# ID: svediakorp-gov79
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1645--1651
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 239,681
# sentences: 11,448
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL.
FJERDE DELEN.
FORSTA HÄFTET:
1 <» 1 1 f» 1 <>.
STOCKHOLM
IWAlt HvEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI
1871.
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
RIKSDAGS -PROTOKOLL.
SVEKIGES
MDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL.
FJERDE DELEN.
FÖRSTA HÄFTET:
16 4 <5 — 1 6 4 0.
STOCKHOLM
IWAR II SEG G STRO MS BOKTRYCKERI
Sedan Herr Lectorn och Riddaren af Kongl. Nordstjerne
Orden C. Wilh. Tham begynt utgifva Ridderskapets och Adelns
protokoll från den tid, då, efter den första Riddarhus-Ordningens
utfärdande den 6 Juni 1626, Adelns sammanträden erhöllo en
mera bestämd form, eller från och med Riksdagen 1627, men
Herr Lectorn, efter det under åren 1855—1858 blifvit utgifna
tre delar, omfattande Riksdagarne till och med år 1644, funnit
sig böra, i anseende till iråkad ögonsjukdom, från fortsättningen
af utgifvandet afstå, med frånsägelse af vidare bidrag dertill af
Riddarhus-kassan, på sätt Riddarhus-Direktionens protokoll för
den 14 Oktober 1859 vidare omförmäler; väcktes vid 1869
års Adelsmöte af Friherre Nordenfalk, Johan, motion om fortsatt
utgifvande af Adelns protokoll. Med anledning deraf beslöt
Ridderskapet och Adeln den 16 Mars sistnämnda år, att
för fortsatt utgifvande från trycket af Ståndets protokoll från
och med 1645 till och med 1714 skulle från 1869 års början
och intill slutet af det år nästa lagtima Adelsmöte inträffade,
en summa af 600 Rdr Rmt årligen anslås och af Riddarhuskapitationsfonden
utgå, samt uppdrog åt Riddarhus-Direktionen
att träffa aftal i berörda hänseende med någon person, som
af Direktionen pröfvades lämplig och vore villig åtaga sig ifrågavarande
arbete.
För fullgörande af detta beslut träffade Riddarhus-Direktionen
den 8 Februari 1870 aftal med e. o. Amanuensen i Kongl.
Riks-Archivet Friherre Bernhard Taube om bestyret med arbetets
utgifvande; och är till följd häraf ijerde delens första häfte
nu färdigt att offentliggöras. Stockholm i Juli 1871.
Å Riddarhus-Direktionens vägnar:
G. A. SPARRE.
Då undertecknad åtagit sig att ombesörja utgifvandet af
föreliggande arbete, anser han sig böra nämna, att den af företrädaren
följda planen i det allra närmaste blifvit bibehållen.
Sålunda har det ofta ganska svårlästa originalet i möjligaste måtto
troget återgifvits och blott uti högst sällsynta fall någon afvikelse
egt rum för att lätta begagnandet. Så hafva de isynnerhet af
Secreteraren Joh. Larsson (v. Ridderhusen) såsom vokaler nyttjade
j och w vanligen blifvit utbytta emot i och u, t. ex. jn, jw,
hwrw, wthj emot in, ju, huru, uthi.
De fullständigt aftryckta bilagorna meddelas i den ordning
de i protokollet förekomma. När originalen dertill finnas i
Riks-Archivet hafva de blifvit jemnförda och de bästa läsarterna
iakttagna, äfvensom namnunderskrifterna vid besluten blifvit
kompletterade ur Riks-Archivets originalhandlingar. Af sådana
protokollet bifogade handlingar, som ej ansetts böra aftryckas,
äro rubrikerna meddelade näst efter de fullständigt intagna bilagorna.
Utom originalprotokollet för 1649 års Riksdag finnes en
samtidig copia, hvilken vid utgifningen blifvit med originalet
jemnförd. Stockholm i Juli 1871.
Bernh. Tanbe.
Innehållsförteckning.
Utskottsmötet år 1645:
Sid.
Protokoll
1.
Bil. A. Förteckning öfver närvarande Adel  22.
» B. Kongl. Maj:ts Proposition  23.
» C. Adelns Svar derå
26.
» D. Mötets Beslut
31.
Riksdagen år 1647:
Protokoll
33.
Bil. A. Kongl. Maj:ts första Proposition  89.
» B. Adelns Svar derå
96.
» C. Kongl. Maj:ts andra Proposition  99.
» D. Krigs-Collegii bref till Landtmarskalken med längder
öfver felande rusttjenst åren 1644—1645
103.
» E. Någre punkter, Ständerna förestälde, att införas i
Skogs- och Jagtordningarna  107.
» F. Adelns Svar på Kongl. Maj:ts andra Proposition ... 113.
» G. Riksmarskalkens inbjudning till Grefve Magni bröllop 116.
» H. Adelns påminnelser vid Kongl. Maj:ts project till
Riksdagsbeslut
117.
» I. Adelns Besvär
118.
» K. Project till Skogsordning
119.
» L. D:o till Stadga om bärande träd  130.
» M. Adelns inlaga deremot
136.
» N. Riks-Cancellerens bref till Secreteraren Johan Larsson
ang. plats på Riddarhuset för gred. vapnet m. m. 137.
» O. Några Adelns Postulata
137.
» P. Rikets Ständers Beslut ,  138.
Sid.
Bil. Q. Introductionslängd  T  140.
» K. Kongl. Bref ang. introduction m. m  143.
» S. Handlingar rör. namn oell platser på Riddarhuset... 143.
» T. Suppliker  144.
Riksdagen år 1649:
Protokoll
145.
Bil. A. Riksrådet Frih. Bengt Skyttes tal vid Riksdagens
öppnande ...  227.
» B. Kongl. Maj:ts första Proposition  230.
» C. Adelns Svar derå
235.
k
» D. Kongl. Maj:ts andra Proposition  239.
» E. Project till Förmyndareordning för Adeln af år 1626 245.
» F. Adelns Svar å Kongl. Maj:ts andra Proposition
254.
» G. Adelns Besvär
266.
» H. Kongl. Maj:ts tredje Proposition  274.
» I. Adelns Utskotts Svar derå  278.
» K. Adelns Svar å samma Proposition
281.
» L. Adelns anmärkningar vid Kongl. Maj:ts project till
Riksdagsbeslut
282.
» M. Riksrådet Frih. Bengt Skyttes tal vid Riksdagens af
slutande
285.
» N. Rikets Ständers Beslut  288.
» O. Upsala Acad. Consistorii skäl för Academiens domsrätt
öfver adliga studerande
291.
» P. Introductionslängd
293.
» Q. Öfriga handlingar, hvaraf blott rubrikerna anföras ... 294.
Auno 1645
är
af den Storniechtigeste Furstinna och Fröiken Fröken
CHRISTINA
Sweriges, Göthes och Wendes Drottning
Storfurstinna till Finland Hertiginna till Estland
och Carelen,
Fröiken öfwer Ingermanlandh
Utt och liijt
förskrifwen
någre alf
Landzhöfdingerne så och Adelen sorn här tillstädes wore tillsagde
at parera på Ridderhnset att öfwerleggia, och berådslä
den föliande Proposition, sorn är af högh importance och
sedan deröfwer wetha Hennes Kongl: Maj:tt deres underdånige
betenckiande.
Fölier Ridderskapet och Adelen som på
Hennes Kongl: Maij:tz befalning instälte sig
på Ridderhnset den 14 Julij 1645.
2
2 1645.
Herr Gabriel Gabrielsson Oxenstierna Friherre till Kimito,
såssom LandtMarskalk.
Herr Åke Oxenstierna
Herr Gabriel Gabrielsson Oxenst: Frih: till Mörby
Herr Swante Hoorn
Herr Bengt Hoorn
Herr Jöran Gyllenstierna
Herr Jacob Skytte
Knut Lilliehök
Johan Yxkul
Hindrich Flemingh
Melcher Wernstett
Larss Fleming
Ernst Creutz
Erich Sparre
Carl Wrede
Göstaf Bonde
Jacob Claesson Uggla
Göstaf Banner
Anders Bure
Class Banner
Jon Bure
Axel Tursson
Carl Sabelskiöld
Class Stiernskiöld
Hanss Rottkirch
Göstaf Ribbing
Hans Oliweblad
Erich Ribbing
Jöran Stiernhielm
Erich Leijonhufvud
Tönnes Langman
Jacob Törneskiöld
Göstaf Rosenhane
Jöran SölfPatron
Gabriel Gyllenancker
Michill Jordan
Class Bielkenstierna
Casper LillieCron
Johan Berendes
Johan Appelgren.
Dagen tillförenne wordo desse förb:te af Ridderskapet och
Adelen *) igenom en Cantzelist tillsagde, att de klockan Otta
som är den 14 Juli, skole försambla sigh oppe i H: K: M:tz
Förmak klockan Otta förmiddagen; hwar då H: K: M:tt sielf
wille tala med dem, om denna tijdsens tillstånd: Och när dhe
således opkomme, hafwer H: K: M:tt siälff haft till dem en
Oration, att H: K: M:tt war förorssakett nu vid denna tijden
att förskrifwa någre af Ständerne till en Consultation om ett
besynnerligit och högwichtigt Ahrende huruwida man skulle
inlåta sigh med Kongen i Danmark (med hwilken Sweriges
') Uti ett exempl. af ofvanstående förteckning, sorn förvaras bland
Riks-Archivets Riksdagsacta, upptagas dessutom Svante Sparre, Herman
Fleming och Olof Bure (de båda sistnämnde hafva äfven undertecknat
mötets beslut). En annan temligen afvikande matrikel finnes under
bil. A.
Juli.
3
Crono låge uthi Wapnskifte) till fredz afhandling, effter som
han sig någerlunda, förmedelst Konungen i Franckrikes underhandling,
sigh wele beqweme och någerlunda förklaratt,
om sådana hans förslag ock prsesentatier H: K: M:tt och Sweriges
Crono widh denna Sweriges Rikes Stat wore till at emottaga.
Dhe wele fördenskuld wäl öfwerwäga denna Proposition
och wetha H: K: M:tt deröfwer dehres gode betenckiande; Såssom
ock holla detta secret, så att dett icke motte uttsprides
och komma Fijenden till handa, så att han sedan sina desseigner
dereffter kunde disponera; Oss ock Fädernesslandet till
skada och nachdehl.
H: K: M:tt recommenderade sedan denne Proposition till
Wäibemelte Herr Gabriel Gabrielsson, Friherre till Kimito etc.,
att han med Adelen som förestå specificerade, dett han sådant
med dem öfwerleggia skole till H: K: M:tt, Sweriges Crono och
dess Inbyggiare till en wiss säkerhet, gagn och bestå.
Derpå togo de afsked ifrån H: K: M:tt och såssom H: K:
M:tt hade sig låtidt nådigst behaga, att förordna oftwälb:te
Herre till att tala och swara för denna gången uthi denna act
för Ridderskapet och Adelen: Allttsså wele dhe i lijka motto
hafwa honom der till förmåt och bedett, att han sigh detta ährendet
wele påtaga, och derutinnan wethe och sökia H: K: M:ttz
alles dehres och Sweriges Rikes Inbyggeres bestå och säkerhett.
Hwilkett Herr Gabriel seden dhe nederkomme ifrån Slottet
på Ridderhusett klocken emott Tijo, samptlige Ridderskapett
androgh, huru han war af H: K: M:tt och dem der till förmått,
att förträda denna Act för Adelen för denna gången. Hwilkett
han ock gerna wele effter sitt yttersta förstånd effterkoinma,
ehuru wäl han inthet synnerligitt war verserat uthi dehres processer
de hafwa hollidt på Ridderhusett, emedan hann någre
åhr hafwer waridt stadd uthom Rikes.
Sedan förmante han dem samptl: och i synderhet hwar
ock en, att dhe wele holla detta hemligen, så att dett icke
motte komma utli, och seden Fijenden till Oronen, Fädernesslandet
till Nachdehl.
Seden förmante han Secret: Jahan Larsson helst medan
hail war med Eedh förbunden han sådant ingom wele opteckia
uthan holla dett hoos sigh; Så att denna proposition, eller
hwad deropå resolverades, icke motte uthom doren, uthan tillika
med dören inslutas och tyst bollås.
Ock såsom denna Proposition och höga ährendet wa af
4
1645.
wichtig importanze, och behöfwes ett gott betenckiande ock
conferation: Alttsså wele dhe i morgon klockan Otta komma
tillsammans, att begynna en begynnelsse till deliberation, i medier
tijdh kan ock Posten komma ifrån Commissarierne att man
deste letteligere kan komma till någen förklaring.
Den 15 Julij
Kommo åter Adelen tillsammans på tijdh och stundh som
föresatt vvar.
Sade LandtM: Her Gabriel Oxenstierna CammarRådett
Emedan såm i går föll tijden någet för kortt, att man
sielfwa propositionen icke kunde debattera effter dess stora
wichtighet och importance; dy wele dhe nu sijn emellan, när
den af Secret: Jahan Larsson opläsen wäl öfwerwäga, ock sedan
med hwar andra conferera, och sedan deress betenckiande
wetha till att förklara.
Derpå oplässtes Propositionen af Secret: Jahan Larsson.
Se Bil. B.
Och begärde LandtM: Herr Gabriel att såssoni Argumenterne
uthi H: K: M:ttz Proposition widlöffteiigen äre införde,
gradatim wele derpå swara, så att i voterandet gradatim alltt
motte tillgå, så att dett sedan kunde gifwes H: K: M:tt derpå
swar.
Derpå sedan begäredes att en af pri:a Classis och så en
af 3:a Classis wele desse argument sijn emellan disputera på
dett man af dehres discurs åhörarne deste snarare kunna fatta
dehres betenckiande och mening.
Dock först att alle trenne Classerne wille sijn emellen pro
et contra om detta ährendet effter dess stora wichtighet, wäl
medh hwarandra öfwerleggia; Om denne Freden och dess
Fredzmedel äro acceptabel eller icke, eller om med Krigetz continuation
skall forttsettias.
Derpå dhe disputerede med hwar andra en lång stundh;
Men dhe kunde icke komma till någon conclusion, för dess
stora wichtighet och höga betenckiande.
Begärede derföre ytteriigere H: LandtM: att Herr Jacob
Skytte af l:a Classis och M:r Jahan Berendes af 3:a Classis
wele sijn emellan disputera pro et contra om detta wichtige
Rijkssens ährende, som angår H: K: M:tz och Fädernesslandzens
Reputation och stora interesse.
Juli.
5
Upstodh M:r Johan Berendes och argumenterade; Effter
som nu Sweriges Crono sitter uthi en sådan Stat, att wi hafwe
bracht Fijenden dem Danskom, att de så wida hafwa sigh förklaratt
och dhe instältte conditioner som äro införde uthi Propositionen
wele affträda och oss en delli till perpetuum och
seden någre till månge åhr, om man finner dem nogsampt nöijachttige
och tillfyllest giöra emot dett affrount, så ock emott
den Stat wi nu uthi sittia, att kunna bringa honom mehre till
reputerligere bettre conditioner eller att man fortsatte med
sieifva krigett? som honom synes wara reputerligere, för Jutens
stora discommoditeter och hinder skulld, att han med ingen
force kan continuera på sijn sijda emott Oss.
Respond: Herr Jacob Skytte
Att ehuru wäl wi sittia uthi en så godh postur både till
Land och watn; Likwäl när man betencker, i dagh kan Oss
wäl gå, men i mårgon kan bladet wenda om; hellst och alttfördy,
att allmogen här i Riket så är beswärat med allahanda
uttgiffter och Pålagor, att Allmogen icke förmår eller kan widere
till Krigetz forttsettiande contribuera.
Derpå swarede M:r Berendes
Effter som Gudh hafwer wälsignatt wara medell och saker,
så att Gudh och lyckan favorisere oss i alla motto, skole
wi dem nu gå förbij och icke nyttian, finner Jagh hoos mig
wara mycket betenckeligitt: Ty om någet skole movera till
Fredh, gior allenast de Jalousier som af wäre wenner och angrentzende
Nabo er kan dependera, men icke af någott annatt.
Der på sade LandtM: Herr Gabriel Oxenst:
Medan som nu den Alldrahögsta Gudh han welsignar wära
desseigner och Lyckan är Oss blijdh, skall man icke fullföllia
sådant, effter de Danske för detta, emott Oss, alldrigh hafwa
holledt ord eller afsked; Om wi då icke skole sökia dett igen,
som dhe Danske af wåre Förfäder medh List hafwa afhändiget
och sigh underlagdt igen taga, wid desse occasioner och wår
gode Stat emot dhen Danske.
Ock som tiden förlopp
Sade H: LandtM: Medan som denna saak nu icke fullkombligen
kan debatteras att man då i morgon klockan Siu
såsom bittidare kommo tillstädes, detta höga ährendet deste
bettre med hwarandra öfwerleggia, att man kunde komma till
en fullkomblig resolution; Och att hwar Classis eller ock hwar
ock en i synderhet voterade och uptektte sitt Betenckiande.
6
1645.
Den 16 Julij
Kommo Ridd: och Adelen temmeligen bittida på Ridderhusett.
Upstodh II: LandtM:
Walborne Herrar: Effter som i går någerlunda öfwerla
des
och disputeredes om denna Oss öfwerlefrerade proposition
ock på sidstonne likwäl så afftalttes att hwar och en här öfwer
skole gifwa och uttseija sitt votum, till att weta II: K: M:tt
deres betenckiande. Om J gode Herrar nu wele blifwa härwed
dett hemsteller Jag Eder till att giöra och låta? Dock för ann
dett skeer, will Jag Eder gode Herrar hafwa refererat den discurs
som mig i går kom tillhanda, med en af Uttskottet af
Borgerskapet; Af hwilken Jagh gerna wele wetha, hwad hoos
dem om detta ährendett kunde wara discurerat eller slutet.
Der på han swarede, han borde fuller inthett sådant upteckia;
Men min herre wille han det relative giöra.
Ty att träda till Freden är inthet på de föreslagne medel,
inthet af någet importance: Men till att continuera och forttsettia
med Kriget, hafwer mehra betenckiande: Ty när man
betrachter wår Stat, emott Kongen i Danmark och dem Danskoms
Stat, så är fuller wår swagh, men så är Kongen i Danmarkz
tillstånd och medell myckett werre ock swagare; Ock
till att wedertaga nu allenast en rök och dunst, som han oss
praesenterar uthi sine förslagh om Freden, den är således tilbuden
att han kan taga samma Platzer igen, när han seer sijn
legenhet och rumm: Ock de contrib: som wi af Borgerskapet
ännu restera, wele wi gerna uttgifwa, och der dhe inthet förslå,
wele wi effter wår yttersta förmågo den öka till att fullföllia
Krigett; Ehuru wäl sådant hoos oss ännu inthet fulkombligen
är afftalt.
Ty när man seer på hans adsistenter som är Kejsaren,
Kongen i Spaignien, Polen och andra, dhe kunna inthet nu
giöra honom något bistånd; Hwar icke Hollenderne tillfalla
honom; dy synes att detta wäl observerades och foges i ett
moget betenckiande att wi skolle låta falla desse occassioner,
som wi hafwa hender emellan.
Dy synes af denna discurs han med migh haft hafwer, att
man discurs wijs inlåto och discurerade widh occasion med dhe
andre Ständerne; Men så synes att wi oss emellan först vo
terade,
om man skall emottaga desse Fredzförslagh, eller att
man skall fortsettia Krigett.
Juli.
7
Derpå discurerade LandtM: Iler Gabriel med M:r Jahan
Berendes, hwaropå detta ährendett hängde, ock belefwedes aff
alle trenne Classibus att hwar ock en skolle uttseija sitt votum,
och att en begynnelse skedde ifrån den nederste till den
öfwerste.
Ock framroptes alttsså af Secret: Jahan Larsson den nederste
som war Johan Appelgren.
Walborne Herr LandtM:
Af den discurs som wälbe:te Herr LandtM: medh Landzhöfdingen
Her Johan Berendes haftt hafwer är denna hans
eenfaldige betenckiande att man holler Juten widh håren, till
dess han anprmsenterar någre bettre och säkrare Fredz medell,
änn dem han härtill hafwer tilbudet.
Casper LillieCron
Wälborne gunstige Herrar
Så mycket Jagh som är den ringeste effter mitt förstånd,
seer och förnimmer Jag af den proposition II: K: M:tt hafwer
öfwergifwit, hwilket bettre och reputerligere wore, en beständig
Fred eller Krig, men man moste see på tillståndet, huru dhe
före weta uthi Tyskland och annorstädes; Om wi än hade
Fred med Juten, moste wi lijkwel alletidh wara uthi Krigzberedskap;
Ty denna försäkring ock afträdh han gör aff sina
Landh, är han dock icke till troendes; Helst när man lässer
Hwitfeldt och andra dheres egne skriffter och giorde fördrag,
så hafwer han altidh bedraget Oss: Hwad nu Gotlandh, Ösel
och Jempteland widkommer kan han igen taga när han will;
Halland kan någet wara till defens uthi Westergötlandt och
honom till bestå till att angripa oss: Men Skåne beholler han
för sig ehwad och H: RikzCantzl: derom giordt hafwer och änn
gior att wi uthi Bleking någre fäste platzer serdeles Christiansstadh
med kunde bekomma; Ty dhe andre Platzer han will
oss cedera, är af ringa inkompst, att man icke skal kunna holla
guarnison.
Dy synes mig att wi beholla wäre inkrächte Ortter, och
giöra dertill hwad oss bör, effter wi aldrich hafwe haft den
Lägenhet, som wi nu hafwe, undt alsso einen gutten Krieg
allss einen bossen Fried.
Michill Jordan
När man seer på H: K: M:ttz proposition och dhe prsesent:
8
1645.
Juten oss tilbiuder är lika som en Fogel på en qwist, och när
man tager dereffter så flyger han sijn koos: Dy synes honom
bettre Krig ann en oförsäkrat Fredh.
Jöran Jacobsson
Att sleppan uthur harp 11 är inthett rådeligit uthan fast
bettre att man forttsetter med Kriget.
Jacob Törneskiöld
Ilan holler det föhre att denna försäkring Juten han gior
oss, är inthet till att uttslå uthan är nöijachtig nogh; Fördy
när man först seer till dhe Jalousier som hoos en ock annan
heraf kan wexa hwar wij dem icke skole emottaga, särdeles
hoos Hollenderne, ock sedan hoos Kongen i Frankricke och
Städerne Lybeck och Hamburg att dhe det fuller illa skola
uttyda ock fördenskulldh faller på den meningen att man emottager
desse föreslagne Fredz medell.
Tönnes Langman
Effter som Jutens intention aldehles blifwer och är upsåtlig
ond emott oss och wår nation; Och wi nu hafwe sådenne
Orter inne, att wi någerlunda kunna gå pä honom; Att wi
fördenskuld continuera med Kriget.,
Jöran Stiernhielm
Först är till att considerera om Freden i dett att Gudh
hafwer alleredo welsignat wår annee, att wi kunne bringa honom
till en reputerligh Fred, effter han är sluten ifrån Jutland,
Holsten och andra Ortter såssom och ifrån Nårige; der till
hafwer han ingen hielp att förmoda ifrån Spaignien, dertill så
är han uttblottadt ock de Platzer han tilbiuder kan han taga
igen när det kommer honom till Pass och äre af ringa importance.
När han ock betencker sielfwa Krigetz uttföhrandet: så
är betenckeligit när wi betrachta wår Stat här inrikes uthi
skrifninger, så finnes nu inthet annat ann barn och gambla
gubbar, såssom och månge andre discommoditeter här förelöpa:
Ty när wi i fiord inthet kunde twinga Juten, mycket mindre
kunne wi nu något uttretta, ock till att försona Skepz flottan,
Grentz befestningerne ock andra, orter till defens, är till att
betenckia örn wi dett kunna fördraga.
Juli.
9
Sedan kan han när Kongen i Engeland förehnar sigh med
sina undersatere effter någre 1 eller 2 åhr giöra honom assistence
och undsettning till krigh.
När man ock seer på Skepzflottan huru variabel med den
är, när Gud, Lyckan och wäder inthet will foga, är inthet heller
at lita uppå.
See wi ock på wäre angrentzende Grannar som är Pålacken
och Muskovitern, skole dhe lee åth oss.
Men när wi betrachte och see på sielfwe eederingen oss
praesenteres, så äre alle dhe Ortter icke af ringa importance
så wäl dhe som ewerdeligen oss inrymmes, såssom dhe der
oss till en tempo tillbiudes; wore hans meening att man dem
emottoge.
Seden är till att öfwerwäga, att när en Fiende blifwer
desperat, huru furiös han skall forttfahra.
Så moste man see på Allmogens förmögenhet huru wida
den kan streckia sigh.
Ock de Ortter som oss inrymmes kunde med tiden giöra
oss nyttige; När wi dem wedertaga och inlåta oss i Fredzhandlingen.
Hanss Oliwebladh
Hans iinga votum är, till Fädernesslandzens Säkerhet,
der H: K: M:tt funne med rådeligit, att Krigett continueredes
emott wår granne.
Hanss Rottkirch
Herr LandtM: Freden wore önskelig och godh; men effter
man hafwer Juten så wida widh håren, att man continuerer
med Kriget, så länge en är igen.
Carl Sabelskiöld
H: LandtM: Alldenstund Juten är inthet till troendes, och
här är ännu Folk i Landett, att man fortfahrer med Krigett.
Jon Bure
Walborne H: LandtM: Här är mycket till att betenchia:
När man efftertenker Jutens gambla manier, och de conditioner
han oss tilbiuder, kunne fuller wara i sitt warde: Men huru han
dem holler gifwer tiden; Dock der de gode Herrer som sakerna
10
1645.
dirigera, om dhe medlen tinna ock kunna Kriget uttföhratt och
sådana wore till att tillgå: Man då continuerede med krigett.
And: Bure
Walborne H: LandtM:
Effter wi alldrigh hafwe haft Juten så wida som nu, och
jag inthet weet Landzens förmögenhet, skiuter han till dem
som hafwa medlen i handen.
Seden så är ock Allmogen underrettade om desse Fredz
Conditioner han oss praesenterer: Om dhe wele låta seija sigh
ock samptyckte ytterligere till Kriget weet Jagh icke.
Der på swarede H: LandtM: och förmante Buren, han
skulle chategorice förklara sig antingen till Krigh eller Fredh.
Resp: Buren: Gudh gifwe att der funnes medell, så wore
best, att dett fullfölgdes med Krigett.
H: LandtM: swarede honom: Alletidh hafwe wi bettre medell
ann som Juten hafwer.
Resolv: sigh alttsså And: Bure
Att man då holler Juten warm, och continuerer med Krigett.
Oluf Bure
Dhe Argumenta som af en ock annan äro andragna, antingen
man skall antaga Freden eller eontinuera med Kriget
de böra wäl öfwerleggias; Ty hade wi med en sådan man till
giöre, som holle ord och Afskedh, så wore best Freden: Ty
Festningerne will han settia oss i handen på conditioner som
han giorde i Kong Carlis tijdh och slöt oss uthi Norlanden ifrån
Westersiön så att Allmogen der icke halfparten kunna upbringa
så mycken fisk nu som då skedde: Och till att eontinuera Kriget,
så är Fortun så variabel, derföre så weet Gudh, att Freden
är oss högnödigh, men så står han inthet till troendes, och
synes då best att man continuerer med Kriget så lenge den
bewilliade hielpen uttgår, om man då i medlertijdh kunde nå
någen bettre och den som wore säkrare.
Jacob Uggla
Om wi icke kunna erholla en reputerligh Fredh, att man
då setter Kriget fortt, ehuru wäl dett faller Allmogen swårtt
som boo neder widh Greutzerne.
Juli.
11
Caril Wrede
Dhe gode Herrar hafwa nogh ventilerat desse både wichtige
ährenden uthi propositionen: Derföre synes honom att wi
emottaga dhe conditioner oss tilbiudz till Fredh; kan skee på
en annan tijdh, blifwer oss en sådan icke praesenterat.
Ernst Creutz
Wälborne Herrar: Alle argumenta gå mesta dehls derpå
uth, att man skulle holla Juten wedh håret: Men hwar alle
desse medell skole tages, sådant at fortsettia, kan han inthet
wäl wetha; Dy är hans meening, att man wedertoge desse
Fredzmedlen oss tilbiudes.
Melcher Wernstett
Hollan wäl warm och widh håret tyckes honom rådeligest
wara.
Johan Yxkul
Om wi kunne få desse Ortter på denna siden om Suudet,
sorn är Skåne, Bleking och Halland wore Freden best: Elliest
är dett best, hwar dett icke ske kan, man fortsettier Kriget
på dett krafftigeste.
Johan Berendes
Hann bifaller de Argumenter som till Krijghet råda.
Gabriel Gyllenanker
Han will cathegorice swara, effter som i propositionen inföhres:
Der Juten wille cedera ewerdeligen hwad han prsesenterer
skole man wedertaga Freden: hwar ock icke då fullföllies
med krigett.
Göstaf Rosenhane
Dett är till att considerera; att Juten alletidh blifwer en
Wargh; Så falle alla vota mestedheles att man continuerer med
Krigett: Ty der wi skole cedera och afträda dhe faste Ortter
som wi niedh manheet hafwe intaget uthi Holsten Jutland och
nu der i Danmark woret oss nessligitt; derföre synes, att der
man kunde nå bettre conditioner, wore fuller Freden den bestå:
hwar ock icke då fortfahres med Krigett.
12
1645.
Erich Ribbingh
Medan dhe näst anlägne Provintierne odrägeligen blifwer
att utthärda med dhe beswären som krigen med sigh föhra: Dy
är best att man wedertager desse föreslagne Fredzconditioner.
Göstaf! Ribbingh
Att man wedertager Freden, efFter som oss den nu tilbiudes
och praesenteres.
Clas Stiernskiöldh
Man skulle allenast öfwerläsa Hemmingh Gaddz Oration
hollén för 200 åhr sedhan och derutinnan see Jutens affection
emot oss, så skall man derutinnan finna, att wi skolle fortt
fahra medh Krigett.
Axel Tursson
Att widhlöffteligen uttföhra sin meningh är onödigtt, uthan
han blifwer wid den Meningh, att man continuerer medh Krigett.
Göstaf Banner
Freden är fuller best; Men der Krigett kunde bettre och
krafftigere forttsettias ann här till skedt är, wore önskeligit:
Ty så att föhra Krigh som nu skeer, skole wi föga något erholla;
derföre är dett best att wi på annat sätt uttföhrat, ann
så der om med Kriget omgå som nu passerer.
Larss Flemingh
Hann bäfwer talat med några Juter som sigh hafwa låtidt
höra: Att dhe wäl i sinom tijdh skole revanceret: Men der
mediatorerne wele cavera för honom, så wore freden att emottaga:
Hwar dett de sådant icke giöra wele, man då forttsetter
Kriget med dett forderligeste.
Hindrich Flemingh
Walborne gode wenner
•lagh hafwer nogsampt förstått af II: K: M:tz Proposition
huru vida Freden oss tillbiudes; Och lian deremot beholler sielfwa
hufwudet, dermedh han kan giöra oss skada när han will; Och
lickwäl sidsta Rikzdagz besluth förmår, att man skulle continuera
med Kriget, till dess wi kunna derigenom erholla en sä
-
Juli.
13
ker och reputerligh fredh och der till bewilliat twenne årss contributioner:
Ock nu till att quittera de Platzer wi innehafwa
af honom, är mycket betenkeligitt; Såssom ock att twifla på
Hollenderne är inthet; Ty dhe hafwa alletidh giordt oss ett
stort bistånd der wi wore uthi större olägenheter både med
Peng:r och andra assistentier, derföre blifwa de wäl beständige,
ock inthet inlåta sigh i någet förbund medh honom uthan wårt
tillståndh. Ock derföre best holler, att man continuerer desse
2 åhren till dess wi få en bettre ock reputerligere Fredh helst
ock hwar gör assistence dertill, efFter sin förmågo.
Knut Lilliehök
Att den Guden som hafwer gifwidt oss sådan welsignelsse,
att Juten will cedera oss sådane Land och befestninger; dy är
best att wi dem emottaga.
11: Jöran Gyllenstierna
Han hafwer fuller någre Lägenheter der nedre widh Grentzen,
som merkeligen graveres af detta Krigett: Ock till att
wedertaga dessa conditioner är betenkeligitt: Ock hwad Juten
hafwer hafFt ock änn drager emot oss, dett är allom notabelt:
Ock derföre giöre hwar ock en sitt dertill och resolverer således
för sigh, att man förttfährer med Krigett.
H: Bengdt Hoorn
Att de welborne Herrar Commissarierne nogsampt hafwa
pondererat desse prsesentatier Juten han gior, ock hwar dhe
högre kunna spennat, skole dhe fuller inthet låtatt; derföre är
best att man tager widh desse conditioner.
H: Swante Hoorn
Dett är best att man wedertager Freden som oss nu pra?-  senteras.
II: Åke Oxenstierna
Att der wi kunna niuta och erholla en säkrare och bettre
fredh och conditioner wore Freden bettre änn sielfwa Kriget,
men hwar dhe icke kunne nåås och erholles, fullföllies med
Krigett.
14
1645.
Landtmarskalken Herr Gabriels Oxenstiernas votum
Effter som Rikzens Rådh bettre äro verserade uthi detta
höga ährendet, att man då androge dem sådant, såssom ock
förfara hvad H: K: M:tz intention kunne wara, ock sedan seija
hwad wår meningh ock tanckar herom är: Ock ehuru wäl Freden
wore högönskeligh; men när man seer på Jutens medell och
detta nu hans tillstånd, emott dett Gudi loft’ wår lägenhet är;
då är best att man continuerer med Krigett. Sedan effter
denna proposition och angår dhe andre Ständerne här äro, att
man ock confererade med dem härom, såssom är Prester: och
Borgerskapet, dock att man icke låter dem weetha huruwida
wi hafwe oss resolverat.
Ock effter som i dagh infaller en solen act med II: Axel
Sparres Bröllopz högtijdh, ock man moste achta på II: K: M:tt
i dag och i mårgon, så och om Fredag uttroe sigh igen: Att
wi då om Lögerdagh prsesice klockan Otta kommer tillhopa, att
fatta häröfwer en resolution.
Dhe wele fördenskuld alla retta sigh hereffter.
Den 19.
Kommo Adelen tillsammans och lässtes opp Rollan, och
anteknades dhe som inthet parerade.
Sedan påminte H: Landtm: dem, effter sidste aftal, om
man icke skole conferera medh dhe andra Ständerne, helst med
dem af Borgerskapet
Frågede om dhe der till tekttes sig förklara, att kalla
dem hijt.
Swaredes Ja, och sendes Secret: till Borgerskapet, som
lofvade att willia komma opp på Ridderhuset till conferens.
Sedan sendes Secret: till Presterskapets som lofwede tillkommande
Måndagh till conferens.
Resolv: Att dhe om Måndagen klockan Otta skole komma
tillsammans på Ridderhusett.
Neder dhe wörö borttgångne blef allenast II: LandtM: och
Cånradt Falkenberg qware, och confererade med hwarandre om
detta wichtiga ährendet.
Seden kommo Uttskottet af Borgerskapet som
af Stockholm Jacob Grundell
af Göteborgh Peder Erichsson
af Norköping!) I). Daniel Figrelius
af Upsala Tomas Lörman
Juli.
15
Hwilka disputerade pro et contra sijn emellan, och skuto
communicationen till widere conferens med samptlige Adelen
och dhe andre Ständerne.
Dermed gingo Borgerskapet sijn koos.
(Efter detta korta omnämnande beskrifves sammankomsten
med Borgerskapet å originalets nästföljande ark vidlyftigare:)
Den 19. Dito sedhen Ridderskapet och Adelen hade tagit
sitt afskedh, kommo dhe 4 af Borgerskapett opp i Ridderhusett,
närwarendes H: LandtM: och Melcher Falkenberg!).
Seden dhe hade helssat H: LandtM: och hann dem betackede
att dhe på dehres begäran hade insteltt; dhe wele fördenskuldh
communicera med dem om den wichtige proposition H:
K: M:tt widh detta Uttskots närwarelse hade framsteltt, dehres
mening ock resolution wele opteckia, huru wide någerlunda wore
kompne till besluth.
Derpå swarede Jacob Grundel, Borgemesteren uthi Stockholm.
Dhe för dehres Perssoner twifle inthett uthan att wåre
Herrar Commissarier, dehres högsta flijt och devoir nogsampt
giöra, att H: K: M:tz och Rikzens reputation blifwer erhollen;
och fördenskuld högt önskeligen åstunda en erligh fredh.
Seden der Kriget skole continueras, wethe dhe inthet Rikzens
medell, eij heller dhe consilia wåre Commissarier med
sielfwa mediatorerne under sigh hafwa consulerat, att dhe der
till inthet kunna sig resolvera.
Ock likwel der de andeligen deres betenkiande skole up
teckia,
så är freden begärligh och naturlig, ock de Conditioner
Juten prmsenterer, kunne i sigh sielfwe wara gode; Men så
dubitera de att Juten föllier sin gambla walina ehwad han ock
kan uttspinda lika såssom wi alldrigh kunne ware rolige; dett
står wäl till att defendera när man Jutens fattade haat emott
dem Swenskom heela weridén uptecker.
Der på swarede LandtM: Herr Gabriel Oxenstierna
Om desse prsesent: Juten tillbiuder, J gode Herrer finna ware
skälige till säkerhet, ty när man beskrifwer dhe Danskes wahnliga
processer; Att när wi Swenska feckte med Juten, så är Gudh
och lyckan med oss; Men när wi inlåte oss med honom till
handling ock tractater, så öfwerwinner han oss med sin falska
illistighet, ock kunne icke tenkie att han så bedrägelig och falsk
öhr. Och begärer fördenskull wethe, om dhe nogsamptt finne,
16
1645.
att Fädernesslandet hermedh skall wara försäkrat och trygg
för Juten.
Swarades; alltt detta hafwa de nogsampt ventilerat med
hwar andra, ock till att emottaga desse conditioner, ock släppa
Kriget och de impatronerade ifrån dehres händer hafwa dhe
ännu uthi consideration.
H: LandtM: demonst: dem att sielfwa fundamentet till Krigett
förorssakes alf sielffwa Sundet, när man seer på sielfwa
Carthan derigenom (när han sin wahnlige willie föllier) sökia
Orsak till Kriget igen(!).
Borgemest: ifrån Norköping D: Figrelius:
Juten skall sökia occassioner nogh, så snart han får någet
Rårum, helst när man tillbaka tencker huru listigligen han omgickz
med Elfzborgz igen lössn; hwad rencker och förhoppninger
han sigh imaginerede, att dett alldrig skole komma igen till
Sweriges Crono; mycket mehra gior han sig nu förhopp, hwar
ock icke, då när dhe 25 Ahr äro förlupne. Wethe derföre inthett
hwad för resolution de fatta skolle.
H: LandtM: frågede ytterligere:
Om wi heller wele hafwa Fredh änn Krigh.
Swaredes; Dett äro twenne stora frågor, ty om de förklara
sigh till Fredh, så moste de strax demonstrera om den nu widh
detta wäsendes tillstånd står till att emottaga.
Resolv: dhe ock till Krigh, moste de då förklara sigh huru
det skall kunna forttsettias och fullfölias och hwar medlen skole
tagas.
Deremot swarede II: LandtM:
Medlen till att uttföhra och forttsettia kriget med, kan
han så fullkombligen sigh icke resolvera. Men så äre medell
ännu för handen att adsistera Krigett som är för handen och
ligger i Fiendens egett landh, som ock soldateskan måste försöria
och uppeholla.
1. Wår Skepzflotta är behollen
2. Siukdommen ibland Krigzfolket är opphördtt
3. Wära Contributioner här i Rikett gå nu först uth
4. Contrib: uthi Lifland som importera sig till 2 T:r gulld
samblas nu inn, med hwad flere medell öfwer heela Rikett
äro för handen ock wi hafwe till att tillgå.
Hwaremot Jutens medell ehuru han dem tillhopa hempttar,
finnes fast ringere för honom att tillgå; att wi i dett fallet
honom kunne wara öfwerlegne, helst hans beste Land som är
Juli.
17
Jutland och Holstein äre uthi wåre händer, så wäl som desse
provintier Halland, Skåne och Blekinghz inkompster äre honom
förtagne.
Och der mediatorerne skole wele distrahera sigh och sleppa
wercket; moste wi dett låta oss behaga, och förr en annars
skull moste wi inthet sleppa uthur händerne dett wi med Swenske
Manna blodh hafwa intagett. Men hade wi Christiansstad,
Christianopel med Malmö, så wore wi fri att han inthet skulle
giöra oss uthur Sundet någen skada.
Derpå swarede Borgerskapet, detta hafwa dhe ock considererat:
Men att intaga sådana Ortter heller o.ck att hann skulle
dem afstå, weet man inthett.
H: Gabriel swarede
Freden är fuller best effter man icke weet hwad Kriget
för en uttgång tager; Ock dett han skulle tillstella oss sina
faste Ortter, weet man inthet med hwad maner dett skall
kunna skee.
D: ifrån Norköping swarede
Att man confererade med Presterskapet hwad dem synes
herom.
II: Gab: swr: kan man nogsampt besinna, att dhe wäl resolvera
till freden förmedelst dehres Embete; dermed till att
contentera dehres Åhörare, wreet man fuller, att dhe den bifalla
och beiaka.
Landzh: II: Conradt Falkenberg swarede
I gode Herrer betencker sielf och considererer Jutens humeur
och wahnlige procedeur, så sluter sielf hwadh wi här skole
giöra, ty för wisst Christianopel är en fast stadh, och är af
ett stoort importance, och hwar han skulle beholle sådana faste
Ortter skulle han alletidh liggia oss på halssen. Ock fördenskuldh
moste wi wäl betenckia oss hwad wi skole resolvera
oss till; Tyckes migh best att man confererade med dhe andre
Ständerne nu tillkommande Måndagh.
Dertill samptycktes att dhe om Måndagen wele discurera
med Invarandra, att när wi komma med wår swar opp till H:
K: M:tt, att dhå icke dett ena Ståndet är emot hwarf andra.
Dermedh skilldes dhe åth.
Efftermiddagen sennde H: K: M:tt budh till LandtM: Herr
Gabriel att Ständerne om Måndag klockan Otta skolle komma
opp till H: K: M:tt.
Hwdlket ock Adelen i synderhet blef tillsagdtt.
2
18
1645.
Den 21 Julij kom Adelen effter som Invar ock en i synderhet
war tillsagdt på Ridderhuset: och gingo sedhen opp till
H: K: M:tt ock accompagnierede H: M:tt till Radh Cammaren,
ock en stund derefter inkalledes med dhe andre twenne Ständerne.
Seden belefwedes att dhe effter middagen skole komma tillstädes,
att debattera Invad i RådhCammaren med dem war
ventilerat.
Herr Gabriel Gab: LandtM: sade
J gode Herrar påminna Eder fuller dhe discurser som i
dagh föreluppo såssom ock dhe argumenta der fraradroges; Om
dhe Fredz medlen wore sufficient som Kongen i Danmark oss
prsesenterer, till att ingå och Sluta med honom Fredh
Helst dhe placater som äre uttgångne dependera af frije
Commertier och Tullfrihet uthi Sundet; det hafwer han nu cedera!,
som i Propositionen nogsampt infördt är, hwarföre skall
man då fortsettia Kriget, när han ändå will ewerdeligen och
till en tijdh cedera oss land och lähn.
Disput: lenge pro et contra, men när dhe efftertenktte H:
K: M:tz egett argument som war consientiösisk, att uttgiuta
mehre Menniske blodh, när han gifwer oss mehr änn wi hafwe
begäret; Ty är best att wi emottage den begärlige Freden
som oss nu prsesenteres.
Der till med androgh RikzDrotzten, att wi wore nogh
assecurerede för dem Danskom
Dhe uthi Lifland med Ossells afträdande, Navigationen som
kan anstelles af Gottland Sweriges Pro vint ie Westergötland aff
Halland och dhe Festninger der uthi; Så att der Juten frambdeles
något wille begynna alletidh (näst Gudh) skole wara honom
wuxne; Och synes allttsså att man wedertager desse
conditioner.
Der på fulle hwar ock en detta bij, att man wedertoge
desse medlen, effter som dhe äre reputerlige, så att Landet
derigenom kunde komma till Rolighet: Och att män deröfwer
conciperer deress betenckiande.
Hind: Fl:
Effter som Fredz Punckterne äre införde uthi Propositionen;
Och wi bekomme mehr änn uti dett uttgångne manifest
är begärat, att wi då låte concipera wårt Swar derpå, att dhe
Herrar Commissarierne sluta uthi den Helga Trefaldighetz
Juli.
19
nampn, icke twiflandes uthan att Fredzafhandiing: så blifwa
styliserede, att Juten frambdeles icke deraf skall gifwes tillfälle
dem att disputera eller annorlunda uttyda; Uthan som
de i bokstafwen äro införde.
Begärede H: LandtM: att dhe wele uttnembna en af hwar
Classis som skole biwista när som Conceptet skulle författas.
1 Class:
Herr Jacob Skytte, hvilken sigh högeligen excuserede, effter
sorn han dett hade försworitt
Och effter han sigh så alldehles inthet wele giöra, sade
H: LandtMarsk: att han wille dett giöra, ock att en af dhe
twå andre Classerne i lika motto och sitt författe wele.
Och uttnembdes H: Hindrich Flemingh R: Dett är inthet
bruk här på Ridderhusett att när någet concept skall giöras,
dhå pläga dhe förordnede komma här till hopa ock med Secret:
dett på Papper fatta.
Seden af 3. Class: H: Conradt Falkenberg, han hade nu
en tijdh lång icke waridt på någen Rikzdag och fördenskull
icke wisste stylum concipendi.
IL LandtM: blef alldehles der widh att han wille författa
sitt swar, dett ock dhe andra både giöra skolle.
Och effter Bröllopet med H: Göstaf Stenbock är förhanden,
allttsså wele dhe om Lögerdagh bittida komma tillhopa,
och taga dett Conceptet som dhe finna best till denna sakz
wichtighetz slutande.
Der på inkom Göstaf Rosenhane, och frågede hwad som
resolverat wore; swaredes i gemeen, att dhe wele wedertaga
Fredzmedlen och sluta Fredh.
Swarede och sade, att wi så hastigt icke motte bifalla
hwad som i dagh deroppe är discurerat, uthan fast heller att
wi blifwa widh wår fattade resolution.
IL LandtM: swarede: Wi wele låta oss nöija med dett
som H: K: M:tt och Riksens Rådh wele bifalla, och i Jesu
nampn sluta Fredh.
Dermed toge Ridd: och Adelen afträd och tillsades att dhe
om Lögerdagen skole komma tillhopa, att öfwersee swaret.
II: L: Marskalken med H: Hindrich Fleming och H: Falkenberg
blefwo qwar, och taltes widh att dhe både skole komma
opp andre dagen på Ridderhuset, och concipera dehres
betenckiande.
20
1645.
H: LandtM: sade att han till Fredagz afftonen då wille
inkomma (effter som han nu strax uttrehser) och hafwa sitt
swar färdigt, dett dhe andra ock wele giöra.
Dermedh toge dhe Afträdh.
Den 25. Kommo Adelen och Ridderskapet effter tagen
Afskedh åter tillsammans.
Och sade H: Gabriel Gabrielsson, såssom Ridderskapetz
för denna gången tillförordnatt LandtM:
Att han hade fattadt ock conciperat dehres resolution,
hwilken han uplässte och disputeredes några deremott, hwilket
han sade sigh wille emendera och förandra.
Hade och H: Hindrich Fleming och Conradt Falkenberg
fattadt dehres betenckiande, men så blef det inthett upläsidtt.
Den 26.
Kommo Ridd: och Adelen åter tillhopa och oplässte Herr
Gabriell sitt reentskrefna Concept: deremot inthet sades, uthan
låto så blifwat: Ock lefrerades så åth Secret: att reenskrifwas
Såssom och befalttes Adelen att dhe den 28 skole försambla
sigh oppe i H: K: M:tz förmak.
Den 28. skole Ständerne hafwa kommidt tillsammans; men
effter Posten kom ifrån Tyskland gafz H: K: M:tt icke lägeli—
gitt att dhe kunna opkomma, uthan i mårgen som är den 29.
dito skole dhe klockan 9 förmiddagen upkomma uthi RådhCammaren
till Cantzelijtt.
Den 29. Försambledes ock kommo tillhopa Ridderskapet
och Adelen uppe i H: K: M:tz förmak och beledsagede H: K:
M:tt neder till RådCammaren.
Litett dereffter seden H: K: M:tt med Rikzens Rådh hade
satt sigh, infordrades Ständerne, ock när dhe hade intaget dehres
stellen
Giorde Herr Gabriel Oxenstierna till H: K: M:tt sitt taal
att Ridderskapet hafwe öfwerwägat H: K: M:tz dem öfwergifne
Proposition; Och deröfwer fattat dehres wälmeente swar;
hwilket nu af Secret: Johan Larsson skall upläsas
Hwilkett fölliande swar uplässtes. (Se Bil. C.)
Seden ock af de Andre Stånden dehres skrifftelige fattade
swar.
Derpå sade H: K: M:tt att dhe nu hade anhört dehres
gode betenckiande derföre hon dem ock gunsteligen betackede,
Juli.
21
och förblifwer dem samptligen och synnerligen med gunst och
nåde alletidh bewogen.
När dhe wore uttkombne befaltte och tillsade H: Gabriel
Adelen att dhe i morgon klockan Otta wille komma på Ridderhuset
igen.
Den 30.
Insteltte en delli af Ridd: och Adelen sig på Ridderhusett,
och strax derpå kom Herr Gabriel neder ifrån H: K: M:tt, ock
hade underdånigst anhollidt och begäratt wetha; Om Adelen
motte licentieras och förlofwas hem.
H: K: M:tt hade swarat honom att de ännu någet lithet
till en dagh 3 eller 4 skole här förtöfwa; Om någet iinedlertijdh
kunde förelöpa.
Tillseijandes Adelen, att de ingalunda begåfwo sigh hädan,
förr än H: K: M:tt widere sådantt warder effterlåtandes.
Dermedh gick hwar och en hem till sitt ock wele förbida
till widere II: K: M:tz förloff.
Den 4 Augusti
Wore Adelen och Ridd: tillhopa ock öfwersågo Rådhslaget
som war conciperat; Hwilket dhe funno gott och wele consulerat
med Secreteraren Nilss Tungel om några få ordh dhe
finna wara någet mörkre.
Några dager der effter blef dett fattade skrifftelige consilium
eller Adelens resolution med dhe andre Ständernes författadt
uthi Cantzelijt, och af dem samptligom underskrifwidt.
(Se Bil B.)
Desse föreskrefne Acter öfwersågh LandtMarskalken II:
Gabriel Oxenstierna uthi sitt hus den 3 Septemb: 1645.
Jahan Larsson
Ridderskapssens Secret:
22
1645.
Bil. A.
Effter Hennes Kongl. Maj:tz Nådige befällningh skole sammankallas
till i morgon widh 8. effterskrifne aff Ridderskapet
och Adelen
Aff IIoffRätts Collegio
H:r Jacob Skytte H:r Swante Horn
Caril Wrede Gustaff Ribbing
Jacob von der Lind Ernst Creutz
Krigz Collegio
Hrr Åke Oxenstierna H: Hindrich Flemingh
Andreas Bureus
Admiralitetz Collegio
Clas Bielkenstierna Herman Flemingh
Cantzlij Collegio
Jonas Bure
Cammer Collegio
Hrr Gab: Gab: Oxenstierna Gustaff Bonde
Gustaff Rosenhane Per Nilsson GyllenAx
Tönnies Langman Jahan Erichsson Apelgren
Hoffmarskalken
Hrr Gabriel Oxenstierna
Cammerherrarne
Axell Sparre Erich Sparre
Lars Flemingh Clas Baner
Nilss Baner
Landzhöffdingarne
Hrr Jöran Gyllenstierna H: Gustaff Leijonhuffwudh
Jahan Berndes Axell Thuresson
Clas Stiernsköldh Conradt Falkenbergh
Hans Rothkirch Iwar Nilsson
Knutt Lilliehöök Jacob Classon
Peter Kruse Gabriell GyllenAnckar
Juli. 23
Ridderskapet ifrån Provincierne
Opplandh
Hrr Bengdt Horn Jahan Yxkull
Melcher Wernstedt Erich Geeth
SödermanneLandh
Hrr Bengdt Skytte Jahan Flemingh
Jöran Jacobsson
WässmanneLandh
Christer Horn Jöran Stiernhielm
Ostergöthlandh
11: Gustaff Baner Jacob Törnesköldh
Westergöthlandh
Erich Ribbing Erich Krabbe
Fin landh
Erich Boije Michell Jordan.
Bil. B.')
K ongl. Maijrts
Wår allernådigste Drottnings Proposition giordt till
Ständernes Uthskott församblade i Stockholm, medh
allernådigst begäran, att dhe den fliteligen öfwerlägge,
och Hennes Kongl. Maijrtt sitt rådsamme betänckiande
meddela wele. Actum Stockholm den 14
Julij Åhr 1645.
Det är dem närwarande aff Ständerne, sä wäl som almänt
wäl witterligit, att Kr M:t hafwer på Kongen i Franckrijkes
och dhe Herrar Stater Generals i Nederland rådh, förmaning
och anhållande, enkannerligen af egen begärligheet och åstundan,
att freda Christenheten, och i synnerheet Sweriges Rijke
wårt käre Fädernesland och sine trogne Undersåthere innan
Rijkzens grentzer, och på alla sijdor medh Naboskapen, bewilliat
och sedan anstält en Fredz Tractat på grentzen wedh
') Jemnförd med och rättad efter originalet i Riks-Archivet.
24
1645.
Bröaisebroo emellan sigh och Konungen i Danmarck, till att
försökia alle skälige, Christelige och helsosamme medell, genom
hwilke detta swåra och blodtörstiga kriget stillas, och Fredh
och wänskap der emot stifftas och igen uprättas motte desse
nabolige Rijken emellan. Till hwilken ände och att wedtaga
och nyttia alle beqwäme occasioner att komma där till, hafwer
H: K: M:t icke allenast låtit sigh den föresatte dagen den 8
Februarij sidstleden till Möthet behaga, uthan ock sine Commissarier
affärdat, och medh alle nödtorfftige Fullmachter, Instructioner
och ordre förseedt och försorgdt, så att Tractaten
hafwer hafft sin begynnelse på satt dagh och ställe i mediatorernes
nährwahru och åhöran; Och är allt sedan emellan
bägge Rijkernes Commissarier, alt härtill, förmedelst mediatorernes,
enkannerligen den Frantzösiske Ambassadeurens underhandling,
fulfölgd och continuerat worden. Och endock den
hafwer i begynnelsen och alt hijt till halft sine stora beswär
och difficulteter, som icke heller alldeles ännu äre öffwerwundne,
alldenstund twisterne äre store och mycket wichtige på både
sijdor, och för den skull sigh inthet lätteligen låta slätta och
alfhielpa, medh mindre sådant skeer medh twång och Wapn,
enkannerligen kräfwer Rijkzens alles wåres Fäderneslandz wälfärdh
och tryggheet, att wij icke åter innan kort råka i samma
labyrint, såsom förre exempel uthwijse, och ingen finnes
som där icke bär wettskap om; Eller där sådant framdeles
tilbudes, att man då näst Gudh sin säkerheet någerlunda måtte
sielff hafwa i händerne; Likwäl hafwer den högste Gudh så
wälsignat tractaterne, att de låta sij sigh, till ett fredeligit
uthslagh. I dhet dhe Danske effter långt motstånd, hafwe på
lychtonne uthloffwat att wela tilstädia H: K: M:t och dess undersåtere
i gemeen en frij, oturberat, obeswärat och omolesterat
genom fahrt och seglatz genom Öresund och Belt, så och Tullfrijheten
i alla måtto, uthan någon visitation, Skepmätning,
arrest, Rättegångs process och confiscation; Såsom och loffwat,
att inge förbudh eller exeptioner på wahrur här effter skulle
skee, uthan dhe Swenskes navigation och commercier skole blifwa
frije och obehindrade. Och till recompens, haffwe dhe Danske
giffwit förtröstning att wela cedera H: K: M:t och Sweriges
Crono ewärdeligen Jempteland, Gottland och Ösell. Och
Halland medh Laholm, Halmstadh och Warbergh till en Försäkring
att hållas skall hwadh som uthloffwas i 25 åhl-, medh
condition, att effter dhe 25 åhrs förlopp, anten continuerat el
-
Juli.
25
ler att göra H: K: M:tt och Sweriges Crono en annan försäkring
som den kan Höijas medh. Hwad elliest kan finnas uthbrustet
till någon twist af mindre wärde, dhet är förmodeligen
så skickat och wulet, att dhet kan blifwa affhandlat. Medan
nu Fredz Tractaten står på desse wilckor, och den nu snart
måste hafwa sitt uthslagh, anten till Fredh eller Krigets continuation;
Och bägge Uthslagen hafwe sine märckelige skääl
och motiver, och fast månge på både sijdor. Ty att contentera
sigh dermedh, är både Christeligit och drager freden medh
sigh; Synes och för månge olägenheter skull wara nyttigt,
och widh denne tijdhen nödigt; Der emot wäl är till betänckia,
oss nu stå i wapnen medh stoor fördeel genom Gudz nåde,
som en annan gång inthet så wille föllia: Föruthan dhet, så
söker Danmarck restitution af hela Sundet, hwilket när han
hafwer. i händerne, håller han löfften, så länge dhet honom
kommer till pass, effter som sådane löfften fuller förr äre giorde,
men inthet hålldne och stöde då alle Swenskes commercier
i hans händer, dem att stutza, hindra och tractera såsom honom
syntes. För hwilken orsak skull, och att wij inthet haffwe
annat att förmoda, än att Danmarck ju skall tänckia på
hembd, är wäl att öffwerwäga, om och desse föreslagne säkerheets
wilckor, enkannerligen Hallandz possession å deposito i
25 åhr, gör tillfyllest eller icke? Hwarföre är H: K: M:t förorsakad
och beweekt, att sökia dhe närwarande Ständers gode
radh i detta Rijkzens så högt anlägne ährende; På hwilket,
såsom dhet wijsligen eller owijsligen fattadt warder, en stoor
deel af Fäderneslandzens wälfärdh hänger; Recommenderer för
den skull Ständerne detta högt anlägne ährendet, att först hållat
secret, enkannerligen sine tanckar och consilia, att de icke
måge komma ibland folcket, särdeles till dem, som achta der
opå och refererat till fienden. Sedan, att öffwerläggia allt wäl
uthan waldh, fruchtan eller fåfängt hopp, och allt dirigera och
styra till ett realt Rijkzens wälstånd och säkerheet; Och meddela
der opå H: K: M:t sitt gode och trogne Rådh, huruledes
alt är till att sättia och fatta, så att Fäderneslandet kan blifwa
realiter försäkrat, och man anten må kunna erhålla freden,
eller continuera Kriget medh skääl, och ett gott Samweet; Inthet
twifflandes att H: K: M:t dess föruthan allaredo hafwer
sökt alle mögelige medell att komma till bättre conditioner;
men nu sedan dhet är stannadt widh dhet yttersta, kan dhet
inthet längre oppehållas, eller wijdare bringas, uthan måste nu
26 1645.
resolveras fram eller åther; Då H: K: M:t sigh i allt skahl
och Rijkzens wälfärdh will wetta att beqwäma. Och blifwer
H: K: M:t samptligen dem närwarande Ständer medh all Konungzligh
ynnest och nåde bewågen.
CHRISTINA.
Bil. C1)
Upå Hennes Kongl. Maij:tz wår Allernådigeste
Drottningz till Ridderskapet och Adelen öfwerandtwardada
proposition, ähr detta dehves ödhmiuka och
eenheldiga betänckiande. Actum Stockholm den 29
Julij Anno 1645.
Utalf denna öfwerlefrerade Proposition, så wäl som uthaf
hela fädernesslandsens gouvernament, är dett Ridderskapet och
Adelen nogsampt kunnigt H: K: M:tz stora åhåga och idkesamma
bekymber om fädernesslandsens och alles wårås wälfärdh;
hwarföre Ridderskapet och Adelen H: K: M:t på dett
underdånigaste will hafwa betackat; medh ödhmiuk bön, att
H: K: M:t icke här widh uthi dessa swåra Krigstider tröttas
wille; uthan så här effter som till denna tiden låta wara sigh
wårt kära fädernessland och alla dess trogna inwånares wälstånd
till dett bestå recommenderat; H: K: M:tz och fäderneslandsens
säkerheet willia Ridderskapet och Adelen, såsom dehras
plickt och fordrar gerna med lijf och blod igen finnas redebogna
att förfeckta och förswara. Huru wida denna fredzhandelen
emilian wårt käre fädernesland och Konunga Riket
Danmark igenom H: K: M:tz wår allernådigste Drottnings synnerliga
och stora åhåga till att befreda Christenheten och i
stelle för detta swåra och blodtörstiga Kriget en säker och reputerligh
fred wårt käre Fädernesland att förskaffa, åhre wi
nogsampt uthaf ofwanb:te proposition informerade; Hwartill
H: K: M:tz och Konungen i Franckrikes, sampt Staternas i
Hollandh anprsesenterade interposition hafwer emot tagit, och
sina Commissarier med nödtorftige fullmackter till föresattan
termin och stelle behagat att affärdiga och nu igenom den
') Rättad efter originalet i Riks-Archivet.
*
Juli.
27
högstas wälsignelse, så och wåra Commissariers, iemväl ock
interponenternas idkesamma och flitiga bearbetande effter stora
dispyter och de Danska Commissariers starka motstånd, saken
så wida bräckt, att den sigh till ett fredeligit utslagh anlåter;
De Danska och sålunda sakernas tillstånd andragit, att de nu
till fredzens erhollande hafwa bewiliat och samtykt H: K: M:t
och dess undersåtere i gemeen en fri, oturberat, obeswärat och
omolesterat genomfart och Seglas genom Oresundh och Belt,
så ock tullfriheten i alla måtto uthan någon visitation, skepsmätningh,
arrest, Rättegångs proces och confiscation, såsom ock
lofwat att inga förbudh heller exeptioner på Warur häreffter
skulle ske; uthan de Swenskes navigation och commercier skole
blifwa fria och oturberade: Och till säkerhet hafwa de gifwit
förtröstningh att wilia cedera H: K: M:t och Sweriges Crono
ewärdeligen Jämpteland, Gottland och Ösel, och Halland medh
Laholm, Halmstat och Warbergh i 25 åhrs tidh till försäkringh,
att af dem liollas skall, hwad som utlofwas, med condition att
effter de 25 åhrs förlopp, anten continuerat, heller ock göra
H: K: M:t och Sweriges Crono en annan försäkringh, som den
kan nöias medh. Mädan nu denna saken fordrar ett tidigt och
noga betenckiande är af nöden wäl att considerera så de utiliteter
sampt necessiteter, hwilka af freden härröra, som den
osäkerheten detta obscura fredznampnet medh sigh drager; Ty
att wi oss med dessa föreslagna conditioner skola låta benöija
synes först wara dett tryggasta, emädan man om ingen wisshet
af Krigets utlåpp kan wara försäkrat, och der een sin fiende
till desperation bringar, kastar lyckan sigh ofta om, så
att den som förr hade kunnat hafwa fredh med goda conditioner,
då måtte låta sigh med slättare benöija; ähro wi icke heller
mycket försäkrade om dett tyska kriget; hwilket där dett
oss skulle löpa emot, wi oss då mera hafwa att befrukta, om
något gott utslagh på denna sidan.
Till dett andra biudes oss de Provincier som för detta en
del under Swerige legat hafwa; och till Rijksens försäkringh
äro högnödiga, och en del som till Danmarks Crono aff ålder
lytt hafwa; enär man öfwerwägar Jempteland så är dett för
Helsingeland sampt Bergslagerne och i synderhet Kopparberget
en stor försäkringh; Gottland kan ock uthi wåra seglationer
mycket hielpa och oss dem försäkra: Ösel är en nyckel för
hela Lifland, hwilket igenom dess Cession mycket kan tillwäxa,
Laholm, Halmstat, Warbergh försäkrar Westergötland och con
-
28
1645.
sequenter heela Riket ifrån allt fijentligit infall på den sidan;
synes fördenskull wårt fädernesland nogsampt bekomma, så til!
sin försäkringh, som för sina wapens refusion.
Till det tridie hafwa wi till att betenckia wära medels
ringhet, som af stora contributioner sampt wår handels sperringh
meckta äro förswagade, sedan ock att landet aff folk är
utött genom de många och beswärliga krigen detta Konunga
Riket en tijdh långh bäfwer swäfwat uthi.
Till det herde måste wi ock noga betenckia alla Potentater
brinna af inbördes jalusier emot hwarandras horeringh, och
att hwarken Fransosen, men i synderhet Hollendaren, hwilkens
handel mycket består uthi genomfarten af Sundet, skall willia
hafwa oss alt för stora och mestare öfwer hela siökanten ornkringh
Ostersiön; hwarföre oss till att controllera är till befrucktandes.
att han med Danmarks Crono apart slutandes och
colluderandes warder; och sedan igenom sine confordiers afdanckande
wår hende med stor undsatt kan bispringa, och wi
alltså derigenom twungne (dett Gudh dock nådeligen afwende)
freden att emottaga med slättare offerter än dessa äro.
Till det fempte är wäl till att efftertenckia detta Krigets
långhet, der mediatorerna på både sidor, så wäl som participanterna
en gångh skilias ätli, och kan imedlertijdh wåra hender
försendas hielp af andra Nationer med hwilka de i alians
äro förbundne, will altså falla undersåterna swårt med detta
Kriget at uthärda, emädan dett så när in på wåra grenser föres,
och wåra egna provincier så wäl ruineras och utarmas,
som hendens; Hwar emot ock oss till Krigsens continuation
att animera, wäl är till att betenckia, oss nu stå medh stor
fördel i wåra wapen, skulle man fördenskull i alla saker befruckta
deres utlops osäkerhet, så wore ingen real resolution
att fatta; der man dock i en rättmätigh sak måtte befalla Gud
lyckan, och sielf intet af lyckones ostadighet ifrån wåre victories
som den högsta Guden oss hafwer förläut, och wår fiendes
beswickliga actioner medh straffet afträda och förskräckia
låta: hwarföre hafwer man ingen orsak af detta sigh från Kriget
låta absterrera; De orters cession oss anbiudas äro wäl
till de provinciers säkerhet, medh hwilka de grensa; men så
hafwer henden hundrade wägar igen oss fiendtligen att antasta,
och cederas wäl tri gånger så goda lägenheter, hwilka wi nu
innehafwa, än de äro, som oss igen anbiudas, göra icke heller
tillfyllest till fredsens säkerhet, emädan honom tillåtes hela
Juli.
29
Sundet; af hwilket såsom uthur en quella alla krigh och illwilligheter
utspringa och härröra; och igenom detta medlet
står dett honom fritt oss Kriget aftwinga enär han will och
lägligaste faller, som af förra Krigen nogsampt är tillseendes,
wore fördenskull effter den almenne regian potius certum hellum
quarn incertam pacem habere: Wårt Fädernesland och wara så
aff folk som medell kriget att utföra erblottat, måtte man
wäl bekenna, och kunna stora Krigh som dessa Riken nu en
rund tidh uthi swäfwat hafwa, icke uthan Rikernes stora bekostnader
utföras och afskaffas: men så har man dock stor orsak
den högsta Guden att betacka, som oss innan wåra grenser,
från hendernas infall och eröfringh nådeligen bewarat hafr
wer, och provincierna medh åhrs wexten ymnigt wälsignat, så
att wi så uthur hela Swerige som uthur Norlanden, Finland,
Ingermanland, sampt hela Lifland ansenlige contributioner, så
till spannemål som penningar till Krigsens utförande hafwa
kunna; der dock fienden äro dhe bestå medlen afskurna, och
principalesta landen ifrån tagna; uthur Holsten och Jutland
hafwer han inga medel att förwenta; ifrån stift Bremen kan
honom eij heller någen assistens försendas; emädan dett under
Sweriges devoir är, och till wåra wapen måtte contribuera;
Fyen är af hans eget folk så durcktogh som quarteringar utarmat,
Halland, Blekinge och Skånö kunna icke erholla de
guarnisonerna der i landet äro, emädan dhe Sweriges wapen
motte städse befruckta och dem contribuera, så länge wi äro
mestare i fält; ifrån Norige skall han icke heller stor undsettningh
af medel kunna hafwa, emedan dett ett sterilt land är
och af oåhr mycket utarmat; Tullen i sundet hwilken för hans
största intrader skattas i fredliga tider hafwer han eij heller
någet afnutit på en tijdh; måtte fördenskull Kriget af bara
Selands medel erhollas; med hwilka wi dock förmoda, att wara
iemn wuxna, om icke öfwerlegna, skulle alltså freden så snart
af honom med tiden, och förhopligen med bättre conditioner
än nu offereras, som af oss begäras och pousseras. Jalusien
anlangande, kan den hos Fx-ansosen icke så stor wara, emedan
han på dessa orter intet mycket handlar; Hollenderna äro ock
förbundne oss mera än wår fiende till att bispringa, effter wår
för trij åhr sedan medh honom slutna Aliance; till det minste
måtte man betro honom, att han intet warder wår fiende hiel—
pandes; utan på begge sidor låter lyckan hafwa sin fortgångh,
bör icke heller ett Rike för någon potentats jalusiers skull,
30
1645.
settia sin säkerhet och wälfärdh uthi fahran, skulle ock Hollenderna
wara jaluse, borde dem snarare hafwa ögon på
Fransosen, som dem allt för när will grensa; hwilken söker
sitt Rikes förmeringh; Italien, Spanien, Tyschland, Sweitzerland,
oactandes någens jalusie, fönvidgar sina grenser; synes
fördenskull att deras jalusie intet borde oss ifrån denna lägenheten,
den Högsta Guden oss förlänt hafwer, oss uthi ett säkert
esse att festa, afskräckia. Wår fiende och brinna af
hämd öfwer desse provinciers cession är intet till att dubitera,
hwarföre är wäl till att betenckia honom medh tiden warda
sökiandes wänner och wäns wänner detta att recuperera som
honom nu är ifråntaget, skall ock då falla oss swårare emot
så många, och sedan när han sina förra kraffter kan recuperera
att feckta än nu medh honnom alena och defatigerat.
Desse och andra flera motiver kunna till Krigsens coutinuerande
framföras; Men så hafwer H: K: M:tz trogna undersåtare,
Ridderskapet och Adelen till detta närwarande utskottet
församblade, elfter ett tidigt betenckiande, som H: K:
M:t så ock sitt Fädernesland trogna, aff consideratiou till denna
närwarande Stat, så och detta Krigets begynnelse, dett härröra
af wäre commersiers ampessierande, och seglations förhindringh,
resolverat freden att emottaga; emedan orsaken till Kriget är
utur wägen; och Oss af Danmarks Crono så medh lyffte, som
med segel och bref, effterlåtes och tillstås en fri, oturberat,
och omolesterat genomfart och seglas genom Öresund och Belt,
och till recompens för Krigsens bekostningh Jempteland, Ösel,
och Gottland offereras, der dock kriget för liberteten allenast
är uptagit och icke för någen recompens skull; hwilket ock af
II: K: M:t mundtligen i den sidsta conferensen samptlige Ständerna
tillfyllest och med allas högsta contentament deducerat
och förebrackt är. Ingalunda twiflandes att H: K: M:t ju ■warder
sine commissarier än ytterligere föhrehollandes att de efter
som tractaterna sigh lempa, anhölle om någen hamn i Sundet,
som Landzkrona, heller i Blekinge Christianopel, emedan dett
så för hamnen skull, som för Smålands grentz försäkringh
voro högnödigh; heller der dett intet nåddes, man då Halland
till ewärdeligh possession behölle; och att mediatorerna sigh
der brede widh declarerade, att der som denna Pacta intet af
de Danska hölles; de då wära wapen bifalla och hwadh nu
slutit blifwer, med oss maintinera wille: Hwilket sä wäl som
hela Rijksens omwårdnat, den H: K: M:t nogsampt är recom
-
Juli.
31
menderat; Sweriges Rikes Ridderskap och Adel denna sak i
underdånighet will hafwa hemstellt, dett med sitt Konungzliga
och högt af Gudh uplyssta förstånd, tillika med Sweriges Rikes
Rådz råde att göra och låta, hwad som till Rijksens säkerhet
nyttigast wara kan; Såsom Riksens Ridderskap och
Adel äro i den wissa förhopningh att H: K: M:t widh denna
mödesamma och beswerliga Rijksens tillstånd och Regeringh
intet tröttas och ledas; alltså willia the ock euheldeligen hafwa
till H: K: M:t och fäderneslandsens tienst och säkerhet,
gods, lijf, och blodh, ospard och gerna upsatt: Underdånigen
bediandes K: K: M:t wille denna deras wälmente förklaringh
medh Konungsligh Nåde uptaga, och förblifwa samptlige Ridderskapet
och Adelen, medh ali Konungsligh gunst och nåde
bewågen.
På Ridderskapsens och Adelens wägnar:
Gabriel Oxenstiern
m. p:pria.
Bil. D.
Ständernes Utskotts Beslut. Dat. 7 Aug. 1645.
Tryckt hos Stiernman, Riksd. och Möt. Besk 2: 1082. Originalet i RiksArchivet,
bland Riksdagsacta, har följande underskrifter:
Per Brahe
Greffwe till Wissingsbårg
S. R. Dråtzet m. p.
Carl Gylldenhielm
Friherre till Bergqwarna
S. R. Ammiral m. p.
Pär Sparre Knutt Posse
m. p:ra m. p.
Jacobus De La Gardie
m. p.
Gabriel Oxenstiern
Frijhärre till Möreby och Lindholm m. p.
Fredrich Stenbock
m. p:ria
Sevedh Bååt
m. p.
Ridderskapet och Adeln.
Gabriel Oxenstierna m. p:pria.
Åke Erichson Ochsenstiern Gabriel Oxenstiern
Frih. till Mörby.
Bengt Horn Jöran Gyldenstierna Jacob Skytte.
32 1645.
Knutt Lilliehöök Henrich Fleming Herman Flemingh.
Lars Fleming. Erich Sparre. Gustaft’ Baner.
Gustavus Bonnde. Clas Baner. Axell Thuresson.
Erich Ribbingh. Erich G. Leijonhuffwedh. Gustaff Rosenhane.
Gabrie! Gyllenankar. Class Bielkenstierna. Johann Berndes.
Johan Yxkul. Melcher Werenstedt. Ernest Johann Creutz.
Carli Hinnrich Wrede. Jacop Clason. Olof Bure.
A. Bureus. Jon Bure. Caril Sabellsköld.
Hans Rottkirch. Hans Månsån Olifwebladh. G. Stiernhielm.
Tius Langman. Jacob Törneskiöldh. Jöran Jacobson.
Mich. Jordan. Casper LillieCron. Johan Erichzson Apelgreen.
Bisperne och Presterskapet.
Jonas Magni Wex:sis D: Episcopus Scharensis.
Johan Matthiae Ep. Stregnensis.
Johannes Canuti Lenaeus Pastor et Professor Upsaliensis.
Olavus Laureljus Pastor Stoch. p.
Simon Benedicti Arb. Pastor Turi. m. p.
Ambernus Lindelius, in Gymn. Wex. s. 1. Lector.
Fyra Stapelstäders Fullmechtige.
Jacob Grundell Borgemestare i Stockholm
Thomas Lörman BorgMestere i Ubbesalla
Peder Z. Rosensköld President i Götaborgh
Daniel Figrelius D. et. Cons. Norcop.
Acta
sorn äro passerade upå RiddareHuset
opå den
R i k z (1 a g h sorn holtz
i
STOCKHOLM
Ahr 1647.
Anno 1646
uthi Septemb: Månadh
Lätt
Den Stormechtigre Högborne Furstinna och Fröken, Fröken
CHRISTINA
Sweriges, Göthes oell Wendes ntkorade Drottning och
Arffurstinna Storfurstinna till Finland, Hertiginna uthi
Estland och Carelen Fröken öfwer Ingermanlandh
nttskrifvva
en Allmen Rikzdagh, att alle Ständerne skole sigh
instella liär uthi Stockholm
till den
13 Januarij 1647.
3
34
1647.
Den 13 samma anstältte dagli wardt slagitt på Pukerne
och omblåsst med Trummetere och seden uttropat af en Cant
zeliSkrifware
på alle wahnlige Ortter här i Stockholm.
Att Ridderskapett och Adelen, som wore ankompne till
Rikzdagen, skole dagen effter låta finna sigh på Ridderhusett
att antekna; Ock dhe andre Ständerne på dehres behörlige
ortter.
Den 19 omblåsstes att dhe som wore ankompne till Rijkzdagen,
och icke hade sig augifwidt, skole dagen effter låta antekna
sig, såssom ock alltt Ridderskapet och Adelen instella
sig på Ridderhusett påfölliande dagli.
Den 20. dito wardt af Högstbe:te Hennes Kongl. M:tt förordnat
och deputerat till LandtMarskalk
Den Edle och Walborne Herre, Herr Bengdt Skytte Friherre
till Duderof, Herre till Grenssiö och Ekham Riddare
Landzhöfdinge öfwer Upsala och dess Lahn, och Marskalkz
Stafwen opp i RådCammaren tillstältt.
När således H: LandtMarskalken war af H: K: M:tt constituerat
till LandtMarskalk, kom han neder pä Ridderhusett
och höltt en Oration till samptlige, huruledes H: K: M:tt allernådigst
hafwer låtidt behaga sig, att förordna hans Persson för
denna Rikzdagh, alttsså är till dhe gode Herrar och män uthi
den wisse tillförsicht, att dhe ock erkenne och uptage honom
för dheres LandtMarskalk, bewisandes honom den respect och
hörsamhet, dhe dhe förriga LandtMarskalkerne teedt och bewist
hafwa: Han skall beflita sigh så att comportera emot hwar
ock en, att dhe skole draga dertill ett synnerligit behagh: Dhe
order som för detta pläga här på Ridderhuset i acht tages och
observeras, twifler han inthet uthan att och dhe dem efterkomma
och regulera: dett öfriga kan fuller sedhen anstellas och forttsettias:
Seden
befaltte II: LandtM: att H: K: M:tt hade der bredewidli
befaltt, att H: K: M:tt will i dagli lata omslå att Ständerne
skole i mårgon samblas på RikzSalen, att anhöra propositionen;
Att Ridderskapet och Adelen wele då komma tillstädes
i morgon, att accompagniera honom effter Ridderhusetz
ordning först opp till II: K: M:tz Förmak och seden beledsaga
H: K: M:tt till Rikzsalen.
Januari. 35
H: K: M:tt will att alltt Gudeligitt skall begynnas, och fördenskull
befalatt, att en stor delli af Adelen wele bewisa H:
K: M:tt den alira och tienst och i mårgon föllia II: K: M:tt. till
att höra Predikan.
Dett och störste dehlén lofwade, att dhe II: K: M:tz befallning
uthi detta wele effterkomma och sig Edeligen på Slottet
finna låta.
Den 21. kommo altt Ridderskapet och Adelen tillsammans
klockan Nijo på Ridderhusett; Och förordnades desse effterfölliande
till Capita Familia».
Capita Farn ilise
Anno 1647.
LandtMarskalk
Herr Bengt Skytte Friherre till Duderof, etc.
1. Classis
Grefwe Herr Nilss Brahe H: ClassBanner i Stenbock: stelle
Grefwe Herr Carl Leijonhufwudh Herr Johan Oxenstierna
Grefwe Herr Magnus de La Herr Johan Gyllenstierna
Gardie
Herr Gustaf Bielke.
2.
Classis
11. Knutt Lilliehök
H. Philip Bonde
H. Larss Krus
II. Arfwedh Hoorn
H. Per Ribbing i H. Ryningens II. Göstaf Banner
stelle
H. Ifwer Nilsson
H. Christof Torstensson
11. Class Stiernskiöld
H. Class Fleming i Per Er-
II. Axel Påsse
landssons stelle
II. Bengtt Ribbingh
H. Erich Flemingh
H. Göstaf Leijonhufwudh
H. Hans Kyle den Elder
H. Johan Moritz Wrangel
H. Erich Sparre
H. Arfwed Ribbing i H. Kaggz
H. Måns Ulfsparre
stelle.
H. Erich Soop
3.
Cl assis
Erich Karpelain
Göstaf Krabbe
Johan Rosenhane
Gabriel Gyllenanker
Johan Ollengren
Class Bielkenstierna
Oluf Lilliesparre
Swen Bock
36
1647.
Knutt Roos
Johan Berendes
Matz Ulff
Carli Hårdh
Johan Måneskiöldh
Jesper Nilsson Krus
Jöran Kafle
Otto Skejdingh
Per Siöbladh
Wolmar Yxkul
Melcher Wernstett
Christof Gyllengrip
Anders Stuwartt
Göstaf Stråle
Måns Drake
Jöran Silfwerhielm
Erich Sölfwersparre
Carli Uggla
Melcher Falkenbergh
Nilss Boije
Anders Rosenstråle
Caril Lillie
Oluf Stake
Måns Johansson Ollengren
Class Rålamb
Peder Hierta
Jon Bure
Axel Böllia
Nilss Manderskiöldh
Frantz Krussbiörn
Johan Eketrä
Johan Bagge
Göstaf Sabel
Hindrich Rytter
Nilss Bröms
Jöran Galle
Erich Geete
Hans Strijk
Hans Oliwebladh
Lorens v. der Lind
Caril Tungel
Anders Dufwa
Caril Rosendufwa
Johan Beck
Steffen Klingsporr
Tönnes Langman
Knut Odela
Johan Utter
Johan Vitinghoff
Per Gyllenswerdh
Weliam Pfulp
Mauritz Duwaltt
Hans Löffling
Göstaf LillieCron
Peder Gyllenax
Erich Planttingh
Jörgen Skildt
Oluf Rosenskiöld
Johan Appelgren
Lovis de Geer
Jochem Transsehe
Georg Krissbach
Johan Bergenfeltt
Oluf Wachttorn
Swen Hilldringh
Tomas Garspeltt
Berie Drakenbergh.
Extra Capita
Herr Gabriel Gabrielsson H. Herman Flemingh
Bengttsson H. Lars Flemingh
H: Erich Oxenstierna Carlsson H. Nilss Baner
H. Hans Kyle H. Swantte Banner
H. Axel Sparre H. Axel Tursson
Januari.
37
o uran naruii
H. Nils Persson
H. Göstaf Bonde Ärland Kafle
H. Christer Bonde Gabriel Gyllengrip
H. Tore Bonde Jönsson Dawidh Stuwartt
H. Caril Bonde Göstaf Krus
H. Tore Bonde Ulfsson Harald Stake
H. Göstaf Ribbingh Carli Sölfwersparre
Göstaf Bonde Nilss Roos
Nilss Hårdh Ingewel Krussbiörn
Anders Hårdh Johan Gyllenswerdh
Linnar Hårdh Lovis de Geer den Yngre.
Dereffter opträdde II: LandtMarskalken med samptlige Ridderskapet
och Adelen effter föl Hände Lista, som af Secreteraren
Jahan Larsson blef opreciterat först opp till II: K: M:tz förmak
och sedan opp till RikzSalen.
Der oppträdde Hennes Kongl. Maijrtt under sijn Kongelige
Tron, och seden Rikzens Rådh och alle Ständerne hade tagit
dehres förordnede Säten och Rum inn
Begyntte Hennes Kongl. M:tt sielf persohnligen att perorera
Walborne, Wälbördige, Wördige, Wälwise och Redelige
Herrar Män och Daneman, hwad såna hafwer förorssakatt Oss
att wid denna beswärliga Ährssens tijdh att förskrifwa Rikzssens
Ständer, hafwer och är fuller till att communicera dhem Rikzens
tillståndh, så och att låta wetha dem om Rikzens stora
tarfwer, och hwad mehre H: K: M:tt hafwer med dem att corisulera,
warde dhe widhlöffteligen af H: K: M:tz författade skriftelige
proposition yttermehra förnimmandes, den de Avele A?äl
i acht taga, öfwerleggia och sedhen effter noga öfwerwägande effter
skyldig Plicht, som H: K: M:tt dem sig allernådigst tiltroor,
förblifAvandes dem med all Konungzlig Gunst och Nåde
wäl bewågaudes.
Der på oplässte Hans Exellens RijkzCantzleren, Herre,
Herr Axell Oxenstierna, GrefAve till Södermöhre, Friherre till
Kimito, Herre till Fijholm och Tijdhöhn, Riddare, SAveriges Rikes
Rådh och Cantzler, sampt Laghman i Oster- och Westerbottn
etc. (Se Bil. A.)
Dertill SAvarede och giorde Herrn LandtMarskalken denne
fölliande berömliga och herliga taal och oration till H: K: M:tt.
(Talet saknas).
38
1647.
Der nu således sedan alle Ständerne hade swarat och tafatt,
nederginge saraptlige Ridderskapet och Adelen uthi process
neder pä Ridderhusett, och så snart dhe hade satt sigh, sade
H: LandtM: att effter som dagen nästan war förliden, dhe wele
då i morgon uthan excuse komina hijt igen tillstädes, att ventilera
H: K: M:tz oss öfwerlefrerade proposition.
Dito intogz Ofwerst: Alexander Irrwingh förmedelst H:
K: M:tz betalning igenom H: LandtMarskalkens promotion.
Den 22. Kommo Ridderskapet och Adelen på Ridderhusett;
Ock strax opstodh H: LandtM: och hade fölliande tall till dhem.
Walborne Wälbördige Herrar och Män, jag twifler inthet
uthan är i den wisse tillförsicht, att hwad som hälst här kan
discureras, disputeras, ventileras och talas, dett blifwer här inn
om lychta dörar, så att icke sådant må uttsprengias och komma
ibland allmogen heller någen annan.
Begärede sedan att dhe wele nu låta sig af Secret: Johan
Larsson föreläsa dhe begärade 3. puncter uthi propositionen,
och dem effter hwar andra noga öfwerwäga, som denna tidens
tillstånd fulleligen kräfwer ock tarfwen fordrer.
Allttsså oplässtes den första Puncten att Ridderskapet och
Adelen wele communicera och meddehla H: K: M:tt deres gode
inrådande och betenckiande, huru Fredzafhandlingen uthi Tyskland
skall kunna blifwa afhandlatt.
Hwilken punct dhe med hwarandra debatterade, och alle
trenne Classerne resolverede sig till fölliande mening
Att dhe hemstelle sådant II: K: M:tt medh Rikzens Rådh,
sässom ock sielfwe Commissarierne som wercket biwista och
best wetha huru wida dhe kunna komma; så att H: K: M:tz
och Fädernesslandzens stora bekostnad må i acht tages, och
dess reputation för all ting observeras. Men der dem punctewijs
något kunde meddehlas wele dhe gerna gifwa deröfwer
dehres betenckiande, dock altt H: K: M:tt oförgripeligen.
Hwilken meeningh alle trenne Classerne sigh behagede, ock
kunde sigh inthett widare dertill resolvera.
Sedan uplässtes af Secret: den andra Puncten i besluthett
På hwad sätt ock medell Krigzfolket här i Riket, som
mycket är af sig kommitt, igen kunde förskaffas, så att Landet
igen kunde försäkras medh footfålk.
Der på badh H: LandtM: att dhe godhe herrar wele taga
denna punct i godh consideration, effter som den är af importanze,
ock temmeligen graverar Riddareståndett.
Januari.
39
Då disputeredes länge pro et contra, men pä sidstonne begärede
H: LandtM: att dhe wele sambla och votera sijn emellan,
och effter Ordningen denn första uthi hwar Classe sambla
och seden uttseija dehres votum.
Ock seden att dhe i tertia Classe först wele votera.
Johan Rosenhane af samma Class:
Sadhe, att dhe inthet kunna eller weela undfalla H: K:
M:tt ock Fädernesslandett, uthan consentera, att en allmen uttskrifningh
på sätt och wijs som sidst hollén ock skrifwen är,
må skee; Allenest förbehollendes wår enskylltte Tiänares hemman,
ock så månge nybyggde Torpare som icke äre skattlagde
icke må komma uthi Roteringen heller Nembningen; Såssom
ock att der hoos Bergzbruken kunde i achtt tages, att dhe
motte niuta ock beholla dehres nödtorfftige Bergzfolk och icke
wara underkastade dett beswäret som skedde för den Danska
Feigden.
1 Class:
Denna meeningen war godh, dock att Adelens eenskyltte
tiänare heruti ocksså motte wara exempte.
2 Classis
Disputerede länge häremott, och ingalunda wele att dhe
bönder ock hemman som liggia på gårdzens Råå och Röör må
förskones för uttskrifningen, såssom att dhet må gå effter Gårdetalett.
Beropede sigh på 1642 Ahrs besluth som till annan dagen
skulle af Secret: förskaffes, att taga widare effterrettelsse huru
då är hollén.
Hans Berendes
Meente och sade, att Uttskrifningen på Råå och röör är
allareda uthi Salige Konungens tijdh bewiliat och hollén.
H: Göstaf Bonde
Disputerede deremott ock hwar så skedt wore, så är dett
likwäl in perpetuum icke af Riddereståndett bewiliatt.
Der på, ock af desse discurser begärede Herrn LandtM:
att man då fattade en ändtligh resolution till widere deliberation
och förr än dehres betenckiande fullkomligen författes.
Ock befaltes Secret: att han de novo wele concipera dehres
rette meening herom.
Effter som dhe widh denna tijdz tillstånd till Fädernesslandzens
Säkerheet icke kunna sigh undraga, uthan samptyckia
40
1647.
till Rikzens säkerheet, att en allmen uttskrifning öfwer dheres
Landbönder må anstellas oek bollas med dett aldraförsta; effter
sätt och wijs sorn den hollén är, förr ann dett bewiliades
till den Danske Feigden, effter gårde: ock icke effter mantalet,
half partten emott skatt och Crono; Såssom ock att Adelens
Bondegårder bygde innom Råå och Röör sampt Adelens eenskyltte
Tienare, effter privilegierne, med dem som besittia deres
Torp och hemman, så innan som uthom Råå och röör boendes,
sampt nödige Embetzmän och' Förswarskarlar må eximeras
heelt för Uttskrifningen och Roteriugen.
Hwilken resolution trenne gånger uplässtes och frågedes
om dett icke war dehres rette meeningh.
Der till dhe swarede samptligen Jaa, och till widere betenckiande
till mårgondagen.
Begärede att dhe wele uttnembna någre som tillika med
honom och Secret: författa kunna dehres ändtlige swar.
Swaredes, att H: LandtM: kan sådant best förretta, effter
han en så merkelig Oration uthi en hast höltt, den sielf conciperat,
och seden så prompt uttaltte att han hafwer deröfwer
ett stoort beröm.
Begärede så H: LandtM: att dhe i mårgon emellan 8. och
Nijo icke wele sigh absentera uthan komma samptligen tillstädes
att taga den 3:die Puncten till deliberation.
Sedhen opreciterades Rollan ock teknades dhe, som icke
hade sigh insteltt, till Böter.
Den 23.
Kommo Ridderskapet och Adelen inn emott Nijo tillsammans
på Ridderlmset och begyntte II: LandtM: och sadhe
Wälborne wälbördige gode Herrar ock Män, effter som
någre af Eder medell i går icke wore tillstädes och fuller inthet
kunna wetha, hwad i går här kan wara passerat, derföre
befaltte han Secret: att man dhe twenne författede meeninger,
som här i går öfverlades, skol le de novo upläsa på dett dhe
gode Herrar som icke tillstädes wore motte dem anhöra; Och
om ännu någet wore, som stodo till att förandra.
Och sedan den war opläsen förändrades någre ordh deruthi,
till widare öfwerseende och reenskrifwande, som här effter
föllier:
Effter Riddersk: och Adelen wid denna Rikzens tillstånd
“■"lina undraga sig till Fädernesslandzens säkerhet, så wele
Januari.
41
dhe bewilia, att uttskrifningen öfwer dehres Landbönder må
anstellas ock holles, halffpartten emott skatt och Crono; dock
så att wäre eenskylltte Tiänare, så ock nödige Embetzmän och
förswars karlar, såssom ock dhe som besittia dehres Torp och
Hemman innan om Råå och röör belägne för sielfwa Roteringen
och Uttskrifningen alldehles uthi denna nembningen må
eximeras ock förskonas.
Sedhan uplässtes den 3:die puncten i Propositionen
Om KrigzFolkzens underholdning och derpå 1642, 1643 och
1644 åhrs besluth; Ock begärede H: LandtMarsk: seden dhe
lenge hade discurerat med hwar andra herom att 3:a Classis
wele seija dehres meening och att Landzh: Johan Rosenhane
wele colligera dehres votum och den sedan uttseija.
Jahan Rosenhane
Att dhe consentera den hielpen ock Contribution som anno
1642 på enn Allmenne Rikzdag bewilliades, näst för dett Danske
kriget, med dhe Ordningar som i samma åhrs besluth specificerat
stå; ehuru wäl detta faller Adelen beswärligitt.
2 Classis
Landzh: Knutt Lilliehök
Dehres meeningh är
effter som denna punct angår wäre Laudbönder, sampt Allmogen
i gemen, likwäl wele Ridd: och Adelen, att wäre Landbönder
må swara halfpartten emott Skatt och Crono, effter sätt
och wijs sorn uthi 1642 åhrs Rikzdagzbesluth samptyktes och
seden uttgick; Ock att der brede widh dhe gode Ordninger
der uthi stå förmältte må i werket stellas, att Landett deste
bettre kunde excoleras.
Uthi Förste Class:
Blifwa widh samma meeningh, effter 1642 Ahrs besluth
om sielfwa Landzhielpen.
Befaltte H: LandtM: att dhe wele holla detta secret, så att
dett icke må komma under dhe andra Ständerne, ock att man
med Rikzens Rådh om detta ährendet communicerar, som i
lika motto dem angår.
Sedan befalttes att dhe om Tissdagen wele sig fliteligen
instella till discurs.
Den 26.
Kommo Ridd: och Adelen tillsammans och seden Rollan
war opläsen, och H: LandtMarskalken dem dehres tilbörlige
42
1647.
Titul, sade han till Secret: Johan Larsson att han skulle opläsa,
hwad som dhe samptligen hade sigh resolverat på dhe
trenne H: K: M:tz förestelltte Puncter.
När dhe wore oplässte tillsporde H: LandtM: dem samptligen,
om detta icke war alles dehres meening?
Swarede alle trenne Class: Jaa.
Sedan framstellte H: LandtM: om man ock skulle ihugkomma
H: K: M:tz Crönungh, ock serdeles om man skulle sådant
ihugkomma när de träda opp effter middagen till RikzCantzl:
som Secret: honom påmintte, att sådant motte endeligen
ihugkommes.
Betackade samptligen H: LandtMarsk: att han hade sådant
ihugkommitt, wore gott att man toge Rikzens Rådhs betenkiande
häruti, huru man sigh herutinnan skole förholla
Och till ytermehra ihugkommelsse om H: K: M:tz Crönung,
oplässtes sidsta 1644 Ahrs besluth; Som innehöltt om samma
H: K: M:tz Crönung.
Sedhen sade H: LandtM: effter som sielfwe Rikzens Rådh
dhe beswären som Uttskrifningen och hielpen widhkomme, kastas
så wäl på dheres Undersåtere som Adelens, så ock detta
ährendet om sielfwa Cröningen behöfwes dehres Conferens. Om
icke någre af hwar Classi effter middagen antingen trädde upp
till Hans Exel: RikzCantzleren, eller ock opp till Rådet, hwar
dhe wore församblede.
Begärede så at H: Johan Berendes wille förfahra, om det
wore H: RikzCantzl: lägligitt att gifwa dem audiens.
Fick seden beskedh att dett efftermiddagen inthet war honom
lägligitt att conferera medh, helst medan Rikzdrotzten inthett
war tillstädes.
Förordnades desse effterskrefne såsåm ett Uttskott, att antingen
effter middagen eller ock ju den andra dagen, skole sökia
lägenhet att tala med Rikzens Rådh
LandtMarskalken
Herr Bengtt Skytte
1 Class:
Grefwe Caril H: Göstaf Bielke
2 Class:
H: Knutt Lilliehök H: Larss Krusse
3 Class:
Johan Rosenhane Nilss Manderskiöld.
Januari.
43
Effter middagen klockan 2. kom II: LandtMarsk: opp på
Ridderhuset och då sendes de novo Secret: till H: Johan Berendes
om de kunna komma till audiens. Respond: Neij, uthan
i morgon bittida opp i RådhCammaren.
28. Dito
Kotnmo förestående med II: LandtM: förmiddagen opp på
Ridderhusett, ock effter H: Johan Berendes ändå inthet hade
fått tala med RikzCantzl: om Communication medh Rikzens
Rådh
Befalttes af H: LandtM: att Secret: J: Larsson skulle opträda
för RådhCammaren att sökia audiens hoos RikzCantzl:
huru snartt Rikzens R: gofwes lägenhet att komma till audience.
På sidstonne emot klockan Tolff bekom jagh swar att
förb:te Uttskott med H: LandtM: wele komma uth till Felttherrens
huss, så wele R: R: wara der före dem.
29. Dito
Effter som wardt befahlet, att samptlige Ridd: och Adelen
skole sigh nu instella, kommo dhe på Ridderhuset ock seden
Rollan war opläsen
Trädde H: LandtM: opp och sade
Walborne Wälbördige gode Herrar och Männ; Effter som
Eder gode Herrar hafwa för gott funnidt, att wi skole sökia
Lägenhet att komma till communication med Rikzens Rådh;
hafwe wi dett ock söktt och således i går haft audiens hoos
dem uthi RiksMarskens huss ock alles dehres praesens.
När wi då wore inkallade, giorde jagh dem en tilbörlig
helssning med samptlige Ridd: och Adelens tilbörlige tiensts
tillbiudelsse; Ock ehuru wäl Rikzens Råd icke hade vota på
dehres Embetes wegnar på Ridderhuset; Men effter dhe likwel
wore ett membrum med dem af Riddareståndet, och hwadh som
någerlunda på Ridderhuset kunne på H: K: M:tz giorde Proposition
wara resolverat, anginge desslikest Rikzens Rådh och
dehres undersåtere och bönder: Repiterade H: LandtM: punctewijs
hwadh här war passerat och resolverat till widere dhe gode
Herrars communication; Med flitig anhollande och begäran, de
högwälb: Herrar wele dhem dehres meening eendels upteckia,
att alltt kunde lända H: K: M:tt till behag, Fädernesslandet
till nytto och dem drägeligitt.
Ock i synderhet androgh jag dem om H: K: M:tz Cröningh,
om wi någott uthi wårt swar derom skole mentionera, effter
som 1644 Ahrs besluth sådant i munnen bäfwer, som wore ett
vinculum Öfwerheteu ock undersåterne emellan.
Derpå giorde dhe ett afFträdh.
När dhe effter en stund igen worde inkallade
Giorde H: RikzCantzleren Grefwe Axell Oxenstierna detta
fölliande tall till sielfwa Uttskottet, önskandes dem all prosperitet
och wenskap, i dett han tilbödh dem på samptlige Rikzens
Rådhs wegnar för dett att dhe communicera deni hwadli
boos dem kunne wara resolverat uthi desse 3. ährenden med
sampt om H: K: M:tz Cröningh, tackseijelsse, att dhe hade welett
opteckia och communicera dem dehres wälmeente resolution.
Men Invar dhe kunne föregå dem andre Stånden till bettre
aecommodation skulle dhe ännu sigh winleggia. Men ingalunda
ihugkonnna dhe Förswarskarlar sorn wore hoos allmenne Allmogen
förhateligitt, så ock örn dhe sorn liggia under Råå och
röör.
Sedan berömbde H: RiksCantzl: att dhe ihugkonnna H: K:
M:tz Cröningh ock i dett fallet föregå dem andra Stånden med
gott exempel.
Förhoppas att II: K: Mitt skall sigh sådana dehres författade
meening allernådigst behaga.
Derpå begärede H: LandtMarskalken, hwad dem syntes 0111
man skulle uthsluta i swaret 0111 Förswarskarlarne ock om de
under Råå och röör liggia.
Resolverade
sigh alle trenne Class: Att de wele blifwa widh 1642 Ahrs
beslutz innehold uthi detta ährendet
Hwilket blef af Secret: upläsett
Så att dhe alldehles wele blifwa wed de formalia widh
Gårde ock icke Röketalett.
H: LandtM:
Ock effter dhe nu så eenhelleligen hafwa sigh förklaratt
uthi detta ährendet, dhe wele af hwar Classi förordna twenne
som adsistera H: LandtM: och Secret: i morgon till att concipera
om Swaret på Propositionen
Begäre alle trenne Classibus, att dhet H: LandtM: wele
taga det omaket opå sigh och med Secret: sådant förretta.
Februari.
45
På sidstonne han då så wida emottogh allenast till widere
conferens med twå eller 3
H: Johan Berend
H: Nilss Manderskiöldh.
1 Feb:
Uplässtes åter Swaret igen och förändrades några Ordh
deruti.
Dagen tillförenne sende II: K: M:t en supplication neder
ifrån Axell Lillie derutinnan han söker att Lillierne af Aspenäs
skole affträda med dett Nampnet Lillia eller ock bewissa
huru de till dett nampnet kompne äro
Hwilket af Secret: Johan Larsson uplässtes. (Jfr Bil. S.)
Ock begärede H: LandtM: att Caril Lillie som detta angick
skole sig här opå förklara, att H: K: Mitt kunde gifwes
härpå ett swar.
Majoren Carli Lillie respond:
Wälborne Herr LandtM: effter som migh detta någerlunda,
underligitt förekommer; derföre begärer jag tjenstligen H: LandtM:
wille meddehla migh deraf en Copia; effter han deruthaf
förstår att opå 1634 Ahrs Rikzdag skall wara hans Broder,
som då till Rikzdag war, pålagt att insinuera sådana skäl, der
medh de kunde defendera sigh dett nampnet Lillia: Förhoppes
att dhe ock sadana skäl framdeles skole kunna inföhra, att de
samma Lillia nampnet Slächten afl Aspenäs skole beholla, så
wäl som Axel sitt Lillia Nampn.
Befaltte II: LandtM: att dhe den 3 skole sig instella.
3 Feb:
Effter Betalning kommo Ridderskapet tillhopa
Ock effter H: LandtM: hade emenderat Besluthet och för
dett ordet Boija insatt andra formalia
Ock lässtes twenne Rehsor opp ock tillspordes, om dett
nu så war som dhe wille hafwatt.
Resp: af alle 3 Class:
Att dett war allt som dett sigh borde.
Sedhen framträdde Christof Andersson (som inn till denna
tiden hade kallat sigh Grip, ock dett disputerat så wäl som
hans Fader några Rehsor på åthskillige Mothén hade disputerat
emott Griperna af Willnäs) ock sade att II: K: M:t allernådigst
till att förtaga den controversien som en lång tidh hade
40
1647.
waritt med deni ock deni af Willnäs 0111 Gripenaiupnet, ock
den disput till att uphäfwa, hafwer H: K: M:t Nådigst förbettratt
dehres wapn och deni tillåtidt att kalla sigh Gyllengrip,
ock på dett Rijkzens Adel som nu tillstädes wore deraf motte
förnimma huru de till detta nampnet reputerligen kompne wore,
att då II: K: M:tz bref kunde uplässas
Hwilkett ock så skedde.
Befaltte H: LandtM: att de i morgon andeligen wille sigh
samptligenn instella uthan excuse, effter som uthan twifwel i
dagh blifwer omblåsst att Stenderne skole komma opp till Rikz
Salen att öfwergifwa sine Swar.
4. Dito
Dagen tillförenue blef inthet omslagitt, uthan först effter
middagen att de den 5. skolle sigh instella ock således den
dagen inthet uttrettades.
Den 5 Feb:
Koinmo Riddersk: och Adelen på Ridderhusett till att upgå
på Rikzsalen.
En stund dereffter kom en Lackej ifrån H: K: M:t och
begärede att dhe wele opkomma, H: K: M:tt war nu beredd
ock förwenttade dehres ankompst.
Gingo så i ordning ock effter wahnligitt process opp till
H: K: M:tz förmak, ock accompagnierede H: K: M:tt opp till
RikzSalen, ock när H: K: M:t hade satt sigh opå sijn Kongeiige
Stool ock Rikzens Rådli intaget dehres behörlige Stellen
Framstegh Herr LandtM:
H: Bengdt Skytte
effter tillbörligh reverentz ock H: K: M:tt sijn tilbörlige Titul
och respect gifwidt, sade att Ridd: och Adelen och Krigzbefählett
hade skriffteligen författadt fölliande Swar med underdånigst
begäran, H: K: M:tt wille det med all nåder optaga och uttyda.
Hwilket af Secret: Johan Larssonn oplässtes. (Se Bil. B.)
Seden af dhe andre Ständerne.
Dereffter giorde RiksCantzl: åå II: K: M:tz wegner samptlige
Ständerne tackseijelse för dehres wälwillighett.
Sedhen sade H: RikzCantzl: att H: K: M:tt der bredewid
ännu någre puncter hade låtidt författa, att Ständerne dem i
Februari.
47
lika motto wele sigh på resolvera, effter som dhe af importance
äro och fordres till Allmenne Mans upwextt. (Se Bil. C.)
Den 8 Feb:
Wore Ridderskapet och Adelen tillsammans, ock när dhe
hade intagett sine ställen och satt sigh
Befaltte II: LandtM: att Secret: skulle upläsa den första
Puncten uthaf den andra propositionen; Med begäran att R:
och A: wele den wäl intaga och seden sigh deropå förklara,
effter dess wichtighet.
När dhe en godh stund sijn emellan hade discurerat, begärede
H: LandtM: att tertia Classis wele dehres betenckiande
uttseija.
3 Classis
Melcher Falkenberg
Att H: K: M:tt allernådigst täckes låtha giöra och författa
en wiss Ordningh och Stadga öfwer Skatte och Cronones Skogh
och Mark. Sj* ock att Adelen och Ridderskapets eenskylte
ägor må blifva handthafde widh Sweriges Lagh och dheres
wällfångne Privilegier.
2 Class:
H: Larss Krus
Att H: K: M:tt allernådigst täckes effter förra Rijkzdagz
besluth låta förfärdiga och giöra en wiss Skogzordningh öfwer
allmenne, så ock öfwer Skatt och Crono Skoger och ägor:
Men hwad Adelens särskilltte ägor belanger, att dhe må erholles
och blifwa wid Sweriges Lagh och effter sine wälfångne
Privilegiers inneholdh.
1 Class:
Gref: Carli Leijonhufwudh
W ele blifwa widh den Andra Classis votum ock resolution.
Sedhen uplässtes den Andra Puncten om dhe skadelige
diurs uttödande.
3 Class:
Effter sorn Sweriges Lagh tillholler aller Allmogen, huru
om skadelige Diur skall skallas och Jacktt hollas att den motte
i acht tagas och observeras; Ock dem som dett. icke gior och
48
1647.
effterkommer, wari förfallen till högre Böter, ann som i Lagen
stå införde: Ock att i achtt motte tages, att ingen Ofrelsses
man må holla och hafwa sijna egna Skytter, mycket mindre
att holla andra som löpa ock skiuta på andras ägor.
2 Glass:
Bifalla den 3:ie Classis resolution, om skadelige Diurs Skall
och Jachtter; Ock att Adelen må fritt stå på sina ägor sig
till Lust ock tafell må skiuta ock jaga, när honom synes ock
täckes: Ock på dett att all otijdigt skiutande må förtages och
förekommes, att en allmen förbudh skedde på Fogder, Arrendatorer,
Skrifwere, Bergzarbetare, Landz ock Fierdingzmän,
Ryttere och Knechtter, Gestgifwere, samptt Skatt och Cronobönder,
så wäl som Frelssesbönder; Ock uthi en summa alle
Ofrelsses män icke må skiuta eller fälla diur eller Fogell på
Frelsse ägor; Så ock att ingen hafwi machtt att skiuta, der
han icke är Ägande uthi; Uthan sielfwe Agandens tillåtelse.
1 Classis
Blifwa widh samma meningh till widere deliberation.
Sedhen uplässtes Krijgz Collegij Bref till H: LandtM: att
påleggia någre af Adelen, som icke hafwa ingifwitt och lefrerat
dehres Rosstienst Lengder widh dett wahrende Danske Kriget
och för 1645 Åhr. (Se Bil. T).)
Hwilket uplässtes af Secret: sampt och specificationen af
dem som ännu restera med Längderne, att dhe effter brefwetz
Innehold, ock på Listan stodo förteknade, skole effterkomma
dehres begäran.
9 Feb:
Kommo Adelen tillsammans effter tagen order. Derpå oplässtes
liwad den förra dagen war conciperat.
Dereffter den 8 och 9 Puncten uthi 1642 åhrs besluth.
Derpå begärede H: LandtM: att när den 3:ie Puncten uthi
propositionen af Secret: war opläsen, de wille deröfwer deliberera
ock seden gifwa dehres förklaringh. Ock att de i tertia
Classis dehres votum och betenckiande först wele gifwa.
Begära de underdånigst att hwadh som uthi 1642 Ahrs besluth
om Humblegårder, så ock om Eek och andra Bährandes
Trääs Planttering är bewilliatt, må stellas till dess rette bruuk
Februari.
49
och tilbörlige execution: Ock dhe Ordninger deröfwer äro promitterade,
med första kunna författas; Så att ingen uthi sina
Privileg: och Rettigheeter derutinnan inå prseiudiceras.
2 Class:
De wilha blifwa widh samma meningh.
1 Class:
Class Banner
Effter sorn alla gerna see, att Landet blifwer bygdt och
sådane nyttigheeter kunne excoleras, wore dett önskeligitt, när
helst ingen prreiudiceras.
Seden oplässtes den fierde Puncten om Sqwaltter ock om
Tiggerijedt
Resolv:
Att Sqwaltter och nybygde Qwarner som äro upsatte och
pröfwas kunne wara upsatte emott Sweriges Lagh ock liggia
rette Odelqwarner till meen ock skada; Nu lagligen ock på
Laga tingh uttdömmes och seden uttrifwes: Dock så att Adelen
i detta fallet må handthafwes widh Sweriges Lagh ock
dehres wälfångna Privileg: att byggia på dehres egne ägor, när
dett skeer uthan andres skada, så wida Lagen dett uttyder.
Seden ock att den Ordning och Stadga för är uttgången
ock författad t öfwer Tiggeriedt, må holles wid machtt effter
som den ock alleredo på många Ortter är wäl begyntt ock wäl
observerat, ann ytterligere framgeent må i achtt tagas ock noga
inspection dermed skeer, skall fuller dett oendelige Tiggerit
med tiden afskaffat blifwa: Allenast att der bredewidh alle
Pass och recommendationer som uttdehlas, alldehles må förbiudes
ock afskaffes och ingom tilldehles.
Seden oplässtes den Punct: om Gest: ock Skiussningh.
Derpå befaltte II: LandtM: effter denne Punct är af stoor
-consideration och wichtigheet; de deste bettre och nogare wele
den sijn emellan wäl öfwerleggia så att H: K: M:tt och gemene
Allmogen åå begge sijdor kunde skee contenta och drägeligitt
Derom dhe öfwer 2 timmar sijn emellan discurcrade; dock
kunde dhe sig inthet derom förehnas; uthan skutte den opp
till widere deliberation till annan dagen, helst få wore tillstädes.
Ock befaltte H: LandtM: att hwar ock en uthan excuse
skole sig instella, helst det allom angick, widh böter tillgiörandes.
4
50
1647.
Den 10 Feb:
Oplässtes Rollan.
Sedheu befaltte H: LandtM: ehuru wäl i går eder gode Herrar
emellan är fuller discurerat om Gest: och skiussning: Men
likwel icke till någen fullkomblighett och slutt kommen; derföre
welen J den ann yterligere eder emellen honom öfwerleggia;
Att wi till en ändskap dermedh komma kunna.
Högsta disputen war dem emellan när som Krigzfolkett
upfordres antingen till Tugz eller Arbete.
H: LandtM: proponerade, om man alldeles kunde blifwa af
med skiussningen, om dett icke tycktes dem gode Herrar att
man föröktte en half daler Sölfmyut mehra ann som uthi 1642
ahrs Rikzdagz besluth då låfwedes och seden uttgick.
Störste dellien funne dett gott; en dehl meente att uthi
någre Landzänder funnes beswärligheter Renninger att upbringa
och mycket mehra att kunna dem erleggia.
Dock på dett sidsta, funne dhe sigh alle till Gest: och
skiussningz afskaffende att contribuera af dehres Landbönder
Twå daler sölf Mynt reknandes 4 Torpare och 2 halfwe hemman
emot en heel gårdh.
Sedhen sade H: LandtM: att man deste bettre kunde ock
motte Eder gode Herrar en wiss underrettelsse deröfwer gifwa,
att J gode Herrer tecktes förordna af hwar Ciassis någre som
tillika med LandtM: effter middagen kommo liijt opp, ock tillsammans
concipera dhe exeptioner sorn uthi denna Gest: och
skiussningz ophäfwende nödige funnes att införa.
Förordnades alttsså
H: LandtM: H: Beugt Skytte
Grefwe H: Carl Leijonhufwudh H: Johan Berendes
Her Göstaf Bielke H: Nilss Assersson
H: Larss Krus Christer Nilsson
H: Göstaf Banner Louis de Geer.
H: Class Stiernskiöld
Ock när dhe wore upnembde, befaltte H: LandtM: att alle
dhe andre uthan någen inwendning i morgon klockan Otta sigh
här skole församblas att förhöra hwad här kunde blifwa författat
och till att debattera om den Punct som än återstår af
Propositionen.
Den 11 Feb:
Kommo fuller tillsammans; men effter dhe hade inthett
communicerat med H: RikzCantzleren, befalttes att dhe i mår
-
Februari.
51
gon skolle komma tillstädes til! widere conferens med dhe andre
Ständerne.
Den 12 Feb:
Kommo Ridd: och Adelen tillhopa; då berettade H: LandtM:
att han ännu inthet bäfwer fått rett underrettelsse aff Rikzens
Rådh, och finner nödigt att man sökte conferens med dett Audelige
Ståndet om desse Puncter; Ock befaltte Secret: att han
skulle träda opp i Capitlet och seija dem att Ridderskapet
wele opskicka ett Uttskott till dem till Conferens med dem
om desse Puncter.
Secret: kom tillbaker
Näst dehres lyckönsken och tienstz tilbiudelsse, betackede
dhe samptlige Ridderskapet att dhe hafwa welet communicera
med dem om desse Puncter; Men effter dhe i dagh hade någet
synnerligit för händer som angår dehres Perssoner ock
Ståndh, att dhe då i mårgen teckes försenda någen dijt till
Conferens, önske och sågo de dett gerna.
När Secret: korn med sådant swar tillbaker, fann H: LandtM:
medh Ridderskapet att dhe strax wele senda någre till dem,
effter som dhe i mårgon skole komma opp till H: K: M:tt effter
FelttMarskalken Herr Lindorm Torstensson skall af H: K:
M:t sielf pronuntieras till Greflig Grad ock dignitet.
Afferdades alttsså
H: Erich Sparre H: Melcher Falkenberg
H: Hans Kyle och Secret: Jahan Larsson.
När de dijt kommo, effter tilbörligh salutation; Ventilerades
alla Puncter dem emellan. Ock kommo alle öfwerenss uthi
resolutionen, allenest några differentier, men i gemen alla öfwerenss
med hwarandra.
Kommo tilbaker och refererade sådant Adelen igen huru
wida dhe med hwarandra om samme Puncter öfwer enss kommo.
Imedlertijdh hade Månss Drake ifrån Hagelsrum med en
ny Adlat Fendrich som hade och heet sigh Drake (!).
Seden befalttes att Secret: skulle gå till Bönderne och förfahra
om dem gofz lägenheet att några af Adelen kunne komma
till dem till Conferens.
Kom tilbaker och sade att dhe wore inthet församblade.
Sedhen sade H: LandtM: att desse Puncters wichtighet ännu
fordrade R: Rådhz och i synnerhet RikzCantzl: communication
uthi desse ährenden, wele alttså sökia lägenhet att komma till
; -jj
52 1647.
tals med honom; Hwilket han ock wele dem i morgon sådant
upteckia.
Befalttes att dhe i mårgon skole komma tillhopa.
Den 13 Feb:
Kommo Adelen tillhopa ock effter Adelen hade gerna conferens
med Rikzens Rådh betalttes Secret: trenne Rehsor att
upgå att förnimma, när helst Rikzens Rådh lägenhet hade, att
dhe kunne få audience.
Bekom då på dett sidste [swar] att dhe strax effter 10.
skolle komma opp i Rettegångz Salen, der wele dhe då förbida
dem.
Förordnades allttsså till Uttskått att gå opp till Rikzens
Rådh
1 Class:
Grefwe H: Carli Leijonhufwudh Herr Göstaf Bielke
2 Class:
Her Larss Krus
H: Class Stiernskiöld
Herr Göstaf Baner
H: Ifwer Nilsson
3 Class:
Johan Rosenhane
Melcher Falkenberg
Johan Berendz
Christof Assersson
Christer Nilsson
Ock emedan H: LandtM: inthet wisste huru snart dhe skole
komma neder befaltte han att dhe om Måndagen skole tideli—
gen komma tillstädes, så skulle blifwa dem communicerat, hwad
dhe hade uttrettadt.
Den 15 Feb:
Kommo Ridd: och Adelen effter gifwen order tillstädes på
Ridderliusett.
Upstodh H: LandtM: och sade
Walborne, Wälbördige gode Herrar och män, Wi erhölle
audience oppe i Rettegångz Salen hoos Rikzens Rådh, och underrettade
dem huru wida wi hade Oss kunnat resolvera på
H: K: M:tz föresteltte Puncter: Ock när jag således hade det
repeterat, sades oss att wi skole litett affträda.
Seden sade H: RikzCantzl: Grefwe Axell Oxenstierna, med
tackseijelsse sampt dehres wenskapz tilbiudelsse, att dhe sådant
hade welet med dem communicera; Men så synes likwel
af den relation dhe giordt hafwa att dhe alltt för generaliter
swara: Ock på dett att alt må richtigligen tillgå, och uthi
Februari.
53
alltt en lijkhet med Ridderskapet wara motte; wele dhe gifwa
oss seden dehres widere betenckiande deröfwer, ock i synderheet
om Skiussferdz Puncten.
Seden androgh H: LandtM: Rikzens Rådh om H: K: M:tz
Gifftermåhl, effter som en saak högstnödigst wore, att den af
Rikssens Stender tages i gott öfwerwägande nu wid denne Herredag.
H: RikzCantzl: swarede och
Betackede Ridderskapet, att dhe sådant hade welet ihugkomma,
som ett ährende af högsta importance: Och såsom
dem wore af stoor wichtighet, och lände Sweriges Crono till
Trygghet i framtiden, kunde Rikzens Rådh sigh så hastigt dehres
meeningh ock betenckiande deröfwer att gifwa; uthan wele
först med hwarandra derom deliberera.
Widere hade dhe i Lögerdagsse uthi desse Puncter inthet
kommidt.
Derföre sade H: LandtM: till Secret: att han skulle opträda
på Slottet och förfahra om Rikzens Rådh lägligit wore
att en dehl af Ridderskapet kunde få audience hoos dem om
desse Puncter.
Kom med Swar tillbakar att Rikzens Rådh inthet komme
i Senatu i dagh, eij heller gafz någen communication att erholla
hoos H: K: M:tt för en serdeles H: K: M:tz privatz ährende
Hwilket H: LandtM: berettede Ridderskapet att dhe inöste
förbida och wentta hwad R: Rådh sig widere warder dem communicerandes
ock sigh förklarendes worde.
Sedhen begärede H: LandtM: att
Herr Göstaf Bielke Christer Nilsson
H: Larss Krus och med Secret: Johan Larsson
wille stiga utt till Krigzbefählett och dem underretta huru wida
Ridd: och Adelen hafwa sig någerlunda resolverat till widere
förklaring af Rikzens Rådh öfwer dhe sidermehra ährenden och
Puncter H: K: M:t Stenderne öfwerlefrerat hade.
När dhe i den andra Stufwen uttkommo, wore få tillhopa
och begärede att dhe wele hwarannan tillseija till mårgendagen
skole dem sådant communiceras.
Upträdde Per Persson Gyllenax och öfwergaf en supplication
och beklagede sigh att Oluf Bure, emott Ridderhusens Privilegier
uthan något Pass, antagit hans Fogde. Frågedes effter
den beklagede och effter han icke war tillstädes; Begäredes
af Jon Bure den Yngre, att han sådant sin Faderbroder
54
1647.
wele wethe låta ock honom derhoos tilbiuda, att han tillkommende
Torssdag skole sig här instella att swara klaganden på
hans insinuerede supplication
Dett han ock lofwede, och derföre togh supplicat: till sigh.
Dermedh endades då denna sammaukompst denna dagen
och att dhe i morgon andeligen skole sigh igen instella.
Den 16 Feb:
Kommo Ridd: och Adelen tillsammans ock strax kom budh
nedh, att Herr Lindorm Torstensson af H: K: M:tt skole proclameras
förr en Grefwe
Derpå wardt Secret: Johan Larsson upskickatt till Cantzelijt,
att erkundiga om H: K: M:tt wille till den actus hafwa
Ridderskapet upp.
Bekom swar och order, att H: M:tt förbidde allenest deres
opkomst ock närwarelsse.
Förmantte derföre H: LandtM: dhem, att hwilke som wille
gå medh opp, stöde hwariom och ehnorn fritt, effter 11: K: M:t
är sinnat nu strax att låta Rikzens Rådh och Ridd: förnimma,
att II: K: M:t wille proclamera Herr Lindorm Torstensson förr
en Grefwe och tillställe honom dett Grefliga Brefwet på Wapnet
och sielfwa Donationen
Der bredewidh befaltte att dhe i morgon skole åter tillsammans.
Strax dhe wore oppkompne, wore Rikz: Rådh förr dem i
Fyrkantten eller H: M:tz förmak.
Strachs derpå kom H: K: M:t inn och trädde fram der H:
Torstenssons Son Anders Lindersson framför H: Knut Posse
stodh.
H: Kongl: M:tt giorde en lång mundtlich Oration, underrettandes
deni närwahrendom huru FelttMarskalken H: Lindorm Torstensson,
nästan ifrån sijn Barndom hade tient H: K: M:tz Salige
Herrfader och H: K: M:t seden sampt Sweriges Crono uthi
åthskillige charger, sossom och nu någre åhr förr en General,
alttseden Säl: Herr Johan Banner igenom döden afgick ock alltt
här till och under sin Conduite földt H: K: M:tz och Sweriges
Cronos armee uthi Tyskland, emot dhe Keiserske och den Påweske
Ligan, och emot dhem wunnit månge åthskillige Slachtninger
med stoort reputation, uthi hwilke Bataiglier hann bäfwer
satt sitt Lijf uthi stoor fahra och beswär för sijn Sjukdom
och Swaghet skuldh, så att han för sijn krankhet skuld
icke hafwer längre förmåt förestå Armeen, uthan begärat di
-
Februari.
55
mission: Dett ock H: K: M:tt honom nådigst tillstodh och förlofwat
honom hem och ligger nu för sijn siukdom skull hemma
på Sengen, att han icke förmår denna sijn Ahra dag sielf biwohna:
Ock för sådana sine Tienster travalie och stora meriter
med sine Elskeiige RikzRådz Rådhe welet honom honorera
och beneficera med Grefwe Titul, Wapn och till sitt ståndz uttföhrelse
med Greflig Inkompst, och medh Grefweskap föreseet
till en ihugkommelsse för sina stora tienster, såssom ock till
att upmana och upweckia androm till att effterföllia hans Exempel
till att giöra sigh förtientte emot H: K: M:tt och sitt Fädernesslandh.
Dermed lefrerade Secret: Anders Gyllenkloe H: K: M:tt
sielfwa Grefwe brefwet och Donationen och önskade honom här
till lycko och welsignelsse
Hwilket H: K: M:tt emot togh och offererade dett Herr
Knut Posse
Hwilken åå Grefwe Herr Lindorm Torstenssons wegne giorde
H: K: M:t en ödhmiuk och underdånig tackseijelsse för denna offert
Sedhen gaf H: K: M:t den unge Grefwen Herr Anders Lindormsson
sijn handh, denn hann kyste med tilbörligh reverens.
Sedhen gick H: K: Mät med Rikz: Rådh bortt till Rådh
Cammaren, ock Adelen hwar hem till sitt.
Den 17 Feb:
Kommo Ridd: och Adelen tillhopa och sade H: LandtM:
att Rikzens Rådh hade låtidt honom tilbiuda, att ett starkare
Uttskott skulle opkomma till dem emot klockan Nijo, serdeles
Landzhöfdingerne och Officerere till en conferens om de Puncter,
dhe nu så lenge hafwa debatterat; Dhe andre kunne deste
tideligere komma i mårgon tillstädes.
Wordo altsså deputerede
II: LandtM: Herr Bengt Skytte Johan Rosenhane
G: Carli Leijonhufwudh Class Bielkenstierna
H: Göstaf Bielke Hans Berendes
H: Larss Krusse Carli Hårdh
H: Hans Kyle Haral Stake
H: Erich Soop Melcher Falkenberg
II: Christer Bonde Nilss Assersson
H: Arfwed Hoorn Franss Krussbiörn
H: Class Stiernskiöldh Hans Strijk
H: Per Ribbingh Johan Yitinghoff
H: Göstaf Leijonhufwudh Jochem Transsehe
56
1647.
wore alttsså desse oppe boos Rikzens Rådh till consultation
så väl förr: som efftermiddagen.
Effter som nu således Ridd: och Adelen moste affträda till
morgondagen; Sendes uth till Krigzbefählet Secret: Johan Larsson,
ock excuserede Ridderskapet, att dhe inthett communicera
med dem om de föresteltte Puncter, effter som Uttskottet wore
opkallede till Rikzens Rådh, att widere debattera med dem om
desse Ahrenden. Dhe ville fördenskuld patientera till andra
dagen, så skall dem bliffwa communicerat, hwadh om dem kan
wara resolverat.
Den 18 Dito koiumo fuller Ridd: och Adelen tillsammans,
men effter II: LandtM: inthet hade fått RikzCantzl: skrifftelige
förklaringh opä dhe öfvergifne Puncter; Begärede H: LandtM:
att dem tektes i mårgon komma åter tillstädes, icke twiflandes,
uthan att II: Exellens warder dem i dag ifrån sig sendandes,
effter dhe vore öfvergifne alleredo till att reenskrifwas.
Hvilket och tillsades dem af Krigzbefählet, att dhe vele
patientera uthi desse ahrenden, effter som Adelen blifwa så
wäl oppeholdne som dhe; Uthan så snart dhe få den explication,
skall den dera strax communiceras.
Den 19. koramo dhe tillhopa på Ridderhusett
Blef nedhsendt dhe Ahrenden och Puncter som wörö declarerade
öfwer H: K: M:tz öfwerlefrerade andra Proposition. (Se
Bil, E.)
Först uplässtes Rollan och anteknades dhe som wörö börtie.
Seden befaltte H: LandtM: att Secret: Johan Larsson skulle
läsa opp, hvad som war förklarat på dhe förre Puncter af
Hans Exellens RikzCantzl: och först om Skogz Ordningen.
Till den 3 Punct: resolv:
Effter böterna sora peccera emot denne Punct inthet äro
införde, hemstella dhe straffet sampt executionen till H: K:
M:tz nådige disposition.
Till den 5 Punct:
Att en Adelssman till sijn nödtorft och tarf må hugga
timber på Allmenning,- der han uthi Häredet är boendes.
Till den 17 Punct:
Effter alt Swedie fällande och huggande nästan i gemen
uthi desse Puncter blifwe förtagne. Dock synes Adelen, att i
synderhet allt Swedie huggande ock fällande alldehles blifwer
Februari.
57
förbudet för Bergzbruken skull, såssom här uthi Uplandh i Roslagen;
Södermanlandh; uthi Östergötland, uthi Gogårdz Bergzlagu,
Hellesta, Wånga och Finspånga: såssom ock widh Westerwik,
uthi Tiust ock Tuna Lahn; Så ock på Kol måhlén och
Tijdwägen; såssom ock uthi Finland, uthi Nylandh; dock så
att Adelen uthi desse provintier ock Ortter på dehres enskyitte
ägor icke må warda förtaget; der sådan Jordemark finnes till
Akers, Engz och Hagars rödiande, att hugga och fälla Swedie,
sigh till nytto och gagn.
Der hoos att måtte i acht tages, att Arrendatorer ock dhe
som Bergzbruk idka ock drifva på ofvanstående Ortter, kohle
wedh på Häradz Skogh, uthan dehres tillåtelsse: Eij heller på
Cronones Skoger, att fälla Skog till Bergzbrukens fortsettiande,
uthan Häradzhöfdingens, sampt Häradz och Nembningens tillstånd,
vettskap och villia: Och dett så wida dett dem af dem
kan tillåtes effter en skäligh betalningh.
Kom budh neder ifrån H: K: M:tt att II: LandtM: med
sampt Landzhöfdingerne skole komma upp till H: K: M:t uthi
RådCam maren
Hwilke ock opginge
Och störste dehlén af Adelen blefwo qvar, så lenge dhe
andre Puncternes förklaring af Secret: blefwe oplässte.
Den 20 Feb:
Sedhen Rollan war opläsin
Lässtes op om Jachter ock skiutande.
Meente att dett nödwendigt skulle observeras.
Till den 3 P:
Ehuruväl generalitet1 blifwer förbudett uthi Leeketider, att
ingen skall skiuta eller medh gildre fånga Fogell; Om ock icke
Cronones skytter må wara härunder förståndne ock lika som
alle andre wara hermedh förståndne; Ock hvad Ridderskapet
heremott uthi en eller annor motto peccera ock falla till böter;
att sådant motte hemfalla till Ridderhusett.
Till den 7.
Att der Ackerhöns inföhres ocksså Rapphöns tillika må
inföhras; Såssom ock i någre LandzOrtter att ingen Krigzman
eller bonde ehwar han ock rehser eller går, icke må bähra daglig
Fogel: eller Diurbyssa medh sig, särdeles i Fogle Leke
58
1647.
tijdh, uthan alldehles förbiudes; Thesslikest allehanda Folk widh
Bergzbruken icke må hafwa några stöfware eller Jachtthundar
ej eller byssor att fälla eller skiuta diur på någen Ortt, uthan
allenast at dhe blifwa widh sitt arbete widh straff som sådant
gior och häremot bryter straffes; Såssom ock at Adelens tienare
ock Fogder, der Adelssmannen sielf icke residerer må jaga
eller skiuta Fogel uthi hans frånwahru widh straff tillgiörandes.
Till den Sidste Puncten
uthi förklaringen
Att hwar Målssäganden sielf klagar, att då ehnom andråm
icke stånde fritt, att åklaga den som sigh heremott förseer.
Den 20 Februari 1647
inlefrerade Nilss Nilsson Tungel] sitt confirmationsbref på sitt
Adelskap och der brede widh att niuta sin broders Larss Nilssons
Tungels stelle
Hwilket H: LandtM: befaltte att sådant skulle skee och
Sonen Caril Tungel samma stelle tillordnes
Hwilket ochsså skedde
Hwilket Confirmat: bref här nest står. (Jfr Bil. R.)
Den 22 Dito
Kommo Adelen effter tagen befalningh tillstädes på Ridderhusett.
Strax framträdde Majoren Carli Lillie ock öfwergaf sijn
supplication eller swar på II: General Maiorens Axell Lillies
öfwerlefrerade supplication till H: K: Mitt om Lillie Nampnet.
(Jfr Bil. S.)
Hwilket swar eller supplication blef af Secret: upläsen,
ock när den war opläsin, anhöltt Caril Lillie, att hwar någen
af Adell hade herom någen Wettskap, effter som han hade sig
opå dem beropat, de wille saken till assistence ock hwar ock
en till reputation sådent meddehla.
Derpå opstodh och refererade Swen Bock att den tijdh
Lottkastningen eller tagningen uthi H: K: M:tz tijdh skedde:
wörö fyrahanda Slechter tillstädes; Lillior af Greger Matzssons
ätt, Lillier af Okna, Lillier af Aspenäs ock Lillior af Oletorp:
Men dem af Oletorp blef dem alldehles förbudit att kalla sigh
Lillior: Men wele de entligen nempna ock kalla sig Lillior,
så skulle dhe tilleggia dertill Stielkar och kalla sigh Lillio—
stielkor: Men dhe andre trenne behölle dehres Lillio Nampn.
Februari.
59
Nilss Assersson Manderskiöldh
Giorde relation: Att H: K: M:tt Salig och glorwördigst i
Aminnelsse Konung Gustaf Adolph den andre och stoore bäfwer
denne disputation dem emellan uphäfwidt uthi sijn tijdh;
i dett att H: Axell skulle kalla sigh af sijn Fädernes Gårdh
Löfstad och dhe andre af sitt Fäderne Aspenäs.
Carli Hårdh
Betygade, att högstb:te H: K: M:t alldrig annorlunda nempde
dem både twå uthan Axel, Per etc. Lillia.
Tillspordes Knutt Lillia såssom Axell Lillies neste Frende;
om han hade någet deremot att seija?
Resp: Att han hade inthet deremot att seija, uthan för
hans Persson må Carli Lillia wäl kalla sig Lillia nu som förr.
Herr Erich Carlsson Oxenst: resp:
Effter H: K: M:tt Salig hade så kallet dhem, allttsså måge
fuller de ock kalla sigh uthan någens emottseijelsse.
Hanss Kyle den Eldre
Betygede, att när H: Axell Lillie beswärede sig öfwer
detta: Swarede H: K: M:t kan du Axell icke kalla dig af
dijn Fädernes gårdh ock de andre af sijn Fädernes Gårdh.
Seden sade alle i gemen, att när Axell Lillie kommer hem
i Landet, då må han det best disputera: Såssom ock att man
best recommenderar dette H: K: M:t att disponera om.
Upstodh Caril Lillie igen
Ock anhöltt effter H: K: M:tt hafwer sendt neder H: Axell
Lillies supplication med befalningh att Ridderskapet skolle gif—
wa deröfwer sitt betenckiande; dhe gode Herrar welle derföre
gifwa sitt betenckiande uthöfwer detta.
Då befaltte H: LandtM: att de wele heröfwer gifwa dehres
betenckiande
Ock för änn de resolverede sigh, upstodh åter Carli Lillie:
Ock påmintte sigh wäl, att när Axell war på hans Mormoders
begrafning kallade han sigh inthet Axell Lillia, uthan af sin
Fader.
Oluf Lilliesparre, Caril Hårdh och Swen Bock
Refererade eenhelleligen, att den tijdh uthi H: K: M:tz Salige
tijdh Sparrerna disputerede och ingalunda wele tillstädia,
att Jöns Persson af Ingolstadh skulle kalla sigh Gyllensparre,
60
1647.
och Axell Lillie inthet wele gifwa sig till Fredz, emott Lillierne
afF Aspenäs; Sade Konungen till Axell Lillie: kan du icke
nempna dig Lillia af Löfstadh, ock dhe andre aff Aspenäs.
Deremot upstodh Otto Skalman och sade, att Axell Lillie
alldrigh så wida accommoderar sig att han i underskrifwande
nembner sig någensinn Lillier af Löfstadh.
Refererede II: LandtM: att denne disput inthet wäl kan
ophäfwes med denne disputation, effter ingen Aklagere är för
handen.
Dy wele Ridderskapet och särdeles först i den tridie Classis
seija dehres betenckiande öfwer detta ährendet.
3 Class:
Resoiverede sig heröfwer
Att emedan H: Axell Lillie som retta anklagaren icke är
tillstädes; Alltt fördi kunna de sig eij heller öfwer detta ährendet
resolvera; uthan att när H: Axel antingen kommer sielf
hem i Landet eller ock fullmechtiger någen i sitt ställe, som
heremot disputerer; imedlertijdh kalla sig både nu som för
detta Lillion
2 Classis
Blifwa widh samma resolution, ock att desse skääl som nu
äre till underrättelsse berettade, insinueres II: K: M:tt.
1 Class:
War Herr Johan Oxenstierna allenast tillstädes
Hwilken och H: LandtM: tillssade wele sådant H: K:'M:tt
underdånigst referera.
Her af gafz Carl Lillie Copia.
Seden oplässtes åter dhe declarationspuncter ock resolveredes
Att
Ehnom allenast må effter Öre och Örtugh fritt hugga
Timber, eller annat bygningzwerke så ock wedh på Allmenningh
och Häradz skogh: men will han hugga deröfwer, då skee sådant
med Häradzhöfd: tillståndh och för skäligh betalningh
widh boot som häröfwer kan blifwa författadt.
Inlefrerade Jon Rure sijn Faderbroders Swar emot Per
Gyllenax.
Propo: Herr LandtM: effter som fuller warder upfordrat
någre aff Ständerne till secret communication medh H: K: M:tt.
Men när heller när(!) H: K: M:t tektes, wisste han icke
Februari.
61
Befalttes så Secret: att förfahra när och hwem Presterskapet
wele dertill förordna, ock hwar dhe skola komma til—
hopa.
Begärede H: LandtM: att dhe wele uttnembna någre som
kunne wara honom fölgachtig upp till H: K: M:tt
Af Första Class:
Herr Johan Oxenst:
2 Classis
Per Ribbing Arfwed Hoorn
3 Class:
Johan Rosenhane Hans Strijk
Swen Bock Haral Stake
Begärede att dhe effter middagen wille strax effter Ett
comparera här på Ridderhuset, dhe andre kunne i morgon de
ste
tideligere stella sigh inn.
Rytmest: Swen Hilldringh förlofwedes ifrån Rikzdagen,
effter hans Swärmoder war dödh, såssom ock till att bestella
om hennes begrafning: Per Carlsson skall i hans Stadh underskrifwa.
I lika motto forlofwades Knutt Lillie hem för dett att hans
Broder Krigzman Lillie ligger illa siuk uthi Jöneköpingh. Landzh:
Rottkirch skall underskrifwa i hans Stelle.
Effter middagen kommo dhe deputerede åter effter afskedh
tillsammans inn emot Fyra slogh.
Då komm II: LandtM: ifrån H: K: M:tt ock hade fått befallning
af H: K: M:tt att H: K: M:tt icke gafz lägenhet i dag
att communicera medh Uttskottet af Stenderne, förr än i mårgon,
ehuruwäl Prestersk: med Borgerskapet wore ock deroppe
Begärede derföre att dhe gode Herrar i morgon komma
tillstädes, och ju effter middagen, att förretta detta ährendett.
Kommo den 23 Februari tillhopa
Ock oplässtes dhen törklaringh öfwer dhe författede Ordning,
att motte inföhres
Först sattes till den 3 Punct:
Så wäl i denne som alle effterfölliande puncter hemstelles
II: K: M:t att statuera till böter som execution.
Till den 5 Punct:
Dock icke till Salu.
Till den 17 Punct:
Emeden en stoor dehl af Skogars och Jachters förödningh
62
1647.
kommer uthaf Skogz finner, hwarföre begäre Ridd: och Adelen,
att emot dhe Finner som förderfwa Skogerne och Jachttarne,
giöres en sådan Ordningh, att de afskaffes eller straffes
Att ock detta skulle inföhres
Emedan ock igenom Tiärn Brenneri uthi förb:te Provintier,
som Bergzbruk uthi äre, skeer icke en ringa skada på Skogernas
uttödande: dy begäre Adelen att wisse böter må i denna
Ordningh specificeras ock leggias på enss Landhbönder som
ferska Timber eller stackar fäller och hugger: Men Windfälle
och Röter må hwar ock en stå fritt att nyttia der till.
Seden ock att Adelen stånde fritt för dehres egne Perssoner
till dehres Lust att skiuta på dehres Egendom, när dem
synes ock dett så fordrer.
Till dett Sidsta
Att hwar Målssägauden sielf klagar att dä ehnom androm
icke stånder fritt att kähra och klaga om samma Måhl ock
ährende, effter ingen bör i Otrengde Mähle giöre sigh Målss
man
i Annor saak.
Seden proponerade H: LandtM: örn den swåreste Punct
angående Skiuss: och Gestningh.
Disput: lenge pro et contra men till ingen conclusion;
allenast fölliande till widere betenckiande.
Att Ridd: och Adelen helst såge, att uthi Skiussfärden
motte blifwa widh 1642 åhrs besluth. Men ther thett icke uthi
alle Landz Ortterne kunde stellas till execution: att då Landzh:
motte fullmacht gifwas att handla både med Adelen och Allmogen
herom, att dhe som inga Penningar gifwa wille heller
kunne, då oppa en wiss föresatt tijdh må holla Hollhester.
Seden begärede Krigz Offieererne att dhe Puncter såm i
går dem förelässtes motte tillåtes de novo dem att höra
Hwilket blef dem af Secret: föreläsen så och explicationen.
Begärede att den 7. Puncten uthi Jachtordningen icke så
stricte må blifwa dem på dhe gårder de sielf på dehres Officiers
wegna besittia, att falla diur (!)
H: LandtM: swarede dem, att dhe sådant sökia hoos H:
K: M:tt, hwar till de i KrijgzColleg: kunne assistera dem:
Hwilket han ock gerna wille andraga hos II: K: M:tt.
Seden sade H: LandtM: att dhe som i går blefwe deputerede
till Uttskott skole strax effter middagen klockan Ett komma
åter hijt opp att upgå till H: K: M:tt.
Februari.
63
Dhe andre effter Ordningen komma om Torssdagh tillstädes,
effter som S: Mathia dagh i mårgon infaller.
H: K: Mät sende neder sijn Pagie ock lätt seija H: LandtM:
att han medh Uttskottedt i morgon effter middagen skole upkomma,
sä skole dhe fä audiens; H: K: Mä war nu occuperat
med någre andre ährenden.
Begärede allttsså H: LandtM: att dhe pracise klockan Ett
i mårgon skole komma hijt upp att upwachta när H: K: M:t
gifwes lägenhet at gifwa dem audience.
Den 24 Feb: S: Mathia dagh
Kom H: LandtM: opp strachs om klockan Ett så och
Johan Rosenhane Hans Strijk
Swen Bock Harall Stake.
De andre deputerede hafde sijne budh hijt såssom ock
sendes dem, att dhe in puncto skole förfoga sigh opp i Rikzsalen,
der wele desse föreskrefne förbida dehres ankompst.
H: LandtM: befaltte och Secret: att han skulle förweuta
dehres nederkompst: hwilken ock förtöfwade här alltt inn emot
Fem slogh. Men så kom ingen neder.
Den 25. kommo Ridd: och Adelen tillsammans
Ock seden dhe en stund förtöfwat och förbidat Heres ankompst:
Upstodh
H: LandtM: ock sade att han i går med Ridd:
och Adelens Uttskott med någre få deputerede af Prester: och
Borgerskapet hade audiens hoos H: K: Mät.
Först så giorde dhe H: K: Mä en underdånig relation,
huru wida Ridderskapet hafwe kunnat sigh resolvera opå H:
K: Mäz andra öfwerlefrerade Proposition.
Seden androgh TI: LandtM: underdånigst, att Ridd: och
Adelen gerne sågo att H: K: Mäz Konungzliga Cröningh med
dett forderligeste kunde forttsettias. Hwar till dhe önske H:
K: Mä Gudz dens Alldrahögstes wälsignelsse.
Påminte dhe och till dett Tridie H: K: Mä att träda till
ett högtönskeligit Giftermål^, der H: K: Mät och Fädernesslandet
wore tientt medh.
Hennes Kongl: Mä betackede Ständerhe för denne dehres
underdånige och wälmeente communication ock betenkiande öfwer
dhe ährenden H: K: Mät dem skriffteligen hade proponera!.
Hwadh Cröningen anlanger, att förklara sig till Tiden,
kunde H: K: Mä sig opå så hastigt icke resolvera; uthan sådant
skulle Ständerne med det forderligaste blifwa notificera!.
64
1647.
Men Invad Gifftermåhlet widhkommer, sä kan H: K: M:t
wäl considerera. uthi hwad tahra Fädernesslandet swäfwer, som
nu hänger allenest på desse Tu Ögon, ock der deni någet skole
widhkomma, dett då uthi deste större olägenhet skulle råka;
Så kan ej heller H: M:t sig så heropå förklara sorn dess
wichtighet nogsampt fordrer och så hastigt att resolvera att
inlåta sigh uthi någett Gifftermåhl: Dock wille H: K: M:t
wara förtenktt till att föreslå någre medell uthi detta fallet
till Fädernesslandzens conservation.
Wille ock låta sigh wara anlaget att Rikzdagen med dett
snareste och uthi nestföliande weku komma till sijn endskap.
H: K: M:t förblifwer hwartt stånd elfter dess warde med
all Konungzligh gunst alldranådigst wäl bewogen.
Seden befalttes när de hade omröstat att denne punct
till Skiussfärden skolle insettias
Att när H: K: M:t sielf rehser i Landet att alle man
fordrer H: K: M:t i fram och återfärd, så och när heele Regementet-
eller Feniketaals fordres till Krigz och uptogh eller
ock komma hem niuta fri skiu,ss: och gestning. Men el liest ingen,
hwarken Officerere, Rvttere eller Knecht, anttingen dhe
fordres hoope tals eller Corporalskap till arbetes, Munst: eller
drilning, uthan för rede Peng:r.
Seden ventilerade dhe om
Omslagett
Förklarede sigh alle Trenne Classes
Att med kiöpande och Säliande må blifwa eifter gammult
maner; Så att när någen crediterar den ena den andia då
förlike sig Kiöparen och Säliaren det best dhe kunna: Ock den
som det eij holler, sökie sådent inn för Lagh och retta: Effter
Sweriges Lagh nogsampt sådant inneholler huru dhe skole
skilias Ätli.
Men teckes H: K: M:t at låta häröfwer författa någen
Ordning och Statuta så att Kiöp: och Säliaren kunne blifwa
erholdne så och Swerighes Lagh och hwars och enss privilegium
oviolerat, såge dhe gerna.
Blefwe deput: till att concipera dehres betenkiande öfwer
desse punct:
H: LandtM: Johan Rosenhane
H: Göstaf Bielke Jesper Nilsson
H: Larss Kruss
Upstodh Herr Larss Krus och Jesper Nilsson Krus och
Februari. 65
anhölle, att Krussernar aff Elghammar skole tillseijas att dhe
skole låta upsettia dehres Wapn
Hwilket II: LandtM: befaltte migh att detta inföhra för
effterrettelsse skulldh.
Effter middagen kommo fuller föreskrefne deputerede den
ene effter andra och lasso eenssligen dett conciperade Swaret
och emenderade dett effter som dem tycktes skulle kunna
passera.
Den 26 Februari kom H: LandtM: strax effter Otta slaget
opp på Ridderhusedtt ock tillsade Adelen som wore tillstädes
att dhe i mårgon wele komma tillsammans till att anhöra
Swaret, som ännu någet litet moste förandras.
Den 27 Feb:
Kommo samptlige Ridderskapet tillhopa ock öfwerlåsso
Swarett opå H: K: M:tz puncter
Och föhrdes på dehres begäran inn
Att Adelen till dehres Lust må skiuta på dehres ägor uthi
Leeketider: Men icke dehres tiänere heller Skytter.
Dermedh befalttes Secret: att han skulle stiga med Swaret
opp till Herrn RikzC: Grefwe Herr Axell Oxenstierna, att
hann dett teckts öfwerläsa
Hwilket Swar Hans Exellens behagede, dock meente han,
att den clausulen wore emot Sweriges Lagh om Skiutandett till
Lust.
Hwilket jag ock den 1 Martij refererade förr dem.
Den 28 Feb: om Söndagen fick Secret: Nilss Tungell Order
af H: K: M:tt att Stenderne den 2 Martij skole komma
opp på Rikzsalen.
Den 1 Martij kommo Adelen församblades på Ridderhusett
Ock effter H: K: M:tt hade befahlatt att Stenderne skole
i mårgon komma på Rikzsalen; derföre befalttes att dhe i mårgon
uthan någon endskyllan skole komma tillstädes att uppgå
på Rikzsalen.
Öfwergaf Per Gyllenax Swar på Oluf Bures inlagu.
Befaltte H: LandtM: Secret: att han skulle gifwa Caril
Lillie uthur Protocollo afskrift, hwad som war passerat uthi
hans och Axell Lillies saak.
Effter middagen blåsstes om att Ständerne skole komma
opp på Rikzsalen.
66 1647.
Den 2 Martil komme Ridd: och Adelen på Ridderhusett.
Iinedlertijdh dhe sarablades koni H: LandtM: opp och lätt
opläsa denna Sedelen af Herrn RikzMarskalken underskrifwen,
derutinnan samptlige Ridd: och Adelen, som sigh prsesent: på
Ridderhuset, inviteras af H: K: M:tt till Gref Magni Bröllop,
såm skall hollas på Slottet medh Pfaltzg: Dotter Fröiken Maria.
(Se Bil. F.) Befaltte altsså H: LandtM: Ridd: och Adelen att
dhe på H: K: M:tz nådige begäran sigh till Bröllopz skole instella.
Seden kom budh ifrån Slottedt att Ridd: ock Adelen strax
skolle komma opp till H: K: M:t att accompagniera först H:
K: M:t opp till Rikzsalen, seden till att oplässa Swaret som
föllier. (Se Bil. G.)
Den 2 Martij blef H: LandtM: igenom Secret: Nilss Tungell
tillsagtt att han den triedie dito skole med ett starckt
Uttskott af 30 eller 40 Perssoner upkomma till H: K: M:tt,
hwilket H: LandtM: befaltte Secret: Jahan Larsson att han
strachs skole låta upslå på Portten att samptlige Adelen skole
komma tillstädes om morgonen ganska bittida, såssom ock till—
seija dem han kunde komma till mötes.
Den 3. kommo Ridd: och Adelen någott bittida pä Ridderhusett.
Seden kom befalningh att dhe skole upkomma till audience
med Uttskott af dhe andre Ständerne.
Wordo allttsså deputerede
II: Johan Oxenstierna
II: Göstaf Bielke
H: Johan Gyllenstierna
H: Larss Krus
H: Per Ribbingh
H: Erich Fleming
H: Hans Kyle
II: Axel Sparre
H: Erich Soöp
H: Johan Wrangel]
H: Göstaf Ribbing
Johan Rosenhane
Class Bielkenstierna
Swen Bock
Gabriel Gyllenancker
desse effterskrefne
Hans Berendes
Jesper Nilsson Krus
Christer Nilsson
Wolmar Yxkull
Göstaf Krabbe
Melcher Wernstedtt
Conradt ock
Melcher Falkenbergh
Oluf ock Haral Stake
Nilss Manderskiöldh
Hans Rottkirch
Hanss Strijk
Tönes Langman
Per Jonsson
Erlandh Kafle
Mars. 67
Dem andre af Adell befaltte II: LandtM: att dhe i morgon
skolle komma tillstädes till att widare öfwersee dhe inlefrerade
NobelBref, så ock Secret: Johan Larssons Rekning.
Den 4. komme fuller Adelen opp men inthett H: LandttMarskalken.
Effter middagen sendes Budh till Secret: att samptlige
Rikzens Rådh wele i morgen komma på Ridderhusett. Der
på wardt ock Adelen så många som man kunde hinna tillsagde
att dhe bittida skole i morgon komma tillsammans.
Den 5 Martij
Kommo störste dehlén af Adelen tillhopa till att förwentta
Rikzens Rådz upkomst. Ehuru wäll H: LandtM: lätt excusera
sigh wara occuperat att han inthett wäl kunde comparera på
Ridderhusett: Likwäl kom hann förr opp änn som Rikzens
Radh.
Strax effter 9. war slagitt kommo effterskrefne af Rikzens
Rådh opp på Ridderhusett
Grefwe Herr Peder Brahe Rikz Drotzten
Grefwe H: Axel Oxenstierna R: Cantzl:
Her Mathias Soop
Herr Erich Ryning
Herr Peder Sparre.
När således Rikzens Rådh hade satt sigh eller ock förr
änn de satte sig neder
Begyntte RikzCantzl:
Walborne Ilerrer gode Wenner och Bröder. J påminna
fuller Eder samptligen huru wida H: K: M:tt Salig ock glorwördigst
i åminnelsse Konungh Gustaf den andre och stoore
för detta icke allenast meddeltte dett Ridd: ock Adelige Ståndet
med herliga och sköna privilegier, uthan ock derboos
skäncktt och förährat en herlig platz att upsettia der på ett
Riddarehuss, till att sammankomma ock holla der sine con
venter;
Såssom ock deruti att förwahra samma deres wäl
fångna
Privilegier, Bref och Documenter: Hwilken Platz man
hafwer funnidt wara för trång, ock fördenskull tillhandlatt
sigh en beqwemare och lägligare platz belägen widh Munckabroen;
Ock der begynt att* leggia Gruudhwahlen, ock dett werket
och bygnat till att contiuuera ock fulborda, will fuller dertill
ett anseenligitt Capital, som alleredo är i förrådh ock störste
så wäll förähringz som Rosstiensts Penninger boos mången
68
1647.
ännu restera och inthet uttlefreras; derföre wore gott, att man
påfunne någott medell att dhe kunne inkomma, ock der föräldrarne
wore döde ock ifrån fallne att Erfwingerne dem då uttlade
och betaltte. Och äre Rikzens Radh för desse trenne
orssaker nederkompne med eder gode Herrar att omleggia desse
trenne effterfölliande Ahrenden
Först
Att Ridderhuses Privilegier liggiandes nedre uthi hwalfwet
motte uptages ock besees att dhe icke förderfwas eller taga
någon skada.
Till dett Andra
Att Rekningerne på Upbörd, uttgifft ock Rest motte öfwersees,
att alltt motte komma till sijn richttigheett.
Till dett Tridie
Att en wiss resolution motte fattas ock tagas, på hwadh
sätt sielfwe husett skall byggias; helst dett nu hafwer stutzat
både för dödzfall och dett Danske Kriget att bygningen icke
hafwer kunnat sijn retta forttgåugh winna; derföre moste man
med alfwar gripa till werkett.
Der på betackede H: LandtM: på dett ödhmiukeligaste
samptlige Rikzens Rådh för den stora åhåga och omwårdnatt
dhe draga till dett Adeliga ståndett, finne sigh skylldige sådantt
om dehres Exellentier att förtiäna.
Tredde så tillhopa och talltte sig emellan ock resolv: sig
först på den första Puncten
Att tillika med de gode Herrar som hade Nyckelen till
hwalfwet skole nedergå att öpna hwalfwet
H: Hanss Kyle Gabriel Gyllenanker
Johan Rosenhane Johan Berendes.
Till den Andra Puncten
Meentte att Secret: Johan Larsson som hade haft med
Upbörd och Uttgifft att giöra warder derom giörandes richttig
förklaring
Hwilken demonstrerade strax in puncto dhe öfwersedde
Rekninger som ock wore underskrefne och approberade Ahr
1644 af
Mars.
69
Hwilka upstodo, att dhe samma Rekninger hafwra godh
funnet, dem approberat och till demi ända uiiderskrifwidt.
Der till swarede Herr RikzCantzleren dett wethe dhe fuller
att sådant är skedtt ock der någet fehl hoos honom funnes
kunne dhe wäl komma till retta medh honom.
Men han mehner icke desse Rekninger uthan hwadh hoos
en och annan uti ett annat resterer.
Derpå framlade Secret: ock teedde alla en Bilanze på alla
dhe Penningar som wrore för handen ock wore uttfått på interesse.
Sedhen framlade han Commiss: Tönnes Langmans Uttogh
på alle dem som restera, såssom ock en Rekning hwadh af
Cammaren resterade.
Då framropade H: RikzCantzl: Töne Langman ock demonstrerade
samptlige Rikzens Rådh att der desse summor fullkombligen
uttginge, skole dett et merkeliget förslå ock wäl tillrekia.
Effter många discurser, befalttes honom och Conradt Falkenberg
de novo skolle igenom löpa Rekningerne, så att Rikzens
Radh, Ridderskapet och Adelen måge retteligen förfahra,
hwadh som änn wrore att förwenttandes
Dett dhe ock lofwade, och sade M. Tönnes, att dett kail
inthett bettre uttdrages, ann som alleredo skedt är.
Till dett Tridie
Hwradh sielfwa bygningen widhkommer
Frambohres twenne Modell, ett af Nicodemo af Paper giordt
Ock dett andra af den andra antagne Byggemestaren M.
Hindrich Wilhelm af trää giordt.
Disput: på alla sijdor sijn emellan ock i synderheet Grefwe
Peder; ock förmeentte att den mykna hugna Stenen som
Nicodemi Scampelun uttwisste, motte blifwa uthe, hwilket fordrade
ett långsambt arbete ock på många åhr icke kunde blifwa
färdigtt, Invar till ock hörde stora Penninger.
RikzCantzl: dett wore ett heeltt stånd och detta till det
förnembsta i Riket, man skulle likwäl så laga att det blefwe
magnifiq ock hwad desse peng:r icke kunde tillreckia, så kunde
wära effterkommande dertill contribuera.
Ock effter dhe icke kunde sig der på fullkomligen resolvera,
förafskedades att Herr Knut Posse, H: Göstaf Bielke,
H: Göstaf Bonde, Class Bielkenstierna och Melcher Falkenbergh,
som förordnades till Directorer öfwer sielfwa bygningen,
skole tillijka medh samptlige Ridderskapet fatta en oryggeligh
desseing huru och på hwad sätt Ridderhusett skulle byggias,
Invar widh dett ock skulle blifwa, ock ingen sedan deremot
seija, uthan bygningen seden af de godhe Herrar forttsettias.
Seden badh H: RikzCantzl: att dhe wele inquirera huru
Adelens Rosstienst i sidsta Feigde emot dem Danskorn är hollén;
effter som de i KrigzCollegio sigh högeligen beswära, denn
eij richtigt hafwa hollidt, effter som alle äre skylldige widh
sådana Krigh dehres fullkombliga Rosstienst holla.
Der på inlade Herr Larss Kagg en designation på dem
om samma illahollande Rosstienst.
Seden talttes om Böter som äro taine på Ridderhusett.
Seden om de Böter, som alldehles uthe blifwa.
Dermed atträdde Rikz: Radh och blefwe accompagnierade
af H: LandtM: och en stoor dehl af Adelen.
Befaltte H: LandtM: att Adelen tillkommande Onssdagh
andeligen strax effter Bröllopzdagen(l)
Den 8. nedersändes Conceptet af Rikzdagz Besluthett till
Herrn LandtMarsk:
Den 10. kommo någre af Adelen tillsammans
Ock uplässtes sielftva Beslutett twenne gånger ock tillsporde
H: LandtM: widh hwar Punct om dhe hade någet deremott
att seija.
Meente alla, att dett war tattadt effter dehres förklaring
ock funno dett gott.
Conradt Falkenberg upstodh
Ock sade att Presterskapet och Bönderne uthan någet anseende
icke allenest på dehres egne ägor, uthan ock på Allni
enning och andres Strömmer upsettia och byggia Sqwaltter,
Odelqwarnerne till stoor afsaknad pa dehres Tull ock inkompster
Begärede om dett icke kunde insättias i Besluthet, att ingen
Sqwaltta på en mijl må byggias Odelqwarnerne till meen.
Swarades i gemeen
Att sådant motte disputeres på en annan Rikzdagh.
Seden meente Ridd: och Adelen, serdeles Landzh: att dett
motte andrages om Skiussningen
1. Huru med Adelens bönder inn om Råå och röör belägne
skole förstås
2. Huru medh dem som komma ifrån armeerne och hafwa
Generalernes Pass skall hollas
Mars.
71
3. Huru ock på hwadh sätt medh Rytternes hemman skall
holles
Meente att på dem dhe sielf boo uppå wara fri.
Dereffter proponerede H: LandtM: ock förfragede sigh om
icke någre gravamina Avore till att andraga för H: K: M:tt.
En dehl meente att dhe Kongzhestar som i någre Landzendar
blifwa Adelen till Uttgifft ock beswär påförde till att
uttleggia, uthi somblige Landzender moste hwar Bonde gifwa
y4 Hvete somblige Peng:r, ändock dett kommer lithet eller alzinthett
Cronon till gode, uthan Upbördzmennerna.
Tolagun som Borgemest: ock Råd i Siöstäderne är tillatett,
motte exciperas för Riddersk: och Adelen.
Secret: Jahan Larsson berettade att Regeringen utlii Nyköping
hade skriffteligen frikallat dem derföre.
Christof Manderskiöld betygade att han uthi Götheborg
hade och moste ann uttgifwa Tolagun när lian antingen införskrifwer
eller ock något på sijn risico uttgå låter.
Att dhe långwägade med ett Uttskott till Rijkzdagen mage
förskones serdeles Westgöterne, Smålenningerne, Wermelenningerne
ock Finnerne.
Befalttes Secret: att fatta desse 3 Petiter på Papper, att
andraga hoos H: K: M:tt.
Att man fattade en rett resolution om denna Ridderhuss
Platz, att man den de novo prsesent: Borg: och Rådh.
En Part meente wore bettre att hon såldes till parteculier
Personer.
Seden sade H: LandtM: att dhe i morgon wele komma
tillstädes.
Den 11.
Kom inthet H: LandtM: opp, uthan lätt tillseija Adelen
att dhe den andra dagen skole komma tillsammans.
Den 12 Martij
Kommo Ridd: och Adelen tillsammans effter tagen afskedh
Seden emot half Tijo kom H: LandtM: ock strax han hade
gifwidt liudh
Befaltte han Secret: att han skulle upläsa Rikzdagz beslutetz
Concept, effter månge hafwa sigh absenterat lör dhe
Uptogen på Slottedt desse dager holdne ähro.
Dermed blef dett upläsitt ock widh hwar Punct trågede
11: LandtMarskalken, om hwar ock en war så med Pennan
fattadt som för detta af dem bewilliat wahr.
72
1647.
Hanss Rottkirch upstodh
Att uthi utskrifningen kunde inföhras heela halfwa fierdingz
och mindre hemman som dehres dagliga tienare äre medh
försedde motte wara fri ock exempte för Uttskrifningen.
Seden begäredes att man moste votera om dhe Ordninger
som hereffter skole författas; effter man icke wisste huru dhe
skole uttgå.
Resolv; Kunne fuller inthet wäl jaka der till för än dem
sådant först kunde communiceras. Dock wele de helst att sådantt
skriffteligen kunde författas och öfwergifwas.
Om Omslagett
Res: Att ingen Adelssman motte wara förobligerat att
betala någen kiöpman, medh mindre han hafwer hans egen hand
eller handskrifft; Att detta och skriffteligen författas och seden
andragas.
Om Cröningen
Att Adelen till att preparera sigh, dem motte till dett ringeste
communiceras Ahretalet när H: M:tt teckes denna solen
act och Cröningh holla.
Dett ock skriffteligen att sökia ock begära.
Seden wordo desse effterskrefne förordnade till att öfwerläsa
dhe nya Adelige Brefven som af den Kongelige Regeringen
ock H: M:tt wore nyligen adlade
Herr Erich Sparre Göstaf Rosenhane och
H: Göstaf Ribbing Erland Kafle
Hwilke effter middagen klockan 2 kommo på Ridderhuset
och de videmerade inlefrerade Nobel bref och Wapn öfwersågo,
och dem numerade, ock hwad fehl de i en och annan motto
funno, observerades till widare andragning för Ridderskapet och
Adelen.
H: LandtM: kom ock opp och communicerade med ofwanb:te
deputerade män om någre ährenden som för middagen
af sambtlige Adelen wörö disputerede, öfwer hwilke författades
någre Puncter till att widare föreläsa Adelen.
När dhe nästan half Partten af samme Adelige bref hade
öfwerseedt ock igenom läsidt, gingo dhe neder klockan 6 om
qwellen.
Den 13 Martij
Kommo Ridd: och Adelen på föresattan stund på Ridderhuset
widh klockan Nijo
Mars.
73
Först opreciterades Rollan och anteknades dhe som icke
wore tillstädes
Sedhan oplässtes dhe twenne conciperede Concepten, som
seden länge disputeredes (Se Bil. H. och I.)
1. Ock meente ock uthesluto om Kongzhestarna
2. Förändrades någre Meeninger ock Ordh om dhe sora inthet
kunna komma till Rikzdagen för olägenheter skulld
3. Utheslötz den Puncten om Adelen att komma i Cantzelijt;
Och wele med den förtöfwa till Regementz formen skall öfversees,
med hwadh mehra då nödigt moste ihugkommes.
Sedhan befalttes att en Punct skulle inföhras för dem
långwägandom att bekomma frije Pass härifrån och hem tillbakar
igen.
Dereffter oplässtes dhe Rollar som wore nedersände af
Krigz Collegio, som resterade med Rosstiensts längderne, såssom
ock dhe som för 1645 och 1646 inthett hade fullkombligen eller
och alss inthet i sidste Feigde bollet dehres wapntienst oppe.
Der på H: LandtMarsk: tillsade dem som wore anteknade
och wörö här in loco, att dhe ingifwa till Krigz Collegiumet
dehres förklaring med bewijs och quitanzier.
Seden begärede H: LandtM: att dhe som wörö deputerede
öfwer Ridderhussbygningen wele effter middagen komma klockan
2 hijt opp, då ock Herr Kuut Posse warder upkommandes, att
öfwerleggia och fatta en wiss resolution, huru Ridderhusett skall
byggias, hwilket seden odisputerligit skall blifwa förordnedes
änn(?) der Louis de Geer och Grissbach
De andre komma om Måndagen tillsammans
Såssom ock sade till Landzhöfd: att dhe wele inleggia en
lista på dem af Adell som icke hade instält sig till Rikzdagen.
Inlefrerades seden dhe wore nedergångne Conceptet på
Skogzordningen af en Cantzelist, som der hoos berettade att
dhe andre Ordningarne skole folia.
Effter middagen kommo någre tillstädes; Men så war H:
Knut Posse förhindratt att han icke kunde komma tillstädes.
Den 15. kommo Adelen tillhopa
Och strax Rollan war opläsen
Upstodh H: LandtM: och sade, effter H: K: M:tt af synnerlig
gunst och giorde meriter hafwer Nådigst teckts att beneficera
och benåda några höga wälförtiente Perssoner med Grefwelig
Titul och Grefwe: och Friherreskap: Och dhe nu hafwa
insinuerat debres bref: hwilke af Secret: Johan Larsson skulle
upläses, dock först Skogzordningen. (Se Bil. K.)
Uplässtes alissa först
Skogzordningen
Och tillspordes Adelen widh hwar Punct om dhe hade
något dereinott att seija
Behagede alldehles wäl.
Seden uplässtes [brefwen]:
Herr Axell Oxenstiernes, Grefwe till Södermöre etc.
Herr Göstaf Göstafssons, Grefwe till Wasaborgh, Friherre till
Wibyholm etc.
Herr Linnar Torstenssons, Grefwe till Ortala, Friherre till Wilsta
etc.
Och medan H: Linnar Torstenssons bref uplässtes, stodh
hans Son Grefwe Gustaf så lenge oppe, att brefwett blef upläsitt
Sedan
önskade H: LandtM: hans Her Fader och honom
mycken lycka och welsignelsse, så att Sonen motte succedera
Faderb: S:Herr Anders Linnarsson och sijn H: Fader uthi Tienster
ock Charger, således att giöra sig och Fädernesslandet
sampt sijn öfwerheet mycket wäl förtientt.
När dett wardt uttrettadtt begärede och förordnede H:
LandtM:
H: Erich Sparre Göstaf Rosenhane och
H. Göstaf Ribbing Erland Kafle
Att dhe effter middagen wele opkomma och öfwersee och
lassa dhe nya Adelens Bref.
Komrno alttsså tillstädes, och öfwersågo dem som wore
Adlade af H: K: M:tt Åhr 1645, 1646 och 1647.
Den 16. kommo Ridderskapet tillhopa till att förfahra, huru
wida med Rikzdagz besluthet wore
Seden befalttes att dhe nya af Adell, som skolle intages,
wille betenckia sigh hwad dhe wille contribuera till Ridderhuset
effter dehres Embne och förmögenhett.
Dermed toge dhe dehres Afträdh sampt dhe andre af Adel
att komma dagen effter tillstädes.
Inlefrerade Herr Paul Kefuenhiiller en Copia af sitt Naturell
Bref. (Se Bil. R.)
Inlefrerade Öfwersten Herbert Glattstein II: K: M:tz bref,
att han skulle immatriculeres och intages på Ridderhusett.
Mars. 75
Medh inneholdh att hann innan Ahr och dag skulle förskaffa
sigh bewijs uthur Skottland af sijn adelige afkompst. (Jfr. Bil. R.)
Inlefrerede H: Class Christersson Hoorn ett bref der han
beklagede att Göstaf Krabbe emott Privilegierne hade antagit
en hans Tienere
Deremot Göst: Krabbe alldehles negerede och purgerede
sigh emot H: Class Christersson.
Efter middagen kommo de förra deputerede ock öfwersågo
dhe resterade Brefwen ock annoterade hwad fauter dhe der
uthinnan funne.
Den 17.
Kommo Ridderskapet och Adelen tillsammans sampt dhe
Nyadlade; Men effter tiden war kortt, befalttes att dhe i Morgon
skole komma tillstädes, så skole dhe blifwa intagne.
Strax derpå oplässtes någre bref, derpå wardt H: LandtM:
opfordrat till II: K: M:tt. Och i medlertijdh lesstes Honora
Werdletz bref och documenter
Så och Jöns Luna documenter.
När alttsså II: LandtM: nederkom, refererade, att H: K:
M:tt tencker att holla sijn Cröningz Högtijdh tillkommande
Ahr 1648. Hwilket skall inföhres i sielfwa Rikzdagz besluthett.
Dem långfrånwarandom aflegne Provintier boende Adelssmän,
att wilia ett Uttskott till Rikzdagen, kan H: K: M:t för
denna gång sig inthet förklara effter som ingen Rikzdagh för
Cröningen skeer.
Lilliornas disput må förblifwa till dess dhe både frambdeles
komma tillstädes.
Johan Christersson Drake skall beholla sitt nampn effter
H: K: M:tz bref, dock att Drakerna hwardera till åthskildnad
skrifwa af dheres säten
Hwilket H: LandtM: befaltte på II: K: M:tz wegnar dem
andre Draker af Hagelsrum att dhe skole regulera sigh her
effter.
Mag: Drake
Han förmeente att härutinnan skedde honom och hans
Slächt någet förnär
Resp: Att någre i Rådet sade att hans faders moder för
dennas farfader hade henne legittimerat ock wigdz widh henne.
Dhe som långwägade hijt wore ankompne skole få Pass
tillbakar hem.
76
1647.
Befalte H: LandtM: att dhe skole clarera på Krijgz Collegij
Inlagu dehres Rosstienst och Rost: Peningers erleggiande
Befaltte att dhe nys Adlade skole sig instella i morgon
att intages.
Effter middagen war Herrn LandtM: oppe koos H: K: M:tt
och när Secret: Nilss Nilsson Tungel effter Hans Exellens Rikz
Cantzlerens enttlige befalningh och begäran, androgh hoos H:
K: M:tt underdånigst, att H: K: M:tt wele för Hans Exellens
ödhmjuke begäran så ock för Secret: Johan Larssons långlige
ock trogne tienst, allernådigst wele benåda honom med Adeligit
Skiöldemerke; Framteedde ock i lijka motto Herrn LandtM:
dett samma och underdånigst begärede H: K: M:tt gunsteligen
wele ansee Secret: Johan Larssons långlige tienst, hann
så wäl H: K: M:tt högst sahligh i åminnelsse hade i Cantzelijtt
giordt och sidermehra dett lofliga Ridderskapet widh Ridderhuset
och elliest giordt behageliga tienster, att H: K: M:tt wele
förmedelst åå alla dehres underdånige begäran igenom honom
med Adeligit stånd försee och benificera
Hwartill H: K: M:tt allernådigst bejakade och befaltte
Secret: Nilss Nilsson skole dett förfärdiga och honom H: K:
M:tz Nådige gunst och benägenhet härtill anseija låta.
Hwilket H: LandtM: desse bona novellas på Slotzbroen
mötandes, honom med lyckönskan ansade.
Dermed gick han opp till Secret: Nilss Nilsson och berettade,
huru han effter hans Exellens Rikz Cantzlerens honom
[gifne] grundelige betalning hade andragit H: K: M:tt detta ährendet
och således Eder Persson till dett bestå recommenderat;
Hwar till H: K: M:tt fans heel benägen och resolverede sig
gunsteligen att så skee motte.
Dermed ändades denne dagen.
Den 18.
Koinmo Ridderskapet och Adelen tillsammans och lätt H:
LandtM: effter en lång förmahningh att dhe som icke hade teknat
uthi boken till Ridderhusetz bygning, dhe wele effter discretion
och förmögenhet inskrifwa något ansehnligitt
Skrefwo således nästan störste dehlén inn i boken.
Widh dhe ännu wore tillsammans kom en Cantzelist och
ingaf en conciperad Ordningh ifrån Cantzelijt, angående Träs
Plantering med hwad mehre hon innehöltt. (Se Bil. L.)
Men effter tiden war hardt inn moot Tolff befaltte II:
Mars.
77
LandtM: att dhe den andra dagen skole komma tillstädes att
öfwerleggia detta ährendett.
Den 19 Martij.
Först uplässtes denna Ordning heelt uth, sedan hwar Punct
för sigh, hwilke länge disputeredes
Dock belefwedes, att man skulle sökia att uthi desse fölliande
puncter kunde någet annorlunda inföhras.
Hwad som anrörde om Allmenninger, deremot hade dhe inthett
at seija.
Till den 5 Punct
Att Adelen icke må wara förbunden att när dhe hugga
på dehres enskiltte äger att plantta andre i staden igen
Ock der andra heremot peccerade, böterne motte falla till
retta Jordägandom.
Till den 6 P:
Att der månge boo tillsamman och på ägorne finnes bährande
trää, att sådana kunde dem emellan af Heredzhöfd: ock
6 männen bytas och dehlas.
Till den 11 Punct
Att ingen Ransakning på Adelens eenskylltte ägor af någrom
må skee; På dett att Adelen dehres ägendom uthan
alles inspection och inquireringh må rooligen besittia.
Der på framropedes H: Paul Kiwenhiiller att teckna i boken,
hwilket han och giorde
Seden uplässtes Herr Pauli Kewenhiillers bref, dirigerat
till H: LandtM: att han skulle intagas och immatriculeras strax
hoos Friherrerne nederst. (Jfr Bil. R.)
Hwar till H: LandtM: honom all prosperitet och lycka önskade
Der
på H: Kiwenhiiller honom betackede att H: K: M:tt
hade welet honom hermed beneficera, han wille så med sine
barn sig emot detta Lofliga Ridderskapet comportera att dhe
skole dertill draga ett gunstigt behagh.
När dett war skedt kom en Cantzlijdreng, afskicket uthur
Cantzelijt, och sade till Secret: Johan Larsson, att hans Nobel
bref war underskrifwidt, hwilket han berettade H: LandtM:
som dett med ett långt taal kundgiorde samptlige Ridderskapet,
huru H: K: M:t Allernådigst hade anseet hans Exellens
78
1647.
Rikz Cantzlerens intercession igenom Secret: Nilss Tungel, sä
ock lians anhollende på Ridderskapssens wegner, att H: K: M:tt
hade underskrifwidt Secret: Johan Larssons Adel bref; berömmandes
hans tienster han dett lofiige Ridderskapet giordt och
gratulerede och önskade honom härtill mycken lycko.
Der på Secret: Johan Larsson upstodh och betackede samptlige
Ridderskapet, på effterskrefne sätt
Walborne Herr LandtM: sampt Walborne, Strenge, Manhafftige
och Edle Herrar och Män, Jagh hafwer mehr ann högh
Orssak att på dett underdånigste och ödhmiukeligeste att betacka
H: K: M:tt för denna H: K: M:tz höga betedde Kongelige
gunst; Såssom och Hans Exel: Rikz Cantzlerens recommendation
sampt Hans Nådes Herrn LandtMarskalkens intercession
så wäl som Ridderskapetz och Adelens samptlige nu
uthi 22 åhrs Upwachtning och tienst här uthi Ridderhusett och
annorstädes, hwar uthi honom stoor ähro så och förähringer, så
wäl som af dem samptligen och af hwar i synderhet så wäl af
dem förnembstom som ringestom är wederfahren, med ödhmiuk
och undertienstligh Anhollende dhe wele så häreffter som
härtill förblifwa hans gunstige Herrar och aifectionerade benägne
wenner; Finner sig deremot effter hwars och enss aeminens
och warde, respective att förtiena och berömma den stundh
han lefwer.
Dermedh önskede de honom lycka och gaf H: LandtM:
honom handen så och störste dellien af prima Classis så och
dhe af den andre och tridie.
Derefter frågedes effter Herbert Glatstein, sorn inthet war
tillstädes att intekna i boken.
Seden framkomme dhe andre som dagen tillförenne icke
någet inskrifwidt, såssom ock effter Peter Udnie, hwilken framtredde
och teknade i boken.
När dett war skedt, framfordrades alle dhe nys Adlade
som hade insinuerat dehres vidimerade copier af dehres Adel
bref; Ock önskade H: LandtM: dem alle till dehres Adelige
Stånd och detta Ridderhusetz inträdh mycken welssignelsse,
twiflade inthet uthan att dhe sig emot detta Ståndet (som dhe
wore wärdige att inkomma uthi) mycken wälsignelsse (!).
Der på Anders Siggesson Falkengren H: LandtM: åå samptlige
wegner ödmiukeligen betackede, lofwede sig effter dehres
skyldighet emot II: K: M:tt att förtiena medh Lif ock blod
ospart, den stund de lefwa, såssom och emot detta högtberöm
-
Mars.
79
meliga Riddare: och Adellssmän (!) att dhe dertill skole hafwa
och draga ett gunstigt och nådigt behagh
Dermedh gafz dem hand.
När nu dhe Insagu som dhe hade emot de inlefrerade
Puncter wore färdige; Uplässtes dhe twenne gånger och torordnades
medh H: LandtM: att strax elfter I skole komma hijt
till att träda till Rikz Cantzl: att communicera med hans Exellens
om desse dehres insagu
II: LandtM: II: Bengt Skytte
H: Class Stiernskiöld Nilss Assersson
H: Erich Soop Carli Hårdh.
Effter middagen koramo dhe på Ridderhusett, och befaltte
Secret: J: Larsson att gå till RikzCantzl: med desse dehres
conciperede Insagur
Hwilken effter en stundh kom tillbakar och berettade att
Hans Exell: RikzCantzleren för Grefwe Göstaf Göstafssons visite
inthet kunde gifwa audience.
För ann han nedergick på Ridderhuset, war han oppe i
Cantzlijt och bekom Secret: Johan Larsson sitt Adelige bref,
och öfwerlefrerade H: LandtM: dett, som dett sedan sielf för
dem androm uplässte, och önskade Secret: Johan Larsson mycken
prosperitet.
Der på han giorde H: LandtM: mycken tackseijelsse.
Der på dhe nedergingo och befaltte honom att han skulle
åter gå till H: RikzCantzleren att andraga honom detta ährendet
Hwilken fick audience först emott halfgånget Siu
Och när H: RikzC: hade innehollet låtet sigh föreläsa, blef
han någet otålig, att Adelen icke bettre efftertencktte och föruth
sågo hwadh posteriteten för skada af dette skole taga,
hwar sådant i desse puncter skulle emenderas och inföhras,
ock effter lång discurs att hwar Adelen andeligen dermedh wele
fortfahra, motte H: LandtM: dett andraga sielf eller igenom
Secret: Nilss Nilsson, icke twiflandes uthan Rikz: Rådh warde
fuller ett modum derutinnan finnandess.
Dermedh togh Secret: Johan Larsson afskedh, när han
hade betackatt Hans Exellens för recommendationen till Adellståndet
Hwaröfwer
Hans Exell: war gladh och önskade honom
mycken prosperitet.
Den 20.
Kommo Ridd: och Adelen tillsammans, och i medlertijdh
80
1647.
jag hade refererat H: LandtM: hwadh RikzCantzl: hade sig
resolverat, upträdde han till H: K: M:tt och öfwergaf Adelens
Inlaga, hwar till H: K: M:t lofwade att willia sigh förklara.
Sedhen kom han neder och berettade hwad han inn för H:
K: M:tt hade andragit om desse inwendninger i Puncterne
Hwilke Puncter effter befalning blefwe af Secret: uplässte.
(Se Bil. M.)
Sedhen framfordrades Mårten Augustinsson Leijonskiöldh
att tekna i boken
Såssom och någre flere.
Deretfter ingaf D: Anders Sparman sitt Adelige Bref
Såssom och Hans Yerklås; hwilke ocksså teknade i boken.
Sedhan uplässtes Booktryckiarens Hindrich Keissers Supplication
och prsesent som war en Biblia med Sillfwer beslagen
(Jfr Bil. T.)
Hwarutinnan han uthi Supplicationen promitterade, att till
H: K: M:tz lyckeliga Croning wille förfärdige samptlige Ridderskapet
och Adelens Wapn på tryck
Der på låfwades honom för Biblian och Adelens Privilegier
på Pergament tryckte, att gifwas uthur Ridderhusetz Cassa
* Etthundrade Rd. Och när werket på wapnen wore färdigt
hwar Adelssman att willia gifwa En Rd.
Biblian förährade samptlige Ridd: och Adelen till Herrn
LandtMarsk: hwarföre han dem wenligen betackede. Ock befaltte
elfter som uthan twifwel i morgon blifwer omblåsitt att
Ständerne om Måndagh skole komma opp på Rikz Salen; de
wele sig fördenskull deste flitigere instella tillkommande Måndagh
uthan någon endskyllan.
Dermedh toge dhe afskedh och nederginge.
Den 22.
Kommo Adelen tillhopa effter som då inthet synnerligit
war till giöra
Inlefrerade Nilss Persson Gyldengren sitt Adelbref
Såssom och sende en Zedel neder på Ridderhusett att intekna
50 Rd. till dess bygning.
Kom befalning ifrån Cantzelijt att alle Landzh: med 2 af
hwar Classis skole komma opp i mårgen till R: Rådh.
Den 23 Martij
Samblades Landzh: med en dehl af Ridderskapet till att
upgå till Rikzens Rådh som wore i RådhCammaren församblede
och uttoges allttsså effterfölliande till Uttskott
Mars. 81
H: LandtM: Herr Bengdt Skytte
H: Åke Oxenstierna
H: Göstaf Bielke
H: Jacob Skytte
H: Knut Lilliehök
II: Per Ilibbingh
H: Hans Kyle
H: Erich Soop
H: Erich Sparre
H: Arfwed Hoorn
H: Ifwar Nilsson
H: Axel Tursson
II: Clas Stiernskiöldh
Dito insinuerede Herr Jacob Skytte sig först effter han
hade legat continue till sengz.
Dito inlefrerades uthur Cantzeliet Ordningen om Skiuterijt.
Omblåsstes effter middagen, att alle Ständerne skole komma
opp till Rikzsalen att giöra ända på Rikzdagen.
Uplässtes Hindrich Keissers Booktryckiarens Supplication
Och tillssades honom 200 Rd: både för Biblian så och till
att uttfärdiga Adelens Wapne book.
Seden tillssades H: Margreta Klunders Sons Erledigung ifrån
Turkens Fengelsse Etthundrade D: Kopparmynt (Jfr Bil. T.)
Hwarpå H: LandtM: skulle uttgifwa sijn befalningz Sedell.
Den 24 Martij
Komine samptlige Rikzens Ridd: och Adelen tillhopa, att
oppgå till H: K: M:tt ock seden opp i Rikzsalen.
Inlefrerade Mårtten Hemmingsson Lindenberg sitt Adelige
bref ock immatriculeredes aldra nederst uthi matrikeln.
Upgingo alttsså samptl: Ridd: och Adelen seden dhe hade
lenge ventilerat den Ordningen om Skiuterijt, och effter långt
öfwerwägande, funno dhe inthet synnerligit, allenast att Adelen
för sine egne Perssone:- så wäl i Leketijder såssom uthom den
motte fritt sigh till Lust skiuta fogell.
Så snart dhe hade accompagnierat H: K: M:tt opp till
Rikzsalen och hwar hade tagitt sitt ställe och locum
Framträdde Secret: Nilss Tungel och uplässte sielfwa besluthett.
(Se Bil. B.)
Derpå II: LandtM: giorde en berömlig Oration effter som
den act fordrade.
II: Bengt Ribbing
H: Göstaf Leijonhufwudh
Johan Rosenhane
Gabriel Gyllenancker
Johan Berendes
Oluf Stake
Nilss Assersson
Frantz Krussbiörn
Hans Rottkirch
Hans Strijk
Melcher Falkenberg.
6
82
1647.
Sedhan framträdde H: llikzCantzl:
Och giorde en widhlöfftig tackseijelsse till alle Ständerne,
för dehres hörssamhet och wälwillighet till II: K: M:t och Fädernesslandzens
tiänst och säkerhett
Och seden berettade, att en stoor dehl aff Rikzens Rådh
wore igenom döden afgångne och i dehres stelle andre i staden
förordnade och insatte, sorn alltt härtill inthet hade giordt H:
K: M:t dehres tillbörlige Eedh sorn nu skulle skee, H: K: M:t
till mehra wissheet
Först Grefwe Linnar Torstensson till Ortala, sorn war siuktig
Hans Eed oplässtes af Secret: Tungel skrifftelig.
Seden ihugkom R: Cantzl: Her Carli Wrangel FelttMarskalken,
som war absens.
Seden nederföll Herr Friederich Stenbock för H: K: M:tz
fötter och uplässtes Eden af H: Rikz Cantzleren och han 2 finger
oprecht giorde sin liflige Eedh. Sedan
Her Ture Sparre
II: Erich Gyllenstierna
H: Sefwed Bååth
II: Göstaf Oxenst:
II: Göstaf Gostafsson Grefwen
H: Magnus De la Gardie till Leckö Gref.
Dermedh gingo seden dhe hade fölgt H: K: M:t Ridderskapet
neder på Ridderhuset och klockan war långt öfwer Tolff
toge dhe sine Afskedh till den 26 Martij till att underskrifwa
besluthett.
Sedan en stoor dehl wore bortgångne kom budh uthur
Cantzl: att man skulle insinuera Skiuteri Ordningen till Presterskapet
Hwilket
och effter middagen insinueredes af Secret: Jahan
von Ridderhuseu
Och dhe sade att dhe wele öfwer mårgon någre utaf dehres
medell afferda till Ridderhusett att communicera med dem
om denna och flere andre ährenden.
Iniefrerade Torsten Stålhanske en supplication emott Hindrich
Flemingz magli uthi Finland såm ock kaller sigh Stålhanske.
Den 26 Martij kommo Adelen tillhopa till att underskrifwa
Hwilke störste dellien inn emot Ellofwa dett och giorde,
och när de best underskrefwo kom twenne af Presterskapet
neder till H: LandtM:
Mars.
83
Och giorde en långh Relation till hwad ända dhe wore
nederkompne
Först om Skiuterijt, att dhet fulle dem beswärligit, att
hwar dem alldehles skulle förtages alltt skiuteri, meden dhe
alltidh skulle sittia uthi Gestningen, och då icke hafwa mackt
till att tractera en erlig Man med Fogel eller Hara
Och hwar dehres Söner skute således något skulle dhe
föhras uthi Elende till Servitut, såssom och wore böterne så
högt satte, att hwar dhe så pnesice skole uttages skulle en
komma om all sin welferdh
Ock såssom Adelen effter quota på Allmenning hade lof
att hugga wedh ock annat werke, Presterskapet sådant motte
och wara effterlåtidt till nödtorfften och till bygnatt hugga på
Allmenningen.
Seden ihugkommes ock att hwar någen hugge Eek eller
annat bährande trä, så skulle han wara förbunden att planta
någre i staden igen; dy såge dhe helst att denna Ordningh och
Clausula icke så stricte motte blifwa infördt, effter Allmogen
på Landet icke kunne wara Eek förutan till allehanda BooRedskap
till wagnhiul ock annat slijchtt, hwilke Eeker dhe
pläga sölvia i willdemarken, att dhe för dhe Eeker de således
högnödigt behöfwa, måge för Plantingen exempte wara: Såssom
och att hwariom och ehnom motte fritt stå att der han
andeligen moste försettia och planta Trä i staden för dem han
nödhtorffteligen behöfwer, att plantta och såå dem hwar honom
best tillhandafaller på sina ägor.
Böterne derpå satte äro och alltt för höge, att dhe motte
lindras.
Uthi den 11 Punden i Skogz Ordningen
Blifwer Skattebonden pålagt, att der han Uttrymme hade
till att rodia till Aker eller Engh, ock han dett icke gior, då
må en annan fritt stå att rodia sig till Torp och Torpeställe
och dett excolera
Hwilket strider emot Gudz Lagh
Att en annan må träda i enss annorss Agendom och således
fördrifwa enom ifrån dett Gudh honom undt och gifwidt
hafwer
Att sådant kunde förandras och dem fattigdom dett sina
icke ifrån tages och sedan klaga deröfver
Der till med så skole och. dehres Erfwinger blifwa despe
-
84
1647.
rate, och inthet winleggia sigh att oppeholla och byggia sina
hemman uthan låta förfaliat Cronon till största skada
Sidst anhölle dhe att Ridderskapet wele så här effter som
här till holla en Benighet och Concordantie med Presterskapett
och dett ene Ståndet icke separera sig ifrån dett andra; Dock
så att Adel blifwe Adell och Clerk blifwe Prest; Så att dett
ena Ståndet må hafwa tillflycht till dett andra så att dhe
kunna på Jorden tillsammans (!), så att hwar kan hafwa sin
nödtorfft, effter sorn Jorden hörer Herran till och icke är skapat
för ett ståndli, uthan för alle i gemen, effter hwars och enss
stånd och lägenhett, helst likwel Presterskapet hafwa dehres
tillflychtt så på Landet som i Städerne till Adelen som alletidh
hafwa waridt så in genere som in particulari dehres Patroner
och Aåhörare, som skole bahra åhåga om dehres ewiga
wälferdh
Till hwilket H: LandtM: will dem till dett högsta hafwa
recommenderat, och så mycket möijeligit skee kan och dett sigh
lijda kan, i desse Ordinantier kunde limiteras och förandras.
Respoud: H: LandtM:
Dett syntes fuller best, att dhe wördige Herrar söktte sådant
hoos H: K: M:tt och inleggia för H: K: M:t edre beswär
J deremott hafwa; Emedan R: och Ad: hade alleredo gifwit
öfwer be:te Ordinantier dehres betenckiande
Dock icke deste mindre till att conservera och oppeholla
den wahnliga Cöncordiam dett ena Ståndet bör hafwa med dett
andra; Så wille han på Ortter och stelle dett sig wederbör,
detta till dett bestå ihugkomma, att hwar möijeligit ske kan
förr änn dett på trycket publiceras och uttgår kunde remedieras
Icke twiflandes låter sig wårda om sine trogne Undersåteres
wälferdh.
Dermed toge dhe affträdh.
Derpå strax kom budh, att någre af Rikzens Rådh effter
middagen wille komma på Ridderhusett, att opläsa hwalfwet
och besee privilegierne att dhe icke motte förderfwas; Såssom
och consulera om Ridderhusetz bygningh.
För änn Adelen borttginge, fordrades opp till H: K: M:tt
och Rikzens Rådh begge Skampelunerne, dett ena som Nicodemus
hade giordt och dett andra som M: Hindrich Willhelm
af Trä hade giordt.
Inlade Magnus Drake en supplication eller protestation
Mars.
85
emot Johan Christersson Drake som nu war intagen på Ridderhuset,
om Drake nampnet. (Jfr Bil. S.)
Sedhan inladhe ock Torsten Stålhanske en supplication emott
H: Hindrich Flemingz mågh, som uthi förre Rikzdag hade upsatt
sitt wapn brede widh Generalens Torsten Stålhanskz wapn.
(Jfr Bil. S.)
Efter den samme Stålhanske Hindrich Flemingz mågh inthett
war här tillstädes eller kommen till Rikzdagh, skulle
denna hans klagan förblifwa till begges dehres sammankompster.
Effter 2. kommo dhe effter middagen på Ridderhusett
Grefwe Peder Brahe ' Herr Sefwed Bååt
Herr Mathias Soop Herr Göstaf Bielke
Herr Knut Posse Herr Göstaf Bonde
Melcher Falkenbergh så och någre af Adell, och ginge genast
neder i Hwalfwet och öfwersågo Privilegierne, om dhe och
wörö någet förderfwade; Hwilke alldehles funnos oskadda och
uptoges af Secret: Johan Larsson von Ridderhusen och inventerades
och seden igen inlades i Kistan och i Hwalfwet insattes.
Seden öfwersågo dhe dett andra skrinet der Ridderhusetz
acter inlågo och dem inventerade.
Der på fordrade Grefwe Peder att 1644 åhrs holdne act
skole nidtagas och inleggias, dett och förb:te Secret: strax
giorde, och togh deni alle då närwarende till wettne, att samma
act tillika med dhe andre inlades och Kistorne och Hwalfwet
tillslötes och H: Mathias Soop afträdde.
Grefwe Peder med dhe andre förordnede Ridderhusetz föreståudere
trädde seden opp på Ridderhuss Salen, och sade Grefwe
Peder
Att uthi Rådet hade H: K: M:tt med Rikzens Rådh wäl
besett begge Scampelunerne; Ock såge H: K: M:t medh Rådet,
att dett motte komma till sin gångh och retta bygnadt
effter som dett best skee kunde och effter dess lagde grundh
I synderhet att likwel sielfwa husett med bifogede Torn
effter Cavelles afritning kunde bifogas, och med Zirat af Gotlandz
sten
Uthi hörnen, Listar omkringh Huset, men icke Fönster Carmerne
af huggen sten, uthan af godh Eek; hwartill lian förmante
dhe gode Herrar Directorer welle taga i acht, att bygningen
kunde en gång komma på gångh: dett Lofliga Ridderskapet
till äliro, effter som dett och nu dagligen tilltager och
fordres nödigt större logeinenter
86
1647.
Hwilket länge disputeredes pro et contra och togz Nicodemi
betenckiaude dertill och resolveredes till dett öfrige att
han effter denne fattade resolution skulle till dett minsta en
Afrittning heller Scampelun förfärdiga; Emot hwilken ingen
seden skulle emottseija
Berettade och Grefwe Peder medh de andre närwahrendes
Rijkzens Rådh att H: K: M:t allernådigst begärede att dhe
wele fortfahra med bygningen; hwartill fuller H: K: M:tt wille
draga åhåga om dess taaktekningh, hwilkett skulle sigh belöpa
till enn Fyrahundrade skpp:d Koppar.
De låfwede att dhe wille giöra sijn högsta flijt, hwar man
kunde få en godh Murmestare.
Sedhen frågede Herr Knut Posse; Om man andeligen skulle
beholla den byggemesteren som war i beställningh eller någen
annan.
Respond: Her Peder Brahe, det står i Eder egen disposition
att beholla denn eller antaga någon annan.
Seden framstegh Secret: Johan v: Ridderhusen, som hade
Cassan under händerne; Att till att undwika alla prsesumptioner
och till bettre Clarering uthi sina Rekuinger att han
inga Peningar motte uttgifwa till hwem dett ock helst wara
kunne uthan Directorernes skrifftelige befalningz Sedell af twenne
till dett minsta underskrefwen
Dett dhe åthskilleligen promitterade och sade änn då Grefwe
Peder, att der han wille uthan denna order någet uttgifwa
af sine egne och icke af Ridderhusetz Peninger.
Sedhen att dhe gode Herrar wille draga åhåga, att Peningerne
såm hoos en och annan resterede motte inkomma, och
den som hade betaltt, verificerade sådant medh quittanzer.
Seden sade H: Knut Posse, på hwad sätt man skulle nu
till bygningens forttsettiande inbekomma dhe uttlänte på interesse
Ridderhuss Peninger.
Resolv: att af hwem de wille hafwa Peninger skole man i
tijdh opseija dem till att igen inlefreras.
Seden begärede Secret: huru man skulle förholla sigh medh
FelttH: effter hann will afleggia en dehl af Capitalet och icke
först interesset.
Meente att dhet wore för strengt att taga interesse på
interesse.
Her Göstaf Bonde meente dett wore rett och billigt, att
när åhret wore om, att han uttlade interesset, men der han
Mars.
87
dett icke giorde, då gifwe interesse deraf, ty dett wore då Capital,
således wore ock billigt att FelttH: och giorde och först
aflade interessen och seden dett öfriga upå Capitalet.
Förmantes allttsså Nieodenn att han wille skynda sig med
Scampelunen.
H: LandtM: Herr Bengt Skytte infordrade någres nys Adlade
Wapn, som hade låtidt så på hielmen som elliest i sielfwe
Wapn insatt krönta Leijon och på hielmen Furstelige Croner.
Der på dhe sig högeligen förundrade så wäl öfwer dem
som sådant begärede, så mycket mehra öfwer Secret: som dem
dertill promoverede.
Resolv: och befalttes Secret: Johan v. Ridderhusen att han
inga wapn skulle uphengia för änn dhe hade först teknat i Boken
till Ridderhusetz bygning. Och att Rosenhielms wapn ingalunda
skulle upslås, för änn Cronen i brefwet och wapnet wore
uttstruket och förändret eller H: K: M:tz yterligere förklaring
deröfwer att han Cronen motte föhra.
Besågo seden ett Harnish, elfter hwilkett Ridd: skole förfärdiga
dehres wapn till H: K: M:tz lyckelige Cröningh.
Den 26. lätt H: LandtM: tillseija all Adelen som wore
ännu qwarre, att dhe den 27. skulle komma tillstädes på Ridderhusett,
att öfwerlefrera Rikzdagz besluthett.
Den 27 Dito
Kommo en stoor dehl af Adelen på Ridderhusett, ock sade
H: LandtM: att hwadh denna Rikzdag widhkomme, hade all
tiugh hwad som dertill requireredes tagitt en begärlig och önskelig
ända, så att inthet mehra stoodh tilbakar, ann att Rikzdagz
besluthett till H: K: M:tt öfwerlefrerades; Helst H: RikzCantzlereu
war någet opasslig, att H: E: kunde dett inthet
emottaga.
Begärede allttsså att någre skole accompagniera honom
upp på Slottet att öfwerlefrera till H: K: M:tt sielfwa underskrefne
Rikzdagz besluthett
H: Johan Oxenstierna Hans Kyle
Herr Göstaf Bielke Hans Berendes
Her Jacob Skytte Caril Hårdh
Knut Lilliehök
Gingo allttsså opp till H: K: M:tz förmak ock bahr Secret:
Johan von Ridderhusen Besluthett, swept uthi blått Tafft
Ock funno H: K: M:t för sigh; Till hwilken H: K: M:t
trädde, och gaf dem samptligen handen.
88
1647.
Der på giorde H: LandtM: ett taal till H: K: M:tt att
hwad nu wore handlatt, wahl- alltt författadtt på detta Rikzdagz
besluthett, som dhe nu H: K: M:tt wille henned tillstella;
Onskandes att alltt motte lända Gudi till ähra, H: K: M:t till
assistence och sielfwa undersåterne till att kunna dragatt.
Hwarpå H: K: M:t dem samptligen betackede, wele sådant
emoth H: LandtM: och sielfwa Ridderståndet med all Konungzlig
gunst ihugkomma.
Seden betackede H: K: M:t H: Bengdt på Secret: Johan
v: Ridderhusens wegner för den höge Konungzlige gunst H: K:
M:t hade betedt honom, i dett H: K: M:tt hade honorerat med
Adeligitt skiöldemerke, dhe wele sådant om H: K: M:t alletidh
så wäl som han förtiena den stundh dhe lefwe.
H: K: M:tt sade hon hade sådantt gerna giordt och wele
honom ytermehra med gunst och nåde ihugkomma.
Dermed toge dhe dehres afskedh och Besluthet togh H:
K: M:tt af Secreteraren Johan von Ridderhusen och öfwergaf
dett till Secret: Nilss Tungell, som bahr dett till Cantzlijtt.
När de kommo så nedre på Ridderhusett giorde H: LandtM:
en widlöfftig Oration och tackseijelsse, att Riddersk: och
Adelen hade welet uthi denna Rikzdagli så wida respecterat
honom för dehres LandtM: och betedt honom all Respect. Hann
wille deremot betee och bewisa effter Ståndz Läghenhet all
ähra och tienst igen.
Derpå swarede H: Johan Berendes, betackendes II: LandtM:
för sijn stora Mödo och beswär han på dehres wegner i
denna Rikzdag halft bäfwer: Wele sådant som tillbörligen om
honom alletidh finnes tienstachtige och redebogne att hereffter
förtiena uthi hwad helst dhe wisste honom wara till wälbehagelig
tienst.
Seden betackede H: LandtM: dem samptl: för den stora
ähra och recompens dhe hade bewist Secret: Johan v: Ridderhusen
med den wahnlige förähringh de hade honom med beneticerat.
Dermed nederlade han sijn Marskalkz Staf och sade dem
alle adieu.
Hermed ändades denne wälholdne Rikzdagli.
Jahan L: von Ridderhusen
Ridderskapssens Secreterare.
Bilagor.
89
Bil A.')
Kongl: Maij:tz
Wår allernådigste Drottningz och Frökens Proposition,
giord och förestält Rijkzens Ständer till denne
Rijkzdagh församblade, att öfwerläggia, fliteligen betrachta
och opå der uthinnan författade Puncter
sigh behörligen och efter Rijkzens tarff och aniägenheter
att förklara.
Hwadh sigh anten här hemma i Rijket, eller uthan landz
widh Armeerne i Tyskland, och Fridz tractaten widh Brömsebroo,
så ock i Ossnabrygge och Minister, hafwer tilldraget och
är förelupit, ifrån den tijdh Rijkzens Ständer för Tu åhr sedhan
här wörö församblade, och medh deni öfwer alt in till
den tijden blef communicerat, det är mestedeels allom, eller ju
dem, som någhon åhåga om Werldenes lopp hafwa och der
efter fråga, kunnigt och witterligit, deels af egen förfarenheet,
deels af andres och allmänne berättelsser. Och ändoch det
fördenskull synas kan, som giordes det icke behof, för samme
orsaker skuldh, att bemöda Rijkzens Ständer, att af så fierre
belägne landskaper sammankomma; Lijkwäl på det Rijkzens
Ständer i gemeen och i synnerheet, serdeles dhe som dessföruthan
icke så beqwämligen kunna komma under sielfwe sanningen,
måghe sakernes aflopp och tillståndh rätt förnimma
och intaga, såsom ock dhe ährenden, som Hennes Kongl: Maij:tz
och Fädherneslandzens wälfärd kräfwer tijdigt betänckiande och
kraftigh hiälp och bijståndh uthi, tillbörligen öfwerwäga, Hen:s
Kongl: Maij:tt medh sitt godha Rådh och assistence styrckia,
och all olycka genom Gudz den högstes mildheet hiälpa i tijdh
att afwäria: Dy hafwer Hems Kongl: Maij:tt icke kunnat gå
förbij detta möthet att uthskrifwa. Och komma sigh Rijkzens
Ständer altså i högh att den tijdh dhe sist för Tu åhr sedhan
wörö tillsammans, stodh man i Tyskland i continuation af kriget
medh Keijssaren och hans anhang; Så ock i Fredz tractaten
') Rättad efter originalet i Riks-Archivet.
90
1647.
med honom i Ossnabrugge. Och medh Kongen i Danmarck i
krijget i Skåne, Jutland, Holsten och Norige, så ock till siöss,
och att widh den tijdhen eller kort derefter ett mothe på gräntzen
widh Brömsebro war bewilliadt och anstalt emilian begge
Rijkernes Commissarier, till att under Konungens i Franckerijkes
och dhe Herrer Staters i Nederlanden underhandling
sökia medel och wägar, att wänligen bijläggia dhe upwuxne
stridigheter, twister, missförstånd och öriogh desse Nordiske
Rijken emilian. I krijget emoot Hannemarck hafwer man mäst
till landz och watns uthhärda medh stoor kostnadh och beswär,
intill dess att den högste Gudh hafwer tächts medh mildheetz
och fredzens ögon ansij desse Nordiske Rijken, och hielpa dem
till sin förrige fredh, naborlig förstånd, förtroende och wänskap
igen: Och görs fördenskull, sedhan alt wänligen är af
handlat,
slättadt och förlijkt, icke behoof krigetz förlop till
landz och watns widlyfftigt att uthföra, såsom en saak, den
der dessföruthan allom är kunnig, och eij heller nu tiänar till
stoor underrättelse i consilierne; Allenest att så Hems Kongl:
Maij:tt som samptlige Rijkzens Ständer hafwa stoor orsak att
tacka den högste Gudh, som wapnen så mildeligen hafwer erhållit
och wälsignadt, att dhe äre blefne på alle orter oprätt
håldne och i ett godt tillstånd, så till landz som till watns,
in till dess, att alle twister äre slättade och afhandlade wordne;
Skepzflåttan kommen, efter sluten fredh, medh reputation och
oskadd i sitt behåld; Armeerne på denne Swenske sidhan äre
å föresatt dagh wälbehållne rychte öfwer gräntzen och hem i
Rijket igen, till dess märckelige styrckie; Och hwadh i Holsten
och Jutland warit hafwer, rycht uth den Tyske arméen
till bijstånd; Och altså Hems Kongl: Maij:tt och Rijket wårt
käre fädherneslandh för denne lättat, och så förhulpet ifrån
denne Krijgzlast i Naboskapet. Huruledes nu de upwuxne
twisterne desse Nordiske Rijken emilian, serdeles om Seglatzen
genom Öresund, och der opå fölgde beswär; sampt någre flere
uthur detta tillfälle födde missförståndh, äre bijlagde och afhulpne;
Såsom ock huruledes Kongen och Danmarcks Chrono,
Hennes Kongl: Maij:tt och Sweriges Rijke till försäkring, Halland
medh dess Städer och fästningar; Så ock Gottland Sweriges
Chrono af ålder tillhörige provincie, sampt Jämpteland,
Herredalen och Össell, hafwer ewärdeligen afträdt och inrymdt,
emoot dhe Fästningar, Städer och Landh, som Hems Kongl:
Maij:tt intaget hadhe, och för freden skuldh lät restituera och
Bilagor.
91
igengifwa, det wijser sielfwe fredzfördraget i sine författade
innehåld och ratificerande på bäste sätt wäl uth. Och hafwa
Rijkzens Ständer, så frampt någre dem tillförende icke sedt
hafwe, att låta sigh dem föreläsa, och hwadh som anten i gemeen
allom, eller hwariom och enom i synnerheet, i hans lefwerne
och nähring deraf kan komma till rättelsse och gangn,
dädan taga i acht, och till sin nytto och fördeel nyttia, bruka
och fullföllia. Dhen högste Gudh som fredh och all godh radh
kommer uthaf, hafwe Wij samptligen stoor orsak att tacka innerligen,
sorn hafwer täckts icke allenest Hennes Kongl: Maij:tz
rättmätige wapn så mildeligen att wälsigna, uthan ock hiälpa
Krijget till en så snar och godh ände och uthslagh, och sättia
Fädherneslandet i sin förrige säkerheet, nabolige förtroende
och godhe tillstånd igen. Han wärdes af sin barmhertigheet
alt derwijdh mildeligen hålla, och hiälpa det ännu igenstående
Kriget till en önskelig, godh och så Christenheten som Fädherneslandet
tiänligh fredh och roligheet: Såsom nu Rijkzens
Ständer på sistholdne mothe Hennes Kongl: Maij:tt underdånigst
styrkte och rådde att i acht taga alle godhe tillfälle,
medh skählige och rättmätige wilckor sigh om freden i desse
Nordiske Rijken att winläggia: Så hafwer Hennes Kongl: Maij:tt
deels af egen benägenheet, deels för Ständernes inrådande skuldh,
ingen ting högre eftertrachtat, än att ställa sine Land och undersåtere
genom Gudz nådige tillhielp i säkerheet och oförwirrat
fredligit hemlefwerne, så snart Hennes Kongl: Maij:tt der
till hafwer funnet någon lägenheet och tillfälle, sådant att efterkomma
medh skähl och säkerheet. Och så då som alt sädhan
intill denne dagen låtet medh högste flijt och åhåga arbeta
uthrijkes, medh flere dess Bundzförwanter och interesserade,
på dhen allmänne Fredz tractaten i Ossuabriigge och
Mönster; hwarest föruthan underhandlare, Hennes Kongl: Möt,
Konungen i Franckerijke och dhe Herrar Stater General af dhe
förenade Nederlanden, såsom Bundzförw anter och correspondenter;
Och på den andre sidhan den Romerske Keijssaren, så
ock hans buus ÖsterRijke, Kongen i Spanien; Och så medh
begge partierue interesserade ChurFörstar och Ständer i det
Romerska Rijket och flere dem stridande partierne anhängige,
eller elliest hafwande interesse i den allmenne Christenhetenes
fredh, roo och stillheet, hafwe deres fullmächtige Sändebudh,
Commissarier och Agenter, nu en lång tijdh och någre åhr
bortåth. Och äre twisterne och missförstånden, som desse store
92
1647.
motus och rörelsser upwächt och itändt hafwe, till en godh
deel slättade och afhulpne, till en deel arbetas ännu icke uthan
märckeligit hopp opå: Och är Gudh innerligen att bedia, det
han för sin mildheet skull till alt lycka och ^välsignelse förlähna
wille; så att Christenheten sampt wårt käre Fädhernesland
snart till en godh fredh och roligheet, så ock säker- och
tryggheet, efter så stoor uthstånden falira, arbete och elendheet,
komma måtte. Effter det nu står, såsom det synes, på
ett besluut, och på afhiälpning aff dhe swåreste twister, som
gemeenligen i tractaterne till det yttersta kastas pläge, hwarföre
inedhan de störste deels angå ware Bundzförwanter och
andre interesserade, der örn, så wäl som Hennes Kongl: Maij:tz
och Chronones satisfaction, man förwäntar beskedh ifrån dess
Fullmächtige i Ossnabrugge; Ty will Hennes Kongl: Maij:tt så
frampt någon richtigheet inkommer, medhan detta möthet påstår,
låta göra Rijkzens Ständer deröfwer en tillbörlig underrättelsse,
förr än dhe skillias åth; Eller der det icke kommer
till besluut, då låta dem genom deres uthskått weta för deres
afresa hwar opå saken består och heroor.
Att nu wår mächtige wederpart bäfwer, effter så lång tijdh
ock medh flijt sökte drögzmåhl och opskått, på sistone låtet
sigh bringa till handel och fredz tanckar, ehwad ock elliest efter
Gudhz willie aff sielfvve saken och beslutet blifwer, det hafwer
man ingen annan, än näst Gudh, wapnen och deres lyc—
kelige framgång, att tillskrifwa. Hennes Kongl: Maij:tz wapn
hafwa, igenom Gudz nådhe ifrån den förste dagli Hennes Kongl:
Maij:tz högtährade älskelige käre Herr Fadher, Christeligst och
glorwärdigst i åminnelsse, trädde i det Kriget och satte sin
foot på Tyske botn, intill denne dagh (någre fåå olyckor, som
i Krigen icke annars wäl kan tillgå, undantagne) warit lyckosalige.
Och såsom Fienden derigenom alt mehr och mehr är
förswagat worden: Altså bäfwer han sigh närmare och när
mare
till Fredz tractaten länckiat och bättre uthlåtet. Widh
här håldne siste Rijkzdagh war Kongl: Maij:tz förordnade Fältmarskalck
och General Herr Lindorm Torstensson medh dess
underhafwande Armee rycht opp emoot fienden, som sigh in i
Holsten medh den Keijsserlige Armeen dragit hade, der att
hålla och föra Kriget, och Hennes Kongl: Maij:tz Armee att
consumera. Men effter fienden icke gaf tillfälle till något slagh,
uthan mente der att hålla och uthmärgla Krigzhären, bäfwer
Feldtmarskalcken gått honom förbij uthur Holsten, och dragit
Bilagor. 93
fienden efter sigh uth. Dermedh fiendens Armee, under den
Keijsserlige General Gallas, är råkat öfwer Elfwen, och således
retirerat sigh tillbakers genom Luneburger Land, Gamble
Mark och Magdeburg, alt in till Sahle strömmen och Anhaltiske
Furstendömet, förmehnandes der att blifwa beliggiande,
och att nyttia och niuta Meissen och Churfurstendömet Saxen
och anstötande land till godbo och qwarter, att komma sedan
så myckit snarare och skarpare igen. Fäldtmarskalcken detta
wäl kunnandes afsee, bäfwer fölgt honom Fienden på foten,
och genom någre tillfällen oförseendes gått honom förbij; och
straxt wijdh fiendens läger, kommen öfwer Sahle strömmen,
och lagt sigh geent emoot honom wedh Bärneburgh, der honom
afskurit Meissen och Anhalt, på sistone blocquerat honom uthi
fritt fält, och det uthhärdat in till dess Fienden, efter uthstånden
hunger och beswär, lijtet bäfwer behållet af sitt Rytterij,
men så gott som inthet af sitt footfolck, och der medh är om
nattetidh lupen uthur sitt läger, lämpnandes efter sigh sin
Paulun och mycket pagage sampt Ammunition och någre Stycken,
och således medh det lille folcket han qwart hadhe, salverat
sigh på Magdeburg, som allenast lägh fyra små mijl
der ifrån, förr än Fältmarskalcken kunde få folcket tillsamman
att fullföllia honom; Doch efter han i Magdeburg inthet hafwer
kunnat blifwa bestående, är hans Rytterij någre få dagar
dereffter dädan gånget, att retirera sigh åth Behmen, men af
Fältmarskalcken flijtigt opwachtat och widh Jutterbach slaget
och förskingrat och till en stoor deel fångat wordet. Fältmarskalckeu
bäfwer straxt in Januario, efter någre få dagars rast
och stilleliggiande i Meissen, samblat Armeen och medh henne
gått åth Behmen; dädan att undsättia Ullmitz i Mehren, som
då war af fienden blocquerat, och elliest att sökia emoot honom
alle möijelige wägar till att incommoderan: Hwilcket ock
så widha hafwer genom Gudz nådhe lyckatz, att han den 24
Februarij wijdh en stadh i Behmen bernd Janckowitz är kommen
medh fienden, bestående i den Keijsserlige och Beijerske
Armeen, under General Grefwe Hatzfeldt till mangels, och der
halt den lyckan, att oansedt Fienden myckit starckare till manta!
war, och hade store fördelar inne, är han lijkwäl heelt slagen
uthur fält, Stycken, Ammunition, Tross och bagage förlorat,
alt footfolcket anten fångat eller dödt; Mäst alle Generalerne,
serdeles Hatzfeldt, fångne; någre döde, och icke mehra
än twå undslupne medh en deel af Rytterijedt: Så att ock
94
1647.
Keijsaren sielf, som kort tillförende war kommen till Prag,
hufwudstaden i Behmen, bäfwer flychtiget måst salvera sigh
tädan, och Fältmarskalcken der opå hafwer undsatt Ullmitz
sampt rycht in i Osterrijke, och efter intagande af mäst alle
de förnämbste platzer på denne sidan Doon strömmen och så
Skantzen raedh bryggian för Wien, Keijssarens Residence,
intaget. Hwarest lian sedan den ganske Sommar åhr 1645
hafwer uthärdat, hållet wapnen medh Fursten af Siebenbiirgen
Ragotzi conjungerat, och sedan på sistone sigh neder
åth Meissen retirerat medh Armeen. Och efter som han, för
sin krops indisposition och swåra Siukdom, icke langer hafwer
förmått bijwista och förestå Krigz actionerne (som han till
Hennes Kongl: Maij:ts godhe contentement, och dess så wäl
som Fädherneslandzens wärckelige tiänst här till berömligen
fördt hafwer) uthan, på det icke något för hans opassligheet
skull måtte försumas, hafwer han ödmiukeligen anhållit, att
blifwa derifrån förlossat: Ty är Hennes Kongl: Maij:tt, ehuru
ogärna det skedt är, förorsakat att bewillia denne Fältmarskalckens
H:r Torstenssons åstundan, honom dädan förlofwat,
såsom han ock nu för någon kort tijdh sedan är hemkommen.
Och i samme stadh och medh lijka Instruction och fullmacht
satt och förordnat til Fältmarskalck och General öfwer Hennes
Kongl: Maij:tz Armeer i Tyskland, Herr Carl Gustaff Wrangell;
hwilcken ock är trädd uthi denne honom förtrodde Charge,
och sedan Hems Kongl: Maij:tz General Tygmästare Arfwid
Wittenbärg medh en wiss förordnadt Krigzheer war till Slesien
affärd at, der att förswara Hems Kongl: Maij:ts garnizoner och
land baakoin ryggen, och eifter undfången stärckning här ifrån,
att gå diupare i Landet och förswara dhe fästningar, som Hennes
Kongl: Maij:tt i Mehren, Behmen och Osterrijket ännu
iunehadhe, då är Fältmarskalck Herr Wrangell medh sin underhafwande
Annee gången åth Wäserströmmen, fienden der
någre platzer ifrån taget, dess troupper som der och i Wästphalen
af fienden samblades och stärcktes, hindrat och stoor
deel förskingrat; Sedan sigh medh LandtGrefwinnans af Hessen
Gassels folck kort derefter medh Francosiske armeen conjungerat
och sammanfogat, och således gått fienden som mötte
i Hessen under Keijssarens Brodhers Erckhertigh Leopold Willhellms
conduicte under ögonen, sökiandes att förmå och obligera
honom till slagz, men sedhan han befann fienden det medh all
macht att undanböija, är han resolverader wordeu att gå ho
-
Bilagor. 95
nom förbij och förekomma honom i Franken, Swaben och Beijert],
efter som han medh Armeen der någre platzer intaget;
fienden dijt uthur alle sine fördelar draget, och sigh sedan wijdli
Donawert och Leckströmmen logerat hafwer, bringandes således
fienden uthur dess fördeel, och beswärandes honom i sine landh,
efftersom dhe sist inkomne skrifwelsser och adviser dädan efter
hafwa gifwit tillkänna, att Hennes Kongl: Maij:ts Armee
står uthi godt postur, och att fienden nu där oppe ligger och
förderfwar sitt egit Landh, så att man icke obilligt hafwer att
förmoda, det den högste Gudh honom ock på dette sättet lijka
som obligera)- att gifwa sine öron till ährlige och skählige
Frijdz tractater, som elliest inthet så lätteligen wore att hoppas.
I detta föreskrefne tillstånd finna sigh så Krigzwäsendet,
sorn Fredztractaterne, och måste detta alt hemställas dens högstes
Gudz milde disposition, och hans gudomelige Maij:tt fiiteligen
bedias om nådhe och lycko på wår sijdha. Men efter dy
man altså står i twifwelachtige terminis, hwart Fredztractaterne
wele uthslå, anten till fredh och roligheet eller till Krigz
Continuation, aldenstund uthi all mennisk- och werldzlige handlingar
uthgången menigt är osäker. Så äre ock i detta Krijgh
och Fredzhandelen så månge och mächtige interessenter, som
iämpte det allmänne interesse ock så hafwa åthskelde och egne
intentioner. Dessföruthan är i sigh sielft kunnigt, och af egen
förfarenheet pröfwat,. att der man will och förmodar, att föra
saken till en godh, reputerlig och säker fredh, att inge argument
dertill finnas bättre och beqwämmare, än att man stärcker
wapnen och fattar dem wäl i händer, alt in till Fredz tractaterne
äre slutne och executerade. Hwarföre är Kongl: Maij:tt
förorsakat och nödgat Rijkz Ständerne förnämbligst derföre att
sammankalla, at deste bättre pläga deres godhe radh uthi det,
som länder att freda Fäderneslandet medh säkerheet och reputation,
så ock medh gangn och styrckio. Sedan att pläga och
niuta deres godhe och resolute bijstånd, att föra kriget och
fredztractaterne till en godh och försäkradt ände. Begärer fördenskull
allernådigst, att Rijkzens Ständer wele efterskrefne
puncter taga i ett godt betänckiande, och medhdela der öfwer
Hennes Kongl: Maij:tt deres godhe och hälsosamme radh.
Såsom först är, att dhe öfwerwäga dhe ährenden, som till
fredens befordring lända, och sine tanckar och rådh der öfwer
Hennes Kongl: Maij:tt optäckia.
Sedhan och till det andra; att dhe icke mindre öfwerläggia
96
1647.
alle skählige sätt och medel, huruledes Krigzfolcket och dess
afgång är till att stärckia och opfylla; aldenstund icke alleuest
Kriget mycket hafwer frätet och Siukdomar borttaget, uthan
ock efter i förledne åhr ingen uthskrifning är hållen, är ock
der af inthet ringa fehl på folck, serdeles footfolck förorsakat.
Hwarföre det ock nödwändigt måste ersättias.
Till det tridie, att man ock öfwerwägar, huruledes Krigzfolcket
må förökas, underhållas, klädas och betaldas; Såsom
ock, huruledes andre Rijkzens beswärligheeter, som af förledne
och än påståndande örlogh äre wuxne och åkomne, stå till att
afhiälpa och botha.
Desse trenne puncter, som dhe förnämbligste och anlägueste,
begärer Kongl: Maij:tt allernådigst, att Rijkzens Ständer
wäl wele öfwerläggia; Och där på låta föllia sitt rådhsamme
betänckiande, så ock biuda Hems Kongl: Maij:tt sitt trogne
och försäkrade bijstånd, effter som Hems Kongl: Maij:tt sigh
tryggeligen och allernådigst till dem försijr. Hwadh mehra
Rijkzens tarff och nytta kan kräfwia och desse tijderne tillåta,
will Hems Kongl: Maij:tt sedan widare medh Rijkzens Ständer
communicera; Sedan detta föreskrefne wäl är och till fädherneslandzens
bästa aftaalt och beslutet. Hennes Kongl:
Maij:tt är och blifwer Rijkz Ständerne medh all Kongelig nådhe
bewågen. Datum Stockholm den 21 Januarij åhr 1647.
CHRISTINA.
Bil. B.1)
På Hennes Kongl: Maij:tz wår allernådigeste
Drottningz samptlige Rijkssens Ständer öfwerlefrerade
Proposition är detta Ridderskapetz och Adelens
sainpt Krigz Befähletz underdånige Swar ock
wälmeentte betenckiande. Actum Stockholm den 5
Februari Ahr 1647.
Uthaf Hennes Kongl: Maij:tz allernådigeste Proposition
ähro närwarendes Ridderskapet och Adelen, sampt Krigzbefählet,
fullkombligen ock med alle dess förnembste omstendighe
')
Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
i
Bilagor.
97
ter, wijdhlöffteligen underrettade wordne om II: K: M:tz icke
allena upretta ock segersamme Wapns, uthan ock försichtige
och fredhelskande Tractaters berömmelige ock lyckelige lopp;
Alltt ifrån den sidst wälholdne Rikzdagh, inn till närwahrendes
stundh.
Uthi hwilket först ock förnembligest lyser Gudz denn Alldrahögstes
mildrike wälsignelsse och grundlöse Nåde; Sedhen
ock H: K: M:tz af alle Swea Rikes Inbyggiare högstberömmelige
Kongelige Ahåge, förstånd ock försichtigheet, till att tillsammans
fatta, temperera ock lijka som förehna twenne elliest
högst emottsträfwande tingh, som ähro ett alssom tapperste
Krijgh, ock een allttssom hugneligeste fredh: Medh hwilke
twenne medell, lijka som med twenne armar, hafwer H: K:
M:t så frimodeligen ock försichteligen omfattat Swea (igenom
Hetmes Maij:tz Her Faders Glonvördigst i åminnelsse Konungh
Gustaf denn Andres och Stoores högst beklagelige frånfälle)
högst sargade, förlammade och nästan omkullslagne Rijke: att
dett icke allenast igenom dem (näst Gudh) är uprettadt, fästat
ock kraffteligen erhollet wordett, uthan ock med stoore och
förnembde Landskapers, Oijars och Hampners tillökning ock
Inkrächttande, så wäl till Siöes som Landz, herligen föröktt
ock uttwidgatt.
För alltt sådant, såssotn Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefählet tillförenne liafwe muntteligen, så wele dhe ock
nu uthi dette dehres wälmeentte swar, hafwa hembuditt Gudh
den Alldrahögste een innerligh och ewigh, såsom ock H: K:
M:tt een underdånigh och troohiertadt Tackseijelsse: Medh
underdånigh begäran, att II: K: M:tt, så wäl her effter som här
till af Hennes Maij:tt högstberömmeligen giordt är, icke wille
tröttas med högstbemelte desse sijne Konungzlige tapperheetz
och försichtighetz armar widere att uprettlmlla ock stödia
sijne och Rijkssens wapn, sampt Traetaterne uthi Tyskland,
ock med dem fullborda ock på alla sidor fullkompna Hennes
Kongl: M:tz (igenom dem alloreda högstförwerfwade ock aaternicerade
Konungzlige nampns) odödelige ähro och beröm, sampt
Swea Rikes ock denn Ewangeliske Försambliugens roo ock
säkerheet: Hwartill Gudh then Alldrahögste (hwilken alltt här
till hafwer lärdt Hennes Kongl: M:tz Konungzlige Händer så
försichteligen sitt triumpherande Swerd att blotta; ock så frimodeligen
igen det åter igen att ingiömina) förlähne H: K:
M:tt sijn starke Nåde ock mildrike wälssignelsse.
7
98 1647.
Öfwer dhe uthi Hennes Kongl: M:tz förbemeltte allernådigeste
Proposition nästfölliande Trenne Puncter är detta Ridderskapetz
och Adelens, sarapt Krigzbefähletz wälmeentte Swar
och underdånigeste betenckiande.
Först Fredz Tractaterne uthi Tysklandh belangende; Wele
dhe hafwa dem först och frembst Gudi, seden H: K: M:t hemskuttne
och fullkombligen recommenderade: Icke twiflandes
att H: K: M:tt med sijne ock Rijkssens trogne Rådh, dem så
häreffter som härtill, allttssomberömligest skedt är, så styrandes,
modererandes och lempandes warder; Såssom H: K:
M:t allernådigst befinner dem kunna tiana Gudz högsta nampn
till ähro, H: K: M:tt näst den Högstes höge Nampn till odödeligit
beröm: Ock änttligen Swea Rike, för sijn stoore giorde
bekostnadh, till nöijachtig satisfaction, herlige reputation och
kraftige säkerheet: Men der H: K: M:tt tiänligitt befunne, öfwer
uågen Punct in particulari fordra Ridderskapetz och Adelens
sampt Krigzbefähletz betenckiande, ähro dhe alltijdh öfwerbödige
med underdånigeste Troohet sådant giöra ock bewisa.
Den andra Punct: som rörer om Armeernes medh Krigzfolk
förstärckiande bewillia Ridderskapet och Adelen ock samptyckia,
att uttskrifningen må uthöfwer dehres Landbönder hollas
för denne gången, effter Gårde och icke effter Man: eller
Röök taal, halfpartten emott Skatt och Crono reknandes: Dock
Adelen den Friheett förbehollen som uthi 1642 Ahrs Rijkzdagz
Besluth widere specificeras.
Till den Sidsta Puncten; Lofwe ock tillbiude dhe sigh af
sijne Landbönder i lijka motto till Armeernes Uppehälle, att
uttgifwa halfpartten emott Skatt och Crono.
Förmodandes wisserligen samptt underdånligen bediandes,
att H: K: M:tt wille denne dehres bewillningh icke allenest
med nåder uptaga: Uthan ock dett dhe i een eller annan
motto härutinnan uthaf sijne wällfångne Privilegier för denne
gången allenast cedere, icke draga dett i framtijden, dhem
eller dehres efterkommande till någett prseiudicium.
Widare föhre Riddersk: och Adelen sampt Krigzbefählet
sigh billigt till sinnes näst förr wälholdne Rijkzdagz Besluth,
som förmähler att Hennes Maij:tz Konungzlige och lyckelige
Kröningh iu förr iu heller motte anstellas ock således alltt
fullbordas, som till ett fullkombligitt Kongeligitt Regementte
hörer ock öfligitt är.
Bilagor.
99
Så emedan H: K: M:t nu icke allenast sijn höge Konungzlige
Thron i twenne åhr personligen besuttidt, uthan ock
högstberömmeligen upfyltt hafwer: Hwarföfe äre dhe under
dånigst
begärandes, att H: K: M:t allernådigst wille medh
sampttlige Rijkssens Ständer en wiss tijdh nu med dett första
ock forderligaste beramma, till att låta crona sitt Konungzliga
hufwudh, såssom H: K: M:t alloreda heela sijn berömmelige
Lefwernes och Regementztijdh sampt sitt ArfRike wårtt käre
Fädernesslandh medh sijne Christelige ock Konungzlige dygder
merckeligen zirat och för detta herligeu alloreda bekröntt hafwer.
Medh den underdånigste tillförsicht, att H: K: M:t icke
mindre då som nu warder sitt ArfRike styrandes effter Gudz
och Sweriges Lagh, sampt effter een af alle Ständer öfwersedde
ock approberade loflige Regementz forma: Såssom ock
att H: K: M:t Ridderskapett och Adelen uthaf foorne Sweriges
Loflige Konunger wälfångne och uthaf H: K: M:t sielf allernådigst
confirmerade och förbettrade Privilegier, Rett: och
Friheeter, warder Konungzligen erhollandes och mehra ökändes
ann minskandes.
Dhe förblifwe häremot H: K: M:t, såsom dhe med Stånd
dhe förnembste ähro, såssom och med underdånigste Trooheet
öfwer alle andre willigeste och hörsambligeste Undersåtere och
Tiänare.
På samptlige Ridderskapetz, Adelens
och Krigzbefähletz wegnar
Bengtt Skytte.
Bil. C. l y
Kongl: Maij:tz
wår allernådigste Drottnings Andre Proposition, innehollande
någre Rijkedt och Ständerne anlägne ährender,
på näst förledne Rijkzdagar deels icke fulleligen
afhandlade, deels resolverade, men icke ähnnu
för wisse hinder skulldh executerade; Hwilke äh
-
') Jemnförd med Riks-Cancellerens concept i Riks-Archivet.
100 1647.
render Hennes Kongl: Maijitt allernådigst begärar
att Rijkzens Ständer åå nyo öfwersij och öfwerläggia,
så och öfwer deres fullkornblige execution
sitt rådsainnie betänckiande meddeela wele.
1.
Dedh bäfwer på någre näst förledne Rijkzdagar warit tagit
i starckt betänckiande, huruledes Skogarne i Rijket (Iwar
opå en stoor deel Kongl: Maij:tz och Chronans, såsom Ständernes
i gemeen, och fast alle privat Perssoners och Landzens
Inbyggiai-es af alle Stånd, wälfärd består) motte kunna erhollas
och ifrån undergång förwahras; Och hafwer fuller jämpte
Hennes Kongl: Maij:tt sielf, och så Ständerne funnit godt, att
der wisse Ordningar öfwer författas motte. Män föruthan andre
hinder, som detta hälssosamme wärcket och intention bäfwe
giordt stutzightt, så hafwer och ens och annans privat interesse
warit wollande der till, att Resolutionerne alt här till
ähre blefne twekachtige, och altså till en godh deel stadnat på
execution. Ty mädan Swedielanden, här till upsatte Nybygge,
Sågeqwarnarne, så och Skogz- och wådhe Eeldh, ähro fuller dee
störste orsaker till Skogarnas uthödhelse; Och en stoor deel
af Inbyggiarne så nödigt wele der ifrån, somblige ock sökia
exemptioner, och andra föregifwa sigh Swedieland icke kunna
umbära, der af föllier, att ingen Ordning kan giöras och mindre
hollas. Och der man det så låter löpa längre och wijdare
uth, ähr intet twifwel, att Rijket och alle dess trogne Inbyggiare,
innan kort tijdh, icke alleenest på Skepz- och annan
Byggning, så och Bärgz bruken, uthan och på Wedebrand skole
linna nödh och trångemåhl. Hwarföre begärar Hennes Kongl:
Maij:tt allernådigst, att Ständerne wele dee förre Rijkzdagz
Besluuth sigh föreläsa låta öfwer detta ährendet, taga det i
betänckiande och Rådhslagh och meddeela Kongl: Maij:tt deröfwer
sitt goda Rådh, huru alt kan och må medh skääl blifwa
företaget och medh alfwar fullgiordt och effterkommit.
2.
Och efftersom wille och skadelige odiur myckit, och meera
ähn för detta, taga i Landen öfwerlianden, till den gemeene
mans store skada och afsaknadh på deres Booskap och Fää,
der doch störste deelen af undersåtherne sigh der medh födha
och nähra. I lijka motto föllier och deraf, att all annor tarff
Bilagor.
101
diur, enkannerligen Elg, Hiort, Rådiur, blifwa så igenom willdiuren,
såsom och igenom det oordentlige och otijdige Skiutandet,
förrödde, till Kongl: Maij:tz och mångens åhrlig mans märkelige
afsaknadh och skadha; Så wijda och att Kongl: Maij:tt
icke eens sijne Parker och Jachter kan beholla oskadde och
ovioleradhe. Till alt annat kommer och det, att foglen af allehanda
art mestedeles förödes och borttages i FogleLeekerne,
emot all skääl och tillbörligheet. Och ödes så uth, att i staden
fordom en stoor ymnigheet warit haffwer, finnes nu ett stort
feel der uppå; hwilket, ehuruwäl det och icke obilligt för ett
straff af Gudh kan skattas, så ähr det intet twifwel, att och
desse oordningar, inrittne emot Lagh och stadgar, göra der
och så myckit till. Hwarföre åstundar Hennes Kongl: Maij:tt
och begärar allernådigst, att Rijkzens Ständer wille wara betänckte
på, huruledes Jachter effter willdiur må ordenteligen
och medh effect effter Lagh anställas, och Allmogens skada
förekommas och förtagas. Sedan att förbudne Höghdiur måge
fredas och icke af androm slås, ähn dem, som der till ähre
berättigade, särdeles att inge högdiur af nogon måge slås på
wisse och förbudne tijder om åhret; Och fogelén niuta sin
Leeketijdh medh fredh och ohindrat. På det alt, i en wiss Ordinance
författat, allom till rättelse publiceras, och sedan executeras
kunde,
3.
Det synes och enkannerligen af nöden wara, att förrige
besluuth om Humblegårdars tillökning, allehanda bärande trääs,
enkannerligen Eeks och Books plantering, blifwa öfw7ersedde,
bättrade och fortsatte till execution. Hwarföre wille och Stäuderne
dem öfwerläsa och see, öfwer dem gifwa sitt betänckiande,
och sädan hielpa att ställa i wärket; Skulle och nogot
behöfwas att bothas der uthi, då wille och Ständerne Hennes
Kongl: Maij:tt derom- i underdånigheet påminna.
4.
I lijka motto ähre och förordningar giorde att Skwalter
och olaga Qwarnebyggningar skulle uthrijrwas; inge nye byg
gias,
uthan laghligen och effter laga domb, att Odelqwarnarne
icke der af skada tage. Item ähr och förordnadt att förekomma
och afskaffa det myckla Tiggerijet; Män efftersom executionen
på bägge desse Besluth och förordningar, genom infal
-
102
1647.
lande Rijkzens Olägenheeter, ähr här till förhindrad; Altså
ähr och nu af nöden, att alt blifwer wäl öfwersedt igen oc
sedan medh alfwar och nijt af hwariom och enom, som wederbör,
förrättat och executerat.
5.
Ständernes, enkannerligen Allmogens beswär, öfwer monge
frije Skiutzningar och Gästningar, ähre större och kunnigare,
ähn som behöfwes dem att förklara; Ingen ähr, som icke deröfwer
klagar, och rätt att säija, som icke liafwer orsak der till;
Män här till, ehuru der på af framfarne Konungar är arbetat
wordet, bäfwer det doch anten icke nogot synnerligit uthrättat,
eller ju är det icke blifwit beständigt. Det ähre fuller försöchte
åthskiliige Rådh och medell, och enkannerligen af Rijkzens
Ständer A:o 1642 en penningehielp bewilliat, att förrätta
Chronones tiänst och nödhtorfftige reesor medh, emot den förskoning,
som Ständerne då är blefwen på sådant fall för gästning
och Skiutzning effterlåten. EfFter nu detta beswäret ähr
allmenneligen kunnigt, och blifwer dageligen klagat öffwer; medlet
och rådet det att boota, ähr ähn här til icke funnet, så
att både Kongl: Maij:tz och Chronans nödhtorfftige reesor och
försslor kunde blifwa befordrade och Allmogen lijsat, och fördenskull
det sidsta förslagh i sin execution förhindrat och upskutet;
Hennes Kongl: Maij:tt lijkwäl ganska gärna sijr att deremot
skälige rådh och bother finuas, och alt i sin richtigheet
sättias och författas motte. Ty will Hennes Kongl: Maij:tt och
begärer allernådigst, att Ständerne wille öfwersij de förrige
Rijkzdagars, särdeles Ahr 1642 besluth i detta ährendet; öfwerwäga
alle omständigheeter och infall, och gifwa Hennes Kongl:
Maij:tt deröfwer sitt rådhsamme betänckiande tillkänna; På
det man rätteligen må kunna besluta och resolvera, hwadh sigh
uthan Kongl: Maij:tz skada och afsaknadt, och till Ständernes,
särdeles Allmogens lijsa kan företagas och fullföllias.
6.
Effter och för detta till Commerciens befordring hafwer
warit föreslagit anrättelse af ett omslagh, på hwilket all giorde
giäld fullgiöras och betalas skulle, såsom i sådanne fall annorstädes
i wärlden ähr bruuk- och öfiigit; Ty synes och
detta nödigt, att Ständerne wele emellan sigh öffwerwäga, om
ett sådant omslagh widh denne tijden icke skulle medh skääl
Bilagor. 103
anställas kunna, och der medh förtagas det klanck, som elliest
går i swäng öfwer ond betalning, till mongens förfång och ruin.
Desse ähre så dee förnämbste ährenden som Kongl: Maij:tt
denne reesa åstundar Rijkzens Ständers gode betänckiande uthi,
hwilket så snart det ähr inkommit, will Hennes Kongl: Maij:tt
sigh der opå förklara, och sedan befordra Ständerne till dess
snarare och gode afskeedh, blifwandes dem medh ali Kongl:
Nåde bewågen. Actum Stockholm den 5 Februarij A:o 1647.
Bil. B.
Krigs-Collegii bref med längder öfver felande, rusttjenst.
Wij Underschreffne Sweriges Rijkes Rådh och på denne
tijdh samptelig närwarande Krijgzrådh hellsse eder tillförlåtne
gode wän Iler LandhtMarschal aff Gudh Allzmechtig. Och förhålle
honom här medh wänligen icke, att effter såssom een
stoor deehl af Ridderschapet och Adelen haffwa ännu inga
Rosstiänstz Längder inlagdt, serdeles för Ahr 1644 och 1645
sedan det Danska Kriget begyntes, och hwar och een war uppå
Hennes Kongl: Maij:ttz wår Nådigeste Drottningz wägnar tillsagdt,
sin wederbörlige Rosstiänst till Rickzens och Fäderness
Landzens defension och förswar att hålla och fyllest giöra. Och
alldenstundh Högstbeimte H:s Kongl: Maij:tt will nådigast wara
aff oss underrättadt, huru höght samma Rosstiänst sig belöper
och hwillka sin plichtskylldiga Rosstiänst i warande Feigde inthet
haffwe praesterat. Denne Hennes Kongl: Maij:ttz nådige
befallning kunne wij inthet fyllest giöra, förr än som alle Rosstiänstz
Längderna inleffwererade bliffwa; Wij haffwe fördenskuld
på hoosgående lijsta förteeknadt, hwilka Längder här i
Krigz Collegio fattas och ännu inthet inkombne ähre, med den
wänlige tillförsicht och begäran, Her LandtMarschallen wille
behaga, Ridderschapet ock Adelen denne Hennes Kongl: Maij:ttz
Nådige willie och befallning föredraga, och der till förmhana
beimte Längder i nästkommande weka här i Krigz Collegio att
inleffwerera, på det Wij i så måtto måge kunna giöra Högstbeimte
Hennes Kongl: Maij:ttz Nådige willie ett nöije. Hwillket
wij Herr LandtMarschallens försichtige disposition tilltro.
Och befale honom här med och alltijdh i Gudz gudomblige be
-
104
1647.
skydd till all behagelig wällgångh wänligenn. Aff Stockholm
deon 4 Februarij Auno 1647.
Uppå det Kongl: Krijgz Collegij wägnar
Clas Christersån Horn Lars Kagg
Henrich Fleming Hans Wachtmester
Simon Simonson Rosenberg.
Effterschrefne af Adelén hafwa eendeehl ingen
Rosstienst giordt, och een pärth mindre ähn dem
borde pro A:o 1644 och 1645.
Uplandz Compagnie
Carl, Johan och Erich Måne- Of: Sahl: Joan Peerssons Erf
skiölldh
wingar effter Donationen
Claes Steensson Böllia Sittons Erffwingar
Florickz Barn Erich Turesson
Mauritz Dufwallt Tobias Dufwallt
Gustaff Plantingh Biörn och Christer Swinehuffwudh
Johan von Biuren Totterne till Skeeboo.
Sudermannelandz Compagnie
Öfwerste Krells Sohn Pattkull
Swen Swartt Q: Mest: Gustaf Ahnreep
Tomsonerne Magnus Ohrneflycht.
Öfwerste Irfuing
Östgiöthe och Smålandz Compagnie
Gen: Axell Lillie hafuer till 900 m:k räntha och icke derföre
hållit mehr ähn een häst, fattas een pro 1644 och 1645.
Otto Schedingh böhr hålla tuå hestar, effter han hafuer
960 m:k och icke hållit mehr ähn een hest.
Of: Flittwodh, Anders Draake och Carl Lilliestiellcke hafua
hållit een hest, och Flittwodh hafuer allena 426: 2 öre. Summan
ähr 601 ni:k 2\ öre, böra alltså hålla 2 hestar.
Peer Stråhle |
Torsten Bengtsson ? hafua ingen Rosstienst giordt.
Arfuedh Gyllenållen J
Wästergiöthlandz Compagnie
Johan Jöransson, Johan Pedersson och Gudmund Ullffsparre
haffwa hållit een hest tillhopa och hafua 97 m:k 6 öre,
öfuer ähr 24 I): böhre alltså hälla 2 hestar.
Bilagor. 105
Peer Hårdh hafuer -109J m:k Räntha och hafuer tagit Erich
Hårdh medh sigh att hålla een hest.
Ehrlandh Kafle, Gustaf Krabbe och Anders Laaka hafua
597 m:k och inthet hållet mehr ähn een hest, bör hålla tuå.
Johan Bagge och Hindrich Måneskiölldh hålla een hest
och böhr Måneskiölldh hålla een, effter han hafuer 449 m:k 7
öre Räntha.
Botweedh Larsson Anckar böhr hälla 2 hestar, hafuer 93
in:k öfuer een häst ähr 23£ D:
Finnlandz Compagnie
Gen: Maior Ståhlhansken
Arfuedh Horn och Claes Bureus hållet tillhoopa och Bureus
hafuer 249^ m:k.
Claes Thott ingen hest hållet, borde rusta 1645.
Hendrich Mårthensson hållet häst medh Reenhållt
och Gierdt Skytte, huillke böhre sielfue hålla een hest Invar,
effter den ene hafuer 389 m:k 1 öre.
Madz Thommasson hafuer 306 m:k och Beata Duffwa hålla
tillhoopa, men Madz Sigfersson ähr och infördh, böhr rusta och
ingen iblandh desse
Renhardt Hendersson } hafua ingen Rusttienst
Christer Hendersson GyllenhierttaJ giordt.
Actum Krigz Colleg: uthi Stockhollm den 5 Februarij 1647.
Pä effterskreffne fattas Längder för Rosstiänsten
sorn dee holle och bordhe holla 1644 och 1645.
Her Pehr Bauer
11: Claes Christerson:!
H: Swante Baneer
Gref: von Turn
Georg Chrisbaak
Frantz Krusebiörn
Claes Bielkenstierna
H: Axel! Tureson
Johan och Erich Månesköld
Christer och Biörn Swinhufwudh
Totterne
till Skeeboo
Erich Flemming
Öf: Hendrich
6f: Grells Sohn
Claes Biälkenstierna
Carli Hansson
Swen Swartt
Irfwinng
Pattkull
Gustaf Anrepp
Nills Assersonn ingen längd
lefwererat
Caril Mörner
Johan Eeketrää
Johan Ulfsparre
106
1647.
Hugo Hammelthon
S: Mathias Kaggz barn
Johan Personn Utter
Johan Portzich
Johan Person Gyllenswerd
Jören Ullfsparre
Herbert Glattstein
Herman Capell
Fältmarskalck H: Linnert Torstenson
II: Spens
Johan Sparre
Gouvern: Anders Erichsson
Hästehufwuud
Knut Lilliehöök hollet häst
med Bängt Ribbinng
Erich Hård fattes Längd
Isack Sturck
Wehlem von Saltzburg
Johan Claeson Uggla
Anders Linnarson
Lars Larson
Finske Compagniet
Gref: Gustaf hållet 5 hestar
fattes Längd
Gen: Maior Wachtmester
Arfwedh Horn
Torsten Ståhlhandske
Öf: Leut: Berent Taube
I’abian Berndz
Samuel Willman
Arfwed och Ernest Forbuss
Jacob Bengtsonn
Of: Hening Gross
Torkill Anderson
Gen: Arfwed Wittenberg
Ernest Kreutz
Jöran Boije, Ugglorne och
Erich Erfwinger
Hendrich Mattssonn
Renholt Mettstake
Joest Taube
Arfwed Grabbe
Lorens Lindelööf
Hans Rambsij
Arfwedh Biörnram
Axell Stålarm
Steen Ifwarsonn
Christian Grönlallt
Jacob Mattson
Öf: Paij kill
Wehlam Nätebom
Renhart Henderson
Hendrich Tommeson
Erich Hanson
Johan Bengtson
Erich Johanson
Arfwed Jören son
Erich Manson
Claes Claesonn
Tommas Michelsonn
Hans Frantzen
Erich Pehrson
Eskili Pederson
Willkas Mattson
Sigfrid Joenson
Påel Henderson
Tommas Sigfridson
Eskell Joensonn
Mattz i Lilliebool
Simon Pehrson
Erich Andersonn
Michel Theopfillsonn
Datum Stockholm den 8 Februarij 1647.
Simon Simonson Rosenberg.
/
Bilagor. 107
Bil. E.
Någre Ahrenden och Puncter, som synes wara
warde att införas i Skogzordningen, Ständerne förestälte
och communicerade att betänckia.
1. Att Laghmännen i hwarie lagsagu personligen, eller
der dee genom wisse orsaker och rätte förfall hindrade ähre,
genom andre män af qualitet; Sädan Häradzhöfdingen och
Nämden i hwarie häradt, medh Landzhöfdingen, Fogdten och
Lähnsmanuen åå Konungens wägnar, på en wiss dagh comparerar
i hwarie Häradh åå rättan sattan Tingsdagh: Sadan
Laghmannen 6 weleur förr hafwer låtit lysa Ting, och stämdt
Häradet och dee förnämbste Interessenter att wara tillstädes.
Hwarest då förbe:te Laghman medh sine Nempdemän skall ransaka
och flitigt skodha och antekna låta i ene Book alle Landz
Allmenningar; alle Häradz Allmenningar; alle Sochne Allmenningar,
medh deres bewijs och skääl; Så och Råå, Röör och
Skillnader ifrån andre, och särdeles Grannelagen, sä och enskijlte
Byägor; och der trättor der öfwer finnes, dem då ordentligen
och laghligen medh syn och doom åthskillia,
2. Att alle Torp som på Allmenningarne bygde äre,
ehwem dee och tillkomme, blifwe skodade, hwars och ens hafwande
skääl förhörde och anteknade; Så wäl som i acht taget,
hurudana dee, som bortgifne eller kiöpte ähre, hafwe warit
den tijden dee afhändes, och huru högt dee uthur Almenningen
sedan förbättrade ähre. Sädan sielfwe Torpen synte; dee som
medh Råå och Röör ähre allredo fattade, sådant åthniute; dee
som icke ähre fattade och ifrån Almenningen åthskilde, då synes
och så mouge som kunna giöra skääl och hafwa så myckit
åker och äng att dee kunne swara för heela, halfwa och fjärdings
hemman i Skatt och Rättigheet, dee skole omläggias
medh Råå och Röör till sin åker och äng, och således skillias
ifrån Almenningen, niutandes allenast mulebeet, nödhtorfftigt
huustimber och wedebrand på Almenningen som annan Landz
heller Häradz boo, men taga intet meera in till åker heller äng
uthan det skeer medh Laga doom och Landz heller Häradz
tillåtelse, weder boot som lagh och ordinancen beskrifwer om
andre som åwerkau giöra på annars mans ägor. Alle ander
och ringare Torp heller Backestugur, som icke giöra skääl för
108 1647.
ett fiärdedeels hemman, skole strax dömmas att rijfwas uth
uthur Allmenningarne, hoo dee och tillhöre, och lägges igen till
Almenningen. Myckit mindre skal här effter tillstädias någre
ringare Torp eller Backestugur att opbyggias. Der och nogon
Frälseman funnes att hafwa bygdt torp ett elier flere up på
Allmenningarne, som icke ähre i Konungzlige Donations eller
Kiöpebreeff nämbde, dee skole rijfwas uth igen och liiggias till
Almenningarne och Landzens allmenne nytta.
3. Att ingen Häradz boo, myckit minder annan man må
hugga Sågetimber på Allmenningarne, eij heller Timber, Bielkar,
Sparrar, Läckter, Wedh at sällia bort, uthan alleeneste
till sin huustarf, i samma Härade som han boer, widh booth
till treeskiptes, Konungen, Landet heller Häradet
ock Akäranden, för hwarie trää eller fåmpn och stafrum wedh.
4. Att ingen hwarken högh eller lagh må hugga Swedieland,
stoort heller lijtet på Allmenningen, hwar under och
dee Torpare som boo på Almenningen ähre begripne, wedher
boot.
5. Att ingen Landboo, det ware sigh Chronans heller
Frälsses, hafwe macht att hugga timber, Bielkar, Sågeståckar,
Wedh eller annat slijkt på sitt stadde hemmans Jord och ägor
meera ähn han tarfwar till hans byggning och wedebrand i sin
gård; Gör Landbo och den eij Jordegande ähr der emot, galle
Jordegandenom åther skadan och bothe.
6. Att Skattebonden och Jordeganden hafwe macht och
rätt hugga til sin tarf, så och till Salu på sijne egne ägor och
Jord, der han enskijlt ähr egande uthi.
7. Men der flere ähre egande i By och sittia i oskiffto
Skogh och Marck, då hafwe alleenest rätt och tillstånd att
hugga timber, Bielckar, Sparrar, wedh etc. till sin huustarf,
men icke att sällia eller föra af Tompterne, så länge dee sittia
i oskifftom Skogh och eij sämias åth. Eij hafwe heller frälsses
man rätt och macht att hugga timber etc. i oskifftom skogh,
der han eij sielfwer ähr boende, uthan hafwe Abo på hemmanet,
medh mindre alle Jordägande sämias åth. Wedh boot och
skadans wederläggning åth Jordeganderne, det Häradzhöfdingen
medh Nämden känna skall.
8. Deela Jordäganderne derom, och den ena will till skifftes,
den andre intet, då gifz den wissord som till skifftes will,
och råde sedan hwardera af Jordäganden deel sina.
Bilagor. 109
9. Finnes Torp på oskiffto Byägor bygde och Jordäganderne
siälfwe godhwilligt sämbias om, då stånde som det står:
kunne dee eij sämbias om, då skodas hwars och ens andeel i
Bohlbyn; Sädan Bolbysens afradh och Landgille så och tillhörande
ägor och lägenheet. Och der Häradzhöfdingen medh
Nämbden finna Torpet heller Torpen uthan Bolbysens skada
kunna blifwa bestående, då deela dem Jordäganden emellan
effter lagen, så och öres och ortige taal. Kan och Byen icke
blifwa behollen, då dömmes och rifwes uth, hwadh icke stå kan
medh skääl.
10. Att ingen må hugga Swedh på oskiffto Byägor, ehoo
han och ähr, uthan alle Jordägandernes fulle samtyckie: Gior
nogon der emot, uprätte Jordäganderne allan skadan effter mätesmanna
ordom, och bothe.
11. Eij bygge heller nogon här effter Torp på oskiffto
egor uthan alle Jordägandernes fulle samtyckio; Gör nogon
der emot, uprätte interessenterne skadhan och bothe.
12. Att ingen tillstädies att byggia Sågeqwarnar i Allmenningarne;
Eij heller hämpta Sågetimber uthur Allmenningarne;
uthan tage timber på sijne egne Byägor, eller kiöpat af
rätte Jordäganderne widh boot som förr ähr sagdt.
13. Kommer Wåde eller Skogzeld uth af Swedieland, då
warde skadan af Iläradz Nämbden synt och skattat, och wederläggies
skadan ått Landet, Häradh heller Skogzäganden af
den som Sweden åtte, och han sökie sin skada hoos sin man
igen.
14. Kommer Elden uth genom lösker dräng eller pigo,
heller af Wallham, heller af Wäghfahrande man till landz eller
wattns, för det han af wahrlösheet icke slächte elden uth,
då blifwe derföre laghsökt och swara till undfången skada som
sagdt ähr: Och bothe huusbonden för det han icke flitigh op
sicht
hafwer etc.
15. Orka desse förerne eij wederlaged och bothom, som
elden förorsakat och släpt haffwer, då gånge til arbetes, heller
sändes i andre fremmande Land, der han till wisse åhr blifwa
och arbeta skall.
16. Att i wisse Landskap der Bärgzwärck uthi finnas,
alt Swediande må blifwa förbudet, och Landskapen nampngifwas
såsom ähre Uplandh etc.
110
1647.
II. Om Jachterne och skiutande så och der öfwer
fattade Ordning.
1. Att Lagen blifwer upreppat om Jacht, Skall och Näät,
till att förödha, förtaga och till intet göra allehanda skadelige
willdiur, Biörn, Wargh, Loo, Raff, Mård etc. Och att alle man,
som å landet boo, till sin plicht holles effter Lagh; Och en
wiss forma och sätt föreskrifwas, der alle man kan göra sin
beredzell till, och låta sigh finnas tillstädes widh påbudh uthan
nogon uhrsächt sielfwer eller warachtig man å hans wägnar.
2. Att inge höghdiur, som ähre Elgh, Hiort, Reen och Rådiur
af nogon ehwem dedt ock ähr, högh eller lägh, eller i
hwadh Landskap det och wara kan, blifwe skutne eller slagne
eller medh gillder tagne ifrån Fastelagztijdh och in till Olufzmessan.
Gör nogon här emot, sorn elliest kunde hafwa nogon
rätt att slå fönne diur, han skall botha derföre 20 D: Sölfwermynt
till treeskifftes, Konungen, Härade och Målsäganden, hwilkens
rätt unnes Akäranden. Män der han intet ähr på Jagandet
priviligerat och berättigat, då bothe dubbelt emot det som
här effter beskrifwit ståår.
3. Att ingen fugell skiutes eller medh gilder fångas i
Fugleleeken, enkannerligen Skogzfugel som ähre Tiäder, Orrar,
Jerpar etc. ifrån Medhfasto in till Olufzmesso, widh boot för
en Tiäder hana eller höna 4 daler, för en Orre halfannan daler
och för en Järpe 3 mark, Konungen, Skogzäganden och
Akäranden. Och der Skogzäganden det siälfwer gior, då bothe
icke deste mindre Konungen och Akäranden deres andeel.
4. Att ingen dristar sigh att slåå högdiur medh Byssa,
boga eller andre medell, gör det nogon, som icke ähr priviligerat,
lian skall botha för hwarie diur han slåår 60 daler, orkar
han eij bothum, då försändes i annor land på tree åhr till
dess han medh arbete bothen förnögdt hafwer.
5. Att ingen slår diur i Konungens diuregårdar och Parkom;
Gör det nogon, ehoo det ähr, han straffas såssom för
annat tiufwerij till halssen, såsom den där stiäler uthur en åhrlig
mans fägård.
6. Att ingen som på frije Jacht och skiuterij är priviligerat,
må anten sielf-heller genom sina Skyttar låta jaga eller
skiuta diur på annars mans ägor; uthan alleenest på sine enskijlte,
så och dee ägor och Skogar som han hafwer part utlii;
Så wäl som dess Häradz allmenning, der han är boende och
Bilagor. lil
besittiande uthi. Hoo som skiuter diur eller fugell på andres
ägor, ähn sine egne, och icke hafwer aff äganden loff och minne
för sigh, han skall anten med sämbia förnöija Jordäganden,
eller der denne sigb å Rätto beklagar och gärning bewijser, då
bothe för höghdiur 60 daler och för fugeln som förr är sagdt;
Samme Lagh wari om Willgåås, Ander och annan Siöfugell,
när den skiutes på andres ägor.
7. Att Akerhönssen såsom införde och i landet insatte
blifwa fredade, och ingen uthan den Jordägande och priviligerat
ähr dem må fånga, eij heller på andre ähn sine egne ägor
dem fånga låter. Wedh boot för hwarie 3 mark, Jordägandens
ensaak.
8. Att Siöfuglen så här effter som här till, särdeles i
Skäregårdarne blifwa Allmogen frije att fara och sökia effter,
så wijda sedhwanan warit hafwer och hwar kan wara berättigat
till, så i fugleleken som elliest.
III. Om bärande trää och Humblegårdar.
1. Att hwar bonde, det ware Skatt, Chrono heller Frälsse,
tillhollas uprätta hoos sigh Humblegårdh, åth minsta af 40
stänger effter Lagen. Hoo det eij gior bothe åhrligen åth sinom
huusbonde 6 mark, eller bewijse att ingen humbla der
wäxa kan och betyge det widh Häradz tingh.
2. Att och i lijka motto Ridderskapet, Prästerskapet, så
och alle andre å landet, sampt Bårgerskapet i Städerne tillhollas
medh gode Humblegårdar sigh sielf försij och försöria.
3. Att ingen ehoo han är må hugga Eek, Book, Apel,
Hegg, Oxell eller annor bärande trää på Landz, Häradz heller
Sochne Allmenningen, föruthan loff aff Landzhöfdingen gifwen
åå Häradz tinge i alles åhöran. Och den som loff får lagligen,
skall emot hwarie bärande trää han hugger, åther till förökning
planta 5 stycken af samma slagh, och skiöta dem till
dess dee ähre uthan tahra af Booskapz beet. Hugger och fäller
nogon nogot bärande trää annorlunda på Allmenningen, han
skall botha för hwarie trää 12 daler till treeskifftes, Konungen,
Häradet och Akäranden, och planta som sagdt ähr 5 i staden
igen för hwarie trää.
4. Hugger nogon Skattebonde, Chrono heller Frälses Landbo,
heller nogon annan, bärande trää neder uthan loff och minne
af Konungens Ämbetsmän, heller den Konungen sin rätt undt
112
1647.
hafwer, eller af sin huusbonde såsom Jordägande, bothe sorn
sagdt är.
5. Samma Lagh ware om Präst, Officerare, Rytter och
Knecht, eller Siöman hugger bärande trää på sine egne eller
förlänte hemman, myckit rneera på andres egor, wedh boot som
förr ähr sagdt.
° 11
6. Finnes bärande trää i Aker elier Angli bondens, som
skada gior och hinder anten i Åkerbruket heller elliest till
Engierödhningh, då gifwe sådant Landzhöfdingen å Chronones,
och Huusbonden å Frälses wägnar tillkänna; Hwilken der han
sådant lofgifwer, då wari bonden saaklöös och frij för bothom,
och alleenest planta och skiöta 5 unge trää igen i staden.
7. Att intet Swedieland tillstädies huggas på nogor orth,
der Eek heller bärande trää finnes; Och der nogon genom
Swedieland eller annan skogzeld nogon Eek, Book, heller bärande
trää fördärfwar och afswedar, han skall wederläggia Jordäganden
sin skada elfter mätesmanna ordom och bothe för hwarie
Eek, Book och Apell 12 mark Sölfwermynt, till treeskifftes
Konungen, Jordäganden och åkäranden.
8. Ingen Frälssesman hafwe macht i oskifftom Skogh der
flere ähre ägande i By, Skatt, Chrono och Frälsse, en eller
flere, att låta hugga bärande trää, enkannerligen Eek och Book;
den det gior uthan alla Jordägandernes samtyckio, han skall
effter öre och ortige taal wederläggia äganderne trääns dubble
wärde, effter mätesmanna ordom, eller der dee eij sämbias åth
effter Häradz Nämbdz doom.
9. Att Landzhöfdingarne hafwa inspection på Skatt och
Chrono; dee som Lähn hafwa undfånget på Skatt och Chrono
innom sina Lähn, och Ridderskapet på sine Landbönder och
ägor. Der och nogon sådant försummar, då sware Landzhöfdingen
och hans underhafvande sin brott; Män der nogon af
dem andre finnes att sij genom finger heller förtiga saken, då
låte Landzhöfdingen heller Rijkzens Jägemästare, heller deres
underhafwande, tala der åå åå Rätta och tinge, och hafwe den
sådant försummar i det sinnet förlorat sin Rätt om skadestånd.
10. Att hwariom och enom står fritt att klaga den brotzlige
an, uthan anseende om han hafwer deel i Skogen eller
icke, och niute altså Äkärandens Rätt.
Bilagor.
113
Bil. F. *)
Upå Hennes Kongl: Maijrtz wår allernådigeste
Drottningz Andra Proposition är detta samptlige
Ridderskapet och Adelens wälmeente Swar och underdånigste
betenckiande. Actum Stockholm den 2
Martij 1647.
Att Hennes Kongl: Maij:tt allernådigst hafwer behagat,
brede widh den höga ock Konungzliga åhåga, som Hennes Kongl:
Maij:tt till Rijkzens wapns och tractaters forttsettiande, uthi
den första Propositionen, nådigst alla Rijkzens Ständer högstberömmeligen
påskina låter: Derhoos uthi thenne andre sijn
Nådige Proposition draga en tijdigh omsorgh om thett, som
till Landzens innan Rikes med goda Ordningars erhollande och
förbettrande kunde högst nyttigt och gagneligitt wara: Der
före
erkenne samptlige Ridd: och Adelen, såssom thett theras
Ståndz conservation ock gagn först och förnembligest rörer;
Allttsså och emot H: K: M:t sigh och sitt Stånd till så mycket
större tacksamhet och beröm wara förobligerade: Med
underdånigh anhollende, att hwad som dhe till en eller annan
Punct här kunna ihugkomma ock swara, att thett uthaf H: K:
M:tt med lika nåder optages, såssom thett af them med högsta
Trooheet wälmeent är.
Hwadh den Första Puncten om Skogars conservation
anlanger.
Sedhan samptlige Ridd: och Adelen, effter H: K: M:tz allernådigeste
påminnelsse ock befalningli, hade sigh åthskillige
Rehsor låtidt föreläsa dhe förra Rijkzdagz Besluten, dem fliteligen
och troligen ventilerat och effter yttersta förstånd sigh
emellan öfwerlagt; Befinna dhe uthi de sidermehra sigh den
20 Februarij meddeelte skrifftelige och till widare betenckiande
gifne Puncter öfwer förb:te Skogzordningh, så wäl ock omständeligen
wara förklarat, att dhe dem alle gode och högnyttige
erkenne, allenast att nampngifwa dhe Provintier och Landskap
som Bergzbruk uthi finnes, ther Swedie fällande motte förbiudes,
som äro the förnembste, uthi Upland, Roslagen, Närike, Wessmanneland,
Koppar: och Jernbergzlagurne; Finspåuga Lähn uthi
') Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
114 1647.
Östergötland; Tiust och Tuna lahn; Sasson) ock Kohlmåhlen
och Tijdhwägen; Sedan nthi Finlandh, Nylandh. Dock så att
Ridd: och Adelen uthi desse Provintier ock Ortter på dehres
eenskijlte ägor icke må wara förtagett, der sådan Jordeniarck
finnes, till Akers, Eugz och Hagars rödiande, att hugga och fälla
Swedie fall, ock alldehles så disponera om sijn Skogh, som
sielfwa ägaren thett till sijne ägors förbettrande finner tienligitt
wara ock hans possession ock retta dominium i ingen motto
härutinnan prseiudiceras och förringas: Sedhan efter en stoor
dehl af Skogars och Jachtters förödhning kommer af Skogzfinner:
Hwarföre begäre Ridd: och Adelen, att emot dhe Finner,
som så förderfwa Skogerne och Jachtterne, giöres en sådan
förordningh, att dhe afskaffes eller straffes; Emedan ock
igenom Tiärubrenneri uthi förb:te Provintier, som Bergzbruk
uthi äro, skeer icke en ringa skada på Skogarnas uttödande:
Derföre synes Ridd: och Adelen, att wisse böter i denna ordningh
specificeras och leggias motte på den, som ferska Tiinberstockar
der till fäller och hugger; Men windfälle och Röten
må Invar och en Jordägande hafwa makt till förb:te Tiärubrenneri
att anwenda, hugga och brenna låta. Sidst wele dhe
hafwa ihugkommet att Arrendatorer ock andre motte alffwarligen
förbiudes att uttöda Skogerne igenom stoora kohlningar
och andre stoore wercken och bygningar, som icke någon Landbo
bygning i Härade concernerer och wedhkommer, uthan där
sådant någerlunda kunde elfterlåtes, att thett samma motte
skee ordentteligen ock för en skäligh betalningh igenom Häradz
och Nembdens Syn ock tillständh; Så att derigenom heela
Häraden ock alle dess Interessenter effter proportion kunde
deraf hafwa sijn Nähringh och Bährningh, och icke tillstädias
ehnom sigh att benyttia medh thett som alle i Härade äre lijka
uthi berettigade.
Till den Andra Puncten, som rörer örn Jachtter
ock Skiutande.
Finne Ridd: och Adelen i lijka motto här om wäl och omständeligen
wara ihugkommet, uthi de förbrte Adelen till betenkiande
härom gifne sidste Otta Puncter: them the ock alle
approbere ock gille; Ihugkommandes allenast emedan generaliter
blifwer förbudet uthi Leeke Tider att skiuta eller medh
gilldre fånga Fogell, att eenkannerligen motte Cronones Skytter
påleggias häremot icke att bryta; Såssom ock att i någre
Bilagor. 115
Landzortter må blifwa förbudett att ingen Ofrelsses man må
i Skogar bahra Fogel eller diurbyssa-, serdeles i Leeke tider:
Thesslikest at alla, som äro och oppeholla sigh widh Bergzbruken,
icke må hafwa någre Stöfware, Jachthundar, Byssor,
eller ock med gilldrer och snaror fånga eller skiuta Fogell
eller diur: Sedan ock att Adelen för sijne egne Perssoner icke
må blifwa förtagett på sine egne ägor att skiuta och jaga när
honom täckes: Men Adelens egne Skytter och tienere skole
icke härunder wara förståndne.
Den Tridie Puncten som förmähler om Bährande
Trääs och Humblegårdars erliollande och förbettrande.
Härom låta Ridd: och Adelen sigh wäl behaga, hwad som
uthi förb:te sidste puncter wäl och omständeligen är ihugkommet
wordett: Önskandes att så thenne Tridie som the förrige
Twenne puncter motte dereffter stelles uthi sijn fullkomblige
execution: Hemskiutandes H: K: M:t denn sampt Böterne, så
att moderera och proportionera, att Ordningerne icke brytas
ock hwar ock en Jordägande wedh sijn Rett ock ägendom erholles
ock conserveres.
Den Fierde Puncten om Sqwalter och Olaga
Qwarnebyggningar, såsom ock om Tiggerijet.
Därutinnan förmehna Ridd: och Adelen bäst wara, att man
sigh retter effter Sweriges Lagh ock Adelige Privilegier; Såssom
ock effter den Ordningh som öfwer Tiggerijet af H: K:
M:t Aldranådigst författadt Anno 1642 ock af Trycket afgången
är: Icke twiflandes att när detta altt i sijn retta och fullkomblige
execution stelles, att all härutinnan inrittne Oordningar
lätteligen skolle kunna afskaffas ock förhindras.
Den Fempte Puncten angående Skiuss: och Gestningen.
Emedan den uthi 1642 åhrs Rikzdagz Besluth af samptlige
Rikzens Ständer nogsampt öfwerlagt och wäl besluten är:
låte samptlige Ridd: och Adelen gerna derwidh beroo och önske
att den motte winna iu förr ju heller sijn forttgång ock
execution: Men i fall att den samma uthi alla Landz Ortter
icke kunde nå sijn fullkomblige effect: Hemstella Ridd: och
Adelen H: K: M:t den så att moderera och ordinera öfwer
Cronegodzen, som H: K: M:t thett best och nyttigast befinner;
Underdåuigst bediandes, att alla Frelsse bönder i heela Riket
116
1647.
effter dett Rikzdagz Besluthett specificerade Ordningen motte
befrijas af alle Skiuss: och gästningh; Emedan dhe elliest begära,
att blifwa widh Privilegierne; i synderheet att dhe Frälsse
gårderne inn om Frihetz milen belägne alldehles må för skiussningen
befrijes.
Siette ock Sidste Pnncten som rörer om Commerciernes
befordring och richtige betalningh.
Emedan Ridd: och Adelen nogsampt wetha härutinnan
stora fehl förelöpa till mångens ruin och undergåugh, wele
dhe H: K: M:t underdånigst hafwa ombedett, så öfwer denna
Punct som alla dhe förre en sådan Ordning uttgå låtha, som
Sweriges Lagh, hwars ock enss wälfångne Privilegier ock commercierne
tillika kunde erholla ock befordra. Befallandess uthi
thett öfriga alla desse Puncter uthi H: K: M:tz widare och liögwisare
betenckiande sampt thet Adelige Ståndet uthi H: K:
M:tz Ynnest och Nåde: Förblifwer samptlige Ridderskapet
och Adelen, så här effter som här till
Eders Kongl: Maij:ts troplichtige
undersåtere ock Tiänare
Bengtt Skytte.
Bil. G.
Welborne H:r LandtMarskalck
Synnerlige gode wehn.
Effter såssom man kan förnimma och afsee, att för longsampt
och beswerliget skulle wara att låta gå omkringh och
biuda hwar och een utaff Adellen i synnerheet till Greffwe Magni
bröllop, ock kunde eij heller tijden sådent tillåta: Fördenskull
ähr till min Herre den wenlige begären, han täcktes enär Ridderskapet
gå neder af Richzsalen, på Ridderhuset bedia dem
sampteligen dee täcktes om Söndag nästkommande som ähr
den 7 Martij blifwa Hems Kongl: Maij:tz kärkomne gäster, låtandes
sig her på Slottett be:te Dato instella klockan 1 effter
middagen. Jagh tienar min Herre gerna till willies igen, Gudh
befallat, flijtwenligen af Stockholm den 2 Martij A:o 1647.
Åke Axelson m. p.
Bilagor.
117
Bil. H.')
Upå Hennes Kongl: Maij:tz allernådigst till betenckiande
gifne Concept af Rikzdagz Besluthet:
Begära samptlige Ridd: och Adelen desse Puncter
widare att förklaras och ihugkommas. Actum Stockholm
den 15 Martij 1647.
Först i den andre Punct som rörer om Uttskrifningen:
Begäre samptlige Ridd: och Adelen att dehres eenskijltte Tiänares
och Arbetz Folkz hemman, wari sig heela, halfwa eller
ringare, måge för Roteringen och Uttskrifningen befrijas.
2. Uthi den 4:de Punct förmodande och begärande att
hwadh som dhe uthi een eller annan motto hafwa påmintt,
motte i Ordinantierna insettias och ihugkommas.
3. I Skiussningen, emedan samptlige Ridd: och Adelen
icke niuta 1642 Ahrs besluth till goda, för dehres, som ifrån
stoora Stråckwägarna wijdt aflegne ähro, motsträfwighet skull;
Begäre samptlige Ridd: och Adelen, der Gudh oss Fredh gifwer
förb:te Rikzdagz besluth då motte stellas i execution; Såssom
ock att någre wisse ifrån allmenne wägarne aflegne Härader
iinedlertijdh motte deputeras till dhe Ortters Skiuss: och gestningz
oppeholdning ock nnderstödh, der som alle Frelsse godzén
äre under Friheetz milen belägne, på thet Adelen må niuta
sina wälfångna privilegier till godo ock dhe aflegne sigh icke
nyttia med de när wägarna belägnas ruin och skada.
4. Uthi den lofwade Ordningen öfwer Omslaget eller richtighet
i betalningen; Begäre Ridd: och Adelen, att enkannerligen
motte ihugkommas, att en redelig proportion må hollas
emott en richtig betalning ock en billig prijs på warorne; Ock
att ingen må wara förplichtad på bahra en Köpmans book, att
twingas till någen betalningh; med mindre att köpmannen enss
klara handskrift tee och wisa kan; Emedan ingen köpman will
effter någons Adelssmans book samptyckia till någen skulld,
med mindre Adelen deröfwer kan tee richtige Handskrifter.
5. Till Cröningen, emedan ingen högre är anlaget, att sig
där till effter dehres Stånd, att rusta och muntera, än Ridd:
och Adelen och dertill någen tijdh behöfwes: Hwarföre begäre
') Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
118 1647.
dhe underdånigst, att till dett ringeste Ahrtalet dem motte notificeras,
uthi hwilket Hennes Kongl: M:tt högstb:te sin lyckelige
Cröningztijdh behager att determinera: der till dhe alle
hög lycka och wälsignelsse af Gudh innerligen önske.
På sambtlige Ridd: och
Adelens wegnar
Bengtt Skytte.
Bil. I.')
Några Besvär som Adelen Hennes Kongl: M:tt
underdånigst hemskiuta, dem allernådigst att afhielpa
och remediera. Actum Stockholm den 15 Martn
1647.
1. Ehuruwäl den Konungzliga då warande Regering uthi
Nyköpingz Herredag, som holtz åhl' 1640, sig skriffteligen förklarade,
att Adelen skole wara exempte ock fri för Tolagun af
dett Godz dhe inbekomma, eller till Siöes uttgå låta: Likwäl
taga Borgemestere och Rådh i någre Siöstäder emot samma
frikalning samma Tolagu: Dy hegare Ridd: och Adelen, att
H: K: M:t allernådigst wille confirmera Adelen samma privilegium:
Och Städerna allvarligen påleggia, att dhe låta dehres
Godz, som dhe således till dehres husshold sielf införskrifva
(och den stora Tullen aflagt hafwa) för Tolaguns uttgifwande
fritt passera.
2. Medan en dehl af Adelen, som wijdt aflegne äro när
allmenne Herredager skole holles, både för ährssens tijder,
långa wägar och andra besvärligheter icke kunna sig instella
som de plichtige äro; allttderföre anholla Adelen underdånigst,
att H: K: M:t Nådigst ville tillåta, att dhe någre af dehres
medel fullmechtigede af alle dhe andre uthi de wijdt aflegne
Landzortter boendes måge hijt förskicka, att bivista samma
Möten och Rikzdager.
3. Effter dem Långwägandom af Adel faller mycket beswärligitt,
att på egen bekostnad rehsa fram och tilbakar till
Herredager. Dy begäre de af Adel som wijdt aflegne boendes
') Rättad efter originalet i Riks-Archivet.
Bilagor.
äre; att H: K: M:t Nadigst vele latha meddehla deni nu fnje
Pass hem tilbaker.
På sambtlige Ridd: och
Adelens wesnar
Bengtt Skytte.
Bil. K.
Project till Skogsordning. *)
Wij Christina medh Gudz nåde, Sveriges, Göthes och Wendes
uthkorade Drottningh och Arffurstinna, Storfurstinna till
Finlandh, Hertiginna uthi Estlandh och Carelen, Fröken öfwer
Ingermannelandh. Gore witterligit, att effter som den högste
Gudh genom sin guddommelige wijssheet och disposition häfver
behagat att läggia detta wårt Rijke Swerige nordest uthi
weridén, och det sampt dess underliggiande landskap kolldén
att underkasta, sä och medh äthskillige Bärgh, store Siögar,
Strömmar och Morattzer att fatta; Alltsså hafwer hans godheet
där emot förseet, försårgdt och beprydt detta Rijke icke
allenast medh fruclitbar jordb till Sädesväxt, Engevall och
Boskapsbeeth, uthan medh härlige och öfwerflödige skogar, allehanda
godh, fast och nyttigh artt af Trää, tiänligh till åthskillige
slags Byggningh, Seglattz, Bärgsbruuk, arbethe, tarffelldh,
handell och wandell och annan nödtårfft: Sädan välsignat Bärgen
medh allehanda artt af Mallm, Järn, Ståål, Kappar, Sijlffwer,
Swaffell, Victril, Alun, Rödfärga; Så och medh kåstelige
Strömmar, beqwäme Skogar och Parcher, sa att alt det
som i så måtto kräffwes till Landzens cultur, förbättringh och
prydduadt, och annorstädes sällan finues tilsamman, här hoos
oss hafwer sigh samblat tilhopa, och lijka som i ett knippe
förbundet, att befordra Inbyggiarnes nähringh och förkåffringh,.
där dedh medh skääl handterades och medh flijt och idkesamheet
på den ene, så och medh förnufft och wettenskap på den
andre sijdan, drefwet och nyttiat blefwe. Män så måste man
') Antogs med mindre förändringar, egentligen uti 11 och 22 §§,
samt daterades den 22 Mars (Original Förordn. i Riks-Archivet). Den
tryckta förordn. bär datum 20 Mars.
120 1647.
der emot förfara, att dee kåstelige och högtnödtårfftige Skogar
blifwe icke brukade, uthan missbrukade och lijka som försåteligen
uthödde, så att Invar där icke i tijdh bother på skaffas,
skole icke allenast de nu mehra florerande Bärgsbruuk deels
innan kortt lijda nödh, deels ödeläggias, och de som ännu dageligen
opfinnas, måste anten blifwa liggiande orörde eller förlåtas
igen, till Rijkzens och alle dess trogne Inbyggiares af
hwariehanda Ståndli, oboteligh skada, uthan man skulle i staden
för ett här till nutet märckeligit öfwerfiödh spöria een sådan
affgångh på allehanda Byggnings wijrcke, så och Kastoch
Staffrums Weedh, Kåhl och annat slijkt, att Landh och
Städer på många ortter där öfwer skulle lijda nödh och affsacknadh,
såsom dedh sigh allareda mångestädes see låter.
Hwarföre sådant att förekomma kafwe wij detta allt på denne
nu wäll öfwerståndne Rijkzdagh medh så wårt elskelige Rijkz
Rådh, som samptlige Ständerne, öfwerlagt och gott funnet, att
först rätt betrachta Skogernes egenskap och natur; Sadan
hwars och eens, så i allmänneligheet som i synnerligheet, rätt
och rättigheet, och huru widt hwar medh skahl sin rätt må
bruka, och icke missbruka till wår och Cronones, heller andre
sine Medledemoters och grannars förfångh. Och där opå låtit
göra och författa een Skogsordningh på sätt och wijs såsom
föl lier.
1.
Skole öfwer heela wårt Rijke Swerige, så och Storfurstendömet
Finland, i hwart landskap, häradt och sochn medh flijt
ransakas, om Landz-, Häradtz- och Sochne Allmenningarne, och
där sådanne finnes och medh gode skähl och bewijs lagligen
erhålles, skole dee skådas och ifrån andres ägor lagligen åthskillias,
så att hwart Landskap, Häradt eller Sochn, een eller
flere, som Allmennings rätt sigh medh skähl tillägnar, må wetta
sitt aff och ifrån androm niuta oqwaldt och åthskildt; Hwarföre
och sädan allt ransakat och synt är, skole så bewijsen som
Råmärken och Råstenarne sampt annor skildnadt blifwa anteknad,
till bookz fördt och der å breff gifwit, och hwar de gamble
Råmärcken vvore förkompne eller icke funnes, då till mehra
rättelsse och alle twisters ändskap läggias nye, och af detta allt
till ewärdeligh effterrättelsse gifwas een Act eller skriffteligit
bewijs till landedt, häradeth eller interesserade sochnerne, och
ett annat Exemplar der aff leffwereres in i Rijkzens Cantzelij.
Bilagor.
121
2.
Där näst skole antecknas alla dee gårdar, Torp och Backe•stugur,
som innan om Allmänningarne bygde åhre; Sädan medh
hwadh skääl de af een eller annan besittias, och om dee medh
Råä och Röör ifrån Allmenningarne äre lagligen afwettrade eller
inthet; Finnas nu någre af Oss eller wåre Förfäder till
någon anteen borttskänckte eller sållde, då skall ransakas hurudanna
dee, widh den tijden dee afhändes, warit hafwe, och om
dee sigh sädan af Allmänningen förbättradt hafwe; hwadh för
Torp på Allmenningarne nu befinnes af långh tijdh eller nyligen
opbygde, som göra skähl uthi Aker och Engh för heela,
halffwa eller fjerdings hemman, och kunne swara derföre i wist
och owist, de skole blifwa beståndande, hwadh heller dee lyda
under Oss och Cronan, eller åth androm ähre undte och uplåttne;
Och skole samma hemman eller torp medh deres Aker och
Engh blifwa rörlagde och förbudne det ringesta här effter att
inkrächta af Allmenningen öfwer sijne Råmärcken, mycket mindre
något att swedia eller elliest såsom sitt enskyldte att nyttia,
allenast att de hafwa i Allmenningen gående sitt fää, klöff om
klöff medh andre häradtz boer, och nyttia Timberskogh och
wedebrandh till sitt eenskyllte huus behoff, och i ingen måtto
till Sahlu eller Häradtzboernes förfångh.
3.
Alle dee Torp och Backestugur, som icke hafwa så stor
och godh Aker och Engh, att dee der af förmå och kunne
göra skähl för åth minsto eet fierdings hemman i wissö och
owisso, dedh skall strax dömmas bortt och uthrijffwas och till
Allmenningen uthläggias igen, ehoo dedh besitter, nyttiar och
bygdt hafwer. Och där någon hafwer dee samme till sigh köpt,
då hafwer han sine Penningar igen derföre att fordra, och dem
af Oss eller landedt och häradedt att förwändta. Finnes och
någon, som uthan wårt eller wåre Förfäders breftiige tillståndh
och gåffwo sådant bygdt och nutit hafwer, och af eget godtycke
något Torp eller Backestugu på Allmänningarne upsatt,
och att icke uhrminnes häffdh är åkommen, den skall straxt
affträda Torpet och det läggias till Allmänningen igen, effter
föregången lagligh ransakningh och domb.
4.
Ländernes Allmänningar såsom dee till landzens Inbyggia
-
res tarff och godo äre fordom affwettrade och förordnade; Alltsså
stånde dee till landzens Inbyggiares af högre och lägre ståndz
huus tarlf till att nyttia medh fääbeeth, fiskiande, timber och
wedebrandh, men icke till att fördärffwa och uthödha; medh
samme rätt tillståå Häradtz Allmenningarne sine Häradtzboer
och Sochne Allmenningarne sine interesserade Sochne Inbyggiare,
att nyttia och niuta till huus tarffwen, men icke att föröda
eller förderffwa för androm eller effterkommande.
5.
Enkannerligen skall ingen bonde uthan landtz, häradtz eller
sochne hafwa rätt eller tillståndh nyttia Allmenningen i
någor måtto, wijdare än till den gårdh och hemman, som han
i samma landskap, häradh eller sochn äger, hwarken till Timber,
Wedebrand, Kåhl, Weedh eller annat slijkt, medh mindre
sådant honom tillätes af sielfwe landet, häradet eller sochnerne,
och det lagligen å tinget, och att landedt, häradet eller sochnerne
skeer derföre nöije. Gör någon här emot och blifwer
öfwertygat, då bothe för hwar Timberståck Twå Mark, och
för hwarf lass Kast- eller Stallrums weedh Twå Marck, så och
för Sparrar, Stöör och gärssell etc. effter wiss proportion till
treskiftes, Oss, landet eller häradet och åklagaren.
6.
Ingen Landz, Häradtz eller Sockne Inbyggiare hafwe här
effter rätt eller macht att hugga någon swedd att bränna på
Allmenningen weder laga boot för åwärckan giordt på andres
ägor. Dock så frarnpt landzens förbättringh och fääbeth på
Allmenningen kraffde ett rödiande medh swedie eller brand, då
blifwe sådant af Nembden öfwerlagdt widh tinget, och där sådant
af landet eller häradet rädeligit och nyttigt funnes, då
blifwer det lagligen slutet, sampt wisse Män tilförordnade, som
det förrätta, och ellden i acht taga och för skadan swara,.
niutandes der emot Säden, och giörandes landet eller häradet
der skähl före.
7.
Ingen hwarcken Adell eller Oadell, Präst eller Bonde hafwer
tillståndh att hugga bärande trää på Allmenningen weder
booth som dem är pålagt, som hugger bärande trää på annars
mans ägor, Oss och Cronan i så måtto wår rätt oförkränckt.
Bilagor. 123
Men där så wore, att bärande trää funnes på någon Allmenning,
så öfwerflödige eller och föråldrade, eller och att ståå
på dee ortfcer, der man hade skääl att rodia dem undan, då
må sådant sökias widh tinget, och medh wår Landzhöfdingz,
så och landz heller häradtz Neinbds tillåtelsse, af någon Landz
eller Häratzboo saaklöst nederfälles och afföras, dock att han
derföre gifwer landedt heller häradedh sitt nöije, såsom då kan
afftalt blifwa, och planterande unge trää i staden igen på någon
beqwämb ortt i Allmenningen, och bära der om wårdnadt
till dess det wuxit blifwer.
8.
Inthet Torp eller Backestugu skall här effter på Landz
eller Häradetz eller Sockne Allmenningarne upsättias eller byggias
af nyo. Män där Allmenningarne så store, wijdlyfftige och
odhe befunnes, att dher Hemman heller Torp uthan Landzens,
Häradetz eller interressenternes skada och afsaknadt wäl byggias
och brukas kunne; Då skall wår Landzhöffdinge widh
laga tingh sådant landet föredraga, och då medh Lagmannen,
Häradtzhöffdingen och Nembden skåda dee plattzer och ställe,
som uthan landzens och häradetz skada förbyggias kunne; Och
altsså ordentligen och lagligen sådant tillåta och medh breff å
tinget stadfästa, på det dee wijdlyfftige ödes skogar måge medh
Inbyggiarnes gagn, men icke medh skada, bygde och förbättrade
warda; Alle andre som komma på skogarne strykande, och
uthan uthtryckeligit loff och minne, anteen der swedia eller sigh
der nidsättia, dem skall man fritt sökia att fånga och såsom
andre skadediur beflijta sigh om att afskaffa, där wij wele att
wåre Landzhöfdingar och Befalningsmän skole medh högsta
flitt hålla hand öfwer.
9.
Där sigh någre Finnar uthi desse förledne åhren på dhe
store Skogarne i WästerNorlanden, Dalarne, Bärgslagerne och
Wärmelandh nedersatt och bygdt hafwe; då skole wåre Landzhöffdingar,
medh Lagmannen, Häradtzhöffdingarne och Nembderne
hålla der effter een flitigh ransakningh, och så wijda dee
finna någon, att hafwa sigh nedsatt på dee skogar och i dee
landskap som byggias kunne uthan landzens skada, och Finnarne
anteen hafwa rödt sigh Aker och Angh eller det ännu göra
kunne, lägenheeten och är der till, och dee på wisse sätt för
-
124 1647.
säkra Cronan att willia rodia, Aker och Engh upbryta, eller
sigh till Bärgwärkens befordringh begifwa, dem skole deres torp
unnas, eller trisse ortter tilldelas att byggia opå. Män så frampt
dee icke haftva det upsåth, och sådant medh gärningen betyga;
Eller och att deres byggiande befinnes landet och bärgwärcken
mehra hinderligit än beforderligit, der om Lagmannen, Häradtzhöffdingen
och Nembden ransaka och dömma skole, då må hans
byggningh och torp uthrijffwas och affskaffas, deres Stvedier
medh Säden dem ifrån tagas. Och hwar någon sädan finnes,
att uthan tillståndh der arbeta och byggia igen, den skall fängzlas,
hans byggning upbrännas, och haftve der hoos förgiordt sitt
arbete, och hwadh hoos honom och i hans tvärie finnes, till treskifftes,
oss, interesserade landet eller häradet, så ock åklagaren.
10.
Ingen hafwe rätt eller macht att hugga Sage timber på
Allmenningarne, undantagandes Wäster Norlanden, Dalarne och
Wärmelandh, htvarest det saaklöst göras och tillåtas kan. Eij
heller skall någon haftva loff att hugga Bielckar, Ståckar och
Timber till Sahlu, mycket mindre till att föhra af Rijket på
Allmenningarne. Finnes någon att göra här emot, han skall
för een Bielka, effter dess längdh och tiockleek, botha dess
wärde effter Mätesmanne ordom, och så för een Timberstock
En Marck Söllfftver myndt till treskifftes, Oss, landedh heller
häradet och åkäranden.
11.
Opå sine agne Byägor haftve jordäganden macht och rätt
att hugga till huustarff och Sahlu, så ock tillåta andre att
hugga och nyttia effter htvars och ens haftvande rätt och rättigheet.
I lijka måtto att rodia Aker och Engh, sättia torp
och torpeställe, där så lägenheeten finnes, i så måtto som föllier.
En Frällssesman så wäll som den som lähn af Oss och Cronan
hafwer undfånget, där han hafwer eenskyllte ägor och ifrån
Allmänningen, så ock andre grannar och någrannar aftvettrade
medh Råå och laga grändtzer, han skall haftva macht och rätt
att nyttia sin skogh effter sin lägenheet och willie, medh huggande
af Bielckar, Huus- och Sågetimber, Sparrar, Weédh och
annat slijkt, och det sielff bruka till sino gangne, medh sälliande
och annat, uthan någons intaal. I lijka måtto, där lägenheten
Bilagor.
125
finnes, byggia nye Hemman och Torp till sitt behof, allenast
att de när dee skattlagde warda, och så iempte andre hans
godz för rusttienstas och görs der af den Rättigheet som af
andre Frelsses hemman seedtvanligen uthgåår. Samma rätt
hafwe och så skattebonden på sine eenskyllte Skatteägor, dem
att bruka, nyttia, förföhra och försällia, effter sin tarff och lägenheet,
effter som han och, när ägorne sigh så widt sträckia,
må rodia Aker, Engh, Muhlbeeth, sä och byggia torp och förrätta
hemmanedtz förbättringh i alla måtto, medh sådanne förordh,
att där hemmanet blifwer förbättrat och nye torp opbygde,
hemmanet då medh torpen af Landzhöffdingen och Häradtzhöffdingen
så och Nembden och deputerade Landtmättare
reffwas, åå nyo skattläggies och i Cronones Jordebook till förbättring!)
anteknas, Skattebonden i sin egendomb och Jordrättigheet
oförkortat: Och denne rätt niute Skattebonden, hwadh
heller han ännu immediate under Oss och Cronan är, eller någon
af frälsset undt och efterlåten; Män så frampt någon
Skattebonde finnes att hafwa mehre iordh än han hinner eller
will nyttia, låtandes det öffrige liggia obrukat till Cronones
skada och affsacknadh, och blifwer af Landzhöffdingen eller den
han är efterlåten een och annan gånghen lagligen påminter
och förm anter, icke låtandes sigh der af beweka att opbryta,
rodia eller bättra sine ägor, då må der tagas bewijs opå åå
tinget och sädan förordna Landzhöffdingen, der det immediate
under Oss och Cronan är beläget, eller om det någon annan
af Oss är oplåtit, den som lähnet innehafwer, effter Häradtz
nembds ordh, een annan som det bygger, och läte hans Åker
och Angli, som om Allmennings torp sagdt är, medh Råå och
Röör omläggia och ifrån Byen afwettra, och hafwe sadan Skattebonden
inthet mehra tala der opå.
12.
Så må ock Swedielandh huggas på eenskyllte ägor af Jordäganden,
för uthan i dee landskapen, såsom för Bärgzbrukens
skull exempterade åhre, effter som eij heller någon skall tillåtit
wara, att swedia på store Mast- eller Timberskogerne, mycket
mindre der bärande trää uthi finnes i någon myckenheet;
Men hwadh elliest för skogh som finnes å färde, det kan och
må äganden niuta och nyttia, medh Swediande och annat till
sitt bästha, allenast att dee här medh wärnäs sin rätt att bruka,
och icke sigh och landet till skada att missbruka.
126
1647.
13.
Hwadh Prästegårdar bäfwe för eenskyllte ägor, dee stånde
fuller Prästemanneu eller Kyrckioheerden an att nyttia till sin
tarff, dock så att Prästebordet eller Stompnen icke förringas
och förwärras för den sorn effterkommer, der opå Biskoperne,
Cappittlett och Prosterne skole hafwa opsyn och sådant i tijdh
förekomma, såsom och att tillhålla dem som ägorne för sine
effterkommande förwärra, honom eller hans Arfwingar att wedergälla
skadan igen till Prästegården eller Successoren. Och
där Biskopen medh Capittlet sampt Prosten det försummar, då
stånde det wår Landzhöffdinge an att drijffwa åå Häradtztingen,
och den bråttzlige erläggia bothen och wedergällningen till
näste Hospital.
14.
Ingen wår och Cronans eller Frälssemans landbo hafwe
tilstånd och macht att hugga Bielckar, Timber, Sage Plancker,
Weedh eller annat slijkt, på sitt stadde hemmans jordh eller
Egor, mehra än han tarffwar till sitt huusbyggning och wedebrand
i sin gårdh, och åhrlige huusbonde körttzlor. Eij heller
hafwa macht att hugga något Swedie landh, uthan wår Landzhöffdinges
på wår och Cronans ägor och sins huusbondes Jordägandens
på frälsse ägorne eller Längodtzen loff och minne.
Gör någon här emot, han skall wedergälla Jordäganden sin
skada, effter mätesmanna ordom, och där han blifwer lagförder,
eller ock sielffwer till Häradtztinget sin saak skiuter, då så
frampt han öfwertygas, bothe öfwer wedergällningen än då Tolf
Marck till treeskifftes, Konungen, Häradet och Jordäganden.
15.
Finnes flere Jordägande i by än een, och sittia i oskiffto
Skogh och marck, hwadh heller Crono och Skatt eller Prästegårder
eller och flere Frälssesmän inbördes der uthi ähre interesserade,
då hafwe de som i sådan by boende ähre allenast
rätt och tilståndh att hugga Bielckar, Timber, Spanar, Wedh
etc. i oskifftom skogh till sin huusbyggningh och tarff, men icke
att sällia och föra af Tompterne så länge dee sittia i oskifftom
Skogh och eij medh alles willia sämbias åth. Eij hafwe heller
Frälsseman rätt och macht att hugga låta Timber, Sågeståckar,
Weedh etc. i oskifftom Skogh, där han eij sielffwer boendes är,
uthan hafwer annan åbo åå hemmanedt, medh mindre alle Jord
-
Bilagor. 127
äganderne sämbias åth och gifwa honom loff där till. Gör någon
här emot, då wedergälle Jordäganderne allan skadan effter
öre och ortugetalet, och det effter mätesmanne ordom eller
häradtz Nembdz domb, och ware hans jordh eller hemman i
samma by så länge Eganderne till underpant, att skadan är
wedergullen.
16.
Dela Jordäganderne sin emilian, och den ene will till skifftes,
den andre inthet, dä gifs den wissord som till skifftes will,
och råde sädan som skifte ähr, hwardera lott och deel sino
saaklööst.
17.
Finnes torp på oskiffte Byägor bygde, och Jordäganderne
sielfwe godwilligt sämbias om, då stånde som det står, kunna
dee eij sämbias om, då skådas hwars och ens andeel i Bollbyn,
sadan Boolbysens afradh och landgille, så och tilhörande
ägor och lägenheet, och där Häradtzhöffdingen medh Nembden
finna torpen eller torpet uthan Boolbysens skada kunne blifwa
bestående, då deela dem Jordäganderne emilian effter lagh, så
ock öres och ortugu taal. Kan ock Bodbyn medh dem icke blifwa
behållen, då dömmes och rijffwes torpet uth, hwadh icke
ståa kan medh skääl.
18.
Eij hafwe någon macht, att här effter byggia Torp heller
Backestuffwor på oskiffto Byägor, för uthan alle Jordägandernes
fulle samtyckio. Gör någon här emot, uppfylle Jordäganderne
skadan och bothe för torp heller Backestugu hwarie Tålff
Marck, till treskifftes Oss, Häradet och Jordäganderne. Och
rijffwe torpet uth.
19.
Ingen hafwe macht att hugga och bränna Swedh, eij heller
att byggia Sågeqwarn heller annan Nybyggningh på oskiffte
ägor och jordh, medh mindre sådant skeer medh alle Jordägandernes
samtyckie weder booth, och förlust af arbetet, som i förre
Artikell sagdt ähr.
20.
Ingen hafwe macht att byggia Sågeqwarn på Allmenninningarne
heller andre byggningar i Strömmar och Aer, medh
128 1647.
/
mindre det skeer medh landzens heller häradets minne och för
åhrligh afgifft åth landet heller häradet. Och dock der Sågeqwarnerne
i Allmenningen blifwa bygde, lagligen som nu är
sagdt, eller och andre Smedior heller Wärck upsatte, då hafwe
eij macht taga sitt Sågetimber, Wedh heller Kåhl uthur Allmenningen,
medh mindre det skeer medh landets eller häradets
förlåff och tilståndh, och för skääl och Rätt. Uthan Sågetimbret
och annan stalfrums wedh blifwer hemptat af egne ägor,
heller köpte och tilhandlade ifrån deni som Jordägande åhre
och rätt hafwe att sällia och affhända, wedh booth för hwarie
Ståck Twå marck och för hwarie fainpn kastwedh Twå Marck,
så ock Staffrums wedh En Marck Sölfwer myndt till treskifftes,
Oss, landet eller häradet och åkäranden.
21.
Allt Swediande skall wara förbudet på alle dee orter och
jordh, som icke låta rodia sigh till Engh, heller bryta sigh up
till åker. Men så frampt på någon ortt Skogen behöffwer att
ränsas och Jordmarcken ifrån måås och annat slijkt befrijas
till förbättringh af Muhlebeten; Så må fuller Jordäganden på
sine ägor det göra; Men på det landet och androm icke må
skee skada, eller denne wår Skogsordningh förfångh, då skall
Jordäganden, eller hans landbo, medh sielffwe Jordägandens
samtycke som rodia och bränna will och må, gifwa sådant sine
Sochne män tilkänna, tagandes medh sigh Kyrckiones Saxman,
och teendes så iordh, som sitt upsått, och der Säxmännen det
gilla, då rödie och bränne saaklöst, uthan grannars och Någrannars
skada och förfångh; Men gör han annorlunda och
för sigh sielf, då blifwe lagförder och bothe Tållff marck till
treskifftes, Oss, häradet och åkäranden.
22.
I alle landzändar skall flijtigh upsyn hafwas att inthet
Swediande tilstädies, uthan allenast för Ange och Akerrödningh
skuldh, eller att sådant för Mulbetens renssningh skuldh finnes
nödigt och nyttigt som förr är sagdt; Men enkannerligen skall
der sijs opå, att alt Swediande hafwes fördragh i dee Landzändar,
som medh Bärgzwärck ähre begåffwade. Såssom är Roslagen
i Uplandh, Wässmannelandh, Dalerne och Järnbärgzlagen,
Sudermannelandh, Närike, Finspång och Gogårdz bärgslagh, Tiust,
Tuhne Lahn, Wärinelandh, enkannerligen Philipstadz Bärgs
-
Bilagor. 129
lagh, item Tijwägen och Collmolen. På hwilke ortter inthet
Swediande tillåtas skall. Gör någon här emot, och betygar
det icke medh minne och loff af Landzhöffdingen, eller Lähnmannen
eller Frälssesmannen såsom Jordägande, så och för
orsaker, som i förre Artikell sagdt, giordt wara, då bothe 40
marck till treskifftes, Oss, Jordäganden och Akäranden, och
uprätte skadan åth Jordäganden. Och der denne Jordägande
sielfwer det giordt hafwer, eller ock bothen och skadan icke
will uthsökia medh lagh, då träde den i Jordägandens ställe
och rätt som klaga will, och detta allt effter föregången domb
och Mätesmanna ordom.
23.
Effter och störste skadan på Skogerne skeer af Skogselldh,
och denne sigh förorsakar af åthskillige tilfällen: Såsom är af
Swedielandh, wåda, willia, wallfolck, resande man och andre
slijke; Hwarföre sådant här effter att förekomma och så wijda
möijeligit att affwända; då så frampt någon medh willia och
upsåth sätter Elldh på Skogen och gior der medh skada, dä
bothe så frampt han fånges medh lijffwet, såsom för annan
missgerningh, och skadan wedergälles åth Skogsäganden uthur
boo hans, så widt det sigh sträcker effter Mätesmanna ordom.
24.
Gör det någon medh wåda, bothe 20 in:k till treeskifftes,
Oss, Landet eller Häradet och åkäranden, och wedergälle Skogsäganden
hallffwe skadan. Kommer Skogselldh uth af loffgifwit
Swedielandh, då bothe den Sweden tilkommer 20 m:k till treskifftes
och wedergälle Skogsäganden sin undfångne skada effter
laga domb och Mätesmanna ordom.
25.
Kommer Ellden uth af lösker pijga eller drängh, heller af
wallfolckz heller barns förseelsse, som anteen äre i tienst eller
hemma hoos sijne Föräldrar, och gore skada i Skogen, då bothe
den som lege- och wallfoleket denar och barnen tilstå, i
lijka måtto 20 m:k boot, och wädergälle Skogsäganden hallffwe
skadan. Lijka så hålles medh wägfarande man, där han å gärningen
tagen warder, eller lagligen tilbindas kan, att han bother
och så 20 m:k boot till treskifftes, och wedergäller Skogsäganden
halfwe skadan.
130
1647.
26.
Ar det lösker Drängh heller Pijga, eller annan Man eller
Qwinno, sora eij orkar bothom och wederlaget, då. gånge till
arbetes och förtiänat der medh, eller där skadan så stor ähr
och eij hopp att förtienat, då sändes i fremmande landh, der
han eller hon till wisse åhr förblifwa och arbeta skall, så långh
tijdh som honom eller henne då föreskriffwit warder.
Detta föreskrefne ähr så till Skogarnes förwaringh och idkelige
erhållande, så wäll som skälige och rättmätige nyttiande,
och att förtaga allt missbruuk, af oss beleffwat och stadgat wordet;
Och wele wij att wåre Lagmän och Häradtzhöffdingarne
medh sijne Nembde Män, så och någre flere beskedelige Män där
till deputerade i hwarie lagsagu ransaka effter Allmenningarne,
och dem rätteligen skåda och åthskillia ifrån andre eenskyllte
ägor, så och elliest gifwa acht opå, att denne wår Ordinance
må blifwa i alle sijne Artiklar effterkommen: Wele och i lijka
måtto, att wåre Landzhöffdingar och flere wåre Befallningzmän
alle desse Artiklar noga och flitigt taga i acht, och icke tilstädia
att någon gior här emot, weder straff som ordinancen
uthwijser. Det samma wele Wij och att alle dee som lähn af
Oss och Cronan innehaffwe och ähre belähnte medh, så och
alle af Ridderskapet och Adell, af Prästerskapet, Krigsfolcket,
Bårgerskapet och mehnige Allmoge fliteligen blifwer betrachtat
och effterkommet, effter som hwars och ens hafwande rätt och
rättigheet det honom unnar och tillåter, och denne wår ordinance
wijdare beskriffwer och uthtrycker, så kärt hwariom och
enom som der emot bryter, är wår hembd och wrede att undwijka.
Giffwit på wårt Slått Stockholm den Martij Ahl- 1647.
Bil. L.
Project till Stadga om bärande träd. l)
Wij Christina medh Gudz nåde, Sweriges, Göthes och
Wendes uthkorade Drottningh och Arffurstinna, Storfurstinna
') Antaget den 22 Mars med mindre betydande ändringar, hufvudsakligen
i 6 och 11 §§, hvarjemte föreskriften om 3 träds återplantering,
i st. f. 1 afverkadt, blifvit utbytt emot 2. Stadgan finnes tryckt,
likasom den under Riksdagens lopp äfven diskuterade och samma dag
utfärdade Jagtstadgan.
Bilagor. 131
till Finlandh, Hertiginna uthi Estlandh och Carelen, Fröken
öfwer Ingermannelandh. Gore witterligit, att ändock detta Rijke
wårt käre Fäderneslandh för dess belägenheet, som Nordest i
wärlden, så och andre orsaker skuldh, icke synes så beqwämbt,
som andre landh till fruchtbare och bärande trääs wäxst och
planteringh: Lickwäll när jordennes godh- och fruchtbarheet
jemföres och beqwämes till trään och wäxternes artt och natur,
då befinnes sådanne icke allenast wara här i Rijket att
plantera, uthan och dedh som wäxser, af starckare och fastare
egenskap än som månge annorstädes är till att sij, niuta heller
finna. Enkannerligen wäxer här hoos oss, ibland andre bärande
trää, Eek uthi stor myckenheet, och af så fast och hårdh
egenskap, att dess lijke widh öster Sion neppligen är att spöria;
Tiänligh icke allenast till all annan huusnödtårfft, men eenkannerligen
till goda skepp, att brukas så till köphandell som Orlogh.
Men så blifwe så Eek, som Book, Apell, Hegg, Oxell
och flere af dedh slaget så missbrukade och förödde, att och
Rijket nu deraf lijder trångsmåhl, och mången som gagn deraf
hafwa kunde, måste sökia sin tarff annorstädes i weridén, heller
mistat och undbärat till sin och dedh gemene wäsens affsacknadh
och skada. Ty hafwe wij detta medh wårt Elskelige
Rijkz Rådh öfwerlagdt och befunnet gott, dee feel, som inrijttne
äre och Skogarne här till mycket förödat hafwe, att besinna
huru dee stå till att botha, öfwerwägat och sidst till alles rättelsse
beslutet och stadgat, såsom föllier.
1.
Mädan störste macht påligger, att Eek och andre bärande
trää, som wexa willt, eenkannerligen Appell, Book, Oxell, Hegg
etc. icke måge uthödas för effterkommandom: Ty skall detta
wara een allmän Lagh, och af allom, ehwadh ståndh han är
alf, och hwadh heller han af egen rätt och privilegio må hugga
bärande trää, heller honom sådant lagligen blifwer effterlåtit,
blifwa i acht taget och effterkommet, att för hwarie Eek, Book,
Appell, Oxell, Hegg, som bortthugges, åther af honom plantas
på een beqwätnb ortt i samma heller nähre ställe, Tree unge
Trää af samma artt, och stånde hans eller hans Erffwingars
sköttzell der åå, in till dess dee undan Boskaps beeten wuxne
ähre; Försummar dedh någon, heller låther dee unge trää genom
wahnsköttzell afbijtas och fördärffwas, han bothe för hwart
ungt Trää Tree Marck till treskifftes, Oss, Jordäganden och
132
1647.
Häradedt. Och där sielffwe Jordäganden dedh försummar, heller
sin rätt eij fullföllier, då träde åkäranden i hans rätt och ställe.
2.
Ingen ehoo han är, hafwe macht och tillståndh att hugga
Eek heller annar bärande trää på Allmenningarne, wår och
Cronans rätt oss förbehållen. Finnes nu på Allmenningarne
Eek, Book, Appell heller annor bärande trää, som kan uthan
landzens skada affhuggas och någon finnes i häradedh som tarffwer
dem, han skall till tingh fahra, och där begära och fordra loff
och minne där till af wår Landzhöffdinge, Häradtzhöffdingen och
Nempden. Hwilke skole nempna där till wår Fougde heller
Ländzman sampt sex andre gode beskedelige Män, som skådat
och göra till Tinged derom berättelsse. Seija desse sådant
icke wara skääl att tillåtas, wari förbudedt. Finnes dedh att
måge skee uthan Landzens skada, då gifwe för hwarie Eek
heller annor bärande Trää, honom tillåtes att fälla och afhugga,
8 Marck Söllfwer Myndt till treskifftes, Oss och Häradedh,
och planta emot hwart Trää han fällte Trij unge Ekiar heller
annor bärande Trää, och stånde dess sköttzell in till dedh uthur
Boskapsbethen wuxet ähr, weder boot som förr är sagdt om
unge Trää.
3.
Hugger någon Eek, Book, Appell, Oxell, Hegg på Allmennings
Skogen oloffwandes, han skall botha till Oss Nijo
daler Söllffwer Myndt och Sex marck till Härradedt, så ock Sex
Marck till Åkäranden, och planta Tree Trää för hwart i stället
igen, som sagdt är.
4.
Om någrom någonstädes blifwer på Allmenningen ordentligen
och effter Skogsordningen att swedia tillåtet, då achte
densamma sigh, att icke någon Eek heller annat bärande trää
finnes på det ställe stå, som Sweden fälles och brennes, heller
i negden där hoos. Så frampt nu något bärande Trää finnes
där uthi heller der hoos, och dedh tager skada heller medh
allo affbrännes, då bothe den som swedielandet åtte, för hwarie
bärande trää som affswedt helier skadt blifwer, Nijo daler Sillfwer
Myndt till Oss och Sex Marck till Häradedh, så ock Sex
marck till Åkäranden. Och planta på Allmänningen Tree bärande
Trää igen, medh wilckor som i den tridie Artikeln sagdt
Bilagor. 133
ähr. Och dee affswedde Trää stånde sädan till hans tarff och
bästa, som bott hafwer.
%
5.
Dee af Ridderskaped och Frälssedt måge fälla Eek, Book,
och audre bärande Trää på sine Arffz heller Lähns enskyllte
ägor, där ingen annan äger lott heller deel uthi. Allenast att
dedh blifwer i acht taget, dedh så dee som alle andre, åther
för hwart Trää sorn affhugges och fälles, planta Tree unge i
stället igen och hålles i sköttzell in till dee åhre uthur Boskapsbethen
wuxne. Försummar detta planterande någon, dä
bothe för hwarie unge Eek Tree Marck till treskifftes, Oss,
Häradedt och Jordäganden, och dennes' ställe och rätt niute
åklagaren.
6.
Uthi oskifftom Skogh hafwe ingen Ridder eller Frelssesman
rätt eller macht att hugga eller hugga låta något bärande trää,
medh mindre dedh honom loff gifwes af alle Jordäganderne eller
deres fullmechtige medh deres öpne breff. Och där wij och
Cronan hafwe där lott uthi, då skall dedh icke tillåtas uthan
wår Landzhöffdinges ja och samtyckie. Och där dedh i så
måtto funnes gott uthan skada att tillåtas, då plante icke deste
minder för hwart gammalt Trää som affhugges Tree unge i
stället igen, medh wilckor som sagdt ähr. Finnes någor Ridders
eller Frälssesman som annorledes och uthan minne fäller
eller fälla låter bärande Trää i oskifftom skogh, där han bäfwer
lott uthi. Då fylle Jordäganderne effter öre och örtige taal
up skadan eller trääs warde effter Mätismanna ordom, planta
Tree i stället igen, och bothe Oss, Häradedh och Jordäganderne
till treskifftes Tree Marck för hwarie bärande trää, ock där
Jordäganderne tijga, då niute åkäranden dennes rätt.
7.
Ingen Präste eller Kyrckioheerde, Krigs heller annan Befallningzman,
eller Ryttare eller Knecht på sine förländte hemman:
Eij heller Frelssesman uthi sine förlähningar och fördeels
hemman, där han icke hafwer frälsse opå under Arffz
eller lähns Rätt. Item ingen Skattebonde mycket mindre Crono
heller Frälsses Landbo hafwe rätt heller macht att hugga och
fälla Eek, Book och andre bärande Trää på sine egne heller
dee ägor han boor opå, widh Nijo dalers Söllffwer Myndt ska
-
134
1647.
deståndh åth oss af Präst, Embetsman, Rytter, Knecht, Skattoch
Crono bonde, för hwarie bärande trää han fäller på Skattheller
Crono Egor, och åth Jordäganden af Ridderskaped och
frälssed för dedh som felles på deres lähn och Arffwegodz ägor.
Och bothe åfwan opå Tollff marck till treskifftes, Oss, Häradedh
och Jordäganden, ähn han klagar, heller åkäranden om
hin andre tiger. Och uprätte skadan igen medh nye planteringh,
som för är sagdt.
8.
Befinnes och öfwertyges någor lagligen, att hafwa medh
hygge wedh Roten, heller fellande af Toppen, eller annor åthgerde
förderffwat någon Eek heller bärande Trää, så att dedh
ruttnar heller förderffwas innan någon tijdh, anteen af mootwillie,
heller att fåå tilfälle till att huggat bortt, såsom odagligt.
Den skall, så snart han lagligen tilbunden blifwer, vedergälla
Jordäganden Nijo daler, och bothe Tållff marck till
treeskilftes för hwarie trää, sampt planta Trij unge af nye,
som i förre Artikell sagdt ähr.
9.
Finnes bärande trää i Aker heller Angh Bondens, heller
på något sådant ställe, som Bonden kan till Aker och Engh
upbrytha, och trään äre honom skad- och hinderlige. Då gifve
sådant Landzhöffdingen åå Cronans, och huusbonden åå
frelsses wägnar tillkenna; Och stånde sädan till Landzhöffdingen
åå wåre wägnar, och till Jordäganden åå frelsses wägnar,
sädan ransakat och således i sanningh befunnit är, att gifwa
loff till emot pianteringh af Tree unga Trää, dee garnble att
affhugga saaklöst.
10.
Ingen hafwe tillståndh heller loff att hugga och fälla bärande
Trää i wåre Parcker eller att fördärffwa Trää medh Tophugge
eller andre wägar: Den dedh sigh underståår att göra
uthan loff och minne, han wederlägge för hwarie trää han feller
heller fördärffwar, Oss och Cronan Tiugu Fyra daler Sillf—
wer Myndt och plante igen sex stycke unge Trää, medh wilckor
som förr ähr sagdt. Så och bothe till treskifftes, Oss,
Jordäganden och Härade Tållff Marck. Och niute åkäranden
Jordägandens rätt ähn han tiger och sin rätt försummar. Finnes
nu bärande trää i wåre Parcher som åhre af allder affgå
-
Bilagor. 136
ende och uthan skada mistas kunne, dem gifwe wij wår Rijkz
Jägemestare tillijka medh Landzhöffdingen tillståndh att sällia
och uplåta dem androm som där effter sökia för skääl och rätt,
såsom deres enskyllte Instruction wijdare skall uthwijsa. Dock
så, att den som dem affhugger, plantar åther Tree andre i
staden igen.
11.
På alle dem som immediate under Oss och Cronan besittne
åhre, wele wij att wår Landzhöffdinge skall hafwa Inspection
öfwer: de som lähn af Oss och Cronan besittie och
innehafwe, niute Inspectionen och rätten på alla dem, som dem
under lähns rätt förundte åhre; och Ridderskapet öfwer sine
landbor och ägor. Där nu någon sådant försummade, då sware
Landzhöffdingen och hans underhafvande sin brott, men der
någon Lähnman eller af Ridderskapet och frälssedt såge der
öfwer genom fingren och försummade sin inspection och rätt.
Då skall och må wår Rijkz Jägemestare, så och Landzhöffdingen,
eller någon annan deres underhafvande, taga sigh saken
an och tala der åå för Rätt och tinge; fullföllie saken in till
Execution och hafwe den sin rätt försummar åå dedh sinne
förlorat allt tilltaal om skadeståndedt. Och stånde där hoos
hwarjom och enom frijt att klaga den brottzlige an, uthan anseende,
hwadh heller han hafwer deel i Skogen heller icke, och
niute i dedh ährende åkärandens Rätt.
Detta föreskreffne är altsså öfwer bärande trääs så wäll
niutande som erhållande af Oss stadgat och förordnadt; Och
wele Wij att dedh ordentligen åå Tingen och Rådstuffworne
blifwer förkunnadt och affläsedt; Såsom och af wåre Landzhöffdingar
och andre Befallningzmän, Domare och Nempdemän,
så wäll som dem som vederbör taget i adit, fullfölgdt och effterkommet
i alle sine punchter, så kärdt hwarjom och enom är
straffedt, så och Wår hembdh och wrede att undwijka. Till
yttermehra wissö hafwe Wij detta medh egen handh underskriffwit
och witterligen låtit sättia wårt Kongelige Secret här
nedan före. Actum Stockholm den Anno 1647
136
1647.
Bil. M.
Ridd. och Adelns inlaga emot 5, 6 och 7 §§ uti projectet
till Stadga om bärande träd.
Till den 5. Punct
Att ingen Adelssman må wara böter underkastat för dhe
bärande trä han hugger på sina enskyltte ägor; uthan att Adelens
Landbönder och Tiänare sampt andre må wara desse böter
underkastade; Dock ingen annan deni att erleggia änn till
sin rette Ilussbonde; Lijka sorn Cronones bönder ingen annan
sine böter äro plichtige att uttgiöra änn Cronan.
Till den 6. Punct
Att der dhe som oskiffta ägor hafwa tillhopa icke kunna
förehnas om bärandes träs hugningh: att pä thet den som sina
trä sig till nytta will hugga och bruka, icke för den andra
Jordägandens contradiction skull må afskäras sijn Rett; Förmehne
Adelen och Ridd: att dhe samma må begära af Häradzhöfdingen
och 6 af Nembden, att delila samma bärande trä
äganden emellan, och stå hwar och en fritt hugga och bruka
dhe trä, som på hans delli löpa kunne: Men der Cronan in
gen
lott hafwer i skogen, då må inga böter heller Cronan gif—
wes; Uthan der Cronan är med i Ägor interesserat, niute effter
dess quota proportionaliter dhe böter sorn hon anten flere
eller mindre dehlar i oskiffte skogh äger.
Till den 11. Punct
Att ingen Ransakning!! af Rikz Jägermestaren eller Landzhöfdingen
på Adelens sär: och enskyltte Ägor må inföhras;
Uthan der Cronan hafwer ägor tillhopa med Adelen, då stånde
Ransakningen sampt böterne till sampfeltte Jordägande effter
den dehl som dhe i Agorne hafwa; Och att Landzhöfdingerne
icke må swara till Jägermesternes och Heide ridernes Embete
widare änn att hwadh som af dem anklages för tingett och der
afdömmes; Att Landzh: då dett steller till execution.
Bilagor.
137
Bil. N.
Riks-Cancellerens bref till Secreteraren Johan Larsson, ang.
plats på Riddarhuset för grefliga vapnet och stolen.
Effter dedh H:r Secreterare Johann Larsson, Jagh hafwer
låtit förfärdiga (effter brukeligit sätt på Ridderhuset) mit Grefwelige
Wapn och Stooll, at opslåss och settias dersammestedes;
Alltderföre ähr min wenlige begeran till Eder, at J wapnet
nest Grefwernes aff Lecköö etc. upslå och Stolen dereffter
på sin behörige ort settia låten: Och endoch at Grefwen aff
Turn till ewentyrs något wille praetendera deremot; Så wetter
migh dedh samme stelle aff Kungl: Maij:tt min allrenådigste
Dråtningh wara förordnat, effter som hann dess föruthann intill
denne dagh till något stelle aff Kungl: Maij:tt intet ähr privilegierad:
förmodar ock deriempte migh mit stelle på Ridderhuset
her i Swerige som honom att hafwa meriterat och förtient
och aff andre mine ståndz lijker sampt hele Ridderhusett
letteligen dedh så skall aestimeras. Gudh befallandes, aff Stockholm
denn 24 Martij 1646.
Axell
Oxenstiern m. p.
Bil. O.
Några Riddersk: och Adelens Postulata hoos
Hennes Kongl: Maij:tt underdånigst at andraga ock
om förskoning att anholla. Ridderhuset den 26 Martij
1647.
Först, effter som Ridd: och Adelen, en dehl, så wäl till
dehres egne hus bygningar, så på Landet som här i Staden
till dess Zirat, Portaler, Caminer och begrafninger, såssom ock
en stoor quantitet fodres till Ridderhusetz bygningh Gottlandz
138
1647.
sten. Allttderföre är till Hennes Kongl: Maij:tt samptlige Ridd:
och Adelens ödhmiuke anhollende, att Hennes Kongl: Maij:tt
allernådigst wille tillåta dem, sorn på egen risico sielf låtha
hempttan ifrån Gottland, för den stoora Tullens och Licentens
uttleggiande fritt passera.
2. Dernest, att hwilke af Adell nödigt behöfwa till dehress
bygningers forttsettiande, att låta gå igenom Slyssen opp
i Mälaren allehanda bygningz partzeler, materialier och andra
Hus nödtorffter; Att sådane för Borgamestere och Rådetz här
i Staden deröfwer satte Tull må fritt igenomgå; Elliest skulle
mången förorssakes att instella och stutza med sina bygningar,
såssom ock falla dem som oppe i Mälaren boo beswärligere,
änn dhe sora nedanföhre boo, hwad dhe behöfwa till dehras
hus nödige Partzeler.
3. Att Adelen och Ridderskapet för Tolaguns uttgifwande
i Städerne måge wara exempte, när dhe den stora Tullen hafwa
aflagdt; Så att dhe öfwer detta och de ofwanstående motte
bekomma Hennes Kongl: Maij:tz Privilegium.
Bil. P.
Rikets Ständers Beslut. Dat. 22 Mars 1647.
Finnes särskildt tryckt samt hos Stiernman, Riksd. och Möt. Besl. 2: 1087.
Af originalet finnas två exemplar i Riks-Arehivet, Det tredje, vidfästadt Adelns
prot., har följ. underskrifter:
Bengtt Skytte
pro tempore Landtmarskalk.
På Braernas, grefwer af Wi- Karl Måres, grefwe till Rasssingsburgs
wegnar burgh och Falkensten.
Karl Måres, grefwe.
Uthi Steenbockernas stelle: Clas Baner.
Jahan Oxenstern Gabrielson. Gustavus Bielke.
Jacob Skytte. Paul Khewenhiiller.
Knutt Lilliehööck. Lars Kruus Jesperson.
Per Linnormson Ribbingh, uthi Ryningarnas stelle.
Christopher Torstenson. Erick Flemingh. Hans Kyle.
Bilagor. 139
Knuth Lillie. Erick Sparre. Månss Ulffsparre.
Erik Acheson Soop. Philip Bonde. Arffued Horn.
Iwar Nilson. Cl: Stiernskiöldh. Axel Posse.
Benchtt Ribbingh. Jahan Moritz Wrangel.
På Kaggarnass wängna: Arffwedh Ribbing. Erich Carplan.
J:han Rosenhane. Christian Nielsson Rosenkrantz.
Oluff Lilliesparre. Gustaf Krabbe. Gabriel Gyllenankar.
Suen Bock. Knut Roos. Anders Lake. Johann Berndes.
Charl Hård. Carolus Philippus von Sack. Pähr LillieHök.
Olluf Stake. Petrus Siöbladh. Carolus von Scheidingh.
Mathias Wulff. Melcher Werenstedt. Christopher Gyllengrijp.
Jöran Kaffle. Wålmar Yxkull. Jahan Adolph Stuartt.
Jöran Sölffuerhielm. Erich Sölfuersparre. Månss Drake.
Melchior v. Falckenberg. Suän Ugla Jöranssån. Carolus Lillia.
Anderss Oxe. Anders Rosenstråle. Måns Alldångren.
Klas Rålamb. Pedher Hierta. Jonas Bure dhen yngre.
Axel Böllia. Niells Assersson Mannerskild. Frans Crusebiörn.
Gostaf Sabel. Hindrich Rytter. Ericus Gethe. Hans Rottkirch.
Hannss Strihk. Hans Månsån Olifueblad. Lorenss v. der Lind.
Steffan v. Klingsporr. Carl Tungell. Måns Sylbersuerdh.
Caril R:dufua Siggison. Jahan Bäck. Staphan von Klingspoor.
Knut Ödla. Jahan Utter. Johan von Vitinghoff. Gustaff Anrep.
Jöran Pattkull. Diederich Grönenberg. Pär Gyllensuärd.
Suen Hildring. Hans Löffling. Jacobus Pistool.
Per Gyllenstrole. Erik Plantingh. Johan Apelgren.
Gustaf Lilliecrona. Louys DGeer. Gorch Grissbach.
Joachim Transehe vonn Roseneck. J. Bergenfeltt.
Oluff Wachttorn. P. Person Gyllenax. Thomas Gerffeldt.
Berie Drakenberg. Laarss Jonsson Enhörningh.
Peter Antonius Loofeldt. Simon Simonsson Rosenberg.
Marten AugustiniSohn Leijonsköldh. Erich Rosenhielm.
Nils Nilsson Stiernflycht. Daniel Leijonstierna. Johan Graan.
Christopher Larsson Grubb. Olof Morgonstierna.
S. Strussbergh. Anders Falkengreen. Oluff Bröstfäldt.
Henrich Gyllenpistoll. Lodovicus Dedauane Swanstierna.
140 1647.
Måns Andersson Ekegreen. Johann Gustafsson Örnewinge.
Gustaff Erichsson Örnwinge. Jahan Wärnshöldh. Paul Wudd.
Törne Törnerefäldt. Larss Jonsson Biörnehofuodh.
Jon Larsson Biörnebärgh. Jahan Christerson Drake.
Carli Jonson Rosfeldt. Jahan L. von Ridderhusen.
Peder Strömbergh. Nils Dreffenskiöldh. Herbert Glattstein.
Petter Udnij. Hans Sölfuerlåss. Hanss Kyle den yngre.
Anderss Larsson Duffua. Thor Bonde. Christer Bonde.
Johannes Sparre. Carli Philip Bonnde. Nils Hårdh.
Anders Hårdh. Linnardt Hårdh. Jöran Hårdh.
Otto von Scheidingk. Anders Stuart. Dawidt Stuart.
Uggla. Ingewald KrussBiorn.
Dessutom upptagas i Riks-Archivets exemplar följande underskrifter, alla
af tredje klassen:
Näst efter P. Lilliehök: Jesper Nilsson Krus.
» » F. Crusebiörn: Johan Bagge.
» » H. Rottkirch: Otto Schulman.
» » P. Gyllenswerd: Weliam Phulf.
» »> E. Plantingh: Jurgen Skildt.
» » Th. Gerffelt: Alexander Irwing.
» » J. Graan: Nils Nilsson Lindegreen.
Bil Q.1)
Upå den Rikzdag som holtz uthi Stockholm Ahl1647
äro effterskrefne af Grefwar, Friherre och Adell
intagne på Ridderhuset den 2 Martij Anno 1647.
Herr Axel Oxenstierna, Grefwe till Södermöre
Herr Göstaf Gostafsson, Grefwe till Wasaborgh
Herr Lennart Torstensson, Grefwe till Ortala
Herr Paul Kifwenhiiller, Friherre till Juletta
') Sköldebrefvens data äro tillagda ifrån en annan prot. bifogad
conceptförteckning öfver nyadlade.
Bilagor. 141
Hindrich Cronstierna
1637.
Peter Antonie Loofeltt  1642.
Larss Erichsson Stormhatt
6 Juni 1643.
Zacharias Nilsson Sabelfeltt
9 Decemb. 1643.
Larss Jonsson Enhörningh
30 DeCemb. 1643.
Mårtten Augustinsson Leijonskiöldh
8 Januari 1645.
Larss Torstensson Blanckenfeltt
8 Januari 1645.
Haral Bengtsson Igelström
7 Feb. 1645.
Jöran Olufsson Pistolkorss  22 Feb. 1645.
Simen Simensson Rosenberg
22 Martij 1645.
Håkan Nilsson Skytte ')
5 Maj 1645.
Abraham Larsson Cronehiortt
14 Maj 1645.
Christof Friederich v. Schwalch
16 Maj 1645.
Reinnarat Leijonhusen
5 Juli 1645.
Anders Haraldsson Appelbohm  8 Juli 1645.
Erich Bröms Rosenhielm
28 Juli 1645.
Per Larsson Örnekloe
1 Augusti 1645.
Sten Pålsson Rutenskiöldh  6 Augusti 1645.
Valentin v. Meijer
7 Augusti 1645.
Dettlof Siwart Kuhlefeltt  28 Augusti 1645.
D. Johan Mathiae Barn Oliequistar
4 Sept. 1645.
Nilss Nilsson Stierneflychtt  14 Sept. 1645.
Daniel Leijonstierna  16 Sept. 1645.
Håkan Larsson Swerdskiöldh  6 Octob. 1645.
Christof Larsson Grubbe
25 Octob. 1645.
Johan Graan
1 Novemb. 1645.
Per Andersson Linderoot
17 Novemb. 1645.
Nilss Nilsson Lindegren
24 Novemb. 1645.
Oluf Olufsson Morgenstierna
5 Decemb. 1645.
Lars Fejgerskiöldh
7 Decemb. 1645.
Jochem v. Radeke
18 Decemb. 1645.
Swen Mårttensson Strussberg  20 Decemb. 1645.
Anders Siggesson Falkengren
24 Decemb. 1645.
Issrael Issraelsson Lagerfeltt  10 Januari 1646.
Conradt Mårderfeltt
10 Januari 1646.
Oluf Bröstfeldt
16 Januari 1646.
Jöran Nilsson Gyllenfalk  16 Januari 1646.
Hindrich Richter Gyllenpistol  29 Januari 1646.
') Saknas på den af Landtmarskalken undertecknade introductionslängden,
hvilken här blifvit följd, men finnes i förenämnde conceptlängd.
142
1647.
Ludwich Swanestierna  30 Januari 1646.
Peter Rosenbohm
4 Februari 1646.
Måns Andersson Ekegren  9 Februari 1646.
Mathias Melonius Biörnkloe
20 Martij 1646.
Nilss Planttingh Loobergh
24 Martij 1646.
Johan och Göstaf Örnewinge  30 Juni 1646.
Johan Andersson Wernskiöldh
15 Aprilis 1646.
Simon Grundel Hielmfeltt
9 Maj 1646.
Claudi de Lawall
12 Maj 1646.
Paul Wudd
5 Juni 1646.
Torne Andersson Tornerefellt  30 Juli 1646.
Larss Biörnehufwudh
30 Juli 1646.
Jon Larsson Biörnebergh  30 Juli 1646.
Jöns Griebsson Klingenberg
30 Juli 1646.
Johan Christersson Drake  1 Augusti 1646.
Hans Hulsshorst
17 Augusti 1646.
Mårtten BlixCron
24 Augusti 1646.
Carl Jonsson Rossfeltt
5 Sept. 1646.
Peder Gudmundsson Strömberg
7 Octob. 1646.
Hindrich Wolffenskiöldh
17 Octob. 1646.
Anders Hansson Reinhoorn  29 Decemb. 1646.
Georg Lauritzski Löwenburgk
5 Januari 1647.
Nillss Börresson Dreffenskiöldh  20 Januari 1647.
Larss Bertelsson Canttersten.
Johan Larsson von Ridderhusen
18 Martij 1647.
Herbertt Glättsten.
Jöns Erichsson Luno.
Honora Werdelett.
Petter Uddnie.
Anders Sparman PahnCron.
Hans Verglås Sölfwerlås
18 Martij 1647.
Nilss Persson Silfvergren  20 Martij 1647.
Mårtten Hemmingsson Lindebergh
20 Martij 1647.
Bengdt Baatz Ekehieim  20 Martij 1647.
Summa = 71 förutan Grefwer och Friherrar.
Datum Ridderhusett uthi Stockholm den 26 Martij 1647.
Bengtt Skytte
pro tempore LandtMarskalk.
Bilagor.
143
Bil. R.
Kongl. Bref ang. introduetion m. m. *)
1. Confirmation för Secreteraren Nils Tungel å FörmyndareRegeringens
den 23 Dec. 1637 utfärdade Sköldebref. Dat.
12 Febr. 1645. Copia.
2. Bref till Landtmarskalken att intaga Öfversten H:r Paul
Kifwenhiller bland Friherrarne. Dat. 15 Mars 1647. Original.
3. Donation för Frih. Kewenhiiller å Juleta Kongsgård och
Jernbruk. Dat. 20 Juni 1645. Copia.
4. Bref till Landtmarskalken att låta immatrikulera Corporalen
under Adelsfanan Peter Uddmeij. Dat. 18 Mars 1647.
Original.
5. D:o för Öfversten Herbert Glattstein. Dat. 15 Mars 1647.
Original.
6. D:o för Öfversten Håkan Nilsson Skytte. Dat. 19 Mars
1647. Copia.
Bil. S.
Handlingar rör. namn och platser på Riddarhuset. *)
1. Axel Lillies underd. supplik, att Bengt Bryntesons barn
måtte få afstå Lillienamnet.
2. Carl Lillias af Bengt Bryntesons ätt svar derå.
3. Magnus Drakes protest emot Cornetten Johan Christersons
immatrikulering med Drakenamnet. 2 ex.
4. Torsten Stålhanskes besvärsskrift öfver sitt vapens nedflyttning
på Riddarhuset.
5. Mårten Augustinson Leijonskölds hillet till Secreteraren
Gyllenklou ang. plats på Riddarhuset, med svar.
') Endast rubrikerna till dessa handlingar upptagas här. Handlingarna
finnas fullständiga, inbundna vid prot.
144
1647.
Bil T.
Suppliker.1)
1. Boktryckaren Henr. Kaijsers supplik om understöd till Bibelverket
och Vapenboken.
2. Hustru Marg. Klunders d:o om hjelp till sin sons ranzon
ur träldom i Algier hos Turken.
') Se noten å föregående sida.
Acta
passerade upå Riddarhuset,
i den Riksdagh
som holtz
i
STOCKHOLM
.Viii- 1649.
10
146
1649.
15. Januarij
Wardt af Hennes Kongl: Maij:tt den walborne Herren H:
Schwante Sparre Frijherre till Cronebergh etc. förordnat till
LandtMarskalk och wart honora aff H: K: M:tt lefwererat LandtMarskalkz
stafwen och myndigheten. Samma dagh late desse
effterskrefne sine nampn antekna på Ridderhuset, som wore
komne till Rikzdagen.
Olof Wachtorn Jesper Nilsson Kruus
Michel Ankarfält Jacob V. Steinbergh
Jahan Lillie Cron Lars Blankenfeldt
Arfwed Ribbingh Lars Fägersköldh
Erick Rosenhielm Hans Strijck
Jahan Graan
16. Januarij
Blefwe anteknade
Olof Andersson Sölfwerloo Bengt Lilliehöök
Nils Biörsson Drakenskiöldh Jacob Classon Uggla
Jahan Andersson Wärnsköldh Anders Biörnsköldh, för sin faChristopher
Jahansson Ekebladh der Hans Biörnskiöldh
eodem Dato
Blåstes om, att Ständerne skulle låta sigh linna tillstädes
hwar på sin tillhörige orth, men Ridderskapet, Adelen och
Krigzbefället på Ridderhuset klåckan Nije dagen effter, den 17
Jan. Hwilket och så skedde.
När nu Ridderskapet och Adelen wore tillsamman, hadhe
Wälbrne H: LandtMarskalken ett wackert taal, låtandes förnimma,
huru som H: K: M:tt hade nådigst behagat att förordna
hans Person till LandtMarskalk: Nu ehuru wäl han
hafwer excuserat sigh för sin Ungdomb skull och elliest att
han icke så kunde hafwa experiens i desse saaker: icke dess
mindre hafwer han icke mindre kunnat giöra, än sådan tilltrodd
charge medh ödmiuk och underdånigh reverentz att emoot taga:
warandes i den gode tillförsickt, att the gode Herrar, bröder
och wänner wille honom för LandtMarskalk erkenna, bewisandes
then respect, som androm skee och wederfaras plägar.
Begärte och, att om the godhe Herrar wille communicera medh
I
Januari.
147
honom thedh som kunde lända till godh information och rättelse,
giorde the honom en godh tiänst ther medh, för hwilket
och i thet öffrige han gärne hwar och en effter störste flijt
will finnas benägen.
Där effter talte H: LandtMarskalken Ridderskapet och Adelen
till, huru såsom att effter förra Secreteraren Jahan Larsson
war igenom döden afgången, och thet af nöden wore, att någon
godh man förordnades i dess ställe, ty hafwe förmyndarne
af Ridderhuset för någre weckor funnit Samuel Kempensköldh
der till qualificerat och honom på Ridderskapetz och Adelens
widare betänkiande emottagit: begärte weeta, om dem sådant
icke wore behageligit; dee wille seija sina meningar; Tå swarade
the gode Herrar, att the wore med be:te Kempensköldh
wäl content.
Inkommo Secret: på Rådhuset M:r Schunk och en Cantzlij
skrifware och begärte M:r Schunk, att honom måtte effterlåtas
göra en lithen sermon att convocera Adelen, som fordom Secret:
Jahan Larsson föllia wille till sin lägerstadh: tröstandes
och hugnandes der medh Enkian, som för sin S: Mans 24 ahrs
giorde tjänster förmärkia kunde en godh bewågenheet.
H: LandtMarskalken gaff them här på ett behörligit swar,
att the gode Herrar skulle sigh förhopligen wäl inställa och göra
honom den sista tiänsten.
När Rollan på Adeien war opläsin och thedh befans hwilke
som tillstädes wörö, tå befalte H: LandtMarskalken att Secretereren
skulle rent skrifwa samma längdh, hwilket och så
skedde, och togh Wälb: Herren samma längdh till sigh, till att
wijsa II: K: M:tt. Sädan befalte H: LandtMarskalken Secret:
att gåå till H: Knut Posse och låta honom förnimma, thedh
han gärna sage sigh kunna få dee saaker uth i hwalfwet deponerade,
om han tå täktes communicera medh honom här om,
och låta sin meningh förstå, hwem som skulle wara öffwer desse
sakerne och them annotera. Secret: igenbommande berättade
H: K: Posses meningh wara, thet 2 af hwar Classe förordnades,
som ginge i hwalfwet, annoterades hwadh som toges uth
och lades in igen. Holt rådsamt att upläsa låta privilegia i
Ridderskapsens närwaru, till att påminna sigh contenia.
Samma gångh wart M:r Peter Gollawitz intagen på Ridderhuset
och giorde H: LandtMarskalken en oration för honom
och befalte H: K: M:tz bref honom gifwit opläsas. Hwilket
och så skedde.
#
148 1649.
17. Dato
Annoterades någre af Adelen till Herdagen ankomne, och
lefwererades längden till H: LandtMarskalken.
18. Janu:
Sände H: K: M:tt effter längden, hwilken H: LandtM: lef—
worerade, och befalte H: K: M:tt att Adelen skulle tillsäias
att hålla sigh till redz och sine nampn upsättia och längden
sädan H: K: M:tt communicera.
19. Janu:
Befalte H: LandtM: upläsa designationen på Adelen och
inquirera in absentes. I thedh samina kom Herr Knut Posse
och förde sitt taal till Ridderskapet och Adelen på the Walborne
Herrer H: Sparrernes wegnar medh desse formalier pramissa
salutatione et honorum titulis.
Jagh twiflar intet att Eder gode Herrar ju skall witterli
git
wara, huru sorn H: K: M:tt haffwer höge motiver och fun
derade
skäl, och särdeles gunst betedh och bewijsat the Wälb:
Herrar Sparrer, så wäl H: Peder och H: Ture Sparrer sorn H:
Lars och H: Carl Sparres lifsarfwingar, medh Frijherre stondh
dignitet titul och nampn, och låta them niuta the der till destinerade
ställen in prima Classe, effter H: Kewenhyller, hwarföre
haffwer jagh K: M:tz nådige befalningh tillföllie welat
sådant nu i Ridderskapens och Adelens närwaru insinuera. Tidhen
kan fuller intet medhgifwa att upläsa låta K: M:tz bref,
men så kan thedh the gode Herrar blifwa wedh bättre lägenheten
cominunicerat, will förmoda att thedh skall wara Eder
gode Herrar behageligit.
Walborne H: Swante betackar underdånigst H: K: Mitt
för then höge gunst, will gärna finnas H: K: Mitt och Fäderneslandet
altijdh beredwilligh till troheet, hörsamheet och lydna
i alle måtto. Thermedh lätt H: Erik Sparre inleffwerera en
copia aff brefwet medh wapnet.
H: Knut Posse holt nödigt wara, att någre waldes uth,
till att stiga nedh i hwalfwet och besee acterne. H: LandtM:
fordrade så thesse ther till, som skulle iempte H: Knut Posse
gå dijt nedh, såsom
H: Jahan Oxenstierna H: Swante Baner
H: Jahan Gyllenstierna Jahan Berendes
H: Gustaf Bonde
Januari.
149
Tijt nedhkommande holle the gode Herrar högnödigt, att
the gamble privilegia måtte omtryckias posteritet till säkerhet
och en godh rättelse; Och ehuru wäl wår S: framledne Konungh
hafwer warit Ridderskapet nådigh och meent them wäl;
hwilket och i lijka måtto H: K: Mitt hafwer alti märkia låtit.
Så ähr likwäl godt för tillkommande tijder att man tager
sakerne i godh acht och Adelens rätt maintinerar. Wore gott
att privilegierne måtte nu på Rikzdagen upläsas, så att thee
som intet wiste innehollet eller och något kunde en och annan
wara fallit uhr minnet, kunne recolligera dess contenta.
H: LandtMarskalken sade sigh haffwa tetta arnat ställa i wärket.
Sadan wart omtalat om the månge af Adelen, hwilkes
föräldrar anten döde ähre eller elliest af högh åller och siukdomb
icke kunna så komma tillstädes, och deras söner ännu
för åhrens ringheet icke hafwa thedh förståndet, att the skola
kunna gifwa sådana consilia, som saakenes nödtorft fodrade:
Holtz orådeligit, att sådane skulle blifwa adhiberade; uthan
best wore, att the förnämste ther till uthwaldes, som man kunde
hafwa att lijta på.
Komrao Olof Stråles sönner och beklagade sigh huru som
en annan, Pär Biörsson wijdh nampn, kallar sigh och Stråle
och tillägnar sigh samma säte under twå wapner, bägge medh
numero 55 annoterade; be:te Strålars bref lässtes upp aff Secreteraren,
men stood intet i brefwet, att the skole kallas Strålar,
uthan i wapnet Skechter. Och kunde man pro tempore
inthet swara här uppå, uthan effter wedherdela mannen bårta
war, som skulle bewijsa sitt Adelskap, måtte thedh stå till thes
han kommer tillstädes; skulle icke des mindre sökias i acterna
effter then som först låttat haffwer. Herr Erik Oxenstierna
och Arfwedh Ribbingh wittnade, att then andre Per Biörsson
inthet war Adelsman. Befaltes skriffwa bref effter honom, thet
ock skedde.
Effter denne holdne discurs wart Kempensköldh intagen i
Ridderhuset och tillhollen att contribuera i Ridderhuset någon
Post Penningar, effter gammalt bruk. Kempensköldh betackade
H: K: Mitt för privilegierna, H: LandMarskalken och Ridderskapet
och Adeln, som hafwa welat honom anamma, loffwade
alle wela göra hwadh möijeligit wore till H: K: M:tz tiänst,
thedh lofflige Riddareståndet respect och heder.
Sist uthwaldes Twå gode Herrar aff hwar Classe, som
skulle wara tillstädes att besee hwalfsakerne.
150
1649.
1 Classis
H: Jahan Oxenstierna H: Jahan Gyldenstierna
2 Classis
H: Knut Lilliehöök H: Gustaf Bonde
3 Classis
H: Jahan Bärendes H: Mälker Falkenbergh.
20 Janu:
Wore wälb:te Herrar iämpte H: LandtM: tillstädes att
bese the deponerade acter och handlingar i hwalfwet; Wal
borne
II: Knut Posse sände Nycklarna till Secretern. Här tillkom
H: Jahan Gyllenstierna Nilsson och wore någre acter up
reciterade, som nödigst pro tempore funnes, såsom 1611 Ahrs
S: K: Gustaf Adolphs privilegier. Item 1613, 23 Jul: betrodde
bref om Elfzbårgs lösen. Item 1625, 30 Martij om Adelens
contributiou till Ridderhuset 20 R:d. för hwar häst uthlåfwat
och tillsagt. Item thedh Kongl: bref om the 2000 D: till illustris
Gymnasij Professorum uppehälle.
Här inföll discurs 0111 samme peng:r, som ännu inthet wore
komne Ridderskapet till goda, högnödigt wara, att man supplicerade
K: M:tt till, uthi räntor att betalas.
Dito uplästes privileg: örn den frije Compagnie handel i
Indien 1629.
Dito K: M:tz försäkringh, gifwen Rijksens Radh, Ridderskapet
och Adelen.
Thedh öffrige lästes inthet, uthan lades alt i samma kista
igen ordentligen, som thedh förr lägh, hwilket H: LandtM: medli
egen handh iämpte Secreterarens under inventarij registret, som
och slötz der inne, verificerade.
Sådan togz den andra kistan upp och besåges alle föregångne
åbrens Ridder collegij acta, brefwer och protocoller,
lades åter in igen effter hwar andre. Sädan kistorne och hwalfwet
wore wäl inläste sändes II: K: Posse dörenycklarne tillbaka
igen, men kistenycklarna behölles qwar i förwaringh.
Mädan man war i hwalfwet discurerades höghnödigt wara, att
privilegierne så wäl S: K: Johans sorn the sedermera K: M:tz
måtte åter upläggias på trycket, effter inge funnos mera igen.
Sädan klagades öfwer then hielpe wedh, som Adelen owetterligit
uthfordras aff deras Landhbönder hijt till Slätet twenne
lass, och att theras bönder måtte bärga Cronones ängiar, hwilket
H: K: M:tt inthet weet uthaf, skulle icke häller behaga,
Januari.
151
att them i theras privilegier skulle skee prseiudis. Och wore
thedh en saak H: K: M:tt i underdånigheet att andraga, besynnerligh
mädan det expresse sträfwar emoot Högstbe:te K:
M:tz nådige försäkringh dat: Ahr 1644.
Effter måltijden blåstes om att Ridderskapet och Adelen
skulle samblas på Ridderhuset och sädan träda upp till H: K:
M:tt.
21 Januari] på en Söndagh
Wore samptlige Ridderskapet, Adelen och Krijgzbefället,
förmedelst en omslagen zedel på Ridderhuss dören, tillholdne
att wara tillstädes dagen effter klåckan half 8 på Ridderhuset.
Effter middagen klåkan ett församblade sigh någre aff Riksens
Rådh och en stoor deel af Riksens Ridderskap och Adel
uthi förra Secreterns Jahan Larssons v. Ridderhusens hus och
beewiste then saliga mannen then höga gunst, hedrandes medh
sin närwarelse hans Jordefärdh.
22 Janu:
Kommo effter anslagningen Ridderskapet och Adelen medh
Krigzbefället tillhopa klåckan halff otta och hörde sigh föreläsas
privilegium 1626 daterade, angående Ridderhus Collegiuin
och den ordningh där bör observeras. Sädan påmintes om
Ridderhus signete, detta skulle tagas i observantz.
Sädan effter tijden så medhgaf, fordrades en lista på the
nys adlade, der effter the bleffwe framfordrade hwar effter annan
effter denne ordningh och H: LandtMarskalkens befalningh.
Jahan Spåra 13 Nov:
Christer Jacobsson Sölfwerax 20 Maij
Adlade Härman Klöfwerfeldt 20 Augusti
1647 Jahan Rutenfeldt 3 Nov:
Ludowich Fritz 13 Nov:
Jahan v. Weidenhaijn 27 Nov:
Bogislaus v. Chemnitz 20 Jan:
Simon Mattise Rosenhandh 21 Feb:
Lars Hindersson Landzbergh 6 Mar:
Adlade Gerhart v. Sehar 20 August:
1648 Hans Klärk 20 Aug:
Jahan Sparrfeldt 12 Octob:
Jahan v. Faltzburgh 18 Nov:
Hans Hansson Lindorm
152
1649.
Sadan H: LandtMarskalken hade hafft till them en oration
och påmint them then höge Kongl: Nådh uthi privilegiernes
nyttiande, skulle the först betänkia och sigh till sinnes
föra deras eget comportament så emot H: K: M:tt sadan Ricksens
Ridderskap och Adel, att the så ärliga och wäl, som the
hade then grad meriterat, comporterade sigh, att Ridderskapet
icke hade någon skam der af, och sist att the sigh emilian wäl
och discreteligen lefde, ett sådant ståndli privilegierne och Ridderhus
ordningen lijkmätigh. Tages fördenskul effter K: M:tz
befalningh in, dåch medh thedh skäl, att the lickwäl låta i begynnelsen
see och spöria sin benägenheet och liberaliteet till
Riddarhus byggningen, effter som thedh icke meer än skäligt
ähr, att the något contribuera. Togs altså booken fram och
annoterade the som praesent wörö och framkallade effter ordningen,
och gåfwo där till som i Booken står annoterat.
Sädan thedh skett war, kom bodh att H: K: M:tt wäntade
effter Ridderskapet och Adelen, medh Nådigh befalningh, att
thee nu wille komma opp till H: K: M:tz förmaak. Men så
war här en discurs, i thedh att extra capita hade gått sin koos
för ått och förmärktes sadan wara i bruuk och förr passerat.
Tertia Classis togh thedh illa upp och sade Ernest Creutz, att
them skedde affront här medh: The andre sade sigh intet wela
gåå uhr ställe för än extra Capita komme nedh igen och ginge
alla effterst, mädan sådant war brukeligit och privilegierne likmätigt,
H: LandtMarskalken där emot upläste der medh sielff
den articelen i privilegierne om Ridderhuset, angående processionen,
och explicerade des rätta förståndh bestå der uthi, att
the som inge vota hafwa, föllia H: K: M:tz hoffolk, som orden
expresse lyda. Men tertia Classis holt alt sitt taal fram, H:
LandtM: sade thedh så wäll kunna passera, honom intet wara
thedh emoot, men thed war nu tijdh att man skulle hasta sigh
till H: K: M:tt, som expecterade them. I thedh samma befaltes
Secreter: Kempensköldh gå uppå Slåttet medh hast, och
bedia extra Capita komma nedh. Män som iagh skulle gåå
åstadh, kom åter Wacktmästaren i Cantzlijet, medh alwarsam
påminnelse att the skalle straxt på stunden komma upp.
Ty befaltes Secret: ställa sigh widh doren och oprecitera
alle wijdh nampn, ther effter the skulle accompagniera H:
LandtM: först till H: K: M:tz förmaak och sadan där ifrån till
Rikzsalen, hwilket och så skedde.
När H: K: M:tt hade upträt i sin Konglige Thron och
Januari.
153
Rikzens Radh och alle Ständerne hade tagit sine säten in;
Begynte Welb: H: Bengt Skytte, på K: M:tz wägnar, föra talet
till Ständerne på detta sättet. Näst en tillbörligh titel till
hwart och ett stånd tillbiuder H: K: M:tt Ständerne sin Konungi:
ynnest, nådh och benägenheet. Först som K: M:tt seer
des trogne undersåtare på Nådigh befalningh hafwa sigh här
instält och att the alle ähre weedh godh wälståndh, tedh ähr
H: K: M:tt till hugnat. Tackar gierna Gudh, som haffwer till
närwarande stundh hållit Rijket wijdh makt, Gudz ordh wara
bewarat och uppehollit här uti Norlandet, K: M:tt ähr i den
första meningh deras rättrådigheet till dett bestå ihughkomma
och ärkänna, att the sin willigheet haffwa låtit förnimma, och
intet sigh förhindra låtit uthi Rikzens wårdande saakers förrättande
och then tienst welat H: K: M:tt bewijsa, som dee H:
M:tt för detta giort och bewijst hafwe, hwilket the och ännu
H: K: M:tt bewijste. Thedh ähr kunnugt nogh hwadh beswär,
möda och bekymmer krighet är fördt worditt, ther uthi man
hafwer most continuera, oacktat hwadh fara och farligheet hafwe
warit påfördt, så hafwe likwäl Swenskt fålle wist sin eenhelligheet
och troobeet uthi desse krigen, effter gamble Tyskars
bruuk, som the Romares macht hafwa motståt.
Her giorde Herr Bengt Skytte ett votum och önskade innerligh
att Gudh Alzmektigh wille så ährholla och bewara the
Swenske wedh ett sådant stadigt moodh och en tapper och
trogen tienst.
Kom så på Specialia, hwilke han att opräkna alla holt
omöieligit, dock lijkwäl till att korteligh förtäIlia wore först
att considerera
1. Freden medh Cronan Danmark.
2. Then gladelige tijden, medh en säker fredh.
Hwilken alt, näst the loflige krigen, gör H: K: M:tt ett
odödeligit nanfpn i hela wärldenes tijder. Hela wärlden, som
höra uthaf H: K: M:tz wärk , som the och göra, wäll be
römma
H: K: M:tt och älska henne, ty the hafwa alt sådant
till goda åttnutit förmedelst K: M:tz trogne och mäktige adsistens.
Fast mera S: Rijkes undersåtare här öfwer sigh att
hugna, som then saaken närmare anrörer. Ther medh skeer
thedh att the obligeras till så mycket större tacksäielse och
wela medh modh och blodh betee sin rättrådigheet. K: M:tt
hafwer vocerat them hijt i nådigst upsåt, att föredraga them
någre nödige saaker, ther på the wardhe gifwandes ett skrifte
-
154
1649.
ligit swar till Fäderneslandzens wälfärdz ährhollande, önskade
thet Gudh förlänar oss sin Nådige wälsignelse.
(Talet i sin helhet, se Bil. A.)
När H: Bengt Skytte hade tält uth, stegh Nils Nilsson
Tungel fram på den sijdan Ridderskapet höllö, och upläste han
Propositionen (se Bil. B.) och sadan then upläst waart, talte
H: LandtM: weedh detta sättet.
(Land.tm.ar
Sedan thetta så wart passerat och Erckiebispen Lenajus
hade swarat för Prästerskapet sampt der effter Borgmästaren
Nils Nilsson för Borgerskapet och Bonden elfter waanligit wijs,
trädde Ridderskapet och Adelen tillbakar igen och accompagnierade
K: M:tt i Fyrekanten igen, och sadan földes Ridderskapet
och Adelen åt på Ridderhuset igen consueto ordine. Då
begärthe H: LandtMarskalken att effter tijden wart förlijden,
och man hade något att göra hos K: M:tt som wårdade, the
tå alla wille låta sigh finnas praecise klåkan 8 dagen effter tillstädes
der sammastädes, att öffwerläggia H: K: M:tz proposition.
28. Janu:
Sädan Adelens Rolla upläsin wardt och examinerad, uplästes
några puncta uhr Ridderhus ordningen, den 18, 19, 20
och 21, som anginge en godh ordningh, så wäl fattad öffwer
H: LandtM: embete, som the andres af Ridderskapens och Adelens
comportement, der effter sade H: LandtM: här see J gode
Herrar, huru medh omröstandet och alt annat höör och skall
tillgåå, ther effter the wille sigh rätta och begynna sine vota
frå den nederste Class till den öffwerste. Samma gångh afskrefwes
the 3 propositions puncter och fördeltes till hwar Classe.
Landzh: Jahan Berendes togh sigh på att wela tala medh alle
i den 3 Classen och communicative swara. I dett samma fordrade
H: LandtM: ordenteligen beskeed och Swaar.
Jahan Berndes stood upp och talte för den 3 Classen, betackade
på Classens wegnar H: K: M:tt för hög gunst och
Nåde och communicerade Puncter. Hwadh 1 Puncten wijdhkommer,
så see the K: M:tz trogne försorgh, then the gärne
wele och skole berömma; Män såsom en deel fordrar månge
åhrs betänkiande för des wichtigheet skull; sakerne kunna och
störste delen wara obekände. Ty wore thedh intet under, om
man något medh Senaten communicerade, och altså best höllet
före K: M:tt och Rådet thedh hemskiuta, och der saaken wore
Januari.
155
så beskaffat, att ett Uthskott behöfdes (sora förr på Rikzdager
icke obrukeligit ähr) kunde man thedh medlet bruuka;
Ställer till the gode Herrar, om icke rådeligit wore, att man
begärte Instrumentum pacis till en godh rättelse, och att thett
iämpte andre acter bleffwe bewarat på Ridderhuset.
Den 2 Puncten synes röra uthskrifningen; men ehuru där
om ähr, medan modus icke så fulleligen ähr beskrifwen, uthan
man måste fråga, huru H: K: M:tt ähr intentioneradt; Ty ähr
bäst att hemställa thedh K: M:tt i des nådige communication,
som man will förwenta; Intet twiflandes, att II: K: M:tt låther
sigh sådant wäl behaga. Om Krigzfålkz uppehället, fästningarnas
provianteringh och gäldz betalninghen ähr deras betänkiande,
att the inthet twifla huru som theras ståndh hafwa sigh
altijdh godhwilleligen finna låtit, intet spara hwarken lif, modh
och blodh för Fäderneslandet, mycket mindre pänninge medel:
Wille icke holla ännu hwadh skäligt ähr sigh unnandraga, begära
allenast att effter the Tyske satisfactions medelen skole
till en stoor deel kunna förslåå till Cronans gälds betalningh,
att H: K: M:tt af them iämpte andra Cronones fallande intrader
behagade sådane beswär hoss Adelen mitigera.
2 Classis föll på samma meningh. H: Jahan Gyllenstierna
Nilsson swarade på 1 Classis wägnar, och holt them före att
man inthet wäl och categorice kunde swara här på, nisi communicato
consilio medh Rijkzens Rådh, i thedh öffrige blifwa
the wijdh 3 Classis meningh.
Här på swarade Her LandtM: och sade sigh hafwa förståt,
huru som theras vota falne wore, genom Jahan Berendes och
H: Jahan Gyllenstiernas berättelser; wille låta sådant antekna
och i pennan fatta låta till widare deliberation. Lade thetta
här till, att så mycket den 1 Punct angåår, effter Rikzdagen
beramat ähr, och thett ähr then förste Herredagh, som effter
fredens denuntiation ähr hollén; Så förmenar H: LandtM: att
H: K: M:tt bäfwer desse puncter, som upläsne ähre, så fatta
låtit, meer för främmande skull, ähn till någre realiteter, effter
månge ähre komne tillstädes till att höra på thedh H: K:
M:tt för hela wärlden måtte blifwa excuserat, om freden skulle
på wederpartens sijda icke winna sin fullkommeliga effect, uthan
warda brutin; Och fördenskull applauderar H: LandtM: theras
samptlige meningh.
Uplästes så thedh Secreteraren hade stält, begärte så H:
LandtM: att the godhe Herrar wille alle låta sigh finna till
-
156
1649.
städes klåkan 8 dagen effter till widare deliberation. Mädan
thedh voterades fick Jahan Berndes bodh effter sigh, att han
skulle komma till K: M:tt, och när han kom igen, sade han
H: K: M:tz willie wara, thedh han skulle reesa medh Landzht
Stiärnsköldh och Grijsback till Kopparbärget.
24 Janu:
I thedh jagh upläste längden, kom det ena bodet effter
det andra, att jagh skulle gåå upp till H: K: M:tt medh matricelen:
när jagh kom dijt upp, talte II: Bengt Skytte migh till,
att jagh skulle lata Ridderskapet weeta, att thedh wäl tiente
att the kommo upp några fåå, som af H: K: M:tt anhölle om
förklaringh på the generale propositions puncterna. Hwilket
jagh refererade för Ridderskapett, men the höllö bäst att tala
medh Rådet enskylt. Uthwaldes så aff hwar Classe 3, som
effter middagen skulle upträda på Slåttet till Rikzens Rådh:
Såsom desse wedh nampn, iämpte H: LandtMarskalken
1 Classis
H: Jahan Oxenstierna H: Steen Bielke H: Erik Sparre
2 Classis
H: Knut Lilliehöök H: Hans Ugle II: Crisman Lillia
3 Classis
Gustat Rosenhane Carl Hårdh Ernest Creutz.
Dhe wore tillsagde att komma tillstädes effter middagen.
Där effter föredrogh H: LandtM: RikzCantzlerens begäran och
Intercession för Idron och giorde en relation om hans faders
tiänst, och huru Sönnerne, då omyndige, men nu mehra till
åhren komne, för sine ringa godhs att salvera, gärna såge sigh
i Ridderhuset att immatriculeras, befalte så Secreteraren att
upläsa hans bref och bewijs på Adelskapet och the undfångne
godhs effter 1604 åhrs Norköpings beslut. När thedh war skedt
och H: LandtMarskalken äskade theras meningh, blef där på
swarat, att the kunde wäl lijda, att så skee måtte, som Ridderhus
ordningen förmåtte. Wartt så then 9 punct opläsin
och der effter gaffs Idron tillståndh att träda uthi Ridderhuset.
Där på gick jagh till RikzCantzleren och sade honom
hwadh Ridderskapet hade swarat och slutit, och lefwererade
jagh hans Ex:s Idrons bref och acter igen effter befallning!:.
Effter middagen kommo Uthskåtet tillsamman effter giordh
aftal, och förr än the trädde up till Riksens Rådh, låthe the
Januari.
157
sigh föreläsa swaret, som skrifwit wardt, till den ände att förnimma
om det wore lämpat effter vota, och till att upläsas för
Rådet, om så wore fordrat.
Sedan upträdde the godhe Herrar i HofCantzlijt, och sädan
H: LandtMarskalken hade framfördt på Ridderskapetts
wägnar om then special förklarningh the sökte, ginge the åter
uth igen, och i medeltijdh delibererade Rikzsens Rådh här om.
Effter en stundh wörö the åter inkallade, men så föll ingen
annan beskeed der på, uthan H: RikzMarsken frågade först
hwadh mörker i Puncterna war? The kunde intet annorledes
ställas (sade han) uthan effter som förr brukeligit war och på
Herdagar skee plägar. Och mädan then första punct om fredens
fortsättande icke annat fordrade, ty wille Ridderskapet
och Adelen öffwerläggia på hwadh sätt then stoode att nyttia
bäst och säkrast. Then andra punct om Såldatescans och ordinarie
militiens erhollande, som ähr förswagat, ther till man
plägar gripa till Uthskrifnings medelen, så är thet offta förr
proponerat. Jämwäl den 3:die om folksens unnerholdh och
fästuingarnes provianteringh, hwilke befestningar angränsande
Polen, Rysslandh och Danmark högeligen och nödigt moste
hollas försäkradhe för alle fientelighe anlop: Hwadh medel nu
K: M:tt söker här medh och till gäldens afbetalningh, thedh
kan Ridderskapet och Adelen ställa H: K: M:tt i skön att gåå
effter 1642 åhrs beslut, eller huru thett behagas. Om ther
eliest något wore, som icke så tydeligen förstås kan, twiflar
man intet, uthan H: K: M:tt sigh nådigst där på förklarar.
H: LandtM: begärte en Copia af instrumento pacis. Ther
på H: Bengt Skytte befalte Secret: Lagerfeldt, att thett lefwerera,
sorn ock skedde och finnes här effter. (Jfr sista Bil.)
Sidst föredrogh H: RikzMarsken om General Maior Wactmästeres
tappere och' godhe tiänster Cronan bewijste, säiandes
K: M:tz willie wara, att han intoghes på Ridderhuset och honom
tillordnades ett behagligit rum, som han kunde hafwa
heder af, sine Meriter lijkmätigt, näst General Tygmästarens
ställe, hwilket H: LandtM: sade sigh wela taga ad notam och
weta Rikz Rådh swar der på.
26 Janu:
Sedan längden wart opläsin consveto more, talte H: LandtM:
om den discurs, som hollén war medh Rikzsens Rådh, och
huru Fäldherren hade swarat, 1. att om then första punct wore
158
1649.
icke så tydeligen stalt, så kunde Ridderskapet wäl uthan misshagh
förfråga sigh hoos K: M:tt. 2. Intet wäl kunna undgå
skrifningen på ett åhr eller tu. 3. Hwadh som ähr begärt, thed
kunna tagas i betänkiande och ställas effter Rikzdags beslut
åhr 1647. Begärte fördenskul H: LandtM: att the wille votera
här öffwer, och att man sädan kunde öfwerlefwerera swaret tillkommande
Måndagh; här på inföl störste deelens betänkiande,
att the wille först höra hwadh Prästerskapet här till swara wille;
Och ehuru wäl något discurerades pro & contra, om man skulle
sökia dem i Capitlet eller begära att någre måtte komma på
Ridderhuset, så sade lijkwäl Gustaf Rosenhane på 3:tia Classis
wegnar, att them tyktes bäst wara att låta them förnimma,
att ett munteligit conferens wore af nöden, the gode Herrar aff
Capitlett wille sigh där till bequämma, och till att förnimma
hwadh deress meningh wore, war Secret: affsändt här om att
hämpta medh hast till baka igen deras swar.
H: Jahan Gyllenstierna mente att man skulle tillbiuda dem
Conferens.
H: LandtM: sade att man thetta skulle låta them weeta,
men intet nämbna anten thee wille komma till oss eller wij till
dem, uthan lämna thedh i theras discretion. På detta ährendet
föll detta swaret genom Secret: att thee inthet den dagen
kunde conferera medh Ridderskapet, willia lijkwäl i morgon
stiga upå Ridderhuset och medh them sina tankar communicera.
Sedan hade H: LandtM: ett wackert taal till Ridderskapet
och Adelen för Wachtmästern, berömde så wäll hans Fader
som Sonsens gode merita, och att H: K: M:tz nådigst willie
war, thedli han skulle naturalizeras på Ridderhuset och niuta där
ett anseenligit rum och ställe: Refererade sigh i thedh öfrige
på Uthskåtets testimonium, som wäl hörde hwadh Rikzmarsken
här om talte, begärte så Ridderskapets och Adelens betänkiande,
på thedh man måtte weeta göra H: K: M:tt rapport härom.
Sade någre ställe wara vacant, såsom the Wranglers aff
Lärije numero 11. Der på fordrades Matrikeln. Men in tertia
Classe wardt detta pro et contra starkt moverat, i thedh en
part wille tillåta honom thedh stället, en part intet. The togo
Wittenbergs person uthi betänkiande, att thedh icke skulle rijma
sigh thedh General Stallmästaren skulle hafwa för bede
Wittenberg!» förträdet. Der på swarade H: LandtM: thet står
i K: M:tz makt; H: K: M:t wet wäl finna medel sådant moderera.
Melchior Falkenbergh lade sigh der emoot, men såsom
Januari.
159
störste deelen och the som Krigzwäsendet haffwa hollit sigh
till, alla upstoge och medh alle sin upräkte händer och enhällelige
stämmor folie på Wachtmästerns sijda, måste Falkenbergh
gifwa sigh till freds, och sade medh exception, att
han tillåter allenast 1. att thedh icke skeer offtare. 2. Att
thee som nu lefwa, må komma i the framledne ställen och
numeri blifwa förandrade. Thetta holtz intet olijkt.
Sidst war tillsagt, att alle skulle åter komma tillstädes
dagen effter klökan 8. Och der effter underskref H: LandtM:
en citation på Strålarnars wägnar till Anders Pärsson på Näs,
att han skulle komma hijt förr än Herdagen ändades, och förswara
sigh mot them.
27. Janu:
Bleff först Rullan upläsin och inquisition oliwer them, som
sigh absenterade.
Begynte Swaret till II: K: M:tz proposition upläsas, men
in media lectione kommo 3 aff Prästerskapet uthsände aff capitulo,
nembl: Superintendenten aff Wärmeland!», Doctor Stigzelius
och N: N: Thesse saluterade Ridderskapet och Adelen på
sitt medels wägnar medh önskan, att alt fredlight måtte aflöpa;
betackandes sigh storligen att Ridderskapet och Adelen hafwa
welat sökia deras Conferens, begärandes weeta hwadh thet war?
H: LandtM: önskar dem igen all godh hälsa och wälfärd.
Att Adelen haffwer begärt Prästerskapets munteliga conferents
ähr intet annat sökt der medh, än förnimma theras meningh
på the framstälte K: M:tz propositions puncter och till en godh
Ständernes föreningh, som synes wela behöfwas. Superintendenten
sade: Om then förste puncten, om fredens fullgörande,
befrämiande och handhaffwande; kunna fuller Prästerskapet inthet
hafwa the tankar, som behöfwas, uthan så wida instrumentum
pacis kan förklara. The andra 2 puncter skole och
höra till den första, såsom medel att främia freden. The hoppas
att såsom K: M:t ähr medh högt rådh begåfwat, att K: M:t
skall detta wäl och wijsligh fullgöra.
Den andra punct, hwaraff Krigzfolket skal wardha uppehollit
och wedh sitt wisse taal i fredlige och feigde tijder? kan
intet wara under, wedh en ny fred. Prästerskapet mena fuller
att Krigzfolkz talet icke behöffwes så stoort, sädan freden ähr
giordh: Men om thedh skulle så behöffwas, see the inga an
dra
uthwägar än uthskrifningh.
160
1649.
Den tredie punct, om Krigzfolkets aflöningh, Befästningernes
provianteringh, gäldens betalningh, hafwa the warit i samma
tankar, att then gode freden skulle gifwa oss förskoningh
för the stoore beswär, och intet mehr göra, sadan the hafwa
sine ordinarie uthlagor uthlagt; dock der så andeligen skeer,
wille the bewillia allenast the extra ordinarie på ett åhr, men
förskones medh Roghhielpen.
D: Stigzelius förklarade detta: att Prästerskapet bleffwe
medh uthskrifningli förskonte, och att the heller finge gifwa
peng:r therföre och förskonas medh Råghhielpen. Och att uthskrifningh
först sker på ett åhr, till des man får see hwart
uth thedh will. Eliest behöffwes en godh Krigzraacht, thedh
the intet kunna neka till, och wara så bewilliat i Sal: Konungens
tijdh, men huru then [wid] macht skulle hollas och huru
stoor, ställa the till K: M:tz betänkiande.
H: LandtMarskalken sadhe:
Theras meningh wara till thedh närmaste enigh medh Ridderskapets
och Adelens. Ty hwadh den 1 punct wedkommer,
ställes och then till K: M:tz ytterligare och special förklarningh.
Den andra Punct war än nu intet resolverat af Ridderskapet
och Adelen; icke heller then 3:die, dock haffwer Adelen
täckts holla sigh till thedh närmest wedh Rikzdags besluthet
1647.
H: LandtM: betackade them att the hafwa welat sine tankar
communicera; wele weeta them tiänst igen. Dermedh trädde
Prästerskapet alf. Sädan sändes effter Böndernes Secreterare,
att han skulle komma till Ridderskapet och Adelen.
När han kom, sade H: LandtM: till honom, att han wille
låta them weeta, hwar till Bönderne sigh bequemma? Han
swarade, att thee ännu intet haffwa gifwit någon resolution
från sigh. The klaga öffwer sin fattigdom och brist på mans
hielp och kunna icke bewillia utskrifningen. The hafwa i sinnet
att tala medh H: K: M:tt, förr än the något bewillia. Thedh
förnämsta theras beswär står ther uthi, att the klaga sigh turberas
i theras wälfångne bördzrätter: haffwa lijkwäl ingen angifwit
wedh nampn. Trädde där medh Secreteraren sin wägh.
H: LandtM: sade: J gode Herrar, sädan wij nu hört haffwa
Rådets meningh, Prästerskapens betänkiande och något om
böndernes affbediande, ähr nu först att see på oss sielfwe hwadh
wij wele swara?
Januari.
161
Cammar Rådh Rosenhane togh opp 3:die Classis vota, och
swarade för them. Först gillade thee then första punct, säiandes
then wara rätt conciperat. 2. Att the mäst alle loffwa
uthskrifningh på ett åhr, men om Feigden skulle oförmodeligh
contra pacta åter på nytt företagas, holle the bäst, att förlängia
utskrifningen på thedh andra fölliande åhret, och then
som wille gifwa peng:r för uthskrifningen, stånde thet honom
fritt; Mantals och Boskaps peng:r wela the hielpa att uthgöra
som förr, om ofreden skulle blifwa.
Här inföll en discurs om moderation i uthskrifningen och
mente en part, att man skulle föreslå frälse hwar 3:die man,
Crone och Skatte hwar 15:de.
H: LandtM: holt för bäst, att man besluthe på 2 åhrs tijdh,
effter Cronan behöfde medel så wäll i fredligh som feigde
tidh. Kunde thå Adelen förskonas för en straxt der på fölliande
Rikzdagh.
2 Classis: Cnut Lilliehöök sadhe: Boskaps och Mantals
peng:r wele the göra, men Råghielpen sättia the a part.
1 Class: H: Swante Baner: The hålla en uthskrifningh
wara nödigh, men sökia derutinnan en lindringh; Mantals och
Boskaps peng:r arnar man till gäldens betalningh. Befalte påminnas
att 3 af Adelen skulle beskickas till Capitlet, att föredraga
them Ridd: och Adelens meningh.
Sedan befaltes Secretern ställa korteligen meningen, hwilken
uplästes och approberades. Cantzliskrifwaren Jonas Loverus,
uthsändh (som han sade) aff K: M:tt till att förnimma,
när Adelen bliffwer till redz medh swaret? Hwilket K: M:tt
wille weeta. Befaltes så Secreteraren göra alla saaker rena
och wara till redz när swaret äskat warder.
Der effter proponeradhe H: LandtM: om Ilamraelton och
Flättwod, berömde theras merita ock gode tienster, hwilke H:
K: M:tt nådigst behagade att låta immatriculeras wed ett honorabelt
rum, effter the ock hade här i landet godz: Och wart
föreslagit them thedh rummet effter Mauritz Duwalt att besittia,
förhoppandes att mädan sådant wore H: K: M:tt till nådigt
behagh, the skulle sigh alle endräkteligen ther till bequemma?
Tetta war inthet allom in tertia Classe behageligit, och war
thedh och länge ventilerat, intill des dett kom der till, att Gustaf
Rosenhane upstogh och effter rullan frågade hwar i synnerheet.
Och wart så bewilliat cum conditione, att thedh måtte
så skee, hwadh H: K: M:tt behagade, allenast thedh inthet
11
162
1649.
mehr skedde, och att then ena så wäl som then andra måtte
få niutha privilegierne: Och begärtes att thetta ährendet med
dess exceptioner måtte, till att förekomma sådane flere exempel,
införas i deras beswärs puncter. Och effter monge familier
ähre afgångne genom döden, att då the andre måtte succedera
i rummen uthan någors annors intrångh och sadan der effter
corrigera numeros insignium, och samma the afflednes insignia
hängia i en annars ställe.
Jahan Larssons Måger Strokirk kom up och brachte någre
copier medh sigh aff någre Adelsmäns breff, hwilke copier
medh the andre förr inlefwererade finnes till en stor deel.
H: LandtM: slöt denne session här medh, att han wille
referera H: K: M:tt om Hammelthon och Flätwod, och att Ridderskapet
och Adelen war der medh till fredhz, att the niuta
ofwanbe:te rum, och där någon wore, som ännu kunde säija
der uthi, eller disputera ännu General Maior Wachtmästeres
förr bewdlliade ställe, så kunde han thedh ännu movera, eliest
holle sigh stilla. Der wedh bleff thedh tå, och sadhe Ernest
Creutz ingen wara, som återkallade General Maiors Wachtmästeres
ställe, och revocerade thet i twifwelsmåhl.
29 Jan:
Uplästes åter Rullan. Ther effter Swaret på Proposition,
hwilket pro et contra ventilerades, så wida conditionerne om
uthskrifningh och the extra ordinarie räntorne wijdhkommer.
Och fordrade H: LandtM: att the skulle säia, om the der wedh
wille acquiescera, eller om the hade än nu något att säia der
uthi? Thå approberade the alle Swaret, som finnes här copialiter.
(Se Bil. C.)
När thetta skett wardt, fordrades General Maioren Hans
Wachtmäster in, tå talte H: LandtM: på detta sättet:
Man twiflar intet, uthan att J gode Herrar hafwe i frist
minne, hwadh för 2 dagar sädan bleff förebracht och voterat
om G: M: Hans Wachtmeister, huru som hans Fader så wäll
som han sielff haffwa altijdh warit brukade i Riksens tienster,
förhollit sigh redeligen, tappert och wäl. Till mera försäkringh
om Wälb: Hans Wachtmeisters trohet, haffwer han begärt och
genom migh anholla låtit att intagas i Ridderhuset och immatriculeras
och för sigh och sine efterkommande bekomma ett
hederligit ställe. Så emädan H: K: M:tt hafwer nådigst welat
och behagat honom i detta, såsom en wäl meriterat man will
-
Januari.
163
fara och skutit till the loffliga Riddare och Adelståndet om
ett bequämmeligit runi uthi något vacant ställe, och namngaffs
Wrangelens ställe och i den 11 Numero i 3:die Classis ordningh,
och man nu hafwer der medh ordenteligen gått om; Wij
ock skatta thedh oss wara en ähra, att få i wårt Colleg: wälförtiente
män: Alt så på K: M:tz nådige befalningh och Eder
gode Herrars samptlige behagh haffwer jagh welat Wälb: H:
Wachtmästern intaga, och tillordna honom thedh rum i Wälb:
Wrangelens ställe, önskandes ther till mycken lycka.
Wachtmästern betackar storligen H: K: M:tt, thedh lofflige
Ridderhus och Adels ståndet sampt H: LandtM: för denne
stoore ähra, will sigh mot hwar och en förholla, sorn en ährlig
Cavalier ägnar och böör. Detta talte han på det Tyske språket.
Sädan fordrades Ofwersten Flettwood fram och talte H:
LandtM: lijkaså för honom, och att H: K: M:tt hade slagit
Ridderskapet och Adelen före, att måtte komma näst effter
Mauritz Dufwalt. Jämwäl och Hugo Hamelthon (som nu i
Tysklandh ähr) refererandes sigh på förra daghens fälte vota.
Men ehuru wäll (sade han) man hade förmodat att dee
skulle blifwa der wedh, som förr war bewilliat, lijkwäl förnimmer
man uthaf en part sådant ogillas, och the som borta haffwa
warit, wille drifwa dett tillbaka, hwilket är intet rätt; The
skulle fördenskull nu komma fram. Då kom Georgh Skildt
fram, sade sigh intet hafwa warit förledne Lögerdagh tillstädes:
icke thes mindre tyckes honom skee alt för när: thedh
samma sade ock Plantingh. Tetta wara them till stort prseiuditz.
The hafwa ock wågat liff och blodh för Fäderneslandet;
wara them nesligit och them förekastas i framtijden, när the
ras
gelijker komma en gångh hem från Tysklandh.
H: LandtMarskalken sadhe:
Wele J gåå ifrå förra votis, thedh kunna J råda före;
Jagh skall intet läggia migh här emot, låter än nu en gångh
votera, begynnandes nederst och gåendes alt opp före till Mauritz
Dufwalt. Thetta skedde och så. Och upropade Secret:
alles deras nampn ordine, sorn the sittia till. Folie så 22 vota
för Hamelthon och Flettwodh, men 7 allenast them emot. Slöts
att desse skulle niuta thedh stället för the månge rösters skul,
dock lijkwäl effter bettre sakens öfwerwägande något nedli
bättre sattes, nämpligen nedan för Forbes, och then 222:dra
numerum, emilian Forbees och Lillieström.
Dock medh thedh beskeedh och expresse förbeholdh, att
164
1649.
ingen måtte här effter sigh insättia låta, andre till prseiuditz,
uthan hafwa att åthniuta privilegierne; och att sådant genom
inlagde beswär hoss H: K: M:tt bliffwer afbögdt och förekommit,
hwilket H: LandtM: låfwade att ställas i werket.
H: LandtM: begärte, att the wille sigh presentera, och
the som något beswär kunde hafwa, wille morgondagen wara
tillstädes, och att Krigzbefället wille ock sigh inställa.
30 Janu:
Kommo Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet tillstädes.
Och sädan längden wardt upläsin och liudh bultat
wart, talte H: LandtM: them till, att såsom han per secundum
och tertium hade förståt att så wäl Prästerskapet som bönderne
hafwa fattat uthi sine swar deras betänkiande om H: K:
M:tz lyckelige Cröniugli sampt Kunglige gifftermål och Ektenskap,
hwarföre wore otiänligit, att Ridderståndet icke giorde
dett samma, som förnämligast thedh göra borde. Thee gode
Herrar wille fördenskull desse twenne saaker ihogkomma uthi
swaret för än thedh slutes och reenskriffwes, som thedh sädan
kan oförandrat hollas. Jagh haffwer fuller then förste puncten
om Cröningen författat i en skrifft, som nu kan upläsas, finne
J gode Herrar thedh godt, så kan man thedh så förbliffwa låta,
eller emendera hwadh Eder tyckes godt wara.
Befaltes Secret: then upläsa, och war ingen, som thedh
ogillade. Emedlertijdh, mädan thedh andra swaret ståltes om
K: M:ts gifftermål, begärte H: LandtM: att någre måtte uthwällias
aff Classen, som ginge uth i Salen gent emoot, ther
Krigzbefället war, låtandes them förnimma resolution af Puncterne
och hwadh the hade att säia der uthöffwer. Wille ock
någre gå upp i Capitlet till Prästerskapet, såsom the ginge till
oss, och låta them weeta Adelens betänkiande. Så wore dertill
walde wälborne gode Herrar
H: Steen Biälke H: Pär Ribbingh Haraldh Stake.
Desse kommo igen och refererade att thee inte funne Prästerskapet
tillstädes, uthan thee wore ur Capitlet gångne. Hwadh
Krigzbefället widhkommer, haffwa dee inthet säia der uthi, uthan
wore medh swaret them andre af Ridderskapet och Adelen lijke,
allenast thedh måtte sättias ther uthi, att Krigzbefället
finge blifwa uthi Uthskrifningen frije på thee hemman thee boo,
effter som sådant aff K: M:tt förr wart bewilliat, hwilken Clausula
ock bleff i Swaret infördt.
v
Januari.
165
Där effter uplästes Conceptet, ja hela swaret, så om K: M:tz
Kongliga gifftermål som thedh föregående, hwilket alle läte sigh
behaga, och befaltes så sidst Secret: skrifwa them reent.
Effter tijden war förliden och man inthet hinde till att
upptaga beswären, sköts thedh ärendet upp till dagen effter, tå
thedh kundhgiordes them, att the prsecise på slaget klåkan 8
wille komma tillstädes. Skulle ock komma tillstädes the, som
wille bliffwa intagne i Ridderhuset. Secret: påminte om en
som heet Gustaf Grass, han hade undfångit Adelskap 1640
och 1647 fick han först confirmation. Swarade H: LandtMarskalken
thett hans negligentia kunde intet praeiudicera androm,
som hade achtadt tijden.
Effter middagen wardt omslagit, att Ständerne skulle komma
upp.
31 Januarij
Lästes ingen Rulla upp för tijdsens kortheet skull, effter
Ridderskapet och Adelen skulle träda upp till K: M:tt och
accompagniera H: M:tt till Rikzsalen, war icke häller lägenheet
att någre emoottaga, mindre annotera, allenast någre nye Adelzmen
intogos, såsom:
Desses bref dat:de
Melcher Slangenfeldt 30 Martij
Erik Jonsson Reuterfeldt 28 Maij
Gustaf Grass 30 Junij
Hans Hillesköldh 20 Julij
Clas Lillieström 18 Aug:
Erik Joensson Lagerkrantz 24 Nov:
Bertill Hufwudskot. . , 22 Dec:
Thore Ollenbergh 15 Jan: j
Lars Stålklinga  4 Dec: [ 1648.
Rickart Clerk  7 Dec: J
Desse skulle altså immatriculerade wardha som theras bref
wore daterade till. H: LandtM: admonerade them theras obligation
mot H: K: M:tt och Cronan, som hade them beneficerat
medh sköldmärke, och att the sadan sigh wäl skulle föreholla
emot tetta lofliga Ridder- och Adelzståndett, i des societet
the wore komne: stege så fram och skrefwe i Ridderhus boken
hwadh the förährte. Der medh trädde Secret: till dören och
upnämbde alle the, som skulle ordine gåå upp till K: M:tt.
Och när alt war bestält på Rikzsalen medh swarens upläsande
1647
Adlade
166
1649.
och öffwerlefwererade till Secret: Tungel, ginge alle ordenteligen,
sadan K: M:tt war beledsagat i sitt gemak tillbaka ått
Ridderhuset, der bleffwe de åter upnämde hwar och en wedh
sitt nampn wed dörren och absentes noterade.
H: LandtM: andre taal till K: M:tt lydde sä:
Stormächtigeste Allernådigst Drottningh.
När detta loflige Ridderskapet och Adelen medh ett moget
förståndh och tillhörigt betäukiande grannerligen öfwerwägar
och betraktar den stat och tillståndh, som wårt k. Fäderneslandh
sampt dess inbyggiare åhre brakte och stadde uthi,
måste dij i sauningh för hela wärlden bekenna dem wara af
Gudh den Aldrahögste en stor nådh och barmhertighet wederfaren,
dem dij och medh all som största devotion emoot hans
Gudommeligheet skola ährkänna och agnoscera. Så ähr ock
detta dens aldrahögstes stora nådewärk (näst hans Gudomeliga
grundlösa godheet och barmhertigheet) af ingen annan qwälla
härrördh och uthsprungen, en af E: K: M:ts Konunglige dygder,
och öfwer alla måtto wislige och försiktige administration,
såsom samma den aldrahögste Gudens aldra ädleste instrument
och wärketygh, uthi hwilket hans Gudomliga Maijstet tillijka
medh denne werkande naturen, ingen deel stoora och förträfliga
gafwor, förmån eller dygdh uthe låtit hafwer, som icke kunde
lända detta wart k. Fädernesland!) sampt dess inbyggiare till
ett gudeligit, förnuftigt och öffwer alla måtto berömligit Regemente.
Om alt dett haffwer oss försäkrat och lijka såsom
verificerat K: M:ts lyklige och berömlige regementes begynnelse
och ingångh, af hwilkes werkande operation man nogsampt haffwer
att röna den stoora åhåga och alffwar K: M:tt allernådigst
drager att i alle måtto fullkomna och exequera sin S: K: Herfaders
glorwyrdigst i åminnelse loflige och högtberömmelige intention.
Hwilke alle Hans S: K: M:tt till den blotta ända altijdh
dirigerat och stält haffwer, att Fäderneslandet kunde blifwa
brakt uthi ett önskeligit och frede!igit tillståndh, undersåtarne
ährholdne och handhaffde widh den Christelige Ewangeliske
och Apostoliske Religion, Landet medh gode politier och
Ordningar tillökt och formerat, hwar och ett ståndh wijdh sine
welfångne privilegier ährhollet och maintenerat sampt allom lagh
och rätt skipa och wederfaras. Detta Hans S: Kongl: M:ts
högt berömmelige upsåt haffwer Eders Kongl: M:tt uthi alle
fall icke allenast för detta, uthan ock nu uthi denne wälberam
-
Jauuari.
167
made Rikzdagh medh störste alwar och nijt, till Gudz ähra
och saliggörande ordh oss och wårt k. Fäderneslandh till långeligh
effterkommande tijders wälståndh och prosperitet, sigh
sielffwe till ett odödeligit (och såsom nu alla redo hooss alla
civilicerade Nationer skedt ähr) berömmeligit nampn, sålunda
stalt uthi werket, att E:rs Kongl: M:tt till en Surcrut och öfwerflöd
af sine förra Konungzlige gunst och nåde nu åter på
nytt hafwer sigh detta lofflige Ridderskap och Adel till en ny
troheet och underdånig lydno förobligerat, Altså finna ock icke
skäligt E: K: M:tt och fäderneslandet, till denna önskeliga fredens
fortsättiande och befordran, såsom E: K: M:tt aff deras
underdånige swar allernådigst förnimmandes warder, uthan altijdh,
så mycket uthan detta loffliga stånds yttersta ruin och
undergångh skee kan, sättia E:rs K: M:tt under armarna, och
uthi så måtto Ems K: M:tt sampt Fäderneslandetz welferd och
bestå hielpa atti främia och befordra, och altså till dett sista
uthi underdånigheet låta påskina, att lijka såsom E: K: M:tt
på sin sijda intet haffwer stält tillbaka det som kunde lända
detta låflige Ridderskapet och Adel till merkeligh förkåfringh,
wälståndh och immunitet, altså ock dij på sin sijda wele intet
heller någon tingh försumma till att förekomma dett, som kunde
till effwentyrs undandraga dem ifrån den plickt, ähra och
beröm, att uthi sielffwa realitet, så wäl som dess önskelige försäkring!),
medh rätta kallas och skattas för Ems K: M:tz underdånigste,
trogneste och aldra hörsammaste Tjenare och undersåtare
så lenge the lefwe.
Där effter uplas Secret: Ridderskapets och Adelens Swar,
hwilket wart sedan leffwererat Secret: Nils Tungel; thed samma
giorde ock the andre Ständer, hwar effter andre.
På Rikzsalen, förr än K: M:tz andre proposition uplästes,
talte Herr Bengt Skytte till Ständerne, betackandes them pa
K: M:tz wägnar för theras bewågenheet och öfwerlefwererade
swar, tilltroor Ständerne uthi en sådan underdånigh lydno att
framhärda och continuera. Och effter K: M:tt hade än nu någre
puncter, des gode råd i saken behöfdes, twifler han intet,
uthan som Ständerne hafwa en godh begynnelse giort, att the
ock nu till mera freden att styrkia, och att alt måtte blifwa
brakt i en önskeligh floor, wille flijtigt anhöra, sigh på them
förklara, som the weeta Fäderneslandet nyttigt wara och erhollas
thes welferdh. Thedh öfrige som Ständerne hafwa elliest
a part welat hoos K: M:tt underdånigst föredraga, der på will
168
1649.
K: M:tt sigh scärdeles förklara. H: K: M:tt förblifwer Ständerna
rnedh nåde wäll bewågne. Der raedh inlades oeh leffwererades
K: M:tz andre proposition. (Se Bil. D.)
1 Febru:
Effter upläsne Rulla wart K: M:ts proposition läsin för
Ridderskapet och Adelen. H: LandtM: begierte, att the wille
alla höra flitigt till och der på ordine swara. Sadan uplästes
den form och instruction, som K: M:tt hade fattat öffwer Consistorio
Generali, och sade H: LandtM: När man betraktar
detta, söker K: M:tt intet annat än en godh ordningh i det
andelige och wärtzlige ståndet och här enkannerligen så wijda
thedh beträffade Adelens ungdoms information. Så emädan K:
M:tt så nådigt sigh låter deras ståndli anlägit wara till befordringh;
Ty begärar H: LandtM: att the wille hwar för sigh
sådant erkänna, och om något wore, som icke så practiceras
kunde, wille the tå medh ordinarie voterande sin meningh uptäckia.
Der på infölle åthskillige discurser så wäl om Prseside
consistoriali, hwilket the holle för att wara en betänkeligh
saak, sädan ock Jure patronatus, och till thet tridie, att Kyrke
ordningen måtte först medh Ständerne blifwa communicerat
förr än hon komine på Tryck. Alle Classes begärte wijdare
betänkiande, förr än the voterade: H: LandtM: förklarade K:
M:ts willie om Skolordningen, men the begärte först fåå see
henne. Der medh blef thedh then gången, och förhölls Ridderskapet
och Adelen att komma igen den 3 Feb: effter mårgondagen
war heligh, och att thee skulle prtecise på slaget
wara tillstädes. Der medh gick H: LandtM: till dören och Secret:
uplas Rullan till att notera them, som hade gått af Ridderhuset
och icke afbidat tijden.
3 Feb:
Sadan Rullan wart upläsin och examinerad, war den in•struction,
som S: K: M:tt hade öffwer Consistorio Generali fattadh,
först upläsin, och begärte H: LandtM: att the wille grant
märkia H: K: M:tz och K: Gustaffs intention och sädan collationera
moth then H: K: Mitt nu haffwer täkts meddela, sädan
säia sitt betänkiande. Informerade ock så Ridderskapet och
Adelen för hwadh orsaker och skäl denne förandringh war alf
H: K: M:t giordh. NembI: den 1 skäl till förandringh war
Februari.
169
denne, att H: K: M:tt drog i consideration till H: Riksens Drotzets
höga kall, att H: M:tt honom såsom then förnämbste sin
och Rikzens ministro icke stöde wäl där till att bruka, lijka
så ock Rådet för deras höge och stoore occupationer i andre
höge ärender. 2. Wart thedh icke heller practicabelt, ty haffwer
K: M:tt giordt thedh något lindrigare. 3. Att praeses aff
Ecclesiastiois tillsättas kunde intet wara under, effter som inga
Politica här tracterades, uthan allenast thedh, som under Ministerio
Ecclesiastico hörer. 4. Skulle icke häller samma instruction
praeiudicera Adelen om thedh allenast förekommes i
underdånigheet, hwadh man haffwer att säia om iure patronatus.
Sidst och till thedh fämte måtte the gode Herrar then
wäll besinna, att effter som H: K: M:tt ähr then som närmast
sittia der, stöde ock H: K: M:tt sielff fritt att anten der sittia
eller förordna hwem henne behagade i sitt ställe. Der på skulle
sedan voteras.
3 Classis genom Carl Pauli lätt förnimma sin mening, att
denne saak war aff högh wichtigheet, holt fördenskul medh dee
andre mycket rådeligit att begära H: K: M:tt wille then saaken
låta till bättre lägenheet och tidh upskiutas, och till des
man finge en fulkommeligh fredh, eller om den punct endeligen
skulle nu resolveras, att man då sparde honom till effterst.
H: LandtM: sade, att thedh kan nu straxt resolveras, hwadh
behöffwer man upskåff?
2 Classis
Folie the andre bij, att mädan freden war något wankelmytig,
holt fördenskul medh the andre så före, att ett uthskått
wore aff nöden.
1 Classis holt thet samma: H: LandtM: sade the gode
Herrar förnimma wäl Consist: General: nyttigheet och håller
icke rådeligit slå thet heelt uth; men effter Jagh intet så kan
uthtyda H: K: M:ts meningh, tyckes Eder förmedelst ett Uthskått
att söökia conferens medh Drottningen eller Rådet: då
kunne J få andra tankar, när J medh them här om tala. The
gode Herrar wille fördenskull wällia 2 aff hwar Classe, som
stiga opp effter middagen. H: Gustaf Bonde sade, att när någhre
sådane wicktige saker bliffwa förestälte, så pläga Rådet
gå nedh och tala medh Ridderskapet, om man wålle bedia them
ödmiukelig, skulle the gode Herrar intet förwägra sigh: Men
thet war intet allom behageligit, uthan the wille votera här
om, thet H: LandtM: inthet kunde wrägra: Bleff fördenskull
170
1649.
så voterat, hwilkes vota lades tillhopa och giorde thetia —
votum 8 classium.
Hwadh General Consistorium wedhkommer, förnimmer fuller
Ridderskapet och Adelen detta wara högvisligen aff K: M:tt
öfwerlagt, men effter thenne tijdzens beskafFenheet, som inthet
ännu så aldeles haffwer förwissat och försäkrat oss om then
högtöriskelige freden, så wäl som andre hinder och bestälningar
infalla, för hwilkes skull thee i sådana hastigheet icke kunna
sigh förklara, för uthan thedh att K: M:ts lyckelige Cröningh,
then förmodeligen nu snart ställes i verket, synes wela fordra
andra consilia; Ty anhålla Ridderskapet och Adelen hoss H:
K: M:tt om ett upskåf till bättre och nogare sakens öffwerwägande.
Der effter uplästes den andre propositions punct och begärtes
votera öffwer — om Skol® väsendet. 3 Glass: Carl
Pauli sade: The tacka K: M:tt, sorn sigh så vårda låter om
ungdomens uptuktelse genom en godh methoda: tilltroor H: K:
M:tt thet förrätta, som länder oss alle till godo. 2 Glass: II:
Gustaf Bonde: Tacka i lijka måtto H: K: M:tt, som låter sigh
theras ungdoms wälfärdh wara recommenderat: kan fuller wara
att H: M:tt will inthet communicera dem Scholae ordningen,
dåk the wela gärna thedh undergåå, förhoppligit att icke något
der uthi införes, sorn privilegierna kan wara till något efftertänkiaudhe.
1 Classis samma Swar som the förra.
H: LandtM: sade: Hwadh Skolae ordningen anlangar, prseiudicerar
hon inthet privilegierna, uthan thett ähr en ordningh
om Ungdomen, som kommer till Skoler, att then recta och genuina
methodo warder informerad och i the lectionibus öfvad
som duglige och Christejige ähre. Och thet att the begära see
henne, kan wäll skee, sädan hon bliffwer reen skrifven: H: K:
M:tt haffwer den sielf så öffwerlagt, så att ingen Skolmestare
skall thedh giöra bättre.
Votum omnium Classium unanime.
Scholaewäsendet angående, tackar Ridderskapet och Adelen
K: M:tt på thedh underdånigste för den stoora åhåga och bekymmer
II: K: M:tt drager till Fäderneslandets wälståndh uthi
ungdomens skälige och Christelige uptucktelse. Och ähre the
aff thee skäl, som i propositionen införde ähre, wäl nögde, allenast
begäre om något wore, som kunde theras privilegia angåå,
thet tå annorledes icke uthtydas måtte.
Februari.
171
3 Puncten uplästes. 3 Classis betänkiande.
Att lagen corrigeres synes icke oskäligt; the ähre i den
underdånige tillförsickt, att icke någon ny lagh göres, uthan en
appendix af förståndige män, then sädan tillämpas närvarande
tijdh; sådant kunna wäl behöffwas.
Carl Månesköldh holt det före, att månge Påweske meningar
wore i then gambla laghboken, som wäll måtte expurgeras
i mycket och om böter, som moste förandras; kom ock på discurs
om Juramento verit atis och credulitatis som en conscientiffi
saak att limitera; refererade sigh på Norköpings beslut,
att laghboken war då befallat att revideras, öffwersees; men
så skulle hon lijkväl ingen kraft haffwa, förr än hon blefwe
af alle Ständer approberat.
H: Gustaf Bonde lade detta där till, att thet wore fuller
en saak, som nödigt fordrade correction, men på thet man intet
skulle precipitera, holt han rådeligit sådant medh the andre
Ständer att communiceras måtte, och tagas så ett enhelligt
betänkiande.
H: LandtM: Wij vele säia wår meningh, en annan säije sin.
2 Classis föll på samma meningh om lagens förbättrande.
I Classis sade thet samma och att en communication medh
thee andre af Ständerne icke wore onyttigh. Thetta votum
togs ad notam och wart intet meera om det den gången slutit.
4 Puncten i propositionen uplästes om Häradzhöffdingarne.
Denne punct war pro et contra länge ventilerat, såsom
skulle den wara privilegierne contrarie. Men sedhan H: LandtM:
hade explicerat them II: K: M:ts meningh, läste ock up
privilegierne och remonstrerade them, att then galt till Rättens
fulle administration, och att thet war rätte ändelige orsaken.
Men som abusus insmyger och rättegångarne icke drifwas medh
maneer och then flijt och fogligheet som sigh höör, så war intet
under, att H: K: M:tt på sitt höge Embetes wägnar ju hade
macht att rätta och hota thedh som Justitien lände till förfång!].
Explicerade och förunt Adelen, uthan ock andre, ofrälses
män, som tiäna K: M:tt dageligen, der på wardt thedh
omsijder så öffwerlagt, att Classis 3 sade, att såsom
Justicien i landet höghnödigt måste befordras och icke liggia
nedre, ty kan och icke annars wara, uthan Häradzhöffdingen för
the missbruk och hinder, som kunna i hans frånwaru begåås,
måste i hans praesentia bootas och han vistas och boo där i
172
1649.
Häradet, att han så mycket obehinderligare må wara tillstädes
och göra sitt embethe.
Ernest Creutz: Om Häradzhöffdingen skaffade sigh gode,
trogne och lagfarne män i sitt ställe, wore intet K: M:tt emoot,
ty om the peccera, så skulle man thala Häradzhöfdingen till.
H: LandtMarskalken:
För hwem skulle man klaga?
Ernest Creutz:
För Lagmannen
iterum
An Laghmannen är sielff Häradzhöfding?
H: LandtM: Thedh will gåå långt om och ähr dubbelt
omak. Thet andra skälet the införde ther emoot, så wäl H:
Gustaf Bonde som Ernest Creutz, war thett, att såsom Häradzräntorne
ähre höga räntor, hwarföre när thee som them hade
stöde af them, hwadh wille tå föllia annat än att beswäret
redunderar pa Cronan, aldenstundh att then som them mister,
söker igen wederlagh.
Här emoot sade H: LandtM: thet ståår hoss H: K: M:tt,
then som har en annan tiänst, han låter sigh nöia medh then
löön, som på tiänsten föllier, och om en inthet tiänar, hwarföre
skall han haffwa löön? Thetta taalet gillade the alle in
tertia classe, och voterade the, att H: K: M:tt haffwer macht
thetta göra till Justitiens befrämiande, allenast dee lade detta
der till, att Adelen måtte wara närmest att niuta Häradz rätter
fram för någon ofrälses man.
Wart ock tält att H: K: M:tt skulle anmodas, att thee alle
måtte fåå lijka löön, men så wore somblige som sade, att lönen
måste proportioneras effter Heradernas storleek.
Sädan discurerades om II: K: M:tt icke behagade slå 3
härade ihoop, på thet en fattigh karl kunde så mycket mehr
uppehollas.
2 Class votum.
H: Gustaf Bonde.
The finne denne proposition träffeligh godh och skäligh till
lagsens styrkia uptänkt och proponerat, men så finnes desse
skäl der emoot 1. Effter appellationen skeer ifrån Tingen. 2.
Graveras H: K: M:tt och Cronones stååt, sorn skole sökia wederlagh.
3. Åhr ett särdeles beneficiuin, som K: M:tt haffwer
sigh förbehollit ått sine dagelige meriterade hofftiänare, nu ähre
Februari.
173
alle medel borta och näpligh något finnes att wederläggia en
medh. 4. Häradzhöffdingarne tillsättia gode män, och icke Hoffrätterne
påträngie them någon laghfaren moot theras willie,
Häradzhöffdingarne till prasiuditz.
1 Class: vot:
Samtyckte där till, att sielfwe Häradzhöffdingerne bijwista
tingen, och där någon skall förordnas till Häradzhöffdinge,
thed tå måtte wara een af Adelen.
Votum 3 Classium unanime.
The tacka K: M:tt på thet underdånigste för den stoora
åhåga K: M:tt drager för alles theras wälfärdh uthi Justitiae
wäsendet, och mädan the finna propositionen beroo på grundiga
skäl, hwarföre falla the propositionen bij, att Häradzhöffdingerne
skole wistas i Häradett, och så när, att thee kunna wara
tillstädes personligen weedh Tingen och them bijwista, ställandes
i K: M:ts nådige disposition, om icke någre af Adelen, som
capable ähre att betiäna Justitiae wäsendet, måge fram för
ofrälses man ther till förordnas.
Mehra puncter gaf tijden intet medh att öffwerläsa och
taga i betänkiande. Der effter uplästes ett bewijss, dat: Perthae
i Skotlandh, om Ogilvie, som betygar honom wara aff godh
Adel; hwarföre slötz, att effter han ähr reda förr intagen på
Ridderhuset medh then beskedh, att han skall bewijsa sitt
ståndli. Och H: K: M:tz bref och befalningh der på 1647 war
insinueradh, altså hade H: LandtMarskalken inthet mehra betänkiande
ther uthi, uthan förkunnade thedh, att han då wedh
thet wärdet skulle sestimeras.
4 Söndagh.
5 Feb:
Kommo Ridd: och Adelen tillstädes, och sädan Rullan
wart upläsin, hade H: LandtM: till them alle i Ridderhuset een
förmaningh, att the skulle holla sigh tyste och stille och icke
sprida uth hwadh som säges: Sade huru man emoot förhopp
ningh
måst höra aff andre sådane saaker, som fördolde borde
wara, hwilket war intet hederligit för thet ståndet. Sade och
att thedh kom mycket der aff, att the löpa så mycket upp en
part aff sine Säten, uth och inn.
När det war skedt, uplas han den 8 puncten aff privilegierne,
der som står, att när Swännerne blifwa wördade medh
Rikz Rådz tiänst, pläga the vi privilegiorum transfereras in
174
1649.
2:dam Classem. Nu medan Clas Bielkenstierna wijser sine
breff, der aff han betygar sin Farfader haffwa suttit i Rådet,
hwarföre skal nu Secreteraren upläsa någre rader i Brefwen,
der som hans Faderfader nämbnes Rådh, sadan hemställes gode
Herrar i betänkiande, om the finne brelfwen så kraftige,
att honom må skee then wördan. The gode Herrar skulle der
om votera, först in 3:tia Classe.
3 Classis.
Effter the äbre store Argumenta pro Bielkenstiernas sida,
att hans Faderfader står nämbdh för Rådz person; 2. Brefwen
wijsa thet samma, ty kunna the för sine personer inthet see
något hinder, allenast thedh först måtte elfter frågas i Cantzlij
eller Archivo om the andre gode Herrar, som i thet ena
bewijset stå upnämbde, wore thå på then tijden, när brefwet
skrefz, Rikz Rådh eller intet? häller om be:te Biälkenstiernas
farfader war till ewentyrs HoffRådh? Thedh skulle 1644 års
protocol till ewentyrs uthwijsa.
Sadan upsattes på en lista theras nampn, sorn skulle gåå
upp till K: M:tt effter K: Mits befalningh, och taga en närmare
declaration på puncterna, enkannerligen den 1 propositions
punct om Consistorio.
1 Classis
H: Swante Baner
H: Jahan Gyllenstierna Nilsson
H: Carl Sparre.
2 Classis
h: Knut Lilliehöök h: Knut Kurk
h: Bengt Ribbingh h: Gustaf Bonde.
3 Classis
Gustaf Rosenhane Ernest Creutz
Arfwedh Lillesparre Carl Christersson Månesköldh.
När the koramo upp till H: K: Mitt, sade H: K: Mitt att
hon förnimmer them behöffwa någon förklarningh öffwer thee
puncter. The skulle säia hwadh the wörö? När nu H: LandtM:
hade talat om den 1 puncten, rörande thedh Generale Consistorium,
indragandes någre orsaaker, hwarföre Ridderskapet
och Adelen hade begärt upskof. Sade H: K: Mitt ther kort
neij till. För freden skull måtte the intet begära upskof, thedh
kom freden intet weedh. Thee haffwa medh denne saak intet
Februari.
175
att beställa, wij moste leffwa i godh ordningh och skick och
att thet till Cröningen måtte upskiutas, seer intet H: K: Mitt
medh hwadh skäl. Thedh kunde nu skee straxt och intet då
beställas, som för kunde rättas: Thedh skulle fuller weedh
Cröningen andre saaker förhandlas, att man den tijdh nogh
behöffde. The gode Herrar skulle considerera 1. S: K: Mits
för detta longht proponerade ärendet och att thet på Herredagen
1634 reda bewilliat war aff Regeringen, och fast thet
intet gå kunde, effter den form som S: Härfader wille, så ähr
likwäl sielfwe ärendet intet uthslagit. Att Rikz Dråtzen intet
kan så sittia medh Ercliebispen jämlijk, kan intet wäl skicka
sigh för hans Embetes skull och för hans och the aff Rådets
dagelige tiänster. 2. War och denne en sådan godh ordningh,
att thet skulle lända hela Fäderneslandet till wälståndh. 3.
Intet praeiudiceras Adels ståndet; funne the ock något, som
sträfwade mot theras privilegia, så kunde thedh wäl corrigeras;
skulle intet befara något beswär, att Adelen skulle göra någon
påkostnadt på detta Consistorij Adsessores. The skulle man
hasta sigh medh resolutionen, effter tijden så fordrade. Then
reputationen, som the förmena Prästerskapet härigenom till—
wäxa, ähr intet. Ther sittia politici hoos. Att Adelens sönner,
som studera wille i främmande landh, skulle sistera sigh
detta Collegio och låta sigh examinera och taga pass, wore
them nyttight. H: K: Mitt war thedh ståndet nådigh och hade
intet annat i sinnet, än thet göra, som hon wiste lända them
till fromma: söker intet något absolut att göra, uthan thedh hon
weet lända Gudh och Fäderneslandet till godo, thet alle andre
aff Rådet haffwa samtyckt, och then wäl sluta kan medh opassionerlige
öghon, som om thenne intention ähr informerat.
När Uthskåtet hade tagit afträdet och sin march på Ridderhuset
igen, kommo någre aff Borgerskapet uthskickade, som
begärte audiens. När the kommo in, begynte först Pär Cnutsson
Praesidenten i Götheborgh näst ödhmiuk hälssningh, att the
gode Herrar täcktes communicera medh them öffwer propositions
puncterne till bättre sakernes öffwerwägande, enkannerligh den
1 om Consistorio. H: LandtM: begynte säija, att Ridderskapet
och Adelen hade fuller öffwerlagt den saaken och så wijda kommit
öffwer eens, att sielffwe Consistorium ähr nyttigt och rådeligit:
Men om formen hade the intet ännu alle så öffwerlagt.
Pär Cnutzson: The finna fuller alla, thett Consistorium
nyttight, som 1634 bewilliat ähr, och thå refererade sigh på en
176
1647.
ordinantie; nu ähr ordinantien giordh, måste fördenskul nu betänkias,
och bekännas att formen ähr godh och intention kosteligh,
men om man nu skall träda ther till för än Cröningen
kommer, eller pacatiora tempora bliffwe, det står i deliberation.
H: LandtM: När wij haffwe slutit, skole wij Eder gode
Herrar communicera wår meningh.
Pär Cnutzson: Scholae ordningen ähr ock godh: Wij ön
ske
thes fortgångh.
H: LandtM: Wij kunne henne intet improbera, anseendes
att then ordningh länder till Ungdomens bestå.
Pär Cnutzson begärte weeta gode Herrars meningh om
Qwarntullen. Tyckte att der medh skulle skee stor oriktigheet
genom stöldh och tyfwerij.
H: LandtM: sade att then punct war ännu intet öffwerlagt.
Han frågade medh thedh samma hwadh Borgerskapets
meningh war om lagen.
Pär Cnutzson: Lagen ähr godh och holler Borgerskapet
för best wara, att then intet förandra låta, uthan explicera
then medh novellis till att förklara obscuriora.
H: LandtM: frågade om den 6 puucten, accijsen angående,
där till swarade Pär Cnutzson, att thee intet wörö alla eense,
somblige mente att contributionen skulle helt afbedias och öka
på accijsen. 1. War contributionen intet annat, än när then
ene borgaren plågar och qvoticerar then andre och är ett inutile
instrumentum alendi et fomentandi dissidia. 2. Förhindrar
Städernes upkomst att frånwarande intet wela sättia sigh nedh,
och affskräckias ifron staden. Men gåfwo the accijs, så gåår
thedh sensim, att man föga känner beswäret och kan thet intet
merkias. 3. Sädan gör contributionen en hop medh laata
menniskior, ty en karl som will wara något om sigh och söker
medh ähra nära sigh, han blifwer då först under bördan qvoticerat.
Tänker så, jagh will heller intet beflijta migh eller
prosperera, än jagh så under mitt arbete belastat, gör sigh så
ingen flijt.
Eliest påminte Pär Cnutsson om Myntet, önskandes att
thet komme annat Mynt och thet wore alf så godh valör, som
man i köpande och sälliande bruka kunde.
H: LandtM: sade dem intet wara kommit till den puncten än.
Pär Cnutsson sade, gäldz betalningh och thet omslaget,
som kan härunder förstås, seer Borgerskapet inthet huru thet
kan gåå pro tempore, effter här ähr intet Capital.
Februari.
177
Eifter Bårgerskapets afträdande war för rådhsampt hollit
att connnunicera medh Prästerskapet, så sändes åstadh att förnimma
om des lägenheet, men så wore Prästerne nedhgångne
alf consistorio.
H: LandtM: proclamerade att the wille innan mårgondagen
der effter öffwerläggia the puncter om Consist: Gen: och Scholae
wäsendet, och den ther icke kunde skee straxt munteligh, stånde
them frijt att skrifwa sin skäl på zedelen uthi ett öffwertäkt
faat, och komma praecise klåckan 8 dagen effter tillstädes. Der
medh upreciterades åter Rullan wedh dören.
6 Febru:
Lästes ingen rulla opp för tijdsens korthet, uthan ett bewijs
uplästes, skrifwit aff Israel Israelsson Lagerfeldt, som
sannade aff Rikz Archivo, att Clas Bielkenstiernas Farfader
war en aff Rikzens Radh, der medh transfererades han in 2:dam
Classem. Der effter sändes Uthskott till Prästerskapet, att
communicera medh them om then 1 puncten i Propositionen
de Consistorio Generali och de Legis reforinatione.
1 Classis
Gustaf Pärsson i Stenbockarnas ställe
Steen Bielke.
2 Classis
Gustaf Bonde Jören Boije.
3 Classis
Gustaf Rosenhane Gabriel Gyldenankar.
I theras frånwaru förordnades desse fram att intagas i
Ridderhuset
Jahan Lagergren I desse 3 aff ett dato 29 Martij
Lars Pärsson Bråkensköldh !• 1647, men resolverades till
Jahan Botwedhson Gyllenstingh J respect aff tiänsterne.
Carl Swensson Sölffwer musquet 30 Octob: 1647.
Uthskåtet, igenkommande från Prästerskapet, sade att the
gode Herrar tackade them för den stoore ähra, att the hade
welat medh dem communicera, och effter then saak om Consistorio
war aff högh wichtighet och aldrigh warit i bruk i Swene
förr, kunde the så snart der på intet resolvera; såge gärna
att thet först in Synodis wore öffwerlagt medh samptlige Prästerskapet.
Men så snart the något resolvera här öffwer wele
12
178
1649.
the gärna communicera. Schöl* ordningen kunde ock wara en
saak aff godh consideration, men the hade inthet sedt henne
än: kunde fördenskull inthet säia här uthi. Om Lagen höllö
the hest inthet göra någon förandringh, men illustrera dhen
med en recess effterst uthi, genom godh förklaring!).
H: LandtM: tycktes medh the andre godt wara, att communicera
den saak medh Rikzens Rådh och begära att the nu
som förr wille komma på Ridderhuset och säia sitt betänkiande.
I medel tijdh togos puncterne före i propositionen och uplästes
annan gången den 3 i ordningen.
Sädan then 3:die (!), som för war resolverad.
Den 5 war om QwarntuHen, then the begiärte alle classer
att warda förskonte medh. Uplästes och 1645 åhrs beslut om
QwarntuHen och mädan the funderade sigh på Kriget att holla
en städes warande Krigzmacht, och man ännu owiss war om
freden, ty wille the gode Herrar taga then saale i consideration,
men the nekade alle ther till, uthan wille bliffwa wedli
mantalz peng:r aff the skäl bewekte, att under QwarntuHen war
mycket underslelf. 2. Att Adelen der medh mera beswäras än
the skulle göra uth mantalzpeng:r. 3. Och att man menar thet
QwarntuHen skulle stiga högre, så skall 1644 åhrs upbördh
thet remonstrera, nembligen att bede mantalz penningar skulle
ju så högt och än högre förslå.
Tertia Classis kunde thetta inthet ogilla.
Wart så Resolutionen upläsin; der på inföll deliberation
om Borgerskapets contribution, och att dess lindringh måtte
upfyllas och ökas i accijsen. Hwilket ock holts betänkeligit
wara.
7 Febru:
1. Uplästes Rullan.
2. H: LandtM: förmälte om den conferens, som war sökt
medh Riksens Rådh att hållas om någre puucter. Men effter
Rikz Rådh inthet hade warit tillsamman, moste man sökia en
annan tijdh, des emilian togs propositions puncterne före, och
den 7:de i ordhningen om manufacturernes conservation.
3 Classis votum
Then punct angående om flere städers ock fläckers bebyggiande
tyckes tijden inthet tillåta, till thes man får see,
huru desse städers incrementa blifwa, som reda bygde ähre.
Man seer allareda, huru somblige städer inthet kunna komma
Februari.
179
upp, enkannerligen the norlendiske, som ingen seglation hafwa
på Uthländske orter, utan moste hijt reesa och köpa hwadh
the behöffwa.
Här inföll en contrarie discurs, att städerna behöffwas att
byggias, enkannerligh i Finlandh, som långt wore ifrån Abo,
såsom i Satagunda.
Der emot infördes, att uthi Satagunda kunde inga städer
byggias, the linge nappest skäl för sitt i Abo, mycket mindre
ander städes.
Att commercierne så twingas, thet ähr ruin aff Städerne.
Bårgo haffwer warit en wacker stadh, men nu genom Tiärehandelen
stringerat, war fördenskul bettre inge städer byggia,
än the gambla förfalla låta.
Medan detta så discurerades, kommo någre af Prästerskapet,
såsom Doctor Brunnius, D: Zacharias Klingius, M: Sueno,
Professor i Abo.
D: Brunnius: Näst helsningen tackade Ridderskapet och
Adelen på Prästerskapets wägnar, som haffwer medh them öffwer
puncterne confererat, wore nu kompne att gifwa them igen
sin meningh tillkenna.
1. Om Consistorio, thedh the eij helt uthslå.
Men the wela begå förmedelst ett Uthskott hos H: K: M:tt
att på Kyrke Ordningen måtte först arbeetas, och der införas
hwadh som länder till Gudz ordz befrämiande och en loffligh
Kyrke dissiplin; Och der bede Kyrke ordningh wore så stält,
som förhoppligen kunde behaga K: M:tt och sådan approberas,
skulle till effwentyrs K: M:tt få the tankar, att Consistorium
Generale icke stort skulle wara af nöden.
2. Scholae Ordningen.
Scholae Ordningen haffwa the ännu inthet sedt, förhoppas
lijkwäl att effter hon hafwer warit under theras censur, som
förstå sigh der på, att sådan ordningh skall wara nyttigh.
3. Om Lagen.
Hålla inthet rådsampt then att förandra, uthan låta henne
i bokstafwen wara oförandrat, allenast man sätter noveller eff—
terst uthi, så authoriserade, att Lagen fuller icke må mista sin
myndigheet, men lijkwäl dömas effter recesserne och the annexerade
noveller, så wida the blifwa af Ständerne gillade.
180
1649.
4. Om Qwarntullen war theras betänkiande.
1. Att dett war fast beswärlight för all ståndli: Almogen
kunde bettre komma till wäga, att en eller 2 gånger gifwa
penningar om året, än så offta, som the behöfde komma
till qwarns och Invar gångh gifwa uth peng:r.
2. Sä war ther ock ett stoort bedrägerij under.
3. War och befarande att Almogen skulle mista sine
handhqwarnar.
5. Om Häradzhöffdingerne.
War deras raeningh, att thet merkeligen styrker iustitien
om dee boo i Häraden och bijwista tingen, och war K: M:tz
förslagh godt.
6. Tuchthus.
Såsom tillförene i Tiggiare ordningen, att inrättas och
hollas.
7. Om Accijsen.
Om then skulle ändeligen förhöias, att då lijkwäl Prästerskapet
inthet der medh blefwe graverat.
8. Handwärkerne.
Handwärkerne kunde igenom en fullmyndigh man i Rijket
blifwa drifne och hulpue, sorn wore såsom en Tribunus.
När Prästerne wore sin koes gångne, kom Adelen på sine
vota igen.
2 Classis votum.
The finna then punct wara mycket nyttigh; men som tlie
intet kunna medelen uthsee, uthan om H: K: M:tt så behagade,
att någre förordnades, som rådh och ämne hade att fournera
medel till thet werket och drifwa thedh pä then orth och
ställe, som lägligast i landet wore, till theras skälige befordran.
1 Class: votum.
Ali denne punct så wäl som de andre, lyser K: M:ts stor
omwärdnat om fäderneslandens wälfärdh. Och emädati om manufacturerne
icke sä directe eller immediate hörer till Ridd:
och Adelen; Ty wele the then saken committera K: Al:tt och
Riksens Rådh, inthet twiflandes, att the råda till hwadh som
länder till be:te Handwärkares wederbörlige inrättningh. Ilar
pä fölgde alle Classium votum, sorn i Swaret finnes.
Februari.
181
Sedan uplästes then 8 Punct:
Om handel och wandel. Och holts före bäst wara att
ställa then till H: K: M:tz nådigste förordningh, effter som H:
K: M:tt ock sielff will här öffwer författa en wiss ordningh.
Wart så dä och samma votum conciperat och upläsit, som
finnes i swaret.
Sädan slöt II: LandtM: här wedh och förmante att the
dagen elfter klåckan 8 wille finna sigh tillstädes. Och på thet
the ^måtte halfwa något i tankar, uplästes den 9 punct om
Myntwäsendet. H: LandtM: sade sigh effter middagen wela
förnimma, om Rikzsens Rådh kunde komma i Ridderhuset till
conferens medh Ridderskapet och Adelen: Wart så Secret:
åstadh sandt här om hoss Herr Bengt Skytte att förnimma.
8 Februarij.
H: LandtM: talte om den oordningh här skeer genom drickerij;
förmante: will en wara en Adels man, så måste han göra
der effter. Man fruchtar, om inan seer sådant mer skee, att
the upnämnas. Ther på alle swarade, att sådane moste blifwa
uthwiste uhr Ridderhuset: Thet ähr skara att andre skole höra
sådane oskick.
Sadan uplästes then 9 Punct: om Myntet.
3 Classis. Effter som myntslående är och bör wara Jus
Maiestatis, thy tyckes wara rådeligit att referera thet till K:
M:tt. Hålla ock rådhligit sm åt sölfwer mynt slå och bära sitt
sölfwer på Myntet, allenast något modereras i Slagskatten.
Att halförer inthet föras uth ur landet och att slås mynt
i mark och half mark sölfwer mynt. Summan ähr thet, att
man sökier godt mynt, mycket mynt och af godh wickt och
skråå.
2 Classis
Hemskiuta H: K: M:tz högwijsa betänkiande, om H: K:
M:tt behagade fatta någon ordningh eller förslagh, wele the
then saak öfwerläggia.
1 Classis låta sigh behaga the andre Classers meningh:
H: K: M:tt låter författa sine tankar till widare öfwerwägande.
10 Punct: Om missbruk i kläder och bröllops
bekostningar; och om Klädedrechter i Cröningen.
3 Classis. The wele att ordninghen skall sättias i macht
och executionen fulkommeligen ställas så wäl i Croning, som
182
1649.
wedh påstunde Cröningh och der effter, att the see att thet ähr
alfwar medh. Wele Ridderskapet pryda uth sigh mot Cröningen
och icke begå någon excess, så kan thet skee genom annat
sätt medh Guldh keder och Hestars uthstofferande, eller
hwad annat tiänligit.
2 Classis. Effter Cröningen för handen ähr och nödigst
för H: K: M:tz heder skull och the främmandes skull, att någon
prydnadt skeer. Ty hemställes att draga på ett åhr the
kläder, som giorde ähre till Cröningen. Excipe, Tråsilkes knyttningh
och gyllenduk.
1 Classis. Deferera then punct till Cröningen, och att
terminen må thå sättias, huru länge the kläder skola brukas.
Och att Köpmän förbiudas införa någre förbudne warur.
Här på Conceptet uplästes.
11 Punct: 1. Om Förmynderskap.
2. Om Tuchthus.
3 Classis. 1. Om the sorn förklara nu lagen, måtte them
informera om Förmynderskapet. Om H: K: Mitt behagade
sättia inspectores eller Laudzhöffdingerne, som see på theras
Tutelam och thes förmyndare. Wore wäl att Städerne hafwa
där uthi en inspection genom Magistraten, och att een ordhningh
der öffvver giordes. Men ther tliedh blefwe hollit, som
ståår i Lagen, hoppas man att thetta beswäret skulle remedieras.
2. Att Cronan icke graveras, uthan att Städerne draga
omsorg här om, att thes capital rätt må anwändt warda.
2 Classis. 1. Thet är nyttigt specificerat i Lands och
Stadzlagen, allenast att blifwer exequerat. 2. Om barnhuset
wore gatt att ställa i wärket; sättes till H: K: M:tz disposition.
1 Classis. 1. Kan fuller icke så hastigt swaras på, förr
dess wichtigheet. Felas något i Lagen, så förmodar man des
bättringh genom the förordhnade gode män, sorn ther öfwer see.
2. Om barnhuset ställes till H: K: M:tz och Rådets höga
betänkiaude, och önskar man en form här öffwer nådigst communiceras.
Der på oplästes conceptet.
H: LandtM: talte åter om Consistorio, badh them, att thee
wille then saaken ännu öfwerläggia, om the skulle falla på
Prästerskapets meningh eller eij? Eller ock huru dem här i
syntes, och approbera Consistorium.
In 3:a Classe om Consistorio: Thå wore the något skil—
Februari.
183
achtighe, så wida at en part wille intet votera, förr ähn communicationen
wore skedd medh Senatu.
H: LandtMarskalken sadlie thet
Senatus hade ännu inthet warit församblade; Man hafwer
haft bodh ther om till H: Bengt Skytte, förmodeligh att the
skulle komma.
En part mehnte aff Classe 3:a, att man skulle falla på
Presterskapets meningh, men att politici wore iblandh, som
öffwersedde Kyrkioordningen, oansett att en part mente thet
inthet behöffwas: hon skulle lijkwäl wijsas fram, förr ähn hon
wore autentiserat.
1 Classis föll 3:® bij, att man skulle uthwänta Rådsens
förklarningh. Blef så inthet mehr den gången uthrättat.
9 Febru:
Uplästes Rullan. H: LandtM: föredrogh H: K: Mitt hafwa
af särdeles betänkiande till Ofwerst Sinklers och Ofwerst
Dromundz troghne tienster att intagas i Ridderhuset och beniiicera
nådigst medh thes privilegier: Öffwersten kan intet komma
tillstädes, derföre sändt i stället sin Son, hwilken för sin
Fader niuter stället, dock nederst. Effter honom S: Dromunds
barn intages, effter privilegiernes inneholdh.
Den förmynderskaps Ordningh, som inlefwererades giordh
1626, wart upläsin. (Se Bil. E.) Befaltes att lefwereras copia
deraf till Secret: Tungel.
Alle sade att man skulle blifwa wedh then resolution, som
i gåår fattat war: Men 3 Classis repeterar then punct aff förmynderskap;
seia dhen aldeles böra tagas i consideration och
föredragas them som öfwersee lagen.
12 Punct: Om tiänstefolk.
3 Classis säger att lönen inthet ähr practicabel och kan
intet göras lijka för landskapernes beskaffenheet; En part i
samma classe the ähre moot hwarandre, förmenandes att lönen
moste wara lijka, elliest löpa the från sine husbönder, och till
them, sorn the förwänta mehr affi En part sade, att bonden,
som städer hemman, skall accordera medh sine folk, och drängh,
att the tiäna uth 6 åhr.
Bielkenstiernas meningh, att alle drängar bliffwe uthi the
Härader the ähre, och icke taga tienst i ett annatt härad, doch
för en lön, som där bliffwer stadgat. Effter then ene discurs
184
1649.
Månesköldh upsatte
tetta förslagh, maten
oräknandes
H: Bielkenstierna
detta på bygden kringh ^
Stockholm
gaf then andre, om man för the infallande stridigheter inthet
kunde komma till slut. Befaltes wallia 2 af hwar classe, som
talte hwar medh sine Classister om ett endeligit swar. Men
thet kunde intet komma ther till.
[En walmarsklädningh  12 ä 6.
Twå skiortor
4.
Trij par skoor
4%.
Otta D:r Köp: M:tt  8.
Ett paar strumporl 2
Ett paar hanskar I
Suni: 24Vj.
24 D:r Köp: M:tt
24. ’
4 par skoor  6.
2 skiortor  3.
Hanskar
3 marki ^
IStrumpor
3 marki 2’
Hwar 13:de t:a i ladan, 3 t:r ... 21.
55%
Ernest Creutz i Finlandh nempde 6 D:r.
En part discurerade att man skulle påminna att till en
godh stadga wore aff nöden, thet ingen drängli eller Qwinfolk
på landet gåå och wara tienstlöös medh sälliande af någre warur
eller förtärande hoss Bonden; Och där någor sådan funnes, tå
then fäst tages, och tages ifrån honom alt thet han faar medh.
I städerne är ett stoort missbruuk, om thee månge fiskiare,
som tages an och säijes skola bruka på Fisket, hwilke lijkwäl
drifwas hijt och dijt undan för Cronones skrifningar, och andre
hussbönder, som gierna hade tienste folk, till stort praeiuditz.
Effter långt disputas bleff ett coucept stalt om Legefolket,
hwilket wart approberat. Sadan påminte H: LandtM: att Ridderskapet
och Adelen, som hade för långh tijdh sadan loffwat
att wela förähra till Ridderhuset, som boken uthwijsar, thet
wele låta sigh sådant wara påmint och giffwa bookhållaren beskedh,
jämwel och om the contributions penningar, som effter
Rikzdagens beslut uthgöres moste. Och then som sade sigh
haffwa giffwit uth sin förärningh och betalt sin skull, att han
thet wille verificera medh quitentzer. Påminthe ock att the
gode Herrar wille skiuta tillhopa någon lijten hielp åth en fattig
fånge, som war insatt för gäldh skull, Hans Grott, hwilkett
the först bewilliade, men sedan begärthe, att the besöktes i
dheras hus.
Februari.
185
13 Punct:
Om thet orkelösa Folket, som sättia sigh nedh inhyses och
slår sigh på lättiegångh: Där om wart något discurrerat och
sedan voterat; finnes allt i Swaret.
10 Febru:
H: LandtM: om Maioren Daniel Jönsson Strusflycht, som
ähr donerat medh adeligh titul, derföre på Embetes wegnar wart
ock samma gångh intagen på Ridderhuset, och skref i booken
20 ducater; Carl Nederwudh, en Skåtsk aff Adelen, togz ock
in effter H:. K: M:tz muntelige befalningh till H: LandtM:
Uplästes then 15 Punct: Om Skogzordningen.
3 Classis. Att medel uptänkes att holla execution och
att Landzhöffdingerne pålegges att thet samme på Embetes
wegnar drifwa thet ordninghen må ställas i acht. Elliest ähr
thet klocka uthan kläpp.
2 Class: eiusdem Sensus.
1 Class: eiusdem Sensus.
H: LandtMarskalken frågade, om the wille votera om Cousistorio
Generali, effter tijden lijder och man intet weet, om
Rikzens Rådh kunna komma här tillstädes och communicera
der öffwer sine tankar, eller man skulle wellia ett Uthskott.
Dätt war allenast der om tillgörandes, om Rådet skulle komma
hijt neder, att alle som då på Ridderhuset wore, kunde des
bettre fä förnimma deras meningh.
Den siste och 16 punct togz före, uplästes och
togs länge ad deliberandum.
Entligh talte Jahan Berendes pro 3:tia Classe, att dee alle
tackade H: K: M:t för then stora åhåga till Fäderneslandzens
bästa. The wille alle holla sigh weedh Rikzdags beslutet anno
1642 uthgångit och publicerat, och giffwa i stället för the beswärlige
skiutz och gestninger — penninger, allenast medh sådane
exceptioner som föllia: Effter Jahan Berndes meningh:
1. Att Cronones förtzler måtte inthet skiutzas.
2. Icke heller penninge fördzlor, uthan penningar remitteras
per wexel till sin ort eller att annat mynt wore, som drägeligare
kunde försändas och medh bettre bequemligheet.
3. Wore the fuller alla skyllige till att skiutza H: K: M:tt
och haffwa ospare theras Landhbors hestar, men emedan mycket
underslef! här medh skeer och Ordningen måtte wara sigh sielff
186
1649.
lijk. Ty wela dee i underdånigheet medh bönen affbedia thet
beswäret, och att II: K: M:tt behagade sin Rätt någon tijdh
att suspendera, till des ordningen kunde komma på gångh.
4. W ore och thet att considerera, att Provincierne i Rijket
ähre icke alla aff lijka wilkor. En deel aff landet, såsom
h inlandh, ähr mycket af sigh kommit och öde, thet samma ähr
i någre orter. Ty bedia the underdånigst om någon lindringh
på the orter uthi penninge medel.
5. Desse skiutzferdz peng:r begära the underdånigst inthet
blandas i hop medh andre Cronones penningar, uthan å
part så förwarade hoss gode män, sorn holla inspection och
räkningh här öffwer, att thet icke distraheras till andre bruuk,
än som till be:te Skiutzningar.
6. Ahr betänkeligit att excipera Krigzfolket, som drager
en stoor summa. Wore och icke skäligt att Adelen, som haffwe
in re ipsa privilegia, skulle göra uth penningar, och Krigztolket
sittia frij. Hemställa H: K: M:tt att så förordna, att
alt skiutzande in totum uphäffwes, och att the, som resa i Cronones
ährender eller i Regements fänniketals, må aff be:te medel
komma fort, och alla andra privat reesor betala hoss Gestgifwaren,
som annorstädes skeer.
7. Där ock någon skiutzningh skulle ske hoss frälset i
sådan casu när allmen uptogh påkomme, att thå icke Cronones
Ländzmen effter sin goda tyckia lade Adelens landboor någon
deelningh uppå, uthan att frälses mannen sielff genom sin Rättare
thedh giorde.
8. The som och komma på Cronones arbeete, borde intliet
eximeras, uthan gånge till foot, eller betala sin leiohest
af sine egne medel.
2 Classis
Effter denne saak ähr af wicktigh consideration, begärtethe
dilation till Måndagen.
1 Classis
Höllö thet samma wara wäl wärdt ett noga öffwerläggiande
för des wicktigheet skull, holle före all skiutzningh och sträkningh
betalas medh Cronones penningar och besparas medh resolution
till Måndagen, interim kunde man den saak förnimma
hoss Almogen, hwar till den inclinerar.
12 Eebruarij
Kom Secretern Erik Larsson och tilltalte om skiutzningh:
o
Februari.
187
1. Sade att Bönderne wela skiutza, holla nesligit att H:
K: Mitt inthet skal få hestar, eller ock Krigzfolket blifwa befordrade.
Störste skäl ähr det the haffwa inge medel att wända
till pennings; haffwa snarare rådh till skiutza, medh maaten
måtte the hielpa till effter rådh och ämne.
2. Till qwarntullen neka the för dee stoore undersleff skul.
3. The begära (sade han) att komma hädan, men swaret
sadhe han inthet upläsit haffwa. Han trädde ther medh aff.
H: LandtM: gick på Slåttet, sade när han igen kom, att
thee haffwa nu förnummit Ahnogens puncta och att H: Mitt
har förklarat sigh om en almen försäkringh, att penningar giffwas
för skiutzningen, så wäl H: K: M:tz eghne skiutzningar,
som andhre.
Alle skiutzningar will H: K: Mitt afstå så för alle, som
för sigh sielff och Konglige Ambassader, item för fördzlor,
stycken, Järn och annat, hwarken Krigzfolk eller någon tage
skiutzhäst. H: K: Mitt will försöria Krigzfolket. Frågade huru
them tyckte, om the wele opskiuta till att först see försäkringen?
3 Classis seer gärna en stoor hoop, att thedh inthet
skiutzas. Men effier en part ähre der emoot, ty begärte the
sina vota skriffteligh inläggia.
H: LandtM: sade, att the må taga till betänkiande skriffteligen,
och läggia sine skrifter in, och att skälen sättes där
hoos.
2 Classis begära först see then Konglige adsecurationen,
och om nu alle exceptioner äre infördhe, så falla thee till penningar
at uthgöra, begära att få see conceptet, sädan wela dee
förklara sigh widare.
H: LandtM: will weeta, hwadh man skal tala medh Rikz
Rådh?
3 Classis. Falkenbergs Qusestio, om man skal communicera
alle puncter? Wij kunna inthet communicera uthan en
punct om Consistorio. En part sadhe thee måste alla communiceras.
1. The begära att Rådet wille komma hijt.
2. Bijfalla the Presterskapet om consistorio.
3. Skiutzpenningar bewillias, sadan adsecurationen ähr
tedd, och sade the sigh alle puncter haffwe resolverat till Rådsens
communication.
1 Classis. Thee begärte uthskått.
188
1649.
H: LandtM: badh them emilian 1 och 2 wara tillstädes,
effter han har förnummit Rådet komma klökan 2 op i RådGammaren.
Effter middagen komino Ridderskapet och Adelen (som
sagt war) tillsamman och påminthe om Uthskottet, som skulle
gåå på föresagdan tijdh klökan 2 op i Cantzlijt.
Desse ginge opp medh H: LandtMarskalken:
1 Classis
H: Swante Swantesson II: Jahan Gyllenstierna Nilsson
2 Classis
H: Pär Ribbingh H: Clas Bielkenstierna
3 Classis
Gustaf Rosenhane
Carl Christiernsson Månesköldh
Melcher von Falkenbergh.
När the komino opp i Rådet, och H: LandtM: hade begärt
på heela Ridderskapets och Adelens wägnar medh Riksens
Radh ett Conferens och att the gode Herrar behagade
komma hijt nedh, der medh alle finge höra the gode Herrars
meningh.
Swarade FäldtHerren: Senast begärte J gode Herrar aff
oss, att J måtte få medh oss communicera, effter J hade något
som anginge puncternes wichtigheet. Nu påminna the gode
Herrar sigh förra tijder, så wäl S: Konungens, som i Regeringens,
såsom ock i H: K: M:tz nu antagne Regementz
tijdh, inthet wara sedhwanligit att Riksens Radh komine thijt
nedh medh mindre något wore, sorn the Ståndet skulle på Konungens
wegnar något föredraga.
Han giorde en distinction der medh på the saaker, som
rörde privilégierne in specie, där uthi Riksens Rådh gärna
wille medh them consultera och råda till bestå. Men uthi sådane
publik saaker inthet skee kunna; Beskref så modum att
H: K: M:tt plägar consultera på Herredagar medh Rådet, hwar
ifrån the inthet kunna gåå. Hwadh desse puncter an langar,
så ähre the tagne genom Riksens Rådz inrådande, sampt haffwer
K: M:tt sielfwer fattat aff anteactis temporibus såsom örn
Qwarntullen, hwilket länge ähr bewilliat aff Riksens Radh, och
haffwer stått en tijdh, till thes then bleff för monge undersleff
Februari.
189
förandrat, alt ad ratificationem. Men om modo och huru han
skall gåå, thet ståår i betänkiande. I lijka måtto Skiutzferdz
ordningen, som länge ähr worden bewilliat, hwilket the gode
Herrar må betänkia sigh uthi.
Thet ähr nu alt borta. Hwern skal skiutza?
Consistorium toucherar oss så inthet in privato.
H: LandtMarskalken:
Ridderskapet och Adelen begära allenast, att Riksens Rådh
wille med them på Ridderhuset communicera.
Der på begärte FeltHerren, att the wille lijtet träda aff.
När the åter inkommo, sade FeldtHerren: Effter som H:
K: M:tt haffwer bewilliat communicationen, kan thet wäl skee,,
men man seer inthet orsaaken, hwarföre Ridderskapet icke bliffwa
weedh den inodo om ett Uthskot, thet haffwer aldrigh warit
brukligit så gåå neder.
H: LandtM: stodh än nu på dett samma, och sade på sid—
stone, att thedh illa skulle skicka sigh, om Capita Familiarum
skulle gåå upp alle.
FeldtHerren: Wårt betänkiande kunde J fuller fåå, men
intet slut. S: Konungen haffwer inthet welat effterlåta Riksens
Rådh gåå nedh i förra tijder? The baffwa giordt en Eedh
Konungen.
Alle ähre interesserade i privilegierne; wele J medh oss
der öffwer conferera, thet wele wij consentera uthi; men icke i
desse puncter där neder, wij sittia här som Riksens Rådh och
icke som theras. Pä Ridderhuset tala wij sorn Riddersman,
men här som Råd.
Om Skiutzningarne wela the gärna medh Ridderskapet och
Adelen communicera, och then ähr inthet klook, som icke bewilliar
gifwa penningar, togh exempel aff sigh sielff.
Slöt så, att ther the wele genom ett starkt Uthskåt communicera
medh them, så vrele the gärna wara tillstädes; När
wij få budh genom H: Bengt Skytte.
När nu H: LandtM: medh Uthskåtet komino tillbaka på
Ridderhuset och hade förtält hwadh sorn passerat war, begärte
han wijdare förnimma theras betänkiande, om the skulle
sända upp ett Uthskot eller eij?
3 Classis sadlie
Att effter Riksens Radh inthet wele komma, så wele the
inthet mehr medh Uthskåt them bemöda.
190
1649.
2 Classis
War alf samma meningh.
1 Classis
Thet samma.
H: LandtM: J moste thet göra medh godh skäl; taga
thet i noga betänkiande och icke heelt så uthslåt.
The swarade: Wij haffwa inthet annat medh Riksens
Rådh att communicera, uthan sökia deras conferens och underrättelse
öffwer desse Propositions puncter.
H: LandtM: The skulle ännu wijdare betänkia sigh och
läggia in om thee så wele skriffteligen. Sädan uplästes then
conciperade punct om Consistorio Generali, som i några ordh
förändrades; dock på sidstone approberades.
13 Februarij.
Mädan man discurerade om then sidste punct, angående
skiutz och gästningerne, så wore någre sorn begärte insereras:
1. Måtte en särdeles annotation om gästgifware ordningens
renoverande.
2. Att Landmätarne måtte påläggias att justera miletalet,
som så olijka i Landzorterne ähre.
3. Folie alla ther medh att the anthen alle skulle skiutza,
och ingen undantagandes, hög eller lagh, eller ock skulle alla
giffwa penningar.
3 Classis
Voterade alt mestedeeles på penningar: hwar och en wart
opropat weedh nampn, som sade sitt muntlige betänkiande, att
så frampt alle skiutzningar ophoffwes och alfskaffades(l). Doch
the aff Finlandh menthe illa skulle kunna resolvera här till, effter
landet war mycket öde, små och förlamade hemman.
Thet samma sade en part om Westergötland!:, Smålandh
och Wärmelaudh.
II: LandtMarskalken swarade:
Thed kan sättias iblandh beswären, och rimmar sigh inthet
i Riksdags beslutet thet förmäla.
2 Classis
Thedh ähr best att Adelen samtycker till penningar, om
Bonden will gifwa uth them.
Februari.
191
1 Classis
Beiakade på H: M:ts försäkringh och Böndernes saiutycko
till samma penninge hielp. Der på oplästes conceptet och swaret.
14 Februarij
Sedan Rullan war upläsin, lästes exordium på swaret och
den 1 Punct, then the alle wille haffwa så stält, att Consistorium
inthet skulle wara af nöden, sedan Kyrkordningen wore
giordh och aff H: M:tt och Ständerne gillat.
När dett kom till den 4 punct, om Häradzrätterne, ther
folie tå åthskillige discurser och dwäldes man der uthi så länge
in till des thet kom till nytt voterande. Och war hwar och en
framropat, att säia sitt betänkiande, begynnandes ifrån nederst
alt opp ått. Funnes så vota in tertia Classe contraria 43 på
then sida, som resolution föll, att Häradzhöffdingerne bijwista
tingen, och 36 att [när] Häradzhöffdingerne icke kunde wara
personligh, att ther andre substituerades aff Adelen.
2 Classis och 1 wore eense.
The folie alla pä förra maner och bruk medh Iläradzhöffdingernes
förordnande och lön och att dhe, som medh Häradzrätter
wore beneficerade, them måtte behålla och att Häradzhöffdingerne,
om mögeligit wore och icke dess oundwijkelige
laga förfall wore, komme till tingen sielfwe och wore tillstädes,
som lijka medh lagläsaren giordhe sin plicht.
2. Att oqvaliflcerade personer miste dhem och andre tiänlige
i dess stäile tillordnades.
3. Såsom ock the som flere hadhe, afstode någre och föröktes
på andre. Hwilket allt blef infördt i Swaret.
15 Febr:
1. Uplästes Rullan.
2. Swaret på Puncterne.
3. Sedhan påminthe H: LandtMarsk: om K: M:tz Croning
och Konglige Gijfftermåhl, hwilke puncter tillijka infördes i
Swaret.
4. Någre taalte, att en wiss termijn måtte föresättias,
när denne Skiutzfärdzordningh skulle komma på gång, och att
emedlertid krögerij uptoghes, där nödigt wore.
16 Feb:
Intoges på Ridderhuset Börie Pijlgreen och Stig Arfwedsson
Diurfellt. H: LandtMarskalken föredrogh om dheras wäl
-
192
1649.
meriterade tienster i krigh, och för dhen saak på K: M:tz be~
fallningh togh dhem in i detta Collegium, förmode dee som
ährlighe afl' Adel skulle sigh wäl förehålla och comportera, så
att Collegio skedde en tillbörlig hedher och respect: Önskan
des
dem lycka.
Sedan uplästes Beswären, som Ridderskapet och Adelen
hadhe skrilftligen genom Secret:s conciperande inläggia låthit.
Här inföll en widlyfftigh discurs, moverat alf 3:a Classe,
lika som wore Rikzens Råds söner allenast promoverande till
Riksens höghe tienster, och the andhre 3:se Glassis membra
exclusa, hwilkett doch war ett missförstånd, hwarföre bleft’ ock
then punct effter 3:ae Classis begäran uthkorsatt.
17 Feb:
Lästes ingen Rulla opp för tidzens kortheet, uthan Ridderskapets
och Adelens beswärspuncter worde ännu upläsne och
i någre puncter emenderade och sedan reenskrefne. Och sedhan
gick H: LandtMarskalken medh Secreteraren till H: K: M:t och
hade så wäl swaret som besvvärspuncterne medh. sigh, them K:
M:tt befallte at lefwereras i Cantzlij, hwilket ock skedde och
antwardades Secret: Tungel. (Se Bil. F. och G.)
19 Feb:
Effter H: LandtMarskalken hadhe hinder på Slottet, ty
sadhes Ridderskapet och Adelen till, att the wille komma opp
annan dagen.
20 Feb:
Blef inthet heller något tillgiort, effter andre hinder inföllo.
21 Feb:
1. För andre occupationer war ingen Rulla opläsin.
2. Sedan uplästes ett bref från KrigzCollegio ankommit,
lydande om Grönings curitz, them the g. h. aff KrigzColleg:
hafwa till hwar provineie afskickat en modell. Hwilket the
gode Herrar aff Ridderskapet och Adelen wardher notificerat
att the wetha här effter att fråga.
3. H: LandtMarskalken sadhe: att effter H: K: M:t will
inthet göra någon offentlig förklaring om the 2 sidste puncter,
enkaunerlighen om dess Konglige gifftermåhl: Ty wore inthet
aff wäghen, att 2 af hwar Classe waldes uth, som ginge opp
och förnumme dess resolution.
F ebruari.
193
4. Heremellan intoghes på Ridderhuset
Jahan Thoresson LeijonRam Taubenfeldt
Lars Strusshielra Jacob Länk
Jönss Boosson Lilliestierna
5. Wedh detta ankommo Prästerskapets uthskickade Mester
Steuchius, Superintendens i Wästrebotn, och en annan
Prestman, hwilke berättade näst lyckönskan, huru man ähr i
thet godhe hoppet allt skall wäl aflöpa och winna sin fortgång,
men effter the 2:ne puncter om K: M:tz Cröningh och dess
Konglige Gifftermåhl wore aff högh consideration, thet hafwa
Prästerskapet hållit nödigt med Ridderskapet och Adelen att
communicera. The wore fördenskull komne till att förnimma,
icke iu genere, såsom förr skett ähr, uthan in specie till hwad
persson H: K: M:t hågfälltes, och att K: M:t behagade nämpna
personen. Och holle the gått, att någre personer nämpnas
måtte, som Uthskåttz wijs opträdde till K: M:t och förehölle
K: M:t så om Cröningen som gifftermåhlet: Och om bägge
ärenden icke måtte ske på en gångh, till att bespara dubbel
omkostnadt. Tidhen skulle inthet kunna specificeras, uthan att
the, som upskickade wore, kunde thet bäst erfara,
H: LandtMarskalken: Finner i lika måtto saken wara af
tämmeligh wichtighet, begärthe att dhe godhe Herrar wille lithet
träda aff, till thes the få talas wed och här om consultera.
När Prästerne trädde aff, förehölt H: LandtMarskalken
Ridderskapett och Adelen detta ährendet och huru theras meningh
war, begärte wetha, om thet skulle tiäna sigh, att bröllopet
och Cröningen skulle så hastigt kunna postuleras?
3 Classis votum.
The hålla bäst, att bägge ärender måtte ske på en gångh,
thet wore Cronan och alle stånd till stor lijsa.
2 Class:
Menthe thet samma, och att sådant föredrages genom Uth
skåt.
I Class:
Thet wore endå bättre på ett åhr upskiutha Cröningen,
att desse twenne ährender så myckitt beqwämligare kunde fogas
tillhopa åhret effter.
Här med wore Presterne inkallade. Them förehölt H:
LandtMarskalken Uthskåtet wara godt. Och att the begära
måtte i underdånighet, thet bägge acter kunde conjungeras och
13
194
1649.
iugen drögzmåhl här uthianan företaghes. Tackar för sin persson
oppå Ridderskapets wäghnar för theras troghne och wälmehnte
communication.
Presterskapet glädia sigh här öfwer, att Ridderskapet och
Adelen så wäl med them sigh föreena, erkänna sådant för en
stor gunst, wela sigh med sitt Uthskåt till någre få personer i
mårgon inställa.
Effter Presterskapets affträdande sadhe the sigh wela komma
opp i mårgon klockan 8. Men effter middaghen skicka
någhre till Prästerskapett i Capitlet.
Desse bleffwe då uthskåt till Presterskapett.
1.
Her Erik Sparre
2.
H: Erik Flemmingh
3.
Larens Creutz.
22 Feb:
1. Inkom Erik Larsson Böndernes Secreterare frå Gillstugan.
Och då H: LandtMarskalken hadhe proponerat om K:
M:tz Cröningh och dess Kongl: Gifftermåhl, och thet uthskåtet,
som förr war omtallt, om icke Alinoghen wela thet samma
göra?
Erik Larsson sadhe: Ja, och att Böndernes Uthskått wille
komma opp emellan 1 och 2 effter middagen.
2. Kommo Bårgerskapets uthskickadhe, nempl: Nils Nilsson
Bårgmästaren, och Prassidenten Peder Cnutzson. Föredrogho
om then Konglige Cröningh och gifftermål, där om fuller tillförende
war rört i inlaghde beswär, men nu till muntligit conferens
rådeligit för Riket at tagas i betänkiande, och att en
Arfwinge måtte wara effter Kongl: Gustavianische familien,
som styrer och regerar Rijket. Och där mögeligit wore nu med
Cröningen thet låtha fortgå till att förekomma dubbel omkostnadt,
tunga och beswär: begärthe att thet loflighe Riddarståndett
wille tagha detta i gott betänkiande. H: LandtMarskalken
sade: Ridderskapett och Adelen hålla för en godh wän
skap
att the wela med them communicera, effter sorn ock sielfwe
ährendet är wichtigt och nödigt. Medan the ock hadhe tänkt
Februari.
på ett Uthskått, att så mycket bättre befrämia swaret, så wele
the ock på sin sida godhe herrar där till förordna.
Nils Nilsson Bårgmästaren sadhe: H: K: M:t kan wäl
hafwa sine desseigner för sigh sielff, men oss tiänar att påminna;
och ähle excuserade, om framdeles något skulle skee
wedherwärtigt, att wij icke hade taalt där oro, allenast wij
hafwe gode skäl at permovera K: M:tt.
H: LandtMarskalken: Fädernesslandsens wälfärdh ab exemplis
Historiarum, och den fahra och fahrlighet att förekomma,
som will påföllia, ähre högste skälen.
Bårgmästaren exaggererade walrijkenes incommoda, och åter
hwad commoda på Arfrijken fölgde ähre effter wåra förfäders
beslut; ähr billigt att hemställas K: M:tt och föra K: M:tt sådant
till sinnes. De numero aff Uthskåtet wardt delibererat,
och holle Bårgerskapet bäst propter liberiorem discursum, att
dhe wore fåå, där med affträdde the.
Sedan förordnades effterskrefne att comparera klåckan ett
såsom ett Uthskått') till K: M:tt.
1 Class:
H: Gustaf Sparre II: Sten Bielke
H: Jahan Oxenstierna H: Arfwed Ribbing, i R:sAd
H:
Jahan Gyllenstierna Nilsson mirahs ställe.
2 Class:
H: Knut Lilliehöök H: Bengt Ribbing
H: Erik Flemming H: Clas Stiärnesköld.
H: Gustaff Bonde
3 Class:
Jahan Berndes Anders Erikson Hestehufwud
Carl Christiersson Månesköld Carl Wreede
Gabriel Gyldenankar Larens Creutz.
Clas Rålamb
Desse kommo tillsamman klåckan ett effter middaghen,
men hela Ridderskapet och Adeln skulle komma tillstädes klockan
8 daghen effter, till at förnimma K: M:tz swar.
Effter middagen
gingo Uthskåts Ständerne opp till K: M:tt och beledsagade the
K: Mitt EnkeDrotningen i Fyrkanthen till K: Mitt. Ridder
-
‘1 Om utskottets ledamöter och verksamhet, jfr det s. k. extractet,
efter slutet af det egentliga prot.
196
1649.
skåpets och Adelens Uthskått först, der på fölgde EnkeDrotningen,
sadan Presterskapets, Bårgerskapets och Böndernes
Uthskått.
Till EnkeDrotningen sadhe H: LandtMarskalken:
At effter en Rikzdagh beramadt är, där alle Riksens Ständer
komne ähre tillsamman, myckit nödigt at öfwerläggia till
Fädernesslandsens höghe tarfwer, så wore 2 ährender icke the
ringeste, såsom först K: Mitz Cröningh och sedhan K: M:tz bij—
läger. Ridderskapet och Adelen hafwa funnit sin plicht och
skyllighet lijkmätigt H: K: M:t hemskiuthes i nådige tankar.
Och dess bättre att frända detta wärff, begärthe Uthskåtet att
H: M:tt EnkeDrotningen will hiälpa där till medh effter sin
höghe moderlige adfection till dess Elsk: käre Dotter, hwilkett
H: M:t bewilliade och gick så med Uthskåthet upp i Fyrkanten.
När H: K: M:t kom in, begynthe H: LandtMarskalken
åter tala näst underdånigh helssning, wille K: M:t sigh nådigst
påminna the förra Rikzdagars handlingar, och enkannerligen
hwad så wäl om K: M:tz Cröningh, som dess Konglige gifftermåhl
wedkommo, aff hwilkett allt fädernesslandsens wälfärd och
säkerhet härrörer, thet H: LandtMarskalken med månge ord
deducerade, och skulle falla landet önskeligit, att desse bägge
saker på en gång måtte celebreras och att K: Mit behagade
gifwa där till ett categoriskt swar.
Drotningen tackade them samptligen, att K: Mitt altid
hade sport theras godhe adfection, then K: Mitt högt beprijser;
önskar altid aff stor bewåghenhet att göra hwar och en thet
som kan wara godt och behageligit. Tackar Gud gärna, som
hafwer gifwit henne nåd att winna sine undersåtheres behagh;
will vigilera till alles deres wälfärd. Cröningen synes behöfwa
winna sin effect. Gifftermålet är en saak aff stort importans
och moste hemställas Gud och tiden. En part låtha förstå,
såsom skulle Jagh thet hafwa promitterat före, hwilkett inthet
är, för min stat och min person. För min Stat är considerabelt
att bewillia nu, hoppas att ingen skall misshagha thet sådant
upskiuthes; hemskiuthe Gud dispositionen och kan inthet
swara här uthi förr än Cröningen ähr förbij.
Erchiebispen.
Såsom Ständerne ähre eenige och eenhälligst fordra här
upå, så ser Hi Ki Mit att thet måtte wist wara af Gudhi,
och thet Gudhi behagar, thet moste K: Mit låtha sig behaga.
Februari.
197
Gud beware oss för K: Mitz dödzfall; wij ähre alle menniskior,
och där K: Mitt komme något hastigt på, thet Gud affwände,
så stodhe wij illa.
K: Mitt.
Thet står hoos Gud; thes gudomlighe macht jag tager till
wittne, at jagh söker salutem patrise och låther mitt lijf, om
jag än hundrade hadhe, för Riksens och alles edhre wälfärd.
Gud kan förlängia lifwet, Gud kan ock förstäckiat. När som
länge wart discurerat hijt och tijt, wart H: Ki Mit förorsakat
att träda till en ny discurs om H: Fige Nide H: Pfaltzgrefwen
Hertig Carl Gustaff, som wart fuller nämpnd i matrimonial saken,
och K: Mitt berömbde hans persson för sine godhe merita
fädernesslandett trolighen bewijste, men så kunde Hi K: Mitt
inthet bewillia där till nu straxt, uthan ex abrupto uttryckte
sin meningh, att Uthskåtet wille öfwerläggia om icke rådeligit
wore att bewillia thet Försten blefwe effter K: Mitz dödh en
successor, remonstreradhe fädernesslandsens där aff dependerande
nytta och säkerhet. Doch förbödh Ki Mitt alfwarligen
communicationen med Rådet och the andhre Ständer, allenast
att Uthskåthet wille först denne saak sigh emellan debattera,
om the funne thet godt.
Här inföll en tämmeligh discurs aff argumenta pro et contra.
Uthskåthet wille pretendera securitatem Regni aff principis
matrimonio; Ki Mit e contra i inthet hindrar dhen saken
gifftermåhlet, men mehra promovera thet, om Försten declarerades
Successor Regni.
Erchiebispen.
Wore befahrande, att H: Ki Mit toghe samma sinne som
Drotningh Elizabeth giordhe.
Öfwersten Sass fordrar ännu som förr genom skrifwelsse,
att blifwa införd på Ridderhusett; wart ock bewilliat, att thet
skulle skee, allenast han skulle wijsa först sine documenter på
Adelskapett.
23 Febr:
1. H: LandtMarskalken berättade hwad som K: Mit hade
swarat på the twenne förbite puncta om coronatione och matrimonio
Regin®. Cröningen wille K: Mit låtha gå fort, men
gifftermåhlet tagha i betänkiandhe.
2. Intogs på Ridderhuset Willhelm Käldunk Järnsköld,
effter K: Mitz befalningh och de godhe Herrars behagh.
1649.
Taltes om Ridderhus riikningerne och dhess räntor och
penningar, om hwilket allt man skulle med hwar annan conferera,
men effter H: Knut Posse är förhindrat på Slottet och
kan inthet komma till Ridderhuset, ty sköts detta upp till annan
tidh. Och effter inspectores pro tempore wele danka af:
synnerligen kommer H: Gustaff Bonde sin koos, att andre måtte
wara i stället; the godhe Herrar wille fördenskull talas wed
och föreena sigh, hwilke skola förordnas i ställen, hälst the
sorn altid wore här tillstädhes, och man aff Cammaren och Admiralitétet
kunde hafwa hiälp aff'. Wore nu inthet mehra att
göra denne gångh, uthan så snart the såge anslagningen på
dörren, wiste the sigh att inställa igen.
24 Matthise dagh. 25 Söndagh.
28 Februarii.
Emedler tid ginge någhre daghar förbij aff the beställninger,
som Uthskåtet wore occuperade med. Denne 28 samblade
Uthskåtet sigh och ginge opp i Rådet, där K: M:tt begynthe
uprepetera hwad som propositionen wedkomme om thet Kongl:
gifftermåhlet och hwad tillförende swarat Uthskåtet i Fyrkanten.
Huru Rådet interea wart communicerat denne handel om
H: F: N:des Hertig Carls persson de Regni Successione, och
att Rådet wore med K: M:t här uthi eense.
Där på läste Her Bengt upp en skrifftlig proposition om
Successione Principis, som finnes ad acta. (Se Bil. H.)
H: LandtMarskalken tackade K: M:t underdånigst för den
store Konunglige åhåga, som K: M:t drager till hela Fädernesslandets
wälstånd och hwart och ett Stånd in specie. Hwad
gifftermåhlet anlangar, hadhe alle önskatt att K: M:t wille där
till först förstå, men om Successore holle Ridderskapet och
Adelen inthet nödigt nu att proponera Ständerne.
Erchiebispen.
Befinner K: M:tz höghe Konglige omwårdnat wara högt
at berömma. Sadhe Presterskapets höghe åstundan wara, att
gifftermåhlet måtte gå fort, och att dhärmed inthet måtte dröijas.
Om Successore ähr en swår punct. II: K: M:t står fritt
at proponera här uthi, men oss fast considerabelt att swara,
förr än thet communieeras med the andre aff wårt medel, effter
Uthskåtet inthet mächtigt ähr att slutha något.
Februari.
199
K: M:tt
bekänner wäl att saken ähr af högh consideration: men så war
icke heller så stor hast med matrimonio för hennes ungdom.
Declarerade sigh wäl mot H: F: N: Hertig Carl, och sadhe,
hwem skulle jag heller hafwa än honom? recommenderade
altså dess godhe tiänster, och begärthe H: K: M:t någre gånger
skälen, hwarföre the icke wille bewillia till H: F: N:des
succession. Endtligen sadhe Jahan Berndes: Thet är oss in
thet
tryggt: ett ähr thet incertitudo eventus. K: M:t sadhe,
hwem kan see och döma på eventen? ähre inge andre skäl?
Bättre ähr betänkia om migh något dödeligit wedkommo? huru
såthe J då? Institutum aff arfföreningen ähr att J måghe hafwa
Successorem.
Detta deducerade K: M:tt aff framfarne K: Gustaff, som
för sine merita, ehuruwäl een aff Adel kom likwäl till Cronan;
Och hafwer man lefwat allt sedan wäl, thy man hade successorem
wed handen på all dödelig händelse, men contrarium med
wahlrijkett; hwad fahrligheter derpå fölgt hafwa, uthwijser Polen.
Nu hotas wij ock, sedan familien är på min person till
successionen expirerar. Ty ähr aff nöden en wiss Successor.
Doctor Jahan Matthias
urgerade Rikzdagers förra affskeder och beslut och arfföreninger,
där Ständerne wille hålla sig wed. K: M:t införde, till
exempel, att Regeringzformen wart ställt på en Konungh, siuk
eller omyndigh, och icke på någre andre, nembl: the fem, hwilkett
sker ad Grsecas Calendas.
Endtlig sadhe K: M:t: låther migh declareras och Regno
Successor, ty thet hindrar inthet gifftermåhlet.
Begynthe så Fäldtherren explicera för Uthskåtet Rådets
meningh, säijandes att denne Proposition inthet kommer uthaf
Rådet, uthan K: M:tt sielff. Wij hafwe ett ögha på K: M:tt
allena, såsom alles wår nådigste Drotningh; dett ähr allenast
quaestio, om man skal communicera Ständerne?
K: M:tt
sielff bekände, att thet inthet war af Rådet. Ater urgerade
Uthskåtet K: M:tz gifftermåhl, såsom ett aff Gudi förordnade
medhel till familiens conservation, men K: M:t sadhe allt continue
sigh inthet slå thet uth, och ladhé ändå desse ord till:
att K: M:tt sacrosancte thet håller, om Jagh tagher någon
200
1649.
annan (sadhe K: M:t) så gör jag som ingen ehrlig menniskia.
Låfwade sigh wela till Cröningen att gifwa godt swar, allenast
att the ock göra på sin sida, hwad sorn lända kunde till securitatem
patri®, thet alle principaliter moste see upå.
Bårgm: Nils Nilsson.
Refererar sigh med månge ordh på arfföreningen, thär man
i wårt swar (sadhe han) hafwer hafft öghat på, gör så en digression
till K: M:tz höghe Konglige merita och berömmeligheter:
samma frucht skönia wij ännu afl’ K: M:tz lyckelige Regementhe:
Synnerligen om H: K: M:tt wille consentera till gifF—
termåhlet, och om wij derigenom icke mothe en arfvinge, så
wore wij the olycksaligste. När wij nu senast discurerades wed,
och förstodhe K: M:tz meningh att communicera om detta ährendett
med Ständerne, fölt oss detta alldraswårest. Wij tacke
Gud för en god öfwerhet. 2. K: M:t, som så nådigst communicerar
oss sitt betänkiande; kunna nu likwäl inthet annat råda,
än till gifftermålet. Om II: F: N:des succession wele wij communicera
medh wäre medbrodher, och uthan theras praeiuditz kunna
wij inthet göra, hälst medan wij ock förstått hafwe, att Rådett
hafwer der till bewilliat. Här till swarar II: Feldtherren: J aberrere
H: Bårgmästare, a Scopo. Här öfwer offenderades icke lithet
Ridderskapett, att Bårgmästaren contrarierade sigh och ther med,
hwar afl K: M:t frågade hwadh thet war som ther sårladhes
öfwer? sadhe, att Bårgerskapet hadhe sigh heelt wäl resolverat,
där afl Bårgmästaren fick modh och sadhe: Wij hålle K:
M:tz meningh nödigh, allenast bedhie, thet wij måghe med the
andre wäre medbrodher thet communicera; bedhie ock att H:
K: M:t wille tagha oss i hägn och försvar. Wij åhre inthet
the Carlar, som hafwe twå tungor i munnen etc. Wij dependera
afl’ K: M:t allena och alf wår frihet: ähre ett ståndh för
oss sielfwe etc.
H: K: M:t slöt discursen, och begärthe, att the wille på
propositionen säija ett cathegoriskt swar medh the andre funderat
på skäl.
Där med trädde the afl’.
Sedan ginge Adelens Uthskåt opp i Hoffrätts Cammaren.
Där begynthe saken de novo exaggereras och ventileras, och
wore the alle eense in statu quaestionis. Nembl: om thet pro
tempore war rådeligit att sådant communicera Ständerne.
Voterades så afl infimo ad sunnnum.
Februari.
201
3 Class:
Hans Strijk nekade simpliciter, at man inthet skulle communicera.
Anders Eriksson nekade. Repeterade opp arfföreningen:
wille inthet råda communicationen, effter där på skulle föllia
Konglig authoritet och Förstens diminution.
Carl Christiersson Månesköld nekade, med arfföreningens
ihugkommelsse.
Clas Rålamb håller inthet heller rådhsampt, menar ock
fullt och fast Ständerne thet inthet skola behaga, att man nu
först om Successore Regni drifwer ante matrimonium.
Carl Wrede hollt thet samma.
Larens Creutz nekar i lika måtto och befahrar conseqventias
ante motas.
Jahan Berndes negat absolute.
Gabriel Gyllenankar håller communicationen onödigh och
fahrligh.
Hans Wachtmäster sadhe, att H: F: N: skall inthet wara
här med tillfreds.
2 Class:
II: Bengt Ribbing nekar och pro tempore orådeligit.
H: Clas Stiärnsköld håller ock orådeligit och onyttigt.
H: Clas Baner negat prope multas inconvenientias.
H: Gustaff Bonde war bärtha denne gångh.
II: Erik Flemingh negat, håller hvarken nyttigt eller nödigt.
II: Cnut Lilliehöök war då inthet hoos.
1 Class:
H: Arfwed Ribbingh i Rikz Adm:s ställe. Negat.
H: Sten Bielke negat.
H: Jah: Gyld: negat cathegorice. Will H: K: M:t inthet
låtha sigh nöija, så upskiuthet till Cröningen eller annan tidh.
H: Jahan Oxenstiern negat cum exaggeratione. Wij hafwe
en gudh, en öfverhet, där wele wij hålla oss wed.
H: Gustaff Sparre itidem negabat.
Fullo så alles vota concorditer här emot, som dissvaderade
att communicera thetta ährendet nu för denne gångh Ständerne.
1 Martij.
Upläste H: LandtM: K: M:tz 3 Proposition om successore
Regni för uthskåtet.
202
1649.
Wart resolverat till ett Uthskått, som skulle besökia Bårgerskapett,
i meningh att frågha om the wore sinnade att söndra
sigh ifrån Ridderskapett, som the daghen tillförende i Rådet
låthe sigh förnimma.
Wore så åstadsändte
H: Erik Flemmingh Clas Rolamb.
I medier tidh confereradhes om thet betänkiande, som Uthskåthet
hadhe taghit öfwer successore, skulle rådsambligen kunna
communiceras Rådhet. Och fulle någre först på adfirmativam,
men så alf allom på sidstone resolverat, att thet inthet skulle
Rådet communiceras, aff orsak 1. Att wij måtte likwäl bestå
på oss sielfwe. 2. Sedhan wore twiflachtigt om the skulle
gifwa oss något swar categorice härpå. 3. Wore thet mehra
att föra them i misstankar, effter thet war en odieuse sak, och
skulle Rådet inthet gärna see, att the härom besökte wore.
Der effter kom Uthskåtet igen och sadhe, att Bårgerskapets
uthskåt hadhe sigh höfligen excuserat, och att the wore
ännu wäntande till att säija sin uhrsächt muntligen. När nu
Bårgerskapets uthskått kom, 2 karlar, nembl: Doctor Gavelij
bror och Stadzens Stockholms Secret: Skunken, så sadhe the
sigh aldrigh hade tänkt att wela söndra sigh frå Adels Ståndett,
icke hadhe the nu eller i framtidhen thet i sinnett, uthan
när the förnumme någhre pijkar senast på Rådett, så sadhe
Bårgmästeren Nils Nilsson: Om så skal gå till, att man icke
får hafwa sitt frije taal, såsom ett fritt stånd, så wille man
heller hafwa fördragh med communicationen; detta war så fäldt
ex tempore, per accidens och per discursus. The wore the
män, som altidh tillförendhe hadhe communicerat sine tankar
med Ridderskapet på förra Rikzdag: will ock conservera här
effter samma wijs och sätt.
H: LandtM: Adelen hafwer icke heller annet spordt, ähn
dheras comportement; The påminna sigh wäl, hwadh in consistorio
senast war taalt. Adelen hadhe myckitt funderat sin
resolution på then discurs: Om pijker wet han inthet wara
skett; eij heller kan en och annan discurs heela ståndett prejudicera.
Thet kom Adelen allenast underlighit före, att the
folie ifrån sine votis. Där till swarde Secret: Skunk, att thet
med Arffursten inthet så war meent, som thet uptogs. Ty
alles meningh war att declarera Hertigh Carl till arffurste,
men icke ante copulationem; Tyckte fuller skäligt att göra
Mars.
203
H: F: N: till Arffurste, effter K: M:tt sadhe sielff, att hon
heller tagher en arffurste till man än en gemeen förste.
Joh: Berndes. Wij blifwe wedh wårt förra voto och samtycke
inthet till någon arffurste änn. J godhe Herrar må göra
hwadh J wele: detta kan nu så löpa aff, effter man hörer edher
godhe förklaringh.
H: LandtM:
Mädan man hörer the godhe Herrars meningh, låther man
ther wed blifwa, och begärer att thet icke sker offtare. Och
där them behagar att communicera med Riddersk: och Adelen,
så kan sådant them effterlåtas. Där med ginge Bårgerskapets
uthskickade sin wägh, och sade sigh wela förmäla sådant sine
principaler, och recommenderade sigh och them alle i Ridderskapets
gunstige favor. Ward t så inthet mehr denne gång
moverat.
2 Martij.
Kom åter Uthskåtet på Hoffrätts Salen, där wart conceptet
upläsit om Swaret till K: M:tz 3:die proposition, om successore.
Och sedan thet något förandrat, befallte Uthskåtet Secret: thet
strax at reentskrifwa. Emedler tidh medan Secret: holt derpå,
gick Uthskåtet opp till K: M:tt, och som the kommo tillbakar
igen, berättade the att K: M:t wille thet samma proposition
om successore skall proponeras Ridderskapet och Adelen på
Ridderhuset, Befallte ock Uthskåtet, att Secret: skulle wäl
förwara theras swar ibland acterne; be:te Swar finnes ad acta.
(Se Sil. I.)
H: LandtMarskalken befalte slås en zedel an på Ridderhusdörren,
att the skulle komma tillstädes klåkan 7 daghen
effter, wed 10 daler S: m:ts bothe.
3 Martij.
H: LandtMarskalken företalde hwadh Uthskåtet i desse
dagar hade uthrättat hoos H: K: M:t, och huru dhe hadhe beflijtat
sigh att poussera the 2 puncter 1. Om Cröningen. Sedan
2. K: M:tz gifftermåhl. Och hafwer K: M:tt resolverat till
Cröningen att låtha fortfaras in Augusto. Om thet andra ärendett
ähr hårdt discurrerat och genom en proposition i Rådet
moverat. H: LandtMarskalken badh them hålla then saken
heelt tyst för dess wichtige conseqventier; kunna wäl någhre
wara, som hafwa en röök här aff, doch icke fulleligen om sa
-
204
1649.
ken informerade. Sadhe så, att K: M:tt inthet will förstå till
något gifftermåhl, förr äkn Ständerne förklara sigh på K: M:tz
dödelige fall, eller örn inghen wiss arfwinge folie på K: M:tz
sida effter dess Konglige gifftermåhl, att då H: F: N: Hertig
Carl på detta fallet declarerades närmeste successor till Cronall
Swerige. Swaret här på skulle underskrifwas, förseglas och
läggias i Cantzlij, och då först på Cröningen framställas: Sedan
uppsättias conditioner, där på Försten swäria skulle. H:
LandtMarskalken begärthe, att the wille detta ährendet öfwerläggia
till Måndaghen klåckan 8, thå dhe alle wille wara tillstädes,
effter tiden war nu för kort för H: Turo Biälkes lijk,
som uthbäras skulle.
4 Mart: Söndagh.
5 Martij.
Intogos på Ridderliuset Lars Matzon Strusshielm och Casper
von Witten.
Effter K: M:tz proposition, then alle förbidde, inthet bleff
insinuerad, thy wart inthet mehr tillgiort denne gången, uthan
the sadhe sigh wela komma tillstädes daghen effter, och effter
thess öfwerwägande gifwa sitt betänkiandhe.
6 Martij.
H: LandtMarskalken sadhe K: M:tz proposition wara ankommen,
och fans gott then offentligen att upläsa, på thet
Ridderskapet och Adelen måtte see och förnimma, hwad i desse
daghar förelupit wart, hwilket ock H: LandtMarskalken sadhe
sigh wela explicera och förklara, om något behöfdes och tidhen
thet medgåfwe. Men nu begärs allenast en försäkringh, men
sielfwe acten bespars till Cröningen. Elliest ähr ock K: M:t
sinnat att conditionerne föreställa, som nu läsas opp i Rådet;
Om Ridderskapet och Adelen hafwa där uthi något att säija,
kan thet stå hwar och en fritt. I thet samma uplästes den
3:die propositio effter Adelens begäran. II: LandtMarskalken
explicerade ibland och förklarade H: K: M:tz meningh wara
icke att uthslå gifftermåhlet, men snarare thet att facilitera
genom H: F: N:des Hertigh Carls Arfförstes declaration.
Samma gångh uplästes ock thet swar, hwilkett Uthskåtet
hadhe fatta låthit, hwilket fuller inthet wart K: M:t öfwerlefwererat.
H: LandtMarskalken sadhe, att conditionerne worde
the förwäntande med thet snareste. Emedlertidh wille hwar
Mars.
205
Classis discurrera här om och om the wille agnoscera H: F: N:
för Regni successore. Emedlertidh medhan här om discurrerades,
sadhe H: LandtMarskalken: Effter som K: M:tt bäfwer lofwat
at sända conditionerne först ned, så kunde man i medlertidh
förbijda them till mårgons, och då alfwarlighen them tillhöllt
att ingen skulle absentera sigh. Ingen skulle göra sigh säker,
han wiste wäl hwilke the ähre, som sigh absentera, och skole
the likwäl blifwa annoterade och theras nampn komma K: M:t
för öghon. Här på swaradhes, att en sådan försumelse stodhe
inthet till at lijda. En part göra hwad the wela, draghe sigh
undan consilierne och sådane wichtige ährender, welandes göra
sigh säkre. Wele the wara på Ridderhuset, så ware, wille the
eij, så ware aldeles bärtha.
7 Martij.
Sände H: LandtMarskalken bådh opp, att Secreteraren
skulle låtha Ridderskapett och Adelen förnimma, att the måtte
wäl denne gångh gå heem, effter inthet war kommit af Slottet,
som gåfwe them något att beskaffa.
8 Martij.
H: LandtMarskalken prsesenterade then handfångne skrifften
aff the conditionerne angående H: F: N: Hertig Carl Gustaff,
then K: M:t wille med Rådhet hafwa till Regni Successorem.
Samma skrifft war allareda aff Rådet underskrifwen:
K: M:t wore inthet sinnat att länge uppehålla Härredagzfolket,
ty wille Ridderskapett och Adelen här till gifwe suffragium.
Folie där någhre particularia uthi, thet wille K: M:t tillåtha
them ändre på annan tidh, när the kommo tillhopa. Thenne
skrifft skulle inthet publiceras, utan nu läggias ad acta, och
wore then nu så myckit mindre till at disputera, sedan som
Rådet hadhe then reda underskrifwit, och dhe Rådzherrar, som
hafwa warit frånwarande, nembl: RikzCantzlern, Grefwe Linnar
Torstensson och Her Carl Bonde, them är samma skrifft i husen
communicerad, hwilke hafwe gifwit sin bewillningh här till.
Där på widare frågade H: LandtMarskalken, om the wille then
känna godh och approbera, dher till the ropade med en stämma
Ja, Ja, Ja.
An frågade H: LandtMarskalken, om the wille att detta
skulle communiceras med Prästerskapett och Bårgerskapett?
En part meente Ja, men mäste parthen folie där emot, säijan
-
206 1649.
des, the hafwa inthet myckit communicerat med oss. Praesentere
the sigh först. Sådane communicationer gifwa inthet annat
än disputer; der wed blef thet den gången.
Sedhan blefwe framställte tweune personer, sorn intoghes
på Ridderhuset, neinbl:
Hans Ramswärd Magnus Dure).
Der effter koni boktryckiaren Keijser och stående wed dörren
lefwererade uth någre exeinplaria afF sitt nyes uplagde Manuali.
Arinlodh kan fuller tagas in och niutha sitt ordentlige
ställe, men moste gifwa i Ridderhusett till dess bygningh.
9 Martij.
Rördes om en twistigh saak emellan the Strålar aff samma
nampn, doch åtskillige familier, där om ofFta wart disputerat
tillförende på förre Härredaghar, som man förmärker,
doch uthan någon fruct. Partherne trädde aff och wart 1684
åhrs protocoll upläsit. Gabriel Gyllengrijp berättadhe hwad
han wiste uthi denne sak, sadhe ock wäl finnas bref och besked
där om, men brefwen wore inthet här; Doch begärthe
H: LandtMarskalken thet be:te Gyllengrip wille sända efFter
them, hwilket ock skedde. EfFter någon discurs emellan Magnum
Stråle och Pär Böriessons brodher, blef inthet synnerligit
mehr den gången debatterat. Wapnen toges ned, och sees
hwad difFerentie där i war; befans så, att på bägges wapn stodh
Stråle nampnet och numerus lika, nembl: 55.
Effter protocollet lydde, att dhen saak war remitterat till
Regeringen i förr framledhne åhr, frågas om Regeringen hadhe
sigh förklarat? Thet nekade the till, uthan att thet war skutit
tillbaka till Ridderhuset igen. H: LandtMarskalken sadhe: att
Pär Biörnssons farfadhers förbättrings bref skall efFterskrifwas.
Thet Gabriel Gyllengrip lofwade sigh att wela efFterkomma.
Så lofwadhe H: LandtMarsk: sigh wela tala med Secret: i
Cantzlit bär om. Och om thet kunde finnas någre documenta
till rättelsse? Magnus Stråle inlade en Copia, draghen uhr
D: Jahan Messenii Genealogie bok. Ater begynthe discureras
om then stora försumelse, att en part absentera sigh, somblighe
löpa uth och in. H: LandtMarsk: begärthe att the wille
annorledes sigh comportera och tillsäija them frånwarandom,
att the rättade sigh effter Ridderhusordningen.
Effter middaghen lät H: LandtMarskalken sammankalla ett
Mars. 207
Uthskått, som skulle gå upp till K: M:t och referera H: K: M:t
Ridderskapets och Adelens meningh om H: F: N:des H: Carls
successione muntligen.
1 Class:
H: Jahan Gyllenst: Nilsson H: Erik Sparre.
2 Class:
H: Gustaff Bonde H: Pär Ribbingh.
3 Class:
H: Gustaff R,osenhane H: Haus Wachtmeister.
10 Martij.
Effter Wachtmästern lät excusera sigh: ty toghes opp i
wäghen twå andhre, nembl:
Bengt Lilliehöök Christopher Jahan Ekeblad.
När the wore komne till K: M:t, som war i Rådet, sadhe
H: LandtM: hwad Ridderskapet och Adelen tillförende hade
bewilliat på K: M:tz nådigste proposition, och hafwa funnit the
skäl wäl grundade om Hertig Carl Gustaffs succession i Rijket.
Där på önskade K: M:t lycko aff Gud Alzmechtigh till
Riksens wälfärd och säkerhet. Frågade effter ett skrifftligt
swar. H: LandtMarsk: sade inthet swar wara författat i pennan,
doch wäl kunna skee, om H: K: M:t så behagade. K: M:t
sadhe: thet kan fuller inthet stort göras behof, doch effter the
andre Ständer hafwa skrifftlighen inlagt sitt swar, doch korteligen,
kunna Ridderskapett och Adelen thet samma göra, där
på trädde Uthskåtet aff, och befahlte H: LandtM: att Secret:
skulle ställa swaret och hafwa thet färdigt effter middaghen,
doch kortt, effter K: M:tz befallning. Swaret ligger ad acta.
(Se Bil. K.)
12 Martij.
H: LandtMarskalken sadhe, att K: M:t begärthe i förgår
att Uthskåt skulle komma opp på Rådet, och effter the andre
Ständer hadhe bewilliat till K: M:tz proposition, förhoppas hon
att Ridderskapet och Adelen thet samma göra. Där effter
lästes up swaret, hwilket ingen hadhe att emotsäija.
13 Martij.
H: LandtMarsk: talte något in praeliminaribus, som brukligit
ähr, kom en Cantzlij skrifware, Jonas Loverus b:d, nedh
~
208 1649.
frå Cantzlij med thet instrumento om Hertig Carls succession,
hwilket instrument var aff Riksens Råd närvarande först underskrifwit.
Sedhan begynte Ridderskapet och Adelen alle på
Rad, effter som the upropades, skrifwa undher samma instrument.
Effter middaghen skrefwe flere under, som förr inthet
hinte.
14 Martij.
An skrefwe en part under samma instrument, som daghen
tillförene resterade. Skref ock H: LandtM: under swaret till
K: M:tz tredie proposition. Sedan bar jag effter befalningh
be:te instrument opp i Cantzlijt och lefwererade thet Secret:
Tungell, men swaret på K: M:tz 3:die proposition lefwererade
jag H: Bengt Skytte.
Inkom H: Knut Posse.
Där effter uplästes någhre puncter aff Bokhållaren Lars
Arfwedsson, hans tiänst angående.
H: Christer Bonde med någre andre holt gott, att Ridderhuset
hade en godh Enspännare, som reeste uth dess ährender
och skull att upfordra. Thet sannade Melcher Falkenbergh.
Sedan Bokhållaren hade trädt aff, voterade the om hans
tiänst icke wore nödigh.
3 Classis.
Tackadhe Ridderhus förestånderne för then troghne flijt
the hadhe giort, kunde ock icke ogilla hwad the hadhe funnit
godt att om Bokhållare förordna; detta allenast wara considerabelt,
att troo en sådan blått karl store penningemedhel. H:
Knut Posse sadhe: honom förtros inthet store summor; han
skall hwar weka göra räkenskap, elliest ähre icke heller så
store penningesummor i förråd. Föruthan detta hafwer han
bårgen och contra bårghen, een war Gyldenkloe. Om han skulle
hafwa 300 R:d. wart discurrerat.
2 Classis.
Nempde 200 R:d. wara nogh honom till lön, doch slöts på
300 R:d. och på 300 Secret:
Där effter upläste Lars Arfwedsson en designation på resterande
gäld och resterande föräringar.
H: LandtMarsk: förmante them som skyllige ähre, hafwa
sine qvittentzier med sigh till Cröningen.
Hwadh then enspännaren anlangar, hålla the honom inthet
nödigh att the skole hafwa skiutzning at honom, the wela sielfwe
npsända peng:r till Cröningen eller wisa qvittens. Och den
som då icke uthlägger sine peng:r eller qvittens, så må han
här arresteras så länge.
Inföll en discurs om interesspeng:r och swarades entlighen,
att then som icke bethalar effter contractet sitt interess, så
blifwer thet capital, där aff man kan wäl sadan sökia interess
på. Wart ock samma gångh i H: Knut Posses närwaru infordrat
Byggemästar, som wijste sine modeller och affrijtninger
på Ridderhusett.
Lars Arfwedson upläste ett memorial: the 30 R:d, som
S: Jahan Larsson hafwer fördt sigh på i förtärings omkostnadt
till Nyköpings Härredagh, bestods denne, men inthet mehra ske.
Enkians beswär oplästes, där ibland differerade 1679 D:r,
som hon sig mindre uptaghit hafwer, än thet wara bordhe,
skall samina peng:r bethala. Eliest 703 daler skylligh, effter
sin eghen Räknings slut. Ridderhus föreståndarne kunna inthet
gifwa henne qvittens, förr än allt ähr aff henne clarerat.
Sedan bestås henne inthet nådåhr och föräringh aff 600
R:d, som hon fordrar, effter hennes man hafwer hafft sin lön,
nu på thet sidsta 400 R:d.
Sedan taltes om Byggemästarens M: Henrik Welhelms lön.
Effter H: Clas Flemingh hadhe tagit honom an, och han med
stor omkostnat hadhe qviteratt sitt hus och heem i främmande
land; hafwer ock ett godt förstånd till sin tiensts och handwärks
uthförande. Altså wart honom bewilliat åhrligen till lön
400 R:d. Den andre Snidkaren, som förfärdigar dörar, fönsterramar
etc. ähr ock aff nödhen, på denne blef ock resolverat
genom Uthskåtett. En part sadhe inthet skola bestås honom
lön, uthan stycketaals betlialas. Murmästaren skall ock hållas
här till, then kåstar ock något, och blifwer hans tienst dyrare,
effter månghe hus här i stadhen upsättias. H: Knut Posse:
Wij hafwa noghsamt giort wårt till; wele nu gärna qvittera
thenne omsårg; Jagh är occuperad med Cronones tienst och
stadzens; Wet inthet om jag kan wara edher widare till tienst.
Om J wele hafwa en annan, wore migh kärt. Hwadh räkningen
wedkommer, skall ske the godhe Herrar ett godt nöije. Wet
inthet något wara förskingrat, som icke skall wara kommit
them till nytta, fast thet är dyrt; Något ähr uthlänt, som skall
infordras. Detta säger jag icke till then ände, att jagh skall
låtha. förstå migh twifla om edher godhe Herrars wälmeningh,
14
210
1649.
doch till att explicera, hwadh jagh wet lända Ridderhuset till
befordran.
H: LandtMarsk: swaradhe: Ehuru wäl Ridderskapet och
Adelen wäl kunde tänkia, att thenne tienst skulle falla honom
beswärligh för the opnämbde skiäl, likwäl först tackadhe på
Ridderskapets wägnar för thet store bekymret, han här till medh
beröm hafwer sustinerat. Sedan begärthe på Ridd: och Adelens
wäghner, att han icke wille undandragha sigh om mögheligit
wore, och thett uthan sine incommoditeter ske kunde, wara
Ridderskapett och Adelen ännu behiälpesam, effter som the wäl
behöfde att hafwa ett krafftigt adsistens afl’ Rådhet.
Där till Her Knut Posse sadhe med önskan, att han gärne
wille bewijsa them all tiänst och göra hwadh dem placiterade:
Önskar hwadh här till giort är, måtte wara them allom till
nöije och behagh. Doch wela ännu försökia en tidh. Därföre
the alle honom betackade. H: Bielkenstierna war nempd till
inspector, men han excuserade sigh, och om sommartid moste
han altid wara pä Holmen. Falkenbergli excuserade sig i lika
måtto för sin siukdom.
Andhre förordnadhes
1. H: Erich Sparre
2. H: Lars Flemingh
3. H: Melcher Falkenberg förhoppas blifwa derwedh
4. Marthen Aug:son Leijonsköld.
16 Martij.
Toghes in på Ridderhuset
Oloff LagerCrans Arendt Möller
Henrik Nöding Georg Sigeroth.
Jahan Matzon Schalm
Sedan uplästes Rikzdagz besluts projectet. Thär uthi toghes
ad notam 1. Att för Crönings gälden sättes ett wist qvantum
och tidhen till thes upbörd.
Interrupit per occasionem admonitio om the beswären, som
sadhes i Cantzlit wara sönderrefne, liwilket doch Ridd: och
Adelen hwar för sigh nekade ifrå them wara kommitt. Önskade
wetha sagesmannen.
2. Uthskrifningen wela the undergå allenast på ett åhr,
och excipe under Rå och rör, afl’ thet skäl, at the en gångh
måtte hafwa sigh öfwer privilegierne att hugna, synnerligen nu
Mars.
211
medan freden war beskärd. Och att theras enskylte tiänare
måtte på sine heman hela, halfwe eller mindre blifwa befrijade.
3. Then punct om Manthalspeng:r begärthe the att insättias,
på thet att thet skulle icke gifwa i längden någon
scrupulum, att Qwarntullen åter optoghes, endoch thetta disputerades
och af en part contra. Hwadh H: K: M:t går förbij i
besluthet, thet kunna wij ock gå förbij, och förmodhligen skulle
oss inthet obligera. (Se vidare Bil. L.)
17 Martij.
Sände H: LandtMarskalken upp bodh, medh befallning att
dett skulle säijas Ridderskapet och Adelen till, som kommo
tillstädes, att dhe hade nu denne gången inthet stort at göra,
uthan the wille presentera sigh om Mändagh på wahnlig tima.
Sädan Ridderskapet och Adelen wore sin koos gångne, kom
wachtmästaren uhr Cantzlij och berättade H: K: M:tz willie
wara, att Ridderskapet och Adelen skulle komma i Rådet effter
middaghen klåckan tu.
Effter middaghen kom H: LandtMarskalken opp och berättade,
att någhre aff Rådet skulle komma på Ridderhuset.
Adelen wille fördenskul wara tillstädes.
I thet samme kommo walborne Herrar
Her Turo Sparre
H: Erik Gyllenstierna och
H: Sewed Bååt,
Och sadhe II: Turo Sparre, hurusom H: K: M:t hadhe förmodat
en bättre förklaringh på the Rikzdags besluts inlefwererade
puncter, och finner inthet aldeles så resolverat, som K:
M:tt kan hafwa nöije uthaf: Will begära på K: M:tz wäghnar,
om dhe godhe Herrar icke stå till bättre förklaringh att bringa,
J godhe Herrar wetha edher nogsampt påminna, huru som the,
som undher Sätegårdarnas råå och röör beläghne åhre, hafwe
nu jämpte andre offta gånger warit uthskriffningen underkastade;
ty förseer sigh K: M:t, att the g: h: inthet nu wed denne
tid neka här till, emädan freden icke ännu så stabilierat är,
att man kan på honom sigh försäkra; föruthan detta hafwe wij
månge illwilliande, missuudsame grannar, som gärna see wårt
undertryck. H: K: M:t will moderera desse beswär en annan
tidh, allenast the effter låtha medh uthskrifningen på fölliande
twenne åhr fortfahra, som förr ähr skett.
H: LandtMarskalken: Wij wethe inthet wara uthi wårt
swar författadt, sorn skulle K: Mitt misshaga; Kunde fuller ock
nu något swara här till, men effter alla nu inthet åhre tillstädes,
thy see wij icke huru man nu skall denne sak widare göra,
uthan the falla alle till bönen, begärandes, att såsom desse
beswären innan råå och röör hafwa nu warit efftergifne i långan
tidh, ty önskade the gärna, att the måtte dä hafwa den
hugnadt att få åtniutha en gång privilegierne till godha. Endoch
wore alle tillstädes, så finge the sielfwe swara här till.
H: Turo sadhe: Här ähre nogh sä månge, som i denne
saak kunna resolvera.
H: Sewed: Om J inthet hafwa welat in totum neka till
uthskrifningen, så kunna J sachta för denne gång giffwa effter,
att uthskrifningen blifwer innan råå och röör.
Jah: Berndes: The bedhia alle tillhopa, att the måtte derföre
förskonas, hälst medhan nu Gud hafwer låthit med Nådes
öghon bewijsa stor wälgärning genom fredens förkunnande.
H: Erik Gyllenstierna: Regementherne ähre inthet complette
och fredhen ähr ännu nye. The godhe Herrar må wisserlighen
förhoppas godhe conditioner uthi sina privilegiers nyttiande,
allenast the komma K: M:t till hiälp med thesse 2 åhr.
H: Turo: J welen talas wed, Invar Classe för sigh.
Jah: Berndes och the andre flere sadhe: The ähre mäste
parthen bärtha.
Melcher Falkenb: Wij hafwe cederat uthskrifningen på
frijhets mijlen, nu sedhan wij icke blifwa befriadhe innom
råa och röör, så hafwe wij privilegierne inthet att beröma
sigh alf.
Jah: Berndes: J ähre tnembra aff thetta Collegio, och
wäre förmän, som see ock på wårt bästa. Wij dragha oss inthet
undan, draga icke heller ännu, uthan göra gärna hwadh
någon tidh i wära kraffter är. Men wij hoppas och bedie, att
J godhe Herrer förmå genom Edher intercession, att thet förblifwer
wed wårt underdånighe swar.
H: Sewed: Militien moste sättias i dhen postur, som then
warit hafwer och wara bör.
H: Erik Gyllenst: Om K: M:t hadhe andre medel skulle
H: K: M:t inthet beswära Edher, men griper till the walinlighe
medhel, där medh H: K: M:t hoppas edher skola gifwa tillfredz.
H: Ture: H: K: M:t stränger inthet, men på händelsse
något fahrligit anstötte aff wära grannar, så wille the godhe
Mars.
Herrar tänkia hwadh där på tollie wille, om militien icke wore
tillbörlighet! stärkt.
H: Jah: Berndes: Wij hafwe inthet nutit privilegia i månge
åhr till godho. Gudh gifwe wij finge då ett intervallum niutha.
H: Sewed: Ilwem är den patriot, som icke cederar in casu
uecessitatis?
H: Jah: Berndes: Thet är icke heller nödigt, att göra oss
någon necessitet.
H: Erik Gyllenst: H: K: M:t bewilliar nu till penningar
att lösa uthskrifningen medh, men så will thet inthet förslå.
The godhe Herrar wille sådant besinna.
Ofwerst Wrangel sadhe: Wij hafwe inthet månge peng:r
fått i åhr.
H: Sewed: Hwem har icke fått?
H: Jahan Gyllenst: sadhe: Måtte man få respijt till Mån
daghen,
thå the alle komma tillhopa.
H: Ture: Helgen tillstundar och K: Mitt kan inthet längre
uppehålla fålket.
Mädan thetta talades i dhe främre Classerne, war H:
LandtMarskalken hos them in 3 Classe och confererade med
them, kom så fram och berättade, att the wore sinnade att
beqwäma sigh till twenne åhr, effter förre pläghsedh. Där till
en part åter nekade och sadhe: Låthe voteras ifra then sidsta
till then första effter Riddarhusordningen.
H: Ture: Tackadhe för en godh resolution, men thet war
ett stort alarm, och wore en stor deel emot.
Endtligh effter widlyfftige discurser sadhe H: Gustaff Bonde
för Classe 2:da att the för denne gångh på ett åhr allenast wille
låtlia uthskrifwas innan Råå och Röör, men för tillkommande
åhr 1650 wele the wara förskonthe och theras tiänare oroterade.
H: Jah: Gyllenst: Thet samma säger som andre Classen,
med förbehöll, att the icke framdeles praejudiceras wijdare.
Anders Eriksson HästehufwucT sadhe att 3:a Classis begärar
votera hwar för sigh effter ordninghen.
H: Ture Sparre: K: Mitt twingar inthet, uthan remonstrerar
irödhen.
Gust: Rosenhane: Thet skulle wara illa uptagit, om the
skulle votera mädan Rådet wore tillstädes, plägade inthet så
ske förr. 2. Elliest ähre the inthet alla tillstädes.
H: Turo sadhe: Anten wele J då tagha i betänkiande till
Måndaghen, eller blifwa wed dhe twå Classer på ett åhr.
214
1649.
Melch: Falkenb: sadhe: Effter twenne vota hafwa voteradt
emot oss, så kunna wij inthet säija mot.
2 Punct. Om Skiutzfärderne och gästningerne.
Förehöllt H: Ture närwarande Ridderskapett och Adelen,
att II: K: M:t war wäl tillfreds med theras swar, allenast ett
vvar, sora H: K: M:tt stötte sigh på, att Garnisonerne medh
thess aflösningh och f (irby thel sse behöfde skiutzningar, icke thå
eller wedh sådan condition, när the drogho till arbethes, uthan
blått att vväxlas om, hvvilket skedde hwart 3:die åhr.
Thar på svvaradhe the alle, att thet vvar den störste och
svvåreste skiutzningh, som mäst graverar theras landboor. Skole
the bevviliia thet, så skulle wij inghen tack förtiäna af Almoghen.
The tacka H: K: M:t, som hafwer försäkratt them för
sin Konglige persons eghne resor. Wij kunna inthet bevviliia
till desse Garnisons resors skiutzande.
II: Christier Bonde: Wij hafwa handlat medh bönderne
och accorderat, skulle wij åter nu gifwa thet effter, skulle inthet
wäl anstå oss.
3 Punct. Om Skattebönderne.
Sadhe att H: K: M:t hadhe fattat en resolution, hwilken
K: M:t uthi bijafskedett will införa låta. Samma förklaringh
wart upläsen och igentaghen aff Secret: Nils Nilsson Tungel.
H: LandtMarskalken: Ridderskapett och Adelen begäre en
ordningh. H: Turo: Thet är thet, som Skattebönderne inthet
wela.
Jah: Berndes: Adelen tackar K: M:t, som effterlåther them
med Skattebönderue att accordera; frågar om H: K: M:t skulle
låtha sigh behaga, och om frelses mannen med Skattebonden
contraherade, skulle niutha lagha krafft.
G: Bondhe begärthe, att Skattebönderne, sora offtast komma
till Cammaren, att begära uthräkninger uhr Cronones böcker,
sådantt aff CamerRådett måtte blifvva förhindrat, och sådane
remitteras tillbakar igen till Landzsens Cantzlij.
H: Christ: Bonde sadhe: att bondhen i extra ordinarie arbethe
gör myckitt, sorn icke allt står i boken, och likwäl plägar
alltid thet göra.
4 Punct.
Talte H: Ture Sparre Ridderskapet och Adelen till om ett
underhåld för H: M:tt Enkedrotningen. Nu begärar H:.K: M:tt
Mars.
215
att någhre aff Ridderskapet och Adelen wille thet underskrifvva
för K: M:tz dödzmåhl.
Ther till sadhe the alle Ja, Ja.
5 Punct.
H: Ture: Om laghen är inthet K: M:tz meningh, den att
förandra, uthan att uttyda och förklara the mörke rum.
Joln Berndes: Thet är bättre, att wij accommodera wäre
hufvvuden effter laghen, men icke applicera laghen effter vvåra
hufvvud.
6 Punct.
Om Häradzrätterne sadhe H: Turo: Där i will K: M:tt
hafwa sin frije disposition. H: K: M:t är inthet sinnat till att
förwägra Riddersk: och Adelen thet beneficium, uthan K: M:t
will inthet sitt jus låtha henne wara förtaghit. Här till swarade
alle, att the begära blifvva wed privilegierne. Lästes så privilegierne
opp, den punct angående, item K: M:tz försäkringh
anno 1611. H: Jahan Gyllenst: Nilsson giordhe en distinction
på Häradzrätterne, en deel wore aff dhen art, att the gåfwos
Adelen först och fremst för dheras meriter och godhe tienster,
oräknandes lönen. En deel räknas på löön, them man inthet
kunde mista uthan vvederlag. Här afl' wexte en temmeligh discurs,
så att thet ena ordett gaf thet andre, och brast så widt,
att Riksens Rådh tillfrågades om ock the wille sine Häradzrätter
mista.
Secundo, om ock Grefwerne wille afstå sine?
Här till swarade H: Turo, att thet war en annan saak, the
hafwa them ärfftligen, men en instantia tyddes här emot, att
Grefwerne hafwa Häradzrätter och ähre lagmän, till hwilken
underrätten appellerade. H: Jah: Berndes: Gud gifwe thet inthet
så uttydas måtte, att wij gore oss sielfwe en bresche i
wåre vväifångne privilegier. Wij bedhie att wij få niutha them
oförändrade. H: K: M:t hafwer andre medhel att försöria andhre
unge personer, uthan Adeiens privilegiers förminskningh.
Där medh trädde Rådet aff.
19 Martij.
Uplästes dhet concept aff K: M:tz giffne adsecuration om
Skiutzningen och disputerades där uthi.
1. Att Garnisonerne måtte uthelåthas, såsom ett medel,
som förorsakar stor och odrägeligh Skiutzningh.
216
1649.
2. Att Frälsesmannen skall accordera och föreena sigh
med Skattebönderne om theras skiutzninger, war inthet till bewillia;
the moste så wäl skiutza, som andre frelssesbor.
3. Om kroger, holts så wida för excipera, att om någon
krogh uprättades, då icke frälsebönderne twinges att föra timmer
fram, eller annat arbethe göra; wore äfwentyrligit at bede
Krögareheman sadan bårtsåldes.
Dette adsecurations concept ligger ad acta. (Jfr sista Bil.)
Sedan detta wart skedt, framropades Påwel Wudde, som
stodh i Esbiörns Beridares ställe, och tedde fram hans Sköldebref,
hwilkett wart upläsit och bede Esbiörn sedan intaghen.
Där effter kom Cantzlij wachtmästaren, berättandes att
Rådet war tillhopa och begärthe ett Uthskått up til sigh.
Sedan taltes om Ridderhus förestånderne, hwilke the godhe
Herrar holle före beqwämest där till förordnas, och holt
H: LandtMarskalken före, att een aff Admiralitetet och en alf
Cammaren wore tiänligh; war fuller H: Bielkenstierna nämpd,
men han recuserade.
Då förordnades jämpte H: Knut Posse såsom Caput Inspectionis
1
Class:
H: Sten Bielke
2 Class:
H: Lars Flemmingh
3 Class:
Melcher Falkeubärgh
Marthen Augustinisson Leijonsköld.
Inföll en discurs om Strålarnes inbördes trätta, och berättade
H: LandtMarskalken, att thet wart slagit effter in Archivo,
och att Secret: Lagerfeldt hadhe sagt them hafwa skäl
på bådhe sidhor, och att the wore både Adelsmän. Holt före,
att then som lottat hadhe för Strålenampnet, han behålle nampnet
och stället allenast, om them icke behagade propter differentiam
att skrifwa sigh till sine gårdar, såsom man fuller hafwer
flere exempel där på. Sedan frågade H: LandtMarskalken
effter thet bref, som Gabriel Gyllengrip lofwade sigh wela hafwa
tillstädes. Gyllengrip sade sigh hafwa brettvet här, hwilket han
ock framtvijste, men gå then saken inthet ann, uthan wara gif—
wit Christopher Andersson, hwilkens wapn blef förbättrat medh
en Grijp. Carl Hård sadhe, thet förra LandtMarskalken H:
Mars.
217
Lars Sparre hadhe sagt, thet the gamble Strålar wore med Griperne
aff en Stipite och kunde föllia theras slächt effter. H:
LandtMarsk: begärthe the wille votera här om, men effter
thet drögdes något och saken war dubieus, holts bäst att taga
K: M:tz sentiment där uthi.
Men Ernest Creutz sadhe sigh hafwa något säija på 3:se
Classis wäghnar, holt thet före, att dhen som lottat hafwer,
stånde i numero, som han nu står. Och dhen andre, som hafwer
försumat lottningh, stånde nedherst. Här emot sadhe
månge aff 3:a Classe, och holle thet icke skäligt, att han såsom
en gammal, fast fattig Adelsman, skulle så häfwes nedher, besynnerlighen
om the nyes adlade.
H: LandtMarskalken påminthe om Uthskåtet, som skulle
gå opp i Rådet. Desse förordnades:
1 Class:
H: Svante Baneer H: Erik Sparre
2 Classis
Pär Ribbingh Göran Sparre
Krigzinan Lillie
3 Class:
Ernest Creutz Nils Assersson Mannersköld.
Anders Eriksson Hästehufwud
När uthskåtet kom opp till Rådet, taalte Feldtherren them
til om dhe puncter angående uthskrifningen, och begärthe att
the godhe herrar wille denn innom Råå och röör låtha så nu
som förr blifwa odisputerligh i anseende till Cronones tarfwer;
sedhan, att hon skulle icke komma them till stor last; tredie,
så hafwa Rådet i detta fall inthet undandraghit sigh; fiärde,
så hafwe the draghit i långh tid thett beswäret; fempte,
skulle the warda försäkrade, att när the åhren wore förledhne,
wille H: K: M:t ett sådant beswär wäl lindra och lijsa. Then
andhre punct om skiutzandet för Cronones guarnisoner, så war
then så höghnödig, som tarfweligh och i lika wärde med then
skiutzningh, som går till Fäldt och ifrån. 2. så kommer thet
beswär inthet offta, uthan hwart 3:die åhr, och känner man
näpligen hwar thet trycker.
Hwad H: K: M:t hafwer nådigst proponerat om Laghen,
så war K: M:tz meningh dhen inthet at förandra, uthan förklara
och uttyda, hwilken uttydning sattes bak i Lagboken.
218
1649.
H: LandtMarskalken sadhe:
The kunna för sine personer inthet swara här till, uthan
eraädan the åhre Uthskått, så wele the them androm sådant
referera och skaffa besked.
Där på swaradhe Feldtherren, att thet måtte ske snart,
mädan K: M:t ähr sinnat slutha Herredaghen, elliest är och
Päschehälgen på hendherne, att thet inthet längre tiänar att
hålla folket uppe. Swarades att the godhe Herrar aff Rådet
skulle få straxt besked, och kan hända förr än the ginge nedh.
När Uthskåtet kom på Ridderhuset tillbaker igen, och H:
LandtMarsk: sadhe hwadh som på Rådett tält war om the förb:te
puncter, enkannerlighen uthskrifningen och skiutzningen,
och först om uthskrifningen desse förnämbste argument, att
then Råå och Rörs uthskrifningen inthet stort skulle kunna sti—
glia, som i Cammaren aff Rikz Skattmästaren förslagswijs föredraghit
war. Sedhan att thenne allenast påstodhe 2 åhr, thå
man werkeligen hadhe sedan en lijsa att förmodha, synnerligen
om Gud gåfwe fredhen. Till thet andre, wore skiutzningen aff
Garnisonerne icke heller af stort importerande beswär, medhan
then stodhe allenast på 2 åhr, och Garnisonernes omwexlingar
hwart annat eller hwart 3:die åhr skedde, så wore desse Garnisoners
skiutzninger inthet annat än att jämnföras och confereras
mot the skiutzninger, som förde Krigzfålk till eller ifra
Feldt. Ty för fienders skull wore the ansedde och kunna inthet
jämwäl wed en ny fred stå förblåttade på falk. Detta begärthe
H: LandtMarsk: att snart öfwerwägas, att Rådet finge swar
nu förr än the ginge ned. Effter något betänkiande sadhe dhen
3 Classis, att the kunde wäl besinna Cronones tarfwer, fördenskull
bewilliadhe Uthskrifningen på 2 åhr innom rå och rör.
2 Glass: Sadhe thet samma, ock pä tu åhr, allenast the
wore i then underdånighe tillförsicht, att K: M:t wille då en gång
låtha them ske ett nådetäkn, att the finge hugna sigh öfwer
Adelig privilegier, och att theras tiänare blefwe frije för hela,
halfwe eller mindre heman, som the wore af sine Härrar försedde
med.
1 Class: Sadhe thet samma, hafwa inthet stätt emot, uthan
giordt hwad them hafwer warit tilldrägeligit, bedhia likwäl att
få niutha privilegierne.
Hwad Skiutzningerne anlangar
Så wore alle Classium vota, att effter thenne skiutzningh
Mars.
219
war ett medhel, som Allmoghen inthet föll wäl i öradett, thy
skulle man inthet gärna göra, hwadh them till offension, buller,
oroo och ruin skulle förorsaka. Och där thet ginge allment
uthan någon exception på K: M:tz förre inlefwereradhe försäkringh,
wore thet en saak: men emedhan man nu undantagher
Garnisonernes Skiutzninger, så ähr thet thet swåreste, som skall
tryckia Almoghen, enkannerlighen them som i Westergötland
och Smoland boendes ähre.
Arfwed Lilliesparre colligerede 3:ae Classis vota på then
ena sidan, men Gabriel Gyldenankar pä then andre sidhan, och
wore fuller en stor deel in classe 3:a, som heemställte K: M:tz
godhe disposition, och wille gifwa thet effter, att Garnisonerne
försörgdes med skiutzninger, allenast med thesse conditioner:
1. Att the wexladhes om, men icke thå the förordnedes till
Cronones arbethe. 2. Att the alle fölgdes åt i fännike tals, men
icke troppetals. Doch wore månge här emot, och kunde där
tili sigh inthet persuadera låtha, fastän H: LandtMarsk: inthet
sparde här uthinnan sin flijt. Så wore ock 2 och 1 Classes
här emot aff offtb:te skäl. Medh thetta swaret skildes the åt,
och H: LandtMarskalken gick opp på Slottet, och refererade
thetta K: M:t favorabiliter, och gaff K: M:t sigh här medh
tillfreds.
Befalte straxt effter middaghen att blåsas om, hwilket ock
så skedde.
20 Martij.
Kommo Ridderskapett och Adelen effter aiftaal tillstädes
klåckan siu. H: LandtMarskalken refererade hwad han förnummit
hadhe, huru K: M:t hadhe sigh förklarat om Uthskrifninghen,
att Frelsse skulle gifwa 3 D:r S: M:tt och Skatt och
Crone 6 D:r S: M:tt.
2. förde H: LandtMarskalken them till sinnes the Russtienstpenningar,
sorn på 2 ahrs Herredaghar wore aff Ridderskapet
och Adelen bewilliade, begärandes att the som skyllige
ähre, wille göra klart för sigh, och sigh icke så offta om samma
restantiers fullgörande malina låtha.
3. Medan man hadhe godh tidh och wänthe bådh tilbaka,
när man skulle gå upå Slåttet, dessförinnan toghs Strålarnes
saak före de novo at ventileras. H: LandtMarskalken dref med
största flijt att bringes till ändskap, höltt fuller thet före att,
som raan sågh argumenta skicka sigh, thet skulle endtlighen
220
1649.
stadna på K: M:tz final resolution, icke dess mindre hemställte
han Ridderhusordningen likmätigt, att sententiera häruthi classatim
per vota allt oppföre; postulerade altså 3 Classis vota,
hwilke endtlighen sadhe:
3 Class v.
Att effter Lottningen skil lier trätorne åt, ty hälla the raisonabelt,
att the Strålar sora låttat hafwa, behålla Strålanampnet
och Sätet, hwilket inthet kan disputeras them, effter Gud
och Naturen hafwer them ther till hulpitt, allenast the till en
åtskildnat nämpna sigh aff sine gårdar: Exempel har man nogh,
såsom Tottar, Baggar, Lillier, Draker, Kruser etc. The andre
Strålar, som hafwa försumat Lottningen, stånde på thet ställe,
som the A:o 1634 begynthe att tala här på, och när the först
sigh angåfwo. Här på ställtes en Sentens som föllier:
När Sententien skulle upläsas, så war then ene Strålen
bärtha, och sadhes wara siuk. Var så inthet sententzen upläsen.
Offtb:te Sentens finnes likwäl effterst ad acta. (Jfr
sista Sil.)
Där effter kom på discurs om bookhållaren, att han behöfde
hafwa en Cammer här på Ridderhuset, för sine saker skull.
Där till swarades, att honom förordnades thet rumet innan
för Postmästarens hus, där hwalfwet ähr, och att man, skulle
sälja Postmästaren till, thet han honom samma Cammare inrymbde.
Och effter Postmästaren hadhe sutit i Riddarhuset
uthan någon hyra, ty moste sådant honom tillhållas, att han
thet ringeste gåfwe 100 R:d om åhret, och holle Ridderskapet
och Adelen frije breff aff och till, till tacknämligh ihugkommelsse.
Wed detta så passerade, kom bodh att Ridderskapet och
Adelen skulle komma på Slottet, och först till K: M:t att accompagniera
K: M:t på Rikzsalen. Hwilket ock skedde. När
the kommo opp, begynthe H: Bengt Skytte en semion till Ständerne
lydandes:
K: M:t tackar Ständerne för theras omak att comparera
på denne Rikzdag och för theras communicerade consultation
och endtlige slut: Dhär aff K: M:t deras rättrådighet spörier
gärne och medh Konglig Nåde accepterar. Deducerar widlyfftigt
thenne K: M:tz höghe gunst och Ständernes underdånighe
lydhno; och effter Rikzdags besluthet nu ähr färdigt och skall
underskrifwas, ty ähr inthet twifwel, att thet genom en enhellig
bewillningh hafwer en lagha krafft. Man twiflar ock in
-
Mars.
221
thet, uthan att nänvarande Ständer så för sigh sielfwe, som
androm heinawarandom, tyde allt till thet bästa och göra them
en godh rättelsse till alle här föreställte affhandlingar, sökiandes
att hålla wed macht allt godt förtroende, sämija och enighet.
Onskadhe här till aff Gud lycka och wälsighnelsse.
(Talet fullständigt, se Bil. M.)
Der effter steg Secret: Nils Nilsson Tungel fram och upläste
Rikzdagz beslutet.
När thet war skett, hadhe H: LandtMarskalken thenne
semion så lydandes verbo ad verbum:
(Talet saknas.)
Där effter talte Erchiebispen kortheligeu, doch å propo.
Och ställte han en tackseijelsse till Gud för alle wäl aflupne
handlinger. Onskadhe att K: M:tz Cröningh mätte wäl afgå
och att thet begynthe Fredzwärk måtte blifwa confirmerat.
Giorde en digression om the månge synder, som åhre på gångh
och till efwentyrs mehr och mehr tillwäxa skola, synnerligen
sedhan freden gifwes. Där emot the sökia K: M:tz authoritet
och krafft, mädan Presterskapet, uthan thet wärldzlige Regementets
styrkia inthet något godt skaffa skall.
Bårgmästaren Nils Nilsson begynte på att perorera om
menniskiornes lycko och olyckor comparative, kom så på en
discurs om Regementz sakerne, och enkannerlighen statum monarchicum,
then han amplificerade aff thes nyttigheter aff sielfwe
Naturen aff en patre famiiias, som een ähr i huset, then
alle lydhno stånda, aff en Styreman, sorn regerar eensam skeppet,
aff apum natura, så aff exemplis deducerandes detta något
widt uth, och wille låtha see monarchicum statum prsevalere
Aristocratico eller någon annan form. Exempla förde han
uth, att gamble K: Gustaff och in till närwarande Regeringh
aff en Quinnos person, som han nempde. Slöt så med önskan
som the andre. Bonden slöt medh ett tämeligt wackertt taal.
Där effter afladlie H: Bengt Skytte och H: Åke Ulfsparre
dheras Rikz Rådz eedh.
21 Mart:
Uplästes thet instrument om EnkeDrotningens underhåld,
som kom ned uhr Cantzlij med Cantzlisten Jahan Andersson,
och skref H: LandtMarskalken thet under, såsom ock uthur
222 1649.
III: Gustaff Sparre
H: Jahan Oxenstierna
H: Jahan Gyllenst: Jahansson.
III: Clas Stiärnsköld
II: Iwar Nilsson
H: Per Ribbing.
IGustaff Rosenhane
Jahan Berndes
Bengt Lilliehök.
Samma instrument bär skrifwaren straxt opp, effter thet
hastades för Bispernes och Presterskapets skull sampt the andre
Stånden, thet att underskrifva.
Dereffter underskrefs Rikzdagz beslutet. (Se Bil. N.)
22 Martij på Skärtorsdagh.
Om Gollawitz ställe wart åter denuo resolverat, att han
skall stå i thet rummet, som han först intogs. Och ehuru wäl
en part infererade här emot, att hans breff anno 1648 dat: war
senare; doch moste distingveras emellan the bref, som the nyes
adlade finge, ifrå them, som förr adlade wore, och finge särdeles
bref och befalningh effter praesentationen till Ridderhuset aff
K: M:t, att the skulle intagas på Ridderhuset och niuta thet
ställe, då nederst ibland them som förr intaghne wore.
Sedan resolverades öfwer Clas Bengtsson Kugelhielm, att
effter han är continue i Cronans tienst och har begått hos Jahan
Larsson, förra Secret:, thet han skulle låtha honom intaghes,
hvilket inthet skett ähr, hvarföre skal han stå för thet
åliret 1646, som hans bref lydher, inskrifven, emädan han inthet
häfver sigh försumat, hvilket befalltes att annoteras.
Wartt ock inskrifven Erik Wälsk General Adjutanten.
Sedan Anders Olsson Dreffenfeldt.
Sedan resolverades och befaltes Secret: att sättia in på
Welem Philps pådrifwande eeu b:d Urqwart, Öfverst Leutenant
under K: M:tz garde, wart intaghen effter K: M:tz befalningh,
och som H: LandtMarskalken sadhe migh, skall han hafva
thet rum på then tid, som Grefwe Magnus drogh uth till
Tyskland!], nembl: dhen 20 April 1648.
H: LandtMarskalken påminthe om the harnesk, som Adelen
mot Cröningen skulle sigh tillreda låtha, och KrigzCollegium
hadhe hijt låthit upbära genom Melcher Graff ett att
wijsa, såsom en modell.
Mars.
223
Samma gångh uplästes någre Puncter aff Consistorio Ubsaliensi
fattadhe, om theras jurisdictione Academica (se Bil. O.),
huru widha the hadhe sigh förhålla effter Constitutiones, när en
Adelsman, som discipulus ähr, bryther in criminalibus, såsom
Strömfellt giordt, hvilken sköt ihiäl Lilliehöök, och opponerade
sigh Adelen här emot, såsom ett ingrep att turbera theras privilegier.
Anders Eriksson sadhe: The måtte fuller ransaka
de delicto, men inthet döma.
H: Gustaff Bonde: In hisce casibus dömer Hoffrätten.
2:do bäfwer K: M:tz intention thet varit, när han gaff Ridderskapet
och Adelen privileg: att the skulle prtejudiceras genom
Academische Constitutiones; Ty wijsa ock Adelige privileg:
sådant expresse.
Sedan lästes opp then punct i privilegierne.
Effter tiden var förledhen och the Academi® Constitutiones,
sorn the grunda sigh på, icke wore wed handen, ty skööts thet
opp, men enkannerlighen begärthe Ridd: och Adelen att H:
LandtMarsk: wille ihugkomma thetia hoos K: M:t, att the blefwe
in hoc passu holdne oprasjudicerade.
Där effter och sedhan H: LandtMarskalken hade öfwerlefwereradt
underskrifne beslutet till K: M:t, valedicerade H: LandtMarskalken
medh tacksäijelsse, att Ridderskapet och Adelen
hadhe på hans Embethes wäghnar sigh wäl emot honom comporterat:
excuserade sigh hwar något icke wore så giort, som
thet sigh bordhe: hans willie war till K: M:t och alles deras
tienst wäl ställt; önskadhe them alle en lyckosam resa. Alle
Classes tackadhe H: LandtMarskalken för hans godhe comportement,
recommenderadhe the sigh uthi hans godhe benägenhet
och adfection. H: LandtMarsk: tackadhe them på Secreterarens
wäghnar, och begärthe the wille ihugkomma hwadh the
till lön lofwat hadhe. Thär till the alle sadhe Ja. Och tackadhe
Secret: the godhe Herrar för theras favor, uthlåfwandhes
all redheligh tienst, tackadhe ock för undfångne föräringh.
Där medh qwarlämpnadhe H: LandtMarskalken Stafwen,
och skilldes ifra the andhre med liufligit och behageligit contentementt.
Tantum.
224
1649.
Extract uhr protocoilet om thet ärendett, sorn
uthskåtet hafwer halft at göra medh.
20 Feb:
Effter som H: K: M:t genom H: LandtMarskalkens berättelse
säger sigh inthet kunna swara på the effterste 2 puncter
offenttligh. Ty ställtes i deliberation att upskicka ett uthskåt.
Presterskapet kommo på Ridderhuset. M: Per Steuchius
och en annan prästman, rådde till uthskåtet, thet the aff sitt
medhel wille uthsända.
22 Feb:
Kom Erik Larsson, Secreteraren hos bönderne, sadhe ock
att the wore tillfredz med ett uthskått.
Eodem dato kommo Bårgerskapett ultro och offererede sigh
till ett uthskått.
Här på förordnadhes ett uthskåt aff Ridderskapet genom
alles approbation:
1 Glass:
H: Gustaff Sparre i Brahens ställe
H: Jahan Oxenstierna
H: Jahan Gyllenstierna Nilsson
H: Sten Bielke.
2 Class:
H: Knut Liliehök H: Carl Baner
H: Erik Flemingh II: Clas Stiernsköld
H: Gustaff Bonde H: Bengt Ribbingh.
3 Class:
H: Hans Wachtmäster Clas Rålamb
Gabriel Gyldenanker Carl Christiersson Månesköld
Jahan Berndes Anders Eriksson
Lorens Creutz Hans Strijk.
Ginge så opp effter middaghen till K: M:t, då Enkedrotningen
war ock tillstädhes. Wore ock bönderne medh.
När Ridderskapet och the andhre proponeradhe om Gifftermåhlett;
proponeradhe K: M:t om Arffursten i Riket. Och
Februari.
225
wille K: M:t inthet declarera sigh categorice på gifftermåhlet,
förr än om resolutionen wore gifwen aff uthskåthet på Arffursten.
K: M:t badh thet hållas hemligit och inthet uppenbaras
för Rådett eller Ständerne.
23 Feb:
Kom H: LandtMarskalken med Ridderskapet och Adelen
tillhopa på Ridderhuset, och berättadhe at H: K: M:t war sinnat
att låtha Cröningen gå fort, men gifftermåhlsaken upskiöts
till widare betänkiande.
Sedan kommo Riddersk: och Adelen inthet mehr ihop, förr
än dhen 3 Martij.
Där emellan förlupo 8 daghar.
Uthskåtets action.
Kommo Ridderskapets och Adelens uthskåt effter afftal
till Consistorium och communicera med Presterskapett, nembl:
Erkiebispen och them andre Bisper och Superintendenter, om
then Arffurste.
Och wore Ridderskapet och Bårgerskapet aldeles eense.
Oansett prästerne disputerade något contrarium, att man casualiter
skulle bewillia, nembl: om K: M:t komrae någet dödelighit
wed, så wore Riket redha försäkrat om Arfkonungh. Bårgmästaren
holt thet aldeles olijkt, repeterade med månge ordh Arfföreningens
fundament och then fahra, som med 2 Regenter
wille föllia. Den Danske prästen sadhe: Nulla fides Regni
Socijs.
Dess emellan behagadhe H: K: M:t att uthskåthet skulle
hafwa fördragh. Hon wille thet ärendett öfwerläggia med Rådhet,
hwilket ock så skedde.
Den 28.
Sambladhe sigh uthskåthet aff Adelen, Presterskapett och
Bårgerskapett i Rådhet
Då begynte K: M:t siälff tala och med månge ordh pousseradhe
then säkerhet, om till Arfförstens declaration förstodhes,
och lät H: Bengt Skytte upläsa propositionen. Och fordrade
H: K: M:t ett categoriskt swar skrifftlighen.
15
226
1649.
Här folie Bårgerskapet Adelen emot obetänkt. Bårgmästaren
Nils Nilsson sadhe på sitt wijs och the andres weghnar,
att H: F: N:de äskades till Arfförste.
Där på ginghe straxt Ridd: och Adelen, och confereradhe
alle sine vota, att the inthet kunde bewillia till någon Arffurste,
viva et regnante Regina, thet wore pro tempore onödigt,
onyttigt, fahrligt, att bewillia til Successionen i Rijkett för
sine sar(?)
1 Mart:
Uplästes thet concept, som ställt wart, och lopp K: M:t
emot, att the inthet kunde samtycka här til, som K: M:t proponeradhe.
2 Martij.
Wart åter conceptet upläsit, emenderat, och som Secret:
satte sigh i Hoffrättes Camaren thet att reent skrifwa, så gick
uthskåthet i medlertidh till K: M:t i Fyrekanten, där wanke
considerable discurser pro et contra. Bleff likwäl så belefwadt
och afftalt, att hwadh K: M:t nådigst behaghar med Riksens
Rådhe till fädernesslandzens wälfärd och säkerhet, thet låthe
the sigh behaga. Där på gick ett Swar aff upå K: M:tz proposition
den tredie, som finnes in actis. (Se Bil. I.)
Bilagor.
227
Bil. A.
Riksrådet Frih. Bengt Skyttes tal vid Riksdagens öppnande.
Walborne, Wälbördige, Wördigste, Wördige,
Manhafftige, Ahrlige, Hederlige, Herrar och Männ.
Att K: M:t wår allernådigste Drottningh hafwer förlupne
och framfarne heele tijdh, ifrån den för tu åhr sedan här senast
wälhålne Rijckzdagh, gladeligen och stadeligen fått höra
och förnummit, så ock sielf nu, på närwarande stundh och
ställe, af Ständernes helssa och wälståndh medh frögdefulle och
liuflige ögon intager, dem wara betedd och bewijst, både uthi
andeligh och lekamligh måtto, Gudz den Högstes allerhögste
nåde, wälsignelse och godheet: Dett är K: Maij:tt en sä högh
hugnad och frögd, som K: M:t timmeligen i detta lijfwet wederfaras
må.
Hwarföre ock K: M:t hembärandes Gudi för sådant alt en
tillbörligh tacksäijelsse, önskar på det högsta derhoos, att samma
gode Gudh sådan sin mildheet uthi dette inträdde åhr, så
ock uthi de, som här effter föllia kunna, wille wärdiges öfwer
K: M:tz Folck stadfästa och wäldigh göra; Och detta K: M:tz
Rijke Swerige, beläget uthi den nordeste wärldennes fremste
deel, låta wara och förblifwa sitt helige Ordz och guddommelige
ähros främste boningh, och i den Prophetiske skrifft tillsagde
sin Andes hwijlo: Alle des Fiender dernäst en förskräckeligh
anstötelses klippa; Men des Inbyggiare och tillijtande
wänner en stark Eldzmur, en mächtigh wärn och en bewäpuad
oöfwerwinneligh borg och fäste. K: M:t är ock uthi den faste
mening, att af Gud (som sådantt förbe:te myckne goda Ständerne
bewijst hafwer) är wisserligen medh behagh ansedd worden
deras trooheet och rättrådigheet emoth K: M:t deras endeste
och rättrådande Ofwerheet. Den de nu åther medh den
underdånige lydno förnya, att de effter K: M:tz nådige Brelf,
bud och befalningh äre till denne Rijckzdag tillstädes kompne
och inge beswärligheeter, som fiärran och aflägne orter, någre
wägar, heller egne nödige bestälningar förorsaka, sigh der ifrån
hafwa hindra och hålla låtit.
228
1649.
Medh hwilken berömlige dygd förblifwe Ständerne sigh
sielfwe altijdh lijke, och deras stadigheet fort och framgent låter
see sigh, såsom de den medh synnerligh huldheet och rättrådigheet
uthi en enahanda måtto alt framgent bäfwer bewijst,
både under K: M:tz Herfaders Konung Göstafz den andre och
Stoores, glorwärdigstes i hugkommelse, Regemente, och sedan
der effter, in till närwarandes dag, under K: M:t wår allernådigste
Drottning.
Ständerne göra sigh ock medh sådan, sampt all annan sin
wälförholningh, andre Nationer till en fullkommeligh och ewigh
elfterdömelse och spegel. Ty det är (för hwilkett Gudi ware
ähran) allaredo kringh örn hela Wärlden kunnigt och witterligitt,
att ehuruwäl uthi bägge tijderne samme hafwe hafft stoora
beswär alf ett häfftigt och långligit Krijg, sine medels ringheet
och oförmögenheet, Fiendernes macht och ingekenheet(!) och
somblige sine wänners ostadigheet: Lijkawäl bäfwer än aldrigh
i medlertijdh ståt tillbaka deras trooheet och wälwilligheet emoth
Ofwerheeten, frijmodigheet och oförskräckte tapperbeet emoth
Fienden, uprichtigheet och rederligheet emoth deras troos- och
Bundzförwanter. Så att dee för alla desse orsaker skull, medh
rätta wäl måge bruka de ordh uthan förwijteligh förmätenheet
om sigh, som fordom de gamble Tydskarne dristeligenn om sigh
emoth de Romare talatt hafwa; nemligen Nullos mortalium armis
et fide ante Germanos esse. Hielpe ock Gudh der till
medh sin milde nåde, att K: M:tz undersåthare sådant loford,
så länge de lefwa, måge behålla, och lämbna, då de döde äro,
sine efterkommande till ett oförgängeligitt arf och de Swänskes
rätta och egentlige kännemärcke.
K: M:t wår allernådigste Drottning hafwer deremoth sigh
ombeflijtat, att för denne sine undersåtares trogne tapperheet
och tappre trooheet, dem igen att möta och fägna i alle de
stycken, som aff K: M:tz höge Embete och des af Gudi uplyste
Konungzlige förståndh, hwar och en ifrån K: M:tz ungdoms
åhr, Christlige uptuchtelsse och anträdde Regeringh, hafwer önskatt,
förhoppats och förwäntat.
Men alt sådant nu att upräkna, faller för des stoorlek och
myckenheet skull för widlöfftigt och fast omöijeligitt. Allenast
förmodar K: M:t att des trogne och käre undersåtare der af,
iblandh annat, skole hålla K: M:tz Regementte wara kärtt och
lyckosaligtt, att fast i des så kortta tijdh, är doch lijkwäl förskaffat
blefwen först fredh medh de Danske, och nu åter på
Bilagor.
229
K: M:tz wägnar dem glade tijdender förkunnas, att ett berömligitt
och reputerligitt, så ock Sweriges Rijke och des Bundzförwanter
ett gagneligitt och säkertt fredzslut ähr giordt medh
de Keijserske uthi Tydskland, och den långlige Blodz utgjutelse,
som heela Christenheeten syntes wela öfwerflöda och fördränckia,
altsä derigenom ähr stillat och stannatt. Hwilcken icke allenast
de Tyskes, uthan ock ware Swänskes fromma tillskrifwes
först och främst Gudz guddomlige Alzmächtigheet, som hafwer
af faderligitt och barmhertigtt hiertta uptagitt månge otålige
tusende sin Christnes suckuingar, och de bedröfwade och förtryckte
nådeligen bönhört.
Dernäst är och blifwer wår allernådigste Drottningz Konungzlige
nampn odödeligitt uthi alle Wärldennes tijder, som
der till samme guddomlige M:tz uthkorade och ädleste Redskap
warit hafwer. Och såsom K: M:t derföre af alt annatt Folck
uthi den förnämste deel af Wärldenne wisserligen älskas, så
äre och i lijka måtto de Swänske af den bekände ijfwer och
ährligheet, att de der uthinnan aldrigh låta winna ifrån sigh
någon förmon: Uthan såsom K: M:t hafwer bewijst sigh så här
igenom, som igenom otaligt annat gott, sine gode och elskelige
undersåthares aldragodaste och elskeligaste Drottningh, så warde
de sigh ock beflijtandes att wara och förblifwa K: M:tz tacksamme
och altijdh egne, medh mod, blodh och alt det de äge
till ehwadh framdeles tarfwes och åkomma kan, så wäl uthi
fredligh, som uthi feigde tijdh.
K: M:t detta om Ständerna ingalunda twijflandes, hafwer
dem fördenskull ifrån alle orther uthur Rijkett hijt till sigh
sammankalla låtit, och nu af dem begärer deras samptlige rådh
öfwer det, som K: M:t ytterligare hafwer uthi ett nådigt upsåth
emoth Fäderneslandett och dess Inbyggiare.
Så alldenstundh det samme här skriffteligen effter K: M:tz
befalningh författat är, och nu för Ständerne skall upläsas,
förseer sigh K: M:t allernådigst, att hwar och en derpå gifwer
tilbörligh achtsamheet, och sädan samptlige om ett sådantt
underdånigt swar sigh betäncke, som till den wälfärdz erhållande
tiana kan, hwilken här till dagz, igenom Gudz fruchtan,
wijslige och tijdige rådh, manlige och frijmodige gärningar, men
förnämligast igenom de Swenskes egen berömligeste Konungz
blod och död, så ock wår allernådigste Drottningz Christelige,
loflige och lyckelige Regemente, är Rijket till wyrde och gangn
förwärfwatt worden, och alles yterligare plicht är att bewara
230
1649.
och göma de Sweriges Inbyggiare till godo, som till Gudz
nampns ähra och Fäderneslandsens wälfärd i framtijden lefwandes
warde. Till hwilken berömmelige försorg och arbete den
aldrahögste Gudh wille wärdigas K: M:t och Ständerne förläne
sin kraftige wälsignelsse och hielp, på denne Rijckzdagh
och altijdli.
Bil B.
Kongl: Maij:tz
wår allernådigste Drottnings Proposition, samptlige
Rijkzens Ständer att flitigt öfwerwäga och till Kongl:
Maij:tz sampt Fäderneslandzeus tiänst, wälgångh,
nytta och säkerheet att underdånigst sigh oppa förklara,
framställt och öfwerantwardat i Stockholm
den 22 Januarij Anno 1649.
Alldenstund!), efter den sidst för twänne åhr sadan wälhåldne
och afgångne Rijkzdagh, så wäl Krigzwäsendet i Tysklandh,
som Tractaterne, åhre kompne till ett sådant Uthslagh,
som dee tilförende ännu ingen gångh uthi hele den beswärlige
och öfwer Tiugu åhr widt om sigh frätande feigde tijdh råkat
hafwa; det samma och, såsom det besluteligen etthehra medh
mehra heller mindre allfwar, rådh och försichtigheet skönies,
underbyggies och befästes; Altsså ähr ock förmodeligit, att
det icke allenast för denne närwarande tijdh, uthan ock för
den, som tillstundar och frambdeles förwäntes, kan förbättra
och öka, heller fönvärra och minska Rijkzens allmänne, så ock
hwars i synnerheet förkåffringh, wälträffnadh och säkerheet.
Hwarföre medh Ständernes samfällte rådh, wälmeente och tijdige
betänckiande, påminnelsse och hielp, till att förekomma
och afböija allt, hwadh som Kongl: Maij:tz och Rijkzens önskelige
lycksaligheet i någon måtto till förhindringh och skada lända
må, och twärt emot det till att rama och besluta, som Rijkzens
åliggiande, så wäl innan som uthan om Landz, altijdh och
ewärdeligen tiana och gagna kan; hafwer Kongl: Maij:tt af dess
wakande och idkelige omsårgh sampt allernådigste benägenheet,
medh den Kongl: Maij:tt sin leffwernes och Regerings tijdh be
-
Bilagor. 231
römligen tilbringer och den för sine undersåter gärna ospardh
håller, medh sine och Rijkzens Rådz råde funnit nödtårfftigt
och gått att uthskriffwa nährwarande Rijkzdagh och uthi den
medh samptlige sine trogne undersåter noga och granneligen
öfwerwäga, betrachta och igenom fahra dee ährender, som een
sådan wichtigh handell angå och tilhöra. Och såsom nu Kongl:
Maij:tt medh ali högh Konungzligh ynnest och nåde anseer och
altijdh ihughkomma will samptlige Ständernes hörsamheet och
wälwilligheet, att dee i rättan tijdh och i sådan myckenheet,
efter Kongl: Maij:tz budh och behagh, sigh inställt hafwa, oachtade
dee beswär, som elliest en och annan kunnat falla uthi
wägen, och för hwars skull Kongl: Maij:tt dem på ett annat
fall gärna och allernådigst hade låtit blifwa förskondte; Altsså
twifflar ock icke heller Kongl: Maij:tt, uthan af samptlige Rijkzens
Ständer allernådigst begärer, att de det, som Kongl: Maij:tt
för denne gångh, beträffandes erhållandet igenom fredzslutet af
Uthslaget på Krigzwäsendet och Tractaterne, föreställer och
proponerar, först wäl intage, sädan än bättre uthtyde och aldrasidst
i bäste måtton sigh uppå förldare, såsom dee af troheet
och rättrådigheet bepröffwa, Kongl: Maij:tz och Rijkzens
gagn, heeder, styrckia och tryggheet beqwämligest där medh
kunne sökias, finnas, främias och handbaffwas.
Kongl: Maij:tt håller onödigt widlöffteligen att upreppa och
berätta Ständerne, hwadh hoos dess Armeer uthi Tysklandh
sampt på Tractaterne (det dem allaredo icke kan okunnigt wara)
ähr nästförledne twänne åhr förluppet: Dock lickwäl ingalunda
dess mindre uthi detta Rijkzens samqwämbd underlåta och
förbijgåå kan, att medh orden wäl korteligen, dock af allt sitt
hierta prijsa, låffwa och tacka den aldrahögste Gudz milderijke
godheet, som Kongl: Maij:tz och Rijkzens wapn allt framgeent
och fortt wälsignat och fordrat hafwer; I ty, att såsom samma
widh seneste Rijkzdagh uprätte och segersamme stodo uthi
fiendens egne Landskaper, såsom förnämbligen Francken, Schwaben
och Beijern; Altsså ähre dhe ock mästedeels där widh
alt sädan erhålldne och sammastädes nidfäste wordne. Och
oansedt än igenom Beijerfurstens medh brell’ och Segell först
sluttne och strax sädan åther bruttne Neutralitet, Armeen under
Iler FeldtMarskalken II: Carli Wrangell på någon tijdh
tilbakers trängd war till dee Nedersachsische och Wästpfaliske
quarteer: Så hafwer dock den rättwijse Gudh så hembnat be
melte
Beijerfurstes ostadigheet, att de ware under samme Feldt
-
Marskalckz tappre conduict sampt medh den Fransöske Armeens
under Greffwen Touraine wänlige conjunction och trogne
tilhielp, icke allenast fienden åther igen på nytt angrepet och
honora affhändt fördeelen, uthan ock månge förnemblige drabbningar
och victorier uthi Felldt honom affwunnit, särdeles den
7 Maij näst förleden widh bäcken Schnetter, icke långt ifrån
Aussburg, då een stor deel af hans Rytterij och footfolck medh
deres FeldtMarskalck Holtzapfel tillijka äro slagne och där nederlagde
och störste deelen af Beijern där igenom bracht i dee
wåres wålldh.
I medlertijdh hafwer Kongl: Maij:tt här hemma ingen flijt
och omkåstnadh spardt, att hädan ifrån uthi alle måtto stärckia
dess Krigsmacht och fördenskull i nästförledne sommar
uthrusta och affärda låtit dijt uth een wäldigh succurs, så och
i anseende af Hans Furstl: N:des Hertigh Caril Gustaffz Pfaltzgreffwes
Kongl: Maij:tt och Sweriges Crono een rum tijdh hoos
Armeen för detta bewijste troheet och goda tienster sampt
försichtige och behiertade förhållande, förordnat Hans Furstl:
N:de öfwer Armeerne och Staten i Tysklandh till Generalissimum:
Af hwilken sampt de andre Hans Furstl: N:des bijwistande
Generaler emot fienden inthet allfwar är tilbaka satt,
uthan såsom tilförende war skedt af de wåre uthi Beijern;
Altsså och fienden i KonungaRijket Böhmen af Hans Furstl:
N:de frijmodeligen och medh all macht blefwen antastat sampt
där de mäste ortter satte uthi contribution. Hwar af densamma
på sijdelychtone så mycket sitt modh tappat och på sin
macht misströstat, att han, effter nu ganska Tållff åhr, eller
nästan längre tijdh, brukade undanflychter och förhaalningar,
omsijder mått den näst förledne Octobris ingå medh Kongl:
Maij:tt och Cronan fredzslutet, och det af sine Plenipotentiarier,
tillijka medh Kongl: Maij:tz (hwilka heela tijden öfwer medh
oförtrutet arbete och synnerligh dexteritet den sigh ombetrodde
handell befordrat och fuilgiordt) låtit underskriffwa sampt een
wiss tijdh samtyckt till Ratificationernes på alle sijdor förfärdigande
och uthwäxlingh. Kongl: Maij:tt och af långligh begärligheet
och högste omsårgh till att tilwäga komma och få een
säker och reputerligh fredh, lät där effter ingen stundh, mycket
mindre någon dagh, dröijas medh Ratification hädan ifrån, uthan
den förfärdigat strax försända till wära Plenipotentiarios, medh
hoosfogad befallningh, den emot Keijsarens att uthlefwerera, så
snart een lijkmätigheet på de Tyske Ständers beswärs afhiel
-
Bilagor.
233
pande sampt Krigzfolcketz bethalningh, sigh effter Fredzslutet
förfölgdt hade. Hwaröfwer Kongl: Maij:tt uthgången nu förwändter.
Frögder fördenskull tilbörligen sigh Kongl: Maij:tt, att detta
Fredzslutet (der det af wederparten elliest warder hållet) rätteligen
wärderas och skattas må öfwer alle förrige Segerwinningar
och Triumpher, som Sweriges Konungar ifrån Hedenöös
heemburit hafwe; I thy att der igenom nu de ifrån så månge
åhr stämplade och medh mycken yffwer sampt allehanda macht
emot wåre Religions och Bundzförwanter ihoopsmidde fahrlige
rådslagh wräkias och till inthet göras; Och åther igen Gudz
ähra sampt den Evangeliske Religion i Tysklandh wärckeligare
och kraffteligare befästes och försäkras, än såsom det hwarken
igenom det Passawischa heller något annat fördragh tilförende
der sammestädes händt och skedt ähr. Een fundamental wärldzligh
Lagh der hoos effter Kongl: Maij:tz högste och endeste
förmedlingh utaff ganske Romerske Rijket gillas och emottages,
hwilken alle andre dess stadgar så giorde som ogiorde
wijka, och uppå den framdeles Keijsarens rätt sampt Romerske
Rijketz högheet, frijheet och säkerheet, sigh till ewärdelige
tijder grunda och beroo; Därnäst Kongl: Maij:tz Religions
och Bundzförwanter, ja och dem som tack medh otack betalat
hafwer, och för den ofredlige Prageske freden emot denne nyttige
och helssosamme fredh een rum tijdh sträffwat, stridt och
kämpat, wederfares uthan åthskilnadh een lijka niutande wälgerningb;
Kongl: Maij:tz Herfaders Konungh Gustaff den Andres
och Stores, glorwyrdigstes uthi ihugkommelsse, Christelige
och berömlige intention sampt medh dråpelige wapn och dess
eget ädle blodh förwärffwade nampn, såsom een Förswarares
och Beskärmares af den Evangeliske Religion och Tydske frij—
heeten erhålles: Så och än wijdare ledes och fästes in oppå
Kongl: Maij:tz wår nu regerande allernådigste Drottningz höge
Persohn, mödo och arbete; Den Swänske nations beröm, fordom
för någre hundrade åhr uthspridd och nampnkunnigh uthan
om Landz wijdast uthi hela wärlden, men sädan föråldrad, förnyas
och i månge måtto af desse tijder öffwerträffas: Och aldrasidst
Sweriges Rijkes macht och wälde af dee Landskaper,
sorn nu där till ewärdeligen tilökade och införlemmade wordne
ähre, skådas medh Grändtzer, Strömmar och Hampner, till een
stor nytta och ganska skön och härligh fägringh förbättradt
och förwidgat.
234
1649.
Män emot allt sådant, när åther Kongl: Maij:tt öfwerlägger
och betrachtar den behörlige achtsamheet, som effter ett
gammalt Krijgh, widh een nywunnen fridh, försichteligen hafwas
bör för allehanda selssamme och oförmodelige händelsser
skull: Ty een sådan tijdh icke olijk är een nyslåcknadt stoor
Elldh, den dock hafwer många lempnade brandar, hwilke ännu
ryka och lätteligen igen kunna itändas och upstiga uthi een
hälftigh låga, hwar icke tijdeligen skeer, att det förmeeuas och
hindras: Altsså kan icke heller Kongl: Maij:tt här effter bestå
sigh medh wahrlöse, wärnlöse och tome händer widh dhet Tyske
wäsendet, som sannerligen een fahrligh Krigzelldh warit
hafwer till många Landz och folckz fördärff och skada, uthau
ehuru wäl den igenom Fredzslutet synes nu wara någorlunda
uthsläckt, achtar dock lickwäl Kongl: Maij:tt till sin och Rijkzens
tryggheet helssosampt och nyttigt, att denne giorde fredh
hålles bewäpnad, lijka såsom wapnen tilförende af Tractaterne
och Fridz handelen åhre befredade wordne. Falla fördenskull
här utaff under samptlige Ständernes betänckiande frenne Punchter:
den Förste: huru Tyske freden, som nu underskriffwen
worden ähr, bäst skall fullgiöras, främias och handhaffwas. Den
Audre är: Huru Krigzfolckedt, som antingen allaredo igenom
Krijgh heller Siuckdomb förminskat är, heller här effter mehra
kan affgå, måtte nu och frambdeles altijdh stärckias och till
Kongl: Maij:tz förbemelte upsåth hålles widh ett fullt taal och
sin macht. Den Tredie är: Aff hwilke medell Krigzfolckedt
skole uppehållas och aflölmas, Befästningarne provianteres och
Cronones gälldh affhielpas och betalas, som wijdh öfwerhopade
Krigh och åhr sigh uthi månge stoore Summor samkat och
tillsammandragit hafwer, och ännu sielffwe freden till sin fullbordan
förorsaka will.
Någre flere öffrige Punchter, som anteen medh dee föregångne
hafwe gemeenskap, heller ock af beskaffenheet andra
äro, dock lickwäl icke ringare, angåendes både Wärieståndet,
så ock Lähreståndet och Nähreståndet, och huru uthi dem alle
gode Politier och ordningar sigh föröka och förkåffra måge
widh den fredlige tijdh, som Gudh nu synes ätnbna Kongl:
Maij:tt och Rijket; dem besparer Kongl: Maij:tt fram bättre in
uppå denne Rijkzdagh, till dess samptlige Ständerna aldraförst
underdånligen sigh förklarat hafwe öfwer dee främste föreställte
Tree Punchter, och där widh will Kongl: Maij:tt denne gångh
låta bestå och beroo. Dragandes uthi det öffrige till samptlige
Bilagor.
235
Rijkzens Ständer den otwifwelachtige tilförsicht, så ock allernådigest
begärer, att dee deres wällwillige swar wele lämpa
effter Kongl: Maij:tz och Rijkzens åfwanbemelte höge nödtårffter,
så ock deres eget gagn och bästa sampt den af dem altijdh
för detta Kongl: Maij:tt och Cronao bewijste berömlige
huldheet och troheet, jempte andre och deere skähl, som dem
där till wisserligen rörandes och bewekandes warda: Det Kongl:
Maij:tt medh all ynnest och nåde att igen erkänna sigh allernådigast
tillbiuder. Actuin ut Supra.
Bil. C'.1)
Upå K: M:tz wår allernådigste Drotnings samptlige
Riksens Ständer tillställte och öfwerlefwererade
Proposition ähr detta Ridderskapets, Adelens sampt
Krigsbefählets underdånige Swar och wälmeente betänkiande.
Act: Stocholm den 31 Jan: 1649.
Aff K: M:tz Ridderskapet, Adelen och Krigzbefählet nådigst
communicerade Proposition hafwa the omständeligen, grundtligen
och hugneligen förnummit om Sakernes afflopp och tillstånd
i Tyskland, så wäl wed dess Konglige armeer sorn Tractaterne,
allt ifrå den tidh Riksens Ständer för tu åhr sedan
här wore församblade; huru K: M:tz och Riksens wapn aff den
aldrahögste Gudh så wälsignade wordne åhre, att dhe hafwa
stått uprätte och sägersamme uti Fiendens egne Landskaper.
Och ehuru wäl den Konglige armee under Fäldtmarskalken H:
Carl Wrangel ähr förmedelst Beijerfurstens ostadigheet, som
hafwer brutit thet uprättade neutralitetet, trängd tillbaka till
the Neder Sachsische och Westphalische Quarteren; Så spörie
wij likwäl, huru then rättwijse Gudh, som inthet låter någon
orättrådig handel sigh behagha, hafwer så dirigerat saken, att
wår annee medh den Fransösisches under Grefwen Touraine
tillhiälp hafwer wedh den Bäcken Schnetter nederlagt en stor
hoop aff Fiendens Rytterij och Footfålk, där medh wäre ähre
åter infaldne i Beijern igen och störste delen där aff sigh bemächtigat.
Dess förutan hafwe wij medh glädie och hugnat för
-
') Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
236
1649.
nummit huru som K: M:tt afl stor Kongelig åhåga och omsårgh
till thet gemene bästa nådigst hafwer behagat en wäldigh succurs
at affärda på Tyske båtn, att förstärkia där medh Krigzmachten,
och förordnat Hans F:ge N:de Hertig Carl Gustaff,
Pfaltzgrefwen, öfwer Armeerne till Generalissimum, som hafwer
Fiendens kraffter i Böhmen markeligen bräckt och förswagat.
Medh detta, som så wäl och lyckeligen afflupit ähr genom
Gudz nådh och wälsignelsse, hafwer K: M:t inthet annat heller
sökt, ähn först och främst Gudz Nampns ähra, alle Evangelische
Ständers andelige och lekammelige wallard och fädernesslandzens
beständige roo och säkerheet, förmedelst lofflige och
Christelige tractater: Hwilke nu så wida effter en lång och
beswärlig tidz förlopp och Fiendernes skaddige upskååf och
förhaalingar, hafwe uthbrustit uthi redelige och reputerlige Fredz
conditioner genom wapnens lycke- och sägersamme lopp sampt
K: M:tz förnufftige och höghberömlige conduicte; Så att Fienden
omsider twungen ähr Fredzslutet att underskrifwa. Och
på thet ingen tingh skulle stå tillbaka, som lända kunde till
Sakens befordran, hafwer K: M:t inthet drögt medh ratificationen
här ifrå, uthan nådigst befallt dess trogne män och Plenipotentiarier
then emot Keysarens at uthlefwerera. Såsom wij
nu här aff görligen see och skåda Guds then aldrahögstes mildrijke
wälsignelsse och grundlöse Nåde, som hafwer så nådeligen
förbarmat sigh öfwer sin förtryckte och högt beängzlade
Evangelische försainblingh och then förhulpit uthur denne fahrlige
Krigzlågan, swäfwad öfwer alles wäre hufwud: Altså är
billigt, rätt och skäligt, att wij then aldrahögste Gudh, som
Fredh och godh radh kommer uthaf, heembära en innerlig tacksäijelsse,
som hafwer K: M:tz rättmätige wapn så mildeligen
wälsignat och giordt på detta blodhtorstige Krighet en godh
ända. Och såsom K: M:tt wår allernådigste Drotningh, lijkmätigt
högloffiige Saligen framledhne Konungars exempel och
enkannerligen trädandes i S: K: M:tz dess högt ährade Elskelige
käre Herfaders Christeligste och glorwördigste i åminnelsse
K: Gustaff Adolphs den andres och Stores footspår, ingen ting
hafwer sigh mehra, höghre och förnämligare warda låtit, än Guds
ords och den rena Evangelische läras befordran och wed macht
hållande och att hafwa ett wakande ögha på Fäderneslandzens
och alle dess troghne undersåtares conservation; Så känna Ridderskapet,
Adelen och Krigzbefählet thet för en Gudz gåfwa;
wele och skole K: M:t göra en underdånig och trohiärtat tack
-
Bilagor.
237
säijelsse, med underdånigh begäran, att K: M:t icke wille tröttas
wed Regementz bördan, eller låta henne wara sigh för swår,
uthan så här effter som här till högt berömligast skett är, thet
allmenne wäsendet med Konglig krafft styrkia och regera.
Hwad nu sielfwe puncterne wedkommer, och then första,
huru Freden, som nu underskrifwen ähr, bäst skal kunna fullgöras,
främias och handhafwas? Så ähr Ridderskapets, Adelens
och Krigzbefählets underdånige betänkiande, att hwad till be:te
Fredens stabiliment och styrkio lända kan, skal wäl wara in
Instrumento Pacis widlyffteiigen och nogsampt ihugkommett,
författadt och uthfördt. Thet öfrige som desidereras, heemskiuthe
the uthi K: M:ts höghwijse Råd och betänkiande, inthet
twiflandes att såsom K: M:tt then saken höghförnuffteligen medh
sitt och Riksens Råds Råde öfwerlagt hafwer; Altså warder
K: M:tt wäl finnandes medel och uthwägar thet lofflige och nyesuprättade
Fredzwärket att hålla uprätt och gående till K: M:ts
och Fädernesslandzens mehra säkerheet och tryggheet, till hwilkett
Ridderskapett och Adelen all lycko och Guds wälsignelsse
aff hiärtat troligen önske. Till thet andra, som rörer Armeens
förstärkande och erhållande wedh dess fulla macht och taal,
finna Ridderskapett och Adelen thet wara högt aff nöden, att
effter en så långh och continuerande Feigde tidh icke låtha
Fädernesslandet wed denne nye Fredens begynnelsse blått och
wärnlöst lämpna, men mehra sökia thet sättia uthi ett stadigt
warande wälstånd. Och hålla the före wara thet säkreste och
skäligste medel där till att samtycka och bewillia en almenn
uthskriffningh på tu ahrs tidh, Frälsset räknandes halffparten
emot Skatt och Crone. Allenast dheras enskyllte tiänare och
arbetesfälk, som med någhre heman, hela, haifwa eller mindre,
kunna wara försedde medh, så wäl som the heman, som inom
theras Sätegårdars råå och röör beläghne ähre, måtte allernådigst
blifwa befrijade och oroterade; Och att Krigzbefählet
blifwer wedh then ordningh uthi uthskrifningen, som för detta
aff H: K: M:t ähr allernådigst bewilliat. Anlangande then tredie
punct, om medlens öfwerläggiande till Krigzfålkets uppehälle,
Befästningernes provianterande och Cronones gälds bethalning,
hafwe Ridderskapett och Adelen till att bewijsa och tee sin
underdånigste adfection och godhwillighet emot K: M:tt och
Cronan thär till bewilliat och samtyckt the extraordinarie
Krigzhiälperne, som åhr 1647 aff samptlige Ridderskapet och
Adelen bewilliade blefwe ännu i twenne åhr; men med Råg
-
238
1649.
hielpen förhoppas the alle i störste underdånighet att H: K:
M:t warder them allernådigst medh förskonandes. The förmodhe
ock wisserligen, att K: M:t wille denne deras bewillningh
medh Konglig Nådhe uptaga, och twifle ingalunde, effter
som the ock ödtniukeligen bedia, att K: M:tt detta ståndet, så
wäl som dess wälfångne privilegier, uthi sin Konunglige gunst
och nådige bewågenhet, hägn och förswar låther sigh wara befahlat;
Och thet, som the uthi detta fallet godhwilligen och
denne gångh tillsagt och uthlåfwät hafwe, icke må lända them
och theras efterkommande till något förfång i theras privilegier.
Wijdare före Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefählet
sigh billigt till sinnes näst förr wälhåldne Rikzdags
beslut, som förmäler, att K: M:tz Konungzlige och lyckelige
Kröning ju förr ju heller måtte anställas och således allt fullbordas,
som till ett Konungligit Regementhe hörer och öfligit
ähr. Och såsom K: M:t allaredha heela sin berömeliga lefwernes
och Regements tid sarnpt sitt Arfrijke, wårt käre fädernessland,
med Christelige och Konunglige dygder märkeligen
beprydt och för detta härligen bekrönt hafwer: Altså ähr Ridderskapett
och Adelen sampt Krigzbefählet underdånigst begärandes,
att K: M:tt nådigst behagade medh samptlige Riksens
Ständer inedh thet första och forderligste en wiss tidh
berama, till denne Konglige Krönings acts befrämjande. Medh
then underdånige tillförsicht att H: K: M:tt icke mindre då,
som nu sedhan, wardher sitt Arffrijke effter Guds och Sweriges
Lagh styrandes, och mehra foorne Sweriges Konungars wälfångne
och uthaff K: M:tt sielff allernådigst confirmerade och
förbättrade privilegier, ökändes än förminskandes. Sidst, effter
såsom Ridderskapet, Adelen och Krigzbefählet uti betraktande
och öfwerwägande till Riksens och wårt käre Fädernesslands
beständige och säkre wälfärd, och K: M:tz Arfrike
till styrkio och förmehringh wed dess Konglige families erhållande
och conservation hafwe så wida funnit högnödigt, att H:
K: M:t tagher uti nådige åtanker, hwad som uthi seneste wälholdne
Herredagh om K: M:ts Konungzlige Giftermåhl genom
ett Uthskått blef underdånigst föredraghit och aff K: M:t sielff
allernådigst någorlunda approberat wordet: Till hwilkens lyc
kelige
och aff alla K: M:tz troghne undersåthere önskelige fullbordan,
then aldrahögste Gudh sin mildrike wälsignelse nådeligen
förläne. Detta samma wele Ridderskapett och Adelen
sampt Krigzbefählet ännu hafwa uthi underdånighet uti ett
Bilagor.
239
friskt minne ihugkommet, ödmiukeligen förhoppandes, thet K:
M:tt warder dhem medh ett nådigt och gunstigt bejakande hugnandes.
Förblifwe K: M:t medh underdånigste Trohet effter
sin plicht och skyllighet beredwilligste och hörsameste undersåthere
och Tiänare.
På samptlige Ridderskapets, Adelens
sampt Krigsbefählets wäghnar
pro tempore
LandtMarskalk
Schwante Sparre.
Bil. B.
Puncter,
öfwer hwilke Kongl: Maij:t wår allernådigste Drottning
begärer, att Rijkzens Ständer wele meddeela
Kongl: Maij:t sitt hälssosamme Rådh och betänki
ande,
så och dernest bewijsa deres trogne hielp till
sammas fullbordning, Kongl: Maij:t och Rijket sampt
hwar och en i synnerheet till gagn och nytto: Öf
werantwardade
i Stockholm den 31 Januarij Åhr
1649.
1.
Kongl: Maij:t, dragandes en Christeligh och lofligh åhoga
om sine trogne undersåtheres så wäl andelighe som lekamlige
wälfärdh, achtar till den ända tarfweligit wara, att Kyrckiowä
sendet
och dess disciplin rätt och skickeligen fattas igenom ett
General Consistorium, som Gudz reene ord och den här i Rijket
antagne Evangelische Lära lijkmätigt är: Och eftersåsom af
Ständerne på den Rijkzdagh, som stodh här i Stockholm Åhr
1634, blef bewilliat och beslutit. Så aldenstund Gudz för
sambling
begriper i sigh både det andeliga så ock det wärldzlige
Stånd, och bägge hafwa både sine särdeles och åthskilde,
så ock sine sammanblandade och ihoopbundne Rättigheeter; Att
altsa intet thera, uthan inbördes högsta beswär och skada,
ifrån hwart annat skillias och uthslutas kan, men motte effter
240
1649.
Christeligh plicht och alle andre wäl bestälte Evangelische församblingars
exempel billigt uthi wederbörande saker wara föreenade
och räckia hwar andre handen: Derföre hafwer Kongl:
Maij:t låtit en ordentelig Form der öfwer ihoopsättia och nu allernådigst
är begärandes, att samptlige Ständerne den wille öfwersee
och sädan gifwa Kongl: Maij:t sitt underdånige betänckiande
tillkänna, huru wida dee densamma gilla och godh holla,
heller hwar uthinnan fordras nogon förändring eller förbättring.
2.
Der näst finner Kongl: Maij:t Academier, Gymnasier och
Scholor läggia ingen ringa grundwal till begge förbem:te Ståndz
upbyggelse; hwilkom, aldenstund nogot, såsom K: M:t förfahret
och förnummet hafwer, feelas, som behöfde i tijdh att hielpas
och bringas uthi ett bättre och allment skick: fördenskuldh
hafwer K: M:t här opå ähn ytterligare anwänt sin berömmelige
omsorg och låtet effter sitt Konungzlige opsåtb och godtfinnande,
så ock Ständernes egne begäran, som skedde i lijka motto
på ofwanbem:te Rijkzdagh åhr 16154, samma uptechna och beskrifwa;
Medh nådig begäran till Ständerne, att dee af dem,
som sådant bäst förstå, läggie deres omaak härtill och Kongl:
M:t deres meening optecke; På det den studerande Ungdomen
kunde där igenom wäl och tillbörligen förfordras och befrämias
uthi sin Christelige och loflige uptuchtelse.
3.
Der hoos till Politiens och det wärldzlige Regementetz wälstånd
är intet tiänligare ähn nest Gudz fruchtan, att Rättwijsan
igenom Lagh och Laga Stadgar wäl och tydeligen förestås
och widh macht holles; den och igenom Sweriges beskrefne
Lagh här till dagz wäl och berömligen wara skippat och befrämiat,
neekas icke alleenest genom det, att tijderne och oraständigheeterne
sigh myckit förandrat hafwa, behöfwes nogon
förklaringh der öfwer, att lämpas till närwarande tijders bättre
bruuk och beqwämligheet. Hwarföre heemställer Kongl: Maij:t
samptlige Ständerne, att dee förklara sigh på hwadh sätt sådant
bäst skall nu kunna begynnas och fullbordas.
4.
Sedan till sielfwe Laghsens erhollande, aldenstund af Wäre
förfäder Häradzhöfdingar wijsligen äre förordnade, dee där
Bilagor.
241
sieltwe skulle widh Ting och Stämbningar wara tillstädes, och
både medh sin närwarelse, så ock förstånd och fogeligheet, alle
saker begåå och förestå till Rättwijsans högre wördigheet, ähra
och befordring. Men nu klagas esomoftast, att Häradztingen
igenom Häradzhöfdingarnes frånwahru och andre förhinder en
godh deel af sin förrige ordentligheet och nytta förlorat hafwa,
till icke nogon ringa K: M:tz undersåtheres och i synnerheet
gemeene mans och dee fattigas förtryck och skada: hwilket
åtherigen till att botha, Kongl: Maij:tz opsåth sådant är;
Att Häradzhöfdingar förordnas, som först ähre hederlige, laghtarne
och skickelige män, och sedan sielfwe persohnligen uthi
Landzändarne bijwista Tingen. Ständerne fördenskulldh besinnandes,
att Ungdomen uthur hwart Stånd härigenom meera
upwäckes till bokelige konster och flere hemme i Rijket och
uthi fredztijder kunna medh tiänster försörias sampt Lagh och
rätt få sin tillbörlige krafft och gång, wele Kongl: Maij:t sitt
behagh der öfwer förnimma låta.
5.
Ständerne påmiuue sigh ock, att dee till Krigz folcketz
underholdning bewilliade och förordnade Qwarntullen på den
Rijkzdagh, som hollén bleef åhr 1625: hwilken åther af hwadh
orsaker den upskötz och förändrades för Tretton åhr sedan,
och i dess stelle uthlofwades Mantalspenningarne, det hafwa
Ständerne icke heller förgätet; Såsom nemligen war, att man
törmeente, widh dee åliggiande andre Chronones store beswär,
den contributionen medh bättre richtigheet. kunna uthgåå och
erläggias. Nu är sedermeera lijkwäl befunnit, samt rönes dagligen,
att widh mantalspenningarnes uthgifft stora missbruuk
och afkortningar inretne ähre och ähn dageliga meere tilltaga,
så att dee mindre ähn såsom Qwarntullen förslå; Ty af mantalspenningarne
icke så enkannerligen dee Rijke, och hwilka
I Rudh medh nogon förmögenheet hafwer wälsignat, uthan meera
dee fattige draga lasten och bördan: der doch widh Qwarntullens
erläggiande den, som af bättre ämbne och förmögnare willtor
och lägenheet är sampt kräsligen lefwa och myckit folck
holla will, gifwer meehra, men den mindre, som widh ringare
huusholdh medh lijtet och groft miööl uthi det dagelige lefverne
sigh kan behielpa. Derföre är Kongl: Maij:t förorsakat
vorden att begära Ständernes rådhsamme betänckiande, om
icke Kongl: Maij:t och Rijket meera båtha skulle till Krigz
16
-
242
1649.
folckzens åhrlige betalning, så ock Kongl: Maij:tz trogne undersåtheres
bättre drägeligheet, att man afskaffade Mantalspenningarne
och uthi det stöllet igen inrett.ade Qwarntullen: doch
opå det sättet, sorn han aldraförst bewilliat bleef; Alleenast
lijkwäl att nogra feel och missbruuk, sorn sedan der effter sigh
inträngde, förekommas och bothas.
6.
Ytterligare är där hoos wäl contributionen uthgiord af
Bårgerskapet, Kongl: Maij:t och Chronan till en Krigzhielp.
Men så förnimmer Kongl: Maij:t att det af Städhernes bebyggelse
myckit förhindras; Ty monge, som dersammastädes elliest
gärna sigh nedersatte och wille sin nähring ettdera medh
kiöphandel heller handtwärck begynna, afskrämas derifrån för
ofwanbem:te Uthlaga skulld: Dee af Bårgerskapet wille fördenskull
sigh emellan öfwerwäga, om icke till Städernes upwäxt
och förkofring tiänligare wore, att man, afskaffaudes contributionen
så myckit, som derigenom Kongl: Maij:t kunde i
dess rätte Räntor afgå, ökade på Städernes Accijs.
7.
Af manufacturer och Handtwärck hafwer ganska Rijket i
gemeen sin stora nytta och prydning. Doch lijkwäl linnes ähnnu
monge Städer tomme, hwilka tiäulige wore medh dem att besättias;
för ettdera närlägne Bärgwärck skulldh, heller annan
ymnogheet af andre förarbetande wahror, tiänlige särdeles till
Garfwerij, Sämskmakerij, Kläde- och Hattmakerij: derföre ähr
K: M:t allernådigst benägen att gifwa dee Städer, som nu bebygde
ähre, sijne Privilegier der på, heller där sådanne aflägne
wore, nya Hecker där tillåta funderas; Allenest att Ständerne
hwardera särdeles wele sigh der om tillsammans sättia och föreena,
huru detta på gång bringas kunde, och Handtwärckarne
nödhtoriftige medell igenom Factorer förskaffas till deres förste
inrättning.
8.
Handel och wandel där näst sampt all annan credijt dessföruthan
att widh macht hollas må; hafwer Kongl: M:t ett nådigt
upsåth att låta författa en wiss Ordningh, effter hwilken
all Giäld och skulld, ehwadh nampn den ock hafwa kan, skall
giöras och betalas, så ock dee store acker, som både å Landet
och i Städerne föröfwes, modereres: Hwarföre wele Stän
-
Bilagor.
243
derne af dem Kongl: M:t tillförende derom underdånigst är
anmodat, gifwe Kongl: M:t till känna hwadh dee hafwa att
ihughkomma till denne K: M:tz loflige intentions befrämielse.
9.
Uthi Myntwäsendet äre desse åhren borthåth inretne monge
missbruuk, först deraf, att Rijkzdaleren är emot åthskillige
mandater obilligt stegrat worden, sedan där nest att fremmande
införa i Rijket så wäl i gull som i sölfwer monge
slagz mynt, som icke af en rätt wicht och skrot äre; dem dee
doch lijkwäl hoos den gemeene man hoopetals uthbringa och
uthgifwa för fult warde: Altså pä det att Rijket medh sådant
skadeligit Mynt icke ytterligare motte upfyllas och förderfwas,
och deremot gott Mynt både tilIskaffas sampt i myckenheet
tiliwärckas och förökas; Begärer Kongl: M:t här öfwer förnimma
och bekomma samptlige Ständernes swar och betänckiande.
10.
Så och aldenstund widh fredh och roligheet undersåtherne
gemeenligen få tillfälle till skadeligh wällust sampt andre lyten,
och flere Land och Rijker därigenom ähn såsom igenom
swärd och örligh äre kompne på förste fall och sädan aldeles
wordne förderfwede af Gudz särdeles stränga rättfärdigheet,
som icke kan lijda att hans mildheet och wälsignelse wahnwördas
och missbrukas: hwarföre samma straff ifrån sijne undersåthere
tijdeligen att ledha, hafwer Kongl: M:t uthi sinne
här effter att förbiuda, först alt Gudz Nampns missbruk, som
skeer medh Eeder, sädan all höghfärdh och öfwerflödigheet
medh klädedrächt, maat och dryck, så ock andre fåfänge och
onyttige bekostningar, som skee widh Barndoop och Christningar,
Bröllopz höghtijder och Begrafningar, sampt elliest uthi
det dagelige umgänget ibland Adelen, Präster, Bårgare och
Bönder; Och att dee Ordningar, som där öfwer giöras, måge
blifwa wahrachtige och ingalunda komma uthi nogon owahna,
begärer Kongl: Maij:t Ständernes nödhtorfftige rådh, huru executionen
medh alfwar och achtsamheet fullföllias skall både där
opå, så wäl såsom på den särdeles ordinantzien, hwilken beträffandes
Ridderskapet här uthinnan bleef för någre åhr sedan
igenom Kongl: Maij:tz åhoga förfärdigat och nu af förgätenheet
uthi monge stycken icke meere holles.
244
1649.
11.
Kongl: Maij:t där jämpte, hafwandes en Nådigh onnvårdnadh
om alle omyndige, som sijne föräldrar mista, holler skäligt
att af Ständerne betänckias motte, huru förmynderskap
rätt beställas skole: Sadan huru Barnhuus må upprättas, där
dee oförmögne faderlöse måge upfödas uthi Gudz fruchtan och
lära nogot gott, där medh dee sigh ährligen framdeeles nähra
och föda kunna.
12.
Sädan där näst bäfwer Kongl: Maij:t ett nådigt upsåth
att botha dee klagemåhl, som allmenneligen wancka emellan
huusbönder och Tiänstefolck: och derföre wele Ständerne nu
förklara sigh, huru bägge Parterne kan här efter skee och wederfaras
lijka Lagh och Rätt, och huusbonden, emot tillsagd
lagom och tillbörlig Löhn, må wara förwissat och försäkrat om
en wederbörlig tiänst igen, och att han otijdeligen icke där
medh försättes.
13.
Till dee agelöses och orckelöses straff och näpst åther,
som uthi tiänsten icke wele förrätta deres plicht, heller ock
wägra sigh att tiäna gott folck, sättiandes sigh inhyses och
begifwa sigh på Lättiegång sarnpt andre slemme laster och lythen;
holler Kongl: Maij:t wara ibland annat tiänligit, att
Tuchtehuus byggias på wisse orther uthi Rijket: Ständerne
wille fördenskuldh betänckia sigh om dee Ordningar, som der
till behöfwas.
14.
Sammalunda slagzmåhl och dueller att aldeles afskaffas,
som den wahnartige Ungdomen, så ock dårachtige äldre män,
offta medh flijt och för lättfärdigh Lust skull alleenest sökia,
och der medh stundom förspilla sin och andras hälssa, timeliga
Lijf och ewige Saligheet, hollandes sådan galenskap för en
Ridderligheet och nödga dee spaakfärdige igenom befruchtande
wahnheder och förtaal der till medh sigh; Wele Ständerne uptänckia
wederbörligh correction och straff opå, som ingen, den
mäst brotzligh wore, skulle undgåå, af ehwadh Stånd och wörde
han älm wore.
15.
Alldenstund ock Kongl: Maij:t hafwer Jacht-, Trää- och
Skogzordningar, till att förekomma så wäl Landzorternes all
-
Bilagor.
245
mennelige, som mongens enskylte skada, låtet nästförledne Rijkzdagli
ganska wäl och nödhtorfteligen författa och publicera;
och dee för infallne beswär skulld icke ähnnu hafwa kunnat
winna sin fullkomblige richtigheet och execution; altså, på
thet att dee förhinder, som här till hafwa sådant förorsakat,
måge tijdeligen afhielpas, men twert om alt thet stadgas och
förordnas, som till ofwanbem:te hälssosamme Ordningars befordran
uthi alle sine Puncter lända och tiäna kan; derföre wele
dee af Ständerne, som det angåår, uptäckia Kongl: Maij:t här
öfwer deres gode rådh och betänckiande.
16.
Sidst hafwe Ständerne af longligh och dageligh förfarenheet
nogsambligen intagit, huruledes Gäst- och Skiutzningen är
ibland dee störste beswär, som gemeene Allmogen trycker; den
ock hafwer att befahra, att Invar sådant icke tijdeligen bothas,
sammas fördärf meer och meer sigh öka skall. Så aldenstund
Ständerne igenom ett allment Rijkzdagz besluth hafwa till detta
beswärs lindring för detta bewilliat, att i stellet för Skiutzningen
uthgifwa en wiss summa penningar; Hwarföre förseer sigh
Kongl: Maij:t till dem samptlige, som det wederbör, att dee
gärna nu tillkänna gifwa, huruledes sådant kunde sättias i execution
och sitt rätta bruuk. Actum ut supra.
Bil. E.
Om Omyndige Barns Förmynderskap.
Någre Punchter, författade af Ridderskapet och
Adelen, till att underdåhnigst praesentere Kongl:
Maij:tt wår allernådigste Herre, att öfwersee, medh
ödmiuke begäran, der H: K: M:tt så behagade, att
der öfwer een Ordningh göras måtte.
1.
När någon Frälseman eller Qwinna blifwer genom döden
hädan kallad och lämbnar efter sigh omyndige barn, sohn eller
dotter, ehn eller fleere, deras begrafningz kostnadt skal skee
af oskifte godz, hwad heller eendera lefwer eller eij.
246 1649.
2.
Strax een är afsombnat och Hustrun lefwer efter, då skal
hennes wärie eller bijståndh, än någon är af mannen i lefwandes
lijfwe förordnadt, medh fyra nästskylde frendér, Twå å
mansens, de andre å Hustrones sijda, om de hafwa barn samman,
kallas tilstädes, och inventera alla Löösöhrer, sorn i förrådh
finnas: Så ock giäldh och skuldbref efter den döda; I
lijka måtto uprätta een Jordebook på alt godset, så mansens
som Hustrones, det wari sigh arf eller aflingh, så frampt det
icke tillförnne wedh mansens lefwande Lijf skedt wore: Alt
till den ände, att Löösörerne genom Hustrunes sorgh och bedröfvelse
icke förwahrlöses, alle rättelser förtages och hon och
barnen således på oboteligh skada och olycka komma måtte;
är ock inge wärie förordnat, då komme icke mindre någre af
närmeste Slächten tillsamman och detta förbemrte förretta.
Desse förbeimte gode män skole ock assistera Hustrone medh
Rådh och dådh, så uthi begrafningen, som elliest i andre måtto,
att hon och hennes barn, godz och förmågo, rätteligen må föreståndne
och fordrade warda.
3.
Så länge Hustrun lefwer och Enkia sitter, då stånde hon
barnagodset före, medh sins wäries och förbem.-te förwanters
Rådh och bijstånd, och godset blifva oskift och i ett boo, in
till dess att barnen komma till laga åhr och stadga. Hustrones
wärie och dess Assistenter skole gran acht gifwa, huru
Modren föder up barnen sin, så ock huru hon står- godset före,
rådföra henne till thet bästa, uptaga Räkenskaperne jempte
henne af Fougderne: Och sedan in för Målsmandömers Inspectorer
gifwa henne under Adelig sanningh det witnesbördh, att
hon sine barn och deres godz wäl och försichtigt förestår:
Men så frampt de förnimma, att hon barnegodset bortslöser,
eller elliest i oträngde mähle sätter sigh i gäldh och förer sine
barn i olägenheet, eller ock försummar deres uptuchtelser, och
att the thet efter flijtigh förmaningh icke kunne bota och afskaffa,
då skole förbeimte wärie och hans Adsistenter af Slächten
wara plichtige i tijdh, och förr än der medh för widt kommer,
och gifwa saken Inspectorerne tillkänna, de der strax
skole låta fordra in Räkenskaperne och ställa Fougderne till
förhör i förbeimte wäries och Slächtingars närwaru. Och der
det så i sanning befinnes, sättia så Modren som barnen Måls
-
Bilagor. 247
män och förordna hvar sitt Deputat åhrligen efter ståndli och
förmågo: Och ingen ware sedan mächtigh att något sluta eller
contrahera sedan medh Hustrun, med mindre Målsmannen det
gått kenner.
4.
Gånge Hustrun, å annat gifte, då kan hon eij langer sin
barns Målsman wara, då skal barnegodset ifrån skiftas och
Måhlsmännen i hender lefwereras, Hustrun behåller sine gångkläder
oinventerede: Fatheburen så och Ladugården inventeras:
Och så frampt der äre redepenningar eller utlistående
giäldh, då behålle Modren (om hon wil) Fatheburen och boskapen,
efter ett skähligt- wärde, såsom det sigh hofver föreldrer
och barn emellan, och redepenningar eller uthstående
giäld tilldelas deremot barnen igän, men äre icke redepenningar
eller uthstående giäldh förhanden, då lägges ätli barnen
guldh och silfwer: År eij det till, då stånde till fyra af Slächternes
godtyckio, huru myckit de af boet wele tilldela barnen,
så att Modren efter sitt Ståndli kan blifva behållen obesliten.
5.
När alt är inventeradt och rätteligen skift, då skole barnens
andeel öfwerantwardas Måhlsmännen, doch medh Modrens
råde och förestå om hon lefwer.
6.
Den eger wara Måhlsmann för barnen, eller waria för Hustrun,
sorn Fadren och Mannen i sitt testamente der till förordnar:
År ingen Målsman eller wärie förorclnat medh testa
mente,
då ware den närmest, som närmest är skyldh, bäste
wett häfver och barnen wäl wil, som Lagen säger, och serdeles
then som Modren gifwer sitt jaa till, om hon lefwer: Finnes
ingen i Slächten dugligh, eller den Modren säger jaa weder,
då skal sådant gifvas Måhlmansdömmes Inspectorer tillkänna,
hvar andra det försumma af Landzhöfdingen, hwilke
skole förordna een god och redeligh Adelsman, som sigh samma
Måhlsmansdömme elier wäriemåhl påtager, och ingen håfve
macht sigh för andra orsaker att endskylla, uthan Konungens
tienst och förre Målsmansdömme, han dess föruthan wörö
belastat medh, och till det sidsta uthstånde trätta medh barnen
eller hustrone.
248
1649.
t.
Ingen tage sig Måhlsmansdömme pä, uthan lagligen der
till kallader, och det utlii fyra bofaste mäns, serdeles af Slechternes
när waru och med giord Jordebok och uprettat inventario,
med mindre han görligen bewijsar att barnen elliest skada
af drögzmåhlen lijda skulle.
8.
Målilsmannen så wäl som Wärien skal söria för barnens
upfödsel och uptuchtan, så ock för barnegodset, att det rätt
förswaras och anlägges till barnsens nytto.
9.
Lefwer Modren efter, då hafwe döttrarna under sina aga,
lydno och skötzel in till de gifte warda; Men Sönerne skole
de behålla hoos sigh till skötzel till dess de blifwa sine Tijo
åhr fullt; Sedan skal Måhlsmannen, medh Modrens råde, bära
sorg för honom och hafwa Sohnen dijt, der han må ehrligeu
till adelig dygd och skickeligheet uptuchtas.
10.
Medan Barnen äre inne hoos Modren och boo än oskift,
då underhållas de samman om disk och duuk; Men der Hustrun
gånger å andre gifte, och barnegodset afwetres och tillställes
Måhlsmannen, då skal åhrligen tilldelas Modren af Barnafäderne
een wiss Summa till deres torftige kläden och födan:
Och döttrarna, när de wuxne warda, deres skälige Jungfru
skrudh, efter som Ståndet och förmögenheeten är till, och barnen
äre månge eller flere.
11.
Ar ock Modren dödh, tå antwardas barnen att upfostras,
döttrerne till sin näste Slecht, Syskon, Fadersyster eller Modersyster,
eller andre, som barnen wäl wele; I lijka måtto
Söhnerne till de fylle sine otta åhr.
12.
Medh Sönernes uptuchtelse skal det så tillgå, att de hwar
sådant icke förr är begynt, strax oppå sitt Ottonde åhr underrettas
uthi läsande och skrifwande, och sedan fördenskull hafwas
strax bort ifrån hem, och om then till Schola, elliest på
the orter, der the tiilijka medh studierne måge wänia sigh wedh
Bilagor. 249
civilt Omgenge: Så ock till allahanda Språk af sielfwe barndommen,
om förmögenheeten så stor är, att the af sine räntor
uppehållas kunne. Hwar och icke då sättias hoos gott folk i
tienst, och serdeles them som hofwet handtera dagligen. Finnes
nu någon att hafwa ett gådt och lährachtigt ingenium, han
hålles till studierne och fremmande tungomåhl fort och fort,
och efter som hans Sinne och Humeur honom drager, der efter
dirigeras ock hans studia in till dess han blifwer sine Aderton
åhr: Wil han sedan dem fullföllia, eller ock sigh till Krigz
wäsendet
eller Hoflefwerne begifwa, det stånde honom fritt,
efter som han ock i medier tijdh icke skal ifrån andre Ridderlige
öfninger afhållas, uthan mehre der till äggias och upreetas.
13.
Then som till studierna icke lust hafwer, lära ju läsa,
skrifwa och räkna, så att han i sitt Huslefwerne och elliest i
Regementet må lijkwäl nyttig wara: Holles ock till andre
Ridderlige öfninger, medh rijda, fächta och annat slicht, som
een Adelsman i framtiden är nyttigt och wäl anstår.
14.
Finner ock Måhlsmannen icke een hafwa lust till studierne,
göra då ingen fåfängh omkostnadh, uthan hålla honom till
andre dygder och nyttige konster, och der han seer någon wara,
som icke är tienligh till Hoflefwerne och Riksens tienster, då
läte lijkwäl lära honom det, som honom uthi Hushållet är nyttigt,
så att han sine privat saker wäl må kunna förestå.
15.
Hafwer någon macht och förmögenheet att med ähra och
reputation hålla sigh på någon tijdh uthrijkes, till att besee
fremmande landh, lära theres stat, lagh och seder, och dess
bättre förskaffa sigh nödtorftig wetskap uthi sin tienst; Och
Måhlsmannen eller Wärien finner honom i sin Christelige Religion
skähligen och tienligen att wara funderat, då må han
medh Modrens och Förwanternes Rådh skicka honom uthrijkes.
16.
Ingen yngling skal tillstädias Lättiau, uthan holias anten
till studierne, fremmande Tungomåhl, Räknekonsten, Rijdande,
fechtande, Tornerande, drillande, så ock andre Ridderlige Exercitia,
der med een kan så wäl nyttig wara uthi Regementet
250
1649.
och Husholdet, såsom ock bepryda det Adelige Ståndet till
Hofwa, att han icke behöfwer, när fremmande komma till Hofwa,
att sky omgenget för blygd skull.
17.
När een kommer till sine fempton åhr, och godset måste
efter Lag och privilegier för rustienstas, då är een wäl sin egen
Man efter Lag: Men aldenstundh de åhren ännu synas obe
qwämbd
och sällan af sin egen wilia wäl förståes, att tijden
blefwe förlengd icke för Rustiensten, uthan för Måhlsmansdömmet
in till tiuge åhr, så att een yngling måtte lefwa uthur sin
Måhlsmans Rådh och wilia och ingen Contract ingången inåtte
gälla, uthan af Måhlsmannen ratificerat, uthan så skäl, att een
för sine 20 åhr gifter sigh och sätter boo; på detta fall, eller
så snart een sine tiuge åhr upfylt hafwer, då antwardas honom
af Måhlsmannen sine egne godz och räntors administration
och Räkenskaperne för alle åhr, som Måhlsmannen dem under
hender haft hafwer, och sådant skee i fyra af Slechtennes närwaro.
Pä samma sätt warder hållit medh Jungfruer, när hon
gift warder, doch det här hoos observerandes, att hwar de fleere
barn än ett äre, och icke alle kombne till sine åhr, eller ock
flere barnkullar, att Målsmannen då kallar till sig fyra af
Slechten och uthi skiftningen då förträder de omyndigas rätt,
och stånde så then omyndige till åhr och dagh att tala der
åå, öfwermagi när han mogande warde: Jungfru när hon gift
warder, och den uthrijkes är, när han hemkommer efter Lagen.
18.
Och på det Måhlsmennernes Räkenskaper icke drages in
på hwar andra åhr ifrån åhr, såsom ock att the måge hafwa
någon rädhoga, der någon antingen wille otroligen handla eller
försummeligen medh barnens räntor umgås: Och elliest att få
underrettelse, när som omträngdes, huru barnen skole uptuchtas
och deres räntor anläggias: derföre skole Ridderskapet uthwälia
siu Personer af Adel, ehrlige män af ett gådt och redeligit
rychte, och de der sine saker sjelfwe wäl wetta att förestå,
och dem II: K: M:tt föresteller: Hwilka K: M:tt nådigst
wil der till authoricera, och der någon affaller eller afgår, hans
ställe åther på samma sätt upfyllas, de skole åhrligen komma
hijt i Stocholm tillsammans om tijdh och blifwa
här in till den
Bilagor.
251
19.
Desse skole hafwa een Secreterere, som sigh förestår på
Räknekonsten, och der till twå Skrifware.
20.
De skole wara så Censores Mörum såsom Inspectores tutelarum,
och skole först låta uptekna och hafwa in tabula beskrifne
alle de Adelsmän, deres Söner, Fruger och Jungfruer,
som äre i Landet, och efter som hwar födes eller dör, så skal
han ock der ant.eknas till rättelse; sedan skole de ock hålla
een serdeles Lengd på alle omyndige Adelsmäns barn, som
äro i landet, så ock deres Förmyndare.
21.
Och på Måhlsmansdömmes wägnar skole de hafwa twå
lengder eller Rullar, uthi den ene anteknadt uthi hwadh dag
och åhr een Adelsman eller Fru dör, som lembnar efter sigh
andre omyndige barn, medh barnens nampu och ålder: Uthi
den andre förteknadt Förmyndarens nampn medh sättet, huru
och på hwadh dagh och åhr de till Förmyndare satte wörö.
22.
I lijka måtto skal ock Måhlsmannen, så snart han träder
uthi sitt måhlsmansdömme, taga lengd på alla barnegodzen, så
ock try Exemplar af Inventario pä deres löösörer, gäldh och
skuldh af de fyra Slechtmennen och sigh sjelf underskrifwen,
det eene behåller han, det andre lägges i barnens gömmor och
det tridie sendes till Inspectorerne, der att inskrifwas till rättelse.
23.
Målsmannen skal på förbem:te tijdh anten sielf ställa sigh
inn i Stocholm, eller sende een annan wiss Man up medh Räkenskapen
för det förlidne åhr och sådant åhrligen uthan någon
ändskyllan, försummar thet någor, straffas.
24.
Den Räkenskapen, som Inspectorerne gilla, ware gill och
oklandrat för allom.
25.
Hwadh de ogilla efter mögeligh förklaringh, det ware ogilt
och gälles igän af Måhlsmannen.
252
1649.
26.
Iuspectorerne skola förfara huru barnen uptuchtas och krafla
det af Måhlsmannen, så ock wärien, beskeedh före. I lijka måtto
för barnens räntor, huru de förestås. Och der någon otroheet
eller försummelse finnes lioos Måhlsmannen, citere honom för
sigh: Och finnes otroheet, då göres een af Slechten fulimäch
tigh,
som låter citera Måhlsmannen för HofRätten, och iijda
och undgälla hwadh Rätten medhgifwer. Men är det försummelse,
då uprätte barnen sin skada, efter desse Inspectorers
dom, och underrättas bättre. Och der ingen bättring!) anten
är till förmoda, eller der på föllier, då sättias af och een annan
förordnas i stället igen, hälst den närmest är skvldh och
buren efter lagen.
27.
Således skole barne räntorne förestås, först skal tilsees
hwadh barnen behöfwa åhrligen till föda och kläden, och det
afdrages af dess åhrlige räntor: Sedan skole Löösörerne öfwersees
och alle rede penningar, så ock hwadh till penningar
göras kan och der uthi förwandlas, anten anleggias på godz
inköp eller sättias på ränta under wiss underpant, eller settias
i Compagniet på winst och förlust, så lagandes, att barnepenningerne
icke måge länge liggia uthan bättring!) och nytto, så
frampt de till någon uthwägh finnas.
28.
På samma sätt skal ock hållas medh Räntorne, som af
godsen så ock uthestående penningar fälla åhrligen och icke
behöfwas på barnen att anwändas, att barnens räntor med deres
gagn ina sigh öka och bättra.
29.
Iblandh Lösörerne skal achtas, hwadh som kan servando
servari eller icke. I lijka måtto huru föräldrerne eller förwanterne
det förwärfwat hafwa, och om det barnet kan wara till
någon åminnelse efter deres föräidrer, såsom huru när barnen
äre deres myndige åhr, så att de sådant snart igen köpa måste:
Ar thet något som rart är, och barnens ståndli och förmågo
sedan, att thet är bättre förwaradt än föryttradt, så måste
ock det achtas att sådant icke sälies. Alt annat, som elliest
måste af tijden förderfwas och barnen sielfwe icke kunna
Bilagor.
253
nyttia, det skal göras i penningar och såsom förr sagt är uthföras
på godz, Interesse eller winst.
30.
Jordegodsens räntor skole slås i wisse Penningar, räntor
och anten i penningar upbäres af bonden eller göras i penningar
förmedelst Arrenden Hwadh Säthegårderne wedkommer,
medh dem skal hållas efter som framdeles af Inspectorerne
finnes barnen nyttigst, doch så att all fåfängh och onyttigh
omkostnadh må afskaffas och alt läggies barnen till godo, efter
som Inspectorerne der om warde förordnandes. Det achtandes,
att Husen hålles wedh nödtorftigh byggningh och der
Trägårdar äro, som icke kunne underhållas uthan någon omkostnadh,
att man der på skähligen spenderar, doch uthan någon
stoor barnsens afsaknadh, på det sådant, som icke hastigt
är att reparera, ju må hållas wedh macht.
31.
På det nu Måhlsmannen eller ock Censores eller Inspectores
med sine Secretariis och Skrifwere kunne deste bättre
stå uth sådant omak och omkostnadt, då skal hwar siette Penningh
af alle omyndige barns åhrlige räntor och inkompster
delas them till: Och tage twå daler Måhlsmannen och tredingh
Censorerne eller Inspectorerne. Der af gifwes Secretario och
Skrifwerne een åhrligh löhn, såsom man blifwer medh dem eens
om: Och det öfriga behålla Inspectorerne och dehla sin emil
ian
ex aequo.
32.
Målsmänn så wäl som Inspectorerne och deres Secreterare
skole wara beedigade att handla troligen medh barnens uptuchtelse,
Barnegodset och deres räntor, sedan att hålla sakerne
secret.
33.
Och ändoch desse Inspectorer mästedels äre satte för omyndige
barn skuldh, icke deste mindre skole de ock på Fäderne,
som lefwa, hafwa inseende, att der någon af owettenheet eller
oachtsamheet icke såge sin egen barn wälföhre, det Inspectorerne
då honom der till förmante och holle, att han sine barns
uptuchtelse togo i acht: Hwarföre ock ingen wedh straff till—
görendes skal fördrista sigh att undraga och göra dem beskeedh
och räkenskap, huru han sine barn upfostrar.
254
1649.
Bil. F.
Oppa Hennes Kongl: Maij:tz wår allernådigeste
Drottnings Kongl: Proposition den andre ähr detta
samptlighe Ridderskapet och Adelens wälmehnte Swaloch
underdånigste betenckiande. Actum Stockholm
den 17 Februarij Anno 1649.
Huru Hennes Kongl: Maij:tt wår allernådigeste Drottnings
Konglige Upsåth och förehafwande är ställt, anwendt och dirigerat
till Rijksens och wårt käre Federneslandz och dess saiuptlige
Undersåtheres i alle Stånd, så höges som nidriges, fattiges
och rijkes, Ja, hele Christenhetenes Andelige och timmelige
befordran, gagn och wälferdh, thet röner och uthwijsar sigh
dagheligen, och nu genom the twenne afl' Hennes Kongl: Maij:tt
Ridderskapet och Adelen på denne Rijkzdagh öfwerlefwererade
Propositioner, såssom ett klart och öghonskijnlighit dess Kongl:
bewåghenheetz Argument och wittnesbördh.
Kongl: Maij:tt hafwer, thet heela weridén kunnigt och witterligit
är, och een och annan, som uthan Passion i sanningh
saken rätt döhraer och öfwerlägger, måste bekenna, fördt, näst
Gudz nådige hielpande handh, uthi Fiendernes egne landh stoore,
märkelighe och reputerlige Krijgh, och förmedelst månge ährlige
och tappre mäns af åthskillige wilkor, flijth, mandom och
arbete, hemburit offta segersamma och victorizerande Wapn.
Hafwer ock icke mindre uthi Krigetz fulla och lyckelige lopp
hafft ett ögha på freden, och såssom genom ett temperament
all wijdare blodstörtningh welat förwända uthi ett mildt, stilla,
sachtmodigt och fredeligit Uthslagh: Hwar på ähr fölgdt, att
wij alle sampteligen genom denne Konglige stoore omwårdnat oss
öfwer een godh och redeligh fredh [hafwe] att hugna och glädia.
Hennes Kongl: Maij:tt hafwer ock höghwijslighen och försichteligen
medh sitt och Rijkzens Rådz Råde öfwerlagt the
medell, huru denne fredh, som så nylighen begyntt ähr, måtte
på alla hendelsser och oförmodelige casus stå till nyttia nu och
i framtijden: För hwilken stoor Kongzlige åhågha och bekymmer
samptlige Ridderskapet och Adelen sigh och sitt Ståndh
till så mycket större tacksamheet och beröm finna obligerade,
som the ehrkenne Hennes Kongl: Maij:tt invigilera till deras
Ståndz högha nytta, wälfärdh, hägn och förswar: Och såssom
Bilagor.
255
nu alt thetta ofwanberörde ähr, näst Gudz then Aldrahögstes
nådige medwerkan och krafftighe bijståndh, uthanrijkes wäll
aflupitt: Altså hafwer ock Kongl: Maij:tt taghet hemstaten
i nådigt öfwerwäghande och betracktande, draghandes een stoor
och tijdigh omsorgh där öfwer, huruledes dess trogne undersåthere
måghe rätt, skickeligen och wäll uthi fredlige tijder blifwa
regerade, förmedelst gode och hälsosamma Ordningar, och
fördenskull nådigst behaghat någre högnödige Puncter i dess
Kongl: andre Proposition författade medh Rijksens Stender
att communicera, medh nådigt anmodande om ett sådantt Rådh
och betänckiande, som Rijket, wårt käre Federneslandh, och
hwart och ett Ståndh i synnerheet kunde komma till nytta och
fromma.
Ridderskapet och Adelen hafwa, af then underdånighe skyldigheet,
hörsamheet och lydno, som the Kongl: Maij:tt thes
höghe Öfwerheet äro förbundne medh, taghet samma Puncter i
flijtigh deliberation, och efter yttersta förståndh fattadt här
öfwer sitt eenfaldighe, doch wälmehnte och underdånighe Swar,
warandes uthi den underdånighe tilförsicht, att Kongl: Maij:tt
sigh allernådigest thet behagha låther.
Till thet första
om
Generali Consistorio.
Såssom Kongl: Maij:tt wår allernådigeste Drottningh hafwer,
af een Gudeligh, Christeligh och lofligh nijtälskan, till
Gudz nampns ähra, thes helige ordz befordran, iemwäl dess
trogne Undersåthares så andelige som timmelige wälferdh, taghit
uthi ett nådigt betrachtande, hurusåssom Kyrkiowäsendet
och dess disciplin rätt och skäligen fattas igenom ett Generale
Consistorium, och ther som the saker kunna föras in consilium,
som icke äro blåtte kyrkiosaker, uthan medh Politien så förmängde,
att the inthet wäll, uthan andelige och werldzlige
Ståndz Perso!)ners sammanwaru och bijwistan, kunde rättas och
afhielpass: Hwar öfwer Kongl: Maij:tt hafwer een Instruction
eller Form fatta och medh Rijkzens Stender nådigst communicera
låthet, medh Nådigh befaldningh then att öfwersee och
sedan anthen till förändring!) eller ock förbättringh sin underdånighe
mehningh tilkenna gifwa: Altså hafwe Ridderskapet och
Adelen samma Form medh underdånigh respect emottaghit och
medh högsta flijth then öfwerläsedt och betrachtadt, The iudi
-
256
1649.
cera efter sitt yttersta förstandh then wara och böra räknas i
högt warde, både therföre att man seer then härröra af een
Kongl: wälmehnt intention, hwilken Ridderskapet och Adelen
aldrigh tilfyllest kunna lofwa och berömma, iemwäl ock för the
saker och handlingar, som der uthi stå författade. Nu till att
gifwa theras ödmiuke och underdånighe swar, hålla the alle
samptligen skola wara effter tijdzens lägenheet beqwämligare,
att Hennes Kongl: M:tt allernådigest wille sigh låtha behagha
een rätt Kyrkioordningh att fatta låtha, then i så månge åhr
bartath hafwer warit aff Rijksens Stender och enkannerligen
aff Presterskapet i underdånigheet åstundad och begärd: Och
när denne Kyrckieordningh således wore formerad medh sijne
reqvisitis, som till een sådan ordningh egentheligen hörer och
under Kongl: Maij:tz nampn och authoritet publicerad, såssom
ock aff samptlige Rijkzens Stender approberat och gillat, skulle
fönnodeligen Generale Consistorium icke så aldeles wara aff
nöden.
2.
Hwadh Academise, Gymnasii och Scholm wäsendett i Rijket
wedkommer, så är ingen okunnigt, som medh förnufft then
saken öfwerlägger och täncker uppå icke allenast huru Regementet
nu föres, uthan huru thet framdeles föras och administreras
kan till thet gemelme wäsendetz ehrhållande: Thet Aca
demier,
Gymnasier och Schöler iu äre sielfwe Reipublicm Seminaria,
der landzens Ungdomb genom Christelige dygder och
godhe konsters rätta öfningar blifwer excolerad och capabel
giordh till Federneslandzens höghnödige tienster, så wäll i thet
andelige som werldzlige Ståndets wedh macht hollande; Och
ty är skäligit, att denne grundwalen, på hwilken alle Ståndz
wälferdh hänger, genom een godh och wäl författadt ordningh
lagd, stärkt och bekräfftat warder, hwilken Ordningh Ridderskapet
och Adelen i största underdånigheet hemskiutha till Hennes
Kongl: Maij:ts och therass Consilia, som immediate wederböhr,
den att formera och på wijdare betenckiande communicera,
som the wetha wara så i gemeent nyttigh, som detta loflige
Ståndet lijkmätigt.
3.
Ridderskapet och Adelen finne till Politiens och thet werldzlighe
Regementets wälståndh ganska nyttigt, att Sweriges beskrefne
Lagh och Lagha Stadgar tydeligen förståes och för
-
Bilagor.
257
klaras, lämpad till tijdernes bättre bruk och beqwämligheet,
doch att sielfwe texten blifwer oförandratt: men dess förklaringh
och illustration settiass och insereras effterst i Laghboken,
then, såssom een recess, af Kongl: M:tt authoriseradt och
af samptlige Rijkzens Stender kan gillat och approberat och
alle dollmar der efter ställte och formeradhe blifwa.
4.
Hwadh Kongl: Maij:tt nådigst ihugkommer, huru laghen
bäst och beqwämligast skall kunna befremiass, styrckiass och
icke förlohra sin förrighe ordentheligheet, till undersåthernes
och eenkannerlighen then gemehne Mans och fattighas förtryck,
hinder och skada, hållandes före thet bäste medlet wara till
rättwijsans högha wördigheet, ähra och befordringh, att hederlighe,
laghfahrne och skickelige män förordnas, sådane som
sielfwe och i eghne persohner uthi Landzenderne tingh och
Stämpninger bijwista. Sådant hafwa Ridderskapet och Adelen
sigh emellan medh flijth öfwerlagt, underdånigst betackandes
Kongl: Maij:tt, som så Christeligen och wäl mehnar Rijket wårt
kiere Federneslandh och thet gemene bästa, gefiom Justitiens
administration, som är thett rätta Regements grundfestedt, der
på heela Landzens lekamblige wälferdh hänger och stöder sigh:
Och äre the i then underdånighe mehningh och betenckiande,
att såssom icke mehr än skäligt är, att lagfahrne och skickelige
män warda förordnade, som holla Laghen wedh sin fulla
krafft och myndigheet, att then icke blifwer förhindrat på ett
sätt eller annatt: Altså är ock rätt, att the, som benådade äro
medh sådane medell, låtha sigh finna tillstädes och bijwista
ordinarie tingen så mycket som möijeligit skee kan och dheras
tienst thet tillåther. Men om the hadhe lagha förfall, att the
tå satte een annan godh, redeligh Man i stället, som tillijka
medh Laghläsaren Lagh och Rätt på lagha tingh och tings
tima skippade och administrerade. Och om någre äro otienlige
till att bekläda Ileradzhöfdings Embethet, finne Ridderskapet
och Adelen tillbörligit, att the them afstå och att andre
dugeligare förordnas i theras ställe. Dernäst will man hafwa
Kongl: Maij:tt i underdånigheet hemstellt, att dragha in
och förminska Heradz Retterne för een part, som hafwa flere
än een, them the inthet kunna alla förestå, och åther öka på
någhon som ringare hafwer, arbethet till een drägeligh Proportion.
17
258 1649.
5.
Såssora Kongl: Maij:tt är förorsakat worden att begiera
Ridderskapetz och Adeleus rådsarame betenckiande, om icke
Cronan bättre wore betiendt och Undersåtherne i Landet tilldrägeligare
uthi stället för Mantalls Penningerne åther inrätta
Qwarntullen igen, som A:o 1625 till Militiens underholdningh
af Stenderne bewilliat blef? Så är detta theras wälmehnte och
underdånighe Swar; Att the fuller ingalunda kunna ogilla the
skiäl, som Hennes Kongl: Maij:tt hafwer nådigst föredragha
lathet, eenkannerligh een lijkmätigh Proportion, stellt efter så
wäll the Rijkes och förmögnes, som the fattiges wilkor och lägenheet.
Män när som Ridderskapet, Adelen och Krigsbefehlet
ther emoth considerera och öfwerwägha hwadh difficulteter,
som föllia på och medh Qwarntullen, genom Tullbetienthes otroheet
och orättrådigheet, som esomofftast klagat wardt, den
tijden be:te Qwarntull uthgiordes, och the der iempte öfwerleggia
fehlén på bådhe sijdor, så är förmodeligit, att dhe missbruuk,
som hafwa inträngt sigh i the bewilliandhe Mantalls Penningar,
skola stå bättre till att afhielpa, botha och remediera, än
the andre fehl, som alf Qwarntullen härröra. Wela förtegat
hafwa huru swårt thet åther nu igen skall wara hoos Almogen
c o
att bringa på gångh och föra till full execution thet som för
långh tijdh sedan är kommitt uhr walman. Wele ock icke heller
twifla, att där Kongl: Maij:tt nådigast täcktes att låtha
Mantalls Penningerne uthgå effter som thet skedde A:o 1644,
så wore förmodeligit att offtabe:te Mantals Penningar iu skulle
stijgha så högt som Qwarntullen, om icke högre. Hemstelle
fördenskull Kongl: Maij:tt Ridderskapet och Adelen i största
underdånigheet, att låtha sigh nådigst behagha wedh omberörde
Mantals Penningar att förblifwa, som Ridderskapet och Adelen
uthi theras förra underdånigst lefwererade Swar på twänne åhr
bewilliadt hafwa.
6.
Att den contribution, som aff Borgerskapet till een Krigshielp
bewilliat är, skall wara een stoor hinder till Städernas
bebyggelsse och een afskräck för månge, som sigh i Städerna
gerna nedsatte att bruka handell och wandell och drifwa ett
hederligit handwärk, kunna Ridderskapet och Adelen ingalunda
seija emoth: Allenast att hwadh thet medlet belangar, att
giöra een lindringh på Contributionen och öka then dehl på
Bilagor.
259
Accijsen, så kunna Ridderskapet och Adelen icke mindre giöra,
ähn för sitt Ståndh i underdånigheet afbedhia thet beswäret,
och att dhe måtte blifwa wedh Accijsen, så wijda Rijkzdags
besluthet och then författade Accijs Ordningh här till dags öfligh,
förmår och innehåller: Hennes Kongl: Maij:tt warder ändå
dess föruthan af Kongligit höghwijst betenckiande wäll finnandes
andre medell, genom hwilka Städerne kunna blifwa populerade
och befordrade. Och elfter som then taxa, som Borgerskapet
i Städerne hwar andra påbörda, synes förorsaka thetia
beswäret, att thet går icke lijka till eller effter Proportionen:
Ty stelles i underdånigheet till Kongl: Maij:tz nådige förklaringh,
om Hennes Kongl: Maij:tt icke funne nödigt Landzhöfdingerne
och Ståthollerne att påleggia, att the, när Borgerskapet
skall taxeras, äre närwarandhe och tillstädes, som förmedelst
sin trogne flijth och upsicht så moderera then Contributionen,
att then eena så wäll som then andra, fattigh och rijk,
må uthgiöra hwadh som honom tildrägheligit är, och thet han
effter sin Condition och wilkohr bära och thåla kan.
7.
Att Manufacturer måtte hollass wedh macht, som een
Landzens prydningh och stoora nytta, der medh att besettia
tomina Städer eller nye Secher att upbyggia och medh Privilegier
sådana handwerkare försee: Sådant så wäll som allt
annatt härrörer af then stoora omsårgh, flijth och bekymber,
som Hennes Kongl: Maij:tt dragher till Rijkzens heder och dess
undersåthares wälståndh. Och såssom Ridderskapet, Adelen
och Krigzbefehlet så i denna Punct, som the andre, gille och
approbere Kongl: Maij:tz höghloflighe intention: Altså heem
ställe
the medh underdånigh tacksamheet i Kongl: Maij:tz nådige
behagh att communicera sitt nyttighe och helsosamme förslagh
till thes execution, då the sedan befinna sigh så skyldige
som plichtighe widare sin underdånighe förklaringh wälmehnt
insinuera, som the effter sitt yttersta förståndh kunna tänckia,
att lända Kongl: Maij:tt till nådigt behagh och Federneslandett
till nytta.
8.
Thet är ock i lijka måtto höghnödigt, att wäll tagha i betrachtande,
huru Crediten i landett må ehrhollass, handell och
wandell rätt drifwas och olijdelighe Acker modereras. Och eff
-
260
1649.
ter Hennes Kongl: Maij:tt hafwer ett nådigt Upsåth att författa
een wiss Ordningh öfwer all gälld och Skuld: Ty begieres
underdånigst een nådigh communication eller ett förslagh,
på hwadh sätt Hennes Kongl: Maij:tt i nådige tanckar bäfwer
den att fullgöra, och undersåtherne på sin sijda sigh att hörsambligen
beqwäma.
9.
Om Mynttz wäsendett och dess inreetne missbruuk, förmedelst
Rijkzdalers stegrande, och att thet fremmande Myntt,
som i Landett inföhres hoopethals, icke holler sin fulla Skrot
och wicht: Meriterar ett godt betenckiande, att såssom Mynttzwäsendett
i Rijket är ett Regale och alf högförnuftig consideration
bör drifwas och fortsettiass, ty är inthet lijkare medell
än stella thet i Kongl: Maij.-ts nådigste sköön och gått finnande:
Och där Högstb:te Kongl: Maij:tt af Kongl: omsorgh
till Federneslandzens wälfärdh, behaghade medh sitt och Rijkzens
Rådz Råde, iemwäl och medh andre som derom af bäste
förfarenheet och kunskap kunna judicera hwadh nyttigt kan
wara, hwadh Myntt och uthi hwadh slags Sorter och på hwadh
sätt thet fördärfwelighe Mynttet afskaffas, men der emoth thet
godhe i myckenheet i landet städze behållas, uthan något obilligt
stegrandhe, der öfwer wela the i underdånigheet dess höghe
Konungzlige betenckiandhe förwänta, och sedan effter sin skyldigheet
och bästa förståndh een ödmiuk och uuderdånigh förklaringh
föllia låtha.
10.
Hennes Kongl: Maij:tt hafwa Ridderskapet och Adelen
högh och stoor orsak att underdånigst betacka, som bäfwer så
Gudeligen och Christelighen welat optänkia medell, gienom
godhe och helsosamme för detta publicerade Ordningar att förhindra
och af wäghen rodia the skadelige missbruk, som iembligen
instinga sigh och förorsaka Gudz nampns föracht och
wahnheder, höghferdh och öfwerflödigheet i kläder, och een hoop
fåfenge bekostningar och expenser på bröllop, barndoop och
begrafningar: Nu såssom Kongl: Maij:tt nådigst begierer förnimma
af Stenderne, på hwadh sätt thetta skall medh alfwar
[och] achtsamheet executeras: Altså hålla Ridderskapet och Adelen
aldeles skäligt, att hwadh som Anno 1644 ähr wäl och högförsichteligen
ordinerat, må ock hafwa sin fulla krafft och den
Bilagor.
261
bråtzlige tilbörligen plichta. Allenast the i underdånigheet påminna,
hwadh Kledeordningen wedkommer, att emedan Kongl:
Maij:tz Kröningh nu snart tilstundar och thet lijkwäl aff detta
Ståndet reqvireras, att den höghe och solenne Act må blifwa,
såssom thet sigh medh rätta bör, hedratt och wördatt: Hwarföre
begiere the underdånigest att Kongl: Maij:tt nådigst til—
låtha wille, att Ridderskapett och Adelen sigh bekläda och uthstoffera,
som the bäst thåla och kunna, besinnandes sådant
lända till Kongl: Maij:tz heder, ther till the äro redebogne,
iämwäl för främmande fålkz skuld, som uthan all twifwell af
åthskillige Orther lära komma tilsamman och Cröningen bijwista,
att contestera där medh sin stoora och wälmeente adfection,
ther medh thet Ståndet Hennes Kongl: Maij:tt ähr altijdh
obligeradt: Doch lijkwäl undandragha the sigh inthet een godh
Ordningh: Uthan om så behagheligit wore, att the bära sijne
kläder i Cröningen, tå the under Cröningstijden berådslå och
slutha wele een wiss termin, inthet längre samma kläder att
bruka, uthan förblifwa wedh then ordningh, som Hennes Kongl:
Maij:tt godh och skäligh ehrkenner och the aldeles stella sigh
till rättelsse. Här iempte begiere the underdånigest, att emedan
icke mindre missbruk uthi the andre Stånden i Rijket genom
onödighe bröllops, barnedoops, begrafningars och klädedrächters
stoore bekostningar föröfwas, att them ock i lijka
måtto een Ordningh wore föreskrifwen, then the skulle wara
förplichtade till att hålla och ingaledes öfwerskrijdha, wedh
thet straff, som Hennes Kongl: Maij:tt nådigst behaghade öfwer
then bråtzlighe att statuera låtha.
11.
Ridderskapet, Adelen och Krigsbefehlet see, görligen och i
sielfwe wärket pröfwa sampt högst berömma den nådige omsorgh,
som Kongl: Maij:tt dragher till Landzens Ungdomb, och
först huru the omyndige barnen, som sijna föreldrar mista, måghe
förmedelst wälbeställte förmynderskap blifwa befordrade;
Och huru till thet andra Barnhus inrättass, ther uthi the faderlöse
måge uthi Gudzfruchtan och alla Christelighe dygder
lärde och undenvijste wara. Till underdånigt swar hålla the,
hwadh som förmynderskapet anlangar, thet wara noghsampt i
Landz och Stadz Laghen uthfördt och ihogkommedt, huru där
medh procederas skall: Män där någre Casus kundhe infälla,
som icke så klare, tydelighe och liuse wore till thes förståndh,
262
1649.
tå förmode the, att the gode män, som nu wedh denne tijdh
förordnade äro laghen att öfwersee, måtte denne Punct sin
emellan flijtheligen öfvverleggia, och hwadh som då finnes nödtorfftigt,
effterst i Laghboken och i Novellerne insettia låtha.
Ridderskapet och Adelen påminne sigh, hwadh som the åthskillighe
tijdher och eenkannerligen hwadh the om förmynderskapet
Anno 1626 förslags och Punchtewijs hafwa författa lathet:
Skulle nu någhot finnass der uthi som wore nyttigt och
tienligit till rättelsse och een special förklaring!], then hemskiuthes
Högstb:te Kongl: Maij:tt allernådigst att tagha i consideration
och medh the godhe laghfarne män att communicera.
Hwadh elliest Barnhusen belangar, hemstelles Kongl: Maij:tz
nådigste disposition att statuera hwadh som befinnes skäligit
och tijdzens lägenheet tillämpas kunna.
12.
Hwadh den 12 Punchten wedkommer, betacka Ridderskapet,
Adelen och Krigsbefehlet på thet underdånigste Hennes
Kongl: Maij:tt, som dragher en så nådigh oinsorgh att botha
the klagemåhl, som almenneligen wanka emellan Husbönder och
tienstefolk, och derföre allernådigst begiärar samptlige Stendernes
förklaringh, huru begge partherne måtte wederfaras lijka
lagh och rätt: Och emedan samma klagemåhl förnembli
gest
synes härflytha alf den stoora och odrägelige löhn, som
ett tienstehion nu öfwer heela landett aff husbonden fordrar
och kräfwer, och honom, sora icke dess större medell hafwer,
alt för när skeer, tå inthet kan tilräckia een sådan dyr tie—
nare eller legohion att aflöhna. Ty är detta theras underdånighe
Swar och ödmiuke begieran, att oppå samma Oordningh
måtte skee bother. Men emedan ingen wiss och lijka löhn öfwer
heela landet på ofwanbe:te legofolk kan göras, medh mindre
hwars och ens Landzorths legenheet och tillståndh grannerligare
öfwerlades och betrachtades; Ty begeres på thet underdänigeste
Hennes Kongl: Maij:tt allernådigst behaghade förordna
gode Herrar, som tillijka medh ett Uthskått aff Adelen
af hwar Provintz, så wäll som ett Uthskått af the andre Stenderne
öfwerlade och författade någon wiss ordningh, som landet
i gemeen, och så wäl the rijke som och fattigas medell
kunde wara lijkmätigh, och sedan när then af Hennes Kongl:
Maij:tt är authoriserad och af samptlige Steuderne gillat, måtte
uthi alla provincier publiceradt och oryggeligen hollén warda.
Bilagor.
263
13.
Att Tuchtehus måtte upbyggiass på wisse orther i Rijket
för the orkelöses och aghelöses skuld, som på lettiegångh och
andre slemme laster och okynne sigh begifwa och wela inthet
genom någhot ährligit arbethe sitt uppehelle förtiena, der öfwer
Kongl: Maj:tt allernådigst begiärar Ridderskapet och Adelens
betenckiande: Så är detta ett allment stort beswär, tå
landett warder upfyllt medh onyttigt och skadeligit folk, som
slå sigh omsider, när lettian hafwer taghet öfwerhanden och
sigh inrothat, på tiggerij the som hwarken sielfwe wela arbetha
eller hålla sijne barn ther till och wänia them till een ährligh
handtheringh. Detta att förekomma hafwer Kongl: Maij:tt
allaredo A:o 1642 een godh Ordningh författa och publicera
låthet, till att observeras så wäl på landett som i Städerna.
Om samma ordningh blifwer taghen i acht och exeqverat, på
hwadh sätt och medell, som thet sigh bäst practicera låther,
will man inthet twifla, att then iu mycket godt, nyttigt och
helsosampt skall wärka och af sigh föda till sådana skadelige
missbrukz afskaffande.
14.
Ridderskapet och Adelen hembära i lijka måtto Kongl:
Maij:tt een underdånigh tackseijelsse, som theras wälferdh på
ett sätt och annatt nådigst betrachtar och söker een correction
på dhe Dueller och Slagzmåhl, som iämbligen föröfwas. Och
emedan såssom sådana dueller och slagzmåhl mäste dehls sigh
förorsaka af ohöfwiske och otilbörlighe ordh, som then eena
then andra uthi obetänckt modhe förekastar, att altså mången
nödgass sin heder och ähra till förswar att twungen grijpa till
samma medell: doch lijkwäl medan ock stoora missbruk inrijtha,
att mången af lättia och lättferdigh lust skuld thet medlet
(som hwar redeligh man öfwar till sitt godha rycktes och ähros
förswar, hwilket lijka medh lijfwedt står till ^estimera)
brukar till sådan otilbörligh lustans befrämielsse: Ty hafwa
Ridderskapet och Adelen detta ährendet Hennes Kongl: Maij:tt
uthi underdånigheet hemskuthit, inthet twifiandes Hennes Kongl:
Maij:tt warder ju allernådigst een sådan Ordningh statuerandes,
som icke detta loflighe Ståndet kan lända till förfångh,
och altså genom omständighethernes ransakan then oskyldige
medh then brotzlige icke lijka Poen wara underkastade.
264
1649.
15.
Hwadh Kongl: Maij:tt hafwer allernådigst funnedt gått medh
Rijkzens Stender att communicera öfwer Jacht, Trä- och Skogsordningar,
stellandes i theras samfällte betenckiande huru then
almenne skadan skall • kunna afwärias och den der öfwer författade
ordinantzien må uthi alla dess Clausuler nhå sin full—
komblige richtigheet. Thet är een saak, som icke mindre än
allt annat af Hennes Kongl: Maij:tt höghwijsligen är till landzens
höghe nytta och gagn öfwerlagd. Och är Kongl: Maij:tt
högst att berömma, som hafwer allareda här öfwer lathet fatta
een godh och hälsosam ordning, ther medh alle Ständer i gemehn,
som Ridderskapet och Adelen aldeles wäll äro tiänthe
medh och skole hafwa sigh för öghon. Allenast såssom the i
underdånigheet sigh gärna låtha informera, genom hwadh medell
denne ordningh kundhe bäst blifwa satt i wärket: Altså
behaghade Kongl: Maj:tt nådigst så förordna, dett Landzhöfdingerne
i Rijket måtte invitera Lagmannen, eller ther Laghmannen
icke för andra hinder komma kunde, han då begärthe
een sin wederlijke i sitt ställe, tillijka medh UnderLagmannen,
som medh Lagh alle förefallande Controversier rättar efter
Kongl: Maij:tz publicerade och af samptlige Stenderne approberade
Skogsordningh; Och när sådant skedt wore, tå Landzhöfdingen
på Embethes wegner wara förtänckt tilbörligen och
effter föregående ransakningh och dom sådant executera uthan
någhon respeet, drögzmåhl eller tijdzspillan.
16.
Hwadh anlaugar om Gäst och Skiutzningarne, så är thetta
beswär ett ibland the störste som Landett trycker, utharmar
och förswaghar: Och är ingen som icke hadhe högh orsak the
medell efftertänckia, huru sådane almenne beswär kunne blifwa
bothade: Ridderskapet, Adelen och Krigsbefählet see wäll medh
hwadh nijth och alfwar Sahlige hoos Gudh framledne Konungar
hafwa beflijthat sigh på thet högsta att afskaffa denne
oordningh och huru Kongl: Maij:tt wår allernådigeste Drottnings
höghe Konungzlige intention där hän hafwer syfftat een
nyttigh ordinantz att giöra, efter som sådant ock Auno 1642
skedt ähr, hwilken af alle Rijksens Ständer är godh kändh,
gillat och samptyckt, för hwilken icke mindre än all annan
Kongligh oinsorgh the underdånigst betacka; Och som dhe saken
medh skäl öfwerleggia, finna the inthet nyttighare och All
-
Bilagor.
265
mogen tildrägeligare medell, ähn i stället för Gäst och Skiutzningh
bewillia een Penningehielp, efter sätt och wijs, som
samptycktes Anno 1642 på twenne åhrs tijdh till een Prob.
Doch medh thet förbehåll, att all Cronones Skiutzningh, gästningh,
kördslor, fördslor, ehwadh nampn the hafwa, blifwe här
medh öfwer heela Rijket uphäfne och afskaffade; och så förståendess,
att frelset af hwarie heelgärdz frelsehemman gifwer
Sex mark Söllwer Myntt, halfparthen emoth Skatt och Crone,
hållandes then Proportion att thet räknas twå halfwe och fyra
fjerdings Torpare emoth een heel: undantaghandes — först att
Cronones skattskylldige Allmoghe flytter och förer sijne Uthlaghor
och afradhe innan Laghsagu, efter Konungens Rätt och
gamble sedwana, och sedan Ridderskapet och Adelens Privilegier
och hafwandhe rättigheet i dheras egne uthlagors upfordrande,
såssom ock sijne egne nödtorfftighe resors förrättande,
iämwäl ock deras Säthegårdars Råå och röör, så ock eenskyllte
tienares föruuthe frijheet, hålles aldeles oförkränckt, efter den
försäkringh, som Kongl: Maij:tt allernådigst hafwer öfwer bem:te
Skiutzfärdher och gästningar på denne Rijkzdagh författa låthet.
Och på dett att mehra richtigheet i detta fallet skee
må, begäre Ridderskapet och Adelen af Hennes Kongl: Maij:tt
på thet underdånigste, att öfwer heela Rijket Ingenieurerna
rätta och iustera mijlethalet medh sijne wisse mijlesteenar,
reesande Man till godh rättelsse, må blifwa iusterad som thet
sigh böhr(!): Sidst förmode Ridderskapet och Adelen, att för
detta giorde Kröghare ordningh, så wäll i Städerna som på
landet, måtte på nytt öfwersedd och efter hwart och ett stånds
medell proportioneradt warda.
17.
Sidst och till ett besluth wehle Ridderskapett, Adelen och
Krigsbefehlet uthi underdånigheet hafwa Hennes Kongl: Maij:tt
påmintt och ödmiukeligen begiärat, Hennes Kongl: Maj:tt nådigest
behaghade att gifwa sin nådige förklaringh oppå dhe
twänne ärender, som dhe uthi sitt första ödmiuke gifne Swar
Hennes Kongl: Maij:tt uthi underdånigheet hafwe föredraghet,
rörandess om Hennes Kongl: Maij:tz lyckelige Crönings högtijdh,
så wäl såssom Hennes Kongl: Maij:tz Konungzlige Gifftermåhl,
på thet detta loflighe Riddareståndet tillijka medh
samptlige Rijksens Ständer måtte hafwa orsak sigh högheligen
att frögda, i dett dhe medh störste glädie kunde åskåda Cro
-
266
1649.
nan uppå dess hufwud, som effter sin Sahlige Herrfadhers
glorwyrdigast i åminnelsses detta loflige Riddareståndet, tillijka
medh alla Rikzens Ständer, in till denna dagh så gudeligen,
förnuffteligen och öfwer, alla måtto berömmeligen regeradt och
fördt hafwer, önska der hoos (såssom ock ingalunda twifle)
att såssom begynnelssen oppå Hennes Kongl: Maij:tz Regemente
hafwer warit lyckeligh, skulle ock fortgången och ändan
blifwa önskeligh och hugneligh, doch lijkwäl icke heller aldeles
fullkommeligh, förr än såssom samptlige Rijkzens Ständer
förmedelst Hennes Kongl: Maij:tz Konungzlighe Gifftermåhl om
Konungzlige Arfwingar aldeles försäkrade och förwissade blifwa,
till hwilket aff Gudh then Aldrahögste Ridderskapet, Adelen
och Krigsbefehlet all lycko, foortgångh och wälsignelsse
ödmiukeligen och 'innerligen önska; Uppå desse så wäl som
dhe andre, af samptlige Ridderskapet, Adelen och Krigsbefehlet
inlefwererade Puncter, förwäntha dhe uthi största underdånigheet
Hennes Konungzlige Maij:tz Konungzlige betenckiande och
een gunstigh och tijdigh Resolution.
På samptlige Ridderskapets, Adelens
sampt Krigzbefählets wäghnar
pro tempore LandtMarskalk
Schwante Sparre
m. p.
Bil. G.
H: K: M:tt
år allernådigste Drotningh hafwa närwarande Ridderskapet
och Adelen desse effterfölliandhe Beswärs
puncter till en nådigh förklaringh i största under
•
dånighet welat föredraga. Actum Stockholm den
17 Februarij 1649.
1.
Emedan Adelens privilegia innehålla, att Adelige personer
måghe uti K: M:tz Cantzlij brukadhe blifwa, på thet, när så
omtrenger, någre aff thet medlet wore wedh handhen, sorn i
Bilagor.
267
Rikzens saker och ährender wäl och ex fundamento instruerade,
kunde bijwista Rickzens tractater och publique handlingar,
hwarföre på thet Ridderskapet och Adelen der igenom måge
upwäckias att hålla sin ungdom till ähra och dygd: Ty begäres
underdånigst, att när the till sådane åhr och förståndh
komne åhre att the kunna sådane honorable charger bekläda,
att the tå måtte der medh blifwa till Ofwerhetenes och Fäderneslandzens
hedher och tienst accommoderade och förhulpne.
2.
Ridderskapet och Adelen begära underdånigst, att K: M:tt
medh Konunglige nådher behagade all Collegierne, som här
dagligen moste wara tillstädes och på wachte Chronones tienst,
iämwäl ock all Gouverneurer, Landzhöfdingar och andre förnämblige
Männ måtte blifwa ahnordnat en wiss afflöhningz Stat,
som stadigt henger wedh kallet, och att det till ingen annan
ahnordningh distraheras effter den 5 Punct uti privilegierae. Så
begärer underdånigst [hos] K: M:tt samptligen Ridd: och Adelen,
att dhe nådhåren, som Enckiorne effter deras Männs dödh aff
H: K: M:tt ähre benådde medh, måtte icke öfwer ett åhr extenderas,
på thet [den] som uti tiensten succederar icke måtte
skee för kort.
3.
The wele ock i störste underdånighet lämpna i K: M:tz
nådige betenckiandhe effter ofwanbe:te privilegiers och utgifne
försäkrings innehåld, att H: K: M:tt behagadhe att hafwa ett
nådigt ögha på deras condition och wälfärd, som hafwa sine
tienster most quittera och blifwa wedh sin respect erholdne,
them the genom Chronones godhe och redelighe tienster synas
hafwa meriterat.
4.
. Såsom Ridderskapet och Adelen hafwa i underdånighet nu
här på Rickzdagen bewilliat till en rätt, skickeligh och wäl
fattadt Kyrckioordningh, then the på sin sijdha, när hon aff
K: M:tt och Rickzens Ständer gillat warder, wela emot tagha:
Altså mädan Presterskapet till ewentyrs den artikel om Jure
patronatus skole så lämpa sigh till behagh, att then Ridderskapet
och Adelen icke stort skall gagna, men mehra stält,
om icke in totum uthelåta Ridderskapets och Adelens samtycke,
som lickwäl synes skedt wara i the privilegier, them the
268
1649.
Anno 1647. 20 Septemb: hafwa bekommit, doch lickwäl så förringha,
circumscribera och applicera, att Ridd: och Adelen litet
heller intet skall hafwa att säija här uti, effter som exempel
och förfarenheten thet samma utwijsar, der aff Ridd: och
Adelen befahrar i lengden prseiudicerlige consequentias. Hwarföre
sådant att förekomma, begära the underdånigst, att såsom
denne ähr en gammal och uhrminnes lofligh rättighet, then
Sahl: framfarne Konungar hafwe altidh aff godhe skääl reserverat
Ridd: och Adels Ståndet i Rijket, aff hwilke Kyrckiorne
så wäl som Kyrckepresterne hafwa hafft och ähn hafwa en
stoor hiälp och bijständh när något omtrenger, och ähr modus
uthi sielfwe Kyrckioordningen wäll författadt, att Adelen må
hafwa medh andre församblingernes ledhemoter sitt frije wahl,
när någon präst kommer undan, och att icke någhon them päträngias
emot theras willie och samtycke: hwilket Sahl: K:
M:tt glorwärdigast i åminnelse Konungh Gustaff Adolph then
andre och stoore, K: M:tz högt ährade Elskelige käre Her fadher,
uti dess Konglige försäkringh Anno 1611 bekräfftadt och
uti Adelens privilegier A:o 1617 upreppat hafwer, then som
ock aff K: M:tt wedh dess Konglige inträdde Regeringh nådigest
samtyckt ähr att hållas wedh macht: hwarföre länder till
K: M:tt samptlige Ridderskapetz och Adelens underdånighe
begäran, att them här emot intet intrångh skeer, utan heller
hwadh som theras privilegiers conservation toucherar må blifwa
ihugkommet medh Konglige Nådher, der på dee ock alle
ingalundha stella i någhon twifwelsmåhl.
5.
Förutan detta förnimmer Adelen aff omberörde Presterskapetz
och Clericiets privilegiers andre punct (hwilka privilegier
them provisionaliter och till K: M:tz wijdare förklaringh gifne
åhre), huru som the hafwa uthwärckat sigh en K: M:tz resolution,
att alle utaff Adell, som förfallslöse ähre, skole, iiär
Gudztiensterne hållas, sökia till Kyrckian medh theras husfolck
och låtha der döpa sine barn, begå Herrans Nattwardh, förrätta
brudwixel och Kyrckegångh effter barn uti församblingens
närwahru, hwilket aff then gemene Adelen i Rijket boor
skall blifwa hollit, görandes altså en åtskilldnat och affsöndringh
emellan Adelen, som doch ähr och böhre författas under
ett corpore och ett oåtskilligt Ståndh i Rijket, effter som
then ock niuter lijka privilegier, rätt och rättigheter.
Bilagor.
269
Hwadh nu för skääl och motiver Prästerskapet till thetta
hafwa beweckt och dem förorsakat om en sådana förahndringh
att sökia, låta Ridderskapet och Adelen wara orört. Ingen ähr
som icke meehr bör see uppå en Gudeligh Ordningh, att den
må blifwa erhollen och all förargelse utrotat och förquäfd, ähn
på en inbillad höghet och wördighet. Ty att sökia till Herrens
Hus, när rätte prsedike dagar ähre och andre Kyrcke acter
böre begåås, ähr billigt: Men så wele dhe godhe Herrar
aff ministerio Ecclesiastico ock der iempte öfwerläggia hwadh
beswärligheter, som der emot oförmodeligen inrijta kunna och
i acht tagas borde: Ithy att månge ähre aff Adell, så aff högre
som nedrigare familier, som boo långt ifrån Kyrckian och
icke kunna utan sin störste olägenhet till landz eller siöös thijt
komma, ehuru wäl willien kunde inthet fehla. The wille betenckia
owäder, owägar, siukdom, ålderdom och andre swagheter
flere, som så wäll mans som quinnans perssoner ähre underkastadhe,
hwilke ingen ringha retardation och hinder för
Adelståndet gore, jemwäl ock ponderera huru the små späde
barnen skole blifwa under reesan tracterade och hwadh difficulteter
derpå föllia wele. Ridd: och Adelen kundhe wäl wara
tillfredz, att Pastor siälff komme och förrättadhe på Södregården
Gudztiensten, men innan thet skeer, löper tiden sin
koos offta fåfengt och utan någon frucht. Hwarföre begäras
aff H: K: M:tt att H: K: M:tt låther sigh nådigst behaga, att
Ridderskapet och Adelen blifwe wedh sitt godhe gamble bruuk,
och att then icke förwägras måtte en Prestman hema i huset
att hålla effter sin rådh och empne, som så wäll om Söne- och
Helgedaghar som andre dagars mårgon och afftonstunder håller
bönestunder och tienster uppe. Och där någon funnes aff
Adelen, som missbrukadhe theone prsedikotienst, iemwäl ock
Prästen sielff i andre hushåldztienster, som en part till ewentyrs
göra, och man låther thet komma på deras förswar ann,
att då andre aff Ridderskapet och Adelen icke för then skuld
niuta them ondt äth. The undandraga sigh intet en godh ordningh,
wele ock gerna, när lägenhet ähr, i Sochne Kyrckiorne
sigh inställa, iemwäl ock sijtt huusfolck medh största nijt och
alfwar tillhålla, att the alle Prsedikodaghar ähre tillstädhes i
Kyrckiorne, allenast Gudztiensten må wara frijwilligh, besinnandes
att twångh näppligen något gått uppbygger. Begäre ock
underdånigst, att Prästerskapet icke må tillåtas göra en separation
på Adelen, som thet synes studio wara giordt, att skillia
270
1649.
thet ena membrum ifrån thet andra, ehuru wäll the doch ähre
under ett samdrechtigt societets vinculo begrepne, hwilket ähr
och bör wara beständigt och ouplösligit, effter som man gör
sigh försäkrat att niuta och participera aff privilegierne then
frucht, som genom K: M:tz höghe omwårdnat then ena så wäl
som then andra utan någon alfsöndringh allernådigst förunt ähr.
6.
In genere sökia samptligh Ridderskapet och Adelen hoos
H: K: M:tt, att om något kundhe H: K: M:tt föredragas, som
toucherade theras privilegier, att då K: M:tt nådigst behagade
upskiuta sådant till nådigh communication på allmenne Rickzdagen.
7.
Effter som Riddarehus ordningen expresse förmäler, att
när någon blifwer adlat, då skall han blifwa nederst efter the
andre: men emot förhoppningh sökia sigh endeel högre stelle,
underdånligen bediandes, att H: K: M:tt wille hålla handh der
öfwer, så att inge flere måtte tillstädias högre platzer, ähn som
the först inskrefne ähre, undantagandes Rickz Stallmästaren
Haris Wachtmestere, Ofwerst Fletwoodh och Ofw: Hain melton,
som medh Adelens consens till theras serdeles ort och stelle
ahntagne ähre.
8.
Ehuru wäl Ridderskapet och Adelen hafwe godhwilligen
welat cedera, uplåta och affträdha Rijket till undsätningh then
tullfrijhet, som them effter privilegierne aff åldher hafwer warit
tillstådt, uti deras godz, Ränttor, afwel, så aff förlähningar
som alt annat utskeppa och föryttra, medh den beskeedh, att
dee medh gärder, Saltpetter och byggningzhielper, dagzwercker,
hielpewedh, så ock andre kördslor och förslor icke skulle betungadhe
warda hwarcken utan eller innan frijhetz mijlen. Lickwäl
klagas att the intet blifwa der wedh handhafdhe, utan
Adelens Landbönder twungne icke allenast medh dhen hielpewedhen
att föra hijt till Slottet, utan ock alle audre körsslor,
såsom ock att arbeta på Kronones Enger. Nu såsom man wäl
weet, att sådant intet skall H: K: M:tt behaga, alt så begäre
the underdånigest, att andra medell måtte uptenckias, der medh
Adelens bönder måtte för sådane beswär nådigst förskonte
wardha.
Bilagor.
271
9.
The hafwa ock i consideration till Tullfrijhetenes affstående
warit i then underdånige tillförsicht, att the skulle blifwa
medh the twå Kongzhästar förskonte, som nu fordras penningar
aff i then ena Landzort mehr och then andra mindre,
sommastädes ock aldeles intet, icke utan theras merckelighe
beswär. Men effter som her medh alt continueras, begära the
i största underdånighet att the medh förskoningh aff samme
Kongzhestar måtte benådadhe wardha. Helst medan såsom
ingen special H: K: M:tz order aff skrifftelige befallningh der
uppå skedt ähr, allenast Landzhöfdingerne effter de godhe Herrars
Cainmerrådz breff sådant förrättat hafwe.
10.
Effter som offta. klagemåhl infalla emellan Frelsesmannen
och Skattebondhen, att när Husbondhen fordrar sin skälighe
rättighet och Skattebondhen inbillandes sigh mehr skääl hafwa
att disputera contrarium, ähn sin husbondhes rättmättighe fordran
sigh bequäma, steller sigh tresk och olydigh: hwarföre
på thet man lickwäl måtte wetha huru medh en sådan rätt
procederas skall och förekomma the oändelighe klagomåhl, som
man esomofftast måtte höra och förnimma, och wara sedan så
derföre, som sielfwe misstanckarne frije, ty begäres underdånigst,
att en ordningh, lämpad effter hwar Landzortz lägenhet,
måtte blifwa dem emellan giordh, så att Huusbondhen må wetha
hwadh han hafwer skälighen att biudha, och bönderne der
emot tillbörligh lydhno ståndha.
11.
En stoor oordningh och missbruuk ähr inrijtat i Städherne,
som så wäl Adelen som andre myckit klagha öfwer, att den
mätare ordningh, som elliest kan wara skäligh och godh nogh
när hon hålles i sitt rätta bruuk, doch der igenom warder violerad,
att när något Adels godz ankommer till stadz, som mätas
skall, blifwer thet beliggiandhe 2, 3 eller flere daghar för än
thet mätas kan, hwilket mätarnas försummelse och sielfzwåldh
warder tillräknadt: och när thet omsijder skall mätas, hörer
man klagemåhl så wäll aff then ena som then andra, att ther
medh myckit orätt tillgåår, bådhe på ett sätt och annat; Elliest
ock the, som skole packa inn Fiskewarur som föres till stadz,
äre mehr der om tillgörandhe att the få packarpenniugerne,
272
1649.
ähn the skole ransaka något diupare i tunnan hwadh fisk som
föres, godh heller ondh, och wräkia thet oduglige; men the
hasta der medh, försickla tönnorne, der igenom köparen offta
blifwer bedragen. Ty hemställes K: M:tt i underdånighet nådigst
påläggia them, som wederböör, att the sådant remediera
och botha.
12.
Ahl' ock Ridd: och Adelens underdånighe begäran, att
hwadh godz the hafwa bekommit i donation eller till köps,
som tillförendhe hafwa warit under Admiralitets Staten, måtte
nu här effter roteras och utskrifwas effter frelses wilckor. I så
måtto, att der dee i staden tillförendhe Chroneböndher wore, holle
4 böndher en båtzman, altså när the nu till en frelsesman donerade
blifwa, motte ofwanbe:te bönder niuta frelsebondhe rätt,
sålunda att hwar 8 böndher hålla en båtzmann, med mindre
att dee som godz hafwa bekommit i donation eller till köps
hafwe i brefwen sigh obligerat till den ordningh, som rörer
Admiralitets Staten i denne punct, ther ifrån the andre ähre
exempterade.
13.
Ridd: och Adelen, som hafwe sine landgodz belegne wedh
Littestighen eller Tijwäghen, anthen the liggia innan råå och
röör eller frijhetzmijlen boendhe, som privilegierne likmätigt
ähr, för det allmenne Landz beswär, som the wedh stoore Skoghar
eller Stråkwägar ähre underkastadhe att hållas effter proportionen
uti rotheringen emot Skatte och Crono, som the
medh Kongl: breff ähre benådade; blifwa de lickwäl aff lijka
beswär medh Skatt och Crono graverade, aff hwilket beswär
the underdånigst begära blifwa befriadhe, som dhe uti förriga
tidher hafwe warit wahne.
14.
Ähr ock en klaghan, att ehuru wäl den 4 punct i K: M:tz
resolution gifwen allmoghen på den Rickzdagh, som holtz Anno
1644, uti ett bijafskedh utryckeligen lydher, thet att Frelseböndherne
skole befrijas för Herredagzpenningarne i betrachtandhe,
att hwadh Ridd: och Adelen på Rickzdagen till Rickzens
styrckio och understödh bewilliar och samtycker, icke allenast
them, utan ock deras böndher ahngåår. Begäres fördenskuld
underdånigst, att emedan sådant intet tages i acht, att
K: M:tt nådigst behagadhe sådant inhibere låtha.
Bilagor.
273
15.
Stella Ridd: och Adelen uti K: M:tz högwijse betenckiandhe
till Landzendernes tarfwer, såsom Finnlandh, der hemmanen
små och ringha ähre, en part och mestedeles odhe, som
icke uthan stoor bekåstnadh uptagas och wedh macht hållas
moste, att dem nådigst måtte skee någon lindringh uti Skiutzferdzpenningerne,
så frampt the aff Allmoghen blifwa bewilliade.
Thet samma ock Allmoghen ifrån Wästergötland!:, Smålandh
och Wermelandh begära, enkannerligen the, som små
hemman hafwa och ähre aff fast ringa Rantta, the, som ock
kunna hafwa råkat i misswext, eller ock att boskapen ähr utstörtat
och dödh worden, att the icke nu så i begynnelsen
kunna hafwa medell att affläggia denne penningehielp för Skiutzningerne.
16.
Effter som itt missbruk inrijtar dageligen, i thy att mycket
folck ifrån Finnlandh till Ingermanland och Liflandh resa
och sedan föres hijt öfwer på Swerige; En stor deel aff Wästergötlandh
och Småland begifwa sigh hijt upp för utskrifningen
skull och hafwa intet redheligit pass aff them som wederbör
att medh fahra. Hwarföre begära Ridd: och Adelen
underdånigst, att H: K: M:tt nogha låter här om inquirera, och
att der sådane ankomme, the då motte wara sielfskrefne.
17.
Warder ock klagat, att Bårgerskapet i Städherne och på
landet, Fougdar, Arendatorer och andra ofrelses männ slagga (!)
mycket Folck under sitt förswar, så lenge dee hafwa dem på
ett halfft åhr mehr eller mindre behoff: men när dee sådana
intet behöfwa i tiensten, gifwe dem löös och gåå the sedan
hwart the wela uth på landet; begäres fördenskuld underdånigst
sådane missbruk och oordningh att hindra och förekomma,
att der sådane löösdrifware finnas, the måtte tagas wedh
hufwudet och föras inn i stadhen, anthen till militie eller admiralitets
staten, doch hwars och ens privilegier oförkrencht.
18.
Sidst ähr icke ringa gravamen, som infaller uti lille tullarnas
upbörder, derigenom att när Ridderskapet och Adelen
något godz låtha föra sjöledes, som allaredhe förtullat ähr på
18
274 1649.
then ort, dädan thet affskeppadhes, och skal! sedan härigenom
Stockholm eller andre Slädher föras, ther thet intet blifwer beliggiandhe,
försällies eller förnöthes, komma Tullnärerne och
fordra Tallen ther alf, inbillandes sigh hafwa rätt ther till, effter
thet står i ordningen att tå lasset brythes, skall godzet förtullas.
När man nu seer nogha på meninghen aff then publicerade
ordningz inneholdh, så kan Ridderskapet och Adelen
intet annat judicera, utan när godzet, som så ankommer till
Stadz, moste föras igenom och der sammastädes icke fortares,
förslijtes eller förnöthes, eller ock försällies der aff till wijdare
winst och fördeel, utan allenast lassen brythas att föras uhr
bååt och i bååt, uhr Skutha och i Skutha, ty synes skäligt
att thet passerar in hoc casu tullfritt, hwilket den 11 puncten
i ordningen klarlighen nogh utwijsar. Och ty begäre Ridderskapet
och Adelén underdånigst, att II: K: M:tt behagadhe
nådigst then meninghen explicera och uthydha låtha, tullnärerne
till warningh och rättelse.
På samtlige Ridderskapetz, Adelens
sampt Krigzbefähletz wäghnar
pro tempore
LandtMarskalck
Schwante Sparre
m. p.
Bil. H.
Kongl: Maij:tz
wår allernådigeste Drottninghz Proposition, Uthskåttet
af Ständerne att fliteligen öfwerwäga sampt sigh
tijdigt och troligen öfwer att förklara, förestält och
öfwerantwardat i RådhCammaren på Stockholms Slott
den 28 Februarij 1649.
Alldenstundh Kongl: Maij:t hafwer så wäl uthi den näste
förrige Rijkzdagh, som uthi denne älinnu warande, allernådigst
spordt och förnummit Ständernes högste åstundan och underdånigeste
begäran, att Kongl: Maij:t wille på Gifftermåhl be
-
Bilagor.
275
tänckt wara, hwarigenom den Konungzlige Gustavianiske berömmelige
familia, under hwilken af Gudz Nådhe och tillhielp
Sweriges Rijkes både Andelige så ock Wärldzlige förkofriugh
och frijheet är först klefwen förnyat och sedan märckeligen
tillökat och förbättrat, nu i ett hundrade och flere åhr, icke
motte på dödzfall medh Kongl: Maij:tz höge Persson ändas,
uthan Kongl: Maij:tz undersåthere till wijdare hedher och nytta
erhollas och ewärdeligen sigh widga.
Dy hafwer Kongl: Maij:t, beweekt och rörd af sådant sijne
elskelige Uudersåtheres gode opsååt och meeningh, så ock dess
föruthan af egen nådige försårgh, den Kongl: Maij:t höghprijseligen
drager för sitt käre Fäderueslandh och dess så wäl närwarande
som tillstundande Inbyggiares nytto, wältrefnadt och
säkerlieet, tagit denne Ständernes begäran uthi ett moget betänckiande
och den samina först hoos sigh sielff och sadan
medh sitt elskelige Rijkz Rådh för nogre dagar sädan noga
öfwerlagdt sampt altså medh deres gode samtyckio och bewillningh
för godt funnit att på denne stund och ställe låta kalla
och försambla ett Uthskått af Ständerne och dem effterfölliande
Proposition föreläsa och öfwerantwarda: Medh allernådigeste
begäran att dee den medh sådan godh flijt och trogen åhoga
öfwerwäge och förklare, som den till deres bästa af Kongl:
Maij:t förnembligest är ansedd.
Kongl: Maij:t gifwer fördenskuldh detta Uthskått allernådigest
tillkänna, att Kongl: Maij:t en wiss successorem effter
sin dödli till Chronan hafwer arnat Ständerne att föreslå och
honom denne gången nämpna will, nemligen Hans Fursti: N:de
Hertigh Carl Gustaff, Pfaltzgrefwe widh Rein i Baijern etc. etc.
Hwilket den Allwijse och högste Gudh wille uthi en godh och
lyckosam tijdh låta wara betänckt och förmält,
Skääl och Argument, som här emot nästan i nogon motto
uptänckias och säijas kunne, äre emellan Kongl: Maij:t och
dess Rådh nogsambligen och fullkombligen alle tillhoopa skärskodade
och bepröfwade, och hafwe dee samma uthi sigh begripit
både den frästelse och fahra, som Kongl: Maij:tz nu ensamme
högheet ock Rijkzens roligheet där af tillstunda kunde,
så ock att en annan Konungh, som sitt särskilte interesse ansåge,
detta exempel ogilla och fly skulle. Män där emot igen
är betrachtat wordet, 1. att där Kongl: Maij:t uthan en wetterligh
successore hasteligeu dödde, Rijkzens inbördes Enigheet
då blefwe twifwelachtigh. 2. Att wåle illwilliaude Fiender,
27b*
1649.
som förvänta den tijdh att Arfföreningen medh Kongl: Maij:tz
dödh slochna skulle, worde widh sådant tillfälle modh och hopp
wäxandes emot Rijket, så ock dee, som nyligen wåre wänner
blefne äre, blifva till äwentyrs wåre owänner. 3. Kunde monge
widt aflägne och nys tillförwärfwade Landskaper, förr ähn man
om en wiss Konungh sigh föreenade, mistas ifrån Rijket, och
dess tillförende respecterade macht och myndigheet derigenom
minska sigh, som oss Swänskom en så myckit större skada
giöra skulle, mädan wåre gräntzer nu igenom ett ganska longligit
och i monge Saeculis ohördt makan krigh, så ock medh
wår egen ädle och aldrigh förgätande gode Konungz samt sa
monge otålige Tusende manhafftige Landzmäns blodh wore förwärfwade.
Kongl: Maij:tz samwette på sitt Embetes vägnar, där näst
Rijkzens högsta nödhtorfft och sidst dee undersåtheres välfärd,
som af Gudi Kongl: Maij:t förtrodde äre, hafva fördenskull
det förmått, som af Kongl: Maij:t nu Uthskottet föreställes:
Och är Kongl: Maij:t wiss och säker på Gudz goda Alzmächtigheet,
att all ond förmodelse, som här emot förewändes, skall
blifva fåfängh; Men fast häller Kongl: Maij:t och alla dess
undersåthere af detta upsåth förnimma framdeles lijsa, styrkia,
tröst och hugnadh; Effter såsom Gudh, hvilken ransakar alla
tingh och välsignar sijne Smordas rättsinnige tanckar och wärck,
känner Kongl: Maij:tz aldra fridhälskande sinne och hiärta, af
hvilket denne Kongl: Maij:tz meer ähn Faderlige heller Moderlige
åhoga framfluten är, att sijne käre Undersåthere widh
samma frijdh och roligheet efiter sin dödh försäkra och befästa,
som Kongl: Maij:t under detta sitt så nyligen begynte Regemente
lofligen dem tillhanda bracht häfver.
F: N:des Hertigh Carls särdeles andragelse häfver sin orsaak
hoos Kongl: Maij:t där af, att ehuruväl hvarken H: F:
N:de eller nogon annan nogon Arfzrätt häfver på Rijket att
pretendera, doch att 1. Kongl: Maij:t en infödd kärleek och
nåde ifrån sin barndom till H: F: N:de dragit häfver för den
skyldskap skulldh, som Kongl: Maij:t och H: F: N:de emellan
är. 2. Att H: F: N:de i så motto den äldste och närmaste
Kongl: Maij:tz Frändeman är aff Swänskt Konungzligit blodh.
3. Att H: F: N:de är afladh och böhrén i Sveriges Rijke och
aldeles en Swänsk upfödd, både i wår allmänneligen antagne
rätte Evangeliske Religion, så ock uthi wårt Tungomåhl, Lagh
och Sedher. 4. Att H: F: N:de fördenskulldh, så ock för sin
Bilagor. 277
sedigheet och andre månge dygder skulldh wyrdas och älskas
af hvart Stånd i Rijket. 5. Att H: F: N:de sitt Lijff och
blodh för Kongl: Maij:t och dess Undersåthere wågat häfver
och emot Rijkzens fiender bewijst sin oförskräckte tapperheet
medh gode och nyttige Krigztiänster. 6. Att H: F: N:de på
intet fremmande tingh kan uthseende hafva, ähn alleenest
hwadh godt här i Swerige H: F: Nide kan vederfaras. 7. Att
H: F: N:des visse dygder och ährligheet betager Kongl: Maij:t
alt misshopp om tillstundande tacksamheet på godt förtrollande
emot sigh af H: F: N:de.
Detta Uthskått af Ständerne wille fördenskulldh en sådan
saak, som dem nu förtroos, allerunderdånigst skönia och lijka
såsom deres Förfäder för dem medh föreningens stichtelse sigh
och sine Effterkommande ett godt gagn giordt hafva; Altså
dee ock på sätt och medel wille wara betänckte, huru Rijket
i framtijden, där Kongl: Maij:t inga Lijfzarflwingar sielf bekomme,
igenom denne succession medh ett godt och säkert Regemente
kunde befästas. Så och när dee alla omständigheeter,
hwilka Propositionen nu inneholler, väl och tillbörligen öfwerwägat
hafva, låta Kongl: Maij:t medh snaraste hast förstå
om dem rådeligit tyckes, att samma denne gång Ständerne alla
tillhopa föredragas skall: Och där uthinnan sädan sålunda allmänneligen
afhandlas och beslutas kunde, att Kongl: Maij:t
sin wissheet beholla motte om dess och dess Lijfzarfwingars
altijdh warachtige högste Konuugzlige Rätt och Myndigheet
(den Kongl: Maij:t uthi ingen motto härigenom ärbar att minska
och förandra låta, uthan meera föröka och erholla). Sädan
där näst att Rijket och Ständerne af H: F: N:de warda försäkrade
på deres så väl Andelige som Wärldzlige frijheet och
Privilegier sampt hwadh meera som dee i en sådan wichtigh,
doch nödhtorfftigh saak hafva att ihughkoinma; Lämpandes
deres skickelige förståndh till tijden och Kongl: Maij:tz gode
intention, som ähr öfwer alt annat att befordra Rijket och dess
bästa allena. Där medh måge Ständerne ock förhoppas en
snar och gladeligh affärdningh effter väl beslutne och förrättade
Ahrender. Till hvilket Kongl: Maij:t dem Gudz nådige
bijstånd på thet flitigaste önskar; Ock förblifwer Uthskåttet,
så ock samptlige Ständerne medh Konungzligh Nåde altijdh
bevågen. Actum ut supra.
278
1649.
Bil. I.
Upå H: K: M:tz wår allernådigste Drotnings
Kongl: Proposition den tredie, aff den 28 Feb: innewarande
åhrs öfwerlefwererat Ridderskapets och Adelens
Uthskåt, ähr detta be:te Uthskåts wälmeente
och underdånigste betänkiande. Act: Stocholm den
2 Mart: 1649.
Hwadh Kongl: Maij:t hafwer funnit nödigt öfwer en wiss
Successore effter sitt dödelige frånfälle till Cronan Ständ erne
att föreslå och för denne gången nämpna låthit Hans Furstl:
N:de Hertig Carl Gustaf Pfaltzgrefwen wedh Rein i Beijern,
medh the skäl och argument, som uthi ofwanbe:te Kongl: Proposition
införde äre, thet hafwer Uthskåtet i största underdånighet
wäl intaghit och förnummit. Och såsom K: M:tt detta
ährendet will nådigst hafwa förtrodt Uthskåtet att wara betänkt
på sätt och medel huru Rijket i fraratidhen, där K: M:t
inga lifsarfwingar sielff bekomme, igenom denne succession medh
ett godt och säkert Regementhe kunde befästas; och om rådeligit
wore näst ett tillbörligit och flitigt öfwenvägande, att det
samma denne gångh Ständerne alle tillhopa föredraghas skulle?
Altså kan Uthskåtet icke mindre göra, än högt beröma och
beprijsa then stora åhåga, omsårgh och bekymmer, som K: M:tt
drager till fädernesslandets wälfärd, roo och säkerhet; Men att
styrkia och råda till thetta ärendets communication medh Ständerne
på denne tidh, hålla the för sine personer icke rådeligit,
aff fölliande skäl och motiver rörde och beweekte.
Först hafwer Uthskåtet inthet i commission medh K: M:tt
denne saak att deliberera, uthan ähr dhem på Ridderskapets
och Adelens wägnar allena förtrodt att simpliciter och i underdånighet
movera then Konunglige Gifftermåls handelen, som i
dheras swar twenne gånger tillförende ähr H: K: M:t wordit
underdånigst förebracht.
Sedhan, om Uthskåtet skulle samtyckia att denne proposition
skulle alle Riksens Ständer på denne tidh föreställas,
wille thet icke afflöpa uthan tämmelige och efftertänkelige difficulteter:
Ty om the aperte thär till rådde, så mätte theras
colleger säija: J hafwe gått extra oleas; thet hafwer ingen aff
oss sådant edher committeradt. Worde så Uthskåtet befah
-
Bilagor.
279
rande then eventum, om något wederwärtigt (thet Gud förbiude)
i längden intolle. Skulle the ock ställat i K: M:tz skön
att communicerat medh Ständerne, så kunde K: M:t thet inthet
wäl behagha, hållandes före, att Uthskåtet måtte wäl fritt uthsäija
sitt betänkiande såsom Fullmächtige aff the andre, hwilket
the icke heller uthi detta fället äre, kunna ock icke prejudicera
så the frånwarande som närwarande uthi en så wichtigh
saak, där hela Fädernesslandets wälfärd hänger upå, Föruthan
detta skulle Uthskåtet sådant tacite approbera och gilla?
Fulle denne conseqventien att tacitus consensus är ock consensus.
Till thet tredie, på fall att Ständerne sadhe ja till denne
fråga, tå synes man att wela träda ifra Arfföreningen, som binder
oss till K: M:tt och dess Konunglige lifsarfwingar allena
och till ingen annan. Sä wore ock befahrande, hwad missförstånd
och jalousie wille föllia här på emellan K: M:t och Försten;
Emellan K: M:t, Försten och Ständerne; emellan Ständerne
desslikest, såsom förfarenheten nogsampt betyger. Då
skulle en deel hälla sigh till Fursten, effter som månge åhre
procliviores solem orientera quarn occidentem adorare, synnerligen
om han trädde i annat Gifftermåhl och finge hseredes.
Thet fiärde: Sadhe man ock neij här till för desse och
andre wisse skäl, hwad wore då annat än disgustera H: F: N:de
eller till thet ringeste lada öfwer hufwudet någre oförmodelige
misstankar, såsom skulle emot honom något handlas och tracteras,
som förringa kunde hans höghe och wälmeriterade Person;
Ehuru wäl Ständerne alle i gemeen och enkannerligen
Ridderskapet och Adelen ähre i den fulla intention, att högt
aestimera H: F: N:de såsom aff then Konglige Gustaviauische
familia på möderne uhrsprungen, elliest ock för H: F: N:des
höghe och berömmelighe merita, bewijste K: M:t och Cronan,
honom aldeles wäl bewåghne.
Hwarföre i anseende och betrachtande desse företalde skäl
hålla the för sine personer aldeles orådeligit, onödigt och fahrligit
nu att gifwa där till samtycke: Och bedie underdånigst,
att K: M:t wille offtberörde skäl och flere motiver, som man
gärna förbijgår, tagha i nådigt betänkiande, och att K: M:tt,
till at förekomma the oundwijkelige store och hotande fahrligheter,
som synas här på wela föllia, Uthskåtets underdånigst
wälmehnte och trohiärtige intention allernådigst sigh behagha
låther, och med yttermehra communication och flere skäls an
-
280
1649.
modande i detta ärendet them aff Kongl: mildhet allernådigst
förskona: Förandes sigh till sinnes, huru wäl Uthskåtet för
dheras perssoner där medh mehnar, så att the icke nogsamt
kunna sigh här på förklara eller medh orden uttryckia, mindre
uthi något disputas medh dess allernådigste Drotningh för dess
Konglige wördningh sigh inlåtha; uthan the hålla nogh wara,
att uthi sitt Samwet göra sigh försäkradhe att ingen tingh i
weridén, näst Gudz ähra, skal wara them mehra kärt, mehra
liufft, mehra med alfwar och nijt sökt, såsom hoos rättrådighe
och troghne patrioter, än siffta åt thet måhlet, att Högstb:te
K: M:ts högste authoritet, rätt och myndighet må i alla måtto
nu och i framtidhen hållas wahrachtigt, oförandrat, ja mehra
ökt och formerat warda, än lijda och tillåtha för sitt medel
till thet ringeste någon dess Konunglige Stats och högheets
imminution och en praejudicerligh och skadeligh förminskning!);
jämwäl ock thet som kan lända till Rikets, alles wår käre Fädernesslauds
beståndighe och säkre wallard.
Hwilket the här med och i dette underdånighe och enfaldige
swaret för Gud, H: K: M:tt, sielff och hwar ährligh och
redelig man, så myckitt förståndett tillräcker och Samwetet
betygar (det den Aldrahögste känne, som hiärtat och niurar
ransakar), wele hafwa contesterat.
H: K: M:tt äre och förblifwe Uthskåtet medh underdånigt
troplichtigh, redeligh och hörsam tiänst
Altijd förobligerade
effter sin eedsworne plicht och skyllighet
i sin dödzstund.
På samptelige Uthskottets aff Ridderskapet
och Adelens wägnar
pro tempore
LandtMarschaik
Schwante Sparre
m. p.
Bilagor.
281
Bil. K.
Upå K: M:tz Konglige Proposition den tredie,
aff den 28 Feb: och de conditioner, öfwerlefwererade
Ridderskapet och Adelen aff den 8 Martij innewarande
ahrs, ähr detta deras samptlige underdånigst
wälmeente Swar och förklaringh. Act: Stocholm den
10 Mart: 1649.
Effter som K: M:tt alles wår nådigste Drotningh bäfwer
uti dess Kongl: Proposition, rörd aff et Gudeligit och hälsesampt
upsåt och en nådig försårgh till Fädernesslandets sampt
dess troghne undersåtheres nytto, wältrefnadt och säkerhet, funnit
ganska nödigt en wiss successorem till Riket Ständerne at
föreslå effter sit dödelige frånfälle (doch dess lifstidh och Regementhe
then Alzmächtige Gud wille låtha förlängie i månge
åhr, Riket och dess Undersåthere til hugnat och glädie) och
enkannerligen behagat där till nämna H: F: N:de Hertig Carl
Gustaff, Pfaltzgrefwe wed Rhein i Beijern, till Gylich, Clewe
och Bergen Hertig, Grefwe till Weldens, Spanheim, Mark och
Rawenspurgh, Herre till Rawenstein etc., aff dhe skäl och argument,
som widlyffteligen och wäl i be:te Proposition ihugkomne
ähre; Och med sitt och Riksens Råds Råde til mehra
säkerhet nådigst Iåthit insinuera Ständerne dhe conditioner,
som en sådan succession i Riket genom H: F: N:des höghe och
wälmeriterade Person hafwa att grunda, fästa och stödia sigh
på: Med allernådigst begäran, att ock Ridderskapet och Adelen
wille sigh här på förklara, såsom dhe see thet wara aff
högstb:te K: M:tt wäl meent och lända K: M:t och Fäderneslandett
till styrkio och befordran. Hwarföre hafwe Ridderskapet
och Adelen effter sin underdånige skyllighet, plicht och
lydhno, där medh the ähre K: M:tt förbundne, taghit dess höghwichtige
skäl uthi ett underdånigt och troghit öfwerwägande,
och i så måtto sigh ödmiukeligest förklarat, att dhe finne och
erkänne K: M:tz skäl och motiver godhe, krafftige och gille;
Och fördenskull låthe här wed beroo, som K: M:t medh sitt
och Riksens Råds Rådhe uthi en sådan wichtig saak hafwa sigh
föreenat; Wele ock, så snart Riksens Råd hafwe denne afhandling
underskrifwit, the i lika måtto sine nampn och signeter
undertäkna; Onskandes aff Gudh Alzmechtig, att dess Gu
-
282
1649.
dommelige ähra må förnämligest där igenom sökt, K: M:tz höghe
Konglige Embethe och dess Konglige Lifsarfwingars sampt
Riksens Rätt och myndighet styrkt, förmehrat och bekräfftat
warda. H: K: M:t åhre och förblifwe samptlige Ridderskapet
och Adeler) så här effter som här till
Troghne, hörsame och rättrådige undersåthere
och tiänere.
På samptlige Ridderskapets och Adelens
wäghnar
pro tempore
LandtMarskalk
Schwante Sparre
m. p.
Bil. L.
Uppå Hennes Kongl: Maiptz allernådigst till betänckiande
gifne Concept af Rijkzdags besluthet begiere
underdånigst samptlige Ridderskapet och Adelen
desse Punchter wijdare förklaras. Actum Stockholm
den 16 Martij Anno 1649.
Uthi den första Punchten angående Kongl: Maiptz höghe
och solenne Konglige Cröningh, som Kongl: Maij:tt arnar uppå
Ridderskapet och Adelens stoore trängtan och åstundan stellass
i wärket; Och Kongl: Maij:tt behaghar den 30 Augusti nästkommande
der till berahma, så frögde och hugne sigh Ridderskapet
och Adelen öfwer denne Kongl: Resolution; Onskandes
af ett tröghet hiertha, att den Aldrahögste Gudh wille detta
berömraelige wärket wälsigna, att thet måtte skee uthi een
godh och lycksaligh stundh; Hafwa ock inthet annat härhoos
att i underdånigheet påminna, uthan thet allenast, att Kongl:
Maij:tt allernådigst behaghadhe låtha dess Kongl: mehningh och
förklaringh Ridderskapet och Adelen någhot närmare wara optäckt
och connnunicerat, huru högdt then Crönings hielpen sti—
gha och på hwadh sätt och tijdh then upbäras skall, på thet
Ridderskapet och Adelen så mycket bättre må reeda sigh till
Bilagor. 283
och giöra aff sijna Landbönder hwadh the wetha kunna lända
Kongl: Maij:tt till ähra, heder och tienst.
I den Andre Puncht, Uthskrifningen ahngående, elfter Ridderskapet
och Adelen nu hafwa ett godt hopp om fredhen, och
förra Rijkzdagars besluth inneholla, att the skulle känna och
spöria häruthinnan een lindringh, och altså detta beswäret icke
continuerligen them påbördas, så frampt Gudh iUzmechtigh
täcktes Federneslandett medh mildheetz öghon och fredhen ansee;
Ty fönnodhe the, iembwäll underdånigst begiere, att K:
M:tt låther beroo wedh Ridderskapets och Adelens öfwerlefwererade
Swar, som bewillia twenne åhrs uthskrifninger, medh thet
underdånighe förbehåll, att theras Hemman, som innom Säthegårdernes
råå och röör belägne äro, såssom ock theras enskyllte
tiänare, heele, halfwe eller mindre äro försedde medh, måtte
blifwa befrijadhe och oroterade. Begieres ock underdånigst,
att emedan Kongl: Maij:tt hafwer nådigst gifwit effter och uthlofwat,
att the Landskaper måghe, som thet begiära, slippa
uthskrifningen för penningar, att Hennes Kongl: M:tt då nådigst
behaghadhe låtha insettia thet ordett Rother, så att the
Landskaper och Rother, som wela häller gifwa penningar än
Knechten, måghe blifwa befrijadhe när the penningar ehrlagdt
hafwa.
Hwadh som röres i den Tridie Puncht, först om Laghens
uthtydningh, håller Ridderskapet och Adelen säkrast, att Laghen
blifwer som hon är, allenast om något mörkt wörö eller
behöfde een tydeligare förklaringh, sådant då genom tiänlige
recesser effterst i Laghboken illustrerades. Till thet andra i
be:te Puncht är Ridderskapet och Adelen i den underdånighe
tillförsicht, att medh Heradzhöfdingernes förordnande blifwer
som här till hafwer warit wahnt: Och privilegierue, såssom
ock Sahl: Kongl: M:tz, Hennes Kongl: Maij:tz högtährade Elskelige
käre Herfadhers, A:o 1611 gifne försäkringh thet klarligen
uthwijsa, der på Ridderskapetz och Adelens underdånighe
Swar medh mehre sigh grundat hafwa.
Hwadh anlangar den Siette Puncht om the stoore Skiutzoch
gästningers beswär, är Ridderskapet och Adelen aldeles
där medh tilfredz, att the bethalas medh Penningar effter Kongl:
Maij:tz eghet helsosamma radh och betenckiande och den eenhellelige
bewillning, som skedde A:o 1642. Och effter Hennes
Kongl: Maij:tt sielf försäkrar Stenderne inthet wTela förorsaka
något gravamen här öfwer medh sine eghne Konglige resor,
284
1649.
uthan totaliter will hafwa them uphäfne. Hwarföre begiere
Ridderskapet och Adelen underdånigst, att thet ock der wedh
förblifwer till een Prob på tu åhr, så att alle Skiutzninger,
gästningar, körsslor, förslor, upfordringar till Munstringar, Guarnisoner,
Slottz och Konungzlige gårdars arbethe sampt alle
sträckninger (undantagande thein till Fäldttogh eller der ifrå),
thet ware sigh hwadh nampn the hafwa kunna, nmghe uthan
widare Exception här medh uphöra, effter Ridderskapetz och
Adelens förre underdånigst inlefwereradhe Swar; Och then
som tå will gifwa Penningar, han gifwé, eller ock om någhon
till Penningar icke will förstå, thå hålle i Heradet Hållhästar,
som i besluthet infördt är, till then resandhe mans befordran.
Sidst att Hennes Kongl: Maij:tt allernådigst förehåller
Ridderskapet och Adelen, huru som Skattebönderne (theras
Hemman, som anthen till Frälsse donerade eller försålde äre)
beswära sigh der öfwer, att theras Uthlagor warda them förhögde
och the medh flere dagzwärker än them bör betungadhe,
och att een pärth fördrista sigh them theras Bördzrätter ifråträngia,
theruthi wela Ridderskapet och sigh hafwa endtskyllatt,
medh underdånigh begieran att then som thet gior, blifwe nembder
och sware sielf sin eghen saak. Allenast såssom Kongl:
Maij:tt allernådigst ihugkommer uthi dess Kongl: Proposition,
att icke oskiäligt är thet the Skattebönder må något wara sine
Husbönder till willies igen, för then lijsa och frijheet the niutha,
sedan the under Frelsse komne ähro; Altså behaghadhe
Hennes Kongl: Maij:tt tagha dätta i nådigh consideration, att
effter samma frijheet består på godhe wilkor, ja bättre än som
the förr nuthet hafwa, när the hörde Cronan till, icke allenast
i uthskrifningar, uthan ock andre månge beswär, effter Landzens
arth och beskaffenheet, såssom medh åthskillige slags
körtzlor, bådhe medh wedh, Sågeståckar och timber, Trä- och
diurgårdz inhägnande, Katzewedz upkörandhe och upsettiande,
Engebergningen, Tegell och Steen körtzler till murningh, och
åther på andre orther medh windh och wask och dambbyggninger,
under slijke flere oräknelige beswär, der ifrån the nu äre
exempterade och befrijade: Hwarföre till att förekomma theras
otidige klagemåhl, som icke kunna skönia then lindringh
the niutha och att ingen orätt af någhon them må skee och
wederfahras, hålla Ridderskapet och Adelen nödigt hoos Kongl:
Maij:tt i underdånigheet sökia om een ordningh att fatta emellan
Husbonden och Skattebonden, då then ena sedan icke må
Bilagor. 285
wara förorsakat öfwer then andra så lätteligen sigh beswära
och Hennes Kongl: Maij:t otideligen och medh ogrundade skäll
öfwerlöpa, och tyckes Ridderskapet och Adelen wara der till
högheligen förorsakade att hemstella tiletta i Kongl: Maij:tz
höghe betenkiande, att omberörde ordningh måtte blifwa giordh
och medh Kongl: Maij:tz höghe authorithet bekräfftat.
K: M:t ähre och förblifwe Ridderskapet
och Adelen till underdånigh lydno
och tienst städze förobligerede.
På samptlige Ridderskapets, Adelens
och Krigzbefählets wägnar
pro tempore
LandtMarskalk
Schwante Sparre
m. p.
Bil. M.
Riksrådet Frih. Bengt Skyttes tal vid Riksdagens afslntande.
Cum Deo.
Walborne, Wälbördige, Wördigste, Wördige,
Manhafftige, Ehrlige, Hedherlighe Herrar och Män.
K: M:tt wår allernådigste Dråttningh uptagher hwadh sigh
på denne Rijkzdagh tilldragit hafwer, allt medh så myckedt
mehra nådigdt behagh, såssom uthi begyunellssen, sampt sedhan
uthi Continuationen och sidst wedh Besluutet och ändhan, K:
M:tt medh ett gladheligit Hiertta intagit hafwer, att Ständerne
så wällwillige, lydhachtige och trogne emoth K: M:tt warit hafwa,
och sådhant bewijst uthi undherdånigh och åthskilligh måtto;
Nembligen först der medh, att dee äre till denne Rijkzdagh
willige hijtkombne, sädhan att dee så wäll skriffteligen som
mundtligen deras godha betenckiandhe ingalundha förtegat, och
aldrasidst att dee så trooligen, wäl och rådhsambligen alle sine
swar upfunnit hafwa, effter såssom uthaf dem äskia och kräfwia
kunnat K: M:tz, så ock deras egen nödhtårfftige wällfärdh,
286
1649.
trefnadh och säckerheet. K: M:tt igen, hwilken uthi sitt höglia
Embethe befinner sine Undersåthares förmögenheet eller
oförmögenheet, medhgångh eller mothgångh, giöra sigh sielfwan
lycksaligh eller olycksaligh, betygar medh uprichtigh Konungzligh
sanningh, af ett gått och trygdt samwethe, att K: M:tt
sine trogne, wällwillige Undhersåthares Uthlagor och Beswär,
sora dem af långligidt Ivrigh, bådhe tillförendhe så ock nu
denne gångh, äre emoth Kongl: Maij:tz önskningh och wilha påkombne,
hadhe gierna minskat och lindrat, om sådhant warit
mögeligit till att giöra. Ständerna sielfwe och när dee iämpnföre
sin beswerligheet medh den Regieringz Last och Tunga,
som "af dee förrige åhren widh K: M:tz inträdande till Regementet
sigh samblat och samkat hadhe, så ock sedhan stadheligen
och framgent af stoor swårheet widhängdt och tryckt K:
M:tt, då hafwer oinkåstnadhen och uthgiffterna större och flere
warit, än såssom opbördhen och inkompsterna, och ingen deels
emoot hwar andra swarat; Dock lijkwäll är Hufwudhhandelen
så wäll wedh Krigzwäsendet sorn wedh Tractaterna igenom K:
M:tz wissligheet befordrat blefwen, och samma tagidt af inge
medhlens bridster någon afsaknellsse eller skadha, uthan myckedt
mehra K: M:tt och Rijkedt förwärfwadt twänne förnemblighe
Fredzsluut, det första medh dee Danske och det andra nu medh
dee Keijserske, till Rijkzens stoora bättringh och förwidhgellsse.
Att altså Undhersåtherna icke mehra öfwer sine Uthlagor böre
klagha, än såssom ettdera een Handhelsman det gior öfwer
sine Renninger, genom deni han sin Credit och låfwen förmehradt
hafwer. Heller ock een Akerman sigh ångra och bedröfwa
må af een godh åhrswext, effter sitt anwändhe arbethe och een
ringare uthsädh.
I medhler tijdh är hoos K: M:tt allenast förblefwen mödha
och omaak, att låta upbära och uthdeela Rijkzens Inkompster,
men hoos Ständerna och dess affödhe förblifwer medh Gudz
nådinge macht och tilhielp altijdh och ewärdheligenn förkåfringen
och nyttan. Sampt försäkrar K: M:tt Ständherne om sin
ytterligare omsårgh, flijt och omak, och att K: M:tt will
och skall det giemena bädsta altijdh främia, men der emoot
åter minska så myckedt som möijeligidt blifwa kan sine Undhersåthares
Uthlagor och beswär, öka så wäll allmenneligh
som hwars och eens enskyldte wällfärdh och söökia Rijkzens
Fredh och Trygheet medh alle dem, som denne tijdh ettdera
dess wenner warit liafwa, heller nu nyligen på nytt blefne äre,
Bilagor.
287
heller ännu medh K: M:tt icke fulkombligen kundhe förlijkte
wara.
Mehra wijdhlyfftigdt Taal här om will man låta bestå, all
den stundh tijdhen för den skuldh blifwer kortt, att Rikzdagz
Besluutet, som omständligen allt hwadh på denne Rijkzdagh
förhandlat är, innehåller, måtte uthi dette Samqwämb upläsas.
Alltså aftackar K: M:tt Ständerne och tillsäger dem, bådhe
högre och lägre, sin framgene och altijdh stadige ynnest och Nådhe
för allt deras undherdånige omak, som dee nu denne gångh
halft hafwa; Begierandhes allenast att dee, emädhan intett mehra
tillbaaka står, wele för deras afresa undherskrifwa och försegla
be:te Rijkzdagz Besluut, [hwilket] ehuru wissligen och wäl det
fattas, [icke] skaffa kan någon nyttigheet, uthan det effterkorames.
Derföre förmahnar K: M:tt allernådigest Ständerna, att dee uppå
sådhant wille hafwa tillbörligh achtsamheet och besynnerligen
låta sigh aldrigh förföhra och ledha ifrån den Huldhskap
och trooheet, medh den dee K: M:tt effter deras skyldigheet
förbundne äre. Sampt då dee i Landzändherne hemkomma,
giöra sina Medh Brödher den berättellsse, som tilbörligh är och
öfwereens kommer medh det frijwillige samptyckie, hwilkedt till
alla afhandhlinghar de sielfwe her gifwidt hafwa, erhållandhes der
igenom ett gått allmenneligitt inbördhes förtroendhe till K: M:tz
och Rijkzens undherstödiellsse, så ock deras egidt gagn och
odödhelige beröm sampt sin affödho och effterkommandhe till
een ehrligh Undherwijsningh och Exempel.
Här medh önskar K: M:tt dem alle samptlige af Gudh
then Högste all wällsignellsse och wällgångh, så ock her ifrån
een lycksam hemreesa, och att dee finna måtte sine wårdhnadher
och ägendomb i ett gått och gladheligitt wilkår och tillståndh.
Det Gudh nådheligen wille teckias höra och sådhant
sampt allt annat andheligidt och lekammeligit gott förlähna för
sitt Helgha Nampns ära skuldh bådhe Ofwerheet så och Undhersåthare,
nembligen K: M:tt såssom alles wår allergodaste
och ällskeligaste Dråttningh, och Ständerne åter såssom dess
godhe och älskelighe Undhersåthare etc.
288
1649.
Bil. N.
Rikets Ständers Beslut. Dat. 20 Mars 1040.
Finnes särskildt tryckt samt hos Stiernman, Riksd. och Möt. Besh 2: 1119.
Begge originalen förvaras i Riks-Archivet. Adelns dervarande exemplar har
utom Rådets följ. underskrifter:
Schwante Sparre, pro tempore LandtMarschalk m. p.
Gustaff Sparre, uthi Grefw: Braher: stelle.
Schuanthe S: Baner, uthi Greif: afl’ Rassborghs stelle.
Gustavus Persson, uthi Stenbockarnas stelle.
Johan Oxenstern Gabrielson. Johan Gyllenstierna.
Sten Bielke, L. B. de Salestadh.
I Giillenhiälmarnas stelle Arffwedh Ribbingh.
J. Gyllenstierna Nilsson, uthi Skytternas stelle.
Erick Sparre. Knut Lilliehöök.
Per Linnormson Ribbingh, i Ryningarnas stelle.
Knut Kurck. Gustaff Ribbing Swensson i Båtarnas ställe.
Erick Fleming!). Hanss Kyle. Crisman Lillie.
Jöran Sparre. Jahan Persson Ulfsparre. Erik Acheson Soop.
Gustavus Bonnde. Clas Baner. Iwar Nilsonn.
Cl: Stiernsköldh. Gustaff Posse. Gustaff Lejennh:
Jöron Carlsson Boije. Jahan Moritz Wrangel. Nils Kagg.
Claass Bielkenstierna. Gustaf Rosenhane. Erich Stiernkorss.
Arffwidh LillieSparre. Gustaff Krabbe. Gabriel Gyllenankar.
Bänchtt Lijndormsonn Bäck. Anders Lake. Johann Berndes.
Charl Hårdh. Carl Christerson Mååneskiöldh.
Bängt Liliiehöek. Jesper Nilson Cruus. Hans Kaffle.
Gustaff Stråle i Skedingers ställe. Jahan Yxkull.
Melcher Werenstedt. Gabriel GGrijp. Anders Stuart.
Magnus Stråle. Ernest Johann Creutz. Axelius Tott Ericj.
Arfuedh Sölfuerhielm. Carolus Pauli Zacharias.
Pär Sylffuerspare. Caril Heinrich Wrede.
Christopher Jahansson Ekebladh. Jakop Classon.
Bilagor. 289
Christer Oxehuffuudh Andersson. Carolus Lillia.
Harall Stake. Jöran Stakelberg. Bengt Bagge.
Bengt Liliestielke. Jonas Bure dhen yngre. Axeell Böllia.
Niells Assersson Mannerskijlldt. Anders Erichson Hesthufwud.
Brynte Papegåija. Knut Hammarskiöldh. Jahan Eketrä.
Ingewald KrussBiörn. Isack Swinhufudh alf Quallsta.
Jöran Gyllensparre. Jon Rosenkuist. Ericus Gethe.
Mårten Rosenstierna. Jacob Forbes. Hans Rottkirch.
Hannss Strihk. Hans Månsån Olifuebladh.
Erick von der Linden. Diederich Grönenberch.
Bengt Raff. Karl Bek. Tius Langman.
Hindrich SabbellStierna. Gustavus Dyker. Hans Kräll.
Joen Tuffuesson Hökeflykt. Michel Anckerfiell.
Mårten Törnesköldh. Jöran Pattkull. William Philp.
Pär Jonson GyllenSuerdh. Mauritz Duvall. Hanss Löffeling.
Jahan LillieKrona. Anderss Linarson Suenske.
P. Persson Gyllenax. Erik Plantingh. Oloff Söluerloo.
Anderss Biörnnesköldh. And: Gyldenklou. Jören Skilt.
Petrus Rosensköld Junior. Joachim Transehe vonn Roseneck.
Johan Apelgren. Gorg Grissbach. J: Bergenfelt.
Patrik Thomsson. Clas BiörnRam. Oluff Wachttorn.
Niels Steffensson Hiulhammar. Alexander Irwing.
Per Manhielm. Börge Nilsson Drachenbergh.
Laarss Enhörning!). Marten AugustiniSohn Leijonsköldh.
Lasse Torstensson Blankenfiäll. Simon S:n Rosenberg.
Christoff Friederich von Schwalch. Anderss Appelbom.
Erich Rosenhielm. Nils Nilsson Stiernflycht.
Nils Nilsson Lindegreen. Olof Mårgonstiärna.
Anderss Falkengren. Henrich GyllenPistoll.
Jahan Wärnshiöldh. Paul Wudd. Johan Hulsshorst.
Mårten Pedhersson BlixenCron. Anders Renhorn.
Peder Gudmundsson Strömberg!). Anderss Palmcron.
Haus Sölffuerlååss. Nils P. Silwergren. Peter Gållawitz.
J: Torson Leijonram. Jahan Lagergren.
Joh. Bothwedsson Gyldenstingh. Samuel Kempensköld.
Arnhold Johan Messenius. Hannss Ramsuerdh.
Jahan SilferSpåra. Christian Jackopson Sölfuerax.
Erik Jonson Rytterfelt. Hermann Cleberfeld. Ludwich Fritz.
Erich LagerKrantz. Johan von Weydenhayn.
Tore Oluffson Ollonberger. Bogislaf? Philip von Chemnitz.
Lars Hinrichsson Landzbergh. Stigh Arffuedsson Diurefeldt.
Weliam Järnsköldh. Gustaff von Schaar. Hanss Klärch.
Rechertt Clerich. Jacob Sinchler. Caril Netherwudh.
Johan Matzson Skalm. Arent Möller.
Den vid Adelns prot. fogade s. k. copia af beslutet har utom Landtmarskalkens
blott ett ringa antal af dessa underskrifter samt följ. anteckning af
Secreteraren: »Ridderskapet och Adeln fingo med hast afsked, därföre kunde
jagh inthet få aff dem denne copia underskrifwen, utlian aff någre fåå.»
Då fullständig matrikel för denna Riksdag saknas, anföras här ytterligare
följ. ledamöter, hvilka jemte större delen af ofvanstående hafva undertecknat
Förklaringen af den 10 Mars ang. Carl Gustafs succession (originalet i RiksArchivet,
bland »Svecica»; tr. hos Stiernman, Riksd. och Möt. Besl. 2: 1105):
Näst efter S. Baner: Pontus Fredric De La Gardie.
» » Joli. Oxenstiern: Mares Kristersån Horn.
» » G. Posse: Gostaff Ribbingh Erichson.
» » G. Krabbe: Hanss Wachtmeister.
» » B. L:son Bäck: Harald Roos.
» » A. Tott: Lorentz Creutz.
» » Chr. Oxehufwud: Melchior v. Falckenberg.
Jahen Lijllije.
» » Jör. Stakelberg: Clas Rålamb.
» » Joli. Eketrä: Jesper Krussbiörn i Rosenstiernornas
ställe.
» » E. v. d. Linden: G. Stiernhielm.
» » D. Grönenberch: Nils Tungell.
» » O. A:son Sölverloo: Johan Silfwerstiärna.
» » N. S:son Hiulhammar: Swen Hildringh.
» » N. Stiernflycht: Johan Graan.
O. Morgonstierna: Larss Fägerskiöldh.
A. Falkengren: J. Israelsson Lagerfeldt.
Paul Wudd: Jon BiörneBärg.
A. Renhorn: Nilss Dräffuenskiöldh.
Lars Canthersten.
Bilagor.
291
Näst efter H. Cleberfeld: Gustav Adolph Rautenfeldt.
» » L. H:son Landzbergh: Lars Ornestierna.
» » H. Klärch: Johan Dijdron.
Daniel Strussflycht.
» » C. Netherwudh: Jacob Jacobsson Länk.
Af samma skäl meddelas äfven namuen å följ. ledamöter, jemte åtskilliga
af de ofvan anförda, upptagna å tvenne prot. bifogade längder öfver bötfällde
för seu ankomst till Riksdagen eller frånvaro under plena:
1 Class:
H: Axel Spens
II: Kewenhyller.
2 Class:
H: Clas Flemmingh
II: Bengt Ribbing.
3 Class:
Wolmer Stakelbärgh
Jahan Bagge
Jahan Sabbel
Jahan Swijnehufwud
Lars Ekestubba
Lovis de Geer
Abram Pistolkårs
Bengt Ekehielm
Haus Mårthensson Garff
Gustaff Ollengreen
Frans Krusbiörn.
Extra Capita.
H: Erik Oxenst: Carlsson
II: Axel Sparre
H: Clas Flemmingh
Oloff Lillesparre
Jasper Crusbiörn.
Bil. O.
Rationes et Argumenta, cur Senatus Academi®
Ubsal. jus dicere possit studios® Juventuti Nobilium,
quando delinquit, tam in Criminalibus quarn Civilibus.
1. Quia gloriosissim® memoriae Rex Gustavus Magnus,
et serenissima R:a M:tas Christina Augusta, Regina nostra clementissima,
in omnes studiosos et Academi® cives, absque ullius
ordinis et conditionis discrimine, jurisdictionem tam in criminalibus
quarn in civilibus, excepto crimine l®s® Majestatis, senatui
Acad. clementissime dedit. Artic. 5 privil. Acad. Ubsaliens.
2. Nobiles autem etiam studiosos et Academi® cives ac
membra esse, extra omnem dubitationis aleain poni debet: quippe
studiorum causa in Academia degunt, et ut alii studiosi inscribuntur
matricul® Academi®, et juramentum Rectori pr®stant.
292
1649.
Inscriptio enim et juramentum arguupt inscriptum esse civem
et jurantem obligant ad ob®dientiam erga omnes leges. Cap.
15. § 1. Konungz Balck St. Lag. euinque subjiciunt jurisdictioni
istius loci.
3. Ea est conditio societatum et verorum collegiorutn, ut
dum quis sponte illis ut membrum inseri, eorumque privilegiis
frui cupit, hoc ipso se illorum legibus et statutis submittat, ut
patet ex collegio militari et aliis societatibus: nec illud cedit
in ullius prmjudicium.
4. Alise bene constitutse Academi® eandem potestatem
animadvertendi in omnes studiosos cujuscunque sint status, et
coércendi eos mulctis, carcere, relegatione etc. facultatem habent,
quarn et sceptra Acadeinica designant.
5. Magna inde incommoda et absurda sequutura essent,
si studiosis nobilibus permittenda esset exceptio contra dictum
articulum privil. Acad. sic enim senatus Academicus una cum
sua animadversione contemneretur, poense et judicia Academica
redderentur elusoria, caderet honesta disciplina, et janua panderetur
licentise Nobilium, aliorumque scandalo et pravo exemplo.
6. Non obstare videtur quod objici possit privilegia stricte
et secundum literam esse interpretanda. Laxior enim interpretatio
privilegiorum admitti potest, si eo ducant probabiles conjecturse
voluntatis ejus principis et Regis qui privilegia concessit,
si publica utilitas in eo vertatur. Jain autem constat Regian!
voluntatem fuisse et esse, ut conservetur disciplina inter
omnes cujuscunque ordinis personas Academicas: et interest salutis
public® tanquam suprem® legis Academic®.
7. Non judicatur Nobilis a minori: quia 1. Academi® Cancellarius
in criminalibus est pr®ses primarius, vel per se vel
per vicarium. 2. Rector cum Senatu Acad. non est minor uno
discipulo suo. 3. Alias nemo in judicio Regio posset judicare
Nobilem, nisi et ipse nobilis esset.
8. Academia non habet ultimam decisionem, sed in capitalibus
se refert ad supremi Magistratus vel Regii judicii ulteriorem
declarationem. , ,
Ad Regiam Majestatem,. tanquam authorem privilegiorum
et qu® supremam jurisdictionem habet, Academia se subjectissime
remittit, ut quem modum Regii sui beneficii esse velit,
ipsa aestimet ac dispenset.
Bilagor.
293
Bil. P.
Intaghne i Ridderhuset Ahr 1649.
Sköldebrefwens data.
Peter Gollavitz. Effter K: M:tz bref, dat: 28 Novemb: 1648.
Peter Brandt, fordom GeneralCommiss: ähr
dödh i Tysklandh, hans Sohn har inthet
kunnat förr prmsent: sigh
30 Januarij 1646.
Jon Torsson Leijonraam
26 Martij 1647.
Jahan Lagergreen  29 Martij 1647.
Capiten Lars Pärsson Bråkensköldh  29 Martij 1647.
Jahan Botwedsson Gyllenstingh
29 Martij 1647.
Melker Slangenfeldt  30 Martij 1647.
Samuel Kempensköldh
14 Aprilis 1647.
Börie Pijlegreen  16 Aprilis 1647.
Arnold Jahan Messenius
4 Maij 1647.
Oloff Lagercrantz  8 Maij 1647.
Christer Jacobsson Sölffwerax
20 Maij 1647.
Lars Masson Strushielm
27 Maij 1647.
Erik Jonsson Rytterfeldt  28 Maij 1647.
Hans Ramswerdh
4 Junij 1647.
Göstaf Grass
30 Junij 1647.
nans Hillesköldli
20 Julij 1647.
Herman Klöfwerfeldt
10 August: J647.
Clas Lillieström  18 August: 1647.
Carl Sölffwermusquet  30 Octob: 1647.
Jahan Rutenfeldt
3 Novem: 1647.
Jahan Sölffwerspåra  13 Novem: 1637.
Skall stå fram bättre efter han är renoverat
adel.
Ludwik Fritz
13 Novem: 1647.
Erik Joensson Lagercrantz  24 Novem: 1647.
Jahan v. Weidenhein
27 Novem: 1647.
Bertill Huffwudhskott  22 Decemb: 1647.
Erik Walsk.
Thore Ållonbergh
15 Janu: 1648.
Bogislaus v. Chemnitz
20 Janu: 1648.
Simon Rosenhandh
21 Febru: 1648.
Anders Pärsson Biörnfeldt  4 Martij 1648.
294
1649.
Lars Hindersson Landzbergh  6 Martij
Magnus Durel  20 Martij
Lars Örnstierna  13 Maij
Stigh Arfwesson Diurfeldt
20 Maij
Jöns Boosson Lilliestierna
30 Maij
Bartholomeus Wolffsbergh
5
Adam Hirtenbergh
19
Wilhelm Jernsköldh  27
Jöran v. Schaar  20
Hans Klärk  20
Jahan Sparfeldt  12 _
Gustaf Taubenfeldt  8 N>
Jahan v. Faltzburgh
10
Lars Hansson Lindorm  28
Didron togz in den
Lars Stålklinga
Richart Clerk  7
Daniel Jönsson Strussflykt  12
Sinklaire togs in den
9 Feb:
Öffwerst Dromundz barn togs in  9 Feb:
Nedenvudh togz in den
Jacob Länk togs in den
21
Casper v. Witten
Henrik Nödingh
Jahan Matzon Schalin till Bålbööl
Arendt Muller
, .
Georg Sigrott  J
Essbiörn Mårthensson RytterCrantz
27 Feb:
Anders Olsson Dreffenfelt
13
1648.
1648.
1648.
1648.
1648.
1648.
1648.
1648.
1648.
1648.
1648.
1648.
1648.
... 28 Novem:
1648.
.. 24 Janu:
1649.
.. 4 Decemb:
1648.
.. 7 Decemb:
1648.
.. 12 Decemb:
1648.
.. 9 Feb:
1649.
.. 9 Feb:
1649.
..10 Feb:
1649.
.. 21 Feb:
1649.
1 Martij
1649.
ie 15 Martij
1649.
igh befallningh
uthan
. 27 Feb:
1649.
. 13 Mart:
1649.
Bil. Q.
Öfriga handlingar *).
1. Riksdagskallelse. Dat. 26 Octob. 1648. Copia.
2. Relation om hvad i Tyskland vid Arméen och Fredstractaten
sedan nästhållne Riksdag förelupit.
') Endast dessa handlingars rubriker äro här upptagna. Handl,
finnas fullständiga, bundna vid prot.
Bilagor.
295
3. Project till Ständernas Förklaring ang. Carl Gustafs succession.
4. D:o till Ständernas Beslut.
5. Ständernas Försäkring på Enkedrottningens underhåll. Dat.
21 Mars. Copia (tr. hos Stiernman 2: 1128).
6. Project till Kongl. Adsecuration om Skjutsningen.
7. D:o till Kongl. Resolution på Skatteböndernes Besvär.
8. Kongl. Resolution på Adelns Besvär. Dat. 29 Mars. Original
(tr. hos Stiernman 2: 1135).
9. Förnyadt project till Instructiou för Consistorium Eeclesiasticum
Generale.
10. Pacis Sueco-Germanicae Instrumentum. Copia (särsk. tr.).
11. Trenne särskilda skrifter ang. tvisten mellan Strålar af
Eknaholm och Sjöared.
12. Gustaf Leijonhufvuds ansökan om uppskof med erläggande
af intresse till Riddarhuset. Dat. 16 Juni. Original.
13. Carl Siggesson Rosendufvas d:o. Dat. 21 Juni. Original.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH AHELS
EIKSMGS-PEOTOKOLL.
•FJERDE DELEN.
ANDRA HÄFTE I':
1 <5 r> 0 — 1 O 5 1.
STOCKHOLM
IVAR IIäEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI
1872.
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
RIKSDAGSPROTOKOLL.
SVERIGES
RIDDERSKAPS och adels
RIKSDAGS-PROTOKOLL.
FJERDE DELEN.
ANDRA HÄFTET:
165 0—1 651.
STOCKHOLM
IVAR HAGSTRÖMS BOKTRYCKERI
1872.
Fjerde delens andra häfte af Ridderskapets
Riksdagsprotokoll utgifves härmed efter samma plan som det
föregående, och anser sig utgifvaren skyldig anmärka att utom
det renskrifna protokollet för 1650 års Riksdag finnes RiddarhusSekreteraren
Kempenskölds ganska fullständiga concept, hvilket
öfverallt jenmförts med det förra, hvarvid åtskilliga större och
mindre oriktigheter blifvit rättade, det utelemnade tillagdt, o. s. v.
Äfven detta häfte är på uppdrag af Riddarhus-Direktionen
redigeradt af undertecknad. Stockholm i December 1872.
Bernh. Taube.
Innehållsförteckning.
Riksdagen år 1650:
Sid.
Protokoll  297
Bil. A. Kongl. Maj:ts första Proposition  456
» B. Adelns betänkande till Presterskapet
461
» C. Adelns svar på Kongl. Maj:ts första Proposition  464
» D. Presterskapets d:o
468
» E. Borgerskapets d:o
472
» F. Allmogens d:o
482
» G. 1. Adelns replik emot de andra Ständernas svar på
Kongl. Maj:ts första Proposition
487
» G. 2. Project till denna replik
497
» H. Kongl. Maj:ts andra Proposition  501
» I. Adelns svar derå  505
» K. § 11 i projectet till Arffurstens Försäkran  508
» L. § 5 i projectet till Ständernas Beslut
508
» M. Adelns project till förbättringar uti Arffurstens Försäkran
509
» N. Adelns Besvär
510
» O. Ceremoniel vid kröningsiutåget från Jacobsdal till
Stockholm
514
» P. D:o vid hyllningsakten...  517
» Q. Åtskilliga Adelsmäns klagomål öfver oordning vid
introduktioner på Riddarhuset
522
» R. Rikets Ständers Beslut  524
» S. Adelns förbindelse att icke förtrycka skattebönderne 527
« T. Förteckning öfver uteblifna rusttjenstlängder  527
» U. Promemoria att framläggas för Adeln
531
» "IV. Öfriga handlingar, förteckning
533
Utskottsmötet år 1651:
Sid.
Protokoll  535
Särskildt d:o vid sammankomsten mellan Adeln och Borger
skapet
587
Bil. A. Project till instruction för Landshöfdingarue vid inrättandet
af krögerier
595
» B. Landshöfdingarnes påminnelser dervid
600
» C. Kongl. Maj:ts Proposition
603
» D. Adelns Deputerades project till svar å §§ 4, 5 och
6 deruti
608
» E. Adelns svar å samma Proposition
612
» F. Project till Qvarntullsordning
617
» G. Mötets Deputerades project ang. handel och manu
facturer
m. m
622
» H. Adelns svar på förslaget till qvarntullsordning m. m. 639
» I. Mötets Beslut
.. 641
» K. Magnus Schillers ed i egenskap af Riddarhus-Sekre
terarens
Adjutant
642
» L. Förteckning öfver till Mötet kallade Adelsmän  643
» M. Öfriga handlingar, förteckning
644
Rättelser:
Sid.
3,
rad.
1
„
36,
„
9
„
40,
1
„
57,
»
13
„
85,
8
»
107,
»
2
V
135,
„
1
„
201,
„
17
378,
»
6
»
430,
4
439,
20
„
496,
»
1
»
530,
533.
5
10
„ Garspeltt b öv läsas: Gertfeltt
icke ku(nna) bortfallit.
8t:lr: observeras, läs: observeras:
„ Cavelles bör läsas: Lavelles (De La Vallée)
n „ Ahrenden läs: Åhrenden
i „ 1647 „ 1647.
„ prope bör läsas: propter
cietu bör vara: coetu
Danneman läs: Dannemän
pamam bör vara: poenam
Arhane läs: Århane
Sölfuersparra .
172.
Sölfuersparrar.
172).
Proto collet
af
A c t i s
som äre
passerade upå Ridderelmset
i Riksdagen
i
STOCHOLM,
hållen
lillio 1650.
20
298
1650.
Desse efterskrifne Landzhöfdingar äre kompne till Rili
dagen till den 28 Junij
H:r Gustaf Bonde
II:r Christer Bonde
Frans Krusebiörn
Lorentz Creutz
Hans Strik
Johan Rosenhane
Claes Stiernsköldh
Peder Ribbingh.
Tönies Langman
d.
25 Junij
Oluf Wachttorn
Conradt Falkenbergh
Per Hierta
Gustafi T_ ,
Bertill Huffwudskott
T.. f Kurk
, Jons 1
Håkon Larson Swerdsköldh
Torne Anderson Törnefäldt
Peder Gyllenax
Otto von Sack
Melcher Wernstett
Jesper Nilson.
Gustaf Erikson Ribbingh
d. 26.
Tufwe Tufweson Ilökeflycht
Axel Bolia
Carl Hårdh
Carl Lilia
Ernst Forbes
Jöron Pattkill.
d. 27.
H:r Nils Baneer
H:r Claes Baneer.
d. 28.
Gustaf Ribbingh
Gustaf Paul
Erik Leijonhuffwudh
Wil stå i sin Faders ställe
Axel Rääf
Daniel Jönson Strusshielm
Erik Boije
.Måns Ulfsparre
Hans Silfwerlåås
Erik Plantingh
Håkon Nilson Skytte
Uggla
Paul Wudde
Joban Hårdh.
Per Gyllensparre
Hans Löwelingk
Hans Rothkirk
Hans Jacob Crail
Peder Stråle
Per Erikson Rosensköldh
Nils Hiulhammar
Johan Liliecrona
Åke Silfversparre
Erik Kruse
Oluf Bröstfäldt
Lars Kruse
Gustaf Taubenfäldt
H: Gustaf Kurk
Joen Bure
Juli.
299
Samma dagh nembl: den 28 Junij för middagen wardt omblåsit
och uthropat att Ständerne skulle comparera, Adelen på
Ridderehuset, och de andre presentera sine Fullmachter i Cantzliet
klockan ett.
1 Julij angifne Nampn.
Hugo Hammelthon
Jöron Gyllenfalk
Lars Eenhörningh
Carl Nederwudd
Oluf Anderson Silfwerlodh
Jöron Carlson Boije
Peder Lennardtson Ulfsax
Johan Månesköldh
Erik Månesköldh
Oluf Olufson Morgenstierna
Kemnitz
Anders Olufson Dreffenfeldt
Haraldh Roos
Knutt Liliehöök
Måns Drake
Arfwed Drake
Matz Ulf
Jöns Boson Liliestierna
Nils Broms
Christiern Swinhuffwudh
Johan Hulsshorst
Åke Orneflycht
Peder Anderson Linderoot
Stigh Diurfeldt
Erik Galle
H:r Johan Oxenstierna
H:r Thure Thureson
Petter Mannersköldh
Steinberger
H: Gabriel Gab: Oxenstierna
excuserar sigh medh andre
sine Embeters sysslor
Peder Manderhielm
Carl Uggla
H: Claes Tott
H: Gustaf Carlson Baner
Udde Odela
Carl Lindelöf
Lorentz Creutz.
Här efter inkom H:r Landtmarskalken Walborne Herr
Schwante Sparre på Ridderehuset, och såsom han hade undfångit
order af K: M:tt det han skulle så nu wedh denne Rikzdagh,
som thet skedde i förlidne åhr, wara Ridderskapetz och
Adeleus Landtmarskalk, och der på anammat Stafwen af Kongl:
Maij:tz handh: altså hade han i sinnet sådant Adelen notificera.
Men emedan the inthet alla wore tillstädes, ty befaltes
Secreteraren att intimera att the alle komme upp klockan ett
efter middagen. Hwilket ock skedde.
Efter Middagh stälte sigh the af Ridderskapet och Adelen
in, som wore kompne till Rikzdagen. Och hade Herr Landtmarskalken
thetta talet till them:
K: Maij:tt wår allernådigste Drottningh bäfwer af höghwichtige
och wäl grundade skäl funnit godt, att wed denne tidh
300
1650.
berama een Rikzdagh, och efter Ständernes begäran sin Cröningzhögtidh.
Och emedan man förnimmer att andre Ständer,
Präster, Borgare och Bönder äre reda ankompne, och att någre
af Ridderskapet och Adelen sigh hafwa instält; Ty hafwer
K: M:tt nådigst behagat att vocera min ringa person till Landtmarskalks
tiensten. Twijflar inthet uthan att sådant skal Eder
Gode Herrar wäl behaga. Jagh hafwer stor orsak G: H: att
betacka för seneste comportement, förhåppas att the G: Herrar
der uthi ock nu continuere, som theres Adelige och Ridderlige
dygdh lijkmätigt är; Hwadh tystheeten anlangar, så är
onödigt der om påminnelse giöra, emedan som hwar och een
wäl weet besinna hwadh thet Adelige Ståndet länder till heder
och prydnat. J thet öfrige beflijtar jagh migh gärna om, att
giöra hwadh som Embetet fordrar, och som thet länder hwar
och een till heder, ähra och respect.
Sedan påminthes att the G: H: wille komma tillstädes
klockan Otta nästkommande Ondzdagh, efter Tidzdagen war
heeligh. Och då till at afwänta K: M:tz wijdere order.
3 Julij.
Efter K: Maij:tz befallniugh lefwererades i Cantzlij Längden
på the ankompne af Ridderskapet och Adelen, till Secretereren
Tungell.
När Ridderskapet och Adelen wore kompne tillsamman,
som sagt war, hade H:r Landtmarskalken thenne Sermon till
them: Att emedan nödigt wore, det någre punchter i Ridderehus
Ordningen uplästes, på thet att the som till äfweutyrs inthet
hafwa kunnat wara tillstädes för månge laga hinder, eller
elliest lätteligen förgäta dess innehåldh, skulle der medh så
myckit bättre giöra sigh sielfwe påminthe, och till mehra rättelse,
ty upläste Secretereren bem:te Punchter, begynnandes af
den trettonde, in till den tiuge herde. Mitt uthi läsandet förehöldt
Her Landtmarskalken them sainpteligen någre Punchter,
som för detta inthet hafwa så noga warit tagna i acht, såsom
först att vota colligeras i ett täkt faat, ther medh till att förekomma
månge preiudicia och så myckit frijare säija sin meningh,
som thet ock wore sielfwe privilegierne och een god och
skäligh ordningh lijkmätigt. Till thet andra, om Signetet, att
the G: H: wille see på privilegiernes rätta meningh, och inthet
private Secreter och Insigler blanda ihoop medh familiernes,
som böra wara uthan nampn; Ty wille hwar och een på famili
-
Juli.
301
ens wägnar skaffa sigh ett familie Signet, att försigla acter
och besluth medh.
Näst detta toges sakerne på Ridderehuset närmere ann, och
giorde Her Landtmarskalken een oration för Her Sewedh och
Nils Bååtar, som hade bekommit K: M:tz bref att blifwa Frijherrar.
Orationen gick der på uth, att emedan K: M:tt af särdeles
skähl och motiver och the redelige och hulde tienster,
som bägge desse Herrar hade Högstbem:te K: M:tt och Cronan
bewijst, then eene såsom een Rådz Person, den andre i militiae
wäsendet: Altså hade K: M:tt befalt att the skole intagas och
transfereras i högre rum, hwilket man nu i wärket hade och
fullkomnas borde, brefwen upläsas, dess meningh J G: H: skole
förnimma: Men först uplästes den 8:de puncht i Ridderehus
Ordningen om translationen, sedan wore brefwen upläsne publice,
thet eena war daterat den 29 Jan: 1650, lydandes, att såsom
H: Carl Carlson Gyllenhielm hafwer erkändt H: Sewedh och Nils
Bååt för Fostersöner, och K: M:tt hafwer på then Sahl: Herrens
ödmiuke anhållande confererat oppå dem Frijherre nampnet och
een deel af wapnet; hwarföre befaller K: M:tt att the ock
der wedh blifwa erkände. Det andre brefwet, daterat den 24
Maij samma åhr, är uthförligere skrifwit och godsen insatte,
aldeles efter Frijherre brefz rätte och pertinente innehåldh.
Efter denne brefz upläsningh slöt Her Landtmarskalken,
och förordnade- Her Nils Bååt till primam classen), i thet ställe
näst efter Sparrarne att stå, såsom then, som ock war bestält
att blifwa nu wedh denne Herredagh Caput familia', efter walborne
H: Sewedh Bååtz samtyckio. Gaf så honom handen och
önskade lycka.
H:r Landtmarskalken fick budh efter sigh att gå till K: M:tt.
Kommande igen, sade K: M:tz befallningh wara, att emedan
K: M:tt hade ärnat kalla tillhopa Ständerne om tillkommande
Lögerdagh; doch inthet kunna det giöra förr än thet
ransakades om Adelen war kommen tillstädes, och huru månge
som kompne wore. Sade derhoos att andre af Ständerne wore
nu alle kompne, desidereras allenast Adels Ståndet. Der på
uplästes Matrikelen och förordnades någre Capita familiarum.
Tillsades att the dagen efter skulle komma tillsamman klockan
8 på Ridderehuset, och the som nyligen kunde wara kompne
och inthet gifwit sigh ann, the skulle efter middagen sigh presentera
sammastädes hoos Secretereren. Mehr giordes inthet
den gången.
302
1650.
Efter Middagen.
Håkon Nilson Skytt fick order af Her Landtmarskalken
att sättia sigh i the Skytters af Säters ställe, efter han hade
K: M:tz bref till H: Landtmarskalken åhr 1647 warande H:r
Bengdt Skytte, att han skulle beträda samma ställe: Och war
inthet mehr jäf der uthi.
Ofwersten Sass sade till H: Landtmarskalken att han hade
bref af K: M:tt A:o 1645 att införas på Ridderehuset. Befaltes
att see efter thet samma brefwet.
4 Julij
Sade Her Landtmarskalken, att efter man förnimmer ännu
månge utheblifwa, sorn inthet hafwa stält sigh inn, och thet
icke heller något synnerligit förefaller, medan man efter the
andre måste töfwa, hwarföre i medier tidh, att icke något likwäl
står ogiort, kunna the G: Herrar sambla någre sine beswärs
punchter, them the kunne presentera, och efterst i Herredagen
i Cantzliet inlefwereras. Sade ock wara uthskrifwit om Russtiensten
och att han hade stält them af AdelsPhanan till Eneköpingh,
the wille sigh sådant effterretta.
Per Erikson Rosensköldh sade sigh hafwa fått skrifwelse
af Haraldh Stake de dato den 12 Martij, att dem som faller för
swårt deres Russtienst hålla, måge till Cröningen gifwa 100 Rdr.
Samma gångh togz Ofwerste Lieutenandten Petter Margalli
inn och hade H:r Landtmarskalken efter wahnlig sätt ett taal
för honom, huru som K: M:tt i anseende till hans gode tienster
honom beneficerat medh Sköldh och Hielm; hwarföre han ock
nu här medh intages och immatriculeras.
Sedan Sköldebrefwet, daterat den 4 Julij 1650, wardt upläsit,
gaf Her Landtmarskalken honom handen och önskade
honom lycko.
Denne gång holtz onödigt att inquirera in absentes, uthan
man wille förwänta deres ankompst, som man förnam wara under
wägen. Bödz opå, att när the Gode Herrar finge see opå
Ridderehusdörren wara anslagit, the då wille rätta sigh der effter.
Efterskrifne hafwa sigh angifwit och sine nampn antekna
låtit. Serö venientes.
Paul von Witten Nils Stakelbergh
Gabriel Duse Hans Klärk
Anders Reinhorn Lars Lindorm.
Jöns Lunow
Juli.
303
5 Julij komme effterskrifne tillstädes och läte antekna sine
nampn.
Christofer Torstenson af For- H: Johan Wrangel
stena Christer Rålamb
Johan Ulfsparre Daniel Leijonstierna.
Dito omslogz medh HerPukorne, medh förkunnande att alle
skole låta finna sigh tillstädes efter K: Maij:tz befallningh på
Rikzsahlen dagen effter, nembl: den 6 Julij klockan prsecise nijo.
Desse effterskrifne låta excusera sigh propter morbum.
Lars Bråkensköldh Knutt Lilia
Blankenfiäll Sabelsköldh.
Arfwed Silfwerliielm att hans fader är nyligen död.
Rosenhielm att hans husfru är nyligen död.
Anders Siggeson Falkengren, att hans hustru illa siuk war.
Hendrich Gyllenpistol uhrsächtar sigh för sin swaghet.
Jöron Galle excuserar sigh i lijka måtto af sin swagheet.
Ofwersten H: Erik Oxenstierna excuserar sigh icke kunna
komma så snart, efter som hans hästar hafwa stört för hans
wagn.
Lars Jacobson Biörnram är wanför af ålder och gammal
tienst.
Gustaf Erikson Ornewinge skrifwer sigh inthet kunna komma
till Rikzdagen för sin siukdom.
Johan Gustafson Ornewinge skrifwer sigh inthet kunna komma
än, efter han hålla måste Lagmans syner i Grefweskapet.
Anders Lennardtson Swenske skal förretta på Bergzamptz
wägnar hoos Bergzlagen i Wärmelandh någre wärf.
Anders Erikson Hästehuffwudh beswärer sigh inthet kunna
komma så snart för swaga hästar sampt foderbrist.
Harald Stake har samma klagan.
Den 6 Julij på een Lögerdagh
Samlade sigh åther Ridderskapet och Adelen, och efter man
hade någon tidh och tillfälle, togz in någre Nyadlede på Ridderehuset,
som tillstädes komruo decenti oratione, uthi detta
Ståndz förhållande.
Secretereren Johan Wijnbladh, som i förlidne Herredagh
1649 prmsenterade och inlade sitt sköldebref, fast det skedde
i den wefwan, som H: Landtmarskalken aflade stafwen: befaltes
likwäl det Wijnbladh skulle niuta det stället: kunde framdeles
exhibera sin person, skulle ock conferera till Ridderehu
-
304 1650.
set, efter som han ock dertill gaf 60 D:r Silf:rmynt, hans bref
dat. 1649 20 Febru:
Lieutnandten Erik Rosensabel, bref dat. 1649 16 Ap:
Lieutnanten Johan Bär, hans bref dat. A:o 1649 d. 9 Maij.
Capitein Jacob Muller Cronlodh, dess bref dat. A:o 1647
d. 20 Martij. Här hoos är till märkia, att emedan denne Cronlodh
är stadd i Cronones tienst i Tysklandh och hans Fader af
högh ålder och siukdom inthet hafwer kunnat eller förmått achta
tiden; icke dess mindre kan honom inthet disputeras sitt ställe
efter brefwetz datum att förordnas: befaltes fördenskull wapnen
upsättias efter datum.
Doctor Peder Wigelius, som här effter kallar sigh Peder
Ekenbergh.
Johan Simonson Bilensköldh.
Wijnbladh tackade K: M:tt, som hafwer honom och the
andre medh Ståndet och privilegier honorerat, erkänne sin skyldigheet
så comportera sigh, att K: Maij:tt skal förmedelst trogen
flijt och tienst af hans person hafwa ett gådt nöije, derom
han sigh ock alla dagar beflijtar. Tackar Ridderskapet och
Adelen, som honom acceptera i dess Societet, låfwar hwar och
een efter Ståndh och wärde all ähra och tienst att bewijsa.
In particulari Her Landtmarskalken, then han skyldigh är att
tiena i hwadh han kan. Der medh gaf Her Landtmarskalken
them alla handen. Hwadh the hwar för sigh låfwat hafwe pro
introductione till Ridderhuset, det warder Ridderhus boken uthwijsandes.
Her Landtmarskalken påminthe denuo om voterna och
suffragierna, att fälla och gifwa i ett täkt faat, så wäl efter
privilegiernes expresse innehåldh, som mehra tryggheet och richtigheet.
När detta wardt bestält, kom båd att Ridderskapet och
Adelen skulle opmarchera till K: M:tt och giöra högstbem:te
K: M:tt folie på RikzSahlen, efter nu the alle andre Ständer
wore församblade.
Thå the opkomme efter numererat Lista på wahnligit wijs,
och H: K: M:tt hade sigh satt i sin Kongl: Thron, begynte H:
Ex:tz RikzCantzleren talet, och sedan han hade gifwit hwart
Ståndh sin tillbörlige titel, sade han wedh denne meningh här
extractwijs infördt, att K: M:tt hade Ständerne gärna förskoont
medh Rikzdagen denne gångh, wäl besinnandes theres olägenheet,
och synnerligen medan thet inthet så länge sedan war,
Juli.
305
att the seneste här wore församblade, doch hafwer K: M:tt inthet
kunnat låta detta för denne gångh gå tillbaka, bewekt
enkannerligen af twenne wichtige skähl och motiver:
Then förste är det, att efter K: M:tt är inträdd i Riksens
Regieringh och Ständerne hafwa af eenhälligt Rådh och
betänkiande urgerat på dess Kongl: Cröningh. Hwarföre hafwer
K: M:tt inthet längre welat eller kunnat tiden upskiuta.
War fuller senast i de tankar begripen, att låta sigh på förra
sagdan och stämpno tidh crona, men så hafwer kriget sådant
hindrat, och the beswär ther medh pläga folia. Nu medan den
högste Gudh hafwer behagat freden oss förlähna, will H: K:
M:tt giöra them alla tillfyllest och solennizera låta sin Konungzlige
Cröningh, önskade der till myckin lycka och wälsignelse
af den högste Gudh.
Then andre orsaken war, att K: M:tt wille låta them
wetta Fäderneslandsens tillståndh, och hwadh uthrijkes emellan
Cronan, grannar och någrannar är passerat, remonstrerandes
oss then fahra wij hafwe swäfwat uthi. Och såsom K: M:tt
söker fredh inrijkes, söker ock wänskap medh naboer: Ty är
nödigt funnit och rådsampt att sammankalla Ständerne och informera
them om förloppet efter then tidh the seneste wore
här tillsamman. På thet K: M:tt försichteligen rådd, må blifwa
gripen under armarna, Riket rättwijsligen styrt och undersåtherne
befredade, förswarade och uthi roo satte warda, hwilket
alt med mehra propositionen uthwijsandes warder.
Widere uthförde RikzCantzleren hwadh som emot een
sådan Kongl: åhuga och försårgh swara bör, nembl: att Ständerne
bewijsa sin skyldigheet och enkannerligen att propositionen
såsom högwichtigh blifwer wäl öfwerlagd, betänkt och resolverat,
såsom K: M:tt hafwer sin tillförsicht till alle Ståndh,
them hon alle i gemeeu och i synnerheet medh Kongl: Nåde
är bewågen.
Der elfter uplaas H: Bengdt Skytte propositionen, och sedan
then upläsin war Iefwererade han then Secretereren Tungel.
(Se Bil. A.)
Hwarpå fölgde H:r Landtmarskalkens Her Schwante Sparres
oration panegyrice stält och wäl grundat, alle Ständer, som
then hörde, till märkeligit behagh. Ty först gaf han tillkänna,
att såsom Ridderskapet och Adelen hade altidh haft åhuga och
bekymmer, och tracterat här effter medh störste flijt, att betee
sin plicht och skyldigheet: Altså efter underdåhnigh hörsam
-
306
1650.
heet hafwa the effterkommit K: M:tz nådigste befallningh, ställandes
sigh inn att afbijda hwadh K: M:tt them nådigest täckes
att befahla. The frögde sigh förnembligast öfwer K: M:tz
goda hälsa och prosperitet, önskandes af underdåhnigt hierta,
att then stadig här effter och oföranderligh förblifwa måtte.
Tackar K: M:tt som så uthförligen genom H: Ex:tz RikzCantzlerens
berömmelige taal och upläsne proposition hafwer fördt
Ridderskapet och Adelen till sinnes och minnes hwad som för
detta passerat är, och huru högt K: M:tt hafwer låtit sigh
wårda genom högt betänkiande, gode och hälsosamme rådh,
idkesamme flijt, Fäderneslandsens wälfärdh, och när man thet
rätt besinnar och granneligen öfwerwägar Regementetz lopp, sä
seer man huru som alle Konglige dygder äre hoos K: M:tt sammanknippade.
Gudeligheeten först funderat på wår Christelige
och apostoliske Religion och exempel gifwande fram för alle
andre. Sedan commemorerade Her Landtmarskalken dess bisittiare
then helge Justitien, som [är] K: M:tt såsom ett fulcrum
uthi ett wälbestält Regemente, att hwar och een hafwer att
hugna sigh der af, att den rätt skepås och uthdelas. K: M:tz
högwijse och försichtige rådh warder hele weridén commenderat,
som iblandh annat ock lyser i försichtige tractater och kloke
consiliers lopp. H: K: M:tz fortitudo har wunnit ett lyckeligit
uthslagh uthom gränserne hoos grannar och någrannar
och thet Romerske Riket, ett odödeligit nampn och veneration
hoos dess undersåthere. Efter detta inedh månge ordz uthförande
skrider Iler Landtmarskalken närmere till propositionen,
then Ridderskapet och Adelen wele öfwersee, öfwerläggia, och
såsom the sigh alle obligera att wela göra deres skyldigheet
och hwad som uthan theres ruin skee kan: Altså förhåppas the
och giöra sigh försäkrade der emot, att K: M:tt altidh them är
een nådigh Drottningh, förblifwandes dem medh Kongl: Nåde
bewågen, och thet afhandlandes som länder till Gudz ähra, K:
M:tt sielf till ett odödeligit nampn och beröm, alle Ständer i
Riket till önskeligh säkerheet. The för sine personer äre K:
M:tt medh hörsamheet och lydno stedse förbundne, och recommenderade
K: M:tt Ridderskapetz och Adelens wälfärdh och
deres wälfångne privilegier.
När detta är tält, ginge alle nedh af RikzSahlen i sin order
och Her Landtmarskalken på Ridderehuset medh Adelen,
der som han förkunnade att alle wille wara tillstädes klockan
Juli.
307
otta om tillkommande måndagh effter klockan war allaredo ett
och ingen tijdh gafz wijdere att rådslå.
Hwadh the andre Ständers taal anlangar, så tackade Erkiebispen
Lenaeus Gudh, och war medh the andre glad, att the
funno Kongl: Maij:tt wedh godh hälsa, önskandes dess prolongation.
Sade att man war så inkommen medh thet krijget uthrijkes
medh Keijsaren, att man begynte desperera om någon
lyckeligh och godh event. Gudh hafwer sedt så wida till wårt
käre fäderneslandh och beskärt oss fredh, tackom Gudh derföre;
och att han hafwer styrkt oss i roligheet här hemma innom
grentserne. Kom på discurs om någon hårdh misswäxt,
then man i 50 åhr icke hade wettat uthaf. Tackade K: M:tt
för nådigh försorgh för alles deres bästa. Prästerskapet wela
taga propositionen i betänkiande och see på hwadh sätt the
kunna förklara sigh, kan skee, K: M:tt till nådigt behagh.
Borgemesteren Nils Nilson begynte åther efter förra wahna
medh en sådan titell: Stormechtigste Fröken etc. Exaggere
rade
belli difficultates et pericula, som wij hafwe warit inweklade
uthi, så att thet synes efter blodige footspår, hafwe likwäl
orsak att tacka Gudh, som hafwer beskärt K: Maij:tt lycko
och wälsignelse, som hafwer så wida bracht, att wij nu äntheligen
förmode ett gådt uthslag. Gudh synes wela plåga oss
medh hunger och dyr tijdh, sådanne hårde landzplågor bekymbra
oss icke mindre än kriget. Wij förmode K: M:tz store
omsårgh, som icke will the fattiges förtryck. Borgerskapet
tackade Gudh att K: M:tt mår wäl, som är then eene och rätte
Ofwerheet, glädie sigh att K: M:tt sitter nu på sin Kongl: Stool,
emedan hon nyligen war stoor fahra underkastadh. Gudh wille
än widare uppehålla K: M:tt och låta icke wår rätta Ofwerheetz
Crona falla. Önskandes att then länge påträngde Cröningen
måtte lända till Gudz ähra, och then Gustavianiske familien
icke ändas måtte. The wele gärna som trogne undersåthere
efter yttersta förmågo hielpa under och lijsa Regementet, önskandes
een gångh roo och lijsa för the månge beswär.
Bonden tackade Gudh för K: M:tz hälsa
I. Önskade dess långwarachtigheet.
II. Tackade till det andra för freden, som K: M:tt wärf
wat
hade.
III. Önskade lycka till Cröningen.
IY. Slöt sedan, att wij försee oss wenligen till E: K:
M:tt, att wij fattige mann lijsade blifwa för den stora tunga,
ouö 1650.
badh att hans taal inthet mätte till ovänskap uptagas, medan
wij äre olärde.
UU11J.
Efter någre vore som excuserade sigh inthet så hastigt
kunna ställa sigh inn på Ridderehuset, förebärandes den eena
den, den andra een annan orsak, så fick Her Landtmarskalken
orsak och tillfälle att yrkia på samma presens, medh beredelse,
att K: M:tt var otoligh här öfver, att een part inthet ville,
besinnandes sin plicht, lydno och hörsamheet, komma tillstädes;
förmante fliteligen, att så kärt them vore undvijka vijdlyftigheet,
thet the rätte sigh i saken.
Sedan sade H: Landtmarskalken att man lijkmätigt förra
bruk och seedvana ville nu straxt begynna upläsa låta hvars
och eens nampn efter Matrikelen, der effter man kunde see, hvilken
som uthe blefwe, men så kunde det tiden inthet tillåta,
uthan man ville först låta upläsa propositionen, der medh att
påminna sigh contenta och fatta resolutionen. Emedlertidh ville
the G: H:r efter privilegiernes innehåld och dess voterande ordenteligen
öfwerläggia the två effterste puncta om utskrifningen
och medlen till Krigzfolketz uppehälle, medan han ginge
upp till K: M:tt efter han hade fått kallelse. Wore någon tidh
öfver, så kunde man sedan upräkna efter Matrikelen ordningen
på Adelen.
Desse effterskrifne hafva gifvit sigh ann. Dito kommande
seent till Herredagen.
Michel Jordan Jöron Kafle
Peder Gyllenstråle Gustaf Jernlodh.
Knut Gustafson Roos
Såsom på seneste Herredagh A:o 1649 vardt efter K: M:tz
nådige vilie förordnat att Öfversten Urquard skulle niuta thet
stället efter tiden, thå Grefve Magnus samma åhr uthreste,
nembl: den 10 Aprilis 1648: Altså blef ock efter befallningen
bem:te Urquards vapn upslagit, ståendes hoos Durelij.
Medan H: Landtmarskalken bärta var, förefölle åthskillige
discurser om utskrifningen, then mäste deelen inthet kunde
ogilla, allenast om modo var delibererat, men inthet slutit.
När H: Landtmarskalken kom igen och holdt them före
Resolutionen och svaret, så begärte först Lorentz Creutz på
3:ie Classis vägnar, att thet måtte skee något upskåf på ett
paar dagar, till thess man finge förnimma böndernes meningh,
Juli.
309
medan then saak them mäst angår, och att icke Adelen drager
på sigh något haat praecipitando.
Berndes sade ock thet samma, att man inthet tviflar thet
ju mäste parten lära bewilia uthskrifningen, men likväl att
the inthet måtte giöra sigh odieuse hoos then gemeene Almogen,
holtz rådeligit något upskått.
H:r Liliehöök pro Classe 2:da kunne 3:iae Classis meningh
inthet ogilla, allenast efter vota gå på zedlerne uth, att man
then modum något närmere circumscriberade.
Grefve Carl på l:ae Classis vägna: På thet bönderne
icke skulle säija ther på vara ansedt, them till något förtryck,
ty vore icke oskähl att man något drögde.
På thet nu alle skulle vara väl informerade om den 1
puncht, så ståltes then i fyra frågestycker, som ock straxt
vore upläsne, der effter de så myckit bättre kunde gifwa ett
direct svar.
1. Om thet bevilias uthskrifningh eller icke?
2. Om uthskrifningen skal hållas eller uthgå efter mantalet,
eller medh penningar betalas?
3. Om thet skal specificeras något vist taal eller simpliciter
halfparten frelse skrifvas emot Crone och Skatte ?
4. Om thet skal bevilias innom råå och röör eller icke?
Der om skulle dagen effter voteras efter zedlars maneer
och privilegiernes innehåldh.
Sidst var om absentibus eenhälligen beviliat, att emedan
månge inthet stälte sigh inn, een part ginge förr sin koos, än
dem borde: Thy fann H:r Landtmarskalken thet vara högeli
gen
af nöden, att ther på fölgde straff, och att the Gode Herrar
skulle sigh här om föreena. Een part meente man skulle
duplera straffet, een part att the skulle så nu som förr göra
uth färn daler om dagen, som ofta var omtalt i förra Herredagar.
Der medh vart påbudit, att alle skulle låta finna sigh
tillstädes dagen effter klockan otta, men så snart klockan slår
9, och then då icke är tillstädes, blifve uthe, och slippe inthet
inn, bothe så 5 D:r eller 1 Rikzd: för the dagztimmar han
borde finnas tillstädes, och thet i hvitt mynt eller Rdr.
9 Julij
1. Ankom och presenterade sigh Arfvedh Willman.
2. Dernest hade H:r Landtmarskalken een sermon för Öfversten
Sass, commemorerandes hans redelige förhållande, så väl
310
1650.
i Sahl. K: M:tz tidh, som sedermera och alt continue. Och efter
K: M:tt hafwer på hans trägne begäran befalt honom att intagas
på Ridderhuset, och han seneste Herredagh hafwer det begärt,
och wardt bewiliat, allenast för den orsak skull upskuttit till
thess han yttermera skulle giöra sigh kunnigh genom sitt
Adelsskapz bewijs. (Jfr sista Bil.) Och emedan man förnimmer
nu att han är af gammal uhrminnes Adelsskap, och hafwer
bewijsen hoos sigh, the som ock kunna upläsas wedh bättre
tidh, tages nu fördenskull inn. Man twiflar inthet, uthan såsom
Adelsskapet står i dygden, att han sigh ock ehrligh och
wäl, som een ehrligh Adelsman och Ridderehus prydnan fordrar,
förhåller, gaf honom så handen, der på Sassen giorde tillbörligh
tacksäijelse. Förährte till Ridderehuset, som han skref i boken
30 Rdr.
3. Uplästes ett KrigzCollegii bref, att all Adelen skulle
inlefwerera sine Russtientz längder i KrigzCollegio. (Jfr sista
Bil.) Här iempte påminthes af Öfwersten G: Carl, att the till
mehra rättelse wille annotera, hwilke som gifwa penningar, eller
hålla häst och karl, efter K: M:tt hade bewiliat them i
Wästergöthlandh, Wärmelandh och på Daal att lösa sigh medh
penningar.
4. Der effter begärte H:r Landtmarskalken att the G: H:
wille sigh förklara på then förste puncht om utskrifningen.
Wore så een part af 3:ia Classe, som holle rådsampt att
man inthet alt förhastade sigh om votis, uthan först discurrerade
pro et contra och gofwe saken något bättre lius.
Då sattes twenne som skulle disputera här om. H: Gustaf
Bonde skulle hålla pro uthskrifningen, men Scheringh Rosenhane
hålla obstat, alt discurswijs och inthet categorice.
Rosenhanes Argument wore desse discurswijs:
1. Att uthskrifningen inthet wara nödigh, emedan wij hade
fredh: myckit folk wore här hemma sorn slå sigh på lättia,
hafwe inthet föda sigh medh, hwar af inthet annat än tumult och
sedition förorsakas. Detta folk man nu hade kunde wara nogh
i fredligh tijdh.
2. När man har myckit folk, så är consequens att medlen
falla skole till deres uppehälle, till att nära dem medh.
3. Efter wij ha fått fredh, så skole wåre grannar få een
ombrage, tänkiandes hwadh thetta skulle wara, sättiandes upp
öronen, menandes något nytt wara, som the slå på, hållandes
oss altidh wedh ett bullersampt folk.
Juli.
311
4. Bonden är nogh beswärat medh sitt hushåldh, skulle
man widere uthskrifwa, förderfwade man honom heelt och hållit,
ty thet blefwe inthet annat än bönder (!) igen, eller poikar,
som skulle stå hemmanen före.
Dertill swarade H:r Gustaf Bonde:
1. Refererandes sigh på propositionen, hwadh skahl som
K: M:tt hafwer bewekt till uthskrifningen, nembl: att den Tyske
Militia wore för kostsam till hålla. Regementerne äre half
afgångne; nödigt wara att the ersättias.
2. Kunde ock icke Cronan stort kåsta på knechten, han
låter sigh nöija medh ringa kost och kläder.
3. Säkerheeten för heela Landet wara thet bästa.
Conradt Falkenbergh inföll i Discursen, holt uthskrifningen
nödigh, icke heller beswärligh; almogen fuller inthet få dränger,
men Landet likwäl wara fult medh löösdrifwere. Högnödig!]
wara een uthskrifningh pro tempore:
Det andre colloquium wardt hållit emellan Johan Berndes
och Stiernsköldh.
Berndes talte pro uthskrifningen, necessitatem der i bestå,
ty inthet Landh kunde subsistera uthan armata manu: Sittia
wij i fredh skole wij altidh tänkia att wij af krigh äre om
hwerfde,
wore tå seent att fråga efter folk.
2. Födemedlen till Soldaten är detta landet tilldrägeligere
att skaffa, än något Landh.
3. Om man skulle see på Dalerne, hålla the sine knech
ter
uthan något Cronones beswär, hwilket man allenast discurswijs
här pro exemplo indrager.
4. Uthskrifningen ränsar landet för skalkar och bofwar.
Der emot införde Rosenhane sigh inthet disputera uthskrif
ningens
nödigheet, att recreuen är icke pro tempore nödigh,
efter här är folk nogh, allenast man håller then wedh macht.
Stiernsköld: Andre skulle myckit döma om wår orolig
heet,
om wij skulle uthskrifningen ställa i wärket.
Berndes: The må döma hwadh the wela, thet är bättre att
wij hålla swärdet blankt: uthskrifningen är thet nödigeste tingh,
som behöfwes, fast wij inthet skrifwa så starkt, uthan giöra
som man finner något uthi modo att variera.
H: Landtmarskalken sade K: M:tz wilia wara wäl till considerera,
som will att Regementerne skole completteras, och
hälst af Swenskt folk, efter thet Tyska går af för dess dyre
påkostande.
312
1650.
Officerarna wela hafwa lijka stoor löhn, så gärna må han
hafwa complett som ocomplett.
Här på inföll een relation af Creutzen, som refererade den
Finländske staten, dess miserie. Han exaggererade, säijandes
Finlandh stå allaredo inthet i den bäste Stat, är stoor deel
öde, recupereras inthet gärna. Kommer Skrifningh blifwer thet
mehr öde, thet wåller effugia till Rysslandh, till Swerige och
andre provincier.
Berndes approberade thet samma, discurrerade om icke ett
medium förslagzwijs wore till träffa, indrogh exempel om Dalarna,
der de äre 4 eller 5 hemman om knechten: The fahra
inthet illa ther af, inthet heller knechten, som rymer aldrigh.
■Cronan kan hafwa mindre taal, men wissare och säkrere trooheet.
Ther på war contrarium swarat, att alle andre provincier,
der frelset är, inthet så låta giöra sigh.
Berndes: Finlandh har een annan seedh, Jagh bekänner
wara både ondt att skrifwa folk, eller ock twinga them till
penningar, ty ther äre inge synnerlige handels Städer, undantagandes
Abo och Wiborgh, the andre äre ringa, liggia ock
långt bort, them Almogen uppe i Landet inthet kunna beqwämligen
sökia till: sedan äre icke heller bergzwärk.
H: Gustaf Bonde: Fast thet icke skrifwes hwar 10:de, så
söke medel ther uthi, på thet att uthskrifningzmedlet icke afgår.
H: Landtmarskalken befalte opå denne discurs att voteras
med zedlar.
Secretereren bahr först ett förtäkt faat till 3 classem nederst,
then Scheringh primus in 3 classe med H: Landzhöfdingen
collationerade, kastandes Ja uthi een hatt och Neij uthi
den andra. Hwilket Her Knutt Liliehöök giorde in 2:da, begynnandes
nederst, och så Grefwe Carl Leijonhuffwudh in prima.
När zedlarne wore nu alle collationerade, sade Her Landtmarskalken,
att emedan thet befinnes i alla 3 classerne allas vota
falla utskrifningen bij, ty wore då inthet annat att sluta,
uthan att bem:te uthskrifning hade sin framgångh.
Dref så der oppå, att man i lijka måtto skulle continuera
medh discursen af the andre 3 resterande puncter. Men efter
alle begärte dilation, upskötz thet till dagen efter. Sedan befaltes
upläsa Rullen. Hwilket ock så skedde wedh dörren, der
effter hwar och een gick uth.
9 Julij efter middagen kom Erik Anderson Oxe.
Juli.
313
10 Julij.
Af H:r Landtmarskalken repeterades thet, som i går war
drifwit, nembl. att uthskrifningh skulle skee. Nu wille de G: H:
sigh emellan deliberera om modo.
Then andre Fråga uplästes, således lydande:
Anten Uthskrifningh skal uthgå som förr efter gårdetalet,
eller i penningar som seneste skedde?
Scheringh Rosenhane meente att Landzhöfdingerne weta
bäst hwadh Almogen lijkar om thenne puncht, man skulle först
förnimma här om.
Grefwe Carl: Wij kunna giöra sielfwe, behöfwes inthet i
det fallet rätta sigh effter Almogen.
Conradt Falkenbergz discurs: Anten efter mantalet eller
gårdetalet måste delibereras: Ty Skattebönderne äre månge
på een gårdh. 2. Synes inthet skähligt att små torpare draga
lijka last medh the heela mantal och heela gårdar. Ar dä
bättre att man går efter mantalet, så får Cronan så myckit
mehr folk.
Landzhöfdingen Strik och Thönies Langman discurrerade.
Thönies meente thet skola gå bäst effter mantalet; der emot
sade Strik falla Cronan och frelse för swart, om the skulle
gifwa så månge af ett hemman, der månge sittia på, och een
sitter.
Hans Strik meente att the af Almogen hälst lijda utskrifningen
än uthskrifningzpenningar; thet är swårt att få uth the
penningar, som ännu restera, hwad will man biuda mehr på?
H:r Carl Leijonhuffwudh meente lideligere att skrifwa efter
gårdetalet. Mantals utskrifningen wara lijdeligere för Almogen.
II:r Steen: Een af gården måtte skrifwas, men äre månge
på gården boendes, så är skähligt att the gifwa efter mantalen.
H:r Carl: Om thet skulle gå efter mantalet, så skulle
thet falla Almogen alt för beswärligit, för the R&thepenningar
och Swerdzpenningar, som uthgiöras måste.
H:r Gustaf Bonde sade: Att hwadh K: M:tt täckes giöra
medh bönderne uthi utskrifningen, thet är Adelen tillfredz medh.
Ar så att Almogen wille utskrifningen bewilia till mantalet,
gårdetalet eller penningar, som senest skedde, så är Adelen sä
wida till fredz ther medh, att the låta skee halfparten, räknandes
af Frelse, emot Skatte och Crone.
Resolv. alles theres meeningh att the blifwa wed gårde
21
-
314
1650.
talet, men att Adelen har halfparten emot bönderne. Modus
kommer på Almogen uth.
Item: Efter mantalet hålles bättre att Skrifningen står, och
inthet i penningar görs, efter Almogen är oförmögen; Ty skulle
the ock heller låta skrifwas efter gårdarne, än penningar uthgiöra,
men man får nu först höra böndernes sentiment.
Sedan togz den fråga före, örn uthskrifwas skulle innom
råå och röör, och efter hållen conferens voterades medh zedlerne,
att alle wele derföre wara frij.
Der effter påminte H: Landtmarskalken, att efter uthskrifningen
inthet förslår stort der emot, the wille då så wida ansee
Cronones tarf, och icke så månge hemman taga undan. Wart
så qusestionerat:
Om een V2 gårdh skal stå i Rothan moot een heel Crone
och Skatte, och 2 fierdedels och 4 ottingar swara emot een heel.
Der om wardt åther voterat, efter långh discurs pro et
contra. Och när vota wore uptagne
Sade Hrr Landtmarskalken mästedels af den 3:a classe
wara i den meningh att säija Ja här till, thet ock bägge the
andre classerne prima och 2:da approberade; Ty blef thet ther
wedh.
Och efter Her Landtmarskalken frågade om tiden, huru
många åhr man skulle bewilia uthskrifningen, och huru många
till talet af Almogen, der på swarades att man wille först afwarta
K: Mrtz Resolution der öfwer, hwar på Hrr Landtmarskalken
låfwade sigh wela tala medh K: Mrtt och wetta wijdere
beskeedh här om, att communicera Adelen.
Sedan uplästes den ytterste punchten i propositionen om
medlen till att hålla folket, hwilket togz ad deliberandum een
annan gångh.
Uplästes Rullan wedh dörren, att der medh förnimma hwilke
sigh absenterade.
11 Julij.
Her Landtmarskalken föredrogh
Om Ridderskapet befunno rådeligit att beskicka Prästerskapet
medh them att communicera uth i the ärender, som Fäderneslandetz
wälfärdh fordrar.
I lijka måtto sedan medh Almogen, medan thet skähligt
är, att Ständernes communication efter förra bruk warder sökt.
Och thet skeer publico nomine genom Secretereren.
Juli.
315
Synes prseiudicerligit att communicera them först, allenast
them heemställes giöra thet först på sin sida; Ridderskapet må
ha sachta den ähran af them.
Contra: Om Adelen thet gior, så är thet derföre att winna
deres adfection.
Hwar på sändes Secretereren till them. Igenkommande refererade
sådant wara them allom behageligit. Tackade Ridderskapet
och Adelen för deres tillbodh. Wille taga i betänkiande
om tijden.
Sedan taltes the wedh på Ridderehuset, att om Prästerskapetz
uthskickade kommo, will man först per discursum höra
deres betänkiande, förr än man sigh uthlåter. Sedan gick Secretarius
till Bönderne på Gillstugan, i meningh att fråga them
om the wille conferera medh Adelen, så wille Adelen ther till
wara willige. Detta skulle förehållas them genom Böndernes
Prästaf, men Bönderne wore inthet tillstädes.
Blef så inthet mehr af denne gången, uthan sedan Matrikelen
blef upläsiu, marcherade hwar och een af till sitt.
12 Julij.
Hrr Landtmarskalken begärte, att the G: Herrar wille öfwerläggia
huru wijda man skal inlåtha sigh i discurs medh Prästerskapet,
om the komma hijt på Ridderehuset.
2. Wedh detta kora een af Consistorio uthsänd, Andreas
Hofmannus berdh, sade Prästerskapet begära ändskyllningh i
dagh, efter the äre hindrade af Samtaal medh Borgerskapet.
3. Her Landtmarskalken frågade om the G: H: icke wille
att man skulle beskicka Bönderne? Bönderne i Upland folie
på then meningh, att så frampt the inthet kunde undgå Skrifningen,
som nu skeer' för the månge beswär, tå måtte förblifwa
wedh den ordningh som skedde i K: Carls tidh. Bönderne
i Södermannelandh låta förstå, att om the månge driftekarlar
uthskrifwas, så skulle sielfwe bönderne wäl blifwa frije; om Kr
Mrtt så behagade, att Rotherne finge taga och sökia sigh sådanne
driftekarlar, lindrandes der medh Almogens beswär.
4. Der på wardt Secretereren afskickat till att tala medh
Böndernes Secreterere, först att gifwa honom tillkänna Ridderskapetz
meningh, och om han wille komma upp till conferencen,
eller om han thet icke understode af sigh sielf, han då
wille tala medh Almogen och komma sielf tridie, twå bönder
medh honom; men Secretereren war då inthet tillstädes, uthan
1650.
koni sedan, elliest refererade sigh Almogen på honom, att the
inthet komma förr än han kommer medh. Stunden der effter
kom Secretereren, men wille inthet inlåta sigh i conferencen,
att han eij skulle giöra sigh misstänkt. Hwarföre befalltes Seeretereren
att gå till bönderne och tala medh them här om.
När han kom tijt på theres Gille, hade the reda skildz åth.
5. Emedlertidh påminthe Her Landtmarskalken att hwar
wille komma ihugh, hwadh som han uthlåfwat hade att gifwa
till Ridderehuset, twiflade inthet uthan H: Landzhöfdingerne
hade fått bref uhr Cammaren der 0111. Der swarades till, att
Landzhöfdingerne inthet hade fått swar af Adelen: Een part
mente länge wara betalt, men kommit i förgätenheet, quittantier
för så månge åhr tillhakar inthet kunne af allom så förwaras.
Der efter begärte H: Landtmarskalken, att Ridderskapet
och Adelen wille om måndagh komma upp, efter man inthet
mehr den dagen sluta kunde.
15 Julij.
II: Landtmarskalken gaf till förstå, att såsom Presterskapet
begära conferens genom ett uthskått, och som förmältes
hade reda sammansatt och författat sitt swar: Altså står allenast
der hän, att Ridderskapet och Adelen wille ock författa
sitt swar.
I thet samme kom berettelse, att Prästerskapet wore reda
kompne för dörren, der medh wardt tagit i deliberation, om
man skulle bewilia dem uthskåttet af Adelen eller inthet?
Skählen in contrarium lupo, att K: M:tt hafwer macht att förordna
uthskått, hwilket ock på Herredager war dess K: M:tz
eenskylte saak, men att Ståndli af Ståndli thet skulle tillåta,
wore een saak af consideration. Ridderskapet och Adelen hade
begärt conferencen medh the G: H:r, men icke att prmscribera
sigh något uthskått af them.
H: Landtmarskalken sade: Wij wele fordra dem inn, om
Eder så behagar; Finne wij att deres anbringande är af considerabelt
efftertänkiande, så kunne wij taga dilation, hwar ock
icke, kunna wij oss der effter lämpa.
Efter Prästerskapet wore kompne tillsamman, ordine prior
Bispen i Wijborgh M. Biugg och sedan af hwart Stift någon;
Ty klappade H:r Landtmarskalken liudh, begärandes att såsom
i hool skedde, thet 3 af Adelen, een af hwar classe, wille gå
uth och fordra them inn. Interea begärte Ridderskapet och
Juli.
317
Adelen att H:r Landtmarskalken wille föra ordet och dirigera
discursen.
Desse ginge åstadh:
H:r Erik Sparre H: Claes Stiernsköldh Claes Rålamb.
Men konnno strax igän, säijandes att Prästerskapet hade
commission begära Uthskått.
Men efter man inthet kunde wäl uthslå uthskåttet för
correspondentien skull, ehuru wäl thet föll Adelen något betänkeligit
att thet eena Ståndet skulle begära och tillåta uthskått
af thet andra, docli holtz gådt att giöra deni här uthinnan ett
nöije.
Wore så effterskrifne uthwalde der till:
Grefwe Erik Oxenstierna H: Per Ribbingh
Her Gustaf Bielke Scheringh Rosenhane
Her Erik Sparre Johan Berndes
Her Erik Stenbock Hans Wachtmeister
H: Knutt Liliehök Claes Rålamb
H: Lars Kruus Anders Erikson Ilästehuffwudh.
II: Gustaf Bonde
När beimte Uthskått kommo i Sahlen twert öfwer till Prästerskapet,
märkte man af Bispens Biuggens framstälte taal
det bestå i effterskrifne Punchter, hwilket han sade såsom
Prästerskapetz communicationswijs och till deres gode betän
kande
wara ansedt.
1. Att förr än såsom något på propositionen wore swarat,
om K: M:tt i underdåhnigheet icke måtte blifwa påmint efter
seneste giorde löfte sig categorice att resolvera till giftermåhlet
medh II: F: N:de Hertigh Carl.
2. Och hwar så wore att K: M:tt giftermåhlet uthsloge
af hwariehanda orsaker, 0111 icke rådeligit wore det IL F: N:de
Hertigh Carl declarerades princeps lisereditarius till Sweriges
Crona.
3. I underdånigheet anhålla att undersåterna på tu åhrs
tidh måtte lijsade warda för uthskrifning, docli der sådant för
Fäderneslandsens nödige tarfwer icke skee kunde, the G: H: af
Ridderskapet och Adelen behagade genom intercession så wijda
förmå, thet Prästerskapet blefwe lijsade, i anseende att talet
af deres knecliter ganska ringa stiga kan, hwilket låfwades.
4. På hwadh sätt K: M:tt kan blifwa gripen under armerne
och understödd, sedan K: M:tt hafwer fått Cronan på
hiiffwnHet om icke de iramble Cronones räntor och till kriget
318
1650.
bewiliade Landtogzgerder måtte revoceras, på thet K: M:tt
icke på ett eller tu åhrs tidh, som här till skedt är, kunde
dess bättre och in perpetuum blifwa erhållen: der till man märker
Almogen genom ett uthskått att wela sigh förfråga, om
hon sigh till Landh och Rijke, heller till Tull och
Accijs crona wille. De Gode H. af Riddersk. och Adelen
wille sigh här öfwer betänkia.
H:r Landtmarskalken swarade the wela then saken taga i
godt betänkiande.
Bispen: Allenast thet icke länge drögdes.
Frågades om the G: H: hade icke något närmere uthlåtet
sigh uthi swaret på Punchterne. Wara icke otienligit att the
debatterade der om, att man sedan finge så myckit närmere
höra theres betänkiande.
II: Landtmarskalken tackade dem för cominunicationen,
contesterandes på Ridderskapetz och Adelens wägnar all godh
och reciproque benägenheet och behageligh wänskap.
När the wore gangne sin koos, och uthskåttz herrarna
fölgde II: Landtmarskalken in i Sahlen igen, refererade H:
Landtmarskalken contenta af Prästerskapetz Sermon, skrifteligen
punchtewijs författadh, som förr skrifwit står. Medh begäran
the G: H: wille sigh således betänkia och resolvera, som
the wetta lända till K: M:tz högheetz conservation, alle Ståndz
privilegier, frij- och rättigheeter wedh macht.
Sedan till äntheligh Resolution i sakens angripande, på
thet man må komma i sielfwe werket, 0111 rådeligit att Borgerskapet
och Almogen, som hafwa budit sigh reda till conferens,
skole komma upp och deres taal höras och förmärkias,
och när thet skee skal?
Höldtz gådt att man skulle Borgernes conferens differera
till dagen effter. Men Böndernes, der medh man hade närmere
competens i uthskrifningh och medlen, kunde nu wäl förmärkias.
Wardt så budh sandt till Gillet, men bönderne så nu som tillförne
wore nedgångne.
Sedan medan confusion lätteligen sigh förorsakar af multitudine,
frågade H:r Landtmarskalken om icke rådeligit wore
att Ridderskapet och Adelen af hwar classe någon uthnämbde
proportionaliter efter classernes storlek, att så myckit bättre
taga sakerne för sigh och swaret fatta; Thet sedan på correction
och recorrection ankomma låta, saivo cuiusque voto efter
privilegierne. Ehuru wäl någre tolle in contrarium, menandes
Juli.
319
tienligere efter förra walina att votera. Doch öfwerwan störste
deelen, som till att winna tiden och förekomma den långa
moram, hälst behagade uthskåttet; hwar och een kunde ändå
votera sin meningh, efter uthskåttet war till den ända att
hielpa sakerne af medh argument pro et contra, uthan mindre
möda af the andre, men medh sitt större arbete, alt ad referendum.
Wardt så Uthskåttet uthkeest:
1 Classis
Grefwe Jacob Delagardie Her Erik Stenbock
Grefwe Erik Oxenstierna H: Gustaf Bielke.
2 Class:
H: Knutt Liliehök IT: Erik Flemmingh
H: Lars Kruus H: Gustaf Bonde
II: Per Ribbingh II: Claes Stiernsköldh.
3 Class:
Schering Rosenhane Anders Erikson Hästehuffwudh
Johan Berndes Jochim Transehe von Rosenek
Hans Wachtmeister Daniel Leijonstierna
Gabriel Gyllenankar Anders PalmCrona.
Haraldh Stake
Efterskrifne läte excusera sigh den dagen:
Silfwerpatron wara af tyfwar bestulin.
Erik Kruse att hafwa något beställa.
Christian Swijnhuffwud skal reesa bort att låta begrafwa
sin moder.
Carl Lilia reeser hem af siukdom beswäradh.
Conradt Falkenbergh illa siuk.
Stråhlen af Siöere excuserar sigh medh Rättegångz saker.
Ammiralitetz Herrerne, Majorer och andre, excusera sigh
så nu sorn förr.
Carl Rossfeldt excuserar sin huffwudswagheet.
Urquard åther bärta.
Johan Bagge sände hijt sin obligation, att wara K: M:tt
huldh och trogen, orkade intbet sielf sigh här presentera. (Jfr
sista Bil.)
16 Julij.
Intoges på Ridderehuset
Johan Stiernehöök
Peter, Julius och Henrik Cöijetter fratres.
320
1650.
Oell hade Her Landtmarskalken denne Semion, att såsom
K: M:tt i lieela sin Regementztidh altidh hade sökt taga desse
saker i acht, efter iustitien att löhna the gode och straffa the
onde: Altså emedan förestälte personer hafwa ival tient och
giordt sigh meriterade Sköld och Adelige privilegier, hwarföre
hafwer man welat them ock K: M:tz nåde till godo åthniuta
låta. Efter som ock inthet heller annat förmodar, uthan the
skole sigh så förhålla, sorn dygden thet rätte Adelskapz grundfäste
krafvel-, bewijsandes detta loflige Societet ähra och respect.
Warde ock tagandes sitt rum och ställe efter ordningen
som wahnt är. Der medli togh H:r Landtmarskalken dem
i handl), och Stiernehöök giorde tacksägelse.
Der effter ankom een uthskickade af Borgerskapet och begärte
vetta om lägligit wore, thet the nu måtte komma medh
Ridderskapet och Adelen till conferens, och thet igenom ett uthskått.
Om uthskåttet att bewilia togz i betänkiande, efter thet
war obrukeligit; men efter Borgerskapet replicerade att thet
war medgifwit Prästerskapet, sä håppas the att the blefwe ock
sorn ett Ståndli lijka tracterade.
Nu till att mötha them medh civilitet, ginge Ridderskapet
och Adelen till och resolverade, att thesse måtte uthskickade
warda till att conferera medh dem, iempte H. Landtmarskalken:
H: Gustaf Bielke Scheringh Rosenhane
H: Gustaf Bonde Gabriel Gyllenankar.
Nils Nilson Borgemesteren förde ordet för Borgerskapet,
gifwandes till förstå, att såsom the hade medh the G: Herrar
af Ridderskapet och Adelen något att conferera, hvilket i beele
hoopens, men beqwätnligere i uthskåttz närwaru sigh giöra låter:
Förmodar fördenskull att thet icke skal wara Ridder
skapet
misshageligit. Exaggererade den eenigheet som fordras
Ständerne emellan, efter wij alle måste vistas på ett skepp
tillijka, och hvar och een önskar een säker och trygger hampn,
att man ock kunde finna på hwad Fäderneslandet bäst wore
tient med. Och efter som till thet första att Kongawahlet är
kommit under een person, som the G: Herrar väl witterliget
är af förra Herredagh, så är saken så myckit mehr af stort
betänkiande, att örn K: M:tt vår allernådigste Drottningh
komme något dödeligit wedh, så wore befahrandes att Fäderneslandsens
tillstånd råkade ut lii förre store difficulteter. Af
detta tillfället är nu kommit så vidt, att sedan man på sene
-
Juli.
321
ste erhåldne Rikzdagh anhållit hade om K: M:tz Giftermåhl,
och K: M:tt inthet wist förklarade sigh der på, uthan der emot
föreslogh oss H: F: N:des person till een Successorem i Riket
efter sin dödh, hvilket ock wardt af oss samtykt på wår sida,
så att K: M:tt - är fuller så wida på sin sida contenterat, men
icke Ständerne fullkommeligen. Holle fördenskull icke orådsampt,
på thet K: M:tt måtte see thet wore alfwar, att man begynte
thet som då lychtades, och läte K: M:tt i underdåhnigheet förnimma,
om K: M:tt wille träda till Giftermåhl eller eij?
Till thet andra, om man thet icke skulle nåå, att wij då
sökte quibus conditionibus och på hwadh sätt wij måtte wara
förvissade om H: F: N:des succession, efter alt än är conditionaliter.
K: M:tt wille uptäckia Ständerne om F: N:des confirmation
och på hwadh sätt der medh procederas skall.
H: Landtmarskalken tackade dem för deres communication,
sade sigh wela Ridderskapet theres meningh förnimma låta.
Borgerskapet wore ock der medh tillfredz, att then eena
punchten om Matrimonio först förnimma hos K: M:tt, om Ridderskapet
så behagade sigh ock wara der medh tillfredz.
Inföll een Qumstio om man skulle icke först svara till
propositionen, efter som i fiol skedde?
Borgerskapet wore i den meningh, att thet andra skulle
wäl sedan kunna debatteras, som sakerne och tiderne tålde,
allenast om desse frågor, och besynnerligen den förste, först
förklarades.
Thet kunde inthet hetas tvinga K: M:tt ifrån Swaret af
propositionen, som een part således inconsiderate wille uthtydat,
uthan man allenast sökte i underdåhnigheet till landsens
säkerheet.
När Borgerskapet wore sin koos gångne, kommo Böndernes
uthskått till 10 män, hwilke blefwe inkallade för Ridderskapet.
Och sedan Her Landtmarskalken hade remonstrerat
dem de skähl som tiente till saken (contesterandes een godh
wilia till Bondeståndet) som propositions punchterne enkannerligast
anginge
Swarade een af Bönderne i så måtto: Att the hade vis
serligen
förmodat thet, sedan kriget hade tagit een ända, som
nu Gudhi lof skedt är, skulle the icke widere efter förra Rikzdagars
Besluthz underrettelse blifva beswärede hwarken medh
Skrifningh eller the uthlagor, som hafva narnpn af Krigzhielper,
men nu märke the, att thet skeer annorledes, och warda
322
1650.
oförmodeligen betungade. Exaggererade högt och klageligen
then stora fattigdom som går på Landet, och hwadh stoor nödh
the af hunger lida, af missfälle på åhrswexten, måste gifwa
fem Rdr för een tunna sädh, sombligestädes mehr, äre der hoos
så uthtwingade medh skatter, att somblige lithet, somblige altzinthet
hafwa, begära för Gudz skuldh förskoningh, besynnerligen
medan wij höra hugnelige tiender, att the måtte komma
heem och hugswala sine medbroder der medh.
När H. Landtmarskalken frågade om the inthet hade slutit?
Sade een bonde, att etfter Ridderskapet hade under sigh
alt, wille the ock tliet taga i betänkiande: The stöde der hårt
oppå, alt afbidia först, sedan giöra hwad som the kunna och
dem tilldrägeligest wore; Them tychtes att här är krigzfolk
nogh i Landet, man hålle wäl them. Sigh hafwa ännu beswär
af the uthskrifningzpenningar som resta.
Een annan rörde något örn K: M:tz Giftermåhl och, sorn
han sade, att Hertigh Carl sades och giordes till Arfherre till
Landet, ställandes påminnelse till Ridderskapetz nogere öfwerläggiande.
När Bönderne wore uthgångne, begärte Her Landtmarskalken
the Gode Herrar wille rådslå här om, repeterade så upp
Borgerskapetz begäran, och 0111 icke rådeligit wore, att förra
uthskåttet komine tillhopa effter middagen och talas wedh.
Der till swarades Ja.
Om ock then saken skulle Rikz Rådh efter dess wichtigheet
föredragas. Der uthi wore the alle eens, men att man
simpliciter refererade, icke såsom tliet wore slutit.
Der medh uplästes Matrikelen, och examinerades hwilke
som frånwarande wore och hwadh excuser wore å färde.
Efter middagen kom Adelens uthskått tillsamman klockan
try, då discurrerades om the fyra punchter, som Prästerskapet
hade genom sitt uthskått föredragit. Och war Quaestio:
Om det war rådeligit att proponera K: Mitt desse punchter,
förr än först swaras till propositionen?
Alle sade thet nu inthet wara rådeligit eller tidigt. Skahl
wore pro Majestate: Att respecten bör K: Mitt hafwa, ty är
skähligt att swaret föregår på propositionen, såsom ock altidh
brukeligit är.
Gref Erikl Thet är af högh cousideratiou gifwa sigh till
Ständerne, och slutha medh them thet wij inthet ha befallningh
på.
Juli.
323
K: Mitt är Directrix öfwer alle consilier, weet fuller sielf
proponera i sin tijdh hwadh som finnes wara skähligt.
2. Har thet sådant afseende, att man will till ett aftryck (!)
twinga K: Mitt att swara först till wårt. Här emot infererades
att Borgerskapet wela thetta giöra icke urgendo uthan
supplicando.
Scheringh Rosenhane sade, att folia processen wara för
oss säkrast och tienligest. K: Mitt är nogsampt presserat förr
om detta Giftermåhlet af Ständerne. Om Giftermåhlet skal
wara, så måste partes interessentes accordera här om. Thet
måste Fursten giöra, hwilket alt kräfwer sin tidh. Hwem weet
om K: Mitt wil bewiliat eller uthslået? Eij kan heller K: Mitt
så uthelåta sigh absente Principe. Hertigh Carl kan snarere
winna adfectionen, än genom wårt urgerande.
H: Gustaf Bonde: Synes bäst, att detta diftereras, in till
dess till propositionen är ordentligen swarat.
Gref Erik Oxenstierna: Ar ock i den meningen, och böre
wij inthet gå och invertera een godh order. 2. Adelen kunna
inthet giöra här till, efter Giftermåhlet träffar Hertigens person,
synes rådeligere att thet differeras till H: F: Nide komme
heem. 3. Om K: Mitt finner thet gå för sigh, så wises fuller
uth medh tiden.
Transehe von Rosenech: K: Mitz högheet spelar här uthi,
der emot oss inthet anstår att giöra, och äre argumenta gode.
K: Mitt har uthskrifwit Rikzdagen för Landsens nödtorft, låtit
proponera Ständerne. Skole wij nu gå efter een partz inbiil—
ningh, will oss inthet tiena. Håller rådsampt att der medh differeras.
När uthskåttet kom inn, war dem detta Adelens Sentiment
swarat: Wij hafwa förstått deres meningli, kunna then
inthet ogilla; Och emedan Hertigen inthet är hemma, så kan
thet bäst dröijas. Kan skee att Hertigen behagar Giftermåhlet
och Successionen på detta sättet, så är bättre för oss att
wij ex nutu Majestatis dependera.
Efter detta flitige och noga debatterande, blef dem ock
swarat, att thet tiente inthet swara på the förbermte Punchter,
uthan först på propositionen. Thet andra war inthet så stoor
hast. Kunna upskiutas något litet till dess Försten komme
heem. War icke heller tienligit låta Ständernes proposition gå
före Drottningens.
17 Julij.
Efter som H. Landtmarskalken dagen tillförene hade tält
medh RikzCantzeleren, och genom honom sökt Rådetz samtaal
öfwer thesse nödige punchter: Hwarföre kom ock Wallius Secretarius
nedh ifrån Rådet och begärte thet Landtmarskalken
wille komma upp. Gick så H:r Landtmarskalken upp medh
Erik Kruus och Scheringh Rosenhane.
Uthskåttet holt betänkeligit alle att gå upp, efter the hade
ingen commission af the andre af Ridderskapet.
H. Landtmarsk. kom strax igen, och refererade hwadh
som Rådet hade them swarat, nembl: att the undrade på sådanne
dristige frågepunchter, som the andre Ständer skulle understå
sigh att föredraga. I thet samma när här om något discurrerades,
kommo twå bönder och begärade att Adelen wille
uthgiöra ett uthskått, som tillika medh theres, Prästerskapetz
och Borgerskapetz uthskått i morgon upträdde till Kongl: Maij:tt.
Adelen remonstrerade dem sakens otidige anbringande, att the
een så wichtigh saak wile understå sigh uthan mehra betänkiande
och inrådande drifwa. The skulle giöra Invad them behagade,
Ridderskapet och Adelen kunde inthet hindra them;
men om the bättre medh hwar andre öfwerlade then punchten
kunde hända the skulle få ett annat betänkiande. The skulle
taga exempel af ringere folk, som uthfästa sine döttrar medh
mognere eftertänkiande, och hafwa något inne medh sigh än i
otid thet uthföra. Hertigh Carl war ännu inthet hemkommen,
then saak kunde wäl någre dagar uppehållas uthan någon prseiuditz.
Begärtes att the wille säija the andre sine medbroder
betänkia sigh wäl och komma öfwer eens, hwadh Adelen kunde
wara them till godh rådh, efter the hade giordt wäl och tillijtat
them, wille the der till sin willigheet hafwa ospart.
The wänta swar från them tillbakar igen, hwadh them om
thetta rådet synes?
Inföll discurs, hwadh man skulle swara Prästerskapet, om
the någre instantier moverade?
Tyktes inge instantier wara af then wichtigheet, som skulle
kullslå the skähl man hafwer fattat emot them angående processen.
Ty man wille inthet hindra ther medh Giftermåhlet,
uthan upskiutat något, och först swara till propositionen.
Borgerskapet kunde man thet samma swara, att i thet the
mera gå ordine naturse och begynna ther thet seneste på Herredagen
lychtades; så hindrar thet inthet processen som hållas
Juli.
325
bör, att man nu icke förr må swara till propositionen, och thet
andra blifwa ändå moverat i sin tidh, fast beqwämligere. Ar
thet så snarare ordo naturae, som observeras i processen, än
then som kommer materien wedh, anten i materien som fölier
processen, eller mot ändan, som thet finnes beqwämligest.
Leijonstierna discurrerade hwadh han hade hördt Ständerne
hafwa för fundament till att stabiliera Räntornes revocation:
nembl. thet som står i Lagen, att Ofwerheeten, som efiterkommer,
tager godsen igen, om hon gitter och hafwer rätt der till;
detta stämmer öfwerens medh thet som Keijserne swäria opå
in aurea bulla Caroli IY, men the see inthet på iura Majestatis,
som är K: M:tz högheet och reservation, quae competunt
soli Regi, att Konungen hafwer macht lähn gifwa, efter Lagh,
sedan Eedh är gångin. Sedan måste de G: Herrer excipera
casus necessitatis. Nu fast the säija sigh hafwa fått fredh,
ergo skole godsen restitueras, så fölier thet inthet; Ty alle
difficulteterne komma af kriget, till then ända äre godsen alie—
nerade. Skulle nu Ridderskapet och Adelen för deres gode
wilia få thet till tacka, att the skulle blifwa bespåttade och
förachtade derföre, sedan lida skada, hwadh wore det för een
indignitet? Säija the att Adelens privilegier inthet äre rätt
fängne, gripa the i K: M:tz högheet. Hwadh absurditeter the
andre Ståndli beneficerade kunne hända, gifwer eventus.
Hwadh then instantien anlangar om Upsahla Ode, så står thet
inthet coniunctim eller synonymus, uthan divisim i Landh (Upsala
Öde, Cronegodz etc.) att man likwäl seer någon åthskilldnat.
Sedan sade een part, att Upsala Öde skulle förstås någre
serdeles godz i Landet, som Kon: håller sin stat medh. Een
part hade förstått att samma godz skulle hafwa i förtijden legat
wedh Upsahla, såsom Tafwelguter.
Efter Middagen kommo äther twå af Borgerskapetz uthskickade
och sökte conferencen, af orsak, thet Almogen så hardt
drefwe detta wärket.
Wart ock anslagit på Ridderehusdörren att Riddersk. och
Adelen wille låta sigh finna tillstädes klockan 8 dagen efter.
18 Julij
Samblade sigh uthskottet i then eena RidderehusSahleu och
lästes upp Conceptet, stält emot the twå punchter som wore
Matrimoniumet och ArfSuccessionen, och sedan på nytt för heela
Ridderskapet, hwilket blef för gådt hållit. (Se Bil. B.)
326
1650.
H:r Landtmarskalken påruinte om man skulle gå till Riksens
Rådh, som förr sagt var, och hwadh man skulle them proponera?
Wardt swarat, att thet kunde wäl skee, allenast man
finge först förnimma när Rådet folie lägligit, så kunde samma
förordnade uthskått, som wiste om saken god beskeedh på
hwadh som passerat wore, gå tijt opp.
H:r Landtmarskalken sade: Att han war fuller hoos them
efter the G: Herrars inrådande något tillförene, men the hade
tå inthet alla warit tillstädes, war fördenskull rådeligit att förbijda
tijden, men effter nu Ständerne så hårdt drifwa på saken,
ty tyktes bäst att man conferencen medh Rådet maturerade,
men till att förnimma om lägenheeten och tiden gick H:r
Landtmarskalken medh Scheringh Rosenhane tijt upp.
I samma wefwan upkommo twå af Borgerskapet, Borgemesteren
i Arboga Goubert, medh een annan, och bodo Secretereren
han wille berätta thet Borgereståndet ärnade sökia K:
M:tt uthi någre particulariteter, sedan hwadh i propositions
andre punchten deres Stat toucherade, icke att röra om the
första twå punchter, om Giftermåhlet och Successionen, efter
the hörde att Adelen hade sitt skählige betänkiande der uthi.
Och wille fördenskull Adelen draga ett gådt förtroende till
them, icke taga till misstyckie eller suspicion, såsom skulle the
taga något före, thet Adelen wore emot. Thet andra kunde
skee af uthskått.
Ther på the finge thet swaret, att man tackade dem för
deres wälmeeningh, och kunde the inthet förwägra them sökia
K: M:tt uthi theres gravaminibus.
När the wore sin koos, komino straxt twå af Consistorio,
M. Lotigius medh een annan Prästman, presso pede efter, som
begärte tala medh Ridderskapet. Thet them ock straxt efterlätz.
Näst hälssningen talte the, att såsom Adelen hade gunsteligen
uptagit deres communication i the wichtige punchter, och
funnit dem af stoor importance, så wore the icke sinnade dem
nu denne gången att movera, uthan låta wed wijdere betänkiande
beroo: men medan propositionen fordrar swar, om the G: Herrar
af Adelen då icke wille hållat gådt, att af alle Ständer
skedde ett uthskått, der uthi remonstrerandes K: M:tt Land
sens
store besvär, sorn icke publice kan skee, till att prodere
för the fremmande, som månge tillstädes komma, theres paupertet:
då de privatim hoos K: M:tt först så myckit bättre
kunde thet giöra, och anhålla om lindringh så wäl i uthskrif
-
Juli.
327
ningen som i the andre krigzhielper. Sade att Borgereståndet
hade thet samina medh them i dagh confererat; Och der så
Ridderskapet behagar, kunde uthskåttet tillijka i morgon klockan
9 upträda.
H: Landtmarskalken tackade dem först för deres wälbegynte
conferens, säijandes Riddereståndet hafwa långe sedan
kunnat swara på propositionen, der icke desse förre punchter
hade hindrat den seedwahnlige och ordentlige process. The G:
Herrar wille taga afträde, så länge här om måtte delibereras.
Interea explicerade Her Landtmarskalken widere intentionen
af Ständerne fattadh, och efter K: M:tt nogsampt weet
hwadh landet trycker, behöfdes enkannerligen icke derföre ett
uthskått; Eliest holdt han thet före, att den punchten om Almogens
store fattigdom och Landsens trångmåhl kunde wäl införas
i propositionen, att thet skedde medh maneer, att ingen
fremmande stort skulle märkia.
Adelen holdt gådt, att man skulle dilatorie swara här på,
till thess man får förnimma hwadh först Rådet säger, hwilket
wart ock gifwit Presterskapet till besked; wille ock dagen etter
wänta them och deres communication låta sigh wäl behaga.
Efter Middagen.
Kom Secret arius Wallius och bebådade, att der uthskåttet
wille komma opp, så wore alt Rådet tillstädes.
H. Landtmarskalken medh uthskåttet gingo så opp, och
föredrogh H. Landtmarskalken först Prästerskapetz communication,
bestående i matrimonial och successions saken, som the
hade welat, förr än till K: M:tz proposition swarat worde, hafwa
Ridderskapetz betänkiande öfwer, om thet är icke lijkt att
man skulle drifwa matrimoniumet, och der det icke ginge för
sigh af serdeles skähl, om då icke skulle wara rådeligit, att
H: F: N:de declarerades Regni Arfsuccessor? Sedan om the
twå andre punchter, nembl. uthskrifningen, derföre Prästerskapet
begärte förskoning genom Adelens intercession, och sedan
om medlen, att förr än Drottningen kröntes, om man skulle
icke finna the medlen tili att conservera dess stat, att then
stöde in perpetuum och icke ett åhr eller tu. Och efter Almogen
lät sigh lijda, att the wille tala medh K: M:tt der om, hwar till
K: Maij:tt will låta sigh kröna, till Landh och Lahn eller till
tullar och accijser. Och sedan efter the andre Ständer hafwa
begärt ett uthskått af Adelen, som tillijka medh theras uthskått
328
1650.
skulle gå upp till K: M:tt, och raan icke weet om sådant är
tillförene på förra Herredagar practicerat, ty förfrågade sigh H:r
Landtmarskalken hwadh the G: Herrer af Rådet här om tyktes;
wardt medh thet samma, sedan Rådet förnam heeJa handelen,
ett taal framstält af H: Ex:tz RikzCantzleren och af II: Ex:tz
Fäldtherren, som gick der uth på och dess meningh korteligen
författadh är:
Först begärte RikzCantzleren wetta hwadh närmere wore
giordt i saken; sigh wara berettat att Borgerskapet och Prästerskapet
hafwa ock sedan något förebracht. Swarades att
the hafwa nu gått förbij the twå första punchter om matrimonio
och Arfsuccessionen, och falla på the andre. Cantzleren
frågade hwadh tå Adelen hade bewiliat? Swarades att the
hafwa funnit uthskrifningen nödigh, men om modo inthet wordet
resolverat. Cantzleren remonstrerade necessitatem af uthskrifningen
och medlen, af the skähl propositionen innehölle, der
effter K: Maij:tt kan dirigera sine consilia. Här fordras penninge
medel: man skal tractera medh Polacken: Ambassader
skole förordnas, der wela store Sumptus till. Och skole Gesanter
till Keijsaren ablegeras 0111 feudis att conferera, och
måste så Riksens respect tagas i acht, och der till hielpa Ständerne.
Uthskrifningh war i hool af nåde bewiliat att taga i
penningar, att lösa der medh sitt folk, men nu kräfwes folk till
att complettera Regementerne. När thet är skedt håppas man
någre åhl- förskoningh. Holt aldeles rätt, billigt och tillbörligt,
att K: M:tz respect tages i acht, och att the inthet hafwa
uthelåtit sigh om the förra punchter, förr än swarat wore till
K: M:tz proposition.
Fäldtherren sade, det bör först swaras till propositionen,
och hafwer man aldrigh hördt att Ständerne skulle förr proponera.
Rätt wara att bewilia uthskrifningen, togh exempel af
Dala Ordningen, men om abusu sade han wara odrägeligit gifwa
6 D:r Invar.
RikzCantzleren giorde een långh discurs örn desse 2 medel
och exaggererade Cronones tarfwer, som inthet annat kunne
tåhla, sä frainpt man icke skulle låta Regementet falla. Ty
giöra wij oss blåtte, så få wij see om wij icke föra oss i större
difficulteter, them inthet sedan stå till att boota. Rådde att the
skulle lämpa sigh effter propositionen. Om the holle uthskått
medh the andre, hwilket man aldrigh hafwer hördt wara seedwahnligit,
så wille the thet såsom tacite approbera, hwilket inthet
Juli.
329
skal wara K: M:tt behageligit eller till tienst. Fäldtherren sade,
att thet war heelt obrukeligit att Ständerne gå till uthskått,
uthan som förr maneer, att hwart Ståndh sluter för sigh.
Eiuedlertidh, och litet förr än uthskåttet gick tillsamman
medh Rådet, wore alle Ständernes uthskått upgångne till K:
M:tt, och som sades hade the sökt moderation i propositionspunchterne,
förbidde så inthet Adelens uthskått.
Om Stråhlernes twist wardt så determinerat i 1650 åhrs
Herredagh, att han af Siöere lät sigh nöija medh thet rumet,
som honom efter domen tillföll. Domen wardt inthet upläsin,
men wapnet lät han sielf slå upp, och sade att han skulle inthet
mehra örkia der på. (Jfr sista Bil.)
Michel Erikson Silfwerarm gaf sigh ann att wela wara
Adelsman, men befaltes att lian skulle skaffa sigh bättre bewijs.
19 Julij.
H: Landtmarskalken proponerade, örn nu icke måtte uthgöras
ett uthskått, der medh att tala medh Prästerskapet och
remonstrera them Riksens tarf. Man hade förmärkt att ett
uthskått af them och the andre Ständer wore upgångne i går
till K: Mitt, ändoch man inthet hade förnummit hwad swar
the hade fått.
Höitz gådt, att man skulle först förnimma hwadh swar the
hade fått. Doch man skulle fuller på inge prsesuinptioner byggia
correspondencen, eller draga suspicioner elier twijfwelsmåhl på
them, uthan på deres gode förtroende. Skulle ock wara t.ienligit
att gå till them, efter man hade Iåfwat dem conferencen.
Posito, att the hade inthet mentionerat örn the 2 Punchter,
matrimonij och successionis, så wore så myckit betänkeligere
giordt af them, Invar ock icke, uthan the hafwa öfwerträdt thet,
så kan man med fogeligheet exaggerera thet, huru the hafwa
hindrat oss, att wij hafwa förnött wår tidh i lijtandes der på,
att the skulle hafwa kommit till oss, som Iåfwat war, besynnerligen
medan the sielfwe hafwa recommenderat sitt Ståndh i
Ridderskapetz patrocinio, som theres ordh folie.
1 Classis sade conferentzen wara skähligh, och att man wäl
måtte beskicka them ett uthskått, hwilket kunde caute remonstrera
dem, att de hade passeligh giordt rätt; sedan hwadh
Cronones tarfwer äre, huru högnödigh uthskrifningh är, och
medlen till folketz belöhningar.
22
330
1650.
The andre Classes holle thet ock skähligt, och att twå af
hwar classe för större heder skull upstege i Consistorium.
Uthskåttz Herrarne wore desse:
Af 1 Class.
Grefwe Erik Oxenstierna H: Gustaf Bielke.
Af 2:da
H: Schwante Baner H: Christer Bonde.
Af 3:tia
Johan Berndes Frans Krusebiörn
Secret: Mathias Biörnklow.
Grefwe Erik Oxenstierna upreppade (näst willigh och wenligh
hälsa på Ridderskapetz och Adelens wägnar) genom een
ordentligh relation hwadh som förelupit hade och afhämptas
kunde af föregående correspondencer. Och wore det det första
och förnämbsta, som han i begynnelsen exaggererade, att Ridderskapet
och Adelen korn undersampt före, såsom skulle emot
gammal plägseedh tillbiudas ett sådant alment Uthskått af alle
Ständer. Sedan att när Prästerskapet hade genom M. Lotigium
låtit anhålla om conferencen i the twå andre punchter
om utskrifningen och medlen, och begärte att thet skulle
kunna skee i morgon, determinerandes tiden klockan 9, så hafwa
likwäl Prästerskapet, som man sedan förnam, inthet hållit
sigh der wedh, uthan förr sökt K: M:tt. Här på swarade Archiebispen,
att the hade åthskillige gånger sökt eenigheet, så
myckit skee kunde, och kunna Prästerskapet här uthinnan inthet
beskyllas. Swarade till det första fördenskull således:
Att uthskåttet hafwer för detta aldrigh warit förnekat, uthan
först, i förra Herredagar, hafwer thet eena Ståndet sökt thet
andra genom Uthskått, ja sielfwa K: M:tt, och inthet wara något
novum exemplum. 2. Thet the hafwa giordt, är skedt impulsu
reliquorum ordinum, som så hardt hafwa drifwit der opå.
3. Hafwa wij af Prästerskapet inthet mindre kunnat giöra, än
falla them bij i then saak, på thet wij icke skulle beskyllas
att hafwa trädt ifrån them och icke welat cooperera medh them.
4. Thet äre desse sorn först hafwa funnit sigh beswärede af
många motiver, och hafwer K: M:tt fördenskull wäl och nådeligen
så wäl mot Almogen som Prästerskapet sigh förklarat.
5. The hafwa ock icke tänkt desse Punchter komma så enkannerligen
Adelen wedh, uthan mäst angå bönderne; Adelen
hafwa litet nogli interesse der uthi, uthan Präster och bönder,
Juli.
331
som skattskyllige äre. Grefwe Erik sade, komma ock Adelen
wedh, hwadh bonden låfwar, att han icke blifwer förderfwadh,
sorn Adelen skal hafwa räntan af. Wij improbera inthet (sade
han) materien, som angår uthskrifningen och medlen; kunna wäl
see hwadh Fäderneslandsens Stat fördrar, kunna ock Adelen af
sitt medel så wäl som andre wara trykte och beswärade. Här
inföll Scarensis Episcopus uthi discursen och sade: Man behöfwer
inthet sökia materiam litis, J G. Herrar säija eder hafwa sökt
wår correspondens genom wåre uthskickade och wändtat på oss,
likwäl der hoos sälje, att sådant alment uthskått inthet hafwer
warit i bruuk? Grefwe Erik replicerade, oss inthet hafwa uthslagit,
så wida thet hafwer kunnat skee medh maneer; nembl.
om wij hade warit adverterade förr än theres uthskått gick
upp till K: M:tt, så hade man wäl fått betänkt sigh sedan om
thet ahnenne uthskåttet. Thetta säger man till ingen annan
ände, än att Prästerskapet likwäl måge see, att wij hafwa rättmätigh
excus, och att wij icke wele hafwa skullen, såsom wij
tiden förhala skulle. Beropade sigh på M. Lotigium och begärade
att lian wille referera hwadh han på Ridderehuset i
hela Ridderskapetz närwaru proponerat hade. Lotigius steg
upp, säijandes att Ridderskapet hade fängnat migh och min
Collegam wäl, och wardt thet sandt om tiden, sorn han begärte
dagen effter och deres Resolution. Men medan the i andre
sahlen töfwade något länge, kom budh ifrån Capitlet, och innan
the finge dä afskeedh och sedan konnno tillbakar, wore
Prästerskapet gangne sin wägh. Superintendens i Wärmelandh
sade, att efter thet drögdes, och bönderne och borgare
läge så hardt ann, ty tänkte ock Prästerskapet, att Riddereståndet
inthet wore till sinnes att resolvera medh dem i denne
saak, ty måste wij gä opp. Lincopensis Episcopus: Wij wille
inthet så gärna gå opp, men efter wij wore beskylte af the andre
Ständer, ergo moste wij. K: M:tt har då inthet swarat
illa, gifwit förskoning!) på uthskrifningen, som Ständerne begärt
hafwa, men huru länge weet man icke. Erkebispen sade, man
menar thet inthet illa giordt wara för Adelen. Grefwe Erik:
Neij, man säijer icke heller till den ende. På thet man icke
längre uppehåller the G. Herrar, will man likwäl så korteligen
the andre punchters betänkiande uptäckia, och the skähl som
wore om matrimonio och Arfsuccessionen: Giorde så een för
klaringh
och dilucidation här öfwer, att the punchter wore fuller
af stor wichtigheet, likwäl hafwer Ridderskapet icke till
332
1650.
den ende uthslagit eller tänkt tacite gå them förbij, allenast
meningen war, att man inthet för inyckit hastade, uthan förbidde
lägenheet. Erkebispen sade, wij hade icke heller annat
tänkt och icke thet welat urgera, att desse punchter skulle
röras, förr än swarat wore till propositionen, uthan thet begärtes
ett uthskått efter propositions swarét. Gref. Erik: Så äre
wij inthet different, uthan hålla ett och hafwa inthet widere att
säija. När det koni till den Puncht, att Bönderne skulle fråga,
hwar till K: M:tt skulle sigh kröna låta, till Landh och
Rijke eller till tullar och accijser? Ther på swarades, att then
puncht kom af bönderne, doch war thet inthet af stoort wärde,
man kunde wäl tillräkna thet theres oförstånd!). Strengnensis
Episcopus explicerade böndernes meningh denne wara, att the
äre nu större beswär och tunga underkastade än förr, när godsen
wore under Cronan. Begärte någre gånger af Clero, att the
wille sielfwe säija, hwadh dem tycker i denne puncht. H. Arfwedh
Tiderus stodh upp, säijandes räntorne wara borta, beswären
der af högre stiga, och redundera på the andre Ständer.
Här föll nu discursen af och till, och sade Scarensis, wele J
då att heela Landet blifwer frelse? Här emot föll Grefwen
och genom widlyftigt taal bewijste att godsen nu mehr än förr
räntade: Nu äre the beholdne och excolerade, nu hafwer Cro
nan
sine Bergzwerken, och der af stiger handelen, som de Gode
Herrar af Bergzamptz Collegio wäl wetta, Tullar och accijser
stiga een god del högre; men der emot åther krigen så store,
att omkostnaden på både sijdor stiger högt, att Landet icke
för the stora öriigh och continuerlighe krigh kan wara obeswärat,
uthan necessario graveras moste. Togh exempel huru landet
har legat till een stoor deel öde och förmedlat, thet som
nu genom frelset blifwer förbättrat, och myckit öde kiöpt, myckit
förmedlat för fullt köpt, att Cronan der igenom inthet blifwer
defrauderat.
När Conferencen war hållin och the hade alla stigit opp
af sine stolar, tackade Uthskåttet Prästerskapet för willigh
communication, och försäkrade them, att hwadh Ridderskapet
och Adeler) kunde wara dem till godh rådh och wänskap, thet
skulle altidh blifwa hoos them i acht hållit.
Erkebispen slöt medh tacksäijelse, och tilIsäijelse, Prästerskapet
wela giöra hwadh the wiste lända till Fäderneslandsens
tienst, eenigheet och inehra sådant: arbeta der på att thet måtte
komma i förra Lagh igen.
Juli.
333
Detta refererade sedan Grefwe Erik Ridderskapet och Adelen
korteligen; wardt så Matrikelen upläsen, och wedh thet
samma begärt af H:r Landtmarskalken, att the wille dagen
effter komma opp klockan otta.
20 Julij
Wardt anslagit att Ridderskapet och Adelen nu inthet komma
tillstädes för sine serdeles orsaker skull, uthan att sammankompsten
bespares till Måndagen.
22 Julij.
H:r Landtmarskalken påminthe åther om Rustiensten och
wardt upläsit Krigz Collegii andre bref, hwar uthi war någon
förandringh uthi mönstringztiden. (Jfr- sista Bil.) Der på uplästes
de Punchter uhr privilegii boken, som angå Rustienstz
Ordningen, på thet hwar och een måtte så myckit bättre blifwa
påmint, hwadh hans plicht fordrar.
Sedan påminthes om thet swar som Uthskåttet gofwo Prästerskapet
i Consistorio, och berettade Grefwe Erik korteligen
dess contenta, att the sade sigh hafwa wunnit frijheeten för
utskrifningen, men inthc-t om tiden nämpt wara. Om the andre
medlen talte the aff Presterskapet eij något synnerligit.
Hwadh Räntornes revocation anlaugar, så remonstrerades dem
dess oinögeligheet och absurditet.
Der på efter hållen confereus hade de skildtz åth medh
godh wänskap.
Sedan föredrogh H:r Landtmarskalken, att emedan tiden
fast skyndar sigh och Borgerskapet anhålla om swar, om the
ta icke skulle komma hijt? Eller om uthskått skulle gä till
them? Här wardt något delibererat öfwer, pro et contra. Een
part mente inthet kunna skada, om the tracterades lijka som
medh Prästerskapet skedde. Sade ock sådant förr wara passerat
gönom ett afsändt Uthskått. Een part dissuaderade,
säijandes contrarium inthet wara förr brukeligit, sedan giorde
man af civilitet een servitut.
Secretereren blef pålagt att gå till Borgerskapet, säijandes
att der de nu begärte Adelens swar och betänkiande, så wore
nu Adelen tillstädes. Men samma gångb fick han inthet tala
medh them, efter the hade nyes gått neder af Rådstugan. Secret.
hade inthet i commission att uthelåta sigh något öfwer
Swaret, eller swara till något Uthskått, om the thet begärte.
334
1650.
Sedan frågade H: LandtM: hwadh them synthes, 0111 icke
någre skulle gå till K: Maij:tt? Holtz inthet orådeligit att thet
skeer, doch medh godt maneer, contesterandes sin willigheet
att gripa K: Maij:tt under armerne. Och efter man förnimmer
thet the andre Ständer hafwa fått någon frijheet, ty sökie
the ock thet samma. Efter noga betänkiande wardt H:r Biörnklow
pålagt att gå upp till K: Mitt och såsom af sig sielf låta
märkia att Ridderskapet wille afsända ett uthskatt, om thet
wore K: Mitt moot eller medh? Kommande tillbaka, berettade
att K: Mitt war der medh wäl tillfredz.
Uthskåttet sorn upgick war desse:
1 Glass.
o
Grefwe Erik Oxenstierna H: Åke Oxenstierna
Grefwe Carl Leijonhuffwud H:r Erik Sparre.
2 Classis
Her Knutt Liliehöök H:r Erik Flemingh.
H: Lars Kruse
3 Classis
Johan Berndes Axel Axelson Ståhlarm
Carl Hårdh Gustaf Sabel
Lorentz Creutz Matthias Biörnklow.
23 Julij
Reppas opp igen, att man skulle beskicka Borgerskapet medh
Secretereren, som dagen tillförene skedde. När han kom på
Rådstugan och hade hälsat deni på Adelens wägnar, säijandes
att efter the hade uthi sitt uthskått föredragit någre punchter,
som anginge Fäderneslandsens nytto och gagn, begärandes
Adelens betänkiande: Så hafwe ock Adelen öfwerlagt samma
punchter, och äre till den enda tillstädes att gifwa them swar;
wele nu Borgerskapet anamma swaret, så ställer man der hän.
Borgemesteren upståendes, sade Borgerskapet nogsampt hafwa
bijdat efter samma swaret, men wara fördrögt; frågade 0111 Secretereren
icke hade i commission, att låta them wetta. benute
swar. Secretereren excuserade sigh, att han inthet hade thet
i befallningh, uthan sade ännu een gångh, att Adelen äre tillstädes
att gifwa swaret. Borgemesteren sade, the wela taga
thet i betänkiande. Secretereren war icke wäl kommin från
Rådstugan, förr än Secretereren Skunken kom på Ridderehuset
och ginast trädde inn om dörren, gick likwäl straxt til—
Juli.
335
baka i Sahlen geent emoot, der han då sade sigh hafwa i befallningh
att säija Ridderskapet och Adelen på Borgerskapetz
wägnar, att efter Borgerskapet see, att medh swaret dröijes, ty
wille the nu afbijda tijden och lägenheeten till att andre medel
sökia. Secretereren frågade om han icke wille gå inn och
proponera thet sielf. Han swarade: Om Ridderskapet så wille.
Der medh fick Secretereren befallningh af H:r Landtmarskalken,
att han skulle säija åth honom, det han skulle komma
inn. Wedh han nu korn inn, talte han näst hälssningen på
detta sättet: Att Borgerskapet hade någre gånger sökt conferens
medh Adelen och anhållit 0111 swar på någre anlägne punchter,
men efter der medh är wordit så fördrögt, ty wele the nu
giöra hwad the see tiden och lägenheeten medgifwa. När H:
Landtmarskalken frågade om han hade commission att antaga
swaret, sade han Neij. H: Landtmarskalken sade sedan: The
af Ridderskapet och Adelen wele wäl hålla conferencen medh
dem, men orsaken till drögzmåhlet war, att man inthet så lätt
hade straxt sigh på sådanne wdchtige ärender förklara.
Sedan bemite Skunk hade gått uth, och man begynte eftertäukia
orden, blefwe een stoor deel myckit otålige och förbittrade
här öfwer, taltes så wedh att sådan affront ingalunda
stöde till att lijda, ty först beskyltes Adelen att thet drögdes,
sedan förde han så ordet, att man kunde wäl döma, att Borgerskapet
inthet stort war till giöra medh Adelens conferens,
som the wille säija: Wij kunne wäl then wara föruthau. Summa,
sårlet wäxte mehr och mehr, icke uthan förmängdh bitterheet:
Och wille inthet swara på propositionen, förr än the finge satisfaction;
säijandes Borgerskapet hafwa sökt theres forum genom
ett uthskått och wij inthet deres: Oss bör tueri nostrum
nomen, och see på wårt Ståndh, wära barn skole hålla oss i
framtiden för flepar. Een part toge thet initius opp, både derföre
att the icke äfwen kunde weta, om bemite Skunk hade detta
indiscrete taal af sigh sielf, eller fullmächtigat så säija af the
andre; kunde wäl hända att han ginge öfwer skredet. H. Landtmarskalken
begärte the wille öfwerläggia genom hwadh medel
the wille thet wredergiöra: Om man skulle låta K: Mitt wetta,
eller quo modo? Wardt begärt att H:r Landtmarskalken wolle
allena gå opp. H. Landtmarskalken begärte att fleere ginge
medh, på thet han icke misstänkt blefwe.
3 Classis holt godt, att Uthskåtet icke månge upginge, på
thet man icke skulle märkiat; Sedan örn månge skulle gå, he
-
336
1650.
tas wij sökia söndringh och splijt: Man skulle ock till det
3:die icke weta huru K: M:tt skulle uptagat.
2 Classis sade wara nogh att een upginge af hwar classe.
På sidlychtonne wardt thet radh för bäst uptagit, att Her
Landtmarskalken ginge sielf och talte medh K: M:tt, och såsom
K: M:tt skulle uthan twijfwel fråga efter swaret af propositionen,
altså kunde H:r Landtinarskalken swara, att thet
wäl hade warit swarat, hade icke Borgerskapet genom een oti—
digh handel hindrat them, hwilket hafwer giordt Ridderskapet
så perplex, att the hafwa welat gå sin koos och sökia satisfaction.
Thet ordet Satisfaction behöfde man inthet bruka, efter
thet hade något in recessu, men annat ordh i dess ställe,
som tienligere wore. H:r Landtmarskalken warnade them alle
sampteligen, att the skulle hålla detta heelt tyst, och enkannerligen
att de som hafwa för detta warit sorterade under Borgereståndet
och sedan äre privilegierade, att the, besinnandes
att the för dygden skull äre ährede, och fördenskull nu hålla
sigh in till detta ståndet medh iubördes eenigheet och tystheet,
såsom rätta ornamenta huius loci.
24 Julij.
H: Landtmarskalken sade sigh hafwa förebracht K: Maij:tt
thet som passerade i går, och tykte K: M:tt i förstonne illa
wara öfwer sådanna obeskedeligheet, wiste icke på hwars sida
orsaken war; men sedan K: M:tt fick heela handelen wetta,
förijfrade hon sigh, tänkte strax sända efter Borgerskapet.
H: K: M:tt sade sigh icke wela förmoda, att någon skulle finnas,
som mente sådant komma af K: M:tt genom een licens,
wele heller befordra och älna thet Ståndet, än att dem skulle
hända någon affront; misshagar thet så högt, såsom thet ginge
henne sielf ann. På sidstontie holdt K: M:tt rådeligere och
betänkeligere wara, att man inthet skulle sigh raärkia låta emot
heela Ståndet, uthan allenast moot Skunken deres Secreterere,
exaggerera hans obeskedenheet, och thet kunna the genom ett
uthskått hoos dem förnimma låta. Detta talet behagade Adelen
wäl.
När detta war discurrerat, toghes propositions puncterne
före 1. om utskrifningen, den 2. om medlen. Och sade H.
Landtmarskalken att K: M:tt söker inthet nytt, uthan thet som
wahnt hafwer warit, the wille man classe frå classe deliberera,
sedan votera.
Juli. 337
I
3 Classis föll på then meningen, att continuera medh mantals
och boskapz penningar, efter förra plägseedh, doch */2 parten
räknandes moot Skatt och Crone, och på 2 åhrs tidh.
2 Classis föll 3:te bij.
1 eense medh the andre, och att the terminerne sättias pä
tu åhrs tidh, till att icke behöfwa för den saak så snart komma
på Herredagh.
Johan Berndes giorde påminnelse, att efter som man märker
thet een part stöta sigh på Ubsahla Ode, och the godz,
att man skulle likwäl explicera detta och beskrifwa dem. Man
skulle commemorera hwadh som behållit och reserverat är till
Grönan, såsom Bergzlagen, Oster- och Wäster Norlanden, Ryttare-
och Krigzmans hemman, hwilke K: Mitt icke wille bortalienera,
uthan låta them altidh och stedse höra under Cronall.
Een part holle betänkeligit thet göra, thet wore så (sade Ernst
Creutz) som man wille binda händerne på öfwerheeten och hindra,
sedan andra hafwa fått beneficia, att icke fieere måtte få.
H:r LandtM: Präster och bönder tala myckit om Crone
godsens
revocerande; af thet tillfälle kunde man ock (discurswijs
till att säija, doch icke till att sluta) yrkia pä Prästernes
prmbendegodz och store wederlagh, som een part hafwa. Thet
wederlaget war ansedt på skiutz- och gästningh, der nu presten
är frij före. Men detta sade H: Landtmarskalken till den ende,
att thet skulle inthet komma uth om dörren, uthan likwäl
till een påminnelse, att om thet eena skulle revoceras för ett
Ståndh, så kunde ock skähligt för ett annat Ståndli revoceras
thet goda som the nuttit hafwa.
Någre inseminerade det, att man skulle hasta medh Swa
O
C? 1
ret, hwilket ock H: Landtmarskalken ofta dref, dä man sedan
kunde taga privilegia före, see dem igenom och hwadh beswär
der emot wore, annotera till Ridderskapetz widere betänkiande.
Och der til! wore ett uthskått myckit af nöden, ty att tala alt
in publico war betänkeligit för confusionen skull och eliiest
den tystheet, sorn saken fordrade, att man medh större confidens
sade uth hwadh man 0111 hiertat lijkade. Nu wore ock
tidh att tala der om, och skedde thet icke nu, näppligeu finge
man then lägenheeten här effter.
Sedan koni på discurs 0111 expectantier, hwilke fuller wore
odieuse, doch emedan K: Mitt hade gifwit sine bref uth medh
egen handh och Secret, wore icke tienligit der göra inspråk
338
1650.
moot; The som them hade fått, måtte dem behålla, men här
effter att K: M:tt wille hålla inne med them.
Der effter kommo 2 af Prästerskapet, begärandes audiens,
M. Enander och M. Olaus Folchovius. Theras taal war, att
Prästerskapet hade nu legat under bördan een långh tidh, så
hafvver nu K: M:tt bewiliat för detta åhret eller till nästkommande
Rikzdagh uthskrifningz förskoningen: begära ock framdeles
befrijade wara, så frampt skee kunde och högsta nöden
thet icke fordrar.
Hwadh penningehielpen wedkommer, drager Prästerskapet
sigh inthet undan the wahnlige hielperne, och hafwer K: M:tt
sigh eendels resolverat, att efter K: M:tt inthet kan afslå the
wahnlige skatter, det Prästerskapet då wela them giöra, som
är taxan, store gärden, the 9 öre af mantalet. Boskapzbielpen
will K: M:tt anten aldeles efftergifwa eller lindra. Detta wara
Prästerskapetz anhållande och undfångne swar hoos K: M:tt,
håppas att the G. Herrar af Ridderskapet och Adelen låta sigh
sådant wäl behaga.
H: Landtmarskalken berömer den store adfection, man hafwer
spordt genom deres gode correspondens, och således rundeligen
uptäckia deres betänkiande. Ridderskapet uptaga sådant
medh stor tacksamheet, wiliandes sigh beflijta correspondencen
wedh macht hålla. När de wore sin koos gångue, befans skähligt,
att man mötte dem medh lijka discretion igen; wardt så
uthskåttet uthwaldt, som strax skulle gå till Prästerskapet:
Glass. 3. Gabriel Gyllenankar
2. H: Carl Soop
1. Iler Erik Sparre,
hwilke fuller inthet den gången anträffade Prästerskapet, emedan
the hade skildz åth straxt klockan war ellofwa.
Sedan giordes ett starkt uthskott, sorn skulle i andra Sahlen
taga sigh nödige saker före och på widere Ridderskapetz
betänkiande öfwerläggia, hwilke wore desse:
1 Classis
Grefwe Carl Leijonhuffwudh H: Gustaf Bielke
Grefwe Erik Oxenstierna H: Erik Sparre.
2 Classis
H: Lars Kruus IL Knut Kurk
H: Erik Flemmingh H: Carl Soop
II: Claes Stiernsköldh H: Gustaf Bonde.
Juli.
339
3 Classis
Scheringh Rosenhane
Erik Kruse
Gabriel Gyllenankar
Melcher Falkenbergh
Johan Berndes
Desse öktes till
Stiernhielm Transehe Leijonstierna.
Desse skulle öfwersee propositions swaret och sättia der
uthi hwadh som behöfdes, taga ock ifrån hwadh som inthet
borde införas, och thet till de andre G. Herrers communication.
2. Sedan skulle the taga privilegierne tore, som förr är
sagt.
25 Jacobi dagh.
26 Julij
Paminthe åther ILr Landtmarskalken att beskicka Borgerskapet,
att förnimma medh första om thet war theres meningh att
Secret: Skunk skulle så komma medh sådant indiscret taal på
Ridderehuset? The G: Herrar wille den saken öfwerläggia, på
hwadh sätt man skulle beskicka them? Desse ginge åstadh:
ILr Knutt Liliehöök Lorentz Creutz
Secret: Kempensköldh.
Men den gången wore Borgerskapet inthet tillstädes.
Wore ock el liest tree andre förordnade att gå till Prästerskapet
och låta dem förstå deres swar på propositionen, och
medh höfiigheet excusera moram, llwilket ock skedde och wäl
uptogz. Desse wörö afsände som förr:
1. H: Erik Sparre
2. II: Carl Soop
3. Landzhöfd. Gabriel Gyllenankar.
Ather wardt discurrerat om det uthskåttet, som skulle ötwersee
swaret på propositionen; Een part in 3:tia classe förtröte,
att the icke sielfwe finge wälia sigh uthskått, som förr
wara plägar i bruk, sedan wore någre som förtrute sigh wara
förbi) gångne och likwäl the sielfwe hafwa them nampngifwit.
Der emot åther the andre, någre af förordnade uthskått, difficulterade
högt att låta sigh der till bruka, om the skulle blifwa
contraminerade.
När nu uthskåttet hade i andre Sahlen, gint emot Rid
-
Lorentz Creutz
Claes Rålamb
Anders Erikson Hästehuffwud
Lovijs De Geer
Matthias Biörnklow.
340
1650.
derehuset, debatterat den effterste puncht om medlen och den
i lijka måtto conciperat, så trädde the inn igen, och då wardt
swaret publice upläsit.
Der effter begärte H: Landtmarskalken, att Ridderskapet
och Adelen wille ställa sigh inn, när thet blefwe anslagit på
dörren.
30 Julij.
Her Landtmarskalken lät fordra inn the personer, som nyes
adlade wore, att the måtte intagas på Ridderehuset, och wore
desse effterföliande:
Johan Olufson Åkerfeldt, som bäfwer bekommit K: M:tz
bref A:o 1646 den 19 Junij. Denne bäfwer inthet warit tillstädes
för månge occupationer och hinder i sin Herres Her
RikzCantzlerens tienst i Liflandh.
Fredrik Bohl, AdsistenceRådh wedh den Pomerske staten,
hans vicem sustinerade Transehe von Rosenech, bem:te Bohls
bref är daterat den 10 Decemb: 1646.
Johan Gyldener, adl. 1646 den 16 Novemb: har inthet
kunnat förr presentera sigh för sitt Majorsskap under Nylandz
folket, men nu genom een annan sigh angifwer.
Augustinus Swaanström, Inspector öfwer Siötullerne i Finlandh,
adl. 1647 den 16 Aprilis, har för sin tienst inthet kunnat
afkomma.
Dawidh Gyllenbögel, Ryttemester, adlat 1648 den 31 Januarij.
Skal likwäl stå pä thet rummet efter brefwetz datum,
så frampt han är behindrat medh Cronones tienst, och wara
förtänkt att gifwa till Ridderehuset.
Johan Johanson Gyllenflögh, adl. 1648 den 30 Augusti,
har inthet kunnat komma i hool hijt för sin tienst.
Erik Swenson Tranefeldt, Major under Osterbottns Regemente.
Adl. den 2 Maij 1649.
Johan Volland, Cornett under GeneralMaior Pfuels Regemente.
Adl. den 30 Junij 1649.
Peter Kuhlman, OfwerstLeutnantens Johan Kuhlmans brodher,
som slagen är i Tyskland, adl. den 20 Julij 1649.
Anders Munk till Hirssierfwi, Lieutnant under Her Nils
Baatz Regemente, adl. 1649 den 20 Augusti.
Erik Larson Armfeldt, adl. 1648 den 20 Julij, Lieutnant
under Ingermannelandz Landsåtheres Russtienst.
Hendrich Joenson Silfwerswaan, Capiten under Knorringz
Regemente, 1648 den 28 Martij adlat.
Juii. 341
Hans Johanson Williginan, OfwersteLieutnampt, adl. 1650
den 20 Februarij.
Gunnar Joenson Swerdfeldt. adl. 1649 den 30 Augusti.
Joen Anderson Gyllenroos, adl. 1649 den 11 Novemb:
Jacob Weingarten, Regementz Qvarteremestere, adl. 22
Novemb: 1649.
Johan LilieCrantz (Westerman), adl. den 20 Decemb: 1649,
praeseuterade sigh fuller, men blef inthet intagen förr än den
14 nästföliande Augusti.
Joen Torstenson Blankenfiäll, adl. 23 Feb: 1650.
Daniel Behmer, adl. den 15 Junij 1650.
Bengdt Hanson Renfeldt)
Jochim Skyttehielm , adl. den 6 Julij 1650.
Johan Rosenlindt
Iblandh desse tree efterste sade Her Landtmarskalken att
the skulle stå i ordningb, som the hafwa tient till, hwilket
wara rättwijsast, medan the medh datis af brefwen inthet wore
afskilde.
Giorde el Hest ett beqwämbt taal till thesse, att såsom K:
M:tt, bewekt af serdeles nåde och motiver, till deres dels tienster
i fäldt, som elliest civi! tienster, hade godt medh godt
belönt och dem upsatt uthi ett högre ståndh: hwarföre man
hafwer nu welat dem introducera, inthet twiflandes, att såsom
the äre belönte och bekrönte medh dygden, altså skole the sigh
widere och fast mehr här effter befiijta sigh att bepryda, så
att sielfwe Ståndet hafwer der alira af och the kunna bewijsa
hwadh hwar och een i denne loflige Societet länder tili respect,
heder och tienst. The skole ock dett wetta, att hwar och een
skulle behålla thet rum, som them efter brefwens data förordnat
är, och der effter sigh aldeles rätta, såsom Secretereren hafwer
i befallningh them uthwijsa; Och emedan någre hafwe warit
och ännu äre borta, som hafwa sine laga förfall medh Cronones
tienst, så äre the likwäl excuserade och efter then lista,
som the fattade äre, hafwe the sine ställen efter brefwens data
att åthniuta.
När detta wardt bestält, begärte Her Landtmarskalken att
the G. Herrar, som wore sände till Borgerskapet på Rådstugan,
wille nu sälja hwadh the hade uthrettat och hwadh Borgerskapet
hade them swarat.
Her Knutt Liliehöök refererade, huru som han hade näst
helssningen spordt dem till om deres Secreterere Skunk hade
342
1650.
haft befallningh således föra sin ordh på Ridderehuset, eller
om han hade thet af sigh sielf? Hade han them af sigh sielf,
så förmodade man, att the skulle sådant ijfra för sådanna obeskedenheet.
Der till swarade Borgemesteren, att man håppas inthet
något wara tält Ridderskapet till offens; them tyktes att thet
drögdes medh swaret och kunde inthet the fördenskull bijda
mehr der effter, helst medan the inthet emedlertidh hafwa
hördt der af, excuserandes sigh och både fliteligen thet icke
måtte så uptagas. Her Knutt Liliehöök sadhe thet Secretereren
Skunk må sielf gå upp och säija på Ridderehuset sin förklaringh.
Widere sade Lorentz Creutz, att bem:te deres Secreterere
war bångh, begynte nappa efter sitt protocoll, sade
ock, J måtte inthet så släppa migh uth, hwar ock een skulle
uthtyda sin egen ordh. The wille något wrängia skulden der
på, såsom hade the inthet annat förstått af Ridderskapetz Secreterare,
uthan att the skulle komma upp och afhämpta swar,
kunde ock hända att Secretererne hade någon Pijk mot hwar
andre. Der wedh blef thet så, och på det RidderehusSecretereren
icke måtte blifwa misstänkt, såsom skulle han af een part dömas
att hafwa tält på Rådhuset impertinentia; altså blef honom
tillstadt att uprepetera sin commission, der medh Ridderskapet
och Adelen wore wäl tillfredz och örkiade likwäl fast
der opå, att the måtte få satisfaction på Skunkens ohöflige taal.
Sedan uplästes åther på nytt Swaret på propositionen, och
begärte H: Landtmarskalken att om någon wore, som hade något
att påminna till förbättringh, han skulle thet giöra.
Samma swaret uplästes ock i andre Sahlen för officerarne,
uthi någre der till förordnade uthskåttz närwaru.
Krigzbefählet betackade för then bewijste heder uthi communicationen.
Sedan föröktes någre personer, som skulle wara medh i
thet uthskått att öfwersee privilegierne, nembl:
Her Gustaf Bonde Scheringh Rosenhane Lorentz Creutz.
Uthskåttet ginge så uth i andre Sahlen att berama om
tiden, när the wille komma tillhoopa. Och sade Her Landtmarskalken
att thet skal slåes ann på dörren, när heele Adelen
må komma tillstädes.
H:r Landtmarskalken refererade om ett manslagh, som
skedt war i Pomern, i thet att Ofwersten Gerfeldtz Sohn hade
slagit een annan ihiäl, hwilket dråp han war twungen till.
Augusti. 343
Nu begärer fadren, att K: M:tt wille thet försona, beder fördenskull
att Ridderskapet och Adelen wille genom uthskåttet
wedh lägenheet beweka K: M:tt till nåder och perdon.
Admonerade ock sidst, att när Ridderskapet och Adelen
gå i process opp åth Slottet, att the tå icke wille tillstädja
deres tienare löpa der emellan och turbera ordningen.
1 Augusti
Kommo tillsamman uthskåttet att hålla conferens uthi then mindre
Sahlen på Ridderehuset, att öfwersee privilegierne. Och
wardt fuller något öfwersedt och ad notam satt, som sedan
skulle reent skrifwas och publice upläsas till widere betänkiande.
2 Augusti
Kommo Ridderskapet och Adelen tillstädes, och iblandh annat
wardt proponerat, att alle skulle betala sine uthlåfwade penningar
till Ridderehuset, och den som icke betalte tillkommande
måndagh hwadh han i Ridderehusboken inskrifwit hade,
han skulle öka pä medh een Rikzd:r, hwilket befaltes Bokhållaren
Lars Arfwedson att notera och infordra.
Inkom sedan uthskåttet af Presterskapet, Doctor Johan
Olai Terserus, M. Johannes Lotigius, contesterandes een godh
benägenheet, refererandes sigh i det öfriga på här till passerade
betänkiande. Conferentzien gick uth på: 1. De iure Patrona
tus.
2. Om Kyrkiotionderne, hwilke enkannerligen concernera
Prästerskapet, och i det så månge Säthegårdar giöras, afgår
deres rettigheet, som niuta kyrkiotionderne, såsom Schöler, Gymnasier,
Hospitaler. 3. De reditibus Coronas, på hwadh sätt Grönan
måtte komma till godz och ingälder igen. 4. Om någre
praeiudicerlige Ordh för andre Ståndh, som försmädelige äre.
Begärede här öfwer conferens genom ett uthskått, emedan sådant
bättre på det sättet kan debatteras, än uthi een stoor frequentia.
II. Landtmarskalken låfwade conferentien. The skulle
litet taga afträde!. Resolverades att hålla medh them allena
conferencen här på Ridderehuset om måndagh, hwilket them
ock när the inkallades wardt låfwat.
Till uthskåttet wore ökte
Jöron Stiernhielm Transehe von Roseneck.
Denne dagh kommo först Joen Gustafson Ornewinge, Joen
Silfwerswerdh, Arfwedh Isachson Silfwerhielm.
3 Augusti.
Uthskåttet holdt häst, att icke göra någon förandringh i
344 1650.
privilegierne, uthan der något real missbruk funnes utlii, kunde
thet afskaffas.
H. Landtmarskalken propouerade, att Ridderskapet först
sökte conferencen medh Rikzens Rådh öfwer Prästerskapetz insinuerede
punchter, och thet igenom RikzCantzleren. Der på gick
H. Landtmarskalken medh uthskåttet opp till RikzCantzleren,
och låfwade H: Excelhtz att de i dagh efter middagen eller i
morgon skulle få swar, hwadh tidh the kunde få audiens hoos
Rikz Rådh.
5 Augusti
Wardt åther discurrerat om the Punchter, som Prästerskapet
hade communicerat Adelen, och påminte Her Landtmarskalken
om Cronones räntor, huru Adelen syntes om den frågan, och
efter man skulle conferera medh Rådet först, hwadh man då
skulle swara och säija sin meningh uthi, om tillfrågat worde.
Thet säkreste war, att man skulle mötha them medh wenligheet,
såsom the i wenligheet hafwa proponerat, men hålla oss
aldeles wedh privilegierne, men inritne abusus kunde man remediera,
såsom om iure patronatus, hwilken Puncht war upläsin
i privilegierne.
Sedan sändes till RikzCantzleren, att låta förnimma om
uthskåttet kunde få audiens hoos Rådet? Kom swar tillbaka
att thet kunde skee efter middagen.
Befaltes Secretereren gå i Capitlet och excusera moram,
thet Adelen inthet i dagh för andre orsaker hade kunnat conferera
medh them; Thet skola skee medh första, der om the
ock skulle få budh.
Sidst sades Adelen till, att the i morgon 8 wille komma
opp på Ridderehuset.
Efter Middagen kommo Uthskåttz Herrarna tillhoopa. Och
som the hade taltz wedh någre ordh, sände the åstadh att förnimma,
om uthskåttet skulle nu komma till RikzCantzleren,
som opassligh war, der Rådet wore alle tillsammans, och när
thetta wart bejakat kommo the tijt.
H:r Landtmarskalken proponerade om Prästerskapetz särdeles
ärende, som wore Ridderskapet och Adelen communicerade,
hwilke ärender, såsom angående privilegierne, der uthinnan
ock Rådet interesserade, och wore dels af stor wichtiglieet,
som inconsulto Senatu inthet läte tractera sigh förr än
man finge först förnimma deres sentiment.
Augusti. 345
RikzCantzleren frågade först hwilke the wore? Så räknade
H. Landtmarskalken opp them:
1. Jus Patronatus.
2. Om Kyrkiotionderne.
3. Någre Ordh i privilegierne, der de andre Ständer stötte
sigh på, såsom skulle the lända them till förkleeningh.
4. Om medel att igenfå Cronones räntor.
Der på swarade RikzCantzleren, först giörandes Ridderskapet
och Adelen tacksäijelse för then goda tillförsicht the
bära till Rådet, i thet the begära theres communication. Sade
wara rätt giordt att the inthet hade lagt sigh uthi någon conferens
uthan föregående communication. Och ehuru wäl man
kunde hafwa skähl icke träda medh Presterskapet i slijk conferens,
lijkwäl medan man förnimmer att the wijsa een godh
intention, ty kan man ock möta dem der med igen, allenast
admonerade RikzCantzleren att Ridderskapet bruka ock på sin
sijda största modestia, och swarade dem som sakerne sedan
kunde förefalla. Thetta wore nu så först in genere att observera.
Men in specie desse punchter angående, och enkannerligen
de iure patronatus, så ändoch man icke weet, huru wadt
Prästerskapet ärna gå i denne puncht, eller the andra punchter,
är fuller något att icke rätt swara på. Doch icke wara
så store difficulteter medh iure patronatus, såsom ofta förr är
wordit moverat. RikzCantzleren deducerade wijdlyfteligen orsakerne
till detta ius, som war humanum, att thet skedde
iblandh annat att upwäckia gådt folk att bewijsa kyrkior store
wälgärningar, och fördenskull wara skähligt, att de som således
bewijste sigh, måtte ock så niuta någon myndigheet för någon
gemeen, som inthet giorde till saken. Nu hafwer intentionen
warit godh och är i sig sielf ostraifeligh, såsom höga
Ofwerheeten ock hafwer ansedt att i privilegierne sådant införa,
men att ock icke abusus skole hafwa inrijtat, är inthet
uthan. Förty thet är klart att thet pecceras i alle Ståndli
här emot, att man icke låter bönder hafwa sin frijheet, och
them som äre här i Swerige wahne wedh genom Sex-Männom
ock andre säija här uthi något, fast the äre glebse addicti, så
äre the likwäl icke Sclaver. Man må ock fuller säija, att Adelen
tager ock för myckit uthi, the hafwa inthet alla ius patronatus,
fast han bygger sigh een Säthesgårdh, han skal bewijsa
dotem, förde så inn exempel om Angsiö, som har samma ius,
doch likwäl icke betagit Almogen sitt ius; wela the hafwa een
23
346
1650.
Präst, moste the likwäl sökia Consistorium. Togh ock ett annat
exempel inn, om een part af Adel, som sättia sine Stolar
i Chorerne, ehwar them hälst synes; Slöt så, att såsom Episcopi
Embete är ordinera och examinera dignum, så är ock Församblingens
rätt kalla och praesentera, annat sökes inthet medh
privilegierne.
2. Åre privilegierne grundade och enkannerligen denne
puncht på RikzdagzBeslutet, thet som giordes A:o 1612 och
sedan upreppat A:o 1617, och the försäkringer då giordes, then
S: K: M:tt K: Gustaf Adolph icke så hastigt, uthan medh stort
betänkiande underskref. Och admonerade RikzCantzleren att
Ridderskapet skulle hålla sigh vvedh samma privilegier och för
abusuum skull der ifrån inthet träda, hälst medan abusus the
äre mångehanda och i åthskillige Ståndh och een godh ordningh
kan fördenskull icke blifwa qwaldh eller disputerat, doch likwäl
reitererades thet att conferencen medh Prästerskapet inthet
kunde skada; och medh thet samma tillrådas att de månge
abusus kunna tolli och medh mehra eenigheet i Kyrkeordningen
införas.
H. Landtmarskalken frågade ock, om andre Ståndh skulle
wara medh i conferencen, som Prästerskapet tillbiuda?
RikzCantzleren abrumperade thetta och continuerade om
Punchterne i Rådetz betänkiande. Om Kyrkiotionden wara aldeles
skähligt, att man håller sigh wedh privilegierne i detta
fallet och inthet cederar then rättigheet. Remonstrerandes först,
att om man skulle inlåta sigh i discurs der om, hwadh wore
thet annat än öpna wägen till wijdere dispiite och giöra een
godh saak ringere och Ståndet prseiudicerligh i längden. 2. Skulle
man alt revocera, som likwäl hade grundh med sigh, hwadh
wore thet för een consequentia, så skulle man ock i Skriften
finna något, som låther disputera sigh, och thet sedan för een
ond wahne och missbruk cassera? Sade fördenskull att om
något sådant kommer, så wille Ridderskapet tala om abusu på
ett sätt och annat, och wijsa them hwar uthi sådanne abusus
stå, icke allenast hoos Adelen, uthan ock hoos andre Stånd,
hwilket mandatet A:o 1638 uthgångit öfwer Kyrketionden, the
wille öfwersee, så skulle the wäl finna feelen och wetta der af
hwadh the skole swara the andre Ständer. Ett argument införde
RikzCantzleren them till hielpereda, om the tijende Inspectorer,
att the wore nyttige och fördenskull förordnades medh
alles samtyckie, att the skulle see och pröfwa huru tienden uth
-
Augusti. 347
giordes, hade så lijten hielp ther af, nembl. hwar siette T:na,
men sedan the tykte att the finge för myckit, klagade Prästerne
them af, men nu går thet än wärre till. 2:do. Om Prästerskapet
wille rätt annotera KonungzKyrkiotionden, som the
giöra sin tertial, skulle man fuller se abusus kunna tolli och
minui. Thetta skulle man alt förehålla them, om så anledningh
der till gifz, men icke elliest, uthan låta gå orördt, om the
icke rörat. År nu någon som gör emot Ordningen och Mandatet,
drages den till rätta, klages ann och sware sielf sin saak,
inthet må fördenskull privilegierne lijda. Man bekänner thet
komma många Säthesgårdar, inthet har Jagh (sade RikzCantzleren)
någon nyy byggia låtit. Fäldtherren sade att Cronan
icke allenast mister sin tijende, uthan Lagmannen, Häredzhöfdingen
sine penningar, indrogh Wallij exempel. Doch likwäl
måste man considerera, att så wäl S: Konungen som Regieringen
och K: M:tt sielf een stoor deel hafwa giort till Adelsmän, een
part för civil tienster, een part som hafwa fördt swärdet och
äre förlamade och af högh ålder, som sådanne honores man
them gärna unner, skulle man nu tillstädia att the redelige
karlar icke skulle få byggia sigh een lithen lägenheet medh een
Säthegårdh, hwadh wore thet för skahl. The gode män Prästerskapet
kunna ock sielfwe besinna, att then nyttigheeten och
fördelen niuta the och theres barn godt af. Sidst är ock thet
att considerera, att som tijderne ändra sigh, så ändra sigh ock
Säthegårderne, så att månge komma af, som förr hafwa warit
gode Säthesgårder, så komma ock andra nye till: Inthet får
man fördenskull kasta kull privilegierne.
R: Cantzlern sadhe: Wanbördigh är ett gammalt Ordh,
infördt uthi förra Konungars tider och hafwer een annan bemärkelse.
S: Konungen hafwer medh största betänkiande underskrifwit
privilegierne, icke tänkiandes något Ståndh der medh
att prsejudicera. Åhr een wanbördigh eller wanfrägder, thet althen
som har ondt rychte, hwadh kommer thet them wedh?
Jagh bekänner man hade fuller kunnat få ett annat ordh, men
så är detta ett gammalt ordh, långh tijdh brukat 0ch hafwer
Jagh aldrigh hördt thet så högt drifwas som nu skeer.
Hwadh Räntorne wedkommer exaggererades först, att the
andre Ständers owetenheet i then saak inthet kunna stort gälla,
ty the skählen att så sällia godsen och annat mehra, kunna
them icke så wara witterlige: Necessiteten och tiden hafwa
thet fordrat. 2. Skulle godsen gå tillbaka, så skulle thet gif
-
1650.
wa een total förandringh, att både Adelen jämwäl ock Präster
och andre Ståndli skulle känna thet. 3. Interesserar här uthi
höge Ofwerheetennes authoritet, och denne saak måtte gåås
caute uthi, och inthet låta sigh i diupt discurs medh them, thet
skulle causera allahanda olägenheeter och iniurier komma på
K: M:tt. 4. De skulle heller förbijda att K: M:tt proponerar,
än att the skulle praspostero ordine proponera.
'i Hwadh sidst anlangar conferencen medh andre Ståndli
simul: Sä exciperar man thet som Prästerskapet wedkommer,
såsom ius patroni Ecclesise, medh them kan man handla här
om. Och the andre saker medh the andra särdeles.
Fäldtherren säde sidst, huru sorn i K: Carls tidh någre
Punchter lefwererades Adelen, them likwäl een part, ehuru wäl
eenfallige, likwäl eenhällige inthet kunde acceptera. Sade så:
K: M:tt hafwa macht att taga de facto wåre privilegier, men
aldrigh skole wij thet consentera, thet wore wåre barn och posteriteten
een ewigh blasme, och heele weridén skulle lee åth oss.
Sedan thetta så förelopp, trädde uthskåttet från Rådet och
fölgdes åth på Ridderehuset igen, der H. Landtmarskalken recapitulera
opp ordine hwadh taalt war, och begärte att dagen
efter klockan 8 uthskåttet wille komma tillstädes, tå man wille
giöra Prästerskapet budh. Men befaltes att slåes ann, thet
heele Ridderskapet inthet behöfde komma opp, uthan förwänta
een annan tidh.
6 Augusti
Sändes Secretereren till Prästerskapet, att förnimma om theres
uthskått wille opkomma och tala medh Adelens uthskått, såsom
the dagarne tillförene begärt hade. Secretereren fick först
thet swaret, att the hade ärnat inläggia sine punchter skrifteligen.
Doch på sidstonne låfwade de conferencen, begärandes
att the andre Ständers uthskått måtte blifwa medh, hwilket
alt Secretereren berettade wedh sin åtherkompst; litet der effter
kommo twå Prästmän, Mester Steuchius Superintendens och
Enander Calmariensis, hwilke begärte om mögeligit wore, att
the andre Ståndz uthskått måtte ock komma medh, för deres
interesse war lijka medh deres, hwilket the sade att the andre
Ständer hade begärt att Prästerskapet wille intercedera för
them: men om thet Ridderskapet inthet behagade, så wille the
ändå komma, begärandes allenast om tiden.
Her Landtmarskalken påminte dem der emot, att de allena
Augusti. 349
hade sökt conferencen och inthet the andra. 2. Inthet förr
wara wahnligit att månge Ståndz uthskått tillika handlas wedh,
uthan K: M:tt sådant pålade; önskade att the G: Herrar wille
komma för sitt Ståndh, ther them behagar.
Prästerskapetz uthskickade trädde lithet uth, så länge thet
discurrerades om tiden.
När the kommo inn, så wardt resolverat, att conferencen
skulle skee dagen effter, emedan tiden föll nu för kort och andre
hinder inthet tilläte congressen efter middagh.
Dess emellan, både förr och sedan, discurrerades om then
punchten angående räntorne, och enumererades gode skähl, som
man hade att inwända emot Prästerne:
1. Af köpegodsen inthet redundera skada på Cronan, men
mehra stor nytta och fördeel: Landet blifwer populerat, bygdt,
häfdat och bättre brukat, der af städerne florera bättre och
tullar och accijser ökas i K: M:tz RänteCammar; argumenterades
comparate emot andre tider, huru litet the försloge.
2. Sedan sälier inthet K: M:tt mehr än hon rår om; haereditarium
jus fundi blifwer bonden förbehållen. 3. Om någre wore
som så omenskligen tractera bönderne, så låthe them tillbörligen
blifwa näpste, och låthe icke the andre, som sådant inthet
förskyldt hade, niutat ondt åth.
7 Augusti.
Her Landtmarskalken giorde relation, huru som han hade
warit hoos K: M:tt och wedh lägenheet wara kommin till tals,
af occasion att K: M:tt hade frågat huru Adelen wore sinnade
att swara på Prästerskapetz inlefwererade punchter. Och hafwer
K: M:tt fallit på den meningh, att the wille säija een förklaringh
de iure patronatus. Hwadh (2) orden anlangar in privilegio,
som the draga sigh till affront, kunna (oförkränkt privilegiernes
rätt) sättias såsom ett Bijafskede till förklaringh.
Här uthi infölle strax Adelens discurser, att såsom the
orden wore insatte af wälbetänkt modh af een sådan gudfruchtigh
Konungh och een sådan högförståndigh Konungh, ty wille
the icke heller kunde disputera orden tillbaka igen eller gifwa
ett iota effter.
The kunde, som af Prästerståndet äre, betänkia sielfwe, af
sielfwe praxi, att Prästerskapz Ståndet mehra der inedh till—
wäxer then respecten, att af theres medel dragas the personer
i Ridderehuset, som af them härkompne äre.
1650.
Uthskåttet begärte att Her Landtinarskalken wille contilmera
medh discursen och thet swar, som K: M:tt hade gifwit
them.
Her Landtinarskalken sade, att hwadh som the hade mält
om godsen, thet må the wijsa them till henne. Hwad anlangar
the Ordh Wanbördigh, så wijsa privilegia uth dess rätta
sensum, nembl. att wanbördigh och tienligh äre opposita.
Her Landtinarskalken frågade in antecessum, att på fall
att Prästerskapet inthet giorde någon mention örn räntorne,
om man skulle då den discurs låta gå förbij; Man hade förnummit,
att the inthet wore sinnade att tala der om, hade ock
fått befallningh att hålla der medh inne, men någre likwäl i
dörren wedh deres uthgångh hafwe sagt, att the skulle mentionerat.
Uthskåttet holdt bäst medh tystheet gået förbij, så wijda
man kunde thet giöra, thet står alt till K: Mitt. Dess ius är
ipso actu, att in coronatione confirmera köp och donationer.
2. Afrådde ock thet RikzCantzleren. Här agerades pro et contra,
allatis argumentis, om man skulle icke nämpnat nu eller
gået tyst förbij: Kan skee thef blefwe nämpdt een annan gångh
i otidh. Och flere olägenheeter att förekomma, wore bäst nu
att giöra ända der på och göra sigh fast, att thet widere i
framtiden icke disputerades, hwarken af Ständerne eller Drottningen
sielf.
Lefjonstierna refererade huru sorn Borgerskapet inthet hade
sökt denne conferencen medh Prästerskapetz uthskått, thet wara
inventerat af Prästerskapet.
Sielfwe Conferencen medh Prästerskapet:
Prästerskapet opkommo numero 20 man, frempst
Episcopus Lincopensis M. Enander
Scarensis D. Terserus
Wiburgensis M. Olaus Folchovius
Superint. D. Brunnius Glanshamerensis etc.
Wermelandensis
The tillbude Ridderskapet och Adeien hälsa medh wördningh
och för all godh gunst i alt annat, och enkannerligen att
them efterlätz att hafwa medh them samtaal och conferens:
Hade gärna önskat att andre Ståndz uthskått interesserade här
uthi, måtte ock hafwa fölgdt medh: 1. För then orsak, efter
the hade thet genom Prästerskapet begärt. 2. För misstankar,
Augusti.
351
som Prästerskapet gärna wille evitera; Men efter man förnimmer
the skähl negatae conferentiae communis wara i wägen, såsom
thet att Borgerskapet det af Ridderskapet sielf inthet hafwa
begärt, förr än wij först thet begärte; Kunna elliest ock
sielf wäl tractera hwar sin saak successive, ty håppas man att
man skal inthet prseiudicera them, hälst medan the ock bewilia
wår conferens.
Then förste Puncht i conferencen war
De Iure Patronatus.
Frågade Episcopus Lincopensis: Om thet skal förståes, att
den Adelsman, som inthet låter sigh wårda om Kyrkians wälferdh,
gifwer inthet der till, om han skal kallas Patronus?
Her Landtinarskalken sade: Hwadh anlangar ius patronatus,
så behöfwes ingen liusere uthtydningh, än som privilegierne
lyda, will icke håppas att sielfwe privilegium warder in dubium
revocerat, uthan hwadh abusus anlangar, thet är een saak för
sigh.
Scarensis sade: Wij wele så handla som lemmar i een
kropp, hwar och een lem gior sin wärkan, alt till thet gemene
wäsendet. Ius patronatus är vox relativa, och sade hwadh rätt
Kyrkioordningen dömmer här om; läste så opp af gambla
Kyrkioordningen fol: 72, huru som een part rappa ägor ifrån
kyrkior; Dotera wara fundamentum patronatus etc. Discurrerade
alt om missbruk, refererandes huru een godh wäl meriterat
Prästman war sänd af Consistorio, then een hade slagit kyrkedörren
till före, och tagit nyckelen till sigh.
Här på swarade Grefwe Erik widlyftigt wara att beskrifwa
ius patroni, som hade så månge notas och kännemärke;
holt derföre att the månge abusus wore ändå fast flere, än man
kunde på een dagh öfwerwäga. Doch likwäl illud ius in se inthét
wore till att bestrida. Holt icke före att Prästerskapet
skulle ju unna Patrono honorem, när han hade onus.
Scarensis: Min meningh war inthet så, uthan frågas om
the sorn kosta inthet på kyrkian, skole hindra Episcopi disposition?
The andre, som låta sigh wårda kyrkians bästa, rörer
man inthet.
Gref. Erik sade: De dubia emellan oss och Presterskapet,
håppas oss inthet giöra stridigheeter, wij skulle wäl komma
öfwereens i fundamentet. Thet är wår Canon, ther wedh wij
stadna, att hwart och ett Ståndli har sin rätt, wore nu någon
352
1650.
som syndade här emot, så wele wij af Ridderskapet thet inthet
lijda. Dijudicatio vitse et doctrinse, ordinatio hörer Prästerskapet
till: Electio och prsesentatio Ecclesias.
lnst. Brunnius: Om votum unius Ordinis skal tagas pro
totius Ecclesise voto?
H. Landtinarskalken: Wij gå inthet wijdere till andre
abusus, än thet som concernerar Prästerskapet och Adelen.
Wiburgensis Episcopus sade wara seed att Consistorium
eligerar een person, then tienligh är Församblingen, och electum
prsesenterar, och giöra Consistoriales i thet fallet patronis
then ähran och begära winna theres consens.
Der på wardt dem swarat, att thet wore en confusion;
bäst wara såsom H: Landtmarskalken och Grefwe Erik sade,
att thet med mehra kunde blifwa förekommit i then nya Kyrkioordningen.
Then nye praxis i Tyskiandh, som een part
nämbde, kunna oss här, som hafwa annor ordningh och regel
att lefwa effter, inthet prejudicera. Församblingerne hafwa här
sitt frije wahl, skulle electio och prsesentatio tagas Församblingerne
ifrån, så hade the slätt inthet.
Scarensis yrkiade ännu thet förra, att the Patroni, som
meritera Patroni nampn, them invidera the inthet honorem.
Men ock om een som adlades i går eller förgår, skal strax
hafwa ius patronatus, thet synes inthet skähligt.
Honom blef swarat att ius patronatus stodh inthet utlii
den eller dens Adelsmannens undfångne friheet, men uthi definitionen
af iure patronatus begripit. Kåstade han på Kyrkian
och hade onus, så wore then unge eller nye Adelsman inthet
derföre indignior än den gamble, när han gior skähl derföre
och gärningen swarar emot hederen. Hwilket Biörnklow remonstrerade
och bewijste, så wäl ex iure divino som civili, hwar
uthi Patroni ius bestodh, och thet icke allenast in dote, aedificatione
eller fundo, men i andre speciebus, emptione, successione,
donatione. Fast än een hafwer donationen eller andre
skähl och prsetensioner, är han likwäl ipso facto ingen patronus,
om han icke bewijser Patroni officium.
Episcopus Lincopensis: Wij låta stå Gode Herrar wed
Kyrkeordningen, hoppas att alt skal blifwa wäl och uthan hwars
och eens prseiudicio. Wij wele icke heller trängia någon i Församblingen,
uthan god bewillningh och samtyckie: Försee oss
ock till Eder G: Herrar om troget assistence i een god ordningz
erhållande.
Augusti.
353
2 Puncht. Om Tijonden.
Sade Bispen i Lindköpingh: Wij kunna inthet mindre
giöra, än deponera nostras querelas in vestrum sinum. Begynte
så på att enumerera alle incommoda af Decimis härrörande:
1. Genom Säthegårdernes myckenheet, der under läggias 3
eller 4 bondegårdar, sorn inthet gifwa tijende.
2. Sätties opp ett Stall, likwäl skal thet wara Säthesgårdh.
3. Eenskylte Adelens tienare giöra sigh frije för tijonden.
4. 10 barn skole hafwa hwar sin Säthesgård.
H:r Landtmarskalken sade der emot, att privilegiumet moste
hafwa sin kraft, fast missbruk inrijta. Thet swarade ock
Grefwe Erik, att then puncht i privilegierne war een hulfwudpuncht,
prsescriptione et usu störst och förnämbst, hwilken war
confirmerat åhr 1638 i ett Besluth öfwer Kyrkietienderne, och
alle the abusus ther hoos specificerade.
Gustaf Bonde sade: Att tionden är imminuerad, är icke
ringa orsak, att the hafwa af Prästerskapet klagat af Tionde
Inspectorerne, som likwäl wore nyttige. Ty the finge då twådubbelt
mehr än förr, och sedan the wore afskaffade, kom thet
på förra ordningh igen.
G. Erik bewijste, att Decimarum imminutio kommer inthet
af Säthegårdernes myckenheet, men mehra af andre missbruk.
Ty i andre Ståndh är samma klagan. Sedan fast månge
Säthegårdar kunna öka sigh een tidh, så gå the af åther medla
tidernes förlopp, men Kyrkiotionden står perpetuell.
Wiborgensis Episcopus sade orsakerne till Inspectorernes
remotion wara, att the grepo för myckit till. The hade ock
alt för myckit.
H:r Gustaf Bonde: The hade inthet för myckit, uthan 3
åhr slogz tillhoopa, der af gafz them hwar siette tunna, uthorn
Capitaltionden, Cronones deel oskadd och orördh, emedan then
togz af them, som bruto emot ordningen.
H:r Bielke: K. M:tt hafwer sielf warit bekymbrat om
Schöler, Gymnasier, fördenskull revocerat och tagit igen i iiordh
hwadh beneficia i kyrkiotionderne gifne wore. Der rnedh hafwer
K. M:tt compenserat defectum majori lucro, att de Gode
Herrar af Presterskapet inthet stort skole hafwa att säija.
Gref. Erik: Thet som kan skee sine derogatione privilegiorum,
admitterar man gärna.
Brunnius: Bäst inläggia een lista hoos illustre Collegium
354
1650.
först, sedan boos K. M:tt, och beswära sigh hwadh som Prästerskapet
skeer förnär uthi, thet få the saaklöst klaga.
3 Puncht.
Prästerskapet klaga sigh wara twungne och dragne af andre
Ståndh att röra om Räntorne. Och ändoch thet är fahrligit:
1. Griper man i K. M:tz högheet, hwilko inthet kan föreskrifwas,
efter K. M:tt har sin rätt der uthi. 2. Kan man icke
heller neka att månge hafwe meriterat. 3. Kunna icke heller
tagas köpegodsen igen, uthan rättmätigh inlösningh. Der emot
man seende på landet, finnas inga godz Cronan hafwa beliåldne,
eller Ladugårdar som K. M:tt kan sielf bruka. Böuderne
sucka och roopa i himmelen, der ifrån hempnden kommer, man
skulle låta sigh sådant wara een wahrningh.
H:r Landtmarskalken frågade, hwar uthi står den klagan?
Man har inthet bättre än låta then plichte.
Enander stogh upp, refererandes huru een Adelsman hafwer
satt bonden i tornet, kastat watn på honom och hängdt
honom, att man aldrigh hafwer wetat af een sådan servitut.
Sade widere att deres herrars fogdar hafwa sådan commission
af deres Herrar, the wela inthet comparera. The wela inthet
swara till mindre män än theres herrar äre. Bönderne blifwa
här öfwer otålige och förirrade.
Grefwe Erik giorde åthskildnat på the Landskap som herran
äre och inthet kunna blifwa om saken så snart informerade.
Likwäl finnes remedia här emot, så att den som blifwer
angifwen, blifwer stämbder, doch att hans husbonde först weet
der af. Här i Swerige är man så när, att man slijke insolentier
wäl skal kunna refreuera. Man har åther månge ehrlige
Herrar igen, som tractera sine bönder wäl, så att theres bönder
äre fast heller under them, än under Cronans fougdars
wåldh.
Epicopus Lincopensis yrkiade på den Lifländske trälheet
och tyrannij medh hugg och slagh, medh oändelige dagzwärk,
och när the äre uthsugade skrifwas the uth.
Der på ropade alle af Adelen, bode Prästerskapet att the
wille nämpna sådanne uth, nämpner uth, nämpner uth. Een
Prästman kom fram, refererade hwadh munbruk een frelses
fougde medh een Cronones fougde hade fördt på ett tingh, så
att Almogen begynte sårla och taga illa wedh sigh.
G. Erik Oxenst: Thet kan ofta inthet skee af wårt Ståndh,
Augusti. 355
fast oss sådant nu tillmätes. Thet äre ock andre orolige menniskior,
Cronones Fougdar, Inspectorer, Nämpdemän, som peccera,
men Adelen blifwer tagen wed alt.
Stiernsköldh: Thet skulle klagas för H:r Landzhöfdingen.
Thet sade ock the andre af Ridderskapetz uthskått, att sådant
skulle gifwas an, förmodeligen att der på folie bother.
Episcopus Lincop: Om Godsen komme igen till Cronan,
så förmodde Almogen att the inthet så hårdt skulle betungas.
Scarensis: Wij tala inthet om höge Embeters förlähnin
gar,
efter som wij icke heller tala på Episcopatus, uthan allenast
om icke the godz, som köpte wore, måtte genom beqwänilighe
medel inlösas och Ladegodsen såsom regalia behållas.
H. Landtmarskalken: Oss anstår inthet att giöra någon
förandringh här uthi, men discurswijs. Wijste contrarium, som
bestodh in impossibilitate.
Episcopus: Thet står att inthet skal förminskas för Cronan,
uthan Konungen hafwer macht thet åtherkalla.
Resp. Adde: Om han gitter. Ja, sedan ock om han har
rätt medh.
Donationis ius är inthet nytt, Konungarne hafwe macht
låhn lähna. Norköpingz Besluth wijser thet hwad Konungen
då giordt hafwer ex plenipotestate Regia.
Brunnius: Wij skola nu giöra wårt iurament på Crönin
gen,
skole wij swara att thet skal blifwa wedh Konungens tidh,
och wij skole swäria oss wela all skada och fahra afwäria, om
wij skole thet tutissime kunna göra och salva conscientia; Thet
måtte hwar och een hoos sigh öfwerläggia. Eller man skal
om Räntorne fråga K. M:tt och förnimma hwadh H. K. M:tt
will här uthi. J G. Herrar wille säfja oss.
Grefwe Erik: Wij hafwa orsak att fråga Eder G. Herrar
om consilio.
Brunnius: Capaces in Repub. wetat bättre.
Grefwe Erik: Wij skiuta thet till sin orth; laghfåugit kan
med lagh förswaras.
Om thet Ordet Wanbördigh, Wanfrägdadh.
Episcopus Lincop. tackar för all ähra och respect, them är
bewijst, xville gärna contentera sigh. Ett wara som andre Ståndh
högt drifwa, att the warda medh sådanne hårde Ordh gripne.
H. Landtmarskalken sade, att när the andre Ständer warda
sådant hoos them sökiande, wela the tienligit swar gifwa.
356
1650.
G. Erik: Wij kunna inthet inlåta oss i wijdhlyftigheeter.
Wij mehna att detta ordet är gammalt.
2. Af Konungen sielf, Sahl. hoos Gudh, wäl öfwer wåga t,
sorn nogh betänkiande hade att underskrifwa privilegia och
giorde thet prsemeditato et serö consilio.
3. Wij hålle oss wedh realiteten, inthet skötandes andre
uthtydningar, ingen förnär giörandes.
4. Länder inthet andre Ständer till wahnheder, uthan ordetz
sensus drages på AdelsStåndet eenskyldt. The andre hafwa
inthet behof att bekymbra sigh här om. Ar i gamble Recesser
infördt.
5. PresteSöhner och andre blifwa honorerade medh samma
privilegier. Via non est ipsis prseclusa.
Grefwe Erik explicerade detta wijdlyfteligere; som han kunde
see war oppositionen inthet annorledes, uthan tienligh,
som står i privilegierne, och wanbördh, the wore opposita.
Ex corrupto cuiusvis sensu tollere vim realem privilegij, wara
absurdum. Hwar och een excuserar sine egne ordh.
Episcopus frågade om the andre Ständers communication?
H. Landtmarskalken nekade inthet till communicationen,
doch särskildt, Ståndh medh Ståndli.
Episcopus Lincop. sade Prästerskapet hafwa i sinnet sökia
privilegiorum confirmationem af K. M:tt. Hoppas att sådant
inthet fulle Adelen emot.
H. Landtmarskalken slöt medh reciproque adfection; hwadh
the kunde giöra theres Ståndh till wänskap, wilie och behagh,
skulle the inthet twijfla wara Ridderskapet emot, saivo cujusque
respectu.
8 Augusti.
Hrr Landtmarskalken refererade för hela Adelen uthskåttetz
discurs med Prästerskapet: De iure patronatus, hwilket
kom i Kyrkeordningen att tagas i consideration.
2. Om tijonden kunde K. M:tt sielf thet bäst remediera.
Then klagemåhl Adelen giöra några bönder, skulle the nampngifwa,
hwem thet wore.
3. Om godsen att få igen, refereras K. M:tt sielf som
hafwer gifwit och såldt them etc.
4. Wanbördigh, dess rätta betydningh, som inthet wore
Cronan till någon nytta etc.
Sedan påminthe åther H:r Landtmarskalken om Russtientz
Ordningen efter tiden lider.
Augusti. 357
Der på öfwersågz SkuldRegistret i Bokhållerens nänvaru,
sorn thet upläste.
Befaltes sidst giöras uthskått af them som skulle see Ridderehus
acta.
1 Classis
II:r Åke Erikson.
2 Classis
H. Jöron Sparre H. Claes Stiernsköldh.
3 Classis
Melchior Falkenbergh Thönies Langman.
Uthskåttet, så wäl thetta som thet förra uthskåttet, kunna
wara tillstädes när lägligit är. Men när Ridderskapet och Adelen
skole komma tillhoopa, thet skal them blifwa kungiordt
medh anslagen zedel på dörren.
13 Augusti
Anslogz zedel på dörren, att alle skulle komma tillstädes dagen
effter klockan otta.
14 Augusti.
Först wardt Johan Pålmaus bref upläsit, som han hade fått
i Cantzliet, medh condition stalt, att han skulle bewijsa sin Adelige
härkompst. (Jfr sista Bil.) Bewijsen wore ock upläste, men
medan the giorde inthet tillfyllest, uthan eendels wore Pass,
eendels Donation på godz, der uthi Edel och Wälbördigh stodh
på hans Faders titul: Ty kunde thet för denne gångh inthet
kännas godt; Han skulle man skaffa sigh bättre beskeedh.
Wardt objicierat till exempel att uthi Bastian Bonadtz bref
stodh ock Edel och Wälb: war likwäl icke Adelsman.
Sedan togz Claes Niethoff och Johan LilieCrantz ilin på
Ridderehuset efter wahnlige ceremonier, medh admonitioner,
lyckönskninger och handsträckningh.
Till thet tridie uplästes KrigzColIegij 3:die bref, angående
1. Om Munstringen, som hållas skal den 1 Septemb. och att
hwar och een håller sigh parat. 2. Om Lengderne, att the
skaffas in i KrigzCollegium, och att the som ofrelse äre och
hafwa godz under frelse, annoteras och hålla Russtienst så wäl
som andre. (Jfr sista Bil.)
Till thet herde frågade H:r Landtmarskalken efter hwadh
uthskåttet hade bestäldt medh Ridderehussakerne, som öfwersees
358
1650.
skulle; Swarades att ingen hade them ännu convocerat. När
the få budh af H. Knutt Posse, Directore, så wela the komma.
Sidst inquirerades in absentes.
16 Augusti
Wore Directores på Ridderehuset
Walborne H. Knutt Posse H. Flemmingh
Marten AugustiniSohn
medh uthskåttet
Melchior Falkenbergh Thönies Langman.
21 Augusti.
Sedan Ridderskapet och Adelen hade een god tidh warit
ifrån hwar andre och för andre hinder inthet kommit tillsamman,
wardt anskrifwit att the wille wara tillstädes dagen effter
för Ridderehushandlingernes skull.
22 Augusti.
När någre af Adelen wore kombne tillstädes, kom Bokhålleren
Lars Arfwidson inthet för sin siukdom.
Wardt så befalt anslåes och tillsäijas uthskåttet af Adelen
att comparera efter middagen klockan tu, som skulle privilegierne
öfwersee. Men the kommo inthet efter tiden war
för kort.
23 Augusti
Kommo alla tillstädes, men så blef H:r Landtmarskalken förhindrat,
ty han fick kallelse att folia K: M:tt till Tellie. Den
26 om qwällen kom K. M:tt hem igen.
28 Augusti.
Her Landtmarskalken föredrogh pä Hans Wachtmesteres
anhållande, hwilken war beskylt af H. Schwante Baner, såsom
skulle han hafwa sagt sigh skola tractera heela Ridderskapet
på Polendsk, hwilket härrörde af Ugglan och the andre
af Adelen, som Hans Wachtmester hade gått till rätta medh,
och stegh Wachtmesteren fram och beswärede sigh högeligen
der öfwer, säijandes att om Jagh sådant hade sagt wore Jagh
een Skälm.
H:r Landtmarskalken begärte det H:r Schwante wille förklara
sigh huru och hwadh han hade hördt? H:r Schwante giorde
relation huru som han och Wachtmester hade warit till gäst
hoos een gesandt. Ther ifrån the wore kombne till RikzStallmesteren,
hwarest iblandh annat een discurs inföll om Ugglan,
Augusti.
359
och sade godt wara att han förlijktes medh honom och hans
wederpart, efter the wille andraga sin saak på Ridderehuset.
Tå skulle Wachtmester hafwa swarat: Jagh achtar thet inthet,
han hade ock gode Wenner; und Sacrament, sagt nicht so viel
von Ridderhus, Funtzig solches (pekandes på een Ryttemestere
som der hoos stodh) soltens machen auf Polnisk.
Baneren hade månge gånger förkastadt honom sine månge
o wenner, och att the wille klaga på Ridderhuset; mine ordh
hafwa inthet så fallit, Jagh hafwer thet inthet sagt. Der medh
nappade Her Schwante till sitt Paper, säijandes sigh hafwa
noterat rätt. Wachtmester: Wår Herre störte tigh i then grufwan,
tu hafwer länge gått efter att störta migh, Jag hafwer
tracterat tigh altidh som een wän etc. Tu må skrifwa hwadh tu
will: Så hafwer Jagh sagt, att när Jagh kom heem i mitt hus
och wardt tin hund warse, war Jagh gladh och sade, hans
Herre är inthet långt borta, fann tigh så stående för migh
afsijdes och bad tigh wara wälkommin. Tå sade tu: Herre
(Judil, huru månge owenner tu har. När Jagh swarade: Thet
passar Jagh inthet på. Ja, sade tu, alle the store Herrar äre
ock tine owenner. Ther till Jagh åther swarade: Jagh gior ingen
emot. Han continuerade: the welia hafwa tigh på Ridderehuset.
Jagh der emot hafwer ock gode wenner uthom och på
Ridderehuset, som hafwa kändt migh länge, medh migh opwäxte,
och skole the wäl taga min person ann, mehr hafwer
Jagh inthet sagt och bekymbra migh inthet the gaturännare.
Ther medh toge the afträde.
I thet samma som Wachtmester gick uth, sade han: Ryttemesteren
Karbergh är här, han kan wäl weta hwadh som sades.
Wachtmester greet här öfwer i harmen.
Her Landtmarskalken begärte Ridderskapetz meningh uthi
hwar classe, efter denne twist toucherar bägge Cavallierers reputation,
men enkannerligen hela Ridderehuset, om man icke
måtte bruka thet expedient i saken att taga ett uthskått af
classerne och them examinera, sökiandes sedan Riksens Rådh
till att förmärkia deres meningh? Sedan föreslogh Her Landtmarskalken
hwadh medel man skulle bruka till att salvera reputationen
på alle sijdor, om thet skulle skee een förlijkningh?
Och efter een deel närnpde HofRätten, så tyktes att thet wore
för hardt, ty kommer saken för HofRätten, så kommer hon till
doms. Här folie discurser pro et contra. Att förlijka een sådan
saak wore betänkeligit, medan Ridderskapetz gode narnpn
360
1650.
och rychte måtte uprettas och skee een satisfaction uthi. Man
skulle examinera wittnen: Een deel meente, att om wittnen
komma, skulle thet iudicialiter skee och the göra sin eedh in
foro competenti och icke på Ridderehuset. Höllö ock een part
betänkeligit låta taga information af Rådet, mindre att fråga
Kongl. Maij:tt, them man inthet kunde onerera.
Classis tertia holt thet före, att såsom Ridderskapet war
nu åklagaren, så måge parterne disputera sin emellan then saken
ifrån sigh, att een blifwer öfwertygat och bunden der wedh,
eller den beskylte klage. Om man skulle angifwat för Rådet,
hwein weet huru thet blefwe uptagit. 2. Thet är lijka som
man ginge Rättegånger förbij. 3. Och att wij sielfwe icke wiste
medel wår saak uthföra.
2 Classis tykte, att 1. Efter Rådet war ock medh under
Ridderskapet begripit. 2. War thet een fremmande act, kunde
man sachta så wijda förnimma hwadh the Gode Herrar af Rådet
förmeente bäst skola tiena till att gripa saken an, som sigh
medh rätta borde.
1 Classis föll äntheligen på then meningh, att efter een
twist war kommin emellan them både, hwarföre skulle man
säija them till, att the agerade sin emellan till thess the finge
sin man, then man sedan kunde handla medh. I medlertidh
sades in 2:da och 3:tia Classe, att the skulle hållas ifrån Ridderehuset.
Wardt befalt att the skulle inkallas.
Tå H. Landtmarskalken sade them then förbem:te resolution,
att the sin emellan agera skulle, medan nu möthet stöde på,
så att controversien innan Herredagen ändades kunde slijtas;
i medlertidh skulle the både hålla sigh ifrån Ridderehuset.
Wachtmester sade: Hwar skal thet skee? Skal thet skee
för HofRätten, så befaller K. M:tt thet. Jagh är wäl tillfredz
medh the Gode Herrars resolution, håppas att der Orden äre
tagne, dor skole de komma igen.
Wardt så inthet mera i denne Session förhandlat, uthan
begärt att the andra dagen der effter wille komma upp klockan
Otta och taga Ridderehushandlingerne för sigh.
Wardt sidst Matrikelen upläsin.
29 Augusti.
Hrr Landtmarskalken lät sigh föreläsa någre Punchter på
Ridderehus wägnar comprehenderade, efter som man inthet kan
sluta något, förr än här öfwer warder först förklarat, såsom först:
Augusti. 361
Om the länte penningar på interesset, och om interesset
skal slåes till Capitalet och sedan der af giöra interesset.
Res. Uthskåttetz meningh approberas af Classe 3:tia medh
skähl: 1. Thet är inthet fordrat förr. 2. Nu de facto thet
medlet tillgripa synes oskähligt, medan the inthet äre åthwarnade.
3. Men här effter är skähligt, att om interesset icke betales,
tå slåes till Capital och tages interesset af.
2:da Classis will höra Obligationerne sigh föreläsas, der
uthi står att the som inthet betala skole pantsättia sine godz.
Prima Classis håller bäst att blifwa wedh Formuläret af
the uthgifne Obligationer, och inthet träda der ifrån, besynnerligen
af then orsaken, att om sådanne skuldsaker komma för
een rätt, så warder thet iuthet dömbdt interesse af interesse.
Secunda Class: applauderade det samma, läggiandes detta
der till, att man skulle giöra sigh ett lijka Formulär, som på
Ridderehuset upläsas skulle, der effter man skulle sigh regulera
och hålla der stricte handh öfwer, enkannerligen Landzhöfdingerne
tilItroes executionen; att panten kommer Ridderehuset
till goda, när obligationen till betalningen inthet blifwer praesteradh.
2 Punchten uplästes:
Om the gamble resterande Lengder, som inthet inlagde äre,
huru Räkningerne der öfwer hållas skole.
Om denne Puncht discurrerades länge och wijdlyfteligen.
Och lästes längden opp på the fem åhr som resterade.
Föll omsider den resolution, som upläsin war af Secretario
fattadh, att man skulle sluta räkningen på 1649 medh the
skähl man kunde finna. The som nu hafwa skähl medh sigh
och verificationer, gifwe them nu ann för Bokhållaren; men the
sorn inthet hafwa, skole wara förplichtade att göra thet innan
natt och åhr ifrån detta dato till hwar sin Landzhöfdinge. In
medio discursu, och sedan denne resolution upläsin wart, befaltes
att Bokhålleren skulle upläsa längden af them som nu
till Rikzdagen wore ankompne, der af the kunde kännas wedh,
om the wore skyldige eller eij? Ilwilket ock Bokhållaren giorde.
3 Punchten:
Om Ridderehuset medh dess tompt att försälia.
3 Classis holdt något betänkeligit tompten att försälia:
1. War gifwen och förundt Ridderskapet till een anseenligh
nytta och lägenheet af S: K. M:tt.
24
362
1650.
2. Holtz före, att man kunde elliest hafwa åhrligen godh
profijt af then. Och om thet blefwe afrögdt the onyttige hus
och boder, man då kunde hafwa penningar der af för dess hyra
och åbrligh inkompst.
3. Skulle man till thet minsta ju icke statuera om någon
abalienation inconsulto senatu.
Secunda Classis holdt bäst, att then platz och hus såldes
och penningar anwändes till Ridderehusets nytto, doch medh
Rådetz consens.
Prima Classis approberade thet samma.
Der efter inföll och moverades en quaestion, om icke the
nyes adlade eller ock the som förr inthet hade till Ridderehuset
contribuerat, måtte ock lijkmätigt fleere af Adel samma beswär
wara underkastade, medan the participera alla af privilegierne,
och den eene icke mehr än den andre plichtigh är att
göra contribution.
Här öfwer skedde ett stort Mummel in classe tertia, och
wardt denne gångh inthet slutit, medan een stoor deel sade, att
om the gamble Adelsmän hafwa något gifwit, så hafwa the ock
länge besittit och brukat sine godz.
Der effter uplästes Matrikelen more usitato.
30 Augusti
Wardt inthet tillgiordt. Befaltes att Secretereren skulle säija
till, att Ridderskapet är tillstädes den 2 Septemb.
2 Septemb.
Wardt åther sammankompsten upskutin, till thess thet warder
anten omblåsit eller på dörren upslagit. Låfwade sigh wilia
förmå Riksens Rådh, att tillijka medh Ridderskapet gifwa sitt
betänkiande om Ridderehussakerne och räkningerne.
7 Septemb.
Wardt tillsagt att Adelen åther skulle wara tillstädes.
1. Orsaken hwarföre Ridderskapet och Adelen icke hafwa
kunnat wara tillstädes någre dagar å slagh är denne: Ty
bönderne hafwa dilationerat sitt Swar, inthet wiliandes det ifrån
sigh lefwerera, förr än K. M:tt skulle revocera alla godsen igen,
som i desse åhr hafwa warit Grönan afgångne i köp eller donation.
2. Uplästes Krigzrättz brefwet, angående penningar som
September.
363
skulle af een part uthläggias för deres Russtienst till Cröningens
heder och prydnat. (Jfr sista Bil.) Hwar och een fördenskull
wille låta sigh den saken wara recommenderat, besynnerligen
medan nu samma munstringh skal hållas tillkommande
den 12 Septemb. Och efter mäste delen inthet hade wiss kundskap
om prijsen: Altså låfwade H. Landtmarskalken att han
wälle förnimma här om hoos K. M:tt och taga wiss beskedh
der om till näste sammankompst.
Grefwe Gustaf och Grefwe Carl meente, att om de icke
komme så prsecise den 12:te, så kunde det wäl skee den 15:de.
3. Om Processen wrardt mentionerat, att bwTar och een
skulle reda sigh skickeligen och ordentligen till; sade K. M:tz
resolution wara att alla Capita familiarum skulle rida, men the
som hade wagnar i processen skulle specificera sine nampn;
War så Rullan opläsen, och funnes någre som uptåga medh
sine wagnar, men efter störste delen war bårta, kunde man
inthet wist sättia numerum på them.
4. Om the Punchter, som af Bokhållaren opsatte wore,
att tagas beskeed öfwer, och senaste resolverades att communiceras
medh Rådet, der om wardt så resolverat, att nu nästkommande
måndagh wälle the taga them före och fatta resolutionen;
bem:te resolution wille Ridderskapet sedan communicera
Rådet, så frampt elliest Rådet icke sielfwe wille komma
på Ridderehuset, der om man likwäl anhålla wille. Och sade
H:r Landtmarskalken sigh wela förnimma här om hoos Rådet,
ty man kunde them inthet gå förbij uthi een sak, som thet
gemene interesset bestodhe uthi.
5. Fordrade Her Landtmarskalken een af hwar classe,
sorn skulle folia honom uthi andre Sahlen geent emot: När
the tijtkoinmo, nembl.
Grefwe Gustaf, H. Per Ribbing!), Anders Erikson Hästehuffwudh;
Talte Her Landtmarskalken om een part, som komma så illa
uthstoflferade, the Gode Herrar wille hwar i sin classe hålla
them till, att the pryda bättre uth sigh, såsom thet Ståndet
höfwes, elliest skole the wara them fremmande till gläns och
åthlöije, i then staden the skulle wänna prijs. Swarades bättre
wara in genere på Ridderehuset admonera här om, att the wäl
sigh uthstotferade, hwar och een som skyldigh befunnes kunde
thet lända till rättelse. Skulle elliest een privat admonition
hoos een part inthet finna något rum, uthan mera förhärdenheet,
och att the slätt inthet skulle till godo uptagat.
364
1650.
Efter Middagh wardt omblåsit att Ridderskapet, Adelen
och Krigzbefählet skulle comparera på RikzSahlen klockan 8
nästkommande måndagh.
9 Septemb.
När Ridderskapet och Adelen wore tillsammans kompne
på Ridderehuset, föredrogh Her Landtinarskalken huru som H.
M:tt Ankiedrottningen hade begärt ett uthskått af Adelen, som
henne besökia skulle, the wille fördenskull uthwälia någre, som
medh honom till Ankiedrottningen sigh begifwa.
Sedan sade H. Landtinarskalken, att LandtRådet af Estlandh
hade tält medh honom och excuserat sigh, thet the nu
inthet begära af Ridderskapet audientz, anförande Saltzes dråpmåhl
saak, efter dråparens moder hade nu reest bär ifrån.
Ridderskapet wille denne excusation till godo acceptera.
Der effter uplästes Swaret och sedan Matrikelen, då alle
gin ge upp till K. M:tt.
När alle wore upkomue, sedan the hade accoinpagnierat
K. Mitt i RikzSahlen, och K. Mitt hade satt sigh på dess
Kongl. Stool, framstälte H:r Landtinarskalken H:r Schwante
Sparre denne effterföliande Sermoni
Stormechtigste, Allernådigste Drottningh.
Af hwtidh högwichtige skähl och motiver E. K. Mitt för
denne gången är worden förorsakat detta loflige Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet, ti 11 ij k a med samptelige Riksens
Ständer allernådigst att sammankalla, hafwa de widlyfteligen
och medh underdåhnigt åthnöije af E. K. Mitz allernådigste
meddelte proposition på thet ödiniukeligeste förnummit,
serdeles och uthi synuerheet medh störste hugnadt gladeligen
förstått, thet E. K. Mitt samptelige Riksens Ständers uthi gemeen
som thet loflige Riddereståndetz och Krigzbefähletz uthi
synnerheet inständige anhållande, så ock eenhällige underdåhnigste
påminnelse om dess Konglige lyckelige Cröningz Högtidh,
såsom grundad på gode skähl, medh Kongl, nåder allernådigst
hafwer uptagit och till sådan förnämbt och högönskeligh
wärkz fullbordan determinerat och belefwat närwarande
tidh och lägenheet, der igenom att förnya och förmera sin
Kongl, ynnest och allernådigste förtrogenheet emot sine underdåhnige
undersåthere, så ock de der igenom på sin sijda warda
förorsakade (hwar mögeligit wore och än ytterligere skee kunde)
September. 365
till ny och stadigere troheetz och hörsamheetz underdåhnigste
plicht och skyldigheet. Till thetta höga wärketz önskelige och
lyckelige uthslagh önskar närwarande Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefählet af ett troget underdåhnigt hierta den alrahögste
Guden wille förlähna nåde och wälsignelse, att thet
måtte skee och fullbordas till hans helga nampns ähra, then
Christelige Kyrkios märkelige förswar, Fäderneslandsens fromma
och sedan E. K. Mitt sielf till ett odödeligit beröm. Och
såsom the erkänna sin plicht att efterkomma E. K. Mitz nådigste
wilia och befällningh: Altså finnas the ock redebogne
underdåhnigst att upwachta E. K. Mitt wedh samma tillstundande
Cröningz Act, att då taga i acht och göra thet the wetta
kunna lända E. K. Mitt till allernådigst behagh sampt Fäderneslandet
till heder och prydnat. The hafwa ock ther brede
wedh medh största förundran och ödmiukheet förstått och intagit,
huru berömmeligen och inständigt E. K. Mitt uthi alle
fall sin S. Herfaders K. Gustafz den Andre och Stores (höglofligh
och glorwördigst i åminnelse) Kongl, och beprijslige intentioner
uthi thet Tyska kriget medh then Romerske Kejsaren
och dess adhaerenter så lofligen icke allenast efterfölgdt,
uthan ock genom den Alrahögstes nåde och faderlige försyn,
som egen föregående försichtigheet, heroiske sinne och tapperheet,
alla Fiendens och dess tillhöriges skaddige stämplingar
och illistige anslagh anten medh tidigere snällheet förqwaft
och nederdämpat, heller ock sedan deras gift och illistigheet
war kundbar worden, den då medh manligh resolution öfwerwunnit
och till inthet giordt: Och altså äntheligen nått och
erhållit det måhl högstbemite H. S. K. Maijitt, glorwördigst i
åminnelse, hafwer siftat och intenderat till, som är den almenne
hugneliga och af månge rättsinnige Christrogne menniskior
högt åstundade freden funderat och grundat på den rena
Evangeliske kyrkiones förbättrade stödh sampt Fäderneslandsens
wäl i acht tagne wälfärdh, reputation och säkerheet, men
enkannerligen K. Mitz högsta, berömmelige och ewigwarande
nampn. Näst alt detta hafwe de ödmjukeligen låtit sigh underretta
medh hwadh försichtigheet, förståndh och förtroligheet
E. K. Mitt näst omkringh liggiande grannar och naboer på alle
sijdor hafwer tracterat, så att wårt K. Fäderneslandh, som rörer
och stöter så månge åthskillige fremmande nationer, nu
dess Gudhi skee lof igenom E. K. Mitz förnuftige conduite och
styrelse uthi hela E. Mitz Regementz tidh är erhållit uthi ett
366
1650.
fredeligit och önskeligit tillståndh och gådt förtroende, det den
alrahögste Gudh mildeligen förlängie och förmera tächtes.
Bäfwer nu E. K. M:tt sådanne höge och öfwer alla måtto berömlige
wärkz förrettande uthi sin första Regementz begynnelse
och ingång åstadkommit och märkeligen fullbordat wedh
sådanne undersamme victorier, swåre försichtige och reputerlige
tractater och afhandlingar sampt andre otålige flere berömlige
Konungzlige bedrifter illustrerat och bekrönt, hwadh skal då
icke detta loflige Ridderskapet och Adel sampt Krigzbefählet
framdeles af ett sådant mildt, fredsampt och roligit Regemente
för felicitet och lycksalighet otwifwelachtigt hafwa att förwänta.
Nu såsom the nogsampt hafwa rönt och förnummit
medh hwadh Kongl, nåder, nijt och oförtrutenheet E. K. M:tt
hela Fäderneslandsens uthi gemeen, så wäl som detta loflige
Riddereståndetz uthi synnerheet, wälferd och fromma allernådigst
låter sigh wara angelägen: Altså fordrar och kräfwer
deres underdåhnigste skyldigheetz plicht uthi alle fall E. K. M:tt
uthi sådanne berömmelige intentioner till sin och Fäderueslandsens
säkerheet och wälståndh underdahnigst att bespringa och
altidh medh högsta nijt der hän trachta att ambrassera och
fatta alla tider, occasioner och lägenheeter, det de medh all
skähl och högsta radh, så wäl uthi sielfwe realitet och wärkeligen,
som ordz ödmiuke försäkringh kunna skattas och hållas
för E. K. M:tz trogneste, underdåhnigste och hörsameste tienare
och undersåthere in till deres dödh oföränderlige.
Der oppa uplaas Secretarius Swaret. (Se Bil. C.)
Trädde så Erkebispen fram, och gick hans discurs på een
gratulation uth, der uthi han tackade Gudh för freden, then
man i een lång tidh hade åstundat och nu genom Gudz nåd
wunnit, tackade K. M:tt ock, som så christeligen och wäl bäfwer
drifwit wärket och den höge omwårdnat för Fäderneslandsens
wälfärdh, som K. M:tt altidh sökt och befrämiat hafwer:
Högh orsak att tacka alle, så höge som ringere, hwilke sorablige
medh radh, somblige medh wapnen, somblige medh utbgift
och contributioner sin willigheet hafwa betygat. Prästerskapet
wetta sådant wäl taga i godt betänkiande: tacka ock Gudh för
K. M:tz goda hälsa och sundheet: önskandes här effter i lijka
måtto continuationen. Wela fliteligen förmana hwar och een
inbördes, att then eena then andra icke lsederar. Man will ock
inthet twijfla, att hwadh the hafwa mist medan krigh hafwer
warit, att man får thet igen medh tiden, och thet medh sämia
September.
367
och enigheet, hwilket K. M:tt warder görandes wår påminnelse
föruthan. Thet bijståndh att giöra Cronan är man gärna redebogen
till, besinnandes att ehuru wäl freden är uprettat, likwäl
myckit finnas som eftertryckiande beswär. Altså hafwer
Prästerskapet uthlåfwat att giöra hwadh them mögeligest och
tilldrägeligest wara kan. Tacka K. M:tt för detta åhrs uthskrifningz
förskoningh, then the wele hålla låta urgente casu
necessitatis.
Prästerskapetz Swar.
Näst tacksägelse till Gudh för een önskeligh fredh, betackas
K. M:tt som hafwer så högwisligen uthfördt kriget till
een godh uthgångh: Kunna ock nogsampt besinna huru högt
Riksens förnämblige Herrar officerare hafwa coopererat, hwilke
wälgärningar aldrigh böre förgätas. Komma ihug medh stor
tacksamheet H. F. N:des store mödo och flijt, som hafwer så
wäl sakerne både medh kriget som tractater igenom gått. Warde
ock Ständerne berömbde, som hafwa medh tålamodh dragit krigzlasteri,
önska till alt detta lycka och wälsignelse. Önska K.
M:tt lycka, som hafwer kallat them medh the andre Ständer
hijt till Cröningen, och att then Kongl, familia måtte tillwäxa.
Bidia att medh Cröningen icke dröijas måtte för the långwägas
och then dyra tidz skull. Begära att K. M:tt efter framlidne
Konungars exempel wille theres försäkringh repetera,
jämwäl så Presterskapetz som andre Ständers wälfångne privilegier
förbättra och stadfästa till alle Ståndz tillbörlige frij—
heet: Altså wele the beflijta sigh att K. M:tz högheet och
regalier måge stadfäste blifwa. Uthskrifningh behöfwes fuller,
men så mena the krigzfolk nogh wara i Landet och mera
komma medh Hertigen; mena ock löösdrifware finnas och förswarskarlar
som kunna uthskrifwas. The skola fuller tänkia
stor skuldh wara giordh; Altså bewilie the först taxan i penningar
för hwar pertzel att uthläggias, efter Cronones wärdering
räknandes Sex mark på een Rikzdaler: Der till bewilias
i tu åhr 1650 och 1651 Qwarntulls-mantalspenningerne, doch
att the göras af alle Ståndz personer, såsom Qwarntullen gick;
Landtogzgerden uthi penningar efter wahnligit bruk.
Borgemesteren Nils Nilson trädde sedan fram. Talte först
om Cröningen, then Borgerskapet af Gudh önske skee i een
god stundh, såsom then solenneste act, der Öfwerheeten låfwar
att Regementet föra efter Lagh och laga Stadgar, och under
-
368
1650.
såterne der emot budh stånde obligatione reciproca. Medlen,
känna the sin skyldigheet att understödia Riket, efter som the
ock hafwa jämfördt tidernes lägenheet medh propositionens punchter,
som bäst sigh bäfwer giöra låtit resolverat; beder underdåhnigst
att Swaret, som upläses, medh nåder måtte förmärkias.
Uthi Swaret påminna the om sin wahnlige friheet, medh
hwadh mehra som the begära confirmation uthi ante Coronationem,
enkannerligen i Religionssakerne och Augustana» Confessionis
lähra wedh macht att hållas. H. K. M:tt wille swäria,
då H. K. M:tt till Upsala Ode och Sweriges Crono dömes, efter
Sweriges Lagh tryggia Eedh sine gånga. Wille ock Lagh och
rätt medh lijka fördeel fattigom och rijkom, högom och lågom
uthan exception och anseende till Parter, domare, tider och
ställe skipa, och låta Cronones godz och regalia oturberade och
oparterade tillhopa blifwa, såsom the fasteste och rätteste stolpar,
der medh Regementet erhålles. Wille ock thet ena Ståndet
som thet andre efter art, dygd och qualiteter uthi Riksens tienster
befordra, förekomma fattigas förtryck, hålla sigh efter Sweriges
Lagh, Gamble K. Gustafz Testamente, urminnes Landzbruk,
Norköpingz Besluth, och såsom thet rätta Nordeske Leijonnet
medh snällheet och försichtigheet regera; låtandes the
tree Cronor wara ett rättesnöre, som äre
Rättfärdigheet, Försichtigheet, Lycksahligheet.
Fördes inn i Swaret een hoop medh Allegorier om Krigzlågor
och andre widlyftige Clausuler, önskandes der iblandh att
H. F. N:de PfaltzGrefwen komme wäl heem. Hwadh Militien
wedkommer, så är thet skähligt att den hålles wedh macht,
ty att man i krigh måste tänkia på fredh och vice versa; begäre
att K. M:tt öfwerlägger om krigzfolketz taal, sedan om
medlen är omtänkt: Elliest skal myckit tiggerij förorsakas:
När detta förslagh warder öfwerlagt af K. M:tt, sedan skole
Ständerne wäl betrachta hwadh som görligit är och prsesteras
måste. Bewilia nu Båtzmanstalet som i fiol, men önska och
begära framdeles lindringh. Intercedera för någre Städer som
högre båtzmantala(!j än the kunna uthstå. Och om något intrångh
skulle skee them, the då måtte hafwa dispositionen uthi
beimte Båtzmanspenningar, thet the wetta talet och anwända
them till nytto. Wele nu gärna medh halfparten mindre förskonas,
än när thet skedde i krigztiden. K. M:tt hemställes
see oppa denne hårde misswäxt, medlen feela och förslagen
September. 369
tryta. K. M:tt kan bäst af sitt höga förståndh dijudicera om
alt detta. The hafwa nu som trogne undersåtere giordt sitt till
i saken, förmoda nu niuta freden till godo.
Tacka för BoskapzSkattens och Contributions lindringh,
accijsens fördubblingh wela på föliande åhr 1651, 1652, 1653
och 1654 bewilia, och i accijs gifwa 8 öre för 4 och så dubbelt,
undantagandes Bakungzpenningerne, som gör af hwar Bakungn
een Rikzd:r eller 6 m:k Silfwermynt, men medh then fattiga,
som ingen Bakungn hafwer, modereras.
Städerne begära een portion af accijsen att ehrhålla sine
Embeten medb.
Mantalspenningerne, att i den uthlagan skeer lijka rätt,
och att alle Ståndli them uthgöra.
Sidst påminthe the om K. M:tz giftermåhlshandel, som K.
M:tt hafwer dem förr försäkrat om. Wij wele förmoda att wij
inthet blifwa förlåtne, och att K. M:tt öfwerlägger hwadh hennes
Förfäder hafwa giordt, och huru the genom ArfRijke hafwa
sökt Fäderneslandsens wälfärdh; Skulle nu, thet Gudh förbiude,
detta hafwa ett annat uthseende, skulle all then mödo och arbete
wara fåfängh, ja skadeligh och förderfweligh. Slote sedan
medh bönen till Gudh om een stadigwarande lycko och wälsignelse
till alt detta wärketz faciliterande.
Bondeståndet.
1. Twijfla inthet, uthan att K. M:tt dem försäkrar wedh
deres rätt och gamble frijheet, wedh Lagens erhållande, att the
icke någon särskiidh rätt måtte underkastade warda. Göra för
uthskrifningh tacksäijelse för denne gången att the slippa. Der
behöfwes framdeles, bewilia the den doch af hwar 20:de hemman
Skatt och Crone, och efter Ådelens Fougdar rothera tillhopa
Skatte- och frelsehemman, uthnämbna sedan Skattebönderne,
begära fördenskull att een lijkheet hålles, och Skattebonden
icke meer än frelsebonden beswärad blifwa; der till tie—
nar bäst, att Skatte och Crone tillsamman rotheras och knechten
uthtages af nämbden.
2. Wela bönderne att store gärden, Byggningz- och Saltpetterpenningarne
skole wara här effter Cronan allena förbehåldne,
såsom ett regale och ingäldh.
3. Bewiliades af bönderne Mantalspenningerne på 3 åhrs
tidh, doch att alle Ståndh them måtte uthgifwa, som thet skedde
när Qwarnetullen uthgick.
370
1650.
4. Begärtes att frelset måtte efter S. K. Gustafz Adolphi
resolution, gifwen 1622, contribuera Herredagzpenningar.
Thet öfriga taal war om freden i Tysklandh, therföre the
giorde K. M:tt een ödmiuk tacksäijelse: Lyckönskningh till Cröningen,
then the önskade matureras, och att K. M:tt wille så
här elfter som här till wara Bondeståndet bewågen.
Desse tree Ständers, Prästerskapetz, Borgerskapetz och
Almogens Swar finnas här hoos ad acta. (Se Bil. I), E och F.)
Efter detta marcherade Ridderskapet och Adelen åther på
Ridderehuset igen. Då H. Landtmarskalken påminthe att the
skulle bättre hålla ordningh, än the göra, och procedera efter
RidderehusOrdningen så wäl i upträdande på RikzSahlen, som
nederträdandes i tillbörligh skick: Skulle ock extra Capita weta
sin ordningh bättre taga i acht.
Sidst begärtes att alle wille wara tillstädes dagen effter
klockan 8, till att taga the punchter i betänkiande, som af Almogen
inlagde wore på RikzSahlen.
10 Septemb.
Discurrerades om the Swarén, som the tree Ständer hade inlagt
och inlefwererat på RikzSahlen, efter the touclierade Adelen
och prasjudicerade them i alle punchter, om man måtte icke
sökia K. Maij:tt här om, och först begära genom RikzCantzlerens
Excelktz Swarens afskriften Efter tiden inthet gaf medh,
kunde man inthet votera här om, uthan slötz der medh, att
ett uthskått skulle upgå till Rådet, som skulle giöra sin flijt
att tala seorsim medh H. Ex:tz RikzCantzleren, medh begäran
H. Ex:tz wille gifwa them sitt betänkiande, huru man skulle
här uthi procedera. Desse wore deputerade till samma uthskått:
1 Class.
Grefwe Gustaf Leijonhuffwudh.
2 Class.
H:r Lars Kruus H:r Per Ribbingh.
3 Class.
Carl Hårdh Hans Strik Per Anderson Linderoot.
RikzCantzleren holdt icke orådsampt att sökia H. K. M:tt,
doch Iikwäl icke straxt, uthan först Rådet. Hans Ex:tz wille
tala medh them här om, och skulle nämpna them locum och
tempus.
September. 371
När uthskåttet kom tillbakar igen, sade H:r Landtmarskalken
att man hade något drögdt, wara orsaken een Revision,
som K. M:tt hade haft före medh Rådet. Hans Ex:tz RikzCantzleren
befann saken wara af stor consequence, doch betänkeligit
att sökia hoos K. M:tt om copier på Swarén, men
tienligere att man tenterade thet hoos Rådet medh ett uthskått:
Han wille tala der om Rådet till. Straxt der elfter
kom Didron ifrån RikzCantzleren, och sade H:r Landtmarskalken
att man medh uthskåttet wille komma upp klockan tu i
Rådet oppå Slottet; der till blef detta uthskått uthwaldt, hwilke
skulle först komma på Ridderehuset och sedan folias åth
på Slottet:
1 Class:
medh H:r Landtmarskalken Grefwe Erik Oxenstierna
Grefwe Gustaf Leijonhuffwudh H. Erik Stenbock.
2 Class:
H:r Lars Kruus H:r Per Ribbingh H:r Claes Stiernsköldh.
3 Classis
Schering Rosenhane Anders Erikson Hestehuffwudh
Johan Berndes Daniel Leijonstierna.
Carl Hårdh
Medan detta påstodh kommo deputerade af Lijflandz LandhRådh,
som begärte att Ridderskapet och Adelen wille genom
sitt anseeniige uthskått sökia hoos K. M:tt om dilation för
mandråparen Saltzen, medan hans Fader war på wägen hijt
åth, han då först måtte få tala medh sin Sohn.
Tiletta ärendet blef Ridderskapet och Adelen föredragit,
men alle classes wore der emot, och wille sigh inthet till thet
wärf bruka låta, af desse skähl:
1. War thet een swåra groof gärningh, then the heller
wille hielpa till snart att straffas, än någon dilation begära;
Befahrandes att Gudz wrede komme öfwer Landet, der till de
inthet wille gifwa orsak för sine personer.
2. Wore thet ock förgäfwes, efter K. M:tt hafwer ärnadt
göra kort medh honom efter sin begångne act.
3. Wore hans fäder bättre tient der medh, att han reda
wore straffat, ty om han då skulle i fadrens praesens straffas,
skulle han der öfwer mera qual och bedröfwelse lijda.
4. Skulle ock sielfwe homicida hasta till sin dödh, än
länge qwälia sitt onde och orolige samwet.
372
1650.
Detta swaret gaf H. Landtmarskalken medh någre af uthskåttet,
som Grefwe Gustaf Leijonhuffwudh, Hans Kyle, Scheringh
Rosenhane, Landsåtherne, och begärte att the för ofwantalde
orsaker wille hålla sigh excuserade, besynnerligen medan
vota hafira fallit in contrarium. Der medh trädde Landtrådet
sin wägh och wore contant.
Efter Middagen kom ofwanbem:te uthskått tillstädes, och
samblade sigh alle uthanför RådCammaren på Slottet.
När Her Landtmarskalken hade föredragit för Rådet hwad
proeedere som the andre Ständer hade brukat emot Adelen:
1. Inverterandes den ordning, som är worden tagin i acht
af Ofwerheeten på Rikzdagar.
2. Skaffat sigh tillåtelse att förhöija accijsen och påbörda
beswären på Adelen inconsultis ijs.
3. Läggia fundament der medh att kullslå privilegia Nobilitatis;
Omsider
begärte the Gode Herrars Riksens Rådhs gode
inrådande, såsom interessenter att salvera och maintinera theres
samptelige wälfångue privilegier.
Ther emot tackade RikzCantzleren på samptelige Rådets
wägnar them för thet goda förtroende the draga till Rådet;
kunne icke neka wara passerat af the andre Ständer, synnerligen
Borgareståndet, som Adelen toucherar: The wela talas
wedh; begärte i medier tid att uthskåttet afträda wille. Fordrades
så H:r Landtmarskalken allena inn, medh honom taltes
om accijsens fördubblande.
När the sedan wore inkallade, sade RikzCantzleren, att
the andre Ständer hade inverterat ordningen, som förr brukeligh
war på förre Herredagar, the hafwa proponerat först och
alt af sigh sielfwe.
Wij kunna inthet annat finna (sade Hans Ex:tz) än att
thet är wäl giordt af Eder, thet J sådant inthet lijda, uthan
giöre alt hwadh J weta kunna lända K. Mitt till tienst och
Ridderskapet och Adelen till styrkia. Wele fördenskull gärna
låta wäre consilia löpa medh Edre öfwereens. Kunde wäl behöfwas
att thet komme medh them till communication widere,
och till äfwentyrs disputation, men så skulle månge difficulteter
der af spinna, om sådant af K. M:tt icke wore hindrat:
Men när wi considerere An-fo/xa/ia; wara till ingen tingh nyttige,
och wela der på inthet annat folia än despect och haat, them
September. 373
man mehra måtte wara omtänkt att släckia än inflammera låta,
ty tyckes bäst att J drage uth the puncta som angå och
anrora wåre privilegier, och låta författa the skähl der emot
medh så tienlige ordh, som bäst skicka sigh och icke lända till
någon förbittringh, då sedan begära af K. M:tt att privilegia
undfångne af framfarne Konungar, them S. K. M:tt Konungh
Gustaf hafwer confirmerat, som ock K. M:tt sielf för någre åhr
medh handh och Segel ratificerat, måtte blifwa wedh sitt skick
och erhåldne. När thet scriptum wore conciperat, och wij finge
thet sedan emellan oss att debattera, wil man saken bättre öfwerwäga,
och om något wore icke så convenient eller något
förgätit, tå thet förbättra och medh Eder conferera till ett gådt
uthslagh.
Grefwe Per: Saken toucherar oss äfwensom Eder, wij
wele rådas wedh, som Cantzleren säger.
H. Landtmarskalken: Wij wele gärna thet giöra, om wij
man måtte få copierne af Swarén. Ty ordeformen måste folia
ex contextu, som gifwer bäste sensum och kan icke så alt blifwa
assequerat, uthan copiernes communication. Exaggererade
ännu huru Ständerne hafwe brukat een prsepostero ordine i deres
consilier, der på uthsedt till att träda medh the andre tillsamman,
giöra ett medh them och illudera Adelen.
Grefwe Per: Deres ohöfligheet hafwer nu warit så stoor,
wij hade inthet annat meent, uthan the skulle hafwa communicerat
medh Eder.
H. LandtM: The proponera och swara om store gärden,
Saltpetter- och byggningzpenningar, som stor deels bortsåldh;
the tala om tullfriheet och mehra sådant.
Kom ock på discurs om någre som tractera bönderne illa,
och begärte Grefwe Gustaf att sådanne måtte få skam och att
K. Mitt- wille låta befahlas angifwa sådane.
När Grefwen widere sade, huru the fremmande hade tält,
och sagt sigh wäl hafwa förstått then Swenska, der medh Adelen
äre attaquerade af Ständerne, swarade RikzCantzleren: Man
måtte fogeligen gå ther medh om, kan ock een stor deel till—
skrifwas Skrifweren, som hafwer conciperat Swaret.
11 Septembris
Upreppade Her Landtmarskalken hwadh han medh uthskåttet
hade dagen tillförene förrettat på Rådet, och såsom the punchter,
som the andre tree Ständer hade föredragit, wore af wich
-
374
1650.
tigh consideration, och man borde remonstrera dem, hwadh man
hade medh skahl der emot att inwända, hwilket icke kunde
skee publice i alle mans närwaru, uthan bättre genom ett uthskått;
Ty wille the Gode Herrar af Ridderskapet och Adelen
uthwälia them, the som behagade thet opå sigh taga.
The alle begärte, att the som hade låtit sigh bruka här
till att besökia Rådet, wille ther medh continuera, wore allenast
desse der till ökte:
Hans Strik Stiernhielm
Melchior Falkenbergh Weidenheimb.
I thet samma som här om discurrerades, kom een Präst,
Her Jacob i Leena b:dh, som begärte att Prästerskapetz uthskått
måtte få komma till conferens medh Adelen, hwilket
wardt bewiliat.
Kommo så omsider Superintendens i Carlstad M:r Swen
och Enander.
Först hälsade the på Bispernes och Prästerskapetz wägnar
säijandes: Att såsom K. M:tt hafwer låtit förstå nästförgångne
Rikzdagh uthi Swaret, att taga i betänkiande: Om då
icke rådeligit wore, förr än Cröningen skedde, genom ett uthskått
föra K. M:tt till sinne, och begärte the wetta Ridderskapetz
och Adelens meningh här om.
Her Landtmarskalken swarade att Ridderskapet påminna
sigh thet samma iblandh annat, sorn K. M:tt sigh förklarade
öfwer: begärade in specie weta hwad Prästerskapet meente.
Superint. swarade: Om dess Kongl. Giftermåhl. Her Landt
marskalken:
Sådant kunna ännu skee, men emedan här är nu
något annat att giöra, och icke alle tillstädes af Riddereståndet,
som till sådan högh saak swara kunna stante pede, the
wela thet wedh sampteligh närwarelse ihugkomma. Tackade
för communicationen.
Enander: Om thet kunde skee i morgon, så wore thet så
myckit, att man då måtte sökia hoos K. M:tt.
Grefwe Gustaf: Wij hafwe fuller nu fått något att tän
kia
på, der till Edert swar hafwer gifwit oss anledningh: Doch
wilie wij sättiat å part, det andre inthet låtandes uthur acht.
Grefwe Erik: Wij skole inthet röra oss, uthan att hålla
een godh correspondens äre wij willige till.
Enander: Wij hoppas, såsom ock begäre, att alt till thet
bästa wäl uptages.
September.
375
Grefwe Erik: Thet synes något wara, som rörer Adelen,
och tienar tagas i godt betänkiande.
Enander: Wij håppas alt i god eenigheet.
Grefwe Gustaf: Thet wij gärna giöre, hoc saivo, att fast
wij få Piqwer, likwäl wijsa wåre skähl mot them.
Grefwe Erik: Gode Herrar, tiden är inthet kommen än,
Hertigh Carl förwäntas. Ett Ståndh hafwer drifwit detta Giftermåhl
i sitt Swar cseteris inconsultis: Sådant kan än skee,
hwadh som länder till Fäderneslandsens nytto.
Enander: The som thet hafwa giordt, thet komme på the
res
swar.
Grefwe Erik: Wij hade önskat att alle Ständer hade reda
thet giordt conjunctim och icke å part. Prästerne begärte
ännu till bästa måtton uthtydas. Ridderskapet swarade: Wij
äre alle till eenigheet och bewågenheet emot Stånden, och redebogne
wälwilligheet att bewijsa, att alle skole thet märkia,
hafwe icke heller annars här till uthlåtit oss; skulle ock någon
annorledes sigh hafwa stält och tracterat Almogen, så wele wij
sielfwe begära af K. M:tt att thet ijfrat warder. Der medh
trädde Prästerne sin wägh.
Ther effter hade Her. Landtmarskalken ett taal för tree
personer af Adel som intoges:
Julius Landzenfeldt, i hans ställe stodh Johan Ornewinge.
Anders Calmbergh, i hans ställe Dreffensköld.
Per Joenson Ståhlhammar.
Sidst tillsades att Ridderskapet och Adelen skulle komma
tillsamman, när thet gåfwes tekn genom zedel på Ridderehusdörren,
men uthskåttet skulle komma tillstädes efter middagen.
Hwilke ock komme och debatterade något om Punchterne, som
förr sagt, allenast H. Landtmarskalken, Grefwe Erik, Johan
Berndes och Leijonstierna.
12 Septemb:
För middagen war omblåsit att Ständerne skulle inläggia sine
beswärs punchter.
13 Septemb:
Kommo uthskåttet tillsamman, och då sigh emellan upläste
hwad the hade ställa låtit öfwer the andre tree Ständers öfwerlefwrererade
Swar i RikzSahlen, hwilket efter giordt aftaal
skulle lefwereras i Rådet.
376
1650.
Kommo twå af Prästerskapetz uthskickade, Mag. Enander
och M. Samuel Hamarinus.
Näst hälssningen, tackade the fliteligen för här till effterlåtne
communication och att Ridderskapet och Adelen hafwa
låtit sigh behaga the frågor, sorn seneste them förestälte wore.
Och emedan K. Maijrtt hafwer sigh så wäl förklarat på förre
Rikzdagar på then frågan om dess Kongl, giftermåhl, holle
the för sine personer icke orådsampt, medan tiden lijder och
förr än Cröningz acten skeer, thet K. M:tt behagade sigh nu
der öfwer nådeligen förklara.
H:r Landtmarskalken tackade dem för den wänskap the
låta påskijna, och emedan nu inge äre tillstädes, uthan allenast
ett uthskått, som inthet är fullmächtigat här oppå att
swara af sigh sielfwe, saken är ock så wichtigh, att dess betänkiande
och öfwerläggiande requirerar heela deres Ståndz närwarelse;
Ty wille the Gode Herrar inthet undra att det uppskiutes
till dess alle komma tillsamman. Enander begärte determinationen
af een wiss tidh, och ju förr ju heller, besynnerligen
medan the så hårdt af the andre Ständer äre urgerade,
hwilke lähre gå upp medh thet snareste och anhålla hoos Kongl.
Maij:tt.
H. Landtmarskalken: Wij kunne inthet hindra them, om
the äre så sinnade, doch kunna icke Ridder- och Adelsståndet,
uthan commun deliberation swara här oppå. Wij önske likwäl
alle medh them, att samma ächtenskap går fort, och wele talas
wedh här om i morgon.
14 Septemb:
Kommo Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet dagen
efter, efter anslagen zedel på Ridderehuset.
Då förestältes af H:r Landtmarskalken dem sampteligen
ofwanb:te Prästerskapz andragne wärf, der oppå Ridderskapet
och Adelen skulle sigh förklara om tiden, när the skulle sökia
K. M:tt, om thet skulle icke förr skee än H. F. N:de Hertigh
Carl heemkomme? De skulle här om fliteligen debattera.
Uthi uthskåttet wardt discurrerat, att man skulle inthet
wägra Prästerskapet att gå upp medh them och the andre
Ständer uthi detta ärendet. Ty ther annorledes skedde, skulle
the få then opinionen, att Adelen heelt söndrade sigh ifrån
them, blifwa the tå sedan beskylte för then beskyllningh the
föra på een annan. Een part holdt contrarium, att efter the
September. 377
andre Ständer hade reda skildt sigh ifrån Ridderskapet och
Adelen, om man skulle folia theres wilie. Man kunde ock icke
heller thet giöra, förr än communicationen war skedd medh
RikzCantzleren och Rådet. Der emot sades, att Rådet blefwe
inthet prseiudicerat här igenom, efter alle ju gärna see bemrte
ächtenskap. Sedan gofwe ock thet skeenet, som wij inthet
kunde bestå på oss sielfwe.
Rätt som bäst uthskåttet taltes wedh, kommo twå Prästmän,
M. Enander och deres Notarius, begärandes audiens. När
the inkommo in publicum finge the thet swaret af Ridderskapet
och Adelen, att the uthi een sådan wichtigh saak inthet
kunde inconsulto senatu sökia K. M:tt, uthan wille först tiena,
att Riksens Rådh skulle thet ärendet först föredragas; giorde
man them then ähran, så skulle wärket medh så myckit lättare
maneer drifwas; Wille nu the andre Ständer taga der öfwer
Rådetz betänkiande, wore thet wäl, att the thet wäl först medh
hwar andre Ständerne emellan öfwerlade; Alt kunna wäl skee,
allenast det drefwes medh aart och godh process, såsom thet
sigh bäst och skickeligest giöra denar.
Enander tackade the Gode Herrar, som hade låtit them
förstå sin meningh; Wela thet taga ad referendum och låta
sådant theres Ståndli wetta.
Der efter sedan Prästerne ginge sin koos, rådde och förmante
Hrr Landtmarskalken alle af Ridderskapet och Adelen,
att the hafwa sine saker ferdige till Munstringen, som skulle
hållas den 20 Septemb. och att the achta sigh derföre, att
the icke, som reda wardt klagat i KrigzCollegio öfwer någre,
lade in någon orätt Längd, så frampt the wille undwijka K.
Mrtz onåder och thet straff, som RusstienstzOrdningen innehåller.
Sidst sades till, att the wille alle komma tillstädes om
måndagh klockan Otta, då man finge upläsa Swaret, som skulle
inläggias emot the andre 3 Ständers Swar.
16 Septemb.
Hrr Landtmarskalken befalte Secretereren gå tili RikzCantzleren
och förnimma när han förmeente tiden kunna beqwämast
tillåta, att Adelens uthskått måtte träda samman medh Riksens
Rådh och conferera om K. M:tz giftermåhl. Igenkommande
berettade, att H. Exrtz RikzCantzleren wille först i dagh efter
middagen communicera det spörsmåhlet medh H. RikzDrotzen
25
378
1650.
och H. RikzMarsken, och kunde fördenskull conferentzen skee
dagen efter, den 17:de.
Der efter trädde Her Landtmarskalken af i andre sahlen
medh uthskåttet. Och sedan någre wore i den raeningh, att
man skulle hålla betänkeligit afslå Prästerskapet communication,
till att betyga att Adelen wore der till benägen, enkannerligen
holdt Scheringh Rosenhane thet icke otienligit, på thet
ock Prästerskapet icke skulle fatta een widrigh opinion; sade
H. Landtmarskalken sigh hafVa förstått, att H. K. M:tt behagade
att Adelen måtte wäl then saken movera.
Grefwe Erik: Thet är ingen som icke önskar att Gifter
måhlet
må gå fort, allenast qusestio war om processen. Synthes
then proposition komma ifrån K. Mät till Rådet, ifrån
Rådet sedan till Ständerne.
Grefwe Gustaf medh the andre Gode Herrar sade ock högnödigt
wara, att man hafwer Rådet medh sigh.
Gref. Erik: Att alt måtte gå ordentligen till, elliest kunde
hända att the andre Ständer mängde medh någre andre saker
inn, som kunde gifwa Adelen någon affront, emedan alt
emellan Ständerne nu inthet går communicative, som på Herredagar
bör giöras.
Scheringh Rosenhane sade: Allenast theone dilation icke
blifwer för långh. Wardt så äntheligen inthet annat der medh
tält, uthan de stöde der alle på, att raan först sökte Rådet,
och inthet dem oåthspordt i sådan wichtigh saak handlade.
Der efter dimitterade H. Landtmarskalken heela Adelen,
medh begäran att såsom man inthet i dagh kunde få lägenheet
att tala medh Rådet, förmodeligen i morgon bättre lägenheet
der till få, the fördenskull måtte hwar få gå heem till sitt,
men i morgon åther klockan otta komma tillstädes sampt Krigzbefählet.
Sedan blef upläsit ett Concept till Swar på the andre 3
Ständers inlagde Swar på RikzSahlen. Wardt enhälleligen slutit
och discurrerat, ått man skulle hålla thet inne medh sigh
och inthet låta wetta dess contenta, och att hwar och een, sedan
thet wore upläsit in publico ceetu, skulle stå derföre, och
ingen imputeras hwadh tå påkomma kunde, hwilket ock icke
wara orimligit, medan inthet wardt annat skrifwit, uthan thet
som tiente till K. M:tz egen Kongl, wörde och respect, Adelens
rätt opraeiudicerat, styrkt och befrämiat, och till een godh information
i alle Ståndz rättmätige förhållande.
September.
379
17 Septemb.
1. Uplästes det Concept, som stålt war emot the 3 Ständer
och ligger här hoos ad acta. (Se Bil. G.)
2. Kom een Cantzelist kallandes uthskåttet till Rådet.
3. M. Starbeckius kom och begärte att Secretereren wille
anmäla om ett uthskått af Adelen, som medh Prästerskapetz
uthskått wille opgå till K. M:tt och sökia i underdånigheet förklaringh
om dess giftermåhl, efter tiden nu fordrar och K. Mät
i liordh thet låfwade ante coronationem att förklara sigh. Refererade
sigh på Adelens för 2 dagar sedan gifne swar, att de
wille medh dem öfwer denne handel communicera. Secret. androgh
wärfwet för H. Landtmarskalken, fick thet swar, att uthskåttet
stodh nu till redz, och skulle efter giordt aftaal gå till
Rådet, thet Secret. skulle swara them, och hwad swar sorn Rådet
gåfwe der öfwer, thet wele the them wetta låta. Wore så
tree förordnade-som skulle säija them thet:
H. Erik Sparre H. Johan Ulfsparre Gyllenankar.
Rådetz ineningh war detta, att the allenast wille göra
K. Mät een påminningh, thet kunde inthet skada: Ingen wore
som icke åstundade Giftermåhlet, och håppas man att K. Mät
inthet skulle misshaga Ständernes påminnelse, sorn fordra executionen.
Till äfwentyrs skulle inthet tydas Adelen till bästa,
om the skulle icke påminna K. Mät, då de andre Ständer tillbjuda
sigh.
Uppå Rådet wardt Conceptet emot the 3 MedStänders
propositioner upläsit. Der uthi admonerades:
I. Att man skulle sättia privilegia wara komne af framfarne
Konungar och enkannerligen S. K. Gustaf Adolph, och
nu sidst af K. Mät sielf corroborerade.
2. Then andra Punchten om accijsen mente FeldtHerren
att man inthet skulle sättia främpst, medan thet inthet heller
ginge Borgerskapet allena an, uthan the andre i Städerne också,
såsom Präster, Cronones tienare etc. Sedan hade inthet
Borgerskapet begärt thet, uthan som Herr Salvius berettade,
skulle Borgerskapet inthet wela sökia contributions lindringen
emot tullens fördubblande. The hade elliest ändtheligen sagt:
Wij sware för oss och wårt medel och tala inthet på andra.
Wij bewilia för oss, så frampt the andre wela, är godt, wela
the eij, så göra the lell.
Riddersk. och Adelen sade, att them gör inthet mehr ondt,
än det att the hade gått them förbij.
380 1650.
Gref. Per: Ther hafwa the giordt orätt uthi. Wij hade
inthet annat wist, uthan the hade communicerat medh Ridderskapet.
Meente att man wäl finge sättia een clausulam in efter
under Punchten, der Adelen sigh från samma beswär eximerar.
Grefwe Magnus: När wij sättia så, att the måge bewilia
hwadh the wela, doch uthan Adelens prasjudicio, då här medh
inthet intrångh skeer. Till att sättiat lindrigere, kunde man
bruka i stället för dem, sättia: någon.
FeldtHerren: Om Jagh skall säija rätt, så bäfwe wij suttit
der öfwer, och skulle wij då wara carperade. Ty Drottningen
sade: J Gode Herrar måste gifwa mäst; hade wij tå sagt
till H. K. M:tt hwadh nu säijes, så hade wij giordt rätt.
Slötz på thet sidsta af Rådet, att man brukar någon moderation
i ordeformen; realiteten war godh, then kunde man ock
folia.
Sedan när thet kom till then punchten, som Borgerskapet
röra om Riksens Embeter; Tå wardt påmindt att man skulle
något emendera coneeptet, sättiandes ilin efter Lagh och framfarne
Konungar, och enkannerligen S. K. M:tt Konungh Gustaf
Adolph.
Thet kunde inthet skada, sade Feldtherren, att man exaggererade
moot them, doch uthan acerbitet. Thet samma sade
Grefwe Per.
Wijdere skulle inthet sättias inn om then förtryckningh,
som the exprobrera Adelen i sin inlagu.
Icke heller thet ordet: för fahrligit Ständli.
Snäria oss, moderatius: the sökia att snäria; twifwels uthan
lära the få een copia, ty är bäst att man stylizerar medh försichtigheet.
Feldtherren: Hwadh sedan? Om the än få copian, hwad
skal thet skada oss?
(Denne gångh på Ridderehuset folie skarpe discurser om
them som hafwa fordrat Herredagzpenningar af the Skattebönder,
som äre kombne under frelse, hwilket war orätt, medan
the inthet böra nu giöra Cronan sin rättigheet, uthan thet eena
medh thet andra giöra till frelset, såsom theres rätte Husbönder.
2. Elliest skulle the bönder hafwa twenne herrar.
3. Skulle the ock äntheligen göra uth samma medel, så borde
them gifwa till frelset. Der emot inwändes af någrom, att
Cronebönderne äre fuller plichtige att göra samma Herredagz
-
September. 381
hielp, efter som thet ock af them fordras kan, men att icke
Skattebönderne skole them uthgöra, seer man icke contrarium:
The hafwa sin Jordh att swara till, såsom sin proprie egendom,
och sine vota på Herredagar, therföre them ock inthet
förwägras sine Herredagzmän att gifwa the penningar. Thönies
Langman sade, att thet war i fiord på Herredagen swarat af
K. M:tt på Ridderskapetz inlagu, att Frelsebönderne skulle uthgöra
denne hielp. Här emot folie hårde och skarpe discurser,
att then Landzhöfdinge, som thet giorde och fordrade af Frelsesbönderne,
han giorde frelset orätt och wore icke wäl att
sittia iblandh oss på Ridderehuset.)
Törnesköldh meente man skulle något annat ordh bruka i
coneeptet, n:gh således: Then högsta nöden.
Men der emot fick han fuller beskeedh, att han inthet gärna
improberar här effter, hwadh uthskåttet, såsom fullmächtige
af alle, hålla skähligt betänkeligit.
18 Septemb.
H. Landtinarskalken frågede: Huru thet kommer till att
H. K. M:tt sådant är kommit för öronen, och sade att K. M:tt
hafwer sådant tagit illa upp, såsom skulle någrom hindras deres
vota, thet kan icke afsees, hwar uthaf thet kommer eller
hwem som sådant hafwer berettat, uthan thet wara af them
fördt som thet angår. Skal man inthet få säkrere conferera
medh hwar andre i ett Collegio, uthan thet skal sprijdas uth
them androm till förfångh, och thet in puncto som nu skedt är,
att orden wore icke wäl framförde, förr än the äre K. M:tt
inbrachte, så är hwar och een bäfwan och fruchtan opåkommit
att gå på Ridderehuset. Der af Her Landtinarskalken war
förorsakat att admonera heela Ridderskapet och Adelen, att
the taga sigh till wahra och hålla thet lönt som lönt wara bör,
eller der kunde folia annan oreda af: The skulle see på an
dre
Ständers exempel, att the hålla hemligit sigh emellan:
Hwarföre skulle thetta Ståndet, som hettes wara thet förnämbsta,
icke thet giöra?
Der efter påminthe Her Landtinarskalken hwadh för detta
af the andre Ständers, men enkannerligen Prästerskapetz uthskått
war ihugkomrcit, att the skulle sökia K. M:tt och påminna
om K. M:tz Giftermåhl.
Frågade först hwadh deres meningh war, om man skulle
simpliciter allenast påminna K. M:tt der om, och inthet bruka
382
1650.
mehra widlyftigheet, lämbnandes alt i K. M:tz skölin. Och om
uthskåttet, hwilke som skulle träda opp till K. M:tt, och om
thet icke först skedde till Riksens Radh, genom hwilkes mediation
wärket så myckit bättre faciliteras och H. K. M:tt disponerligh
giöras. Sidst 0111 thet skulle förordnas annat uthskått?
Nu ehuru wäl een part holle betänkeligit, ia sielfwe
uthskåttet, att låta sigh wijdere bruka, hälst och emedan thet
wore een annan materia, lijkwäl wardt thet så wijda der wedh,
att the blefwe icke allenast the samme, uthan ännu fieere tillökte,
nembl:
H:r Erik Sparre Otto von Sack
H. Gustaf Roude Frans Krusbiörn
H:r Erik Flemmingh Haraldh Stake.
Lorentz Kreutz
Der medh ginge de alle upp på Slottet, och stegh uthskåttet
först till Prästerskapet, hwilket sedan fordrade till sigh
Borgemesteren Nils Nilson, der på fölgde Borgarne, sedan Bönderues
Taleman, och sade H. Landtmarskalken till them: att
såsom the på sin sijda wore opkompne att tala K. M:tt till
om dess Kongl. Giftermåhl, hafwandes i fullmacht på the andre
af Ridderskapetz och Adelens wägnar att giöra een underdåbnigh
påminnelse.
Prästerskapet och Borgerskapet sade thet samma, och tychte
inthet annat heller wara tieniigit, uthan påminna hwadh K.
M:tt hade tillförene låfwat, att wela för Cröningen resolvera
opå. Men Böndernes Förman lade thet ther till, att man skulle
tala om Arffursten; Hwilket the andre Ständer remonstrerade
honom, säijandes sigh nu inthet kunna thet giöra, icke heller
hafwat i commission: Den Punchten örn Arlfursten wara till
förene
moverat, och stält om Försten, att han skulle som reda
bewiliat war blifwa post obitum Regin® Successor in Regno.
Wedh detta taltes, kom budh att the skulle alle uthskåtten
komma in till K: M:tt i Fyrkanten. Då H:r Landtmarskalken
förde ordet efter detta sättet:
Medh hwadh stor hugnadt Riksens Ständer K. M:tz högloflige
och berömlige Regieringh hafwe skönt och åskådat, kunna
the icke mindre än som billigt är tacka Gudh then alrahögste
och H. K. M:tt. Ridderskapet och Adelen, iämwäl lieela
Riket hafwer märkt af the åthskillige prober, som K. M:tt hafwer
giordt, thet alt länder Gudz nampn till låf, prijs och ähra ;
Komma ännu ihugh, hwadh som K. M:tt till dess lyckelige Re
-
September. 383
gieringz bekräftelse på föregångne Rikzdagh hafwer låfwat för
Cröningen swar gifwa dess underdåhnige undersåthere om dess
Kongl, och lyckelige Giftermåhl, der på Ridderskapet och Adelen
nu fordra een nådigh resolution, och uthskåttet på deres
wägnar hijt upkomroit till att förnimma K. M:tz meningh. Begäre
nu underdåhnigst K. Mät wille sigh nådigst förklara och
Ständerne medh ett nådigt swar mötha.
Kongl. Maij:tz Swar.
Kongl. Maij:tt tager thet opp medh nådigste förmärkiande,
efter som hon finner der medh wäl meent; tackar them sampteligen
för then gode opinion the hafwa om hennes person.
Will emot them all god affection igen tee och tesmoignera och
uthan dess oförtrutenheet der uthi continuera. Och såsom the
gode Herrar hade detta påmint; altså påminner hon sigh ock
thet samma, då det i fiord wart omtalt och drifwit, att Hertigh
Carl skulle blifwa Successor, ther Gudh H. K. Mät något
menniskeligit wederfara låta tächtes. Men allenast detta ärendet
kommer henne nu för hastigt opå, beder hon att the wille
patientera till thess hon tager thet i betänkiande och öfwerlägger
medh Rådet, Berömmer likwäl deres wälmeente och
wäl fattade adfection, som hon spörier.
Här på fölgdes the alle uth igen, allenast RikzRådet wore
än dä qwarre, och talte Iler Landtmarskalken the andre Ständers
uthskått till, förandes deni till bättre minne hwadh K.
Mät hade swarat. The G. Herrar wille nu inthet förhasta sigh
på K. Mät, uthan låta K. Mät först hafwa tidh, 2) till thess
H. K. Mät nu sielf låter märkia sin meningh. Der på swarade
Erkebispen: Wij måste acquiescera.
När H. Landtmarskalken kom nedh på Ridderehuset igen,
förtalde han hwadh K. Mät hade swarat, påminte sedan att
the G. Herrar wille förordna ett uthskått, som skulle öfwersee
privilegierne som tillförene war omtalt.
1.
Grefwe Jacob H. Erik Sparre.
2.
H. Erik Flemingh H. Gustaf Bonde H. Claes Baneer.
3.
Gyllenankar Stiernhielm Leijonstierna
Johan Munk Erik Geet Ekenbergh.
Sil fwersp arre
384
1650.
Sedan pårainthe H:r Landtmarskalken, att the wille sine
beswär inläggia.
Sidst togz Princensköldh inn och talte Her Landtmarskalken
för honom således, att såsom K. M:tt hafwer i blotta dygdens
respect medh nåder ihugkommit wäl meriterade personer
och till högre Ståndh förhögdt och förbättrat deres wilkor:
Altså emedan Majoren Princensköldh hafwer troligen bewijst
sin plicht, som hans Officerere honom thet wittnet gifwa; hafwer
fördenskull på K. M:tz nådigste befallningh welat honom
i thet loflige Ridderhuset intaga, inthet twijflandes att såsom
Majoren här till hafwer sträfwat efter dygdh och redeligheet,
han ock thet samma låther wara sigh anlägit hålla så wäl sigh
i samma öfningh, som Ridderskapet och Adelen i rätta wörde.
Håller sitt såthe efter brefwetz datum.
Secretereren Nils Nilson Tungel sände nedh till Ridderehuset,
begärte att Secretereren skulle upsända ett förslagh på
Adelen, huru månge the äre, der effter han sedan låter göra
kupor. Wart så Förslaget upsändt medh CantzIijWachtmesteren
på 248 personer; men att inthet skulle feela, påminte Silf—
werSparren man skulle sättia 20 der till, wore så alles 268.
Westerman (som nu kallas LilieCrantz) blef samma dagh
förordnat att wara Inspector öfwer Ridderhussakerne, emedan
Marten Augustinisohn inthet kan komma ifrån Cammaren för
andre hans hinder skull.
19 Septemb.
Her Landtmarskalken påminner om ett uthskått, som Rådet
begära, att förnimma hwadh the G. Herrar hafwa att proponera:
Ridderskapet och Adelen wille talas wedh, hwilke der
till skulle förordnas.
Wardt så bewiliat att desse skulle folias åth, såsom:
1 Class:
Grefwe Gustaf Leijonhuffwudh Her Åke Oxenstierna.
Grefwe Jacob Delagardie
2 Class:
H. Lars Kruus H. Gustaf Bonde
H. Per Ribbingh H. Johan Wrangel.
3 Class:
Erik Kruuse Frans Krusebiörn
Haraldh Stake Carl Siöbladh.
Nils Liliehöök
September. 385
Och efter Swaret eller Replican till the andre Ständer war
något förandrat efter Rådetz begäran, så kunde man nu wedh
samma tillfälle upläsat i Rådet. Och på det Ridderskapet och
Adelen skulle märkia differencen, hwadh der uthi wore förandrat,
skulle Secretereren först, för än the upginge, thet upläsa,
som ock skedde. Der emot Ridderskapet och Adelen inthet
hade något säija, uthan höllet gådt, att man wed lägenheet
skulle förat fram för Rådet.
När ofwanbem:te uthskått wardt upkommit, stöde Bisperne
och Presterskapet der för dem, hwilke sedan alle tillijka inginge
i Rådet. Då talade RikzCantzleren, förmälandes huru
som K. M:tt hafwer funnit gådt och nödigt att eommunicera
medh them hwadh som ligger macht opå och thet som tienar att
sättia Städerne i bättre stat än the här till hafwa städt. Thet
samma hafwer warit K. M:tz åhuga och S. K. M:tt Konungh
Gustaf sökt det samma; men efter the swåra krigen hafwa thet
förhindrat, så hafwer sådant inthet kunnat gå så trårätt till,
som wal meent war. Nu sedan K. M:tt hafwer fått fredh, hafwer
K. M:tt gärna önskat alt addressera uthi ett godt lagh;
likwäl att icke öka beswären till att kunna sättia sigh först
wäl fast: Ty hafwer K. Mät låtit uthskrifningen tillbaka och
andre pålagor: allenast till att förbättra Städernes wilkor.
Om Contributionen wara resolverat att slå ett slagh uthi för
Borgerskapet, som är ett stort onus för gemeene Borgerskapet
och Cronan ändå föga profijtligit: Borgerskapetz beswär stå i
quantiteten först, sedan i disponendi och exigendi modo. Een
Handwärkere är här igenom swåra trykt, att han afskräckes
staden och söker landet. Till att afhielpa detta beswäret, hafwer
K. Mät medh Borgerskapet först och främst handlat och
ansedt deres klagan, men att icke Cronan skulle heelt lida
skada, låtit dubbelt taga accijsen. Det samma hafwa Riksens
Rådh någre, såsom Grefwe Per, RikzSkattmesteren och H:r Salvius
tagit sigh före på K. Mäz order att öfwerwäga medh Borgerskapet.
K. Mät är fuller nogsampt excuserat, som hafwer
allenast sedt på Borgerskapetz beswär, men hafwer icke annat
tänkt, uthan thet skulle the andre Ständer wara föredragit,
thet wij ock icke hafwa annorledes wist. Nu är Rådet befalt
sådant medh the andre Ständer att eommunicera, begäres fördenskull
thet the G. Herrar Ridderskapet och Adelen, som Prästerskapet,
wille detta ärendet öfwerläggia. och låta oss wetta
dess meningh.
386
1650.
Här på swarade H:r Landtmarskalken, att theres Ståndh
icke må taga till misshagh, att Borgereståndet må wälgå:
Samma sade ock Erkebispen, allenast wele the taga ad referendum,
till dess de få communicera på deres orth och ställe,
och lioos them som wederbör.
RikzCantzleren: Wij uptäckie K. M:tz nådige intention
och meningh: repeterade korteligen samina företalde rationes.
Erkebispen meente, att de medh Ridderskapet och Adelen
der under blefwe begripne, efter deres interesse ock angår.
Grefwe Per sade sigh hafwa medh Borgerskapet tält, och
att the man hafwa för sine personer begärt förskoningh för the
abusus, som iblandh comributionsmedlet äre förelupne, synnerligen
att the fattige Handtwärkere sä myckit bättre skulle
komma opp. Förmodar att Adelen seer på samma skahl.
Der medh ginge Prästerskapet uth af Rådet, men Ridderskapet
och Adelen blefwe qwarr, och läste Her Landtmarskalken
opp Conceptet. Sedan begärte Rådet att uthskåttet wille
afträde giöra, till thess the finge talas wedh. När the nu wrore
een rum tijdh uthe och wrorde inkallade igen, talade RikzCantzleren
dem till, att the skulle undwijka the hårde ordli uthi dheras
replike swrar till Ständerne, sorn the skulle uptaga för Piquer,
och lämpna den punchten uthe om accijsen. Swarades
at then punchten war skrifwen förr, än man nu wiste af K.
M:tz willie om accijsen. 2. War thet ock skähligt nogh, som
insatt war, och wille man förekomma onera Adeleu at paläggias.
RikzCantzleren: The wille likwäl then punchten uthelåta,
besinnandes att then först är accepterat af K. M:tt till theres
Städers opkompst. 2. Hafwa Borgerskapet meent sigh och ingen
annan. 3. Wille the Gode Herrar förekomma thet medh
een clausula efterst, att the framdeles aldrigh mehra urgera
sådant, och att alle molestationer blifwa dödade. 4. Wore
bäst, att allenast denne gångh förekomma difficulteter och tnissämio,
medh höfligheet och icke acerbitet them angripa.
H. Åke Axelson: Att thet uthslutes: om någon lust någor
åkommer. Thet samma holdt ock Grefwe Per för skähligt,
att man mötte Borgerskapetz inconsideration medh civilitet,
som the bättre mena och förstå kunna.
Der medh trädde Ridderskapetz uthskått af igen.
När H. Landtmarskalken kom medh uthskåttet på Riddarehuset,
opreppade han kortheligen hwad som förhandlat war:
I. Huru som Rådet på K. M:tz wägnar hade tält medh
September.
387
them och Prästerskapet om den accijs dupleringen, hwilket fuller
enkannerligen rörde Borgerskapet, såsom närmeste och högste
Interessenterne, att the erledigas contributionen, men duplerade
accijsen. Orsakerne:
1. Att K. Mitt hade sedt på Städernes upkompst. 2. Embetzinennernes
förtryck och att the fremmande handtwärkere
inthet kunne för contributionens beswär skull sigh nedsättia i
Städerne. 3. Wara contributionen af ringa quantitet och K.
M:tt inthet är der medh tient.
Ridderskapet och Adelen wille nu öfwerläggia hwadh the
här till swara wille.
Hwadh till thet andra, then Skriften anlangande, wardt
discurrerat af een part, om then icke skulle hållas tillbaka och
allenast att H:r Landtmarskalken sade K. Mitt beswären emot
the andre Ständer.
Meente een part Neij: uthan att man skulle presentera
skriften, man hade ju så myckit arbetat der opå, besynnerligen
medan then war skähligh.
3 Classis genom Scheringh Rosenhane swarade, att the wela
then skriften skal stå sora hon står, men att begäras af H.
Landtmarskalken, att H. K. Mitt wille den wäl uptaga. Och
att om accijsen införes, allenast kan man muntheligen om bewillningen
till accijsen tala å part, och att medh skriften inthet
dröijes.
2 Classis war i samma opinion, kunna concluderas der underst,
att K. Mitt wille tillhålla Ständerne låta wara Ridderskapet
och Adelen omolesterade nu och framdeles.
1 Class. thet samma urgerade.
Slötz så denne session, att the i morgon wille resolvera
om then bewillningen att ingå, nigh om the skulle samtyckia
till accijsens fördubblande.
25 Sept. Fredagh.
Togz den handelen i discurs, om man skulle ingå bewillningen
af accijsens fördubblande, som Borgerskapet hafwa erlangt.
Conradt Falkenberg}»: Att thet är altingz nyttigt att Städerne
taga till och förkofras, ty thet är det bästa skähl som
Jagh seer, hwilket K. Mitt nogsampt hafwer betrachtat: Der
medh drages ock handtwärken; uthan Städernes upkompst och
flor måste så wäl Adel som andre blifwa föi'ringade.
388 1650.
2. Ar accijsen een sådan pålagu, som inthet stort märkes
eller graverar then som hafwer något att slachta, bryggia
eller baka, han geer ock något. Contributionen är een sensibel
uthlagu, der under myckit undersleef skeer, den fattige tryckes
och den rijke drager sigh undan.
Schering: Edre argumenta äre gode för Borgerskapet, men
respective emot oss, så lända the till störste prmiudicium: Thet
är thet wij hafwa skrifwit emot the andre Ständer och i den
punchten mot Borgerskapet, som subleverandes sigh läggia bördan
på oss.
Falkenbergh: När städerne stå wäl, ju bättre stå wij oss:
ju mehr folk i städerne, ju bättre Cronan fahr. Fara städerne
illa och twingas till förderf, så ha hwarken wij eller andre nähringh.
Schering: På thet sättet måtte the inthet tractera oss.
Adelen är ett fritt ståndh, men Borgerskapet under bördan,
non vice versa, skee bör.
Grefwe Gustaf holdt Falkenbergz skäl considerable.
Grefwe Erik repeterade rationes pro et contra, ty om man
considererar accijsen rätt, så kunde then billigt bewilias till
Städernes upkompst uthi contributions afskaffande: Men wij
warde der emot, om man skal tala om processen, förbijgångne i
det eena och oblique att uthgöra thet andra. Wij hafwe them,
som missunna oss wår frijheet, then wij billigt böra strida före.
Synes fuller accijsen alralideligest iblandh andre medel, men
toucherar them allenast, som i Städerne boendes äre, the som
på landet äre af Adel boendes, äre frije. Wij hafwe lagt oss
der emot här till med approberade skahl. Sidst när thet som
bäst discurrerades, wardt eenhälligt in Classe tertia begärt, att
man skulle anstå denne discurs till thess man finge förnimma
huru swaret på Borgerskapetz swar blefwe hoos K. M:tt accepterat,
och enkannerligen att förwänta K. M:tz förklaringh widere
om denne punchten. Hwem weet, K. M:tt kunde andre
medel finna. Wardt fuller discurrerat hwadh Adelen skiuta
igen för wilkor, om the skulle bewilia accijsen, och folie een
part på then meningh, der ibland war Grefwe Gustaf, att man
skulle begära mantals penningernes frijheet, der ifrån Adelen
någon tidh war eximerat. Een part disputerade contrarium,
säijandes att wij hade then förr ipsa praxi och behöfde inthet
revocera dess rättigheet i något dubium, men heller begära confirmation,
efter samma bewilning A:o 1641 af Regieringen war
September. 389
gifwin; Der på swarade Grefwen, att wij hade fuller dem,
men icke med något kraftigt fundamento. Wij wele gärna
wara nu och framdeles uthan klander och sättia oss fast moot
allahanda anstötar. När det war skedt, begärte Her Landtmarskalken
att the wille komma fram och tekna sine nampn
under then Replican, som skal liggia qwar ad acta till framdeles
bättre säkerheet. Der till swarade Scheringh, att thet wrar
een novitet att alle skulle skrifwa under och skulle hafwa ett
sälsampt uthseende. Thet kunde likwäl läggias ad acta och
protocolleras: wore ingen som icke skulle hålla sigh wedh almenne
fattade resolution: Han för sin person approberar gär
na
alt hwadh der uthi står.
Grefwe Gustaf: Förr än den saken skal hafwa möda medh
sigh, så later oss votera classe frå classe.
H. Gustaf Bonde: Wara skähligt att man skrifwer under,
thet war så skedt i fiol, när wij utiderskrefwe Successionen för
Hertigh Carl. El Hest till äfwentyrs kan någon komma och
drager sigh undan.
H:r Landtinarskalken: Wij hafwe inthet länge behof att
brytas der medh; Tijden lijder, och måste wij snart lefwerera
Skriften (replican) inn. Ingen drögzmåhl måste wij längre tåhla.
Har någon skahl att draga inn, så träde fram, thet står hwar
och een fritt: eller skole wij skrifwa under alle, hwadh säije
J? Ther ropade the alle una voce: Ja, Ja, Ja.
Sedan sade H. Landtinarskalken: Förordner nu någre,
som gå upp till K. M:tt medh migh, till att offerera samma
Skrift, hwilket ock så skedde.
Grefwe Gustaf Leijonhuffwudh H:r Lars Kruse
H:r Erik Stenbock H:r Gustaf Bonde.
23 Septemb. Måndagh.
I. Refererade H. Landtinarskalken, huru han hade medh
uthskåttet warit oppe hoos K. M:tt och lefwererat öfwer Ridderskapetz
och Adelens Replicam, och att K. M:tt hade låfwat
swar der på medh thet alraförsta.
2. Explicerade Her Landtinarskalken den puncht om accijsens
fördubblande, att efter hända kunde, att inthet alle kunde
den så begrijpa, så wara meningen att detta beswäret medh
accijsens fördubblande war allenast dem anrörande, som i städerne
och icke på landet bodde.
390
1650.
3. Kommo 2 af Prästerskapet uthskickade, såsom M.
Starbeckius i Calmar och N. Desse infordrade föredroge:
1. Wara samptelige Prästerskapetz begäran att förnimma
Ridderskapetz meningh, om de hade i sinnet att swara K. M:tt på
den punchten om accijsen muntheligen eller genom ett uthskått?
2. Huru the G. Herrar syntes att skulle swaras?
3. Hwad som då swarades, att Presterskapet finge förnimma
Ridderskapetz betänkiande och swar.
Her Landtmarskalken refererade sigh på Ridderskapetz
wijdere betänkiande, the G. Herrar wille först litet träda af.
När the wore uthgångne och H:r Landtmarskalken hade
uthtydt klarere Presterskapetz frågor, begärandes nu Ridderskapetz
förklaringh här öfwer, sä swara fuller alla in genere,
att de kunde inthet mindre göra, än uptaga K. M:tz skähl
wara wichtige, och att de fördenskull bewiliade till dubbel accijs:
men att swara skrifteligen kunde inthet behöfwas, medan
them war inthet skrifteligen uthan muntheligen proponerat.
Der uthi wore alle tree classes eense. Men uthi Conditionerne
war mootsträfwigt. Ty een part sade man skulle specificera
hwad man skulle hafwa igen till wederlagh. Samma wederlagh
nampngafz på Qwarntulls mantalspenningerne, af orsak
att medan thet medlet war icke så wist funderat, uthan stoodh
först af Regieringen gifwit, 2) till K. M:tz widere förordningh:
ty skulle man först sökia confirmation här oppå. Befaltes att
upläsas måtte samma frijheetz bref. Men H. Landtmarskalken
befalte att- Prästerne skulle fordras inn igen, efter the hade
något länge drögt. När the kommo inn, wardt dem swarat:
1. Att man holdt betänkeligit att swara här till skrifteligen,
men heller genom uthskått.
2. Hade Ridderskapet icke aldelis kunnat sigh ännu här
på förklara, see likwäl icke tiena att undangå Ofwerheetennes
befallningh, allenast de modo något betänkes.
Frågades Prästerskapet, huru wida deres Ståndh hade uthelåtit
sigh? The swarade sigh inthet mehra här om wetta, icke
heller hafwa alla warit tillstädes.
Sedan the wore sin koos gångne, frågade H:r Landtraarskalken,
om the skulle bewilia eller hwad them syntes, och att
the wille votera. Om the icke wille votera genom zedlar.
Scheringh swarade: Af zedlerne kan man inthet längre see
än till Ja och Neij, men här behöfdes att gifwa förslagh, hwilket
på zedlerne inthet kunde sättias.
September.
391
1. Desse Förslagh räknade han opp, såsom först: accijsens
dubleringh kan wara skähligh, men efter Borgerskapet bäfwer
nutit beneficium genom contributions afskaffelse, kan hända
wij kunna ock niuta thet samma på annat sätt; Och att K.
M:tt gifwer oss exempel att föreslå något.
H:r Lars Kruus sade: Wij måste wänta swar på wår inlagu
först.
2. Thet andra förslagh, som Schering indrogh, att beswäret
gä på een part uth, och them som i Städerne boo, derföre
war det der emot, att the som i Städerne boo skulle med wederlagh
warda ihugkompne, anten med löhningernes förhöjande
eller annat.
H. Landtmarsk: sade, att K. M:tt togh inthet wäl op thet
i fiol, att man skulle tala om iöhningerne, sade sigh inthet
wela låta föreskrifwa.
G. Gustaf: Wij kunne inthet skrifwa K. M:tt före om
Iöhningerne.
Thet 3 förslag war detta: accijsen går på them uth, som
icke allenast boo i städerne, uthan hafwa gårdar litet från staden:
The finna sigh ock så wida beswärede, att the icke allenast
gifwa accijsen, uthan ock lille tullen.
Melcher Falkenbergh urgerade den frije handel, att man i
den punchten inthet får niuta privilegia, uthan skal efter Borgerskapetz
order (om K. M:tt det weet, kan man inthet säija)
handla i gross, hwilket kommer den fattige till beswär och
tryck.
Här emot swarades inthet rådeligit wara att kasta någon
objection uthi. Borgarne skulle än widere här öfwer exacerberas,
och lämpnade man them then tanken, såsom man wore aldelis
i alt them under ögonen.
Transehe von Roseneck fram kom, säijandes 3:iae Classis
meningh, att the sigh inthet undandraga att bewilia till bem:te
accijs, allenast att K. M:tt gratificerar them igen.
Creutzen sade: Thet är inthet så wår meningh, wij wela
fuller bewilia, men i beswären införa om wederlagh.
H. Kruse: Håller bäst, att man upskiuter något här medh,
emedan ock Prästerskapet hafwa det i betänkiande.
H. Landtmarsk: Bättre nu straxt att bewilia att redimera
tiden, och att skullen icke gifwes på oss, thet the warda uppehåldne.
Hästehuffwud sade: Wij hafwa bewiliat, allenast quaestio
392
1650.
är huru länge? Swarades på 4 åhr, som Borgerskapet hafwa
låfwat.
II:r Kruse: Wij wela gifwa Borgerskapet i förtreet sex
åhr. Ja, sade Grefwe Gustaf, fast thet wore tu åhr till.
3 Classis votum upreppade H:r Landtmarskalken sålunda,
att the wore tillfredz att accijsen bewiliades på sex åhr, medh
condition att" blifwa wed privilegia och deres rättigheet att
niuta der emot, hwilket kunde införas i beswären.
2 Classis kunde inthet ogilla 3 Classis meningh.
1 Classis håller skähligt, att man bewiliar till accijsen,
när then dupleras proportionaliter som emot then förra, att
göra der medh hwad K. M:tt länder till nådigt behagh. Om
tiden höldtz inthet rådeligit, att then skulle sSttias på sex åhr
eller mehr, för then offensa som Borgerskapet ännu skulle fatta
emot Adelen, att the skulle räkna sigh alt till förtreet, bättre
sluta uth tiden.
H. LandtM: Man måste inthet gifwa exempel till wijdere
offension.
H. Kruse: Thet säijes till den ende, att wij icke måge
hetas dependera af them: bättre att låta K. M:tt determinera
om tiden.
H. LandtMarsk: Bäst låta blifwa tiden, till thess wij få
höra hwad Prästerskapet mena, medh them wij ock hafwa i saken
att göra.
Grefwe Erik: Wij wela, som förr är sagt, taga privilegia
för oss i uthskåttet och täkna beswären, låta emedlertidh thet
andra sta ann.
Der på war Uthskättz listan de novo upläsin:
Grefwe Jacob Grefwe Erik begärtes till.
H:r Erik Sparre H. Erik Flemmingh
H. Claes Baneer Gabriel Gyllenankar
Conradt Falkenbergh Johan Munk
Stiernhielm Erik Geet
Daniel Leåjonstierna Ekenberg
Jesper Krusbiörn Jacob Törnesköldh.
Wardt tillsagt, att desse skulle finnas tillstädes klockan
tu efter middagen.
Sedan uplästes K. M:tz bref för Lilieström, som lydde att
han skulle behålla sitt förre ställe, och påminte H:r LandtM:
Ridderskapet hwad som war passerat i nästförlidne Rikzdagh,
huru som då alle voterade och eenhälleligen beslötz att Ha
-
Septeinber. 393
melthon och Flettwod skulle stå ofwan Lilieström; frågade om
the icke wille blifwa der wedh?
The meente mäste hoopen, att efter een gångh war resolverat,
skulle thet inthet ryggias. Hafwa the förr gifwit consens,
wara inthet rätt nu göra tillbaka, Stiernhielm sade att
thet skedde i eens frånwaru, inthet wara fördenskull rätt.
II. Landtmarsk: Den sorn icke will wara tillstädes eller
hafwa sin fullmechtige, så imputere sigh. Brefwet finnes ad
acta. (Jfr sista Bil.)
Der effter gick II. Landtmarskalken opp i Rådet, till att
förnimma örn icke någon af Rådet stöde att persuadera att
komma ned på Ridderehuset att öfwersee hwalfsakerne.
24 Septemb.
H:r Landtmarskalken gaf tillkänna, att såsom K. M:tt bäfwer
twenne skahl sitt Kongl. Regemente att befästa, then eena
medh straff then som illa gör, den andra löön som godt meriterar:
Altså hafwer ock ingen att klaga, uthan sådant är på
K. M:tz sida wäl observerat. Förb:te personer, ÖfwersteLieutnanten
[Robert] Gairdner och Jöron Hindrichson HuffwudSköldh,
hafwa till att niuta samma K. M:tz benådningh: ty efter the
hafwa sigh wäl och tappert förhållit, att deres officerare och
folk wetta dem medh ähra och godt att ihugkomma, them till
beröm: Ty hafwer K. M:tt them till bättre Ståndli transferera
låtit. Wij twifle ock inthet, uthan såsom the hafwa sigh wäl
comporterat i sine Charger, the ock i lika måtto här effter beflijta
sigh samina qualiteter att öfwa, så wäl emot K. M:tt och
Fäderneslandet, som hwar och een här in particulari. Tages
ock nu fördenskull inn och niuta sine Säthen efter Brefwens
data.
Wardt åther påmint om den fördubblade accijsen, och tykte
H. Landtmarskalken rådsampt wara, att man låte Prästerne
thet förnimma genom uthskått.
Somblige holle betänkeligit nu strax att hasta der medh,
kunne till dess gravamina inläggias, då sådant insinueras K.
M:tt, Doch till att betyga wår redebogne wilie wardt uthskåttet
uthnämpt:
1 Class: H. Gustaf Bielke.
2 Class: H. Hans Kyhle.
3 Class: Christer Zelow.
Warfwet war detta, att efter Ridderskapet och Adelen äre
26
394
1650.
af Prästerskapet anmodade om theres sentiment uthi be:te accijs:
flwarföre till att betyga all godh mutuell samia, i anseende
att samma saak går ock Prästerskapet ann, enkannerligen the
som i Städerne äre boendes, hafwer Ridderskapet icke kunnat
neka till K. M:tz proposition genom Rådet, uthan så wida bewiliat
till accijsens fördubblande, doch likwäl welat först förmärkia
Prästerskapetz meningh.
När uthskåttet kom igen, sade H:r Gustaf Bielke, att Arkiebispen
hafwer swarat, att the kunde wäl märkia, att om
Adelen bewiliade, så weta the sigh fuller få något igen. The
för sine personer äre nogh graverade, wela gärna bee sigh frå
samma börda. The hafwa inthet att föreslå till någon wedergällningh.
Der effter uplästes Matrikelen, och sedan tillsades ett uthskått,
som ginge upp till H. Knutt Posse, att tala med honom
om een karl, som hafwer brukat på Ridderskapet och
Adelen een fuul mundh.
Wardt sedan efter Middagh omblåsit, att Ständerne skulle
komma dagen efter på RikzSahlen.
25 Septemb.
Sedan alle Ständer wore församblade på RikzSahlen och
K. M:tt hade satt sigh på dess Kongl, thron, förde Riksens
Cantzler talet på detta sättet: Att han i begynnelsen uprepeterade
K. M:tz K. Gustafz mödesamme Regieringz Act.ioner,
såsom så wichtige och berömlige, att the icke tillfyllest kunde
af oss beprijsade warda, eller med skähl som the sigh borde
deduceras. Förtalte om Fäderneslandsens tillståndh och de store
krigh som då fördes. K. M:tt wår allernådigste Drottningh hafwer
icke mindre haft store beswär, till att understödia them hafwer
K. M:tt brukat stoor moderation och försichtigheet, så myckit
som sigh skee lätte, uthan minste Ständernes beswär och bekymmer,
som K. M:tt hafwer uthstått; giorde H. Exäz tacksägelse
till Gudh för thet nådige och milde bijståndh genom den wärfwade
fredh, förmedelst ståtlige conditioner af Keijsaren afbrachte,
dem Danskom och androm wårom grannom. Hafwer så K. Mät
oachtade sådanne beswär welat likwäl tryckia sigh och af medlidande
till sine undersåtheres olägenheet, medh den dyre tidh
och hårde åhrswext, låta ställa af sida hwadh K. Mät elliest
medh skähl hade att fordra. K. M:tz krafter förswagas i sin
ungdoms åhr, bespickat medh margfallige beswär, måste waka
September.
395
ofta när annan man såfwer. Icke seer K. M:tt på sigh sielf,
uthan har ögat på Rijket, seer icke allenast thet som nu för
handen är, uthan ock hwad här efter skee kan och bör, kastandes
sigh under Gudz nådige disposition: Considererer att
hon är eensam af S. K. M:tz Kongl, familia afgången: Finner
ock sine menniskelige swagheeter. Ty hafwer K. Mät tänkt på
medel för een tillkommande tranquillitet, att måtte få den som
träder i dess ställe. Och då K. Mät kastar sine ögon till dess
befordran, seer hon ingen beqwämligere än H. F. N:des Durchleuchtigheet
Hertigh Carl Gustaf, nu mehra Generalissimum, och
ingen angenehmere, ingen af större affection emot K. Mät.
Han är närmeste Frende, född af Konungz dotter, Konungens
Syster, som wij medh högsta ära och reputation ihugkomma:
Skyld K. Mät på möderne. Han är ock så meriterat, att ingen
medh honom compareras, myckit mindre wett man honom
någon att preferera. Hans F. N:de är upfödd i den Christelige
Religion, i wår Lagh, i wåre seeder, i wårt språk, ibland
oss, har så comporterat sigh hoos oss, att wij hafwe orsak
honom att honorera, han weet af krigh och örligh, hafwer inthet
warit för godh Ofwerstetiensten att bekläda, har meriterat
Generalissimi nampn för Armeen, styrt executionen medh
fredlige Tractater, att så wäl fremmande som andre medh
förundringh thet see och uptaga. Therföre är ock skedt för
ett åhr sedan, att H. F. N:de är förklarad till detta Rijketz
Successor efter K. Mät och till ArfRijket, som för 130 åhr sedan
begynt är. Hafwer medh Rådet then saak öfwerlagt, författat
der öfwer een synnerligh skrift till Ständerne, uthi hwilken
begäres att den saak måtte tagas i godt betänkiande, icke
heller twijflandes, uthan sådant blifwer wäl uptagit.
Der på läste H:r Bengdt Skytte opp propositionen. (Se
Bil. II)
H:r Landtmarsk: swar: Berömer K. Mäz Regemente, som
så lyckeligen, wäl och medh stoor ijfwer drifwit är, hwilket allom
nogsampt witterligit är; medh lyckönskan, att Gudh alzuiechtigh
wille än wijdare nåd förläna. Hwadh thetta ärendet
anlangar, emedan thet är af högh wichtigheet, att man icke så
straxt kan sigh der på förklara: Ty begäres ödmiukeligest och
underdånigst, att K. Mät låther sigh någon mora behagas.
Erkebispen tackade Gudh, som hade befrijat oss för fremmande
Herskap, gifwit freed och roligheet. Påminner huru
som S. K. Maijät hafwer fördt loflige krigh och örligh, hafwer
396
1650.
haft lijf och blod ospardt för Fäderneslandet. K. M:tt thess
footspår nu fölier. Tackar ock K. M:tt som KyrkeRegementet
bäfwer hållit wedh maclit och i godh ordningh, hwilket man
tro or komma K. M:tt och Rijket till bästa. Kommer ihugh
Hertig Carls höga merita och derföre i fiol wara bewiliat
Successionem honom att updragas, ther under the eenfaldige
hade tillijka då förstått Arfzrätten. Taga detta ärendet ad deliberandum,
medan månge varieteter kunna infalla, men allenast
beder Gudh om gode anslagh.
Borgemesteren: Åhre glade af sitt medel, att K. M:tt hafwer
wäl och christeligen begynt sitt Regemente och medh beröm
continuerat, att wij nu sittia i god roo. Och efter ärendet,
som nu framstält är, är af högwichtigh consideration, ty
wele the för sitt ståndh tagat i betänkiande och K. M:tt till
godt nöije swara der till.
Bonden: Gemene Almogen tacka i underdåhnigheet K. M:tt,
önska lycka till detta ärendetz befremielse, kasta sin wilie under
K. M:tz wilie, efter the inthet kunna myckit der om disputera,
uthlåfwandes lijf och blodh så länge them någon tidh
tillstår.
Ridderskapet marcherade der effter inthet på Ridderehuset,
uthan ginge hwar och een heem till sitt, efter thet föll ett
skräckeligit rägn.
Efter Middagen war uthskåttet tillstädes och öfwersåge
privilegierne.
26 Septemb.
1. Blef Lars Larson Liliefeldt intagen på Ridderehuset.
2. H. Landtmarskalken befalte upläsas K. M:tz proposition
om H. F. N:des successione haereditaria. Sedan på thet
saken måtte wäl kunna expliceras, sade han K. M:tz intention
wara, inthet heller see, uthan att Åchtenskapet skal wäl kunna
gå för sigh, att Ridderskapet måtte wäl der öfwer göra sigh
försäkrade, efter som ock K. M:tt i fiol der till wäl swarade.
De Gode Herrar wille fliteligen detta öfwerläggia. K. Maij:tt
sage gärna att swaret måtte om Lögerdagh blifwa inhändigat.
Störste deelen af Ridderskapet och Adelen kom detta något
underligit före, att der på så hastigt urgerades: 1. Medan
thet är ett wichtigt ärende. 2. H. F. N:de inthet hemma stadd.
Contesterade likwäl alle een meningh och intention, att
the gärna önskade alt gå ordentligen till; ingen wara, som
September.
397
icke skulle wela hafwa H. F. N:de till Arfkonungh efter K.
M:tt. Hwarföre skulle man hafwa then tankan om Republique
att see uppå här i Rijket, som uthi propositionen förmäles,
det är icke eens kommit oss i sinnet.
Grefwe Erik holdt bäst tiena, att man per quasstiones debatterar
denne saak, så att discurserne så myckit bättre måge
drifwas ordentligen:
1. Qusestio blifwer om Hertigh Carl skal blifwa Arffurste
till Rijket eller eij?
2. Om thet bejakas, under hwad Conditioner thet skal
skee.
Johan Berndes och fleere medh honom repeterade hwad i
fiol skedde, att om K. M:tt bewiliade matrimonium medh principe,
så wore wäl Conditiouerne adimplerade.
Wore förordnade twenne in prima Classe, som skulle disputera
pro et contra allatis argumentis, såsom Grefwe Erik
och H. Steen Bielke.
Grefwe Erik proponerade qusestionem: Om thet nu för
denne tidh är nyttigt att Hertigen bewilias skal till Arfsuccessor.
H. Bielke: Wara först nödigt att poussera först, så wäl
H. F. N:de som K. M:tt till Giftermåhlet.
G. Erik: Menar fuller det, att K. M:tt hafwer fuller fattat
den resolution, allenast att wij låta see wår willigheet, begärandes
att K. M:tt declarerar sigh först på hwadh sätt hon
förmenar beswären kunna mötas. Indrogh exempel om Elizabetha
och andra som inthet gärna nämpna Successorem in vivis;
men K. M:tt går een annan wägh och will hafwa Successorem,
hwar af man praesumerar att K. M:tt hafwer stor kärlek
om wår securitet att erhålla.
H. Gustaf Bonde och H. Stiernsköldh: Efter propositionen
kommer af K. M:tt sielf, hafwer K. M:tt thet uthan all
twijfwel öfwerwägat.
H. Landtmarskalken sade, att K. M:tt hade så wäl i förlidne
åhr i Fyrkanten, som på Rådet, låfwat hafwa ett nådigt
öga på Försten, ingen annan wela hafwa till man än honom.
Uplästes sedan Declarationem, som i fiordh uthgafz af Riksens
Ständer.
Westerman och Leijonstierna wardt sedan befalt, att the
skulle discurrera sine meningar.
Leijonstierna deducerade widlyfteligen: Trädde K. M:tt till
398
1650.
Giftermåhl medh Princen, så wore ingen mehr qumstio. Men
henne att disponera der till wore gådt, twinga henne är emot
Beslutet, så böre ock matrimonia wara liberi juris. Toge hon
een annan, och denne förr wore declarerad till Arfförste, kunde
sedan K. M:tt tänkia på annat giftermåhl, att ther af till äfwentyrs
blefwe twå familier, så förorsakas i Riket een division,
som wore heelt skadeligh.
Westerman: Denne fahran att förekomma wore wäl att
någre förordnades, som ginge till Riksens Rådh och förnumme
deres meningh af dem om Conditionerne, efter the weta bäst
hwadh K. M:tt om hiertat lijkar. Begynte så deducera nyttigt
wara exemplo Romanäs Reipubl: Tiberij Augusti, som per adoptionem
holle Riket till sigh: Och efter wij hafwa ett ArfRijke
och prassupponere thet, att ett ArfRijke är bättre än WahlRijket,
så måste man ock fundera Successionen på Arf. Hafwer
så K. M:tt giordt rätt; men likwäl hålla bådhe ArfLineer tillhoopa,
att ther af icke spinna difficulteter (sade och infererade
Leijonstierna) hic opus, hic labor. Man kan inthet göra duas
Majestates. Een skal ju wara Summa. Duo Summa non dantur,
nec duo Dij sequales.
Der emot åther LilieCrantz: Desse komma inthet eodem
tempore till Majestates simul. Ty thet eena på K. M:tz sida
är in esse, thet andra på PfaltzGrefwens in fieri. Man finner
någre, som inthet hafwe welat nämpna Successorem in vivis,
ne distraheretur Regnum in partes, thet måste wij ock förekomma,
exemplo Elizabethae, Alexandri Magni, qui iussit eligere
dignissimum.
Denne discurs blef sedan abrumperat.
Een part af the andre classer höllet godt, att man skulle
något dröija, och att man finge höra Hertigens meningh.
H. Landtmarskalken stod der på, att man likwäl skulle,
till att winna tiden, göra något till saken och låta K. M:tt få
beskeed: Till att communicera medh Prästerskapet är rätt,
thet wela wij ock göra, låtandes see wår inclination.
Efter Middagen klockan 4 kommo tidender att H. F. N:de
war kommen i Skähren.
27 Sept:
Kommo twå af Prästerskapet uthsände, Mag. Joachimus Iheringius
medh een annan Präst, som wille conferera medh Adelens
September. 399
uthskått om Försten. Men Adelen war då inthet all tillstädes,
derföre blef thet upskuttit till een annan lägligere tidh.
Sedan ginge Uthskåttz Herrerne tillsamman, att see öfwer
the resterande Punchter i privilegierne.
H. Landtmarskalken förkunnade om Steen von Stenhusens
Jordefärd, och begärte att Adelen wille bewisa honom den sidsta
tienst och upfölia lijket.
28 Septemb:
Begärte H. Landtmarskalken att Secretereren skulle säija Adelen
till och excusera honom, thet han inthet kunde komma tillstädes,
af orsak att H. K. M:tt hade honom pålagt att reesa
ath emot Fursten. Sedan skulle ock säijas till, att the som
hästar hade skulle reesa uth medh, men the som inge hästar
hade skulle låta sig finna tillstädes opp i Slottet i K. M:tz
Förmaak.
Klockan 6 om qwällen kom H. F. N:de Hertigh Carl in i
Staden medh een anseenligh Comitat.
30 Septemb.
H. Landtmarskalken påminte om thet uthskått, som skulle
besökia Prästerskapet; skulle inthet annat tiena, emedan the
hafwa sökt Ridderskapet, att man them medh lika discretion
mötte. Efterskrefne wore der till kohrade:
1 Class.
Her Johan Gyllenstierna II. Erik Sparre.
2 Class.
H. Erik Flemingh H. Claes Stiernsköldh.
3 Class.
Gyllenankar Conradt Falkenbergh
Lorentz Creutz LilieCrantz.
Wardt sagt att uthskåttet skulle handla om Hertigh Carls
Arffurstens rätt, som K. M:tt i propositionen begärer införas.
H. Landtmarskalken föreslogh: Om wij icke förr skulle
begära see Conditiones, hwar på Arfzrätten grundar sigh, eller
om man skal först fråga K. M:tt om dess giftermåhl?
Wed detta kommo Prästerskapetz uthskickade, M. Jochim
Iheringius Bispen i Räfle, Superintendens i Gottlandh, H. Jacob
i Leena.
M. Jochim sade: Näst helssningen, att efter K. Maij:tt
400
1650.
hade een ny proposition lefwererat 0111 Arffursten, så finne the
fuller för sine personer denne saak wara wäl funderat, see gärna
att lian der till declareras medh then rätt och wilkor, som
der till höra. Conditionerne skiuta the till K. M:tt sielf och
Rådet. Mena fuller wara infattade i Norköpingz Besluth och
Nyköpingz och Konung Gustafz Arfföreeningh sampt Testamente.
Sedan när the få see Conditionerne, wela the sigh wijdere
förklara.
3 Classis.
Efter K. M:tt hafwer nådigst förklarat sig för detta om
giftermåhlet, ty wela the begära att K. M:tt ännu låther them
förnimma dess iutention. The affirmera alle till Arfsuccessionen;
hafwa inthet säija der emot. Thetta sade ock the andre
Classes.
Sedan the hade taltz wedh, att man skulle beskicka Prästerskapet
medh lijka discretion, och att uthskåttetz anbringande
skulle wara att persuadera Prästerskapet, thet the medh ett uthskått
ginge tillijka medh them till K. M:tt, som talte om Conditionerne.
Fölgde här på ett stort Allarm, der igenom, att såsom
Grefwe Gustaf Leijonhulfwudh stodh och talte medh Stiernsköld,
och H. Landtmarskalken admonerade medh någre ordh,
att the skulle blifwa wedh een fattadt resolution: Togh Grefwen
thet illa upp, lijka som H. Landtmarsk. skulle hindra honom
eller betaga honom sitt ius att tala, blef så ijfrig, säijandes till
H. Landtmarskalken, han skulle inthet förwägra honom tala och
discurrera med een Cavallier (tusendh Dieflar skal Jagh inthet
få tala?). Wij äre inge Bernheutere, inge Poikar. H:r Landtmarskalken
tog det först sachta opp, men sedan blef tå han
otåligh, badh han skulle inthet så fahra uth eller medh Fanen
hoota honom, han står i sitt kall och Embete, weet sigh ingen
offendera, uthan mera göra hwadh han kan och medh moderation:
Sedan lade the sigh någre emellan och begynte Grefwen
sachta sigh.
Uplästes uthskåttet till Försten, som skulle gå och gratulera
hans adventum, iempte Her Landtmarskalken:
Grefwe Erik Oxenstierna H. Claes Baner
H. Johan Gyllenstierna H. Gustaf Bonde
H. Lars Kruus H. Wrangel
H. Peder Ribbingh Erik Kruse
H. Knutt Kurk Johan Berndes
H. Gustaf Horn Otto von Sack
October.
401
Carl Hårdh Håkon Nilson Skytte
Melcher Falkenbergh Carl Pauli
Haraldh Stake Secret. Kempensköldh.
Weliam Philp
Uthskåttetz relation till Prästerskapet genom H. Johan
Gyllenstierna:
1. Tacka the them för thet goda förtroende, the bära till
Ridderskapet, uthlåfwandes them att wela på sin sijda conservera.
2. Finne sigh benägne till att bewilia ArfSuccessionen,
allenast att K. Mitt hade wäl förklarat sigh om Giftermåhlet.
Der till Prästerskapet hafwa sagt något emot, men på sidstonne
tagit i betänkiande, och wele Ridderskapet theres meningh
ytterligere wetta låta.
1 Octob.
Kommo åther M. Jochim och Gottlandz Superintendenten på
Ridderehuset och begärte seorsim att tala medh H. Landtmarskalken.
Talet gick der uth uppå, att the gärna see sitt uthskått
blifwa tillbaka, och att the måtte warda boos Adelen excuserade,
att the inthet ginge upp. The hade allaredo fattat
ett swar till propositionen, medh then clausulen, att the håppas
K. M:tt skal wäl sielf alle prseiudicerlige Conditioner förekomma.
Der på frågade H. Landtmarskalken Ridderskapet om the
wille blifwa wedh then resolution i går föll.
3 Classis genom Johan Berndes sade sigh gärna acceptera
Försten, hade the låfwat successionem, så hafwa the icke heller
betänkiande i arfzrätten; allenast medan K. Mitt hade nådigst
förklarat sigh på matrimonium, ty tychte them rådeligit
wara der om påminna.
Här föll een discurs inn om the skulle communicera thet
medh Borgerskapet och Bönderne? Wardt pro et contra discurrerat.
Een part holle inthet medh communicationen, medan
the hafwa förr gått Ridderskapet och Adelen förbij. Een part
skulle sökia them och låta contestera der medh sin discretion
mehra än deres owett.
Wardt discurrerat att man skulle sökia Rådet, hwarföre
ock Secretereren åstadh sändes att förnimma: Igenkommande
sade att uthskåttet wille efter middagh klockan efter tu komma
opp, så skulle the komma till conferens.
402
1650.
Sedan taltes om accijsen, att the inthet stort hade att
säija der emot, allenast K. M:tt wille medh nåde ihugkomma
thet the medh något annat privilegio der emot blefwe benådade.
Sidst slötz att the bönder, som höra under Ridderehuset
och inthet hafwa uthlagt thet owissa medh gärden till Ridderehuset,
efter de wore förde på stoor rest och the wore uthfattige,
skulle the nu uthgöra alt thet, så råkade the oundwijkeligen i
ruin. Wardt så resolverat, att the skulle blifwa omolesterade,
och desslikest för uthskrifningz och skiutzferdzpenningerne den
gången.
Desse wörö uthskått till Rådet efter middagen:
Grefwe Carl Leijonhuffwudh Johan Rosenhane
H. Erik Sparre Johan Berndes
H. Lars Kruus Conradt Falkenbergh
H. Carl Soop Anders Erikson Hästehuffwud
H. Claes Baneer Haraldh Stake.
H. Landtmarskalken förtalde om Ridderskapetz och Adelens
begäran, att the gärna önskade att måtte få see the Conditioner,
hwar på Hertigh Carl skulle declareras Arffurste; refererade
huru här till wTardt confererat med Prästerskapet. Begärte
wetta Rådetz betänkiande, om icke the skulle begära thet
af K. M:tt. Der med togh uthskåttet afträde. När the kommo
inn igen, sade Grefwe Per bäst wara, att Ridderskapet och
Adelen genom ett uthskått gå upp till K. M:tt och tagandes
the andre Ständers uthskått medh sigh: Ty efter the alle hafwa
förr genom uthskått örkiat på giftermåhlet, så kunde thet
wäl tiena, att man afhämptar swar coniunctim och ett categoriskt.
Om the andre blifwa anmodade att gå tillika medh,
kunde inthet skada. Non peccamus humanitate.
Sedan talte H. Landtmarskalken om accijsen, then Ridderskapet
och Adelen hade bewiliat emot någon annan Kongl,
benådningh.
2 Octob.
II. Landtmarskalken föredrogh om Rosenbröijers tienst och
hans Adelsskap, och hans hinder att komina till Rikzdagen.
Påminte om them som inthet hafwa skrifwit i boken, att
the erläggia sine tillsagde penningar. Upräknades Nils Hiulhammar
och någre flere wedh nampn, som då ock på stundeu
underskrefwe.
Joen Blankenfiäll wardt tillsagd, att han skulle hafwa sitt
October.
403
egit wapn och stället afskildt ifrån sin broders, aldenstundh
thet wore twå särskildte stamber.
H. Landtmarskalken giorde relation om thet wärfwet hoos
Rådet, om man skulle fordra swar om giftermåhlet, thet Rådet
inthet holle orådsampt först, men sedan kom annat betänkiande
inn. Thet wore considerationer på både sijdor, begärtes att
the Gode Herrar wille denne saak öfwerläggia.
3:tia Classis difficulterar sitt votum, medan Classis prima
är borta.
Der emot H. Landtmarskalken sade: att then eena Classis
inthet hafwer så wida sitt dependens af then andra, the måtte
wäl sielfwe resolvera till spörsmåhlet.
Een part sade: man skulle skiuta upp swaret till morgons
och till fleere komma tillstädes.
H. Landtmarskalken sade: Tiden gifwer thet inthet medh.
Posito (sade H. Landtmarskalken) att om wij skulle gå till
conferens medh the andra Ständer och skulle sökia K. M:tt om
matrimonio; Och hända kunde att Försten finge negativam:
Flwadh hade wij tå ther medh uthrettat?
Een part sade: Kan hända att K. M:tt inthet behagar
raatriraonium; tyckes likwäl skähligt, att wij tala på Conditionerne
och begära att K. M:tt wille sielf förekomma the troubler,
som kunne folia i längden.
Sedan bar thet till voteringen, och sade Lorentz Creutz
på tertise Classis wägnar:
Störste delen wara i den meningen, att emedan Ständerne
för detta hafwe alle warit lika oppe hoos K. M:tt, så borde
ock oss gå opp och fordra swar. Men efter Prästerne hafwa
afsöndrat sigh och teedt sitt swar för sitt Ståndh afskildt, thet
ock the andre hafwa giort, så tyckes orijmligit wara, att man
skulle gå upp eensampt och taga till äfwentyrs ett widrigt
swar. Ar fördenskull bäst att man simpliciter approberar propositionen,
men Conditionerne der i begära att communiceras.
2 Class:
Efter Riksens Radh hafwa tillstyrkt och rådt Ridderskapet
att träda opp till K. M:tt, hwad skulle thet tå skada att
man thet giorde?
LilieCrans stegh fram och repeterade nästan det samma
sorn Creutzen sade: Om man skulle nu inthet approbera, skulle
wij låta see och gifwa den speciem, som wore wij rädde för
thein.
404
4650.
Her Landtmarskalken: Efter Jagh seer att det inthet går
fort medh wåre resolutioner, så begäres att J G. Herrar votera,
Frågan är denne, om man skulle sökia the andre Ständers
eonference?
3 Classis slöt omsider nyttigt till att winna theres adfection
och hålla eenighet.
Uthskåttet till Borgerskapet förordnat:
Her Erik Sparre Erlandh Kafle
Her Christer Bonde Carl Siöbladh.
Sedan refererade Her Landtmarskalken: H. K. M:tt hafwer
låtit förlijka RikzStallmesteren Hans Wachtmester och
HofStallmesteren Her Schwante Baner, medh befallningh att
the skulle hålla sigh rolige; den ena den andra inthet wräckia.
Hwarföre efter K. M:tt hafwer lagt sigh der emellan och befalt
dem på både sidor tijga; will icke heller att någon discurs på
Ridderehuset der om skal moverat warda, så frampt then, som
thet gior, icke skal blifwa annorledz undfången: Ty begärte
H. Landtmarskalken, att the skulle thetta hafwa till rättelse,
och han fördenskull efter K. M:tz nådige befallningh låther
them in igen på Ridderehuset till sine behörige ställe.
Sidst begärte H. Landtmarskalken, på H. Gustaf Persons
Baners wägnar, att Adelen wille folia hans lille dotters lijk
opp i kyrkian klockan 1 tillkommande fredagh.
Johan Erikson Skrifweren tillsades att han skulle säija
Borgemesteren Nils Nilson till, thet han wille hålla Borgerskapet
tillstädes i morgon klockan otta, efter Adelen wille medh
theres uthskått tala medh them. Thet samma skulle han ock
säija Böndernes Secreterere Erik Larson, att bönderne komma
på Ridderehuset till att tala medh Adelen.
3 Octob:
War uthskått på nytt upsatt i the frånwarandes ställe:
H:r Spens Erlandh Kafle
H. Christer Bonde Nils Liliehöök.
2. Johan Pålman intagen på Ridderehuset, efter K. M:tz
honom gifne Sköldebref. (Jfr sista Bil.)
3. Böndernes uthskått ankom, them H. Landtmarskalken
förehölt om propositionen; Inthet wille gå them förbij för eenigheet
skull. Frågade om Almogen icke wille gå opp till K.
M:tt och förfråga om giftermåhlet? Der till de swarade ja,
October.
405
och att thet war deres alles meningh; sade sigh hafwa fattat
een Skrift om Arfförsten. H. Landtmarskalken sade thet ock
wara Adelens meningh. Bönderne sade: Wij wele gärna be
tänkia
hwadh giftermåhlet wedkommer, befahrandes af twenne
giftermåhl någon fahra. Efter the äre sinnade att gå opp, tå
låfwade the att the wele komma, när the blifwa fordrade. The
sade, att Prästerne wela ock thet samma urgera hoos K. M:tt.
H. Landtmarskalken sade, att Presterskapet inthet wela gå
medh. Der emot sade Bönderne, att Prästerskapet hafwa sagt
sigh wela gå opp och Borgerskapet lijka så.
Bönderne sade theres meningh wara, att the inthet wela
lefwerera Swaret, förr än the hafwa tält om giftermåhls handelen.
Der medh trädde the af.
4. Uthskåttet kom ifrån Borgerskapet igen, refererade sin
gode adfection emot Ståndet, hade wäl wäntat theres communication,
men efter thet inthet skedt är, så giöra nu Ridderskapet
thet till att betyga eenigheet. Are komne i meningh
till att förnimma theres sentiment om giftermåhlet.
Borgemesteren sade der emot, contesterade sin reciproce
adfection, låfwade inthet fela på deres sijda om godh conferens
erhållande. Hade hälst och först tänkt att fråga K. M:tt
om Giftermåhlet, men sedan efter Hertigen war nyes kommen
i Rijket och skulle giöra Hertigen något emot här medh, syntes
icke tiena att strax nu sollicitera här om, uthan simpliciter
iulefwerera Swaret. Wele sända hijt i dagh sitt uthskått
att communicera sine tankar medh Ridderskapet.
Hwad theres Swar wedkommer, så finne the fuller månge
considerationer der emot. Wore likwäl sinnade att begära considerationerne,
såsom: 1. Om Religionens säkerheet. 2. Hwart
och ett Ståndz immuniteter. 3. K. M:tt skulle låta sigh wara
recommenderat militien, Skepzflottan och fleere höge saker till
säkerheet, såsom ock att K. M:tt wille försöria H. F. Durchkt
och H. F. D. stat erhålla.
5. Uthskåttet af Borgerskapet kom så, och genom Norseum
presidenten föredroge theres medel, som finnas willige
till ett uthskått.
Noraeus säger, att Prästerskapet hafwa hållit rådsampt att
först swara till propositionen, men att deres medel hafwa annorledes
fattat hoos sigh, äre ännu gärna sinnade thet samma
att giöra, the wela communicera med Prästerskapet.
6. H. Landtmarsk. holt rådsampt, att man ännu söker
406
1650.
Prästerskapet och tager widere deres betänkiande, gifwandes
dera tillkänna, att the andre Ständer äre der till benägne.
Uthskått till Presterskapet:
Grefwe Jacob Johan Wrangel Erik Kruse.
7. Uthskåttet kom igen, berettade att Prästerskapet hade
sagt sigh reda hafwa uhrsächtat sigh, wela nu inthet thet widere
movera, uthan swara på propositionen.
8. Wart ock ett uthskått uthwaldt, som gå opp till K.
M:tt tillijka medh the andre Ständer, Prästerskapet undantatagandes:
Grefwe
Jacob.
2 Class:
Ifwar Nilson Arfwedh Horn Johan Person Ulfsparre
3 Class:
Anders Erikson Silfwersparre Carl Hårdh
Haraldh Stake Hans Strik Jöron Schildt.
9. H. Landtmarskalken påminte, att alle Extra Capita
skulle komma tillstädes, att låta räkna sigh ordentlighwijs på
Ridderehuset.
10. Om Längdernes inlefwererande, som skole i morgon
upläsas, der af man skal förnimma, hwilke som slippa medh
penningar å 60 R:dr, eller the som skole hålla hästerne tillredz.
11. The som gå uth, the blifwa noterade för absent.
H. LandtM: rådde och förmante them medh störste alfwar,
att the hålla sin emellan een godh ordningh, undflyendes all
confusion.
4 Octoh.
I. H. Landtmarskalken berettade om tiden till uthskåttet.
2. Sedan the som föra medh sigh sine wagnar, att the
gifwa sine nampn tillkänna.
3. Prästerskapetz uthskickade begära tiden, när the skole
sociera sitt uthskått medh Adelens och sökia K. M:tt.
Fick till swar, att H. K. M:tt hade sigh förklarat sielf
om tiden, när the skole komma.
Thet samma fordra Borgerskapetz uthskickade.
4. H:r Landtmarskalken befallte Secretereren att stiga
till the andre tree Ständer, berättandes det, att såsom K. M:tt
hade fått kunskap att the wille stiga opp och fordra then ma
-
October.
407
trimonij handel, altså hafwer K. M:tt inthet sedt det wara nödigt,
uthan lofwat sielf wela determinera den tiden, när the
skulle medh K. M:tt komma till taals. The skulle allenast
hafwa sine Swar tillredz.
5. Secreteraren war så åstadh och berettade hwart Stånd
för sigh samma meningh: Hwarföre the tackade Ridderskapet
och Adelen för deres gode correspondens och then ähran som
the bewijste them, wela wänta then tidh, som K. M:tt behagade
dem determinera. Bönderne begärte att Adelen wille
hielpa them der till, att the finge see uthkastet af Rikzdagzbeslutet,
till att hugna sigh der medh, att tiden då wore för
handen, att the hwar och een finge sökia sitt husholdh, enkannerligen
the långwägade.
6. Wardt omtalt och discurrerat om Längderne, att the
skulle läsas opp, hwilket i morgon kan skee.
7. H. Landtmarskalken påminner hwadh i privilegierne
står, n:gh att hwar någon ätt och familia gör sigh förtient,
då niute translation uhr den eena classe i then andra classem,
hwilket skäl är gammalt, tagit likwäl beskeed uhr Crönikerne,
och att K. M:tt hafwer befalt att transfereras, såsom är den
slächt af Hårderne. Skählen uplästes, och syntes af Slechtlinien
att Peder Hårdh hafwer warit RikzRådh. Besee K. Gustafz
Chronica f. 208. Item Riksens Ständers Doombref, der
Peder Hårdh kallas RikzRådh. Item Wästeråhs recess. Item
när Konungh Gustaf kom från Wästergöthlandh till Arboga.
Item Riksens Rådz bref.
Carl Hårdh tillfrågad, hwarföre han icke hafwer förr fordrat
den ähran, swarade att hans Documenter hafwa warit upbrände
i Danske feigden.
H. Landtmarskalken frågade om någon wore som hade der
emot att säija eller droge thet i twijfwelsmåhl, så kunde han
see i Chronikan. Der emot hade the inthet att säija, hwarföre
H:r Landtmarskalken på K. M:tz munthelige order gratulerade
Carl Hårdh, och bewiliades att Her Carl Hård skal näst Her
Scheringh Rosenhane hafwa sitt säthe.
Någre wore som sade H:r Landtmarskalkens befallningh
wara, thet i beswären skulle sättias:
I. Om SaltCompagniehandelen, som gior dyrheet i landet,
att then fattige inthet kan uppehålla sigh, och förorsakar siukdom,
att then måtte skaffas af och bother på. 2. Om Officererne
under AdelsPhanan, att the måge lijka blifwa tracte
-
408
1650.
rade medh the Lifländske Officererne. 3. Om Adelen i Wästergöthlandh
och Smolandh, att the långwägade få göra uthskått
till Herredagar.
Sidst befaltes, att alle skulle komma tillhoopa klockan
Otta dagen efter.
Wardt ock s ware t opläsit för Ridderskapet om Arfförsten,
såsom ock för Krigzbefählet.
5 Octob. Lögerdagh blef inthet något af.
7 Octob.
1. Admonerade om Extra Capit: att the alle angifwa sine
nampn för processerne skull.
2. Om swaret, att tliet war nu tidh att öfwerlefwererat,
att om något wore att påminna, Adelen wille ännu sådant sälja.
3. The begärte att K. Mitt wille låta emottaga i tidh deres
beswärspunchter, ändoch een part holle inthet rådeligit nu
strax beswären inläggia i Cantzlij, uthan något litet töfwa der
medh.
Wore så beswärspunchterne upläsne och befalte reene skrifwas.
Een deel disputerades, såsom onödige att angifwa, såsom:
1. Om Salthandelens compagnie, der emot folie någre, säijandes
att wara inthet compagnie, uthan een frij handel. Andoch
een deel sade, att efter någre hafwa moderation i Siötullen,
så kunna the gifwa bättre kööp, warder så handelen
restringera!. Togz detta wijdere i betänkiande.
2. Att een part wille excusera sigh med Herredagarne,
när the allenast göra uthskått, togz i consideration: 1. Herre
dagarne
äre inthet så ofta; till äfwentyrs rar nogh. 2. Wore
thet Ståndet icke tienligit, att låta märkia sådan oförmögenheet.
3. Borde deres willigheet och kärlek dem der till poussera.
Sidst befaltes een nödigh puncht insättias om wattnetz öfwerflödande
i Hielmaren och Mälaren gönom tilltäppandet af
månge skadelige byggningar, att sådant måtte genom strängh
K. M:tz befallningh uprifwas.
8 Octob:
Wardt Swaret collationerat och H. Sal vio i händer lefwererat
uppe i Fyrkanten. (Se Bil. I.) Widere war inthet tillgiort den
dagen: Allenast efter middagen uthblåstes att Ständerne skulle
komma upp dagen efter.
October.
409
9 Octob.
Discurrerades om Amminoff Ryss, och lästes upp K. M:tz K.
Gustafz Adolphz bref, dat. A:o 1618.
Efter bewijsligit war, att han war gammal Adel och hade
sigh wäl förhållit, om han icke meriterade ett godt rum. 3:a
Classis lade sigh emot, begärte att hållas måtte efter RidderehusOrdningen,
hwarföre war befalt honom att tillsäijas att stå
nederst efter Ordningen, thet han inthet accepterade.
OfwersteLieutnampten Jacob Skått intogz samma gångh
på Ridderehuset, och sedan Her Landtmarskalken hade medh
tienlige ord hans person recommenderat, och K. M:tt hade befalt
honom låta immatriculeras, hwarföre tillsades honom att
niuta rummet efter brefwetz datum eller efter Ordningen i privilegierne.
Uplästes ock twenne andre bref, såsom Wallenstedtz och
Revisorens Måns Arfwidsons Brandsköldz, hwilke eodem dato
intoges.
Wardt taalt om then nya Sahlen på Ridderehuset, tijt
Adelen kunde förfoga sigh när alt blifwer tillredz: Att the låta
göra sigh Stolar the som förr inge hafwa, och de som hafwa
bära desse tijt, att the kunna försambla sigh när tillsagt warder
och gå der ifrån i processer.
Wed detta talades kom bud, att Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefählet skulle komma opp på RikzSahlen, hwilket
ock skedde.
När K. M:tt hade satt sigh i sin Kongl. Stool, talte H:r
Landtmarskalken, berömmandes K. M:tz höge ijfwer och försorgh
för Fäderneslandsens bästa. Gaf tillkänna thet höge
desiderium, the hade wäl meent och såsom trogne och rättrådige
undersåtere fattat till den Kongl, högheetz conservation,
och att Försten war efter Linien arftagen till Riket, önskandes
myckin lycko af Gudh then alrahögste.
Prästerskapet giöra Gudhi tacksägelse både för Religions
eenigheeten och alt annat timmeligit: IL K. M:tt för dess erhållande
weta the myckin tack heembära, och att K. M:tt håller
Lagh och rätt wedh macht, och all orättwijsa och orätt altid
nedertrycker. Hwadh K. M:tt proponerat hafwer om Arfförsten,
acceptera de gärna; deducera wijdlyfteligen H. F. N:des
höge meriter, them han i krigli och i fredz tractater manligen,
wijsligen styrkt och dirigerat hafwer. Önska att Gudh wälsignar
K. M:tz och Arffurstens actioner.
27
410
1650.
Borgerskapet beröma K. M:tz adfection, thet K. M:tt in
futurum låter see genom Arfförstens declarerande; Berömma
och prijsa K. M:tz giorde förslagh, och att K. M:tt så wäl i
krigh som fredlige Consilier alt wäl och försichteligen till Landsens
säkerheet fattat hafwer. K. M:tt hafwer warit een skräck
för alle omliggiande grannar och een nådigh och mildh öfwerheet
sinom undersåtharom. K. M:tt ihugkommer hwadh nytto
ArfRijket hafwer medh sigh, deducera wijdlyfteligeu incommoda
Regni Electitij, när man inthet har wiss Successorem. K. M:tz
krafter kunna wäl förswagas, söker fördenskull fleera stålpar
att stödia Regementet wedh, och är fuller bättre att hafwa
fleere i förrådh, än löpa wilråda. Berömma ock H. F. Nide
Hertigh Carl Gustaf och descendera in laudes Palatini Patris,
som så myckit gådt Cronan bewijst hafwer: Unne nu gärna
H. F. N:de den ähran att han blifwer Successor Hsereditarius.
Månge owisse prsesumptioner kunne infalla här emot, men man
måste mehra till thet bästa än thet wärsta uthtyda. Heemställes
ock K. M:tt så fatta Conditionerne, som the finnas införde
i K. Gustavi primi TestamentzOrdningh och Arfföreeningen,
och begära flitheligen att denne der effter lämpat warder.
Böndernes taal: Giöra tacksäijelse för den store omwårdnat,
K. Mitt bär till alles wälfärdh, och att K. M:tt hafwer
welat förekomma the månge beswärligheeter som folia på wåhlet
och uthkorat Hertigh Carl till Successorem ärfteligen, irniterandes
i så måtto sine Förfäders exempel, som hafwa så wäl
stadgat Arfföreeningerne. Almogen försäkrar sigh, att Arfförsten
håller the giorde Föreeningar på sin sijda, såsom äre Testamentzordningen,
Regieringzformen, wäre privilegier och rättigheeter,
och Almogen under sådant Regemente mår wäl, sluta
medh een önskningh till Gudh om all godh wälsignelse.
RikzCantzlerens taal:
K. Maijitt hafwer altidh giordt sigh försäkrat om Ständernes
och underdåhnernes devotion; förstått hwadh the betyga
nu genom een godh fattad resolution, then K. M:tt hafwer medh
nåder uptagit. K. M:tt hafwer altid sett på Fäderneslandsens
wälfärdh i förlidne tider och nu på tillkommande, att all oreda
och distraction må rödias uhr wägen; berömer Ständernes betänkande.
Ihugkommer nogsampt Arfföreeningerne, Landsens
tillståndh, att sättiat i säkerheet, ja så ock hwars och eens rätt
och rättigheeter. Tager alt medh nåder upp, will sine punch
-
October.
411
ter och artiklar fatta och medh H. F. Nide der om aftala,
communicera them sedan medh Ständerne och så laga att alles
wåres wälfärdh inthet skal blifwa försummadh.
När Adelen war kommin tillbakar igen på Ridderehuset,
klagade åter H. Landtmarskalken öfwer then oordningh, att een
part inthet folia ordentligen upp och neder, stor deel absenterar
sigh, inthet achtandes Ridderehusordningen; badh att the
likwäl wille taga sigh till wara.
Sedan sade han them till, att om tillkommande Lögerdagh
skulle Adelsphanan mönstras.
Begärte widere, att Ridderskapet och Adelen wille folia
H. Gustaf Leijonhuffwudz dotter till jorden, som begrofz i Store
Kyrkian.
Tillsades att the skulle komma upp på Ridderehuset den
11 Octob.
10 Octob.
Wardt befalt Secretereren att tillsäija ett uthskått, som skulle
komma på Rådet klockan Otta. Wardt så anslagit och fölgde
H. Landtmarskalken desse gode Herrar:
1 Classis
H. Erik Sparre.
2 Class:
H. Gustaf Bonde H. Gustaf Baner H. Per Ribbingh.
3 Class:
Johan Rosenhane Leijonstierna Biörneklow.
Wardt fuller budh sändt till Grefwe Erik Oxenstierna att
folia upp medh, men han war förhindrat.
Opp i then Sahlen, uthan för Cantzlij, wore alle Ständers
uthskått församblade, der stolar och bänkiar wore satte uthi
een half oval figur, på både sijdor Riksens Rådh och the Em
beters
Herrar mitt uthi. Tå H. RikzCantzleren talte om Arf
successionen
och the conditioner som öfwer H. F. N:des Regeringh
stälte wore, them H. Salvius uplaas: icke allenast the H.
F. N:de skulle skrifwa under, uthan ock som the införas skulle
i Beslutet, hwilket Ständerne wille taga i godt betänkiande och
admonera der uthi hwadh dem tyktes att behöfwas. RikzCantzleren
sade ock, att the wore reda K. Maijitt wijste och Hertigen
communicerade, hade inthet der emot; håppades ock i
lijka måtto wara stälte till Landsens mera säkerheet.
412
1650.
H:r Landtmarskalken: Såsom desse Conditioner äre af
högh consideration, så kunna uthskåttet inthet directe swara
här till uthan communicationen af heela Ståndet, hälst medan
the inthet wore fullmächtige. Begärte copier att på Ridderehuset
upläsas. Thet samma begärte ock Arkiebiskopen på alle
the andre 3 Ständers wagn ar, och der ofwan på copier af Beden,
att the måtte wetta hwad the skulle swäria; begärte ock
att tiden måtte tagas i acht och the långwägade slippa hädan.
RikzCantzleren: Man twiflar inthet, uthan K. M:tt skal aller
nådigst
efterlåta them copier, när the blifwa reenskrifne, der
om man will anhålla. Ginge så der medh Ständerne sin wägh:
Allenast bönderne blefwe än då qwarre hoos Rådet,
Wardt befalt att anslåes, att alt Ridderskapet och Adelen
skulle komma upp dagen effter.
11 Octob.
Her Landtmarskalken berettade, att ehuru wäl arnat war,
att Ridderskapet och Adelen inthet behöfde komma tillstädes
förr än 2 dagar efter den 9 dito, icke wettandes något wara å
gånge, som kräfde förr deras praesens, men efter K. M:tt hade
seent om bem:te dati qwäll, den tidh H. F. Nide war medh
andre Herrar till gäst hoos Grefwe Erik Oxenstierna, skickat
budh till H. Landtmarskalken, thet han medh någre, som han
kunde få tillhoopa, komma upp dagen efter på Rådet, hwarföre
hafwer man inthet mindre kunnat giöra, än låta mäla ann
på dörren och fordra ett uthskått samman, såsom ock skedt
är, hwilket trädde tillhoopa och ginge upp i Rådet, der Hertigh
Carls revers på Arffurstens Regementz fattade conditioner
wore upläsne, hwilken sedan Riksens Rådh hade them communicerat,
och nu för handen är till den ende upläses, att hwar
och een må swara här till, hwadh som finnes behöfwa betänkande.
(Jfr sista Bil. § 11, se Bil. K.)
När nu högbem:te H. F. N:des revers och conditioner upläsne
wore, taltes Ridderskapet wedh och kunde ingen puncht
der uthi ogilla, allenast efter någre punchter syntes wara för
swåre för Försten att ingå. Men såsom H. Landtmarskalken
efter Rådetz berettelse hade sagt punchterne wara communicerade
H. F. N:de och saaken så wida wara aftalt; Altså sades
inthet der emot, uthan detta allenast wara betänkeligit:
1. Om Försten skulle kunna köpa Adelens godz, wore
till att excipera, för all owilie och missgunst i längden att af
-
October.
413
styra och förekomma, ändoch een part meente man skulle föge
röra der om, alt kööp skee ordentligen och uthan ägarnes praeiuditz,
i thet kunne man bäst folia Lagh, som bäst them emellan
åsämier.
2. Sedan uthi den 6 puncht, om K. M:tz matrimonio, kunna
sättias der hoos: medh samptelige Riksens Ständers bewilningh,
efterföliandes i så måtto förre afhandlingers tenor.
3. Till thet ellofte requisitum, der som står om Adelens
enskylte tienare: I thet stället sätties och införes något
generalius: Alle i gemeen, K. M:tz och Cronones undersåtere
och tienare, som K. M:tt och dess K. M:tz K. Herfader och
framlidne Konungar troligen, ährligen och wäl tient hafwa, att
the måtte niuta alle beneficier i heder och godz, alt efter laga
fångh, ware sigh Donationer eller kööp.
4. Elliest i den 12 puncht i reversen påmintes att hwadh
Förstens Stat och underhåld wedkommer, wore att säija, att
H. F. N:de icke medh något Arffurstendömme, uthan hälst i
penningar eller godz blefwe wedh sin Förstlige Stat erhållen.
Detta wardt nu så debatterat pro et contra, huffwudpunchterne
oförändrade, och så i discurswijs, hwilket man kunde
genom ett uthskått, så wida thet rörde theres Ståndh, medh
the andre Ständer communicera. Och såsom H. Landtmarskalken
begärte att thet måtte ett uthskått förordnas, så wore någre
som urgerade på, att man likwäl skulle fordra swar på inlagde
Supplication, och sade Ofwerste Krus, att andre Ståndh
få swar på sine inlagur, Adelen inthet, och att sådant inthet
drifwes. H. Landtmarskalken förtröt detta, säijandes sig nogh
hafwa giordt på sitt Embetes wägnar i saken; wela wara aldelis
obeskylt; Och på det hans person måtte wara omisstänkt,
sigh aldelis wara tillfredz att ett uthskått nu warder
förordnat, som går medh honom upp till K. M:tt, tå och der
han will säija rotunde uth, att the inthet skole hafwa honom
att beskylla. Wardt så uthskåttet korat, nembl:
1 Class:
Grefwe Jacob Delagardie H. Erik Sparre.
2 Class:
H. Erik Flemingh H. Hans Kyhle H. Jöron Boije.
3 Class:
Anders Erikson Jöron Schildt
Haraldh Stake Frans Krusebiörn.
414
1650.
Widare war omrördt att man skulle begära af K. M:tt,
att then som blasmerar Ridderskapet och Adelen måtte blifwa
näpst, och nampngafz then squallrachtige Bokbindaren Reusner,
hwilken H. Landtmarskalken lä Ifva do att wela föredraga
K. M:tt, som ock så skedde. Ty när H. Landtmarskalken hade
någon stund fördrögt i Fyrkanten medh uthskåttet och
K. M:tt kom från måltidh, tå talte H. Landtmarskalken K.
M:tt till och begärte först swar på Ridderskapetz och Adelens
inlagde skriftelige supplication, stält emot the andre Ständer:
Tå K. M:tt swarade: att H. K. M:tt hade warit förhindrat,
skola likwäl giöra them här uthinnan ett nöije, sedan hon hade
communicerat medh Rådet och the andre Ständer. Sedan påmintes
K. M:tt om them som Adelen blasmera, och swarade
K. M:tt sigh inthet wetta wara skedt, likwäl att contestera sin
nådh, låta see sigh sådant wara misshageligit och inthet wela
lijdat att thet Ståndet skulle skee någon skimff.
Kongl. Maij:tt frågade sedan om swaret war tillredz, sigh
wela tillkommande måndagh resa uth till Jacobsdaal, the skulle
hasta der medh. Der till Her Landtmarskalken swarade: att
man will göra sin högsta flijt och hasta der medh.
12 Octob.
H. Landtmarskalken refererade Ridderskapet och Adelen,
hwadh i går war hoos K. M:tt taalt och hwad K. M:tt hade
swarat, som förr sagt är. Ty K. M:tt låfwade att efter swaret
till Ridderskapetz supplication mehr fordrade in effectu än
i orden, ty låfwade K. M:tt contentement. Till thet andra hade
K. M:tt bättre förtroende till Ridderskapet och Adelen, än
att K. M:tt skulle sättia någon troo till them, som wille Ridderskapet
olämpa.
H. Landtmarskalken sade ytterligere sigh fuller wara sinnadh
att tala K. M:tt till och taga af K. M:tt sielf wittnesbördh
om, att han hafwer drifwit troligen hwadh honom hafwer
af Ridderskapet och Adelen warit pålagt, efter som han märker
någre wara, som honom hafwa suspect, men likwäl hafwer H:r
Landtmarskalken inthet welat sagt här om något, uthan tagit
så tåleligen det opp, wetandes först sin oskyldigheet wara.
2:do. Att icke alle i Ridderehuset kunne hafwa then opinionen.
Begärte ännu någre resor, att någon wille stiga fram och tala
honom till här om, så wore han redebogen att swara, contesterandes
högt hwadh tienst han gior: Ther emot Adelen swa
-
October.
415
rade, att the hafwa inthet emot honom, kunne icke heller honom
uthi hans Embetes förrettande något beskylla.
Sedan det war skedt, lästes opp thet som war nedsändt
af K. Mitt, som skulle föras inn i Rikzdagzbesluthet. (Jfr sista
Bil. § ö, se Bil. L.)
Her RikzMarskalken koni så in på Ridderehuset och näst
titulen gaf tillkänna om Cröningzdagen, then K. M:tt ärnade
nu att ställa i wärket, önskandes der till lycko; Beder att
thet lofl. Ridderskapet och Adelen bewijsa K. M:tt sin wälwillige
tienst nu i denne festivitet: Deelte så uth någre zedlar,
der effter hwar och een skulle hafwa sin tienst att achta på
K. Maij:tt regerande Drottningen, så AnkieDrottningen och
PfaltzGrefwen: Ther till II. Landtmarskalken swarade them
hugneligit wara, att Cröningzdagen och dess solennitet warder
effectuerat, tacka K. M:tt ödmiukeligst och underdåhnigst för
invitationen, låfwmndes sigh den tienst, sorn de äre vocerade
till, medh troheet att wela förretta.
Lifländerne wardt sagt skole tiena wedh AnkieDrottningens
bordh.
Twå Borgare kommo sedan opp och begärte att ett uthskått
af deres medel måtte komma till conferens: Till hwil
ket
swarades Ja.
Borgemesteren Nils Nilson föredrogh, att efter som Conditionerne,
ehuru wäl the kunde hafwa sine gode skähl, icke dess
mindre synas nödigt något der i påminna, efter sorn Riksens
Rådli gofwo thet medh, att hwadh som Ständerne funne gådt,
det måtte the wäl påminna:
Till thet första: Att thet som står i den 1 puncht, att
H. F. N:de obligeras att styrkia Kongl, rätt; Tyckes oss (sade
[han]) att han skulle obligeras att styrkia Riksens rätt, der
under förståes Ständerne.
Till thet andra: Hwadh som står om Coinmissioner, att
Försten inthet sändes uthur Riket, med mindre thet skedde
medh Ständernes wettskap.
Till thet tridie: Att blifwa erhåldne wedh Lagh, statuter
och recesser, tyckes oss att på een Arfförste måtte folia
een Arfförsteligh Förlähningh. Nu obligeras han i den 12 puncht
att styrkia Riksens rätt efter Testamentet, ty måtte han niuta
hwadh i Testamentet står. Skulle gärna see att han medh lähn
blefwe uppehållen.
Till thet fierde: Att der som står att Försten skulle
416
1650.
hålla Russtienst, tyckes H. F. N:de något hårdt stringeras:
Man skulle sökia det H. F. N:de hölles derföre frij i tlie små
godzén, som II. F. N:de kunde ha eller få, allenast när något
synnerligit påkomme, som Riksens wärn fordrade.
Till thet fempte: Etter som den 11 puncht inthet war i
går, när Ständerne wore i Rådet oppe, infattadh, uthan sedan
är infördh, om Eenskylte Tienare, ty wele Borgerskapet att
detta skulle ställas generalius, och icke allenast förståes på
them allenast som dageligen tiena, uthan the andre som ock
tiena, och sökte the, att den punchten måtte hlifwa heelt utlielåten.
Der medh trädde Borgerskapetz uthskått i andre Sahlen.
Wardt så discurrerat om desse punchter och äntheligen
så resolverat:
Först emedan thet ordet Riksens Rätt inthet står i förra
Författninger och Föreeninger begripit, syntes inthet nödigt att
insättias, medan ock till det andra Riksens och Konungens
rätt war alt ett, och behöfdes inthet pro tempore in nostro
statu separeras.
Till thet 2) syntes inthet heller nödigt, att om the Commissioner
som skedde, skulle skee medh Ständernes wettskap.
Thet wore K. M:tz och Radetz eenskylte, och wardt thet mehra
till att hållas in secreto, som mångom förtrodt wäl kunde spargeras.
Sades ock Borgerskapet till thet 3:die, att om then Förstlighe
Förlähningh i godz och lähn inthet skulle kunna skee.
K. M:tt hade der uthi särdeles betänkiande medh Rådet, allenast
likwäl till att betyga all god bewågenheet, skulle man
heller styrkia till Förstens Entretenement förordnas een wiss
summa.
Till thet 4:de wara bäst att skiutas till K. Maij:tt om
Russtientz frijheeten, och recommendera den saak K. M:tt på
thet favorabelste.
Till thet offe wille man i stället för Eenskylte Tienare och
thet ordet särdeles sättia alle undersåtbere och tienare, som
sigh troligen och wäl förhållit hafwa, lijka hwem det dä hälst
wore.
Tiletta swaret finge Borgerskapet denne gången och lunkade
så der medh af.
Iler Landtmarskalken begärte sedan, att the wille alle
komma tillstädes om måndagh, så wäl Capita som Extra Capita,
medh stoor intermination af dubbelt straff, örn the icke
October.
417
komme tillsamman, då finge man widere afhandla hwadh till
Cröningz processen och deres tienster, som hwar och een skulle
göra, behöfdes; befaltes fördenskull Seeretarius att slå ann i
morgon, att alle komma tillstädes som här i Staden och till
Herredagen kombne wore, nemine excepto, att alle sigh inställa
klockan 8 om måndagen praecise. Thetta måtte äntheligen skee,
att efter K. M:tt hafwer sagt sigh wela resa till Jacobsdaal
om måndagh och åther sigh hijt in igen begifwa om Onsdagh,
att tå alt blifwer klart på wår sida och hwadh som af wårt
Ståndh fordrat warder. Man hafwer ock orsak att see öfwer
the inlagde beswären och taga K. M:tz nådige förklaringh der
öfwer.
Sidst komme någre och förde på taal, att man skulle beswära
sigh öfwer the månge Exspectancer som een part få.
Och thet som wärre war, att någre funnes, som toge Expectancer
på eens och annars tienster. Men tiden skar samma
discurs af för den gången; Icke deste mindre syntes inthet
tienligit att gravera K. M:tt emot närstundande Cröningh medh
så månge saker, synnerligen detta, som K. M:tt hade giordt af
Kongl, högheet att beneficera sine tienare medh genom Kongl,
hand och Segel.
12 Octob.
Efter Middagen klockan try kommo twenne ifrån Borgerskapet
uthskickade, then eena war Secretereren Skunk. Skulle
hafwa tält medh Ridderskapet, men efter the inthet wore tillstädes,
lade the sitt wärf nedh hoos Secretereren Kempensköldh,
refererade huru som Borgerskapet hafwa, sedan the sade
[o: sagt] sigh i dagh wela medh the andre Ständer öfwerläggia
Conditionerne och sedan referera thet Ridderskapet och Adelen,
äre fördenskull nu kompne och sade sigh aldelis hafwa medh
them communicerat, så wida först hwadh den förste punchten
wedkommer, der som the sage nödigt behöfwas att införa the
orden Riksens Rätt, och till thet andra att Commissionerne
skee medh Ständernes wettskap.
Efter Ridderskapet finne icke wara så Stylus, så låtlier
Borgerskapet der wedh beroo. Men then 3:die punchten, hwad
Förstens uppehälle wedkommer, säija the att the andre Ständer
äre medh them öfwereens, att the wela gå opp till K. M:tt och
begära att Försten må niuta förlähningh till sin Förstelighe
Statz erhållande, af the skähl:
Medan Testamentet, der på Regementet grundar sigh, inne
-
418
1650.
håller sådant och fördeelar Landet blandh Kongl. Söner och
Regenter, hwarföre tyckes them wara skähligt, att Hertigen
niuter Testamentet, så i thetta som andre fall, hwilke dersammastädes
stå begripne.
2. Försten skulle elliest inthet hafwa att hålla sigh medh.
3. Elliest folie thet Ständerne i längden odrägeligit, sorn
skulle till äfwentyrs beswäras medh nye pålagor, them undersåtherne
sedan påbördas skulle.
4. Om något sträfwade här emot, att månge beswär wore
till befruchta, så wore thet ex abusu.
5. Elliest wore thet emot alle the andre Ständer, som
hafwa fordrat godsen igen.
6. När nu Försten blefwe medh Förlähning accommoderat,
wille inthet skicka sigh att han skulle hålla Russtienst, som
een annan af Adelen; uthan niuta Furstligh rätt, medh mindre
icke store nöden trängde, att han för Fäderneslandsens wärn
måste något cedera.
7. War thet swåresta. som them trykte, att then puncht
om Eenskylte tienare måtte heelt uthelåtas, hwilken länder
till prseiudicium af alle Ständer. The wore alle Cronones un
dersåthere,
och kan ingen skälighen excluderas å beneficio och
beneficij conservatione, som wäl tiente och giorde sigh meriterade.
War ock thet ordet Köpegodz ett ord, som hafwer stött
Ständerne, för hwilken orsak the hafwa så myckit urgerat på
i Herredagen godsens restitution, att man af Cronones medel
måtte hafwa något att tillgå till att hålla Staten wedh macht
mehr.
Borgerskapet sade ock, att Prästerne och Bönderne urgera
thet samma och wela i morgon besökia K. M:tt här om. Prästerna
hafwa elliest ärnat föra inn hwadh som länder till Religionens
styrkia, icke allenast grundat på the Prophetiske och
Apostoliske skrifter, Augustanam Confessionem, uthan ock Ubsala
Concilium 1593 och Försäkringen A:o 1611.
Thetta war så Skunkens taal, som han på Borgerskapetz,
Prästers och Bönders meningh hafwer framfördt; badh att Ridderskapet
och Adelen wille det till thet bästa uthtyda: Sade
sigh hafwa warit i H. Landtmarskalkens hus, men efter han
inthet war hemma och tiden förlopp sigh, hafwer han welat
wärfwet Secretereren på Ridderehuset weta låta, begärandes
att sadant matte H. Landtmarskalken föredragit blifwa.
October.
419
Den 13 wardt detta Borgerskapetz wärf H:r Landtmarskalken
föredragit.
14 Octob.
1. H:r Landtmarskalken påminte denuo om the Conditioner
som fattade äre, att föredragas Riksens Rådh, frågades om
the hade mehr att säija der uthi, swarades Neij. (Se Bil. M.)
2. Uplästes Borgerskapetz swar, som the tychte skola införas
och ihugkommas, medh the skähl som för förmält står.
H. Landtmarskalken holt före, att uthskått behöfwes till
desse punchters bättre öfwerwägande, och är af nöden att thetta
wäl warder öfwerwägit; fördy som man nu fattar sakerne, så
lära de stå.
Wardt så uthskåttet uth i andre Sahlen uthfordrat:
Grefwe Erik Oxenstierna Anders Erikson Hästehuffwudh
H:r Åke Oxenstierna Frans Kruusebiörn
H. Lars Kruus Jöron Stiernhielm, kom oppe i
H. Erik Flemingh sahlen der till
II. Gustaf Bonde Daniel Leijonstierna
Johan Rosenhane Matthias Biörnklow
Conradt Falkenberg!] Johan LilieCrans.
Haraldh Stake.
H:r Landtmarskalken oprepeterade Borgerskapetz fattade
intention mot Adelen, som af föreläsne deres genom Skunken
andragne swar war till förnimma, hwilket aldelis war likmätigt
deres förra procedeurer. Ty såsom the hade förr tenterat labefactera
deres privilegier, och genom owahnlige processer sökt
bringa them i sine garn, och lagt ett hinder att stöta privilegierne
omkull, och hafwa icke kunnat giordt det directe, derföre
hafwa the begynt gå på een annan bogh och sökt hoos
K. M:tt att giönom dess höge Konungzlige authoritet förringa
theres Ståndz wilkor. The hafwa först inverterat een god ordningh
och sökt draga oss på sin sijda, sedan thet inthet har
gått fort, hafwa the unierat sigh sub specie fuller såsom skedde
thet medh Riksens bästa, men i sanningh till ingen annan
ände än Adelén förfördela i hwadh måtto the hafwa kunnat.
Sedan och till det andra hafwer Erkebispen tält för sitt
Ståndli och the andre twå Ständer, när the wore tillhopa i
Rådet, hwar af är klart nogh att see, huru som theres union
war firmerat och formerat till Adelens ruin. Thetta hafwa the
pro tertio tillökt der medh, att the hafwa trädt tillsamman och
420
1650.
genom författade punchter och swar göra sin saak så myckit
tastare. Hwadh wore nu här uthi att giöra? The andre swarade:
att skrifwa supplication och begära antevertera sådanne
inbillningar genom thetta medlet, wore något betänkeligit. Bättre
wara genom H. Landtmarskalken referera K. M:tt theres obilligheet.
Ty först hafwa the sökt godsens restitution in genere,
som här till af heela Rikzdagens process är klart nogh, och
sedan thet inthet går them så directe ann, sökia the plausibiliter
thet der med H. F. N:de Hertigh Carls bästa att sökia.
Hwad der på fölier, är lätteligen att iudicera. Och pro 2:do
budit till att giöra Adelen ett ingreep i privilegierne, om the
få ett håhl der på, kunde de fuller sigh mera igenomträngia.
Wij twijfle fuller inthet, att K. Mitt ju håller wårt Stånd wedh
macht, likwäl medan the sökia oss att prseiudicera medh all
macht, är oss inthet annat att giöra, uthan fly till caput defensionis
nostrse och den oss beneficerat hafwer. Thet är högnödigt
in tanto remm statu för oss och posteriteten att wij
prsecavera alt medh wår flijt och sättiat alt i K. M:tz skölin.
Hwilket beqwämligast sigh giöra låter, när wij öfwerlefwerera
K. Mitt the swars punchter, sorn oss tyckes i beslutet införas
skola, då wij kunna dem ampliera här medh, och bruka oss
detta till hielpereda uthaf antagne occasioner af desse tree
Ständers eenhälligheet. Thet ligger oss högt ann, att efter the
andre sökia aucupari gratiam, wij likwäl exculpera oss och låta
see, att wij äre icke så wårdzlöse.
Lilieström sade, att wij hade argument nogh att see och
döma, thet the andre Ständer hålla tillsamman, af thet att
Erkebispen togh sigh på att föra talet för dem alle tillhopa,
der likwäl Iiwari Ståndli kunde omisstänkeligen swara för sigh
sielft. Grefwe Erik: Wij hafwe giort oss misstänkte nogh,
som af här till passerade acter är till att see. H. Landtmarskalken
confirmerade thetta ab exemplo; Ty bönderne hade ju
sagt deni rädas, att them skal thet öfwergå sorn thet skeer i
Frankerijket. Grefwe Erik sade såsom honom war berättat,
att the hade lagt protestationer pä deres Rådhus, och wrnla sigh
i längden salvera. Wij moste ock salvera oss, och troor Jagh
ingen, sade Grefwe Erik, som icke gärna nogh gåfwe efter för
Fäderueslandsens skull och K. Mitz enkannerligen, ehwadh man
da sedan i godz skulle cedera, allenast thet ginge eo ordine till,
att K. Mitt proponera!', cuius est proponere. Wij kunna wäl
lijda att K. Mitt thet gior, men icke att thet skeer genom
October.
421
Ständernes pådrifwande, ty thet ena Ståndet har thet andra
inthet att commendera. Wij hafwe ock thet kraftigeste argument
pro Majestate, att thess höge interesse står der uthi,
hwilket Adelen måste respectera, som the ock gärna giöra.
När nu H:r Landtmarskalken kom in i Ridderehuset igen,
och hade sagt huru och genom hwadh skähl uthskåttet holdt
rådsampt att besökia K. Mitt, efter the andre Ståndh hade warit
oppe dagen tillförne hoos K. Mitt och uthan twijfwel taalt
favorabelt i sin saak, men Adelen till wärsta, ty ropade de
alle, att uthskåttet skulle ju förr ju heller hasta der medh.
Hwarföre trädde ofwanbemite uthskått opp till K. Mitt och först
framstälte H. Landtmarskalken om then eena och andra puncht
i Adelens Swar, att om H. K. Mitt behagade låta föra inn i
then eena puncht om matrimonio, att thet måtte skee medh
Ständernes wettskap, der till sade K. Mitt Ja. Item att Försten
caverar ingen skada till lijf eller lem, ähra och godz, additis
hisce Laga fångh eller wälfången egendom. Affirmavit Regina.
Uthi den 12 puncht. Att desse ord måtte sättias: undantagandes
det samma som i detta RikzdagzBesluth är
annorledes disponerat, scilicet om Arfförsten.
Den llite Punchten: Om the eenskylte tienare, att i
stället sätties undersåtere och tienare. Ther till swarade K. Mitt
att thet stod förr förmält, sedan så är een differens här uthi
att observera emellan them som mehr och andre som mindre
tient hafwa. The mehr hafwa giort, the blifwa ock mehr beiönte,
men der emot månges invidie äre och blifwe underkastade.
Thetta är studio giort och till hwars och eens bästa,
thet K. Mitt altidh söker medh nåder att ihugkomma. Hwad
köpet anlangar som the urgera på, så kommer thet them föga
wedh, har då een Skattebonde macht att sälia sin bördzrätt,
hwarföre skal Jagh wara bundin sälia åth någrom, thet som
likwäl inthet borta är ifrån Cronan.
K. Mitt tesmoignerade sin Konungzl. affection emot AdelsStåndet,
sade fuller något wara passerat af ett Stånd och annat,
men låther sigh inthet movera ther af, blifwer likwäl Adelen
bewågen, will ock låta författa swaret eller ock beslutet,
att the skole hafwa ett gådt contentement och the als inthet
hafwa att säija här emot. Refererade ock hwad hon hade
gifwit the andre Ständers uthskått för swar, håppas att the
skole bättre betänkia sigh och wil inthet höra mer deres otidige
taal, seer mehr på sin hand än een dalers ränta: Doch
422
1650.
sedan K. M:tt hade Ridderskapet och Adelen rnedh ali Kongl,
nåde förtröstat, att wela see oppa thet Ståndetz bästa, badh
H. K. M:tt att the ock skulle icke så heelt illa uptaga deres
propositioner, eller ock döma så, att the andre Ständer hade
alt orätt. K. M:tt will inthet gärna beswära Ridderskapet,
hafwer icke heller thet giordt eller i framtiden giöra will, synnerligen
nu them gravera, medan K. M:tt wäl besinnar den
dyre tiden, sedan hwadh bekostningar een och annan kan hafwa
giordt på min Cröningh; men påminte likwäl att emedan the
hafwa fått af Grönan beneficier, som inthet tienar att blifwa i
någon måtto försnilladh, att the ock in casu necessitatis komma
Cronan till hielp och att the icke heller så hårdt stå på
deres privilegier. An kan Jagh, sade K. M:tt, hålla Eder Gode
Herrar försäkrade i min lifztidh, men then kan komma som
annorledes gior, derföre skal thet wara Eder till een ininnesbetta,
att J gören hwad Eder sielfwom länder till uprettelse,
ty dragen J Eder undan, som medlen hafwa, hwar af skal då
een Konungh uppehållas, blir så ingen Konungh, blir så Eder
egen privilegiers prsetension förswagat. Minnes thesse orden,
Jagh söker alles Eder wälfärdh: Wij äre alle i ett skepp,
och måste blifwa tillsamman, hwarföre om J hielpen till medh,
när nöden tränger, så gore J hwad rätt är och declineren
then invidien och haat, som hänger öfwer Eder af the andre.
Eiliest hwad oreda och missförståndh i min wälmacht kan upwäxa,
och hwad een och annan kunne tentera emot Eder, thet
skal Jagh wäl laga i min wälmacht att thet blifwer curerat.
J Gode Herrar wille fördenskull öfwerläggia thet eena medh
thet andra och comportera Eder rätt, så kan alt ondt afböijas
till Eder egen wälfärdh.
Her Landtmarskalken tackade K. M:tt för een Kongl. Förmaning!],
förmodde att Ridderskapet och Adelen hade här till
och så befiijtat sigh att comportera sigh rätt till K. M:tz och
Fäderneslandsens tienst.
K. M:tt infererade: ^Privilegierne moste man fuller see opå,
men salus patrise är mehr. Thet Jagh nu säger, thet skole J
tacka migh före i längden; Thet kan komma een annan, som
till äfwentyrs inthet så menar.
H. Landtmarskalken: Ridderskapet acceptera alt medh
underdåhnigh lydno, wela inthet på sin sijda undandraga sigh
att giöra hwadh the wetta wara och lända till Fäderneslandsens
tienst.
October.
423
Kongl. Maij:tt: Thetta är sagt, inthet till den ände, uthan
när så behöfwes och deres assistens fordras, att Fäderneslandet
då warder bijsprungit.
När H:r Landtmarskalken medh uthskåttet kom ned igen
på Ridderehuset, refererade han hwadh som hoos K. M:tt förhandlat
wardt, huru K. M:tt hade wäl swarat them och gifwit
them then förhåppningen, att hwad som infattas i Rikzdagzbeslutet
skulle them inthet praeiudicera, och att K. M:tt hade
åther till them then tillförsicht, att the in casu necessitatis icke
undandroge sigh ett assistens Cronan att giöra, thet likwäl K.
M:tt nu inthet fordrar eller gärna skal them gravera.
Sedan begärte H. Landtmarskalken, att the alle wille komma
tillstädes dagen effter klockan Otta, då man skulle opläsa
beswären, hwilke skole inläggias i Cantzlijt.
15 Octob.
Bestältes efterskrifne Handlingar:
1. Uplästes the beswärspunchter, som skulle läggias in i
Cantzlij, och wore någre punchter som nödige tillsatte och andre
onödigere uthelåtne. Der wedh det ock skulle blifwa. (Se
Bil. N.)
2. Uplästes K. M:tz Intågz process. (Se Bil. O.)
3. Kom Keiman Secret. inn, berättandes att Rådet wore
alle tillsamman sampt Ständernes uthskått, begärte att Adelen
wille komma upp medh sitt starke uthskått.
Wardt så uthskåttet:
In 1 Classe
Her Åke Oxenstierna.
2 Class.
H. Lars Kruus H. Hans Kyhle H. Gustaf Bonde.
3 Class.
Johan Rosenhane Johan Lilieström
Anders Erikson Hästehufwud Matthias Biörnklow.
Wore fuller starkere till talet, men them war tillsagt, att
the inthet behöfde så starke wara.
4. När Uthskåttet kom in till Rådet, sade RikzCantzleren
orsaken hwarföre man wille medh them tala: Att efter tiden
war nu så när att man wille hafwa beslutet färdigt, ty hade
K. M:tt befalt att thet skulle för Ständernes uthskått först
424
1650.
upläsas, och hwad der wore som meriterade widere betänkiande,
thet kunde the wed detta tillfället föredraga. Der med läste
H. Salvius opp RikzdagzBeslutet. När thet war upläsit,
sade H:r Landtmarskalken att Adelen inthet hade myckit att
säija här emot, wara alt wäl och skähligt, allenast påminna
thet som the ock genom ett uthskått dagen tillförene påminte
hoos K. M:tt, att the orden i den förste punchten måtte wara
insatte, nemb). Laga fångh och egendom. Hwilket K. M:tt hade
approberat: Riksens Rådh swarade här till, att the icke heller
see thet oskähligt. Sedan sade H. Landtmarskalken, att hwad
som står i den 11 punchten, om the eenskylte tienare, them
H. F. N:de wille låta wara sigh recommenderade, hade Adelen
begärt för sitt och the andres interesse, att den måtte ställas
icke allenast för eenskylte, uthan generalius för alle, som K.
M:tt och K. M:tz Herfader tient och wäl sigh förhållit hafwa,
högre och ringa. Hwilket Riksens Rådh icke heller ogillade.
Then 12 puncht holtz godh, allenast sattes till een clausula att
hålla hwadh i förre förhandlingar, arfföreeningar och Besluth
afhandlat är, medh een exception, hwad som om H. F. N:de enkannerligen
är disponerat, hwilket ock Rikz Råd holt skähligt.
Erchiebispen togh så på att tala, och stälte sitt taal, som
han giorde tillförene, för sitt Ståndh och the andre.
Hwar på RikzDrotzen sade inthet wara brukeligit att han
skulle tala för the andre, han skulle man tala för sitt och the
andre för sigh.
Erkebispen införde om then beswärlige utskrifningen som
Presterskapet trykte, och efter the nu hade fått fredh och folk
nogh war i Landet, wille the gärna wara för utskrifningen
förskonte. Doch casu necessitatis excepto. RikzCantzleren der
emot enumererade pericula af grannar och naboer. Wij skole
aldrigh wara så säkre, att wij troo alle för wäl. Een militie
måste wij ha i wargärningh: Ty faller folket af genom död,
genom waanförigheeter, hwad skulle man elliest supplera defecten
medh?
Bönderne infölle i talet, begärte förskoningh, och enkannerligen
i tu åhr.
Finge till swar: Kan skee thet tränger inthet om i 4 åhr
eller flere, derföre sittia Bönderne i medlertidh säkre, men detta
man nu talar är allenast till den ende, att om högsta nöden
fordrade, man då till det medlet grepe. Grefwe Per remonstrerade
dem medh månge argument, att the skulle see på Land
-
Oetober.
425
sens wälfärdh, att man kunde styrkia den nye freden. Man
håppades ock, att i medlertidh wäxer folket till och ökes medh
åhren, att det beswäret skal icke heller falla oss för tungt.
Een af bönderne påminte om det odrägelige Båtzmanzbållet,
och att der uthinnan måtte wara een lijkheet emot landzuthskrifningerne:
Fick detta till swar igen, att de skola föga hafwa
att klaga, som hafwa thet Båtzmanzhållet, men mehra känna
en lijsa der af. The skole besinna hwadh Dalekarlerne uthstå,
them faller Knechterne, efter medh them giorde accord, fast
swårere. Bönderne hade ändå sitt taal fram och begärte att
skonas. Men Herrarna swarade them af förra skähl; Lade
ock detta der till, att fast utskrifningen skulle skee och hade
Landet stärkt sigh medh folk, skulle inthet gärna löpa på oss
och wore då likwäl folket i landet ingen fahra underkastadt:
Der wedh blef den discurs.
Erkebispen infererade een qusestion om Förstl. N:des Förstendöme,
thet han holt skähligt honom att tilldelas jure Testamenti
Regis Gustavi och andre Arfföreeningers. Kunna icke heller
wara för Cronan så stor afsaknadh. Bewijses ock honom
der medh i fremmande Land een högre respect: Skulle icke
heller befaras någon oroo eller oeenigheet i Rijket, medan inge
månge Förstår äre, uthan allenast een. Detta bijfölle Borgerskapet,
och sade Nils Nilson, att man inthet skulle träda ifrån
förra Ordninger och statuter: Hafwe wij Testamentet uthi det
eena att gå effter, så borde man ock gå i thet andra. Synthes
skähligt, att H. F. N:de för respecten skull, för säkerheet skull,
så af wenner som af owenner, så för fremmande som inheemske
finge, om thet icke skedde genom Arfzrätt ewerdeligen
och ett Förstendöme, likwäl att han måtte få ett personale
såsom Förlähning: Och deeles inthet Rijket der medh: Och see
wij icke the skähl, som kunne drifwa oss ifrån ware gainbie
statuter. Bönderne wore af samma meningh, säijandes att efter
H. F. N:de war een infödd Herre och Arffurste blifwen, ty
skulle han ock hafwa Förstendöme och hans Sohn efter honom:
medan J Grefwar hafwa Grefweskap, J Frijherrar Friherreskap
och Adelen Adelsskap, och synes oss underligit hwarföre då
Försten icke skulle ha Furstendömet.
Här på swarade RikzCantzleren: Wij kunna wäl lijda att
II. F. N:de hade thet, som J säijen, och att IL F. N:de sattes
i den stat, thet wille wij inthet missunna honom. Hade K.
M:tt bewiliat matrimonium, som först war omtalt och thet alle
28
426
1650.
önskat hade och sedt opå, så hade detta beswär lätteligen stått
till hielpa, men sedan K. M:tt nu hafwer slagit sine tankar
från Giftermåhlshandelen, och hafwer sine skahl, der till wij
inthet kunne säija: Oss tycker så etc. Wij troo så etc. Ty
weet K. M:tt sigh bäst der på förklara, icke dess mindre är
fuller thet sant och wist, att när man seer tiderne tillbaka,
are Förstendömen een oreda och orsak till myckit ondt, hwilket
K. M:tt will prsevenire i sin wälmacht; man disputerar dem
inthet stort, uthan see allenast huru som K. M:tt hafwer uthaf
een god wilie, otwungin och onödgat, till att contestera sin
gode Kongl, bewågenheet emot Fäderneslandet, jämwäl then
adfection, som K. M:tt drager tili Försten, efterlåtit honom
Successionen: se defuncta. 2) Hafwer H. F. N:de accepterat
denne K. M:tz nådige förordningh och warit wäl tillfredz: K.
M:tt hafwer H. F. N:de medh Ahretittlar begåfwat, een Förste
af Landet, ja een Arfförste, hwad kan K. M:tt mehr giöra:
Will ännu uthan Ständernes beswär, ähra, älska och medh ett
Förstligit underhåldh försee och försöria, så att Riksens rätt
blifwer oförkränkt. J tala om förra Besluth, J moste ock tala
huru the tiderne tillämpas kunna. Nu äre tiderne sålunda beskaffade,
att the till een deel röra the förra fundamenta, såsom
bullersamma WahlRijken. Wij hafwe icke allenast haft beswären
i WahlRijken, wij ha ock haft öfwer 120 åhl- buller och
oroo i Arfwet, deels af Religionen förorsakade, dels af Brödeträttor,
them een part wäl minnas tillbakar, kan skee om icke
uthrijkes krigh hade hindrat Bröderne, sa hafwa upspunnitt
sigh mehra buller och oreda. Konungh Erik kom till att träta
medh sin egen Fader, sedan medh K. Johan, sin Broder. Och
hade Fadren K. Gustaf arnat giöra K. Erik något mindre,
klagade ofta öfwer honom: Thet kom alt uthaf Förstendöm
met,
der han wille wara alt för högh. See hwadh Arboga
stadgar Anno 1562 uthrätta, them K. Erik lät giöra the andre
sine Bröder till förfångh: Thet han förswarade när han war
Förste, thet holdt han inthet när han blef Konungh. Hwad
splijt hafwer fölgdt emellan the andre Bröderna, hafwer man
fuller hördt, ändoch K. Gustaf den Andre, Sahl. i åminnelse,
tempererade sigh i sin tidh. Andre Landh bestå inthet Försterne
Förstendömen, thet hafwer K. Mitt så behagat till att
försäkra sigh, Riket och dess undersåtere. H. F. N:de hafwer
thet ock sedt sielf, och är der medh tillfredz: Altså see J
huru Besluthen måste något ändra sigh efter tidernes wilkor och
October.
427
säkerheetenes, saivo in cseteris iure regni, thet man måste altid
see oppå. Grefwe Per sade: Försten blifwer inthet der
medh despecterat, men mehra ährat, att han är och kallas een
Arffurste: Sådanne Förlähninger, som J mehnen, ha the inthet
i andre land; hwij skulle the tå döma, att han blifwer despecterat,
när the sielfwe inthet niuta sådant. Men Grefweskap
och Frijherreskap, som J tala om, the äre fuller i annor landh
brukelige. Försterne äre uthan dess i högre eminens, ty them
är i naturen gifwit att the hafwa praetensionem på Riken och
Förstendömen: Altså är wår Förste exalterat medh Åhretitul
icke af Södermannelandh, som J kunnen mena, uthan af then
sperans till een tillkommande ArfKonungh, som K. M:tt medh
Ständerne hafwer vocerat honom till.
Nils Nilson sade:
Man menar och säger inthet thet, att Riket skulle parteras
och deelas och fås bort ewerdeligen, uthan allenast att Hertigen
finge een Förläningh. Synes betänkeligit att K. M:tt skulle
ändra Testamentet och begynnat att exequera på hans person,
och besynnerligen medan han är man allena och inge flere Förstår
i Riket arftagande.
RikzCantzleren: Thet är nu thet man hafwer sagt och att
K. M:tt skal försöria honom medh hans gode contentement.
Nils Nilson:
Försten skulle uthi sin förlähningh sittia i bättre roo och
wilkor; inöste nu hålla sigh passiv.
Grefwe Per: Thet är een god passion, att han sättes
till een Konungh. Han sitter nu i större säkerheet; Han weet
hwadh han får. Hade H. F. N:de warit S. K. M:tz egen Sohn,
så hade warit andre skähl, men nu är han viva Ragina declarerad
och uptagen för Arfförste och Konungh. Borgemesteren
hafwer warit i Italien, weet huru Cardinal infant hafwer sigh:
Thenne är een Furste af Swerige. Erkebispen sade: Thet är
sälsampt att hwar och een hafwer lähn, och Försten är obli—
gerat till Russtienst. Swarade Grefwe Per: Thet hafwer altid
så warit förr, Förstarna moste russtiensta. RikzCantzleren:
Thet war then största trätta emellan Konungen och Försten, och
thet är ex obligatione. Man mins fuller hwad S. Konungen
sade: Jagh släpper inthet den Russtiensten i Förstendömmet.
Bonden sade: Thet delas likwäl Riket bort, här är icke
een bonde igen under Cronan.
428
1650.
Grefwe Per: Riket delas inthet bort, och inthet delas något
ifrån Riket. Drottningen gifwer honom Riket heelt att
råda öfwer. Inthet heller söndras bondegårdarne från Cronan,
uthan blifwa under Cronan: Men thef wore een söndringh, om
Konungen och Försten skulle slåes om lahn.
Bönderne fruchta för een ny skatt, om Försten inthet får
låhn.
Grefwe Per: K. Maij:tt har andra medel.
Skattmesteren: Om H. F. N:de finge Arfförstendöme och
sedan barn och söner, och H. K. M:tt finge ock söner, hwadh
wore då för fara?
Grefwe Per: Hwadh wele wij föreskrifwa K. M:tt? Rår
H. K. M:tt inthet gifwa hwadh hon finner bäst och säkrast till
Förstens gode åthnöije? Bonden sade: Adelens köp går fort,
och ewerdeligit blifwer medh the godsen från Cronan. Gref.
Per: Wela J då köpet skal gå tillbaka, K. M:tz handh och
Segel ryggias och åtras, wore thet reputerligit för K. M:tt och
Riket. Hwadh för säkerheet hade een i sitt laga fångh. Påminner
Eder hwadh Jagh talte medh Eder och J wore då till
fredz uthi den commission Jagh hade af K. M:tt medh Eder
att handla. Hwilken ährligh man wore säker i sin egendom.
Om wij sielfwe wille komma K. M:tt att ryggia och åtherkalla
sin låfwen, ordh och lyfte? Hwem skulle då icke wänta att
K. M:tz höga nampn skulle i andre landh höra ondt? Hwem
wore orsaken här till? Åhre J då så att missunna androm;
när Eder skeer Lagh och rätt och sittia i fred och roo, är Eder
så der om, att wij wore alle i håret; tänke efter hwad wäre
grannar skulle säija, döma och stämpla här om. Skulle någon
så galen wara, att han icke seer hwad der på fölier. Om J
welen rätt betänkia, så är Cronan här igenom mera tillwext;
Landen hafwa stått öde, äro nu populerade och upbrukade, ty
ingen köper något medh sin egen skade. Riksens Råd hafwa
ock icke heller förmodat sigh hållas för omeriterade; hafwa ock
haft sine beswär och efftertryck i desse hårde åhr; hafwa i
Danske feigden contribuerat. Elliest der 'J gode Dannemän wäl
saken öfwerläggia, så gifwer Jagh Eder till förstå hwad nu af
Eder inthet méhr fordras, än tillförene af Cronan, då klagade
J inthet, då tryktes J af slemma och orättrådige Fogdar.
J införa exempel af Liflandz maner. Thet är inthet rätt, J
gören orätt här uthi. Här handlas wäl medh Eder, J äre frije
folk, Eder twingas inthet hwarken folk från eller till uthan
October.
429
Eder wettskap, J få ha Edre barn, söner och döttrar hema:
Sättia dem hwar J welen, J rå flyttia på de godz J welen,
then rätt kan man inthet taga Eder ifrån. Therföre förmanas
J att wachta Eder och hålla Eder i eenigheet, besinnandes hwad
oreda, buller och allarm skulle förorsakas i annor landh, Polandh,
Danmark, om sådan twist skulle uthkomma.
Een bonde sade: Wij haa ingen rätt, the taga från oss
alt hwadh wij haa. Gärden hafwer förr warit kallat een Skepzgärdh
och hielp, som nu är lagd under Adelen.
Frågades hwem som war haps Husbonde, efter han klagade
sig fråtagit wara alt thet han har; hoppas ingen skulle wara
så tyrannisk till sinne. Bonden wille inthet säija nampnet;
sade på sidstone thet wara Grefwe Linnar, wille likwäl icke
bekänna att Grefwen hade så medh honom handlat, wiste så
sedan sielf inthet hwad han sade.
Grefwe Per: J wore förr öfwertalte (när Jagh handlade
medh Eder) i Edert sinne; och sade wij Eder skählen hwarföre
gärden är köpt, är emot cessionen af wår Tullfriheet. Ja
fast wij ha än fått store gärden, så måste wij fuller denne
tidh gifwa den effter. J klaga så myckit öfwer the store beswär,
Jagh will säija att J hafwa aldrigh bättre än J hafwa
nu. Och wända J ändå inthet igen att klaga, förr än J såthe
aldelis frije. J hafwa, sade Skattmesteren, haft i förra tider
öfwer 36 gärder och borgläger desslikest. Grefwe Per sade:
Prest, borgare och bonde sittia nu i Gudz kåhlgårdh, undantagandes
hwadh nu nöden them trängia kan i denne oförmodelige
händande dyre åhrs tidh.
Erkebispen: Thet är likwäl sant the säija: wij weta der
af, att förr hafwer tienden gifwit rundeligen, nu är then slagen
tillbaka och myckit förminskat. Sedan fruchtar Jag att the
äre flere, som göra bönderne förnär, än the som hielpa them.
Nogh hörer man klagas, men K. M:tt hafwer låfwat gifwa them
een försäkringh; håppas att them här medh skeer een lijsa.
H. Landtmarskalken: J skylle månge, men ingen bewijsa.
Jagh har ju tält medh Eder der om, att J skulle nampngifwa
them, som Eder äre förnär, så skulle Eder skee rätt: hwilken
kan döma här om, när thet inthet warder klagat? Cantzleren
låfwade them K. M:tz skreft på een säkerheet, de skulle
der om inthet twijfla. Hwad J myckit säija om the månge
räntor, thet låter man wara, men J skole see på alt ifrån K.
Erikz tidh hwadh räntor wij hafwa haft, hwad the hafwa för
-
430
1650.
slagit, the kunde något hafwa giordt till saken, men då wore
icke heller sådanne krigh, ther ginge grannar tillhopa och förde
små krigh, drogh exempel inn om Herrmesterne, som wore 12,
och thet man hade medh them att göra, item med Ryssen,
oansedt han är een mächtigh potentat; men så wore krigen så
wulne att the ginge mögeligh af; Men Tyska kriget hafwer
haft annan beskaffenheet medh sigh, hafwer behöfz mera folk,
mehr ammunition, större löningar, hwadh wille nu wäre gamble
räntor der till förslå. Then Skepzgärdh J tala om, war uthgiord
till att emotstå the Esther som folie in i landet, och war
Stockholm på den tidh bygdt till wärn, elliest hade man inthet
kunnat sittia i fredh, och är thet een uthgammal gärdh: Doch
inthet proportionerat desse tider. Här fölier mera bekymmer
medh genom andre medel att sustinera wärket, genom köpegodsen
äre krigen förde till een stoor deel, och hade man icke
heller haft behof att tillgripa thet medlet, om man elliest hade
haft penningar.
Bonden sade: Här äre någre 100:drade bönder köpte i Uplandh,
af dem som ändå inthet hafwa tient och gagnat Cronan.
RikzCantzleren: Fast thet icke synes så i ögonen för Almogen,
är likwäl deres tienst nyttigh och godh, kan skee wij
hade inthet suttit i fredh, hade icke deres tienst warit; han
hafwer likwäl, den tidh wij hade göra medh Juthen, skaffat
oss skepp från fremmande landh, så att Juthen måste liggia
under, elliest hade han fallit i wårt landh och giort oss skada.
Erkebispen: Bönderne hafwa begärt wårt assistence, wij
hafwa inthet mindre kunnat göra, än intercedera för dem; när
wij hafwa sagt till them, att the skole nämna them wedh
nampn som hafwa giort them orätt, så swara the: Wij klåga
i gemeen och töras inthet nämpna någon, på thet oss icke må
gå hårdare.
G. Per: Skole då alle plichta, efter J uthi gemeen klaga.
Ifwar har man hördt den Lagen? Bönderne: Skole wij klaga,
så skole wij till Hofrätten, ther wille myckin tid till, then
wij inthet kunna uthbijda: Een hustru har gått här öfwer
16 wekor. Gref. Per: Man kari inthet rifwa sigh i stycken,
thet moste tidh till, elliest har inthet then hustrun så rätt som
J troo; men klagen J Danneman Eder nödh, tå Eder tränger,
så skal Eder skee rätt, och skal man låtat see att thet är
alfwar medh, efter som thet ock för någre dagar sedan skedt
är, att någre hafwa plichtat, som Almogen hafwa warit förnär.
October.
431
Der medh stege Riksens Rådh upp, och sade Ständerne att wela
referera sine fullmächtige the skahl, som the hördt hade. Skildes
der medh åth.
16 Octob.
Kunde inthet intägh skee, för thet myckla rägn som hindrade,
elliest wardt ärnat att blåsas skulle klockan 4 bouteselle och
half sex till häst, och att alle skulle samblas wedh Ofwerjärfwa.
17 Octob.
Kommo Ridderskapet och Adelen tillstädes wedh Jacobsdaal,
der de alle upropades K. Mitt förbi) att tåga fram uthi een
god och wäidisponerat ordning!), och marcherade uthi een härligh
och önskeligh wederleek.
19 Octob.
Kommo Ridderskapet och Adelén på nya Ridderehuset, der
talte H. Landtmarskalken Ridderskapet och Adelen till, berättandes
att Lifländske Adelen, Staden Riga och andre hade förährat
K. Mitt till Cröningz respecten anseenlige förähringar:
Och ändoch han giorde onödigt de discurser, att Adelen skulle
i lijka måtto göra thet samma, som thet ock tienligit synthes,
men besinnandes then långe tidh the hafwa här legat öfwer 4
månader och wänt uthi denne dyra tid på Cröningen, ty önskade
han heller tala thet, som wore icke så onerost, Icke
dess mindre kunde han inthet annat göra än påminna: The
wille fördenskull talas wedh att göra hwad them wore till—
drägeligit, och der medh sammanskiuta een summa penningar
till att köpa något till K. M:tz behof.
Här folie fuller åthskillige betänkninger, men mäst förebures
eens och annars oförmögenheet, skulle icke heller långt
förslå, om man skulle köpa något anseenligit, synnerligen om
Riksens Rådh exciperade sigh; Een part sade att man inthet
kunde Riksens Råd gravera, the hafwa giort stor bekostningh
på Triumphporten. Här emot infererades ock att månge inthet
hafwa lagt uth then bewiliade contribution för the 2 förlidne
åhr. Sedan synthes billigare wara att the lade uth, som
hafwa legat hemma och inthet kommit på Ridderehuset i åhr.
II. Landtmarskalken gaf thet förslaget, att the skulle låfwa
något, efter the andre wore bärta, om the bewiliade alle
ihoop till een wiss tidh 30 R:dr för hästen.
432
1650.
H. Lars Kruse »togh opp, sade alles begäran wara att
ett uthskått upstege till K. M:tt, sorn begärte see Rikzdagz
beslutet och Hertigh Carls Conditioner, förr än the underskrefwes.
Resolverades af desse skahl till ett uthskått, att efter
man förnimmer att fundamenta läggas af the andre Ständer till
att ruinera Adelens privilegia, enkannerligen genom then 11
punchtz i beslutet och Hertigens Conditioner uthelåtande: angående
Donationer, köp, them Ridderskapet begära een stadfästelse
öfwer, och icke slutas uth något, af hwilket the och
theres posteritet taga skada och förderf.
Uthskått:
Grefwe Carl Leijonhulfwud H:r Erik Flemingh
Grefwe Erik Oxenstierna H. Christopher Torstenson
Her Johan Gyllenstierna Frans Krusebiörn
Her Åke Oxenstierna [Hans] Strik
H:r Lars Kruus Anders Erikson Hästehuffwud.
När the opkomme, sade H:r Landtmarskalken: Efter K.
M:tz Cröningh war så när för handen, der till man önskade
lycka och wälsignelse, och Ridderskapet gärna förnumme hwadh
som RikzdagzBesluthet innehölle, och huru Conditionerne, them
II. F. N. obligerar sig till, wore fattade: Ty begära Ridder
skapet
och Adelen underdåhnigst att K. M:tt tächtes them först
see låta. Enkannerligen hade Ridderskapet och Adelen hört,
thet the andre Ständer hade altidh sällat sigh tillsamman och
sökt Adelens privilegier att labefactera, hafwa ock nu fått uth
den 11 punchten uhr conditionerne, som är Adelens störste stödh.
Hade sådant kommit af K. M:tt, så hade man hållit lideligit,
nu kommer thet uthaf them, hwilket är både förtreetligit och
skadeligit. K. M:tt swarade och kunde inthet neka att sådant
ju war af them sökt, men Conditionerne wore så stälte, fast
än then punchten wore uthelåten, så skulle likwäl i andre punchter
deres rätt wara dem behållen. Kunde nu illa förandras,
medan Försten hade reda skrifwit them under. Grefwe Erik:
Fast thet så wore, att underskriften wore skedd, kunde K. M:tt
thet likwäl ännu wäl förandra. K. M:tt sade: Försten kan
wäl föradsecurera Eder å part uthi ett särdeles instrument. H.
Landtmarskalken föll något emot, recommenderandes K. M:tz
höge nåder emot thet Ståndet, giorde sig försäkrad att K. M:tt
skulle them halla försäkrade. K. M:tt sade: Skal Jagh skrifteligen
Eder försäkra? Are icke mine ord så gode? H. Landt
-
October.
433
marskalken: Thet är inthet så meent, men Adelen rädes att
nu skulle läggias fundamenta till deres wärsta, och om denne
puncht sluthes nu uth, så skole wij seent eller aldrigh nyttia
thet goda som K. M:tt så mildeligen hafwer hwar och een med
beneficerat. K. Maij:tt: Thet har inthet på sigh, fast den
punchten står der eller inthet. Gref. Erik: Thetta att uthe
låta
kan gifwa een materiam, att när hwar och een kommer
heem af Bondeståndet, skole the bryta halsen på Adelen: The
hafwa ju i heele denne tiden här på Herredagen disputerat K.
M:tz Donationer och köp, hafwa ock taalt så groft, att man
wäl hafwer sedt och spordt hwart uth the hafwa siftat, thet
hafwer inthet warit mörkt att taga på. K. M:tt: J hafwe inthet
behoof att achta stort discurser.
Grefwrn Carl Leijonhulfwud: The som hafwa olämpat oss
för K. M:tt, wore wäl att man finge weta hwem thet wore, han
wore wärd att slå huffwudet för fötterne. Wij äre ock alle
K. M:tt medh Eedh och lyfte förobligerade, skal aldrigh annat
finnas, uthan wij hafwa ment ehrligen och troligen. H. Landtmarskalken:
[Om K. M:tt] icke wille införa den 11 punchten,
thet wij likwäl hälst begära, att då K. M:tt wille i den 3 puncht
medh sådane ordh mentionera om wår frijheetz erhållande. Det
låfwade äntheligen K. M:tt och försäkrade dem sigh wela så ställa
Sluthet, att the skulle wäl wara tillfredz. H. K. Mått låfwade ock
att mantalspenningerne wore införde i Rikzdagzbesluthet, them
att niuta för frelset och deres Hoffolk, hwilket war förr i inthet
Besluth, thet tackade K. M:tt uthskåttet före på thet underdåhnigste.
Låfwade ock K. M:tt een Ordningh emellan Skattebonden
och frelset, der under skulle inthet förståes Cronebönder
eller gambla Frelsebönder.
När H. Landtmarskalken medh uthskåttet kommo tillbakar
på Ridderehuset igen, refererade H. Landtmarskalken hwadh
som K. M:tt hade sagt, huru som Conditionerne wore reda underskrifne:
Och sade att the skulle hafwa kommit förr. Doch
låfwade att hon wille låta skrifwa ett nytt och bringa Hertigen
der till att han thet underskrifwer. Låfwade så Her Landtmark:
att han wille achta der på i morgon, dagen effter. Sade
ock att the hade purgerat sigh och wrijst sin oskyldigheet, att
the inthet hade något på Ridderehuset taalt, som K. M:tt wore
emot, contesterandes högt att wela kasta them uth igenom fönstret,
som skulle annorledes säija, höra och döma. Kunde inthet
neka, att några, såsom Messenius och Robertsonij Son,
434
1650.
hade sigh illa förhållit raoot bönderne, hvilket them högeligen
misshagar. Håppas att såsom the inthet råda derföre; Altså
skal K. M:tt dem excusera som oskyldige äre. K. M:tt sade,
att Messenius war inthet wärd att sittia på Ridderehuset. H.
Landtmarskalken: Han har icke heller warit tillstädes. An
doch
Hrr Landtmarskalken speciferade inthet desse personer på
Ridderehuset.
Sedan togz een designation på alle Extra Capita, hwilke
fördeeltes att göra tienst i Cröningzhögtiden, een deel till H.
Maijrtt AnkieDrottningen, een deel till H. F. Durchleuchtigheet
Hert. Carl.
Sidst sades till, att alle, så Extra Capita som sielfwe Cap.
komma tillstädes dagen effter klockan 7, som war een Söndagh.
20 Octob.
Uplästes Extra Cap. een deel till 20 personer, som skulle folia
H. Mrtt AnkieDrottningen oppa. Slottet, och een deel till 20
personer skulle accompagniera H. F. Durchktt. (Jfr sista Bil.)
Sedan uplästes een annan längd af the Herrar, som skulle
bära maat för Förstens bordh, hwilke alle finge sine zedlar.
Till thet 3:die uplästes Cröningzprocessen, hwad som widere
den dagh bestältes, wijsar processen här hoos fogad. (Se
Bil. O.)
21 Octob.
War förordnat att alle skulle comparera, så extra Cap. som
sielfwe Capita, på Rännarebanen, och dedan efter Ordningen
begifva sigh på Slottet, till att göra K. M:tt sitt tillbörlige
Homagium. Men kom åtherbodh att the skulle dilationera till
dagen effter, och skulle the komma tillhopa åther på Rännarebanen
klockan 8.
22 Octob.
Holt Ridderskapet och Adelen samma dagh länge på Rännarebanen.
Då wardt Secret. sänd på Slottet, att förnimma om
Grefwarnes Turnernes ställe på Ridderehuset, efter hwilke Grefwar
the skulle stå, rida i process och taga lahn.
H:r Salvius Adler kom ifrån K. M:tt, berättandes K. M:tz
änthelighe förklaringh wara, thet beimte Grefwar skulle införas
i Matrikelen näst efter RikzCantzlerens Säthe, frammanför the
Grefwar af Wazaborgh, hwilket Her RikzCantzleren befalte
Secret. att säija H. Landtmarskalken, att K. M:tz förordningh
October.
435
wara, hwilket ock Grefwarne af Turner hafva cederat, RikzCantzlerens
Excelhtz.
Her Thuro Sparre begärte att Jagh skulle significera H.
Landtmarskalken, att hans Brodersohn, H. Per Sparre till Engsiö,
skulle träda fram fremst och såsom Caput Familia begära
confirmation på lähnet. Sade ock RikzCantzlerens formalia wara
desse, att när the taga lähn, skole the säija korteligen: Beder
K. M:tt underdånigst, att K. M:tt tächtes confirmera hwadh
E. K. M:tt häfver mine Föräldrer och dess interessenter i lähn
benådat.
Emot qwällen finge Ridderskapet och Adelen bodh att rida
opp på Slottet, der som een Thron war opsatt; framför Thronen
holdt Her Landtmarskalken och sedan alle af Ridderskapet och
Adelen till häst. RikzCantzleren stafwade Eeden, then alle till
häst sittiande stafwade efter. Sedan upfordrades af Secretereren
Kempensköldh Grefwar och Friherrar, hwar efter annan, som
skulle taga lähn, hwilke förde och buro sielfwe fram sine fahnor,
them the lade ned för K. M:tz fötter, och finge stående
på knää Confirmation på lähnen. K. M:tt gaf them sin hand,
der hoos stodh H. F. D. som ock togz i hand; der medh trädde
alle af hwar efter sin ordningh opå andre sidan om K. M:tt.
Sedan opropades alle af Adelen, som medh Extra Capit. toge
K. M:tt i handh och satte sigh sedan alle till häst. (Se Bil. P.)
Der efter upträdde Prästerskapet och giorde deres Eedh,
them fölgde Borgare och Bonde.
Tree dagar å slagh wore Ständerne tracterade på Rikzoch
MaatSahlen uhr köök och källare härligen, Konungzligen
och prydeligen.
24 Octob.
Efter H. F. N:de holdt sitt uptogh, kommo inthet Ridderskapet
och Adelen alle tillstädes, uthan them war tillsagt att
the efter middagen skulle komma tillhopa, sedan uptoget- wore
förändat. Men thet kunde inthet skee, ty uptoget medh ringränningen
wahrade seent på qwällen. (Jfr sista Bil.)
25 Octob.
Kommo tillstädes någre fåå, oachtadt att thet wardt förkunnat
att alle skulle wara tillsamman, hwilket Her Landtmarskalken
högeligen exaggererade; de måtte fuller hafva i tankar att reesa
af, doch nu tienar att upläsa RikzdagzBeslutet och den Ord
-
436
1650.
ningen emilian Skattebönderne, medh hwad mehra importerligit
som resterade.
Sedan uplästes Ordningen om Skattebönderne. (Jfr sista Bil.)
In medio cursu wart ihugkommit att begära audiens före middagen,
att få tala medh Hertigen och gratulera honom hans Kongl.
Högheet, och begärte Her Landtmarskalken att tree wille gå
åstadh, som förnummo om uthskåttet kunde komma till audiens.
The kommo igen och sade att Försten war förhindrat. Ån wardt
budh uthskickat att förnimma om lägenheeten och tillfälle att
sökia H. F. N:de. Dess emellan uplästes projectet af Rikzdagzbeslutet,
och hade Ridderskapet inthet att säija der emot,
uthan allenast, att efter fördubblingen af accijsen war bewiliat
och inthet stodh der uthi förmält huru månge åhr den wrahra
skulle, att då åhrstiderne måtte ihugkommas; Sedan att efter
alt skulle hållas efter Gamble K. Gustafz Testamente, att Försterne
skulle wara oppehåldne af Lahn och godz, der emot H.
F. N:de skulle i sin Stat blifwa hållen i godz eller penningar,
att sådant måtte nu i RikzdagzBeslutet blifwa exciperat, efter
som K. M:tt ock hade expresse thet befalt medh den clausulen
att införas. Desse bägge Punchter wore mentionerade, men
mehr inthet. Sedan uplästes den Ordningen emellan Frelsesmannen
och Skattebönderne, och uplästes den twenne resor,
till att så myckit mehra wara omtänkt hwad man der på swara
skulle. Uthi beimte Ordningh war först att considerera, att
efter Spacium stodh för dagzwerken och fördzlornes lasstaal:
Ty begärte Adelen weta, huru månge dagzwerken om åhret
räknas skulle. Hållandes skähligere och till att undwijka krakeel
medh Skattebonden beqwämligare att man hade ett wist
taal, än man skulle lämpa dagzwerken efter provinciernes och
Fögderiens bruuk och öfninger. War så alles meningh att man
skulle öfwer alt sättia dagzwerkztalet på een wiss Numero.
Och mentes om man toge ett dagzwerke om wekan, skulle inthet
wara oskähligt, doch att dagzwerken wore laga, heele och
gille medh karl och häst, för uthan andre körsslors och fördzlors
dagzwerken och the som till winterkörtzlen hörde. Sedan ock
att iblandh dagzwerken infördes ängerödningar och der till hörige
gärdzgårdar sampt dijkegräfningar. Widare ock att icke
måtte stå i Skattebondens macht att ställa sigh i utskrifningen
hwar han will, uthan som gammalt bruk bäfwer warit, sedan
the äre kombne under Frelset. Sedan att thet må stå Adelen
fritt att taga penninger för skiutzningh eller taga een skäh
-
October.
437
lig skiutzningh. Och begärte i detta fall, att ett wist taal på
skiutzningen måtte anställas, och att thet efter på nästhåldne
Rikzdagzbesluthz publicerade patent måtte stå i Frelsesmannens
wilkor att taga anten penningar eller skiutzhästar, besinuandes
att the likwäl hafwa een god friheet efter förre trychte Ordningh,
att göra een skähligh gäst- och skiutzningh, föruthan all annan
friheet som the af Husbonden niuta. Sidst påmintes hwadh
medel skulle brukas till att ställa execution öfwer några af
Adelen, som inthet wela wara någon execution underkastade
uthi klagemåhls saker, eij heller comparera.
Sidst ginge uthskåttet till H. F. N:de, men thet war inthet
lägenheet att komma medh honom denne gång till tals.
1 Class:
Grefwe Erik Oxenstierna H. Johan Oxenstierna H. Spens.
2 Class:
H. Lars Kruus H. Per Ribbingh H. Gustaf Baner.
3 Class:
Johan Rosenhane Lorentz Creutz
[Gabriel] Gyllenankar Haraldh Stake
Otto von Sack Anders Erikson Hästehuffwudh.
Den 26 Octob.
Kallades ett uthskått tillsamman, som ginge up till K. M:tt
och congratulerade K. M:tt sin Konglige Cröningh: hwilket K.
M:tt myckit wäl och medh stor nåde uptogh, gratulerandes sigh
att alt war wäl tillgångit: tackade Riddereståndet och önskade
att roligheet, fredh och eenigheet måtte hafwa sitt stånd: lofwade
wela blifwa Adelen altid wäl bewågen och deres Stat och wilkor
sigh låta nådigst wara befahlat. Och sedan H. Landtmarskalken
hade sagt sigh hafwa förnummit thet the andre
Ständer åther hafwa lagt in någre punchter, der ibland Ridderskapet
befahrade gifwa theres Ståndli något prseiuditz, begärade
att K. M:tt nådigst behagade att maintinera deres wilkor och
privilegier. Swarade K. M:tt inthet wara något sadant af Ständerne
inlagt, men om ock så wore, låfwade K. M:tt sigh wäl
wela laga att Ridderskapet och Adelen inthet skal skee något
förfångh. Thet samma war ock uthrättat der effter straxt, och
sedan II. Landtmarskalken medh tienligit taal hade Hans Kongl.
Högheet congratulerat och önskat honom lycka, commemorerandes
Hans Kongl. Högheetz höge och berömmelige merita: Tac
-
438
1650.
kade H. K. Högheet Ridderskapet och Adelen för lyckönskningen,
togh thet ganska wäl opp och låfwade sigh wela gå them
tillhanda medh respect och wördningh, som hans formalia wore,
contesterandes sin höge fattade atfection emot alle, men enkannerligen
Ridderskapet, lofwade att wela hålla hwar och een
wedh thet som theres Stat rörer, hwilket han någre gånger
upreppade, tili Ridderskapetz och Adelens gode contentement.
Thesse wore uthskåttet:
H. Gustaf Stenbock H. Spens.
2 Class:
H:r Lars Kruus Hrr Per Ribbingh H. Claes Stiernsköld.
3 Classis.
Johan Rosenhane [Hans] Wachtmiester Johan Berndes.
Gabriel Gyllenankar Lorentz Creutz
27 Octob.
Fordrade H. Landtmarskalkeu.ett uthskått, som skulle gå opp
till K. Mrtt, till att förnimma hwad som skulle wara passerat
och agerat af Bönderne, emedan thet spordes att the hade
något angifwit, som skulle lända Ridderskapet till hinder och
meen.
Der efter liöldtz likwäl rådeligere att man skulle dröija der
medh, till dess man finge förnimma hwem thet toucherade.
Examinerades sedan the punchter, som man hade låtit uhr
RikzdagzBeslutetz project extrahera, hwilke wore först
Att om dubbel accijsen måtte införas een wiss tid, emedan
thet inthet stod determinerat i beslutet.
2. Att H. Kongl. Högheet Hertigh Carl skulle niuta G.
Konung Gustafz Testamente till gode, allenast reservato hoc,
hwad Förstendömet wedkomme, som nu i Conditionerne af K.
M:tt annorledes war disponerat.
The andre punchter i Ordningen emellan Frelset och Skattebönderne
skulle ock tagas i consideration, och wardt sagt att
der om skulle confereras medh Rådet. Wardt befalt sidst att
komma tillstädes, när thet blefwe anslagit på dörren.
Om Ryssen Amminoff wardt discurrerat, att emedan han
war adlat af S. K. M:tt Konungh Gustaf A:o 1618. 2. War
H. K. M:tz wilie, att han skulle få någon god platz och icke
sittia alra nederst, efter han hade sigh wäl förhållit. 3. War
October.
439
han af fremmande landh, then man måste något {estimera.
4. Fast han hade icke gifwit sigh ann, så har thet warit orsaken,
att han hafwer inthet wettat tiden så att taga i acht,
som elliest een annan Swensk hade kunnat göra. Ty wart resolverat
att han skulle få sitt locum näst fram för dem som i
denne Herredagh wore intagne på Ridderehuset, och hade då
ingen att säija något publice här emot.
28 Octob.
War Secret. på Landtmarskalkens befallning!! boos RikzCantzleren
och berättade H. Ex:tz the ofwanbennte punchters innehåldh,
som ärnade wore att medh Rådet communiceras.
29 Octob.
Nu fordra tiden, att ett uthskått upginge till Rådet, som
förr sagt är, och communicera the G. Herrar om Adelens betänkande
i oftaberörde förre punchter. Samma punchter wore
åter de novo repeterade och öfwerwägne. Allenast Gref. Erik
sade den punchten om Rättegångerne, der som Adelsmannen
skall dömas godz ifrån, om han tree gånger blifwer saakfäldt,
hwilket synes wara alt för hårdt och delicto pamam graviorem.
Rålamb, uthi den punchten angående Skatteböndernes skyldige
arbete, stod der på att man skulle läggia honom G. K.
Gustafz Ordningh och fieere recesser, K. Carls Hussyns Ordninger
för ögonen; Och att han plichtigh wore undergå Hussyner,
som andre Cronebönder; item rodia ängiar och förbättra
ägorne, som ock skulle skattläggias, och att the skole å landet
wara Revisioner underkastade. Der emot swarades Skattebonden
inthet så kunna strängias pro tempore. Wore han ock
försummeligh, så hade man denne Ordningh att gå efter, som
war god nogh. Man skulle blifwa der wedh. Wardt ock discurrerat
om dagzwärken, then störste deelen begärte till talet
skulle specificeras, huru månge de skulle wara, hwilket Rådet
moste consulteras om. Conradt Falkenbergh räknade upp een
specification på dagzwärken, hwilken berodde på gammalt bruk
och inthet behöfdes att nämpna wist taal.
Uthskåttet wore desse, som ginge up på Slottet till Rådet:
1 Class.
Grefwe Erik Oxenstierna H. Åke Oxenstierna.
II. Gustaf Stenbock ,
440 1650.
2 Class.
H. Per Ribbingh H. Christer Bonde H. Jöron Sparre.
3 Class.
Conradt Falkenbergli Frans Krusebiörn Johan Utter
Claes Rålamb Anders Erikson Hästehuffwud.
Der till kom sedan Hammarsköldh och Lorentz Creutz.
När desse opkomme i Rådet och H. Landtmarskalken hade
tält sitt taal, tackade K. Mitt för Kongl, omwårdnat till deres
Ståndh, jämwäl ock Rådet, sorn altid hafwa låtit tee och
bewijsa them een redebogen correspondens, när så är fordrat
wordet. Och efter som Ridderskapet och Adelen hade nu öfwerläsit
RikzdagzBeslutz punchterne och then Ordningen om
Skattebönderne: Så kände Ridderskapet thet alt gådt och wäl
förordnat, allenast lefwererade H. Landtmarskalken fram samma
punchter, remonstrerade genom hwad skahl, som syntes behöfwas
een förandringh eller widere betänkiande.
Medan Rådet öfwerlade samma punchter, gick uthskåttet
uthi andre Sahlen. RikzCantzleren admonerade, att the icke
alt för myckit skulle criticera, man skulle nu snart blifwa ledse
der wedh. Adelen kunna hafwa något att säija, men inthet
mindre Skattebönderne. Man förnimmer nu, att the hafwa warit
oppe hoos K. Mitt i går och att the i dagh hafwa lagt een
skrift in; och som man will säija disputera de Store gärden,
2) Godsens restitution, 3) Mantalspenningerne, them the wela
skola gå öfwer huffwudet, i stället för Qwarntullen.
När Adelen kom ned igen på Ridderehuset, företalde H.
Landtmarskalken widlyfteligen huru Rådet hade swarat på
punchterne. Hwilket hoos Ridderskapet medh stor otäligheet
öfwer Skatteböndernes importunitet wardt uptagit, och efter
man icke wiste hwadh bönderne hade att förebringa, ty holle
alle godt att man skulle nu något hålla stilla, till dess man
finge höra hwad tiden gåfwe. Wardt så tillsagt att the skulle
komma tillstädes andre dagen der effter.
Sedan befalte H. Landtmarskalken att Amminoff skulle
sittia på thet ställe frempst ibland dem, som nu på denne 1650
ahrs Herredag wore intagne, efter the skahl som förr wore opreppade.
Och ehuru wäl någre wore, som här emot disputerade,
så hade likwäl Her Landtmarskalken the skahl, att thet war
reda förr voterat och bewiliat, då ingen hafwer tält der emot.
Elliest borde dem wara tillstädes som då wore borta. The skulle
November.
441
imputera sin egen skuldh. Undrade att the skulle opponera
sigh förr fattade och voterade resolutioner.
I föliande dagar wore alt Präster och bönder oppe och
drefwe hoos K. Mitt sine egne saker.
2 Novemb. stodh Grefwe Magni uptogh.
3 Novemb.
Wart anslagit att klockan ett efter middagh skulle Ridderskapet
och Adelen komma tillstädes, men så komme the inthet
den gången, uthan fölgde medh IL K. Högheet S. Ekehielms
lijk till Ridderekyrkian, lnvarest thet begrofz.
4 Novemb.
Revocerade H. Landtmarskalken Adelen i minnet, huru som för
detta wardt ett uthskått förordnat, som medh Rådet skulle
comniunicera om Rikzdagzbeslutet. Nu är RikzdagzBeslutet i
någre punchter förandrat, och then Ordningen om Skattebönderne
förbigången såsom opracticabel, ergo war till begära att
ett uthskått skulle bewilias: men i medlertidh the disputerlige
och förandrade punchter i RikzdagzBeslutz Conceptet offentligen
upläsas, hwilket ock skedde.
1 Class.
Her Gustaf Stenbock Her Erik Sparre.
2 Class.
H. Lars Kruus H. Gustaf Bonde
H. Per Ribbingh H. Gustaf Baner.
3 Class.
Johan Rosenhane Conradt Falkenbergli
Gabriel Gylleuankar Hammarsköldh.
När Uthskåttet kom upp, wore the andre Ständer uthan
för RådCammaren alle tillstädes medh sine uthskått, men bönderne
the mäste församblade. Då wore först inkallade in praesentia
Regin® et Senatorum, H. Landtmarskalken, Erkebispen,
Borgemesteren Nils Nilson och böndernes Förman, som wore
länge inne, och hwad som war taalt, finnes här effter. Ty
Her Landtmarskalken kunde eij alt referera, uthan thet allenast,
att K. Mitt will medh uthskåttet ä part tala, efter som
the ock först inkommo i Rådet, men straxt måste uthgå igen.
23
442
1650.
När na utliskåttet komnie till K. M:tt i Fyrkanten och föredrogo
deres gravamina, enkannerligen om Skiutzfärderne, då
begärte K. M:tt att uthskåttet wille tillhålla Ridderskapet och
Adelen att the sigh inclinera wålle till faciliteteu af punchterne,
förmodeligen så stälte, sorn ingen skulle prmiudiceras uthaf och
lända in securitatein cuiusque; ty hwadh skiutzningen wed ko ninie,
så kunde the bönder, som under Adelee komne wore, inthet
wärre condition underkastade wara än Cronones; äre nu
the till Cronan behåldne befrijade för skiutzningen, när the gifwa
een R:dr hwar, hwij skulle ock icke de andre det samma
niuta? In summa, K. Mitt war heelt der emot, att de skulle
skiutza, ehuru wäl Adelen beropade sigh på 1649 ahrs patent,
som innehåller att Adelen stöde fritt att fordra penningar eller
skiutzningen, kunde doch iutliet hielpa. Wart ock urgerat den
puncht om dagzwerken, men the skulle låta sigh nöija medh
thet som een gångh sagt är, medan Rådet war medh K. Mitt
eense der om.
När nu detta taal hade een ända, och uthskåttet hade litet
effectuerat här uthi, och H. Landtmarskalken kom ned igen
på Ridderehuset, giorde lian relation hwadh som förelupit wrore,
huru som Capita Ordinum äre inkallade på Rådet och huru
som K. Mitt hade frågat II. Landtmarskalken, hwadh Adeleu
hade betänkt sigh pä Ridderehuset att swrara till Rikzdagzbeslutet?
Och huru som H. Landtmarskalken hade swarat sigh
inthet hafwa i fullmacht att swara här på, men uthskåttet nu
wara här tillstädes, them K. Mitt behagade att höra. Doch
likwäl detta wara: 1. Om accijsen, att een wiss tidli till dess
fördubbling!! statueras måtte, och att den icke mätte så sta i
Rikzdagzbeslutet Adelen till praeiuditz absolute, uthan tidens
determination infördh. 2. Att Adelens bönder scilicet Skatte
måtte skiutza. 3. Att ock bördzrätten, som i Skatteböndernes
Conditioner war omrördt, måtte i Besluthet införas. K. Mitt
swarade att hon will sielf nämpna tiden om accisens fördubblande.
Om skiutzningen sade K. Mitt den saak wara ival öfwmrlagd
i Rådet, hwilke hafwa funnit skäligt att frelse Skattebönder
gifwa penningar, sigh inthet hafwa gifwit större ius bort
åth frelset, än hon hade sielf. 3. Bördzrätten låfwade K. Mitt
att införas i beslutet: Bonden fritt stå att salia hwem han
will, näst bördesmannen, Husbonden, men ingen annan frelsesman.
När nu Ridderskapet och Adelen hade hördt H:r Landt
-
November.
443
marskalkens taal, wore the något perplex här öfwer och fälte
åthskillige discursus; på lyktonne kom så widt, att thet skulle
voteras, doch likwäl blef detta förhindrat efter tiden ledh och
klockan war in emot try efter middagh, wart likwäl så wida
den förste puncht wedkomrner, om accijsen resolverat, att the
begärte att K. Mitt wålle determinera tiden; men om skiutzningen
discurrerades länge och voterade äntheligen Classis tertia,
att man skulle begära få förblifwa wed K. Mitz förlidne
åhr uthtrychte ordningh, thet Frelsesmannen stånde fritt att
fordra anten penningar eller skiutzningh af Skattebonden. Een
part begärte att man der örn skulle supplicera K. Mitt till,
hwilket een part improberade, H. Landtmarskalken wäl kunna
göra thet samma och medh bättre maneer.
Ilir Landtmarskalken remonstrerade dem sampteligen orsakerne,
hwarföre K. Mitt hade i förledit åhr gifwit Skiutzningen
efter, hwilket för ingen annan saak skedt är, uthan att Almogen,
som så ofta war beswärat af egennyttigt folk genom falske
pass, måtte blifwa oförhindrat och Landet så myckit bättre
excoleras och lijsat warda. Nu begära Bönderne det samma,
och thet kan them inthet blifwa förundt, hwar öfwer the klaga.
Mot Skiutzferdzpenningerne wore desse argument in generel
1. Att för detta hafvver warit fritt att resa långe wägar uthan
stor bekostnadh till Herredagar. 2. Att Adelen bäfwer innom
Frijheetzmijlen warit frij. Nu hafwa de der emot sökt Skattebondens
lindring. Skulle åther nu medh Skattebonden lindrat
warda, hwar wore då Adelens gamble frijheet på frijheetzmijhlen?
Skulle då Adelens bönder af fattigdom blifwa trychte
och ruinerade. 3. Rikzdagzbesluthet A:o 1649 wore om inthet,
att frelset står fritt att fordra penningar eller skiutzningh af
sine bönder, hwilket likwäl efter K. Mitz höge authoritet bör
stå i sin fulle vigor.
Desse punchter alle att föredraga höldtz nödigt än ett uthskått
förordna, som skulle upstiga på Slottet och K. Mitt sådant
föredraga. Wore så desse der till kohrade:
1 Class.
Her Johan Gyllenstierna.
2 Class.
H. Johan Sparre.
3 Class.
Håkon Skytt Johan Graan.
444
1650.
Men desse kunde inthet komma till taals med K. M:tt, ty
H. K. M:tt ook uth till AnkieDrottningen.
Doch wart tillsagt att Adelen skulle komma tillstädes på
Ridderehuset klockan 7 dagen efter.
Wart ock samma dagh in emot qwällen omblåsit att Ständerne
skulle komma tillstädes.
Detta dato togz Kewenbringk in på Ridderehuset.
5 Novemb.
Kommo Riksens Råd på Ridderehuset, RikzCantzleren, Grefwe
Per, Iler Gustaf Born och H. Salvius Adler.
Och sade RikzCantzleren huru som K. M:tt war sinnad
att sluta Herredageu och hade allaredo communicerat RikzdagzBeslutet
medh Ständernes uthskått. The andre 3 Ständer wore
der medh tillfredz, allenast hwad Adelen kunde hafwa att tala
på Skattebonden och deres skiutzningar. K. M:tt hade fördenskull
welat sända Riksens Rådh hijt ned att begära theres förklaring!).
Jagh will inthet säija, sade H. Excelhtz, hwadh hwar
och een kan pretendera, men såsom K. M:tt är altid god och
mild emot alle Ständli, så önskade ock K. M:tt inthet heller,
uthan god eenigheet att conserveras, missförståndh och osämia
afstyras och componeras. Och tilltroor K. M:tt Ridderskapet
och Adelen, att the ock hålla sigh der wedh, att de ock wille
accoinmodera sigh i detta fall till billigheet. Wij af Rådet linne
denne saak om Skiutzningerne inthet wara af den importans,
hälst medan den inthet är commun, allenast Skattebönderne angående.
Thet wore mot all skahl, att the skulle wärre conditioner
underkastade warda, än the andre under Grönan. Wela the
förlijkas medh Eder, så är Beslutet stält der hän, men hwar
och icke, så tyckes Eder ingen rätt bijfalla. K. M:tt kan inthet
sielf twinga een Skattebonde till wärre wilkor, än the andre
hafwa. Gifwer icke heller bort mehr ius än hon hafwer:
J wele fördenskull wäl öfwerläggia detta och gifwa R. M:tt
swar.
H. Landtmarskalken bedyrade högt then store eenigheet och
accord, som Ridderskapet och Adelen hade ifrån Herredagens
begynnelse tesmoignerat mot the andre Ständer. Hade ock altid
beqwämat sigh så myckit mögeligit hafwer warit; göra thet
ock ännu. Allenast the hafwa stått, hwadh Skiutzningen anlangar,
på desse skahl:
I. Kongl, förr och i fiol uthgångne order, publicerad så
November.
445
wida, att the hade meent blifwa der wedh, anten att fordra
penningar eller skiutzhästar.
2. Efter the hafwa vi privilegiorum haft skiutzningzfrijlieet
innom frijheetzmijlen; skulle the nu inthet niuta något der
emot af Skattebonden, så hade the ock inthet att tacka före.
3. Mången fattigh karl, som tili sin Säthesgårdh föga
mehr hafwer än een gårdh, twå eller 3, skulle här igenom
märkeligen komma till korta.
RikzCantzleren här emot remonstrerade orsakerne, hwarföre
Skiutzfärderne aflades; komma der af att Almogen lede
orätt, hälst af Adelen och dess ministris; den eene Adelsmannen
leed ock förtreet af den andre. Derföre hafwer K.
M:tt most på Rikzdagerne afskaffa sådanne egennyttige skiutzfärder
och falske Pass, som een part lupo medh. Der till ock
sielfwe Rådet styrkt hafwer och Adelen här till inthet kunnat
förneka; Nu sedan alt är kommit undan Cronan, hafwer K.
M:tt thet samma haft sigh förbehållit, att ingen skulle der
medh warda beswärat. K. M:tt hafwer afträdt sin egen rätt för
Eder skull: Har gifwit penningar sielf för sine resor, liwij
skulle då Adelen kunna taga sig undan. Orätt är thet att
den eena Skattebonden skal skiutza, den andra inthet. Eij
heller har frelsesmannen then rättigheet att twinga skattebonden.
Om någre skulle hafwa nyttan af skiutzningen, eller een
part nyes tillkomne skulle gravera bonden, wore thet fördenskull
billigt att ordningen brytes? Thet kunde K. M:tt inthet
lijda. Jagh will inthet råda Eder att opiniatrera här uthi,
hälst emedan J nu nogsampt see hwad klagemåhl Skattebönderne
hafwa lagt in. Nog weet Jagh een man, 2 eller 3, som
hafwa illa trachterat Skattebonden. Komma J nu medh detta,
så lärer thet blifwa illa uptagit och J få höra thet J inthet
wela. Thet som J hafwa rätt till, skal Jagh inthet tala om.
Privilegierne är Jagh så wäl tillgedahn (!) som någon annan.
Men görer inthet orätt och låther inthet begärligheeten transportera
Eder.
H:r Landtmarsk: The gode Herrar tächtes patientera till
dess man får talas wedh.
Herrarna ginge der medh uth att besee nya Ridderehuses
lägenheeter.
I medlertijdh begärte H. Landtmarskalken att the wille
resolvera hwadh som the funno:
1. K. M:tt behageligit.
446
1650.
2. Them opraeiudicerligit.
3. Oell tiderne tillämpeligit.
J see, sade han, difficulteterne, oss af the andre Ständer
påbördade, K. M:tz och Rådsens meningh der emot.
Gref. Erik: Skattebonden will heller wara under Gronau.
Få the nu mehra beswär än Cronans bönder hafwa, så folier
att the aldrigh säkert under frelset wela blifwa, uthan the så
häi- efter, som här till, begära godsen restitueras under Grönan
och komma undan frelset.
Gyldenankar sade här emot: Efter thet een gång huru
medh skiutzningen hållas skal är i RikzdagzBeslutet infördt,
hwarföre skulle man thet icke niuta?
Gref. Erik: Wij hafwe onda tider och ondt folk, man
måste necessario temporizera mehr än wij wela. Almogen will
ha godsen igen, the wela ha gärden igen. Och här af uthspinnes
alt ondt. Wij moste något gifwa effter: allenast är det,
att man begärte om något recompence i stället, om något wore
att tillgå och man kunde skähligen föreslå.
H. Landtmarskalken frågade, om the wore sinnade att cedera
thenne sak? Swarades: Ja.
Christer Bonde: Allenast att dagzwerken måtte specificeras,
ty Landzhöfdingerne kunna elliest inthet åthskilia denne
saak, som them angår, och låter thet inthet så lätt practicera
sigh, som een part menar.
Sedan talte H. Landtmarskalken om Landtogzgerden, som
Almogen begära een werderingh opå, i penninger att giöras.
The begärte alle, att the måtte beroo wedh förra maneer.
Riksens Rådli finge thet swar, att Adelen war tillfreds
medh thet, att Almogen slipper medh skiutzningen, och att
theres Husbönder taga der emot penningar.
Hwadh dagzwerken och gärden anlangar, så toge Riksens
Rådh afträde, så länge the taltes wedh om desse puncliter.
Sedan sade Gantzleren: Hwadh J förmenen mörkt wara
insatt om gärden, så bör Eder thet så uthtyda: J weta att
Almogen hafwer welat och än wela draga dem in toto under
Grönan, synnerligen Skattebönderne. Wela ock af dagzwerken
in toto wara exempt. Theras argumenta tiena inthet här att
röra för theres odieusitet, men efter Almogen hafwa sielf låfwat
billigheeteu och att göra alt owist, så tienar oss inthet
mehr der medh att brytas. Ty aldenstundh differencen står
der uthi, att i somblige landzändar äre Ladugårdar, tijt dagz
-
November.
447
werken prtesteras, soiubligestädes inge. Skulle nu någre, som
inthet wahne äre att göra, blifwa. the andre lijka, så skulle
thet wäxa buller af. Annat expedient har då K. M:tt inthet
funnit, uthan låta hwart på sin ort ransakas på Tingen; hwadh
deres plicht är och Cronan tager, thet är ock bonden skyldigh
bewijsa husbonden.
Grefwe Per sade: Tacker Gudh att J slippa them. Gudh
straffe dem, som haa låtit sigh bruka att conspirera moth oss.
Wij moste nu något gifwa efter.
RikzCantzleren sade ytterligere om Store gärden, att såsom
den inthet kommer in i Rikzdagzbeslutet, så blifwer thet
ett annat instrument öfwer. Bonden klagar öfwer stor misswäxt,
kan illa göra uth thet ordinarie, Invad will man säija
om thet extraordinarie: The hafwa ingen spannemåhl, inge
peng:r, twingar' man them, så måste the förlöpa. Komma the
och klaga, så mäste man hielpa them till rätt: Togh exempel
af sine Bönder, them han måste gifwa efter störste deelen af
uthlagorne. Sedan är store gärden bewiliat i krigztider, K.
M:tt kunde then in totum uphäfwa, om hon wille. Och efter
man förnimmer att K. M:tt will på ett åhr något afslagh göra,
derföre wille Ridderskapet der wed låta beroo. RikzCantzleren
admonerade Adelen flijteligen, att the tahra wahrligh medh
Skattebonden. Een part tryckia bonden genom ett sätt och
annat så hårdt, att han måtte sättia Skattehemmanet till. The
wela heller i uthskrifningar stå hwar 10:de för knecht, än hwar
20:de, så litet estimera de den liudringh emot thet betryck them
wederfares. Ridderskapet och Adelen wille förekomma klagemåhl,
ty the skulle wetha, att om thet komme för K. M:tt.
skulle hon thet medh härnbdh uptaga, och skulle Riksens Rådh
sittia Dom der öfwer, så wore thet een part illa bekommandes.
Grefwe Per admonerade och walunade thet samma.
När Riksens Råd wore gangne sin koos, påminthes om
Store gärden de novo, och sedan åthskillige discurser om then
materien fälte wore, så war änteligen betänkt och öfwerlagt
af 1 Classe:
Att the wille begära, thet discretionen att förmedla medh
Skattebonden skulle stå hoos Husbonden. K. M:tt wille thet allenast
gifwa effter, the wålle försäkra K. M:tt att inthet klagemåhl
öfwer obilligheet skulle höras; allenast thet stöde i husbondens
arbitrio, komme någon som klagade, så wela the plichta,
om them något medh skahl påwijthes.
448
1650.
2 Glass.
Att man skulle determinera något wist i gärdepenningar:
Ty om somblige skole gifwa mehr och somblige mindre, så
skulle folia oreda och allarm; och holtz förslagzwijs godt, att
man på ett åhr skulle een tredingh afslå.
o Class.
Efter man förnimmer att K. M:tt wil låta göra ett afsynderligit
placat för Skattebönderne på thetta åhrs förmedlingh i
gärden, så wille man begära och stå alt först der på, att Förmedlingzdispositionen
står hoos husbonden, thet wille man pro
primo hoos Iv. M:tt sökia, der medh kan Adelen hålla bonden
något till lydno. Om man nu detta förslaget inthet nåå kan,
så will man af K. M:tt begära, att blifwa wedh 2:dfe Classis
förslagh; men ytterste medlet wara efter een skähligh wärderingh.
Sidst att efter krigzfolket lijda stor nödh genom slijk
afkortning!), måste likwäl uppehåldne warda, att då K. M:tt behagade
pä annat sätt komma them ihugh, så frampt bondens
oförmögenheet inthet medgifwer.
H. Landtmarsk: Man will thet föredraga; och begärte sedan
att alle wille i morgon 8 komma tillstädes att träda på
RikzSahlen.
6 Novemb.
Förr än badh kom uhr Cantzliet, att Ridderskapet och
Adelen wille komma upp till K. M:tt och accompagniera K.
M:tt upp i RikzSahlen, wore desse saker förhandlade.
I. Tntogz på Ridderehuset Michael Wexionius, hwilkens
nampn elliest är Gyllenstålpe. Hans bref war upläsit och skref
han i boken sin Förähringh; låfwar sigh wela illustrera Genealogias
Nobilium. (Jfr sista Bil.)
2. Dernäst uplästes Philippi Crusij bref, och då disputerade
der emot H. Lars Kruus, säijandes wara först emot privilegierne,
2) och all rätt, 3) föda af sigh confusion och
oreda, som 4) exempel nogsampt uthwijsa, att någon skal uptaga
een annars nampn. Waldt omsider resolverat, att sedan
som denne Crusij Sohn sade sigh wela förandra nampnet och
kalla sigh anten Krusenstiern eller något annat opradudicerligit,
allenast medan Herredagen skyndade sigh till ända, han
då likwäl måtte nyttia sitt brefz dato. Hwar på H. Landtmarskalken
swarade sådant kunna honom förunnas, allenast
brefwet måtte förandras i Cantzliet hwadh nampnet wedkom
-
November.
449
iner; I medlertidh blifwer han wed sitt förra nampn, och betaltes
altså honom niuta sitt ställe. Reversen, som han gaf
ifrån sigh, föres här effterst in acta, att förwaras till widare
åminnelse. (Jfr sista Bil.)
3. Sedan uplästes H. Axel Lilies Supplication, stäld till
K. Mitt, der uthi han begärer att the andre Lilie)' måtte afstå
thet nampnet. (Jfr sista Bil.) H. Landtmarskalken frågade efter
rationes. Der till swarade Carl Lilie, att the rationes äre
inlagde i förre Rikzdagar, och att då war resolverat här öfwer,
att the skulle föra thet nampnet, sade att hans Förfäder hade
länge thet fört. H. Landtmarsk. sade: Man skal see der effter,
men nu inthet kunna skee för tidsens hastigheet, efter
Adelen skulle strax gå opp på RikzSahlen.
Hindrich Keijsers supplication blef upläsin. (Jfr sista Bil.)
Item beswärede sigh någre af Adel om deres ställen på
Ridderehuset, men tiden medgaf inthet der om determinera.
(Se Bil. Q.)
4. Her Landtmarskalken talte om Ridderehussakerne, begärandes
att the G. Herrar wille wälia någre, som toge sigh
Inspectiouen ann, hälst medan H. Knutt Posse beswärer sigh
för sitt Embetes förrettande inthet kunna stå thet så före, som
saken fordrade. Wore så desse efterföliande nämpde och föreslagne:
In
prima Glasse II. Gustaf Bielke.
In 2 H. Rosenhane, H. Stiernsköldh.
In 3 Melcher Falkenbergh.
5. Widare sade II. Landtmarskalken, att han hade tält
medh K. Mitt om store gärden: Så hafwer K. Mitt swarat,
att hon wil betänkia sigh i dagh der öfwer, sedan skole the
få swar i morgon.
6. Sedan lät II. Landtmarsk. förstå K. M:tz nådige wilie
wara, att Ständerne skulle i morgon tillredas een måhltidh.
Ridderskapet och Adelen wille fördenskull komma opp på
RikzSahlen, till att blifwa K. M:tz gäster.
7. Upstege Ridderskapet och Adelen, sedan Beslutet först
stante pede upläsit wardt, opp till K. Mitt och sedan fölgde
H. K. Mitt pä Rikzsahlen, efter behörligh ordningh, och sedan
Iv. Mitt hade satt sigh på sin trolin, talade RikzCantzleren:
Then store wälwilligheet och lydno J hafwe bewijst K.
Mitt och kommit på K. Mitz nådige kallelse hijt till Herredagen,
uptager K. Mitt medh Kongl, nåder. Föruthan thet att
450
1650.
K. M :tt högt uptager att Stan cl erne hafwa ästundat och begärt
• dess Kongl. Cröningz act att sollennizeras, der med är confir
merat
förbundet emellan Ofwerheeten och undersåtherne. K.
Mitt hafwer satt sine ögon widere uth af Kongl, åhuga oell
omsorgh på Hans Kongl. H.tt Hertigh Garl Gustaf, dess Arfrätt
till Konungerijket ratificerat i ett Rikzbesluth, som oss allom
är föreläsit, will förmandt hafwa hwar och een thet att
underskrifwa på sine och sine Fullmächtiges wägnar, och inthet
förr begifwa sigh här ifrån. När thet är skedt, will K. Mitt
önska dem alle lycka på sin heemreesa. Onske af Gudh aizmechtigh
att K. M:tz solennizerade Cröningz act, iämwäl II.
Kongl. H:tz arfzrätt kunde lända till Gudz alira etc. och hvvad
som slutit är höra till K. M:tz höge beröm, Fäderneslandsens
fromma. K. Mitt är och förblifwer Ständerne een nådigh Drottningh.
Beslutet uplästes af Her Bengdt Skytte. (Se Bil. II.)
•
H:r Landtmarskalkens taali
Stormechtigste och Allernådigste Drottnipgh.
Denne hugnelige och af hwar rättsinnigh Swensk man och
Patriot högt åstundade dagen, der E. K. Mitz hufwud medh
Sweriges alles wårt käre Fäderneslandz Crona är wordet bekrönt,
den hafwer detta lofl. Ridderskap och Adel sampt Krigzbefähl
icke allenast med ögonen åskådat, uthan ock dels medh
innerlig och trogen lycksaligheetz önskan till den Alrahögstes
lof och ähra, E. K. Mitz ewigwarande beröm, den Christelige
Kyrkiones märkelige förswar och befordran, wårt k. Fäderneslandh
till wälfärdh och säkerheet, dels genom underdåhnigh
påachtningh, största frögd och till sielfwe dess högsta åthnöije
bijwistat, celebrerat och begått. Och altså E. K. Mitt
bekräftat och förnyat emot sine underdåhnigste undersåtbere
sin Kongl, ynnest och allernådigste förtrogenheet, såsom ock
upwäkt uthi deres hierta, hwar mögeligit wore och än yttermera
skee kunde, een ny troheetz och hörsamheetz underdåhnigste
plicht och skyldigheet; der de nu denne förenämbde Högtides
och Festivitetz omständigheeter något öfwerwäga och betrachta,
befinna the i sanning store moment och skähl till dess
högsta lycksahligheet och odödelige beröm i alt thet som kan
lända till ett wälbestält Regementz upkomst och förkofringh,
wälfärd och förswar, thet hafwer alt måst tillförne winna siri
effect och wärkelige fullbordan. På thet att alle gode ordnin
-
November. 451
2er, allmen fred och roligheet, så ock otålige fieere lycksaligheeter
dem samma måtte fundera och grunda, och altså lika som
nied dess fullkommeligheet äre wordne tillbakars håldne, in till
dess denne hugnelige tiden förmedelst E. K. Mitz och deres
wärkande operation skulle bekomma dess större bister, beröm
och prvdnat, såsom ock Sweriges Crona, i anseende af een sådan
högberömelig Drottning, skattas för den lycksaligeste, medan
hon icke gifwer ähran, uthan medh största skähl anammar
och wederfars. Detta widlyfteligen att uthföra tillåter inthet
tiden, thet är nogh att snarast sagt heele weridén detta weet,
E. K. Mitz wederlijkar förundra, the andre mindre medh största
veneration och wördningh erkänne och högsta beröm till
långe tider ihugkomma, Nu medan såsom denne berammade
och nu dess Gudhi lof wäl till ända brachte Rikzdagh een önskeligh
oell Fäderneslandet nyttigh uthgångh wunnit hafwer, så
att E. K. Mitt icke allenast nådigst hafwer låtit sigh den behaga,
uthan ock näst een Kongl, valediction nådigst tillsagt
sådanne detta lofl. Ridderskapetz godwilligheet medh yttermera
gunst att ihugkomma, hwilket the ock medh ödmiuk
tacksägelse uptaga, önskandes af Gudh och begärandes ödmiukeligest
att E. K. Mitt rvedh denne mödesamme Regementzbördan
inthet wille tröttas, iempte all den lycksahligheet, sorn
een menniskia tänkia kan.
Erkebispen:
Såsom K. Mitt hafwer täktz att kalla Prästerskapet till
denne nu wräl öfwerståndne Rikzdagh: Altså hafwa the ock
stält sigh in i underdåhnigheet, och så myckit willigere warit,
som thet hafwer angått ett lofligit wärk, om dess Kongl. Cröningh.
Och såsom the medh stor glädie hafwa sport K. Mitz
store dygder uthi alt thet som är förelupit, enkannerligen huru
som K. Mitt hafwer skalfat fredh och ärnar ännu thet samma
att göra med the Poler, Gud ther till förläne nådh och wälsignelse.
Wore öuskeligit att wij må nu säija i Riket att wij
hafwa fred, hwilket wore K. Mitt ett reputerligt nampn. Prästerskapet
hugne sigh öfwer måtto och med glädie, att K.
Mitt hafwer så tåleligen uptagit deres anbringande och Ständernes
klagemåhl och remedierat alt som skee kunde, myckit
gådt der medh uthrättat, sökt ock att dirigera till godt förtroende,
correspondence och eenigheet. Förnimme aldelis huru K.
Mitt hafwer alt i Riket satt i godh order, skick och stadig
-
452
1650.
heet, i thet H. K. Högheet H. Carl Gustaf är upsatt till Regent
efter sin(!) dödh, och thet att styrkia nu är declarerac!
Arffurste. Önska lycka der till, tackom Gudhi att alt så wäl
är aflupit, förhoppligen till Gudz ähra och landsens eendrächtige
förswar. Gudh styrke nu widere och ingifwe inbördes kärleek.
Prästerskapet tacka underdånigst för confirmation på privilegia,
förhåppas att Invad ännu kan stå tillbakar, widere med
nader uptages. Wij äre K. M:tz undersäthere, och medan wij
see att Gudi» hafwer satt K. M:tt öfwer inyckit folk, sorn sanden
i hafwet: Ty önske wij att Gudh alzmechtigh wille styrkia
Riket och Regementet. Wij wele bidia Gudh der om, råda
och förmana wårt medel troligen medh bönen göra thet samma.
Borgemest. Nlls Nilson:
Gior tacksäijelse till K. M:tt att wij äre håldne wedh een
reen lähra och iustitia, att den som will lefwa i späkt, blifwer
der wedh maintinerat. Berömer ock K. M:tt att så är lagat,
att wij icke äre medh store uthlagor betungade och att wij äre
ware fiender öfwerlägne, fått fred och roligheet. K. M:tt har
sedt föruth hwad sorn länder till Riksens bästa, och prrecavera
genom Arfförsten alle farlige handlingar och practiker. Önskar
nu att Gudh alzmechtigh wille bewara K. M:tt. Wij obligera
oss till lydno igen, såsom gode undersäthere. Gudh gifwe K.
M:tt råd, macht, och länge regera.
Bonden:
Wij hafwe haft hätska fiender i alle landzorter, Gudh skee
lof, som hafwer gifwit K. M:tt macht them att förhindra och
emotstå. Cröningen är wäl till ända och wackert igenomgången.
J hafwe haft wakande öga öfwer oss fattige undersäthere och
satt Försten öfwer oss. Wij wele wara trogne undersäthere,
som rätta Christne menniskior böra. Are inthet så lärde att
kunna göra oration, bedia K. M:tt och K. Högheet hålla oss
till gode, fattige män.
När thetta war tält, kallade K. M:tt RikzCantzleren till
sigh och talte medh honom, der på stiger han fram och säger;
Thet är skickat genom Gudz disposition, att ändoch hans
guddommelige M:tt altid behagar att wälsigna ÖfwerheetzStåudet,
thet the måge uthföra Regementet genom sitt höga förnuft:
lik wäl falla consilierne och actionerne underligen och äre
af den aart och beskaffenheet, att the för theres swårheet och
November.
453
myckenheet så alt af een menniskia och een person icke kunna
handterade och administrerade warda, uthan behöfwes fleere
ministri, som i sådanne fall måste brukas Öfwerheeten till bijståndh:
Hwilket K. M:tt i all sin lifztidh hafwer tagit i acht
och enkannerligen sådanne personer täktz bruka till att der
medh incitera och upwäckia andre till ett wälförhåilande i dygd,
tapper- och ährligheet: Seendes på then rättmätige distribu
tionen!
prauniorum och poenaruin. Ty man har exempel huru
K. M:tt hafwer i anseende till förståndh, dygd och godt courage
upsatt någre till ähra. Hafwer ock K. M:tt i sinnet thet samma
wed sin Konungzl. Cröningh, efter förra Konungars exempel att
förklara någre så innan som uthan om Rådet till det loflige
RiddereStåndet, och gärna nu thet samma stalt i wärket, men
medan tiden nu sådant inthet medgifwer och faller för kort,
ty will K. M:tt hafwa thet allenast nu kundgiort, att the måge
wetta hennes loflige intention. K. M:tt är Ständerne altidh
medh Kongl, nåde wäl bewågen.
När nu Ridderskapet och Adelen wore i sin order igenkombne
pä Ridderehuset, förehölt II. Landtmarskalken them
att the skulle komma tillstädes dagen effter klockan 8, att
man då finge underskrifwa Rikzdagzbeslutet, hwilket man ändå
inthet hade bekommit, till äfwentyrs af hinder, att Rådet äre
boos K. M:tt. Hwar och een skulle wara beredd att hafwa sitt
insigel medh sigh.
7 Novemb.
Wardt förordnat ett uthskått, som skulle accompagniera H.
Landtmarskalken opp till K. M:tt till att lefwerera öfwer RikzdagzBeslutet
af Ridderskapet och Adelen.
II. Gustaf Stenbock
1 Class.
H. Christer Horn
2 Class.
H. Lars Kruus
II. Per Ribbingh
3 Class.
Johan Rosenhane
Gabriel Gyllenankar
Harald Stake
Anders Erikson Hästehuffwud
H. Erik Sparre.
H. Per Lilia
H. Carl Hårdh.
Otto von Sack
Öfwerste Hammelthon
Weliam Philp.
454
1650.
Heela denne dagen war anbraclit uthi RikzdagzBesluthetz
underskrifwande.
8 Novemb.
Upstege H. Landtmarskalken medh ofwanbemite uthskätt till
K. M:tt, och valedicerade II. Landtmarskalken decenti serinone,
till lnvilket K. M:tt swarade wela medh nåder Ridderskapetz
och Adelens bästa rama och förmärkia; der medh gaf K. M:tt
dem alle handh och valedicerade dem, önskandes hwar och een
af thet Ståndet lycka och wallard på theres resa. Sedan påmintes
K. Mitt af H. Landtmarskalken om then skrift, som
K. Mitt begärte till Skatteböndernes securitet af Ridderskapet
och Adelen, hwilken att gifwa H. Landtmarskalken sade falla
Ridderskapet betänkeligit, the wela tractera them eiliest på
Adeligit parol och beflita sigh all klagemåhl afböija. Men K.
Mitt war der medh inthet tillfredz, uthan fordrade för Almogen
skull, dem att contentera och så myckit beqwämligere remittera
der igenom Skattebönderne till theres Husbönder, och
begärte allenast K. Mitt een attest af H. Landtmarskalken.
Der medh trädde uthskåttet af och ned pä Ridderehuset igen.
När the komme tijt nedh, wore mäste parten sin koos gangne,
icke dess mindre refererade II. Landtmarskalken hwadh som hoos
K. Mitt wardt förrettat, och att K. Mitt bäfwer welat haft den
skriften, hwilken skrift H. Landtmarskalken straxt fattade, såsom
den här hoos ad acta ligger infördh. (Se Bil. S.)
Wedh sluthet på Herredagen dankade Ilir Knutt Posse af
sin Directors tienst wedh Ridderehuset, beswärandes sigh den
inthet kunna förestå för andre sine Embetes hinder och affaires.
Riddersk. och Adelen wille sådant excusera. H. Landtmarsk.
betackade för all trogen assistens. Eiliest wardt af Riddersk.
och Adelen låfwat, att hwadh the förordnade Directorer giorde
till thet nye Ridderehusets bästa och befordran, som skähligt
wore, wille the hålla ratum.
Johan Swijnehuffwud klagade öfwer Lorentz Creutz, som
hade låtit leda honom uhr RikzSahlen när Panquetet höldtz.
Creutz sade, att hau medh fleere andre refwe maten af bordet,
ty hade han RikzMarskalkens befallningh att mönstra honom
uth. Swijnehuffwudh lade inn een defensionsskrift. (Jfr sista Bil.)
Sidst giorde H. Landtmarskalken sin valedictiom der hau
först tackade Gudh, att alt sä wäl på Rikzdagen aflupit war
medh god samia och eenigheet, excuserandes sigh att han hade
November.
455
ett godt samwet, thet han hade sökt alles theres trogne wälfärdh.
Wore thet något feelat, så skulle the sådant excnsera,
hälst medan på een godh wilia och oförtrutenheet inthet manquerade.
Ehuru wäl att önskeligit hade warit, thet the hade
alle warit tillstädes, som skee plägar, doch tackar han hwar
och een för den ähra och respect the hade bewijst honom och
enkannerligen som nu tillstädes wore, begärte yttermera om
förlåtelse, om alt icke wore så rätt aflupit, som wilien war
godh: han war them alle till godh wänskap, ähra och tienst
altidh redebogen, och önskade dem sidst ali god hälsa och wälfärdh
på theres heemreesa. Tackade ock på Secretererens wägnar
för theres hederlige gåfwor, som the honom bewijst hade.
H. Gustaf Baner tackade Her Landtmarskalken för then
store åhuga och bekymmer lian i denne Rikzdagh haft hade,
recommenderandes thet store omak, och att alt war honom oförtreetligit
till att föra till beslut och godh ände. H. Landtmarskalken
hade sigh wäl comporterat till theres gode nöije.
H. Landtmarskalken betygade sin plicht och skyldigheet:
agnoscerar theres gode affection, och att han märker alt wäl
wara uptagit, till thet bästa uthtydt: wil altidh bewijsa sigh till
redebogen godh wilie och wänskap accommoderad. Lade der
medh Stafwen af.
Der effter aflupo någre dagar sora Rikzdagzbeslutet, hwilket
ändå inthet af trycket wardt publicerat, uthdelas skulle.
Den 12 Novemb. kom K. Mitz nådige Resolution uhr Cantzliet
på Ridderskapetz och Adeleus för detta inlefwererade beswärspunchter,
som här ligger ad acta. (Jfr sista Bil.)
456
1650.
Bil. A.1
Kongl. Maij.tz
Wår Allernådigste Drottnings Proposition, förestält
Rijkzens Ständer den 6 Julij Anno 1650 på Rijkzdagen
i Stockholm.
Kongl. Maij:t wår allernådigste Drottning hafwer sigh tidt
och ofta påmint, att icke allenast Sweriges Lagh och låflige
sedwahna fordra, uthan ock samptlige Rijkzens Ständer på näst
förgångne twenne Rijkzdagar inständigt rädt, tillstyrckt och
begärat hafwe, att Kongl. Maij:t wille medh det forderligste
låta sin Konungzlige Chröningzhögtidh celebreras. Såsom nu
Kongl. Maij:t hafwer Ständernes gottfinnande och begäran icke
ogillat, uthan sigh benägen där till finna låtit; Altså hade
Kongl. Maij:t gärna sedt, att sådana festivitet i fiol, effter dess
på sidsthåldne Rijkzdagh giorde förtröstning hade nådt sin
lyckelige fortgång. Men aldenstundh fridens execution i Tysklandh
icke war ändå i det lagh och tillståndh, att det fogeligen
skee kunde, uthan så där af som elliest ena och andra
hinder upwäxte och infölle, för hwilkas skull det hafwer måst
alt härtill uppskiutas; Så ähr Kongl. Maij:t nu allernådigst
sinnat och resolverat att låtat widh detta höglåflige Ständernes
möte, i Herrans nampn, medh behörlige solenniteter förrättas.
Tackar Rijkzens Ständer sampt- och synnerligen allernådigst
för det de hafwa sigh pä dess nådigste inladelse hörsamwillige
finna låtit och medh ett sä anseenligit samqwemb till dess
heder och beprydning instält. Frögder sigh altidh öfwer deres
wälstandh, önskandes att det icke allenast må länge och beständigt
wahra, uthan ock frå dagh till dagh mehr och mehr
tillwäxa och förökas. Och aldenstundh det inbördes bandh,
som emilian Christeligh Öfwerheet och rättsinnige underdåner
wara bör, plägar widh sådana tillfällen, skall ock nu widh denne
' Jemnförd med originalet i Riks-Archivet. Förut tryckt i Skånek
Histor. Samfis handl. 22: 254, men efter en copia i Skoklosters archiv.
Bilagor.
457
Konunglige Chröningz Ceremonie, medh gifwande och anammande
af reciproque eedh och försäkringar fästbindas och bekräfftas;
Så ähr Gudh innerligen till bidiande, att hans Gudomelige
Maijestät wille sådant låta skee i een lyckosam stundh,
sitt helige nampn till ähra, den Christelige kyrckio till förswar
och styrckio, Kongl. Maij:tt siäif till ett odödeligit nampn och
beröm, och Sweriges Rijke wårt käre Fäderneslandh sampt alle
dess trogne Ständer, Underdåner och inbyggiare till mycken
wälfärdh och fromma.
Medan nu praeparatoria till denna Chröningz act wijdare
bereedas och tillagas, hafwer Kongl. Maij:t rådsamt och nyttigt
befunnit att underrätta Rijkzens Ständer, huru Fäderneslandet
står på alla sijdor, enkannerligen hwadh sedan sidsta
Rijkzdagh här och ther passerat ähr, och huru det nu förewetter,
på det Ständerne der af desto bätter kunna dömma,
huru det som genom Gudz nåd och Kongl. Maij:tz sorgfäldige
efftertracktande, arbete och möda ähr wäl fattat och befästat,
må där widh erhållas och maiuteneras, och hwadh än i
ett eller annat desidereras och feelas, behöriigen företagas och
ställas i wärcket, till Fäderneslandzens gagn och bästa.
Och så myckit först Naboskapet medh Danmarck widhkommer,
då står allting på den sidan, dess Gudh wari loff, i
rooligit tillståndh och alt gått förtroende, det Gudh låte länge
och wäl så wara.
Hwadh friden medh Keijsaren anlangar, såsom den ähr en
gång wäl fattat och sluten, och af alle partier ratificerat och
bekräfftadh, så blifwer thet der widh; Och arbetas allenast nu
en rum tijdli på dess execution och fullgörande. Ty Rijkzens
Ständer påminna sigh nogsamt, att i siälfwe fredzslutet förafskeedat
ähr, det executionen på det som slutet war, enkannerligen
Krigzfolcketz afdanckning, sampt the under warande
krigh intagne testningars igengifwande, och hwadh der widh
hängde eller der af dependerade, skulle af begge parternes Generaliteter
effter sätt och ordningh, som the samptligen gått finnandes
wordo förrättas, såsom the ther bäst och säkrast sådant
förrätta kunde och borde, och af sådant tillfälle hafwer Hans
Furstl. N:de Herttig Caril Gustaff, såsom Kongl. Maij:tz och
Chronans Generalissimus, måst taga sigh det wärcket ann. Och
hade fuller samma execution ingen så stor tijdli eller difficultet
behöft, ther dhe Evangeliske Ständers restitution, som effter
fredens innehåldh föregå borde, hade, såsom Slutet lyder, blif
30
-
458
1650.
wit effterkommen; Men aldenstundh en stor deel af dee Påwiske
Ständer (som i förra Krigen hade den Evangeliskom myckit
afhändt) sökte till att hindra och eludera executionen, icke
williandes restituera hwadh fredzslutet dem pålagt hade: Kongl.
Maij:tz och Fäderneslandzens heder och säkerheet lijkwäl så
högt i bemälte restitution interesserat ähr, att man hafwer dem
uthan blasme, efftertaal och fahra icke kunnat förlåta, då såsom
Hans Furst!. N:de hade sigh tillförende utlii directionen
af kriget mächtog wäl, heroiskt och tappert betedt, altså måste
Hans Furstl. N:de icke medh mindre alfwar taga sigh ock
denne dhe Evangeliskes wälfärdh an wedh executions handelen
i Nurnberg, alt effter Kongl. Maij:tz ordre och befallning, effter
som Kongl. Maij:t ingalunda rådeligit fann, eij heller effter
fridzslutet skyldig war, att låta afdancka Krigzfolket eller
igen lefwerera fästningarne, för än Ständerne hade nått dheres
tillaccorderade satisfaction i gravaminibus och amnestien.
Hafwer altså detta, sampt dee månge och mächtige interessenters
diverse och åthskillige intentioner och åliggiande, warit orsak
där till, att, ändoch Hans Furstl. N:de medh stort arbete
och möda, ja medh synnerlig försichtigheet och dexteritet hafwer
drifwit executionens fullbordan, den lijkwäl icke förr eller
i kortare tijdh hafwer kunnat nå sin effect och ställas i wärcket.
Dåch ähr saken igenom Gudz nåde och Hans Furstl. Nådes
idkelige pådrifwande så wijda bracht, att allt war för någre
weckur sedan provisionaliter aftalt och underskrifwit, och
inthet mehr stridigt öfwer blifwit, än blotta Franckendahls restitution,
den fuller ock i fridzslutet richtigt betingat och belefwat
ähr, men doch in till denne tijdh af Kongen i Spanien
förhålles. Åthskillige förslagh hafwe warit på färde, huru ock
denne controversia medh interessenternes, enkannerligen Franckrijkes
och ChurPfaltzes, säkerheet och nöije bijläggias måtte.
Och hafwer Kongl. Maij:t i förgåhr bekommit Hans Furst!.
N:des Generalissimi skrifwelse uhr Nurnberg af den 15 Junij,
att benute den Franckendaliske stridigheet sammaledes äntligen
förlijkt och den 9 Junij underskrifweu war, och att hele executions
recessen skulle den 16 Junij af alle interessenter underskrifwas
och der oppå friden i alle sine puncter och clausuler
fullkomligen exequeras. Kongl. Maij:t wänter altså icke
allenast hele slutet på beimte executions tractat, uthan ock
Hans Furstl: N:des hemkompst medh det första (der till Gudh
sin wälsignelse och lycka mildeligen förläna wille) dä Kongl.
Bilagor. 459
Maij:tt icke underlåtandes warder att communicera Rijkzens
Ständer hwadh i ett och annat wijdare föreluppit ähr; i medier
tijdh låter Kongl. Maij:t medh Churfursten af Brandenburg
afhandla hwadh till gräntzernes läggiande nödigt ähr och elliest
richtigheet behöfwer i Pomern. Arnar ock medh första
lägenheet beskicka Keijsaren och all godh wänskap medh honom
wijdare befästa och förmehra; Så ock förordna sine Commissarier,
som staterne fullkomligen formera och inrätta skole
i Herttigdömerne Bremen, Verden och Pomern, sampt Hoffrätten
i Wissmar. Och där widh stå nu sakerne i Tysklandh.
Och aldenstundh på den Ryssiske gräntzen ähr ock igenom
långheet af tijden opwuxit något missförstånd!], som syntes i
längden kunna förorsaka någon widhlyfftigheet; Så hafwer
Storfursten i Rysslandh, förnimmande att friden i Tysklandh
sluten war, i förledne Sommar hafft hoos Kongl. Maij:t een
anseenlig ambassade, sådana controversier i wänligheet att bij—
läggia. Och åhre ther oppå någre små ährender, såsom gäldsaker,
slagzinåhl och desslijke remitterade till Gräntze befallningsmännerne
bägge sijdes in loco att remediera och botha,
men om en hoop öfwerluppne undersåthere blef här accorderat,
att så månge som till den 1 Septembris A:o 1647 wore
bortluppne, effter som deels der af ähre döde, deels så förskingrade
här och där, att dee icke lätteligen kunde igenfinnas
heller restitueras, så måtte the blifwa ther the nu wore på
bägge sidor, och Storfursten för dem, som för den tijden uhr
Swerige v/ijkne wore, betalda till Kongl. Maij:t en summa penningar.
Men the som effter thet dato wore öfwerluppne, skulle
å bägge sijdor igen lefwereres, effter som accorden, den här
i Stockholm af trycket uthgången ähr, medh mehra uthwijsar.
Om bem:te penningar hafwer fuller Kongl. Maij:t den effterrättelse,
att dhe ähre dess Commissario i Muskou tillräcknade,
men effter Storfursten i wintras bewilliade, att Kongl. Maij:t
måtte i det Pleskowiske gebietedh låta inköpa och uthföra någon
spannemåhl, så ähr deels der af, deels andra orsaker, ett
opproor i staden Pleskow entståndit, hwilcket än för få weckor
sedan så wijda continuerade, att Storfursten hafwer måst grijpa
till wapnen att styra dem medh. Huru thet nu will wijdare
aflöpa, lärer tijden.
Stilleståndet medh Pohlen wahrar ännu, såsom Ständerna
wetta, och hafwer Kongen i Pohlen i förleden åhr hafft hijt i
Rijket sin uthskickade, deels till att tacka Kongl. Maij:t för
460
1650.
det Kongl. Maij:t recommenderade hans persohn till dee Polnisclie
Ständer widh Kongewahlet, deels att betyga sin benägenheet
till att tractera een ewig fredh medh Kongl. Maij:t
och Sweriges Chrono. Rijkzens Radh i Pohlen hafwe ock i förledne
Januario skrifwit hijt till Rijkzens Radh i Swerige och i
lijka måtto sin benägenheet till be:te fridztractat contesterat,
medh förmählande att allareda fyra Commissarier wörö ther
till på theres sijda widh sidsta Polnische Rijkzdagh förordnade,
Invar emoth så wäl Kongl. Maij:t siälf wår allernådigste Drottning,
som elfter dess gåttfinnande Sweriges Rijkes Rådh hafwa
swarat, att Kongl. Maij:t i lijka måtto benägen och beredd ähr
bem:te fredztractat att beskicka och inga billige och tilldrägelige
fredzmedel att uthslåå, ther till Gudh sin nådh och wälsignelse
förläna wille. Och såsom man å bägge sijdor ähr eense
om Staden Lubeck till handelsplatz, altså står nu där hän 0111
tijden, huru snart Franckrijke, Venedig och thet föreenade Nederlandh,
såsom begge sijdors belefwade Mediatorer och underhandlare
i saken, warde tijt skickande, dagen sättiande och
parterne till sammankompsten disponerande.
Ahl- altså detta i det närmaste Fäderneslandzens tillståndh
uthländes, hwilcket Kongl. Maij:t till den ända Rijkzens Ständer
allernådigst så omständeligen, doch korteligen optäcker, på
det dee må see och förnimma medh hwadh ifwer och åhuga
och huru högt Kongl. Maij:t altidh ther hän arbetar och traclitar,
att Rijket på alla sijdor må befredas och medh alla grannar
och Nabor komma i godh och förtrolig wänskap, så ock
inbördes flor och enigheet. Och elfter en stor deel ther af
bäfwer allareda sin richtigheet, thet öfrige ähr ock på sådan
wägh, att man kan ock ther oppa göra sigh hopp om en godh
uthgång, ther Kongl. Maij:t icke warder in medio cursu förlåten,
uthan behörligen assisterat, och dess höglåflige förehafvande
rätteligen secunderade; Derföre medan sådant förnämligest
består i fölliande twå puncter, begärer Kongl. Maij:t
allernådigst, att Rijkzens Ständer wele dem noga betrachta och
öfwenväga, och medh det forderligste meddeela Kongl. Maij:t
deres rådhsamme betänckiande ther öfwer, och i alt bewijsa
Kongl. Maij:tt theres underdånige, skyldige och trogne bijståndh.
Först hade fuller Kongl. Maij:t ingalunda tänckt beswära
Rijkzens Ständer och underdåner denne gången medh någon
folcks uthskrifning, effter som Kongl. Maij:t ock i fiol lätt deni
Bilagor. 461
gifwa penningar, som heller sitt folck behålla wille; men såsom
thet fremmande Krigzfolcket ähr kostsamt att wärfwa och underhålla,
och thet Swenska så uth- som inländes genom ålder,
siukdom och krigh lidit någon afgång, Rijkzens sluth och säkerlieet
lijkwäl fordra, att. man mooth alle fall och fahra måste
wara försäkradh; Så begärer Kongl. Maij:t allernådigst Ständernes
godhe rådh och betänckiande, huru the mene, att hwadh
som i Chronans militie kan fattas, beqwämaste må kunna ersättias.
Sedan hafwe fuller dhe Tyske Ständerne till Soldateskans
affbetalning ther uthe bewilliat en anseenlig summa penningar,
men effter, armeerne haifwe warit månge och militien stor och
ingen ringa gäldh måst göras, icke allenast till ett så stort
wärcks uthförande, uthan ock nu till dess lyckelige ändande,
thet fremmande folcks afdanckning, thet Swenskas hemförande
och begge delarnes billige belöhning, föruthan hwadh till fästningar,
guarnizoner, åthskillige ambassader och sådant mehr
här effter nödwändigt will behöfwas; Så ändoch Kongl. Maij:t
ogärna beswärar Rijkzens Ständer medh nya belastningar, wäl
besinnandes theres tillståndh och lägenheet widh denne dyra
tijden; Lijkwäl hafwer Kongl. Maij:t icke kunnat förbijgåå,
att ock här öfwer begära theres rådsamme betänckiande och
trogne assistentz, på hwadh sätt the mene, att Kongl. Maij:t
kan här uthinnan, medh minsta undersåternes beswär, bäst och
beqwämast blifwa gripen under armarne, till Fäderneslandzens
gagn och bästa, såsom Kongl. Maij:tz eendeste och högste måhl
här i werldene. Kongl. Maij:t ähr och blifwer Rijkzens Ständer
sampt- och synnerligen medh all Konungiig ynnest och nåde
wäl bewågen,
CHRISTINA.
Bil. B.
Adelns betänkande till Presterskapet, angående uppskof med
frågorna om Drottningens giftermål oell successionen.
Effter man aff hållen conferens medh the andre Ständer
förnimmer att the ärna sine postulater inläggia, angåendes ibland
462
1650.
annat then Konunglige Gifftermåhlshandelen och Arffsuccessionen,
förr än något till propositionen swarat wardher: Ty hafwer
uthskåtet aff Adelen effter sakens nogha öfwerwägande enhälligen
betänkt och för rådsampt funnit dilatorie här på swara
alf fölliande skäl:
Först så wida sielfwe Processen wedbkoinmer, finnes icke
mindre skäligt än öfligit, att såsom K. M:tz högha respect och
wördning (där medh K. M:t wij åhre förbundne med) noghsampt
fordrar, att aff K. M:t såsom directrice conventuum kommer
så wäl convocationerne till Herredagherne som propositionerne,
och att K. M:tz höghet där uthi består att fordra Ständernes
swar och betänkiande, såsom nu ock denne gången skett är;
Altså tiänar inthet Ständerne invertera denne ordningen, uthan
i underdånigheet först swara hwadh them är proponerat.
Till t het andre, skulle man movera desse bägge puncter
förr än man thet ordentlige swaret på K. M:tz proposition tillgriper,
skulle thet gifwa ett skeen aff twångh och att Ständerne
wille föreskrifwa K. M:t hwad som förr bordhe skee.
Till thet tredie ähr man noghsampt om dess Konglige åhåga
och omsårgh, som högstb:te K. M:t dragher till Fädernesslandzens
wälfärd försäkrad, att fast wij än föruth oss lämpade
till K. M:tz nådige willie och swaradhe ordentligen till propositionen;
wore oss inthet där medh bethaget in cursu comitiorum
att föredragha K. M:t i underdånigheet Riksens anlägne tarfwer
wedh tillfällig och beqwemligh lägenheet: allenast att wij contestera
wår skylligheet och låtha see att wåre actioner, som
ock skäligt ähr, aff dess Konglighe nutu böre dependera.
Till thet Andre
hwad sielfwe materien och ärendet wedkommer
Och först om K. M:tz Gifftermåhl, så kräfwer denne saak
så myckit större och noghare betänkiande, som then ähr aff
högh och wichtig consideration; Ty om man skall argumentera
aff natura Matrimonii och dess egenskap, så moste man see
på partes interessentes; Ja, att ibland ringere contrahentes fordras
ett tidigt och moghit betänkiande, wele förtijga huru högt
detta är att estimera emellan så höghe personer, där wedh
hela Riksens almenne wälfärd sigh stöder och fast håller.
Sedan till thet andra ähr betänkeligit att praecipitera här
uthi, emädan wij icke kunna wetha hwart uth K. M:tz adfection
inclinerar. Kunna hända att såsom K. M:t will här uthin
-
V
Bilagor. 463
nan icke uthan skäl hafwa sin frije willia, och som arfföreningerne
förmå, att thet uthan twångh ske bör: Ty hålles rådheligare
och höfligare aftbijda tidhen, och då sadan bruka the
skäl och motiver, som K. M:tz hierta röra och beweka.
Synes icke heller till thet tredie detta ährendet hafwa så
stor hast med sigh, fast thet icke nu straxt påörkatt warder,
emädan II. F. N:de nu uthrijkes ähr, hwilken Aved sin lyckelige
heemkomst medh större maneer och Ständernes bättre behagh
[kan] winna K. M:tz adfection än Ständerne urgendo,
medh mehra som wäl öfwerläggias bör.
Den andre Frågan om Arfsuccessionen
1. Synes icke heller nu wara så stort nödig att movera,
uthan kunna besparas till den puncten om Matrimonio Avore
klar.
2. Att dhe andre Ständer befahra någre difficulteter i
drögzmåhlet och sökia sättia den stat i den form, som the
kunna gå säkert uthi: Så ähre Ridderskapet och Adelen icke
mindre bekymradhe om landzens wälfärdh, såsom then ähr suprema
lex: Men detta allenast öhr at betänkia, att man icke
uthi ett sådant Avichtigt ährende praecipiterar. K. M:t håller
ännu Regementet gående undher Gudz macht och bijstånd: Hans
Förstlige Nåde ähr redha declarerad Successor, och ähr fuller
ingen aff Ridderskapet och Adelen, som icke dragher en stor
respect på H. F. N:de för hans höghe merita, allenast att allt
angripes medh betänkt modh, godt maneer och beqAvämlig tid
till Fädernesslandzens nytto, gagn och wälfärd, fönväntandes
heller att K. M:t sielff sådant medhel föresloghe, och att Avij
icke igenom ett hastight och obetänkt postulatum giordhe ett
ingrepp i K. M:tz höghet.
3. Uthaff Kongl. Maij:tz Salig och höghlofflig i åininnelsse
Konung Gustaffs exempel är klart att han, som allom Aväl witterlighit
är, högt älskadhe sitt Konungerijke, der han doch dageligen
Avijstades uthi stoor faara, hastade doch icke heller medh
successionen, uthan medh moghit betänkiande medh Riksens
Rådhs Råd och sedan Riksens Ständer denne arffsrätt på sin (!)
elsk. k. dotter, nu wår allernådigste Drotningh confirmeradhe,
och dilaterade dedh icke lengre än aleenast uppåh H:s M:tz persoon
ensam, contenterandes uthi dedh öfrige och underkastaudess
sigh aldeles under Gudz denn aldrahögstes gudomelige försyn
och skickelse.
464
1650.
Bil. C.x
Uppå Kongl. Maij:tz wår allernådigste Drottningz
samptelige Riksens Ständer tillstälte och öfwerlefwererade
proposition är Ridderskapetz och Adelens
sampt Krigzbefähletz underdånige Swar och oförgripelige
betänkiande. Act. Stocholm den 9 Septemb.
1650.
Hwad skahl och motiver hafwa bewekt K. M:tt wår allernådigste
Drottningh nu för denne tid att berama een Rikzdagh
och sammanskrifwa Sweriges Rijkes Ständer, thet hafwer Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet af dess Kongl, proposition
i underdåhnigheet fattat och intagit, efter som K. Mitt
der uthi först påminner sigh hwadh Riksens Ständer på nästförlidne
Rikzdagar hafwa inständigt rädt och tillstyrkt, nembl.
att dess Kongl. Cröningh efter lagh och laga sedwana måtte
tillbörligen blifwa fijrat och celebrerat: hwilken deres enhällige
och underdåhnigste begäran, såsom grundat på gode skähl, K.
M:tt icke hafwer ogillat, uthan allaredo på nästförlidne Rikzdagh
giordt dem här öfwer een nådigh förtröstningh, och nu,
sedan fredz executionen är kommen i sin önskelige gång och
andre infallne hinder uhr wägen rögde, nådigst declarerat, att
uthi then Helga Tretalldigheetz nampn låta samma sin Cröningh
nå sin fullkommelige effect och medli tillbörligh solennitet
förrättas.
Wedh een sådan lägenheet hafwer K. Mitt till thet andra
funnit rådsampt och högnödigt att uptäckia Ständerne Riksens
närwarande Stat och willtor, huru den står medh dess angräntzande
naboer och grannar, så wäl de Danske som Ryssen
och Polacken, och hwadh uthi executions handelen af freden i
Tysklandh, ifrån den tijden Ständerne här sidst tillsamman
wore, passerat är, till den ände att Ständerne så myckit bättre
må see och döma huru högt och medh hwadh nijt K. Mitt hafwer
sigh Fäderneslandsens wälståndh warda låtit, och att de
der emot på sin sida efter sakernes noga och flitige öfwerwägande
måge wara betänkte om medel och wägar icke allenast
till att hålla Riksens Stat och säkerheet wedh macht,
1 Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
Bilagor.
465
uthan ock till att uthföra thet som wil wara af nöden till att
rätt nyttia then nyes wärfwade freden, uthi alt gripandes K.
Mitt under armarne, såsom trogne och hörsamme undersåter
ägnar och bör, efter som thet alt medh mehra i den Kongl,
proposition warder deducerat.
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet hafwa, näst
een innerligh tacksägelse till Gudh för K. M:tz recupererade
gode hälsa, uptagit och uptager ännu thenne K. M:tz nådigste
proposition medh skyldigh wördningh och största hugnat, underdåhnigst
betackaudes K. Mitt, som i anseende af dess trogne
undersåteres store åstundan och trängtan till Landsens mehra
tryggheet, hafwer täktz then förra giorde förtröstning om sin
Cröningh nu låta komma i wärket, och sig nådigst förklarat,
att samma högloflige Act skulle på denne närwarande Rikzdagh
winna sin framgångh: Onske ock att Gudh alzmechtigh
wille till detta höga wärket förläna nåd och wälsignelse, att
thet måtte skee och fullbordas till hans Helga nampns ähra,
then Christelige kyrkians märkelige förswar, Fäderneslandsens
fromma och K. Mitt sielf till ett odödeligit beröm; Och såsom
the ehrkänna sin plicht att effterkomma K. Mitz nådigste wilie
och befallningh; Altså finnas the ock redebogne underdåhnigst
att upwarta K. Mitt wed samma tillstundande Chröningz festivitet,
och då taga i acht och göra alt thet som kan lända K.
Mitt till nådigt behag och tienst sampt Fäderneslandet till
heder och prydnat. Sedan kunna the icke tillfyllest beröma
K. Mitz store Kongl, försichtigheet och osparde möda, der
medh K. Mitt thet Tyska kriget genom Gudz nåd tordt och
dirigerat hafwer, i thet att K. Mitt, oachtandes så månge wederwärtige
intentioner, rådslagh och motståndh, hafwer lijkwäl
nådt och kommit till thet måhl, som K. Mitz Herfader Konungh
Gustaf Adolph den Andre och Store, glorwördigst i
åminnelse, i begynnelsen af thet Tyske kriget hafwer satt sigh
före och K. Mitt sedan medh een manligh och försichtigh resolution
efterfölgt, hafwandes genom wapnen uthwärkat een
almen och önskeligh fredh, icke uthan then rene Evangeliske
kyrkians förbättrade stödh sampt Fäderneslandsens wäl i acht
tagne säkerheet, men enkannerligen K. Mitz högst berömmelige
och ewigwarande nampn; Derföre man stor orsak hafwer
att tacka den högste Gudh, och der hoos önska att executionen,
som nu är kommin på gångh och i sitt fulla lopp, må
winna sitt intenderade rätta uthslagh; Iämwäl att H. F. Nide
466
1650.
Hertigh Carl Gustaf, sorn den der i qualitet af K. M:tz och
Cronones Generalissimus hafwer medh bästa förståndh och tapperheet
fördt kriget till ända, och sedan medh een högberömmeligh
ifwer och dexteritet bijwistat och dirigerat executions
tractaten till thet lagh han nu är råkat uthi, må komma hijt
heem medh hälsa och alle sakers önskelige förrettande.
Belangande communicationen af tillståndet medh Fäderneslandsens
grannar och naboer, så lmgne sigh Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefählet der öfwer, att man medh them
står i gådt förtroende, medh önskan att sådant altidh må continuera,
efter som the ock aldelis försäkra sigh, det K. M:tt
bär ett wakande öga och omsårg att den ewige fredzhandel,
som de Påhler nu låta sigh finnas benägne medh Sweriges
Crono att ingå, må, så myckit hoos K. M:tt står, wedh första
lägenheet. blifwa anstalt och sedan till Fäderneslandsens säkerheet
och reputation till ända fördh. Och efter som näst Gudz
beskydd och Ofwerheetens rättrådige sampt försichtige åhåga
inthet är som erhåller ett land, antingen uthi fredh, eller hielper
thet uthur feigde till roligheet och wänskap medh sine
grannar, än een godh disposition och författningh så wäl till
hela Statens defension som dess underhåldh: Ty ehrkänne
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet medh underdåhnigste
reverens den omsorg, som K. M:tt fuller altijd hafwer i
det fallet burit för sine trogne undersåtere, men enkannerligen
uthi propositionen än ytterligere låter påskijna, sättiandes Ständerne
för ögonen först huru Cronans militie, som nu på een
tidh genom åthskillige tillfällen är worden förswagat, beqwemast
må kunna upfyllas och ehrsättias. Sedan ock hwad medel man
skulle finna, som kunde förslå och räckia till att icke alenest
underhålla Cronones militie och thet som der till hörer, uthan
ock till att göra andre oundwijkelige omkostnader till Riksens
tarfwer och heder. Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet,
finnandes them af K. M:tt införde motiver till militiens
recriie wara af hög consideration, hafwa them medh flijt öfwerlagt
och medh Landsens närwarande tillståudh iemfördt; Och
skulle the nu inthet understå sigh att röra om något upskof
och förskoningh medh uthskrifningen, om icke oftabem:te militie,
som K. M:tt nu hafwer på benen, syntes i thet närmeste
kunna förslå till landsens förswar och wårt käre Fäderneslandh
på denne tiden behöfwa någon lijsa. Och efter K. M:tt bäst
känner sine och Landsens krafter, sampt hwad i slike fall med
Bilagor.
467
skahl kan upskiutas och efftergifwas; Ty warder thenne saken
och dess beskaffenheet K. M:tz nådigste dijudication af Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet underdåhnigst hemstält.
Och ther K. M:tt, betrachtandes ofwanbem:te omständigheter,
inthet kuude finna råd- och görligit att förskona Landet medh
ofwanbeimte uthskrifningh och skulle frambättre märkia någon
stor fahra för Fäderneslandet wara för handen och Landsens
militie der emot för swagh, då wele the på K. M:tz allernådigste
fordran, efter tidernes och Ridderskapetz lägenheet och
wilkor, hörsammeligen fatta K. M:tt under armarne.
Hwadh medlen wedkommer, såsom Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefählet nogsampt betänkia hwad byrda och
beswär K. M:tt dageligen måste draga för sine trogne undersåtere
och alt sådant inthet kan blifwa handterat och styrdt
uthan nödtorftige medel; Altså och efter högstbennte K. M:tt
nådigst fordrar Ständernes rådsamme betänkiande och trogne
assistence ther uthi, contesterandes ther hoos att ogärna beswära
them medh nya belastningar; Ty hafwer Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet, anseendes icke så myckit den
swårheet som närwarande dyra tid inkastar, som K. M:tz nådigste
och wichtige remonstrationer, nu gärna och enhälleligen
resolverat, att än på twenne åhr continuera medh then krigzhielp,
som the på sidste Rikzdagh Anno 1649 till Riksens
tarfwer nionde bewilia, och thet nu efter thet sätt och medh
the eonditioner som då äre förafskedade, räknandes halfparten
af frelse emot Skatt och Crono. Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefählet äre i then underdåhnigste tillförsicht, att
K. M:tt warder thenne theres wälmeente tillbodh med nåde
förmärkiandes, och låter så här effter som här till lofligen är
skedt, theres Ståndli och privilegier wara sigh i bäste måtton
recommenderade, efter som the, påminnandes sigh sin plicht
och skyldigheet, städse förblifwa K. Maij:tz trogne och hörsammeste
undersåthere och Tienare.
På samptelige Ridderskapets och
Adelens sampt Krigzbefälets wegnar,
pro tempore LandtMarschalk
Schwante Sparre.
468
1650.
Bil. B.1
Oppa Hennes Konungzlige Maijrtz wår allernådigste
Drottningz framstälte proposition Prästerskapsens
underdånige betänkiande och swar. Actura
Stockholm den 9 Septembris 1650.
Uthaf förestälte Proposition och Hennes Kongl. Maij:tz till
Ständerne giorde berättelse hafwer Prästerskapet medh glädie
och stor hugnat förnummit, huruledes Gudh Alzmechtigh igenom
H:s K. M:tz höga omwärdnadt och stora bekymmer om hela
Evangelische Församblingens, Fädernesslandzens och. alle wåres
wälfärdh och säkerheet, hafwer saken så widt blächt, att detta
mödesamma och widt uthseende krijget ähr nu ändat och uthfört
till en önskeligh, berömligh och Fädernesslandet reputerligh
frijdh. För hwilken wälgärningh wij alle medh hela den Evangelische
kyrkia skyllige ähro Gudh den allrahögste medh innerligh
devotion att prijsa och tacka, tänkiandes oppå hwadh fahra
och mödo alle, sä höge som läge, hafwe swäfwat uthi och nu
igenom Gudz nåde ähro ifrån sådane mödo och fahra förlåssade;
Hafwe ock högh orsak H:s K. M:t höijeligen att betacka,
som all mödo, åhåga och flijt hafwer hafft ospardh denne krigzfahra
att afwända medh manligit mothståndh, medh långsamme
och förtretelige tractater, icke uthan H:s K. M:tz och Rikzens
stora bekåstnadh, och där uthi medh stort tålamodh uthhärdat
och wunnit där på ett gått uthslagh och en berömligh uthgångh.
Kunna ock Prästerskapet nogsampt besinna hwadh arbete
Rikzens förnämblige herrar höge Officerer och Krigzmän hafwe
uthstådt, som till detta krigetz uthförande och fredens erhållande
hafwe coopererat, sitt lijff wågat och sigh så höijeligen
beflijtat för II:s Kongl. Maij:tz och Fädernesslandzens wälfärdh,
där alle Rikzens inwänare hafwe i medlertijdh nutit frijdh och
godh roligheet in om Rikzens gräntzer, hwilken wälgerningh altidh
bör medh tacksamheet hafwas i minne och icke förgätas.
I lijka måtto befinne wij oss alle wara Hans Furstl. N:de
Hertigh Carl medh ähra och tacksamheet förobligeradhe, som
1 Jemnförd med originalet i Riks-Arcbivet. Tryckt i Skand. Ristor.
Sämbs handl. 22: 175, men efter en copia i Skoklosters archiv.
Bilagor.
469
nu widh ändalychten hafwer Krigzwäsendet och den beswärlige
sidste tractatz recessen fört till en önskeligh ända, ingen mödo
eller flijt tillbaka satt, uthan medh berömligh åhåga och försichtigheet
alle saker igenom gått, att icke dee allena, hwilkom
saken egenteligen angåhr och friden åtlmiuta, uthan ock att
siälfwe fienden måste H:s F. N:de berömma och sigh där öfwer
förundra.
Man må ock wäl medh godh skäl berömma Rikzens Ständer
samptligen, sorn den hela långe Fejgdetijden hafwe medh
tålamodh dragit den swåra krigzlasten medh uthgiffter och stor
tunga, och uthan knorr och oroligheet förwäntat den gyllende
frijden och önskeligh lindring, medh förhåppningh att komma
till sine förre wilkor igen. Så hafwer ock Prästerskapet medh
stor hugnadt förnummit, huruledes H:s K. M:t. och Riket ähr
uthi en godh respect och gått förtroende medh omliggiande Potentater.
Den högste Gudh gifwe wälsignelse, att den wundne
freden och dedh gode correspondentz medh wäre omliggiande
grannar måtte stadigh och långwarigh blifwa. Man twiflar ock
icke, att H:s Iv. M:t effter wanligh kärleek och omwärdnadt om
Fäderuesslandet, all flijt warder anwändandes att komma till
en stadigh frijdh medh dee Pollniscbe. Gudh förlähne där till
lycka och framgångh, sitt nambn till ähro.
Och såsom H:s K. M:t wår allernådigste Drottningh effter
Rikzens låflige sedhwana och Lagh, så ock Rikzens Ständers
enhällige begäran, hafwer behagat till sin högtönskelige Kröningz
högtijdh Ständerne sammankalla; Altså åhre dee hörsambligen
och gärna tillsammans kombne, be:te solennitet att bij—
wista och bepryda, tackandes Gudh som hafwer behagat att
sättia H. K. M:t på sine högtährade Förfäders Stool, dedh ock
innerligen af hiertat önska, att Gudh Alzmechtigh wille låta
samme berömlige Chröningz act lyckeligen tillgåå och fulländas,
sitt Gudomelige nambn till ähro. Gudh wille ock H:s K.
M:tz Stool nådeligen stadfästa, undersåtherne till frijdh och frijlieet
och inbördes enigheet, alle illwilliande till fruchtan och
fahra, H:s K. M:t till berömmelsse nu och i tillkommande tijder.
Onske ock af alt hierta, att Gudh, uthi hwilkens händer
all Rijke beståå, wille denne Kongl. Familien wälsigna och länge
oppehålla, på dedh att Rijket och Regementet må icke mindre
här effter under denne högstbe:te berömlige Familien tillwäxa,
än sorn här till skedt ähr.
Och alldenstund!! månge af Ständerne ähro långwägade,
470
1650.
hwilkom beswärligit blifwer på si.jda hösten att reesa och elliest
knapt faller medh tähringen i denne dyra tijden; Åhr
fördenskull deres ödmiuke begäran, att H:s K. M:t wille medh
Chröningen icke dröija.
Och såsom alle Ständer sigh där öfwer frögda, att II:s K.
Maij:t ähr opptuchtadh och lärdh uthi wår Christelige troo och
i wårt Fädernesslandh öfwelige Religion; Altså hafwe Prästerskapet,
så wäl sorn andre, den underdånige tillförsicht och ödmiuke
begäran, att H:s K. M:t nådigst täckes sin förre Rikzens
Ständer gifne försäkringh repetera och dem där oppå yttermehra
försäkra, effter sin högtährade förfäders och framfarne
Konungars exempel!; Såsom ock att H:s K. M:t nådigst
wille Prästerskapsens så wäl som andre Ständers wälfångne
privilegier förbättra och gunsteligen stadfästa, på dedh att alle
Ståndh, högre och nidrigare, måge till deres tillbörlige frijheet
och uhrminnes rättigheet förhulpue och där widh handhafde
blifwa, och rättas må hwadh i desse swåre krigztijder förandrat
ähr; Altså wele Prästerskapet, så myckit dem tillstår, förmodeligen
ock dee andre' Ständer, som rättsinnige Patrioter, sigh
där om beflijta, att H:s K. M:t till sin Kongl, rätt, högheet
och Regalier måtte styrkt och stadfäst blifwa, effter Sweriges
Lagh, uhrminnes bruk och Konung Gustafz den förste Testamente,
där på dee befinna sigh skyllige H:s K. M:t medh Edzplicht
att försäkra.
Belangande dee twenne puncter II. K. M.t Ständerne föredrager,
nämbligen om uthskrifningh till att oppfylla dee förswagade
Regementen och Guarnizonerne till att besättia, såsom
ock gräntzerne för alt infall i acht taga och där nöden
tränger att förswara; Befinner man wäl sådant behöfwas till
Rikzens säkerheet och wälståndh; Doch mädan Rikzens ungdomb
och manskap igenom continuerlige uthskrifningar ähr swårligen
förminskadt och krigzfålket nu till stoor myckenheet finnes
uthi landet, icke uthan undersåthernes beswär och tunga; Så
ähr ock widh H:s F. N:des Hertigh Carls lyckönskelige heemkåmbst
ähn mehra förwäntandes, att dedh kunde göra fyllest
för denue tijden till H:s K. M:tz och Rikzens nödtorft. Dock
hwar nöden så fordrade, finnes änthå i landet så månge löössdrifware
och öfwerflödige förswars karlar, som hafwa sigh i denne
krigztijden undandragit, och kunna dedh som behöfwes oppfylla,
på dedh den fattige beswärade Allmogen'kunde någon förskoningh
förnimma och ungdomen i Landet tillwäxa.
Bilagor.
471
Och mädan man wäl kan besinna, att Rijket uthi den beswärlige
krigztijden ähr råkadt uthi stor skuldh och beswär,
och fördenskull behöfwer lijta till Ständerne om bistånd till
att oppfylla hwadh som ännu kan feela; Så tackar man Gudh
att medh tractaten i Tysklandh ähr så lyckeligen gångit, dedh
Ständerne där i Landet hafwe sigh beweka låtit att medh
krigzfålkzens afbetalningh göra dedh bästa, dedh oss till att
göra hafwer warit odrägeligit; Dock såsom man förnimmer af
K. M:tz proposition, att dess föruthan någon skuldh ähr dragin
på Rijket för månge Expenser, som där brede widh ähre giorde,
wele Prästerskapet icke mindre än andre Ståndh H:s K.
M:t i den måtton bijfalla, och bewillie altså den ordinarie
Taxan, dock uthi penningar för hwar pertzel till att erläggia
effter Chronans wärderingh, räknandes 6 mark Silfwermynt på
en Rikzdaler. Ther till medh bewillie ock Prästerskapet nu
på desse tu fölliande åhr som 1650 och 1651 then wanlige
Qwarntull mantalspenningar, dock så, att såsom qwarutullen
biet' af all Ståndh i Rijket uthlåfwat, att ock nu mantalsspenningarne,
som i stället för Qwarntullen ähro bewilliade, måge
af alle Ståndzpersoner i Rijket uthgåå, såsom ock Landtågzgärden
uthi penningar effter wanligit bruk, dock alt Chronan
till understödh.
Så ähr ther hooss Prästerskapsens underdånige begäran, att
the then förwärfwade freden så wida till godo niuta måtte, att
the nu och här effter för Boskapsskatten nådeligen förskonte
blifwa, som ähr them en beswärligh uthlago och gåår något
ojämpt och olijka till. Såsom ock att thesse ofwanbe:te twenne
bewilliade extraordinarie hiälper icke blifwe them effter be:te
tu ahrs förlåpp för wisse och åhrlige uthlagor påförde.
Tiletta ähr mehnige Prästerskapsens underdånige swar och
wälmeente betänkiande öfwer H. K. M:tz förestälte proposition,
och blifwa the altijdh uthi den underdånige tillförsicht och förtröstningh
till II:s K. M:t wår allernådigste Drottningh, att
thetta theres förslagh medh all Kongl, mildheet opptagit blitwer.
Låfwa sigh altijdh wilha finnas, som the skyldige ähro,
H:s K. M:tz trooplichtige undersåthere, och önska att Gudh nådigst
wille oppehålla, beskydda och bewara högstbe:te wår nådige
höga Ofwerheet, Hennes Kongl. Maij:t medh heela Fädernesslandet
ifrån alt ondt; Förläne hälsosamme och goda
radh till Rikzdagens önskelige besluth; Gifwa lycka till den
tillstundande Chröniugz aden, att alt kunne i rooligheet, inbor
-
472
1650.
des enigheet och samia aflöpa och förrättadt blifwa, hans helige
nambn till ähro och till en beständigh frijdh och roligheet.
Actum ut supra.
Ems Kongl. Maij:tz
Trooplichtige och underdånige
undersåthere
Biskoperne
och
Prästerskapet sainptl.
Bil. EJ
Stormächtigeste Drottningh
Allernådigeste Fröken.
Upå E:s Kongl. Maij:tz Nådige Proposition, Riksens
Ständer den 6 Julij öfwerlefwererat, är Borgerskapetz
och Städernas Fullmächtiges ödmiuke och
underdånige Swar; Gifwit Stockholm den Nijonde
Septembris Anno 1650.
Att E. Kongl. Maij:tt till närwarande Rijkzdagh ibland
Rijksens Ständer nådigst bäfwer behagat BorgareStåndet sammankalla,
och oss deras Fullmächtige om sin Konungzlige Croning
widh denne tijden skee kunna försäkra; Jämwäl ock att
wij igenom en uthförligh berättelse om Fädernesslandzens tillstånd
medh åthskillige wårö Grannar och wänner underrättade
äre; Såsom ock att E. K. M:tt behagar pläga wårt underdånige
betänckiande öfwer dee medell, som ytterligare till Fädernesslandzens
roo och säkerheet sampt den önskelige Fredens erhållande,
sorn Gudh oss nådeligen hafwer täcktz förläna, nödige
synes; erkänne och uptage wij på wåre och menige Rijksens
Borgerskaps wägnar medh underdånigste wyrdnadh och
wyrdigeste tacksäijelse, besinnandes att E. K. M:tt här igenom
söker icke mindre sitt rättrådige, än nådige och milde Regemente
prijsligit och kundbart göra; Ty att E. K. Mitt medh
' Jemnförd med originalet i Riks-Arckivet.
ordenteligit rådförande täckes oss deelachtige göra om det, som
till Regementes understödiande tarfwas och oss weta böör; och
wij der emoth medh frija röst få optäckia wårt tillstånd och
dee brister oss tryckia kunna, styrkias och erhållas Landsens
rätt och wår wanlige frijheet, hwarigenom wij till underdånigh
lydna, hiälp och manligit bijstånd gärna opwäckias, såsom ock
till ewigt förgätande bringas på dee beswärligheeter, som förlupne
farlige krigztijder hafwa oss påfördt. Den högste Gudh
fäste och uppehälle E. K. Mitt uthi samma nåde och kärleek
emoth sine trogne undersåthere, och unne oss förstånd och
konst, dee förslagh påfinna, som kunne lända hans allmächtige
nampn till ähra, E. K. Mitt och heela wårt Fäderneslandh till
bijstånd, fridh och säkerheet.
Och effter som wij förnimme, att E. K. Mitt widh denne
tijden är sinnadt igenom sin Konungzlige Croning (den Gudh
täckes uthi en lycksaligh stund skee låta) sättia sigh på sin
fulla Regementz Thron och Säthe, önskade wij gärna att E. K.
Mitt samma sin Cröningz act nu medh det första anställa täcktes,
så för tijdzens beqwämligheet, som eliest närwarande Rijkzdagz
Besluth och wåre hemresor der medh att befrämia; I det
öfriga hafwe wij stoor orsaak oss att frögda och hugna, deels
derföre att wår höga önskan och begäran, sorn wij åthskillige
gånger här öfwer giordt hafwa, sin fullbordan winner; Men
besynnerligen att E. K. Mitt medh det samma tillbiuder oss
försäkra om wår Christelige Troo och timmelige frijheet sampt
sin rättrådiga Konungzliga Styrelse effter Sweriges beskrefne
Lagh och stadgar.
Hoos E. K. Mitt, såsom Rijksens infödde Arffurstinna och
alles wår uthkårade Drottning, kunne man sådane solenniteter
förbijgå, i betänkiande att E. K. Mitt en rumman tijdh in till
denne dagh prijssligen och berömbligen Regementet föreståt hafwer
och medh det samina oss wissa och otwifwelachtige skääl
gifwit, att E. K. Mitt sigh icke mindre än andra regera kan;
Men effter Sweriges Lagh uttryckeligen fordrar, att hwilken
dagh Konunger till Upsala Ode och Sweriges Crono dömas och
crönas skall, äger han allom Inrijkes boandom trygga Eedh
sina swäria och gånga, uthi det som nödigt synes och i Sweriges
Lagh beskrifwit finnes; Ty gör E. K. Mitt myckit wäl,
så för sigh sielff som för exempel och effterkonnnandom, som
denne Försäkringh oss förr tillbiuder, än wij äskat och begärat
hafwa.
474
1650.
Och emedan E. K. M:ts Croning på desse hugnelige tijder
infaller, då E. K. M:tt Fäderneslandet uthur alle krigh och beswär
uthwärkat och all ofridh uthi en tryggan roo och säkerheet
medh Grannar och Någrannar förwäxlat bäfwer; Så fatte
wij en otwifwelachtigh förhoppning, effter som wij ock det underdånligen
begäre, att E. K. M:tt här effter ali sin Konungzlige
omsorg och bekymmer der hän anwändandes warder, att
wij uthi wår Christelige lähra och den oförändrade Augzburgiske
Bekännelsen kunna beskyddas, Lagh och rätt medh lijka
fördeel för fattige som rijke, höge som lage, uthan någon exception
och anseende till Parter, Dommare, tijdh och ställe,
effter som Gudh det i sitt heliga Ordli strängeligen befaller och
Sweriges Lagh äskar, skepat och administrerat blifwer.
Sedan begäre wij i all som största underdånigheet, att
Rijksens Styrelse i bästa skick och ordning måtte stalt och
hållin blifwa, så att Cronones godz och Regalia, som dee anten
af hedens öö och i forna dagar warit hafwa, eller sedan
till dess uppehälle och förswaar bewilliade äro, oturberade och
oparterade blifwa tillhopa håldne, effter som Rijksens krafft,
styrkia och förswar här uthinnan består, och dee äre dee rätteste
och fastaste stollpar, hwar igenom Konungen uthi sitt Regementes
behörlige uthförande kan under armarne stödias och
hållas; der till medh att wij måge blifwa beskyddade och handhafde
uthi wår tillbörlige frijheet, och att det ena Ståndet som
det andra, effter art, dygd och qualiteter uthi Rijksens tiänster
och ämbeter befordrat blifwer; uthi hwilket och mehra som gemene
bästa kan widh macht hålla, den fattigas förtryck förtaga,
Rätten och den frijheet wij äre födde till, befordra, sampt
enigheet och godt förstånd styrkia och bekräffta: Wij E. K.
M:tt till ihugkommelse och påminnelse, Sweriges Lagh, uhrminnes
landsens loflige bruuk, Arfföreningen, högh hoos Gudh
Sal. Kong. Gustaffz Testamente och Norköpingz 1604 åhrs Besluth,
underdånligen förtro och öfwerantwarda.
Och såsom E. K. M:tt warder ock nu tillijka medh Sweriges
Rijke, dess manliga wapn till sköld och märkie antagandes,
så bedie och önske wij af Gudh den aldrahögste, att E. K.
M:tt måtte ock effter dess tydelige merkelse och egenskap, såsom
det rätta och endeste Götha och Swea Leijonet niuta och
bekomma snällheet och försichtigheet, sine undersåthere och
Fäderneslandet försöria; macht och myndigheet dem att regera,
krafft, bäfwan och fruchtan ibland alle dess fiender, dem att
Bilagor. 475
förswara, på det E. K. M:tt, effter sine Förfäders berömmelige
exempel, medh dee Tre Cronor, Försichtigheet, Rättrådigheet
och Lycksaligheet, till odödeligheeten måtte cröndt och ährat
blifwa; wij för oss, wäre medbroder och effterkommandom
wilia E. K. M:tt försäkrat hafwa om underdånigh lydna och
troplichtigheet, som rättsinnige undersåthere emoth sin rätta
Offwerheet wäl anstår, hwilket wij wijdare, när så wijdt kommer,
medh oskrymptadt Troheetz Eedh stadfästa skolom; men i
medlertijdh, och i feel af skänker och andre frögde tekn, önskom
och innerligen önskom, att then högste Gudh, som Konungens
hierta hafwer i sine handh och det medh nåde och
wijsdom opfyller, wille låta öfwer E. K. M:tt sin Anda, nådli
och wälsignelse uthgiuta, hans helga ordh och försambling manligen
förswara, Land och folck i rättrådigheet döma och sigh
sielff till hugnadt och ähra sampt Fäderneslandet till förswar,
tröst och bijstånd länge och wäl öfwerlefwa; Gudz kärleker
och lycka see medh Drottninge wårom och för allan Allmoge
fridh, tröst och hugnadt.
Här hoos hafwe wij ock intagit af den uthförlige berättelse,
E. K. M:tt oss hafwer göra låtit om det stadiga förbund och
förtroende wänskap medh åthskillige wäre grannar och naboer,
Danske, Tyske, Ryssar och Poler uprättat och stadfästat är;
Sådane frijdelige Tijender, som dee i sigh äre hugnelige, frögda
oss uthi alle ware hiertan, besynnerligen när wij besinna och
efftertänkia, uthur hwilken farligheet wij tagne och frälste äro;
Ty tillförende hörde wij inthet annat än förskräckelige krijgh
och örligh, och huru den ene inächtige fienden medh och effter
den andra emoth oss upstego, hwessandes deras sinnen och
wärior till mordh, brand och wårt fördärf, dee flugo som Eld
ifrån den ene orthen till den andra och allestädz krijgzlågan
uptände, till dess dee omsijder begynte wära grentzer nalkas;
Oss war inthet så liuft och kärt, som wij emoth deras grymlieet
icke wåga och upsättia måste; Wåra Godz, håfwor och
egodelar, wåra wänner, slächt och kärkombne barn måtte wara
osparde; Och det som Landzens dyrbareste skatt war och wij
aldrigh förgäta kunnom, wår aldra Edleste Konung, hafwer oss
detta grymma och förfärliga krijget kostat; Lijkwäl kunde inthet
hielpa, uthan hängde ändå bäfwan och fruchtan, åhoga och
bekymmer oss öfwer hufwudet, som hemma sutto och i tryggheet
syntes wara: Sådane beswär och farligheeter hafwer nu
E. K. M:tt förmedelst Gudz nåde och wälsignelse, igenom den
476
1650.
förtroende wänskap och förbund medh wåra wenner, nyare och
äldre, uprättat är, prijssligen stillat och afbögdt, och i stället
för krijgh och gryraheet fördt oss tillhanda fridh och liufligheet;
Wij få nu orsaak oss att frögda, att wij wåre trötta
och utharbetade wapn få hwijla låta, wåre wänner, slächt och
barn medh glädie helsa och omfatta, såsom ock oss sielfwa af
bördan wederquekia; Wij hafwe nu inthet att fruchta, uthan
heller håppas och förmoda att här effter skall wår handell och
wandell uthwijdgas och florera, Lagh och Rätt, goda Seeder
och Ordningar sampt annor Fridzens frucht tilltaga, wäxa och
grönskas.
In summa, till wår högsta lycka synes nu inthet mehra fattas,
än att wij innerligen tacke den högste Gudh, af hwilko seger och
fridh kommer, som hafwer afwändt farligheeten ifrån wåra grentzer
och gifwit oss roo in örn wåra murar, hans Gudommelige
allmächtigheet wille oss ytterligare wälsigna och regera, att wij
desse hugnelige tijder rätteligen bruka kunna, icke wändandes
frijheeten i sielfzwåldh eller medgången i höghmodh och inbördes
förtryck, hwar af wij sedan i större farligheet råka kunnom,
än då wij i krijget wörö; Ty wij weta att freden, när hon
icke rätt brukat blifwer, är skadeligare än sielfwe fienden, och
mången stridzbahr man, som i krijget hafwer warit oförfäradt
och segerwinnare, är af lyckan och medgången fallen och förqwafd
worden.
E. K. M:tt, som till denna wår lycksaligheet Gudz uthkårade
redskap warit hafwer, heembäre wij en ödmiuk och underdånigh
tacksäijelse för hafde möda och bekymmer, tillsäijom
gärna att wilia E. K. M:tz tunga och beswärliga Regementz
börda medh all underdånigh lydna, troplichtigheet och ähra understödia,
lätta, liufligh och behageligh göra, således tillbörligh
hugnadt och frucht af desse fridztijder tillskynda.
E. K. M:tt till ähra och beröm wilia wij alla de Heroiske
gärningar och försichtige bestyrande, som E. K. M:tt till denne
wår säkerheetz och lyckos befrämiande brukat hafwer, inskrifwa
uthi odödeligheetenes Taflor, dem wij sedan wåre barn och
effterkommandom till ewigtwarande ihugkommelse att tala, berömma
och prijsa, öfwerantwarda wiliom.
Hans Furstl. Nåde Generalissimo Hertig Carl Gustaff, som
ock sitt tappra modh, manliga bijstånd och stora försichtigheet
till desse sakers uthförande och richtigheet oförsumligen anlagt
hafwer, och der medh låtit see huru stoor kärleek han emoth
Bilagor. 477
Fäderneslandet hafwer, såsom ock hwadh troget och manligit
bijstånd wij af honom kunne hafwa att förmoda, tacke wij ock
ödmiukeligen, önskandes att H. F. N:de länge och wäl trijfwas
och i Landet snart till oss medh helsan komma måtte, E. K.
M:tt till tienst och bijstånd, oss till fägnadt och fromma.
E. K. M:tt föreställer oss ock wijdare att öfwerläggia, huru
desse tijder beqwämligen kunna föresees emoth all infallande
olycka, i synnerheet genom hwadh medell Cronones Militie, som
förminskat är, kan upfyilas: Så är icke mehra än skäligit, att
Rijksens Ständer för all åkommande oförmodelige infall sigh
så mycket möijeligit är försäkra, efter som man i freden icke
mindre böör tänkia på krijget, än man i krijget söker freden:
Och skulle här uthinnan wårt enfaldige betänkiande wara, att
E. K. M:tt öfwerlägger huru stort mantaal till Rijksens hägn
och förswar i desse fridztijder behöfwas kan; Sedan att man
der hoos om medell, hwar igenom dee underhållas och medh
hus och heen: försörias kunna, omtänkt är, och att en wiss förordning
der öfwer ståltes. Elliest der det icke skeer, warda
dee sigh till tiggerij och lättia begifwandes, hwar af myckit
ondt förorsakas kan, som dee eliest sielfwe icke skulle wara
benägne till; Hwilket förslagh ock fordom E. K. M:tz Sal.
Herfader för händer hade och medh Ständerne, som wij oss
påminna kunnom, öfwerlade. När så skedt är, wilie wij icke
annors förmoda, än att alle Stånd så skole benägne wara till
dess ersättande och erhållande, som dem deras egen säkerheet
kär och behageligh är; uthi hwilket skääls betrachtande wij af
Städerne lofwa och tillsäija till näste Rijkzdagh att wilia E.
K. M:tt och Rijket till tienst och understödning bijfalla medh
wår wanlige Båtzmanshåldning uthi sådant taal, som wij det i
nästförledne åhr hållit hafwa, underdånligen begärandes, att E.
K. M:tt i medlertijdh täckes öfwerläggia om wij icke framdeles
på något sätt här uthinnan kunna lindras.
Såsom wij i synnerheet nu underdånligen intercedera för
någre Städer, som sigh beswära, att dee medh högre Båtzmanstaal
taxerade äre än dee draga kunna, ödmiukeligen bidiandes
E. K. M:tt täcktes widh anfordran deras Båtzmanstaal lindra
och till sådant taal föra, som dem kan drägeligit wara.
Wij bidie ock i störste ödmiukheet, att wij uthan någons
intrång och molest måge frij dispensation hafwa öfwer dee
lieemkalls penningar wij af en godh wilia till wåre Båtzmän
åhrligen gifwa pläga, effter som wij af en frij wilia oss emellan
478
1650.
om denne uthgiften samsat hafwa, på det wij måge weta hwilke
Stadzens Båtzmän åhrligen.behåldne äre eller icke, och att the
af Staden en recognition hafwa måge, hwarigenom dee till Stadzens
tienst förbindas och obligeras, således till ingen annor
nytta böra anwändas eller uthfordras. Och såsom Gudh oss
nu freden förlänt hafwer, tänkia wij att gifwa be:te wära Båtzmän
halfparten mindre än tillförende när krijget warade, hwar
widh wij bidie att E. K. M:tt oss nådeligen handhafwa täckes,
så att ingen här uthinnan måtte oss intrång göra, sedan wij
dem till wåra Båtzmän erlagt hafwa.
Sedan gifwer E. K. M:tt nådigst tillkänna, hwilken stoor
summa penningar är upgången till krijgetz uthförande och sluth
sainpt Swenske och fremmande Soldaters afbetalning, och derföre
fordrar Ständernes betänkiande och adsistence, på hwadh
sätt E. K. M:tt kan under armenia grijpas till Fäderneslandzens
gagn och bästa. Så weet Gudh att wij gärna här uthinnan
wäre trogne rådh meddela wille, men såsom medlen, hwarigenom
sådane anslagh kunna göras och fortsättias, för oss
feela, så tryta ock oss förslagen; Ty E. K. Mitt täcktes sigh
gunsteligen till sinnes föra, hwilka stora pålagor wij i desse
beswärlige krijgztijder nästan öfwer wår förmögenheet bewiliat
och hörsambligen uthgiordt hafwa, hwar af wår förmögenheet
märkeligen är förringadt och förswagat, så att wij hwarken nya
uthgiffter tolda eller uthi dee förre uthhärda kunnom. Oss
eliest medh Konungzligh lofwen är försäkrat, att sedan krijget
wore ändat, skulle dee extraordinarie hiälper och uthskylder
uphöra, som åthskillige Rijkzdagz Beslut detta förmå och betyga;
E. K. Mitt täckes derföre wårt tillstånd, så wäl som
denne dyra tijdzens beswärligheet allernådigst öfwerläggia, och
uthgifterne så lämpa och moderera, att wij af den hugnelige
freden, som Gudh oss förlänt hafwer, någon frucht och wederquekelse
förnimma kunnom; Wij hafwe här till uthi krijget
warit trogne medharbetare, på det wij i freden kunde 100 och
lijsa hafwa; Den uthi storm och owäder twingas, spaar ingen
hijt och arbete, på det han till hambn och hwijla komma må;
wij förmoda det samma, som uthur krijgzens böllior oss arbetat
hafwa, och i rolighetzens och fredzens hambn stannade äro;
Doch såsom wij förnuffteligen elftertänkia kunnom, att krijget
och dee bekostninger der på giorde äro, icke lijka snart ändas
kunna, uthan att desse såsom swallande effter storm alltijdh
ötwerblifwa och längre tijdh behöfwa att afgöras och stillas:
Bilagor. 479
Elliest ock att wij alltijdh wilia låta wår godwilligheet och
trogne benägenheet skijna uthi det E. K. Mitt af oss till sitt
swåra Regementz understödiande fordrar; Wij ock i synnerheet
finna oss till tacksamheet skyldige, för det E. K. Mitt oss
medh BoskapsPenningarnes och Contributions afskaffwande, som
Städernes upwäxt och Commerciernes lopp myckit beswärade,
hafwer welat hugna och lijsa.
Derföre wilie wij E. K. Mitt och Rijket bijspringa medh
Accijsens fördubblande, såsom en extraordinarie pålaga, allenast
uthi fölliande fyra åhr, 1651, 1652, 1653 och 1654, af
dee warur i AccijsOrdningen specificerade äre, fremmande drycker
och warur som Store Siötullen betalas af undantagandes,
effter som Accijsen af dem medh detsamma erläggies, så att
wij wilia i Accijs gifwa Otta öre för hwar fyra öhre, wij här
till dagz erlagt hafwa; Men här under inthet förståendes Baakugnspenningarne,
hwilke E. K. Mitt täckes låta blifwa widh en
Ridr eller Sex m:k Silfwermyntt af hwarie Baakugn; Och eliest
att medh dee fattige här uthinnan effter Borgmestare och
Rådz gottfinnande på det lindrigaste måtte procederas, som tillförende
skedt är.
E. K. Mitt påminne wij ock i största underdånigheet, att
Städerne måtte sin portion af Accijsen niuta, effter som det
oss allaredo gunsteligen tillsagt är, och wij till Embeternas och
Byggningars underhåldh och fortsättiande föga annor inkompst
hafwa.
Wij bewilie ock i lijka måtto E. K. Mitt wäre Mantaals
Penningar, så frampt alle andre Rijksens Ständer dem uthgörandes
warda; Men der det icke skeer, begäre wij i underdånigheet
samma rätt, som andre fåå till goda niuta, och derföre
förskonas; Till hwilket wij det skäälet hafwa, att berente mantalspenningar
äre i stället bewiliade för Qwarntullen, till hwilken
alle Rijksens Ständer, som 1625 åhrs Besluth och Ordningh
uthwijsar, sigh förbundo, effter som ock alle Ståndli berente
mantaalspenningar på en tijdh uthgiorde.
1 det öfriga lefwe wij i den gode förhoppningh, att den
anseenlige Penningesumma, som Tyskland contribuerat och förskutit
hafwer, så wäl som dee åthskillige mächtige Länder och
Provincier, som nu Sweriges Rijke underlagde äro, warde oss
fattige undersåthere uthi wåra Uthlagor till hielp och lijsa kommandes,
sampt Cronan i sine åhrlige Intrader till märkeligh
botnadt och förökning, hwilket wij förmoda skee kunna, när
480
1650.
dee beswär, sorn krijget effter sigh lembnat bäfwer, afhulpne äre
och alt hafwer sigh uthi en godh skick satt och stadgat.
För ett Besluth kunnom wij i underdånigheet E. K. M:tt
icke opåmint låta det ärendet wij medh alle Rijksens Ständer
i förgångne Rijkzdagh om E. K. M:tz önskelige Gifftermåhl
ödmiukeligen anhöllo, hwar på wij nu ett gunstigt swar begära,
som E. K. M:tt oss der om till denna tijden försäkrat hafwer.
E. K. M:tt, som Landh och Folck regerar, kan uthan twifwel
här uthinnan sitt betänkiande hafwa för någre beswär skull,
som Echtenskapet medh sigh föra synes, men så täckes E. K.
M:tt betänkia, att ächta ståndh är en Gudz ordningh, hwilken
alle menniskior underkastade äro, och förer medh sigh en föliande
tryggheet, liufligheet och hugnadh, hwarigenom alle beswär
förtagas och öfwerwinnas kunna, särdeles när Gudh det
täckes medh barn och blomma wälsigna.
Heele Sweriges Rijke skattar detta ärendet så högt, att
wij aldrigh för olycka och missfall kunna oss försäkra, medh
mindre E. K. M:tt täckes oss här uthinnan trygge och säkre
göra; Landzens roo och undersåthernes wälfärdh är Offwerheetens
högsta Lagh och måhl, som fram för all timmeligh wälfärd
sättias och achtas böör; Till detta målet hafwer ock E.
K. M:tt i alla andre sina actioner syfftat; Wij wilia ock icke
förmoda att wij i sådant wichtigt ärende, som rörer wår wällfärdh,
roo och säkerheet, skola blifwa strandsatte och förlåtne.
Sahl. hoos Gudh och högtprijsligh i åminnelse Konung Gustaff
den Förste hafwer Fäderneslandet uthaf tyrannij, träldom och
willfarelse, som Konungewahlet det hafwer stört uthi, frällsatt,
och till en sådana Monarchia, som det nu är, uprättat, förordnandes
igenom ett ouplösligit och oigenkalleligit Sluth och Arfförening,
att hon således skulle continuerligh och så myckit
menniskligit är, ewigtwarande blifwa, der medh att förekomma
inbördes oenigheet och Rijksens undergång, effter som alt sådant
af Kongl, wäliande sigh förorsakade, som då mera än
exempel och kundbaar war.
Samma Förordningh och Sluth hafwer Hans Sahl. Kongl.
Maij:tt igenom ett berömligit. Testamente sedan sine Barn och
Effterkommandom att befordra, achta och styrkia, öfwerantwardat
och befallat.
Sahl. hoos Gudh och Glorwyrdige i hugkommelse E. Kongl.
Maij:tz Faderfäder och Fader, som hwarken wälfärdh eller lijff
för Fäderneslandzens förswarande och wår lyckos uprättande
Bilagor.
481
ospardt hafft haffwa, hafwa medh samma betänckiande och förtröstningh
E. Kongl. Maij:tt Regementet i händer lefwererat, att
E. Kongl. Maij:ts Barn och Brystarffwingar skulle af deras arbete
nytta hafwa och wij der af tryggheet och säkerheet niuta,
som af dee Arfföreningar, som uthi bägges deras S:S: M:ts M:ts
tijder uprättade äre, tillseendes är; Skulle nu deras goda mening
och förordningh medh E. K. Maijt:z lijfztijdh (som Gudh
doch låte länge wara) en ända hafwa, skulle icke allenast deras
hopp och arbete om inthet blifwa, uthan ock wårt wijdt
uthspridde Regemente, ähra och beröm, som fäst myckit hafwer
kostat, till äfwentyrs slockna eller förandras, och wij i dee
farligheeter råka, som wåre Förfäder tillförende warit hafwa.
Allernådigste Drottning!), till E. Kongl. Maijrtt bijfogom
wij öfwer alt detta wår underdånige bön och Supplicatior.er,
dem wij understödiom medh Gudz wilia och behagh, Rijksens
wälfärdh och E. Kongl. Maij:tz Förfäders helsosamma Testamenter
och yttersta wilbas förordningh, den E. K. Mät som
en Arffwinge uthi Naturen tillbörligen icke kan förbijgåå eller
tilbaka sättia, förmodandes att wij ock bönhörde wardom.
Hwadh mehra wara kan, som Rijksens Rätt och wår wälfärdh
styrkia kan, wilia wij framdeles E. Kongl. Maij:tt i underdånigheet
påminna, förmodandes att thet ock nådeligen uptagit
och befordradt blifwer; I medlertijdh lefwa och blifwa
wij ibland andre Rijksens Ständer
E:s Kongl. Maij:tz
Troplichtige Undersåthere och till
beramade Rijkzdagh af Rijksens
Städer Fullmächtige
Nicolaus Skunk
Civium Secretarius.
482
1650.
Bil. F:»
Oppa Hennes Konungl. Maij:ts wår Allernådigste
Drottningz Proposition, Rijkzens Ständer den 6 Julij
förelåsen och öfwerlefvvererat, är Allmogens underdånige
och ödmiuke Sivar. Actum Stockholm den
7 Septemb: 1650.
Såsom H:s K. M:t, hwadh Siveriges Lagh och lofliga sedwana
fordra, sigh påmint hafwer och till Rijkzens Ständers på
föregångne Rijkzdagar inrådande och ödmiuke begäran samtyckt,
och fördenskull för godt funnit widh thenne tijdh sin
Konungzliga Chröningzhögtijdh celebrera; till den ända ock sine
trogne undersåther genom uthgångne Patenter upfordra och
sammankalla låtit: Altså hafwa H. K. M:tz undersåther af Allmogen
uthi Swerige och Finlandh hörsambligen sine fullmächtige
hijt förskickat, hwilke, finnandes H. Kongl. M:t widh helsa
och godt wälståndh, sigh af hiertat hugnat och gladt hafwe;
H:s Kongl. Maij:t der hoos på det underdånigste betackandes,
som deras åstundan och wälmeente anhållande allernådigst anhört
hafwer, och omsider förklarat samma festivitet nu medh
det allra första i wärcket ställa. Och twiflar Allmogen intet
H:s K. M:t dem på deras rätt, gamble frijheet och plägseedh
till personer och egendom sä försäkrar och stadfäster, att dem
der uthinnan här effter uthi ett eller annat något förfångh icke
må skee och tillfogas; Eeukannerligen widh Sweriges Lagh erhåller
och handhafwer, att de ock icke någon särskild rätt
motte underkastat warda: Dee wele såsom trogne undersåthere
efterkomma hwadh deres plicht fordrar, och sådant som uthi
Konungzlige Chröningar skee plägar, för sigh och sin.e efterkommande
medh Eedh bekräfta. Önskandes fördenskull medh
H:s K. M:t och samptlige Rijkzens Ständer Gudh wår k. himmelske
Fader detta höga wärket medh sin mildrijka wälsignelse
bijwista, och till sitt heliga nampns prijs och ähro sampt H:s
K. M:tz och Fäderneslandzens fromma och stadige warande wälståndh
befordra wille.
Sedan hafwer Allmogen tagit af H. K. M:tz proposition
god underrättelse öfwer hwadh, enkannerligen sedan sidste Rijkz
-
1 Jemnförd med och rättad efter originalet i Riks-Archivet.
Bilagor.
483
dagh holtz, uthrijkes förlupit är, nembligen att H. K. M:t medh
omliggiande Potentater uthi godh wänskap och förtroende står,
så medh Dannemark effter oprättade ewigwarande Fredzfördrag,
som Romerske Keijsaren, och att Tyske freden 1648 effter ett
långsampt, kostbart och blodigt krigh sluten blef, som H. K.
M:t Ständerne på nästhåldne Rijkzdagh allernådigst dem till
stoor hugna och glädie förkunnade, nu omsijder förmedelst traetaten
uthi Niirnbergh genom Gudz dens Aldrahögstes Barmhertigheet
och milderijke wälsignelse, H. K. M:tz omsorg och befordrande,
sampt K. M:tz Generalissimi H. F. N:de Hertigh
Caril Gustafz försichtige och mödosamme bearbetande ändtligen
sin fullbordan nådt hafwer.
Der näst är af Allmogen fattat icke allenast att Storfursten
i Ryssland genom sine uthskickade fullmyndige stoore Sändebudh
för ett åhr sedan det missförståndh, som widh Ryske
gräntzeu af långligh tijdh sammansamkat war, hafwer sökt afhielpa,
fördenskull ock emellan K. M:t och bem:te Seudebudh
föraccorderat och förafskedat blef, att Storfursten för en deel
afwekne och bortryinbde Swenske, H:s Kongl. M:tt och Sweriges
Chrono en summa penningar afläggia, men en deel restituera
och igen lefwerera skulle, uthan ock att stilleståndet medh
Pålandh stadigt och fast hållas, såsom ock att Konungen i Pålandh
på sin sijda all godh benägenheet till ewigh fridh betygar.
Såsom Sweriges Rijke wårt k. Fäderneslandh uthi framfarne
tijder på månge åhr krigh, örlig och den store nödh, beswär
och farligheet der medh fölgd är, hafwer warit underkastat,
så att ingen minnes tillbaka och kan säija af någon warachtigh
roligheet och fredh, uthan altijdh, stundom medh then,
stundom medh en annan fiende hafft att göra, fördenskull ock
på Rijkzdagar och sammankorapster, brede widh annat, der
öfwer klagemål stälte äre, ock bekymbersampt warit hafwer,
hurulunda all fahra förebyggias och afwändas kunde. Altså
hafwer Allmogen högh orsak sigh öfwer erholdne fredlige uthslagh
att frögda, och Gudh den Aldrahögste innerligen tacka,
som effter så månge åhrs uthståndne Feigde oss mildeligen ansedt
hafwer, och nu omsijder under Kongl. Maij:tz Regemente
blodzuthgiutelsen stilt, och således satt Fäderneslandet sampt
dess Religions förwandter emot månges förhoppning uthi fredligt
wilk or, fördenskull ock Allmogen der näst af ett underdånigt
tacksampt hierta Kongl. M:t en ödmiuk tacksäijelse
484
1650.
heembär för den stoore flijt och mödo K. M:t till att detta erhålla
anwändt hafwer, bediandes der hoos, såsom de ingalunda
uthi något twifwelsmäl ställe, H. K. M:t wijdare alt giörligit
i acht taga wille, som hoos en eller annan ännu till en fullkomlig
stadig wänskap och godt förtroende åtherstå och af nöden
wara kan.
Sidst så hafwer Allmogen de twenne Puncter H. K. M:t
Ständerne i gemeen föreslagit hafwer att betänckia, öfwerwägat.
Så oansedt den förste puncten, belangande Swenske krigzfolket
så in- som uthrijkes genom månge infallande orsaker någon afgång,
som intet annars kan wara, tagit hafwer och H. K. M:t
fördenskull skäligen förorsakat wore till dess beqwämmeste ersättning
på en uthskrifning stå och fordra, lijkwäl emedan den
barmhertige Guden nådeligen wårt käre Fäderneslandh fridh
förländt och uthi det önskelige tillståndet satt hafwer, att H:s
K. M:t (det Gudi skee loff) ingen fahra weet på färde wara,
som på krigzfolketz stärckning så högdt drifwa kan, hwarföre
hafwer H. K. M:t ansedt det store beswär, som Allmogen rnedh
uthskrifningar åhrligen hafwer warit underkastat, och dem till
någon lijsa effter deres underdånige trägne bön och begäran
på ett åhr för uthskrifningen förskonat, medh nådig tillsägelse
på tillkommande åhr samma förskoning niutha låtha, hwar så
H. K. M:tz och Fäderneslandzeus säkerheet någorlunda tåla och
medgifwa will: Hwarföre Allmogen H. K. M:t på det ödmiukeligaste
underdånligen tacke och der hoos som förmält är, der
H. K. M:tz och Fäderneslandzens tryggheet oundwijkeligen folkz
antagning fordrar, då bewillie och samtyckie de uthi tillkommande
åhr en uthskrifning efter gårdatalet till hwar tiugunde
uthi Rothan, doch är Allmogen uthi den ödmiuke tillförsicht
H. K. M:t der till ingalunda resolverar och komma låther,
uthan det, som förmält är, dess högre synes tarfwa och af nöden
wara. Och aldenstundh en stoor deel af Ridderskapetz och
Adelens Fougder wedh uthskrifningar rothera tillhopa Skatte
och Frelse hemman, och sedan låthe uthnämbna Skattebönder
eller deres hielp för så månge Rothar husbonden hafwer, hwar
öfwer Allmogen befinner sigh högeligen beswärat: Odmiukeligen
fördenskull bediandes H. K. M:t en sådan förordning Commissarierne
gifwa wille, att en lijkheet hålles och Skattebonden
icke mehr än Frelsebonden beswärat blifwa måtte, och såsom
de der till intet bättre medel finne, än Skatte- och Chronehemman
warda tillsamman rotherade, och att H. K. M:tz Com
-
Bilagor.
485
missarier sedan dugelige karlar medh nämbdens samtycke uthtage.
Altså twifle dee intet H. K. M:t en sådan rotheringh sigh
behaga och dem wedh uthskrifningar åthniuta låther.
Hwadh den andre Puncten widkommer, så är af Allmogen
för månge åhr sedan åthskilligt uthi owist bewilliat och åhrligen
uthgiordt, såsom stoore Giärden, Mantals- och Boskapzpenningarne,
Byggningz- och Saltpeterhielpen, medh andre hiel—
per som Allmogens beswärs puncter wijdare uthwijsa, medh
hwilke hielper Allmogen uthi warande krigztijder hijt in till uthärdat
hafwe: Men emedan nu hoos störste deelen af Allmogen
i landet stoor armodh och fattigdom finnes, så att den icke så
högt beklagas kan eller af mången troos i sanning wara; der
till icke ringa hulpit den stoore misswäxt, Gudh mästadeles
alle Provincier i Rijket uthi förledne åhr medh hemsökte, och
ehuru wäl Gudh uthi innewarande åhr någre Landzorther medh
tämmeligh åhrswäxt wälsignat hafwer, dess hans helige nampn
wari prijs, att dem förmodeligit är hielp och undsättning bekomma;
Så är lijkwäl Gudh bättre mångestädes stoor misswäxt
blifwen, man hörer myckit af regn och owäder blifwa skadat och
förderfwat, hwilket synes denne påstående hårde och dyre tijden
öka och fast beswärligare göra, fördenskull nöden icke ringa
Allmogen omträngt hafwer uthi underdånigheet bedia H. K. M:t
dem någon lindring på ofwanbe:te hielper förunna wille, på det
de motte så mycket mehr niutha friden till godo, och framdeles
när så kan behöfwas, dess bättre komma H:s K. M:t till hielp
och undsättning: H. K. M:t hafwer fördenskull af Kongl, in
född
misskundsamheet och ett Christeligit medlidande Allmogen
BoskapzSkatten nådigst undt och efftergifwit, hwarföre Allmogen
på det underdånigste H. K. M:t en ödmiuk tacksägelse
hembär, och lofwar der hoos att komma H. K. M:t medh samma
skatt nästkommande Rijkzdagh åther igen till hielp och
bijståndh, der Gudh ymnigare åhrswäxt gifwandes och H. K.
M:tz tarf och uödh så fordrandes warder. Men emedan H:s K.
M:t hafwer låtit förnimma icke deste mindre nödwändigt behöfwe
dee andre hielperne, så wäl till giäldz afbetalning, som
af krijget sammansankat är, som till befästningars proviantering,
åtskillige sändebudh och annat mehre: Hwarföre hafwer
Allmogen, som deres plicht och trooheet fordrar, sin olägenheet
och beswärlige tillståndh tillbaka satt och enhälligen samtyckt
och bewilliat brede widh Stoore Giärden, Byggningz- och Saltpeterhielpen,
Qwarntulls Mantals penningarne på näst fölliande
486 1650.
twenne Ahr. Och såsom mehrbite hielper, stoore Gärden och
Saltpetterhielpen tillijka medh Mantalspenningerne till krigetz
uthförande, Byggningzhielpen till Chronones Slott och gårdars
bebyggning och uppehållande bewilliade och Allmogen åkomne
ähre: Altså hafwer Allmogen, som de sigh ytterligare förklara,
desse oftabe:te hielper H. K. M:t för ett Regale och Chronones
enskylte ingiald bewilliat, ödmiukeligen uthi all underdånigheet
bediandes H. K. M:t allernådigst en sådan förordning göra
wille, och desse Allmogens bewilliade hielper motte II. K. M:t
och Chronan allena som förmält är behåldne blifwa, såsom de
eij heller till någon annan, än till H. K. M:t och Chronan att
uthgöras, nu samtyckte och bewilliade äre.
Sidst oansedt af Sahl. K. M:t Konung Gustaff Adolph,
H:s K. M:tz käre Herfader, glorwärdigst i åminnelse, resolverat
och förafskedat wardt, att Frelsebönderne så wäl som Skatte
och Chrone HerrdagzPenningar till Allmogens uthskickade Herdagzmän
uthgöra skulle: Så warder lijkwäl sådant af störste
delen intet effterkommit, fördenskull ock somblige Herdagzmän
ganska ringa få sigh till födo och uppehälle; Hwarföre är till
H. K. M:t Allmogens underdånige bön och begäran, H. K. M:t
dem wedh förbeite förordning handhafwa behagade, så att Frelssebönderne
ock så sine Herdagzpenningar här effter till den Allmogen
uthskickande warde, afläggia motte.
Detta underdånige, enfaldige wälmeente Swar H. K. M:t
medh nåder uptaga wille, Allmogen på det ödmiukeligste bedie,
och förblifwe så länge de leffwe
II:s K. M:ts
Underdånige, hulde och trogne Undersåther
och Skattdragare,
Allmogens Fullmächtige
Herdagzkarlar.
Bilagor.
487
Bil. G. i.1
Adelns replik emot de andra Ständernas svar på Kongl.
Maj:ts första Proposition.
Stormechtigste Drottningh, allernådigste Fröken.
Såsom alle omständigheeter skulle wed denne tiden förnembligast
gifwa E. K. M:tz troo undersåthere anledningh att
föreena sigh sampteligen i frögdh och lyckönskan till E. K.
Maij:tz länge åstundade Cröningh; Så hafwe wij ock af Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet inge andre tankar
hwarken hemma fattat eller hoos oss sedermera låtit winna något
instegh. När wij hafwe ansedt medh hwadh lycksahligheet
wårt käre Fäderneslandh under E. K. M:tz högloflige Regemente
är wälsignadt i feigdh och fredzhandlingar, eller ock eftertänkt
hwad förbättrade wilkor alle dess ledemother nu wistas uthi,
finnes allestädes rättmätige skähl till een innerligh tacksäijelse
emot Gudh, till E. K. M:tz högsta beröm och wår inbördes
hugnadh. Hwart och ett Ståndh besitter wirkeligen in till denne
dagh sine förmonner, wyrdnat, näringh och rätt, alle tillsamman
deres ähra och säkerheet, så att ingen rättsinnigh annars
dömer, än att wij, efterföliandes wäre privilegier, lagh och rätter,
den eena den andra inthet äre förnär; uthan myckit heller
i bästa förtroende och allmän frijheet kunna åsämias. Sielfwe
Cröningz Acten påminner oss thet wara Riksens anseenligste
solennitet dijt uth rättat, icke alenast huru Ofwerheet och undersåthere
måge förbindas till hägn och bewågh å den ena,
till lydno, troo och underdåhnigheet å den andra sidan; uthan
ock Ständerne befästa sin emellan eendrächtigheet, sämia och
deras allgemene wälfärdz befordran. Dijt hafwer wårt afseende
stedse och för all tingh warit stält; den samma till fölies winläggia
wij oss ännu efter yttersta förmågo, att af alle wåre
åthäfwor måtte förmärkias medh hwadh wyrdningh och hörsamheet
wij äre E. K. M:tt ödmiukeligst ergifne. Emot wåre
MedStänder hafwe wij oss medh tillbörligheet och willige beqwämat,
gärna förnummit deres bekofringh, ja oss sielfwe till
dess befremielse erbudit. Uthi wåre egne sammankompster äre
1 Jemnförd med Riks-Archivets concept och original, det senare
tryckt i Skand. Histor. Sämbs handl. 23: 90.
488
1650.
wij trygge tillhoopa trädde, och styrkt oss emot hwariehanda
wedrigt uthspridande medh wäre wälfångne privilegier, the wij
af ålder hafwe haft, iämwäl af frarafarne Konungar, E. K. M:tz
höglofligeste Förfäder, men serdeles af E. K. M:tz käre Herfader
Konungh Gustaf den Andre och Store, glorwördigst i åminnelse,
så wäl som E. K. Maij:tt sielf nådigst bekräftade och
formerade äre. Kommer oss altså deste oförmodeligere före och
kränker oss af hiertat, att emedan wij stå alt geent uth och
stadigt i ofwanberörde acht och meningh, försäkrandes oss icke
annars skola möthas, måste wij spöria i E. K. M:tz iempte
månge fremmandes åhörande på öpen RikzSahl, att wåre MedStänder
i deras Swar till E. K. Maijrtz nådigste proposition
åthskillige stycke författa, dem de drifwa Ridderskapet till märkeligit
förfångh och införa på sätt och wijs, som sträfwar emot
almänne Rikzdagars berömmelige sedwenior, läggiandes een
grundwahl att undangå oss1 alle de förmonner och frijheeter,
hwilke genom Ofwerhetennes nåde, mången Riddermans egit
blodh och annat lofligit förhållande äre uthi wårt Ståndh inbrachte.
Ehuru wäl wij nu alrahälst sådanne beswär förbijginge och
E. K. M:tz höga bekymmer inthet gärna föröke, efter som det
löper mot wårt upsåth och af anseende 2 wedh närwarande Ständernes
Samqwäme, drifwer oss likwäl sielfwa nöden, så frampt
allahanda oskähl3 skal afhielpas, att till E. K. Maij:tt wij i underdåhnigheet
fatta tillflycht. Hwadh oss tillbiudes, skole wij
alenast korteligen och i ödmiukheet wisa; men hwadh der kan
folia för oreda uthaf, E. K. Maij:tz lofligeste Regemente, oss
och wåre MedStänder sielfwe till förfångh, wele wij till E. K.
M:tz högsta dom i tillbörligh underdåhnigheet hemställa.
Prästerskapet medh den gemene Almogen söker att skilia
oss ifrån wårt interesse i Store gerdén, byggningz- och Saltpetterhielpen.
Samptelige Ständerne samsättia sigh att draga
oss öfwer huffwudet Qwarntulls mantalspenningarne. I altsammans
gör oss inthet ondt att wår medhielp erfordras till Fäderneslandsens
nödtorfter. Wij hafwe thet i krigztijder erwijst;
wåre anförwanters lijf och wårt egit blodh är der uthi mehrendels
åthgångit; och bekräftat ingen egendom wara hoos oss så
fast, som icke uthan mootsträfwande skulle springa, der E. K.
M:tz understödh och wårt käre Fäderneslandz åliggiande nödh
1 Conceptet tillägger: efter som lusten någon åkommer. 2 Cone. har
rättare: och afseende. 3 Cone.: oskick.
Bilagor. 489
så krafde. Men detta går oss till sinnes,1 att man så myckit hoos
somblige står, wil gärna förandra E. K. M:tz ynnest emot Ridderskapet
och Adelen. Myckit annorledes än wij, som hafwe
hugnat oss öfwer Ständernes ehrhåldne frijheet i uthskrifninger,
Contributioner och BoskapzSkatten. Uthi thet enom inthet afgår,
är oskähligt förmena een annan sin wälfärdh. Hwem hafwer
nytta af Qwarnetullen eller mantalspenningerne, uthan E.
K. M:tt? I E. K. M:tz händer hafwer stått af nåde och till
Ridderskaj^sens heder undantaga wedh sådanne beskattningar
wåre personer och enskylte tienstefolk. Dijt borde ock ställas,
der omträngde, oss om hielp2 wijdere allernådigst att anmoda.
Af ingen annan hålle wij lideligit, genom hwadh omsweef det
ock skeer, oss något att påföra låta. Hwem sin wähvilligheet
till Fäderneslandsens underhåld tänker förklara, lage att hon
icke mister sin tackuembligheet genom annars skada. Hwart
tienar det, att man förargar Ofwerhetennes mildheet och wil
yttra någon afwogheet emot sine medlemmar. Wij kunne ju
icke annorlunda uptagat, när man trachtar att förryckia wårt
privilegium på Store gerdén, byggningz- och Saltpetterhielpen
med sådanne förordh att beimte Skattar Cronan till tienst
allena förbehållas skole. Ett märkeligit skeen, som är wäl förstådt,
aldelis rättmätigt: Allmänne inkompster kunne inthet
uthan bedrägerij af någon privat underslåes, alenast man stannar
der wedh, att de genom Öfwerheetens förordnan uthi skälige
måtto iblandh eenskylte personer måge uthdelas; Serdeles
blifwa the till sitt rätta bruk anlagde, när Cronones tarfwer
der medh ersättias, de hinder rymmas uhr wägen, som sträfwa
emot Riksens och undersåternes upkompst, och genom wälförtientes
belöningh alt missnöije afwäries, men troheet i det
ställe upwäckies. Man iämförer detta medh den deel af ofwanberörde
Landhielper, som Adelen äre efterlåtne: Ar icke een
stoor part der uthaf försåldt och wärdet till Cronones nödtorfter
anwändt? Igenom sielfwa privilegiumet, som E. K. M:tt
oss nådigest hafwer meddelat, är wår frijheet på Store Tullen
aftingat, den elliest i Commercierne icke ringa oreda hade förorsakat,
så att Cronones inkompster förmodeligen ingen skada
är tillwuxin. Att det elliest iblandh andre ett medel har warit
till wedergällningh af mångens redelige tienster, låte wij
der hän wara uthstält, skattandes i alla måtto nogsampt til
1 Cone.: besynnerligen till sinnes. 2 Cone.: tillhjelp.
32
490
1650.
wår försäkringh, att wij hafwe E. K. M:tz egen handh och insegel,
till hwilket wij oss aldelis förlåta. E. Maij:tz konungzlige
Ord och bref stå emellan wår frijheet och andras missgunst:
denne senere kan inthet åtalas på ett eller annat sätt,
medh mindre det förra kränkes och förachtas. Der in till stödie
wij oss fullkommeligen och gore oss icke eens rättskaffens bekymbrade,
att wij icke skole der wedh nådigst blifwa handhafde.
Oss är mehra och närmare om hiertat, thet wij måste
see huruledes någre tilltroo deres behändigheet att draga oförmärkt
oss öfwer huffwudet hwad dem lyster. Wij famble, så
tillsäijandes, efter de sanskyllige orsaker, men wette them
ingastädes medh skähl och efter något förnuft att uthgrunda:
Prästerskapet böre ju wara wäre SiäleSöriare, iblandh Borgerskapet
äre wäre bekände och de sin näringh af oss niuta;
Almogen wistas dageligen när och omkringh oss, wij äre alle
Ledemoter i een kropp och inbyggiare i ett landh, under wäre
Konungars och sidst E. K. M:tz lyckelige anföringh bäfwer wår
samdrächtigheet näst Gudz nåde uthstått, ja, ringa skattat all
wedermödo och äntheligen satt E. K. M:tz Stool och detta Riket
så högt till ähra, ja, fruchtan af wåre Naboer. Hwadan
är då att wij näppligen draga footen uhr kriget, förr än inbördes
illwilia huffwudet framsticker. Gå wij till förrige seedwenior,
hafwer altid warit öfligit, att i fall thet eena Ståndet
någre beswär emot det andra wille föredraga, det dem emilian
först är skedt, eller der sådant uthan bothan 1 aflupe, hafwer man
genom särskilte gravamina till E. K. M:tt och högste Öfwerheeten
alt heemskutit. Elliest att yppa i alle fremmandes åsyn
på RikzSahlen någon wederwerdigheet har warit så wijda ifrån
Swenske Rikzdagars bruk, som det i sigh inwefwar både oreda,
förtreet och fahra. Twert der emot hafwer man med all mögeligheet
winlagt sigh, att alle samtelige Ständers swar måtte
öfwereens stämma; Till den ände låtit hwar sin meningh och
dess innehåld det andra förstå och der öfwer underkastat sine
fattade Swar E. K. M:tz Censur, på det inthet måtte oiämpt
der uthi finnas; uthan alle tillijka och med iämlijkt upsåth
E. K. M:tz nådigste begäran uppenbarligen i RikzSahlen mötha.
Samma loflige seed är iämwäl i påstående Rikzdagh af
oss och Prästerskapet i begynnelsen hållin, då wår meningh
aldeles enigh warit hafwer, ehuru wäl hon nu sedermera är å
1 Cone.: bothnadt.
Bilagor.
491
deres sijda blifwen förandradh. Wij kunne icke heller annat
döma af de öfrige Ständers swar, än det samma dem emellan
flitigt skal wara i acht tagit. Huru det då kommer att sådant
i anseende af Ridderskapet och Adelen är förbijgångit och inthet
achtadt, uthan oss till mehn ett och annat infördt, kunne
wij näppligen besinna.
E. K. Maij:tt gör oss sielf den nåden och ähran, inge hjelper
uthan alles wårt förewett och underdåhnigste bewillningh
allernådigst att erfordra, myckit mindre see wij wara skähligt,
att de som inthet äre öfwer oss, i någon måtto dagtinga, oss
otillfrågade, sigh till tack och goda, thet oss skadar. Wåre
MedStänders uprichtigheet och wälmeningh är oss så wijda
bekändh, att wij der icke eens ännu kunna öfwer twijfla; Så
att wij hafwe för store skähl att troo, der de som rättsinnige
patrioter eftertänkia hwad oreda i fåfängian upwäckies, att deres
kärlek till Fäderneslandet dem icke skulle förhindra på så
aldelis onödigt wijs uplåta dörren till allahanda confusion;
Wij wete derföre dem sampteligen icke att tillmätat, men döme
af fruchten någre allenast måtte finnas, som eendera i obetänksamheet
eller förmäthenheet sigh sådant företaga. Wij
beklaga för ali tingh, att wåre MedStänders gode nampn och
bekände trooheet emot Fäderneslandet skal brakas för ett
täcke der till, icke märkiandes hwad wäg till wår sampteligh
undergångh beredes, der Gudh icke beweker E. K. M:tt tili
dess afwäriande. Inthet är brukeligere boos dem, sorn något
widrigt förehafwe, än sättia på spelet det samma Regementet,
de synas wilia bära åhuga före; Låter man inrita inwertes
afwundh och går wenliga communicationer förbij, der medh
att afhielpa hwad undersåterne felas den eene å den andre,
blifwer ju huffwudstödet af heela Regementet rördt, och gå the
sedan sääre till egennyttigheet, som elliest borde tillhopa träda
till inbördes försäkringh. Men ehuru wij ock denne gången see
fundamentet af wårt Ståndh wilia undergrafwas, der wij alenast
dess fullbordan förebyggia kunne, skulle 1 wij i det öfrige
icke låta oss ifrån wårt wälfattade upsåth afföra. Alles wår
särskildte frijheet kan wäl i wårt Fäderneslandh förlikas och
wij under E. K. M:tz nådigste och milde Regemente säkre
sammanboo.
Wij kunne wäl lijda hwad Borgerskapet af E. K. M;tt be
-
' Cone.: skole.
492
1650.
gärer efter art, dygd och qualiteter blifwa dragne till de Embeten
dem wederböre; Sådanne önske wij måtte iblandh dem
upkomma, som Gudz ähra, E. K. M:tz sampt Fäderneslandsens
tienst och Städernes förkofringh eftertrachta, der hoos icke uhr
acht låtandes något, som alle Ständers inbördes respect och
förtrogenheet befrämier; På det sättet finnes för dem nogsampt
öfningh och uppehälle åth månge; Så är icke heller någon
hans skählige och wijdare befordringh igenslutin, som af E. K.
M:tz nåde genom gode dygder den eftertrachtar. De höge och
andre förnäinblige Riksens Embeter äre uthaf Ridderskapet och
Adelen länge och uhrminnes1 besatte wordne, de äre ock efter
lagh och privilegier oss tillägnade, att wij sålunda oss inge
tankar kunne göra, någon förandringh der uthinnan eftersökias.
Så skatte wij icke mindre medh all rättwijsa öfwereens komma
att ingen exception eller afseende hafwes till Parter, Domare,
tidh och ställe, så wida det förståes att skippa den fattiga
så wäl rätt, som den rika, den höge som den läge, och
twert om igen. Men wij hålle thet ock så otwifwelachtigt att
sådanne exceptioner tagas i acht förr än man skrider till doms,
skiliandes hwars och eens domars, parters, tidz och ställes omständigheeter
och lagsagu, på det ett eller annat Ståndh icke
må klaga att dess tillbörlige och öflige frijheeter förryckes, der
igenom sielfwe Lagen och rätten mister sin fullkommelige kraft
och stödh. Oss är dess föruthan uthi wäre sammankompster
klagat att Almogen skeer wåldh och beswär af någre uthi wårt
Ståndh, der till hafwe wij sielfwe, så wäl som till allahanda
annat missbruk, betygat wårt misshagh: Skal ock wara oss
alrakärest att Rätten winner sin gångh emot de skyldige. Inbördes
oförrettande och eenskylte trättor hafwe warit och blifwa
fuller stedse, dem till att styra är Lagh och rätt, denne
att skippa och handhafwa hafwer Gudh satt högsta Ofwerheeten:
Hwar något i den måtto i Landzänderne feeltes, skulle
wij gärna sammanfoga wår åstundan till wåre MedStänder och
underdåhnigst anträda E. K. M:tt att E. K. M:tt af hafwande
konungzligh macht och egen rättrådige ifwer wille befalla der
boot å skaffas. Wij wele förmoda2 E. K. M:tt thet i all nåde
worde förmärkiandes. Men der man wille tillmäta (som wij
doch inthet håppas) ett heelt Ståndh någras brott, som dem
ännu inthet är öfwertygat, och under det skeenet läggia så
* Cone.: af uhrminnes. 2 Cone.: hoppas.
Bilagor. 493
myckit giörligen een grundwahl till att så småningom skähra
oss af wåre privilegier, skulle det inthet wara ett kännemärke
till kärlek emot det allgemene bästa. Almogen beswärar sigh
fuller uthtryckeligen öfwer Adelens Fougdar, som dem skole i
Rotherningeu och utskrifningen förfördela. Wij billiga ingen
orätt som een annan skeer, hwarken af någon ibland oss särskildt,
myckit mindre af wåre tienare, men hwadh kunna wij
botha det oss inthet i wåre Samqwämer klagas, eller liwad
skole wij döma der om, att man uthan föregående påminnelse
hoos oss sielfwe wil hundgöra någre fougdars och tienares orättrådigheet,
oss till efftertaal. Hwad de elliest begära att blifwa
af wåre frelsesbönder medh Herredagzpenningar underhulpne,
förmode wij dem åthnöijas medh den Resolution, E. K. Maij:tt
uthi 1644 åhrs Rikzdagz Bijafskeede dem allernådigst gifwit
hafwer, der wedh wij oss ock hålle. I det öfrige drage wij inthet
in på oss, det E. K. M:tt påminnes hålla Cronones godz
och Regalier oparterade och oturberade, wij skatte oss trygge
besittia under E. K. M:tz konungzliga hägn wår wälfångne egendom.
Det är långt ifrån hwar och een wältänktz åstundan
ibland oss, att Cronones Regalier förringas eller förparteras
skole; Giöra myckit mehra oss försäkrade, att E. K. M:tt, till
hwilkens omwårdnat sådant länder, Fäderneslandsens tillståndh
högförnuftigest eftertänker och sin höglofligeste Regieringh der
efter beqwämer.
Belangande det Borgerskapet bewiliar een fördubblad accijs
i någre åhr, och ehrhåller der igenom frijheet ifrån sine
wanlige Contributioner, kunne wij E. K. M:tz nåde dem gärna
unna, och der hoos wäl lijda, att de för Städernes Borgare något
ingå, men förmode oss der under icke meente wara, ehuru
wij ock för wåre Embeten, E. lv. M:tz uuderdåhnigste upwartningh
och egne förfall nödgas i Städerne ofta wistas. E. K.
M:tz käre Herfader, Glorwördigst i åminnelse, hafwe wij gärna
efterlåtit wår Lille Tulls och accijs frijheet, och derföre nutit
allernådigst wedergällningh; Wij drage iämwäl till E. K. M:tt
den faste underdåhnige tillförsicht, att ingen tillstädies draga
oss under sin bewillningli, eller föröka sitt anseende och fördeel
medh wår tunga, oss aldelis orådfrågade och otillsporde.
Ytterst, Allernådigste Drottuingh, sammanfatte wij alle införde
och fleere skähl att bidia E. K. Maij:tt underdåhnigst,
att hwad i the andre Ständers Swar till E. K. M:tz proposition
oss i någre måtto anrörer, må af E. K. M:tt icke autagas
494
1650.
eller i RikzdagzBesluthet insättias, sådant warandes till alraliögsta
förfångh af heele Ridderskapetz och Adelens sainpt
Krigzbefähletz Votis och andre frijheeter i allmenne Rikzdagar,
föruthan hwad thet i synnerheet ett eller annat privilegio emot
sträfwar. E. K. M:tt warder sålunda icke alenast bewijsandes
sin hägn öfwer wårt Ståndh enkannerligen, uthan ock sin berömmelige
kärlek emot heela Fäderneslandet. Af E. K. M:tt
förmode wij i underdåhnigheet att alt intrångh afwäries, som
wij igenom ofwanberörde tillbodh kunne befruchta, och således
heelas hwad förwirringar dess trogne Ständer emellan el liest
kunne opkomma.
Ingen kan deela E. K. M:tz troo undersåteres hierta, den
icke förtager E. K. M:tz Regemente sin kraftigeste styrkio. I
E. K. M:tz wårdnadh och ynnest hafwer heela Swerige nedersatt
sine berömlige sedwenior och ombetrodt sine frijheeters förwaringh.
Wäre privilegier skatte wij i inthet sköthe säkrere
wara, än i wår Allernådigste Drottningz, af hwilkens Höglofligeste
Förfäder the i ordningh satte äre, och af E. K. M:tt sielf
nådigst stadfästade och formerade. Derföre the icke heller kunne
förswagas med mindre E. K. M:tz Kongl, handh och myndigheet
iämwäl mehn lijder. Men der de warda i sitt laga förståndh
och vigore ehrhåldne (sora wij inthet twijfle, uthan iempte
E. K. M:tz nådigste beskydd, alt wårt för deres conservation
gärna wåga skole) warda wij så myckit högre förplichtade, både
dem, alt hwad wij förmå och wårt egit lijf hålla ospardt, när
thet för E. K. M:tz Kongl, heder, Fäderneslandseus rättrådige
tienster, wårt och ware MedStänders inbördes förswar omtränger.
Dee äre och förblifwe effter sin ödiniuke skyldigheets plicht
E. K. M:tz
Datum Stockholm Underdåhnigste troogne Undersåter
20 Sept. 1650. och Tienare
Schwante Sparre pro tempore LandtMarschalk.
Gustavus Adolphus Levenhaupt. J. C. De La Gardie.
Erich Oxenstierna Axelsson. Erich Stenbock.
Åke Erichson Ochsenstiern. Gustavus Bielke. Axel Spens.
Erick Sparre. Jacobus Lilliehök, i Knut Lilliehöks ställe.
Per Linnormson Ribbingh, i Ryningens stelle.
Lars Kruus Jesperson. Knut Kurck. Christopher Torstenson.
Bilagor. 495
Erick Flemingh. Hanss Kyle. Per Lillia.
Jahan Person Ulfsparre. Carolus Soop. Gustavus Bonnde.
ArfFuedh Horn. Clas Baner. Iwar Nilsonn. C. Stiernsköldh.
Nills Posse. Jöron Carlsson Boije. Jahan Moritz Wrangel.
Larss Charpelan. Schering Rosenhane. Erich Kruse.
Gabriel Gyllenankar. Knut Gostafson Rooss. Johann Berndes.
Mathias Ulff. Charl Hårdh. Johann Månesköldh.
Otto von Sack. Canutus Körningh. Jesper Nilson Krus.
Jöran Kaffelle. Hans Christopher von Scheiding.
Carell Johanson Siöbladh. Melcher Werenstedt.
Gabriel GGrijp. Axell StålArm. Anders Stuardh.
Per Stråle. Lorentz Creutz. Jahan von Birkhåltz.
Bertill Dua. Carolus Pauli Zacharias. Pär Sylffuerspar.
Clas Ekebladh. Swän Uggla Jöransson. Erich Anderson Oxse.
Melchior v: Falkenberg. Erich Boije. Gabriel Duse.
Harall Stake. Nilss Stakelberg. Per Hierta.
J. Bure dhen yngre. Axeell Böllia. Peter Mannerschilt.
Johan Munck. Anders Erichsonn Hesthufuud. Hanss Papegåia.
P. Hammarsköldh. Ingewald KrussBiörn. Pedher Gyllensparre.
Håkan Skytte. Hindrich Johanson Rytter. Erich Galle.
Ericus Gethe. Jacob Forbes. Hannss Strijk. Nills Tungell.
G. Stiernhielm. Diederich Grönenberch. Jonas SylberSuerdh.
Arffwedh Gyllenållon. Gustavus Rosendufwa. Johan Bäck.
Th:s Langman. Knutt Odla. Jahan Utter. Mickel Anckalfiel.
Clas Fogelhufudh. Jacob Törneskiöldh. Jöran Pattkull.
Pär Gyllensuerdh. William Philp. Mauritz Duvalt.
Johan Jordan. Joh. Nicod. Lillieström. Mattias Forbes.
Gustaf Lilliecrona. Hanss Löffelingh.
Päär Carllsonn Gyllenstrall. Anders Linardtson Suenske.
Erik Plautingh. Olof Anderson Söluerlo. Johan Silfwerstierna.
Gyldenklow. Bengdt Stålman. Hans Mårthensson Garf.
Anderss Biörnnesköld. Christer Cellou. Carli Delamotte.
Jiirghen Schilldt. Johan Rosensköld. Louys DGeer.
Larss Ståålhane. Joachim Transehe vonn Roseneck.
Gorg Grissbach. Niels Steffensson Hiulhammar.
496 1650.
Sven Hildringh. Thomas Gerffeldt. Gulbråu Arhane.
Per Manhielm. M. Thissen Anckerhelm.
Börge Nilson Drackenbergh. Peter Loofeldt.
Laarss Enhörningh. Marten AugustiniSolin Leijonsköldh.
Jon Torstenson Blankenfiäll, i min brors ställe.
Simon Rosenberg. Abraham Cronhiort.
Christoff Friederich von Schwalch. Nils Stiernflycht.
Daniel Leijonstierna. Håkon Larisson Suärdskyld.
Per Anderson Linderoot. Nils Nilsson Lindegreen.
Oluf Mårgonstierna. Larss Fägerskyld.
Oluff Swensson Bröstfäldt. Måns Anderson Ekegreen.
Johan Gustafsson Ornewinge. Torne Anderson Tornérefelt.
Nillss Dräfenskjölld. Anderss Palmchron. Hans Sölfuerlååss.
Hieronimus Lindeberg. Hanss Cronelodh. Samuel Kempensköld.
Joli. Gyldenstingh. Augustinus Larsson Swaneström.
Christiern JackopSon Söllfuerax. Gustaf Grass.
Herman Kleberfeldt. Carl Swensson SölfwerMusqvet.
Ludwich Fritz. Erich LagerKrantz. Johan von Weydenhayn.
Bärtil Jakåpsån Huffudskåt. Tore Oluffson Ollonbergh.
Bogislaff Philip von Chemnitz. Lars Hinrichson Landzbergh.
M. Durel. Hendrich J. Silfuerswan. Hinrich Sass.
Jahan Gyllenflögh. G. H. Taubenfeldt. Jacob Sinclaire.
Carli Netherwudh. Johan Skalm. Erich Rosensabbell.
Johan Bähr. Johan Olufson Stiernhöök. Pär Ekenbärgh.
Johan Lilliekrantz. Anders Bärghskiölldh. Peter Granatenfelt.
Daniel Behmer. Jochim Schiittehielm. Johan Rosenlindt.
Erich Persson Pistolhielm. Peer Jonsson Stållhammar.
Bilagor.
497
Bil. G. 2.
Project till näst före stående replik.1
Stormächtigste, Allernådigste Drotning.
E. K. M:tt hafwa dess troghne och hörsamme undersåthere
aff tliet lofflige Ridder- och Adelsståndet sampt Krigzbefählett,
som nu till denne närwarande Rikzdagh på E. K. M:tz allernådigste
anfordran effter plicht och skyldighet hijt ankomne åhre,
fast ogärna welat medh någre främmande och owanlige beswär
öfwerlöpa och bemöda, som dess föruthan medh swåre och wichtige
Konglige occupationer är öfwerhoopat; Men heller anwända
alla sine tankar och anslagh till at hålla K. M:t förskont och
obekymrat, wäl besinnandes hwad stor mödo, åhåga och omsårg
K. M:t dragher till thet gemene wäsendets erhållande, och i synnerhet
then Konglige store adfection och bewågenhet, som E. K.
M:t altid hafwer burit och än bär till thet lofflige Ridder- och
Adelsståndetz hedher och wärde; Men så hafwer Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählett icke mindre kunnat göra än
så frampt the igenom ett stillatigande icke skulle sin wäl fångne
rätt och på alle förb:te möten och Rikzdagar lofflige och rättmätige
bruk sampt altid practicerlige och uthi alla måtto berömlige
sedwänio låtha lida något mehn och förfång, them sielfwom
och i längden hela Posteriteten till prsejuditz, skada och
nachdeel, då uthi tid sökia K. M:t, såsom sin rätta och ordentlige
Ofwerhet, med underdånig tillförsicht, att E. K. M:t behagade
theres ödmiukeligste andragande med nåde förmärkia och
förmedelst Konglig authoritet thet Ståndet bijspringa, att thet
måtte hållas wed macht och oanfechtadt nu och framdeles.
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählett wetha sig
nogsampt påminna then höglia respect, tiänst och wördning,
som the sin allernådigste Drotningh skyllige ähre att tee och
bewijsa, thet betygandes uthi tillbörlig hörsamhet och lydno,
råd, hielp och manligit bijstånd, så emot K. M:t sielff, som
hela fädernesslandett, så myckit mäst och mögheligit ske kan
sättiandes afsidhes allehanda beswär, mödho och arbetlie, ja
wågandes om ock skulle gälla sielfwa lifwet, allenast att E. K.
1 Är till största delen skrifvet med Secreteraren Kempenskölds hand
och har följande samtidiga påskrift: Detta concept förwaras, fast än
ett annat gick aff i des ställe. Ähr en replica mot dhe andre Ständer.
498
1650.
M:tz högheet icke måtte lidha någon förkleningh, uthan mehra
blifwa tillökt, erhållen och conserverad. The hafwa i ödmiuk
consideration till Riksens tarfwer bewilliat alf sine Landbönder
att göra till Cronan så myckit som dheras Ståndh hafwer
warit tilldrägeligit, jämwäl beflithat sigh, att såsom Gud then
aldrahögste hafwer förlänt Fädernesslandett fredh och rolighet
i Tyskland gönom E. K. M:tz höghwijse direction, at ock heemstaten
förmedelst inbördes wänskap och ett godt förtroende
måtte blifwa åter upbygd, styrkt och bekräftad, effter som ock
the till den ände hafwa öfwer dhe Konglige proponerade Puncter
gärna hört, uptaghit och anammat de andre tree Ständers
särskillte meningh och betänkiande, warandes i thet godha
hopp, att dhe medh Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet,
och desse med them gönom inbördes correspondens och
som en lofligh plägsedh på Rikzdagar fordrar, skulle wäl draga
öfwereens, allt till Kongl. Maij:tz wördning och tienst sampt
Fädernesslandzens fromma. Men aff hwad skäl och fundament
be:te Ständer äre sedermehra trädde ifra Ridderskapett och
Adelen, och icke hafwa affbijdit widare communication med
them, som the nu emot förhoppning spörie och märkie, thet
kunna the icke nogsampt affsee, hälst emädan the wetha sigh
icke hafwa be:te Ständer hwarken uthi inlagde och öfwerlefwererade
Swar på Rikzdaghen eller elliest i discurser i någon
måtto gifwit orsak till något missförstånd och affsöndring,
utan fast heller sökt alla medel och uthwägar samma gode
förtroende med krafftigare fundament att understödia och förmera.
Men aldenstund ofwanbe:te tree Ständer igenom sitt
seneste upläsne Swar någorlunda hafwa gifwit detta loflige Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet anledning nogot nogare
och granneligare deras förhållande och communicationer
ifra then första begynnelssen upå denne beramade Rikzdaghen
in till dato at betrachta och öfwerläggia, kunna the ifrå alla
dess föregående och effterfölliande actioner och anslagh inthet
annat fatta eller märkia, än att the hafwa opsåtligen sökt sigh
ifrå dem at skillia och särskillt sin emellan (om allt thet som
E. K. M:t samptlige Riksens Ständer i gemeen till sin och fädernesslandzens
wälfärd allernådigst proponerat hafwer) at affhandla.
Communicationerne mellan oss och the andre Ständerne
äre fuller passerade och förelupne, men hurulunda och
på hwad sätt resolutionerne och afftalen pä deras sida åhre
holdne och i acht taghne, witnar nogsampt deras effterfölgde
Bilagor. 499
actioner och gärningar. Allt detta, oansett dett nogsampt gaf
misstankar och suspicioner, hafwer likwist detta lofflighe Ridderoch
Adelståndet (till att undwijka allt missförstånd och oenighet)
undanbögt och icke dett ringeste där om giordt, eij heller
rört, in till dess de igenom sitt seneste på Rikzsahlen uthi
E. K. M:tz och åtskillige fremmandes närwaru upläsne Swaar,
dem deras Stånd och privilegier, icke annorlunda än dhe märkia
kunne, någorlunda till förklening och förfång igenom någre bewilliade
puncter hafwa rört och anstött: Them Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet hafwer funnit nödigt förmedhelst
en kort, doch nödtorfftigh wederlägningh till deras Stånds defension
at swara till som föllier:
Först anlangande Qwarntulls mantalspenningerne, så hafwer
E. K. M:t i consideration till all rättrådig och troghen
tienst, som Ridder- och Adelzståndet obligera sigh till Cronan
att bewijsa, enkannerlighen och i synnerhet benådat dett Ståndet
förmedhelst en Konglig resolution, att the skulle för sine perssoner
och sitt enskylte fålk blifwa för samma uthlagu exempt
och befrijat. Hafwe nu andre Stånd någre beneficia nutit, thet
ena på ett, thet andra på annat sätt, där på Ridderskapett och
Adelen icke talar en gång eller gör sig bekymmer om; Måtte
Ständerne då icke unna att Ridderskapet och Adelen ett sådant
beneficium åtniuta finge?
Till thet andre: Lantogsgärden med Saltpeter- och Byggningspenningerne
ähre gamble pålagor, som i longlig tid bewilliade
och uthgiorde ähre till Cronones nödtorfftighe understöd,
lnvilke medel sedhan inräknade ähre, jempte annan åhrlig ränta
uthi godzens försälliande; Så niutha ock Ridderskapett och
Adelen samma räntor emot cessionen aff Tullfriheten effter E.
K. M:tz uthgifne privilegium Anno 1644.
Till thet tredie, att Cronones gods så köpte som donerade
måtte Cronan förbeholdne, oturberade och oparterade wardha:
Så wet hwar man, att Cronan ähr igenom detta köpet worden
tiänt, hulpen och understödd i beswärlighe krigztidher, landett
bebygt och excolerat, och att detta medlett hafwer warit thet
importerligste att tillgripa i högsta casu necessitatis att förswara
land och Rijket med: Sedan om något är bortgifwet
åt wälförtiänte gode herrar och män, så kan thet icke wara
så stort under, medhan sådant är skäligt och i förra tidher
practicerat, att en nådig Ofwerhet hafwer benådat sine troghne
undersåthere för deras redhelige tappre tienst och förhållan
-
500
1650.
de, enkannerligen them som hafwa wågat Iijf och lefwerne för
sin käre Ofwerheet och Fädernesslandet: jämwäl andre gode män
och patrioter som sigh i civile tienster, höghe Ofwerheten och
Riket till ett godt nöije och behagh, troligen sig hafwa förhållit.
Hwilket allt man i underdånighet will hafwa till K. M:tz nådigste
dijudication heemskutit, som aff sin Konglige höghe förstånd
och myndighet bäst weet sigh här öfwer förklara och
wed wallängen eghendoom erhålla.
Att Bårgerskapet till thet fiärde hafwa moverat särskilt
för sitt Stånd om contributionens relaxation och accisens fördubblande,
thet låther man wara i sitt warde; Märkes allenast
här aff att them inthet bäfwer warit stort at göra om någhon
communication med Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet,
medan the them heelt hafwa gått förbij; doch man förhoppas
i underdånighet, thet sådane them förunthe bewillning
icke länder Ridderskapett och Adelen, sorn störste interessenterne
ähre, till prmjuditz och nachdeel.
Thet Allmoghen klagar, att någre Frelsses Fogdar för
strängt handla medh them uthi Roteringerne, ähr Ridderskapet
och Adelen swåra misshageligitt och gör them ont att slijkt
skall öfwer deras Stånd klagat warda. Och i detta fallet till
att affskaffa missbruk och förekomma skadelige misstankar, att
skulden icke draghes på heela Ståndett, thet någhre in particulari
kunna hafwa syndat uthi: ähre Ridderskapett och Adelen
bönfallande till E. K. M:t, att E. K. M:t nådigst täcktes tillhålla
Allmoghen nempna och specificera them, som så wäl på
detta sätt som i annor fall allt för swårt Allmoghen handtera,
och thet nu förr än Herredaghen sluthes, lnvilke sedhan måghe
straffas, men the obråtzlige befriadhe och omisstänkte warda.
Hwadh dedh anbelangar att Bårgerskapet underdåhnligen
begiära dedh laagh och Rätt utan någon exception och anseende
till parter, domare, tijdh och ställe skall blifwa skijpat
och administrerat, dedh finna Ridderskapet och Adelen att idkesamen
hooss E. K. M:t i underdånigheet att anhålla, aldeles
willige och skyldige, aleenast hwarss och enss wälfångne privilegier,
frij- och rättigheter effter laagh och laga stadgar så wäl
som Rättegångs ordinantier, som her til dagz berömmeligen skiet
är, uthi alla fall blifwer i acht tagen och observerat: dedh dee
ock der bredewijdh begiära att dedh ena så wäl som dedh andra
Ståndet skall blifwa befordrade till Riksens tienster, dedh
hemställes i underdåhnigheet uthi E. K. M:tz högwijse beten
-
Bilagor. 501
kiande, dragandess denn underdåhuige tillförsicht E. K. M:t warder
detta låfliga Ridderskap och Adel wijd derass aff foorne
Kånungar gifwne och aff E. K. M:t confirmerade privilegier och
försäkringar erhåldne och handhafde.
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählett bäre then
underdånigst ödmiuke tillförsicht till E. K. M:t såsom mot allehanda
wederwärtigheters tillbodh then endeste tillflyckt, att E.
K. M:tt effter sin högst bewågne och noghsampt bekände Konglige
adfection till detta Ståndet, icke wille tilistädie dess privilegier,
aff framfarne Kong:r aff uhrminnes tider gifne och sedhermehra
aff S. Kongl. M:tt Konung Gustaff den Andre och
Store, jämwäl E. K. M:t sielff bekräfftade, lijda någon mehn
och förfångh, effter som the ock aldeles sigh därpå förlåtha,
dess rätta bruk och åtnjutande wara så skäligt, att ingen aff
the andre Ständer, som här till icke hafwa hafft försyn them
i någon måtto röra och scrupulera, måghe ock nu här effter
så myckitt mehra them låtha oqwalde nu och i tillkominandhe
tidher, tackandes Gud och E. K. M:t,, som thes för uthan likmätigt
hwart och ett Stånd särskillt hafwer them privilegierat,
thet Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählett så lithet
them missunner, som the aff them wele hafwa giordt igen.
E. K. M:t ähre och förblifwe Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefählet
till all redheboghen, troghen, hörsam, rättrådig
och undherdånigh tienst uthi deras dödzstundh
städze obligeradhe.
Bil. lil
Kongl. Maij:tz wår Allernådigste Drottnings Proposition,
giord till Rijksens Ständer på Rijkzdagen
i Stockholm den 25 Septembris A:o 1650.
Medh hwad omsorg och ijfwer Kongl. Maij:t wår allernådigste
Drottning altidh der effter trachtat hafwer och än dageligen
trachtar, att wårt k. Fäderneslandh Swerige sampt alle
’ Jemnförd med Riks-Archivets original. Tryckt i Skand. Histor.
Samf:s handl. 22: 2ö4, men efter en copia i Skoklosters archiv.
502
1650.
dess trogne undersåthare och Inbyggiare måge icke allenast tillwäxa,
förkofra sigh och florera uthi allt andeligh- och timmeligit
wälstånd, uthan ock wara moot alle menniskelige fall och
händelser således försäkradt och förwarat, att det af ingen
uth- eller inwärtes anstöt eller förändring må hafwa orsak
till att fruchta sigh för någon fahra och osäkerheet; Dedh
kan ingen, som något weet och betrachtar sakernes förlopp,
wara owitterligit. Dy först hafwer H. K. M:t ingeu roo eller
lijsa gifwit sigh, förr än Fäderneslandet är af alle dess långe
och beswärlige krijgh befrijat, medh månge anseenlige Landh
och Städer förmehrat och i een länge önskadt fredh och rolig—
heet sampt wänskap medh Rijksens grannar och Naboer satt
och fästat. Dernäst hafwer H. K. M:t ock derföre burit sorgh,
att Rijket ähr medh wäl fortificerade gräntze fästningar sampt
deras tarfwelige besättningar och hwadh der till hörer effter
nödhtorften providerat och medh sådane tappre Generals Persohner,
Ofwerstar, Officerare och wäl öfwadt krigzfolck till landh
och wattn, moot all utan effter sigh oförmodeligen yppande fahra
således wäl försörgdt, som det tillförende neppeligen under någon
Konung eller Regent warit haffwer. Kongl. M:t hafwer
ock der opå ijdkeligen arbetat, att alle Rijksens Ständer och
Undersåthare hafwe lefwat och än lefwa uti inbördes enigheet
och samdrächt, såsom een iblandh de förnembste Rijksens stödh
och säkerheet, wedh wår rena Evangeliske Christelige religion
moot allt kätterij och förargelse, under en opartijsk Justitia,
Lagh och rätt, så för fattige som rijke, höge som låge, således
erhåldne, att hwart och ett Ståndh till denna dagh niuter
och wäl försäkrat ähr om sin rättmätige frijheet och oförkränckte
rättigheet, uthi allt sitt lefwerne och haudteringh. Warder
ock här effter, så länge Gudh spar H:s K. M:t lijfwet, intet
underlåtandes allt det att efftertrackta och befordra, som H:s
K. M:t kan erachta, till alla och hwar och een af desse optalde
lycksaligheters conservation och förmehring lända och tienligit
wara, så wijdt Gudh Alzmechtig sin nådh och wälsignelse
der till mildeligen förlänandes warder. Ett ähr allenast, som
ännu synes fattas till Fäderneslandzens fullkomblige säkerheet
och beständige wälståndh, och det af ingen ringa consideration
och wichtigheet, nembl. att det Kongl, huset och Rijksens Regemente
står allenast på twenne ögon och i den motto på ingen
fast foot och säkerheet. Ty oanseedt så wäl Kongl. M:t
sielf som Rijksens Ständer påminna sigh nogsampt, huruledes
Bilagor. 503
denna saak är på nästhåldne Rijkzdagh här i Stockholm wäl
betrachtadt och öfwerwägeu, och det remedium der emot för
det bästa och beqwämaste anseedt och stadgat wordet, att
den Högborne Furste, Hertigh Carl Gustaf, Pfaltzgrefwe widh
Rhein och Hertigh i Bejern etc., såsom Kongl. M:tz näste skyldman
och frände i Rijket, skulle på all menniskligh fall och
händelse succedera H:s K. M:t i Rijksens Regemente, hwilket
fuller är ett hälsosampt rådh och medell: Så ähr lijkwäl
det att befahra, effter så wäl Hans Furstl. Nide som H. K.
M:t äre bägge, icke mindre än andre meuniskior, döden underkastade
(hwilken Gudh länge och mildeligen afwäria wille) att
bemälte succession icke noghsampt sufficient ähr att försäkra
Fäderneslandet moot alle mennisklige fäll och förändringar,
medh mindre den än wijdare ersträckt och förklarat warder.
Ty att Sweriges Rijke wårt käre Fäderneslandh skulle på sådant
fall förandras uti en Republique eller annan Stat, det
synes hwarken wår Swenske nation, den der altijdh är wahn
att regeras af en Konung, eij heller Rijksens natur och art,
som af hedenhööss hafwer warit ett KonungaRijke, lijda kunne,
eller i sigh sielf säkert och tilldrägeligit wara. Och der det
än under condition alf ett WahlRijke recidera skulle, då wete
Rijksens Ständer sig af Historierne och förfahrenheten att påminna
hwadh oenigheet, tumult, uproor och twedrächt sådant
wahl, så i Swerige som andra Länder, gemeenligen medh sigh
fört hafwer och huru illa Rijksens Ständer och undersåthare
der widh ähre fahrne; Så att Kongl. M:t för sin Person hwarken
en Republique eller Wahlrijke nyttigt eller säkert erachtar
till Fäderneslandzens wälståndh. Men effter de mästa och
förnämbsta KonungaRijken i Weridén äre af sine fundatorer
befästade på arfligh rätt och succession, och Sweriges Rijkes
Rådh och Ständer hafwe det i lijka måtto widh den Kongl.
Gustavianiske familiens arfföreenings stifftande, funnit för bäst
och säkraste, effter som ock så wäl hela Rijket som alle dess
Ledamöter hafwa sigh under ArfKonungarne mycket bättre än
under någon WahlKonung befunnit; Så håller Kongl. M:t för
det aldra rådeligaste, att det ock moot ali händelse ewerdeligen
der widh blifwer, icke troendes att någon rättsinnig
Swensk patriot skall lätteligen kunna finnas af annan mening.
Och alldenstundh K. M:t icke annat befinner, än att ofwantalde
considerationer äre i sanning således beskaffade; Derföre seer
H:s K. M:t ingen tingh nyttigare wara till Fäderneslandzens
504
1650.
beständige wälfärdh och säkerheet, än att högbe:te Hans FurstL
Nåde Hertig Caril Gustaff måtte ju förr ju heller under der
till behörige conditioner declareras, icke allenast för sin Persohn
till Kongl. M:tz Successor, såsom i fiol allareda skedt
ähr, uthan ock för sigh och sine manlige Brystarfwingar till
Rijksens Arffurstar, der Sweriges Rijkes Ständer det ock så
gott finne: I synnerheet effter Hans Furstl. N:de är en infödd
Swensk Herre, på Möderne af den Konungl. Gustavianiske
familia härkommen, i wår reena Evangeliske Religion sampt
Rijksens tungomåhl, lagh och seder, wääl opfödd, för sine berömlige
qualiteter sampt wijse och tappre conduicter i krig och
tractater af alle man uth- och inrijkes älskat och aestimerat,
och numehr af Keijsare, Konungar, Chur- och Furstar bekänd
för en förståndigh, valliant och högt qualificeradt Printz, och
in summa för en sådan Herre, som ett-Konungarijke wäl meriterar,
så att Kongl. M:t intet twiflar, der Rijksens Ständer
bewijsa H:s F. N:de den ähran, att han warder dem alle i gemehn
och hwar och een i synnerheet der emot både älskande
och ährande, och sigh emot Fäderneslandet så förhållandes,
som H. F. N:s dygder och Rijksens wälfärdh fordrar.
Begärer fördenskull allernådigst att Rijksens Ständer wele
taga detta ährendet i ett gott och moget öfwerwägande och
medh det forderligaste gifwa Kongl. M:t ett sådant swar och
betänckiande der på, som Kongl. M:tz allernådigste tillförsicht
af hwar och ens affection och underdånige devotion förmodar,
på det sådant kunde i Rijkzdags Slutet införas och Riksdagen
desto snarare till ändskap befordras. Kongl. M:t ähr och blifwer
dem sampt och synnerligen medh all Kongl, ynnest och
nåde alltidh och städes wälbewågen.
CHRISTINA.
Bilagor.
505
Bil. I.1
Uppå Kongl. Maij:tz wår Allernådigste Drottningz
samptelige Riksens Ständer tillstälte och öfwerlefwererade
Andre Proposition, är Ridderskapetz
och Adelens sampt Krigzbefähletz underdåhnige Swar.
Act: Stocholm den 7 Octob: A:o 1650.
Uthaf the wichtige och märkelige skäl, som i den Kongelige
Propositionen äre införde, är uthan någon moothsäijelse
klart och wist nogli att spöria then store adfectiou, Kongelige
wårdnat och bewågenheet, som K. Maij:tt hafwer ifrån sin första
Regeringz begynnelse fattat och burit till tiletta Rijketz,
alles wårt käre Fäderneslandz conservation, efterföliandes i så
måtto sine käre Förfäders, enkannerligen sin Elskelige k. Herfaders,
Sahl. hoos Gudh och glorwördigst i åminnelse, Konuugh
Gustaf den Andres och Stores högloflige och prijslige exempel;
Så att Kongl. Maij:tt hafwer uthi sielfwe wärket wijst och
giordt uppenbart inthet högre wrara sigh anlägit, inthet medh
mehra ijfwer, uijt och alfwar sökias och angripas, än hwadli sorn
tracteras eller lända kan till dess säkra och warachtige wälståndh.
Kongl Maij:tt hafwer genom Gudz nådige bijståndh
fördt och fulländat swåra krigh, och omsider brucht alt, förmedelst
högwijse och förnuftige Rådh och anslagh, uthi een roligh
och reputerligh Stat: Rijket är tillökt medh flere nye
wärfwade landh och lahn, icke uthan K. M:tz största beröm:
Undersåterne hafwer K. M:tt styrt och regerat wäl och försichteligen:
hållit ouplösligit thet rätta och sanskyllige eenigheetz
bandh, genom Religionens, Lagh och laga Stadgars, sampt
hwart och ett Ståndz Frijheetz oförkränkte ehrhållande, och andre
gode och hälsosamma Ordningar: Så att man inthet seer
hwadh af een högh Ofwerheet, som wedh Regementet sitter, mehra
någonsin kan fordrat, önskat och begärt warda. Må fördenskull
alla Riksens inwånere och undersåtere hugna sigh der
wedh och tacka K. Maij:tt underdåhnigst, som så troligen
wakar för alles deres wälfärdh, och att K. M:tt, oachtadt huru
tungh och swår denne Regementzbörda hänger på dess skuldror,
nu i sine unge åhl', lijkwäl der under icke tröttas. Thetta
som således passerat är, hafwer här till warit i K. Maij:tz.
1 Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
33
506
1650.
mogne tankar begripit och lyckeligen uthfördt; Men nu till att
betyga så myckit större skäl emot Fäderneslandet, ty skärper
och uthsträcker K. M:tt sitt höge förnuft till the medel, att
kunna framdeles och i tillkommande tijder hålla Rijket och
dess undersåthere för ali oförmodeligen påkommande fahra och
fahrligheet försäkrade, i ty att efter detta loflige KonungeRijket
icke tienar att styras och administreras wedh någon annan
form, såsom genom WahlRijke, för the store och månge inconvenientier,
som der på folia och uthi propositionen nogsampt
stå specificerade, men mehra att thet hålles tillsamman efter
een Arfzrätt och föreeningh, som här till alt ifrån Sahligh och
högberömmeligh i åminnelse Konungh Gustafz den Förstes Regementz
tijdh skedt och hållit är, hälst medan såsom förmält
är, det Rijket sampt alle dess Ledemoter hafwa under
ArfKonungar myckit bättre, än som under någon WahlKonungh
sigh befunnit: Ilwarföre och i betrachtande om K. M:tt och
Hans Furstl. Durchleichtigheet Hertigh Carl Gustaf, som reda
i fiool war declarerad till Successor i Rijket, bägge hände
något dödeligit; Ty hafwer K. M:tt här medh hållit rådsampt
och till Landsens mehra säkerheet nödigt, att Högbemelte H. F.
Durchl. ju förr ju heller under der till behörige Conditioner icke
allenast för Successor, uthan ock till Riksens Arffurste, för sigh
och sine manlige brystarfwingar förklaras måtte: Efter som
ock K. M:tt thet af Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet
nådigst fordrar, att thet måtte blifwa tagit i gådt betänkiande
och sedan der på folia ett Swar efter hwars och eens
underdåhnige devotion.
Hwadh nu detta höga ärendet vvedkomnier, hafwer Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet medh hwar andra
flijteligen och efter högsta förståndh alle the considerationer
öfwerlagt, så wijda K. M:tt them hafwer nådigst welat uptäckia,
och sigh sålunda förklarat: Att såsom Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefählet i förlidne åhrs Rikzdagh reda hafwa medh
the andre Riksens Ständer belefwat och bewiliat Hans Furstl.
Durchl. Successionen efter K. M:tz dödelige frånfälle (ändoch
Gudh späre K. M:tt länge lijfwet och hälsan): Altså hafwe
the nu inthet betänkiande på K. M:tz införde skähl och remonstrationer,
H. Furstl. Durchl. att ehrkänna för Arfförste, och
hans manlige brystarfwingar efter honom, besinnandes att H.
F. Durchl. ju är een infödd Swensk Herre, på Möderne af den
Konungzlige Gustavianiske familia uhrsprungen, ja een sådan
Bilagor. 507
Herre, som i wår reene Evangeliske Religion sampt Riksens tungomåhl,
Lagh och seder wäl upfödd är, föruthan thet att H. F.
Durchl. sigh så i krigh som tractater så ridderligen och tappert
hafwer förhållit, att H. F. Durchl. för sine härlige och berömmelige
qualiteter, der medh han af Gudhi begåfwat är, af alle
Potentater och Herrar, iämwäl af Inländske sein uthländske, är
älskadh och afhållin, och således wäl meriterar ett KonungeRijke:
Allenast är till K. Maij:tt wår Allernådigste Drottningh Ridderskapetz
och Adelens sampt Krigzbefähletz underdåhnige tillför—
sicht, att såsom the Conditioner icke wijdere äre Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet kunnige, än som the af Sahl.
Kongl. Maij:tz Konungh Gustafz den Förstes Testamente och
Arfföreeningh, sampt fleere andre afhandlingar och Besluth, serdeles
i Norköpingh åhr 1604, såsom ock Beslutet och Försäkringen
i Nyköpingh 1611 och sedermera 1644 hafwa till att see;
Och elliest nu andre wilkor kunne komma i consideration, som
tijderne tillämpas måste; Altså behagade Kongl. Maij:tt samma
Conditioner Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet allernådigst
communicera låta, förr än the i RikzdagzBeslutet
warda införde. The twijfla ingalunda att K. M:tt ju så lagar
och förordnar, nu för sigh och posteriteten i tillkommande tijder,
att dess Kongl, högheet och respect samt K. M:tz egen
och Arffurstens sampt hela Riksens rätt och säkerheet blifwer
styrkt och befremiat, Lagh och laga Stadgar, hwars och eens
wälfångne rätt, privilegier och egendom förswarade, handhafde
och ehrhåldne, enkannerligen Ridderskapetz och Adelens, som
the af hedenhöös af framfarne Konungar, K. M:tz k. Förfäder,
och sedermera af K. M:tz Elskelige Herfader Konungh Gustaf
den Andre och Store lofligen wärfwat och af K. M:tt sielf confirmerat,
bekommit hafwe. Och wele the nu här medh, så wäl
alle sampteligen, som hwar och een i synnerheet, hafwa af Gudh
then Alrahögste innerligen af ett ödmiukt hierta önskat och
begärat, att såsom Gudh uthaf sin guddommelige försyn bäst
känner och weet wåre och Riksens tarfwer, och förer underligen
directionen, så uthi alt annat, som uthi Regementz saker
och handlingar, thet han då wille gifwa sin kraftiga nåde och
'välsignelse, att alt hwadh nu här på denne loflige Rikzdagh förhandlat
och slutit warder, må lända hans helga nampn till
efwigt lof, prijs och ähra, then Christelige Kyrkio till förswar
och styrkio, K. M:tt sielf ett odödeligit nampn och beröm, och
ett lyckeligit Regemente, wårt käre Fädernesland!! sampt alle
508
1650.
dess trogne Ständer, Undersåthere och Inbyggiare till myckin
wälfärdh, inbördes eenigheet, stadigt förtroende och wälbeständigh
säkerheet nu och ewerdeligen.
Kongl. Maij:tt äre och förblifwe Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet medh underdåhnigh
troheet, efter sin plicht och skyldigheet, beredwilligste
och hörsammeste Undersåthere och Tienare
På samptelige Ridderskapets och
Adelens sampt Krigzbefälets wegnar
Schwante Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. K.
§ 11. i projectet till Arffurstens Försäkran.
Så wele och skole wij ock låta oss Kongl. M:ts och Rijkzens
Råd och enskylte tiänare, som H. K. M:t troligen och
wäll tient hafwa, och tordenskuldh af H. K. M:t Oss serdeles
recommenderade ähre, i alla måtto wara Oss till thet bästa
befahlade, och them widh dee beneficier och Donationer, som
dee af den Gustavianiske familia, serdeles af II. K. M:t sielf
och des Herfader, för deres giorde tienster förwärfwat och bekommet
hafwa, conservera och erholla.
Bil. L.
§ 5. i projectet till Ständernas Beslut.
För det Fempte, aldenstundh wår Allernådigste Drottning,
så wäl som H. K. M:ts högstährade Herfadher hafwe warit
förorsakade af dhe swåra krigh, som Rijket hafwer länge swäfwat
uthi, deels att sällia, deels för giorde tienster till wedergällning
att uplåta them af Ridderskapet och Adelen nogre
Bilagor.
509
Skattehemman och Chronegodz, sompt under Lähnsrätt, sompt
till arfzrätt, och ther igenom är opkommit något missförstånd
och owillia emellan Adelen och Allmogen, serdeles Skattebönderne,
i thet att en pärth af Bönderne beklaga sigh, att deels
Adelsmän högre beswära them ähn them bör, och Adelsmännen
ther emoth beklaga sigh, att somblige bönder icke göra them
den rättigheet, som dhe af Chronan bekommit hafwe: Så på
det att ingen delen må hafwa rättmätig orsak sig här effter
att beklaga, hafwe wij underdånigst bedit, att K. M:t wille
ther öfwer göra en wiss ordning, hwar effter den ene sigh emoth
den andre förhålla borde, och effter H. K. M:t hafwer oss
samma ordning och Stadga föreläsa låtit, den wij för begge
delerne billigh befinne; dy bedie wij än yttermehra sampt- och
synnerligen underdånigst, att H. K. M:t wille samma Stadga
underskrifwen af Trycket publicera låta, och hålla der öfwer
sin Kongl, handh, att den i alle sine puncter och clausuler må
oryggeligen och obrotzligen hållin och effterkommin, och den
der emoth handlar tillbörligen straffat warda, på det att Lagh
och rätt, sämia och enigheet i Landet erhålles.
Bil. M.1
Efterskrifne Punchter uthi Haus Furstl. N:des
Försäkringh begäres i underdåhnigheet af samptelige
Ridderskapet och Adelen på efterföliande sätt att
blifwa förbättrade.
1. Uthi den 9:de Puncht: Att ingen skada till Lijf eller
Lemm, ähra och godz, laga fångh eller wälfången egendom,
uthan efter Lagh och laga Dommom.
2. Uthi den ll:te Punkten: Hans Furstl. N:de skal ock
låta sigh Hennes Kongl. Maij:tz och Riksens Rådh, Tienare
och Undersåtere, högre och nedrige, som Hennes K. M:tt och
1 Jemnförd med Riks-Archivets exemplar, hvilket på baksidan har
följ. påskrift: Prsesenterat af Ridderskapsens deputerade, til RijkzDrotzen,
RijksCantzlern, RijksSkattemästaren och Salvio (som af K. M:t wore
förordnade att adjoustera Rijksdagsbeslutet medh Ständernes Uthskott)
i RådCammaren den 15 Octobr. Å. 1650.
510
1650.
Fäderneslandet troligen tient och sigh wäl förhållit hafwa, och
fördenskull här medh af H. Kongl. M:tt Hans F. N:de recommenderade
warda, så att the H. F. N:de i alla måtto till det
bästa blifwa befahlade, att them widh the beneficier, Donationer
och kööp, som the af then Gustavianiske familia, serdeles
af H. K. M:tt sielf och dess högtährede Herfader, för deres
giorde tienster förwärfwat och bekommit hafwa, conservera
och ehrhålla.
3. Uthi den 12:te: Undantagandes det samma som i detta
RikzdagzBesluth annorledes är disponerat.
Bil. N.
Adelns Besvär.
Stormächtigste Drottningh, Allernådigste Fröken.
Eders Kongl. Maij:tz höge Konungzlige ynnest och favor,
som E. K. Maij:tt bär till dess trogne Undersåthere Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet, gifwer them sampteligen
här medh een ödmiuk tanka och anledningh, någre Punchter i
största underdåhnigheet att föredraga, som theres Ståndh röra,
inthet twijflandes, att der E. K. Maij:tt behagade them sigh
föreläsa låta, E. K. M:tt då af wahnligh bewågenheet sigh
nådeligen der på förklarandes warder.
Först hafwer man uthi friskt minne, hwadh för Kongl, nådh
och wälgärningh E. K. Maij:tz elskelige käre Herfader Sahl.
Konungh Gustaf den Andre och Store, glorwärdigst i åminnelse,
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet teedt och bewijst
hafwer i mångehanda oupräknelige måtto, men enkannerligen
att Sahl. Kongl. Maij:tt hafwer icke uthan sitt nampns högsta
beröm them undt och efterlåtit här i Staden ett Ridderehus,
der som de kunne hafwa sine Samqwämer, bröllop och andre
loflige Solenniteter, iämwäl att förwara dersammastädes theres
wälfångne privilegia: För hwilket beneficio the icke nogsampt
kunne S. K. M:tz nådige benägenheet tacksammeligen ihugkomma
och berömma. Twijfle ock icke heller, uthan såsom
E. K. Maij:tt wår nådigste Drottningh hafwer altijdh wäl
och beprijsligen trädt uthi sin Elskelige käre Herfaders footspår,
att då E. K. Maij:tt af lijka mildheet wille låta sigh
Bilagor. Dii
behaga, unna och confirmera Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefählet samma privilegier på thet nya Ridderehuset, såsom
the nu hafwa på detta förbenembde, medh den frijheet och
exemption för Stadsens beswär, undantagandes om någon wil
bruka borgeligh nähringh, hwilke äre förplichtade tull och accijs
gifwa, som i RidderhusOrdningens 1, 2 och 3 punchter står
förmält.
Till thet Andra, medan medh Konungzhästerne går fast
olijka till, så att een part i Landzänderne för them uthgöra
penningar, een part på andre orther äre derföre frije. Ty begäre
Ridderskapet och Adelen på thet underdåhnigste, att E. K.
M:tt thetta beswäret allernådigst wille uphäfwa och nådigst
dem för samma ränta förskona, efter som Ridderskapet och
Adelen thet samma i nästförlidne Rikzdagh sökte i undej>
dåhnigheet, och een nådigh förtröstningh der på bekommo.
Till thet Tridie, hwadh som uthi den 23 puncht i privilegierne
ihugkommes om förmedlingerne, och enkannerligen warder
specificerat den casus om wådeldh, ehuru wäl andre olägenheeter
af lijka beskaffenheet förorsaka, att frelset måste förmedlingen
på sine godz och gårdar oundwijkeligen tillåta.
Hwarföre begäres i underdåhnigheet, att K. M:tt wille allernådigst
tillåta så månge åhrs frijheet, som Frelsemannen till
hemmanetz uprettningh för hwariehanda olägenheet måste eftergifwa,
när samma förmedlingh wedh Tinget genom Häredzhöfdingens
ransakan och ett laga bewijs warder verificerad, bewijsligh
finnes.
Till thet Fierde, warder klagat att privilegiernes förste
Puncht, der som röres om Lille Tullens upbörder, i så måtto
öfwerträdes, att een part Tullenärer uthan consideration upsla
Adelens kistor och kårgar, der de hafwa sin wägekost och
andre mobilier, oachtadt att de för all inquisition och antekningh
skulle wara obeswärade, när de inthet mehr förde medh
sigh, än hwadh wägekosten och mobilierne anlangar. Förmode
fördenskull Ridderskapet och Adelen i största underdåhnigheet,
efter som the ock E. K. Maij:tt der om ödiniukeligest anmoda,
att blifwa wedh omberörde privilegio beskyddade.
Till thet Fempte, medan man fuller seer och måste bekänna
lätteligen förorsakas twist och oreda emellan Frelsesmannen
och Skattebönderne, att man inthet lätteligen kan
sådant förekomma, medh mindre the hafwa een Ordningh och
stadga, then the på både sijdor kunne rätta sigh effter. Ty
512
1650.
söker Ridderskapet och Adelen till E. K. M:tt medh ödmiuk
och underdåhnigh begäran, att E. K. M:tt allernådigst wille låta
fatta een skähligh Ordningh, och som sigh uthan prseiudicio göra
låter, på thet frelset och Skattebonden icke måge wijdere hwar
annan något intrångh tillfoga, men mehra thet att E. K. M:tt
må för myckit öfwerlopp och klagemåhl wara befredigat, och
att een Stadga om the Skiutzninger, som Skattebonden bör göra
sin Husbonde, måtte fattadh warda.
Till thet Siette, efter som Landet hafwer tagit een stoor
skada i någre åhr genom oordentelige byggningar, medh qwarnar,
damar och annan åwärkan, att wattnet icke hafwer haft sitt
naturlige uthlopp, så wäl här i Mähleren, som Hielmaren, Wänner,
Water och andre orther i Rijket, thesslikest ock i Finlandh,
och befahrandes är, att sådan skada wijdere continuerar,
om icke der oppa i tijdh bother skaffas. Hwarföre begäres i
underdåhnigheet, att E. K. M:tt genom sin nådige befallningh
till Landzhöfdingerne och andre som wederböre, tächtes så laga,
att the hwar i sitt låhn, der sådanne skadelige åwärkan skee,
granneligen ransaka och dem uprifwa låta.
Till thet Siunde, såsom Krögere och Gästgifwere i Landet
uthaf egenwilligh nyttigheet myckit öfwerträda den publicerade
Ordningh, som Kongl. Maij:tt högwijsligen till then resande
mans bättre befordran, nu wedh Almogens Skiutzfärders
uphörande, hafwer stadga låtit, tagandes efter sitt goda tyckie
hwadh dem behagar för nattläger och hästefoder: Altså begäres
underdåhnigst, att E. K. M:tt nådigst wille dess Kongl.
Order till Landzhöfdingerne afgå låta, som här om ransakade,
och ther någon beträddes Ordningen att öfwerskrida, att han
då måtte blifwa arbitraliter straffadb, efter som man sådant
medh fleere dess executioner will K. Maij:t i största underdåhnigheet
hafwa hemstält, och der som i somblige Landzorter
inge Krögere äre, att då Landzhöfdingerne måtte blifwa nådigst
befaltr här om beställa, thet nödige Krögare måtte förordnade
warda.
Till thet Ottonde, efter som een stoor brist finnes på
RikzdagzBesluter, Arfföreeningar och andre loflige Rikzafhandlingar,
hwilke man tarfwar till all godh effterrettelse i månge
saker: Ty begäres underdåhnigst, att then Kongl. Ordre och
befallningh afgå måtte till wederbörande, thet sådanne gode
Ordningar och Besluth måtte nu uplagde och publicerade warda,
att hwar och een kunde sedan them till köpz bekomma.
Bilagor.
513
Till thet Nionde, är Ridderskapetz och Adelens underdåhnige
tillförsicht, efter som the ock thet ödmiukeligen begäre,
att E. K. M:tt nådigst behagade låta the godz, som E. K. M:tt
hafwer dem under köpzrätt allernådigst förundt, uthi Cronones
böcker införas för frelse, hälst emedan ock sådant uthi alle
köpebref med den clausulen står förmält.
Sidst påminner sigh Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet
nogsampt, hwadh som E. K. M:tt nästförlidne åhr 1649,
oppå då håldne Rikzdagh, samptelige Ständerne allernådigst
proponerade och uptäkte, nembl. att E. K. Maij:tt iblandh annat,
contesterandes dess misshagh fattadt öfwer den öfwerflödigheet,
som brukas uthi klädedrechter, war gudeligen och
Christeligen sinnadh att låta allernådigst göra een Ordningh,
der medh att förhindra icke allenast sådanne missbruk, som tager
öfwerhanden uthi kläder, uthan ock de onödige och fåfänge
bekostningar, som anwändas på bröllop, barnedoop och begrafningar.
Nu såsom E. K. M:tt då allernådigst efterlät Ridderskapet
och Adelen att bekläda och uthstoffera sigh, som
bäst de tåhla och kunna, emot E. K. M:tz lyckelige och
Konungzlige Cröningzhögtijdh till E. K. M:tz och Fäderneslandsens
heder och respect uthi een sådan solenne act, hwilke
kläder the sedan till een wiss termin skole och måge bruka
och draga, och inthet längre: Altså begäre Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefählet underdåhnigst, det E. K. M:tt behagade
icke allenast samma tijdh och termin allernådigst
nämpna och dem föreskrifwa, uthan ock samma Ordningh låta
ställa i wärket, förmedelst hwilken så een som annan må obligerat
warda till ett wist mått, hwar öfwer han icke skrida må,
efter som icke mindre uthi andre än wårt Ståndh sådanne
missbruk kunne föröfwas. De äre och blifwe efter sin ödmiuke
skyldigheetz plicht E. K. M:tz underdåhnigste trogne undersåthere
och Tienare
Stocholm den 19 På samptelige Ridderskap och
Octob. 1650. Adels sampt Krigzbefälets wägnar
pro tempore Landtmarschalk
Schwante Sparre.
514
1650.
Bil. O.
Huru Intogett ifrån Jacobzdahl åth Stokhollra
till Konung]. M:tz lycklige Cröningli hållas skall.
När K. M:lt ähr kåmmen till Jacobzdahl skall dagen
tillförende för ähn Intogett skeer igenom en Herrhålldh och
Trumpettare blifwa Adellen och Rijdderskapett tillsagt och förkunnat
att dee in puncto klåkan 8 dagen effter låta sigh finna
widh Öfwer Järfwa by, hwar ifrån processen begynnes skall.
Om andra mårgonen nehr porsell blåses, gore dee sigh alle färdige
att ner andra reesan gifwes täken med Trommetarne gifwa
sigh på marchen uthur Staden, så lagandes att dee in puncto
8 kunna wara wid be:te Öfwer Järfwa. Der ifrån går sedan
processen denn wegen som der till förårdnatt ähr fram åth
Staden, och ner dee nu sålledes ordentligen komma fram åt
Dråttninge gattuu (igenom Triumphz Portten på nårre mallm
Tårgett åth Nårre portt och Smedie Gattun fram, sedan opp
åth Store Kiörkebrijnken och in på Slåttett) skolle dee alla på
bårge gården sittia aff och låta der ingen wangn eller Häst
fördröija, uthan Addellen siellff blifwer der kwar och förbijdar
der K. Maij:tz ankombst. Men dee leedige wangnarna och Hestarne
som aff Tiänere sedan föras marchera alle i sin förra
Ordningh igenom wattu portten och sedan på högre handen
neder emilian skiepz bryggian och husen allt fort åth Söder
mallm, så lagandes att dee som främbst ähre icke blifwe med
Hestarne eller wangnarne stadnade och således förhijndra den
effter fölliande processen att han icke kan hafwa sin gångh.
Skall ock icke heller någon sigh fördrista som på nårre mallm
eller i Staden på Smedie gattun der processen förbij måste
kan hafwa sitt Logemente att begifwa sigh medh sin Häst
eller wangn ur processen i sitt quarter och således förordsaka
någon Dissordre. Män der sedan någån af dee leedige Carosser
eller Hestarne som ifrån Slåttett igenom Staden och åth
Söder mallm gåå skolle kan hafwa sitt Logemente i Staden
eller på Söder mallm, kan fuller den tillåttitt blifwa att wijka
uthur raaden till sitt quarter, dåck så att ingen möter den
effter fölliande processen, uthan förekommer all Confusion och
Dissordre wedh straff tillgiörende. Tropperne till häst och foot
skole sigh effter Krigz Collegj Order ställa, och på dett denne
Bilagor. 515
Ordningh både på wegen ifrån Jacobzdahl såssom ock på gatturne
i Staden må hållen blifwa skole 4 (!) adelige personer
förårdnas, nembligen ÖfwersteLieut. Steenberger, GeneralAdjutanten
Hammarsköld, ÖffwersteLieut. Galle, Major Rosen,
Ryttmester Taube, Capit. Nauckhoff, Mons. Loodh, Mons. Erich
Linde, 1 som af och alm rijda, hålla processen reen och
skynda dee ledige wangnarne undan ifrån Slåttett på dett dee
som efterkomma och särdeles H. K. M:tt siellff och den furstlige
Svite må hafwa rum.
2. Begynnellssen på processen gior en Herrhåldh Nills
Niellsson Lijndegreen, der på föllier Herpukar och Tråmpetare
aff Rustiänsten.
3. Dernest Greif Caril Leijonhufud, Öfwersten för Rijdderskapett
med rusttiänsten hwillken marcherar igenom Slåttett
och steller sigh strax nedan före.
4. Fyra Compag. Konung! M:tz Gvardie som ock marcherar
genom Slåttett.
5. Begynnellssen på processen gior RijkzStallmestarens
Handhestar.
6. Gemperssoners, andre Officerares och Cavallieres Handhestar,
som till den tiden ahnkomma och icke hafwa säten på
Rijdderhussett.
7. Denn fremmande Adelens Handhestar som ifrån Pommeren,
Bremen eller annorstedes komma.
8. Dee Lijflendskes som ähre Ösellskes Stifftz och Est
niskez
Adelens Handhestar.
9. Swenske och Finske Adellens Handhästar som intett
presentera Cap. Farn. effter hwars och eens stelle på Rijdderhussett.
10. Swenske och Finske Adellens Handhestar warande
Cap. Farn. effter hwars och eens stelle på Rijdderhussett.
11. Rijkz Rådz Handhestar.
12. H. F. N:de Lantgrefwens Handhestar.
13. H. Furstl. N. Ilerttigh Adolphz Handhestar.
14. H. F. N. Pfaltzgrefwens den Ålldres Handhestar.
15. Gesanternes Handhestar.
16. Hans Furstl. Durch! Hertigh Caril Gustaffz Handhestar
medh des puker och Trumpettere före.
1 Dessa namn saknas i det prot. bifogade ceremoniel, men finnas
angifna uti ett defect exemplar bland Riks-Archivets Riksdagsacta.
516
1650.
17. Konungl. M:tz Herrpuker och Trumpettare.
18. Een foor marsk.
19. Tiugo fyra Hijnsterijdare.
20. Een berijdare.
21. Tiugo fyra II. K. M:tz Handhestar.
22. Twå berijdare.
23. HåffStallmestaren med 24 Stalipagier.
24. RijkzStallmestarens Carosser.
25. Stedernes Carosser såssom dee under sigh siellfwe
wetta Invar hafwe sitt ståndh och stelle.
26. All Adellens ledige Carosser uthi hwillke dee åka
som intett förmå rijda, der ock een familie hade der iblandh
flere ähn een Carosse då blifwer dee som sålledes under en
familie höre alle tillhopa.
27. Een Herrhålld nembl. Pett[er] Coijett.
28. [Ett par] Härpuker och 8 Trummettare.
29. Håffmarskalken och effter honom Hofiunnkare, Officerare,
Yoluntiers och alle af Adell som dependera af Håfwett.
Item extra Capita wid Rijdderhussett.
30. Fremmande af Adell som ifrån Pommeren Brämen
och Landt Rugen ahnkomma och representera provincierne.
31. Ett par Herpukor och 8 Trumpettare, så Stifftiske
Adellens som GeneralGovernementz dersammastedes.
32. Osellske och Lijflendiske Adellen förde af des Landtmarskalk
och slutne af Landtrådetz deputerade till Häst.
33. Estniske Adellen item förde af des Landtmarskalk
och effterst deras Landtrådz Deputerade till Häst.
34. Twå Herrhållder, Lagerfellt och Stierneflykt.
35. Ett par Konungl. M:tz Herpukar och 8 Trumpettare.
36. Landtmarskalken rijdandes och effter honom föllia
all Adellen och Rijdderskapett, Capita farn. som på Rijdderhussett
sine stellen hafwa, till Hest.
37. Rijkz Rådz Carosser.
38. Hans Furstl. N:de Landtgrefwens Carosser.
39. II. F. N. Herttigh Adolphz Carosser.
40. H. F. N. Pfaltzgrefwens den Alldress Carosser.
41. Gesanternes Carosser.
42. Hans Furstl. Durchl. Hertigh Caril Gustaffz Carosser
för lnvillken rijder hans Stallmestare.
43. Ofwersten aff Gvardiet till Hest.
44. Tiugo fyra Hillebarderer förde af een Officerare.
Bilagor.
517
45. RikzStallmestaren ridandes.
46. Konungl. Maij:tz egen Carosse gående på hwar sijda
30 Adelis bursar twå Capitener af Gvardiet som dem före.
47. H. F. N:de Herttigh Adolph alleena rijdandes.
48. Konungl. M:tz Cammarherrar till Häst.
49. Konungl. M:tz 12 Cammarpagier, 3 och 3.
50. Een Capiten med 20 Hillbarderer.
51. Konungl. M:tz leedige Carosser.
52. Konungl. M:tz egett fruntijmber.
53. Oppå dem föllier Cameelerne, Muhlåssnarne medh
Konungl. M:tz pagagie.
54. 8 Comp. till foot af Uplandz regemeutett.
55. Ordningen slutes med rytteriet af Upläningarne.
56. Bårgerskapett marcherar i Order genom Slåttett och
gifwa salva först på Slåttett, stellandes sigh sedan.
57. Fruntijmbretz wangnar gå ibland Adellen efftersom
Familierne sittia på Ridderhussett.
Lijka så gåå de af Rijkzens Rådz wangnar som hafwa
flere ähn een, dee som hafwa allenast twå eller 4 Hestar för
wanguen få gå i lika måtta i sin Ordningh.
Bil. P.1
Andra [o: tredje] dagz Acten i Chröningen.
Först skall på Bårgegården i tijdh opprättas een Thron
så stor och widh, att Kongl. Maij:t kan där sittia på sin stool
under sin himmell. Och Hans Kongl. Ilögheet Hertigh Carl
Gustaf ståår där widh H. K. M:tz wänstre handh; Sedan samptlige
Rikzens Radh rundt om kring och twå Herhålder. Och
under så stort rum, att dee som göra sin eedh kunna hwar
effter annan gåå den ena trappan och kyssa Kongl. M:tz handh
och gå den andra trappan neder. Och att dee som Lähn skole
undfå, måge hafwa rum dedh att anamma medh tillbörlige Ceremonier.
1 Jemnförd med förenämnda defecta ceremoniel i Riks-Archivet.
518
1650.
2.
När Thron ähr färdig och beklädd och Kongl. M:tz stool
på den södre sijdan således satt, att wägen emilian trapporne
ähr frij, och där medh all ting till redz på Bårgegården; Så
skall i rättan tijdh blåsas om och Ständerne tillseijas alle
samptligen, ingen undantagandes, som till Rikzdagen ähr kallader;
Och särdeles alt Ridderskapet, Adelen och Krigzbefählet,
som tillstädes ähre och godz besittia i Rijket, synnerligen i
Swerige och Finlandh; Att dee låta sigh finna på föresatte
tijmmar, alt Ridderskapet och Krigzbefählet till häst på Rännebahnen,
Prästerskapet i Store Kyrkian, Bårgerskapet på Rådhuset
och Allmogen på Gillstugun, på dedh dee hwart effter
annat kunne fordras medh beqwämligheet på Slottet.
3.
Så snart nu alt ähr till redz, skall sändas budh efter Ridderskapet
och Krigzbefählet, att dee begifwa sigh till häst uthur
Rännebahnen i effterfölliande ordning: Att Landtmarskalken
rijder främbst ensamb medh Landtmarskalkzstafwen. Och att
Slächterne föllia effter uthi den ordning som dee ståå och hafwa
sine rum på Riddarehuset; Capita Familiarum hafwande
hooss sigh hwar för sigh alle sine slächtingar af samme Familie
och wapen, som medh honom uthi RidderhuussStämmorne deelachtige
ähre. Så att dee förnämbste Familierne rijde främbst
och den sidste sluter Ordningen.
4.
Grefwar och Frijherrar, så månge som Lähn af Konungen
och Chronan till Grefwe- och Frijherreskap hafwe bekommit,
skole igenom den äldste af Lähnmännen, som icke ähre i Rikzens
Rådh, och altså på alles deres wägner, eller i feel af dem,
på sine ensamme wägner, sollicitera Lähnet, eller frånwarande
låta föra sine Lähnfanor opp till häst, hafwandes dem alle
hooss sigh rijdandes, som nådt hafwe investituram simultaneam.
Men där någon ähr omyndig och doch besitter Lähnet, så skall
hans förmyndare föra Lähnfanan och hafwa henne hooss sigh,
att presentera den H. K. Maij:t och så förmyndaren på sine
omyndiges wägnar dedh sökia och erhålla. Andre som ähre
af Konungarne till den dignitet opphögde och icke hafwe Grefwe-
och Frijherreskap, skole på sitt rätte ställe anamma Lähn
på Grefwe- eller Frijherredigniteten och i siälfwe brefwet er
-
Bilagor.
519
håldne rättigheter: Men samme Lähn icke widare till någre
godz extendera, uthan sådant skeer effter Kongl. M:tz nådigste
förordning och consens.
5.
Emoth den tijdh, att Ridderskapet och Krigzbefählet ähre
på wägen ifrå Rennebanen till Slottet; Går Kongl. M:t beledsagat
af Hans Kongl. Högheet och Rikzens Rådh sampt alle
andre nänvarande Cavallieri, som till Swenske Ridderskapet
icke höra, neder uthur sin Cammar, under sin himmell, buren
af där till deputeradhe Officerer, igenom Rikzsalen och store
trappan in på Thronen, och gå främbst twenne Härhålder;
Sedan OfwerCainmarherren Welam Taube, och effter honom
allt Hoff- och främmande Cavallerij, som ähre tillstädes: Där
näst RikzMarskalken, och så Rikzens Rådh: Så Hans Kongl.
Högheet, och där effter Kongl. Maij:t medh sin Svite effter denne
tijdz lägenheet, och hafwe sine Hillebarder på både sijdor.
6.
Där effter träder Hennes K. M:t på Thronen och sätter
sigh på sin stool under himmelen, och Hans Kongl. Högheet
stannar hooss K. M:t på wänster handen. Men Rikzens Rådh
samptligen stanna rundt om, som dedh sigh bäst skickar: Och
så dee twenne Herhålderne medh Guarden oppgångne. Men
alle anten af HofFolket eller främmande gå in på sine beskedde
rum.
7.
Ridderskapet och Krigzbefählet rijda altså i sin ordning
tre och tre; den förste Classen främbst i sin ordningh; den
andra och tridie, hwart Caput Familiae tillika medh sine Attmän:
Och Grefwarne och Frijherrarne eller någon annan i dee
frånwarandes ställe föra opp sine Lähnfanor. Och rijda altså
i ordning in i Slottet; Och så medh tillbörligt reverentz
stanna öster uth om Thronen och där på [till] häst göra sin
troheetz eedh Kongl. M:t och Rijket, som dee där om ähre påminte
igenom Härhålden Israel Lagerfält och såsom eden dem
af RikzCantzleren blifwer förestafwadh och dee tillförende hafwe
god funnit.
8.
När dedh ähr förrättadt, ropar Härhålden: I gode Herrar,
Grefwar och Frijherrar, kommer och tager Lähn af K. M:t.
520
1650.
Där på träde Grefwar och Frijherrar af hästame, Invar och en
som dee ståå på Riddarehuset, såsom ähre:
Grefwar:
1.
Af Wisingzborg.
4.
Af Södermöhre.
2.
Af Raseborgh.
5.
Af Wasaborg.
3.
Af Läcköö.
6.
Af Årtala.
Turner.
7.
Aff Arenssbårg.
Frijherrar
J
1.
Stenbockar af Öresten.
6.
Spensar.
2.
Af Kimitho.
7.
Sparrar af Sundeby
Aff Kårpo.
8.
Båhtar af Fålnäss.
3.
Horn arne.
9.
Aff Wijresta.
4.
Gyllenstiernor af Lundholmen.
10.
Aff KajanaBårgh.
5. Skytter.
9.
Desse stijga fram medh Lähnfanan oppåth trapporne, och
där någon af Rikzens Rådh ähr den, som Grefwe- eller Frijherreskapet
besitter, så träde han fram, anamme fanan och
öfwerandtwarde henne Kongl. M:t i händer medh tillbörlig leverentz;
Och så han, som hans Lähnfölliare effter donation,
falla på knä och medh få ordh sökia af Kongl. M:t för sigh
och sine Lähnfölliare Lähn och dess Confirmation. Då tager
Kongl. M:t fanan och straxt får den åth Lähnmannen i händer,
där medh han ståår opp, tackar Kongl. Maij:t och kysser
H. K. M:tz handh; Och så hans Lähnfölliare elfter hwars och
ens rätt, den närmeste först och så elfter annan. Ahr någon af
Rikzens Råd Lähnfölliare, gånge på sin orth och i sin reedd.
Ahr ock ingen Rikzens Rådh interesseradh där uthi, så ware
samme steds medh andre.
10.
När detta ähr förrättat, då tager hwar sin fana igen, som
han rijdande hafwer fört, och träder på andre trappan, wäster
åth neder, och sätter sigh till häst igen, där förwäntandes till
dess alt ähr förrättadt.
11.
Händer sigh ock att någre hafwe tu Lähn, Grefwe- och
Frijherreskap, som på åtliskillige ställen måste tagas, så ock
fanorne icke kunne föras af en, då måste Frijherrefanan fö
-
Bilagor. 521
ras af närmaste Lähnfölliare och så lefreras åth den, som närmest
för honom ähr in till Principalen, och så på samma sätt
tillbakars igen.
12.
Sedan träder Härhålden fram till dem andre, och säger:
J gode herrar af Ridderskapet och Krigzbefählet, kominer fram
och gifwer K. Maij:t handen; Och där medh stijga alle andre
af Ridderskapet och Krigzbefählet af sine hästar, och hwar effter
annan, Capita Familiarum, iämpte sine Ättmän, och sedan
Kongl. Maij:t hafwer gifwit dem handen, träde dee på andre
trappan neder och till häst igen. Och så i samma Ordning
uth till Rennebanen igen och dädan hwar till sitt.
13.
Wedh detta ändas, sändas budh elfter Prästerskapet. Hwilke,
sedan dee ähre oppkåmbne, träda dee fram på samma ställe,
som Adelen hafwer hållit till häst; Gore där Kongl. M:t och
Rijket sin eedh effter waanligh edzformen, sedan dee där om
ähre af Härhålden påminte och eeden dem af Cantzleren förstafwadh:
1 lijka måtto roopas dee opp att gifwa Kongl. Maij:t
sine händer; Och gåå så opp på trapporne och neder igen,
som för ähr sagt.
14.
I lijka måtto fordras Bårgerskapet och Bönderne och stanna
på samma ställe; Påminnes om Eeden att göra, och gifwa sedan
Kongl. M:t handen och träda sin wägh.
15.
När alt ändat ähr, går Kongl. M:t af Thronen och opp i
sitt maak igen medh samma process och föllie, som H. K. M:t
gick neder; Och dedh gemene Folket byter klädet på Thronen
sigh emilian effter wanligit wijss.
522
1650.
Bil. Q.
Åtskilliga Adelsmäns klagomål öfver oordning vid introduktioner
på Riddarhuset.
Walborne Herr Landtmarschalck, Grefwar, Frijherrar
och samptlige af Ridderskapet och Adelen.
Så ehuruwäl detta Loflige Ridderskapetz Uthskått ibland
andre gravaminibus ock så icke uthlåtit hafwa, att om den confusiou,
som uthi säten och ibland wapnarnas ordinerande upkommen
ähr, en nödigh påminnelse att göra, hafwer oss underskrefne
icke destemindre tycktz af nöden wara Welborne Her
Landtmarskalcken och samptlige Ridderskapet än ytterligare
behörligen där 0111 att erinra, huru som en part af dem som
af Konungl. Maij:t medli frälse och Sköldemärcke privilegierade
ähre, i dett stället dee effter sielfwe Privilegiernes lydelse obligerade
ähre att tee sigh på Riddarehuset, hälst när möten holles,
och thär sigh immatriculera låta, tagandes sitt säte och
Stemma nederst uthi den tridie Ordningen, förnimmer man doch
huru som en deel sådant i förstonne aldeles uthslå, eller ock
att dee där immatriculeras inthet affectera; En deel uthe blif—
wa och undanholla sigh tili en tijdh, uthan twifwel att winna
där medh tijdh och förmån, såsom ock till att undwika dee
beswär som Ridderskapetz conventer och särdeles nu tillstundande
Chröning medh sigh förer; En part ock elliest igenom
hwariehanda tillfällen allareda wunnit en prsecedentz, i dett dee
hwarcken effter brefz dato eller effter dedh dato han ordentligen
på Ridderhuset intagen ähr (doch här medh icke förstående
dem, som förmedelst K. M:tz special intercession och befallning
inkombne och uthi någon högre Ordning satte ähre) sitt nederste
rum tagit hafwa, uthan trängt sigh in widt och långt där
öfwer, androm till stoor prasjuditz; Hwarföre såsom en sådan
disorder ibland hele Ståndet en stor confusion och oreeda af
sigh föder, altså ähr wår tienst- och wänlige begäran Welb.
H. Landtmarskalcken medh samptlige Ridderskapets gode inrådande
den oredan längre och rnehra att inritas icke tillåta,
uthan fast mehra, såsom allareda wäl begynt ähr, den samma
uthur wägen att rodia hielpa och befordra, och på dett samma
intention så mycket mehra eftertryck winna må, dy erachta
I
Bilagor. 523
Avij för wåre personer sådant igenom ett uthskått af alle tree
Classerne beqwembligast kunna förrättas, allenast dem som nu
på någre åhr Adlade, såsom ock immatriculerade ähre, måtte
injungeras anten sine Sköldebreeff in originali eller vidimerat
inför be:te Uthskått producera, såsom ock bewisa när dee antagne
och immatriculerade ähre, på dett dee män, som där öfwer
sittiandes warda, effter noga skärskådande hwar och en
till sin behörlige ort förwisa kunne; där ock så wore att någon
i sådan hastigheet förebore sigh dett icke prsestera kunna,
att dem samma då, så wäl sorn dem hwilcke ännu finnas kunne
och sigh icke angifwit hafwe, förmedelst ett anslagit Placat,
wider förlust aff deres Ordning påläggias måtte, till en wiss
dagh och innan slutet af denne Rixdagh, sine breef inläggia
och sigh inställa, på dett denne puncten aldeles må komma till
en richtigheet, matriculen corrigeras och wapnarna medh sina
rätte och ordentlige numeris betecknas, och hwadh passerandes
warder, dett ock in rei memoriam och till framdeles rättelse
protocolleras och antecknas måtte. Såsom nu Herr Landtmarskalcken
och samptlige Ridderskapet och Adelen allaredo
på innewarande Rixdagh medh alles wår hugnadt hafwe medh
berömeligh ifwer låtit sigh finna emot them som hafwe understådt
sigh att i någon måtto anfechta wåre wälfångne Privilegier,
altså försee wij oss ock till dem sampt och synnerligen
att dee bewijsa oss all favorabel och benägen adsistence och
icke tillstädia att samma privilegier och rättigheter må af oss
inbördes förryckta blifwa. Jämbwäl förmodandes att detta i
bestå måtton uptagit blifwer. Och befalle Herr Landtmarskalcken
medh samptlige Ridderskapet och Adelen under den Aldrahögstes
beskydd, såsom the thär ähre och städse förblifwe
H. Landtmarskalcken och samptlige Ridderskapet och Adelens
Tienst- och Wälwillige altidh
Erich LagherKrans. Gustaf Grass. Herman Clöberfeldt.
Augustin Larsson Swaneström. Hans Sölfuerlååss.
Jackob Sinclaire. G. II. Taubenfeld. Johan von Weydenhayn.
Tore Olluffson Ollonbergh. Bogislaf!’ Philip von Chemnitz.
Lars Hinrichsson Landzbergh. Pär Ekenbärgh.
Johann Lilliekrantz. Johan Rosenlindt.
524
1650.
Bil. R.
Rikets Ständers Beslut. Dat. 6 Nov. 1650. .
Finnes särskildt tryckt samt hos Stiernman, Riksd. och Möt. Besh 2: 1162.
Det vid prot. inbundna exemplar är endast undertecknadt af Landtmarskalken.
Tvenne original förvaras i Riks-Archivet och har dervarande s. k. Adelns
exemplar utom Rådets följ. underskrifter:
Schwante Sparre
pro tempore LandtMarschalck.
Nicolaus Brahe Carolus Mauritius Lewenhaupt
Grefwe till Wisingzborgh. Grefve till Rassburgh och Falkensten.
J. C. De La Gardie Erich Oxenstierna Axelsson
GrefFue til Läckö och Arensborg. Greffwe till Södermöre.
Gustavus Adolphus Torstenson Gustaff Otto Stenbock.
Grefwe till Ortala.
Åke Erichson Ochsenstiern. Christer Horn.
Georgius Gyllenstierna. Axel Spens. Erik Sparre.
Jacobus Lilliehök, i Knut Lilliehöcks ställe.
Lars Kruus Jesperson. Gustaff Kurk.
Per Linnormson Ribbing, i Ryningarnas stelle.
Christoffer Torstenson. Erick Flemingh.
Hans Kyle. Per Lillia. Gustaff Baner.
Jöran Sparre. Jahan Pärson Wlffsparre.
Carolus Soop. Gustavus Bonnde. Arffuedh Horn.
Iwar Nilson. C. Stiernsköldh. Nills Posse.
Arfwidh Ribbingh. Claudius Tott. Erich G. Leijonhuffwudh.
Jöron Carlsson Boije. Jahan Moritz Wrangel.
Erick Kagg i Lars Kaggs ställe.
Gustaf Rosenhane för R:haner i secunda classe.
Charl Hård. Larss Chapelen. J:han Rosenhane.
Johan Christersson Gylleuhiertta. Erich Kruse.
Gabriel Gyllenankar. Linnardt Bock.
Knut GiöstaffSon Rooss. Anderss Lake. Johann Berndes.
Mathias Wiff. Anders Hårdh. Jahan Månesköld.
Bilagor. 525
Otto von Sack. Nils Lilliehöök. Gustaf Cruus.
Jöran Kafle. Melcher Warenstet. Christopher GyllenGrijp.
°
Axell StalArm. Åke Orneflycht. Anders Stuardh.
Peder Stråle. Arwedh Drake. Lorentz Creutz.
Carolus Pauli Zacharia;. Per SilfferSparr.
Caril Heinrich Wrede. Hillebrandt Vggla.
Erich Anderson Oxse. Conradt v. Fitinkhoff. Carolus Lillia.
Harall Stacke. Jöran Stackelberg. Bengt Bagge.
Peer Hiertta. J. Bure. Peer Mannerschiöldh.
Johan Munck. • Anders Erichsonn Hestehufuud.
P. Hanimarsköldh. Frans Crusebiörn. Pedher GyllenSparre.
Håkan Nilson Skytte. Stenn Loo.
Hindrich Johanson Rytter. Erich Galle. Ericus Gethe.
Jacob Forbes. Hans Rottkirch. Hanns Strihk.
Nills Tungell. G. Stiernhielm. Diederich Grönenberch.
Jonas SylberSuerd. Arfwedh Gyllenållon. Axsell Räff.
Gustavus Rosendufwa. Jahan Bäck. Jahan Galle.
Th:s Langman. Knutt Ödla. Jahan Ytter.
Hans Jacob Kräll. Hanss Ekelöff. Johan v. Vietinghoff.
Michell AnkarFiäll. Pär Stråle till Siöredh.
Claus Fogellhufwudh. Jacob Törneskiöldh. Jöran Pattkull.
PeerJonson Gyllenswärdh. William Philp. Mich. Jordan.
Henrich Koskull. Hugo Hamilton. Joh. Nicod. Lillieströhm.
Peer Carlson Gyllenstrååle. Hans Löweling.
P. Persson Gyllenax. Anders Linnarson Swänsk.
Johan LillieKron. Erik Plantingh. Oloff Söluerloo.
Bengdt Suensson Stalman. A. Gyldenklou. Christer Selow.
Caril De la Motte. Jöran Schikt. Johan Rosensköld.
Johan Apalgrehn. Joachim Transehe vonn Roseneck.
Gorg Grissbach. Johan Bergenfelt.
Niels Steffensson Hiulhammar. Thomas Gerffeldt.
Alexander Irwing. M. Thyssen Anckerhelm.
Börge Nilson Drakenbergh. Peter Loofeldt.
Laarss Enhörningh. Marten AugustiniSohn Leijonsköldh.
Jon Torstenson BlankenFiell. Simon Simonsson Rosenberg.
526 . 1650.
Christoff Friederich von Schwalch. Anderss Appelbom.
Nils Nilsson Stiernflycht. Daniel Leijonstierna.
Håkon Larisson Suärdskyld. Johan Graan.
Israel Lagerfeldt. Oloff Morgonstjerna. Lars Fägersköldh.
Oluf Brystfelt. Måns Andersson Ekegreen.
Mathias Biörenklou. Nilss Loobärg. Johan Ormvinge.
Jahan Wärnschiöld. Törne Andersson Tornérefelt.
Johan Hulsshorst. Nils Dreffensköld. Jöns Luna.
Anderss Palmchron. Hieronimus Lindeberg.
Joh. Bothwedsson Gyldenstingh. Melcher Schlangenfeldt.
Samuel Kempensköld. Christer Jacobsson Sölfuerarm.
Augustin Larsson Swaneström. Johan von Weydenhayn.
Oloff Lagerkranss. Gustavus Grass. Herman Cleberfeldt.
Carl Swenson SölfverMusqwett. Gustaf Adolph Rautenfeldt.
Ludwich Fritz. Bärtill HufwudhSkått.
Tore Oluffson Ollonbergh. Bogislaff Philip von Chemnitz.
David Gyllenbögell. Hendrich J. Silfuerswan.
Lars Hinrichsson Landzbergh. John Yrquhart.
Magnus Durel. Lars Ornestierna. Stijg Diuurfält.
Bartholomeus Wolfsberg. Hinrich Sass. Hanss Klärch.
Jahan Gyllenflög. Gustav Taubenfeldt. Richard Clerck.
Daniel Strussflycht. A. Sinclaire. Carli Netherwudh.
J. Wijnbladh. Hindrick Nöding. Jahan Skalm.
1. Erik Rosensabel. Johan Bähr.
Pär Ekenbärgh. Jahan Simonson Bilenskölld.
Petter Julius Coijett. Jahan Printzenschilldt.
Johann Lilliekrantz. Anders Bärgsköldh.
Peter Granatfeldt. Class Bredtholtz. Robertt Gairdman.
Bengdt Hansson Reenfäldt. Johan Rosenlindt.
Erich Pistolhielm. Jöran Hindrichson Hufwudsköldh.
Magnus Storkenfelt.
1 Ett namn med otydliga ryska bokstäfver, troligen: Aminoff.
Bilagor.
527
Bil SA
Adelns förbindelse att icke förtrycka skattebönderne.
Efter Hennes Kongl. Maij:tz nådigste befallningh hafwer
jagh underteknadh förehållit oppå denne 1650 ahrs Rikzdagh
de gode Herrar af Ridderskapet och Adelen sampteligen, huruledes
Skattebönderne uthi underdåhnigheet boos Hennes K.
Maij:t sökt hafwa det medh dem uthi denna dyra åhrstiden
något lindrigt efter hwars och eens förmögenheet skulle blifwa
handlat. Så aldenstundh H. K. M:tt detta ärendet till Ridderskapet
och Adelen såsom deres Husbönder nådigst remitterade:
Altså hafwa dee oppå detta således resolverat, det dee samptoch
synnerligen tillsade sigh på intet handa sätt (helst uthi
denna dyra åhrstiden) emot skiäl och billigheten heller deres
förmögenheet sina bönder tractera eller tryckia wille, uthan
fast heller hwar någon så obetänkt funnes, som oförnufteligen
sin bonde trykte, då enhelleligen hielpa till att en sådan
(der skiäligen klagades) behörligen plichta måtte: Detta så i
sanning wara witnar iagh underteknadh medh egen handh.
Stokholm den 8 Novembris A:o 1650.
Schwante Sparre
pro tempore Landtmarschalk.
Bil. T.
Effterskrefne af Ridderskapet och Adelen hafwa
icke ähnnu till Dato sine Rusttienstz Lengder uthi
Kongel. Krigz Collegio inlefwererat, eij heller några
hestar presenterat pro Anno 1650.
Uplandz Compagnie
Gref. Magnus Gabriel De La Hofmarskallck. H:r Gabriel
Gardie. Ochsenstierna.
Gref. af Thurn. H:r Bengt Horn.
Richz Skattmest. H:r Gabriel Herr Christer Horn.
Ochsenstierna. H:r Bengt Skytte.
1 Landtmarskalkens concept, jemnfördt med originalet i Riks
Archivet.
528
1650.
. H:r Knuut Posse.
Ifwar Nielsson.
Pehr Ehrlandsson.
Philip Bondhe.
Carl Pehrsson 1 Natt och
Gustaf Pehrsson J Dag.
Gustaff Ribbing.
Gen: Hans Wachtmeister.
Fabian Berndes.
Johan Måneskiölldh.
Carl Ottesson Sack.
Anders Kiörningz Sönner.
Carl Kiörningz Sönner.
Gustaf och Pehr Chruser.
Pehr Siöbladh med Broder.
Johan Yxkull.
Måns Uddesson Ohrneflycht.
Claes o. Axell ThottarafSkebo.
Åke Isaakson Söllfuersparre.
Carl Lillie.
Christer Rålamb.
Johan Duuse.
Carl Ruuth.
Claes och Keel Böllier.
Frantz Crusebiörn.
Jesper Crusebiörn.
Johan Sabbell.
Erich Geeth.
Gustaf Geet.
Jacob Fårbuss.
Sudermannelan
Richz Cantzleren Gref. Axell
Ochsenstierna.
Gref. Johan Ochsenstierna.
Gref. Erich Axellsson Ochsenstierna.
Gref. Gustaf Gustafsson.
H:r Johan Ochsenstierna.
Hr Johan Cassimir Gyllenstierna.
II:r Jachop Skytte.
Staffan Klingspore.
Anders Oxe.
[Erik] Rosensabell.
[Jacob] Robortzonius.
Tobias Duwallt.
Giöstaf Jernloodh.
Johan Tranzaeus.
Giorg Chrissbach.
Johan Bergfellt.
Matthias Iliulhammar.
Jacob och Anthonius Steenberger.
Jöns Roderskölldh.
Ofwerst. Thommas Gerfellt.
Jöns Nielsson Öhrnkloo.
Oliequistar.
Schuen Strussberg.
Johan Wernskölldh.
Schuen Schuart (?).
Hindrich Bertillsson.
Hermannus Klöfuerfellt.
Johan v. Weidenheim
Bengt Hansson Reenfellt.
Lars Månsson Öhrnestierna.
Stijgh Diurfellt.
Reggert Klerck.
Johan Didron.
Essbiörn RytterCrantz.
Of. Leut. Burdon.
Of. Leut. Burtwich.
dz Compagnie
Paul Kijfuenheller.
Fredrich Sparre.
II:r Seued Bååth.
Öf. Niels Bååth.
II:r Erich Ryninng.
H:r Erich Gyllenstierna.
IPer Chrissmanson.
Johan och Pehr Knutson
och 1 Broder.
II:r Matthias Soop.
Bilagor.
529
Jöran och Gustaf Horn.
RichzMarsk. H:r Åke Axellson.
f Axell.
Possari Bengt.
[ Jöran.
Thuro Ribbing.
H:r Johan Adler Salvius.
Claes Biellckenstierna.
Johan och Gustaf Rosenhaner.
Sifuert Kruuse.
Carl och Gustaf Pauli.
Carl Uggla.
Of. Johan Gordon.
Schuen Stuart.
[ Christer.
Schuinehuffwudh
Biörn,
j Giöstaf.
Jacob.
W ästergiöthlan
Richz Marsken G. Jacob De
La Gardie.
4 G. Leijonhuffwudh.
H:r Fredrich Steenbock.
H:r Erich Steenbock.
H:r Gustaf Steenbock.
H:r Erich Sparre.
H:r Johan Sparre.
Jacob Lilliehöök.
Niels Lilliehöök.
Christopher Thorstenson.
Johan Pehrsson Ullfsparre.
Åke Soop och Erich .Soop.
Giöstaf Soop.
Jöns Bondhe.
Ullff Bondhe.
Thol Bondhe.
Niels Posse till Säby.
Jöran och Niels Posse.
Bengt Ribbing.
Erich Seuedsson Ribbing.
Schuinehuffwudh { ^aF\’
1 Isaak.
Carl Jönsson Sabellskölldh.
Giöstaf Carl och Johan Loodh.
Laurentz och Erich Lindh.
Niels Nielsson Tungell.
Johan och Anders Grönberg.
Johan v. Fitinghoff.
Georg Chrell.
[Gerdt] Reenskölldh.
Rosenstiernas Arfwingar.
Lorentz Stormhatt.
Regner Lehuusen.
[Erik] Rosenhiellm.
Hans Richter Gyllenpistohl.
Påfuell Wudd.
Johan Hyllsshorst.
Lars Chantersten.
dz Compagnie
Erich och Giöstaf Krabbe.
Giöstaf och Knuut Rooss.
Johan Bagge.
Niels Rooss.
Jöns Bengtson Rosenbiellcke.
Anders Lake.
Jöran Kafle.
Carl, Linnart och Jöran Hårdh.
Erich Johanson Hårdh.
Carl och Lars [Hårdh].
Johan Hårdh.
Johan Adollphsson Hårdh.
Niels och Pehr Lilliehöök.
Niels och Madz Kagg.
Ehrlandh Kafle.
Hans Madzsson Kafle.
Schuen Bengtsson Kafle.
Johan Ekebladh.
Giöstaf Dykert.
Oluf Uggla.
Claes Johansson Uggla.
530
1650.
Hans och Giöstaf Uggla.
Christer Oxehuffwudh.
Jöran Stake.
Jöns Hiertta.
Bengt Pappekoija.
Brynte och Hans Pappekoija.
Johan Jöranson Pappekoija.
Måns Sölfuerschuerdh.
Johan Schuinehuffwudh.
Jöns Carlsson Schuinehuffwudh.
Joen Jönsson Lindh af Hageby.
[Johan] Ollon.
Gyllenstråhler.
Ostgiöthe och
Richz Drottzen, Gref. Pedher
Brahe.
Gref. Niels [Brahe].
H:r Thuro Ochsenstierna.
Carl Sparre.
Axell Lillie.
Måns Hansson Ullfsparre.
Jöron Erichson Ulfsparre.
Carl Soop.
Claes Bahneer.
Niels Pedhersson.
I Göstaf.
Seuedh.
Linnart.
Oluf Lilliesparre.
Schuen och Linnart Bock.
Erich och Niels Ullf.
Madz Broms.
Knuut Ullf.
[Olof?] Armskölldh.
Hans Scheding.
Oluf och Niels Siöbladh sampt
Carl.
Pehr och Jöran Stierna.
Hans Drake Måns och Erich
Drake.
Bengt Stålman.
Mårthen Anckarhiellm.
Isaak Hiertta.
Carl Hindersson Reuther.
Steen Ruthenskölldh.
Giöstaf Erichsson Ohrnewinge,
Lars Biörnehuffwudh.
[Lars] Bråkenskölldh.
Berge Pijhlgreen.
Erich Reutherfellt.
Johan Uhrquart.
Weliam Jernskölldh.
Jacob Lenck.
Smålandz Compagnie
Hans Stellansson Möhrner.
Otto Scholman.
Schuante Uggla.
Pehr och Gustaf Ullfsax.
Jöns Rosenstråhle.
Schuante Rosenstråhle.
I Knuut.
Carl.
Arfuedh.
Johan Eketrädh.
Ullfphaner.
Oluf Lilliesparre.
Arfuedh Lilliesparre.
Bengt eller Axell Rääf.
Gabriell Gyllengrijp.
f Giöstaf.
Strålar Magnus.
I Pehr.
Arfuedh Knuutsson Drake.
Jöran Sijllfuerhielm.
Claes Slatte.
Pehr och Knut Sölfuersparra .
Pehr Linnartsson Ullfsax.
Gabriell Ullfsax.
Pehr Nielsson Gllfsax.
Niels och Joen Rosenquist.
Bilagor.
531
Pehr Hammarskölldh.
Kåser.
Jöns Gyllensparre.
Håkan Nielsson Skytte.
Niels Broms.
I Jöran.
Erich.
Oluff.
Erich Linnartsson Bååth.
Hans Rotkirck.
Arfuedh Gyllenållon.
Mårthen Lindeberg.
Griser.
Christian Strömfellt.
Pehr Pilfellt.
Jacob och Mårthen Thornskölldh.
Pehr och Johan SölfuerSchuerd.
Johan Ohrnewinge.
Anders Kooskull.
Pattrich Pattkull.
Magnus SöllfuerSparre.
Johan Sölfuersparre.
Petter Spiring.
Christopher Zelou.
Louis de Geer.
Oluf Wachtorn.
[Herman?] Ohrhane.
[Per] Manderhielm.
[Zacharias] Sabellfellt.
Schuen Ehnhörning.
Oluf Sölfuerloodh.
Daniel Leijonstierna.
Christopher Larsson Grubb
Dauid Daggzberg.
Jöran Gyllenfallck.
Ludwich Schuanestierna.
[Törne] Thornerefellt.
Johan Drake.
[Per] Strömberg.
Hans Sölfuerlåås.
Jonas Leijonram.
Johan Lauri.
[Hans] Ramschuerd.
Magnus Durelius.
[Adam] Hirtenberg.
Gerdt Schaar.
Jacob Sinckler.
Reggert Klerck.
Öf. L. Burdon.
Carl Möller.
Bil. U.1
Efterskrifne Punchter äre tagne ad notam till
att proponera Ridderskapet och Adelen:
1. Såsom K. M:tt hafwer af RidderehusOrdningens 5:te
Puncht nådigst bewiliat Ridderehuset alle bother som falla för
feel uthi Adelens Rustienst: Altså är frågan om dess execution
och huru therföre görs reda.
1 Denna promemoria finnes endast inhäftad vid slutet af conceptprot.
532
1650.
2. Att Sköldebrefwen måtte upläsne warda publice, deres,
som blifwa i Ridderehuset intagne.
3. Efter stoort missbruk inrijtar att icke alle komma till
Herredagarne; Een part komma aldelis inthet tillstädes, som
kunna komma, till äfwentyrs een part hafwa förfall, een part
inthet: Om icke thet bör skee, att hwar och een gifwe sina
laga förfall inn för Landzhöfdingen, them Landzhöfdingen sedan
sänder till pro tempore H. Landtmarskalken.
4. Att stilla och förekomma det särl, som wankar esomoftast
i omröstandet, synes wara ett expedient att fatta det i
det stället, sorn man nu brukar Stolarne här på Ridderehuset,
kunde i det nya Ridderehuset bruka bänkar, så giorde att tijo
Personer såthe på een bänk, att när thet voterades, så kunde
een af them uptaga vota, och offerera votum then frempste i
Classen.
5. Noteras att insiglet som hwart Caput Familise brukar,
blifwer giordt uthan nainpn, medh blotta wapnet effter RidderehusOrdningens
22 puncht, och att hwar och een hafwer thet
färdigt, när RikzdagzBeslutet skal underskrifwas och försiglas.
6. Efter thet är förhateligit för hwar och een in particulari,
att fordra in till Ridderehuset dess uthestående giäldh, tyckes
gådt wara att ett utskått förordnades af heele Ridderehuset,
som toge denne saak ann, och krafde uth sådanne debita. The
som icke äre här i Staden, kunde igenom een express blifwa
tillhåldne, sorn reeste uth på Landet till them. Här syntes
behöfwas att een Stat för Ridderehuset giordes, der effter så
den eene som den andre hade förwänta sin löhn.
7. Ordningen om Adelens tienare är nyttigh uthi sigh sielf,
alenest huru executionen af bötherne till Ridderehuset skole
praesteras och uthfordras, och genom hwem, det är i betänkande
och discurrerat om en Fiscal.
Efter thet händer, att twenne Bröder blifwa på åthskillige
tijder adlade, och den senere förer lijka wapn och nampn medh
sin Broder, och wil stå i hans ställe. Ty är frågan, om icke
hwar och een bör stå efter sitt brefz Datum, efter som thet
länder androm, som i medier tijdh äre nobiliterade, till prseiuditz.
Bilagor.
533
Bil. W.
Förteckning öfver öfriga handlingar.
1. Riksdagskallelse. Dat. 10 Nov. 1649. Copia.
2. D:o. Tryckt. Dat. 6 Apr. 1650.
3. Arffursten Carl Gustafs Försäkran. Project. § 11 särskildt,
se Bil. K.
4. Ständernas Beslut. Project. § 5 särskildt, se Bil. L.
5. D:o d:o § ang. arfföreningen.
6. Kongl. Förordning om skattebönderne. Project (tr. i Skand.
Ilistor. Samf:s handl. 21: 172.
7. Kongl. Resolution på Adelns Besvär. Dat. 11 Nov. Original
(tr. hos Stiernman, Riksd. o. Möt. Besh 2: 1174).
8. Presterskapets framställningar till Adeln 15 Juli. Promemoria
af Landtmarskalken.
9. Krigs-Collegii fem originalbref till Landtmarskalken ang.
rusttjensten och felande längder derå. Dat. 5 och 18
Juli, 2 och 26 Aug. samt 25 Octob. Längderna finnas
intagna under Bil. T.
10. Kongl. Bref till Landtmarskalken att Johan Nicodemi
Lillieström skall återfå sin förra plats på Riddarhuset
framför Hugo Hamilton och Georg Fletwood. Dat. 16
Sept. Original.
11. D:o till d:o att låta immatrikulera bröderne Johan och
Gustaf Polman. Dat. 31 Juli. Original.
12. Bröderne Polmans trenne bevis för Adelskap.
13. Förteckning på inlevererade rusttjenstlängder. (Upptager
högst få personer).
14. Carl Hårds ätteledning.
15. Henrik Sass tvenne bevis för Adelskap.
16. Fyra särskilda förteckningar öfver dem af Adeln, som
uppvakta Kongl, familjen vid kröningen.
17. Amiralitetets bref till Landtmarskalken med förteckning
öfver uppvaktande på flottan vid kröningen. Dat. 15
Octob. Original.
18. Arffursten Carl Gustafs riddarespel 24 Octob.
19. Joh. Philip Krusii förklaring ang. antagande af namnet
Krusenstjerna. Dat. 6 Nov. Original.
20. Michael Olsson Wexionii ansökan om genealogiska upplysningar
till sitt verk öfver Sverige. Original.
534
1650.
21. Axel Lillies till Kongl. Maj:t ställda protest emot Bengt
Bryntessons barns fortfarande begagnande af Lillienamnet.
Original.
22. Boktryckaren Henr. Kaijsers ansökan om Hjelp till den
snart utkommande vapenboken. Original.
23. Kongl, bref för Joh. Svinhufvud, hvarigenom hans goda
namn och ära återställas. Dat. 7 Sept. Copia.
24. Joh. Jöransson Svinhufvuds bref till Landtmarskalken,
hvaruti han protesterar emot sin utvisning ifrån kröningsmåltiden.
Original.
25. Joh. Bagges fullmakt för Knut Gustafsson Roos att i
hans ställe bevista Riksdagen och kröningen. Dat. Sjögeråhs
21 Juni. Original.
26. Tvenne anteckningar och tvenne genealogier ang. Stråleätten
samt Kon. Johans sköldebref för Anders Svensson
(Stråle), dat. 26 No v. 1574.
27. Anders Grips ätteledning.
28. Utdrag ur Adelns protokoll 22 Juli 1634 ang. ätterna
Stråle och Grip.
29. Kon. Carl IX:s sköldebref för Erik Michaelson (Sölfverarm)
samt frälsebref pä Heinola hemman i Finland. Dat.
25 Juli 1606. Copia.
30. Kongl. Confirmation för d:o på godset Särkelax i Finland.
Dat. Nov. 1647. Copia.
31. Kon. Erik XIII:s frälsebref för Olof Björnsson. Dat. Abo
Dec. 1407. Copia.
32. Gustaf Leijonhufvuds bref till Riksrådet och Riddarhusföreståndaren
Knut Posse ang. skuld till Riddarhuset. Dat.
Hjelmarsberg 4 Maj. Original.
33. Bengt Bagges d:o ang. d:o. Dat. Ryningsholm. Original.
34. Gabriel Gyllenankars d:o ang. leverans af teg^l till Riddarhusbyggnaden.
Dat. Kalmar 25 Maj. Original.
35. Olof Stäkes bref till Landshöfdingen Tönnes Langman
ang. skuld till Riddarhuset m. m. Dat. 20 Mars. Original.
36. Bengt Ribbings bref till d:o äng. hans aflidne farbroder
Bo Ribbings skuld till Riddarhuset m. m. Dat. Jönköping
7 Mars. Original.
/
Protocollum
Anni 1651
medh dhe acter och handlingar,
sorn då på möthet hadhes för händer.
536
1651.
Den 1 Octob. befallte H. Landtmarskalken Walborne H.
Schwante Sparre att upslås en zedell på gamble Ridderhusdörren,
thet Ridderskapet och Adelen, som kallade åhre thili
Möthet, skulle comparera daghen efFter klåckan 8.
2 Octob.
Hadhe H. Landtmarskalken ett taal thili the godhe Herrar och
Landzhöffdinger sampt andhre som i Collegierne thili Möthet
vocerade worde, och uptäckte H. K. M:tz nådige willie och förordning!],
att han ännu i detta möthet så wäl som the förre
ahrs twenne Rikzdagher skulle beträda Landtmarskalks embethe:
begärthe fördenskull, att K. M:tz nådige disposition måtte
thagas med thillbörlig hörsamhet och lydno i acht, såsom han
ock i thet öfrighe inthet twiflar om dheras och hwars och ens
godhe willie och wänskap, att honom gå thillhanda med rådh i
consilierne och discurserne. Orsakerne liwarföre K. M:t hadhe
låthit ställe och förskrifwa ett mothe, thet skulle them blifwa
kunnogt, allenast något differeras. I medier thid hadhe K. M:t
sända låthit hijt ned en Instruction för Krögarne, som K. M:t
ärnadhe underskrifwa, doch wille först communicera med Landzhöffdingerne
och förnimma dheras betänkiande. När nu Secretarius
hadhe then uppläsit, wardt discurrerat huru then beqwemest
kunde practiceras, och effter i lähnen ähr stor olijkhet och en
part refererade sigh opå en skrift, som i förra Herredagen war
lefwererad uhr Ridderhuset oppe i Cantzlijt: thy holtz gått, att
emädan där stodhe någre particularia uthi, att man frågade
effter then skrifften, hwilket H. Landtmarskalken lofwade sigh
wela efterkomma och förnimma där om i Cantzlijt, begärthe
med thet samma att Landzhöffdingerne, såsom bäst kunnighe
om sakerne, wille opsättia hwadh them tyckte Krögerijt bäst
kunna skicka sigh och hafwa sitt fulla lopp thili K. M:tz behagh
och den resande mans bättre befordran. Hwilket the lofwade
att wela göra och komma thillstädes daghen effter, i medier
thid wille H. Landtmarskalken thala med K. M:tt här om.
Där med skilldes the åt then gångh.
October.
537
Och wore då desse thillstädes:
H. Sten Bielke
H. Erik Sparre
H. Knut Kurk
II. Gustaff Bonde
H. Christer Bonde
H. Bengt Ribbing
II. Pär Ribbingh
Gabriel Gyldenankar
Carl Wrede
3 Octob.
Wart Secreteraren befallt, att förhöra i Cantzlijt effter ett förslagh,
sorn Landzhöffdingerne hade inlefwererat i förre Herredagli,
lydande om sätt att inrätta Krögerijen i landet. Fick
thili swar, att II. RikzCantzlern hade samma förslagh boos sigh,
där effter Hans Excellens hade formerat Instructionen, och då
war RikzCantzlern på Rådet. Ginge så H. Landtmarskalken
med Landzhöffdingerne opp till K. M:tt, sedan the hade något
confererat om Krögerijen. H. Landzhöff: H. Gustaff Bonde
satte opp öfwer någre puncter sin meningh, hwilkett här hoos
ligger ad acta. (Jfr sista Bil.)
Sedhan wart discurrerat om Russtiensten, huru then skulle
hållas när någon hade öfwer en halff häst. Befalites Secreteraren
extrahera detta uhr privilegierne, hwilket skedde. (Jfr
sista Bil.)
4 Octob.
Kom åter H. Landtmarskalken sampt uthskåtet aff Landzhöffdingerne
tillhopa och discurreradhe om instructionen och krögerijen.
Landzhöffdingerne i Smålandh berättade sigh hafwa allareda
satt krogarne i den postur the böra stå, fattas allenast the
personer, som tiänlige ähle till Krögare. En part mehnte: ihan
skulle them wäl få för then frijhet, som består där uthi, att
ingen järnpte honom får niutha thet privilegio, uthan honom
allena thillfaller. Så får ock en kröghare niutha bårgerligh näring,
köpa opp sallt, sill och andre matwarur, och sällia thet
uth på kroghen thili then wäghfarande.
II. Landtmarsk. sadhe K. M:tz willie wara, att thet sattes
opp skriftligen hwadh hwar och en in genere och specie hade
till påminna. Emedlerthid skulle ock han låtha ställa något thili
Måndaghen, thå han begärthe att the wille komma thillstädes.
35
Harald Stake
Bengt Bagge
Frans Krusbiörn
Hans Strijk
Tönies Langman
Israel Lagerfeldt
Daniel Behmer
Soolbloma.
538
1651.
6 Octob:
Uplästes thet swaret, som ställt war på K. M:tz instruction
om Krögerijen, och wart somt där uthi förandrat, sompt uthelåthit,
såsom den puncten om Marqvetenternes förskrifwande och
then olijka frihet emellan Frälsse, Skatte och Crone; hwilkett
kunde K. M:tt ä part föredraghas, effter thet gick inthet directe
pä Instructionen uthan KrögareOrdningen. Wart så opsatt
detta att påminna:
1. Huru then puncten 20 i Ordninghen skulle förstås, såsom
ock den 21?
2. Om Postbönderne discurrerades, att dheras tiänst kunde
devolveras på Krögare, och att han, Krögaren, niuther then
rätt, som Postbonden här till hafft hafwer.
3. Och then olijke bethalning som sker för mijlen i Norlanden,
nempligen effter Ordningen lyder om 4 öre för mijlen
och här i Swerige 6, ehuru wäl mijlerne kunna här effter justeras
och göras lika långe.
Effter sorn H. K. M:t hastadhe på swaret, så wart thet
ock på stunden reentskrifwit. Där med trädde H. Landtmarskalken
med Landzhöffdingerne opp på Slottet: då K. M:tt offererades
samma swar, och föredrogh H. Landtmarskalken K.
M:t den punct om friheten: där på K. M:t sadhe något wara
för ampelt ställt i Ordningen, sådant kunde wäl emenderas i
Instructionen, att then frihet icke war ansedd eller bordhe förstås
på the ordinarie, uthan extraordinarie uthlagur, där med
skedde emellan Frelsse krögaren och Skatte eller Krone krögaren
en lijkhet. KrögareOrdningen (jfr sista Bil.) medh InstructionsCopian
och Swaret finnes här. (Se Bil. A. och B.)
7 Octob.
Wart anslagit att uthskåtet skulle komma tillstädes klockan
Otta daghen effter, at träda opp thili K. M:tt på Slottet.
8 Octob.
Denne dagh förfogade sigh II. Landtmarskalken med Adelen
opp på Slottet, där the med andre Ständers uthskått blefwe
infodrade i Fyrekanten: K. M:tt war sielff praesent, sittiandes
på sin Konglige Stohl och gaf them alla haudhen.
Då trädde Rikzens Cantzler fram och hade en semion:
K. M:tt wår allernådigste Drotning thillbiuder uthskåtet
all Kongligh ynnest etc. Opreppar orsakerne thili detta möthet,
att ehuru wäl K. M:t them gärna för så hastigh sammankomst
October.
539
förskonthe, doch Riksens stat sådant fodra. Sadhe, man wet
inthet med hwem man kan hålla wenskap. Thet göra the store
irringar aff grannar och någrannar, där med hela Europa är
upfyllt. Kriget hafwer allt sådant lempnat effter sig; doch har
K. M:t giordt sin högsta flijt att hålla Riket wed ett godt
thillstånd, fast swåra örlogh hafwa hindrat. Moste nu communicera
med them, såsom the förnämbste aff Riksens ledemother,
at bruka dheras inrådande. Gör them på K. M:tz wäghnar
tackseijelsse att the hafwa welat ställa sig in, begärandes att
the wille öfwerwägha hwad proponerat ähr, sigh såledhes där
öfwer förklara, där med all olycka kan blifwa förekommen och
stadeligen hafwa sigh wed en fullkomlig fred at hugna.
Secret. N. Nilsson Tungel upläste så Propositionen. (Se
Bil. C.)
H. Landtmarskalken berömbde K. M:tz höglia åhåga och
bekymmer, them K. M:t dragher thili Riksens wälfärd. Och såsom
Ridderskapet och Adelen altidh hafwa tesmoignerat sin
högsta flijt att lämpa sigh effter K. M:tz nådighe befallningar;
altså hafwa the ock nu ställt sigh in. Och effter the hafwa förnummitt
gönom RikzCantzlerns semion och sedan widlyftigare
aff propositionen hwad K. M:tz willie är, så bethacka the underdånigst
för sitt Stånd K. M:tt för then tidige och wakande omsårgh
K. M:t dragher; Frögde sigh högeligen öfwer K. M:tz
hälssa och sundhet, åstunde aff Gud thet continueras och hela
sin Regementz tidh en sådan hälssa stadfästas thili alles deras
wälstånd. The föreslaghne puncter wela. the med wördning emottagha,
nogha öfwerwägha och gifwa ett underdånigt swar: såsom
theras plicht fordrar: Förblifwe K. M:t med all tro tienst
och underdånigh lydna thillbundne.
Erchiebispen Lenaeus giordhe tacksäijelsse till Gudh för K.
M:tz hälssa. Sedhan att alla trösta sigh wed then åhåga och
draghandhe omsårg för landzéns bästa och rolighe tillstånd, och
att K. M:t hadhe så trolighen utwijst then Konglige åhåga
nied fred i thet Romerske Rijket och flere wära grannar, önskandes
att sådan wälsighnelsse måtte än widare drabba in på
oss och wäre effterkonnnande. Hwad propositionen wedkomnier
wela the gärna thagha i betänkiande och meddela sitt råd, begärandhes
sådant allt med nåde och gunst uptaghas.
Nils Nilsson Bårgmästaren gläder sigh aff K. M:tz wälfärdh,
önskar Gud wille så här effter som här thili K. M.tt uppehålla
och bewara. Tackar K. M:t för then gunst K. M:t har be
-
540
1651.
wist Bårgerskapett, i thet K. M:t hafwer them bewarat och beskyddat
för alle olägenheter, låfwa wela bewijsa lydhno så länge
the lefwa. Wele gärna gifwa sitt råd i saken, sorn the wetha
lända K. M:t och fäderneslandet thili fromma.
När allt detta wart öfwerståndett kalladhe K. M:t H. Landtmarskalken
thili sigh; gaaf honom handen och gönom en Kongligh
gunst och påseende gaf alle the andre sin hand, så månge
the wore, ingen undantaghandes.
Där effter förmanthe H. Landtmarskalken alle afl’ Ridderskapets
uthskått, att the wille komma thillsammen daghen effter
klockan 8.
9 Octob.
Kom Uthskåtet thillstädes i gamble Matsalen på Slottet. Då
uplästes propositions puncterne och admonerade H. Landtmarskalken
att hwar och en wille, sättiandes thillbaka allt privat
interesse, gifwa sigh rådighe betänkiande. Till medlen aff fädernesslands
statens erhållande wart discurrerat 1. Om uthskrifningen
såsom en höghnödig saak bådhe först thili fädernesslandsens
wärn, sedan att hålla Allmoghen i sicht, hwilket
medhel wore bäst aff manthalet at taghas än peng:r, wore ock
icke lideligit att lijka myckitt skulle göras aff ett torp som aff
heel gård. 2. Om the andhre medel wille man communicera
med Rådet, och wart H. Secret. Sölfwerstierna åstadsänd att
förnimma Rådets meningh. Kom igen, sägandhes att Rådet
wille admittera conferencen i RådCammaren eifter middagh.
Sedan oplästes then andre puncten om Krögerien, och holts
före att the wille blifwa wed sitt förra inlagde swar. Om
Skogsordningen wart inthet betänkiande. Hon måtte hållas i
alla sine clausuler, och exeqveras så wäl aff Lagmän som Iläradzhöffdinger
och Landzhöffdinger.
Effter middagh kommo the g. H. aff Adelen opp thili Rådet,
där som uthan för RådCammaren med Riksens Råd holtz
en discurs. Och sedan H. Landtmarskalken hadhe sagt orsaken
hwarföre Adelen gärna önskade conferencen, bestående där
uthi att sökia och förnimma K. M:tz nådige intention om medlen,
som i propositionens andre punct förmältes; då tackade
Hans Grefwel: Excellens RikzCantzlern dem samptligen för
communicationen, hwilken Rådet är behageligh. Repeterade sä
opp in genere orsaken thili möthet, lämpligen thet wara Riksens
anliggiande tarfwer och andre månge orichtigheter: Krigs
-
October.
541
beswären hadhe frätit månge medel: gälden är wuxin. Ju kräfwer
ock nu tiden en stor militie, falk thili Landz och en considerabel
flåtta, att wij på ali händelsse kunna mötha henderne
och wijsa them tänderne. Man thalar inthet så myckitt om
the ordinarie medel, sorn hafwa sin särdeles disposition: uthan
emädan wäl will mehra där thili, och wij moste tänkia thili att
wij måghe nyttia fredhen gönom medhel att förswara sigh, så
att icke händer något wärre. Thet onda kan snart blifwa förderfweligare
och löper allt öfwer sora en contagion, och såsom
man tänder eld i ena ändan på krutet, blir inthet långt för än
thet medh hast kommer thili andre ändan, så wara beskaffat
med ett skadeligit k»igh. Derföre gore wij, som Adelsmän,
thet wij äre, att wij all fahra och farlighet öfwerläggiandes,
tänkia effter at göra hwadh oss anstår. Och effter the ordinarie
räntor inthet räckia till, ty moste andre medel uthsees. Här
kommer Boskapsskatten i consideration, som för någon thid uthgick.
För uthan detta kan man såsom discurrendo slå Qwarntullen
före, såsom ett medhel thet Kongl. M:t S. K. Gustaff
hadhe funnit godt och wäl wärt är att sij upå. Thetta är allenast
en discurs, som Rådet hafwa welat framföra, och är denne
tull i sig sielff skälig, mädan then ger, som något hafwer, och
then lithet hafwer att mala, han ger ock lithet: där emot nu
then arme gifwer så myckit som dhen rijke.
H. Landtmarskalken sadhe Ridderskapet och Adelen gärna
önska förnimma thili hwad medel K. M:t wore intentionerat.
RikzCantzlern continuerade talet om Qwarntullen: sadhe
fuller sigh inthet då hafwa warit i landet när then blef förwandlat
i Mantalspengme, kunna likwäl lätteligen tänkia att
sådan förändring hade sine orsaker 1) både för landzens situation
i widd och längd och andre omständigheter för them som
inqvisitionen hade. 2) Att allmogen fullt nogh hadhe beswärat
sigh öfwer handqwarnerne, them the inthet wille mista, och att
med theras tillåtande mycken orichtighet fans och underslef.
Så war ock thili thet tredie K. M:t excuserat aff the månge
och beswärlige krighen, kom seent heem mot winteren, reeste
bittida bärt, förste April eller Maji, och hinte inthet så thili
att sättia samma tull på thet. skick thet borde sig.
Effter som H. Landtmarskalken uptogh thet som en discurs,
så betackade han Rådet, som thillåthe Adelens discurs
där emot; begärthe fördenskull att någhre, som wiste aff thenne
saken, wille ock lath a märkia hwad the hadhe att säija.
542
1651.
H. Gustaff Bonde: Effter sora thet förslaget synes gravera
wårt Stånd mäst, ty tror jagh icke att någon skall wara så
obstinat, så frampt the andra Stånd stå thili öfwertala.
R.Cantzl: Thet är wäl troende, att man skall finna obstat,
men raan får fördenskull inthet släppa henderne löösa.
H. Gust. Bonde: Thet war omtalt på Ridderhuset A:o 1649
om samma Qwarnetull, men thå holle en part thet före, att
Manthalspeng:ne drogho mehr. Derföre wart thet så där wed:
Skulle nu finnas annorledhes, så kunde han med någre andre
flere sachta wara där med thillfreds.
H. Christer Bonde sadhe incommoda mot Qwarntullen:
1) blifwer lönen då stor för förwalterne; 2) föllier thet beswäret
med handqwarnerne; 3) moste considereras om thet kan
practiceras uthan beswär och upror.
RikzCantzl: Wij kunna öfwerläggia oss emellan; åhre wij
eense, som hafwa ett interesse, så ähr wäl, thå wij sedan få
discurrera med the andre Ständer och persvadera them hwadh
med skäl sigh göra låther. Sadhe där hoos, att inthet alle orther
i Riket wore straxt att ställa Order om berte Qwarntulls
fortsättiande. Sådant moste skee pedetentim. Räknade så opp
Stocholm, där man först kunde sättia i praxin, Upland, Östergötland,
och någhre härader, undantagande Bergzlagurne, i Wesmanland.
Till att förekomma orichtighet, skulle wäl ock sees
opå the månge Qwarnar här och där byggias, Odelqwarnarne
till förfångh.
H. LandtM. sadhe, att Adelen wille then saken tagha i nogha
öfwerwägandhe, och förr än K. M:t swarades, coinmunicera
med Rådet deras sentiment, begärandhes sådant wäl uptaghas.
RikzCantzlern admonerade flitigt skola öfwerwäghas hwad
man hade aff the andre Ständer att förwäntha, hwilke låthe
sigh senast lydha, att Adelen måtte wäl gifwa afl' hufwudet
uthan exception Manthalspengrne, så skulle thet stiga en höghre
summa. Wore nu detta nesligit för Adelen, sä wore bättre att
man gåfwo effter rnälden.
10 Octob.
Effter middaghen kommo uthskåtet på gamble matsalen. Då
påminthe H. Landtmarskalken hwad Rådet hade föreslaghit
om Qwarntullen med the motiver: 1. Att Qwarn tollen drogh
mehra. 2. Wara en proportionerad ränta thili hwars och ens
dräglighet. H. Landtmarskalken fordrade alles deras sentiment;
October.
543
sadhe fuller, att man icke wiste hwad Qwarntullen mot manthalspengme
ränta skulle. Men sadhe där emot RikzCantzlerns
meningh, att detta medhlet skulle gå, hälst emädan K. M:t och
Rådet, som man obliqve förnimmer, där till inclinera.
H. Landtmarskalken begärar wetha hwad dhem tycker, om
detta medlett skall wara nyttigt eller eij?
En part sadhe wara aff högh consideration att betänkia om
the andhre Ständer icke skole thaga illa opp, att desse såsom
uthskått skulle föreslå något. Wara bättre på all säkerhet och
mehra förswar, att förslughet komme aff K. M:tt sielff.
H. Landtmarskalken swarade: J godhe Herrar kunna wäl
sij hwar thet kommer aff, när K. M:t, som mig ar nu redha
wetterligit, där hän inclinerar, såsom i fiol skedde, att man griper
till Qwarntullz medlett.
Här föll en qvaestio in, om Qwarntullen ärnad war aff
S. Kongen att hållas alle åhr continuerlighen? Swaras, att thet
kan sees aff Rikzdagzbeslutet Anno 1625, där uthi in exordio
står bewilliad thili en städes warande krigzmacht bådhe land
och watn, secundo in Epilogo står thet ordett i fram ti dh en,
såledhes: att om denne tull, scilicet Qwarntullen, kommo pä
gång i framtiden, skulle den märkeligen lijsa allmoghen.
Sedan om Qwarntullen folie in contrarie discurser. The som
wore mot Qwarntullen hadhe desse rationes:
I. Qwarntullen war een orichtig tull, gåfwo månge affkortningar
för inspectorer, som både recte och obliqve sökte
sin profijt, hwarföre ähr han ock A:o 1635 aflagd.
2. Stegh han fögha, mädan the månge hand- och bäckeqwarnar
och sqwalltor låghe Odelqwarnarne thili mehn.
3. Skulle man hindra böndernes handqwarnar, skulle där
aff blifwa ett stort buller och alarm.
4. Att the qwarnar skulle rifwas, som allenast ginghe i 8
månaders thid, skulle gifwa hos bonden så wäl som hos Adelen
en stor difficultet.
5. Qwarnwägen war för en part läng och förtretligh.
6. Spannmålen ligger längre bärtha, får inthet mallias;
fålkett går sin thid bortt onytteligen.
Någhre wille inthet man skulle föreslå eller thala om
Qwarntullen förr än the finge först höra conditionerne. En
part sadhe: Wij wele thala om sielfwe tullen, om han skall
gå eller inthet: Conditionerne skiutha wij thili K. M:t och Rådett.
Medan denne discurs war så stridigh, kunde inthet slu
-
544
1651.
tes denne gång annat, uthan thet holtz gått att raan hörde
Rådets meningh än ytterligare hwad them tyckte; Om man
då skulle nämna Qwarntullen, kunde man thet göra förslagswijs.
Her Landtmarskalken lofwade att wela thala med RikzCantzlern
om tidhen, när the skulle komma till conferencen.
In hoc medio diseursu inthet förgätes at tagha i consideration
om ett nytt förslagh, aldrigh förr practicerat: Att man
toghe J, mark aff hwar tönna spannmål som höres aff loghan; så
förståendes, att när bonden hafwer tröskatt uth sin spannmål
och bär aff logha, så skall han gifwa för hwar tönna en halff
m:k, då han spannmålen sielff förtärer. Sällier han spannmålen
bärt, så sällier han den så högt, så han får sin halffmrk igen
i köpet, och will köparen sällia samma spannmål uhr sin hand
åt någon annan, så tagher han sitt igen. In summa, then som
spannmålen behåller sidst, han förtärer honom och gifwer bethalningen
så myckitt som tullen där öfwer dragher, Cronones
rätt aldeles oskadd och oprsejudicerat.
Skall bonden gifwa Frelssesmannen sin affradh, så gifwer
han honom igen, lika som thili ett exempel thet sker med
Packarepeng:r(?).
Denne uthlagu disputerade en part för den wisseste, lide—
ligeste, profijtligste, proportionerat effter hwars och ens ämpne.
Här emot holle en part, förmenandes
1) inthet gå rätt thili och ingen räkning där på skee för
stor underslef med Qwarntullen.
Swar: Then går effter tienden, som han gifwer probet, så
geer then här. Thili exempel när Presten får hwar 30:de skyl,
så behåller Cronan 29(1), desse skole wäl wijsa tönnetalet effter
proben.
2) Dä skall man hafwa the inspeetorer och upbördzmän,
som altid affrontera een.
Swar: Han har inthet mehr att säija, uthan när han får
effter tönnan en halff m:k, skall han wara content: och thet han
urgerar profwet, gör han inthet Adelen mot med.
3) De hafwa likwäl stor lön.
Swar: Qwarntulls upbördzmennerne ha wäl mehr. Och
när desse fä hwar 40:de penningh, så skole the wäl låtha sigh
nöija.
11 Octob.
Kom H. Landtmarskalken med uthskåtet opp på den gamble
Matsaalen.
October.
545
Thå föredrogh H. Landtmarsk. att han hadhe tält med
Rådet, men RikzCantzlern gick opp thili K. M:t, sedan hindradhe.
Postdaghen, dä hwar och en hade något thili göra; hwarföre
upsköt Rådet conferencen thili Måndaghen, thå hwar och
en wille blifwa thilstädes. I medlerthidh att- thet skulle icke
länge dröijas med the andre puncter, begärthe II. Landtmarsk.
att the wille thalas wed om hwar och een aff them och säija
sitt betänkiande. Icke dess mindre admonerade H. Landtmarskalken
Adelens uthskått, att the icke wille dragha invidien på
sigh, uthan effter the såge och sij, att H. Iv. M:t faller med
Rådet på Qwarntullen, sä skulle de heller så swava, att om
K. M:t och Rådet falla på then meningen, så kunna the icke
stå emot. låtha så ankomma på the andre Stånden att bära
invidien. The lära fuller ock hafwa något att säija der uthi.
Wij moste icke wara the första, som undandragha. oss.
Här kom åter på discurs om thett förslaget aff 4 öre på
hwar tönna, och sadhe somblighe att thet war
1) en novitet, och den är suspect.
Swar: Allt thet som är begynt, thet har då warit en no
vitet,
tinnes nu thet wara uyttight, så ähr bättre en gangligh
novitet, än en gammal difficultet.
2) Bonden i Upland lärer allt för myckitt blåttas, som inthet
annat har att skattas aff än spannmålen.
Swar: Alla som äta wela, moste gifwa dhen tull, then
mehr som mehr har, then mindre som mindre har.
3) Här aff förorsakas en servitut för Adelen.
Swar: Qwarntullen har ock sine difficulteter och än flere.
Jämnföre thet ena mot thet andra, så får man see. Doch kan
fuller wara här uthi något att considerera, nerapligen att Adelen
blifwer kraffd, men i Qwarntulls räntan inthet så.
Ett annat förslagh föllo en part opå, uempligen att Mantalspeng:r
ginge uth så här effter som här thili, i så måtto att
ingen wore frij, hwarken Adelens Drängier eller Hofftiänare,
uthan allenast Adelsmannen pä sin persson, hans Fru och barn.
Detta förslagh approberade en part aff desse skäl:
1) Blefwe denne Ordning stående såsom en wahne allt
här thili.
2) Skulle inthet Stånd touchera eller aff någrom blifwa
disputerat, uthan ginge allenast på privilegierede personer uth.
3) Skulle ock ett ansehnligit förslå, medan then aff alle
Adelens tiänare uthgåfwes och Presterne med.
546
1651.
4) Skulle Adelen inthet stort hafwa där emot att säija,
medhan the hafwa förr uthlagt för sitt fålk.
Där med trädde hela uthskåtet i 3 delar, dhen ena parten
approberade dhen meningen alf tliet nye förslaghett om halfmarkz
hielpen på lågespannmålen, den andre hoop stodh på
Qwarntullen, then tredie holt med mantalspeng:r, som förr är
sagt.
Här på frågade H. Landtmarsk. hwad dem synthes, om
the wille man skulle föreslå Rådhett thesse trenne förslagh?
Och 2:do om the inthet kunde gilla the första twenne, om man
då icke skulle med Rådet bijfalla then meningh 0111 Qwarntullen?
Swarades
ja, att man kunde discurswijs thet göra.
När detta wart så ventilerat pro et contra, slapp det där
wed, och uplästes sedan then punct i propositionen om handel
och wändels rätta direction. Och emädan then war aff sådan
beskaffenhet, att then hälst aff fåå än månge personer kunde
taghas i betänkiandhe, ty begärthe H. Landtmarskalken att någhre
wille wällias uth, sorn förstodhe köphandelen, hwilke skulle
fatta sine meningar skrifftligen och dem wijsa nästkommande
Måndagh. Då thillijka the kunde öfwerläggia Oresundz handelen
och Omslaghett.
Desse wore thär thili upnämbde:
H. Lars Flemingh Marthen Leijonsköld
II. Christer Bonde Israel Lagerfeldt
Hans Krusbiörn Jahan Lilliecrans
Jahan Eriksson Apelgreen Bengt Reenfeldt.
Sidst påminthe H. Landtmarskalken att såsom thillbörlighitt
ähr, thet alle ställa sigh in, när sådaue consultationes äre för
handen; Altså skulle icke heller the som inthet kallade wore
thee sigh fram, uthan blifwa uthe.
13 Octob.
H. Landtmarskalken sadhe huru som han hade på Ridd.
och Adelens begäran sökt conferencen, men hadhe fått thet
till swar, att Drotningen gick i Rådet, ty hade the gode Herrar
inthet kunnat komma thillhopa, som ärnat war, för middaghen.
Twenne Präster kommo aff Consistorio uthskickade, M.
Oloff i Scara och M. Zacharias Lundebergius, sorn begärthe at
Presterskapet måtte fä conferencen med Adelen. Och där sådant
bewilliades, bädo the att få wetha om tidhen och rumet.
October.
547
H. Landtmarskalken uptogh med tacksäijelsse theras till—
båd, Adelen wille inthet söndra sigh ifra them för eenigheten
skull och till K. M:tz tienst lijkmätigt förra maner och ordningh.
Her Landtmarskalken låfwade them conferencen, och
om the nu wore tillredz, kunde Adelen thet wäl lijda.
Mester Oloff frägede örn icke Bårgerskapet finge wara med
thillstädes i conferencen?
M. Zacharias begärthe, om Adelen så behaghade, att the
ginge alle in Consistorio eller någon annan orth, där Bårgerskapett
måtte wara med.
Här thili swarade H. LandtMarsk: Dät är inthet maner,
att uthskåthen alle conjunctim conferera, uthan Stånd med
Stånd. 2. Hafwa icke heller Bårgerskapet thet begärt, therföre
skulle Adelen gärna see, om Presterskapet wille komma
thili dem.
Lithet där effter kommer ErkeBispen med the andre Biscoper
thili Adelen: och gick Erchiebispens discurs där uth på,
at thet war swårt att swara på the puncter, särdeles den första,
örn medhlen, i allmoghens frånwaru. Wiste icke heller in
specie hwad medhel K. M:t hadhe föreslaghit, medan sådant
inthet står specificerat. Han begärthe wetha hwar till Adelen
inclinerade, thå thet så myckitt bättre kunde taghas i deliberation.
Sadhe communicationen wara höghelighen aff nödhen Stånden
emellan.
H. Landtmarsk. tackade Presterskapet som sökia conferencen.
The hade aff sitt medhel inthet fallit på något wist, see
likwäl skäligt, att K. M:t med medel måtte blifwa ersatt, som
kunna något förslå thili Fädernesslandzens Stats erhållande.
Ridderskapet finne sigh icke obenägne att göra hwadh som
mögeligit ähr.
Erkebispen: För sine perssoner kunne the icke nämbna
något medel, ther med thili effwentyrs wåra medbrödher skulle
finna sigh graverade, icke heller töras wij gifwa förslagh: The
lära säija, wij läggia them börda opå. Swara wij ock in genere,
så lärer thet gälla på en ny proposition. Adelsståndet
the ähre här in loco månge, the andre på landett kunne wäl
bewillia med them, men med oss är thet en olijkhet. Tre
Biscoper wore förr här i möthet och rådslogo om Qwarntullen;
när thet war giordt, finge the skullen, thet minnas wij fuller.
Erchiebispen kom så på the andhre puncter och först Seglats
friheten i Öresund. Wiste icke örn thet war något dis
-
548
1651.
piite uthi, effter them war förekommit att Hollenderne skulle
willia dragha oss i tullen medh.
Secret. Tungel låfwade att the wäl kunde få see copier alf
the wexladhe bref emellan Cronorne där om.
H. LandtMarsk. sadhe att Adelen hafwa taghit den puncten
i consideration, när ther uthi något blifwer åtgiort, skall
thet them communiceras.
2. Skogzordningen, som Erkebispen talthe om, och huru
then qvestion om Allmenningerne skall förstås.
H. LandtMarskalken sade then Ordningen wara godh, allenast
then executeras.
Erkebispen frågade: Om något torp bygges, huru thet
skall skattläggias och aff hwera?
H. LandtM: Thet wijser Ordningen, ähr thet Häradzallmenningh,
thet skattar Häradett.
3. KrögareOrdninghen är godh, sadhe Erchiebispen, men
här finnas krögare som ingen tingh äga, att man ingen fordenskap
kan få, i theras hus icke liggia odrupen.
H. Landtmarsk: Om thet som thet andhre om manufac
turer
skall blifwa taalt och med them widare discurrerat. J
godhe Herrar wele öfwerläggia hwadh som edher tycker gått
och drägeligitt thili K. M:tz tienst.
Erchiebispen och Brunius sadhe: Wij skole gå så långt
wij kunna.
14 Octob.
Emädan K. M:t är gången i Rådett, så moste man thili
klockan 2 effter middagheu differera correspondencen med Rådet.
Frågade ännu declaration om then 1 puncten om Medlen.
Swarades, att man hade altid sagt inthet wäl kunna göras
här thili eller nämpnas något, uthan the andre Ständers wetskap.
2:do bäst wara och för wårt medel säkrast, att förslaget
kommer ifrån Kongl. M:tt.
Twenne medel kommo då i consideration: 1) Manthals
peng:r;
2) Qwarntullen. Hwad Mantalspengme wedkommo, så
holle en part godt, att then ginge öfwer alle hufwud, undantagandhes
Frelsesmannen sielff, hans Hustru och barn. En part
exciperade hans daglige Hoffålk, och att Qwarntullen gåfwes
uth i Städerne, men Manthalspengme på landett. Där emot
war detta, att the månge exceptiones thet giordhe, att medlen
wille inthet förslå.
October.
549
Thet skulle wäl ett anseenligit förslå, thy här äre redha
Capita Familiarum till 500. Och store bushold gore ett stort
thili i den saken. Där emot wart exciperat thet falk aff fremmande
och som fullia. Håfwet effter thili ett tämmeligit antal,
hwilkett billigt bordhe ock gifwa uth samma extraordinarie
hielp.
H. Landtmarskalken kom sedan på thet andra medlett aff
Qwarntullen, säijandes thet kunna hafwa sin fortgång om thet
rätt inrättades, hafwa offta förr waritt tenterat, men inthet kunnat
nåh sin perfection; där dett medlett skulle nu accepteras,
så wela Rikz Råd wäl finna sätt thili thes bättre inrättande.
När detta hadhes så discurswijs före, kom Secret. Skunk
och uthskickad aff Bårgerskapet begärthe conferencen åt thet
medlett att hålla med Ridderskapet. Sedan han war gången
sin koos med thet besked, att Bårgerskapet wäl måtte komma
opp, holle Ridderskapett inthet otiänlighit, thili att winna tidhen,
att man låthe Bårgerskapet wetha hwad man hadhe tyckt om
Qwarntullen, föreslåendes them samma medhei.
Bårgerskapet kom sedan tillstädes och förde Borgmästaren
Nils Nilsson ordett: Näst helssningen upreppade orsakerne thili
theras ankomst: huru som the hade med flijt någre gånger öfwersett,
läsit och öfwerwägit K. M:tz proposition, enkannerligen
dhen 1 punct om medlen. The hadhe aff förra beslut inthet
annat kunna trodt, än att medlen skulle räckia thili fädernesslandzens
stat: komma them nu något sälsynt före, att the
som ett uthskått blifwa här om anmodhade, som ähr en Rikzdaghz
saak, som i alles Ständers närwaru bör tracteras, wetha
icke heller aff propositionen in genere ställt, hwadh medel man
skall gripa thili, uthan Adelen kunna något hafwa, hwilket the
begära consilium öfwer, och att thet piåtte nampngifwas, där
med the så myckitt lättare måtte then saken sigh emellan öfwerläggia,
ehuru wäl han exciperade inthet kunna något uthrättas
eller fullkomligitt uthslag göras, uthan på en allmenn Rikzdagh,
thijt han med them begärthe upskiutas.
Sedan kom han per partes på the andre puncter, hade inthet.
säija mot Krögerij och GästgifwerijOrdningen, uthan then
olijkhet, som ähr pä landet och i Städerne, kunde något taghas
i betänkiande öfwer.
Skogzordningen gå them aff hans medel inthet directe an.
Tullfriheten i Sundet gå oss inthet heller an, så wida att hwad
fehl uthbrusto emellan Holländerne och oss, och härrörer aff
550
1651.
certificatzerne och den differens aff the fremmande skepp, som
föres Swenskt godz upå, och the inheimische skeppen, sådant
kunna remedieras förhoppligen aff K. M:t.
Om Omslagzhandelen hade the för detta och Anno 1649
hos K. M:t inlefwererat sitt förslagh, ställt effter thet maner,
som i Kijl är öfligit. Och effter the andre Städers Bårgerskap,
som här uthi interessera, äre frånwarande, och man icke kan
wetha hwad förslagh the kunna hafwa, sedan ock motte landett,
som nu bärtha ähr, och Städerne hwar på sin orth tagas
i betänkiande hwad sigh där och här göra låther; Ty tyckes
thet bäst beqwäma sig att dermed sker ett upskåf.
Medh handel och wandel ha inthet tiderna alt thillåthit
practiceras, ehuru wäl wij hafwa sökt medhel, som andre landh
att göra sådant wärkstelligt. Städerne måtte hafwa en instruction
och ordning, och the som i Handelscollegio wetha hwad
alle städer hafwa att säija här uthi.
H. Landtmarskalken tackadhe them för theras conferens,
sadhe fuller Qwarntullen hafwa waritt på taal, doch inthet
giort mehr därtill. Skulle K. M:t falla opå dett snedlett, thå
synes Ständerne inthet kunna läggia sigh här emot, emädan
thet war förra Rikzdagz beslut lijkmätigt, thet alle Ständer
hadhe den emottaghit och gillat; och den förändringen, som
sedan giordes Anno 1634, war allenast dhå aff Regeringen ad
tempus ställt, och på en thid, men sedan kunna dhen thagas
opp igen. H. Landtmarskalken repetera thet öfrige på hwar
punct, Adelens sentiment. Slöt så, att hwad widare här uthi
blefwe tillgjordt, thet wille han med them gärna communicera.
Där med trädde Bärgerskapet aff.
Sedhan lästes opp ett Concept om Handel och wandel, som
någhre aff uthskåtet hadhe fatta låthit, hwilkett här hoos ligger.
(Se Bil. D.)
Bårgmästaren Lilliecrans refererade orsakerne thili then
twist om Tullen i Sundet och hwad där aff dependerar, huru
som först Hollenderne hadhe låthitt Hollendske skeppen löpa
igenom tullfritt, uthan något certificatz och uppehollandhe. The
köpmännerne, som sin nytta sökia, wiste tagha i acht och effter
på 1
Effter middaghen kom Ridd. och Adelen till conferencen
med Rådet.
1 Lucka i texten.
October.
551
H. Landtmarskalken föredrogh huru widha uthskåtet hade
uthlåtit sigh om medhlen: och i synnerhet ställt K. M:t i skön,
att om K. M:t skulle endtligen falla på detta medhlet, så kunne
the för sine perssoner inthet säija där emot, förhoppandes att
K. M:tt skulle wäl beskrifwa conditionerne, att thet skedde med
Ständernes samtycke, och att förekomma alle ther på fölliande
beswär.
RikzCantzlern tackade the godhe Herrar för thet the sökia
deras betänkiande och förslagh, begärthe att thet måtte allt blifwa
wäl uttytt, som thet är wäl meent och thili fädernesslandzetis
wälstånd i dietta trånge och lille möthet framfördt och
discurrerat, Och wart möthet thili den ände hijtkallat, att
man kunde med them så myckitt lättare och tystare discurrera.
Wij hafwe förnummit, att J gode Herrar edher wäl beqwäma,
hwilket är wäl giort. Och är inthet qwarntullen någon res
nova: ähr förr bewilliat. Men hwad modum wedkommer wore
myckitt at thala: Synes några wissa kunna förordnas, som
skiuta sine tankar tillsamman och the conditiones öfwerläggia.
Frågade om the andre Ständers meningar.
II. LandtMarsk. swarade, att the falla ther på saken att
upskiutha thili nästa Rikzdagen, och där uthi ähre Prester- som
Bårgerskapett eense.
RikzCantzlern replicerade: säijaiides att K. M:t hade inthet
derföre kallat oss thillhopa, att obligera them frånwarandom.
Thet wij wetha wara rätt och förswarligit, thet kunna
wij tala om. J för edlire perssoner behagade styrkia the an—
dhre där thili.
II. LandtM. sadhe punctewijs, huru wida thet war kommit
medh thet andre i propositionen.
Där RikzCantzlern swarade thili: Att ehuru wäl Krögareordningen
war redha publicerat, hafwer likwäl K. M:t submitterat
den uthskåtets betänkiande till widare bättringh, effter som
hon kunde bättre blifwa effectuerat gönom thet att II. Landzhöffdingerne
wisa alle orthers beskaffenheter. Thett swåreste
war om orthen, dhen krogen bygdes på. En deel war Erälsse
Jord, en deel war kommen gönom donation thili Prester, en del
Skatte och något Crone; Så motte man stäMa kroghen i all—
menne wägar, stråkwägar, korswäghar, och i siögar, där almenne
fart ähr, strömarne löpa thillhopa, med hwad mehra sådant.
Folie thet på Frälsset, wore förmodeligit att the sig accommoderede
och kunde the så myckitt mindre betänkiande hafwa,
552
1651.
som the sågbo sigh där aff en fördel thillwäxa; Och må thet
hwar och en tänkia att en krogh har en stor rättighet. Och
om thet folie pä migh, så wille jagh inthet förwäghra migh at
hålla kroghen eller thillåtan.
Swaradhes, att om Allmoghen wille hiälpa thili att uppbyggia
krogher, skulle wärket så myckit bättre blifwa drifwitt.
Thär thili föll ingen adsensus.
RikzCantzlern sadhe sedan 0111 Skogzordningen, att såsom
then war förr A:o 1647 öfwerlagd och god erkänd, thy synes
inthet där uthi desidereras, allenast executionen.
H. LandtMarsk: Thet står inthet hos någon annan att exeqvera
uthan IJ. Landzhöffdingen, och kan thet inthet förr aff
honom ske ähn thet blifwer klagat och dömbt först. Lagmannen
och Häradzhöfdingen wore beqwämest att uptagha sådane
klagemål och låtha see huru Oronos Allmenningerna skole skill—
ias ifrå Häradz Allmenninger, och att på torpen, som byggias
på skogarne, icke mehr underkräcktas, uthan thet som ligger
innom rå och rör.
Till att komma i rätt lagh skulle fuller, sadhe RikzCantzlern,
bäst wara att Lagmännerne holle hand öfwer Ordningen,
och när klagat wore, thet missbruk som inrithar aff them rättas.
Och kunde the wäl aff K. M:t få en Instruction här öffwer.
Handelen och wandelen remonstreradhe Hans Ex. RikzCantzlern
widlyfftelighen, bådhe absolute och i gemeen dess
nyttigheter, sedan comparate emot 1) the tidher wij bäfwe förr
lefwat uthi, och 2) emot andhre land, huru Städer och land
gönom handel prosperera. Refererade om then affront som
Hollenderne göra oss, att i sitt land tagha tull. Begärthe
att Ridderståndett wille wäl öfwerwägha den sak såsom en
importerligh, Invar aff medhlen wäxa thili fädernesslandzens
upkomst.
Tro, låfwen, credit står emellan köpare och sälliare; will
icke någon förstå thili betalning, så moste lagh och rätt skilliat
åth.
Kornhusen ähre emot then misswext att anställa, där thili
bådhe Ofwerheten hafwer åhåga att sättia på gång och undersåtarne
betänkia om medlen thili dess erhållande.
15 Octob.
H. Landtmarskalken: Hwad i går wäl wart thalat medh
Rådett och the godhe Herrar med oss, thet hafwe wij hört:
October.
553
behöfwes inthet upreppas. Frågede örn man skulle icke blifwa
wed dhen mening om Qwarntullen. Håller före wij wele hemställa
K. M:t, där med bewijsar Adelen sin benägenhet, och
där the andre Ständer icke wele, så ähr Adelståndet excuserat.
Ther till swaradhes ja, the wille blifwa där wed. Secundo.
Om Presterskapet skulle beskickas? Swaradhes ock: Ja.
Desse wore nämbde att föllia H. Landtmarskalken thili
Presterskapet:
H. Sten Bielke Lagerfeldt
H. Erik Sparre Apelgreen
Frans Krusbiörn Behmer.
Om kornhuset war discurrerat, att öfwermåhlet och Råghan
måtte öfwer liela Rijket där thili ordnas. Thet skulle ett ansehnligit
förslå. Då man skulle ock hafwa opsicht huru spannmålen
mähles, att thönnan wardher rätt giord, inthet skakas.
En part mente man skulle bruka en tratt. Skulle ock Cronones
spannmål äwen så in- och uthmälas.
När detta war in discursu, kom M. Zacharias Lundebergius
och sadhe att Bisperne xvore för handen och thillstädes, thär
Ridderskapet täcktes, som gönom Secreteraren Kempensköld
war begärt, stigha in Consistorium, så wille the gärna med tacksäijelsse
mötha them.
Tå uthskåtet kom in Consistorium, talte H. Landtmarskalken
widlyffteligen, refererandes sigh på förra discurser, huru
man öfwer Puncterne hafwer warit thili handels, alt thili then
enda, att sökia hwad K. M:t kunde lända thili nådigst behagh
och fädernesslandett thili troghit bijstånd. Detta war med större
alfwar öfwerlagt, som the såge tiderne thet fordra. Och när
the hade satt sigh, togs först then förste puncten före om
Qwarntullen, den Ridderskapet hadhe öfwerwägit, icke att den
emottagha, eller som ett slut eller stadga, uthan förslagzwijs.
På sådant sätt att om K. M:tt folie på thet medlett, tyckte the
för sine perssoner thet skole kunna gå, allenast thet skedde med
the andre Ständers samtycke på en Rikzdagh.
Erchiebispen: Man wet icke hwad K. M:t pekar på. Om
thet är något förr bewilliat, så kunna wij gå säkert, men ähr
icke något förr bewilliat, så hafwe wij ont at bewillia, som ähre
allenast ett uthskått.
Lincopensis: Wij påminna oss fuller i S. Kong:s thid bewilliatt
Qwarntullen, men sedhan then såsom en beswärligh uthlagu
inthet kunde gå uth och then sedan war förandradt att
36
554
1651.
göras för Mantalen, så wore thet inthet wackert nampn, altid
att förandra.
Brunius refererade sigh på 1649 åhrs Herredagh, thå han
war skickat thili Ridderskapet, hadhe någre då närwaritt alf
CamerRåd, som hafwa sagt, att mantalspeng:r stigha höghre än
Qwarntullen: Stiger den nu höghre, så låther oss blifwa där
wed. Klagade öfwer Allmoghens olägenhet och fattigdom, som
äta bark, agnar etc.
H. Landtmarskalken sadhe: K. M:t kan tinna medel där
thili att ordningen om Qwarntullen blifwer drägeligh. I S. Kongl.
M:tz thid så war fuller Ordningen giord och bleff drifwen, men
icke så sig borde ställt i wärket eller kunde practiceras för
åtskillighe hinder, där med Konungen war belastadh, såsom
krigh och andhre sådane beswär. Nu kan Ordningen lämpas effter
tidherne och lagas så att the fattighe blifwa förskonthe.
Men mantalspeng:r ähre swårare, the fattige moste gifwa lijka.
Presterne swarade: Mantalspengrr wara en bewilliat skatt,
then the andre Ständer inthet hafwa säija emot, skulle ock ett
märkeligit stigha om then rätt upkräfwes, the wille heller blifwa
der wed, efftergifwandes för sine personer heller sin rätt.
Laurelius badh the wille betänkia thet fattigha fålket, som
jämra och klagha öfwer thenne Qwarntull. Gud skulle see där
thili. Mantalspeng:r ähre wij wahne wed. Ingen wore ock så
fattig, att han icke kunde albetha för the peng:r.
Presterskapet begärthe att the medhlen måtte wäl uthgå
gönom godhe upbördzmän. Nämpde ock lille tullen, som skulle
dragha ett anseenlighit, om bonden finge sielff läggia peng:r i
kistan, eller hwad medel man finge gönom tullzedlar att missbruk
förekomma. Man seer huru många blifwa rika, kommer
där af att the tagha till, men Cronan får minst.
Effter denne discurs ginge Ridd. och Adelen ifra them.
Thå wart resolv. att H. Landtmarskalken med H. Sten Bielke,
H. Pär Ribbing och Lagerfellt skulle gå thili RikzCantzlern
effter middaghen. Men som the förnumme RikzCantzlern wara
opasslig, så drögde the med thet thili daghen effter, då the
skulle först sambla sigh klockan 8 på g. matsalen.
16 Octob.
Kommo åter Ridd. och Adelen thillstädes, och wart discurrerat
om Kornhusen. Frågade H. Landtmarsk. hwad dem här
om tycke och hwad man här på swara skulle? Ingen war
October.
555
som icke gilladhe och approberade K. M:tz lofflige dessein:
men att föreslå någott war betänkeligit; Allenast kom på
discurs then Rågan, som faller aff Kyrkeherberghen, så frampt
K. M:t behagade thet medlet att acceptera.
Simon Simonsson läste sielff opp sitt förslagh om ett Spannmålscompagnie,
att then som hadhe lust något där thili förskjuta
och hafwa profijten där aff, stånde thet thili widare öfwerwägande.
Och skulle ingen hafwa inspectionen där öfwer,
uthan Compagniet allena.
Slötz att man skulle inthet thala om then Råghen, thili
att undfly någott odium aff the andhre Ständer, uthan lärnpna
thili Kongl. M:tz nådigste förslagh.
Sedhan påminthe II. Landtmarskalken att man skulle beskicka
Bårgerskapet och låtha dem wetha hwadh Adelens och
Ridderskapets mening och betänkiande ähr om the föreställte
propositionspuncter.
17 Octob.
Ridderskapets och Adelens uthskåt ginge thili Bårgerskapet,
och effter förthalde meningh öfwer ett och annatt finge thet
thili swar, att Bårgerskapet gärna giordhe hwad the wiste lända
K. M:t och fädernessiandet thili tienst, allenast the wore nu
så fåå, som icke kunde swara för the andhre frånwarande.
Medlen wara thet högsta att see upå, och skulle the inthet
förslå, när thet besinnades att Allmoghen wore fattigh och
oförmöghen. Och så frampt, hwadh Qwarntullen angår, Adelen
wille affstå sin rätt och sine privilegier, så skulle med thet öfrigha
wara slätt beställt, synnerlighen att där emot affkorthas
hwadh the fattighe uthgöra moste, som doch nu inthet hafwa,
uthan äta bara barken och stampekakan. The öfrighe puncter
bestodhe på godhe Ordningar, them man gärna åstundadhe dels
att exeqveras, dels thili allmen Rikzdagh att upskiuthas. Thetta
refererade the g. Herrar, som till Bårgerskapet uthskickadhe
wore, för Adelen wedh sin återkompst. Och wart så inthet
mehr den daghen thillgiort.
Den 18:de kommo dhe inthet thillsamman, uthan upsköts
Conventet thili then thid, då upslås skulle och thillsäijas widare
hwad lägenhet wore att komma thili samman.
Den 20:de slogs an, att uthskåtet skulle komma thili samman
daghen effter.
556
1651.
Den 21 Octob.
När H. Landtmarskalken och Adelens uthskått kommo till
samman, sadhe H. Landtmarsk. swaret wara nu så ställt som förmodheligit
wore thili the godhe Herrars nöije. Refereradhe inthet
wara infördt i swaret Qwarntullen wedh nampn, att dhe
andre Ständer icke må melina, at man hafwer welat gå directe
på thet medhlet. Wara likwäl så widha meent där med
then krigzhielp som 1625 bewilliades. Där med uplästes sielfwe
Swaret. Och begärthe H. Landtmarskalken att the wille
säija uth sin meningh, om något wore där uthi att förandra.
Hwadh dhen 1 punct om medlen wedkommer, så menthe
en part, thili att framdeles excusera sigh, att man, såsom ock i
sanningh war, inthet in praejudicium Ordinum wille något handla,
effter som ock aff K. M:t inthet ivar något sådant sökt, uthan
deliberative, non conclusive. Därföre wille insättias låtha, att i
swaret skulle tydeligare tiäna, thet man hadhe refererat sigh på
Ständernes allmenne consilium i dett fallet Qwarntullen angåendes:
Doch synthes bäst skicka sigh, att man inthet så högt
excuserade sigh för K. M:tz skull, såsom skulle K. M:t så högt
thet urgera, hwadh förslagsivijs kunde wara proponerat.
Wart ock elliest om Skuld och betalningh mentionerat, som
ankom på Landzhöffdingernes flijt och tienst, allenast hoc adjecto,
att klaganden ställes thillfreds förmedhelst ivedherbörligh
ransakan och dom.
När thetta wart så inoverat, föredrogh H. Landtmarskalken,
att om något wore, som wed denne occasion kunde ihugkommas
och thili beswär inläggias, att the godhe Herrar wille
sådant föredragha?
Där medh uplästes A:i 1650 Ridderskapets och Adelens
beswärspuncter, och begärthes att ihughkommas måtte hwad så
om desse som andhre mehra wille wara aff nödhen att sökia
K. M:tz nådighe förklaringh öfwer. Uplästes ock samma gång
K. M:tz swar. Ibland andhre kom discurs om Skattebönderne,
som ställe sigh olydighe emot sine husbönder och wela inthet
förstå thili Kongl. M:tz uthgångne tryckte Ordningh. Och wore
någre i meningh att man wille här om något röra och på en
part orolighe statuera exempel, endoch somblige holle lijkt att
man något lithet skulle hålla inne.
En nyttig saak war thet som kom i consideration K. M:t
underdånigst att föredraghas, om the månge Löösdrifware som
sambla sigh thillhopa och wistas i landett här och där, där
October.
557
K. M:t nådigst täcktes att låtha hålla ransakninger i stället för
thet att inge uthskrifninger nu ähre, wore ett nyttigt wärk: drogs
in till exempel huru som i Bärgzlaghen, hwilke ähre frije för
uthskrifningar, sådane perssoner wistas, där om bordhe ransakas
huru hwar och en uppehåller och födher sigh, huru hans grufwedeel
idkas och deras handwärk drifwes.
Der effter holt H. Landtmarskalken godt, att 3 eller 4 ginge
thili RikzCantzlern och om detta, som i swaret mähles, som
annat mehr och enkannerligen om Ridderhuset discurrerade.
Wart så befallt att komma thillstädes daghen effter på
Matsahlen klockan 9.
Den 22 Octob.
H. Landtmarskalken kom på g. Matsalen och berättade sigh
hafwa thalt med K. M:tt om Ridderskapets Swar, och hadhe
K. M:t i betänkiande thet i the andre Ständers närwaru upläsa
låtha, uthan heller att hwart Stånd inlefwererade sitt swar.
Doch skulle thet blifwa widare kundgiort.
\
Effter middaghen kom en skrifware uhr Cantzlij, han sadhe
thet Secret. Tungel effter K. M:tz befallning fordrade Swaret i
Cantzlijt.
Här på wart thet ock effter H. Landtmarskalkens nogha
öfwerseende be:te Tungel i händer lefwereratt. (Se Bil. E.)
30 Octob.
Fordrade K. M:tt alle Ständernes uthskått thillijka för sigh opp
i Fyrkanten på Slottet, där med K. M:tt upreppadhe alla ofwanbe:te
puncter, begynnandes på KrögareOrdningen och allt
bårtt åth. Och wartt om KrögareOrdningen så wida resolverat,
att man nyttiar henne, som hon är i alle dess clausuler
wäl författad. SkogzOrdningen lijka så. Den Ordning om handel
och wandel wart opläsin och communicerad på Rådstugan,
och war then aff Bårgerskapets uthskått myckitt wäl accepterat.
När denne och dhen andre daghens discurser wore på gång för
K. M:tt, war Secreteraren opasslig.
3 Novemb.
När åter K. M:tt med Rådhet kommo thillstädes opp i K.
M:tz fyrkant, begynthe RikzCantzlern för uthskåtet upreppa
hwadh som på förra dager war passerat; kom också på den instruction
om handelen, och såsom något war där om för detta
558
1651.
moverat, så tvviflade intliet H. Excellens att uthskåthet hadhe
ju bättre betänkt hwadh som thili dess fortgång wore aff nödhen,
och begärthe fördenskull deras förklaring.
H. Landtmarsk. sadhe: Att Adelens uthskått hade wäl intaghit
hwadh som K. M:tz mening ähr i Instructionen. Hoppas
att när K. M:tt nådigst behagade ett HandelsCollegium anrätta,
som bäst wetha Commerciernes natur och egenskap, att allt
skall så myckitt bättre fortgångh winna: begärthe ännu Instructionen
där öfwer att meddelas, thili bättre dess öfwerwägande.
K. M:tt swarade fuller först att Instructionen kunde inthet
så fåås uth, the hade then nogsampt hörtt upläsas; meenthe
att the kunde nu dess contenta debattera. Jahan Berndes upstodh
och inenthe, att om K. M:tt behagade den lefwerera låtha
thili Ridd. och Adelen, kunde thet wäl skee, när then restituerades
straxt igen.
Erchiebispen: Wij finne för wårt medel godt hwad E. K.
M:tt där medh söker. Exaggererade thet förtreet, Som wårt fädernessland
händer där igenom att kosteligha warur sändas uth:
Men the förarbethas där uthe och sändas hijt inn, dyrare på
kostnad. Krigett synes fuller hafwa excuserat, att man icke
hafwer så kunnat skaffa manufacturer: Men nu, sedan Gud hafwer
gifwitt oss fred och rolighet, kunna handwärken komma på
gång; Exempel ha wij aff andre Städer. Och will förmodha
att seglationen så thili Siöstäderne som uplandzstäderne nödigt
behöffdes att handelen wore allom frij och thillåthelig. Påminner
ock Erchiebispen om GeneralSkrå, som drifwas moste gönom
den som Myndighet har, så thili seijandes, att ock upstädernes
nytta warder ansedd. Excuserade Presterskapet, som
icke hade så stor ivätenskap om desse saker, men Städerne
wetha bäst örn den saken att dijudicera, där hän han sigh bäfwer
att referera, warandes i thet hoppett att medlen skulle wäl
finnas thili dess fullbordan.
Nils Nilsson: Wij hafwe läsitt och öfwerwägit samma instruetion,
kunna inthet mindre göra än beröma wärkett, som
thet ock i sig beröm wärdt är, sampt K. M:tz höghwijse intention.
Man skulle gärna see att the, som sattes öfwer handelen
thili Directorer, öfwerwogo thet ärendett, så att in genere något
slöthes; Men att sluthat så omständeligen och particulariter,
exclusis consiliis aff andre städer, holtz considerabelt: Ty hwar
1 och en stadh kunde wäl hafwa något att säija, som thess wilholm
och stadzens med landets beskaffenhet fordradhe.
November.
559
RikzCantzl: Thet är inthet uthan att K. M:tz intention
är heel godh. K. M:tt begynnar aff ungdomens uptuchtelsse, thet
wijsar hwadh macht en sådan hafwer, när man thet medh alfwar
angrijper. Man moste bekänna, som nu sadhes, att krighet
hafwer hindrat ett sådant godt wärk: Men så moste man där
hoos ock considerera, att månge land thaga ock sin nytta i
handel och wandel aff krighet: Sadhe mästa hiudret icke stå
så myckitt i krigh, som mäst i ungdomens illa handterande.
Tiggerij tagher nu så öfwerhanden, att en lithen Påike inthet
annat snart hålles thili än att tiggia, lijka som thet wore ett
handwärk. Och fomenterar man nu thet där ofwan på med
Pass och intempestive commiserationer.
K. M:t sadhe: Thet wåller inthet i all sanningh annat
uthan ungdomen blifwer illa upfostratt, och när the så hafwe
fått walmén med tiggerij, kunna the inthet sedhan någott arbethe
företagha.
RikzCantzleren exaggererade nogli denne Tiggerijds odygden,
och sedan han hade beskrifwitt dess skadelighet, kom Haus
Excel, på then andre punct om warurne. Wara beklageligit att
grofft och rådt gods så warder förd t aff Rijket, hwilket i fremmande
land warder uparbethat och uthsåldt med annars nytta,
men wår största skada. Wij åhre jalous emot andhre, hielpa
them oachtad wår eghen wälfärd. Sådant moste öfwerläggias,
och begärar K. M:tt aff edber l)rådh och betänkiande, 2) adsistence
till en godh execution.
Nils Nilsson Bårgmästaren ropade fram, wille hafwa Qu;:estionem
moverat, hwar uthi discursen skulle stå?
K. M:tt befallthe the skulle talas wed, the wore därföre
opkallade: Instructionen hade the läsit; the wiste dess inne
hold.
The skulle man thalas wed. H. Jahan Berndes wille thala
med Bårgerskapet, som dhen saken om handelen mäst anginge.
H. Jahan Berndes satte medlen fram, som förr hadhe waritt
brukadhe gönom Barnhus, Spinnehus etc.
Christer Bonde sadhe: Hwad Barntuchtan och fålket på
landett wedkommer, så ähr ingen så höghnödig sak, som där på
mehr moste ansees,' uthan att thet skedde på landett först, sedhan
i Städerne en inqvisition. Till thet andhre moste man see
upå huru manufacturerne, eller the barn och falk, som brukas
thili handwärkere, kunna erhållas. Sandt är thet, att där som
ingen afftreck ähr, där kunna inthet heller manufacturerne blifwa
befrämjade. Exempli gratia: En Smedh, som sällier alle
-
560
1651.
handa Smidheredskap, kan inthet blifwa aff sine smijderedskap,
stegböglar, hetzel och annat slijkt, thy han skall sielff wara
Månglare och sällia uth them, hindras alltså ifra sitt handwärkeri,
mädan han skall wara bådhe Köpman och Smedin
I andhre land, om man skall sigh där på referera, så hafwe
så Smedher som andhre sine förlagh, att Köpmän och Factorer
thagha aff them theras arbethe. Kunde man bringa detta så
widt, så wore thet ett önskeligit wärk. Smijderij anlangandes,
kunde wäl thili exempel köpmännerne sända Spijk på Engeland
och hafwa där sin godhe profijt aff.
K. M:t sadhe: När arbethet blifwer wäl giordt, så får thet
wäl köpman.
H. Jah. Berndes stegh opp, sadhe Qumstionen stå i twenne
puncter, then ena angående Tiggerijt: dhett wara thet beqwämligaste
medel, att man inthet gåfwe thein så promiscue pass
som sker, dhär med the löpa om landett och kunna ingastädes
städias: Så moste man ock thil thet andra göra åtskilldnat
på tiggiarne: och the som ähre rätt tiggiare lyder Ordningen
att the sökia sigh spijsningh i then Sochn the ähre hema.
Doctor Jahan: Hända kan att een Sochn har flere tiggiare
än den andhre.
K. M:t infererade där emot: Thet kan inthet så noga thili—
sees.
Jahan Berudes continuerade: Hwadh thili thet andra wedkommer
atfnämare, så tyckte han myckitt skäligt wara, att ingen
löösdrifvvare eller spanntröskare worde lijden: icke heller
backestugor, där mehra tyfwerij än tiggerij ähr. Sadhe ock sitt
consilium, att thili att inrätta fattighehus och barnhus, wore
gott att jämpte barnhustönnan toghes öfwermåhlett, såsom aff
publico, att inrätta wärkett där med, hwilket förmodeligit skulle
göra en godh monn.
Prästerne ladhé sigh straxt där emot, sadhe: Arbethe där
före. See effter, sadhe D. Jahan, hwad uträttat ähr på detta
stadz barnhus.
Jahan Berndes sadhe: Sådant aff publico kan göras så
widha att där med ähr en begynnelsse. När thet kommer på
gång, så ähr thett aff en annan saak.
K. M:tt: Till att komma ett godt wärk på gångh ähr skäligt
att man lägger någon lands ränta där thili ex publico, att
barnen måtte dess bättre göras willige och dhett skadelige tiggerij
sedan där igenom taga en ända. Affnämare på godzet
November.
561
kunde wäl gifwas, men att man inthet får affnämare, är orsaken
att the ähre för dyre.
RikzCantzlern uptogh och upreppade ordentligen discursen.
Gilladhe först thetsamma, att hwad Tiggerijen wedkommo skulle
passen inthet gälla: Klagade någon om fattigdom, låthe thet
komma på ransakningh, eller om lijden skada på tingen. Ty
passen extendera the widt uth, wijdare än them sådant i passett
wardher föreskrifwitt. Här äre Hospitaler, see på them huru
the hållas: blifwer then godhe K. M:tz Ordning, inthet twifwel,
uthan allt kommer i god skick. Med backestugor är inthet bewänt,
uthan man seer nogha upå, där under är inthet annat
än tiggerij. Sedan moste man åtskillia tiggiarne. The älendigaste
låther man Ordningen niutha, men inga andra. Moste ock
sees thili hwadan tiggerijt har sin orsak. Störste tiggerijt kommer
aff föräldrarnes förwållande.
Nils Nilsson Bårgmästaren föll straxt i talett, säijandes:
Thet är sandt, såsom sker här i Stadhen, så låtha föräldrarna
läggia barnen på broen och annorstädes. När man nu sänder
Stadztiänarne åstad och tagha opp barnen, så skräna och ropa
the: kommo så Cronones fålk, båtzmän, Artollerijfålk och andhre
aff dheras föräldrar, the öfwerfalla stadzens tiänare med
hugg och slagh.
K. M:tt sadhe: Thet är edhert kall H. Herman Flemmingh
sådant hindra. H. Herman badh K. M:tt om förlåthelsse, att
han finge berätta hwad honom om saken wore witterlighit. Wij
hafwe här 700 båtzmän i Stadhen, the ha om månan d:r,
hafwa hustrur och barn, the kunna inthet födha them. Nödhen
drifwer dem att tiggia. Här är Garde, the ähre i lika måtto
af swalt och hunger plågadhe. Längderne skole wäl uthwijsa
myckenheten. Misswexten har ock hulpitt thili desse åhr bårt
åth. Man bäfwer sändt en hoop fattighe här ifra med skuthor,
the ähre igenkomne. Flere orsaker funne man om thet så
behöfwes att upreppa allt.
H. Jahan Berndes: Om K. M:tt nådigst behaghar, wele
the som Directorer ähre träda thillhopa och gifwa K. M:t öfwer
hwar punct sitt consilium.
K. M:tt holt thet ock godt, the måtte thalas wed och gifwa
sitt betänkiande.
K. M:t kom så på en annan discurs om richtigh bethalningh.
Nu war fuller ingen, sadhe H. Landtmarskalken, som icke
berombde K. M:tz rättwijse intention, och skulle icke förhopp
-
562
1651.
ligen någon rättänkt icke gärna bethala sin skull: Allenast om
thet Omslaghet war något att betänkia, sedan att daghen sattes
praecise. Och ändoch att örn en icke bethalar peng:r på sagdan
dagli, då skall köpmannen inwijsas i godzet, hwilket syntes något
hårdt för thet Ståndett.
H. Christer Bondhe sadhe sigh wara berättat i Lifland
brukligit wara, att en Adelsman gåfwes inthet höghre warurs
credit än 300 R:dr, toghe han öfwer, så må köpmannen, som
honom crediterat hafwer, see där thili.
K. M:t.t swaradhe straxt: Dett wara ett slätt credit för
en Adelsman, han skulle så låtha see sin olägenhet och misstroende
förorsaka. Bättre wara att han menagerar så sina
medel, att han har en godh opinion om sigh, thet han är solvendo,
fast thet wore en större qvantitet. K. M:tt exaggererade
myckitt detta här, och sadhe ex fundamento thet ock wara rätta
medlett at blifwa fattigh och en tiggiare, när han spenderar
allt sitt på kläder, på gästebodh, the ruinera sigh sielfwe där
med och föra sigh i föracht. Förty misscredit gifwer föracht.
H. Gustaff Bondhe sadhe inthet annars ske kunna, uthan om
en skulle hålla sigh wed Ståndet och kallas en annan lijk, wore
inthet annat, så moste likwäl något spenderas. Thet går så
thili: som en ähr kladder så ähr han hadder. K. M:tt fick där
aff thillfälle bättre informera huru thet går thili, att man slätt
inthet considererar hwad man hafwer att bethala med: håller
thet före att then kappa, som jag har bethalt, then hörer migh
thili. Och så langhe köpmannen wet sigh gönom medhel blifwa
bethalt, så ähr han willigh och fattar en god opinion om sin
debitore. Och när J hafwe peng:rne i kofferthen, sadhe K. M:t,
thå ha J respect. På thet sättet blifwa andre ock respecterade.1
Grefwe Pär sadhe: Man insumerar mycken fåfängh på
kostnadt
på bröllop, barnsööl etc. för ähran skull, för sine gelijker
skull etc. Jagh håller före 2 daghars ähra wara myckitt
skadeligh, när han then öfrighe restens tijd i oähra så thillsäijandes
skall thillbringa.
K. M:t: Om J säija om dyrhet, så moste köpmannen wara
dyr, thy J tagha på bårgningh, han wet inthet huru snart bethalningen
föllier, så sätter han sitt gods höghre, at han haf
1
Vid midten af detta stycke förekommer i marginalen följ. anmärkning:
N.B. En praecis termins bethalningh omslagswijs wara wiserligen
Adelens ruin, när han icke får af sine bönder uthlagurne. Ingen bandel
och wandel har han, ingen tull frihet.
November.
563
wer sitt interesse igen. Och kan wäl hända att han sielff hafwer
taghit gods på interesse, skall där thili stå all fahra och
risico.
Nils Nilsson sadhe: Hwad Köpmans boken anlanger, så
ähr hon så wida att giftvas witzord, som köpmannen ähr en redelig
man, har hus och godz i stadhen, hans handel står wäl,
och om någon Post skulle disputeras, så läthe then komma thili
rätt och under domare. Thet är inthet heller maner att en
köpman skall löpa kringh i stadhen med sitt gods. Then som
will seet, han seet i boon, med mindhre han icke godwilligen
thet unner debitori.
Som Brisewalks dyrhet exaggererades, sadhe K. M:t: Kan
man icke låtha blifwa att handla med honom. Thet är underligit,
sedan J skole bethalat så ähr thet dyrt, förr talar man
inthet om thet. Thet är lika sojn man wille inthet bethalat.
K. Mät sadhe yttermehra om then som wille med en käpp slå
köpmannen, när han kraffde honom.
Nils Nilsson sadhe: Will man icke förstå thili Omslagh,
så förstå thili lagen, låthe then åtskillia skuldträttor.
K. Mät sadhe: I Hollensten hafwa the Omslagh, där går
richtigt thili, the wetha sin tidh att kräffia, the wetha sin thid
att bethala. Bethala eller accordera, annat medel har man inthet.
Och thet måste J godhe Herrar öfwerläggia. Hollendsche
[o: Hollstenske] Adelen blifwer betrodd, blifwer crediterad,
om the wela hafwa på 2 t:r guld, skole the få credit. Hwarföre?
Thy the hålla sigh wed denne godhe Omslagsordningen.
RikzCantzlern påminthe om tullen i Sundet, huru han nu
pa owanligit sätt urgeras aff thet Swenske godz i Holland och
huru certificationerne i thet första något gulle, sedan inthet.
K. M:t förmanthe att ock detta måtte delibereras, såsom ock
om Kornhusen, hwilket doch en annan thid kan bättre öfwerläggias.
4 Nov.
Wore Landzhöffdingerne med någhre flere thillstädes på Ridderhusett
att debattera om handelen, huru then kunde bäst
blifwa förd och dirigerat thili publicum commodum.
Samma dagh wart Magnus Schiller infordrat aff H. Landtmarskalken
thili att protocollera discurserne om handelen, i
H. Jahan Berndes närwaru, Landzhöffdingernes och Bårgerskapetz
uthskåttz. Effter som ock beäe Magnus aff en stor del
wart bewilliat att wara med thillstädes, Secreteraren thili adsi
-
564
1651.
stence, och på händelsse att Secret. afl:' siukdom blefwe förhindrat,
sorn then casus ock thå hände. Hwad där om förhandlat
ähr, sees aff Magni protocoll här effter.1
21 Nov.
Bleff uthskåttet aff alle Stånd upfordrade, och när Adelén kom
thillhopa på K. M:tz gamble Matsaal, förtaalde II. Landtmarskalken
sigh hafwa förstått afl' RikzCantzlern ett Concept wara
fattadt om Qwarntullen, som nu i K. M:tz praesens skulle uppläsas;
holt före, om Ridd. och Adelen så behagade, att man
måtte begära thet först att öfwerwägas sigh emellan, och sedan
(och icke straxt) swara där till. Tiletta behagade Ridd. och
Adelen. Pro secundo sadhe H. Landtmarskalken, att thet förslaghet,
som war giordt om handelen och barnhuset, wara redha
färdigt aff uthskåtets deputerade. Man hadhe bortt läsat
dhet opp nu, men thiden är för kårt. Sidst wara aff nöden
att man confererade, förr än the skilldes åt, om Ridderhuset,
där Rådet lofwa sigh ock wela wara thillstädes. The godhe
Herrar wille sigh inställa, när thet blifwer anslaghit.
I thet samma kom bådh att the skulle träda in i K. M:tz
fyrkant, där som RikzCantzlern först thaladhe och gaf orsaken
hwarföre K. M:t hade them nu alla för sigh fordrat, nempligh
att höra och förnimma hwadh öfwer Qwarntullen wore projecterat.
Thet läste då Secret. Tungel opp, sedan thet som the
deputerade aff uthskåtet hadhe comprehenderat och then ordning
och stadga om barnhusett och ungdomens educatione.
H. Landtmarskalken: Effter den ordningh om Qwarutullen
war aff importance, begärades Conceptet meddelas att tagas
i bättre consideration. K. M:tt sadhe: Ja, thet kan wäl skee, att
J på ett par daghar måge deliberera der öfwer edber emellan.
22 Nov.
Uplästes för Ridd. och Adelen först den fattadhe Ordning om
Qwarntullen. (Se Bil. F.) Sedhan lästes opp Förslagett om
handelen och manufacturen. (Se Bil. G.)
Hwadh uthi QwarntullsOrdningens 1 punct står, om alla
qwarnars inqvisition: så war detta att förnimma och öfwerwägha,
aff hwad medel Landzhöffd- och Häredzhöfdingerne skulle
oppehållas thili kåst och täringh? Sedan att döma hwilka
1 Detta prot. för 4, 10 och 12 Nov. finnes intaget näst efter slutet
af det egentliga Riddarhusprot.
November.
565
skole erkännas för Sqwaltor och hwilke Odelqwarner skulle
achtas, thet skulle gifwa aff en part disputer: Men så moste
thetta skee när Landzhöffdingerne resa uth på landet och då
tingen hållas.
Andra punct: Landzhöffdingerne lära få owillie när någon
onyttigh och skadelig qwarn skall rifwas: Men så blifwer han
inthet eensam om Rådet, uthan thet slutes aff flere där till
förordnade inqvisitores.
3 punct: Om wäderqwarn arne, kunde the wäl på beqweme
orther upsättias, allenast the icke bygdes Odelqwarnar och andre
för när, så att mälden blifwer diverterad Cronall thili skadha.
5 punct: Där som röres om tönnorne och i den 6 thetsannna,
om tullskeppan. Så kom på taal att thet war högeligen
aff nödhen att ett just måhl giordes: wichten lika så,
elliest sker Cronan ett stort underslef.
7 punct: Att mölnaren skall få hwar 25 kanna, holle en
part före att han finge hwar 40:de kunde wara nogh.
8 punct: Then otrohet som mölnarne pläga beslås medh
discurrerades länge öfwer på hwadh sätt och medel then skulle
förekommas: att icke han med them som mala låther colludera,
thet är wist och sandt, om man icke skulle låtha honom, som
till qwarnen kommer, läggia sielff inn sin tryckte zedel. Och
där någon mölnare funnes en gångh otroghen, skulle han uthan
all nådhe hängia, androm till skräck.
9. Om Tullmiölets fördzlen thili Cronones provianthus, discurrerades
inge andhre medhel där till wara än Skiutzfärdzpengu-.
H. LandtM. befallte åter uppläsas Ordningen, effter en part
hade kommit seent och inthet hade hört then i begynnelssen.
Begärthe ock att then matte säija fram, som mehra kunde hafwa
att påminna. Ridd. och Adelen holle allt thetta godt.
Widare hwadh medlett anlangar thili all godh och richtig
handels nyttiande, wart dhen
19 puncten delibererat något, såsom then bordhe granueligen
taghas i acht, att klädeköpett icke sattes oss för dyrt.
Ty en part holle thet före, att klädet skulle ändå blifwa lika
dyrt hållit aff wantemakarne, ja än dyrare om Store tullen aff
thet som inkommer något blefwe förhögd. Doch discurrerades
här emot aff H. Landtmarskalken, att HandelsCollegium skulle
wäl sådant emendera och förordna, att hwarken oskäligh dyrhet
eller annat, som droghes i missbruk, skulle förorsakas.
Den 23 puncten. Om Omslagh. Kunde mången enfallig
566
1651.
blifwa bedraghen, som inthet achtandes och fömvetandes sigh
om tidhen på en prsecis bethalningh effter lagen; i thet han
menar sigh hafwa en god tidz dilation, blifwer han öfwerfallen,
fast gälden är ny, i hastighet eliter undfången räkningh och
maant thili bethalningh effter denne puncts innehold. Wore fördenskull
rätt att man ladhé den clausulen thili: Så frampt icke
debitor hadhe här emot någon skälig exception.
Den 25 puncten holle en part inthet rådsampt att sättias
in Förswarskarlar, först mädan Adelen prsejudicerade sigh
sielff där uthi. Till thet andhre skulle wäl finnas the aff andre
Stånd sorn yrkia upå detta, att Adelen icke sielff hade behof
att nämpna här om: skulle derföre desse ord Spantalströskare,
Fördeles och Förslagz[a: Förswars]karlar strykas och låthe
allenast stå Löösdrifware. Taltes aff någrom att Spantalströskare
har man inthet behoof att nämpna om, effter en part
aff Adelen wäl behöfwa them mäst hela åhret, och bäfwer man
då thett i consideration för fullt arbethes falk på sine gårdar.
Skulle man fördenskull den liberteten inthet så gifwa frå sigh.
Den 24 Novemb.
Koni Rikzens Rådh på thet gambla Ridderhuset och confererade
med Ridderskapets och Adelens uthskått om Ridderhussakerne.
Och bestodh discursen i 3 puncter. RikzCantzleru förtalde
orsakerne hwad honom hade moverat att upå sigh tagha thet
omak och omsårgh för Ridderhusetz wårdnat. Thy såsom man
förmärkte på seneste Rikzdagh A:o 1650 att Wälborne Her
Knut Posse beswärade sigh aff andhre hinder inthet kunna längre
förestå then administration: Andre också där effter för
ordnadhe,
hwar och een sigh excuserade, såsom H. Schering
Rosenhane med Cronones bestellningar. Therföre bäfwer jagh
med H. Lars Flemmingh taghit saken ann, doch inthet längre
att drifwat, förr än Adelens sammankomst. Förfrågade fördenskull
H. RichzCantzlern om the funne thet godt, eller the
wille någhon annan förordna?
Her Landtmarskalken tackadhe Hans Ex:s på Adelens wäghnar
att han hadhe tagit sigh dhet opå, lofwadhe och obligerade
sigh och the andre aff Ridderskapett för sådan stor benägenhet
altid finnas II. Ex:s thili ähra, respect och tiänst igen.
Begärthe ock på Ridderskapets wäghnar att H. Ex:s wille där
uthi framhärda thili thes Adelen på en Rikzdagh eller mothe
November.
567
fram bättre komma thillsamman. Sadhe att fuller senast någre
wara tillsatta thili Directorer, men mäst alle hafwa excuserat
sigh. Nempde i thetsamma någhre opp, såsom Lillie—
crans. Lilliecrans excuseradhe sigh aff sitt Embethes syslor,
elliest ock sielfwe wärkets swårhet, oansett han sadhe sigh inthet
wela dragha sigh undan. H. LandtM: Wij wele thalas
wed om 3:se Classis Directorer, och ha wi här till hafft ögat
på dem som hafwa bodt här i Stadhen.
RikzCantzlern sadhe förnäm bste orsaken wara, att man öfwersåghe
privilegierne i hwalfwet. Kom på discurs om Nyklarna,
frågade hwem them hade. H. Knut Posse sadhe sigh
hafwa oförwarandes taghit nycklar med sigh pä sin gård: will
sända effter them. RikzCantzlern moverade thetta högt, att
nycklarna skulle wara fördeelte i Directorum händer, och att
ingen skulle gå thijt in i hwalfwett, uthan på Rikzdagen aff
them som där till wmre förordnade.
2 punct. Hwad bygningen wedkommer, exaggererade II. Ex:s
högt dess nödighet, sadhe fuller sigh icke så kunna allt, uthrätta,
doch hafwe en godh Collegam, H. Lars Flemming, så att
förmodheligit wore, att then skulle matureras i åhr. Allenast
wara thili att consultera med Adelen, huru högh bygningen thili
contignationer wara skulle. H. Excellens refererade fuller hwad
honom tyckte om rummen; Meente att såsom man dubiterade
om fundameutet, man då skulle byggia allenast 2 wåningar
högt och göra likwäl wåningarne höglia och reale thili anseende,
och sådan prydnat, at näst Ilikzsalen i staden inthet funnes
dess like.
Byggemästaren M. Henrik war med tillstädes och wijste
affrijtningarne.
H. Jah. Berndes sadhe att H. K. M:t hadhe med honom
och Her Ture Sparre tällt, att effter K. M:t praesumerade uågott
skulle wed detta tillfälle thalas om denne bygningh, at då
Adelen wille cedera H. K. M:t gamble Riddarhusplatzen, där
att byggia ett Hoffrättshus. II. K. M:t hade thetta sagt såsom
aff sigh sielff: twifladhe fördenskull inthet, uthan Adelen skulle
där till sigh accommodera, helst mädan the inthet funno någon
bättre bethalare. Detta togs ad deliberandum. Interea
continueredes förra discurs om Nyebyggningen. Och sadhe RikzCantzl.
att Staden hadhe sökt att få detta g. Ridderhusett thili
Kyrkeheerdhe wåningen: men sigh inthet hatwa kunnat aff sigh
sielff sådant bewillia.
568
1651.
H. Landtmarsk. sadhe att Adelen hadhe alt sådant förtrodt
förra Directorer, som the funno bäst. Tyckes att alt sådant
är skäligt, fördenskull förmodeligen inthet inkast wara der
uthi: refererade sigh på protocollet, hwilket bars fram och uplästes
den saak angående. Huset kunde wara 2 wåninger högt
öfwer källaren: allenast thet byggdes något så när effter architecturen
för anseendett skulld.
R.Cantzl: Then stora Saal sorn där blifwer, han skall
wara så prydeligh, att man kan hafwa heder och respect afl',
dan som inthet annat brukas, ähn thili möther på Rikzdaghar.
Thet skall wara ett Hufwud- eller Stamhus.
Här med slöts detta, att Ridderhuset blifwer allenast 2
wåninger högt öfwer källaren, och skulle thet skee mehra huset
till styrkia. Skulle ock fundamentet icke bära 2 wåninger,
hwad skulle då kåstas på then 3:ie onyttelighen.
G. Magnus sadhe att La Vale hadhe berättat att thet war
swagt i fundamentet.
Byggemästaren sadhe sigh hafwa förbättrat dess grund;
han wille sättia sin hals i wad, om thet icke skulle blifwa fast:
Men, sadhe han, jagh will inthet blifwa mästradt.
Där effter sadhe RikzGantzelern att Doctor Jahannis Matthia
nybyggde hus och gård tagher något långt in, att platzen
uthan för thet nye Ridderhusett blifwer för trång, att waghnar
inthet kunna wändas där uthan före. Sadhe aff exempel ij Parijs
wara maner, att the där hafwa en särdeles gård att köra
på, sedan gå the till foot: Sådant tiänte oss också thili mehra
prydningh, hedher och respect.
Byggemästaren sadhe att Doctor Jahan hadhe intagit 7
alnar på gatun.
R.Cantzl. skattade Ridderhus prydnan wara härligh och
skön, om man kunde accordera med RikzSkattmästaren, att han
afstodhe sin tornpt. Adelen mehnte man skulle tala med RikzSkattmästaren
här om, att han affläthe platzen.
3 punct, war then som H. Ex. RikzCantzlern proponerade
Adelen om Medlen, hwar aff man skulle uprätta byggningen?
Enumererade fuller för detta hwad medel man hade hafft förr
att thillgå, såsom A:o 1628 the donationer, där med Rådet
hadhe låthitt wela adsistera wärkett: Föruthan K. M:tz K.
Gustavi store Konglige bewågenhet emot Adelen, som hafwer
gifwit där thili 2000 d:r, hwilket K. M:t hafwer confirmerat,
November.
569
thet wij hafwe privilegier på: Sedan wart ett annat medel
tillgripit och samtyckt, 20 R:dr aff hwar Rusthest på 3 åhr.
Där till wart bewilliat en gång 10 R:dr i 2 åhr, hwilket
en stor deel aff oss hafwa uthgiordt.
För uthan hwadh the nyes adlade hadhe gifwit: nempde någre
wed nampn som gåfwe: såsom Lars Grubbe, Lovis de Geer,
Tönies Langman. Nu, sadhe Cantzlern, kan man icke så hårt
strängia the fattighe: likwäl ähr andhre förmöghne, som wäl
hafwa gifwit och kunnat gifwa thili detta loflige wärket, medan
the hafwa trädt till oss och nyttia med oss privilegia och
immuniteter.
H. Landtmarsk: Många hafwa låfwat, doch än inthet gifwitt.
H. Gustaff Bonde och H. Christer stodhe där på att man
skulle hafwa en wiss karl, som droghe kring i landett och fordrade
uth debita, elliest blir thet aldrigh richtighet aff. Man
kunde wäl (sadhe H. Jahan Berndes) gifwa honom en portion
aff bother och sakören.
RikzCantzlern hollt detta förslagh skäligt,
Icke dess mindre moste öfwerläggias hwar med han skulle
komma fort. En part meenthe, at Adelen skiutzadhe honom,
endoch thett icke lät sigh så practicera. H. Jahan Berndes:
Man finner wäl medel thili peng:r åt honom; föreslogh huru
tnånghe the wore som toghe olåfwandes drängiar i tienst. En
Fiscal bordhe wara, som klagha sådant ann, effter Adelzmannen
inthet klaghar den ena på then audra. H. RikzCantzlern:
Skulle man nogha examinera Rustienstlängderne, så finge man
wäl bothen. H. Lars Kagge: Wij hafwe taghit Rustienstlengderne
i Krigzrätten, kunna inthet allt see wara så stort där
emot giordt. RikzCantzl: The bordhe inthet tagha dem i Krigzrätten,
uthan i Cammaren, som wetha besked om godhzen, hwar
the ähre belägne, med by(?) och ägande.
Om Medlen till Ridderhus frågades, om man skulle tagha
up hela Capitalet, interesset allena, eller Capitalet och interesset
simul.
Taltes om Interesset, att när thet wore bethalt, wore icke
mehr interesse, uthan sloghes till Capitalet och blefwe så Capital.
2. RikzCantzlerns consilium war, att tagha allt thili sigh
capitalet med interesset och sättia pengrne i Compagniet, så
Wore thet fast större profijt.
3. Att sättia peng:r uth, emot förskrifning i Pantegodz.
37
570
1651.
10 pro cento wore allt för myckitt, låthat komma heller på 8
eller pro cento. Bethalar då inthet debitor, så göra Ridderhuset
sigh försäkrad i possessionen aff godzén thili thes bethalningen
föllier. Så ähr man inthet rädd om pengme komma
bortt thili siös eller gönom otroghne Bancquerotter.
Sedan företoghes och öfwersåges bokhållarens räkninger,
och sadhe H. Ex:s RikzCantzl: Kunde wij behålla wårt capital
och byggia aff interesset, wore thet wäl. Men få wij inthet
wårt interesse, kan ske en part aff fattigdom och oförmöghenhet,
så moste wij fuller gripa till capitalet. J godhe Herrar
wele talas wed där om.
H. Landtmarskalken: Wij wele med hwar andra thett öfwerläggia.
När detta wart förhandi att, talte H. Ex:s om förre Secreterarens
Jahan Larssons Enkia, sorn begärar qwittens öfwer sin
S. Mans upbördher.
Där emot swarades, någhre wara framkompne med qwittens,
och han, Jahan Larsson, hadhe giort them skyllige.
Sidst, emot thet the godhe Herrar ginge uth, wart befallt
taghas ad notam, att thet skulle skrifwas alle Landzhöffdingar
till, att the låtha hwar i sitt län publicera, att Adelen, som
thili Ridderhuset skylligh är, skulle ställa sigh in med bethalningen,
uthan någon widare försumelsse. Om thetta ärendett
thaltes widare daghen effter.
Den 25 Nov.
Kom åter Rådet thillsamman, och påminthe RikzCantzlern, att
emädan Adelen tänkte nu resa här ifrå, wille wara aff nöden
rådslå om någre saker, som thili en deel daghen tillförene
wore omrörde:
I. Om förwaringen aff wäre privilegier.
2. Om byggningen, att then till Ståndets heder och re
spect
upsattes.
3. Medlen thili thes fortsättiande.
Meningen är godh, sadhe H. Ex:s, och komma wij alle
där i öfwer ens att skaffa oss ett capital. Hwilket är ock stort
aff nöden, icke allenast thili byggning, uthan ock thili the
betiäntes afflöningh. Såsom war först Secreterare!!, hwilken,
om han skall göra sitt embethe och wara dhen persson aff qvaliteter,
som fålk hafwer ähra aff, så requireras uppehälle thili
hans person, Bokhållaren likaså och Byggemästeren. Jämwäl
November.
571
then, som ock nu moste taghas an thili att resa hijt och tijt,
att upkräffia gäld.
Nu hadhe man bewilliat thili capitalett först 20 R:dr på
hästen, som i går sadhes, sedan 10 R:dr, och hwar sådant hadhe
gått uth, hadhe wij hafft ett anseenligit capital. Nu ha
wij inthet mehr än 19000 dalers capital.
RikzCantzl. refererade om then twist, som war opkommen
aff Rustningshielpen, och thet missförståndh, och förklarade thet
beneficium sorn Adelen war privilegierat medh, att i stället the
i gamble privilegier wordhe något hårdare håldne, så finge the
nu wara 3 aff the fattige om en häst: men där boos wart aff
K. M:t resolverat, att then som hade godz öfwer en halff häst,
han skulle göra contribution fullt uth för en heel häst. Och
dett war rätta sensus privilegiorum.
RikzCantzlern frågade widare hwad them tyckte, om the
skulle tagha aff interesset att byggia eller capitalet.
H. Landtmarskalken: Hadhe interesset gått uth, så hadhe
wij hafft nu 20,000 dalers capital.
RikzCantzlern: Jagh bekänner, att ginge interesset uth, så
hade man inthet ondt att göra, finge då capitalet stå och till—
wexa. Och ähr interesset thet man lefwer aff. Jagh lefwer aff
interesset, scilicet then ränta som faller aff mine godz. Ju
mehra och bättre jagh excolerar godzén, ju mehra har jagh
thili interess.
H. Jahan Berndes och H. Landtmarskalken med flere andhre
föllo på then meningen, som i går war, att man skulle
nu i begynnelssen fodra bådhe capitalet in och interesset; thet
wore myckitt säkrare och wissare, och kunde man thet sedan
wända sigh till nytta effter en annan disposition.
H. RikzSkattmästaren: Man skulle fodra opp interesse och
låtha Landzhöffdingerne thet göra; kunde man ock winna K.
M:tz befallningh thili mehra krafft och wärkan. H. Christer
Bonde: Thet låter inthet göra sigh aff Landzhöffdingerne; wij
ha contributionen till exempel, hwad beswär wij hafwe hafft,
thet wijse seneste contributionen thili Danmarks feigden. En
Adelsman hadhe åtskillige sätesgårdar, then ena sorterande
undher en annan Landzhöffdinge. När jagh fordrar aff honom,
säger han: Jagh lägger uth där. När then andre Laodzhöff
dingen
fordrar, säger han att han lägger uth här. Ingen kan
heller göra sigh så odieus hoos en considerabel herre, men komme
där en aff Ridderskapet fullmächtigh, som hadhe thet em
-
572
1651.
bethe att drifwa på gäldens uthfordringh, så skedde thet medh
bättre maner. RikzCantzlern sannade samma difficultet, holt
icke mehra där emot. Men så wijser fuller Ordningen, att när
en flere Sätesgårdar hafwer än en, så skall han declarera sigh
hwar han will göra uth contributionen eller Rustiensten. Hans
Excel, refererade ock om den difficultet, som härrörer aff the
godz, som gå i deelningh och arfskiffte.
H. Erik Ryning: Sådant kan förkunnas på näste Rikzdagh,
hwar han skall läggia uth sine peng:r. Då han sedan
inthet hafwer att excusera sigh med. Men han sadhe där hoos:
att någre wäl kunna finnas, som äre tröghe att gifwa uth,
medhan the see, att peng:r inthet warde anwände thili Cronans
nytte. Somblighe hafwa ock skaffat sigh frijhets bref på seneste
contribution.
H. J. Berndes: Thet synes bäst kunna ställas i execution,
att man sände uth restelängder thili Landzhöffdingerne med
then förordnade Ridderhus uthskickade.
R.Cantzl: Wij wele aff längderne sökia thillsamman gälden
och dragha uth dheras nampn: tagha sedan en karl, gifwa
honom 4 eller 6 parthen aff sakören eller bötherne, ja, fast
thet wore halffparthen nu i begynnelssen.
H. LandtM: Förskrifninger och obligationer kunna föllia
med i brefwen.
RikzCantzl. giordhe mention om Spiringh, huru han disputerade
sin gäld, och wille inthet kännes wed thet hans tiänare
Niprisen hadhe på hans wäghnar lofwat Ridderhuset. Därföre
moste man uthan anseende fodra på, som han seer trögheten
och skadhan på föllia.
H. Christer Bonde: The som inthet bethala, skulle thillskrifwas
att the swara Fiscalen, elliest ock botha ett arbitral
straff.
Där på uplästes listan aff Skuldenärerne.
RikzCantzlern wille thili slut wetha hwad peng:r man
skulle tagha thili byggningen, anten interesse eller capitalet,
eller skole wij låtha stå huset i åhr? Om wij inthet få interesset,
eller thet inthet stigher, så moste wij tagha till capitalet:
Jagh är ock skylligh capital till 2,800 R:dr, thet will
jagh läggia uth förr än byggningen skall studza.
H. LandtM: Som sades i går, tyckes bäst att uptagas
både capital och interesse.
H. RikzSkattmäst: Röra wij capitalet, så röra wij funda
-
November.
573
mentet aff gälden. Interesset synes dessföruthan stort nogh,
att wij uthan capitalet wäl kunna göra något.
R.Cantzl: Finge man något in, så myckitt wij begynthe
wärket, så wore thet wäl. Och om wij allenast först finge upp
Stamhuset: Flyglerne kunde wäl sedan byggias, och thet ena
gemakligen effter thet andra. Nogh hadhe wij där till i begynnelsen
aff 800 R:dr, allenast wij finge murarne opp och takett
färdigt.
Thet frågas effter materialierne, så sadhe H. Ex:s att wij
ha materialier nogh; något wara bårtlånt, thet skall in specie
igen restitueras; och får jagh thet igen, så skall bokhållaren
bethalat. Bokhållaren sadhe sigh inthet hafwa fått uth något,
uthan Byggemästaren.
R.Cantzl. badh Jahan Eriksson Apelgren see opå räkningerne
och wetha H. E. en pertinent relation göra, hwilket Apelgren
uthlofwadhe.
När detta wart så resolverat, kom RikzCantzlern i högh
hwad thillförende war taalt om tomptens försälliande, och
tyckte RikzCantzlern sådant wäl kunna ske, allenast man finge
confirmation på then nye. Där på bars registraturet pro Anno
1650 fram, där K. M:tt uthi swaret på Adelens frågepuncter
lofwar att confirmera them samma nye Ridderhus in amplissima
forma. Discurrerade sedan RikzCantzlern om icke man skulle
hyra uth någre källare åt Borgerne här i stadhen, där the
sålde wijn, och om man skulle anhålla om accijsfriheten. Där
på swarades, att källare kunde wäl thillåthas, men accijsfriheten
näppligen, then skulle gifwa, sadhe H. Jahan Berndes, confusion
och lorendrägerij. Där med stadnade then discurs.
Sedan frågade RikzCantzl. om Adelen hadhe tals wed
hwem skulle adjungeras honom och H. Lars Flemming thili adsistenter
i Ridderhus directionen?
H. LandtMarsk: Thet hade nu inthet kommit där thili,
wij wele i mårgon thalas wed.
Widare uplästes M. Henrik Byggemästarens supplication,
som begärthe förbättring på lönen, effter han hade transporterat
sitt hushold uhr Tyskland och sigh här nedsatt (jfinsta
Bil). Och berömbde Hans Exc. hans flijt och trohet att
drifwa wärkett, han hadhe elliest dess föruthan [inthet] att födha
sigh medh, undantagandes hwad han aff Epitaphier kan hafwa
någon penningh. Her RikzSkattmäst. sampt H. Knut Posse berömbde
honom i lika måtto. RikzCantzl. menthe, om han finge
574
1651.
600 R:dr allt thillhopa, skulle han kunna wara hulpen. H. Jahan
Berndes: Om thet toghes aff någors besparningh, som redho
wore afFdankat eller här effter afdankas kunde, så wore
thet så myckitt till att lijsa Ridderhus medhlen. Han skulle
hafwa inspectionen öfwer murmästaren och honom cassera, om
han wore laat och försumeligh.
H. Landtmarskalken swarade, att hwad H. Ex:s och Directorerne
göra i thet fallet, twiflar han inthet uthan sådant
alf Ridderskapet och Adelen blifwer godt erkändt.
26 Nov.
Uplästes dhen effterste punct i förslaget alf handelen, som senast
resterade och inthet war oppläsin. Sedan then Ordningh
och Stadga om Tiggerijt och the fattighe. Där uthi observeras
den 7 punct: att Adelen niutha sine lagha och loffgifne förswarskarlar.
När desse saker wore uppläsne, frågade H. Landtmarsk.
icke een uthan åtskillige gånger, om the meenthe nödigt wara
något att thillsättias eller förandras. Exaggererade dess emellan
huru förtretligit thet är att the sigh så absentera: Och
när man då hafwer giortt hwad man håller före deliberando
att slutha, thet blifwer sedan åter på nyo icke uthan stort
hinder och tidzspillan moverat. Sådant missbruk wet man aldrigh
huru man skall förekomma. Ordningen är så godh, att
man inthet har then bättre, och wore the alle thillstädes, så kunde
man förr uthan widare repeteringh blifwa aff med sakerne.
Ther på swaradhes, att H. Landtmarskalken hadhe rätt, och
man skulle läggia bothe på absentes och fordra uth sine discrimine.
Then som icke will wara thillstädes, han iåther see
sitt owett. Här handlas Riksens saker per discursus, them en
klook man illa kan mista, så frampt han will wara en god patriot.
Hwad Ordningerne anlangar, så wäl om Qwarntullen
som the andhre, känna the godhe förhoppligen när the begynna
practiceras, ändå kunna under sielfwe bruket förbättras.
En part hadhe gifwitt ett förslagh emot Mölnarens tyfwerij:
1. Att den som kommo thili Qwarn, han lade sielff in tollzedelen
innom låås och nyklar. 2. Dhen bonde (om thet så
blefwe publicerat på tinget) sorn wiste roija mölnaren och beslå
honom med stöld eller förwandlingh, han skulle få för sitt
omak mälden frij på 1 åhr eller tu, eller blifwa belönt aff mölnarens
böthepeng:r.
December.
575
H. Landtmarskalken frågade ännu om något wore öfwer
Ordningerne att påminnas. The swaradhe thet samma som förr.
Om Handqwarne discurrerades att the inthet kunde wäl practiceras
i begynnelssen för böndernes otålighet.
H. Landtmarskalken proponerade hwilken the godhe Herrar
behagade förordna uhr 3:a Classe till director.
Så föll man på Simon Simonsson Rosenbärgh, hwilken
togh thet ock samma gångh på sigh. Och endoch Duglas sadhe,
att man skulle tagha någon som inthet hade annan tiänst:
men likwäl medhan man ingen lön hade åt Directoren, så moste
man blifwa där wed.
Med thet samma taltes om, att the wille hafwa Wälborne
H. Gustaff Pärsson thili Director uhr 2:da Classe, mädan the
elliest ingen annan hade: Där om the wille widare betänkia
sigh.
Samma dagh lefwererade Secret. Bookhållaren Lars Arfwedzon
nyckelen åt den store kistan, där tapeterne pläga förwaras
uthi: där ock nu liuscronan och thet swartå sårgeklädet
uthi ligger, sampt swart tafftshimmel, en grön sammetshimmel,
ett Turkiskt bordtäcke.
1 Decemb.
Wore åter uthskåtet tillstädes och taltes wed om the förslaghen,
att the ock wille inläggia en skrifft, committera K. M:t
i händer göra låtha the Ordningar, som K. M:t wet bäst lända
hwart och ett Stånd tillgodho.
2 Decemb.
Uplästes conceptet aff Swaret, som wart något förandrat och
lefwererades H. Landtmarskalken, där uthinnan Ridd. och Adelen
holle Ordningerne och Förslaghen godhe, så widha the kunde
låtha practicera sigh, hwilket hemställtes K. M:tz nådige dijudication,
allt ock thili Ständernes godtfinnande på allmenu
tillkommandhe Rikzdagh.
Där effter uplästes en supplication, som Keyser Boktryckiaren
har inlagt (jfr sista Bil.), och wijste han med thet samma
en Wapnebook, som han hade giort thili prob och widare
correction. Han blef inkallad och thillhållen inthet låtha henne
gå uth, heller tagha thillbaka igen om någre exemplaria wore
uthlefwereradhe, mädan the inthet wore rätt eller som the skulle
wara. Skulle icke heller någott tryckia, förr än han finge un
-
576
1651.
derskrifwen lista på alle wapnerne. I medlerthid wille the talas
wed, att han skulle med någon hielp blifwa ihugkommen.
Wart discurrerat om han skulle få något ex publico eller
cassan, eller ock aff hwar och een i synnerhet på en Rikzdagh,
men inthet den gång resolverat. Secret. påminthe sedan om
en kista, som står i then ena Riddarhussalen full under låck
med handlingar och räkningar angående 1625 och 1626 åhrs
KopparCompagniehandlingar, hwilken kista skulle förseglas, thet
H. Landtmarskalken lålfwade, på thet inthet något där aff
måtte förkomma.
Tönies Langman och Appelgreen sadhe sig hafwa sedt
Ridderhusräkningerne igenom, men inthet funnit byggningsräkningerne.
Där thili swaradhes, att man wille gönom någre godhe
män referera sådant Directorerne, thet att drifwa, att be:te
räkninger måtte infordrade wardha.
Sidst påböds att the skulle komma thillstädes när the sågho
om tidhen wara anslaghit på Ridderhusdörren.
6 Decemb.
Kom Et. Landtmarskalken och Ridderskapetz och Adelens uthskåt
opp i gamble Matsahlen, och där lästes opp thett förra
fattade Swaret thili K. M:tz nådige förslagh om Qwarntullen
och andre godhe ordningar. I thet samma kom bodh att dhe
skulle in thili K. M:tt, där K. M:t satt för dhem i Fyrekanten.
Då befahlte K. M:t att swaret skulle upläsas, hwilkett ock
skedde, först aff RidderhusSecreteraren (se Bil. H.), sedan Presterskapets
swar aff H. Jöns Capelianen i Stocholm, och sedan
Skunken Bårgerskapets swar. RikzCantzlern war då för sin
opasslighet inthet thillstädes, men Rikzdrotzen, Feldtherreu och
Skattmästaren med flere aff Rådet wore oppe.
Presterskapets swar gick där uth på: att dhe som närwarande
wore icke kunde sluta om Qwarntullen något, bedhiandes
att K. M:t wille låtha beroo wed the mantalspeng:r, som
någon thid ähre uthgiordhe i stället för Qwarntullen, thili thess
Ständerne kunna komma thillstädes och då sadan hwart och
ett Stånd gifwa thar till sitt samtycke, hwilkett man förmodhar
skola wäl applicera sigh; Hwad TiggiareOrdningen wedkommer,
så ähr den wäl och förnuffteligen fattad, men missbruken
tagha öfwerhandhen, upräknades hwilke som stryka kringh
landen, såsom Landzknechter, Tattare, Lapper (Lappare läste
prästen), Gräker, Skepsbruthne, fångne och andhre wräkia kringh,
December.
577
men ingen seer där effter. The som löpa kringh och tiggia i
Brannstodh, ähre allt för månge: man menar att Intentio legislatoris
skall wara, att när man hadhe ransakat effter then
ledhne skadha, så skulle hwar och en skiutha thillhopa och
gifwas then, som skadhan lidhit hafwer, en collecta.
Handwärkere wällie sigh sielfwe en factor aff sine medbårgare,
hwilke tagha aff them, lämpnandhes them uthi frihet
att sällia sine warur för skäl och lijka, exaggererandes detta
med sådant morali: Twungit wärk och handel har inthet bestånd.
Man moste drifwe handwärken effter andre Republikers
exempel. Gesellerne skall hållas kåst: förskrifwas nthan effter.
Man moste ock drifwa thet, att Swenske påikar taghas i lähran.
Moste ock en general och particular skrå anrättas och där
skall hållas hand öfwer. Till Barnhuset synes bäst att hwart
Landskap hiälper till Krigzraans och Hospitals tönnan: att fördenskull
inthet behöfwes förringa then deel Gymnasia thillkommer
eller förandhra hwad S. K. M:tt hafwer wäl förordnat och
nu K. M:t ökt och confirmerat hafwer. Om thet rätt öfwerlägges,
så kunna wäl finnas medhel, fäst man icke griper eller
rörer the medlen.
Skepsbyggningen moste drifwas med macht och drifwas med
flere hamner, metalia, skoghar och träwärken, som man finner
öfwerflödigt i Swerige. K. M:t wille låtha tagha aff sitt eghit
landzfålk, skaffa them fracht och hiälpa wärket fort. Om handelen
så ställes, att hwadh som man hafwer att sällia, blifwer
fördeelt på åtskillighe skepp, där skulle gifwas privilegia och
ställas til participanterne sielfwe att tagha sigh Directorer.
Moste ock sees opå, att en part icke alltförmyckit stegra
(stegla sade läsaren) sine warur, Riket thili stor skada.
Skunkius uplaas Bårgerskapets Swar: Endoch wij moste
bekänna att K. M:t hafwer godh grund thili att låtha affgå
godhe Ordninger, enkannerligen Qwarntullsordningen: likwäl synes
betänkeligit nu för denna thidh, som ganska dyr och beswärligh
är, att blifwa wed samme Qwarntull. Ty föruthan
spannmålen brister och fast dyr ähr, så ähr ock betänkeligit att
röra Handqwarnar och dheras Bäckeqwarnar, Man kan them
icke uthan stort beswär affskaffa, fast the nödigt affskaffas moste,
så frampt Cronan skall hafwa någon nytta och profijt. Så
kommer ock then fattighe detta thili tryck, att han stötes ifrå
qwarnen och den rijke får mahia. Hwilkett med mehra lärer
gifwa en osäijeligh jemmer för Allmoghen. Gud warder sådant
578
1651.
straffande gönom watufeel både winter och sommar. Therföre
ähr wäl at öfwerläggia och aff [o: på] samptlige Stendernes
sammankomst, thijt the underd. begära att sådant wichtigt
ärende upskiuthas måtte.
K. M:tt frågade om the inthet hafwa swaratt på the andre
förslagspuncter. Bårgm. Nils Nilsson: Wij hafwa förr swarat
där på, hwilkett här såsom ett förslagh senast inlefwererades.
K. M:tt sadhe sigh icke heller wara sinnat att låtha Qwarntullen
nu straxt sättias i wärket, uthan kunna framdeles skee:
icke heller göra thet ofrågadhe the andre Ständer: Allenast
wara där på ansedt, att communicera med uthskåtet, på thet
att the förr uth måghe wetha intentionen, då mindre mödha
är sedan then wed Ständernes samträde att inrätta. K. M:t
tackadhe Adelen att the hafwe giordt något till saken, men
the andre haltade i sine swar.
När nu uthskåtet hadhe skilds åt, ginge Adelens uthskåt
thillbaka i g. Matsalen, där refereradhe- H. Landtmarskalken
hwad discurs har warit emellan K. M:t och Erchiebispen om
Kongl. Höghets gifftermål; huru som K. M:t hadhe hållit före
wara tiänligit något att mentionera där om: hadhe förslaghit
Fröker i Hollsten och Mechelburgh. Men Erchiebispen däremot
holt före thet bäste förslaghet wara then tredie, som omnium
voto et desiderio then ypperste och bäste wore, nembligh K.
M:tt sielff.
Effter middagen befalltes att anslås på Ridderhusdörren,
att Adelens uthskåt om Måndagh skulle komma thillstädes på
Slottet.
8 Dec.
När Adelen wore kompne någhre, kom båd frå H. Landtmarskalken
att man skulle förnimma om Bisperne wore tillsamman
i Consistorio, så wille Adelen conferera med dhem.
Men effter the inthet wore där, thy befaltes säijas them, att
the wille komma opp dagen effter, hwilkett ock skedde. Wore
ock Bårgerskapet kalladhe.
Effter middagh giordhe K. M:tt uthskåthet then höghe
Konglige ähran och lät vocera them thili ett solennt panqvet på
Rikzsalen om qwellen at celebrera sin födelsedagh. Thijt uthskåten
aff Ständerne, så Adelen som Presterskapet med Bårgerskapet
kommo thillsamman. Och holtz samma qwäll ett skönt
December.
579
Feuerwärk på then gamble Admiralitets holmen: kastas ock
uth watukulor thili en stor hoop.
9 Decemb.
Wart angifwit att uthskåtet skulle komma thili samman och
talas wed om beslutet.
12 Decemb.
För middagen war uthskåtet thillstädes i K. M:tz gamble Matsaal.
Och effter tiden war då kårt: Ty begärthe H. Landtmarskalken
att the wille komma tillhopa effter middagen; skulle
thet ock säijas till Presterskapet och Bårgerskapett, att the
wore ock thillstädes.
Effter middagen kommo alle Ständers uthskått thillsamman,
och wart slutet opläsit aff Cantzlisten Jona Lovero. Presterskapet
och Bårgmästarne begärthe hwar sitt exemplar att läsa
k part och bättre öfwerwägha. Gafs ock samma gång Adelen
ett exemplar.
13 Dec.
Effter H. Landtmarskalken befann sigh något opassligh,
befalte han Secreteraren i uthskåtets närwaru att upläsa åter
de novo beslutet. Hwilket wart allt godt erkändt, allenast i
dhen puncten om Omslagh måtte sättias in desse formalia:
Hwad K. M:t finner godt och skäligt, detta ladhes till: Sålunda
med Ständernes bewillningh godt och skäligt. På thet man icke
skulle bethagha Ständerne sine vota.
Elliest påminthe någre om krögarenas frijhet, att dhe måtte
blifwa frije för Skiutznings- och Mantalspengme.
15 Dec.
Befallte H. Landtmarskalken att slås på Ridderhusdörren, att
alle skole komma thillstädes daghen effter, hwilket ock Secreteraren
Tungel berättade sigh hafwa gifwit kundt.
16 Dec.
När the kommo thillhopa, sadhe K. M:t thili H. Landtmarskalken
andhre hinder wara i wägen att thet inthet kunde
med Adelen något affhandlas. Och sorn thet lät sigh ansee,
war Messenius wållandhe där thili, som hadhe gifwit uth ett
pasqvill, affsändt thili II. K. Höghet, hwilket Hans K. Höghet
hade hijt till Hoffwet förskickatt.
580
1651.
18 Dec.
Slogs ann att uthskåthet skulle komma thillstädes daglien effter.
19 Dec.
Kommo alle Ständernes uthskått thillsamman in för K. M:tt i
Fyrekanthen. Då H. Ex. H. RiksCantzlern hadhe en Sermon
så lydandhe': Att han gaf thillkenna liwadh för orsak med Möthet
så langhe alm wordit fördrögt; bestodh enkannerligen där
uthi, att K. M:t aff wichtige skäl är bewekt att rådgöra, att
hiälpa staten och then understödia, jämwäl at förekomma alle
fahrlige och skadelige anslagh. H. K. M:t hafwer ingen deel
försumat hwad som tiänar till fädernesslandsens wälfärd, moste
likwäl där till hafwa tid, fast thet synes någrom långsampt,
ledsampt drifwit til ewentyrs. Och effter J åhre här the förnämbste
i Rikett som man kan hafwa att rådslå med, som
ock bättre kunna något effter saksens nogha öfwerwägande
statuera, med mindre beswär en annan gång. Ty har K. M:tt
låthit författa nu resolutionen i ett wist affsked, där effter
hwar och en kan sig rätta. K. M:tt hade wäl kunnat aff sig
sielff något statuera uthan Ständernes betänkiande thili en deel:
men att communicationen är skedd, är fördenskull att the måge
see och märkia hennes Konglige adfection emot dhem som
thili ewentyrs motte calumniera, och undfly blasmer. En sak
will K. M:tt enkannerlighen att taghas skall i acht, nembligh
ibland medlen att understödia Riksens höghe beswär, Qwarntullen,
som för longh thid hafwer warit i bruk, 1625 bewilliat
aff frij willie; är ock i execution ställt, men sedan i K. M:tz
omyndige åhr för särdeles orsaker uphäfwen eller resignerat,
effter som hwarken Regeringen eller Ständerne hafwa kunnat
K. M:tz acquirerade rätt förhindra in totum, uthan allenast är
suspenderat thili en tid, hwilket Adelen nu här hafwa betrachtadt
och för sigh samtyckt att dhen Tullen må komma på gång
igen; hafwa ock lofwat att wela sine medbrödher där till beweka:
Endoch the andre aff Ständerne hafwa ännu swarat. dubie
där thili och skutit aldeles ifra sig thili the andre sine Medhständer.
Nu besinner K. M:tz stora nåder; K. M:t har inthet
welat förhasta sigh eller plumpa uthi någon saak, fast hon
hafwer hafft rätt där uthi, men will allt göra med skick och
ordning; will ock i executionen procedera att then tull skall
falla drägeligh. Welen J nu göra hwad som skäl och rätt
är, så hafwer K. M:t fattadt affskedet, som nu kan upläsas,
December.
581
hwilket J kunna höra och sedan styrkia the frånwarande Ständer
hwad edher tillstår; då K. M:t sedan kan gifwa edher
heinloff.
Secretarius Tungel opläste Affskedet. (Se Bil. I.)
Sedan thet wart läsit, talte H. Landtmarskalken: Såsom
Ridderskapets och Adelens uthskått hadhe förståt K. M:tz nådighe
willie i ett och annat: Så hafwa the effter högsta förståndh
the wärf öfwerlagt, som theras swar lyda och redha upläsne
och insinuerade äre. Och emädan the finna allt rätt wara
proponerat och alle Stånd tilldrägeligit; Ty finne the inthet
mehr där uthi att påminna, uthan hemställe K. M:tz disposition
thili en framdeles widare Rikzdag. Försäkre K. M:tt för
sine personer dheras medbrödher och medständer wela styrkia
och förmana, som the wetha sin skyldighet wara och mäst sigh
göra låther.
Erchiebispen önskar in genere K. M:t lycko och framgång,
och att godhe och hälsosamme Ordninger måtte ställas i wärkett:
Räknar så någre opp in specie och tackar för ett Kongligit
tractamente på K. M:tz födelssedagh och för freden som
K. M:tt wärfft hafwer. Men swarar inthet in particulari thili
Qwarntullens tillstyrkiande.
Secreteraren Skunken, som tå förde ordett för Bårgerskapett,
tackade ock in genere K. M:tt, som hafwer plägat theras
rådh och betänkiande om godhe Ordninger. The hafwa för sine
personer inthet disputerat Qwarntullen, förhoppas wisserligen
att then går för sigh, allenast ähr ihugkommitt om the frånwarande
Ständers samtycke. Obligera sigh thili K. M:tz tiänst
såsom troghne undersåthare.
RikzCantzlern, märkiande allt så superficialiter swaras här
thili, infererade där emot och sadhe: J gode Herrar moste
swara cathegorice. K. M:tz mening är inthet att J skole så
obligera Ständerne, ty K. M:tt will wäl finna skäl att remonstrera
them frånwarandom hwad rätt K. M:t hafwer till Qwarntullen,
uthan allenast J så wida som J hafwe nu hört skälen,
styrkia the andre hwad edher plicht fordrar. Och om J
wille än obligera the andre, så wet wäl K. M:t att thet är
inthet i edher macht. Och ähr detta swaret så simpelt, att
K. M:t kan inthet annorledhes tagha thet upp, uthan att J
hafwe aldeles recuserat: man wet altså inthet hwart man skall
gå eller hwar wed man skal hålla sigh. Hafwa Rådet och
582
1651.
Adelen gifwit sitt skälige betänkiande och lofwat sig wela råda
där thili: Nu kunnen J ock resolvera edher.
Erchiebispen: Wij kunnom inthet ogilla Qwarntullen, allenast
att dhem androm icke sker praejudicium. Wij wele wäl
sorn troghne undersåthare styrkia andre där till.
K. M:tt sadhe: Thet är inthet annat wij sökia aff edher,
men thet synes så när J nempne Medbroder, att J inthet där
med mene alfwar och hafwa inthet godt hiärta, uthan gore som
thet skedde medh twång: i thet J welen inthet cathegorice förklara
edher, så låtha J see inthet wela employera edher authoritet
hos dem andre.
Erchieb: Wij åhre plichtige thet at göra, men wij wele
icke falla i dhe andres reprehension.
K. M:tt: Edhre argument ähre klarligen refuterande, och
hafwer RikzCantzlern nogh remonstrerat edher hwad wij begäre.
Thet står edher inthet wäl att J så tweke. Men om J
corrigerade sådane processer, stodhe thet myckit bättre.
Erchieb: Wij wele gärna göra hwad wij kunne och wetha
lända till K. M:tz behagh och Riksens wälfärd. Respondet Regina:
att thet länder mig till behagh, förstå J wäl af propositionen
och att thet är Riket nyttigt, thet uthwisa skälen, afl'
RiksCantzlern föredraghne.
Erchiebispen: Wij säija inthet där emot, uthan gilla K.
M:tz skäl.
K. M:tt: Thet förtroendet har jag thili edher.
Erchiebispen med the andre Bisper och Superintendenter
sadhe Ja, Ja, wij wele görat och underskrifwa.
D. Brunius: Wij ha fruchtat att dhe andra skulle säija:
Wij hafwa gifwit bårt wår rättighet.
K. M:tt: J måge hafwa thet confidence thili oss, att wij
inthet något skole statuera och göra thet som wij wete något
annat påföllia: Rätten har jagh och behöfwes inthet stort
säija där uthi, som ock RikzCantzlern hafwer edher förehollit.
Thet twingar ingen. Edher libertet att thala är där med inthet
betaghen.
D. Laurelius: Wij skrifwa gärna under.
K. M:tt tackade them. Frågade så aff Bårgerskapet cathegoriskt
swar.
Skunken: K. M:tt wet bäst Riksens stat och tarfwer, haffwe
inthet betänkiande att skrifwa under, uthan ähre content:
December.
583
wela med lijf och blod komma K. M:t och Riket till hielp och
förswar.
K. M:tt: Thet är godt; Jagh skal procedera där medh
såledhes och i sådana måtto, att J skolén inthet hafwa att beswära
edher öfwer.
RikzCantzlern förde sedan en annan materia. Och sadhe
andhre orsaken thili någre daghars drögzmåhl härröra afl’ ett
pasquill, hijtskickatt afl Hans Kongl. Höghet, hwilket pasquill
går K. M:tz Konglige höghet an och dess rätt. Angriper så
högt K. M:t sielff, att man skyr så thili sälja att thala om.
Hwilket Messenius och hans Son äre redelförare thili. Thetta
hafwer giordt möthet något studzande och kan see något widt
uth, effter sorn thet gäller sättia Rikett i perturbatiou, ty kunde
henda att wåre grannar och fiender, som oss ondt mehn a,
skulle gärna see sådant och låckås här igenom att sökia landzens
undergång. Och ehuru wäl the perssoner en deel inthet
skole stort kunna uthrätta, som där i nämpnas, om icke andre
mehre skulle interesseras. Doch är wäl att sådant är uppenbart.
Hafwer fördenskull K. M:tt welat gifwa edher godhe Herrar
kunt och witterligit, på thet J måghe wetha, om thet kommer
uth på landett, att då the, som inspectionen hafwa och
ämbethe på landet och i städerne, att the då hålla och erhålla
med störste flijt, trohet och alfwar K. M:tz rätt. Thet
hafwer K. M:t welat sagt in genere, men in specie hwad där
står uthi, godt förbij, såsom onödigt at nernpna, jemwäl ock
om sådane straffas, att dhe godhe Herrar då inthet hållat undersampt,
uthan effter plicht och skyllighet sådane Spyflugor
att dämpa och wedergöra, att allt må gå roligen thili och then
säkre fredh erhållas oturberat och i sin vigore prolongeras,
hwilket K. M:t hafwer befallt att föredragha.
H. Landtmarskalken slöt såledhes för Adelen: Hwad som
Ridd. och Adelen hafwer swarat och hwad betänkiande the
hafwa hafft, hoppas the wara K. M:tt thil nådigt behagh: Tacka
K. M:tt som hafwer thet lofflige Ridderståndett med K. N:der
tillsedt; glädie sigh högeligen öfwer K. M:tz hälssa och wälfärd,
och att the hafwa lefwat så länge, att the hafwa kunnat
see K. M:tz födelssedagh. Gud, som hafwer erhållit wed macht
Kongl. Maij:ts tron och Konglige Säthe, han beware K. M:t
för allt ondt, för alle onde stemplinger: Och såsom the alt
här till med lijf och blodh hafwa sökt K. M:tz och fädernesslandzens
wälfärd, och comporterat sigh thili K. M:tz godhe nöije
584
1651.
som troghne och ährlige undersåthere: Altså förplichta the sigh
här effter thet samma hafwa ospardt, och icke allenast för sine
perssoner att göra hwadh theras skyldige lydno fordrar, uthan
att styrkia sine medbrödher thili att göra hwadh som K. M:t
finner godt, nyttigt och fädernesslandet lända kan thili troghit
biståndh. Tackadhe på Ridderskapets och Adelens uthskåtts
wäghnar för gunstigt affsked och recommenderade them alle i
Kongl. M:tz höghe Konunglighe favor och ynnest.
RikzCantzlern påminthe att ingen dragher bortt förr än
hwar och en underskrifwer afiskedhet.
Thär med trädde alle aff och uthskåthet ginge i then gamble
Matsalen. Befalltes effter middagh komma tillstädes att underskrifva
afiskedhet.
Effter middagen kommo the tillstädes och skrefwe the under
bemälte affsked, men uthan förseglingh. Sedan lefwererades
samma affsked i Cantzlijt att underskrifwas aff the andre Ständers
uthskått.
Den 20 Decemb.
Kommo Ridderskapet och Adelen åter tillhopa i Matsalen och
wäntade länge att the skulle få bodh frå Rådet, som sadhe
sigh att hafwa någott att thala med them. Men så blef inthet
thal aff then gången: Ty Rådet war förhindrat, war ock en
stor hoop bartha aff Hoffrätten, som såthe rätt öfwer Messenium
och hans Son, the som finge sin dom. Men dessemellan
war K. M:t aff H. Landtmarskalken thillfrågatt huru thet skulle
underskrifwas aff någrom, som ännu inthet wore intaghne i Ridderhus,
såsom H. Paikel, H. Duglas etc. Och förklaradhe K.
M:t sigh att the nu inthet skulle underskrifwa förr än the först
hadhe fått sitt ställe på Ridderhusett. Sedhan thaltes uthskåtet
och Adelen wed, om thet skulle komma på taal att K. M:t
wille fordra aff them Store gärden, hwad där på skulle swaras.
Detta war allenast en discurs, som skedde stando. Wore någhre
som discursive holle före, att gammalt frälse inthet kunde
beswäras med uthlagur, medan the i forna thider altid hafwa
waritt förskonthe, men en deel in 3:a Classe toghe thet illa opp,
såsom skulle där på föllia en distraction; men wart allenast
thetta så per discursum omtalt. Rådet låthe gönom H. Göstaf!’
Bielke förnimma, att thet war inthet lägenhet tillstädia samtalet
för denne gång, effter thiden föll kort och consilierne wore
inthet ännu slutne. The godhe Herrar alf Ridderskapet och
December.
585
Adelen skulle komma thil hopa klockan tu efftermiddaghen på
gamble Ridderhusett, att förnimma hwad Rådet med them hade
att conferera.
Efftermiddaghen kommo thilstädes på gamble Ridderhuset
effterskrefne aff Rådett och andhre aff Ridderhusett:
Hans Ex. RikzCantzlern Frans Krusbiörn
H. Fridrik Stenbock Hans Strijk
H. Erik Flemmingh Apelgren
H. Erik Gyllenstierna Rosenbärg
H. Cnut Posse Lagerfeldt
H. Lars Kagg Sölfwergreen
H. Swanthe Sparre, Landtmarskalk Taubenfeldt
H. Sten Bielke Coijett.
H. Christer Bonde LillieCrans.
Bengt Bagge.
Aff desse, som Directores wore, ginge nedher i hwalfwett
att besee the acter och bref, som där wore förwaradhe. Fans
ock där med all godh richtighet, att inthet där aff wart fördärfwat
eller förlorat, uthan allt behållit. Nyklarne wore försegladhe
sedan i tree knippor, twå knippor togh Hans Grefwelige
Excellens H. RikzCantzlern i förwaringh, en knippa lefwererades
Simon Simonsson Rosenbärgh, såsom Directori, att förwara:
där med slöthes alle dörar och låser thili, med order
att inthet skulle någon nyckel lefwereras uth, myckitt mindre
uthbrythas inseglet där ifrå, uthan allt communicatis consilijs,
där thili H. G. Ex. RikzCantzlern flitigt admonerade, såsom
thili en saak, som war aff stort importance thili Adelståndets
wälfärd, dess conservation och säkerhet.
När the godhe Herrar wore i hwalfwett, och H. Landtmarskalken
påminthe, att blifwa mächtig protocollet för bägge
åhren 1649 och 1650 sampt möthets acta för åhr 1651 med
Scholseordningen, där aff att påminna sigh föregående acta, så
gaff Hans Ex. RikzCantzlern där thili sitt samtycke, att så ske
måtte. Hwarföre Secretarius behölt inne hos sigh registraturen
för samme åhr, thili then ände, att låtha H. Landtmarskalken
them bekomma, och uthskrifwa låtha, dä the sädan
skole läggias in igen ad acta,
Hans Ex. RikzCantzlern befallte, att emädan Messenius
inthet bättre hadhe ställt sig, så skulle wapnen tagas ned.
Hwilket ock straxt skedde.
38
586
1651.
Hans Excell. påminthe elliest, när han korn thillbaka uhr
hwalfwett opp i Ridderhusett igen, hwad Hans E:s mening wålom
them, som wore skyllige peng:r till Ridderhuset, att thet war
determinerad en tidh, nembl. thili Jahannis Anno 1652, da alle
skulle affläggia sin skuld, befallthe där uthi insättias, att emädan
Enkian S. Jahan Larssons wille blifwa absolute qwitterat
om thet S. Jahan Larsson hadhe hafft om händer, att Landzhöffdingerne
wille drifwa på all godh richtighet, och att the
som skyllige äre, bethala eller verificera innom bede thidh med
qwittentier om theras bethalningh. Kunde the thet icke göra,
så ware ogillt allt thet the hadhe widare att förswara sigh med.
Medan the öfwersåge hwalfsakerne, toglies någhre bref uth,
som tiänte thili execution såwäl i gäldens uthfordrande, som angående
Ridderhusett och dess köp:
1. S. K. M:tz K. Gustavi Adolphi bref på 2000 d:r till Ridderhuset.
2. Gamble K. Gustafs bref på Ridderhustompten.
3. S. H. Gab. Oxenstiernas köpebref, där uthi wälb:te
herre sällier Ridderhuset H. Erik Bielke för 400 d:r.
4. H. Swante Stenbocks köpebref 1624.
5. Köpebref gifwitt af H. Erik Bielke på Ridderhusett.
När detta allt fulländat wart, så gick H. Landttnarskalken
opp på Slottet med uthskåthet thili att valedicera K. M:tt. Där
medh ladhé han Stafwen ifra sigh och slöt möthet.
November.
587
Den 4 Novembris, ij H. Landtmarskalkens närvaru,
Kom RichsRådh H. Jahan Berndes och OfwerStåthollaren H.
Herman Flemmingh på Ridderhuset, att der conferera medh
Landzhöfdingerne och uthskåthet af Borgerskapet om efterföljande
puncter:
I. Hwadh medel kunde wara att finna till att giöra een
lijkheet ij Mynt, Wicht och Mått, efter stort missbruuk der medh
infaller, särdeles af den difference som är v.g. mellan Rijkzd:r
och hwitt mynt, der med månge öfwa slemm winningh. Om icke
man på Rådstugun sådant afhielpa kunde? Borgmästaren sadhe
det icke annorledes stå att emendera uthan genom K. M:tz påbudh:
blef altså der wed för den gången.
II. Om Almose och dhe Fattiges underhold: Att det
slemme Tiggerij, som sigh alt för mycket inrijtar på Landet och
ij Städerne, måtte omsider blifwa afskaffat, otijdigh barmhertigheet
afstält, och dess rätte skick och brunk insatt igen.
Och blef sådant förestält medh twenne considerationer:
Först wore Fattige, som genom anten siukdomb, årkelösheet
eller ålder så äre af sigh komne, att dhe ij ingen motto sielfwe
kunne med arbetande hielpa till sin näringh. Sedhan wore ock
andre, födde af fattige föräldrar, eller findebarn, liwilke, der
een god uptuchtelse tillkomme, kunde framdeles wed deres
wäxande åhr lära dhe handtwärck och stycken, der medh dhe
sig redeligen ernära kunde.
Men emädhan orsaken till sådant oskickeligit Tiggerij wore
uthi gemeen denne, att den plicht som bör wara föräldrar och
barn emellan, icke tages så ij acht sorn sigh borde; föräldrarna
låtandes sine barn wårdlöste uthi sine förste åhr och tillåta
att Tiggerij wexer hoos dem mehr än åhren: Barnen lemnandes
sine gainble föräldrar ij deres höge ålder uthi lijka förgätenheet,
uthan uppehälle och näring, fast än förrådet sådant någorlunda
kunde lijda; Bör man fördenskull det först styra med
Lagh, som sålunda sigh rättas bör; Och sädhan wäl tillsee, huru
Tiggerijs inretne missbruk och oordningh afskaffas kunde. Och
såsom Lagen straffar dhe Huuswärder, som sigh försee emot
sine fattige föräldrar et vice versa; så är ock skäligt att hwar
försainblingh försörjer sine, så mycket skee kan: Man talar här
först om Landet, efter dhe fattige mäst der ifra komma och
beswära sädhan Städerne.
588
1651.
Sådant missbruuk från oss leeda, är först af nöden, att
Pastor loci med Kyrckians föreståndare hafwa noga inspection
om sine fattige: sochnen kan fördeelas ij 4 deelar, och wisse
på sine orther förordnas; hwilket till ewentyrs wore bätre, än
tillstädja tiufachtige backstugor. Sädhan wore rådsampt, att
alle Pass blifwe afskaffade, der inedh stoort missbruuk plägar
öfwas: kommer ock icke egentlig Prästerskapet till att meddeela
sådanne recommendationer, efter man eliest af Laghen seer huru
v. g. Brandstudh må tiggias.
Och såsom Hospitaler äre för dhe uthfattige och siuke
(hwar öfwer Prästerskapet inthet borde haa inspection, som ock
eliest här ij Stockholm är ij bruuk), så talas nu inthet der
om, uthan huru dhe andre fattige och Tiggiare skole blifwa
underholdne, jempte den skyldigheet, som hwar sochn efter sin
förmåga bör giöra; hwar till funnes desse medel:
1. Att hwar Kyrckia bäfwer sin Cassa.
2. Bruka gå med Pungen.
3. Såsom sielfwe Prästerskapet måste linna oskäligt att
dhe bekomma öfwermåhlet, så wore det ett gott medel uthi
saaken, der K. M:tt så tächtes låta sigh behaga, att be:te öfwermåhl
blefwe der till förordnat; hwar uthaf sädhan församblingen
kunde bekomma heltften för sine fattige, och den andre
helfften förordnades till fattige Soldaters uppehälle öfwer heele
Rijket.
4. Om K. M:tt behagade läta gå een Styr och hielp öfwer
heele Rijket, hwar ifrå hwarken högre Personer eller lägre
skulle blifwa exeinpterade, icke heller Prästerne sielfwe; uthan
alle der till contribuera; högre Personer effter discretion, men
eliest een heelgärdzbonde kunde gifwa v. g. 4 öre S. M. een
torpare 1 öre etc. Hwilket wore åhrligen ett wist medel.
5. Dessföruthan tilbiudher ock K. M:tt nådigst ex publico
någre tusend tunnor. Hwilket tillhopa skulle gifwa ett anseenligit
underhold.
Men frågas, hwilke skole wara Upsynsmän der på? Landzhöfdingerne
kunne, för månge hinder skul, icke hafwa der på
så noga öga, ehuru dhe lijkwel inspection hafwa skole; lemnandes
det öfrige till pastorem Loci, medh patrono Ecclesi®, och
till Kyrckians föreståndare.
När detta således discourerat war om medlen emot Tiggerij
på bygden, proponerades än widare af H. Jahan Berndes
om Barnhuus, som ansee både bygden och Städher, och angå
November.
589
sielfwe Education. Wore ock önskeligit att sådanne buus ij hwar
provincie kunde anrättas.
Der till requireras: 1. Medlen. 2. Upsynsmän.
Till Medlen skulle fuller Öfwermåhlet mäst förslå med
Tuchthuustunnan. Men såsom sådan Education är bäste medel att
inrätta Manufacturer och Handtwärk ij Rijket, så bör ock icke
mindre tillsees huru warorne, som der förarbetade blifwa, måtte
winna sin rätte Afträck. Hwilket fuller så straxt icke låter sigh
practicera uthrijkes, der twifwels uthan dhe som uthländes äre
skulle controollera ossj hälst ij Tyskland och Hollandh: och
wore kan skee bäst boija sådanne orther förbij och sträckia
handeln widare in på Engelandh och andre orther; men icke
med lärefft, uthan med annat. Sådant låter sigh fuller icke
straxt practicera, men man måste gee sigh tidh och arbeta sigh
igenom, fast än ij begynnelsen een god intention synes willja
blifwa af omständigheeter anfächtad.
Till Factorier måste förordnas wisse Upsynsmän; Och såsom
Cronan blifwer först Afnämare, så wore, som det synes,
bäst till een richtig bethalning, att man deputerade der till wisse
medel, boskapspenningarne eller annat, efter K. M:tz nådige
behagh. Och der Cronan är afnämare, till exempel på 2000
Mousqueter, kunde 2000 eliest blifwa på andre orther föryttrade.
Men mädan till een afnäming supponeras gott kiöp, och
gott kiöp synes erflyta af myckenheet på Embetzmän, dhe ther
ij kort tidh icke så inrättas kunne, måste icke falla underligit,
om sådant ij förstonne låter finna sigh med swårheet, der man
iijkwäl på andre orther kan hafwa bätre kiöp.
Eliest sticker ock een stoor consumption ij Skepstimbragen:
uthwägar till annan afträck kunne ock finnas.
Och såsom det är att önska, att alle Embether kunde nåå
sin rätte cours, så måste man ock leeda af wägen alle hinder,
der dhe stutza kunne; icke tillåtandes att någre Böuhaser sigh
insmyga och öfwa ett handtwärck, det dhe icke till fullo lärt
hafwa, lemnandes sadan een discipel som wärre blifwer än dhe
sielfwe. Bör fördenskull ingen af Adel antaga någen till Embetzman,
uthan han bewijser sitt Embethe med sitt Lärebref,
att han har wäl hollit sine åhr: Och der någen begifwer sigh
frå sin Mästare eliest, så måtte Mästaren hafwa lof att taga
honom igen. Doch Trägårdzmästare och Humblegårdzmästare
icke der medh förståendes, hwilke så icke Mästare kunne pro
-
590
1651.
prie näinpnas, och Invar contenterar sigh ij sådant fall med det
som honom behagar. Sochneskräddare måste fuller indulgeras,
ehuru det är Cronan nyttigare att alle Embetzmän boo ij Städerne.
Men nu talas om Förswars karlar, hwilke icke måtte
praeiudicera Embetherne: Man moste förtaga missbruket och beholla
privilegium.
III. Omslaget belangande, fans det fuller icke obilligt,
doch blef det till widare uthslagh och betänckiande. Refererades
fuller såsom skulle någrom synas att caution der med
skulle ophäfwas, doch kunde man dess skiäl icke finna. Wore
ock att fråga, om man icke då finge rescontrera och gifwa
assignation på den som een har att kräfta af, då man fuller
skulle förmoda, att ock Cronans Cammererare samme termin
acceptera wille.
Här infördes ock een Instantia; Att der köpman så prsecise
skulle blifwa betalt, wore icke mehr än raisonnablet att ock han
icke stegrade så högt sitt godz, uthan tilläte förmedling på sin
stoore winst: Men blef till swars, att den främmande worde
der uthi controollerandes sielfwe Inwånaren, så att han skulle
accommodera sigh till billigheet. Och eliest måste man der wed
blifwa, hwad contrahentes sin mellan slutha kunne.
IV. Om Kornhuus wore fuller een önskelig ordning, men
ij denne dyre tidhen stodhe inge medel att finna, dem man
föreslå kunde.
Till ett beslut syntes rådsampt, att förberörde puncter
blefwe bredhare och omständeligare fattade och beskrefne uthaf
wisse Personer, hwarföre begärde H. Jahan Berndes af H.
Leijonskiöldh att han wille fatta ett skrifftelig förslagh om
Factorier, Handeln och Omslaget, och huru der med beqwämligast
sigh kunde göra låta: Sammaledes af Borgmästarne, att
ock dhe wille concipera huru med Barnhusens inrättande och dhe
fattiges underhold skulle bäst kunna blifwa förordnat.
Hen 10 Novembris
Rom också RichsRådh H. Jahan Berndes medh H. Laudtmarskalken
på Ridderhuuset, att der tillijka medh H. H. Landzhöfdingerne
och uthskåthet af Borgerskapet widare någet slutha
på ofwanberörde puncter.
1. Oplästes det Förslagh, som Borgmästaren Jahan Liljecrans
hade conciperat med H. Leijonskölds tillhielp, om Tiggerijs
afskaffande, Barnhuusens inrättande, Handtwärckens tillwäxt
November.
591
och dess wahrors, som der förarbetade blifwa, tijdige afträck
och richtige betalningh, med hwadh mehra som der af dependerar;
hwilket blef till alle sine clausuler gillat, undantagandes
een punct, som wille abolera dhe Gymnasier, som förnär wore
hwar annan, och deres stipendia nyttigare syntes kunna anordnas
till Fattiges underholdh, elfter den studerande ungdomen
icke långt der ifrå ij annat Gymnasio sine studier kunde lijkwäl
fortsettia: Men såsom sådant skulle blifwa odieust att omröra,
och Prästerskapet aldeles emot, syntes för denne gången rådeligit
gåå sådanne particularia förbij, och allenast in genere
föreslå der till een deel af Kyrcketijenden.
2. Sädhan, effter ij samme giorde förslagh war förbij
gångit om Mynt, Mått och Wicht, begärde H. Jahan Berndes
yttermehr af Borgmästaren Liljecrans, att ock der om någet
fattat blefwe och till det förre tillagt: insinuerandes till generalia
någorlunda dess ditference och missbruuk.
Borgmästaren förtalde här hoos, huru såsom orsaaken till
wanmått består hoos dem som förestå accisen, hwilke hafwa
taget sigh den myndigheet att låta mercida Måtten, föruthan
widare ransakningh, der lijkwäl tillförenne Stadhen hade om sådant
att disponera och befala. Sädhan, huru såsom dhe nu
på Rådstugun icke hadhe någet wist wedermähl, hwar efter dhe
sigh rätta kunde, uthan liggia der allenast een t:na Rogh förwarat
alt ifrå Kongh Jahans tidh, der medh man ett Tunnemått
kan hafwa att pröfwa. I förtidhen skulle der haa warit een
kopparkappe om een kanna, men den wara nu borttagen. Och
befalis här hoos för rådsampt, att wist mått blefwe giort af
warachtig materie och förwarat sädhan ij Cronans RächneCammar
sampt ij alle Stapelstädher, hwar effter man sigh hade
att rätta,
3. Mädhan ock Omslaget syntes mångom wara af stor
nytta, såsom det ther eliest hafwer sitt fundament uthi Laghen
ij Kong: B. SL: blef också begiärt att Borgmästaren ij samme
giorde förslagh wille tilläggia om richtigh betalningh, att icke
handeln ij någen måtta der wed stutzade. Och wore uthan all
dispute, att med klare obligationer och wexlar måtte uthan widare
process straxt blifwa exequerat, och för alt syffta der hän,
att dhe främmande icke få orsaak att göra sigh rädde för denne
Swenske bethalningh, hwilken nu snart tillseijande icke annorledes
än genom orspråk blifwer af dem förstånden med orichtigheet.
Och när såsom nu således een god ordning wore för richtigh
592
1651.
bethalning, borde man fast billigt hängia ett wälförtient sträf
öfwer alle falliter och banqueroatiers, som genom sitt egit förvållande
sigh sådant hafva förorsakat, hollandes dem för oährlige
personer, och icke warde att lijdas bland ährligt folck, elfter
dhe så illa hafva andre bedraget och således till een deel turberat
den almenne societeten.
4. Hwadh widare der blef infört om Skattehemman, att
dhe icke borde widare rijfwas eller klyfwas än till helfften, förmeente
Borgmästaren sådant wara Laghen lijkmätigt; H. Christer
Bonde, som eliest orri saaken war deruthinnan med alle
öfwereens, stod der på, att sådant icke så stod att bewijsa af
wår beskrefne Lagh, uthan wäl grunda sigh på Gamble Konungh
Gustafs Ordningh ij Upsala giord och på Calmar Recess.
Sädhan detta förslaghet war anhört och således gillat, oplästes
ett annat, författat af Borgmästaren Nils Nilsson, det
fuller ock mästedeels war för gott funnet, och stält eendels in
forma Legis, der det förre war ij consiliewijs andraget.
1. Iblandh annat när man kom att röra om Hospitaler,
(som allenast böre wara för dhe skröplige siuke och alldeles
wahnföre) blef ihugkommit huru dhe Rasande måtte blifva ij
särdeles kamrar förvarade, och sammeledes dhe som wore illa
besatte, effter dhe eliest icke uthan stoor bekostnad af månge
måste vara achtade och håldne. Här hoos blef ock klageligen
omtaalt, huru somblige på gatorne uthropa sigh för besatte, det
dhe doch retzligen icke äre; hwar med noga upseende borde
hafwas, att icke Gudh genom sådanne lögnachtige munnar blifwer
förtörnat.
2. Såsom är funnet för rådsampt till att afstyra Tiggerij,
det alle backestugor blifwa förstörde, så äre dhe af twenne
slagh: Af förste slaget äre uthbyggen, der een Skattebonde försäljer
sin jordh med den betingningh, att honom medgifs på
dess ägor att byggia uth, eller på hwadh sätt dhe eliest der
till lof bekomma. Hwilke uthbyggen ingalunda stå att lijdha.
Sädhan äre ock ett slags Backestugor, der fattige Knechthustror
hafva sitt hemwist, ehvarest det wara kan, och gifwer större
difficultet huru sådant kan rättas. H. Jahan Berndes föredrogh,
huru som ij alle dhe andre provincier ij Rijket knechter hafva
tämeligit wilkor med deres hemkall och annat; men uthi Sudermanlandh,
Uplandh och Wässmannelandh haa dhe inthet: förhäppeligen
wore fördenskull, att H. Maij:tt skulle dem ij bede
provincier benåda med någen hielp, att hwar kunde åhrligen
November.
593
bekomma 1 t:na sädh eller någet sigh till näringz medel. Men
hwarest dhe ändå skulle hafva sitt hemwist stodh icke straxt
att finna. Skulle man än tilldeela dem ottondeels hemman, så
wore det af samme besvär effter knechtens dödh. H. Jahan
Berndes påminte här hoos, huru Kongl. Maij:tt hade wäl haft
ij sinnet, att göra förslagh om wist Rootetaal öfwer heele Landet,
och sålunda Rijkzens militie blifwa wed sin wisse numerum
och knechterne hafva sine hemwist; Men när man tager undan
så månge gårdar, som ifrå uthskrifningar äre befrijade, skall
det öfrige inthet kunna förslå till ett så mechtigt Rijkes wärn.
Den 12 Novembris
Uthi RichzRådz H. Jahan Berndes och H. Landtmarskalkens
närwaru, medh H. H. Landzhöfdingerne och uthskåthet af Borgerskapet,
blef åter opläsit hwad tillagt war af det som förre
gången blef omtalt, så att dhe twenne skrifftelig fattadhe förslagh
då wore der af dem approberade till Kongl. Maij:tz nådige
behagh.
1. Och ehuru den puncten om somblige Gymnasiers abolition
syntes uthi den förre sammankompst medh skiäl kunna
gås förbij; Lijkwäl sadhe H. Jahan Berndes, att han hade ij
medlertidh tält der om medh H. K. M:tt och huru att K. M:tt
sielf någen tancka der om skulle hafwa halft; sågh doch hälst att
sådant först komme ifrå Ständerne.
2. Oansett för detta nog war talat om wanmått och dess
orsaaker uthi liquid godz, inföll samme discours widare: Och
ehuru någrom syntes att fehlet skulle bestå ij sielfwe kannetalet,
och icke så egentlig ij sielfwe Tunnan, lijkwäl uthwijsade
Borgmästaren Liljecrans, att wanmåt kommer bådhe af kannetahlet
och skeer eliest med sielfwe Tunnan. Ty der eliest på
een Rostocker Tunna (som dhe kalla) skulle allenast wara 48
kannor, fins kannan nu så mycket mindre, att der uthi nu gåå
54 kannor. Sädhan minska dhe åter Tunnan efter desse smärre
kannor, görandes t:an om 48 kannor dhe mindre. Nu görs tran
här om 51 kannor. All denne oreda kommer der af att här
är ingen Ekemästare som sådant rätta kan; uthan een rätt t:a
pröfwas här allenast af Tunnebindaren medh den Rögen här är
förwahrat, den han sichtar ij trädet: Men såsom sådant går
långsampt till, är omöijeligit att med alle t:or så kan tillgå.
Den kåpparkappen, som skulle hafwa warit på Rådstugun och
hållit een rätt kanna, skall Burseus hafwa taget dädan 1638,
594
1651.
då honom biet' förtrodt att hafwa der medh iuspection; och
sädhan haa dhe på Rådstugun inthet haft någet wedermåhl.
3. Såsom nogh war skärskådat huru och genom hwad medel
Tiggerij stod att afskaffa, så blef än yttermehr och sidst
tält om fattige soldater på Landet, som synas deruthinnan göra
störste willan; om icke dem skulle kunna blifwa Backstugor til—
låtne? Men H. Landtmarskalken sadhe sådant wara betänckeligit
och skulle ij längden dragas till ett missbruuk. Och såsom ij dhe
andre provincier sådanne wore med tämelige wilkor försedde, så
hadhe ock dhe ij dhe andre provincier (som Upland, Södermanland
och Wässmanland) till störste deelen uthan twifwel
sine förwanter och slecht, der dhe kunde hafwa sitt hemwist,
ehuru dhe ij samme provincier icke dhe wilkor hafwa med hemkall,
som dhe andre: Der nu K. M:tt dem benådar med någen
hielp ij Spanmåhl, kunde ock dhe bestå sigh föruthan sådanne
backstugor som äre rooten till alt tiggerij på landet; och fördenskull
samme insagu icke förmå att ryckia een god ordningh.
Bilagor.
595
Bil. A.
lnstruction1
och underrättelse, Invar etfter K. M:t will at Landzhöffdingerne
sampt med sine thillförordnade uthi inrättandet
och anställande aff krögerien öfwer hwars
och ens Landzhöffdingedöme å landet och Städerne
sig rätta skola.
Effter som K. M:t aff synnerlig gunstig åhåga och benägenhet
till at freda och lijsa sine trogne undersåthere, högre
och lägre, andelige och werldzlige, enkannerligen den gemene
Allmogen för de swåra gästninger och Skiutzfärder, och där afl'
fölliande andre tungor och beswär, och i samina staden at
gifwa hwariom så myckitt bättre tillfälle att idka oförwirrat sin
redelige näring och ohindrat bearbetha sitt land, hafwer i någre
åhr och enkannerligen A:o 1649 Riksens Ständer, som då wore
församblade föreslagit, och emot en wiss richtig contribution
den gemene gästningen och Skiutzfärder måtte affskaffas, så
wida ock at H. K. M:tt sin eghen rätt hafwer falla låtit, deste
bättre all binder och motstånd att affwända och förekomma,
såsom sielfwe beslutet widare uthwisar: då ock där jempte är
gott funnit och bewilliat, att thili den resande mans befordring
wisse krogher eller tafwerner på behagelige rum och orther skulle
öfwer hela rijket inrättas och anställas, och med skälige rättigheter,
privilegier och annan nödtorfft försedde warda, så att
den resande man för skäl och rätt icke måtte hindras, studzas
eller beswäras på sin wägh och resa, men heller torffteligen
underhållas, och med båt, häst, släda, kärra eller wagn och annan
fordenskap befordrat blifwa. Ilwarföre detta at ställa i
werket och rätt uthreda, ähre fuller för detta uthgångne befallninger
och något der öfwer försökt. Men så blifwer K. M:t
doch underrättat, att störste delen är ännu i orichtighet och
till inthet stånd kommit med Städernes och Landzens skada,
och den resande mannen till märkeligit beswär. Sådant nu att
sättia i rätta richtighet, och nå den intention, så wäl den som
1 Detta project utgick nästan alldeles oförändradt 24 Nov. 1651.
Originalet förut tryckt i »Samling af instructioner för Landtregeringen
i Sverige och Finland. Stockholm 1852.»
1651.
K.. M:t, sorn Ständerne hafft bäfwe: Ty är H. K. M:t worden
förorsakat något noghare at beskrifwa dess willie och mening,
och om dess execution sine Landzhöffdinger och deras thillförordnade
att underrätta, här med befahlandes, att dhe allt deste
nogare och flitigare effterkomma och wärkställigt göra skole.
2.
Så ähr nu H. K. M:tz willie, att hwar Landzhöffdinge i sitt
Landzhöffdingedöme tagher thili sigh Fogden afl' hwart fögderij,
så Ländzmannen i sitt ländzmansdöme, sedan Häradzhöffdingen
eller den hans ställe förträder och Nämpden i hwart härad;
och så i Städerne Fogden, Bårgmestere och Rådh i hwarie
stad, och med desse, effter som hwar är interesserat uti, öfwerlägger
alle allmenne Stråckwägar store och små, som löpa
igenom landet eller Städerne, till lands eller til watns, noterandes
them flitigt opp, och betrachtandes huru dhe afl- en och
annan moste nyttias och brukas, så att dhe uthan gästgifware
och tawerne icke wara kunne. The skola ock granneligen antäkna
huru månge milar the löpa gönom hwarie härad eller
landskap, deste bättre att fovera den resande mans befordringh.
3.
Först skole Landzhöffdingerne med fogden, Bårgmestere
och Råd afl? hwarie stad öfwerläggia situationen afl' Staden så
thili lands som till watns, och hwad rese och durchtåg dijt och
därigenom nödwendigt skeer, sä att Tawerne och gästgifwerne
proportioneras thili Stadzens och Landzens tarff, en, twå, tre
eller flere. 1 dhe små Landzstäderne eller fläckiarne kan wara
godt att Tawerner eller krögarne skiutza och försöria then wägfarande
man för peng:r effter ordningen, så wäl med båt där siö
finnes, som medh häst, släde, kärra och wagn lika som å landet
sker: Men i dhe större, enkannerligen Stapelstäderne, sy
nes
beqwemligast, att wisse Tawerne eller gästgifware förordnas,
och andre åtskillias ifrå desse som skiutza med båt eller
häst, effterdy myckenheten aff fålket gifwer hwardere nogh att
göra och sköta sitt.
4.
I Städerne är gästgifwerijt och fordenskapen till landz och
watns en godh bårgerlig näring att lämpa effter durchtågen och
anländingen; Somblighe städer kräfja många, somblige mindre,
Bilagor.
597
och det moste Landzhöffdingen med sine tillordnade wäl besinna
och åtskillia; Och sedan förordna där till gode och ährlige
bårgare, som anten äga hus eller kunne få them till legho,
som äre beqwemine at undfå gäster och resande fålk afl åtskilige
condition medh redelig betalning, eller där de sådane
icke äga, att the thå hafwa råd sielfwe att förbyggia dem där
thili på beqwäme gåtur eller tårg i Städerne, och sedan behålla
rättigheten wed sine hus, hwad heller een sielff dem will besittia
eller sällia. Hwar ock någon stad eller fläck så slätt wore och
nödställt på fålk aff förmögenhet, då skall handlas med bårgerskapett
aff samma Staden, att dhe uprätta samptligen i Staden
en gård på ett beqwemligit rum till krogh eller tafwerne, som
den hyrer aff staden åhrligen för en wiss hyra, och sedan där
uti uphåller gästgifwerij och krögererätt thili tarfwen. Och
stånde hos Landzhöffdingen, Fogden, Bårgmestare och Råd
huru the finna bäst at förordna om Skiutzningar thili båth
eller häst, om där andre thillförordnas skole, eller om Gästgifwaren
dett allena kan förestå.
5.
På Landzbygden skole först alle wägarne, enkannerligen
allmenne wägarne och landstråcken rättas och göras så godhe,
geene och wälsedde med broer och ränsas thili thet bästa och
som the kunna göras, där thili alle the som effter lagh plich—
tige äre, hielpa skole. Och så rättas mijlarne där effter, sä
att pä hwar mijl räknas 6000 fampner effter lineen. Sedhan
förordnas en krogh eller Tawerne på 2 mijl näst hwar stad,
eller på en mijl där stadzens anten lägenhet eller storlek sådant
fordrade, hwilkett H. K. M:tz commissarier sielff wäl moste
öfwerwägha. Men undantagande dett att någon stad kunde
kräfia närmare lägenhet aff kroghen, som sagt är, då skall
Landzhöffdingen med sine tillförordnade särdeles hafwa där ett
ögha på, att hwar krogh eller tafwerne liggia twenne mijlar ifrå
hwar andra, på thet den ena icke fördärfwar den andra, och
ombythet för den resande man icke kommer honom till last och
för odrägeligit.
6.
Såledhes skole nu Landzhöffdingerne med sine thillförordnade
löpa alle wäghar igenom och åt minste på hwarie twå mijl
förordna en krogh och tafwerne för den wägfarande man; Och
598
1651.
där stråcken äre store och wägarne onde, att krogarne tiana
till at liggia närmare Invar annan, då måghe commissarierne
där uthi ordna som dhe finna landet och den vägfarande till—
drägeligast.
7.
Konungs eller store landzwägarne skole så geene göras
och rättas, som de utan fålks stora skada kunna, och wäl försörias
med broer, och rymas stenen aff wägen. Twärwägarne
som löpa i landett åt sion, thili städerne, Bergzlagen eller tiocka
bygden, skole ock så förbättras och opröijas, att man dem
uthan hinder och skada kan nyttia, och will K. M:t att ock så
dhe måge med tafwerne och gästgifwere blifwa försårgde, läggiandes
dem så när hwar andre som resandes myckenhet eller
tarff kan kräfia, thet wäl moste öfwerläggias och dömas.
8.
När nu öfwerlagt är, huru månge gästgifwere eller tafwerner
behöfwes i hwarie härade, så moste platzerne uthsees, hvarest
the beqwemest sättias kunne. Ar thet Skattebondes jord, tå
bygge han Skattebonden upp kroghen, uppehälle gäst- och skiutzning
och niuthe så den rätt, rättighet och privilegio, och effter
honom erfwinge, som H. K. M:t krögarne förundt hafwer eller
unner. Ahr thet Cronejord så föllier så beswäret som rättigheten
den som kroghen bygger och besitter å Chronans wäghnar.
Ahr thet frelssejord, så bygge Jordäganden up kroghen och
förordne sitt fålk där hän, som tagha emot gästningen och
skiutzningen och där hoos nyttia den frihet och rätt, som H. K.
M:t krogharne med benådat Kafwer. Till att först uprätta
husen och ställa kroghen i lagh, finner H. K. M:t godt, att
Landzhöffdingen thillika med Häradzhötfdingen, Ländzmannen och
Nemden handla med hwart häradz boor, att the hiälpa någre
stocker hwar thili hwarie krogs byggning i häradet eller sochnen
effter proportionen hwad heller den kommer på Skatt, Crone
eller Frälsejord, att then kan thili tarfwen eller beqwemlighet
upbyggias. Men kostnadhen att uphugga och förfärdiga byggningen,
den kommer på Jord- och husäganden ahn, som den
hafwer i framtiden att nyttia. Wore ock någon så fattig, att
han inthet kunde komma där med fort aff sitt eghit, då stånde
thili häradett, om något kunde uthur häradskistan honom gifvas
till förskått.
Bilagor.
599
9.
Funnes ock hemmanet, där kroghen kommer att liggia, så
swagt aff muhlebet och äng, att thet icke hafwer medel til at
hålla nödtorfftige hästar om sommerdaghen eller ock boskap,
och således icke förmå uthstå sådana beswär: då skall Landzhöffdingen
med sine tillförordnade uthsij honom aff Almenningen
en medelmåttig och tarfwelig hagha, den han må instängia
och till kroghen nyttia, och där rådh funnes att rodia ett stycke
äng där thili och thet infatta som en uthjord, då må ock thet
honom effterlåthas, och han saaklöst nyttia. Och detta allt inskrifwas
uthi häradzboken thili en åminnelsse, så att hwar hemmanet
aff hwariehanda orsak komme ifrå kroghebeswär och
rätten, jorden då lägges thili Allmenningen eller ock thillägnades
then, som kroghebeswäret opåbördades igen.
10.
I uthwälliandett och förordningen aff laudzkrogarne eller
tafwerner måste öghat hafwas på byar, där flere grannar boo
uthi, så att helst i storbyar någon uthwällies och förordnas thili
gästgifware, först derföre att mehra trygghet finnes där så för
gästgifvaren som för den resande man. Sedan att der anten
husen eller hästarne för Gästernes storhet eller myckenhet skull
icke tillräckie, den torfltige då kan med skäl få bättre fordenskap
för peng:r och snarare blifwa befordrader: Men där store
byarne liggia långt ifrån wägen, moste andre commoditeter
tagas i acht.
11.
Till en krogh föruthan andre bondehus och uthhus måste
åt minstone wara trenne stugor med skärsten, där fålk kunna
logera uthi winter och sommer; Sedan ett medelmåttigt köök,
så en stall om tiugufyra, aderthon och minst 12 hästar pä store
Stråckwägarne: och om tålf eller 8 hästar på dem mindre. Och
twenne godha bodhar och uthhus thili förvaring aff raedfölliande
tråss. Kan nu någor sigh bättre försöria med flere stugur och
tarfhus än här är sagt, dett stånde honom fritt, men icke
ringare och mindre aff thalet.
12.
De tafwerne och krögare, som boo wed siögarne, såsom i
Mälaren eller annorstädhes, skole altid wara försedde med små
600
1651.
båther, där de kunna skiutza med, när så omtränger och fordras
för peng:r, åt minstone sådane, som kunna bära 8 t:r eller
1 läst att befordra then wägfarande med sin tross fort för
peng:r. Men dhe sorn boo i Städerne måghe fuller wara försedde
med större farkoster på längre resor och så med mindre
effter thillfället, såsom alf them fordras kan.
13.
Så moste ock gästgifwerne eller them som krögerijt niutha,
tillsäijas att dhe skaffa thillhanda åt minste 8 gode hästar,
och när the icke thillräckia thili the wägfarandes tarff, moste
han skaffa hästar eller fordenskap annan som nödig är för
peng:r alf sine thillordnade, och i feel aff desse, afl' nästliggiande
sochnemän. Så att hästarne till sadel eller släda, kärra eller
wagn ähre tillstädes, och att krögaren anammar aff then wägfahrande
där emot peng:r och dem straxt bethalar åt häst- och
tyghäganden.
14.
Såledhes, sorn sagt är, moste disponeras i Städerne och
landett ifrå thet ena häradet thili thet andra, och sä all siökanten
bålt åth, enkannerligen i skäriegårdarne och de store
siögar, Mälaren, Wänern, Wateren, Hielmeren och flerestädhes.
Och när thet en gång är inrättat, skall Landzhöffdingen hwar i
sitt höfdingedöme sampt med sine thillordnade altid sij där på
och åhrligen ransaka huru detta hålles wed macht, och så huru
sielfwe krögareordningen i en och annan måtto blifwer i acht
taghen. Och där thet befinnes att anthen på en orth eller annan
något försummas, eller sker mot K. M:tz willie och förordningh,
och den wäghfarandhe thili hinder, att thet dä i tidh botbas
och affhielpes, så att hwar ställes klaghelöös.
Bil. B.
Lundshöfdingarnes påminnelser vid föregående profet.
Eliter sorn K. M:tt alles wår nådigste Drotningh
hafwer aff Kunglig åhåga thili Riksens wälfärd och
den resande mans befordring, enkannerligen att lätta
och lijsa Allmoghen aff then swåra gäst- och skiutz
-
Bilagor. 601
ningsbörda, som the hafwa warit högt betungade
med, låthit författa och aff trycket uthgå en Ordning
om Krögerijens inrättande i Landet, och nu i
närwarande möthet låthit nådigst meddela Landzhöffdingerne
en Instruction, der effter the hade sig
att rätta, ställandes til deras widare underdånighe
öfwerwägande hwad sigh där uthinnan practicera
låther effter Landskapernes art och beskaffenhet:
hwarföre mädan högstb. K. M:tz nådige intention
är hög loffligh och nyttig, och be:te Ordning medh
dess instruction så ställt, att man inthet annat önskar,
än at executionen med frucht må afflöpa: Ty
hafwer man stor orsak K. M:t i störste wördningh
och underdånighet at betacka, som så wäl i detta
sorn allt annat sin Konunglighe ynnest och wårdnat
thee och uthwijsa. låther. Och ehuru wäl sielfwe
instruetionen är i sine puncter och clausuler wäl
funderad, icke dess mindre thili föllie aff K. M:tz
nådige befallningh, älir detta sorn man hafwer welatt
i underdånighet thili högstb. K. M:tz nådigste behagh
där jempte påminna.
1.
Euiädan wedh krogarnes inrättande och wed macht hållande
störste beswäret där på hänger, att kunna bringa gårdar
under Krögerijen, som E. K. M:tz nådige willie ähr effter dhen
20 puncten i krögareordningen: Ty ställes förslagswijs thili K.
M:tz nådigste förklaringh, om icke för godt funnes att uthsees
måtte någon gård, som beqwämest och där thili lägligest wore,
then K. M:t gönom bythe, köp eller Ryttare och Officeraregårdar
sigh tillhandladhe. Och wunne bythet pä sådant sätt
sin fortgång, om thet handlas med then som jorden ägher, thet
han gården afstår, får där emot en Ryttargård igen, then krögaren
sedhan effter någhre åhrs frihet niuther och håller Swentiänare
wedh Kroghen, hwarigenom K. M:tz militia? stat inthet
afgår.
2.
Hwar så wore, att någon Adelsman sielff skall hålla eller
thillåtlia sin gård åt krögaren, så synes gönom detta medhlet
honom där thili kunna bewekas, när K. M:tt gönom sitt nå
39
-
602
1651.
digste bref, sorn Landzhöffdingen uthi K. M:tz nampn Jordäganden
prsesenterar, thef fordrar och honom där om anmodha
låther, att han sin gårdh thili krogaregård gönom Allmoghens
thillhielp bebyggia låther. Och sedan där han will kroghen
sielff wed macht hålla elfter ordningen, stånde honom fritt;
men hwar han thet icke will, då oppdraghe den för billigt arrende
thili den, som finnes tiänlig att wara där på krögare,
och hafwe ingen macht at fordra aff samma gård Dagswärken
eller skiutzningar; hwilket han må och kan wäl bewillia, helst
emädan han får en bebygd gård och hafwer där aff sin eghen
nytta, uthan sitt och sine bönders beswär.
3.
Hwad sielfwe Byggnings omkostnaden wedkommer, skall
then falla beswärligh för krögaren, med mindre Allmoghen där
thili pro qvot a hiälper, sedan the hafwa framfördt timbret; eller
om något aff andre medel där thili anwändas måtte, om K. M:tt
så nådigst behaghar.
4.
Uthi den 5 punct i Instructionen wore icke mindre aff
nödhen om wägarnes justerande och förbättrande, att Landzhölfdingen
må förordna en Brofogde uthi hwart härad, som thef
wärket drifwer, allenast honom måtte bestås 20 eller 30 D:r S.
5.
Offta händer att krögaren icke kommer så månge hästar
till wägha i hastighet och som tarfwen fordrar; Och effter bönderne
där hos boende och under kroghen förordnade i thet fallet
böre stå krögharen bij: hwarföre thili at winna så myckitt
mehra theras benägenhet, synthes godt, att K. M:t nådigst täcktes
dem för omläggningh frijkalla, enär stora tågh ske.
6.
Sidst uthi den 4 punct, där som rört blifwer om Skiutzarne
i Städerne, hemställes K. M:tt i underd. om icke Landzhöffdingen
med Bårgmästare och Råd måtte aff thet, sorn Staden
är aff K. M:t med beneficerat, thillordna them något Muhlebethe
och Engestycke uthan bethalning; Eller där någet funnes afl’
Cronans medel anthen thili gästgifwerijt förr donerat heller
behollit, att man Skiutzarne thet restituerar och tilldelar, eller
Bilagor.
603
ther någott köpt wore, köparen då finge aff Stadhen sine pengr:
igen. Thili K. M:tz nådigste disposition thetta heemställt
aff dess troghne tiänare och undersåtare,
Landzhöffdingerne i
Swerige
K. M:tz
troghne tiänare
Schwante Sparre.
Bil. C.'
Kongl. Maij:tz
Wår allernådigste Drottnings Proposition, giord till
RijkzStändernes Uthskått, som till detta Mothe sammanskrefne
äre, öfwer dee ährenden, som för denne
resa enkannerligen nödige fundne äre att öfwerläggias
och resolveras uthi, begärandes att Uthskåttet
alt wäl öfwerwägar och sigh der på effter saksens
wichtigheet, tijdzens kratf och tarff, så ock Kongl.
• Maij:ts allernådigste tillförsicht förklara wele. Actum
Stockholm den 8 Octobris A:o 1651.
Kongl. Maij:tt är wäl witterligit, att detta Mothe, som något
hastigt folier på Chrönings högtijdhen, fuller kan falla dem
gode herrar och män af Uthskåttet något beswärligit, och fördenskull
hade dem gärna förskonat hafft medh sådane beswär
och sammankompster på någon tijdh; Men effter desse fahrlige
tijder, som nu fast öfwer alt i weridén enkannerligen i Europa
förelöpa, så ock den åhöga som Kongl. M:tt idkeligen bär om
Rijksens och alle sine trogne Undersåtheres wälfärd, strängia
Kongl. M:tt och idkesamligen påäska, att icke försuma något,
som till Landzens wärn, gode Regering, cultur och förkofring
länder eller tillhielper; Och detta alt beqwämligast kan öfwerläggias
och finnas radh till, förmedelst Ständernes godwillige
trogne inrådande och tillhielp: Hwarföre ock Kongl. M:tt hafwer
/
1 Jemnförd med Riks-Cancellerens concept i Riks-Archivet.
604
1651.
gott funnet först att sammankalla de gode Herrar och män af
Uthskåttet, som nu tillstädes äre, såsom dee förnämste af
Ständerne, att betiena sig af deras gode rådh och adsistence,
in till dess Kongl. M:tt finner tillfälle att uthskrifwa en allmän
Rijkzdagh, och således ordenteligeö fatta Rijksens wälstånd,
till Fädernesslandzens och alle dess trogne Inbyggiares stadige
försvar och wälmågo.
1.
Och till det första achtar Kongl. Maij:t nödigt att förständiga
Uthskåttet, att såsom något för Chröningen war det
Tyske krijget förmedelst den långsamme FredzTractaten i Ossnabriigg
och Mönster lyckeligen ändat, och freden genom bägge sijdors
Generalers tractat och afskedh i Nurnberg, enkannerligen
H:s Kongl. Högheetz Hertig Carl Gustaffs wår nådigste Arffurstes
såsom på den tijden Generalissimi stora åhoga, försichtigheet,
möda och arbete bracht till execution; Så är ock der på den
Tyske freden genom Gudz nåde och välsignelse medh den Römiske
Keijsaren erhållen, Krigzfolcket ordenteligen afdanckat på
både sijdor, Platzerne och alle fasta orter evacuerade och hwar
till sin Egendoms herre restituerade, och hwadh eliest uthlåfwat
war störste deels fullkomnat, och det öfrige i hopp att få sitt
rätta och skickelige Uthslagh effter Instrumenti pacis lydelse.
Hwadh Kongl. M:tt och Sveriges Chrono genom fredzfördraget är
i Land och rättigheeter tillwuxet, såsom Hertigdömet Bremen,
Yehrden, FörPommern och Wissmar medh deres adpertinentier,
dem häfver Kongl. Mitt i possession; Och hafwer der i Landet
hafft sine fullmächtige Commissarier att afftala och föreena
sigh medh Landz StändeVne om sin och deras respective
Furstlige rätt och andre rättigheeter och privilegier; Sedan
medh Churfursten af Brandenburg om grentzerne emellan Föroch
Hinder Pommern, sampt flere rättigheeter, förhoppligen alt
att skola bringas medh första till sin richtigheet, efftersom i
Hertigdömet Bremen och Yehrden Ständerne alleredo hafwa
giordt sin troheetz Eedh; Och hwadh som der eller annorstädes
tillbaka står, låter Kongl. Mitt sigh högst wara anlägit att
hielpa till rätta, och förmodar genom Gudz välsignelse en godh
ända opå. Så hafwer Kongl. Mitt ock så sin Resident i Wien
hoos Römiske Keijsaren att afhandla alle prasliminarier till
undfånget af Lähnen och Investituren genom en solenn föliande
Legation, så ock till stadfästelse af wänskapen emellan Kongl.
Bilagor. 605
Mitt och den Römiske Keijsaren sampt hus Osterrijk; Föruthan
det hafwer Kongl. Mit ock så sine Tienare och Commissarier i
Frankfurtt arn Mein att befordra, så myckit möijeligit är,
Franckendaals evacuation och en fullkombligh execution på det
som ännu kan synas ogiordt till fredzens fulbordan; På det
så myckit möijeligit och Kongl. Mitt görligit, inthet må försumas
som tienar till en stadigh fredh och vänskap på dee
orterne.
2
Medh alla andre Naboer och Någrannar hafwer Kongl.
Mitt in till denne dagh plägat godh vänskap och förtroende.
Medh Danmarck står Kongl. Mitt i godh fridh och vänskap;
Medh Ryssen lijka så; Och medh Påland häfver Stilleständet
(hwar af ännu tijo åhr restera) sin ordentelige oturberade gång;
Och ändoch sigh här och där understundom någre besvärligheter,
såsom det emellan naboelige Konungerijker inthet val annorlunda
gå kan, yppa; Lijkwäl hafva dee inthet warit här
till af stoor effect, uthan äre medh skääl afhulpne och wenskapen
erhållen vorden; Effter som Kongl. Mitt inthet varder underlåtande,
så myckit medh skääl, respect och säkerheet ske
kan, sig att bearbeta och winläggia, att Fäderneslandet i fredh
och säkerheet blifva kan.
3.
Och effter som hufwudtwisterne emellan Swerige och Påland
ännu stå oaftalte, så att der på dem icke någon uthwägh
till förlijkning finnes, skulle det åther most komma till krijget
igen effter åhrens förlopp; Ty hafwer Kongl. Mitt ock så låtit
sigh finna benägen, om Gudz wilie och möijeligit vöre, att
kunna bringa desse twister till förening, förlijkning och en stadigh
fred; och till den ände under Konungen i Franckrijkes,
Venediske Republiquens och de Herrar Stater Generaler uthi
det förenede Nederlandz underhandling och mediation sine fullmächtige
Commissarier [afsändt] till Lubeck, der genom en wänligh
tractat medh Konungens och Polniske Chronans fullmächtige
Legater att försökia och all möijelig flijt använda, att ock
detta långvarige Polenske krigh och missförstånd förmedelst
Gudz mildheet afwärias, och i en godh och stadigh fredh förvandlas
måtte; Der öfwer, hwadh uthslagh det fåår, tijden
sigh uthwijsandes varder.
606
1651.
4.
Medh alle andra KonungeRijker, Republiquer, Furstendömen
och Städer ståår K. M:tt sompt i förbund och correspondence,
sompt i en allmän vänskap, så att oansedt på månge ortter
icke alt går som wäl önskande wore, och krigzelden här och
der kastar sin låga omkring sigh, så hafwer doch Gudh afwändt
det här ifrån alt hijt till, och står han till att bidia innerligen,
det hans Guddomlige mildheet dett än ytterligare här
ifrån afvända ville. Detta är så kortteligen indraget och rapporterat
om Rijksens tillstånd och huru nu alle saker löpa
emellan oss och väre Naboer och Någrannar af allehanda willköl-,
så ock om Rijksens fredlige tillstånd, och derjempte om
de fahrligheeter, som kunna hända och oförseendes komma oss
opå och vår roligheet hemina och turbera; På det uthskåttet
alt deste bättre skall kunna besinna och efftertrachta, och sine
consilia weta att dirigera, effter som detta alt, så wijda det
fordras och behoff görs, medh mehra omständigheeter kan förklaras.
5.
Nu hafwer Uthskåttet här af till att sij och döma, huru
högt och medh lnvadh nijt och åhoga K. M:t sigh winlägger
att erhålla Rijket wedh fredh och vänskap medh alla sine Naboer
och andra, och derjempte att hielpa de strijder och tvister
af, som synes kunna någon oroo af sigh föda och framskuffwa;
och så att wäria och försvara Rijket på all händelse
och nödfall. Ty finner Kongl. M:t alle saker nu på alle ortter
så wara stälte, att sä frampt man sine Christelige och loflige
upsåth skall kunna nåå .och erhålla, och icke på en ond
händelse nödgas låta siuncka händerne, stå rådlöös och falla i
osäkerheet och olycka; Så är högnödigt och oundwijkeligit, att
man näst dens högstes Gudz innerligh åkallan och fruchtan, och
dernäst en inbördes sämia och eenigheet inrijkes, är betänkt på
sådane medell och rådh, der medh Fädernesslandsens säkerheet
kan fånga sin krafft, alt finnes beqwämbt till Rijksens förswar
och värn, och freden medh rådh och macht erhålles, och der
som omtränger all fiendtligh infall och anslagh möthas och förtagas.
6.
Detta till att erhålla, kunde fuller månge saker wara att
ihugkomma; men så håller Kongl. M:t dee förnämste, som nu
Bilagor. 607
komma i betänckiande, desse effterskrefne, som H. K. M:t åstundar
och förwänter uthskåttetz gode rådh och adsistence uthi,
som äre:
1. Först att uthskåttet flijteligen wille öfwerläggia Rijksens
närvarande tarfwer och wijda belägenheet, sedan werldenes
fahrlige tillstånd och månge fiendtlige anslagh af en och annan,
serdeles när dee stora krigh och tillrustningar till Landz
och till watns både när och ifrån fiärran betrachtes, sedan
Krigzfolcksens och Staternes underhåld och uppehälle, sampt dee
månge Legationer och Commissiouer, sorn här till äre förde och
här effter föhras måste medh sine nödwändige omkästnader,
som icke kunne gåås förbij, medh mindre man sin rätt will
falla låta och sättia Rijket i fahra och disreputation; Och fördenskuld
wara betänkt på sådane medell, som behöfwas till dee
omkostnader, som Rijksens säkerheet och tarff kräfwia.
2. Så hafwer ock Kongl. M:tt till execution af förre
Rijkzdags Besluth icke allenast skaffat af Skiutztarderne, uthau
ock så till deste bettre execution låtet författa en Skiutzfärdzoch
KrögareOrdning och den låtet af Trycket afgå. Kunde nu
i den samma något finnas, som wore förgätet eller behöfde
bättring, så kunde H:s K. M:t wäl lijda, att uthskåttet öfwersåge
henne och giorde der öfver påminnelse, då Kongl. M:t
den, effter som hon finnes till, will weta att taga i acht, alt till
den ände, att lnvadh som ännu feelar, må bringas tili perfection
och Kongl. M:tz undersåthere känna der af en rätt och
godh lijsa.
3. Så är ock för någre åhr sedan en Skogzordning författadh
och publicerat, men icke ännu rätt i sitt esse bracht.
Aldenstund hon nu för månge wichtige orsaker skull myckit
nödigh är; Ty will Kongl. M:t derföre, att uthskåttet den ock
wele öfwersij och gifwe sitt rådsamme betänckiande, huru hon
bäst wore att executera, och der något feelade, att bättra och
boota.
4. Det ligger ock hele Rijket macht opå, att handel och
wandel, så ock allehanda Manufacturer måge komma på gång
och i sill flor uthi Fäderneslandet, serdeles i Städerne, på det
hwadh Landmannen behöfwer till hushållet, der må finnas för
ett billigt prijs, och hwadh Landmannen hafwer att sälia, han
der kan göra i penningar, som fast på alle orter nu feela och
altijdh klagas öfwer. Der till hörer Skepsfahrten medh stora
och små Farkoster, som förrätta tarfven inrijkes, och både föhra
608
1651.
och heinpta wahrurne in- och uthrijkes, till och uthur första
hand; der medh de wahrur, som uthur Rijket gå, till Rijksens
inbyggiares fördeel sälias kunne, och uthländske wahrur åther
till bättre prijs köpas medh Städer och Landz gagn och nytto;
hwarföre H:s K. M:t denne saak allernådigst recommenderar utliskåttet
att wäl öfwerwäga huru det alt beqwämbligst ståår till
att practicera och ställa i wärcket, så att sompt straxt, sompt
eliter tijdzens lägenheet må kunna nåås och förrättas.
5. Der widh man icke måste förgäta huruledes den medh
sidste Danske Fredzfördraget erhåldne Seglatz och Tullfrijheet
i Öresund och Beltt må oturberat bewaras och nyttias.
6. Såsom ock sidst troo, Låfwen och Credijt i kööp och
säliande observeras och tages i acht medh richtigh betalning
af högh och lägh, och ståår här hoos att betänckia, om icke ett
omslagh wore på en eller flere orter i Rijket att anställa.
7. Hwadh ock så oåhr och misswäxt göra Rijket och uudersåtherne
för skada, det gifwer förnufltet medh; och wijse
uth alle kloke Regenters och Nationers åhoge, så ock desse
förflutne åhrs nödh och trång; hwilket icke annorlunda står
till att bota och lindra, så wijda menniskligit förstånd och arbete
tillräcker, än medh gode Kornhuus anrättande: Ty will
K. M:t detta ärendet wäl att öfwerläggias och resolveras uthi
Uthskåttet på det flijtigaste recominenderat hafwa.
Desse äre de Puncter som Kongl. M:t enkannerligen denne
resa hafwer funnet wärdige att taga Uthskåttz rådh och betänckiande
öfwer och betiena sigh och Rijket af deres gode adsistence,
tillstyrckiande och medwärckan hoos dem andre Ständerne
sine medbroder och medlemmar framdeles på nästkommande
Rijkzdagh. Inthet twiflandes på deres sampt- och synnerlige
underdånige troheet och bijstånd. Och förblifwer Kongl.
M:tt dem alle sampt- och synnerligen medh all Kongl, ynnest
och nåde bewågen.
Bil. D.
Uppå Kongl. M:tz wår allernådigste Drotnings
nådigst meddelte propositions 4, 5 och 6 puncter
ähr thetta the G. Herrars, som af närwarande Ade
-
Bilagor.
609
lige uthskåt att öfwerleggia samma puncter deputerade
ähre, tienstelige meening huruledes them synes
att the G. Herrar af uthskåttet bäst och nyttigast
ther på kunne swara.
The Gode Herrar af nu närwarande och till thetta mötet
kallade Ridderskap kunne icke uthan störste glädie och hugnat
förnimma Kongl. M:tz allernådigste omsorg och stoora åhuga
om wårt käre fäderneslands wälgång, tillwäxt och uppkomst;
Att ehuru wäl Hennes M:tt hoon ähr medh åthskillige infallande
beswär mycket öfwerhoopat, liqwäl icke tröttas widh, medh
sådan Kongeligh nijt och alfwar arbeta uppå alt thet som kail
lenda samma wårt käre fädernesland till nytta och förkofring;
Twifle ock inthet att såsom Kongl. M:tt förmedelst Gudz nådige
bijstånd och wälbetänckte sampt wijsligen dirigerade consilier
hafwer så wijda bracht lyckan på sin sida, att af henne
ähre sådane beswärlige och mödesaiume ärenden lyckeligen fullbordade,
som uthi Kongl. M:tz höghloflige Förfäders Regements
tijder aldrigh hafwa kunnat erhollas. Altså skole ock thessa
ärenden, handelen och commercierne angående, komma till een
högh perfection, hwar utaf så Kongl. M:tt allsomstörsta heder
och ett odödeliget nampn, sorn alla undersåtarne medh sielfwa
Rijket stoor förkofring, nytta och styrkia hafwa att förwenta;
Och efter Kongl. M:tt af särdeles Kongeligh ynnest och nådhe
hafwer behagat så här öfwer, som andre Rijkets wichtige ärenden,
att fordra ett troget rådh och betenckiande af thet nu sammanwarande
uthskåt af Ridderskapet, altså hafwa the thet efter
thess wichtigheet öfwerlagdt; Och såsom the wäl kunne besinna,
att all ting sorn medh ordning begynnes, medh ordning
drifwes och föhres, ähr utaf ett stadigt bestånd, och sådan ordning
icke lätteligen står uthi commercierne och thess dependentier
till att nä, så framt icke förståndige och wäl förfahrne
män förordnas, som medh ett moget rådh läggia gode och säkre
fundamenter till allahanda manufacturers och commerciers
inrättande, sedan medh ett wakande öga och een flitigh hand
arbeta uppå thess fortsettiande, rymma uthur wägen alla hinder
och prseiudicier, achta på lägenlieeten att fullfölia thet eena
och andra såsom sakerne sigh stella, och efter handen således
bringa them till thet högsta måål, som ther uthinnan står till att
hinna; Them ock ähr förekommit huruledes Kongl. M:tt allernådigst
skall omgås medh sådane tanckar att wilia inrätta ett
610
1651.
HandelsCollegium; Altså kunne the icke mindre Kongl. M:tz
högloflige intention och wijsa radh så här uthinnan sorn i alt
annat stoorligen berömma, medh een underdånigh och ödmiuk
boön, att Kongl. M:tt allernådigst wille låta sigh behaga att
stella samina Collegium uthi then Authoriteet, som ther till hörer
och sakerues beswärlige handterande will synas fordra;
Thess nyttigheeter och medh tiden affiytande stoore tilltagande
uthi commercierne synes onödigt här att uppreepa, em adan
ingen then något förfahren ähr finnes, som icke kan aftaga
hwadh nytta som folier ther medh, att sådane personer finnas
förordnade, för hwilcka alla twister och städerne emellan af theras
privilegier härrörande differentier, så wäl som the ther fälla
koos them, som uppå åthskillige privilegier hafwa bygdt manufacturer,
kunne ordenteligen uptagas och såsom tå commerciernes
nytta fordrar, dirigerade och lempade blifwa; Hälst efter
uthi commercierne infalla många förändringar, att thet som på
een tidh finnes nyttigt, åter för tidernes och interessens förwexlande
skull een annan gång är skadeliget, mycket ock tillåtes
uthi ordningars inrettande, som liqwäl widh theras perfection
moste förandras, och alt sådant är ombyteliget, så att thet icke
altidh står widh ett lagh, så kan thet icke heller efter een gång
fattade consilio drifwas, uthan reqvirerar nödwendigt förståndiga
män, som achta på lägenheeterne och dageligen ther medh
umgåås; Till att röra widare örn några particulariteter will
här falla alt för långsamt, synes ock icke synnerligen nödigt,
emädan att man hafwer thet tilltroende till the Gode Herrar
och män, som uthi samma Collegio blifwa förordnade, att the
alt som ther till lender warda i noga acht tagandes och förnembligast
uthrijkes, huru handelen, som nu på andra land och
städer går, må kunna dragas till the orter, som under Kongl.
M:tz lydno ähre, som ähr then Ryske handelen och hwadh
meera på then sidan ähr till Nyn, Narwen, Räfle och Rijga,
sedan att draga een deel af Tyske handelen på Wismar, och
alt sådant hwadh sigh uth om Sweriges grentzer göra låter;
Sedan inrijkes, huru allahanda manufacturer må inrettas, små
fiecker byggias till theras beqwemligheeter, och hälst huru afbräck
och consumtion af sådane rvahrur, som af iern och koppar
göras, kan stå till att erholla, igenom hwilckas cultur wårt
fädernesland förnembligast står till att excolera, hwilcket alt
wäl är görliget, när thet consilio företages och drifwes. Sedan
huru practiceras kunne, att then handel uthi wårt fädernesland
Bilagor. 611
fäller, motte bringas ther till, att then fördes medh wårt eget
capital, och huru wijda Compagnier till then ända ähre nyttige
heller skadelige, på thet att när wij bestå af oss sielfwe, wij tå
kunne wara frie sökia allahanda portoria och icke till een
heller annan ort wara förbundne. Thetta och allahanda sådant
meera förmodar man wisserligen skall kunna erhollas när thet
alt regeras och förestås medh försichtighe och förståndige consilier,
så ock medh ordning föhres och handteras.
Then Femte puncten belangande, om then tullfrijheet i Öresund,
som oss efter fredzfördraget medh Dannemarks Crona
tillståå borde, och nu igenom thet ärende, som om Öresunds
tull emellan Kongerijket Dannemark och Holland slutit är, något
turberas, således att så wäl Swenskt godz som alla andras
moste i Holland draga then lasten, att thet som tillförende gaf
4 på hundrade, nu beswäres medh 5J(?), meer heller mindre efter
som wahrurne ähre till, then ähr ock af stoor wichtigheet, och
synes mycket beswärligh att förekomma, så lenge wij ähre till
Holland medh wår handel förbundne; Och ähr ther emoot inthet
bettre remedium än att arbeta ther uppå, huru wij motte komma
till att bestå af oss sielfwa och stella wåra portoria på Engeland,
Franckerijke, Spanien och än widare, således gåendes Holland
förbij, hwilcket lätt är att göra, när wij icke ähre för Hollendarnes
förlagh skull förplichtade att låta wårt godz tijt föra
och samma förstreckning betala. Ahr ock här uthinnan the
G. Herrars af uthskåttet underdånige påminnelse och ödmiuke
begäran, att Kongl: M:tt så här efter som här till täckes pläga
godh correspondence och wänskap medh alla omliggande
land och Rijken, och hälst medh Engeland, emädan hoos them
är een synnerligh godh handel att formera, så ock portorium
och meera som wara commerciers uppkomst mycket fordra och
upphielpa kan.
Then Siette puncten belangande, om troo och låfwen uthi
köpande och säliande, att then motte medh richtigh betalning
tillbörligen tagas i acht, så ock om ett Omslagh wore på een
heller fleere orter att practicera, ähr ock af stoor importance;
och hafwer wäl sine stoore skäl att så thet eene som andre
ståndet måtte wrara om sin Egendom säkert, så ock hwar och
een ther igenom obligeras att icke taga meera upp af een annan,
än han weet sigh medel att tillgå till att betala, och thetta
så köpmän som andre, på thet att stoore Bancqverotter motte
ther igenom afwärias, the ther draga medh sigh monges ruin
612
1651.
och högsta skada; Men emädan alt sådant hafwer något widt
uthseende och icke wäl synes stå till att settia i wärket, man
ock befinner att i störste deelen af andre wälbestelte Regementen
i wärdén sådant omslagh icke practiceras, och liqwäl
finnes medel till richtigh betalning; Therföre förmoda ock the
G. Herrar af uthskåttet, att när Öfwerståthollaren i Stockholm,
så wäl som Landzliöfdingarne i landzorterne, gifwes tillstånd att
ordenteligen efter förhörd saak, medh sådan höfligheet sorn hwart
och ett stånds privilegier fordra, förhjelpa klaganden till thet
honom medh rätta bör, tå then oårdning, som medh orichtigheeten
af betalningen nu är, skall förmodeligen medh ringa mödha,
uthan hwars och eens märckelige incommoditeet, kunna afskaffas
och rättas.
Bil. E.'
Upå Konungl. Maijitz wår allernådigste Drotnings
nådigst öfwerlefwererade proposition, ähr uthskåtets
afl- Ridderskapet och Adelen underdånige Swar och
betänkiande. Actum Stocholm den 23 Octob. 1651.
Såsom Kongl. Maij:tt wår allernådigste Drotning hafwer
ifrå sitt Konunglige Regements första begynnelse om Fädernesslandzens
andelige och timmelige wälfärd, des wärn, säkerheet,
cultur och förkofring på det högsta sigh nådigst wårda
låtit, och där till hafft ospar all mödho, arbethe och wakande
omsårg, som aff förra åhrens handlingar, så ock dess fölliande
wirklige fullbordan och effect nogsampt kunnigt och wetterligit
ähr: Altså förnimmer man ännu medh största hughnat och glä—
die samina K. M:tz gode och stadige upsååt emot hela wårt
käre Fädernessland och alle thess troghne undersåthere lycksambligen
continueras: Thet nu aff K. M:tz seneste uthskåtet
nådigt öfwerlefwererade proposition, tydeligen och berömeligen
betygat warder: där uti Kongl. M:tt nådeligen först förständigar
och underrättar uthskåtet om sakernes förlopp i Tyskland,
sedan Freden med then Romerske Keijsaren, förmedelst
' Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
Bilagor. 613
den långsamma Fredztractaten i Osnabrygge och Mönster, sedan
ock gönom bägge sidors Generalers tractat och affsked i
Nurnberg, enkannerligen Hans Konunglige Höghets, Riksens
Arffurstes, Hertig Carl Gustaffs, såsom på den tiden generalissimi
stora åhåga, försichtighet, mödho och arbethe är sluthen
worden: så wäl med krigzfålketz affdankande, platzernas evacuatiou
och de Land och rättigheter, som K. M:t och Rijket
gönom K. M:tz segersamme wapu och härlige victorier tillwuxen
är: där jämpte undersåternes sammastädes afflagde trohetz eed:
Gränsehandelen med Churförsten aff Brandenburg, med hwad
mehra och öfrigit, som icke ännu hafwer nåht sin fullbordan,
lofwar K. M:tt allernådigst att wela bearbetha thili Riksens nytta,
roo och säkerheet. K. M:tt står ock medh the Danske och med
Ryssen i godh wänskap: dessföruthan ock thet samma söker erhålla
med Pohlen, så myckit som medh skäl, respect och säkerheet
förmedelst underhandlare och fullmächtige sänningebodh sig
göra låter. Detta medh mehra, som widlyfftigare i dess Kongl,
proposition warder deducerat och infördt, skall beweka K. M:tz
undersåthere altid medh största wördning, beröm och tacksamhet
en sådan Konglig nådh, ynnest och bewågenhet att ihugkomma,
med underdånig bön och begäran, att K. M:tt icke wille låtlia
Regementsbördan widare wara sigh tröttsam och förswår, uthan
så här effter som här till där wedh framhärda, nyttiandes lyckan,
som K. M:tt hafwer så wida bracht på sin sidha gönom
Guds nådige bijstånd sampt wälbetänkte och höghwijsligen förde
consilier, att fast beswärlige och mödesamme ährender äre fullbordade,
som uti K. M:tz höglofflige Förfäders Regementztider
igenom the infallande swårigheter icke hafwa kunnat erhållas.
Till thet andra: Ehuru wäl nu wårt fädernessland är satt
uthi en tämineligh god stat och wilkor gönom fredens nyttiande;
icke dess mindre, mädan strider och twister gönom fientlige
Practiker lätteligen och oförmodeligen upwäxa kunna, som förorsaka
en turbation och stor förandringh; hwarföre hafwer K.
M:tt hållit upå ali händelsse högnödigt allernådigst att communicera
uthskåtet sine nådige tankar, thili den ände:
Först: att öfwerwägas och betrachtas the högnödige omkostnader,
som inthet kunna gåås förbij eller hållas tillbaka,
sä wäl til krigzfålketz underhold, som elliest hwad till många
Legationer och andre höghwichtige commissioner thili K. M:tz och
Fädernesslandsens reputation och heder nödwändigt fordras. Och
fördenskull nådigst begärt förnimma aff hwadh medel och uth
-
614
1651.
wägar Fädernesslandsens säkerhet skulle stå att nyttia och des
erhåldne fredlige och önskelige tillstånd heroo wed ett oturberat
lopp: detta hafwer uthskåtet alf Ridderskapet och Adelen
med största flijt effter des wichtighet med hwar andre öfwerlagt;
och såsom the i gemeen som uthi synnerhet ingen tingh
heller sökia än att K. M:tt och Fädernesslandet måtte med något
ansehnligit medel blifwa bijsprungen, som kunde något förslå
thili att lätta och understödia Regementsbördan medh: Altså
skulle deras högsta trängtan och åstundan wara effter deras
skyldighet att gifwa ett sådant förslagh, som K. M:tt och fädernesslandet
wore betiänt medh och sigh beqwämligast practicera
Iåthe. The för sine personer kunna icke retzligen wetha
andre medel att thillgå, uthan de för detta här till uthgiorde
Qwarntulls Mantalspenningar: Doch hwar K. M:tt, som bäst
känner och weet Landzens och dess trogne undersåtheres tarfwer,
wilkohr och lägenheet, såsom ock där jempte i detta fallet
aff Konunglig åhåga wäl betrachtar hwadh sigh göra låther
eller eij, funne rådsampt att uptagha igen, såsom ett bättre och
nyttigare sätt och medel, then krigzhielp, som enhälligen på en
allmenne Rikzdagh Anno 1625 bewilliades, och nådigst behagade
Riksens Ständer på näste Rikzdagh detta föreslå, heemskiuter
uthskåtet underdånigst Kongl. M:tz nådige behagh och gunstige
betänkiande.
Hwad thili thet Andra anlanger then Skiutzfärds och KrögareOrdning
på trycket uthgången, den K. M:t ännu nådigst
begärar att öfwersees och beqwämas thili tidernes och landzorthernes
lägenhet: Så finner man then aff K. M:tt wara så höghwijsligen
och wäl fattadt och sammansatt, med alle dess clausuler,
att inthet synes fehla thili dess fullbordan: eij heller aff
uthskåtet mehra där öfwer kunna ihugkommas, uthan thet som
aff Landzhöffdingerne uthi dess underdånighe swar på K. M:tz
nådigst meddelte instruction infördt warder.
Till thet Tredie: Såsom den Anno 1647 publicerade SkogzOrdning
är högnödig och nyttigh: Författar ock i sigh allt hwad
thili dess fullkomlighet fordras och kräfwes: Altså önskade
uthskåtet den kunde blifwa i acht tagen och exeqverat, då twifwels
utan myckit skadeligit swediande sampt siälfswoldigt skogzhygge
och annat missbruk skulle förhindras: Och hwar och en,
sä wäl K. M:tt och Cronan uthi dess Allmenningar, som dess
undersåthere wed sin rätt och rättighet erhållas. Men sådant
at ställa i wärket finner uthskåtet inge andre medel närmare
Bilagor. bia
och tiänligare wed handen, uthan att Lagmennerne medh Häradzhöffdingernes
hielp giorde först sin flijt, att alle Allmenningar
blefwe medh godhe och laggille röör ifrå dhe andre Landsoch
byägorne omkrächtade; Sedan uthi thet öfrighe hwar något
missbruk inrijtade, kunde thet tå wedh Landztingen effter
nogha ransakning och be:te Skogzordnings lydelsse blifwa rättat
och affhulpit.
Till thet Fiärde: Moste man bekänna K. M:tz nådige betänkiande
om handel och wandel sampt manufacturerne i Riket
wara thet förnemste medhlet, där med Landet kan florera och
förkåfras, när allt blifwer drifwit medh godh ordningh och skickelighet.
Och effter K. M:tt aff särdeles Kongl, ynnest hafwer
behagat uthskåtets troghne råd här öfwer at förnimma och på
hwad sätt sådant beqwämligest står thili effectuera: Ty haf
wer
uthskåtet, effter underdånigh plicht och hörsamhet, des
wichtighet öfwerlagt och thili thet första welat i största underdånighet
hemställa K. M:tt, att thili en god ordnings begynnelse
och des bättre och richtigare execution skola reqvireras
wälförfarne män, som öfwer connnercierne och des dependentier
ett gådt förstånd hade och wiste dem tillbörlighen att inrätta:
Med ett wakande öga arbetha på des fortsettiande:
Rymma aff wägen alle hinder och prmjudicier: Conferera thet
ena emot thet andra och tillämpa liderne hwadh sigh göra låther
eller eij. Och wore sadan wårt Fädernessland thili märkeligh
nytta, att ett HandelsCollegium inrättades, där sådane
personer kunde brukas, för hwilke alle twister och Städerne
emellan aff dheras privilegier härrörande differentier, förutan de
twistigheter som falla hos them, hwilke på privilegier hafwa
byggt manufacturer, kunna ordentligen optaghas och effter
commerciernes nytta dirigeras: helst effter uthi commercierne
infalla många förändringar, så at thet, som på en tid finnes
nyttigt, åter för tidernes och interessens förwäxlande skuld en
annan gång är skadeligit. Och skulle dhe gode män, som uthi
samma Collegio worde förordnade, bäst wetha taga alla förändringar
och particulariteter i acht, och förnämligast huru handelen
uthrijkes, som nu på andre land och städer går, må kunna
dragas under K. M:tt och Sweriges Crona, som är then Ryska
handelen thili Nyen, Narfwen, Räfle och Riga: Sedan ock dragha
een deel aff Tyska handelen på Wismar, Stadhe och andra
beqwäme Städer. Widare inrijkes, huru allehanda manufacturer
måge inrättas, små fläcker bygges thili deras heemwist
616
1651.
och beqwämligheter: Och hälst huru affträck och consuraption aff
sådane warur, sora aff järn och koppar göras, kan stå thili at
erhålla, hwilket lände thili Fädernesslandzens förnämligaste cultur.
Tliet kunde ock gönom dess flitige idkande komma där
* till, att wår Swenske handel fördes med eghit capital; jämwäl
thili att wetha huru wida Compagnier äre nyttige eller skadelige,
på thet att när man således består aff sigh sielff, man da
må wara frij sökia allehanda portoria och icke thil en och
annan orth wara förbunden.
Till thet Fempte: Then tullfrihet i Öresund och Bält rätteligen
att nyttia, som nu gönom Hollendernes ärende warder
turberat; Så ähr thet aff stor wichtighet och synes uthskåtet
beswärligit finna här emot något medel: uthan tycker bäst wara
att gå den Hollendske handelen förbij och arbetha där upå,
huru man må ställa portoria på Engeland, Frankrijket, Spanien
och än widare affläghne orther. Och skulle ändå Engeland
ibland alle omliggiande Rijken och Landskaper wara thet beqwemligeste
till wåre commerciers upkomst.
Till thet Siätte: Om tro och låfwen uthi köpande och
sälliande och att richtig betalning tages i acht; Så ock 0111
ett Omslagh wore på een eller flere orther at practicera: finner
uthskåtet i underdånighet ock hafwa sine skäl: Ty såledhes
måtte thet ena som andra Ståndet wara om sin ägendom
säkert; Och hwar och en där igenom obligerad, icke taga mehr
upp aff een och annan, än han weet medel tilgå att bethala,
och detta så köpmän som andra, på thet att store Bancqverotter
måtte där igenom affwärias, de där dragha med sigh
månges ruin och högsta skada. Nu emädan uthskåtet tyckes
sådant hafwa något widt uthseende och icke wäl stå i detta
landet thili att sättia i wärket; Man ock märker i störste delen
aff. andhre wälbeställte Regementhen i weridén sådant Omslagh
icke practiceras, och likwäl finnes medel thili richtig betalning:
Derföre förmodar uthskåtet, att när Öfwerståthållaren
i Stocholm, så wäl som Landzhöffdingerne i Landzänderne ordentligen
effter affgången doom eller bekänd saak medh sådau
höflighet, som hwart och ett Stånd fordrar, förhielpa klaganden
thili thet honom medh rätta bör: Tå then oordning, som med
orichtigheten aff bethalningen nu ähr, skall med ringa mödha
uthan hwars och ens märkeligha incommoditet kunna affskaffas
och rättas.
Sidst: Then stora Nödh och Fattigdom som Landet är
Bilagor. 617
tryckt med någhre åhr bärt åth, mäst förorsakat aff oåhr och
misswäxt, hafwer K. M:tt aff Kongligh åhåga och bekymmer
noghsampt behiärtat, och funnit effter wijse och förståndige
Regenters exempel intliet annat medel, än igenom Kornhusens
anrättande sådana stor nödh lindra eller affhielpa. Uthskåtet
håller sådant förslagh wara myckit liälssosampt, uptäiikt thili
K. M:tz och dess troghne undersåthares wälfärd: Och will förmodha,
att där Kongl. Maij:tt nådigst behagar låta detta wärket
blifwa befrämjat gönom Cronones medel, och där öfwer
med sitt Konunglige CammarCollegio sampt nänvarande Landzhöffdingar
något närmare öfwerläggia, att man skall då finna
radh, som gifwer anledhningh thili wärkets befordran uthan
någors affsaknat och beswär. Detta ähr så thet uthskåtet aff
Ridderskapet och Adelen hafwe welat K. M:tt gifwa thil! ett
underdånigt Swar och betänkiande, warandes i den underdåuighe
thillförsicht att K. M:t sådant med Konungligh nåde och
ynnest förmärkia och uptagha täcktes: Effter som dhe ock ähre
och förblifwe K. M:tt medh ali underdånigh och troplichtigh
hörsamhet och lydno städze och i sin dödzstund obligerade och
förbundne.
Uppå Ridderskapets och Adelens
uthskåts wäghnar
pro tempore Landtmarskalk
Schwante Sparre.
Bil. F.
Sätt och Medell,
huruledes Qwarntullen beqwämbligast synes stå att
anställa, införa och opbära.
1.
Först att Landzhöfdingarne hwar i sitt Landzhöfdingedöme
tillijka medh Häradzhöfdingen och Nembnden i hwart Haradh
(och att dem en beskeden man eller twå, af gott förstånd och
förfarenheet, tillordnades) ransakade och inquirerade i hwarje
40
618
1651.
Häradet örn alle Strömar och Bäckiar, så ock om alle Qwarnar
i Strömarne och Bäckiarne som nu finnes: Hwilke af dem,
som kunna gå åhr och dagh heller ock en godh tijdh om åhret:
Eller om dee der till förfärdigas kunna och altså för Odelqwarnar
räknas, eller örn dee eliest för Sqwaltor skattas skole.
I lijka måtto öfwersijs Wederqwarnarne som finnas, och dee
anteknas.
2.
Dernäst måste öfwerläggias huru många Qwarnar som Häradet
behöfwer till Landsens och der i belägne Städers tarff
och nödtorft; Och när det är skedt, måste alla Odelqwarnar
af äganderne medh torfftige dammar och byggningar, så ock
Qwarnestenar till Landsens gagn göras goda och färdige; Och
der flere behöfwes, sijs till om icke någre Bäckeqwarnar der
till beredas kunne och så lagas, att dee gå en stoor deel på
åhret. Och hwar dee icke finnas, att sådant feel medh ett
wist antaal wederqwarnar opå beqwäme städer och rum upfyllas,
sä att Landet och Städerne blifwa undsatte. Hwadh Sqwaltor,
som öfwer äre i de slätte och excolerade provincierne, de
måste medh tijdhen afskaftäs och afbrytas, men i de skogwuxne
och bärgige Landen tolereras.
•>
O.
Att inge Qwarnar bygges af nyo, dem gambla och förrige
till förfång, och inge som giorde äre rijfwes neder och af, medh
mindre att äganden sådant först gifwer tillkänna på Tinget eller
Rådstugun, efter qwarnarnes belägenheet, och der teer sine
orsaker, så att desse blifwa gillade och qwarnen altså anten
bygges eller afskaffas medh Interessenternes samtycke och efter
Landsens och Städernes tarff, eftersom de wäxa eller taga af;
hwilket Landz och Städernes tarf af föreskrefne deputerade och
i framtijden af Landzhöfdingen, Häradzhöfdingen och Nämbden
å Landet, och Fougden sampt Borgmestare och Rådh i Städerne,
enkannerligen måste observeras och der effter alt rättas
och formeras.
4.
Såsom nu Sqwaltor i slättaste provincierne icke böre lijdas;
altså hwar Odelqwarnar finnes till tarfwen i dee andre
Landskapen, måste de eij heller tålas på en mijl eller halfannan
när Odelqwarnarne; men i Skogzbygden, så ock i de
Bilagor. 619
Landskapen, som folck boor myckit sprijdt ifrån hwar andre,
uthi dem kunna Sqwaltor wäl lijdas, efter som häste- och handqwarnar
för orsaker skull wäl kunne tillåtas att brukas medh
express tillåtelse och under samme condition af qwarntullen;
men i de skogwuxne och tuntt besittne Landzändorne, der kunne
handqwarnarne ock så den gemene man tillåtas under willköl'
som här effter fölier.
5.
På sådane Odelqwarnar, så weder- som watuqwarnar, de
tillåtne och bejakade hästeqwarnar, de höra Chronan, Frälset,
Prästerskapet, Borgerskapet, Krigzfolcket eller Skattebönderne
till, skall gifwas till Chronan qwarntullen, öfwer den wahnlige
Tullskeppan, som Mölnaren för sin kostnadh och omaak är waan
att taga. Och ändoch på Rijkzdagen A:o 1625 är bewiliat till
Chronan af det som maales, för en tunna hwete 12 öre Silfwermyntt,
en tunna Rogh 8 öre, en tunna blandat Rogh och Korn
fyra öre, en tunna reent Korn 3 öre, en tunna Ertter 6 öre,
en tunna Bohwete öre, en tunna Maltt 3 öre, en tunna Hafre
twå öre; Lijkwäl effter åhrswäxterne äre åthskillige, sedan så
faller eij heller Säden altijdh lijka godh och finnes esomofftast
för Allmogen feel på penningar; Ty synes bäst att Qwarntullen
betalas till Chronan medh Sädh eller Mjöl, lijka myckit som
Mölnaren är wahn att taga, nembl. en sextondeel af tunnan af
allehanda Sädh, godh af den som är godh, ringa af den som
ringa och swagh är, och stamp af den som stamp mala låter.
6.
Och detta måste således infordras och förwaras i alle qwarnar,
som till maalning äre godkände, att Mölnaren, hwadh heller
han hafwer qwarnar i pacht eller på räkning af Chronan,
Frälset, Prästerskapet, Staden eller någon annan ägande, när
han tager sin wahnlige förordning och qwarntull, han ock til—
lijka opbär Cronones rättigheet och Tull, eller der han sielf
är ägande i qwarnen och fördenskull för qwarnens rättigheet
frij, han icke deste mindre Cronones rättigheet af sin egen
mäldh aflägger och den förwarar under sin låås och nykel, hafwandes
hwar thera slaget, Hwete, Rogh, Rogh och Kornblandat,
reent Korn, Hafra, Maltt och annat Miöl, uthi en der till prasparerat
och medh rum åthskild Tullkista, stoor eller lijten, efftersom
qwarnen och der angräntzande Land är gott till.
620
1651.
Och på det all flärd och otroheet deste bättre måtte förekommas,
så skole alla Mölnare beedigas att troligen handla
medh Cronones Tull, så i upbärandet som förwaring, alt in till
dess det af Upbördzmännerne eller Förpachtaren blifwer afhämptadt.
Och skall fördenskuld Mölnaren för sin tienst och
troheet uiuta, af det som faller på hans quota till Cronones
rätt och Tull, hwar tiugufempte kanna, faat eller tunna, uthi
sådant slagh af sädh eller miöl, som till maalning kommer.
8.
Men för så myckit mehra richtigheet skull och att göra så
myckit bättre räkning, måste i hwarje qwarn åhrligen lefwereras
till Mölnaren ett wist antaal trykte zedlar, af hwilke han hwar
och en som maala låter, det skee i myckit eller lijtet, hwar gång
en zedel måste öfwerlefwerera, medh antekning huru myckit
han hafwer mala låtit; Så skall han ock der öfwer hålla ett
Register, sorn swarar till samme zedlar, så att man öfwer kortt
eller långt kan weta och deste bättre märckia hwem troligen
eller otroligen handlar. Och der någon Mölnare beslås och öfwertygas
att handla otroligen, antingen i upbärande eller lefwererande
af Cronones Tull, det ware sigh medh förminskande
eller förwandling, han skall plichta såsom en Cronones tiuf och
der effter straffat warda.
9.
I hwarie Ilärade och Stadh skall wara förordnat en eller
flere Upbördzmän, anten af Fogden eller andra, som medh
Mölnare hafwe opsyhn och sedan hwar månadh åthminstone en
gång besichtiga qwarnarne och mälden i hwarie Härade heller
Stadh, och der opbära Cronones qwarntull af Mölnaren, tilldelandes
honom sin tiugufemptedeel af det som fallit är; Och
föhrandes Tullmiölet till näste förordnade Provianthuus, der
uthur anten att säliat eller ock in specie att förat dijt Cronan
det mäst tarfwar och förordnar.
10.
Att nu komma till en sådan förordning synes bäst att så
lenge och till dess detta nåår sin effect, mantalspenningarne
blifwa opborne på samme sätt som här till är skedt; men alt
effter som qwarntullen fåår sin framgång i alla eller någre Land
-
t
Bilagor.
skaper, Härader eller Städer, tå höra mantalspenningarne opp
på de orter och städer, som qwarntull gifs uthi, det ware sigh
flere eller herre.
11.
Rådeligast synes att man begynnar qwarntullen i dee förnämste
Städer och uthi rummaste Landen först, som är Upland,
Wässmanland, Kopparbergzlagerne, Södermanland, Nerike och
Östergöthland, Gottland och Öland i Swerige, så ock Norre
Finland, Sategundarne, Nyland och Tawasteland i Finland. Item
Städerne Stockholm, Upsala, Fahlun, Nyköping, Norköping,
Calmare, Götheborg, Wijsby, Örebro, Westeråhs, Arboga, Köping,
Gefle, Abo, Wiborg, Helsingefors. Alle dee andre Landskaper
och Städer blifwa wedh Mantalspenningarne in till dess
qwarntullen hafwer sin gång i de andre provincierne; och enär
Qwarntullen der hän transfereras, så måste doch det tagas i
acht, att ehwar man icke kan för Landzlnbyggiarnes wijda aflägenheet
skull afskaffa Sqwaltor och handqwarnar, enkannerligen
desse, att de då sättias på en åhrligh uthlaga, som något
när swarar till Mantalspenningarne effter talet, och sådant slåås
an på dem som handqwarnar eller Sqwaltor begära att behålla.
12.
När nu de förbrte provincier och Städer hafwa fått sin
richtigheet medh watu- och wederqwarnar och proben är giord
medh häste- och handqwarnar, så ock Sqwaltor uthi någre häraden
af samme provincier, som icke hafwa den commoditet af
cultur, uthan linnes de andre klippige och skogwuxne provincier
lijkmätige, der fåår man bäst sij och förnimma feelen och
huru all ting låter sigh practicera, och der effter måste ali ting
rättas. Och altså effter hwart annat gåå till dee wijdast aflägne
Landskap, som äre Westergöthland, Småland, Daal och Wermeland,
Dalarne, Norlanden, Söderfinland, Sawolax och Wijburgz
Låhn sampt Halland etc.
622
1651.
Bil. G.
Ett oförgripeligit Förslagh
Huru någre Stycker uthi Politiewäsendet stodo tili
att inrätta, så att handel och manufacturer till Landetz
och Städers tilltagande och upkoinst skulle förmodeligen
komma till een merckeligh förbättringh
här i Rijket, författat och sammansatt elfter Kongl.
Maij:tz allernådigste befallningh aff någre serdeles
deputerade af Uthskåttet, som till närwarande Mothe
sammankommit ähr.
Hoo som skääl och sanningh föllia will, moste otwifwelachteligen
säija och bekenna, att det principaleste grundfästet
och bästa roothen till florerande Landh, Rijken och Städer ähr
handell och wandell medh Siöfahrten; hwilcken, hwad nähringh
den i sigh hafwer och medh sigh föhrer, är hwariom och enom
ögonscheenligen af sielfwa effecterne att intaga, serdeles när
man ahnsee och betrachta will dhe land och städer, som wijdh
wälbelägne orther så till lands som till wattns planterade och
bygde ähre, huru wijdt dhe öfwergåå uthi förmögenhet och nähringzmedell
dhe landh och städer som ifra Siöfahrten aflägne
och skilde ähre: Ty ähr wäl ett och det förnemsta, som wijdh
denne tijden synes willia af Richzens Stender granneligen i acht
tagit warda, att hwar och een fattar willia och' hugh så myckit
honom tillstår, elska, befordra och tillhielpa Skepsbyggerijet,
som hafwer ohiuderligen den nyttan medh sigh, att otålige
månge menniskior kunna der af fåå godh nähringzmedell
och landet bättre excoleras, emedan det som tillwerkes af mongehanda
materier då godh afgång och consumption finner, hwar
af rijkedom och gått wälståndh så för landt- som stadzmannen
föllier: Huru monge åthskillige handtwercken ähre der till nödige,
såsom Byggemestare, Timmermann, Bildhuggare, Smeder,
Mastmakare, Blockmakare, Måhlare, Reepslagare, Segellsömare,
Buldanswäfware, Compassmakare, Flaggemakare, Lådemakare,
Styckegiutare och monge andra flere sådana, förutan dagzwerckz
och försslekarlar sampt Siöfolcket sielf, som uthi stoor myckenhet
alle der af kunne hafwa sin gode nähringh och nödtorfftige
oppehälle. Beklageiigit ähr det, att Landzens Inwånare här i
Swerges Rijke hafwa lier till mehre deels måst oppeholla dee
Bilagor.
623
fremmandes Seglation, och det icke eens kunnat merckia huru
dhe fremmande der aff tilltagit hafwa och huru deres Städer
der igenom uthi ahnseenligit tillståndh kombne ähre, men wij
sielfwe der igenom nästan utharmade blifwit, och warit såsom
dhe fremmandes tienare: Fördenskull juu af nöden ähr, emedan
H:s Kongl. Maijrtt wår allernådigste Drottningh här uthinnan nu
en så nådigh och Kongl, försorgh påskijna låter, och rätt högan
tijdh, att wij alle i gemeen uthi underdånighet sådana Kongl.
Nådhe ahntagom och oss beflijta medh ijfwer och alfwar hwar
effter förmågo Skepzbyggerijen att upsättia och befremia; Och
såsom twenne Societeter allaredo sigh funnit hafwa, som sådana
wärck begynnt, att ock andre som icke der uthi deelachtige
ähre tillsammangå och sammaledes något der uthinnan göra,
emedan det dem sielfwom till egen nytto och fördeel, såsom
ock der iempte wårt Fäderneslandh een merckeligh hielp och
understödh ähr, det gode och dugelige Skepp medh siööfahrit
gått folck uthi landet förmehres och tilltager.
2. För thet andre, så ähr wäl ingen som icke medh hugnadt
skönier den stora Gudz wällsignelse som detta landet i
margeliauda måtto ähr bekrönt medh af allehanda frucht till
handell och wandell och menniskiones oppehälle, wäxande så
under som ofwan mareken. Men huru oflijtigt sådant i acht tages
och wyrdas, gifwer detta mehr än nogh tillkenna, att wij
all uthredningzmedell till Skepzfahrten moste hempta ifrån fremmande
orther, der sådana lijkawijst icke wexa, hwilcket ingen
lijten omkostnadt ähr, och drager mången penningh uthi dhe
fremmandes pungh: Segell, Togh, Block, Anckar, Koparder och
mehre sådant, Ertter, Gryn, Oost och annat kooper man ifrån
fremmande landh dyrtt nogh, kunde docli om någon flijt giordes
alt makeligen tillwerckas här i landet, der det medh någon
försichtighet ansteltes, tå kunde wij sielfwe den båtnad delaf
flyter, åthniuta. Ahr fördenskull nödigt och nyttigt, att dhe
som medh gode Hööslagh, Engier och gräswäxter försorgde
ähre, beflijtade sigh om wettigt folck, som i synnerhet Oost
tillwärckade så godh och warachtigh som den annorstädes giörs,
efter såsom Siööfahrten een stor myckenhet der af fordrar.
3. Till det tredie, när folcket nu här uthinnan will något
företaga, och till detta som helssosampt och gått ähr sigh öfwertaala
låta, skall ock wäll dee andre pertzelers tillwärckan
här planteras kunna och i hast tilltaga, så att mongen man
kunde der af uppehälle, födho och nähringh hafwa, och Skep
-
624
1651.
pen som uptimbrade ähre icke, som understundom händer, blifwa
till skada liggiande och wäntta effter uthredningzpertzelerne
ifrån uthrijkes orther.
4. Toges ock Reepslagerijet af någre persohner som medel
hade wijdh handen, kunde der medh een ahnseenligh handell
uthur Oster Siöön på Franckrijke, Spanien, Portugal], Engeland
och flere sådana Orther drifwas, emedan såsom här eller
ock i Lijflandh mindre omkostnadt der på går ähn i Holland,
så att det arbetet för ett lijdeligit prijs sällias kunde,
allenast att dhe som det sigh företogo, förskaffade der till gode
Mestare och Arbetesfolck, så att wahrurne blefwo här så
gode giorde som annorstädes i werldenne.
5. Såsom då alla sådana wärckz inrättande fordra mycket
Folck och arbete; Men det Gudh bättre här till dagz i
Fäderneslandet ungdomen så i städerne som å landet mehra i
lättia än tijdigt och nödigt arbete ähr oppfödder worden, och
ännu så mästedeles tillgår; det wäl endeles der af härrörer,
att manufacturerne af ett och annat slagh icke så i myckenhet
haa inrättade warit: kommer ock der till monge Föräldrars
oförstånd, wahnart och försummelse: mångens flaatheet emot
sine barn ähr så stoor, att dee snarare tillstädia dem i sielfswåld
gå och förderfwas, ähn att dhe skole holla dem till att
något lära och arbeta, Invar medh dhe sigh i lengden och framtiden
kunne tillböhrligen nähra; Syntes icke oskäligt att pastores
och kyrckiones Sexmänn opå landet brede wijdh dhet dhe
informerade sine Sochneinänn i dheras Christendoms stycken,
der brede wijdh tillhöllo Föräldrarna att låta lära sina barn
någon syssla eller handtwärck, der af dee sigh skäligen widh
åhrens tilltagande nähra och föda kunde, hwaröfwer ock Praepositus
medh Häradzhöfdingen iempte Landzhöfdingen och Biskopen
på beqwemme tijder om åhret kunde hafwa någon inspection
uthöfwer: Och när det skäligen bewijstes, att antingen
Inspectores, Föräldrarne eller Förmyndarne för barnen, eller
ock barnen sielfwe, försumelige eller olydige wore, då den
bråtzligh funnes, i wederböhrligit straff tages, androm till efftersyn
och warnagel.
6. Uthi Städerna, serdeles dhe som store och folckrijke
ähre, såsom omöijeligit ähr att sådan inquisition och inspection
af någre fåå persohner i synnerhet företagas kan: Så wille
beqwemligare synas, att Staden till den ända deeltes uthi wissa
stycken och dhelar, och uthi hwar deel förordnades twenne In
-
Bilagor.
625
spectores eller Rootemestare, dem åliggia skulle een gångh
hwarie weka inför Borgmestare och Rådh redho före göra hwad
för Folck i dheras Rootha eller qwarteer sigh oppehöllo, hwar
medh dhe sigh födde, och huru hwar sine barn och ungt folck
uptuchtade: Hwarföre dem ock moste frijtt wara när dem behagar
att omolesterade ingå uthi gårdarne, som i dheras quarteer
ähre, alt sådant att effterspana, så« att dhe der om i tijdh
Borgmestare och Rådh good underrättelse göra kunde, och Borgmestare
och Rådh sedan, som tarfligit och nödigt funnes, der
om ordna och så lämpa och laga, att allt kunde wäl tillgå,
både medh barnens uptuchtande, som elliest lööse persohners
affskaffande.
7. Och såsom detta allt igenom een idkesam och flijtigh
opsicht sigh wäl göra låter, sä ähr der emot fast swårare att
opfinna medell, hwar igenom dhe otålige monge fattige barn,
som hwarcken egne medell, föräldrar eller förwanter hafwa,
som sigh om dem wårda kunna(!); der af tå thet otijdige och
olijdelige tiggerijet inrijtat ähr, emedan dhe antingen så tiggia
eller af hunger döö moste. Ähr altså högnödigst någre inkompster
och medell optenckia, der uthi hwar provincies förmögneste
Stadh itt Barne- och tuchthuus uprättas kunde, hwarest
så wäl dhe goodartige som wahnartige kunne hollas till
ährligit wärck, och så af ungdomen wijd arbetet wahne blifwa
och lära något, hwar medh dhe sedan all sin ålder igenom sigh
redeligen föda måge.
8. Hemstelles allt fördenskuld Kongl. M:tt wår allernådigste
Drottningh aldraunderdånigest och oförgrijpeligen, om
der till icke een deel af Tijonden ahuwendas kunde, effter den
aff begynnelsen till pijos usus begyntt och ahnstellt ähr att
uthgifwas, och sannerligh intet Christeligare wärck nästan wara
kann, som der till ahnlagd warder, ähn äfwen dee fattige och
älende barns fostran och uptuchtelse, hwarföre ock i andre landh
Barne- och flere sådane fattige huus aff Tijonden och Klostrens
gamble inkomster först inrättade ähre.
9. Detta så mycket bättre och i tijd att begynna kunde
någre Gyinnasia, som nu een stoor dehl af Tijonden hafwa och
liggia hwar annan nästan för när och lijka som till hinder, till
een tijdh suspenderas och i stellet till ett proof Barne- och
Tuchthuus uprättas; Sådant synes icke skola hindra någons,
som till bookelige konster lust hadhe, information, effter som
dhe kunna blifwa först wedh Scholorna och sedan uti nästbe
-
626
1651.
legne Gymnasijs forthulpne, och i det stellet igen, melira än
någon lättelig troo skulle, dee fattige och omyndige barns uptuchtelse
förbättras och fordras.
10. När detta så uthi bruuk och walina kommo, kunde
så här som annorstädes stadgas och förordnas, att ehoo sorn
wille oprätta Testamenter, der han wille sin yttersta willia gälla
skola, skulle han wara plichtigh något effter rådh och förmågo
till barnehuset att gifwa.
11. Alla dee sorn något Contract och kööp sigh emellan
giorde, borde ock så een penningh effter sin egen goda willia
till Barnehuset gifwa; hwilcket synes af Swerges Lagh hafwa
understööd, der som tahlas om att kööp fästes medh Gud/
Penningh.
12. Dhe sorn sigh uti Echtenskapsståndet begifwa, willia
således tenckia igenom Gudz wällsignelse att affla barn, icke
wettandes om dee fattige eller rijke effter dheras, föräldrarnas,
dödli qwarre lembnas skole, och icke undandraga sigh något effter
rådh och ämbne till Barnehuuset uthi den landzändan han
boor att förähra och gifwa.
13. Till att något beswära den kitzlighet nu snart hoos
störste partenn aff menuiskiorne ähr, att inlåta sigh uti krackeel
och otijdige trätor och Rättegonger, skulle icke orijmeligit
wara, att wijdh alle Rättegånger, effter saakzens importance,
för ähn afdömdes, utaf parterne gofwes till Barnehuuseth någon
penningh; det hoos monge nationer och wäl icke dhe incivileste
uthi bruuk warit hafwer och än ähr, taga af dem någon
portion som till rätta gåå, synnerligen derföre att der igenom
afskräckia monge ifrån otijdige och onödige trätor.
14. Så kunde ock i Städerue det schiäligen i acht tagit
warda, att hwariom och enom, som Stadzrätt wille winna och
Bårgare warda, förehölles till Barne- och Tuchthuus opehollande
något gifwa, effter som det till hans egit bestå lände och
han der igenom ostyrige barn och legofolck hade att twinga
och till wederböhrlighet holla.
15. Aff desse och förmodeligen flere andre tillfallande
medell (såsom ock ett icke ringa ibland andra wara kunde, att
dhe stora Faddergåfwor sorn utgifwes mongestädes icke till ringa
afsaknadt hoos mången, som dem förmögnastom intet efftergifwa
wele, afskaffades och i stellet derföre, effter som persohnen
wörö, utgofwes till Barnhusetz underhold een marck,
een half daler, een dahlér, meera eller mindre, skulle det icke
Bilagor.
627
allenast lijsa mongens stoora utgiffter, utan wara Barnehuset
till een stor inkomst, så ock om af allom som panqueter och
collatz holla, dhe fattige barnen ihugkommes och till deras upfostran
een penning eller fleere, effter persohnernes wärde utgofwes)
när en summa penningar uti der till förordnade rum
sammansankader wörö, kunde opå beqwemlige orther en publijk
platz ordentligen och effter een wiss dessein lämpas och sedan
effter hwars ortz beqwemlighet inbyggias, wisse föreståndare
och förestånderskor medh förfarne och beqwemme handtwärckare
förordnas, dhe ther uthi längden icke allenast skulle
underholla sigh sielfwe, utan ock medh tijden förkofra sigh och
der brede wijdh å wägen rodia lättia och tiggerij: i det stellet
igen populera Städerne och landet medh dugeligit och arbetzsampt
folck, förorsaka ymnoghet på allehanda nödige och nyttige
handtwercken, der igenom ändtligen icke allenast ware egne
Rååwahrur kunde förarbetas, utan ock så monge andre manufacturer
af Ull, Sijlke och mehra sådant opå bahnen bringas.
16. Dhe Manufacturer såsom på någre orther ber uthi
Rijket inrättade warit här till dagz, mästedehls hafwa dhe hafft
dheras afftreck och consumption aff H:s K. M:tt och Chronan;
hwilcket twifwelsutan framdeles wille falla beswerligit så altidh
för H:s Kongl. M:tt och Chronan att wara afnämare på alt det
dhe åhret igenom tillwärcka kunne; Skulle ock icke mindre
swart falla handtwärckarne altidh hoos Chronan sollicitera om
sin bethalningh; skulle altså wäl detta fölliande tyckias wrara
ett görligit expedient: Om H:s K. Mitt effter een richtigh li
quidation
medh Factorerne och andre förläggiare allernådigst
handgofwo HandellsCollegio, att her effter draga omsorgh på
hwadh och huru myckit som af dem ophandlas skulle till Chronones
tarfwer, som ock om dheras richtige bethalning, hwar till
dåå kunde wisse medell och inkompster förordnas under Collegij
egen disposition: Och när detta hade kommit uthi richtighet
och stadigh ordningh, kunde Collegiumet antingen å nyo
accordera medh Factorerne som nu ähre, eller ock medh sielfwe
Smederne och dheres Aldermänn, om så stoor myckenhet
H:s K. Mitt nådigst af hwariehanda sorter begärade, hwilcket
kunde fördeles hoos dem att göras som billigast wore i prijset
och giorde bästa arbetet: der då någon funnes, som icke wille
gåå ifrån sin gamble dyrheet, eij heller beflijtade sigh att göra
gått och swarsgillt arbet, finge den samma sökia sigh sielff afnähmare
som lian bäst gitto till sine wahrur.
628
1651.
17. När handtwerckerne på detta sättet af Coilegio kunde
försäkrade wara om richtigh bethalningli, som ock praecise
föllia kunde och måste, behöfde handtwerckaren icke någon tijdh
försumma och gåå etfter bethalningen, skulle ock der af komma
att Collegiumet medh handtwerckerne kunde ehrholla så
godt och lijdeligit kööp, som nu utan landz skeer, elfter sielfwe
materialerne så wäl som victualierne kunna wara bättre
kööp här innan landz än på somblige orther utan landz: det
fuller förnembligast der af, att dhe få sin bethalningli i reda
penningar, der medh dhe då sielfwe hafwa lägenhet att köpa
sigh sine nödtorffter och icke som här till blifwa underkastade
Pactorens lydno och hörsamhet, att taga wahrurne af honom
till äfwentyrs öfwer marckgången, aldenstund Factoren ock af
pertzelerne gärna skall sökia och draga någon winningh så wäll
som af dheras arbete.
18. Blijfwer så prijset uthi een lijkhet och arbetet uti
den godhet och fijnhet som utan landz, då kan till det öfrige
deras arbete, som Chronan i desse fredztijdher icke behöfwer,
sökias afnähmare i Städerne, eller ock HandellsCollegiumet
drogo åhogha derföre att handla medh fremande nationer om
gode partier åhrligen, effter som det doch dess förutan moste
holla correspondentier wijdh alla orther, der något medh handell
och wandell tillgörande ähr. Såsom tå consumptionen och
åthgången funnes mycken eller lijten, moste man här inne befordra
wärcken och hielpa dem till förlagh.
19. Wandtmakerijen, som ähn här ähle, hafwa samina
beskaffenhet, att der dee igenom Collegij försorgh blifwa richtigt
och i rättan tijdh för det hoos dem bestellt warder betalte,
då kunne dee förmodeligen till consumption som i landet
ähr det forttsättia, serdeles om H:s K. M:tt på inkommande klädet
nådigst låter någorledes Tullen der effter ahnstellas, och
desse der emot låta sigh afföra ifrå det prijs dhe på sina wallrun
satt hafwa, och i det stellet beflijta sigh att taga af dheras
Capital hwar gångh det ahnlägges een skäligh winst och båttnad,
förwendandes så sitt capital någre gånger om åhret och
der af sökia bästa winningen, icke settiandes så högt att göra
räckningen på en gångh: Der wandtmakaren och andre detta
achtade och fölgde, kunde dee någre reesor om åhret kasta deras
Capital om, och altså gifwa hwar och een som behöfwer deras
godz friskt och gått och för skäligt kööp; och lijkawist wijdh
åhretz sluut förnimma och upbära een godh winningh; Förfall
-
Bilagor.
629
renheten, som i all tingh den bäste mästaren, gifwer allom dem,
dee dher på medh flytighet acht gifwit, att så i sanuingh ähr.
20. Och på det manufacturerne och handtwerckenn kunde
komma desto mehra uthi tillböhrligit esse och fortgång, emedan
dee myckit hindras der igenom, att mongen gifwer sigh uth för
een godh Mestare och stryker landet omkringh, den doch ali—
drigh något handtwärcke redeligen uthlärdt hafwer, hwarken
Läro- mindre Mästarebreef kunnat wederböhrligen nåå, gör ock
der effter sitt arbete, så att mongen skada der af tager: Hwarföre
på det att allt der medh kunde een gångh komma uthi
gått lagh och skick, synes icke orådeligh att alla handtwärckare
och embetzmäim, ehwar dhe finnas, till en wiss förelagdan
tijdh på wisse och beqwemligeste orther sammankallades, deism
gärningh framtedde till proof om dhe kunde för gilla Mästare
hollas och achtas, då ware dhe uthi dess Gille och Skråå
tillåtne och approberade att fåå och bruka sitt Embete:
Den der tili medh gode och laggilde schiäl icke wärdigh funnes
af dhe män, som det att pröfwa förordnade warda, tå på det
han, der han gamal wörö, icke måtte komma ifrån sin nähringh,
kunde honom så för sigh i siu lijfztijdh tillåtas arbeta hwad
han hintte, men icke att holla någon LähroPoike eller Gesell
och Mesterswänn; wörö lian ock yngre, doch något till åhren
kommen, arbete een tijdh hoos een redeligh Mestare, till dess
honom loff gofwes uthi Mestare nampn och wilckor arbeta till
sin egen födo. Men her effter stånde ingen fritt uthi något Embete
sigh för Mestare och frij arbetare hoos någon utgifwa, eller
elliest någons arbete emot taga, utan han sitt Läro- och Mästarebref,
såsom behörligit ähr, wunnit hafwer och framtee kan.
Doch stånde detta att gifwa icke uthi något Embetes broderskaps
behagh för sigh sielfwa, utan medh Rådzbijsittiarens wettskap,
samtyckio och goda inrådande, eller ock der Embetet
utan schäl sådant hindrade, stånde till Magistraten der sammastädes
sådant skiärskoda, och effter grundat och skäligt gåttfinnande
stadga och der om ordna som billigast och rättmätigast
wara kann.
21. Om Wicht och Måhl ähr merckeligen och efftertenckligen
slutit och förordnat uthi 1638 åhrs Besluth, hwar uthinnan
eij annat fehla synes, än att det så i wärcket steltes:
hwilcket så mycket bättre att göra och facilitera skulle en godh
deel hielpa, om Lijkare och Wedermåhl uthi Kongl. Maij:tz
RächneCammar hades, af sådana materia giorder som icke för
-
630
1651.
nötas, stötas, förråstas eller annat fehl till förminskningh eller
förhögningh taga kunde: Der af sedan lijka wedermåhl i Stapelstäderne
och andre orther dher wichtegodz mehrerdehls handteres
kunde förordnas, och der effter åhrligen een gångh eller
twå all Wicht och Måhl ransakas, lijkas och iämbnas. Och skulle
icke heller minder hielpa till tunnemåhlet, om så stadgades och
alfwarsambligen handhafdes, att ingen tunna tillstaddes sällias,
brukas eller föras, medh mindre Stadzens Ekemestare den medh
sigh tillförtrödde märcke bränt och gillat hade; hwarföre han
sedan kunde tilltahlat blifwa, om något fehl der medh funnes.
Här till tå een godh, redeligh och i dhe saaker förståndigh
man förordnas måtte, som detta alt troligen och flijteligen förrättade,
och skulle der igenom stoor skada förekommas; Serdeles
om medh kaune och stoopmåhlet äfwen så besteltes som
med det förrige, och Ekemestaren sigh ahngelägit wara låto, dee
kannor, som af Finnarne uthi stoor myckenheet göras och föras,
så wäl sorn alle andre, som till sälliande och köpande brukades,
effter medfångne wedermåhl, kanna och stoop, iustera och
rätta.
22. Mynttet, hwarefter sigh alt kööpande och sälliande
rättar, serdeles uthi upstijgande af wahrurnes prijs, wörö icke
den ringaste befordringen till handelens rätta lopp och styrckio,
att det uti en lijka valuation emot dhet fremmande som här i
landet går, serdeles dhe grofwe sorter aff Gull och Sölfwermyntet,
sattes; hwilcke elliest den fremmande medh stoor profijt
af landet uthföra kann, emot den valvation det nu uthi
gängse ähr, effter 10 nurk på dahleren, och der emot går Richzdahhr
för 4 dahla-, Invar af kommer att R:dr dagligen dagz
stägras, effter han elliest icke till fångz ähr, och det Swenska
Rijkzens gröfwa Söllfwermyntt uthi bethalningh af skuld och
andre utgiffter icke som det satt ähr och borde aestimeras.
Så wore ock icke mindre nyttigt, effter myckenheet nogh, Gudi
thes loff, af koppar i landet faller, att ock der af een god deel
till myntt anwendes, hwarigenom innanlandz medell kunne wara
med hwilcket den eena kunde sigh i köpande och bethalande
till dagligt) handpenningh ifrå den andre skillia, i synnerhet
wedh denne tijden, medan kopparen utanlandz icke utan ska
da
och den icke ringa försällias måste. Det ock till een godh
dehl, i somblig handtering, kunde lätta den swårheet, som nu
uthi richtigh bethalningh finnes.
23. Ty det måste fuller Invar och een bekenna och kan
Bilagor.
631
icke nekas, att dher richtigh bethalningh fehlar, faller ock straxt
Crediten, der credijten ligger omkull moste handell och wandell,
den af något warde ähr, studza och nästan som bort döö;
hwarföre ock i alle wälbestelte Rijken och Regementer, dhe
der i werldene ehrhåldne wara wille, upkomma och mehra tilltaga,
beflijtar man sigh förnämbligen om richtigh bethalningh,
wäl på all skuld, men serdeles den som sigh grundar på liquiderade
rächningar, wäxlar och klare handschriffter, sampt annor
desslijke skääl och bewijs: Det ock aff Swerges beskrefne
Lagh mongestädes ähr att aftaga, som serdeles af det 11 Cap.
KonungaBalcken och 16 Cap. i RådstuguBalcken. Hwarest wissan
dagh och tijdh på bethalningen föreskrifwes och förelägges,
så att icke oskäligen eller olagligen, utan och till hwars och
eens egen båtnad sådant alfwarsambligen fortsättias kunde, och
hwarcken een eller annan der ifrå frij wara och sigh undanleda
tilistädias, utan mehre hwar en Skuld när funnes, då
wara tillåtit creditoren sin fordran emot honom fullföllia, på
lnvilcken hendelse hwar och een som å högsta öfwerhetenes och
sitt Embetes wegnar något i sådana ährender uiacht hade att
göra, skulle förplichtad wara opå framtedd klar wexell, handschrifft,
doom, liquiderat räckningh, eller annor bewijs och trowerdige
skääl, den samma debitoren till bethalningh almholla
och strängia, antingen igenom fengelse, der ingen flijtigh förmaningh
gäller, genom utpantningh, inwijsning uti hans ägendom,
eller annor sådana medell, som Lagh och loffligh Landzens
sedwahna warit, eller ellieét hoos annor civil folck brukelige
ähre, alt dijt lämpandes att creditor kunde bethalter och
tillfredzstelter blifwa: doch att alt medh wederböhrligh alfwar
och oskadeligh moderation tillgåår.
24. Till detta skulle merckeligen hielpa, att tröga och
mootwillige Skulldenärer något ahnlades, så att dhe sigh för
skam och blygd hade att befruchta och skyy; men serdeles att
medh Banquerotter noga upsicht hades, att när dhe aldeles afträdde
och förluppo, tå dheras godz, uthestående skulld, böcker,
rächningar och hwad annat sådant förhanden wore och finnas
kunde, toges i förähring(l) och sattes i qwarstadh; Sedan
der på den flychtige Skulldnären, till en wiss tijdh sigh till att
instella, offentligen medh ahnslagen citation stämdes: Der han
sigh icke insteite, tå hans bemelte ägendom och böcker inventerades,
godz som förderfwas kunde af liggiande bortsåldes, och
till Creditorernes bästa afkomsten förwarades; hwilcka credi
-
632
1651.
torer sedan ock uppenbarligen, igenom ahnslagen stämbningh
och annor lämplig fordran, tillsamman kallas måste, hwar sin
quota, som förslå kunde, att anamma. Och der hans ägendom
icke tillrächte, att då Magistraten, dher han tillhollit hafwer,
noga och försichteligen uthransakar örn hans förliollaude, lefwerne
och handell; der tå funnes medh sanningh att sådana
Skuldnär icke igenom olycko, utan egit förwållande, pracht,
pråhl, oordenteligit lefwerne, försumelsse och oflijtighet, till den
olägenhet kommen wörö, och andra med sigh uti skada fördt:
Att tå en sådan för oredligh förklaras och infamis holles, så
att han icke wärdigh achtas uti något ährligit Embete eller
Sälskap brukas eller lijdas: Men om så funnes, att han utaf
upsååt och mootwillighet penningar eller godz borgat hade uthi
mehning aldrigh att bethala, utan gått Folck opå skada och
uthi olägenhet af berådde modhe föra; Uthi sådant fall moste
han icke allenast för oährligh uthroopat warda, utan ock Stellas
wijdh stupona een tijdh och sedan förwijsas landet; Eller
ock der omstendigheterne så grofwe wörö, att tå såsom een
tiuf, hufwudbedragare och förderfware till lijfwet straffades, androm
allom till skyy och åthwarningh. Effter såsom detta så
mongestädes i werldenne, serdeles ibland dhe Christne och dygde
älskande stadgat ähr och brukas.
25. Alin är ett och icke det ringesta, som stoor oreda
till wäga kommer, så på landet i synnerhet, som ock till een deel
i städerne, dhe monge inhysses folck, Löösdrijfware, Spanthalströskare,
månadz- eller halfdrengier, Fördeels och onödige förswarskarlar,
som finnes i stoor ymnoghet hwariestädes. Desse
half- eller månadzdrengier taga sigh lijtet hemwijst hoos een
Bondhe och kalla sigh hans drengier, det dhe docli åthminstone
icke åhre, utan allenast moot een wiss afhandlat nytto och fördeel
utlåfwa honom i Sädes- och Skördesanden hielpa, till
een månad eller 6 weckur tillsamman rächnadt om åhret, arbeta
så een dagli eller twå hoos honom efter sitt behagh, sedan
gåå the helle otto eller fiorton dagar hoos andre i Socknen
och arbeta för höö, halm och sädh; Sådana förorsaka att
een godh mann nu näppeligen een Leegodrengh fåå kann, emedan
hwar på detta sättet får lefwa i egit sielfzwåld och fixerar
Bönderne och Landtmannen som dem lyster; desse medh
andre Löösdrijfware borde antingen taga sigh åhrstienster effter
Lagh hoos någon wiss huusbonde, eller ock städia sigh
hemman, så frampt dee till annat serdeles arbete icke beqwero
-
Bilagor.
633
ligare wörö. Och den detta icke giorde, borde wara sielfzskrifwen
att låta sigh bruka uti H:s K. M:tz och Chronones tienst,
antingen hemma i Fäderneslandet eller ock uthom Landz, der
hans tienst behöfdes och han någon nytta göra kunde: Eller
om så rådeligare tychtes, att styrkia Skepzfahrten medh, blifwa
tagen under Båtzmännerne och sättias till tienst för billigh hyra
pä Kööpmanna Skepp, der han sin nähring hafwa kunde och
något lähra. Inhyses folck kunde till dhe orter ock transporteras
medh alt sitt gesinde, hwarest dhe till arbete och gärningh
bollås förmåtte.
26. Om Chrono och Freissehemman synes wäl wara bestelt
som huusbonden behagar medh sin giord göra och uthsättia till
een eller huru monga boolagh han till sin nytto hafwa kan.
Men af det att Skattehemmannen besittias offta af fyra eller
sex, wäl undertijden otta eller tijo boolagh i somblige Landzendar,
så förorsakas myckenhet af fattigt folck, emedan dhe alla
sigh näpligen nähra kunne på hemmanet, mindre någon förkofringh
giöra, det dhe effter sin dödh barnomäu effterlembna må,
alt af stort missförstånd och inbilldningh att icke kunne träda
ifrån det hemman han någon deel uti äger, dher han lijkawist
annor lägenhet sigh städia kunde och sitt arbete sigh och sinom
till fördeel bruka. Detta att förekomma synes fögo bättre
medel kunna för denne tijdh påfinnas, än att dem förbiudes
flere på ett hemman sittia och det således dhela ringare än till
helfftene, och dhe som uti Skattegården mindre lått hadhe,
wari förplichtade och skyldige sin deel till kööpz oplåta den
som meste dellien ägde, men ingen stå fritt Eng eller annor
ägo försällia och förpartera effter egen tyckio ifrån bålbyn och
hemmanet, som offta sker: kunde altså monge andre Odesshemman
och obrukade platzer uptagas och Landet mehra upbrukas
och excoleras.
Ordningh och Stadga,
Som förordnas kunde till föreskrefne 25 och 26
punchtz uthförande och bättre fullfölliande.
Alldenstund man af dageligh förfarenheet märcker att een
oförskämd lättia på den ena och otijdigh barmhertighet på den
andra sijdan föda af sigh itt odrägeligit tiggerij, som Städer
och Land lijka som een allmänn plåga belasta, hwar igenom
sedan Manufacturer och redeligh bergning försummas; men i
stellet allehanda odygder och synder tillwäxa, som Gudz hembd
41
634
1651.
och straff öfwer Fäderneslandet förorsaka: Ty ähr af nöden
att alle dhe, som Gudh och högsta öfwerheten någon befahlning
om gode ordningars ahnstichtande och inbördes försorgh
i händer gifwit hafwer, det wari Föräldrar, Barn huusbönder
eller andra, der om sigh winnläggia, att hwar och een kan sin
befordring, uähring och opehälle hafwa, på det dhe som rätt
fattige öhre och oundwijkeligen Gudz allmosa behöfwa, desto
bättre och rijkeligare må försorgde blifwa. Till hwars befordringh
effter fölliande punchter synes till påminnelse tiäna:
1. Emedan alle Föräldrar effter Gudz budh och naturligh
lagh ähre skylldige att föda och i Christelige dygder uptuchta
sine barn; Ty ähr det både wederstyggeligit för menniskior
och straffwärdigt aff Öfwerheten, att man seer huruledes en
part wahnartige Föräldrar emot sin naturlige plicht twinga sine
barn till Tijggerij, såsom ock till alla odygder upföda, blifwandes
således deres nähriugz röfware och omsijder lijfz förspillare;
Hwarföre skall sådana arga Föräldrar icke allenast befahlat
wara, sine barn uti Gudzfruchtan och een redeligh tienst,
hwar af dhe sigh medh tijden föda kunne, upfostra, utan ock
strengeligen förbudit att hålla sijne barn till tijggerij, sielfzwåld
och lättia. Warder någon ond Fadher eller Modher medh sådan
odygd beträdd, bothe då medh kropp och fengelse.
2. Effter som barnen reciproce ähro skylldige föda sine
Föräldrar, som ock Swerges Lagh 31 L:L: och 15 Stadzlagen
det befahler: Ty skall ett sådant argt och wahnartigt
barn, som sine gamble fattige och wahnföre Föräldrar utan
skiötzell och underhold förskiuter och till Tiggerij twingar,
botha till Sochnens huus fattige så myckit kasten kan wärd
wara, som försummat ähr, och icke desto mindre wari plichtigh
dem att försöria.
3. Såsom Lagh och skiähl äschar, att huusbönder böhre
försöria sitt tienstefolck: Så fordras ock der emot, att alle som
arbeta orcka, äga till lego gånga och sina huusbönder hörsamhet
och- wyrdna bewijsa, eller medh bonde utschylder göra,
hwar igenom böör förbudit wara, att inga driftekarlar, spannetahlströskare,
inhyses folck och andra slijka löst partie måge
kring Landet flyta, utan att dhe heller uptages och straffas,
anten medh penningar, fengzle, eller inställande under Solldaterne
eller Båtzmännen.
4. Och effter som Backestugur och uthbyggen gemeenligen
ähre sådane löösa Folckz tillhold och nästen: Dy bohra ock
Bilagor. 635
dhe nederrijfwas och afskaffas och ytterliggiare att upbyggias
förbiudas, medh mindre dhe till Torp kunne tienlige wara och
der af något skylldas kann.
5. Hwilcken Bonde inhyses folck och löst partie hyser eller
Backstugur oppbyggia tillåter på dhe ägor han boor, bothe *)
6. Och på det sådane förargelige tiggiare och löst folck
icke må hafwa någon orsak, hwar medh dhe sigh uhrsechta och
förswara kunne, när dhe här om blifwa söchte och tilltalte;
Ty skall i gemeen allom förbudit wara några pass eller wittnessbörder
till een eller annan utgifwa, effter som alle sådane
pass, der någon dem förebära wille, böhre skattas och hollas
af inte warde. Warder nu någon beslagen något pass i sådant
fall att utgifwa, bothe då till Sochnens huus fattige
och bethale den omkostnadh som upgår på den bråtz
liges
ahntastande och föhrande.
7. För samma skääl skull böhr ingen mehr folck hafwa
eller förswara, än dem han dageligen underholler och försöria
kan, eller å sine ägor för Bonde och Torpare besutne hafwer.
8. Alla som någon omwårdnat eller Gudz allmosa tarfwa
bohra thees för Kyrckioherden, som sedan medh Sochnen kan
skåda och pröfwa på hwad sätt dhe kunne undsättias och hielpas.
9. Finnes små, omyndige faderlööse och moderlöse barn,
eller af fattige Föräldrar födde, hwilckes försorgh ingen sigh
påtaga will: Då böör Kyrckioherden och Sochnens Sexmän
hafwa omsorgh att sådana kunna Förmyndare bekomma, uptechuandes
till den ända een eller flere af dess förmögneste
Slecht, Gudfader och föräldrarnas förtrogneste wenner, hwar
medh Sexmänn, under hwilckes qwarter sådana lyda, skall till
Tingz fahra och af Heradzhöfdinge och Nämbden förordning
begära, hwilcken barna måhlsman wara skall, det honom strax
meddeelas skall, wider boot om Sochnen eller
Nämbden här uthinnan sin plicht försummar.
10. Ehoo som helst till Målssmann å Tinget nämbd och
tillsätter blifwer, see så troliga för barna godz och dess födho
och uptuchtelse, som det wore hans egit, försöriandes den omyndige
lioos sigh sielff eller annor städes medh een redligh tienst
eller handtwärckz lärande, och läggie ingo dolsko wider, medh
mindre han will umbgälla sin försumelse, det Fougde och Lendz
-
') Lucka i texten, likasom uti följande §§ 0, 9 och 17, afsedd för
bötesbeloppet.
636
1651.
raan, Sochnens fattige till godho, genistan skall uttaga, och
wari eij dess mindre Målssmann medh mindre han tillförende
raedh twenne Målssraannedömme kan belastat wara.
11. Och på det dhe Fosterfädher, som fattige små omyndige
barn till uptuchtelse uptaga, icke måge wara utan förhoppningh
om wedergellningh: Ty skall han tiena sin fosterfader
så långan tijd allena för maat och torfftige kläder, sedan han
tolf åhra gammal ähr, som fosterfadren honom tillförende födt
bäfwer: Och der fosterfädher eller moder framdeles kan fat
tigdom
henda; wari då förplichtadt komma honom effter lägenheten
till hielp och undsättningh sorn sin egne föräldrar.
12. Blifwer någon i Sochnen behäftadt medh någon skadeligh
siuukdom, som ähr spettälska, besättielsse, raserij, uhrsinnigheet,
tookhet och blindhet, att han sigh utan andras hielp
eij kan fogha och ledsaga; sökie då Sochnen för sådane hielp
uti nästliggiande Hospital.
13. Andre fattige, gamble wahnföre, döfwa, som ingen
omwårdnadh och underhold hafwa kunne, och doch pröfwes
Gudz allmosa wärdige, böör Sochnen försöria, antingen uti
Sochnens fattige stugu, eller att dem tilldeeles een wiss tract
och wisse familier uti Sochnen, som dhe besökia kunna.
14. Och på det allt må desto richtigare tillgåå, så med
drifftekarlars och fallske tiggiares utiagande, som dhe rätt fattigas
försorgh: Ty skall Sochnen sönderdeelas i wisse qwarteer,
iuu så, att uti hwart qwarteer twenne eller flere Qwartermestare
ähre, som dagligh kundskap hafwa kunna om det som i
deras qwarteer emot TiggiareOrdningen och det som förmält
ähr förelöper, det han straxt näste Söndagh för Kyrckioheerden
förkunna skall, effter Fougde och Länsman sökia om saken så
fordra kann. Försummar någon Rootmestare sitt Embete, bothe
tå alt thet den bråtzliga botha borde, och wari eij han desto
heller frelster.
15. Nuu kunna uti een Sochn flere fattige infalla, ähn
han föda kan: hielpes då heela Giäldet åth att föda dee fattige
på sätt som sagt ähr, eller igenom collecterne i kyrckian;
hinder eij geldet till, sökie då Kyrckeherden radh boos sin praepositum,
som medh sine contractister på det flijteligaste öfwerläggia
skall, om icke någon Sochn i contractet finnes, som mindre
tahl på fattige hafwer och den öfwerhopade Sochnen godwilleligen
till undsättning komma will. Finnes eij annor medell:
Då böör Heradzhöfdingen medh Nämbden förläggia den
Bilagor.
637
fattiga huru wijda och hwarest han i häradet böör sin allmoosa
sökia, och det å Tinge förkunna, meddelandes deröfwer dhe fattige
ett märcke, hwar medh han sin richtighet betyga kan, på
sådant sätt som Lagen i 37 Cap. B:B: L:L: berömeligen om
Brandstudh stadgar och tahlar.
16. Kan ock någre Tiggiare sedan hittas, som sigh icke
will låta åthnöija medh den Allmosa honom tillschrifwen ähr,
utan med Tiggiare stafwen löper uthom den tract honom i
Sochnen och Heradt förelagt ähr: Tages upp och skickes tillbaka
och straffas medh fengzle och hunger.
17. Såsom Sochnen och Sexman böhre wakande wahra om
sine fattigas försorgning: Så böör ock Heradzhöfdinge med
Heredznämbd wara oförsumelige att resolvera och förordning
göra öfwer alla dee ährender, som Sochnen hoos Rätten om
dhe omyndigas, wahnföhres och fattiges underhold och försorgning
låta andraga; hwad ock af Rätten således resolveras, böör
af Fougden och Ländzmannen straxt exequerat blifwa. Hwilcken
dere af desse, anten Sochnen, Nämbden, eller Fougde eller
Länssman försumelige ähre, bothe till Sochnens
Fattiges försorgning, som den fattige klagande boor uthi.
18. Och ändoch denne actio är popularis och böör af
hwariom och enom ahnstellas: Skall då i synnerhet Prosterne
wara befahlat upseende hafwa öfwer Kyrckioherderne och Prästerskapet
i deres Prosterijen, och Fougden medh Heradzhöfdingen
uti Heradet, att alt kan richtigt tillgåå.
19. Nu kunna desse sådana feel finna, som dhe eij sielfwa
bättra och förekomma kunna, gifwe då Prost saken Bijskopen
tillkenna, och Fougde och Heradzhöfdinge klage sigh för Landzhöfdingenom:
Döme och straffe sedan Biskop Kläricka och Landz
höfdinge
Lekmanne.
20. Serdeles wörö nödigt att Soldater och LaudzKnechter
kunne förordnas något wist, der wijdh dhe sigh holla kunde,
att dem icke tillfälle gofwes in i Städerne tahra och myckit
orijmligit så wäl som skadeligit åstad komma,
Effter som det öfwerflödige Tiggerij och lösa
partie, som i Städerna finnes, mäst hafwer sin ohrsaak
af Landet, hwar ifrån dhe deels för sielfzwåldh
och lättia skulld, deels att dee der intet underhold
hafwa kunne, komma och flyta, så will man förmoda,
att när godh ordningh på Tiggerij och löst
638
1651.
folckz affskaffande på landzbygden blifwer ahnstellt,
skall ock all oordning i Städerne lätteligen blifwa
förekommen och dempad, och i dess ställe Invar och
een tillböhrligen försörgd; Icke desto mindre tyckes
desse punchter till större richtighet beqwemligen i
Städerne kunna påminnas:
1. Synes af nöden, att samina ordningh achtas i Städerne
som tillförrene sagt ähr om Föräldrars, Barns och huusbönders
plicht till inbördes och dee sinas försorgning på landet.
2. Sedan att intet inhyses folck lijdes, utan ähr han rörigh
och fattigh, gångi å lego, som Lagen i 21 Cap. B:B. säger,
eller tagi sådant nähringzmedell sigh för- som han kan
sigh ehrligen föda medh, såsom Akare, dragare etc. Ahr han
fattigh, sökie hielp och undsättningh hoos Borgmestare och
Rådh, som fattigdom hans pröfwa kunna och till undsättningh
komma böhre.
3. Fader och Moderlösa, såsom ock fattigh folckz omyndige
barns Förmynderskap, hwar igenom dhe kunne födde och
Christeligen uptuchtade blifwa, bööre Borgmestare och Rådh
draga omsorgh före.
4. Hwilcken som helst, anten igenom Föräldrarnas testamente
eller Rättens förordningh till Förmyndare blffwer ahnstelter,
böör der uthi ingen uhrsechtan liafwa, och skall deras
plicht wara, att försöria barnen medh födo, och tillhollande till
något redeligit Läre embete och tienst, hwar gönom dhe sigh
medh tijden föda kunne.
5. Den som ett fattigt omyndigt barn till lähro och tienst
antager, skall det niuta till godo och fördeel, och så månge
åhr den omyndige allena för maat och kläder tiena skall uti
handtwercket, sedan han 10 åhr gammal ähr, som han tillförende
ähr födder och fostrader, hwar effter omsijder hans lähro
åhr skola begynna att räcknas.
6. Finnes ock flere barn än som på detta sättet försörias
kunne, skola dhe barnhusens Föreståndare förestelles, i Barnhusen
eifter dess ordningh att försörias.
7. Alle dem som i Städerne af ålder, siuukdoom eber
annor mootgångh kan fattigdom hända, bööre ock i Staden
igenom Borgmestare och Rådz wakande omwårdnat försörgde
blifwa. Andre som blifwa behäfftade medh siukdomar, att dhe
andres acht och omwårdnat behöfwa och ifrån folckz umbgänge
böhre stängde wara, remitteres till allraenne Hospitaler.
Bilagor. öäy
8. Och på det alt detta medh mehra, som till dhe omyndigas
försorgh och wahnartige Tiggiares och löst folckz affskaffande
tiena kan, deste bättre må blifwa exequerat och handhafft,
synes af nöden att Städerne deeles i wisse qwarteer,
hwaruthinnan sedan wisse Rootmestare för hwart qwarteer Stellas
kunna, hwilckes Embete och skylldigheet wara skall att
hafwa nogha kundskap om det folck i hans qwarteer boendes
ähre och medh hwad nähringzmedel dhe sigh föda och försöria:
Sedan att dhe tillsee, att ingen opföder sine barn i lättia,
sielfzwåld eller tiggerij der till medh att inge löösdrijfware
tiggie eller olåfligen gäster och huusfolck i dheras qwarteer
sigh nedersättia och insmyga.
Dessförutan synes ock rådeligit, att desse Rootmestare tillfogades
en Censor, som på Iiootemesterne her uthinnan kunde
insicht hafwa och Borgmestare och Rådh tillkenna gifwa hwad
dhe emot Stadzeus Rätt och ährlige sedher här uthinnan see
förelöpa.
9. Så syntes ock rådsampt, att sådane publique huus, som
hoos andre nationer i bruk ähre, boos oss uprättades, hwilcka
deels kunna tiäna till dhe omyndiga fattigas ährlige uptuchtan,
såsom Barnehuus, deels till dhe åldriges underhold och försörgningh,
åthskilliandes förmögne ifrån fattige, deels till wahnartigas
straff, såsom Tucht- och Spinnehuus, hwilcket alt sin besynnerligh
beskrifning!! och ordningar behöfwer.
Bil. H.
Uppå Kongl. Maij:tz nådigste Förslagh om Qwarntullens
och andre hälsosame Ordningars inrättande
är detta Uthskåttes af Ridderskapet och Adelen,
som uppå denne tidh effter K. M:tz allernådigste befalningh
äre församblade, oförgripelige Betänckiande
och underdånigste Swaar. Actum Stocholm den 2
Decembris 1651.
Uthskåttet af Ridderskapet och Adelen hafwa effter dess
underdånige plicht, hörsamheet och lydna, högstbemälte Kongl.
Maij:tz them nu här wed nänvarande Möthet communicerade
640
1651.
Förslagh, så wäl öfwer Qwarntullen, som eliest andre gode och
högnödige ährender, tiänte till Fäderneslandzens wälfärdh, cultur
och säkerheet, sigh emellan taget uthi ett ödmiukt betänckiande.
Och funnit först der af högstbennte K. M:tz nådige intention
wara så högloflig, berömlig och skiäligh, att man bäfwer högh
orsaak Kongl. Maij:tt för een sådhan Kongligh Nijt, trogen omsårgh
och försichtig omwårdnad, till undersåthernes wältrefnat
och befordran, troligen och underdånigst att betacka.
Hwadh nu till det första det Förslaget, Kongl. Maij:tt allernådigst
hafwer författa låthit, wedhkommer, nämbligen på hwadh
sätt QwarnTullen säkrast och beqwämbligast (uppå dhe orther
det sigh giöra låther) skulle stå att inrätta och practicera, så
är detta Uthskåttes af Ridderskap och Adel underdånige betänckiande,
att så frampt Kongl. M:tt allernådigst gott finner
till sin och Fäderneslandzens wälfärdh och bijståndh, såsom det
bästa medlet, bem:te QwarnTull allernådigst att inrätta, såsom
ock sädhan samptlige Rijksens Ständers wijdare approbation
och bejakningh deröfwer erhållandes warder, befinne dhe för
sine Personer uthi bennte Förslagh ij underdånighet inthet att
påminna. The öfrige Förslagen seer man ock ij lijka måtto
wara af wichtig Consideration och att all godh ordningh här
medh sökt och fordrat warder, ij stället att missbruuk och oordningh
tagher öfwerhanden; derföre Ridderskapet och Adelen
gärna medh all hörsamheet låta det der wid beroo, hemställandes
dess widare inrättelse och förfordringh på det underdånigste
uthi Kongl. Maij:tz försichtige diiudication och allernådigste betänckiande.
Och förblifwe Kongl. Maij:tt medh all underdånigh
och troplichtigh hörsamheet och lydno städze och ij sin dödzstund
obligerade och förbundne.
Uppå Ridderskapets och Adelens Uthskåts
wägnar
pro tempore LandtMarskalk.
Bilagor.
641
Bil. I.
Stundernas Utskotts Beslut. Dat. 15 Dec. 1651.
Tryckt hos Stiernman, Riksd. och Möt. Besh 2: 1177. Finnes i original
endast i Riks-Archivet, bland Riksdagsacta, och har följ. underskrifter:
Per Brahe, Jacobus de LaGardie.,
Greffwe till Wissingsbårg.
Axell Oxenstiern. Gabriel Oxenstierna,
m. p. G. t. K. och Wasa.
Erich Ryningh. Knutt Posse. Lars Kagg.
Fredrich Stenbock. Ture Sparre. Erich Gyllenstierna.
Sevedh Bååt. Magnus Gabriel De La Gardie. Axell Lillie.
Ache Hansson Vulfsparre. Herman Fleming!). Gustavus Bielke.
Arfved Wirtenberger von Debern. Johann Berndes.
Schwante Sparre,
pro tempore Landtmarschalk.
J. C. De La Gardie. Sten Bielke, Erick Sparre.
F: H. till Korpo.
Knut Kurck. Friek Flemingh. Lars Flemingh.
Gustavus Bonnde. Christer Bonde. Gustaf Rosenhane.
Ernest Johann Creutz. Caril Heinrich Wrede. Harall Stake.
Bengt Bagge. Frans Crusebiörn. Hannss Strihk;
Jacob von Der Linde. N. Tungell. Th:s Langman.
Johan Silwerstierna. A. Gyldenklou.
Johan Apalgrehn. Marten AugustiniSohn Leijonsköldh.
Simon Simonsson Rosenberg. Christoff Friederich von Schwalch.
Anderss Appelbom. Erich Rosenhielm.
■Nils Nilsson Stiernflycht. Johan Graan.
Israel Lagerfeldt. Mårten Pedhersson Blixen-Cron.
Nils Silwergren. Samuel Kempensköld. G. H. Taubenfeldt.
Hanss Klärch. Johan Wijnbladh.
Johannes Westermänn Lilliekrantz. Daniel Behmer.
Bengdt Hansson Rehnfäldt. Jochim Schiittehielm.
642
1651.
Andreas Prytz
Episc. Lincop.
Ericus Brunnius
Superint. Gothob.
Olavus Svenonis
P. et P. Scarensis.
Johannes Canuti Lenaeus
Archiep:s Upsaliensis.
Olavus Laureljus Johan Matthias
Ep:s Arosiensis. Ep. Str.
Sueno Benedictj Samuel Enander
Carlst. S. Calraariens. Snperlntend.
Zacharias P. Lundebergius Ericus Emporagrius
Wexionensis. Past. p. Stokholm, et Cons. ibid. Prses.
Olaus Skough
Concionator Aulicus.
Nicolaus Skunck Niels Swenson Olaus Hisingh
Civit. Stochol. Secretariu8. Borgemestare i Ubsala. Norcop. Cons.
Laurentius Broman Mårthen Hansson Alhem
Gothoburgensis Praeses. Borgmestare i Callmar.
Bil. K.
Magnus Schillers ed i egenskap af Riddarhus-Sekreterarens
Adjutant.
Jagh Magnus Schiller, bewilliat att wara Secreteraren på
det Högloflige Ridderhuset, Edilie och wälb:dh Samuel Kempenskiöld,
för Adjutant och till bijståndh, tillsäger, lofwar och
swär, widh Gudh och på min ewige saligheet, att jagh skall
medh högsta flijt, omsorgh och åhåga, troligen och redeligen
förrätta alt hwadh som migh tilltrodt och befahlat warder:
Medh störste trooheet göma och förwara alle Skriffter, Afskriffter
och handlingar, som migh effter ordre ij Secreterarens
fråwaru, eller eliest, kunne blifwa förtrodde; att inthet der af
någrom kommer tillhanda, uthan effter befalningh; icke heller
någrom uppenbara, eller läsa låta, det som förborgat wara bör:
i synnerheet hålla det hemligit, som innan om lychta dörar,
uthi rådslagswijs, blifwer sagt och talat. Och detta alt så sant,
som migh Gudh hielpe till lijf och siäl. Actum Stocholm den
4. Novemb. 1651.
Magnus Schiller.
(Sigill.)
lim
Bilagor.
643
Bil. L.
Desse af Ridderskapet och Adelen äre, tillijka
medh Rijksens Rådh, Bisper, Superintendenter sampt
någre af Borgerskapet kallade till 1651 åhrs mothe
och bekommit breff:
1. Alla Landzhöfdingar i Swerige
Sperlingen i Halland undantagandes.
Gustaff Rosenhane.
Carl Wredh.
Erich Ribbing.
Jacob Lind.
Ernest Kreutz.
H:r Åke Oxenstierna.
H. Jurgen Paikull.
H. Robort Duglas.
2. Aff HoffrättzCollegio
Erich Rosenhielm.
Johan Graan.
Daniel Behmer.
Anders Soolblom.
3. KrigzCollegio
H. Gustaff Baner.
Simon Simonsson R.
Nils Persson Silfwergreen.
4. AmmiralitetzCollegio
Gap. H. Steen Bielke. Hans Klarek.
5. CantzlijCollegio
Secr. Nils N. Tungell. Johan Winbladh
Johan Silffwerstierna.
Anders Gyllenklow.
Christopher F. v. Schwalch.
Johan Stiernhöck.
Peter Julius Coijet.
Gustaff Taubenfeltt.
Oloff Wallenstett.
Håkon N. Cederqwist.
6.
CammarCollegio
Lars Fleming. Nils N. Stiernflycht.
Mårten Leijonsköldh. Mårten P. BlixenChron.
Gustaff Peersson. Jochim Skyttenhielm.
Johan Erichsson Apelgren. Bengt H:n Rhenfeltt.
7. Israel Lagerfelt!. Samuel Kempensköld. Johan LiheCrantz.
644
1651.
Bil. M.
t
Öfriga handlingar. ')
1. Promemoria äng. gästgifverierna.
2. D:o d:o särskildt rörande Södermanland.
3. Utdrag af Adelns Privilegier, ang. minskad rusttjenst för
fattige Adelsmän.
4. Kongl. Br. till Landshöfdingen i Upland Lars Sparre 2) ang.
erläggande af mantalspenningar i stället för qvarntullen.
Odat. Copia.
5. D:o till Landshöfdingarne i Sverige om Adelns frihet från
mantalspenningar. Dat. 16 April 1641. Copia. (Finnes i
Riks-Registr.)
6. Boktryckaren Henr. Kaijsers förnyade ansökan om understöd
till Vapenboken. Original.
7. Riddarbusbyggmästaren Henr. Wilhelms ansökan om löneförhöjning
m. m. Original.
8. Krögare- eller Gästgifvare Ordning. Dat. 11 Aug. 1651.
(Tryckt exemplar.)
') Endast rubrikerna å dessa handlingar äro bär anförda. Handlingarna
finnas fullständiga, inbundna vid prot.
2) Landshöfding 1634—1641.
