# ID: svediakorp-gov80
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1652--1655
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 225,272
# sentences: 10,461
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


,
.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
EIKSIlAGS-PROTOKOLL.
FEMTE DELEN.
FÖRSTA HÄFTET:
1652-1654.
STOCKHOLM
IVAR HjEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI
v  Z J
Pris: 3 Rdr Rmt.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
liIKSDAGS-PROTOKOLL.
FEMTE DELEN.
1653-1655.
STOCKHOLM
IVAK ILéEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI
1875.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
BIESDAGS-PEOTOKOLL
FEMTE DELEN.
FÖRSTA HÄFTET:
1652-1654.
STOCKHOLM
IVAR H.EGGSTRÖMS BOKTRYCKERI
Femte delens första häfte af Ridderskapets oell Adelns
Riksdagsprotokoll öfverlemnas härmed i allmänhetens händer,
och får utgifvaren nämna att vid redaktionen häraf samma
plan, som för fjerde delen af dessa protokoll, blifvit iakttagen.
Utom protokollen för de båda Riksdagarne 1652 och 1654
meddelas såsom bihang ett äfvenledes i Riddarhus-Archivet befintligt
protokoll öfver Adelns sammanträden vid Konung Carl
X Gustafs Bröllopshögtid.
På uppdrag af Riddarhus-Direktionen är detta häfte, likasom
de båda nästföregående, redigeradt af undertecknad.
Stockholm i December 1873.
Bernh. Taube.
Innehållsförteckning.
Riksdagen år 1652:
Sid.
Protokoll
1
Bil. A. Kongl. Förordning äng. nyblefne Grefvars och Friherrars
plats på Riddarhuset och annorstädes
96
» B. Kongl. Maj:ts Proposition
97
» C. Hemliga Utskottets protokoll
105
» D. Adelns svar på Kongl. Maj:ts Proposition
126
» E. Adelns Besvär
131
» F. Adelns betänkande ang. Rusttjenstens utgörande  135
» G. D:o d:o vid projectet till Riksdagsbeslut
137
» H. D:o d:o ang. lindringar i Dagsverks-Ordningen
141
» I. D:o d:o ang. Riddarhuset
143
» K. D:o d:o ang. Förordningen om adeliga samqväm och
klädedrägter
145
» L. Rikets Ständers Beslut  149
» M. Hemliga Utskottets betänkande  151
» N. Förteckning på öfriga handlingar, af hvilka endast
* rubrikerna anföras
158
Riksdagen år 1654:
Protokoll  161
Bil. A. Förteckning öfver närvarande Adel
279
» B. Kongl. Maj:ts Proposition
282
b O. Ceremoniel vid Avffurstens intåg i Upsala
286
b D. Rådets skrifvelser till Drottningen, afstyrkande thron
afsägelsen
»
289
Sid.
Bil. E. Ordning för Kröningshjelpen år 1649
300
» F. Adelns inlaga emot oförtjenta Ståndsupphöjelser
301
» G. Adelns svar på Kongl. Maj:ts Proposition
302
» H. Rådets och Adelns ansökan om stadfästelse på sina
Privilegier  307
» I. Introductionslängd
309
» K. Förteckning på Grefvar och Friherrar, hvilka vid hyllningen
uppropades att taga Län  311
» L. Adelns Besvär
312
» M. Introductionslängd
318
» N. Eikets Ständers Beslut
319
» O. Adelns förnyade Besvär emot Sekreterarne i Cancelliet
och Kammar-Collegium
322
» P. Öfriga handlingar, hvaraf blott rubrikerna anföras ... 323
Bihang.
Konung Carl X Gustafs Bröllopshögtid 1654:
Protokoll  325
Bil. A. Förteckning på närvarande Adel
331
» B. D:o på uppvaktande vid Bröllopet och Drottningens
Kröning
333
» C. Öfriga handlingar, förteckning
336
P R 0 T 0 C 0 L L U M.
ueu ±u vjorouris
wart anslaghit på Ridderhus dörren, att Ridderskapet och Adelen
wille ställa sigh sammastädes inn daghen effter klockan
Otta. Då hade inge flere angifwit sine nampn än
Otto Sack Loys de Geers son Emanuel
Melcher Wernstedt Gustaff Werlett.
Dito korn ett breef, där uthi H. Kewenhyller, P. Hammarsköld
och Ornestierna sigh excusera, att om the inthet kunna
komma så tidz till Herredaghen, effter the wore förhindrade
med inventerandett på Stegeburgh effter H. F. N:de Pfaltzgrefwen,
att då sådant måtte blifwa observerat.
Guverneurap Bielkenstierna excuseradhe sig gönom sin tiänare,
att han uthi Hans Kongl. Högheets wärff war förreest.
11 Octob.
antäknade effterfölliande sine nampn på Ridderhuset, och flere
kommo inthet thillstädes den
H. Hinrik Horn werstens ställe: föll inthet
H. Erik Sparre swar på den gång.
H. Erik Flemmingh Jahan Lilliecron
H. Gustaff Soop Jochim Transehe v. Roseneek
H. Ture Turesson Bergenfeldt
H. Gustaff Påsse Matthies Hiulhammar
Josua Örneflycht Thomas Gerfäldt
Clas Rålamb Palmcron
Jon Bure Jahan v. Weidenheim
Jesper Krusbiörn v. Chemnitz
Gustaff Geet Daniel Strussflyckt
Tönies Langman Jacob Sinkler
Jacob Törnesköld Carl Nederwudd
Ludwic Hamelthon Major, be- Peter Granatenfeldt
gärar sittia i sin broders Of- Jahan Rosenlindt.
Mädan desse annoterades, kom walborne H. Christer Bonde,
wäl förordnad Landtmarskalk, och effter han såg inthet månge
X
2
1652.
wara kompne, särdeles ganska fåå in prima classe; Ty begärthe
han, att the godhe herrar, så wäl för sine perssoner, som
thet, att the wille gifwa androm thillkänna, att the kommo
thillstädes prsecise klockan 8 daghen effter. H. K. M:t wille
snart begynna Herredaghen, och achtar inthet hålla Ständerne
länge oppe.
Effter middaghen lät H. Jacob Spens sit nampn antäkna.
12 Octob.
Till ofwanskrefne gåffwe sigh ann effterfölliande:
Jon Toresson Leijonram Richart Clark
Erik Planting, som excuserade [Hans] Klark
Ofwersten Jahan Wrangel Oloff Mårgonstierna
och Carl Lillie för deras Pär Linnarsson Ulfsax
siukdom. Sten Loo
Jahan Bär H. Christer Horn.
Sölfwerax
Dito förtalde H. Landtmarskalken, huru som K. M:tt i anseende
till Riksens tarfwer och Landzens säkerhet hafwer, som
the godhe herrar icke owetterligit war, låthit berama en Rikzdagh,
och' som högstb. K. M:tt wedh sådane Mothén pläghar
förordna Landtmarskalker, som swara och tala för Ridderskapet
och Adelen, hwarföre hafwer K. M:t nämpnt och fordrat
hans persson till samma tienst. Och ehuru wäl jagh hadhe
skäl mig att excusera, hafwer jag doch icke welat mig affskräckia
låtha, uthan som en redelig patriot och Swensk man
tagha detta embethe an, och wela hafwa ospar all flijt, mödha
och omak thili K. M:tz sampt fädernesslandzens tiänst: inthet
twiflandes, att the godhe herrar sigh låtha sådant behagha,
med then wedhängde lofwen, att såsom K. M:tt hafwer så godt
funnit, så will jagh ock med störste upprichtighet göra hwad
som mig förtrodt wardher och med edher godhe herrar thet
resolvera, som K. M:tt tiänar och the godhe herrar länder till
hedher och respect. Bedher ock, att the godhe herrar wille
handhafwa denne respect; hälst mädan jag störste flijt söker
och beflijthar mig gärna att göra thet höghe Ståndett ett godt
och behageligit åtnöije.
Her Erik Flemming framstegh, önskandes H. Landtmarskalken
mycken lycko på 2:das classis wäghnar (som fuller ganska
fåå wore tillstädes), holt likwäl före alles deras meningh
October.
3
wara med honom där uthinnan eense. Effter som han med
them och the med honom inthet twifladhe om H. Landtmarskalkens
gode och skickelige comportement thili så wäl K. M:tz,
som Ridderskapets och Adelens conservation. Lofwandes gärna
räckia honom handen uthi alle billighe saker, them han önskade
afflöpa förnämbligast thili Guds nampns ähra.
Her Landtmarskalken swarade: sigh gärna solda alles theras
wälfärd, nytta och fördeel, och enkannerligen, som H. Flemmingh
nu påminthe, Guds nampns ähro. H. Landtmarskalken
berättade där hoos, att K. M:tt hadhe ärnat skynda med Rikzdagens
begynnelse, effter som ock i dagh är befallt att blåsas
om, att alle Ständers fullmächtige komma på hwar sin orth
thillsamman. Befallte sedan oppläsas någre puncter i Ridderhusordningen,
thili att recolligera och påminna, huru man i
godh ordhning sigh skall ställa. Påminthe där hoos wed then
punctens upläsande om capitibus familiarum, att man låther
antäkna dem effter matrikelen, när the komma thillstädes, men
nu ähre dhe allt för fåå, enkannerligen in classe 2:da. Then
puneten angående de votorum collectione uthi ett förtäckt faat,
kunde så wida brukas, som sakerne wore uthaff någon wichtighet:
jämwäl ock admonerade H. Landtmarskalken gått wara,
att Familien hadhe sine insegel uthan nampnet, hwilket man
brukade att förseghla med, när Rikzdager och mothén wore.
Och, som en part meente, kunde sådane inseghel förwaras på
Ridderhusett.
Sedan denne ordning war opläsen, wart Wasilij Butterlins
Adelige Sköldebref infodrat och upläsit. Hadhe ock, sedan han
blef inkallat, IL Landtmarskalken detta taal för honom: Kongl.
M:tt hafwer aff Christeligit och wäl betänkt bruk effter Konungars
exempel hållit för en särdeles maxime att see upå, thet
dygd och ähra måghe blifwa i acht taghne och all odygd thiilbörligen
straffat; Thet att gifwa och uppwäckia modh och tankar
att ställa sigh wäl, them androm en förskräck att göra illa.
K. M:tt hafwer detta bewijst på när warande Wasilium och
benådat honom med Adeligh sköldemärke: badh fördenskull,
att the godhe herrar wille honom låtha erkännas i dess loff—
lige societet. IL Landtmarsk. giordhe på sitt Embethis wäghnar
och tagha honom inn, påminthe honom, att såso'm han med
dygd hadhe wärfwat sådan ähretitel, skulle han ock beflitha
sigh then hålla i acht, gaaf honom med thet samma handen,
och thillhölt honom effter en godh plägsedh att contribuera nå
-
4
1652.
got thili Ridderhusbygninghen. Han uthlåfwade där medh 50
R:dr och för Alexander Peresswetof, sora frånvarande war, 20
R:dr.
Mot thet H. Landtmarskalken gick uth, befallthe han notera
capita familiarum, så monghe han kunde få in classe 2 et
3, och där som något fattadhes, sättia spacium för nampnet;
fölliandes matrikelen, som the här thili hafva stått.
Där effter vöre någhre som låthe excusera sigh ob morbum:
Ololf Siöblad David Styfwert excuseradhe sin Fa
Arfved
Gyllenholm [Gyllenol- der, som lägh siuk, sade sigh
Ion?] wela wara thilstädz stundom,
Bergsköld doch inthet altid för sin tiänst.
Widare låthe desse antäkna sigh:
Erik Drake aff Hagelsrum, sade
Jahan Eketrä
sigh laborera qvartana, och the
Gerhard v. Sehar dager han war frij, wara thilstädes
Effter middagh antäknades:
Harald Oxe Gustaff Anrepp excuserades
Gustaff Rosendufwa propter morbum alf Linde
H.
Knut Kurk green.
Pär LindeRoot Gustaff Loo, Hans Loos sohn,
[Nils] Lindegreen N:o 145.
Pär Gyldensparre på sin faders Erik Hindersson Rytter, excuställe,
som siuk är. serar sin opasslighet.
Sidst begärthe H. Landtmarskalken åter på nytt, att alle
wille komma opp dagben effter klockan 8.
13 Octobris angåfwo sigh:
Grefwe Axel Leijonhufwud Fabian Berndes
Grefwe Jacob de la Gardie Jahan Stålhanske
H. Lars Kruus Grönbergh
H. Clas Flemmingh Jahan Ekeblad
Nils Stiernflycht Simon Simonsson Rosenbergh
Pål Tufwesson Anders Apelbohm
Jöns Olsson Hinsebärg Pär Rosensköld
Hinrik Gyldenpistol Hans Löwelingh.
Samma dagh holt H. Landtmarskalken discurs med the
godhe herrar aff prima classe, om Friherresäten. Och kommo
trehanda förslag i märklig consideration, ty anthen skulle Frijherrarne
sittia effter sine breffs data, eller såsom the stodhe i
October.
5
Rådhet thili, eller effter matrikelen. Annat medel war inthet
på färde. Och sade H. Landtmarsk. att K. M:t föll opå then
meningen, att Grefwerne fölgde Grefwerne effter privilegiernes
innehold, och Friherreståndett föllgde på Friherrarne. Men likwäl
at the stodhe effter hvar andre, som matrikelen wijser.
Fördy detta skulle wara bäste medhlett och mindre difficulteter
underkastadt. Föll fuller inthet något slut opå, uthan befalltes
en förtäkning att skrifwa, och däri å radh sättia alle Frijherrars
narapn, som för detta inthet wore intaghne, uthan nu
intagas skulle.
Sedan befalltes at haffwa en reenskrifwen förtäkning på
ankomne Ridderskapet och Adelen, thet som K. M:t fordrade
gönom H. Landtmarskalken.
Sidst att the g. h. wille wara thillstädes, när thet blefwe
anslaghit på Ridderhusdörren.
14 Octob.
befalltes att anslås och intimeras, thet the g. h. Grefwer och
Friherrar med Ridderskapet och Adelen behagade komma tillstädes
daghen effter klockan 8.
15 Octob.
discurrerades något om the aff Adel, som tagha och bruka andra
herrars nampn, effter thet funnos någre, såsom eeu b:d
Linnar Nilsson, som thet giordhe. Ty skulle sådant annoteras
och dhe tillsäijas affstå där med. Effter som ock Erik Drake
sigh öfwer een annan besvärade.
Samma dagh effter middaghen kom order neder thil Ridderhuset
och ett bref med innesluthen specificerat lista, om
Grefwers och Friherrars sessioner, hvilket H. Landtmarskalken
effter middaghen i hela Ridderskapets närwaru sielff opläste.
(Se Bil. A.) Och hade H. Landtmarskalken samma , gång en
Oration thili Ridderskapett aff den meningh, att såsom alle höglie
Herrar, Konungar och potentater hafva ibland annat inthet
säkrare medhel att lijtha thili, än dheras troghne och rättrådige
ministrer; Altså och emädan thet hafwer waritt en lofflig
plägsedh att dhe samme som hafva wågat och hafft ospar
all flijt, mödo och arbethe thili thet gemene bästa, pläga der
effter blifva belönte och med anseenlighe grader och stånd honorerade,
hvarföre hafwer K. M:t ansedt dess troghne och upprichtige
ministrers välförhållande, enkannerlighen när Riket haf
-
6
1652.
wer stått i dess omyndige åhr i stor tahra, hafwa the godhe
Herrer, sorn Regeringen i 12 åhr förestodhe, äwen såsom the
tillförende hafwa wäl och upprichteligen thett samme giordt i
K. M:tz salig och högt berömmeligh i åminnelsse Herfaders thid,
bådhe med råd och dåd, såsom rättsinnighe patrioter: Thet
bäfwer K. M:t högwijsligen betrachtat och alf sådane höghe orsaker
waritt nådigst betänkt deras Stånd och willkolm förbättra:
Effter som ock nu thili mehra richtighet och en godh skickelighet
K. M:t hafwer fattat en skrifft, thar med K. M:tt sin nåd
uthförligare förklarar, then H. Landtmarskalken på sitt Embethes
wäghnar ställandhes sigh thil rättelsse, här med them alle,
som såledhes ähre med höghe grader ihugkompne, will nu introducera.
Och önskadhe H. Landtmarskalken the godhe Herrar
där till aff Gud Alzmechtigh mycken lycka och wälsighnelsse.
Där effter påmintbe H. Landtmarskalken heela Ridderskapet
och xkdelen om tysthet uthi Ridderhusett, effter store saker
aff importans skulle consulteras öfwer, att the då wille för
then trohet the ähre skyllighe sin höghe Ofwerhet, sampt theras
eghen respect at tagha i acht, hålla lönt och innan dörren,
hwad som här inne hades för händer. Föruthan elliest,
hwadh sorn tiänte thili processer och en godh ordning, twiflade
inthet H. Landtmarskalken, uthan sådant wardher observerat.
Wille sädan komma daghen effter klockan 8 thillstädes, emädan
Omslaghett fordrade, att Ständerne skulle komma thillstädes
på Rikzsalen.
16 Octob.
samblade Ridderskapet och Adelen sigh klockan otta, och när
båd kom uhr Cantzlijt, marcherade the effter uthropningen alle
ordentligen opp på Slottet och accompagnierade K. M:tt thili
Rikzsalen. Där K. M:tt, sättiandes sigh på sin Konglige thron,
lät aff HoffCantzlern Tungel oppläsa propositionen, doch hadhe
först H. RikzCantzlern denne oration:
Näst denn General Titel förtalde H. G. Ex:s, att ehuru
wäl K. M:tt icke gärna hade denne gång welat Ständerne med
någon sammankomst bemöda, besinnandes thenne thids store
olägenheter, misswäxt, oåhr och skadelige siukdomar och andre
hinder, att hwar och en kunde icke så komma ifra sine hushåld.
Likwäl såsom sakerne nu wetha före, kan inthet mindre
wara, än att en sammankompst nödigt behöfwes. Wij hafwe
fuller fått fred med wåre fiender för detta the keijserske, och
October.
7
åstundat dhen länge att niutha, men emot all förhoppning mädan
sedhermehra store irringar ähre inrijtade, så att hela Europa
står i brand och särdeles synes swäfwa öfwer detta Rijket.
Ty i Poland ähr nu inbördes örligh fördt på 4:de åhret,
så att en människia må ehrsättia(l) sigh där öfwer: Hwad
Engeland och Nederland för eld är råkat uthi, seer man dagligen;
Thet samme ock i Frankrijkett: i Italien och Ungern
står allt förwirrat, så att man moste sucka öfwer fiendernes
jämmer, hwad will jag säija om wåre wänner? Man förnimmer
aff adviser, thet aff åtskillige orther höres och märkes myckitt,
som Landtmannen och K. M:tz sampt Cronones undersåthere kan
turbera. Men på thet att the bliffwa rätt underrättade och saken
affmåhlat så, som hon hafwer sigh, kan thet än widare förnimmas
aff K. M:tz skrifft, som nu upläsen warder; K. M:tt
thilltror dess troghne undersåthere höghre och nedhrigare Stånd
att öfwerläggia sådane höghe beswär, och sedan hwad medel
man står thil at angripa, med råd och dåd adsistera, så att
thet må lända rijkett thili förwaringh, styrkio och säkerhet,
och att sådant wardher med godh sämio och enighet resolverat
aff them, som för K. M:t skulld och för Rikzens wälstånd ali
flijt, åhåga och bekymmer hafwa ospar. Och förblifwer K.
M:tt etc.
Där effter oppläste HoffCantzelern Tungell then Konglige
Proposition. (Se Bil. B.) När then wart oppläsen, fördhe
H. Landtmarskalken thalet för Ridderskapet och Adelen, så
lydande:
Såsom Ridderskapet och Adelen inthet hafwa heller önskat
och begärat, än tagha i acht hwadh K. M:t nådigst hafwer
föredragha låthit; Altså hafwa the ock hörsambligen effter
plicht och skyldighet kommitt thillsamman, först gläde the
sigh öfwer K. M:tz hälssa och sundheet, önskandes aff Gud
Alzmechtig, att H. Gudomlige M:tt ännu K. M:t bewara wille.
Tackar K. M:t, som hafwer thern så wäl förnimma låthitt then
allmenne fahra uthaff the månge och margfalle krigzbeswär,
och hwad fahra detta rijket där igenom kan äntstå. Så ähr
likwäl K. M:tz höghe Konunglige omwårdnat att thillskrifwa,
som hafwer så högt låthit sig wårda fädernesslandzens wälfärd
och säkerhet, att wij alle samptlige ähre gönorn freden lijsade
wårdne. Och såsom Ridderskapet och Adelen befinne thet höghe
Konglige hiärtelagh, alltså beflijtha the sigh gärna göra
hwad K. M:t länder till behagh. Önskandes öfwer allt att en
8
1652.
samdrächtig Harmonia må thillwäxa, Rijkett thili förkoffringh
och henderne thili skräck, låfvvadhe att wela öfwersee och öfwerläggia
propositionen, och att K. Mit må wetha, huru hierteligen
wäl the meena, önskar att allt må wäl afflöpa, efFter som
the ock alle sampt-synnerlighen blifwa utlii deras dödzstund
K. M:tt med underdånig trohet förbundne.
Erchiebispen
gratulerade K. M:tt then önskelige hälssa och sundhet, bedhiande,
att Gud H. K. M:tt yttennehra bewara wille, och som billigt
är, medan the sammankallade åhre och comparera moste,
tacka the först K. M:tt för then Konglige omwårdnat, som K.
M:t dragher thili fädernesslandzens och dess troghne undersåtheres
bästa: proposition skall alf theras stånd wäl blifwa öfwerwägen
och så swarat opå, som the wela förmodha att K.
Mitt them alltid med Konglig nådher är ihugkommandes.
Erik Holm Bårgmästaren
togh ett Simile aff kropsens ledamother, att såsom the wardhe
styrkte alf hufwudett, altså Regementhet aff en godh öfwerhet,
berömbde K. Mitt för all nåd och trogen Konglig wårdnat i
dhesse hårde, beswärlighe och siuklige tidher. Tacker på thet
uuderdånigste K. Mit, att K. Mit inthet någet will slutha uthan
Ständernes godhe inrådandhe. Wij för wråra perssoner böre optagha
sådant med underdånigt och tacksamt hiärta: propositionen
wela the gärna swara opå, allenast begära någon dilation
på dess förklaring, hoppas sådant wardher med nådher
ansedt. Önskadhe sidst at Ständerne under ett så högt Regements
hufwud måghe blifwa bewaradhe, och att all sämie och
enighet må erhållas.
Bonden.
Wij önskom alle K. Mitt allt godt och långwarigt Regementhe
och en godh Rikzdagh, Gudhi till ähra och K. Mitt
thili behagh, och att lycka må ske K. Mit, som nu sitter på
sin Konglige Stool. Sedan K. Mit hafwer taghitt emot Regementhet,
hafwer K. Mit altid beflithat sigh om landzens säkerhet,
tackom derföre K. Mit och bedhiom att K. Mit må länge
lefwa.
Där på togh K. Mitt H. Landtmarskalken, Erkebispen,
Bårgmästaren och bondhen i liand.
Där med trädde II. Landtmarskalken med Ridderskapet
October.
9
och Adelen före åt aff, och åter i godh order marcherade på
Ridderhusett: Där H. Landtmarskalken betackade them alle,
som hafwa så i oppträdandhet på Rikzsalen, som där ifrå fölgt
en skickeligh och ordentlig process: säijandes sigh wela så comportera
med them igen, såsom the om hans troghne och wälmeenthe
affection och comporterande sigh wäl och stadeligen
måtte försäkra. Och emädan man inthet mehra för tidzens
korthet skull då kunde uthrätta, ty begärthe H. Landtmarskalken
att the om Måndagen klockan 8 sig åter inställa wille,
då man wille oppläsa propositionen och deliberera på dess artiklar.
Badh them alle, att the wille wara obeswärade att
föllia S. Grefwe Linnar Torstenssons dotter thili sin Jordefärd,
opp thili sin lägerstadh.
18 Octobris
opplästes propositionen, och debatterades först om Uthskrifningh,
och som H. Landtmarskalken förklarade medh en uthförligh discurs
huru staten stodh och hwadh K. Mitt hade bewekt att
hålla möthet: så war thet högst thili considerera, huru thet nu
med alle saker icke allenast feigder och fahrligheter, som aff
krigh härröra, förewetter, uthan ock wäl mehra, huru commercierna
studza där igenom, att nu fögha mehr än 3 eller 4 skepp
thili bryggian äre ankompne, där aff tullen, som lätteligen är
att märkia, myckitt blifwer förringatt. Stångejärnet ähr ock
blifwitt liggiande för then skadeligha tarka och watunöd, handel
och traffiquen hindratt gönom the Hollenderes och Engelskes
siökrijg. Man moste nu fördenskull granneligen see oss
före, ty efFter som desse begge hafwe warit i deras traffiqver
högst considerables, så kan den ena eller then andra, som wåre
desseigner kunde misshaga, göra oss där uthinnan märkelight
förfång, där wij icke sättie oss i then postur, att där någon
oss thillfogade orätt, wij wiste sådant thillgripa, där med wij
kunde gå them i sichtet. Om Freden i Tyskland är thet att
considerera, att somblige aff wåre adhaerenter, som för detta
hafwa oss bijsprungitt, ähre nu noghsampt med eghne beswär
öfwerhopade, the andre kunna ock gifwa oss i annan måtto betänkiande.
Och wethe wij wäl thet tillstånd, som både Frankrike
och Påland ähre nu stadde uthi, hwarföre är oss aff nödhen,
att wij nu deliberere och uthsee om the medel, där med
war militie forderligen kan ersättias bade thili land och watn.
Här emot opponerade man utskrifningen nödig wara, hwilken
10
1652.
ingen skall förhoppligen emotsäija. Och påminthe H. Landtmarskalken,
att 1) om thet skulle wara ett nyttigt medel eller
om något annat skulle stå thili finna aff större nyttighet.
2) de modo skulle ock rådslås, huru här med procederas skall.
Att colligera vota wore fuller brukligit för detta medh ett förtäckt
faat, men såsom sådant hindrar oss mehr och tagher bårtt
mycken thid, elliest brukas thetta sättet in rebus gravioribus;
Ty affthalte H. Landtmarskalken med classerne, att hwar classis
wille sigh emellan om den första puncten conferera, och att
een aff classen wille gifwa deras mening att förstå. Viceprsesidenten
Gustaff Rosenhane swarade på 3:se Classis wäghnar,
att the godhe herrar aff den classe hafwa wäl intaghit K. M:tz
proposition; hwadh belangande fålkets förstärkningh, säger han
utskrifningen wara thett bästa medlet, men att en part säija
gårdetalet icke så wela förslå, som elliest manthalet: men lik—
wäl gårdethalet wara wissare och richtigare och mindre underslef
underkastatt; wara ock thet i förra möthet A:o 1642 aff
Riksens Råd approberat. 3) wara dheras mening att hwar 20:de
aff frälssett uthskrifwes emot hwar tiende aff skatte och Crone.
4) att sådant aff them blifwer bewilliat på 2 åhr allenast, doch
att sådant dem i framtidhen icke länder till prsejuditz. 5) förswarskarlarne
anlangande, wela the så myckit niutha sine privilegier
thili godha, at the undantaga för sigh them, som the
nödigt kunna betarfwa. 6) excipera the ock them, som under
råå och röö ähre belägne. 7) ehuru att somblige wela melina
att 4 fiärdedels heman skulle räknas emot ett heelt heman och
2 fiärdedels emot ett halfft, men så synes sådant skola lithet
förslå och elliest offta en bonde som åbor ett fiärdedels heman
stå sigh så wäl, som then som boor på ett heelt heman. 8) begäres
ock här hoos underdånigst aff K. M:tt, att Commissarij
blifwa strängeligen där thili holdne i sine instructioner, att ingen
blifwer effterlåthit gifwa peng:r, uthan alle samptligen blifwa
wed roothethalet.
2 Classis.
H. Flemming säger den classen där uthinnan komma öfwereens
om utskrifningen. Doch detta wara förswårtt om
man icke räknade 2 halffwe och 4 fiärdedelar emot ett heelt
heman; här emot regererades(I), att thet skulle lithet förslå,
bäst wore grijpa thili medium.
1 Classis
bewilliade ock så uthskrifniugen och omberörde sätt, allenast
October.
11
undantagandes them 1) under råå och röö. 2) enskyllte tiänare,
som aff sine herrar för bewijste tiänster och wälförhållande
kundhe wara beneficerade. 3) nödighe förswarskarlar,
som i theras daglige bröd ähre.
H. Landtmarskalken sadhe, att thetta allt skulle författas
i pennan, och wille han widare conferera med Rådet här om för
dheras interesse. Slöt så denne discurs och förmanthe them
samptligen thili tysthet, och att extra Collegium inthet uthföres
för elacka fålks munnar och onde uttyduingar.
H. Landtmarskalken påminthe sadan om Major Hatnelthon,
som begärthe stå i sin brodhers Ofwerste Hamelthons ställe,
frågade hwadh dhe godhe herrar där till swara wille. Men effter
en part, särdeles the som nedan såthe, inthet wore där med
thilfredz, ty lät ock H. Landtmarskalken där wed blifwat.
Sedan påminthe H. Landtm, om Magno Schiller, hwilken
i förra mothe wart antaghen att secundera Secreteraren. Och
effter han har giort sin eed och hållit ett nyttigt och richtigt
protocoll, som finnes ad acta, ty kunne the godhe Herrar ännu
hafwa gagn aff honom; ser ingen wara här emot, emädan han
icke heller någon beswärar.
19 Octob.
H. Landtmarskalken påminte om det som förre dagen war
förhandlat, och att man skulle fara widare fört medh dhe resterande
puucter, att man sädan finge der om göra communication
med Rijksens Rådh, effter dhe deruthinnan ock hafwa stort
intresse.
Oplästes sädan den 2 puncten ij Proposition: och holt II.
Landtmarskalken så före, att ehuru den puncten synes förnämbligen
angå BorgareStåndet, effter den ordningh med Båtzmans
thalet, der till hwar Stadh är obligerat; lijkwäl angå det så
wijda Ridderskapet och Adeln, som en deel af dem hafwa sine
bönder ij Skärgårderne, hwilke förplichtade äre att hålla sine
wahnlige Båtzmän. Wedh denne discursen blef ihughkommit:
1. Att Adelns Bönder ij Skärgårderne wetha ock äfwen
sitt wisse thal som Städerne.
2. Wara af nöden att med Skärkarlarna hades så wäl
opseende, som med dem på Landet, att icke lätingar och löösdrifware
finge sigh der undansticka. Hwilken inquisition kunde
af Kongl. M:tt befahlas Landzhöfdingerne att hafwa med Länsmännen:
att dem icke måtte så blifwa effterlåtit samka sigh
12
1652.
så månge på deres garder tilhoopa; ty den .sorn icke är bondens
lagstadde lijon, borde optagas till Cronans båtzman eller
annan tienst.
3. Infördes här af Vicepresidenten Lagerfeldt hwadh olijkheet
wore med dhe båtzmän, som Skärkarana hålla: på somblige
orther äre dhe tolf om en båtzman, på somblige äre dhe
otta om en karl, och på somblige orther igen fyra om en båtzman:
hwilken olijkheet om hon blefwe reducerat till ett wist taal
öfwer heele Rijket, syntes wara det billigste. Och confirmerade
dette sitt taal med det som skulle Anno 1643 wara proponerat
ij Nykepingh, att alle skulle dä wara 4 om en båtzman:
men sadan skulle somblige haa skalfat sigh Kongl. M:tz privilegium
att dhe skulle wara 8 om en båtzman; Indrogh exempel
af sahl. Gref. Torstenson etc. och så kommit till 12 om en
båtzman: hwaruthinnan tycktes wara billigt gripa till medium.
Men här emot infererades af andre, att gammalt frälse ij Skärgårdens
hafwe altid warit af ålder 12 om en båtzman, och
wara stoor atskildnad emellan dem som äre med onere komne
der till och uthan onere.
H. Landtmarskalken dirigerade discursen närmare till propositum,
sade icke nu kunna uthsees, hurulunda denne olijkheet
stöde nu att jämpna, uthan nu wara bäst låta blifwa wed det
som för detta har warit wahnt; hwilket man skulle förmoda
med Städerne göra ett anseenligit thal af Skepsfolck, der ett
noga upseende hafwes medh Skärgårderne och icke alt förmånge
sladda sigh tillhoopa på en gårdh.
Dhe af secunda Classe och prima sade sigh med sådant
wäl wara tillfredz.
Gustaf Rosenhane lade ock detta der till, att dhe Skärkarlar,
som äre 4 om en båtzman, kunna tillewentyrs wara af
så mycket bätre wilkor som dhe andre, som äre flere om en
karl.
Sädan lät H. [LandtjMarskalken opläsa den 4 puncten ij
Proposition, och förmaante dem, att såsom den puncten war af
högste consideration, att ock den blefwe af dem så mycket bätre
tagen ij betänkiande. Begärde ock af Presidenten ij Bergz
Embethe H. Erich Flemmingh och Cammerådh Ealkenbergh,
att dhe wille gifwa en relation här uthinnan, huru med Cronans
medel kunde wara beskaffat och hwarest dhe hinder kunde
igenfinnas, som dem så merckeligen förminskade.
II. Flemmingh sade Medlen besynnerlig wara först desse
October.
13
tree: Mantalspenningar, Kyrcketijond och Skiutzfärdzpenningar;
och skulle dhe medlen stijga till en anseenlig summa högre,
der Opbördzmännen rättelig der med omginge; sade wara mycket
af nödhen, att opbördzmännen och den som sådant anteknar,
blifwa distinctae personse, och der med stort underslef kunna
afskaffas.
H. Falckenbergh sade sigh wetha med sanningh, att Qwarntullen
tillförenne drogh mycket mindre än manthalspenningarna,
ja, icke snart en halfpart så mycket. Men sädan Adeln begärde
ij Nykepingh befrijas för mantalspenningarne, för sigh
och sitt hoffolck, kunde fuller der med någet wara förminskat;
men der man lijkwäl ginge ännu richtigt der med om, så skulle
det medlet göra en anseenlig summa: Hindren synas här uthinnan
bestå och wara att remediera:
1) Skrifningen på gårdetaalet körer så bönderne tilhoopa,
att dhe inträngia sigh alt förmånge på en gård, och synes dem
som längderne göra nogh wara, att dhe någre at en gård antekna,
som kan tyckias för en gårdh tillfyllest göra, benöijandes
sigh medh dhe andres osanne uhrsächt.
2) Bruka dhe stort underslef med åhretaalet; Mången är
wäl någet gammal, men lijkwäl frisk: Mången åter till wäxten
lithen, men lijkwäl gammal. Och är skäligt, att aldeles oföre
personer och små barn blifwa förskonte, men dhe andre icke;
ty såsom dhe wela äta, äre ock dhe denne skatt underkastade,
effter han ij Qwarntullens ställe konnnen är, der med ingen
sådan hade då blifwit förskoont.
3) Bruka ock opbördzmännen stort underslef, ij det dhe
sielfwe opbära medlen, och hafwa jempte sigh sin egen skrifware,
hwilke bägge hålla ett, anten dhe låta besticka sigh,
eller dhe någet undanlöna; hwilket merckeligen af Camrnar
Rechningarna kan pröfwas.
I. Men der man eliest brukade der till twenne andre personer,
som sigh emellan hade jalousie, af hwilke een toge opbörden
och den andre förde sådant till books, kunde sådant
underslef bätras. II. Sädan ock måtte prästen wara der hoos,
icke så att antekna någet, uthan såsom ett witne, och confirmera
sädan Längden medh hand och signete. III. För det
tredje skulle Landzhöldingen eller hans uthskickade lata lansaka
der effter om nagen wore att finna sorn med sadan otiogenheet
kunde beslas; och lafwa den naget för sitt omaak sorn
sådant kunde opspana och optäckia wille.
14
1652.
4) Ehuru wij privilegierade äre här ifra exenipt, doch der
wij förmycket skulle oss wela här uthinnan exemptera och
sträckia det privilegium förmycket in till wårt folck, måste wij
lijkwäl gifwa Chronan annat igen, när det förra der igenom
förmycket förminskas.
H. Landtmarskalken approberade ij månge stycker denne
discurs och förklarade den ytterligare; Och såsom Qwarntullen
är ett fundament till Mantalspenningarna, skulle ock alle personer,
som kunna gagn göra, wara den skatten underkastade.
Sadhe ytterligare Adeln för sigh och sitt hof- och gårdzfolck
på deres säthegårder wäl wara exempterade, doch sådant inthet
att extendera för wijdt in till dem af förswarskarlarna,
som deres hemman besittia och eliest icke så träget Invar dagh
äre uthi deres tienst, uthan kunna jempte sin herres tienst wäl
hafwa medel och tillfälle att bätra och öka sin nähringh. Och
att förekomma här uthinnan ett missbruuk, förtalde H. Landtmarskalken
hwadh han sielf practiserat hafwer, der han har
låtit alle wed Adelsmans gården anteknas och sadan afdragit
dem som afdragas borde.
H. Falkenbergh lade der till, rådeligit wara, att en Adelsman
gofwe ifrå sigh een underskrifwen Längd på sitt hoftolck,
hwilken Längd sadan tillijka med Fougdens Längd kunde ij
Cammarn blifwa inlefrerat.
Här med slöt H. Landtmarskalken till andre dagen.
20 Octob.
opläste Ii. Landtmarskalken Conceptet, som förslagswijs war
författat öfwer dhe puncter man här till hafwer discurrerat öfwer;
och befans att dess contenta wore efter deres meningh.
Och då man kom till den 3:die propositions puncten, der man
ij förstonne wille tillsee huru dhe medlen, som Chronan nu hafwer,
måtte rättelig excoleras, blef af H. Landtmarskalken ij
samme concept tillagt till intradernes förmehrande, om dhe or~
ther Dalarne och Norlanden, som af Ödemarken bebyggias och
förbätras, måtte af nyio refwas, hwar igenom mantalen och
Chronans ingiälder skulle förökas.
H. Erich Flemmingh berättade här hoos, att ij hans Landzhöfdingsdöme
så hafwa månge af åboerne så försåldt sine uthengiar
och uthägor ifrå hemmanen, att dhe der igenom mångestädz
blifwa odhe.
H. Landtmarskalken påmintlie widare om andre medel, der
October.
15
med man Chronan bijspringa kunde, effter dhe wäl hadhe att
besinna at dhesse icke kunne göra tillfyllest; begärde fördenskull
att dhe om sådant sin emellan wille öfwerläggia: men
blef till swars, att dhe gärna skulle wela att det blefwe först
indigiterat der om någet förslagh af K. Mitt, att dhe deste bätre
kunde sadan deruthinnan göra Kongl. M:tt ett underdånigt
behagh.
H. Landtmarskalken swarade, att dhe ändå på alt fall
skulle wara föresedde med deres egne förslagh, der dhe påfordrades:
och sadhe II. Landtmarskalken sigh wela wäl gifwa
dem förslagh 1) på Storegården, den Almogen så mycket påörkar,
såsom en krijgzhielp, och nu ij fredelig tidh expirera;
2) sädhan wore ock boskapsskatten ett förslagh häruthinnan.
Wedh ännu detta handlades, kom Borgerskapets uthskickade,
Borgmästarn ij Stocholm Erich Holm och Borgmäst. ij
Nykepingh Jöran Classon, och begärde hoos Ridderskapet audientz:
hwilket ock dem strax bewilliades: Borgin. Erich Holm
förer ordet; Och sädan han alle respective hafwer saluterat,
sade han, att efter K. M:tt hafwer nu Rijksens Ständer sammankallat,
skatta dhe wara deres skyldigheet att opwachta dhe
gode Herrar af Ridderskapet och Adeln, gratulerandes dem deres
wälstånd och lyckelige ankompst, med önskning att the
ock till dhe sine igen må åter med god hälssa komma efter
wälförrättade saaker; önskade wälsignelse till alle Ständers
förehafwande, till Gudz ähra och K. M:t till nåd. behag och
Rijksens nytta. Och effter för detta hafwer warit sedh och
Kongl. M:t behageligit, att Ständerne hafwa communicationer
sigh emellan, begärer Borgerskapet att Ridderskapet och Adeln
wille sådant låta sigh behaga, att dhe dem der om ansökia:
doch wore dhe då för den gången icke sinnade någre particularia
föredraga, uthan allenast der Ridderskapet hadhe någen
kunskap, huru snart K. M:t skulle kunna hafwa ij nådigt behagh
att fordra opå Swar på öfwerlefrerade proposition, såge
dhe gärna att dhe sådant finge förnimma.
H. Landtmarskalken gratulerar dem igen öfwer deres lyckelige
sammankompst, önskar ock att dhe med god hälssa måtte
också åter komma till sine och dem finna wed god disposition;
Tackar dem för det att dhe sigh tillbiuda till communication,
och lofwar der emot Ridderskapets. wälwilligheet till att ij samma
motta communicera med dem öfwer dhe saaker som kunna
förefalla; och det så mycket heller, som dhe segla med dem
16
1652.
på ett skepp: Än kunde fuller icke ij deliberation wara långt
kommit och fördenskull än icke någet sluthit: Begärer wetta
particularia, så låtha dhe sigh af Ridderskapet finna ganska
redebogne att öfwerläggia hwadh som länder till Kongl. M:tz
behagh och Rijksens tienst och nytta. Sluther sädan sitt taal
medh gratulation öfwer Ständernes enigheet.
Borgmästarn tackade att deres anhållande war med gunst
optaget, såsom ock för det gode förtroende dhe winna med effterlåtelse
af communication. Och ehuru att ock dhe någet hafwe
öfwerlagt, finna dhe för denne tidzens lägenheet mycket
swårt att tänckia på dhe medel, der med dhe kunne lindra
K. M:tz börda; och dess particularia wela dhe framdeles föredraga.
H. Landtmarskalken slöt taalet och contesterade Ridderskapets
redebogne willje till communication.
Sädan Borgmästarna hafwa afträdt, proponerade H. Landtmarskalken
om man skulle sökia conferentz med Rådet, förr
än någet widare åthgiordes.
1 Classis
holt före att det wore gott att så skedde.
2 Classis
war ij samme meningh: doch att man inthet gofwe förslagh på
store gärden.
3 Classis
meente att man skulle ock tillåta Mantalspg:r innom Råå och
Röör, och det wara ett förslagh också till öka medlen: såsom
ock att man skulle föreslå Booskapsskatten och förhögningh på
Skiutzfärdzpg:r.
Men 2:da Classis tychte icke wara rådeligit att förhöija
skiutzfärdzpg:r jempte boskapsskatten, effter all bördan kommer
der igenom opå Bonden, och kan inthet wara mechtig sådant
draga.
Gick så H. Landtmarskalken opp till Rådet, och med honom
af 1 Classe, Grefwe Carl, af 2 Classe, H. Erich Flemmingh,
af 3 Classe, Assessor Graan. Medh Secretario.
När dhe wore opkomne till Rådet, lät H. Landtmarskalken
deres Excellentier och Herrar af Rådet förnimma Ridderskapets
och Adelens ödmiuke och flijtige begäran, det deres
Excelktier och Herrar af Rådet tächtes sigh inlåta med dem uthi
October.
17
någen conferentz om någre puncter, der om dhe gärna förnummo
Rådets communication etc.
RijkzCantzlern swarade, att dhe wore der till inthet obenägne;
frågade allenast om rummet hwar det skulle skee.
H. Landtmarskalken anhöll, om så skulle wara ij behagh,
att det skedde på Ridderhuuset, på det att alle måtte få höra
sielfwe conferencen, och mehr effect winna.
RijksCantzlern sade sådant wara af Rådet för gott funnet,
att det skedde dagen effter.
Wedh H. Landtmarskalkens igenkompst bekomma dhe sådant
till swars, hälsade af Rådet med deres benägenheet opå
Ridderskapets begäran.
21 Octob.
Sadan Rådet war ankommet, sadhe RijkzCantzlern, att opå
deres samptlige begäran, genom II. Landtmarskalken, wore dhe
opkompne att förnimma den conferentz, dhe gode Herrar af
Ridderskapet hafwa af dem begärt, och wela sine consilier med
dem gärna communicera så mycket och så wijda som dhe finna
skäligt, och tackade dhe gode Herrar som der om hafwa ansökt.
H. Landtmarsk. swarade, att dhe gode herrar af Ridderskapet
erkänna det för en stor alira etc: hafwa fuller någet
öfwerlagt om proposition och fattat det skrifftelig, hwilket af
H. Landtmarskalken oplästes.
Till 1 puncten swarade R.Cantzlern: Detta kommer öfwer
eens med förre bruuk och är der uthi Ridderskapets intresse
tämelig ij acht taget; der emot måtte man ock nu ansee Rijksens
tarfwer; ty desse twenne måtte man hafwa ij god consideration,
1) Rijksens wälfärdh, 2) wåre wälfångne privilegier;
och bör man hafwa här ett noga öga opå, att det ena inthet
blifwer förgätit när det andra blifwer ij acht taget. Att lämpa
sådant till detta närwarande, måste man seija:
I. Att Uthskrifning är högt af nöden och nyttigh; 1) ty
effter man der med har nu ij någre åhr bårt åt innehållit, är
militien mehr och mehr förminskat, och hade warit bätre att
det hade sket effter handhen: ty uthi fåå åhr döö månge bort,
andre blifwa genom andre wederwertigheeter oduglige; hwarföre
altid något måste blifwa tillökat, att erhålla dess conservation.
2) Wij see huru tiderne äre wulne, att när wij läggia wårt
tillstånd öfwer, see wij olyckan förhanden och elden öfwer oss,
och måste fördenskull haa folck.
II. Om sielfwe sättet, att der införes någre clausuler som
ansee på privilegierne: och äre dhe saaker så skickade, attnär
sådant undantages, så wetha Cammarn och Commissarierne wäl
att resten förslår inthet. Wij äre alle eens der uthi med edher,
men om icke dhe clausuler bethaga nyttan, är betänckeligit:
thet är nyttigt för oss, men inthet för Cronan.
Först, som är om Råå och Röör, det har sin skiäl, om
det inthet missbrukades: Men effter så månge gårder byggias,
dragés Invar fempte gård bort ij landet; och när man sådant
maintenerar, förorsaaker det inquisitioner, och skulle wara den
odieuseste commission som till kan wara och alles invidje underkastad.
Men det som man borde sij opå, som är huru den
fattige billigt lijsas måtte, går man förbij och låter mäst gä
på dem: iagh måste här säija att iagh är ij annan meningh.
Om det andra, att 2 fiärdedels hemman måtte räknas emot
ett heelt etc. kan fuller ock haa sine skiäl; men så är ock
mången torpare så god som ett halft; och åter dhe torpare och
ottendedels ofFta så fattige, att huussbonden måste föda dem.
Gref. Gustaf Leijonh: Om så skulle räknas efter gårde
taalet,
gofwe det ij militien stoor defect, men effter mantaalet
skulle det mehr förslå; hwilket nu ij förstonne wore så mycket
bätre, som militien nu ij hastigheet betarfwar recreuteras. Sädan
ansees ock på Leijningar, och skulle der med mången ruineras,
sädan han leijt hafwer.
H. Landtmarsk: Commissarierne hafwa wäl opseende der
på, att heele Rooten hielper till sådant.
RijkzCantzlern: Att twå tårpare äre emot ett heelt hemman
är nog betänkt, ty efter dhe äre fattige, kunde det wara
bätre proportion om dhe komma till att leija; och menar iagh
att dhe skulle wara 3; ty eliest anten kunne dhe ruineras eller
bortrymma; men en som godwilligt låter sigh leija, har lust
att tiäna; och kan Cronan icke stoor afsaknad wara 100 man
mehr eller mindre.
Thet tredje är om Förswarskarlar. Der af är nu kommit,
att bonden har ingen drängh mehr; dhe stryka heele landet igenom,
och är heele landet der af fult. Jagh exempterar icke
migh, en annan måste ock bekänna att dhe finnas boos honom.
Måtte så taala hwadh Förswarskarlar äre, och menar fuller att
ij Bergzlagen skall der af wara fult.
H. Landtmarsk: Der hålles god ordning der om och skola
der finnas fåå; men wed siöcanterne och skärgårderne skole dhe
October.
19
wist wara att finna, och lefwa der ij störste sielfzwåjd, tagandes
sitt uppehälle uhr sion. Men dessföruthan exempterar allenast
Adeln nödige Förswarskarlar, såsom Muurmästare, Smeder
etc. effter sorn der om är förordnat ij 1644 åhrs Besluth.
Och eliest kunne the icke heller wara så skadelige för bonden,
den dhe kunna komma till gagn om sommarn ij skiördetidhen,
som eliest icke så kan hafwa rådh hålla sigh någen drängh
heele åhret igenom.
R.Cantzlern: Mehr skadha än gagn; bonden på store hemman
måste fördenskull wara ensam, efter han får ingen drängh.
Medh dijkare är lithen profijt, dhe gåå sädan öfwer alt. Allenast
Tegelslagare, Smedher, Muurmästare, Humblegårdzdränger
äre oss af nöden och kunne tagas ij åhrstienst; dhe andre göra
en particular nytta och public skadha.
H. Landtmarskalken: Om ordning blefwe, finge både den
eene och den andre och Cronan folck nogh. Bonden tager en
Adelsman inthet gärna och sätter till knecht, kunde så haa sine
förswarskarlar att tillgåå der så omträngde; heller än han skulle
låta hemmanet ruineras. Eliest har ock skattebonden dem sielf
på sine ägor, som han tager arbethe af, derföre att dhe få sittia
på ägorna.
R.Cantzlern: Almogen har altid någet säija emot förswarskarlar,
och är nu det nampnet blifwit så odieust, att alle wetha
thala der om. Medh Skattebönderne är äfwen så, dhe hafwa
dem äfwen så wäl som wij: dhe sanka sigh tillropa, att 3
eller flere ofta äre på ett hemman; Men när det ene biifwer
regulerat, så måste ock det andre rättas. Ibland desse finner
man dhe friskeste karlar, och såsom man dessemellan inthet
gagn eller lithet har af dem, så wetha dhe rama sin tidh när
uthskrifninger skee.
H. Landtmarskalken: An skräddare och andre sådanne
Embetzmän?
R.Cantzlern: Dhe äre Stadz-, landz- och deres huussbön
ders
förderf och borde köras ij Städerne. Att man ock förswarar
dijkare, är orätt. Tegelslagare behöfwer man ifra Aprili
till Novembr.
Gref. Pär: Synes lijkwäl att Adelsman kan der med förswara
bonden, som eliest blefwe öde.
R.Cantzlern: Ett Collegium låter sigh snart persuadera
uthi ett tingh som dem är nyttigt; men det låter sigh icke så
snart göra, när man will persuadera dhe andre: med detta gör
20
1652.
man inthet, saaken will annorlunda wara gripen an. Och måste
man considerera alt sådant 1) ij respect emot dhe oordningar
som der af härröra. 2) emot dem som wij haa att göra
med. Dhe andre Ständer hafwa att seija här uthi. Och eliest
kan man haa den tiensten dessföruthan: och desse förswarskarlar
hafwa bätre wilkor än bonden.
Skulle man nu 1) taga undan förswarskarlar, 2) Råå och
Röör, och 3) låtha så uthskrifwa hwar tiugunde, hwadh skulle
det förslå, hälst när man considererar att Frälse är nu så
mycket större, och war fast annorlunda när privilegium först
gafs. Nu sädan Kongl. Maij:t hafwer så gunstigt beneficerat
alle, geer det icke halfparten så mycket som förr: altid subtraheras
det och altid blifwer mindre qwart; måste doch omsider
till richtigheet: dhe andre öfwa missbruuk sine privilegio,
wij cum privilegio.
Fordom holts sådanne Uthskrifninger, att man skref hwarest
man fann en drängh: I Konung Erichs tidh skrefwes tor
pare,
der igenom blefwe hemmanen odhe. I Sahl. Konungens
tidh, då man en tidh skref hwart åhr, wart det kommit till ett
wist thal. Nu seer Kongl. Maij:t föruth den fahra oss öfwerhänger,
der wij icke nu wele taga till någet som kan förslå,
så sku wij framdeles om wij icke wele. Hwarföre måste nu wara
någet till att taa. Och effter frälsse är nu förökt, skulle på
hwar 20:de wara lithet, hälst mädan man nu länge inthet har
skrifwidt: gifwer fördenskull Edher gode Herrar af Ridderskapet
att betänckia, om icke skee kunde på hwar 12:te, 13:de,
14:de?
H. Landtmarskalken begärde att deres Excelktier tächtes
discurrera om en annan punct, så länge man finge der om deliberera.
Och påminte, att ännu icke war debatterat om Råå
och Röör.
R.Cantzlern: När man öfwerlägger wårt och Cronans intresse,
så skulle man wäl falla der till: Men när man will
betänkia, att hwar ökar som een will, så är det missbruket
migh aldeles emot. Fordom war sällan een så godh herre som
brukade mehr än en gårdh eller twå. A:o 1638, då månge
saaker scolierades(!), opsattes ock om Råå och Röör, och huru
det skulle stå att rätta.
RijkzAmmiralen: Lät den plichta, som tager förmycket.
RijkzCantzlern: Det läter sigh inthet så göra: wore här
som ij annor landh, Lähnegodz, som blefwe altid på Swärdz
-
October.
21
sijdan, men här är allodialt, rijfwas altid sönder och skifftas
emellan döttrar så wäl som söner: der igenom är den oordning
inrijtad, och kan aldrigh rättas. Een kan ock wäl bränna opp
heele byyn och läggia sadan een stoor hoop med torp der om
kringh, och Jordbref kan man anten undansticka eller förandra:
Råå och Röör blifwa inthet ståndande. Sådant alt att komma
ij ordningh, wore en odieux commission; och fast än det wore
ij ordningh satt, rijfwes det äter sönder effter ens dödh, när
det blir syskon emellan deelat.
H. Landtmarskalken begärer här på dilation och drager
sigh inthet undan frå det, som länder till Rijksens wälfärdh.
Sädan proponerades om Medlen.
RijkzCantzlern: Af dhe 4 puncter är fuller denne den beswärligste.
Och är det wäl een saak, att dhe gamble medlen
excoleras; hafwer ock Kongl. Maij:t föruthan någen Richsdagii
nogsampt sielf sådant uthsett. Men Rijkzens tarf är större än
som det kan förslå, Hwadh bekostnad will opgåå till att undersettia
dhe infångne Landh, kan icke så strax wara troligt.
Och om man ingen annan nytta hade af samme länder (der
om andre med oförstånd offta judicera), så giorde den tillfyllest,
att wij der med kunne transportera fahran ifra oss.
Detta blef illustrerat med militiens tillstånd för detta ij
Wiborg, förr än Narfwen war ij wår devotion, och så widare
med dhe andre platzer der intoges, een efter annan, der den
sidste war altid den förres protection.
Ware Guarnisoner äre månge och store; och Landet der
omkringh kan inthet förmå till dess underhåld. Måste fördenskul
medlen så wäxa, att dhe räckia till att excolera landet
der; hwar ock icke, wij då see till hålla dhe Guarnizonerne
wäl och afwäria fahran hemma, och sustinera Cronan ij desse
fahrlige tidher.
H. Landtmarsk. begärde förslagh, huru sådant kunde gripas
an.
R.Cantzlern: Af consideration till wår Stat, måtte först
see till att dhe odisputerlige förre medlen excoleras.
Om Qwarntullen, som kunde wara såsom en perpetuel skatt,
är 1) först att merckia, att den hörs inthet gärna, Wore doch
det richtigste och sensibleste medel, om den wore rätt stält
ij wärcket, och kan lian göras med gott hierta, effter hwar
måtte hielpa till Cronans Stat effter sin proportion. Dhe andre
Ständer skole ock med oss haa någet säija, 2) är swårt
22
1652.
komma den ij lagh och will långh tidh till. Men der K. M:t
will låta komma på Mantalspg:r, måste tillsees att afskaffa dhe
missbruuk som der med fölgt hafwa och finnes Y för X så
hoos een som annan. Barmhertigheet bruka dhe wäl på andra,
och obarmhertigheet alle på Cronan: Mäste fördenskul göras
der på en god Ordningh.
H. Landtmarsk: Någre medel af dem wara påtänkte att
förtaga missbruuket; särdeles om Adelsman läte åhrligen inlefrera
ij Cammarn een Längd, med sin egen hand underskrifwen,
pä sitt egit Hof- och gårdzfolck, wore sådant missbruuk der
med hoos dem rättat.
Sadhe der hoos att mantalspgme skulle högre stijga om
een Jordrijfningh anrättades ij Norland.
R.Cantzlern sade det wäl wara, och samme Jorderansakniugh
stöde wäl att practicera; men det will god tidh till och
folck af högt förståndh, som det göra skole.
Men uthi alt detta, som här till sagt är, har Frälsse på
sine gårder och för sine personer och folck sine frijheeter. Och
anten en har ärft eller eliest af gunst bekommit uthaf K. M:t
nu eller ij förtidhen, så är ingen ändå som icke söker widare
sitt föröka, och der med drages altid någet Cronan ifra; och
kommer man sadan genom kiöp eller gifftermähl etc. ij hwars
annans wilkor och lägenheet. Landet är med Säthegårder tätt
bebygt, och alle wele niutha och hafwa frijheeter: hwadh medel
igen emot Cronan att tesmoignera wår benägenheet, anten
med contribution eller eliest?
H. Landtmarsk: Ridderskapet och Adeln skole fuller in
thet
draga sigh undan, så wijda som det skee kan uthan deres
ruin: begäre allenast förnimma någet sätt, som det bäst skee
kunde.
RijkzCantzlern: Företalde orsaaker hafwa oss moverat till
deliberation, huru man skulle kunna komma till att undsettia
Cronan med någen contribution, eller med nampn af en godwillig
hielp. Ty man måste considerera, att fordom war Adeln
icke stoor ij Landet, kunde så inthet stoort Cronan afgå med
dhe frijheeter dhe på sine Säthegårder och eliest bekomme:
Men nu sädan säthegårderne äre så månge blefne och wij wele
efftertänckia dhe månge beneficia, som wij hafwe undfångit, är
icke mehr än skäligt att wij ock hielpa till Cronans understöd;
icke så att wäre bönder skole det göra, uthan wij sielfwe eller
genom ware bönder, af dhe medel oss eliest borde tillkomma.
October.
23
Samme contribution kunde sadan för mehr richtigheet skull lefreras
till Ståthållaren ij samme Landzort der godzén äre. Föruthan
att detta skulle blifwa een anseenlig hielp för Cronan,
så förtoge man ock der med månge calumnier.
H. Landtmarsk. begärde wetta quantum, och hwar på den
contribution skulle blifwa anstalt?
R.Cantzlern: Opå heel gård och half gård, och ij det Ståthållaredömet
som gården ligger. Anten då Adelsman will sielf
lefrera dijt penningarna och sadan låta opbära för sigh altsammans
'hoos bonden, eller låta Cronans Fougde opbära sådant
af bönderne efter gifne längder. Och är så icke mehr än
billigt att iagh gifwer Cronan uthaf dhe medel som Cronan har
gifwit migh.
H. Landtmarsk. urgerade än då om quanto.
R.Cantzlern sade att K. M:t har sigh inthet låtit merckia
der om; ju mehr dhe wille contribuera, ju bätre det wore:
Uthan, som H. M:t hafwer sagt, att hon tror Ridderskapet der
om, så wille dhe ock sådant så mycket bätre öfwerläggia och
sähn(!) komma opp ij Rådet och communicera sådant.
H. Landtmarsk. tackade deres Excelktier för sitt omaak
och benägne communication.
Sadan dhe hade stijget opp, påminthe RijkzCantzlern om
Nyie Ridderhuusets bygningh och huru der om blef ij sidste
Richsdag förgätit, och efter ingen då war tillstädes som togh
sigh sakerne an, dy blef IL Excelktz R.Cantzleren sådant ij
sidste mothe betrot, att H. Excelktz der om skulle bära omsorgh
huru bygningen, med hwad mehra, wore ij god acht:
Och ehuru H. Excelktz kraffter wore swage, lijkwäl för affection
emot Ståndet taget sigh sådant an med H. Lars Flemmingh
och Rosenbergh. Men her till har man lithet kunnat
uthrätta, ty 1) blef Byggmästarn dödh, 2) war brist på medel
och 3) man fick inthet swar på brefwen, som wij till Landzböfdingerne
läte afgå om skuldfordran. Står altså ännu nedre,
och man såge gärna att det komme under taak. Nu är oss
een annan Byggmästare ifrå Holland recommenderat; och will
han taga sigh sådant an, men begärer större löhn: huru man
nu skulle der med, anten accordera med honom eller eij. Skulle
wij taga någen af Cronans Byggmästare, kan skee wärcket skulle
stutza, när han blefwe förhindrat med Cronans bygningh. Wij
måtte för alt tillsee att Bygningen blifwer förfärdigat; sadhe
sigh heller wela gifwa uhr sin egen pungh ännu der till, förr
24
1652.
än wärcket skulle liggia nedre. Måtte fördenskull see till, att
penningarna blifwa infordrade, som Ridderliuuset tillkomma, och
sadan så uthsatte, att Ridderliuuset har nytta der af. Och effter
månge nu äre på någen tidh här intagne, måste ock dhe,
äfwen så wäl som dhe gamble för detta giort hafwa, contribuera
någet effter sin proportion. Och den som sådant icke wille
göra, måste af H. Landtmarskalken noteras. Eliest sadhe ock
Hans Excelktz, att dhe som nyligst haa bekommit Grefwe- och
Friherrebref, måste ock gifwa der till, och sadhe sigh wela wara
den första.
22 Octob.
komme opp till Ridderhuset Magister Enander, Superintendens
ij Calmar, och Mg:r Steuchius, Superintendens ij Herrnsand;
läte förmähla sitt ährende wara att begära af Ridderskapet om
eonferentz: Och när dhe inkomme, förde Mg:r Enander ordet,
och näst hälssningh opå Erkebispens och heele Prästerskapets
wägna, gratulerar dem deres hälssa, begärer att dhe ock nu,
som förr har warit wahnt, wille hafwa med dem eonferentz och
göra communication uthi desse puncter, som äre af stoort beswär:
hafwandes sigh wäl påmint hwadh dhe ij 1650 åhrs beslut
hafwa uthlofwat, att wela och skola med all wähvilligheet
bespringa Rijksens tarfwer etc.
H. Landtmarsk. effter gratulation och tackseijelse för till—
budin communication, sade att dhe fuller haa allreda någet öf
werlagt
desse saaker, och såsom dhe hafwa påtänkt Rijksens
tillstånd, kunne dhe fuller annat inthet see än det måste gåå
till en Uthskrifningh, och sädan tillsee hwarest man finner medlen.
Och när dhe om sådant hadhe widare beslutit, skulle dhe
der om gärna med dem communicera etc.
Der effter blefwe desse effterskrefne infordrade att intagas
ij Ridderliuuset:
Machler ij Götheborgh Teet
Ryttmester Lubecker, för ho- Skraggensköldh, för honom lof—
nom lofwade Weidenheim. wade Secret. Kempensköldh.
Trafwenfelt Olof Persson Feldtberg, för ho
Tore
Jonsson Reuterberg nom Lorentz Stiernflycht.
Samuel Schillerfeldt Alexander Preswetof, ij hans
Dusensköldh ställe Vasili.
Vasili Butterlin Swen Pärsson Fanesköldh.
Mårthen Månsson Lindeström
October.
25
När desse wore inkonme, sadhe H. Landtmarskalken: I
alle wälbestälte Regementer så följer ähra dygden, men wanähra
och sträf opå odygd, att man der igenom blir inciterad
till dygdelige actioner och andre afskräkte ifra en odygdig lefnad:
Altså Kongl. Maij:t, som nu med heele werldens förun
dran
regerar, fördenskull beneficerar sine trogne tiänare, dhe
ther dygden hafwa kär, med Riddare Ståndz frijheet: och bör
man här hoos considerera att dette Ståndet är ett fundament
ij Rijket, både ij militie och civil wäsendet; är altid näst Konungen,
och hans befalningar och willje opwachtar. Så har ock
Kongl. Maij:t meddeelt närwarande gode Herrar sine bref och
segel; är ock K. M:tz willje, att iagh skulle sådant för dhe
gode Herrar af Ridderskapet förkunna: Och såsom iagh troor
att sådant är dem ij behagh, fördenskull ock iagh solennissima
forma dem här med naturalizerar, förmodar ock att dhe gode
Herrar sielfwe hafwa sigh sin skyldigheet att påminna, opwachtandes
K. M:t med all underdånigh hörsamheet och lydna och
bewijsandes sine wederlijker den respect och ähra, som hwars
och ens wilkor fordrar.
Sädan blef af H. Landtmarskalken påmint om dhe ährender,
som dagen tillförenne blefwe ij R.Rådz närwaro proponerade.
Först war om Uthskrifningen: huru H. Excelktz Rijkz
Cantzlern meente eliest inthet förslå, om man icke någet knappare
än till hwar 20 skrifwa skulle, hälst mädan landet är nu
mäst ij Adelns hender.
H. Lars Crus holt före att man skulle bewillja Uthskrifningen
opå try effterföljande åhr: förste åhret till hwar 16 och
sadan till hwar tiugunde.
H. Landtmarsk. begärde vota.
3 Classis bewilljade try åhrs Uthskrifning, och förste åhret
till hwar 16 af frälse emot hwar 8:de af Crone och skatte:
Men att dhe af skatte, som under frälsse äre, blifwa lijka
rächnade med frälsse och kunna förlijka sigh der om med sin
huussbonde.
Om förswarskarlar tychtes dem icke alldeles skola gå ifra
deres privilegier, uthan specificera somblige som wore dem af
nöden.
H. Landtmarsk. påminte om discursen som R.Cantzlern
hade dagen tillförenne och huru att förswarskarlar äre ruin till
landh och städher; der af kommet, att en bonde inthet later
lära sine barn någet handtwärck, emädan han eliest kan winna
26 1652.
sin föda, när han så får slå danck; ty han måste anten wara
bonde eller handtwärkare eller knecht. Och den som icke kunde
sigh inkomma med handtwärck, han skulle då blifwa bonde,
och således blefwe månge ödeshemman optagne. Frågade ock
H. Landtmarskalken widare, om dem icke skulle synas rådeligit
att man tilläde om åhrlige och halfwe åhrs tienster: ty
muurmästare, trägårdzmästare, humblegårdzdränger etc. behöfwer
man om sonnnarn och icke om wintern.
Dhe af 3 Glasse holle somblige der med, att man skulle
läggia till om åhrlige och half åhrs tiänare; dhe andre meente
att man skulle specificera wist thal af dem man wille förswara,
anten 4 eller 5 etc.
H. Landtmarskalken sadhe der med följa stor difficultet,
ty somblige behöfwa flere och somblige ringare: och det missbruuk
man befahrar blifwer inthet förtaget.
2 Classis bewilljade ock Uthskrifningen opå 3 åhr, och
förste åhret till hwar 16:de innom Råå och Röör så wäl som
uthom, rächnandes twå fiärdedeeler emot ett' heelt: undantagandes
torp inunder gården, som äre oskattlagde, och deres
enskylte tiänare. Opå dhe andre tu åhren till hwar 20:de,
men på sidste åhret sigh förbehållet frijheeten innom Råå och
Röör.
Finne ock gott att man tillägger om åhrlige och halft—
åhrs tiänare.
1 Classis war öfwereens med 2:da,
H. Landtmarsk. begärde att dhe in 3:tia Classe, som hade
någet emotseija, wille der om discurrera.
Assessor Graan sade deres wilkor in 3 Classe wara annorlunda
än in l:a och 2:da, derföre måtte ock wara af annan
consideration: dhe andre kunne behöfwa dhe halfwe-åhrs tiänare,
men dhe in tertia classe icke så; uthan heller skräddare, snickare,
smedher, fiskiare etc. Missbruket belangande, är det äfwen
hoos fougder och bönderne sielfwe, som tillåta sådanne boo på
sine ägor och haa arbethe af dem: Och fördenskull begära dem
af ett wist thal och åthniutha så wijda sine privilegier till goda.
H. Landtmarsk: 1) Man skulle taga ij consideration myc
kenheeten
af Säthegårderne som nu äre, men war fast annorlunda
när privilegium gafs, och fördenskull det privilegium p. t.
icke så mycket kunna urgeras.
2) Emot een lithen nytta fölljer der på störste sielfzwåld
ij landet och skada både för landet och städerne.
October.
27
3) Ad minimum kan man cedera det på desse åhr, och
der man befinner sigh taga stoor skada der af, kan sådant sadan
revoceras.
Graan stod der på, att dhe wore god hielp ij huushåldet,
efter dhe icke så stoore godz haa.
H. Landtmarsk: För fåå fattiges lägenheet skull måste
icke heela landet plichta och settias ij desordre. Ja, bonden
sielf kan merckia sådan oordningh hoos sine egne söner, hwilke
låta lydnan fälla emot sine föräldrar, ij det dhe, när dhe äre
sine 15 åhr, taga sigh offta förswaar emot föräldrarnas willje.
Sädan begärde ock 3:tia Classis att opå tredje åhret man
skulle exemptera innom Råå och Röör, ad conservandum privilegia.
23 Oct.
Effter fåå då wore tillstädes, för Kongl. Maij:tz uthreesande
skull, blef inthet någet företaget; allenast K. M:tz Fransöske
Secreterare, Mons:r Courtin blef intagen.
25 Oct.
oplästes Resolution och det betänkiande som fattat war öfwer
Uthskrifningzpuncten: och blef bewilljat på förste 2 åhren till
hwar lö:de och twå fierdedeels emot ett heelt, så innom Råå
och Röör som uthom, effter det eliest syntes lithet wela förslå:
Men på tredje åhret exciperade dhe Råå och Röör.
Den 2 puncten om Siööfolcket blef approberad sorn han
tillförenne blef conciperad.
Oplästes sadan den 3:die Propositions puncten om Medlen.
Och ehuru, Mantalspenningarne belangande, Adeln kunde finna
rådsampt och richtigare att lefrera ifra sigh Längder öfwer sitt
gårdzfolck, att förtaga der med alt underslef; men såsom det
synes någet snöplig och servilt, dy finna dhe bätre att frijkalla
ij gemeen dem, som dageligen wedh Säthegården wistas åhret
in och uth, eller halft åhrs tiänare, och äre der dagligb till disk
och duuk; Men alle andre Embetzmän och arbethare, hwad
nampn dhe hafwa kunne, innom Råå och Röör eller uthom,
skole wara Mantals Skatten underkastade.
Ån dhe som haa förpachtat sine gårder på arrendewijs
eller till hälfften?
Resp. dhe måste äfwen så wara frij der med sitt gårdzfolck,
som Adelsman sielf; ty dhe äre alle hans folck, och biet—
we det Adelsmans afkortningh om dhe sådan tunga underlades.
t
28 1652.
Den puncten om Reefningen, som tillagd war såsom ett
medel att föröka mantalspengma, blef ock god erkänd, men att
samme JordReefningh icke allenast ij Norrlanden, uthan anrättades
öfwer heele Rijket effter den XI puncten ij Skogsordningen.
Här inföll Qusestio om Gårdzfougder och Landboofougder,
som haa sine hemman hoos gården och måste doch sielfwe altid
wara daglig der tillstädes.
Gårdzfougden holle fuller mäst alle wara frij för sin person,
efter han är daglig på gården och bör räknas bland gärdzens
folck, men för sin hustru och barn, som han har på hemmanet,
måste han gifwa mantalspeng:r.
Om Landboofougden war controvers: soinblige mente att
han skulle wara frij, efter han är förnämste tiänaren wed gården
och ij Adelsmans fråwaro är ij hans ställe, och fördenskull
wore absurdum, att han skulle inthet wara frij, när gårdzens
legodränger blifwa exempterade.
H. Landtmarsk. lät opläsa ett Missiv, som ij Regeringens
tidh war uthgängit till Landzhöfdingerne: Sade allenast Adeln
hafwa att stödia sigh der wedh på sin frijheet af Mantalspengma
och någet annat privilegium der örn inthet hafwa. Och
fördenskull borde agnoscera detta beneficium, att dhe för sine
personer och hof- och gårdzfolck äre befrijade; skulle der hoos
tillsee att dhe icke extendera sådant för wijda, och der med
oplöffta ögonen på andre: ty såsom Mantalspenningarna haa
Qwarntullen pro fundamento, och ingen war för den exempt,
har K. M:t god macht, när så täckes, att trädha till Qwarntulien
igen. Och mädan nu frågan är, huru man skall förstå
detta, Hof- och gårdfolck. Skulle man det så förstå, att
Landboofougden, som boor på annat hemman, är doch daglig
wed gårdeu, skulle blifwa exempt; så skulle man på samma
sätt frijkalla andre, såsom snickare, skrifware, stallmästare etc.
Begärdes omsider att dhe wille votera.
3 Classis.
Crusbiörn sade, att dhe ij tertia cl. äre inthet af eenahanda
meningh: Somblige holle före, att såsom dhe på säthegår
derne
äre frij, så äre ock dhe, som boo annorstädes och göra
doch arbethe och äre ij brödh wed gården, frij för sine personer,
men inthet för siri familie. Någre wore ock ij den meningh
att, af consideration till Qwarntullen, som gick öfwer
alle, skulle ock gårdzens folck uthgifwa Mantalspeng:r, och
October.
29
kunde sådant afkortas dem ij deres löhn. Men såsom ingen
föll denne meningh bij, blef inthet mehr der om tält.
1 Classis
holt före, att denne dispute skulle förekommas der med, att
man tilläde denne clausulen: Men alle andre Embetzmän och
arbethare, som uthom gården boo, oexempterade.
2 Classis blef ock der med eense.
H. Landtmarskalken slöth med denne admonition, att dhe
wille wäl wara betänkte till andre dagen om gode Uthslagh
widare till sielfwe Medlen.
26 Octob.
komme opå Prästerskapets wägna M. Nicolaus Wermeland, och
M. Magnus Clingius Ostrogoth. opp på Ridderhuset. M. Nicolaus
sadhe: Det loflige Ridderskapet hälssas af Prästerskapet
undertienstlig, och såsom dhe hafwa sin emellan så wijda öfwerlagt
om K. M:tz proposition, som det sigh kan låta göra,
till dess dhe widare förnimma K. M:tz meningh, den dhe meeua
sigh kunna genom ett Uthskåt erhålla: haa fördenskul welat
sådant först insinuera hoos Ridderskapet, att förnimma om
dhe skulle haa ij behagh att också göra det samma. Begärde
sidst underdånigt, att Ridderskapet altid wille dem wara gunstigt
affectionerade och hafwa med dem communication.
H. Landtmarsk. tackade dem derföre att dhe wille communicera
med dem: sadhe att Ridderskapet haa der hän bearbethat,
att dhe kunde komma till någet beslut ij saaken, men
ehuru någet der med är uthrättat, så är doch änn någet obesluthet:
Om Prästerskapet så länge wille afbijda, att ock dhe
blefwe färdige, wore wäl. I medier tidh om Prästerskapet behagade
ge'nom ett uthskåt haa conferentz med Adelen och
communicera ij saaken sitt betänkiande, skulle ock Ridderskapet
göra det samme hoos dem så snart dhe kunde komma till
beslut sin emellan.
Der effter begärde H. Landtmarskalken att dhe wille dis—
currera medh hwar andre om Medlen, att man kunde förnimma
der om deres meningh.
Mädan ännu discurrerades, komme ifra Borgerskapet Lars
Broman, President ij Götheborg, och en annan af Borgerskapet.
Lars Brooman förde ordet:
Det loflige Ridderskapet låter Borgerskapet med deres öd
-
30
1652.
miuke tienst på det flijtigste hälssa: Och såsom dhe haa för
nummit
Ridderskapets gunstige och nådige affection emot sigh,
så önska dhe gärna att hafwa med dem communication. Och
såsom dhe skulle haa förnummit af Prästerskapet, att Ridderskapet
skulle wara färdige med swar på K. M:tz öfwerlefrerade
proposition, och dhe på deres sijda icke haa kunnat der med
ännu kommit till beslut; önska wetta huru snart Ridderskapet
skulle wela att man komme opp till Kongl. Maij:t. Begärde
att detta måtte blifwa med nåder optaget och dem sin
communication nådigst förunna.
H. Landtmarskalken tackar dem för det gode förtroende
dhe bära till Ridderskapet, som ock gärna wela correspondera
med dem. Sadhe ock att Ridderskapet haa fuller giort
sitt till att komma till et beslut ij saaken, men så äre dhe
Ahrender af den wichtigheet, att een deel der af än står ij débat.
Prästerskapet haa fuller haft sine uthskickade här och
anhållit om det samme. Då wij begärde af dem att dhe wille
genom ett uthskåt först komma med oss ij conferentz; men icke
sadhes att wij wore färdige. Der Borgerskapet ock behagade
låta dem wetta deres intention, skulle ock Ridderskapet gärna
med dem communicera.
Prsesidenten tackar och begärer på det ödmiukeligste deres
correspondence, der till dhe af Borgerskapet äre med all
ödmiukheet öfwerbödige.
H. Landtmarsk. sadhe wäl wara, att sådant skeer medh
en hand och mun: och skall blifwa med dem communicerat så
snart dhe blifwa färdige; lät hälssa deres principaler.
Sädan effter lång disceurs sadhe H. Landtmarskalken, att
han förnimmer af deres discourser treggehanda meningar:
1) Somblige holle före, att denne contribution skulle bäst
skee effter Rusttiensten och som det blef practicerat sidst ij
Danske Feijgden.
2) Effter gårdetaalet och Räntorne; så mycket af en t:a
spanmåhl, och så mycket af 1 U smör etc.
3) Effter heelt och halfft mantaal: så mycket af een heel
gårdh, och så mycket af en half. Eller gifwa effter gårdetaalet,
ware sigh lithen eller stoor.
H. Landtmarskalken sade ytterligare, att ingen är fuller
som sigh förwägrar till att giffwa och contribuera, men om
sielfwe sättet och execution faller betänkeligit. Man måste för
all tingli tillsee, att lasten icke så dragés in på Adelsman, att
October.
31
han blifwer giord till skattskyldig!! emot Frälses naturlige egenskap:
hwilket är att befruchta, då een Frälssesman icke annorledes
än afkläder sigh frälssemanne-rätt och gör sigh skyldigh
att bethala för sine bönder: måste befahra att dragas derföre
för lagh och rätta, blifwa arresterad etc. Wore då icke bätre
att man läte Cronans fougde sådant af bonden opkräfia och
kortades sädan så mycket af för migh: och ehuru att detta ock
har sine difficulteter, synes doch wara bätre, när man sådant
öfwerwäger emot dhe incommoditeter, som folia wele på det
förra. Sadan om sielfwe execution, måste man då läggia in
sine längder och wijsa alt hwad en äger, hwilket en wijs man
skulle falla considerabelt. Skulle ock dhe som äre ij Småland
seija sigh sortera under Upland, eller twärt emot etc.
Här till swarades, att der gården är, der skulle man gifwa.
H. Landtmarsk. sade, att när man skulle ställa sådant ij
execution, blefwe man först warse dess beswär. Slöth omsider
der med, med alles samtycke, att man dagen effter skulle genom
ett Uthskåt sökia conferentz der om med Rådet, förr än
man widare här om voterade.
Och blef så Secreteraren befahlat att låta Prästerskapet
wetha, att dhe för dette hindret skul icke kunde dagen efter
haa conferentz med dem.
27 Octob.
blefwe desse effterskrefne nämpde till Uthskåt opp till Rådet:
Af 1 Glasse.
Grefwe Jacob de la Gardie H. Lars Fleminingh
Gref. Gustaf Steenbock II. Clas Bielkenstierna.
H. Lars Cruus
Af II Classe.
II. Erich Flemmingh H. Pär Ribbingh.
Af III Classe.
II. Gustaf Rosenhane Israel Lagerfeldt
Fabian Berndes Jesper Krusbiörn.
Nils Nilsson Lindegreen
Uthi confereucen med Riksens Rådh den 27 Octob. giorde
först H. Landtmarskalken på Ridderskapets och Adelens wägnar
en tillbörligh tacksäijelsse, att the godhe herrar hafwa thillåthit
them att komma opp thili them, berättandes huru the
32
1652.
godhe herrar aff Ridd. och Adelen hafwa warit nogh bekymrade
huru the sitt godhe och troghne hiärtelagh emot K. M:t kunde
contestera: begynthe så thili thet 1) om Uthskrifningen att
referera huru wida the wore kompne med the conditioner och
wilkor, som där under komme i consideration, huru the hadhe
cederat på 3 samfällte åhr hwar 16, räknande halffparthen mot
Skatt och Crone, så innom som uthom råå och rör, doch detta
på the första twenne åhren, men på thet tredie åhr hwar 20:de,
doch då undantaghne innom rå och rör thili att niutha den nåd
förmedelst privilegiernes nyttiande.
Thet andre medhlett om Manthalspengme, såsom ett förslagh
att styrkia Riket, hadhe the godhe herrar aff Ridd. och
Adelen -så wida kommitt öfwer ens, att på thet the skulle
något dragha, är nödigt att ingen wore frij, uthan Adelen för
sine perssoner och dheras daglige fålk, som lefwa på gården.
Alle andhre, som hadhe sitt hemwist, skulle samme manthalsp:gr
göra. Hwadh thil thet tredie om Contribution anlangande,
hafwa the inthet ännu kunnat för åtskiilige och wichtige considerationer
kommit så altztings öfwereens eller förlijkas om,
hwarföre the hafwa waritt förorsakade att sökia Rikzens Rådh,
i meningh aff the godhe herrar att blifwa bättre underrättade
uthi någet som kunde lätta under theras deliberation, och contesterade
H. Landtmarskalken högt theras förnämlighe desiderium
beroo dhär wedh, att the kunde göra någet thili saken,
och altså Cronan blifwa erhållen. Där på H. Grefl. Excellens
RikzCantzlern, effter ett enskylit och å part taal med the andhre
godhe herrar aff Rådett, gifwit thetta Swar:
Att J godhe herrar, sadhe han, hafwa welat communicera
med Rådett, thet uptagha the för wänskap, och ähre gärne
redeboghne att conjungera sine tankar med dheras tankar. Trehanda
orsaker förde II. Ex. fram thili att tagha i flitigt öfwerwägande:
1)
Att Riksens höghe tarfwer måtte ansees.
2) Deras lägenhet, som contribuera, där thili en part låtha
see sin willighet, men en part äre någet tröghe, them man
moste underrätta.
3) Ansees icke oskäligt hwad motiver här till ähre, nempligen
then hårde åhrsens misswäxt.
Sadhe, att K. M:tt war högeligen förorsakatt att komma
på then tankan om Utskrifningen, thär medh deste bättre
att styrkia och bekräffta militien. Och deducerade H. G. Ex.
October.
33
widlyfftigt hwad slags uthskrifninger hafwa waritt i forna thidher
bruklige. Så att man wet sälja thillbaka icke långe sadan
Uthskrifningen wara reducerat på hwar 10:de manthal.
Påminthe hwadh som plägat förr ske, att man går man aff heman,
när så tränger. Sadhe allt hafwa sine skäl, när fädernesslandett
moste förswaras. Senast wij wore hos edber, påminthes
om hwar 14. Nu see wij att Edber godhe herrar behaghar
hwar 16:de och på thet tredie åhret hwar 20:de, hwilket
är wäl betänkt; håller thet för, att sådant sättes på paperet,
thili att communiceras och refereras K. M:tt förr än thet kommer
i fulikomlighit slut.
Till thet andhre kom H. G. Ex. på Manthalspengme och
per digressionem, som här flytha aff Q,warntullen, deducerades,
att han och flere med honom hadhe hållit före, att såsom be:te
Qwarntull war aff S. K. M:t och ex consensu Ordinum ställt
i wärkett A:o 1624, så hadhe then ock waritt att bruka såsom
Chronan nyttigh, ther han hadhe waritt hållen i sitt rätte
skick, medan then war en proportionerad hiälp thili hwars
och ens wilkohr och lägenhet, men sedhermehra kommit aff
sigh, icke uthan sine difficulteter, hwilke wore wäl månge, doch
enkannerligen inrijthade då och då gönom undersleef och hälst
för the handqwarnarne. Manthalspengme ähre ett medhel i
stället igen infördhe, wore ock wäl thili at bruka, men man
seer huru stor affkortningh till någre t:r guld där madh skeer;
i fiol, så thili säijandes, skref man 2 peng:r, ij åhr en, och
ähre alle åhr Cronan en stor affsaknadt, så wålla ock att alle
wela wara förskonthe [icke] the rijke(!) allenast, uthan ock fattighe
(!), så att en othidig förskoningh insmyger, icke aff K. M:t
sielff, som sådan förskoningh anstår, uthan andre, commissarier,
fogdar, skrifware, präster; The förslagh the godhe herrar där
emot hafwa optänkt, ähre godhe.
H. Landtmarskalken betygadhe ännu then store affection,
som Ridder- och Adelsståndet [hade för Rådet]: men där emot
lickwäl remonstrerar hwars och ens olägenhet, så att föruthan
thet Ridd. och Adelen hadhe fuller sine beswär, och i seneste
Cröningh trychte them nogh, jämwäl ock exaggererade deras
bönders oförmögenhet. Sadhe att Ridd. och Adelen hafwa sökt
gönom en enhälligh intention, att then mehr hade, gåfwe mehr,
thy wara considerabelt, att aff små heman skulle thagas lika
som aff store. Sadhe fördenskull desse conditioner komne wara
i debatt:
3
34 1652.
#
1) Att en part meenthe man skulle gå effter russtiensten
och där effter ett särdeles qvantum, effter then werderingh i
spannmål, smör, järn etc.
2) En part hadhe meent att gå effter hemanen; där emot
skulle the små heman på somblige orther blifwa beswärade och
gammalt frelsse, hwilkett icke heller stort skulle förslå.
3) En part gifwa ett qvantum aff räntorne, doch så och
så myckitt pro cento.
Endoch störste delen folie på Rustningstiensten.
RikzCantzlern: The rationes låtha sigh wäl discurrera och
thala om, men executionen ähr mehr. Och skall man fatta något
realt heller, ty en proportion ähr [swår] göra emellan particulieur
casus, ähr icke mindre swår i provincierne, hwadh will man säija
om then olijkhet hemanen och gårdarne emellan finnes, så att
om man sätter där på, så blifwer inthet Cronan stort hulpen.
Thet finnas fuller the heman som små ähre, jagh wet them i
mitt grefweskap, the sorn gifwa eij mehr än 1 U smör stå sigh
bättre än the jag hafwer här oppe ibland the store. Ty blijf—
wa thesse ock snarare odhe, och reqvirera sedan långh thidz
och månge åhrs förmedlingh. Aff them iag har där nedhre, har
iagh åhrligen fått, men här oppe inthet: The ähre migh 3 åhrs
uthlagur skyllighe. Singulorum conditio låther inthet proportionera
sigh. Seer man på Russtiensten, hwadh lårendrägherij
som causerade i Drotningeus Chröningh. Thet war ock en slätt
Rosstienst, om man hadhe gått där effter. Elliest i Russtienstsordningen
seer man månge hemans uthlagur bestå i ströming!),
thet som inthet kommer i werderingen. Will man ock see på
Russtiensten i Danmarks feigden, then Adelen bewilliade, hon
är än inthet uthgiord. En part och störste delen hafwa sine
gårdar särströdde och långt ifrå Invar annan, then under then
Landzhöffdingen och then under en annan sorterande, så att
man inthet kan få richtighet, hwilket Cammaren skall wäl wetha.
Och fast någre göra rätt, så ähre likwäl flere som göra
orätt, så att med exequtionen skall wara thet beswärligste;
Gifwa aff räntorne kunde hafwa skäl, men hwad skulle thet
wara för räntor?
H. Lars Flemmingh sadhe, att om all theras inkomst aff
räntor werderades och then thå gåfwe mehr, som mehr hade,
then mindre, som mindre hafwer, och där på fattades en Jordebook
och där effter giordes.
RikzCantzlern: Thetta kommer nu på mitt förra taal, och
October.
35
upreppade H. RikzCantzlern, huru swårt thet wille falla att
komma där på. Ladhé ock thet thär thili, huru mången finnes
som kan hafwa lithet gods, i thet han får besittiat sielff
kan han bättre menage göra ähn then som större gods äger;
här till kommer at han en gäck inthet kan sitt bästa så bruka.
Jagh will säija: twå boo i en by, the ähre olijke, then eena
säges förmögnare och kunna trålla, then andre är en owetting,
then tredje såfwer för länge. H. Flemmingh, I hafwe siälff
waritt CammerRåd, skulle I fuller the medhel finna, att hemanen
disponerades thili lijkhet.
H. Lars Flemmingh: Man geer aff heelt så myckitt, alf
halfft så myckitt, effter som hemanen i böckerne ähre och räknas
för hele, för halffwe: hwilket skulle låtha practicera sigh;
och är thet icke min meningh, uthan iag säger hwart uth en
part hafwa inclinerat.
RikzAdmiraien sadhe: Hwem skall inqvirera här öfwer?
RikzCantzl: Thet är impossibelt.
H. Lars Flemmingh: Jagh will göra uthräkningh på mitt.
H. Landtmarskalken sadhe thetta wara aff stort efftertänkiande,
begärthe aff Rådet underrättelse och hwart uth the
godhe herrar inclinerade; där effter wij måtte en stor deel aff
difficulteterne superera.
RikzCantzlern talte emot H. Flemmingh och ibland annat
sadhe hwadh beswär där aff wille föllia: nempligen att skattläggning
skulle ske öfwer hela rijkett och considereras hwars
och ens förmögenhet. Thet beswär wille jag inthet dragha öfwer
migh. I godhe herrar kunnen icke komma thili rätta medli
en fogde, togh exempel aff S. K. M:t, när han hördhe aff S.
Feldtherren, hwad han sigh beswärade öfwer Kexholms ärende.
Kongl. M:t sadhe: II. Feldtherre: Wij blifwa bestulne, Jagh
mehr, som mehr har, och I som mindre har. Låter oss alla
war förmågo slå i ett capital, som i Holland sker, och wärdera
sängen han ligger på, hwadh wore thet för beswär. Nogh
will Jagh gifwa för migh Manthalspeng:r, men att Jagh skall
lijda att Fogden skall komma och fordra räkningh, thet skal
hwarken CamerRådh eller någon annan migh öfwerthala.
Jagh will säija, som the gode herrar aff Rådett med migh
hafwa confererat, om K. M:t så behagade, att wij gifwa effter
gardethalett, för heelt heman ett wist, och ett halfft halffparthen
emot, och ett fiärdedels så myckit mindre effter proportionen,
allenast thet taghes i acht att icke något heman stiäles undan.
36
1652.
Wij bäfwe ändå gården fått aff K. M:tt, tyckes om wij specificerade
thet qvantum in på 4 D:r S.M:tt för ett heelt, thet
halfwe halfparthen mindre efter proportionen.
H. Landtmarskalk en: Wij bäfwe något hört där om, men
doch oförgripeligen E. godhe herrars och Excellentiers meningh
synes
1) tungt wara för thet gamble frälsse, sorn alldrigh bäfwer
gifwit uth gärd. Om K. M:tt täcktes något lindrigare där
uthi gå.
2) om så skulle gå, thå måtte alle andre, så Adel som
där uth om, gifwa i lika måtto.
3) i Croneböckerne stå gårdarne för hela, i Adelens böcker
för halfwe. Hwilket wore beswärlighit.
4) skulle man see then förmånn man hafwer haft på Tullfriheten,
then Adelen hafwer céderat.
Grefwe Pär: Om man see opå the månge exceptiones, så
blifwer inthet stort för Cronan. Och kommer thet på thaal
om gammallt frelsse, så moste 1) man see thillbaker på gamble
Konungars thidher, K. Eriks, K. Jahans etc. och thå fatta terminum
a qvo. 2) skulle upwäckias splijt emellan sielfwe bönderne,
måste derföre så sees thili, att exceptionerne inthet 1iggia
thili hinders.
H. Landtmarskalken: Thet gamble frelsset har likwäl inthet
stått i Jordeböckerna förr än bewillningen skedde på the
extraordinarie hielper. The moste nu likwäl göra för fullt i
owist.
RikzCantzlern frågade om icke gammallt frälsse hafwer
stått i Cronans Jordeböcker?
Grefwe Pär: Inthet räntorne uthom nampnen.
RikzCantzlern: För Russtiensten skull.
H. Erik Gyllenstierna: Allenast bahra Russtienstlängderne
u part.
RikzCantzlern: Om icke för Konungzhästarne gifwes så
som
en recognition, the måtte thå hafwa haft räntorne i Cronans
böcker. Och där någet är heelt för halft skrifwit, thet
kommer för uthskrifningen i K. Eriks thid, då ingen utskrifning
holtz aff the hele heman, där af the skulle råka i ruin,
men på the halfwe allenast, efter thet kunde med mindre skada
bli affhulpit, hwar aff kom att halfwe heman ladhes under
heelt. Och så hafwa the stått.
H. Landtmarskalken: The godhe herrar aff Ridd. och
October.
37
Adelen förhoppas att hwadh som bewillias icke blifwer perpetui
oneris, uthan att thet gifwes och görs ad tempus; därföre
mehnte en part efter Russtiensten war personalt, ock böra
uphöra.
Grefwe Pär hoppas att K. M:t icke är wed then meningh.
RikzCantzlern edoceradhe widlyffteligen tidhernes thillstånd
och beswär tryckia aff oss necessiteten att göra Cronan bijstånd,
infererandes exempel aff gamble Konungar och enkanuerlighen
opnämpde K. Albrecht, som gick på hwar Credie. Drotning
Margretha också. Och huru casus ähre infiniti, exemplum taghit
aff Griparnes Söner som godzén toghes ifrå. Eamus, qvo
nos fata ferunt, som Seneca säger. Gud förbiude wij komme
i främmande härskap, thå skulle man få see, om icke gått wore
nu tagha oss närmare, än blifwe qwitte allt ihoop. Wij hafwe
fått store beneficia, och ähr ingen aff oss, anthen här nu eller
hema bartha, som icke ähr beneficerad; bättre ähr oss att tagha
the medel för handen, thar med Cronan blifwer conserverat
och hwars och ens Stat satt i roo emot alle casus. I godhe
herrar wela öfwerläggia thetta, då wij sedan få thalas wed
widare.
H. Landtmarsk. giordhe tacksäijelsse och lofwadhe sadan
med Ridd. och Adelen communicera.
När IL Landtmarskalken kom med Uthskåttet tillbaka pä
Ridderhuset, der dhe andre afwänte hans ankompst, lät han
samptlige Ridderskapet wetha, huru dhe hafwa warit opp hoos
Rådet och låtit förnimma det betänckiande, som Ridderskapet
och Adeln hafwa hafft 1) om Uthskrifningen, 2) om Mantalspeng:rne,
hwilket alt Rådet lät sigh wara uthi gott behagh,
3) hafwe dhe ock alt gillat, att dhe gamble Medlen blifwa på
bäste sätt excolerade: Hwadh sädan ännu resterar om den
contribution wij nu af nyio wela bewillja, befans omsider, sädan
man haa öfwerlagt alle commoditeter och incommoditeter,
det wara practicerligest om heele, halfwe och fierdedeels hemman;
Och att man gofwe af ett heelt 4 D:r S.M:t, af ett
halft twå etc. eliest skulle Cronan der med inthet blifwa hulpen.
Det är wäl sant, att den olijkheet som är ij Reuttorne
skulle här uthi gifwa betänkiande, men så är den olijkheeten
lijkwäl inthet så stoor att den kan prmpondera emot dhe incommoditeter
som eliest på andre sijdan följa skulle: Sädan
opfylla RächneCammarn med en hoop med paper, wrnre K. M:t
till ingen hielp och Adeln till wahnähra. H. Landtmarskalken
38
1652.
hemskiöt dem sådant widare att öfwerwäga till öfwermårgon,
dä dhe wille flijtigt wara tillstädes, efter han meente att Kongl.
Maij:t skulle då wela hafwa opp ett Uthskåt och sielf låta
nampngifwa dhe personer, som K. M:t der till hafwa will: Men
sadhe sigh inthet wetta Invar på sådant skulle gåå uth.
29 Octob.
kom bodh, att Uthskåttet skulle komma opp till Kongl. Maij:t;
hwarföre lät H. Landtmarskalken uthroopa dem som K. M:t har
låtit der till optekna, och begärde att dhe wille nu göra honom
följe, effter han hade förnummit att dhe andre Ständerne wore
allreda opgångne.
Desiguation
upå dhe gode herrar af Ridderskapet och Adelen, som effter
Kongl. Maij:tz nådige willje och befalningh sigh pä Slottet praasenterade
den 29 Octob. 1652.
Af Prima Classe.
Grefwar:
1. Gref Carl Leijonhufwud 4. Gref Jahan Oxenstierna
2. Gref Jacob de La Gardie 5. Gref Gustaf Steenbock.
3. Gref Gabriel Oxenstierna
Frijherrar:
6.
H.
Christer Horn
13.
H.
Gustaf Pose
7.
H. Erik Sparre
14.
H.
Henrick Horn ij Erik
8.
H.
Lars Cruus
Leijonhufwudz ställe.
9.
IL
Knut Kurck
15.
H.
Clas Bielkenstierna
10.
H.
Lars Flemmingh
16.
H.
Robert Duglas
11.
H.
Gustaf Horn
17.
H.
Georg Paikel.
12.
H.
Gustaf Baner eller H.
Clas ij stället. ,
Af Secunda Classe:
18. Clas Flemmingh 20. Jöran Ulfsparre
19. Erik Flemmingh 21. Pär Ribbingh.
Af Tertia Classe:
1. Gustaf Rosenhane 5. Conrad Falkenbergh
2. Fabian Berndes 6. Harald Stake
3. Otto Sack 7. Clas Rålamb
4. Carl Wrede 8. Jesper Cruusbiörn
November.
39
9.
Tönies Langman
15.
Jahan Graan
10.
Udde Odela
16.
Israel Lagerfeldt
11.
Jahan Apelgreen
17.
Jahan Weidenheim
12.
Mårthen Leijonsköld
18.
Richart Klerk
13.
Simon Rosenbergh
19.
Hans Klerk
14.
Erik Rosenhielm
20.
Daniel Behmer.
Hwadh som Kongl. Maij:tt för
denne gångh communice-
rade med ofwanbe:te Uthskått, finnes
å part protocollerat. (Se
Bil. C.)
När H. Landtmarskalken sädan medh Uthskåttet kom neder
på Ridderhuset, der som dhe [andre ij medier tidh förwänte,
sadhe han huru dhe haa warit opp hoos Kongl. Maij:t och der
förnummit K. M:tz willje: och sådant nu här repetera, wore
det att H. K. M:t föredrager dem widare Rijksens tillstånd och
dhe farligheeter, som synes wela tillstunda: och förmodar K.
M:t fördenskull wisserlig, att dhe låta sigh fäderneslandzens
tillstånd wara så mycket mehr befahlat och gripa H. M:t under
armarna, att H. M:t under Regementsbördan icke försmächtas.
Och förmaantes widare Ridderskapet att göra nu ett gott
bijståndh; och såsom alt annat af dem, angående Uthskrifningen,
nu wore wäl resolverat och nu restera huru K. M:t med
een ansehnlig hielp blefwe bijsprungen, dhe wille fördenskull
med särdeles anseendes quantum, af égard till Riksens stora
tarfwer, wara häruthinnan wäl ombetänkte, såsom dhe för detta
af Rådet äre blefne ij saken underrättade. Detta är, sadhe
H. Landtmarskalken, det wärket som iagh på K. M:tz wägna
har Edher, gode herrer, att recommendera. I mårgon är uthskåttet
ombidit att widare conferera här om: Der så wore att
soinblige af dhe andre också wille sigh inställa eller afbijda
den conferentzen, stöde dem sådant fritt.
Kämpensköld inlade Drottningens breff aff d. 28 Octobris
nästleden för Leutnanten Robert Lichtoner, att han skulle naturaliceras,
effter han hade bewijst sig att wara aff en gammal
familia utur Schottland, item hans gamle document in originali.
4 Nov.
H. Landtmarskalken lät förnimma orsaaken wara, det dhe
någre dagar haa innehållit med conferentier, att Uthskåttet har
ij medier tidh opwachtat K. M:tz willje; och till att göra dhe
andre gode herrer der om någen relation, så har sådant warit
een reiteration af det som proposition innehåller. Sådant mäst
40
1652.
angå Medlen; derföre will man nu begynna see till huru H. M:t
snart och richtigt blir bijsprungen; der om dhe gode herrar nu
widare wille sin emellan discurrera.
Der efter sades af Tertia Classe, att dhe fuller bewillja
på gårdetaalet, men för somblige ij Småland, som haa små
hemman, begärdes förmedlingh å 3 D:r S.M:t.
H. Landtmarsk: Sådant skulle gee irringh, och alle skulle
snart wela haa små.
3 Cl.
Crusbiörn sade på deres wägna, att dhe bewillja opå 2
åhl- till gårdetaalet å 4 D:r S.M:t för ett heelt och 2 D:r S.M:t
för ett halft hemman, och så proportionaliter, med exception
om dem som in till datum äre förmedlade; påminte der hoos
om qwarnar och fiskerij, der af mången har stoor inkompst och
gifwer doch inthet der före.
H. Landtmarsk: Sådant skall tagas ad notam, ty Qwar
nar
indraga een mycket. Eliest är ock sant, att månge hemman
finnas ij Cronans Jordbook för heele, som äre doch halfwe.
Mädan detta ännu handlades, komme twenne af Bisperne
och läta anmähla sigh till conferentz.
H. Landtmarskalken befalte Secreteraren så länge entretenera
dem, att dhe finge votera uth, pä det dhe måtte wetta
referera dem Ridderskapets benägenheet och gifwa dem således
ett gott exempel.
2 Cl.
H. Erik Flemming: Bewilljar ock till gårdetaalet å 4 D:r
S.M:t proportionaliter: med exception om dem som till datum
äre förmedlade, brände, öde, oskattlagde och göra dagligit arbethe.
1 Cl.
G. Caril: Holt ock med det samme. Allenast frågade om
dem som brukas till hälffta?
H. Landtmarsk: Elfter brukeligit är att dhe hemman stå
ock ij roota, så måste dhe också här räknas.
Der [på] gick IL Landtmarskalken uth ij lille Saalen till
conferentz med Bisperne, och med honom af 1 Classe H. Lars
Cruus, Duglas, af 2 Classe II. Pär Ribbingh och Erik Flemmingh,
af 3 Classe Mårthen Leijonsköld, Simon Rosenbergh,
Lindegreen.
Af Bisperne wore Episcopus Lincopensis och M. Enander
Superintendens Calm.
November.
41
Episc. Lincop: 1) Tackar för all god favor.
2) Hade förnummit beswären och der emot bewilljat deres
wahnlige taxa, Manthalspg:r; taxa vel gärden, som är 9
öre S.M:t. för hwar heel gård, och kallas Krigshielp; Boskapshielpen;
och dubblat accijs dhe ij städerne.
3) Explicerade hwad med taxan betyddes, och kallas med
annat ord Gärd, thet är 9 öre S.M:t af hwart heelt hemman.
Sade taxam hafwa sin originem af Canikerne i landet, som haa
gifwit stoore penninger af Prästegårderne.
4) Explicerade ock huru the göra boskapshielpen, icke efter
boskapen (som både war een stoor servitut och kom icke
så Cronan, uthan mehr privat personer till nytta), uthan till
wist ij penningar.
H. Landtmarskalken remonstrerade Adelens wilkor: 1) genom
daglig oppwachtning. 2) Drotningens Grönings omkostnad.
3) den dyre thidh; att man inthet får thaga aff sine bönder
den rättigheet dhe borde uthgifwa, så frainpt dhe icke skole gå
ij grund. 4) kunde haa skiäl att thala pä dhe cederade tullar.
Doch hafwa dhe funnit desse medel på sin sijda:
1) Manthalspg:r, hwilke han remonstrerade ringa förslå för
dhe store missbruk: doch sådant att remediera hoppas the att
K. M:t gifwer een Instruction uth, som uthwijser att alt skall
gå richtigt.
2) Förswarskarlar haa giort een stoor afkortningh, hwarföre
Avela the thet privilegium allenast uthtyda på theras egit
hof- och gård/.folck, som daglig wistas pa sielfwe gården, men
alle andre skole wara Manthalspg:r underkastade; hwilka the
förmoda draga Cronan ett anseenligit.
M. Enander: Prästerskapet har mycket haft att göra med
dhe Förswarskarlar, att man icke skulle falla ij Adelens indignation,
när dhe skulle skrifwa längderne.
Lincopens: Bisperne haa warit frij för theras egne per
soner,
hustrur och barn: men inthet folcket.
H. Landtmarsk: Thet kan inthet mycket förslå: wore o
lijdeligit
att Cronans fougde skulle examinera wäre barn, huru
åldrige the wore.
II. Lars Cruus: Wij boo ij Städerne och haa wäre tien
ster
att påwachta; är skäligt fördenskull att the niutha frijheet
för dagligit hoffolck.
Enander: Thet samma öfwergår Presterskapet som ij Städerne
boo, med accijs och annat.
42
1652.
Ii. Landtmarsk: Adelen haa bewilljat 4 D:r S.M:t af
hwart hemman, och det uthan bondens beswär; uthan Adelsman
wara förplichtad att göra det sielf uth. En part fåå in
thet
opp sine llänttor, måste lijkwäl inthet undandraga sigh
2 D:r S.M:t af ett halft hemman och 4 D:r S.M:t af ett heelt,
så innom Råå och Röör som uthom. Undantagandes allenast
oskattlagde torpare, som göra dagligit arbethe, sampt förbrände
och som äre odhe eller med frijhet optagne: dhe förmedlade
blefwe ock wed execution ansedde.
Lincopens: Thet äre någre Bisper som haa privil. nobili
tatis.
H. Landtmarsk: The hatwa ock bewilljat Uthskrifning;
ty folcket behöfwes och måste recreuteras; hwar 16:de på 2
följande åhr, så innom raå och röör sora uthom; hwar 20:de
pä tredie åhret.
H. Lars Crus deducerade nyttigheeterne af Uthskrifning,
och att hwart åhr ransakades efter lösdrifware om Michaelis;
så finge alle Ståndh drengiar nogh. Adelen will inge andre
förswara, uthan heele åhrs och halfwe ahrs drängiar, v. g. Tegelslagare,
som inthet behöfwes mehr än på I åhr.
Enander talte om Exercitio militari:
Men remonstrerades honom sådant impracticabelt.
Lincopens: K. M:t hafwer lindrat theras Uthskrifning;
hoppas sådant wara the godhe herrar behageligit.
H. Landtmarsk: Wij för wäre perssoner unna them gärna.
Sedan mädan Bondeståndet inthet kan beläggias mehr, hoppas
om boskapsskatten att blifwa helfften mot Crone och skatte,
ändoch thet är inthet omtalt stort.
Enander: Wij haa förståt att bönderne hafwa ståt der
emot, efter the hafwa oåhr.
H. Landtmarsk. holt före att Prästerskapet beqwäma bönderne.
Enander: The haa inthet haft någen communication med oss.
H. Lars Crus: När the höra hwad Adelen och the andre
förnämste göra, så applicera the sigh ock.
II. Landtmarsk: Störste deelen af Adelen wåga lijf och
blodh, måste gå före, the andre efter, äre sielfskrefne. Bonden
sitter nu wäl: ser på 2 Richsd:r, som the gifwa uth för skiutzning;
wij der emot mäste göra långe reesor och på wår egen
pungh.
Enander: Genom Gudz försyyn hade the icke fått det
November.
43
privilegium, så hade dhe ij desse dyre ahl* stat sigh illa, ehuru
wäl the wille inthet på dhe peng:r. Om the inthet wille gifwa
uth boska.pspg:r, så kunde K. M:t säija blifwa wed förre skiutzningen.
II. Landtmarsk. sadhe om skattebönderne, som nu heetas
domini fundi, thet man aldrigh har wethat förr: om Grönan
eller Adelen will låtha hugga på deres ägor, så has man till
tinget. I förra thider har ingen åthskilnat warit emellan Crone
och skatte om dagzwärcken: uthan e. g. wed Ulfsundzängiar
med 2 eller 4 hion hwar dagh, på 8 eller 14 dagar. Om the
besinna, så äre the skattskyllige, och är theras rätt titulo oneroso.
Besinne ock hwad beswär dhe befrijades ifra med skiutzningeu:
då hofman war ij dören, så war inthet annat än 1000
dieflar ij högsätet strax. Nu sitter han der frij och måste man
der [till] gifwa honom gode ordh.
H. Lars Crus: K. M:t har giort een ordningh, then the
inthet haa begärt, låta oss lijkwäl nöija.
Duglas: Thet är annat folck, som fogdar, som opstussa
them.
H. Lars Crus: Thet war een lagläsare sorn skref för them
een hoop opstussige skriffter.
H. Landtmarsk. deducerade widlöftigt Adelens gode meningh:
sådanue upstussige skulle man draga uth, såsom ett
wattebij.
Sadan en widlöfftig admonition till Eenigheet: thet ock
Bisperne mycket behagade.
Sadan discursen med Prästerskapet war ändat och H. Landtmarskalken
igen inkommen till samptlige Ridderskapet, giordes
dem kort relation om det som war dem emellan ventilerat och
huru widt, Medlen angående, som Prästerskapet har sigh gripet
an. Och optoge med förundran och applausu, när dem blef
föredraget, huru efter cession af tullfrijheeten Adelen hafwe sigh
store beswär pådraget, men nu omsider ändå bewilljat till 4
D:r S.M:t för gården. Taltes ock om huru Almogen är lijsad
medh skiutzningar, weet nu sin skatträttigheet, der tillförenne
inthet wrar taal på hans arbethen och pressurer wed ladugårderne.
Sädan med protestationer till wTänskap.
5 Novemb.
war Uthskåttet tillhoopa, och finnes dess protocoll ä part. (Se
Bil. C.)
44
1652.
6 Novemb.
uplästes Sahl. H. Salvij Frus bref till Ridderskapet, att dhe
wille hedra den Sahl. Herrens begrafningh dagen efter med deres
närwarelse. (Jfr sista Bil.)
Sädan oplästes hwad widare war conciperat om Hielpen.
Om enskylte Tienare blef discurrerat, att dhe sigh begofwe
mycket sine privilegier om icke dhe blefwe exempterade; hwarföre
ock uthslöts den clausulen om dem och blefwe frijkallade.
H. Jahan Gyllenstierna wille att man skulle läggia desse
ordh till (när förmältes att dhe 4 D:r S.M:t skulle erläggias
af Adelsman sielf och icke der med betunga bonden): der dhe
sigh emellan icke annorledes blefwe eense.
H. Landtmarskalken: Sådant wara orådeligit: 1) bonden
är för detta nog betungat och så högt skattadh, att han kan
inthet draga mehr. 2) skulle gifwa ombrage lijka som een
wille skudda sådant frå sigh in på bonden. 3) Kongl. Maj:t
skulle sådant fördenskull misshaga och inthet haa att tacka
oss före, efter det wore så icke Adelens contribution, uthan
bondens. 4) man kan dessföruthan skattläggia sin egen bonde
så högt een will: och bonden ståude sedan fritt blifwa der eller
öfwergifwat. 5) beele landet nu wara frälsse.
H. Jah. Gyllenstierna meente ock att sådant icke wore att
förstå om innewarande ahrs 1652 Räntor, efter mången kan
allreda hafwa dem opburit.
II. Landtmarsk: Eliest wara fåfängt och fogelén wara uhr
handen.
Lät sadan opläsa den 4 puncten ij proposition, om GästgifwareOrdningh;
Och wore alle eense om det förra som war
conciperat.
Sadhe yttermehr, att ij sidsthålne Mothe Wart dem af
Longi. Maj:t då öfwerlefrerat een Instruct.ion om Gästgifware
och Krögare-ordningh; och som den skulle opläsas, kom Secret.
Coyet och begärde på Rådets wägna, att Landtmarskalken med
någre andre, eller eensam, wille komma dijt opp. Desse ginge
då medli H. Landtmarskalken:
Af 1 Classe: Gref Gabriel Oxenstierna
II. Erik Sparre.
Af 2 Classe: H. Pär Ribbingh
H. Jöran Ulfsparre.
Af 3 Classe: Ofwerst. Jahan Stake
Simon Rosenbergh.
November.
45
När the wore opkomne ij Nyie RådCammarn, talte dem till
RijkzCantzlern, och frågade om dhe hade sitt swar färdigt. Sadhe
att dhe andre Ständer wore färdige med sitt: Och efter
Rådet med Riddersk. och Adelen interesserade, wore gott man
finge wetha deres tankar.
H. Landtmarskalken läste opp conceptet, stält på Ridderhuset,
och begärthe att the gode Herrar Riksens Radh wille
påminna om någet wore der uthi att ihugkomma.
När den 1 puncten war opläsen, disputerade H. Excell.
RikzCantzlern hårt emot the enskylte Adelens Tienare, sadhe:
1) Att der med skeer ett stoort underslef.
2) Inthet wara wärdt att så mycket läggia sigh uth för dem.
3) Nu inthet så komma ij consideration, mädan utskrifningen
skeer efter gårdethalet; thy fast privileg. lyda om deres
exemption, så wrar det på den tidhen då utskrifningen skedde
efter mantalen.
II. Landtmarskalken ladhé sigh högt emot, sadhe:
1) Wara expresse emot privileg.
2) Skulle man så cedera med detta 'och mehr som följer,
thå wore inthet mycket qwart.
3) Att när utskrifningen är skedd effter gårdethalet, hatwe
wij lijkwäl inthet ware fogder och förnämste tiänare frij.
RikzCantzlern: Jagh säger om them som hafwa tiänt och
sittia nu wed sitt egit bord, then gård må wäl gifwa Rothepg:r;
eliest blifwer thet en ample extension.
II. Landtmarskalken: Thet wore likwäl ett stort afbräck
ij privilegierne, om iagh hade en tiänare som rede under min
Russtienst, och ett hemman, att han skulle skrifwas och göra
sahn Rothepg:r: hwad wore thå det för beneficium?
Gref Pär kom på discours om förswarskarlarna, sadhe att
om the skulle så thagas bort sielfskrefne, hwad hade thå bonden
annat wäntha, uthan han skulle gå sielf åstadh. Then
punct om förswarskarlarna wore mehr att considerera än then
andre om Adelens enskylte tiänare.
H. Landtmarsk: Man plägar så procedera, att man skrifwer
först uth Invar 10:de, eller som Instructionen lyder, och
sedhan inquireras om the lösdrifware.
Gref Pär: II. Landtmarskalken säger ther uthi rätt och
weet han fuller så laga att alt går richtigt, men det kan fuller
annorstädes annorledes procedera.
II. Erik Ryningh påminthe att tilläggias till den eena
46
1652.
puncten om BåtzmanssRansakningen: efter den stadga som förr
är giord, att bonden skall allenast hafwa 1 dräng och 1 påike.
RikzCantzlern släpte der wed, badh att the andre puncter
måtte uppläsas: hwilket ock skedde. Der effter läste han opp
sitt concept, hwilket galt alle Ständer till ij gemeen. Kom lik—
wäl mäst öfwereens uthi sensu med Ridderskapets. Discursen
gick uth på någen förandringh öfwer Grefwe- och Frijherreskapen,
ther Cantzlern sade inthet tiana och han icke heller
kunna lijda att Cronans fogde skulle kräffia af hans bönder
något; Men annat beskedh wara uthi ett Rättarelågh.
RijkzCantzlern lofwade att communicera oss sitt concept,
hwadh som då fattades ij wårt eller i hans, thet kunde per
collationem göra ett.
Påminthes ij den sidste puncten, der som förmähles om
Skattebonden: NB. Skattebonden eller the som gärd uthgöra.
Kom sidst på discours om the store Qwarnar och fiskerijen.
Gref Pär deducerade widt om fiskerijen, hwadh the krafla
för bekostnad; togh Norland som ett armt land för exempel,
hwilket inthet annat har att tillgå än bara fisken. Qwarnarne
kostade ock mycket att hålla wed macht.
R.Cantzlern sade, att för den olijkheet som med Qwarnarne
är, kan man inthet läggia någet beswär på dem. Och der med
togh Uthskåttet sitt afträdh.
8 Novemb.
päminte H. Landtmarskalken om den sidste puncten, angående
KrögareOrdningen: Och när der till swarades, att den förre
Ordningen skulle exequeras, sade H. Landtmarsk. der med icke
wara tillfyllest resolverat, uthan man måste säija också hwad
som fehlas. Nu hender att krogen faller lägligest att bebyggias
på en Frälsemans gårdh och han hwarken will sielf låta der
byggia, icke heller tillåta andre det göra; detta är störste hindret
ij execution och går Adelen an.
Effter länge hållen discours folie een part der på, att der
Adelsman inthet will oppbyggia krogen, så skall Landzhöfdingen
hafwa macht then att byggia låtha, förmedelst någen annan
som uprättar honom, och niuther sedan Krögare rätt, allenast
Frälssesmannen behåller sin rantta, som går af gården,
och att på detta fallet then 21 punct i KrögareOrdningen warder
observerat.
November.
47
Och effter stoor ornkostnat der till requireras, måste den
som krogen bygger deruthinnan blifwa bijsprungen, sompt af
Cronans medel och eliest med dagzwärken af omliggiande bönder;
der ifrå sigh ock Frälssesbönderna inthet skola undandraga.
Sadan föredrogs David Stuvarts saak emot Anders Stuwart,
om hans oächta sons legitimation, som han med H. K.
M:tz bref nått hafwer.
Jacob Lindh, Siöbladh, Anders Siggesson och flere berättade
huru Anders Stuwart skulle wara förwijst Drottningh Kirstins
hot'. 2) wara berychtad för denne sin oächta sons moder,
mädan ännu hennes förre man lefde. 3) hafwa ändå häfdat
flere. 4) skuthit een annan kona frå sigh och tagit denne
igen och låtit sadan wija sigh med henne: menandes sigh med
modrens bätrande också bätra barnet.
David Stuarts son, som då war i sin fäders ställe, gör obstat
och af hans lefwerne will slutha 1) att han icke kan nåå
Adelkonu barns rätt, efter han icke är ij fästom aflat. 2) wara
neesligit för sigh och sin heele slächt. Begärer fördenskull att
Ridderskapet wille hoos K. M:t låta sådant andraga och hielpa
till att han må blifwa beledigat ifrå en sådan skamfläck, hwilket
han förmodar skee, om K. M:t blefwe om saaken rätt underrättad.
H. Landtmarskalken låter opläsa Anders Stywerts sons
legitimationsbref. Infordrar honom sedan och seijer: Effter
eder farbroders son protesterar här emot, drager man ij saaken
stoor consideration och wele anhålla om sådant hoos Kongl.
Majit att erhålla wårt Ståndli reent och obefläckiat. Begärde
att David Stuarts son wille seija.sine skahl der emot. Han
sade dhe skääl för detta talde äre och finnas widare här effter
å part på et ingifwet Memorial. (Jfr sista Bil.)
Anders Stywerts son håller sigh wed K. M:tz bref; det andra
wara orätt berättat och inthet hafwa skahl: Min fader säger
sigh öfwer tiugu och någre åhr wara med henne förlofwat.
Iufererades här emot hwij han då ij medier tidh så mångestädes
har frijat och der med bedraget månge ehrlige Jungfrur,
såsom månge wiste det berätta. Der med blef han afwijst
till widare beskedh.
Sadan blef Erik Drakenbergs bref, som K. M:t hafwer gifwit
honom, uppläsit och bewijs till sin broders ställe. (Jfr sista
Bil.)
48
1652.
Proponerades också af H. Landtmarskalken, att Arfved
Wrangel måtte komma ij det ställe in 3 Glasse num. 11, som
the andre Wrangler stått hafwa; men wart inthet sluthet den
gången.
9 Novemb.
lästes åter opp then resolution om KrögareOrdningen; och wardt
discurrerat att Adelen befordra gärna det werket, der af allmän
nytta på Cronan redunderar, och wela tillhålla sine bönder
att göra körtzler och hielpa tili timber så mycket them
står till göra; thet andre inrede må krögaren försöria.
Eliest discurrerades om taxan af Mijlerne, och syntes nödigt
att thagas ij consideration om the stora stråckwägar som
löpa åt Upsala, Westeråhrs och Nykeping, der man borde gif—
wa 6 öre S.M:t Mijlen för det dyra hööt skull: Men längre
bort i Smolandh och annorstädes, som icke så stoor nöd är på
foder, kan gifwas mindre, nembl. 4 öre för mijlen.
Sädan opplästes conceptet af supplicationen om Styfwerterne;
men emädan relation kunde wara dubieux och gick icke
Ridderhuset directe an att klaga uthi en saak, hwars circumstantier
dem icke wore så wetterlige; thy sköts den saak opp,
till dess David Stywert skaffade sigh attest, hwilket ock honom
wart pålagt.
Uplästes yttermehr conceptet af KrögareOrdningen, och
emädan hindret sticker(!) der uthi, att der krogen will falla
lägligast att hyggias på en Adelsmans godz, huru man der med
skall komma till rätta? En Adelsman låter sigh inthet nöija
der med, att han får Renttan der af, woll också haa dagzwärken,
hwilket krögaren inthet kan uthstå. Nu will Adelsman
sielf inthet hålla opp krögerijt, icke heller tillåta en annan med
drägelige conditioner att göra det, tillewentyrs ock icke lijda
den servituten på sine frälse-ägor: fördenskull begärde H. Landtmarskalken
att dhe wille der om seija sitt sentiment.
Blef omsider beslutit, att der krogen faller lägligast att
blifwa bygd på frälsemans ägor, så skall han (så frampt lian
sielf icke will uppehålla krögerijt) uplåta Cronan samme sin
gård, anten för pg:r eller wederlagh.
J det samma kom Taubenfeldt ifra Rådet uthsänd och begärthe
att H. Landtmarskalken wille anten allena eller med
någre af uthskåttet komma opp till Rådet.
Desse wore uthskått:
November.
49
Gref Carl Gustaf Ribbingh Krusbiörn.
H. Lars Cruus Rosenhielm
För än H. Landtmarskalken gick uth, frågade han Ridderskapet,
huru det skulle blifwa med the eenskylte Tienare?
Till ewentyrs skulle der om komma till thals opp i Rådet, och
fördenskull måtte wetta der om Ridderskapets ändtelige meningh.
Och blef swarat, att dhe begära dem frij, doch föruthan
alt missbruuk.
När dhe kotnme opp i Rådet, wille RijkzCantzlern wetta
af dem, huru wijda det wore af Ridderskapet betänkt att swara
på proposition: thet wore nu thidh att sådant sattes snart i
wärket och att wij coniunctim måtte gåå opp och wijsat Kongl.
Maij:t.
H. Landtmarskalken sade, att han hade förr wijst swaret;
hade ock nu färdigt hwadh dhe hade betänkt sigh om Krögerijen:
Och der dhe gode herrar af Rijksens Rådh hade någet
att påminna, wille the gärna sådant acceptera. Der med kom
discursen på the eenskylte Tienare, hwilke, sadhe R.Cantzlern,
om dhe så skulle thagas undan, skulle Cronan icke stort winna,
mädan nu så månge säthesgårder äre, som för detta icke
så warit hade: eliest skulle dhe der till wäl finna nampn pa
dem: derföre, så frampt det skulle skrifwas efter gårdethalet,
så måste ock Adelens fougder wäl gifwa för dhe gårder the
besittia, peng:r för Rothen.
H. Landtmarskalken förklarade detta på det flijtigste, att
Ridderskapet och Adeln skulle beswärligen stå thili ötwerthala;
thet skulle wara privilegierne till en stoor afbräck och icke lithen
afsaknad förorsaka: wore ganska neesligit att deres fogder
skulle stå med henderne ij Rothen, och mista der med den
respect dhem hafwa bör emot deres herrars bönder. Fougden
wara som herrn sielf, och ij hans nampn beställas dhe ährender,
som herrn will hafwa uthrättade; skulle pa sadant sätt
inthet få folck som honom tiäna wille.
RijkzCantzlern: The hafwa gifwit efter Utskrifningen innom
Råå och Röör, thet wore högre och mehr än the eenskylte
Tienare: icke wara så mycket wärt, att man så mycket skulle
läggia sigh uth för dem.
H. Landtmarsk: Then Utskrifningen innom Råå och Röör
är nu redha kommen ij walman, men medh the enskylte tiänare
är inthet så.
i
50
1652.
10 Nov.
Effter då fåå wore tillstädes, opsköt H. Landtmarskalken
med relation af det som ij Rådet war passerat, och oplästes
Matrikeln propter absentes.
Ryttmästarn Bengt Grottenfeldt blifwer intagen.
Der effter framkomme twenne, af tillnampn Booder: både
heete dhe Gustaf, bägge wore dhe ock Leutnanter under Cavallerij.
Och efter den eenes bref kom offta den andre ij henderne,
begärde dhe H. Landtmarskalkens sentiment, efter ingen
kunde cedera sitt nampn, och wapnen wore åthskilde.
H. Landtmarskalken bad dem tilläggia deres faders nampn
och wara der med åthskilde: eliest bookstafwera rätt, efter den
ene heeter Lodh och den audre Lodhe.
Sädan uplästes RijkzAmmiralens G. Gabriel Oxenstierues
Grefwe bref.
Sidst påminthe H. Landtmarskalken, att om Ridderskapet
hade någre beswär att andraga för H. K. M:t, dhe wille der
om wara betänkte, på det man ij thidh sådant kunde H. M:t
föredraga.
Efterföljande blef dem af H. Landtmarskalken föredragne,
dem ock dhe befunne af stoore skahl och wichtägheet:
1) Synes af nöden att man påtalar den Ordningh, som
emellan Adeln och Skattbönderne giord är om dagzwärken, efter
Adeln inthet blifwer den ordning mechtig, uthan skattbönderne
draga sigh undan: att om sådant nu kunde ij besluthet
blifwa infört, sampt hwad bother dhe skole blifwa fälte till,
som Ordningen öfwerträda. Här hoos påminthe ock H. Landtmarskalken,
att efter på somblige orther någre skattbönder
kunne boo så långt afläget, att dhe inthet kunna komma till
wäga göra dagzwärken: och wore obilligt att han skulle reesa
en dagh dijt, och sädan han hade giort sitt dagswärcke der,
hade han åter en dagsleedh heem igen och förlorade så 3 dagar:
hwilket, kan ske, somblige så missbruka skulle till att
tryckia skattbonden. Sädan så wore ock somblige som thaga
så mycket pg:r af dem för dagzwärken (nembl. 1 D:r Kunt),
så att om skattbonden så mycket gifwa skulle för hwarf dagzwärcke,
efter denne Ordningh, så stege det mehr än dubbelt
emot store gärden och wore icke drägeligit. Detta wara orsaaken
hwarföre bönderne sigh så högt beklaga: och ingen göra
det mehr än som Ryttare och Knechter etc. dhe som låta
bönderne besittia sine hemman och thaga pg:r för dagzwärken.
November.
51
Blef omsider der wedh, att dhe som så äre aflägne, skulle
gee penningar för dagswärcken effter Cronans taxa, 6 öre S.M:t
och 12 öre S.M:t för ökedagswärcken: räknandes dem för aflägne,
som boo uthom mijlen (doch icke der med fredzmijlen
förståendes, efter mången kan på andre orther behöfwa dem,
der skattbonden icke långt ifra boendes är), ehuru att somblige
wille extendera det till 2 mijl, men syntes icke skähligt.
2) Blef påmint om dhe Torpp, som byggias på Skattebondens
ägor och gore skattbonden tienst och inthet husbonden.
Begäres att Adelsman måtte wara effterlåtet, efter Skogsordningens
innehåld, hoos Landzhöfdingen och tingzrätt låta
dem reefwas och sädan anten skattläggias eller uthrijfwas, efter
dhe för uthskrifningar och andre pålagor eliest liggia förskoonte.
Det samme wari ock meent med Uthjorder.
3) Föredrogh H. Landtmarskalken också Ridderskapet, om
man icke skulle anhålla hoos H. Maij:t om ett wist quantum
ij bruudskatten af Norkepingz Besluuths godzén; så att Bröderne
kunde wetta huru mycket dhe äre plichtige att tilldeela
der af sine Systrar: att erhålla eenigheet och afwäria trättor,
som alt förmänga erflyta här uthaf.
H. Landtmarskalken förständigade huru H. M:t hafwer der
om förordnat sielf för Grefwarna och lemnat sådant ij fadrens
disposition, om han lefwer: Men der han wore dödh, skulle
andre Grefwar der om disponera. Men nu hafwer det sigh annorlunda
med Norkepings Besluths godzén, der som älste Brodern
ingen prerogativ hafwer, uthan alle Bröderne ärfwa dem
lijka. Och orsaaken, hwarföre att Systrarna icke äre komne
till denne Manslähns Rätt, är derföre att godzén gå der med
ifra slechten och tillfalla deres Männers slächter.
H. Lars Cruus holt före wara gått, ad conservationem bonorum,
att Systrarna inthet ärfde ij Landgodz, uthan uthlöstes
med penningar strax, om bröderne det förmåtte; hwar ock icke
dhe komme det tillwäga, stånde dem då fritt att träda der till.
H. Landtmarsk: Sådant wara af stoor consequence; för
talde
ock att samma maner är ij Pommern, men så stoor abus
der hoos, att bröderne låta offta sine systrar gå ogiffte ij alle
deres dagar, på det dhe icke skola wara obligerade att gifwa
dem uth deres brudskatt: icke heller få dhe giffta sigh emot
deres willje, efter dem förmynderskapet tillkommer. Synes fuller
så fordom hafwa warit, att Systrarna inthet hafwa ärfft
Landgodz tillijka med bröderne, effter man af Historierne weet,
52
1652.
att dhe skulle haa fåt (lette privilegium ij Kutig Swens tidh den
tredje ij Danmark, hwilken, sädan han först twå reesor war
fången af Norrbaggarna och både gånger af sine undersåthere
igenlöst; när han ännu tredie gången blef fängslig och undersåtherne
icke hade förmögenheet honom igenlösa, hafwa Damerne
ij hans heele Rijke sammanskutit sin prydnat af guld
och clenodier och der med kommit honom till undsetning, och
fördenskull erhållit sådant privilegium igen.
H. Landtmarskalken dirigerade åter discursen in opå Norkepingz
Besluts godzén, ifrå hwilke eliest Systrarna alldeles äre
fråskilde, och hafwa allenast der uthi att thala på deres bruudeskatt:
men anten den skall wara ett eller flere åhrs Räntta,
wore gott att man hade der om een Stadga. Och såsom K. M:t
bäfwer beneficerat oss med samme godz, står ock hoos H. M:t
att nämpna huru stoor bruudskatt dhe skole hafwa. Ett åhrs
Rentta synes wara förlithe; skulle dhe ock hafwa månge åhrs
Renttor, finge brodern inthet: Exempel af Carl Mörner, som
gaf sine systrar Renttorne på 18 åhr. Thet wore bätre gifwa
dem een treding hwart åhr, så finge ock brodern någet medh.
Eliest wore ock här att fråga, om det icke är mehr än
een Syster, om hon skall få så stoor brudskatt, såsom om dhe
wore 3 eller 4?
Om sådant synes nödigt att wij begära H. M:tz Ordning.
13 Novemb.
uplästes någre beswärs puncter som conciperade wore. Och der
som blef omtalt, huru att^på skattebondens ägor månge torp
optagas, som liggia oskattlagde, och sedan dhe blefwe skattlagde,
blef frågat hwem dhe sedan tillhöra skulle?
H. Landtmarsk. sade det wara extra dubium och tillhöra
honom som tillförenne boolbyn fångit hafwer.
II. Lars Cruus: Wara af nöden också att man påminner
om Jure Patronatus, efter Ridderskapet ännu skeer der uthi
förfångh af een part.
Sädan oplästes den 19 och 20 puncten ij Prästernes privilegier.
Och tyckte somblige, att der uthi war någet som chocquerade
Ridderskapet: och förtagas der med een frijheet, som ij
wilkorlige saaker också uthi Kyrcketiensten icke borde enom
afhändas: Adelen der emot wara så discret och inthet tangera
dem.
November.
53
H. Landtmarsk: Här talas fuller der om, huru sådant är
oss förtaget; men qumritur, quo jure wij haa haft det? Man
måste ock tänkia, att icke hwart huus är giort till kyrckia.
Och hafwer een stor deel af Adelen warit alt för imperieux ij
dette fallet, och med befalning wela haa samme tienst ij sitt
huus som ij kyrckian blifwer förrättad: Skulle så een Präst
inthet annat få att göra än reesa frå den ena Adelsmans gården
till den andra.
H. Landtmarskalken proponerade sadan om enskylte Tienare
och om den abris der opå följer: detta allenast nu wara
som hindrar att wij inthet kunne komma till Besluthet: Lät
dem wetta huru der om föreföll wedh Rådet, och huru dem
tychtes att dhe haa förmycket exciperat, och att under ett lithet
skahl skulle der hoos skee mächta stort underslef. Blef
hållet före att dhe skulle ock stå ij Rootan och gifwas också
för ett heelt hemman som dhe hafwa 4 D:r S.M:t.
H. Landtmarskalken sade widare för Ridderskapet, huru
lian nogsampt hade föredraget Rådet dhe inconvenientier som
der på följa skulle; och att Adelens Fogder skulle mista all
respect och lydna hoos deres bönder der igenom.
Frågade fördenskull H. Landtmarskalken Ridderskapet, om
dhe icke skulle stå att öfwerthala om desse enskylte Tienare
också opå desse tu åhr tillgörande.
Och blef omsider swarat, att om dhe slippa Roteringen så
må wäl det andra skee: det toucherar mehr dhe högre personer
än som andre.
H. Jah. Gyllenstierna raeente om sådant icke skulle skee
med en limitation, efter månge gee sin enskylte tiänare ett
hemman såsom för en löhn, och derföre åhrligen tiäna; synes
så orijmeligit att han skulle taga af sin löhn och gee uth.
IJ. Landtmarsk: Sådant skulle sedan alla säija, och icke
är det heller orijmeligit.
Bielkenstierna: Mången af dem wara så arm, krum och
lamm, att han inthet förmår sådant uthgöra, och efter han lijkwäl
har wäl tient, wore oskäligt att han emot sin förmögenheet
skulle sådant wara underkastad.
H. Landtmarsk. sade dem wara fåå, och dhe samme wäl
niutha den gunsten, att deres herrer läggia uth för dem. Skulle
man excipera någre, så gofwe man der med confusion, och andre
skulle också wela excipera sine skytter, fiskiare etc. under
detta nampnet enskylte tiänare.
54
1652.
H. Lars Flemming: Har han bekommit en gård, så må han
ock wäl gifwa uth 4 D:r S.M:t, men inthet att stå ij Rotan.
H. Landtmarsk: Det är wist, att endeste medel till att
hålla bonden ij disciplin är Skrifningen; skulle nu Fogden stå
ij Rotan, folie der med all respect, och bonden skulle sadan
lithen rädhåga haa för honom, skulle wäl sälja: ähra som ähra
bör; och wela så haa fogden först till knecht.
H. Jah. Gyllenstierna holt rådsampt att någre blefwe deputerade
af hwar Classe som kunde öfwerläggia först dhe Beswär,
som Ridderskapet hafwa kunde, och sedan referera sådant
för dhe andre; på det man deste snarare kunde winna
der på K. M:tz resolution och icke komma der med förseent.
H. Landtmarsk. sade sigh hafwa nampngifwit någre beswrär,
och wara wäl att man der med farer fort.
Lät sädan opläsa K. M:tz resolution opå dhe beswärs puncter,
som A:o 1650 blefwe inlefrerade af Ridderskapet.
Wed den 3 puncten, som handlar om förmedlade hemman,
paminte H. Landtmarskalken huru en part på obilligt wijs förmedla
ifra beelt till halfft, att blifwa der med befrijad för andre
uthgiffter som till Cronan afgåå, och han sielf icke dess
mindre tager sitt lijka fult, som det heelt wore: och sådant
skee med störste obilligheet.
H. Jah. Gyllenstierna: Dhe som sökia om förmedlingh,
dhe wela också wara förmedlade i alt; och måste doch wetta
att det är förbudit gifwa förmedling med Skiussfärdzpg:rna, der
om bref är uthgangit ifra Cammaren: och att Landzhöfdingerne
haa der af stort beswär.
H. Landtmarskalken förmälte yttermehr, att ij Småland
wore mycket att tala om förmedlade hemman. I Crouans Jordbook
stå månge af dem för heelt, som ij min fars och farfars
tidh aldrigh har warit annat än halfft, ja ock fierdedeels. Wore
fördenskull högt af nöden att dhe refwades. När man will der
nu sökia JordRansakningh, blir inthet åthgiord; säija sigh haa
ordre för sigh.
Till den 6 puncten blef påmint, att inthet bref wore der
om ännu afgångit till Landzhöfdingerne, att olaga bygningar
med qwarnar, dammar och annan åwärkan, som strömmarnas
naturlige uthlopp hemmar och hindrar, skulle oprijfwas och afskaffas.
Den 7 puncten är inthet heller exeqverat, huru gästgifware
inthet skole taga öfwer Ordningen.
November.
55
Gref Carl: Man borde ock taala om någen moderation ij
Landzortherne: efter på somblige orther är, för penningars trångmåhl
skull, bätre köp på hästar, på höö och annat: på andre
orther är åter sådant dyrare, och borde det ena medlas mot
det andre.
Den 8 puncten, huru RijkzBesluthen och andre Rijksens
Afhandlingar kunde af Trycket uthkomma, är inthet wärckställigt
giort.
Den 9 punct, om den åthskilnad som ij Cronans RäkneCammar
skulle blifwa observerad mellan Crone och Skatte
sampt frälse godzén, är också inthet sket.
Den 10 puncten, om KlädeOrdningen och andre onödige
bekostningars och yppigheeters afskaffande, är ock här till innehållet.
Detta med hwad mehra tilltroddes ett uthskåt af Ridderskapet
att först öfwerläggia och communicera sahn sådant med
dhe andre.
Der efter stijger Jacob Törnesköld fram och proponerade
för II. Landtmarskalken: Om icke frälseman, då han är skattebonde
arfwinge, må ärfwa både skattegården och der till den
samme också under privilegier; der ock sådant synes haa sin
gode grund.
H. Landtmarskalken sade, att han ärfwer Skattegården titulo
hsereditatis, och mädan den som han ärfwer icke har haft
frälse på samme gård, så kan ock icke lemna honom större jus
än han har haft sielf.
Törnesköld refererade sigh på den 42 punct ij privilegierne.
H. Landtmarskalken sade, att ehuruwäl sådant synes haa
någet skeen, likwäl weet man, att efter Norkepingz Besluth så
må ingen frälseman haa Skattejordh.
Assessor Graan beswärade sigh, att ehuru efter privilegiernes
lydelse twå eller tree är effterlåtet wara om en häst, der
godzén are fåå, hafwer han doch sidst inthet sådant niutit till
goda, uthan afspijsad med den glossa der på och uthtydning.
Honom folie månge bij och beswärade sigh i samma måtta.
H. Landtmarskalken sågh på privileg. 6 punct etc. och
sade inthet kunna wist sådant der af sluthas, efter der står
inthet om han äger öfwer | häst och icke fult till en heel,
skall hålla en heel, som Simon Rosenberg will det uthtyda.
Om K. M:t wille detta så moderera, att den som hade till 400
m:k, måtte wäl derföre hålla en heel, men hade man der in
I
-
56
1652.
under, wore wäl att K. M:t wille elFterlåta att man finge hålla
ihoop med andre till dess 500 m:k wore fyllest.
Desse blefwe sadan deputerade af Glasserne till att hafwa
conferentz sin emellan om Beswärs puncterne och communicera
det sadan med samptlige Ridderskapet:
Med H. Landtmarskalken:
Af 1 Classe: H. Jahan Gyllenstierna
H. Lars Cruus.
2 Classe: H. Erich Flemming.
3 Classe: Carl Sjöbladh
Jacob Törnesköld
Nils Lindegreen.
15 Novemb.
När dhe wore dagen efter ihoopkomne uthi lille Sahlen på
Ridderhuuset, att debattera the Beswär, som the ärnade proponera
K. M:t thili nådig förklaringh, discurrerades först om then
obillige handel, som borgerskapet i Städerne bruka: huru the
stägra warurne alt för dyyrt och huru som handeln blifwer der
af transporterat på Danmark. Af detta förorsakades en quaestion,
som en part meente man skulle thala på then tull sorn
Adelen hafwa cederat. Ty thet plägar så gå thili, att när ett
Stånd blifwer graverat, att thet måtte gifwa någet efter, då
plägar Ofwerheeten med någet annat der emot sublevera beswäret,
att thet må falla them drägeligit: Om man då icke i
stället för tullens cession så myckit skulle kunna nhå, att Adelen
nuthe thet prijs på warurne, som köpmannen niuther i
fremmande land, när man exciperar frachten och andre skählige
omkostnader?
H. Landtmarskalken sade: Thet kan inthet practiceras;
partzelerne stiga åhrligen och prijset förandras. Kunna ock
hända att godzet ligger här länge förr än thet försäljes och sedan
moste uthborgat warda: huru kan då köpman gifwa köp?
Men thet är ett consilium at laga så, att wij få månge köpmän.
Om wij haa Spannmål, Jern etc. och få så inge köpmän,
hwem skall då winna der med? Fördelen måste wara: När man
får månge köpmän, så slaknar prijset; och är fuller ett obilligt
stegrande, så i KöpmansStåndet som i Skråerne, inthet stort
att undra, när fåå kunne haa förmännen och dhe andre måste
stå till baaka.
Sadan kom discurs på Skråerne; Och definierade H. Landt
-
November.
57
marskalken Skänkeskrå den wara, när den ene Staden kan
skänkia the andre sin skrå. Och då sittia 2 Rådmän med twa
af Skråherrarne.
Sandt wara, att uthi Skråordningerne löpa månge errores;
holt före bäst wara, att någre skulle förordnas, som ij HandelsCollegio
fattade ett consilium och Ordning der öfwer.
H. Jah. Gyllenstierna: Huru kommer thet tå, att i an
dre
Land åsettes prijs?
II. Landtmarsk: Wahran sätter sielf prijs, när hon är begärlig:
Indrog exempel af Ostindien, som genom sin handel
fyra (!) hijt en stor myckenheet af Pepar, then the moste kasta
öfwer bordh.
Effter denne discurs uplästes K. M:tz Resolutioner på förre
Rikzdagar till Adelens Beswärspuncter, då tillfället gafs att
discurrera om Adelens barns information och huru the kunde
blifwa befordrade ij Collegierne: thet lämbna the thili K. M:t
att befordra them, när the göra sigh någet capables.
2. Om dhe gode Herrars belöningar ställes ock till K. M:t.
3. Effter K. M:t har nu reda fattat en resolution, som
nu står i wärket, om Häredzhöfdinger i landet att förordna,
begära the att K. M:t wille ansee Ståndet och hafwa nådigt
öga på dem, att ther sådanne personer wore capables och sigh
presentera, hälst mädan tienster finnas knappa, att the då
måge hafwa en förmån för andre. Detta befaltes insettias i
beswärspuncterne.
4. Effter sorn man förnimmer huru privilegierne blifwa
öfwerträdde, ij ty att en sådan last genom hordom så inrijtar,
och synes såsom repagula castitatis wore ibland thet Ståndet
upbrutne, them icke till ringa neesa och wahnfrägd. Casus inföll
om Anders Styfwert, som sin otucht med K. M:tz bref hafwer
prsemunierat. Detta skulle K. M:t endeligen föredragas.
5. Taltes om dagzwärken, huru mange the skulle wTara,
och i stället huru mycket p:gr? Een part meente att 12 öre
för ökedagzwrärke wore lithet, the skulle göra 2 m:k; docli biet
thet wed 12 öre.
Medan här om taltes, konime 2 at Prästerskapet, M. Magnus
Clingius med en annan, som frågade om hindren, hwar på
thet stöde att man icke kunde komma opp och gifw7a K. M:t
swar på proposition; om Ridderskapet hade någet betänkiande,
eller om bönderne wore wrållande?
H. Landtmarskalken sade sigh icke wäl sielf wetha orsa
-
58
1652.
ken; men så äre månge hinder i denne wekan af the begrafningar
och solenniteter infallne, wara saaker wara störste deelen
färdige, fattas inthet än komma opp och conferera någet
om puncterne förr än the besluthas.
Prästerne sade: Wij förstå att bönderne wele inthet göra
Boskaps Skatten, doch hade Prästerskapet tänckt i dagh effter
middagen att inthala dem thet.
H. Landtmarsk: Wij wela wäntha der på, och meente att
conferentz med Prästerskapet inthet stort mehra synas göras behof.
Medan nu uthskåtet wore qwarre i lille Saalen och up
satte
någre observationes, då discurrerades ij store Saalen om
the enskylte Tienare, som fuller Rådet meente att uthskrifwas
måtte, men emädan thet syntes neesligit, thy kunde the sådant
privilegium sigh inthet begifwa, men 4 dalers hielpen af the
eenskylte tienares heela hemman låthe gå för sigh.
Secretarius uthsändes att förnimma om Borgerskapet wille
oppkomma på Ridderhuset thili conferentz; Men effter the wore
då alle nedgångne, thy sade Borgmästaren Holm, att han wille
kalla them thilhopa och komma med sitt uthskåt thili Ridderhuset
dagen effter den 16 No v.
Sädan uplästes af H. Landtmarskalken det Memorial, som
Hans Styfwert hade inlagt emot Anders Stuarth (Jfr sista Bil.);
och wardt funnit högnödigt att beswära sigh deröfwer; doch med
maneer excuserade K. M:tz bref, thet ingen disputerade, uthan
om man remonstrerade Rådet och sedan K. M:t, thå skulle K.
M:t inthet ogilla, effter thet är ganska notorie last och befleckiar
Ståndet.
Alle folie bij att man skulle denne punct författa i beswären
och låtha följa Memorialet.
Der effter uplästes the fråwarande nys adlades Register, i
meningh att the på denne Rikzdag måtte immatriculeras, och
dhe som hafwa nu gifwit penningar till Ridderhuset, deres wapn
upslås:
Jahan Hoffstäter Henrick Andersson Rithfeldt
Ernest Odowalski v. Streitberg Pär Knutsson Befwerfeldt
Jacob Jahansson Bogg Mårthen Brennerfeldt
Jahan Bordon Nils Påwenfeldt
Jahan Jernfeldt Mathias Drakenstierna
Peter Forbuss Thomas v. Gerstenberg
Jacob Main Lars Snäckenfeldt.
Philip Rothlieb
November.
59
Sidst förmaante H. Landtmarskalken dem att dhe wille
komma flijtigt tillstädes och icke sådan seen- och trögheet låta
see, hwilken han hoos en part taxerade, med alfwarsam förmaning,
att the wille sielfwe genom tidzens påachtande förekomma
moram på Herredagen.
16 Novemb.
komino någre ifrå Grefwe Magno, som med swart kläde öfwertäckte
Sahlen, och i K. M:tz praesens hades en parentation öfwer
S. Feldtherren af en profess. frå Upsala,
I medier thidh discurrerades ij lille Sahlen om dhe beswärspuncter
som wore conciperade och der opläsne:
1) Om Tingzpg:r, som Adelens bönder mycket wore graverade
af.
H. Landtmarsk. sade inthet mehra i Närike gifwas än 6
öre S.M:tt om året, 2 öre thili hwart tingh.
Gref Carl talte om en abus, att sombligstädes bethalas en
skeppa Spannmål för 4 öre S.M:t. Den punct kunde förmedelst
en ordning blifwa corrigerad.
2) Om Russtiensten; och begärthe någre att flere måtte
fogas ihoopa af the fattige, som kunde fylla till 500 m:k, enkannerligen
the som hafwa under 400 m:k: men hade man till
400 m:k, skulle derföre hållas en heel häst: sökia om en sådan
moderation hoos K. M:t.
Den 3) puncten, om dhe saaker, som Adelen ij deres kistor
föra af Tullarna blifwa beswärade, syntes icke wara nödig,
efter man har K, M:tz resolution förr, och kan then klagande
sökia der om Landzhöfdingerne.
H. Landtmarskalken rådde frå, att man icke skulle framsettia
sådanne puncter, der med wij finge reprocher tillbakar.
4) Till den puncten om Styfwertens handel, skulle ock
tilläggias om andre som thaga horor och beskäma dette Ståndet,
att öfwer sådant måtte sträng hand hålles, att ähra och
dygd må tillwäxa och all otucht straffat warda,
5) Om Säthen i Ridderhuset, att ingen måtte blifwa framdragen
fram för andre, uthwärkandes sigh der till K. M:tz bref.
Swarades sådant wara förr af K. M:t resolverat och motte
exequeras. Uplästes samme resolution af A:o 1649.
Holts altså onödigt att widare molestera K. M:t der om;
uthan wij wele maintenera oss wed undfångne resolution.
H. Landtmarskalken sade ock sigh aldrig skola wela göra
60 1652.
någet emot deres willje och samtycke: wara fuller någre sorn
der om sökia, såsom Ofwerste Weiling etc. Swarades, att dhe
äre inthet förgode att låta sig benöija med K. M:tz gifne resolution
äfwen så wäl som andre. Skulle thalas med Secreterarne
ij Cantzlij och wijsa dem K. M:tz resolution (ehuru sådant
är dem wäl wetterligit), att the icke tilläte att sådanne
bref uthginge.
H. Landtmarsk. sade sigh ock inthet minnes någet exempel
nu mehr wara der om, mehr än ehn som kom ij sin Broders
ställe: och ehuru att en Broder är förr adlat och den andra
sidermehr, äre dhe doch af en familie; och synes inthet
följa för androm någet prajuditz, hälst medan dhe haa ett wapn.
vi) Om Skatteböndernes dagzwärken holts före, att uthom
mijlen skulle dem stånda fritt gifwa penningar eller göra dagzwärken.
H. Landtmarsk: Dagzwärken äre mehr [än] penningarna;
eliest synes orådsampt att draga sigh den servituten öfwer och
lembna det i bondens skölin; det skulle gee honom större orsaak
att påcka.
H. Erik Flemming: Finge wäl göra som dhe haa giort
förr, då dhe haa draget hoopethals till Ladugårdarna och der
någre dagar bårtåt arbethat.
H. Landtmarsk: Stränger man dem förmycket, måste man
befahra ett mutinerie(!) ij landet,
7) Om Båtzmän blef discurrerat att skäligst wore det dhe
komme till lijkheet, att icke på en orth wore flere bönder om
en båtzman än på den andre.
H. Landtmarsk: Sådant icke lättelig kunna skee, emädan
gammalt frälse har altid warit waant till 12 om en båtzman:
Med dhe andre, som haa fåt sine godz af Cronan och hafwa
dem med onere, wara annat beskedh.
H. Lars Cruus: Om Cronan betarfwar, måste gamble frälse
äfwen sådant wara underkastat, såsom nu är bewilljat till 4
D:r S.M:t lijka öfwer alt.
H. Landtmarsk: Om sådant är nu reda beslutit; behöfwer
Cronan mehra båtzmän, få wij der om widare thalas wed när
wij der om blifwa ansökte.
Sädan uplästes Swaret jiå K. M:tz proposition, och skulle
deruthi sålunda blifwa förandrat om terminerne, att contribution
skulle uthgöras till förste termin om Medfastan 1653,
den andre om Michelssmässan på samme; sadan ock andre
November.
61
åhret förste termin om Medfasto 1654 och andre termijn om
Michelssmässan på samme åhr.
H. Landtmarskalken sade, när thet uplästes om Krögare
Ordningen, att den inthet wore så fullkomblig, effter man först
måtte haa conferens med borgarna, huru der om kan blifwa
förordnat ij Städerne.
Blef omsider specificerat, att på landet så skulle af hwar
heel gård af Adelens bönder uthgöras 2 stickar och 2 öre
S.M:t med hwar ståck, till krogens upbyggelse.
Sidst sade H. Landtmarskalken, att han hade förståt det
K. M:t skulle wela hafwa opp ett uthskåt af Ridderskapet och
förnimma af dem om Swaret på proposition, begärde fördenskul
II. Landtmarsk. att dhe wille nu föruth nämpna dem
der till.
Desse wore uthskått:
1 Cl. Gref Carl Leijonhufwud
H. Lars Cruus
H. Knut Kurk
H. Jah. Gyllenstierna.
2 Cl. H. Erik Flemmingh
H. Jöran Ulfsparre
H. Pär Rihbingh.
3 Cl. Harald Stake
Tönies Langman
Otto v. Sack.
Der effter gick Ridderskapet uhr lille Sahlen till att motila
K. M:t, som skulle komma dijt i store Sahlen att höra
parentation.
17 Nov.
gick ofwanbenute uthskått opp till K. M:t att wijsa sitt swaar,
som Ridderskapet haa fattat öfwer K. M:tz proposition, sampt
dhe beswärspuncter dhe hade K. M:t ij underdånigheet att föredraga.
(Se Bil. D. och E.)
När dhe sädan nedkomme, sade H. Landtmarskalken att
uthskåttet tillijka med honom haa warit opp hoos K. M:t med
Swaret och petitis. Och sadan dhe hade tackat K. M:t underdånigst
för den communication, som K. M:t nådigst dem hafwer
welat meddeela om Rijksens tillstånd, och [sade] att dhe
nu wore opkomne att låtha K. M:t ij underdånigheet förnimma
att dhe wore färdige med sitt underdånige swar.
62
1652.
H. M:t lät läsa opp det och begärde bekomma sådant att
widare der om öfwerläggia: tackade dem allernådigst som der
på med trooheet hafwa bearbethat.
Sadan giorde H. M:t sielf en ouverture om Skattebönderne,
sade att det skulle blifwa wed det som der om giort är; och att
H. M:t har sielf tält med dem der om; skulle ock blifwa ij sielfwe
Besluthet infört: Allenast blef någet tält om dhe aflägne och
huru stort quantum dhe skulle uthläggia för hwart dagzwärke.
När nu det blef H. M:t sagt att Ridderskapet hafwa ock
någet öfwerlagt denne saaken, kom man genom den orsaaken
att upläsa ware postulata, der uthi om sådant war ock författat.
Och sade K. M:t att H. M:t wille taga sådant ij widare betänkiande.
Sädan begärde H. M:t att Ridderskapet wille också öfwerläggia
opå hwadh sätt K. M:t kunde komma till en richtigheet
med Adelens Rusttienst.
Till Ridderskapets petitum, att den som hade till 400 m:k
skulle uthgöra en heel häst, och der under få hålla inn med
andre, swarade H. M:t dilatorie, och opsköt der med så länge
man finge widare der om öfwerläggia. Och föredrogh H. M:t
dhe inconvenientier som för detta opå Russtiensten hafwe fölgt,
och huru alt somblige Avela sortera under Swerige och äre doch
ij Finland; och sådant alt gifwa confusion och owissheet. K.
M:t frågade yttermehr,' om dhe icke kunde haa wist folck som
rede för swentiänare och som wore ordinarie ij den tiensten,
och icke wed hastigt optågh taga skomakare och sådanne andre
oöfwade och settia på hästen. Dhe ordinarii kunde haa hoos
Adelen sine wisse hemman, äfwen som andre haa uthaf Cronan,
och således kunde man hafwa på dem wisse Kullor och Cronan
någet wist der att tillgåå.
H. Erich Flemming wille påminna någet om den Ordning
dhe haa ij Lijflandh. Men såsom der till blef swarat, att dhe
hålla der Russtiensten åthskilligt och inthet kunna dragas hijt,
blef der om inthet mehra sagt.
H. Landtmarskalken sade, att störste difficulteten, som oss
nu förekommer, är att godzén här blifwa inthet wed ett lagh:
dhe skifftas Syskon emellan, och om dhe tillfalla en Jungfru
eller eliest faderlöse omyndige barn, så förrusstienstar man inthet;
en hoop försäljas också bort etc. och bli så altid inthet
i wist lagh.
November.
63
H. Lars Cruus: Bäste medel der emot är, att man håller
offta, ja hwart åhl', Mönstringar och förandra!' Rullorna.
Gref Carl: Förändringar häruthinnan mäst skee med Enkior,
Jungfrur etc. dhe som bäst, med mehra(!), kunna genom
åhrlige Mönstringar corrigeras, när der med rätt blifwer umgångit.
H. Clas Bielkenstierna: Men hwem will bestå expenserne
och hålla Commissarier öfwer heela landet?
H. Lars Cruus: När andre Cronans Mönstringar skee, kan
ock detta blifwa tillijka förrättat.
H. Landtmarskalken: Men huru will man fatta det, efter
dhe haa godzén på åthskillige orther? Den som har godz i
Småland kan säija sigh sortera under Uplaudh, och der med
blir man altidh ij owissheet.
Gref Carl: Mönsterherrarna måste correspondera med Iwar
andre och wijsa hans zedel.
H. Landtmarskalken: Här synes fuller der emot inthet
wara bätre medel än att Iwar och en gifvver ann under hwars
Compagnie han will sortera; hwilket stånde honom fritt att
uthwälja som honom faller lägligast.
Mädan detta nu discurrerades, kom dijt ett uthskått af
Borgerskapet och begärde conferens.
H. Landtmarskalken sade: Effter dhe för detta åtskillige
gånger haa af oss begärt sådant och wij hafwa dem det tillsagt,
doch blifwit någre reesor förhindrade, måste wij nu sådant
dem inthet uthslå.
Och ehuru att somblige meente att dhe skulle komma inn
på store Sahlen, holts doch bäst att man accommoderade sigh
efter deres begäran och gofwe dem uthskått i lille Sahlen, på
samme sätt som handlades med Prästerskapet.
Uthskått af Adelen till Borgerskapets uthskått:
Gref Carl Leijonhufwud II. Erik Flemmingh
H. Lars Cruuse H. Jöran Ulfsparre
H. Lars Flemmingh H. Pär Ribbingh
H. Douglas Assessor Behmer.
H. Landtmarskalken excuserade först moram till Conferentzen
för andre infalne åtskillige hinder skull, them theras
medel wille i bästa måttan uptaga: Sedan refererade ordine
hwad Ridderskapet hade swarat opå K. M:tz proposition:
1) Om Utskrifningen och Båtzmanshållet uthaf the hemman
i Skärjegårdarne äre.
64
1652.
2) Manthalspg:rna alla att undergå och erläggia, undantagandes
dem som daglig wistas och lefwa på Säthegården. Och
att inquireras måtte öfwer mycket onyttigt folck, der med landet
är opfylt, och huru högt wore af nöden att en Jorderefningh
skedde.
Ja, Adelen hade ock innom och uthom Råå och Röör bewilljat
en hielp af hwar gård, och theras enskylte Tienare icke
undantaget.
Om Krögerijen också något wara discurrerat och gifwit
consilium; thet öfrige, om Krögerijen i Städerne, wara opskutit
till conferens med Borgerskapet.
Borgmästarn Holm med theres Uthskått giorde ödmiuk
tackseijelse och swarade 1) om Båtzmansthalet, thet the hafwa
bewilljat. 2) hålla sigh wed 1650 åhrs Beslut!); men beswärade
sigh widlöffteligen om deres oförmögenheet: tillfrågade om
the hade communicerat sine tankar med K. M:t, swarade Neij;
uthan Borgmästarna hafwa wäl en eller twå gånger warit oppe
och sökt lägenheet. Icke heller hafwa nämpt om Boskapsskatten.
Sädan påminthe dem Ridderskapet alfwarligen om dhe skadelige
förswars karlar i Städerne.
H. Landtmarskalken: Thet är en annan beskaffenheet med
Städernes Förswarskarlar. The hafwa (sade han) Skåttkarlar,
hwilke fuller skulle blifwa boendes i Städerne: Men allenast
är orsaken thet almogen sätter sigh emot; och må iagh säija
icke nu, uthan som en Landzhöfding, att thet är ingen ordningh;
likwäl har thet en Speciem ordinis: ty samme karlar
äre lijkwäl under Skråen och under aga och göra uth till Cronall
och staden; och wed denne begynnelsen kunna dhe så små^
ningom dragas inn i staden: och är nödigt att the haa sitt
hemwist i staden.
Gref Carl: När uåget skall uthgöras, draga the sigh un
dan
uth på landet.
H. Landtmarsk: Jag håller det så före, att the hafwa
stadzens pass och bewijs att the hafwa giort sine uthskylder.
Men thet trycker borgerskapet mehr, att Adelens Einbetzmän
blifwa inthet sittiande på dereS herrars gårdar, uthan ränna
kring öfwer heela landet, Stadzens skråer till förfångh. Sade
eliest huru som i fiol war tält att man skulle examinera thet
folck, som så komma strykandes i städerne, genom åtskillige
Rotemästare.
November.
65
Borgmästaren sade, att 16 Rothemästare under en Brandmester
skole nu förordnas, effter som Ordningen är i wärket:
Men sade att militiae personer kasta hinder i wägen.
Hwadh thet war, wille Douglas wetha: thet kunde wäl blifwa
förekommit när thet klagas.
Och sades der emot, att soldater skole låta wetha hwar
under the sortera: och en sådan som löper i lättia och icke
kan wijsa sitt näringzmedel, then ynkar man inthet; och Ma
gistraten
i staden kan thet förekomma.
H. Lars Cruus: Om han gifwer sigh an för soldat och är
inthet, han blifwe soldat. En sådan måste wara obligerad att
gifwa besked hwar med han föder sigh, och skall han undergifwa
sigh Brandmästarens ransakning.
Borgmästarn sade: Man will göra effter högsta flijt och
förstånd.
H. Landtmarskalken: Effter thiden förlöper, så wele wij
see på hwadh sätt 1) Krögerijen i städerne skole anställas.
2) Om prijsen, thili dhe resandes bätre accommodement.
Kom så på discours, att effter Borgerskapet rörer om then
swårheet, så folie argumenta in contrarium, att borgerskapet
mehra winner der med, när medlet blifwer rätt angripit: thy
the böra beflitha sigh att draga resande folck thili sigh och
icke, som offta skeer, gifwa tillfälle att låta reesa sigh förbij
och igenom staden till näste krogh, thy en seer sigh der bätre
blifwa accommoderat.
Här emot infererades, att den som boor i staden, har inthet
the coinmoditeter, som med Muulbethe och andre nödtorffter.
Och sade Borgmästarn widare, att han kan inthet gifwa mindre
prijs i städerne, än han köper inn; ty i städerne är altid dyrare.
Här till swarades: Om man tager Stocholm undan, ty
ther haa the ingen åker eller engh, så har bårgerskapet i andre
Städer alle dhe lägenheeter som en krögare på landet.
Regererades(l) att man måste köpa dyrare höö och andre
victualier för reda penningar.
H. Landtmarskalken sade contrarium: I gode herrar må
wetha, att höet icke alt så räcker thili på bygden; the måste
ock köpat.
Eliest infererades om Tullen.
H. Landtmarsk: Thet kan inthet stort förslå i gros: och
är icke beswär för maaten skull, som mehra för hästen. Thetta
stöde till practicera, att K. M:t gofwe ett hemman när wed
5
66
1652.
staden till Stadzkrogen, allenast borgerskapet hulpe der till
och beneficerade krögare i Staden med någet af Stadzens medel.
Een sådan krögare kunde niutha samme frijheet som en
åkare i staden och hafwa sin goda fördeel och nähring när
thet såges rätt på.
Borgerskapet urgerade mycket om maattillredninger af accijsen.
Men swarades, att thet kunde icke heller större stiga,
än the sachta wunnet igen.
Borgmästarn: Wij wele referera wäre medbroder och tillsee
hwadh sigh practicera låter; allenast wore gått, thet krögare
skulle haa then machten, att när fehlar någet till hästar,
att dhe icke skulle frustra sända hijt och dijt.
Neij, sade H. Landtmarsk: wisse skole förordnas, och när
krögaren sade thili, skulle han eller the komma ther i krogen.
Sadan sade Borgmästarn nödigt wara, att Ordningen ginge
af trycket ij patente-form, att han kunde^upslås i krogen: och
att en tafla hängdes der uthan före, der på wore skrifwit huru
långt then ena krogh ligger ifrå then andra: Elackt folck finnes,
som rijfwa bort steenar och pålar (der med Mijlerne afmärkias),
thaga them opp och kasta dem bort; och sådant kunde
med berörde tafla blifwa remedierat.
H. Lars Cruus berättade månge abusus kunna wara, thy
twå kunna nyttia en häst, den eene kommandes thili krogen,
smyger sig undan och är i wägen för then som hästen får: delaf
hästen förderfwas.
Borgmästarn frågade huru en sådan skall beträdas, hälst
när Landzhöfdingen inthet är hemma.
Resp. Alle skole hielpa till att slå effter en sådan skalck,
som så eller annorledes sig emot ordningen förhåller; thy alle
äre obligerade thet göra, och får man nampnet på en, så corresponderar
den ena Landzhöfdingen med then andra.
Der med wardt then discursen ändat, och lofwade Borgmästarn
sådant wela berätta för sitt medel, gärna görandes hwadh
the wetha wara K. M:tz willje och Landet till nytta; tackade
pro admisso colloquio, pröfwade der af Adelens gode gunst, äre
them igen altid till tienst obligerade.
H. Landtmarskalken admonerade deni sui officii och till
den skyldighet, der till dhe äre obligerade emot K. M:t och
Rijket; och att the som ährlige gode patrioter wille alt till
thet bästa uthtyda, som the see hafwa ett inbördes bestånd
med sigh.
November.
67
18 Nov.
H. Landtmarskalken opreppade den discours som dagen
tillförenne blef förd om Russtiensten; och effter stor orichtigheet
är med längderne, begärer K. M:t wetta medel huru en
wiss Ordning der om skulle stå att fatta.
Gustaf Rosenhane meente i RusttienstOrdningen sådant
wara författat, om man den noga stälte ij execution.
Tönies Langman: Landzhöfdingerne wetta dem som äre i
deres höfdingedömen, kunne altså gifwa längder der om: Adelsman
kunde ock inlefrera sin längd och ij KrijgzCollegio sådant
sädan genomsees.
H. Landtmarskalken remonstrerade huru beswärligit det
ändå wore, och den som wore boendes i Småland skulle säija
sig sortera under Upland: och huru att altid skee förändringar
med bythen, gifftermåhl, Jungfrur och faderlöse, köp etc. och
synes inthet bätre medel wara, än att hwar och en måste låta
wetta hwar och under hwilken en will sortera.
Sädan oplästes RusstienstOrdningen, gifwen A:o 1626, särdeles
den 4 puncten, om Längderne.
Den 5 punct, om hans sträf som undanlönar någet.
G. Rosenhane: Sådant inthet exequeras.
H. Landtmarsk: Orsaaken wara att ingen kan leeta opp
dem.
Rosenhanen: Man kan ock inthet ransaka efter Rentorne,
efter gammalt frelses Renttor finnas inthet i Landböckerne.
H. Landtmarsk: Wist är det att mången slår alle bondens
uthlagor i wisse pg:r, och ingen kunna wetta Rentorne
uthan af gårdzens book.
IL Lars Cruus: Kunna ock skee underslef, om en wille
läggia på i penningar, der af man inthet rustar, och minska
uthlagorna i annat: hwilket doch ingen ährlig karl gör. I Russtiensten
kommer HufwudRentan (som är spannmål, smör, jern
etc.), åhrlige hestar och kongzhästar.
Blef omsider resolverat, att hwar skulle angifwa sine nampn
hwar han will sortera och inlefrera ij KrijgzCollegio längderne
och taga der ifrå quittenz, att der med verificera sådant hoos
Landzhöfdingen der han will sortera; heller lefrera sin Längd
åt Landzhöfdingen, om dhe der om eense äre, och Landzhöfdingen
sedan inlefrerar den i KrijgzCollegio. Och skole samme
Längder inlefreras i hwar Rikzdagh eller wedh Opbudh.
Och när nu Landzhöfdingen weet huru många som sortera
68
1652.
under honom, kan han lättelig wetta, anten af längderne eller
quittenzen, hwem som står tillbaaka: ty det är detta som K. M:t
beswärar sigh öfwer, att ingen weet om det är sket eller icke.
H. Landtmarskalken proponerade sedan en annan qusestion,
huru som sidst i Cröningen blef effterlåtet att somblige finge
gee penningar ij det stellet dhe skulle rusta. Nu mädan för een
heel häst belöper sigh 60 R:dr och icke mehr än 3 få wara
ihoop om hästen, af hwilke somblige, ja månge icke haa mehr
än 6 m:k räntta, måste doch gee 20 R:dr, äfwen så mycket
som en den ther hafwer 200 m:k ränta, hwilken ock inthet
geer mehr. Hwadh proportion är nu detta? Stege ock någre
fram ifrå Westergötland och Småland och beswärade sigh der
öfwer.
Commissarius Simon Rosenberg bad den beklaga sigh, som
wore orätt skett. Sadhe privilegiernes mening wara, att den
som har under en half häst skall få hålla in med andre: fölier
fördenskull, att den som har öfwer en half, skall hålla en heel
häst.
Der wedh kom Gustaf Lodh fram, frå Småland, gifwer
H. Landtmarskalken tillkänna att dhe äre 3 bröder och blifwa
lagde för 60 R:dr, 20 R:dr på hwardera: och för samme godz
har Modren rustat för en half häst, efter godzet inthet är mehr:
Nu war ändå inthet godzet skifftat. H. Landtmarsk. sade fördenskull
det wara emot privileg. som efterlåta att en må derföre
rusta (och icke flere) så länge godzén äre tilhoopa; och
oplästes den 7 puncten ij RusstienstOrdningen. Och holt man
obstat häruthinnan emot Simon Rosenbergh; och syntes obilligt
att dhe skulle russtiensta för sine personer emot sensum privileg.
som will att det russtienstas för godzén. Nu sedan godzet
är skipt, neeka dhe inthet der till.
Thet wore ock andre som klagade nogh der öfwer att
bem:te Commissarius Rosenbergh låter för strängt handla med
dem, och att dhe blifwa krafde annan gången för thet the thillförenne
haa uthgiort: och hade bem:te Commissarius göra nogh
att swara der till.
Sädan oplästes ett concept, som då i hastigheet war fattat
om ordning med Russtiensten, som discursen der om här
tillförenne war förd.
Desse blefwe sadan intagne på Ridderhuset:
Jahan Hindrichsson Axhielm Jahan Gabrielsson Sparfwenfeldt.
Jahan de Ligneer (o: Laignier).
November.
69
Och effter H. Landtmarskalken hade ändå icke giort Ridderskapet
relation om det som dagen thillförenne confererades
med Borgerskapet genom uthskått, lät han dem sådant wetta:
1) Huru han hafwer excuserat hoos dem den drogzmåhl
som der med, genom åthskillige hinders infall, sket är, att dhe
icke så strax haa kunnat fullgöra deres begäran.
2) Dhe optoge det för en gunst att få haa med oss communication.
3) Refererade iag dem korteligen wårt swar opå proposition.
4) Och då iagh begärde och förnimma det swar, som dhe
hafwa betänkt att gifwa, excuserade dhe först wedlöfteligen deres
trånge lägenheet för desse hårde åhr skull: sade sädan sigh
willja likwäl bli wed det som 1650 blef bewilljat.
Wiste inthet på annat sätt afsee dhe medel, som kunde
stå att practicera. Att optaga åter contribution folie betänkeligit,
efter han tillförenne blef afskaffat för dhe beswärligheeter
skull som der med fölgde: Wela der wed blifwa så länge dhe
förnimma hwart uth K. M:t kan wara inclinerad: sade sigh inthet
draga sigh undan, så wijda dem möijeligit är att göra.
Sädan taltes om KrögareOrdningen.
H. Landtmarskalken remonstrerade dem, att dhe i Städerne
mista stor näring der med, att man inthet får der leija
hästar för så gott kiöp som på landet, der med förorsaka dhe
den resande att reesa Staden förbij på landet.
Dhe föredroge fuller der emot sine beswär, doch wijste
man dem medel huru sådant kunde stå att practicera, huru
krögaren kunde bekomma någen lägenheet strax wed staden,
anten wed Cronaus Ladugårder eller eliest, och dess förmedelst
bringa prijset i Städerne lijka som på landet, Och ehuru här
i Stocholm kunde haa annan skahl, så skulle sådant i dhe andre
Städer wäl låta göra sigh.
Dhe sade sigh wela communicera sådant med deres Medbroder:
och påminthe dhe någre particularia här hoos, såsom
1) om taflar wed krögerijen, der med att uthwijsa mijlerne till
andre krogen. 2) och att Krögareordningen blefwe tryckt i placatwijs,
att man i krogen kunde upslå den. 3) om Mijlernes
widare afmålande och afmärkiande, att man der med före fort.
19 Nov.
H. Landtmarskalken lät Ridderskapet wetta, att H. M:t
70
1652.
haa ock proponerat om Ridderskapets Swäntiänare, att dhe kunde
bekomma wisse hemman, på thet man måtte weta ett wist thal
att tillgå, och att således ordinarii wore som Adelens Ryttare
skulle wara, och icke, som kunde skett wara, taga en skomakare
eller någen annan oexercerat och låta den sittia sin häst.
Men så syntes Ridderskapet, att wisse Ryttaregårder för
Russtiensts Ryttare kunde wäl blifwa deputerade i Grefwe- och
Frijherreskapen, effter dhe blifwa wed ett lagh och hoopa belägne;
Men the andre Adelens godz förwandlas och söndras
dagelig genom Arf, Skipte eller Köp; såsom ock för Jungfrur,
Enkior och öfwermåger, som för godzén effter lagh och privilegia
inthet förrusta.
Sädan upplästes åter conceptet, som war widare fattat om
Russtiensten.
H. Lars Cruus frågade om man skulle sortera en städz för
alle sine godz, hafwe sig dem i Finland eller i Swerige.
Gref Carl holt före, att dhe som haa godz i Finland, skulle
der sortera för dhe godzén, och här i Swerige för dhe godz dhe
haa här.
Elef doch i det conceptet infört, att man skulle wara obligerat
att angifwa sigh hwarest eller under hwad Landzhöfdinge
en wille sortera för alle sine godz.
H. Lars Cruus: Såsom wij finna inthet practicerligit att
tilldeela Russtiensts Rytterne wisse hemman: på det lijkwäl att
man måtte låta see och wetta, att en will der till hålla gode
och warachtige karlar, kunde wij ock, om så tränger, gifwa deres
nampn an wed mönstringer.
H. Landtmarskalken sade det hafwa store considerationer.
En sådan Ryttare skulle wäl sedan blifwa öfwermodig och opstutzig
emot sin huusbonde, såsom den ther inthet wore så
mehr hans tiänare, uthan sedan dependera af Cronans folck.
Samme consideration kunde ock wara, om dhe finge wisse hemman,
som dem blefwe tillordnade.
Sade widare sigh wela sökia tillfälle att communicera med
Rådet om det concept som är fattat om Russtiensten, på det
K. M:tz willje ock deruthinnan, som i alt, måtte skee uthi all
underdånighet ett gott nöije.
Der effter intogs Jahan Ersson Silfwerbrand.
20 Nov.
Effter då ingen lägenheet gafs att haa conferentz med Rå
-
November.
71
det, blef den gången inthet synnerligit företaget, uthan måste
så afwänta widare tillfälle der till, och blef på någre dagar
der med opskutit.
22 Novemb.
förehölt H. Landtmarskalken Ridderskapet hwad som för detta
war afftalt och resolverat om Russtiensten, hwilket man hadhe
arnat Rådhet i dagh föredragha för ett communt interesse.
War ock så widt, att Rådet fordrat thili den ände ett uthskåt
opp. Hwilkett the godhe herrar nu så wille komma öfwer eens
hwem som skulle gå opp med. Desse wore opsatte:
1 Cl. Grefwe Carl Leijonhufwud
Grefwe Gabriel Gabrielsson Oxenstiern
H. Påwel Kewenhyller.
2 Cl. H. Erik Flemming
H. Axel Posse.
3 Cl. Harald Stake
Jacob Törnesköld
Bergenfeldt.
H. Landtmarskalken sadhe i Rådet, huru som K. M:t wed
Swarets och gravaminum öfwerlefwererande hadhe påmint om
Russtiensten, huru then gönom allehanda missbruk inthet förslår,
hwar alf Adelen är förorsakatt att sättia sin meningh opp,
thet the ock nu hade giort, thili att botha the inrijthade fehl.
Där med uplästes conceptet. Sedan folie åtskillige discursser
om the Finske godz och Swenske, och meente Rådet allt annat
wara wäl öfwerlagt aff Adelen, allenast then som hade gods
i Finland, han måtte där hålla sin Russtienst, och den som
hade här gods i Swerighe, han lägge sin längd här in och hålle
hästen här. Ty thesse orther måtte wara åtskilde, såsom situationen
them åtskilit hafwer, och ansedt wore på Ryssen, the*
Russtiensten hölles thar närmare för handen om någet oppbad
komme.
I Rådett wart ock discurrerat om the gods i Östre- och
Wästrebotnen; Effter the låghe fiärran ifra, så skulle wara bäst
att K. M:t låthe taga Knechter eller Dragoner i stället för Ryttare.
En part wore där emot, säijandes thet wara en novitet,
som i längden skulle gifwa prsejudicia för Adelen.
Discurrerades ock om the hemman, som låghe för Fiskeränta,
om icke the ock skulle hålla häst för theil ränta: Wart
72 1652.
inthet swarat stort här thili, uthan wara ock ett nytt wärk.
The wore mäst små hemman och skulle inthet stort förslå.
H. Landtmarsk. frågade, om icke Adelens Ryttare, som
hadhe fått hemman, skulle niutha then frihet som en Cronans
Ryttare? Resp. Wara frijhet nogh, när han war frij för Roteringh.
Thetta med mehra refererade H. Landtmarskalken på Ridderhuset,
när han med uthskåtet kom tillbakar igen; och wart
då myckitt discurrerat om then Rustningh för Finske godzén,
hwilket en part inthet wille åtskillia, uthan här läggia in lengder
för alle gods. Där med ophörde then controversien thili
en annan gång, och begärthe H. LandtM. att the wille komma
igen dagen effter, om thet blefwe oppslaghit på Ridderhusdörren.
Samma gång togs een in aff the nye Adelsmän, Pär Jönsson
Fahnehielm b:d, hwilken skulle hafwa sitt säte effter brefwets
datum, alldenstund han där uthe hade warit stadd i Cronans
tienst.
23 Nov.
kommo ingen aff Adelen den daghen tillstädhes, icke heller 24
och 25.
26 Nov.
oplästes thet conceptet om Russtiensten, och wart öfwer den
Finske militien något discurrerat och emenderat.
Prästerskapets uthskickade kommo på Ridderhuset, begärandes
ett uthskått aff Adelen i andhre Sahlen gent emot. Och
wore desse:
Superintendenten M. Enander M. Gundmundus
Doctor Schomerus H. Bothved i Eed
med 3 andhre.
Effterskrefne aff Ridd. och Adelen fölgde H. Landtmarskalken
thili dhem:
G. Carl Leijonhufwud Harald Stake
H. Jahan Gyldenstierna Otto v. Sack
H. Lars Kruus Tönies Langman
II. Lars Flemming Jacob Törnesköld.
H. Axel Posse
Presternas discurs gick där på uth, att the wore förorsakade
någhre klagmåhl för K. M:tt andragha, men wille icke
heller thet göra inconsulta nobilitate, mädan the förmodade sådant
aff them wäl kunna remedieras. Det första war om Kyrke
-
4
t
November.
73
tiendens förkortande gönom the wida begrepne Råå och Rör,
där med then tiende, som thili Kyrkior, Scholar, Hospitaler är
wahn at göras, såsom ock kyrkians wederlagh, wijnsäden blifwer
märkeligen minskad.
H. Landtmarskalken tackade them, som wille sådant låtha
them förstå; Ridderskapet och Adelen wore benägne att affhielpa
alle skälige beswär, där om the godhe herrar aff Presterskapett
inthet twifla skulle. Och kunde fuller denne saak wara wärd
att thagas i consideration. Ty först synes affkortninger ske
gönom the månge Sätesgårdar, som een och annan nyes privilegierat
hafwer wunnit, hwilkett inthet är till förundra, medhan
K. M:t hafwer aff sine höghe skäl them benådhat med godz för
civil tienster, en annan för redeligit förhållande i krigh, hwilkett
har waritt i bruk, och så myckit mindre låther disputera
sigh, som thenne thid och Riksens Stat hafwer oundwijkeligen
[ej] kunnat annat fordra. Om Rå och Rörs wida extension kan
man inthet nu döma om, något låther wäl see abusum, men så
ähr här hoos hos migh icke den certitudo nu att swara; wore
thet någon som klagade och specificerade hwadh, kunde man
fånga bother. Och begärthes thet the godhe herrar wille nampngifwa.
Thär med beropade sigh på D. Brunium, som har sagt
att H. Grefwe Stenbocks Grefwinna tagher hela sochnerne och
frijkallar them; hafwer opprättat ett contract, att niutha uthaff
kyrketienderne ett wist Quantum, hwilket hon fodrar uth. Swaradhes,
att hwadh som Cronan har halft och K. M:t har beneficerat
grefwen med, thet niuther hon, saivo jure pastoris et
ecclesim, och kan sådant wäl aff Landzhöffdingen blifwa rättat.
En qvestionera moverade H. Lars Flemming, att såm nu någre
åhr hafwer warit dyr thid, om icke då skulle brista per qvota,
så för Prest, Kyrkian, som then som spannemåhlen niuther i
förläningh. Presterne folie här emot, säijandes wara en gammal
och wahnligh tiende deputerad thili Gudz ords befordran. The
moste hafwa först sin fuldnat. Kom så på discurs om Wederlagzspannemålen,
then H. Landtmarskalken edocerade bestå i
3 handa slagh: 1) Then uhrgamble, som war gifwen för aff
ståndne
gods i S. Konung Gustavi I tidh. 2) för gästningars
beswär. 3) gifwen thili nye Kyrkiors uprättelser, uptaghne här
och där i bärgzlagerne och där store skoghar åhre thär till affrögde;
hwilkitdera som nu skulle tolereras, kunde gifwa discurser
och stå på K. M:tz resolution. Discursen kom på förra tahl
igen, och nämbde Prästerne om then wijda rågång wed Salestad,
74
1652.
dess (!) Kyrketienden wardher Erchiebispen affminskat. Sedhan
nämpdes om Store Leena i Westergötland, hwilkett är en stor
by, och war qvaestio om dhess rå och rör. Swaradhes, att hwad
Frälsset wedkommer, ware sigh lithen eller stor by, så ähr skäligt
att the niutha sine wilkohr under rå och rör, allenast att
ingen kan medh rätt affhända Cronan eller Skattebonden något,
som ligger i samma by. Presterna klagade öfwer militiens
betiänte, att the förkortha them kyrketienden. Swaradhes, then
som Frälssesman är, niuther frelssesmanne rätt, äwen så ock
en annan, som inthet Adelsman är och likwäl har gods effter
Norköpingz beslut; men är thet elliest en annan, han kan inthet
mehra jns hafwa än som honom bör. Prästerne klagade
öfwer H. Jacob Skytt, som har lagt hela gårdar affhyses under
höslagh och mulebeet.
Then andhre Prästernes klagepunct bestod där uthi, att
klockaregårdar, som någre aff Adel hafwa fått, måtte revoceras
och the altså niutha privilegiernes Siätte punct, A:o 1650 uthgångne,
och then 3 punct i dheras Interimsprivilegier A:o 1647,
hwilke bådhe twå blefwe oppläste. Ridd. och Adelen folie här
emot, säijandes hwadh som för detta wore passerat, köpt eller
gifwit, kunde så lithet prsejudicera them i dheras rätt, som
Prästerskapet icke thilläthe någon turbation i dheras privilegier.
Kom så på discurs de jure Patronatus, och sadhe sigh Adelen
aldeles wela hålla sigh wed sin rätt; drogs exempel in,
att Bispen i Westeråhs har påträngdt Grefwe Carl en präst emot
hans willie. M. Enander wille gå effter definitionem juris patronatus.
Thet the andre ock kunde lijda, men att then skulle gås
förbij, indroges månge orijmligheter. The godhe herrar skulle
på sin sida affstyra, som kunde komma oenighet åstad. Sedan
om Lijkstol, att eende koon thagas uth,icke uthan the fattiges
suckan. M. Enander: Thet skal remedieras, the ähre nu i wärket
at begära ett wist qvantum aff K. M:t. Här med skildes
the åt, och lofwade Prästerskapet tagha allt ad referendum och
beflijtha sigh på sin sidha att allt blifwer wäl uttydt; där till
H. Landtmarskalken them admonerade, säijandes Ridderskapet
och Adelen wara där thili högt inclinerade, att ett gådt förtroende
Stånden emellan blir conserverat.
27 Nov.
H. Landtmarskalken lät Ridderskapet förnimma, att H. M:t
kunde då samme dagh inthet blifwa föredraget det Swar, som
November.
75
dhe hade fattat om Russtiensten, för dhe hinder som Postwäsendet
med sigh hade, uthan H. M:t hade befahlat att sådant
skee måtte Måndagen der effter.
Sadan giorde H. Landtmarskalken relation om det som
dagen tillförenne war med Prästerskapets uthskåt discurrerat:
deres intention wara gifwa Ridderskapet att förnimma någre
beswär, som deres Stånd angå, förr än dhe widare skulle sigh
der om hoos K. M:t beklaga; att Ridderskapet icke skulle det
illa optaga, som eliest wäl skee kunde, om dhe deruthinnan
ginge dem förbij.
1) Klagade öfwer dhe store afkortningar dhe haa taget,
sädan frälsset nu är så förökat: icke heller så, att dhe talte
på dhe månge Säthegårder, som nu kunne wara opbygde; uthan
att dhe der medh förmycket wela förswara under Råå och Röör,
så att derigenom offta lithet eller inthet kommer i kyrkeherberge;
inthet blifwer ock till Prästernes wederlagh och kyrkians
wijnsäd; förmeente ock att samme Tijende icke så skulle nu
kunna frijkallas under samme tilltagne eller uthwidgade Råå
och Röör, efter Cronan icke kan gifwa större rätt bort än förr
har warit: och sådant wara förr af Cronan der till deputerat
och gifwit; sade det öfrige nu wara lithet, sedan alt sådant
blifwer afkostat. Och tychtes fuller denne deres klaga haa
sine skähl.
Men af somblige swarades, att Prästerne måtte icke så
stort förundra, om ock någen afkortning skeer för dem, efter
andre måste ock thala så store beswär, särdeles betänkia, att
soldaterna mista äfwen så wäl. Dhe wela ock draga undan
små tienster, der med dhe lijkwäl kunde wara Cronan till nytta;
såsom med Längders skrifwande, hwilket dem will falla så beswärligit,
att en, när han underskref sitt nampn, lade han detta
till: p. t. längdskrifware: Men att dhe reesa kring och pröfwa
Spannmål åt Bispen, är för dem inthet omaak.
2) Klagade ock att månge gårder och byar drages dem
undan der igenom, att när en Adelsman har bekommit en by,
och der uthi är en Cronegård som han kan byggia på, men
dhe andre skatte, så skall Adelsman wela frijkalla heele byn:
toge exempel om Kungzlehna.
Detta fans oskäligt, efter skattebönderne äre ägande till
sitt och böre fördenskull göra der af sin skyldigheet.
3) Indroge dhe detta för beswär, att pastoraten bli förswagade
der igenom, att en lägger 10 eller 20 gårdar till en
76
1652.
säthegård: Kan sedan inthet haa så mycket af Säthegården,
uthan så månge gårder hade honom wäl kunnat mycket mehra
indraga: med åthskillig tijend, brudewixel, kyrkgångzööl, lijkstool
etc.
Här till swarades, att sådant kan fuller inthet disputeras
en Adelsman att byggia sigh säthegård som han will och kan:
wara bäst lijkwäl accommodera sigh med sin kyrkherre derutinnan
efter discretion på begge sidor: och fast månge gärder
slås under ett sätherij, opfylles sådant med det åter, som rundare
der ifra kommer till Prästen, med en oxe, med humbla,
med tijend etc. •
H. Landtmarskalken holt skäligt att sådant blefwe af Adelen
taget ij betänkiande, hälst mädan dhe af Prästerskapet
stöde der uthi att beröma, att dhe hafwe sådanne beswär först
optäckt för Ridderskapet, förr än dhe hafwe welat sådant andraga
för H. M:t, och Ridderskapet der emot lijkwäl tält på
jus patronatus och gåt dem förbij. Mången ock wara af Ridderskapet
som will påträngia församblingen sin Hofpredikant,
der med olfta församblingen lithet kan wara betient; och man
måste doch så defendera jus patronatus, att man icke trycker
deres conscientz, der öfwer man inthet råder.
4) Taltes om dhe små hemman, som kunde wara komne
undan Klockarebohlen. I presternes privilegier står, att dhe
skole få lösa igen sådant.
H. Landtmarskalken sade yttermehr sådant wara någre
particulariteter som stöde snart att rätta.
Der effter infererades emot Prästerskapet om Jure patronatus,
hwar uthi någre af Ridderskapet hafwer sket förnär.
Der till swarades, att dem misshagar sådant skola wara skett.
Och inföll här quasstio, om twenne Adelsmän ij en församblingh
disputera om Jure patronatus och en af dem med
Bispens consens påtränger den andre någen?
Här wed oplästes i privilegierne om Jure patronatus: och
ehuru att Bispen i sådant fall må disponera der om, så måste
doch ingen dem påträngias mot deres willje.
Sedan blef ock Prästerskapet förehållet om Lijkstool och
den abus der med öfwas af en part.
H. Duglas refererade exempel om en Präst, som hade taget
enda koen ifrå en, der lijkwäl små barn skulle hafwa sin
enda föda af.
November.
77
Prästerskapet tyckte illa wara att en part sådanne wore,
och såge gärna att K. M:t giorde der med ordning.
29 Nov.
påminte H. Landtmarskalken dem K. M:tz willje, att dhe i dagh
skulle komma opp och lefrera det Swar dhe hafwe fattat om
Russtiensten. Och med det samme kunde dhe ock göra på det
höfligste en underdånigh påminnelse om deres inlagde Beswärs
puncter.
Der effter upplästes åter samme Swar om Russtiensten,
och blef alldeles gillat: allenast blef lithet omrört om det tunge
och onyttige harnesk, der med samme kyreseer blifwa beswärade:
äre Adelen till bekostnad, men uthi ingen occasion nyttige.
Doch kunde H. Landtmarskalken mundtelig sådant gifwa
K. M:t förnimma, effter det blef inthet i samme Swaar infört.
(Adelns svar, se Bil. F.)
Uthskåttet:
1
Cl.
H. Svanto Svantosson Baner
H. Duglas.
2
Cl.
H. Pär Ribbingh
H. Gust. Posse.
3
Cl.
Otto v. Sack
Harald Stake
Tönies Langman
Koskill.
Sedhan K. M:t hade låthit sigh behagha dheras uppsättningh
om Russtiensts förslaghet, och effter Secreterarens upläsningh
thet togh till sigh sielff, lät K. M:t gifwa till swar,
att thet widare med Rådet skulle öfwerläggias och sedhan med
Ridderskapet och Adelen communiceras; tackade Ridderskapet
och Adelen, som sigh denne saak thili K. M:tz hedher och CronaiiS
conservation wårda låther. Där med skildes Adelen ifrå
K. M:tt den gången, allenast obiter doch convenienter badh H.
Landtmarskalken att K. M:t sigh behagha låther att fatta sine
tankar thili en nådigh resolutions communication, där effter the
hafwa sigh att ställa thili rättelsse. Hwilket K. M:t i lika
måtto uthlåfwadhe.
13 Decemb. På Luci® dagh
kommo Ridderskapet och Adelen tillsamman, och commemorerade
H. Landtmarskalken the hinder som hade warit å färde,
78
1652.
att något ähr drögt med handlingernes företagande. Nu einädan
Rådet hadhe besluthet i wärkett, thy är befallt någre med mig
at upgå thet till at affhempta. Med H. Landtmarskalken fölgde
H. Erik Sparre, H. Pär Ribbing och Jahan Stake. Och begärthe
H. Landtmarskalken the g. h. wille wara thilstädhes och
icke skillias åt förr än the kommo tillbakars igen.
När the kommo opp, wore fast mångha tillstädhes och en
stor myckenhet aff Präster och bönder emot Adelens proportion;
Och effter rumet gaf inthet then capacitet i then nye
RådCammaren, där Rådhet admitterade conferencen, att så
månge kunde ingå tiilijka, thy wart befallt ett wahl at thaga
aff bönder och Prester, the andhre skulle stå uthe så länge.
RikzCantzlern förde ordhet, säijandes orsakerne hwarföre man
behöfde uthskåtswijs med them conferera, på thet sakerne måtte
hållas så myckit mehra i geheim och ingom androm uppenbaras,
som här aff fremmande orther sammanströmrSade. Sadhe
at alle Ständernes swar wore nu collationerade och slutet där
effter wara fattadt, hwilket thil den ände nu lefwereras, att the
måtte hwar i sin stad thet öfwersee och säija widare sitt betänkande
öfwer. Kunde något wara mehra som insereras borde,
thet lämpnas till annan thid, allenast thet nödigste nu wara
ihugkommit; hwad the godhe herrar nu finna godt och hafwa
skäligt betänkiande öfwer, thet kan K. M:t blifwa föredraghit
eller oss i dess ställe til widare resolution.
Ther med skifftade HofCantzlern Tungel kringh besluthet
till hwart och ett Ståndh. (Jfr sista Bil.)
H. Landtmarskalken sade, att Ridderskapet och Adeln
förhoppas thet wara deres förre upsettning likmätigt, thaga
thet fördenskul gärna an och wela öfwersee det med hwar andre
och sedan swara hwad the finna conveniens praesenti statui
till K. M:tz gode åtnöije.
Erkebispen giorde det samma; cum petitione de resolutione
postulatorum, mädan the nu äre tillhoopa.
R.Cantzlern sade sådant skola påminnas H. M:t.
Bonden: Wij wela gärna thaga mot K. M:tz besluth, med
begäran der hoos att få swar opå wäre puncter.
R.Cantzlern: K. M:t skall inthet finnas obenägen att swara
der på; sade ock sigh inthet annat haa förståt, uthan theres
klagemåhl skulle reda wara optagne och der på gifwen resolution.
Bönderne nekade der till.
December.
79
RijkzCantzlern sade thet kunna ännu wäl skee; allenast
skulle the gode Danneman åtskilja beswären, hwilke bestode
mellan Ofwerheeten och them, och sedan them emellan uthi
privat betänkiande.
Borgmästarn Holm tackade för communication och lofwade
troget bijstånd.
När H. Landtmarskalken kom tillbaka, lät han Ridderskapet
wetta, att Rijksens Rådh hade lefrerat dem Beslutet (som
ock strax oplästes), på det dhe kunde förnimma om deres betänkiande
wore der uthi rätt fattade och om någet mehra kunde
wara att påminna förr än alt komme till sitt äntelige sluth.
Wed den 3 punct sade H. Landtmarskalken, att ehuru Adeien
inthet haa discurrerat om Boskapsskatten, såsom der med
sökia någet för sigh, jempte den uthskyld till Chronan uthgöras
skulle; lijkwäl nu wara infört sålunda, att emädan dhe af
Crone och Skatte måste gifwa dubbelt emot frälse, så stånde
Adelen fritt andre helfften uthfordra, särdeles af Skatte, som
dhe kunne haa bekommet, eller sådant dem tillgifwa.
Wed ändelychten af samme punct syntes wara af consideration
att Knechterne med hustrur och barn blifwa benådade
med frijheet af Manthalspg:rna, men inthet Ryttare och båtzmän.
För båtzmän syntes wara skähl att dhe derföre icke frij—
kallades, effter dhe haa sine wisse hemkall, men annorledes
wara med Ryttare: Sådant inthet kunna afkortas honom ij
hans besoldning, effter han har ingen annan besoldning än sin
gård. Syntes skähligt att dhe finge alle, så Knechter som Ryttare,
slippa för sine personer och uthgee Manthalspeng:r för
sine liustror, barn och huusfolck.
Om Säthegårderne (som blefwe exempterade, också dhe
som kunde wara förarrenderade) blef tillagt, att ock dhe som
till hälfften brukades skulle i lijka måtto frijade wara och der
införas på samme sätt.
Till 4 puncten, om fyra D:r S.M:tz hielpen, war infört
såsom wore den bewilljat opå try åhr, hwilket blef emotsagt,
och Ridderskapet förblifwa wed sin resolution, om tu åhr.
Meentes af somblige som skulle det wara förskrifwit, men
H. Landtmarskalken sade sigh haa förståt att sådant är med
willje insatt och nu wara ett särdeles petitum som af dem fordras
och dhe hafwa sigh att resolvera på.
Men blefwe alle wed sin förre resolution.
H. Lars Cruus: Prästerna haa ock godz, wore billigt dhe
80
1652.
wore ock underkastade samme onus af Rustningen och hielpen,
som Adelen måste uthgöra.
H. Landtmarskalken: Som Hennes Maij:t söker hoos oss
det som henne behagar, så gör hon fuller ock hoos dem.
Der hoos blef af någre discurrerat huru Prästerna haa prsejudicerat
Adeln uthi sine’privilegier dhe sigh uthwärkat hafwa:
Inthet impetrera hoos Bisperne gärna en Präst på gården etc.
H. Landtmarskalken modererade den discursen och styrkte
alt till eenigheet; lät ock see att opå Prästernes sijda wore
skahl, elfter nu snart så månge kyrkior wore som huus äre der
Adelen wistas: wara annorlunda skett ij wäre förfäders tidh,
och att dhe ledige banker ij kyrkiorne äre witne till sådant
raissbruuk.
Till 5 puncten är försett att Manthalspeng:rna blifwa der
dem anförde som bemälte torp oparbetat hafwa: Samme Manthalspeng:r
måste inthet stå der, men wäl Boskaps- och Skiussfärdzpg:r.
Effter ock samme punct anseer mäst på Skattbönderne
och dhe torp dhe på sine ägor låta opbyggia, synes onödigt
att der nämpnes om Frälse; effter en frälsesman må
wäl sielf wetta sin nytta: Men effter det ordet är der infört,
befans gott att desse ord blefwe tillagde: Doch frälsesman i
sin willje och rättigheet oprsejudicerat.
Sädan Besluthet nu war opläsit, påminte H. Landtmarskalken
huru Prästerna hafwa lofwat 9 öre S.M:t för hwart Manthal,
och sådant ij Besluthet inthet wara nämpt.
Sädan blef ock mehra ihugkommit, som skulle tagas ad
notam och begära dess resolution, såsom:
1) Om Tafwerne, att den Reesande icke blefwe mehr uppehållen
eller med högre bethalning graverad i Städerne än å
landet, wari sigh i maat, dryck eller annan fordenskap etc. effter
sådant kan stå att practisera, som förr är sagt.
2) Påmintes om en abus, att somblige haa bekommit af
Cronan Krögare gårdar, dem dhe sielfwe sähn bebyggia till sin
privat nytta och sättia krogen wed wägen, förarrendera den åt
andre, som bådhe ij ett och annat högt stegra sedan alt det
som den Reesande betarfwar.
3) Taltes om Skatteböndernes dagzwärken, att ock måtte
blifwa ij Besluthet införde, eliest wore sådant om inthet; och
med någen byordning icke komma der medh till rätta.
Sädan syntes ock någrom att dhe andre Ständerne icke
haa taget sigh mycket när uthi sin hielp, hälst nu mädan det
December.
81
för ett trångmåhl räknas måste och blifwa lijkwäl wed det som
wahnligit är.
14 Decemb.
kommo åter thili hopa och conqvererade där öfwer, att alle
Stånd blifwa beneficerade, Presterne i synnerhet, och där ofwan
på mentioneras icke eens om uthskrifningen och andhre beswär
i tax och gärden, them the pläga uthgöra, och doch inthet infördt
är i Rikzdagz besluthet. H. LandtM. excuserade höflighen,
att hwad uthskrifningen anlangar, så tiänte thet illa att
han, Presten, för sitt Embethez skull att prädika Gudz ordh,
med uthskrifningen skulle blifwa belastat: Så wille ock icke
heller thili thet andre theras uthskrifne knechtar stort förslå:
thili thet tredie skulle man icke låtha märkia någon invidie.
Fiärde: hadhe the altidh i desse daghar gått om med höflighe
correspondenser uthan någon simultet. Sidst tycktes inthet wara
rådelighit emot theras privilegier oss att sättia, thet skulle oss
inthet blifwa thillgodo hållit, mindre uthrättat där med pro tempore.
Wore fuller någre aff Ridd. som mehnte, att effter som
alle lijknelssewijs wore uthi ett skepp och under lijka fahra,
så skulle then ene så wäl hielpa bördan at dragha, så wäl som
then andre. H. LandtM: Wij göra orsak thili owänskap, göra
oss ett åtlöije, inthet annat winnandes där med. Somblighe sadhe
att Presterna dragha här med allt fålket åt sigh. Swaradhes,
att sedan ordningen om skrifningen går uth på gårdarne
och icke effter manthalet, så få the fuller thaga ann så. myckit
fålk the wela. Skall ock then hårde thid wäl förbiuda them
myckit fålk att födha. (Adelns påminnelser vid Riksdagsbeslutet,
se Bil. G.)
Här effter bleff Håkon Cederqwist infordrat och intaghen
på Riddarhusett.
16 Decemb.
taltes om ett expedient at sökia uthi Skatteböndernes dagzwärken,
effter K. M:tz befallningh, som hadhe daghen tillförende
den 15 Dec. kallat H. Landtmarsk. på Slottet och begärt att
sambla där oppe flere thil hopa, thå K. M:t hadhe tält medh
them om en moderation, icke så att K. M:t wille sitt mandat
förringa, men emädan någre skäl kunde finnas på Böndernes
sidha, däm man icke så nogha hadhe affweetat, thy wore icke
oskäligt att taga i betänkiande. Beswären bestodhe i Dagzwärkens
myckenhet och synnerligh i the peng:r i stället att uth
6
-
82
1652.
göra; och wore the, sorn bodde långt bärt och i maghre orther,
owane här wedh. Discursen war omsidher, doch the andhre godhe
herrars meningh och betänkiande oförgripelighit, fallen på
en moderation aff 3:ie parthen, nempl. på 12 drängedagzwärken
och 6 ökedagzwärken. Detta togs ad referendum, och begärthe
H. Landtm arsk. att the godhe herrer wille detta allt öfwerwägha.
Sadhe där till, att wij moste så lagha, att K. M:t,
cujus est ferre leges, icke rescinderar thet igen, effter thet är
något nytt. H. K. M. wille fördenskull hafwa bönderne med
Adelen thili samtaal. H. LandtM. undanbögde detta och begärthe
att K. M. icke wille thillstädia med them såsom oförståndigt
fålk at disputera. Där på K. M:t sadhe: Jagh moste
jagh käpla(!) med them, thet kunnen I ock göra. Effter långe
discursser pro et contra ställte H. Landtmarskalken ett concept,
som finnes ad acta. (Se Bil. Ii.) Där bleef då Ridderskapet
wedh och approberade thet. Uthskåtet gick där med opp:
H. Landtmarskalken
Grefwe Carl Leyonh. H. Ulfsparre
Grefwe Gabriel H. Tönies Langman
H. Lars Kruse H. Sack.
Sedan Secretarius hadhe' thet för K. M:t oppläsit, war thet
II. K. M. thil behagh, sadhe sigh wela kalla Rådhet effter middaghen
opp, tha the ock måtte komma thil samman, såsom ock
bönderne. Påminthe ock K. M:t hwad Adelen tillförende hadhe
begärt resolution öfwer brudeskatt, där om Rådhet skulle komma
ned och conferera med Adelen på Ridderhuset.
Effter middaghen kom Adelens uthskåt opp och talte å part
med RikzCantzlern, hwilken fuller i begynnelssen myckitt föll
Allmoghen bij; men sedhau II. LandtM. remonstreradhe alle the
inconvenientier thar på fölgde, togh RikzCantzl. wäl wedh sigh.
Kalladhe sedan inn bönderne, men när the ginge frå honom och
Adelen kom åter inn igen, sadhe han them så wara förhärdade,
at the inthet wille wetha af the dagzwärken, widare än 2 hielpedagzwärken,
och sadhe, att thet wore fahra att aff en hiälp
skulle sedan ske ett ordinarium, stodhe fördenskull inthet till
at öfwerthala. Widare kunde man inthet drifwat den gången.
17 Decemb.
taltes myckitt om Skattebönderne, hwadh man skulle medh them
göra, som så halsstarrighe wore, uthan twifwel opphissade aff
December.
83
Prester och annat partij, som bördzrätter äga. En part meente,
att effter the ändtligen säija sigh wela förblifwa wed thet som
gammallt är, så skulle man upptagha skiutzningen, hon war
ock gammal. En part folie på thet förslaghet, att hwar Landzhöffdinge
skulle thala med sine bönder och remonstrera them
skäl. Wedh thet samma, mädan här om discurrerades, kom
Rådhett, H. Exc. RikzCantzleren, II. Åke Axelsson, H. Erik
Ryningh, H. Conrad Falkenbergh.
II. RikzCantzlern berättadhe K. M:tz willie wara, att han
med Rådett skulle gå hijt ned och något conferera om brudeskatten,
där öfwer Adelen hadhe af K. M:t begärt en Ordningh;
Sadhe att K. M:t war fuller sinnat här öfwer att slutba, doch
skulle the g. h. aff Ridd. och Adelen först wäl öfwerläggia och
debattera sigh emellan, på hwadh sätt the menthe Ordningen
skulle hafwa bestånd med oss. Och på thet att man kunde sa
myckitt bättre deliberera här öfwer, giordhe Hans Exc. en åtskildnat
emellan Grefwers och Friherrers, och the andhre aff
Adels lähngods, hwilke admittera en stor differens. Ty i Grefwers
och Friherrers lähn niuther älste Sonen, men i andre Norköpings
beslut är thet communt med barnen; Qusestio war hwad
man skulle gifwa Systrarne, doch att elste brodheren icke blefwe
för blåttat och stammhuset wed macht hållas. Discurreradhe
widlyfftigt om en part Föräldrars affect emot sine barn,
hwilken i en och annans natur så varierade, att han ingalunda
ogilla kunde en Ordningh eller Stadga om ett wist Quanto
liögheligen wara aff nödhen. Adelen wille inthet för odieusiteten
skull, eller kunde nämna, ställte alldeles till K. M:t och
Rådett, där wed the wille acqviescera. Wart omsidher discurrerat
i Grefwe! och Friherre lähn att thilldela them en ÅhrsRänta
i 2 åhr, och the andhre aff Norrköpings besluts godsen
gifwa 2A åhrs ränta i 3 åhr, halffparthen hwart åhr, doch allt
icke sluthandes här, uthan aff K. M:tt och Rådett.
Där effter upläste H. Exc. Ridderskapets och Adelens
puncter angående enskyllt Ridderhuset. (Se Bil. I.)
1) Om Ridderbusets gälden. RikzCantzlern hadhe gärna
excuserat sigh för sin höghe ålder och swaghet icke så kunna
tagha på sigh directionen aff Ridderhuswäsendet: men mädan
sakerne låge nedre och ingen war som wardade sigh där om,
thy togh han på sigh thet, doch hinner inthet han mehra uth
där med, uthan andre wille först läggia arbethet och willian
till, så wille han likwäl göra adsistens: exaggererade först the
84
1652.
oskäl att Ridderhuspeng:rne blifwa icke erlagde aff them, som
borde bethala. H. Lars Flemmingh sadhe, att brefwen wore
affgångne thili Landzhöffdingerne, men inge hafwa swarat här
på. H. Landtmarsk: För migh är resten bethalt per wexel.
H. Erik Flemmingh sadhe sigh ingha bref hafwa bekommit,
likwäl wore där Adel, nembl. Krusbiörn, Grissback, Gerfeldt,
Bordon, Croneburgh, S. Jahan Berndes. H. Lars Kruse: Icke
mehr än billigt att the, som icke bethala, wijsas på godzén
som uthpantade. H. Lars Flemingh: The gamble aff Adel
hadhe gifwit förr för Rustiensten, thet the nye inthet ha giordt.
RikzC: Wij unna hwar och en gärna then ähra, att the med
Adelig titul äre honorerade, men the moste ock betrachta theras
ähra och skiutha till med. Och the som hafwa låfwat at
gifwa och inthet thet göra, theras wapn skulle man kasta gönom
fönstret och wijsa them på dörren. H. Landtmarskalken:
Inthet bättre expedient finna här emot, än en Fiscal at förordna,
then K. M:t med fullmacht och instruction authorizera
täcktes, som fordradhe uth gällen, oachtad hwem thet wore.
Bokhållaren, framkallad, wiste sine räkningar och skuldregister,
hwilket en part disputeradhe: enkannerlighen att någhre hadhe
bethalt för en halff häst, menandes sigh där med frije wara,
dhet bokhållaren hafwer fördt på en heel häst, effter thet war
öfwer en halff. Wart befallt att annoteras, at dhen som ähr
skylligh Rustienstspeng:r, skall them bethala med interesset till
dato (som H. Lars Flemingh befallte annoteras) eller ock göra
Rustningen uth, emädan godzén ähre till ewentyrs förhöghde
och förmehrade.
2) Lofwadhes nye privilegier på thet nye Ridderhuset.
3) Om then gatans uthwidningh, thili at åka och wända
wed nye Ridderhuset, skulle thalas med K. M:t om, och emellerthid
förnimmas på hwad grund then ligger, Cronans eller
Stadzens, eller någon annan particuliers.
4) Att försällia g. Ridderhus torapten, holt RikzCantzl.
aldeles orådsampt, med mindre K. M:t wille köpa henne. Ty
oansedt något synthes kunna winnås där med: så war thet inthet
emot then proportion, hedher och nytta, som then hadhe
om platzen wore inbalkatt. Thet wore en hedherligh platz, och
om man låthe then komma ifra sigh, så stodhe then inthet med
peng:r igen att winna; hwadh orenligheten wedkommer, kunde
där wäl finnas boot opå aff åboen, sedhan balkat wore. Och
kunde man där byggia källare och boder, husett thili nytto.
December.
85
Bokhållaren wart pålagt att frågha hwars stall och bodher nu
stodhe på platzen och säija them thili att the blefwe removerade
aff them, som them innehadhe; hwar the sedan icke wille,
så skulle man thaga bortt them aldeles saaklöösa.
5) Hwad hushyran wedkomtner aff huset, som Beijer nu
besitter, så ähr Beijer antaghen snarare thil att bewara huset,
än the gifwa något där före.
6) Boktryckiaren skulle man wäl kunna gifwa aff Cassan
något thili at fortsättia arbethet på wapneboken, doch war inthet
wist determinerat, fast thet war nämpt en post aff 200 R:dr.
Effter denne discurs kom RikzCantzl. på thals om någhre
aff osed och emot privilegierne at tagha opp andras wapn, såsom
een b:d Linnar Nilsson, hwilken kallar sigh Bååt, hwilket
nampn hans Sohn Erik Linnarsson nu will föra. Sadhe
att thet bör inthet ske, eij heller hafwer hans Fadher understått
sigh Båta eller Bonde nampnet att föra.
7) Att någhre ähre adlade och inthet tee sigh på Ridderhuset;
war resolverat: Att om the icke wela bli här, så må
the blifwa hädan.
8) Om Grefwers och Friherrewapnen att upslås, kundhe
thet ske, om så rumm är. Grefwar och Friherrar på höghre
sidhan och 2:da. classis på then wenstre.
9) Kom på discurs, att effter Byggemästaren M. Henrik
war död, man då skulle thaga en annan: II. Lars Flemming
lät oppläsa ett bref, frå Peter Trotzik ankommit, där uthi en
Hollendere tillbiudher sigh, Winkeboom b:d, att komma hijt i
Swerighe och byggia thet nye Ridderhuset färdigt, men han
will hafwa 800 R:dr om åhret, frij wåningh och brand. H. Lars
Flemingh berömbde nogh hans förstånd i byggningssaker. H.
Åke Axelsson holt obstat, att man offta ähr aff the främmande
bedraghen, wara bättre man finge där till en Swensk infödd,
nempde Yalee. RikzCantzl: Bättre wara een att antagha, som
wore obehindrat aff Cronones saker. Nämpde så en annan, Nicodemi
b:d, som nu peregrinerar i then konsten i främmande
land. War sä inthet mehra thalt där om; sadhe elliest att
M. Henrikz arfwingar hadhe lagt en Supplication inn och begärt
någon hielp: Och effter theras fadher war en fiijtig och
troghen arbethare, ty holt han skäligt, att the aff warkundsamhet
blefwe med någet bijsprungne. Ridderskapet sköthe thet i
Directorernes händer.
När nu alle thesse puncter blefwe öfwerlagde, påminthe
86
1652.
denuo H. Landtmarsk. att the godhe herrar aff Rådet wille lik—
wäl så höghe Ofwerhetens interesse som Adelens considerera,
och icke thillåtha att Skattebönderne såledhes måtte en godh
ordningh förstöra, och att Rådet wille hielpa thar thili at thet
komma måtte till ett godt uthslagh. RikzCantzl. sadhe: lithen
wäl, the som wore thillstädes, hwad göra jag hafwer hafft
med them, såsom jagh ock K. M:t berättade, att the inthet stå
till öfwerthala. Och kunna the hafwa skäl, thy the blifwa också
tryckte aff Fogder och andhre, att the synes hafwa orsak att
alienera sigh. Så ähr ock stor åtskilldnat på ortherne, thär
dagzwärkerne göras, så at man icke seer kunna anställas med
skäl en lijkheet, The hafwa nämpnt Grönbärgskan till exempel,
som fordrar allt för långe wägs dagzwärken. Offenderas
ock där aff, att the skole göra aff ett extraordinarie och aff en
hielp ett ordinarium. Att the skole göra gärden och ofwanpå
dagzwärken, wara allt för strängt procederat. H. LandtM. infererade
att the giordt mehr uth förr, och then moderation, som
Adelen hadhe thillåthet af godh willie, war them alldeles emot
thet gamble tilldrägeligh. Och om the få så rådha, så skole
the icke wetha Adelen thet ringesta tingh thili willie. RikzC:
Jagh har nogh giort till saken, kan inthet uthrätta hos them.
K. M:t har giort Ordningen, hon kan ock förandra ex bene
placito ad evitanda majora mala. H. Landtmarsk: Wara under
att thet fålk, som är skapt thili träla, skole judiceras frij.
RikzC: Thet moste man inthet säija, skatt skole the göra,
men thili drägeligheten och whanan. H. Landtmarsk: Thet är
allenest 4 D:r som fordras i peng:r. RikzC: Thet är nogh, the
kunna inthet så snart få 4 D:r. H. LandtM: The ha frihet
nogh, then frijheten för uthan. RikzC: See på allt hwad han
skall gee uth, gör räkning där på. När han allt hafwer giordt
uth, kan han näppligen ha brödhet, H. Landtmarsk: Thet är
nogh att husbondhen skall allt gifwa effter, och bondhen hughna
sigh aff frihet. RikzC: Gud gifwe man kunde öfwerthala them,
jagh begärar inthet ha en fyrk aff honom i mitt grefweskap.
Kunna the inthet göra uth, inthet kan iag truga them, inthet
will jagh beswära them.
När Rådet hadhe gått sin koos, kom H. Landtmarsk. thillbakar
igen och begärthe att Adelen wille föllia S. H. Jahan
Berndes lijk thili sin lägerstadh. Sadhe ock sigh nogh hafwa
uthlagt för Adelen om the Skattebonde dagzwärken, att han
hoppadhes wara ändskyllat, the wille nu hwar med annan aff
-
December.
87
bijdha thiden och förnimma hwadh K. M:t häruthinnan täcktes
göra. Och komma daghen effter hijt tillstädhes.
18 Decemb.
wart inthet annat uthrättat, uthan någhre komme opp, som
handladhe med bookhållaren om then gäld hwar och een affordrades.
Orsaken hwij att icke någet annat synnerlig blef företaget
sade H. Landtmarskalken wara denne, att sådant i Cantzlij
än icke wore färdigt.
Förmanthe så yttermehr hwar och een till richtigheet uthi
den skuld dhe funne sigh wara plichtige att bethala till Ridderhuset;
och effter mången wore som icke så kunde wetha att
han någet är skyldig, menandes sådant wara för detta af hans
föräldrar eller eliest bethalt, hwarföre kunde hwar och en förfråga
sigh der om hoos Bookhållarn.
Der effter blef proponerat en qusestion angående Gyllenpistol
och Pål Wudd; huru deres sahlig Swärfader först aldrig
ivar intagen på Ridderhuset: sädan att deres godz, dhe ärfft
hafwa, äre med det onere specialiter gifne, att för dem hållas
skulle dubbel Russtienst. Nu frågas af dem, effter contribution,
som till Ridderhuuset är bewilljat, räknas effter Russtiensten,
om dhe ock contribution consequenter så fördubbla skole?
Blef af Ridderskapet resolverat, att effter deres hustrurs Målsman
har för detta uthgifwit contribution effter den fördubblade
Russtienst, och sådant befans wara förhögt, nembl. 96 R:dr,
hwarföre skulle dhe wara frij för förähringen, som till Ridderhuuset
uthlofwat är.
Sadan clarerades Rechningar.
Hans Stuarth, David Stuarts son, fick attest af Secret. att
han har för denne gången här förträtt sin farbroders Anders
Stuarts ställe på Ridderhuset: ja, så frampt David Styfwert
wore siuk och inthet kunde komma hijt till Herredaghen, hwilken
icke hafwer med skrifft fullmächtigat sin Son.
21 Decemb.
H. Landtmarskalken lät förnimma huru han hade förmodat
att Besluthet skulle då haa kunnat blifwa opläsit; men
effter sådant ändå i Cantzlijet icke wore färdigt, förefölle likwäl
andre att communicera, nemblig:
1) Huru K. M:t behagar nu renouvellera den förre giorde
Ordning om Klädedrächter och Gästebud, deruthinnan öfwer
-
88
1652.
flödigheeten sig mehr och mehr inrijtar, och H. M:t befalt
H. Landtmarskalken sådant proponera för Ridderskapet och
Adeln, om det icke skulle finnas rådsampt?
2) Och effter dhe i samqwämer och gästebudh sig så mycket
insänkia i store bekostningar; sådant att bespara, om icke
Glafwen må skiuthas uth förste dagen?
Effter förde discurser slöthe alle der med, att onödige gåfwor,
bastugånger, gästebud, hemkomööl och barnsööl, sampt
baler och bouquetter må wäl afskaffas i Städerne, och på landet
hålla efter Ordningen; men med glafwen wara bäst observera
gammalt sätt, på rätte Hindersdagh, effter Lagh.
H. Landtmarskalken lät sädan oppläsa K. M:tz förre giorde
här om Ordning A:o 1644. Hwilken befans alldeles god och
nyttig; allenast syntes nödigt påminna
1) Till förste puncten, der wärdén fälles till store bother:
wara skäligt att ock gästen bothe halfparten med honom; efter
wärdén för höfligheet skull en sådan gäst icke kan afwijsa.
2) Om Confectet, som i Städerne tillätes att bruka, holts
det för en onödig tingh och mäst komma drängerna till goda:
och som det kostar mycket, wara bäst förbiuda både confectet
och maaten; eller i stället för confectet tillåta en anrättning
maat. Men påminthes der hoos, att der man kommer till maaten,
så går det widare.
3) När sedan oplästes om Knyttning, blef ock omtalt huru
Frantzoserne haa nu infört ett annat, som kallas point de chaisne
och är dyrare än knytning; Till att afskära fördenskull all
Luxum, wore bäst att i Ordningen tillädes: Och all annan öfwerflödigheet,
som inventeras kan.
Somblige påminthe här att någen limitation borde wara för
dhe Cavalieri, [sorn äre ij Feldt, både för respecten skull och
en åthskilnad emellan personerne.
4) Holts nödigt ock att förbiuda den öfwerflödigheet, som
nu wore med bandh.
5) Wed den 7 puncten, om Mårgongåfwor, blef frågat: Om
man icke af Norkepingz Besluts godzén skulle ock kunna gifwa
i Mårgongåfwa någet, der han andre'godz inthet hade; efter
det tillåtes i Frijiierreskapen? Andre swarade sådant inthet
kunna skee derföre, att der med går bort ifrå Cronan med Russtiensteu,
och sedan blir slechten der igenom prayudicerat.
H. Landtmarskalken förehölt sedan, om icke wore nödigt
att han med tree andre Cavalieri ginge opp till K. M:t och
December.
89
talte om den Ordningen med Skattebönderne, effter det är Ridderskapet
och Adeln angeläget?
Och alle holle det före hafwa warit bätre att ingen Ordning
haa warit giord, än att nu på Böndernes begäran någen
lindringh skee skulle.
Med H. Landtmarskalken ginge H. Lars Crus, H. Duglas,
H. Pär Ribbingh och Harald Stake.
22 Decemb.
H. Landtmarskalken lät dem wetta att han dagen tillförenne
war med flere opp hoos K. M:t, der dhe finge nådigt audientz:
Och som dhe läte K. M:t förnimma huru Skattebön
derne
stå emot K. M:tz giorde Ordning och framgeent der i
framhärda, der med Ridderskapet och Adelen finne sigh märkeligen
prsejudicerade; togh K. M:t sådant opp icke uthan någen
passion och sade sigh inthet skola tillstädia att Ordningen
brötes, protesterade på det högsta, [för] att contestera sin affection
emot Riddareståndet.
Sädan lät K. M:t sigh wäl behaga att KlädeOrdningen företogs;
doch nämpde H. M:t inthet om Glafwen, anten af förgätenheet
eller annan consideration; och efter K. M:t inthet
talte der om, kunde icke wij heller påminna.
Effter en lithen stund sade K. M:t sigh haa förståt någet
som folcket talar, det hon ock skulle fuller wela seija; men
likwäl holt der med tillbaka: Då wij det förmärkte, wände wij
inthet igen ödmiukeligen att bedia, förr än K. M:t omsider efter
trägen wår begäran sade sigh haa förståt lijka som Ridderskapet
skulle wela retractera den hielp dhe K. M:t bewilljat
hade. Jagh begärde ödmiukeligen, opå Ridderskapets wägna,
att K. M:t wille nådigst wara försäkrad om alles deres underdånige
wälwilligheet uthi alt som dhe kunne wara K. M:t till
behagh; och att sådant aldrigh war instigit i någens hierta:
till samme hielp haa dhe ock warit så redebogne, att inge haa
sig någensin förwägrat; men om sielfwe modo allenast wara
någet discurrerat. Sädan sådant med månge flere ord war deducerat,
lät K. M:t sigh sådant mächta wäl behaga.
H. M:t talte sedan om Skattebönderne och om man icke
skulle bäst medla sådant med een lindringh.
H. Landtmarskalken swarade: En lindring, som der med
kunde skee af K. M:t, wore gärna att lijda; men det wara af
en farlig consequentz om den skedde tanquam ex arbitrio illorum.
90
1652.
H. M:t sade den conseqnentzen på deres sijda ansee uthlagorna,
men på H. M:tz sijda respecten, hwilken hon så mycket
mehr conservera måste: Sade ytterligare skola låta införa
det ij Besluthet, och den som sådant sahn öfwerträdde, skulle
tagas wed hufwud; och war en i förre Rikzdag, som sådant
hade förtiänt, som släp doch genom andres böner.
När H. Landtmarskalken hade lychtat denne relation, sorlade
alle i heele Ridderhuuset och önskade wetta hwem som
skulle sagt hafwa, att Ridderskapet skulle wela retractera den
hielpen: tillböde sigh alle till bijstånd och trooheet.
H. Landtmarskalken saa yttermehr, att han haa pådrifwit
om Besluthet, och det nu wara corrigerat efter deres behagh,
det man i mårgon förmenar wist kunna opläsas.
Der effter oplästes det conceptet som war fattat om dhe
ährender, förre dagen förhandlades, nembl. om Gästebud och
Klädedrächter: Och blef der uthslutit om bouquetter och baaler.
Då intogs i Ridderhuuset Capitein Nils Nilson HarneskSköld;
och desse blefwe sedan opläste, att när dhe bethala,
skulle dhe niutha sitt ställe:
Torsten Thorwigge Mårthen Chaumfeldt
Henrik v. Burghausen Isak Skarp v. Feldt
Gothfred Schröer Orrefeldt
Cabliou Kleije
Carl Bonart Snolski.
23 Dec.
II. Landtmarskalken säde Hennes M:tz befallning wara,
att ett Uthskått giordes och Besluthet skulle sedan i Rådet
opläsas ij Ständernes närwaro.
I Uthskåttet wore:
Af 1 Cl.
Gref Carl Leijonhufwud H. Lars Kruus
G. Jacob de la Gardie H. Knut Kurk
G. Gabriel Oxenstierna H. Lars Flemming
H. Jahan Gyllenstierna H. Duglas
2 Cl.
II. Erik Flemming H. Pär Ribbingh
H. Jöran Ulfsparre
3 Cl.
Otto Sack Gustaf Cruus
December.
91
Carl Siöbladh Harald Stake
Törnesköld Tönies Langman.
Irwingh
Samme Uthskåt kom tillsamman i then store Sahlen uthan
för gamble RådCammarn; der HofCantzlern Tungel läste opp
RikzdagsBesluthet, och bad att the wille gifwa acht på och
säija sedan sitt betänkiande.
Bonden wille haa dilation, att han finge thala med the
andre flere. Om möijeligit wore, begärde få göra allenast ett
dagzwärke om Månan.
Der effter gick Ridderskapets Uthskått opp och lefrerade
K. M:t sitt swar om Kläde- och GästebodzOrdningen (se Sil.
K.); thef K. M:t sielf emottogh och låfwade sin nådige förklaringh
ther öfwer.
24 Dec.
komme alle Ständerne tillsamman opp på Rijkzsahlen.
Mädan ännu drögdes förr än Ridd. och Adelen uthginge
af Ridderhuuset, lät H. Landtmarskalken dem weta, att dhe
som haa sine godz i neigden wed diuregårderne, ij Östergötland
och ij Uplandh, göra K. M:tz nådige willje ett nöije att
wille låta sine bönder nu een gång botha diurgårderne; hwilket
ock dhe alle bewilljade, doch icke draga sig der med öfwer
någen perpetuel servitut, uthan nu för en gångh allenast.
Der efter examinerades Catalogus absentium: och kom sa
budh att dhe skulle gå opp.
Sadan ginge dhe med ordentelig process opå Slothet ij
H. M:tz Förmak, och sädan för H. M:t in ij Rikzsahlen.
H. RikzCantzlern begynthe thalet, sade huru som K. M:t
gärna hade skönt Ständerne wed denne tidh att komma hijt,
mycket heller hade släpt dem förr hädan; men permoverad at
höge skähl, enkannerligen the margfaldige beswär och difficulteter,
som haa tryckt oss, har K. M:t inthet mindre kunnat
göra, än öfwer högnödige saker thaga deres betänkiande, hwilke
ock äre falne K. M:t till gott behagh. Och har K. M:t
halft orsak strängia någet, i betrachtande hwad myckit Rijket
åligger, har doch inthet welat see på det nogeste, uthan hwad
som Ständerne har warit tilldrägeligit, der med sig låtet åtnöija:
håppas att sådant af Ständerne warder med tacksamhet
optagit. Thet öfrige, som författas i Rijkzens xifskedh, tilltroor
K. M:t att sådant effterkommes både af när- som frånwarande.
92 1652.
Önskar att all ting må aflöpa K. M:t och Rijket till hugnat
och glädje, och att hwar och en må komma till sitt med hälssa
och sundheet. K. M:t är och förblifwer alle i gemeen och i
synnerheet med Konglig nåde bewågen.
HofCantzlern Tungel läste så opp Besluthet. ("Se Bil. L.)
H. Landtmarskalken sade der effter:
Såsom Ridderskapet och Adeln sampt Krigzbefählet hafwa
sigh hörsambligen instält thili denne beramade och wäl öfwerståndne
Richsdagh, altså hafwe the ock K. M:tz förestälte propositions
puncter flijtigt öfwerlagt och sedan ij underdånigheet
afwartat besluthet: Skatta för en stor hugnat att skåda K. M:tz
continuerlige hälsa och sundheet, och frögde sigh öfvermåttan
af K. M:tz höge förstånd. Then höge nåd lyser öfwer Ständerne,
der af the hafwa en stor hugnat och glädje. K. M:tz
store åhåga lyser ock der af, att II. M:t har lätet "dem wetha
dhe farligheeter, som af andra uthrijkes kunne dem tillstunda,
och nadigst uthseet också dhe medel, der med eenigheet inrij—
kes må blifwa conserverad. Sådan K. M:tz nådige intention
hafwa dhe underdånigst optaget och der om med hwar andre
confererat till K. M:tz behagh och Rijksens säkerheet. Önske
att Gudh wille uthlåta widare sin milde hand och K. jM:tz Regemente
välsigna: hafwe ock orsak att tacka Gudh, att Consilierne
nu så wida äre önskeligen förde, att man har nåt en
god endskap. Clauderade detta med gratulation öfwer K. M:tz
wäl begångne och önskelige födelsedagh, medh voto till månge
åhr. Och såsom Ridderskapet och Adeln sampt Krigzbefählet
äre försäkrade om K. M:tz höge gunst och nåde, förblifva dhe
K. M:t der emot uthi störste underdånigheet med all troheet
och tienst förobligerade.
ErkeBispen:
Som H. M:t har sammankallat Rijksens Ständer, så är sådant
effterkommit; och som dhe haa förnummit Rijksens lägenheet,
att någen fara kan wara å färde, är doch Gudh att tacka
att freden är hollén innom gränserne. Förninnne H. M:tz tanka
om Riksens wälfärd och förmoda, så länge eenigheet är i
landet, går alt wäl. Och som fredh och roligheet inthet kan
wara uthan wärn, är att önska att gräntzerne blifwa af andre
oanfächtade. Gudh påminner oss af himmelen med Cometer
ett tekn att oss farlighet tillstundar; wele fördenskull gripa
till dhe medel, som Gud oss lärer, som är till bön och åkallan.
December.
93
Och som Rikzdagen nu är önskeligen sluthen, wille Gud välsigna
Regementhet och fäderneslandet befrija ifrå missväxt:
önskade så Gudz välsignelse öfwer alle Ständer.
Erik Holm:
Ju swårare ett wärk är, ju hugneligare och angenähmare
är thet, när thet skrijder till ändan och till sitt rätta måhl.
Nu är alt wäl aflupit, Gudi lof, altså är skäligt tacka Gud,
som hafwer styrt och styrkt K. M:tz hierta, och att K. M:t
häfver så wäl betrachtat dess trogne undersåthers vilkor. Tacka
flijteligen och underdånigst för en sådan stor Konglig omvårdnad;
och finnas gärna skyldige att beröma en sådan hög nåd,
effter som wij ock önske att wår uthfästning må någet förslå.
K. M:tz hierta är såsom en moder till sine barn uthbredd, hvilket
theres hierta heelt intager. Yoverade K. M:t och fäderneslandet
mycken lycka etc. med widare önskan att Gud wille
låta oss tillwäxa, att framhärda som hufwud och en kropp tillhoopa.
Gudh wälsigne K. M:t med ett för alt. Och som dhe
äre försäkrade om K. M:tz nåde, så förblifva dhe som bör och
bäst anstår K. M:tz underdånige etc.
Bonden:
Almogen önskar K. M:t ett gott Regementhe, tackar på
det storligste att alt är wäl lupit till god ända, önskar alt till
Gudz ähra och K. M:tz sampt fäderneslandsens nytta och wälfärd.
Tackar K. M:t, som alt styrer med grannar och andre
till fred, innom wäre gräntzer enkannerligen här till hållen;
och att Gudz ord, lagh och rätt är wed macht, och ware i ewigheet.
Önske att med the extraordinarie uthlagor framdeles
måtte bli någen lindringh, och hwadh wij nu bewilljat hafwe
och i Besluthet är författat, thet lofva wij att hålla för oss
och wåre hemma varande med lijf och blodh.
Sädan framträdde
Gref Jahan Oxenstierna,
Gref Wrangel, Feldtmarskalk,
Gref Wittensberg,
som folie på knä för K. M:t, och Cantzlern stafwade dem theres
R.Rådz Eedh.
Der effter trädde fram
Gref Stenbock,
H. Gustaf Baner och
II. Conrad Falkenbergh,
94
1652.
ij lijka måtta afläggiandes deres eedh, och när dhe opstege,
togh K. M:t dem i hand.
Sadan togh H. M:t H. Landtmarskalken ij hand, så ock
Erkebispen, Borgmästarn och bonden: och sadan Ridderskapet
och Adelen hade accompagnerat K. Maij:t ij Förmaket och AudientzSahlen,
ginge dhe ij lijka process åter till Ridderhuuset.
När dhe wore dijt komne, sade H. Landtmarskalken att
han hade fuller tänkt att dhe då straxt skulle haa fåt skrifwa
under Besluthet, men effter Cuporne ändå icke wore undersatte,
beramades der till tredje dagli Juul: badh ock dem, som icke
deste större hinder hade, att förblifwa här i medier tidh, eller
förordna andre, som i deres ställe underskrifwa.
Der elfter begärde H. Landtmarskalken att dhe, som äre
af Ridderskapet förbätrade medh högre digniteter, wille ihugkorama
Secreteraren med en discretion; såsom ock alle andre
inthet förgäta det dhe till Ridderhuset wetha sig wara skyldige.
Och såsom dhe ifrå Finland äre för denne gång wordne
förskonte och icke kallade till denne Rikzdagh, altså sade H.
Landtmarskalken K. M:tz wilje wara, att dhem skulle om sådant
alt blifwa 'förständigat, och wille fördenskull någre flere
af Ridderskapet låta följa sine bref der om tiilijka med H.
Landtmarskalkens till dess förrättande.
27 Decemb.
komme Ridderskapet och Adelen opp och underskrefwe och förseglade
Besluthét. H. Landtmarskalken recapitulerade korteligen
alt hwad som passerat war; med tackseijelse till Gudh att
alt war wäl aflupet till K. M:tz behagh och fäderneslandzens
säkerheet: tackade också Ridderskapet och Adelen, som med
stor discretion hafwa fägnat hans förde discurser, obligerade
sig der emot gärna till deres tienst, och bad dem excusera alt
till det bästa, som alt war af honom skett af gott hierta, der
till hans samwet gott witne bära kunde: Nederlägger så stafwen
och badh dem med sigh underskrifwa. H. Landtmarskalken
begärthe att the ock nu alle wille wara thillstädes och underskrifwa
besluthet; the som inthet ännu hadhe skrifwit under,
så kunde thet ske effter middaghen. När thet war skett,
gick Secret. om qwällen opp thili H. Landtmarskalken i K. M:tz
förmak, där han med effterskrefne alf uthskåtet war före, och
då thalte H. Landtmarskalken K. M:tt decenti oratione thili,
gratulerandes allt wara wäl afflupit, beslöt abdicatione officii
December.
95
och lefwererade K. M:t sielff Landtmarskalkzstafwen i händer:
tackade ock underdånigst för then höghe ombetrodde tiänst,
togh Gud och sitt samwethe till wittne, att han hadhe wäl
meent och alf ett ährligit hierta som en redhelig patriot: gratulerandes
sigh ock högheligen där öfwer, att Ridderskapet och
Adeln hadhe sin underdånighe willie lämpat thili K. M:tz och
fädernesslandzens tienst: Onskandes K. M:t longt lijf, all godh
wälmågo, stadigt regementhe, ewigt beröm etc. K. M:t repli—
cerade med största nådher en sådan discret oration, contesteradhe
först huru ogärna hon hadhe gravera welat thetta Lofflighe
Ridderståndet, thet wulte(!) then höghe och oundwijkelighe
necessitet, och att Staten har pro tempore inthet annat kunnat
medgifwa. K. M:t war icke dess mindre them med Konglig
nådhe opåtänkiande, att detta beswäret, som synthes tryckia,
skulle ersättias igen aff annat, där på the godhe herrar
skulle göra sigh försäkradhe. Där med lefwererade Secretarius
besluthet i K. M:tz eghne händer. Sedhan, såsom H. Landtmarskalken
hadhe contesterat sin höghe flijt och employerat
sitt mäste förstånd, fast något kundhe desidereras, wore likwäl
en redelighet härhos; Swaradhe K. M:t, att han hadhe sigh
så comporterat, att K. M:t hadhe där allt godt nöije och behagh,
och som formalia wore, skulle han sigh försäkra att hon
en annan thid medh Konglig nåde skulle thet ihugkomma, att
hans godhe tiänst ingalundha skulle blifwa förgäten; Där med
gaf K. M:t them alle handen och lofwadhe, effter H. Landtmarskalkens
påminnelsse, att hon skulle hafwa på theras förra
inlagspuncter en nådigh tanka och gifwa en gunstig och godh
förklaringh.
Tantum.
Utskåttet när Besluthet opbars:
Gref Carl Leijonhufwud H. Erich Flemmingh
Gref Gabriel Oxenstierna Öfwerste Irfwingh
H. Erich Sparre Jacob Törnesköldh
H. Swanthe Baner Löflingh
IL Lars Cruus Tönies Langman.
96
1652.
Bil. A. i)
Kongl. Maij:tz
Förordning, hwar effter de Herrar af Rijksens Rådh
och flere af Ridderskapet, som uthi förledne tijdh
af Kongl. Maij:t medh Greffwelige och Frijherre Conditioner
försedde och benådade äre, skole hafwa Sessioner
och ställen opå Ridderhuset och uthi alle publique
Conventer. Actum Stockholm den 15 Octobris
1652.
Grefwarne:
H:r Gabriel Bengtson Oxenstierna, Grefwe till Korsholm och
Wasa.
H:r Gustaff Horn, Greffwe till Biörneborg.
H:r Thuro Oxenstierna, Grefwe till Croneborg.
H:r Gustaff Adam Baner, Grefwe till Sordewalla.
Sal. H:r Fredrich |
H:r Erich r Stenbockar, Greffwar till Bogesund.
H:r Gustaff J
H:r Carl Gustaff Wrangel, Greffwe till Salmis.
H:r Hans Christopher v. Königzraarck, Grefwe till Wästerwijk.
H:r Arwid Wittemberg, Greffwe till Nyborg.
H:r Claes Tott, Grefwe till Carlborg.
H:r Axel Lillie, Grefwe till
Frijherrarne:
Sal. H:r Johan Lilliehöökz Söner, Frijherrar till Närpsiöholm.
H:r Lars Kruus och hans Broderbarn, Frijherrar till Gudhem.
H:r Erich Ryning, Frijherre till Sund.
Sal. H:r Jöns Kurck, Frijherre till Lempälä.
Sal. H:r Claes Flemingz Söner, Frijherrar af Libelitz.
*) (Prot. sid. 5.) Jemnförd med conceptet i Riks-Archivet, hvarifrån
kontrasignanten äfvensom de sista Friherrskapen från och med
Skälby äro tillagda. En annan prot. bifogad fyra dagar äldre förteckning
upptager dessutom:
Hrr Sewedh Bååt, Frijherre till Herrelund.
Sahl. H-.r Salvius, Frijherre till Örneholm.
Bilagor.
97
H:r Erich Gyllenstierna, Frijherre till Ulaborg.
H:r Matthias Soop, Frijherre till Onstapell.
Sal. H:r Carl Bonde, Frijherre till Laihela.
H:r Gustaff Horn och hans BröderSöner, Frijherrar till Marienborg.
Hrr Banererne, Sal. H. Per Baners Barn, Frijherrar till GammalCarlby.
Hrr Åke Axelsson och hans BroderSon, Frijherrar till Ijå.
Hrr Claes Stiernsköld, Frijherre till Stierneberg.
Hrr Knuth Posse, Frijherre till Hedesunda.
Hrr Gustaff Leijonhufwud, Frijherre till Ekeberga.
Hrr Lars Kagge, Frijherre till Tockmajärfwe.
Hrr Claes Bielkenstierna, Frijherre till Pyhäjoki.
Hrr Robort Duglas, Frijherre till Skälby.
Hrr Schering Rosenhane, Frijherre till Ikalaborg.
Hrr Otto Yxkull [Gyllenband], Frijherre till Padenormb.
Hrr Wachtmeister, Frijherre till Biörköön.
Hrr Johan Eberhard v. Billingzhusen, Frijherre till Öllssen.
Hrr Georg Paijkull, Frijherre till Wöroborgh.
Hrr Tauberne, Frijherrar af Maijdell och Carlöö.
Hrr Arwid Forbus, Frijherre till Kumo.
Hrr Carl Mörner, Friherre till
CHRISTINA.
(L. S.)
N. Tungel.
Bil. B.1)
\
Kongl. Maijrtz
wår allernådigste Drottningz Proposition, giord till
Rijksens Ständer, nu till denne Rijkzdagh förskrefne,
öfwer dee ärender, som effter närwarande tijders
lägenheet att wäl betrachta och belsosamligen
att resolvera uthi, högnödige befinnes, medh allernådigste
begäran och tillförsicht, att Rijksens Stän
’)
(Prot. sid. 7.) Jemnförd med Riks-Cancellerens concept i RiksArchivet.
7
98
1652.
der dem wäl och helsosamligen öfwerläggia och opå
dem efter nödtårfften och Kongl. Maij:tz allernådigste
tillförsicht resolvera wille. Actum Stocholm den
16 Octobris A:o 1652.
Kongl. Maij:t så wäl som alle Rijksens Ständer hafwe stoor
orsaak att tacka den högste Gudh, som hafwer så nådigt ansedt
fäderneslandet, att dee swåra och stränge örlogh, som uthi
mannaminne Rijket hemma och bortta strängt och plågat hafwe,
äre för någre få åhr sedan mildeligen lindrade och ophäfne;
och i samme staden hans guddomlige godheet täcktz att wälsigna
H. Kongl. M:tt och Rijket medh en godh fredh och roligheet
innan om Rijksens grentzor: hwilket så myckit högre
är till att skatta och medh ödmiuk tacksäijelse till Gudh att
wärdera och rätt bruka, efftersom then lycksaligheet icke är oss
wederfaren i wår heller wåre föräldrars tijder och andre Europaeiske
Rijken och Land sigh widh denne tyden icke hafwa der
af att berömma. Medh Muskowiten står Kongl. Maij:t uthi roligheet
och godh fredh, så att ändoch icke alt så noga kan tagas
i acht, att icke en och annan undersåthe kan hafwa orsaak
att klaga öfwer någon orätt, lijkwäl blifwer det ena effter det
andra afhulpit, eller är icke af det warde, att det icke skulle
kunna lijdas uthan brott af freden och wänskapen, och att det
icke skulle kunna afhielpas genom Sändebudh eller Commissarier.
Medh Konungen och Polniske Cronan wahrar ännu det
för siutton åhr sedan oprättade tiugusex åhrs stillestånd, så
att der af nijo åhr restera, och är en godh tijdh arbetat der
på, att man till stadigh fredh och fullkomligt atftaal komma
måtte; Till hwilken ände i förledne åhr en fredztractat i Lubeck
är worden anstalt emellan bägge Konungar och Chronorne;
Och effter den tijden något feelte i Fullmachterne, är samme
tractat åter nu reassumerat under Konungens i Franckrijkes,
de Yenedigers, de Herrars Stater General i det förenade Nederlandz,
så ock fleres mediation, att försökia om något medell
till en stadigh och beständigh förlikning och fredh genom Gudz
nåde finnas kan; Efftersom H. Kongl. Maijitz Commissarier
allerede derhän äre förreeste och till en deel ankompne; Förnimmes
ock att någre af dee Polske i lijka måtto framkompne
äre och altså Mediatorernes ankompst förwänte; Till hwilken
tractat Gudh lycka och wälsignelse förläna wille. Medh Konungen
och Danmarkz Chrono hafwer H. Kongl. Maij:t alt hijt
Bilagor.
99
till ifrån sidste feigdetijdh städt i ett gott förstånd och wänskap,
och gör på denne sijdan all flijt samme att oppehålla.
Medh Römische Keysaren och Römische Rijketz Chur-Furstar
och Ständer är för någre åhr sedan krijget ophäfwet, freden
sluten och alt här till arbetat ther opå, att hwadh som ännu
kunde wara twistigt eller behöfwa förklaring och confirmation,
anten hoos Keysaren, Churfurste# af Brandenburg, Ständerne i
Pommern, Brehmen heller flerestädes, att det måtte i tijdh erhållas
och få sin richtigheet, eller medh alfwar arbetas igenom,
till fäderneslandsens säkerheet och tryggheet; Effter som H.
Kongl. Maij:t sine Tienare och Gesandter, Commissarier, Residenter
och flere hafwer fast på alle ortter medh stoor och märckeligh
kostnadh, att icke försuma något, men fast mehra medh
macht och flijt alt att arbeta igenom, på det Rijket, wårt käre
fädernesland, genom Gudz wälsignelse må kunna finnas i säkerheet,
roligheet och ett gott tillstånd, och hwar och en sättias
och erhållas wedh Lagh, rätt och sin ährlige och torfftige obehindrade
nähring.
Nu ändoch Kongl. Maij:t finner sigh och Rijket i sådant
tillstånd som sagt är, så att man, hwar Gudh åhrswäxten i
Landet något bättre hade täckts att wälsigna, stoor orsaak
hafwer Gudz godheet att berömma, och förhåppas så ock innerligen
beder, att alt till förbättring ökas, tilhväxa och formeras
måtte, Gudz nampn till ähra och alle Rijksens Inbyggiare
till förbättring. Så befinner H. Kongl. M:tt lijkwäl wärldenes,
så ock i synnerheet Christenhetenes och uthi henne enkannerligen
dee Konungerijkens, Republikers, Förstars och Städers,
som närmast oss belägne äre, tillstånd sådant, att den,
som det medh seende ögon, så ock gudfruchtigt och förståndigt
hiärta anseer, den måste hijsna och sucka der wedh, icke allenast
medh medlijdande emoth andre wänner, som under tryck
och bedröfwelse äre, uthan ock af fahra och räddhoga för sig
sielf och dee sina, så ock fäderneslandsens olycko, som så när
Elden ligger och lätteligen kan der af fattas och besmittas och
genom Naboeskapen och onda menniskior falla uthi: Effter som
Polske Chronan någre åhr effter hwar andra, genom inbördes
owilia, twedrächt och innerligh örligh myckit illa fahr och är
förswagadt: Engeland och Nederland råkade i missförstånd och
det uthsträkt till ett swårt, skarpt och hårdt krigh, enkaunerligh
till Siös, der af dens enes eller andres undergång och fördärf?
och ju alle Commerciernes, så deres som andre nationers
100
1652.
Bilagor.
101
fall och fördärf deels bäfwer sigh alleredo begynt att uthsträckia
in i Öresund och Östersiön, och befruchtande är att
raehra föllia och sigh wijdare uthwidga skall, sä frampt den
högste Gudh icke af barmhertigheet skaffar der något medell
uthi. Franckerijkes innerliga örligh och jämmerlige obestånd
är till beklaga: Spanien finner af samme orsaker sin
deel, Portugall är inthet uthan fahra; Man hörer ock myckit
af Turcken, hwilkens anslagh röra dee Rijken och Land, som
eij heller oss äre fiärran ifrån lägne. Så att när wij de nästbelägne
Konungerijken och Republiquer ansij, är Elden så starkt
itänd, att lågan slåår alleredo öfwer till oss, och hafwa wij Elden
hastigt att förwänta, så frampt Gudh den af barmhertig
heet icke snart släcker och i tijdh afwander. Medh alt det andre
stå wij inthet uthan fahra, så att den ena olyckan kan sigh
föda af den andra, såsom otwifwelachtigt är, och alle dagar
gifwa oss mehra prober af. Men så synes den störste och närmeste
fahra af det som i denne Sommar är förelupit och sigh
tilldragit hafwer emellan Engeland och Nederland och ännu
stundeligen förelöper, att all Skepsfahrt, nähring, handell och
wandell will förfalla och ophäfwas och altså wårt Bärgwärck
och huushåld lijda skada, afgång och hinder, föruthan den olycko,
som eliest i gemeen Rijket, dess Ständer och gemene
man der af kan åkomma förr än man det troor eller märcker,
som Rijksens fördärff och undergång föruthan boot och bättring
kan af sigh föda och komma till wäga. Gudh af sin guddomligh
wijsheet hafwer alt ting i weridén så förordnat och skickat,
att inthet Land hafwer i sigh alt ensamt, uthan det ena
måste det andra undsättia, och hwadh som ymnogt i ett Land
wäxer, der det icke kan uthföras och annorstädes förtäras och
förnötas, måste det qwarläggias och anten hemma förrotna, eller
blifwa liggiande uthan gagn och till dens skada, som det
samblat eller bearbetat hafwer, hwilket detta Rijkes Inbyggiare,
som anten sin näring sökia uthi Bärgzwärken, Skogarna och i
andra måtto, förfarit hafwa och dagligen dagz mehr förfahrandes
warde medh sin märckeligh afsaknadh i sin ordentelige nähring,
och alle Rijksens Inbyggiare måste känna i sitt lefwerne
och huushåld, när wijn, salt, fisk och andre sådane uödtorffter
inthet inföhras, der desse olägenheeter hoos wäre Naboer, grannar
och wänner sigh således continuera skulle. Desse fahrligheeter
och beswär tryckia Kongl. Maij:t i anseende af sine
trogne undersåtheres påhängiande skada och olycko, och effter
-
föliande Landz och Städers, ja Rijksens märck^lige afsaknadh,
skada och fördärlf. Men om detta än kunde sigh tåla låta,
som lijkwäl icke länge kan lijdas, så äre doch fahrligheeterne
af dee store örligen så märckelige och considerable, att dee
blinka alle stunder för ögonen på oss och kunna icke annars
än genom Gudz nåde medh gode rådh, inbördes enigheet, trogen
wälwilligheet, tijdigh försorg och manligit mootstånd emotgångne,
afbögde och förekombne warda. Det stå nu alle Naboskapen
i störste fahra och ställer sigh hwar och en i wapnen,
som han bäst kan och förmår, till att förekomma olycko och
öfwerfall, och hafwe wij på alle sijdor wichtigh orsaak att sij
oss före, hwart uth den enas eller andras intention och förehafwande
slå will, hwadh heller fahran oss påföres af begärligheet
och åstundan, eller kommer af en slump eller tillfälle,
effter som alle sådane consilier och uthslagh nu i denne tijden
underligen föhras i weridén och måste medh flijt, åhoga och
mandom gifwas acht opå, så frampt man icke will uthan motståndh
sådane fahrligheter och olyckor låta falla sigh wetandes
på halsen. Saken i sigh sielf wore fuller något omständeligare
att beskrifwa; men effter som detta alt icke låter sigh så wäl
afmåhla uthi ett stort samqwämbd; och skall, der så behoff görs,
wijdare wijsas och förklaras; Ty håller H. Kongl. M:t detta,
som skrifwit är så klart, att de, som någon kunskap om wärldenes
närwarande lopp hafwa, skola här utbur nogsampt sij
och dömma kunna i hwadh tillstånd och fahra Kongl. M:tt och
fäderneslandet nu äre stadde och hwadh skahl Ständerne kunne
hafwa, att medh rådh och dådh finnas willige till Rijksens wälfärd,
försäkring och förswar. Kongl. M:tt hade fuller gärna
förskonat Rijksens Ständer medh denne Rijkzdagh och Mothe,
i anseende af denne hårde och siuklige tijden, som hwars och
ens huus otwifwelachtigt hafwer rördt: Men så hafwer Rijk
sens
närwarande tillstånd och af en och annan ort och sijda
åhängiande fahrligheeter, så ock H. Kongl. M:tz åliggiande
Kongelige försårg och åhoga om sine trogne undersåtheres wälfärd,
icke tillåtit att kunna gå förbij, medh mindre H. Kongl.
M:t skulle och wille underrätta Rijksens Ständer om detta tillstånd
och fahra, som dem nu åhänger, på det de i tijdh alting
rätt betänckia och H. Kongl. Maij:tz och fäderneslandsens skada
och olycko medh tijdigh försårg, rådh och bijstånd förekomma
och der emoth H. Kongl. M:t kraffteligen medh rådh och
hielp bijspringa, adsistera och styrckia måtte och kunde; Och
102
1652.
detta alt så tijdigt, att man sigh till Landz och watns kan
försäkra, inrätta, i tijdh bereda, fäderneslandsens olycko förekomma
och uthi nödfall afwäria, och icke genom oförsichtigheet,
försummelse eller andre fåfängheeter och oskähl, Rijket och
sigh sielf i outhredelige beswär och fahrligheeter, som man sijr
androm skedt wara, komma och förfalla låta. Der kunde fuller
finnas åthskillige ährender, som behöfde communication och
resolution och der på en godh execution; Men aldenstund sådant
kan hafwa sin tijdh och sompt effter lägenheten arbetas
uthi, sompt utban stoor afsaknadt tålas och lijdas: Ty är ock
bäst och rädsammast funnit, att desse allmenne fahrligheter för
theone gång blifwa enkannerligen betrachtade, allting af Rijksens
Ständer såsom Kongl. Maij:tz trogne undersåthere och
gode fäderneslandsens älskande patrioter wäl öfwerlagt, Kongl.
Maij:t och Rijket medh gode radh och macht försäkrat och satt
uthur fahra, så wijdt det menniskligen står till att göra, och
resten låter ankomma på deri högste Gudz disposition, hwilken
medh innerligh boön och åkallan till wårt bästa och förswar
är till att beweka. Hwarföre H. Kongl. M:t också de nödwändigste
ärenden effter denne tijdz lägenheet hafwer låtit författa,
medh allernådigst begäran, att Rijksens Ständer dem wäl öfwerwäga
och till Kongl. Maij:tz och fäderneslandsens tienst och
wälstånd sigh på dem förklara wille, efftersom föllier och dee
här införde finnas.
1.
Effter såsom Freden med Römische Keysaren hafwer för
någre få åhr kortt för detta beweekt och förorsakat Kongl.
Maij:t att afdancka och förlåfwa sitt fremmande krigzfolck, att
inthet af Rytterijet och lijthet af Footfolcket allenast i någre
Tyske Guarnisoner är behållet; Det Swenske och Finske Footfolcket
också genom Tyske kriget förswagat och minskat; dee
öfrige och behåldne sompt af ålder, sompt af siukdom och andre
wederwärdigheter blefne onyttige och odugse till tiänst och
arbete. Och dessföruthan genom månge Guarnizonshåld uthsträckte,
så att Militien der igenom myckit är förminskat och
nu behöfwer en krafftigh förstärkning, medh mindre man alt
will låta blifwa i oordning, fahra och confusion: Och hafwer
IL Kongl. Maij:t fuller halft orsaak strax i begynnelsen att
stärkia Landzmilitien, men effter dee förre krigen hade så lenge
continuerat, hafwer H. Kongl. M:t låtit sin affection och Ko
-
Bilagor.
103
nungzlige medlidande medh sine trogne undersåthere, enkannerligen
den gemene man tee och skijna, i det så länge det
lijkt hafwer syntz att erhålla freden, H. Kongl. M:t också hafwer
i desse nästförledne åhr Allmogen medh utskrifningen förskonat.
Men effterdy Krigzfolcket, enkannerligen Footfolcket,
hafwer en stoor afgång af siukdom och åhr och måste lijkwäl
åter opfyllas och ersättias igen; ja ock wäl ökas för grentzernes
widlöfftigheet, månge befarande olägenheter och andre orsaker
skull. Ty begärer Kongl. M:t allernådigst, att Ständerne
detta ährendet optaga i flijtigt och troget betänckiande och betrachta
huru Krigzfolcket bäst och starkast må kunna formeras,
Regementerne opfyllas och stärckias, till Rijksens tienst,
styrckia och förswar; på det man, när så omtränger, icke må
finnas oberedd och rådelöös och taga skada då den inthet mehr
till att bota ståår.
2.
Effter också Rijksens förswar enkannerligen ståår på Skepp,
Skepsfolck och der till nödige Stycken, Ammunition, Tackel,
Tygh, Kruut, Loodh och annan tarff; ty är af nöden och fordras
myckit till Rijksens förswar, att Flottan stärckies, medh
nödtårfftigt Siöfoluk försöries, afgången opfylles och förmehras
så i Skepp som folck och annan nödtorfft. På det Rijksens
Flotta i sigh sielf må wara starck och beqwäm till Landsens
förswar, och på all nödfall dessföruthan ökt och stärckt, så att
fahran deste fogligare kan wara att undanböija och afwäria.
3.
Öfwer alt annat wele Ständerne i noga betänckiande taga,
O o ‘
huruledes icke allenast Krigzfolcksens uppehälle, Flottans byggning
och underhåld, wapn, wärior, stycken och ammunition,
uthan ock provinciernes aflägenheeter och grentzer, som dee
hafwa medh åthskillige Naboer öfwer Siö och Land; och fördenskull
måste försörias och stärckias, till Rijksens wärn och
förswar, medh Fästningar, starcka Guarnisoner, Artollerijfolck
och myckin annan torfftigheet; hwilket alt, efter lasten alf Rijksens
beswär och säkerheet, icke all kan dragas af provincierne,
uthan måste nödwändigt uthur Rijket understödias. Föruthan
det hafwer man i förledne månge och swåre uthländske krigh
måst göra stora uthgiffter och expenser på krigzförandet, folcksens
underhåld till Landz och watn, månge Commissioner, trac
-
104 1652.
tater, Sändebudh och andre slijke nödwändige och oundwijkelige
uthgiffter, så att man månge gäld ännu är skyldigh blifwen
och blifwer af Creditorerne dagh från dagh mehr och mehr
tryckt och beswärat, af KrigzOfficerere så ock gemene Krigzfolcket
dagligen dagz medh klagan och grååt ansträngd, föruthan
det, att dee som i tienster äre, för föreskrefne beswär
skull icke kunna blifwa till fridz stälte, när alt detta kommer
tillijka opå. Och lijkwäl fordrar och äskar Rijksens Regering
säkerheet och förswar i desse fahrlige tijder, månge stora och
märckelige uthgilfter, som icke kunna afskäras eller gåås förbij,
medh mindre Rijket der af skall komma i skada, fahrligheet
och på olycka, som sedan medh inthet menniskligit rådh
eller hielp är till att oprätta igen. H. Kongl. Maij:t kommer
till denne remonstrance inthet gärna; Men tarfwen och Rijksens
säkerheet, förswar och oundwijkelige nödtorfft twingar H.
Kongl. M:tt der till, och fördenskull bär H. Kongl. M:t den
nådigste tillförsicht till alle Rijksens Ständer, sine trogne undersåthere,
att dee besinna och behiärta fäderneslandsens närwarande
lägenheet, tillstånd och åhängiande fahrligheter, och
betrachta derjempte och opfinna sådane medell och uthwägar,
der igenom all olycka kan blifwa afwänd, Rijket styrkt och
försäkrat, gälden betalte, och att rådh, dådh och arbete till
Rijksens gagn må hafwa krafft medh sigh och icke förfalla
och studza i otijdh, efftersom der medlen skäligen finnas kunne
H. Kongl. M:t å sin sijdo ingen mödo och åhoga spardt hafwer
eller spara will att taga Rijksens wälfärd och säkerheet,
så ock sine trogne undersåtheres tryggheet och hugnelige tillstånd
i acht, begärandes allernådigst att dee detta wäl öfwerläggia,
nödtorfftige medell till Rijksens tarfwer besinna och optänckia
och till H. Kongl. M:tz och fäderneslandsens bästa sigh
tilbörligen förklara wille.
4.
Kongl. Maij:t hafwer också, till att deste bättre förekomma
oordningar och Landsens oskälige beswär, för detta sökt
att afhielpa det store beswär och tunga, som Allmogen åhängde
medh Skiutzfärder och gästning, så wijda ock att H. Kongl.
M:t i så måtto sin egen Konungen tillstående rättigheet hafwer
falla låtit, deste bättre Ordningen att hålla widh macht och till
deste större richtigheet låtit författa en Skiutzfärdz- och KrögareOrdning
så wäl i Städerne som på Landzbygden; Men eff
-
Bilagor.
105
ter den ännu icke är fulleligen effterkommen och dess försumelses
orsaak kan finnas hoos åthskillige personer och Stånd;
Ty är Kongl. Maij:tz wilie, att Ständerne wele den samme öfwersij,
sigh samsättia och förena öfwer hindren och beswären
och gifwa der sitt samfälte rådh uthi, på det H. Kongl. Maij:tt
Ordningen renovera och förnya och henne uthi en fullkombligh
execution sättia kunde.
Desse äre så de förnämste och anlägneste Punchter, som
Kongl. Maij:t denne resa hafwer medh Rijksens Ständer att
berådslå öfwer; hwilke, såsom Rijksens wälfärd en stoor deel
på dem består och hänger, så är H. Kongl. Maij:t ock deste
mehra i den allernådigste tillförsicht och förtroende, att dee
dem troligen medh enigheet och försichtigheet öfwerläggia och
sigh till Kongl. M:tz och Rijksens tiänst och wälfärd förklarandes
och resolverandes warde. Actum ut supra.
Bil. C.
Hemliga Utskottets -protokoll.*)
Daghen effter den 29 Octob. wart thillsagt Ridderskapets
och Adelens uthskått, att dhe klockan 8
alle wille wara thilstädes och upträda i fyrekanthen
thili K. M:tt, och där med befalltes upläsas och upropas
hwar och een effter K. M:tz gönom RikzCantzlern
nedsände lista. Wart ock ett uthskått oppe aff
Biscoperne och Presterskapett sampt någre aff Bargerskapets
Stapelstäder [o: Stapelstädernes Borgerskap],
men inge bönder.
Då K. M:tt hadhe satt sigh och alle förwänthade få förnimma
dess nådighe willie, steegh H. Excelks RikzCantzlern
fram och effter hälssriingen deducerade widlyffteligen hwad K.
M:t hadhe förorsakatt att convocera ett uthskått: 1) Rikzens
höge tarfwer. 2) Enkannerligen sådane, som icke kunde op
1)
Detta i sitt slag äldsta protokoll, fördt af Riddarhus-Sekreteraren
Kempensköld, förvaras numera i Riks-Archivet.
106
1652.
tällias i myckenheten, icke heller gönom skriffter, uthan beqwämeste
medlet at kalla edher godhe herrar, som alf ålder
och förfarenhet wore, them(!) 1 sedhan, såsom edhre medhbrödher,
kunde icke uthi otid, uthan god thid underrätta. Kom så
på propositionen, then som war in genere om Riksens tillstånd
och beskaffenhet medh wära grannar; detta nu något klarare att
ihugkomma gaf H. Excelhs thillkänna oss hafwa thili göra med
4 grannar, tre gamble, såsom Ryssen, Polacken och de Danske,
omsidher Romerske Keysaren, och nu ex comparatione uthförde
thes beswärligheter, men där emot K. M:tz åhåga contesterandes,
som hafwer giort sin högste flijt att befredha rijket,
och affrögt allehanda impedimenta, så att dhet är fuller klart
med Keysaren. K. M:tt hafwer thili Ryssland halft sine Commissarier
uthi någre ährender på gränserne och thet fålk, som
öfwerlöpa åt Ryssland, drifwit, sorn bäst hafwer sigh tractera
låthit, att handel och wandel måtte hafwa sin fart, på sätt så
drifwit saken med dhen nation, som något annorledes låtha
tractera sigh än andre nationer. Hwadh Påland belangar, så
hafwa the budit thili att twinga Sweriges Chrona, när thet Tyska
warande kriget påstod. Allt ifrå Uladislai död hafwer fuller
warit en turbation i Rijket, stundom ähre undersåtharne
med Konungen wordne förlijkte, stundom råkade i splijt, och
äre nu inbördes oenighe; där sådant icke hade warit, skulle
wäl Polackarne uthwijsa hwad wij inthet hafwa att lijtha på.
Doch hafwer likwäl K. M:t giort sin högste flijt att componera
trättan, men som hufwudsaken där wed heroor att the Poler
röra Cronans rätt nu ij 54 åhr bestrijden i K. Carls thid och
allt sädan; twisten har warit och än ähr om the wundne Land,
så hafwe wij likwäl orsak att tacka Gud att Sweriges Crona
är erhollen och att krigsbördan ähr wälltrat i fiendernes provincier
effter S. Konungens exempel, så att wij altsädan icke
hafwa sedt någon eld i Swerige. De Påler hafwa sökt sättia
sin foot i wårt land gönom infall i Lijfland, men ähre, Gudhi
loff, drefne tillbakar öfwer Dynen. När wij finge Ösel aff the
Danske, söktes ock gönom practiker att affhändas oss, så att
wij inthet hafwe oss Pålackerne till förtro. Hwad wij hafwe
att göra med the Danske, uthwijsar sigh förra handel, och är
thet wår granne så när oss medh gränserne till någre mijler belägen,
biuder till wara mästare i Sion, turbera oss wår rättighet
i Sundet, har contraherat med Holland och draghit them i
Sundett, oss thili förfångh. Här thili ähr den störste trouble
Bilagor.
107
thillstött aff the Engeländer, som K. M:tt mäst trycker, och
giordhe H. E. en comparation med andre krijg, som om gränser
och någre fästningars intagande upwäckias, men detta är
fast större och dragher landskaperne där uthi, som inthet hade
där med att göra. Så blifwer ock wår handel bunden, så att
om K. M:tt wille förbiuda undersåtherne, så skedde thet icke
uthan iandzens och hwars och ens particulier wälfärd(!), wäre
warur skulle blifwa liggiande och inthet hafwa afgångh, uthan
fördärfwas, förrotna. Inge bärgzlager kunna prosperera, wij
skulle icke heller få in sallt, sill, spetzerij, wijn etc. och mehr
sådant, som man inthet wäl kan wara föruthan, kommer så
oåhr där thili och misswext, som nu någre åhr bort åt hafwer
waritt, så skal rijket råka i ruin och undergång. Och såsom
K. M:t nu är med ett beswärligit Regementhe belastat, ty söker
H. K. M:t the godhe herrars consilium. Om K. M:t täckes
détta particularius anten sielff eller gönom androm communicera,
thet ställes till K. M:t, Ar och förblifwer edher etc.
H. Landtmarskalken:
Ridderskapet och Adelen hafwer förnummit the store beswär
som öfwerhängia K. M:tt, hwilke sädan föllia på oss och
oss impendera, gör K. M:t tacksäijelsse för communicationen.
Och såsom man seer förandringerne komma oförmodeligen, så
ähre the icke annan än Gudhi thilskrifwandes. Han gifwer en
ond öfwerhet, som illa gör, sådana råd, där på olycko föllier,
och spiritum vertiginis, som allt förwillar. Där emot åter en
from öfwerhet gifwer godha råd och anslagh, där aff lycko och
wälsighnelsse på föllier, när allt sker thili hans Gud. M:tz ähra,
med godhe mäns inrådande, gifwer också enighet i alle Stånd
ibland fålkett, där aff man hafwer sigh att hugna. Then Remonstrance,
som K. M:t hafwer behaghatt gönom RikzCantzlern
at göra, är Ridd. thili godh warningh, the tacka K. M:tt
högeligen och see ett wist täkn att Gudh är med i wärkett
och att K. M:t penetrerar lycksamlighen alle wäre fienders
actioner förr än the blifwa kunnige. Riddersk. och Adelen försäkra
K. M:t mea modh och blodh att 'wela gå thillhanda, hafwandes
allt ospart hwad som står i dheras förmågo när så fordras
och påtränger. Önska att allt fredligen må afflöpa thili
fädernesslandzens wälstånd. Och att alle måghe sittia i roo
och nyttia sin redelighe näringh. Ridd. och Adelen förblifwe
etc.
108
1652.
Erkebispen
indrogh afl Skrifften Syracidis dictum: Ehuru man skurar kärilet
så råstar dhet, och applicerade thet hijt.
Men tackade K. M:tt sorn så stor åhåga dragher till fädernesslandett,
upräknadhe K. M:tz victorieuse actioner och fölliande
lycksaligheter: Drogh inthet twifwel om att K. M:t är
ännu bewakande i sitt höge officio. Sadhe fuller att thet Engelske
nys begynthe krighet inthet war uthan fara, och att
hwilken parthen som wunne, folie in i hambnerne. På Sundet
wara anlägit att hållat så, som wij kunde wår rätt befrämia.
Wij alf Presterskapet hafwa fuller tänkt att begära i åhr någon
lindringh på thet extraordinarie, men där inthet annat kan
ske, så moste the komma Cronan thili hielp. Gärden hörde
Cronan thil för kriget skull, then kan anwäudas där till.
Erik Holm
giordhe K. M:t tacksäijelsse på bårgerskapets wäghnar, att K.
M:t hafwer nådigst behaghat gönom RikzCantzlerns deduction
widlyffteligen informera. Thet wara säkert i fred tänkia på
krigh och i krigh tänkia på fred. Man kan sigh inthet nogsampt
försäkra. The skiutha thili K. M:tz höghwijse råd och
betänkandhe sampt the godhe herrar aff Riksens Råd hwad
man skall här uti slutha.
Kongl. M:tt sielff:
K. M:tt approberade hwad H. Exc. RikzCantzlern hadhe
thalt de exaggeratione difficultatum aff wåra grannar: Conte
sterade
högt sin Kongl, omsårgh, then hon altid emot fädernesslandet
tesmoignerat hafwer, på thet inthet stormwädher
måtte omhwärfwa oss; rördhe något om Poland, som RikzCantzl.
ihugkom. Och effter flere grannar komma i spelet, önskadhe
K. M:t att consilierne måtte rätt angripas. Wore önskandes
att the kunde göra ett med oss, men på widrigit fall och thili
att evitera incommoditates måtte wij så myckit mehra tänkia
på medel, thet onda att förekomma. Danmark war oss, sadhe
H. K. M:t, att considerera för situationen skull, huru wida then
engagera i lycko eller olycko. Holländaren har slagit handen
där i, att K. i Danmark inthet wet råd, fast han will hiälpa
sigh. Och hwad han har giordt, lärer inthet Engeland hålla
thili godho. Wårt interesse i Sundett står där hän. Wår intention
är för den skull att evitera thet onda och bruka wår
Bilagor. 109
rätt i Sundett förswarat(!) Konungen i Danmark (!), icke så aff
then kärlek, som wij bära thili Danmarks Konungen, som mehr
wår eghen wälfärd och interesse, repeterade offta att the godhe
herrar wille gifwe sine consilier här öfwer och någre dagar
K. M:t sådant communicera, mädan K. M:t thet söker, att om
skall gripa till något i saken, att thet måtte ske med the godhe
herrars consens. Admonerade twå eller 3 gånger, att alle wille
hålla desse saker så tyste och innom dörarne som the wiste
hwad fara thet wore, att sådant uthspriddes.
Där med trädde Ridd. af på Ridderhuset igen, och sade
H. Landtmarsk. att K. M:t hadhe tält som förr om then fara
och osäkerhet, och att the g. h. wille consultera om medlen.
Thet skulle slås an, när the alle skulle komma thilstädes igen.
30 Octob.
wart anslagit på Ridderhusdörren att Uthskåthet skulle församblas
på Slåttet i gamble RådCammaren.
Tå H. Landtmarskalken uppreppede K. M:tz discurs, där
uthi K. M:t hade remonstrerat them the prsesente fahrligheter,
likwäl där saken rätt angrepes, som K. M:tz formalia lydde,
skulle wäl wij wara ware consilier mächtige. Enkannerligen
påminthe K. M:t om Danmark, att ehuru wäl K. M:t icke hade
stort att pålijtha på the andre sine grannar Ryssen och Polacken,
doch wara oss Danmark mehr i consideration för then
alliancen med Hollenderne och nu påbördade beswär aff Engeland,
så att Sedes belli synes dragas i Sundet, och hafwer K.
M:t store skäl att movera Ständerne thili att öfwerwäga närwarandhe
thidz thillstånd och store falma, them K. M:tt thä
opsadhe; kunde till äfwentyrs hafwa flere, them K. M:t hade
i betänkiande att föredragha; K. M:t skulle ock gärna undanböja
och declinera alle widlyfftigheter, wäl considererandes hwad
swårheter krigh och örlig hafwer med sigh. Men likwäl will
för then omsårgh hon dragher till fädernesslandzens wälfärd
sättia sigh i sådan postur, att om fl. K. M:t blefwe draghen i
krigh, wed håren, och inthet annat affseende skulle wara än
thil landzens undergångh, förr wille K. M:t betänkia om medel
och förmedelst hälssosame consilier at gripat rätt an thili fädernesslandzeus
bästa. 2) Upreppade II. Landtmarsk. the krigen
som wore förde i Tyssland, hwad conseqventier the hade
med sigh, att fålkett war affgångit och fördenskull moste recreuteras,
thili hwilket utskrifningen will behöfwas. 3) Inge
-
110
1652.
minerar then fahra som änstår afl Danmark och där ifrå Sundett
in på oss redunderar, där moste skeppen till uthredas med
talk och ammunition. Badh sidst att the godhe herrar willt
där om discurrera och att K. M:tt där alf finge så myckitt
mehra fatta sine saker och sättia sine tankar thili någet wist,
thet H. K. M:t [har] att lijtha på. Utbskrifningen war bewilliat
på Ridderhuset och om någre medel tämmelig wäl discurrerat,
hwilket twifwels uthan länder K. M:t thil nådigt behagh. Kan
inthet mindre göra, än om hon wardher necessiteradt, sökia råd
hos sine troghne undersåthare.
H. Rosenhane: Om hwar och en wille säija sin meningh,
migh tycker att man giordhe rätt att man defenderade the Danske
och trädde med honom, effter han inthet är bastant, ij wärkett,
där med wij ock skole uplyffta öghonen, ju förr ju heller,
att tagha wårt interesse i acht i Sundett.
H. Landtmarskalken: Wij wethe inthet om modo och in
particulari hwart ut K. M:t mehnar, eij tiänar oss mängia ther
uthi, widare än K. M:tt har frågatt och will hafwa besked öfwer.
Wij höra att K. i Danmark inthet will släppa the skepp,
som han har ifrå Engeland innom sine hampnar, hwarföre hafwer
Engeland lagt sine skepp uthan före under Skantzen, plundrat
landett, som säges för the Danske. Och säije en part,
the Danske thil defension, att the hafwa inthet giort thet i någon
ond mening, uthan the wela förwara Engelske Skeppen,
att the icke komma i theras fienders händer. Andre döma contrarium
och tydes icke uth som ett wänstycke, uthan man will
säija att then Danske Kongen hafwer uthi sin alliance med the
Hollendare låfwat och obligerat sigh att han will gå offensive
och defensive med Holland. Sadhe ytterligare K. M:tz mening
wara, att där så af nöden är, att man här ifrå skulle gå*offensive,
thet då skedde med consens.
Lagerfeldt sadhe: K. M:tt inthet annat hälst sökia än
Conseusum aff undersåtherne, och att hwad K. M:t gör, thet
må wara hos Ständerne förswarlighit, thet öfrighe lämpnandes
uthi Gudz disposition.
Thar på samtyckte flere in tertia Classe, att man inthet
skulle widare swara än som K. M:t hadhe them föreställt.
Sedan inföll discursen om medlen: utskrifningen wedkommande
wele the göra som sagt war, fast thet skulle gå på mindre
taal och öka militieD hwar 10:de, ja hwar 4, och om högst
skal gälla talte Rådet om man aff huse.
Bilagor.
lil
H. Landtmarsk. proponerade om medhlen i peng:r bestående,
hwilke anthen skulle gå uth effter Russtiensten eller eff—
' ir gårdetalet. Nu kunde wäl effter Russtiensten wara skäligt,
men när man besinnar hwad beswär där uthi sticker (!), huru
ondt man hafwer att få längderne och hwad orichtighet här på
föllier, som aff förre sådant är rönt, föruthan then discrepantie
om räntorne-, holtz derföre! myckit skäligare och richtigare effter
gårdethalet, thet skulle mindre Adelen pnejudicera och K.
M:tt snarare och fast mehra där med [wara] hulpen.
Grefwe Carl frågade effter Quantum?
H. Landtmarsk. sade: Så myckitt som halfwe gärden eller
4 Daler S.M:t aff ett heelt.
Gref. Carl infererade then olijkhet uthi heinänen; beswärligit
wara för ett lithet heman, som i Smoland och Wermeland,
att gifwa så myckit som ett stort heman här oppe i Uppland.
Wore wäl att man likwäl finge en moderation där uthi, thet
samma sadhe H. Lars Flemmingh.
H. Lars Krus: Hwem kan inquirera hwilket heman som
kan dragha then bördhan eller inthet, thet wore impracticabelt
och skulle på thet sidsta gönom the månge exceptioner inthet
förslå,
H. Landtmarsk: Wist är thet att sådan inreqvalitas li
thet
gör, och om man lägger bådhe medlen på en wichtskål, så
skall man see flere swårigheter med Rustienstshielpen än gårdethalet.
Rolambdz discurs gick där uth på, att man skulle låtha
them mehr contribuera, som med mindre onere hade fått gods.
Och effter donationerne hadhe icke onus med sigh, skulle man
them mehra gravera, men H. Landtmarsk. mötte honom med
god skäl. Ty han deducera widlyfftigt att donationerne ock
kunde hafwa onus nogh med sigh så wäl i militie som civil
tienster. Ty mången hadhe satt sin hälssa thili både på ett
sätt och annat thil Cronans tienst, att där honom sådan nåd
wederfors af sin öfwerhet, hwem wille thet missunna eller censurera
höge öfwerhetens actioner öfwer. Och där så wore, att
icke någon hadhe tiänt i krigh, så kan han likwäl slithit ondt,
effter som mången måste arbetha och förtiäna på ett sätt och
på annat, och somblighe brukas på långe och beswärlige reesor,
där the slijtha sin kropp och klädher med mehra som långt
wore att förtällia. Allodial hafwa en part fått, them the hafwa
till then ände begärt att få bytha sigh thili fördel och
112
1652.
commoditeter; skulle thet sättias i dispute, skulle hoffrätterne
myckit få att göra.
H. Landtmarsk: Effter K. M:t lärer fordra oss opp om
Tidzdagh, ty tycker mig man skulle swara: 1) Tacka K. M:tt
som hafwer welat optäckia uthskåtet fädernesslandzens till—
ståndh och then fahra, som låther sigh see och på färde är.
Och thil thet 2) effter man bör hafwa sine saker i godh acht,
bedhia H. K. M:t att K. M:tt än nu låther sigh fädernesslandzens
wälfärdh wara anlagen och wara betänkt på sätt, wijs och
medel att wår militie må blifwa thil siös och land satt i godh
postur in omnem eventum. Ridd. och Adelens uthskått äre
inclinerade att komma K. M:tt thil hiälp med falk och penningemedhel
så myckitt them någon thid thilldrägeligit är, och
hafwa ospart bådhe med lijf och blod att komma K. M:tt thili
troghitt bijstånd.
2 Nov.
Adelen samblade sigh i gamble RådCammaren, thijt kommo
ock Bisperne med sitt uthskått sampt Bårgerskapett, och
fölgdes sädan alle opp thili K. M:tt.
När K. Mät hadhe satt sigh, upreppade RikzCantzlern
förre dagz discurs, sade wara onödigt att beswären så på then
ena som på then andra sidan åter förtällia: twiflade inthet,
uthan the hade tagit i betänkiande hwadh nu swaras skulle,
och thet så öfwerlagt som K. M:t kan hafwa fast att gå oppå.
Her Landtmarskalken gaf thili swar på Ridderskapets och
Adelens wägnar, att dhe godhe herrar aff Ridderstånd tacka
underdånighen K. M:tt för en höghwijs och nådig communication
uthi the anlägne ärender: Wij see, sadhe han, huru wära
grannar stå i uproor och swåra beswär, där uthi the warda inwecklade,
och wela oss tillijka påbörda beswären: Ty hafwer
K. M:t i thid welat affwäria skadan. Adviserne lära oss något,
men K. M:tz information gifwer bättre lius, och såsom K.
Mät bäst weet om saken och dess beswär, så ähr oss en hughnat
att förnimma thet K. M:t söker aldeles consiliernes befordran.
The hafwa synts där på gå, att militien måtte blifwa
stärkt så thili lands som siös, och där på resolverat om medlen.
Åhre willighe för sigh och sine medbrödher att hafwa
ospart för K. M:t lijf och blodh, effter som ock K. M:t warder
sigh beflijtandes att förekomma och affwäria allt hwad som kan
märkias Cronan skadelighit och fördärfweligit, och ty sättiandes
Bilagor. 113
sigh i den postur, at K. Mä må gå säker emot all hendelsse.
The godhe herrar kunna fuller inthet allt så wetha in particulari
hwart uth K. Mät will, effter the sådane saker icke så
dagligen handtera. Så ähre ock föraudringer wed tidernes förlopp,
men see likwäl inthet annat efftertractas aff K. Mä än
Landzens säkerhet. Där så wore, att K. Mä behagade komma
något particularius, wela the thet upptaga för höghste respect
och dett sigh emellan debattera, Bedia sidst att K. Mät låther
sigh Regementsbördan icke wara förswår, uthan tåleligen
och mildeligen then dragher. Recommenderade Ridd. och Adelen
uthi thess Konglige höghe bewågh.
Erchiebispen: Effter man förnimmer fahran på färde och
att om någon pärth skulle gifwa tapt, then som då wunne
skulle occupera hambnerne, hwad wore oss då annat at göra
än forswara oss. Och skulle saken wara bäst att angripa
1) Att bönedaghar måtte förorduas.
2) Att partherne blefwe beskickade och att man tenterade
en förlijkning gönotn K. Mäz interposition.
3) Wela the thå inthet låtha råda sigh, moste fuller K.
Mä sigh wäpna och preservera sigh med fålk til land och watn
och gå först defensive så långt man' kan och förswara sigh för
öfwerwåld, wij aff Prästerskapet lofwe att wela komma K. Mä
thili hielp effter wår högste råd.
Erik Holm Borgmästaren: Wij hafwe aff wårt ringe för
stånd
wäl märkt och intagit hwad sorn öfwer swåra ärender är
discurrerat, men finne bäst, att såsom K. Mä bäst seer huru
allt affi öp er och judicerar allt effter högh wijshet: Altså heemställe
wij K. Mäz eghen disposition.
Kongl. Mät begärthe att the godhe herrer wille sigh emellan
debattera här öfwer. Dett att Episcopus säger och råder
thili en mediation, then hafwe wij reda begynt och wänta swar
med första. Hwadh bönedagarne wedkommer, skole the ställas
i warhet. Men hwadh Bispen talar om defension, så kan ske
en part besinna inthet hwad thet ordet har innebära. K. Mät
förde Episcopo thili sinnes hwadh thet skulle wara för ett onus
att låtha en Skepsflåtta gå och kressa i sion, där wela inghe
ringa medel thili. Bispens defension är så wida skadeligh; fast
bättre och säkrare för oss att tänkia där på sättia wår annee
i fiendens Land, forcera andra, ari liggia så i defension, att
man skal consumera sigh. J godhe herrar, seer på Polands
tillstånd, seer ock på thet Danska, hwilket mari skal bäst göra
8
114
1652.
och först angripa och med hwad råd så in genere som in specie
särskildt(!), anten med Poland eller Danmark. Debatterar detta
med betänkiande: K. M:tt deducerade widlyffteligen och informerade
them in argumentis pro et contra.
RikzCantzlern remonstrerade them Danske handlingen och
huru alliancerne emellan Danum och Hollandum hafwa aflupit,
icke uthan wår störste osäkerhet. The hafwa obligerat sigh
thili mutuell adsistens i offendendo och defendendo. Exitus
belli är dubieus, så ähr considerabelt att wij hålla oss beredde.
K. M:tt: Inthet är oss faran så stor alf Engeland och
Holland, deras krigh kan inthet wara oss skadheligit, men om
den ena parten praevalerar och någon thera skulle impatronera
sigh Sundet, så skulle wår sak stå i slätte terminis. Quid consilii
wore då här emot.
Gref. Carl L: Här wore då ingen annan råd än prsevenire,
och då tiänar oss gå offensive.
K. M:tt: Skäl kunna wara här emot, wij hafwe fredh, och
ingen orsak att gripa Danum ann och löpa Hazard alf Fredsbrythandet.
Gref. Carl: Bättre wore att wij förekomme fahran och
att wij heller ähre i theras land, än the i wårt och med oss,
så länge kunna wij inthet sittia och bijda att avantagen gås
förbij.
RikzCantzlern gaaf en long materiam till discurs och uthfördhe
om orsakerne till detta owäsende wara the förlupne alliancer
och att allt wart handlat emot pacterne. Ty att Danus
hadhe transporterat tullen ifra sigh åt Hollenderen, thet är
giordt som man seer icke thili wårt Rikes fromma. Wij wore
för Tullen frij i Sundet, men nu moste Cronans undersåthere
gifwa honom i Holland. Och hafwe fuller Hollandi, sedhan thet
Engelsche kriget begynthes, något lithet slagit före och gifwit
effter, men wij hafwe fördenskull inthet att pålijtha, uthan om
kriget stillades, så skulle thet föra oss åter i beswäret igen
lika som förr, så att K. M:t först thoge skadhe och sädan
hwar och een som handlade, effter proportionen. Justam belli
causam hafwe wij här aff, att Engeland förbiudes handla med
oss för hindret i Sundet. Där med skole wara commercia lig—
gia neder, fördärfwas, förråtna, landett thili största skada.
K. M:tt sadhe thet wore då först binda strupen till.
RikzCantzlern continuerade discursen: säijande K. M:t wara
i store angustier och fördenskull behöfwes taghas detta i ett
Bilagor.
115
godt betänkiande. Thet wore wäl att componera krighet emellan
Holland och Engeland, men om the slå samma mediation uth,
hwad wore thili råda? Man seer faran aff the månge flåttar,
som höres här och där, och huru wåre commerciers rätte gång
studzar. Warurne moste liggia här, som jagh sadhe, prijset
blifwer ringa, ehuru wäl ock fienderna icke skola rosa sigh där
aff, som eij heller kunna wara wära wahrur föruthan. Hadhe
icke wij senast fattat resolution emot the Danske och antastat
them för thet praejuditz the giorde oss gönom Sundet, wij hade
thå stått oss passligen.
K. M:tt kom närmare och badh någre wille debattera, effter
the nogsampt nu kunde förstå att wij hade skäl begynna
något, anten man skulle tiga stilla och tåleligen taga
opp detta, eller wij skulle gripa till wapnen.
RikzCantzlern swarade: Här äre skäl pro et contra. In
genere et natura est comparatum, att then ena grannen lijder
icke then andre grannens lycka och framgång, togh exempel aff
een som heller wille mista både sine öghon. Men hwad föllier
där aff: Skulle wij straxt plumpa i krigh, thet wore något betänkeligit.
Och förde RikzCantzlern denne discurs åter emot,
thili att gifwa the andre bättre lius. Offta är en justa causa
injusta, som oss tycker, och gore wij inthet rätt att wij gå och
fambla effter prsesumptioner.
K. M:tt bodh Grefwe Carl swara här på.
Grefwen sadhe: Förr än traffiqven skulle bethagas oss och
then rätt wij hade i Sundet, förr wore thet oss bättre att wij
toghe saken an med alfwar, när wij evitera alle sådane difficulteter;
men hwilket partij wij skulle hålla med, thett lämpnar
jag i K. M:tz nådige dijudication.
K. Mitt förde här till en discurs, doch exciperade H. K.
M:t att thet icke war hennes resolution eller tanke, widare än
discurrendo swara emot RikzCantzlern opå hans argument. Om
the misstankar och prsesumptioner som H. RikzCantzlern hafwer
infördt, så ähr thet klart att här äre inge prsesumptioner.
Ty när man seer på deras actioner, så löpa the twärt emot,
the bestridha oss diversitate(l) foederum, tagha tullen aff wåra
skepp och gods. Bättre wore att förbarma sigh öfwer Danmark
och hiälpa honom. Thet äre inge prsesumptioner. Engeland
och Hålland äre råkade thillsamman och fahran synes
stadna på oss; Thet är ingen speculatijf offension, uthan real.
Kriget anlangande, så wet man att thet är inthet oloffligit;
Ilo
1652.
Ett krigh är bättre än een neeslig fred: Ty hwera will wara
under träldom? Wår opkomst är igenom krigh. Thet wore
ock Staten och wårt Rijke ett äwigt blasme, örn andre såghe
at wij icke bättre toghe wårt aventage i adit, thet wore oss
ock posteris oexcusabelt. Wij wetha ock att Danus är wår arffiende
och söker altid wår undergång. Therföre när wij see
fahran och wetha ock thet, att Gud hafwer befallt sitt falk att
föra krigh, hwij skulle då wij icke görat?
Doctor Brunius begärthe få loff att discurrera, och gick
där på discurssen uth, att han fuller tyckte partherne skulle
beskickas aff K. M:tt och hållas thili wår rätt att låtha oanfächtad.
Men där the inthet stodhe att boija, då skulle man
låtha läggia en anseenligh Flotta i Götheborgh.
K. M:tt: Fredhen wore bäst att nyttia, thet säger jagh
med edher, men är till befahrande att wij råka i fähren förr än
wij wetha ord aff.
R.Cantzl: Then som lefwer till Martium, skal han finnat.
Landtmarsk: K. M:tz höghe tankar stå där hän, att wij
måtte blifwa conserverade, och är K. M:t så högt till att betacka,
som Hennes K. M:tz stora omsårgh thili fädernesslandzens
wälstånd så uppenbar är. En part mehna aff the gode
herrar, att K. M:t behagade wara omtänkt om ett neutralitet
för wåra skepp, att the måtte gå frije och obeswäradhe; Och
att man sådant sökte: Tå toghe wäre commercier thili och the
andre frå. Archangelshandeln, som nu går under, skulle föras
hijt åt till wår nytta.
K. M:t sadhe att Hollenderne hade sökt en platz eller
hampn på Seland, twärtemot Skaghen, där han söker wara oss
i wäghen och turbera navigationen, samma platz nämdes Ijsfiord.
Sådane anslagh wore där hän uthsedde, men K. M:t lofwadhe
gönom Gudz macht alle fahrligheter att förekomma och
beflijtha sigh, som mögeligst, att beträda dess undersåthere.
3 Novemb.
kom H. Landtmarskalken med uthskåthet till städes i gamble
RådCammaren. Och fordrade han the godhe herrars sentiment
gönom en discurs, om K. M:tt skulle begära swar. Sadhe fuller
skäl kunna gifwas pro et contra. H. Erik Flemmingh: Wij
hafwa månge fiender att bära fahra före, uhr Poland, uhr Norghe.
The Catoliske hiälpa under och skole uthan twifwel wara
oss emot. H. Douglas berättade hwad hostiliteter wij hadhe
Bilagor. < 117
aff Polacken. Fahran wore ock icke mindre aff Hollenderen att
förmodha, the hafwa nogsampt wijst redha där aff wij kunna
hafwa justam causam at grijpa Danum. In medio discursu kom
båd frå K. M:tt att uthskåttet skulle opkomma i Fyrekanthen.
När the nu wore oppkompne, fördhe Hans Excell. RikzCantzlern
sådan discurs summariter och in genere om thet Polniske
wäsendet, hwaruthaff thet hade sin förnämbligste upphof,
huru man omsiaher har wunnit 26 åhrs stillestånd och där
uthan så widha affhandlat, att partherne skulle 3 gånger komma
thillsamman och accordera om fredsmedlen. Nu hadhe K.
M:t thet. ock på sin sidha urgerat, men när thet är kommit där
till, såsom nu i fiol, hafwer Polacken prtetenderat pa Arfsrätten
i Swerighe och icke welat gifwa K. M:tt then titul, thet
kan ock K. M:tt inthet iijda, därföre är möthet skillds åt.
2) åhre inthet mediatorerne kompne; i mårgon eller posten här
effter warder man förnimmandes hwad här om widare är, men
är befruchtande att Poloni ännu skole upräppa thet samma.
Föruthan detta röra the om Liflauds restitution, hwilkett oss
är sä fast att behålla, såsom thet är en förbårg för oss. Wij
hafwe fuller ännu 9 eller 10 åhr igen aff inducijs, men thet är
inthet så stort att göra sigh säker på; Om Cassakerne komma
med Polono i förlikning, dä söker wist Polonus dragha
sin macht-och deras macht på oss.
Landtmarskalken: Wij kunna aff denne discurs wäl för
märkia
then fahra och wida uthseende, som aff Poland oss öfwerhängier.
Men effter som then proposition kommer oss nu
något hastigt opå, att Ridderskapet. och Adelen icke så kunna
then i hastighet öfwerläggia, ty begära the här uthi någon lithen
dilation, då the sedan wela sine ödmiuke tanker communicera.
Erkebispen begärthe thet samma och Bårgmästaren Holm,
i thet öfrige recommenderandes allt i K. M:tz höghe försårgh.
K. M:t: Thet kan wäl wara skäl att där med något uppskiuthes
thil! thes J få bättre öfwerläggiat. Gifwe dä swar på
thet andre wij thalte med edher i går.
Landtmarskalken: Såsom wij nu mehra particularius haf
we
öfwerwägit lrwad fahra och fahrlighet wij hafwe gönom Dani
alliancer medh the Hollendere att förwäntha; Altså mädan freden
är oss owiss, ehuru gärna wåre consilia där hän kunde bäst
anställas; Hwarföre betrachtande Hollendernes procedere, som
i warande tractat wed Miinster hafwa icke lithet giort K. M:tz
118
1652.
interesse studzande. 2) Slaghit sigh sedan thili K. M:tz arffiender,
som man wäl må kalla them: Ty see wij wäl hwad
trogen wänskap wij hafwe hos them att lijtha. Konungen i Danmark
anlangande, förtryther på K. M:tz lycko, thy han söker
gönom Hollenderne hindra wår rätt i Sundet. 2) Har han lagt
sigh emot Engeland, antastat theras skepp och gods, så att the
bägge synes wara på hwar andra förbittrade. Och drages wårt
interesse där uthi gönom Sundet. Hwarföre är rättast och säkrast
att K. M:t fattar wapn och tänker på the medel att sättia
sigh emot then instundande fahra, men när och huru K. M:t
thet täckes göra, thet skiutha the i K. M:tz höghwijsa råd och
betänkiande. The uthlotwa, sigh såsom rättsinnighe patrioter
att komma K. M:t thili understöd i medlen, med lijf och blodh,
thet the lofwa sigh ospart hålla, recommenderade sigh i K. M:tz
höghe nåd etc.
K. Mät uthlåfwade sigh wela aff Konglig åhåga och omsorgh
sökia theras och Landzens befordran.
Erkiebispen: Såsom wij ähre Ständer, så wele wij ock
wår skyllighet manifestera. Wij kunnom ock wäl see hwadh
beswär oss lära tryckia. Och twifle wij inthet att K. M:t seer
på denne hårda och dyra thid. Skulle oss ske något intrång
ock så stort och starkt, så wore oss inthet annat thili råda,
än K. M:t moste förswara wårt land.
Erik Holm: Salus Patrise ähr thet högsta att see på.
Kunne wij ha fred, wore wäl: ty krigh är ett swårt medel,
där på lyckon så wäl sorn allt annat heroor. Och har lyckon
mäst sin boning i krig. Thet är ock en rätt kräfweta som
fräter omkring sigh. Wij sittia så wida emellan, att traffiqven
görs oss difficil, hwilkett inthet är bättre at kalla än krigh.
Doch heemställa wij allt i K. M:tz disposition. Wij gore, såsom
thili en lijknelsse, alle i ett skepp, see upå Styremannen;
wij ock i lika måtto thilltro K. Mät alles wår wälfärdz befordran.
K. Mä: Jagh tackar edber, godhe herrar, som hafwa låthit
mig wetha edhre tankar, will näst Gudz troghne bijstånd
sökia conservera oss uthi ett beständigt wäsende. Där på J
edher försäkre migh ingen annan intention hafwa, påminthe där
hoos, att the godhe herrer wille talas wed, så wäl om fålk och
thes underhåld, som the wetha lända till fädernesslandzens förswar,
emedhan the ock wäl kunna besinna theras eghit interesse
i saken. J wele fördenskull trachta där effter huru J kunnen
Bilagor. 119
bespringa Cronan och effter consilierne ställa medlen. Då thetta
är giordt, will man slutha Rikzdaghen och så ställa, att hwar
och en kan komma heem till sitt.
Landtmarskalken: Såsom Ridderskapet och Adelen hafwa
contesterat sin plicht och lofwat en hiälp, som richtigast kan
uthgå och med bättre maner än här till, så emädan periculum
synes in mora, så wela the göra med thet snareste och slutha
med sine medbrödher, med hwilka the begära K. Mä consenterar
them conferencen. Thet samma sadhe ock Erchiebispen
och Bårgmästaren.
K. Mä: Hwadh medlen wedkoiumer, så få J godhe herrar
med hwar andra owägerligen communicera, allenast then discurs
som wij hafwe hafft med uthskåthet, then wille dhe hålla lönlig,
att then icke kommer för omilde öron.
Där med talte K. Mä med RikzCantzlern. Sadhe sedan:
Hwad J godhe herrer aff Ständerne hafwe med hwar andre att
communicera, thet kunnen J göra, hwadh som in genere ähr
och kommer alle wedh; hwar och en å part sigh reserverandes
thet honom eller particulariter Ståndet wedkommer.
Här med trädde K. Mä aff, och Ridd. och Adelens uthskått
thillbakar igen i gamble RådCammaren, då H. Landtmarskalken
opreppade hwadh thalt war, säijandes att K. Mä
hade sigh thet wäl läthit behagha. Hwad K. Mä distingverade
om general medel och particulier, ther tyckte mig, sadhe H.
Landtmarskalken, inthet wara nödigt at swara på; wij wiste
wäl thet gå uthskrifningen och manthalspenningerne ann. Effter
som wåra medbrödher aff Ridderhuset skulle undra på hwarföre
wij them så länge uppehölle, ty höltt uthskåtet gådt att
the daghen effter komme på Ridderhuset och att man sloghe
ann, lnvilket ock skedde.
4 Nov.
kornrno alle thillstädes på Ridderhusett, hwadh thå wart discurrerat,
tält och resolverat, thet wiser protocollet å part,
5 Nov.
kommo åter Riddersk. och Adelens uthskått thillsamman, och
i K. Mäz praesentia thalte H. RikzCantzlern, påminnandes godhe
herrar hwad som för K. Mä hadhe låthit them förnimma
hwad beswär the hade befahra för sine Nabor och grannar,
nampngaf the Polensche och Danske, och att ändå inge adviser
120
1652.
wore kompne om the Nedherländische. Refererade, att ehuru
wäl wij hade inducias med Polono, så ähr likwäl inthet synnerligit
att göra sigh fast opå, medan the i alle sine handlinr
gar pretendera på Sveriges Cronas arffrättighet och skulle gärna
sökia occasionen oss, när them hände förlijkningh med Cossakerna
och wij wore rnedh andre handlingar engagerade, att
angripa. K. M:t wore därföre högeligen förorsakadt att sökia
Ständernes consilium, hwar effter hon hade sine actioner at
rätta.
Landtmarskalken: Wij hafwe så nu som förr förnummitt
liw ad K. M:t hafwer behagat at communicera, befinna dhen
stora fahra och wida uthseende, sorn stå för wåra öghon. Enkannerligen
finne the aff förra handlingar att Poionus ähr inthet
bewagen thili fred och vänskap, uthan söker gärna göra
oss affbräck; Och på fall K. M:tt skulle distrahera sine arma,
wore the inthet seene att låtha wisa uth hwar thili the inclinerade.
Doch likwäl war the godhe herrars aff Ridderskapett
förordnade uthskåtts meningh, att Poionus inthet skulle hindra
våra consilia: 1) Effter the stå i traetat med oss och man förmodar
likwäl där uthaf ett godt utnslagh. 2) Att Poionus icke
skall gripa oss ann för then splijt han är i sitt land rakat uti,
och 3) näpiigen skole wela ryggia stilleståndett: Doch på all
fahrlig händelsse holt uthskatet icke orådsampt thili att bevara
sine frontier och gränser med godhe garnisoner; Förmodhe ock,
att när the saghe K. M:t på en och annan orth stå fast på
benen, att the skulle dragha i betänkiande oss at angripa.
Kongl. M:t badhe förr, när krighet war med Keysaren, wist
them på then sidhan hwadh hennes macht stod uthi och kunde
gå offensive, hvilket ock K. M:t ännu skulle göra, om sä nöden
fordrar.
Erchiebispen: Thet är under, att denne Konungen i Po
land
understår sigh regium titulum thili Swerighe. Wore han
kallande sigh Arffurste, måtte något wara, men att kalla sigh
Konungh, är underligit. Om man wille nu hindra honom thet,
så låther han ändå inthet säija sigh. Sigismundus lofwade oss
Religionen frij, men effter han thet icke giordhe, uthan bröt
här med, ty bleff han ock afsagd. Jagh wet inthet hwad denne
will tillmäta sigh, sorn wet sigh wara affsagd och war aldrigh
krönt här i Swerige, som hans fadher. Therföre hörer man
wäl, att han afflather thet alldrigh, så länge denne Slächten
wahrar. Wore wäl att K. M:tt sökte fred, hwar icke hoos
Konungen, doch hoos Ständerne. Om modo, huru thet skal
ske, heemställe Prästerskapett K. M:tt och Rådhet. Att begära
Lifland igen, ähr aldeles orijmlighit, the kunna wäl wetha
hwad blodh därföre uthguthit är, och släpper man Rig[a], så
blifwer swårheten så myckitt större. Endoch så widha the likwäl
pläga wara ordhållare, hoppas man att the intra terminum
induciarum skole hwarken movera sigh mot oss eller göra infall.
Önskar at Gud wille allt ondt affwäria ifra wåra gränsser,
och dätt wela wij för oss och jämwäl för wåra medbrödher
låfwa att göra hwad mögeligit är i saken thili K. M:tz och fädernesslandzens
tienst.
Erik Holm: Wij aff Borgerskapets uthskått hafwa thagit
K. M:tz befallning i acht, betrachtande thet owäsendet som uthspringer
aff Dano, och then fahra aff Polono, seendes the tvister
som Poionus emot K. M:tt rörer och förer. The uhrsächta
sigh icke allt så nogha wetha om desse handlingar, heemställandes
K. M:tz höghwijsa betänkiande; Och glädie oss att
K. M:t så flithigt söker fädernesslandzens befordran. Lijknade
K. M:t wed en wälöfwad och siöfaren krigzman, som förr uth
wäl seer hwadh fahra och swår wederleek kan instunda, och fördenskull
Styremannen styrer och laghar sigh här emot, att icke
något oväder må göra skeppett skada. Nogh märke wij thet
huru Poionus ännu uthan afflåthande söker röra K. M:tz titul
gönom en preetenderat arfsrätt, men wij påminne oss ware förre
lyfften på Rikzdagarne, som wij hafwe giort E. K. M:tz Härfadher
och faderfadher, att >vij wela styrkia K. M:tz rätt så
wida wij förmå och oss står thili göra. Allenast wij hoppas
att K. M:t anseer nådigst the fattiges tillstånd i landett på
denne thid och åstunde att inducite med Polono måtte hällas
wed macht.
K. M:t frågade om the godhe herrar icke wille här om
discurrera.
Landtmarskalken: The godhe herrar hafwa sedt på fun
damentet;
men the befinna thet aff så högt wärde, att the bedyra
högt sigh inthet annat sökia än fädernesslandzens och
Cronaus wallard. Ty när the comparera beswären ihop med
hwar andre och hvilket thera anthen aff Polacken eller the Danska
härrörande skall först komma i consideration, så tyckes oss
att Polackens kan lida något drögzmåhl och förebyggias consilio,
men thet andre, som aff the Danske liärrörer, är för then
stora fahra oss närmare att sättiat ögat på. K. M:t kan emot
122
1652.
Poland besättia garnisonerne och bruka troghne, tappre och
wijse män, som fahran wetha förekomma, så at K. M:t kan
likwäl sittia säker och emedlerthid drifwa thet som nödigare ähr.
K. M:t: Godhe herrar, thet kan wara aff edher wäl öfwerlagt.
Man wet thet wäl att ingen skall disputera wår rätt, then
wij hafwe till Cronan, uthan Polauds Kongen [det] uthan skäl
gör. Thet wijses i alla Rikzdagsbesluther att den Polniske prsetension
är aff inthet wärde och the som hafwa hållit med then
Familien, the ähre achtade för Förrädare. Men besinne the
beswär som oss endstå aff Poland. Wij hafwe ännu samme
handel med them. När inducierne senast begynthes, begynthe
the straxt then titulen till Swerighe at bestrijda och wille wår
titul till S[weriges] Crona eradicera, thet som Grefwe Pär är
betygande, som dä i Pryssen war. Lifland kostar oss ingen
ringa penningh och mången redelig Swensk mans blod, thet
fordra the ock; Stillestånd lia wij fuller ännu i .9 åhr, men
man har inthet sigh at säker göra. Thet är sandt att the föra
intestinum hellum: Cossakerne ähr dem en swår fiende på halssen.
2) ähr en diffidens emellan K. och SenatJum och K. och
Ständerne, den ena sadan emot then andre. Skulle wij icke
bruka samma occasion, så wore wij inthet at excusera. Han
sitter trångt och illa, så att Jagh holle skäligare att man angrepe
honom än någon annan wår fiende. Fullmachten har han
sendt hijt öfwer, men stympat och mitt nampn uthelåthit, så att
wij wäl see hans finesser han brukar; Therföre medan wij hafwa
justam causam och see att han spelar sin fördel så snart
att brytha inducias, när han oss seer wara aff andre beswärade,
och kan sa förlijkas med Cassakerna och devolvera hela
armeen på oss, thet skulle honom inthet swårt wara, men swårare
nu, medan han har ofred i landett. K. M:t begärthe att
the godhe herrar wille desse skäl, som icke aff mindre importans
wore, alin the andre om Dano, öfwerläggia.
Landtmarsk: The g. h. skatta then fahra med Poland
stor, men effter the hafwa fattat dhe tankar att see på thet
som the hålla nödigast pro tempore, kunna the inthet annat
judicera, uthan the tyckia then fahra, som kommer aff Dano
och Hollando och thet thillstötande Siökrigh, som Engeland begynt
bäfwer, skall wara närmare fahran och för dörren; förmenas
att dlien falma aff Poland icke sa stor ähr nu straxt
att befruchta, tby the Cassaker skole wäl ännu hålla sigh in
armis emot K. i Poland, och fast the föreeniges wille fuller
Bilagor. 123
wara betänkeligit för Repub. Polona att dragha en så stor
arme igenom och ilin i sit land. Ständerne skulle thet nappast(!)
thillåtha.
K. M:t: Med Poland äre äwen så store necessiteter, som
med Dano. Kunde man komma öfwer eens med them både,
wore thet till önska, jag är heel intentionerat att sökia enighet.
LandtM: Uthan Sundet kunna wij inthet föra krigh, thy
där aff dependera alle wäre actioner, och skole wij ingastädes
komma, om där wore osäkert; Thet är ont andas när strupen
är tillsnörd.
K. M:t: Thet skrifwes där ifrå, att Konunghen i Danmark
har lagt dhär en flåtte, icke emot oss, uthan att erhålla thet
hwar och en må ha sin säkre navigation.
Landtmarskalken: Om detta icke är en ombrage, wist synes
thet att effter K. M:tt har victorizerat och bäfwer där hoos
i Östersiön the mäste och bästa hamnar, att thet honom Dano
treffeligen förtryther.
K. M:tt: Thet är ock lijkt att Kevsaren gör ett med Po
lono
och hielper honom emot oss. Om nu Polniske stilleståndet
brythes och tractaten inthet går för sigh, ty twifwels uthan
skall Konungen i Poland dragha Repub. i krighett, icke så myckit
för titulen skull, som mehra Lifland at återwinna; quid consilij?
Landtmarskalken:
Om Titulen är så, att skole wij trac
tera
med honom, så måtte wij wetha huru och sub qvo titulo.
Thet wijser sig. Men hwad Lifland wedkommer, thet hafwe wij
fått jure belli. Will han disputera thet thili baka, så wela wij
disputera igen Pryssen, sorn han för en tidh sedan miste jure
belli. Wij hafwe så store skäl at thala på thet, som han på
thet andre.
K. M:t: Kommer thet till ruptur, så läre wij, näst thet
wij behålla förr, sökia att winna mehr.
Landtmarsk: K. i Poland må wara glad att lian tår be
hålla
thet han har.
K. Mät: Garnisonerne att besättia och hafwa ett corpo
på benen, kan inthet wara aff ringa consideration, på fall att
förswara sigh.
R.Cantzl. sadhe K. M:tz mening wara icke att thaga sigh
thet eller thet före, mädan man ännu är owiss, men på fall
något begynthes med en och annan, att thet stodhe K. M:t fritt
förmedhelst consens.
124
1652.
K. M:tt: Jagh söker fredh med både, om Jagh kan.
2) Hwar icke then nhås, då först rama fördelen then angripa
som först attaqverar oss, eller
3) Om bägge komma, då gå defensive och offensive, som
man kan.
Regina thalte här med medh Grefwe Pär och Cantzlern,
och sedan sadhe RikzCantzlern huru som K. M:t är mäst [sinnad]
att göra, att decimera krighlige widlyfftigheter; Men detta,
som K. M:t nu drifwer, ähr inthet annat än underrätta edher,
att om K. M:t warder tvvungen, att hon då ex occasione. gör
Invadh som aff edher är consenterat, thet som länder Gudhi thili
ähra och fädernesslandet förswarligitt. Polandske Konungens intention
ähr icke mindre än andras högt at öfwerläggia, där sticker
animus hostilis under, then han aldrig afflägger, och erumperar
när han seer sitt raam(l). K. M:t har fuller sådant aff
honom förtiänt, ty K. M:t war den som halp honom thili Konung,
thet stod inthet så wäl thili med honom, men
Så snart han kom i Sätet,
Så blef thet ock förgätet.
K. M:tt: Et skal än påminnas, om någon Casus komme,
att Ryssland, Ragotschi, Keysaren eller Turcen sloghe thili,
hwadh fahra då oss kunde öfwerkomma.
K. Carl kände wäl, som bleff aff Ryssen draghen i spelet.
R.Cantzl: Efftertänkias moste icke obilligt hwad consilium
man skall thillgripa om wij blifwa aff månge tillijka tryckte.
Landtmarsk: Pålneske wäsendett har ett stort och widt
uthseende; man moste thet bekänna, men såsom the godhe h.
hatwa skutit sådant K. M:tt i händer och dess Konglige disposition
att tagha alle occasioner i acht, så kan inthet heller
wara under, att K. M:tt söker consilia å re nata så myckitt att
göra, sorn necessiteten K. M:t thet afftwingar. Och ähre K. M:tz
troghne undersåthere i detta och andre sädane fall gärna beredde
att upsättia thili K. M:tz höghe respect och tienst allt
hwad i dheras kraffter ähr; ett här hoos påminnandes sigh, att
Ridd. och Adelens uthskått befahra att där Konungen i Danmark
låther bruka sigh för mediatore att förlijka Engeland och
Holland, thå warde the tillijka conjunctis armis påbördandes
oss en oförmodheligh fahra, then Kongl. M:tz höghwijsa råd
allt thili Guds ähra och alles wårås wälfärd wille förekomma.
K. M:tt: Wij ha ingen annan intention, och där så skulle
gälla att falman påkomme, will jagh näst Gudz hielp där hän
Bilagor.
dirigera mine tankar, att undanböija allt thet sorn löper emot.
Tackar edher godhe herrar, som tro migh där om och hafwa
gifwit mig thet i wåld. The wille på sin sidha uptänkia medel
att understödia werkett, att man något realt må kunna
prsestera till fädernesslandzens tienst med fålk och peng:r, på
thet consilierna aff manqvement aff medel icke må studza och
löpa så uthan frucht aff.
Landtmarsk: Wij hafwe oppsatt medlen och hoppas att
thet skall lända K. M:t thili något behagh, när thet blifwer
K. M:t insinuerat.
K. M:t: J godhe herrar wille ock så fatta medlen, så att
icke ett Stånd eller annat blifwer graverat gönom thet att någon
dragher sigh unnan, thet jag icke will förmodha.
K. M:tt winkade sedan thili Landtmarsk. och såsom man
aff H. Landtmarskalkens discurs nedre i Nye RådCammaren
straxt sedan förnam, war thet att K. M:t icke wille förmodha
att något skulle uthkomma och blifwa rychtbart hwadh som
K. M:t med uthskåthet hade tält och affhandlat. Hwilket ock
H. Landtmarskalken effterkom.
1 Decemb.
war uthskåttet först i gamble RådCammaren, hwarest H. Landtmarskalken
berättadhe huru som K. M:tt war sinnat at kalla
them opp i Fyrekanten, att slutha, som man märker, then act
förra omrörd; hwilket H. Landtmarskalken them först wille
wetha låtha, att på fall sådant blefwe oppläsit och wore lijkmätigt
theras förra meningh, kunde man då straxt approberat;
hwar någet kunde desidereras, thet man icke förmodde, så kunne
wij thalas wed straxt och icke göra längre uppskåf dhär med.
I thet samma korn bodh, att uthskåtet skulle trädha opp. När
thet skedde, fördhe Cantzlern ordet, upreppandes the höghimportante
saker och ärenden, som K. M:t hafwer täckts med
them att coinmunicera, seendes på fädernesslandzens conservation
och thili at bespara hastige samqwämer. Där med läste
Secret. Jahan Månsson upp beslutet eller Consiliumet, hwilket
ock straxt bleff underskrifwit först aff RikzRåd, sedan Adelens
uthskått, sedhan Bisperne och sidst bårgerskapet. Dheras nampn,
som aff Adelen inthet alle wore thillstädhes, sattes Spacium
före och sändes till Secret. Jahan Sölfwerstierna at underskrifwas
i Cantzlij. (Utskottets Betänkande, se Bil. M.)
H. Landtmarskalke n slöt med underdånigh tacksäijelsse till
126
1652.
K. M:t, som låther sigh så wäl och försichteligen warda om
fäderneslandzens wallard; tackadhe ock K. M:t, som hafwer
täckts nådigst them communicera sådant högt ärende, och hadhe
the godhe herrar inthet betänkiande att skrifwat under,
medan thet är lijka öfwer eens stämmande med thet som förr
wart alf them consenterat. Onskadhe att Gudh Alzmechtig wille
drifwa consilij executionem thili ett godt uthslagh, hans nampn
thil ähra och K. M:t sampt fädernesslandet thili troghitt bij—
ståndh.
Thet samma voverade ock Erchiebispen och Bårgerskapets
taleman, Erik Holm.
Bil D.')
Ridderskapets och Adelens underdånige betänkiande
öfwer den första Punct i K. M:tz nådige proposition.
Såsom Ridderskapet och Adelen hafwa den första Punct
angående militiens förstärkning med alssomstörsta flit sig emellan
öfwerlagt och befunnit omsider icke ringa medel wela reqvireras
till att göra sådant så wärkställigt, som Riksens tarfwer
nu fordra: Erkännandes sin underdånige plicht och skyl
lighet
wara, oachtad hwad afsaknat, möda eller beswär thet
wara kan; allenast så myckit mögeligit och dheras Stånds wilkohr
tildrägeligit gärna trachta där effter at påfinna hwad the
kunna tänkia lända K. M:t til tiänst och behagh och sitt käre
fädernessland til understöd och säkerhet: Altså see the inthet
annat medel tiänligare til at styrkia militien och complettera
Regementerne än gönom en allmenn uthskriffning öfwer hela
landet, thär i the alf högwichtige skäl, som omberörde äre i
den Konglige proposition, beweekte, äre så wida öfwereens
kompne, att dhe samtyckia och bewillia att anställas en utskrifning
uthi try fölliande åhr, icke effter mantalet, uthan
gårdetalet; så at på första och andra åhret uthskrifwes hwar
’) (Prot. sid. 61.) Jemnförd med originalet i Rika-Archivet.
Bilagor.
127
Sextonde aff frälsset, så innom som uthom rå och rör, räknandes
twå Frelssesbönder emot en aff Crone och Skatte; allenast
begäres underdånlighen at K. M:t nådigst tillåter thet tu fiär—
dedels heman eller ottondedels warda räknade emot ett heelt,
och ett halfft emot- ett heelt; och at dhe Skatteheman, som
under frälsse kompne ähre, them må Frälsesmannen niutha under
lika rätt och wilkohr i uthskrifningen, som han sit andra
frälsse niuter. The enskyllte tiänare här med undantagne, som
ähre uthi deras herrars och husbönders dagliga bröd; och dhe
heman, som dem för deras troghne tiänster förunthe äre, at dhe
för roteringen och uthskrifningen exempterade warda: Sampt
dhe torp, som oskattlagde äre, och der aff göra dagligit arbethe
wed Sätegårdarna. På thet tredie åhret bewillias uthskrifningen
aff hwar tiugunde, halfparthen, som wahnt hafwer warit,
emot Crone och Skatte; förhoppandes i lika måtto att få
niutha tu fjärdedels eller ottondedels heman emot ett heelt, och
at Ridderskapet och Adelen då förbeholles friheten innan rå
och rör, hälst emädan the begifwa sigh thet beneficium effter
privilegierne innom frihetsmilen. Och ehuru wäl Adelen kunde
hafwa fogh och skäl effter omberörde privilegier någhre Förswarskarlar
at frijkalla, doch på thet then menige allmoghe
icke må ske förnähr, uthan heller aff them känna någon lisa:
Ty hafwa the på desse try åhren welat ophäfwa sin rätt, at
the inga andra taga i förswar än them, som anthen äro uthi
deras herrars eller husbönders åhrlige eller halfwe åhrs tienster.
Detta man förmodar K. Mitt sigh nådigst låther behaga, och
icke tillstädia att för denne deras wälmeente bewillning privilegierne
i någon måtto måge lidha meen eller förfång.
Den andre Punct i Propositionen.
Anlangande den audre punct, som angar Cronones milities
förstärkning till Siös både på folk och skepp, är then tagen i
consideration, att icke allenast Städerne ähre plichtige hålla sitt
fulla Båsmanstaal, uthan thet rörer ock Ridderskapet och Adelen,
som i Skäriegårdarne hafwa gods, hwilke såsom för detta
hafwa warit Båsmaushollet underkastade; Altså låtha dhe wed
wahnligit sätt beroo; Detta allenast synes skäligt, att emädan
så myckit fålk sätter sigh ned på beite heman, Cronan och
Landet till tämmelig affsaknad, om då K. M:tt nådigst behagade
låtha anställa en ransakning gönom dess troghne män och
commissarie!- på the orther; Och hwad då finnes onyttigt fålk,
128
1652.
anten låtha inskrifva ibland Båsmännerne, eller uthskrifwa til
knecbter eller hvad annan tiänst K. M:t godt finner at bruka
thern uthi.
Then tredie Punct.
Ridderskapet och Adelen hafva ock i lika måtto then tredie
punct om Medlen, så wäl till Krigsfålkets underhold sora
flottans byggning och hvad niehra sammastädes ihugkommes,
ined hvar andra öfwerwägit och är först discurrerat huru the
medlen Crouan nu häfver måtte excoleras och således 0111 the
vahnlige extraordinarie hiälper, sorn i Manthalspenningerne bestå,
hwilke fuller hafva giordt et tämmeligit understöd så länge
där nied richtigt umgicks; men som för inrithade missbruk the
hafva någre åhr bart åt ringare kunnat förslå: Ty förlioppes
Ridderskapet och Adelen, at så framt et flitigt upseende där
med hålles, at detta medlet likväl skall väl blifva redresserat
och komma uti godh skick igen gönom allehanda underslefs
tilbörlige affskaffande: hälst 0111 K. M:t nådigst täcktes låta
fatta en särdeles instruction, hvar effter Manthalspenningeskrifningeu
och dess execution bäst och richtigast kunde ställas i
wärket. Ridderskapet och Adelen göra K. M:t en underdånig
tacksäijelsse, som häfver nådigst them meddelt sit nådige privilegium,
at dhe på sine Sätegårdar för sigh och sitt eghit hoffoch
gårdzfålk, som där dagliga vistas och hafva sit oppehälle
på Sätegårdarna, ähre för bede Manthalspenningar frije. Åhre
ock i den underdånige tillförsicht, att K. M:t dem samma beneficium
åtniutha låther, och thet i consideration att anten husbonden
sielff eller gönom sin fogde eller tiänare låther bruka
gården eller förarenderar, eller till helfften till någon uthsätter.
Alle andre, så embethesmän som arbethare,' som hafva sitt
hemvist uthom gården, måghe samma mantalspeng:r underkastade
varda. Till thet andra, synes icke orimelighit til intradernes
förmehrande, att the orther i Riket, som aff ödesmarken
bebyggias och förbättras, måge å nyo effter Skogsordningens
11 puncts innehold refvas, hvar igenom manthalen skulle
märkeligen förökas och således icke allenast ordinarie räntan,
uthan ock extraordinarie hiälperne, som ähre Skiutzfärdspeng:ne
och andre sådane flere märkeligen tilltaga. Till thet tredie,
såsom Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet nogsampt
kunna besinna hvad för stora uthgiffter och expenser opå Krigsfålksens
underhold och förstärkning uthi desse fahrliga tidher,
Bilagor.
129
föruthan the månge corn missioner, tractater och Sändebud, jämwäl
Cronans gälds bethalning K. M:t varder graverad med;
Och dhe där emot pröfve och befinne ofvanberörde medel icke
vela för denne tid förslå, fast dhe än blefwe excolerade förmedelst
the wedhängiande missbruks affskaffande: hvarföre, anseendes
icke så myckit den svårheet, som närvarande dyra tidh
inkastar, som mehra K. M:tz nådigeste remonstrationer om fädernesslandzens
tillstånd, trångemåhl och nödtorfft, hafva the
welat gripa sigh närmare; och altså upå tvenne åhrs tid bevilliat
en hiälp at uthgöra effter gårdetaiet, så at dhe wela
gifva fyra daler Sölfvermynt aff hvar heel gard the äga, sa
innom som uthom rå och rör, och två daler Sölfwermynt aff
en half gård, och så effter proportionen. Doch uti executionen
sigh thet förbehållandes, att dhe heman, som aff ålder hafva
warit heller nu till denne tiden i visse och ovisse räntor finnas
wara aff husbonden eller frälssesmannen förmedlade och
thet med godha skäl kan bevijsas, måge niutha samma förmedling
til godha effter den 23 punct i Privilegierne. Och på
thet icke något underslef måtte här under inrijta, skal ingen
effterlåthit wara uthi desse tvenne åhrs tid sine heman thili
ringare uthi hemanstalet at förmedla. Sedan ock att ödesheman,
förbrände eller ock på frihet uptaghne, måge för denne
hielp warda exeinpterade; Såsom ock the oskattlagde torpare,
som liggia under Sätegårdarne och inge andre uthlagur göra
än dageligit arbethe wed gården. Hwad wedkommer the heman,
som Adelens enskyllte tiänare aff sine husbönder hafva
bekommit, ehuru wäl the uthi skrifningar och andre pålagor
pläga eximeras, likväl at så myckit mehra tee sin troghne kärlek
till K. M:tz tienst och fädernesslandsens understöd i denne
fahrlige tiden, vela the ock effterlåtha att för samma heman
denne godvillige hiälp uthgöras ma, doch med sådane conditioner
och förbeholdne vilkor, at denne deras godhwillighet uthi
ingen måtto drages dem eller deras efterkommande til något
förfång eller prtejuditz. Och skal denne hielp opå effterskrefne
terminer således uthgå, nempl. den första terminen nästkommande
åhr 1653 om Medfastan, den andre terminen på samma
åhr om Michelsmässan, och på effterfölliande åhret 1654 skal
första terminen vara om Medfastan och den andra Michelsmässan
där effter på samma åhr. Men på detta sättet opbäras:
att den uthi hwar och en landzort eller landzhöfdingedöme,
där godzén äre belägne, bethalas till Cronans män, som där till
9
130
1652.
warda förordnade, antingen aff husbonden sielff eller afl' hans
tiänare, heller ock, där han sielff thet antingen icke will eller
ock för afflägenhet skull icke kan till wäga bringa, då skal
Cronans tiänare fritt stånda at thaga thet samma uthaff bonden;
Och där han wore så fattig, at han denne hielp så ock
uthlagurna til husbonden icke förmåtte erläggia, då skal denne,
så wäl som all annan Cronans rättighet, först uthgå, och husbonden
i thet öfrige handla med bondhen thet bästa han kan
och gitter. Denne hielp skal ock såledhes wara förstånden, at
hon icke kommer skattebonden eller alle the, som gärd uthgöra,
till någon mehra last och beswär, än deras wahnlige uthlagur;
Och där bonden sielff sådant bethalar, skal thet uthi
hans andre uthlagur kårtas och honom godt göras.
Then fiärde punct.
Att K. M:t begärar aileruådigst Ridderskapets och Adelens
samfällte råd, på hwad sätt den publicerade KrögareOrdning
måtte stå så wäl i städerne som å landet att practicera
til den resande mans bättre befordran: Så betacka K. M:tt
Ridderskapet och Adelen underdånigst för den store omwårdnat,
åhåga och bekymmer K. M:t drager till alles deras och
fädernesslandzens wälstånd. Och såsom the befinna be:te Ordning
wara wäl funderat och grundat på godhe skäl, ty accommodera
the sig henne godhwilligen, önskandes att den måtte
blifwa i execution ställt, hwilket förmodeligen warder effterkommit
när the godhe herrar Landzhöffdingerne ställa sigh den
instruction för ögonen, som i fiol them war aff K. M:t uhr
Cantzlijt nådigst meddelt. The äre ock wäl thillfreds at krögaregårdar
må blifwa aff deras medel opå frelssejord bebygde
och upprättade uthi dhe orther i länen, som beqwäinast sigh
göra låther. Och om någon wore, som aff särdeles skäl förwägrade
sigh, skal då then samme wara förplichtad att uplåtha
Cronan samma heman för penningar eller wederlagh, då sadan
Landzhöffdingen må hafwa macht att upprätta kroghen sammastädes
förmedelst någon annan där til förordnad, hwilken niuther
krögare rätt effter Ordningens 21 punct. Där ock någon
frälssesman gärna wille hålla kroghen och då aff oförmögenhet
inthet så kunde ställan i wärket för där på fölliandc store omkostnadher,
hinder och beswär: Ty ställes i K. M:tz nådigste
betänkiande, aff hwad Cronans medel den samma kunde blifwa
subleverad och bijsprungen med, och altså Ordningen aff medel
-
Bilagor.
131
löshet icke studza och göras hinderligh. Ridderskapet och Adeleu
erkänna sin skyllighet icke allenast för sine perssoner at
tagha i acht hwad som the wetha befordra K. M:tz höghnödige
och hälssosamme intentioner, uthan uthi detta ärendet, lika som
allt annat, tillhålla sine bönder att the så wäl som andre i häradet
i anseende till sådane publiqve tarfwer och nyttigheter
komma kroghen till hiälp med twå iaggilla stockar aff hwar
heel gård och halfwa effter proportionen, och där till med uthgöra
twå öre Sölfwerm:tt med hwar stock till omberörde krogs
uppbyggelse. Ridderskapet och Adelen förmodha här med,
att krogarne, enkannerligen på landett, skola här med winna
sin tillbörlige fortgång; allenast hwad krögerien i Städerne wedkommer,
där om kan widare warda delibererat. Och är thet
Ridderskapet och Adelen nu på hwar punct i K. M:tz proposition
projectswijs hafwa funnit skäligt at swara, warandes i
den underdånige tillförsicht at K. M:t med nåder dheras underdånige
betänkiande warder uptagandes och förmärkiandes, förblifwande
K. M:t med underdånigh hörsamhet, trohet och wördning
förobligerade.
På Ridderskapets och Adelens sampt
Krigzbefählets wäghnar
pro tempore Landtmarskalk
Christer Bonde.
Bil. E.l)
H. K. M:tt
wår allernådigste Drottningh hafwer närwarande Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet desse effterföljande
Beswärs- eller Fråge-puncter i störste underdånigheet
thili en nådig förklarings communication
welat föredraga. Actum Stocholm den 16 Nov. 1652.
I 1.
Effter uthi arfskiffter esomofftast förefalla twistigheeter,
hälst af den deel, som Systrarne tillkomma bör af så wäl
') Prot. sid. 61.
132
1652.
Lähnegodzen sorn eliest the godz, som äre effter Norköpings
Besluth gifne på Mansarfwiagerne: Hwarföre är Ridderskapets
och Adelens underdånige begäran, att K. M:t allernådigst tächtes
förordna huru stor den deel effter godzens proportion wara
skall, på det then illwillja och oreda, sorn i så måtto här af
förorsakas, måtte blifwa afskaffat och i stället ett gott förtroende
blifwa erhållit och upbygt.
2.
Såsom K. M:t hafwer för gott funnit Anno 1651 att låtha
af trycket publicera en Ordning, huru som dhe Skattebönders
Beswär, hwilkes uthskyldex-, wisse och owisse, äre thil någre af
Ridderskapet och Adelen anten för tienst them gifne, eller för
penningar uplåtne och försålde, måtte blifwa afhulpne, och så
wida hielpedagzwerken wedkommer (der om mäste striden warit
hafwer) låthit införa, att bem:te Skattebönder skulle wara
skyllige nije gilla Ökedagzwärken och aderton gilla Drängedagswärken
åhrligen att uthgöra: Altså emädau man icke uthan
förundran moste spöria huru som the läggia sigh här emot,
oachtad huru skälig then är och them tilldrägelig att hålla:
Hwarföre är Ridderskapet och Adelen förorsakat här med i underdånigheet
sökia hos K. M:t, ödmiukeligest begärandes, att
K. M:t nådigst behagade samma Ordning handhafwa och i RikzdagsBesluthet
införa låtha. Och på det Skattebönderne icke
må beswära sigh, att the i stället för dagzwärken warda graverade
med m ehra penningar att göra, än dhe förmå och thåla
kunna; Jemwäl ock Frelssesmannen på sin sida hafwa någet
wist att fordra; Ty begäres underdånigst, att the sorn boo
uthom twå mijl ifra den orth dagzwärken fordras, skole wara
skyllige att bethala samme dagzwärken med penningar, sex öre
sölfwermynt, och dubbelt der emot, tolf öre sölfwermynt, för
hwart Ökedagzwärke: Doch stånde husbonden fritt att thaga
penningar eller dagzwärken af dhe Skattebönder, som innan om
mijlen boendes äre, sorn honom behagar och bäst till måtta
komma kan; Effter som ock husbonden är förbehållit på annat
sätt med sin Bonde sigh att förlijka. Och emädau Bonden
kan hafwa samma klaga emot Ryttaren och Knechterne, ty
håller Ridderskapet och Adelen icke oskäligt att the äfwen så
wäl som Adelsmannen äre en sådan Ordning underkastade.
3.
Emädan månge Torp finnas på Skatteböndernes ägor upp
-
Bilagor.
133
bygde och hwarken till Cronan eller husbonden skattlagde äre,
och likwäl skäligt är att sådanne, effter SkogsOrdningens lydelse,
antingen skattläggias eller uthrifwas; Såsom ock the
Uthjorder, som Skattebönder tillhöra och finnas wara bebygde,
hwilke alle hwarken uthi uthskrifningar eller andre pålagur äre
kompne i consideration: Ty begäre Ridderskapet och Adelen
underdånigst att samma Torp måtte effter SkogsOrdningens lydelse
refwas och skattläggias eller uthrifwas, när sådant af husbonden
hoos Landzhöfdingen och Tingzrätten ordenteligen sökt
warder.
4.
Ehuru wäl Ridderskapet och Adelen hafwa sitt Jus patronatus
i församblingerne, såsom ett wälfångit och oryggeligit privilegium,
ähr likwäl att beklaga, thet på somblige orther i Rijket
samma privilegium inthet tages i thillbörlig acht; uthan att
Adelen och församblingerne påtränges Kyrkeheerdar och Capellaner,
alldeles emot deras willje, heller ock oåtspordt: Ty
begäre Ridderskapet och Adelen ödmiukeligest thet K. M:t nådigst
behagade the gode herrar Bisperne thillhålla, att sådant
hoos dem måtte rättas, på thet hwar och en sin wälfångne rätt
och rättigheet här effter oturberat kan nyttia och bruka.
5.
Såsom K. M:tt nådigst hafwer betrachtat och öfwerwägit
huru högnödigt thet är i landet att Justicise wäsendet må hafwa
sin tillbörlige och anseenlige krafft och gång, och man märker
K. M:tz nådige intention nu wara att förordna Häredzhöfdinger,
hederlige, laghfarne och skickelige män, som personligen
skole uthi Landzänderne bijwista Tingen; Altså anseendes ock
detta, att Landzens ungdom, som i tämelig myckenheet till—
wäxer, här igenom warder upwäckt till booklige konster, thå
the see sigh med tidhen blifwa till hederlige och deras Stånd
lijkmätige tienster befordrade: Hwarföre försäkrandes sigh om
K. M:tz höge nådh och Konunglige affection thili Ridder- och
Adelsståndet, begära the underdånigst att K. M:t behagade hafwa
ett nådigt öga på deras medel, att dhe som kunna göra
sigh capables till att bekläda sådanne Justicias tienster, måtte
niutha någen förmån; Jämwäl ock the personer af Adel, som
nu kunna finnas skickelige och beqwäme, hafwa thenne Konungzlige
och nådige befordringh wärkeligen att åthniuta.
134
1652.
6.
Effter som i privilegierne ihugkommes, att där som någen
Adelsman af ringare medel äger mindre godz än till en half
häst, att da twå eller tree högst, där godzén myckit ringa äre,
må uthgöra en häst: hwilket en part nu så wela förstå, att
om en hafwer öfwer en half häst, så skall han ock hålla fyllest
en häst. Hwarföre såsom thenne mening icke så klarligen
der af kan sluthas och the likwäl draga den underdånige till—
försicht, att K. M:t heller skall lindra och moderera privilegierne
än dem skärpa: Altså sökia the underdånigst K. M:tz
nadige declaration, ödmiukelig begärandes der uthinnan en sådan
förmedlingh, att den som hafwer till 400 m:k skall derföre
hålla en heel häst, men then som hafwer under 400 m:k
måtte blifwa nådigst effterlåtet att hålla in med andre thili
thes 500 m:k blifwa tillfyllest.
7.
K. M:tt kunna Ridderskapet och Adelen här hoos icke oförmält
låta huru som en grof handel begången är af Auders
Stuarth, som hafwer för rumin tidh sedan hafft lägersmåhl med
en guldsmedzhustru i Nykepingh och aflat med henne en son,
then nu hijt kommen är, sökiandes träda i sin faders, bede
Anders Styfwerts ställe, stödiandes sig wed K. M:tz bref och
legitimation; hwilket Ridderskapet och Adelen låta wara wed
sitt höga wärde, ähra och respect, inthet annat säijandes här
uthi, uthan som saaken är grof och bäst af ett Memoriali, som
beimte Anders Stuarts Brodersson på Ridderhuset inlagt hafwer,
kan förmärkias; Altså twifle Ridderskapet och Adelen inthet,
att der K. M:t blifwer om denne oloflige och odygdige
handel underrättad, att K. M:t då, såsom en rättwijs och nitälskande
Drottningh, icke allenast håller hand der öfwer, thet
Ridderhuset, såsom en officina honestatis, blifwer effter privilegiernes
lydelse hållen reen och obefläckiat, uthan mehra sådanne
missgerningar (them som eliest en gemeen Skråordning preecaverar
sigh före) af Konunglig myndigheet ijfrandes. Och begäre
här hoos underdånigst att K. M:t wille widare räckia them
sin Konunglige hand emot alle sådanne oreene och otuchtige
personer, som sigh i sådan och annor måtta emot Ridderståndets
respect och wärde sigh med laster besmitta: att tucht,
ähra och redeligheet måtte i samma Ståndet mehr och mehr
Bilagor. 135
tiltaga och all odygd blifwa näpst och afwänd. The förblifwe
K. M:t med hörsamheet och lydna altid obligerade.
På Ridderskapet och Adelens
sampt Krigzbefählets wägnar
pro tempore Landtmarskalck
Christer Bonde.
Bil. F.!)
Ridderskapets och Adelens underdånige betänkiande
huru som dhe oförgripeligen förmehna på
hwad sätt Russtiensts executionen bäst och richtigast
til Cronans mehra nytta skal stå att practicera.
Act. Stocholm den 29 Nov. 1652.
Effter som inyckit klagat warder öfwer en orichtighet inrijtat
i Adelens Rustienst, så att K. M:tt och Cronan icke sker
den nöijachtige rättighet, som reqvireras lagh och privilegier
lijkmätig. Hwarföre til at förekomma allt missbruk, så uthi
detta som allt annat: Ty hafwe Ridderskapet och Adelen hållit
för en uödtorfft at uppfinna här emot ett sådant expedient,
at Invar och en Adels.man skal gifwa sigh an under hwad Landzhöffdinge
han wil sortera och för sina godz han äger i Swerige
hålla sin Rustienst; hwilket Landzhöffdingen tager ad notam
och i särdeles matrikel införa låther. Sedan skal Adelsmannen
inläggia låtha i thet Konglige KrigzCollegio på Invar Rikzdagh
eller oppbåd sin Jordalängd, så verificerad som han will wara
till swars och icke fällas thili the bother, som i Ordningen sta
införde, och taga där på alf KrigzCollegio qwittens, hwilkett
han sadan lefwererar Landzhöffdingen till bättre underrättelse.
Heller ock, där han med Landzhöffdingen således sämias kan,
att Längden till Landzhöffdingen warder lefwererad och sedan
aff honom uthi Krigzrätten ingifwes; uppå hwilkett sätt man
förmodeligen bättre kan fatta Ordningen och allehanda infallande
missbruk uppleta och befinna. Hwad den Finske Adelens
Russtienst wedkommer, så ähr til betrachta, att såsom
') Prot. sid. 77.
136
1652.
med Storförstendömet Finland ähr för des situation och wida
afflägenhet skull icke så beskaffat, att den kan med någon Cronans
nytta och fördeel dragas under en Rustienst på Swerige;
men mehra wara ansedt at hållas där parat, såsom en närmare
orth att förswara oss på dhen sidan emot allt fiendtligit infall:
Altså synes skäligt att den Finske Adelens Russtienst är separerad
och affskild, så wida att the gode herrar aff Ridderskapet
och Adelen, som där sammastädes sine gods hafwa,
måge äwen på samma sätt som ofwanberört är och här i Swerige
practiceras kan, gifwa sigh an under hwad Landzhöffdinge
the ärna sortera, meddelandes honom en rätt justerad längd:
Och dhe som då hafwa gods till en häst, the måge sammastädes
hålla en häst; men är någon som hafwer där under och
icke till full häst och där till gods här i Swerige, honom stånde
fritt at dragha godzén tillhopa och hålla Russtiensten ehwarest
honom behagar, anten i Swerige eller Finland. Och i sådane
fall thå skal man wara förplichtad att lefwerera sine Russtienstslängder
bådhe i Finland och i Swerige, och thet uthi wisse
landzorther, som ofwanbemält är; hwilke sedan ingifwas uthi
KrigzCollegio, på thet allt feel och missbruk såledhes rättas
och affskaffas må. Widare är taghit i betänkiande, att ehuru
wäl thet kunde synas nyttigt at förordna wissa heman till Adelens
Ryttare, där de måtte hafwa sin boning och Cronan wetha
där igenom så myckit wissare taal att thillgå: Så befinner
Ridderskapet och Adelen här emot the beswär, att sådant inthet
wäl skal kunna practiceras, hälst där igenom att månge
förändringar med slike godz inlöpa, som göra wärket studzande,
såsom arfi-, skiffte, och att Jungfruer och öfwermagar, som
för samma Russtienst äre befrijade effter privilegierne, icke til—
låtha någon wisshet här öfwer att fatta, medan godzén, som
sagt är, stå inthet wed ett lagh. Hwarföre förmodar man att
K. M:t låther sigh nådigst behagha wårt förra och ofwanberörde
betänkiande, inthet twiflandes att hwar och en Riddare och Adelsman
skal låtha sigh anlägit wara på thet högsta sådane
Ryttare förordna, som K. M:t och Cronan skal behörligen blifwa
adsisterad med, mehra Ordningen til styrkia än någon förklening
eller förminskande, för thet stora interesset the hafwa
godha karlar at skaffa som deras Rustning wäl wetha handtera,
och dhe där emot åhre sine herrar så myckit mehra med huldheet
och troheet tilgifne, såsom the see sin wälfärd aff them
allena dependera: Och där, emot förmodhan, någhre feel skulle
Bilagor. 137
finnas, hoppas man likwäl them icke wara så store, att dhe ju
aff MönsterCommissarierne, effter Ordningens lydelsse, opå mönstringerne
skole kunna rättas och bothas. Detta ähr som K.
M:tt wår allernådigste Drotning Ridderskapet och Adelen hafwa
funnit nödigt i underdånighet at föredragha, och så wida
betänkt och öfwerlagt thetta ofwanberörde ärendet öfwer Adelens
Rustienst, som them tycker at kunna finnas practicerligit
och görlighit, warandes i dhen godha och underdånige förmodan,
att K. M:t låther sigh denne theras ödmiuke oppsättning
nådigst behagha, och förblifwe K. M:t med underdånig lydno,
respect och wördning städse obligerade.
På Ridderskapets och Adelens wäghnar
pro tempore Landtmarskalck
Christer Bonde.
Bil G.J)
Ridderskapets och Adelens sampt Krigzbefählets
underdånige betänkiande öfwer någre ärender, som
nödige synes i Rikzdagzbesluthet thili nådigh och
uttryckt förklaring att införas låtha. Act. Stocholm
den 14 Dec. 1652.
Ridderskapet och Adelen betacka K. M:t på thet underdånigste,
som hafwer nådigst behagat them communicera Rikzdags
besluthet, thili at thet med hwar andra öfwerläggia och
widare gifwa sitt underdånige betänkiande öfwer; warandes i
dhen underdånige tillförsicht, at K. M:t sigh dheras samptlige
wäl fattade mening med Konglig nåde förmärkia täcktes. Och
är fuller detta >
1.
In genere, att såsom uthi alle föregående Rikzdagzbesluther
plägar författas och omröras hwad som enhälligen bewilliat och
samtyckt wardher, så att hwart och ett Stånd sin skyllighet aff
sielfwe bokstafwen liusligen må förfahra och ställa sigh til rät
-
') (Prot. sid. 81.) Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
138
1652.
telsse. Altså emädan fast lithet ihugkommes hwad Presterskapet
thili Cronan uthgöra skole: Ty ställes till K. M:tz nådi
ghe
deliberation, att dhe ock thillijka med andre sine Medständer
uthi denne swåre och beswärlige tidh bijspringha och understödia
Cronan, såsom tarfwen fordrar och dheras eghen wälfärd
dhär uthi är interesserat.
2.
Men in specie, Ridderståndet angående, begäre Ridderskapet
och Adelen aff K. M:t på thet underdånigste, att emädan
the förnimma thet Krigzbefählet och Ryttarne blifwa manthalspenningerne
pålagdhe, att K. M:t likwäl täcktes med nåder
ihugkomma Krigzbefählet, hwilke, såsom för detta och ännu
observerat är, att dhe (ehuru wäl en part icke med privilegier
under Adelstitel och wilkohr benådade) doch för theras redelige
comportement skattas wärdige att conjungera sine vota med
Ridderskapet och Adelen på Ridderhuset, och för dhen tiänst
the icke uthan stort beswär sustinera thili K. M:tz och fädernesslandzens
gagn och bästa; desse då måtte för samma manthalspenningar
för sine eghne perssoner blifwa befrijade. I lika
måtto, att K. M:t låther sigh nådigst behagha the gemene Ryttare
för be:te penningar för sine perssoner frijkalla, hälst emädan
the ock hafwa sine beswär, så frampt the elliest skole
kunna wara altid wederredhe med häst och tillbörligh Rustienst
när så fordras att opwachta, i betrachtande, att ehuru wäl Besluthet
lyder thet the skola antäknas och samma penningar i
dheras besoldningh them affkorthas, så faller thet them likwäl,
som allenast hafwa en gård att tiäna före, lijka beswärligit,
hwadh heller the skulle uthgifwa b:te penningar eller ock them
i dheras ränta affkortha. Sammaledhes äre ock Ridd. och Adelens
ödmiuke tankar om Cronones Båtzmän, hwilke äre lijka
som med Knechterne under K. M:tz militie begrepne, och synas
för omberörde beswär kunna frijkallas.
3.
Hwadh uthi dhen 4 punct ihugkommes, om the 4 daler
S.M:tt, som uthlåfwas alf hwart heman och undantages Sätesgården,
hwadh heller han alf husbondhen sielff eller arendatorer
brukatt wardher: Så begäres allenast, ödmiukeligast, att detta
måtte effter Ridderskapets och Adelens förra project sättias
thär till: aff arendatorer eller till hälfften brukas.
Bilagor.
139
4.
Såsom Ridderskapet och Adelen hafwer godhwilligen och
i anseende till Riksens trångmål lofwat och tillsagt at wela på
twenne åhr uthgöra then fyra dalers hielpen, oachtad hwad beswär
denne dyre och hårde tid them trycker: Likwäl märkes
att i öfwerlefwererade concept stå nempde try åhr, hwilket
Ridd. och Adelen allt för beswärligit och odrägeligit falla will.
Begära fördenskull underdånigst, att K. M:tt nådigst sigh åtnöija
låther med bewilliade tu åhrs contribution. The ähre
elliest alltid redeboghne effter theras högsta förmågo att komma
Cronan till hiälp och adsistens, med lifs och blods wederwågande,
när så kan behöfwas och nöden fordrar.
5.
I den 5 punct, angående Refningen i Rijket at anställas i
wärket, att så myckit bättre gönom hemanens cultur och där
öfwer en nogha inqvisition bringa landet i bättre wilkohr och
här igenom föröka intraderne. Så på thet Frälsset må niutha
sin rätt, hwad en will eller kan skäligen disponera öfwer någre
torp under Sätegården eller elliest belägne, sigh till någon
nytto och fördeel; ty begäres underdånigst att denne punct
måtte med desse ord clausuleras: Frälses mannen uti sin
willie och rättighet oprsejudicerat. Och att denne Refning
hafwer sitt uthseende på thillökningh aff Skiutzfärds och
Uthskrifningspenningerne, men icke så på Manthalspenningerne.
6.
I den 7:de punct, anlangande Krögerijwäsendet att föras
sin ordentlige gång, förnimmes görligen med hwad höglofflig ijfwer
K. M:t är intentionerat att befordra wärket. Och kunna
Riddersk. och Adelen sampt Krigsbefählet inthet stort betänkiande
hafwa här uthi, uthan så myckit till then resande mans
bättre befordran synes myckit nödigt att then Ordning, som på
landet är giord, måtte ock hållas i Städerne och then resande
man inthet höghre där beläggias och beswäras än på landett;
Så ock at hwar och en icke må tagha i bethalning för täringh
och hästeleijo, som honom aff eghenwillighet lyster och behaghar.
Thet skulle ock wara nyttigt, att såsom gästen blifwer
straff pålagt effter Ordningen, om han krögaren injurierar; att
ock krögaren i lika måtto sattes wijthe wed och straff påladhes,
om han gästen medh oqwädins ord öfwerfölle och icke
140
1652.
medh maat och drick sampt duglige hästar och uthan oppehåldning
accommoderade.
7.
Effter som Ridderskapet och Adelen synes desse orden i
then tredie punct något efFtertänkelighe, där så står att näst
gärden, Saltpeter s och Byggnings hi elpen warda Qwarntulls
manthalspenningerne bewilliadhe: hwarföre effter
the hålla the andhre pertzeler odisputerlighe, ty ähr dheras underdånighe
mening och betänkiande, att K. M:t låther sättia:
Wij bewillie, föruthan wäre uthi förledhne åhr wahnlige
uthlagur, Qwarntullsmantalspenningerne *).
Sidst, mädan Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet
hafwa ibland theras inlagde beswärspuncter ock underdånigst
ihugkommit till en nådigh förklarings uthwärkande, thet
ock K. M:t nådigst lofwat hafwer att wela thillsee på hwad
sätt executionen alf dess wäl fattade Skattebönders Dagswärks
Ordning skal kunna stå thili practicera; Ty hoppas Ridd.
och Adelen öfwer detta ett godt uthslagh, och at thet samma
sedan måtte i Rikzdagz besluthet införas, på thet att bägge
parterne, så Adelsmannen må wetha hwadh han hafwer att
fordra, och Skattebonden sin plicht och skyllighet uthan tresko
och motsäijelse thaga i tillbörligh act. Föruthan denne ähre
ock månge importante ärender införde i klagepuncterne, som
Ridd. och Adelen skatte aff högt wärde wara medh nåder ihugkommas,
och i synnerhet om Brudeskatten aff Lähns och Norköpings
besluts gods, som synas en godh Ordning reqvirera,
mädan then föruthan en stor oredha förorsakas syskonen emellan:
Och där till med täcktes K. M:t tagha dhen punct i Norköpings
beslut i consideration, som förmäler, att när någon aff
mans lineen gönom döden affgår och Döttrarne lofwas, at så
frampt the få then man, som Cronan kan hafwa ähra och tienst
aff, thet samma beneficium då måtte äwen ock på dhem blifwa
transporterat, såsom thet ock uthi sielfwe Donations brefwen
wardher specificerat.
Hwilket allt lämpuas K. M:tz nådighe förklaringh, Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet för dheras affresan här
ifrå thili en underdånigh och ödmiuk regel och effterrättelsse.
The ähre och förblifwe uthi thet öfrighe K. M:t, theras
') Detta stycke af § 7 saknas uti Riks-Archivets exemplar.
Bilagor.
141
allernådigste Drotning, medh hullskap, troskap och all underdånig
tienst, hörsamhet och lydhno uthi sin dödzstund förbundne.
På samptelige Ridderskapet och
Adelens sampt Krigzbefählets wägnar
pro tempore Landtmarskalck
Christer Bonde.
Bil. H.l)
Ridderskapets och Adelens sampt Krigzbefähletz
underdånige tanka huruledhes the förmena executionen
i DagzwärksOrdningen lindrigast kunna ställas
i wärket. Act. Stocholm 16 Dec. 1652.
K. M:tt betackar Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet
på thet underdånigste, som nådigst hafwer behagat i
förledhne åhr medh nåder ansee theras rättighet, som the afl'
sine Skattebönder medh fogh och rätt hafwa at fordra, och därföre
giordt en god och wälgrundat Ordning, hwar effter så dhen
ene som den andre skulle wetha sigh att rätta; Hwarföre Ridderskapet
och Adelen then samma så wäl som alle andre K.
M:tz höghwise och nådige dispositioner hafwe hörsambligen opptaghit,
dömandes där uthaf, att K. M:t så om thet ena som
thet andre Ståndets wälfärd högelig bekymrad är; och igenom
samme Ordning satt Skattebonden uthi den stat, at han opå
sine uthlagur och beswär en ända wet; Och när han thet presterat
hafwer, sitter uthi sitt hus oturberat, nyttiandes och brukandes
sine ägor och ägodelar sigh till nytto och fördeel uthan
någons åtaal och intrång: Nu ehuru wäl samme Ordning, som
sagt är, hafwer uthaff K. M:t med moghit betänkiande warit
giord och statuerat, förnimme Ridderskapet och Adelen med
Krigzbefählet likwäl, at K. M:t nu i anseende aff wichtige skäl
och Böndernes store trångmåhl nådigst är sinnat executionen
aff samma Ordning något at lindra, på thet hon Bonden må
dess thilldrägeligare falla at uthgöra och husbonden medh så
') Prot. sid. 82.
142
1652.
myckit mindre beswär sin rättighet aff honom att uthfordra,
hwar öfwer K. M:t nådigst hafwer behagat at begära Ridderskapets
och Adelens meningh och tankar huruledhes samma
lindring bäst skulle stå att oppfinna och sedhan effectueras;
Så ehuru wäl Ridderskapet och Adelen med Krigzbefählet skatte
och wörde samma K. M:tz Ordning aff högsta wärdhe, likwäl
emädan K. M:tt sielff nådigst behaghar något där uthinnan at
lindra, ähr detta theras underdånigste och wälmeente förslagh,
att emädan denne böndernes plicht förnämbligast härrörer aff
thet arbethet och andre beswär the wed Cronones Slott och
gårdar tilförende hafwe most uthstå; Bonden ock kan med mindre
beswär komma arbethet, än någon post penningar tillwägha;
Therföre begäre Ridderskapet och Adelen underdånigst at denne
lindringh såledhes måtte anstellas, at alle Skatteböndher, sorn
boendes ähre om twå mijl och där innom ifra Adelsmans Sätegård,
heller ock then orth, thär han arbethet behöfwa kan,
skole wara förplichtade at uthgöra sexton gilla drängedagzwärken
och otta gilla ökedagzwärken: Och effter thet taalet är
jempt och så myckit bättre står at dela emellan halfwa, fiärdedelar
och ottondedelar, och dess mindre splijt och widhlyfftigheter
mellan husbonden och skattebonden förorsaka kan. Men
emädan en deel bönder kunde såledhes wara affläghne, att dheras
arbethe icke kan komma deras husbönder något thili måtta,
och likwäl skäligt är att bönderne någon recognition thär emot
thili dem uthgöra böre: Therföre wore icke oskäligt at dhe
hwart dagzwärke effter Cronans werderingh och wår förra begäran
a 6 öre S.M:t bethala skulle; doch på thet thetta deras
beswär med penninge uthgifften, hwilket dhem mäst tryckia synes
och dhe beswärligare än arbethet kunde till wägha bringa,
må dhem så myckit tilldrägeligare falla; Tå synes Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet här uthinnan then moderation
at thillåtha kunna, thet för hwart drängedagzwärke uthgöras
4 öre S.M:t och hwart ökedagzwärke 8 öre S.M:tt, hwilken
summa the förmodeligen wäl skola kunna till wäga bringa;
doch begäres underdånigst, att dhär tilförende någhre contracter
Adelsmannen oell Skattebonden emellan kunde wara sluthne,
heller här effter med bägge parthernes samtycke ingåås, thet
the igenom denne Ordning måtte aldeles blifwa opraejudicerade;
begärandes här hoos, at denne Ordning så wäl om the bönder
som till militien deputerade äre, som om Ridderskapets och Adelens
måtte blifwa uttydd och förstånden: Så ock at thet sorn
Bilagor.
143
nu såledhes här uthinnan besluthit blifwer, måtte för alle parternes
säkerhet skull uthi Ridderhuset infördt blifwa. Och på
thet Allmoghen må så myckit mehra kunna döma och affsee
att Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet icke åstunda
theras tryck och fördärf, uthan fast mehra at lindra och lijsa
them uthi ali görlig måtto, så ähre dhe ock tilfredz att cedera
och afstå them all prmtension på rest aff desse dagzwärken,
som the med skäl effter Ordningens innehold kunde hafwa at
fordra, begynnandes nu executionen där uthaf wed ingående åhr
1653, doch så, at hwadh här till aff bonden är uthgiordt, blifwer
ock där wed, att han icke mehr än husbonden på något
som passerat ähr skal widare hafwa at åthala; Och såsom
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet detta aff en godh
willie och icke aff dheras skyllighet cedera, altså förmodha the,
att allmoghen där uthaf så myckit mehra theras godhe willie
emot them och considerationer aff denne warande beswärlige
tidh afftagha och därföre så myckit willigare ähre sin skyllighet
och plicht effter ofwanskrefne Ordnings lydelsse här effter
at prsestera och fullgöra. Thenne Ridderskapets och Adelens
sampt Krigzbefählets underdånighe meningh förmodha the ödmiukeligen
K. M:t sigh nådigst behagha låther, effter som the
altid wederredha finnas och sigh icke undandragha skole at
hafwa ospardt thili K. M:tz och Cronans tienst allt thet them
tillstår och dhe kunna åstadkomma och till wäga bringa; förblifwandes
K. M:t med underdånigh hörsamhet och lydhno förobligerade.
På samptlige Ridderskapet och
Adelens sampt Krigzbefählets wägnar
pro tempore Landtmarskalk
Christer Bonde.
Bil. Z1)
Ridderskapets och Adelens betänkiande öfwer någre
puncter, Ridderhuset eenskylt angående, som med
’) Prot. sid. 83.
144
1652.
the godhe herrar aff Riksens Råd och Ridderhus Directorerne
kunna communiceras. Act. 16 Dec. 1652.
1.
Ridderskapets och Adelens högsta åstundan och begäran
är, och thet som nu ock förnämbligest till styrkia aff theras
hedhers och respects tilökelsse synes reqvireras, thet nye Ridderhuset
måtte gönom the godhe herrars Directorerues höghe
förstånd och pådrifwande blifwa bebyggt, och att hwad penningar
thar till i förra thidher och nu nyligen kan wara opbracht,
måtte thili dess perfection forderligest anwändas. Och the som
stå thillbaka med bethalningen wijsa fram qwittens och besked,
allt thili en richtig Räknings verification, och synes wara skäligt
någhre godhe män att förordna, som förståndh och tidh
hadhe här om inqvirera.
2.
Såsom K. M:t hadhe i förra Rikzdag uthlåfwat att wela
beneficera Ridderskapet och Adelen med nye privilegier på thet
nye Ridderhuset in amplissima forma; Altså tacka the K. M:t
på thet underdånigste, och begära thet the godhe herrar Directorerne
låtha sigh behaga här på urgera, at samma privilegium
måtte uhr K. M:tz Cantzlij blifwa them meddelt.
3.
Jemwäl thili thet tredie tagha i consideration huru then
platzen uthan för then nye Ridderhustompten kan uthwidgas,
så att Adelen med sine waghner och Caretter kunna uthan
trängsel köra och wända, medan thet länder Ståndet til mehra
prydnat och beqwämighet, effter som ock dess för uthan Bispen
i Strengnäs thet samma begärar, huru wida han sine terminos
skall under sitt hus begripa.
4.
Ställe Ridderskapet och Adelen till betänkia, om icke nyttigt
wore att den gamble Riddarhustompten, som man nu ingen
nytta hafwer uthaff, uthan mehra wahnhedher, förtreet och skadha
med the onyttighe hus, staller och brädebodhar och all annan
orenlighet, som then platzen opfylles med, måtte heller försällias
och penningerne anwändas till Ridderhusets nytta.
5.
Och effter Postmästaren hafwer i long thid besutit thet
Bilagor.
145
gambla Ridderhuset och brukat wåningerne sig till nytta, om
han icke måtte thillhållas at göra där aff en hushyra åhrligen,
hwilke penningar ock wäl komme till pass att anwända thili
Ridderhusbyggningen.
6.
Effter Boktryckaren Keyser hafwer ett skönt arbethe under
hender till at tryckia och låtha komma i Huset Ridderskapets
och Adelens Wapnar effter theras Säten på Ridderhuset, och
thet allt uthi en Wapnebook författa. Och han thili samma
Wapnebook begärar hielp och bijstånd; hwadh dhe godhe herrar
då wela swara härtill; Om han skall fortfahra med boken
och hafwa därpå något att förwäntha.
7.
Sedan, effter månge ähre adlade och icke en gång prsesentera
sigh här på Riddarhuset eller begära immatriculeras: Om
the då skole slippa uthan beswär och icke något contribuera
till Cronan och Ridderhuset, hälst the som gods hafwa i landet;
Och, om skönt the inga gods hade, så ähre the likwäl
elliest beneficerade ju så högt som andre. Och ty synes a3qviteten
lijkmätigt, at den som hafwer beneficiuin aff Cronan och
sorterar under thetta Rijket, han ock sustinerar onus hwar effter
sin qvota.
8.
Medan Ordningerne, them man hafwer på Ridderhuset att
rätta sigh effter, på mångahanda sätt öfwerskridas; och ingen
är som bothen uthkräfwer och påfordrar: Om man då icke
måtte wara betänkt att förordna en Fiscal, som eedsworen är,
som anklagar the bråtzlige och fordrar uth hwadh en och annan
kan blifwa saakfällt thili.
Bil. K.1)
Ridderskapets och Adelens underdånige Betänkiaude,
huruledes the förmehna Kongl. Maij:tz nå
’)
(Prot. sid. 91.) Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
10
146
1652.
dige förordning om Adelige Samqwämer och Klädedrächter
kunna effectueras. Actum Stocholm den 21
Decemb. 1652.
Kongl. Maij:t hafwa Ridderskapet och Adelen högh och
skählig orsaak underdånigst att betacka, som så nådeligen hafwer
welat dess loflige Stånd och wilkor ansee, och betraclitat
hoos sig huru som the både till heder och dignitet, som till
deres egen wälfärdz befordran, måge blifwa erhåldne och conserverade.
Enkannerligen lyser K. M:tz nijt öfwer alt missbruuks
afsk aflande, både in genere uthi alle gode och hälsosame
Ordningar, men enkannerligen the fehl, som uthi Klädedrächter
och andre adelige Samqwämer inreetne äre; Them
hafwer K. M:t kastat sine nådige tankar på, förmedelst en nyttig
och hälsosam Stadga att hindra och afstyra. Hwilken Stadga
fuller fattat är för lång tidh sädan, A:o 1644, men sedermehra
af sine särdeles skähl på någre åhr hwijlat och [är] ophäfwen;
Och nu högeligen är af nöden att revoceras uthi sitt beständige
bruuk, effter som ock K. M:tz nådige willje och befalning är,
att Ridderskapet och Adelen then med hwar andre ännu öfwerläggia
och dess innehåld tillbörligen practicera.
Hwarföre hafwer ock Ridderskapet och Adelen, denne K.
M:tz nådige willje till underdånigt följe, så myckit heller warit
redebogne på sin sijda att effterkomma, som the see med hwadh
hög affection K. M:t theres wälfärd söker och sielfwe saksens
wichtigheet dem der till moverar. Hafwe fördenskull låtet denne
Stadga och Ordning oppläsa, och kunna ij sanningh erkänna
then wara så god, nyttig och hälsosam, jämwäl ock så stält
och fattat, att the inthet kunna synnerligit betänkiande hafwa
här uthi, uthan allenast önske och åstunde att then blifwer ij
alle dess articler och Clausuler tillbörligen effectuerat.
Sedan emädan K. M:t hafwer lagt högt sträf öfwer the
exorbitantier, som wed bröllopen skee, der med så myckit mehra
att afskräckia them som bröllopen göra med odrägelig och onyttig
kostnadt, betrachtandes ingen god Ordning kunna executeras,
då dess öfwerträdelse icke blifwer straffat: Hwarföre lijkwäl
mädan wärdén, som panquettet anställer, skall wara förswårt
ensam att plichta, thet gästen äfwen så wäl synes göra
öfwerskred uthi, som han, medan ock en discretion blygsel faller
emellan på hans sijda, som skulle gifwa tankar att han sin
gäst gärna qwitt wore: Ty ställes i K. M;tz nådige disposition
Bilagor.
147
så förordna och limitera bötherne, att halfparthen bothes och
bethalas till Ridderhuset och Hospitalet, så wäl af wärdén som
gästen, när Ordningen således af bägge partherne warder öfwerskriden.
Hwad ihugkommes ij then 6 Artikel om Klädedrächterne,
lnvilke att brukas eller inthet brukas stå sammestädes specificerade;
så finna Ridderskapet och Adelen samma förbod opå
ofwanbe:te drächter wara af K. M:t heelt wäl ihugkomne, en
sådan skadelig luxum der med att inhibera: Och skulle the
hålla nyttigt att all Knyttning så af tråå som silke förbödes;
och der till i Ordningen sattes: all annan öfwerflödig bekostnad,
både af sådan onödig knyttning, som the månge band,
jämwäl point de chaisne och annat slijkt, som af köpmän införas,
eller hwad mehra ihugkommas, uptänkias och inventeras kan,
som föder missbruuk och skadelig öfwerflödigheet: doch ställes
i K. M:tz nådige öfwerwägande, om icke tillåtas måtte Ridderskapet
och Adelen, synnerligen Militien å part och för sine personer
ij feldt, att bruka posementer eller andre facturer af guld
och sölf, men sådant alt medelmåttigt och icke till öfwerflöd;
både för respecten skull, som eliest för en åtskilnad ifra andre
Stånd: men dess emellan uthi fredelige tidher, att ingen åtskildnat
Ridderskapet emellan tillåtas måtte. Föruthan detta,
att K. M:t nådigst behagade i lijka måtto en Ordning fatta låta
för andre, som uthom Ridder- och Adelsståndet äre, att the
ock wore sträf underkastade, när the af egenwilligheet, eller
som the inbilla sigh hafwa råd till, androm till förargelse, kläda
och uthstoffera sigh som them impune lyster och behagar;
jämwäl ock när the öfwer theres stånd hålla kostsame bröllop
och sådanne panqvetter som dem snärja uthi store difficulteter,
der uthur en part aldrigh och näplig sigh uthreda kunne. Hwilket
alt Ridderskapet och Adelen uthi K. M:tz nådigste diiudication
underdånigen hemskiutha, med den ödmiuke begäran, att
förr uthgångne Ordning måtte förnyias och confirmeras, så wijda
the panqvetter, bröllop, begrafningar, barnsööl, troolofningzgästebudh
och andre öfwerflödigheeters nyttige correction angår:
Thet öfrige om Klädedrächter förtroo the på det underdånigste
i K. M:tz nådigste skön att ställa och förordna uthi, som K.
M:t sielf finner tidhen och tarfwen bäst fordra och kräfia.
Dessföruthan, mädan K. M:t nådigst hafwer föreslaget till
onyttige omkostnars(l) afskaffande, att Glafwen, som uthi Adelige
bröllop på andre dagen uthkastas plägar, måtte om förste
148
1652.
afftonen inbäras och brytas; Så erkänner Ridderskapet och Adelen
icke mindre ther uthaf än alle andre K. M:tz högloflige
intentioner, then stora försorgh K. M:t till alles theres wälfärd
och conservation nådigst drager: Men wela detta allenast till
K. M:tz nådige behagh hafwa underdånigst påmint, att mädan
thenne Ceremonien är en på Lagh funderad gammal och uhrminnes
plägsed, som Ridderskapet och Adelen af hedenhöös
hafwa i deres loflige samqwämer brukat, der med att honorera
theres bröllops solenniteter, och förordnat andre dagen der till;
der med ock giort sigh någen skilnad i Ceremonierne ifra andre
stånd; elftersåsom ock samme sedwane om Glafwen icke
allenast är att achta som en Ceremonie, uthan begriper uthi
sigh åtskillige sköne och reale bemärkelser: Ty drager Ridderskapet
och Adelen till K. M:t det underdånige tilltroende, att
K. M:t sigh nådigst behaga låther Adelens förra och uhrminnes
goda bruuk med bem:te Glafs uthkastande på rätte Hindersdagh,
emädan thet icke skall stor omkostnad göra och förorsaka
en eller twå dagars förlopp uthi en loflig matrimonial
handel; hälst när Ordningen af all öfwerflödigh klädebonars
och gåfwors missbruuk tillbörligen blifwer rättat och afskaffat.
Ther så wore att man häruthinnan skulle finna någet, som
omkostnaderne kunne bespara, synes them rådeligare wara, om
K. M:t nådigst behagade i det stället af thet öfwerflödige confectet
uthi Städerne allenast en anrättning med maat tillåta,
hwilket wärdén eller then som bröllopet gör icke skall så stort
komma till kosta; eller ock der sådant wore betänkeligit, heller
bägge delerne, så thet ena som thet andra att afskaffa. I thet
öfrige hafwer Ordningen sine store nyttigheeter, ther till Ridderskapet
och Adelen med störste wördning och ödmiukheet sigh
altid gärna och hörsambligen beqwäma. Och förblifwe K. M:t
Ridderskapet och Adelen, effter plichtig skyldigheet med allsomstörsta
underdånig lydna och trooheet städze förobligerade.
På samptelige Ridderskapet och
Adelens sampt Krigzbefählets wägnar
pro tempore Landtmarskalk
Christer Bonde.
Bilagor.
149
Bil. L.
Rikets Ständers Beslut. Dat. Stockholm 24 Dec. 1652.
Tryckt hos Stiernman, Riksd. och Möt. Besh 2: 1185. Tvenne original
iinnas i Riks-Archivet. Dervarande s. k. Adelns exemplar har följande underskrifter:
Per
Brahe, Gabriel Oxenstierna, Axell Oxenstierna.
Greflwe till 'Wissingsbårg. G. t. K. och Wasa.
Åke Axelson. Erich Ryning. Jahan Oxenstierna A:son.
Knutt Posse. Lars Kagg. Erich Gyllenstierna.
Sevedh Bååt. C. G. Wrangel!. Magnus Gabriel De La Gardie.
Bengtt Skytte. Åche Hansson Vulfsparre. Herman Flemingh.
Gustavus Adolphus Leienhufudh, Gustavus Bielke.
Grefue till Rasborgh.
Arfued Wirtenberger von Debera. Gustaff Otto Stenbock.
Gustaff Baner. Conradt v. Falkenbergh.
Christer Bonde,
pro tempore Landtmarskalck.
Gustaff Posse, Carolus Mauritius Lewenhaupt,
i Gr. Niliss Braes stelle.
J. C. De La Gardie. Gabrel Oxenstiern Gabrilson.
Schuanthe S. Baner, Christer Horn. Johan Gyllenstierna.
i G. KönigzMarkz stelle.
Paul Kheuenhiiller. Erick Sparre. Lars Kruus Jesperson.
Erk Kruus, Knut Kurck. Lars Flemingh.
i H. Erk Rynings ställe.
Gustavus Soop. Erick Sparre, Thure Thureson.
i Class Baners stelle.
Gustaff Posse. Ericus Leijionhuffwudh. Erik Kagg,
uthi Herr Larss Kaggss stelle.
Ro: Duglas. Jurgen Paykull. Henrich Flemingh,
i Båtliarnas stelle.
Erick Flemingh. Peder Bonde. Per Linnormson Ribbingh.
Gustaff Rosenhane. Johan Måneskiöldh. Otto von Sack.
På Gustaf Cruss wägnar: Henrich Flemingh.
Carl von Scheidingh. Caril Johanson Siöbladh.
150 1652.
Christopher G:Grijp. Hans Stuart. Anders Stråle.
Axelius Tott. Magnus Silffwersparre. Jean Ekebladh.
Per Linnarssonn WlffSax. Harall Stake. Jöran Stakelbergh.
Jon Bure. Axel Bolia. Peter KrussBiörn.
Isack Swinhufwudh. Jahan Stake, Göstaff Sabell.
i stelett för Johan Bagge.
Håkan Nilson Skytte. Gustaff Loodh. Stafan von Klingspore.
Tönies Langman. Tufwe Hökeflyckt. Issack Sturck.
Jacob Törneskiöldh. Jöran Pattkull. Welam Philp.
Johan Philip SilberCroon. Jahan Lilliecrona.
Hans Löfwelingh. Dauidt Dachsbergh. Erich Plantingh.
Johan Silfwerstierna. A. Gyldenklou. Johan Apalgrehn.
Emanuel de Geer. Joachim Transehe vonn Roseneck.
Georg Griesbach. Jahan Bergenfeldt. Lennart Hjulhammar.
Thomas Gerffeldt. Alexander Irwing. Erick Drakenbärg.
Zakriss Zabelfält. Laarss Enhörningh. Simon Rosenberg.
Marten AugustiniSohn Leijonsköldh. Abraham Cronhiort.
Nils Nilsson Stiernflycht. Håkon Lansson Suärdskyld.
Pär Linneroot. Nils Nilsson Lindegreen. Sven Strussbergh.
Anders Falkengreen. Hendrich Gyllenpistol. Jahan Örnewinge.
Paul Wudd. Carell Rossfäldtt. Nils Dreffensköld.
Andreas Palmchron. J. Torson Leijonram.
Johan v. Waidenhaijn. Samuel Kempensköld.
Herman Cleberfeldt. Ludwich Fritz. Bertil HufwudSkått.
Peer Jörsson Fanhiellm. Tore Ollenbärg. Lars Örnestierna.
Bogislaff Philip von Chemnitz. Gerhardt von Schaar.
Gustav H. Taubenfeldt. Richardh Clerck. Jacob Sinklär.
Von Witten. Erk RosenSabel. Johan Stiernhöök.
Peter Granatefellt. Johan Rosenlindt. Samuel Örn.
Wilhelm Drakenhielm. Carell Ryterskiöldh. Anderss Bohm.
Jahan Gabrelson Sparuenfelt. Mårten Månsson Lindeström.
Uppå Hindrich Teettz wägnar: Päär H. Teett.
Bilagor.
151
Bil. M.
Hemliga Utskottets Betänkande. ’)
Wij effterskrefne Sweriges Rijkes Rådh, så ock på denne
Riksdag åå Ständernes wägner af Ridderskapet, Prästerskapet
och Städerne förordnade och deputeradhe, gore här medh witterligit,
att efter som den stormäcktigste Furstinna och Fru,
Fru Christina, Sweriges, Göthes och Wendes Drottning, Storfurstinna
till Finland, Herttiginna uthi Estland, Carelen, Brehmen,
Verden, Stettin-Pommern, Cassuben och Wenden, Furstinna
till Rugen, Fru öfwer Ingermanland och Wissmar, wår
allernådigste Drottning och Fru, hafwer gått funnit och behagat
att sammankalla Riksens Ständer, dem till att opptäckia
Riksens närwarande tillstånd, och pläga deres rådh och
bijstånd i denne werldenes lägenheet och lopp, till den ända,
att genom Gudz milde tillhiälp all olycka ifrå fäderneslandet
afwändas och förekommas måtte; men funnit där hooss nödigt
och hälsosamt för månge orsaker skull, icke alt oppenbarligeu,
uthan en deel nogot hemligare och förtroligare att förklara, så
att icke alt allom, som i wåre olägenheter ähre interesseradhe,
må strax komma till öronen och kan skee således hastas medh
executionen till Kongl. M:tz och Riksens skada, förfång och
olägenheet; Hwarföre ock Kongl. M:t hafwer gått funnit oss,
såsom ett uthskått af Ständerne, att kalla tillsamman och
strax där oppå tillståndet af Riksens naboer och grannar och
dee importanteste ährenden och sakernes wilkår oss att opptäckia
och förklara, och där oppå rådh och adsistence att fordra,
såsom föllier.
Först hafwer H:nes Kongl. M:t oss gifwit tillkänna huruledes
H:nes Kongl. M:t medh all flijt och åhuga arbetade där
oppå, att freden medh Römische Keysaren och dess under- och
tillhörige skäligen måtte underhållas och ställas i wärkedh, så
att all owillie och missförstånd på den sidan måtte förtagas,
och man i alle möijelige måtter kunde dädan efter försäkras;
’) Omnämnes ej i Adelns protokoll, men finnes omtaladt i Utkottets
prot. sid. 125. Originalet förvaras i Riks-Archivet och har vid utgifningen
blifvit jemnfördt med Riks-Cancellerens derstädes äfven befintliga
concept.
152
1652.
I lika måtto att wenskapen medh Storfursten i Ryssland på
den östre sidan kunde oförkränckt widh mackt hållas. Och
endoch här och där någre twister kunne infalla, sorn waanligit
ähr emilian naboer, så hoppas Kongl. M:t doch och kan icke
annat dömma om dedh som här till föreluppit ähr, än att wenskapen
och förtroendet till en godh deel sigh skall erhålla och
practicera låta medh Römische Keisaren och Tyske Ständerne,
så ock medh Storfursten i Ryssland, så wida man dedh ännu
kan penetrera och afsee, och ähr Kongl. M:t åå sin sida resolveradh
till inthed annat än wänskap medh dem att underhålla
och bewara, så myckit dedh medh flijt och åhuga att erhålla
och förrätta möijeligit ähr.
Till dedh andra, medh Kongen och Pålnsche Chronan står
H mes Kongl. M:t uthi löpande stilleståndet och restere ännu
Nie åhr af dess förlopp: Så ähr man ock i full tractat medh
förbemälte Konung och Chrona nu widh denne tiden i Lubeck
till att sökia en godh och säker uthwäg till en beständig fredh
emilian sigh och Sweriges Chrona på den ena och Kongen och
Pålnske Chronan på den andra sidan, och thed igenom Kongen
af Franckrijkes och fleres underhandling: förwäntandes
hwadh uthslag den högste Gudh görandes warder; men aldenstund
i förledne tider, så i Kong Uladislai som denne Konung
Johan Casimirs tidh, myckit ähr föreluppit på Polnsche sidan,
som intentionen hooss dem till kriget och liten lust till fredh
betygar, såsom Bååts infall i Lifland, hindringen och afwändningen
af Osels öfwerantwardning och inrymning till Sweriges
Chrono, austälte practiker medh Danmarck förmedelst Grefwe
Waldemar och flere, så ock förståndh och correspondence medh
Arnheimb och andre i åthskillige tider förde practiker etc. uthwise.
Så kommer nu där till, att endoch H.rnes Kongl. M:t
mehra hafwer befordrat denne Konungens election till Polnsche
Chronan i den tiden dedh stodh missligit(!), än att H:nes Kongl.
M:t dess waal skulle hindrat hafwa; Liqwäl märker H:nes Kongl.
M:t uthur alla omständer, att ehuru wäl man simulerar i denne
tijdz Polnsche olägenheet och innerlige örlig, till wenskap och
fredztractat, söker man doch alla uthflyckter att komma till
aftaal, så att alle consilierne klarligen synes wara intenderadhe
till winst af tiden och att finna beqwämare lägenheet och tillfälle
att wräckia sigh oppå oss, enkannerligen där man på nogot
sätt sigh medh Cosackerne kunde föreena och finna så occasion
så Polnsche mackten, som Cosackerne sielfwe in på H:nes
Bilagor. 153
Kongl. M:t och Sweriges rike att anhitza och fortdrifwa; föruthan
andre farligheter, som uthur diverse Polnische uthslag
och lopp sigh förorsaka och anspinnas kunne och nu märckeligen
eftertracktas och länge ähr arbetadt oppå.
Föruthan denne farligheet af Påland ähr här wester oppå
en ny eld i detta åhr itänd emilian Engelandh och Nederlandh,
så att den allaredo märkeligen hafwer angripit alla dessa Nordische
Rijken och hwadh mehra för städer widh Ostersiön ähre
liggiande, så att traffik, negocier och skepsfarten mäckta ähr
antastadh och turberadh; Hwar emoth goda råådh, ehuru dyra
dee ähre, liqwäl sökias och igenom Gudz milde adsistence finnas
och practiceras måste. Men så kommer dedh där till, och
consilierne turberar och förwirrar, så ock till execution forttdrifwer,
att Konungen i Danmarck hafwer för någre fåå åhr
sedan sökt medh dee Herrar Stater af thed föreenade Nederland
att göra en alliance, och medh den samma förlåta och
opphäfwa dedh förbundh, som en godh tijdh emilian Hmes
Kongl. M:tz salige, högtährade käre Herfader och them warit
hafwer, så ock sedan af Kongl. M:t sielf medh dee herrar Stater
ähr A:o 1640 förnyadh och styrckt och till öfwerflödh A:o
1645 uthwidgadh och förbättradh worden; oansedt hwadh H:nes
Kongl. M:t där emoth sagt och afstyrckt hafwer. Föruthan
detta kommer ock där till, att Kongen i Danmarck hafwer så
wida sigh till effect af samma sin alliance inlåtit och favorizerat
Hollenderne, att han dee i Köpenhambn försäkrade Engelsche
kopfardie skeepp icke hafwer på dee Engelsches anfordran
låtit föllia, uthan dem behållit och där medh, må skee medh
willia och oppsåth eller annorledes, giort sigh deelacktig af
samma krigh, och ähr inthed twifwel att sådant alt fiendtligen
skall opptagas och uthtydas af Engelsche Republiquen. Så
blifwer ock nu refereradt och berättadt, att alt sätties och
ställes i Danmarck till ett krigh, så att man williandes eller
owilliandes lärer råka där uthi, hwar utaf icke allenast all
handel och negociation i Ostersiön skall komma att cessera,
uthan ock dedh som wärre ähr, H:nes Kongl. M:t och Sweriges
Chrono sättias under willie, budh och förbudh af Danmarck
och Staterne i Hollandh. Hwar uthur hwadh difficulteter och
orimmelige consequentier föllia skole, dedh kunne uthskåttedh
och alla the nogot förstånd om sakerne hafwa lätteligen dömma
och uthransaka, när man betracktar och wäl öfwerlägger
situationen af alla Kongeriker och Republikerne i Europa, de
-
154
1652.
res mackt och force, deres ingenia och naturlige inclination, så
ock commoditet och incommoditet, och där uthur uthspringande
hopp och wanhopp samt begärligheet sin åstundan att nåå och
erhålla. Hwilked alt icke allenast gifwer oss tillfälle att wäl
besinna Riksens, wårtt käre fäderneslandz interesse, hwart uth
dedh ock slår, uthan twingar oss ock nöden att på all händelse
wara resolveradh emoth sådane olägenheter, hwadh heller
dedh consilio och medh rådh heller medh wapnen måste emothtagas
och afwändas i tijdh, mädan alt ähr i ordre, och icke i
otijdh, sedan occasionerne ähre förbij. Hwarföre ock H:nes
Kongl. M:t oss allernådigst desse anlägne ährenden rätt att
öfwerläggia, betrackta och uthi resolvera, så ock medh skääl
och förmögenheet hiälpa och bijspringa wele, recommenderat
hafwer.
Desse högt importerandhe ährenden ähre af oss underdånigst
och medh högsta devotion anhörde och intagne, såsom
föreskrifwit står och än widlyftigare muntligen ähr förklaradt;
Tacke derföre Kongl. M:t wår allernådigste Drottning för denna
store underrättelse om Riksens tillstånd och hwadh consilier
och desseiner nu emoth oss förehafwes, så ock spörie ödmiukeligen
medh hwadh stor flijt och åhuga H:nes Kongl. M:t
söker Riksens säkerheet och wälfärdh att befordra, fredh och
enigheet, så ock pacta conventa att underhålla, och där nogot
löper där emoth, i tijdh att emothståå och fäderneslandet
att försäkra, och där så omtränger och nogon farligheet ähr
åå färde, att medh tidig resolution taga emoth och afwäria
efter möijeligheet och Gudz milda bijstånd all olycka, skada
och fördärf. Hwarföre så myckit oss till att betänckia och
göra står, hafwe wij saken hooss oss flitigt öfwerlagt, alla omständigheterne
hooss oss betracktat, och ware tankar Kongl. M:t
underdånigst opptäckt och oppenbarat, nämligen: Hwadh Pollnische
wäsendet widkommer, see wij inthed annat än att ehuru
man prastenderar för diverse orsaker skull att söfwa Kongl. M:t
och Rikedh medh spesiose förslag, blåtte och fagre ordh och
annat slikt, accommoderandes sigh dee närwarandes tijderne,
sökiandes beswärligheterne att öfwerwiuna och sedan gåå pä
gambla footstigen, den man altidh fölgt hafwer, efter som man
seer klarligen uthur alle processerne och rådslagen, som hijt in
till förde ähre. Ty finne wij inthed rådeligare än att fullföllia
fredztractaten, som begynt ähr medh Kongen och Polnsche
Chronan, doch medh sådane wilkor, att Regni controversia, som
Bilagor. 155
begynnelsen och complemeutedh af kriget warit hafwer, och
uthan hwilkens äntlige decision ingen stadig fredh wara kan.
blifwer slitin, opphäfwin och casseradh; Och efter som den
andre controversien om Lifland där näst föllier, att Lifland
Sweriges Chrono cederas iure perpetuo, aldenstund den provincien
för Riksens säkerheet och tryggheet skull ingalunda kan
afståås eller afträdas, såsom en förbårg för Chronan på östre
och östersödre sidan. Hwar detta ähr till att nåå genom fredztractater
och wenlig afhandling, då hafwer dedh billigt sine
skääl; Och ähr freden på sådant fall att eftertrackta. Men
skulle thed ock icke ståå till att erhålla på behörligit manei'
och genom fredztractater, då ähr lätteligen att see och dömma,
att hela tractaten inthed annat ähr än civile och politike(l)
discurser, så ock tidzwinning, och ähr rådeligast, att H:s Kongl.
M:t sijr på saken sielf och tiden sampt occasionerne, och dem
nyttiar på makeligste sättedh som skee kan, och där sigh lägenheten
så begifwer, tager tiden och tillfällen i ackt, icke tillåtandes
att blifwa förledd och af fienden öfwerfallin, såsom
man, dy werr, seer och förnimmer att åfta skee plägar.
På den wästre sidan synes för Rikedh en stor storm och
owäder att sammansättias och ihoopwäxa: först af dedh skarpa
och hårda kriget, som ähr serdeles till siös begynt och nu föres
af Engelsche och Nederlandsche Republikerne, och såmpt
draga en och annan medh sigh, såmpt skada Interessenterne i
navigationen wester uth och traffiquerne, fast desse än sökia
ingenthera parthen att incommodera, så att dedh synes wela
draga en och annan, skyllig och oskyllig, medh sigh i fahran
och interessedh. Så kommer ock dedh där till, hwadh heller
dedh skeer medh willie och berådt mood, heller uthan oppsåth.
att Danmarck anten medh willia fattar Nederlandz partie i
kraft aff alliancen, heller kommer där obetänckt och oförseendes
uthi, så att dedh synes lära blifwa af kriget deelaktig och
fördenskull anten i conununion af Nederland mäste uthståå krigsens
fahra och uthslag, eller nödgas att mängia Staternes af
Nederlandz interesse in medh sigh, draga farligheten och effectum
belli in på sigh och kan skee oss, och ehuru dedh löper
in genere aff, sättia sigh i fahra och den undfåå både af fienden
och sin bundzförwanth sielf, efter som alle see sine interessen
i Sundet och hwar söker sitt interesse att taga i tidh i
ackt. När man nu will besinna och wäl öfwerläggia huruledes
alle Kongl. M:tz undersåthere och Sweriges Chronos och dess
156
1652.
underliggiande provinciers inbyggiare mästedels ähre besittne
widh Östersiön och alle hafwa igenom Öresundh och Beltt sin
handell och näring tili siös; Ty ähr icke swårt att afsee och
dömma huru stort interesse Sweriges Chronos inbyggiare på
alla orther hafwa där uthi, att Sundet och Beltt måge blifwa
hållne öppne, olimiteradhe och frije för alle Schwensche skeepp
och wahrur som in- eller uthgåå och föres; Och att inthed hinder
eller afkårttning i nogon måtto där må göras af hwariehanda
orsak, uthan blifwa frij, oturberadhe och oomskorne i alle
måttor. Skulle ock nogot företagas där emoth i Danmarck,
som man fuller märker att där tractas efter af Nederland!),
och befarande ähr att thed consenteras eller iu sees genom finger
i Danmarck, eller kan skee att sielfwa kriget af parterne
drages där hän, då ähr icke till att twifla dedh Kongl. M:t och
fäderneslandet läre williandes och owilliandes råka uthi kriget.
Hwarföre mädan elden så när ähr och så högt lyser, kunne
wij för wäre personer icke annat see heller betrackta oss icke
annat anståå, än näst en innerlig bön och förbön till den högsta
Gudh, fatta till dee medell, som tiana att försäkra fäderneslandet
emoth sådane rådslagh och actualiteter, uthur hwilke
skada, hinder och olägenheter oppwäxa kunne. Hwilke medell
först ståå i wänlige påminnelser hooss en och annan interessent,
men där man märker sådant inthed acktas heller tagas i consideration,
då att gripa till sådane consilier, som kunne hindra
och afwäria desse olägenheter, fast än där oppå krigh och örlig
föllia skole; Och dedh iu förr iu heller, att man icke må
blifwa oförseendes öfwerrumpladh, på thed occasionerne och
commoditeterne icke måge gåås förbij och försummas, så ock
af androm intagas och nyttias till Ricksens och dess trogne
undersåtheres skada och afsaknadh. Hwilked alt att diiudicera
och resolvera Kongl. M:t wår allernådigste Drottning wij underdånigst
tillbetroo, wäl wettandes att H:nes Kongl. M:t efter
sitt höga, af Gudh gifne förstånd bäst kan besinna och medh
dee gode Herrar Ricksens Rådz föregångne communication och
råde resolvera och besluta uthi, efter som saken sådan ähr,
att hon stilla och tyst hållas måste. På hwilked fall wij samptoch
synnerligen icke allenast medh wäre innerlige böner till
Gudh gerna skole consilierne secundera, uthan ock på all händelse,
som trogne undersåthere, så uthi styrckiande och inrådande
hooss flera wåre medhbröder och Ricksens inbyggiare,
som elliest medh wåre ringe medell och förmågo göra efter
Bilagor.
157
ali möijeligheet H:nes Kongl. M:t och Chronan all adsistence,
förskått och bijstånd till sakseus uthföring och fäderneslandzens
förswar. Onskandes af Gudh all lycka och wälsignelse,
skydd och beskärm uthi desse beswärlige och farlige tijder. Att
nu detta sålunda af oss ähr öfwerlagt, belefwadh och gått funnidt,
då hafwe wij till mehra wissheet och bekräftelse detta
medh egne händer underskrifwit. Som skedde uthi Stockholm
den 1 Decembris A:o 1652.
Per Brahe, Gabriel Oxenstierna,
Greffwe till Wissingsbårg. G. t. K. och Wasa.
Axell Oxenstierna. Åke Axelsson. Erich Ryningh.
Jahan Oxenstierna A:son. Knutt Posse. Lars Kagg.
Erich Gyllenstierna. Sevedh Bååt. C. G. Wrangell.
Magnus Gabriel De La Gardie. Axell Lillie.
Åche Hansson Vulfsparre. Herman Flemingh.
Gustavus Adolphus Lewenhaupt. Gustavus Bielke.
Arfued Wirtenberger von Debern. Gustaff Otto Stenbock.
Gustaff Baner. Conradt v. Falkenbergh.
Aff Ridderschapet och Adelen:
Christer Bonde
pro tempore LandtMarskalk.
Karl Måres Leijonhufudh. J. C. De La Gardie.
Gabriel Oxenstiern Gabrielson. Christer Horn. Erick Sparre.
Lars Kruus Jesperson. Knut Kurck. Lars Flemingh.
Gustaff Horn Euertson. Hindrich Horn. Clas Bauer.
Gustaff Posse. Ro: Duglas. Jurgen Paykull. Erick Flemingh.
Georg Ulfsparre Erichson. Per Linnormson Ribbingh.
Gustaf Rosenhane. Otto von Sack. Carli Heinrich Wrede.
Harall Stake. Clas Rålamb. Jesper Krusbiörn.
Nills Tungelll). Th:s Langman. Udde Ödla.
Johan Silfwerstierna '). A. Gyldenklow *). Johan Apalgrehn.
') Desse ledamöter förekomma icke på förteckningen sid. 38, men
uti en Utskottets prot. bifogad conceptlista finnes tillagdt: »HoffCanzlern
med Secreterarne», hvilka »sade sig hafwa order att wara med.»
Tvenne af dem, Winbladh och Håkon Cederqvist, hafva ej underskrifvit
Betänkandet.
158
1652.
Marten AugustiniSohn Leijonsköldh. Erich Rosenhielm.
Sinion Simonson Rosenberg. Joban Graan. Israel Lagerfeldt.
Samuel Kempensköld '). Johan von Weydenhayn.
Hanss Klärch. G. H. Taubenfeldt1). Richardh Clerck.
Johan Stiernhöök 1). Peter Iulius Coijett *). Daniel Behmer.
O. Wallenstedt').
Aff Presterschapet:
Johannes Canuti Lenaeus
Archiep:s Upsaliensis.
Olavus Svenonis Johan Matthias
Ep:s Scarens. Ep:s Str.
Zacharias Lundebergius Ericus Brunnius
Ep:s Wex. Superint. Gothoburg.
Petrus Steuchius Gudmundus Norenius
Superint. Hernös. Vicarius Superint. Carolst.
Andreas Prytz
Ep:s Lincop.
Olavus Laureljus
Ep:s Arosiensis.
Samuel Enander
Superint. Calmar.
Aff Borgerschapet:
Erich Holm
Consul Holmensis.
Johannes Prytz Johannes Salanus Nils Andersson
Civ. Hol. Sec. Civit. Ubsal. Consul. Consul Norcop.
Lars Bromau Benedict. Gustaffsson
Praeses Gothoburgensis. Civit. Calm. Sec:rius.
Bil. N.
Förteckning på öfriga handlingar.
1. Riksdagskallelse. Dat. 31 Juli 1652. Copia.
2. Project till Rikets Ständers Beslut. Odat.
3. Resolution å Adelns Besvär. Dat. 24 Dec. 1652. Original.
Tryckt hos Stiernman, Riksd. och Möt. Besh 2: 1195.
4. Kongl. Bref till Landtmarskalken ang. nyblefne Grefvars
och Friherrars plats på Riddarhuset. Dat. 15 Octob. 1652.
Original. (Den medföljande Förordningen är tryckt i Bil. A.)
') Se noten å föreg. sida.
Bilagor. 159
5. Margreta, RiksRådet Frih. Johan Adler Salvii enkas inbjudning
till Adeln att bevista hennes aflidne mans begrafning.
Dat. 20 Octob. 1652. Original.
6. Hans Stuarts memorial ang. Anders Stuarts giftermål.
Dat. 10 Nov. 1652. Copia.
7. Anders Stuarts förklaring deremot. Dat. 16 Dec. 1652.
Original.
8. Kongl. Bref till Landtmarskalken Frih. Svante Sparre att
låta Majoren Erik Nilsson Drakenberg njuta sin broders,
Ofverstlieutenanten Börge Drakenbergs, plats på Riddarhuset.
Dat. 27 Octob. 1651. Copia.
9. Kongl. Boktryckaren Henrik Keysers förnyade ansökning
(till Landtmarskalken) om understöd till Vapenboken. Dat.
26 Nov. 1652. Original.
10. Densammes d:o (till Adeln) ang. bidrag till Bibelverket.
Dat. 16 Nov. 1652. Original.
11. Rikets Ständers Beslut. Dat. 24 Dec. 1652. Tryckt ex.
1654 Ahrs
PROTOCOL L,
hållit opå Rijkzdagen ij
UPSALA,
sorn war der förskrifwen till den 2 Maij.
Och Ridderskapet hade der sitt Ridderhuus på
COLLEGIO GUSTAVIANO.
162
1654.
Den 6 Maij
blef opå Slottet af Hennes Kongl. Maijitt med wahnlige Ceremonier
authorizerad till LandtMarskalck den walborne Herre
Her Erik Flemmingh till Lajs, Ekeby och Lindoo, President
uthi Riksens BergzCollegio, Landzhöfdinge öfwer Kopparberg,
Näs och Sätergårdz iähner, med Oster- och Westerdalen^.
Den 8 Maij
församblade sigh Ridderskapet och Adeln på Collegio Gustaviano
(hwilket blef till Ridderhuus förordnat och beprydt) och
läte der antekna sine nampn; dhe andre till een deel, som då
icke wore tillstädes, läte sigh anskrifwa på nästföljande dagar,
som her etfter finnes wara annoterat. (Se Bil. A.)
Omsider hade Iler Landtmarskalken sitt taal till Ridderskapet,
och giorde wetterligit huru som Kongl. Maij:tt har nådigst
behagat att tilltroo honom LandtMarskalcks Embethet:
Och såsom han gärna bär det gode förtroende till Ridderskapet
och Adeln, att dhe mötha honom ij samme sigh betrodde
Embethe med den discretion, som dhe för detta emot andre ij
sådan occasion öfwa pläga; försäkrar ock han dem der emot,
att han, som en redelig Riddersman, inthet will försuma af det
devoir, der med han Ridderskapet är förobligerat; sökiandes
uthi alt Kongl. Maij:tz och Fäderneslandzens wälfärdh, gagn och
bästa; der till han ock wäl weet, att dhe alle af Ridderståndet
äre med honom gärna inclinerade; förmedelst också alles deres
gode MedRådh kan sådant wärck genom Gudz tilihielp winna
sin önskelige framgångh.
För det andra så påminthe H. Landtmarskalken dem, att
dhe skulle hålla sigh ij beredskap till att mötha H. Kongl.
Högheet, som oförtöfwa wore förwäntandes hijt; och will H:es
Maij:tt sielf ij egen persoon honom också rijdandes undfägna.
Sidst admonerade H. Landtmarskalken Ridderskapet, att
dhe flijtigt wille sigh inställa på Ridderhuuset, låtandes altidh
achta på hwad som på dören blefwe anslagit: dhe der sigh absentera,
måste wara förtänkte att falla ij bother.
Maj
163
wore alle Ständerne ij beredskap att gå opp på Slottet och der
undfå H:es Kongl. Maij:tz Proposition, såsom dagen tillförenne
der om war omslagit: Och mädan Ridderskapet förwänte på
Ridderhuuset effter ordre, när dhe skulle gå opp, lät H. [Landt-]
Marskalken ij medier tidh Ridderskapet wetha huru såsom
Kongl. Maij:t har beneficerat någre af Ridderskapet, både innom
och uthom Rådet, med Frijherre dignitet, hwilke nu kunde
ordenteligen immatriculeras: Lät der hoos opläsa ett Kongl.
Maij:tz bref (jfr sista Bil.), deruthi förmält war, hurulunda dhe
skulle taga på Ridderhuuset sine Säthen och Rumm; nembl.
dhe af RijkzRådh först, der effter Landtmarskalken II. Erik
Flemming med sine Bröder, och dhe andre sedan effter sine
Brefs datum.
Desse effterskrefne blefwe då immatriculerade:
Her Åke Hansson Ulfsparre, R.Rådh.
H. Lorentz Lind, R.Rådh.
H. Erik Flemmingh, LandtMarskalck.
H. Pär Ribbingh.
H. Jahan Wrangel.
H. Erik Kruuse
1653 d. 8 Jan.
[H.] Antonius v. Steinbergh  1653 d. 18 Junij
H. Casper Otto Sperling
1653 d. 8 Jul.
H. Carl Wredhe
1653 d. 18 Aug.
H. Reinholt Live
1653 d. 24 Sept.
H. Jahan och H. Fabian Berndes 1654 d. 18 Feb.
H. Harald Stake  1654 d. 4 Apr.
Sedan deres nampn wore opläsne, kunnigade(!) H. Landtmarskalken
för Ridderskapet, så på sine som alles deres wägna,
den underdånige trooheet emot Kongl. Maij:tt, som dhe
allesamman gärna, emot undfången dignitet, göra sigh skyldige
till; såsom dhe alle, som ährlige Cavalieri, altid wele sträfwa
effter det som dygden af dem fordrar; der till han både sigh
och alle dem andre af Gudh önskade lycka och wälsignelse.
Sedan blef Catalogus prsesentium oppläsin: Och Mons:r Fri
sendorff,
som inthet war här naturalizerad, wille doch förträda
sin Swärfars, Thomas Gerfeldts ställe, honom blef förwägrat
att bijwista deres Samqwämber, effter RidderhuusOrdningz klare
lydelse.
I
Brefwens
datum.
164
1654.
Straxt der effter kora en Cavalier, uthskickad af Grefwe
Gabriel, RijkzHofmästarn, låtandes H. Landtmarskalken förnimma,
att H:es Maij:tt war då tillredz att blifwa opwachtad
af Ridderskapet, som medh dhe andre Ständerne hade då att
förwänta Kongl. Maij:tz proposition opå RijkzSaalen.
Sedan gick H. Landtmarskalken med Ridderskapet opp på
Slottet ij H:es M:tz Förmak, och ginge sedan för Kongl. Maijrtt
inn ij Rijkzsaalen.
I RijkzSaalen taalte H:es Kongl. M:tt sielf till Ständerne,
med efterföljande meningh:
Ordsakerne hwarföre Rijkzens Ständer på denne tidh äre
här sammankallade, kunne fuller af mångom tagas för undersame,
effter dhe flyta och härkomma af ett owanligit och ett
så rart sujet, som ij weridén någen sin wara kan. Men såsom
iagh för detta har tijdigt der till beredt Ständernes tankar; och
dhe, seendes med hwad åhåga iag har efftertrachtat att lemna
Regementet effter migh ij säkerheet, hafwa inigh så wida gåt
tillhanda, att iagh med deres gode ja och samtycke har nåt
det desiderii fullbordan, som iagh allreda längesedan fattat hafwer:
Söker fördenskull nu att fullgöra samme min fattade
dessein och opdraga min Frände Rijkzens Regering, men teegat
altid här till dhe orsaaker, som mig der till hafwe kunna
beweekt. Och såsom Rijksens Ständer hafwe för detta funnit
min Frändes persoon nogsampt capabel till Rijkzens Regering,
effter dhe, beweekte af dhe gode qualiteter der med han är
begåfwat, hafwe honom uthkorat till Rijkzens ArfFurste, synes
icke mycket wara ij sielfwe saaken som kan hindra, allenast
är mäst om tidhen att göra, att der med icke förlänge
dröijas måtte; ty hwad acceptation wedkommer, så är der om
allreda Ständerne emellan aftalt och consenterat, och på min
sijda kan min fattade resolution genom ingen tingh låta sigh
förandra. lagh har ock der hoos stor orsaak att seija, det
iagh ij dhe Tije åhr, som iag har halft den ährau och lyckan
att regera, altid har spordt och förnummit mine undersåthers
store troheet emot migh, och till alt annat altid redebogne, der
dhe haa seet deres skyldigheet någet af dem fordrat; och der
iag ij dhe 10 åhr har kunnat någet giort till deres contentement,
wore det allena som iag begärer för en recompence, mädan
all min dessein har i medier tidh warit till alles deres
wälståndh. Alt detta warde nu Rijkzens Ständer af sielfwe
propositionen widare intagandes, den dhe sigh emellan wille wäl
Maj.
165
öfwerläggia och sedan med det första meddeela der öfwer deres
gode meningh och betänkiande. lagh önskar af Gudh wälsignelse
till detta wärket, att det till Gudz ähra och Rijkzens
nytta måtte wäl blifwa uthrättat.
Der effter läste HofCantzlern Nils Tungel opp Propositionen
(se Bil. B.); der opå swarade Her Landtmarskalken, som
här effterföljer ij summewijs:
Stormechtigste, allernådigste Drottning.
Såsom K. M:tt hafwer allernådigst hafft ij behagh att sammankalla
Rijkzens Ständer, så hafwa dhe, effter deres underdånige
skyldigheet, gärna sådan K. M:tz nådige willje och betalning
effterkommit. Och ij synnerheet frögda dhe af Ridderskapet
sigh mycket öfwer Kongl. Maij:tz försichtige och lyckelige
Regementhe: tacke ock den gode Gudh, som så högt har
det wälsignat och wårt käre fäderneslandh för store och skräckelige
landzplågor befrijat; och att Gudh, förmedelst Kongl.
Maij:tz wakande omsorgh, har wårt käre fäderneslandh alt her
till erhollit wed en Christelig Religion; förunndt oss der hoos
een önskelig fredh och rolighet: Lagh och rätt blifwer befrämiat:
gode och hälsosame Orduinger äre till Rijkzens merkelige nytta
önskeligen inrättade; Så att wår högste önskan nu wore, att
wij måtte haa fåt länge lefwa under samme Kongl. Maij:tz rolige
och försichtige Regeringh. Men mädan K. M:tt genom opläsne
proposition har samptlige Stenderne allernådigst welat
optäckia sin fattade meningh om dess förandringh, så är fuller
ingen af Kongl. Maij:tz trogne undersåther, som det icke går
när till hierta, och alle gärna önskat att K. M:t wed samme
Regements börda icke hade wordet förtröttad. Och effter sielfwe
proposition är af stor och merkelig wichtigheet, begäre Ridderskapet
och Adeln underdånigst, det Kongl. Maij:tt ij nåder
tächtes dem samme proposition låta öfwerantwarda, der opå dhe
sedan ij allerstörste underdånigheet sitt betänkiande wele allerödmiukeligst
följa låta, såsom dhe af Ridderskapet och Adeln
altidh äre och förblifwe etc. Kongl. Maij:tz allerunderdånigste etc.
Sedan talte ErkeBispen Doctor Lenaeus:
Som K. M:tt hugnar sigh öfwer Ständernes wälståndh, att
dhe med god wälmåga äre här sammankomne, så önske ock
dhe af Prästerskapet det Kongl. Maij:tt så länge öfwer dem
och Rijket regera wille, till dess döden giorde der ij en för
-
166
1654.
andringh, och att Kongl. M:tt ij medier tidh med god hälssa
och wälmåga blefwe wälsignat.
Sade sedan, att dhe af sielfwe proposition hafwa intaget
hwarföre dhe äre sammankallade, och effter saaken wore af
stor wichtigheet, wille thidh till att sigh der öfwer betänkia.
Tackade Gudh för fredh och roligheet, och önskade till denne
Rijkzdags handel Gudz wälsignelse.
Borgmästarn ij Stocholm, Hans Hansson
sade huru Borgerskapet hafwer sig instält effter K. M:tz betalning:
glädja sigh öfwer K. M:tz hälssa och wälmåga, den dhe
önske blifwa länge beständig: tackar Gudh som har bewarat
wårt fädernesland för den befarande pestilentieu, och att dhe
alle med hälssan kunne träda tillhopa och sij deres nådige
Drottning ij gott wälståndh: glädia sigh öfwer fredh och roligheet:
wela taga K. M:tz proposition underdånigst ij betänkande
etc.
Bonden:
Tackar Gudh för K. M:tz gode hälssa, och att dhe under
K. M:tz Regemente niutha fredh och roligheet: Tackar ock
K. M:tt som dem, eenfaldigt folck, optäcker sin meningh om
Regementhet: Och der dhe med ödmiuk bön icke skulle winna
, »tt K. M:tt yttermehr sigh wille antaga Rijkzens Regeringh,
bedia dhe K. M:tt att hon wille wara dem behielpelig åter till
en god Rijkzens Herre och fader, som den fattige Almogen
kunde haa att klaga sigh före. Det öfrige uthi een så högh
saak hemställe dhe till Rijkzens Radh och deres Siälesörjare
af Prästerskapet, att dhe, som med högre förstånd äre begåfwade,
wille sådant ij bäste måtta öfwerläggia. Sade att Almogen
är bered att tiena sin höge Öfwerheet icke allenast med
all sin förmögenheet, uthan, när så behöfwes, med deres lijf
och blodh.
Der effter toge dhe H. M:t ij hand, och Ridderskapet gick
sädan för K. M:t ij Förmaket, och sedan uthi ordningh åter
neder på Ridderhuuset.
När dhe nu wore kompne pä Ridderhuuset igen, sade H.
Landtmarskalken huru att dhe nu nogsampt haa förståt K. M:tz
meningh wara, att skilja sigh wedh Regementet; och att det
gior, uthan all twifwel, allom ondt, som skulle heller haa önskat
Kongl. M:tz långlige och stadigt warande Regementhe.
Maj. 167
Förehölt sedan Ridderskapet och Adeln, att wed närwarande
höge handel wore desse try tingh förnämbligst att taga ij acht:
1) H. Kongl. Maij:tz wälfärdh som afträder. 2) Den tillkommande
Regentens wälståndh. 3) Alle undersåthernes wälfärdh:
och ij ett och annat ansee det, som fäderneslandet är nyttigt
och swarligit för wår posteritet; förmaante dem sähn till flijtigheet
att komma tillstädes.
Den 12 Maij
intoges ij Ridderhuuset De La Chapelle, fyre Brödher, nembl:
Julius, Carl, Jahan, Gustaf.
Der effter angaf sigh Michel Cronenstierna, gifwandes före
att 1647, då Cronstiernewapnet kom inn på Ridderhuuset, så
war det han som lät upslå det: Men detta war som giorde
dubium, att Michel Cronstierna och hans Bror, Hindrik Cronstierna
(som nu är Frijherre giord) haa hwardera sitt bref;
och effter brefwen eller Copierne icke wore nu förhanden, kunde
man inthet wetha wist, om begge Bröderna sigh kunne tillägna
det säthet JV£. 289. Men effter Michel Cronstierna haa
låtit opsettia wapnet etc. som GeneralMaijor Koskull med honom
wiste att wettna, effterläts honom för denne tidh och till
widare ransakningh att förträda sitt Säthe.
Der hoos anmälte sigh ock Anders Biörnfeldt, som nu ij
långh tidh har warit ij Cronans tienst och absens blifwit lijkwäl
här intagen och inskrifwen; blef så her med confirmerad.
Sedan H. Landtmarskalken hade låtet oppläsa K. Maij:tz
öfwerlefrerade Proposition, föredrogh H. Landtmarskalken för
samptlige Ridderskapet, huru att, jempte Curialia, twenne tingh
wore der uthi förnämbligst att considerera: 1) Det H. Kongl.
Maij:tt will afträda Regementhet och ij sitt ställe förordna H.
Kongl. Högheet. 2) Om H. Maij:tz underhåld der effter.
H. Landtmarskalken begärde att dhe wille taga det första
ij betänkiande, hwad der till bäst swaras kunde: wethandes alle
att det gör allom ondt det H. Maij:tt, under hwilkens Regementhe
dhe länge, roligt och så wäl här till lefwat hafwe, sin
Chrono och Scepter afläggia will: men effter Kongl. Maij:tt är
till sådan resolution, utan all twifwel, genom Gudz synnerlige
ingifwelse, worden disponerat förmedelst dhe skiäl, som K. M:tt
allena kunne wara bekante, är af nöden att alle ij hwar sin
Classe, effter wahnligit wijs, låta saaken komma till betänkiande
och bäste swar och uthslagh.
168
1654.
Och ehuru att någre holle rådligst och bäst, att raan först
sökte conference med Rådet och dhe andre Ständerne, förr än
man definitive någet der örn besluthe, wore andre der emot,
som meente att man först någet här slutha skulle, att man
måtte wetha, när som så frågades, hvvad Ridderskapets meningh
kunde wara.
När som det här om discurrerades, kom bodh ifrå R.Rådh,
som begärde att någre af hwar Classe wille komma opp till
dem; Och wore fuller någre som holle det så före, att man
först skulle någorlunda wetha Ridderskapets meningh, att man
der inför Rådet, om icke sa definitive, doch ij discursewijs hade
att låta förstå hwad Ridderskapet kunde her om mena:
Men H. Landtmarskalken tykte bäst wara, att innehålla med
resolution ij saken för denne gångh, och att onödigt wore nu
ij någen måtta och så hastigt att uthlåta sigh, hälst effter Rådet
nu söker Ridderskapet; och att annorledes wore beskaffat,
om Ridderskapet begärde conferentz med Rådet, då dhe uthan
all twifwel skulle wara betänkte om sin meningh först: Desse
blefwe fördenskull uthwalde att gå opp till Rådet:
1 Cl. G. Gustaf Oxenstierna
H. Jahan Gyllenstierna
H. Lars Cruus.
2 Cl. Jöran Sparre.
3 Cl. Lorentz Creutz
Claes Rhålamb
Anders Koskull.
Sedan dhe komme tillbakars ifrå Rådet, kunnigade Landtmarskalken
Ridderskapet hwad som war passeradt: huru som
H. Landtmarskalken först gaf hoos Rijkzens Rådh att förstå,
det Ridderskapet war sinnad att af sigh sielf besökia deres
Exellentier, men här till inthet ännu kunnat halft tidh att öfwerläggia
een så important saak; Ridderskapet bära till Rådet
det gode förtroende, att dhe, som tillijka med dem uthi ett äre
interesserade, warda sådan conferentz till bästa optagandes;
tackade deres Excelktier, som haa bewijst dem denne ähran.
R.Cantzlern swarade, att som dhe alle seglade på ett skepp,
böre alle hafwa der om god omsorgh; och rådde der till, att
een af hwar Classe reeste till Stocholm och uthtoge uhr acterne
dhe saker, som på närwarande tidh kunde wara af nöden, der
opå H. Excelhtz een specification gifwa wille; och hwad som
på bem:te memorial wore att uthtaga, kunde dhe af Classerne
Maj.
169
deputerade med någre af Rijkzens Rådh, som ij Stocholm äre,
der förrätta. Der till uthwaldes af Classerne desse:
1 Cl. H. Gustaf Kurk.
2 Cl. Jöran Sparre.
3 Cl. Simon Rosenbergh
Israel Lagerfeldt.
Den 16 Maij, sorn war 3:die dagh Pingzdagh, församblade
sigh Ridderskapet och Adeln wed Ridderhuuset till häst, att
mötha Hans Kongl. Högheet, som samme dagh inkom, med sådant
Intågh, som finnes sub Bil. C.
Den 18 Maij
förmaautes af H. Landtmarskalken, att dhe som inthet wore
kompne till deres laga åhr, skulle absentera sigh ifrå Ridderhuuset
och inthet bijwista discurserne: Hade der hoos förma
ningh
till dem, att dhe her effter flitigt wille komma tillstädes
uthi rättan tidh; och dhe som inthet komme när klockan wore
otta, måste tänkia att komma på bother, sä wäl som dhe som
sigh alldeles absentera. Sade ytterinehr, att H:es Maij:tt misshagade
sådan försumelse, och wille inthet att någen uhrsächt
af andre bestälningar skulle accepteras, föruthan deres ij Cantzlij;
men andre Hoftienster inthet.
Sedan lät H. Landtmarskalken Ridderskapet wetha, det
H:es Maij:t will haa ett uthskåt opp till sigh; begärde att
dhe wille wäija någre der till: Och dhe samme kunde ock följa
H. Landtmarskalken till H. K. Högheet till gratulation. Och
i medier tidh att sådant förrättades, begärde Landtmarskalken
att dhe sigh emellan wille conferera om det som wore att betänkia
om förste puncten.
Desse blefwe nämbde till uthskåt:
1 Cl. G. Gustaf Oxenstierna
H. Jahan Gyllenstierna
H. Gustaf Kurk
H. Duglas
H. Erik Kruuse.
2 Cl. H. Christopher Torstensson
Pär Lillja
H. Jöran Sparre.
3 Cl. Lorentz Creutz
Claes Rhålamb
170
1654.
Anders Koskull
Anders Gyllenklow
Israel Lagerfeldt.
Sedan dhe komme tillbaka på Ridderhuuset, sade H. Landtmarskalken
att H. Maij:tz willje wore, att dhe skulle fortfara
med deres Swar till propositionen, ingalunda der med dröijandes,
på det att andre solenniteter måtte ock winna sin fortgångh:
wille ock H. Maij:tt att Ridderskapets privilegier skulle
wara här innan otta dagars förlopp.
Der hoos lät Landtmarskalken Ridderskapet ock wetha,
huru som dhe af uthskåtet med honom äre hoos H. K. Högheet
med synnerlig gunst wordne fägnade; och att när Landtmarskalken
gratulerade H. K. Högheetz lyckelige ankompst, med
flijtig begäran, det H. K. Högheet wille wara Ridderskapet med
all gunst bewågen, tesmoignerade H. K. Högheet med långt
taal sin serdeles affection både till fäderneslandzens wälfärdh
och till Ridder-Ståndet, försäkrandes dem om sin wälwilligheet
uthi alt det som länder det Ståndet till ähra och wälmacht.
In summa: H. K. Högheet optogh det så, att Ridderskapet
har stor orsaak med ödmiukheet sådant ihugkomma.
Der effter opplästes dhe sidste puncter ij proposition, gåendes
Curialia förbij, och begärte Landtmarskalken att Classerne
wille sin emellan discurrera och gifwa der om deres betänkande.
3:tiae Classis votum sades fram af Landzhöfdingen Lorentz
Creutz; nemblig wara svårt att definitive resolvera der uthi;
funnit in tertia Classe för gott göra ett utskåt och comtnunicera
först med Rijkzens Rådh, om det skulle wara rådsampt
att ansökia hoos H. K. Maij:tt det hon inthet willa förtröttas
wed Regementet, uthan som H. Maij:tt till heele werldens förundran
har det här till fört, nådigst ock her effter der wred
continuera täktes; och der Rijkzens Rådh funne sådant gott.
kunde Ridderskapet sedan tillijka med dhe andre Stenderne
eenhälligt med boön der om hoos II. Maijitt anhålla.
Och då H. Landtmarskalken frågade dem, oin dhe alle
wore af samme meningh? Swarades af dem ja.
H. Jöran Sparre sade att secunda Classis wore af samme
meningh, det man skulle sökia Rijkzens Rådh lier om.
Gref Gustaf Oxenstierna sade att dhe ij prima Classe wore
ock af den mening, att man skulle genom ett uthskåt till R.
Rådh förnimma om det wore rådsampt att man skulle anmoda
Maj. 171
Kongl. Maijrtt om yttermehr continuation wed Regementhet:
der effter kunde man hafva communication med dhe andre
Stenderne, och så med dem göra ett, och tillijka om sådant
anhålla.
Blef altså beslutit, att det utskåtet, som her tillförenne war
förmält, skulle följa H. Landtmarskalken till Rådet: Och som
dhe wore till redz att gåå, kom budli ifrå Prästerskapet, dhe
der begärde på samtlige Prästerskapets wägna audientz hoos
Ridderskapet.
H. Landtmarskalken frågade hwad man skulle gifwa dem
till swar; om man skulle uhrsächta sigh till een annan tidh.
effter dhe än icke haa fåt stort öfwerläggia saken, eller om
man skulle låta dem komma inn. Holts rådsampt, att man inthet
skulle låta dem med oförrättat ährende gå sin koos, uthan
H. Landtmarskalken sende Rhålamb och Lagerfeldt uth att
hempta dem inn, som wore:
Doctor Eskili, Biskop ij Åboo.
Magister Petrus Stöök, Superintendens ij Herrnsandh.
H. Olof, Prrnp. och Kyrkeheerde ij Lenna ij Roslagen.
Doctor Eskili förde ordet, hälssade Ridderskapet opå samptlige
Prästerskapets wägna på det flijtigste; och låta dhe Ridderskapet
förnimma, huru att dhe i går blefwe af H. Maij:tt
opkallade, då H. Maij:tt befalte dem hasta med Swaret, både
för det gemene bästa skull som för deres egen privat nytta,
att dhe deste förr kunde komma till att reesa her ifrå och till
sitt. Och ehuru att dhe brukade alle dhe argument dhe kunde,
att persuadera K. Maij:tt till continuera wed Regementhe.
lijkwel wrunne dhe der med inthet, uthan blef dem till swar det
som ij proposition finnes förmält. Altså emädan dhe måste sigh
der opå resolvera, sökia dhe, som wanligit haa warit, att hafwa
communication med Ridderståndet och begära der uthinnan
Ridderskapets gode rådh.
H. Landtmarskalken tackade, att dhe det gode förtroende
bära till Ridderskapet; sade yttermehr tidhen hafva her till
warit dem för kort och dhe eliest med annat behindrade, att
dhe her till icke haa synnerlig kunnat resolvera ij saken; wela
sådant gärna hafva med Prästerskapet communicerat, när dhe
det haa någet öfwerlagt, och ij mårgon hafwTa sine uthskickade
till dem. Pro conclusione contesterade han Ridderskapets benägenheet
emot samptlige Prästerskapet.
172
1654.
Der opå gick uthskåttet opp till Rådet, sädan dhe haa
sigh genom een Cavalier låtet anmäla.
Då dhe komme neder igen, sade H. Landtmarskalken att
han på Ridderskapets wägna har på det tienstligste tackat Rådet,
att deres Excelhtier förunna dem communication, der om
Ridderskapet flijtigt begära att få continuera: frågade der boos
Rådet, om dhe funne rådsampt och nödigt att man skulle ansökia
H. Maij:tt att blifwa wed Regementhe, effter H. K. Högheet
nu allreda wore inkommen: der till swarades af deres
Excelhtier, att ehuru det förr wore af dem allreda giort, och
att man wäl seer att der med är ingen förandringh, likwäl
wore det sorn en höfligheet att man det giorde; och wore allenast
desse twenne att göra: Bedia och recommendera. Med
bönen anhålla, att K.. Maij:tt wille blifwa wed Regementhe;
och der sådant alldeles blifwer uthslaget, underdånigst recommendera
H. M:tt bådhe fäderneslandzens wälfärdh och wårt
Ståndh. Begärde fördenskull H. Landtmarskalken att dhe ij
hwar Classe wille uthwälja dem som dhe wela haa till uthskåt.
H. Jah. Gyllenstierna föll någet emot, såsom skulle det
icke wara så tienligit att anmoda H. Maij:tt der om, efter dhe
nyligst tillförenne hade warit oppe hoos H. Maij:tt och hon
befalt dem skynda ij saken, och Ridderskapet då inthet tält
der om: eliest wore H. K. Högheet allreda inkommen etc. Men
dhe andre holle der med, att det skedde, och wore det för deni
een höfligheet och tacksamheet mot H. Maij:tt.
H. Landtmarskalken begärde att dhe wille votera, effter
dhe inthet komma alla öfwer eens: och tyktes honom att pä
det sättet ginge man per gradus och ordenteligt wijs.
3:tia; Classis votum sade Lorentz Creutz wara, att effter
Prästerskapet haa warit här, skulle man låta twå gå till Erkebispen
och låta deni wetha sådant, och icke deste mindre göra
det wij haa slutit.
H. Landtmarskalken: Man måtte achta den processen dhe
haa hållit; effter dhe haa der om anhållit hoos H. M:tt oss
owethandes (som dhe nu sielfwe bekände), så må ock wij göra
det samme; ty det wij sökia, det haa dhe allreda giort.
Lorentz Creutz sade det wara sket af deni ij discursewijs,
och H. M:tz taal hafwa gifwit dem anledning der till. Och effter
det inthet är af någen consequence, som Ridderskapet prasjudicerar,
tiänte det att erhålla med dem wänskap: och der dhe
icke wore ihoopa, kunde man skicka ij Erkebispens huus.
Maj.
173
H. Landtmarskalken: Sådant böra skee in loco publico,
och icke ij hans huus. H. Landtmarskalken skickade sedan att
förnimma om Prästerskapet än wore tillhopa: Men effter dhe
wore allreda åthskilde, voterade ytterligare 2:da Classis att dheras
resolution wore bäst han i dagh ginge fort med uthskåttet
till H. Maij:t, och wed samme meningh war ock l:a Classis;
derföre måtte 3:tia Classis gå dem tillhanda.
Desse wore nämbde till uthskåt:
1 Cl. H. Hindrich Horn, i G. Horns ställe.
H. Erik Sparre
H. Lars Cruuse
H. Carl Soop
H. Gustaf Horn
H. General Paikull.
2 Cl. H. Christopher Torstensson
Pär Lillja
Ulf Bonde.
3 Cl. Welam Philp
Frantz Cruusbiörn
Jahan Galle
Matthias Kagge
Peter Coijet
Udde Odela.
Desse skulle komma tillhopa på Ridderhuuset klockan tu
efter middagen och gåå så med H. Landtmarskalken opp.
Der effter läste Israel Lagerfeldt opp det memorial H.
Excelktz RijkzCantzlern honom har öfwergifwit på dhe saker,
som uthtagas skulle ij Stocholm uhr Ridderhuus acterne, som
för denne tidhen wore nödige, och wore på ett Memorial anteknade,
som fölgde med Acterna.
Den 19 Maij.
H. Landtmarskalken lät först Ridderskapet wetha, att det
uthskått, som war dagen tillförrenne, effter deres aftaal, hoos
H. Maij:tt, kunne widare sielfwe wetta dem berätta med hwad
alfwar man hafwer arbetat hoos H. M:tt till att disponera hennes
sinne att widare blifwa wed Regementhe, och om inge medel
ij weridén wore att finna, som der till förhiälpa kunde; der
hoos med månge ödmiuke ord har ock H. Landtmarskalken contesterat
Ridderskapets underdånige hörsamheet uthi alt det som
174
1654.
Kongl. Maij:tt wore till nådigt behagh, allenast måtte dhe,
med flere Rijkzens Ständer, niutha den ähran och lefwa under
K. Maij:tz lyckelige Regeringh.
Der emot tackade K. M:tt dem för deres fattade tankar
emot henne, men så wore doch den resolution så hårt fäst hoos
H. Maij:tt, att den inthet stöde att ändra.
H. Landtmarskalken brukade widare dhe motiver, som wore
att optänkia; Bad K. Maij:tt allerunderdånigst, det K. M:tt icke
wille optaga det såsom någre curialia, uthan nådigst ansee deres
underdånige och flijtige begäran; och såsom K. Maij:tt alt
här till högförsichteligen hafwer regerat, der igenom fäderneslandet
är merkeligen förmehrat och alle Ståndli ij ett önskeligit
esse; serdeles Ridderstäudet icke förminskat, uthan så tilltaget,
att dhe hög orsaak hafwa med allerstörsta underdånigheet sådant
ihugkomma; är fördenskull deres ödmiukeste boön och begäran,
det K. Maij:tt widare under Regements bördan framhärda
wille, eflter alle Stånd under K. M:tz Regeringh sigh så wäl
befinna etc.
H. Kongl. Maij:tt togh sådant opp med stor nåde, förklarandes
sigh med dhe ordh, som man hade hög orsaak att wara
■ommoverad uthaf: Sade yttermehr, att som det wore icke att
gä ifra den resolution H. Maij:tt har fattat, uthan der med wara
nu så widt kommet, att ingen återwändning wore mehr att förwänta,
så giorde H. Maij:tt oss försäkrad, att H. Maij:tt öfwerlefrerar
Regementhet till een sådan Furste, som det äfwen så
wäl som Hon och kan skee (sade H. Maij:tt) bätre det förestå
kan.
Då H. Landtmarskalken sågh inthet annat wara att förwänta
till swar, uthan måste låta der wed beroo, badh Her
Landtmarskalken H. Maij:tt att såsom Ridderskapet, så wed
denne som deres Förfäders tidh, altidh haa på det underdånigste
tiänt Kongl. Maij:tt och dhe framfarne Rijkzens Konungar,
Kongl. Maij:tt wille låta Ridderskapet wara sigh i bäste måttan
recommenderat och nådigst der tili hielpa, att deres Ståndli
måtte altid blifwa wed deres wälfångne privilegier och rättigheeter
conserverat.
Der till swarade H. Maij:tt och contesterade inför Gudli,
att hon inthet skulle qvittera Regementet förr, än alt skulle
wara slutit och förrättat till deres gode contentament. In summa:
K. Maij:tt comporterade sigh mot oss med den nådh, som
Hennes undersåther högst kunde hafwa att önska.
Maj.
175
H. Landtmarskalken sade widare till Ridderskapet: Och
mädan wij nu haa etfterkommit alt det som hoos oss har warit
att göra, och sådan K. M:tz fattade resolution står inthet
att undanböja, är fördenskul af nöden, att wij efftertänkia sätt
och medel huru wij kunne komma ij saaken till ett gott uthslagh:
badh deni see till huru den förste puncten, om abdication,
kunde bäst resolverat blifwa.
H. Lars Kruuse sade wara sagt att man skulle tala med
Rådet.
H. Landtmarskalken: Wara af nöden att först här talas
wed hwad man skulle tala wed Rådet, att der man blefwe åtspord
om wår mening, wij någet kunde hafwa att swara: och
uthi alt taga ij acht fäderneslandzens säkerheet, H. Maij:tz solli
afträder, så wäl sorn Kongl. Högheets wälfärdh, sorn antager
Regementhet.
EfFter någre förde discurser, påminte H. Landtmarskalken
att dhe i går talte om ett uthskåt till Prästerskapet, bad fördenskull
dhe wille wäija een af hwar Classe; som wore desse:
1 Cl. H. Bengt Horn.
2 Cl. H. Christopher Torstensson.
3 Cl. H. Jahan Stiernhöök.
H. Landtmarskalken sade sedan för Ridderskapet, att deres
wärf och commission wore 1) att gratulera dem deres wälstånd,
att dhe med god helssa äre sammankomne; och önska
dem ij deres andelige tienster all wälsignelse af Gudh. 2) låta
dem wetha att Ridderskapet i går ansökte H. M:tt och giorde
sitt möijeligste att öfwertala H. Mät att blifwa wed Regementhe;
men huru att H. M:tz fattade resolution icke war att ändra,
uthan twifwel genom Gudz disposition och willje. 3) att
H. Maij:tt försäkrade oss om H. K. Högheets gode comportement
emot alle Rijkzens Ständer. 4) tacka dem för det att dhe
wela haa godh correspondentz med oss. 5) Ridderskapet wara
willigt att haa communication med dem, att dhe tillijka måtte
arbetha ij ett skepp, till hele fäderneslandzens wälfärdh. 6) att
Ridderskapet inthet än har någet resolverat der uthi, uthan så
snart det skeer, skulle det med dem blifwa communicerat.
Medan detta förrättades hoos Prästerskapet, kom man åter
på taal, om man icke skulle låta Rådet wetha att Ridderskapet
haa tält med H. Maij:tt.
H. Landtmarskalken sade det wara gott, men man måste
först wetha någet att swara, när wij blifwa der tillfrågade,
176
1654.
huru wij wela gripa det ann. Begärde att Classerne wille votera
der om.
3:tiae Classis votum sade Claes Rhålamb wara, att efter
H. M:tt inthet står mehr att öfwertala, skulle man förfråga sigh
hoos R.Rådh de modo: Om icke det borde skee skrifftelig, och
såsom H. M:tt då renuntierade all den pretension och rättigheet
hon hafwer till Sweriges Crona, så måtte ock Stenderne
lösas ifrå den Eedh, der med dhe sigh till H. M:tt bebundit
hafwa. Sedan att K. M:tt wille recommendera deras Ståndh
hoos H. K. Högheet.
För 2:da Classe talte Pär Lilja, sade ock att man skulle
communicera med Rådet huru saken skulle wela warda gripen
ann.
l:a Classis holt före att man icke nu stort skulle tala om
sielfwe modo, uthan det skulle wäl sedan gifwa sigh.
H. Jah. Gyllenstierna: Om modo få wij wetha af den
communication H. M:tt lofwade oss i går, uthi någre puncter
författad, såsom ock af dhe saaker wij wänta ifra Stockholm:
Om man icke nu skulle tala om det skall beiakas simpliciter
till abdication, eller negeras? Det synes att wij kunne hwarken
styrkiat, rådat, gillat eller neekat.
H. Landtmarskalken sade inthet wara stort, som differerar
mellan Classernes vota. Och som dhe wore in fervore discursus,
komme dhe tillbaka sorn haa warit hoos Prästerskapet.
H. Bengt Horn sade det swar han fick på sitt taal hoos
Prästerskapet: Att dhe tackade för den ähra som Ridderskapet
haa bewijst dem, bedia om ytterligare continuation ij samme
gunst: proposition belangande, så skulle fuller deres swar
wara mästedeels färdigt, och arbetha fort der på; så snart dhe
det hafwa sluthit, skulle dhe sådant communicera med Ridderskapet.
Contesterade der hoos deres wällwillige alfection emot
Ridderskapet, begärandes att dhe dem med all gunst wille wara
bewågne.
EAfter R.Rådh war då hoos H. Kongl. Högheet, blef Bengt
Trafwenfeldt befalat, att han skulle achta på när dhe komme
der ifrå, och låta mäla an om Rådet wore så lägligit, att ett
uthskått finge gå opp till conferentz med deres Excelktier.
Der effter komme dhe åter på förre discursus; Anders
Gyllenklow meente, att alt borde ij een sådan saak refereras
till R.Rådh.
H. Landtmarskalken gillade wäl att man således sökte
Maj.
177
Rijkzens Radh, som Ridderskapets Förmän och mediatorer mellan
Konungen och oss. Men lijkwel måtte wij wara betänkte,
om dhe fråga oss liwad wår , mening är. Och som wij äre ett
corpus, måtte wij ock låta sij att wij bestå af oss sielfwe:
Icke så att wij nu beslutha någet om modo, uthan der på afwänta
wij den anledning, som H. M:tt kan oss gifwa der till.
H. Jah. Gyllenstierna och H. Lars Cruus meente att man
ij sielfwe modo skulle afwäntha K. M:tz förslagh, det hon har
oss tillsagt.
H. Landtmarskalken: Wij tala nu inthet om H. M:tt, uthan
om Rådet; att när wij der referera hwad som war passerat igår
opp hoos II. Mitt och komme på tals om modo, man då någet
hade att swara; begärandes icke mindre af dem att blifwa underrättade
ij een så owalmlig och wichtig saak.
Bewilliades sedan, att dhe som wore uthskått sidst till H.
Mitt, skulle ock nu gå opp till Rådet, efter dhe bäst wiste af
H. M:tz swar. Och wore desse:
1 Cl. H. Hindrik Horn, ij G. Horns stelle.
H. Erik Sparre
H. Lars Kruuse
H. Carl Soop
H. Gustaf Horn
H. Paikull.
2 Cl. H. Christopher Torstensson
Pär Lillja
Ulf Bonde.
3 Cl. II. Gabriel Gyllenankar
Claes Rhålamb
Frantz Cruusbiörn
Udde Odela
Anders Koskull
Anders Gyllenklow.
Mädan dhe ännu wänthe på swar ifrå Rådet, genom Trafwenfeldt,
lät H. Landtmarskalken oppläsa af Ridderhuus Ordinantien
huru som med omröstandet skall tillgåå, att primus in
Classe skall colligera vota.
Sädan taltes om den oordning som skeer, att somblige
komma seent, hindra der med dem, som wela wara tijdige;
somblige gåå sin koos förr än dhe få af Landtmarskalken dimission.
Blef fördenskul af dem sainptlig besluthit, att ingen
12
178
1654.
skulle komma senare än half Nije, och den som komme när
nije wore slaget, bothe som han hade totaliter warit borta.
Och der 'sakerne så skulle fordra, att dhe skulle wara tideligare
tillstädes, skulle dem sådant genom ett anslagh på doren
förkunnas, då dhe ock skulle alle wara förplichtade een half
tijma der efter wara tillstädes, och den som efter tijman komme,
skulle botha, som sagt war.
Der effter inquirerades på absentes.
Då nu uthskåttet straxt der effter kom opp till Rådet,
sade H. Landtmarskalken huru såsom Ridderskapet genom ett
uthskått dagen tillförenne haa ansökt hoos H. K. M:tt med
trägen bön, det H. Maij:tt wille widare förblifwa wed Regementhe.
Och då H. M:tt alldeles sigh uhrsächtade, att hon inthet
annorledes der till swara kunde, än som sielfwe proposition
förmäler, och till annan resolution kunde H. M:t (som H.
M:t sade) inthet förstå; badh H. Landtmarskalken än ytterrnehr
på det allerunderdånigste, det K. M:tt icke wille sådant
deres ödmjuke anhållande optaga för någre Curialia, uthan nådigst
anhöra deres underdånige och trägne begäran. Der emot
H. M:t wedlöfftigt sigh förklarade: sade sigh lembna dem igen
een sådan Furste, som dhe wäl äre content med: försäkrandes
dem der hoos, att II. M:tt inthet wille förr afträda, än att
hwar och een finge sin satisfaction. Och som Landtmarskalken
inthet sågh mehr wara der om att göra, bad han underdånigst
H. M:tt wille alles deres wälfärdh hafwa hoos H. K. Högheet
recommenderat: det ock H. M:tt nådigst oss tillsade etc.
H. Landtmarsk. badh deres Excelhtier R.Rådh, dhe wille
sigh låta behaga, att Ridderskapet söker hoos dem rådh, efter
dhe der öfwer äre bekymbrade huru saaken skulle bäst gripas
ann, och hwad som der uthi bör föregå: Sade ock, att Rid
derskapet
haa fuller någet der om discurrerat, men ännu inthet
kommit till resolution, uthan deres mening der om än wara
vagant. Badh fördenskull deres Excelhtier ödmiukelig, dhe wille
gifwa dem der uthi någen underrettelse, på hwad sätt sådant
stöde bäst att göra.
Der effter gick Rådet tillsamman och taltes wedh: och sedan
swarade RijkzAdmiralen, oprepeterandes contenta af H.
Landtmarskalkens taal: sade yttermehr der till om sättet huru
man sigh der uthi förholla skulle; att sielfwe sättet är een
wijst wägh, och saaken så wara att optaga, lijka som döden
hade kallat H. M:tt ifrå oss, då wij ock skulle haa warit för
-
Maj. 179
tänkte att försee oss em een Konungh, föruthan Invilken wij
inthet bestå kunne. Der hoos är ock det föruthan all twifwelsmåhl,
att man måste först blifwa försäkrad, som wanligit är.
H. Landtmarsk. frågade om det skulle tiäna sigh, att man
om sådant anmodade, mädan II. M:tt ännu är wår och äger
Cronan, och att sådan försäkring skedde skrifftelig; och der
med befrijas ifrå den Eedh, der till wij oss mot II. M:tt förbundet
hafwe.
II. Åke Axellsson: Om modo procedendi blifwer fuller
framdeles widare att göra; och som wij wist böre wara försäkrade,
så wäll ock H. Maij:t gifwa oss sådan försäkring
skrifftelig.
H. Landtmarskalken påminte om det H. M:t hade lofwat
uthskåttet att wela med dem communicera någre puncter, som
blifwa der öfwer författade, och begärde blifwa af Rådet der
om underrättade.
R.Admiraln: Ridderskapet skall få dem i tidh nogh; der
öfwer hafwer ock Rådet halft communication med H. K. H:t,
effter det går också Hans K. Högheet an så wäl som dem.
Och att Rådet wille sådant framdeles med dem communicera.
H. Landtmarskalken begärde om förlåtelse af deres Excelhtier
att dhe dem bemöda och att Ridderskapet åstundar altid
winna den gunst och aflection att få communicera med dem.
R.Admiralen sade dem af Rådet wara der till benägne; och
nu inthet wetha Ridderskapet annat till swars, än att H. Maij:tt
har lofwat att inthet lefrera Hans K. H:t förr Rijket i hender,
än alle wore wäl försäkrade: der till Hans K. Högheet låter
ock sigh finnas benägen.
Den 20 Maij.
Som Ridderskapet skulle begynna sig emellan någet handla,
kom ett uthskått frå Borgerskapet och begärde audientz: H.
Landtmarskalken lät straxt hämpta dem inn genom een af hwar
Classe; och wore af Borgerskapet: Hans Hansson, Borgmästare
i Stocholm, en president frå Götheborg, med en annan. Då dhe
wore inkompne, sade Hans Hansson att samptlige Borgerskapet
låter hälssa Ridderskapet och Adeln med deres ödmiuke
tienst, och göra wetterligit huru såsom dhe, effter fången proposition,
igår finge betalning af H. M:tt att skynda med swaret;
begäre fördenskull ödmiukelig af Ridderskapet och Adeln
att få hafwa med dem communication, som för detta wanligit
isa
1654.
haa warit; på det man kunde pröfwa huru när deres Swar
kunne stämma öfwer eens.
H. Landtmarskalken tackade dem att dhe wela med dem
communicera; önskade att dhe hade någet widare och närmare
kommit till wäga med swaret till sielfwe proposition, men så
haa her till altid warit dhe hinder, som haa oss sådant förwägrat:
lofwade dem, att så snart Ridderskapet hade der om
någet beslutet, skulle sådant med dem, så wäl som med dhe
andre Ständerne, blifwa communicerat.
Borgmästarn sade att dhe haa fuller någet resolverat till
den förste puncten; men om den andre haa dhe inthet stort
kunnat öfwerläggia, efter ij sielfwe proposition gifs ingen anledning
der till: Begärde fördenskull ödmiukelig att blifwa der
om af Ridderskapet undherrättade, efter som dhe twifwels uthan
wetha bätre H. M:tz fattade meningh der om.
Der effter ginge någre af Classerne ihoopa, och sade sedan
H. Landtmarskalken wedlöfftigt för dem hwad som war
passerat: 1) Huru dhe haa med alle böner underdånigst be
gärt
af H. M:t att förblifwa wed Regementhe. 2) Huru att
H. M:t sielf haa lofwat förskaffa dem Rijksens försäkring förr
än hon afträder. 3) Lät dem ock wetha, att ett uthskått af
Ridd. har warit opp hoos Rådet och hwad swar dhe der hnge.
4) Att Ridderskapet haa fuller ock öfwerlagt den förste puncten
någorlunda, och mädan dhe see sigh på inthet sätt kunna
hindra denne H. M:tz fattade resolution, nödgas dhe låta skee
det som inthet står att förandra, seendes der hoos på H. Kongl.
Högheet, den dhe förmode att göra Ständerne så försäkrade, att
han dem styrandes warder och regerandes efter Konungs Eedh,
Sweriges Lag och Laga Stadgar, och förre Högloflfge Konungars
exempel. 5) Men den andre puncten belangande, hafwa
icke heller Ridderskapet kunnat mehr swara till, uthan det,
att dhe wäl see att H. M:tt måste haa sitt underhåld; men
hwad particularia wedkommer, wänta ock dhe förnimma H. M:tz
och R.Radz meningh der om först.
Tackade sidst Borgerskapet derföre att dhe wela hafwa
med dem communication.
Sedan Borgerskapet hade taget afträdh, badh H. Landtmarskalken
att dhe af Classerne wille skrijda till realiteten ij
första puncten: doch refererandes dem först det swar dhe bekomme
dagen tillförenne hoos Rådet. Och då Landtmarskalken
begärde att dhe wille någet wist resolvera om den förste
Maj. 181
puncten och föreena sigh om formen, der opå dhe wele låta
fatta sin resolution, war fuller af somblige någet discurrerat
om Religion, såsom skulle der om icke mycket wara af nöden
nu införa, efter der om ingen fahra wore på färde; hwilket H.
Landtmarskalken så wijda refuterade, att han lät see det man
bör arbetha på dess conservation. Omsider voterades.
3:ee Classis votum sade Claes Rhålamb: Man skulle åthskilia
queestionerne: 1) Om wij sku bewillja abdication? Der
till swaras, att effter H. M:tt inthet på någet sätt står att per■suadera
till att förblifwa wed Regementhet, måste wij låta skee
(Wiet som wij inthet kunne hindra. 2) De modo abdicationis?
Der om förwänte wij af Rådet någen underrättelse. 3) De
inodo sustentationis? Sammaledes wänte dhe der opå R.Rådz
betänkiande och underrettelse. Men för det 4:de, om försäkringen
mellan Hans K. H:t och Ständerne, holts för den gången
så före, att man framdeles finge der om thala, sedan om
det förra wore sluthit.
Detta 3:tite Classis votum gillades af 2:da och La Classe.
Der wed kom ett uthskått ifrå Bönderne: begärde ödmiukeligst
få wara ij rådh med Ridderskap, som med högre förstånd
af Gudh wore begåfwade. Deres eenfaldige mening wore
denne, att effter II. M:t som een Qwinspersoon förtröttas wed
Regements bördan, wela dhe erkänna Hans Kongl. Högheet för
sin Konungh och Landzens Fader. Hwad det andra wedkommer,
huru H. M:tt skaa bli försörgd, skiuta dhe det till H. Mitt
och Hans Kongl. Högheet sampt Rijkzens Rådh, som Landzens
tillstånd bäst wetha.
H. Landtmarskalken tackade dem, som bära det gode förtroende
till Ridderskapet och ansökia dem her uthinnan, lofwade
att wela göra dem det samma igen; att dhe alle tillijka
måtte med eenigheet arbetha på ett/ som alles deres wälfärd
går an.
Den 22 Maij
lät H. Landtmarskalken Ridderskapet förnimma, det Riksens
Rådh hade i sinnet att komma nu på Ridderhuuset, welandes
haa någen communication med Ridderskapet; och i medier tidh
att Rådet förwäntades, uthwaldes ett uthskått till Borgerskapet:
Af 1 Cl. II. Gustaf Soop.
2 Cl. H. Gustaf Eriksson Ribbingh.
3 Cl. H. Gabriel Gyllenankar.
182
1654.
Straxt der effter kom Rådet opp. RikzCantzlern talade:
"Walborne och wälbördige gode Herrar, ährade
käre Fränder och tillförlåtelige gode wänner.
Effter som genom Gudz försyyn och skickelse sakerne äre
sålunda förelupne och tillgångne, att wår nådigste Drottning
will afläggia Sweriges Rijkes Chrono och Regeringh, för dhe
orsaaker skull, som H. M:tt sielf kunne wara bekände: Så
kunna wij inthet förbij gåå att låta Edher, gode herrar, förnimma
huru såsom att Rådet hafwer sökt medh störste flijt att
divertera H. Maij:tt från samme tankar, ifrå^det att Rådet först
förnam det H. M:tt fattade denne dessein; på det att Riksens
Ständer hade kunnat blifwa förskoonte: Men så hafwer likwäl
H. M:tt altid förblifwit bestående i sin fattade resolution, den
H. M:t nu för någre åhr sedan har tänkt låta winna sin effect,
och will nu för denne tidhen låta det skee solenniter, som Riksens
Ständer af H. M:tz proposition hafwa nogsampt intaget.
Och ehuru att Ridderskapetz uthskått, som nu i desse dagar
har warit opp hoos H. M:tt ij den acht och mening, att med
bönen öfwerwinna K. M:tt att förblifwa längre wed Regementhet,
der nogsampt förnummit huru H. M:tt har sigh der opå
förklarat, som dhe sielfwe bäst kunne wetta: icke deste mindre
har likwäl Rådet welat communicera med dem hwad som för
detta har passerat; så för den communication skull, som Rådet
med dem gärna hafwer, som coniunction der med dhe äre förbundne;
såsom ock för den affection, Rådet bär till samptlige
Ridderståndet. Och såsom J der af, gode herrar, nogsampt
warde förnimmandes med hwad flijt Rådet har sökt att hindra
H. Maij:tt ifrå detta sitt upsåt, så kan det ock lembnas här ij
Ridderhuusets Archivo, dem effterkommande till een underrättelse.
H:es Maij:tt har nu för någre åhr sedan sökt att stabiliera
Riksens ArfFurste ij Rijke, och så wida bracht sakerne,
att hwad succession belangar, hafwe alla Riksens Ständer gif—
wit sitt ja och samtycke der till, men H. M:tt sielf icke welat
afbijda den tidhen, som naturen genom dödheu der tiil bestämma
kunde, uthan will nu i sin lijfztidh der med fara fort; Så
emädan sådant nu måste haa sin fortgångh efter K. M:tz egen
willje och behagh, önske wij fördenskull H. Kongl. IIögh:t mycken
lycka och wälsignelse: och är der hoos af nöden att wij
öfwerläggia på hwad sätt Hans K. Högh:tz wilkor må förbätras
och wårt tillståndh måtte ock blifwa med tillbörligheet i acht
Maj. 18S
taget; att sådan föraudringh måtte wara både Konungen och
Ständerne till godo etc.
Der effter befalte R.Cantzlern att man skulle oppläsa någre
skrifftlige Inlagor, som II. Excelhtz sielf hade med sigh,
hwilke skriffter eller bref R.Rådh hafwe H. M:t öfwerlefrerat
och der uthi afstyrkia H. M:tt medh höge argument och skahl,
att H. M:tt inthet skulle wela quittera Regementhet. Och finnas
samme bref ad acta och af Landtmarskalken förseglade.
Det förste war af A:o 1651.
Sädan det förste war oppläsit, sade RijkzCantzlern att H.
Maij:t gaf der på till swar, att hon inthet wille seija dhe orsaker,
som hon der till hafwa kunde, effter hon wäl wiste att
dhe skulle inthet samtyckia med henne.
Een tidh der effter proponerade II. M:tt det samma åter
pä nytt. Der till swarade Rådet som dette andra förmähler.
Opplästes altså det andra brefwet (som inter acta finnas förseglade);
der till swarade H. M:tt hwarken ja eller neij, uthan
saken är så blifwen bestående. Nu i nästförliden Februario
kallade H. M:tt opp någre af Rådet i sin Cammar och sade
sigh wela fara fort i samme sin dessein. R.Rådh begärde tidh
att öfwerläggia sådant; och der opå fölgde det tredje R.Rådz
skrifftlige swar, som ock opplästes.
R.Cantzlern sade yttermehr, att effter H. M:tt hade äntelig
resolverat der till att det skulle skee, kunde Rådet annat
eij göra, uthan rådde der till att II. M:tt wille kalla Riksens
Ständer tillhopa. Och effter Rådet inthet kunde råda der till,
att H. M:tt måtte afträda Regementhet och lösa det bandh,
som een Konungh och undersåthere äre tillförbundne med, är
sadant hemstält till samptlige Ständernes gode betänkiande:
och der opå är nu Rikzdagen förskrifwen.
Wij see ock gärna att coniungera wåre tankar med edre
uthi een sådan wiclitig saak, som oss alle angår. Wij hafwe
sådant afrådt, men der uthi inthet mehr kunnat uthrätta, uthan
sådant måste nu hafwa sin fortgångh. Och Hans Kongl. H:t
är för den orsaak skull hijtkommen, att när H. Maij:t träder
af, så träder Hans K. Högheet till.
Ar altså af nöden att man nu wäl seer till att alt måtte
skee med god ordningh, och att det icke blifwer förgätit som
bör gå för åt. Om Hans Kongl. H:tz affection twiflar ingen:
ligger likwäl maclit opå, att en wiss resolution fattas; man
matte talas wedh der om, förr än det kommer till en Krönings
184
1654.
act, fast man weet hwad een Konungh bör sigh obligera till.
I antagandet bör man först see på försäkringar: och som det
passerar inthet mehr än en gångh, måste alt tagas i acht som
bör observeras; och förr än han blir in elfectu wår Konungh
och wij in elfectu hans hörsame undersåthere, see till att wij
blifwa om fäderneslandzens wälfärd försäkrade, som är näst
Gjudz ähra det principaleste. Sådant bör nu sökias hoos Hans
Kongl. Högheet coniunctim och af alle Ständerne tillhopa, såsom
det går alle an.
Der hoos ihugkom ock R.Cantzlern huru att ij Sahl. Konung
Gustafs tidh alt wäl aflåp då man handlade örn Försäkringen
och skildes åth med gott contentament.
Sade än yttermehr att Rådet war fördenskull oppkommit
till Ridderskapet, att contestera deres gode affection emot dem,
willjandes läggia deres consilier tillhopa och således frända
detta wärket i bäste måtto. Der till dhe nu wela detta wara
giort till een ingångh.
H. Landtmarskalken tackade deres Excelktier på tillbörligit
wijs för deres gunstige affection, som sigh wäl pröfwa låter
af den communication dem blifwer förunndt, uthfäste der
emot alles deres beredwillige tienst.
RijkzCantzlern gaf ock förnimma det man för fåå dagar
sedan har funnet gott i Rådet att göra hoos H. M:tt een lithen
påminnelse om någet, som wed denne tidh will wara taget
i acht; sökiandes hoos H. M:tt ett bijståndh, att samptlige
Ständerne och i synnerheet Ridderskapet blifwa hoos Hans K.
Högheet wäl recommenderade; dess skrifftlig författade concept
opläste H. Excelktz sielf och war detta summan af dess innehåll
Rijksens
Rådh hugne sigh af K. M:tz försichtige Regeringh;
hafwe ock sökt alle sätt att understödia H. M:tt wed
Regements bördan, att H. M:t den icke måtte quittera: Men
efter K. M:tt ingalunda will låta sigh sådant intala, eller på
någet sätt låta sigh der till persvadera; uthan will afträda och
opdraga H. K. Högheet Riksens Regeringh; fördenskull ock kallat
Ständerne tillhopa: Så ehuru det synes främmande, är lijkwäl
af Gudz synnerlige försyyn: förnimmandes der af K. M:tz
synnerlige affection till Hans K. H:t. Och som dhe äre för- ,
säkrade att H. M:tt der med inthet will förwärra Rijksens estat,
uthan att H. M:tz memorie altid blifwer berömelig hoos posteriteten,
som hon är den eendeste af den höge Gustaviske fa
-
Maj. 185
milie; så bedie dhe ock H. M:t underdånigst, hon wille altidh
wara Riksens Ständer och ij synnerheet deres Stånd nådigst
affectionerad: Dhe twifle inthet om Hans K. Högheetz nådige
affection, men som han är H. M:tz när förwant och H. M:t
medh ett ordh har större krafft, H. M:t wille Hans K. H;t alt
recommendera hwad som länder till Rikzens heder, styrkie och
wälfärdh etc.
Denne skrifft sade R.Cantzlern wara H. M:t öfwergifwin,
att hon wille det drifwa, så på Ständernes wägna i gemeen, som
in specie hwad wårt Ståndh angår: Allenast dhe af Ridderskapet
wille nu öfwerläggia hwad som är att begära.
H. Landtmarsk: Ridderskapet har fuller någet öfwerlagt,
doch allenast generalia; Begärde dilation till någen dagh, som
deres Excelktier wore lägligit, att få med dem någet communicera.
Begärde förnimma om deres Excelktier hade någet der
uthi att påminna, som wore dem till underrättelse.
R.Cantzlern: Man måste deliberera der öfwer, kan inthet
göra det allena; Men H. M:tt will fort och tillåter ingen drögzmåhl.
Ridderskapet måtte öfwerläggia med dhe andre Ständerne,
som äre ock der uthi interesserade. Och är fuller detta
det förnämbste: 1) Om Religion och wår saligheet, att der wed
alt må tagas i acht till dess wichtigheet och roolighet. 2) Om
Regeringen, att den blir effter wanligit sätt. Och består mästeparten
i Konungens Eedh: Hwad specialia wedkommer, som är
wåre privilegia etc. kan sådan i sin tidh tagas i acht. Och
hwadh privilegia Status wedkommer, kunne dhe inthet disputeras.
Konung Gustaf Adolph haa låtit draga dem tillhopa och
af den Sahl. Herren underskrefne; för den kärleek sorn han bar
till fäderneslandet och i synnerheet till wårt Ståndh.
Der effter optoges dhe Acter och handlingar som wore
kompne ifra Stocholm genom Ridderskapets dijt uthskickade;
och lefwererades dhe saaker genom Grefwe Erik Oxenstierna
till H. Landtmarskalken och togh der opå Landtmarskalkens
Revers, och H. Landtmarskalken togh sedan det altsamman i
sin antwardningh.
RijkzCantzlern befalte Secretarium att förwahra dhe oppläsne
skriffter ibland Acta, der dhe ock liggia förseglade. (Se
Bil. D.)
H. Landtmarskalken lät Ridderskapet wetha, sedan Rådet
war bortgångit, att H. M:tt wille haa ett uthskått opp effter
middagen klockan 2. Desse blefwe waalde der till:
186
1654.
1 Cl. II. Christer Horn
H. Steen Bielke.
2 Cl. Axel Pose
Gustaf Ribbingh.
3 Cl. Lorentz Creutz
Jahan Stålhanske.
Den 23 Maij.
H. Landtmarskalken lät samptlige Ridderskapet wetta, att
uthskåttet, som dagen tillförenne wore opp hoos II. Maij:tt,
blefwe der af H. M:tt påminte om Kröningz gärden, som Sweriges
Lagh förmäler. Badh fördenskull Ridderskapet, att dhe
wille sin emellan öfwerläggia der om: och ehuru sådant nu
straxt icke kan blifwa stält i wärket och execution, så kan det
skee framdeles, allenast der om nu blifwer tält och bewilljat.
H. Carl Soop gick ij Cammarn att förnimma huruledes ij
sidste Kröningh Kröningshielpen gick uth.
Der effter lästes opp hwad som war conceperat för swar
till förste puncten: Begärde dheres vota der om. Och blef af
alle Classerne approberat.
Då kom ett uthskått frå Prästerskapet och begärde audientz:
och war een Episcopus med 3 Prästmän.
Episcopus hälssade deres Excelhtier och wälborenheeter
opå samptlige Prästerskapets wägua: och 1) sade Prästerskapet
hafwa förnummit, det H. M:tt will skynda med Cröningsacten,
att den skeer nästkommande Söndagli eller Tidzdagh,
och wela fördenskull gärna någet communicera med Ridderskapet,
der dhe finge wetha huru när dhe wore med swaret.
2) frågade om Ridderskapet funne gott att ett uthskått komme
af alle Ständerne tillhopa, att conferera sin emellan. 3) om
Ridderskapet funne gott att Ständerne skulle anmoda Hans K.
Högheet om någen Försäkringh för Kröningen, eller effter etc.
Sädan H. Landtmarskalken hade någet gåt tillhoopa med
någre af Classerne och der om confererat, gaf han dem till
swar, näst tackseijelse för den communication och ähra dhe
dem offerera: 1) att det förr inthet har kunnat skee; men
wela nu i dagh eller i mårgon med dem der om communicera.
2) att ett uthskått af alle Ständerne komme tillhopa, finna dhe
inthet oskäligt: och haa dhe också tänkt opå det samma.
3) försäkringen belangande, finna dhe det ock skäligt; twifle
ock inthet, att ju Hans K. Högheet låter sigh finnas der till
Maj. 1»<
redebogen: och tyckes att sådant bör skee för Kröningen: der
om dhe sädan ij uthskåttet widare få conferera. The tackade
och toge afträde.
Och som H. Carl Soop war då igenkommen med förtekningen
uhr RäkneCammarn huru Kröningzgärden gick uth A:o
1650 (finnes sub Bil. E.), badh H. Landtmarskalken dhe wille
der om votera, huru dhe förmeente att den bäst nu kunde uthgöras;
och wore alle Classernes vota eense der om, att den
gärden skulle så uthgå nu, som ij Kröningen 1650: men med
den observation, att der Cronan skulle wela haa i penningar
och inthet ij partzeler, skulle dhet skee effter Cronans wärderingh;
och stånde sedan fritt anten taga penningar eller pertzeler.
Desse blefwe sedan nämbde till uthskått till Prästerskapet:
1 Cl. II. Carl Soop
II. Gustaf Posse.
2 Cl. Axel Posse
Ulf Bonde.
3 Cl. H. Gabriel Gyllenankar
Israel Lagerfeldt,
medh commission: 1) att låta Prästerskapet wetta innehåldet
af wårt swar till den 1 och 2 puncten.
2) att ett uthskått af Prästerskapet tillijka med dhe flere
Ständernes uthskått wille låta sig finna på Ridderhuuset effter
middagen klockan 3, att dhe kunde komma till conferentz sin
emellan.
3) att dhe då finge med liwar annan öfwerläggia om Försäkringen.
4) om krönings gärden, huru wijda Ridderskapet der om
hafwe sluthit.
Samme uthskått med samme commission skulle ock sedan
gå till Borgerskapet.
II. Landtmarskalken begärde wetta huru dhe wille göra
med Bönderna? Af 3:tia Classe holle fuller een stor deel der
med, att man ock skulle haa ett uthskått till dem: men så
war åter een deel af 3:tia Classe som stege opp och holle contrarium:
med dem holt ock 2:da Classis och l:a, hållandes före
wara bäst att kalla Bönderna till sigh på Ridderhuuset.
H. Landtmarskalken lät der hoos ock wetta, att ett uthskått
skulle ock till Rådet: att 1) communicera med dem om
188
1654.
swaret, soni dhe hade resolverat till proposition. 2) blifwa af
Rådet underrättade hwad ännu kunde wara att taga i acht för
kröningen. 3) när tidh skulle wara att tala om Adelens privilegier.
4) om Kröningzhielpen. Och som deres Excelktier
wore här på Ridderhuuset i går, och läte oss wetha den flijt
deres Excelktier hade giort att hindra denne H. M:tz dessein,
förstode ock wäl att deres Excelktier wille wij skulle allenast
swara in generalibus; så lofwade ock då Landtmarskalken att
besökia deres Excelktier medh ett uthskått: och blefwe der till
tagne af
1 Cl. H. Jah. Gyllenstierna
H. Lars Kruuse
H. Knut Kurck.
2 Cl. H. Christopher Torstensson
Pär Lillja.
3 Cl. Gustaf Cruus
Pär Mannersköldh
Frantz Kruusbiörn.
Der effter ginge dhe till Rådet, som war församblat hoos
RijkzCantzlern.
H. Landtmarskalken tackade deres Excelktier, som dagen
tillförenne hade så gunstigt torundt Ridderskapet deres communication;
begärde tienstlig, att deres Excelktier wille i sådan
gunst emot dem widare fortfara. Lät sedan deres Excelktier
wetta, att Ridderskapet haa fuller öfwerlagt K. Maij:tz nådigst
öfwerlefrerade Proposition och så wijda sin emellan sluthit, att
finna rådsampt och gott att swara der till generaliter, såsom
H. M:tt har det ock generaliter proponerat; hemställandes såd,
an disposition Gudh, förhåppes dhe ätt K. M:tt, förmedelst
sin gode recommendation hoos II. K. Högheet, tager nådigst
i acht hwad som till Rikzens och Ständernes wälfärdh lända
kan; och låta således skee det som dhe inthet kunne hindra
och förandra.
Begärde ock der hoos att deres Excelktier wille låta dem
förnimma om någre particularia kunde wara, som der brede
widh borde tagas i acht: med hwad mehra der om taltes. Ridderskapet
och Adelen haa ock talts widh om Kröningzhielpen:
och funnit gott bewillia den på samme sätt som i sidste kröning
1650: allenast att der Cronan wille fordra penningar för
pertzeler, så skulle det skee effter Cronans wärderingh: och
stånde sedan fritt anten taga det i penningar eller pertzeler.
Maj.
189
Talte ock om Ridd. privileg.
Sidst lät ock H. Landtmarskalken wetta, att dhe wore
sinnade genom uthskått hafwa conferentz med dhe andre Ständerne,
att dhe eenhälligt måtte göra ett.
RijkzCantzlern sade att det war Rådet angenämbt att dhe
hafwa med dem communication, och så mycket dem står till
att göra wela dhe Ridderskapet wäl. Swaret till proposition
belangande, haa Ridderskapet wäl förnummit af det som i går
på Ridderhuuset opplästes, hwad flijt Rådet har giort att hindra
denne K. M:tz dessein; finna också detta Ridderskapets
swar wara wäl. Att dhe ock swara generaliter till underhåldet
är bäst; mädan dhe i syunerheét inthet blifwa der om tillfrågade
och will inthet tiäna att dhe sku begynna.
Belangande communication med dhe andre Ständerne, är
det wäl och wijsligen giort; nu wara af nöden, att dhe uthi
een så important saak äre eense, och sökia medel altidh hurulunda
Ständerna må älska hwar annan: beder dem göra det.
Hwadh gärden wedkommer, är gott att man blir wed det
förra, både in specie och numero: wärderingen kan man lämpa
effter tidhen; och kan så erläggias anten i penninger eller i
pertzeler.
Privilegierne hwad som angår, och går heele Ridderskapet
ann, synes bäst att det suspenderas någet, till dess annat blifwer
förrättat. Lofwade sedan wela contribuera hwad möijeligit
kan wara, att facilitera deres consilier.
Sädan II. Landtmarskalken hade med all tacksamheet optaget
deres Excelhtiers swar, begärde han ödmiukelig att deres
Excelktier wille med gunst anhöra ett, som han opå Ridderskapets
wägna hade i commission att föredraga: huru såsom
Ridderskapet och Adeln gärna see att förnämblige personer, af
gode och berömlige slächter, som för detta anten sielfwe Regerings
bördan hafwe warit underkastade, eller eliest ij Riksens
höge och långlige tienster brukade, blefwe af Kongl. Maij:tt för
sådanne deres store travailler med högh alira och dignitet, för
een skäligh recompence, beneficerade; och medh Grefwe- och
Frijherre Titler och herligheeter begåfwade: Men förnimme ock
der hoos skall wara på färde, att någre, af ringa condition och
slätte meriter, skola så wijda wela begå, att dhe sökia missbruka
II. M:ts nåder och efftertrachta att blifwa till Grefweståndet
advancerade; gåendes således gamble och af Rijket wäl
meriterade familier förbij, dem icke till ringa neesa: hälst mä
-
190
1654.
dan samme persooner äre af basse condition här komne och af
deres meriter weet man inthet att seija.
Eliest wore ock andre, öfwer hwilke dhe in tertia Classe
klagade, som för detta ibland Embethsmän hafwa warit, och i
dhe handteringer, som ett sådant Ståndli icke anstår: somblige
af oächta sängh kompne, dem ringa Embethesmän eliest ij sine
Skråer inthet wela lijdha. Sadhe yttermehr att Ridderskapet
och Adelen wore sinnade med ödmiuk bön och supplicando anhålla
hoos H:es Maij:tt, att Ridderskapet wed deres respect
och heder må blifwa maintenerat och andres otijdige och omåtlige
ambition dämpat; wela det göra skrifftligh och genom ett
uthskåt det lefrera.
RijkzCantzlern fann sådant i sigh inthet oskäligt: önskade
Ridderskapets oppwäxt till heder och beröm: med hwad mehra
som taltes 0111 prsesenti negotio.
Sadan dhe komme tillbaka ifra Rådet, repeterade H. Landtmarskalken
för Ridderskapet hwad som war passerat; och begärde
att dhe wille willja(!) ett uthskått, som effter middagen
komme till Conferentz med samptlige Ständernes uthskått:
1 Cl,
H. Jahan Gyllenstierna
H. Erik Sparre
H. Lars Kruuse
2 Cl.
H. Christopher Torstensson
Pär Lillja
3 Cl.
H. Gabriel Gyllenankar
Gustaf Cruus
Claes Rhålamb
Pär Mannersköldh
Alle Classerne gofwe ock desse commission, att dhe skulle
censurera den skrifften och supplication om Stånden till H. M:tt,
som finnes ad acta sub Bil. F.
H. Landtmarskalken badh dem att dhe wille taga sådant
ij gott betänkiande, och som det är kommit af dem, wille dhe
nu så detta öfwerläggia, att dhe sähn icke hade orsaak att
neeka till det dhe begära.
H. Knut Kurck
H. Carl Soop
H. Gustaf Posse.
Axel Posse
Ulf Bonde.
Frantz Kruusbiörn
Anders Gyllenklou
Israel Lagerfeldt.
Maj. 191
Somblige, serdeles af 3:tia Cl., sade sigh inthet wetta hwad
det wore för skrifft och hwad det ginge uth på.
H. Landtmarskalken optogh det med förundran, att dhe
inthet skulle wetha der af, efter dhe i alle Classerne haa begärt
det af honom och sådant wara kommit ifrå dem. Då
detta talades och andre uhrsächtade sådant der med, att dhe
icke så haa kunnat wara tillstädes eller gifwit acht der pä;
sade Her Bengt Horn fritt uth heela saken beroo der wedh,
att någre af ringa condition och slätte meriter sökia att importunera
H. M:tt och wärfwa sigh Grefwe nampn och dignitet,
prsejudicerandes der med andre wäl meriterade familier med ett
sådant framstegh: andre wore ock af Einbether och oächta personer,
som sökia komma inn på Ridderhuuset: Om man icke
genom een Supplication skulle anhålla hoos H. M:tt der om,
att ij den måttan dem icke skedde för när, och een sådan deres
otijdigh ambition blefwe afstyrd och modererad. Detta bejakades
med ett sorlande -af alle.
Effter middagen kom Ridderskapets uthskått tillhopa; och
mädan dhe förwänte dhe andre Ständernes uthskått, berättades
af dem som wore uthskickade till Prästerskapet och Borgerskapets
att dhe ibland annat så swarade till underhåldet, det
dhe inthet widare kunna swara der till, förr än dhe förnimma
H. M:tz meningh, uthan hemstelle sådant H. Maij:tt och till
Hans K. Högheet och R. Rådh.
Klockan 3 kom uthskåttet af alle Stenderne tillhopa på
Ridderhuuset, och war wed pass 16 af hwart Stånd tillstädes,
af dhe förnämbste.
H. Landtmarskalken tackade 1) Gudh för eenigheet, att
Ständerne med gott förtroende få conferera medh hwar andre.
2) tackade ock samptlige Ständernes uthskått för god correspondentz,
att dhe alle eendrächtigt arbetha uthi ett skepp:
erkänne sådan deres gode affection och wela i lika måtto finnas
dem till all wälwilligheet wedereda. Ridderskapet haa önskat
komma till conferentz med dem, men her till inthet kunnat
skee, både för påstående helgedagar och för sielfwe propositions
wichtigheet skull. Ridderskapet optaga denne hastige
förandringh med förundran. Rijkzens Rådh haa sökt att förebyggia
sådant: wij haa också nu sökt alle dhe medel, som wij
haa kunnat optänkia, att förekomma det, men förmåt doch inthet
uthrätta. Och der wij och dhe andre Ständerne hade sådant
förr wist, hade wij coniunctim kunnat der på arbetha.
192
1654.
Nu omsider nödgas dhe der till, icke annorledes än twungne,
så swara: att man måste låta skee det som man med.ödmiuke
böner inthet förmår att hindra eller ändra. Och fördenskull
seendes på Hans K. Högheet fattat den resolution, att beqwäma
oss effter H. M:tz willje och till den disposition, som Gudh lier
uthinnan täckes göra. Medh hwadh mehra, som ij sielfwe swaret
finnes wedlöfftelig författat.
Archiepiscopus: Prästerskapet är kärt, att dhe med så
gott förtroende få communicera med Invar annan.
Belangande det första i Proposition, som förmäler om det
gode tillstånd, der uthi wij förnimme att Rijket och Rikzens
Ständer nu stå, så inrijkes som med Sweriges grannar; är inthet
att swara annat der till, uthan tacka Gudh, som sin godheet
der medh låter emot oss påskijna. I det andre äre wij
med edher öfwer eens. Och efter H. M:tt ingalunda står att
öfwertala (som wij doch gärna hade önskat, effter Sweriges
Rijke har så wäl wuxit under desse Konungar), nödgas wij
lämpa oss effter K. M:tz willje her uthinnan. Hans Kongl.
Högheet är een infödd Printz, opwäxt i wår Religion, Lagh och
sedher: öuske honom alle lycka. Hwad underhollet belangar,
gå wij inthet widare med wårt swar, än proposition lyder.
Hemställe sådant H. Maij:tt och H. Kongl. Högh:t samt Rikzens
Radh, som Riksens tillstånd bäst wetta. Twifle ock inthet
att ju Ständerne blifwa wed sine privilegier handhafde,
och äre wij der emot plichtige till all den hörsamheet och lydno,
som gode och trogne undersåther will anstå; tacke H. Maij:tt
och önske henne lycka. Detta säde han wara innehåldet af
Prästerskapets swar.
Borgmästarn i Stocholm, Hans Hansson, sade sammaledes
att dhe haa sökt med bediande winna H. Maij:tt qwar wed Re- *
gementhe, men effter inthet gäller, hemställe dhe det Gud, och
måste der med wara till fredz vsom IL M:tt will. Till uppeholdet
hade dhe inthet att swara, effter ingen anledning gifs
dem der till i sielfwe proposition. Onske H. K. Högheet lycka.
Bonden: Gemeene Almogen haa ock i samma sinne sökt
H. M:tt att hon wille förblifwa; men mädan hon som een Qwinnes
persoon trötnar wed Regements bördan, kunne dhe inthet
der med beswära henne; tacke henne för det att hon har dem
welat sä wäl regera; tacke ock dhe höge Herrar, Riksens Rådh,
som med henne hafwa hafft omak: och effter annat nu icke är,
wela dhe erkänna Hans K. H:t för deres Konungh och Land
-
Maj. 193
zéns fader. Den andre puncten hwad wedkommer, så mädan
wij inthet wette af Landzens lägenheet, hemstelle wij det till
H. Maij:tt, H. K. Högheet och R. Rådh.
H. Landtmarskalken: Wij markie een enigheet uthi sielfwe
realiteten i wår meningh. Att säija dhe gode Herrar huruledes
wij heruthi haa procederat, så är kortelig detta: 1) haa
wij inthet welat läggia oss der om att oppleeta någre orsaaker
till denne H. M:tz dessein. 2) Så haa wij ock protraherat någet
der med för dess wichtigheet skull; sedan att wij haa seet
på dhe Försäkringar, som oss bör hafwa och wij förwenta; för
det tredie, att wij icke skulle låta see een bastigheet uthi een
så important saak, att wij skulle wara så lätte.
Archiepisc. sade ock det samma wara öfwerlagt hoos dem.
Talte sedan om Försäkringen; om den boorde skee förr eller
sälin ?
H. Landtmarskalken: H. M:tt geer sielf oss der till till
fälle
ij sin proposition; lofwar inthet wela (som hon ock har
muntelig sagt) förr afträda, än Ständerne i den måtta äre förnögde.
:
Archiep: Man har exempel att det är skett både förr och
sedan. I Kong Gustafs tidh skedde det förr, men Kongh Carl
giorde det efter.
H. Landtmarsk: GeneralFörsäkringen synes böra gå föråt,
men medh dhe SpecialFörsäkringarne, för hwart och ett Ståndli,
kunde någet dröijas.
H. Jall. Gyllenstierna holt ock före manerligit wara, att
den går för åt..
Doct. Laurelius, Episcop. Arosiensis: Om man wore för
wissad
att inthet exempel wore förr.
Swarades der till, att GeneralFörsäkringen bör altid gåå
föråt, och inthet exempel finnas in contrarium.
Doct. Brunnius, Ep. Gothenb: Om Kong Gustaf giorde
någen annan A:o 1617, än den som skedde 1611, och som han
då 1617 refererade sigh i sin Eedh på samme försäkringh, giord
A:o 1611. Nu frågas, om den Försäkringh, som Hans Kongl.
Högheet har giort 1650, är sufficient eller inthet?
Der till swarades icke så straxt directe; uthan frågades
yttermehr, om den skrifftelige Försäkringen bör gåå för åt?
Ridderskapet meente ja.
Doct. Emporagrius togh exempel af H. Maij:tt sielf, och inthet
exempel finnas, att ju icke een sådan försäkring går för åt.
13
194
1654.
Der wed stegh bonden opp och begynte otijdigt att tala
om Godzens abalienation, och huru allmogen är förtrykter.
Landtmarsk: Wij tala nu om det, som oss alle angår
och hwar opå beele Riksens välfärd grundar sigh: när alt sådant
kommer i gott lagh, så haa J sälm Sveriges Lagh och
eder Konungh att klaga före, om någen faar illa med eder.
Archiep. underrättade också Bonden sedan om dhe närvarande
ährender.
Anders Gyllenklou: Kong Gustafs Försäkringh A:o 1611
war för dhe tidher fullkomblig och directe formerat. Men Hans
Kongl. Högheets Försäkringh 1650 war eventualis; bör fördenskull
nu repeteras och tilläggias hvad närvarande tidh kräfwer.
Om den andre frågan, att försäkringen skulle skee förr
eller sälin, så bör GeneralFörsäkringen gå förr, men particular
försäkringar kunne skee sädan.
Landtmarsk. frågade om man icke genom ett uthskått af
alle Riksens Ständer skulle göra påminnelse boos H. Maij:tt
der om, att denne försäkringh skedde förr, hälst efter H. Maij:tt
ij sin proposition har det nämbt. Och syntes dem att det wore
skäligt.
Sedan opplästes H. M:tz försäkringh 1644 och Kong Gustafs
Försäkringh 1611, den sidste Decemb.
Samptlige Ständernes uthskått funne rådeligit att ansökia
der om H. Maij:tt genom ett uthskått, och så Hans K. H:t.
Sadan funne dhe af uthskåttet ock gott, att dhe begärde
ett project om samme försäkringh; hemställandes der om till
H. Maij:tt, Hans K. Högheet och Riksens Rådh: och då det
blefwe med dem communicerat, kunde dem wara fritt att påminna
någet som wore af nöden.
Der hoos holle ock somblige så före, att i Kongh Gustafs
Försäkringh wore någre particularia, dem man wäl kunde gå
förbij för denne tidh.
Alles vota blefwe omsider eenhällige der om, att GeneralFörsäkringen
skulle skee för kröningen, effter Kongh Gustafs
försäkring 1611 och II. M:tz 1644, Konungens Eedh och Sveriges
Lagh.
För det andra frågades om Sättet: Om man icke genom
någre uthskickade skulle först sökia Rådet och förmå, kan skee,
att någre af Rådet också ginge tillijka med dem opp till H.
M:tt? Detta syntes rådeligit, efter det går Rådet så wäl an
som Stenderne: och skedde med större anseende.
Maj. 195
Till det tredje, om lidhén, blef aftalt, att i mårgon klockan
8 skulle 3 af hvart Stånd komma tillhopa på Ridderh.
och gå till Rådet, att förnimma deres betänkiande her uth
innan.
Taltes sedan om KröningzGärden.
Archiep. meente bäst wara i Spanmål och pertzeler, som
dhe kunde komma till väga.
Landtmarsk: I dhe widtbelägne orther står det inthet att
practisera: Pertzelerne skulle med beswär föras etc.
Detta lembnades omsider till hvart Stånd att öfwerläggia
effter som dem gott funnes. Skildes der wedh, sädan H. Landtmarskalken
dem hade betackat för deres godvillige communication.
Den 24 Maij
kom nästförmälte Ridderskapets uthskått tillhopa klockan 7
och opplästes då ij Cammarn den supplication till H. Maij:tt
om Stånden, hvilken uthskåttet gillade uthi alt.
Klockan 8 kom samptlige Ridderskapet tillhopa. Då blef
OfwerstLeutnant Bertill Nilsson Skytte inkallad, som hade wärfwat
sigh H. M:tz bref (jfr sista Bil.), att han skulle komma i
sin B:rs ställe och hafva såthe på Ridderhuuset ij Skytters af
Säther ställe.
Blef voterat att man skulle hålla sigh wedh RidderhuusOrdningen,
som sådant inthet tillåter.
Sadan valdes uthskått, som tillijka med dhe andre Ständerne
ginge till Rådet:
1 Cl. H. Carl Soop.
2 Cl. Axel Posse.
3 Cl. Claes Iihålamb.
Der effter skickades Secreteraren till Prästerskapet och
Borgerskapet, låtandes dem vetta att uthskåttet af Ridderskapet
wore till redz att gå till Rådet och förwänte dem.
Komme altså af Prästerskapet:
M. And. Prytz, Ep. Lincop.
Doct. Emporagrius, Past. Stoch.
M. Samuel Brask, Past. ij Ekeby Rinna, Ost.
Af Borgerskapet:
Hans Hansson, Borgin, i Stocholm.
Olof Jonsson, Borgm. i Upsala.
Anders Bergh, Borgin, i Nykepingh.
196
1654.
Af Almogen:
Pär Ersson i Idinge i Tana sochn i Olandz härade.
Jöns Jonsson i Bäcketorp i Skyllersta s. i Närikie.
Pär Michelsson i Staf i Simtuna s. i Upl.
När desse wore församblade i Cammarn wed Ridderhuuset,
frågade H. Landtmarskalken dem om hwart Ståndh wille taala
för sigh, eller om dhe wille att han skulle föra ordet för dem
samptlig? Då begärde dhe alle att Landtmarskalken wille det
göra.
Effter middagen finge dhe först lägenheet att komma till
Rådet.
H. Landtmarskalken uthförde der alle Stendernes meningh,
huru dhe wore sinnade att swara till H. M:tz proposition.
RijkzCantzlern tackade samptlige Ständernes uthskått, att
dhe wela communicera sådant med dem: dhe wille der emot
wara försäkrade, att alt det som länder Rijket till gagn och
goda och Ständerne till ähra och wälfärdh, det gore Riksens
Radh gärna. Den communication wij nu för fåå dagar sedan
hade med Ridderskapet, wijser fuller uth huru Riksens Radh
haa sökt alle möijelige medel att divertera H. Maij:tt ifra denne
H. M:tz fattade dessein. Och bekänne in för dem, att dhe inthet
wette så orsakerne att detta skeer; kunne inthet mehr
göra, uthan önske att sådant skeer, näst Gudh, H. M:tt och
H. Kongl. H:t till ähra och contentament och oss samptlig till
hugnad. Eliest kunne wij inthet swara annorledes än som förr:
Och att Ständerne kunne öfwerlefwerera sitt swar, sädan kan
det öfrige företagas.
Hwad underhåldet wedkommer, så kommer det inthet öfwer
eens med dhe förre tidher, med Lijfgedingh. Der hoos
måste man sij der på, att hon har warit een Regerande; Drottningh,
och sökie gärna der effter, att hon måtte i den måtta
så blifwa försörgd, som H. M:tt kan wara till gott behagh och
Rijket och Ständerne kunne förmå. Kunne fördenskull Ständerne
annorledes der till inthet swara, uthan in genere, men
in specie kunne dhe inthet göra, förr än dem blifwer någet
föreslaget, dä man inthet twiflar att dhe ju som trogne undersåker
warde swarandes. För det öfrige, att man seer fram
uth, att ett Christeligit Regementhe må föras och att Rijksens
Ständer der om måtte blifwa försäkrade; så förnimmer man
ock att H. Kongl. Högheet är der till benägen; Och är all den
Maj.
197
plicht, en Konungh är skyldig att bewijsa sine trogne undersåker,
författat i Konungens Eedh. Införde sedan sahl. Konungens
exempel och förtalde huru sakerue då månde förelöpa.
Holt rådsampt att man låter det andra gå föråt, och sedan kan
man komma till Försäkringen, öfwerläggiandes oss emellan der
om i medier tidh: försäkrade Rijksens Ständer att dhe wille
concurrera med dem deruthinnan. Tackade sedan Ständernes
uthskått för deres communication.
Episc. Lincop. sade att den 1611 åhrs Försäkringh wore
god, och wed den wille dhe blifwa: och Försäkringen mena dhe
skola skee före kröningen.
R.Cantzlern holt det före wara een tingh, som wore god,
och är samme försäkring den bäste som wij hafwa, men så will
der till likwäl wara ett betänkiande, förr än wij trampa der
uthi. ,
Landtmarsk. sadhe deres meningh ock wara, att när man
skulle thala på Försäkringen, det Ständerne såge gärna att någre
af R. Rådh wille också gåå opp till H. M:tt och der med
Ständernes uthskått begära der uthinnan II. M:tz recommendation
till II. K. Högheet.
R.Cantzlern holt det skäligt. Skildes så der med.
Den 25 Maij
opplästes Swaret till K. M:tz proposition; och då Landtmarskalken
begärde förnimma hwadh dhe kunde finna der uthi att
påminna, sades af alle Classerne att dhe finna det gott.
Taltes sedan någet om Kröningzgärden, men blef remitterat
till een annan tidh.
Effter middagen gick uthskåttet (som d. 23 dito waldt blef)
opp till H. M:tt med supplication om Stånden. (Se Bil. F.)
Den 26 Maij
påminthe Landtmarskalken Ridderskapet huru såsom dhe af
alle 3 Classerne begärde af Landtmarskalken i förliden Måndagh,
att han medh ett uthskått wille ansökia H. M:tt och insinuera
den supplication om Stånden, som dhe wille der om
låta fatta: och huru som Landtmarskalken dagen der effter
opprepeterade det samma, om dhe äntelig så skulle wela att
man inlefrerade H. Maij:tt den supplication, som dhe wille att
göras skulle om Stånden: der till dhe alle då samtyckte och
rådde.
198
1654.
Der effter lät Landtmarskalken oppläsa för dem samme
supplication, som han opå deres begäran har låtet fatta.
Sädan den war oppläsin, frågade Landtmarskalken om dhe
funne der uthi något prseiudicerligit, som uthskåttet på deres
begäran och efter unfången commission har låtet fatta.
Landtmarskalken lät dem sahn wetta att H. M:tt har otåligt
optaget samme supplication: H. M:t hade ock sagt, att hon
wäl förstode hwadh een compliment är; befann der ij wara skett
någet, som wore emot jura Majestatis: wille inthet swar gee
der opå, uthan dhe skulle medh ett starkare uthskått afbediat.
H. Carl Soop sade H:es Maij:tz formalia skulle hafwa wmrit
så:
1) förstå inthet hvvad jura Majestatis wore.
2) dhe skulle inthet haa brukat den impertinentzen (eller
war något ordb dess lijkt), wore icke så när wed Abdication.
3) sade sigh inthet haa än skickat någen Catalogum på
Ridderhuuset öfwer dem hon will göra till Adelsmän, Frijherrar
eller Grefwar.
4) dhe skulle komma genom ett starkare uthskått och afbedja
den fauten.
H. Landtmarskalken talte sedan wedlötftigt för beele Ridderskapet
huru såsom han wisserligh troor att ingen af Ridderskapet
och Adeln skulle wara, som icke med störste och underdånigste
ödiniukheet hade tänckt häruthinnan att göra allenast
een påminnelse hoos H. Maij:tt, hemställandes det öfrige
uthi H. M:tz nådige behagh att göra och låta hwad II. M:tt
täckes: långt der ifrån att hafwa gåt ij den intention att settia
oss emot H. Maij:t i någen måtto. Föredraga, bedia och submittera
oss, synes inthet kunna oss förwägras, effter man ingen
annan kan sigh klaga före, än sin Ofwerheet. Sku wij nu bees(!)
derföre; är een tingh som är att considerera.
Andre sade, att der medh giorde man sigh skyldigh till
ett Crimen, som dhe äre oskyldige och frij före.
Blef så omtalt att dhe skulle komma till vota, hwad som der
uthi stodh till att göra; men der med upskiöts för den gången.
Landtmarskalken begärde dhe wille nämpna uthskått, som
ginge med honom opp till II. M:tt och wijste Swaret till proposition;
som wore:
1 Cl. H. Carl Soop.
2 Cl. II. Göran Sparre.
3 Cl. Gen. Maijor Koskull.
Maj.
1S9
Då Landtmarskalken yttermehr begärde wetha deres meningh
huru dhe wille han skulle swara H. Maij:tt då han blefwe
tilltalt om supplication; folie dhe alle der opå, att emädan
det ij ingen ond intention är skett, wille dhe att Landtmarskalken,
genom tillfälle, skulle uthtyda deres meningh i supplication
och det i bäste måtto förklara.
Effter middagen komme också twå eller tree af hwardera
af dhe andre Ständerne, tillijka med dem af Ridderskapet, att
wijsa deres swar. Då dhe komme opp på Slottet, sade HofCantzlern
Tungel sigh haa fåt betalning af II. M:tt att taga
emot Ständernes Swar; då ginge Ständernes uthskått tillhopa,
och finnandes icke rådsampt eller manerligit att lefrera så swaret
ifra sigli, ginge dhe med Landtmarskalken opp i H. M:tz
förmak; och sadan Landtmarskalken hade om sådant anmält
hoos H. M:tt, kom omsider H. M:tt uth och lät sigh föreläsa
alles deres swar. säijandes der om sin meningh: faner fuller ock
alt wara wäl stalt, allenast någre små petitesser blefwe ihugkomne.
När dhe ginge neder af Slottet och funne Rådet wara försainblat
hoos R.Cantzlern, läte samptlige Ständernes uthskått
sigh anmäla och komme straxt till audientz, att anamma det
swar, som dem tillförenne blef lofwat om Försäkringen.
RijkzCantzlern: Edre uthskickade i förgår påminthe att
man skulle ihugkomma hoos H. M:tt och hoos H. Kongl. H:t
om den Försäkringh, som Ständerne finge af Sahl. Kong Gustaf
Adolph A:o 1611, den dhe hegare nu blifwa oprepeterat
och bekräfftat, förr än kröningen skeer.
Nu är fuller beswär på bägge sijdor att sådant öfwerläggia;
och haa wij samme saak, både af eder påminnelse och af
wårt egit bewågh så wijda taget i betänkiande, att wij der om
hafwa ansökt Dans K. Ilögheet: 1) dragit Hans K. Högheet
före dhe förre Könungars Eedh, der till Hans K. Högheet har
bejakat, förhåppandes ock der emot att hafwa trogne och rättrådige
undersåthere. 2) Försäkringen belangande, så haaR. Rådh
öfwerlagt det med 11. K. II. och wijste honom sielfwe originalet,
som S. Kong Gustaf har med egen hand underskrifwit, nu
uthtaget af Ridderhuusets Archivo: hwilket iagh ij min förwaringh
har hafft förr än Ridderhuuset blef oprettadt: Så att Hans
Kongl. Högh:t har nu seedt samme Försäkringh, förklarade sigh
också der på att, så wijda det skee kan, så will Hans K. H:t
200
1654.
sigh beqwäma, förliåppas att Stenderne annat inthet wele begära
än d§t sorn möijeligit kan wara. Nu är det fuller wist,
att tiderne kaa någet der uthi förandrat, som för den tidhen
kunde sigh wäl låta lämpa, men icke så nu. Rijksens Rådh
wela fördenskull gåå tillhoopa med ett uthskått af samptlige
Riksens Ständer och öfwerläggia detta ährende. Hwad Religion
belangar, är inthet der uthi att ändra, uthan man söker gärna
att handhafwa det som Gudz ordh är lijkmätigt. Det öfrige
har sigh med tiderne någet förandrat, och wij kunne inthet begära
det, som inthet låter sigh göra. Och effter Hans K. H:t
har begärt att wij så wille ställa den Försäkringen, att Hans
Kongl. Högheet kan hållan, och att alt det, som der i blefwe
författat, kunde låta sigh göra. Wela fördenskuld taga en tidh
der till att sådant wäl öfwerläggia först, och sedan med Hans
Kongl. Högheet aftalt, förr än wij komma till den andra acten.
Erkebispen meente, örn sådant först blefwe conciperat och
sedan comiuunicerades med Stenderne.
R.Cantzlern: Wij måste först talas wed der om: det fin
nes
fuller någet sorn man får orsaak att påminna. Der till
berammades dagen effter; och begärde R.Cantzleren att dhe
wille inthet hafwa stort uthskått, der af blir man mehr hindrat
och turberat.
Den 27 Maij
kom Rijkzens Rådh på Ridderhuuset, der alle Ständernes uthskått
wore församblade. Ridderskapets uthskått wore:
1 Cl. H. Knut Kurk
H. Carl Soop.
2 Cl. H. Jöran Sparre.
3 Cl. Claes Rhålamb
Anders Koskull ,
Anders Gyllenklou.
Af Prästerskapet wore ErkeBispen, dhe andre Bisperue
och Superintendenterne med någre Kyrkeheerder.
Af Borgerskapet, Borgmästarne i Städerne och någre Borgare.
Een hoop af Almogen.
RijkzCantzlern: Ibland annat, som uthskåttet af samptlige
Ständerne sidst påminthe hoos Riksens Rådh, ihugkonnne
dhe den Försäkringh, som Sahl. Kong Gustaf Adolph giorde
Maj.
201
Ständerne i Nykepingh A:o 1611 och huru att Rikzens Ständer
begära blifwa wed samme Försäkringh, begärandes der uthi
wårt rådh och betänkiande. Wij haa fördenskull fyra af Rådhet,
Jagh och någre andre, warit hoos Hans K. H:t att förnimma
hans meningh der om: och kunne wij inthet annat säija,
än att han förklarade sigh wäl, låtandes sij sin gode willia till
att sökia Riksens wälfärdh; allenast dhe wille ock sij på hans
persoon, att det kunde alt wäl afgå. Wore altså igår der med
sielfwe originalet Sex af Rådet; och blef der om delibererat,
der med att förnimma hwad Hans K. H:t kunde haa att seija
der om och hwad oss tyckte; icke såsom slutha något, uthan
att communicera det med Ständerne. Opå desse twenne fundament
grundar sigh Försäkringen, som är 1) om Konungens Eedh,
icke allenast den som står i Lagbooken beskrifwen, uthan den
som Kongh Gustaf giorde A:o 1617, och är Eedhen för Konungen,
men Försäkringen för undersåtherne. 2) om Försäkringen;
Och är Försäkringen icke så wedlöfftigh som Konungens
Eedh, uthan man kan disputera den uhr den andra.
Att wij nu komma till att tala om den Försäkringen som
skedde 1611, så war på den tidhen mycket som förelåpp och
sticker sigh inn ij dhe puucterne här och der, hwilket sigh icke
så tiänar för denne tidhen. Hans Kongl. Högheet badh oss der
om i går, att wij wille taga samme puncter under henderne
och fatta alt det tillhopa, som kan skee och låtha sigh göra;
Hans Kongl. Högheet lofwade ock att alt hwad som möijeligit
wore, will han gärna bejaka till.
Wij wele nu taga oss sielfwe Försäkringen före och gåå
alle puncterne igenom, sij på begynnelsen, medium och finem.
Der effter begynte R.Cantzlern sielf att oppläsa samme
Försäkringh.
Till Ingången sade han, att den måste så wijda förandras,
som tidherne och personerne äre andre, och andre orsaker nu
och då. Opå denne Försäkring giordes sedan Konungens Eedh
1617, hwilken Eedh blef ock för uthskåttet oppläsin i sielfwe
Originalet af G. Jahan Oxenstierna.
Wedh Eeden blef af R.Cantzlern påmint huru ock den
bör föraudras i den punct, som angår Arffursterne, mädan nu
inge äre.
Sädan hwad det wedkommer, att sex af almogen och sex
andre skole komma tillhopa och öfwerläggia hwad dhe förmå
att uthgöra etc., så war det gamble seedhen att hålla Möther;
202
1654.
Nu kommer man på Rijkzdagar, der sådant blifwer afhandlat,
och är onödigt att insettia det.
Der effter oppläste R.Cantzlern 1 och 2 puncten. På den
förste puncten refererar sigh Eedhen, och är een förklaringh
der på, och den andre puncten förklarar den första.
Archiepiscopus: Wara någet der om att betänkia, för främmande
Residenter, Agenter etc. Klagades ock öfwer den Fransöske,
att han drogh till sigh öfwer någre hundrade personer.
Man spörier likwäl att i andre främmande Landh så sättes
wacht för Porthen, när någen sådan främmande persoon blifwer
efFterlåtet hålla sin Gudztienst. Sädan så skeer mycket
här emot wed BergzBruuken: dhe förskrijfwas månge och åthskillige
hijt in, wela sedan haa sin religion frij, hafwa samqwämer
och församblingar; deres barns Läremästare lära ock
ij deres samqwämer: Synes wara skäligt att dhe blefwe der
till håldne, att dhe skulle gåå i kyrckiau (som pä andre orther
skeer och dhe främmande måste det göra), der Gudz ord, som
warder prädijkat, inthet är fåfängt. Togh exempel af Löfsta
bruuk, der prästen har låtit vertera Lutheri Cathechismum på
Fransöska; der igenom kom han månge att gåå till kyrckian
och Sacramentet. Men huru sådant skulle kunna föras i Försäkringen,
weet man icke wäl. Synes likwäl skäligt och till—
börlägit att dem inthet blifwer tillåtet att läsa publice deres
kätterske postiller, der med kätterij och falsk lära blifwer ij
wårt fädernesland uthspridd.
Doct. Laurelius, Ep. Aros. sade, att på den tidh han war
pastor ij Stocholm, lade Prästerskapet der een supplication iun,
att dhe, som wore af främmande Religion, skulle wara obligerade
att gåå i wåre kyrkior, som är likwäl officina Spiritus
Sancti; finge fuller till swars att dhe skulle det göra, men är
blifwit bestående.
RijkzCantzlern: Det är wist att inthet publicum exercitium
ij annan Religion må tillåtas ij Rijket. Det är ock wist
att een Legat etc. måtte lijdas, och inthet kunna wij disputera
dem deres Religion, uthan som dhe inthet kunna twinga oss, så
kunna inthet heller wij twinga dem: Men att främmande Legaters
dörar stå så öpne för alle, är betänkeligit: dhe äre offta
af starckt följe, att det will falla beswärligit att finna medel
her emot: göra således här i ett stort hinder: hoos Residenter
see wij ock stort missbruuk, och att månge gåå dijt för förwetenheet
skull; hwilket alt att remediera will wara swårt.
Maj. 203
Doct. Laurelius refererade om een wed hans tidh i Stocholm,
Baron de Rotte be:dh, som drogh mycket folck till sigh,
och då han der öfwer klagade för den Kongl. Regeringen, blef
honom sådant förbudit, och syntes straxt boot på. Meente fördenskull,
att der om sådant blefwe i Försäkringen någorlunda
infattat, skulle sådanne missbruuk förekommas.
Archiepiscopus sadhe ock att lian een gångh skaffade sigh
Landzhöfdingens bref och förbudh till Löfsta Bruuk; och der
med blef så mycket uthrättat likwäl, att dhe een tidh holle
opp der med, men sedan före dhe åter fort. Sade yttermehr
huru månge låckades till deres religion der igenom, att dhe
Catholiske finge een penningh mehr än dhe andre af wår Religion,
och der med läte sigh somblige intala och wedertoge
deres Lära.
M. Andreas Prytz, Ep. Line: Månge tala sä förskräckeligen
och blasphemera: wela inthet wetta af Gudb, Englar etc.
R.Cantzlern: Dhe äre Atheister.
Doct. Laurelius: Effter i den andre puncten står sidst, att
icke försmäda: Begärer Prästerskapet der opå een förkla
ringh.
I KrijgzArtiklarna står förmält, att sådanne Försmädare
skole straffas till Lijfwet.
Doct. Brunnius: Dét står i desse puncter, att dhe sku
inthet få haa öfningh eller exercitium, hwilket uthtydes
allenast om Prädikningar: Synes ock kräfias, att onödige och
kätterske discurser blefwe ock der under förståndne.
RijkzCantzlern: Der om wore långt att taala; Man seer
det så haa taget öfwerhanden, att man ock skulle gå till prädikestolarne,
man skulle see på Education etc. der finnes allestädes
oordningar; och kan man om sådant inthet införa i Försäkringen,
uthan genom gode Ordningar måste sådant blifwa
afskaffat. Nu är det fuller sant, att wij inthet kunne wara
främmande föruthan, men så see wij der hoos det missbruuk,
att dhe draga andre till sigh och kunna besmitta mången med
sin Lära; sä att det onda går således offta fortare än det goda,
fast än man söker hindra det, sticker det sigh doch fram.
Doct, Laurelius: Kunde man obtinera det, att dhe inthet
finge haa någen annan prmceptorem för deres barn, uthan den
som wore af wår Religion, är förhåppligit att deres falske lära
icke så mycket inrijtades här hoos oss.
R.Cantzlern: Det är mäst med Ambassadeurer och andre
sådanne främmande nu att göra, dem man måtte haa respect
204
1654.
före; det andre inåste, näst Öfwerheetens Authoritet, komma
Bisperne att uthrätta tillijka med Landzhöfdingerne: och då Öfwerheetens
Authoritet kommer der till, kan det wäl bli boot opå.
Doct. Laurelius: Om Liber Concordia blefwe authoriserad,
som sigh borde, kunde sådant afhielpas.
R.Cantzlern sade sigh wäl wela bejaka det, men der opå
skulle följa stor wedlöfftigheet.
Gref Pär: Wara rådligst inthet tillstädia, att dhe främ
mande,
som här boo, måtte faå optuchta sine barn i någen annan
Religion än wår.
R.Cantzlern: Man måste bekänna, att såsom i wårt Landh
äre Bruuken mäst excolerade af sådanne främmande, effter wårt
folck i förtidhen haa icke warit så flijtigt eller förståt till ett
sådant arbethe; och äre nu ware bruuk der igenom komne i
gott Esse: Men så är der igenom den olyckan oss påkommen
der jempte, att deres falske Lära är med dem ock inkommen:
Hwad råd man der emot skall finna, står att efftertänkia. Medh
gemeent folck kan sigh mycket corrigera genom gifftermåh! och
annat umbgänge med dhe andelige och andre; men det är swårare
med dem, som äre af större förstånd och låta sigh inthet
så öfwertaala.
Doct. Laurelius: Wara nogh om wij få assistentz af Of
werheeten
ij education så wijda, att dhe inthet må haa i sine
huus någen prseceptorem af deres lära, som der i optuchtar
deres barn; sädan också medh kyrckegången, att dhe måtte
blifwa tillholdne, förmedelst Öfwerheetens authoritet, att gåå ij
wåre kyrkior, der wij håppas att Gudz Ordh har den krafft att
månge blifwa bätrade.
Anders Gyllenkloo: 1650 wore någre förordnade att see
öfwer Kyrckeordningen: och då blef af dem öfwerlagt, huru
med Ambassadeurer skulle heruthiunan tillgå: Och skulle wara
af Bisperne underskrifwit.
R.Cantzlern sade sigh inthet wetha der till.
Slöts omsider denne discours der medh, att Hans Excelhtz
sade, att med Ambassadeurer wore een consideration, men på
dem andre skulle Magistratus inquirera, och kan sådant i Försäkringen
inthet bli författat, ty Försäkringen måtte gå på
wissheet, att han kan hålla det. Det andra kan genom een
giord Ordningh corrigeras, som II. K. Högheet ij sitt nampn
kan låta uthgå. Och der Bispernes flijt kommer sälin der till,
kan alt komma till gott lagh.
Maj. 205
Hwad Librum Concordia belangar, är swårt den att inrätta.
R.Cantzl: 3:die puncten är inthet att disputera om; och
som wij nu inthet haa någre Furstar eller Fröknar p. tempore,
appliceres alt sådant till IL M:tt och denne tidhem Gifwer
Gudh framdeles H. K. Högheet någre sådanne, blifwer då tidh
att thala der om.
4:de puncten är indisputabel.
5 [puncten opplästes].
R.Cantzl: I denne puncten synes wara någet som är emot
det Herredags Besluuth, som giordes A:o 1649, der uthi ock
förmäles om Häredzhöfdingz Retterne.
Wist är fuller det, att Häredzhöfdingsdömen äre fordom
för inthet annat opfundne, än att Lagh och rätt må haa sin
gångh i hwar orth; dhe boodde ock i Häraden.
Lijf och godz etc. Desse ordh, och någre flere, gifwa wäl
förstå, att på den tidhen gafs dem orsaak att låta någet inkomma
i Försäkringen, som då tryckte dem; ty det gick så
understundom wed den tidh rapss om rapss.
Archiep: Om man icke skulle blifwa wedh Lagh, att Häredzhöfdingen
bodde i Häradet, wore waald i Häradet: Nu går
det offta så till, att han förstår inthet språket, der han är Häredzhöfdingh,
huru kan han då skepa hwariom och eenom Rätt?
G. Pär: Hofrätten och Landzhöfdingen haa fuller der om
omsårgh.
Episc. Line: Wij hemställe höge Öfwerheeten att dispo
nera
her uthinnan.
Landtmarskalken: Ridderskapets och Adelens uthskått påminna
någet her hoos: effter lier nämpnes om CammerRådh, att
ingen må der ibland wara, som är af främmande Religion; om
icke ock skulle bli förmält der hoos om dhe andre Collegierne;
såsom ock om BergzCollegium, som ock är ett RijkzEmbethe,
och måste bestå till att erholla Rikzens wälfärdh.
R.Cantzlern approberade sådant: men för den tidhen war
det icke så ordinerat. Hofrätten war då inthet etc. Måste fördenskull
sådant lämpas till desse tidher.
Den 6 puncten opplästes.
R.Cantzl: Denne är een stoor punct: hwad det wedkom
mer,
att ingen nyy Lagh görs, har sine skähl, såsom ock att
här införes om månge Rijkzdagar; hwilket kom för det Polnske
wäsendet, som förorsakade 2 eller 3 Rijkzdagar undertiden
om åhret.
206
1654.
Doct. Brunnius: Allenast dhe icke blefwe i så månge wekor
der uppehåldne, der störste nöden sådant icke fordrade.
R.Cantzlern sade, att Bisperne kunne haa skahl det sälja,
både för deres Embethe skull, som ock att dhe äre gemeent
gamble Män, då dhe komma till det Embethet, och kunne sådanne
reesor icke wäl uthstå.
Men det andre som der folier, är af högh consideration:
Att een Konungh inthet må ingå medh een potentat någen
fredh, stilleståndh etc.
Ar att considerera, att krijgh och örligh begynnas opå
twenne medel; Anten begynna wij med dem, eller dhe med
oss: Begynna dhe, så måste man sökia till, huru man kan
blifwa förswarat, och offta skulle een god occasion wara uthur
henderne, om man skulle afwäntha den tidh, att Rijkzens Ständer
först komme tillhopa. Kongh Erik han fruchtade sigh för
krijgh, men lijkwäl kom honom det eena krijget på, förr än
han lychtade det andra: Sidst begynte wij med dhe Danske,
effter wij wore till wissö försäkrade* att dhe hade det samme
ij sinnet emot oss, men så blefwe Ständerne der uthi inthet
förbij gångne, uthan dhe förnämbste wiste deruthaf i dhe andre
Ståndli; men Bönderne blefwe den gången inthet kallade, ty
man fruchtade att det skulle komma uth. A:o 1623 sade sahl.
Kongh Gustaf till Ständerne i Stregnes (sädan han badh dem
först gifwa sitt betänkiande der uthi, medh krijgh emot dhe
Danske), att han wäl kunde görat, och inthet fråga dem till
derom, men iagh will inthet begynna sådant uthan edert rådh.
Rådha J migh till, att iagh skall görat, så will iagh begynnat;
råda J der ifrå, så will iagh låta bestå. Man måste fördenskull
wäl see till hwad wij begäre, att i Försäkringen må settias;
och att wij inthet läggia wår Konungh det opå, som han
inthet kan hålla.
Hwadh det wedkommer att begynna ett krijgh, så måste
undersåtherne wetta der af (till minstonne dhe förnämbste), ty
alle måste hielpa der till. Men att förswara sigh, behöfwes ingen
deliberation der till, som kan förspilla een god occasion,
som sigh praesenterar: Men i synnerheet må det strykas uth,
der som Stillestånd nämpnes, ty der till måste offta een minister
resolvera uthi nödfall. Och togh der hoos R.Cantzlern
exempel af sigh sielf, då han war i Tysklandh. Kunde då een
Minister det göra, hwij wille man sådant wägra sielfwe Herren
och een Konungh? Sammaledes om Fredh: skulle man inthet
Maj.
207
förr få fredh, än på sådant sätt, skulle offta illa sluthas. Alle
seija fuller dhe wela haa fredh, men dhe äre fåå som wettia
dhe wilkor och conditioner, som een god fredh tillhöra.
Konungen medh Rijkzens Rådh må sådant öfwerläggia, och
icke kasta det för gemenigheeten, der månge äre Speculatores,
som sökia effter att få alt öfwerskrifwa.
Doct. Brunnius föll här i taalet, tackandes H. Excelktz,
som så gunstigt dem heruthinnan informerade; och finne det
alt skäligt.
R.Cantzlern swarade till dhe complimenter inthet, uthan
sadhe widare: det tredje som här står, är förbundh; och är det
een terminus Majestatis, som måste hållas innom kappan, så
fraiiipt det skall hafwa sin rätte nytta: Och eliest så hänger
een Konungs wälfärd der opå, så att förderfweligit wore, om
sådant skulle allom uppenbaras. Ty näst Religions wäsendet
är ingen punct högre än det som förberört är.
Der med skildes dhe åth till klockan 2 efter middagen;
och wed R.Cantzlern steegh opp och wille gåå bort, baad han
dom att dhe wille sådant hålla tyst för främmande folck skull.
Då dhe effter middagen åter komme opp och R.Cantzlern
hade läsit för dem den 7:de puncten, sadhe han huru dhe tidher,
sorn då wore, förorsakade sådant, att der om blef insatt. Förtalde
dem huru såsom på den tidhen een Biskop i Westeråhrs,
M. Olof [Bellinus] be:dh, blef afsatt frå sin tienst, och een annan,
Mester Nils be:dh, en Superintend. i hans. ställe förordnat,
mädan denne ännu lefde och satt der, men ingen wiste af
hwad orsaker.
Uthi denne siuende puncten äre månge puncter; och kan
man fuller komma der med till rätta och lämpat effter tidhen.
Kyrckeordningen belangande, har fuller H. Maij:tt arbetat
der opå, men ju flere som haa warit der öfwer, uthi ju flere
Labyrinther är det stannat, och komma aldrigh till een endskap
der medh. Man kunde in generali nämpna der om.
Archiep: Man skulle fruchta att Domkyrckian här skulle
blifwa prseiudicerat, som är stoor och behöffwer stoor omkostnad
att blifwa hållen wedh macht.
R.Cantzlern: Att een Prästman skal wara Oeconomus; är
fuller wäl att han prädijkar; men att han skall wäl förstå hwad
een muurslef och bygningh tvedkommer, och sij till att alt wäl
bygges och hålles wed macht, wittnar förfarenheeten emot: det
208
1654.
är ynka att sij der opå, besynnerlig denne Dombkyrkian, som
är eliest så wäl bygd. Jagh will inthet tala om huusen der
omkringh. Det Orgewärket der är, kunde någorlunda tiana i
een bondekyrckia: lijkwäl äre här gode medel till kyrckian.
Archiep: Min Antecessor Kenicius lät byggia på norre sij—
dan nied koppar, och på tornen.
R.Cantzlern: Tornen lät Sahl. Konungen oppbyggia för
4,000 R:dr.
Archiep: Tornet har sedan fallit på taaket och förderfwat:.
alle tornen, dhe smärre, äre sahn oppbygde; refererade så mehr
hwad Kenicius och han sielf haa der uthrättat.
R.Cantzlern: Jagh talar inthet om Kenicio eller E:rs Wyrdighet,
ty det will skahl till att seija det; Jagh talar allenast
om det iagh sijr. Oeconomus förstår inthet sådant, skulle wara
een annan man der till.
Doct. Laurelius: Om det wore een annan persoon, som icke
wore prästman, så komme man aldrigh tillrätta med honom.
Der hoo§ blef påmint, att i Försäkringen står här: Domkyrckian
och Academien: måste settias in plurali, Domkyrckiorne
och Academierne.
Den 8 puncten [opplästes].
R.Cantzl: Det har sipe gode skiäl när man sijr på dhe
förnämbste Städer, som Stocholm etc. men i dhe andre städher
är sådant inthet så observerat, som i Saalberget, Torsillja etc.
Och när den Ordningen giordes A:o 1470, då Carl Knutsson
blef dödh, ij Köngh Albrechts tijdh, då wore så månge Danske
här inne, att dhe blefwe der till förorsakade.
Här hoos infördes af andre någre exempel om främmande,
som haa warit Borgmästare och gode karlar.
Bonden stijger opp och sade, att een sådan kan fuller wara
een god man och borgare, men icke fördenskull Borgmestare.
R.Cantzlern påminthe om een Stadzskrifware i Stocholm,
Bijlefeldt be:dh, een tysk, som rymbde sedan i Konunga bythe.
Bonden meente, att effter ij Scholerne nu opwäxa dhe som
äre tienlige der till, göras dhe främmande oss inthet behof.
R.Cantzl: Det är wäl, men ij dhe små Städerne kan så
henda undertidhen för särdeles orsaaker skull.
Der hoos blefwe någre exempel framdragne. E. g. om
Petter Casten i Nårkepingh, Dancqward i Nykepingh etc.
Den 9 puncten [opplästes |.
R.Cantzl: A:o 1649 i Stocholm war stoor conferentz här
Maj.
209
öfwer: är så ondt att settia det eena emot det andra. Och löper
det, som der talas om Häredzhöfdings Retterne, emot detta
som här står.
R.Cantzlern fick der af orsaak att thala om Rättegånger;
I förrtidhen hafwa the gått lättare af, nu föras dhe medh fyra
eller feni gånger större wedlöfftigheeter, och besynnerlig i Stocholm.
v
Borgmästarn i Stocholm sannade det, och der af kunne
deres Excelktier wäll sij, att dhe äre inthet fåfänge der.
R.Cantzlern: Det wålla dhe sielfwe, som tillstädia så månge
procuratorer, som förwirra sakerne. Sahl. Konungen wille att
dhe sielfwe skulle uthföra sine saaker, eller der dhe inthet kunde,
så gore hans näste fränder: Men een fremmande kunde
man effterlåta att taga een annan i sitt ställe. Hans Excelhtz
sade der hoos, att han skulle gärna sij det man giorde een
Försäkringh, som wore med saaker af importantz, och det andre
kunde genom Ordningar rättas. Dhe noviteter måtte inthet
föras dijt in, som flyta af åthskillige hufwuden.
Den sidste puncten [opplästes].
Holle den för een god punct: och holle bönderne mycket
der af. Klagade der hoos öfwer deres förtryck af deres huusbönder
somblige.
G. Pär sade dem haa lagh och rätt för sigh, och tillsade
dem god befordran, så frampt någen har god saak.
R.Cantzlern: J må aldrigh tänkia att weridén blir någen
sin
så skickat, att icke någen oreda finnes: Ja, det skeer emellan
hwar annan, ibland wänner och hoos sielfwe Almogen: emellan
barn och föräldrar, emellan syskon, emellan grannar. Det
wånder aldrigh igen, så länge weridén står: derföre haa J Lagh
och rätt, som kan skilja sådant. Och offta hender, att den
som klagar, han gör sielf orätt: Man skaa icke allenast niu
tha
rätt, uthan man skal ock göra rätt.
G. Pär: Det går så till, att dhe som i Retten sittia, få
altid skam af eendera sijdan.
R.Cantzlern: Ja, fåå offta af ingendera tack.
Archiepisc: Effter som nu alt är oppläsit och discurrerat
pro et contra: om någen hade nu någet i synnerheet att seija
her till, kunde det insinueras skrifftelig hoos E. Excelktier.
R.Cantzlern: Hans K. Högheet tillbiuder sigh att willja
göra alt hwad som drägeligit kan wara; och måste fördenskull
någet blifwa här uthi förandrat.
14
210
1654.
Archiep. begärde att deres Excelktier wille haa den mödan
och låta sådant blifwa författat, som det kunde tiänligit wara,
och lämpas till denne tidhen.
R.Cantzlern: Effter nu drifwes hårt på, måste wij göra
der med klaart, förr än wij gå frå hwar annan, att icke må
lämbnas någet missförstånd; och måste wij fördenskull see wäl
till huru wij komma här med till gott sluuth, effter det går
alle Ständerne an i gemeen.
G. Pär: Wara bäst wij anmoda af RijkzCantzlern, det
han wille låta fatta det i pennan.
R.Cantzlern: Jagh är nu trotter der wedh och gammal,
hinner inthet så med: Och effter iagh har sett Hans K. H:t
wara heelt wäl intentionerad, wille iagh önska det wore mitt
sidste arbethe, om iagh inthet mehr skulle kunna årka. Will
fördenskull sij till om iagh kan någet hinna der medh: och är
fuller bäst behålla samme orden så mycket man kan.
Landtm arsk. tackade deres Excelktier för gunstig communication,
det Ridderskapet och Adelen med all ödmiuk tienst
gärna wela förskylla.
R.Cantzlern contesterade sin wälwillige affection uthi alt
det som honom wore möijeligit.
Archiepisc. tackade sammeledes; sådant wara dem till stor
underrättelse: Och bära dhe den gode tillförsicht till H. Ex
celktz,
att som dhe der uthi nu äre af Hans Excelktz underrättade,
wille H. Excelktz sij widare till hwad der uthi wore
bäst att göra. Önskade der till Gudz wälsignelse.
Sedan tackade Borgmästarn och Bonden, och blefwe der
wedh åthskilde.
Hen 29 Maij.
Effter den 27 dito war omblåsit att Ständérne skulle nu
komma opp på Slottet och gifwa swar opå den proposition,
H:es Maijitt dem hafwer öfwerlefrerat, församblade sigh Ridderskapet
opå Ridderhuuset: Och mädan dhe der förtöfwade,
notificerade Landtmarskalken dem hwad Ridderskapets uthskått
tillijka med dhe andre Ständerne hafwa förrättat ij dhe förledne
dagar, som här näst tillförenne författat står: Frågade
yttermehr, om någen kunde hafwa någet, det försäkringen anginge,
som wore af nöden blifwa påmint?
Der till swarades, att dem tyckes bäst låta der med be
-
Maj.
211
stå, till dess Riksens Radh warde communicerandes det dhe
öfwer Försäkringen läte författa.
Der wedh kom budh ifra RijkzHofmästarn, att Ridderskapet
förwäntes af II. Maij:t.
På Slottet gå dhe först i H. M:tz Förmak, och sedan för
H. M:t in i Rijkzsalen.
Der talte Landtmarskalken således:
Eders Kongl. M:tz trogne undersåther, Ridderskapet och
Adelen sampt Krijgzbefählet, hafwa E. M:tz nådige proposition
med wederbörlig wyrdnat och respect underdånigst undfångit
och effter deres ytterste förstånd öfwerwägat och betrachtat.
Och såsom dhe befinna dess innehåld wara af den store wichtigheet
och swårheet, så att dhe som nogast hafwa kunnat sigh
der uthredha och fast beswärligare der på resolvera: Altså
hemställa dhe denne saak ij Gudz den aldrahögstes faderlige
och allwijse disposition, med den trogne önskan, att den aldrehögste
Gud nådeligen wille lämpa alla E. K. M:tz rådh och
förehafvande till sitt nampns ähra, wårt k. fädernesland till
wälfärdb och E. K. M:t till hugnat, glädje och contentamente.
Så emädan samptlige Rijkzens Ständer äntelig måste swara uppå
E. K. M:tz nådigste proposition och således gifwa deres underdånige
meningh tillkänna; ty hafwe samptlige Ridderskapet och
Adelen sampt Krijgzbefählet deres meningh och tanka låtet
skriftligen författa, hwilket dhe nu på stunden E. K. M:t underdånigst
wela insinuera och föreläsa låta, Bediandes ödmiukelig
E. K. M:t wille deres wälmeente trogne swar nied nåder
optaga, höra läsa och till det bästa uthtyda. Effter såsom
Ridderskapet och Adelen inthet annorledes än det af ett troget
hierta raeena och giort hafwa, såsom dhe der till sin dödh
förblifwa E. K. M:tz ödmiuke trogne tienare etc.
Der effter lät Landtmarskalken oppläsa swaret. (Se Bil.
(jr.) Och sedan dhe andre Ständerne hade giort det samme;
lefwererades alles deres Swar till HofCantzlern Tungel; der
med thoge dhe afträde, gåendes för H. M:t tillbaka ij Förmaaket
och der ifra åter på Ridderhuuset.
Landtmarskalken sade der, att H. Maijitt will haa ett uthskått
opp effter middagen klockan 2. Der till blefwe desse waalde:
Af 1 Cl. II. Axel Sparre
H. Claes Stiernesköldh
H. Erik Leyonhufwudh
H. Harald Stake.
212 ' 1654.
2 Cl. H. Jöran Sparre
Axell Posse
Glustaf Ribbingh.
3 Cl. Jahan Stålhanske
Gustaf Duwall
Hugo Hamelton
Ludwich Fritz
Magnus Dureel.
Beimte uthskått wardt förordnat till samptl. Riksens Rådh,
att förnimma hwad dhe å Kongl. Maij:tz wägna hade dem att
proponera, hwilke medh Prästernes, Borgarnas och Böndernes
uthskått wore kallade i RådCammarn, närwarande af Rijkzens
Rådh: H. Herman Fiemmingh, H. Gustaf Bielke, H. Schering
Rosenhane, H. Lars von der Lindh och Grefwe Tott. H. Scherin
gh Rosenhane begynte referera Kongl. Maij:tz nådige willje
wara, att dhe af Rådet skulle der communicera med Rijkzens
Ständer ett skrifftelig författat sätt huruledes Kongl. Maij:t
med H. Kongl. Högheet och Rijksens Rådh hafwa öfwerlagt
med hwar andre om Kongl. Maij:tz nnderhåld, på hwad sätt
det görligen skee kunde, och fördenskull icke twiflade der opå,
uthan att ju samptlige Rijksens Ständer skulle sådant finna
gott. Men emädan uthskåttets Commission war allenast att
intaga och förnimma hwad Rijkzens Rådh å Kongl. Maij:tz
wägnar kunde hafwa dem att påminna eller proponera, och
icke, dem andre deres medbroder owettandes, någet der företaga
ad deliberandum, fast mindre någet slutha; särdeles wille
Ridderskapets uthskått i denne saak hafwa också communication
med dhe andre Ständernes uthskått, som med dem här
uthinnan interesserade; Hwarföre begärde Ridderskapet och
Adelen dilation,- stege afsijdes att taga det i deliberation, öfwerläst.
e sin emellan denne fattade skrifft angående Kongl. M:tz
underhåld: Så emädan saaken skrifftelig icke blef oss öfwerlefwererat,
uthan med dhe wilkor, att Ridderskapets uthskått,
på deres medbröders wägnar, straxt skulle der ij resolvera,
hwilket ock af dhe andre Ständerne begärtes; dy samsatte sigh
samptlige Ständernes uthskått, att för den gången swara allenast
dilatorie der opå, att dhe sedan finge referera sådant deres
medbroder och wäl öfwerläggiat förr än dhe någet beslöthe.
Detta war Landtmarskalkens swar till Rijkzens Rådh, som der
wore, och det samme swarade ock dhe andre Ständernes uthskått,
som sigh der om föreenat hade, och begärte att Landt
-
Maj.
213
marskalken wille samme deres meningh och swar framseija.
Dhe af Rådet swarade, att dhe uthan widare communication
och ordre af H. K. M:tt inthet i saaken då kunde göra: stege
fördenskull opp till K. Maij:tt att förnimma hwadh der uthi
wore widare till att göra, och i medier tidh förtöfwade Ständernes
uthskått i RådCammarn. Men emädan H:es Maij:tt war
då uthförreest, blef der med upskutit till andre dagen.
Den 30 Maij.
Laudtmarskalken giorde relation för Ridderskapet hwadh
som i går hades för hender om H. M:tz underhåld, som blef
dem genom någre af Rådet communicerat; hwilket för detta
skall wara af H. Kongl. Högheet och Rådet resolverat. Och
som det icke är af nöden att månge wetta der af, begärde
Landt marskalken att dhe wille öfwerläggia om det icke af ett
uthskått kunde underskrifwas på alles deres wägnar? Sade yttermehr
icke wara öfwer 2 eller 3 puncter som toucherar dem som
sittia på Ridderhuuset: består mäst om Justitise wäsendet, huru
der om skall blifwa observerat; der uthi H. Maij:t inthet begärer
större macht, än sorn een Grefwe har i sitt Grefweskap,
behollandes sigh allenast primam och secundam Instantiam,
lämbnandes parterne deres apellation in under den HofRätt dhe
sortera under.
Här till swarades, att effter H. Kongl. Högheet och Rådet
skrifwa under och saaken allreda dem emellan wara debatterat,
är inthet der om att difficultera, eller willia göra sigh der uthinnan
mehr curieux än H. Maij:t will.
Landtmarsk. sade det wara för dhe främmande skull, att
icke Hemstaten blir dem förkunnigh och dhe må föra boos sigh
Copier der af.
Der effter lät Landtmarskalken oppläsa ett Kongl. M:tz
bref, gifwit OfwerstLeutnanten Bertill Nilsson Skytte, att han
skulle få niutha sin B:rs Häkan Skyttes ställe på Ridderhuuset,
. som skulle wara i Skytternes rum af Säther. (Jfr sista Sil.)
Sedan opplästes ock ILes Maij:tz bref till Landtmarskalken
för Gustaf Rosenhane, att han med sin Broder Jahan Rosenhane
skulle niutha samme rum och ställe på Ridderhuuset,
som deres Broder Scheringh Rosenhane. (Jfr sista Sil.)
Der emot disputerade dhe nogh, willjandes blifwa wid RidderhuusOrdningen,
och Gustaf Rosenhane och hans B:r Jahan
Rosenhane skulle taa sitt ställe effter deres brefs datum nederst:
214
1654.
Men Gustaf Rosenhane sade RidderhuusOrdningen blifwa, der
med mehr öfwerträdd, om dhe sku haa serdeles säthen och få
således mehr än ett votum: sedan wore deres Frijherre bref
icke annat än een expectance på deres B:rs Schering Rosenhanes
Frijherreskap, och fördenskull inthet sij huru dhe kunde
taga annat såthe och stämma.
Lorentz Creutz sade, att RidderhuusOrdningen hålles ij
sompt, och i sompt inthet; förtalde så huru Jahan Berndes
långe nu tillförenne trägit anholt för Sahl. General Jacob Duwalls
Barn, som då wore omyndige, att dhe då måtte bekommet
platz ibland dem, som haa lottat, för deres Faders meriter
skull: Men sådant blef dem förneekat.
Andre sade ock, att i swaret på Ridderskapets Beswärs
puncter A:o 1649 finnes, att K. Mitt har lofwat (sedan Hugo
Hamelton och Forbuss toges inn, sampt Wachtmeister, och Adelen
der öfwer wore otålige) att det skulle inthet skee mehr,
uthan dhe skulle få blifwa wed RidderhuusOrdningen.
Mädan detta war på discurs, kom Cantzlij wachtmästarn
inn, berättandes att någre af Rådet wela komma neder; befailtes
fördenskull Fabian Berndes, Carl Persson och Udde Odela
gå emot dem af Rådet: Der med kom H. Herman Flemmingh
och II. Gustaf Bielke.
H. Herman Flemmingh sade dem wara dijt kompne effter
H. M:tz befalningh, att communicera med samptlige Ridderskapet
det samme sorn blef i går för uthskåttet optäckt om H.
M:tz underhåld. Och effter dhe af uthskåttet igår sigh excu
serade
och icke kunde der uthi någet slutha, såsom icke hafwandes
der till någen fullmacht, will iagh fördenskull oppläsa
för dhe gode Herrar hwad der om fattat är, att dhe der om
sin meningh seija wille, om någet kunde wara der uthi att på
minna.
Bemälte skrifft (jfr sista Bil.), som II. Herman Flemmingh
då oppläste, war någorlunda af dette innehåld:
Effter såsom II. Maij:t, af särdeles affection till Hans Kongl.
Högheet, har resolverat att oppdraga honom Sweriges Rijkes
Chrono och Scepter, och fördenskull afsäger sigh allan rätt och
pretension der opå och sigh wara der ifrå alldeles skild; förbehåller
II. M:tt sigh ij sin Lijfztidh detta, som her under specificeras;
doch så att hon inthet sådant abalienerar etc. Sådant
skall ock icke henne blifwa afhändt så länge hon inthet practicerar
emot Rijksens wälfärdh.
Maj. 215
1) Will II. Maij:tt wara befrijat för all subiection, för alle
pålagor, wara independent och allenast under Gudh.
2) Otiltaalt för all skuld, som Rijket kan wara råkat uthi:
all hennes Egendomb frij för arrester.
3) H:es Maij:tt behåller för sigh i sin Lijfztidh: Norkepingh,
Gottland, Ölandh, Ösel, Taffelgodzen i Pommern etc.
sorn der om widare annorstädes finnes förmält; doch skole dhe,
som Taffelgodzen nu possidera, först blifwa betalte. Afweln må
dhe för sigh behålla, om dhem så behagar, men der dhe den
wele föryttra, skall II. M:tt wara närmest att behållan.
4) Undersåtherne ij desse Länder skole göra H. M:t sin
Eedh.
5) II. Maij:tt skall haa macht att settia der Gouverneurer,
som der styra skole; doch Landzens seedh och wahne oprsejudicerligit.
6) Med Rätterne skall förordnat blifwa som det för detta
warit hafwer; allenast till primam och secundam Instantiam.
7) Taales ij denne punct om H. M:tz HofFolck eller Garde
som bryta och försee sigh.
8) Jurisdiction in Ecclesiasticis skall på Ösel hollas som
det för detta har warit waant. I Öland skall H:es Maij:tz consens
wara till Superintendenten i Calmar, när någen dijt förordnas.
9) Medh alle Intrader, som för detta der af haa gåt till
Chronan, må II. M:t göra och låta, och det uthan någen räkenskap
för någen: doch exciperas någet ij Pommern.
10) H:es M:tz undersåther skole inthet med högre tunga
beswäras än dhe andre Rijkzens Ständer. Och skole H. M:tz
undersåther wara också altid tillstädes när Rijkzdagar uthskrifwas.
11) I Nårkepingh och Ösel skole dhe haa frij Seglation,
doch underkastade dhe Förordningar, der om giorde äre.
12) Förnäme Fästningar i ILes Maij:tz provincier och Städer
skole af Konungen underhållas och besettias.
13) Norkepings Stadh, Wijsby etc. skole hålla Båtzmän
till Cronan: men när dhe äre hemma stadde och icke uthi Crouans
tienst, skole dhe wara H:es M:tz lydna underkastade.
14) Hennes Maij:tz Länder och Städer frije för Guarnizoner.
15) Rijkzens ÖrligSkepp skole hafwa ij ILes M:tz hampner
een säker retraite: och Konungens troupper uthi Pommern
216
1654.
een frij passage, der sa behöfdes, att dhe der igenom marchera
skulle.
16) Konungen stånde fritt att fortificera dhe orther ij H:es
M:tz provincier och Landh, som sådant kunne betarfwa.
17) Cronan skall ock haa fritt att hugga i Pommern nödigt
wärke till Skepsbyggningh och annat hwad af nöden är.
18) Alle desse Länder skole effter Hennes M:tz dödh falla
Cronan tillbaka: och skall ILes Mitt inthet hafvva macht dem
förpanta eller på annat sätt afhända, föruthan try Ampten i
Pommern och ett på Ösel.
19) Hies Mitt skall bekomma dhe öfwerblefne Satisfactions
Penningar.
20) Och der Hans Kongl. Högheet oförmodeligen genom
döden afginge, skulle ingen komma till Sweriges Crona förr än
Hennes Maijitt på detta ofwanberörde blifwer försäkrat etc.
Sadan detta war oppläsit, begärde Landtmarskalken att
alle tree Classerne wille wara betänkte om det dhe wille swara
dhe gode Herrar af Rijkzens Rådh, och hwad deres meningh
wore her om.
Lorentz Creutz begärde att Landtmarskalken wille föreställa
dem frågan, så wille dhe swara der opå.
Landtmarskalken sade att dhe gode Herrar af Rijkzens
Rådh wore der tillstädes, dem dhe swara skole på dhet dhe
dem fråga.
H. Herman Flemmingh sade: Wij hafwa Hies Mitz befalningh
att föreläsa Ridderskapet detta, och förnimma der hoos
om dhe kunde hafwa någet som wore der uthi att påminna.
Der effter taltes Classerne wedh hwar för sigh, och omsider
för
3 Classe sade Lorentz Creutz, att så frampt den saaken
är debatterat och slutin mellan Hies Maijit, Hans Kongl. Högheet
och Rijkzens Rådh, finna ock dhe detta wara alt skäligt,
och kunna inthet sij någet der uthi wara att förandra.
2 Cl. Gustaf Erikson Ribbingh tackade Rådet för communication;
sade sigh wara ock af samme meningh som tertia
Classis är: wela gifwa ett uthskått ij fullmacht att slutha der om.
1 Cl. war ock eense med 3:tia Classe; men om underskrifningen
wille dhe hafwa Hennes Maijit hemställt, anten Landtmarskalken
skulle det göra allena, på samptlige Ridderskapets
wägnar, eller skulle det underskrifwas af ett uthskått, eller ock
af heela Ridderskapet.
Maj. 217
Holts fuller först före, att 2:da Classis war någet annorlunda
betänkt än dhe andre Classerne, såsom skulle dhe in 2:da
Cl. mena, att ett uthskått skulle taga detta ad deliberandum.
Men så förklarade dhe sigh straxt der på, sade det wara allenast
förstående om underskrifningen.
Rijksens Rådh tackade Ridderskapet, som så wäl haa sigh
förklarat emot Hies Mitz nådige willje och begäran.
2) Talte Her Herman Flemmingh der om, huru att Hies
Maijitt begärer af Ständerne en Försäkringh för sigh, att hon
må her effter blifwa för alt otiltalt.
3) Begärde H. Herman Flemmingh, att ij stället det alle
Ständerne skulle swara hwar för sigh, Ridderskapet wille wällja
een af Rijkzens Rådh, som swarade på heele Rijkets och samptlige
Rijkzens Ständers wägnar wed abdication.
Landtmarskalken tackade sädan II. Mit, som genom dhe
twenne af Rådet har låtet communicera med Ridderskapet och
dem optäckt hwad som Hies Maijitz underhåld angår: Och som
dhe gode Herrar haa sielfwe nu förnummit Ridderskapets Resolution,
wela dhe det ock underskrifwa; recommenderandes sigh
altidh uthi Hies Maijitz Konglige nåder.
H. Herman Flemmingh: Såsom II. Maijit altidh har wa
rit
Ridderskapet bewågen, må dhe sigh ock försäkra om hennes
gode benägnej gunst; och warder Hies Maijit sådan deres
resolution med behagh optagandes. Om underskriftvandet skall
dem blifwa kungiort när dhe förnimme H. Mitz willje der om:
Originalet af det som opplästes togh han med sigh och lämpnades
ingen Copia qwar på Ridderhuuset.
Sådan dhe af Rådet wore bortgångne, admouerade Landtmarskalken
Ridderskapet och Adelen, att dhe wille hafwa uthi
friskt minne den resolution, sorn dhe nu hafwa gifwit Rådet;
och som den war kommen af dem sielfwe och dhe der till alldeles
haa bejakat, så wille dhe ock här effter hwarken extra
parietes eller intra gifwa någen annan derföre skulden.
Der effter taltes dhe wedh, af hwilken dhe skulle begära
att swara Hies Maijitt på alle Rijksens Ständers wägnar: Ridderskapet
föresloge RijkzCantzlern, som bäst kunde pro dignitate
Regia thala.
Waalde så twenne af hwar Classe, som med Landtmarskalken
skulle gåå till Rijkzens Rådh och begära att dhe wille
nämpna någen af deres medbroder, som toge sigh det opå:
218
1654.
1 Cl. H. Gustaf Posse
H. Jöran Flemmingh.
2 Cl. Carl Persson
Ullf Bonde.
3 Cl. Jonas Bure
Matthias Kagg.
Den 31 Maij.
Landtmarskalken: R. Rådh begära ett uthskått, att någet
med dem afhandla; der till waaldes desse:
1 Cl. G. Jahan Oxenstierna
H. Jöran Flemmingh
H. Gustaf Posse
H. Gustaf Rosenhane
H. Harald Stake.
2 Cl. Carl Persson Natt och Dagh
Ulf Bonde
Axell Posse
Gustaf Ribbingh.
3 Cl. Lorentz Creutz
Jonas Bure
Matthias Kagg
Mårthen Augustinisson Leijonsköldh
Erik Rosenhielm
Israel Lagerfeldt.
Landtmarskalken: Eliest är här, gode Herrar, een sup
plication
.till Ridderskapet af Erik Birckholtz. (Jfr sista Bil.)
Den blef sedan oppläsin och angick Birckholtz fränder, Åldengrenerne,
som haa råkat i mansslagh och nu äre flychtige: begärer
han fördenskull att Ridderskapet wille intercedera för
dem hoos II. Mitt, effter andre fångar blifwa ock nu pardonnerade.
1
Det ährendet ,togs fuller i consideration, men blef iuthet
der om beslutit.
Der med skildes dhe åth, men förbide uthskått skulle bli
qwart och afbijda Rijkzens Rådh.
Klockan tije komme Rijkzens Rådh opp på Ridderhuuset;
och dijt komme ock då uthskått af dhe andre tree Ständerne.
RijkzCantzlern: J gode Herrar, såsom J sidst wore här
församblade och så wijda öfwerlagt Sahl. Kongh Gustafs Försäkringh,
som den sigh till närwarande tijdh kan låta lämpa;
Maj. 219
har iagh taget inigh opå att sådant öfwersee, och finner månge
saaker, som för den tijden hade sine skiähl, effter sådant då
tryckte någre; der medh man sökte att förbätra den oreda,
som genom det Polnske krijget war inrijtat: Men sedan, uthi
Sahl. Kongens tijdh, när alt sådant kom ij annat lagh och blef
förandrat, måste man ock foga sigh effter thiden. Och sorn
dhe gode Herrar funne senast gott man skulle någet der om
författa, har iagh det effterkommit och öfwerlagdt det med Rijkzens
Rådh; står nu till Edher, gode Herrar, sorn äre Rijksens
Ständer, att taga det i god consideration: wille der öfwer seija
deres censur; wille stryka uth eller settia till Invad som med
god skiähl kan skee. Och sedan kunne dhe sådant communicera
med Hans K. Högheet, att lata det blifwa bekräfltat.
Der hoos giorde Hans Excelktz ock een påminnelse der
om, huru att det wore onödigt att alt repetera opp i Försäkringen
Invad som står i Konungens Éedh.
Och som RijkzCantzlern hade läsit opp dhe tree förste
puncter, sorn conciperade wore om Religion, sade Archiepiscopus:
Det är wäl att sådant blifwer uthtydelig författat, dhe
främmande, med dheres Religion, haa taget mycket till.
R.Cantzlern: Att alt här specificera och författa alle particulariteter,
wore att göra een heel book: När man har detta
för ett fundament, kan sedan een klook man mycket rätta sigh
der effter: Och hwad eliest skulle behöfwas, kan sedan genom
gode Ordningar rättas och förbätras.
Sedan R.Cantzlern hade oppläsit alle puncterne, sade han
att det wore fuller een saak som kunde fordra widare betänkiande;
Men så har man nu icke stoor thidh der till: icke heller
kan man låta det afskrijfwas och komma uth, förr än sådant
blifwer med Hans Kongl. Högheet communicerat: här till
har man allenast tält der om med H. K. Högheet in genere.
Och när wij nn haa denne Försäkringh om dhe förnämbste
puncter, blir sedan det öfrige af een god Konungh wäl taget i
acht. Badh sedan att Prästerskapet wille taga dhe fattade
puncter till sig och dem widare med sine medbroder öfwerläggia,
särdeles hwad Religion angår.
Der effter tackade Landtmarskalken deres Excelktier för
communication: badh der hoos, att det som conciperat war
måtte också blifwa med dem communicerat; doch begärde det
inthet widare, än dhe finge det een gångh genomläsa tillijka
med dhe andre Ständernes uthskått.
220
1654.
RijkzCantzlern bewilljade det, men wille inthet att någet
exemplar skulle komma uth; lefrerade sedan det exemplaret
till Erkebispen, att dhe effter middagen kunde gåå tillhopa och
igenomläsa det.
Borgmästarn Hans Hansson begärde ock få ett exemplar
der af; men RijkzCantzlern holt betänkeligit sådant, effter det
ännu inthet war wijst åt Hans K. Högheet och det wore ännu
såsom ett postulatum: Ständernes uthskått kunde låta sigh än
een gångh det föreläsa.
Effter middagen kom uthskåttet af Ridderskapet och Borgerskapet
tillhopa på Ridderhuuset och förwänte der Prästerskapets
uthskått. Omsider komme allenast dijt twenne deres
uthskickade, nembl. Mag. Samuel Enander och M. Samuel Brask,
Pastor: Hälssandes på det tienstligste Ridderskapet opå samptlige
Prästerskapets wägna; gofwe på deres wägna förstå, att
Prästerskapet hade öfwersett den Försäkringh, som RijkzCantzlern
dem hade öfwerlefrerat, och sedan communicerat medh Hans
Excelhtz RijkzCantzlern der om, hwadh som dhe der uthinnan
funne att påminna, so:n doch ij sigh sielfft icke war stort;
hwilket H. Excelhtz RijkzCantzlern lät sigh behaga. War ock
H. Excelhtz wilje, att wij skulle det notificera Ridderskapet
och lefrera dem Conceptet att igenomläsa. Sade ock yttermehr
att Prästerskapet wille också communicera med dem deres betänkiande,
som dhe der öfwer fattat hafwa, om Ridderskapet
det begära: Eliest sade sigh haa den commission att bijwista
deres conferentz och låta wetta hwad dhe haa funnit gott att
påminna: Men der Ridderskapet skulle icke behaga att dhe
twenne af deres medel wore der tillstädes, wela dhe taga sitt
afträde.
Landtmarsk. tackade Prästerskapet, som dem wela besökia
och sådant notificera: Ridderskapet önskade att dhe haa be
hagat
och kommet starkare till Conferentz: Men effter dhe så
gott finna, äre dhe der medh till fridz.
Superintendens sade att dhe inthet hade ij commission att
inlåta sigh i någen Controvers, uthan äre allenast komne ad
referendum.
Der effter begynte Landtmarsk. oppläsa Försäkringen.
Widh den 1 puncten påminthe II. Gustaf Ribbingh om
Calumnier, som skee ij Dryckzmåhl, och eliest, emot Gudh.
M. Enand. Superintend: Effter her med gifs tillfälle, kan
Juni.
221
iagh inthet annat, uthan måtte seija det oss tyckes: Präster
skapet
begära att sådanne Försmädare måtte blifwa straffade.
Sade yttermehr om KrijgzArtiklarne, der uthi dhe blifwa straffade
till lijfwet: och att i 1611 ahrs Försäkringh stå desse ordh:
Wår Gudztienst hwarken med ord eller gerningar förtala:
hwilke ord Prästerskapet gärna wele hafwa der in också.
Hwilket war fuller det förnämbste som Prästerskapet här uthinnan
påminthe.
Dessföruthan sade han ock, att Prästerskapet påminthe
fuller ock der om, att dhe af främmande Religion skulle wara
förplichtade der uthi att gå ij kyrckian etc. Men H. Excelhtz
wille sådant hafwa refererat till den Ordningh, som effter den
3:die punctens lydelse skulle framdeeles der om fattat blifwa.
Wid den 5 puncten sade H. Gustaf Posse, att det synes
wara af nöden påminna någet der om, att dhe som sittia i Tienster
och Embether icke måtte afsettias der ifrå, så länge dhe
effter deres skyldigheet göra hwad dem göra bör. Lorentz
Creutz holt ock der medh; sammaledes Borgmästarn i Stocholm
Hans Hansson sade det wara een nödigh tingh; och skulle gälla
i högre och lägre, i andeligit och werldzligit Ståndh.
Sedan alt war oppläsit, frågade Landtmarskalken om någen
hade widare der uthi att påminna? Alle swarade, att det
war heelt wäl och wore inthet att tillöka mehr eller fråtaga;
Allenast att det blefwe ihughkommit hoos H. Excelhtz om
desse twenne: 1) Om Calumnier mot Gudh och wår Christ
lige
Gudztienst, att dhe blefwe straffade. 2) Att ingen blefwe
uthan orsaak frå sin tienst afsatt.
Der effter, sedan Landtmarsk. haa tackat dem för god
Correspondentz, och dhe wore åthskilde, gick Landtmarskalken
till RijkzCantzlern med 6 af Riddersk. och Adel, att insinuera
dhe twenne, sorn dhe wed Försäkringen haa taget ad notam;
Eliest ock att begära af H. Excelhtz det han på alle Ständernes
wägnar wille swara Hennes Maij:tt på RijkzSahlen då Abdication
skeer.
Den 1 Junii.
Landtmarsk. giorde först een kort relation hwad genom
uthskåttet war förrättat: huru att Rijkzens Radh igår wore på
Ridderhuuset med dhe andre Ständernes uthskått. Och att
Conceptet då blef oppläsit af Försäkringen; hwilket alle Ständernes
uthskått funne så wäl- wara stält, att inthet wore der
222
1654.
uthi att öka eller fråtaga. Nu wela ellie med Rijksens Rådh
gå till Hans Kongl. Högheet och wijsat.
Sadan effter H. Maij:tt har begiärt att samptlige Ständerne
wille wällja sigh någen af Rådet, som swarade Hennes Maij:tt
till sin abdication, sade Landtmarskalken sigh med 6 andre af
Ridderskapet haa warit hoos H. Excelktz RijkzCantzlern och
begärt på alles deres wägnar, det Hans Excelktz wille taga sigh
den mödan opå etc.
Hans Excelktz optog det med stoort behagh, tackandes
dem som hade till honom det gode förtroende; doch uhrsächtade
sigh för desse orsaaker skull: 1) att hans ålder nu icke
mehr will gifwa honom så gott minne till att opprepetera hwad
som talades. 2) kan icke heller hans kropp thåla så länge stå,
som der till tiänar. 3) har hans måhl nu för een thidh begynt
mycket swäfwa: Badh fördenskull Ridderskapet att dhe wille
sådan hans uhrsächtan till det bästa uthtyda; för det öfrige
gör han Ridderskapet gärna till willjes ij alt det honom möijeligit
är.
Landtmarskalken proponerade sedan om OfwerstLeutnant
Bertill Nilsson Skytte, huru att han hade Kongl. Maij:tz bref
till Landtmarskalken, att han skulle på Ridderhuuset bekomma
Skytternes rum af Säther. Att han tillbiuder sigh att -bewijsa
det han blef adlat när hans Broder wardt adlat, men har i
medier tidh inthet warit tillstädes, uthan i Chronans tienst.
Der till swarades af andre, att fast än han wore för någre
hundrad åhr sedan adlat, bör honom likwäl, efter Ridderhuus
Ordinantien, taga sitt rum nederst: Och att ehuru han
hade H. M:tz bref, så wore doch der om annorledes af H. M:tt
resolverat 1649.
Landtmarsk. lät eliest dem wetta, att Hennes Maij:tt är
inthet contant med den supplication, som Ridderskapet haa anhållit
hoos honom att lefrera till H:es Maij:tt angående Stånden.
Och mädan (!) H. M:tt har migh befalat att här proponera
sådant, och det till den ände, att dhe skulle afbedia det,
eller åt minstonne förklara sigh och uthtydan.
Landtmarsk. lät åter oppläsa samme supplication, och frågade
dem, hwad dhe finna nyttigt der uthi att göra? Begärde
att Invar Classis wille seija sin meningh.
Omsider sade Claes Rålamb för 3:tia Cl. sedan han hade
colligerat vota: att dhe orsaaker som hade dem moverat, att
låta öfwergifwa H:es Maij:tt samme supplication, wore ibland
Juni.
223
andre desse, som dhe af någre exempel hade; 1) skall een
wara adlat, b:dh Måns Pärsson Rosenswärdh; öfwer hwilken
OfwerstLeutnanten Claes Hindriksson Reutter har suttit domb;
och är han blefwen dömbd att tungan skulle skäras honom uhr
munn; men blef sedan genom andres förböner benådder: Samme
domb och acter sku ännu finnas i KrijgzCollegio. 2) är
een i hordoms last aflat, nembligh Anders Stuarts son, som
ock är adlat blefwen; deröfwer sigh Ridderskapet beswärat hafwer
i Rijkzdagen 1652, som deres beswärs puncter uthwijsa.
Hwarföre finner 3:tia Classis gott, att Landtmarsk. wille H:es
Maij:tt underdånigst hafwa bedit, det deres supplication mätte
få blifwa wed sin egen sensum och meningh.
2:da Classis föll på sarflme meningh; allenast Landtmarskalken
wille tydeligare och klarare föredraga H:es M:t deres
meningh.
l:a Classis holt ock der wedh, allenast det ordet sensum
och meningh måtte blifwa lindrat och lämpat.
Begärdes sedan uthskått, som ginge med Rådet och dhe
andre Ständernes uthskått till Hans K. Högheet medh Försäkringen;
som wore af
1 Cl. II. Knut Kurck.
2 Cl. Gustaf Ribbingh.
3 Cl. Lorentz Creutz,
och een af Krijgzbefählet.
Den 2 Junii.
Landtmarskalken lät dem wetta, att dhe dagen tillförenne
fölgde Grefwe Pär och G. Jah. Oxenstierna till Hans Kongl.
Högheet, tillijka med dhe andre Ständernes uthskått: Och huru
att, sedan G. Pär hade lefrerat Hans K. Högheet Försäkringen
med behörlig uuderdånigh recommendation, Hans Kongl. Högheet
der emot optogh sådant med synuerligh nåde, så att wij haa
stoor orsaak att tacka Gudh, som honom med dhe Furstlige
dygder har begåfwat: H. K. Högheet, effter långt och nådigt
taal, begärde sedan dilation der uthi.
Landtmarsk. förmaante dem sedan att wara flijtigt tillstädes,
effter han inthet är säker, uthan måste alle stunder wänta
budh anten frå Hennes Maij:t eller Haus H. Högheet eller ock
ifrå Rådet: begärde fördenskull af dem ett uthskått, som altidh
wore med honom tillredz och opwachtade på Ridderhuuset,
der någet förefölle. Desse waaldes der till:
224
1654.
Af 1 Cl. H. Hindrik Horn, i G. Horns ställe.
H. Axell Spens
H. Knut Kurck.
2 Cl. Pär Lillja
Ulff Bonde.
3 Cl. Anders Koskull
Pär Hammarsköld
Erik Rosenhielm
Jah. Graan.
Landtmarsk. sade sidst, att Hennes M:tz willje och befalningh
wore, det Ridderskapet opwachtade H:es M:tt flijtigt på
Slottet om middagen och affton, c}å dhe inthet äre på Ridderhuuset,
effter månge främmande nu wore i Staden.
Effter middagen samme dagh lät Rijkzens Radh wetta, att
dhe wille komma opp på Ridderhuuset, blefwe ock dijt kallade
uthskått af dhe andre Ständerne.
RijkzCantzlern: Hwadh den Försäkringen wedkommer, som
iagh må bekänna, att iagh har conciperat, och är nu nyligst
worden lefrerat Hans K. Högheet och [af] H. K. Högheet communicerat
med Hennes M:tt, så är han af H. K. Högheet och
sedan af Hennes M:tt för god funnin, föruthan någet lithet
som H:es M:tt har ihugkommit, hwilket ock tillagt är: Såsom
uthi Ingången, der H:es M:tt will wara någet ihugkommen, att
sådant wore skett genom H:es M:tz påfordran. Såsom ock att
hoos Sahl. Kongens exempel tillädes ock H:es Maij:tz. Och
der som nämpnes 1611 ahrs försäkring!), att ock förmäles H.
M:tz 1644.
I den 4:de puncten tages heele Eedhen uthur H. M:tz egen
Försäkringh.
För det öfrige äre H. M:tt och H. K. H. wäl tillfridz; allenast
een saak är om Libro Concordia; hålles så före, att det
skall gifwa een strijdh ibland edert medel, sade R.Cantzlern
till Prästerskapet. Någre Professores, som oss är berättat,
skole wara her emot, och skall synas wara een Novitet; skole
haa tält, sorn seijes, med Hennes M:tt her om.
Archiepisc. och Episc. Arosiensis säde det wara klageligit,
att det är kommit ifrå oss och wårt medel: och see inthet
hwad för betänkiande der med wara kan, effter der igenom ingen
fahra är för Religion. Heele Clerus har för detta underskrifwit,
att den Booken skulle authoriseras.
Juni.
225
RijkzDrottzen frågade, när conceptet af Försäkringen oplästes
in Consistorio, om någen då föll der emot? Dhe af Prästerskapet
neekade der till, uthan alle toge det opp med frögd.
H. Schering Rosenhane: Effter sådant förr icke är skett,
faller det Hans K. Högheet sälsampt: synes att den der Liber
Concordia skulle först gillas in generali Synodo uthaf Prästerskapet
för een Libro Symbolico.
Laurelius och flere Episcopi sade sigh inthet thala der om
eller begära det, att hon skall nämpnas Liber Symbolicus;
uthan att hon är en declaration och förklaringh öfwer Augustanam
Confessionem. Nu haa wij ingen annan förklaringh der
öfwer, som har Authoritatem med sigh, mehr än denne; öfwer
hwilken Förstarna och dbe förnämbste Doctores ij Tyskland
haa warit [ense]; sade det wara distincta, Liber Symbolicus
och Explicatio Augustana Confessionis. Inthet wara ij denne
booken som icke stämmer öfwereens med wår Religion, hwilket
Bisperne och alle Herredagsmännen hafwe underskrifwit A:o
1647, och begärde att den Booken skulle få någen authoritatem.
Sade yttermehr det skee derföre, att Calviniani seija ock
sigh wara interesserade ij Augustana Confessione, men neeka
den declaration, der uthi alle dhe af wår Religion komma öfwereens.
Prästerskapet optogh det dolenter, att någen af deres medel
skulle wara orsaak der till, bode Gudh förlåta dem som
sådant åstadh komma.
R.Cantzlern sade sigh hålla den booken för een sådan,
som skilljer oss ifrå dhe andre.
Doct. Lithman, Prof. Theol: Effter det seijes, att Professores
sku haa warit opp hoos H:es Maij:tt och hafft någet her
emot, så weet iagh inthet der af, uthan iagh håller den booken
så före, som nu sagt är.
Archiepisc: Hon är allenast een skildnad emellan oss och
Calvinisterna.
Doct. Laurelius: Der med kan man hålla dhe unge innom
skrankerne, der dhe eliest kunde wara benägne att tractera
vanas quaestiones.
Archiepisc. sade det wara twå gånger tillförenne och nu
tredje gången proponerat; och Ridderskapet haa det tillförenne
bejakat.
Men då det frågades, hwarföre att hon icke blef tillförenne
wedertagen; sade omsider Brunnius, att det war då begärt att
15
226 1654.
hon skulle hollas för Libro Symbolico och settias såsom jempte
Augustanam Confessionem; nu begäre wij allenast, att hon må
nämpnas för een Declaration.
RijkzCantzlern holt det skäligt; sade henne wara en nödwändigh
book: 1) att Prästerskapet må lära och underwijsa
på eenehanda sett. 2) och ungdomen rätt blifwa informerat;
eliest går man så i distraction, att man inthet weet hwart een
stannar.
Landtmarsk. sade, att Ridderskapet haa inthet tillförenne
förståt, att någen skiljachtigheet skulle haa warit der om ibland
Prästerskapet, och fördenskull inthet kunnat det ogilla.
Då Borgerskapet blef tillfrågat der om, sades att om någet
skulle infalla, kunde dröijas med samme book till dess H.
K. Högheet komme till Regementhe, då hon kunde först blifwa
approberat ij een Synodo.
Prästerskapet tillböde sigh att skrifwa ännu under, så
månge som till denne Rijkzdagen komne äre.
R.Cantzlern: Det äre nu så månge strijder till, att ingen
ände är på; wore wist af nöden, att den booken optoges; sade
att den saaken skulle ännu widare öfwerläggias: Bad att Prästerskapet
wille tala der om med II. K. Högheet. Wij af Rådet
wela fuller göra wårt till: Och komma dhe till Hennes M:tt,
så gäller II. M:tz ordh mycket.
Prästerskapet tackade der före ödmiukeligst.
G. Pär sade inthet långh tidh wara igen, att dhe wille
skynda der medh.
Laurelius sade att dhe inthet skulle försuma sigh.
R.Cantzlern: Det är een saak af stoor importance; een
dagh eller twå måtte man i sådant fall inthet sij så noga på.
Den 3 Junij.
Landtmarskalken refererade hwadh i går passerade genom
uthskåttet. Sade ock huru Rijksens Rådh befunne sigh otålige
der öfwer, att dhe i går wore så fåå i Ridderskapets uthskått;
will fördenskull att dhe nu wäija ett starkare uthskått, som
kan opwachta här hwad förefaller.
Som här om talades, kom budh ifrå Rådet, att dhe wille
komma på Ridderhuuset.
RijkzCantzlern föredrogh Ridderskapet, huru såsom man
menar att med Försäkringen skall innan fåå stunder kunna
komma till ändskap; Och nu lijda tidhen att H. M:t will ab
-
Juni.
227
dicera Regementhet: wara fördenskull af nöden att Hans K.
Högheet emot dem, och dhe emot honom blifwa försäkrade.
Derföre wara nu thidh för Ridderskapet att thala om deres
privilegier: fördenskull wara också med R. Rådz rådh fattat
af honom een supplication till Hans Kongl. Högheet på sarnptlige
Ridderskapets wägna, och will nu oppläsa dess concept,
det dhe kunde sädan låta skrifwa reent och öfwerlefrerat. (Se
Bil. H.)
Sädan Hans Excelktz hade sielf oppläsit det och badh dem
taga sådant i betänkiande, tackade Landtmarsk. deres Excelktier
för den store omwårdnat deres Excelktier bära till Ridderskapet,
så i all annor måtto, så i synnerheet för detta; hemställandes
alt sådant i deres Excelktiers gode disposition, wele dhe
ödmiukelig med dem der uthi arbetha.
R.Cantzlern sade sigh wela lefrera det här ått Secreteraren,
att dhe må det sin emellan öfwerläggia.
Sedan Classerne någet haa talts wedh, sade Landtmarsk.
sigh haa sankat vota af alle 3 Classerne; och tacka dhe samptlig
deres Excelktier, finna det ij alle sine Clausuler heelt gott,
och wela med all ödmiukheet sådan deres gunst aftiäna.
RijkzCantzlern: Dhe bäste privilegier wij haa, äre oss
gifne af Sahl. Kongh Gustaf Adolph; Någre äldre äre här
fuller ock. Sahl. K. Gustafs äre fyra, confirmerade af Hennes
Maij:tt, det wij här hafwe in originali. Dessföruthan är Cession
af store Tullen, der emot har ock H:es M:tt gratificerat
Ridderskapet igen. Om desse twenne haa wij att ansökia om
Confirmation: Och kunne dhe begge nu prsesenteras Hans Kongl.
Högheet in Originali.
Sedan R. Rådh wore bortgångne, badh Landtmarsk. att
dhe wille hålla sigh färdige att följa Hennes Maij:tt, när hon
förreeser, uthrustandes sigh med hestar och tyygh. Begärde
dhe wille komma tillstädes effter middagen, då Rijkzens Rådh
åter komma opp.
När Rådet då kom opp, blef åter supplication, som då
war skrifwen reent, för dem oppläsin, och sedan af G. Pär
Brahe, Rijksens Drotz, underskrifwen på RijkzRådz wägna, och
af Landtmarskalken H. Erik Flemmingh på Ridderskapets
wägna.
Sädan Rådet hade gåt bort, sade Landtmarsk. sådant wara
af Rådet skett derföre, att alle skulle det wetta, sådant skee
på alles deres wägna.
228
1654.
Landtmarsk. begärde sedan ett uthskått, som der förtöfwade
och opwachtade, om nödigt wore att anamma Försäkringen
af Hans K. Högheet; som wore af
1 Cl. G. Gustaf Oxenstiern
H. Duglas.
2 Cl. Axel Posse
Carl Persson.
3 Cl. H. Gabriel Gyllenankar
Jah. Appelgreen.
Den 5 Junii.
Landtmarskalken proponerade åter om ÖfwerstLeutnanten
Berthil Nilsson Skytte, som har bekommit H:es Maij:tz bref
(jfr sista Bil.), att komma i sin Broders Håkan Skytts ställe;
han skall wara länge sedan adlat, men nu i medier thidh warit
i Chronans tienst och intliet kunnat wara förr tillstädes.
Alle erkände dhe honom för en god karl; men disputerade
så wijda emot honom, att först så war Håkan Nilsson, hans
B:r, inthet rätt kommen i det ställe; sedan bör denne effter
Ridderhuus Ordinantien taga sitt rum nederst och icke göra
ett sådant språngh öfwer try hundrade familier.
Landtmarsk. sade att hans B:r och han wore adlade på
een thid, allenast att denne har drögt.
Men dhe blefwe alle wed sin förre meningh, som dhe voterat
hade; hållandes sigh på sin sijda så fast wedh H:es M:tz
gifne Resolution, som han håller sigh widh detta H. M:tz bref,
som oppläsit war.
Landtmarskalken sade sigh hafwa K. M:tz bref att gåå efter,
och der dhe wille det ändra, skulle dhe sökia der om hoos
H. M:t; bad dem wara betänkte der om med ett uthskått till
H. M:tt, så wille han gå medh.
Sedan gaf Landtmarskalken Ridderskapet förnimma, att
der wore ock Ofwersten Barclaij, som ock har H. M:tz bref att
blifwa intagen. (Jfr sista Bil.) Ar af gammal Adel i Skottlandh,
det han framdeles förplichtar sigh till att bewijsa, och
tillbiuder sigh således att göra Ridderskapet satisfaction. Duglas,
Hamelthon och Fletwod wittnade så sant wara, refererade
sigh ock till Weliam Philp och Forbes. Med den Condition
bewilljade Ridderskapet det, att han till näste Rijkzdagh
skulle förskaffa sigh wittnesbördh der ifrå, sorn sufficient
wore. Der effter lät Landtmarskalken kalla in honom, och
Juni.
229
effter itt taal till Ridderskapet, om hans härkompst och Adelige
familie, sampt giorde meriter, som H. M:t har der till beweekt,
blef han intagen och gratulerad.
Der wedh kom uthskått ifrå Prästerskapet, Borgarne och
Bönderna; hwilke blefwe tillbörligen inledsagade.
Doctor Eskili sade, näst ödmiuk och flijtigh hälssning, att
Prästerskapet med Borgerskapet haa gott funnet att förfråga
sigh hoos Ridderskapet om Försäkringen och Eedhen; att så
frampt Ridderskapet icke än nu haa bekommet det, såge dhe
gärna om Ridderskapet så behagade, att dhe tillijka hoos R.
Cantzlern anmodade der om.
Landtmarskalken tackade dem på det wänligste; sade att
det skulle haa blifwit med dem communicerat, om dhe hade
någet wethat der af; wela fördenskull nu med dem wäija der
till ett uthskått; och i medier thidh afträdde dhe andre i Cammarn
der hoos, så länge dem gofwes audientz hoos Rådet.
Desse blefwe nämbde till det uthskått:
1 Cl. H. Steen Bielke
H. Jöran Flemmingh.
2 Cl. Gustaf Ribbingh
Ulf Bonde.
3 Cl. Claes Rhålamb
Per Hammersköld.
Emädan än då drögdes, och dhe finge icke så snar bud
ifrå Rådet, sade Landtmarsk. huru att H:es Maij:tt hade benådat
någre med Sköldebref, som nu för någen thidh sedan
haa begärt blifwa intagne, och att Landtmarskalken der med
har någet drögdt för särdeles orsaker skull, men besynnerlig
derföre, att han om någre personer har kunnat i medier thidh
giort sigh informerat, att inge måtte komma här inn, som icke
wore wärde sittia ibland oss.
Blef der wedh dhe andre Ständernes uthskått wetterligit,
att det inthet kunde skee förr än effter middagen.
Der effter oplästes Listan opå dem som sigh angifwit hade
och sine sköldebref presenterat; Landtmarskalken bad dem sedan,
om någen wore som någet hade emot någen af desse opräknade,
att han icke måtte på Ridderhuuset blifwa intagen,
sådant måtte nu oppenbaras.
Israel Lagerfeldt difficulterade någet der öfwer, att dhe
togo uthaf hans Lauro för mycket.
Landtmarskalken frågade hwar i han difficulterade, anten
230
1654.
ij nampnet eller i wapnet: Lagerfeldt sade sigh inthet stort
disputera der om, effter der uthi är een åtskilnat, begärde allenast
att det blefwe opteknat.
Pär Lillja giorde samme difficultet, begärde ock det opteknas
om Liljerne.
Der opå lät Landtmarsk. wetta, att H. M:tz wilje och befalningh
wore, att dhe nu, som tillförenne, biwista kröningsacten
och sedan wara tillstädes på Rijkzsalen, der opwachtandes
H. M:tt och H. K. H:t, inställandes sigh sedan till dhe
tractamenter som H. M:t dem warder meddeelandes.
Wed det samme komme twenne af Rådet, dem Landtmarskalken
mötte uth för Ridderhuusdören, och sedan effter deres
begäran gick med dem i Cammarn der hoos, tagandes uthskåttet
till sigh.
När H. Landtmarskalken kom åter på Ridderhuuset, berättade
han, att Rådet hade framwijst huru Försäkringen war
fattad effter 1611 åhrs Försäkringh, både i Religionens sinceritet
och thet öfrige, der uthi Ständerne hafwa samtyckt: wara
alt så wäl författat, som wij nu få wetha huru wida then tiänar
att publiceras. Thili den ände liafwe så wäl uthskåttet
som sielfwe Ständerne warit thillstädes, och hört huru att alle
particulariteter äre der uthi ihugkomne som synas requireras.
Lät dem ock förstå, att man hade att wäntha bodh ifra
Slottet, till ewentyrs med K. M:tz underhåld att underskrifwas.
Medh det samma blef Försäkringen dijt skickat ifrå R.
Cantzlern, att han der skulle uppläsas och sedan straxt igenlefreras;
hwilket ock skedde.
Då Försäkringen war oppläsin, sade H. Landtmarskalken
att han exciperar till det, som der uthi röres om BergzCollegio,
och står på dess rätt och prasferentz, det han befalte annoteras.
Gustaf Rosenhane: Wara också af uthskåttet påmint, som
der införas skulle, att ingen måtte settias ifrå sitt Embethe,
så länge han wäl och ostraffeligen kan det förestå.
Landtmarsk: Wara confererat der om med Rådet och bekommit
thili swar, att sådant kommer der thili, att alt bör
skee effter Lagh: andre particulariteter höra till Ordningar och
kunne icke så införas i Försäkringen.
Försäkringen lefrerades åter straxt till RijkzCantzlern, der
effter skildes dhe åt till klockan 2 eftermiddagen.
Juni.
231
Då kom åter uthskåttet ifrå Prästerskapet och Borgerskapet.
Doct. Eskili, Biskop i Aboo, begärde förnimma om Ridderskapet
wille tillijka med dem och Borgerskapet och bönderne
(som här äre af samme meningh) begära af RijkzRådh få see
huru Försäkringen wore fattat, så wäl som sielfwe Eedhen,
som wanligit är och skee plägar för kröningen.
Landtmarsk: Ridderskapet skulle straxt resolvera der opå,
allenast dem behagade een lithen stund fördröija i Cammarn,
så länge dhe finge thalas widh.
Effter deres afträd begärde Landtmarsk. att Classerne wille
votera der om, hwad man dem swara skulle.
För 3:tia Cl. sade Pär Hammersköld: Effter wij förnimme,
att dhe wetta det wij haa hört Försäkringen här opläsas, är
3:tias Classis votum, att man seijer fritt uth att så skett är,
der med erhålles gott förtroende och man undwijker missförstånd;
Och der dhe wele ock sökia det samme och begäre
någre af wårt medel med sigh, så wele wij det göra. Om Eedhen
haa wij ock inthet hört mehr, än det som der i är förmält,
och dhe wetta så wäl som wij.
l:a och 2:da Cl. wore af samma meningh.
Landtmarskalken lät dem sedan ledsagas in, och sade dem
detta som förbemält är.
Doct. Emporagrius uthtydde deres intention wara, att förfråga
sigh med Ridderskapet, om det skulle kunua skee, att
man befrågade sigh hoos Rijksens Rådh om Eedhen också, och
inthet blefwe förtänkte.
Der till blef dilatorie swarat.
Landtmarskalken begärde sedan uthskått opp till Hans
Kongl. Högheet, och wore af
1 Cl. H. Bengt Horn
H. Claes Stiernesköldh.
2 Cl. Gustaf Ribbingh
Axell Posse.
3 Cl. Claes Rhålamb
Pär Hammersköldh.
Der effter underskrefs af samptlige Ridderskapet Hennes
Maij:tz Bref om underhåldet etc. (Jfr sista Bil.)
Den 6 Junii.
Såsom nu tillförenne den 3 Junij wardt omblåst, att alle
Rijkzens Ständer skulle försambla sigh i dagh på Rijkzsahlen,
232
1654.
att bijwista Abdications och Krönings acten; komme Ridderskapet
och Adelen först tillhopa på Ridderhuuset.
Mädan dhe der förwänte effter ordre att komma opp på
Slottet, lätt Landtmarskalken andre gången opläsa Listan på
dem som begära bli intagne; frågade der hoos, om någen hade
thet han med skiähl kunde förwijta någrom af dhe oppräknade,
att han det nu wille seija förr än dhe intoges; hafwa för
den orsaak skull också i går låtet deres nampn här oppläsas,
att Landtmarskalken måtte sedan wara uthan skuld, och ingen
pretendera att han icke har wethat der af.
Twenne wore af ett tillnampn, Lilljesköldh, hwilket dhe
sade sedan kunna effterfrågas, efter ingen har wethat af den
andra.
Der wedh folie somblige på taal om Chemmen (som nu
nämpnes Johan v. Lilljenhielm), sade honom wara ij elakt
rychte: hans hustru skall wara bortrymbd med een annan och
sedan af honom igentagen: hafwa ock elakt nampn huru han
har förhållit sigh hoos Sahl. Feldtherren.
Landtmarskalken badh dem betänckia sigh hwad dhe göra;
att gripa een man till sin ähra, will gode skiäl till; och må ingen
gåå på löst taal, in till dess han icke bewijses wara laghwunnin
för någen missgerningh. Sade sigh haa hört af Grefwe
Erik, det han genom laga domb wäl wore skild wed den saak,
som honom förwijtes. Sedan har han skildt sigh wedh sin hustru,
men inthet taget henne igen: Och hans hustrus odygd kan
honom inthet imputeras.
Blef så der wedh, och bewilljades att dhe alle skulle komma
inn. När dhe wore inkompne, fägnade dem Landtmarskalken
med en lithen wänlig oration: opplästes sedan alles deres
nampn, som finnes in Actis. (Se Bil. I.) Och befaltes dem
wara tillstädes dagen effter och inskrifwa sine Förähringar till
Ridderhuuset.
Extra Capita blefwe tillsagde att dhe skulle gå på Slottet
till H. K. H:t och der förwäntha ordre.
Sedan lästes opp Berthil! Nilssons Skyttes andre bref (jfr
sista Bil.), som han af H. M:tt hade bekommit, att tillträda
Skytternes rumm af Säther: Dhe in 3:tia Classe sade sigh
hålla H. M:tz bref uthi störste wyrdning, men dhe hålla sigh
wedh H:es M:tz resolution: sade yttermehr, att hans B:r Håkan
Nilsson haa inthet fåt rätt det samme rum, blefwe wed sitt
förre voterande.
Juni.
233
Lorentz Creutz och Ernst Creutz toges ock då inn ibland
Frijherrarna.
Landtmarskalken talte sedan om Jahan och Gustaf Rosenhaner;
sade sigh inthet wetha hwad difficultet der uthi wore,
att dhe icke, efter H. M:tz bref måtte träda i deres B:rs Schering
Rosenhanes stelle, effter dhe äre af ett nampn, af ett
wapn, hafwa ett Frijherreskap; synes ock att dhe icke kunna
här haa mehr än ett votum. Sade sigh nu så offta hafwa der
om proponerat och söker att lyda II. M:tz bref och befalningh.
Då någre talte her emot, sade Landtmarskalken dhe skulle
sökia H. Maij:t der om, sådant wara allenast af een missgunst.
Sades af andre, att dhe som haa att disputera här emot,
wore nu inthet tillstädes.
Landtmarskalken: Hwij äre dhe icke thillstädes? Det är
inthet mitt wållande. Sade till Rosenhanerne: J blifwa i medier
thidh widh H. M:tz bref. Der wedh introducerade han dem,
effter H. M:tz betalning; dhe andre (sade han), som wela haa
här uthi att seija, må det sökia att disputera som dem behagar.
Der wedh kom bodh ifrå Rijkzhofmästarn, att Ridderskapet
skulle gå opp på Slottet, och Catalogus blef opläsin.
På Slottet ginge dhe först i H. M:tz Förmak, der ifrå till
H. K. H:t, gåendes för honom åter till H:es Maij:tt och sedan
för H. M:t och H. K. H:t in i Rikzsalen.
Hennes Maij:tt kom klädd i sin Konglige Kiortel, hade
Chronan på hufwud, Sceptret och Äple i hwardera hand; fram
för henne baar G. Lars Kagg Swärdet, och fram för honom gick
H. Herman Flemmingh med Nyckelen.
Sädan H:es Maij:t hade gåt till sin Konglige Thron och
satt sigh, läste H. Scheringh Rosenhane opp Abdications Brefwet;
lefrerade sedan Hans K. Högheet samme bref.
Der effter opplästes Konungens Förklaringh der emot till
Hennes Maij:t. Lefwererade sedan brefwet till Konungen, och
Konungen lefrerade det åt H:es Maij:tt Drottningen.
Der opå lefrerade Hennes Maij:t Regalia till dhe Fem af
dhe höge Embether; lät ock draga kiortelen af sigh, och trädde
sedan någre steegh fram, talandes till Rijksens Ständer (doch
förr än H. Maij:t begynte taala, ginge dhe färn och lade regalia
på ett bord). Meningen af II:es M:tz Oration, som mächta
härlig war, är någorlunda denne:
Som iagh har hafft den ähran nu i så månge åhr att förestå
Regementhe, och kan i mitt samweet seija, det iagh har
234
1654.
altidh hafft god willje till att tiana ij det Embethe som Gudli
migh har tillbetrodt; så afseijer iagh migh ock här publice ij
alles Edres åsyyn. Jagh påminner migh med god skiäl den
underdånige lydnan som J alle hafwa migh bewijst mädan iagh
har regerat. Jagh har orsak att beröma den store åhåga och
flijt, som dhe gode Herrar af Rådet haa för min och Riksens
wälfärd skuld hafft ospard; är skyldig sådant med all tacksamheet
att ihugkomma. Här stå dhe, som i mine omyndige åhr,
effter min Sahl. Faders dödh, hafwe burit för migh störste omsårgh;
hafwa conserverat migh Rijket, som af Gudh och Naturen
migh tillkommer; hafwe wäl fördt direction öfwer det Tyske
wäsendet, som genom min Sahl. Faders hastige fråfälle
lembnades i stor desordre; och omsider, då iagh till mine myndige
åhr war kommen, hafwe dhe, effter den plicht dhe sigh
tillförenne tillbundit hafwe, öfwerlefrerat migh Rijket, icke allenast
i allo oförrycht, uthan märkeligen förmehrat: Jagh är
der emot Edher tacksamheet skyldigh, och der iagh i någen
måtto kan bewijsa edher någen tienst, blifwer iagh der till altidh
wälwilligh. Dhe andre gode Herrar och samptlige Rådet
tackar iagh ock i lijka måtto, som inthet hafwe försumat af
det som eder skyldigheet uthaf Edher har fordrat: dhe andre
af Ständerne, så i synnerheet som gemeen, har iagh ock orsaak
att beröma för all lydna och hörsamheet. Der emot kan iagh
fuller ock seija, att iagh har hafft stoor willje och dessein till
alles deres bästa och altid har efftertrachtat till att främia deres
wälfärd; och dhe i Rådet äre witne till mine actioner.
Och såsom the uthi Nårkepings Besluth hafwa deriverat
in på migh denne rätt till Chronan för min Faders skuld, som
med sin blodh har köpt edher mycket, der öfwer J hafwe Eder
nu att hugna, menandes på det sätt göra Edher önskan
för dhe tillkommande thider tillfyllest; så hafwer iagh denne
Edher åstundan inthet kunnat fullgöra, uthan welat den fauten
ij bäste måtto remediera, och fördenskull opdraga Hans Kärlighet
min käre Frände Rijkzens Scepter och Regering, att
iagh på dette sätt måtte continuera för eder succession, som
eliest genom Naturen icke skee kan. Önskar både honom och
Edher der till den lycka som J meriteren. Jagh aestimerar
migh glorieuxe, att iagh på denne stundh kan seija Edher hwern
iagh är, wetandes i mitt samweet att iagh ingen orsaak har
att begära pardon af någen. Jagh skulle räkna det högt, att
dhe wille komma ihugh den gode intention iagh altid har hafft
Juni.
235
till deres wälfärd: tackar ock dem, som uthi deres hörsame
plicht inthet har welat försuma sitt devoir: der emot iagh ock
dem försäkrar att wela i alle occasioner sökia deres wälstånd;
dhe wille ock hafwa det förtroende till migh, att om iagh changerar
condition, så förandrar iagh doch aldrigh den affection
iagh bärer till Eder. Och der iagh icke hafwer kunnat beneficera
alle effter deres önskan och willje, så wille dhe der hoos
sij på den wälwilligheet iagh der til har hafft: Och som så
danne
beneficier äre inthet annat än ett tekn af een siäl, så kan
iagh wäl seija, att dhe, som dhe mine hafwe åtniutit, hafwe
dem af een willigh Siäl. Önskar att Gudh Edher alle uthi ett
önskeligit tillstånd wille uppehålla, och att iagh altidh höra
motte, det eder wäl går; der af skulle iagh hafwa min satisfaction:
dhe wille ock göra migh den ähran, och troo att iagh
skall hafwa dem altidh uthi ett gott minne etc.
H. Scheringh Rosenhane swarade IL M:tt på RijkzRådz
och Ständernes wägnar; hwars summarier är detta: Alle haa
bedröfweligen hört den förändring. H. M:t kan sigh inthet förundra
der på, att dhe der öfwer mycket commoveras.
H. M:tt har warit een så högh och lyckosam Regent, och
will nu afträda ifrå det, som så månge trachta mycket effter
både med lijf och blodh.
Togh een moder till exempel, som älskas af sine barn,
och i lijka måtto har ock H. M:t warit älskad af sine undersåther,
dhe ther låta sigh gå sådant till sinnes.
Att H. M:t är af een så hög och meriterad familie den
eendeste oss qwarlembnad, och hon nu opseijer oss Regementhet,
det wij hade gärna seet hon hade behagat att continuera
uthi.
Oppräknade sedan dhe wälgerningar som hwart Stånd haa
under H. M:tz Regementhe åtniutit etc.
In summa: wår Nation är andre Nationer lijk worden etc.
Sådanne store K. M:tz wälgerningar har H. M:t besluthit
i den måtto, och lembnat effter sigh een så god Successor.
Alle hade fuller önskat, att H. M:t hade welat der wid
continuera, men efter det icke skee kan, önske dhe H. M:t all
begiärlig wälfärdh: höre ock gärna, att H. M:t har behagat
deres tienster och wälsignat dem med lyckönskningh, spöriandes
der af hennes godheet.
Om H. M:t har hafft någet förtreet, wille hou det förlåta:
önskade henne långt lijf etc.
236
1654.
Der effter steegh Landtraarskalken fram, och till ett afskedh
togh H:es Maij:t ij hand: det samme giorde sedan Erkebispen,
Borgarn och Bonden.
H:es Maijit wände sigh sedan till Kongen: försäkrade honom
först om deres lydna, som hon nu i Tije åhr har förnummit.
Sade der hoos, att deres wälfärdh har warit henne kärare
än någet annat etc.
Togh omsider Kongen i handen och ledde honom opp åt
Stoolen, willjandes gifwa honom högre sijdan; men Kongen förwägrade
det, och stegh åter neder af trapperne, der han då
hade till H. Mitt een långh oration, den dhe, som någet ifra
wore, icke höra kunde.
Sidst hade åter H. Scheringh Rosenhane på R. Rådz och
Ständernes wägna till Kongen sitt taal: Tillsade honom all
troskap och huldskap etc. willjandes det med Eedh stadfästa:
önskandes der till lycka. Och sedan Landtmarskalken med
Erkebispen och een af hwardera dhe andre Ständerne hade taget
Kongen i handh, toge dhe afträde af Rijkzsalen: Men först
lefrerades hwart Stånd af H. Schering Rosenhane Abdications
brefwet, som Hies Maijit Ständerne reverserat hade, hwilket
sedan Landtmarskalken på Ridderskapets wägna anammade till
sigh, att förwara ibland dhe andre acter, som ifrå Stocholm
wore komne.
Der effter ginge dhe uhr Rijkzsalen, och Landtmarskalken
gick med Ridderskapet till Hennes Maijitz Gemach, togh Hies
Maijit ij hand och valedicerade; det giorde ock dhe andre af
Ridderskapet.
Den 7 Junii
törsamblades dhe alle till häst wid Ridderhuuset, att hålla sigh
der i beredskap, då dhe skulle blifwa opfordrade på Slottet att
göra sin Eedh.
I medier tidh som dhe der drögde, opplästes för dem Eedhen,
som dhe Konungen göra skulle.
Der till sade Pär Hammersköldh: Det synes som skulle
wij wara fullmechtige giorde för wåre Medbroder, som hemma
äre stadde, hwilket wij inthet äre.
Landtmarsk: Det är allom kungiort, att dhe sku komma
hijt, obligeras ock fördenskull igenom dhem dhe, som äre frånwarande,
som i Ridderhuus Ordningen förmäles.
Sädan discurrerades ock om det ordet: gamble uthskyl
-
Juni.
237
der: twiflade huru det skulle förstås, att icke någen der igenom
blefwe prseiudicerat.
Landtmarsk. sade sigh wela thala med R.Cantzlern der om.
Sädan begyntes Matrikelen oppläsas, för processen skuld:
Men frågades der hoos om den Ordning som hållas bör då Lähn
thages. Lindengreen wijste fram den Längden der på, som i
förre Kröningh blef oppläsin, der ock tillökades flere.
Landtmarsk. lät wed samme act oppläsa Hennes Mitz bref,
gifwit Schlippenbach och Steinbergh, att dhe effter deres Grefwe
Brefs lydelse skulle der blifwa intagne. (Jfr sista Bil.)
Her objicierade sigh H. Bengt Horn, att han inthet wille
säija thil den ände något emot, allenast man bestode på sitt
privilegio och rätt. När H. Landtmarskalken sadhe at han inthet
mindre kunde göra, än låtha ställa i wärket K. Mitz betalning
och bref, och om the hadhe där någet emot, så kunde
the sine skäl insinuera K. Mitt, thå exaggererade thet beite
H. Horn, att han måtte säija hwad som Ridderhusets interesse
är och thala fritt där på uthan någons prsejudicio, sadhe ock:
Hwarföre må icke wij thala på wårt privilegium och wåre fria
vota hafwa? Wart thet disputerat Bertill Nilsson, hwarföre få
wij icke disputerat Steinberg? (Beite Steinbergh war allt med
thillstädes och hörde på denne discurs, men lät sigh inthet märkia
såsom thet galt honom ann). Discursen bleff någet skarpare
och qusestionerade H. Bengt Horn: Hwem wille säija honom
ett sådant språngh hafwa meriterat, som skall gifwa oss
I,000 diäflar på Ridderhuuset? Der med stegh Gref. Göstaff
Baner opp, refererar först hwadh förnähme familier och aff Cronan
wälförtiänthe herrer, denne Steinbergher tänker at öfwerspringa,
lika som ock icke andre hadhe warit hulde och troghne,
diverterade in på Fadherns merita, swor att the hafwa wågat
lijf, blodh och all wälfärd för fädernesslandet, sade ock för
sin persson, att han meente wäl och hade ett gått hiärta och
wille tala på Ridderskapets hedher och respect. Och effter thet
så widt kommit är, så må han stigha fram och förswara sigh,
om han icke hafwer gifwit Ridderhuset fanen: Och att han
skal gå thijt och sättia sigh, fast thet wore alle diäflar emot.
Jagh är (sade han) ingen sqwallrare, uthan skall sälja som
jagh har hördt orden wara fällte, han må gå fram, som kännes
wed them.
H. Landtmarskalken: Inthet wet jagh där aff, jagh moste
rätta migh effter K. M:tz bref. Och har Steinberger eller nå
-
238
1654.
gon sagt thet, så må thet honom öfwertygas och bewijsas, thet
är inthet nogh att säija, man moste ock bewijsa.
Gref. Göstaif: Neij, neij, man moste inthet så hapza till
wägs och tagha en in uthan consens, kan ske han är inthet
långt bärtha, som har sagt the ordhen. H. Landtmarskalken
begärthe, att inthet måtte wrijdas in på honom någon skuld,
effter han har inthet där med at göra, uthan thet hans Embethe
anstår; hoppas ock att ingen skal honom beskylla. Där
till ropade alle och sadhe: H. Landtmarskalken hafwe wij inthet
emot. Sadhe yttermehra II. Landtmarskalken: Jagh har
K. M:tz befallning på en sida att gå effter, sedhan privilegierne.
Weet allt nu här till wara wäl aflupit och fullbordat thili K.
M:tz höghet och wår eghen wälfärd, där öfwer wij måghe oss
gratulera. Ater yrkiade H. Bengt Horn: Om en sådan skulle
lijdas ibland oss och wara wår leem, som gåfwe oss fahnen?
H. Landtmarskalken: Hwem wet om thet är skett? H. Bengt:
Jo, thet är skett. H. Göstaff Baner: Jagh går inthet effter
sqwaller eller talar aff passion, begärar aff allom att wetha,
om the wela dömat till sqwaller? Omsidher kom thet fram,
att Steinberger bäfwer thet sagt, och att han war author. Ty
wart han framkallat, och wed han kom mitt på gålfwet, sprang
Gref. Göstaff mot honom och sadhe: then thid du talte med
migh om thin grefwelighe titul, sadhe du att du aldrigh hade
tänkt där på, myckit mindre begärt en sådan titul, Hennes K.
M:t hadhe aff eghen Kongligh nåd beweekt, migh then ähran
tillbudhit; men jag wet wäl jagh skal i Ridderhuset få motståndare,
men jag geer them alle the tusende diäflar, och skall
sättia migh där inn. An förmanthe H. Landtmarskalken att
dhe godhe Herrer wille sigh besinna och inthet låtha komma
på sådane extremiteter. Alle reclamiterade att thet skulle inthet
stadna där wed, säijandes Grefweu hafwa giordt rätt, thet
han inthet har welat låtha sådan hädelsse och föracht komma
på Ridderhuset. Summa: alle wore förbittrade öfwer H. Steinbärgh.
På sidstone gafs likwäl liud att H. Steinbergh begynthe
berätta, huru som han war kommen i discurs och hwad han
hadhe sagt, huru som Hennes K. M:t hadhe i anseende thili
hans wälmeenthe och troghne tienst benådat honom med Grefweligt
nampn och titul, icke att han hadhe någon tidh sådant
begärt, uthan K. M:t är nådhen tillskrifwandes. Så föll åther
Grefwe Gustaff Baner i thalet, där aff Steinberger förijfradhes
Juni.
239
och sadhe offentlig: Om jagh så har sagt, så har jagh sagt
som en skälm och Bestia. Där med tystades sårlett, och skildes
där med, men H. Steinberger continue protesteradhe, att
effter han inthet hadhe thet sagt, som han beskylltes före, att
han finge en attest, begärar blifwa wed K. M:tz bref och dragher
nu bärt. Der med trädde han aff.
H. Landtmarskalken mente man skulle suspendera dhenne
saken och sökia remedium then att afhiälpa; excuseradhe sigh
högeligen att honom inthet måtte imputeras, uthan att hans
åstundan war thili all godh ordningh och skickelighet inclinerad.
Föll så en annan discurs på Slittenback(l), där öfwer
H. Creutzen frågade hwarföre han skulle sådant umgälla? Då
spordhe H. Landtmarskalken them alle thili om Slittenback.
En part folie där på, att man ock upskiuther then sak, wij
hafwe nu annat att göra och bekymra oss om Matrikelens correction,
där effter the som lähn skole thaga wetha sigh att regulera.
Ernest Creutz sadhe: The kunna wäl thagas inn, och wij
lämpna controversien till en annan thid.
Medhan detta drögdes, korn båd att the skulle opp thili
Hyllningen.
H. Landtmarskalken sadhe: Wij wela likwäl göra en ända
der på; badh the skulle votera.
Hammarsköld colligerade vota pro 3 Classe: att the finna
saken aff dben beskaffenhet, emädan K. M:tt nu wänter effter
oss, att wij skynda oss och uppskiuthe denne controversien:
hwar och een behålle sitt whanlige ställe så länge. Secunda
Classis föll på samme meningh. G. Ture sadhe på 1 Classis
wäghnar: Wij sittie inthet här för domare. Wij acceptera
K. M:tz bref med underdånig ährebödningh och respect. Och
effter thetta är en casus, som rörer icke så myckit ordhen,
som toucherar alira och respect, så ställe wij thet till sin orth
och thili domare. Här fulle någre emot in prima Classe, men
så wart thet inthet mehr, uthan hastigheten med opmarcherandet
afbröt thiden och Matrikeln skyndades att uppläsas moste (!).
När Ridderskapet och Adelen wore alle till häst, effter
någen drögzmåhl marcherade dhe i ordre opp på Slottet, der
dhe till häst giorde Konungen sin Eedh.
Der effter stegh Landtmarskalken opp och togh Konungen
i handh, hafwandes till Hans Maij:tt een behörlig gratulation.
Sädan uthropade Rijkzherolden Nils Lindengreen, att dhe
240
1654.
gode Herrar, Grefwar och Frijherrar, skulle komma opp och
thaga Lahn af Hans Kongl. M:tt effter Listan. (Se Bil. K.)
När Grefwar och Frijherrar wore af honom framropade
(ibland Grefwerne blef ock Steinbergh, effter Konungens befalningh)
och hafwe på behörligit wijs taget deres Lahn, framropades
af RidderhuusSecreteraren dhe andre af Ridderskapet
och Adelen, hwilke i deres ordningh ginge fram och toghe
Kongl. Maij:tt i handh.
Effter dess förrättande marcherade åter Ridderskapet och
Adelen till häst nedher genom östre porthen af Slottet, hafwandes
för sigh Konungens Härpukor och Trompetter, lika som
i oppmarcherandet: Och då dhe komme på gården, der Rid
derhuuset
war, skildes dhe åt, warandes alle till häst: doch
badh H. Landtmarskalken dem att dhe wille opwachta i affton
och convoyera Hennes Maij:t, som will ij natt förreesa.
Dagen effter wore dhe inthet tillhopa, effter alle wore trötte
af reesan med Hennes Maij:t.
Den 9 Junii.
Landtmarsk: Effter så månge äre af wårt medel som fordra
på, att iagh skall proponera om Chemmen (nämpner sigh
nu Johan Lilljenliielm), hwilken är allreda intagen; som skall
han wara uthi elakt Rychte. Nu wetha J fuller, gode Herrar,
att iagh har låtet oppläsa her deres nampn förr än dhe blefwe
intagne, på det att der någen skulle kunna hafwa någet der i
att seija, honom wore effterlåtet att i thidh thala der opå:
då taltes fuller ock någet om honom Chemmen; men mädan
iagh sade migh hafwa hört af G. Erik Oxenstierna det han
skulle hafwa ledt sigh ifrå samme beskyllningh, och ingen war
då här på Ridderhuuset som hade stort der ij att seija, kunde
iagh inthet på någet förfluget och löst taal då förwägra honom
att niutha H. M:tz bref till goda, uthan han blef tillijka med
andre introducerat. Och hade iagh då i een så långh thidh
drögdt med introduction af den orsaak, att iagh deste bättre
har kunnat giordt migh om een och annans pärsohu informerat.
Der wedh kom Chemmen inn. Sades sedan huru det skulle
nyligst haa warit på taal wed FeltMarskalkens Kaggens bordh,
att han wore beskylt för Tiufwerij: Erik Drake, Jah. Rosenhane,
Carl Hindriksson Reutter etc. skulle haa hört der på.
Carl Hindriksson Reutter stegh opp, sade att G. Kagg haa
sagt, det han war berychtat för tyfwerij. Pär Hammersköldh
Juni.
241
6ade, att Reinholt Taub hade sagt för honom dhe ordh, sorn
Sahl. Feldtherren skall hafwa sagt om honom någet för sin
dödh, och beedt sine barn achta sigh för honom.
Tauben stegh opp, bestod det, att han haa hört sådant af
Sahl. Feldtherrens Folck.
Chemmen sade det wara örn Gäldsaker, för hwilket han
har clarerat; begärde att om någen hade någet emot honom,
han wille bewijsa det.
Dhe andre sade, att han skulle purgera sigh. Han sade
sigh wela hafwa någen för sigh, och taga Pär Hammersköldh
och Tauben der före, och dhe skole swara honom.
Sades att flere äre af samme mening, fast dhe seija orden
fram.
Mathias Kagg stegh opp, sade att Feldtmarskalken G. Lars
Kagg har sagt, att då Officererne contribuerade till Feldtherrens
huus, och Chemmen skulle göra Räkningh der före, kom
han till korta, seijes haa rymdt till Hamburgh, men huru han
skall wara kommen der ifrå, wiste H. Excelktz inthet berätta.
Sadan frågades af Chemmen, om han hade taget emot dhe
penningarna, som contribuerades till Feldtherrens huus? Chemmen
neekade der till, sade sigh inthet haa taget emot penningarna.
Der till sade Harald Stake: Jagli har ju Edert Quittens:
Invad wele J seija?
Sades honom åter, det han wore kommen uthi oppenbart
Rychte, och så frampt han wille wara lijden ibland dhe ährlige
Cavalieri opå Ridderhuuset, skulle han purgera sigh der ifrå
efter det 19 Cap. Ting. LL.
Reinholt Taub sade: Här äre ännu af Feldtherrens Folk
som wetta seija det.
H. Lars Cruuse: Jagh undrar på edher, att J wele trängia
Edher in, så länge J haa een sådan notam på edher: Refererade
så om een wacker Cavalier ett exempel, hwilken war
så discret, att effter han war för det som oährligit är beskylt,
wille han sielf inthet bijwista förnäme Compagnier, uthan holt
sigh undan deres Lagh och wille icke eendeels dricka med dem,
in till dess han hade purgerat sigh.
Chemmen begärde att få någre deputatos, som han finge
låta see sine saaker, der med han kan purgera sigh; sade H.
Excelktz R.Cantzlern wara nogsampt der om underrättad.
Tauben sade, att een be:dh Frijs har beskylt honom för
16
242
1654.
een Tiuf. Angick Feldtherrens RustCammar och icke Knorrens
saak, derföre han är befrijat.
Landtmarsk: Man hörer na hwad skähl är på bägge, sij
dor;
begärde att Classerne wille votera der om: och blef omsider
samhälligt sluthit, att Chemmen skulle absentera sigh ifra
Ridderhuuset, inn till dess han hade purgerat sigh och derföre
befrijat.
Sädan begärde Landtmarsk. ett uthskått, som skulle gå
opp med honom och gratulera Kongen; nembl:
1 Cl.
H. Claes Stiernesköldh
H. Erik Kruuse
H. Jöran Ulfsparre.
2 Cl.
H. Christopher Torstensson Gustaf Ribbingh
Ullf Bonde Axell Posse.
Carl Persson Natt och Dagh
3 Cl.
Pär Hammersköld
Pär Mannersköldh
Carl Hindriksson Reutter
Weliam Barclaij.
Den 10 Junii
upplästes 1650 [och] 1652 ahrs Beswärs Puncter.
Wed den puncten om Förmedlingar sades, att dhe göra
lijka uth för små hemman, som dhe större. Begäres, att efter
Ridderskapet och Adeln skaa göra fult uth, att dhe måtte ock
haa fullt igen af bönderne, som offta Cronan har sielf förmedlat
och Adelen köpt för fullt.
Att Adelens kistor och wägekost är frij för Tull: Sades
fuller, att man inthet må packa heele kistorne fulle och räkna
det för wägekost.
Stiernesköld: Att Adelen må haa fritt effter privileg. att
handla med främmande i Stocholm och andre Siöstäder, obehindrat
af Borgmästarna, som, kunnandes inthet settia sigh i
det fallet emot Adelen, läggia beswär på den främmande, som
handlar med Adelen.
Landtmarskalken begärde ett uthskått, som desse Beswärs
-
Claes Rhålamb
Mathias Kagg
And. Koskull
Erik Drake
H. Lars Kruse
H. Knut Kurck
H. Swante S. Baner
Juni.
243
puncter genomsåge, och afskilde hwad som för detta icke så
hade nåt sin resolution:
1 Cl. H. Lars Kruse
H. Knut Kurck
H. Claes Stiernesköldh
H. Jöran Ulfsparre
H. Jahan Rosenhane.
2 Cl. H. Gustaf Ribbingh
Axel Posse.
3 Cl. Claes Rhålamb
Jonas Bure
Erik Drake
Pär Hammersköld
Jöran Schildt
Israel Lagerfeldt
Oluf Berlingh,
ij hans stelle Udde Odela.
Effter middagen komrne dhe af uthskåttet tillhopa.
Landtmarsk. frågade, om det skulle wara rådeligit, nu i begynnelsen
på Hans M:tz Regementhe, att thala om Jure Patronatus;
och om Böndernes Bördzrätt icke bör, näst Slechten,
först opbiudas Adelsman? Der med skulle man göra een disaffection
emellan Ständerne, som för denne thiden wore bäst
att undwijka; hälst mädan sådant allenast angår någre fåå persohner:
Wara bäst nu uthwälja någre puncter, som för denne
thiden kunne wara tienlige, lämbnandes dem andre till een beqwämare
thidh.
Lagerfeldt holt det wara af gode skähl; doch kunde man
om någre sådanne puncter påminna hoos H. K. M:tt, fast der
på nu inthet blefwe resolverat.
Landtmarsk: Alt det wij göra der ij, måste wij communicera
med wåre Bröder på Ridderhuuset; och alt det som der
thalas, blir sedan kunnigt hoos Präster och Bonden.
Erik Drake och Lagerfeldt holle rådsampt man skulle först
communicera med Rådet, förr än man giorde någet der uthi.
Stiernsköldh: Man måste doch först settia det på papperet.
Lagerfeldt: Ingen kan förtänkia oss, om wij thala med
skähl på wåre privilegier, fast dhe andre få det wetha.
Stiernesköldh: När RijkzCantzlern talte der om, nämbde
244
1654.
han allenast wij skulle begära Confirmation på privileg. och
Cession på Tullen, gick alt annat förbij; icke welandes att H.
Maij:t nu i förstonne skulle mycket blifwa beswärat.
Landtmarsk: Hwad privilegierne belangar, lofwade H. K.
M:t wäl, icke allenast att confirmera dem, uthan att förbätra
dem, der han wiste hwar uthi det kunde skee; wille att RijkzCantzlern,
som hade skrifwit dem, sådant notificerade. Badh
sadan uthskåttet att dhe wille sij puncterne igenom och oppsettia
hwadh dhe finna gott; för hans pärsohn wille dhe hafwa
honom excuserat, efter han har någre saaker att förrätta på
slottet, som angår hans Landzhöfdingdöme. Förmaante dem till
moderation för desse thider skull.
Claes Rhålamb: Wij wela först opsettia alt hwad oss angår,
sedan får man skillja uth hwad man will och man för
denne thiden kan thala på.
Der effter upplästes Beswärs Puncterne:
1) Om nyie Ridderhuusets privilegio: som war af nöden.
2) Om Konungzhästarne. Claes Rhålamb sade, att på gammalt
frälsse haa warit 2 hästar, och på Chronehemman 4 hästar,
men dhe som haa dem bekommit af Chronan nu, till nytt
frälse, haa inga, efter dhe haa köpt dem med det andra, eller
eliest bekommit i donation. Men i Calmar Recess står, att dhe
till een thidh äre bewilljade, och efter dhe af gamble frälse
måste ännu gifwa uth för 2 Kouungshästar, och dhe andre, som
nu anten haa köpt af Chronan eller blefne donerade, gifwa inthet
uth derföre; begära fördenskull niutha privilegierne till
goda, efter den 18 puncten.
3) Om Förmedlingar. Jonas Bure påminthe om någre godz,
som af Chronan äre förmedlade till halfparten i wist och owist.
Och skeer det i Smålandh, uthi (som dhe kalla) Wärnsland.
Af 6 D:r skal iagh gee 4 i Contribution. Och efter det är honom
räknat för fult, som har köpt det, begäres ock att bonden
måtte der emot göra också fult uth, och att han måtte få
den Räntan han har köpt det före.
Rhålamb: Man måste her uthinnan göra åtskilnad mellan
Skatte och Frälsse: Skattebonden må göra uth så stoor Ränta
man har köpt det före; anten förmedlingen wore giord af Chronan
till behagelig thidh, eller in perpetuum; Men Frälssebonden
som honom kan wara drägeligit.
Opplästes sadan den 5 puncten i RusstienstOrdningen.
Wille begära att Medlingerne må gillas.
Juni.
245
Om Watudämbningar skulle man begära dess execution;
sammaledes på KrögareOrdningen.
Att Richsdagars Besluuth, Arfföreeningar och Recesser
måtte af Trycket uthgå.
Att dhe Godz, som af Chronan köpte äre till Frälsse, eller
eliest genom laga fångh bekomne, måtte uthesluthas uhr Chronones
Böcker och opföras i särdeles book för Frälsse.
Om KlädeOrdningens Execution.
Af 1652 åhrs Beswärs Puncter:
Om Brudskatten af NårkepingsBeslutsgodzen, hwad quantum
skall wara.
Execution på SkogsOrdningen; särdeles om Torpen på
Skattebönders ägor.
Dhe puncter om Jure patronatus, om Häredzhöfdingerne,
om Russtiensten, gås nu förbij.
Ordningh emot Incendia, att sådane wärckstäder, der Eeldh
brukas mycket, måtte wara på särdeles orther.
Den 12 Junii.
Landtmarsk. togh afträde medh uthskåttet att öfwerläggia
Beswärs Puncterne och sij till, hwilke äre nödige nu att frambära,
att man icke uthi någet prsecipiterar sigh. Medh Ridderskapets
privilegierne wille man å part sökia tillfälle hoos
Kongen att thala der om, hwilket Rijksens Rådh lära fuller
taga i acht.
Förmaante dem sedan till tystheet här uthinnan, att icke
stoort taal ginge der af.
Lagerfeldt: Om det icke skulle wara för när talat, så
synes wara nyttigare att Ridderskapet och Adelen waalde sine
Deputatos, som förreeste till Rikzdagar.
Landtmarsk: Man har nu möda att förswara sigh hoos
dem sorn hemma äre, hwad ord skulle man då höra af dem?
Udde Odela: Så skulle man haa i hwart Landskap såsom
een Landstugu, der dhe skulle komma tillhoopa och communicera
med hwar annan när dhe wäljas skulle; blefwe så för
månge små Ridderhuus.
Landtmarsk: Konungen skulle näpligh consentera der till.
Erik Drake proponerade sedan, om icke det wore Landet
nyttigt att Landzhöfdingen inthet wore af Rådet? Såsom ock,
att då Landzhöfdingen wore borta, han satte een annan af
246
1654.
Adel, som wore i medier thidh hans Vicarius, effter i hans absentz
mycket blifwer försumat.
Landtmarsk: Man har likwäl exempel, att dhe af Rådet
haa warit Landzhöfdingar; hwilket länder den chargen till större
respect: Ar nogh att han een wiss thidh om åhret residerar
der; optager dhe swåreste saaker, som i hans fråwaru inthet
haa kunna slijtas.
Sade ock yttermehr, huru att han i sitt Landzhöfdingdöme
har giordt i sin absentz en god karl fullmechtig, som skulle
slätta och afhielpa ringare saaker, men dhe ährender, som högre
wore och ginge Ståndspärsohner an, skulle han remittera
till Landzhöfdingen; och när en Landzhöfdinge uthaf dhe try
Tingh, som hållas böre om åhret, bijwistar ett af dem, kunne
dhe swåreste ährender der blifwa då afhulpne. Eliest wette wij
inthet nu, om Hans Maij:tt will bruka RijkzRådz persohner
der till eller eij; kunne altså inthet thala der om.
Blefwe omsider der om öfwer eens, det man wäl kunde
begära att Landzhöfdingerne residerade, men der dhe blefwe
af Konungen kallade, eller eliest lagligen förhindrade, att dhe
satte då een sådan Vicarium, som tiänligit wore.
Erik Drake frågade, om man icke kunde begära af H. K.
M:tt, det Ridderskapet finge wäija sigh een Landtmarskalk, eller
ock föreslå någre, hwar af Konungen sedan finge taga hwein
honom tächtes?
Landtmarsk: Det wore farligit att thala der opå; ty wij
haa ju af Ofwerheeten wåre privilegier, hwars Confirmation wij
nu sökia: wore inthet rådsampt begära der uthi någen förandringh.
Igenom det tillfälle sade Landtmarskalken huru att han
har giordt sin möijeligste flijt att thaga ij acht alt det som
anginge Ridderskapets nytta och hedher; contesterade der om
sitt samweet, Gudh och Ofwerheeten, huru att han har alt uthtydt
det till det bästa. Togh ock dem till witne, huru han hade
procederat, och badh dem uthtyda alt i bäste måtto, som
han hafwer gott upsåt att göra them till nöije.
När Landtmarskalken kom med uthskåttet tillbaka på Ridderhuuset,
refererade han dem först, huru att Sletzer, den Brandeburgiske
Residenten, har warit här på Ridderhuuset hoos
honom och sagt huru han högt tackar Ridderskapet och Adelen,
som haa welat acceptera honom här inn, och att han inthet
begärer sittia här så länge han är i sin tienst.
Juni.
247
Sädan notificerade dem Landtmarskalken hwad uthskåttet
hade arbetat på, angående Ridderskapets Beswärspuncter, dem
han wille sädan låta fatta i god form: sade nu i summewijs
hwilke dhe wore:
1) Om nyie Ridderhuusets privilegier.
2) Om olaga watudämbande.
3) Om förmedlingerne.
4) Att dhe köpte Godz, och eliest genom laga fångh bekomne,
måtte föras uhr Chronans Jordböcker.
5) Om brudskatten af Nårkepings Besluts godzén, hwad
för quantum det skal wara.
6) Om dhe fördubblade Tullar.
7) Om KlädeOrdningen.
8) Om Legofolck.
Sädan desse äre wäl conciperade, står enom fritt att påminna
hwad mehra kan wara af nöden der införa.
*
Der effter, sädan dhe andre skildes åt, kom åter uthskåttet
för sigh tillhopa och läte oppläsa hwad som om Beswärspuncterne
war författat.
Och då dhe åter komine att discurrera om Förmedlingar,
sade H. Lars Kruuse, att Förmedlingar räknas inthet i kiöp.
Sade omsider, att der Ridderskapet icke skulle nåå mehra
der uthinnan, skulle åt minstonne inge förmedlingar räknas i
Rusttiensten och andre Chronans extraordinarie uthskylder.
Sidst taltes ock om Deputatis eller ett uthskått af alle
Landskap, då Rijkzdagar uthskrifwas; då Landzhöfdingen kunde
kalla dem tillhopa och dhe sedan sin emellan öfwerläggia
hwilke dhe der till wille göra fullmechtige: det wore gott för
Chronan; ty då finge man kloke och alfwarsame karlar: wore
ock gott för Adelen. Doch wore att undantaga dhe SolennActer,
såsom Kröningar, Bröllop, Begrafningar etc.
Den 13 Junii
kom RijkzCantzlern med andre sex af Rådet på Ridderhuuset.
RijkzCantzlern: Tiderne fordra nu att någet öfwerlägges
till Ridderhuusets bästa; eliest iagh för min pärsohn är orsakat
att göra det för Direction, dhe migh haa tilltrodt. Och
skulle det wara stoor skada, efter Ridderhuuset nu så länge
har ståt under wärket, om der med icke blefwe fortfarit och
man bootade dhe hinder och fehl, som der kunne finnas. Dhe
248
1654.
andre twå, som äre satte att wara med migh, äre nu bårta,
altså har iagh taget någre af Rådet med migh.
Det första som oss angår är om wåre privilegiers Confirmation;
der opå iagh har bekommit af Hans Maij:t een god
och nådigh resolution: Man måste nu allenast achta thiden, att
det kommer icke i förgätenheet.
Eliest det förnämbste, som oss angår, är om Ridderhuuset
och dess privilegier.
Det tredje är om Ridderhuusets medel, der af dhe skola
byggia. Medlen belangande, så äre först Förähringspg:r, dem
hwar har skänckt och gifwit efter sin gode willje; men det förnämbste
wij haa att thala på, är wår Contribution, som A:o
1638 först bewilljades på 3 ålirs thidh ä 20 R:dr på hästen;
sadan på tu åhr å Tije R:dr på hesten.
Och dhe som der effter äre blefne intagne, haa också lof—
wat att contribuera der till och göra sitt till medh. Dhe haa
fuller till een deel lofwat stort uth, men mången icke gifwit
ett runstycke. Om nu een, som kommer hijt inn, skall haa
fritt att thala här, och haa lijka rätt som en annan, och att
andre skola contribuera för hans skuld, är orätt.
Landtmarsk: Ridderskapet haa altid warit eense der om,
att dhe som här intagas, skulle contribuera, doch som Förähringar.
R.Cantzlern: Wij haa contribuerat, men dhe andre inthet:
weet icke hwarföre det skeer? Will han inthet contribuera
också någet der till, så får han wäl wara Adelsman, men ware
uthur Ridderhuuset,
Landtmarskalken: Om Classerne skulle votera der om?
R.Cantzlern: Jagh seer inthet mehr än een difficultet, som
är med dem som äre döde; der med will följa någen wedlöfftigheet.
Hwad dem andre widkommer, kan skee är bäst kasta
uth wapnet, om han icke will bethala.
H. Lars Cruuse: Om RidderhuusFiscalen och Bookhollarn
reeste omkringh med ordre.
R.Cantzlern: Wij haa antaget een Fiscal, som har besökt
dem, men han har inthet mycket kunnat hoos dem uthrätta,
dhe skiöta inthet om,
Landtmarsk: Om Ridderskapet taaltes widh der om, huru
man der med skulle kunna komma till rätta? Om icke genom
immission i godzén?
R.Cantzlern: Om immission ij Godzén är betänkeligit, men
Juni.
249
hans wapn kunne wij settia uth; men föresettia först een wiss
termijn, dess för innan man bethala skall. Jagh har nu allreda
gifwit 6 contributioner der till: och den som inthet will också
bethala, är bätre att man låter bli honom uthe.
Landtmarsk. frågade Ridderskapet, om dhe wille hans wapn
skulle settias uth, sorn icke bethalar till den termin, som blir
förelagd? The swarade fuller Ja, men så meente somblige wara
gott om immission ij Godzén.
Sädan Landtmarskalken hade frågat Classerne deras vota,
sade han till R.Cantzlern: att dhe wore eense der om, att om
dhe icke bethala till näste Rijkzdagh, skulle då wara termin
satter.
RijkzCantzlern frågade dem samptlig, om dhe hålla der
med eller emot? Dhe swarade samptlig Ja, wij hålla der med.
RijkzCantzlern sade för det andra, huru att een stoor hoop,
som haa Ridderhuuspenningarna, bethala der före hwarken Capitalet
eller interesset. Hans Excelhtz frågade dem yttermehr,
hwad man skulle göra åt dem, som inthet swara när man skrifwer
dem till? Jagh will nu inthet thala om Excuserne som dhe
förebära. Jagh måste seija, som en Director öfwer Ridderhuuset,
att iagh har hafft willjen att komma sakerne i gott Lagh;
årkar nu fuller inthet så mycket der med: Jagh har skrifwit
uth till Landzhöfdingarna och till een stoor deel af dem sielfwe:
Jagh har sändt uth wår Fiscal; men få doch inthet, uthan underthiden
spåtske ord.
Landtmarskalken påminthe' der hoos om cursen på Interessepenuingar,
att man, effter åhrets förlåpp, slår interesset till Capital.
RijkzCantzlern: Här war för någen thidh (iagh menar 1649)
een träta på Ridderhuuset der om, ehuru att iagh då icke war
tillstädes: Somblige disputerade der emot, såsom skulle det
wara obilligt att thaga interesse på interesse. Man will nu inthet
thala om een fattigh. Men eliest bör icke een bethala sitt
interesse till rättan thidh? Der om thaltes då mycket på den
thiden, och blef besluthit, att till den thiden skulle ingen bethala
interesse på interesse.
Landtmarsk: Deres obligationer binda ju dem der till; ty
der dhe hade aflagt det ij rättan thidh, hade man ju kunnat
giort Capital der af.
R.Cantzlern: Ån när dhe inthet wela, hwad skall man då
göra?
250
1654.
Swarades fuller att man skulle procedera der med effter
Lagh.
R.Cantzlern: Om man nu will låta byggia någet, så må
ste
man gripa till sielfwe Capitalet: dhe behålla både Interesset
och Capitalet; att man icke weet hwad een skall seija der om.
Talades af somblige, såsom skulle man sökia Lagh och
Rätt att fordra det uth.
R.Cantzlern: Hwarföre skal iagh sökia Häredztinget? Den
Giälden är giord i Stocholm, lnvij skall iagh reesa uth på Landet?
Eliest görs inthet behoof, effter det är een klaar saak.
Kan iagh få Gården i underpant föruthan Häredztinget, hwij
skall iagh icke kunna taga mitt bref och träda till hans gårdh?
Det andre gamble maneret, med sökningh wed Tinget, gior inthet
ij sielfwe saaken. År fördenskull bäst att her effter taga
gården så i possession, att man thager interesse uhr sielfwe
gården. Om dhe nu inthet wela lefrera det ifra sigh, hwad
skall man annat göra än träda i gården?
Landtmarskalken begärde att Classerne wille votera der om.
I medier thidh talte R.Cantzlern och flere af Rådet och
andre om interessets löpande, som kunde slås till Capital.
RijkzCantzlern frågade dem omsider deres meningh här om.
Landtmarsk. sade sigh (sädan han å part hade discurrerat
med een stor deel af Ridd. och Adelen) hafwa vota af 3:tia
Classe, der med ock 2:da är eense: att effter A:o 1649 war aftalt,
att hwad då tillförenne war passerat, skulle inthet fordras
mehr än bara Interesset, men der effter skulle man slå interesset
till Capital, så wela dhe af 3:tia och 2:da Classe att det
blifwer uthi observantz, och att man således bethalar interesset
in till dato; men der någen här effter icke det afläggia wille,
eller försumade det göra wed åhrets förlåpp, skulle man sedan
stijga till Godsen: men om modo kunne dhe icke så wetha om
E:rs Excelktier behagade att man begärde af Konungen ett bref
till Landzhöfdingerne, att dhe räkte dhe Ridderhuusbetiänte
handen och gofwe immission ij Godzén.
R.Cantzlern säde det wara skäligt.
För l:a Classe sade H. Lars Cruuse, att man ifrå A:o
1649 skulle slå interesset till Capital och procedera sädan effter
Lagh.
Detta befalte RijkzCantzlern blifwa protocollerat.
Sedan talte R.Cantzlern om Sahl. RidderhuusSecreterarens
Jahan Larssons Enkia, som begärer blifwa af Ridderskapet to
-
Juni.
251
taliter qvitterat. Jagh weet inthet, sade Hans Excelktz, om
den Sahl. Man är skyldig eller oskyldigh; wist är det, att han
war offta hoos migh och klagade sigh: Men efter hon är En
kia,
rädd för action mot henne, är kommen hijt och begärer få
Quittentz(l).
Sädan taltes om hans Rächninger; Tönies Langman sade
sigh haa warit der öfwer och funnit alt richtigt: Conrad Falkenbergh
och Melcher Falkenbergh haa ock warit der öfwer.
RidderhuusBookhollarn sade ock sigh haa lupit hans Rächningar
igenom, och inthet finnas oklart.
Landtmarskalken begärde att Classerne wille votera. Straxt
der efter sade han, att dhe af 3:tia Classe äre af den meningh:
effter någre af deres medel haa warit der öfwer, och sadan
Bookhollarn seet Rechningerne igenom och inthet funnit någen
oreedigheet, kunne dhe inthet det förwägra henne, som är en
Enkia: eliest så haa Directorerne nu i så långan thidh inthet
annat befunnit. 2:da Classis war ock der med.
H. Lars Cruuse sade att l:a Cl. wore af samme meningh,
hälst mädan han haa länge tiänt och alle bäre honom det wittnesbörd,
att han har warit flijtigh: och der någen mangel wore
i hans Rächningar, skulle det inthet wara af någen importance.
RijkzCantzlern: Eliest har iag förnummit, att här på Ridderhuuset
skall för någre dagar sedan wara förd en discours,
som någet kan wara intempestif. Jagh kan fuller inthet seija
om dess orsaaker, hwij sådant är skett, effter dhe migh äre
icke så kunnige. Discoursen skall haa gåt Mons:r Kem an, som
ock är med dette Ståndet af H:es Maij:tt worden beneficerat.
Det står Ridderskapet illa på ett sådant wijs taga een saak
an. Hwadan det är kommit och huru saaken hänger tillhopa,
weet iagh inthet: Och är fördenskull kommen hijt, att iagh
må wetha sådant. Kungen han misshagar det.
Landtmarskalken lät först H. Excelktz förnimma, huru att
han hade länge uppehållit med Introduction för dem, som H:es
Maij:tt så har beneficerat, på det han i medier thidh måtte
göra sigh om een och annan persohn kunnigh: Lät ock da
gen
tillförenne, än han introducerade dem, oppläsa Listan, och
frågade Ridderskapet om någen wore som der uthi hade någet
att seija; då taltes fuller ock någet om Chemmen, men efter
ingen wissheet war der med, blef han med dhe andre intagen.
Dagen efter, då dhe skulle inskrifwa i RidderhuusBooken, sades
af någre att öfwer ett bordh skulle någre ordh wara fälte
252
1654.
om honom, som giorde honom suspect: war altså Ridderskapets
meningh, att lian skulle absentera sigh ifra Ridderhuuset, så
länge han blefwe derföre purgerat och leedde sigh der ifrå.
Der effter frågade Landtmarsk. Ridderskapet, om det icke
så war passerat? Swarades ja.
H. Lars Kruuse: Heele den acten war icke annorledes än så.
RijkzCantzlern: Jagh är fuller af den meningh, att een
ehrlig karl må komma inn på wårt Ridderhuus, fast han iuthet
är född dijt inn: wäre förfäder hafwe ock på samme sätt måst
begynna. Hwad det wedkommer, som han skall wara beskylt
före, låter iagh wara på hans egit förswar: Men det weet iagh
sielf, at( han fick förlof att reesa uth till arf, blef så fången
och råkade i andre olyckor, dem ingen rår före; men är han
sielf orsaak der till, så sware sielf. Med Knorringh har han
warit i wedlöfftigheet, weet doch af min Sons berättelse att
han har gåt det igenom. Ar nu någen som har att seija emot
honom, så stijge fram.
Pär Hammersköldh: Då dhe wore senast här i discours
här om, sade iagh fram 3:tise Classis votum; och hwad som
iagh har hört af andre.
Reinholt Taub stegh ock opp, sadhe sigh haa hört det.
Chemmen: Jagh taar Tauben och Hammersköldh för migh,
dhe sku stå till swars och bewijsat.
Hammersköldh: Wij wore den gången, då denne discours
förehades, på tals huru som een skall wara adlat som tillför—
enne war dömbd att tungan skulle skäras honom uhr munn,
och fördenskull folie wij alle der på, att wij inthet wille haa
någre berychtade persohner hoos oss.
R.Cantzlern: Thet är wäl; iagh will ock inthet sittia här
ibland oährligit folck; Men en god karl kan snart blifwa be
skylt,
som inthet står sedan att bewijsa.
Hammersköld: Jagh har inthet tält af migh, uthan sagt
andres meeningh. Wij talte ock om Steenbergh.
R.Cantzlern: Om Steenbergh är een annan saak.
Tauben: Jagh remitterar honom till Frijsen, som har sagt
honom det i munn.
Chemmen sade sigh inthet passa på Frijsen, uthan Tauben
och Hammersköld skole bewijsa honom.
R.Cantzlern: Det är inthet så; wist sku J passa der på,
om J wele eliest befrija edher; ty effter Tauben nämpner eder
een annan, måste J thala honom till.
Juni.
253
Sades så widare, huru alt kom af Frijsens beskyllningar.
Dhe sadhe ock sigh gärna wela taga honom an, om han kan
befrija sigh.
Taltes om Feldtherren; huru han kom der ifrå: sade sigh
inthet haa taget emot penningarna: Men Harald Stake bewijste
honom contrarium, hade hans quittens.
Tauben sade, att Sahl. Feldtherrens Hofmästare weet seija
her om.
Gref Carl: Han har till göra med Frijsen och icke medh
någen här på Ridderhuuset.
H. Lars Kruuse: Det har ingen här beskylt honom: Jagh
sade edher (sade han till Chemmen) om Witzburgh, som absenterade
sigh ifrå ährligit folck, så länge och in till dess han
hade befrijat sigh.
Tauben: Då J hade göra med Frijsen, så skälte J hwar
annan för Tiuf; hwilket skedde i G. Wrangels huus, mädan
G. Magnus boodde der. Jagh sade ock eder samme gångh, att
der J så wille låta, så skulle J gå på doren, och wille inthet
wara med sådant folck i laagh eller samqwäm.
Chemmen stodh der på, att han inthet wille hafwa att göra
medh Frijsen, uthan wille att Tauben skulle bewijsat.
RijkzCantzlern sade till Kemmen: Wist haa J göra med
honom; han wijser ju edher karen som har skält edher; altså
måtte J sökia honom, om J eliest wela frija edher.
H. Lars Cruuse badh Hans Excelktz wille höra protocollet
oppläsas; der af skulle H. Excelktz nogsampt förnimma, att
Ridderskapet inthet hafwer så procederat der medh, som det
är wordet illa uthtydt: Sade att det giorde Ridderskapet ondt
att een så elak uthtydningh der om är kommen för H. M:tt
Kungen.
Då protocollet war oppläsit, wille han Ghemmen förklara
sigh på någet, som angick hans saak med Sahl. Feldtherren,
såsom skulle han icke af Sahl. Feldtherren så wäl blifwit belönt.
Der på wille RijkzCantzlern inthet höra, uthan sade han
skulle haa fördragh medh sådant: Och effter han icke större
skiäl hade med denne sin klagemål, hade warit bätre han hade
hållit inne der medh.
Chemmen förklarade sädan sigh der på, hwarföre han så
är worden beskylt för Sahl. Feldtherrens RustCammar: hwilket
är af den orsaak, att då Chemmen reeste med lof till Tysk
-
254
1654.
land, förwahrade han ibland sine saaker i een kista ett hästetygh,
som kom Sahl. Feldtherren till; der hoos sade Chemmen
wara een zedel, att samme tyygh hörde Hans Excelktz till:
När som nu Jahan v. Biuren, som skämbde hans hustru, förde
heem till sigh hennes kistor, togh han till sigh samme hästetyygh
och brukade det: hwilket då Sahl. Feldtherren förnam
och kändes wed samme Tyygh, sände han tijt och lät afhämpta
det.
Blef omsider der wed sluthit, att Chemmen skulle absentera
sigh ifrå Ridderhuuset så länge han finge befrija sigh:
och approberade således Hans Excelktz RijkzCantzlern hwad
som Ridderskapet för detta der om sluthit hade.
H. Landtmarskalken badh Hans Excelktz wille både hoos
sigh, men serdeles hoos H. Maijrtt Konungen till det bästa
uthtyda.
H. Lars Kruuse giorde ock det samme, och Hans Excelktz
lofwade sigh sådant wela göra.
Der effter sade R.Cantzlern, att dhe få fuller ännu thalas
wed een gångh, förr än dhe skillias åth. Måste ock wällja
sigh Directorer först, som bäre oinsorgh för Ridderhuusets saaker:
Hans Excelktz sade sigh inthet wäl wetha, om han årkar
mehr der medh; doch der han får någre till hielp, will han göra
sitt bäste. Eliest måste ock dhe saaker inläggias igen i Hwalfwet,
som blefwe sidst uthtagne.
Hans Excelktz talte sedan om den orichtigheet, som skeer
medh Ridderhuuspenningarne. På mitt interesse (sade Hans
Excelktz) hafwe dhe nu byggt i sommar: få dhe nu interesset
af dhe andre, wore gott, och kunde man bespara Capitalet och
med baare interesse oppbyggiat: Men eliest måste iagh settia
till det Capital iagh har hoos migh.
Bookhollarn wijste wara 10,000 D:r S.M:tt interesse att
fordra.
II. Lars Kruuse: Wore bätre taa wårt Capital och settia
det ij Compagnie; nu måste wij träta der om med wäre Medbroder:
Och der wij någet hazarderade, så kunde wij wäl det
thala.
RijkzCantzlern holt det wara rådsampt; Begärde att någre
Deputerade wille sij öfwer Posterne.
H. Landtmarskalken wijste sedan H. Excelktz een Längd
opå dem som wore nu i Rijkzdagen intagne på Ridderhuuset,
med deres Förähringzpenningar.
Juni.
255
Sädan RikzCantzlern war bortgången, begärde H. Landtmarskalken
ett uthskått, som ginge med honom till RijkzRådh.
Och wore af
1 Cl. H. Lars Kruuse
H. Jöran Ulfsparre.
2 Cl. Carl Persson
Gustaf Ribbingh.
3 Cl. Erik Drake
Claes Iihålamb
Israel Lagerfeldt.
Klockan 3 eftermiddagen komme dhe tillhopa på Ridderhv;uset;
men efter Rådet då war gångit att mötha Konungen,
som förwänthes inn, blef oppskuthit att gåå till Rådhet till
andre dagen: uthan uthskåttet läte sigh föreläsa dhe Beswärspuncter,
som allredha wore conciperade: Och eliest optoges någre
Beswär, som RidderhuusFiscalen hade att påminna, dem
Landtmarskalken anteknade för sigh pro memoria ibland dhe
andre puncter, som Landtmarskalken wille muntligh sigh först
hoos Rådhet befråga, förr än man det skrifftlig författade.
Den 14 Junii.
H. Landtmarskalken påminthe Ridderskapet Hans Excelktz
RijkzCantzlerns begäran, att H. Excelktz måtte få een god
Herre till hielp och assistents wed RidderhuusDirection. Taltes
om H. Lars Flemmingh, som ännu blir der wedh: Dessförutan
sattes desse i wåhlet, att H. Excelktz toge der af med
sigh hwem som Hans Excelktz behagade:
Grefwe Gustaf Oxenstierna Jah. Appelgreen
Gustaf Persson Natt och Dagh Israel Lagerfeldt.
Der hoos begärde Landtmarsk. dhe wille nämpua någre
som öfwersåge Räkningerne, som wore:
H. Jöran Flemmingh Tönies Langman
Hans Kyle Jahan Appelgreen.
Sädan opplästes en Lista opå dem som nu wore här i
Rijksdagen och äre Ridderhuusets Debitorer.
Landtmarskalken sade sigh hafwa betalt för någre dagar
sedan 422 R:dr och andre penningar nu inthet wara för Ridderhuuset
i förrådh.
Förmaante dem sedan med störste flijt och alfwar till betalning;
eliest skulle dhe hafwa att befahra någen annan sträng
-
256
1654.
heet, den man gärna undwijka wille. I synnerheet påminthe
H. Landtmarskalken dem, som nyligst äre intagne, att dhe,
som någorlunda radh och ämpne hafwa, afläggia straxt det
som andre för dem haa giordt; och dhe andre skole wara förtänkte
innan kort göra det samma. Deres Lista lästes der
på opp.
Der boos wardt omtalt och af Ridderskapet samtyckt, att
dhe som här effter wele blifwa på Ridderhuuset intagne, skole
först bethala till Ridderhuuset deres förähringzpenningar, förr
än dhe blifva intagne.
RidderhuusBookhollarn teedde sedan fram een Andre® Bur®i
handskrift på 50 R:dr, som skulle wara tagne att låta uthsticka
Ridderskapets wapn, hwilket sedan inthet blef efterkommit:
frågades fördenskull, om man skulle räkna interesse för
dhe åhr penningarna haa warit borta?
Resolverades af Ridderskapet, att effter penningarna wore
tagne till Ridderskapets nytta, skulle dhe blifwa uthan interesse
igenbetalte.
Bookhollarn oppläste sedan åthskillige Längder på skuldfordran,
och ibland annat een Längd pä den skuld, som war
allreda kommen i Arff, på det att dhe, som wiste sigh wara
arftagande, måtte der om hafwa underrättelse.
Landtmarskalken förmaante dem åter på det högste som
skee kunde, att dhe med första wille beqwäma sigh till bethalningh
och förmaana sine Medbroder, som hemma äre, till det
samma, dhe som skyldige äre.
H. Jöran Ulfsparre lät der hoos Ridderskapet wetha, att
hans fader fins hafwa bethalt; Men han i sin ungdom wiste
inthet der af, uthan har sedan än då der till inskrifwit A:o
1638 och förährat 50 D:r S.M:tt effter sin sahl. fader. Och
effter hans fader har förährat och betalt, synes skäligt att sonen
är frij och borde inthet förähra.
Blef af Ridderskapet swarat, att H. Jöran Ulfsparre inthet
wore skyldigh att görat, men efter det är skett, så är han att
beröma der uthi: blef så der wedh, efter han sielf inthet der
på urgerade.
Gustaf Eriksson Ribbingh wille fuller ock seija det samma
om sin sahl. fader, men det befans inthet i booken att hans
fader hade någet förährat.
Sådan lästes opp Velam Spens obligation. Der emot dis- •
puterade hans Bröder, sade att 1) dhe hade ett qvittens der
Juni.
257
emot: men twiflades hwilket skulle wara äldre, eller om icke
deres wore begripit i det andre. 2) deres B:r hade inthet macht
pantsettia någre godz i sitt Grefweskap.
Här med skiöts opp till näste Rijkzdagh, och blef Spenserne
pålagdt att då hafwa deres documenter tillstädes.
Omsidher lästes opp Balancen på alle Ridderhuusets medel,
som stege öfwer Ottatije Otta Tusend, Otta Hundrad och någre
Daler Sölfwermyntt, som Ridderhuuset har ännu hoos een
och annan att fordra, föruthan dhe 5,000 D:r S.M:t, som nu ij
Rijkzdagen blefwe förährade.
Der opå giorde åter Landtmarskalken medh störste nijt
een förmaningh till Ridderskapet och Adelen, att dhe alle wille
winläggia sigh att sådant måtte blifwa clarerat, effter det går
alles deres wälfärdh an och reputation; att ock deres Medbroder
hemma blefwe flijtigt der till styrckte.
Landtmarskalken frågade sedan, hwad dem tycktes, om för
dhe Godz, som Ridderhuuset nu possiderar, skulle gifwas uth
den contribution nu bewilljat är till Cronan, och tages också i
Småland af Ridderhuusgodzen så wäl som af andre, eller om
icke wore skäligt att Ridderhuusgodzen så wäl som Academie
och
Kyrkie Godz derföre blefwe befrijade?
H. Lars Kruuse holt så före, att man skulle sökia Rådet
der om, och förmedelst deres inrådande begära att dhe må bli
för all tunga befrijade, som Kyrkie-godz etc. effter dhe komma
ock publicum till, så wäl som Kyrke- och Hospital-godz. Dhe
andre af Ridderskapet och Adelen folie samme meningh bij,
och funne gott att sådant, jämpte annat, blefwe genom ett uthskått
hoos Rådet förrättat,
Skildes der med åth; men uthskåttet, som war nämbdt att
gå till Rådet, skulle förtöfwa.
Och som dhe finge dimission, förmaante dem åter Landtmarskalken
att clarera med Bookhollarn, dhe som wiste sigh
wara skyldige, och framdeles inthet pretendera, sådant inthet
wara dem nogsampt kungiort, då dhe ewentyra måste hwad på
een sådan trögheet följa will.
Den 15 Junii
gick uthskåttet (som blef der till waaldt den 13 dito) medh
H. Landtmarskalken opp på Slottet till Riksens Rådh, att låta
dem föreläsa dhe fattade Beswärspuncter. Och som Ridderskapets
berörde uthskått läte sigh anmäla om audientz, gafs
17
258
1654.
först till swar, att dhe wille så länge förtöfwa, att RijkzCantzlern
komme neder igen ifra Konungen: Sedan ufhskåttet ändå
någet hade fördrögt på Ridderhuuset, ginge dhe opp, och straxt
der effter kom RijkzCantzlern neder, och blefwe så straxt admitterade
till audieutz.
H. Laudtmarskalken insinuerade på behörligit wijs deres
wärf och ährende wara, att sökia ij ödmiukheet een communication
med deres Excelktier om någre beswärs-puncter, som
Ridderskapet och Adelen tänkia sigh wela supplicando Hans
Kongl. Maij:tt underdånigst föredraga.
R.Cantzlern optogh sådant med stor gunst; och der på
blef conceptet af dhe fattade Beswärspuncter oppläsit.
Till den förste puncten, om det nyie Ridderhuusets privilegier,
sade R.Cantzlern det wara högnödigt: Men den Clau
sulen
belangande, att Ridderhuusets Godz måtte wara frije för
alle extraordinarie uthskylder till Chronan, är fuller någet betänkeligit:
Nu i begynnelsen kan det fuller wara skäligt, men
v än om i längden Godzén kunde Ridderhuuset mycket tillwäxa?
Om Ridderhuusets medel så blefwe, att store godz köptes delin
under? Kan altså een abusus der med skee, om man finge
ett sådant privilegium.
H. Landtmarskalken och H. Lars Kruuse uthtydde på bäste
sätt Ridderskapets meningh, att sådant skedde uthan Chronans
skada. Och huru som Ridderhuuset nu icke har mehr än
någre fåå Godz ij Smålandh; af hwilke, när man nu afdrager
denne bewilljade contribution till Cronan, blifwer för Ridderhuuset
lithet öfrigt.
R.Cantzlern sade, att dhe kunde wäl sökia der om.
Wedh den andre puncten, om Förmedlingerne, sade RikzCantzlern,
att der medh skeer stor abusus: mången förmedlar
sine hemman, och tager det sedan för sigh, som skulle till Cronan
uthgöras.
Men såsom alle holle een sådan för een otrogen man; kom
omsider RijkzAmmiralen på den discoursen, att månge hemman
af gamble frälsset stå i Chronans böcker för heelt, men gee
doch inthet mehr uth till sin huussbonde än halfft: der på hades
fram någre exempel.
R.Cantzlern sade, att denne puncten skulle bätre illustreras.
Till den 3:die puncten, om watudämbande, talte Rijkzadmiralen
om bäckeqwarnar, som äre Odelqwarnerne till skada.
Juni.
259
H. Lars Kruuse: Det fins inthet i privilegierne wara enom
förneekt att byggia sigh qwarn på sine ägor. Och eliest, så
thalas inthet ij denne puncten om någre Qwarnar.
R.Admiralen wille, att en särdeles punct skulle blifwa
der om.
Till den 7 puncten, om oordningh medh Legofolck, sade
R.Cantzlern, att dess execution fattas: Gamble Kongh Gustaf
har giort någre Ordningar der om: Och effter sådant går ock
dhe andre Ständerne an, skulle den puncten, så wäl som med
watudämbande etc. blifwa communicerat medh dhe andre Ständerne.
H. Landtmarskalken sade der hoos, att Ridderskapet hade
fuller för den gången inthet låtet fatta flere puncter uthi någen
wiss form; uthan dhe wille först förfråga sigh hoos deres Excelktier
om någre puncter, nembl:
1) Om deres Excelktier funne rådsampt, att man ock skulle
någet deruthi mentionera om privilegiernes confirmation?
R.Cantzlern: Hans Kongl. Maij:tt har sigh der opå mächta
nådigt resolverat, och lofwat att det skall skee ij Stocholm:
Man kan likwäl mentionera der om, men iagh twiflar inthet,
att ju det till alles wårt nöije blifwer förrättat. Hans K. M:tt
har ock gifwit Prästerskapet samme swar; att han wille fuller
gärna att det nu kunde skee, men hwar ock icke, skall det
bliftva taget i acht i Stocholm: sade sigh allreda i sin Eedh
hafwa obligerat sigh der till: badh ock migh, effter iagh till—
förenne har sammanfattat Ridderskapets privilegier, att iagh
ock nu will taga det opå migh; hwilket iagh ock, om hälssan
är, will göra.
Landtmarsk. frågade 2) om Foro competenti, hwarest man
dem sökia skall, som förbryta sigh emot privilegierne?
R.Cantzlern: Forum cum foro.
R.Admiraln: Det står ock i ware privilegier, uthi den
Ordningh som är giord för tiänare, att han skaa klagas an på
Ridderhuuset.
Landtmarsk: Om man ock icke skulle anmoda Hans Kongl.
M:tt om ett mandatorial till Landzhöfdingerne, att dhe skulle
räckia RidderhuusFiscalen handen, när han dem tillijtar i dhe
ährender, som Ridderhuuset angå?
R.Cantzlern: Jagh troor att Hans Maij:tt skall inthet neeka
det; kan ock opsettias.
260
1654.
Landtmarsk. frågade 3:tio) om ett wist quanto, som dhe
botha skole, som icke komma till Rijkzdagar; och efter i privilegierne
inthet är der om förmält, om Hans Maij:tt der om
skulle blifwa anmodat?
R.Cantzlern holt det skäligt; sade att ingen boorde absentera
sigh, uthan laga förfall.
R.Admiraln holt så före, att eens fattigdom skulle ock
kunna excusera een.
R.Cantzlern: Det är ingen excus för een Adelsman; den
som i sådan och annan måtto icke kan tiana sin Konungh,
wari bonde. Insinuerade doch der hoos, att han holt före wara
nyttigt (när icke kröningar skedde etc.), att ett uthskått giordes,
som skulle wäljas af samptlige Ridderskapet; anten det
skedde häradethals eller af Landskapen; och dhe hemma varande
kunde contribuera der till effter Godzén.
Feldtmarskalk Kagg uhrsächtade Krijgzbefählet, som för
denne thidh wore laglig förhindrade af mönstringer etc.
R.Cantzlern: Dhe skulle genom skrifwelser uhrsächta sigh.
H. Landtmarskalken sade först till det uthskått, som Hans
Excelhtz R.Cantzlern nätnbde om, att Ridderskapet haa fuller
ock hafft det på discours, men funnet gott oppskiuta der med
till een annan thidh.
Eliest äre här någre i Stadhen, som inthet haa kommit på
Ridderhuuset, inthet heller giordt Konungen sin Eedh.
R.Cantzlern: Man kan insinuera sådant hoos Hans Maij:tt.
Landtmarsk. proponerade 4:to) om den Confusion, som sigh
inrijtar i Ridderhuuset medh Säthen, att ingen will rätta sigh
efter sitt brefs datum, och thaga sitt ställe nederst i den Classen
han kommer.
R.Cantzlern: Det är orätt; i Sahl. Kongens thidh war annorledes.
Sperlingh wille ock då inthet låta nöija sigh med
sitt ställe nederst; Sahl. Kongen blef så der öfwer till sinnes,
att Sperlingh fick sedan inthet komma der inn: kom ock icke
heller der in så länge Kongen lefde, uthan der effter.
Landtmarsk. refererade om den resolution Hennes M:tt gaf
Ridderskapet, när Wachtmester kom der inn, och öfwer så
månge familier; att sådant skulle aldrig skee mehr.
R.Cantzlern: J haa det att sökia hoos Hans Maij:tt, att
J få blifwa wedh RidderhuusOrdningen.
Sidst frågade Landtmarskalken, om främmande Ministrer
skulle kunna och må intagas på Ridderhuuset?
Juni.
261
H. Lars Kruuse giorde obstat, och holt icke der med, att
den Brandeburgiske Residenten, Adolph Fredrich Schletzer,
skulle blifwa intagen på Ridderhuuset.
H. Landtmarskalken sade, att han begärer hwarken hafwa
der votum eller säthe, förr än han kommer uhr sin tienst; begärer
allenast nu blifwa der immatriculerad, efter han har godz
i Swerige, tänker ock settia sigh här neder, med sin hustru och
barn.
R.Cantzlern: Man kan så der om, som om dét andra, sökia
H. Maij:tt.
Landtmarskalken slöt der med, tackandes deres Excelhtier
för communication: der till R.Cantzlern swarade med benägenheet.
Den 16 Junii.
Landtmarskalken lät Ridderskapet wetta, huru att Hans
Maij:tt för någre dagar sedan har tält Landtmarskalken någet
hårdt till för det wäsendet, som war på Ridderhuuset med
Chemmen. Sade der hoos, att han har beet RijkzCantzlern,
Hans Excelhtz wille sådant i bäste måtto uthtyda hoos Hans
Maij:tt, hwilket H. Excelhtz ock låfwade sigh willia göra. Nu
i går gafs migh tillfälle att tala sielf med Hans Maij:tt, då
iagh det i bäste måtto förklarade: Sade, att effter han war af
ondt rychte, wille Ridderskapet inthet han skulle bijwista deres
samqwäm, in till dess han hade purgerat sigh; och sådant med
det skahl, effter Ridderhuuset är en Officina Honestatis, kunde
och bör ingen bervchtat persoon der lijdas. Hans Maij:t lät
sigh behaga sådant, allenast misshagade processen och sorlet:
sådant inthet wara skett efter RidderhuusOrdningen, uthan een'
borde thala för Classen, och icke så månge.
Om Stånden och transporter wille ock H. Maij:t nådigst
sigh förklara.
Der effter lät Landtmarskalken oppläsa det quittens, Sahl.
Jah. Larssons Ridderhuusens Enkia begärer få af Ridderskapet
(jfr sista Bil.), hwilket blef sedan af Landtmarskalken underskrifwit,
och af dette, der till förordnade uthskått:
Af 1 Cl. H. Lars Kruuse
H. Gustaf Posse
H. Jöran Ulfsparre.
2 Cl. H. Christopher Torstensson
Hans Kyle
Gustaf Ribbingh.
262
1654.
3 Cl. Tönies Langman
Jah. Appelgreen
Anders Appelboom.
Der wedh kom M. Samuel Enander, med twenne andre
Prästmän, och blefwe af Erik Drake inledsagade.
Tackade först Ridderskapet ödmiukelig på Prästerskapets
wägna för den communication dhe för niutit hafwa; sade der
hoos, att Prästerskapet och Borgerskapet haa funnit gott att
rådfråga sigh hoos Ridderskapet om Kongens Gifftermåhl: Om
hwart Stånd för sigh skulle om sådant anmoda hoos Hans Mitt,
eller om det skulle skee af alle Ståndh coniunctim, som för
detta war skett till Hennes Maij:t ij samme ährende A:o 1649
[och] 1650. Eller ock, om dhe skulle anmoda hoos Rådet, att
dhe sådant H. M:tt wille insinuera? Begärde wetha Ridderskapets
meningh deruthinnan om modo och thiden. 2) Om Ridderskapet
haa bekommit RijkzdagsBesluthet.
Mädan dhe toge afträdhe i Cammarn, badh Landtmarskalken
dhe wille votera, hwad dhe wille gifwa dem till swars.
För 3:tia Cl. sade Erik Drake, att det anstår bätre Prästerskapet
göra det, än Ridderskapet, och, synes bäst låta der
med för denne thidh bestå.
2:da Cl. meente inthet wara orådligit att det skedde, men
än af dem inthet öfwerlagt, om dhe skulle göra det hoos Rådet
eller genom uthskått till Hans Maij:tt.
l:a Cl: Hans Maij:tt skulle wäl wetha sigh sielf sådant
påminna, hålla det nu onödigt; men der sådant inthet skedde
till näste Rijkzdagh, kunde det då skee.
Blefwe altså 1 och 3:tia Cl. der om eense, att det för
denne thidh suspenderades.
När dhe blefwe åter inledsagade och bekomme detta till
swars; sade Enander, att dhe optaga det för ett gunstigt swar:
Prästerskapets gode intention wara, att dhe sökia der med att
continuera succession: frågade yttermehr (ehuru dhe så icke
kunne wetha om det skeer) om dhe icke blefwe hoos Ridderskapet
misstänkte, der dhe det göra med dhe andre Ständerne,
om dhe så der på fordrade?
Landtmarskalken sade sådant stå dem heelt fritt, och kunne
der uthinnan inthet blifwa misstänkte.
Sädan Prästerue wore bortgångne, opplästes Beswärspuncterne,
der på uthskåttet hade arbethat.
Wed 3:die puncten, om watudämbandet, sade Gabriel Gyl
-
Juni.
263
lenaukar och dhe andre af Landzhöfdingerne: Der uthi klagas
på Landzhöfdingarne, måtte blifwa tillagt, att samme bref är
inthet till dem uthgångit. Eliest haa wij Lagen der om för oss.
Der hoos klagades ock af någre in 3:tia Cl. om Grefweoch
Frijherreskapen, wele inthet wara deres Jurisdiction undergifne.
Wed den 5 puncten, om dhe fördubblade Tullar, sades att
det icke allenast skeer i Finland, uthan öfwer alt.
Till den 7 puncten, om Legofolck, sade H. Lorentz Creutz,
att i Finlandh wore ingen wiss thidh till Stempnodagh.
Landtmarsk: Wij haa ju Lagh der på.
H. Lars Kruuse: Om någet är der till mehr att göra, så
kommer det till Ordningen, den wij begäre.
Till den punct: Om icke ett uthskått måtte blifwa ij alle
provincier waaldt, när Rijkzdagar förskrifwas (hwilken punct
blef för denne gångh uthsluten till een annan thidh), sade H.
Gustaf Posse: Der med blefwe dhe lijke med bönderne, som
på samme sätt wäija sigh Herredagsmän.
H. Lars Kruuse: Det står dem fritt att komma hwem som
will, men det är för dhe fattigas skull giort.
Der med waaldes ett uthskått till Prästerskapet:
1 Cl. H. Gustaf Soop
2 Cl. Axel Posse
3 Cl. Frantz Kruusbiörn
med commission, att communicera med dem om desse tree puncter:
1) Om watudämbningh. 2) Tullarnas fördubblande. 3) Om
den oordningh, som är med Legofolck.
Till Borgerskapet ginge med samme commission:
H. Lorentz Creutz
Pär Lillja
Erik Drake.
Sädan proponerade Hammersköld: 1) Om en Kämbner må
kunna citera en Edelman och arrestera honom? Der på hade
han exempel: Hamelthon sade ock sigh hafwa sett det skee i
Stocholm.
2) Att man anhölle om een wiss taxa för dhe bref man
skall hafwa af Secreterarne ij Cantzlijet och dhe andre Collegierne.
Men efter thideu war förliden, blef der om inthet då stort
resolverat, uthan der om discurrerades.
264
1654.
Effter middagen komme dhe åter tillstädes, och sadan RikzdagsBesluthet
war .oppläsit, frågade dem Landtmarskalken, om
dhe hade der uthi någet att påminna? Swarades, att någet är
allenast att thala om den fiärde puncten, der uthi står, att Kröningsgärden
skall uthgöras i Sommar: kan altså nu straxt uthfordras;
skulle nämpnas till hösten.
Eliest påminthe Landtmarskalken hwadh som för detta der
om war aftalt.
Omsidher voterade dhe, att man skulle det uthgöra på Michaelis
thidh, i pertzeler eller penningar, doch efter Chronans
wärderingh. Alt annat uthi Besluthet holle dhe för gott: Men
somblige begynte thala på Titelen, der som stod: Grefwer, Frijherrer,
Biskoper, Ridderskap, Frijborne frälsesmän etc.
meentes wara en novitet: wara bäst, som för detta är brukeligit:
Ridderskap och Adel.
Landtmarskalken badh dem betänkia sigh: kan skee wij begära
det, och peccera i processen, att wij inthet bätre förstå det.
Gyllenklou sade det wara ett gammalt formulär.
Der effter tillökades tree puncter till Beswärspuncterne:
1) Att Ridderskapet och Adelen i Finland begäre inthet blifwa
utheslutne, när bewillninger skee, som i nästförgångne Rikzdagh
skedde, då dhe inthet blefwe een gångh kallade, och likwäl contribution
underkastade.
2) Om Jurisdictionerne ij Grefwe- och Frijberreskapen.
3) Om Taxan för bref ij Cantzlijt och andre Collegier.
Blef Secr. Kempensköld befahlat straxt att concipera desse
puncter, som ock skedde; och twenne dhe förste blefwe för gode
erkände: men den tredje, som war allenast stält in generali
forma, skulle bätre och tydeligare illustreras.
Waaldes uthskått, som skulle gåå med Landtmarskalken
åter opp till Rådet med Beswärspuncterne:
1 Cl. II. Lars Kruuse
H. Claes Stiernesköldh
H. Jöran Ulfsparre.
2 Cl. Pär Lillja
Axell Posse
Jahan Hårdh.
3 Cl. Jah. Stake
Swen Kafle
Udde Odela.
Juni.
265
När Beswärspuncterne wore för Rådet oppläsne, befunnes
dhe alle gode; allenast holts inthet rådsampt att begära, det
dhe i Finland inthet een annan thidh måtte gås förbij när Rijkzdagar
skee; af dette tillfället, för contribution, som skedde i
förlidne Rijkzdagh: uthan man kunde inneslutha denne begäran
ij een annan punct, och inthet nämpna någen contribution: ty
Ridderskapet will inthet wetta der af mehr.
Den 17 Junii
kom uthskåt ifra Prästerskapet, M. Enander med 3 andre Prester.
Tackade Ridderskapet för communication, och gifwa detta
till swar på dhe 3 puncter:
1) Om Kongsådran: Så är det Lagh likmätigt, der någet,
genom tillstånd af bref, wore der emot igenbyggt.
2) Om Tullarna: Der om wore dhe icke så underrättade;
önske doch att een eenigheet wore der om och lijkheet öfwer
alt, efter gamble Tullordningen.
3) Om Tienstefolck: Wara 1649 ij besluthet der om någet
förmält: hålla det ock gott och skäligt.
Allenast faller dem betänkeligit att göra det nu, effter Hans
Maij:tt är nyligst kommen till: Synes, att man kan förskona
H. M:tt der med till een annan thidh.
Dessföruthan, sade han, påminna Prästerskapet detta, det
dhe underkasta Ridderskapets betänkiande:
1) Om det dyyre saltköpande, som plågar heele Landet:
Om icke ett slagh kunde skee der uthi, huru det möijeligen
kunde stå att lindra. Der igenom skeer, att månge 100 t:r fisk
blifwa förderfwade.
2) Om Embethesmän, som få stägra sitt arbethe så högt
som dhe wele: och då dhe i dyyr thidh settia opp sitt arbethe,
slå dhe inthet sedan af, när åter gode åhr äre: Skulle doch
deres arbethe tagas ij consideration emot Spanmåhls wärdhe.
Taltes ock om det Spanmåls wraak, huru det kunde stå
att afskaffas, och Spanmåln blifwa wed sitt billige wärde.
3) Om Mynthet. Man har inthet så lithen Myntesort, som
ij Tullordningen står: Man kan inthet gee ringare än en halföre:
Wore då wäl, om sådant komme Cronan till goda, och
icke någre particular personer.
Landtmarskalken accepterade sådant med all wänligheet,
och swarade der till, som tidzens hastigheet kunde effterlåta.
M. Enander begärde sedan, att han finge communicera nå
-
266
1654.
get med Ridderskapet, som anginge RijkzdagsBesluthet; toge
der med afträde i Cammarn: och desse ginge dijt till uthskått:
1 Cl. H. Steen Bielke
H. Gustaf Soop.
2 Cl. H. Christopher Torstensson
Gustaf Ribbingh.
3 Cl. Erik Drake
Tönies Langman
Per Hammersköldh
Anders Koskull.
M. Enander sade Prästerskapet finna Besluthet alt wäl,
allenast är någet om Kröningshielpen. Sade dem haa bewill—
jat, att den skulle blifwa lijka med den förre Kröningsgärden,
ad quantum. Men frågas om een wiss taxa, och huru widt att
föra. Om thiden så står ij Besluthet: ij Sommar; men Bonden
kan inthet komma till wäga der med för hösten. Prästerskapet
finna gott, att termijn sattes så: i innewarande åhl-, och
att innan dess förlopp sådant wore uthlagt.
Landtmarskalken talte lithet å part medh dhe andre, sade
sedan Ridderskapets meningh wara, att den gärden görs uth,
lika som ij sidste kröningh, ij pertzeler eller penningar, effter
Landzortheus beskaffenheet, och éffter Cronans wärderingh. Om
thiden: till Michaelis, eller sidst till Nyåhret.
Enander: Effter omkostnaden är allreda giord på kröningen,
synes wara för långt nämpna det; och dhe för deres Ståndli
kunna inthet göra det: synes eliest, för dhe främmande skull,
gifwa orsaak till blasmer.
Landtmarsk: Att man nämpner Michaelis, är giort för Almogen
skull, att dhe må wetta een wiss thidh.
Enander wille sedan wetha, om Ridderskapet behagade att
dhe coniunctim med dem gofwe Rijksens Rådh swar här om;
eller om dhe skulle det göra Invar för sigh?
Landtmarskalken sade sigh wela communicera med Ridderskapet,
och lata dem wetha swar.
I medier thidh detta handlades ij Cammarn, opplästes Beswärspuncterne
åter för Ridderskapet uthi Saalen.
När Landtmarskalken kom åter till Ridderskapet, proponerade
han: 1) Om man skulle begära, att hwad thiden be
langar,
man måtte settia: i innewarande åhl’, eller: till Michaelis?
Swarades, att wore bäst settia termijnen till Michaelis,
efter Bonden inthet kan det uthgöra i sommar.
Juni.
267
2) Om man skulle coniunctim med Prästerskapet gåå till
Rådet, eller hwart Stånd för sigh? Sade ock der hoos wara
betänkeligit att afslå dem det, effter dhe sigh tillbiuda.
Blef altså samtyckt, att det skedde coniunctim.
Lorentz Creutz refererade, huru att lian med dhe andre
haa warit hoos Borgerskapet, och communicerat med dem dhe
tree puncter dhe finge i commission. Borgerskapet optogh det
för en gunst, och tackade: Dhe wele ock genom ett uthskått
gifwa der på swar.
Der wed kom samme uthskått ifrå dem; sade, näst giord
tackseijelse för communication, att dhe finna det ock så gott
och rådsampt; allenast belangande Kungsådrans igentäppande,
så wetha dhe der om inge particulariteter och äre der om inthet
underrättade.
Landtmarskalken frågade, effter någen förklaringh till deres
swar, om dhe wille coniunctim med dem gåå till Rådet och
lefrera Besluthet, då [man] kunde påminna liwad nödigt wore?
Swarades, att dhe wela communicera med Collegio och sedan
wetha dem till swar(l).
När dhe wore borta,' talades af någre, huru som dhe af
Städerne inthet gifwa någen sådan gärdh, uthan en frijwilligh
förähringh, som är af en annan natur än denne Contribution,
som dhe andre Ständerne bewillja.
Sändes sedan 2 af Adel till Prästerskapet att begära, det
dhe klockan 3 eftermiddagen wille följa dem med ett uthskått
af deres medel till Rådet.
Desse skulle af Ridderskapet gåå med Besluthet till Rijkzens
Rådh:
1 Cl. H. Gustaf Soop
H. Gustaf Posse.
2 Cl. H. Christopher Torstensson
Gustaf Ribbingh.
3 Cl. Jah. Månesköldh
Jah. Galle.
Landtmarskalken lät ock Ridderskapet wetha, huru att
Hennes Maij:tt har beneficerat någre med högre grad och ståndli:
Fletwodh och Hamelthon med Frijherre Stånd och General Duglas
med Grefwe Stånd och dignitet; hwilke, tillijka med Schlippenbach
och Steinberg (sorn ock med Grefwe nampn äre beneficerade),
skole om Måndagh få deres Introduction.
Eliest blifwa ock någre intagne in tertiam Classem; och
268
1654.
sorn man skulle oppläsa deres nampn, kom ett bref ifra KrijgzCollegio
till Landtmarskalken om Russtiensts Längderne, som
här fölier. (Jfr sista Bil.)
Der elfter gick uthskåttet opp till Rådet med Beswärspuncterne.
Effter middagen kom inthet Rådet tillhopa; altså finge inthet
uthskåttet öfwerlefrera Besluthet. Landtmarskalken går
så till R.Cantzlern, att förnimma hwad dem wore att göra, elfter
dhe snart måste opp på Rixsalen: Hans Excelktz rådde
dem der till, att dhe dagen effter (som war een Söndagh) skulle
gåå opp klockan 3 effter middagen och lefrera H. K. M:tt deres
Beswärs puncter.
Den 18 Junii.
Då uthskåttet kom tillhopa mellan klockan 3 och 4 hade
allreda Jochim Skiittehielm, Secr. ij Cammarn, inlagt der en
Skrifft i Ridderhuuset, protesterandes högt der på, att han blifwer
ij den sidste puncten directe attacquerat med brefwens taxation,
som doch ingen skall honom öfwertyga, som protestation
uthwijser med hans egen hand. (Jfr sista Bil.)
Sadan Landtmarskalken hade på Ridderskapets wägna underskrifwit
Beswärs puncterne, går uthskåttet der med opp (se
Bil. L.) och bekomma en nådigh promesse om gott swan
Den 19 Junii.
Landtmarsk: Effter Kongl. Maij:tt har någet att communicera
med samptl. Ständerne, och Listan uthwijser hwilke som
H. K. M:tt har befalt att comparera(!). Sadan lät han Ridderskapet
wetha, att uthskåttet wore i går med beswärspuncterne
hoos H. K. M:tt, hwilken optogh det med gunstigt bewågh.
Dhe gode Herrar påminna sigh, att dhe haa begärt man
skulle i den sidste puncten insettia, att en wiss taxa blefwe
giord att gifwa för brefwen i Collegierne; dhe wille sigh påminna
hwad skett är, och sedan inthet neeka till det dhe haa
begärt.
Eliest, emädan Hennes Maij:t har förbätrat någre förnäme
Cavalieri med högre Ståndli; som Wälborne General Maijorn
Duglas; will iagh effter brefwets datum honom här med hafwa
till den Classen och Såthe ibland Grefwerne intagen. Och effter
en commemoration om hans tappre meriter, togh honom ij
handh.
Juni. 269
Talte sedan för General Fledtwodh och Ofwersten Hamelthon,
och intogh dem ibland Frijherrarna.
Der opå opplästes Listan på dem, som Hans Maij:tt sielf
har låtet nämpna till uthskått, och wore desse, som R.Cantzlern
medh egen hand hade opteknat:
Af 1 Classe:
Gref. Gustaf Oxenstierna H. Swanthe Swanthesson Baner
H. Lars Kruuse H. Claes Stiernesköldh
H. Knut Kurck H. Gustaf Posse
H. Lars Flemmingh H. Jahan Rosenhane
H. Gustaf Soop H. Jöran Ulfsparre
H. Hindrik Horn H. Harald Stake.
2 Cl:
H. Christopher Torstensson Gustaf Eriksson Ribbingh.
Hans Kyle
3 Cl:
H. Gabriel Gyllenankar Jöran Schildt
Jahan Stake Jah. Appelgreen
Per Mannersköldh Mårthen Augustinisson Leijon
Peder
Hammersköldh sköldh
Frantz Kruusbiörn Jahan Graan
Jah. Galle Israel Lagerfeldt
Anders Koskull Magnus Dureel
Erik Plantingh Bengt Hansson Rhenfeldt.
Effter middagen blef omblåsit, att Ständerne skulle dagen
effter komma på RijkzSahlen och höra sigh föreläsa Rijkzdags
Besluutet.
Den 20 Junii.
H. Landtmarskalken förtaalde i förstonne Ridderskapet,
huru att han har taalt med RijkzCantzlern om det ordet:
Frijborne Frälsesmän. Och bewijses det wara ett med det
crrdet Adel, uthaf den book, der uthi orsakerne beskrijfwas,
hwij att Kongh Sigismnndus blifwer afsagd ifrå Sweriges Crono
och Scepter.
Sedan blefwe desse intagne på Ridderhuuset, som Listan
uthwijser. (Se Bil. M.)
När dhe wore inkomne, hade Landtmarskalken för dem det
taal, som ij sådanne occasioner brukas: Badh dem sädan taga
deres Säthen effter deres Brefs datum; der på blefwe dhe or
-
270
1654.
dine oppläsne. Förmaante dem sedan att gifwa rundelig, efter
eens råd och ämpne, till Ridderhuuset.
Sedan dhe haa inskrifwit deres Förähringer, hade Landtmarskalken
en oration för Grefwe Schlippenbach, som blef då
intagen till primam Classem.
Sade ock Landtmarskalken, att RidderhuusRechningerne
wore nu öfwersedde af dhe deputerade, och befinnas richtige.
Förmaante dem sedan till bethalning för Ridderhuuset, eliest
är att befruchta, det dhe blifwa med större strängheet
handterade, förmedelst Kongl. M:tz bref till Landzhöfdingerne.
Någre bother blefwe ock då af dem uthlaagde, som underthiden
i Rijkzdagen haa sigh absenterat ifrå Ridderhuuset.
Bodh sedan på H. K. M:tz wägna samptlige Ridderskapet
till måltidh och tractamente på Slottet till klockan 6 om affton.
Sidst sade H. Landtmarskalken, att een Innlaga wore der
inlefrerat ifrå Tungel. Påminthe dem der hoos, att han på alles
deres begäran har låtet fatta den sidste puncten om Brefwens
Taxa, dhem man bekommer af Cantzlijet och dhe andre
Collegierne; der emot somblige nu wela protestera, att der uthinnan
skeer deni orätt.
Då swarade dhe alle samptligh, att dhe alle wele det bestå.
Der på opplästes Tungels Inlaga (jfr sista Bil.). Skutte- '
hielm stiger fram, begärer att hans måtte ock oppläsas; Och
som han (sedan hans protestation war oppläsin) war framme
och wille förswara sigh, kom budh ifrå Slottet, att Ridderskapet
skulle träda opp: Der med abrumperades taalet, och Matrikelen
oplästes.
När Konungen war ingången i RijkzSahlen och hade satt
sigh på sin Thron, uppläste H. Scheringh Rosenhane Rijkzdags
Besluuthet. (Se Bil. N.)
Der effter stijger Hans Maij:tt opp, någre steegh fram, och
hade en högtberömlig Oration till Rijkzens Ständer; dess summarier
är detta:
Emädan iagh genom Gudz besynnerlige försyyn, Drottningens
förordningh och edert samtycke har fått dette Såthe och
den Prijsen af Edher, kan iagh denne acten icke uthan förundran
optaga. Tackar Gudh, som genom sin Gudomlige allwijse
Försyyn sakerne så wijda har dirigerat: der näst bör migh
med ödmiuk tienst ihugkomma Hennes M:tz store omsorgh, som
iag emot min persohn altid har förnummit: Särdeles att H:es
Maij:tt af egit bewågh har afträdt och migh Rixsens Crono och
Juni.
271
Scepter öfwerantwardat. Hwilket alt, då iag eftertänker, kan
iagh inthet tillfyllest tacka H:es M:tt för een så stoor affection
och benägenheet: erkänner migh skyldigh wedh alle occasioner
att sökia och efftertrachta det, som kan lända H:es Maij:tt till
behagh och tacksamheet. Och som H:es Maij:tt har med stoor
förundran fördt dette Regementhe, will iagh förmoda att alle
skole ihugkomma, huru H:es Maij:tt har emot hwar och een
låtet lysa sin gunstige benägenheet: Fäderneslandet har så
merkeligen tilltaget, att man hafwer stoor orsaak att tacka
Gudh och beröma den direction, som H:es Maij:t så prijsligen
fördt hafwer. Der hoos tackar iagh ock Riksens Ständer, som
haa behagat att beqwäma sigh här uthinnan till H:es Maij:tz
willje, och min persohn wedertaget. Uthi hwad måtto iagh kan
wara Eder alle igen till tacksamheet, beflijtar iagh migh gärna
der om, så emot hwar och een, som alle i gemeen, till alles
deres wälfärd och goda. Önskar att Gudh wille här till gifwa
sin nåd, att det må skee Rijket till goda och dem samptlig till
lycka och wälfärd, som iagh der till altidh skall hafwa god
willje och åhåga. Och såsom ingen tingh är i ett wälbestält
Regementhe högre af nöden, än Gudz fruchtan, bör oss alle
först der till bereda wäre sinnen o£h tankar; och der hoos hwar
och een sigh ombeflita, att inbördes eenigheet blifwer altid erhollen;
genom hwilket bandh all mennisklig societet blifwer
sammanhollen och conserverad. Och såsom alle Regementsförändringar
pläga hafwa någen fahra med sigh, bedher iagh
Edher alle som här tillstädes äre, det J wille förmaana edre
medbroder hemma till den lydna och hörsame skyldigheet, der
till dhe äre förplichtade; med den tillförsicht, att iagh på min
sijda skall för alles deres wälfärd bära en trogen omwårdnad.
Och mädan sakerne nu således äre förelupne, hafwer iagh inthet
welat längre uppehålla Rixsens Ständer, uthan dem här
ifrå dimittera, och önskar dem alle och i synnerheet lycka och
wälsignelse.
Sädan Hans Maij:tt hade satt sigh igen, begynte Landtmarskalken
att thala:
Såsom denne Rikzdagh nu lyckeligen är aflupen, tackade
han Kongl. M:tt på Ridderskapets och Adelens wägna underdånigst,
att H. M:tt har accepterat Rixsens Regering!), och dem
nådigst försäkrat om alt det som länder Rijket till wälfärd och
deres Stånd till conservation.
Önskade H. M:tt lycka till sitt höge Konungzlige Embethe,
272
1654.
att det måtte lända H. M:tt och posteriteten till ett odödeligit
nampn.
Recommenderade deres Stånd uthi H. M:tz nåder, som
dhe wele wåga lijf och blodh för H. M:tz och fäderneslandzens
wälfärd: och förblifwe till sin dödh etc.
Archiepiscopus refererade: 1) Om Gudz wälsignelse, som
wij på åtskillige orther i förledne åhr haa niutit: önskade att
fredh måtte erhollas.
2) Om förändringen, som är skedd i Regementhe. Tackade
Gudh, som icke tillåter oss regeras af främmande och egennyttige
Herrar etc.
Tackade ock Gudh för een så god Konungh, om hwilken
dhe haa een så högh och god förhåpning etc. Önskade der till
lycka.
Sedan talte Borgmästarn och Bonden.
Och när Landtmarskalken och ErkeBispen, sampt dhe andre
twänne, hafwa taget Konungen i hand, trädde Ridderskapet
af; och när Konungen war gången i sitt Gemak, ginge åter
Ridderskapet med Landtmarskalken på Ridderhuuset.
När dhe wore komne på Ridderhuuset, badh Laudtmarskalken
dem wara tillstädes efÄer middagen klockan 2 och skrijfwa
under Rikzdags Besluthet.
Sedan stegh Erik Drake fram, och wille beswära sigh öfwer
een, som sigh ock nämpner Drake, är oächta.'
Der wedh stegh Lorentz Creutz opp, sade att wij haa tala
om annat: Här äre någre som wela göra oss till Liugare: Kom
till tals med Skiittehielm, sade: Hwij protesteren J emot Ridderskapet?
Hwij taa J det eder ann? Hwilken har attacquerat
eder persohn? Skiittehielm begärde få purgera sigh. Sades,
att ingen hade talat honom till.
Ernest Creutz: Edber boorde få 1000 djeflar derföre, och
wärdt taa och kasta eder genom fönstret.
Sades han skulle afträda, så länge dhe finge votera om
honom.
Skiittehielm begärer dhe wele rätt förstå honom: will uthtyda
sigh: begärer wara som en Lemm maintenerad.
Landtmarsk: J kunnen inthet neeka, att J icke haa fåt
någet ock, så wäl som andre: Och är nu kommit omsider der
till, att man begärer få wetha en wiss Taxa, effter det her till
kan haa tryckt någre: Wij haa då giort det generaliter; effter
det här till är skett med ett beswär: Klaga inthet öfwer hwad
Juni.
273
här till skett är, uthan wela her effter hafwa ett wist quantum.
Men att dhe wele protestera emot oss, då wij supplicera wår
Konungh till, är icke boos dem wäl betänkt.
Hammersköldh: Wij haa exempel på dem, som wij haa
sändt 30 R:dr ij huuset, och haa sändt dem tillbaka. Om dhe
wele, skole månge exempel wijsas.
Lorentz Creutz: Anten sökia J till att göra oss till Liugare,
eller äre J rädde, att J hafwe mindre her effter att förwänta?
Skiittehielm meente sigh bägge kunna undwijka; men
det wijstes honom contrarium.
Der effter opplästes åter Skyttehielms protestation. Och
då han begärde få uthtyda sigh, sade H. Bengt Horn: Wij
haa supplicerat wår Konungh till, och uthi eder skrifft kalla J
det oskäligt. Om J haa sagt det åt migh allena, iagh skulle
haa wijst eder annat: och den som kallar det oskäligt, att supplicera
sin Konungh till, har sagt som een Skiälm.
Der effter blef ett stort sorl på Ridderhuuset.
Landtmarskalken badh, att dhe wille moderera sigh. Skyttehielm
badh dhe wille inthet illa uthtyda hans meningh.
H. Lars Kruuse: J skulle skrifwa höfweligare.
Skyttehielm: Effter den Beswärs skrifften är ställt in forma
accusationis, har iag sålunda der till swarat.
H. Claes Stiernesköldh: Det skall ingen ehrligb karl bewijsa;
wij klage der uthi på ingen, uthan begäre underdånigst
af wår Konungh een god ordning.
Skyttehielm: Effter min skrifft så blifwer uthtydd, will
iagh corrigerat.
Ater opplästes Skyttehielms protestation och Tungels, der
till medh een samptl. Secreterarnas protestation frå Cantzlijt,
hwilken då nästtillförenne blef der inlefrerat. (Jfr sista Bil.)
Stiernesköldh: J wele förneeka oss klaga för wår Konungh?
Coijet och Schwalch stege der med fram: der med kom
Hammersköldh och Coijet att hårdt disputera sin emellan, men
för sorlet skull, kunde det inthet wäl höras.
Landtmarskalken stillade sådant och sade: Wij haa sökt
generaliter her om hoos wår Konungh; och wele uthrätta detta
genom ett uthskått.
Då någre af Secreterarne åter wille förklara deres saak,
sade Landtmarsk. att dhe inthet wele höra det: wela sökia den,
som skall slijta sådant: badh dem taga afträdhe, så länge dhe
nämbde ett uthskått der till.
18
274
1654.
Då Schwalck och Coijett ginge sidst uth, skedde det, som
dhe inthet gärna hade hört, med gläns och åtlöije.
Landtmarskalken frågade samptlige Ridderskapet åter: Om
icke den puncten, som dhe så protestera emot, war för dem
oppläsen? Och om dhe icke begärde sådant? Swarades samptlig:
Ja.
H. Swante S. Baner sade sigh haa gifwit 100 dukater åt
Jah. Sölfwerstierna för ett bref.
Hammarsköld: Här äre någre fåå personer som haa gifwit
14000 R:dr åt Gyllenklou.
Erik Drake: Jagh weet en af 3:tia Cl. det iagh skall bewijsa,
att han har gifwit 300 R:dr för ett inandatorialsbref, och
han har qvittenz der på.
Georg Liibeker: När iagh kom hem ifrå Tyskland och
blef adlat, sände iagh till Wijnbladh 30 R:dr med Skrifwaren
Gundmund Kåre: Wijnbladh sände dem tillbaka, sade inthet
wara maneer gifwa mindre än 100 R:dr, måste så läggia 70
R:dr der till.
Julius de la Chapelle sade sigh inthet kunna få brefwet af
Wijnblad, förr än han i åtskillige poster hade bekommit 100
R:dr.
H. Lars Kruuse begynthe att referera, huru Wachtmester
sände Sahl. Secr. Ruth en Bocal och 100 dukater.
H. Stiernesköldh: Det war 300 R:dr för Westeråhs Ladugårdh:
berättade så om ett hemman, som een annan wille gåå
Wachtmester undan, och Ruthén fördenskull innehölt med Wachtmesters
bref, så att Wachtmester måtte thala H:es M:tt till
der om: då H:es M:tt sade sigh längesedan hafwa det underskrifwit.
Ruthén måste så, effter H:es M:tz befalningh, lefrera
frå sigh brefwet, och fick fuller Bocalen, men inthet penningarna.
Carl Hindriksson Reutter sade, huru att Secret. Gyllenklou
hade taget een guldkiäd af honom, att han skulle förskaffa honom
någre gårdar, men han togh bref på gårdarna för sigh
sielf, och behölt guldkäden i try åhr, men nu för någre dagar
fick honom henne igen.
Jahan Sitton Qvarteermästarn sade sigh haa ett bref, som
hans Swärmoor har bekommit, att skola beholla dhe gårdar
hon hade i Skånela sochn, så länge någen af hennes Mågar
kan tiana derföre Cronan. Men då hade Gyllenkloo tagit expectance
der på, och lät gifwa sigh gårderne, efter dhe låge
honom tillhanda: och att contentera Sitton, skaffade han ho
-
Juni.
275
nom någre ödesheman i Westergötland, der af han icke har
bekommit een fyrck; och måste ändå gifwa penningar der före.
Carl Rennerfeldt sade sigh haa gifwit Tungel een Bocal
för sitt Sköldebref, men förr inthet bekommit brefwet, än han
måste reesa heem och förskaffa honom ändå 100 R:dr.
Regements Qvarteermästarn Lars Blankenfiäll berättar sigh
haa gifwit Gyllenklou 50 R:dr för ett bref; måtte sedan gå i
15 wekor och wäntha, och gifwa ändå 50 R:dr till, förr än han
fick brefwet.
Landtmarskalken badh dem wällja ett uthskått, som ginge
i mårgon opp till H. M:tt med Besluthet; och som nu effter
middagen ginge med honom till Rådet, emot Secreterarna.
Af 1 Cl. Gref. Duglas
H. Christer Horn
H. Lars Kruuse
II. Claes Stiernesköldh
H. Lorentz Creutz.
2 Cl. Pär Lillja
Carl Persson.
3 Cl. Erik Drake
Pär Hammersköldh
Carl Hindriksson Reutter
Jahan Stake.
När dhe komme opp effter middagen att underskrifwa, och
mädan dhe wänte effter RijkzdagsBesluthet, kom RijkzCantzlern
opp på Ridderhuuset, och lefrerade der Ridderskapets Privilegier,
med Cession af Tullfrijheeten. Hans Excelhtz sade
sigh haa hafft dem hoos sigh, och bägge äre dhe recommenderade
hoos H. Maij:tt, och har H. M:tt nu sett dem. Har ock
lofwat, så snart H. M:tt kommer till Stocholm, att H. M:tt will
confirmera dem.
Dhe andre twenne Acta publica lefrerade ock Hans Excelhtz
der, nembl. Kong Gustaf Adolphs Försäkringh, och Drottningh
Christinas.
Hans Maij:tz Försäkringh är ock underskrifwin, den will
iagh lefrera (sade H. Excelhtz) i Stocholm. Eliest kan iagh
fuller seija, att wij haa att förmoda oss om een god Konungh,
och så wida oss der om försäkrat, att wij haa orsaak bedia
Gudh om ett lyckosampt och långwarachtigt Regemente.
Jagh är hijt opp kommen, att effter J för detta i Stocholm
haa uthwaaldt migh till Director öfwer Ridderhuuset, och
276
1654.
med migh H. Lorentz Flemmingh och KrijgzCommissarium Simon
Simonsson: Har fuller altsedan hafft god willje att göra
eder åstundan tillfyllest, men för Byggmästarens dödh och fråfälle
hafwer iagh i medier thidh inthet kunnat göra widare der
till; nu haa wij en annan, sora kan det uthrätta, men manglar
penningar: wij haa dem att fordra, men dhe äre i andres hender.
Nu är för detta oss emellan aftalt, att man skulle sökia
att draga Godzén under Ridderhuuset, neni bl. deres, som inthet
wela bethala interesset: får iagh nu någre till hielp med migh
af dhe gode Herrar lier på Ridderhuuset, will iagh fuller göra
mitt till.
Sedan wore att thala om Contributionerne; och att dhe
som nyligst nu ankomma måtte ock görat.
Landtmarskalken frågade, om dhe, som nu inkomma, sku
ock contribuera effter Russtiensten?
R.Cantzlern: Neij; uthan dhe som haa contribuerat, haa
ock förährat: På förähringen kan man inthet begära interesse.
Men contribution bewilljades sedan iag kom ifrå Tysklandh;
och wardt ij en Rijkzdagh på Ridderhuuset samtyckt och underskrifwen;
och för contribution, som dhe inthet haa betalt,
är billigt gifwa interesse.
Det tredje är om dem, som nyligst äre inkompne, måste
ock der till gifwa, eller ware der ifrå.
Wore ock skäligt, att den som kommer uhr den eene Classen
i den andre, gofwe också der till.
Landtmarsk. giorde någet obstat der emot, att elfter den
som är allreda in ij Ridderhuuset, bör niutha RidderhuusRätt,
skulle detta falla honom någet swårt.
R.Cantzlern taalte inthet stort der om, uthan gick det
förbij.
Landtmarsk. påminthe wara af nöden, att man finge assistentz
här uthinnan af Konungen: opplästes der på den 8:de
Beswärspuncten, som nu inlades; der uthi Ridderskapet begärer
af II. K. M:tt ett Mandatorial till Landzhöfdingerne, att
dhe komma Ridderhuus-Fiscalen till undsettningh.
R.Cantzlern sågh sedan öfwer Summerne på det Ridderhuuset
hade att fordra. Hans Excelktz talte ock om execution:
wara bäst hålla sigh wed Godzén: och den som inthet
betalar, slå hans godz under Ridderhuuset. Och dhe som nu
inthet äre här ij Rixdagen och tillstädes, måste ock undergå
det samma.
Taltes der hoos om, wara gott att dhe i Classerne skrefwe
under det, som dhe der om haa besluthit.
H. Lars Kruuse påminthe H. Excelktz om Mandatorialet,
bad att H. Excelktz wille så widha begå hoos Konungen, att
Fiscalen finge undsettningh.
RijkzCantzlern lofwade wela göra det: säde sedan till H.
Lars Flemmingh, att han blir fuller widare der wedh.
H. Lars Flemmingh sade sigh wela göra sitt bästa; måste
fuller mäst wara i Upsala, effter det ligger så mitt i Landet,
kommer doch en gångh om Månaden, eller så, till Stocholm,
och fördröijer der 8 dagar. Önskade att medlen icke blefwe
een förtagne, och det kunde sähn räknas een till försumelse.
Sedan Ridderskapet hade sin emellan öfwerlagt, hwilke flere
der till förordnas skulle, blef omsider der wed att desse skulle
blifwa, jämpte RijkzCantzlern, Ridderhuus-Directorer, nembl:
H. Lars Flemmingh
H. Claes Stiernesköldh
Israel Lagerfeldt.
Der effter tackade Landtmarskalken H. Excelktz för det
store omak H. Excelktz har hafft för Ridderskapets nytta och
wälfärd: begärde ödmiukelig H. Excelktz här effter ock inthet
wille tröttas, uthan der ij continuera, badh också att H. Excelktz
wille haa i minne om deres privilegier.
R.Cantzlern contesterade sin willie att tiäna Ridderskapet
och Adelen, så i gemeen sorn synnerheet: will contribuera der
till alle sine kraffter. Men der ålderdomen någet hindrar migh
(sade H. Excelktz) wille min affection optagas, den iagh altidh
bära skall till alles deres wälståndh.
Effter RijkzCantzlerns afträde begynthe dhe att skrifwa
under RijkzdagsBesluthet.
Den 21 Junii
underskrefs åter af dem, som dagen tillförenne icke wore tillstädes.
Sädan lät Landtmarsk. bära opp Skrijnet på Ridderhuuset,
der uthi acterne wore förwarade; och sedan han hade der uthi
inlagt dhe acter RijkzCantzlern dagen tillförenne lefrerade på
Ridderhuuset, lade ock Landtmarskalken der till H:es Maij:tz
abdications skrifft, och lät så bära alt ihoop till R.Cantzlern igen,
och lefwereradhe dett honom richtigdt effter inventarij lydelsee
278
1654.
uthi H:r Bengdt Horns, H:r Knut Kurks och Israel Lagerfelts
nährwahru.
Der effter upplästes Ridderskapets supplication till Hans
Maij:tt emot Secreterarnas protestationer. (iSe Bil. O.)
Landtmarskalken frågade, om någen hade der uthi någet
att seija, han wille nu thala? Blef af allom gott erkänt.
Landtmarsk. badh dhe gode Herrar, särdeles Landzhöfdinger
och Ofwerster, att dhe wele om sådant hoos dhe sine inquirera,
och sökia att sådant blifw^er maintenerat.
Lorentz Creutz: Dhe lare komma hoopethals.
Landtmarsk. frågade, om han skulle allena skrifvva under,
eller med ett uthskått?
Begärde altså alle, att Landtmarskalken wålle det underskrifva
på deres wägna.
I medier thidh uthskåttet gick opp till Konungen medh
Rijkzdags Besluthet och Supplication, töfwade dhe andre på
Ridderhuuset. När nu Landtmarskalken kom tillbaka ifrå Slottet,
der han ock då hade solenniter aflagdt Landtmarskalks Stafwen,
wille han inthet mehr taga sitt säthe som en Landtmarskalk;
uthan valedicerade dem med een wacker oration; dertill
H. Bengt Horn swarade på Ridderskapets wägna: sade sädan
hwar annan adieu.
Tantum.
t
Bilagor.
279
Bil. A.')
EfFterskreffne alf Rijdderskapett och Adelen haffwra
låtett anteckna deras nampn opå Rijdderhuusett
ij närwarande Rijkzdagh i Upsala A:o 1654.
I Classis.
[Grefwar:]
H. Pär Sparre, i Grefwars De G. Gustaff Jahan Baner
La Gardie ställe
G. Gustaff Oxenstierna
G. Thure Oxenstierna
H. Erik Oxenstierna
H. Christer Horn
II. Steen Bielke
II. Axell Spens
H. Pål Kewenhiiller
H. Axell Sparre
H. Nils Bååt
H. Jacob Lilliehöök
H. Lars Kruuse
H. Knut Kurck
H. Lars Flemmingh
II. Gustaf Soop
H. Hindrik Horn
H. Swante Swantheson Baner
H. Claes Stiernesköldh
H. Gustaff Posse
H. Erik Leijonhuffwudh
H. Jacob Spens, ij G. Wittenbergz
ställe.
Frijherrar:
II. Duglas
H. Jahan Rosenhane
H. Otto Reinholt Taub
H. Jöran Ulfsparre
H. Erik Lindh
H. Claes Flemmingh
H. Jahan Wrangel
H. Erik Kruuse
II. Anthonius Steinberg
H. Jöran Sperlingh
H. Carl Wredhe
H. Reinholt Liwe
H. Fabian Berndes
H. Harald Staake
H. Lorentz Creutz
H. Jöran Flettwod
H. Hugo Hamelthon.
II Classis.
II. Christopher Torstenson
Hans Kyle
Pär Lillia
H. Jöran Sparre
Ulff Bonde
Axell Posse
Carl Pärson Natt och Dagli
Gustaff Erikson Ribbingh
Jahan Hårdh
Hindrik v. Falkenberg!!.
') Prot. sid. 162.
280
1654.
Erik Karplan
Oloff Lilliesparre
Gabriel Gyllenankar
Nils Roos
Knuut Ullf
Jahan Månesköldh
Otto v. Sack
Christopher Lilliehöök
Knuut Körningh
Matthias Kagg
Gustaf Cruus
Swen Kafle
Pär Siöbladh
Lago Yxkull
Jahan Stierna
Axell Stålarm
Claes Tott
Erik Birckholtz
Jahan Stålhanske
Knut Sölfwersparre
Jahan Ekeblaadh
Harald Oxe
Jahan Stake
Erik Liustra
Claes Rolamb
Jonas Bure
Claes Böllia
Pär Mannersköldh
Pär Hammarsköld!)
Erans Krusbiörn
Gustaff Sabel
Hindrik Reuter
Jöran Galle
Gustaff Lode
Boo Rosenstierna
Jacob Forbes
Nils Tungell
Jöran Stiernehielm
Anders Grönbergh
Jahan Hestskoo
III Classis.
Jahan Galle
[Staffan] Klingspor
Jöns Swinhuffwudh
Tonis Langman
Udde Odela
Claes Ekelöff
Swanthe Sölfwerarm
Mårten Törnesköldh
Gustaf Anrep
Jöran Pattkull
Wilhelm Philp
Gustaff' Duwall
Anders Koskull
Arffwid Forbus
Jahan SölfwerCrona
Carl Lilliecrona
Jacob v. Neuman
Pär Gyllenax
Erik Plantingh
Jahan Sölfwerstierna
Anders Gyllenklow
Gierth Rehnsköldh
Christer Zelow
Jahan Grotthusen
Jöran Schildt
Pär Rosensköldh
Jahan Appelgreen
Lorentz De Geer
Jockim Transehe v. RosenEck
Jöran Grijssback
Jahan Printz
Tomas Gärfeldt
Mårthen An karlhelm
Erik Drakenbergh
Michel Cronstierna
Mårthen Augustinson Leionsköldh
Claes Blankenfiäll
Erik Pistolkors
Simon Rosenbergh
Bilagor.
281
Christopher Fridrik v. Swalck
Reinholt Leijonhuusen
Anders Appelboom
Erik Rosenhielm
Pär Orneklow
Nils Nilson Stierneflycht
Christopher Grubbe
Jahan Graan
Nils Lindengreen
Olof Mårgenstierna
Lars Fägersköldh
Israeli Lagerfeldt
Olof Bröstfäldt
Hindrik Gyllenpistol
Jahan Ornewinge
Mårthen Pärson BlixenCron
Pär Strömbergh
Lars Cantherstein
Anders PalmCron
Jöns Lunow
Gustaft' Lindenbergh
Jahan Golawitz
[Melcher] Schlangenfeldt
Sam. Kempensköldh
Jacob Sölfwerax
Ludwich Frijtz
v. Chemnitz
Davidh Gyllenbögel
Anders Biörnefeldt
Lars Landzbergh
Magnus Durel
Arfwidh Diurfeldt
Jahan Sparrefeldt
Gustaff Taubenfeldt
Lars Lindorm
Jacob Sinclair
Carl Netherwudd
Jahan Wijnbladh
Hindrik Nödingh
Jahan Schahn aff Careln
Erik Rosensabbell
Jahan Bilensköldh
Jahan Stiernehöök
Petter Coijett
Anders Bergsköldh
Petter Margalli Granatenfeltt
Daniel Behm
Bengt Hanson Rehnfeldt
Jochim Skiitthielm
Oloff Wallenstädt
Jahan Pålman
Jöns Sölfwerbrandh
Georgh Liibeker
Anders Solenblom
Wilhelm Drakenhielm
Bengt Trafwenfelt
Jacob Bogg
Elias Orrenfeldt
Mårthen Jostsson Chöenfeldt
Anders Bohm
Jahan Gabrielson Sparfwenfelt
Samuel Schillerfeldt
Jahan Dusensköldh
Jahan Hinderson Axehielm
Mårthen Månson Lindeström
Petter Teett
Jahan De Laignier
Julius De La Chapelle
Wilhelm Barklaij.
282
1654.
Bil. B. •)
Kongl. Maij:tz
Wår allernådigste Drottnings Proposition, förestäldh
Rixens Ständer, som på Rixdagen wörö försambladhe
i Ubsala, den 11 Maij 1654.
Såsom H:s Kongl. Maij:tt bäfwer för gått och rådsampt
befunnit, för särdeles orsaker, att kalla Rixens Ständer för
denne tijdh tillsamman, och the sigh ther oppå hörsambligen
instält hafwe; Så hafwer Hennes Kongl. Maij:tt sigh där öfwer
att frögda och hugna, att den aldrahögste Guden hafwer
wårt käre fäderneslandh för alla åliggiande fahrligheeter så
nådeligen conserverat, enkannerligen för den smittosamme siukdomen
Pestilentzien, som förledne Höst hafwer sigh på någre
orther yppat och itändt, och nu mehrendels cesseradt, så att
man nu säkert kan komma tillsamman och H:s Kongl. Maij:t
sine trogne undersåthere widh hälssa och gått tillståndh finner
och åskådar. Där öfwer wij hafwe orsak den gode Guden icke
allenast en underdånig tacksäijelsse att hembära, uthan än ytterligare
till bedia, att han sitt faderlige rijs och straff här effter
nådeligen lindra och afwäria wille.
Sammaledes hafwer H:s Kongl. Maijrtt hugneligen till att
förnimma, att dee swåra och dyra tijder och förledne ofruchtsamma
åhren uthi ymnigheet och godh åhrswäxt ähre förwandladhe,
så att icke allenast förledne åhr hafwer warit fullt medh
Gudz wälsignelsse och fruchtsamheet på allehanda jordenes gröda,
uthan ock nu, thess Gudi wari tack och loff, sigh så anlåter,
att wij för ögonen ett liufligit och fruchtbart åhr hafwe till
förmoda. Däruthaf Gudz store godheet och omwårdnad om oss
och wårt käre fäderneslandh yttermehre ähr till att spöria och
medh innerlig ödmiuk tacksäijelsse att upptaga och erkänna.
H:s Kongl. Maij:tt påminner sigh ock i lika måtto, och hafwer
det sine trogne undersåthere nådigst till berätta, att såsom
fäderneslandet inn om dess gräntzer sigh uthi ett gått och rooligt
tillståndh befinner; Så ähr thedh ock genom Gudz försyn
och Hennes Kongl. Maijrtz trogne omwårdnadh uthi thesse fahrlige
tijder, och der kriget och dess fahrligheeter hafwer swäfwat
omkring oss på alla sijdor, så wijda erhållit, att wij haf
')
(Prot. sid. 165.) Jemnförd med conceptet i Riks-Archivet.
Bilagor.
283
we kunnat sittia i roo och säkerheet, och oss uthi andres trättor
och olägenheeter inted beblandat. Till den ända H:s Kongl.
Maij:tt hafwer sigh beflijtat medh sine naboer och grannar all
godh wänskap och förståndh att oppehålla och cultivera.
Ty hwadh naboskapet medh Danmark widkommer, så hafwer
Hennes Kongl. Maij:tt på den sijdan intet annat än fridh
och wänskap att förmoda, och hafwer icke heller till något annat
gifwit den ringeste orsak och anledning.
Sammaledes lefwer Hennes Kongl. Maij:tt uthi gått förståndh
medh Storfurstendömet Rysslandh, och hafwer igenom
sine Commissarier låtit arbeta oppå att slätta och afhiälpa dee
gräntzestrider och andre differentier, sorn hafwa kunnat wara
Hennes Kongl. Maij:tt och den Staten emellan. Och ändoch
be:te Storfurste hafwer emoth Chronan Pålandh hafft en krigzexpedition
för händer, och genom sina uthskickade nyligen justificeradt
emoth Hennes Kongl. Maij:tt sine skääl och orsaker
där till, så ähr thedh doch en saak, som Hennes Kongl. Maij:tt
och Chronan intet angår och wijdare till befara, än att man
på all fall och händelsser håller sig i beredskap och vigilerar
oppå deres förehafwande actioner.
Medh Konungen och Chronan Pålandh continueres dedh
Sex och Tiugu åhrs stilleståndhet uthan förändring; Och ehuruwäl
Hennes Kongl. Maijrtt gärna hade sedt, att dedh uthi en
ewig fredh hade kunnat förwandlas, och till den ända genom
Mediatorers och sine egne Commissariers flijt twenne reesor där
öfwer uthi Lybeck låtit arbeta, så hafwer det doch alt här till
intedh kunnat drabba till hopa. Doch hafwer H:s Kongl. Maij:tt
sä mycket förnummit, att man på Pollnische sidan intet wore
obenägen samma fredztractat på en annan tijdh opptaga och
reassumera, så att H:s Kongl. Maij:tt om dess ändtlige success
framdeles icke aldeles despererar.
Medh Keysaren oeh Romersche Rijket hafwer H:s Kongl.
M:tt, alt sedan freden ähr slutin och exequeradh i Tysklandh,
oppehållet godh wänskap och correspondentz, håller ock där
sina Gesantter, som på Rixdagen i Regensburg på Förstendömen
Brehmen, Yehrden och Pommerens wägnar hafwa sine säthen
iblandh dee andra Rixens Ständer och H:s Kongl. Maijrtz
tiänst och interesse taga i acht. Och hafwer H:s Kongl. Maijtt,
till ändtlig fullbordan af Tyske freden, halft för händer genom
en anseenlig Legation att taga investituram af Keysaren på dee
nys acquireradhe länder i Tysklandh.
284
1654.
I lijka måtto sitter H:s Kongl. Maij:tt i gått förtroende
medh Fraukerijke och Spanien, och intedh underlåther Invadh
sorn till erhållande af godh wänskap och alliance på dee orther
kan requireras. Doch frögdar sigh H:s Kongl. M:tt i synnerheet
där öfwer, att det fahrliga kriget i Wästersiöen emellan
dee mächtige Republiquer Engellandh och dee föreenadhe
Nederlanden, uthaf hwilkedh icke ringa olägenheet i wäre commercier
war till befruchta, nu ändtligen synes wara ändat och
bijlagt, och thedh där åfwan oppa fölgdt, att H:s Kongl. Maij:tt
medh Engelsche Republiquen hafwer träffat en alliance öfwer
säkerheeten i navigationen och commerciernes frije lopp, så att
H:s Kongl. Maij:tz trogne undersåthere intedh ringa fördel och
förkåfring där uthaf hafwe till förmoda.
Widh detta sakernes tillståndh och postur hafwer H:s Kongl.
M:tt för rådsampt hållit, att tänkia på den dessein, som H:s
Kongl. Maij:tt för någre åhr sedan allaredo fattat hafwer, och
then widh denne tijden ställa uthi sin execution, nembligen till
att oppdraga H:s Kongl. Hög:t den Durchleuchtige Högborne
Furste Hertig Caril Gustaff medh Gudz nåde Sweriges Rijkes
uthkoradhe Printz och Arffurste, Pfaltzgrefwe widh Rein i Beijern,
till Gulich, Clewe och Bergen Hertig, Sweriges Rijkes
Chrono, Scepter och regering, hwilkedh ähr dedh endeste, som
H:s Kongl. M:t hafwer Rixens Ständer för denne tijdh att proponera
och föredraga. Hennes Kongl. Maij:tt drager ock det
nådige förtroende till Rixens Ständer sampteligen, att när the
besinna och efftertänkia medh hwadh trogen omwårdnad, flijt
och dexteritet och medh mycken mödo och arbethe H:s Kongl.
Maij:tt nu på tije ahrs tijdh hafwer förestådt Rixens regering
och där wedh hafft den lyckan att H:s Kongl. Maij:tz consilier
och intentioner medh en önskelig effect ähre secunderadhe och
wälsignadhe, så att fäderneslandet medh ähra och reputation
ähr råkat uthur swåra krig och många olägenheeter, och alt
här till wedh ett önskeligit tillståndh förestådt och erhållit, så
skole dee här uthaf intedh annat kunna judicera och afftaga,
än att H:s Kongl. Maij:tt här igenom intedh annat än Rixens
wälfärdh och säkerheet söker och ästundar.
Ständerne, som på någre förledne Rixdagar hafwe warit
tillsamman, wete sigh att påminna huruledes H:s Kongl. Maij:tt
hafwer låtit sigh wara angeläget och där oppå arbetat, att Rijket
och Regementet medh en wiss Successore måtte blifwa försedt,
the olägenheeter, som wedh en owiss regements förändring
Bilagor.
285
gemenligen yppas, där medh till att afskära och förekomma.
Hwilkedh ock Rixens Ständer så widt hafwa låtit sigh behaga,
att Hans Kongl. Hög:t till Rixens Arffurste och Successor till
Chronan ähr uthkoradh och bewilliadh; hwilket alt H:s Kongl.
Maij:tt ifrån begynnelssen till den orsak och ända hafwer intenderadt
och drijfwit, att H:s Kongl. Maij:tt ändtligen detta
uthslaget där oppå winna måtte. Och på det H:s Kongl. Maij:tt
wedh sin lijffztijdh måtte hafwa den hugnan att see och spöria
att samma H:s Kongl. Maijrtz dessein wärkeligen effectueras,
och att Rijkedh och Regementedh widh Hans Kongl. Hög:ts regering
fullkåmligen stadgas och inrättas måtte; Ty hafwer H:s
Kongl. Maij:tt resolverat att cédera och afståå Rixens Chrono
och Regering och all där på hörande praetension och rättigheet,
och den samma H:s Kongl. Hög:t i händer oppdraga och öfwerandtwarda.
Och ändoch sådan H:s Kongl. M:tz resolution kan Rixens
Ständer något fremmadt och oförmodeligen förekomma, så hafwer
doch H:s Kongl. Maij:tt till Rixens Ständer det nådige
förtroende, att dee sig här uthi skicka wille, och H:s Kongl.
Maij:tt för den swåra regementsbördan sin roo och lijsa unna,
och altså till denne förestående förändring sin gode nonsens och
bewillning gifwa och meddela.
Hennes Kongl. Maij:tt håller sigh ock försäkradh, att såsom
Rixens Ständer genom föregående acter hafwe tesmoignerat
den sestime dee göra öfwer Ii:s Kongl. Hög:ts persson och
hans bekände och högtberömmelige qualiteter, så skole dee ock
befinna, att han them till deres wälståndh och förnufftige regering
så emploijerandes warder, att the medh thenne förändring
intedh skole blifwa förledde och prsejudiceradhe, där till
H:s Kongl. Maij:tt sigh tillbiuder att willia för sitt afträde
alla goda consilia och medhwärkan contribuera och medhdeela;
enkannerlig att H:s Kongl. Hög:t för sitt tillträde till Chronan
försäkrar Rixens Ständer och thedh praesterar, som Sweriges
Konungar effter laag och sedwänio ähre skyllige och i slijka
fall ähr brukeligit. Däremoth ock Rixens Ständer skole wara
förtänkte att bewijsa Hans Kongl. Hög:t den respect, hörsamheet
och lydno och allan den rätt, som en Konungh tillkommer,
och the på sin sijdo skyllige ähre att prestera.
Och såsom H:s Kongl. M:tt hafwer efftertänkt och hoos
sigh resolveradt, huru H:s Kongl. M:tt medh ett wist och säkert
underhåldh i sin lijffztijdh måtte blifwa försörgdh, och sin där
286
1654.
öfwer fattade disposition Hans Kongl. Hög:t Rixens Arffurste
communiceradt, så förseer sigh H:s Kongl. Maij:tt nådigst till
sine trogne undersåthere och Ständer, att the där medh ähre
till fredz, och sådan H:s Kongl. Maij:tz förordning för godh och
skälig erkänne och sig behaga late. Hennes Kongl. Maij:tt begärer
fördenskull allernådigst, att Rixens Ständer wille detta
ährendet hooss sig wäl öfwerläggia och ther oppa wara betänkte,
huru thenna H:s Kongl. Maijitz fattadhe resolution medh
ähra och maner och dedh aldraförsta måtte effectueras kunna.
Hennes Kongl. Maij:tt betackar ock sine trogne undersåthere
allernådigst för den hörsamheet och lydna, ähra och respect,
som the alle i gemeen och hwar och en i synnerheet
hafwa trooligen bewijst Hennes Kongl. Maij:tt widh heela thenne
sin Regementz tijdh, så att Hennes Kongl. Maij:tt medh theres
underdånige trogne comportement aldeles hafwer warit wäl
till fredz och will sådant här effter widh alle förefallande occasioner
medh tacksamheet ihugkomma och erkänna.
Hennes Kongl. Maij:tt förmodar ock där hooss att Hennes
Maijitz trogne undersåthere låta sig behaga och till det bästa
uthtyda den trogne omwårdnad och försårg Hennes Maijitt om
dem alla samptligen och theres wälfärdh burit hafwer och den
nådige affection H:s K. Mitt emoth hwar och en i synnerheet
gärna hafwer tedt och bewijsat.
Hennes Kongl. Maijitt önskar att den aldrahögste Guden
wille detta wårt käre Fäderneslandh medh alle dess Inbyggiare
och undersåthere ifrån all olycko beskydda, bewara och wälsigna,
att Rixens Ständer samptligen och synnerligen i gått och
önskeligit tillståndh mehr och mehr tillwäxa, förkåfras och florera
måtte.
Bil C.')
Kongl. Maijitz nådige Resolution, huru som högstbemite
Kongl. Maijitt nådigst ähr resolverat att inhämpta
H. Kongl. Höghet, hwilket skeer den 16 Maij
Anno 1654.
') Prot. sid. 169.
Bilagor.
287
Först skall dagen för än intåget skeer Rådhet sampt Adelen
och andre här warande Cavallerie blifwa adverterat, det
dhe denn dagen intåget skeer komma opå Slottet, alle wäl och
som de bäst kunna till häst, klockan 1 effter middagen.
1) Förer General Maior Wrangell dhe 4 Compagnie Reu
ter,
som der till förordnadhe äro.
2) Förordnas H:r Bengdt Horn, som förer alle R. Rådh,
Upwarter och andra Cavallarie sampt H. K. Mitz [och] Kongl.
Höghetz Hoffiunkrar och extra Capita, rijdandes alle 3 och 3.
3) Der opå föllia Kongl. Maijitz Hoffpuukor och Trumpeter.
4) Så Ridderskapetz Landtmarskalk.
Efter honom föllia Familiarum Capita på samma sätt, som
de äre immatriculerade på Riddarhuset, begynnandes opå den
nederste in tertia classe och så opföre till den första in prima
classe 3 och 3.
5) Så Marskalken fram för Rådhet.
6) Så Rickzens Rådh 2 och 2.
7) Så RickzStallmästaren och HoffStallmästaren.
8) Der opå föllier H. Kongl. Mitt, och H. Kongl. Höghet,
på begge sijdhor Adelsbursar, så många Kongl: Mitt nådigst
behaghar.
9) Näst Kongl. Mitt rijder grand Cambellan och Greff Tott.
10) Så Greff Dona, G. Gustaf Oxenstierna och G. Gustaf
Baneer.
11) Alle H. M:tz och Kongl. Höghetz Cammarherrar.
12) Der opå föllia alle Cammarpagierne.
13) Der efter H. Kongl. Höghetz pagier.
14) Processen slutes alf 4 Compagnier aff Guardiet.
15) När de komma dijt uth på den platz, der processen
sigh ställa skall, så begynner General Maior Wrangell marchera
opå högre handen af wägen opå den ort honom skall
wijst blifwa, der sätter han sigh och begynner marchera högre
upp, lembnandes så stor platz, at dhe 4 Compagnie af Guardiet
kan ställa sigh opå högre handen.
16) Skall den som förer Trouppen alf Cavallen, extra Capita
och H. Kongl. Mitz Hoffiunkrar hoos dem, ställa sigh fram
för dem, begynnandes på wänstra handen och marchera i lijka
måtto högre up.
17) På dess högre hand, nembl. förbemite Troupp, begynner
Landtmarskalken marchera i lijka måtto högre up.
18) Marskalken fram för Rådhet.
288
1654.
19) Der opå Rickzens Rådh i lijka måtto på högre handen
marcherandes uth med wägen. Och när högstbennte H. K.
M:tt H. Kongl. Höghet fägna will, stijge alle Rickz Rådh af
sine hästar; Men Ridderskapet och de öfrige Cavallen blifwa
till häst sittiandes.
20) I medier tijdh högstbeimte Kongl. Mitt heiser H. Kongl.
Höghet, begynner Gen. Maior Wrangel till att marchera tillbakars
i samma ordning som han uth marcherade.
21) När han kommer nu igenom Tullporten, för Slottet,
marcherar han der igenom och ställer sigh der honom wijst
blifwer; de andre Troupperne och Adelen föllia samme ordning,
som wedh intåget i Stockholm för H. Kongl. M:tz Croning, nembl.
at de hastigdt stijga af deras hästar wedh trappan, låtandes
föra dem sädhan uth igenom den nedre porten, och gå sädhan
för H. K. Mitt op i dess MåhltijdzSahl.
22) De 4 Compagnie af Guardiet föllia processen, marcherandes
ock igenom Slottet, ställandes sigh opå den ort dem
wijst blifwer.
Proiect huruledes Hennes Kongl. Maij:tt till häst
komma skall.
1) Först warder Hennes Kongl. Maijitz häst af twänne
Stallpagier uthur Stallet in emot Slottet fördh, och Pallen alf
een Stallpagie buren, hwarest H:r Stallmestaren Stenberger
och H:r Henrich Horn honom anamma och in opå SlottzBorgården
föra, sampt een Cammarpagie Pallen, emoot trappan
som går opp till Kongl. M:tz gamble gard de Robb.
2) Der warda twenne Hoffiunkare hästen emottagandes och
hållandes opå samma ställe, till des RikzStallmestaren honom
anammar, hwilket skeer wedh högstbermte Kongl. Maij:tz nederkomst.
3) När RikzStallmestaren tager Kongl. Maij:tz häst, tager
HoffStallmestaren Pallen, och den Rikzens Rådh, H:r Åke
Axelsson och H:r Erich Ryningh, hwilka, Kongl. M:tt till häst
att hielpa, förordnade äro, lefwererar.
4) Högstbeimte Kongl. M:tz foot sätter H:r RikzAdmiralen
uthi stegböglan.
5) Sedan mehrhögstbeimte Kongl. Maijitt till häst är, lefAvereras
Pallen till een aff Stallpagierne, som hästen uthur Stallet
förde, hwilken den jempte mehrhögstbeimte Kongl. Maijitz
häst bär.
Bilagor. 289
Huruledes när högstbeimte Kongl. Mitt afsitter hållas skall,
warder effter H. Kongl. Maijitz allernådigste order weederböranden
kundgiordh.
Bil. X».1)
Rådets skrifvelser till Drottningen, afstyrkande thronafsägelsen.
Effterföljande skrifftlige Inlagor till Hies Kongl.
Maijitt äre af H. Excelhtz RijkzCantzlern, G. Axell
Oxenstierna, inlefwererade i Ridderhuuset, och der
straxt oppläsne, ij Rijkz Rådz och samptlige Ridderskapets
närwaro, uthi Rijkzdagen ij Upsala, den
22 Maij 1654.
1.
Stormechtigste Drottningh, Allernådigste Fru.
E. K. Mit hafwer täcktz i desse dagar allernådigst sammankalla
oss och optäckia den förnembligeste orsak till detta
nu sammanskrefne Ständernes uthskott; Hwilken wij spörje
icke uthan häpenheet och bedröfwellse gåå der hen, att E. K.
Mit hafwer sigh föresatt och will Rijkzens Regeringh afträda
och öfwerantwarda Hans Kongl. Högheet Hertugh Carl Gustaff,
wår nådigste Arffurste, och detta för Rijkzens wälfärdh, H.
Kongl. Höghetz wiss- och säkerheetz och E. K. Mitz roligheet
skuldh, ährnandes sädan sin intention uthskottet att communicera,
och begärandes af oss icke någott rådh, uthan wårt samtyckie,
det således att måge effectuera. Allernådigste Drottningh,
denne E. K. Mitz fattade intention och resolution ähr
oss mycket fremmadt och bedröfweligh förekommen och gången
till hiertat. Först att hon, när hon i werket stelles, införer en
Skillssmessa emellan E. K. Mit och Rijkzens Stender, och löser
up det bandh som giordt ähr genom E. K. Mitz födzlerett, Arfföreningen,
åthskillige solenne Rijkzens Besluth, inbördes Lyfften,
Eder och förplichtellser så medh handh som medh mundh
*) (Prot. sid. 185.) Dessa tre copior äro sammanhäftade och 1864
öfverlemnade till Riks-Archivet. Enligt anteckningar å de båda senare
äro de »exhiberade» resp. 30 Sept. 1651 och 15 Febr. 1654.
19
290
1654.
pa det fijrligste uprettade. Sedan förtager det oss wäre ringa,
ehuruwäl troligen meente rådh, och obligerar oss till ett simpelt
samtyckie uthi det som wij inthett finna E. K. M:t kunna
medh skääl giöra eller oss af en frij willia medh ähran och ett
gott samweet rada och tillstyrkia. Hwarföre ehuru gerna wij
oss enfaldeligen beqwämmade till E. K. M:tz allernådigste willie
och befallningh, inthet sökiandes annatt än hörsamhetz beröm
uthi alle billige, rettmätige ährenden, lijkwäl emädan här uthinnan
interesserar dess egen höge Rett, rettheet, wälståndh och
Konunglige nampn hoos närwarande och efterkommande Inoch
Uthrijkes i weridén; Sedan fäderneslandzens och alle Rijkzens
Ständers tryggheet, roligheet, wälferdh och existimation,
så ock wår egen ähra, samwet och plicht. Ty nödgas wij att
något lijtet träda ifrån E. K. M:tz befallningh, och i staden
för wårt samtyckie underdånigst och ödmiukeligst påminna om
det som oss tycker, för än sådan resolution fattas, heller androm
optäckes och communiceras, att böra tagas i acht, på det
alla onda consequentier, som elliest under handen kunna inslyka(!),
deste bettre måge förekommas. Om wij medh E. K. M:tz
gunst och uthan dess misshag måge säija det wij mena, så wete
wij icke om sådan resolution kan medh skääl fattas. Een
Konungh i ett waalrijke ähr sine undersåter och Ständer till
Regeringh och förswar och dhe honom till lydno och tiänst
förplichtade; I ett Arffrijke ähre desse obligationer dubble
och starkare, så på den ene som andre sijdan; E. K. M:t ähr
deficiente Regis et Principum Hrereditariorum prole mascula,
effter Arfföreningen i Norkiöpingh Anno 1604 uprettat, född
till Sweriges Drottningh, och dertill genom dess Sahl. högstährade
käre Herfaders, Christeligh och högberömeligh i åminnellse,
åstundan och begiäran af Rijkzens Rådh och Stender förklarat
och annammatt; Sedan ock wedh sin majorennitet Rijkzens
Regeringh antaget; Rijkzens Stender medh bandh och mund
försäkrat att wela wara och biijfwa deres trygge och nådigste
Drottningh, och dem effter Sweriges Lagh och Konungens Eedh
regera; Och sidst på sin loflige och icke långe sedan wäl öfwerståndne
Chröningh det samma medh lijffligh Eedli och knäfall
för Gudz ansichte i hans tempel och samptl. Ständernes
och fleres åsyn och åhöran lofwat och stadfest, och kort dereffter
låtet sigh försäkra af wår Arffurste och uthwalde Printz,
oss och samptlige Rijkzens Stender på alles wår trooheet, tiänst
och hörsamheet i alla måtto. Igenom detta alt ähr E. K. M:t
Bilagor.
291
all Konunglige Rett och Rettigheet, dignitet, högheet, macht
och wålde effter Sweriges Lagh och Arfföreningen tillwuxen,
och så åligger E. K. M:t derjempte all continuerligh möda, arbete,
åhoga och plicht att sörja för sine undersåthares wälståndh,
hägn och förswar, effter som alles deras plicht dem
igen obligerar till troheet och all möijeligh medwerkan och adsistence,
det ware medh lijff, blodh och förmågo. Ett sådant
solenne förbundh, funderat i E. K. M:tz födslorett och Rijkzens
Arfförening!!, så ock åthskillige Besluth, och sedan uprettat och
fullbordat emellan Gudh, E. K. M:t och dess folk, att sönderrijfwa
och förandra; Så ock att lösa up det bandh, som således
Christeligen och ordentligen sammanknept ähr, för än Gudh
det sielfwer uplöser, det gijfwe E. K. M:t wij underdånigst att
besinna, om det skee kan uthan ens dere eller bägge interessenternes
brist och efftertaal. Der man ock will alle Historier
genom sij, skall nepligen finnas ett exempel som sigh hijt lämpar
medh sine omständigheeter, uthan fast mehra och snarare
finnes det som löper här emoth, i det att hwar än en och annan
Konungh kunde finnas, som anten för någon hefftigh siukdom
skuldh, eller för sitt fängellse hoos fienderne, eller andre
sådane particular orsaker wore kommen ifrån werkelige Regering,
det ware sigh till en tijdh eller till dödedagh, så hafwer
han lijkwäl behållet sin rett, och dhe åhren, som i medier tijdh
passerade ähre, hans Regeringh tillreknade wordne, fast än hans
egen Sohn, som sedan till Rijket ähr kommen, administrationen
tordt hafwer. Wij wele ock underdånigst förhoppas att E. K.
M:t icke medh onåder uptager, om wij emoth E. K. M:tz skääl
medh fåå ordh swara. Wij settie ett fall att der kunde finnas
i adparence någre skääl till en sådan intention, som E. K. M:t
oss hafwer opteckt: Men om någre skääl, ehuru skijnbarlige dhe
ähre, skole kunna närwarande fäderneslandzens Estat och HufwudhRegeringh
förandra, det bedie wij ödmiukeligen att E. K.
M:t wille deras krafft och consequentie sielff öfwerläggia och
betänkia huru letteligen Rijkzens Grundwalar skulle kunna omstötas
(!), och annat som i Rijket wäl och medh moget rådh ähr
satt omkullkastas, der sådane gella skulle. Att Rijkzens wälferdh
genom denne förändringen skall befordras, det kunne wij
såsom menniskiorne, dhe der inthett förmåge Gudz hemblige
rådh att uthransaka, icke döma. Wij twijfle inthett om H.
Kongl. Höghetz qualiteter, wetenskap, experience och conduicte,
så ock om dess kärleek till fäderneslandet, rettwijsan och wår
292
1654.
nation, gerna ihugkommandes medh högste veneration hwadh
E. K. M:t, oss och samptligen alle Rijkzens Stender till wår
fattade resolution om H. Kongl. Höghetz Successions och Arffurstlige
Rett bewekt hafwer och till dess effect i rettan tijdh
ordentligen hollandes warder. Men effter Gudh E. K. M:t till
wår och Rijkzens Regent och Drottningh satt och kallat hafwer,
hafwer ock derjempte E. K. M:t således medh förståndh,
modh, åhoga om Justitien, Landzens förbättringh, kärleek till
sine undersåthare, experience, authoritet och lycka bewepnadt
In- och Uthrijkes, att wenner och undersåter E. K. M:t ellska
och respectera, och dess fiender och illwilliande bära der fahra
före: Ty ähr skiäligt och rådeligt, att man sigh låter medh sin
prsesente Estat åthnöija och i oträngde måhle inthett söker effter
sådane förändringar, som dhe der sellan till bettringz, men
offta till förwerringz företagas, låtandes den som alt förmå råde
i det öfrige. Ty föruthan andre orsaker moste man i sådane
fall inthett låta sigh genom sådane owisse hopp förleda
ifrån retta stijgen. Dess föruthan så finnes wedh denne occasion
månge saker, som ännu inthet medh Grannarne och Naboerne
richtige giorde ähre, som serdeles medh Polen, Muskowiten,
dem Danske, i Tysklandh medh Keysaren, ChurBrandeburgh,
Pomern, Bremen och kan skee medh andre flere, som
kunna hafwa sine difficulteter så länge dhe tracteras under E.
K. M:tz nampn och authoritet, men der dhe lempnades i närwarande
willkor oaftalte och skulle under II. K. Höghetz Direction
och authoritet reassumeras, ähr adparentligt, att Status
Controversiarum skall blijfwa förandrat i månge måtto, och jempte
dhe gamble, ock så medh nye beswärligheeter och Controversier
beblandas, stegras och giöras werre; I den staden att man nu
alt wedh ett blijfwa kan, och hwadh en gångh ähr erhållet och
aftaalt, uthan stora disputer maintenera. Hwadh H. K. Höghetz
säkerheet och wisse Estat wedkommer, då ähr H. K. Högheet
på E. K. M:tz gunstige och gode affection försäkradt, och
hafwer der mehra och större prober af, än man boos andre
Regenter och förwanter i weridén finner. Och om inthet annatt
wille troos, så wijser jempte förrige acter denne E. K. M:tz
intention uth hwadh H. K. Högheet hafwer att lijta på. Föruthan
det så ähr H. K. Högheet på sin erhåldne Arffurstlige
Rett och Succession till Rijket så försäkradt genom E. K. M:tz
för detta tagne resolution och alles ware och menige Stendernes
frijwillige lyftte, Edli, förplichtellse och handstreckningh sorn
Bilagor.
293
någon Konunge Son, Arffurste, eller E. K. M:t siellff hafwer
kunnatt blijfwa eller wara försäkrat medh, allenast att dess tijdh
och rett inthett förkortas som wedh Regemente sitter, och det
Christeligen och berömligen dirigerar, såsom föruthan andre
Kongerijkers willkor och förordningh, exemplen af E. K. M:tz
höge familie nogsampt uthwijsa, och wij ödmiukeligest förmode,
att E. K. M:t, såsom wedh sin högstährade S. käre Herfaders
hastige frånfelle warandes ett spädt barn och ståendes på alle
orter i weridén icke uthan fahra, warder sielf gijfwandes oss
medh samptlige Rijkzens Stender det nådigste wittnesbördh,
att wij som trogne Tiänare och undersåther oss om dess Rett
och manutention troligen hafwa låtet wara anläget, så att ock
detta exempel H. K. Högheet, ja E. K. M:t sielf alt misstroende
kan förtaga. Att nu E. K. M:t skulle derigenom finna
någon rooligheet för sigh, det kunne wij för wara ringa persohner
inthet afsij, så wijda wij jemföre des närwarande och på
sådant fall kommande willkor; Wete eij heller om sådant medh
E. K. M:tz högheet och condition kommer öfwer ens. Menniskiorne
ähre till mödo och arbete födde, och serdeles Konungar
och Regenter, hwilkas willkor ähr att taga sin lust och nöije
i arbete, och att fly all enslighet och roligheet, såsom den der
sträfwar emoth Konungars natur och condition. Fuller kan det
henda sigh, att E. K. M:t understundom tröttas, såsom en menuiskia,
wedh det ouphörlige beswär, klagor, grååt och mootsträfwigheet,
som finner sigh hoos en och annan, och esomoftast
i saker af ringa importance; men såsom emoth detta alt
kan finnas rådh, öflige och brukelige här och annorstädes i
Rijkzens beswärlige tijder och anlägenheeter; altså står till E.
K. M:t huru wijda behageligit finnes H. K. Högheetz och andras
tiänst och medarbete att nyttia och bruka. Allernådigste
Drottningh, wij hafwe, kan ske, i denne materien warit något
wijdlöfftigare än wij gerna wille och E. K. M:t ähr behageligit;
Men så ähr saken af den wicktigheet, att om wij henne skulle
hafwa kortare författat, hade wij wår underdånigste trogne wälmeningh
icke kunnatt någorlunda uthtyda. Bedie her medh på
det ödmiukeligste att E. K. M:t wille först öfwerläggia saken
såsom hon ähr, betrackta dess natur och egenskap, sin Konglige
Rett, högheet och existimation i denne tijdh och till posteriteten,
så ock sin obligation och båndh, der E. K. M:t Rijkzens
Ständer sine trogne undersåther ähr förbunden medh, sedan
ock månge andre inconvenientier, som till efwentyrs, der
294
1654.
man här på insisterar, den ene sigh uthur den andra kan upspinna;
Och fördenskuldh desse tanckar och intention hoos sigh
sielf studzar och modererar. Dernest bedie wij på det underdånigste
och ödmiukeligste, att såsom wij detta inthett hafwa
kunnatt gåå förbij att i en trogen rettrådigh meningh E. K.
M:t wäre ringa tankar öfwer denne höge och wichtige materien
korteligen att optäckia, E. K. M:t ock så täcktes alt medh nåder
att uptaga och uthtyda, såsom wij alt troligen och rettrådeligen
mena, och sedan behåller oss alt framgent recommenderade
i sin Konunglige ynnest och nådhe, elfter som wij åhre
och blijfwe effter wår plicht i alla wära lijffzdagar
E. K. M:tz
Underdånigste, trogne och
hörsame Tiänare
Jacobus De la Gardie. Axell Oxenstierna. Matthias Soop.
Knuth Posse. Fredrich Stenbock. Thure Sparre.
Erick Gyllenstierna. Sewedh Bååth. Magnus De la Gardie.
Axell Lillie. Åke Ulfsparre. Erick Stenbock.
Gustaff Bielke. Arffwedh Wittenbergh. Johan Berendes.
2.
Stormechtigste Drottningh, Allernådigste Fru.
Såsom E. K. M:t för detta hafwer täcktz dem af oss, som
här tillstädes wore, att opteckia sin fattade intention och resolution
att affträda Rijkzens Regeringh och den att öfwerantwarda
H. Kongl. Högheet Hertugh Carl Gustaff, wår nådigste
Arffurste, medh begiäran att undfå deröfwer icke wårt rådh
uthan wårt samtyckie, hwaropå dhe närwarande effter sitt ringa
förståndh hafwa författadt sitt betänkiande, der hen gående,
att dhe sådant orådeligit och ogiörligit funne, i anseende af dhe
starka knutar och bandh, som E. K. M:t och Rijket sampt dess
Stender och undersåter sammanhefftat hafwa, och icke lösas och
lossnas kunne uthan begges eller ju ens dera brist och blasme,
effter som det skriffteligen ähr författat och E. K. M:t genom
någre ware deputerade underdånigst öfwerantwardat wordet;
Altså hafwer oss icke lijtet hugnadt den nådigste förklaringh,
som E. K. M:t oss för några dagar sedan hafwer giöra låtet
genom samma wåre deputerade, att E. K. M:t hafwer medh nå
-
Bilagor. 295
der genomläsedt wårt skrifftlige betänkiande, det gunstigt och
wäl uptagit och uthtydt och sigh ändå så nådigt förklarat, det
E. K. M:t icke af ogunst, misstroende eller föracht hafwer undanbögdt
wårt rådh och det eij höra welat, uthan giordt det för
wichtige orsaker skulldh, att effter det icke tiänar elirlige Rådh
och anstode sådant att råda och tillstyrkia, så wille E. K. M:t
heller att det på sigh sielff än på oss skall ankomma, så att
om det olyckiades, skall ingen skuld finnas hoos oss: Och der
det befunnes wäl giordt, att det beröm billigt E. K. M:t allena
motte anwexa, och att E. K. M:t i detta fallet sin förnembste
reflexion på oss sampt wårt goda nampn och efftertaal fattat
hadhe, förwissandes oss derjempte om sin allernådigste gunst
och bewågenheet, och begierandes derhoos att wij till dess föreskrefne
intention condescendera wille; Effter som ock till samma
ende E. K. M:t oss samptligen hafwer allernådigst opålagdt
att träda tillsamman, hwadh som passerat ähr hwar andre communicera,
och öfwerläggia saken på nytt, och sij till huru hon
beqwämbligest står att andraga och effectuera. Detta alt ähr
af oss hörsambligen effterkommitt, och wij, så månge till detta
möthet åhre wordne förskrefne och icke af laga förfall hindrade
wordne, ändoch wij samptligen underskrefne alla hafwa stoor
orsak att hugna oss der åth wij see E. K. M:t wårt trogne och
wälmeente betenkiande gunstigt hafwa uptagit, och ingen wederwillie
fattat der uthi att det löper emoth dess willie och
fattade resolution, seendes mehra på wår rettrådige och uprichtige
intention än något annatt; Så ock att E. K. M:t hafwer
till wåre ringa persohners såsom des trogne Rådz och Tienares
goda nampn och ryckte så wäl som på wår wälferdh sitt
nådige öga, och icke welat tillåta att den någon falma löpa
måtte. Hwilket alt, ehuruwäl wår plicht dessförutan ähr stoor,
obligerar det lijkwäl oss så mycket starkare och högre att wara
och blijfwa bekymbrade om dess höga nampn och wälferdh.
och att icke någott måtte committeras, som anten funnes oskäligt,
eller elliest kunde i någon måtto lända till E. K. M:tz och
Fäderneslandzens förfångh, mehn, hinder eller skada.
Wij hafwe nu de novo lagdt saken öfwer hoos oss samptl.
som underskrefne ståå, genomläsedt och wäl öfwerwägat det
förre betänkiande, hwilket wij, som nu nyligen alwe här ankompne,
icke mindre än dhe förrige, som betenkiandet författat
hafwa, gilla i alle sine ordli och clausuler icke annorlunda eller
mindre, än hade wij warit tillstädes och det sielfwe under
-
296
1654.
skrefwet; Alldenstundh wij icke kunna afsij huruledes det starka
båndet, sorn ähr emellan E. K. M:t och Rijket sampt Rijkzens
Stender medh så manga fasta knutar sammanbundet, skall medh
abran och uthan brist och efftertaal kunna lösas eller uprijfwas
i E. K. M:tz lefwandes lijfF, eller huru H. K. Högheet skall
Rijket kunna anträda, för än Gudh sielf disponerar ordentligen
deruthi, med mindre man blasmera will framfarne klooke och
försichtige E. K. M:tz Förfäder, fordom Sweriges Konungar,
som sådan förordningh medh moget rådh hafwa stadgat och
icke uthan stor möda bracht till wäga; Der ock E. K. M:t
behagade att besinna dhe öfrige inconvenientier, som i alle Regementzförandringar
sigh ordinarie tilldraga och här sigh lära
anspinna, kan skee flera än man här i hastigheet kan besinna,
eller strax blijfwa warse, enkannerligen när Tu hufwuden lefwa
i sin bästa ållder och hafwa hellssan, som hafwa burit en Chrona
och fördt ett Scepter och swärdh, då ähr nepligen att twijfla,
det man mehra beswär och farligheeter bäfwer att förmoda
uthi Rijket, än att man skall kunna finna rådh före, och heller
framdeles sij dem inthett moverade, än att man sigh medh
slijke extremiteter skulle gravera. Så ändoch wij uthi anseende
aff all den gunst wij af E. K. M:t, förtijgandes den nåde oss
alf dess höge Förfäder ähr wrederfaren, undfånget hafwe; Så
ock i anseende af dess gode och millde Regemente, som E. K.
M:t bäfwer öfwer oss och sine flere undersåter fördt i sin tijdh,
oss gerna och godwilligt wille accommodera till dess allernådigste
resolution, så frampt wij såge saken giörligh för E. K. M:t
och Rijket, fäderneslandet nyttigt och icke skadeligit, H. Kongl.
Höghet sielff och effterkommande Sweriges Konungar icke prsejudicerligit,
och för oss och Rijkzens Estat så skickat och wulit,
att wij medh ähran och ett gott samweet samtyckia kunde
till låssande af det båndet, som så solenniter sammanknept ähr.
Men effter dy wij icke kunne afsij någon rettmetigh orsak till
ett sådant consilium, och weta det hwarken nu eller i framtiden
att kunna förswara; Ty komme wij på det underdånigste
till E. K. M:t medh ödmiuk boön, det E. K. M:t wille bättre
betänkia den saak och sättia den resolution afsijdes; kommandes
allernådigst i hugh att Rijkzens Regeringh ähr E. K. M:t
af Gudh förtrodd och opålagdh, och att tömberne böre wara
dirigerade och styrde till administrationen och icke till depositionen.
Hwarföre wij ock wisserligen förmoda och underdånigst
bedia det E. K. M:t sådane tankar wille allernådigst afläggia
Bilagor.
297
och wedh Regementzbördan, effter sitt i sin lyckelige Chröningh
giorde lyffte, continuera. På hwilket fall wij inthett twijfle på
Gudz wälsignellse och goda lycko, och skole för wåre persohner
alltidh gerna finnas willige och redebogne effter hwars och
ens förmågo till det som E. K. M:t och Rijket kan lända till
behagh, tiänst och wälståndh, bedjandes ännu ödmiukeligest
att E. K. M:t will alltidh blijfwa wår allernådigsté Drottningh,
effter som wij i alla wåra lijffzdagar skole och w?ele wara och
blijfwa
E. K. M:tz
Underdånige, trogne och
hörsame Tiänare
Peder Brahe. Jacob De la Gardie. Axell Oxenstierna.
Matthias Soop. Erick Rynningh. Johan Oxenstierna.
Knuth Posse. Lars Kagg. Fredrich Stenboch. Tuhro Sparre.
Erick Gyllenstierna. Sewedh Bååt. Mag. De la Gardie.
Axell Lillie. Åke UlfSparre. Herman Flemmingh.
Gustaff Bielke. Arffwedh Wittenberg!). Johan Berendes.
3.
Stormechtigste Drottningh, Allernådigste Fru.
E. K. M:tz oss i förgår allernådigst giorde proposition och
upteckningh att affträda Rijkzens Regeringh och den att förtroo
och uplåta H. K. Höghet Hertugh Carl Gustaff, Sweriges
Rijkes uthwalde Printz och Arffurste, wår nådigste Herre, hafwe
wij underdånigst anhört och intaget, och endåck wij oss,
som för half tredie åhr sedan i Stockholm wore tillstädes, ödmiukeligest
påminna och ihugkonnna, att E. K. M:t oss det
samma ährende upteckte och förklarade, och wij deremoth wåre
ringa tankar och betenkiande efter wår plicht notificerade, warande
i den underdånigste och wisse tillförsicht, att E. K. M:t
detta sitt upsåth skulle hafwa förandrat och ju sine tankar så
fattat, att des egen Konglige Regeringh blefwe wedh macht
hållen och alt annatt till E. K. M:tz och Rijkzens wälferdh,
heder och reputation måtte dirigerat och disponerat blijfwa;
Lijkwäl måste wij nu öfwer wår förmodan förnimma, att E. K.
M:t upreppar och uptager åter igen sine förre förslagh och tankar
att affläggia och quittera sin Regeringz macht, heder och
298
1654.
börda, som E. K. M:t effter Gudz millde försyn och underlige
disposition ähr påärffd, i desse förledne fahrlige och beswärlige
tijder wedh macht hållen och stadfest, och i månge måtto bättrat,
ökt och förmehrat, så att wij sampt alla andra E. K. M:tz
trogne Ständer och undersåter sampt flere Rijkzens Inbyggiare
hafwe giordt oss det wisse hopp, att genom Gudz nåde och E.
K. M:tz försichtige conduicte skole kunna i desse beswärlige och
fahrlige tijder erhålla och conservera Rijkzens säkerheet, undanböja
dhe stoore fahrligheeter som synes wara för handen, och
hwar och en trogen och redeligh undersåter och tiänare niuta
sitt brödh och ehrlige nähringh med Lagh, och detta alt icke så
hastigt förendras och hazarderas, som elliest wedh Regementz
förendringar ordinarie skee plägar, och sellan till bättringz. Hwadh
oss moverar att insistera desse tankar och för detta att afråda
E. K. M:t samma sin dessein, det hafwe wij, som för detta i
Stockholm wore tillstädes, i twenne wåre underdånigste, troligen
och wäl meente Böneskriffter förklarat; Ståå ock wedh det
samma ännu, och wij andre som anthen wedh den tijdh icke
wore tillstädes, heller sedan medh RådzEmbete ähre af E. K.
M:t benådde och hedrade, finna alt det der uthi ähr ihugkommett,
gott och wäl funderat och fördenskuldh wij sampt- och
synnerligen på wåre och wåre frånwarande medbröders och collegers
wägnar underdånigst insistera, bedia och böönfalle till
E. K. M:t att willia betenckia sin egen, sine höge Förfäders,
så ock alla Rijkzens Inbyggiares, Ständers och undersåtares
nampn och wälferdh, derjempte ock dhe höge och starka båndh
och förbundh, som emellan Gudh, E. K. M:t och dess follk solennissime
och fijrligste giorde ähre, och respective nådeligen
och troligen af E. K. M:t och dem en godh tijdh observerade
wordne, och fördenskuldh så wijda förandra detta sitt upsåth
och förslagh, att E. K. M:t nyttiar och brukar sin påfödde och
sedan styrkte och ordentligen stadfeste Rett och Regeringh öfwer
Sweriges Rijke och dess underliggiande Landh och undersåter,
elsker H. Kongl. Högheet såsom sin Frände, Sohn och
Erifwinge, och nyttiar dess affection, trooheet, tiänst och bijståndh
uthi Rijkzens anlägenheter och beswär, som dragas
och wäl föresijs moste; Till hwilket alt wij, så wijda oss anstår,
wårt ringa förståndh, rådh, tiänst och förmågo godwilligen
och gerna göra och contribuera wele, och alltijdh tee och
bewijsa, att E. K. M:t, H. Kongl. Höghet och Fäderneslandet
wij effter wår plicht troligen och wäl mena till hwars och ens
Bilagor. 299
Interessentz Rett och wälferdh. Allernådigste Drottningh, wij
hade fuller orsak och kunde wår underdånigste och ödmiuke
begiäran och boön medh krafftige argument upfylla, och opreppa
hwadh wij för detta infördt hafwa, eller af andre seijas
kunne; Men på det wij medh sådane repetitioner icke måge
wara E. K. M:t beswärlige, effter wij wäl wete att deras krafft
hoos E. K. M:t wäl sestimeras, dessföruthan och så wijda behooff
giörs, kunne wåre tankar uthur wåre för detta ödmiukeligen
inlefwererade skriffter dömas; Ty stanna wij her wedh
och allenast underdånigst bedie att E. K. M:t icke wille tröttas
wedh Regeringen, uthan sättia desse tankar afsijdes, hålla
denne Stat, som Gudh hafwer satt E. K. M:t uthi, för sådan
som icke så ähr till att förlåta, uthan achtan för en synnerligh
Gudz disposition och sökian i sin Lijffztijdh till Gudz nampns
ähra, sin egen respect och heder, så ock sine trogne undersåtares
och hela Rijkzens wälferdh att gåå igenom och berömmeligen
uthföra, och således alle sine owänners och missgynnares
i weridén förtreet och efftertaal medh skiääl, förståndh
och styrkio att undanböja och förekomma. Der wij detta hoos
E. K. M:t medh ödmiuk Boön till Fäderneslandzens wälferdh
och bästa kunde nåå, och hafwa den ähran att affwenda desse
consilier medh E. K. M:tz nåder och gunst, skole wij skattatt
för den högste affection och benägenheet oss wederfaras kan,
och sådant medh trooheet och så willigh som plichtigh tiänst
sökia att wedergiöra och förtiäna, och E. K. M:t framdeles förorsaka
till mehra nåde och benägenheet icke allenast emoth
oss, uthan hela Rijket och alle dess trogne undersåter och Inbyggiare,
önskandes af hiertat här till Gudz wälsignellse och
E. K. M:tz gode, hellsosame och nyttige rådh och resolution,
såsom wij icke mindre ähre och blijfwe så länge wij lefwe
E. K. M:tz
Underdånigste, trogne och
hörsame Tiänare
Gref. Gabriell Oxenstiern, G. Axell Oxenstierna,
RijckzAmmiral. R.Cantzler.
Her Åke Axellsohn. H. Knuth Posse. H. Erick Gyllenstierna.
II. Sewedh Bååth. G. Carl Gustaff Wrangell.
H. Bencht Skytte. H. Herman Flemmingh.
G. Gustaff Leijonhufwudh. II. Gustaff Bielke.
300 1654.
G. Arffwedh Wittenbergh. H. Schering Rosenhane.
G. Erich Oxenstierna. H. Gustaff Baner. H. Carl Mörner.
H. Gustaff Bonde. H. Christer Bonde.
G. Gabriell Oxenstierna. G. Carl Leijonhufwudh.
G. Jacob Delagardie. H. Kewenhuller.
H. Lorentz v. der Linde. H. Wilhelm Taube.
H. Arffwedh Forbus.
Bil. E. >)
Ordningh opå Cröningzhielpen Anno 1649, nembl:
Aff hwart Heelgerdzheminan eller ett heelt Mantahl, räcknandes
twå halfwe eller 4 Torpare emoth een Skatte och Crone
-
bondhe, uthgiöres efterskreffne Partzeller:
21 fjerd. Spanmåhl å 3 Daler t:n
— 30. —
1 fjerd. Hafra å 4^ mark t:n  — 4. 12.
^ mark Humbla å 3 Daler IM  — 2. 9f.
Izj- mark Smör å 6^ mark Ltt
— 3. 6.
1£ mark Tallgh å 6 mark Ltt
— 3. —
5 mark Kiött och Fläsk å 1 Daler Ltt  — 8. —
2 mark Torfisk a 1 Daler Ltt  — 3. 4|.
i Fahr å 1 Daler  — 8. —
J Gaas ä 16 öre
— 4.
1 Hönns å 4 öre  — 4.
5 Eggh 20 å 4 öre  — 1. —
J lass Höö å 6 mark
— 6. —
1 Kerfwe Hallm å | öre  12.
2: 13. 20§.
Herman Flemingh.
Sig. den 23 Maij
A:o 1654. Nils Johanson Rosenflycht.
’) Prot. sid. 187.
Bilagor.
301
Bil. F.')
Adelns supplik emot de obefogade ståndsupphöjelserna.
Stormechtigste Drottning, Allernådigste Fru.
Eders Kongl. Maij:tt kunne wij samptlige af Ridderskapet
och Adeln underdånigst icke förholla, thet oss är förekommit
som skulle någre, wid denne instående hufwudförandring i Regementet,
understå sigh att öfwerlöpa och beswära E. Kongl.
M:tt med otijdig anmodan att blifwa af E. K. Maij:tt ophögde
till större dignitet och grad af theres Stånd; Somblige ifrån
Adels- till Grefwe och Frijherre Ståndet; Een deel till AdelsStåndet
uthur theres förre gemeene Ståndli, slätte och ringa lefwerne
och wäsende: Sielfwe icke mätandes sine ringa qualiteter
och förtienster, ther them eliest billigt borde göra sigh emot
E. K. Maijitt och Sweriges Chrono till ett sådant högt beneficiurn,
i förnämblige Rijkzens tienster och Embethen, märkeligen
meriterade: Så ändoch wij ganske ogärna falle E. K. M:tt,
serdeles wid thenne tidh och ther E. K. M:tt är med andre
höge och swåre Rijkzens åliggiande affaires betungad och öfwerhoopad,
beswärlige med någon wår och wårt Stånds ahnlägenheet
at förekomma och framträda; Underkaste oss ock i
störste hörsamheet E. K. M:tz förordningar i thenne och annan
motto; Alldeles uthan till att göra någen wederlig(l) påminnelse
öfwer thet E. K. M:tt allernådigst behagar, anten till
att låta sine nåders strimmor på någon lysa af blotta gunst
och Konglige favor, eller ock ther brede wid och tillijka be
weekt
af deres förtienster, som en sådan hög wälgerning af E.
K. M:tt kunne impetrera och erliolla: Medan wij lijkwäl margfaldeligen
liafwe rönt och giörligen spordt E. K. M:tz höga
gunst, Konglige bewågenheet och ynnest emot Ridderskapet och
Adeln, så i gemeen som i synnerheet; och ther brede wid nogsampt
äre försäkrade, att E. K. Mitt, trädandes ij sine högloflige
Förfäders footspår, icke är sinnad med sådanne förordningar
anten låta någon blasme tlies trogne Ridderlige Stånd
wederfahras; Eller ock något prsejudicium tillfogas dess Ledemöter,
som på Ridderhuuset, förr sittia, och een sådan förmån,
dels theras Förfäder med lijf och blodh sampt all förmågho,
dels sielfwe med trogne, tappre och förnämblige tienster hafwe
’) Prot. sid. 190.
302
1654.
förwärfwat, och i så måtto giort sigh om framfarne Sveriges
Konungar, E. K: M:tt och Fäderneslandet ther till af longlige
tidher tillbaka förtiente. Hvarföre äre vij förorsakade vordne
boos E. K. Mitt med thenne vår ödmiuke supplication att inkomma,
underdånigst bediandes, att E. K. Mitt allernådigst
ville låta sigh thenne Ridderskapets och Adelens ahnlägenheet
och ther i verserande interesse vara i nåder och ther hän recommenderat,
att the som uthi berörde motto och vid thenne
braskan söka till missbruka E. K. Mitz höge gunst och ynnest,
och E. K. Mitt importunera med indulgentz och åtråå,
att genom sine framstegh andre välmeriterade familier praäiudicera,
måge till skahl och androm oförwitelige comportement
och höfligheet, sampt innom sine wisse skränker modererad ambition,
för vij ste varda (!). Såsom nu E. K. Maijitt altid häfver
betedt sigh en mild och högste dygder af mennisklig slächte i
verlden tillgedahn(!) öfverheet emot sine trogne Ständer och
undersåtare, serdeles emot Ridderskapet och Adelen; hvilkens
rätte uhrsprung egentligen flyta af dygd och ett ehrliget
och manliget förhollande i förnämblige Embethen och tienster;
Altså gore vij oss ock ett fast och säkert hopp om een nådig
bönhörelse uthi thenne vår underdånige och skälige begäran;
och förblifve effter vår skyldigheet E. Kongl. Maijitt med troheet,
huldskap och hörsamheet stedze förbundne.
Uppå samdtligh Ridderskapetz
wegnar, effter deras begehran
Erick
Fleminge.
Bil G.])
Upå
Kongl. Maijitz
Wår allernådigste Drottningz öfverlefwererade och
Richzens Stender på denne innevarande Richsdagh
förestelte proposition, är Ridderskapetz och Adelens
sampt Krijgzbefehletz underdånige Svar och betenckiande.
Actum Ubsahla den 29 Maij 1654.
') Prot. sid. 211.
Bilagor. 303
Effter som Hies Kongl. Maijitt häfver allernådigst behagat
hijtförskrifva och sammankalla till närvarande tijdh samptelige
Rijkzens Stender, att dhe intaga och förnimma skulle
hvadh Kongl. Maijitt kundhe dhem hafva i nåder att föredraga;
Alt så håfve Ridderskapet och Adelen uthi allerstörsta
underdånighet, effter dheras skyldige plicht, sådan Kongl. Maijitz
nådige villie och befallningh hörsambligen effterkommit. Och
frögde dhe sigh der uthöfwer högeligen, att den allrahögste
Gudh häfver Kongl. Maijitt så nådeligh välsignat och bevarat,
att Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefehlet, medh alles
deras store hugnadh, sij Hems Kongl. Mitt sittia opå sin Konungzlige
Thron medh godh helssa och sundhet. Dhe tacke
ock den gode Gudhén, som näst sitt reene och salighgörande
ordh vårt käre fädernesslandh i timeligh måtto medh sin barmhertighet
häfver så vijda ansedt, att dhe store och skreckelige
Landzplågor, hvar medh Landh och folck pläga förödas och
förderfwas, äre genom Gudz mildhe försyn nådeligen lindrade
och afvende: Så att ehuru krijgh och öhrligh, pestilentzie,
medh dyyr tijdh och hunger, håfve syntz sväfva omkringh oss
och lijka såsom velat bestrijda oss alle tillijka; seer man lickväl
Gudz Nådhe och godhet så hoos oss öfverflöda, att Landet
är åter bekrönt medh ymnoghet, fahrlige siukdomar förswundne,
freedh och rolighet boo ibland oss. Och ähr detta icke den
ringeste ibland Gudz välgerningar, att den allrahögste Gudh
häfver undanbögdt och afvendt alle skadelige irringar och missförståndh
och der ved altidh hengiande förderfvelige oreda,
der uthi vij sij dhe nest omliggiande Landh, Konungarijken
och Provincier vara snärde och vecklade uthi; der utaf Landh
och Folck medh sielfve Politien tager offta sitt förderf och hastige
undergång. Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
förnimma ock underdånigst af Kongl. Maijitz nådige Proposition
huru sakerne förevetta hoos Sverges Naboor och Grannar:
Höre ock gerna, att Kongl. Maijitt står med Danmarck
och Rysslandh i godh wänskap: Och såsom Storfursten i Ryssland
och Konungen i Pohlandh skole wara komne uti missförstånd
och till wapn, så förmerckie Rijkzens Stender medh ali
underdånighet Kongl. Maijitz store åhåga och omwårdnat i alt
det som till Rijkzens säkerheet bör der wedh tagas i acht.
Att ock det sex och tiugu ahrs stilleståndh medh Konungen
och Cronan Poliland icke allenast uthan förandringh continuerar,
utan är ock förhoppeligit att den förrbegynte Fredz trac
-
304
1654.
tat blifwer reassumerat; wore ytterligh att önska, det Gudh så
teclites sakerne dirigera, att man ock på den sijdan intet hade
sigh till annat att försij, än om en oföranderligh wenskap och
gått förstånd, och berörde stillestånd måtte förwandlas uti en
ewigh freedh: Rijkzens Ständer spörie ock medh lijka hugnad
den goda correspondens och wänskap, som Kongl. Maij:tt medh
Keysaren och Rhomersche Rijket oppehåller, såsom ock medh
Franckrijke och Spanien; och i synnerheet huru som igenom
H:s Maij:tz Konglige åhåga och wäl förde consilier sökes effter
att främia commerciernes frije lopp och tillwäxt, förmedelst
en wäl uprättad alliance medh den Engelsche Republiquen.
För hwilken Kongl. Maij:tz store omsårgh och bekymber, sampt
alfwarsame nijt och arbete till Rijksens nytta och wälståndh,
Kongl. Maij:tt dess trogne undersåther, i synnerhet Ridderskapet
och Adelen sampt Krijgzbefehlet, allerödmiukeligast betacke.
Men der hoos förnimme ock af Kongl. Maijåz nådigste Proposition
Richsens Ständer, det som gör dem högt bekymbrade,
huru Kongl. Maij:tt wedh närwarande tijdh liafwer tenckt att
stella i execution den dessein, som H:es Kongl. M:tt för någre
åhr sedan skall hafwa fattat, att abdicera sigh Swerges Rijkes
Grönö, Scepter och Regeringh; hwilket är det förnämste som
Hems Kongl. Maij:tt hafwer Richzens Stender för denne tijdh
att proponera och föredraga. Denne Kongl. Maijåz fattade resolution
hafwer i all sanningh gått Kongl. Maijåz trogne undersåther,
Ridderskapet och Adelen, så högt till hiertat, att
dhe som nogast hafwe kunnat taga en sådan högh och important
saak sin emellan uthi betenckiande: hafwandes underdånigst
sigh att påminna dhe store och monge wälgerningar, som
Kongl. Maij:tz Förfädher, Swerges Rijkes Konungar, högloflige
i åminnelse, hafwe wårt käre Fäderneslandh tedt och erwist;
sa att samptelige Richzens Stender under den Kongl, och om
Rijket högt meriterade Gustaviske Families Regementhe altidh
hafwe sigh wälbefunnit: ihugkommandes ock så medh allerstörste
wördningh och underdånighet Kongl. Maij:tz store möda
och wakande omsorgh, som Kongl. Maij:tt nu snart i tijo åhrs
tijdh altidh hafwer halft ospardh för fäderneslandsens andelige
och timelige wälferdh, wårdandes sigh allernådigst om dess wärn,
säkerheet, cultur och förkoffringh, som wij af dess wijrckelige
effect -nogsampt nu hafwom medh wår store nytta och hugnad
i handom rönt. Och såsom Hems Kongl. Maijåt igenom Gudz
den allrahögstes bijstånd så lyckeligen och wäl till samptelige
Bilagor.
305
dess trogne undersåthares conservation och wälfärdh Rijksens
Regering her till fördt och förestått hafwer, altså hade Ridderskapet
och Adelen sampt Krijgzbefehlet intet högre önskat
och åstundat, än att H:s Kongl. M:tt uti samme sin lyckelige
och af Gudh wälsignade Regeringh nådigst hade behagat att
framhärda, så länge och in till dess att Gudh genom döden hade
techts göra der uthi en förandringh: och således Kongl. M:tz
egen höge persohn, som medh Regementz bördan uti förledne
swåre Krijgztijder högt och tungt arbetat hafwer, sielf nu i
desse fredlige tijder måtte under sin Crona och Scepter uti
godh roo tillijka medh dess trogne undersåthare någon hugnat
och contentement åthniuta; Så att Ridderskapet och Adelen
sampt Krijgzbefehlet efter deras giorde Edz plicht hade fått
lefwa och döö under en så godh och mildh Regent och Drottningh.
Men emedan H:s K. M:tt intet hafwer låtet sigh, anten
aff beweeklige skahl, eller medh ödmiuke böner, fast mindre på
något annat sätt öfwertala till att lengre förblifwa wedh Richzens
Regeringh: eij heller der till w.elat förstå, att Richzens
Stender sigh underdånigst tillbödhe, om alle medel som i weridén
optänkias och finnas kunne att föreslå och sine consilier
tillsamman hempta, huru H:s Kongl. M:tt hade under Regementz
bördan kunnat blifwa lijsadt, och en wägh som annan
wedh Rijksens Regeringh bestendigt förblefwet: Hwarföre nödgas
omsijder Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefehlet att
låta skee det som dhe medh underdånige och allerödmiukeste
böner inthet sij kunna wara wijdare i någon måtto till att hindra
eller förandra: hemstellandes denne förandringh i Gudz den
allrahögstes nådige disposition. Och är näst Gudh den endeste
tröst, så för Ridderskapet och Adelen, som alle Richzens Stender
i gemen, det Gudh oss hafwer beskäärt och låtit medh helssan
öfwerlefwa en sådan Richzens Arffurste, som är af den högste
Gudh medh alle höge och Furstlige dygder begåfwat och
wälsignat; liwilkens wijdtbekende högprijslige qualiteter och merkelige
conduiter ifrån H:s Kongl. Hög:tz barndom äre oss och
heele wårt käre Fädernesland kunnige: särdeles Hans Kongl.
Högås store devotion till Gudh, conform och lijkmätig wedh
wår reene Christelige religion; H:s Kongl. Högås store kärleek
till wårt käre Fädernesland, der H:s Kongl. Högå till all wår
glädie född och opwäxt ähr, H:s Kongl. Högåz gode förtrolige
comportementer emot alle Richsens Stender och manlige tapperhet
emot Richzens fiender, hafwer oss alle, förmedelst Gudz
306 1654.
\
den allrahögstes skickelse, och efter Richzens för detta afskeder,
Förklaringar och Besluth, giorde An: 1649 och 1650, så
wijda förorsakat, att wij, näst wår skyldighet emot H. K. M:tt,
till H. Kongl. Höghet oss medh giord Eedh och förplichtelse,
wedh tillböhrligh och brukelig försäkring, troligen hafwe bebundit;
Och fördenskull medan H:s K. M:tt intet står wijdare till
persuadera att förblifwa wijdh Richzens Regeringh, drage Ridderskapet
och Adelen sampt Krijgzbefehlet till Kongl. Maij:tt
det underdånige förtroende och tillförsicht, medh ödmiuk boön
och begäran, det II. M:tt så wedh sitt afträdande ifrån Regementet,
som altid för detta och her till om Fäderneslandzens
wälferdh sigh wårda låter, medh sin gyldige recommendation
hoos H:s Kongl. Hög:t Richsens Arffurste, att H:s Kongl. Hög:t
icke mindre än Kongl. Maij:tt sielf och framfarne Richzens Konungar,
såsom en Christeligh, trygg och mild Konungh och Regent
sitt Rijke styrandes warder efter Konungens Eedh, Lagh
och Laga stadgar och förre Regenters högprijselige exempel.
Såsom der emot alla Richzens Ständer, och i synnerhet Ridderskapet
och Adelen sampt Krijgzbefehlet, till all underdånig
och ödmiuk tienst, skyldig hörsamhet och lydno, och till all
den plicht, som trogne Stender och undersåthare anstår och
göra böör, gerna och af ödmiukt hierta låta sigh finna obligerade.
Till hwilket höge werck den allrahögste Gudh sin gode
wälsignelse allernådigst förlähna wille; att sådant kunne begynnas,
förrättas och fullbordas, Gudh till ähra, H:s Kongl.
Hög:t till ewigt warande beröm, och wårt käre Fädernesland
medh dess samptelige Stender och Inbyggiare till wälferd, beskydd
och förkofringh i alla måtto. Sidst, belangande det som
Kongl. M:tt bäfwer sielf efftertencht och hoos sigh resolverat,
huru H:s Kongl. M:tt medh ett wist och säkert underholdh i
sin lijfztijdh måtte blifwa försörgdh, och sin der öfwer fattade
disposition II:s Kongl. Högt, Richzens Arffurste sampt Richzens
Rådh communicerat: Så ehrachte Ridderskapet och Adelen
sampt Krijgzbefehlet sådant wara i sigh sielfft skähligt, och
sij gerna det Kongl. M:tt sålunda kunne blifwa medh underhold
försörgd, som Kongl. M:tz höge persohn wäl anståår och Riksens
närwarande tillstånd är tilldrägeligit, bährandes den underdånige
tillförsicht till Kongl. M:tt, att H:s M:tt så i den
måtto som i alt annat låter Richsens wälferd och conservation
wara sigh allernådigst befahlat; såsom samptelig Richsens Stender
altid hafwe ögonskeenligh förmärkt huru högt H:s M:tt om
Bilagor.
307
Fäderneslandzens wälstånd och opwäxt hafwer sigh altidh wårda
låtit, För hwilke Kongl. M:tz emot Fäderneslandet och dess
Inbyggiare store bewijste Kongl, wälgerningar wij intet wette
att finna ordh nogh tillfyllest att tacka och berömma: Onske
fördenskull af ett underdånigt och troget hierta, det Gudh den
allrahögste wille Kongl. Maij:tt medh sin rijke wälsignelse högelig
derföre belöhna, såsom Kongl. Maij:tt altidh och framgeent
uti denne sin hele Regeringz tijdh alle sine trogne undersåthare
medh stor rättrådighet hafwer styrt och regerat: medh
störste kärleek fegnadt och älskat: af medfödd godhet befordrat
och beneficerat: medh alfwarsam ijfwer och Kongl, macht beskyddat
och förswarat: sinom undersåthare altid warit mildh
och liufligh, Sweriges Rijke för beskerm och förswar: lembnar
effter sigh i sitt Rijke fredh och roolighet, men i hele weridén
ett odödeligit nampn och beröm nu och i tillkommande
tijder. Kongl. Maij:tt önske ock medh störste devotion Ridderskapet
och Adelen sampt Krijgzbefehlet all långwarigh helssa
och wälmågo, medh lyckelige consilier uti alt Kongl. Maij:tz
Christelige förehafwande, såsom dhe ock ähre och förblifwe H:s
Kongl. iyiaij:tt medh all hörsam och underdånig tienst och wyrdningh
stedze förobligerade.
Upå
samptelige Ridderskapetz och Adelens
sampt Krijgzbefehletz wägna
Erick
Flemingh.
Bil. HB)
Rådets och Adelns ansökan om stadfästelse på deras Privilegier.
Durchleuchtigste, Högborne Furste, Nådigste Herre.
Sedan den aldrahögste Gudh af sin gudomlige försyn och
godheet, förmedelst Kongl. Maij:tz wår allernådigste Drottningz
höge åstundan, moderlige affection, egen bewillningh och tillhielp,
med samptlige och synnerlige Riksens Ständers lyckön
-
') (Prot. sid. 227.) Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
308
1654.
skan, hugnat och acclamation, nu mehra kort(!) warder E. K. H:t
förhielpandes till Rijkzens Regeringh och Konglige macht och
dignitet; der till wij, jempte alle andre, önske af hiertat lycko,
wälsignelse och all behageligh framgångh, tillbiudandes i allo
möijelige måtto wår trooheet, lydna och hörsamheet, så ock
underdånigste, ödmiuke och beredwilligste tienst: Och försäk
randes
oss ödmiukeligst på E. Kongl. Högheetz Christelige och
gode Regeringh, allernådigste affection och onrwårdnad om Riksens
wälfärdh, samptlige Ständernes conservation, och enkannerligen
wårt Ståndz erhollande och förbätring; förtröstandes oss
på dess sporde godheet och höge nåder, som månge af oss allereda
och i åtskillige occasioner teed och wederfaren äre, och
emot oss alle dessförnthan betygat och förklarat worden. Hwarföre
wij nu så mycket dristeligare komma för E. Kongl. Högheet
och bäre underdånigst fram wäre höge anlägenheeter, att
sedan wårt Ståndli, ij anseende af wäre Förfäders och wäre egne
Tienster, äre af framfarne loflige Sweriges Rijkes Konungar,
enkannerligen Sahl. Konung Gustaf den andre, liögberömbligst
i åminnelse, så ock Kongl. Maij:tt wår allernådigste Drottningh,
med Herligheeter, Rettigheeter och Privilegier försörgde och försedde,
till Eders K. Högheetz, Fäderneslandsens och wår heder
och conservation; och detta i SkrifFter, under hand och Segel
författade och stadfäste äre: Så konime till E. Kongl. Högheet
wij underdånigst med samme wåre Privilegier, bediandes på det
ödmiukeligste, att E. Kongl. Högheet dem allernådigst öfwersij
och oss och wårt Stånd dem tächtes att confirmera, och sedan
gunsteligen oss och wåre efterkommande der wed och sin nåde
att hålla. Wår underdånigste och fullkomblige tillförsicht är
att blifwa af E. Kongl. Högheet häruthinnan nådigst och wäl
ihugkompne och hörde och i dess gunst erholdne. Och kan E.
K. Högheet sigh der emot försäkra, det wij sampt- och synnerligh,
såsom dess underdånigste och hörsame undersåther och
Tienare, skole i alla wåra Lijfzdagar winläggia och beflijta oss
om, och wåre barn och wänner på alt möijeligit sätt der till
holla, styrckia och förmana, att E. Kongl. Högheetz och Rikzens
wälfärd och tienst må behållen, bättrat och förrättat, all
befarande olycka och skada så wijda möijeligit afwärd(l), och
dess allernådigste gunst och benägenheet för oss och dhe wåre
altid må tillwäxa och befordrat warda. Wij recommendera
wårt Ståndh och dess conservation och erhollande i E. K. Högheetz
nåder och omwårdnad ödmiukeligst, förtröstandes oss på
Bilagor. 309
dess höghgunstige benägenheet; Och förblifwe så länge wij
lefwa
Eders Kongl. Högheetz
underdånigste, ödmiuke och trogne
undersåther och Tienare
På RijkzRådz wägna På Ridderskapets wägna
Pär Brahe, Erick Flemingh,
Grefwe till Wisingsborgh, pro tempore LandtMarskalk.
S. R. Drotzet.
Att detta kåmmer öfwereens madh originalet witnar
Erick Flemingh.
Bil. I. >)
Effterskrefne äre af Hennes Maij:tt med Sköldebref
beneficerade, och blefwe intagne på Ridderhuuset
den 6 Junij 1654.
Brefwens datum:
A:o 1647 d. 5 Febr.
1650 d. 2 Mart.
Berndt Yulfrath.
Adolph Fredrich Schletzer, Resident af
Brandeburg.
1651 d. 20 Sept. Erik Jespersson Lilljesköldh, Commissarius
förr i Tyske krijget.
Olof Berlingh, Assessor.
Carl Rosenstielke, Assessor.
Gynthe Jöransson Rosenskants, ÖfwerstLeutnant.
Jahan Stiernestråle, Assessor och Professor
i Dorpt.
Carl Carlsson Rennerfeldt, af Militien.
Swen Ranck, Maijor.
Mårthen Jahansson Gyllenpatron, Ryttmester.
Jonas Heydensköldb, af Militien.
1652 d. 11 Maij.
eodem dato.
eod. anno. 14 Julij.
31 Julij.
23 Sept.
5 Nov.
30 Nov.
20 Dec.
’) Prot. sid. 232.
310
1654.
A:o 1653 d. 2 Jan. Jahan LagerCrona, H. M:tz Medicus.
4 Jan. Lars Lagersköld, under Militien.
14 Jan. Erik och Aron Jahanssöner, Klöfwersköl
der;
Cammererare.
15 Jan. Nils Jahansson Rosenflycht, Cammererare.
17 Jan. Nils Cantherhielm, Secr. i Lijfland.
23 Febr. Erik Rosenholm, Consul Stocholmensis.
29 Apr. Petter von Kysel, Ryttmester.
29 Apr. Jahan v. Kreyenfels, Reg.Quart.Mester.
10 Jun. Oluf Andersson Strömsköld, Gref Tottz
Cammererare.
16 Jul. Johan LeyonCrona, Hofintendant, antea
Sartor.
23 Julij. Påwel Bosijn, Leutnant.
30 Julij. Erik Lagerqwist, Assessor.
5 Aug. Israel Norrfeldt, President i Götheborg.
20 Aug. Lorentz v. Numers, Borgmästare.
26 Aug. Nils Lilljesköldh.
30 Sept. Hans Jahansson Reet.
10 Dec. Jonas GyldenCrantz, Actuarius i Cantzlijt.
23 Dec. Daniel Bengtsson Uttermark, Cammererare.
23 Dec. Jahan Sylvius, Secr.
1654 d. 11 Febr. Åke Wrångh, Fiscalis på Ammiralitetet.
18 Febr. Johan v. Beyer, Postmester i Stocholm.
26 Febr. Jonas Palmgreen, Secr. i Krijgzrätten.
10 Mart. Thomas Thomasson Leijonbergh.
14 Mart. Nils Eriksson Rosenfeldt, Cammererare.
5 Maij. Johan Wattrangh, Assessor.
13 Maij. Johan och Hindrich v. Liljenhielm.
19 Maij. Jacob v. Weicker, Capitein.
20 Maij. Claes Edenbergh, Borgare i Upsala.
20 Maij. Erik Gyldenbringh, Notarius i Hofrätten.
24 Maij. Bernhard v. Schäwenbacb, Leutnant.
27 Maij. Albrecht Swanenbergh, Commissarius wed
HandelsCollegium.
Bilagor.
311
Bil. K.1)
EffterskrefFne Greffwar och Frijherrar ähre Anno
1654 opå wår aldranådigste Herres och Konungz
Hölningh upropade att taga Lahn.
Greffwar:
Braher aff Wijsingzborgh
Leijonhuffwuder aff Raseborgh
De La Gardie aff Läcköö
Oxenstiernor aff Södermöre
Turner aff Pernow
aff Wasaborgh
aff Orthala
De La Gardie aff Arensburgh
Oxenstiernor aff Korsholm och
Wasa
Horner aff Biörneborgh
Frijh
Steenbocker aff Örsteen och
Chronebeck
Leijonhuffuder till Gräffznäs
och Kägleholm
Oxenstiernor till Kijmitho och
Nynäs
Hornar aff Åminne
Gyllenstiernor till Lundholmen
De La Gardie aff Ekholmen
Bielkar aff Korpo
Skyttar aff Duderoff
Spenser aff Orreholmen
Kewenhuller aff Juletha
Sparrar aff Cronebergh
Torstenson till Wiresta
Bååtar till Herrelundha
Braher aff Caj ana
Lilliehökar aff Närpis
Kruser till Gudheem
Oxenstiernor till Croneborgh
Banerar till Sordewalla
Steenbocker aff Bogesundh
Wranglar aff Salmis
Wittenbergar aff Newborgh
Köningzmark aff Westerwijk
och Stegeholm
Totter aff Carleborgh
Lillier till Lillieborgh
Kaggar till Mariestadh
Steenberger till Enkiöpingh.
errar:
Rynningar till Sundh
Kurker till Lämpeläholm
Flemmingar till Liwelitz
Gyllenstiernor till Ulaborgh
Soopar till Limingo
Bönder till Laiala och Malax
Horn ar till Marienborgh
Banerar till Carleby
Natt och Dagh aff Ijo
Stierneskölder till Stiernebergh
Posser till Arnäs
Leijonhuffwuder
Kaggar till Tockoma Gärfwij
Lillier till Kides
Bielkenstiernor till Pijaiockij
Wittenberge)- till Loijmiockij
Duglas till Siälby
Rosenhaner till Ikalaborgh
Yxkuller
') Prot. sid. 240.
312
1654.
Wachtmester till Biörköön
v. Billingzhuusen
Paijkull afF Weroborgh
Tauber till Carlö
Forbusser
Mörner
Ulfsparrar
Linder till Lindeborgh
Flemmingar af Laijss
Ribbinger
Dat. Upsala den 6 Junij
Wranglar alf Lindebergh
Kruser till Caibala
Steinberger
Sperlinger
Wreeder
Liver till Ekesiö
Berndes
Stakar
Creutzer.
1654.
Nils Nilson Lindengreen,
p. t. R.Heroldh.
Bil. L. ')
Adelns Besvär.
Storraechtigste Konungh, Allernådigste Herre.
Såsom E. Kongl. Maij:tz högtberömlige KröningsAct förmedelst
Gudz den aldrahögstes nådige försyyn och disposition
är Christeligen, lagligen och wäl, genom Konglige Ceremonier
och Solenniteter, som der till höra, nu mehra förrättat och fullbordat,
alle Sweriges Rijkes Ständer till störste hugnat och
glädje: Så att E. K. M:tt nu inträdd är till Riksens fullkomblige
och wircklige Regeringh: Altså önske E. K. M:t dess trogne
undersåther af Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefählet
här till af Gud den aldrahögste all lycko och wälsignelse. Och
emädan the wedh sådant tillfälle kunne hafwa någet i störste
underdånigheet att föredraga, thet som i gemeen sökt warder till
alle Stånds conservation och förkåfringh: Hwärföre är icke
mindre Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefählet beweekte
att göra ett ödmiukt och underdånigt tillträde till E. K. M:tt
uthi någre puncters, som deres Stånd särdeles angår, nådigste
Resolution och förklaring; warandes så mycket mehra uthi den
underdånige tillförsicht, att E. K. M:t Ridderståndet med Ko
-
*) Prot. sid. 268.
Bilagor.
313
nunglig nåde anseer, som the hafwa nu wed nänvarande Rijkzdagh
med stor hugnat spordt och förnummit, huru nådeligen
E. K. M:t hafwer sigh emot them genom een muntlig och skrifftlig
försäkringh welat förklara.
Först kunna Ridderskapet och Adelen sampt KrijgzBefählet
icke tillfyllest beröma dhe stora och månge wälgerningar,
som them af Sahlig och Glorwyrdigst i åminnelse, Konungh
Gustaf Adolph den Andre och Store, Eders K. M:tz Moderbroder,
tedde och bewijste äre, särdeles att Högstbem:te Sahl.
Kongl. Maij:t hafwer, i anseende till RidderStåndets heder och
reputation, benådat them med ett Ridderhuus i Residentz Staden
Stocholm, och thet således privilegierat, att Ridderskapet
och Adelen sampt Krijgzbefählet kunna der sammestädes hafwa
deres Möther och Samqwämer, och andre loflige Acter tillbörligen,
ordentligen och beqwämligen förrätta.
Hwärföre såsom H. K. M:t Drottning Christina hafwer på
förre Rikzdagh A:o 1650 nådigst sigh emot Ridderståndet förklarat,
att wela in amplissima forma the Privilegier, som Ridderskapet
och Adelen sampt Krijgzbefählet för detta niutit hafwa
på beimte thet gamble Ridderhuuset, också extendera in på
det nyia, som nu står der för ögonen: Altså bäre till E. Kongl.
Maij:t Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefählet den underdånige
och ödmiuke tillförsicht, att E. K. M:t allernådigst
behagade them samme frijheet på thet nyie Ridderhuuset, medh
exemption af Stadzens beswär och hwad mehra som i samma
privilegio finnes infördt, förunna, bekräffta och eliest af Konglig
mildheet förbätra hwad Ridderståndet kan lända till någen
nytta och befordring!]. Såsom ock, att hwad Godz, som af Frälset
kunna wara gifne, eller här effter till Ridderhuuset gifwas
och doneras kunne, måtte för the extraordinarie hielper och
uthskylder till Cronan, med lijka wilkor som andre Kyrckie-,
Academie- och Hospitale-godz, blifwa exempt och befrijade.
Till det Andra: Alldenstund i then 23 Artikel i privilegierne
står förmält, att när något Frälseshemman af wådeldh
brunnet är, och husbonden till hemmanets upprättning måste
effterlåta af sin åhrlige upbördh någre åhrs frijheet; då warder
nådigst förunndt Ridderskapet och Adelen så månge åhrs frijheet
på Cronones upbörder, som der uthaf med rätta kunna
uthgöras. Ty begäre Ridderskapet och Adelen underdånigst,
att Landzhöfdingarne tillhållas måtte att ställa sådant ij execution:
Effter som ock Ridderskapet och Adelen i störste öd
-
314
1654.
miukheet begäre samme beneficium så wijdha extenderas, icke
allenast på dhe afbrände hemman, uthan andre af jämlijk consideration,
som af högnödige och oundwijklige skahl och motiver
af frälsemannen måste förmedlas, att dhe ock linder samma
beneficio nådigst måtte blifwa förståndne och begripne.
Jemwäl ock i lika måtto anholla Ridderskapet och Adelen på
det underdånigste, att såsom the hafwa åthskillige hemman genom
lagha långh sigh af Chronan förwerfwat, som äre af Cronan
förmedlade, att dhe också måtte niutha samme förmedlingh
till goda, så wäl i Russtienstens prsesterande, som andre extraordinarie
Cronones uthlagor.
Till det Tredje: Effter som Ridderskapet och Adelen sampt
Krijgzbefählet i förre Rikzdagh A:o 1650 beswärade sigh öfwer
den store skada som i Landet skeer genom olagha och oordentlige
byggningar, med qwarnar, dammar och annan åwärkan;
Och Hennes Kongl. M:tt då nådigst resolverade, att Landzhöfdingerne
i alle provincier skulle få befallningh, grannelig her
om ransaka och skaffa sådane skadelige Byggningar af wägen,
uthan anseende till någens persohn; Hwarföre mädan man förnimmer
samme bref ännu inthet wara afgångit, och i medier
thidh skadan thager så wäl i Swerigie som Finlandh öfwerhanden,
genom watudämbningar och Kongsådrans tilltäppande, der
med fiskerijen w7arda förhindrade och mångens mans ägendom
genom sådane ägennyttigheeter förskämde och förderfwade: Ty
länder till E. K. M:tt Ridderskapets och Adelens sampt Krijgzbefählets
underdånige begäran, att sådane Konungzlige befallningzbref
måtte uthgå till Landzhöfdingerne, som om sådane
skadelige åwärkan lagligen ransaka och dem sedan tillbörligen
afhielpa, sorn Lagh förmäler; Hemställandes ock i lika måtto
E. K. M:tt underdånigst, huru som sådant i Grefwe- och Frijherreskapen,
der Landzhöfdingerne inthet hafwa att biuda, må
blifwa executerat.
Till det Fierde: Effter twistigheeter sigh esomofftast yppa
wed Arfskifften Syskonen emellan, uthi Länegodz eller the godz
effter Nårkepings Besluut gifne på Manlähns Rätt: Hwarföre
sådane oreda och missförstånd att förekomma, är fuller någre
gånger på Ridderhuuset omtalt, men inthet ännu kommit till
någen ändskap eller sluuth, medan ett wist quantum inthet är
föresatt, och huru mycket som Systrarne af Arfwet, som Bröderne
tillfaller, till Bruudeskatt niutha böre, när föräldrarna
genom döden frånfalla. E. K. M:tt då allernådigst behagade
Bilagor. 315
sigh förklara om samme quanto genom een Konungzlig Stadga;
Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefählet, som sådane
Lähn hafwe undfångit, till så inyckit bettre och krafftigare effterrättelse.
Till det Fämpte: E. K. M:tt drage ock Ridderskapet och
Adelen sampt Krijgzbefählet klageligen före, huru som Tullarne
på åtskillige orther i Swerige och Finland, emot Ridderskapets
och Adelens privilegiers och sielfwe LilleTullordningens lydelse,
blifwa fördubblade: Hwarföre såsom detta faller Landet alt för
swårt och odrägeligit; och Ridderskapet och Adelen sampt
Krijgzbefählet icke kunne wetta huru dhe äre der i komne;
helst mädan dhe sigh påminna, att på förre Rijkzdagar om någen
sådan förhögningh icke har warit en gång omtalt, myckit
mindre samtyckt och bewilljat: Thy söke the samptligen till
E. K. M:tz höge Konglige nåder och milde omsårgh för Landzens
och dess trogne undersåthares bästa, inthet twiflandes,
uthan alt sådant af E. K. M:tt blifwer nådigt öfwerlagt och
afskaffat; och dhe måge blifwa wed den Tullordning, som för
detta wed Allmän Rijkzdagh är bewilljat och wedertagen.
Till det Siette: Then Ordningh, som A:o 1644 blef öfwer
Klädedrächterne och andre onödige bekostningar, banquetter och
yppigheeter, gillad och godh erkänd, befinna Ridderskapet och
Adelen sampt Krijgzbefählet heelt nyttigh och hälsosam; allenast
begära underdånigst, att den måtte blifwa af E. K. M:tt
öfwersedd, bätrad och confirmerat.
Till det Siuende: Ridderskapet och Adelen sampt KrijgzBefählet
ihugkomme också den oordningh, som med Tienstefolck
är inrijtat och dagelig continuerar och tilltager, der öfwer dhe
andre Ständerne också sigh myckit beklaga, att sådant folck
till en stoor deel slå sigh på lättia och årklöössheet, hwar af
flere odygder hafwa sitt uhrsprungh; hålla sigh undan här och
der på Landet och i Städerne under hwarjehanda och åtskillige
prsetexter, så att man icke uthan störste beswär them skall få
i tienst: hwar af fölljer, att een part blifwa så dyyrlegde, att
man möda hafwer under skälige wilkor och billigh belöningh att
kunna nå och bekomma: Ty hemstelles detta E. K. M:tz nådige
öfwerwägande, att låta fatta een ordningh, der wed slijkt partij
blifwer hållit wred arbethe, och att göra sine huusbönder then
tienst the plichtige äre, effter en skählig och modererat löhn.
Till det Ottonde: Emädan såsom Ridderskapets privilegier
uthi en och annan måtto underthiden af somblige blifwa öfwer
-
316
1654.
trädde, och dhe sora sig der emot förgripa, billigt effter privilegiernes
lydelse plichta måtte: Ar fördenskull till E. K. M:tt
Ridderskapets och Adelens underdånige begäran, det E. M:tt
dem deruthinnan sin Kongl, hand nådigst lähna wille, förunnandes
dem sitt mechtige mandatorial till Landzhöfdingar och
andre Cronans Officianter, att dhe måge, uthan anseende till
någens persohn, göra Ridderhuusets Fiscal all assistence, när
dhe af honom både der om, så wäl som om annan skuld, som
Ridderhuuset har uthestående, ordenteligen ansökte warda.
Till det Nijonde: Ridderskapet och Adelen klage ock der
öfwer, att månge uthaf deres Ståndh taga lijtet eller inthet deres
skyldige plicht uthi acht, när dhe till Rijkzdagar blifwa förskrefne;
uthan somblige blifwa hemina på sine Godz, absenterandes
sigh heeit och hollit der ifra, och hafwe doch der till
ingen laglig uhrsächt, twert emot Ridderhuusets Ordinantien:
Somblige äre fuller i Stadhen, men fåå gånger, och kan skee
ingen anpraesentera sig på Ridderhuuset. Ja, somblige fördrista
sigh ock så wida, att dhe försuma store Solen-Acter, och eendels
icke äre tillstädes, när dem hade boordt swärja deres Konungli
sin Eedh: Begäres fördenskull af E. K. M:tt underdånigst,
att emädan för sådane inthet wist straff är i RidderhuusOrdningen
förmält, E. K. M:t tächtes då, effter som bråttet är
till, det samma nådigst determinera, och dem, som brotzlige
äre, sitt förtiänte straff wederfaras låtha. Men så äre fuller
ifrå straffet exempt the som af fiärran orther af särdeles skähl
inthet kunna wara thillstädes, som skedde med Finlandz Adelen
A:o 1652: Doch begäres underdånigst, att när Rijksdagar
uthskrifwas, ingen provincie eller Landskap gås förbij, uthan
att alle Kongl. M:tz trogne undersåther, så i Finland som andre
aflägne orther, blifwa till Rijkzdagar förskrefne; och alle,
så mycket skee kan, K. M:tz nådige propositioner påwachta och
eendrächtigt sigh till allmänne Resolutioner beqwäma måtte.
Till det Tijonde: Alldenstund RidderhuusOrdinantien blifwer
så wijda öfwerskrijden, och en Confusion inrijtar mehr och
mehr på Ridderhuset der igenom, att der een Broder anten nyligst
är adlat och hafwer en Broder för sigh på Ridderhuuset,
eller eliest transfereras ifrå 2:da eller 3:tia Classe in primam,
och hans broder blifwer sedan beneficerat med samme dignitet,
så gifwer han sigh inthet tillfridz med det, som i RidderhuusOrdinantiens
8:de punct står förmält, att han skall thaga sitt
säthe nederst i den Classen han kommer, uthan trachtar effter
Bilagor. 317
på hwad sätt han kan, att stijga öfwer alle andre familier,
ehuru månge dhe ock wara kunne, och settia sigh i sin Broders
Säthe: Ar fördenskull till E. K. M:tt Ridderskapets och
Adelens underdånigste begäran, att det måtte blifwa rättat,
och dhe som sådant sökt hafwa eller sökia, till skiäl och Ridderhuus-Ordningens
observantz förwijste warda.
Till det Elloffte: Effter ock underthiden händer, att en
främmande Minister blifwer af den Konungh, som Regerande
är, benådat med privilegier och Sköldebref, och kan sedan ansökia
hoos Ridderskapet och Adelen att blifwa på Ridderhuuset
intagen; Så förfråge sigh hoos E. K. M:tt Ridderskapet
och Adelen underdånigst, om en sådan Minister må och kan
opå Ridderhuuset intagas och niutha der Säthe och Votum,
anten i egen persohn, eller genom en annan i sitt ställe, mädan
han i een främmande potentats tienst är stadd? Eller
huru sigh Ridderskapet der uthinnan förholla må?
Till det Tolffte: Emädan som skäligt är, och Justiciens
befordran synes lijkmätigt, att Ridderskapet och Adelen, boende
i Grefwe- och Frijherreskapen, måge höra immediate under
Konglige dombhafwande och Executorer; Ty begäre the
samptligen, att när någre sådane twistigheeter i bem:te Grefweoch
Frijherreskap yppa sigh, att the måtte skärskådas och judiceras
i någen af Cronones domhafwandes närwaro.
Till det Sidste: Effter Ridderskapet och Adelen sampt
Krijgzbefählet sigh myckit beswära, att när them den nådh af
Kongl. Maij:tt och Cronan bewijst är, att the bekomma bref
och donationer opå Godz, thet ware sigh under Manläns Rätt,
på hwilke ock confirmationer höra, jämwäl ock andre bref på
kiöp, bythe, beställningar, fullmachter, promotorialer, recommendationer,
privilegier, missiver, immissioner, eller hwarjehanda
nampn the hafwa; så måste man gifwa ij Cantzlijet och
andre Collegiis offta store förähringar, mehra än som ens för
mågo
tillsäger, såsom till een bem:te brefs inlössningh. Och
effter ett sådant missbruuk nu är inrijtat, som på annat sätt
inthet kan blifwa bootat, uthan genom E. K. M:tz nådige hielp
och correction; Ty stelles sådant i E. K. M:tz egit Konglige
godtfinnande, förmedelst en lijdelig Stadga och proportionerat
Taxa här uthinnan thet statuera, som Ståndet kan wara drägeligit
och brefwens åthskillige aart och beskaffenheet synes fordra.
Desse äre nu the postulata, som Ridderskapet och Adelen
sampt KrijgzBefählet hafwa welat E. K. M:tt i störste under
-
318
1654.
dånigheet föredraga, förhåppandes att E. K. M:t med Konglig
mildheet optager och nådigst sin Konglige Resolution, när thet
faller E. K. M:t lägligit, följa låther: uthi thet öfrige recommenderandes
sigh i E. K. M:tz höge nådh och gunst, then the
alle sarapt- och synnerligen skole låta ankomma på theres plicht
och skylligheet, med underdånig hörsamheet och lydna städze
att erkänna och beröma; förblifwandes
Eders Kongl. Maij:tz
underdånige, trogne och ödmiuke
undersåther.
På samptlige Ridderskapets och Adelens
sampt Krijgzbefählets wägna
Erick
Flemingh.
Bil. M.l)
Effterskrefne intoges på Ridderhuuset den 20
Junij 1654.
[Brefwens data:]
A:o 1648 20 Sept.
Johan v. Nieroth.
1651 20 Sept.
Lars Mårthensson Crantzfeldt.
1652 30 Oct.
Swickert GyllenNieroths Erfwinger.
1653 15 Jan.
Hans Hillebrand.
eod. dato.
Matthias Lilljeholm.
1653
Engelbrecht Nilsson Eenesköldh.
16 Aug.
Johan RosenCröel.
20 Dec.
Johan Risingh.
1654 14 Apr.
Matthias Pleningsköld.
14 Apr.
Petter, Johan, den yngre och äldre, Nils
Nilssöner Dureeler.
2 Maij.
Jahan Gubbert v. Quickelbergh.
10 Maij.
Anders Nilsson Lilljeqwist.
13 Maij.
Nils Burensköldh.
24 Maij.
Jacob Andersson Gyllenstake.
') Prot. sid. 269.
Bilagor. 319
[A:o 1654] 26 Maij. Chrispinus Flygge.
27 Maij. Jesper Strusssköldh, SkepsCapitein.
30 Maij. Erasmus Påfwenhielm, Reg.Quart.Mester.
2 Junij. Carl Beckerfeldt.
Bil. N.
Rikets Ständers Beslut. Dat. 20 Juni 1654.
Finnes särskildt tryckt samt hos Stiernman, Riksd. och Möt. Besh 2:
1224. Tvenne original finnas i Riks-Archivet och har dervarande s. k. Adelns
exemplar följande underskrifter:
Per Brahe, Gabriel Oxenstiern,
Greffwe till Wissingsbårg. G. t. K. och Wasa.
Axell Oxenstierna. Åke Axelsson.
Jahan Oxenstierna A:son. Knutt Posse. Lars Kagg.
Erich Gyllenstierna. Sewedh Bååt. Bengtt Skytte.
Åche Hansson Vulfsparre. Herman Flemingh.
Gustavus Adolphus Leienhufudh. Gustavus Bielke.
Schering Rosenhane. Arfuedh Wirtenberger von Debera.
Erich Oxenstierna Axelsson. Gustaff Otto Stenbock.
Gustavus Bonnde. Christer Bonde.
Gabriel Oxenstiern Gabrielson. J. C. De La Gardie.
Paul Kheuenhiiller. Wilhelm Taube. Arfuidus Forbus.
Jahan Gyllenstierna. Erick Sparre. Per Linnormson Ribbingh.
Erick Flemingh,
pro tempore LandtMarskalck.
Carl Sparre, Pär Sparre Larson, Anders Linnarson,
uti Braehrnas stelle. uthi De la Gardiernas stelle. Greffwe till Artala.
Ro: Duglas. Christoff Carl v. Schlippenbach. Christer Horn.
Sten Bielke Nilsson. Axel Spens. Påål Kewenhiiller.
Carl Sparre. Nills Bååt. Jacobus Lilliehök.
Lars Kruus Jesperson. Knut Kurck. Lars Flemingh.
Conradus Gyllenstierna. Gustavus Soop. Schuanthe Baner.
320 1654.
Clas Stiernskiöldh. Gustaff Posse. Erich G. Leijonhuffwudh.
Lars Kagg. J:han Rosenhane. Eric Lindh.
Jean Ekeblad, Georg Ulfsparre Erichson.
i Otto Reinholt Taubs ställe.
Clas Flemingh. Jahan Moritz Wrangel. Erick Krause.
Jöran Sperlingh. Carli Heinrich Wrede. Reinholt Ljven.
Harall Stake. Lorentz Creutz. George Fleetwood.
Hugo Hamilton. Christopher Torstenson.
Hanss Kyle dan yngre. Per Lillia, Crismanson. Caril Person.
Axel Posse Christerson. Gustaff Ribbingh Erichson.
Johan Hårdh. Henrich von Falckenberg. Erich Karplan.
Oluff Lilliesparre. Gabriel Gyllenankar. Nillss Rooss.
Jahan Manschiolld. Christoffer Lilgehöök. Cnutt Corningh.
Knut Wiff. Gustaf Cruus. Petrus Siöblad. Lago Yxkull.
Jahan Stierna. Axell Ståhlarm. Clas Tått. E. Drake.
Erick Birckholtz. Knut Silffwersparre. Jean Ekeblad.
Harald Oxe. Jahan Stake. Erich Liustra. Clas Rålamb.
J. Bure. Clas Stenson Böllia. Peter Maunersköld.
Per Hamarsköldh. Frans Krusebiörn. C. H. Reutter.
Giöstaff Sabell. Jöran Galle. Boo Rosenstierna.
Gustafi’ Lodhe. Jacob Forbes. N. Tungell.
Anders Grönbärgh. Jahan Galle.
Jahan Gustafsson Ornewinge, Th:s Langman. Udde Ödla.
på Jöns Suinehufudz wägnar.
Swanthe Solfuerarm. Mårten Törnesköldh. Gustaff Anrep.
Jöran Pattkull. Yäliam Filip. Gustaf Mack Duwall.
Andreas Koskull. Arvidus Forbus. Carli Lilliecrona.
Jakob von Neuman. P. Persson Gyllenax. Erik Plantingh.
A. Gyldenklou. Christer Cellow. Jahan Grothuss.
Jiirghen Schilldt. Petrus Rosenskiöldh. Johan Apalgrehn.
Joachim Heinrich Transehe vonn Roseneck. J. Bergenfelt.
Thomas Gerffeldt. Mickell Chronensterna. Johan Printz.
Marten AugustiniSohn Leijonsköldh. Erich Pistolekorss.
Lasse Torstensson Blankenfjell. Nils Nielsson Stiernflycht.
Christoff Friederich von Schwalch. Chr. L. Grubb.
Israel Lagerfeldt. Anders Appelbom. Nils Nilsson Lindegreen.
Bilagor. 321
Oloff MorgonStierna. Oloffue Bryestffält.
Johan Gustafsson Ornewinge. Mårten Pedhersson BlixenCron.
Lars Canthersten. Anders PalmCron. Johan Graan.
Jöns Lunow. Johannes Gollauatz. Samuel KempenSköld.
Jacobus Sillfuerax. Bogislaff Philip von Chemnitz.
Dawidh Gyllenbögell. Lars Hinrichsson Landzbergh.
Magnus Dureel. Arffue Diurefelt. Caril Netheruudh.
Henrik Nödingh. Jahan Scaim. Erk RosenSabel.
Johan BilenSköldh. Johan Stiernhöök. Peter Iulius Coijett.
Anders Bergskiöldh. Petter Margalli Granatenfeldt.
Bengdt Hansson Rehnfäldt. Jönss Sölffuerbrandt.
Jochim Schiittehielm. Johan Pålman. Göran Lybeker.
Jacob Bogg. Elias Orrenfeltt. Mårten Chounfelt.
Anderss Bohm. Johan Sparuenfelt. Samuel Schillerfeldt.
Jahan Axehielm. Mårten Månsson Lindeström. Petter Teett.
Julius De la Chapelle. William Barclay. Erich Lilliesköldh.
Oluff Berling. Gynter Rosensk:z. Marten Gyllenpatrou.
Jonas Heidenschöld. Lars Lagerskiöldh.
Erich Johansson Clöfwersköldh. Nils Johanson Rosenflycht.
Oloff Andersson Strömschiöld. Erich Lagerqwist.
Hanss Reet. Jonas Palmgreen. Clas Edenbergh.
Erich Gyldenbring. Thomas Leijonberg.
Nils Erichsson Rosenfält. Alb. Swanenberg. Johan Neroth.
Larss Kranssfeldt. Matthias Johansson Lillieholm.
Johan RosenCröell. Peter Dureel. Anders Lillieqwist.
Johan Gubbert von Quickelbergh. Chrispinus Flygge.
Af KrijgzBefählet:
Ambrosius Hindriksson.
21
322
1654.
Bil. 0. ')
Adelns förnyade Besvär emot Sekreterarne i Cancelliet
och Kammar-Collegium.
Stormechtigste Konungh, Allernådigste Herre.
Såsom Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefehlet hafwa
för någre dagar sedan i störste underdånighet gönom ett
uthskått öfwerlefwererat några Postulata, them wij hafwe medb
hwar andra opå Ridderhuuset öfwerlagt och funnit nödige att
sökia E. K. M:tz nådige resolution och förklarning öfwer: Altså
är ock den sidste puncten kommen i consideration, der uthi intet
annat warder i underdånighet begärt, utan att en taxation
pa dee Kongl, bref i E:s Kongl. M:tz Cantzlij så wäl som i
andra Collegier (som warda der sammastädes i be:te wår inlagu
af åthskillige slagh nembde och ihugkomne) måtte blifwa
framdeles förmedelst E. K. Maij:tz kraftige ordning anstelt,
der medh alt inrijtande missbruuk att förekomma och afhielpa.
Nu ehuru wäl Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefehlet
hafwa i så måtto haft en godh intention och mehningh: Lickwäl
är nu alt så illa uptagit och uttydt af Secreterarne i Cantzlijedt
och Cammaren, att i det stellet them heller borde låta
sigh behaga denne punct, såsom en saak, den allareda iempte
the andra postulatz puncter af E:s Kongl. M:tt medh Kongl,
nåder och behagh war uptagen, helst medan thet samma war
allenast in genere till ett allment bästa publice på Ridderhuuset
i deras egen närwarelse proponerat och upläsit, lijkwäl grijpa
the nu till förwijtelser och otijdige protestationer, der medh
dheras inlagur upfylte åhre, att man nu intet annat hörer, utan
the hafwa rätt och skähl medh sigh, men Ridderståndet orätt,
som hafwa medh osanniilgh och oskählige tillmählen fahrit fram,
härrörande af missgunst, illwillia, afwoghet, begärelse till calumniera,
medh hwad mehra beskyllningar som sielfwe Protesterne
copialiter här bijfogade, them E:s Kongl. Maij:tt allernådigst
behagade sigh att föreläsa låta, i sielfwe bookstafwen uthwijsa.
Ridderskapet och Adelen hade gerna gått förbij all sådan
wijdlyfftighet: Men aldenstund Secreterarne en Protestations
lusta bemengd medh sådan hefftighet åkommer, beropandes
sigh på sin oskylldighet och icke modererandes orden på sådant
') Prot. sid. 278.
Bilagor.
323
sätt som wederborde: Ty äre wij nödtwungne genom denne
wår ödmiuke supplication en sådan undfången affront E:s K.
M:tt underdånigst att föredraga, helst medan nu omsijder är
så wijdt kommet, att the hafwa afpressat oss denna resolution,
att wij i underdånighet måste för E:s Kongl. M:tt oss beswära,
såsom för wår nådige Konungh och enda tillflycht, medh underdånig
boön och begäran, E:s Kongl. M:tt her öfwer wille
Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefehlet emot sådane otijdige
beskyllningar, them the hafwa utan skyy och försyn
emot hela Ståndet inlagdt, förmedelst sin höga Kongl, myndighet
och nådige försårg allernådigst handhafwa och förswara,
emedan icke allenast nu närwarande Ridderskapet och Adel
sampt Krijgzbefehlet, utan ock dess frånwarande medbroder äre
öfwerbördige med sanning och skähl att bewijsa hwad som be:te
Secreterare genom deras protestationer hafwa them anmodat
och tillförorsakat: Icke thes mindre försee the sigh underdå
nigst
till E:s Kongl. M:tt, thet stadgan om brefwens taxation
i medier tijd opå theras förre underdånige och enhällige begäran
blifwer effectuerat. Sluta her medh och önska af ett troget
hierta E:s Kongl. M:tt all god lycka, wälferd, fredligit och
roligit Regemente, förblifwandes i thet öfrige E. Kongl. M:tt
medh underdånigh och trogen hörsamhet, lydua och tienst stedze
förobligerade.
På Ridderskapetz och Adelens
sampt Krijgzbefehlets wegnar
Erick
Flemingh.
Bil. P.
Öfriga handlingar.
Kongl. Br. för Landtmarskalkeu Erik Fleming att introduceras
bland Friherrarne. Dat. 12 Maj 1654. Copia.
Förteckning på dem af Adeln, som skulle medfölja Drottningen
vid Arffurstens emottagande 16 Maj.
Kongl. Br. till Landtmarskalken att introducera Ofverstelieutenanten
Bertil Nilsson Skytte på Skyttarnes af Säter
nummer. Dat. 10 Mai 1654. Original.
324 1654.
4. Kongl. Br. till Laudtmarskalken att introducera Öfversten
William Barclay. Dat. 6 Juni 1654. Original.
5. D:o för Landshöfdingen Johan och Presidenten Gustaf Rosenhane
att introduceras på deras broders friherrl. nummer.
Dat. 27 Maj 1654. Original.
6. Drottning Christinas Underhållsrecess. Dat. 1 Juni 1654.
Copia med Schillers anteckning att § 21 tillädes efter uppläsningen
på Riddarhuset. (Tryckt hos Stiernman, Riksd.
och Möt. Besh 2: 1208.) Dermed följa Kon. Carl Gustafs
Ratification, dat. 6 Juni (tryckt hos Stiernman, 1. c. bill.
s. 338) samt Ständernas d:o, dat. 1 Juni, båda utan § 21.
7. Erik Birckholtz’ ansökan hos Adeln om förbön för två
hans fränder, Ollongrenar, hvilka för dråp wörö flyktige.
Dat. 31 Maj 1654. Original.
8. Kongl. Br. till Landtmarskalken med förnyad befallning
att introducera ofvannämnde Skytte. Dat. 3 Juni 1654.
Original.
9. D:o ang. introduction af Öfverstarne Christopher von Schlippenbach
och Frih. Antonius von Steinberg bland Grefvarne.
Dat. 6 Juni 1654. Original.
10. Adelns generalqvittens för Riddarhus-Sekreteraren Johan
Larsson von Ridderhusens enka å af mannen förvaltade
Riddarhusmedel. Dat. 16 Juni 1654. Concept.
11. Krigs-Collegii bref till Landtmarskalken ang. inlevererande
af felande rusttjenstlängder. Dat. 14 Juni 1654. Original.
12. Hof-Cancelieren Nils Tungels protest emot beskyllningen
för alltför hög taxering af bref ifrån Cancelliet. Dat. 20
Juni 1654. Original.
13. Sekreteraren i Kammar-Collegium Joachim Schiittehielms
d:o. Dat, 18 Juni 1654. Original.
14. D:o d:o med förändrad lydelse. Dat. 20 Juni 1654. Original,
15. Hof-Cancelleren Tungels samt Sekreterarne Silfverstiernas,
Cantherstens, v. Schwalchs, Stiernhööks, Coijets, Wijnbladhs
och Wallenstedts d:o. Dat. 19 Juni 1654. Original.
PROTOCOL
öfwer det
sorn handlat blef af Ridderskapet och Adeln
Anno 1654
in Octobri;
då dhe wore hijtförskrefne till Hans Kongl. Maij:tz
Bröllops Högthijd.
STOCHOLM.
ANNO 1654
den 16 Octobris
befalte Kongl. Maij:tt wår allernådigste Konungh etc. Ridderskapets
Landtmarskalk, den walborne Herre Her Erich Flemmingh
etc. att Ridderskapet skulle sammankallas till att motila
och opwachta wed Stocksund, dagen effter, Hennes Kongl.
Högheet, och der ifra till Carlbergh: Hwilket blef genom en
Herold med Pukor och Trompetter publicerat.
Den 17 Octob.
församblade sigh Ridderskapet opå gamble Ridderhuuset; der
blefwe dhe anteknade som tillstädes wore, och finnas här effter
sub Bil. A.
Sadan sade Her Landtmarskalken dem till, att dhe skulle
opwachta till häst för Slottet effter middagen klockan ett: då
dhe sadan uthreeste, att inhämpta Hennes Kongl. Högheet med
den process som följer. (Jfr Bil. C.)
Den 19 Octob.
lät Landtmarskalken genom en uthskickat Längd förkundiga
Ridderskapet hwilke och på hwadh thider dhe sigh skulle låta
finna opå Carlbärgh, att opwachta alle Målthid Hennes Kongl.
Högheet med dess Furstlige Gesandter, som Listan uthwijser.
(Jfr Bil, C.)
Den 21 Octob.
blef Ridderskapet åter tillsagt genom kringskickat skrifwelse,
att dhe samme dagh klockan Ett effter middagen skulle sigh
låta finna till häst wedh Slottet, och sedan mötha Hennes M:tt
Enkedrotningen.
Den 24 Octob.
Såsom dagen tillförenne blef af een Herold med Pukor
och Trompetter uppå Kongl. M:tz wägna förkundigat, det Ridderskapet
och Adeln skulle sigh alle samptlig inställa wed
gamble Ridderhuuset, med hästar och uthrustning wäl munterade,
klockan fem om mårgon, att undfå der widare ordres af
H. Landtmarskalken, hwad som dem wed Kongl. M:tz opwachtningh
och eliest wed sielfwe processen wore att ij acht thaga:
October.
327
Församblade sigh altså Ridderskapet och Adeln på thijd och
ställe som sagt war. Och mädan dhe wänte effter ordres ifra
Slottet, då dhe skulle rijda opp, proponerade Her Landtmarskalken
för Ridderskapet och Adeln effterföljande ährender:
1) Föredrogh H. Landtmarskalken Ridderskapet och Adelen,
huru som dhe ibland andre deres postulata, uthi sidstholdne
Richsdagh ij Upsala, hafwe sielfwe begärt och underdånigst anhållit
hoos Hans Kongl. Maij:t om ett Mandatorialbref till dem
som wederbör, att dhe skole räckia Ridderskapets Betiänte handen
uthi det som han på sitt Embethes wägna bäfwer att påthala,
det wari sigh om någen skuldfordran, som Ridderhuuset
har uthestående, eller om någet brott mot privilegierne: Nu
såsom det tiänar att wetha, på det att hwar och een kan thaga
sigh ij thijd till wara, eller gifwa sigh sielf skulden, der
någen sträng execution påfölljer; hwarföre wille Her Landtmarskalken
låta uppläsa för Ridderskapet benute Kongl. Maij:tz
nådigst dem förunndte Mandatorial, som nu nyligst wore underskrifwidt,
förmedelst Hans Excellentz Sahl. RichsCantzlerns
giorde för detta hoos Kongl. Maij:tt der om gode Recommendation;
effter som ock Rijksens Ridderskap uthi sidsthåldne Upsala
Richsdagh flijtigt hoos Hans Excelhtz der om anhölle.
Blef sedan samme Kongl. M:tz bref eller placat publice
uppläsit, luvars Copia här följer. (Jfr Bil. C.) Men sielfwe
Originalet blifwer å part reserverat, effter man måste hafwa
det förhanden.*)
H. Landtmarskalken giorde der hoos een alfwarsam förmaningh,
att dhe wille thaga deres egit interesse ij acht, clarerandes
alt till näste Richsdagh.
2) Upplästes Listan uppå dem sorn wore förordnade till
ämbether på Slottet, och finnes sub. Bil. B.
3) Proponerades af H. Landtmarskalken, huru dhe skulle
finna rådsampt, att man anhölle i underdånigheet hoos Kongl.
Maij:tt om privilegiernes Confirmation? Såsom ock liwem dhe
wille wällja ij Hans Excelhtz Sahl. RichsCantzlerns ställe, som
förde Directorium öfwer Ridderhuuset och dess wäsende?
Alles vota blefwe omsider der wed, att effter Hans Excelhtz
Sahl. RichsCantzlern har någet för sin dödh recommenderat
det ährende, om privilegiernes Confirmation, till sin Son,
H. Excelhtz Grefwe Erich; Och såsom nu H. Excelhtz warande
') Detta original saknas i Riddarkus-Archivet.
328
1654.
RichsCantzler bäst kunde sådant hoos Kongl: Maij:tt recommendera,
skulle man genom ett uthskåt anmoda II. Excelktz
der om; såsom ock med det samma begära, att Hans Excelktz
wille också uppå sigh thaga Direction wed Ridderhuuset.
Dessföruthan folie ock flere der på, att man der hoos skulle
begära af Her Christer Bonde att blifwa Director.
H. Landtmarskalken sade Sahl. RichzCantzlerns intention
wara, att een af Rådet skulle hafwa Directorium med någre
flere sedan af Ridderskapet.
H. Lars Kruuse meente wärket der med mehr blifwa faciliterat,
om dhe wore twenne af Rådet; ty der een reeser bort,
wore een annan i stället: Denne hans meningh folie ock an
dre
bij.
Men sades yttermehr, att mädan H. Lars Flemmingh nu
afreeser, wore af nöden att ändå een af 3:tia Classe förordnades;
blef doch deri gången der om inthet besluthit.
Vicepresidenten Israel Lagerfeldt gaf förnimma, att någre
ährender wore, som angå Ridderhuuset och dess wäsende, dem
han wille hafwa anteknat, allenast han finge wetha när dhe
kunde uptagas; blef altså af Ridderskapet gott funnit, att någre
wisse Deputati skulle förordnas, som sådanne Beswär kunde
uptaga och öfwerläggia, tillijka med Directorerne: Desse
blefwe der till waalde:
Af 1 Cl. H. Steen Bielke
II. Lars Kruuse.
2 Cl. H. Jöran Sparre
Pär Lillja.
3 Cl. Gouver: Anders Eriksson Hestehufwud
Mårthen Augustinison Leijonsköldh
Tönies Langman.
Med Her Landtmarskalken att gå till RichsCantzlern och
begära, att II. Excelktz wille thaga sigh uppå om privilegiernes
confirmation, så wäl som Directorium wed Ridderhuuset, blefwe
desse förordnade:
1 Cl. H. Steen Bielke
H. Claes Stiernesköldh.
2 Cl. H. Jöran Sparre
Pär Lillja.
3 Cl. Anders Eriksson Hestehufwud
Israel Lagerfeldt.
November.
329
På hwad thid dhe skulle gåå till RijkzCantzlern, skulle
•dhe förnimma af H. Landtmarskalken.
4) Till ett Besluth bad H. Landtmarskalken att Ridderskapet
wille alle dagar låta genom deres Tiänare sij på Ridderhuusdören,
om någet upslagh wore, der med han kunde hafwa
någet dem att förständiga uppå Kongl. M:tz wägna; der
någet till ewentyrs förefölle.
Sedan Matrikeln war oppläsin, rede dhe för slottet och
sedan ij process genom Staden till Carlbergh, och åter ij process
tillbaka. (Jfr Bil. C.)
Den 26 Octob.
församblade sigh Ridderskapet och Adeln klockan otta uppå
Ridderhuuset, effter som dagen tillförenne genom een Herbold
war publicerat, att opwachta wed Cröningen: wed klockan tije
rijder H. Landtmarskalken opp på Slottet, att förnimma hwad
för Ridderskapet wore att göra; Men då han kom tillbaka,
sade han att Kongl. Maij:tt kan inthet så hastigt fåå alle saaker
ij kyrckian färdige; Ridderskapet wille fördenskull prsecise
komma tillstädes klockan ett effter middagen.
När dhe då komme tillstädes, påminthe Her Landtmarskalken
dem, som wore förordnade att opwachta Ambetherne
på Slottet, att dhe wille i rettan thid taga deres skyldigheet i
acht; och dhe som uthan laga hinder äre, och försuma sådant,
skole wara förtänkte att swara der till, när som påthalas.
Der effter ginge Ridderskapet ij order opå Slottet; och der
ifrå, för Kongl. Maij:tt och Drotningen, neder i Store Kyrckian,
och effter Cröningen i lijka process opp på Slottet igen.
Den 3 Novemb.
gick II. Landtmarskalken med uthskåttet (som förordnat war
och sigh församblade på Ridderhuuset) till H. Excelktz RichsCantzlern
Grefwe Erich Oxenstierna, begärandes på Ridderskapets
wägna, det H. Excelktz wille antaga sigh den mödan, som
hans Sahl. Herfader sigh hade uppå taget, och först hiälpa der
till, att Kongl. Maij:tt wille confirmera Ridderskapets Privilegier;
såsom dhe der om för detta een nådigh tillseijelse hafwa
bekommit, förmedelst Sahl. RichsCantzlerns giorde Recommendation:
Sadan för det andra, att Hans Excelktz wille wara
obeswärat och taga sigh Directorium opå öfwer Ridderhuuset
och dess wäsende.
330
1654.
IIwilken Ridderskapets begäran Hans Excelktz uptogh med
stoor humanitet, gratulerandes der hoos sin Sahl. Herfaders
Barn, som hafwe den hugnad, att den Sahl. Herrens gode Intentioner
äre så wäl wordne hoos Ridderskapet uthtydde; lofwade
widare för sin persohn gärna wela både hiälpa till hoos
Hans Maij:tt, att privilegierne confirmeras, såsom ock antaga
sigh Direction öfwer Ridderhuuset, så wida görligit kunde wara
och andre affairer icke förhindrade; Och contesterade för det
öfrige till Ridderskapet så stor wälwilligheet, att uthskåttet afträdde
med gott contentament.
Bilagor.
331
Bil A.
Effterskrefne alf Ridderskap och Adel åhre här
närwarande, att opwachta Kongl. Maij:tt wid dess
tillstundande lyckelige Brölops Högtijdh A:o 1654.
I Classis
G. Axel De La Gardie H.
G. Aanders Torstensson H.
G. Thure Oxenstierna H.
G. Jahan Oxenstierna H.
G. Jahan Steenbock H.
G. Gustaf Baner H.
H. Erik Oxenstierna H.
H. Bengt Horn H.
H. Steen Bielke H.
H. Pål Kewenhiiller H.
H. Carl Sparre H.
H. Anders Lilliehöök H.
H. Lars Kruuse H.
II. Knut Kurck H.
H. Lars Flemming H.
H. Hindrich Horn H.
H. Swanthe Swanthesson Baner
Claes Stiernskiöld
Gustaf Posse
Erik Leionhufwud
Nils Kagg
Gustaf Rossenhane
Otto Taube
Jacob Hindrik Forbuss
Hans Ulfsparre
Jacob Linde
Erik Cruuse
Gustaf Sperliugh
Carel Wredhe
Fabian Berendes
Harald Stake
Jöran Fletwod
Hugo Hamelthon.
H. Nils Lilliehöök
Pär Lillia
II. Jöran Sparre
Jöran Horn
II Classis.
Axel Posse
Harald Posse
Gustaf Eriksson Ribbingh
Hindrik v. Falkenbergh.
Gustaf Persson Natt och Dag
Erik Karplain
Siwert Kruusse
Jahan Månesköld
Jahan Sack
Anders Kruusse
Swen Kafle
III Classis.
Carl Siöblad
Lago Yxkull
Gabriel Gyllengrip
Axel Stålarm
Erik Drake
Anders Stuart
332
1654.
Axel Tott
Jöran Sölfwerhielm
Carl Pauli
Erik Slatte
Åke SölfwerSpärre
Claes Ekebladh
Hillebrandh Uggla
Harald Oxe
Pär Linnartsson Ulfsax
Jöran Stakelbergh
Claes Rålamb
Jonas Bure
Anders Eriksson Hästhufvud
Jesper Cruusbiörn
Hans Lindelöf
Jahan Sabel
Carl Hindriksson Reuter
Boo Rosenstierna
Gustaf Lode
Magnus Oliveblad
Nils Tungel
Diderich Grönbergh
Tönies Langman
Tufwe Hökeflycht
Jah. v. Yitinghof
Carl Lilliecrona
Per Gyllenax
Jahan Sölfwerstierna
Anders Gyllenklou
Jahan Grothuussen
Jahan Appelgreen
Lorentz de Geer
Jochim Transehe v. RosenEeck
Jöran Grisbach
Jahan Bergenfeldt
Jahan Printz
Thomas Gärfäldt
Mårthen Ankerhielm
Mårthen Augustinisson Leionsköldh
[Harald] Igelström
Simon Rosenbergh
Jacob Cronehiort
Christopher Fredrich v.
Schwalch
Reiner Leehuusen
Anders Apelbom
Erik Rosenhielm
Nils Nilsson Stiernflyckt
Israel Lagerfeldt
Matthias Biörneklou
Jahan Wernsköld
Simon Hielmfäldt
Pål Wudde
Mårthen Persson BlixenCron
Lars Canterstein
Anders PalmCron
Melcher Schlangenfeldt
Daniel Ruthenfeldt
v. Chemnitz
[Simon] Rosenhand
Lars Landzbergh
Barttholmeus Wolfzbergh
Hans Klerck
Lars Lindorm
Richard Klerck
Jahan Wijnbladh
Gustaf Sigeroth
Erik Rossensabel
Jahan Bijlensköldh
Jahan Stiernhöök
Petter Coijett
Anders Bergsköld
Petter Margalli Granatenfeldt
Daniel Behemer
Bengt Hansson Rehnfeldt
Jochim Schiittehielm
Jahan RosenLindt
Anders Solenblom
Wilhelm Bräkenhielm
[Georg] von Snolski
Anders Bohm
Bilagor.
333
Jahan Dusensköldh
Wasili Bouterlin
Jahan Hindrichsson Axhielm
Mårthen Månsson Lindeström
Lars .Snäckenfeldt
Jahan de Lignair
Weliam Barclaij.
Jahan LagerCrona
Lars Lagersköld
Erik Jahansson Klöfwersköld
Nils Jahansson Rosenflyckt
Matthias Lillieholm
Julius de la Chapelle
Erik Rosenholm
Olof Andersson Strömsköldh
Jahan LeionCrona
Erich Lagerqwist
Jonas Gyllencrantz
Daniel Uttermark
Jahan Sylvius
Åke Wrångh
Jahan v. Beyer
Jonas Palmgreen
Nils Erichsson Rosenfäldt
Petter Dureel
Anders Nilsson Lilljqwist
Nils Burensköldh
Hindrick Lillihielm
Claes Edenbergh
Erik Gyllenbringh
Chrispinus Flygge
Albrecht Swanbergh
Jesper Strusssköldh
Erasmus Påwenhielm
[Carl] Beckerfeldt.
Bil. B.
Effterskrefne af Ridderskap och Adel blifwa, wed
förestående Bröllops- och CröningzHögthijd, förordnade
att opwachta dhe Embether och förrättningar
som fölljer:
Hoos Hans Kongl. Maij:tt och Hennes Kongl. Högheet
blifwa Prestafver:
Hans Grefl. Excelktz RijkzMarskalken och
Herr Willem Taube.
Her Bielkenstierna skiänker för Hans Kongl. Maij:tt.
Her Carl Soop skänker för Hennes Kongl. Högheet.
Gref Gustaf Baner står för Bordet för Hans Kongl. Maij:tt.
För Hennes M:tt Enkiedrottningen blifwer
G. Jacob Prestaf.
Iler Erik Sparre Larsson skiänker.
Iler Carl Sparre står för bordet.
För Danske Ambassadeuren skiänker
Iler Knut Kurck.
334
1654.
För Hans Furstl. Nåde Landgref Fritz blifwer
H. Bengt Horn Prestaf,
Her Erick Oxenstierna skiänker.
För Hans Furstl. Nide Landgrefwen af Homburgh skiänker
Claes Rålamb.
För Hennes Furstl. N:de Furstinnan skiänker
H. Swanthe Swantesson Baner.
För twenne Abgesandter af Hollstein skienkia
Nils Lilljehöök
Gustaf Persson Natt och Dag.
För RichsRädh och Gesandterne blifwa
(HofMarskalken
Öfwerst Erich Kruse
H. Axell Sparre.
Anders Eriksson Hästhufwud
Carl Hindriksson Reytter achta på wed
Tönies Langman 1 R.Rådz bord.
Willem Barclaij J
Claes Uggla } 0 .
Kechall(!) I sta för bordet
För Fruuntimbret blifwa
IH. Claes Stiernesköldh
H. Gustaf Soop
H. Gustaf Posse.
^ o [Adolph Friderich Taube
esse sta i Rosensköldh
for bordet. I
IPer Cruus.
För Ridderskapet och dhe främmande bekiänte
[Landzhöfd. H. Jöran Sparre
prestavera <H. Harald Stake
(Arwid Ribbingh.
Bernfeldt och |
Salomon Franke fWachta Pa bordet
För Prästerskapet och Borgerskapet:
Anders Appelbohin |
Jochim Skyttehielm !• Prestafwer.
Capitein Jesper Strussskiöldh J
Till bära Himmeln öfwer Hans Kongl. M:tt förordnas:
G. Thure Oxenstierna
G. Jahan Oxenstierna
Bilagor.
335
H. Axel Sparre
H. Lars Kruusse.
Till bära Himmelen öfwer Hennes Kongl. Högheet förordnas
:
H. Gustaf Kurk
H. Swanthe Swanthesson Baner
H. Erich Leijonhufwud
H. Erich Kruusse.
Effterskrefne af Rixsens Radh hålla Himmelen, när Copulations
acten skeer:
H. Knut Posse
H. Erich Gyllenstierna
H. Axel Lillja
H. Åke Hansson Ulfsparre.
Till att invitera Fruuntimbret att komma på Slottet klockan
otta om Tijdzdags mårgon, till Enkiedrottningen och sedan
till afftonmålthijd, förordnas:
H. Steen Bielke
H. Gustaf Sparre.
Att biuda Rijksens Radh komma på slottet om Tijdzdags
mårgon klockan att föllja Hans Maij:tt ij process med
wagnar till Carlbergh, och sedan till Afftonmålthijd, förordnas:
H. Erick Larsson Sparre och
H. Fabian Berndes.
Till biuda Prästerskapet till Afftonmålthijd, blifwa förordnade:
Jochim
Skyttehielm och
Anders Appelbohm.
Till biuda Borgerskapet till Afftonmåltijd, förordnas:
Claes Uggla och
Capitein Jesper StrussSkiöldh.
Effterskrefne äre förordnade till Herolder:
Petter Coijett
Jahan Hindriksson Axehielm
Jahan Rosenlind
Johnas GyllenCrans.
Desse effterskrefne skole bära opp Maaten på Kongl. Maij:tz
och Enkiedrottningens bordh, tagandes hwar och een sitt ställe
effter sitt rum och ordningh oppå Ridderhuuset:
(Hår efter följa namnen på 55 ledamöter.)
336
1654.
Bil. C.
Öfriga handlingar.
1. Ceremoniel vid den Kongl, brudens färd från Stocksund
till Carlberg.
2. Förteckning å de till den Kongl, brudens uppvaktning å
Carlberg förordnade Adelsmän.
3. Tillägg till föregående.
4. Resolution å § 8 af Adelns Besvär vid 1654 års Riksdag.
Dat. 29 Sept. 1654. Copia. (Tryckt hos Stiernman, Riksd,
och Möt. Besh 2: 1228.)
5. Ceremoniel vid den Kongl, brudens intåg i Stockholm.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSD AGS-PROTOKOLL.
FEMTE DELEN.
ANDRA HÄFTET:
i ti 5 r».
STOCKHOLM
IVAR IlÄEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL.
FEMTE DELEN.
ANDRA HÄFTET:
1655.
STOCKHOLM
IVAR H.EGGSTRÖM3 BOKTRYCKERI
1875.
Femte delens andra häfte af Eidderskapets och Adelns
Riksdagsprotokoll är nu färdigt att utlemnas åt allmänheten,
och är samma plan följd vid redigerandet af detta som af de
frenne närmast föregående häftena af dessa protokoll.
Riddarhus-Fiskalen Schiller angifver sig visserligen å titelbladet
hafva fört hela 1655 års pleniprotokoll, men RiddarhusSekreteraren
Kempenskölds hand förekommer icke dess mindre
på spridda ställen, hvarjemte han uppsatt de tvenne första
Utskottsprotokollen.
Likasom ofvannämnda frenne häften är äfven detta på
Riddarhus-Direktionens uppdrag redigeradt af undertecknad.
Stockholm i December 1875.
Bernh. Tanbe.
Innehållsförteckning.
Riksdagen år 1655:
Sid.
Protokoll  1
Bil. A. Kongl. Maj:ts Proposition
195
» B. Hemliga Utskottets protokoll  206
» C. Protokoll vid sammankomsterna mellan Bådet och
Adelns Utskott, rörande Statsverket
227
» D. D:o vid d:o mellan fiådet och Adelns Utskott rörande
Beduktionen  240
» E. Promemoria ang. godsens Beduktion från allodialrätt
till länsrätt
269
» E. D:o ang. Expektansbrefvens upphäfvande ,  275
» G. Protokoll i första Utskottet öfver Adelns Besvär  278
» H. Promemoria ang. omistande jordegods
285
» I. Biksdrotsens egenhändiga intyg angående ordvexlingen
om Grefvarnes privilegier
289
» K. Adelns Besvär
290
» L. Promemoria i anledning af Kongl. Maj:ts Proposition 297
» M. Protokoll i senare Utskottet öfver Adelns Besvär  299
» N. Adelns påminnelser vid frågorna om reduktionen, ex
pektansbrefven,
förbudne och omistande orter
302
» O. Promemoria ang. reduktion af omistande orter  305
» P. D:o ang. reduktion af ljerdedelen utaf donerade gods 306
b Q. Adelns tillämnade inlaga emot Grefvarnes privilegier 310
b B. Adelns svar på Kongl. Majrts Proposition
315
b S. Adelns ansökan om confirmation på de behållne läne
godsen
341
b T. Biddarhus-Direktionens inlaga till Adeln
344
b U. Adelns beslut ang. kapitalisering af Biddarhusets ränte
fordringar
347
b W. Förteckning på omistande ladugårdar  348
b X. D:o på förbudne orter i bergslagen och bruksdistrikten »
Sid.
Bil. Y. Adelns fullmakt för Riddarhus-Fiskalen Magnus Schiller 350
» Z. Adelns öfverlemnade inlaga emot Grefve- och Fri
herreståndet
352 J
» A. Adelns tillämnade påminnelser vid projectet till Re
duktions-Stadga
354^
» A. Adelns påminnelser vid projectet till Rikets Ständers
Beslut
358
» O. Adelns inlemnade påminnelser vid projectet till Re
duktions-Stadga
360 Y
» AA. Adelns inlaga emot Konungens bördsrätt till köpe
godsen
362
» BB. Adelns ansökan om utsträckning af Riddarhusets rätt
till böter
365
» CC. Project till clausul vid Riksdagsbeslutet  366
» DI). Adelns betänkande vid projectet till Religions-Stadga »
» EE. Introduetionslängd  369
» FF. Rikets Ständers Beslut. Underskrifter
370
» GG. Bergs-Collegii relation om bergslagen  372
» HH. Drottning Christinas förklaringar öfver Grefvarnes
privilegier
378
» II. Förteckning på handlingar, hvaraf blott rubrikerna
anföras  -.  386
A tino 1655
vved da påstående Rijkzdagli uppå Ridderhuuset hollit
Magnus Schiller,
sub Fide Juramenti.
A iiiio 1655.
Till den 26. Februarij
blef af Kongl. Maij:tt wår allernådigste Konungh een allmän
Rijkzdagh uthskrifwen, som Kongl. Maij:tz Mandat uthwijser
uthi effterföljande Actis. (Jfr sista Bil.)
Sadan Rijksens Ständer begynte att försambla sigh ij Stockholm,
blef eifter Kongl. M:tz befalningh uthblåsit med Herrpukor
och Trompetter, och befalat, att dhe som till Rijkzdagen
kompne tvore, skulle sigh låta anmäla, Rixens Ridderskap opå
Ridderhuuset och dhe andre Ständer på wanlige orth och ställen;
hwilket omslag skedde den 2. Martij.
Uppå samme dagh blef af Kongl. Maij:tt uthi Rådet förordnat
till LandtMarskalk den Walborne Herre, Herr Erich
Flemmingh, Frijherre till Lais, Herre till Ekeby och Lindöö;
President uthi Rijkzens BergzCollegio, sampt Landzhöfding öfwer
Kopparbergh, Näs och Säther Gårdz Lähner, med Öster
och Wester Dalerne.
Den 3. Martij och uthi effterföljande dagar lät Ridderskapet
anskrifwa deres nampn opå Ridderhuuset.
Den 8. Martij
kom H. Christer Bonde, R. Rådh, H. LandtMarskalken och
Israel Lagerfeldt upp på Ridderhuuset, och ginge der in ij
Archivum, att uthtaga någre Acter, som ij tillstundande Rijkzdag
funnes wara af nöden att hafwa förhanden; då blefwe
desse saaker der uthtagne, nembl: 1) 1650 åhrs protocoll, item
2) 1652 och 3) 1654 åhrs protocoller. 4) Ridderskapets och
Adelens Sköldebrefs Copier, som ij någre böcker inhäfftade
wore, dem Secretarius skulle bätre justera ij ordning och blifwa
sädan bätre med band infattade.
Den 9. Martij
befalte H. LandtMarskalken, att anslås skulle på Ridderhuus
doren, det Ridderskapet dagen effter, nembl. den 10. wille sigh
4
1655.
inställa på Ridderhuuset, att förnimma hwad dem der kunde
blifwa proponerat.
Den 10. Martij
kom Her LandtMarskalken opp på Ridderhuuset, och effter
giord gratulation till Ridderskapet, att dhe så funnes med god
hälssa och wälmåga tillsammans, med önskning, att dhe widare
på instundande Rixdagh måtte wed all prosperitet conserverade
warda, lät han Ridderskapet förnimma, det Kongl. Maij:tt
hafwer hafft i nådigt behagh att tilltroo honom LandtMarskalks
Embethe; och önskade sig till dess uthförande Gudz Nåder,
med försäkring till Ridderskapet, att han wille på sin sijda
anwända högste flijt der hän, att alt måtte således blifwa uthfördt,
att det lända kunde Gudh till ähra, Kongl. Maij:tt till
ett nådigt nöije och Ridderskapet till gott contentament. Förde
sedan Ridderskapet till sinnes, huru Kongl. Maij:tt wijser oss
wägen till wår wallard, och af desse thiders tillstånd ställer
oss för ögonen wår wälfärd och wårt förderf. Begärde sedan
att Ridderskapet wille som trogne patrioter räckia handen, att
nåå det som wij alle åstunda och begära. Och ehuru denne
Rixdagh synes blifwa af stoor importantz och af store difficulteter;
lijkwäl med wäl-förde consilier, med flijt och eenigheet,
skulle alt kunna wäl gås igenom; och önskade der till af Gudh
lycka och wälsignelse.
Sädan förmaante H. LandtMarskalken dem, att dhe som
wiste näget laga förfall wara för dhe fråwarande, skulle sådant
gifwa tillkänna, men dhe som inge excuser hade att förswara
sigh med lagligen, skulle wara förtänkte att swara der till.
Widare frågade dem H. LandtMarskalken, om dhe icke
skulle behaga, att man afskaffade Stolarna på Ridderhuuset,
der med altid buller och confusion opwäckes, och ij det stället
brukade Bäncker? Der till samtyckte dhe alle, hälst mädan
ock der medh bätre rumm skulle gifwas.
Sidst förmaante H. LandtMarskalken dem, som wiste sigh
ännu wara skyldige Penningar till Ridderhuuset, att dhe wille
sådant clarera; särdeles dhe som i förlidne Rixdagh lofwade
sigh straxt wela sådant prsestera, som doch inthet är effterfölgdt.
Då nu Ridderskapet war bortgångit, gick Her LandtMarskalken
och Israel Lagerfeldt sampt Secretarius in ij Ridderskapets
Archivum, och toge der uth Ridderskapets privilegier
Mars.
5
in Originali, af Konungh Gustaf Adolph gifne; och sedan man
hade både för och effter middagen confererat dem med ett
tryckt exemplar (det man på det nogeste effter sielfwe Originalen
corrigerade), inlades dhe åter in ij Archivum, och det
tryckte exemplaret, som der effter corrigerat blef, lefrerades till
Secr. Cantherstein, att låta skrifwas på pergamente och sedan
af Konungen blifwa confirmerade.
Den 11. Martij
blef med Puukor och Trompetter omslagit, att Ständerne skulle
sigh försambla dagen effter, på wanlige rum och ställen, och
sedan klockan Nije komma opp på Rixsalen, att der förnimma
Kongl. M:tz nådige proposition.
Den 12. Martij.
Då Ridderskapet war församblat på Ridderhuuset, badh
H. LandtMarskalken, att dhe som tillförenne nu inthet hade
gifwit sine nampn an, wille det ännu göra; lät så till den ände
uppläsa Matrikeln på dhem som närwarande wore.
Wed det samme prsesenterades H. LandtMarskalken af
Torsten Stålhandske een supplication om praeferentzen med
Stålhandskerne af Finland, som hafwa hwar sitt wapn, äre doch
under een Numero. Supplication finnes her effter (jfr sista Bil.).
Sädan den saaken war tagen af Ridderskapet ij consideration,
slöt H. LandtMarskalken der med, att effter den andre Stålhandsken
nu är siuk och kan inthet wara tillstädes (och denne
ännu inthet wore på Ridderhuuset intagen), måste han så länge
hafwa dilation och inthet förträda samme platz, sorn han sökte;
eller till minstonne afwänta hwad Kongl. Maij:tt der uthi förordnandes
warder.
Och mädan somblige wille deserera sine egne ställen och
förträda någen annars högre rumin, hwarföre lät H. LandtMarskalken
uppläsa den 14. puncten ij RidderhuusOrdningen; och
blef effter dess meningh sluthit, att ingen skulle få öfwergifwa
sitt egit Säthe och lämbna det toomt, och besittia ens annars.
Sadan upplästes widare af stoore Matrikeln, att förnimma
hwilke slächter anthen wore uthdöde eller uhrsächtade, och
hwiike förfallelöse wara kunde.
Der widh koni budh ifrå Slottet, att Ridderskapet wille
marchera upp; hwilket straxt skedde och Matrikeln blef uppläsin.
6 1655.
Sadan Ridderskapet hafwe warit till Konungens Förmak
och der ifra convoyerat Kongl. M:tt in ij RijkzSahlen, hade
Kongl. M:tt till Ständerne een Oration, ståeudes ett stycke ifrå
sin Konungzlige Stool.
Kongl. Maij:tz taal extractwijs:
1) Mentionerar Kongl. M:tt om the månge difficulteter,
wed hans Regements begynnelse inrijtade.
2) Contesterar sin omsårgh att hålla Rijket wed macht
och uthan fahra; der till K. M:t bäfwer stor wilije och redebogenheet,
mädan inthet är K. M:t kärare än Fäderneslandzens
wälfärd.
3) K. M:tt har tänkt effter alle sätt att hålla Rijket wed
säkerheet; anwändt stoor flijt att förnimma dette Rijkes Naboers
affection, och den erholla och föröka: och såsom det hoos
nagrom hafwer wärkat, så hafwer likwäl mycket annat händt,
som inthet är tölgdt pa någet önskeligit uthslagh, endoch will—
jen har inthet fattas.
4) Låter nu föreläsa propositionen, där med att låta Ständerne
wetha om Rijkzens Stat, och hwad till dess erhollande
requireras.
Der opå läser RijkzCantzlern opp propositionen, och effter
dess förrättande träder H. LandtMarskalken fram, hafwandes
sin Oration till Kongl. Maij:tt:
1) Gör K. M:t tackseijelse för then Konglige omsorg, cum
vebo, att Gud wille wälsigna K. M:tz upsåt än her effter: och
såsom alle frögde sigh öfwer K. M:tz lyckelige Regeringh, der
hwar och een blifwer maintenerat wed sin Rätt, så spörie ock
alle med störste underdånigheet K. M:tz höge åhåga om Rijkzens
leputation, sä att K. M:tz Regemente förorsakar i weridén
beröm och öfwer heele landet alt gott. Ridderskapet och
Adelen önske der till Gudz krafftige medwärkan, att det alt
ina lända, näst Gudz ähra, K. M:t till ewigt beröm och K. M:tz
trogne undersåthere till goda.
2) Och såsom dhe äre sammankomne till den ände, att
bewijsa sin hörsamheet och inedh rådh och dådh bijspringa uthi
alt som görligit är, och kan lända K. M:t till nådigt behagh
och Fäderneslandet till goda; Och effter K. M:tt nådigst har
nu dem om Rijkzens tillstånd proponerat; så wele Ridderskapet
och Adeln sampt Krijgzbefählet thaga sådant ij underdå
-
Mars.
7
nigt betänkiande; och befale sigh altidh uthi K. M:tz Konglige
gunst och nåde etc.
Doct. Laurelius, Bispen i Westeråhrs:
Tackar Gudh för så god Öfwerheet, att wij under hans
wingar hwijla. Önskar Konungen sampt Drotningeu mycken
lycka, roligt och stilla lefwerne och Regemente. Alle the, som
af förstånd äre, kunne wäl sij och märkia K. M:tz beswär wid
desse thider, mädan ondskan nu har taget öfwerhanden och ingen
kärleek nu mehr är. Och ehuru att undersåterne ock haa
deres beswär, så märkie dhe med underdånigheet K. M:tz willje
att conservera Landzens fredh och bästa. Men så är för all
tingh af nöden, att bedia Gudh om rådh, ty eliest är alt fåfängt
hwad wij förethaga. Wij wethe också wara wår skyldigheet
att göra ett troget bijstånd: wij wethe ock wår skyldigheet
wara, att icke fälla wrångwijse domar om K. M:tz actioner.
Wij wethe ock det, att wij med alle wäre rådh skole också
wara behielpelige; men så hänger doch alt af Gudz wälsiguelse,
ty Hans är rådh och dådh: skole fördenskull sij till Gudh med
wåre tankar och bedia honom om rådh. Wij wele fördenskull
kasta ett öga först der på, att den sanne Religion blifwer befrämiat
och att alt skeer efter Gudz willje; och hafwa sedan
det andre öga der på, huru wij kunne göra K. M:tt ett bijstånd.
Önskade af Gudh der till lycka; och sade, att Prästerskapet
bär den underdånige tillförsicht till K. M:t, att deres
Stånd blifwer altid med gunst ihugkommit.
Borgmästaren Pär Prytz:
Mentionerade om den handel som skedde ij Upsala och
owanlig war; der Hennes M:tt sielfwilliandes aflade sin Crona
och Scepter, och afsade sigh all rätt och myndigheet öfwer
desse Norriske Rijken; och uplät Kongl. M:tt all den Konungzlige
styrilse, som Hennes förfäder och framfarne Konungar fördt
hafwe: Önskade K. M:t god wälmåga och ett roligt Regementhe:
frögde sigh öfwer K. M:tz hälssa: Tacke K. M:t för stor omsorgh:
Hugne sigh öfwer det Konglige Bijlagret; önske der
öfwer wälsignelse. Och mädan K. M:t har achtat nödigt att
sammankalla Ständerne, så hafwa dhe nu med hörsamheet instält
sigh: Begärde dilation, att öfwerläggia proposition, det
dhe af dheres medel wela gärna troget göra: Badh K. M:t
8
1655.
sadant med nader optaga och wara deres Stånd beforderlig.
Önskade eendrächtigheet och att Rixdagen lyckelig måtte sluthas.
Bonden:
1) Ihugkom den hugnelige hyldningen ij Upsala.
2) Tackade Gudh för K. M:tz hälssa.
3) Tackade Gudh sorn ock har gifwit dem een Drotningh;
önskade der till wälsignelse.
4) Lofwade efter deres förmögenheet wela göra hwad dem
är drägeligit.
När H. LandtMarskalken kom neder af Slottet med Ridderskapet
in på Ridderhuuset, förmaante han dem till flijtigheet
att komma tillstädes och öfwerläggia hwad K. M:t har
dem befalat: der med gafs dimission till dagen effter klockan 8.
Tackade sedan dem som hade fölgdt honom tillbaka igen på
Ridderhuuset och effterkommit hwad RidderhuusOrdningen förmäler:
lät sedan uppläsa Matrikeln, att sij hwilke det inthet
giordt hade.
Blef sedan beslutit, att dhe som icke komma ij rättan
thidh tillstädes, eller absentera sigh, skola falla till bother,
som wanligit är.
Den 13. Martij.
Sädan Matrikeln war uppläsin, befaltes att uppläsa proposition:
Och förmaante dem alle till achtsamheet och wäl
märkia Ingången uthi sielfwe proposition, som är ett fundament
till det öfrige.
Der wed kom åter Torsten Stålhanske fram och begärde
resolution opå sin begäran; och blef slutit, att effter nu andre
ährender wore att förrätta, skulle denne Torsten Stålhanske
Jespersson icke deste mindre blifwa der inne på sitt ställe, till
dess sådant framdeles kunde blifwa debatterat och jämkat dem
emellan, effter alle af Ridderskapet erkände honom wara af
Sörboo Stålhanskarna. Der opå skref H. LandtMarskalken
Stålhansken till af Finland, och citerade honom hijt samme
dag efftermiddagen.
Proposition blef sedan uppläsin, som finnes ad Acta sub
Bil. A.
H. LandtMarskalken sade sedan: Effter Kongl. Maij.tt låter
oss nådigst förnimma Fäderneslandzens tillstånd, så wäl uthrijkes,
både med een och annan, som inrijkes; och der uthaf
Mars.
9
föreställer oss 4 förnämblige puncter, dem wij ännu een gångh
wela låta läsa opp, och hwar och een sedan tagas i gott betänkiande
till mårgons klockan 8(!). Der med skildes dhe åt.
Den 14. Martij.
H. LandtMarskalken ihugkom först, huru han i går begärde,
dhe wille thaga K. M:tz proposition i betänkiande; och
fördenskull wela nu närmare skrijda der till och thaga oss nu
före den förste puncten: hwilken der wid blef uppläsin och sedan
af II. LandtMarskalken tydeligare deducerat och förklarad;
med begäran, att Classerne wille den sin emellan wäl öfwerläggia,
som RidderhuusOrdningen der om förmäler, och hwar
Classis sedan gifwa der om sitt betänkiande; förordnandes sigh
emellan, uthi hwar Classe, een, sorn deres vota sammanhämptar
och dem publicerar.
Sädan dhe någen stund hade samme punct sin emellan
debatterat, begärde dhe in 3:a Classe, att Landzhöfdingen H.
Gabriel Gyllenankar wille seija deres meningh; sade altså H.
Gyllenankar för 3:tia Classe, att dhe förnimma med hugnat
Kongl. M:tz omsorgh för Fäderneslandzens wälfärd; begära ock
ij all underdånigheet, det K. M:t wille der uthi continuera: förnimma
också af propositionen, det gott förstånd erholles med
Sweriges grannar, Danmarck, Muschow etc. Med Påland står
ännu een thid tillbaka med freden; och fördenskull önske och
gärna sij, icke allenast att samme fördragh blifwer hollit, uthan
ock att man det kunde wända ij een ewighwarande fredh: men
hwad fahra kan wara att befruchta, kunna dhe in particulari
icke så förstå, uthan hemställa sådant Kongl. Maij:tt; men der
någet wore å färde, sij dhe gärna att K. M:tt sätter sigh i det
posture, att kunna det emotstå; dhe tillbiude der wed på sin
sijda all troskap, huldskap och manskap.
H. LandtMarskalken frågade, om detta wore alles deres
votum? Då swarade alle, Ja.
Af 2:da Classe H. Thure Ribbingh: Sade att den Classen
wore uthi alt eense der om med tertia Classe.
Af l:a Classe H. Lars Cruus: Aldenstund wij förnimme
af proposition, det een fahra synes hota oss, synes af nöden,
att militien, på all händelse, förstärkes; och der någen farligheet
kunde synas ij synnerheet wara å färde, wille K. M:tt
kalla ett uthskått af oss, att förnimma om sådant: Då tillbiude
wij oss medh lijf och blodh wela göra ett troligt bijståndh.
10
1655.
. Och då H. LandtMarskalken frågade, om alles deres meningh
så wore, swarades, Ja.
Der effter företogs andre puncten ij Proposition, och blef
der på uppläsin.
H. LandtMarskalken påminte dem, förr än dhe begynte sin
emellan der om att conferera, att jempte det som dhe tänkia
till att wela swara till den andre puncten (hwilket fuller måste,
uthan twifwel, gå uth på een uthskrifningh), dhe wille också
tillijka taga i consideration dhe inconvenientier, som dhe der
jämpte wetha wara eller infalla kunne; på det man med det
eene må ock föredraga K. M:tt hwad som kan wara att remediera
och ställas i god ordningh.
Sadan dhe een god stund der om, nembligh om andre
puncten, hade discurrerat, begärde H. LandtMarskalken wetha
deres vota, om dhe eliest hade sigh der om föreenat.
II. Lars Kruus: Synes nödigt, att man toge dilation der
uthi att betänkia sigh.
IL LandtMarsk. frågade 0111 dhe så wille haa?
Dhe af 3:tia Classe sade sigh wara eense der om.
II. Lars Kruus: Det är een saak med uthskrifning etc.
sorn går ock dhe andre Ständer an; fördenskull boorde man der
uthi icke gå dem förbij.
Dhe af 3:tia Classe sade, att deres votum wore inthet der
emot, begärde att det måtte höras.
H. Gyllenankar sade, pro tertia Classe, det dhe märkia
fuller af proposition, att någen fabra är å färde; och derföre
af nöden, att krijgzmachten till siös och landz förstärkes: Och
såsom uthskrifninger måste der på följa, synes nödigt, att man
har correspondentz med dhe andre Ständerne, som sådant mäst
angår.
H. LandtMarskalken frågade, 0111 alles meningh war så?
Swarades, Ja.
Der hoos badh H. LandtMarskalken dem thaga ij consideration
om deres egne frälsebönder.
Claes Rålamb: Har man icke correspondentz uthi detta
med bönderna, så skulle dhe eliest seija, att man gör det till
att gravera dem, som ock förr een gångh skedde: Och mädan
wij (som wanligit är) bewillje halfparten emot skatte och Crone,
synes derföre, att det bör få sin begynnelse af dem.
H. LandtMarskalken: Jagh talar allenast på den frijheet
Mars.
11
för wäre perssoner och för ware egne frälsebönder, effter det
ju består i Adelsmans wåldh, och behöfwer intet att tillfråga
dem af Skatte och Crono, hwad dem af Frälse behagar, att
på deres egne Frälsebönder af huusbonden blifwer bewilliat:
Faller fördenskull betänckeligit att fråga dem häruthinnan till
rådhz, medan man kan hafwa att befruchta, att det sedan i
längdhen skulle kunna indragas till ett prmiudicerligit exempel:
Men detta (sade H:r LandtMarskalcken) är så discursive sagdt:
finner doch skäligt, att man intet förhastar sigh häruthinnan,
och lickwäl af nödhen wäl tillsij, det man intet begifwer sigh
sin rätt.
Claes Rålamb: I fall (som fuller skeer) att uthskrifningh
bewillias; så begära dhe af 3:tia Classe, att genom ett utskått
måtte blifwa öfwerlagdt, hwad beswär som hwar och en der
uthi kan hafwa.
H:r LandtMarskalcken frågade, om alles deres meening wore
sådan? Swarades, Ja.
2:da Classis war eense med 3:tia bådhe 1) örn Dilation
och 2) om Uttskåthet.
1. Classis holt ock der medh.
Desse blefwe nämbde till samme Uthskått:
H:r Arfwed Ribbingh i H:r Per Ribbingz
ställe
H:r Thure Ribbingh
Ingewald Krussbiörn
Johan Adolph Stuart
, . 1 H:r Gustaff Ribbingh
t ör budermanlancl t ~ «*■*■» i*
[ (rustan Pauli
„.. TT . I H:r Hugo Hamelthon
För Uplandh ^ R.|m]b
För Wästergötland!! I
6 \ Nils Lilliehök
I Per Sölfwersparre
kor Smalandh T. , r
1 Nils Lindengreen
För Wärmelandh Swen Hildringh
IH:r Ernst Creutz
Christer Nilsson af Häwämpä
Petter Golawitz.
För Östergiötland
Uthskåtett skulle komma tillhopa effter Middagen klockan
3.
12
1655.
Den 15. Martij.
Mädan Matrikeln skulle upläsas, komme någre af Bisperne
och Prästerskapet och begiärade hoos Ridderskapet audientz.
Emot dem ginge H:r Bengt Horn, H:r Jöran Sparre och
Matthias Kagg, att convoyera dem inn, som wore Doctor Eskili,
Biskop i Aboo, och någre andre Kyrckeherder.
Doctor Eskili hälssade Ridderskapet uppå Bispernes och
Prästerskapetz wägna; och näst gratulation öfwer deres prosperitet
och sammankompst, lät han förnimma det Prästerskapet
åstundade, så nu som för detta hafwer warit waant, att få
hafwa communication medh dem; och lät på Prästerskapetz
sijda finnas der till all benägenheet.
H:r LandtMarskalcken fägnade dem med lijka gratulation
öfwer deres wälmåga; hugnade sigh medh samptlige Ridderskapet
öfwer deres lyckelighe sammankompst, och önskadhe att
Gudh på alle sijdhor wille gifwa godhe rådh: Och såssom dhe
godhe Herrer icke så af waanan, uthan af affection hafwa tächts
besöckia Ridderskapet; erkänna dhe sådant medh wederbörligh
tacksamheet, och tillbiude sigh emot dem till all godh communication.
Då H:r LandtMarskalcken frågadhe, om dhe för den tij
dhen
något mehr kunde hafwa Ridderskapet att föredraga:
swaradhe Bispen, att dhe för denne gångh intet hadhe mehr i
commission, uthan att hälssa dem. Der wed toge de afträde.
H:r LandtMarskalcken frågadhe der elfter Ridderskapet, om
dhe icke funne för gott och tienligit, att dhe giordhe een gratulation
till Hennes Maij:t Drottninghen gienom ett uthskått?
Der effter upplästes BeswärsPunchterne, som Ridderskapets
uthskått dagen tillförenne hade låtit uppsettia, och blef då ij
hastigheet allenast projectwijs sammanfattat.
Då der om blef discurrerat, huru Adelsman måtte wara
frij och icke widare swara för knechten, om han rymmer, sä
dan
han hade lefrerat honom wedli näste GeneralMönstringh;
sade Ernst Creutz, att det kunde wara thidh nogh, att då först
lefrera wed mönstringen een knecht för Rootan, och icke så af
nöden, att Adelsman skulle den lefrera på uthskrifningen: Men
som denne hans meningh inthet blef af dhe andre gillat, blef
ock der om inthet mehr taalt.
Der wid kom ett uthskått ifrå Borgerskapet. Att bien
-
Mars. 13
v
ventera dem, så ginge uth: H. Jacob Spens, H. Ulf Bonde och
Gustaf Pauli.
Af Borgerskapets uthskått wore Borgmestarn ij Stocholm,
Pär Prytz, Stocholm Stadz Syndicus och någre af dhe andre
Städer.
Pär Prytz hälssade Ridderskapet, Adelen och Krijgzbefählet
på samptlige Borgerskapets wägna, och giorde till dem een
wedlöfftigh gratulation, med offerter af all tillbörlig tienst uthaf
deres Ståndh; men för denne gångh inthet wara någet i synnerheet
att föredraga, uthan begära så nu, som förr waanligit
hafwer warit, att få niutha deres communication.
H. LandtMarsk. swarade dem wänligen, och effter lijka
gratulation till dem, tillböd han dem ett gott correspondentz.
Sädan dhe wore bortgångne, upplästes än widare af Uthskrifnings
BeswärsPuncterne: Och som der uthi kom att blif
wa
omrört, huru een olijkheet är ij Skiärgårdarna med Båtzmansholdningh;
effter uppå somblige orther är i bruuk, att 8,
10 eller 12 hemman äre om een Båtzman, men åter på andre
orther måste 4 eller 5 hemman holla een båtzman: syntes fördenskull
nödigt att sådant blefwe reducerat till een lijkheet.
Der wid stegh Otto Schedingh upp, sade sigh hafwa förståt
af Ammiralen H. Åke Hansson, att samme olijkheet skulle
hafwa sitt uhrsprungh der uthaf, att dhe hemman som äre innom
frijheetzmijlen, hafwe altidh warit flere om een båtzman,
men dhe som uthom frijheetzmijlen wore, inthet så månge.
När som der uthi också blef omtaalt, huru att på Ryttare
hemman, så wäl som på skattegårdar, mycket folck samkar sigh
tillhopa, och mehr än som hemmanet kan behöfwa, sade
H. Lars Kruus: Medh Ryttare hemman är allreda een ordningh
giord; ty een Ryttare tillåtes inthet att haa mehr på gården,
än Bonden, och en drängh och een poike.
Sidst taltes om skattbönderne, som wid Rixdagar bewillia
till uthskrifningar af hwar 10:de, då af frälsebönderne skeer till
hwar 20:de; men likwäl när dhe komma hemm, så niuta dhe
samme wilkohr med dhe andre frälsebönderna, också till hwar
20:de, och äre der emot Adelsman inthet till willjes; ehuru att
bonden han niuther det för Adelsmans skull, och icke för sin
skull.
Desse blefwe sedan nämbde till uthskått, att gåå upp till
Hennes Maij:tt och gratulera H:es Maij:tt, nemblig:
14
1655.
G. Jahan Oxenstierna
H. Bengt Horn
H. Gustaf Sparre
H. Thure Ribbingh
H. Jöran Sparre
1. Cl.
2. Cl.
H. Anders Lilliehöök
H. Jahan Rosenhane
H. Harald Stake.
II. Ulf Bonde.
H. Gabriel Gyllenankar
Claes Rålamb
3. Cl.
Christer Nilsson
Jahan Adolph Stuart.
Desse blefwe förordnade uthskått till Prästerskapet och
Borgerskapet, att reciproce gratulera och hälsa dem:
II. Ernst Creutz Jonas Bure
H. Gustaf Pärsson Natt och Dagh Erich Bagge.
Den 16. Martij.
H. LandtMarskalken hade först ett taal till Ridderskapet,
och begärde opå Sahl. Herr RijkzCantzlerns Erfwingers wägna,
det dhe gode Herrer af Ridderskap och Adell (som dessförutan
af twenne Cavalieri blifwa budne) wille låta sigh finna
redebogne om nästkommande söndagh att wara den Sahl. Herrens
Lijk följachtige ifrå S. Jacobs kyrkia opp ij store kyrkian
klockan 1, hwilket dhe gode Herrer af Ridderskapet och Adelen
wille så mycket mehr thaga uthi god observantz, som den
Sahl. Herren hafwer warit wårt Ståndz promotor; särdeles warit
Author till wäre privilegier; Och nu är detta allenast den
eendeste tienst, sorn wij den Sahl. Herren der emot bewijsa
kunne.
Och då H. LandtMarskalken dem med månge ord der till
förmaante (ij synnerheet begärde af dem, sorn dhe uthskickade
Cavalieri icke så kunde finna, att dhe med denne Invitation
wille sigh låta benöija), swarades af Ridderskapet, att dhe der
till gärna äre öfwerbödige.
Der hoos lät H. LandtMarskalken Ridderskapet förnimma,
att Kongl. M:tz upsåt hade wäl warit, att begära ett uthskåt,
som idagh war arnat att skulle gåå upp till Kongl. M:tt, att der
widare förnimma Kongl. M:tz förklaringh på undfångne proposition:
Men mädan andre hinder äre infalne och man icke wäl
weet, om det skeer i mårgon eller uthi tillkommande weka;
Mars.
15
wille fördenskull Ridderskapet låta der effter sij på uppslaget,
der med sådant skulle gifwas dem tillkänna.
Der effter upplästes dhe som dagen tillförenne wore nämbde
till uthskått, att gåå med H. LandtMarskalken upp till Hennes
M:tt Drottningen: Sammaledes ock dhe som skulle gå och
hälssa Prästerskapet och Borgerskapet: Och der effter gick
H. LandtMarskalken med uthskåttet upp på Slottet, till H:es
M:tt Drottningen.
Den 20. Martij
konnne åter Ridderskapet tillsamman, och straxt kom ett uthskått
ifrå Allmogen, dhe ther begiärthe att komma till Audientz
hoos Ridderskapet; och sädan H. LandtMarskalken föredrogh
Ridderskapet denne deres begäran, befans gott, att man
skulle låta dem komma inn ij store zaalen.
När dhe wore inkomne, stegh een af dem fram; hälssade
Ridderskapet een lycksaligh god mårgon; sade att gemene Allmogen
tackar Gudh, att dhe höge Herrer äre medh god hälssa
komne tillhoopa ij denne Rijkzdagh; önske ock att dhe med
god hälssa måtte komma hemm igen.
Och mädan Kongl. M:tt hafwer meddeelat dem proposition,
den dhe uthi sin eenfaldigheet icke så kunne förstå, äre dhe
nu upkompne till dhe höge Herrar, som Gudh hafwer med högre
förstånd begåfwat, ij acht och meningh att sökia deres rådh:
Sade Allmogen på sin sijda wara wälwillighe till alt det som
för dem möijeligit är.
H. LandtMarskalken tackade dhe godhe männen, som wela
komma och hafwa samtaal medh dem. Sade, att Ridderskapet
hugna sigh också der öfwer, att alle Rijkzens Ständer äre wäl
och lyckelig sammankompne; äre ock glade, att Allmogen och
dhe gode män äre wed gott tillståndh. Proposition belangande,
finna dhe ock den af stor wichtigheet, att dhe der uthi än inthet
haa kunnat komma till någet sluuth. Tackade dhe gode
män, som bära ett så gott förtroende till dem, och försäkrade
dem, att Ridderskapet skall altidh sökia medh rådh och dådh
att finna dhe medel, som kunne lända, näst Gudz ähra, wår
Konungh och Rijket till fromma, och så wäl alle Landzens Inbyggiare
sorn gemene Allmogen till godha.
Bönderne tackade och toge afträde.
Der effter frågade H. LandtMarskalken, om man skulle
hafwa ett lithet uthskått till Bönderne?
16
1655.
Resolutio war: Att effter det är allenast een salutation,
och icke wara brukeligit (uthan der serdeles wichtigheet wore
å färde) att hafwa r.åget uthskått till dem; kunne sådant förrättas
genom Secretarium, som waant plägar wara. Blef altså
Secretarius och RidderhuusFiscalen sände till Allmogen: Secretarius
sade, att dhe wore dijt sände ifrå Ridderskapet, som
hälse Allmogen med deres wälwilligheet; förklarandes sädan
Ridderskapets gunstige benägenheet emot Allmogen, effter giord '
gratulation till dem om deres lyckelige sammankompst och wälmåga;
försäkrade dem der hoos, att Ridderskapet läggia sin
störste winningh der om, huru dhe kunna finna bäste medel,
både att tiäna wår Konungh och fäderneslandet, och det på
det sätt [och] wijs, som Allmogen är tilldrägeligit etc.
Een iblandh dem swarade, och tackade för sådan Ridderskapets
benägenheet; men önskade, att dhe under det Ook som
dhe nu äre underkastade, måtte lijsade blifwa etc. Läte altså
sigh wäl detta Ridderskapets Sändebudh behaga.
Mädan detta hoos Bönderne förrättades, sade Her LandtMarskalken:
Effter Gudh har kallat ifrå denne weridén H:es
Maij:tt
Enkiedrottningen, och wår skyldigheet af oss fordrar,
att wij bewijsa det sahlige Lijket den tienst som wij göra kunne;
badh altså att Ridderskapet wille sigh samsettia ij alle Classer,
att wed pass till 20 persohner måtte hwar natt komma der och
waaka. Der till blefwe då straxt någre nämbde af l:a och 2:da
Classe. Men af 3:tia Classe holts före wara bäst, att man
nämbde dem der till ordine, effter Matrikeln, 15 hwar gångh.
H. LandtMarskalken lät ock Ridderskapet weta, att H.
Kongl. M:tt hafwer sielf låtet uppsettia någre till uthskått,
som nu straxt skulle gåå upp till Kongl. Maij:tt, att der förnimma,
hwad Kongl. M:tt hafwer med dem att communicera.
Och mädan man wänthe effter budh ifrå Slottet att uthskåttet
skulle gåå opp, lät H. LandtMarskalken oppläsa dhe 4
puncter af proposition; och sade, att ehuru den förste och andre
wore af dem någet omrörde, så resterar än det mäste; och
är den tredje af stoor consequentie, beståendes (som synes) af
desse twenne: 1) huru dhe brister, som kunne finnas widh Krigzoch
AmmiralitetsStaten, stå att bätra, och alle nödtorffter måtte
bijspringas. 2) att man om ett wist medel är betänkt, att der
med åhrligen Rixsens Regeringh uppehålla, till Fäderneslandzens
bästa och förkofringh.
Mars.
17
Derwid kom Bengt Trafwenfeldt, uthskickat neder af Slottet,
och begärde att uthskåttet wille komma opp: Blef altså Listan
oppläsin, och wore desse af Kongl. Maij:tt upsatte till uthskått,
nembl:
Af 1.
Classe.
H. Gustaf Rosenhane, ij G.
H. Lars Kruus
Per Brahes stelle
H. Jöran Flemmingh
H. Jahan Sparre, i G:nas stelle
H. Gustaf Soop
af Södermöre
H. Hindrik Horn
G. Jahan Oxenstierna
H. Gustaf Baner Carlsson
G. Gustaf Baner
H. Johan Rosenhane
G. Duglas
H. Harald Stake
H. Bengt Horn
H. Ernst Creutz.
H. Gustaf Sparre
Af 2:da Cl.
IL Jöran Sparre
H. Thure Ribbingh.
H. Axell Posse
Af 3:tia Cl.
H. Gabriel GyllenAnkar
Mårthen Augustinison Leij
Nils Lilljehöök
sköldh
Claes Rålamb
Daniel Leijonstierna
Bengt Bagge
Johan Graan
Jesper Cruusbiörn
Nils Lindegreen
Tönies Langman
Israel Lagerfeldt
Udde Odela
Daniel Behmer
Anders Gyllenklou
Israel Noorfeldt.
Hwad med uthskåttet då till een deel blef förrättat, uthwijser
een förseglat act. (Se Bil. B.) Den andre deelen der
af tinnes här effter sub Bil. C.
Den 24. Martij.
Her LandtMarskalken badh först Ridderskapet, att dhe intliet
med någen otåligheet wille optaga, det uthskåttet någet
drögde öfwer dhe ährender som Kongl. Maij:tt till deres deliberation
stält hafwer och snarare sigh inthet låta uthreeda:
dess förrättande skall nu medh första blifwa för Ridderskapet
andraget.
Sädan inviterade H. LandtMarskalken Ridderskapet att
behedra Sahl. Her Erich Rynings Lijk till dess jordefärd ifrå
S. Jacobs kyrckia opp till Stoore kyrkian; der till Ridderskapet
2
18
1655.
så mycket större willje warder hafwandes, som den Sahl. Herren
hafwer warit för detta een förnämblig Minister här ij Rijket.
3) Inviterades ock Ridderskapet att följa Ofwerstens Petter
Margalli Granatenfeldts Sons lijk nästkommande Tidzdagh.
4) Påminthe H. LandtMarskalken deni, som effter Ordningen
äre förordnade att waka öfwer Sahl. K. M:tz Enkiedrotningens
Lijk, att dhe sådan deres skyldigheet wille thaga i acht.
5) Förmaante ock H. LandtMarskalken dem, som ännu
wore debiterade till Ridderhuuset, att dhe sådant clarera och
betala wille, effter nu andre publiques affairer inthet hindra
dem, sorn uthom uthskåttet äre.
Den 27. Martij.
Her LandtMarskalken lät ij förstonne wetha, att Prästerskapets
uthskått war hijt kommit och begärde få audientz,
hwilket dem ock blef oplåtet, mädan dhe ännu förwänte någre
af Rådet, som wille komma uppå Ridderhuuset, att hafwa med
Ridderskapet någen conferentz.
H. Paul Kewenhiiller, H. Pär Lillja och Ingewald Krusbiörn
blefwe uthskickade att hämpta dem inn, som af Prästerskapet
wore uthskickade; och wore desse: Doctor Brunnius,
Superint. Gothenburgensis, M. Petrus Steuchius, Superint. ij
Herrnsand, medh någre flere af Pastoribus.
Doct. Brunnius, näst flijtigh hälssning till Ridderskapet frå
deres medbroder af PrästeEmbethet, tackade Riddersk. för den
Resalutation, som Ridderskapet dem har welat hedra med;
giorde der hoos stor tillbiudelse af Prästerskapets tienstwillige
affection emot dhe Högwälborne, Walborne och gode Herrar,
willjandes dem med ali respect och ähra opwachta, och erkänna
denne Ridderskapets ynnest med all wälwilligheet.
Sade der hoos, att dhe till den ände wore nu dijt komne,
att begära förnimma, om någet wore än arbetat på swaret till
proposition, att dhe sedan der uthi med Ridderskapet kunde
göra ett: Prästerskapet fuller hafwa någet giort der uthi, men
willia nu gärna sökia hoos Ridderskapet underrättelse för det
öfrige, som än hoos dem kan restera. Recommenderade så till
ett besluut deres Ståndli uthi Ridderskapets gode ynnest, med
contestation af all tienstwilligheet på deres sijda emot det högloflige
Ridderskapet etc.
H. LandtMarskalken gick lithet tillhopa medh dhe förnämbste
af Classerne, gaf sedan till swars: Att Ridderskapet
Mars.
19
och Adelen sampt Krijgzbefählet dhe hugne sigh öfwer det gode
förtroende, som dhe gode Herrar af Prästerskapet bära till deres
Ståndh: försäkrade dem der emot om Ridderskapets gode
affection. Sade yttermehr, att Ridderskapet hade fuller någet
bearbetat på dhe Propositionspuncter, men för dess wichtigheet
skull inthet så wida än der med kommit, att någet wore der
opå fullkombligh resolverat; wela der om framdeles gärna hafwa
med dem communication. Lät ock der hoos märkia Ridderskapets
gode affection emot Prästeståndet, medh begäran, att
dhe wille framgeent uthi sådan wälwilligheet emot Ridderskapet
continuera.
Doct. Brunnius försäkrade Ridderskapet på sine medbröders
wägna, att dhe altid skulle gå dem tillhanda med den
respect, ähra och tienst, som sigh bör. Sade yttermehr, att
som alle önske Kongl. M:tt högh lycka på sin thron, så önske
dhe ock ett roligit och fredsampt Regemeuthe; men der någet
annat wore å färde, som till Rixens säkerheet bör thagas ij
consideration, hemställe dhe det Kongl. M:tt och Richsens Rådh
att der om öfwerläggia. Rörde sedan också någet lithet in
genere om dhe andre propositionspuncterne: Der emot giorde
också H. LandtMarskalken een Recapitulation af berente puncter;
deducerandes dess rätte förstond och uthseende, så wida
det för den thidh syntes wara af nöden.
Straxt som Prästerskapet wore uthgångne, komme Rixens
Rådh till Ridderhuuset, nembl. Rixens Cantzler H. Excelbtz
G. Erich Oxenstierna, H. Knut Posse, H. Lars Kagg, H. Erich
Gyllenstierna och H. Seved Bååt. Emot dem gick H. LandtMarskalken
medh någre af Ridderskapet.
RijkzCantzlern hafwer till Ridderskapet efterföljande taal:
Walborne och Wälbördige gode Herrar.
Åndoch alle thesslijkes Allmenne RijkzMöthen gemenligen
thaga sitt uhrsprungh af dhe nödtorffter som Rijket och Ständerne
angåå, så är likwäl denne närwarande Rijkzdagh med
störste skahl företagen; och förer hwar och een till sinnes, som
med förstånd will sij till, att han har warit oundwijkelig. Seer
man till sielfwe Regementhet, så wetha wij der med wara skedd
den förandringh nu icke långesädan, som på andre orther ij
weridén sällan, men här ij wårt Rijke aldrigh är skett: Komma
wij att sij Rijket uthwärtes, sij wij allestädes wara farligheet:
Komma wij att sij det inwertes, hafwe wij orsaak att tacka
20
1655.
Gudh, som oss håller wed macht; men så sij wij doch dhe brister,
som behöfva boot och rättelse. Sådanne considerationer
hafva bracht Kongl. M:tt vår allernådigste Konungh der till,
att Rijksens Ständer äre sammankallade: Och sädan dette Möthet
nu är skett, är i adit taget, att der medh hålla een särdeles
och wiss methode. 1) Först bör Regeringen väl föresees;
och öfwer alt thagas i acht, att alle consultationer må nåå dijt:
2) huru det störste fundamentet må erhållas, att Rixens wälfärdh
och vår må stå opprätt; det är, med inbördes sämia och
eendrächtigheet: ty der med vinnes alt, fast än det synes hafva
sine stoore beswärligheeter medh sigh; men tvert emot, alt
går till confusion, der oenigheet sigh finna låter. Ett till efterrättelse
der uthaf(!), har Kongl. M:tt velat alle Propositioner
på behörlige orther företagas; Och mädan Ridderskapet är ett,
och det förnämbste Ståndet ij Rijket, häfver Kongl. M:tt gott
funnit, att Rijksens Rådh med Ridderskapet öfwerläggia, till
Rijksens nytta och hvars och eens consideration: hvilket Rijksens
Rådh så mycket heller göra, som dhe äre ock med dem
der uthi interesserade. Detta är som een grundwahl föruth, att
med Kongl. M:tz gunst och Rijksens Rådz gode betänkiande,
wij låta sij wårt upsåt vara, att sökia det närmeste medel att
settia wårt Fädernesland ij det wilkohr, att hvar patriot skall
wela haa lust att lefva under dess Regementhe. Detta wara
näget svårt ij begynnelsen, men likväl kan hwar och een med
fogh taga i acht, hvad som länder till alles conservation.
Att närmare gåå her till, måste iagh thala om Rijksens
invärtes tillstånd. Att nu dhe gamble Konungars Regementhe
här införa, vöre långsampt: men huru ij sidste Drottningh Christines
thidh dette Rijket är cultiverat, sedan Godzén äre kompne
till privat persohner, är icke okunnigt; men så är någet der
hoos, som lijkwäl behöfves blifva bootat.
Nu skulle fuller Kongl. Maij:tt inthet gärna ij begynnelsen
af sitt Regementhe besvära dem; men mädan bristen är eliest
oboteligh, fordras nu att thala om Statens inkompster och uthgitfter.
Dhe ordinarie medel att föra Regementhet, äre åtskillige;
Somblige stå ij Kongl. M:tz hender, men dess hinder måste
undanrymas: der till kräfwes icke allenast Kongl. M:tz disposition,
uthan ock Ständernes belefningh, att den Ordningh må
skee uthan deres prasiuditz.
Det andre medel är Rijksens egen ägendomb, der om man
Mars.
21
måste caute thala. Det är fuller wist, att man här först inthet
will extendera Cronans godz till någen märkelig prseiuditz
af privat; och lijka som man under det nampnet wille der af
förstå een stoor myckenheet af Godz, som under Cronans nampn
af andre illa kunde blifva handterade, uthan någen Landzens
cultur och förbätringh: Men mädan somblige Godz äre af den
natur, att dhe gifva Cronan visse beqwämligheeter, der med
annat kan ophielpas och befordras(!).
Sädan fordrar Fäderneslandsens tillstånd, att man noga
och medh kallsinnigheet sijr till, att dess gode välstånd tages
i acht: och ehuru Kongl. Maij:tt är med sådanne Godz eliest
wäl försedd, så är doch på somblige orther någet, som will
fordra een annan ordningh.
Hwar och een bör fuller sij på sitt egit och sin fördeel,
men bör ock der jempte sij på det allgemene bästa, såsom det,
der alles vår välfärd heroor wed. Will man nu draga desse
allgemene considerationer på någet particulart, så kunde det nu
lättare skee.
Kongl. Maij:tt söker nu Ständernes inrådande, både om
dhe förste medlen och om dhe andre. Och fördenskull äre dhe
af Rådet nu hijtkompne att sökia Ridderskapets betänkiande
om detta generale: huru Rijksens ordinarie medel kunne wäl
ordineras: Sädan wela Rijksens Rådh gåå med dem ad particularia
och medh all eenigheet sökia att komma till ett gott
och önskeligit besiuuth.
Der opå satte sigh R. Rådh neder, och H. LandtMarskalken
medh Classerne ginge tillhopa att thalas widh: Lithet der
effter sade H. LandtMarskalken till R. Rådh:
Högwälborne, Wälborne Herrar etc.
Kongl. M:tz trogne undersåther, Ridderskapet och Adelen
sampt Krijgzbefählet förnimme med störste hugnat den höge
Kongl, åhåga, som K. M:tt drager för Fäderneslandzens wälfärdh:
Kongl. M:tt tacke dhe för sådan hög wårdnat på det
allerunderdånigste: tacke ock E. Excelhtier, som hafwe det
omak och nu göra een begynnelse till det som länder till Rijkzens
välfärd. Sij fuller huru Kongl. Maij:tt icke allenast uthrijkes
uthan ock inrijkes tager publicum ij acht och Salus patrise
blifwer befrämiat: Och såsom Ridderskapet och Adeln sampt
Krijgzbefählet äre ij samme intention att stödja Kongl. Maij:tt
under armarna och E. Excelhtier uthi dette upsåt secundera:
22
1655.
och att få wetha det närmare, begära dhe att deres Excelktier
wille sigh der uthinnan widare uthlåta; det dhe sadan med all
eenigheet wele företaga och ad publicum till dess wälfärdh troligen
bearbetha.
RijkzCantzlern hade der widh ij sachtheet ett lithet samtaal
med Rådet; sädan sade Hans Excelhtz, att dhe af Rådet
optaga med frögd deres godwillige betänkiande; och stödia alt
in pa Rijksens wälfärd, och att ett gott förtroende må erhollit
blifwa. Och mädan dhe af Ridderskapet begära, att man närmare
wille skrijda till saaken, såge man fuller helst, att dhe
först wille sigh uthlåta om sitt betänkiande till detta generale,
som dem är förestält; lijkwäl wela wij gifwa dem materier, att
dhe sädan må sådant sin emellan öfwerläggia. Och wille hwar
och een således detta optaga, att dem står ändå sedan fritt
seija der öfwer deres sentimenter.
I begynnelsen giorde iagh anröringh om Rijksens medel,
huru dhe kunne wara att hielpa ij god ordningh emot dess Regeringh:
och huru att Rijket är förfallit i det wilkohr, att der
behöfwes een bätre ordningh: och att Rijkzens nödtorfft nu så
är, att man ij thidh seer effter boot. Önskeligit wore det, att
Rijket hade medel, hwar med Konungen kunde Regeringen uppeholla;
och der man der om icke drager tijdigh försorgh, skulle
Regeringen ij längden falla: ty inthet Regemente föres uth
uthan medel, som äre Senarna, der medh Actionerne föras till
sin vigor. Men der om att thala, wore thaga thiden bort: det
är det högsta betänkiande, hwarest dhe skole thagas.
Chronan har nu desse medel: Tullar, Accijser, Bergzwärck,
Intrader af Landet: dhe kunna någet draga, men dher finnas
ock hinder, att dhe inthet så kunne stijga: Kongl. M:tt drager
till dem det nådige förtroende, att dhe sökia effter sätt, huru
man kan komma dem till deres oppwäxt.
Men det andre medlet, om Cronans Godz, wethe dhe wäl,
det ij förra Rixdagar med stort beswär har kunnat hollas der
ifrå: Att Adelen det hade, doch till Landzens cultur förbätrat,
är ingom okunnigt: Men der man då uthan fogh och till mångens
praeiuditz hade der örn ij othid rördt, hade der medh oredha
snarare opwuxit: Nu måste thalas der om och sökias
medel att undwijka wedlöftigheeter, och hielpa på alle sijder
att understödia det allgemene bästa och erholla godt förtroende
och eenigheet. Men ingen hafwi det förstånd, såsom af någen
atwigheet, att någrom afhända någet till någens prajiuditz:
Mars.
23
Posito att man holle det så före, att Godzén skulle blifwa som
dhe nu äre, will iagh bewijsa, att någre Godz ij Rijket icke
kunne mistas ifrå Cronan, så frampt dess Regeringh skall kunna
bestå. Men ingen tänkie her om någet annorledes, uthan med
det uthseende, att man tillijka med Rijksens wälfärd söker att
settia hwar och een ij det wilkohr, att han med säkerheet weet
hwar öfwer han är rådande, och kan och må sedan niutha dhe
immuniteter, som honom bör. När man nu med dette förordh
talar, will iagh först bewijsa, att någre Godz äre ij Rijket,
som äre omistandes ifrå Cronan; ty
1) äre Ordinantier och Constitutioner, som äre faste stödh
och bestå på bem:te Godz; såsom är 1) Militiestaten: och dhe
som om främmande nationer hafwa wetskap, kunne sigh påminna,
att der gifwes militien sine wisse och faste Godz, der
med den staten wäl blifwer uppehollen, och krijgzfolket kan
wara wed handen ij beredskap, när det behöfwes: Eliest, der
sådant icke skeer, iembnas Rijket ij farligheet, och för någre
privats nytta skull måtte publicum everteras.
2) Åfwen så är med Ammiralitetet; till dess rätte underhåld
behöfwes ock wisse Godz; och bör den staten nu så mycket
mehr blifwa underhollin som tillförenne, effter störste dominium
omkringh Östersiön kommer nu Kongl. M:tt till ij
Swerige.
Men så måste man icke heller hafwa her om dette förstånd,
att alt som behöfwes till Ammiralitetet, skall thagas af
Godz, uthan till een deel, som der till finnes högnödigt, effter
det eliest skulle kosta Cronan twå eller treedubbelt, ja fyrdubbelt,
der det annorstädes skulle thagas.
3) Ibland dhe omistande Godz äre ock dhe, sorn gifwa
Cronan dhe bäste lägenheeter att föröka Rijkzens inkompster.
Der till räknar iagh Rijkzens Bergwärck, der med Gud och
Naturen oss har wälsignat. Der till behöfwes för orthens lägligheet,
att somblige Godz måste nödwändigt lyda till, effter
Bergzbruuken äre af den beskaffenheet, att dhe kräfta mycken
möda och arbethe, och der till mycket mehra som will behöfwas:
hade man der till icke wisse Godz, skulle man med penningar
sådant låta förrätta och wara omtänkt hwarest dhe thagas
kunde; sedan wore det emot gammalt bruuk och wahne,
och man med twångh skulle sedan hafwa dem som der arbetade,
och dubbelt dyrare. Der man nu icke will med någet
annat det wedersettia, skulle wärken till Rijkzens störste skada
24
1655.
liggia nedre. Men likwäl att man icke under den Titulo med
Godzén går tor widt, utban kan skärskådas dess nödwändigheet.
Desse äre dbe förnämbste skahl; och äre fuller också någre
andre Godz, som för Cronan äre omistande, såsom till det
4) Konglige Ladugårdar och Cronans Godz som liggia när under
ordinarie Residentier, och wedh Städerne ij Siökanten, der
uthreedningar skee.
Men icke förståendes allt Invad gamble Ladugårdar har
warit, uthan hwad som med Cronans skada icke afmistas kan.
Der med slöt RijkzCantzlern sitt taal, sedan han hade
sagt, att Kongl. Maij:tt söker her med att afwäria privats skada,
och badh att ingen wille taga sigh der uthi näget annat
förstånd: dhe af Ridderskapet wille fördenskull sij till, om
dhesse företalde Godz icke kunne kallas omistandes; eliest
wore det allom ett förfångh för nagres privat nytta, och der
man icke ij thidh sökte boot, skulle sedan oförmodelig näätet
dragas oss allom öfwer hufwudet, när skadan wore obotelish:
försäkrandes dem der hoos, att der någet någrom afginges, will
Kongl. M:tt för giorde tienster, att sådant skulle ersettias.
Badh dem sedan optaga detta med kallsinnigheet och godt förtroende,
på det dhe må blifwa denne materien qwitt, och Invar
och een må sedan wutha hwar öfwer han är Herre; och af
läggia
androm den opinion, som dhe kunne hafwa, att det för
nämbste
Ståndet icke skulle sökia Rijksens wälfärdh: Der med
bletwe Ridderskapet sedan wid sine immuniteter och alles ruin
afwärdh.
Sädan H. LandtMarskalken har gat ihoop med alle Classerne
och lithet talts wedh, sade han till närwarande Rijksens
Radh: Högwälborne, Walborne Herrar: Effter E. Excelhtiers
proposition har iagh tält med Classerne; som näst tackseijelse
till Kongl. M:tt för högh åhåga om Rijksens wälfärdh, förkofringh
och conservation, sij der af, huru Rijksens Stat må settias
på een säker foot; finna också skäligt, att Rijksens wälfärd
består uppå desse fyra Pelare: 1) Militien, der till Godzén
requireras. 2) Ammiralitetet, der till requireras ock dess
commoditeter. 3) Rijksens Bergzslagh, som på samme sätt
wela warda håldne opprätt och ij gott esse; och 4) att Cronans
Hofstat, med behörige commoditeter och andre uthreedningar
wed Siöstäderne, tages ij tillbörlig consideration. Sådant alt
finna Ridderskapet wara uthaf stoore skähl; men effter dhe
dess particulariteter icke så noga kunna afsij, begära dhe det
Mars.
25
K. M:t med R. Rådz rådhe wille det öfwerläggia och dess betrachtande
sedan måtte blifwa medh dem communicerat.
R.Cantzlern: Af H. LandtMarskalkens inbringande för
nimma
dhe af Rådet, att Ridderskapet i sine declarationer blifwer
sigh lijk, till Kongl. M:tz behagh och Rijksens förkofringh:
wele sådant berätta Kongl. Maij:t. Och wela ännu widare mehr
particularius der om dem underrätta. Satte sigh der med åter
neder.
R.Cantzlern: Det är skäligt, att denne saaken noga öf
werlägges.
Först setter man sigh måhlet före till Rijksens
wälfärdh, sädan om modo och sättet wäl öfwerlägger. Först,
dhe skiäl om Godzén finnas af dem gode: men så äre ock någre
consideratiouer, som her jempte bör tagas ij acht.
Man moste ansij dhe omständigheeter, der med Cronans
Godz äre bortkomne. Först med det ordet af Expectantie:
icke heller af det förstånd, att man der igenom skulle tänkia
att K. M:tt skulle wela dem sådant fråtaga; men så är det
maneret skrijdit så widt, att det förorsakar störste oredha:
1) så att Konungar skulle inthet få orsaak att beneficera sine
Tienare, medan det aldrigh kan komma i det ämbne, att det
kan komma till een annan. 2) Opwäcker owillja emellan andre,
effter ingen gärna sijr, att hans Godz skulle komma een
annan sedan i hender, som han minst unner det. 3) Med den
begärligheet man offta haffwer till eens annars, hindrar man
sigh att achta sitt egit; och den som sijr sigh skola lämbna
sitt Godz ij fremmande hender, brukar inthet den cultur för een
annan, som för sigh sielf och dhe sijne: hindras altså der med
den intention, som Sahl. K. Gustaf har intenderat der medh;
nembligh, att Godzén blefwe cultiverade, hwilket migh tyckes
wara ett af dhe bäste skiäl her emot. Detta meriterar att
tänkia; men så äre ock dhe, som haa gifwit sine penningar
derpå, eller sittia i possession: måste altså åtskiilia dem som
haa dem med oneroso Titulo, emot andre. Och der någen funne
sigh detta wara anstötligt, han wille det uppenbara, medh fogh
och skiäl.
Eliest wed abalienerande af Godzén är fuller ett som är
örnämbst: Wij sij af förrige Rijkzdagar åtskillige skähl och
motif, hwarföre icke godzén skulle kunna abalieneras; nembl.
der som Lagen talar om Godzén, der dhe af een Konungh blifwa
abalienerade: kunde fuller haa een annan explication, men
man låter nu så wara: Så är att märkia, att man icke ett
26
1655.
allenast må restituera ij Lagen, och icke ett annat. Dhe hafva
dhe förnämbste stoore Lahn: våhlet af Konungar är förbytt ij
arfzrätt: måste altså det eena modererat blifva mot det andra.
I Konungh Carls thid var ett Expedient med abalienation, med
dhe vilkor af Norkepings Besluut. Hvilket kommer af den
consideration, att gåfvor af Godz och förähriugar opväckia
undersåtherne till Tienster; och der till bör det lämpas: för
detta äre ock Godzén altidh vordne gifne på Norkepingz Besluuth;
men nu hafva någre ock fåt allodialiteten. Ar att
considerera detta, om man kan finna andre medel der emot:
Man måste omskränkia sådant och sij till att ingen skeer orätt,
och icke heller Culturen ij Landet förtages. Måste sij till, att
dhe niutha det Beslutet för sigh, och sökia hoos Kongl. M:tt
att också få någen nytta der af för deres dötrar.
Detta är den Materien, der öfver dhe kunne sine discurser
föra, settia der igenom Rijket uthi ett gott tillstånd och
afväria all skadelig oreda och ruin: der medh fästa dhe ock
sine immuniteter och bijfalla Kongl. Maij:tz höge intention, att
opbringa Rijket till högste välfärd.
Om maneret att procedera her uthi, är svårt, och måste
man sij till, huru det med foogh må tillgå: Om icke Ridder
skapet
behagade, att det skedde per deputatos hoos R. Rådli,
och der så först öfwerleggias, att det sedan för Ridderskapet
kan föredragas till deres betänkiande.
H. LandtMarskalken, sedan han med Classerne har halft
någet samtaal, sade, att Ridderskapet hafva nogsampt intaget,
så det förra, som nu hvad sidermehr är af deres Excelhtier
vordet framstelt, så väl om Expectantier som Norkepingz Besluuts
godzén; finna också nödigt, att sådant genom ett uthskått
till R. Rådh blifwer vidare öfverlagdt och debatterat,
och sedan Ridderskapet föreläsit. Tackade sedan deres Excelhtier
för hafde omaak och arbete; och recommendere sigh
uthi deres Excelktiers gode försorgh, såsom dhe sielfve der
uthi äre medh dem interesserade.
R.Cantzlern contesterade deres gode villje af Rådet emot
Ridderskapet, såsom dhe ther äre tagne af deres hoop; och det
göra dhe så mycket mehr, som Kongl. M:tz mildheet och nåde
gifver dem anledningh der till etc.
Der vedh ginge Rijkzens Rådh uth, convoyerade af H.
LandtMarskalken och någre af Ridderskapet.
H. LandtMarskalken lät sedan Ridderskapet vetha, att
Mars.
27
BÖnderne vore der uthe och wänthe, hafva ock tillförenne någre
gånger sökt audientz, men andré hinder hade det inthet
tillåtet: Blefve så der med genom Secretern inkallade.
Bondens taal gick der uth på:
Näst ödmiuk tackseijelse för tillåtelse till samtaal, begärde
dhe blifva undervijste uthi det som dhe med deres eenfaldigheet
icke så kunne begripa: haa fuller förstådt af proposition,
att dhe puncter äre märkelige; och der uthaf hafva dhe fuller
någet förståt, och någet inthet. Och medan vij af den 1. och
2. puncten väl märkie, att der med sijs på uthskrifningen, och
vij nu ij 3 åhr håfve varit sådant underkastade; begäre fördenskull
ödmiukelig, att dhe höge Herrar ville hielpa der till,
att dhe på någen thidh måtte der med blifva förskoonte. Den
3. puncten hvad vedkommer, så äre vij fattige; och mången
mächtar inthet att såå sin åker, dy werr; önske fördenskull få
någen lijsa; Ridderskapet tager ock der af skada, när bonden
inthet förmåhr. Den 4. puncten hvad vedkommer, om Ordningar,
hemställes Kongl. M:tt och dhe höge Herrar; allenast om
det dyre saltkiöp att förekomma, om icke främmande måtte
blifva effterlåtet att föra det inn, effter man förr, när så tillgick,
hade der på gott kiöp.
H. LandtMarskalken trädde med Classerne tillsamman och
svarade sädan, att Ridderskapet förmärkie gärna att Allmogen
det considererar, att dhe besvär, som dhe finna hoos sigh, rörer
ock dem. Tackade dem för deres gode förtroende; willja
ock gärna communicera med dem. Men på een sijda sij vij,
att Rijket måste försvaras; på den andre sij wij ock, hvad ij
desse thider har oss alle trykt: Men att Ridderskapet ännu
inthet vist haa kunnat slutha till någre particulariteter, der
vid man altid måste sij till R[ijksens] wälfärdh. Att dhe begära
det Ridderskapet ville göra påminnelse hoos K. M:tt om
det som een och annan kan angå; så sökie vij gärna hvad
som till Rijksens bästa kan lända; vele ock framdeles med
dem der om communicera.
Saltet belangande, vele vij rådfråga oss med dhe Herrar,
som det förstå; men att det föreslå, att främmande skulle det
oss tillföra, är betänkeligit; men väl det begära, att man genom
gode ordningar kunde hafva der på gott kiöp, anten det
då skeer genom främmande eller inländske. Een annan bonde
meente SaltCompagnie vara orsaken der till etc. Andre af
bönderne klagade sigh vidare öfwer dhe beswär, som dem tryckia;
28
1655.
och att ingen tränges mehr än deres Ståndh: förr, när nöden
har warit, har det andelige Ståndet hulpit till, men nu äre dhe
derföre privilegierade: begynte altså widare uthläggia, huru dhe
nied månge huus och andre inventarier måste komma Prästegårderne
till hielp; der emot ock Prästerna i förthiden haa tagit
emot gästning och bonden hulpit till med gial (!); men nu äre
Prästerna för sådant frije, och heele tungan kommer på oss etc.
H. LandtMarskalken underrättade dem med fogligheet,
hwad beswär också Ridderskapet hafwer ij een och annan
måtta; och deducerade sådant såsom thiden då kunde kräfta:
förtröstandes dem der medh, att dhe med gode afhandlingar
och enigheet wela sökia hoos K. M:tt, huru hwart och ett Ståndh
må blifwa wed dess rättigheet.
Sädan Bönderne wore bortgångne, sadhe H. LandtMarskalken,
att såsom dhe nu hafwa förnummit af H. Excelktz R.
Cantzlerns taal, hwad för considerationer som saakerne för
denne thidh kräfta, så wille ock hwar och een sådant uthtyda
till det allgemene bästas befordran, och nu öfwerläggia sin emellan,
hwilke dhe wille wäija till uthskått, att komma der om
med Rijkzens Rådh till Conferentz.
Desse blefwe nämbde till uthskått att gåå medh H. LandtMarskalken
till Rijksens Rådh:
1. Cl.
G. Ludwich Leijonhufwud
H. Bengt Horn
H. Steen Bielke
H. Lars Kruus
H. Jöran Sparre
H. Gabriel Gyllenankar
Claes Rålamb
Tönies Langman
Jesper Cruusbiörn
H. Knut Kurck
IL Gustaf Soop
H. Jah. Rosenhane
H. Ernst Creutz.
2. Cl.
3. Cl.
H. Thure Ribbingh.
Israel Lagerfeldt
Erich Plantingh
Jahan Printz
Daniel Behmer.
Den 28. Martij.
Sedan dhe widare hade föreenat sigh om dem som skulle
blifwa uthskått och är här förbem:t, komme någre uthskickade
ifrå Borgerskapet, som begärde komma till audientz; emot dem
ginge straxt H. Claes Baner, H. Jahan Hård och Jonas Bure.
Mars
29
Borgmästarn Pär Prytz, effter giord hälsning, gaf förnimma
att deres Stånd inthet fuller än haa slutit, doch ij
discurswijs öfwerlagt hwad som dhe sij sigh kunna swara till
Kongl. M:tz proposition; wele fördenskull gärna deruthinnan
hafwa med Ridderskapet communication och tillbiuda deres
tienst. Giorde sädan een kort relation om deres betänkiande
öfwer PropositionsPuncterne. Och till 1) puncten hemställe dhe
sådant Kongl. M:tt och R. Rådh. 2) hafwe ock deres medel
opå tu åhr fördubblat Båtzmanshielpen, lijka som A:o 1650,
och det nu allenast mädan störste nöden fordrar. 3) om medlen
göra dhe gärna efter deres förmögenheet, och för detta
wanligit. 4) hemställe K. M:tt att stadga sådanne Ordninger,
som för Rijket finnas nyttige.
H. LandtMarskalken fägnade desse Borgerskapets uthskickade
på bäste sätt, och effter förklarad affection emot deres
Ståndh, med tillbiudelse af communicationer, lät H. LandtMarskalken
dem wetha, att för åtskillige infall och hinder skull
hafwe Ridderskapet ännu inthet kommit ij saaken så wijda, att
hoos dem någet är beslutit; hwilket, så snart det skeer, äre
Ridderskapet öfwerbödige att communicera sådant med dem, på
det alle med eendrächtigheet matte bearbeta till alles och det
allgemena bästa etc.
Der effter gick H. LandtMarskalken upp på slottet medh
förb:de uthskått till Conferentz med Rijksens Rådh, som dess
Protocoll uthwijser. (Se Bil. D.) Der näst föråt är een deei af
det protocoll, som med förste uthskåttet holtz i Rådet (Se Bil. C.)
Den 29. Martij
kom H. LandtMarskalken på Ridderhuset i god thid, och walda
detta hans taal: Att effter som uthskåtet war gångit opp
på Slottet att deliberera och consultera om thet, som wart här
framstelt senast om medlen, att der medh secundera Cronan
och dess föromtalde Stater, i medhlertid wara gått och högnödigt
att man tagher K. M:tz proposition, på thet att wij måghe
wara ju mycket närmare och weedeeredha medh the andre
Ständer att slutha och förmedelst med thetta arbethet winna
tidhen. Rådde fördenskull thili thet the wille pro et contra
discurera, till att giöra saken så mycket Husare: Läste der medh
upp dhen andra puncten i propositionen, säijandes här hoos:
Att effter then förste war förr debatterat och redha förd i protocollet,
men den andre nu kommer widare i consideration, så
30
1655.
lör militiens skull till lands sorn till siös: Ty wela reqvireras
fålk till dess förstärkning!), effter som utskrifning är thär till
ett öfligit medhel; wij hafwe fuller hopsatt någre anhängige
beswär, som wed utskrifningen pläga förelöpa; dhe man kan
ännu deliberera öfwer, och sadan först Rådet communicera, och
sökia hos K. M:tt en nådigh förklaring!) uthij. Slogh så före,
att eifterskrefne puncter kunde tagas i betänkiande och gifwas
en materia discursus, anten utskrifning skulle skee
1) effter mantalet eller gårdetalet? Med mantalet war thet
i förra tidher brukeligit.
2) om then skulle gå innom eller utom råå och rör?
3) om then kunde gä af hwar tiugunde gård eller mindre?
4) om the torp, |, j-, J eller halfwe gårder och dess afseende
emot ett heelt;
Eller huru thet kunde falla Cronan nyttigt och Ridderskapet
tilldrägeligit och deres privilegier lijkmätigt?
När detta war uthtalt, trädde the tillhopa och särskillt Classerne
sigh emellan distincte öfwerlaade denne materien. Wedh
denne discurs toge en part then meningh, att the fuller wille gärna
bewillia utskrifning såsom ett oundwijkeligit medel thil Rikzens
wärn och förswar, och kommande först på gårdetalet, holle intet
oråd, att låtha thet skee på hwar tiugunde Frelsse hemman;
men medh det hopp, att the blifwa förskonthe innom råå och
rör: Sädan att 2 halffwa hemman, |:delar och 8 ottendelar,
som skattlagde äre, emot ett heelt måtte räknade warda: detta
af sådane skäl, mädan som en part sadhe, i Smoland och Westergötlandh
äre mycket små hemman, och dem faller störste
börden på medh Rothepenningar och andre expenser till Commissariernes
behof!’. Till thet andra föll discursen på the förswarskarlar,
hwilke Städerne ähre privilegerade medh, och att
dem effterlåthas 4 mijl i omkretz, att dragha uth på Landett;
holtz icke skäligt, att Adelens condition skulle wara sämbre.
H. LandtMarskalken: Städerne anlangande, så ähre månge
requisita, som behöfwes till deras oppkomst; jagh wet wäl hwadh
the hafwa säija där uthi. The behöfwa timmermän, murmästare,
snidkare etc. till theres byggningar, som the moste fortsättia,
Städerne till prydnat; och kan thet them illa difficulteras, så
wele wij icke heller röra något som icke skal låtha göra sigh
och skäl kan hafwa. Swarades här på, att hwadh the skäligen
behöfwa, nekar man inthet till, allenast man thalar om thet
nödige, och att något wist taal determineres. Eliest har man
Mars.
31
thet mot Städerne, att the tagha. sådane an mot uthskrifningerne,
och icke å rättan tidh.
H. LandtMarskalken: En part kunna tänkia, att effter
mantalen att skrifwa uth, wara bättre; ty thå war hwarken
bondhe eller dräng skönt, och på gårderne finnes månge, där
blåtta bondheu sitter på, och har ingen mans hiälp, uthan pigor
eller döttrar; då skal befinna sigh, att the hemman blifwa
fördärfwade. Continuerade H. LandtMarskalken widare, att
wara tilldrägeligare låtha skrifningen gå på hwar 16:de ähn att
thillåtha, emot Ridderskapetz privilegier, utskrifning innom
råå och rör, doch detta allt oförgripeligit.
H. LandtMarskalken: Såsom wij hafwe taalt om militien
till Lands, så tiänar oss considerera huru och på hwadh sätt
Båtzmanshållet kan hålles gående. Wart så något delibererat
här om, doch förmedelst discurs, och oförgripeligen synthes bäst
att thet wed det maner förblifwer, som här till skett är: allenast
att här effter giordes en Ordningh och lijkheet, där om
man kunde conferera medh Riksens Radh. 2) sedan thaltes
om tidhen, huru månge åhr thet skulle skrifwas. Och wart
förslagswijs meent, på 3 åhr, till att lätta thet beswäret medh
the månge Herredagars resor, och om K. M:t så behagar och
thet så af nödhen ähr, räknandes begynnelssen ifrån A:o 1656.
H. LandtMarskalken befallte annoteras om förswarskarlarne eller
the drängiar, som tages på halfwe åhrsens tid, att thet kan
hafwa sina skäl, allenast inthet under halfwe åhret; detta medh
mehra omständigheeter och conditioner, att man wedh slijke
bewillningar exciperar och altid har sigh att beropa på then
friheet, dem effter privilegiernes expresse innehold tillhörer, så
att icke in futurum föllier något prasiuditz. Her LandtMarskalken
läste än widare opp propositionen; påminthe huru högnödigt
thet wore, att man tänckte på medel att erholla Cronans Stater;
när man såge thili dhe förre och wahnlige medel, så äre
uthgångne Manthals och boskapspenningar, såsom ock 4 dalers
hielpen bewilljat A:o 1652.
Lästes så opp the punchter, som i RijkzdagsBesluuthet finnas,
och stäkes till deres betänkiande om samme medel.
Der till swarades: Att Mantalspenningar och Boskaps
skatten
wore gamble medel, them man inthet kunde seija emot,
men then 4 dalers hielpen wara otildrägelig, 1) för dhe små
hemman, 2) att them påbördas en contribution, lika som på andre
skattskyldige bönder. Och meente l:a Classis, att der the
32
1655.
till någen contribution mehr bewillja skulle, wille dhe heller göra
det effter Rustiensten; och war dhe gode Herrars af l:a Classe
uthförligare tanka således, att de förmodade gönom RijkzCantzlerns
taal för 3 dagar sedan, med framstälte conditioner, att
medlen skulle gifwa sigh wed handen, der med Cronan kunde
blifwa understödd och subleverat: Sadan wore thet att consi
derera,
at såsom af frälsset har warit bewilljat then boskapshielpen,
och i stället för Qwarntullen Manthalspenningarne, hwilke
uthfagor, om the rätt handteras, förhoppeligen skulle ett märkeligit
förslå: Men icke dess mindre äre Ridderskapet och
Adelen ingalunda obenägne elfter plicht och skyllighet att göra
K. M:tt och Cronan hielp, uthi mögelige saker, besinnandes
nogsampt hwad Cronans tarfwer kunne fordra; allenast mädan
den 4 dalers hielpen eller Contribution, som man den kallar,
är för Ridd. och Adelen en odieus uthlagu: Ty skulle the heller
sij och begära, att audre medel, såsom genom Russtiensten etc.
Ståndet tilldrägeligare, kunde af K. M:tt thagas i nådig consideration.
Her LandtMarskalken: Detta är allenast en discurs, och
är myckit wäl, att wij likwäl föruth disputera her om, att man
icke prseiudicerar sigh gönom detta medlet, och sedan så myckit
mehra informerar sigh, till widare och grundeligare betänkiande
och sluuth.
Effter H. LandtMarskalkens befallningh söktes effter i förre
beslut, om Förswarskarlarne, hwilke kunde exempteras ifrå uthskrifningar;
så fans att A:o 1644 mehntes inge flere, uthan
tegelslagare, tegelladudrängar, stenklyfware, murmästare.
Den 30. Martij.
H. LandtMarskalken sadhe wara förmodeligit, att uthskåtet
skulle hafwa kommit här nedh på Ridderhuset effter sakernes
förrättande, men såsom där medh något är drögt och jagh
ock är uppkallat på slåttet, ty gifs the godhe Herrar nu dimission:
Hwad thet Konglige lijkets bewakning wedhkommer,
så uplästes Ordningen in 3. Classe, the andhre twenne skulle
beskickas bådh emott qwällen, om bewakningen giordes behoff.
Den 31. Martij.
H. LandtMarskalken excuserade sigh, att Ridderskapet
blifwa så offta sammankallade; wara der till förorsakat af
Kongl. M:tz befalning, som genom een Cammerherre har låtit
April.
33
wetha, att Kongl. M:tt begärer det Ridderskapet wille tillkommande
Måndagh, klockan otta om qwällen, wara tillstädes opå
Slothet ij Fyrkanten, särdeles dhe, som kunne komma tillwäga
att kläda sigh swart; fölljandes der ifrå Kongl. M:tt öfwer till
Sahl. Enkiedrottningens Gemak och der ifrå till den Zaal, der
det Konglige Lijket skall instädjas.
Der på upplästes dhe som, effter ordningen, kommer till
att waaka; badh ock Ridderskapet, att dhe affton förr, än Lijket
inställes, medh så mycket större frequentz wille bijwista
uppwaktningen, som, kan skee, kunde hända, att Kongl. M:tt
sielf då låte sigh der finna närwarande.
Sidst badh H. LandtMarskalken, dhe wille låta achta på
uppslaget, om någet kunde förefalla som requirerade Ridderskapets
sammankompst nu tillkommande Måndagh.
Den 4. Aprilis.
H. LandtMarskalken lät först genomlöpa Matrikeln, att förnimma
hwilke wore än ij Staden, eller bortförreste.
Sädan upplästes af protocollet, hwad som den 20. Martij
war öfwerlagt om utskrifningen, det H. LandtMarskalken widare
förklarade, effter dhe som wore ij uthskåttet wore då inthet
tillstädes.
Der effter sade H. LandtMarskalken: Wij haa tillförenne
så widha discurrerat der om, att wij sij det een uthskrifningh
måste skee; nu wela wij fuller haa communication der om medh
R. Rådh; men såsom dhe då lära fråga oss wårt betänkiande
der om, har man att föreslå det som af protocollet nu hördes;
och det derföre, att Kongl. M:tt söker nu allenast een recreute,
som af proposition är att sij; frågade altså Ridderskapet, om
dhe funne så gott, att man gofwe detta förslaget der uthi;
badh dem wäija någen som colligerade och framsade deres vota.
För 3:tia Cl. II. Gabriel GyllenAnkar sade, att dhe på den
eene sijdan wore eense der om, att utskrifningen skeer på det
sättet, som i sidste uthskrifningh 1655, och att dhe små hemman
tillsijs, och dhe undanthagas, som äre under Råå och Röör;
begärde allenast att Instructionerne måtte blifwa annorledes
stälte, att der medh icke någet skeer dem förnär; någre klaga
ock der öfwer, att Instruction har warit emot Besluthet. Pär
Hammersköldh sade, att dhe på andre sijdan af 3:tia Cl. begära,
att Kongl. M:tt wille, om möijeligit är, låta dem niutha
3
34
1655.
privilegierne till goda, och att twå halfwe och fyra fjärdedels
hemman måge räknas för ett heelt.
2:da och 1. Cl. wore ock eense der med, men till hwar
tiugunde: Påminthes ock af dem ij l:a Cl. att Instructionerne
måtte blifwa så stälte, att dhe äre lijkmätige med RijkzdagsBesluthet.
Der effter upplästes den 3:die Propositionspuncten, om
Medlen.
Påminthes strax ij begynnelsen af någre uhr 3:tia Classe,
att förmycket wore slagit under Gymnasier, och militien ifråtagit:
sådant wara till öfwerflödh och boorde corrigeras.
H. LandtMarskalken swarade det wara med god skiäl sagt,
men man will låta det komma uthaf een annan hand och hemställa
det till sin thidh: Nu måste man tillsij, hwadh her på
kan directe af oss swaras. Och när dhe begynthe att komma
der på till discours, folie alle discourser dijt, att dhe icke nå
gen
skatt droge in på sigh, såsom deres Ståndli olijkmätigt;
och nu wore kommit ij gemeent folcks munn neder ij Landet,
att dhe kalla den 4 dalers Contribution, wed nampn Adelsskatten.
H. LandtMarskalken frågade åter, hwad medel dhe wille
föreslå, när dhe komma der om ij discours medh R. Radh?
Badh dem, sädan dhe der öfwer något sin emellan hafwa confererat,
att dhe wille thaga det i consideration till andre dagen,
effter saaken wore af wichtigheet; och sädan kunde man
framdeles sökia tillfälle att thala med R. Rådh.
H. LandtMarsk. förmaante dem sädan till tystheet öfwer
det som innom Ridderhuuset blefwe discourrerat.
Sidst päminthe H. LandtMarskalken om deni som absentera
sigh alldeles; eller ock gåå bort förr än Ridderskapet
skilljes åt, uthan förlof; frågade huru Ridderskapet wille der
om hafwa statuerat? Swarades af alle, att den som absenterar
sigh, uthan laaga förfall (det han bör gifwa tillkänna), skall
straxt andre dagen betala 1 R:dr för hwar gångh; sammaledes
den som går bort uthan lof, förr än dhe skilljas åt.
Den 5. Aprilis.
Sädan Matrikeln war oppläsin, påminthe IL LandtMarskalken
hwar wed dhe stannade dagen tillförenne; badh deni tänkia
effter både Ordinarie och Extraordinarie medel att föreslå,
der medh Cronans Stat och dess tarfwer kunne ersettias, på
April.
35
det Kongl. M:tt, som nu nyligst är kommen till Regementhet,
måtte med nåder förmärkia deres wälwillige bijståndh.
Då dhe nu widh pass een stundh sin emellan hade der
om confererat, frågade H. LandtMarskalken, om dhe icke wille
der med dilationera någet fram bättre, till dess dhe finge förnimma
hwad uthskåttet liadhe uthrättat? Swarades af andre,
att dhe wille genom voterande låta der om wetha sin meningh.
3:tias Classis votum sades af Per Hammersköldh, och wore
dhe af den meningh, att dhe wille förbijda till dess man får
förnimma, hwad som genom uthskåttet kan wara uthrättat; då
dhe förhåppas att dhe medlen skole sädan någet när så mycket
förslå, att det inthet skall göras af nöden widare någen
Contribution: Men der så skulle behöfwas, wille dhe göra alt
hwadh dem kan tillstå och deres Ståndh är tilldrägeligit och
privilegierne likmätigt, halfparthen emot Skatt och Crono.
2:da Classis war af samme meningh; allenast oprepeterade
H. Jahan Hårdh (som framsade deres votum) om privilegiernes
observation, att dem icke der uthi måtte skee förnär.
Las Classis votum sade H. Gustaf Rosenhane (då förträdandes
Gref Pär Brahes ställe), och denne wara Grefwarnas
och Frijherrarnas meningh, att det skulle så mycket förslå med
Godzens Reduction, att inthet wore stort för det öfrige att requireras.
H. Knut Kurck och H. Ernst Creutz sadhe att dhe andres
meningh war detta: Att det kunde inthet mycket stort mehr
behöfwas, när Tullar, Accijser och KongzTijender (som äre
egentelig Regalia) komma tillbaka till Cronan: Och der sädan
Kongl. Maij:tt behöfwer någet mehr, wela dhe effter Sweriges
Lagh och privilegierne göra halfparthen emot skatte och Crone.
H. LandtMarskalken uppläste sädan den 4:de Propositionspuncten,
som är om Ordningar.
Och som nu sades, att det wore månge Ordningar giorde,
men dess execution fattas; påminthes af någre uhr 3:tia Classe
om dhe oordningar sorn sigh hafwa inrijtat, särdeles medh
Salt- och TiäreCompagnier, dhe ther stöta directe Ridderskapets
privilegier, och frågas fördenskull, om dhe skole stå?
Privilegierne tillåta att wij få sälja wäre wahrur åt hwem wij
hälst wele; dhe ij TiäreCompagnie förmehna oss det, willjandes
draga all profijt till sigh. Blefwe ock främmande tillåtet införa
salt, wore bätre kiöp.
36
1655.
H. LandtMarskalken sade det wara een annan discours
med Compagnierne; frågar allenast nu, hwad Executionerne anginge
wed Ordningarna, om man icke skulle förfråga sigh der
om medh R. Rådh? Då man ock finge förnimma, hwad som
wore att förstå för Ordningar, som bem:te 4:de puncht omrörer.
Taltes sådan mehr om Compagnier; men holtz före, att
man skulle det bespaara till Beswärspuncterne. Andre sade,
effter här thalas om Ordningar, så äre desse Oordningar, som
hindra och förtaga oss wår nähringh genom sådanne Monopolier:
och ehuru att dhe af Compagniet uthi annat med skiäl måtte
haa någen fördeel, så måste man doch tillsij, att medh Saltet
mätte bättre Ordningh blifwa, att man må hafwa det för ett
billigt kiöp. Refererades sädan att een t:a Salt i Dantzigh
kostar allenast 3 Rijkzorth, men bonden måste här gifwa 6 t:r
Korn der före eller 4 t:r Hwete. Klagades sedan öfwer den
ynka man måste sij i Finland, att månge för saltlösa skull äre
blefne spetälske; dhe som ij Fiskie äre, hafwa måstit(!) låta
fisken liggia och fördärfwas. Begärde fördenskull (särdeles dhe
af 3:tia Classe) alle med een munn och stort sorl, att det måtte
införas ij RijkzdagsBesluthet.
H. LandtMarskalken lät der widh blifwa samme discours,
och inviterade sädan Ridderskapet att hedra Walborne Jahan
Yxkuls sahl. Lijk, nästkommande söndagh klockan ett, ifrå store
kyrckian och till Ridderholmskyrkian.
Sammaledes ock att följa i dagh OfwerstLeutnantens Granatenfeldts
den andre sons Lijk opp i Södermalms kyrckia,
klockan 2.
Den 6. Aprilis.
Då H. LandtMarskalken kom på Ridderhuuset, sade han
att för den gången wore der inthet mehr att förrätta, än att
uthskåttet är opkallat att gå med H. LandtMarskalken till
Rijkzens Rådh; hwadh som der då blef företagit, är att sij
Lär effter. (Se Bil. B.)
Den 7. Aprilis.
Her LandtMarskalken lät Ridderskapet wetha, att dhe ährender,
som RijkzCantzlern med någre af Rådet nu för någre
dagar proponerade här på Ridderhuuset, äre nu författade och
der på kunne nu gifwa gran acht: Blef sädan Projectet uppläsit
om Godzens Reduction frå Allodialiteten till Norkepings
Besluuth, bestående ij 15 puncter: vide Bil. E.
April. 37
1. punct. Straxt ij begynnelsen infererades af någre ij 3:tia
Cl. att mången har giordt sin Ofwerheet och Fäderneslandh så
godh tienst, effter 1633, som dhe ther förr samme thidh giordt
hafwa; och fördenskull synas swårt, om man skulle mista det
man dyyrt nogh med sin långlige tiänst har förwärfwat, besynnerligh
det som är enom beräknat till Löhn etc. Swarades der
till af H. LandtMarskalken, så wäl som flere af dem som ij
uthskåttet hafwa warit, att hwad den termijn 1633 wedkommer,
så hafwe hwarken Rijksens Rådh eller Ridderskapets uthskått
kunnat afsij någen beqwämbligare termijn; ty 1) tillförenne så
wore fåå Godz bortgifne. 2) war Sahl. Konungh Gustaf een så
högh och stoor Herre (och derföre af heele weridén sigh tillwärfwat,
genom sine höge actioner, det tillnampnet den Store),
att det inthet skulle tiäna att inquirera ij hans Actioner, dem
han eliest till alles förundran berömligen förde. 3) war af nödhen
att sökia sätt och wägar att boota det tillståndh, som
Rijket då fans uthi, och war icke annorledes än sönderrijfwit:
Hwarföre att få dhe förnämbste Slächter inn ij Landet igen,
måste han på någet sätt beneficera dem; men war mästedels
af dhe Godz, som tillförenne hade warit tagne ifrå andre Slechter.
Men såsom sådant inthet tiänar widare här ihugkomma,
går man det förbij.
Och mädan een termijn måste wara, der man skall stanna,
frågade H. LandtMarskalken, om någen wore som hadhe skiäl
der emot, att icke denne termijn skulle wara den beqwäinbligste?
Swarades af alle, att dhe funne med god skiäl, att 1633
skulle wara den rätte Termijn.
2. punct. Her LandtMarskalken: Effter denne punct är
till wår advantage, kan der om inthet stort wara till att seija;
och erkändes det alt wara wäl och rätt der uthi sagt: Allenast
begärde någre, att det ordet Laga jäf måtte blifwa explicerat.
Der till swarade Her LandtMarskalken och dhe af uthskåttet,
att dhe som äre med Rättegånger wahne, wetha wäl hwad der
med är att förstående (!); som det inthet annat will bemärkia,
än ett klander och inkast, att det icke är så richtigt der medh,
som det sigh bör. Der med wore dhe eense om samme punct.
3. och 4. punct, blef af alle samtyckt.
5. punct. Här infördes åtskillige Exempel, som hafwa deres
dilucidation af det som här effter följer; och som detta blef
tydeligare förklarat af H. LandtMarskalken och någre flere af
uthskåttet, wore ock alle om den puncten eense.
38
1655.
6. p. Holts alt skäligt, som Lagh säger, att säljaren hemolar
köparen. Men der hoos, att den sorn inthet äger så månge
arf- och allodial-godz, skall bethala dess halfwa wärde ij penningar
åt Cronan; begärdes blifwa specificerat å 9 pro Cento.
7. och 8. p. blef ock samtyckt der till och gillat.
9. och 10. p. erkändes af Ridderskapet för ett stort beneficio,
der sådant kan winnås af Kongl. M:tt.
11. p. sammaledes.
12. p. Till desse ord: dugelig och nyttigh byggnadt, skulle
tilläggias: wari sigh Steen- eller Träähuus. Sädhan att 12 mätismän
af Ridderskap och Adel, halfparthen af hwar sijda, måge
thagas der till; eller mindre, som partherne kunne åsämias.
Blefwe altså alle der om eense.
13. och 14. p. erkändes ock wara wäl grundade; allenast
meente somblige, att den 14:de skulle så uthtydas, att han wore
förståendes om det som här effter skee skall, och icke hwad
nu skett wore.
15. p. blef af H. LandtMarskalken således tydeligh förklarat,
som den ij sigh sielf begriper treggiehanda författningh:
Men effter thiden då war alldeles förbij, lämbnades denne punct
till deres näste sammankåmpst widare att öfwerläggia.
JDen 9. Aprilis
blef åter den sidste puncten uppläsin; och effter der öfwer
förde discurser, fans det för gott att ij den puncten någet blefwe
förandrat eller annorledes stylizerat; såsom scilicet der införandes
lithet dhe orsaaker, hwarföre man söker att draga
Godzén frå allodialiteten och till Norkepingz Besluuth: Effter
som der medh först afskärs wår posteritet alt hopp att kunna
sigh förwärfwa någet af Cronan, hwilket uthan någens anseende
bör gåå öfwer alt: Sädan praeiudicerar det nu oss och fäder
neslandet.
Och att för desse orsaaker skull är det af oss samtyckt
och belefwat etc. (förandrandes således det som här nämpnes
om begäran eller anmodan).
Der med wore dhe alle om den puncten också eense: Men
der hoos blef någet omrördt om den olijkheet som kunne finnas
med donationer, drabbade offta på lithet eller omeriterade
persohner. Af andre sades her till, att det skulle sigh inthet
tiäna, att den eene wore den andres Fiscal etc.
Her LandtMarskalken abrumperade den discursen, sade att
det inthet anstår oss dijudicera hwars annars meriter, uthan
April. 39
oss bör sådant hemställa till Kongl. Maij:tt. Frågade altså
sidst, om det skulle nu blifwa der widh, som sagt wore? Swarades
af alle, Ja.
Der effter upplästes om Expectantier.
Och wardt dess project då på stunden upskickat på Ridderhuuset
af RijkzCantzlern. (Se Bil. F.)
Den 1. punct, blef straxt af allom samtyckt.
2. p. Här hoos wardt fuller af somblige påmint, att ett
underslef kunde der uthi skee ij den måtta, der någen nu wille
förlijka sigh med den, på hwars Godz han hade Expectance,
hollandes det före, såsom wara skett för någre åhr sedan, men
dem emellan sedan wara contraherat och honom förunndt att
blifwa der qwar: Meente altså somblige, att man skulle det
tilläggia: den som swijkligen der med umbginges etc.
Men andre holle den tilläggelsen wara onödigh, effter der står,
att han skulle wara lagligen råkat ij Godzens fullkomblige
possession.
3. punct. Någre af 3:tia Classe ginge her widh fram, förfrågade
sigh, om någen wore, som hade kiöpt eens Expectance,
om det icke wore skäligt att han der med afstode, och den som
ännu sutte i possession måtte wara närmest att gifwa Penningar
der före? Detta blef således förklarat genom exempel af
dem, som hafwa allenast een dotter eller twå, och någen kan
haa kiöpt Expectancen på dhe Godz, som fadren ännu besitter
på Norkepings Besluuts Rätt.
Claes Rålamb sade här om sin meningh, och blef den af
dhe andre bijfallen in 3:tia Cl. nembl: Effter som här förmä
les,
att dhe som haa köpt Godz på förbudne orther, måste afstå
dem, då dhe få sine Penningar igen; altså är det ock een
Condition ij Norkepings Besluuth, som will förbiuda det att
gifwa Penningar på Nårkepings Besluuts Godz; ty eliest eluderas
her med och görs kraftlöst, det, att dottren må niutha
melioration, så frampt hon bekommer een man, den Konungen
åtnöijes medh: Och såsom een förbudin orth restringerar på den
eena sijdan, som nu sagt är, altså restringeras ock detta genom
ett förbudit wilkohr i Norkepings Besluuth. Och kan det inthet
hiälpa honom, att han allreda har der på gifwit Penningar;
ty der med ophäfwes inthet den Rätt, man effter Nårkepings
Besluuts innehåld hafwer att pretendera på opå andre
sijdan; uthan såsom det är emot Norkepings Besluuts Intention
40
1655.
(som främiar dottrens melioration), är det ij sielfwe begynnelsen
vitiosum, och kan altså inthet ex post facto convalescere.
Har fördenskull att sökia hoos Cronan sine penningar, och fadren,
sorn ännu sitter ij possession af bemälte Norköpings Besluuts
Godz, behöfwer inthet (om han icke eliest will) att köpa
det han i handom haar, och kan honom genom det eller annat
giffte ändå Söner tillkomma, eller dottren med een sådan man
blifwa försedd, att hon niuther melioration.
Detta holts också af dhe andre Classerne wara skäligt och
att det wore orätt och ochristligit att gifwa således penningar
för Expectancen af Nårkepings Besluuts Godz (men annan
skähl wara med Lijfztids frijheet, om en hade kiöpt dess Expectancie),
uthan der Godzet såldes, wore den närmare att köpat,
som nu allreda sitter ij dess possession, än någen annan.
Der wedh blefwe dhe ock alle eense om den puncten.
4. punct. Om Simultanea Investitura.
Då H. LandtMarskalken frågade, om någen hade här hoos
någet att påminna? Steeg Daniel Leijonstierna opp af 3:tia Cl.
Sade sigh taga pro principio det som förr wore sagt: att med
Reduction sökes att bringa Godzén ifra Allodialiteten in på
Lähnrätt etfter Nårkepings Besluuth, och skeer per lineam descendentem
ifrå primo acquirente, och kan således åter komma
till Cronan: Men nu är Simultanea Investitura quasi tacita
subinfeudatio in på bröderna ad lineas collaterales, och är altså
af bätre condition, än Norkepiugs Besluuth, effter det går in
på bröderna ad latera, och kan omsider stanna hoos någendera
af dem, som har 6 eller 10 söner. Kan också på dette sätt
komma in på Extraneos.
H. Steen Bielke begynte här widh att remonstrera, det
Simultanea Investitura wore inthet der igenom af bätre condition
än Norkepings Besluuth, men wäl af een annan aart och
natur; ty med Simultanea Investitura kommer allenast een
Broder till Lähnet, men genom Norkepings Besluth komma
Godzén till alle Bröderna: Sädan har ock dottren att förwäntha
melioration etc.
Som detta begynthes att discurrera, badh Her LandtMarskalken
dhe wille först alle rnärkia på Statum Controversiae,
och sedan twenne thaga den materien före och der om med
fogligheet discurrera; formerades altså af H. LandtMarskalken
denne Status Controversiae: Om Simultanea Investitura, som
går uppå sijde arf, skall räknas för ett Expectance?
April. 41
H. Steen Bielke wille bewijsa, att det inthet wore någen
Expectance, deruthaf: ty dhe yngre Bröderna sättias ij deres
Rätt straxt och tillijka medh den äldre Brodern; men med Expectancier
har det sigh annorledes; ty då sättes iagh inthet
strax och tillijka medh den andre ij min Rätt, uthan iagh måste
wäntha, att den andre faller undan, då först skall iagh sedan
insettias.
Här emot sades af andre, att i Simultanea Investitura sättes
man icke heller straxt ij sin Rätt, uthan den yngre Brodern
måste ock afwäntha den äldres och hans Söners uthgångh.
H. Steen Bielke sade dem likwäl, som yngre bröder äre,
wara allreda ij deres Rätt; och togh exempel af ett bref, hwilket
eenom ännu icke är tillfallit, men har likwäl der till sin Rätt.
Och sorn åthskillige här widh taalte tillijka, badh H. LandtMarskalken
att dhe af 3:tia Cl. wille låta een säija deres meningh:
blef således af dem begärt, att Claes Rålamb wille der
till på deres wägna swara; det han ock giorde, swarandes till
H. Steen Bielkes taal således: Att man skulle här widh åtskilia
Thiden och sielfwe Rätten: Och när man sijr till thiden,
då Investitura gafs, så hade den yngre Brodern ingen Rätt,
uthan det war een pure gratie, och altså inthet annat än Expectancie.
Sädan hwad Rätten wedkommer, så hade han den
inthet att åtniutha förr än effter sin Broder och Brodersöner,
warandes ock ij den måtta lijka med annat expectancie.
Här emot regererade H. Steen Bielke, att såsom Öfwerheeten
har macht att gifwa Investituram åt den äldre Brodern,
har ock Öfwerheeten lijka macht att gifwa den åt dhe andre
tillijka medh.
Claes Rålamb: Öfwerheeten kan och må det göra Jure:
Men frågas om Intention, hwarföre wij finna Expectantier wara
impracticables; och när wij nu wela opreppa dhe orsaaker som
oss hafwa beweekt der till, så skole wij befinna, att äfwen dhe
samme considerationer komma wed Simultaneam Investituram;
så att, ehuru att Cronan har rätt att gifwa Expectantier, men
måste likwäl nu propter aliud sökia der uthi een förandringh:
Med samme skäl bör ock denne Simultanea Investitura ad collaterales
blifwa opphäfwin, att nåå det intent som sökes; så att,
posito, det Kongl. M:tt skulle wela ophäfwa denne Simultaneam
Investituram, så skulle wij der till inge andre skähl kunna
hafwa, än dhe förre om Expectantierne.
G. Duglas objicierade exempel af 4 bröder, som wore alle
42
1655.
lika meriterade, och Cronan wille på dette sätt beneficera dem;
der wore dhe yngre bröderne så wäl meriterade som den äldre,
och det skulle skee dem t ort, om dee ifrå det beneficio blefwe
utheslutne. Der till swarades: dhe haa sin Konung att tillijta etc.
H. LandtMarskalken badh, att dhe wille effter RidderhuusOrdningen
votera här om, och een af hwar Classe colligera dhe
andres vota.
Omsider sades 3:tias Classis votum af Claes Rålamb: Emädan
Status quaestionis är, örn Simultanea Investitura, som går
uppå sijdearf, skall räknas för ett Expectance? Dhe af 3:tia
Cl. meena, att effter denne Simultanea Investitura är af samme
natur och samme effect, som annat Expectancie, bör det också
niutha samme Rätt; och ij samme wilkohr sorn totum är, blifwa
ock partes, som der under äre begrepne.
För 2:da Classe sade H. Pär Lillja, att dhe af den Classe
inthet annat finna, än att denne Simultanea Investitura skall
wara af samme natur som ett Expectance.
För l:a Cl. sade G. Ludwich Leijonhufwud, att störste
parthen af den Classen hålla så före, att Simultanea Investitura
ij sijdearf är af samme natur, som annat Expectancie.
5. punct, blef sädan uppläsin, och wore alle der om eense;
allenast påminthe somblige, att der uthi skulle ock förstås om
Lähnegodz.
Den 10. Aprilis
upplästes åter den 5. puncten, effter den war af een cohaerentz
medh dhe effterföljande: Der widh frågades af någre i 3:tia
Classe, om Caduque icke wore Expectance? Och som denne
materien war förd emellan någre uthi discurser, sades af somblige,
att effter man hafwer allenast ett happ att fåå, så kan
det ock icke nämpnas wara annat än ett Expectancie. Der wid
sades fuller ock, att ij Lijflandh kallades genom een wahne
Caduque, det som här heeter Expectance.
Der på giorde H. LandtMarskalken een förklaring der öfwer,
huru att det wore rätt att nämpna Caduque, som genom
förbrutit wijs wore fallit till Cronan.
Frågades åter af någre in 3:tia Classe, om der igenom att
Expectancier nu ophäfwas, att der med wore att förstå också
om Grefwar och Frijherrar? Der till swarades, att det är generaliter
förstådt.
Der hoos blef påmint af någre, som ij uthskåttet hade
warit, att deres skäl emot Caduque-Godz war också detta, att
April.
43
somblige af Adel (nembl. ij Grefweskapen) skulle wara af wärre
condition. Meentes altså af somblige, att man detta skulle
tilläggia: Expectantier och Caduquer, ehoo dem hälst hafwa
kan etc.
Sades der hoos af någre in prima Classe, att då uthskåttet
war oppe, blef det discurrerat, som skulle det inthet så wara
Expectantz, uthan dhe allredha genom Investituram satte ij sin
Rätt, som der på hafwe att pretendera.
Andre meente, att man skulle settia det in genere, gåendes
förbij det ordet, Caduque, hälst effter der medh är ett missbruuk,
och bör inthet brukas emot jämpnlijker, uthan moot
Ofwerheeten, der medh förståendes proprie den, som har förbrutit
sitt Godz, att det faller till Cronan. Män så holle likwäl
somblige så före, att man skulle bruka samme ordh, fast
det i den måtta missbrukas; ty eliest skulle sädan under samme
ordh något räknas liggia fördåldt och af annan uthtydningh.
Och som dhe skulle votera (om detta ordet Caduque skulle
införas eller inthet?) och H. LandtMarskalken fordrade deres
betänkiande der om, swarades af 3:tia Classe, att man brukade:
Expectantier, eller som kallas Caduquer, ty det ordet, Caduque,
tages proprie för det som förbrytes; och eliest improprie, som
det nu tages.
Sades yttermehr af någre ij 3:tia Cl. att ij denne punct
skulle nämpnas: Så ij Lähngodz som Norkepingz Besluts Godz.
H. Bengt Horn sade: Här står wärkelig häfd: der under
will man ock förstå Caduquer.
Claes Rålamb swarade: Wärklig häfd, det är possessio
naturalis att förstå; och der man det skulle kunna winna, att
man genom Investituram finge possessionem civilem, så kan
man der medh inthet widare komma.
Blefwe altså alle Classerne der öfwer eense, att man detta
skulle tilläggia: Expectantier och Caduquer uthi Lähn af hvarjehanda
aart och nampn.
Een af 3:tia Cl. frågade, hwarföre man icke skulle få
nämpna Grefwernes och Frijherrernes Lähn? Swarades af l:a
Cl: Wij haa ju inthet mehr än tree slags Lähn, nembl. Grefwe
och Frijherre Lähn, och sädan på Norkepings Besluuth:
och förstås alt detta under det som nu sades.
6. punct. War der medh alt klaart.
7. punct. Sammaledes hade ock ingen att seija deremot.
8. punct. Der wedh blef frågat af somblige ij 3:tia Classe
44
1655.
om man icke skulle thala här med någen åtskilnat emellan
meriterade och omeriterade persohner? Och att man finge begära
af Kongl. Maij:tt uthi underdånigheet, att der på wore
een regard?
H. LandtMarskalken: Effter som det inthet anstår oss att
judicera om hwars annars meriter, bör oss ij all underdånigheet
hafwa sådant remitterat till Kongl. M:tz disposition och
domb.
Någre af l:a Classe sade, att der een, effter föregången
ransakningh emot meriter, kunde mista ett torp, skulle det göra
honom wärre, än han miste halfparthen af det han ägde; för
den orsaak skull, att han inthet hölles wara der till meriterat.
Af 3:tia Classe sades: Om man skulle om sådant påminna
hoos Kongl. M:tt, skulle man gifwa den tankan frå sigh, som
skulle Konungen wara incurieux om sitt Embethe, effter Konungen
tillkommer om sådant att inquirera.
Der till swarades fuller åter af andre ij 3:tia Classe, att
om det så skulle wara, skulle man om inthet thala, uthan hemställa
Kongl. M:tt allt: wij sittia ju här, att få thala fritt.
Her LandtMarskalken: Wij wele blifwa wed puncterne och
modeste der om seija wåre sentimenter, lämbnandes sedan Kongl.
M:tt att judicera om det öfrige: Hwadh som ock nu sökes att
blifwa här insatt om dhe omeriterade, som man nämpner, det
står ock någorlunda här uthi författat, men inedh een särdeles
discretion: ty der som här står för dhe wälförtiänte och meriterade
till een recommendation, förstås ock der under vi contrariorum
om dhe omeriterade, som man påminner. Der wedh
upplästes åter samme punct, att förnimma dess rätte förstånd.
Sades här hoos åter af somblige ij l:a Cl. det wara kunnigt,
att mången privat Tienare, som allenast har warit uthi
een particulier Herres tienst, och aldrigh meriterat någet af
Cronan, sitter doch och niuther Cronans Godz.
Der till sades af någre i 3:tia Classe, att der om blifwer
fuller ransakat förr än Confirmationerne gifwas, och synes bäst
att detta lämbuas der hän och till Kongl. M:tt.
Swarades der på, att det blifwer fuller alt då examinerat,
men måste nu settias opp, och bör det oss som ährlige patrioter
att thala der på, så wäl som om annat; hemställandes
sädan Kongl. Maij:tt widare örn sådant att judicera. Blef der
hoos omtaalt om Präster, om Fougdar, om borgare, som sittia
och hafwa Cronans Godz etc. Och som man i går talte fritt
April. 45
om Simultanea Investitura och der medh rörde dhe förnämbste
Herrar i Swerige, syntes icke oskäligt att man ock nu öfwade
samme frijheet, som doch icke angår mehr än någre fåå persohner,
som Cronan ringa eller ingen tienst hafwa bewijst; och
åt minstonne få nämpna der om.
Her LandtMarskalken sökte att divertera denne discursen
på allt möijeligit sätt, och badh dem medh moderation antaga
sådant, gåendes förbij att nämpna om dhe andre Stånden, och
icke sökia att fräta hwar annan etc. Dette H. LandtMarskalkens
taal blef ock bijfallit af flere uhr l:a Classe. Der effter
continuerade H. LandtMarskalken widare, och lät sij, att der
igenom det här recommenderades K. M:tz wälförtiänte Män och
Tienare, hemställes det öfrige till Kongl. M:tt och gifwes der
igenom een anledningh att tänkia der på. Sade sigh inthet
wela proponera här om dhe omeriterade; påminnandes huru att
RijkzCantzlern icke heller wille mentionera der om, uthan sade
att det skulle komma ifrå hufwud och icke frå fotterna.
Der effter frågade åter H. LandtMarskalken, huru dhe funne
gott, att man skulle göra? Badh dem af 3:tia Classe säija deres
meningh.
Sädan Claes Rålamb hade taalt med dem som wore sittande
på den eene sijdan, sade han att störste deeleu där wore
af den meningh, att man skulle hemställa detta till Kongl. M:tz
disposition, och således låta det komma ofwan effter och icke
ifrå dem. Pär Hammersköldh sade, att det wore flere af een
annan meningh: Och mädan dhe således inthet wore eense om
voto uthi den Classen, meente somblige att een uthaf hwardera
meningh skulle gifwa sigh tillhopa i discurs, att man bätre kunde
förnimma hwadh skähl wore på bägge sijdor; men det samme
blef af dem andre ogillat wed denne materie, quia odiosa sunt
semper restringenda, och således bäst att gåå det förbij.
Och som dhe begynthe att urgera på voterande genom faat,
effter RidderhuusOrdningen, frågade H. LandtMarskalken om
dhe icke kunde gifwa sigh der medh tillfredz, att man sökte
ett annat expedient här uthi, och opfunne dhe ordh, att bägge
meningarna kunde wara béholdne; men någre wille sigh der
medh inthet låta benöija, uthan wore af den meningh, att man
skulle uthtryckeligen nämpna her om.
Kunde altså detta eij annorledes slijtas, uthan voterandet
måste skee genom faat, och befans sädan af zedlarna, att fuller
störste deelen af 3:tia Classe war af den meningh, att der
46
1655.
uthi skulle nämpnas om dhe omeriterade; men så war der ock
een stoor hoop af contrarie meningh, och medh dem wore alle
uthi 2:da Classe och alle ij l:a Classe, föruthan fyra. Der
med skildes den disputen.
Den 20. Aprilis.
H. LandtMarskalken berättade, huru som Riksens Rådh
hade warit sinnade att komma hijt ned på Ridderhuset, där
effter wij nu wele wänta och förbidha deres ankomst. I medier
thid anholt H. LandtMarskalken hos Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefählet, att the i consideration thili en Christeligh
kärlek, loflfligit bruk sampt Salig H. Pär Erlandssons
och S. F. Helenas gudfruchtige förhållande, särdeles b:te Pär
Erlandsons troghne tienster, att nästkommande Söndagh göra
theras Salig lekamen theras ytterste tienst och föllia thili S.
Jacobs kyrkia, theras förordnade lägerstadh.
Där effter brachte Grefwe Jahan Oxenstierna en supplication
an, som Christian Ludwich Wiirtzburgk hadhe skrifwit thili
Ridderskapet och Adelen; där uthi han begärthe en förbön och
intercession hos Konungen för hans lijf, effter han war dömbd
thili dödhen och nu skulle stå sitt straff. Supplication är sub
sista Bil.
Detta tog Ridd. och Adelen i consideration, att the wille
stigha opp till K. M:t med ett uthskått och intercedera för
honom, aff orsaker, att samme dråp war endels ett wärn,
2) war han ende sonen, 3) har altid hållit sig stilla och from.
Desse wore uthskåt:
1 Cl.
Grefwe Duglas H. Knut Kurk
H. Lars Kruus H. Flettwod.
2 Cl.
H. Ture Ribbing H. Jahan Hård.
3 Cl.
Otto Sack Hammarsköld
Jöron Schildt Pär Andersson Linderoot.
När thetta war så passerat, kom bodh att Rådet wille
komma ned på Ridderhuset. Men effter Ridderskapet märkte
periculum wara prsesentaneum för b:te fånge, och the wiste att
Fruentimret worde ock kommande att göra knäfall för Konun
-
April.
47
gen, them Ridderskapet wille förekomma. Ty hastadhe the
thili Konungen och begärthe med thet samma, att Rådet wille
låtha beroo där wedh, att the nästkommande Måndagh komme
på Ridderhuset, på thet the måtte så myckit bättre befordra
then fångens befrijelsse eller perdon. Hoos Konungl. M:t talte
H. LandtMarskalken således: Att Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefählet fast ogärna molestera K. M:tt uthi en sak,
som kan räknas för odieus, och där med påföra gravamina i
otid. Icke dess mindre, medhan then fången Wiirtzburg hade
supplicerat Ridderskapet och Adelen till, och i största underdånighet
söker K. M:tz nådige perdon eller adminimum, ab ordinaria
poena blifwa elibererat. Ty begärar Ridd. och Adelen,
att K. M:t wilie see på nåden, och om mögeligit wore, then
lindra aff Kongl, clementz.
K. M:tt tackadhe Ridderskapet och Adelen för deras gode
förtroende the dragha thili K. Mitt, lofwade sigh göra hwad
honom står till göra för Ridderskapets och Adelens intercession,
och thet som kan skee uthan Samwetets lsesion.
Den 23. April
blef ett uthskått waaldt, som öfwersij skulle Ridderskapets Beswärs
puncter, att dhe sädan i rättan thidh kunde blifwa Kongl.
Maij:tt öfwerlefrerade: Samme uthskått blef ock af Ridderskapet
tilltrodt att öfwerläggia och tillsij hwad som Ridderhuuset
egentlig angå kunde, att ock sådant kunde thagas i thidig acht.
Som är alt att sij af ett Specialprotocoll der öfwer, som här
hoos effter följer. (Se Bil. G.)
Den 24. April.
H. LandtMarskalken sade, att Kongl. Maij:tt har genom
RichsRåd låtet communicera med Ridderskapets uthskått någre
Punchter, som dhe för detta inthet hafwe fåt i hender, men nu
wara hijtskickade att skola här uppläsas; och att dess innehold
wore förr af H. Excelktz RichsCantzlern här på Ridderhuuset
för dem insinuerat, och det med dhe skähl, som dhe då
sielfwe åhörde. Giorde der om een kort recapitulation, och
förmaante dem alle ifrå någet, som af privat interesse kunde
wara der emot, uthan heller med nijt och ijfwer till det allgemene
bästa thaga sådant uthi wichtig consideration. Der Avid
upplästes sielfwe Punchterne, som finnes ad acta. (Se Bil. H.)
48
1655.
Den 1. [punct.] Om Konungs och Ladugårdar, som äre
närmest Residentierne etc.
Der wid ginge discurserne åtskilligt: Somblige meente att
een förtekning skulle wara giord i Cammarn der på, den dhe
först skulle gärna wela sij, och detta wara alt generalt.
Andre wore af den meningh, att man då inthet kunde wäl
thala der på, uthan kunde bäst skee genom ett uthskått, då
man bätre finge nämpna om dhe förbudne orther, hwad een
kunde meena.
Meentes eliest af somblige, att den puncten wore ij sigh
sielf klaar nogh.
Der wid urgerades af dem sielfwe på voterande, effter dhe
inthet wore der om eense.
Her LandtMarskalken sade thiden lijda och sådant wara
af dem förr bewilljat, ehuru att dem synes hafwa någet att
thala på Specification, den dhe sedan kunne fuller bekomma.
Taltes ock af somblige, att Städerne skulle ock här nämpnas.
Tertian Classis votum sade Claes Rålamb wara: Att hwad
som är omistandes ifrå Cronan, bewillja dhe samptlig, såsom
det af dem för detta giort är: men begära specification på dhe
Slott, Städer och Ladugårdar sampt dess pertiuentier som der
med will förstås; och att hwar Classis måtte sedan få een afskrift
af samme specification, då dhe sådant mognare sädan
wele öfwerläggia.
Dhe af 2:da Classe wore eense med tertia, allenast det
blifwer nämpdt alt i een gångh.
H. Gustaf Rosenhane, i G. Pär Brahes ställe, sade l:ae
Classis votum wara:
1) Att specification må wijsas, förr än dhe komma widare
der uthi att slutha.
2) Att få wetha alt ihoop på en gångh, om någet wore
widare att proponera dem, som här icke wore oppsatt; att icke
någet nytt sädan måtte dem påkomma.
Och som Rosenhanen någet wedlöfftigt deducerade saaken,
sade någre af den Classen, att deres votum war icke sådant;
uthan somblige lade detta till (der med störste deelen ock wore
öfwereens), att der boorde påminnas om Slott och Städer, med
dess Jurisdictioner, i accijser, tijende etc. Men H. Gustaf Rosenhane
war icke af denne meningh.
H. LandtMarskalken: Detta sidste blifwer nu inthet proponerat;
uthan bör nu swaras till det som framsatt warder.
April.
49
Här till swarades af någre, att det trycker dem likwäl,
effter dhe för den orsaak måste anthaga sigh Contributioner,
der likwäl detta kunde öka Cronans inkompst, och sompt der
af är nu kommit till privat personer, det Arffursterne tillför—
enne inthet hafwe niuthit.
II. LandtMarskalken: Det kommer fuller fram eliest, och
kan uppsättias ibland Beswären: Der medh ock alle wore till—
fridz.
2. p. Om Engiar etc. Af någre taltes ock her om en
specification der på; men effter her thalas om angelägne Enghiar
etc. och inthet om någre små, syntes somblige att det
wore onödigt att specificeras.
Voterades af 3:tia Cl. att den puncten synes wara klar,
allenast det förstås om omistande Engiar, som af ålder hafwe
legat der till; som ock punctens mening synes wara. 2:da Classis
war eense der med, och störste delen af l:a,
3. punct. Om Regal Fiskerijer.
Pär Hammersköldh sade sigh mista, kan skee, Nootewarp
der igenom, men går det öfwer alle, så är ock han tillfridz.
3:tise Classis votum, att det må förstås generaliter öfweralt,
så wäl Lijfland som Swerige, Fin- och Ingermanland, och
alle Cronans underliggiande provincier. Derom wore alle Classerne
eense.
4. p. Om Cronans enskylte parker och Ileyderijderes hemman.
3:tiae Classis votum begärde Parkernes specification, med
den påminnelse och recommendation der hoos, att K. M:t wille
hafwa Cronans wälförtiänte uthi nådig consideration, som sådanne
hemman haa bekommit, och inthet annat för deres giorde
tienster fåt, efter dhe äre seent komp ne. Men 2. och 1. Classis
holle puncten wara i sigh sielf klaar nogh.
5. puncten. Om Kyrkie- och Academiegodz. Der om wore
alle Classerne eense.
6. p. [Om] Länsmansgårdar. Holle det skäligt, allenast
att det går öfwer allt. Wore ock der om eense.
Der wid kom Blankenfiäll fram, sade sigh hafwa kiöpt ett
af Cronan etc. Fick till swars, att han har att sökia hoos
Cronan om ett wederlagh eller sine penningar.
7. p. [Om] Häredzhöfdinge och Lagmäns hemman, som
sådanne af ålder hafwa warit.
4
50
1655.
Discurserne ginge der 0111 åtskilligt:
Meentes, att Lagläsare skulle ock kunna komma att förstås
der medh, som doch i Norlanden (till exempel) hafwa sine
egne Skattehemman, dem dhe niutha frij.
Sädan skulle det gifwa een olijkheet i Landet, effter somblige
provincier kunne hafwa någre sådanne hemman, men andre
inthet, som ock der igenom skulle fåå tillfälle att också begära
sådanne.
Och effter det inthet skulle stoort importera Cronan, mädan
dhe icke kunde wara månge, måtte wäl den puncten sluthas
uth.
Men andre igen der emot sade att Kongl. M:tt skulle hafwa
der med een särdeles intention, eliest wore den inthet förestält.
Her LandtMarskalken begärde voteras.
3:tise Classis votum war, att Punchten är god och måste stå.
2:da Cl. war af samme meningh.
Men dhe af l:a Classe sade den puncten wäl kunna uthesluthas,
effter han eliest har sin löhn af häradet; eliest skulle
det i längden dragas till ett exempel och alle sedan wela hafwa
sådanne gårdar, hwilket sädan kunde komma till högre taal
än een nu kan tänkia.
Her LandtMarskalken: Här nämpnes ju dhe, som af ål
der
hafwa warit, och widare kan det inthet extenderas.
Och effter thiden war då alldeles förbij, lämbnades dhe
resterande puncter till dagen der effter.
Hen 25. Aprilis.
Wedh det att Her LandtMarskalken wille fara fort att
oppläsa dhe puncter, som Kongl. Maij:tt igenom Riksens Radh
hafwer nådigst welat låta Ridderskapet proponera, stijger Landzhöfdingen
Iler Ernst Creutz upp, beswärandes sigh för heele
Ridderskapet, det han nu lithet tillförenne här straxt wed Ridderhuusplatzen
blef tilltalt af een, Jahan Gostafsson Ornewinge
be:dh, den ther sade sigh wara sänd ifra Rijkzdrotzen, Grefwe
Pär Brahe, att låta seija Landzhöfdingen, det han har förnummit
att Landzhöfdingen Creutz skall hafwa tält om honom och
Grefwernes frijheeter och Jurisdictioner, der medh han wille
her effter afstå.
Och sadan H. Creutz contesterade heele Ridderskapet huru
wijda der om war då discurrerat, och att han in genere allenast,
så wäl som andre, der om taalt hafwer, men aldrigh gri
-
April.
51
pet Grefwernes Ståndli an, eller deres privilegier, icke heller
Rijkzdrotzens persohn.
Widare sade H. Ernst Creutz, att då han frågade honom
Jahan Ornewinge, hwem som sådant skulle hafwa sagt på honom
för Rijkzdrotzen, swarade Jahan Ornewinge, att RijksDrotzens
fullmechtige skulle det hafwa sagt, som war H. Gustaf
Rosenhane.
Der widh korn Jahan Ornewinge framm, seijandes, att mädan
Hans Excelktz Rikzdrotzeu hafwer förnummit, huru som
att Landzhöfdingen H. Creutz skall hafwa sagt, att H. Excelktz
Grefwen skulle hafwa dhe Rättigheeter, som Rijksens Arffurster
icke hafft hafwa, och fördenskull fåt af RijkzDrotzen i befalning
att seija honom detta på Hans Excelktz wägna, som fuller
både sielf widare warder detta förklarandes, och hans fullmechtige
som hans stelle besitter.
H. Creutz sade åter, att då Jahan Ornewinge swarade honom,
att Rijkzdrotzens fullmechtige skulle hafwa sagt honom;
sade H. Creutzen, att den som det hade sagt, har sagt det
som ingen åhrlig karl etc.
H. Gustaf Rosenhane stijger wed det samme upp, refererandes
för Ridderskapet huru såsom lian dagen tillförenne war
med någre flere kallat till Rijkzdrotzen för någre ährender skull:
Och sade att han uppå Hans Excelktz taal så wijda hade fuller
swarat, att om Grefwernes Jurisdictioner wore någet omtalt,
men aldrigh nämpdt mehr om någen persohn.
H. Ernst Creutz sade, att han holler sigh wed Jahan Ornewinge,
effter han har nämpt H. Gustaf Rosenhane, att han
skulle haa sagt Rijkzdrotzen det; och beropade sigh på H. Steen
Bielke, som hörde der på, när Jahan Ornewinge det sade;
hwilket ock Her Steen Bielke bekiände wara af honom sagt.
Her LandtMarskalken böd åthskillige gånger till att interrumpera
denne discours, att icke publica derigenom måtte blifwa
förhindrade: sade sigh aldrigh hafwa någet hört der discurreras,
som skulle gåå Grefwernes Stånd och deres privilegier
ann; uthan att dhe in genere kunne hafwa talat om någet,
som trycker dem, det dhe sökia med all wänligheet att afbörda
sigh.
II. Creutz stod der på, att effter H. Gustaf Rosenhane
wore beskylter, wore skäligt att han i medier thidh afweke, sa
länge han blefwe derföre purgerat.
52
1655.
H. Gustaf Rosenhane sade sigh hafwa swurit der på, att
han inthet hade sagt det för Rijkzdrotzen, som honom skall
nu wara påsagt, och mädan han ännu inthet wore öfwertygat,
sijr han inthet hwij att han må afträda.
H. LandtMarskalken frågade Classernes meningh häruthinnan?
Der
wed begärde H. Creutz att wetha, om någen hade
hört, det han hafwer discurrerat emot Grefwernes Stånd och
dess privilegier? Swarades, Neij.
Jahan Printz sade, att Grefwe Pär hade ock frågat honom
der om; men af honom swarat, att der om war fuller sagt
i gemeen, men icke antastat deres stånd och privilegier, eller
någen persohn i synnerheet.
Der effter sade Christer Nilsson af Häwämpä, att Henrich
Grothuusen kom och hälssade honom frå Rijkzdrotzen, och effter
Hans Excelhtz skall haa förnummit, att någre på Ridderhuuset
skulle hafwa tält om honom; badh fördenskull H. Excelhtz
att dhe af finske Nation wille falla honom bij.
Då skulle Christer Nilsson hafwa frågat, hwem som hade
sagt H. Excelhtz sådant? Då swarade Grothuusen, att Rosenhanen
skulle hafwa sagt det.
Grothuusen blef der på tillfrågat, då han swarade sigh så
hafwa sagt: Att han meente det Viceprsesidenten Gustaf Rosenhane
skulle hafwa sagt det för Hans Excelhtz.
Tertiae Classis votum der örn blef omsider detta: Efftersom
Vicepraesidenten Rosenhanen är beskylt, bör honom sökia
hoos Rijkzdrotzen att förnimma, hwar ifrå det är kommit, och
der med göra sigh frij; och Ridderskapet sädan må få wetha
hwem dhe skole thaga der före; och ij medier thidh kunne wij
nu hafwa publica förhänder.
2:da Classis sade fuller ock, att Rosenhanen skulle på ett
sådant sätt frija sigh; men att man i medier thidh skulle fördröja
med annat företagande, effter man inthet wore säker på
sitt taal.
l:a Classis holt saaken wara af importantz, effter een Riddersman
bör hafwa här sin frijheet att seija sin meningh; och
på det att den som har gifvvit Rijkzdrotzen sådant tillkänna,
måtte blifwa kunnigh, finnes nödigt att dhe både gåå dijt och
skaffa sådant förnimma: och i medier thidh kunde man icke
dess mindre thaga puncterne före, som ännu under händer äre
att öfwerläggia. Der på gick H. Gustaf Rosenhane och Jahan
April.
53
Örnewinge uhr Ridderhuuset, att der om förnimma hoos H. Excelhtz
G. Pär.
Der effter sade Her LandtMarskalken, att ock han will
låta sigh wara högt anläget, att Ridderskapet måtte hafwa
een loflig frijheet för deres discurser wed sådant tillfälle, och
det icke blefwe hijt och dijt uthspridt uthi staden, hwad som
der hoos dem i gott upsåt och förtrogen mening warder taalat;
men förmaante der hoos Ridderskapet, att dhe inthet skulle
låta någet sådant privatum förandra således deres gemiither,
att publicum skulle der igenom blifwa hindrat.
Her LandtMarskalken togh sädan åter puncterne före, om
dhe förbudne Orther. Och fölgde der i
Den 8. punct. Om hemman till Factorier etc.
Meentes ock här wid af somblige, att een specification
wore nödigh; men effter puncten sigh sielf förklarade, wore dhe
alle der om eense.
Den 9. p. Om gästgifware hemman och Postbönder.
Här till sade somblige, att i förre Richsdagar wore resolverat,
det Adelsman skulle stå fritt att bebyggia dem, och synes
att han nu inthet niuther det.
H. LandtMarsk: Här står om almänne Krogar, som med
Cronans eller Almogens omkostnad äre bygde etc.
Der hoos meentes ock af somblige om Postbönder, att dhe
så wäl kunne wara i privatorum hender, som till Cronan, när
man tillsijr hwad frijheet dhe derföre hafwa.
Taltes om dhe 6 åhrs frijheet, som krögare finge 1635:
samme frijheeter hafwa dhe niutit, men inthet byggt.
Af een Landzhöfding frå Norlanden sades om Postbönder,
att i Westernorlanden haa dhe heele hemmanet fritt. I Westerbotn,
dhe som 6 t:r hafwa der af 4 tunnor frij; men i Österbotn
wore godzén allreda då bortgifne, och haa nu allenast
någre andre små frijheeter, der med dhe inthet kunne bestå
sigh; och derföre stannar Posten der offta. Wore altså eense
om den puncten.
Men om gammalt frälse wore annat besked, der om thalas
nu inthet.
Den 10. p. Om Krijgzbooken, om någet wore der undankomma.
Blef ock af alle samtyckt.
Den 11. p. Om Skepsflottans provianteringh; Der till de
puteras:
Gestrikland, Helsingeland, Medelpad, Ångermanland
etc. och om Styrmanshemman.
54
1655.
Taltes fuller lier till, som skulle detta inthet förslå till
AmmiralitetsStaten: Men swarades af andre, att Kongl. M:tt
har i tanka, framdeles tilläggia Oland, Gottland och Ösel, när
dhe falla Cronan hemm.
H. LandtMarskalken frågade, om dhe någet hade der uthi
att påminna, dhe wille seija deres vota.
Af 3:tia Glasse sades, att alle wore wäl tillfridz med den
puncten, men sij inthet, om det skulle wara tillfyllest för AmmiralitetsStaten.
2:da Cl. sade att det wore alt nödigt Tor den Staten, och
funne den puncten god: Och som K. M:tt finner det gott och
tillfyllest, bör oss inthet widare der om thala, än oss gifwes
anledningh.
I. Cl. finna puncten god, och haa inthet att settia der till
eller att thaga der ifrå.
Samme votum war ock om Styrmansshemman.
Den 12. punct. [Om] Bergslagen, som 1649 med wisse
orther blef frijkallat.
Her LandtMarskalken giorde der om een förklaringh, huru
att wisse districter blefwe der till deputerade af Drotning Christina
A:o 1649: med wedlöfftigh deduction, huru som sådant
ifrå långlige thider har warit således förordnat af gamble Konungar,
då samme districter äre dragne ibland Riksens Regalia,
och äre ifrå Cronan omistande, som dhe af BergzCollegio hafwe
klarlig deducerat uthi den Remonstration, som då der öfwer
giordes till högstbem:te Drotningh Christina.
Effter någen förd der öfwer discours, wore alle Classerne
der om eense, att dhe wela blifwa wed den Resolution, som
skedde 1649 för Bergzbruuken; men begärde få sij samme Resolution:
Och blef altså samme punct af alle Classerne sam
tyckt.
13. p. Om Kruut- och Messingsbruk etc.
Der till sades: Att der som reale bruuk äre, gifwa dhe
det gärna effter, allenast inthet någet annat dragés der till,
under någen praetext.
H. LandtMarskalken: Sielfwe puncten förklarar sigh; ty
her står: stoore och algemene bruuk och wärck etc.
Likwäl befans af Classerne gott, till att göra det Husare,
at man detta tilläde: Att inthet någre gamble bruuk, sorn äre
öde lagde, måtte dragas der inunder med een sådan prsetext.
April.
55
14. p. Om Odelqwarnar. Blef straxt samtyckt.
15. p. Om Swartsiö Slott och Lähn, Gripsholm etc. Der
till samtycktes också af alle.
16. p. Om Gräntzefestningar. Sades wara klart af sigh
sielfft.
17. p. Om Tullar af Städerne etc.
Der med blef upskutit till andre dagen, effter thiden war
förliden.
#
Sorn nu Ridderskapet war uppståndit att gå uth, kom
H. Gustaf Rosenhane tillbakar med een skrifftelig attest frå
H. Excelhtz Grefwe Pär Brahe, Rijkzens Drotz; hwilken skrift!
blef då strax på Ridderhuuset uppläsin, och finnes ad acta
(Se Bil. I.)
Sädan Ridderskapet åter hade satt sigh och skrifften war
uppläsin, stegh H. Ernst Creutz upp, sade sig hafwa discurrerat
i RådCammarn som en god patriot, och thogh dem af uthskåttet
till wittnes der öfwer, hwilke ock honom bijfölle. Sade yttermehr:
Likwäl är Gustaf Rosenhane derföre beskylter af Örnewingen,
som H. Steen Bielke hörde på; och effter Örnewingen
hafwer således beskylt honom, bör honom ock stå der före.
II. LandtMarskalken badh Jahan Örnewinge träda af så
länge dhe finge thalas wid der om. Der effter tillbödh ock
sigh sielf H. Ernst Creutz at thaga afträde; men effter Rijkzdrotzens
egen skrifft befrijar honom, wille dhe inthet att det
skulle skee.
Der på talades, huru som aldrigh war nämpdt om Arffursterne,
förr än i går; och sade dhe af uthskåttet, att der
om inthet wore en gångh tält i RådCammarn.
H. LandtMarskalken frågade, hwad dem tychtes? Om man
skulle låta nöija sigh med detta Rikzdrotzens swar och förklaringh,
eller om man skulle sända dijt en af hwar Classe, att
förfråga sigh widare der om?
3:tiae Classis votum war, att man skulle sända en af hwar
Classe till R.Drotzen här om: ty denne materien är af twenne
considerationer: först är een saak som är emellan Rosenhanen,
Creutzen och Örnewingen. Sädan är der uthi een saak, som
angår dem alle, att dhe blifwa osäkre der igenom.
2. Cl. Man skulle skicka dijt att förnimma af R.Drotzen:
Om det så wore tält om Arffursterne särdeles, som inthet war
omtalt i RådCammarn.
56
1655.
1. Cl. Man skickar dijt een af Invar Glasse och låta sei a,
att effter R.Drotzens skrifft och Örnewingens taal, sora han nu
hade her på Ridderhuuset (och nämbde sielf om Arffursterne,
som doch aldrigh blef omtalt förr än i går; och R.Drotzen
nämpner om RådCammarn, der ingen nämbde om Arffursterne)
inthet stämma öfwer eens; uthan är klaart, att det är kommit
her ifrå, R.Drotzen wille dem sådant optäckia: eller der han
icke wille nämpna den, nödgas man draga det högre, och förmäla
der om hoos Kongl. M:tt.
Här om wore dhe sedan alle eeuse, och blefwe desse waal
de,
att gåå till R.Drotzen med denne commission:
H. Steen Bielke
H. Gustaf Persson Natt och Dagh
Christer Nilsson af Häwämpä.
Den 26. Aprilis.
Effter någet resterade i går af den sidste puncten, upplästes
åter det, som war om Tullar, Skattar och Afrader i Stä
derne
etc.
Sädan der öfwer een stund war discurrerat, sade Classerne
deres vota:
3. Cl. meente, att man klarare således skulle det settia och
detta tilläggia: Skattar (såsom Kongztijende, accijs och andre
regalia, hwad nampn dhe då kunne hafwa).
2:da och l:a Cl. wore ock der med eense, allenast meente
dhe in prima, att ock skulle tilläggias: å landet och städerne.
Der med slöthes dhe propositionspunchterne.
Der effter stegh H. Steen Bielke opp, refererandes det swar
som han bekom af RijkzDrotzen på sin aflagde commission,
och bestodh det korteligh här uthi:
R.Drotzen (effter långe discurser som om annat förde blefwe)
lät förmärkia sigh med tiensts tilibiudelse emot Ridderskapet.
Der hans tienst det medgofwe, wore honom fritt sielf att
wara der.
H. Steen Bielke sade wara Ridderskapet likwäl anläget,
att wetha huru det wore kommit uhr Ridderhuuset.
RijkzDrotzen sade först sigh inthet komma det ihugh:
Omsider sade han, att han fuller kunde tänkia effter, hwem det
war, men han wore inthet plichtig att nämpna honom, och
skulle förr döö i sine skoor, än han skulle görat.
April.
57
Och då H. Steen Bielke sade, att Ridderskapet wille ansökia
Kongl. Maij:tt der om, swarade H. Excelhtz der till inthet
directe, uthan ijfrade sigh öfwer Creutzen, men excuserade
Rosenhanen och Ornewingen: sade ock sigh så haa gouvernerat
sine actioner, att han wäl törs gå och tala med sin Konungh.
Der medh slöth Her Steen Bielke sin relation.
H. Ernst Creutz refererade sigh på protocollet och contesterade
på det högste, att han inthet weet sigh hafwa iniurierat
honom: frågade ock Ridderskapet, om dhe någet sådant
hafwe hört af honom wara sagt? Alle swarade, Neij.
Öfwer detta ärendet wart nogh discurrerat hwadh dhe skulle
där åt göra, och folie dhe alle där på, att man skulle wallia
ett uthskåt, som ginge opp till K. M:t, thili den ände, om någon
skulle prsevenire med othidige rapporter, skulle då K. M:t
för uth wara rätt om saken kunnig, och icke dragha annan
tanka till Ridderståndett, uthan then som tillbörligh wore.
Desse förordnades till uthskåt:
Aff 1 Classe.
Grefwe Jahan Oxenstierna
H. Bengt Horn
H. Sten Biälke
H. Lars Kruus
2 Glass.
H. Ture Ribbing
H. Knut Kurk
H. Anders Lilliehöök
H. Jöron Ulfsparre
II. Jahan Rosenhane.
H. Göstaff Pärsson.
3 Class.
Christer Nilsson Otto Sack
Rolamb Jahan Stuarth
Hammersköld Otto Skeding.
Huru man skulle procedere här med, så skulle thet inthet
skee klagewijs, uthan simpliciter att referera saken som hon
wore passerat: Taltes fuller om ett annat uthskåt där jempte
at formera, som kunde med thet samma gåå allenast till Rådhet:
Men blef der wid, att sädan detta uthskåttet hadhe warit
först hos Konungen, skulle dhe samma också gåå till Rådet,
att förnimma hwad Kongl. M:tt dem genom Rådet proponerandes
worde.
När nu uthskåttet kom upp till Kongl. Maij:tt, och H.
LandtMarskalken, näst ödmiuk contestation af Ridderståndets
58
1655.
underdånige willje att med flijtig sammankompst upwaclita Kongl.
M:tz betalningar, wed dhe ährender som för denne thidh dem
äre proponerade; sade så der hoos hwadh wore genom Jahan
Örnewinge skett till H. Ernst Creutz, på H. Excelktz R.Drotzens
wägna: förklarade Ridderskapets intentioner och skälige
procedere, som af protocollet här närwarande wore att förnimma,
der K. M:tt tächtes låta sådant sigh föreläsa. Excuserade
der hoos Creutzens persohn, som warande i den måtta oskyllig
etc. Sidst recommenderades till K. M:tz gunst och nåde Ridderskapets
personer, med dess frij— och rättigheeter.
Kongl. Maij:tt tackade Ridderskapet, som sigh så wäl hafwa
förklarat på det som K. M:tt hade dem proponerat; sade
dem hafwa mehr giort der uthi, än K. M:tt hade tänkt. Saaken
belangande, sade K. M:tt den wara sigh okunnigh, och att
R.Drotzen ändå inthet hade der om förmält. Talte sadan wedlöfftigt
om eenigheet och godt förtroende dem emellan; afrådde
fra hetzigheeter, och badh dem moderera saaken i bäste måtta:
försäkrade dem om sin Konglige ynnest och bewågh.
Samme dagh, då uthskåttet kom upp till R. Rådh, »ade
RijkzCantzlern, huru som dhe ifrå begynnelsen af sine Conferentzer
hafwe hallt det upsåt att settia Rijket uthi ett gott
tillstånd; och att winna samme intent, har man så gåt der med
effter handen och effter K. M:tz ordre sökt först der effter, att
alt måtte Inrijkes wäl blifwa ordinerat och Cronan settias i
gode wilkohr och tillstånd; icke lembnandes Kongl. Maij:tz Regementhe,
som det här till hafwer warit. Och fördenskull har
Kongl. M:tt warit nödgat att wijsa uth någre wisse orther i
Landet, som nödwändigt måste blifwa till Cronan, hwar uthaf
dess Stat kunde blifwa wed macht erhollen. Kongl. Maij:tt
önskar häruthinnan, att upfinna något uthslagh till alles wår
wälfärd, och som hwar och een i synnerheet kunde wara till
minste prsejuditz. Och att skrijda närmare der till, har K. M:tt
sökt Ridderskapets betänkiande än Avidare der om, huruledes
och genom hwadh medel man skall nu kunna komma samme
Godz till Cronan, som derifrå inthet kunne mistas? Anthen
lösa dem eller uphäfwa dem alldeles? Hwilket fuller Kongl.
Maij:tt inthet gärna giorde: Remitterar fördenskull sådant till
deres gode betänkiande, huruledes dhe donerade Godz, uthan
Kongl. M:tz besAvär, må komma till Cronan, som der ifrå omistande
äre?
April.
59
Men så seer fuller K. Majj:tt, att samme orther inthet
kunne tillräckia till alle Rijksens tarfwer, uthan will behöfwas
än mehr, till Lijfgedingh och annat mehr etc. Hemställer fördenskull
dem, huru det kan nåås, och ställer dem twenne medel
före:
1) Om af dhe donerade Godz, som framdeles måste falla
Cronan tillhanda (och äre donerade efter 1633), alle dhe som
haa fåt dem, skulle nu cedera tredje delen, eller åt minstonne
fierde delen der af, så länge att alt kunde settias i gott lagh,
och Cronan framdeles genom een redress och donationers Examen
kunde komma till så store medel, som det behöfwes: Och
skulle den Ränta sigh belöpa der af till 200,000 D:r. I medier
thidh wore alt gammalt frälse fritt; men detta blefwe Grönan
een ordinarie inkompst åhrligen, så länge att bermte summa
blefwe ersatt.
2) Om man nu straxt tillägnade Cronan een deel öfwer
hufwud, som sadan skulle blifwa altid till Cronan, som fordom
kallades Upsala Ode. Men dhe andre godz sedan, som Cronan
kunde tillfalla, wore Länegodz: och dhe andre Godz blefwe
sedan för Ridderskapet confirmerade, och hwar och een kunde
då wetha hwad han ägde.
RijkzCantzlern sade sidst, att taalet allenast wore om dhe
omistande Godzén: Och att man wed denne consideration skulle
ansij desse thider och salvera der med heele Rijket och Ridderskapets
Ståndh.
Der effter trädde Ridderskapets uthskått tillhoopa i Cammarn
inför RådCammarn, att öfwerläggia här om sin emellan;
och som dhe komme tillbaka till Rijkzens Råd åter, gick H.
LandtMarskalkens swar der uth på, att uthskåttet begära dilation
att öfwerläggia sådant; och att dhe gärna såge dhet dhe
finge det skrifftelig.
RijkzCantzlern holt wara wäl sagt om dilation, men att
det icke syntes nödigt lefrera det skrifftelig. Begynthe altså
af nyio oprepetera hwad tillförenne sagt war, och gaf der öfwer
een kort förklaringh, att uthskåttet fick der uthaf orsaak
widare komma med Rådet der om i discours. Och skildes der
med åth för den gången.
Samme dagh församblades åter effter middagen Ridderskapets
uthskått, att thaga samme ehrende sin emellan i deliberation,
opp ij bem:te RådCammar; men effter uthskåttet kom
60
1655.
någet seent tillsamman och andre hinder infölle, blef der med
upskutit till andre dagen, då dhe bittida skulle komma tillhopa
på Ridderhuuset.
Den 27. Aprilis.
Då uthskattet wore der tillstädes komne och ännu förbijdade
H. LandtMarskalken, läte dhe sigh föreläsa någre Beswärs
Punchter, att i medier thidh öfwerläggia. Och som H. LandtMarskalken
straxt efter war uppkommin, lades samme Beswärs
Punchter å part, att först förethaga hwad Kongl. Maij:tt genom
RijkzCautzlern har låtet proponera för dem dagen tillförenne.
Her LandtMarskalken sade sigh sålunda hafwa intaget H.
Excelktz RijkzCantzlerns meningh, det Kongl. Maijitt will hafwa
igen Godzén på dhe förbudne och omistande orther; och det
föruthan någet sitt beswär och uthan andres klagan och
invidie, och med dette sidsta är det på dhe wälförtiänte ansedt.
Nu kunna dhe donerade Godzén på dhe förbudne orther
inthet förslå tillfyllest för Cronans Stat; derföre fölljer uppå,
att man måste sökia andre uthwägar för det öfrige, som ändå
desidereras, och äre oss der till twenne medel föreslagne:
1) Anthen wij wele antaga oss een Contribution åhrligen
att uthgöra (af dhe Godz, som äre donerade ifra A:o 16.33)
till 200,000 D:r, så länge och in till dess att Cronans Godz
framdeles kunne blifwa redresserade till benute 200,000 D:rs
inkompst? Eller ock
2) wij wele nu straxt afstå een deel af alle donerade Godz
ifrå A:o 1633?
Sädan H. LandtMarskalken hade detta proponerat för uthskåttet,
kom man till discurser, hwilke fuller mäst i begynnelsen
inclinerade dijt, att man skulle låta gå alt öfwer een kamb
och afstå alt på dhe förbudne orther; lämbnandes till Kongl.
Maij:tt det öfrige, att låta dem niutha der någet, som K. M:tt
finner skäligt: Men frågades likwäl der boos, om i framthiden
någre blifwa meriterade och annat inthet wore att thaga, kunde
ock henda att det då på lijka sätt gofwes at een annan? Der
till swarades, att Kongl. Maijrtt warder det fuller med sådanne
bohmar förwarandes, att man derföre icke skall hafwa att befruchta.
Frågades ock der hoos, om dhe donatarier i förbudne orther
skulle fä wederlagh igen, äfwen som dhe andre som der
haa kiöpt?
April. 61
Men som det war orijmligit, effter honom snarare boorde
sträf derföre, giorde likwäl Her LandtMarskalken der hoos een
åtskilnat emellan förbudne orther och omistande frå Grönan.
Slöth altså uthskåttet samme punct der medh, att alle
dhe Godz, så i Städer som på Landet, som icke titulo
oneroso, uthan äre pure donerade på förbudne och
omistande orther, reduceras igen till Cronan, alle
öfwer hufwud, uthan någet wederlagh; och det föruthan
anseende till någen persohn, eller af hwad aart
och nampn donation kan wara, räknandes ifrå A:o 1633.
Her LandtMarskalken frågade sädan, om dhe finna någet
annat expedient, eller man måste taga wed ett af desse twenne
medel?
Det första hwad wedkommer, om Contribution, kunde uthskåttet
der till inthet förstå, af desse skiäl:
1) Emädan det synes löpa emot Naturen af deres Ståndli,
att göra sigh skattskyllige.
2) Norkepings Besluuth blefwe der igenom förkränkt; ty
såsom detta kunde waara till månge åhr, förr än Cronan genom
dette sätt nådde sitt intent, skulle i medier thid af alle
Godz, som falla till Cronan, inthet ware döttrar niutha en melioration,
der dhe någen man finge, som Konungen åtnögdes;
effter alle godz folie då genast till Cronan.
3) Alle wäl meriterade hade i all den thiden också inthet
att förwäntha: twert emot Kongl. M:tz intention, som nu söker
att få medlen i henderne och kunna beneficera dem.
4) Arfskifften blefwe der igenom turberade, emot det man
intenderar nu att conservera dem; ij det dhesse blefwe skattlagde,
der dhe andre blefwe frije.
5) Hwem skulle ock afräkna hwad Cronan åhrlig tillfaller?
Skulle Norkepings Besluuth der jempte hollas, kunde det stå
på alt för länge.
Och effter nu uthskåttet funne den puncten om Contribution
sin emellan så swår, att dhe inthet såge det war görligit,
skredhe dhe alle med eenigheet till den andre, och slöthe under
sigh sålunda, att dhe heller wela nu mista ett quantum
af alle donerade Godz ifrå A:o 1633; på det att alt
det öfrige må blifwa dem sedan confirmerat till ewärdelige
thider; och deres Stånd wed deres wälfångne
frijheeter maintenerat.
62
1655.
Her LandtMarskalken frågade widare, örn dhe wiste annat
föreslå till dette quantum, än fiärde deelen af Godzén?
Här wid kom att discurreras om proportion, och folie alle
der på, att den som har fåt lithet, skulle haa större skada af
sin 4:de paart, han mister, än een annan (som mycket har fåt)
af 3:die parthen eller ock halfparthen.
Men som åtskillige förslagh der om framsades, lämbnades
detta till effter middagen, då hwar wille wara betänkt der örn,
hwad honom tychtes bäst.
Komme der effter att thala om, huru månge per male narrata
haa bekommit; der ibland ock räknades Adelsmans Fougdar
och dess lijke etc. som aldrigh haa tiänt, Cronan.
Här hoos blef ihugkommet om andre Donationer än i Godz,
och på dem kommer nu inthet Beswär; der likwäl synes skäligt,
att ock dhe skole gifwa Cronan tillbaaka någet. Och ehuru
att H. LandtMarskalken (sade någre af uthskåttet) icke har
fåt det till proposition; likwäl, efter det wore lijkmätigt med
det som proponerat wore, kunde der om också nu blifwa påmint.
Taltes sedan der om, huru dhe wore snart att nämpna,
som anthen genom Cronans Tullar sigh förmycket richtat hafwe;
och eliest af Cassan eller Caduquer bekommit stoore summor
penningar, item huus och tompter etc. som nu skäligt, wed
desse stoore uthredningar, boorde ock gifwa någet Cronan tillbaka,
och dhe af sine Donationer, så wäl som andre, hjälpa
till ett måhl och främia det allgemeene bästa.
Och sorn der till sades, att man bör blifwa wed proposition,
swarades der emot, att detta hörer ock till proposition;
ty RijkzCantzlern bad oss wara betänkte på någre andre medel,
och skulle detta wara der till ett gott förslagh. Och boorde
desse ändå snarare gifwa tillbaka någet, än dhe andre sorn haa
fåt donationer i godz; ty Godzén äre altid medh någet onere,
med Russtienst etc.
Men desse som haa fåt penningar och dhe andre förbemite
donationer, äre inthet onus underkastade; boorde derföre gifwa
mehr.
Der emot objicierades af andre någet till dess dilucidation;
men blef så slättat, att det fans skäligt att göra der om een
påminnelse.
Effter middagen kom åter uthskåttet tillsamman; och som
dhe komme att thala om det som dhe tillförenne sin emellan
April. 63
sluthit hade, taltes om dhe förbudne orther, och huru att mäuge
Godz äre där sub titulo oneroso, dem man intenderar nu att
kunna inlösas af desse twå tunnor Guld, som nu sökes till Cronan
af denne fiärde parthen af Godzén; och sedan skulle det
blifwa ett Upsala Ode (som så fordom kallades) af dhe store
Lähneu och dhe förbudne och omistande orther etc.
Hwilket sedan Kongl. Maij:tt skall wela, som man har förmärkt,
låta insettias i Konungens Eedh, att det må sedan blifwa
oförrycht och för Cronan behollit till ewärdelige thider.
Sädan frågade H. LandtMarskalken deres betänkiande om
proportion, som dhe skulle wara påtänkte till nu effter middagen.
Sades att detta wore een odiosa materia, och man måste
caute der med umbgå.
Andre meeute, man skulle fatta någre wisse förslagh och
wijsa Rijkzens Rådh.
Men uthskåttet fann omsider wara bäst att nu i förstonne
gifwa der på ett sådant swaar, att effter tredje eller fiärde deelen
skulle synas mycket tryckia dem, som små donationer hafwe
bekommit, och likwäl Cronan der igenom inthet nåå sitt intent,
dy begäres af Rijksens Rådh att afsij någet annat expedient,
sorn kunde der utlii bäst wara.
H. LandtMarskalken sade der effter (sädan her om nu war
beslutit), att hans inrådande och förmaningh wore, det Ridderskapet
inthet wille dröija med deres Beswärspuncter: och sädan
dhe wore förfärdigade, kunde man communicera der om
med Rijkzens Rådh, och sedan öfwerlefrera dem Konungen.
Medh Rijkzens Rådh kunde dhe ock med det samma då thala
hwadh som dem hälst trycker i Grefwernes privilegier om Jurisdiction.
Den 28. Aprilis.
När utskåttet kom opp i Rådet, berättade H. LandtMarskalken,
att Ridderskapets och Adelens uthskått hade warit
tillsamman och thalts wedh om the ährender, som senast i Rådet
wore proponerade. Och är theres meningh, som the hafwa
upsatt på paperet. Der med blefwe desse puncter uppläsne:
1) Uthskåttet hafwe, effter långligit betänkiande och öfwerläggiande,
fallit der opå: Att alle dhe Godz, så i Städer som
på Landet, som icke titulo oneroso, uthan äre pure donerade
på förbudne och omistande orther, reduceras igen till Cronan,
64
1655.
alle öfwer hufwudh, uthau någet wederlagh; och det föruthan
anseende till någen persolin eller af hwad aart och nampn donation
kan wara, räknandes ifra A:o 1633.
2) EfFter uthskåttet funne den puncten om Contribution
sin emellan så swår, att dhe inthet sage det wara görligit,
skrede dhe alle med eenigheet till den andre, och funne der
widh inthet bätre uthslagh, uthan detta: Att dhe heller wela
nu mista ett quantum af alle donerade Godz ifrå A:o 1633; på
det att dhe må niutha det öfrige effter deres wälfångne privilegier
confirmerat.
G. Gustaf Leijonhufwudh togh i taalet (effter R.Cantzlern
inthet war då tillstädes), säijandes, att man hade förmodat, att
dhe gode Herrar skulle gifwa oss förslagh på ett wist quantum.
H. LandtMarskalken sade det wara swårt för dem att föreslå
sådant, för invidie och månge particulariteter skull.
G. Gustaf: Det är allenast derföre, att I gifwa oss edre
sentimenter.
Skildes der widh.
Den 30. Aprilis
församblade sigh Rijksens Ridderskap åter på Ridderhuuset.
Och mädan dhe der förtöfwade R. Råds ankompst, påminthe
H. LandtMarskalken Ridderskapet, huru H. Excelhtz Sahl. RichsCantzlern
(warande då en af Ridderhuusets Föreståndare) uthi
sidste Richsdagh i Upsala taalte om Ridderhuusets skuld, och
blefwe då förmaante att der med clarera. Sadan H. LandtMarskalken
också nu der om hade giort een förmaningh, upplästes
Kongl. M:tz Fullmacht för Ridderhuusets Fiscal.
Der effter upplästes ett Concept der om, huru att man
skulle ifrå A:o 1649 den 1 Jan. (som både då A:o 1649 och
nu eliest i sidste Upsala Richsdagh war af Ridderskapet beslutit)
beräkna interesse för Capital, när det i rättan thidh
icke wore aflagdt: hwilken skrifft sadan skulle af H. LandtMarskalken
och af en af hwar Classe underskrifwas, Ridderhuusets
betiänte till effterrättelse. Hwilken skrifft af Ridderskapet
blef gillat, och skulle sedan underskrifwas och Cammererarn
öfwerlefreras, att der effter göra Rechningerne.
Sädan blefwe dhe conciperade Beswärspuncter uppläsne för
Ridderskapet, som uthskåttet tillförenne hade låtet sammanhempta.
April.
65
När dhe sidste puncterne skulle uppläsas, blef det interrumperat
af Rijkzens Rådz ankompst1).
Sadan H. LandtMarskalken med flere af Ridderskapet hade
möt dem och convoyerat dem inn, förde RijkzCantzlern ett sådant
taal:
Sadan som iagh sidst war med någre af R. Rådh här på
Ridderhuuset, att föreställa dem dhe anlägenheeter, som wed
denne thidh angå Rijkzens heele wälfärd och nu bör thagas i
acht; hwilket fuller mäst och förnämbst angår Ridderskapet och
Adelen. Der medh nu så wida är umbgåt, att een afskrifft
wore upsänd till dem; der af att sij, hwad nödwändigst bör
wara till Cronan: och icke det allenast för een wiss räntta och
inkompst, uthan af faste ägendomar i Rijket; der ibland äre
nu dhe förbudne och omistande orther. Och såsom Cronans
Godz äre till stoor deel med dhe wilkohr wordne abalienerade,
att dhe inthet kunde mehr falla Cronan tillbaka; som doch bör
wara till belöningar, och såsom ett medel, det Konungen kan
altidh hafwa att tillgåå; hafwer man sökt att draga Godzén
ifrå Allodialiteten in på Lähnerätt. Andre hafwa ock genom
Expectantier afskurit det håpp, man kunde hafwa, att det framdeles
kunde falla Cronan tillbaka, hwilket sätt af Expectantier
är wordet upphäfwit. Och såsom det sigh bör att alle saaker
sålunda blifwa skickade, det Kongl. Maij:tt måtte hafwa obundne
hender, altså måtte man nu sökia effter sätt, hurulunda detta
wärket må inrättas till Rijkzens wälfärd. Och hafwer Kongl.
Maij:tt uthlåtet sigh så widha, att Kongl. M:tt finner saaken
nödigh för det allgemene bästa, och ett säkert tingh för dess
undersåthere, både nu och i dhe tillkommande thider. Kongl.
Maij:tt will ock låta röna det i sielfwe wärket, förr än dhe
skilljas här ifrå. Moste fördenskull nu öfwerläggia, hwilket sätt
skulle finnas der till bequämligest; måtte considerera uthgiffterna
emot medlen och inkompsten, och det med minste wårt Ståndz
afsaknat. Rijksens Rådh hafwa sedt dess wedlöfftigheet; Likwäl
effter Kongl. M:tz höge upsåt sammanfogat deres rådh och
trogne betänkiande, och som dhe hafwa funnit Ständerne willige
der till, hafwa dhe taget desse coniuncturer i acht; och fördenskull
welat först föreena sigh med Ridderskapet och Adelen:
') Marginalanteckning: R. Rådh: RijkzCantzlern, RijkzSkattmestarn,
H. Knut Posse, G. Lars Kagge, H. Erich Gyllenstierna, H. Schering
Rosenhane, H. Christer Bonde.
5
66
1655.
och som dhe inthet annat sökia än Gudz ähra der med att
främia, med Konungens och Rijkzens Rätt, håppas dhe också
att det således af Ridderskapet och Adelen blifwer mött. Detta
säger man till den ände, att låta sij det upsåt, hwarföre wij
äre nu hijt kompne. Frågan blifwer fuller, såsom det rätte
måhlet: Huru Rijkzens upbördh måtte swara emot dess
uthgifft? Här widh har man nu att afsij, att någre orther
äre omistande ifrå Cronan: Och måste man nu sij till, hwadh
orther det äre, och huru dhe kunne komma till Cronan. Och äre
dhe af åtskillig aart; somblige med onere och beswär, somblige
uthan: somblige orther förbudne, somblige icke så förbudne,
doch nödige. Ridderskapet wille fördenskull öfwerläggia, huru
dhe omistande orther med minste beswäret kunne komma till
Cronan. Och när man der hoos will tillsij, hwadh Cronan är
nödigt, så swara inthet desse förbudne och omistande orther till
dhe medel, som Cronan behöfwer: wille fördenskull Ridderskapet
wara omtänkt om någre andre medel. Och består det uthi
twenne: 1) Anten effterlåta een wiss upbörd åhrligen till Cronan,
eller 2) öfwer hufwud och såsom durchgeens lefrera Cronan
een deel af det som uthan onere är kommit ifrå Cronan,
och wara sedan för det öfrige uthi säkerheet. Man måste co.nsiderera
der hoos, hwad för Cronan är nödigt och hwad görli—
git är för Adelen. Ridderskapet wille fördenskull öfwerläggia,
hwad här uthi wore tilldrägligest, och sadan genom deres uthskätt
debattera sådant med Rijkzens Rådh; blifwa der effter
sigh sielf lijk och icke stutza i saaken. Hwad beswär, som
sigh här widh låta finna, kan man fuller råka dhe wägar, huru
det bäst kan öfwerläggias och genom gode medel förbij gåås.
Wij äre i ett skepp och under ett hufwud, och måste rätta
wåre tankar der effter; och förwänta der emot, att Kongl. M:tt
warder wijsandes sin nåde. Och sedan Kongl. M:tt således
blifwer behulpen och wij befrijade, kunne wij råka i dhe wilkohr,
som wåre Förfäder hafwe warit: Såsom detta widare genom
uthskåttet skall blifwa communicerat, och måste arbetha
till Rijksens wälfärd och wårt Stånds conservation.
Her LandtMarskalken gick medh Classerne tillhopa, sade
sädan, att Ridderskapet och Adelen sarnpt Krijgzbefählet finna
saaken af den swårheet, att dhe der uthi begära dilation, och
wela genom ett uthskått communicera sedan med Rådet, affinnandes
sigh altidh till Kongl. M:tz behagh och Rijkzens wälfärd.
April. 67
RikzCantzlern: Såsom Kongl. M:tt hafwer skutit detta till
R. Rådh och Ridderskapet, hafwa dhe nu welat communicera
det; att blifwa inbördes tillhopa och foga sigh med hwar annan,
med upsåt att göra hwad K. M:tt och Cronan är nyttigt och
för wårt Stånd drägligest: ställandes oss dette måhl för ögon:
1) Huru dhe förbudne ortherne kunna uthan K. M:tz beswär
komma Cronan tillhanda? 2) Hwad der hoos kan W'ara Cronan
till hielp, effter mehr är af nöden.
Och förhåppas inan der uthi att finna ett gott uthslagh:
Hwar och een får här thala, och alle med eenigheet sökia effter
ett måhl; då sädan dhe må w^ara försäkrade, att en gångh
öfwerwinna dhe difficulteterne, som dhe nu äre stadde uthi, och
blifwa deres Förfäder lijke: Inthet lämbnandes nu någet, som
kan under Kongl. M:tz hand blifw a disputerat, uthan slutha om
alt. Och will Kongl. Maij:tt sij till att komma utli med 200,000
D:rs Ränta, inneslutandes dhe förbudne orther der uthi.
H. LandtMarskalken påminthe der hoos om dhe BeswärsPunchter,
som Ridderskapet nu hade i beredskap, och wille
gärna communicera dem medh R. Rådh.
RijkzCantzlern sadhe, att dhe gärna wela foga sigh med
dem: wrara till Embethet i Rådet, men för deres persohner här
på Ridderhuuset, såsom deres Medbroder. Men badh att Ridderskapet
wille först debattera denne saaken, och sedan komma
till BeswärsPunchterne; på det Kongl. M:tt må nåå sin intention,
att få med första communicera det med dhe andre Ständerne.
H. LandtMarskalken sade Ridderskapet wara wälwillige att
effterkomma hwad K. M:tt täckes att betala dem. Der med
ginge R. Rådh bort, accompagnerade af H. LandtMarskalken
med flere af Ridderskapet.
Der effter giorde II. LandtMarskalken een kort repetition
af det som taalat war, och proponerade sädan: Huru ellie förbudne
och omistande orther må kunna komma Cronan tillbaka,
uthan Cronans beswär; särdeles dhe som titulo oneroso äre der
kompne ifrå Cronan? Bad der hoos att dhe som i uthskåttet
hafwa warit, wille göra dem andre der om informerade: förmaante
dem ifrå irringar och lietzigheeter: åtskilljandes wäl
dhe som äre puras donationis, och titulo oneroso, genom kiöp,
förpantningh etc.
Der wid upplästes dhe punchter, som uthskåttet här öfwer
68
1655.
hade låtet fatta och blefw-e för Rådet uppläsne; sampt Protocollet
öfwer det som uthskåttet handlade.
G. Duglas wille straxt här excipera om dhe meriterade.
H. Steen Bielke swarade, uthskåttet hafwa discurrerat der
om; och der man skulle gifwa wederlagh åt alle, wore det inthet
att finna så mycket.
G. Duglas meente H. K. M:tz intention inthet skulle så
wara, att ju icke det skulle thagas i acht.
H. Steen Bielke: Ingens grace bör eller kan wara så stoor,
som inverterar fäderneslandzens fundamenter.
G. Ludwijk taalte om dhe store actioner, sorn likwäl nu i
Tyskland wore begångne, der på man boorde haa någen regard.
H. Steen Bielke: Wara owist, hwilket är större, drifw-a
fienden uhr Landet, eller jaga honom ij hans egit landh: wäre
förfäder hafwe ock wäl wetliat hwad beswär krijgh med sigh
hafwa, och låtet sigh benöija med een ringa recompence.
H. LandtMarskalken abrumperade det taalet; Och effter
uthskåttet måtte wetha, Invad man skall discurrera med Rådet,
wille dhe seija sitt votum; hwilket man sädan kan taga ad referendum
hoos Rådet; Och der uthskåttet finna der andre sufficiente
skähl, som dem åtnöijes, är Ridderskapet ändå förbehollet
deres frije votum, att fatta sädan der om den Resolution
som skäligast är.
Sädan voterades: Och war 3:ae Classis votum: Ehuru det
wore skäligt, att en meriterad blefwe ihugkommen med wederlagh;
men i anseende till Cronans och det allgemeene bästa,
synes rådsampt, att på dhe förbudne orther, dhe Godz som äre
pure donerade, blifwa öfwer alt, uthan wederlagh, åter till Cronan:
Icke der med att gifwa någet Consilium åt Kongl. M:tt,
uthan detta wara för uthskåttet till een rättelse.
2:da Classis war af samme meningh.
l:a Cl: Att dhe pure donerade gåå till Cronan uthan wedergälningh:
håppandes der hoos, att Kongl. M:tt sielf ihugkommer
dem meriterade: wele altså att inthet nämpnes om
någen recommendation, uthan skiuthe det till Kongl. M:tt.
Her LandtMarskalken frågade, huru dhe Godz, som possideras
med onere (genom kiöp, bythe, panth), må komma till
Cronan?
3:tise Classis votum, att det måtte skee medh refusion, och
medel der till skulle nu fuller falla Konungen i händer.
2. Cl. eense der med.
April.
69
1. Cl. också; men att Godz gofwes i godz, och melioration
i Penningar.
Her LandtMarskalken proponerade sädan om den Andre
puncten: Anten dhe wille antaga sigh en Contribution, eller
afstå ett wist quantum?
3:tise Cl. votum war detta, att dhe heller wela bewillja till
ett wist quantum, än till Contribution: Men om modo, begära
dhe att een proportion blifwer observerat; så att den som mehr
hafwer bekommit, må ock proportionaliter mehr cedera: thagandes
här hoos i acht dhe donationer ij Penningar och Caduquer
etc. hwar med det andre, som på förbudne orther är med
onere kommit ifrå Cronan, kan igenlösas. Eliest blef ock der
hoos påmint och af alle samtyckt, att det skulle blifwa Ridderskapet
fritt wällja cession, och få gifwa igen till Cronan
dhe Godz, som är längst aflägne, att ingens sätherij må derigenom
blifwa prseiudicerat.
2:da Classis war af safnme meningh.
1. Cl. sade om Contribution wara ogörligit, och wela heller
bewillja till ett wist quantum: Och det med proportion,
som hemmställes uthskåttet att öfwerläggia: samme quantum
bör ock gå öfwer alt, uthan exception af donationer: doch så,
att enom är fritt thaga der till dhe Godz, som äre längst aflägne,
att icke förderfwa Säthegärderne. Sadan ock, att dhe
som hafwa bekommit andre donationer än i sådanne godz, måtte
ock gifwa tillbaaka någet der af.
Effter voterandet kom att discurreras om Ofrälse, som
hafwa Godz och frälssemanna wilkohr, der likw7äl dem inthet
boorde niutha Adelige privilegier: Men dhe af Krijgzbefählet
blefwe der wid exciperade, mädan dhe altid föllja Ridderskapets
condition; dhe andre alle Donatarier af ofrälse skulle mista
deres donationer.
Desse blefwe nämbde till uthskått till Conferentzen med
Rådet:
1. Cl.
G. Jahan Oxenstierna
G. Duglas
H. Steen Bielke
H. Lars Kruus
H. Jahan Rosenhane
H. Harald Stake
H. Jöran Ulfsparre
H. Ernst Creutz.
H. Jahan Lillia
2. Cl.
H. Thure Ribbingh.
70
1655.
3. Cl.
H. Gabriel Gyllenankar Otto Sack
Christer Nilsson Pär Sölfwersparre
Claes Rålamb Israel Lagerfeldt
Nils Lilljehöök Daniel Leijonstierna.
Jahan Adolph Stuart
H. LandtMarskalken inviterade der effter Ridderskapet att
bijwista sahl. Jonse Burad Jordefärd, ifra Ridderholms kyrkian
opp i stoore kyrkian, i mårgon klockan ett.
Den 2. Maij
kom Uthskåttet ihoop på Ridderhuuset, och H. LandtMarskalken
bad dem wara betänkte om det som hoos Rådet blef
handlat och dem proponerat.
Här wid kom på taals, huru att somblige orther äre till
deres natur så omistande frå Cronan, som dhe förbudne genom
Konglig bref och påbudh; och äre således af sin natur
förbudne, såsom Gräntzefästningar och dhe orther, som för uthreedningar
skull äre omistande etc. Nu äre månge af Gräntzhuusen
borta, som doch äre omistande frå Cronan; och der
festningen är behollen till Cronan, så är likwäl alt borta som
der under ligger. Taltes om Jämo, som är i private hender,
men Cronan skall uppeholla Guarnizon, och haa onus, och en
annan har nyttan: der doch tillförenne den som possiderade
orthen, holt guarnizon, som Otto Sack refererade. Item om
Dyneborgh etc.
Slöts der med, att Festningarna med dess dependentier äre
af naturen förbudne; och när alt der under är behollit, så är
Cronan inthet graverat med deres belöningar, som på festningen
äre, uthan äre der för händer.
Sades, att såsom bonden är nödigh för Ladugården, så är
ock Ladugården omistande och nödig för Residentien. Kom der
wed på tals om desse ordh: förbudit och omistande; somblige
meente, att det eena explicerar det andra, och äre inthet
contradistincta: andre åtskilde dhe ordhen; och att af dhe omistande
orther äre somblige, som äre alldeles omistande, som
Gräntzefestningar etc.
Men omistande Godz wore Ladugårdar etc. och bönder (!)
med: synes icke skola settias så indefinite, effter det kan sträckias
alt för widt.
H. LandtMarskalken uppläste der wid af proposition om
Maj.
71
dhe förbudne orther, att der af sij, huru det war circumscriberat.
H. LandtMarsk: Som dhe nu inthet wela förstå till Con
tribution,
uthan till ett wist quantum, det man effter PenningeRenttan
måste räkna; frågade om deni, som inthet haa mehr
än een gård eller twå, om dhe skulle inthet gee, eller gifwa
någet, eller med lijka sätt som dhe andre?
Holts derföre, att ock dhe skulle gifw^a någet; om icke annat,
så wore det i Penningar, till en lithen recognition; eliest
skulle det gifwa stoor jalousie.
Den som ock har slagit 4 eller 5 gårdar till ett Säterij,
om han kunde effter proportion få lösat medh Penningar, der
af Cronan sädan har lijka nytta, att inlösa hwad med onere
är kommit ifrå Cronan, och skall dessföruthan inlösas.
Her LandtMarskalken frågade, hwad quantum dhe wille
nu wara betänkte uppå?
Och som här widh sades, att effter Rijket är torfftigt och
måste nu redresseras, måste man sij att nåå det som anseenligit
wore: och när kroppen är siuk, sijr man inthet så stoort
på näglar, täär, öron, näsa etc. uthan man söker siukdomben
der han är. Nu hafwe somblige fåt store Godz för deres meriter,
somblige derföre, att dhe hafwe warit oförskiämbde.
Meentes altså, att man skulle här observera Regulam Societatis;
och der wij blifwa eense om en proportion, kunde det
göras sädan i Cammarn. Den ringa har fåt, cederade den 20:de
Penningen; den dubbelt mehr, den 10:de Penningh etc. och den
som hade bekommit 20 eller 30 tusend D:r, miste twå tredjedelar
och beholle en.
Wara eliest betänkeligit, att en privat skulle så mycket
effterlåtas: Och som Kongl. M:tt söker att erholla samia och
eenigheet oss emellan; så kan den inthet gärna wara beständig,
så länge en är formidabel för den andre.
Här widh blef påmint, huru Sahl. R.Cantzlern, 1650, och
tillförenne, 1649, förmaante dem till eenigheet; och att ehuru
dhe andre Ständerne sökte att turbera dem i deres Stånd,
skulle dhe likwäl holla ett med hwar annan: Som Gud är nu
att tacka för god eenigheet och förtroende dem emellan.
Taltes widare om Skepsbrott, huru der wid också aclitas
proportion: Blefwe altså der om eense, att man in genere
skulle säija om sådant hoos Rådet; och wore en stor olijkheet
72
1655.
eliest, om icke proportion achtas; och kunde sedan begära der
om deres förslagh.
Der wed kom ett uthskått opp frå Bönderne, sade: 1) Om
Tijenden: som skulle dhe haa förståt, att Prästerne haa förfördt
dem, lika som dhe skulle wara otrogne: förklarade sig
der om, och sade att girigheeten sticker Prästerna der wedh.
2) Om utskrifningen: Landet skulle bli öde, om dhe gå efter
mantaalet. 3) Om folkepenningarne: wore förswårt gee uth dem
när en är 12 åhr, och så länge en lefwer. Bode Ridderskapet
om bijstånd, efter det ock angår deres bönder.
H. LandtMarskalken tackade dem; sade ännu inthet här
om af Ridderskapet wara resolverat; uthan så snart det skett
är, wela dhe communicera med dem. Att dhe skulle wara förledde
af Prästerskapet, haa dhe inthet förnummit, Tijenden angående.
Lofwade dem bijstånd.
Sädan gick uthskåttet opp till Rådet.
När uthskåttet kom upp i RådCammarn, sade H. Excelhtz
RijkzCantzlern, huru att dhe tillförenne wäl hafwa intaget, hwad
som om dhe omistande och förbudne orther wore nu att tänkia:
Och effter dhe inthet förslå, om man skulle då resolvera till
någen Contribution, eller straxt afstå een wiss deel? Och att
Rådet wille nu förnimma deres tankar der om: sökia att wara
i gott förstånd med dem, som warande af samme medel och
alle der uthi interesserade.
Her LandtMarskalken oprepeterade den proposition, som
dem war förestält, om dhe Godz på förbudne och omistande
orther: och huru att somblige äre af den natur, att dhe af sigh
sielfwe äre förbudne, och räknas derföre af samme wärde som
dhe förbudne; och skulle inthet wara gott låta någre slippa,
uthan bäst att det går öfwer hufwud.
R.Cantzlern sade der om wara upsatt på paperet som i
Ridderhuuset är inlefwererat. Och frågas nu först, om och huru
dhe Godz skola ersettias till Cronati, som skattas omistande?
På hwad sätt och maneer dhe skole komma till Cronan?
H. LandtMarskalken: Ridderskapet hafwa fallit der uppå
med deres meningh, att dhe Godz, som icke äre med titulo
oneroso kompne ifrå Cronan, falla nu dijt igen uthan wedergälningh:
Men icke att detta wore lioos dem alldeles besluthit,
uthan allenast till een communication med Rådet.
G. Pär: Sådant hafwa sin skähl; men åthskilde der hoos,
Maj.
73
huru somblige hafwa wist det wara förbudit, och ehuru att dhe
äre wordne waarnade, hafwa dhe doch giort det. Andre hafwa
fuller wist det wara förbudit; men effter en abusus war der i
kommen, hafwa dhe giordt som dhe andre* Somblige äre hemkompne,
wäl meriterade, och hafwa inthet wethat der uthaf, att
dhe orther hafwa warit förbudne: Synes altså inthet rättwijst,
att den som har warit utlie stadder, kommer hemm och har
fåt någet lithet owetterlig på dhe förbudne orther, att han skulle
umbgälla detta med dhe andre, som liafwe wethat der uthaf.
H. LandtMarskalken: För een eller twå skull bör man
icke sielfwe Regien turbera; derföre Ridderskapet funnit bäst
låta det gåå öfwer hufwud, och dhe meriterade hafwa att försij
sigh till sin Konungli; som ock dhe deruthinnan hoos K.
M:tt äre af sigh sielf recommenderade.
G. Pär: Wij måste inthet gå ifrå Justitien, och de facto
taga ifrå honom, som inthet wriste det wara förbudit.
Swarades af uthskåttet: Att den som har procurerat för
honom, wiste det; och för den olijkheet och oreda af jalousier,
som der på skulle föllja, att somblige skulle der få beholla och
somblige inthet, hafwe Ridderskapet alle eendrächtigt der till
samtyckt; seendes sigh hafwa skepsbrott att befahra, sorn an
norledes
icke wrore att undwijka.
R.Cantzlern sade deres intention wara god, men att der
med måste likwäl annorledes wara: deducerandes der hoos, huru
att somblige af desse orther hafwa warit Cronan förbehåldne
genom förbudh och bref, och eliest af den natur, att dhe hatwe
warit omistande der ifrå; somblige äre så omistande der ifra,
att dhe behöfwas wara der till, men icke mehr än andre.
Skulle man nu så införa: Att det måste gå öfwer alt;
elfter det som är af en natur och egenskap, skall wara af en
consideration; men så är någet wed application här hoos att
thaga i acht. Och om J nu ären af denne meningh, så wrele
wij opsettia någre Punchter der öfwer, såsom tillförenne är
skett; hwilket nu wäl kan skee, effter wij hafwra ett fundament.
Slöt ock detta thalet H. Excelhtz med förberörde lijknelse, att
wrij icke annorledes äre än i skepsbrott, och måste rädda och
hielpa wårt fädernesland genom bäste medel: och som det går
på oss alla uth, och wij äre alle af ett Stånd, wela wij räckia
hwar annan handen och göra ett, thagandes allenast någre conditioner
här wid i acht, och inthet gå till någre irringar.
Der hoos sade uthskåttet Ridderskapets meningh om modo,
74
1655.
på dhe förbudne orther, för dhe Godz, som med onere wore
kompne ifrå Cronan; att deres vota ginge der på, man gofwe
Godz för Godz, men melioration i Penningar.
R.Cantzlern: Får Kongl. M:tt det i henderne, så lagar
H. M:tt der om wäl, som H. Mitt synes bäst.
Frågade der hoos, om dhe wille contribuera, eller gifwa
någet tillbaka?
Uthskåttet sade, Ridderskapet hafwa det noga öfwerlagt,
och funnit store beswär wed Contribution; föruthan det, att dhe
länge skulle lefwa ij owissheet och osäkerheet om sitt, förr än
Cronan komme till den inkompst, som förmält är. Sädan skulle
dhe andre Ständerne ändå aldrigh gifwa sigh tilifridz.
RijkzSkattmästarn sade, icke allenast wara att göra om
ens ägendomb; uthan man bör ock tillsij, med hwad rätt han
sitter der uthi: Och det wara bäst, när man kommer till en
sådan possess, att ock Rättigheeten blifwer der med.
RijkzCantzlern sade, att med den Resolution så hade Ridderskapet
taget sigh när nogh: och ehuru att Contribution är
swår, så är likwäl betänkiande på både sijdor.
Uthskåttet sade åter, der om inthet annorledes af Ridderskapet
wara sluthit, än ad referendum.
RijkzCantzlern slöth der med, att det thages igen uthan
wederlagh, när det först med Conditioner blifwer adiusterat.
Frågade sädan det andra, om portion, huru mycket dhe
wille cedera?
Uthskåttet wille wetha, huru mycket dhe i Cammarn meente
der till desidereras, med dhe förbudne orther.
R.Cantzlern: Det som är bortgifwit, är till 6 tunnor Guld.
Men nu kan man inthet wetha, huru mycket dhe förbudne ortherne
kunne draga.
Och som nu taltes, att man skulle göra detta efter Ränttan,
mädan det annorledes icke kan skee; sade RijkzDrotzen,
att der till behöfdes en stoor thid, om man det alt noga uthräkna
skulle: Och fast det wore någet under denne föresatte
Summa, skulle Kongl. Mitt inthet stort achta sådant: Och der
wij gofwe någet öfwer, skulle wij gärna unna Kongl. Mitt det.
R.Cantzlern sade sigh twifla, om fiärde eller fempte deelen
skulle kunna förslå der till, sedan man först thager undan hwad
som med onere är, hwilket stijger högt. Och måste man nu
alt dirigera till en wiss Scopum, som är, att inkompsterne
swara emot uthgiffterne. Refererade der hoos, huru man i alt
Maj.
75
detta hafwer syfftat dijt; och måste wij nu sij till, hwad för
oss widare är görligit.
Her LandtMarskalken sade Ridderskapets meningh och enhällige
votum wara, att den proportion här uthinnan blefwe i
acht tagen, att dhe som litliet hafwe bekommit, miste lithet;
och den som mehr hade bekommit, miste effter proportion mehr:
efter den som lithet mister skulle mehr skada finna sigh hafwa
af sin 4:de part han mister, än en som mycket hafwer, af 3:die
parthen.
R.Cantzlern: Man måtte inthet bruka här någre subtiliteter:
Samme proportion har altidh warit, att den som lithet har,
mister lithet, och den som mehr hafwer, mister mehr. Men att
den som lithet hafwer, skulle känna det mehr som han mister,
än den som mycket hafwer, är contrarium sant; ty en som sitter
på sin Gård, har inthet stoore uthgiffter, wed det lithet hail
hafwer: men en annan som har mycket, har ock mehr att uthgifwa.
H. Excelhtz sade sädan, att Rådet wore af den tanka,
att ett wist quantum ginge öfwer hufwud, anthen det då wore
tredje eller fiärde dehlén.
Dhe af uthskåttet sade, att Ridderskapet hafwa inthet annat
kunnat finna, än att den som lithet hade, synes tryckias
mehr med sin 4:de part han mister, än den som mycket har,
och mister een 4:de part, effter han ändå hafwer nogh igen.
R.Drotzén meente den proportion gälla öfwer alt i weridén,
att den som lithet har, han geer lithet, och den som mehr
har, geer mehr; är ock Lagh likmätigt, der som står, att det
skall brista mark för mark. Och om det andre sättet wore
skäligt, folie det alt för långsampt, der det således pro quota
skulle blifwa beräknat. Men huru nu den som allenast en Gård
hafwer, skall någet kunna cedera, hemställes Kongl. Mitt.
Uthskåttet sade Ridderskapets meningh wara, att för dhe
gårdar, som inthet kunde rijfwas, skulle man få gifwa Penningar.
R.Cantzlern: Här widh måste ock någet settias opp; om
en Säthegård har inthet mehr än 2 eller 3 bönder, skulle han
ruineras, om han der af skulle gifwa. Frågade yttermehr om
det quanto?
Her LandtMarskalken sade dem inthet kunna sij huru
Kongl. Mitt kan då komma till den Summan.
RichsCantzlern: Det är icke så stricte meent, uthan framdeles
kan det Cronan mehr tillwäxa genom det sätt och wijs,
som för detta är omtaalt.
76
1655.
Uthskåttet sade sigh wela öfwerläggia det med deres medbroder;
sade der boos, att dhe här till hafwa taget det tor wistr
att förb:de Summa skulle blifwa tillfyllest.
RiksCantzlern sade yttermehr till den proportion som Ridderskapet
förmehna bäst wara här thagas i acht; frågade, genom
h wilk en proportion man kan komma der till? Sädan måste
man åter fråga, huru mycket af hwart 100? Och hwilken
af dhe proportioner skall wara rättmätigh? Hälst effter wij alle
äre till modum acquirendi lijke. Måste altså skatta detta nu
så, lika som wij hafwe fåt det alle lijka wäl. Och fördenskull
kunna inthet meriter nu komma här i consideration. Wore gått
att dhet kunde wara practicabelt: weet inthet wed desse fauterne
om wij skole agera som Jurister, eller som Medici. Och
som wij måste blifwa wed det sidste, måtte wij altså skatta
det alt, som det gofwes af wälfångit, och icke som af någetT
det oss inthet boorde hafwa.
R.Skattmestarn sade Kongl. M:tz intention wara, att Ridderskapet
således finge orsaak att göra det sielfwilligt af det
dhe hade wälfångit.
Her LandtMarskalken sade, att dhe wille thaga sådant ad
referendum med wåre medbroder.
R.Cantzlern: Wara månge poinctillier, och thiden der med
gå bort: sade rundt uth sin tanka wara, att det går öfwer hufwud
på fiärde deelen.
Frågade der hoos, om icke uthskåttet der uthi kunde wara
med Rådet eense, och kunde altså bätre arbetha det hoos Ridderskapet
sädan. Badh dem thaga sådant i betänkiande sin
emellan och öfwerläggiat; det dhe kunde göra för sigh sielfwe
der ij Cammarn straxt hoos.
Uthskåttet togh sitt afträde i bem:te inre Gammar, och
effter ett öfwerwägande sin emellan, ginge dhe äter tillbaka i
RådCammaru; och sade H. LandtMarskalken: Att uthskåttet
will göra all flijt hoos Ridderskapet här uthinuan: men kunna
nu inthet låta oförmält, huru att då proposition skedde för
Ridderskapet om 4:de parthen, så war der om nogh wäsende;
folie der på mäst alle, man skulle gripa sjukdomben der han
wore, och sökia dess boot der, hwarifrå orsaken wore kommen
till all den oreda; och således dhe, som mäst haa fåt, skulle
ock nu mäst gifwa i proportion: hwilket uthskåttet haa funnit
nödigt låta deres Excelktier wetha, på det man af Rijksens Rådh
nu kunde förnimma, hwad som wore der till att swara?
Maj. 77
R.Cantzlern sade det wara wäl, att man genom detta kommer
till Conferentzen. Och är fuller här icke stad och ställe
att thala der om. Det wore skäligt, att den som hafwer warit
orsaaken der till, han skulle nu mäst här röras och mäst gifwa
tillbakars: Men att wetha causam morbi, måste wij gå på ett
annat förslagh, eliest komma wij der med inthet uth; måste
slå kull alt det wij her till hafwe giordt. År fördenskull bäst
att bruka nu lentis remediis, hemställandes det öfrige een mild
Konungh att rätta: eliest wore att befruchta, det man så handterade
sååret, att heele Lemmen afhögges och kroppen förderfwades.
Ty skulle man gå der till, att man såsom ett sträf
skulle gifwa der af, så är bätre låta ransaka der effter och gå
effter Lagh: Men der någen hade försett sigh eliest här uth
innan,
det måste på annat sätt corrigeras, och icke nu wed
detta, som wij hafwa förhänder, hwilket en god karl icke kan
stå att lijda.
R.Drotzen föll der wid i taalet; sade wara tweune slagh,
Meriti och Immeriti. Om meriter sku wägas, wore swart der
om seija: Skulle nu en, som är meriterat, umbgälla lijka med
en omeriterat, hwad lust skulle han haa att tiäna? Hwad hopp
skulle det wara för dhe unge, som här effter tiäna skole? Hwem
skulle ock finna wägar att ransaka der effter? Wij måtte ock
undwijka det, som kan gifwa Kongl. M:tz nampn någen hårdheet.
Hwad skulle också Cavallieri der uthe tänkia her om?
Eliest blifwer fuller wed Confirmationerne i acht taget, så
wäl om dem som inthet haa meriterat och likwäl bekommit;
så wäl dhe som någet kunne haa meriterat, men likwäl altförmycket
bekommit. Måste fördenskull nu sij till, att wij inthet
göra medicijn swårare än sååret är; och som wij alt her till
hafwa lindrigt handterat detta, bör oss nu inthet sökia andre
swåre wägar; och när skulle man eliest komma der med uth?
Der docli wij nu sökia att ända Riclisdagen?
RijkzCantzlern continuerade sitt förre taal, sade hwad betänkiande
man skulle hafwa wedh cession; icke tänkia der på,
hwem har fåt illa? Uthan det måtte komma ex alio Capite.
Alt det wij hafwa att gåå effter, är Konungars hand och Segel:
Skulle wij nu alldeles gripa det ann och göra till inthet
altsamman, wore af farlig consequentz; uthan, anten det är supreptitie
och genom orätt berättelse kommit, eller eliest, måste
saaken således blifwa handterat, såsom skedde det i Drottningh
78
1655.
Christinas närwaro; då Hennes Maij:tt inthet skulle misshaga
sådant, när det blefwe rätt föredragit; men ingen sigh ock fördrista
att cassera hwad hon med Hand och Segel har giordt.
Skulle man nu gå till denne proportion, som är omtaalt,
skulle man råka der uthi, som heele weridén skall seija wara
torf. Ridderskapet wille fördenskull achta sigh för det slaget;
skulle mycket komma fram, det man inthet wille.
Skulle man sij effter Confusioner, så sij på Ridderhuuset,
huru månge der äre inkompne, som fuller med sin myckenheet
kunne swara emot dhe andre.
R.Drotzen taalte om dhe actioner som nu en thidh äre
bedrefne, dem weridén admirerar; och till dess belöningh har
Drottning Christina måstit gripa sigh så när, och icke alt warit
Drotningens liberalitet: paminthe ock om dhe beswär i sådant
fall uthi Regeringens thidh, då dhe underthiden nolentes
måste också på dhe förbudne orther thaga till.
RijkzCantzlern sade yttermehr, att af det partij wed denne
cession wela wij åtskillja det der ifrå och holla det wälfångit;
oachtandes nu dhe confusioner der wed kunne wara inrijtade;
ty då blefwe mycket att seija, och den oskyldige skulle plichta
med den brotzlige.
Her LandtMarskalken: Det är också orijmligit, att den
(nu höfligt att seija) oförskämbde skall niutha dhe andre wälförtiänte
till goda, och hafwa med dem lika fördeel.
RikzCantzlern: Sådant i sigh sielf wara rätt, men kan
her wed inthet corrigeras, uthan det måste gå på annat sätt;
wara önskeligit, att tillståndet wore sådant nu, som det war
A:o 1650.
Påminthes der hoos, huru wij hafwe halft stoore Generaler,
dem Sahl. Konungen hade lofwat bli stoore män; hwilket sin
S. Herfars löflfte Drottning Christina på annat sätt inthet har
kunnat efterkomma.
Eliest A:o 1641 hade Regeringen och R. Rådh ett consilium
om Godzens abalienation; och måste omsider (ehuru dhe
hade stort betänkiande att görat wed Drotningens minor[enn]itet,
sorn Regeringsformen förmäler) der till resolvera, af dhe orsaaker,
att man eliest, der Landet med stoore contributioner
blefwe graverat alt fortgeent, skulle der af ett uplåpp entstå.
Och att optaga Penningar på interesse, skulle falla för högt:
med hwad flere skäl der på fölgde.
Och om man nu skulle för någre fåå personer skull rijfwa
Maj.
79
wärket, kunde dhe ändå inthet så drabbas, uthan finnas wTäl
på annat sätt: lärer fuller ock falla af sigh sielfft, det som illa
är fångit: som man sijr mången betia, hwars förfäder på dette
sätt mycket haa samkat i hoop.
Sädan H. LandtMarskalken sade her till, som förr, att
uthskåttet wela det referera samptl. Ridderskapet, och så mycket
dem tillstår inråda der till; påminthes der hoos om andre
Donatarier, som af Cronans Cassa haa bekommit store Summor
Penningar, ij Caduquer, huus, tompter etc. att ock dhe måtte
contribuera der af ett wist quantum, så wäl som dhe andre af
sine Godz, dem dhe likwäl med någet onere hafwa.
" o c
R.Skattmestaren sade: An dhe som haa fat naget privi
legium
och mycket der igenom wunnit?
Swarades af en uthaf uthskåttet, att den skulle det göra
så mycket mehr, som han der med har tryckt andre; och alle
nu bör som gode patrioter hielpa till. Och Ridderskapet haa
funnit gott att göra der om allenast en påminnelse.
R.Cantzlern sade sigh önska, att det aldrigh blefwe främmande
kunnigt, att man der om talade; mädan det sträfwer
mot Sahl. Kungens intention, som der med sökte att draga inn
folck i landet, dhe ther wore der till nytta: achtade der hoos
inthet, om een sådan wunne der med någre 1000 D:r, der likwäl
Penningarna wore i landet qwarre, och sådanne främmande
transportera med sigh mycket hijt inn i Rijket; togh Lovis de
Geer til exempel, som i det Danske krijget giorde Cronan likwäl
en real tienst. Men så förnimmer man, att her thalas om
dem, som haa fåt af Cronan Penningar, huus etc. Frågade,
huru dhe wille der wedh?
Uthskåttet meente, att effter andre gee godz, som äre med
onere, skulle desse också gifwa ett quantum.
Conferentzen ändades der medh, och R.Cantzlern sade, att
Kongl. M:tt kan inthet komma att handla her om med dhe andre
Ständerne, förr än Ridderskapet wille her uthi resolvera.
Den 3. Maij
församblade sigh uthskåttet en tijma förr än Ridderskapet
samptl. kom tillhopa, att sin emellan öfwerläggia om det som
dagen tillförenne war passerat opp i Rådet. Protocollet der
om blef uppläsit. Discurserne folie sedan af och an; somblige
frågade, om man icke skulle begära, att Kongl. M:tt behagade
I
80 1655.
oppskiuta der med till en annan thidh, då lägenheet kunde
wara, att holla der öfwer en ransakningh.
Her LandtMarskalken frågade uthskåttet, om man skulle,
efter R. Rådz begäran, råda Ridderskapet der till?
Och ehuru en eller twå folie den meningh bij, likwäl war
alle dhe andres votum detta: att Her LandtMarskalken wille
proponera Rådets meningh, och der raan skulle sij, att inthet
wore hoos dem att nåå, wore inthet gott att råda der till och
arbetha der på, effter man inthet annat der med skulle uthrätta,
än göra sigh odieus.
Sades ock der hoos, att periculum wore gå till voterande
der om; effter som när det en gångh blifwer definitive sagt,
inthet står att ändra: Men den sorn colligerar vota, kan dis—
currendo der om förnimma; och låta bli voterande, der man
sijr dem wara på andre sijdan alldeles: då R. Rådh kan komma
neder och bätre disponera dem der till.
Uthskåttet gick sedan inn i store Ridderhuussalen, der
Ridderskapet wore samptl. församblade.
Ii. LandtMarskalken lät Ridderskapet wetta, huru att uthskåttet
hafwe warit opp hoos Rådet, låtet der förnimma Ridderskapets
meningh om dhe förbudne orther: der om Rådet är
mäst eense med dem. Sädan huru att Ridderskapet heller wrela
afstå ett wist quantum i godz, än antaga sigh contribution.
Och blef der uthi det bäste uthslagh om 4:de parthen, effter
det andre, om den proportion, här omtaltes, inthet skulle låta
practicera sigh. Och som wij alle hafwe niuthit här uthinnan
beneficier, wele wij ock sij till, att wij inthet så disputera om
denne deel, och der under Kongl. Maij:tz hand och Segel, att
wij inthet göra det öfrige för oss osäkert, uthan må niutha det
sedan oturberat för ware efterkommande.
Effter någen der på fölgd discours, frågade H. LandtMarskalken
deres sentimenter här uthi; förmaante dem ifrå heetzigheet,
och att dhe icke wille låta turbera sigh: bad att någen
af dem, som af den förre opinion wore, wille discurrera
med någen af uthskåttet; men öfwer alt hafwa intention till
Riksens wälfärd, och inthet particular interesse der wed låta
hindra sigh.
Taltes fuller af somblige, huru att dhe som seent wore
kompne och haa fåt lithet, skulle kunna conservera sig och
sine Erfwingar? Den som mycket har bekommit, känner inthet
så der till, som dhe ther lithet hafwa fåt.
Maj.
81
Swarades, att der igenom kommer man på meriter: Nu
sökie wij een lijkheet hoos oss; och genom proportion kommer
det der till, att för somblige blir det frijwilligt, för somblige
ett sträf.
Der emot sades, om twenne lika meriterade, en har fåt 12
gårder, mister der af 3: den andre har fåt 100, mister 50, men
har likwäl dhe andre 50 beholdne.
Swarades der till med ett annat exempel, af en FeldtMarskalk
och en Ryttmestare; och huru att FeldtMarskalken, som
mehr får behålla, har ock mehr meriterat; och der Feldtmarskalken
i denne proportion skulle göras lijk med Ryttmestarn,
wore det emot Justitien.
Som nu der till sades, att personerne wore olijka; och man
skulle taga twenne lijka;
Her LandtMarskalken: Det går meriterne an, wela gå det
förbij. Sades yttermehr, att med den diseursen skulle man anten
komma att thala på meriter, eller beskylla Ofwerheetens
nåde, och komma på en Herres actioner. Dessföruthan rijder
mången till hofwa för ens mans lycka skuld.
Någre af 3:tia Classe frågade, huru Kongl. M:tt nu wille
med dem, effter dhe inthet kunne, för fattigdom skull, komma
till Richsdagar som Adelsmän?
Der till swarades fuller, att mången har sökt baare titulen,
och hwem råder då derföre?
II. LandtMarskalken badh dem komma till sielfwe saaken:
sade att uthskåttet hafwa allenast discursive der om taalt hoos
Rådet; frågade, hwad nu widare wore att göra?
Een af dem, som i uthskåttet hafwe warit, eutskyllade
dem, att dhe hafwa föredragit Rådet alle dhe skähl som här
hade warit på taals; och huru att Rådet hafwe underwijst dem
contrarium: måste altså nu sij till, att medicijn är bequäm till
morbum: att komma på melita, wore en odieuse saak, och
denne cession måste skee frijwilligt.
Pär Hammersköld: Om någen materie är wichtij* at thala
om och votera, så är denne; men om det skall wara rådsampt
nu straxt det göra, är betänkeligit. Detta blifwer sedan för
posteriteten en ewigh lagh; sade sädan: posito att alle äre meriterade,
frågas, om man skall finna skäligt, att den som lithet
har fåt, skall gifwa 4:de parten af sit, såsom den ther mycket
har fåt, och kan föruthan den 4:de parten hafwa ändå nogh
och förmycket?
6
82
1655.
Her LandtMarskalken frågade, om dhe wille ännu anten
genom ett annat uthskått, eller thaga flere till detta, och gå
åter opp till Rådet?
Taltes der hoos om voterande; men somblige meente wara
betänkeligit att votera der om, som skal wara en voluntaria
cessio, och ens frijwilligheet skulle der med enom blifwa förthagen.
Medan ännu widare urgerades på voterandet, bad H. LandtMarskalken
att dhe wille thaga sigh en som colligerade vota.
Taltes fuller om, huru att man boorde hafwa det på paperet,
förr än man går der om till vota, som eliest manerligit är.
H. LandtMarskalken: Wij skole begära det skriftelig, allenast
wij nu först få wetha, hwart uth wij gå?
Tertife Classis votum sade Claes Rålamb wara, at ehuruwäl
dhe tillförenne hafwe hollit Justitien lijkmätigt, att man
ginge på en proportion, af dhe skäl dhe likwäl nu höra, bewillia
dhe till ett quantum af fjärde parten; doch med desse
förordh:
1) Att det går öfwer alle provincier.
2) Uthan anseende till hwad donation det wore.
3) Att wåhlet blir hoos dem sielfwe, hwarest dhe wela
gifwa den 4:de deelen.
4) Att det öfrige blifwer dem sädan således efter privilegierne
confirmerat, att denne deres frijwillige cession icke i
framthiden dem prmjudicerar.
5) Att dhe som ringa haa fåt, måtte med nådher ansijs.
För 2:da Cl. sade H. Thure Ribbingh, att dhe wore nästan
i samme meningh.
l:se Classis votum sade G. Jahan Oxenstierna, att dhe bewillja
till 4:de parthen; men att det förstås om alle donationer
och alle provincier; och blifwer dem förbehollit att gifwa godz
hwarest dem behagar: Sädan att dhe fattige måtte ansijs.
Räknandes alt ifra 1633.
Men blef här hoos begärt, att H. LandtMarskalken wille
anholla att få samme proposition skriftelg, med hwad Conditioner
som Rådet meena att der hoos skole föllja.
Her LandtMarskalken bad sädan samptlige Ridderskapet
på K. M:tz wägna, att dhe wille bereda sigh med tiänlige swarthe
kläder till Sahl. Enkiedrotningens begrafning, nu om Söndagh
8 dagar till.
Badh ock att Ridderskapet wille seija dem till i Collegierne
Maj.
83
och extra Capita, att dhe komma tillstädes och förnimma hwad
Embethen dhe skole hafwa wed Enkiedrotningens begrafningh.
Inviterade sedan Ridderskapet till G. Stenbocks fruus och
Grefwe Jacob de la Gardies sons begrafningar.
Der effter gick uthskåttet upp till Rijksens Radh.
Då dhe wore kompne inn i RådCammarn, sade Her LandtMarskalken:
att ehuru Ridderskapet tillförenne holle för rättwijst,
att man ginge effter proportion wed dette quantum; så
märkie dhe wäl, sädan dhe af Rådet häruthinnan äre wordne
underwijste, att sådant skall inthet wara practicabelt: och hafwe
den saaken yttermehr och så wijda öfwerlagt wed dette
quantum, att dhe hafwe resolverat till afstå 4:de delen; doch
med dhe förordh, att det blifwer förståendes om alle provincier
under Sweriges Crona, och om alle donationer, ehwad nampn
dhe helst hafwe kunne: Sädan att wåhlet blifwer hoos dem,
hwilke dhe wele afstå; att ock dhe fattige, som hafwa en gårdh,
twå eller tree, måtte nådigst ansijs. Och att det öfrige blifwer
dem sedan effter privilegierne confirmerat. Begärde der
hoos att få det skrifftelig, som nu proponerat war.
RijkzSkattmästarn swarade här till:
Önskade först, att flere af Rådet hade warit tillstädes:
sade dem wara kiärt att förnimma denne Ridderskapets Resolution,
och wela sådant berätta deres Medbroder, som nu icke
tillstädes äre; inthet twiflandes, att Kongl. M:tt ju sådant med
gunst och real nåde skall förmärkia. Dhe Påminnelser, som
här jempte kunne behöfwas, skole ock meddelas med dem
skrifftelig.
Dhe af uthskåttet sade [sig] icke allenast begära skriftelig
dhe Conditioner, för detta är af R.Cantzlern omtalt, uthan ock
sielfwe Proposition, som dette uthskåttet är worden förestält.
RijkzSkattmästarn säde* att det wäl kunde skee. Dhe af
Rådet wara sinnade att främia detta medh det forteste; och
wela med Ridderskapet wara ett.
Her LandtMarskalken sade der hoos, Ridderskapet hafwa
nu i beredskap deres BeswärsPunchter, dem dhe wille gärna
communicera med Rådet, förr än dhe öfwerlefwerera dem till
Kongl. Maij:tt.
RijkzSkattmästarn: Sådant wara skäligt; och har man
stor orsak att glädja sigh öfwer den reale hörsaroheet emot
Kongl. M:tt, och deres wälwilligheet emot Rådet. Uthi dhe
84
1655.
Beswär, som Ridderskapet kunne hafva, göra dhe af Rådet
dem gärna der uthi assistentz, såsom varande med dem interesserade
der uthi; och är för oss alle angeläget, näst Kongl.
M:tz behagh, kasta ögonen på vårt Ståndh, med den underdånige
tillförsicht till H. K. M:tt, att K. Maij:tt varder derutinnan
görandes emot oss, som en Räder mot sine barn. Der
effter giorde H. Excelktz een recapitulation af Ridderskapets
svar, det H. Excelktz sade sigh vela referera deres Medbroder,
som då icke tillstädes vore etc.
Den 4. Maij.
H. LandtMarskalken sade att Uthskåttet vore dagen tillförenne
oppe hoos Rådet, och refererade dem Ridderskapets
svar, hvilket var Rådet angenämbdt: Och att man nu ville
låtha föreläsa Ridderskapet dhe BesvärsPunchter, som äre
sammanfattade, på det dhe sädan kunde communiceras med
Rådet: badh dem påminna der uthi hvadh dhe kunde hafva
att seija. Der effter upplästes Puncliterne, som her föllja (se
Bil. K).
Wed den 1. punct, blef påmint af Assessorn Behm, huru
att orsaaken var, det dhe i Hofrätterne blefve Häredzhöfdingar,
effter det klagades, att dhe som Häredzhöfdingar vore,
icke bijvistade Tingen i egne personer, uthan genom någre
Lagläsare, som giorde mehr galit än rätt: derföre skulle nu
ingen bli Häredzhöfdinge, uthan den som sielf kan förvaltat.
Der hoos påminthes af andre om en obillig taxa, som Synismän
nu göra sigh.
Blef ock onitaalt, huru Waadpenningar boorde gå tillbaka,
när man genom appellation nåår en favorabel domb.
Taltes också om Underlagmän, att dhe der till thoges
som vore af Adel; och att LagmansTing hölles hvart åhr, effter
Lagh.
Wed den 2. punct, frågade H. LandtMarskalken Assessorn
Behm, hvad hans meningh vore der om? Svarades, att det
vore fuller ett bofvestycke, när en är otrogen öfver förtrodt
Godz, men icke som en tiufnat, effter det är icke eenehanda
gärningh; och kan fördenskull inthet begripas under ett sträf.
Sades af andre, att det vore gröfre och värre än ett tiufverij;
effter han icke allenast stiäl, uthan ock violerar fidem.
Behmen sade: Inthet vara lika malitia i alle casibus; äre
Maj.
85
icke alle lika betrodde; mången syndar genom försumelse, och
icke så af malitia: hvilket alt, med flere circumstantier, här
vidh bör thagas ij acht. Talte om Drotning Christinas Resolution
her om: att den som stiäl, skulle förste gången gifva
igen det han har stulit, och böta sädan treedubbelt, eller arbetha
der före, eller löpa gatulåpp. Lät nu den som stiäl af
förtrodt godz, botha fyredubbelt etc.
Der till sades, att effter dhe nu vetha, att man förste gången
inthet låter hengia dem, så stiäla dhe då deste- dristeligare.
Wed den 7. punct, (som förmäler, att Ridderskapet begära
allena vara Konungen underkastade, för sine persohner och
bönder, så väl till Jurisdictioner som Contributioner, och icke
någen Grefve eller Frijherre), sade H. LandtMarskalken, att
man finner rådsampt än icke införa den puncten ibland Besvären,
uthan muntelig seija der om in för Rådet först, att man
till eventyrs kan vinna det med deres gode villje, och icke
behöfvas genom klagande straxt angripa deres Medbroder.
Detta befunne ock Ridderskapet gott, allenast att göra det
krafftigt, man sädan der om ansöker Konungen.
Till den 10. puncten, om Deputatis: Frågades, om en sådan
Deputatus kunde hafva mehr än ett votum? Svarades,
att hans votum skulle inthet förstås mehr än för en persohn.
Her LandtMarskalken: När Kongl. Maij:tt sigh här på
förklarar, lärer det fuller gifva sigh.
Wed UthskrifningsBesvären blef påmint: Till den andre
punct: Meente fuller somblige, att han skall sedan vara frij,
när han lefvereras på uthskrifningeu: Men såsom Mönstringen
är lika som en Confinnation af utskrifningen, synes skäligt,
att han lefreras ock på Mönstringen, mädan der ogillas mycket,
som skeer på utskrifningen: sadan må man vara frij, om han
rymmer; eliest skulle Adelsman uinbgälla, när Cronans folck
synda: Och Cronan har bätre uthvägar att låta upsökia en
sådan och taga honom igen till sitt sträf, än Adelsman kan
vetha.
Sades, att en Resolution skedde 1638, och blifva der i
frij, när knechten lefreras på utskrifningen, och der effter
skrefves då Instructionerne.
Otto Scheding sade, att en knecht blef död för honom,
mellan Utskrifningen och Mönstringen, och som han hade likväl
en i beredskap, dömbdes doch af Mönsterherrarna den döde
86
1655.
gill, effter han war lefrerat på uthskrifningen, och gaf så inthet
någen annan uth.
Her LandtMarskalken frågade, hwilket Ridderskapet nu
wille begära, anthen att lefrera honom wed Mönstringen, som
i puncbten förmäles; eller allenast på Uthskrifningen?
Swarades, att dhe mäst alle äre der med nögde, att lefrera
honom wed Mönstringen.
Wed 9. punchten, om Båtzmanshollet och dess olijkheet.
Här hoos blef ihugkommit, hwad orsaak wore till en sådan olijkheet;
nemblig, då Båtzmanshollet först giordes, skulle dhe
som wore innom Råå och Röör wara 12 om en båtzman; men
uthom Råå och Röör 10 och 8 om en Båtzman: Nu war der
jempte också Cronegodz, hwar uthaf (halfparthen räknat emot
frälse) blefwe 4 och 5 om en Båtzman. När nu desse Cronegodz
uthi Regeringens thidh blefwe bortsålde, war det med det
förbehöll, att Båtzmansthalet inthet skulle minskas. Ar altså
der wed blifwit altsädan: men nu synes en lijkheet kunna blifwa
på alle frälsehemman, och för Cronan wara lika stoort antaal
af båtzmän.
Pär Hammersköld meente der igenom den mista sitt privilegium,
som förr har fåt det.
Till samme puncht blef af Ridderskapet samtyckt; allenast
dhe, som under Råå och Röör äre, må niutha lijdeligare wilkohr.
Wore altså om alle BeswärsPunchterne eense.
H. LandtMarskalken begärde ett Uthskått opp till Rådet,
med samme postulata; der till nämbdes dhe, som wore i förre
uthskått, och för dem som borta wore, nämpdes andre:
G. Jahan Oxenstierna
1. Cl.
H. Suante S. Baner
G. Duglas
H. Jahan Rosenhane
H. Bengt Horn
H. Harald Stake
H. Steen Bielke
H. Jöran Ulfsparre
H. Knut Kurck
II. Ernst Creutz.
2. Cl.
H. Gustaf Persson Natt och Dag
H. Thure Ribbingh.
Christer Nilsson
3. Cl.
Gabriel Gyllengrijp
Claes Rålamb
Nils Lilljehöök
Maj.
87
Jahan Adolph Stuart Israel Lagerfeldt
Pär Sölfwersparre Daniel Leijonstierna.
Den 5. Maij
kom Uthskåttet tillhopa uppå Ridderhuuset, och ginge sädan
upp till Rådet. Der i RådCammarn upplästes Ridderskapetz
Beswärspuucter.
Till den 1. puncten sade G. Pär: Att Assessorer wore
Häredzhöfdingar, är inthet nu inkommit, uthan i Sahl. Kungens
thid, då slogs Räntorne af Häredzrätterne till Hofrättz persohners
belöningh; och hade då offta en persohn twå Häredzrätter.
Nu i Drotuing Christinas thidh blefwe dhe af Hofrättz medel
satte till Häredzhöfdingar, effter dhe en thidh hade inthet, och
detta war dem wist att tillgå: men i förledne åhr blef det förändrat
åter. Blef der hoos sagt, huru likwäl någre wisse Häredzrätter
wore exempterade. Blef altså den puncten af Rådet
approberat.
2. punct. G. Pär sade: Dette sätt att döma om förtrodt
Godz, som en hafwer försnillat, wore kommit ifrå Rådstugun,
af den twist, som offta opwäxer iblandh kiöpmän: Men der någen
hafwer een Tiänare, som således hade umbgåts med sin
Herres goda, dömer man så simpliciter inthet der om i Hofrätten.
Uthan det är wist: Den som stiäl (wari sigh fougde,
eller hwem det är) bör straffas som en annan tiuf; men närman
går till particularia och omständigheeter, gifwer det sig
annorledes underthiden.
H. LandtMarskalken: När een sådan, som har warit betrodd
om Cronans Godz, och blifwer beträdd med otrooheet,
dömes i Cronans RäkneCammar såsom en Tiuf, hwij icke den
som haar warit betrodd om ens Adelsmans goda?
G. Pär: Allenast man holler det så före, att skall det
någet ändras i Lagen, måste det wäl betänkias först.
3. punct. Om TiäreCompagnie etc. G. Pär: Wara en
punct af consideration; begynthe der hoos att förtälia, huru
det Compagnie först kom opp: nembl. att Tiäran war kommen
i wraak, och huru att Hollendarn sökte att draga det Compagnie
till Hamburg, och mädan ingen war der norr uth, som wille
sådant thaga sigh ann, blef det altså någre fåå här i Staden
opdragit; och kan den profijten framdeles komma på flere: Att
88
1655.
nu sökia slå kull det, är betänkeligit, effter Tiäran skulle eliest
komma i lägre wall(!), Rijket till stoor skada.
H. LandtMarskalken: Dhe sökia icke så afklaga det, men
det är emot Adelens privilegier directe, hwilket kan blifwa modererat
och rättat.
RijkzSkattmästarn sade der hoos, huru Borgmästarn LilljeCrantz
wille bewijsa det wara med heele Landzens nytta; effter
Bonden finge derföre straxt Penningar, och behöfde inthet
bärga den uth, eller thaga der på af bårgaren någet: sädan
hade Borgaren altidh wisse afnämare etc. Men såsom desse
argument hölles före wara mehr speciosa än gode, sade Gr. Gustaf
Leijonhufwud der emot desse skäl:
1) Wore inthet gott, att bloden runne alt till een lemm och
förderfwade dhe andre: altså blifwer här igenom landet ruinerat.
2) År directe emot Adelens privileg. Ergo, haa Ridder
skapet
skääl att movera det.
H. Bengt Skytte: Ån om man funne ett expedient här
uthi, nembl: Lijka som Kongl. Maij:tt har förunndt Städerne en
portion der uthi; altså kunde ock skee för Adelen det samma.
Här till swarades, att det wore ändå emot privilegierne,
fast än någre particuliers få der af nytta: Och der jempte lijder
landet nöd och Cronan skada.
G. Pär meente först, man skulle settia det å part och till
en annan conferentz, effter dhe af HandelsCollegio icke wore
nu tillstädes; sade mehr: Saltet förbiudes ingen att föra inn;
men effter här inrättas ett Skepsbyggerij, är skäligt, att dhe
hafwa någen frijheet på Tullen.
Någre af uthskattet paminthe, huru dhe Norr haa ingen
Stapelstadh, icke få dhe heller sielfwe segla: hwar igenom skeer,
att dhe som taga sin näringh uhr sion, måste för Saltlösheet
skull öfwergifwa; der med heele Landet förderfwas: och huru
att månge tusende tunnor äre nu der igenom förderfwade wordne,
och öfwer heele Rijket klagas der öfwer medh tåårar.
R. Radh befunne altså skäligt, att den puncten blefwe ståendes.
4. punct. Om Jure Patronatus. G. Pär wille man skulle
sij sigh wäl före, att dhe af det andelige Ståndet icke skulle
få orsaak att settia sigh här emot; och att man wore beredd
att swara dem; sade sädan, huru att tria göra Patronum, Dos,
aedificatio, fundus, etc.
Maj. 89
Här till swarades af uthskåttet, att det wore Jus reale,
der på privilegierne inthet så sij, mädan ett sådant Jus patronatus
kan hafwas föruthan privilegier: Dessföruthan så är Konungen
Patronus öfwer alle kyrkior och församblingar i heele
sitt Rijke, och partem huius Majestatis hafwer Konungen meddelat
genom sitt privilegio åt Ridderskapet och Adelen: Hwaruthaf
will föllja, att den som boor och har sitt sätherij ij een
församblingh, han är der patronus i Konungens ställe.
5. punct. Om Konungshestarne. H. Gustaf Bonde sade,
det finnas ij gamble böcker såsom en Recognition till Cronan.
Der till swarades, att månge gamble hemman wore derföre
frij. Detta wara upkommit i Her Sten Stuures thidh, Cronan
till hielp.
6. p. Att stoore Siötullen måtte lindras på dhe wahrur,
som alle man hafwa måste.
G. Pär: Det kan inthet annars wara, än när Cronan behöfwer,
måste det således blifwa förhögdt: Sädan är contra
rium
sant, om dhe wahrur som alle man behöfwa. Och skulle
wara swårt för Kongl. Maij:tt nu resolvera der till; och der
desse medel skulle således förminskas, skulle åter regressen
skee på oss i någen annan måtta.
R.Skattmästarn sade detta wara nu omöijeligit; och der
Kongl. Maij:tt skulle begära samme Summa af landet, skulle
dhe faasa der före.
Sades ock här, att Tullen icke wore så orsaak till den
dyrheet, uthan köpmäns obilligheet och oskääl; der öfwer man
kunde tänkia på någen ordningh.
Funne altså Rijksens Rådh gott, att man nu ginge denne
punct förbij.
Den 10. p. Om Deputatis af Landzortherne.
R. Rådh sade sigh inthet kunna råda dér till, uthan Ridderskapet
kunde wäl anholla om sådant, om dhe så finna gott;
men dem tyckes wara bäst, att en af hwar familie komme tillstädes,
så mycket skee kunde.
Dhe öfrige puncter blefwe af Rijksens Rådh gillade och
hafwa gode skähl.
Effter thiden då war förbij, fick man då inthet låta uppläsa
dhe Beswär wedh uthskrifningar.
Då nu alle stege upp, gick Her LandtMarskalken någet
90
1655.
fram, badh deres Excellentier medh tålamodh och god patience
höra ett ährende, som samptlige Ridderskapet hafwe begärt af
honom måtte blifwa föredragit; Badh också deres Excelktier
uthtyda sådant hoos sigh i bäste måttan.
Der effter lät H. LandtMarskalken wetta, huru att Ridderskapet
och Adelen finna sigh graverade och trychte med någet,
som Grefwernes och Frijherrernes privilegier förmå: Och
att Ridderskapet och Adelen gärna sij dem åtniuta den förmån
och dhe immuniteter, som deres Ståndli widhhängier; men att
dhe der hoos, considererandes sine persohner och frijheeter, der
med Ridderskapet och Adelen i gemeen äre privilegierade, icke
finne deres Adelige Ståndh conformt och lijkmätigt, att dhe
någen annan till Jurisdictioner och Contributioner äre underkastade,
än Kongl. Maij:tt immediate; Hwarföre bäre Ridderskapet
och Adelen till deres Excelktier det gode förtroende,
att dhe, såsom deres medbroder, wille tillsij, huru att alt således
måtte blifwa lämpat, att Ridderskapet och Adelen kunde
här widh nåå den satisfaction och åtnöije, som deres persohner
och Stånd anstår. Med hwad inehra, som H. LandtMarskalken
samme saak wedlöfftigt föredrogh och förklarade.
RijkzDrotzet, G. Pär, swarade således, att han fägnar denne
Ridderskapets och Adelens wänlige ansökiande, wele också gärna
sökia att gifwa dem der på een godh satisfaction; men såsom
thiden wore då förbij, meentes wara bäst lämbna det till näste
conferentz. Icke deste mindre gaf G. Pär detta kortelig till
swars: Att deres privilegier förmå inthet mehr än detta, att
een Grefwe är een Lagman, han är en Häredzhöfdingh, han är
ock (så till säijandes) sorn en Cronans fougde eller upbördzman:
Nu är eliest en af oss Laghman och Häredzhöfdingh etc.
och är ingen annan åtskildnat, än att Grefwen är en perpetuel
Lagman och Häredzhöfdingh, och een annan ad tempus.
H. LandtMarskalken sade, att der igenom wore likwäl dhe
af Ridderskapet och Adelen dem på någet sätt underkastade,
hwilket med deres Ståndh icke är compatibelt.
G. Pär: Wij hafwe öfwer edre personer inthet att beställa,
uthan kunna wäl lijdas, att wij slijta dhe twister som edre bönder
hafwa; och der så wore, att Grefwen i någen saak interesserade,
wore enom fritt thaga andre owäldige domare der till;
som dhe eliest dessföruthan hafwa appellation frij. Sade de
hoos sigh wedh pass till 100 åhr hafwa hafft den rättigheet,
och nu inthet afstå den, med mindre han der jempte sitt Em
-
Maj.
91
bethe också skulle afstijga: Men om Ridderskapet skulle wela
sökia någet sådant för dem, som nu sidermehr äre till den digniteten
wordne uphögde, ställes der hän.
G. Magnus, RijkzSkatmästarn, meente wäl stå att remediera,
om någen abus wore der uthi; och den grefwe som sigh
i den måtto försåge, skulle mista denne sin rättigheet i sin
Lijfzthidh etc.
G. Gustaf Leijonhufwudh sade sine förfäder hafwa sådant
åtniutit nu af långlige thider, och att han sådant aldrigh warder
cederandes.
Uthskåttet folie här emot medh åthskillige skahl, och lämbnades
sådant alt odeciderat.
Den 7. Maij
kom Uthskåttet åter tillsamman på Ridderhuuset; Och i medier
thidh dhe förwänte budh ifra Rådet att komma opp, öfwerladhe
dhe sin emellan, hwad som tillförenne war oppsatt till een påminnelse
wedh dhe öfwerlefwererade puncter, angående Reduction
af allodialiteten på Norkepings Besluts rätt, sampt med
dhe puncter om Expectantierne och dhe förbudne och omistande
orther. ,
När dhe sädan komme opp i RådCammarn, upplästes dhe
resterande puncter af Uthskrifnings Beswären.
Till den 2. p. Att när knechten (wari sigh skrifwen eller
leijgd) är framstält till General-Mönstringh, må Adelsman
wara frij, om han sedan rymmer.
Denne punct befann fuller Rådet wrara godh; allenast att
den knecht, som Rootan hade således leijgdt, wore infödd i den
provincien, och icke någen Landzlöpare.
Den 4. p. Att emot ett heelt hemman i Swerige måtte
förstås ett fullgärdz Gärdemantal i Finlandh, när uthskrifning
skeer.
R.Cantzlern badh man skulle opsettia denne punct i generalibus
terminis.
Den 5. p. Att Adelsmans Fougde måtte få lefrera uth
knechten, och icke uthtagas af Cronans betiänte.
Der hoos biet" fuller påmint, huru det händer understundom,
att en blifwer alt för offta skrifwen till knecht, hwilket
wore orätt; och skulle då Fougdens affection här gälla.
92
1655.
Wed den 7. p. Att uthskrifningen holles på flere orther än en.
Effter nu Conunissarierne måste då göra månge och långa
reesor, blef taalt om Uthskrifnings Penningarna, som inthet förslå
der emot.
RijkzCantzlern badh Ridderskapet sådant sin emellan öfwerläggia,
att der medh kunde blifwa en richtigheet, förmedelst
en bewillningh af dem till ett wist quantum för Uthskrifnings
och Mönstrings Penningar.
Här widh giordes en digression, och kom på tals också
om Tingzgästningh eller Tingzgärdh.
H. Christer Bonde: Underthiden hafwer det gåt omkringh,
och hwar har hulpit der tili i pertzeler. Andre (såsom i Närikie)
haa gifwit 2 öre S.M:tt der till.
H. Gustaf Bielke sade 4 öre wara Lagmans Penningar,
och 2 öre till gärdh, hwart åhr: Men att Bönderne beswära
sigh, det man thager ändå, föruthan desse 6 öre, af dem 2 öre
dertill, som skal wara gärdpenningar. Detta sades wara orätt.
G. Pär: Tillförenne reeste Lagman 20 och 30 man starck,
bönderne giorde gärdh tillhopa; men nu, sädan skiutzningeu är
aflagd, måste Lagman reesa med egne Penningar, och förslår
inthet hwad han bekommer till gärdepenningar.
Till den sidste puncten, att een lijkheet måtte bli med
Båtzmanshåldningen.
R.Cantzlern sade det fuller kunna skee, när Godzén nu
blifwa redresserade, så frampt dhe af gammalt frälse wele thaga
den gravation på sigh.
G. Pär: Att nu göra någen åtskilnat mellan gammalt och
nytt frälse, sedan redressement är skedd, wore inthet gott;
uthan nu, lika bröder, lika kappar.
Meentes af andre, att det gamble frälse skulle blifwa som
det för detta har warit, men för det öfrige göra en lijkheet.
R.Cantzlern frågade om Norkepings Besluuts Godzén; der
en Konungh gifwer fuller bordt Godzet, men kan reservera sigh
någet, eller skulle der igenom skee, att man lika som wille
binda Konungen händerne, att han inthet får det.
G. Pär: Wara practicerat, att Norkepings Besluuts Godz
hafwe warit under samme wilkohr som andre Arfgodz, så länge
dhe hafwa warit widh manslinien.
R.Cantzlern: Migh tyckes att det som är på Arfsrätt, må
hafwa särskildt een lijkheet här uthinnan, och det som är på
Maj.
93
Lähnrätt, kan hafwa en annan lijkheet; ty en Konungh kan
göra en exception der uthi.
När någre af uthskåttet ännu sade, att gammalt och nytt
frälse skulle här inthet åtskiljas; Swarade åter R.Cantzlern, att
dhe måste på Ridderhuuset först wara eense der om, och att
dhe af gammalt frälse wela antaga sigh den gravation och in
draga
denne lijkheet sädan således, att inthet der igenom för
Cronan blifwer förminskatt; men hwad Länegodzen wedkommer,
är annat beskedh; ty Konungen kan förlähna bort ordinarie
Renttan, och beholla det öfrige.
Sädan detta således war discurrerat öfwer UthskrifningsBeswären,
sadhe RijkzCantzlern om sielfwe Uthskrifningen, der
om Ridderskapet wille sin emellan öfwerläggia, att der till
kunde på någre åhr blifwa bewilljat, och således icke så offta
hafwa Richsdagar. Och att dhe wille nu bewillia till hwar
ottonde af Skatt och Crone, och hwar 16:de af frälse: Och
om någen moderation skulle der i skee, att man då ginge effter
som bewilljat blef A:o 1652. Och det innom Råå och Röör;
ty eliest förslår det inthet; och wij sij necessiteten wara oss på
henderne: badh dem öfwerläggia sådant med deres medbroder.
R.Cantzlern sade yttermehr, att bönderne i sine Beswär
klaga der öfwer, att den som har gifwit 200 D:r åt knechten,
har ock måstit gifwa 200 D:r åt huusbonden. Till detta deres
beswär kan man nu inthet gifwa annat swar, än som förr är
skett, att Adelsman tracterar dem skäligt, och dhe äre honom
till willjes igen etc.
Här wid taltes om den Recognition, som skattebonden lik—
wäl boorde wetha sin huusbonde för den frijheet han dem gifwer.
Men som månge äre alldeles derföre otacksame, frågades,
om man icke må då settia 10 af skatte tillhopa om een knecht,
att då Cronan der med wore mehr tiänt?
Swarades, att man fuller kunde göra det; men en annan
åter, som der i har betänkiande, står åter fritt att inthet göra det.
Discoursen gick der om widare, huru att bonden inthet har
att pretendera på sin huusbondes privilegier; bör altså i detta
fall inthet niutha bätre wilkohr hoos Adelsman än han hade
under Crönan; särdeles en Skattebonde, som är tresk och otacksam;
som icke till det ringeste will wara sin huusbonde till
willjes för sådant.
Frågades om man icke skulle komma denne Recognition
till ett wist quantum?
94
1655.
R.Cantzlern bad dem öfwerläggia detta sin emellan widare.
Der effter sade R.Cantzlern, af Städernes Beswär: Att MantalsPenningarna
inthet förslå, effter der uthi är stoort underslef.
Taalte ock om, huru Miölet, som föres inn ij Staden, måtte
beswäras med Tull: Och när mälden föres in i Städerne af
landet, och ater uth igen, skulle i Porthen gifwas pantt.
Begärde, att uthskattet wille thaga det ad referendum för
deres medbroder, och recommendera det i bäste måtta.
Blef ock proponerat:
1) Att Lille Tullen må inrättas, effter den twå och trettijende
penningh, som förr är samtyckt: men att ortherne blifwa
åtskilde, der olijka köp äre.
2) Att accijsen må thagas i Tullportharna, effter stort underslef
skeer der medh.
Men der emot är åter detta, att mången skulle seija sigh
inthet wela consummera det der.
3) ManthalsPenningarne gifwas på landet ifrå 12 åhr och
så länge en lefwer; måge ock gifwas uth, som dhe äre sidst
bewilljade: och skulle man göra det ifrå 14 åhr, wore nogh,
effter man gör dem doch altidh yngre.
Föruthan alt detta, är fuller än ett, som är det mästa,
och att seija kort, är om en extraordinarie Krijgzhielp: dertill
Ridderskapet också med dhe andre Ständerne wille wara behiälpelige
i desse swåre thider.
Her LandtMarskalken frågade, hwad der med skulle wara
förståndit?
R.Cantzlern: Hwad som här till är skett, är att ersättia
Staten: Men såsom nu någet extraordinarie oss af främmande
potentater blifwer tillskyndat, söker ock Kongl. Maij:tt hoos
Ständerne en extraordinarie hielp. Men anten det skeer effter
det sätt, som sidst blef hollit, eller på annat sätt, hemställes
dem: der effter kan man komma till ett sluuth.
Eliest, hwad Ordningar wedkommer, så är också om Tijende
att någet thala, och huru der widh bör thagas i acht om
Råå och Röör; taltes om det Besluuth som der om giordes
A:o 1638. Påminthes, huru mången setter opp en rödh bodh
eller Stall, och will sädan hafwa det fritt etc.
Eliest ock om Skogsordningar, och om Diur- och fogelskiutningh.
Der med skildes den Conferentzen.
Maj.
95
Den 8. Maij.
Då samptlige Ridderskapet åter församblade sigh på Ridderhuuset,
lät i förstonne H. LandtMarskalken uppläsa ett det
Kongl. Ammiralitets Collegii bref, som finnes ad acta (jfr sista
Bil.). Och förmaante H. LandtMarskalken dem, som sådant
angår, att dhe thaga sigh till waara, seendes sigh wäl före,
hwad der på will föllja.
Swarades af Ridderskapet, att den som sådant hade giordt,
och thaget Cronans Båtzmän i sin tienst, må nämpnas uth:
Meentes af somblige, om en Rulla blefwe upsänd på Ridderhuuset,
af dhe Båtzmän, som der i omtalas, kunde dhe sielfwe
få wetta, om någen sådan wore i deres tienst: eliest. kunde någen
Adelsman haa stadt en wed Michaelis thidh, icke wetandes
annorledes, än han skulle wara frij och ledigh; effter att inthet
är maneer att gifwa sådanne någet Pass. Detta fick AmmiralitetsFiscalen,
som brefwet hade insinuerat, till swars af H.
LandtMarskalken, att referera dhe gode Herrar af Ammiralitets
Collegio.
Der näst sade H. LandtMarskalken, huru att Ridderskapet
dagh frå dagh mehr och mehr minskas; badh att dhe wille förmaana
dem, som i Staden äre, det dhe sigh inställa, eliest moste
man göra det man nödigt gör.
Swarades af Ridderskapet, att alle hålla der medh, att dhe
skole botha.
H. LandtMarskalken giorde sädan en Relation om det som
war förrättat genom Uthskåttet: och huru att R. Rådh funne
dhe andre alie puncterne af Ridderskapets Beswär wara uthaf
gode skääl; allenast afrådde dhe, att man nu inthet skulle
thala på någen lindringh af store Siötullen, för desse thiders
olägenheet skull; och wore bäst bespaara det till een annan
thidh. Sädan ock funne dhe betänkeligit om Deputatis. Her
LandtMarskalken badh dem thaga sådant i godh consideration.
Som nu discurserne, om bennte Deputatis i synnerheet,
wore pro och contra, lämbnades det omsider till ett utliskått,
att nogare öfwerwägas, om desse twenne puncter skulle insettias
iblandh BeswärsPunchterne, eller eij.
Her LandtMarskalken sade det fuller kunna hafwa sine
skähl; men wara betänkeligit, om sådant nu pro tempore skulle
låta göra sigh.
Der effter sade H. LandtMarskalken, att såsom Ridder
-
96
1655.
skåpet hafwe begärt af uthskåttet att thala med Rijkzens Radh
om Grefwernes och Frijherrernes Jurisdictioner; så är sådant
wordet effterkommit, och af dem wara swarat med foogh: men
stannat der widh, föruthan någet besluuth. Frågades sadan,
om man här om skulle sättia ibland BeswärsPunchterne, eller
sökia widare der om hoos Rådet? Här hoos påminthe någre
af uthskåttet, huru dbe af Rådet lofwade då till näste conferentz
wela wijsa sine skähl; hwilket inthet skedde.
Ridderskapet wore der om eense, att samme uthskått, som
blifwer deputerat att öfwerläggia dhe andre twenne puncter,
skulle ock thaga detta under händer och sådant deducera med
behörlige skähl.
H. LandtMarsk: Eliest är af H. Excelktz RijkzCantzlern
hijtskickat en annan proposition (se Bil. L.), den man nu will
Ridderskapet föreläsa, och dhe sädan der öfwer gifwa deres
betänkiande.
Om Knechteskrifninghen.
Till det 1.) Här till blef af Ridderskapet bewilliat opå 3
åhr, begynnandes af A:o 1656, och räknandes af frälse halfparthen
emot Skatte och Crono.
Till det 2.) Der wed upplästes Besluutet A:o 1652.
Her LandtMarskalken bad dem thaga ij consideration, att
der man här widh will gåå till circumscriptioner, blifwer det
för Cronan lithet öfrigt. Men der till swarade någre, att Cronan-
skulle fuller nu så mycket tillfalla af det Ridderskapet nu
hafwa cederat, att det någet särdeles skall kunna förslå och
anseenligit, särdeles när dhe missbruuk medh Råå och Röör
blifwa corrigerade; och fördenskull wara skähl, att man nu må
thala om den frijheet, som oss bör, och wij nu i så månge åhr
lithet hafwe åtniutit: Och kan den defect, som genom Råå och
Röör afgår, Cronan åter tillwäxa uthaf det, som dhe nu hafwa
cederat. •
Her LandtMarskalken frågade ändtelig deres meningh, om
dhe hemman under Råå och Röör skole exempteras? Swarades,
Ja.
Her LandtMarskalken badh dem considerera närwarande
tillståndh, och att med Råå och Röör wore stoort missbruuk.
Swarades, att missbruuket bör afskaffas, som kan wed utskrifningen
blifwa inquirerat; icke gillandes sådant, uthan om
rätte Säthesgårder.
Maj.
97
Der wid upplästes 1652 åhrs Besluuth: hwar effter bör
heele och halfwe emot ett heelt (ty der 2 halfwe skulle räknas
moot ett heelt, försloge det inthet), och dhe mindre, tu
emot ett heelt.
Taltes her wid lithet om Tredings hemman; men som dhe
äre fåå, som så af ålder hafwa warit, gick man det förbij, och
må räknas ibland halfwe.
H. LandtMarskalken begärde vota.
3:tise Classis votum war, att dhe bewillia till utskrifningen
halfparten emot skatt och Crone, effter som dhe det winna
hoos Kongl. Maij:tt; doch förbehollit innom skälige Säthegårdars
Råå och. Röör.
2:da Cl. war af samme meningh.
I. Cl. bewillja halfparthen emot Skatt och Crono, så innom
som uthom frijheetsmijlen; doch exciperandes Råå och Röör.
Till det tredje wed utskrifningen: Om Skatteböndernes
Beswär för den oskälige recognition;
Swarades, att månge haa ock att beswära sig öfwer Skattebönderne:
Och der någen gior dem oskähl, så haa dhe Landzhöfdingarna.
Klagades ock mycket öfwer Böndernes otacksamlieet
emot den frijheet dhe hafwa wed Rooteringen under frälse,
och gifwa icke en halföre der före.
Här uthinnan gofwe somblige dette förslagh: Att såsom
dhe för 3 åhr sedan löste Skrifningen med Penningar, nembl.
med en R:dr hwar, kunde ock detta här wid tagas i acht. Men
der hoos tyckte ock somblige falla swårt, att en half gård
skulle gifwa så mycket som een heel: Sades der till, att dhe
wore samme beswär underkastade hoos Cronan. Der wed lämbnades
detta till en annan gångh.
Om Qwarn tu Ilen:
H. LandtMarskalken insinuerade, huru såsom MantalsPenningarna
kunne fuller gåå richtigt på Landet, men inthet i Städerne,
för den myckenheet der är, och mästedels reeser af och
an. Kongl. Maij:tt har fördenskull sett stoore skähl der till,
att låta inrätta Qwarntullen i Städerne; effter samme tull således
går öfwer dhe främmande så wäl som Inbyggiarne, och
ingen blifwer då der exempterat; äfwen som det war påsedt,
när Qwarntullen först blef inrättat A:o 1625. Och såsom det
nu är ett tingh, som är Cronan tillhörigt, och Cronan inthet
bekommer uth dhe Mantalspenningar i Städerne, som i stället
7
98
1655.
för Qwarntullen äre upkompne, är det Cronan fritt att oprätta
igen Qwarntullen i Städerne; der igenom Cronan bekommer så
mycket mehra inkompst och undersåtherne blifwa för andre beswär
lijsade.
H. LandtMarskalken badh Classerne seija deres betänkiande
her om; och huru dhe meente, att här med skulle tillgå, effter
det eliest wore ett tingh som allreda är Cronan tillhörigt?
3:ti® Classis votum war: Att dhe fuller sij ett underslef
wara med Mantalspenningarna i Städerne; men effter dhe sij
en olijkheet wara med dem här uthi, som boo i Städerne och
Cronans tienst, och som boo på landet; kunne dhe för denne
gångh inthet mehr swara, uthan thaga det i betänkiande till
en annan thidh.
2:da Cl. war eense der medh.
I. Cl. wela först göra sigh informerade af 1649 åhrs protocoll,
då denne materien på Ridderhuuset ventilerades: Eliest
wara betänkeligit att indraga Qwarntullen, effter det lärer pressera
dem som äre i Cronans tienst; och der eliest Ridderståndet
äre derföre frij för deres persohner och folck, blifwa dhe nu
den underkastade. Blef altså för den gången af alle tree Classerne
dilatorie swarat.
Desse blefwe nämbde till uthskått, att öfwerläggia widare
om någre BeswärsPunchter, som förbemält war:
1. Cl.
G. Duglas H. Suante S. Baner
H. Knut Kurck H. Jahan Rosenhane.
2. Cl.
H. Gustaf Persson Natt och Dagh H. Thure Ribbingh.
3. Cl.
Christer Nilsson Daniel Leijonstierna
Jesper Cruusbiörn Göstaf Grass.
Israel Lagerfeldt
Hwad benute uthskått hafwa öfwerlagdt och sin emellan
besluthit, finnes här effter (se Bil. M.)
Den 9. Maij.
H. LandtMarskalken proponerade åter om Qwarntullen;
låtandes sij, att der igenom ginge samme Tull öfwer alle, så
främmande som Inlänske.
Maj.
99
Här till sades af andre: Att det lärer gå uth på Adelen
och Cronans betiänte; borgarna lare lämpa sine wahrur der effter,
och alt blifwer dyrare.
H. LandtMarskalken: När Qwarntullen först inrättades,
gick den öfwer alle, så Adel som Oädel. Och för dhe fåå
skull, som sittia i Cronans tienster, kan man inthet hindra
dette wärket. Sädan kommer inthet dyrheeten hoos Köpmännen
så mycket af Tullen, uthan af deres obilligheet; och af
det stoore missbruuk som hoos Köpmän är med dyre kläder,
för deres persohner, hustrur och barn, sampt kräsligt uppehälle;
hwilket alt andre måste bethala.
Somblige befruchtade, att her igenom skulle ock Qwarntullen
framdeles komma på Landet och på Adelens Säthegårder.
H. LandtMarsk: Der på är aldrigh tänckt een gångh,
uthan det kan man praecavera i Resolutionerne.
Der wid upplästes 1625 åhrs Besluuth om Qwarntullen;
och ett bref till Landzhöfdingerne A:o 1634 om Qwarntullens
opphäfwande och Manthalspenningarnas inrättande igen.
H. LandtMarskalken remonstrerade här hoos Ridderskapet,
huru dhe för detta hafwa warit der till obligerade; och att det
är en särdeles Kongl. Maij:tz nåde, att det allenast i Städerne
inrättas, och icke på Landet och på deres Säthegårdar: för
hwilket dhe nu genom detta tillfälle per expressam cautelam
kunne blifwa befrijade: Det dhe så mycket mehra nu wille
thaga i betänkiande, som dhe sigh der till ij 1625 åhrs besluuth
hafwa obligerat, och Kongl. Maij:tt har sigh ännu der i förbehollit.
Badh Classerne seija der om deres sentimenter.
3:se Cl. votum war, effter dhe förnimme af 1625 åhrs besluuth,
att Qwarntullen öfwer alt är bewilljat till Rijkzens förswar,
och skulle blifwa waarande; erkänna dhe det för en K. M:tz
nåde, att der om nu communieeras med dem: weeta sigh att
påminna, att Qwarntullen gick öfwer alle, in till 1634. Då
upkomme i dess ställe Manthalspenningarna, för hwilke ock ingen
war förskoont in till 1640, då Ridderskapet och Adelen
blefwe der före, till deres personer och tiänare, befrijade; begäre
fördenskull ock nu och i framthiden blifwa så wida der
wed nådigst ansedde, att det icke må extenderas uth på landet,
in på dem och deres säthegårdar: doch kunne dhe nu inthet
der till någet wist säija, om dess inrättande ij Städerne, förr
än dhe hafwa communicerat sådant med dhe andre Ständerne.
2:da Classis war af samme meningh.
100
1655.
1. Cl. sade, att dhe wela inthet här uthi undandraga sigh
i Städerne; doch att det icke dragés in på deres Säthegårdar
på landet: och meena dhe, att Qwarntullen wore bewilliat till
Rijkzens wärn i trångmåhl; K. M:tt wille dem framdeles, när
Riksens tillståndh så är, hafwa dem förskoont.
Wed Qwarntullen blef påmint: 1) att en drägelig taxa
blefwe der på, som inthet förhöijes. 2) att en collation blifwer
hollén med infördzlen i portarna, och det som blifwer mahlit.
Om Accijsen blef sedan taalt: der wid paminthes att een
drägelig taxa der på blifwer, och att det icke extenderas på
flere pertzeler, än i accijsordningeu förmähles.
Att här står: Om fördubblade accijsen och Lilletullen; är
der med inthet förståendes, att Lilletullen skall wara fördubblat,
uthan allena accijsen.
Blef altså af Ridderskapet samtyckt, att accijsen thages i
Tullportarna; till widare communication med dhe andre Ständerne.
Klagades här hoos mycket der öfwer, att man så offta
måste tulla för een pertzel, af den orsaak att man seijes bryta
lasten, der man likwäl eliest inthet kan komma igenom een
Stadh; efter man underthiden måste öfwer land föra det som
man på skutha har bekommit till någen orth, eller tänker öfwer
Sion föra det widare, och förer det inn i staden öfwer
land etc. Wara orätt att man skall tulla andre gången, sadan
der före een gångh är förtullat.
Upplästes der wid den 9. och 10. punct, i Tullordningen
af A:o 1622.
Praesidenten i Norkepingh sade, att i förstonne thoge dhe
i Norkepingh ingen Tull, när någet fördes dijt, och lastades
sädan i skutha att bortföras; men sädan hade Tullnärerne nåt
een explication uhr Cammarn, att der last brytes, skulle ock
förtullas: göra altså det efter befalningh, och att Cammarn
haar Kongl. M:tz order.
Detta meente man nu kunna förekommas i Swaaret; och
att den som een gångh har tullat, må sedan wara frij: blef
ock omtalt, huru att man inthet så lithen mynte-sort hafwer,
som i tullordniugen förmäles.
Om Manthalspenningarna; och om deres ålder, som
dem uthgöra skulle. Holtz före wara bäst räkna ifra 12 åhr,
Maj.
101
och så länge een lefwer; ty der man går till exceptioner, går
det altid widare.
Sädan blefwe desse nämbde till Uthskått att hafwa conferentz
med Prästerskapet och Borgarna:
1. Cl. H. Steen Bielke
H. Paul Kewenhiiller.
2. Cl. H. Henrich Falkenbergh.
3. Cl. Jonas Bure
Anders Gyllenklou.
10. Maij.
H. LandtMarskalken continuerade med Proposition; och som
der af upplästes om Krigshielpen, sade Her LandtMarskalken,
att Ridderskapet wille, af blotte affection emot Fäderneslandet,
och af underdånigheet till Kongl. M:tt considerera desse thiders
tillstånd; och fördenskull, som Riddersmän, sökia att understödia
Kongl. M:tt, som nyligst är kommen till Regementhet,
Togh exempel af ett huushåld, hwar till i förstonne mycket
kräfjes, att komma det i gott laag; och huru mycket mehr will
wara af nöden till ett wälbestält Regementhe? Eliest är det
ock likmätigt med Sweriges Lagh. Upplästes der hoos af 1643
ahrs Besluuth den 4. punct. Och bad H. LandtMarskalken dem
öfwerläggia, anten genom detta, eller annat sätt, och huru dhe
wille her uthinnan komma Cronan till undsetning? Och till widare
underrättelse här uthinnan, har man uhr Cammaren detta:
Att 1643 war det een half t:a Rogh af ett heelt manthal: Men
1644 continuerades med 1 t:a af helt manthal; och der hoos
1 R:dr för samme åhr, som kallades Rikzdalershielpen.
Sädan dhe hade här om sin emellan någen stund öfwerlagt,
war detta 3:tias Classis votum:
Dhe markie wäl Riksens nödtorffter wara store; hafwe ock
her till giort hwad dem har warit möijeligit; wele ock widare,
efter all deres förmågo, hielpa att ersettia hwad som länder
till Riksens wälfärd: och hwad Kongl. Maij:tt kan förmå hoos
skatt och Crone, bewillia dhe der emot till halfparthen af frälse;
och det på så lång thidh, som dhe af skatt och Crone det görandes
warde: doch excipera dhe dem under Råå och Röör, och
dhe hemman som deres enskylte Tienare kunne wara förundte.
2. Classis war också af en sådan meningh, efter inthet
wist quantum wore dem proponerat; exciperade ock det samme.
102
1655.
1. Cl. säde sigh här wid wela bewijsa mot K. M:tt deres
plicht; och wore med dhe andre Classerne också eense, allenast
det blifwer specificerat om deres exemption innom Råå och
Röör, såsom ock på en wiss thidh, nembi. 2 åhr: hwilket, med
mehra, som Cronan nu hemfaller, man förmodar kunna till ett
anseenligit förslå: Men detta alt med det förordh, att det i
längden icke drages oss och wåre privilegier till praeiuditz.
Om Skogsordningen: finna det högnödigt.
Her LandtMarskalken gaf här wid att förstå, huru nödigt
sådant är för Bergslagen; och huru att mången missbruukar
den Clausulen i Skogsordningen står: att dhe undanthagas, som
rodia för muulbethe; under hwilken p rastext dhe rödja och fara
alt för widt.
Här wid inföll en fråga: Huru widt en skattbonde må
laglig råda öfwer sin skogh? Om han må säll ja der af så mycket
han will? Men der till blef då icke synnerlig swarat: uthan
H. LandtMarskalken föredrogh, huru Skogarna äre een stoor
SkattCammar, och ett dyrbart i det gemene wäsende; både till
huus, och så mycket annat; särdeles för wåre Bergwärk, som
hafwa der af, så till seija, sitt lijf. Skogwachtarne hinna inthet
fara öfwer alt: siälf offta äre dhe, som förderfwa skogen:
låta besticka sigh af andre etc. Huru sådant wore att boota?
H. LandtMarskalken meente Länsmän boorde wara det (scilicet
Skogwachtare); och Landzgevaliern skulle åter holla ransakning
med dem: Och der någen funnes försumelig, skulle mista af
sin löhn.
Ridderskapet blefwe alle af den meningh, att man recommenderade
detta K. M:tt med R. Radh och Landzhöfdingerne
att öfwerläggia, effter thidernes och orthernes beskaffenheet:
eliest folie nu alt för långt, att gåå Skogsordningen igenom.
Om [Diur- och] Fogelskiutande.
H. LandtMarskalken: I Ordningen förbiudes att -ekiutha,
ifra Medfasta till Olufsmässa. Nu äre diurens kalfwar små wed
Olufsmässan, och då skiuthas dhe mäst bort: Meentes altså,
med högdiur skola dröijas till Aigidii eller Michaelis thidh. Men
detta blef som dett förre hemstält till Kongl. Mät och R. Rådh.
Om Kyrketijenden; sampt missbruuk wed Säthegårdars
Råå och Röhrs frijheet.
Här till sades, huru mången gör en säthegård med | t:a
färga: görs ock af hwar bondegård en säthegård; brukar det
Maj. 103
likwäl sedan inthet sielf, eller till helfften med sin egen afwell:
uthan mången tager lithet undan, och låter det öfrige brukas
af bonden: der med gåår Cronans Tijende bort. Mången thager
ock innom Råå och Röö af dhe andre gårdar der hoos.
Een Ordning skall her om wara giord A:o 1638. Sammaledes
skall ock ett Tijende Mandat wara uthgångit, som uthwijser
hwad innom Råå och Röö bör wara; der eliest någre nu thaga
2, 3, 4 och öfwer 5 mijl under Råå och Röö.
Den 12. Maij.
H. LandtMarskalken badh att H. Steen Bielke wille göra
Relation, hwad genom uthskåttet wore uthrättat hoos Prästerskapet
och Borgarståndet.
H. Steen Bielke sade:
1) Om Uthskrifningen, lät man dem relative förnimma,
hwad Ridderskapet der till bewillja.
2) Om Qwarntullen; Sade dhe af Prästerskapet, at dhe
inthet än haa sluthit: Meente icke wara practicabelt: Borga
ren
settia bonden kiöp, och icke bonden Borgaren; skulle altså
alt gå uth på Landtman. Wille derföre remonstrera deres beswär
her emot.
Borgarne meente ock att det beswärlig skulle kunna practiceras;
men ex abrupto wore dhe kompne der till, att dhe haa
bewilljat.
3) Om Accijsen i portharne: Nu haa dhe i upstäderne boskap
i Staden, föda den der opp: der af slachtas också; och
skulle der af då ingen accijs komma till Cronan, effter dhe
dagligh drifwas der uth och inn.
4) Om Lilletullen. Prästerskapet meente, att en Tullordning
skulle wara öfwer heele Landet; men Borgarna hade inthet
emot det sorn upsat war.
5) Om store Tullen: Wille låta fatta deres skählderom:
Meentes att Bergslagen skulle thaga skada der af.
6) Justitien, wore glade att man der på talade.
7) Att ock Recesser och Ordningar trycktes, wore ett nödigt
tingh.
8) Om Compaguier och Saltet, wore dhe eense med oss.
Men om Tiärun, wore dhe Finske Städer emot. Och då man
sade, att Adelen will niutha sine privilegier; sade dhe af Stapelstäderne,
att ock dhe wille åtniuta deres privilegier: Der
till dhe af upstäderne swarade, att dhe kunde då inthet uth
-
104
1655.
göra någen contribution; uthan den som har det eena, må då
göra också det andra.
9) Om Skråer, holle dhe ock med oss: Men at någre Ernbether,
som rare wore i denne Landzorthen, hade någet privilegium,
kunde haa sine skahl.
Der med slöth H. Steen Bielke sin relation.
H. LandtMarskalken påminthe her hoos, wara af nöden,
mädan alle confirmationer nu inthet kunne skee, förr K. M:tz
afreesa skull, att man nu i underdånigheet anhölle om en general
Resolution och försäkringh, att det må skee wed K. M:tz
lyckelige hemkompst; ehuru att man ingalunda twiflar om K. M:tz
nådige willje och benägenheet- här uthinnan.
Der effter blef för Ridderskapet uppläsit, hwad som dhe
tillförenne hade funnit nödigt att påminna wed dhe öfwerlefwererade
till dem propositioner, angående 1) Reduction af Godzén
till Norkepings Besluuths Rätt. 2) Expectantiers ophäfwande
etc. 3) Dhe Godz på förbudne och omistandes orther;
som är att sij af Bil. N.
Till den 6. Regiens 3. punct: Meente ännu skulle der
jempte påminnas om förpantade godz, efter der med wore samme
beskedh; men effter der om följer straxt effter, holts det
wara onödigt.
Wed Expectantier, taltes fuller af somblige, att det ordet
Caduquer, som blef tillagt, wore någet hårdt: Men der emot
sades åter, att det ordet thages generaliter först, och förstås
der med 1) bona irreptitia; dem man förbryter per Crimen
laesae majestatis etc. 2) bona derelicta; der ibland kommer
ock skattewraak.
Sädan thages det specialiter, pro Danearf: Och effter det
är dessföruthan ett brukeligit ordh, blef det ståendes.
Der widh komme twenne Pastores och läte sigh anmäla
till audientz: Då dhe inkomme, tackade dhe Ridderskapet, på
Bispernes och Prästerskapets wägna, för Communication; begärde
der hoos, om dem så behagade, genom ett uthskått af
alle 3 Ständerne, få komma widare till Conferentz, och der
om göra sedan ett commune postulatum till Kongl. Maij:tt.
Sädan H. LandtMarskalken hade lithet gåt tillsamman med
någre af Classerne, swarade han dem: Att Ridderskapet hugna
sigh öfwer det gode förtroende, som Ständerne hafwa till hwar
annan, och Ridderskapet wara öfwerbödigt att altidh mötha
Maj.
105
dem af deres medel med all god correspondentz; och nu wela
thala om dette deres ährende med samptlige Ridderskapet, och
wetha dem sädan swar, om thiden, ställe, och af hwad starckt
uthskått. Sädan Pastores toge sitt afträde i lille zaalen, och
H. LandtMarskalken proponerade detta för Ridderskapet; blef
bewilljat, att det kan wäl hafwas conferentz med dem; men att
det skeer här på Ridderhuuset, eller in loco tertio; men hälst
här: Och kunde det skee nästkommande Tidzdagh klockan 8
för middagen, genom 4 af hwar Classe. Pastores blefwe sedan
inkallade, och finge detta till swars.
Straxt der effter komme twenne Borgerskapetz uthskickade,
med samme wärf och ährende: Uhrsächtandes sigh der hoos,
att dhe hafwa warit presserade och någet hastigt allreda swarat,
förr än dhe finge communicera det mädh dhe andre Ständerne,
särdeles Ridderskapet och Adelen: Tillböde för det öfrige
deres ödmiuke tienst.
Her LandtMarskalken fägnade sådan deres tillbiudelse, lät
deni ock wetha hwad swar Prästerskapet bäfwe bekommit opå
det samme: Och der Borgerskapet behagade genom deres uthskått
också på samme thidh komma tillstädes, wore det Ridderskapet
wälbehageligit.
Effter deres afträde, continuerades med det som resterade
af dhe Påminnelser, som wore giorde öfwer dhe undfångne Propositions
Punchter.
Wed Länsmanshemman blef tillagdt, att det icke må förstås
om deres wederlagshemman.
Her LandtMarskalken begärde någre till uthskått, som
ginge med honom till RijkzCantzlern medh beimte Påminnelser,
som Ridderskapet hafwe funnit nödigt att ihugkomma wed PropositionsPunchterne,
Godzén angående: Desse blefwe till uth
skått
nämbde:
1. Cl. H. Jahan Rosenhane.
2. Cl. H. Gustaf Persson Natt och Dagh.
3. Cl. Jesper Cruusbiörn.
Her LandtMarskalken inviterade sädan opå Kongl. M:tz
wägna (som genom twenne Cammerherrar blef Her LandtMarskalken
anmält) samptl. Ridderskapet och Adelen, att föllja
det Kongl. Lijket, och komma först på slottet klockan 11 ij
mårgon, sädan bijwista processen; och effter dess förrättande
sigh inställa på Rixsaalen, och thaga der till goda dhe tracta
menter,
K. M:tt dem meddeelandes warder.
106
1655.
Der effter upplästes Listan af Embethen, som är sub sista
Bil.
Förtekning af processen, är sub .... (Benna Bil. saknas).
Der elfter blefwe desse nämbde till uthskått med dhe andre
Ständerne, nembl:
1. Cl.
H. Steen Bielke H. Knut Kurck
H. Paul Kewenhiiller H. Suanthe S. Baner.
2. Cl.
H. Gustaf Persson Natt och D. H. Thure Ribbingh.
3. Cl.
Christer Nilsson Anders Gyllenklou
Jonas Bure Daniel Leijonstierna
Jesper Kruusbiörn Israel Lagerfeldt.
Effter middagen gick H. LandtMarskalken med dhe tree
(een af hwar Classe) der till förordnade uthskått, till H. Excelhtz
RijkzCantzlern, med dhe Påminnelser, som Ridderskapet
liafwe låtit upsettia till PropositionsPunchterne, angående Godzén:
Hwilket H. Excelhtz då straxt i uthskåttets närwaro genomläste,
och sade sigh wela widare sådant med Rådet öfwerläggia.
Den 15. Maij
komme tillhopa uppå Ridderhuuset ett Uthskått af Ridderståndet,
Präster- och Borgerskapet, att hafwa Conferentz om dhe
ährenden, som Ridderskapet genom deres uthskått någre dagar
tillförenne hade föredragit dem: Och som dhe wore samman
kompne,
sade H. LandtMarskalken, huru dhe nu wore der tillhopa
trädde, med ett upsåt, att föreena sigh om dhe ährenden,
som kunde tiäna att befrämia Rijkzens wälfärd, der om Ridderskapet
för detta genom ett sitt uthskåt hafwe gifwit deres
meningh tillkänna; wele ock nu gärna förnimma der om deres
sentimenter.
Doctor Emporagrius, som förde ordet för Prästerskapets
uthskått (beståendes af 9 persohner) optogh med tackseijelse
denne Ridderskapets communication; sade Prästerskapet hafwa
thaget samme ährenden i betänkiande, och nu affärdat dem,
att låta det loflige Ridderståndet förnimma, liwad dhe för deres
Stånd der uthi kunne thala, råda och seija.
Maj.
107
Syndicus Holmensis sade ock Borgerskapet hafwa förnummit
Ridderståndets höge ynnest och affection der af, att få
komma till Conferentz; och dhe nu wara dijt skickade, att der
i göra, hwad af dem skee kan.
Der effter begynte Doct. Emporagrius recapitulera hwad
som Ridderskapets uthskått hade dem föredraget, såsom:
1) Om Justitien: Och huru der widh offta en persohn förträder
alle tre Instantierne. Prästerskapet finna ‘denne punct
högnödig att omtaalas: Ty ehuru ingen hafwer någen misstänka
om deres persohner, men så kan offta hända, att af oss
som äre menniskior, Rätten kan missbrukas: sij ock inthet
gott wara fölgdt opå, sädan det kom i det kaaret(l). Bedia
Ridderskapet, som mycket kunne förmå, att dhe wille hielpa
der hän, att det måtte komma i sitt rätte Laag. Lade det der
hoos, att ehuru en sådan persohn wore aldrig så perfect och
quadrat, ijkläder han sigh likwäl en misstanka åt minstonne.
Wed detta påminthes på Prästerskapets wägna, 1) Om icke
man kunde få Hofrätterne i det tillstånd, som war i Sahl. Kongens
thid; och dhe personer i alle Classer, som det då war inrättat?
Och som dhe i 3:tia Classe wore då af ofrälse, Synes
Prästerskapet bäst wara, att det ock nu blifwer observerat, för
all misstanka skull; der dhe eliest nu alle äre af Adel.
2) När någet dömes in inferiori Instantia, som sädan wed
öfre Instantien går tillbaka; att inferior Judex måtte obligeras
der till, att swara till sine domar, med så månge Penningar
emot.
Her LandtMarskalken: Effter som sådant är Rättegångsprocessen
och sielfwe Lagen lijkmätigt, synes migh, att Ridderskapet
skall inthet lära stort hafwa der i att seija; i synnerheet
hwad det förste wedkommer: Man will fördenskull thaga
det ad referendum först, för samptl. Ridderskapet.
Någre af uthskåttet deducerade yttermehr den absurditet,
som wille föllja der opå, att en person skulle döma i tree Instantier.
Men det andre hwad wedkommer, att han skall förswara
sine domar, och settia så månge Penningar emot, fäller
en domare förswårt: ty anten förseer han sigh ex malida,
och bör straffas genom annat sätt: Eller skeer det af swagheet,
och bör excuseras; ty skulle ock han då plichta i den
måtta, skedde det med någen hans Calumnia; och skulle ingen
gärna wara domare på sådant sätt.
Syndicus sade att Borgerskapet wore eense med Ridder
-
108
1655.
ståndet örn l:a quaestione, att en persohn icke må brukas i alle
tre Instantierne; ty ehuru han wed den högre Instantien stiger
opp, när den saken ageras som ifra honom är appellerat, fattas
likwäl der med en i Rätten, som boorde wara där: Och
är han Underlagman och stijger opp, måste han settia en annan
i sitt ställe, som är peregrinus i saaken.
Sade ock till det förste Prästerskapets nu insinuerade petitum,
att dhe af Borgerståndet hafwe allreda ansökt K. M:tt
der om i deres postulatis, det Hofrättens tertia Classis bär
måtte besittias af ofrälse personer effter Rättegångsprocessen;
der eliest alle nu äre der af Adel, usque ad Notarium inclusive.
Men annorledes wara medh Jönkepings och Aboo Hofrätter.
Der effter kom man på discurs: Om en Domare bör så
swara sine domar, att han skall bethala appellationspenningarne,
där domben blifwer ogill i öfre Instantien?
D. Emporagrius meente Ja, 1) effter det wore Lagh likmätigt;
som icke uthan stoor skäl sådant biuder, att göra Domaren
achtsam.
2) är det ett förseende och fehl i Domarens Embethe; och
bör altså derföre plichta.
Swarade der hoos till det förra, som skulle det skee med
Domarens någen neesa; är der med äfwen som med Scandalo
accepto, och är sielf orsaken der till: Eliest i Regeringens thid
war bruuk, göra Relation om sine Embethen etc.
Af Ridderskapets uthskått swarade Prsesidenten Leijonstierna
till desse Prästerskapets skähl:
1) Att Lagen holle fuller der medh; men på den thiden
wore Judices inthet Eedsworne, uthan sådanne officia wore ambulatoria:
Nu har Ordinantien och Processen corrigerat det,
att dhe äre nu Eedsworne, och tycker någen parthen sigh skee
förnähr, hafwer han viam appellationis. Och till mehra, får
klaga sigh rättelös: är altså i den måtta nogh förwaarat.
2) Are Hofräts Fiscaler, som der effter ransaka, och moste
man nogsampt swara till sin domb, om någet förseende wore.
Syndicus: Dhe stå uth dhe prof in re ipsa, och moste
swara der till, genom Domböckers inlefwererande och ransakning.
Eliest ock gifwa dhe Appellations Penningarna tillbaka
här i Staden, om den som appellerar, winner för Hofrätten.
Wore altså alle der om eense: Att fast en inthet nu altid
swarar till sin domb, måste han likwäl hollas i den rädhågan,
att hän bör swara der till.
t
Maj. 109
Taltes der widh också af Prästerskapets uthskått, att Häredzhöfdingerne
måtte boo i Häraden: hwilket ock Ridderskapet
inthet så folie emot; mädan skäligt är, att Häredzhöfdingen,
så ipycket skee kan, sielf bijwistar Tingen.
Doct. Emporagrius frågade, om icke wore Lagh lijkmätigt,
att någen högre Syyu är, än Lagmanssyyn? Ty Lagen synes
gifwa ett högre beneficium med Landztingh *); och det högste,
som Lagen gifwer, boorde en niutha. Och mädan Lagen biuder
en inthet till Uthäreds Nämbd, uthan man får niutha efter
Lagh, dhe bäste uthi Landet.
Men såsom nu inthet är i bruuk med någen högre Syyn,
än LagmansSyyn, blef der om inthet mehr taalt,
2) Doct. Emporag. sade Prästerskapets meningh wara om
Saakören, att dhe inthet må komma till Domaren, uthan effter
Lagh.
Frågades här hoos: Om icke dhe Penningar som settias
i Hofrätten för Revision, skulle igengifwas, der en winner revision?
Her
LandtMarskalken: Effter der om är i processen stadgat,
synes bäst att nu gå det förbij; effter det skulle blifwa
för wedlöfftigt, att renovera alt sådant etc.
Doct. Emporag: Om man icke kunde påminna det?
Her LandtMarsk: Man bör först wäl debattera alle Conseqventier,
förr än man går der till: Begynner man röra Rättegångzprocessen,
och altså sielfwe fundamenten, blifwer ett långt
wärk att göra.
Blef åter omtaalt om Syyner, och huru att den quaestion
moverades tillförenne en gångh: Men effter dhe hafwa benefi
cium
appellationis, skulle man låta bestå der wedh till widare
betänkiande.
Her LandtMarskalken: Man kan nu begära in genere, att
K. M:tt wille förordna så der om, att det framdeles blefwe med
mehr skärskådat, Justitien till gott framsteg!).
3) D. Emporag: Det tredje som oss föredrogs, war att
Recesser och gode Ordningar måtte tryckias etc.
Berömbde detta Ridderskapets upsååt, och holle det högnödigt
(det samme sade ock Borgerskapets uthskått; och kunde
göras en Index der pä). Påiuinthe der hoos, att Concilium Upsaliense
blefwe ock oplagt.
') I marginalen är tillagdt: Riddersyyn.
110
1655.
4) Om det dyre Saltet. Prästerskapet meena, dyrheeten
komma af Licentens stegrande: Och att Compagnier wore också
orsaak der till: så wida dhe der om kunde hafwa nagen wethenskap.
Sadan kommer der till hwars och ens egenwilligheet,
när det föres här ifra till andre närlägne orther, der dhe
sädan thaga så mycket dem behagar. Ar altså Prästerskapets
mening, att om Licenten blefwe lindrat, och sädan, att en upsicht
wore, att icke hwar och en får sälja som en will, skulle
man haa der opå bätre kiöp.
Dhe af Borgerskapet sade sigh willja bedia K. M:tt behierta
denne Landzens nödh: Kunne fuller linnas orsaak er,
men inthet kunne alle så säijas. Wara ock fuller omtaalt naget
om Licenten och Skepstimbragen, som skall wara tili Riksens
wälfärd oprättat, men att icke der igenom heele Rijket
må förderfwas.
Lagerfeldt deducerade här wid orsaakerne till samme Skepstimbrage;
I synnerheet, att man i sidste Danske feigden märkte,
att man nödgades tillijta Hollendaren, att opfylla den brist wij
hade af skepp: Och till samme Timbrages inrättande, fans att
det beqwämbligest skee kunde genom Saltet: Der på fölgde sädan
distinction mellan frije skepp, halffrije och främmande
skepp: hwilket är rätte orsaaken till samme dyrheet.
Här wid blef frågat: Om icke Skeppstimbragen kunde få
frijheet på någen annan wahru?
Lagerfeldt: Får man myckenheet på skepp, kan blifwa
bätre kiöp: Och att ett inseende blefwe, huru det säljes.
Syndicus: Skeppen wara för kostbabra för den wahrun.
Andre af Borgerskapet meente, om dhe andre Städer finge
förskaffa sigh Fleuter och Kopfardieskepp, som kunde segla under
dhe andre währbare och stoore skepp, gifwandes dem convoypenningar,
och niutha sedan lijka frijheet med dem wed
Tullen.
Men som der till sades, att dhe store skepp ginge der med
under, taltes inthet mehr der om.
Frågades altså: Om skepstimbragen skall wara så nyttigh
för Cronan, som den skader Rijket?
Doct. Emporag: Effter det är en sådan intention med
Skepstimbragen, ponerar man det nu pro principio: Men frå
gas,
om man icke genom någen annan wahru kan winna samme
finem?
Lagerfeldt sade, att dhe hade månge medel för sine skepp,
Maj.
lil
att blifwa brukade; särdeles anmodade af åtskillige främmande
till fract, der med dhe om åhret skulle winna mehr: Men dhe
ansij Rijkzens wälfärdh, ty föruthan dem, bekomme dhe inthet
salt.
Der till swarades fuller, att der dhe hastigt wände der med
igen, skulle det wäl så tillgåå; men finge dhe främmande någet
instegh, skulle man hafwa det till öfwerflödh, så att seija.
Wore altså alle eense om fine; mfen om modo lembnades,
af alle tree Ständernes uthskått, till K. M:tt.
5) Om Tiere-Compagnie.
Lagerfeldt sade, att der om war länge debatterat ij förliden
höst; och såge, att der Tiärun skulle wara i en handh,
skulle hon liggia nedre: blef ock omtalt, huru Hollendarn hade
illa handterat det tillförenne. Sades ock af andre, som i uthskåttet
wore (då detta föredrogs dhe andre Ständerne på samptl.
Ridderskapets wägna), att det icke war af dem i den mening
framstält, lika som dhe wille klaga af TiäreCompagnie, uthan
att Ridderskapet må derjämpte niutha deres privilegier till goda,
och få handla med främmande.
Syndicus war af samme meningh; men att K. M:tt wille
sigh förklara, så att ens privilegium, som sidermehr är gifwit,
inthet må prseiudicera någens annans wälfångne privilegier, som
en förr har fåt.
6) Om store Siötullen.
Doct. Emporag. sade, Prästerskapet icke så wäl förstå dhe
maximer, der boos kunne wara: men likwäl önska der uthi
skee en moderation; effter det
1) är Conscientien likmätigt, att det icke förhögt stegras.
2) en dyrheet i Tullen hindrar främmande komma hijt inn,
som likwäl förr är waant.
3) att icke majus damnum der af thages än profijt; ty
myckenheet skulle mehr indraga, der eliest fåå nu läre underkasta
sigh denne dyrheet.
Syndicus: Ordsaaker till dyyrheet på wahrurne, kan fuller
ock wara kräsligheet i lefwerne, med annan öfwerflödh; men så
är ock tullen der till stoor orsaak: och elliest låter man inthet
så föreskrifwa sigh i sitt wäsende och handel, uthan der med
motte wara en frijheet.
Her LandtMarskalken: Månge missbruka ock Tullen till
en praetext, att drifwa deres dyrheet der under.
112
1655.
Men der hoos blef omtaalt, huru Koppartullen således är
förhögd, att sielfwe kopparn lärer blifwa liggiande; och kanskee
at Cronau der igenom når inthet ändå sitt intent, uthan
genom myckenheeten skulle det snarare winnås.
H. LandtMarskalken: Wij kunne remonstrera sådant Kongl.
Maij:tt, med alle sine motiver, och hemställa det till Kongl. M:tt.
Wore altså der om eense.
7) Om Handwärkare, och den dyrheet på deres arbethe.
Doct. Emporag: Prästerskapets betänkiande, till ett remedium
här uthinnan, wara detta: 1) Om man sage på deres
Skråer, som icke skole wara så authoriserade af K. M:tt: hwilket
genom wisse Commissarier kan blifwa förrättat. 2) Att
dhe i Städerne, som Magistrat äre, wille hafwa der med upseende.
3) Förekomma den invidien som dhe främmande haa
till att lära dem Inländske; eller om dhe lära dem, så få dhe
inthet Lärebref af dem, och blifwa altså inthet lidne ibland dem.
Syndicus: Genom Skråers inrättande haa fuller Handwärkarne
thaget till: Men wara gott, att en distinction göras mellan
Kontzler, och andre. Dhe som äre Kontzler, haa särdeles
privilegier; men så skole dhe revideras hwart tredje åhr.
Dhe andre ringare Embetzmän skatta mehr deres Skråer,
än sine Troosartikler; och wore gott att Commissarier komrne
der öfwer: effter sora man icke finner skähl, hwij att wij skole
wara obligerade att holla alt hwad i Romerske Rijket här widh
thages i observantz; uthan den kunde wäl ock wara Skomakare,
som är Barkare etc.
Lagerfeldt: Om ett generalt Skrå giordes, som kunde
appliceras till alle orther, mutatis mutandis.
Leijonstierna: Detta moverades 1641, och giordes då på
förslagswijs en general Skråå, och utheslöts der i alle vaniteter,
med expenser etc. Men för den thiden studzade det, att
icke då abalienera deres Gemiither här ifrå, mädan det Tyske
krijget påstod: Men Hans Excelhtz Sahl. R.Cantzlern meente
likwäl, att det skulle inrättas framdeles.
Som nu taltes af och an om deres obilligheet, sades ock,
att man wäl genom ett expedient skulle kunna komma dem
till bätre kiöp; nembl. om alle Mästerswänner gofwes fritt att
arbetha för sigh sielfwe.
Men som der igenom meentes, att månge Bönhaser skulle
blifwa; swarades, att alle skulle icke få lof der till, uthan
Maj. 113
allenast dhe, som derföre kändes gode: och så wida wara underkastade
Embethe och Skråen, att dhe icke skulle göra falskt
arbethe. Och der dhe icke finge reesa till Tyskland, och der
blifwa ledne, för sådanne deres Skråer skull, så hafwa dhe
Holland och Frankerijke för sigh.
Blef sädan mycket mehr taalt om deres Insolentier och
store inbillningar som Embetsmäu hafwa om deres Skråer; dem
dhe icke troo, att öfwerheeten sielf skall kunna emotseija.
Ständernes uthskått wore alle der om eense, att man skulle
begära af K. M:tt, att Commissarier måtte förordnas, som öfwersåge
deres Skråer.
Her LandtMarskalken frågade sädan, om dhe ock icke hade
någet widare att thala om Qwarntullen och annat etc.
Doct. Emporagrius sade dem inthet hafwa mehr i Commission
för denne gångh; och hwad Qwarntullen belangar, så wore
Prästerskapet der om än inthet richtige; uthan sökia att declinera
det: Man kan ock inthet wetha, om det skall kunna låta
practicera sigh.
Syndicus sade, att Borgerskapet blefwe presserade och i
hastigheet hafwa der till muntelig bejakat; doch inthet prseiudicerat
någen der medh: Och der dhe fåå höra någre skähl,
som kunne förorsaka dem till någen förandringh, ställes der hän.
H. LandtMarskalken: Elfter dhe gode Herrar inthet hafwa
någen commission nu till widare, kan det skee en annan
gångh; och altid alle med endrächt och gott förtroende syffta
till ett måhl, som är Rijksens wälfärd och det allgemene bästa.
Doct. Emporagrius påminthe der hoos någet om Legibus
sumptuariis, dem Prästerskapet högt önska. Sädan frågade
han om Execution wed Conferentzen; anthen hwart Stånd för
sigh skulle detta andraga för K. M:tt, eller alle tillhopa, som
synes krafftigare?
H. LandtMarskalken: Der om kan man nu inthet resol
vera,
förr än sådant är communicerat med samptl. Ridderskapet,
Doct, Emporagrius och Syndicus giorde sedan deres tackseijelse
till Ridderskapet, för Communication; hwilket ock H.
LandtMarskalken fägnade med ali Courtoisie.
Samme dagh effter middagen gick H. LandtMarskalken med
Utskåttet opp i RådCammarn på Slottet, effter R. Rådz begäran;
Och som Rådet och uthskåttet wore der församblade, uppläste
H. Excelhtz R.Cantzlern dhe Påminnelser, som Ridder
-
114 1655.
skåpet bäfwe giordt öfwer Reduction, Expectantier, och dhe
opsatte Punchter om dhe förbudne Orther; hwilket Ridderskapets
betänkiande och påminnelser finnas ad acta (se Bil. N.).
Wed Reduction, och dess 3. punct, der som begäres
blifwa tillagt: ä 9 pro Cento, till halfwe wärderingh:
R.Cantzlern sade, att det har inthet altid så warit, å 4i
pro Cento; uthan ock å 3 pro Cento: Men så kunde det lik
wäl
nu insettias.
Den 12. p. att wed byggning tillägges: wari sigh af steen
eller trää.
R.Cantzl: Kan eliest wara af Jord byggdt till god nytta.
Eliest, att dhe Mätismän (här nämpnes) skulle wara af Adel;
synes att halfparthen boorde wara af Embetzmän, som förstå
sådant, och handwärkare.
H. LandtMarskalken: Sådanne icke skattas som Mätismän,
uthan handlangare.
Om Expectantier.
R.Cantzlern: Att Ridderskapet will förandra här termin,
och sättia den indefinite, och icke ifrä 1633: är inthet rådsampt;
ty 1) har man ingen orsaak der till, och der någen
Expectantz wore gifwen i sahl. Kongens thidh, som een ännu
icke wore kommen i possession af (det man doch inthet weet),
skulle det inthet skattas af den importantz, att derföre röra
samme termin. 2) Begynner man disputera en act, som är
skedd i sahl. Kongens thidh, finge dhe der af orsaak till mehr:
Och är oss rådeligit, inthet disputera den thiden, efter wåre
privilegier äre då giorde: kunne fördenskull wij af Rådet iutliet
styrkia der till.
Till den 3. punct. Att det icke må förstås om dem, som
hafwa kiöpt Expectance undan den frälseman, som ingen son
hafwer etc.
R.Cantzlern: Detta, som här med begäres, går inthet Cronan
af, uthan Adelen. Nu frågas, om det är bätre, låta dhe
godz i denne owisse condition, med döttrarnas melioration, eller
komma dem till allodialt frälse? Här igenom blefwe det
likwäl altidh hoos Adelen.
Icke får heller den andre kiöpat; ty 1) är en Contract
giord mellan Cronan och honom, förr än detta nu stadgat blifwer,
och kan inthet uthan Iniustitie wäl ophäfwas, ty wij gå
Maj. 115
nu af det fundament, att alt kiöpgodz är arf; nu är Expectantzet
ett kiöpgodz etc. 2) skedde der af, att den andrés condition
meliorerades der igenom, att den andre har gifwit penningar
der på.
Någre af uthskåttet swarade, der med wara ansedt på någre
fattige, som haa bedit Adelen intercedera för dem her uthi.
R.Cantzlern: Jagh remonstrerar allenast, hwarest Ridder
skapets
interesse är; och att alt hwad som kommer till Adelen,
må komma oss till beneficiuin. Badh dem remonstrera
Ridderskapet detta.
Den 4. p. Om Simultauea Investitura.
R.Cantzlern: Denne punct kommer fuller i störste quses
tion.
Och är fuller i sanning en stoor åtskilnat mellan Simultanea
Investitura och ett Expectantz, ty:
1) Expectantier äre mäst gifne continuerligen, och på Arfzrätt:
Simultanea Investitura på Länsrätt.
2) Expectantier äre förargelige mellan sielfwe undersåtherne,
effter the thagas moot deres willje och wetskap: men Simultanea
Investitura skeer med alles deres willje och samtycke.
3) Gönom Expectantier hindras Landzens Cultur; den sora
sitter i possession blifwer plågat oeh trugat etc. men icke så
med Simultanea Investitura, som går ifra en Broder till den
andra.
Sadan haa dhe till en stoor deel bekommit det i anseende
till deres föräldrar; och fåå wara, som eliest hafwa det bekommit.
Och som H. LandtMarskalken sade, det Ridderskapet hafwe
fuller hafft sine skähl der till; swarade RijkzCantzlern, att
ingen af Rådet hade sinne att disputera med ett Ståndh; men
efliter det nu går communicato consilio med Rådet, seija dhe
deres sentimenter der uthi, och sökia med dem att komma till
det, sorn kan bestå. Nu haa dhe som hafwe fåt Simultanea
Investitura, bekommit det som ett Lahn; hafwe ock thagit låhn
der på; och Konungen allreda förländt och gifwit dem det;
huru skall det nu kunna ophäfwas? Man kan consolidera en
wänskap der med, som dhe doch eliest läre winna det: är fördenskull
denne Clausulen, emot det som skett är, lithet importerligh.
Men om det skulle wara oss nyttigt her elfter, eller
inthet, wille iagli gärna höra skähl till.
H. LandtMarskalken: Det förnämbste skähl befinner man
116 1655.
der till wara detta, att det icke kommer af primo acquirente,
och på det sätt, som i Norkepings Besluuth förmähles.
R.Cantzlern: Så kommer man nu att fråga, om Norke
pings
Besluuth skall wara föns, hwar af man skall mätha detta?
Som iagh förr sade, att Simultanea Investitura skulle wara
af den aart som annat Expectantz, har iagh aldrig hört; ty
generaliter att thala, så kan ock på samme sätt ens arf wara
Expectantz, mädan fadren ännu lefwer. Sadan kan man ock
bewijsa, att Norkepings Besluuth icke heller förbiuder det, uthan
heller är der medh; ty den anledningh som der uthi gifwes för
döttrarnas melioration, kan ock lämpas hijt, i så måtto: Att
effter döttrarna niutha der den förmåhn till sin melioration,
när bröderne äre döde, hwij ock icke en Broder effter den andre
uthi dette fall? Nu haa dhe mäst bekommit Simultanea
Investitura för föräldrarnas skull, undantagandes twå eller tree;
synes derföre skäligt, att, för föräldrarnas skull, den yngre Brodern
niuther någet beneficium, efter den äldre Broderns dödh;
äfwen som Systern det eliest kan bekomma med en man som
Konungen åtnöijes. Nu frågas ock, om Simultanea Investitura
finnes skadeligh för oss? År det så, måste man begära, att
den aldrig skall blifwa: Men wij hafwe fuller inthet begärt,
att Expectantier aldrig skole blifwa: det kan med dem wed
särdeles fall wara gode skähl och rätt, såsom alle ting hafwe
sine bruuk och missbruuk; och altså wara betänkeligit, att alldeles
afbedia det. Frågade, om man må inthet begära en försäkring,
mädan en annan lefwer?
Her LandtMarskalken: Effter det består i Kongens wåld,
weet man inthet, om man får det disputera.
R.Cantzlern: Man wille gärna wetha en orsaak, hwij att
min andre Broor icke må åtniuta ett beneficium i sådant fäll,
så wäl som min Syster?
H. Christer Bonde: Ja.gh holler det så före, att alle äre
primi acquirentes, som stå i det förste brefwet; men med dem,
som sädan haa fåt bref, är annat beskedh.
Leijonstierna: Man acquirerar det per possessionem, af den
som possiderar det; dhe andre haa Infeudationem abusivam.
R.Cantzlern: Acquisitio är ock Jurium, och icke altid possessionis;
men det bästa är fuller, när en far Jus och possessionem:
Men Radix är inthet här, ty i Expectantz är dissen
sus,
men i Simultanea Investitura consensus. Eliest är betänkeligit,
att absolute condemnera den modum af Expectantz:
Maj.
117
Men för det missbruuk, som nu har warit een thidh, har man
hafft god skähl att ophäfwat; Och så länge Grefwe- och Frijherreskap
skole wara, är ondt att neeka Simultaneam Investituram.
Badh altså dem på nytt öfwerläggia detta; och för gott
förtroende och wänskap skull wara bäst låta blifwa det: men
der heele Ridderskapet. så finna gott, kunne wij inthet annat
säija, än wij haa gifwit wår meningh tillkänna.
Om dhe förbudne Orther.
Regal Fiskerijer; skulle ock wara förståendes om Lijflandh
etc. R.Cantzlern: Inthet wara oskäligt, att dhe komma under
en consideration, som sielfwe Rijket: Men effter somblige provincier
äre af andre Constitutioner och privilegier, och kan icke
alt så komma öfwer eens med dem, som här thalas, kan det
bäst blifwa modererat till hwar provincies aart och egenskap.
Någre af uthskåttet sade, att så wida det skattas för een
donation af Cronan, måtte det ij denne måtto wara af en regard.
R.Cantzlern: Såsom dhe hafwe sine privilegier och sin egen
Landzrätt, är man förorsakat, att så tractera med dem, som
man nu gör här.
Andre meente fuller här emot, att dhe äre underkastade
den Lagh som här görs, det som eliest icke är emot deres
privilegier.
R.Cantzlern: Det består fuller hoos Konungen att göra
der uthi, men saivis eorum privilegiis. I Konungh Carls thidh
tillbödz dem, att twenne af Landrådh skulle här få bli RijkzRådh;
men dhe wille inthet: Det är ock dem tillbudit, att
komma här på Ridderhuuset, men wela icke det heller.
Ingermanland är mäst lika med Swerige att considerera,
doch haa dhe sine Recapitulationer.
Wedli gamble Parker. R.Cantzlern: Nu äre der gårdar,
som liggia in i Parken: der på Kongl. M:tz förklaringh måtte
wara,
Wedh accijser i Städerne. R.Cantzl: Huru med Cronans
Städer skall blifwa, moste öfwerläggias. Städerne äre ock icke
alle lijka; somblige äre inthet annat än fläcker, och kunde mehr
excoleras under Adelen.
Den 16. Maij
upplästes Conceptet af Supplication till Kongl. M:tt om en gegeral
Försäkringh, genom ett särdeles Instrument, effter thiden
118
1655.
nu inthet kan tillåta, att K. M:tt för sitt afreesande hinner
allom in specie det confirmera: Hwilket Concept skulle sedan
af ett uthskått widare öfwersijs; tillijka nied en Supplication
till Kongl. M:tt emot Grefwernes Jurisdictioner öfwer Adelen
och deres Landbönder: Och då kunde ock påminnas om modo
för Commissarierne, som blifwa förordnade att inquirera om dhe
godz, som en kan haa bekommit per male narrata.
Her LandtMarskalken giorde sådan för Ridderskapet en
Relation om det som passerat war, mädan uthskåttet war opp
hoos Rådet, och huru att deres Excellentier funne gott, att
Ridderskapet öfwerlade någet widare somblige puncter, som
ännu synas desiderera någen annan förklaringh.
Der till swarade någre in genere: Att sompt wore, som
Ridderskapet bäfwe voterat om definitive; och kan altså inthet
thagas opp på nytt: Men sompt wara åter interlocutorie skett,
det dhe än widare kunne öfwerläggia sin emellan.
1) Om icke dhe Mätismän, som är omtalt, skulle wara
halfparthen andre, som handwärk förstå, och icke alle af Adel?
Ridderskapet sade sig blifwa wed deres förre Resolution:
att dhe alle måtte wara af Adel.
2) Om termin, hwar ifrå Expectantier skole ophäfwas; anten
att terminus skall wara indefinitus, eller ifrå 1633? Ridderskapet
wore eense der om, att termin skulle wara ifrå 1633,
inclusive; effter att Sahl. Konungen blef dödb 1632.
3) Till 3:die punct, i Expectantierne, och om dess kiöp;
blef Ridderskapet wed deres förre Resolution: att den som
hade gifwit penningar der på, skulle wäl hafwa att fordra sin
betalning, men icke på den andres godz; och holtz skäligare,
att godzet komme till någen annan wäl meriterat, på lähnsrätt,
än att den skulle få behollat på arfzrätt, som hade det kiöpt
undan een.
4) Om Simultanea Investitura; Ridderskapet blefwe wed
deres förre Resolution; och lämbnade det öfrige till Kongl. M:tt,
att K. M:tt må hafwa en frij bandh der öfwer.
Men då det blef föredraget med ett sådant skääl (som
tillförenne är förmält), att den andre Brodern må ju så wäl
niutha ett sådant beneficium, som en syster eliest niuther, när
hon inge bröder har etc. Och att Simultanea Investitura således
inthet wore emot det som i Norkepings Besluth står,
uthan der raedh etc:
Blef der till swarat: Att dötrarna bekomma det beneficium
Maj.
119
ex nova gratia principis, men med Simultanea Investitura få
dhe det simul.
Sädan så är Norkepingz Besluuth hoos oss för Constitutiones
feudales, och äger Konungen inthet annat att gifwa Lähn
effter: Och der ij excluderas line® collaterales, men Simulta
nea
Investitura introducerar dem; och är eliest aldrigh der till
samtyckt af Ständerne.
Att sönerne få Investituram för fadrens skull, blef swarat:
Såsom een lefwande aldrigh kan ärfwas, så kan ock en döder
aldrigh ärfwa.
5) Om Lijfland och Estlandh, att man inthet skulle kunna
här någet beslutha för dem; swarades, att dhe resolvera här
på Ridderhuuset för sigh och sine medbroder, som der sittia
hoos dem; men påminna allenast för dhe andre, som deri Landet
äre, och hafwa deres egne privilegier.
Her LandtMarskalken talte sedan om den Conferentz, sorn
dhe tree Ständernes Uthskått hade sin emellan; och huru att
dhe andre gärna wele wetha, om dhe skole alle tree Ständerne
tillhopa desse postulater skriftelig andraga för Kongl. M:tt,
eller om hwarf Stånd skulle det göra för sigh?
Ridderskapet wore der om eense, att hwar skulle göra det
för sigh; ty eliest 1) wore det owanligit, sä förknippa sigh.
2) skulle alle wela draga sedan honorem till sigh; såsom mäst
der till hafwa coopererat. 3) Om så wore, hade ock bönderne
boordt warit medh, effter ber thalas om Justitien, och annat,
som ock dem angår.
Sädan taltes om någet, som då i uthskåttet war omtalt,
och icke så tillförenne infördt i Ridderskapets Beswärspunchter,
såsom:
1) Att dhe af 3:tia Classe i Hofrätten skulle effter Ordinantiens
lydelse wara ofrälsismän.
Och wore Ridderskapet der om eense, att man skulle anhålla,
att det nu blefwe, såsom det war inrättat i Sahl. Konungens
thidh.
2) Att Häredzhöfdingar skulle boo i Häraden.
Detta (sade dhe) kunde ock påminnas, med generali clausula,
och hemställas Kongl. M:tt.
Här hoos blef omtalt, huru att man i Consistoriis har
hwarken beneficium appellationis eller Revisionis. Frågades,
om man icke skulle införa det i Ridderskapets Beswär? Och
att deres Rätt må så wäl wara Ofwerheeten underkastat, som
120
1655.
andres; effter Konungen är högste Domare öfwer ali Rijke sino;
och har altså ock Jurisdiction öfwer dem; men dhe hafwa transfererat
det på sigh sielfwe.
3) Att man skulle begära, det Concilium Upsaliense skulle
på trycket oppläggias, holts onödigt, effter det är allenast en
lithen tractat, och blifwer dessföruthan nu eliest tryckt.
4) Att wisse Commissarier förordnas af K. M:tt, som öfwersij
Skråerne. Hwilket mästedels på det sättet allreda war
oppsatt.
Der widh blef uhr Cantzlijet nedskickat på Ridderhuuset
ett concept om modo i Reduction af dhe Omistande Orther;
som är ad acta sub Bil. O.
Sadan detta war oppläsit, sade alle det wara wäl oppsatt,
och hade inthet att seija der emot.
Der hoos blef ock ett annat oppläsit, som då tillijka ankom
uhr Cantzlijet, om Cession af fiärde parthen; är ad acta
sub Bil. P.
Till den 1. punct, tillädes: uthan anseende till hwad donation
och wilkohr det wore.
Den 10. p. skulle klarligare uthföras.
Blef sädan waaldt ett Uthskåt, som både desse Punchter
och mehra sin emellan öfwerläggia skulle.
1. Cl. H. Lars Kruuse
H. Knut Kurck.
2. Cl. H. Gustaf Persson.
3. Cl. Claes Rålamb
Anders Gyllenklou
Daniel Leijonstierna.
Samme dagh effter middagen kom Uthskåttet tillhopa och
öfwerlade hwadh wed dhe inlefrerade Punchter kunde wara att
thaga i acht; och finnes uthi Ridderskapets swar till Konungens
proposition, hwad der wid är wordet thaget i acht.
Den 17. Maij
upplästes dhe twå sidste puncter af ett Memorial, som tillför—
enne ankom uhr Cantzlijet, och finnes sub Bil. L., hwilke twenne
puncter då, för infallande orsaker skull, icke blefwe företagne,
nembl:
Den 9. p. Om Skrifnings och Mönstrings Penningar.
Sades fuller, att Mönsterherrarna hafwa det i deres Instruction;
Maj. 121
men så thages offta af Allmogen mehr. Blef bewilliat till 2 öre
S.M:t för Skrifnings Penningar, sammaledes till 2 öre S.M:tt
för Mönstrings Penningar; förståendes der med hälfften emot
skatt och Crone, alt som dhe stå i Roothen till.
Der wid taltes om Gewährs Penningar; som på somblige
orther gifwas uth särdeles, föruthan Rothepenningar, på andre
orther åter thagas dhe af Rootepenningarne. Och af bemite
Gewährspenningar får knechten en wärja, och komme altså Grönan
till goda.
H. LandtMarskalken frågade, huru dhe meente här om;
om icke bäst wore, thaga dem af sielfwe RothePenningarne,
effter der af eliest skulle blifwa en ny skatt? Wore altså eense,
att dhe skulle der af thagas.
Om Lagmanspenningar, sades förr hafwa warit 4 öre, och
2 till gästningen; sädan är föruthan desse 6 ändå 2 öre tillökte,
at dhe gifwa nu 8 öre, och altså dubbelt till gärd, hållandes
gästning ändå.
Frågades: Om gästningzpenningarne skole gifwas uth hwart
åhr, eller då allenast, när uthskrifning skeer? Swarades, att
allmogen är tillfredz, att dhe gifwas uth hwart åhr, allenast
der med blir som förr har warit, och är icke stoort.
Wore altså der om eense, att dhe 2 öre tili gästningzpenningar
gifwas uth åhrligen, af hwart maatlagh eller huushåld.
Häredzhöfdingspenningar gifwas, som waant är.
Tingzgärder gifwas på somblige orther, men sombligstädes
inthet. I Småland sade man gifwa der till 1 m:k hwitt myntt.
Och som somblige sade 2 öre S.M:tt wara för lithet till
Tingzgärd om åhret; meente, att som Tingh skeer 3 gånger
om åhret, skulle ock hwar gångh gifwas 2 öre der till: Andre
sade, att Häredzhöfdingar haa dessföruthan deres löhn; blef
omsider wed 2 öre S.M:t om åhret, som förr har warit, in till
dess dhe få conferera med Rådet.
Den 10. punct. Om Saltpettersiudare. Och blef dem
effterlåtet, att oppgräfwa Saltpetter Jord hoos Adelens Landboer;
men med dhe förordh: 1) Att Inspectorn må swara der
före, om någen skada der igenom skeer. Blef omtalt, huru dhe
äre owulne med Luuthen, och gifwa orsaak, att bondens booskap
offta der igenom blifwer dödh. 2) Der Adelsman icke bäfwer
sine egne Saltpettersiudare. 3) Excipera Adelens Säthegårdar.
122
1655.
Desse blefwe sadan nämbde till Uthskått, att gå opp på
Slottet till R. Rådh, och der boos förordnade att öfwersij Ridderskapets
och Adelens Swar på proposition, sanipt den Supplication
om Jurisdictionerne etc.
H. Steen Bielke
H. Lars Kruuse
H. Gustaf Persson
Clas Rålamb
Gabriel Gyllengrijp
Anders Gyllenklou
1. Cl.
2. Cl.
3. Cl.
H. Knut Kurck
H. Jahan Rosenhane.
H. Gustaf Ribbingh.
Daniel Leijonstierna
Israel Lagerfeldt
Göstaf Grass.
Samme dagh war ett förordnat uthskåt1) oppe hos Rådett,
att förnimma hwadh dess communication hadhe innebära.
RikzRåd wore desse:
Grefwe Pär Brahe G. Axel Lillie
H. Erik Gyllenstierna Gref. Erik Stenbock.
Grefwe Pär berättadhe om K. M:tz intention, att emädan
ett uthskåt wore afl' nödhen, thili at öfwerläggia någre ährender:
så hafwa the godhe Herrar på Ridderhusett giort wäl, att
the hafwa förtrodt någre afl- sitt medhel här opkomma, och
ginge wärfwet där på uth, sorn senest inlagdhe puncter innehölle,
Ridderståndett allaredha communicerade.
Thet första om Knechteskrifningen.
Och giordhe Grefwe Pär den berättelsse, att emädan Cronan
wed denne tidh behöfde krigzfålk, att recreutera thet som
förfallit ähr, så wäl til feldt, som på befästninger, och thet till
ett anseenligit taal, som wille något förslå; Ty begärthe han
wetha, huru widha Ridderskapet och Adelen hade sigh här öfwer
förklarat.
Swarades här till aff H. LandtMarskalken, i helfftene at
bewillia emot Skatt och Crone, innom rå och rör, Adelen förbehollit,
2 heman räknandes mot ett i 3 åhrs tidh.
Här föll fuller discursen in contrarium, att Grefwe Pär
meente göuom denne exception aff rå och rör inthet wela förslå;
wara bättre och Cronan med mehra fördeel, att bem:te uth
-
') Se näst ofvanför.
Maj.
123
skrifning ginge, som then på the näste förre uthskrifningar gick
thili manthalet afl- hwar 16:de gård och hw'ar 20:de thet tredie
åhret.
Swaradhes, att thet man exciperar råå och rör, thet är
allenast dhär före, att the en gång måtte komma thili niutha
sin privilegierade rätt, ther the hade så myckit mehra innom
frihetsmijlen för thetta en widare extension. Och wara förmodeligit,
att hwad som Cronan uthi thet ena synthes afgå uthi
address till råå och rörs libertet, skulle ersättias, att man hadhe
nogha ransakan om the missbruk, som infölle gönom råås
och rörs extension, såsom ock Sätegårdarnas underslef, them
man kallar Sätegårdar, och doch inthet äre.
Grefwe Pär sadhe: Thet är godt, och om thet går något
alf i rå och rör, så kan thet taghas igen in qvanto att man
ställer utskrifningen där effter.
H. LandtMarskalken: Wij kunna inthet nämpna något
qvantum, uthan effter utskrifningen går Bondeståndett ann,
kunna the inthet säija här uthi, allenast på thet the måghe
wara obeskyllte, lika som skulle the dragha them ook öfwer
huffwudet, att them wordhe sådant först proponerat, thet the
sigh icke undandroghe.
Gref. Pär: I kunnen wäl considerera, godhe Herrar, hwad
i förre thidher och A:o 1625 hwar tiende skrefs innom rå och
rör, till att öka Cronans krigzfålk, samma besked är nu.
2) wärfningerne bör man ock see på: att öfwerthala bondeståndet
här uthi, kunde Adelen göra.
Resp: Bonden är så härd, att lian låther sigh aff Adelen
inthet persvadera.
G. Pär: I wille än widare medh hwar andre thet öfwer
läggia
och upsättia edhre tankar.
Den andre punct, om recognitionen, som Adelen fordrar aff
Skattebönderne, holt Rådet inthet oskäligt, att the aff bondhen
med någet blefwe recompeuserade: allenast thet skäligt wore,
och icke, som klagas, odrägeligit. Och effter bönderne låtha
see här igenom sin wrånghet, klagandes i gemeen, thet them
bordhe heller göra i synnerhet, och nampngifwa somblige som
mehra fordrar än rätt är. Likwäl togh grefwen sigh till exempel,
att han hadhe temporizerat med them i Finland och gif—
wit dem effter. Swarades: thet wara myckit wäl, att the wille
nämpna them som så högt dem onerera. Sedan, effter bondhen
124
1655.
aldrig wander igen at klanka, att en ordning då måtte göras,
then the skulle sigh effterrätta. Man seer wäl huru thet går
till, ty uthi en lithen sak gore the qverimonier. Men hwad
beneficium them wederfars, thet gå the tysteligen förbij. Uthi
Skiutzningen har Skattebonden under Frälsesmannens rätt en
lindringh, then han inthet hade mädan han war under Grönan.
1 uthskrifningen äfwen så.
Gref. Pär: Thet äre prsegnante skäl, och kunne wij them
inthet neka: man kunde ock sökia här under ett moderamen,
såsom i dagzwärken at winna en recognition.
Här inföll discursen om Dagzwärken, them en part hadhe
mehr, then andre mindre, för ladegårdarnes skull. Här föreslogs
ett wist qvantum, såsom 2 R:dr Rothepenningar.
G. Pär: Thet är inthet oskäl, om man accorderar med
them, att the göra något till frälset. Swaras, thet blifwa ändå
inthet där wed, ty the hållat inthet.
G. Pär: Om the icke wela förstå thili accorden, så stånde
samma rätt till Grönan.
Slöts där med gott wara, att widare öfwerlägges med the
andre på Ridderhusett, hwar uthi recognitionen bordhe bestå,
i penninger aff Rothan eller dagzwärken.
Qwarntullen.
G. Pär: Saken är swår at inrättas [för them] som i Städerne
boende ähre och hafwe the störste beswäret där aff.
Doch moste man see till Cronans tarfwer, och att bem:te Mantalzpenninger,
som i stället för Qwarntullen uthlagde ähre, inthet
förslå. Swar: Man moste bekänna, at then mäst trycker
Landtmannen, som kommer til Stadz, och blifwer så gådt som
twungeu at sällia köparen effter hans opsatte prijs.
H. LandtMarsk. berättade, huru wida detta war omrört på
Ridderhuset, och att the hadhe bewilliat, doch med exception,
att sådant inthet extenderades på landet. 2) att then uthlagu
blefwe rätt circumscriberat till prob på 3 åhrs tid. 3) kom i
consideration Ridd. och Adelens exception på tlieras undfångne
frihet aff Qwarntullsmanthalspenningerne.
G. Pär: Att man gör thet på prob, kan thet inthet skadha.
Bönderne skole wäl irra sigh här öfwer, och enkannerligen
ett beswär wela föllia, att köparen sätter prijset på Spanmålen,
hwilket lärer falla för swårt.
G. Pär: Wore billigt, at ordningen wore så ställt, at la
-
Maj.
I
125
sten komme på köparen och inthet på landtmannen. Detta
wille the g. h. af Ridderskapet öfwerläggia. Adelen begärthe
thet samma öfwerläggias af Rådett.
Then fördubblade accijs.
G. Pär commemorerade om thet underslef uthi accisen af
thet, som slachtas i husen, och then förtretten man skal hafwa
aff the inqvisitorer. Bättre wara bådhe för Cronan och Adelsmannen
att bem:te accijs lägges i Porthen.
Swarades, något wara af Bårgerskapet infört, som ock
förorsakade underslef, såsom med oxedriffter och annat slijkt.
G. Pär där emot, [säde] inthet wara någon thingh så limiterat
och circumscriberat, som icke skulle trahere aliqvid iniqvi.
Om Lilletullen att fordras effter then 32. penningen.
Swaradhes, at thet wore ock debatterat, och begärthes att
fattas där öfwer en wiss norma. Om then skulle tagas effter
markgången, ställtes till betänkia. Här wore aff nödhen för
mynthet skull, effter man inthet har under en fyrk, att man
allenast satte effter then mindste sort i penninger, som gå i
landett, och binda sigh sedhan inthet thili något mynts nampn.
Hwad thet står i puncten om ätelige warur, holts billigt,
at thet sattes där till: Hwad accisen wedkommer och then
ordninghen ähre underkastadhe. Hwilket Rådhet wille ihugkomma,
och befalte aunoteras.
Om Mantalspenningerne.
Swaras, att the gamble och öfwer sine höghe åhr thil sin
dödh ock betalte Mantalspenningerne för underslef skull, och
att pastoribus injungerades gifwa thillkänna gönom en wiss
längd åhrligen, huru månge barn som födhas och christmas, aff
hwad föräldrar, i hwad Sochn, och datum, och samma längd
sedan inlades i Häradzkistan.
Wedh fålkets antäknande infaller ock tämmeligh underslef
af them som Längderne skrifwa och penningerne upbära.
Gref. Pär sadhe: När Adelsmannen får längden, så be
thalam
han samma pénninger; är sadan frij och omolesterad.
Här påminthes om Båtzmäns och Krigzmäns frihet.
Gref. Pär swaradhe: Thet wardhe the wäl sökiandes hos
K. M:tt.
126
1655.
Krigzhielpen.
H. LandtMarsk: Ridderskapet känna puncten wara förswår
för the fattighe medel, aff ond och swår tidh, uthgiffternes storhet
i andre måtto. Doch aff then kärlek, the dragha till fädernesslandett,
undandragha the sig inthet. Men wela likwäl
see hwad Allmoghen will göra här uthi, thet wela the göra i
helfften, men till 4 dalers Contribution kunna the inthet förslå.
G. Pär bekände, att oförmöghenheten war stor, men såsom
uthredningerne kräfwa store medel, ty kan man inthet undandragha
sigh; begärthe wetha, in qva specie at uthgöras Ridderskapet
för bäst funne.
H. LandtM: Inthet är något in specie consenterat, uthan
halffparten mot Cronan.
Gref. Pär: Ahr då nödigt, at K. M:t med bönderne här
om handlar, och hwad thå Allmogen lofwar i penninger eller
pertzeler, thet bewilliar Adelen aff sine frelsesbönder halffparthen
emot.
H. Erik Gyllenstierna sadhe, huru Allmoghen klanka på
att Adelen tagher halffparten af sine böndher, thet Cronan
niuther af sine för fullt. Säijandhes wara en krigzhielp, som
.borde gå uth heel thili Cronan.
Skogzordningen.
Skogzordningen är godh och kan rättas effter tiderne, och
tyckes bäst att deputeras någre, som ransaka af hwadh feel
hon icke kan exeqveras. Skogzwachtarne äre icke ringa orsak
här till, som af bönderne tagha mutor. G. Pär bekände, att
the qvista och fara illa med trän, och där ofwan på tenda elden
på skogen.
Kyrketienden.
Här war bäste medlett at hålla sigh wed 1638 ahrs Tiendemandat,
som exprimerar om the råå och rör. Grefwe Pär holt
thet wara klart nogh at gå effter, och at inge tiendefogder lidas,
som beswära fålk, göra Cronan ingen rätt, taga löner
uthan skäl.
Skrifnings och Mönstringspenninger.
Att the tages mehra eller höghre, tycktes inthet rätt wara.
Instructionen, som KrigzCollegium hafwa att gå effter, sampt
commissarij, kan then moderation göra, at the tagha 2 öre aff
gårdetalet af frelsse, 4 öre af skatt och Crone, och sedhan
Maj.
127
ware frije för gästepenninger. Och at sådant blifwer ihugkommit
af Rådet till Konungen. Item att i Lagmanspenninger taghes
4 öre, och ware frij för gästningh.
Den sidste puncht, om Salt.pettersiuderij.
Exciperades här widh, som tillförenne på Ridderhuuset,
Den 19. Maij
blefwe desse [nämbde] till Uthskått, att afhandla med Bönderne
uthi lille zaalen, om dhe Punchter som dem angåå kunde:
1. Cl. H. Steen Bielke
H. Lars Kruuse
H. Knut Kurck
H. Jah. Rosenhane
H. Harald Stake.
2. Cl. H. Thure Ribbingh.
3. Cl. Claes Rålamb
Jesper Kruusbiörn
Daniel Leijonstierna,
Sädan H. Steen Bielke hade föredragit Ridderskapet, hwad
och huru wijda, att uthskåttet måtte föredraga Almogen, med
samptlige Ridderskapets w7etskap, och begärde der wed Ridderskapets
påminnelse; skildes dhe åth, men uthskåttet blef qwarr
till samme conferentz.
Den 21. Maij
refererade H. Steen Bielke hwad genom uthskåttet blef förrättat
hoos bönderne, nembl:
Att dhe wille gifwa Boskapsskatten; men thet andre extraordinarie
kunde the inthet uthgöra för deres fattigdomb skull.
Om ett wist quantum ij Råghielpen war inthet betänckt
hoos them; men wela likwäl utbgörat.
Och som dhe komma att thala om Skattebönder; giorde
Bönderne en åtskilnadt mellan Ladegårdzbönder och Skattebönder.
Bewilljade till hwar tijonde i Uthskrifningen af skatt och
Crone; scilicet att 10 skatte om en knecht; men holle före, att
Prästerskapet borde wara behiälpelige till uthskrifningh också.
Der till sade uthskåttet, att det kunde wara billigt, men
icke som det komme ifrå oss.
128
1655.
Manthalspenningarne wille the göra uth till 63 åhr; men
sadan inthet förtiäna någet brödh.
Klagade öfwer den dyyrheet som är med Saltet, och hemstälte
dess försorgh till K. M:tt.
Afklagade Tijendefougderne; och meenthe att alt missbruk
kunde förthagas, der Tijendeordningen wäl thoges i acht.
Lilletullen kunde blifwa wed förre ruaneer.
Sadan blef bönderne föredragit dhe beswär, som Adelen
har låtet fatta om the persohner i Justitimwäsendet, som bij—
wista offta alle 3 instantierne: hwilket Allmogen höll mycket
af, att Ridderskapet sådant wille thaga sigh ann. Sadan war
dem ock kärt, om Häredzhöfdingerne, att dhe skulle boo i Häraden.
Om gästningzpenningarne wore dhe ock tillfridz.
Om Tiänstefolket optogs af dem någet liumpt och wille
dhe inthet mycket swara der till; uthan twifwel efter det går
mäst deres barn ann.
Klagade öfwer the odrägelige Dagzwärken, som the göra
skole. I Bärgzlagen klagas om Kählen, them the haa slagit i
Penningar, och gifwa ändå både kohl och penningar. Göra dhe
åhrlige dagzwärken i kohl, och der ofwan på thaga ändå dagzwärken.
Her LandtMarskalken: Kongl. Maij:tt fordrar sluuth i denne
weckan, derföre måste wij nu skynda oss medh hwadh sorn ännu
är för oss att öfwerläggia.
Och sorn Ridderskapet hafwe bewilliat till een Krijgzhielp
halfparthen af frälse emot skatt och Crone, så är der med förstående
alt hwad Bonden till den ände gör uth, så wäl Roghielpen
som Boskapspenningarne etc. Hwilket H. LandtMarskalken
sade sigh föruth nu låta förstå, att icke någen sädan skulle
seija, at det icke wore proponerat: Men som der till blef samptlig
swarat, att dhe på samme sätt det ock förstå, blef der om
inthet mehr talat.
H. LandtMarskalken sade ock, det R. Rådh wele hafwa
communication med Ridderskapet: Och der någre differentier
wore mellan Skattebönderne och Adelen, kunde man sådant nu
effter middagen genom ett uthskått öfwerläggia, effter man hörer
att bönderne hafwa beswärat sigh: Samme uthskått kan ock då
öfwersij det swar, som är författat till Konglige Proposition.
H. LandtMarskalken: Sädan (gode Herrar) så hafwa I
funnit gott, att man skulle förfärdiga en Supplication till Kongl.
Maj.
129
M:tt om Jurisdictionerne, som Adelen med deres bönder i Grefweskapen
äre underkastade: och will man nu widare wetha
Ridderskapets sentiment här uthinnan, om man icke ännu en
gångh skulle sökia, att det blefwe med god wänskap och eenigheet
bijlagdt? Man kunde begära af Rijkzens Råd det dhe
wille wara Mediatorer her uthinnan: Badh Ridderskapet thaga
det i betänkiande wäl, att man sigh deruthinnan inthet prsecipiterade.
Men af Ridderskapet blef mästedeels så swarat, att dhe
hafwa sigh tillförenne för Grefwerne der om uthlåtet, då dhe
lofwade att wijsa sine skähl der till, men blef inthet effterkommit;
hwarföre blifwa dhe nu wed sin förre Resolution, och
wele sökia K. M:tt.
Blef altså der wed samme Supplication till K. M:tt uppläsin,
som finnes sub Bil. Q.
Och såsom i samme Supplication inthet war nämpdt om
Frijherrarna, frågades, om man icke skulle insettia een Clausul
också der om?
Somblige meente, att effter i Grefwernes Instrument icke
finnes expresse förmält om Frijherrarne, skulle det icke så wara
nödigt; och skulle falla af sigh sielfft, när inthet Grefwerne
finge usurpera den Jurisdiction: Men der emot sades, att det
eliest skulle synas ett piquanterie allenast mot Grefwerne; och
eliest skulle ock någen Frijherre få orsaak der af att thala.
Blef altså den Clausulen insatt, effter samptl. Ridderskapets
gottfinnande.
H. LandtMarskalken talte sädan om den 3:die punct i Expectantiernes
författning, om den som har kiöpt sitt Expectantz;
sade att uthskåttet hafwe funnit efter uogare öfwerläggiande
betänkeligit, att den punct blifwer således förandrat, som dhe
hafwa meent: ty den som har kiöpt ett Expectantz, han har
ju ingåt ett Contract med Cronan; och har kiöpt det samma
icke annorledes än som ett ödeshemman, och har det deteriori
conditione än en annan köpare, som får träda i godzet och göra
sigh nytta der af; men denne bethalar sine penningar och måste
wäntha.
Här till swarades, att det inthet är simpliciter kiöp, uthan
ett Expectantz: Och som nu ett sådant godz inthet kan niu
tha
det wilkohr, att det kan gifwas (ty sådant är nu ophäfwit),
så är ock inthet wilkohr för samme Godz, att det kan kiöpas;
ty, som gåfwa är så gott laga fångh som kiöp, så följer der
9
130
1655.
af, att om det som gifwit är icke kan stå för ett wilkohr, så
ock icke eller det som köpt är stå för samme wilkohr. Eliest
sitter den andre i possession, och kan genom melioration efter
Norkepingz besluuth blifwa der wed conserverat; och är possession
det förnämbste här uthi.
H. LandtMarskalken sade till denne Claes Rålambs dis—
curs, att det hade sine gode skähl; men man har ett anseende
der med på heele Ridderståndet; ty der med blefwe månge
godz allodialiter under Adelen, som genom detta blifwa effter
Nårkepingz Besluuth.
Men som störste deelen af Ridderskapet folie den förre
meningen bij, icke welandes gå ifrå hwad tillförenne med gott
betänkiande war resolverat; stannade man der wedh.
H. LandtMarskalken: Man gör allenast till att låta dhe
gode Herrar wetha, hwad uthskåttet har funnit gott att påminna;
effter den anledning som Rådet hafwer giort der till:
Det blifwer fuller likwäl der wed, hwad Ridderskapet hafwer
resolverat; ehuruwäl man kunde i sådant fall förandra sin meningh,
när man finge sådanne skähl der till, att man blefwe
der af förorsakat.
Her LandtMarskalken frågade sadan, om dhe wille att han
allena skulle underskrifwa den Supplication om Jurisdictionerne,
eller med honom någre af hwar Classe? Blef resolverat, att
Her LandtMarskalken allena skulle på alles deres wägna underskrifwa
det; ty der eliest någre flere skulle det underskrifwa,
skulle skee af dem alle.
Der effter kom man att thala om Ridderlnius-saakerne; och
stegh Her Claes Sternesköldh opp (som ock blef i Upsala Rixdagh
förordnat till Director der öfwer, jempte sahl. RijkzCantzlern),
badh dem wara betänkte, huru man der medh måtte komma
till ett bättre laag; eliest, der det så skulle gåå till, som
her till är skett, wille han sigh der medh inthet befatta. Sade
yttermehr, huru att Fiscalen har fåt Kongl. M:tz bref och fullmacht,
men än inthet har fåt tillstånd att sökia Execution.
Der på swarades af Ridderskapet, att det är icke mehr
än skähligt, att Fiscalen nu fullföljer med Kongl. M:tz fullmacht,
och Ridderskapet wele holla honom ryggen frij; Omkostnaden
på hans reesa må den bestå, som är skyldig och
gifwer orsaak der till.
Till Uthskått blefwe dhe förordnade nu opp till Rådet,
som tillförenne, nembl. den 17. Maij, der till wore nämbde.
Maj.
131
Men af 2:da Classe blef H. Thure Ribbingh.
H. LandtMarskalken lät sädan oppläsa F. Karin Lillje—
sparres Supplication till samptl. Ridderskapet. (Jfr sista Bil.)
Ridderskapet resolverade der till således: Effter dhe nu
nyligst hade supplicando intercederat för Ofwerst Wiirtzburgs
son, kunne dhe inthet så offta komma igen och göra såsom een
wahne der af; skulle inthet der med uthrätta: Eliest är han
på frij foot, och kan sökia att evertuera sigh, lärer fuller eliest
framdeles winna det.
Sädan upplästes Pär Gyllenax Supplication1).
Och bekom han detta till swar: Att Ridderskapet wille
så wida intercedera, att han må niutha beneficium Revisionis;
men med hans saak befatta dhe sigh inthet, uthan han må
sielf uthförat.
Här wedh stegh Claes Rålamb opp, föll der emot, att man
inthet skulle göra någen recommendation här om till K. M:t,
och begärde att detta skulle protocolleras.
Her LandtMarskalken: Elliest, gode Herrar, är RijkzStallmästaren
här, G. Duglas, som på K. M:tz wägna begärer, att
dhe som boo omkringh Mora Engh wid Upsala, wille der låta
stängia, effter Cronan är ännu inge godz så tillfallne, att det
annorledes kan låta göra sigh för denne gångh: hwilket ock
Ridderskapet holle skäligt.
Of. Pär Hammersköldh begärde der wid af H. LandtMarskalken,
det Carl Reutters supplication måtte blifwa Ridderskapet
föreläsin. Och swarades af H. LandtMarskalken, att
honom wore sagt, det Kongl. M:tt wille thaga den saaken an;
kan altså här inthet opthagas: sade sigh wela thala med K.
M:tt der om.
Der effter gick Uthskåttet opp till Rådet, hwarest bleff aff
RikzCantzlern föredragit hwad Skattebönderne beswära sigh öfwer,
bestående i twenne puncter:
1) Om Dagswärken A:o 1652 i Rikzdaghzbeslutet infördhe,
thär öfwer the beklagade, först dhem wara sigh otilldrägelige
att uthgöra; Sedhan, att the pläga inthet uthgöra dem förr,
hwarföre de icke heller nu kunna beswäras där medh, särdeles
mädhan the A:o 1650 wore så wida mehra anseende, att thet
stod på en förlijkning emellan frälssesmannen och bonden, och
’) Marginalanteckning: Gyllenax Supplication lefwererades sedan
Kongl. M:t af LandtMarskalken, efter K. M:tz befalningh.
132
1655.
om förlijkningen inthet gulle, skulle Landzhöfdingen där om
ransaka och förnimma, hwad och huru myckit Allmoghen förr
pläga thili Konungz- eller ladugårder, eller ock Slåtten at göra,
där thili ock Almoghen skulle sigh mot frälsesmannen beqwäma.
Wore fördenskull dem detta 1650 åhrs beslut thilldrägeligare.
Till thet tredie, sadhe the, att Dagzwärksordningen A:o 1652
war them påträngd, och att the inthet hafwa där till bewilliat.
Den andhre punct, som Skattebönderne hadhe emot Adelen,
war den, att när Ofwerheten ladhé något opå thili Riksens
understöd, som Allmoghen kunde bewillia, och the hafwa then
frijhet under frälsset, med halffparthen emot Skatt och Crone,
så thager likwäl frälsse halfweparthen till sigh, och niutha altså
hwarken the eller Cronan. Och emedan krigshielpen är bewilliat
till Cronan, så wille thet inthet tiana, att Adelsmannen
skulle then deel sigh thillägna; 2) blifwa the här med högt belastadhe,
och alf thet twång såghe heller, att Cronan wore där
med hulpen. Här aff see J godhe Herrar, sadhe Cantzlern,
hwadh the sigh öfwer beswära, thy hafwer K. M:t befallt här
om inquireras och förmärkia, hwad Ridderskapets och Adelens
meningh och swar är? Konungen klagar, at han blifwer alf
dem öfwerlupen aff theres enträgenheter. Och sadhe RikzCantzl.
att the kunna hafwa någre skäl, att somblige dem för
hårt tractera, wore icke heller privilegierne så widha stricte at
förstående, att dhe ändtligen skulle then halfdelen uthgöra;
uthan thet war ansedt mäst på Cronan och sedhan på frälsset,
them Konungen gärna unna at niutha privilegierne, men mehra
för frälsset skull, att gifwa bönderne någon lisa och moderation,
som under frälsset höra, än att the skulle tryckte warda,
emot Konungens intention.
Cancellern sadhe: Wij kafwe ett ögha på privilegierne,
och skatta cessionen wara en heelig, icke böra röras en gång.
Thet är allenast om ett expedient att göra; migh tycker, at
skäligt är hålla sigh wed 1652 åhrs beslut.
H. LandtMarsk: Wij hafwe hatft Allmoghen hoos oss, the
hafwa inthet tält här om. Och när the klaga något, wet Gud
hwad thet är, så klagha the så öfwer rätt som orätt, ingen
nempnandes mehr än hela Ståndet.
Grefwe Pär: Om Dagzwärken är theras störste klaga och
thet klanket äre wij på Rikzdaghar aldrig frije före: allt för
förtreetligit sådant at höra offta, wara önskandes en gång en
ända thär på.
Maj.
133
Cantzl: Finnarne klagha här ock, att the inthet kunna
wara förbundne till then ordningh, meden the inthet wore här
på Herredaghen samma thid.
Ridderskapet införde hwadh nyttigheter och commoditeter
the hafwa under Adelen, bådhe i detta som i Skiutzningeu.
The kunna likwäl inthet skönia, uthan klagha öfwer hufwudet:
Och thet kommer inthet aff dem allena, uthan här äre andre,
som särla them i öronen wedherwärtige tankar.
Cantzl: Jagh skal remonstrera them, att 1650 åhrs beslut
skall tryckia them mehr, aff then olijkhet, ty fast någre känna
lindringh uthi dagzwärken, som inthet äre giordhe till Cronan,
så ähre likwäl andre, som hafwa en stor tunga här öfwer och
liggia hwar dagh medh dagzwärken wedh Konungzgårdar och
Ladegårdar: Därföre skole the wäl sielffwe sin emellau dra
ghas
till eenighet: man skal thala medh them här om.
Till thet andra, om then i:delen effter privilegierne taghes
aff frälsset, så seer iag inthet, sadhe Cantzleren, huru the hafwa
sigh så wida att nyttia, som the mena. Ty Öfwerhetens
rätt uthi sådane extraordinarie pålagor ähr förnämligste afseende;
fördrar Ofwerheten inthet, så niuther ock inthet Adelen:
thet, seer wäl Allmoghen, och tyda thet uth sigh till högre beswär,
än allt annat, medhan frälsset dem höghre graverar, än
Cronan. Wij wela (tycker migh) sökia thet expedient, som
man förmå kunna een föreningh gifwa, at the likwäl skole agnoscera
Adelens wälgärninger. Men så moste the inthet för
högt tryckias. Jagh må wäl säija, huru the klagha, att någre
i utskrifningen göra them oskäl, i thet när Cronan aff tiugu
tagher en knecht, så thager Adelsmannen en där emot, som
han sadan, såsom en drängh, brukar i sin tienst.
Thär thili swarade uthskåtet, inthet wara rätt giordt, ehwem
thet ock gör; önskade att thet måtte finnas thet medlett, att
sådan k lank kunde blifwa dödat.
Cantzl: Oss synes, att när sådane uthlagur bewillias (man
mehnar inthet här medh andre uthlagor och krigzhielper, uthan
allenast Spannmåls och Rikzdalershiälpen), att Adelsmannen
tenterar med sine bönder en förlijkniugh. Där nu så ähr, the
wela godhwilligt cedera och effterlåtha Adelen halffparthen, så
är ingen disput mehr; wela the inthet, så må Cronan thaga
dhen delen.
Där emot inwändes, att bondhen ock fuller skulle gifwa
Cronan än mehr än thet, för then malitie han bär till Adelen.
134
1655.
Cantzl: Thet skulle inthet stå langhe, the skulle wäl tröttas
där wedh, om någre åhr ginges förbij.
Thet korn i discurs, hwilken som skulle bära opp then delen,
nempl: Om Bonden skulle inthet wela låtha förlijka sigh,
thå skulle han gifwa then uth till Cronan. Adelen bestodhe på
sine privilegier och wille inthet så myckit gifwa bönderne effter,
att thet stodhe them i wilkohr: uthan om thet skulle komma
där thili, thå wille Adelen, att om bondhen inthet will förstå
till förlijkuing, så wille Adelsmannen cedera sin rätt immediate
och till Cronan.
RikzCantzl. sadhe: Jagh will thala wed them här om,
thet skal wara them loco poense, effter the emot sine husbönder
så afwoghe äre. Hwadh tycker edher, godhe Herrar?
The swaradhe, att wij illa kunna göra här uthi, tagha ad
referendum thili wåra medbrödher, hwilke lära stå wedh privilegierne,
och där uthi inthet cedera. 2) kunna the säija som
wij, att bondhen aff dhen illwiilia han bär till husbonden skal
gärna och myckit heller unnat Cronan, fast thet wore 2 daler
för een. 3) skulle där på föllia en efftertänkeligh häfd och
wana för Skattebonden.
Cantzl: J godhe Herrar wela edhre medbrödher föredragha
för enighet skull. Ty hwad privilegierne vvedkommer, så stå
the på annan grund och kunna wäl expliceras icke så widt uth,
som Adelen thet menar. 2) om the ock skulle gifwa Cronan
een gångh, skole the näppligen komma offtare igen, i anseende
att Cronan inthet förmedladhe, dhet likwäl Adelsmannen kunde
förmedla med bondhen anten i halffparthen eller fiärdeparthen,
som han med bondhen, och bondhen med honom kunde wara
eens om, och endtligen komma thili god accord. Och skulle
thili thet 3:die ingen wana där på föllia eller häfd, uthan wij
wäl kunna ther till [komma] saivis privilegijs nostris.
Endtligen swarade uthskåtet wela referera thet thili Ridderståndet,
medh the skäl, som förbe:de äre, och säija, att thet
stodhe på en accord, och om Skattebonden sigh där till inthet
wille beqwäma, då wille Adelen then cedera, thili thes bondhen
sigh accommoderar.
RikzDrotzen admonerade sidst, att Ridderskapet wille thetta
så myckit mehra låta sigh anlägit [wara] att rätta, som the
sagho, hwadh beswär som så wäl Konungen hafwer, som Adelen
på alle Rikzdagar, uthaff thet Ståndet, som aldrig låther
oss wara oandfächtade. Där medh trädde uthskåtet aff.
Maj.
135
Effter middagen war uthskåttet tillhopa och läte sigh föreläsa
swaret till Kongl. M:tz proposition.
Den 22. Maij.
Som H. LandtMarskalken och Ridderskapet hade satt sigh
neder, stege twenne Assessorer fram af den Konglige Hofrätt
här i staden; sade sigh wara uthskickade af H. Excelhtz RijkzDrotzen
och den loflige Hofrätt, af orsak, att dhe hafwe förnummit,
huru att Per Gyllenax skulle dagen tillförenne hafwa
ingifwit en supplicatiou på Ridderhuuset, beswärandes sigh der
uthi öfwer den Kongl. Hofrätt; Och mädan att Hofrätten finner
sigh der medh prasiudicerat, dy begäre dhe på H. Excelhtz
RijkzDrotzens och den Kongl. Hofrätts wägna, att dhe måtte
bekomma en Copia af benute supplication.
H. LandtMarskalken swarade, honom inthet hafwa mehr
begärt af Ridderskapet, än deres intercession hoos Kongl. M:tt,
det han måtte få beneficium Revisionis; hwilket med skähl kan
begäras: Och föruthan detta, wethe Ridderskapet inthet af någet
som skulle wara den loflige Hofrätt förnähr.
Dhe af Hofrätten uthskickade sade sigh fuller inthet hafwa
i commission, inlåta sigh om sielfwe saaken att thala, men
till dess förklaringh giordes der om likwäl en kort Relation.
Her LandtMarskalken sade, att det skulle thagas i betänkiande
till en annan thidh.
Der effter föredrogh Her LandtMarskalken, huru att Ridderskapets
uthskått hafwe warit opp hoos Rådet; och der förnummit,
huru att Skattebönderne hafwe sigh beswärat öfwer
Adelen, så wäl till dagzwärken, såsom skulle ock icke wara
billigt, att Adelen thager helfften af dhe extraordinarie uthlagor,
såsom krigzhielper, dhe ther allenast borde komma Cronan
till godha, effter deres mening; der likwäl Adelen nu, effter
privilegiernes lydelse, thager halfparthen. Och som nu taltes
här hoos om den obilligheet hoos en deel af Skattebönderne,
som inthet wela sigh beqwäma emot deres huusbönder, emot
dhe wilkohr som dhe likwäl niutha under Frälset; badh Her
LandtMarskalken, att dhe som Riddersman wille handtera detta
med foogh: wara A:o 1652 författat en ordning om dagzwärken,
hwilken man nu kunde stödja sigh wedh; och syntes att
Rådet skulle wela falla det bij. Blef ock omtalt, att der i
uthskrifningar och andre extraordinarie uthlagor Skattebonden
inthet wille beqwäma sigh emot sin huusbonde, om icke Rid
-
136
1655.
derskapet wille wara tillfredz der medh, att Grönan sådant
blifwer förunndt? Och att dhe sorn wele förstå till billigheet,
kunde niutha dhe wilkohr, sora dhe under frälset hafwa kunne;
men dhe andre, som äre obstinat, måtte göra fult uth till Cronan.
Hwilket Rådet holle för ett gott expedient, att der med
omsider undwijka den wedlöfftigheet och dhe trätor, som man
hafwa måste medh Skattebönderne. Och der dhe inthet wille
låta sigh benöija med den ordning, som giordes 1652 mellan
Adelen och Skattebönderne, om dagzwärken, kunde Ridderskapet
uthlåta sigh så wida emot dem, och begära igen skiutzning
och gästningh.
Alle Classerne 'wore der om eense, att så länge Skattebonden
inthet beqwämar sigh, så stånde Adelsman fritt att låta
det uthgöras fult till Cronan: men der bonden åter will beqwäma
sigh, så består det hoos Adelsman att göra der i en förandringh,
effter som privilegierne förmå; och att Commissarierne
och Landzhöfdingarna inthet här uthi hafwa att göra widare,
än huusbonden der om förordnar.
Sadan upplästes Ridderskapets och Adelens Swar till den
Konglige Proposition, och finnes ad acta sub Bil. R.
När man kom att oppläsa om Allmänningarna, sade H.
LandtMarskalken att uthskåt.tet hade der om sin emellan öfwerlagt;
frågade deres betänkiande der uthinnan. Och blef af
samptlige Ridderskapet funnit wara af god skähl och wäl insatt.
Sadan Swaaret war uppläsit, påminthes, huru att man hade
förgätit der uthi, om dem som hafwe bekommit store Donationer
af Cronan i reda Penningar af Cassan, i grundar(!), huus,
Caduquer; hwilket man hafwer funnit skäligt, at ock dhe må
gifwa Cronan någet tillbaka.
Såsom ock, att här hoos prsecaveras, det inge Expectantier
må mehr gifwas eller wara gyldige. Och ehuru att sömblige
meente, att man genom en bijskrifft kunde detta sädan
hoos K. M:tt ihugkomma, effter alt wore nu reent skrifwit, och
moste nu straxt öfwerlefwereras; men detta blef der i margine
insinuerat, såsom i conceptwijs.
Der hoos skulle ändå yttermehr i sluthet generalitet' praecaveras,
att en sådan Ridderskapets och Adelens frije bewillning
icke må lända oss och wår posteritet till någen praeiuditz
och förfångh i deres ägendomb och privilegier.
Her LandtMarskalken frågade, jempte detta, om Jurisdictionerne
i Grefweskapen; och att erholla gott förtroende och
Maj.
137
wänskap, wara bäst sökia lindrige medel att remediera detta:
Dhe af Rådet hafwe låtet förmärkia sigh willige till widare
communication: twenne af Rådet swarade oss allenast, dhe andre
hafwe annan meningh.
Någre af 3:tia Classe sade, att saivo jure nostro kan inthet
skada, det man per amicabiles vias söker först der igenom
winna wårt intent; men hwar ock icke, haa wij likwäl denne
wägen att gå.
Men der till sades af någre i l:a Classe, att när sådant
blef communicerat med Rådet, funnes dhe så wara sinnade,
att dhe sade sigh aldrigh wela det afstå, uthan man icke de
facto thoge dem det ifrå; och ehuru att då låfwades communication
af deres skähl, blef det doch icke effterkommit.
H. LandtMarskalken waarnade dem der ifrå, att man icke
skulle thaga alle dem i Rådet der före, att dhe skulle wara af
samme meningh; uthan mången, jämwäl af Grefwerna, wara af
samme tanka som Ridderskapet nu är.
Somblige sade, att dhe genom H. LandtMarskalken kunde
få wetha, det Ridderskapet wore sinnade här om ansökia Kongl.
M:tt; der då Rådet hade någet att communicera med Ridderskapet,
och dhe begära wår conferentz, kunde man det inthet
uthslå.
H. LandtMarskalken badh, att hwar Classis wille seija der
om sitt betänkiande.
3:te Cl. mening war denne, att Ridderskapets swar till
Kongl, proposition skulle i dagh först lefreras till Kongl. Mitt:
Och i mårgon skulle man inlefrera beswären, och inthet längre
dröija: Men der dhe af Rådet begära dessförinnan en Confe
rentz,
kan man inthet uthslå det: Doch reservato jure nostro,
och gå inthet ifrå wår förre resolution: sökiandes likwäl för det
öfrige, hwad som medh lämpa och eenigheet skee kan.
2. Cl. war af samme voto.
I. Cl: Effter med skähl är remonstrerat, att modus bör
wara sådan; finna ock dhe gott, att Swaaret allenast blifwer i
dagh lefwererat, och att man i mårgon med Beswären går immediate
till Konungen: Men der dhe af Rådet begäre i dagh
att komma till conferentz, kan man det göra; men begära dhe
i medier thidh inthet, skulle man fara fort; doch att andre
blifwa tagne till uthskått, än förr haa warit.
Här till sades af andre, att dhe som inthet förr hade wa
-
138
1655.
rit medh, wiste inthet så wäl hwad discurser då kunde wara
falne; kunde altså thaga någre af dem, men andre flere der till.
Effter middagen kom Uthskåttet tillhopa, och ginge sedan
opp till Kongl. M:tt med Swaaret till Kongl. M:tz proposition;
sampt med Ridderskapets supplication om en GeneralConfirmation
på Lähnegodzen, in till dess K. M:tt blifwer framdeles
lägligit, hwar och en det i synnerheet confirmera: samme supplication
underskrefs af H. LandtMarskalken, på samptl. Ridderskapets
wägna (se Bil. S.). Bemälte swaar och supplication
blefwe af Kongl. M:tt med särdeles ynnest och nåde undfångne.
Den 23. Maij.
Dagen effter sade H. LandtMarskalken hura uthskåttet
wore i går hoos Kongl. M:tt med wårt Concept på Kongl. M:tz
proposition: Der emot Kongl. M:tt lät sigh med nåder förmärkia;
sade sigh wela det öfwersij; lät sigh nådigst behaga, at
det så wida war kommit. Der hoos sigh hafwa ock öfwerlefrerat
den supplication om GeneralConfirmation; hwilket ock
H. M:tt med lijka nåder optogh.
H. LandtMarskalken sade sädan, att Secret. Wijnbladh
wore hijt neder skickad ifrå Rådet, och begäre ett uthskått opp;
uthan twifwel, om det ährende, som här i går blef omtalt.
Desse blefwe' nämbde till Uthskått:
H. Steen Bielke
H. Lars Kruuse
H. Suante S. Baner
H. Gustaf Persson
Christer Nilsson
Nils Lilljehöök
Otto Schedingh
Jah. Stålhandske
1. Cl.
2. Cl.
3. Cl.
H. Jah. Rosenhane
H. Jöran Ulfsparre.
H. Gustaf Ribbingh.
Jesper Kruusbiörn
Jahan Bergenfeldt
Weliam Barclay.
H. LandtMarskalken sade sigh också wela föredraga Rådet
genom detta tillfälle, hwad som Ridderskapet hade resolverat
om Skatteböndernes dagzwärken, och om helfften af dhe
extraordinarie uthlagor.
Maj. 139
När nu Uthskåttet war waldt och uthnämpdt, som till Rådet
skulle gå, frågade någre af dem, om det kommer der till,
att Grefwerne skulle wela läggia sigh i disputer, hwad Uthskåttet
då skulle göra? Om dhe skulle icke seija sig ingen
order hafwa widare, än hwad the af Instrumentet hade, att beswära
sigh öfwer? Adelen swarade: Ja; man behöfwer inthet
stort att läggia sigh i diupe discurser der om; wela the icke
förstå till rättelse i saaken, så hafwe wij till högre hand wår
redress.
Claes Rålamb: Här kan någet motseijas: 1) Att man
skulle thala med them först såsom Rådet, och icke som Grefwar:
Sädan bordt thala med dem såsom Grefwar, och som
the hafwa med oss sine Säthen på Ridderhuuset. 2) Offta kan
en god saak wändas i wedrig uthtydning, när man errerar ij
processen; the kunne seija: effter thet war swarat af them, att
the wille sigh her öfwer förklara; ty synes, att wij hade giort
bätre, att wij hade medh dem förr communicerat, än wij skulle
gripa till supplicationen.
Her LandtMarskalken: Skulden kan inthet wara hoos Ridderskapet;
ty sedan dhe hade andragit sitt beswär, hade Rådet
boordt der på förklara sigh. Sädan skref H. LandtMarskalken
ynder, på Ridderskapets och Adelens wägna, samme supplication
till Konungen om Grefwernes Jurisdiction.
Tå holt H. Lars Krause före, och frågade Adelen, hwad
dem tyckte, om icke der sorn står i Supplicationen, i stället för
Grefwerne, insetties een deel af Grefwerne, mädan the inthet
alle här uthi hafwe skuld? Een pärth af Ridderskapet swarade:
ja; thet kunde hafwa sine gode skähl; een pärth sade åter, att
der igenom skulle man bewijsa, hwilke the wore, och nämpna
dem. Men blefwe omsider widh den förre Resolution, och läthe
Supplicationen wara oförandrat; hälst mädan, att fast en
pärth af Grefwerne inthet hade det giort, skulle fuller likwäl
inthet willjen fattas, så länge the under dette Instrument få
extendera Jurisdictionen.
Här wid sades fuller ock, att thet kunde inthet skada, att
man thogo i consideration the ordhen som i supplicationen stå:
emot Lagh, påbördan etc. Men blef swarat, att thet wore
realiteten af heele handeln; och effter thet så skeer, och är i
sanningh, hwad behöfwes då förandringh?
H. LandtMarskalken frågade, om icke heele 'Adelståndet
140
1655.
wela stå der wed, att icke påbördas uthskåttet någet wedrigit
her uthi?
Alle swarade: ja, ja.
Någre af Uthskåttet sade det samme: att thet wij gore på
Ridderskapets wägna, såsom af them fullmechtige, att dhe der
uthi holla oss ryggen [fri].
Hele Ridderskapet sade: Ja.
Uthskåttet gick sedan opp till Rådet; och som dhe wore
der inträdde, sade R.Cantzlern sigh hafwa förståt, att i conferentzen
med Rådet skulle för detta någet wara omtalt emellan
Grefwerne och Ridderskapet, om Jurisdictionerne; men att sådant
hade warit H. Excelktz heelt okunnigt. Och hafwe R.
Rådh hollit deres Embethe w'ara lijkmätigt, styrkia till gott
förtroende och eenigheet; Och derföre wele nu förnimma så om
re, som dess modo; sökiandes att rodia af wägen alt hwad
som kan förorsaka någre wedrige tankar: Och som H. Excelktz
inthet war thillstädes när det här om blef omtalt, och wille netha,
hwad der widh wore passerat, sade
Her LandtMarskalken sitt Embethe wara lijkmätigt, att
föredraga hwad Ridderskapet hafwe med godh skahl att påthala;
Och ehuru att iagh nu inthet votum hafwer på Ridderhuuset,
och altså i sielfwe saken inthet får stort att disputera;
likwäl mädan Ridderskapet hafwa migh pålagt nu för en lithen
thidh sedan att föredraga detta för Rådet, giorde iagh det med
störste foogh som iagh kunde; men blef migh då allenast svarat
dilatorie, och lofwat communication af dhe skähl, der till
wara kunde; hwilket doch inthet blef effterkommit. Hwarföre
hade Ridderskapet tänckt, att dhe hade då inthet mehr att förwäntha,
uthan wille ansökia Kongl. M:tt här om; att såsom
dhe äre ett Ståndli, och hafwe deres privilegier, måtte ock afskaffas
hwad som är der emot: Och hade fuller gärna önskatt,
att sådant har kunnat skee genom eenigheet och med gott förtroende.
R.Cantzlern: Att wij haa sökt Eder nu, är skett att er
holla
gott förtroende; ehuru att man lembnar det der hän,
hwad wij uthrätta uthi sielfwe saaken som nu är före: Men
begynna det på ett sådant maneer, lika som R. Rådh wille
wara partijtsk, afsöndra sigh ifrå dem; skulle der på kunna
följa det som wäre etfterkommande skulle högt beklaga: Och
måste ändå komma der till, att Kongl. Maij:tt låter komma till
att höra bägge partherne; hwilket om dhe sin emellan medh
Maj.
141
foogh och eenigheet först wille öfwerläggia, wore ju det bäste
medel; uthan om man icke heller will gå hårdt igenom det som
doch kan skee på bätre sätt.
Her LandtMarskalken sade det wara skett af Ridderskapet
med störste foogh, och att dhe gärna sökia dhe lindrigste
medel, så wida dhe dem kunne hinna.
R.Cantzlern: Det är för min persohn heelt fördåldt, och
procedeuren är icke så; hade först bordt komma till en conferentz,
hwad som trycker Ridderskapet och Adelen, och sädan
om modo, huru sådant wore att förekomma.
Uthskåttet swarade: att Grefwerne hafwe all denne thiden
warit på Ridderhuuset, när detta är wordet omtaalt; och ingen
kunnat annat wetha, än att ju sådant hade warit med dhe fråwarande
eommunicerat: Och sädan det här i Rådet för någen
thid war proponerat af H. LandtMarskalken på Ridderskapets
wägna, hafwe Ridderskapet nu länge wändt elfter någet wist
swar der om, men inthet bekommit. Ridderskapet fördenskull
hafwe noga öfwerlagdt, så wäl Grefwernes Donationsbref, både
gamble och yngre, som sielfwe Instrumentet; men ingestädes
funnit, att Grefwerue hafwe någen Jurisdiction öfwer Adelsman
och hans bönder, uthan allenast öfwer sine egne och sin husfrus
Arf och egit: Kunne altså inthet hafwa den rättigheet medh
skähl och rätt, uthan det är en usurpation. Och som Ridder
skapet
inthet kunde afsij, huru det skulle tillgå, der een Adelsman
eller hans bonde skulle hafwa någen träta medh Grefwen
eller hans bonde; effter den ene är part och den andre part,
och skall doch wara domare i egen saak; sädan appellerar man
ifrå Grefwen och åter till Grefwen: Der likwäl eliest en Adelsman,
effter privilegierne och RättegångsOrdinantien och processen,
har att sökia sin Rätt effter Lagh och Laga Stadgar, och
aldrig har warit Grefwernes Jurisdiction underkastat; hafwa
fördenskull Ridderskapet och Adelen tillförenne der om tält
medh Rijksens Rådh, göra det ock nu, icke som Grefwar,
uthan som Rådzpersoner.
R.Cantzlern: Wij äre ock här nu, icke som Grefwar, uthan
som Rådzpersohner; wela ock råda till alt hwad gott och nyttigt
är. Och bör man öfwer alt läggia ett fundament tili ett
gott förtroende, och icke låta märkia någre wederwärtiglieeter
frå sigh: Och der man inthet kan bringa det till ett gott uthslagh
sin emellan, så kan man sadan medh gott förtroende sökia
det hoos Konungen; Men att skillja sigh ifrå R. Rådh,
142
1655.
som äre doch alle af ett Stånd, häfver medh sigh een consequentz,
som wäre elfterkommande skulle hafwa orsaak att beklaga.
Uthskåttet refererade, huru dhe tillförenne hafwe sådant i
Rådet föredraget och proponerat i R.Drotzens och RijkzSkattmästarens
prsesentz, närvarande flere af Rådet, både Grefvar
och andre; ehuru att H. Excelktz R.Cantzlern för sin opassligheet
skull icke var då tillstädes.
Och som R.Cantzlern sade sigh inthet vetha der uthafT
sade R.Drotzen, att det fuller blef proponerat, men äre på
bägge sijdor vordne sädan avocerade genom infallande hinder;
sade yttermehr, sigh aldrig häfva sedt någen skilsmässa Ständer
emellan, mindre mellan R. Rådh och Ridderskapet: Sornblige
af Grefverne hafva den Rättigheet af uhrminnes thider,
andre genom meriter sigh sådant förvärfvat; och kunde nu inthet
afstå sin Rätt uthan sin neesa och ähras förkleningh. Ingen
af Grefverne inbillar sigh, att han skall hafva en Adelsman
sigh subiect: önskade att Grefveskapen så vore, att dhe
inthet hade dette besvär med andre, som innom Grefveskapen
äre boende. Men att Conferentzen icke är skedd, sädan Ridderskapet
detta proponerade, äre vij inthet orsaaken, uthan
publiques affaires, sorn håfve oss förhindrat.
R.Skattmästaren sade det samma.
Och som af G. Pär ännu sades, att deres ähra skulle der
igenom lijda mehn, oin dhe en sådan sin uhrminnes rättigheet
skulle mista; svarade
Her LandtMarskalken: Bevare oss Gudh, att gripa dhe
gode Herrar Grefverne till deres heder i den matta; uthan oss
må effterlåtas att vijsa och remonstrera våre skahl.
R.Cantzlern: Wij vele blifva ved det upsat, som vij
håfve tagit i acht i andre svårare saaker; och sökia altid att
holla tillhopa desse tvenne Stånden (så till seijandes), Rijkzens
Rådh och Ridderskap; Och effter R. Rådh icke kunne för
deres persohner komma på Ridderhuuset, boorde man inthet gå
dem förbij. Hvad detta vedkommer, är bäst sij genom particularia;
och kan skee, att hvar kan lijsa(!) sin Rätt, och göra
sådant föruthan all bitterheet.
Uthskåttet sade, att Ridderskapet håfve det noga öfverlagd
genomläsit åtskillige Donationer, Grefverne gifne i Konungh
Jahans thidh; men inthet funnit der uthi, att Grefwernes
Jurisdiction sigh vidare sträcker, än öfver deres egne Landboer.
Maj.
143
Dessförutan finnes ock Drotning Christinae Instruction till
en Häredzhöfdinge i Norlanden, som betygar det samme. (Jfr
sista Bil.)
G. Pär sade, att i hans Farfars bref står om Tijenden,
att han skulle hafva den öfver alt; effterst står ock: öfver
alle andelige och verldzlige. Om Häredzrätten står absolute,
om dem som boo der. Hade saakören öfver alt. Och der Grefverne
hade deres Grefveskap (så till seijandes) i een klump,
hade dhe inthet behof [af] dette besvär; men nu har iagh så
länge hafft denne häfd, och kan inthet gå der ifrå: skulle önska
fa byta dem uth. Sädan vore en stoor confusion, om der
skulle vara tvenne Jurisdictioner: och skulle ingen vara, som
hade att klaga öfver honom, det icke honom vederfores rätt.
Uthskåttet sade sigh hafva genomläsit samme Donationsbref,
män inthet der af sådant funnit, som tillbinder Adelen
och deres Landboer vara Grefwens Jurisdiction underkastade;
och att dhe inthet klaga der öfver, att dem icke skeer rätt,
men vele hafva det af annan hand. Och är Ridderskapets
mening denne, att Grefverne vele cedera dem deres rätt, att
dhe inthet må synas vara dem underkastade; effter det är orijmligit
att gå a Judice och till samme Judicem, och samme
persohn har execution.
G. Pär: Anthen skall Jurisdiction vara, eller inthet? Skall
han vara, så är der altidh flere Instantier än een; togh exempel
af Städerne, der KämbnärsRätten ock är under RådstuguRätten.
R.Cantzlern: Wij vele blifva vid qusestion, om remedio,
som kan låta practicera sigh: På somblige orther äre dhe alt
för fåå att holla en Häredzhöfding, iämpte Grefvens; skulle
altså gå uthhäreds, som är emot lagh; och måste då göras en
annan Stadga.
R.Skattmästarn sade det vara en imaginaire Jurisdiction,
och kunde på bägge sidor ophäfvas.
Uthskåttet: Grefverne sielfve klaga sigh der öfver, äf
ven
så väl som vij; effter dhe ock i den måtto äre hvar annan
underkastade, der dhe hafva deres godz i Grefveskapen.
R.Cantzlern: Så är då edre tankar, att det är tilldrägligare
att gå till annat Härade, effter det räknas som en underkastning
att vara under Grefvens Häredzrätt och domb. Men
kan frågas, om icke Konungen kan gifva enom det i en Instantie?
Att Grefven således blifver pärth och domare, kan
I
144 1655.
der igenom reinedieras: Om saken går Grefwen an, så stånde
andre parthen fritt begära sigh een annan domare, som inthet
är partijsk: Och sijr man då inthet, hwad Lagh eller Consti
tution
kan hindra det.
Uthskåttet: Således måste altid en främmande thagas der
till, och altså altidh domaren förandras.
G. Pär meente, att när Grefwen hade een ährlig man, som
aflägger sin Eedh, wore inthet större twifwelsmåhl om honom,
än om en annan, som af Cronan blefwe förordnat. Protesterade
om någen wore, som hade att beswära sigh öfwer honom; sade
sigh haa gifwit parthen wahl att ivällja sigh domare, och beståt
honom ändå halfwe omkostnaden; men offtare lijtat till
min domare, än dhe haa begärt någen annan. Wele J nu disputera
fundamentet, är annat; men wele J disputera att förlijka
saken, har det sine skähl.
R.Cantzlern: Kunne wij finna ett slagh här uthi, och lämbna
det sedan till Kongl. M:tt. Jagh troor, att mången skall föga
achta det, ty det är inthet annat än beswär.
G. Pär: Frälsegodzen i wåre Grefweskap äre så med oss
inweklade, att Grefweskapet går öfwer ända der med, om det
andre frälse drages undan; och kan sädan ingen Jurisdiction nåå.
R.Cantzlern sade yttermehr, huru det wore inthet gott maneer,
att gåå Rådet förbij; icke heller gott fräta sigh inbördes;
man skulle inthet gärna sij, att den Jurisdiction skulle göra
någen irringh.
Her LandtMarskalken förklarade Ridderskapets mening aldrigh
hafwa warit annorledes, än att hafwa med Rådet god
communication; men för det öfrige, aldrigh antaga det, att wara
någer annors än Konungens Jurisdiction underkastade.
G. Pär sade der emot, att han skulle heller wäntha promotion;
och inthet så kasta fotterna undan een: will beqwäma
sigh så mycket skee kan, uthan sin ähres kränkelse.
R.Cantzlern: Det går fåå an, 4 eller 5, som haa det af
gammalt. Och skole dhe wela förthaga eder all den scrupulen
om Jurisdiction.
G. Pär: Om icke uhrminnes häfd gäller, så weet iagh inthet.
Hwarföre är der om icke tält förr?
Uthskåttet: Effter G. Pär och G. Göstaf Leijonhufwud
prsetenderade på sin rättigheet, såge Ridderskapet der effter på
deres Donationer, och finna inthet; och det som är orätt, skall
det icke en gångh bli rätt?
Maj. 145
G. Pär wille bewijsa det af Tijenden, som honom bör af
heele sochnen: Brefwen kunne förkomma; men häfd är ju laaga
fångh.
R.Cantzlern: Här kommer frågan, om Adelen äre under
kastade
Grefwerne, eller inthet? Och att Adelen skulle altså
wara mediate Cronans undersåthere, så frampt dhe Grefwerne
i dep måtto skulle wara underkastade.
Men detta kan per Constitutionem corrigeras: frågas allenast,
huru Justitien uthan förwirringh kan administreras? Gör
Grefwens bonde en annan orätt, måste det afdömas under Grefwen;
ty actor sequitur Forum rei: Men om Adelsmans bonden
gör det, quasritur, ubi? Detta bör öfwerläggias med gott förtroende
emellan hwar andre; ty der man eliest kommer så wida,
att man måste uthi klagewijs andraga sådant för K. M:tt,
så är ändå owist, hwilken parthen winner; men det är altidh
wist, att en kallsinnigheet lembnas partherne mellan; och brister
sädan offta uth ibland privatos.
Dhe gode Herrar af uthskåttet swarade, att dhe sökia nu
en wänlig förlikning, effter Grefwerne kunne inthet hafwa någen
rätt öfwer dem.
G. Pär meente inthet wara någen subiection, det en wore
i så måtto underkastat een Lagman eller Häredzhöfdinge.
Der effter thoge Grefwerne, med någre andre af R, Rådh,
afträde uthi innre Cammaren.
Och sadan dhe sin emellan hade halft någen Conferentz,
komme dhe åter tillbakar, och satte sigh neder.
R.Cantzlern sade, att Rådet sökia till att erholla samia
och eenigheet; och har man orsaak bedia Gudh dirigera detta:
Grefwarna här thillstädes wela beqwäma sigh till ali skähl;
pretendera alldrigh till den högheet; önska att det hoos Ridderskapet
således må uthtydas. Wele gärna thillstädia, att någen
annan än dhe må sittia och döma, när någet förefaller
mellan Grefwen och Adelsman: Justitien skulle eliest förfalla,
så till administration som Execution; och skulle inthet wara
görligit att hafwa dubble Justitiarios; kunne eliest afrödia alt
missbruuk: Och bedia dhe af Rådet, att dhe w'ele läggia ett
fundament till ett gott förtroende, och wachta sigh för passioner:
hafwa nu her till giordt alt berömeligen och wäl, och
boorde nu inthet lembnas någet, som kunde förorsaka någen
wedrigheet i Gemiitherne, uthan med moderation och god lämpa
hiälpa alt till een richtigheet.
10
146
1655.
G. Pär: Fundamentet måste stå; men eliest gärna wara
öfwerbödige till alt hwad af dem skee kan.
Her LandtMarskalken tackade dhe gode Herrar och Excelktier,
att dhe, som Rijkzens Rådh, låta detta wara sigh angelägit;
och kunne uthskåttet inthet mehr här uthi göra, uthan
föredraga och förklara Ridderskapets tanka och meningh här
uthinnan: göra det inthet med någen passion; men önske gärna,
att Grefwerne wille medh foogh afläggia den Jurisdiction
öfwer Adelen och deres bönder; hwilket iagh, som en LandtMarskalk,
måste seija, både för wår skuld och för wår posteritet;
ty oss bör ju, sorn ett Ridderstånd, immediate dependera
af Kongl. Maij:tt; och är bäst här undwijka distinctioner, och
gåå till ordinariam viam wed Justitise wäsendet: Een Grefwe
är Grefwe i sitt Grefweskap, och Adelsmän niuthe deres Adelige
Rättigheeter opå deres Godz.
R.Cantzlern: Konungen måste interpretera detta, huru wida
dhe Rättigheeter af Ståndet må erhollas.
H. Steen Bielke: Om iagh skulle seija mine tankar här
hoos; der Grefwerne wille hafwa opphäfwit med Jurisdictionerne,
kunde det sedan, hwad commoditeten wedkommer, stånda en
Adelsman fritt att wara under Grefwens Häredzhöfdingsdöme,
eller ett annat: Men detta säger iagh af migh sielf, och hafwe
Ridderskapet der om inthet besluthit.
R.Cantzlern: Om wij af Rådet inthet winna wår intention,
så hafwe wij likwäl giordt wårt Embethe. Gör man här twenne
extrema, så kan det inthet komma till förlijkningh; Grefwerne
wele haa det Jus, dhe andre wele det inthet.
Att Konungen lrafwer unndt dem det, synes der af, att
det är skett med Kongens consens, mädan det aldrig har warit
dem förbudit. Men om Konungen kan gifwa det, måste
lembnas till annan orth.
Ar bäst här wid gåå en moderat wägh; man kan thaga
bort dhe Jurisdictioner, och likwäl laaga att Grefweskapen
kunne bestå; men går man per impetum, fölljer mycket; och
är bäst settia opp sådanne hastigheeter.
G. Pär: Wore det så belägit, skulle iagh gärna gifwa det
effter, men det är så inweklat, att det inthet kan så åthskiljas.
R.Cantzlern: Ar, kan skee, inthet annat, än måste komma
till Kongl. M:tz decision, då dhe inthet wille exasperera
ordheu. Man skulle råda, att det amicabiliter måtte componeras
genom någre opartijske; men eliest bedia eder inthet mehra,
Maj. 147
uthan dirigera wärket, att det icke lembnas någen wederwillja:
Man weet hwad Skriffter uthrätta, och hwad kallsinnigheet är
lembnat effter det, som andre icke långesedan inlade; dhe ther
fuller skulle få någet seija, om icke gott förtroende erhålles i
det förnämbste Ståndet.
Här wid kan fuller frågas: Om den Rättigheeten, som
Kungen geer Grefwen, kan prejudicera Ridderskapet?
Skole wij höra rationes, måste wij gå på det slagh, att
det är ett regale, som kommer af Konungen, och om Konungen
will unna det, uthan preiudicio för den tredje. Lät oss
göra een project der i, och sij till att kunna finna någen medelwägh.
Der med slöts den Conferentzen.
Som dhe nu wore uppståndne, refererade Her LandtMarskalken
för Rådet, hwad Ridderskapet hafwe sin emellan tält
om Skatteböndernes dagzwärken och dhe extraordinarie uthlagor,
och hwad deres betänkiande der om wore.
Der effter gick Uthskåttet opp till K. M:tt och öfwerlefrerade
BeswärsPunchterne, sampt een doubblet af dhe BeswärsPunchter
i Upsala.
Den 25. Maij.
Her LandtMarskalken förebrachte Ridderskapet, huru uthskåttet
hade warit oppe hoos Rådet; funnit dem opartijske och
wälbenägne till gott förtroende: äre mästedeels på wår sijda
och icke af någen intention emot oss; och skulle dem i den
måtto skee förnähr, om man imputerade dem alle, hwad een
eller annan i synnerheet kunde hafwa sagt: dhe wille att man
skulle moderera processen, och icke komma till någen accusation;
och för den orsaak skull hafwer man inthet öfwerlefwererat
den supplication om Jurisdictionerne.
Uptäckte ock sädan för Rådet Ridderskapets betänkiande
om Skatteböndernes dagzwärken och dhe extraordinarie uthlagor;
hwilket ock dem behagade.
Nu är att öfwerläggia, med hwadh methode och sätt detta
skall beqwämbligest kunna skee.
H. Steen Bielke sade widare orsaaken, hwij det dilationerades
af uthskåttet, nembl: Effter actor mäste föllia Forum
Rei: Nu klagar iagh på Grefwens bonde, och måste altså
komma inför Grefwen: och att neeka Grefwen Jurisdiction öfwer
sine bönder, kan man inthet göra, effter der på äre Kongl.
148
1655.
bref: Nu måste wij sökia ett expedient her uthi först, förr
än wij komma att andraga saaken.
H. LandtMarskalken badh dem öfwerläggia detta.
Somblige meente fuller det expedientet wara, att effter
Grefwens domare w'ore partijsk, kan man wräckia honom och
begära een annan.
Der till sades, at detta wore det Grefwerne wela, menandes
det således också kunna gälla widare.
Men andre meente likwäl, att man der med wunne halfparthen.
Der wid kom en skrifware, nedsänd uhr Cantzlijet, som
lät wetha, det R.Cantzlern wille om en half stund komma opp
på Ridderhuuset: Och som denne materien yttermelir ventile
rades,
kom R.Cantzlern och med honom H. Erich Gyllenstierna,
H. Seved Bååt, H. Gustaf Baner, G. Claes Tätt.
R.Uantzlern föredrogh, huru såsom Ridderskapet wed Kongl.
M:tz bröllops thidh haa behagat committera honom direction
öfwer Ridderhuuset; skattar det för en ähra, fast än, för andre
hinder skull, Hans Excelhtz har kunnat excusera sigh: är
ock fördenskull med någre af Rådet nu kommen dijt, att öfwerläggia
om ett och annat.
Der wedh sade H. Claes Stiernesköldh och Israel Lagerfeldt
(bägge warande med R.Cantzlern Directorer), att dhe hade
fuller opsatt någre puncter (se Bil. T.), hwars resolution synes
nödigh; begäre derföre nu bekomma der öfwer of dre, att icke
dem framdeles någet måtte beskyllas.
R.Cantzlern: Dhe punchter angå dessein öfwer Byggnin
gen,
och kan genom ett uthskått af Rådet och Ridderskapet
blifwa. bäst deciderat.
H. Cl. Stiernesköldh: Fiscalen hafwer ock någre ähren
den,
som då kunne förethagas.
Blef altså gott funnit, att alt detta genom ett uthskått
blefwe förrättat.
R.Cantzlern: Mäst wara om den Resolution, att göra Capital
af interesse; Och som det sades, att sådant war af Ridderskapet
bewilliat A:o 1649 och sedan oprepeterat nu andre
gången i Upsala Rijkzdagh; sammaledes ock nu af Ridderskapet
stadfäst; blef det der widh, och samme Resolution upplästes
(se Bil. U.), hwilken af H. LandtMarskalken sädan, på
samptl. Ridderskapets wägna, blef underskrifwen; originalet
skulle förwaras af Cammerern.
Maj. 149
Samme gångh blef ock Fiscalens fullmacht uppläsin, gifwen
af Kongl. Maij:tt.
H. Claes Stiernesköldh tackade H. Excelhtz, som sigh sådant
omaak antager och will lembna dem ordres.
R.Cantzlern frågade, om dem så behagar, effter Hans Excelhtz
förreeser, att thaga i medier thidh någen annan i hans
ställe af Rådet, som hafwer Direction?
Här till swarades inthet directe; uthan H. LandtMarskalken
tackade deres Excelhtier, men i synnerheet Hans Excelhtz
R.Cantzlern för det beswär och omaak, som Hans Excelhtz sigh
anthager wed direction etc.
R.Cantzlern sade sigh erkänna det för ett tekn af stoor
wänskap, och recommenderar sigh i deres gode bewågh.
Sädan, wed denne occasion, sade H. Excelhtz för Ridderskapet
Kongl. M:tz tanka wed swaaret om een specification
opå Ladugårdarna: Och skulle önska, att det nu fullkomblig
kunde skee, men så äre dhe hinder, som sådant inthet wele
tillåta; doch at betyga K. M:tz tankar her om, är här någet
oppsatt, hwilken förtekning H. Excelhtz der widh lefrerade H.
LandtMarskalken, och finnes sub Bil. fl’.
Det öfrige, sade H. Excelhtz, är icke möijeligit nu att
oppsettia; men Kongl. Maij:tt will finna ett expedient wid
executionen, att ingen skall der öfwer hafwa att yttra sigh, och
ingen skee förnähr, uthan hwar och een wara fritt att deducera
sin Rätt. Detta, sade H. Excelhtz, är det förnämbste, hwarföre
wij äre hijtkompne: Eliest håppas iagh Ridderskapet icke
wara misshageligit, att iagh någet thalar om dhe differentier
som skole wara mellan Grefwerne och Frijherrarne, och Ridderskapet
och Adelen, om HäredzhöfdingsRätterne i sielfwe
Grefweskapen: wele gärna sökia den saken att hielpa till richtigheet;
och der icke alt kan så winnås, då medh god samia
och eenigheet sökia Kongl. M:tt och näå alt medh gott foogh,
uthan någen wedrigheet. Om dem nu behagade, att wij sökte
om ett expedient her uthi?
Sädan Classerne hade någet trädt tillsamman och talts
wid, sade H. LandtMarskalken:
Ridderskapet hafwe låtit påskijna, huru att dhe hafwe sökt
och gärna sökia erholla eenigheet och god förtrolig communication
med Rijkzens Rådh; särdeles uthi närwarande saak: Och
önske att ett expedient wore att finna, som icke praeiudicerade
deres privilegier; och begäre gärna Rådets förslagh her uthinnan.
150
1655.
R.Cantzlern: Såsom Ridderskapet hafwe sökt att erholla
den eenigheet, göra dhe af Rådet gärna: Och icke nu hijt
kompne,
att disputera denne saaken; uthan när man sijr rätt
opå, hwar hon är först om sielfwe privilegio, och om det skall
förstås öfwer mehr än deres bönder? Den quaestion bäfwer inthet
tilltörenne warit tagen i acht; uthan är så skett af dhe
inconvenientier, som eliest skulle haa fölgdt; nu är gott, att
sådant blifwer undanbögt, att man icke i framthiden sigh der
öfwer må irra. Och här widh bör man först sij på dhe Inconvenientier,
och sedan Reinedier: och wed sielfwe processen inthet
beskylla en eller annan; uthan der wij inthet komma öfwereens,
så hafwe wij Konungen att tillgå, och göra det med
gott fogh och samia, uthan wedrigheet; låtandes aldrigh någen
twist wara mellan heele Ståndet och Ridderskapet och Adelen.
Kunne wij blifwa eense, är berömligit, och tiänar att erholla
gott förtroende: är sedan för Konungen deste lättare att döma
emellan dem som äre eenige: Men går man till disputer och
wederwertigheeter, lembnas altidh effter; som eliest skee plägar
inter privatos. Andre, uthom oss, skulle glädia sigh der
öfwer, att en wederwertigheet och nhadeel(!) kan opwäxa. Om
dhe wille nu deputera någre wisse, som kunne sådant öfwerläggia,
och inthet skilljas åt, förr än det wore afhulpit: hwilket
kan oppsettias, så till dhe inconvenientier, som finnas der
af, så wäl som remedier der emot.
Classerne trädde åter någet tillsamman, och sädan dhe
hade talts wedh, sade H. LandtMarskalken, det dhe hugna sigh
der öfwer, att sådant anthages: Och ehuru det fuller för detta
någet har gåt dem till sinnes, att någet swar har mött dem;
men som dhe nu förnimma andres meningar icke wara så, beqwäma
dhe sigh der till, och weie komma till conferentz genom
ett uthskått: och för det öfrige recommendere dhe sigh deres
Excelktier med dess Stånd och privilegier uthi bäste måtta.
R.Cantzlern sade sigh inthet wetha någet wara sagt och
swarat Ridderskapet wed denne saak, som beswärligit wore;
Och der en eller annan persohn hade någet tält, så wore lijkwäl
annat att thala som ett Ståndh. K an skee saaken är inthet
så swår, när wij komma der till; och kunne sadan lembna
det öfrige till Konungen, sedan alt är genomarbethat.
H. Steen Bielke oprepeterade der wid, hwad han uthi uthskåttet
sade opp i Rådet, att gifwa der medh förnimma, det Ridderskapets
meningh war så; hwilket ock Ridderskapet bejakade.
Maj. 151
R.Cantzlern: Wij behöfwa inthet blifwa widrige mot hwar
annan; och som wij inthet kunne klaga öfwer Grefwe- och FrijherreStåndet,
ty då skulle wij klaga på oss sielfwe: måste altså
detta jänkas: sade sigh haa tält med K. M:tt der om, och
önskar K. M:t att dhe wela förlijka sigh.
Dhe af Ridderskapet sade wed detta, att dhe hade meent
det dem skulle inthet wara behageligit att jänka denne saaken;
ty någre af Grefwerne swarade Ridderskapets uthskåt, att män
inthet skulle röra det och deres privilegier; wille inthet afstå
den Jurisdiction, uthan man de facto skulle thaga det af dem.
R.Cantzlern: För ens swar skull, måste inthet heele Ståndet
thaga sigh före, att föra saken twert före, som bör gåå
ändelångs: togh till exempel om 1650 åhrs handlingar, der dhe
andre Ständerne alt för otijdigt och häfttigt toge sigh före någre
saaker emot Ridderskapet; i synnerheet om det ordet wanbördige;
hwilket då blef migh tillbetrodt, att komma det till
god endskap; och stannade der wedh, att när dhe skildes här
ifrå, sade en af dem: gratias ago pro bona resolutione: hwilket
då med fogh hade lättare warit att afhielpa: Altså måtte man
nu inthet göra irringar, uthan med eenigheet sij till, hwad wij
kunne afhielpa och hwadh wij inthet kunne, och andraga detta,
uthan widrige gemuther, för supremo judice. R. Rådh ginge
der medh sin koos.
Effter R. Råds afträde, badh H. LandtMarskalken dhe wille
nämpna der till ett uthskått, att hafwa denne Conferentzen
med Rådet; och samme uthskått kunne ock, med H. Excelhtz
R.Cantzlern och någre af Rådet, öfwerläggia om Ridderhuuset
och dess-medel, och hwad mehra der af dependerar.
Desse blefwe nämbde till Uthskått:
1. Cl.
H. Bengt Horn
H. Steen Bielke
H. Lars Kruuse
2. Cl.
H. Ture Ribbingh
3. Cl.
Christer Nilsson
Claes Rålamb
Nils Lilljehöök
Otto Schedingh
H. Claes Stiernesköldh
H. Jöran Ulfsparre.
H. Gustaf Persson.
Jesper Kruusbiörn
Israel Lagerfeldt
Daniel Leijanstierna.
152
1655.
Efter middagen gick Uthskåttet opp i Rådet; der upplästes
af Kongh Jahans privilegier om Grefwernes Jurisdietion.
R.Cantzlern: Här står Häredzhöfdingsrättigheeter: Nu har
Konungen unndt Grefwen detta.
H. Christer Bonde: Här står: Som Grefwen således un
dergifne
äre. Synes der med wela förstås om alle dem, som
äre i den districten.
Dhe af Uthskåttet swarade: Här talas om arf och egit,
som då wore onödigt att settia.
R.Cantzlern: Man wille gärna wetha, huru dee garnble
wore kompne der till: som migh tycker, har der förr warit fåå
Grefwar, och sädan fåå Adelsmän i Grefweskapen; och altså
inthet annat kunnat, uthan warit under Grefwens Jurisdietion;
och warit då nödigt till Justitiens rätte administration. Sädan,
om nu Grefwerne haa öfwer sine bönder den rättigheet, frågas
om Justitie», huru der med skulle tillgå? Har nu een Adelsman
att göra med Grefwens bonde, så måste han föllja det
forum. Eliest kan een Grefwe hafwa någre bönder annorstädes,
skulle han nu ock så widt hafwa under sin Jurisdietion,
wore inthet lätt att seija.
Och som man nu begynthe att thala om expedientet, anthen
uthom, eller innom Häradet; sade R.Cantzlern, att här
faller först en fråga: Om icke Kongen må gifwa Häredzhöf
dingsRätten
åt een, öfwer alle i een district?
Swarades af Uthskåttet, att det wore emot Ridderskapets
privilegier, så widha som dhe grunda sigh på lagh och Ordinantien.
R.Cantzlern: Ett privilegium går ifra lagh: men dhe in
commoditeter
med Justitien gifwa her störste betänkiande.
Uthskåttet sade: Om bägge partherne, både Grefwens och
Adelsmans bönder, ginge till Kongens Justitiarium, som Konungen
är högste domare; ty eliest skall man i Grefweskapet
icke allenast thaga en annan domare, uthan ock halfwe Nämbd,
efter heele Grefwens Nämbd icke finge dömma i Grefwens egen
saak: Och skulle det falla alt för olägligit, altidh thaga både
främmande domare och Nämbd, och icke lithet kostsampt.
Andre meente, att Cronans Häredzhöfdinge skulle der förordnas
för Adelens bönder, och af dem skulle han hafwa deres
Häredzhöfdingspenningar: Togs till exempel af Drotning Christinas
Instruction för Häredzhöfdingen Grass. (Jfr sista Bil.)
Uthskåttet deducerade widare desse twenne Inconvenientier:
Maj.
153
Inconveniens är, att Grefwen är part, domare och executor i
egen saak; och actor måste (efter Grefwens privilegier) följa
forum rei der i Grefweskapet. Sädan är ock emot Lagh, sökia
uthom Häradet Tingzställe.
R.Cantzlern: Man måste då afwäntha hwad slagh Konungen
kan göra här uthi: Grefwarne sku haa ondt att cedera
det, uthan det blir kränkt alt ihoop. Om man alle dhe gånger
toge en annan Häredzhöfdinge, och att omkostnaden kommer
på bägge: Eliest måste man gå der till, att opphäfwa
heele den Rättigheeten.
Her LandtMarskalken: Synes skäligt, att Grefwen är fuller
Häredzhöfding i sin saak och mellan sine bönder; men att
dhe twister emellan Grefwen och Adelens bönder måtte komma
under Konungens domare. Audre af uthskåttet lade detta till:
Att Häredzhöfdingen kunde både af- och tillsättias af Konungen,
men saakören komma till Grefwen.
Somblige gofwe ock detta till förslagh: Att man skulle
låta blifwa wed förste Instantien under Grefwen, der man ingen
annan medelwägh funne; men appellation skulle skee under
Konungens Lagman.
H. Christer Bonde sade detta hafwa gode skähl, efter
Grefwen är eliest Domare, pars och executor. Sädan är icke
allenast Adelens bönder i Grefweskapet, uthan ock Präster och
Skattebönder: Och der nu Häredzhöfdingen blifw’er af Konungen
tillsatt (som nu föreslogs), kan han sitt Embetbe så mycket
bätre och uthan rädhåga förrätta; Eliest förthages icke
heller der medh Grefwen sin Rätt, uthan han uppbär Häredzhöfdings-
och LagmansPenningar etc.
Någre af uthskåttet lade yttermehr till: Att det är icke
allenast Civil-saker, uthan ock halss-saaker, som är bäst låta
komma till Gudh och Öfwerheeten; Och efter nu alt redresse
ras,
kunde ock detta här widh thagas i acht.
H. Christer Bonde: Genom dette förslaget blir inthet Adelen
praaiudicerat; och är lijka gott, hwena en gifwer sine Häredzhöfdingzpenningar:
går fuller der med Grefwarne och Frijherrarne
någet af; men må wäl kunna lijdas, att Konungen
gifwer honom fullmacht.
R.Cantzlern: Ar mäst om remedio att göra; Grefwernes
privilegier äre så, och kan inthet de facto thagas dem ifrå;
och måste sijs till, att icke een skeer någen förminskning;
bätre häfwa opp det alldeles: Och der wij inthet finna här
154
1655.
uthi näget expedient, måste wij draga det gravamen för Konungen.
Uthskåttet sade sigh inthet annat förslagh här uthi finna,
uthan Invad sagt är; skulle önska att Rådet wille gifwa dem
anledning till någet sufficient medell: Eliest synas gott, att
hwad confinnation, ordination och deposition wedkonnner, det
Häredzhöfdingen dependera^ af Konungen allena; men om praesentatione
kunde af Häradet, effter Lagh, föreslås.
R.Cantzlern: Ar swårt sij, huru det skall kunna skee salva
Jurisdictione; och hafwe bägge desse förslagen betänkiande, och
månge irringar kunne infalla. Och består heele beswäret i Häredzrätternes
administration och execution.
Der wed slöts samme conferentz.
Den 28. Maji
komrno åter Ridderskapet och Adelen tillstädes; då läste H.
LandtMarskalken opp den designation om ladugårderne, som
H. RikzCantzlern lämpnade qwar senast på Ridderhuset och
öfwrerantwardade H. LandtMarskalken. Sedan lästes ock opp
then förtäkning på the förbudne orther om Bärgzlagerne (se
Bil. X.), och frågade, hwad alles theras sentiment där öfwer
war. Swarades, allt wara affthalt och resolverat, dhär wed the
ock förblifwa. IL LandtMarskalken ladhé detta där till, att [alf?]
hwad höghwichtige skäl sådane Ladegårdar wore omistande
ifrå Cronan, och att denne inlagde förtäkningh war icke alldeles
något wist at gå efter, uthan såsom till ett förslagh communicerat,
helst emädan thar kunde finnas andre aff dess like
wilkohr, som icke mindre borde sees på, än desse. Och där
någre flere koinme i consideration, kunde thet ock notificeras
och specificeras. 2) War icke heller K. M:t så nogha om allt
informerat, att man just skulle blifwa wed desse, uthan när
Konungen gönom Landzhöffdingerne och Collegierne finge noghare
wettenskap, hwad som ifrå Cronan inthet kunde mistas;
här nembdes Jämo, Nötheborg, Kexholm etc. Ridderskapet
swaradhe, att thet wara icke mehr än skäligt, att så wäl then
ena som then andre sker lika rätt. Hwadh Bärgzlagerne anlaugar,
deducerade H. LandtMarskalken widlyffteligen på en
sida Cronans nytta och alle Stånds höghe interesse och välfärd
gönom Bergzlagernes cultur; och på andhre sidhan then
skadha Cronan öfwergår uthi wedrigit fall, när hwar och en,
som honom lyster, griper thili, som skett ähr, öfwer hufwudet
Maj.
155
at tagha till sigh. Sadhe thar hoos, på Ridderskapets instantia
om the köpegodz i förbudhne orther, att the få sine penningar
igen, som såledhes köpt hafwa. Öfwersten Hamelton klagade
här öfwer them, som hafwa begärt penuingar på gods, och att
han war fixeradh och förledd där till; han hade wäl kunnat
wändt sine penningar till större profijt.
Sädan taltes om utskåt.
Hwadh Ridderhussakerne wedkommer, så blifwer samma
uthskått, som förr, allenast the affbijda thiden thili thes RikzCantzlern
faller lägligit att träda thillsamman med them; Thet
skulle ock blifwa uthskätet notificerat, när lägligit faller, att
the kunna komma thili conferens med Rådet, i medier thid
wille the komma thillsamman på Ridderhuset. Wedh detta
thalades kom Prästerskapets uthskåt; een b:d M. Nils Professor
i Abo förde thalet, näst helssningen föredrogh att the hade
redha långe lefwererat inn swaret på propositionen, inthet fördenskull
wetha orsaken thili denne cunctation: märkia ock, effter
som the ock föreställa Ridderskapet att considerera, hwad
theras Embethe fordrar och hwad skade församblingerne tagha
wed sådane store helgedaghar aff dheras frånwarelsse, begärthe
wetha, hwar på saken heroor, och att Ridderskapet wille hiälpa
där till, att thet måtte snart ske en ändskap.
H. LandtMarskalken contesterade emot Ståndet then godhe
redha fattade adfection, tackandes them, som hafwa communicationerne
och correspondentzet sigh behaga låthit. The
befinna wäl, hwad them trycker, och är Ridderskapet wäl thili
excusera, som ock hafwa inlagt deras swar, och är ingen aff
oss, som ock icke hafwa sine beställningar och Embethes syslor.
Skulle fördenskull gärna önska, att thet wore en ände här på.
Men så är förmodbeligit, att thet inthet länge dröijes. Och
skole wrij göra wårt bästa, så att wij inthet låtha tillbaka, att
påminna om ett godt uthslagh: J godhe herrer wille hälssa
Presterskapet och betacka them för all godh correspondence i
denne Herredagh.
[Den] 31. Maji.
1) War uthskåtet thillsamman och hade Ridderhussakerne;
först discurreras om Architecteuren Winkebohm, som fögha förstår
sigh på saken, mehntes, at han wäl kunde få dimission
uhr tiensten, så wäl för den orsaken skull, som elliest hans
store tractamente, ty han hafwer om åhret 800 R:dr föruthan
156
1655.
frij wåning, wedhebrand etc. så att hela hans underhold kommer
på 1200 R:dr. Uthskåtet holt inthet orådsampt, at man
handlade med någon annan öfwer Byggningen, som billig wore
och förstodhe sigh på architecturen. Nempdes så Nicodemi
eller La Valé, hwarföre en part mehnte, att han kunde straxt
casseras, effter han ähr oss inthet tiänlig; har inthet hållit contractet.
En part mehnte, att han såthe sin tidh uth effter
contractet för Stenhuggerne skull, ^pm wore införskrefne, och
för sielfwe Stenhuggeridt.
2) Sedhan taltes om Byggningen, och hwadh där uthi wore
toges ad deliberandum, och holts gått, på flere godhe herrars
communication, att gaflerne rifwas nedh, och så bygges, att try
fönster komma på gaflerne. Thet gamble Stenhuggerij blifwer
inne i gården bestående, men thet nye kommer uthan på för
zirathen skull och muras uth effter architecturen. Affdehlningen
blifwer med store trappan, och en trappa på andre sidhen
geent emot: Och mindre Salen blifwer, sorn Sal. H. RikzCantzlern
fann i sin tidh.
3) Föll discursen på the Ridderhnspenningar, som uthlånthe
wore, och skulle fordras inn igen: Såsom the penningar
H. Clas Flemming uthfått hafwer; stiga thili 5,700 D:r S.M:t,
som Bokhållaren sadhe: The wore A:o 1642 tagne till Admiralitetet
uthan försäkringh och pant, och nu hoos Erfwingerne
sökias måste.
Grefwe Gabriel har låfwat sigh wela bethala, men han har
inthet specificerat någon tidh.
Grefwe Pär difficulterar bethalningen, som är krafd aff
Fiscalen, will först see, hwad effect thet blifwer med the andre,
och badh han, att thet måtte protocolleras.
4) Taltes om dhen gamble Ridderhustompten: och mehnte
någre, att then försåldes thili Ridderhusets nytta, sampt huset
thesslikest. 2. Ahr nu ändå inthet annat än oreenlighet med
the månge staller, sorn moste nedrijfwas. En part mehnte contrarium,
att man skulle för Ridderskapets hedher skull behålla
tompten, och inthet abalieneras, och på all fall skulle likwäl
tompten komma i K. M:tz betänkiande: Thet kunde göras ett
wackert tårg där aff. Skulle ock icke heller skicka sigh alienera
thet, som bono fine är gifwit: Så ähr ock sidst owist,
hwadh profijt man kan hafwa aff penningerne. Men likwäl befans
rådeligst wara, att försälja den. S. Strickens fru prsetenderar
på den platzen. Swaras, then prmtension skulle ske förr.
Juni.
157
5) Gamble Byggemästaren Mester Hindrik har taghit tilllåns
200 R:dr, them han begärar få niutha, Han war en flitigh
karl, har ock warit länge där wed, öfwer åhr; S. RikzCantzlern
hadhe ock endels samtyckt; Ty ställtes detta i deliberation.
6) Fiscalen talte om dem, som hadhe försyndat sigh emot
Ridderhusprivilegierne: begärthe wetha, huru the skulle anklagas,
om thet skulle ske på Ridderhuset eller på Hoffrätten.
K. M:tz bref lyder på Hoffrätten, scilicet om något jäff wore,
men om inthet jäf är, då blifwe thet wedh K. M:tz bref, att
executionen föllier där på, gönom Ofwerståthållarens och Landzhöffdingernes
Embethes plicht.
Taltes ock om Bötherne, hwart dhe skulle komma, och
effter thet stodh inthet förmält i privilegierne, men i en artikel
allenast, att bother skulle aff särdeles Lägersmåhl gå thil
Hospitalen; Ty holts gått, att man sökte K. M:t med ett uthskått,
att Ridderhuset finge bötherne. In specie kom på taal
om II. Tungels förseende, Styfwerts etc. Och såsom the hafwa
grofweligen torsedt sigh, t.hy skulle man klagha them ann icke
allenast för gärningerne, uthan Tungel violatione manus Regise
et juramenti Regii, item violatione privilegiorum.
Effter Ridderskapets uthskåt begärthe att then supplicationen
emot Grefwernes jurisdiction måtte offereras K. M:t,
altså skreff H. LandtMarskalken under samma supplication,
och där medh gick uthskåtet thili Konungen.
När H. LandtMarskalken hadhe för K. M:t andragit Ridderskapets
åstundan, om the bother, att the måtte falla till
Ridderhuset, swarade K. M:t wäl där till, och sadhe sigh wara
öfwerbödigh, at bewisa Ridderhuset all Kongl. Nåd, och wille
thetta tagha i betänkiande, och wille befordra hwadh som kunna
lända thili thes ornament, hedher och nyttigheter.
[Den] 1. Junij
kommo Ridderskapet tilhopa och berättade H. LandtMarskalken
hwad uthskåtet hade om thet ofwanberörde tält med K.
M:t och K. M:tz swar.
H. LandtMarskalken frågade Ridderskapet hwad dem tyckte
här om? Thär till the alle swaradhe wara wäl giort.
Sedhan klaghade H. LandtMarskalken öfwer den försumelsse,
och att störste delen sigh så absenterade, där medh
sakerne moste studza, och tidhen uthan nytta och tidige resö
-
158
1655.
lutioner förspillas. Någre åhre fuller här i Stadhen, men gå
sällan eller aldrigh opp. Jagh hafwer försyn att fordra bother,
warandes i then consideration, att hwar och en skulle omant
göra [alf] sin skyldighet ett nöije. Alle bekänna, thet H. LandtMarskalken
har rätt att säija där uthi, och wara en saak, som
borde straffas. En part beswärade sigh öfwer the långe och
beswärlige Herredaghar, och then store omkostnadt som wedh
sådane tids beskaffenhet och oåh( på en så dyr orth opgår.
H. LandtMarskalken edocerade Ridderskapets skyllighet, tidernes
och månge handlingars fordrande, och K. M:tz höghe tarfwer,
och then Nådh, han them hwar och een nu gör, att sättia
them i ett säkert tillstånd, på thet icke så månge Herredaghar
skole falla them offta till stort beswär.
H. LandtMarskalken begärthe där med ett nytt utbskått,
effter the andre alf förre uthskått wore mest bärtha; wore så
opropade desse, som skulle med honom gå op på Slottet.
H. Bengt Horn Christer Nilsson
H. Lars Kruus Clas Rolamb
H. Knut Kurk Nils Lilliehöök
H. Jahan Rosenhane Pär Sölfwersparre
H. Jöron Ulfsparre Otto Skeding
H. Harald Stake Jesper Krusbiörn
H. Ture Ribbing Daniel Leijonstierna.
H. Göstaff Pärsson.
H. LandtMarsk. berättade ähn widare, hwadh som Ridderskapet
behöfde uthi gaddens uthmanande, sadhe fuller at Fiscalen
hade giort sitt där till, men han blifwer aff en part alfwijst
med passligh swar. H. Lars Krus sadhe wara skäligt, att honom
gifwes en fullmacht aff Ridderskapet, then H. LandtMarskalken
å dess wägnar wille underskrifwa, hwilken Fiscalen ock
kunde wijsa fram, och låtha see, hwad Ridderskapet hadhe
fattat för resolution. Emädan någon tidh war öfrigh, togs Dusenskölds
sak opp, som klagade på Golawitz, at han hadhe
taghit honom ifra hans drängh, som hadhe inthet pass ifrå
honom. Golawitz swarade: Jagh togh ingen hofftiänare, som
privilegierne mehna, uthan en bondedräng eller torpare, som
gick i wallmarskläde och sadhe sigh wara tienstlös. Ahr så,
att Dusensköld will hafwa honom igen, kan han wäl fåå honom.
Jagh har icke heller wethat synnerligen aff privilegierne.
Sedan the hadhe talts wed, och partherne wore affwijste; dis
-
Juni.
159
currerade Ridderskapet här öfwer; Tertia Classis sadhe fuller
thef, att man eij kunde känna en sådan dräng eller torpare
wara at räkna ibland hofftiänare, drängen wara icke heller nu
här: wore nogh, om han blefwe restituerat, och kunde då han
torparen sielf framkomma och förswara sigh.
Sedan dhe blefwe åter bägge inkallade; sade Her LandtMarskalken,
att Ridderskapet finna gått, att Golavitz skickar
honom torparen hijt igen, och då kan Dusensköldh anklaga
honom för Lagh och rätta, och den andre torparen kan då ock
sielf wara till swars.
Der med gick Uthskåttet opp i Rådet; och RijkzDrotzen
föredrogh dem, på Kongl. M:tz wägna
1) huru att alle apparentier wore till befruchta, att ett
stort krijgh wille hoota oss; och huru utskrifningen, medh exceptioner
af Råå och Rör, inthet kan förslå: Kongl. Maij:tt
begärer, att den måå skee, såsom A:o 1652.
H. LandtMarskalken sade, Ridderskapet hafwa hafft nogh
i betänkiande, huruledes dhe skulle kunna göra Cronan alt möijeligit
bijstånd; men hafwa haft store skähl att excipera innom
Råå och Röö dhe små tårpare, som äre dagelig wed Gården
i arbethe, och kunne inthet bortmistas. Wele doch thaga
detta ad referendum för deres medhbröder.
Dhe af Rådet sade, twenne wara här att considerera:
1) Necessitas för Cronan. 2) Possibilitas för Adelen. Och
som detta skeer i nödfall, hafwer ock K. M:tt sagt, att man
inthet skall hafwa att befruchta, att detta skall dragas dem
till någen praeiuditz; uthan der emot skole dhe wäl blifwa förwarade,
som dhe helst wele.
2) RijkzDrotzen: Det andra är om skiutzfärdzpenningarna;
der medh Allmogen fuller befrijas för alle små Skiutzfärder;
men som tillförenne är exciperat, när man fänikethals reeser
genom landet, till och frå Tågh, då alle skole hielpa till; så
begärer ock Kongl. M:tt det samma, när dhe fänikethals eller
med flygande falina [resa] till guarnizon och frå Guarnison: Men
när Mönstringh skeer, är annat, och rese då på egen bekostnat.
Här till sades af uthskåttet, att der man sätter generalt,
med flygande fahna, skall det ock kunna förstås om Mönstringar
och i andre fall. Sädan ömsas offta om i Guarnizonerne,
och somblige reesa af, somblige till; hwilket skulle mycket beswära
Landet.
160
1655.
Dhe af Rådet swarade, att skulle fuller ock falla Cronau
förswårt, att underholla dem i marchen till alle gräntzfästningar:
Men reesa dhe mindre än i fahnethals, kan det skee med
Cronans omkostnat.
3) RijkzDrotzen sade der hoos, att Kongl. M:tt för sin
persohn, H:es Maij:tt Drotningen och Hofwet skulle wela hafwa
fritt, när Kongl. M:tt gör någen Reesa i Landet; effter som
eliest store omkostnader der med uppgåå.
H. LandtMarskalken sade, Ridderskapet wara öfwerbödige
att frijwilligt göra det; men att göra eeu Lagh der af, kunde
hafwa betänkiande: Och sijr man hwad missbruuk der under
sticker, der månge föl Ija med, som inthet äre af Hofwet etc.
4) R.Drotzen: Kongl. M:tt wille ock, att Bröllops och
Begrafnings omkostnaden kunde uthgöras i ett, och stiga dhe
bägge lijka emot Cröningzgärden.
Detta blef lembnat till Ridderskapets betänkiande.
5) R.Drotzen: Wara af Ridderskapet påmint i deres po
stulater
till K. M:tt, om den Ordningh med Bröllop, begrafningar,
klädedrächter etc. Hwilket om man ock nu afskaffade,
skulle dhe upfinna annat maneer, som dyrare wrore, och dhe
kläder man nu hade, blefwe der igenom onyttige giorde, och
man åter skulle förskaffa sigh annat med större bekostnat:
Dhe af uthskåttet meente, att det skulle fuller förbiuda sigh
sielfft, och kunde besparas till en annan thidh.
H. LandtMarskalken mentionerade her hoos om den dyyrheet,
som köpmän föröfwa, föregifwandes orsaaken af stoore
Tullens förhögningh; der doch deres egen kräsligheet är till
een sådan dyyrheet rätte orsaak etc. Der med skildes conferentzen.
Effter middagen kom åter Ridderskapet tillsamman, och
lät H. LandtMarskalken dem wetha hwad uthskåttet blef proponerat
opp hoos Rådet, såsom:
1) Om Uthskrifningen, som är fuller af Ridderskapet bewilliat,
men hafwe exciperat innom Råå och Röör; hwilket dhe
i KrijgzCollegio säija förminska till helfften: Her LandtMar
skalken
förmaanthe dem att thaga i betänkiande sådant, betrachtandes
närwarande Rijksens tillståndh; Och begärer Kongl.
M:tt, att dhe ännu oppå tu åhr låta gåå, både innom och uthom
Råå och Röör; särdeles effter dhe missbruuk, som kunne
Juni.
161
wara med Råå och Röör, nu i hastigheet kunne inthet corrigeras:
Sädan reeser ock nu mästedeelen af Militien uth, och
behöfwes någen armature också her hemma på all hendelse.
H. Jahan Rosenhane meente bätre wara, låta uthskrifningen
gåå deste starkare, och excipera innom Råå och Röör.
H. LandtMarskalken sade, inthet förstås med Råå och Röör
dhe små oskattlagde torpare, som äre dagelig i gårdzens arbethe;
uthan mången förswarar der medh 30, ja, som ock seijes,
50 gårdar. Ridderskapet hafwe detta bewilljat förr, när mindre
nöd hafwer warit än nu är; der alle circumstantier förorsaaka
oss att thaga wahra på wår säkerheet, för närwarande
thids tillståndh.
Af 3:tia Classe sades: Ingen consideration af wårt privat
skall draga oss ifrå den tankan, att wij icke her uthinnan skole
wela komma Konungen till undsettningh; men lijkwäl graverar
det oss mycket, att wij derigenom sij oss aldrigh blifwa conserverade
i den måttan wed wåre privilegier, som ock wij nu
i 20 åhr inthet hafwe det åthniutit. Wore altså gott finna på
annat sätt, att likwäl Grönan må ersettias, och privilegierne
blifwa beholdne: wele heller låta gåå på hwar 16:de af frälse.
Sadan äre ock andre orsaaker, som förminska Militien: Prästerna
hafwe tillförenne hulpit till, men nu dragit sigh undan.
Her LandtMarskalken: Uthskåttet hafwe fuller hört, hwad
skähl Kongl. M:tt har brukat her till; och wara betänkeligit,
att slå det uth; måtte imputera oss sielfwe sädan, der någet
intrång skedde.
Här widh föreslogs detta, der med man meente, att till
någet anseenligit skulle förslå med den 4:de parthen, som Cronan
nu tillfaller, om man
1) bewilljade till hwar 8:de och 16:de,
2) månge soldater wara förlofwade; der effter man kunde
låta ransaka.
3) om Kongl. M:tt wille gifwa een general pardon för dem,
som någet hafwa sigh försedt, med Eekhuggande och annat etc.
4) om ock Prästerne wille någet hielpa till.
Der wed upplästes 1652 åhrs Besluuth om uthskrifningh:
taltes sedan åter om hwar 16:de. Men sades att Allmogen
skulle der med inthet låta sigh benöija.
Andre meente, att man skulle opskiutha med detta till
andre dagen, effter nu wore för fåå tillstädes i prima och secunda
classe.
il
162
1655.
Her LandtMarskalken: Der med får Kongl. M:tt nu in
thet
swar, och deste längre dröijes det med RijkzdagsBesluuthet:
Och der wij nu inthet skulle wela her till förstå, och
sedan någet widrigit der igenom skedde, wore det aldrigh förswarligit
för Gudh och wår posteritet: Kunne eliest förwahra
oss, att det ingalunda framdeles måtte dragas oss till förfångh,
och privilegierne till prseiuditz.
Någre sade fuller ock, huru i Sahl. Kongens thidh gick
fast hårdare till, när den Preusiske expedition skedde.
Blef der med oppskutit till andre dagen.
2) Om Bröllops- och BegrafningsGärden.
Her LandtMarskalken: EfFter som det grundar sigh på
Lagh, måste wij finna det wara wår skyldigheet. ,Och befinnas
Bröllops- och Begrafningsgärderne bägge draga lijka emot Cröningsgärden:
Och dhe som haa betalt naget. allreda pa Bröl
lopsgården,
kunde det afkortha. Belöper sigh 1 D:r SölfwerM:tt
af ett hemman.
Somblige meenthe, effter nu sa mycket blilwer att uthgöra,
skulle man thaga uth halfparthen i åhr, och andre halfparthen
i tillkommande åhr. Detta thogs ock i consideration till andre
dagen.
3) Om Skiutzfärder, som äre fuller upphäfne, och derföre
gifs nu skiutzfärdspenningar. Men som allereda är undanthagit,
när det går fänikethals till tags och frå, att dhe da af
landet blifwa befordrade; altså begärer ock Kongl. M:tt att det
samme måtte skee, när dhe marchera till Guarnizonerne och
ifra, fahnethals, och eliest inthet.
Meentes, att effter det går uth på bönderne, skulle man
först communicera medh dem; men der till sades, att man wäl
kunde göra det för sine frälsebönder.
Andre sade fuller så wara, men så måste detta gå öfwer
alt; att man icke bewilljar någet, det dhe andre sedan sigh
wele undandraga.
H. LandtMarskalken: Kongl. M:tt begärer ock frij skiutzning
för sigh och sitt Hoffolck, när Hans M:tt någen lång reesa
antager. Sades, att alle tillbjuda sigh då att göra det.
4) Om Gästebodz- och KlädedrächtsOrdningar; dem Ridderskapet
begärde i deres postulater i Upsala Rijkzdagh.
Fans bäst hemställa sådanne Ordningar till Kongl. M:tz
gottfinnande: Och den som will förslösa sitt, han får wäl an
-
Juni. 163
dre wägar, eller måste man settia honom förmyndare, som inthet
kan skee.
Her LandtMarskalken badh dem wara betänkte om swar
her på till dagen effter; och håppas nu wara det sidste, som
han förnämbligst på Kongl. M:tz wägna skall hafwa dem att
proponera.
Den 2. Junij.
Her LandtMarskalken proponerade åter för samptlige Ridderskapet
dhe puncter, som dagen tillförenne wore af Rådet
till uthskåttet förestälte, och sedan effter middagen för Ridderskapet
andragne:
1) Om Klädedrächter: Här opå war Ridderskapets swar,
att dhe hemställa K. M:tt sådant att dijudicera om, när så
lägligit kan wrara, och pröfwas hwad der wed är practicabelt.
Men dhe omkostnader, som skee wed bröllop, barnsööl,
swepning och begrafning, hemställes R. Rådh att fatta der öfwer
en god Ordningh, under Kongl. M:tz bekräfftning.
2) Om Bröllops- och Begrafningsgärden, som begäres blifwa
bewilliat tillhoopa så mycket, som Cröningzgärden war; consenterades
af Ridderskapet till helfften emot skatt och Crone,
så mycket som dhe kunne förmås till. Blef ock der hoos tält
om een Nattlägersgärdh (som så kallas) och skall också wara
uthgiord på somblige orther: Och hwad allreda wore betalt
till Bröllopsgärden, eller till den Nattlägersgärdh, dhe kalla,
det samme skall här uthi afräknas.
o) Proponerade H. LandtMarskalken om Uthskrifningen,
och remonstrerade huru der med lithet wille förslå, om man
exciperar innom Råå och Röör: Kongl. M:tt begärer, att dhe
wille der med nu så hålla, som det skedde 1652, Men så war
då på Invar 8:de och 16:de, och nu på Invar tijonde och 20:de.
Ridderskapet togh sadant sigh före sadan, att discurrera
om. Een stund der effter badh åter Her LandtMarskalken dem
wara wäl paminthe, hwad tillförenne dem är sagt om desse
thid ers tillstånd: och huru att dhe tillförenne hafwe bewilliat
innom Råå och Röör, när inthet så stoor nödli har warit; och
ändå till hwar 16:de, och nu begäres allenast till Invar tiugunde:
Dhe wille ock komma ihugh, att detta är den förste Rijkzdagh,
som Kongl. M:tt begärer deres assistentz; och förthenskull wara
stort betänkande att slå det uth. Och der dhe kunde eliest
164 1655.
och dessföruthan wara betänkte om någre andre försiagh och
medel, som kunde styrckia detta, wore ock gott.
Sadan vota wore colligerade, badh H. LandtMarskalken
dem seija deres sentimenter; Och war alle tree Classernes votum
detta:
Ridderskapet och Adelen sij fuller, hwadh Grönan wed
desse tinder kan behöfwa, äre ock willige att göra all möijelig
undsettning; men håppas och drage den underdånige tillförsicht,
att Kongl. M:tt skal hafwa’ dem förskoonte innom Råå och
Röör, att dhe der widh måge niutha sitt fwivilegio till goda:
Och den afsaaknat som Cronan her med kan synas afgå, kan
på annat sätt ersettias; som dhe förmeena wäl skola kunna
skee, när alle missbruuk wedh Råå och Röör blifwa afskatfade:
Och sedan att alle dhe, af hwad Stånd det wara kan, som
hafwe förmåt sigh någre frijheeter wed uthskrifningh (emot det
som förr har warit till Cronan), måtte ock hielpa här till, och
icke sigh undandraga, mädan ock dhe wele hafwa roo och säkerheet
sora alle andre; och then fierdedeel, som nu cederas,
förökar också skrifningen.
4) Om Skiutzfärder: Uplästes der om 1649 ahrs Besluuth,
och sade sigh wela blifwa der wed: Och skulle eliest (der
Krijgzfolket skulle till Guarnizoner och frå, hollas frij) frälsebönderne
blifwa af Länsmän och andre mycket ryckte (!); särdeles
der någen privat passion kunde sigh insticka.
Sädan att Kongl. M:tt begärer frij skiutzning för sigh och
sitt Hof, när H. M:tt reeser.
Här till swarades, att ingen är, som icke godwilligt skall
sigh tillbiuda då, när någre långe reesor skee: Men på små
och korthe reesor inthet wäl kunna practiseras.
Der elfter upplästes Fiscalens fullmacht af samptl. Ridderskapet,
som dess Copia är sub Bil. i'.
Den andre Ridderskapets supplication, om Jurisdictionerne,
som i lindrigare forma blef stalt än den förre, upplästes också;
och är sub Bil. Z.
Till uthskått opp i Rådet, som förwänthe Ridderskapets
swar på ofwanberörde punchter, blefwe desse nämbde, som förr
haa warit:
1. Cl.
H. Lars Kruuse H. Jahan Rosenhane
H. Knut Kurck H. Harald Stake.
I
Juni. 165
2. Cl.
H. Thure Ribbingh.
3. Cl.
Christer Nilsson Otto Schedingh
Claes Rålamb Jesper Kruusbiörn
Nils Lilljehöök Daniel Leijonstierna.
Pär Sölfwersparre
När uthskåtet kom på Rådet, sadhe H. LandtMarskalken,
att Ridderskapet hadhe dhe puncter öfwerwägit, som wore them
eommunicerade och i consideration och efftertänkiande senast
lämpnadhe. Såsom först hwadh dhen puncteu anlanger om Rå
och rörs uthskrifning, wille the gärna thil K. M:ts och Riksens
höghe nödtorffters anlägenheter sigh beqwäma; Allenast
thili att nyttia Adelige privilegier i en sådan remarquabel punct,
skatte the före wara privilegierne lijkmätigt, att the görligen
hade att spöria och effterfråga dess wederbörlighe usurpation
efter privilegiernes lydelse. Befallte så H. LandtMarskalken
att läsa opp Ridderskapets swar. Och när thet kom thili discurs
om dhe missbruk, som hända wed uthskrifningerne, att så
månge afl’ ofrälsse (thaltes ock om prästerne) wele sigh exemptera,
sorn hafwe Konglige Frihetsbref til ewentyrs, sadhe Grefwe
Pär, att han wiste inthet, om Presterskapet hade någon
sådan frihet. Thet mäste wara ansedt där pä, att under Råå
och Rörs frihet icke måtte löpa något missbruk.
H. Jahan Gyllenstierna sadhe, att K. M:t skulle fuller mot
näste Rikzdag determinera Råå och Rör.
Grefwe Pär: Jagh will säija, att then frihet innom råå
och rör skal icke heller stort förslå.
H. LandtMarsk: Här äre månge considerationer, att Cronan
kan hafwa sin fuldnat: Ty fiärdedelen kommer till Cro
nan,
där af utskrifningen blifwer förökt.
Gref. P. kunde inthet ogilla the godhe herrars gravamina
bestå på skäl. Och när the godhe herrar wela tänkia till baka,
hwadh på A:o 1638 blef bewilliat och decernerat om Rå och
Rör, så hafwe wij där aff godh rättelsse, allenast att samma
stadgan blifwer hållen wedh macht. Hwad wedkominer widare
missbruket, så hafwe Prästerskapet warit oppe och sagt, att
the inthet wela göra mehr, än the rede giordt hafwa.
H. LandtMarsk. sadhe sedan Ridderskapets meningh, att
the gärna wele göra och bewillia Bröllops- och begraffningz
-
166
1655.
gärden, swarande emot Cröningshielpen, allenast att thet affkorthes
hvad redha uthgiordt är uthi bröllopsgärdhen. Koni
så på discurs örn then Nattlägersgärd, att then ock affräknades.
Och discurrerades myckit om dhen gärd, hwem henne hadhe
pålagdt, och hwem hon är kommen till nytta. The holle
olijkt, at dhen skulle wara pålagt; men så sadhe Ridderskapet
thetta wara taalt på Ridderhuset, och att bägge gärderne hafwa
warit uthlagde, effter en Adelsmans där sammastädes, b:d
Böllias angifwande, som sadhe sigh hafwa twenne Quittentzier,
och begärthes att the finge see samma qvittentier, och hwar aff
denne uthlagu härrörde. Rådet holt skäligt, at hwad som redan
af Almogen wore uthlagt, thet afdrages them här effter.
Sedhan lästes dhen puncten opp om Skiutzningen, som så
lydde: Att Ridderskapet hålla thet wara thet beqwämligste
medel att förblifwa wedh Rikzdagsbeslutet Anno 1649, och i
synnerhet, när hända kan, att krigzfålket Regements eller fänniketals
upfordras till tågs, eller kommer Regements eller fänniketals
tilbaka och tågar heem igen, att dä ingen förwägrar
sigh i så måtto befordra krigzfålksresorne. Sadhe ock uthskåtet,
at Ridderskapet hadhe taalts wed, att när K. M:t sielff
reser, så kräfwer then respect och lydhuo, där med the sin Konung
förbundne äre, at K. M:t blifwer medh sitt hoffålk befordrad.
Och förhoppas Ridderskapet, att [af] K. M:t wedh små
resor här i Upland och Södermanland något lindrigare, sorn the
ske offtare, med Allmoghen handlas, att dhe kunna så myckit
bättre stå uth där medh, och att icke något missbruk föllier
wedh Konunglige resor, där månge sigh inmängia, sökiandes
niuta alle en rätt och lijka wilkohr. Rådet holt swaret wara
godt och skäligt, och effter som månge missbruk löpa ann med
ett bruk, så kan ock fuller i skiutzningen icke allt så rätt afgå.
Kom på discurs om en tåghordningh, som ock Grefwe Pär
sadhe Marcheordningen wara högeligen aff nödhen: Sadhe ock,
att thet Ridderskapet hadhe beropat sigh på 1649 åhrs beslut,
hafwa sin orsak, thet allenast wara considerabeit om krigzfålket,
som uhr Garnison och i Garnison eller annorstädes fördes,
huru the skulle uthan skiutzning komma fort, och thet fälket,
som skulle på arbethet. En part mehnte, när the gå under
falman, så bör them lia skiutzning frij. II. Lars Kruse: Thet
ske ock månge missbruk, under thet Falman föllier. Bäst wara
Ryttaren rida sin eghen häst, och footfälket marchera, som
beslutet innehåller. Discurrerades sedhan öfwer fiärdingsmän
Juni.
167
och ländzmän, som läggia olijke skiutzning och hålla inthet
proportionen rätt, wåga ock thil läggia skiutzning på Sätesgårdarne:
Månge liggia ock uhr wägen långt, känna föga eller
inthet tryck. Endtligen gick thet uth på en nödigh marcheordning,
then fålket kunde rätta sigh effter. Såge ock Ridderskapet
gärna, att detta communicerades them aff Bondeståndet,
som mäst wederbör.
Till Ordningen om Klädedrächterne sadhe H. LandtMarskalken
Ridderskapets mening, att the then till K. M:tz nådige
behagh kunde lijdha, att hon stodhe thili annan lägligare tidh;
men elliest all annan omkostnad och store expenser, på bröllop,
begrafningar, barnsööl etc. wara aff consideration, nu aff
K. M:tt och Rådett att affskaffas. Thet samma holt ock Rådet
godt och wäl betänkt.
Den 7. Junij.
Då Ridderskapet war åter församblat, sade Her LandtMarskalken
sigh hafwa fåt Kongl. Maij:tz Förklaringh på swaaret
till proposition, som nu för dem skall uppläsas (jfr sista
Bil.).
Sädan det en gångh war uppläsit, begynthe man åter på,
och gick det igenom punct ifrå punct; Och badh H. LandtMarskalken,
dhe wille thaga sådant i noga consideration och
seija deres sentimenter öfwer hwar punct.
Till den 1. punct, der som denne clausul sidst står: Stadgar,
hwilke nu eller i framthiden der öfwer göras och
stadgas kunne. Der med synes, att nyie Ordningar åter
kunne framdeles der öfwer inrättade blifwa, och man för sådanne
willkohr skull aldrigh kan sädan wara säker i sin possession:
wij sökia nu göra, såsom een ewighwarande Lagh, och
wele blifwa wed det gamble, som i Norkepingz Besluuth är
förmält: alt derföre synes bäst, att desse ord uthelåtas.
Wed den 2. punct. Att man ifrå 1604 skall wara förplichtat
att tee sine skähl, och der med bewijsa sigh laglig
sittia i possession.
Detta syntes wara ett ogörligit wärck, ty
1) Ar det emot ett principium, som man har sigh här
förestält, nembligh, att inthet skall röras fram för den termin
1632 den 6. Novemb. wed Sahl. Konungens dödh.
2) Månges bref och Quittenzer äre genom hwarjehanda or
-
168
1655.
saak anthen förkombne, eller genom Arfskiffte, Bythe etc. således
kompne af wägen, att man ingen god reda der till finna
kan; och blir man således owiss i sin possession.
3) I Ridderskapets privilegiers 13. punct finnes annat förmält:
ty den sorn sitter ij possession, har bewijs nogh på sin
sijda, till dess någet annat kan honom öfwertygas.
Her LandtMarskalken lät her widh uppläsa den 13. punct
i privilegierne: badh sedan Classerne seija deres betänkiande;
och war alles deres mening denne: Att dhe wela blifwa wed
Kongl. M:tz proposition, om termino a quo, ifrå 1632 den 6.
Novemb. och att ingen general inquisition anställes widare tillbakar
öfwer samme termin: och der någet notorium wore, att
en icke laglig wore kommen i sin possession, äre andre medel
• att procedera der medh, som den 13. punct ij privilegierne uthwijser.
Wed den 4. punct blef ihugkommit, att såsom ingen Lagh
her till hafwer warit giordh här uthöfwer, kan ock ingen hafwa
syndat her emot; Synes fördenskull, att man skulle gåå ifrå
den thiden som Laghen blifwer giord; och att dhe Bythe etc.
som för detta wore skedde sädan 1654 den 6. Junij in till närwarande
thidh, också wara krafftige, så wäl som dhe andre.
Effter middagen komme åter Ridderskapet opp; och läte
sigh föreläsa dhe öfrige puncter ifrå den 14, der dhe för middagen
stannade: Men såsom då icke synnerlig månge wore tillstädes,
blef inthet någet företaget decisive; uthan wed den 24.
punchten, der som nämpnes om Bördzrätten skall wara Cronans;
blef taget ad notam, och kunde uthesluthas.
Wed den 26. punct, om Expectantier, och holts före bäst
wara, att dhe alldeles blifwa upphäfne och förbudne; ty
1) Are the emot Christelig kärleek, som här uthi förmähles.
2) Lända dhe andre undersåtherne till förfångh etc.
3) Are emot Norkepings besluuth; ty der med förthages
döttrarna deres melioration, sorn i Besluthet förmäles.
4) Hwad sorn een nu mister, skulle een annan framdeles
få; och åter förfalla i sådan olägenheet som nu är.
Och som detta är inthet annat än een oordningh, wela dhe
afbedia detta hoos Kongl. M:tt, att sådant aldrigh mehr må
tillåtas.
Den 8. Junij
upplästes åter af begynnelsen samme Kongl. M:tz Förklaring!!;
Juni.
169
Och blef wedh den 1. och 2. puncten åter ihugkommit, hwad
som här näst tillförenne finnes upsatt.
Den 9. punct, der som står: Effter 6 ahrs thidh; scilicet
effter Ransakningen. Nu kan medh samme Ransakning länge
fördröijas, och altså en lembnas altidh i een owiss possession;
Om icke det måtte förstås, af underskrefne Dato.
I samme punct också ihugkommes: Eller någen deres Enkia,
för sin nödh och fattigdomb skull.
Den 12. p. Att dhe som här till hafwa gifft, sigh, må
också stå dem fritt att gifwa deres hustrur uhr Lähnegodzen
till 500 m:k.
Den 16. p. Här wedh blef frågat: Huru månge åhrs Rentia
Systrarna skulle bekomma? Och som H. LandtMarskalken badh,
att Classerne wille her om votera, wore alle Classerne der om
eense, att Systrarna skulle bekomma fyra halfwe åhrs Renttor;
effter det skulle falla Bröderne beswärligit att gifwa tu heele
åhrs Rentor.
17. p. Att dhe yngre Bröderne måtte ock niutha någet
uhr Grefwe- och Frijherreskapen, sampt Systrarna, så wäl som
uhr Norkepings Besluts godzén. Men sades der till, att Föräldrarna
hafwa der öfwer fullkombtig disposition; som är att sij
af Drotning Christinae Förklaring!), gifwen Grefwerne A:o 1651,
den 7. punct.
21. p. Effter Kongl. M:tz affaires nu i hastigheet inthet
kunna tillåta, att alt blifwer så noga öfwerlagt, dy hemställe
K. M:tt Ridderskapet och Adeln genom ödmiuk böhn, att mädan
medh Simultanea Investitura will wara någet betänkeligit,
att der med måtte bespaaras till näste Rijkzdagh, då man bätre
thidh kan hafwa, nogare der om öfwerläggia.
24. p. står: Att Cronan hafwer Byrdzrätten. Här till sades,
att man inthet kan sij, huru att Cronan kan komma her
till; ty inthet kan man gå af någen Jure Retractus, uthan måste
skee af pacto retrovenditionis, som kommer af Köparens
och Säljarens förord!): Sådan är detta emot det som man nu
intenderar; ty med cession af fiärdedeelen sökes nu att bringa
alle allodialgodz under en aart och natur, hafwandes der öfwer
samme rätt, som öfwer andre Arfwegodz, der i man hafwer
een frij hand, men här uthi inthet, så frampt Cronan har
att pretendera på byrdzrätten.
170
1655.
Andre sade, att Byrdzrätt wore Jus sangvinis, och kan inthet
komma här Cronan till, så frampt alle desse godz skole
blifwa under ett wilkohr som sökes(!); ty ingen byrdzrätt kan
Cronan hafwa på ens arfwegodz.
25. p. Blef ock lembnat till uthskåttet, att öfwerläggia
dhe ord, som der stå: Att Konungen har frij hand att inlösa
dhe köpte och pantsatte Godz etc. Och som här sigh refereras
offta på Rijkzdagsbesluthet, skulle man fuller öfwerläggia
dhe påminnelser, som her widh kunne wara att thaga i acht,
men inthet insinuera sådant, förr än man får sielfwe Besluuthet
öfwersij först.
26. p. § 3. Her LandtMarskalken sade om Expectantier,
att der med wore her till skett stor confusion, men ett sådant
sätt att beneficera någen medh, kan nu her limiteras; Och att
alldeles förneeka expectantier, wore betänkeligit att göra ingrep
i Konungens myndigheet. Badh Ridderskapet seija deres
mening her öfwer.
Och blef detta eendrächtigt swarat, att detta wore een oordning,
som alldeles är att afskaffa; ty
1) Effter Kongl. M:tt har nu försäkrat oss med den melioration
för Döttrarna, som i Norkepings Besluuth förmähles,
och samme melioration blifwer heelt uthslåcknat genom Expectantiers
uthbedjande; dy kunne Expectantier inthet tillåtas.
2) Expectantier upwäckia illwillja ibland folck, och äre
mot Christlig kärleek, som här står ij K. M:tz förklaring förmält:
kunne altså her effter inthet förandra denne natur.
3) Det een nu mister får genom ett sådant sätt en annan
igen.
4) Det som förr har warit ett missbruuk, blifwer nu såsom
en bewilljat Lagh, effter Expectantier her med lika som
confirmeras.
§ 4. Om Simultanea Investitura: Detta synes wara emot
det, som tillförenne der om war oppsatt: Bäst också begära,
det sådant måtte (som tillförenne nu sades) blifwa bespaardt
till näste Rikzdagh.
Desse blefwe nämbde till uthskått, att öfwersij hwad påminnelser
wore här wid hoos Kongl. M:tt att göra i all underdånigheet:
1.
Cl. H. Lars Kruuse
H. Knut Kurck
H. Gustaf Soop.
Juni.
171
2. Cl. H. Gustaf Persson.
3. Cl. Claes Rålamb
Daniel Leijonstierna
Anders Gyllenklou
Israel Lagerfeldt.
Den 9. Junii
war uthskåtet bittida till städs, för än the andre aff Adel upkoinmo,
och toghe uhr protocollet hwadh them tiänte thili at
swara på K. M:tz upsände constitution eller stadga. Och när
hela Adelen fick dimission, toghe uthskåtet sigh continuationen
före både att läsa the Konunglige puncter, och thet som swaras
bordhe, där wed sättia. Thet swåresta befann uthskåtet
finnas uthi Konungens prooemio, där som någre ordh wore, att
the stötte sigh på, enkannerligen: att för detta infallande missbruk
myckit sträfwar mot Konungligh rätt; och ehuru wäl Ridd.
och Adelen hadhe godhe skäl att deducera sin rätt, bådhe där
igenom, att the hade kommit Cronan till hiälp gönom köp aff
godzén, kunde ock Donationerne wara skälighe. Men einädan
denne discurs gaf anledning att disputera om jure regio, hwem
som thet brutit hadhe: och man sågh modum procedendi här
uthinnan fast beswärligh, huru man skulle gripa dhen saak ann.
Ty skrifwa här emot punctatim wore considerabelt, att thala
med Konungl. M:t och sigh excusera, och sidst anmodha medh
lindrigare ord, wiste man inthet huru thet skulle blifwa optaghit?
Man tw>ifladhe fuller inthet på Konungens blijda nåde,
som Adelsståndet heelt är bewåghen. Och wore thet inthet
ondt at göra, om Konungen toghe allt tlnll godho. Men så
war åter på andhre sidan skäl, att effter Konungen är mächta
sensibel, och skulle honom något misshaghas, så hadhe man
ont att göra, att läggia in skrifftligt swar; hwem wet ock,
huru hela Adelen skulle tagha thet opp. Kan ske thet komme
på uthskåtet uth. Icke dess mindre, medhan the hadhe inthet
försyndat sigh här uthi, och sanningen war inthet god att låtha
liggia i längden thili prsejuditz för Adelen, att man likwäl
thet höfligaste man kunde, ställte swaret, och inthet gå Adelen
förbij, uthan läsa thet opp, och förnimma alles deras sentiment:
thet kunde likwäl liggia ad acta, till Ridderskapets förswar och
säkerhet. H. LandtMarskalken discurreradhe myckit pro jure
regio, och huru Konungen hade Adelen myckit indulgerat, man
skulle wäl 'oetänkia sigh, hwad man giordhe. Särdeles mädan
172
1655.
discursen föll på Bördzrätten, then Konungen will hafwa på
the köpte gods, them att inlösa, om ingen annan närmare kan
eller will thet göra. Här bestod stridhen uthi, och effter Adelen
hadhe närwarande Rikzdag gifwit myckit effter, thy kunde
the icke hålla skäligt, att låtha sin rätt och frije disposition
uthi godzsälliandett komma dem ifra: The skattade nu desse
köpte gods alf thet wilkor, som andre allodial och frälsse,
och kunde där uthi inthet cedera. Om man nu skulle säija,
att thet behöfdes inthet myckit tryckia sigh där medh, medhan
man inthet wiste hwad Konungen gönom sin communicerade
skrifft här medh meente: så wore fåfängt läggia hufwuden i
blöt, mädan Konungen thili sådan ände hadhe sändt denna
stadgan nedh thili Ridderhuset, att Adelen icke förtaghes at
gifwa sin mening thillkänna, uthskåtet wille icke annat förmoda,
uthan dberas libertas icke i sådant måtte blifwa them praeciderat.
H. LandtMarsk. contesterade Konungens godheet; och
att K. M:t sielff hade sagt sigh där före hafwa sändt hijt ned
sitt concept, att thet månde stå fritt at swara där på. Uthskåtet
begärtlie att H. LandtMarskalken wille än en gång förmärkia,
om K. M:t behagade, att the mätte gifwa sitt betänkande
i saken, thet H. LandtMarsk. lofwade, men doch till
bättre påminnelsse, för puncternes myckenhet, begära den skriffteligen
med annexis rationibus; han wille i thet öfrighe, uthan
mentione scripti, oretenus tanqvam ex scripto förmärkia Konungens
tankar, hwart uth the synthes wela falla aff eller ann.
Uthskåtet contesterade och bedyrade högt, att the aldrigh hafwa
then ringeste tanka at disputera Konungens höghet och
sestim, men mehra att hålla Konungens eedh effter lagh till
styrkia. H. LandtMarsk. befallte sättias på paper. Och effter
alt war då redha färdigt, thå gafs thet honom i händer. Rationes
the förnämste uthskåtet förde sigh thili sinnes om godzén,
så war 1) K. M:tz Drotnings Christinae interesse, att hennes
Nåde war att beneficera sine tiänare, hwilket war pro rato,
men nu skulle gälla Konunglig Rätt mootsträfwigt. 2) skulle
Ridd. och Adelen inthet vacare culpa, såsom the hadhe förbruthit
sigh, och hela skullen draghas them öfwer hufwudett, för
deras gode willia. 3) hwad wille man säija om the illwilliande,
som dess föruthan äre Ridd. och Adelén på hälen,’ såsom
theras aart har låthit sigh redha see och manifesteras. Och
där wij skärpe någet moot oss sielfwe, och icke hadhe något
at deducera wår rätt med, skulle wij såsom tacendo göra oss
Juni.
173
skyllige, och the theste större ansam calumniandi få, som sedhan
inthet så slätt kunde förekommas, som nu in priucipio,
förr än wij approbera denne constitution, och wij hafwe frihet
in manibus att swara och förswara. Detta war så passerat
denne gångh in generalibus, och slapp där med, att H. LandtMarskalken
lofwade sigh wela allt dextre interpretera, såsom
han candide thet meente, där på the ock wäl måtte försäkra
sigh. Och skulle wara honom ledt och okärt, att han ju icke
hadhe öghat på Adélen, theras skäl så drifwa, som han förhoppadhe
sigh wäl hafwa begynt, och ännu inthet wela tröttas
wedh effter så månge månaders arbethe at bewijsa, hwadh
hans plicht och Embethe fordrade. Effter som han ock icke
heller misstwiflade på Adelen, att dhe ju icke undfölle honom,
them han hadhe så trolighen wäl meent och deras sak med
alfwar och nijt drifwit. Detta deducerades reciproce widlyfftigt,
att man alle ordh thili Konungens och Adelens godhe förtroende
respective måtte högt estimera, läst the icke alle i Pennan
stå för öghonen.
[Den] 11. Juuij.
H. LandtMarskalken begynthe först anmähla, att Rikzdagsbeslutet
wore fuller inthet än färdigt, doch arbethas där på, att
thet blifwer effter middaghen färdigt; Och då wille Ridderskapet
komma thillsamman effter anslaget. Uthskåtet hadhe ock giort
thili i saken, som medh hele Ridderskapet skall communiceras.
Där medh finge the dimission.
Här wedh påmintheS om Bönderne, som hafwa köpt bördzrätterne,
gifwit där före en lithen penning, men sälliat för andre
i store summor, att sådane Skatteheman med dess nye
bördzrätter reduceras ock thili Cfonan igen, så att Cronan har
så myckit frijare disposition öfwer dess räntors Cultur. Men
detta kan ihugkommas, sedhan man får först sij hwadh swar
man får ifra Konungen. Ty om wij få behagelig swar, då kan
man Skattebonden sin nye bördzrätt inthet missunna, men på
wedhrigit fall ähr inthet utan, att ock Skattebonden ju må
känna något onus.
Effter middaghen kom åter uthskåtet och corifererade om
öfwerlefwererade puncter öfwer K. M:tz Stadga.
Och blef något där uthinnan förandrat, hwilket skulle reenskrifwit
communiceras med RikzCancellario (se Bil. A.).
174
1655.
[Den] 12. Junij
klockan 7 kom uthskåtet tillsamman, och än continuerade sin
conferens om Stadgan. Och wijste H. LandtMarskalken ett concept,
som han hadhe fatta låthit initius och molhus, som han
wisseligen förmente K. Mitt i denne swåra saak (där som mentio
ivar juris Regii) kunna falla till behagh. En part mehnte
wara stora skäl för Ridderskapet och Ständerne, att dhe orden
i Stadgan: Sträfwa emot Konungzligh rätt, måtte uthlyckias.
En part mehnte, wharligen skola gås här om, och
heller prudenter declineras, mädan K. M:t dess föruthan wäl
kan considerera, hwar Adelen stöter sigh på, och göra alf Kongligh
bewågh thili Ridderskapets wälstånd, hwadh them icke
skulle thili thet wärste uthtydas. Bleff så befallt jämpte desse
orden så stå: Att Konungen skulle ske ett nöije, därhos
sättias: Och Ridderskapet och Adelen för andre blifwa
omisstänkte, som skulle dhe hafwa handlat emot Konunglig
rätt, h wilke ord förhoppligen inthet skulle förordsaka
K. M:t till otålighet. Befalltes sedhan at thala med RiksCantzlern
här om, effter ock K. M:t hadhe där till gifwit anledningh:
begära altså RiksCantzlerns sentiment at förnimme.
Sedhan Ridderskapet hadhe kommit tillsamman, uplästes
Rikzdagzbeslutet (jfr sista Bil.). Här kommo någre saker i consideration:
1)
Ahretalet att införas, nembligh A:o 1652, 24. Decemb.
som i den punct är uthelåthit.
2) Påminthes wed Ladugårdarnes upräknande i den 6.
punct, att där wore än flere Ladugårdar aff lijke considefation,
såsom
OstreLadugården wed Wästrås,
Sätuna Ladugård wed Ubsala,
för uthan flere andre. Discursus inföll om Städerne, att the
inthet bordhe hafwa någre åkrar och engiar etc. uthan lefwa
af handel och wandel. H. LandtMarskalken sadhe: Jagh wet
att Bärgzlagurne, om där icke wore Akrar, Engiar och andre
lägligheter, skulle the inthet stå sig, uthaff sådane bondegårdar
äre Städerne giordhe och än här effter hafwa the fattighe
sin nähringh aff.
Hwadh som uthi den 12. puncten mähles om accisens fördubblering
och richtighet, så skulle den falla allt för swår att
practicera, emädan köparen funne sigh wäl, och wore skadelös,
Juni.
175
thet skulle likwäl komma Sälliaren thili last. Thaltes om beqwäme
torg inthet långt ifrå Stadzporten att belägjas, Köparen
och Sälliaren thili mehr beqwämlighet,
I dhen 13. punct, där som står 1 Rikzdaler penninger,
måtte sättias 6 m:k Sölfwermyntt, då ingen Rågh för swagh
åhrswext skulle finnas, effter 1643 ahrs beslut.
14. [punct.] Där som står ^ parten at uthgöra, sättes den
clausula boos, som så widha Adelen angående, att the som
innan Sätegårdarnes Rå och rör belägne ähre, eller dheras enskyllte
tiänare ähre frije och undantaghne, som offtberörde
1643 åhrs beslut them i så måtto eximerar: jempwäl ock att
oskattlagde torp måghe för samma extraordinarie hielper icke
komma i sådan consideration aff omberörde beswär.
Widare, hwad som står förmält i dhen 14:de punct, att
Presterskapet därsammestädes få niutha Cronones werdering
till godho, och lösa wedh spannemålsbrist tönnan å 9 m:k S.M:t,
att då Ridderskapet och Adelen må samma wilkohr åtniutha
för sine bönder.
Sidst, sedan tidhen ledh, och förr än the skildes åth, påminthe
H. LandtMarskalken twänne resor, om the wille låtha
sigh ännu föreläsa i mårgon Rikzdagzbeslutet: En part swa
rade
Neij, att icke tidhen må gå onytteligen sin koos; och
mången inthet hade att uppehålla sigh medh. En part sadhe
Ja, till mehra wisshet och grundtligare efftertänkiande.
[Den] 13. Junii
war uthskåtet tillsamman, och förehölt H. LandtMarskalken
huru som H. RikzCantzlern hadhe approberat dhe puncta, som
wrore ställte till betänkiande öfwer Stadgan, men dhen sidste
puncten om Bördzrätten på the köpte godz, meente RikzCantzlern
wara dhen swåreste at handtera. Där med läste H. LandtMarskalken
op Stadgan, enkannerligen den punct de jure Regio:
Och tydde detta ut pro Rege favorabiliter, såsom K. M:t
icke hadhe ment där med att beskylla någon, uthan allenast
thetta wrar uttydt på missbruken, som expresse där i förmälas,
hwilkett inthet kunde nekas, att under sådane missbruk icke
kunde förelöpa thet, som sträfde emot Kongl. Rätt. Sadhe
ock, att H. RikzCantzlern mehnte denne clausula kunna med
fogeligare ord rättas. Allenast frågade H. LandtMarskalken,
om thet wrore rådeligit nu framföra för hela Ridderskapet, hwadh
176
1655.
som uthskåtet med RikzCantzlern här öfwer hafwa discurrerat,
eller om thet skulle så länge ändstå, thili thes mehra här till
wore giordt. Höllts gått, att man nu skulle upläsa de novo
Rikzdagzbeslutet, thet andra låtha stå thili daghen där effter;
man finge först thala med Konungen där om. Yttermehra berättadhe
H. LandtMarskalken för uthskåtet, hwadh RikzCantzlern
hadhe swarat dhe fåå, som wore hos honom, att han stötte
sigh myckit upå the orden: Drotning Christinae Grefwerne gifne
privilegio etc.
När uthskåtet kom inn i store Sahlen, thå lästes Riksdagzbeslutet
opp annan gångh, och admonerade H. LandtMarskalken
fliteligen, att the skulle hwar punct för sigh swara,
hwad the hadhe där uthinnan att admonera; och wart så swarat
thili thet som behöfdes att widare tagha i betänkiande, som
föllier: I sielfwe tituleu fans något förandrat, och effter thet
ordet Ridderskap et war uthelåthet, thet som likwäl på Herredagheu
i Ubsala war insatt, hwarföre befalltes tagas ad notam,
att man så infördhe enahanda titul, och låtha then oförandrat
blifwa. I dett öfrighe uthi exordio lät Ridderskapet och Adelen
sigh dess contenta behagha. Then andre punct, om Utskrifningen,
holts ock godh. I dhen 4:de punct wore någre
saker som toghes till discurs, såsom där som står: uthan att
thet klandras i någon måtto etc. Och effter thet war något
obscurt ställt, såsom med tidhen skulle gifwra difficulteter,
att thå måtte klarligare insättias, och för the orden någon
måtto, sättias ingen måtta.
Sedhan där effter, att brefwen skulle framtees för Riksens
Rådh; thet skattade Ridderskapet wara skäligt, men myckit
betänkeligit wara, att underkasta sigh andras censur, som icke
wore Adel, medh mindre där icke stodhe där jempte andre aff
Adel och Frälsses män. Straxt nedan under sätties i stället
för emot Lagh etc. emot skäl. Mehra som här tages i
■consideration och communiceras med RikzCantzlern, finnes här
effter. (Se Bil. A.)
Den 14. Junij.
H. LandtMarskalken sade att uthskåttets förrättande bäfwer
warit till att öfwersij dhe Påminnelser, som till Stadgan
äre wordne uppsatte: och blefwe dhe för beele Ridderskapet
uppläsne, som finnes sub beimte Bil. Ä.
Wedh den 24. punct sade H. LandtMarskalken sigh wäl
*
Juni. 177
och nogsampt wrara försäkrat, at K. M:tt inthet tänker att der
medh draga Godzén ifra Frälse och till Cronan, med Ridderståndets
förkränkelse; men om i framthiden någre lägenheeter
wrore, som Cronan läge tillhanda, och godzet skulle säljas ifra
slechten, att Cronan då måtte det inlösa, effter godzén äre till
stoort thal bortsålde effter A:o 1632. Men icke deste mindre
kunne wij sökia att afbedia detta så mycket skee kan.
Samptelige Ridderskapet wore alle der om eense, och alle
tillfridz med det som war oppsatt der till; begärandes att det
måtte andragas för Kongl. M:t, att dhe må få ett fritt wahl
och disposition i sin egen ägendomb.
H. LandtMarskalken sade, att hwad bördzrätten wedkommer,
sökes nu der med inthet af K. M:t Ridderståndets nedergångh,
uthan man måste det i bäste måttan uthtyda.
Der effter upplästes dhe påminnelser, som wore opsatte
wed RijkzdagsBesluuthet, sub Bil. Ä. Och befans sådant af
samptl. Ridderskapet också wäl wara oppsatt.
Der effter begärde H. LandtMarskalken förordnas ett uthskått,
att gå till K. M:tt medh den författade Ridderskapets
supplication om Grefwernes Jurisdictioner, som är sub Bil. Z.
Samme uthskått skulle ock hafwa communication medh R. Rådh
öfwer dhe påminnelser, som till Stadgan och RijkzdagsBesluthet
äre opsatte.
Uthskåttet:
1. Cl.
H. Bengt Horn H. Gustaf Posse
H. Steen Bielke H. Jahan Rosenhane
H. Lars Kruus H. Jöran Ulfsparre
H. Knut Kurck H. Hugo Hamelthon.
2. Cl.
H. Gustaf Person H. Thure Ribbing.
3. Cl.
Christer Nilsson Otto Schedingh
Nils Lilljehöök Christopher Gyllengrijp
Claes Rålamb Daniel Leijonstierna
Pär Sölfwersparre Anders Gyllenklou
Jonas Bure Jah. Hendriksson Axhielm.
Uthskåttet gick sädan opp på Slottet och lefwererade H.
Kongl. M:tt beimte supplication om Jurisdictionerne. Och sä
-
12
178
1655.
dan H. LandtMarskalken hade der samme ährende uthi all underdånigheet
insinuerat, uptogh Kongl. M:tt sådant med nåder,
willjandes thaga sådant i nådigt betänkiande; och mädan andre
hinder nu kunna sådant inthet tillåta att blifwa förethaget,
skulle det doch framdeles blifwa uthi nådigt minne.
Den 16. Junij.
Då Ridderskapet åter war församblat och H. LandtMarskalken
först låthet dem förnimma, huru att K. M:tt hade med
nåder emotthaget Ridderskapets supplication, och lofwat att
framdeles der på resolvera, sade H. LandtMarskalken widare,
huru att uthskåttet hade fuller i medier thidh twenne reesor
sökt att komma till Conferentz medh Rådet, men såsom det
här till inthet har kunnat skee, wele dhe ännu sökia sådant.
Badh sadan, att Ridderskapet wille än widare thaga i betänkiande
det som wore opsatt wedh Stadgan, effter sompt synes
wela gifwa ett större anseende, det man likwäl tyckes med god
skähl kunna uthelyckias: contesterandes för det öfrige på det
högsta sin gode wiilje både att sökia Cronans så wäl som Ridderskapets
gagn och bästa.
Det som wed Ingången blef påmint i Stadgan, funne Ridderskapet
gått at må uthelyckias, allenast RikzCantzlern blefwe
der om påmint.
Der som thalas om Konungzlig Rätt, befans öck gott inthet
röra der om, elfter sielfwe puncten förklarar sigh, och allenast
thalas der om missbruuket, som sådant hade förorsakat:
Och rådde H. LandtMarskalken med stoore skähl alldeles der
ifrå, att inthet thala här på; att dhe illwilljande icke skulle
få någen orsak att seija någet på Ridderskapet, lika som dhe
skulle wela disputera Konungens Rätt, som doch är widt långt
ifrå deres underdånige tankar.
Om Grefwernes privilegio och Simultanea Investitura blef
ock uthelycht, för wisse orsaker skull.
Der effter gick Uthskåttet opp till Rådet; och blef der
uppläsit, hwad Ridderskapet hade funnit nödigt att påminna,
bådhe wed Stadgan, så wäl som RijkzdagsBesluthet; och finnes
sub B il. Ö. och Bil. A.
R. Rådh befunne sådant wara med god skähl, doch kunde
sompt gås förbij: Men i synnerheet hwad Bördzrätten wed
kommer,
badh RikzCantzlern att dhe inthet mycket wille röra
Juni.
179
der om; uthan der dhe påminna der om, skulle sådant skee
med stoor moderation.
Der effter ginge åther uthskåttet på Ridderhuuset, och läte
åter för heele Ridderskapet uppläsa dhe oppsatte påminnelser
till Rijkzdagsbesluthet, effter R. Rådh funne gått att någet blefwe
förbij gångit af det som der till war oppsatt: I synnerheet
der som står, att man ifrå A:o 1604 skulle med bref och documenther
bewijsa med sine innehafwande Godz wara richtigt
etc. Hwilket Ridderskapet funne impracticabelt, och skulle i arfskifften
gifwa stoor oredha, welandes bli wed termino af 1632:
Men Rådet holle före, att man skulle gå det förbij.
Detta kom widare i discours emilian Ridderskapet, och
wore fuller en stoor deel af den mening, att det inthet wore
stoort af nöden, att det skulle insettias, effter i Besluuthet står
tydelig satte gode uthwägar för det, som der emot kan seijas.
Men någre folie der emot, säijandes att processen blifwer
der med inverterat; actoris partes komma in på Reum, i det
att onus probationis kommer der med in på den, som doch
privilegierne derföre befrija: Doch befan Ridderskapet gott att
gå det förbij, att icke gifwa den tanka, lika som een skulle
wela derföre draga sigh undan.
Sädan kom man på thals om Bördzrätten.
H. LandtMarskalken frågade dem, huru dhe meente här
om? Bad Classerne seija deres sentimenter.
3:as Classis mening war, att dhe genom en ödmiuk supplicatiou
skulle ansökia Kongl. M:tt här om, såsom ock om den
Revision, som will fordras ifrå 1604, att bewijsa sitt med bref
och documenter.
Af 2:da Classe war då icke mehr än een, och syntes inthet
eensam kunna votera för een heel Classe.
l:a Classis meente ock, att man genom een supplication
anhölle om Bördzrätten, att K. M:tt inthet wille stå der på; ty
1) Hade R. Rådh i begynnelsen wed Rijkzdagen gifwit
Ridderskapet een försäkringh der om.
2) Skulle blifwa en åthskillnadt ibland frälsegodzen, som
skulle förorsaka een stoor willewalla(!) i Arfskifften och eliest.
3) Deres Ståndli skulle der igenom förswagas; der doch
den 32. puncten i privileg. är i dette fall på Ridderskapets sijda.
4) Ehuru dhe nu, Gudi lof, hafwe stoor orsaak att tacka
Gudh för een god Konungh, men andre thider kunne gifwa
annat.
Men om den inquisition eller revision, som ifra 1604 skulle
anställas, holle störste parthen onödigt af den Classen, att der
om mentionera utlii samme supplication; allenast H. Knut Kurk
föll tredje Classen bij, att man K. M:tt också der om ansökia
skulle; men andre meente, att man der med skulle draga en
misstanka på sigh.
Näst-förordnade uthskått blefwe också nämbde att öfwerläggia
om supplication angående bördzrätten, och skulle effter
middagen komma der tillstädes.
Den 18. Junij.
Her LandtMarskalken sade först, huru att det wore öfwerlefwererat
till H. Excelktz R.Cantzlern, hwadh som Ridderskapet
hafwa påmint och låtet oppsettia till RijkzdagsBesluthet.
Sadan ock, att en Supplication wore fuller conciperat om
Byrdzrätten, eifter Ridderskapets begäran; men ännu icke så
alldeles förfärdigat, uthan måste mehra öfwersijs.
Der widh begynthe H. LandtMarskalken förmaana och råda,
at dhe om den saaken inthet stort röra skulle, effter der
med gofwes ett sådant uthseende, lika som under en supplications
prsetext skedde en höflig protest, och Kongl. M:tt skulle
wägras att inlösa till Cronall hwad angelägit och nyttigt wore.
Man skulle ock här wid komma ihugh, huru att dhe andre
Ständerne göra nu ett stort wäsende och difficultera att underskrifwa
RijkzdagsBesluthet; Och der man nu skulle också komma
och beswära Kongl. M:tt än yttermehr här medh, kunde
det wara en orsaak till stoor oreda, och Ridderskapet skulden
gifwas, att alt annat, hwadh nu i Rixdagen wore förrättat,
blefwe upphäfwit: Förthenskull wara bäst, att låta sigh här
uthinnan
benöija med K. M:tz willje.
Här till sade fuller någre, att ens Rätt synes kräfia det,
att hwar och en må hafwa macht att försälja sin ägendomb
till hwem han hälst behagar och mäst derföre will gifwa.
Her LandtMarskalken: Jagh will inthet disputera med någen
her om; men det kan iagh här innom lyckte dörar seija,
det iagh har förmärkt af Kongl. M:tz egne ordh, medh förmaningh,
att iagh skulle åthwarna Ridderskapet föruth och gifwa
dem tillkänna, det H. M:tt inthet sijr eller will gärna, att dhe
ansökia H. M:tt om sådant. Jagh will inthet neeka, att icke
Ridderskapet kan hafwa sine motiver att anholla, och åt minstonne
att bedia; men när man considererar, att der igenom
Juni.
181
är att befahra, wed anstående irringar af dhe andre tree Ständerne,
der af K. M:tt nogsampt är beswärat, att Kongl. M:tt
kunde till någre considerationer blifwa upwäckt, och alt annat,
hwad wij nu haa giordt, ofruchtsamt; och doch inthet uthrätta
der medh. Wara altså bäst, inter duo mala, att gå den leeneste
wägen.
Detta sade H. LandtMarskalken sin meningh wara; men
hemstälte der hoos Ridderskapet, att göra hwad dem tyckes.
H. LandtMarskalken förmaante ock der till, att hwar och en
som wille älska sitt egit Ståndh, skulle hålla sådant hemligit,
att dhe andre Ständerne icke få löpa der medh.
Sädan detta af H. LandtMarskalken således, med hwad
mehra, wrar deducerat; swarade någre af Ridderskapet, att H.
LandtMarskalken gör wäl, effter han weet sådant, at han det
uppenbarar; Och effter så är, läte Ridderskapet sakerne för
denne thidh således bestå, beqwämandes sigh gärna, uthi alt
det dhe kunne, till Kongl. M:tz willje. Och tychte dem, om
detta enkannerligen skulle lända till Kongl. M:tz och fäderneslandzens
nytta och wälfärdh, hafwa dhe mehr derföre ospaardt:
doch funne dhe rådsampt, att supplication skulle af uthskåttet
öfwersijs och skrifwas reent, att läggias ad acta; hemställandes
till H. LandtMarskalken, att K. M:t måtte likwäl genom
et tillfälle, med godt maneer, komma att sij, fast än han inthet
af Ridderskapet blifwer öfwerlefrerat.
Ridderskapet skildes der medh, men dhe af uthskåttet blefwe
qwarre att öfwersij supplication, och befans af dem således
wäl wara opsatt, som han finnes sub Bil. AA.
För uthskåttet upplästes ock een annan supplication, om
Ridderhuusbötherne (se Bil. BB.), hwilken ock blef samme
[dag] lefwererat i Cantzlij, till Secretern som dess Resolution
skulle ställa, effter K. M:tz tillförenne nådige tillseijelse *).
[Den] 19. Junij.
H. LandtMarskalken sade dem derföre nu wara sammankallade,
effter Kongl. M:tt will haa ett uthskått, der till dhe
wille nu wäija så månge, at uthskåttet kan bli någet starckt:
Och att dhe samme måtte också uptaga Ridderhuussaakerne,
att RidderhuusDirectorerne kunde bekomma en Resolution om
’) Tillägg i marginalen: Men blef af Secretern Canthersten inthet
effterkommit.
182
1655.
ett och annat; effter sorn ock bägge Directorerne, nu närwarande,
H. Claes Stiernsköldh och Israel Lagerfeldt, begäre wetha
dessein på Ridderhuuset.
Eliest, sade H. LandtMarskalken, är det en fattigh karl,
Rossfeldt med tillnampn, som supplicerar till Ridderskapet,
och begärer blifwa förskoont för 20 R:dr, som skole wara hans
förähringzpenningar till Ridderhuuset, dem han säger sigh hafwa
betalt, men inthet haa der på någet quittentz: Och skulle
nu, der han sadant betala skall, settia sigh i stoor olägenheet.
Ridderskapet funne inthet oskäligt, att ock uthskåttet toge
opp det.
Taltes sädan om Sahl. Mester Henrich Byggmästarens Erfwingars
supplication; och som Her LandtMarskalken badh att
Ridderskapet wille förklara sigh här uppå, wore alle Classerne
der om eense, att dhe 200 R:dr, som han på interesse hade af
Ridderhuuset thaget till låhns, skulle så till Capitalet som
intresset blifwa hans Erfwingar tillgifne; effter han war een
god och flijtig man: war ock een thidh, som han inthet åthnöt
mehr än sin halfwe löhn: Erfwingerne ock deels wara omyndige.
Derföre ock H. LandtMarskalken tackade Ridderskapet
på Erfwingernes wägna.
Desse blefwe nämbde till Uthskått:
1. Cl.
G. Jahan Oxenstierna H. Claes Stiernesköldh
H. Bengt Horn H. Jah. Rosenhane
H. Steen Bielke H. Jöran Ulfsparre
H. Lars Kruuse H. Casper Otto Sperlingh
H. Knut Kurck H. Harald Stake
H. Suante S. Baner H. Hugo Hamelthon.
2. Cl.
H. Gustaf Persson H. Thure Ribbingh.
3. Cl.
Otto Sack Tönies Langman
Nils Lilljehöök Anders Gyllenklou
f Gustaf Cruus Jah. Printz
Otto Schedingh Daniel Leijonstierna
Christopher Gyllengrijp Israel Lagerfeldt
Pär Sölfwersparre Gustaf Grass
Claes Rålamb Magnus Rålambstierna.
Juni.
183
Som nu Uthskåttet förtöfwade uppå Ridderhuuset, wäntandes
effter budh ifrå Rådet, när dhe skulle komma opp på Slottet,
finge dhe kunskap, att RikzCantzlern med flere af Rådet
skulle straxt komma nedh på Ridderhuuset; hwarföre ock H.
LandtMarskalken kungiorde sådant, genom een sin uthskickade,
dem, som allreda wore bortgångne, men mästedeels wore att
igenfinna på Bårgården, så att likwäl Ridderskapet åter mästedels
kom tillsamman.
Der widh komme på Ridderhuuset af Rådet:
RijkzCantzlern
RijkzSkattmästarn
H. Knut Posse
H. Erich Gyllenstierna.
RijkzCantzlern: Kongl. Maij:tt hafwer befalt Rådet att
öfwerläggia medh dhe andre Ständerne, att komma till Sluuthets
richtigheet: Så är fuller åthskilligt der infallit, men dhe
störste difficulteterne, såsom ihoopadragne både af det Ridderskapet
och Adelen och dhe andre Ständerne hafwe föredragit,
bestå deruthinnan, att man icke sijr nu der medh kunna komma
till en fullkombligheet; efftef det skall blifwa en ewighwarande
Stadga, der wedh man nu bör thaga i acht, att icke någet
måtte skee, som kunde lända K. M:tt och Cronan, så wäl
som een och annan af oss in particulari, till mehn och förfångh:
Gore fördenskull nu alt detta med en sådan Cautel, att der
sådant funnes, skulle det corrigeras uthi näste Rijkzdagh, då
remedium der till blifwer hoos Konungen och Ständerne.
Detta alt derföre, effter störste difficulteten är om execution.
RijkzCantzlern uppläste der widh den Clausul, som till
den ände skulle i Besluuthet insettias, och finnes Bil. CC.
Der effter sade åter RijkzCantzlern, att det tyckes icke
wara mehr än skäligt; ty der Cronan skulle i den måtto skee
någet förfångh, så finnes altidh medel att opprijfwa sådant, och
man skulle aldrigh sittia säker, ehuru att man nu clausulerar
på det nogeste: Skulle man ock nu slutha någet, och sädan
wed näste Rijkzdagh, för andre emergentier skull, sådant upprijfwa,
wore inthet wäl. Eliest fordrar nu så thiden, att wij
måste slutha: wåre grannar sij här på, och iu längre wij gå,
iu diupare komma wij i saaken. Heele secretum är, att man
inthet kan nu så stadga, at icke någen ändringh kan skee der i;
uthan thiderne wele, att det opskiuthes till widare ransakningh,
så wäl för Cronan som privat, men blifwa lijkwäl wed
184
1655.
dhe fundamenter, som allreda stadgat är; ty det blifwer der
wid, som sagt är, om dhe omistande orther och om Reduction
etc. Men wed execution will någet dröijas, till dess alt kan
wäl öfwersijs; och der då anthen Cronan finnes skee förnähr i
någet, eller någen particulier hafwer sigh att beswära, så bäfwer
man Konungen och näste Rijkzdagh att sökia; men een
particulier fuller först och främbst Konungen: Och såsom man
nu hafwer try åhr till näste Rijkzdagh, har hwar och een god
thidh att sij sigh wäl före; kan bytha sigh till andre Godz,
att igengifwa för fiärdeparthen, på det han icke eliest skulle
rijfwa sine andre godz, som liggia honom till god lägenheet etc.
Här till swarades fuller då straxt af Ridderskapet, att dhe
befunne det skähligt; men det eendeste wara att seija her till,
så wore om den owissheet, som dhe i medier thidh skulle sittia i.
Sadan begynthe RijkzCantzlern att thala om fiärdeparthen,
som Cronan nu tillfaller af dhe donerade Godz; der medh kunde
man ock inthet wetha någen Avissheet, förr än Ransakningen
skeer. Men nu frågas: Om man icke skulle gifwa uth så
mycken Räntta, som der af sigh belöper, och i medier thidh
blifAva sittiandes i Godzén: Men samme fiärdeparth kunne nu
uthgifwas i Penningar, effter Cronans Avärderingh.
RijkzSkattmästaren lade detta till: eller ock i pertzeler,
den som så will, och effter som hans Donationer lyda.
Ridderskapet påminthe här, om dem, som haa bekommit
odhe, för hwilke man inthet synes kunna gifwa någet, efter
man inthet har der af.
R.Cantzlern meente wara ondt göra här een åthskillnad.
R.Cantzlern sade ock yttermehr, att effter denne fiärdeparthen
skall nu wara i stället för Contribution, som förr Avar,
der till han meente att Ridderskapet inthet mehr skulle Avela
förstå; och med samme fiärdeparth will Avara store beswär,
förr än der med blifwer richtigt; skulle Kongl. Maij:tt, sorn nu
Avill reesa uth, wara der med bätre tiänt, att man gofAve nu så
mycken Ränta uth, som sigh på samme 4:de pärth belöper, in
till näste Rijkzdagh, då man kan giöra ett Besluuth uppå det
wij nu hafwa giordt en begynnelse, och der med giöra sädan
en ewighwarande Lagh.
Taltes der boos om thiden, när Ränthan skulle uthgifAvas;
och huru man ifrå Finland och Norland inthet kan här bekomma
Räntan förr än om Avåhren: Men sades der till, att Renttan
kunde lefAvereras der.
Juni.
185
Andre begärde att Ränttan måtte gifAvas uth om wintern.
Här Avid blef ock påmint: Att den som har jäf i Donationerne,
med prsetensioner etc. han har ock jäf i Penningarne.
R.Cantzlern: Donationsgodzen äre uthräknade i Cammarn;
Och om Ridderskapet skulle kunna finna ett medel, att gifwa
K. M:tt een wiss summa, skulle det wara K. M:tt lijka.
Ridderskapet sade det wara såsom en Contribution, wille
heller blifrva wed dett förre.
R.Cantzlern: Att swara till den obiection, om jäf i Donationerne;
så måtte det likwäl nu skattas som een Donation,
in till näste Rijkzdagh, och en måste thåla det så länge.
Taltes åter om ödegodz, särdeles i Finland, att een skulle
der med graveras mycket, om dhe inthet skulle exciperas; och
een inthet kan gärna bethala, der han inthet får.
R.Cantzlern: Wara omöijeligit dräffa(!) det så just: wij
considerera nu Cronan, och heele Ståndet emot hwart annat,
och få inthet gå till particulariteter.
R.Cantzlern frågade, liAvadh dhe wille slutha der uthi?
Sade att Rådet wille afträda i andre zaalen i medier thidh,
att Ridderskapet finge sådant öfwerläggia sin emellan.
Effter Rådets afträde, och någre förde emellan Ridderskapet
Discurser, frågade H. LandtMarskalken deres meningh?
Af 3. Cl. sades, man måste slutha Rijkzdagen, och will
inthet annat wara, än dhe bejaka att gifwa 4:de parthen, effter
Cronans Avärderingh, i wissa och det OAvissa effter Donationernes
lydelse och Cronans wärderingh: Och att Ridderskapet
må stånda fritt, Avid nästkommande Rijkzdagh, att säija så
till Stadgan, som dess execution, der någen hade beswär der
uthi; äfwen som Cronan står öpet det samme.
2. Classis war af samme meningh.
Och som det taltes om Ödeshemman, meente 2:da Classis,
att man också der af gifwa skulle, mädan man likwäl har någet
der af, såsom höö etc.
1. Classis Avar ock af den meningh; men att odhe kunde
exciperas.
Dhe af 3:tia Classe påminthe om Byrdzrätten; om man
icke skulle nu thala med Rådet der om? Om man skulle AA7ijsa
Supplication?
Sädan R. Rådh komme åter inn, sade Her LandtMarskalken
Ridderskapets meningh: Allenast en Classis meenthe, att
ödeshemman skulle exciperas; men såsom dhe andre Classerne
186
1655.
inthet folie den meningen bij; dy recoinmendere dhe allenast
dhe fattige, att icke någet strängt med dem måtte procederas.
Såsom nu Rådet wore uppståndne att gåå utli, blef R.Cantzlern
frågat, huru Ridderskapet skulle bäst sigh förhålla med
den Bördzrätten, som är omrördt; der öfwer ock Ridderskapet
hafwa låtet fatta een Supplication till Kongl. M:tt. RijkzCantzlern
swarade, att man också der med kan inneholla till näste
Rijkzdagh.
Den 22. Junij.
Her LandtMarskalken sade sigh hafwa meent att nu få
Besluuthet hijt, men så märker man, att det inthet så snart
kan blifwa färdigt.
Påminthe der hoos med förmaning!), att effter Kongl. M:tt
nu är reesefärdigh och har considerationer om Rijkzens wälfärdh,
militien ock nu borta, dhe wille fördenskull nu thaga
deres skyldigheet i acht wed Russtiensten: Och effter nu icke
så kan hollas uthi hastigheet GeneralMönstringh, så tillseijes
dem här med uppå Kongl. M:tz wägna, att dhe holla sigh i
god beredskap till framdeles in Septembri, då Mönstringen skall
anställas.
Ridderskapet kunde sigh deremot annorledes inthet resolvera,
uthan swarade H. LandtMarskalken, att dhe wille gärna
der wed thaga deres skyldigheet i acht; allenast faller det dem
nu så mycket mehr beswärligit, effter alle nu äre mäst bortförreste,
och thaget medh sigh hwad dhe hafwe hafft, både
hästar, karlar och tyygh; eliest weet ingen hwad han än.-får
behålla wedh den redressement, som nu skeer medh Godzén.
H. LandtMarskalken swarade her till, att hwar och een
wille wara omtänkt, att holla nu sin Russtienst, som här till
skett är; anseendes der wedh Landzens och wår egen säkerheet:
wille i godh thidh inlefwerera RusstienstsLängderne.
Taltes der hoos om Mönsterplatzerne, och beswärade sigh
någre der öfwer, att dhe skulle widt reesa der effter.
Upplästes Ridderskapets betänkiande om Russtienstsholdningen
uhr protocollet af A:o 1652, den 29. Novemb. och funne
den Resolution godh.
Der widh kom budh uhr Cantzlijet att H. LandtMarskalken
wille komma upp i Rådet med tree af Ridderskapet; och
ginge då medh: H. Claes Stiernsköldh, H. Thure Ribbingh, Otto
Schedingh.
Juni.
187
[Den] 23. Junij
discurrerades om Skatteböndernes Dagzwärke, them the wille
åter nu på Rikzdaghen disputera aff, allt förebärandes them
wara påtrugade emot dheras willie, och them inthet böra uthgöra,
effter Jordeboken thet inthet inneholler.
H. LandtMarskalken indrogh theras prsetenderade skäl, icke
thili dhen ende, som han wille bijfalla them i någon måtto, uthan
han excuserade sigh, här uthinuan allenast giorde relative.
Där effter uplästes Stadgan om Religionen; men mitt i läsningen
kom bodh uhr Cantzlij, att H. LandtMarskalken skulle
komma opp i Rådett medh ett uthskåt:
H. Stiernsköld Gyllenklow
H. Ture Ribbing Leijonstierna.
Uthi Stadgan påminthes, att synas skulle wara förswårt
allt för myckit stringera Gudztiensten för the främmandhe.
Thet skulle ske oss thet samma igen i Frankrijket och andre
orter, som wij hafwa frij Gudztienst.
Hwad i den V. punct ihugkommes, om the blasphemanter,
så wore gått, att thet specificerades Forum Examinis et Sen
tentiae
öfwer sådane. 2:do) att the som af otålighet i fylleri]'
talte hädelsse mot Gud, modererades straffet, icke straxt thili
lifwet, uthan om framhärdar.
I den 6. punct, att man refererar sigh på jus patronatus
och 1611 åhrs aff K. Gostaff Adolph gifne försäkringh så myckit,
som wedhkommer Prestewahlet till församblingerne, och
den plicht i samma 1611 åhrs försäkringh står infördt.
I den 7. punct, om ungdomens inqvisition, förr än the gifwa
sigh thili långa resor, hoppas Ridderskapet att them icke
förwägras vi privilegiorum at sända sine barn til främmande
landh, där att hempta kunskap i civil saker och experientie;
men Theologiae Studiosi må sådan inqvisition wara underkastadhe.
Hwadh Orebro Stadgan wedhkommer, synes dess förstånd
hijt inthet lämpas för tidhernes förandringer och Stat, då man
hadhe gönom ungdomens resor på den tidh stor fahra att förwänta,
som exempel uthwisa. Nu, Gudhi loff, hörer man icke
så månge Apostatier eller missbruk. Wele fördenskull Ridd.
och Adelen förmodas att privilegierne i denne 31. Artikel blifwa
erholdne oturberadhe.
Desse påminnelser blefwe sedan således författade, som
finnes Bil. DD.
188
1655.
Den 25. Junii.
Effter som Lögerdagen tillförenne war medh Herrpuker och
Trompetter omblåsitt, att alle Rijkzens Ständer skulle denne
dagh sigh inställa på Rijkzsahlen och höra sigh föreläsas RijkzdagsBesIuuthet;
församblade sigh Ridderskapet först uppå Ridderhuuset,
och mädan ännu drögdes och dhe förwänthe budh
ifrå Slåtthet, intogh Her LandtMarskalken CammerRådh Mårthen
Augustinisson Leijonsköldh af 3:tia Classe iblandh Frijherrerne
in l:äm Classem. Och desse intoges in i Ridderhuuset,
som Listan är (se Bil. EE.).
Sädan kom man på thalet, huru den skuldh, som Ridderhuuset
hafwer uthestående i Finlandh, skall blifwa oppkrafd,
effter att Fiscalen inthet kan komma dijt och inmaana den,
warandes behindrat medh det som här i Swerige står i orichtigheet;
och funne Ridderskapet gott, att Directorerne wille
skrifwa Landzhöfdingerne till der i Finland, begärandes att dhe,
Kongl. M:tz bref till följe (der af en Copia kan dem öfwersändas),
wille der med göra richtigt.
Ahn på H. Stiärnskölds Directorens påminnelsse om dhem,
som hafwa lofwat sine föräringzpenninger och contribution (som
ännu stodhe obethalte) att bethala, om the icke skulle gifwa
interesse aff samma penninger? H. LandtMarskalken proponeradhe
detta straxt för hela Ridderskapet och Adelen, hwilke
aff enhälligh stemma conclamiteradhe, och sadhe skäligt wara
att desse, och flere som här effter gifwas, måghe förinteresseras,
när the icke till förelagdan tidh och termin preecise sådant
bethala och erläggia.
Ridderskapet trädde sädan på ordentligit wijs opp på Slottet,
först till Kongl. M:tz Förmak, och der ifrå convoyerade
Kongl. M:tt in i RijkzSahlen: Sadan RijkzdagsBesluuthet blef
der uppläsit af H. Jahan Gyllenstierna, R. Rådh; närwarande
samptlige Rijkzens Ständer; der effter stegh Kongl. M:tt opp
af sin Kongl. Thron och trädde någre stegh fram, hafwandes
en härlig Oration till Rijkzens Ständer, hwars innehåld war
någorlunda detta:
Man hafwer stoor orsaak att tacka Gudh, det närwarande
Rijkzdagh hafwer nu omsider kommit till ett sluuth och god
ändskap: Och hade fuller warit att önska, att det har kunnat
förr skee; men så hafwe sakerne warit af sådan wedlölftighet
och beswär, att dhe inthet hafwa låtet sigh hastigare uthreeda.
/
Juni.
189
Jagh hafwer orsaak att beröma Rijkzens Ständer, som hafwe
hafft all möda ospar och med flijt thaget desse swåre ährender
uthi ett moget och gott betänkiande, och ändtelig sådant wäl
genomgåt. Jagh hafwer orsak ock att beröma dhe gode Herrar
af Rådet, som hafwa giordt migh häruthinnan ett gott bijståndh,
hafwa inthet underlåthet af allt det som dem har till—
stådt att göra, och alle saker så wäl förebracht, att migh der
medh är skett ett gott contentament. Det uprichtige och wälwillige
upsåt också af Rijkzens Ridderskap kan iagh icke nogsampt
beröma: När iagh sijr till hwar och een, och dhe ringe
wedergälningar, som dhe kunne hafwa åthniutit och fåt för deres
giorde tienster, der uthi dhe sigh så tappert och berömligen
hafwa förhollit, hafwer iagh att beklaga, det iagh är råkat
i dhe thider, som hafwa förorsakat dhe förändringar, som
een och annan kan finna sigh beswärat af; men så måge dhe
ock göra sigh den tanka, att iagh deruthinnan will så låta
lämpa och laga, att deres interesse skall blifwa uthi acht
thaget.
Jagh ihugkommer ock deres wälwilligheet af Bisperne och
Prästerskapet, som gärna hafwa effterkommit hwad dem hafwer
anstådt att göra. Deres willigheet af Borgerskapet och
Menige Man skall ock wara uthi gott minne, som hafwa giordt
sitt möijelige i det som af dem och deres Ståndh kan fordras.
Ar altså nu inthet mehr öfrigt, uthan dhe wille styrkia
sine medbroder, att thaga alle dhe stycker i acht, som deres
Trooheets Eedh och skyldigheet af dem kräfwer. Jagh nödgas
nu, till Rijkzens säkerheet, med anseenlig Krijgzmacht och Flottan
att ryckia emot Pålandh; Och will dem i medier thidh
till eenigheet och skyldigh devotion hafwa förmaant: Skall
doch tillförenne efterfölja min Sahl. Morbroders exempel, och
förr min afreesa laaga alt som sigh bör. Lijtar migh i medier
thidh till Ridderskapets tappre och redelige gemiither, att the
gåå Rådet tillhanda. Dhe som i Embether äre, särdeles af
Justitien, wille deres skyldigheet wederbörligen thaga i acht,
och med oförtruten omsorgh genomgåå hwadh deres kall och
Embethe wedhänger.
Bisperne och Prästerskapet skole ihugkomma deres skyldigheet,
med flijtigt och troget arbethe, att Gudz ordh må reent
och oförfalskat blifwa prädijkat och eenigheet erhollas, dragandes
godh sorgh för det som Gudh dem hafwer tillbetrodt.
Borgerskap och Rådh wille ock deres Embethes uthrättande
190
1655.
hafwa sigh befahlat, thagande uthi god acht det sorn till Justitiens
befordran och Städernes opkompst kan lända.
Dhe af Allmogen blifwa ock påminthe att göra sine uthlagor
uthau tredsko, och achta hwad deres skyldigheet af dem
fordrar.
Önskar ock her medh att finna dem igen uthi ett gott
wälståndh: Jagh skall ock sökia på min sidha att thaga i
acht, hwad mitt Embethe tillkommer.
Annat in particulari, hwad min persohn kan angå, är inthet
mehr som iagh kan ihugkomma, uthan, såsom iagh är
underkastat mennisklige hendelser, will iagh min käre Gemåhl
hafwa dem recommenderat.
Her LandtMarskalken swarade först på Kongl. M:tz taal:
Tackade Hans Maij:tt underdånigst på Ridderskapets och Adelens
sampt Krigsbefählets wägna för den Kongl, åhåga H. M:tt
drager för Fäderneslandzens och alles deres bästa: Önskade
der hoos Kongl. M:tt all lycka och prosperitet uthi H. M:tz
Konglige höge förehafwande: Recommenderade uthi Kongl. M:tz
gunst och nåde på det underdånigste Ridderståndet, såsom dhe
med Lijf och blodh städze äre Kongl. M:tt i sin dödzstund
troligen förbundne etc.
Archiepiscopus önskade af Gud fridh; men sij fuller att
den inthet kan erhollas wed närwarande thidh, och måste altså
K. M:tt med denne expedition sökia att bringa wåre motståndare
till een alfwarsam och säker roligheet: dhe af Prästerskapet
wele gärna göra sitt till. Talte sädan om Eenigheet,
och den skada som eliest will föllia. Önskade Gudz wälsignelse
till Kongl. M:tz förehafwande, och att K. M:tt med hälssan och
wäl uthrättade höge ährender måtte komma hemm i Landet
igen. Tackade sädan Kongl. M:tt för Stadgan emot Kättare,
som sigh wela inträngia ibland oss: Slöth sedan medh wäl
signelse
och bön till Gudh om lyckeligh framgångh; såsom Prästerskapet
erkänna sigh skyldige, effter sin Eedh, i Kongl. M:tz
fråwaru, så wela dhe ock gärna thaga i acht hwad deres Embethe
af dem fordrar.
Borgmästaren Prytz sade, huru Kongl. M:tz store åhåga
har nu lyyst med een försichtig wijsheet och wijs försichtigheet:
Tackade Gudh för een så wijs Regent, och som hafwer anskådat
deres wilkohr; erkänna sådant med underdånigheet. Det
dhe för deres medel hafwe lofwat, kan icke stort förslå, doch
Juni.
191
håppas underdånigst att det med nåder ansijs, nådigst tänkiande
på deres ringa wilkohr. Förnimma eliest medh sorgh,
att K. M:t will afreesa, befahrandes alle hendelser, såsom Konuugh
Gustaf etc. wederfarit är: qwijda der öfwer: bedia Gudh
wille bewara K. M:t och gifwa lyckelige actioner: Och att
Drottningen och undersåtherne, Rijkzens Inbyggiare måtte snart
få hugna sigh öfwer Kongl. M:tz hemkompst: Recommenderade
sädan deres Ståndh i K. M:tz gunst och nådhe.
Bonden tackade Kongl. M:tt för ynnest och nåde, och lof—
wade att dhe effter deres förmögenheet gärna wela hielpa till.
Der effter thoge dhe Kongl. Maij:tt i handh; Och sädan
swoore desse deres RijkzRådz Eedh, som i Upsala Rixdagh
icke wore tillstädes, nembl:
RijkzSkattmästarn Grefwe Magnus
H. Thure Sparre
Grefwe Henrich von Turn.
Eeden, som dem stafwades af RijkzCantzlern, swoore dhe
in för Kongl. M:tt, ståendes på bägge sine knä uppå ett hyend,
med upräckt handh.
Sädan Ridderskapet hade convoyerat K. M:t tillbakar in
i Förmaket, ginge dhe åter uppå Ridderhuuset: Och då dhe
wore komne dijt, badh H. LandtMarskalken att någre Cavalieri
wille dageligh opwachta dhe Polnske Gesandterne, som samme
dagh wore att förwäntha in.
Eliest sade H. LandtMarskalken, att han meenthe det RixdagsBesluthet
skulle dem lefwereras effter middagen klockan 4:
Begärde altså, att dhe nu wille wäija ett uthskått, sorn kunde
med honom bära opp RijkzdagsBesluthet, sadan det wore af
dem underskrifwidt; Och samme uthskått kunde sedan också
thaga sigh Ridderhuussakerne före.
Desse blefwe då Uthskått:
1. Cl.
G. Jah. Oxenstierna
H. Claes Stiernesköldh
H. Bengt Horn
H. Gustaf Soop.
H. Knut Kurck
2. Cl.
H. Jöran Sparre
H. Thure Ribbingh.
H. Gustaf Persson
192
1655.
3. Cl.
Otto Schedingh Daniel Leijonstierna
Christopher Gyllengrijp Israel Lagerfeldt
Pär Sölfwersparre Magnus Rålambstierna.
Anders Gyllenklou
Såsom H. LandtMarskalken gaf dimission, påminthe honom
Ridderskapet om privilegierne, att dhe måtte blifwa lefwererade
till sin behörige orth, effter dhe äre underskrefne.
Der till swarade H. LandtMarskalken, att han wäl skall
draga sorgh der före; och att nu inthet annat resterar, än att
Secretern än inthet så alldeles har hafft Cupan färdigh och
underhängd.
Den 26. och 27. Junii underskrefs RijkzdagsBesluuthet.
(Se Bil. FF.)
Och såsom någre af förbennte uthskått wore i medier thidh
bortförreste, blefwe desse der till waalde:
1. Cl.
G. Jah. Oxenstierna H. Gustaf Soop
G. Duglas H. Suante S. Baner
H. Jöran Flemmingh H. Claes Stiernesköldh.
2. Cl.
H. Thure Ribbingh.
3. Cl.
Gustaf Cruus Jahan Bergenfeldt
Claes Rålamb Israel Lagerfeldt
Jonas Bure Herman Klöfwerfeldt
Udde Odela Magnus Rålambstierna.
Anders Gyllenklou
Den 28. Junij gick H. LandtMarskalken med bem:te uthskåt
opp till Kongl. Maij:tt och lefwererade RijkzdagsBesluthet
Kongl. M:tt i hender, af Ridderskapet underskrifwidt och förseglat.
Och som H. LandtMarskalken der hoos uthi all underdånigheet
begärde att K. M:tt wille Ridderskapets deruthinnan
underdånige förrättande med Kongl. Nåde omfatta, och låtha
sigh deres Ståndh nådigst wara recommenderat; uptogh Kongl.
Maij:tt sådant medh nådigt behagh, försäkrandes dem om ett
gunstigt bewågh, det Kongl. M:tt med besynnerlig ynnest contesterade.
Juli.
193
Her LandtMarskalken aflade sidst Stafwen, lefwererandes
den i all underdånigheet till K. M:tt effter wanligit sätt och
wijs: Såsom ock valedicerade Ridderskapet på Ridderhuuset;
Tackandes Gudh, som hafwer inclinerat Gemiitherne till gott
förstånd: Och der någet wore fehlat, tillskref sigh; men Gudi
tillägn andes, hwad gott wore uthrättat. Badh att hwar redeligh
Cavalier wille det wäl optaga och i bäste måtto uthtyda:
Önskade dem sedan all lycka och wälsignelse.
H. Jahan Sparre för l:a Classe och Claes Rålamb för 3:tia
Classe swarade H. LandtMarskalken på Ridderskapets wägna,
tackandes honom för hafde omak och beswär.
T a n t u m.
Tillägg.
Den Jul.(?) 1655 gick H. LandtMarskalken opp med thet
förordnade utskåt till K. M:tt, och sedhan som han hadhe nu
kommit så widt, att allt wart färdigt hwadh som hördhe till
Riksens beslut, recommenderadhes Ridderskapet och Adelen,
som hadhe fogat sigh effter K. M:tz nådigste willie i alle görlighe
saker, tackadhe K. M:t Ridderskapet för deras wälwillighet
och godhe benägenhet, som han hadhe funnit hos them,
oachtade alle andre beswär, them hafwa kunnat tryckia; och
låfwade sig thet ståndett wara på thet högste befahlatt thili all
godht stadigt erhållandhe wed theras privileg. Där med begärthe
H. LandtMarsk. privilegierne, och tackadhe K. M:t, som
hadhe them underskrifwit. Konungen sade: Hafwa J inthet
fått them. H. LandtMarsk. swaradhe Neij. Tå sadhe Konungen:
Thet är inthet min skuld, uthan Secreterarens.
Sadhe så åt Secret. Canthersten, som stodh där hos, och befallte
honom lefwerera them uth, undrade hwarföre thet icke
redha skett wore. Canthersten sadhe, Ihe skulle collationeras
och wore under Rikzens Cantzlers hand. Thå admoneradhe
Konungen, att the endeligen snart lefwererades öfwer. Sedan
tackadhe K. M:t H. LandtMarskalken, som hadhe så troligen
och uprichteligen gönomgått sitt embethe, giordhe ock en apostrophe
till Utskåthet, och wittnadhe pro H. LandtMarskalken,
att han hadhe trolighen och wäl meent Ridderskapet och taalt
13
194 1655.
för dem, sökiandes deras bästa i alla måtto. Där med lefvereradhe
H. LandtMarsk. Stafwen i K. M:tz hand och tog affsked.
K. gaf them alle handhen med Konungl. ynnest betygandhe
1).
') Detta tillägg till prot. finnes inhäftadt före titelbladet och har
på baksidan följande anteckningar:
a) Detta har Secret. Kempensköld protocollerat nu i Rixdagen A:o
1655, och länder till sluthet på samme protocoll; men kunde inthet införas
för dess hastigheet skull.
Magnus Schiller.
b) (Med Kempenskölds hand) Ad tenorem prioris scripsi, qvod memoria
adseqvi potui.
Bilagor.
195
Bil. AA)
Kongl. Maijrts Proposition
angående detta Rijketz närvarande tillstånd, och
någre der af flytande högwichtige ährender, förestält
samptl. Rijkzens Ständer, som till detta Almenne
Mothe ähre tilstädes kompne, aff dhem med samdrächtigheet
och moget eftertänckiande att öfwerläggias
och gifvas sådan underdånigst förklaring opå,
som bäst öfverenskommer medh vårt käre Fäderneslandz
välferdh och Kongl. Maij:ts till dem samptl.
fattade nådigste tillförsicht, Actum Stockholm den
12 Martij A:o 1655.
Ehuruväl Kongl. Maij:t vid sielfve begynnelssen till sitt
Regemente inthet närmare hafwer legat om hiertat, än att sättia
näst Gudh, med alle Ständers samfelte tillstyrckiande, detta
vårt käre Fäderneslandh uthi tryggheet och välstånd; så hafwer
lijkväl nästförledne Rijkzdagh så vijda dragit hvars och
ens afseende in på det ovanlige omskifte wid sielfve Rijkzens
styrelsse och Regering, som då för händer hades, att alle öfrige
ährenden hafva most till annan lägenheet ställas afsides.
Derigenom äre sådane ämbnen efterblefne och sedermehra tillökade
vordne, hwilcka ett longt opskoff uthan almen afsaknad
icke ville tilstädia. Ehvart Kongl. Maij:t vänder sin åhuga
och sine tanckar, möther dem detta Konungarijketz macht och
lägligheet, jemväl dess dyrt förwärfwade beröm och anseende,
doch kunna dee omständigheeter widh Regementzens uthförande
sigh icke heller fördöllia, hvar uthaff Kongl. Maij:t högnödigt
blifwer förorsakat draga till sin egen oförtrutne omsorg Rijkzens
Ständers trogne och wälmeente råd och bijståndh, såsom
det beqwemeste medell, hvarigenom näst Gudz tillhielp förekommas
kan, att Rijket ifrån sine goda wilckor icke må förfalla,
uthan hvad till dess lycksahligheet ännu fehlas, blifwa i
tijd botat, och fäderneslandets wälferdh således städze uppehållin.
Efwen till den ända hafwer Kongl. Maij:t detta Al
-
’) (Prot. sid. 8.) Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
196
1655.
menne Mothe nådigst berammat och till deste mehre efterrättelse
för närvarande Rijkzens Ständer wårt k. Fäderneslandz
uth- och inrijkes tillstånd welat optäckia; der med att sättia
ett wist måhl, hwar efter dee sampt- och synnerligen deste
richtigare och uthan hvarjehanda oordning måge rätta deres
rådslag öfwer dee ährender, som deres samfelte tillhielp och
trogne medwärkan kräfwia och påfordra.
Såsom Sweriges Rijke monge och widtbelägne Landzskaper
och Proviticier uthi sin omkretz begriper, så stöte dess
gräntzer tillhopa med åthskillige fremmande Herskap och mächtige
Naboer; dädan kommer, att Kongl. M:t nödgas bähra ett
stadigt wakande ögha på deras förehafvande, endera the uppenbarligen
eller under hvarjehanda skeen röra wårt k. Fäderneslandz
väsende och trygghet.
Den Stormächtigste Drottning Fru Christina, medh Gudz
nåde Sweriges, Göthes och Wendes Drottning, Storfurstinna
till Finland, Hertiginna uthi Estlandh, Carélen, Brehmen, Vehrden,
Stettin-Pommern, Cassuben och Wänden, Furstinna till
Rhiigen, Fru öfwer Ingermanlandh och Wissmar etc. Kongl.
Maij:ts högtährade Elskelige Fru Moder, fordom vår Allernådigste
Drottningh, häfver igenom Gudz nådige wälsignelsse och
sin berömmelige omvårdnad, efter uthståndne besvärlige örligh
med någre mächtige Grannar, Rijket omsijder lyckeligen och
rundt omkring befredat. Och ändoch allehanda stämplingar och
rådslagh till Rijkzens hinder och undertryck der medh icke åhre
aldeles tilbaka blefne, häfver lijkwäl den högste Gudh aff sin
synnerlig godheet deres . vidrige uthslagh här till affwärdt.
Derföre wij billig orsak håfve Hans Guddomelig Maij:t af ett
tacksampt och alfwarligit hierta att berömma, och lijta än yttermehra
till den samme om beskydd emot alla, öfwer Kongl.
Maij:t och detta Rijket swäfwande fahrligheter. Ifrån den tijden
Kongl. Maij:t sitt Regemente tillträdt hafwer, ähr Dess försorg
ibland annat dijt uth gången, huru medh fremmande Potentater
dee förrige förbund och goda förtroende på detta Konungarijketz
wägner tryggeligen motte underhållas och efter sakernes
beskaffenheet tilltaga och förmehras. Emellan Kongl. Maij:t
och Danmarck har man på denne sijdan all vedervärdighet undanbögdt,
och der efter trachtat, att begge Rijkernes Fredzfördrag
motte vid deres rätte förstånd och i sielfwe värcket handhafwas.
Widh dhet Tyske väsendet, hwilcket består aff monge
serskilte leder, och derföre icke heller förer enahanda consilier,
Bilagor.
197
är Kongl. Maij:t blifwin förorsakat, medh en synnerlig åhuga,
att lämpa sina författningar och rådslagh efter en och annan
omständighet, doch altijdh till sin och Rijkzens nödige försvar
och säkerheet. Lijtet tillförende och nästan widh samma tijdh
som Kongl. M:t togh widh denne Rijkzens regering, yppades i
förstendömet Brehmen, som igenom Ossnabryggeske Fredzslutet
Sweriges Chrono är tillägnat vordet, någon widlölftigheet, i det
Brehmen Stadh, dels igenom egen motsträfvighet, dels igenom
andre ilwiliiandes tilskyndan och illistige förtröstningar, var så
wijda kommen, att han icke allenast understöd sig Kongl. M:ts
högh- och rättigheet sigh aldeles att undandraga, och till sitt
upsåths befrämiande grijpa emot Kongl. M:t till uppenbara
wapn, uthan trängde än deruthöfver i nästbelägne Kongl. M:ts
Förstendöme, undersåthernes godz dersammestädes fientligen
sköfladhe, och brachte monge Inbyggiare tillijka med någre
Kongl. M:ts sampt Rijkets wälmeriterade betiente, sittiandes
i fulkomligh tryggheet, om deres egendom och sielfwa lifwet.
Uthaf denne Elden, der han icke tijdigt hade blifvit uthslächt,
stod föga annat till förmoda, än att han lättligen uthi en
större krigsloga skulle uthslå, eftersom icke heller fans ringa
lijknelsse, att han ju aff somblige äfven till samma ända var
itend. Men så hafwer Kongl. M:t inga tienlige medell der emot
försumat, hwilcka entera på itt wedriget fall kunde brukas till
straff för dess lijkes ohörsamheet, heller ock med goda ypna
för Staden Brehmen den närmeste wägen till de upwoxne twisters
affhandling, och att finna sigh åther igen uthi sin rättmätige
skyldigheet. Denne Kongl. M:ts tijdige försorg häfver
varit så kraftig, och ändtligen drifwit saken igenom Gudz nådige
skickelsse derhän, att Brehmerne hafva most sine Fulmächtige
till Stade affärda, och igenom itt uprättat Sluth medh
Kongl. M:ts der till förordnade Sändebud beqväma sigh till
Kongl. M:ts uppenbara hyldning, och afståndh ifrån monge deras
ogine tilbudh, uthläggia een Summa reda penningar och
lämbna Kongl. M:t i händerne en deel af deres faste godz på
landet, tillijka med någre flere rättigheeter. Ehuruväl Kongl.
M:t genast i begynnelssen nogsampt kunde affsij, att hvarken
sielfwa uthreduingen, som till Förstendömet Brehmens försvar
behöfdes, heller den förordnade Commission, uthan anseenlig
omkostnadt och besvär skulle aflöpa, hälst emedan krigsfolcket
hädan ifrån till Tyssland moste uthsendas, så frampt icke mången
annan skulle blifwa upäggiat att taga allehanda lägenheter
198
1655.
efter sin egen lystnad, Kongl. M:t och Rijket förfång att tillfoga.
Skattar altså Kongl. M:t samma möda och omkostnadt
så mycket bättre wara anwändt, som den begynte oron i Brehmen
medh Kongl. M:ts och Rijkzens säkerheet derigenom är
blifwen undertrycht, och wårt k. Fäderneslandz illwillige fått
spöria deres upsåth wara emot åstundan studzat och till inthet
gången. Widh dee andre provinciernes tillståndh i Tysslandh,
som lyda under Kongl. M:t och Rijket, bäfwer Hans M:t warit
omtänckt att författa och ställa i wärcket sådanne Ordningar,
som bådhe Rättegångerne och Gouvernementen beqwämade till
hwarje Landz beskaffenheet och upkompst, dess Inbyggiare till
förnöijelsse och Rijket till nytta och försäkring. Hwad uthi
Kongl. M:ts och Chronones Högh- och Rättigheeter i Romerske
Rijket har bort i acht tagas, är blifwit endeles igenom dagelige
betiente i Provincierne, endeles igenom extraordinarie
fulmächtige och andre uthskickadbe till dhe anstälte Creitzoch
deputationsdagar förrättat, och allestädes deropå arbetat
wordet och än dageligen arbetas, att atf Kongl. M:t och denne
Chronones rätt inthet må försumas eller afkortas. Iblandh
Chur- och Försterne i Romerske Rijket hafwer Kongl. M:t den
förtrolighet, som en och annan medh Sweriges Chrono för detta
öfwat hafwer, sökt att förnya och efter lägenheeten förmehra,
brukandes der till så wäl anseenlige affsendningar till dem
sielfwe, som deres egne uthskickades närwaro här i Rijket. I
synnerheet och emedan Kongl. M:t hafwer försport att dhe förnembste
Chur- och Furstlige husen i Tysslandh, för deres nähre
skyllskap och Kongl. Mits egen persohn, fatta till den samme
en serdeles tilförsicht, hafwer Kongl. M:t icke heller förgätit
den tillijka med Rijkzens anseende till wårt k. Fäderneslandz
almenne nytta och fromma att sammanfoga. Huru elliest wänskapen
emellan Kongl. M:t och Sweriges Chrono, så ock Keysaren
jempte det Romerske Rijket i gemehn, stadig och oförkränckt
bör underhållas, uthwijsar nogsampt det Ossnabryggeske
Fredzslutet, och efterlåter Kongl. M:t inthet att befordra,
som der till tienligit är, warandes än der uthöfwer i wärcket
ock sinnat, så igenom sine Residenter och betiente, som andre
foglige medell på wederbörlige orther, serdeles wid det Keyserlige
Huffwet, dee andre Interessenter till ett wederlijkt opsåth
att styrckia, och jempna altsammans hwadh ännu synnes åtherstå
och haffwa någon orichtigheet.
Nu och ändoch Kongl. M:t således efter yttersta mögelig
-
Bilagor.
199
heten undanböijer, så att hädan ifrån ingen rättmätig orsak
gifwes till missförståndh och oreda, ähr äntå hela wärlden uppenbart
och för ögon, att Tysslandh medh wärfningar och uthredningar
wid denne tijden aldeles opfylles. Somblige Tyske
Ständer emellan är deres inbördes owillia i wapnskifte allareda
uthbrusten, andra hålla den ännu widh sigh inne, om hwilcka
man icke lätteligen kan döma, hwart thet egentligen är meent,
och lijkwäl detta uthan beswär aftaga, att orolige och wederwärtige
anslagh der under lijka som glöd under askan fördöllies.
Har Kongl. Maij:t altså icke welat underkasta Rijkzens tryggheet
dee händelsser, hwilcka den i obereddo måhle kunde öfwergåå,
ähr Kongl. Maij:t bewekt worden, och hafwer för rådsampt
befunnit, att qwarlämbna i sine Tyske Provincier dee
Swänske Trouperna, som emot Brehmen i sommars uthsändes,
och dem medh flere och nyia wärfningar tillöka. Om krigh
och utbredningar till krigz rörde Rijkzens Gräntzer allenast å
een sijda, och icke, som man spörier dem, tillijka på alla orther
omhwerfde, motte wäl synas, att man dess lijkes författning
med mehra maak och lägligheet kunne anställa. Nu ähre
ock andra Kongl. M:ts nästbelägne Grannar, dee Påhler och
Mouskowiter, äfwen så wäl råkade sin emellan i uppenbara
feigd och öhrlig. Storfursten i Ryssland är i nästförledne åhr
medh een mächtig krigzhär ingången i HwijtRysslandh, som
hörer under Chronan i Påhlen, och har monga nampnkunnige
Städer och Fästningar, jempte störste delen aff Landet och
någre orther i det Pålendske Lijflandh iukrächtadt. Cossakerne,
ehuruwäl dee för detta Chronans Påhlen egne undersåthere
hafwa warit, ähre också till Storfursten trädde och hafwa hans
protection emottagit. Om Konungen och Republiquen i Påhlen
står ju icke heller att twifla, det dhe efter yttersta krafter sigh
till wärn och motstånd allaredan stält haffwa och ähn yttermehra
ställandes warda. Men såsom Kongl. M:t den twist dem
emellan är upwuxen, lämbnar i sitt wärde, så kommer Kongl.
M:t den icke heller wijdare ihogh inför Rijkzens Ständer, än
så wijda som dess beskaffenheet kräfwier, för Fäderneslandets
egen wälfärd skulld, ett tijdigt och försichtigt eftertänckiandhe.
Fördenskuld och att Stenderne måge i det närmeste see, huru
Rijket står medh begge desse grannar, tienar detta fölliandhe
till deres efterrättelse. Hoos Storfursten i Muskou hafwer
Kongl. Maij:t nu nyligen haft sin uthskickadhe, der medh att
styrckia ett skähligt förtroende på den sijdhan, och bereda wägen
200 1655.
till ett fullmächtigt Sändebudh, som Kongl. M:t arnar efter
Fredzfördragetz lydelsse medh det forderligeste dijtsända. Samma
uthskickadhe ähr i desse dagar tillbaka kommen, och berättar
sigh hafva warit nöijachtigt fägnadt och affärdat, så att
Kongl. M:t desto mehra bewekes medh Sänningebudets fortskyndan
fullföllia sitt upsåth. Uthi hwadh wilckor Sweriges
Rijke monge åhr tilbakars häfver stått medh Konungarna och
Chronan i Påhlen, kan dem icke wara okunnigt, som bemöda
sigh att få någon kunskap om det i weridén förelöper, kan ock
af dhe öfrige ibland Rijkzens Ständer lättligen förfahras aff
åthskillige Propositioner wid näst för hwarandra holdne Rijkzdagar.
Andoch Kongl. M:t sitt Regemente icke länge sedan
påbegynt bäfwer, hade lijkwäl någorlunda kunnat stå till hoppas,
der Konungen i Pohlen med wederlijkt alfwar hadhe welat möta
Kongl. Maij:ts der till gifne anledning, att dhe oaffhulpne twister,
begges Konungar och Rijken emellan, till äfwentyrs allredan
hade nått deres sluth och richtigheet. Wid sielfwe Kongl.
M:ts Croning, då en till Kongl. M:ts älskelige k. Fru Moder
Drottning Christina ifrån förbe:te Konung i Påhlen hijt war affärdat,
och wille tillijka winna det anseende, att drifwa på en
ewig och wänlig förlijkning, förklarade Kongl. M:t sigh icke
allenast så wijda der till benägen, som det medh Rijkzens
heder och tryggheet kunde tillgå, uthan uptächte der till med
huru det aldralättast och uthan widlöftigheet kunde nåå ett
önskeligit utslag, föruthan det, att Kongl. M:t då gijnast med
sitt egit budh till Påhlen all wänligheet sökte att låta påskijna.
Sedermehra ähr detta ährendet der widh stannat, hälst emedan
aff andre sijdan intet wijdare ähr ther om giort wordet, ähn
att Konungen i Pohlen för några wekur sedan en Adelsman
hijt skickade med sådane breff till Kongl. M:t, som med deres
owanlige och prsejudicerlige stylisering hafwa gifwit ifrån sigh
itt ringa proff att wärcket med alfwar menas och der medh förorsakat,
att Kongl. Maij:t hwarken för sin egin eller Rijkzens
interesse den uthskickade kunde för sigh städia eller brefven
emottaga. Imedlertijdh swäfwar igenom deres krigh med Rysslandh
begges förnämbste krigsmachter uth medh Lijflandh, och
hålla sigh medh dheres mächtige armeer ändelångs uth med
dess Gräntzer. Will altså icke Kongl. M:t lämbna sine och
Rijkzens förnämblige Städer och Fästningar på den orthen uthi
en ögonskijnlig fahra, och der näst omkring liggiande provincier
underkasta den discretion som är att förwänta aff begge
Bilagor.
201
Armeernes otrolige swärm och myckenheet, som illa och beswärligen
låter sigh hålla innan om tilbörlige skrancker, hafwer
Kongl. M:t sine Fästningar i Lijfland starckare möst. bemanna
låta, och Landet med några Regementer Ryttare och footfolck
emot hastige och oförmodelige infall beskydda. Uthöfwer alt
detta, hwilcket såsom det närmeste drager Kongl. M:ts förnämbste
åhuga till sigh, så hafwer Kongl. M:t icke slagit uhr
sinnet det affseende som ock elliest bör wara på flere Landh
och fremmande Rijken. Med Franckrijke underhålles den förtroligheet,
uthaf hwilcken begge delar en longh tijdh tilbakars
hafwa funnit ett gott understöd. Emedan Kongl. M:ts älskelige
käre Fru Moder, Drottning Christina, hafwer lagt een nyttig
grundwahl till god vänskap och till Siöfartens inbördes befordring
medh Protecteuren och Republiquen i Engeland, hafwer
Kongl. M:t icke allenast der till tienlige Confirmationer till
Engelandh öfwersändt, uthan ämbnar ock medh det första och
medh en fulkomligh Legation förbeite Protecteur och Republiq
att låta besökia, der medh att möta den ähra som dhe lijtet
för detta genom sine anseenlige Sändebudh hafwa welat emoth
denne Chronan bewijsa, och tillijka försäkra Kongl. M:t och
Rijket om den nationens tilbörlige Correspondence och förtroende.
Emellan Kongl. M:t och Portugal wahrar än oförrycht
den sedwanlige wänskap och blifwer efter handen der opå arbetat,
huru desse Rijkers och undersåtheres nähring till begges
fromma och förkofring må befrännnias. De öfrige Landh och
Konungarijken i Europa spörier Kongl. M:t fuller i gemehn intet
annat uthaff, ähn att dhe hålla och skatta Kongl. M:t och
detta Konungarijket i sitt höga värde; doch fordra icke deste
mindre åthskillige omständigheeter, att hvars och ens comportementer
tagas noga i acht och på alt skäligit sätt mötas. När
Kongl. M:t i det öfrige jempnförer sitt och Rijkzens uthwärtes
tillståndh emoth dee vilkor, som wårt k. Fäderneslaudh äfwen
widh denne tijdh finner sigh uthi innan om dess gräntzer och
invärtes; håller Kongl. M:t fram för all tingh sigh sielf sampt
alle Landzens Inbyggiare på det högste förplichtat, att röna
och erkänna den Aldrahögstes godheet och besynnerlige wårdnad,
med önskan, att dhen framgeent öfwer Kongl. M:t och
heela Fäderneslandet continuera motte. Det som förnembligest
länder till allmenne Societeters wälferd i wärlden, det niuter
detta Konungarijket uthi een sådana grad, hwilcken aff många
önskas, men aff få besitties. Uthi Religionen förspöries icke
202
1655.
annat, än en oförfalskat och reen öfning, hwilcken igenom Gudz
nade allestädes uthi detta Rijket medh enigheet i Lärdom och
Gudztienst oppehålles. Sielfwa Regeringen, hwilcken är ett
huffwud för heela den kroppen, som aff samfälte Rijkzens Ständer
och ledemoter består, och gifwer den samme sin rörelsse,
hafwer här monge åhr tilbakars warit förd aff Christelige och
Loflige Konungar. Och hwern skulle icke wid Kongl. M:ts egin
uphöijelse till detta Rijkets Konunglige macht och myndigheet
kunnat afftaga, att Gudh den samme, igenom sådane medell
och wägar, som sällan äro synte i weridén, hafwer befordrat,
och med sin besynnerlige försyn hafwer affwärdt all oreda, som
wid desslijke händelsser icke offta pläga utheblifwa, och Kongl.
M:t med Rijket af mången illwilliande gierna hade önskat och
undt warit, låtandes i det stället ett så widt uthseende, och
ibland effterkommande tänckwärdigt förehafvande afgå till alles
deres åthnöije, som i någon motto hafwer syntz wara der i del—
achtige. Der upå är fölgt, att såsom Kongl. M:t sine och Rijkzens
undersåtheres troo och lydno sampt oförtrutne och skyldige
willigheet allestädes sport och funnit hafwer, så hafwer
ock Kongl. Maij:t, efter deres samptlige åstundan, och till att
nåå den ända, hwarföre ArfFzrätten till detta Rijket åth Kongl.
M:t är updragin, warit bewekt alf een förnämbd och Furstelig
ätt och härkompst sigh een ächta Maka och Drottning att uthwällia,
hwilcket upsåth Kongl. Maij:t genom dess Kongl, bijlager
med nu mehra dess Elskelige kiere Gemåhl, den Stormächtige,
Höghborne Furstinna och Fru, Fru Hedwich Eleonora,
med Gudz nåde, Sweriges, Göthes och Wändes Drottning, Storfurstinna
till Finland, Hertiginna uthi Estlandh, Carelen, Brehmen,
Vehrden, Stettin-Pommern, Cassuben och Wänden, Furstinna
till Rhiigen, Fru öfwer Ingermannlandh och Wissmar; så
ock Pfaltzgrefwinna widh Rhein i Beijern, till Gulich, Clewe och
Bergen Hertiginna; Böhrén Hertiginna till Schlesswich, Holsten,
Stormarn och Ditmarschen, Greffwinna till Oldenburg och Delmenhorst,
wår Allernådigste Drottningh, i nästförledne åhr till
sitt och alle wederbörandes högsta åthnöije hafwer låtit fulborda,
och förmodar, att den högste Gudh, efter Kongl. Maij:ts
och Rijkzens almenne önskan, det än yttermehra täckes wälsigna,
till sin ähra och den Kongl, familjens sampt wårt käre
Fäderneslandz märckelige styrckio och tryggheet. Innan om
Rijkzens grentzer är fred och roligheet handhafd. Ehuruwäl
widh hwars och ens näring mongehauda beswär äro infallne,
Bilagor. 203
hafwer lijkwäl åhrswexten på någon tijd gifwitt Inwånerne sin
ymniga föda, och förrige dyrhet i brödh och torftigt uppehälle
ibland menige man förtagit. Bergwärken och Metallernes bruk,
hwar uthaff detta Rijket, så i gemehn som i synnerheet, tager
een märkelig föda och opkompst, hålles i sin fulla gång och
tillwärckan. Handell och wandell står i de wilckor, att den
efter sedwahnan drijfwes, och om än åthskillige hinder sigh der
widh framtee, stå dee samme förmodeligen till öfwerwinna, och
hwars och ens tilbörlige nähring med flijtigt idkande och skählige
ordningar att uphielpas och befrämias. Uthi alt synes dhe
ämbnen wara för handen, hwar uthi myckit står att arbeta,
icke uthan skähligt hopp till en godh förkoffring för Kongl.
Maij:t och samptlige Rijkzens Ständers nytta och wälferdh.
Der emot är lijkwäl icke till att neka, och röner Kongl. Maij:t
förnembligest i sielfwa wärcket, att beswären sigh icke mindre
och allestädes framwijsa, så att om tijdigh boot och bätring
icke förskaffas, moste dee för ögonen stälte beqwemligheeter
fåfenge och uthan nyttig efterfölgd förblifwa. Sådant att förekomma,
kan Kongl. M:t icke underlåta, med mindre Hans M:t
motte ställa samptlige Rijkzens Ständer Landzens tillståndh i
gemehn och i synnerheet för ögonen.
Dee medell, sorn Kongl. Maij:t och Chronan i händer hafwa,
kunna wäl wara i sitt skählige wärde, och der iblandh
soinblige, hwilcke bättre oparbetas kunne, men så fordra dhe
icke allenast Kongl. M:ts egin nådigste försorg och wisse ordningar
medh Rijkzens Ständers samtyckio, uthan willia ock
haffwa sin tilbörlige tijdh och tilfälle. När man ändå betäncker,
hwad näst här tillförende är berättat om de åthskillige
uthredningar, Senningebudh och Commissioner, som extraordinarie
och lijkwäl oundwijkeligen hafwa most skee och förrättas,
seer ock föruth hwadh ähn återstår och ingalunda kan försittias,
så frampt heela wärcket icke skall släppas handlöst, är
lätteligen att döma, huruledes nödtorften fordrar ett anseenligit
understöd. Landmilitien kan ogiörligen till Rijkzens wärn
och förswar fullkomligen tillräckia, hälst wid så fatte saker,
der man på alle sijdor moste hafwa ett wakande öga, med
mindre hon både igenom wahnlige medell tillökes, och så wijda
lägenheeten någorledes tillåter, blifwer förmehrat medh fremmande
Regementer, som wid Gräntzerne i beredskap förordnas
inoste. På Rijkzens Skiepsflotta är wäl efter handen wordet
arbetat, men så frampt han skall bringas uthi det ståndli, att
204
1655.
Kongl. M:t och Rijket sigh medh skiähl och, der hans tienst
behöfwes, nöijachteligen skall på den samme kunna förlåta,
moste deri bådhe med mehra folck tillfyllest bemannas, desse
wäl och nödtorfteligen underhållas, och der till Skiepp, Skytt,
Takel och Togh, sampt annan redskap å nyo tillskaffas. Ehwem
detta Konungarijkes lägenheet någorlunda känner, skall icke
finnas beswärlig att låta sigh öfwertala, det Swerige så hög
orsak haffwer att wårda sigh om sin styrckio till Siös, som iu
om något annat menniskligit medell, hwar uthaff dess macht
kan tilltaga och dess säkerheet erhållas.
Men på det uthi så monge Rijkzens angelägenheeter, Ständerne
egenteligen kunne aftaga, hwaruthinnan Kongl. M:t deres
wälmente och trogne råd och bijståndh nu i begynnelssen
åstundan, begärer Kongl. M:t allernådigst, att dhe sine tanckar
och wälmening till fölliande ährender rätta:
1.
Emedan uthaff förrige effterrättelsser, Rijkzens Ständer
nogsampt förmärckia, hwadh åthskillige och fahrlige buller och
örlogh yppa sig när och rundt om kringh Fäderneslandzens
gräntzer, och efter all lijknelsse det samma någorledes hota,
hwilcket Gudh lijkwäl mildeligen afwände, fordrar högste nödtorften,
att jempte Kongl. M:t Ständerne icke mindre noga och
medh wälberådde efftertänckiande öfwerwäga, huru Kongl. M:ts
och Rijkzens säker- och tryggheet tijdigt och tilbörligen må i
acht tagas, och der fahran än yttermehra tillwuxe, huru den
bäst och rådeligest står till möta och förebyggias.
2.
Andoch i nästförledne Try åhr Rijkzens militie till Landz
är igenom utskrifning worden förstärckt och Siöfolcket till
Skiepzflottan efter sedwahnan hållit: Finner Kongl. M:t ändå,
att ingenthera till Rijkzens förswar och tryggheet widh denne
tijden ähr nöijachtig och gior tillfyllest, uthan behöfwer än wijdare
tillökning, så för mångens affgång igenom ålder, siukdom
och andre olägligheeter, som för myckenheeten aff grentzefästningerne,
sielfwe grentzernes widlöftigheet och Skiepsflottans
förstärkning. Kongl. Maij:t begärer derföre aff Rijkzens Ständer,
att dhe jemwäl detta taga i gott betänckiandhe, och öfwerläggia
dee medell, hwar medh bristerne på det tilldrägeligeste
/
Bilagor.
205
sättet kunne upfyllas, och till begge militiens förstärkning något
anseenligen förslå.
3.
Såsom Kongl. M:t näst här tillförende, ehuruwäl ogierna,
haffwer nödgas föreställa Rijkzens Ständer, hwadh beswär Kongl.
M:t och Rijket, både igenom förrige nödtorfter liggia på henderne,
och ähn yttermehra otwifwelachtigt lärer tillwäxa, igenom
den hielp, som till Krigz- och AmmiralitetzStaten behöfwes,
tillijka medh andre nödige Commissioner och Rijkzens förrätningar,
och desse icke kunna utheblifwa, med mindre skadan
lärer efteråth, och när han blifwer obotelig, till Rijkzens yttersta
förderf, sigh sielf uthwijsa: Så drager Kongl. M:t det nådigste
förtroende till dess trogne Ständer sampt- och synnerligen,
att dhe icke heller deruthinnan sigh undandraga, uthan
endrächteligen ähre betänckte på tienlige medell, hwar med
Kongl. M:t Rijkzens Regering och dess försorg, till Fäderneslandzens
bästa och förkofring, må kunna uthföra.
4.
Elliest, och emedan monge Ordningar för detta äre till
det allmenne bästa och hwars och ens beqwämligheet uthgångne,
och på een deel under handen wordet arbetat, men de här till
föga kommit i rätt bruuk eller öfning, uthan Kongl. M:t och
Chronan i sine upbörder, som elliest Landet minst beswära och
undersåtherne i deres nähring och opkompst igenom månge oordningar
warda förhindrade; hwarföre ähr Kongl. Maij:t nådigest
sinnat, dee nödigeste der ibland nogare att låta öfwersij,
med Ständerne wed nu påstående Rijkzdagh communicera, deres
trogne och underdånige inrådande med nåder förmärckia,
och göra till deres execution een tienligh författning.
Såsom derföre samptlige Rijkzens Ständer här uthaff någorledes
afsee, och när man till samfälte rådslag skrijder, omstendeligare
skole förnimma, att detta kommer aff ingen annan
uhrsprung, ähn aff den omsorg Kongl. Maij:t drager för Rijkzens
allmenne wälferdh, hwilcken Hans Maij:t ock nådigst är
öfwerbödig, tillijka med all oförtruten omwårdnad på sin sijda
aldrig att bespara; så tilltroor Kongl. Maij:t Ständerne der
emot allernådigst, att dee sigh icke mindre wed alle deres rådslagh
låta gå tili sinnes, hwad Gudz ähra, Kongl. M:ts tienst,
206
1655.
Fäderneslandzens bästa och deres inbördes förtroenheet kan
befordra; Eftersom ju tijdigare och samdrächtigare dee saken
till ett gott uthslagh befrämia, ju kraftigare skole de styrckia
Kongl. M:ts samt Rijkzens allmenne och hwars och ens enskylte
rätt, säkerheet och förkoffring. Actum ut supra.
CARL GUSTAFF.
(L. S.)
Lars Canthersten.
Bil. B.
Hemliga Utskottets protokoll').
Den 20 Martij 1655 vvore the godhe herrar aff
Ridderskapet och Adelen, som K. M:tt sielff hadhe
förordna låthit till uthskått, församblade oppe i K.
M:tz Cantzlij, där K. M:tt sielff war tillstädes.
Och sedhan K. M:t hadhe saluterat Ständerne medh en
nådigh helssning och lyckönskningh, berättandes sigh wara förorsakatt
att kalla them tillhopa, något närmare them icke allenast
underrättelse göra om wårt k. fädernesslands tillstånd,
men enkannerligen then fahra och farlighet uthanrijkes aff wåre
grannar och nåboer. Ty wille Ständernes uthskått öfwerwäga
sin emellan the skäl, som till landzens säkerhet warda ihugkompne.
Och ehuru wäl man wiste inthet aff någon fiende, och
skulle komma någrom undersampt före, at man skulle om sådant
något nu rådslå, icke dess mindre synes necessiteten fordra,
och then åhåga migh bör på fäder[ness]landzens wägnar,
sådant wedh edher godhe herrars närwara at taga i consideration:
thet the kunde aff RikzCantzlerns taal lätteligen förmärkia.
RikzCancelleren sadhe:
K. M:tz nådige befallningh till undérdånigh lydno och hörsamhet,
skattar iag nödigt så wida berätta och andragha, som
') (Ad. prot. sid. 17.) Fördt af Riddarhus-Sekreteraren Kempensköld
och numera öfverlemnadt till Riks-Archivet.
Bilagor.
207
nu medh Riksens tillstånd kan förewetta. Wij wetha, att wij
hafwe månghe grannar, runt och kringh om oss, som till thet
andhre röra oss aff åtskillige wilkohr, och skulle thet fuller
falla oss för widlyfftigt att tällia hwad aff een och annan kan
föröfwas. Men iagh will allenast föllia K. M:tz migh gifne anledhning,
som dess Konglige proposition uthwijssar. Somblige
uthaff wåre grannar hafwa Lafft the consilier fattade och smidde
förr än K. M:t kom till Regementhet, och thet i Tyskland först
begynthes, och sädan kom oss opå aff the Bremesche, hwilke
ehuru wäl the synthes lijthet hafwa på sigh och wara aff ringa
wärde; likwäl ombragerade, att styrkia ondt gönom illwilliandes
pådrifwande. The Bremesche hafwa sökt ett immediat stånd,
hafwa omsidber gripit till wapnen och sökt hos andre understöd,
att drifwa sine desseigner fort. Hwiiket K. M:t förmärkiandes
hafwer most hindra och i sielfwe gräset dämpa the upwuxne
beswärligheter, görandes sigh fast emot alle sådane dess
mädhållare, at han bestodhe på sigh sielff. Med Keysarens
Sons dödelige fall hafwa the Osterrikeske consiliers lopp studzat,
att the äre wordne förhindrade. Doch icke dess mindre
warder thet Romerske rijket med krigzmacht upfyllt, där om
K. M:t hafwer all godh rättelsse. Gudi hafwer man till tacka,
som emot mångens wilha och åstundan har hulpit detta rijket
emot alle them, som hafwa halft ett ondt ögha och gärna såge
dess skadha. K. M:t har fördenskull inthet wela släppa Riksens
säkerhet, uthan alle medel och tillfällen brukatt, så igenom
sine uthskickade sänningebodh, som residenter och correspondenter,
så myckit sigh hafwer låtit göra, att sättia sigh
emot alle widrige consilier. Effter detta Tysklands wäsendet
wånder iagh mitt taal på andhre grannar effter then method,
som af K. M:t sielff och dess proposition är föreskrifwen, på
Moschow och Polen. Medh Ryssen har man här i Swerige nu
halft mång åhrs fredh; Och kan fuller något hafwa förelupit
emot Pacterne, så är likwäl bijlagt gönom wåre uthskickade
sänningebodh. Exempel äre the öfwerlöpare, som hafwa giort
irring, hwilke, sedan the inthet äre restituerade, hafwa omsidher
så wida förorsakat, att en deel äre kompne igen, men the
öfrighe medh penningar bethalt. Synes fuller icke wara en så
wichtig materia; doch likwäl skedde K. M:t här med intrångh
uthi dess Konglige höghet, war en saak, som lopp emot pacter;
hemanen fördärfwades och grannarne förstärktes med wår eghen
macht. Till thet andre togh landett skadhe i handel och traf
-
208
1655.
fiqué '). K. M:t hafwer gönom een dess uthskickade budit thili
at beredha wägen till påfölliande Säuningebodh, särdeles ock
hwad emot K. M:t därsammastädes skulle hafwas för händer.
Medh Polacken har Ryssen nogh halft till göra; ty hafwer K.
M:t wänt öghat tijt, hållandes wara tiänligit icke stödia sigh på
blåtta tillsäijelsser, sorn owisse wore att litha på, uthan heller
sökia med macht att försäkra S[weriges] Rikes gränser. Ty
fordrat till gränsernes förswar fålk tillsamman, them K. M:t
hafwer försedt med tiänlighe hufwud och generalsperssoner, till
at sa myckit bättre förekomma alle inconvenientier.
Ifra Ryssland gör iag reflection på*PåIen, och medh dem är
considerablare för den förre splijt emot [o: emellan] wråre förre
Konungar och Republ. Polen, allt ifra K. Carls thid, som till
at conservera rijket, ali flijt hadhe ospar, ja sielfwe lijfwet
wågade. Hwarföre gifwer oss denne handelen medh Cronan Poland
så myckit mehra efftertänkiande. Wij wethe wäl om dhe
twenne Stillestånden, thet ena på 6 åhr, thet andre på 26 åhr,
hwilkett war förlängt mäst därföre att rum skulle gifwas dess
bättre sigh at betänkia, och stilla then heete och ifwer gönom
Tidsens långsamhet. Swärie hafwer å sin sidha observerat gönom
tiäulige medel uphäfwa alle wederwärtigheter, thet som
sielfwe wedherparthen skal bekänna. Thet hafwa Konungerne
giort här, och thet samma tenterat i Drotning Christinae Rege'-  mentzthid och the åhren, thå hon omyndigh war. Polen har
wäl kunnat hafft tankar till fred, men sedan Freden slötz i
Tyskland och folkett dankades af, och allt war wäl ställt i godt
lagh, låther Polen see sine consiliers förandringh. Theras stat
har inthet warit den bäste, sedhan thet inwertes buller yppade
sigh, och låts han wela sökia tractera igen, men deras olidelige
tillbod, som inthet hafwa kunnat accepteras, hafwa giort wärkett
stående. I Konung Göstaffs tidh har man alltid stött sigh
på fullmachter; sådant moste man allt öfwerwägha, om thet
är alfwar eller inthet. Kan någon tänkia att detta är ringa,
men att pretendera på Cronan, som han gör, thet moste man
inthet skatta för ringa, thärföre hände ock, att för sådane prastensioner
lopp så wäl then första tractat i Lybeck, som then
andhra uthan frucht aff. The Poler wele altid förbeholla sigh
något, thet the i längden kunna hafwa at winna, något, som
’) Tillägg i marginalen: 3) Hafwer icke Ryssen welat förunna oss ..;
4) Thetta kommer ock thili medh, at the formera sigh nye och oss prsejudicerlige
titulaturer.
Bilagor. 209
oss skulle prejudicera. Och detta säger iagh inthet wara så
ringa thili at skatta, mädan the likwäl röra Riksens grundwaal.
Nu sedhan K. M:t är trädd i Riksens Regering, hafwer ock
K. M:t trädt i samme förr förde consilier.
En kom hijt ifra Poland Canaseiles b:d, hans wärff och
commission at wijsa wäghen och preparera medlen thili fred;
hwad han kunde hafwa för maner flere där under att sökia,
ställer man afsidhes. Men han war sin koos wist igen, effter
man på sådant sätt inthet wille tractera längre, eij heller skulle
the Poler sända oss flere sådane, uthan thär the wille tractera
realt med Swärie gönom fullmyndige Sänningebodh. Såsom nu
K. M:t gärna undanböijer alle widlyfftigheter, och beflithar sigh
om ett tiänligit och riket tilldrägeligit uthslagh, så ähr icke
heller något försumat. K. M:t kunde ock wäl wara thillfreds,
att bruka där till fremmande potentater, om the icke wille låtha
sigh hindra,
K. M:t declarerade sigh emot denne Canaseiles, at wela
tractera med Polen, allenast fullmyndige Sändebud kommo, som
med alfwar angrepo wärkett. Och lägh denne länge i Stocholm
emot K. M:tz waarning och intention. K. M:t hafwer till täkn
aff sin wänskap sändt expresse till Polen och notificerat om
sitt Regements tillträdande, där medh att sachta gemutherne,
då Polonus swarade medh ett handabref så tecte. På uthanskrifften
war inthet observerat, thet som bordhe. Nu där effter
i thet stället begärt war at tracteras skulle gönom Sänningebodh,
så kom åter en annan ifrå Poland, hadhe inthet något
realt, uthan war allenast ställt sub specie, och att winna
tiden, och rnärkia hwad här förehades. Original brefwett war
K. M:t öfwerlefwereratt, När RikzCantzlern frågade effter hans
creditif och fullmacht, swarade han sigh thet inthet hafwa uthan
brefwett. Tillfrågat om han hade copian, först nekadhen, sedhan
fick henne fram. Tå fans straxt i sielfwe titelen en imparitet,
och medh the tree etc. etc. etc. där ett är uthelåtett,
och uthi conclusionen aff brefwett thär thet ordett Regnorum
nost rorum, där allom är witterligit, att i Poland är inthet
mehr än ett Rijke, och att thet sökes oförmärkt här under ett
dominium; Nogh war denne om allt sådant behörligen informerad,
men han fick på sidstone undanflycht, at sådant kom
aff thet Polneske Cantzlijets oachtsamhet; aff sådant kunde man
wäl döma inthet allwar wara meent. Öfwer ett åhr är en tractat
projecterat emellan åtskillige provincier, som till siös wille
14
210
1655.
göra sigh mächtige; Copian skal ännu finnas. Där med söktes
att dragha en främmande macht i Ostersiön och göra S[weriges]
Rikes allierede en ombrage, ehuru wäl inge ähre wed Sion, som
hafwa dominium, uthan Swerighe och Danmark. Hwadh S. R.
Rådh hafwa skrifwit Rådett i Polandh thil, thet hefalte K. M:tt
at upläsas, thili bättre underwisningh om saken: hwilkett med
mehra K. M:t war förorsakatt att öfwerläggia med Riksens
Rådh, mädan Ständerne inthet kunde så snart sammankallas.
Och sadhe K. M:t än widare, att fast riket icke står i uppenbara
feigd, gränserne ähre ock oandfächtadhe; likwäl wara efF—
tertänkeligit, att i thid förekomma thet onda, som allt för seeut
blifwer sedan att mötha, när deras consilia blifwa moghne.
K. M:t skattar förnembste skälen heroo där wed, at man gör
sigh fast, capabel och beqwemb att uthföra med macht, när
inthet annat gäller. Danmark är närmast, och hafwa thesse
twenne Riken altid hafft grann acht på hwar andre; freden är
fuller sökt at främias, men om man skal sanningen säija, så
ähre inthet stemplingarne blefne tillbakar. Man seer wäl huru
thet har gått thili. När i Drotningh Christinae Regementzthid
Hollenderne och Engelländerne wore stpidige, förbant sigh K.
i Danmark med the Hollendere gönom tractater, som wore oss
i Sundet till hinder och skadha. Gudh hafwer nu affwart fahrligheten
här till, att wäsendett är, sorn thet har stått wäl, doch
kan K. M:t inthet wetha, hwad förelöper, men håller bäst, att
bära ett wakande ögha på Riksens wälfärd. K. M:t sluthar
här med, radber och förmaner, att sådan fahra taghes i gott
betänkiande, och öfwerlägges alf uthskåtet på thet secreteste,
at icke någon får wetha.
H. LandtMarskalken:
Gör K. M:t flitigh och underdånigh tacksäijelsse på Ridd.
och Adelens wäghnar, som hafwer icke allenast aff sin Kongl,
proposition informerat them, uthan ock nu uthskåtet låtliit communicera
thess närmare förklaringh. The förmodha sigh på
thid, att debattera detta ährendett sigh emellan och taghat i
betänkiande, wela ock som troghne och rättrådige undersåthere
thet trackte effter med all flijt och trohet, som the weta och
tänkia kunna lända K. M:t och Rijket till nytta, medh sine underdånighe
hörsamhet och lydhna.
Doct. Laurelius:
Hwad för beswär K. M:t påbördar sigh, thet märker man
Bilagor. 211
wäl, där på allt ansedt, att K. M:t will gärna låtha komma
Riket i roo och säkerhet, som wij see så wäl aff sielfwe propositionen,
som aff denne ytterligare och widlyffteligare communication.
Wij märke wäl inthet stå allt så wäl till, och att
man icke weet aff sin säkerhet, doch låfwat wari Gud, att K. M:t
låther inthet stå tilbaka sin Konglige försårg. K. M:t söker
gönom alle görlige medel, gönom bref och commissioner, som
tiänar till fredens befordring; och där sådant inthet kan hielpa,
så förstår iagh, wij moste göra effter yttersta rådh och ämpne,
hwar till wij finna oss obligerade. Förhoppas likwäl att Konungen
söker någon respiration under fredens nyttiande, och icke
kastar sigh i krig för titulens skull. Wij wele ock på wår
sida hålla tyst och stilla, thet wij warde förmanthe till.
Borgmästaren Pryss:
Berömde K. M:tz store åhågo om fädernesslandseus wälfärd:
önska, att allt må under whanlig moderation sökias ett godt
förtroende, som sigh göra låther, uthan K. M:tz och Rikets reputations
förminskning. The ähre för sine personer skyllige at
upsättia lijf, eghendom, mod och blod.
K. M:t sluthar, och discurrerar:
1) Om fahran, som endtstår, och then man seer för öghonen,
som man likwäl mötha moste. 2) Om man då icke kan
mothan medh fredlige medel, hwad råd skal tillgripas. Om wij
skole låtha fälla, skulle thet falla oss neesligit, ty Pålacken
persevererar och moverar oss månge qvaestioner, emot förra bruk;
och gör nu thet, mädan han likwäl är trängd aff Ryssen; Och
grenar denne fahran sigh widt ut, icke allenast thil Polen, uthan
Ryssen och Tyskland gifwa oss något i lika måtto, gönom deras
fahrlige anslagh the hafwa före, at efftertänkia, mädan (?)
enkannerlighen thet Evangelische wäsendett där uthe står i fahra
och ligger under. Jagh (sadhe Konungen) employerar gärna
hwad iag kan, thil thet allmenna bästa, och mine tankar där
på anwänder; önskar freden, och allt fredligen afflöpa, men i
widrigt fall förhoppas, att J migh bijspringe, och att J gören
nu som senast skedde för 2 åhr, när Drotning Christina sökte
deras consilium, thå allt umgickz medh stor tysthet och stillhet;
till hwilket K. M:t fliteligen förmante.
Sädan K. M:t där med war sin koos gången, påminthe H.
LandtMarskalken, att hwar och een wille hålla thetia tyst och
212
1655.
in secreto, och att the wille effter middaghen klockan 2 wara
tillstädes, något att conferera med hwar andhre. Talte ock
med Präster- och Bårgerskapet, att the wille i lika måtto komma
tillsamman om detta at öfwerwäga, och gifwa sedan daghen
effter sitt betänkiandhe, med bättre consideration.
Effter middaghen kom H. LandtMarsk. med Adelens uthskått
opp på Slottet, där the discurreradhe om thetta ärendet
pro et contra. Och sadhe H. LandtMarskalken sig inthet twifla,
uthan at the gode herrar hade wäl intagit K. M:tz meningh
aff denne uthförlighe explication och förklaringh på propositionen,
och see wij förnämligest härröra aff then fahran och osäkerheten,
som synes yppa sig. Förmanthe fördenskull H. LandtMarskalken
att the wille nu granneligen med hwar andre thet
öfwerwägha, pro et contra discurrera twå och twå, thili at så
myckit bättre gifwa saken lius, och androm anledningh något
närmare sigh resolvera.
H. Göstaff Rosenhane holt wara gott, att man toghe fram
thet consilium, som för 2 åhr sädan holtz, om thet Danske och
Hollenske wäsendett, där uti wart ock ihugkommett om thet
Polneske: hwar af man kunde see, thet man nu i lika fall
kunde rätta sigh.
H. Lars Kruse objicierade emot, att thet war imparitas
causae, och war mäst ansedt thet consilium för Sundet skull,
så hafwe ock pro 2:do tiderne ändrat sigh.
Och emädan thet kom in specie till at röra then fahrligheten
man af Poland kunde hämpta, så holt H. LandtMarskalken
bäst, att man opläste någhre puncter uhr Pacterne emot
[o: emellan] oss och Polen, där aff man kunde see, om thet
komme så långt, hwadh the hade peccerat uthi.
Gyllenklow läste så opp then förste punct, där uthi stod
straxt, hwad the Poler hadhe handlat emot, att the icke skulle
tempore induciarum stämpla mediate eller immediate. Hwilket
likwäl inthet waf hållitt, sedan thet infall skedde aff Båten och
Krakow, hwilket H. Gyllenankar refereradhe them inthet kunna
neka, uthan at the hafwa sådant wethat och hulpit thili.
Gyllenklow sadhe: Lät så wara, så föllier icke äwen där
aff, att wi skole föra krigh.
Här controverterades länge, utrum cessantibus pactis icke
fölgde där på, att ock inducise cesseradhe, och stodhe enoin
fritt at föra sine arma emot them som brutho?
Bilagor. 213
Där holle någre medh per discursus, såsom H. Lars Krus
och Rolamb. Och togs then feigd mot Danmark till exempel,
at effter han inthet holt pacta, så folie wij icke obilligt i hans
landh.
Gyllenklow: Med thet Danska wäsendet wara en annan
saak; ty icke wara en artikel där uthi, som icke then Danske
hafwer öfwerträdt, bådhe i consideration om Enkedrotningen,
och om titulen, och huru K. i Danmark achtade per commissarium
suum att divertera oss ifrå Ösel. Men thetta med Poland
wara en annan saak, därföre hwad man kunde per tractatus
göra, thet behöfde man inthet swärdet till. Wij hafwe
wäl förr hafft sådane bref, som titulen stodh på ett ark, och
på andre arkett brefwetz contenta. Thet som står Regnorum
nostrorum: Så är så skrifwit förr, fast thet är ett regnum,
hadhe the likwäl skrifwit regnorum. Icke heller gifwe pacterne
med att gripa thili extrema uthan föregående amicabili compositione.
Rolamb: Mädan allt hopp amicabilis compositionis är afskuritt,
som K. M:t sadhe i dagh, och ingen tingh är tillbudit,
uthan thet som mehr exacerberar och irriterar, gönom thet the
sända sådane hijt, som liggia och hserera in praeliminaribus, och
inthet annat sökia än winna tid i sin fördel med wår skada,
och dragha, oss så wed näsan; och thet som wärre är, kommer
ännu grofware än förr. Hwi skulle man då icke förekomma
sådant? Medan wij hafwe altid budit oss till composition och
ingen ting uthrättat där med. Ergo så ähre ipsa pacta inthet
pacta, uthan wedli dess brått hafwe wij macht at bruka andre
medel.
Gyllenklow frågade hwaruthinnan tractaterne studza i Liibech?
Gyllenankar swarade: Polonus har inthet erhållit sigh
frå Titulen. Gyllenklow: Thet har han giort att illudera, wij
wele see på 1626 och 1627, och disputerades då aff Sal. K. M:t
icke causa principalis, uthan blåtta fullmachterne. Båtens infall
i Lifland kan inthet wara sufficiens causa belli. Gyllenankar
bewijste, att thet likwäl war directe handlat mot pacta,
thet Polonus inthet kan neka.
H. LandtMarskalken rådde att man skulle föllia dhen discurs,
som gifwen war aff RikzCantzlern, lämpad till propositionen,
nempligh orsakerne hwad som K. M:t söker gönom säkerhet
att winna, kommandes ock där jempte, och seendes på oss
sielfwe och wåre kraffter, om thet komme så widt, hwar med
-
214
1655.
len skulle taghas(I). K. M:t har gifwit anledhningh oss att debattera,
thet kommer wäl mehr, som gifwer oss närmare underwisningh.
Att thet förmältes i discursen örn en alliance
thili siös, then Polonus söker, och gör oss sedhan i wår handel
och traffique Ostersiön osäker, thet wore en causa nogh
praegnans. Och får han sadan alliance eller fred med Ryssen,
will ock hafwa thillijka honom med the andhre i sitt land i
spelet, så moste wij tänkia på oss sielfwe i tid, hwad oss står
till göra. Jagli har hördt någet, kan wäl ske wij få höra mehra
particularia.
Thet samme meente ock Gref. Duglas, H. Lars Krus och
Gyllenankar. H. Lars Krus ladhé thet till, att thet wore icke
otidigt, att wij wed bättre information begäradhe see dhen copian
aff alliancen, som thet rördes om i discursen.
Gyllenklow sadhe: Orsaker kunna wij wäl få, och inthet
nekas, att Polonus hafwer giort oss orätt, och att wij sättia
[oss] i säkerhet; allenast ginast nu gripa till wapn, wara considerabelt.
H. Lars Krus: K. M:t wet fuller mehra skäl, elliest hadhe
han inthet arbethat opå denne krigzmachten med wärfningar
och annat: Wij hafwe nu fålket på halssen, the lära äta
uth bådhe edher och migh, om the icke blifwe brukade.
Wart mehrendels omtajt, att man wille först $ökia hwad
evidentes causse wore, och inevitabilis necessitas gerendi belli.
Gyllenankar och Creutz: Wara myckit wäl betänkt att
consolere sine samwet och göra hwad som för posteriteten förswarligit
är. Idem dixit Lagerfellt. ,
H. Göstaf!’ Rosenhane: Thet är qvsestio, om thet skal
komma till ruptur, förr än tiden är uthe. Wij skulle likwäl
hafwa wårt betänkiande färdigt, och så oss emellan debatterat,
att wij i mårgon, när K. M:t kommer, låtha märkia wår mening.
Norrfäldt: Thet är klart nogh, att Påland söker wårt argeste.
Drogh så in ett exempel, hwad Salig RikzCantzlern hadhe
sagt om then hemlige correspondens, som förehades mellan
Holland och Påland, at man måtte thaga pacem qvalem qvalem.
Ty när Cancellarius hade i 3 daghar urgerat på 3 gårdar,
them Danskom tillhörige, som oss låghe til störste praejuditz,
och wille ha dem under S[weriges] Crona, så hafwer Bieber,
den Hollendske Ambassadeur, sagt, at dhe Swenske skulle
beqwäma sigh, thy Ihet lärer Polacken ock komma i spelet, där
om ock RikzCantzl. wart sedhermehra bättre kungiort. Mig
Bilagor. 215
tycker, sadhe Norrfält, att wij icke allenast skole hafwa öghat
på Poland, uthan ock på Ryssen, som effter han inthet håller
hwad han låfwar Polacken, så skal han icke heller hålla oss.
Man ser likwäl, att the äre oss närgränsande, bägge starke och
mächtige, till denne sättie wij inthet wår säkerhet, then andre
föder en hare dita riam inimicitiam, så att ingen dera är oss
godh. Till thet andre, när the see sitt rån(!), kunna the sluta
fred, så wore thet fahrligit för oss. Therföre äre skäl nogh
mature at see sigh före. Wij moste hafwa wår watutönna till
reds, att när grannens wägg brinner, wij då kunna hiälpa oss
uhr falman och wara så myckit säkrare. Holt före at K. M:t
giorde rätt, att han hadhe sine ariueer in parato, och icke dess
mindre sökte conciliationem hos them, och tagha sitt interesse
i acht sub illoruiu armis.
H. Lars Krus holt per discursum obstat, och badh at the
skulle betänkia, hwad man skulle uppehålla then store annee
med och thet wärfwade fälkett. Gönom ett sådant defensive
krigh skulle the consumera sig.
Rolamb: Thet wore swårt för oss och allt för drygt att
bida terminen på Pacterne. Hwad fålkets uppehälle wedkommer,
skulle thet ock falla oss förswårt at hålla. Man har
exempel hwadh K. M:t Drotning Christina sadhe, att när hon
blef tillrådd at hålla skeppen i sion, frågade hon, hwar med
man skulle hålla them. Thet wore dryge hästar.
Leijonstierna discurreradhe om åtskillige qvsestioner, som
här af flytha, som röra både Pålacken och Ryssen. Medh Polacken
är länge handlat och är ingen ny qvaestio. Thet synes
att pacta, som äro juris gentium, inthet kunna ryggias uthan
prmgnante orsaker, besynnerligh medhan thet beropas där i upå
en amicabili compositione. Ahr nu så att remedierne ähre sökte,
thet iag inthet wet, gönom commissarier, så är thet wäl. Hwar
icke, så kunde man ännu vi pactorum sökiat. K. M:t hafwer
uthan twifwel sine rationes, thet som oss icke så kunnigt är.
Och effter RikzCantzl. i dagh gaf oss anledningh att deliberera,
så kommer i consideration thet bref Riksens Råd skref Rådet
till i Poland, där uthi wij påminna them hålla alliancen och
pacterne, med hoot något, om the öfwerträda, ty kan man icke
nu låtha uthbrista till krigh.
Ladhé detta sadan där till, att såsom wij see K. M:t hafwa
armeen in parato, så måtte K. M:t hafwa orsaker. Om
b:te R. Råds bref har speciem manifesti, eller at elliest the Poler
216
1655.
skulle där med wara åtwarnade allt missförstånd emot pacta
afböija, låther man så wara. Synes likwäl wara något dubium,
at resolvera till krigh, och icke dess mindre skrifwa them 611
med åtwarninger och förmaninger.
Gref. Duglas: Rikzens Råds bref är klart nogh, att thet
drager til wapnen.
H. LandtMarskalken: K. M:t söker alle medel thili at
fredha sigh, thetta är säkert och wist nogh, och som Hans M:t
sielff säger, wara redeboghen att beskicka them medh en Legation;
will icke nu thet ena gälla, så är thet andre inthet
at negligera, uthan att K. M:t tagher aldeles sin säkerhet i
acht.
Grefwe Duglas: Om wij inthet i thid lyffta opp öghonen,
så alliancerar han sigh med Ryssen, ja sielfvve Keysaren, allt
thili the Evangelisches undergång: och kommer oss sädan för
swårt at sökia mootstånd.
En part mehnte där emot, att om wij gripa Poland an i
förtidh, skal Keysaren snarare komma honom til adsistence,
för thet förtroghne förbundh the hafwa nomine religionis.
Lagerfeldt: Wij see fahran stor. Om wij skole länge
sittia stilla, så råka wij i wärre stat och tillfälle än nu. Klart
är, att Polacken har gifwit orsak thil krigh, såsom gönom Båtens
och Krakos procedere. 2) På andre sidan liggia pacterne
i wägen, them wij som redhelige patrioter hafwa hållit, och
uthi större acht, än hadhe thet warit äwig fred. Och wara
fördenskull aldrabäst för oss, att wij sökte andre uthwägar.
Men där thet inthet låther göra sigh, och wij hafwa the motiver,
som äre skälige att justificera wår sak med, så befahler
man eventum Gudhi och wåre consilier.
H. Gyllenankars discurs: Säkrast för oss är och wåre
samweten sampt posteriteten, att K. M:t informerar oss om orsakerne
närmare. Wij wetha elliest inthet Invar till wij styra
wåra consilia.
IL Kruse: Wij ähre i then meningen alle, at K. M:t gif—
wer oss närmare lius, thili bättre förklaringh.
Här med kommer en Präst frå Bisperne uthskickatt, som
excuserar Bisperne, at them faller förswårt nu så seent och
för deras opasslighet komma på slottet, uthan begärde dilation
till dagen effter. Thet H. LandtMarskalken med uthskåthet
them lofwadhe, allenast the wille klockan 7 wara tillstädes.
Thet the lofwadhe. Wart ock thet samina Bårgerskapet tillsagt.
Bilagor.
217
21. Martij.
När alle Ständers uthskått hade ställt sigh in och K. M:t
satt sigh på sin thron; talte H. LandtMarskalken huru som
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet hadhe med hwar
andre i störste trohet och stillhet öfwerwägit, hwadh som K.
M:t förmedhelst dess nådige information sampt RikzCantzlerns
discurs och förklaring på propositionen hadhe widlyffteligen uthfördt,
hwar punct effter hwar annan, såsom om thet Bremeske
wäsendett: Hwilkett fuller för detta är bijlagt, men twifwels
uthan gönom deras onda natur och correspondencer ännu gärna
see wår wälfärdz progresser at minskas och studza. Hwarföre
finne Ridd. och Adelen, så för them som andhre oss angränsande
Nåbor, särdeles the Ryssej- och sedhan Poler, en sådan
armee att erhållas in parato, där medh freden må blifwa, som
then här till hafwer warit i esse. The gode herrar hafwa flitigt
öfwerwägit thet Polneske procedere, som gönom margehanda
attentater brytha [o: bryther] pacterne. The önska fuller, att
förnimma om någre skälige motiver at föllia den intention, at
komma them till skäligare tankar; ty som the hafwa låthit sigh
föreläsa pacterne och kommit thili den 19. puncten, tyckes dem
wara aff nödhen att sökia först via placabile reconciliationen
uthi thet som öfwerträdt wore, och erhålla altså pacterne obrutne,
för än man konnne till extrema, contesterandes att wij
Swänske hafwa likwäl altid hållit pacta, hwilkett Ridd. och
Adelen sampt Krigzbefählet ännu gärna skulle see, så frampt
icke elliest K. M:t medh R. Råd hafwer mehra och evidentere
skäl, them oss okunnighe äre, och icke ännu uptäckte. Hålla
wäl före den regien wara bäst effter S. K. M:tz K. Göstaffs
maxime at binda hästen fast wedh andras gärdzgård, och melius
wara prsevenire qvam prseveniri, uthi sådane besynnerlighe
fall, som Regementet anstöta. Ställandes fördenskull i K. M:tz
nådige försårgh, at göra här uthinnan, hwad han finner skälen
och staten fordra. Sidst begärer H. LandtMarskalken underdånigst,
att K. M:t låther sigh behagha Ridd. och Adelens sampt
Krigzbefählets wälmeningh och betänkiande.
Doctor Laurelius:
K. M:tt sadhe i går så siälff, som gönom RikzCantzlern
widlyfftigt, hwad som höres för beswär och fahrligheter aff wåre
grannar på åtskilige orther. Wij hålla wel aff wårt medhel
betänkeligit, att man skulle gifwa till förstå, oss såsom at sö
-
218
1655.
kia sine sufficientibus causis violationem pactorum, och då man
sådant funne gripa thili extrema; endoch K. M:t där hos likwäl
lofwade sigh wara anlägit pacis media at föllia. Nu kunde
fuller något wara förelupit, att henderne eller wåra grannar inthet
hadhe annat förtiänt. Men så åhre rationes på andre sidan,
som råda contrarium. Ty först see wij gärna freden, som
i lång thid ofredige lefwat hafwa; sedan wele wij gärna wara
obeskyllte, att wij icke brytha något på wår sida. Till thet
tredia önske wij K. M:tz höghe pärsson någon thid och respiration,
att få uthan the krigzhinder see så myckit bättre på
sin stat i fäderuesslandett.
Bårgmästaren Prytz:
Medhan thet uthi joacterne står, att om något wedrigit förelupo,
skulle man först i wenlighet biuda sigh thili förlijkning,
och icke fördenskull brytha hela fredzfördraget. Ty synes säkrast
der wed beroo, endoch wi wethe inthet hwad evidentier
kunna göra contrarium. Dy där K. M:t med thet Konglige
Rådett hafwa så wichtige och oundwikelige skäl, så hafwe wij
inthet säija där emot. Wij tilltro K. M:tz höghe åhåga och
bekymmer, sampt thet Konglige Rådets höghwise betänkiande
at göra hwadh the hnna bäst och säkrast, allenast thet måtte
sees på Fädernesslandzens bästa, som ock uthinächtad ähr gönom
continuerlige krigh, särdeles om medhlen sådant höght
wärk at uthföra, och i dett öfrighe gärna submittera oss K. M:tz
willie och behagh.
Här på fölgde K. M:tz märkelige taal:
1) Contesterar K. M:t then höghe omwårdnat han dragher
till fädernesslandets bäste, och att K. M:t inthet annat söker
än att nå then säkerhet, som wij en gäng måtte hafwa at lijta
på och in posterum stödia sigh wed; Och att wij icke altid i
oträngde måle skulle störta oss under Lyckones favor. Thet
samma är sökt i Tyskland, och omsider gönom thet Bremesche
wäsendett, hwilket hade wäl kunnat ske med bättre fördeelar,
endoch wij moste ock där jempte straxt släppa Bremen och
hafwa wår rehection på andre wäre grannar, särdeles Moscliowiten
och Polacken. Wij hafwe ingen disputas om blåtta nampnet,
uthan om Cronall; skulle wij släppa, där wij så offta blifwa
illuderade, mehr nu än förr, och icke låtha oss mehra gå
till sinnes en sådan högh och considerabel saak, hwadh skulle
då föllia, än the skulle wäl komma med mehra eftertryck, och
Bilagor. 219
hoc casu göra oss än nye materier hwart åhr efter annat; Och
skulle thet wara ledsampt nogh at låtha på sådant sätt föra
sigh i qwal och beswär. Hwarföre är aff nöden att sättia sigh
i författning aff ett säkert tillstånd.
2) Måtte wij ock considerera, hwad Polonus hafwer för
avantage här igenom, att fuliföllia sin onde intention, där thili
wij gönom stillasittande honom hulpe och conserverade. Hwilket
wore tilldrägeligare nu thet göra rebus sic stantibus i Polen,
än wij, som nu skulle gönom långsamheten consumera oss
sielfwe? Till mehra lius, behaghade edher pro et contra discurrera;
thet iag gärna seer.
3) K. M:t försäkrar ännu them och alle uthi all godh intention
att invigilera på alles bästa, hälst iagh är kommen nyes
till regementhe, och behöfwer wara bewarat till min säkerhet,
effter som ock K. M:t then söker i gemeen, och i synnerhet
gärna lijthar thili theras trohet, förhoppligen, att allt skal sättias
i godt lagh igen gönom theras rättrådige consilier.
H. LandtMarskalken: Wij see K. M:t och fädernesslan
det
nogsampt wara injurierat, allenast thet stöter oss för hufwudet,
om thet skulle wara tidh at träda öfwer pacta: synnerligen
medhan vis pactorum wisar, at allt skal rättas sub induciis
med wänligen försökte compositioner och förlijkningar.
Noghsampt hafwa the brutit, och så högt och ögouskinligit, att
thet inthet motsäijas kan.
K. M:tt: J hörde igår aff discursen hela handelen gönom
thet brefwet som afgick, och thet wara then bäste cuneus, som
drifwer them till skäl: Och står wäl i brefwet så uthfördeli
gen,
att the kunna tagha på meningen. Pålen och Moscow äre
migh lijka käre, men iagh moste likwäl inthet wara theras discretion
underkastad, uthan falman måste prsecaveras, hon bomme
hwadan effter hon will. Jagh håller wara en tookheet, see
så på andre, at han sin stat förwärrar; thet är qvmstio, om
wij skole så conservera them, att theras wilkor, som nu elackt
nogh är, blifwer frambättre förbättrat med wår skadha: bättre
wara att wij hafwe ett stycke aff hans land, än en annan skal
hafwat sin koos.
Gref Erik: Then relation, som giordes i går, war där på
ansedd, om man anten 1) skulle släppat, och göra sigh säker,
eller 2) sättia sigh i krigzförfattning? Ett må iag likwäl säija,
att när Swerige stod i wapuen, så stod thet i respect. Jagh
220
1655.
menar icke någon fåfäng ära, uthan then respect, som conserverar
Landzens säkerhet, thet ingen ogilla kan: Bremen, en
ringa orth thili at skatta mot ett Konung&rijke, wågade nogh,
men när the såghe ware författningar, hörde the opp af sine
waldsamme attentater. Hwadh edher godhe herrar tyckes wara
fahrligit at gripa en an, så ähr eij K. M:tz willie at engagera
sigh i extremiteterne: men hwilkett wore då bättre, thet till at
göra med fördel thili thet allmenne bästa, än läggia henderne
i sköthet, och bijda så länge then ena blifwer mächtigare. Hwad
justiciam caus® wedkommer, hwad wille wij säija om then som
bryther pacterne, och sedhan gör ändå dess wärre, skulle man
lidat och {estimera pacterne för inthet? Thet står uttryckeligen
inthet stämpla eller steni pia låtha i then andre punct.
Men hwad hafwa the giort? Hafwa the icke 1) sändt fålk thili
Tyskland emot oss? 2) Hafwa the icke öpnat Cassakerne Lifland
och ophissat them emot oss, welandhes gifwa them Lifland
i prijs? Där om må nu hwar döma, om thet icke är violare
pacta. 3) Hwad Båtens infall *) anlangar, må the fuller excusera
thet, men hwad är thet för excus, att the inthet skulle
wetha, att han medh krigzfålk drogh gönom deras Land? Eller
hwij straffade the honom icke där före? 4) Huru gick thet med
Ösel? Wille icke Konungen i Polend dragha thet landett till sigh?
5) Gönom en skepsflåtta i Östersiön har han sökt dragha herrarne
i harnesk och göra sigh dominium, thet han jure inthet
har. 6) En b:dh Deby war sänd till Holland om alliancen och
skepp; Konungen wille ock dragha Churfursten i Brandenburgh
i samma rad, endoch föga uthrättat där med, sampt Försten i
Holsten. Hwad will man slutha här afl’? År icke detta starke
argument, at han inthet ärnar oss gatt, och wi skole sittia och
wänta på hans fördelar med wår skada. Ån om han gör ett
med Ryssen: Kan hända såsom han hafwer låfwat Cassakerne
ett stycke land, thet samma lärer han ock göra Ryssen för
medhållet skull. Hwad stodhe oss till göra? Skulle wi sittia
där wed stilla? Ta wore först wäre consilia fåfänge och till
ingen nytta. Krigzfålket hafwe wij nu i landett. Intentionen
har man, at bringa Polacken till slut, som wij hafwe länge
drifwit, men här till förgefwes: och förlikas uthan hopp at thet
skal wara alfwar med, ähr oss osäkert. Wij skulle tagha hatten
i handen för dem; thärföre hålles bättre at drifwat thet
’) Marginalanteckning: Krakows infall i Pomern kommer här till.
Bilagor. 221
bäste man kan, än låtha så then ena tidh effter then andra gå
wind för wågh. Wij hafwe wäl i brefwett uthtryckt wår meningh,
dy är rådeligest hålla ther wid, än wij skulle sökia deras
wälfärd och commoditet gönom wäre tillfällens förlorande.
Huru Moschowiten teer sigh mot oss, thet wet mången, och iag
ock på then orthen något närmare har förfarit, huru the fålket
med Piskning jämmerlig tractera, hota och undertryckia: för
fåfänge titulaturer icke afl’ Konungen sielff, uthan af fattige
stympare plåga. Huru han söker nya titlar, kallar sigh hseredem
aff wester, norr och södher etc. Thet som icke ringha
prasjudicerar oss.
K. M:tt contesterade sin mödho och omsårgh at sökia säkerheten
gönom wänlige underhandlingar: sadhe sigh fuller hafwa
reflection på Polen, som then närmeste att göra medh, och
med närmare skäl at gripa, för den största falman, som där ifra
synes tillstunda; therföre wara nödigt, at med honom är först
en richtighet. Wij see wäl hwart han will, gönom alliancer
oss förekomma, i thet Hollenderen skall hålla i Östersiön 20
skepp och Polacken 20. Och effter Polen inthet kan komma
skeppen till wägha, skal han gifwa Hollenderne penninger, men
[om] man skal thala thet fremmande skepp skole så komma i
Östersiön, thet måge J döma om. J påminne Edher, hwadh
Drotning Christina förde för skäl emot Danmark för 2 åhr, där
effter consilierne ähre förde, hoppas att gå samma wägh effter.
H. LandtMarskalken: Ridd. och Adelen sampt Krigzbe
fählet
hafwa inthet warit så informerade förr, som nu igenom
K. M:ts nådigste uptäckiande och RiksCantzlerns discurs är att
spöria. Och kunne wij inthet säija här thili, medan sakerne
så äre fatte. Uthan wij hemstelle Gudhi och K. M:t ali disposition,
effter the wichtigheter, som bäst aff them pröfwas till
Landzens säkerhet.
Doct. Laurelius: Wij kunnom inthet säija myckit här till.
Wäl wore, at hafwa en annee, och där till uppehälle, och kunde
then gå defensive och wara in parato; men där saken annorledhes
är beskaffat, och allt så är förr ventilerat, hwad som
tiänar thili wår wälfärd, så tacke wij Gudhi, som dirigerar råden
och skiuther Christelige och loflige tankar i K. M:tz hiärta.
Ty om sådane stämplingar gå på benen, så ähr thet så fahrligit
med oss, att wij må hijsna där wed.
Bårgmästaren Pryss: The hafwe nogsampt intaghit sakernes
förewettande, ähr skäligt att man sätter sig i beredskap,
222
1655.
och icke gifwer sigh blått emot the illwilliande. Tacke K. M:t
och thet Konglige Rådet för sitt godhe och wälmeente bekymmer
om Fädernesslandet. Wij kunne inthet mehra debattera
här om: säkrast at hafwa armeen pä benen, men medlen wara
swåraste för Bårgerskapets uthmattenhet, för thy råden äre
ringe.
K. M:tt ingeminerade förra discurs, huru K. i Polen söker
alle potentater at dragha i detta sitt interesse. Söker thet
hos Churförsten i Brandenburgh, och min Swärfadher i Holsten,
endoch the wela inthet befatta sigh där med. K. i Danmark,
sökt om thet samma, hafwer excuserat sigh. Om sådane alli—
ancer skulle gå fort, hvvad skulle annat sökias, än strupen att
tillknytha för oss. Wij moste ock see, hwadh wår militie wedkommer;
kan fuller för detta hafwa waritt stor till mantalett,
men the månge provincier, som tillökte äre, kräfta wäl större;
Tyf altid sielff är, som äter opp allt i wisthuset, ty moste man
så agera, thet man kan stärkia militien och hålla henne wed
macht. J kunnen ännu godhe herrar öfwerläggia, hwad sådant
will fordra.
H. LandtMarskalken: Wij committera Gudhi och Edher
K. M:tz försårgh, thettä medh Konglig nåde att statuera, som
finnes säkrast och tiden beqwämest. Ridd. och Adelen sampt
Krigzbefählet contestera gönom migh sin hullskap och rättrådighet.
Och så som the ähre öfwerwundne aff sådane skäl, så
dragha the sigh inthet unnan, att göra, hwadh the kunna wetha
lända K. M:t och fädernesslandett thili tienst.
K. M:t sadhe intentionen wara godh, Christelig och loflig
att sökia wänskap, men såsom man inthet seer eller wet eventum,
moste man likwäl låtha öfwerthala sigh thili annat medel,
så at man icke skall säija sedan: wij ha inthet trodt
thet.
D. Laurelius framdrogh puncterne och begärthe förklaringh,
emädhan som (sadhe han) inthet alle synes wara violerade;
såsom uthi then 19. står, at man skulle gå via amicabili, att
man eij skall hållas för förbundsbrythare.
Cancellarius här emot infördhe, att violatio pactorum är
demonstrerat, men inga remedier påfölgde, ehuru wäl på wår
sida fordrade. Wij hafwe hafft commissarios i Liibech, the
låfwa fuller godt, men allt är uthan effect. The sökia inthet
annat än omföra oss med fåfängheter, och komma aldrigh thili
sakens endskap.
Bilagor. 223
Doct. Brunius: The hafwa underligt procedere med sine
herredaghar, thijt the komma bewäpnade.
K. M:t: Man får inthet gå så höfligen medh en slijk su
perb
nation, man gifwer them då så myckit mehra hopp, att
wij skulle förnedhra oss och condescendera i theras commoditeter.
Och är klart nogh att pacterne äre öfwerträdde.
Doct. Laurelius: Theras illusiones hafwe wij hört nogh,
annat göra the, och annat hafwa the Jofwat in pactis; och äre
skälen godhe och oemotsäijelige. Jagh är nögd med thet som
sagt är.
Grefwe Pär Brahe: Then splijt uhr pactis ähr inthet aff
så ringa wärdhe. Ty när pacta brythas, som jure gentium böre
wara sacrosancta, så ähre the inthet mehra pacta, och kunna
inthet skattas där före. Sadhe yttermehra, att jagh wet, thet
han sökte tullen i Pryssen.
K. M:t: Han söker thet hos Churbrandenburgh.
D. Laurelius badh om förlåthelsse, att han något objicierar,
thet gör allenast, att förnimma bättre kundskap.
D. Brunius: Wij see nu justiciam belli, Gudh wille wärdigas
allt styra thili sin församblings befordringh och fädernesslandzens
wälfärd.
K. M:t: Effter wij inthet kunna see eller wetha eventum,
fast wij märkia fahrligheterne, däm man consilio må i tidh förekomma;
Ty ställer iagh edher före, thetta wara ett generalt
wärk, som hafwer afseende på alle fahrligheter i gemeen, icke
allenast på Pålen, uthan ock andre omgräntzande grannar, såsom
Keysaren etc.
Cancellarius: K. M:t seer inthet allenast på thet Polne
ske
wäsendett, uthan om hända skulle, att man måtte först
gripa Polen ann, och slätta then gamble twisten, att om något
annat infölle, K. M:t hadhe thå gönom wårt consilio thet
affseende att gripa en annan, som något attenteradhe. Man
moste ock see på Keysaren, om han gör ett med Polen, och
hwart uth han går. Jämwäl the Hollendere, som ähre oss så
hettske, för commerciernes skull, att man då måtte släckia then
eldén, som oss närmast är och störste skadan gör. Kan ock
hända, att Hollenderne sökia flere fiendher.
K. M:t: I sådane fall moste man see, hwem han kan mäst
få att göra medh, som necessiteten fordrar, och om een och
annan kommer, man då wet, huru han ställer sigh, thet ware
sigh sedan på een eller annan orth.
224
1655.
Där med slöts denne discurs. Och begäradhe H. LandtMarskalken,
att uthskåtket wille effter middagh klockan 3 komma
åter tillstädhes.
Effter middagh
påminthe H. LandtMarskalkeu hwad K. M:t och sedan RikzCantzlern
hadhe sagt aldrasidst i discursen, att thet war icke
så egentligen meent Polacken, som alle andhre wäre grannar,
som kunde fatta någon lust att incommodera oss, att då Konungen
måtte hafwa frij disposition at göra, hwadh han såge
nöden fordra. Sig hadhe elliest thalt medh RikzCantzlern, och
begärthe H. LandtMarskalken aff uthskåtet, att the wille säija
sine betänkiandher, hwadh the meente om Keysaren och andhre.
En part holle före man skulle ställa allt i K. M:tz disposition,
mädan ingen kunde wetha, hwadh hwar och een, eller
de modo, huru man sådane fahrligheter skulle mötha.
H. LandtMarskalken sadhe, att thet wore inthet nogh, att
simpliciter devolverat på Konungen, therföre hade K. M:t gifwit
them sådant i wåld, att discurrera öfwer. Holt fuller före,
om thet skulle wara hans votum, att man likwäl så limiterade
thetta, att K. M:t wille aff Konglig omwårdnat låtha sig anlägit,
att icke något oförmodeligit anlopp eller öfwerrumplandhe
komme oss på halssen, uthan i thid att occurrera fahran; thet
man allt fuller tilltror K. M:tz försigtighet, och inthet fördenskull
säijer thet. Såsom ock till thet andre, att man biudher
till gönom alliancer förebyggia och afwäria thet som synes fahran
aff sig födha, hwilket man ock inthet twiflar K. M:t hafwa
högh och willia till. 3) Här reqvireras ock legationer, residenter
och flere, som thetta alt sökia gönom wänskap hos en part
att winna af wäre grannar, ernädan wår stat icke tilldrägeligit
är att hålla alle för owänner. Om nu uthskåtet behagade thetta
hans råd, så wille han tagha någre med sigh, som talte medh
RikzCantzlern här om, thå sådane skäl kunde införde warda i
then allmenne författningh, som RikzCantzlern hadhe under
händer att concipera och ^ffsättia.
Thetta holt uthskåtet godt, men i thet [samma] kom RiksCantzlern,
och när IL LandtMarskalken hade uptäckt honom
theras meningh, och huru the sökte en yttermehra förklaringh:
Så berättadhe H. RikzCantzl. ännu tydeligare K. M:tz meningh,
att thet war icke allenast ansedt på Polen, uthan ock på andhre
nationer, om något incommodum skulle yppas. Men på
Bilagor. 225
fall att thet skulle gälla Polacken, såsom ock H. RiksCantzlern
sadhe wara mäste och störste reflectionen opå, och splijten
med honom opwuxe, hwad man då hade att see opå, om någon
annan concurreradhe till wårt fädernesslands skadha?
Här med skildes uthskåtet frå hwar annan, och wardt ansagt,
att the skulle komma tillstädes dagen effter.
22. Martij
förtalde H. LandtMarskalken för Ridd. och Adelens uthskåt,
att effter K. M:t inthet kunde komma tilstädes nu för sin opasslighet,
och the gode herrer nu skillias åt till mårgons, the wille
interea wäl öfwerläggia thesse förberördhe ärender, mädan K.
M:tz mening icke kunde nu wara mehr så mörk, och allt thili
den ände, att them därföre gifwes råderum så myckit bättre
betänkia sigh. Och wore högt aff nödhen att någre godhe herrar,
som om staten bäst wore kunnige, trädde till samman och
disputerade the rationes pro et contra, att på fall K. M:t wille
hafwa dess bättre förklaringh, och den skrifftligen, att den då
måtte wara tillreds. Såsom ock, där the godhe herrar behaghade
thetta mitt betänkiande, att samma skrifft kunde sedhan
uthskåtet communiceras och ställas till widare deras öfwerwäghning.
Ther med wunne man tidhen, och giorde K. M:t twifwelsuthan
ett godt nöije. 3) Thet wore också ett medel at
förekomma confusion, som gemeenligen i discurserne, där månge
ähre tillstädes, och hwar om annan thalar, ett godt expedient *).
Thetta wart achtadt för gått, för dy sattes effterskrefne opp,
nempligen:
Gref. Duglas
H. Lars Krus
H. Rolamb
H. Gyldenklow
H. Lagerfeldt
H. Leijonstiärna
H. Norrfellt,
som komme till städes i CommercieCollegio.
Och begynte H. Lars Krus först discursen, att han hadhe
mäste omtanken, huru man skulle bära sigh åt medh Holienderne.
') Tillägg i marginalen: Sidst admonerade H. LandtMarskalken
alle troligen och alfwarligen till Tysthet.
15
226
1655.
Och holt en part necessarium, at raan associeradhe sigh
med Engeland, elliest skulle commerciernes lopp icke lithet
studza (thet samma man ock sökte medh Danmark). Och att
man in rei securitatem icke allierade sigh i synnerhet med protecteuren,
uthan i gemeen på Cronan, dess protecteur, men säkrare,
alle thes successorer.
Sedan lästes protocollet opp, och när thet kom på discurs
att man skulle ponera statum controversiae, så discurrerades
bådhe om sielfwe författninghen, mot hwem hon gällt, eller
huru man skulle then nyttia.
Grefwe Duglas: Ingen aff oss är, som icke seer författ
ningen
wara högheligen aff nödhen. Men thet wara gått, att
man wiste och hade klar information om ware grannars intention,
och på thet fallet wara bättre att committerat heelt och
hållit K. M:t och Rådet, som bäst weet.
Wart sagt aff alle, att effter Konungen i Poland kommer
först i consideration, som Konungen sielff rörde om, och den wara
den närmeste att see opå och reflectera wära tankar till, mädan
man hafwer ondt anslagh moot oss, och rörer fundamentet,
där aff ock mäste fahran skulle hafwa sitt ursprungh.
Wardt så discursen wänd på Påland, om thet wore justa
causa mot honom at tagha sigh krigh före. Argumenter disputerades
aff och ann, pro wore desse: 1) Vis pactorum, them
Polonus hade öfwerträdt, hwilkett deducerades per species uthi
en skrifft, här hoos liggiandhe*), then H. Gyllenklow upsatte.
Jämwäl fördes flere argumenta in contrarium, som kunde gifwa
efftertänkia, att wij såthe osäkert, om wij icke skulle nu gripa
Påland, ty 2) wore wij en annan thid inthet wed then lägenhet.
En part meente man skulle nu mehra försökia med freden.
Resp: Thet wara thet bästa, och lämpnar man sådant i
K. M:tz godhe disposition.
Norrfällt gaf thillkänna, på händelsse att om wij kornrne
till fördragh med Pålen, om tliå icke wij skulle gripa Moscowiten
ann, effter wij ha då krigzfålket, som elliest skulle consumera
wära medhel, ty wij kunne inthet gå defensive.
The andhre meente oss inthet annat tilldrägeligare, än offensive
gå, för wår starke armatur.
23. [Martij]
uplästes Gyllenklows maculatur, hwilket befaltes att förwaras
') Denna skrift saknas.
\
Bilagor. 227
aff uthskåtet. Endoch thet war inthet upläst för allom i uthskåtet,
uthan någre fåå.
Kom K. M:t med Rådet på wanligit rum, och frågade straxt
K. M:t, hwad Ridderskapets betänkiande war.
H. LandtMarskalken sadhe, att såsom K. M:t hadhe gifwit
dem råderum att thalas wed och betrachta hwar med annan,
hwad uthi discursen och propositionen är förebracht: Altså
tacka the K. M:tt underdånigst för then Konglige omwårdnat
för Riksens bästa, och ställa gärna till K. M:tz höghe Konunglige
nådh och betänkiandhe, inthet twiflandes, att K. M:t alle
görlighe medhel seer och finner till fädernesslandzens conservation
och säkerhet.
Doctor Laurelius på Clericiets wägnar, sampt Bårgmästaren
på Bårgerskapets wäghnar lämpna allt i K. M:tz nådige
åhåga och disposition.
K. M:t slöt så: Jagh är i den godhe tillförsicht, att alla
warda rätt opptaghandhes och uthtydandes thet iagh inthet annat
söker och contesterar här med, än blått see på fädernesslandzens
wälfärd; och icke aff kättia eller kitzlighet tagher migh
någet före, uthan iagh ... ])
Bil. C.'2)
Protokoll vid sammankomsterna mellan Rådet ock Adelns Utskott,
rörande Statsverket.
Sädan K. M:t wardt bårttgången den 22 [o: 23]
Martij och Rikzens Råd, som fölgde K. M:t något
effter, kommo igen, begynthe RikzCantzlern detta
taal:
Att K. M:tt, af stor åhåga och bekymmer till fädernesslandsens
wälfärd och säkerhet, föreställer Ständernes uthskått
') Slutet af konungens tal saknas.
2) (Ad. prot. sid. 17.) Marginalanteckning: Detta är een deel af det
protocoll, som holtz öfwer det, som handlades med Ridderskapets allena
Uthskått opp i Rådet; men den förre deelen der af finnes i den förseglade
SecreteAct och blef handlat med samptlige Ständernes Uthskått.
228
1655.
att förnimma, hwad intentionen är; Och såsom the nu alle
hafwa förstått om dhen uthrijkes handel, och huru sakerne
förewetta medh wäre nåbor och grannar, och hwad owäsende
där uthe och kring om oss gifwer alfseende thili stor fahra och
osäkerhet: Altså medhan dhe liafwe nu lämpnat sådant i K.
M:ts disposition; ty har K. M:t befallt migh at discurrera med
edher godhe herrar om then inländske stats tillstånd och tarfwer,
och ställt oss för ögonen hwad medel wij kunde finna, att
bringa den på en wiss foot, och K. M:t sampt Cronan hafwa
någon hiälp och styrkio aff. Elfter K. M:t hafwer i begyunelssen
och sub auspiciis uovi regiminis halft stor åhåga om thet
uthländske wäsendett, will likwäl då aldeles wara att' nöden,
att see på tarfwerne i Riket och the medlen them att botha,
hälst medhan på medlen består Riksens stat, hwilke medhel
inthet kunna mistas. 2) Wij moste ock see andre nödtorffter,
fast the icke åhre aff like consideration, icke dess mindre äre
the så nödige, att the inthet kunna gåås förbij, såsom extraordinarie
medel. Wij hafwa at see på tullar, acciser, såsom
ordinarie, them man nu så må kalla, effter the dragha ett wist
in. Och är wårt förnämste affseende, att the ordinarie uthgiffter
balanceras mot the ordinarie inkomster. Och där detta skal
ske, så komma först Crouans räntor, såsom them man kallar
ordinarie media eller thet wissa, och först består på Jordegods,
och dess fasta räntor, som allmoghen å landett uthgör, i consideration;
där emot kommer nu först K. M:tz Hoffstat, som
reqvirerar faste medel; där till tiana Ladugårdarne at hafwa
ögat på och fordras, såsom rätte medlen där till, och ifrå Grönan
omistelige äre; giorde en digression till K. M:tz höghe nåde,
at han inthet liar i sinnet gå them när, eller falla them
[till] beswär, uthan heemställa dem tiletta beqwemlige medel, som
minste skadan och affsaknaden hafwer medli sigh. The skulle
likwäl tänkia thet att 1) reqvireras till Landzens ordinarie Regering
och dess stat. 2) Sedan see på hwad där hos fordras
till extraordinarie uthgiffter, Commissariers uppeholdninger, beskickningar,
som altid infalla. 3) Och elliest till krigzförfattningar
och uthrustninger.
Grefwe Duglas urgerade beswäret örn godzens igentagande.
H. LandtMarskalken fordrade närmare förklaringh, till ett
så myckit bättre och närmare swar, hwar utlii allt bestodhe.
Där med trädde Rådet aff i andra salen. I medier thid
discurrerade uthskåtet om medlen, och när Rådet kom in igen,
Bilagor. 229
sadhe H. LandtMarskalken ingen utliaff them wara, som icke
holle skäligt och nyttigt att ordinarie uthgiffterne balancerades
mot the ordinarie inkompster, men såsom the icke kunde wetha
particulariter at swara, så länge man hsererer in generalibus,
ty begärtlie H. LandtMarskalken denuo at förklaras aff
the godhe herrer, som bäst förstode, för theras eghit interesse
skull, som the hafwa, som elliest sielfwe modo, och hwad som
them tycker at låtha practicera sigh eller inthet.
RikzCantzl. sade, att K. M:t hade taghit i betänkiande
om medlen, men doch hafwer Rådett inthet kunnat slutha sine
prsevia communicatione med Ridd. och Adelen; endtligen wara
kommit där thili, at man hafwer först most ansee Konungens
Hoffstat, hwad den reqvirerar, och därtill sedt på Ladegårdzgodzen
i rijket, som nu äre mäst ifrå Cronan, doch omistelige,
och wara frågan denne: Om Cronan kan wara dem föruthan
eller inthet, eller om inge skole thagas, eller alle, eller någre?
Jagh wet wäl, sadhe Cancellarius, huru förtretligit på förre
Herredaghar, och då iag satt med på Ridderhuset, most höra
thet igen tagande t. Thet går inthet K. M:tz tanka uth på,
doch moste man see på salutem patrise, som är wår lagh.
Grefwe Duglas: Seer på Riksens bästa och icke så mycket
på sitt interesse, men på Konglige förtröstninger hafwe
månge giort sigh faste. Kongl. M:t wara (där om man inthet
twiflar) en nådig Konung; wara önskeligit att staten så formeras,
att han i längden har bestånd med sigh.
RikzCantzl: Om thet icke wore skett förr, som nu skett
är i förlupne tidher, kunde man uthan stor beswär wäl annorledhes
lagat, men sädan allt är kommit i confusion, är inthet
annat på, uthan man seer thet redresseras i godh skick och
lagh igen. Sedan wele wij icke see på någon in particulari,
effter thet går icke heller allt wårt stånd an; men wij som
principaleste moste likwäl tala först. Och om man kommer
närmare wärket, så see wi icke heller på någon in specie,
uthan in genere, till thet allmenne bästa: träffe så sedan hwem
thet will. Derföre om wij skridha thili publicum, så kommer
K. M:tz eglien stat i consideration bådhe thili hoffwets förtäringh,
till Stallen, till Jägerijn, där under höra Parker, Cronans
engiar: Under jägerij förstås ock skytter, heiderijdare
etc. Under Hoffrätten, Lagmansheman, och att Krigzstaten,
som är fundament, må blifwa oförryckt, och Ryttare- och Soldateheman
beholdne.
230
1655.
Grefwe Pär sadhe, att krigzmanshemanen blifwa nu wäl
observerade, så att förmodeligen then stat går för sigh.
Cancellarius rördhe örn factoriwäsendet och dess gårdar;
Admiralitetet om sine båtzmansheman.
H. Lars Krus infererade om den store olijkhet, att somblige
wore 12, somblige mehr eller mindre taal. >
Cancellarius swarade, thet böra taghas i acht, på thet then
staten må stå. Thet ock wara feel på Styremän, och fuller
nödigt att förordna them sitt wisse. Commemorerade ock om
the oordninger medh Ekeskoghar, och huru store län draghes
undan. På store Skogzägor finner man feel (!) med store master
och annat till Ammiralitetet nödigt och nyttigt. CommercieCollegium
bör sees opå för Slysebyggningerne i landett. Bergwärken,
såsom Cronans tullars, och all handels och wändels
förkofringh flyther af, är ett principalt afseende, där om wet
wäl H. Prsesidenten i BärgzCollegio deducera. Ländzmansgårdarne
tarfwas till Cronan, hwilke skole göra Konungen besked
och rättelsse, när reeser ske på landett, the som ock skole tagha
Konungens interesse i acht.
Ofwersten Horn sadhe billigt wårt afseende stå thili bonum
publicum, men ock thet ihugkommas, ibland annat, om
Städerne, som åhre ifrå Cronan.
Gustaff Rosenhane: Wedh Ladegårdarne komma betänkande,
att the bringa Cronan ingen nytta, och alt för detta
war godt funnit them bårtarendera, mädan the kåsta myckit
att hålla wed macht och bruk.
Under denne warande discurs om medlen, deducerade H.
G. Ex. grefwe Pär widlyfftigt K. M:tz godhe hiärtelagh emot
oss, påminthe huru Ständerne hadhe tillförende praepostero ordine
gått, och fordrat restitutionem bonorum, sättiandes annat,
som proponerades och i sig wichtigare war, tillbaka. Men K.
M:t wara wed ett annat sinne, där öfwer wij hafwe oss at
hugna. Ty han fuller seer på hwars och ens bäste, och icke
antastar någon in particulari, hållandes orådeligit att göra Cavallieri
wed denne stat något intrång, där af oreda fölgde.
Men detta wara K. M:tz intention, at sökia understöd till Cronan,
uthi thet som görligit är och lideligit, doch Cronan omisteligit:
och icke tagha så frå någon, sorn wäl förtiänt har,
uthan wederlagh. Så länge wij sittia i denne willewalla, så
haa wi altid sutit osäkre, om wij skulle besittia wårt eller inthet.
Därföre wore nu gått consilio at mötha osäkerheten.
Bilagor. 231
Ofwersten Horn: Hwad ladegårderne wedkommer, är thet
sandt, att på reser kan K. M:t inthet få så myckit höö åt sine
hästar, som betarfwas; icke heller fisk, mädan allt är bårtha.
Creutz: När ladugårdarne hafwa warit bårtha, ha Landzhöffdingerne
inthet hafft.
RikzCantzl: Jagh bekänner, wore Ladegårdarne beholdne,
så skulle Cronan wäl skona andre medel.
Här disputerades moot, så wida aff Landzhöffdingerne, att
the hafwa ingen nytta där aff, ty the tagba them på lönen.
Cronan skulle dem elliest bethala af andre medel.
RikzCantzl: Wij säija icke tagha igen, uthan med maner
och modo, icke heller allt på en gångh, thy sompt ähr, som
ock kan tåla en dilation. RikzCantzleren badh att tages i yttermehra
betänkiande och nogha öfwerwägande.
Där med skildes Rådett ifrå oss.
Efftermiddaghen klåckan try kom uthskåtet åter opp och
discurrerades då myckit om desse ladegårdar. En part mehnte,
at the drogho föga Cronan in: 1) För den store omkostnad
med bygningers uprättelser, 2) fålks afflöninger, som store wore,
hälst bönderne wore där ifrå taghne, och man skulle sädan
leija arbethesfålk. Därföre wara thili thet 3) omtalt och aff
S. RikzCantzl. meent, att man arenderade bårth them, kunde
hafwa mehra gagn aff them, 4) och thet så wara practicerat
allt ifrå K. Göstaffs tid, allenast någre Cronan förbeholdne.
H. Göstaf Soop disputerade in contrarium och H. LandtMarsk.
gaf them till förstå och betänkia, hwad medel man då skulle
tillgripa, om Ladegårdarne wore bårtha, som the nu ähre, hwar
aff då Konungen skulle hålla sin stat, och synnerligen när K.
M:t skulle allt köpa för penninger.
Här LandtMarskalken deducerade widlyfftigt om bärgzwärken,
och sadhe sigh än widare thet skola bewijsa.
Denne discursen gick aff och till, doch promiscue, och bespardes
till widare omtaukar. Icke dess mindre förde Leijonstierna
en discurs, att man måtte wäl försee sigh, att icke under
sådane generale propositioner subsumeras per inductionem
något nytt, som skal falla Adelen beswärligit. Swaras, att
man inthet har wäuta någon fahra, under thet allmenne interesset,
2) så kan icke mehra införas, än thet som omtalt är;
och kommer något annat, så har man inthet hinder att säija
sin meningh. Leijonstierna: Thet är godt, att man limiterar
232
1655.
och determinerar straxt thili hwad thet är meent. H. Landt
/
e
Marskalken: Thet är oss lafwat.
24. Martij
.korn H. LandtMarskalken på Ridderhuset, och excuserade drögzmåhlet,
thet man icke hafwer kunnat komma på Ridderhuset,
medhan thet delibererades något på Slottet, under uthskåtet.
Thet skulle them snart blifwa kundgiort. Där med gick han
opp till uthskåtet; nu sadan the wore alle församblade, kom
Rådet. Då framträdde H. LandtMarskalken, säijandes Ridd.
och Adelen mäst komma öfwer ens i sielfwe saken, allenast
om modo wore någet thili att förfråga sigh. Och för then skull
tiana till bättre förklaringh en närmare information: begärthe
fördenskull, att the g. h. aff Rådet wille sigh här på resolvera;
post brevem deliberationem taalte RikzCantzlern:
In genere (sadhe han) skäligt wara, att thet som omistandes
är, kunde till Cronan disponeras; om modo icke wara synnerligen
rört, uthan uthi discurserne kunde man komma där på.
När the godhe herrer wille pro et contra discurrera, skulle thet
andra wäl gifwa sigh.
Riddersk. och Adelen stodhe framgeent opå, at wetha
modum.
RikzCantzl: Att icke detta wore gått, att hwad som komme
thili att achta jempte godzén, uthi läglighet och beqwämliget
att rama Cronans bästa uthi godzens förbättrande och
opparbethande(!), holle man före ingen skulle wäghrat, medhan
thet allt har respect på Cronans nytta, och ingen in privato
stor afsaknat. Cronan har eij allenast aff godzens ordinarie
räntor effter Jordeboken, uthan här considereras ock andre lägligheter
där jemte. Om någon wille säija Konungzgårdarne här
under begripas: säger jag neij, och att inthet det är meent.
Frågar migh någon, om jagh menar bönderne, som hafwa för
detta giordt dagzwärken under be:te ladugårdar, så ähr icke
thet enkannerligen på ansedt, uthan iag förstår de pertinentier,
som inthet hafwe warit ifrå gården separerade, uthan höra och
lyda där under.
Grefwe Pär giordhe en förklaring emot thet som objicie—
rades, att Cronan skulle inthet stor nytta hafwa där aff, mädan
thet will myckitt påkåstas att hålla wed macht, och synnerligen
när bönderne med deras dagzwärken äre där ifrå. Sadhe
altså, att K. M:t icke såg där på, om thet försloghe, eller
Bilagor. 233
lithet försloghe, till staten, uthan allenast att the komme till
at lyda under Cronan, och med thet ringa likwäl, om icke mehr,
doch icke hindrade och lage i wäghen, att ju Cronans cultur
toghes i observans; och Cronones hambrar, grufwor och mehr
sådant, som inthet mistas kan, där med hindras. Men att det
skal allt förslå, thet är inthet rätta meningen. Medh Ladugårdarne
mehnar man the som behöfwes och nödtorfftige äre,
som ock Landzhöffdingerne wore til hiälp. Men fördenskull
mehnar man inthet de bönder, som hafwa förr giordt hiälpen
där till.
H. LandtMarskalken: Jagh bekänner, att discursen haf
wer
warit, om Cronan skulle ha någon synnerlig nytta af Ladegårdarne,
men mehra onus, hwilket förr är bothat gönom arrenden:
men man hörer nu, att thet är mäst om situationen at
göra, och andre läghligheter.
Cancellarius: Thet wij tale, sluthe wij inthet, uthan communicative;
att thaga alle ladugårder igen, är inthet wår meningh.
Gref Duglas: Onskeligit wore att wetha, huru widt denne
framställningen bör extenderas uthi samme godzens nyttiande,
och hwad mehnas för Ladegårdar?
Cancellarius: J godhe h. tinne oemotsäijeligen Cronans
Ladegård wed Stocholm wara nödig, sadan Nyköpings, så Linköpings,
Calmars, Westerås, Wiborgs, Abo, Helsingfors; Konglige
residens hus, Lusthus. Ladegårdarne wed Norköping, Gäfle
och Götheborg och wedh Ubsala höra Städerne till, der om
kan K. M:t disponera, som han will. Hwad allenast pertinentia
wedkommer, thet är skäligt, at blifwa wed Cronan såsom
inseparabilia aff ålder til Ladegårdarne; indrogh exempel om
Rijdön under Westeråhs. Hwad extensionen anlangar, så extenderes
thet inthet widare, uthan som thet hafwer hört aff ålder
thär till, thet andra talar man inthet om.
G. Duglas: An om något är köpt, aff then läglighet, som
hörer där under.
RikzCantzl: Ja, så moste thet wedherläggias.
RikzSkattmäst: Thet äre så månge variationer, exempel:
Nyköpingslänet har legat heelt och hållit under ladugårdarne
till hielp^
Gref. Pär: Jagh har hafft ladugård, men icke en bonde
där under, och fast thet är icke myckit wunnit där med, så
är likwäl en hiälp, och en commoditet för Cronan. I Konung
234
1655.
Göstaffs tid äre fuller Ladugårdarne arenderade, och sedhan
med i Drotningens thid.
RikzCantzlern: Thet wore wäl, att Cronan kunde få nå
gre
bönder thar under thar thili, som bäst mistas kunde; synnerligen
om the som närmest låghe. Doch kunde Cronan med
äganden tractera, så myckit bättre där med at hielpa uthredninger
och hushållen.
Horn: Jagh märker att ingen ähr, som icke håller där
med, allenast icke någon prsejudiceras uthi dess wälfångne
ägendom.
H. LandtMarskalken urgerade offta på uthskåtet, att the
skulle säija, om the hadhe något emot: Ty här sökes nu en
stadigvarande resolution, som man säkert kan hålla sigh wedh
i längden.
RikzCantzlern: Sedhan J godhe h. finne thet gått, att Cronones
Ladegårdar komma thil Cronan igen, så moste man tänkia
på thiden, terminum a qvo, och determineras derföre ifra
K. Göstatfs Adolphs sidste tidli. Orsakerne äre desse: 1) Ty
wij moste stanna en gång, att thet går icke in infinitum.
2) hvad K. Göstaff här uthi har giordt, moste man thet wäl
uttyda och excusera, att han kom uthi Regementet uthi en förwirrat
stat, full med krigh och buller, moste fördenskull göra
mehra, än thet hadhe elliest ske kunnat. 3) måste han heela
hwad brutit war gönom Adelighe godzens confiscationer. 4) gönom
placater och indulter gifwa godz. 5) culturen lågh nedhre,
thet i bärgzlagerne föll, fördes allt rådtt uth alf landett: Ty
kom thet på sidstone, att Kongl. M:t thet redressera moste.
Här mot kan förebäras, hwarföre man icke seer längre tillbakar?
Resp: Skulle man röra flere Konungars terminer tillbakar,
wara allt för beswärligitt. 2) Icke heller tiana, medan när then
ena Konungen har skuthit confirmationen till then andre, och
godzén sedhan gönom confirmatiouer ähre enom beholdne, ty rifs
thet inthet opp. Icke skall heller misshagas Drotning Christinae,
emedan hon gärna seer fädernesslandzens wälfärd: Wij
moste see thili att remedium icke är större än siukdomen.
An prolongerades discursen om Ladegårdarne, och taltes
om the godz, som i K. Göstaffs tidh sålde wore.
Grefwe Magnus införde exempel om Rickombärga, som
icke allenast är nödigt för Ladegården, uthan thess nähre belägenhet
thili att hiälpa till Slotzarbethet, ty hörer han under
Slottet icke obilligt.
Bilagor. 235
Bengt Horn meente, man kunde limitera så widha Ladegården
ifra the andre gårdar, att man satte in Ladugårdarne
med dess råå och röör.
Swaras, att Ladugårdarne hafwa månge commoditeter fiärran
ifrå, som ock hafwa hört där under.
Cancellarius trädde så ifrå then discursen om Ladugårderne,
och kom på Stallstaten; discurreradhes så om Cronones
ängiar, som ähre kompne där ifrå. Mente, at the som hetas
aff ålder hafwa waritt rögde och brukade af gammal häfd, skulle
förstås under omistelige ifrå Cronan. Men icke de små komma
i consideration, som ringa äre, indrogs exempel aff them i
Tierpen beläghne. Allenast desse Cronan beholdne, som förslå
något och aff ålder hafwa till Cronan warit skattlagde. 2) The
som ock expresse hafwa warit förbudne.
B. Horn: Icke wara mehr än billigt, att sadane återkallas;
om Gud beskärde oss en prins i landet eller Konungadotter,
hwad skulle wara residui at gifwa them? Att förbudit godz
är bårtsåldt eller abalienerat, thet skulle sees på i Cammaren.
II. Lars Krus: Wi komma wäl öfwer ens med wäre medbroder,
att thet, som förbudit är, revoceras.
Cancellarius continuerade discursen om Bergwärken. Och
swarades där thili, wara lika beskedh och skäl thili dess erhållande
med underhörighe godz. Då begynthe RikzCancell.
läsa opp thet bref, som H. LandtMarskalken honom fick, hwad
som war till förbåd specificerat ifrå anno 1649. Dhet första
wara 12 sochnar i Salebärgh. Thet andre fölgde på radh effter
hwart annat, som man inthet hinde protocollera.
Här admonerade RikzDrotzen, att man skulle specificera
ortherne wed nampn; elliest kunna ske, at hwad som af ålder
inthet har hört där till, skulle draghas thär under, mången till
prsejuditz.
H. LandtMarskalken: Thet war eij allenast sedt oppå åhr
1649, uthan sådane^godz see längre till baka, och hafwa förr
warit förbudhne, alf orsak, att såsom Kongl. M:tz regale sticker
där uthi, så är thet'icke något nytt, thet som ock i S. H.
Carl Bondes thid och fleres är worditt moverat, som åhåga
hafwa hafft om Sweriges Rikes wälfärdige tillstånd.
Grefwe Pär: Detta måtte specificeras ad unqvem.
RikzCantzl: Kan inthet wara mehr än skäligt, att nogha
inqvireras, hwad som där under hafwer hört eller höra bör, till
bärgzbrukens förkofringh.
236
1655.
Grefwe Pär: Allenast thet specificeras.
RikzCancell: Specificationen kommer wäl, allenast thet beskrifwes
in genere, och så Sochner, Härader, och att thet sees
tillbakar, om någon gård i Sochnen hafwer hört där till.
Grefwe Magnus: Man kan göra en Jordebook där öfwer,
som andre, i KrigzCollegio.
Hwad krigzfålkets underhold wedkommer, sadhe RikzCantzlern,
så hörer iagh, att thet skal thili thet närmeste wara richtigti
H. LandtMarskalken refererade om ett beswär, huru någhre
extraordinarie medel äre ihopa draghne i en ränta, där
effter man rustar.
Cancellern kom så på Admiralitetsstaten, och refererade
hwad incommoditeter där på föllia wille, om thet skulle nu
så länge sta, som här till. Och såsom then staten är af högh
consideration, ty proviant är bärtha, och medlen att köpa före
äre inthet så straxt wed handen thili uthredninger (med Båtzmanshållet
kan wäl ske en lijkhet), altså moste taghas i betänkande
om dess redresseringh. Wore så opnämbde, hwad
förr har legat där under:
Westerbotnen. Jämpteland
Ångermanland Aland
Mälpa Öland.
Gästrikland
Grefwe Jahan Oxenstierna sadhe, att bondegårderne under
Skantzen i Jämpteland wore bårtgifne, och att Franken hafwer
80 heman där ifrå.
RikzCantzlern frågade, om thetta med Ammiralitetet icke
skulle disponeras till Cronan igen.
Resp: Ja, sådant wara oundwikeligit.
Cancellarius: Hwad säija J g. h. om Expectantier?
The ähre aff åtskilige beskaffenhet, och med wilkor kunna
komma till Cronan, och med wilkor considereras ut pune donationes.
Där med läste H. E. RikzCantzl. samma conditiones
opp.
H. Kruse infererade där emot, åt minstone böra få sine
penninger igen, om the äre köpte.
Andra Quaestio wore om caduc godz, som Cronan necessarie
thillfalla. Swarades, att the måtte wara af lijka rätt,
som Norköpings beslut.
Twenne saker wore så här aff Adelen moverade, thet ena:
om the caduc godzén i Grefwelige donationer, som hadhe samma
Bilagor.
237
consideration som andre expectantier? Sandt wara, som RikzCantzleren
sadhe, att expectantzer uthrätta thet, att K. M:t
bindas händerne där medh, någon aff sine ministris att beneficera;
är ock en stor oreda, att man skal så uthwachta ens annors
lijf, förtegat, att enom här med förtaghes at excolera godzén.
Om allodial vide infra. 2) Påminthe Adelen om the städer,
som bårtgiffne åhre: Hwilket wara betänkeligit och obrukligit,
såsom ock otiänligit, att then ena Adelsmannen skulle gif—
wa then andre tull, och wara så hwar annars contribuenter.
Cancelleren swaradhe: Sådant med thet förre öfwer cadukgodzen
kunna thagas i deliberation, men detta wara thili öfwerläggia
om städerne, att 1) byggia en part sielfwe Städerne effter
K. M:tz indult.
Här togh Grefwe Pär uthi: Min slächt hafwa hafft gamble
Löse. Sturerne hafwa hafft Wästerwijk, Ekesiö etc. Leijonhufwuderne
Ekenäs i Finland. Hwadh som införes om grefwernes
jurisdiction där jämpte, så skole the godhe herrar besinna
thet, att then är swårt att afstå: och wrela månge inconseqventier
föllia, om Bönderne gå till tings, om the skulle eximeras
uthur länen. Thili thet andre, är myckit aff en långlig
och uhrminnes häfd, then man inthet släpper gärna; begynner
man röra ens privilegier, thet wore inthet gått.
H. Creutz: Thet är swårt för allmoglien komma för grefwens
fogde, och så grefwens lagmanstingh.
H. Krus: Där dömer både Part och Domare.
Grefwe Pär: Neij, godhe herrar. Jagh säger om migh:
gäller thet så, så sitter iagh inthet, uthan substituerar en annan,
med mindre att thet consenteras aff Parthen, att han godwilligt
subjicierar sigh; blifwer icke dess mindre salva jurisdictio.
Kom åter på Discurs om Tullarne, som then ena Adelsmannen
skal gifwa then andhre. Hwilket ähr intolerabellt.
Gref. Erik swarade: Thet wara gott, wela thagat i betänkande.
H. Jöran Flemingh frågade wed tillfället aff the allodial')
godz, som man thalte om, och RikzCanzlern indrogh wara then
swåreste handel, them han skulle aldrigh hafwa hopp att få
igen; och spordhe, om någeu gönom bythe eller köp toghe allodial
emot sine arfwegods, med försäkringh, att köparen eller
') Marginalanteckning: Om Allodial, at skäligt considererades,
at the reflecterades under Norköpings besluts wilkor, där med limiterades
the till Cronan.
238
1655.
then som arfwegodzen får, obligerar sigh at stå skadan, så
framt thet ginge honom ifrå heelt eller halfft; hwad thet då
wore till göra?
RikzCanzl. swaradhe, att thet wij nu hafwa conditionerat,
sträfwar här inthet mot, man håller sigh eo casu wed contractet,
och allmen regula: Förord bryther lagh.
RikzCantzlern continuerade allt fort med the opsatte conditioner,
så om thetta, som sagt är, som widare, om mårgongåfwor,
favorable brudeskatter, och låfwadhe Ridderskapet och
Adelen, att them allt sådant skulle communiceras skrifftlighen,
thet them kunde gifwa bättre efftertänkiande och lius.
Ridderskapet och Adelen tackade gönom H. LandtMarskalken
[Rådet], som hafwer låthit sigh wårdha alles theras wälfärd,
inthet twiflandhes at där medh framgeent sker, uthan theras
prasjuditz utlii deras wälfattadhe och skälighe privilegier.
De modo war ändå widare att förnimma, som Riddersk.
begärthe, hwar med en och annan som miste, hadhe att få igen.
26. [Martij.]
H. LandtMarskalken kom med uthskåtet thillstädes, proponerade
först qvasstionen, om detta som aff Rådet war opsatt
thili betänkia öfwer Ladegårdzgodzen, Amiralitets, Bergzbruks
etc. wore til skatta för reale medhel, där uthinnan Salus
patrias består: eller thet wore andre medhel at föreslå?
Uthskåtet fordrade de modo, förr än the kunde discurrera
widare.
H. LandtMarsk. läste opp en skrifft till Kongl. M:t om
Bärgzbrukens wälfordran och conservation.
L. Krus: En part mena, att thet sträckes för widt.
Grefwe Duglas påminthe, när honom war i commission gifwit
att ransaka om bärgzbruken, wed tillfället under mönstringer,
togh exempel aff een b:d Barkhusen, som hade 3 sochner
under Salebärgs bruk och kan hiälpa sigh där med.
H. LandtMarsk: Man wet råd, huru en och annan kan blifwa
förnögd. Konungens mening wara godh, och icke så till
förstå; hwadh Barkhusen wedhkommer, så förstår han thet wärket
inthet, där Cronan mister så månge tusende; giordhe en
uthförligh relation om Bärgsbruken, som här effter finnes 1).
’) Denna berättelse saknas, men kan ej gerna hafva varit någon
annan än den under Bil. GG. meddelade Bergs-Collegii relation, hvartill
originalet finnes i Riks-Archivet bland Collegii und. skrifvelser.
Bilagor.
239
H. LandtMarsk. frågade åter igen om the förre upsatte
medhel wore sufficient, eller man wille skrida thili någre andre?
Uthskåtet: Ingen seer på sitt interesse, men likwäl sitter
mången på Ridderhuset, som will see på sitt, och dess skäl
moste likwäl höras.
Gran sadlie, att någhre sochnar stå under Gästrikelandh,
och nu fordras flere.
H. Lars Krus: Om wij skole något swara, så moste wij
wetha, hwadh som hafwer warit och stått in pristino statu.
H. LandtMarsk: J godhe herrar må försäkra sigh, att jagh
inthet söker annat, än Cronones nytta, och thet som Cronan
förr hafft hafwer, thar talar iagh på, uthan ens och annans
prsejudicio, thili at säija, hwad the med skäl finna.
Uthskåtet fordrade allt framgeent om modo, och wille inthet
komma (såsom H. Lars Krus någre gånger ingemineradhe)
thili discurs, förr än the wiste hwadh som in specie war att
fordra igen, och contentera then som mister.
Ehuru wäl H. LandtMarskalken sadhe allt sådant kunna
ske, them thili godt nöije, allenast the in genere hade något
att discurrera om, som bättre förklarade modum, och thet nu
mädan tidhen så medgåfwo, och Rikzens Råd gärna såghe skett
wara. Admonerade där boos att the skulle betänkia huru bärgzwärken
fälla aff, somlige wäxa opp. 2) Huru förr än godzén
abalienerades, fick man månge, som wille tagha opp nye bruk,
twå kunde thaga sigh på detta wärkett, där medh finge the
flere till större anhang; men nu wed godzens abalienation icke
månge finnas. 3) Där the nu skole uparbetlias, och Cronan
wäxa, gönom deras cultur, medlen i händer, så wore oundwikeligit,
att the ju icke måtte komma thijt, the hafwa hört, och
där på går K. M:tz Drotning Christinae bref utli.
Uthskåtet begärthe få see brefwet och den förtäkningen.
H. LandtMarskalken: J godhe herrar skole få see thet,
men nu kan man inthet komma i RäkningeCammaren, effter
där är Rådet, och andre hinder. 4) Sadhe H. LandtMarskalken:
Att godzén skulle circumscriberas, att man wiste hwadh
intra Bergzlagurnes terminos skal höra och lyda. 5) Wij hegare
ock aff K. M:t, att icke någre gods, slijke, som man nu
thalar om, confirmerade wardha, förr än Jordeboken, then man
nu är tiH wärka med, blifwer förfärdigatt: jämwäl att Konglige
inhibitioner ske till Cammaren, thet icke någre uthräkningar
interea ske, Bärgzlagurne till förfång.
240
1655.
Uthskåtet swarade: Ingen wara som icke gärna seer Bärgzlagernes
wälfärd.
Medan tiletta som bäst taltes, kom RikzCantzlern, och då
Hans Exc. frågade hwad thet war för händer, och förnam enkannerligen
hwad som war tält om Bärgzlagerne, rådde han till
en eenigh och moderat discurs in genere, allt thet andre in specie
wäl skola låtha föllia, såsom ett förslagh, där med Oronan
blefwe benögd, och uthan theras skadha, som hadhe något bono
titulo fått. Thetta allenast wara qusestionen, om thet skulle
röras then strängen hoc rerum statu, eller inthet? Swarade
säkrast wara nu röran och sittia sädan uthan fahra. 2) Wara
till considerera, att hoc neglecto skulle man straxt tänkia på
andre medel, effter Cronan inthet kan wara ohulpen. 3) Och
endoch K. M:tz adfection är stor och.odisputerligh, icke dess
mindre kan thet inthet länge wara, när man seer sakerne så
wulne, at thet moste sökias Cronans nytta och fädernesslandzens
wälfärd.
Där medh blef detta uthskått den gången åthskildt.
27. Martij.
Wart förkunnat daghen tillförende, att Ridderskapet och
Adelen skulle wara på denne dagli tillstädes på Ridderhusett.
Bil. D.')
Protokoll vid sammankomsterna mellan Rådet och Adelns Utskott
rörande Reduktionen.
Den 28. Martij.
Sädan H. LandtMarskalken med uthskåttet war opkommen
till Rixens Rådh ij RådCammarn, giorde H. Excelktz R.Cantzlern
een påminnelse om det, som dagen tillförenne war tält på
Ridderhuuset; Och som man nu wore sinnad att taga sådant
under hender, wille man der utlii hafwa den proceduren, att
man företoge in particulari först om Expectantier och Nårkepings
Besluts Godzén: Men så begärde II. Excelktz, att Ridderskapet
wille påminna, om någet wore, som kunde fordra
’) Ad. prot. sid. 29.
Bilagor. 241
widare förklaringh, af det som dagen tillförenne blef på Ridderhuuset
förestält, så wore nu ij förstonne gott, att det skedde.
Der på frågade H. LandtMarskalken Ridderskapet, om dhe
hade någet der hoos att påminna? Swarades, Neij.
RijkzCantzlern begynte altså oppläsa sielfwe författningen,
deruthi
1. puncteu talar om dhe Godz, som inthet äre på förbudne
orther, uthan äre pure donerade, dem man will redressera till
Nårkepings Besluuts Rätt: Om dhe godz på förbudne orther
blifwer sedan belefwat.
Sädan R.CantzIern hade oppläsit den 1. puncten, sade han,
det icke så wara förstående, att alt skulle blifwa der wid, som
der wore författat, uthan badh Ridderskapet seija deres sentimenter
öfwer hwar punct; och till dess bätre förstånd, fans
rådsampt att först oppläsa alle puncter, på det den eene kunde
förklara den andre.
Sädan alle Puncter wore opläsne, begynte H. Excelktz
R.CantzIern på nytt opläsa den förste: Om pure donation af
allodialt må förwandlas på Norkepings Besluuts Rätt? Hwilken
förste punct blef af Ridderskapet gillat och samtyckt.
R.Cantzl. påminthe ock der hoos, att der någen har fått
Godz ij Kongh Gustafs thidh förr A:o 1633 effter Nårkepings
Besluuth, och sedan effter 1633 bekommit der opå Allodials
Rätt; gillas det sidermehre inthet, uthan blir på den Rätt,
som han i förstonne har det bekommit, och reduceras sålunda
till Norkepings Beslut.
Då 2. puncten upplästes, att hwad Godz förr 1633 allodialiter
wore bortgifwit (anten ij K. Gustafs eller K. Carls
thidh etc.) 'skulle allodialiter possideras; exeiperade der emot
Jahan Printz: Hwij ock icke det samma 1634, och der eff
ter
etc.?
G. Pär: Man måste ju haa een wiss terminum; som der
om är för detta med flere skiäl debatterat i förre uthskått.
R.CantzIern: Detta lärer fuller blifwa een Materie för
mångom att thala. Och att Konungh Gustaf har hafft store
skiäl hwij han det i sin thidh giordt liafwer; der ibland migh
synes wara det förnämbste, att han således wille consolidera
Rijket, som då ivar sönderrijfwit: Månge wore då uhr Rijket
färne, och budit dem offta hele Sochnerne, men dhe wille inthet:
Och mädan i Konungh Carls thidh Godzén wore afrefne
16
242
1655.
ifra een och annan, måste Konungh Gustaf åter hielpa opp
Rijket: Och der man nu skulle gåå och förandra någet, som
ij hans thid wore skett, skulle der med mycket rijfwas opp;
såsom wedlöiftigare blef dem föredragit, som ij förre uthskått
wore tillstädes.
3. [punct.] Om dhe Godz som äre köpte af Cronan etc.
R.Cantzlern: Twenne considerationer äre här hoos: 1) att
hwad kiöpt är, det blifwer allodialt. 2) Om icke är jäf der
uthi. Det är, hwad som icke är emot Lagh, Laga Domar och
skiäl. Ty det kan wäl heetas wara kiöpt, och aldrigh betalt
penningar derföre.
H. Gustaf Bonde påminthe om dem, sorn på sin Löhn haa
bekommit Godz; hwilket med reda penningar kunde jämföras.
Taltes der hoos om försträckningar och flere preetensioner,
för långlig giord Tienst etc.
H. Knut Kurk: Om icke det ordet, Jäf, skulle klarligare
circumscriberas?
R.Cantzlern: Der till kan läggias: Jäf, som är emot skiäl
och Lagh. Man kan eliest beskrifwat och kalla det simulatum
Contractum.
Och sorn man åter kom på att thala om Försträckningar
och om eens Löhn, sade
G. Magnus: För necessiteten skull har man offta sökt försträckningar,
med swåre och obillige conditioner: Löhnen be
langande,
kunde det tilläggias: den sorn bestodes på Staten.
Andre meente, skulle tilläggias: ordinarie åhrslön effter
Staten.
R.Cantzlern: Wara betänkeligit, örn man skall röra om
praetensioner och Löhn: skulle der med recapitulera mycket;
blef doch af II. Excelktz befalt att anteknas: På laglige och
skälige praetensioner; men om Löhnen skulle stå å part,
ad notam. Och kunde sådant wara förståndit om det som her
till passerat är, och inge prtetensioner mehr i framtiden, eller
widare: och går så, att lycka råkar man.
G. Pär holt före, man skulle settia: Ordinarie Löhn och
skälige praetensioner; eller, ordinarie Löhn och skälige anfordringar.
II. Scheringh Rosenhane: Om man satte på swenska, fordran.
Befaltes altsa opsettias: Laglige och skälige fordran.
Bilagor. 243
4. punct. Om Nårkepingz Besluuts Godzén, och sedan
kiöpte till Allodialt å 9 pro Cento.
R.Cantzlern: Wara der att märkia det ordet: frijkallade
orther; der med förstås annat, än förbudne orther: ty
på förbudne orther måste man stå af: Men wed frijkallade orther
(såsom v. g. Ladugårdar) kunne någre Godz wara, dem
K. M:tt inthet will p. t. taga ifra dem, som dem possidera:
Men sedan må han inthet haa wåhlet innom dhe frijkallade
Orther; men uthom dem kommer wåhlet Ridderskapet till.
H. Schering Rosenhane: An om det är een Säthegård,
som är uppbyggd innom dhe frijkallade orther?
R.Cantzlern: Så blir ock han på Norkepingz Besluut.
Wore altså om den puncten eense J).
H. Lars Kruus: An om Ofrälsismän, som haa Godz?
R.Cantzlern: Kongl. Maij:tt will der om låta göra een
förordningh: och wore det icke så behageligit, om det skulle
komma ifra oss.
5. punct. Om Arf- och Allodial Godz bytte etc.
R.Cantzl: När Cronan får samme Arf-godz, så blifwe dhe
Cronegodz; och få den natur, som dhe godz wore af, emot
hwilke dhe wore bytte.
Här befaltes settia NB. för: Bytt emellan particular personer.
6. punct. Om Cronegodz gångne ij skiffte etc.
R.Cantzl: Det kan henda, att mången har bytt; och blef—
we stor oreda af, om heela bytet skulle opbrytas; wore bäst
att dhe finge lösat, både Systrar och Bröder, och behollat sedan
hwardera, effter Norkepings Besluth; som der med ock will
holla, efter Dotren niuther det, der hon får een man som är
ij Cronans tienst, Konungen till nöije.
Jesper Kruusbiörn sade sigh wetha exempel, der Döttrarna
bäfwe ärft också ij Norkepings Besluts godzén, med Bröderne.
R.Cantzlern: Det är emot Norkepings Besluut; och god
zén
äre förwärkade, der iagli skulle der om seija min meningh.
H. Steen Bielke påminthe om donationer, som äre skedde
in på Döttrarna effter Norkepings Besluut.
R.Cantzlern: Der om skall ock blifwa insererat.
’) Marginalanteckning: Dagen effter befalte R.Cantzlern, att man
skulle läggia till den 4. puncten detta: Om een will bytha med Cronan,
uthom dhe förbudne Lähnen, står enom fritt.
Wore altså eense örn denne puncten, effter det skulle blifwa
störste confusion, om icke Byterne finge blifwa orijfne.
R.Cantzlern: An om någet kan skee, uthau perturbation
af Bytet?
G. Pär holt den Clausulen onödigli, för oreda skull.
R.Cantzlern: Nu kan den fadren döö, som inthet annat
arf har lembnat, än Cronegodz. Om man lade- det till: Att
der lijka Godz är skifftat mellan Systrar och Bröder. Eliest,
än om Son, som ärfwer sin Fader, är eensam om arfwet, skall
han då få lösat?
7. punct. Om allodialt Godz, är uthan dispute.
Den 29. Martij.
8. punct. Angår particular och enskylte personer: Och
behåller köparen hwad han har kiöpt, men säljaren opfylle
Cronan halfparten, att reducera det frå Allodialiteten till Norkepingz
Besluuts Rätt. Och att sälljaren måste oppfylla det,
och inthet köparen, skeer derföre, att säljaren måste heinola
det åt köparen. Hade altså warit bätre, eller så gott, att han
hade såldt sitt faste Arfwegodz, eller annat allodialt Godz,
som köpegodz etc.
R.Cantzl: Denne punct inneholler Tree Conditioner.
1) Skole gifwa Cronan andre fäste Arfwegodz igen; scilicet
dhe som hafwa såldt.
Här hoos påminthes om particular Contracter, der köparen
ingår det wilkor och Contract, att han will stå skadan, och
inthet säljaren.
R.Cantzlern: Såsom förordh bryter Lagh, hemställes det
öfrige till parternes Contracter; effter månge haa köpt det under
den Condition att stå fahran. Och om det icke är prseiudicerlige
Godz (der om framdeles skall talas), så få dhe lösat.
2) Om een har såldt, och äger inthet andre godz att gifwa
igen, betale då åt Cronan halfparten å 9 pro Cento.
Att säija mine tankar her öfwer, synes det kräfta det förstånd,
att Penningarna inthet borde fälla till Cronan, förr än
godzén folie till Cronan, effter dess rätt der med repnesenteras:
Men det skulle blifwa alt för långsampt, och skedde stoor oredha
der medli; och att sådant undwijka, är bätre att han betalar
till Cronan halfparten, och köparen måste hemolas. Eliest
skulle Contracter uphäfwas, det man will undwijka.
Bilagor. 245
3) condition: Om säljaren är så fattigh, eller uhr Rijket
gången, Cronan wille då låta den skadan wara sin.
Swarades af somblige, att köparen finge ock draga halfwa
skadan.
R.Cantzl: Här talas om banquerouterare, och dhe som inthet
haa så mycket in bonis. Om Cronan will benåda een der
medh, så kommer det öfrige Cronan till godha.
Der hoos war een Recommendation om fattige KrijgzOfficerer,
eller någen annan som har lithet och såldt det, att icke
måtte så strängt handlas med dem.
Taltes sedan af åtskillige, att man kunne finna een sådan
form, att ingen underhandling eller missbrunk der medh skedde.
R.Cantzl: Man måste här sij till, att man så laagar, att
ingen Invidie kommer på Kongl. Maij:tt, effter K. M:tz godheet
emot sine undersåter räcker sigh till alle, will ock obligera alle.
Måste altså sij till att finna dhe ordh som tiänlige der till äre.
Ty mången kan haa såldt 20 gårdar, och har fåå igen: Kan
derföre inthet här under sluthas.
Om den puncten wore dhe sådan eense; och gillade alt
wara wäl, som conciperat war, effter det war alt wäl circumscriberat
emot alt missbruuk; allenast att detta ändå tillägges:
Der icke sökes pr setext och underslef.
9. punct, befans wäl tydelig wara satt, och wore der öfwer
eense.
R.Cantzl: Her talas om dhe förbudne orther; och kommer
det nu fram som igår taltes; wara förståendes om dhe Godz,
som äre ij den Districten under Ladugården; och den som will
der få någet godz allodialt, han skall gifwa Cronan godz igen
uthi samme districten, och icke köpat.
H. Schering Rosenhane: Der står: der med Cronan är
åtnögder; kunde altså gifwa Cronan igen på een annan orth,
som ock är förbudin, hwilket kan wara Cronan lijka.
R.Cantzl. frågade, om man skulle läggia det till: I samme
District, eller på een annan förbuden orth. Om
Cronan skulle der med prseiudiceras?
Swarades, att effter det godz man geer igen, är af samme
natur och på förbudne orther, ginge der med Cronan inthet af.
Befans altså gott, att man så tilläde: åtnögder, innom
den eller and,re förbudne orther.
Sädan taltes widare om dhe förbudne orther; och att man
