# ID: svediakorp-gov78
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1640--1644
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 125,556
# sentences: 5,789
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
TREDJE DELEN
2:DRA UPPLAGAN
'
1640—1044
STOCKHOLM
KUNGL. HOKTi’.YCKEIilKT. r. A. NORSTEDT
1906
Pris 5 kronor.
& SÖNER
J
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ABELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
TREDJE DELEN
2:DRA UPPLAGAN
1040—1044
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1906
Sedan 1902 års adelsmöte beslutit, att en ny upplaga af
de tre första delarna af Ridderskapets och adelns riksdagsprotokoll,
omfattande tiden 1627—1644, skulle utgifvas
och riddarhusdirektionen åt undertecknad uppdragit att
redigera densamma, har detta arbete fortgått och är nu
fullbordadt. Första delen af den nya upplagan utkom
1904, andra delen 1905, och den tredje är nu färdig.
Rörande de handskrifter, som användts vid redaktionen
af texten till tredje delen, gäller i hufvudsak detsamma,
som yttrats i förordet till 2:dra delen.
Den i första upplagan (sid. 409—417) efter ett manuskript
i Nordinska samlingen i Uppsala universitetsbibliotek
tryckta vidlyftiga skriften angående regeringsformen
m. m. har i den nya upplagan uteslutits, emedan den icke
härrör från adeln ensam utan utger sig för att vara
»mästadeles ständernas och gode patrioters betänkande om
regimentsformen och andre nödige här införde puncter».
För öfrigt finnes ett särskildt betänkande af adeln om
regeringsformen, här tryckt såsom bil. H till protokollet
för 1644.
Vid riksdagen 1644 fördes en formlig rättegång inför
adeln mellan Mauritz Horn och Clas Skalm rörande den
senares adelskap och resulterande i en af adeln utgifven
dom. Angående denna rättegång finnes ett särskildt
protokoll, som icke upptagits i första upplagan, men då
det synes vara ensamt i sitt slag, har det här återgifvits
in extenso jämte domen (sid. 367—381).
Stockholm i maj 1906.
Severin Bergh.
Innehållsförteckning.
Riksdagen i Nyköping januari, februari 1640.
Sid.
Protokoll  1.
Bil. A. Kongl. Maj:ts allmänna proposition  38.
> B. Adelns och krigsbefälets svar på Kongl. Maj:ts allmänna
proposition  41.
i C. Kongl. Maj:ts proposition till adeln angående dess tullfrihet 46.
» D. Adelns svar angående d:o  47.
> E. Kongl. Maj:ts proposition till adeln angående skjutsväsendet
samt missbruk med försvarskarlar och sätesgårdar . . 51.
» E. Adelns svar angående d:o  52.
> G. Adelns supplik angående vid föregående riksdagar fram
ställda
besvär  55.
> H. Adelns skrifvelse angående tillämpningen af adelns privi
legier
rörande ofrälse gifte m. m  55.
> I. Rikets ständers beslut. Underskrifter  57.
» K. Förteckning på frånvarande  59.
> L. Förteckning, utvisande adelns fördelning på landshöfdinge
dömen
med afseende på rusttjänstpenningars utgörande 63.
» M. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade men bär
ej tryckta handlingar  65.
Mötet i Stockholm januari 1641.
Protokoll  66.
Bil. A. Regeringens allmänna proposition  69.
» B. Adelns svar på regeringens allmänna proposition  77.
» C. Adelns ytterligare svar angående gäst- och skjutsning . . 84.
» D. Regeringens proposition till adeln angående rusttjänsten och
kontributionen till riddarhnsbyggningen  86.
> E. Adelns svar angående d:o  87.
Riksdagen i Stockholm januari—mars 1642.
Protokoll  91.
Bil. A. Kongl. Maj:ts första proposition 168.
VI
Sid.
Bil. B. Adelns svar på Kongl. Maj:ts första proposition 171.
> C. Kongl. Maj:ts andra proposition 176.
> D. Adelns och krigsbefälets svar på Kongl. Maj:ts andra pro
position
185.
> E. Första klassens inom ridderskapet och adelen skrifvelse an
gående
gäst- och skjutsning i gref- och friherreskapen 190.
> F. Kongl. Maj:ts proposition till adeln angående rusttjänsten
och adelns tullfrihet 191.
» 6. Adelns svar angående d:o 193.
> H. Regeringens och rådets proposition till adeln angående rid
darhusets
byggning, öfverflöds hämmande m. m. ... 195.
» I. Adelns svar angående d:o  204.
» K. Adelns besvär  208.
> L. Rikets ständers beslut. Underskrifter 211.
» M. Förslag till stadga om adliga bröllop m. m 213.
» N. Afsked om rusttjänstpenningarna 219.
» O. Introduktionslista  220.
> P. Förteckning på öfriga originalprotokollet bilagda men här
ej tryckta handlingar  222.
Riksdagen i Stockholm oktober—december 1643.
Protokoll
224.
Bil. A. Kongl. Maj:ts första proposition  250.
> B. Adelns och krigsbefälets svar på Kongl. Maj:ts första pro
position
252.
> C. Kongl. Maj:ts andra proposition  258.
» D. Adelns besvär  263.
> E. AdelnB och krigsbefälets förklaring angående drottningens
tillträde till regeringen  266.
» F. Adelns och krigsbefälets svar på Kongl. Maj:ts andra proposition
269.
» G. Rikets ständers beslut. Underskrifter  273.
> H. Introduktionslista  275.
> I. Förteckning på öfriga originalprotokollet bilagda men här
ej tryckta handlingar  276.
Riksdagen i Stockholm oktober—december 1644.
Protokoll  278.
Bil. A. Kongl. Maj:ts proposition  332.
> B. Allmogens besvär angående köpegodsens inlösning m. m. . 337.
» C. Adelns förklaring med anledning af allmogens besvär . . . 340.
» D. Rådets och adelns supplik angående stadfästelse å adelns
privilegier och förläningar  342.
> E. Adelns svar på Kongl. Maj:ts proposition  350.
> F. Adelns svar på Kongl. Maj:ts muntliga kommunikation till
adelns utskott rörande bevillning m. ra  356.
VII
Bil.
G.
Adelns betänkande öfver regeringens förslag till stadga om
Sid.
>
H.
adliga bröllop m.
Adelns betänkande angående ändringar i regeringsformen .
359.
361.
-i
I.
Adelns anmärkningar vid projektet till riksdagsbeslut . .
363.
K.
Rikets ständers beslut. Underskrifter
365.
2>
L.
Särskildt protokoll i tvisten mellan Mauritz Horn och Clas
>
M.
Förteckning på öfriga originalprotokollet bilagda men här
367.
ej tryckta handlingar . . .
381.
Rättelser till första delen.
Sid. 8, råd 5 uppifr. står enligt manuskriptet Härlingzsto läs Här
lingzstofrp],
41, » 10 nedifr. står Måns Axellson Oxe läs Måns Axellson Roos.
s 226, >3 o.4 nedifr. står enligt manuskriptet Larss Johnssons barn
på Rylanda troi. skriffel i st. f. Larss
Johnssons barn på Härlingstorp (se ätten
Allonsköld).
Rättelser till andra delen.
Sid. 25, rad 4 uppifr. står enligt manuskriptet Christer Claesson troi.
skriffel i st. f. Christer Carlsson (Oxenstierna).
I samma förteckning förekommer
nämligen också Christer Claesson (Jägerhorn).
> 67, » 13 nedifr. står o. s. v. läs o. f.
> 255, »11 > står enligt manuskriptet Wolmar Yxkull troi.
skriffel i st. f. Wolmar Stackelberg. Wolmar
Yxkulls namn finnes i förteckningen
på »extra capita» (sid. 256), och han har såsom
sådan undertecknat riksdagsbeslutet. Wolmar
Stackelberg däremot, som undertecknat
riksdagsbeslutet bland »capita», borde vara
upptagen i förteckningen å sid. 255 på det
ställe, där nu står Wolmar Yxkull.
Rättelser till tredje delen.
Sid. 58, rad 9 uppifr. står Conradtt Falkenberch läs Conradtt v. Falken
berch.
VIII
Sid. 97, råd 7 uppifr. står enligt manuskriptet Johan Bagge troi. skriffel
i st. f. Johan Bolia. Johan Bagge förekommer
på ett annat ställe i samma förteckning
(sid. 95), under det att Johan Bolia,
som undertecknat riksdagsbeslutet bland
»extra capita» (sid. 213), saknas.
1640.
Uthi Octobri månadt [1639] vardt en almen Rikzdagh
utskrifven af den stormechtigeste, högborne Furstinna och
Fröiken, Fröiken Christina, Sveriges, Gröthes och Vendes
Arffurstinna och uttkorade Drottning, Storfurstinna till
Finlandh, Hertiginna uthi Estland och Carelen, Fröjken
öfver Ingermanlandh till alle Sveriges Rikes Ständer att
kollas uthi Nyköping den 13 Januari eodem anno (o:
1640).
Uthi Stockholm bekom den 1 Januari 1640 Secreterarens
edel och velbördig Nilss Nilssons Tungel bref med
den högloflige Konungzliga Regeringens pass, att Jahan
Larsson nu som förr sitt Secreterare embete uthi denna
tillstundande Rikzdag uthi Nyköping skole förestå och
bekläda hoos dett lofliga Riddereståndett.
Anno 1640 den 14 Januari vardt omblåsidt och omslaget,
att Ridderskapett och Adelen, som till denna Rikzdag
vore ankompne, skole den 15 sig angifva på slottedt
till att låte sine nampn antekna.
Den 17 Januari kom Herr Lars Sparre opp i
Riddaresalen opå Nyköpingz slott, der Ridderskapet och
Adelen vore församblade, och sade, att den höga Konungzliga
Regeringen [befallt], att en af hvar Glasse skole upträda
med honom, till att förnimma hvad den höglofiiga
Konungzliga Regeringen hade honom att påleggia och
ombetro.
Och folgde så med honom Her Åke Oxenstierna, Knut
Posse och Lars Kagg.
Derpå opträdde opp i Rådhsalen, och när dhe en half
timma hade varidt oppe, kom Landtmarskalken neder
och hade detta taal till samptlige Ridderskapet och Adelen:
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1640. 1
2
1640.
Välborne, välbördige gode herrar, bröder och venner,
effter sorn den höge Konungzliga Regeringen emot all
förhopningh åter hafva opålagt mig att förträda för denna
gången Landtmarskalkz embetet nthi denna välberammade
Rikzdagh, alttsså häfver jag dehres nådige begäran och
betalning mig offererat uthi desse medfolgde gode herrars
närvahru. Förseer migh altsså till detta lofliga Ridderskapet,
att I mig nu som förr derföre godh erkenne och
uptage. Och såssom den höglofliga Konungzliga Regeringen
äre i mårgonn sinnade att giöra en begynnelsse
på Rikzdagen, I vele derföre i tijdh inställa eder i morgån,
att med manier begynna denne Riksdag.
Vardt altsså Landtmarskalk den välborne Her Larss
Sparre till Dåderö och Hökerum, vice President uthi denn
Konungzlige Hoffrätt i Stockholm sampt Landzhöfdinge
i Upland.
Sedan sade Landtmarskalken, att den Konungzliga
Regeringen hade honom befaltt, dett alle Landzhöfdingerne
skole låta antekna och en lista ifrån sig lefrera [på] all
Adelen uthi dehres lähn, som icke uthan laga förfall
hade instältt sig till denna Rikzdagh. (Se bil. K.)
Samma afftonen blef omblåsst, att Adelen och Ridderskapet
sampt Ständerne skole klockan otta komma opp i
Rikzsalen, såssom och i synderhet Ridderskapet först oppe
i Riddersalen.
Den 18 Januari.
Kommo Ridderskapet och Adelen klockon otta tillsammans
uthi Riddaresalen på slottet.
Och när dhe hade tagitt sijne ätts stelle inn, upträdde
Landtmarskalken och sade:
Välborne, välbördige herrar och männ, effter som
denn höga Konungzliga Regeringen hafva åå Hennes
Kong. M:tz min allernådigeste Drottningz vegnar emot
förhopning åter denna gången opålagt mig att förträda
Landtmarskalkz embetet, alttsså förseer och blifver jag i
den goda förhopning till eder, gode herrar, att I migh
derföre godh erkenne och uptaga och mig all tillbörlig
hörsamhet i denna Rikzdag bevisa. Jag förblifver eder
gode herrar igen till all tillbörlig tienst benägen, och
hvar någet kunde underlöpa, dett alltt uthi bestå motto
uptaga och uttyda.
Januari.
3
Dernest önskade Landtmarskalken dem ett lycksahligt
frögdefultt gott nytt åhr, såsom och tackade den högste
Gudh, att han [linner] dem vedh godh velmåge och helssa
vore tillsammans kompne, såssom och att dhe med samma
tiHstånd blifva motte och effter hoUen och sluten Rikzdag
med sundhet åter lenda hvar tiH sitt, och hvar och en
linna sijne kärkompne vidh samma vilkor och stat igen.
Dernest begärede Landtmarskalken på åthskillelige
gånger, att hvadh här talades, discurerades, disputerades
eller tracterandes vorde, dett secret och hemlig uthom
denna saal holla, och dett ingen uppenbara.
Sedan att dhe vele i achtt taga i processerne, omröstande,
voterande och andra [saker] förra ordningen särdeles
ridderhussordningen med ätts säten.
Medan alltidh Adelen antingen seent komma till
Rikzdagen, eller när någott delibe[re]ras eller ventileras
skall hvad som tracteras skall om propositionen eller annadt,
som detta lofliga Ridderståndet vedhkommer, alldehles
bortto blifva eller seent komma, att då sådane ohörsamme,
som uthan laga förfall inthe kunne excuseras,
dhe böter uttgifva, som i förre Rikzdagar [brukat] hoUas
och uttgifvas, underkastade varda måge.
Sidst att dhe nu [liksom] uthi de förre Rikzdager vele
ihugkomma Secreteraren Jahan Larsson med en förähring
för sitt omak; han varder sådant med all ödhmiuk tienst
den hvariom och ehnom förtienandes.
Alttsså vardt effter Hennes Kongre M:tz och den höglofliga
Konungzliga Regeringens kallelsse, pass och betalning
ofvanb:te Jahan Larsson för denna gången åter
Secreterare, hellst Gabriel Gylldenancker vart borttskickat
till Påland med bref.
Dereffter gick Landtmarskalken opp till Regeringen,
att förfråga sig om någre saker, och när han igen nederkom,
[frågade han] huru dhe hade sig förklarat och samsatt
om böterne.
Herr Jahan Oxenstierna svarade på första Classis
vegnar:
Först betackendes på sampt. Ridderskapzens och Adelens
vegner, att han häfver på den högloflige Konungzlige
Regeringens begäran velet emottaga Landtmarskalkz
platzen och det förträda och förestå, med önschning att
4
1840.
han dett väl motte igenom gå nu som tillförenna; dhe
vele honom all tilbörlig respect och hörssamhet gerna
bevisa, såssom och att han ville sig detta lofliga ståndett
till det bestå låta vara recommenderat.
Hvad böterne vidhkomma, finna dhe gott i prima
Classis, att dett vari sig Caput famil ise eller uthom, som
sig absenterar eller uthe blifver uthan laga orssak, när
någon communication och rådhslag skall holles, bote fem
dal. kopparmynt. Och de, som uthan rettmätig excuse alldehles
absenterar sig och uthe blifver ifrån Rikzdagen,
bote femtijo dal. sölfvermynt förutan hvad Hennes K.
M:tt teckes dem oppålegia.
Detta samptycktte de andre både Classerne.
Derpå begärede Landtmarskalken vethe, huru man
desse böter skole förstå.
1. Om dem som seent komme.
2. Eller den dagens session mottvilleligen försummade.
Disputerade Classerne sig emellan någett litett och
sedan fullkomligen beslutett och afsagtt, att hvilken af
Adell, som uthan godh skäl och excuse icke instältte sigh
i rettan tijdh uthan komme sedan nijo var slagit, bote
5 dal. kopparmynt. Sedan den, som sig den dagen försummade
och uthe blefve, uttleggia och 5 dal. kopparmyntt.
Yterligere sade Landtmarskalken, att Regeringen
hade honom opåiagdt att tillseija Landzhöfdingerne, att
dhe schole ingifva en rolla på dem af Adell, som motvilleligen
sig absenterade och ingen excuse hade.1
Seden begärede Landtmarskalken, att ingen skole
fördrista sig att uttgå eller absentera [sig], medhan dhe nu
alle skole opgå i H. K. M:tz förmak att beledsaga henne
opp i Rikzsalen.
Deropå oplässte Landtmarskalken sielfve ordningzprocessen
uthi Ridderhusetz giffna privilegier, och befalt
Landtmarskalken, att dhe, som extra Capita familia; vore,
när dhe kommo opp uthi förmaket, skole uthi uttgången
skole föllia på Hofmestaren nest effter Hoffjunkerne.
Dito vorde desse och seden dhe som effterkommo förordne[de]
och valde till Capit. famil.:
1 Jämf. ofvan sid. 2.
Januari.
5
Landtmarskalk Herr Lars Sparre.
1. Classis:
Herr Friderich Stenbock, Herr Göran Gyllenstierna,
Herr Åke Oxenstern, Herr Bengtt Skytte,
Herr Swantte Hoorn, Herr Wilhelm Spense.
Johan Krusse,
Christof Torstensson,
Peder Erlandsson,
Class Fleming,
Gabriel Kyle,
Krissman Lillie,
Jöran Sparre,
Åke Ulfsparre,
Jahan Månsson
förlofvedes,
2. Classis:
Knutt Soop,
Jöns Bonde,
Hindrich Hoorn,
Axel Tursson bort,
Claess Stiernschiöld,
Knutt Posse,
Swen Ribbing,
Herr Göstaf Leijonhufvudh,
Ulfsparre Johan Mouritz Wrangell.
Schering Rosenhane,
Christer Nilsson Häwämpä,
Johan Ollongren,
Axell Kruse af Elghammar,
Göstaf Krabbe,
Class Bielkenstierna,
Swen Lilliesparre,
Göstaf Brätte,
Bengtt Bock,
Jöns Rosenbielke,
Alff Gyldén Creutz,
Johan Berendes,
Knutt Ulff,
Caril Hårdh,
Biörn Måneskiöld,
Nilss Lilliehök,
Larss Kagg,
Jesper Nilsson Krus,
Otto Scheiding,
Anders Siöblad,
Johan Yxkul,
3. Classis:
Anders Stierna,
Göstaf Stråle,
Hans Drake,
Anders Stuwart,
Caril Mörner,
Måns Sölfwerhielm,
Class Slatte,
Isaach Axelsson Sölfuersparre,
Carli Wred,
Swen Uggla,
Nilss Bengttsson förlofvad,
Oluf Oxehufvudh,
Conradt Falkenberg,
Per Ulfsax,
Jöns Rosenstråle,
Johan Lillie,
Oluf Stake,
Christer Rålamb,
Anders Bure,
Axell Böllia,
6
1640.
Brömss Gyldenmärss,
Peder Hammarskiöld,
Peter Kruse,
Jokan Eketrä,
Caril Swinehufwudh,
Bengtt Bagge,
Caril Sabelsckiöld,
Göstaf Sabell,
Göstaf Loodb,
Joban Hindrecbsson Rytter,
Gunnar Galle,
Hindrick Stöör,
Erick Geett,
Larss Grubb eller Staffan
Persson,
Jacob Forbes,
Casper Otto Sperling,
Hans Rottkircb,
Jacob v. der Lind,
Joban Dufwa,
Arfwed Gyllenollon,
Bengtt Rääf,
Carli Siggesson Rosendufwa,
Torkel Grijs,
Staffan Klingspor,
Jöran Armskiöldt,
Tönnies Langman,
Extra
Herr Johan Oxenstierna,
Herr Göstaf Oxenstierna,
Herr Ture Oxenstierna,
Herr Casimir Gyllenstierna,
Herr Nilss Gyllenstierna
förlofvad,
Herr Göstaf Gyllenstierna,
Herr Jacob Schytte,
Sefwed Bååth,
Hans Kyle den eldre,
Hans Kyle den yngre,
Lars BiörnRaam,
Tufwe Hökeflycht,
Johan Utter,
Johan Jägerhorn,
Joban Vitinghof,
Isaacb Storck,
Peder Törneskiöld,
Oluf Örnebufwudh,
Göstaf Anrep,
Jöran Sölfwer Patron,
Mauritz Duwaltt,
Class Skalm,
Casper LillieCron,
Hans Löfifeling,
Nilss Nilsson Tungell,
Per Gyllenstråle,
Nilss Hestsko,
Anders Swenscb,
Peder Gyllenax,
Peder Lind,
Erich Planting,
Joban Sölfwerstierna,
Swen Bengtsson Stålman,
Hans Mårtensson Garff,
Anders GyldenKloe,
Peder Ruuth,
Christer Selö.
Capita:
Knutt Lillie,
Åke Sparre,
Åke Johansson Ulfsparre,
Jacob Ulfsparre,
Erich Soop,
Ulf Bonde,
Christer Påsse,
Nilss Persson,
Erich Ribbing,
Göstaf Ribbing,
Sefwed Ribbing,
Januari.
Johan Ribbing, Johan Stuwart,
Bengt Ribbing, Arfwed Sölfwerhielm,
Oluf Lilliesparre, Carl Sölfwersparre,
Carli Hård, Melcher Falkenberg,
Johan Hård, Haral Stake,
Linnar Hård, Gostaf Stake,
Johan Måneskiöld, Anders Rosenstråle,
Erich Månescbiöld, Jöran Galle,
Per Lilliehök, Jon Bure,
Jacob Lilliehök, Frans Krussbiörn,
Christof Scheiding, Ingewal Krussbiörn,
Christer Siöblad, Jacob Sölfwer Patron.
Dawidt Stuwart,
När desse vore oppreciterade, gingo dhe effter ridderhusordningen
opp i Hennes Kong. M:tz förmak och seden
effter ordningen inn opå Rikzsalen, Hennes Kong:e Maij:tt
beledsagat eller ledd af Herr Gabriel Oxenstierna Rijkzens
Drotzet och Herr Jacob de la Gardie Rijkzens Marsk.
Derpå giorde Rijkz-Cantzleren, som af oförmögenhet
tillförenne var opgången i Rijkzsalen, en lång och
berömlig oration till alla Ständerne, af hvad orssak Hennes
Kong:e M:t vår allernådigste Drottning var förorssaket
att sammanskrifva Rijkzens Ständer, hvilket dhe af propositionen
Hennes K. M:t skriffteligen hade låtedt författadt,
som nu af Secreteraren skulle oplässas, hafva till
att förnimma och see.
Oplässtes alttsså fölliande proposition af Secreteraren
Johan Månson Sölfverstierna. (Se bil. A.)
Derpå giorde Landmarskalken Herr Larss Sparre
på samptlige Ridderskapzens vegnar en gratulation till
Hennes K. M:tt, att dhe Hennes Kong. M:tt vidh godh
helssa och sundhet hade funnidtt etc. etc.1
Dereffter beledsagede dhe H. K. M:t opp i H. Kong.
M:t[s] cammar, och seden kommo dhe neder i Ridderesalen,
och effter klockan var vidh tolff, befaltte Landtmarskalken,
att dhe om måndag den 20 skole komma tillsammans
att consulera om samma dem öfverlef[re]rade proposition.
1 I riksarkivet finnes ett protokoll vid sammanträdena på rikssalen
den 18 och 28 januari 1640, i hvilket de därvid hållna talen äro
intagna.
8
1640.
Den 20 Januari 1640.
Församblades all Adelen och Ridderskapet oppe i
Riddaresalen, och oplässtes först rollan.
Seden oplässte Secreteraren Jahan Larsson sielfva propositionen.
(Bil. A.)
När den var opläsin, opträdde Landtmarskalken
och begärede, att dhe gode herrar ville taga i öfvervägande
den första puncten om boskapzskatten, effter
som nn dhe två terminer, som i sidst holdne Rikzdag
vore samptyckte, till ända vore lupne och uttlagde. Och
för all richtig och vahnlig ordning skulld hvar Glasse
träde tillsamman den att öfverväga. Derpå begärendes,
att den förste Classis, seden dhe en liten stundh med hvar
andra consulerat hade, [ville säga sitt votum].
Herr Jahan Oxenstierna på den första Classis
vegnar: Hvad den första Classis betenckiande vidhkommer,
så hafva dhe af sielfva propositionen och communicationen
väl förstått, att dess Gudi skee loff att vår armée
med success alltt härtill häfver vunnidt forttgång, önskandes
att den hereffter merkeligen motte forttstellas. Och
effter till sådan forttsettning och uttföhrelsse behöfves
allehanda undsettninger med penniger och andra nödtorffter,
och fördenskuld icke så noga vele see på dehres stånd
eller välfångna privilegier, uthan mehra till H. K. M:tz
[och] fädernesslandzens tarfver bevillia till den första
puncten ett åhrs boskapzhielp, förhoppendes att den med
den vahnlige hielpen väl någet skall förslå.
Knut Posse för den andra Classis den andra Classis
votum: Effter som apparentligitt ähr, att kriget moste
fullföllias och krigzfolket försörias, kunna dhe vidh denna
tijdz tillstånd icke undraga sig, uthan till H. K. H:tt
och krigz understödiande bevillia af dehres Classe, att
dehres bönder uttleggia uthi tu åhr den vahnlige boskapzskatten.
Larss Kagge på den 3:die Classis vegnar: Medan
oomgängeligitt är, uthan krigzarméen moste sustineras,
dy vele dhe godhvilleligen uthan långa discurser sampttyckia
till 2 åhrs boschapzhielp[s] uttleggning med den
medlesta Classe.
Moste så den första Classis dem andra både bifalla,
och samptycktes eenhelleligen tu åhrs boskapzskatts utt
-
Januari.
9
gifvende på sätt och vijs som den här till vahnligen uttgången
är.
Seden oplässte Landtmarskalken den andra puncten
om spannemålshielpen och begärede, att dhe den och
i lika motto vele öfverleggia och sig sedhen tillika till
H. K. M:tz behag och Cronones hielp acommodera och
förklara.
När dhe någett sijn emellan discurerat hade, begärede
Landtmarskalken, att nu den medlesta Classis sitt
votum först vele uttseija.
Knut Påsse på den andra Classis vegnar sade, att
hvadh crono och skatte bönder finna sig kunna uttgiöra
spannemål till hielp och undsettning, dett skole och dehres
halfpartten emott uttgifva, allenast oppå ett åhr, och der
i landzänden ingen sädz eller åhrs vext vore, att dhe
gifva en rikzdal. för spannen eller koppermynt effter dess
värde eller i hvitt myntt.
Dett samme bijföll den tridie Classis.
Den 1. Classis votum: Effter till rikzens tarff och
värn såssom och till krigzfolkzens uttrustning och festningernes
försörgning myckett vill behöfves, och till att
bevisa och låta påskina dehres affection emot H. K. M:t
och fädernesslandet, vele dhe af dehres Classe håfve samptyckt
samma hielp på 2 åhr, halfpartten emott dett som
skatt och crono var samptyckiandes, alldehles på sätt
och vijs som för är skedtt, exempt innan på dess råå och
röör. Sedan att hvar adelssman, som finner sigh lägligest,
sielf uttlegger för sine aflegne bönder. 3:io att dhe och
må blifva af med sin spannemål till nästa siöstadh.
Derpå begärede Landtmarskalken, effter den förste
Classis så resolut till H. Iv. M:t[z] och fädernesslandetz
assistence hade [sig] förklaratt, att dhe både andre Classerne
H. K. M:tz och rikzens tillståndh vele i achtt taga
och sigh i lika motto till de 2 åhren vele förstå.
Effter lång deliberation samptycktte godhvilleligen
dhe andre tvenne Classerne på 2 åhr, så frampt i medier
tijdh icke någen reputerligh fredh nåås kunde.
Derpå [sade] Landtmarskalken på åthskillelige
rehser, att hvar skulle holla sådant secret, till dess att
man kunde förfahra, hvad gemene almogen och bonden
sig förklarendes varda.
10
1640.
Proponerede Landtmarskalken den sidsta puneten
om uttschrifningen.
Begärede, seden dhe hade taalts sijn emellan, Landtmarskalken,
att dhe vele uttseija dehres meening, och
först den sidsta eller tridie Classis.
Larss Kagge på den 3:die Classis vegner: Dhe see
väl, att dhe icke kunna undgå uttschrifningen, men modum
heller på hvad sätt vethe de ännu icke; allenast att
dehres försvarskarar och dehres bönder innom råå och
röör någen lindring niuta.
Secunda Classis. Knut Posse: Effter dhe icke kunna
undraga sigh, uthan nemhning nödhvendigt moste holles,
så bifalla dhe den 3:die Classis samptyckio, men om någen
lindring derutinnan kunde skee innom dess råå och röör,
vethe dhe inthett at uttseija.
Första Classis. Her Johan Oxenstierna: Dhe vele
eller kunna icke undraga sig uthan att skrifning
moste holles; men att erhålla någen lindring innan om
råå och röör, troes icke att kunna erhollas, effter tijden
och kriget dett nu högst fordrer, och der kriget moste
continueras och ingen fredh står till att erholla, då uttschrifningen
hollas uthi tu åhr. Och vore önscheligitt,
att man visste, huru många försvarskarlar enom adelssman
skulle kunna bestås.
Dertill samptychte sedan dhe andre både Classerne
och eenhelleligen bevilliade på 2 åhr uttschrifningen,
alldehles som den her till hollén och skrifven varidt.
Befaltte yterligare Landtmarskalken, att dhe vele
holla detta secret och så i mårgon sig instella och deliberera
om andra saker.
Den 21 Januari.
Kommo Adelen tillsammans, och oplässtes rollan, och
dhe, som seendt kommo, dehlttes till böter.
Seden sade Landtmarskalken, att Hennes Kong.
M:tt af synnerlig gunst så och förtiente perssoner uthi
krigh såssom och andre meriterede perssoner häfver med
adelige privilegier och skiöldemerkie benådett, hvilke
dehres bref effter skole blifva oplässne och seden effter
ridderhusordningen intagas. Hoppes I gode herrar låta
sigh sådana Hennes Kong. M:tz nådiga villia behaga
Januari.
11
och dem godh erkenna att komma uthi detta lofliga
Riddare- Collegio.
Immatriculeredes desse fölliande personer uthi riddareboken
och solenn intoges:
1. Peder Lindh till hans bref, daterat anno 1575 den
30 Junij, af Konung Johan gifvit.
Af Hennes Konung. Maij:tt Drottning Christina:
2. Jon Planting, hans bref daterat den 24 Junij 1637.
3. Oluf Andersson Sölfwerlodh den 1 Martij 1638.
4. Jahan Månson Sölfwerstierna den 8 Sept. 1638.
5. Swen Bengtsson Stålman den 13 Sept. 1638.
6. Hans Martensson Garf den 20 Octob. 1638.
7. Hanss Jönsson Biörnskiöld den 24 Maj 1639.
8. Andreas Gyllenkloe den 20 Aug. 1639.
9. Gerdt Anthonisson Renschildt den 22 Juli 1638.
10. Peder Ruuth.
11. Christer Selow.
Derpå oplässtes alles dehres skiöldh- och vapnbref.
Seden giorde Landtmarskalken en lång oration och
förmaning till dem, att dhe skole dett för en högh gunst
erkenna, att dhe uthi detta lofliga Collegio kunna inkomma;
dhe skole och vara förtencktta sig så att comportera
emott H. K. M:t, fädernesslandt och detta högadeliga
ståndett, att dhe hoos hvariom och ehnom som
adelssmän måge erkennas och respecteras.
Derpå rektte dhe Landtmarskalken hand och betackede
sigh emott honom och dett heela ridderliga ståndett.
Sedhan sadhe Landtmarskalken till dem, att på
sidstholdne Rikzdag är belefvad, att hvilke som således
varde intagne uthi Ridderhusett, till dess bygning, som
nu skall företages att byggias, en förähring dertill gifva
och i boken inskrifva skole, hvilket dhe och effter dehres
embne och förmögenhet giöra och effterkomma ville.
Dett dhe och samptligen uttlofvade.
Dereffter tillsade Landtmarskalken Secreteraren
Jahan Larsson, att han skulle holla på och concipera på
svaret opå propositionen.
Den 22 Januari voro Ridderskapet och Adelen åå
rettan timma och öfverlåsso svaret på propositionen, som
Secreteraren Jahan Larsson stelltt hade. (Se bil. B.)
12
164.0.
Och effter någre få ortt(!) schole förandres, begärede
Landtmarskalken, att i mårgen någre få af hvar Classis
ville tillstädes komma och öfversee samma svar.
Ben 23 dito kom Landtmarskalken, Herr Johan Oxenstierna,
Knutt Posse och Jahan Berendes och öfversågo
såssom och dett förandrade.
Dito förlofvedes Nilss Bengtsson för sijn svaghet och
ållderdom hem.
Dhe andra af Adell togo afträd, och befalttes, att
dhe skole andra dagen, som är den 24, igenkomma och
höra läsas svaret.
Den 24 Januari.
Kommo Ridderskapet och Adelen tillsammans. Och
sade Landtmarskalken, att svarett var nu så vida
färdigt, och der ännu någet stöde till att förandra, dhe
vele sådant uttseija.
Dermedh gick han opp till Regeringen, hvilke sigh
svaret läte behaga, allenast ett ord eller tu skulle förandras,
som och skedde.
Sedan sade Landtmarskalken, att Regeringen hade
någet förelagtt honom dem att andra, hvilkett dhe vele
taga uti godh consideration och sedhan sigh förklara.
1. Om desse bevilliade hielper, så framptt icke någen
reputerligh fredh innan dhe tvenne åhrs förlopp icke
kunde nåås, och krigett ytterligere continueras moste, om
Riddei'skapet och Adelen då icke, opå Hennes K. M:tz
nådige uttgående skrifvelsser till allmogen i landzenderne,
ändå ett åhr der till samptycke vele, på dett dhe icke
motte besväres till någen Rikzdagz sammankallelsse, så
frampt i medier [tid] innan förlupne tvenne åhr [man] för
andre vichtige orssaker skulldh icke någen allmen Rikzdag
nödigt hade att uttschrifva.
2. Om Ridderskapett icke skole vele ingå den ordningen
uthom uttschrifningen, att heela Ridderskapet och
Adelen svarer till halfpartten så månge knechtter, som
på crono och skatt löper, och hvar frelssesman uttlefrere
sine knechtter och sedhen hafva och holla så månge försvars-
och embeteskarar han ville.
Januari.
13
Resolverede 3 Classis sigh: Hvad den första propositionen
vidhkommer, på hendelsse att ingen fred kan erholles,
så finna de sig förplichtade Hennes K. M:t och
fädernesslandett att bispringa och upsettia lijf, blod och
all förmågo, men dhe kunne på detta förslaget inthett
svara eller sigh separera ifrån de andra stånden, helst
dhe alleredo hafva svarett, som och Regeringen sigh nådigst
häfver låtidtt behaga.
Opå dett andra förslagett begärede dhe bettre information,
effter som dett synes vara någre till behagh,
men dem fattigom nästan odrägeligitt.
2. Classis. Dhe förobligera sigh till H:s K. M:tz
och fädernesslandzens tienst med lijf och blod att hafva
ospartt, och blifva der uhti som Her Johan Berendes
sigh förklarat häfver för den 3. Classis.
Till den andra effter den är af importance, ville dhe
taga honom uti ett bettre betenckiande.
1. Classis. Effter Rikzens Regering hafva låtidtt
sigh behaga dehres svar, så kunde sig icke så hastigt
förklara, eij heller samptyckia till någen uttsch[rifning]
till dett tridie åhret eller continuering uthi spannemåls
uttgifvende, uthan kommer dagh så kommer rådh, och
vele heller, att en herred[ag] uttschriffs och Stenderne
sammankallas herom att deliberera. Vele dock tagat uthi
bettre betenckiande.
Befaltte så Landtmarskalken, att dhe vele sådant
giöra och instella sig till den 27 Januari att gifva honom
svar till att referera sådant sielfva.
Derom dhe bådo, att Landtmarskalken ville låta
bettre informera sigh om desse föreslagne puncter, huru
man dem rätteligen förstå skolle.
Den 27 Januari kommo Ridderskapett och Adelen
tillsammans på Riddaresalen.
Derpå oplässtes rollan på Ridderskapet och Adelen,
som till Rikzdagen ankompne vore.
Opteknades de, som samma dagh sig absenterade,
såssom och de oplässtes, som seent vore kompne, hvilke
en dehl sig defenderandes, en dehl uthan excus, hvilkom
vardt opålagt, att dhe dehres böter uthan någet defens
skole i morgon medh sigh hafva och uttleggia. Och till
14
1640.
att undfly videre krakell så skall hereffter dhe, sorn till
böter blifva anteknade, af någre aff Adell underschrifvas.
Ingaf Landzhöfdingen Bengtt Bagge en supplication
för Jöran Rosencrantz till sampttlige Ridderskapet och
Adelen, att dhe ville intercedera hoos Beurei moder i
Finland, hvilkens son han hade afdagatagitt, att hon sin
vrede ville falla låtha och honom dett tillgifva. (Jämf.
bil. M.)
Hvilken supplication uplässtes, och seden bevilliades
att honom en intercession skole schriffteligen meddehlas.
Sedan sade Landtmarskalken, att han hade föredragett
Rijkzens Regering deress svar och förklaring om
dett tridie åhrs uttschrifning, hvilket Ridderskapet och
Adelen vid denna tijden icke kunde skee, uthan vele, der
nöden så trenger, heller förbida en Rikzdag och sammankompst.
Hvilkett den högloflige Regeringen sigh så vida
hafva behaga låtidt och förventa en Rikzdag, der sådant
rikzens tarff fordrer.
Den andra förslaget eller punct. Dhe höga välborna
Rikzens Regering förmehna att allenest vara förslag, om
dhe dett nyttigere finna och går uth på gårdetalett, och
der 2 eller tree tillika boo på en gårdh, dhe reknäs i lika
motto uthi samma gårdataalet, derom Commissarierne
skole inqvirera. Och der I icke kunde fatta en rett information
herom, vele fuller tvenne af Rikzens Rådh
nedhkomma och detta bettre instruera, så att I en viss
grund nogsampt hafva scholle.
Begärede dhe vele derom rösta, helst först den nederste
Classis.
3. Class. EfFter som detta förslagett synes vara en
novitet, och vidh denna [tid] icke står till att practiceras,
derföre kunne dhe i denna Classis der till inthett förstå eller
bevillia, uthan lofva och tillseija, att när nembningen nu
skall anställas, dhe all oprichtighet deruthi vele låta påskina,
att H. Kong. M:t och Cronon en nöijachtighett dertill
skole finna.
Den andra Classis. Funno för denna tijden icke at
kunna practiceras uthan remitteran till en annan tijdh
och blifva vidh Her Berendes sigh förklarat hafva.
1. Classis. Blifva vidh dhe tvenne Class. förklaring,
att dett opskiutes till en annan läglig tijdh.
Januari.
15
Hvilkett Landtmarskalken låfvade att villia lefrera
till den högloflige Regeringen, förhoppandes att dhe
dehres förklaring nogsampt skole uptaga och behaga låtha.
Sedan sadhe Landtmarskalken, att effter nu gemeenligitt
till inthett synnerligitt beröm [länder] ibland dett
adelige ståndett, att en dehl fruer och jungfrur så väl
som sielfve adelssmännen försee sig emott adelige privilegier
uthi dehres gifftermåhl, belägrande och andra fauter;
och der vi icke sielfve detta vele observera, tvifvels uthan
skall väl öfverheten hafva ett inseende deruti och således
dhe förfalna och förbruttne godzén till nästa slächt under
sigh kenna och taga. Derföre vore dett rådeligitt, att
hvar och en dett i achtt toge.
Dertill dhe samptligen svarede jaa, och vore gott att
en opsicht dermed hades, och i synderhett nästa förvantterne
och erfvingerne eller och Landzhöfdingerne i provintierne.
Derpå oplässte Landtmarskalken sielf samma gifna
privilegium, som H. K. H:t högst ähratt Konung Göstaf
den andre och store i åminnelsse dem åå sådane öfverträdare
med privilegerat hade.
Knut Posse: Att sådant inthett står till att lida
ibland vårtt stånd, uthan vi moste handhafva desse våra
privilegier, och de, som dem öfverträda, plichta effter
dess innehold och lydelsse.
Seden proponerede Knutt Posse, att en partt, som
således hafva förseet sig, gå till och förpantta dehres godz
till en annan, om icke den samma bör sökia sijn man, och
godzén taga neste arfvingerne effter privilegierne.
R[esolverades] att effter privileg[iernes] innehold håfve
ingen macht att alienera eller förpanta sina förbrutna
godz, uthan näste arfvingen vari dem hemfallen.
Denna dagh omblåsstes, att alle Ständerne i mårgon
den 28 skole komma opp i Rikzsalen att ifrån sigh lefrera
dheres svar dhe hafva fattadt på Hennes Kong. H:tz
proposition.
Effter som emellan Casper Lilliecron och Tönnies
Langman var opvext någre ährerörige ord, derföre befalttes
dem, at dhe vele absentera sigh ifrån Ridderhuset,
till dess att dhe sådant lagligen emott hvar andra hade
uttförtt.
16
1640.
Den 28 Januari.
Kommo alltt Ridderskapett opp i Riddaresalen, och
strax oplästes rollan, och dhe, sorn till böter vordo förfalne,
tillsades expresse, att dhe den 29 Januari skole
med sigh hafva uthan någen excuse.
Sedhen oplässtes åter sielfve svarett, och förmante
Landtmarskalken dem, att dhe ville gifva gran acht
opå dhen, om ännu något stöde till att förandras, dhe
vele dett uttseija, att man dett ännu kunde emendera.
Derpå sade Landtmarskalken: Effter som Hennes
Kong. H:tt icke personlig kommo på Rikzsalen, derföre
skole dhe extra Capita familiarum opträda till RegeringzCammaren,
och sielfva Capita dhe föllia effter ordning
uthi process till Rikzsalen.
När dhe neder kommo och sine ställen intaget, kommo
Rikzens Regeringen dhe Fem Embeten och seden Rikzens
Råd och såtto sigh på dehres behörlige stoler.
Seden giorde Landtmarskalken ett taal, att Ridderskapet
och Adelen hade skriffteligen författadt dehres
svar, som dhe begärede att motte upläses. (Se bil. B.)
När seden Rikz-Cantzeleren hade gior dt en långh
oration och försäkrade Ständerne, att ingen tingh skole
vara Rikzens Regering mehra anlägett, änn att de igenom
alle christelige medell skole låta sigh vårda, att erholla
och vinna en reputerlig fredh. Och hade H. K. M:t för
denne gången Ständerne ej mehra at proponera.1
Sedhan ginge Ridderskapett tillsammans neder på
salen igen.
Och befaltte Landtmarskalken, att dhe i morgon
vele komma tillstädes att öfverleggia och consulera om
Adelens gravamina.
Den 29 [Januari].
Kommo Adelen tillsammans, och upteknades dhe, som
sigh absenterade.
Seden oplässte Landtmarskalken sielf dett besluthett
om rosstienstpenningerne till Ridderhus bygningen och
begärede, att dhe vele dett i achtt taga, så att dhe icke
dehlas till bother.
1 Jämf. ofvan sid. 7, not. 1.
Januari.
17
Åter moveredes om dhe af Adell, som hade förseet
sigh emott privilegierne och huru dermed skole procederes,
och föreslogz att dhe böter, som der uthi stå specificerade,
icke kunde drages Ridderhusett till goda.
Men de fruer eller jungfrur, som dett i en eller annan
motto öfverträda, då fullföllie nästa slächtten sådant,
heller och Cronon må dem vederkennas.
Sedhan talttes dhe lenge om Riddareplatzens rum
uthi Stockholm, och alle vedersakede att den skulle
byggias på Norre malm. Men så vele dhe förbida hvad
den högloflige Konungzliga Regeringen derom varde förklarendes.
Meente och en partt, att dhen, som icke fullfolgde
sin rett, när någen hade sig förseedt af fruer och jungfrur,
då vari dhe godzén Ridderhusett hemfallne, hvilke
väl skole dem fullföllia och dereffter inqvirera.
Landtmarskalken meente och, att hvar Landzhöfdinge
nu schulle här på Ridderesalen uptekna och ingifva
dhe fauter, som således i dehres provintier vore
förelupne.
Dock skötz sådant alltt om Rikzens Regeringz förklaring.
Her Jahan Oxenstierna sade, att dhet vore och nyttigt,
att man någett taltte om Ridderhuss saker, dock
ville han sparat till Her Berendes skole kunna komma
tillstädes.
Dereffter sade Landtmarskalken, att ändock RikzCantzleren
sade, att Ständerne skole dehres klagemåhl under
någre af Rikzens [Råd] andraga, och dock icke nembde
vårtt, likvel fuller meente han, att vi och Ridderskapzens
besvär skole öfverleggia, och vi finne, att vi på väre
gravamina, som åhr 1638 ingofves, ännu icke äre förklarede,
om dett icke synes nödigt, att vi dem öfversee,
och seden hvad ännu någett kunde gravera sielfva ståndet
eller någen i gemen, att man dett författade och seden
den högloflige Regeringen öfvergåfve, att dett motte
cederas, remedieras eller alldehles ophäfvas, och att
samptlige skole deröfver vara, synes onödigt, uthan att
någre af hvar Classis den öfversågo och seden på papper
fatta låte.
Sv. Ridderslc. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1640. 2
18
1640.
Belefvade sådantt alle, och uttnembdes af alle 3 Class.
desse fölliande:
1.
Herr Friederich Stenbock,
Herr Åke Oxenstierna,
2.
Jöns Bonde,
Åke Ulfsparre,
3.
Caril Mörner,
Isak Axelsson,
Schering Rosenhan,
Dermed ginge dhe andre neder och befalttes, att dhe
i mårgon skole låta förfahra, om dett vore nödigtt, att
Ridderskapet och Adelen skole komma tillsammans.
Dh ermed afträdd e dhe, och uttschotet med Landtmarskalken
blefvo qvar.
Dherpå öfverlåsso dhe förra gravamina, som 1638
vore öfvergifna, och puncterade några, som väl behöfdes
förklaring [på].
Men så besluto dhe, att allenast en supplication skulle
författas, att Regeringen] så väl öfver dem som öfver dhe,
som 1635 öfvergåfvos, motte komma till någon skrifftelig
förklaring.
Den 30 [Januari] kom Landtmarskalken opp i salen,
men så vore inge tillstädes, derföre gick han neder.
Emot afftonen bekom en bij proposition, som Adelen
scholle föredrages. (Se bil. C.)
Befaltes att en sedell på dören skole anslås, som
skulle uttseija, att dhe den 31 dagen om morgonen skole
sig instella, den att öfversee.
Hvilkett och skedde.
Upslogz på Riddersalen om morgonen åter igen, att
Adelen klockan otto skole sigh instella.
Class.
Herr Jahan Oxenstierna.
Class.
Gabriel Kyle.
Class.
Peter Krusse,
Biörn Måneschiöld.
Deu 31 Januari.
Kommo Ridderskapett och Adelen tillsammans.
J anuari.
19
Och seden rollan var opläsen och dhe som bortto voro
anteknade, upträdde Landtmarskalken Her Larss Sparre
och sade: Välborne herrar och gode män, den högloflige
Konungzlige Regeringen håfve i afftons tillskickatt honom
en skriffteligh proposition, hvilken han ville dem föreläsa,
hvilken dhe sedan vele väl med hvarandra öfverleggia
och seden sigh förklara till H:s K. M:tz behag och
fädernesslandzens välferdh.
Doch först är här ingifven en supplication af Jöran
Rosencrantz, som häfver begångett ett dråp på [Hans]1
Beurei uthi Finlandh, hvilken uplässtes, och tillfrågedes
om dhe honom en förbönsskrifft meddehla.
Hvilket honom lofvades, och tillsades Secreteraren
Johan Larsson, att han denn skole formera.2
Dereffter oplässte Landtmarskalken den propositionen
om den stora tullens prolongation. (Se bil. C.)
När den var uplässen, förmantte Landtmarskalken
dem, att dhe vele den öfverleggia, såssom denna tidz
lägenhett fordrar. I synderhett moste de observera icke så
högt vårt ståndz interesse eller våra välfångna privilegier,
uthan nu mycket mehra rijkzens höga tarf? och trångmåhl,
som nu så högtt graveras aff dhe månge besvär af dett
krigesche väsendett. Och alltt fördi detta väl considerera
och öfverleggia, att H. K. M:t kunne varda succurerade.
Begärede alttsså, att tertia Classis effter långh deliberation
vele uttseija dehres meening.
Johan Berendes: Effter som dhe nogsamptt see, att
fädernesslandet och rikett uthan en merkelig hielp så väl
som sielfva kriget inthett väl skall kunna forttsettias,
med mindre att alla stånd taga den andra vidh handen
till sådant att understödia och hielpa, allttsså vele och
Ridderskapett, såsom dhe alltidh dett tillförenne giordt
hafva, dett ännu ytterligere, dehres troplichtighett att
låta see, och sig såssom uthi förra Rikzdaghz ingifne inlagu
uthi dehres besvärspuncter mentionerat och anhollidt
hafva, att dem för den stoora tullens cederande de qvarntulls-mantalspenningar
på dehres persson, tienst- och hoffolk
motte enttfrijas, att om dhe dett nu underdånigst
1 Lakun i manuskriptet.
2 Jämf. ofvan sid. 14.
20
1040.
kunde åthniuta och erholla, vele dhe icke så högtt ansee
den skada, sorn de taga uthi siötullen, uthan vele den
cedera på någen tijdh, och de i samma cederande åthniuta
qvarntuls-mantalspenningerne, hvilke dhem så högtt graverer
och af illviliande förekastes, att dhe lika medh
bondeståndet all besvär och i synderhet uthi detta lika
med dem moste uttgifva.
Begäre och, att dhe Calmare hestar, som en dehls
högtt trycker, motte affskaffade blifva, och en lijkhett
deruti holles, effter som samma hestar inthett allom i
gemen omrörer och beklager.
Dett samma dhe andra både Classerne bijföllo, att
om dhe dhe mantals-qvarntulspenninger kunne enttfrijes,
så väl som dhe Calmare hesterne, så vele dhe ännu på
en tijdh den stora siötullen cedera och uttlegia, till dess
någen sammankompst igen kunde nödigt finnas att sammanschrifva.
Hvar och icke, så blifva dhe vidh belefvad
termin.
Dermed belefvades, att så lenge dhe nu godvilligt
hafva samptyktt till siötullens uttgifvande, för de ofvanbe:te
mantalspenninger skole entfrijs med dehres hustrur,
barn, hoff- och tienstefolk med sampt Calmare hestarne.
Urgeredes seden om dhe, som hafva öfverträdt privilegierne
så väl man som qvinna, att hvilkens näste
slächt dett icke effterkomme, att då sådane böter Ridderhusett
motte hemfalla.
Dett belefvade dhe samptligen under sigh, att sådant
observeras och hollas skolle.
Seden till att concipera svar på propositionen uttvaldes
någre af hvar Classis, som dett med Secretario
skole giöra, och effter Larss Grubb best visste höga Regeringens
villie, som dett ochsså angick, att han dett
ville concepera:
Her Friederich Stenbock, Knutt Posse,
Her Åke Oxenstierna, Johan Berendes,
Gabriel Kyle, Isach Axelsson.
Och effter som dett best kunde i stillhet conciperas,
att dhå samma uttskott i morgon klockan 7 vele opkomma
dett att öfverlässa. Imedlertidh skole det giöras
ferdigtt.
Januari.
21
Befaltte så Landtmarskalken, att all Adelen skole
i morgon på vahnlig tijdh opkomma och see, om svaret
voro rett författadt.
Giordes allttsså conceptet färdigtt. Hvilket och
samma afftonen reenskrefs.
Den 1 Februari.
Kommo Adelen tillsamman, och på dett ingen drögzmåhl
skulle skee, lässtes rollan inthett opp, uthan Landtmarskalken
sade, att conceptet var fattat och reent
schrifvidt, hvilkett skole opläses, och hvar någet stöde
till att förandra, dhe vele dett nu uttseija; hvar och det
så gott vore, vele dett Regeringen presentera.
Uplässtes allttsså dett. (Se bil. D.)
Och ginge allttsså efterbete uttschott med Landtmarskalken
till Regeringen:
Her Åke Oxenstierna, Caril Hörner,
Her Jöran Gyllenstierna, Hans Drake,
Gabriel Kyle, Larss Kagg,
Johan Krus, Larss Grubb.
Ginge allttsså bortt till Regeringen.
Och i medier tijdh befalttes, att Adelen inthett afträdh
tage skolle, uthan förtöfva qvar och förbida deres
igenkompst.
Och effter dhe någott fördrögde, presenterade en fattig
adelssman sin adelige bref, gifven af sal. Konung Johan,
med någre vettnesskriffter af någre adelssmän, att hans
rette bref i Dansche feigden voro honom afhende.
Hvilke bref oplässtes, och effter noge betenckiande
blef godh erkendt för en adelssman och komma i dehres
samqvembd. Blef allttsså be:te Peder Ruth intagen i
Ridderhusett.
När Marschalken med dem andra igenkommo, [sade
han], att Rikzens Regeringen låto sigh behaga deres välvillige
förklaring, vele vethe sådant ihogkomma och hoos
H. K. M:tt i sinom tijdh att berömma. Och vele see till,
att dhem samma mantalspenningar upå dehres egne hemvists
sätegårder med dheres hoff- och tienstefolk kunde i
medier tijdh förskonte blifva. Callmare hesterne kunde nu
inthet vidh denne tijdh uthi H:s K. H:tz omyndige åhr
22
1640.
att efftergifva, uthan vele låta i Cammaren effterfråga,
huru dhe i dhe förre tijder äre uttgifne.
Derpå hade Landtmarskalken begäret, att dhe då
motte få gifva penningar derföre. Derom vele dhe och i
Bekninge-Cammaren förnimma, och hvad taxa derpå kunne
vara satt; sedan vele de sigh emott dem videre förklara.
Dermed gåfvo dhe sigh tillfredz och voro väl content.
Sedhen sade Landtmarskalken, att den höge
Konungzlige Begeringen hade och med dem afftaltt, att
ännu någre få ährenden nödige funnes, som behöfdes att
ventileras, hvilka dhe icke tenckia att executera strax,
uthan att dhe allenast deres betenckiande vele dem deröfver
först meddehla.
Hvilka Landtmarskalken hade begärt skriffteligen,
hvilke dhe seden fuller schole få, dock begärede Landtmarskalken,
att dhe till mondagen vele taga i betenkiande,
på dett dhe seden deste snarere sin mening deröfver seija
kunne.
1. Den oendeliga gestning och skiussning.
2. Om de oendelige nybygde adelige sätesgårderne.
3. Om de månge försvarskarlar.
Befaltte så Landtmarskalken, att tillkommende
måndag skole Adelen vidh straff sigh igen instella till
att deliberera dessa puncter. (Se bil. E.)
Den 3 Februari.
Kommo Adelen tillsamman, och seden rollan var opläsen
och dhe vore anteknade, som sigh absenterade, begärede
Landtmarskalken, att Bidderskapet och Adelen
vele än ytterligere öfverleggia dhe förre tree puncter
dhe i lögerdagsse ventilerade.
1. Om gest- och skiussningen.
2. Om dhe nybygde sätegårderne.
3. Om försvarskarlerne.
Och berettade Landtmarskalken, att Bijkz-Cantzleren
hade sagt, som dhe gode herrar sielf kunna sigh
påminna, som dett anhörde, att hvar drager igenom byte
och kiöp under frihetzmijlen dehres bönder, så att Cronones
bönder alldekles uttmatkas och af sig komma; och
för den orsaken begärer Bijkssens Begering dehres radh
och betenckiande, huru man best kunde denna oendeliga
Februari.
23
skiussningen afhielpa; dock icke så förståendes, att den
nu strax skall uphäfvas och uphöra.
Befaltte så, att den 3. Class. vele dehres rådh och
mening först upteckia.
Conradt Falkenberg meente, att detta vidh denne
besvärlige tijden sådant [icke?] skall kunna afskaifas och
sig så hastigt resolvera; en partt begäre och att niuta
dehres privilegier tillgoda.
Den andra puncten. Att dhe af Adell, som kalla
sätegårder och icke äre sätegårder, dhe afskaffes. Men
der de holle afvell uppå, att dhe niuta och besittia dem
såssom afvell- och sätegårder.
3. punct. Att dhe motte niuta dheres nödtorfftige
och vahnlige embetzmän effter tarfven.
Secunda Classis. Att hvad den 3:die Classis hafva
sig till den förste puncten förklarat, der tencke dhe och
vidh blifva. Men om sätegårderne, att icke någenn adelssman
må förbiudes, der lägenhett är att upsettia och byggia
sig sätegårder och helst dhe som barn hafva. Men dhe
allenast förbiudes, som villia undraga sig under dett skenet
att niuta den lilla friheten under säterijt.
1. Classis eller den första. Att desse puncter vore
af importance, som icke så hastigt kunne förklaras, uthan
moste väl öfvervägas, och behöfdes ochså en godh information,
huru man dem rett förstå skole.
Landtmarskalken demonstrerade dem sådant vijdlöfftigt,
och var den högl. Begeringens meening icke, att
dett nu skulle ställes i verkett, uthan dhe begäre allenest
dehres gode rådh och betenckiande, huru detta stöde till
att remedieras.
Begärede derföre de novo, att dhen högl. Konungzlige
Begeringen icke vele gravera dhem uthi dehres privilegier.
Conradt Falkenberg] sade, att och en part ofrelsses
män sticka sigh här och där i landzänderne och niuta
frelsses frihett.
Landtmarskalken sade: Kanskee att dhe hafva
spetial privilegium derpå, och sådantt kommer oss inthett
vedh.
Begärede alle sampttligen, att de motte taga detta i
ett gott betenckiande till videre förklaring, och att dhe
motte bekomma dem skriffteligen.
24
1640.
Sedan sade dhe, om icke någre af hvar Classe kommo
i morgon tillsamman detta att öfverleggia.
En partt meente, att dhett vore emott Ridderhus
ordning, men efter dett är allenast ett betenckiande, så
kunde dett väl skee.
Uttnembdes allttsså desse effterschrefne:
Per Erlandsson, Jesper Nilsson,
Knutt Soop, Conradt Falkenberg],
Gabriel Kyle, Otto Sperling,
Knutt Posse, Joban Dufwa,
Johan Krusse, Caril Mörner,
Swen Ribbing, Dawidt Stuwart,
Jöns Bonde, Hans Drake.
Johan Berendes,
Dhen 4 dito kommo ofvanbemeltte af Adell tillsammans
på Ridderhusett och disputerade pro ett contra.
Dereffter kom Landtmarskalken och frågede, om
dhe hadhe fattadt någen resolution uthi desse rådhslag,
eller om dhe vele tagatt uthi yidere betenckiande.
De af 3. Classis sade: Detta är af vichtighett, och
fördenschull behöfves gott betenckiande, förr än man sig
förklarar.
Dhe andra meentte, dhe bönder, som boo uthom fredzmijlen,
de nu som för häreffter skiussa effter pass, och
dhe, som boo longtt ifrån landzvägen, bolli hollhestar
eller och gifva penningar, och Landz- och Eierdingzmän
holle der hand öfver, eller och att den högloflige Regeringen
opteckie dem någet annat medell.
Landtmarskalken sade, att Regeringen begärer af
dhem dehres betenckiande.
Derpå svaredes, att dhe vele videre betenckia sigh.
Till den andra puncten. Att der allenast upsetties
ett stall, och vele sedan niuta sätegårdz frihett, att dett
icke motte tillstädies och sedhan andra sådantt till onda
åthniuta; att Regeringen då till sådant afschaffande täkttes
förordna Commiss[arier] i landzänderne, som sådant
pröfvade, och dhe, som desse privilegier i så motto missbruka,
plichtta derföre, och icke drages heela ståndet till
förklenring.
Februari.
25
Till den 3 punct: Att en partt ochsså missbruka privilegierna]
med dhe många försvarskarlerne, som af Fogder,
Krigzbefähl och andra, att en order en gång författades,
huru många embetzmän en adelssman till nödtorflfter må
försvara, att dem icke alletidh må förekastas, att dhe
mehra försvara änn dhe behöfve; och den adelssman, som
och flere befrijer änn honom bör, tilltales och plichte derföre,
och icke en annan åthniute en annars brott och fehl.
Och kan likväl en adelssman icke mindre vidh sine rette
odel afvelgårder såssom och ved dhe nödtorfftige nybygde
hafva embetzmän änn som föllier, med ödhmiuk begäran
att dhen högl. Konungzlige Regeringen vele dhem för
uttschrifning och annan molest förskona, som äre:
Skreddare,
Tegelslagare med behörlige
Skomakare,
drengiar,
Snickare,
Skytter,
Smedh,
Fischiare,
Dijkiare,
Trädgårdzmestare,
Sågare,
Humblagårdzmestere,
Mölnare,
Bössmänn effter tarfven,
Timmerkar ar.
Ytterligere begärede Landtmarskalken, att dhe
vele förklara sig om desse puncter.
Dhe hafva nu fuller låtidt förelässa sigh samma öfverlefrerade
puncter. Men man moste väl betenckia sigh,
för änn man sigh förklarer.
Att dhe då schrififteligen till i morgon ville sigh förklara.
Dett dhe och lofvade.
Seden proponerede Herr Johan Berendes på Herr
Class Flemingz vegnar, hvar mann skulle upsettia och
byggia Ridderhusett, helst man förnimmer, att dhen platzen
på Norremalm dem inthett behagar.
Förklarede sig cathegorice allesamman, som då tillstädes
vore, att dhe ingalunda vele, att Ridderhusett på
Norremalm skall byggias, uthan i staden i Stockholm på
den ortt Regeringen dett best behagede.
26
1640.
Den 5 Februari.
Kommo sedan samtlige Adelen tillstädes, och sedan
rollan var reciterat, oplässtes de skrifftelige förestältte
puncter om dhe ofFta ventilerade 3 puncter. (Bil. E.)
Och sedhen dhe vore oplässte, frågede Landtmarskalken,
om dhe hade fattadt dem skrifteligh.
Framlade Conradt Falkenberg ett conciperat svar,
som han allenast för den 3:die classis hade sammanfattadt,
och begärede sedan dhett vore opläsitt, honom dett igen
motte restitueras.
Hvilkett och honom låfvades, och vardt allenast deruti
författadt hvad dhe för detta hade sig förklaratt.
Den 6 Februari.
Kommo åter Adelen tillsammans och ventilerede desse
puncter, och befalttes, att dhe schole schriffteligen författes,
att man dem kunde den högl. Konungzlige Regeringen
öfvergifva.
Hvilkett och skedde till den 7 dito.
Den 7 dito kommo Adelen tillhopa och öfversågo
dehres betenckiande, hvilkett dem väl behagede. (Se bil. F.)
Sedhen opkom Her Class Fleming och demonstrerede
dem, att icke Ridderhussbygningen var företagen, var
orssaken, att den högl. Konungzlige Regeringen icke ann
härtill hafva kunnat förklara sigh om rummett, och yttermera
förnimmer, att dett loflige Ridderskapet eij heller
rådhsampt finne, att dett uthi Norre förstad vidh Stockholm
skall byggias. Hvilkett han nu inthett mehra vill
omröra, uthan blifver alldehles dervidh, att dett i staden
på någen beqvem ortt må bygdt blifva.
Dett de alldehles begärede och ingalunda samptyckia
för månge orssaker schulld, att dett på Malmen schall
opsettias.
Her Class Fleming: Om man då af Hans Exellens
Rikz-Cantzleren den platz han i staden häfver kunde der
till bekomma.
Hvilkett dhe alltt hemstelltte den högl. Konungzliga
Regeringen, att dhe uttsee någon beqvem stelle eller piatz
i staden.
Februari.
27
Begärede seden Her Clas Fl[eming], att de vele see
på Secreteraren Johan Larssons opbördh, om den richtig
vore.
Dertill Landzhöfdingerne svarede, att dhe långö seden
den öfverseedt hade, och vore den richtigh.
Den 7 Februari.
Kommo Adelen tillsamman, och uplässtes denne föregångne
dheres betenckiande (bil. F.)1, och seden upgick
Landtmarskalken med den till den Konungzlige Regeringen.
Samma dag fick man och detta nästfölliande riksdagzbeslutt
till att öfversee, om dett var så författadt, som
dhe hade sigh förklaratt. (Jämf. bil. I, not. 1.)
Och befaltte sedan Landtmarskalken igenom Secreteraren
Johan Larsson, att han schulle tillseija Adelen,
att dhe i morgon skole komma tillsammans och andeligen
hafva de förfalna böter med sigh, såssom och att öfversee
conceptet på rikzdagzbesluthett.
Den 8 Februari kommo Adelen tillssamman, och
sedhen rollan var upläsen, befaltte Landtmarskalken,
att dhe vele noga tillhöra om besluthett, att hvar någett
vore till att förandra, man dett observerade till att remedieras.
När dett var upläsett, frågede Landtmarskalken,
om dhe alltt sådant samptycktt, och om dett svaret lijkmätigtt
var.
1. Classis. Dett vore rett conciperat, och hade inthet
deremott att seija.
2. Class. Att penningerne motte lefreras i gångbartt
myntt, och att uttschrifningen motte holles effter privilegierne.
3. Classis. Att tijden på spannemålshielpen motte
prolongeras, såssom och att penningerne i gångbartt myntt
motte uttgifvas och lefreras, såssom och att denne cedering
icke motte lända dehres välfångna privilegier till
någet preejudicinm.
1 Är i manuskriptet infördt framför detta protokoll. Enligt anteckning
på originalet presenterades detta den 8 (obs.) februari.
28
1640.
Derpå oplässtes dett förra åhrs herredagzact, och fans,
att tiden med spannemåls lefrerande öfverens kom, och
fördenschull onödigt achttade att derom movera.
Befaltte allttsså Landtmarskalken samptlige Adelen,
att ingen vidh poen skulle sig tillkommende måndag
absentera eller utheblifva, effter någre af Regeringen med
Rikzens [Råd] vele opkomma och consulera med dem om
dhe fauter, som af en partt äre inrittne emot privilegierne
sampt andra nödiga saker.
Den 10 Februari.
Instältte sig Ridderskapet och Adelen effter tagen
afschedh, och sedan rollan var upläsen, prsesent[erade] sigh
Staffan Klingspor, hvilkenn var hemkommen ifrån Tyschland,
och derföre erkändes fri för böter.
Sedhan befaltte Landtmarskalken Måns Isachsson
Sölfwerhielm, att han schulle gå neder uthi Rikz-Cantzlerens
logement — som var sjuklig och opasslig — hoos
hvilken dhe andra af Regeringen och Rikzssens [Råd]
vore församblade, och förfahra, om dhem nådigst teckttes
i dag att upkomma på Ridderhusett.
Kom tillbaka och sade, att dhe hade något nödigt
at göra och fördenschuld i dag [icke] kunde upkomma,
uthan i morgon vele dhe vidh rettan tijdh sig instella
och med Adelen om några nödiga ährenden consultera.
I medier tijdh såssom och sedan Sölfwerhielmen var
igen kommen, urgerede Landtmarskalken och föreholtt
dhem, att den höglofliga Konungzliga Regeringen fuller
hade låtidt sig behaga dehres svar om skiussferden och
dhe andra vidhengiande puncter; men inthett vore dhe
content medh dett svaret, att adelssmannen fri skiussferdh
skole hafva till Rikzdag, och fördenschuld begärede, att
hvar Classis träda tillsammans och consulera med hvar
andra, huru man svara skulle till detta ährendet, helst
i privilegierne står expresse, att när adelssmannen fordres
till Konungen, då skall han niuta frit pass, men om Rikzdagen
röres inthet om.
Effter lång disputation, som Landtmarskalken med
dhem hade, samptycktte och bevilliade dhe eenhelleligen,
att när dhe fordres till Rikzdag, för dehres egna penningar
rehsa och skiusshestar leija. Och således cederade de
Februari.
29
denna långa disputation om fri skiusshestar till Rikzdagen.
För hvilket Landtmarskalken dem fliteligen betackede
och tviflede inthett, uthan att den högloflige Konungzlige
Regeringen, så väl som och Hennes Kong:e M:tt
i sinom inträdende regementz tijdh medh all gunst och
nåde varder ihugkommandes.
Ater framsteltte Landtmarskalken med Johan
Berendes, att dhe andeligen vele fatta ett fulkombligit
besluth, hvar dhe vele hafva Ridderhusett bygdt uthi
Stockholm, att man i morgån må kunna gifva Regeringen
och Rikzens Rådh ett fullkombligitt svar och icke disputera
derom, när Rikzens Rådh opkomme.
Svarede alla trenne Classib., att dhe vele och äre
vidh deres förra fattade meening och gifna svar, att dhe
ingalunda vele, att dett på Stockholms Norre förstad skall
byggias, uthan i staden på någen läglig och beqvem ortt.
Seden sade Landtmarskalken, att hoos den högloflige
Konungzlige Regeringen förestälttes, att adelssmannen
för alltt motte svara för sina bönder, så hade
Konungz befalningzmannen så och Ländz- och Fierdingzmännen
inthett med frelssebonden sedan att giöra.
Derpå honom gafz till svar, att uthi högloflig Konungz
Carlis tijdh prsesenterades dhem sådant, då skole dhe
sådantt hafva emottagett. Och dhe kunde uthi denna
H:s K. M:tz omyndige åhr ingen förändring der uthi anstella.
Befaltte sedan Landtmarskalken, effter Regeringen
med Rikzens Rådh hafva några lofvat i morgån hijt
komma och med dhem om några nödiga ährenden consulera,
ville derföre ingen sig absentera.
Sade och sedhen, att han ville nedergd och referera
den Konungzlige Regeringen om den förklaringen dhe så
god- och frijvilleligen hade cederat den fri skiussningen
till Rikzdagen, och att dhe hereffter vele rehsa och tära
för dehres penningar.
Den 11 Febrnari.
Kommo samptlige Adelen oppå Ridderhuset, och sade
Landtmarskalken, att någre af Regeringen såssom och
af Rikz-Rådett varda snart opkomm andes, och man likväl i
30
1640.
medier tijdh företoge någre andra ährenden, i syn der het t
dhem, som icke hafva instellt [sig] till denna lofliga Rikzdagen
uthan någen rättmätig ändskyllan, såssom och att
man och någett consulterade om våra gravamina.
Till dhem, som sig hafva absenterat, sade Landzhöfdingerne
hade dhe ingifvidt till Secreteraren roller,
deraf man kan see, hvilke stå till att excusera. Som ock
opreciterades och fattades denna fölliande rolla på dem
som sigh inthett hade instältt. (Se bil. K.)
Hvad besvären, som dagligen sig mehr och mehr inrijta,
vidkommer, så äre dhe så offta ingifna till den högl.
Konnngzliga Regeringen, men inga svar eller förklaring
alltt här till derpå bekommidt.
Meente allttsså en partt onödigtt att man flere författer,
förr ann man får skriftelig förklaring på dhe förre,
och begärede att man de besvär, som åhr 1638 öfverlefrerades,
skole opläses, att man däraf kunde see, om och
flere dertill skolle insettias.
När dhe vordo af Secreteraren oplässte, svarede dhe
samptligen, att man schulle ställa en supplication och
deruti ödhmiukeligen begära, att den högloflige Konungz.
Regeringen nådigst vele sig deröfver skriffteligen förklara,
och derhoos öfvergifva een afschrifft af samma besvär.
(Bil G.)
Hvilkett Secreteraren Johan Larsson oppålades at den
strax förfärdiga, att man den medh dett hastigeste kunnde
öfvergifva, helst Rikzdagen snart löper till ända, och
oppeholles allenast att dett skall tryckias, som samptyktt
är, hvilkett afsched skall och sendas till Linkiöping att
opsettias af tryckett.
Dito pr£esent[erade] sig Christer Zelow och framhade
sitt testimonium på sitt adelige afkompst af någre aff
Adell ifrån Cassuben, derifrån hans fader var född.
Hvilkett Landtmarskalken samptlige Adelen tillsporde,
om dhe samma vetnesbref för fulltt ville optaga.
Svarede samptlige, att dett vore nöijachtigtt nog och
behöfdes inthett mehra.
Blef allttsså immatriculerat och bekom nederste ställe
och säte.
Sedhen kom budh opp, att Rikzens Rådh vore förhanden.
Februari.
31
Derföre befalte Landtmarskalken, att en stoor dehl
af hvar Classis skole honom accompagniera att beledsaga
dem hijt opp.
Dett dhe och strax effterkommo.
Kommo opp på Ridderhusett Herr Gabriel Göstaffsson
Oxenstierna Rijkz-Drotzett, Herr Class Fleming Admiral,
Herr Herman Wrangel Felttmarskalk, Herr Axel Banner
Rikzmarskalk.
När dhe hade tagitt sine tilbörlige ställen på Riddersalen,
giorde Rikz-Drotzten en lång oration och näst
vahnlig ähretitell begärede vetha, till hvad ände dhe hade
honom med dhe andra af Rikzens Rådh till sigh fordrat,
och hvar dhe hade något att andraga, dhe vele dett nu
framstella.
Landtmarskalken betackede dhem på det flitigeste,
att dhe så vida hafva velet respectera dett adelige ståndet,
och derhoos förhoppades, att dhe höge herrar varder
dem meddehlandes deres gode rådh och betenckiande uthi
någre ährenden, som härröra af dehres privilegia.
1. Först begäre dhe rådh, huru dhe sig uthi den
saken schole förholla, att när närmeste slächt och förvan
dter inthett fullfölia dehres rett, när möö tager man
emot målsmannen och giffter sig i ofrelsse eller låto
lägra sigh.
Rikz-Drotzten: Att hvar någen heröfver klagede och
söktte assistence hoos den högloflige Regeringen, skole
dem all hielp till execution förhielpes, endock sådane
acter dageliga förelöpa, och är till att beklaga, att sådana
fauter ibland dett adelige ståndet skall yppas; och
när nermeste frende tijge här till stilla, då skulle den
andra närmeste dett sökia. Ty lagen säger, om den förste,
då den andra, ty vill icke brodern, då syschenebarnen,
och om dhe icke ville, då fullföllie näste frenden, och
detta häfver H. Kong. M:tt högstberömlig i åminnelsse
beneficerat slächten medh, ändock sådane fall vore hemfalne
Cronon; derföre skole dhe sådant för en hög gunst
erkenna och deröfver hand holla.
Frågades om sådana böter icke motte komma Ridderhuset
till goda.
Rikz-Drotzten: Effter privilegierne sådantt uttryckie,
kunde man dem inthett förandra.
32
1640.
Sedhen frågedes, huru lång tijdh man hafva schulle,
förr ann man sådan angåfvo.
R. Drotzten: När dett blifver uppenbart, och hrodren
dett icke fullföllier innan natt och åhr, då fullföllie
dett sedan närmeste frände.
Knut Posse: Om en sådan persson, som henne belägrade,
sedan meriterade och blefvo en adelssman, skulle
då sådana godz in perpetuum för honom och henne bortto
blifva.
Rikz-D[rotzen]: Att der så vore, att han vore en
sådan man, att han igenom sine meriter kunde sigh sådant
förvärfva, att han blifve adelssman, stånde då slächtten
fritt, om dhe dett honom och henne igen vele cedera
och igen gifva.
Her Axel Banner: Skall dessa godz reknäs för arf,
som dhe och kunne erfvas, att barnen erfvede dem effter
fadren, som dem klandratt hafva, huru skulle då barnen
dem igen gifva, såssom och att den möö, som hade peccerat,
någet arf tillfölle, skolle då mista samma arff?
Förklar edes att privilegierne sådant uttryckia, att
barnen inthett niuta.
Her Clas Flemingh proponerade, om en sådan man
med tijden kunde igenom tienster meritera, att han en
nobel man blifve, om han då icke skole komma till godzén
igen.
Rikz-Drotzten nekade alldehles dertill, och är det
af H. K. M:tt till den ända stabilerat, att dett adelige
ståndet skole väl taga sig till vara och föregå andra
stånd och icke sådana faulter begå, och de, som då synda,
niuta dett alldehles till onda.
Landtmarskalken framsteltte yterligere, om jungfru
sällier godz — effter som ingen jungfru uthan målssman
vara bör — om icke målssman dertill bör svara, och
der ingen målssman är, då binder lagen enom dertill,
eller om enkia sällier godz, då binder ochsså lagen henne
dertill, att hon det eij må giöra eller och för pancqueterat.
Rikz-D[rotzen]: Om en adelssman är en slemmare,
så säger lagen, huru mycket honom tillåtes att han må
sellia; och när någen her öfver klagade, så skall honom
all assistence af den Konungzlige Regeringen vederfahras.
Februari.
33
Och när [enka], som häfver barn eller icke, kan bevisa, att hon
sitter uthi stoor giäldh och besvär, då tillåtes henne med
nästa frendom att sällia sina godz att salvera sijn sal. mans
gode nampn och rychtte. H. Kong. M:tt häfver och
sagtt, att hvilken enkia som således uthan sine slächts
samptyckie sälier sine godz, vari ogiltt. Dock effter nu
alle tree Hoffretterne äre här tillhopa kompne, vele dhe
samsettia sigh och giöra en förklaring om sådana salugodz;
och när de den håfve författadt, vele dhe den seden
den högl. Konungz. Regeringen presentera, hvilke deröfver
seden en ordning publicerandes varda.
När sådana fall henda, då skole målssmännen eller
näste slächt dett klaga för Föreståndarne på Ridderhusett
eller Landzhöfdingen. Och hvem dett försummer hvadh
han skall hafva förbrutedt?
R. D[rotzen]: Sådant moste änn ytterligere betenkias,
och denn, som klaga vill, han klage för Hofretten
och icke annorstädes.
Seden proponeredes om mårgongåfvor, att hvar en
enckia, som häfver varidt tvegifft, huru med dess mårgångåfvo
skall förholles.
R. D[rotzen]: Dett behöfver en fulkomligere under -  rettelsse.
Seden discureredes, att hvar någen frelssesman köpte
godz för en ofrelsses man och således besvijkte Cronon,
huru dermed skole förholles.
R. D[rotzen]: Dertill bör hvar och en hafva en
vämielsse till och corrigera sig sielfve och uthi alla sådana
fall blifva vidh privilegierne, och den, som deremott
peccerer eller stilletijger, niute dett till onda, och ingen
adelssman comparera för någet käramåhl under mindre
man än han är sjelf, uthan för injurier till ting.
Seden proponerade Herr Class Fleming och begärede
vetha hvad dhe hafva sig resolverat, hvar man Ridderhusett
i Stockholm begynna och byggia skall.
Der till svarede Landtmarskalken, att dhe alldehles
hafva samsatt sig och besluthett, att dett ingalunda
på Norre malms förstad skall funderas, uthan i
staden på någen beqvämblig ortt, som Rikzens Rådh med
[Riddarhusets] föreståndare best finna.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—III. 1640. 3
34
1640.
Dereffter betackede Landtmarskalken Rikzens Rådb
för den gode communication och förklaring dhe dhem så
godvilleligen hade meddehltt.
Dermed afginge högb:te R. Rådh och accompagnieredes
af Landtmarskalken och dhe andra af Adell.
Seden urgeredes och dispnteredes dhe förra puncter,
som privilegierne inneholla.
Och först hvad den schulle vara förfallen till Ridderhusett,
som dett icke angofvo eller deröfver klagade, när
någen faut vore begången.
2. Classis. Att den möö, som tager ofrelssesman, och
målssmannen dett icke angifver, vari förfallen till Ridderhusett
100 dal. sölffmyntt.
1. Classis. Bijfalle dett samma, och gifve samma
målssman ]:del af samma godz, som till näste Hospital
är förfallen, till Ridderhusett.
Den 3. Classis samptyktte det samma.
Seden framsteltte Johan Berendes: Effter lagen inthett
uttrycker hvad den för poen skall vara underkastadt,
som en adelssjungfru belägrer, huru man sig derutinnan
förholla schall, helst mången dett inthett achtter, effter
lagen sådant inthett uttrycker.
Hvad her till är passerat, moste man lijda, uthan
der den högl. Konungzlige Regeringen vele deröfver giöra
någen förordning, vore dett högt af nöden. (Jämf. bil. H.)
Yore och önscheligitt, som Her Rikz-Drotzen lofvede,
att en ordning stabilieredes, om och huru man sine godz
försellia skolle, helst mången, som boor neder i landzenderne,
låter opbiuda dem på 3 ting, och den, som bördesman
är der till, boor her oppe, veet der inthet af, och således
sellias honom ut hur händerne, om dett schall vara
laga fång?
Vele nu förbida denna ordningen, som deröfver skolle
giöres.
Och på dett sådana saker och stoore faulter alldehles
icke skole nederleggias, helst mången frände icke gierna
sielf vill skemma sijn fräncka, när hon sig förseer medh
ofrelsse giffte eller ahar barn förr bröllopz tijdh eller
i andra motto emot privilegierne sigh förseer.
Opålades Tönies Langman, att han schulle absentera
sig ifrån Ridderhusett, till dess att han hade sig förlijkt
Februari.
35
med Casper Lillie-Cron för de skälsord han hade honom
skäldt.
Den 12 [Februari].
Kommo åter Adelen tillsamman och disputerede en
stundh sijn emellan- hvad dagen tillförenne var passerat.
Och befalttes att när de skole komma tillsammans, skall
på dörren om morgonen blifva anslagett, när dhe sigh
igen skole instella.
Den 14 [Februari].
Kommo Adelen tillsammans, och effter der var inthett
synnerligitt att giöra, befalttes att de den fölliande
dagen sig igen skole instella.
Förlofvedes Secreteraren Johan Larsson at rehsa till
Stockholm, helst för hans egna privata, och alltt var besluthet
allenest att besluthet skulle underschrifvas, och förordnede
han en Cantzeliförvant i sitt ställe, b:d Jöns Olufsson.
Den 15 [Februari].
Kommo Adelen tillsammans, och berettade Landtmarskalken,
att den högloflige Konungzlige Regeringen
förvente till måndagen op trycket af besluthet ifrån Linkoping,
och då skall Rikzdagen taga sijn endschap, till
hvilken dagh dhe sig och eenhelleligen skole instella.
Den 16 [Februari] blåsstes om, att alla stånd scholle
den 17, som är i mårgon måndag, instella sig på Rikzsalen
at anhöra rikzdagzbesluthett.
Den 17 Februari anno 1640.
Yoro samptlige Ridderskapet och Adelen opå Riddarehuset
i Nyköping församblade.
Landtmarskalken stiger opp och förmäler sigh
haffva uthi befallning aff den höghvelborne Regeringen
att begära aff Riddareståndet, det dee här effter icke
allenest intet vele förhindra Cronones saltpettersiudare
att taga jord under deres tillhörige ägor, utan fast mehre
främia och befordra det värcket, effter som det till Kong.
M:tz och Cronans sampt menige rickzens nytta och välfärd
ahnstifftadt ähr.
36
1040.
Där opå svarades, att een deel aff Adelén haffve
sielffve saltpettersiudare; därföre så frampt dee kunde
allestädes nthan åtskilldnad taga jord opå Cronones egor,
då skulle och Cronones saltpettersiudare effterlåtas att
göra det samme opå deres egor.
Effter som och rikzdagsheslutet skulle då opå store
salen oppläsas, dy sade Her Landtmarskalken, haffver
man gott funnit, till att undvijka all confusion och oordning,
det Capita famil, skulle gå förr in opå salen, men
dee extra Capita opp i Kong. M:tz förmaak, att medh
process beledsaga H. K. M:t nedh opå salen.
Opplässtes alltså Capita familiarum ordine, där effter
dee alle togo affträdh, där effter extra Capita.
Den 17 Februari.
Kom Hennes Kong. M:tt sielf på Rikzsalen, och sedan
besluthett af Secreteraren var opläsen, giorde KikzCantzleren
ett taal, seden han dem åå H:s K. M:tz
vegner alle samptligen hade betackatt för den underdånige
och godvillelige förklaring och dem seden valedicerede.
Sade att H:s K. H:tt hade till Kikzråd uttvaldt
[och] god erkendt den välborne Herr Jahan Oxenstierna
Axelsson, Friherre till Kimito, Herre till Hörningzholm,
Tullgarn och Ekesiö.
Hvilken giorde sijn eedh, reciterades af Herr Peder
Banner, knäande för Hennes K. H:tt, der hon satt på sin
kongelige tron.
Derpå Her Johan giorde en tackseijelsses oration
något vidlöfftigtt.
Bekommo vi svar på våra gravamina. (Jämfbil. M.)
När dee då kommo opp igen aff store salen, badh
Landtmarskalken dem dagen effter klockan otta alle,
så väl Capita som extra, komma tillstädes att försegla
och underskriffva rikzdagsheslutet; såsom och i medier
tijdh låta ahnteckna, under hvadh Landzhöfdinge hvar
och en medh sine rosstienstzpenningar sorterar och dem
utgiffva vill. (Se bil. L.)
Påminte dem och om Kidderhuus-Secreterarens deputat,
att dee det vidh sielfve underskriffvandet ville
prestera.
Februari.
37
Befalttes Tönnies Langman, at han skulle afträda
och inthet underschrifva besluthet, förr ann han sig med
Casparo hade förlijktt.
Den 18 [Februari] underschrefvo Adelen besluthett,
såssom och den 19. (Se bil. I.)
Dessligest den 20 Februari kommo de tillsamman
och valedicerede Landtmarskalken Herr Larss Sparre sitt
Landtmarskalkz embete.
Och lefrerade samma dag besluthet underschrifvidt af
Capita familiee effter privilegierne och a flade sijn Marskalkz
staaf.
Jahan Larsson,
Ridd. Secret.
BILAGOR.
Bil. A.1
Kongl. Maij:tts vår allernådigste Dråttnings
proposition, giordh till Richssens Ständer
här i Nyköping till Richzdagen kallade och
församblade medh allernådigst begären, att dhe
sigh der opå medh forderligste och bäste förklara
ville. Actum Nyköping den 18 Januarij
anno 1640.
Hennes Kong. Maij:tt achtar onödigt att upreppa
orsakerne till detta krigett medh den Romersche Kejsaren
och hans anhang, så och därpå fölgde krigz- och
fredzhandlinger in till dett åhr 1637, medan desse oppenbare
äre aff förrige håldne Richzdager och deruthinnan
giorde förtrolige meddeelninger. Eenkannerligen drage de
aff Ständerne, som på sidsthåldne Richzdag tillstädes
vore, väl till minnes, och finnes uthi der förluppne achter,
huruledes den tijdh krigz väsendet i Tyskland var vältradt
neder till Pommer- och Mechellburgische siökanten,
så att fienden då förmente att haffva oss i klemman, såssom
och hvadh in till den dagh genom eens och annans
förmedling var för hopp eller vanhopp giffvidt att kunna
komma till affhandling och förlijkning. Effter nu sedan
saken sig myckett, serdeles i kriget, haffver förandrat
genom Gudz milde försyn, som all ting regerer, till förbättring,
det den högste Gud teckttes härefter att stärckia
och fullföllia, in till dess att een godh och helssosam
fredh i Christenheeten nåås och slutas kunde; derföre
1 Prot. sid. 7, 8. — Koncept finnes i riksarkivet.
Bilagor.
39
haffver H:nes Kongl. Maij:t funnett gått att sammankalla
Richssens Ständer, dem allernådigst att underrätta och
medh dem att öffverleggia tillståndet, så och de rådh
och väger som kunne tiäna att väria rijket och dess
trogne Ständer och inbyggiere ifrån allt fiendtligitt öffverfall
och medh god beqvemligheet, så och richssens heeder
och säkerheet, att kunna finna rådh och medell detta
blodiga krigett att ända och sättia fädernesslandet i fredh
och roligheet igen.
i
Detta föreskreffne vijser nogsampt uth, hvad besvär,
tunga och fahrligheeter som för denne tijdh hängia rijket
vårt käre fäderneslandh opå och kunne sijs och dömas aff
allom, föruthan andre fahrligheeter, som föras hemligen
och under handen och komma inthet i dagzliusset, för än
de äre fullgiorde, men lickväl vele och måste, så framptt
H:nes Kongl. Maij:ts och fädernesslandssens skada och
förfångh skall kunna affvärias, i tijdh och medh godh
rådh och makt emoottagas, undanböijas eller förskingres;
och tvifflar fördenskull H. Kongl. Maij:tt inthet, uthan
att Ständerne såssom H. Kongl. Maij:ttz trogne undersåtere
och fäderneslandsens elskare varda så her effter
som här till medh eenigt modh, rådh och dådh H:s Kongl.
Maij:tt troligen bij springandes. Så aldenstund högste
macht opå ligger, först för richssens värn skulld och att
erhålla innan richssens grentzer fredh och roligheet, så
och oförvirrat nähring och bärning; sadan att medh macht
affväria och hindra, det fienden icke driffver dem väre
åter neder till siökanten och öker richssens fahra, besvär
och omkåstnadh; och sidst att deste bättre holla fienden
i sitt egitt landh och där förmedelst krigzbördan och der
aff fölliende olägenheeter så mycket mehra honom beveka
till fredelige tanckar och ährlige fridzvillckor, hvilke stå
till att hoppas näst dens högstes Gudz hielp, så frampt
fienden kriget behåller i sitt egitt landh; men där annorlunda
skeer, är mycket mindre att tvifla, thet fienden
effter sin högmodh och vidt utseende förslag sådan fördeel
emoot oss till sin nytta och krigetts längre forttsättning
nyttia och bruka skall. Och endoch H. Kongl.
1 Den utförliga redogörelsen för händelsernas gång i Tyskland nteslutes
här.
40
1640.
Maij:tt fuller hade orsak att låta upteckna hvadh som
till krigedz utföring och landssens försvar och värn tarffvas,
medh allernådigst tillförsikt dett Richssens Ständer
allt varde väl behierttandes och H. Kongl. Maij:tt och
fädernesslandet efter åsväfvende nödh kommendes till
undsättningh; men på det allt må efter möijeligheeten
lämpas, och H:s Kongl. Maij:tt medh högste åhuga betrakter
Ständernes villckor och lägenheet, derföre låter
H. Kongl. Maij:tt dett öfrige bestå och vill denne gångh
göra all flijt medh Gudz tillhielp att arbeta sigh, det
bästa skee kan, till richssens välståndh igenom, allenest
att Ständerne jämpte dhe öffrige vahnlige uthlagorne:
1. Först på någon tijdh fullföllia och uthgöra boskapzskatten
efter sätt och vijs som här till haffver varit
bevilliadt och brukeligitt, så att boskapen i tijdh rätteligen
skriffves och redeligen derföre efter ordningen uthgöres
i tijdh.
2. Till thet andra att effter till folckedz uthredning
och fästningernes försörgning behöffves een anseenligh
summa spannemåhl, att Ständerne tecktes och medh
något efter lägenheeten komma H:s Kongl. Maij:tt och
rijkedt till undsättning.
3. Sidst mädan inthet är till att uträtta, hvarcken
hemma till landzens värn eller utrijkes till krigedz utföhring,
medh mindre krigzfolckedts affgång ensätties och
upfylles medh uthskriffning, derföre tviffler H. Kongl.
Maij:t inthet, att Ständerne sigh till uthskriffning och
så godvilligen beqvämendes varde, i rättan tijdh att anställa.
Desse ähre så dhe förnembste puncter, som H. Kongl.
M:tt denne resan tarffver Ständerne i gemeen att föredraga,
allernådigst begärendes etc.
Bilagor.
41
Bil. B.1
Upå Hennes Kongie Haij:tz vår allernådigeste
Drottningz öfverlefrerade proposition är
detta Ridderskapetz och Adelens och Krigzbefäletz
underdånige välmeente svar och betenckiande.
Actum Nykiöping den 28 Januari
1640.
Aff hvad skälig orssak Hennes Kongie Mitt vår allernådigste
Drottning och åå Hennes Kong. Mitz vegnar den
höglofliga Konungzliga Regeringen vidh denna besvärliga
tijden häfver högnödigt funnidt nu denna välbegynta
Rijkzdagh och allmenne mothe att beramma och holla,
see och förnimma Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet
nogsampt af Hennes Kongie Mitz nådige proposition,
i dett H:s K. Mitt allernådigst optäcker oss,
huru detta långvariga krigzväsendet uti Tyschland emot
den Romerske Keissaren och den papistiska ligan, sedan
vij sidst tillsammans vore uti Stockholm, såssom och
hvadh sedhan uti Lifland af Churfursten af Brandenburg
är föreluppidt och passeratt, underrettat; och der boos
allernådigst begärett — effter som apparentligitt är, att
Keissaren eller hans adheerenter till inge christelige och
billige fredzmedel skole eller vele förstå — huru man då
samma krijgen och hvad mehra deraf kunne dependera
reputerligen skole kunne maintinera och uttföhra.
Så håfve Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet
först och förnembligast hierteligen att frögda sig,
att dhe Hennes Kong. Mitt vidh godh helssa och sundhett
sampt den höglofliga Konungzliga Regeringen och
Rikzens Råd hafva funnidt och ååskådet, med innerlig
önskande, den alldrahögsta Gud, af hvilkom all välferd
härrörer, han vele H. Kongie Mitt med den heela Konungzliga
Regeringen och Rikzens Råd vidh denna fahrliga
och sjukliga tiden nådeligen beskydda och vidh långligh
helssa oppeholla, så att Hennes Kongie Mitt vidh gott
och roligitt tillstånd må tillvexa och förmehras uthi alla
1 Prot. sid. 11, 16. — Inneliggande underskrifvet exemplar, jämfördt
med originalet i riksarkivet.
42
1640.
konungzliga lofliga dygder till Gudz ähra, Hennes Kong.
Mitt till ett odödeligitt berömligitt nampn så väl sorn
fädernesslandet till tröst och försvar.
Dernest så håfve vi så väl af högbite samma H.
Kong:e M:tz proposition såssom och af Hans Exellens
Rikz-Cantzel erens mundtlige deduction förstått, huruledes
Keijssaren med den papistische ligan med allssomstörsta
alfvar hafva tillsammans brachtt [sin krigsmakt] under
General-Leutenantten Gallas och den Chursachsische och
Brandenburgische armeen inn på vår krigzhär under
General-Eelttmarskalkens Herr Johan Banners conduicte,
till att bemechtiga sigh siökantten, som förmedelst genom
Gudz nådiga försyn och välbite Eelttmarskalkens flijt och
soldateskans courragie är vorden afhollen och förhindrat,
att sådane dehres onda förehafvende äro till inthet vordne,
så att störste dehlén af den mechtige Keissarens armee
är opgången och till inthet giordt, så att Her Johan
Banner icke allenast är undgången dehres opsåth, uthan
impatronerat sig månge festninger uthi Mechelnburg,
Pommern och Mark Brandenburg så väl som och underlagt
sig en stoor dehl af Chur-Sachssens land med någre
platzer i Slesien, såssom och bemechtiget sig en dehl af
konungariket Behmen och der nu satt sielfve krigzbördan
uthi Keisarens eget arfland, så at dhe sidermehra dehres
många onda förehafvende och krigzintentioner emot H.
K. M:ttz armee och sjelfva fädernesslandet icke håfve
kunnat fulföllia eller fortstella, uthan lidit det ena nederlaget
effter det andra på åthskillige ortter, och dehres
armeer sålunda consumerad, så att siösidan alt här till
för all oförmodeligh fiendtlig öfverfall äre alldehles försäkrade
vordne.
Dernest så är oss och i samma proposition underrettat
vordet, huru emot altt förhopp Churfursten af
Brandenburg uthi förgånget åhr, uthan tvifvel af en dehl
oroolige jesuvitische anslag och practiquer, till att sökia
och begynna ett nytt krijgh inn på Lifland, förmenandes
derigenom att turbera eller till inthet giöra den fred
eller långliga stilleståndzförbundet medh konungariket
Pålen, i dett han häfver låtedt verfva och hemligen tillsammanbringa
en dehl krigzfolk under Öfversten Herman
Boot och dermed gånget igenom Churland inn i Liflandh,
Bilagor.
43
öfverfallendes en dehl af dhem, som alldehles vore säkre
för någet fiendtligitt infall och förmeente sigh boo i rolighetn
hvilkett likvel är afvart igenom Gudz nådige försyn,
Gubernatorernes flitige opsicht och vigilans sampt Pige
stadz trogne tillhielp, så att samma Churfurstens och
andra illvilliande jesuvitische förehafvende äro alldehles
förspillte och till inthet vordne. Och vill man förhoppes,
att Konungen och Ständerne i Polen till förbite infall
icke sitt samptyckie skole gifvitt hafva, effter som dhe
igenom sine åthskillige skrifvelser till General-Guverneuren
i Liffland sitt misshag dertill betygat och förmodeligen
opå H. K. M:tz afgångne skrifvelsse med Gabriel
Gyllenancker sigh om detta väl yterligere förklarendes
varder.
Alltt fördenschuld hafva Ridderskapett och Adelen
detta fahrliga krigetz tillstånd med hvar andra väl öfverlagdt
och tagitt uthi ett gott och noga betenckiande, så
väl som dhe föreslagne begärede medel till sielfve krigetz
uttföhrande öfvervägatt, och håfve vi högh orssak vidh
detta alltt att tacka den aldrahögsta Gudh, som igenom
H. K. M:t och den höga Konungzliga Regeringen och
samptlige Rijkzens Rådz höge, konungzlige, vijse, försichtige
directioner, omsorg och åhåga, så och soldatesquans
manlige förhollande, så faderligen och väl häfver velsignat
H. K. M:tz regemente och vapn, att vi alle innanom
fädernesslandzens grentzer inn till denna dagh hafva
kunnat säkre i fred och rolighet boo och vistas, frije
och tryggeligen för alltt uttlendschtt fiendtligitt intrång;
önschandes att den alldrahögsta Gudh änn ytterligere
förlähna ville, att H. K. M:t igenom den höga Konungzliga
Regeringen och Rikzens Rådz trogna och vahnliga
försårg och flijt alletidh lycka och seger öfver sijna och
rijkzens fiender hafva må och ändtligen detta svåra och
blodiga kriget till en god ända komma låta. Yarandes
vi Ridderskap och Adelen sampt Krigzbefählet uthi den
vissa förhopning, att åå H. K. M:tz vegna och i dess
tilltagende omyndige åhr den Konungzlige Regeringen
med Rijkzens Rådh icke låthe sigh tröttesampt varda så
häreffter som härtill samma denna tunga ååliggiande
regementzbördan att sustinera och uttföhra.
44
1640.
Anlangende sielfve medlen, som i propositionen af
Hennes K. M:t äre nödigt Stenderne föreslagne, medh
nådig begäran att dbe sigh ville jemptte dhe vahnlige
uttlagor till desse effterfölliande tree puncter beqvema och
godvilleligen finna låtha, som är först till boskapzhielpens
continuation effter sätt och vijs, som härtill häfver varidt
bevilliat och brukeligitt. För dett andra att Hennes K.
M:t och rikett motte undsettias med en spannemåls hielp
effter lägenheten till krigzfolkzens uttredning och festningernes
försörgning. Till det tridie och till krigzfolkzens
afgång en uttschrifning må ersettias till detta
krigetts nttföhring.
Hvilke bemelte puncter Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefählet noga och flitigt hafva öfvervägat, och ändock
dhe befinna härutaf dehres stånd ingen ringa börda
att tillvexa och derföre god orsak hafva kunde att stå
på dehres gamble och välfångne privilegia, serdeles uthi
dhe besvär, som innan om dehres sätegårders frijhet råå
och röör dem öfvergå, så håfve dhe likvel icke så högt
velet ansee desse fast continuerlige tillvexande besvär;
utan på thett H. Kong. M:tt må nådigst see och förfahra
Ridderskapzens troplichtighett och välmeente affection,
så vele the nu vidh vahrande rijkzens tillstånd dehres
rätt så vijda någet låthett anstå och fördenschulld godhvilleligen
samptyckia till dett första, att dehres bönder
uthi detta 1640 och sedhen fölliande 1641 åhret den här
till vahnliga boskapzskatten alldehles opå sätt och vijs
och terminer, som han förgången åhr [är] tagen och uttgifven,
uttleggia.
Dernest vele Ridderskapet och Adelen i lijka motto
hafva samptycht till krigzfolkzens underholdning och
festningernes försörgning, att vij uthi desse förbemeltte
tvenne åhr af en fullsittin eller två halfve heller fyra
torpare frelssesbönder uttgiöra till säädh halfpartten
emot skatt och crono och i dhe landzänder, der ingen
synnerligh sädzvext är, uttleggie pennigar en Rdr för
spannen heller dess värde i sölff eller kopparpennigar,
såssom och att hvar landzände föhrer eller aflegger samma
spannemål eller penniger till nästa siöstadh.
Till dett sidsta och yttersta medan inthet högre graverer
och trycker Ridderskapett och Adelen änn som uth
-
Bilagor.
45
skrifningen, likväl när dhe betrachta fädernesslandzens
tillstånd och dett långliga krigett vi med den Romerske
Keissaren och den papistiske ligan äre invefvade uthi, så
frampt dhe till ingen redeligh fredztractat äre benägne
— om hvillkett vi underdånigst ödhmiukeligen bedie, att
Hennes Kongl. M:tt och den höge Konungzlige Regeringen
och Rijkzens Rådh, såssom dhe alltt härtill alletidh
fädernesslandzens välferdh och rolighet söktt hafva, ännu
alle christeliga fredzmedell, der sådanne prsesenterandes,
sigh till det bestå vele låta vara recommenderat, så vida
dhet med Hennes Kong. M:tz och fädernesslandzens reputation
och höga interesse kunde skee och erholles, att
vårt käre fädernessland en gång till en säker fredh och
rolighet motte komma, till hvilket den aldrahögsta Grudh
sijn helga velsignelsse vele förlähna och gifva — vele vi
till detta krigetz uttföhrande, såssom och till fädernesslandzens
säkerhett bevilliat, att uttschrifning holles och
gå öfver väre frelssesbönder, alldehles på sätt och vijs
som den på sidste Rikzdagh anno 1638 uthi Stockholm
blef bevilliat och samptyktt, reknandes tiugu frelssesbönder
emot tijo skatt och crono, medh underdånigh begäran
att våre enskijltte tiänare och nödtorfftige embetzmän
icke måge föhres till någen rotering eller uttschrifning,
medh sampt den ödhmiuke tillförsicht att hvar i
medier tijdh någen reputerlig fredh kunde nåås och erhollas,
våra landhbönder för dett ebna åhretz skrifning
måge förskones och frikallas, såssom och att denna Ridderskapetz
och Adelens frivilleliga cedering och bevillning
icke må lenda dem eller dehres välfångna privilegier till
någet prsejudicium.
Förhoppandes att thenna theres förklaring af H:s K.
H:t med nåder ansed varder, och att H:s K. M:t och åå
H. K. M:tz vegner den höglofliga Konungzliga Regeringen
och samptlige Rikzens Rådh vele sig detta ståndet till
dett bestå vara recommenderat.
Uppå samptlige Ridderskapssens vägne
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
46
1640.
Bil. C.1
A Hennes Kongl. Maij:ttz vegner begärer
den Konungzlige Regeringen, att Ridderskapedt
och Adelen ville taga effterskrifne punct i ett
godt betänckiande och der oppå deres gode
svar och förklaringh gift va. Actum Nyköpingh
den 30 Januarij anno 1640.
Ändoch den Konglige Regeringen häfver icke obilligt
betänckiande att andraga och sollicitera hos Ridderskapedt
och Adelen, det dee ännu ville continuera medh store
siötullens erleggiande för dee vahrur, som dhe läte utoch
inrijkes skeppa, icke begärandes i någon motto att
prejudicera deres vällfångne privilegier eller elliesth
giöra dem något förfångh; män effter rickssens närvarande
tillståndh och vilkor fordrer alle dhe medell, som man
kan optänckia och medh skääl af ett eller annat ståndh
i rijket fordra, så påminner sigh den Konglige Regeringen
ganska gerna all annan välvilligheet och lydno, som
Ridderskapet och Adelen haifve alltidh tillförende uti
hvariehanda motto teedt till rickzens styrkio och vällståndz
erhållande, män enkannerligen att dhe håfve åhr
1634 frijvilleligen bevilliat att vela på fölliande tu åhrs
tijdh låta anstå deres privilegium på tullfrijheeten aff
deres ut- och ingående godz och samma anståndh sedermeere
förlängt på fyra åhr, hvarigenom Ridderskapet och
Adelen häfver giordt Hennes K. M:t och Cronan en godh
och berömmeligh tiensth och rickzens inkompster förökadt,
i det dee sielffve haffve gifvet något ut, som ock der medh
förhindradt allt undersleff, som förr, icke utan Cronones
store affsaknadt, är öfvadt vordet. Så emädan samme
bevillningh löper nu medh detta innevarande åhr till ända,
och den Konglige Regeringen nogsampt besinner, att
Ridderskapet och Adelen vill falla besvärligit att komma
något hastigt tillsammans igen, derföre häfver den Konungzlige
Regeringen nu uti detta tillfället intet underlåta
kunnadt detta ährende å Hennes K. M:tz vegnar
1 Brot. sid. 18, 19.
Bilagor.
47
Ridderskapet och Adelen att andraga, begärandes det dee
medh vahnlig välvilligheet ville ansij rickzens närvarande
tillståndh och uti denne Hennes K. M:tz omyndigheet
ännu på någre åhr be:te deres tullfrijheet låta anstå och
heroo. Hvilcket, såssom dett länder Hennes K. M:t och
Cronan till en godh tiensth och ett troget bijståndh, så
varder ock Ridderskapet och Adelen derigenom så mycket
meera förorsakandes både den Konglige Regeringen sådan
deres välvilligheet hoos Hennes K. M:t att berömma, såsom
ock Hennes K. M:t sielf det i sinom tijdh medh all
särdeeles konungzligh ynnesth och nåde att ihågkomma.
Ad mandatum Illustrissimorum
Dominorum Regentum proprium
N. Nillson Tungell.
Bil. D.1
Opå Hennes Kong. M:tz och åå thess vägner
then Konungzlige Regeringens på nytt
giorde inlago och nådigeste begäran är thette
Ridderskapetz och Adelens underdånigste svar
och ödhmiuke förklaringh. Actum Nyköping
then 1 Februari åhr 1640.
Hennes Kong. M:tz och then Konungzlige Regeringens
nådigste begäran förnimmer Ridderskapet och Adelen
underdånigst ödhmiukeligen therhän(?), at then Konungzl.
Regeringen häfver skälige orssaker icke giärna ytterligere
at anholle hoos them om stoore siötullens vijdere erläggiande,
på thet sådant icke motte lände Ridderskapet
och Adelen till någet prsejuditz eller förfång i theres
välfångne privilegier och adelige frihet i samma siötull.
Then högb:te Konungzlige Regering lijkväl för rijkzens
tarff och store anlägenheter skulld håfve nödigt funnidt,
hälst vidh thette tillfälle och mädan allenast ett åhr öfrigit
1 Prot. sid. 21. — Jämförd med originalet i riksarkivet.
48
1640.
är af then tijdh, sorn rede är bevilliadh och samptycktt,
och icke så hastigt någon sammankompst skee motte, hoos
Bidderskapet och Adelen nådigst att erholla, thett the
sådant närvahrendes rijkzens tillstånd ansee och b:te tullfrihet,
som redo i fem åhr skedt är, änn på någre åhr
godhvilligt ville låta anstå och bero, med nådigste ihugkommelsse
och försäkring at såssom H:s K. M:tz och
Cronones inkompster af then förre giorde bevillning märkeligen
hafva tilltagitt och sig förkofratt, och therigenom,
i thett Adelen någett häfver sielf velet effter- och uttgifva,
mycket underslef undanbögt och afstyrtt i tullväsendet
till Cronones gagn och goda; allttsså skall Bidderskapet
och Adelen igienom sådan yttermehre godhvillighet
förorssaka, at then Konungzlige Begeringen
thenne theres affeetion alltidh hoos H. K. M:t skole vele
berömma, såssom och H. K. M:t sielf then samma i sijnom
tijdh med särdeles konungzlig ynnest och nåde att
ihugbomma thesste mehre orssak bekomma och bevekt varda.
Till underdånigst hörsamt svar så hugnar sig Bidderskapet
och Adelen theraf högeligen, att såssom H:s K.
M:t och åå thess vägne then Konungzlige Begeringen
hafva pröfvat af theres förre godhvillighet een stoor månn
och tillväxtt i Cronones ränttor, thett och så theres välvillighet
i så motto blifver väl optagen och ihugkommen.
Men äntå högre frögde the sig theraf, att H:s K. M:tt
och å thess vegner then Konungzl. Begeringen icke gierna
något vele förfängia1, som them i theres välfångne och i
så lång tijdh i roo brukade privilegier och friheter i
någor motto till meen och förfängelighet vara motte,
hvilket Bidderskapet och Adelen underdånigst och ödhmiukeligen
vele hafva ombedet, att H:s K. M:t och then
Konungzlige Begeringen sigh all tijdh nådigst ville låta
vara änn framgeent recommenderat. Och kunde fuller
Bidderskapet och Adelen i anseende af alltt sådant befahrande
prfejudicio så väl som then last, som them, såsom
ett i synnerhet i thenne motton privilegierat stånd,
häraf anbiudes och een partt tämmeligen hårdtt trycker
och berörer, hafva orssak och skiäl sigh härutinnan underdånigst
att excusera och thetta besväret på thett ödhmiukeligeste
att afbedia. Men såssom the alltijdh för
1 I riksarkivets exemplar står >förkängia>.
Bilagor.
49
thette sielfve håfve söktt till att contestera theres
gode villie och benägenhet, helst i thenne besvärlige
tijden, H. K. M:tt och fädernesslandett eifter ytterste
möijelighet att secundera och bijfalla, så äre the och
uthan någon vidlöiftighet eendrächtteligen resolverade
vordne ännu härutinnan på nogon tijdh theres rätt at
låta anstå och suspendera, eifter som the och hermed
samptycke och bevillie, at then tullfrihet, som them i
store tullen eifter privilegierne och med retta tillstår,
skall anstå, roo och hvila. Och vele så väl Bidderskapet
och Adelen som andre Cronones inbyggiare uttgifva och
betala siötullen på ett åhr äntå öfver then förre bevilliade
termin, nembligen till then 1 Januari åhr 1642, mädan
the andra begierte extraordinari krigzhielper icke heller
länger ähre på thenne Bikzdag bevilliade, i anseende at om
then Konungzlige Begeringen någor videre prolongation
skulle förorsakes att begiära, sådant tå tillika, när om the
andra hielpers continuation blifver handlat, kan söktt och
begierat varda. Och vill Bidderskapet och Adelen sig ther
vidh uttryckeligen tingat och förbehollet hafva på bästa
sätt och vijs, att förberörde suspension af theres rätt och
frihet i stoora tullen icke skall eller må nu eller någon
sin i framtiden drages them till något förfång uthi theres
välfångne rättighett och privilegier.
Nu är Bidderskapet och Adelen i then underdånigste
och ödhmiuke tillförsicht, att H:s K. M:tt och å thess
vägner then Konungzlige Begeringen häraf nogsampt pröfva
theres öfverbödighet och vilioghet at bevisa H. K.
M:tt och fädernesslandet theres tienst och tilldrägelige
assistence. Och tvide therhoos inthett, at såssom thenne
theres bevillning och theraf fölliande last länder fädernesslandet
till ett märkeligitt bijstånd, så varder och H:s
K. M:tt och åå thess vegner then högb:te Konungzlige
Begeringen icke dragendes någott betenckiande them i
annor motto till theres ståndz heder och solagement allernådigst
att gratificera. Och förthenschuld Hennes K.
M:t och then Konungzlige Begeringen Bidderskapet och
Adelen underdånigst ödhmiukeligist [har] velet föreslå
och hermed them på thett fliteligeste bedia, at the häremot
och så lenge thenne beviliade termin omlöper, motte
för theres perssoner, fruer, barn, hoff- och tienstéfolk
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. 1—lil. 1640. 4
50
1640.
vara fri och omolesterede för qvarntulss-mantalsspennigerne,
effter som the alleredo hafva på sidste Riksdag
underdånigst anhollet och i hopp vore att kunna
nået och erhollat; så och the två konungzhestar, som i
Hallmare recess bevilliades och ann på någre ortter uttages
af theres bönder till Cronan. Ridder skåpet och
Adelen äre försäkrade, at, thenne lille frihet i q varne -  tulss-mantalsspenningerne lijthet eller inthet förslår emot
then store fordehl, som Chronan niuter förmedelst theres
godhvillige accommodation vid store tullen; men som
thet är them een fast förtretelig och theres stånd mycket
disreputerlig servitut med b:te qvarn etulss-mantalsspenningar,
hvilken inthet mindre graverer then Konungzlige
Regeringens och Rikzens Rådz egne perssoner ann heele
Ridderskapet och Adelen i gemeen och causerer them
hoos väre illvilliende naboer och elliest mycket förklenerligit
efftertaal, så försee sig mycket mehre Ridderskapet
och Adelen, at H. K. M:tt icke allenest tager thette theres
välmeente desiderium med gunst och nåder väll opp, uthan
bedie ann ytterligare, att H. K. M:tt förerörde motiver
behierta och Ridderskapet och Adelen med en gunstig
och favorabel exemption i så motto allernådigst täckes
beneficera. Hvarmed H. K. M:tt Ridderskapet och Adelen
till yttermehra godhvillighett att betiäna Hennes K. M:tt
i alltt thett, som them i theres ståndh möijeligitt är och
kan anstå, [blifver] högeligen obligerat.
Uppå samptlige Ridderskaps vägne
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Bilagor.
51
Bil. E.1
Effterschrefne puncter haffver den Konungzlige
Regeringen funnit nödigt samptlig Ridderskapet
och Adelen att uppåminna och föredraga,
begärandes dee ville dem noga öfverläggia och
deres mening och betänckiande der öfver giffva.
Actuin Xyköpingh den 3 Februarij anno 1640.
1. Effter som af dhe månge skiutzfärder icke ringa
besvär och olägenheet allmogen i landet, enkannerligen
frälssebönderne tillväxer, hälst nu emädan så fåå crono
.och skatte ähre behåldne, uthan mästedeeles Adelen tillhörige,
deels och aff krigzfålcket besittne, så alldenstund
Ridderskapet och Adelen sielffve väl afsij och besinna
kunne, hvadh där aff i längden oundvijkeligen föllia och
sigh förorsaka vill, om man icke i tijdh sådant på ett
eller annat sätt och medh någon godh ordre remedierar,
hvarföre begärer den Kongl. Regeringen, att Ridderskapet
ville detta öfverläggia och dem deres gode rådh
och betänckiande optäckia och communicera, huru dhe
bäst förmene, att allmogen för omberörde skiutzfärder
skall kunna bliffva lijsad, och Ridderskapet och Adelen
sijne privilegier oförkränckte nyttia och behålla.
2. Huru såssom all oordning och missbruk medh dhe
månge försvarskarlar, som hoos Ridderskapet och Adelen
icke uthan Cronones märckelig skada och afsaknad mächta
inrijtat haffver, må kunna uthan något förfång aff deres
privilegier affskaffat bliffva.
3. Mädan och både een och annan, som antingen
igenom Kongl, donation eller kiöp aff Cronan eller något
byte sigh någre godz förvärfvat och tillbracht håfve, tage
sigh nu före att byggia allestädes nye sätegårder, och
monge allenast till den ända att der under befrija och
försvara de bönder, dhe på en mijl när der omkringk
halfva, hvarigenom Cronan uthi dess rättigheet mycket
förnär och till förfång skeer. Huru och på hvad sätt
fördenskull man sådant skall kunna skäligen förekomma
och remediera?
1 Prot. sid. 22, 26.
52
1640.
Bil. F.1
Upå tlien Konungzlige Regeringens skriftelige
förestältte puncter sub dato den 3 Februari
är detta Ridderskapetz och Adelens ödhnxiuke
svar och betänckiande. Actum Nyköping den
Februari 1640.
Ridderskapet och Adelen hafva mehr ann hög orssak
att berömma och tacka den höglofl. Konungzliga Regeringen,
i dett att den högl. Konungz. Regeringen häfver
ochsså vidh denna tijden velet communicera dem öfver
några oordningar, som äro inritade uti landet, och deröfver
begärat, at Ridderskapet och Adelen vele meddehla
dem deröfver dehres rådh och betenckiande, huru dhe best
skole kunne remedieras och afskaffade varda.
Först om den oendelige gestningen och skiussningen.
2. Om de månge försvarskarlarne en dehls Ridderskapet
och Adelen försvare.
3. Om dhe månge nybygde sätegårderne.
Hvilke puncter vi nu såssom offta tillförenne håfve
tagitt uthi ett noga öfvervägande, och kunna Ridderskapet
och Adelen nogsamptt besinna, hvad stoor olägenhet sig
skall i längden förorssaka, om icke uthi then odrägelige
skiussning och gästning, hvarmed landett och allmogen,
så väl Adelens landboer som crono och skatte, öfvermottan
blifva betungade med, något medel och remedium kan blifva
i tijdh opfunnet och stadgatt. Och ville förthenschuld
Ridderskapet och Adelen inthet högre önsche och heller
see, änn att sådanna skiutz- och gestning på någott lijdeligitt
och theres stånd oprsejudiceriigit vijs motte kunna
med alla ophäfvas och afskaffes. Men såssom the theremott
Hennes Kongl. M:tz och rijkzens högheet och regalier,
så och annor oundvikelig anlägenhet billigt håfve
öfverlagt, och befunnett privilegierne likmätigt vara:
1. Att när H. K. M:tt eller i thess ställe then
Konungzlige Regeringen reeser i rijkzens ährenden åå
1 Prot. sid. 26, 27. — Det i riksarkivet förvarade originalet, likaledes
med tomrum för datum, har följande påteckning på baksidan: »present.
i Nykiöping den 8 Feb. anno 1640.»
Bilagor.
53
landet; 2. när krigzfolkett anten rehser till togh eller kommer
uhr feltt, och Ridderskapet och Adelen blifve fordrade
till Rijkzdagar, att tå så väl theres landboer som
andra med skiutz- och gestning ther till moste vara behielpelige,
alldehles effter sätt och vijs som i privilegierne
är uttryktt och förmälatt. Alttsså såge the och fuller
mächta gärna vidh thenna tijdz lägenhet någre sådana
medell skulle kunna finnas, hvarigenom all öfrig skiutzoch
gestning kunde alldehles ophäfvas och afskaffas, som
motte vara Cronan tilldrägelige och thette loflige ståndett
i ingen motto falla besvärlige och förfängelige. Men så
frampt thett icke skulle kunna för Chronones nödige
ährenden och andra hinder skuld så strax ställes uthi
värckett, som man gerna åstundade, så är likväl Ridderskapet
och Adelens oförgripelige meening, at om the store
oordninger och missbruk, som i thette fallet äre inritade,
blifve förmedelst förnyade af (o: och) starke mandater afhnlpne,
och sådant i landzänderne ställes uthi execution,
såssom och att all allmogen och ehoo som böör skiussa
och gestning holla, inthett mindre the som boo uthur
vägen och afsijdes änn the andre, hielpa i lijka motto
och effter een billig proportion antingen med penninger
eller hollhestar eller annat lijdeligit sätt then eena
then andra, så skulle thett besväret, som så vida allmogen
nu anligger, merckeligen therigenom blifva facilitera!
och lättatt.
Men effter som nu Ridderskapet och Adelen väl veet,
at then Konungzlige Regeringen thenne saken fast högre
och better än the adprEehenderer och dijudicerer, så hemsteller
förthenschuld then högh. Konungzlige Regeringen
Ridderskapet och Adelen thienstligen, om then Konungl.
Regeringen tekttes häröfver nogre order och vijdere förslag
att låta författa och them communicera; tå the sig
therpå vijdere hörsamligen vele förklara och theres
ytterligere betenckiande meddela, med oppreppat tienstlig
begäran, at theres privilegier, rätt och frihet! må uthi
alltt tages i acht och them inthett någott preejudiceras,
såssom Ridderskapet och Adelen till then Konungl. Regeringen
håfve then faste tillförsicht och gode förtroende,
och sådant alltijdh uti all tillbörlighet vele beflijta sigh
att förtjäna.
54
1640.
Hvadh the andre både fölliande puncter om the månge
nybygde eller och elliest af missbruk så kallade sätesgårder
och så the månge försvarskarlar, som Adelen frijkallar,
vidkommer, så seer Ridderskapet och Adelen inthett
heller i gemeen, ann alltt missbruk, som i så motto
till Cronones förfång kan förelöpa, motte kunna bootas
och förekommas, och the therhoos vid theres frihet och
privilegiernes rätte förstånd blifva handhafde och maintinerade;
men såssom theruti fuller någen oordning kan
vara af en part infördh, som dett heele ståndet eij angår
uthan störste dhelen fast mehre misshagar, så merker
Ridderskapet och Adelen likväl thette, at sådant icke så
mycket af opsåt, såm at privilegierne i thett fallet icke
blifve af alle lijke begrijpne, härrör er; och holler förthenskulld
Ridderskapet och Adelen till thenne sakzens afhielpande
thett beqvämligeste medell vara, att then
Konungzlige Regeringen täkttes effter theres höga förstånd,
gode affection och interesse meddehla them en förklaring,
huru vijda desse 2 puncter i privilegierne, som
angå Adelens sätesgårder och embetzfolk, skole vara till
att förstå och medh god skääl at bruka, på thett ingen
här effter antingen af frelsse eller ofrelsse af missförstånd
må öfverträda eller missbruka Adelens tillbörlige rett
och privilegier.
Detta är således Adelens och Ridderskapetz ödhmiuka
svar och betenkiande, med begäran den högloflige Konnngzlige
Regeringen dehres välmeente råd uthi bestå motto
uptage och uttyda vele.
Uppå samptlige Ridderskaps vegne
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Bilagor.
55
Bil. (L1
Adelns supplik angående vid föregående riksdagar framställda
besvär.
Stormechtigeste Drottning, allernådigeste Fröjken.
Eders Kong:e Mitt och åå E. Kong. M:tz vegner den
höglofliga Konungzliga Regeringen håfve samptlige Ridderskapet
och Adelen på åthskillige tijder underdånigst ödhmiukeligen
några gravamina eller besvärspuncter, som oss
samptlige tryckie, skriffteligen öfvergifvidt, särdeles uthi
de sidstholdne Rikzdager; men alltt här till inga svar
deröfver bekommidt. Är derföre till E. Kong. Mitt vår
underdånige ödhmiuke begäran, E. K. Mitt allernådigst
täckes meddehla oss deröfver en skrifteligh förklaring,
såssom och låta afhielpa dhe besvär, som deruti
stå förmältte, att vi väre välfångne privilegier så vidha
måge åthniuta. Sådant om E. K. Mitt till att förtiena
finne vi oss inn i döden så skyldige och plichtige
Eders Kong. Mitz
Ödhmiuke, underdånighe och troplichtige
uppå samptlige Ridderskapsens vägne
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. IL2
Ridderskapet och Adelen haffve för högnödigt
funnitt om nogre ärender att deliberera
öffver den försummelsse, som här till dagz skedt
är uppå exeeutionen uthi det peen och straff,
som dhe bråttzlige effter det privilegium falne
äre, och på hvadh sätt sådant och annat mera
1 Prot. sid. 80. — Jämförd med originalet i riksarkivet.
2 Prot. sid. 31—34. — Odat. koncept med påteckning: »Inleffrerat
den 17 Fel). 1640 till Regeringen». Det i riksarkivet befintliga exemplaret
är dateradt, men ej undertecknadt. I första upplagan är också tryckt
ett förslag till skrifvelse rörande samma ärenden, som dock troligtvis ej
afgått.
56
1640.
effter deres ringa betänkiande bäst skall kunna
förhindras, doch til den höga Konungzlige
Regeringens och samptlige Rådetz vijdare rådh
och betenkiande. Actum Nyköping den 17
Februari anno 1640.1
1. b örst finne dhe skäligit, att hvilken målssman heller
närmeste slächting, sosom icke strax innan tre månaders
förlöp, sedan det uppenbart bliffver, angiffver boos Ridderhuss
föreståndare eller Landzhöffding, när nogon jungfru
heller möö tager sigh man utan deres jaa och samtyckie,
heller och nogon änckia eller jungfru låther lägra sigh
utaff sin fästeman för bröllopet, den samma skall til
Ridderhusset botha 100 dal. sölffvermynt heller och, som
een part förmehne, så många peningar som fierdeparten
aff deres förfalne bother till hospitalet sigh belöpa kan.
2. Hvilken måålssman heller närmerste släclit försummer
att angiffva boos dem, som torbert är, när nogen
jungfru heller enkia låther lägra eller giffter sigh medh
nogon ofrälse man, dhe samme skole i lijka måtto vara
förfalne till 100 dal. sölffvermyntz böthe till Ridderhusset,
och den som icke fulfölier deres straff innan natt och åhr,
så skall hans rätt dermedh uthi jordegodzens förbrytande
vara förfallit in uppå näste erffvinge heller herdeman
effter honom, och så fortgent hvar effter annan.
3. När nogon frälssesman träder uthi ofrälst giffte
och hans godz effter privilegiernes straff förfaller antingen
till hans barn medh förste hustrun aff frelst giffte, heller
och der han eengifft är, icke till hans barn medh ofrälst
giffte, uthan til närmeste erffvingar å sijde heller till
rygge, att då den som vederbör antingen på barnens
heller erffvingernes vägne sådant hundgöra låther uppå
ort och stelle, som tilförende förmelt är, heller böthe 100
dal. sölfpgr till Ridderhusset, och medh executionen fortfahre
som uthi andre punchten förmält står.
4. Aldenstundh uppå sådana qvinnesp ersson ers
groffva förseende är satt åhtskillige straff och peen uppå,
deremot een manspärsson, som sådan olofflighett mootvilligen
bedriffver och således een åhrlig mans dotter bedrager,
^antingen han är frelsse heller ofrälsse, icke högre
1 Datum enligt riksarkivets exemplar.
Bilagor.
57
straff uppåleggias kan, än som Sverges lagh förmäler,
synes fördenskull icke obilligt, att deres straff nogot
högre skärpas måtte, effter som den Kånungzlige Regeringen
detta och alt annat mera uthi bätter betänkiande
tagandes varde.
5. Uppå desse förbe:te ärender begäre Ridderskapet
och Adelen den höga Kånungzlige Regeringens gode rådh
och välmeente förklaring, sosom och till hvilken eens
änkias morgongåffver förfaller, när hon sigh emot privilegierne
förbryter, antingen till hennes erffvinger, om
hon inga barn haffver, heller och till hans erffvinger som
morgongåffvorne uhtgiffvidt haffver.
Bil. I.1
Rikets ständers beslut. Dat. Nyköping den 17 Februari
1640.
Är särskildt tryckt samt kos Stiernman, Riksdagars ock mötens
beslut, del. II, sid. 966 o. I. Det i riddarkusarkivet förvarade exemplaret
kar följande underskrifter:
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Fredrich Stenbock. Åke Erichson Ochsenstiern.
Suante Christiernsonn Horn. Jöran Gfyldenstierna.
Bengtt Skytte. William Spens. Jahan Kruus Jesperson.
Christopher Torstenson. Pär Erlandhson. Clas Fleming.
Gabriell Kyle. Christman Lillie. Jöran Sparre.
Åche Hansson Vulfsparre. Knut Soop. Jönss Bonde.
Hindrik Horn. Axell Åkeson. Knutt Påsse.
Suenn Ribbingli. Gustaff Lejonhufvud.
Jahan Moritz Wrangel. Schering Rosenhane.
Christian Niilsson. Jahan Ållengren. Axel Kruse.
Gustaf Krabbe. Class Bielkenstierna. Suän Lijllijesparre.
1 Prot. sid. 37. — Inneliggande exemplar med egenkändiga underskrifter.
Ett koncept till riksdagsbeslut är äfven bilagdt protokollet (se
ofv. sid. 27). I riksarkivet finnes ett original på pergament, undertecknadt
äfven af 17 riksråd, men ej af »Extra Capita».
58
1640.
Gösta Bratt. Bäncktt Båck. Jonns Itossenbielke.
Alif Gyldenkreutz. Johann Berndes. Knut Ulff.
Charl Hårdh. Biörn Måneskiöldh. Nils Lijlliehööck.
Lars Kagg. Jesper Nilson Grus. Otto von Scheiding.
Anderss Siöblad. Jahan Uxkul. Anders Stierna.
Gustaff Stråle. Hans Drake. Anders Stuart.
Caril Mörner. Månss Sölfuerhielm. Claas Slatte.
Isak Axelsson Sölffuersparre. Caril Heinrich Wrede.
Swen Uglla. Olof Oxehufwudh. Conradtt Falkenberch.
Per Ullffsax. Jönss Rosenstrålle. Jahan Lillija.
Olluff Stake. Christian Rålamb. A. Bureus.
Axell Bolia. Bröms Gyllenmrers. Peter Kruse.
J ahan Eketrä. Carli Carllson Suinhufudh. Bengt Bagge.
Caril Sabellsköld. Gustaff Sabell. Gustaff Loodh.
Jahan Hindrickson Reijter. Lars Grubbe. Hinrich Stör.
Hans Rottkirch. Jacob Forbes. Casper Otto Sperling.1
Jacob von der Linde. Jahan Duffna.
Arffwedh Nillsson Gyllenållon. Bängckt Raff.
Carli Siggeson Rossendufua. Tårkell Grijs.
Stäphan von Klingspor. Jöran Armskijöll.
Larss Biörnram. Tufue Tufueson Hökeilöcht.
Johan Utther. Johan Jägerhorn. Johan von Fitinghhoff.
Isack Stårck. Peer Andersson. Oluff Hansson Örnehufwud.
Giösta Anrepp. Jöran Sölfuerpatron. Mauritz Duwall.
Claes Clason Skalm. Hanss Löffelingk. N. Nillson Tungell.
Päär Carllson Gyllenstrålle. Nils Hästsko.2
Anders Linarson Suenske. P. Nilsonn Gyllenax.
Peer Lindh. Erick Planting. Johan Månsson Silfwerstiärna.
Suen Bengtson. Anders Gyldenklou. Pär Ruutt.
Christer Cellau.
Extra Capita:
Jacob Skytte. Hanss Keyle den yngre. Knuth Lillie.
Åke Jahanson Ulffsparre. Jabob Hansson Ulfspar.
1 Har ej undertecknat rikaarkivets exemplar.
2 Tillagd från d:o.
Bilagor. 59
Erik Åcheson Soop. Ulff Bonde. Christer Påsse.
Nilss Persson. Erich Ribbingh. Gustaff Erichson Ribbingh.
Sewedh Ribbingh. Jahan Ribbing. Bengdt Ribbing.
Oluff Lillesparre. Pär Hårdh. Jahan Hårdh.
Linnart Hårdh. Johan Månesköld. Erich Månskiöld.
Pehr Lijllijehök. Jakop Lilliehöök. Dauid Stuart.
Jahan Ado[l]ff Stuartt. Arfuedh Sölfuerhielm.
Carl Silffuersparre. Melchior v. Falckenberg.
Harall Stake. Anderss Rosenstråle. Jonas Bure den yngre.
Ingewald Krussbiörn. Jacob Sillffuerpatron.
Bil. K.1
Adelen som sig hafva absenterat i denna Rikzdag.
Opland.
[Christof Oxe
Håkan Skytte
Carl [Christersson] Måneschiöld
Oluf Bure
Biörn Swinehufwudh
Christer Swinehufwudh
Måns Mårtensson
Broo Andersson
Erich Keelsson
Per Sabel
*Hindrich Fleming
död.]
siuk.
vice Prses. i Jönköping,
vice Prtes. i Abo.
Capit. hoos gårdhfahnen [i
Stockholm],
siuk.
siuk.
gammul och svag.
förrest till sitt footfolk i
Norlande.
till Dalerne.
sägz hafva giöra med krigzfolket
i Finland.
1 Jumf. prot. sid. 2, 4, 30. — Ofvanför står: >1640 den 11 Aprilis>
(Aprilis troi. skriffel). Orden inom [ ] äro tillagda från andra liknande
listor. Från de med * betecknade personerna finnas egenhändiga ursäktelsebref
bland bilagorna till protokollet. (Jämf. äfv. sid. 60, not.)
60
1640.
Elfzb[orgs] lahn.
Per Jörensson Ulfsparre1
Madz [Persson] Store
Johan Hård
Per Lillie1
Jöran Kaffle1
Gudmund Ulfsparre
Anders Hård
Swen Bengtsson
Jöran Stake
Erich Andersson [till Gerssbo]1
Erich
Persson [till Nääs]
Brynte Erichsson [till Brun- ]
Jijd]1 J
siuke och gamble.
uthan excus.
uthan excus.
är kommen i mansschade.
uthan excus.
siuk.
uthan excus.
sjuke och gamble så och
fattige.
Jöneköpingz l[än].
Christof Bibbing [till Ulfsnäs]
Madz
[Erichsson] Ulf
Nilss Linnersson Bååt
Johan Ulff
Jöran Kåse
[Herman Gulbrandsson Orrhane]
Swen
Bock
*Isach Hindrichsson [Sölffuerhiällm]
Per
Månsson Lodh
Arfwedh Stierna
Jöns Stolpe
Jöran Andersson Stierna
Arfwed Lilliesparre
Jöran Lilliesparre
Torsten Hierta
Per Stierna
siuk.
låter begrafva sijn svärmoder,
uthan excus.
uthan excus.
är fallen med en hest.
siuk.
siuk.
siuk.
siuk.
uthan excus.
resid. i Jönek. Hofrett.
siuk.
uthan excus.
uthan excus.
1 Från honora finnes ursäktelsebref i riksarkivet.
Bilagor. 61
Croneb[ergs] lähn.
*Nils Persson [Sijlffuerspar]
på Elij shult
Nilss Siöblad [till Marensholm
och Bönnäs]
Truls Kåse [till Öijalltt]
Anders Grip [till Stensnääs
och Hvemboöö]
Christof Grip
*Jöns Pärsson [Gyllensparre
till Kläckningeholm]
Oluf Siöblad [till Osaby]
Swen Stråle [tillHvittarydh]
Peder Bääf till Salltzhullt
Peder Stråle [till Kråkesiöö]
*Peder Nilsson [Sijlffuersparre]
till Kulleboda
Nils Persson på Hollma
Skarabargs] lähn.
Larss Håkansson
Måns Kijl
Hans Jonsson [till Häggetorp]
Per
Bengtson [till Karstorp]
Hindrich Jonsson [till Giers
sås]
Bengt
Pilefeltt [till Buud]
Nils Påsse [till Säby]
[Jahan Dyker]
Erich Krabbe [till Sväneby]
Erich Göstaffsson [tillKårpegården]
Knut
Jörenssen [på Bennigztorp]
-
[plågas uthaff roosen, att
han ingen vägz kan komma
uthan går medh en kiääpp].
siuk.
siuk.
siuk.
är i Holland.
lithe för sin hustrus siukdoms
skulld.
brutet sitt ben.
uthan excus.
[uthgammal, förmå ingenstedhes
till att rehsa].
uthan excus.
[häfver varit siuck, och elliesst
ähr hans fru fallen i barnsäng
och var mycket svag'.
gammul.
siuk.
gamble.
siuk.
siuk.1
fattig.1
fattig.
1 I en af de andra listorna står om E. Krabbe och E. Göstaffson,
att de »halfva taget pass och bleffvet siuke på vägen uthi Närckie».
62 1640.
Jöns Jonsson1 Lind [till fattig.
Muletorp]
Anders Lake
*Ake Hausson [Soop]
Knutt Lilliehök
Bengt Böriesson
Marcus Börsson
Jöran Börsson
[Giöstaf Dykert]
Carl Abrahamsson
Erich Uggla
Erland Kafle
Lars Bengtsson
Bengt Larsson
Södermanland].
Jesper Andersson
Swante Rosenstråle
* Arendt Uddesson! [Örne- I
Måns Uddesson I flycht] I
Calmar lahn.
Johan Sparre
Johan Gyllenstierna
Östergötland]
Johan Christersson Ulff
Erich Ersson på Maar
Erich på Skattna f
Anders Stuwart
Anders Stråle [på Nääss]
Christof Stråle
Johan [Jönson] Jacobsskiöld
Knutt Swensson [Ödell]
reesst till Danmark.2
är i Hofretten i Jönek.
utkan excus.
uthan excus.
gammul.
fattig.
uthan excus.
uthan excus.
uthan excus. Lätt nyligen
begraffva sin fader,
verf var ryttare,
verfvar ryttare.
siuk.
uthan excus.
siuke.
uthan excus.
uthan excus.
gambla.
uthan excus.
uthan excus.
uthan excus.
verfvar ryttare.
1 Kallas i andra listor Jon Jonsson och Joen Jöenson.
2 I den uti noten å sid. 61 nämnda listan står: svar citerat till en
rätgångh i Danmarck om godz, och om han dät försåt, skulle hanss rät
vara förlorat, »
Bilagor.
63
Wermeland och Nerike.
Botwed Larsson
Jöns Bengtsson
Nils Knutsson Roos
Jöns Bratt
Oluf Christofsson
Johan Classon Uggla
Per Jonsson Bratt
Gustaf Bratt
Knutt [Göstaffsonn] Roos
[Knutt Personn Ross].
siuk.
begrafver sin hustru.
gamull.
gamul.
gamul.
uthan excus.1
gamull.
uthan excus.
uthan excus.
Bil. L.2
Förteckning opå Ridderskapet och Adelen,
under hvilke landzhöffdingedömmen dee medh
sine russtienstz penningar sortere.
Oppland.
Isaak Axelsson.
Sten Classon och hans son
Axell Böllia.
Biörn Christersson Måneschölld.
Erich Planting.
Jacob Forbess.
Mauritz Duwallt.
Simon Stywert.
Tonis Langman.
Her Johan Cruse.
Her Johan Wrangell.
Peder Erlandsson.
Casper Otto Sperling.
Peder Nilsson Gyllenax.
Sudermanlandz landzhöffdingedömme.
Jören Sparre.
Knuth Lillie.
Jören Jacobsson [Silffverpatron].
Johan Vitinghoff.
Erich Jacobsson.
Her Swante Horn.
Axell Kruse.
Fru Anna på Hvargarn åå
sine söners Ribbingarnes
vegner.
Linnar Kagg.
Krissman Lillie.
1 >Ähr siuk» enligt anteckning på en annan lista.
2 Prot. sid. 36. — Å särskildt blad finnas dels egenhändiga, dels
andra anteckningar, hvilka ligga till grund för ofvanstående lista.
64
1640.
Östergötl)landz landzhöffdingedömme.
Johan Duffua.
Åke Hansson Ulffsparre.
Bengt Bock.
Alff Gyldencreutz.
Swen Ribbing.
Elffzborgs lahn.
Fru Anna Kaffle.
Lillierne aff Aspenääs.
Swen Uggla.
Brömss Gyllenmers.
Scharaborgs lahn.
Haralld Stake.
Per Lilliehöök.
Carli Hård.
Erich Hård.
Gustaff Krabbe.
Jöns Bonde.
Ulff Bonde.
Jöneköpings låhn.
Swen Bock.
Jönss Persson.
Fru Anna Rosenbielke.
Isak Hindersson.
Arffued Isaksson.
Anders Stierna [till Eskilstorp].
Nericke och Wermeland.
Gustaff Anrepp.
Anders LinnarssonSwensche.
Conradt Fallkenbergh.
Melcher Fallkenbergh.
W ässmanneland.
Jesper Nillsson Kruus.
Wijborgs l[än].
Caril Wredh.
Callmare låhn.
Bengt Bagge.
Hans Drake.
Arffuedh Brömss.
Cronebergs låhn.
Anders Grijp.
Nilss Siöbladh medh sin son
Anders Siöblad.
Trulls Persson Kåse till Öijhullt
med sine brodersbarn.
Jöns Gyllensparre tillKläckningeholm.
Per Stråle.
Swen Stråle.
Oloff Stråle.
Nilss Persson på Flijshullt.
Per Nilsson på Kulleboda.
Per Raff till Salsshullt.
Lars Biörneram.
Bilagor.
65
Bil. M.
Förteckning pä öfriga originalprotokollet bilagda, men här
ej tryckta handlingar.
Kungl, resolution på adelns besvär, dat. Nyköping
den 17 Febr. 1640. Original, tryckt hos Stiernman,
a. st., Bih., sid. 313. (Prot. sid. 36).
En odaterad supplik af Jöran Rosenkrantz. (Prot.
sid. 14, 19).
Förteckning på dem som icke i rätt tid sig inställt
och därför blifvit bötfällda; dat. Nyköping den 29 Jan.
1640.
Introduhtionshandlingar:
1. Sköldebref för Joen Planting; dat. Stockholm den
24 Juni 1637. Vidimerad afskrift.
2. Sköldebref för Hans Mårtensson Garff, dat. Stockholm
den 10 Okt. 1638. Vidimerad afskrift.
3. Sköldebref för Anders Gyldenklou; dat. Stockholm
den 20 Aug. 1639. Vidimerad afskrift.
4. Sköldebref för Gerdt Anthonison ReknsköM; dat.
Stockholm den 22 Aug. 1639. Vidimerad afskrift.
5. Sköldebref för Sven Bengtsson Stålman; dat.
Stockholm den 13 Sept. 1638. Afskrift.
6. Konung Johan III:s stadfästelsebref för Nils
Rasmusson till Tjörtorp, att åtnjuta den adliga frihet,
som Konung Gustaf beviljat hans morbröder Ulf Andersson
och Jon Andersson; dat. Stockholm den 25 Mars 1590.
Afskrift (inlämnad vid Per Ruuths introduktion).
7. Sköldebref för Johan Månsson Silfverstierna; dat.
Stockholm den 8 Sept. 1638. Vidimerad afskrift.
8. Iutyg af Andr. Gyldenklou, att majoren Olof
Andersson Silfverlodh fått sköldebref, dateradt den 1 Mars
1638.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1640.
5
1641.
Acta som äre passerade uthi det möte eller sammankompst,
som holts i Stockholm upå Rettegångzsalen 1641.1
Effterskrefne af Ridderskapet och Adelen uthi Collegierne
sampt Landzhöfdingerne, som bij vistade denna sammankompst:
Landtmarskalk
Herr Larss Sparre.
Hofrettens:
Åke Sparre.
Krigzrettens:
Herr Åke Oxenstierna,
Hindrich Fleming,
General-Majoren Larss Kagg,
Herr Friederich Stenbock,
Herr Ture Bielke,
Otto Sperlingk.
Admiralitetet.
Rechninge-Gammar en:
Caril Mörner,
Her Bengt Skytte,
Sewed Bååt.
Bergz-Embetet:
Johan Berendes.
1 I riksarkivet finnes ett slags protokoll nnder rnbriken »Acta och
handlingar, sorn passerade nti möthet, hvilcket skedde här i Stockholm
åhr 1641», men detta innehåller, jämte afskrifter af kallelsebrefven, endast
förteckningar på dem som infunno sig vid de första sammanträdena den
3 och 4 januari 1641.
Januari.
67
Landzhöfdingerne:
Knutt Posse,
Herr Jöran Gyllenstierna,
Herr Göstaf Oxenstierna,
Herr Göstaf Leijonhufwudh,
Knut Soop,
Johan Hindrichsson Ryter,
Conradt Falkenberg,
Bengt Bagge,
Carli Siggeson,
Oluf Stake,
Stellan Mörner,
Hans Rottkirch,
Melcher Wernstett,
Peter Krusse,
[Schäring Rosenhane]1.
Anno 1640 den 27 Novemb. häfver edel, välbördig
och manhafftig Philip Sattler ingifvidt en vidimerat
copia uthaf sitt frelssebref, som han af den höga Konungzliga
Regeringen bekommidt häfver, och kallas der uthi
Philip Salneck. Och således häfver han sig först prsesenterat.
Anno 1641 den 7 Januari häfver Herr Lars Sparre,
såssom Landtmarskalk, prmsenterat uppe i Rettegångz
Rådhkammar Jost Hanssons Cammarerarens adelbref, som
honom af den Konungzliga Regeringen gifvidt ähr, och
kallas Jost Hansson Falkenstern. Och tillsades honom
af närvahrende Collegiaterna och Landzhöfdingerne på
nästa Rikzdag det succederande stellet på Ridderhusett.
Anno 1641 den 10 Januari häfver välbördig Swen
Swart till Sundby hijt förskickat ett bref till H. Nide
Herr Class Fleming, derutinnan han tillkenna gifver, att
hans syster häfver inlåtidt sigh med en ofrelssesman;
och således vill hafva prsecaverat sig för alltt efftertal,
att han dett icke häfver angifvet. Sielfve brefvet finnes
efPterst inbundett. (Jämf. sid. 90.)
1 Tillagd från de i föregående not nämnda förteckningarna.
68
1641.
Den 6 oell 7 [Januari]. Framsteltte och begärede
Herr Clas Fleming, Herr Johan Oxenstern och Herr Johan
Berendes af Landzhöfdingerne, att dhe vele clarera och
richtigt ifrån sig lefrera visse roller, lengder och hvad
penniger dhe hoos sig hade af Ridderhusetz upbörd så
och rosst[ienst]lengder.
Der till in genere svaredes, att hvad som dhe här
till hade upburidt och med mödo kunnidt bekomma af
Adelen i landzenderne, dett hade de richtigt ifrån sig
lefreratt.
Meente Direct[orerne], att det icke vore så fullkombligit
som dett sig borde, uthan man moste hafva vid
Bidderhuset en viss rulla på alle af Adell, som boo uthi
hvar provintia, sampt nampn på alle dehres sätegårder,
jordegodz, heele, halfve torpare och nybygge, uthi hvad
hered och sochn dhe äre belägne, att man deraf kunde
colligera, om dhe dehres rosstienst och Ridderhuss penniger
richtigtt hafva uttlagtt och hollidt.
Der till svaredes, att de detta nu inthet kunde giöra,
uthan vidh dehres hemkompst vele dhe sådant ihoophempta
och sedan hijt upp förskicka.
Den 16 [Januari] så ock oifta gånger sampttyckttes
och belefvedes af samptlige Landzhöfdinge[r], att dhe alt
dett som förestår och specificerat och begäredes, dett vele
dhe låta författa sampt inqvirera hvem som alle tre terminerne
hade uttlagt, och [med] den som resterade procedere
eifter besluthets innehold.
Bilagor.
69
Bil. A.1
Puncter, som å Kongl. M:ts vår allernådigste
Drottnings vegner den Kongl. Regeringen
haffver denne reesa funnit nödige att föreställa
dem hijtkallade gode herrar och män aff Collegierne
och Landzhöffdinger ne sampt Bisperne
och Superintendenterne, medh begäran att dhe
dem öffverväga och sin mening och betänckiande
deröffver meddela vele.
1. Effter som ibland alle andre besvär, som rijket
och dess Ständer i gemeen och i synnerheet trycke, uthskriffning
och knechtenämpning fuller kan skattas att
vara den svåreste och känneligeste i alle hus, och likväl,
när alt blifver uthan väldh, irring eller förtreet medh
rätt skääl öflverlagdt, är onekligit, att detta kongerijke
för sin belägligheet, så och feel på penninge skuld icke
kan bestå eller bliffva beståndande emot dess mechtige
och oss städze påträngiande grannar, vij tijga den närvarande
svåre fienden rijket nu haffver, medh mindre
dhet förmedelst ordentligh uthskriffning kunde få folck
tillfyllest, som rijket försvarade och medh ringare besoldning
vore till att förnöija än fremmande. Så att der
mongen vill deremot disputera, den samme anten förstår
saken inthet, eller han söker fäderneslandet medlen till
sin värn att betaga och hielpa till att komma under
fremmande herskap. Ku är eij heller mindre onekeligit,
att uthskriffning är sådant ett känneligit besvär och förtreteligit
alle stånd i rijket. Ridderskapet finner dhet
tungt och moste lijda intrång här och där i privilegierne,
och väl offta sij, att hemmanen deres bliffva der öffver
öde, och åhrlige räntor och dagsvercken förminskade
lijka såsom till en dheres obotelige skada eller heelt ruinPresterskapedt
qvijda der öffver, mongen tvingas sielff
till arbetet, i den staden han sitt embete achta skulle.
Krigzfolcket tiänar i krigh och skattar orät, der dhet
1 I riksarkivet finnes ett af regeringen undertecknadt originalexemplar.
70
1641.
lilla folck lian äger icke i hans frånvahru må bruka åth
honom åker och äng ohindrat. Borgerskapedt ilfänies
öffver båtzmansskriffningen och uthdeelningen, så och
dheres heemkall. Den menige man, som anten moste låta
sine barn, mågar, drenger gå uth, eller ju aldrigh äre
uthan fruchtan och fara derföre, ömmar sigh, klagar deröffver
och är illa tillfredz. Der aff föllier, att Ridderskapedt
dhet dhe lijda eller bevillia på ett fall, på annat
sökia att draga in och vinna igen under privilegii skeen.
Presterskapedt understundom tvista sin emellan, så att
den moderation, som provisionaliter är gjordh i skrifningen,
hoos dem inthet hindrar confusionen,' och sökes
och så i dhet ståndet någre prsejudicerlige uthflychter.
Krigzfolcket slagga allehanda folck under sigh och dem
försvara. Borgerskapedt skrifver uth handtvercksmän
och der medh skrämer dem ifrån sigh och gör städerne
öde och onyttige; tager och monge i försvar under allehanda
förevändande. Den gemene man under allehanda
skeen sticker dhe sine aff vägen; medåldersmän sättia
sigh i backestuffvor, öfverlåta barnen sine hemman i
otijdh; hvadh löst är och inthet kan försvaras, dhet sändes
sin koos till scholerne, till städerne, till adelen, till
Bergzlagerne, till krigsfoleket, öffver grentzerne, och en
part holla sigh affsijdes, så länge skrifningen är öffver,
och i medier tijdh reesa uthur den ene provincien i den
andra, så länge alt bliffver stilla igen. Och flere sådane
ens och dens andres updichtade rencker att undanböija
utskrifningen och göra hänne rijket onyttigh. Hvar
aff och dhet föllier, att mongen, serdeles Presterskapet, i
dheres längder lyckia monge uth och gore sigh till domare
eller Commissarier uthan fulmacht och commission, Cronan
till ingen ringa affsaknadh. Man haff ver fuller medh
ordning sökt att botadt, men litet eller inthet uthrättat,
uthan häfver mehra orsak att klaga, dhet oordningerne
och exemptionerne vexa dageligen till; så att ehuru ondt
dhet är gode, förståndige och alffvarsamme Commissarier
att finna, likväl ehuru gode dhe kunne vara, och hvadh
flitigh opsyn dhe söke att hafva, så kunne dhe doch icke
öfvervinna dhe intrång, som skee aff en och annan, och
moste likväl altså Ständerne besväras uthan större fördeel
och fäderneslandet lijda och sättias i fahra. Detta
Bilagor.
71
ville dhe gode herrar och män väl öffverläggia och betänckia
hvadh medell dhe troo och föreholla att kunna
befrämia och vedh maeht holla krigzfolckedz taal och förmehring
till rijkzens värn och tarff, förhindra och förtaga
alle hinder i en richtigh uthskriffning, och falla der
jämpte almogen tildrägeligst och Commissarierne bäst att
executera, på dhet fast dhet denne gången icke låte göra
sigh, man doch medh samfält rådh der hän trachtar och
alt medh bättre skääl och vijs förrätta motte.
2. Gästning och skiutzning är ett aff dhe störste
besvär, som fast aff ålder detta rijkes inbyggiare aff alle
stånd haffver tryckt, Ridderskapedt i dheres godz och
undersåtere, Presterskapet i dheres hus och gårder, Borgerskapet
och serdeles den menige almoge på alle orter.
Alle Konunger haffve arbetat på böter, Ständerne vedh
dheres sammankompster och möthen funnet besvären och
betänckt någre förmeente remedia, den gemene man altidh
och väl alle tillfällen klagat deröffver och begärat boot.
Monge ordninger äre giorde, men mestedeles uthan stoor
effect. Difficulteterne att skaffa gästning och skiutzfärderne
alldeles aff äre förnembligst desse: Kungens och
Cronans höga regale, rijkzens vidd och tarff i dess höge
ährenders förrättande, nödtorfftige försslor, påbudh, ransakninger,
justitiens administration, krigsfolckedz uthskriffning,
munstring, opbudh och annat slijkt, sidst penninge
feel, som förtager dhe consilia, som elliest voro att
bruka. Difficulteterne att holla och hafva gästning och
skiutzfärderne efter sedvana gående äre almogens oendelige
och skälige klagemål, som vedh besvärlige rijkzens
tijder, när dhe icke botas kunne, förorsaka ödesland och
understundom ovillia och oplopp. Så bliffve och godzén
aff Adelen under privilegierne, sompt medh byte, sompt
genom förtienster eller elliest genom höge öffverhetens
nåder dragne tillsammans; krigsfoleket moste för dheres
blodige tienst och ringa besoldning skull försörias medh
hemman, der dhe boo uppå, hvilke att beläggia medh
gästning och skiutzning synes oskäligt och onyttigt.
Presterskapedt, städerne och monge under almogen för
åthskillige orsaker draga här och där något under sigh
medh frijheet, somblige under nambn aff kyrkior, schöler,
städer, tienster, somblige till sin och dhe sines privat
72
1641.
nytta, icke väl så mycket som dhe tvenne förre stånd,
men så hielpa monge små bäcker att göra en stoor åå,
hvar alf föllier, att gestningen och skiutzningen falla opå
någre fåå beholdne skatt och crono, så och någre fåå
frelses bönder, som icke räckie dehres hussbönders sätegårdar,
och derföre falla odrägelige och omögelige. Att
nu vele skära detta igenom och alle öffver en kamb, är
lättare att säija än göra; är inthet annat än att förtaga
Cronan all tienst, uphäffva alle privilegier, göra alles
condition lijka i hela rijket och, medh ett ordh till att
säija, kasta rijkzens stat och harmonia öffver en hoop
och i oordning, och i staden före att lijsa och lätta almogen
reeta den ena emot den andra, förorsaka ovillia
och missförstånd emellan herre och undersåte, opväckia
tvedrechtige consilia och actioner, effter som sådant alt
löper emot Kungens eedh och ett eller annat ståndz rätt.
Huru man nu emellan desse klipper skall segla rätt, så
att man icke någorstädes fahrligen anstöter, är värdt att
öffverläggia, och haffver Regeringen medh Rijkzens Rådh
esomofftast fliteligen betrachtadt, men alt här till icke
kunnat finna medell emot. Doch effter sådant och på
sådant sätt icke kan i lengden bestå, hälst effter Regeringen
bliffver aff almogen idkeligen och medh klagemåhl
besökt, såsom Landzhöffdingerne enkannerligen väl är
vitterligit, derföre begäres åå H:nes Kongl. M:ts vegner,
att dhe hijt förskreffne gode herrar och män alt noga vele
öffverläggia och meddela H:s K. M:t dheres gode betänckiande,
huru dess haffvande konglige högheet må
kunna erhollas, Cronones nödvändige anlägne ährender
förrättas uthan hinder eller drögsmåhl, den vägfarande
hefordres för skääl, och hvar och en niuta hus och hemfredh,
så och haffvande rätt och rättigheet, alt till den
ände att Regeringen å H:s K. H:ts vegner må haffva
någon regel och rättesnöre, der effter man landtfolckedt
kan förnöija, rijket erholla, reesor och commercierne befordra
och rådslagen dirigera och rätt styra.
3. Oppå förre anno 1638 holdne Rijkzdag är något
om skogernes i Sverige och Finland erhollande handlat,
berådslaget och resolverat vordet, att man dhet myckna
svediande och annat sådant skulle inställa, enkannerligen
der Bergslagerne när äre belägne, och att alle bärande
Bilagor.
73
trä bleffve fredade effter lagh och laga stadgar; äre och
sedan någre placater uthgångne, enkannerligen emot dhet
myckna mast- och blockehygge vedh grentzerne, att dhet
icke skogerne ruinera motte. Hen så vill dhet doch deels
på executionen feela, deels falla där andre betänckiande
in, som anten råda någon limitation eller och fordra
skarpare stadga, straff och execution. Skogerne äre- i
rijket store och landet mycket bevext medh byske. Ligger
en stoor deel öde och obrukadt, och vexer åker och eng
mongestädes igen, så att rödning, när den sker medh
förnufft och uthi fruchtbare till åker eller eng tienlige
land, är icke till att förbiuda, uthan mycket mehra att
råda och påbiuda. Men när man saken rätt öffver lägger,
så sticker i skogerne rijkzens högste förmågo, timmeligh
välfärdh och förkoffring. Gudh låter fast i alle provincier
öpna bergverck aff åthskilligh metall och velsigner dem
medh myckenheet merckeligen, och metallen bliffva nu
till en godh deel inrijkes förarbetade icke allenest till
vår egen tarff — der dhe tillförenne uthan rijkes hijt
infördes — uthan föres nu uth där att sällias medh
mycken rijkzens inbyggiares merckelige nytto, och är att
förmoda, dhet sådant genom Gudz mildheet mycket högre
skall kunna driffvas. Derigenom bliffva alle strömmer
och bäcker medh maassugnar och hambrar bebygde åhr
ifrån åhr, mehra och mehra; och fräte altså bergen sampt
maassugnerne och hambrarne så väl som andre verckstäder
en mechtigh skogh bort i staffruns vedh och kåhl. Yedh
siösijdan är och så arbetat oppå att siuda salt inrijkes
till undersåternes och rijkzens inbyggiares tarff, och der
hän saken bracht, att proben är gjordh och god funnen,
och tviffles inthet, att dhet skall gå an, och när dhet är
rätt i vercket stält, rijket icke behöffver att sij fremmande
land i händerne och leffva aff andres nåde, hvilket
esomofftast för detta fäderneslandet stoor olägenheet förorsakadt
haffver; doch super saltsiudandet en stoor
summa veedh medh stoor nytta dheres som skogarne
äge i negden, och derföre haffva sin richtige betalning.
Så är der näst masthandelen en aff dhe i fremmande
land begärligste commercier, som nu finnes, effter som
den ett aff dhe förnembste Götheborgs fundamenta billigt
må skattas. För uthan dhet behöffves masterne
74
1641.
merckeligen till rijkzens flotta, och så frampt rijkzens
inbyggiare, enkannerligen Borgerskapedt, till seglation,
såsom man hoppas, kan vänias, är ett dhet nödigste dertill,
att man på masteträ, serdeles stora, icke må finna
feel. Andre tarffver och nyttor, som skogerne giffva till
store och små, kostelige och ringare byggninger, till
slott, kyrckior, scholar, stora hus, små våninger och
kåther, så och till veedh och husstarff, är onödigt att
uthföra. Hvadh bärande skogh, serdeles eek, böök, apell
hassell etc. importerar rijket och dess undersåtere i gemeen,
så och hvar i synnerheet till sitt hussholdh, enkannerligen
här i Sverige till skepsbyggninger, handell
och vandell, manufacturer och annat slijkt, är nogsampt
vitterligit; serdeles effter väre eekar med god- och hårdheet
öffvergå andre landz eekar och vara längre. Nu
bliffva skogerne i landet icke brukade och nyttiade, men
förödde, endeles medh villie och mootvilligtvijs, och för
Cronan så väl som äganden onyttige giorde genom otijdigt
huggande, alt för mycket svediande, oskälige nybyggen,
monge sågqvarnar; dertill kommer den orichtigheet och
missbruk, som skogsäganderne emot lagh öffva sin emellan,
och hvar sigh öffver sin andeel tillmäter, men enkannerligen
dhe uthur Finland hijt öffver förrymbde knechter
och andre, som sigh på skogerne i Norlanden, Dalarne,
Bergslagerne och Wermeland nederslaget och den ene
skogen effter den andre uthsvedat, och sedan förluppet
haffve, och än gore till monge millioners skada för rijket
och undersåterne. Öffver alt kan den skada inthet verderas,
som skogselden, itänd understundom af svedielanden,
understundom genom vall- eller resande folck, understundom
medh villie aff skalckar och motvilligt partie, gör
och dhet fast åhrligen, effter dy sådant inthet achtas,
ingen derföre straffas, och hvar och en binder sin skada
vedh sitt been, så gott han den haff ver undfånget. Nu
faller fuller betänckeligit för monge orsaker skuld alt
svediande eller hygge att förbiuda, effter ty när dhet
skeer medh förnufft, kan dhet och vara nyttigt, och stå
hvariom an att bruka sitt medh skääl. Men så snart man
gör någon exception, så bliffver alt dragit ifrån regeln,
och stadgarne liggia oeffectuerade, och drages till elusion
och despect. Hvarför medan så högt macht opå ligger,
Bilagor.
75
at skogerne måge rätt brukas, icke missbrukas, och dberes
förödande förekommas, då begäres å H:s K. M:ts vegner,
dhet dhe gode herrer och män vele och denne saak taga
i gott betänckiande och meddela R:s K. M:t dehres gode
rådh, huru dhe mena, att desse olägenheter vore bäst att
förekomma, och så framdeles att förordna uthi, att skogerne
i oträngde mähle icke förödes, men i alla motto erhollas
och befordras, att kunna länge uthhärda och bergvercken
stärckia, mast- och andre handlinger erholla och
föröka, och att likväl dhe orter som rödias och fruchtbare
göras kunne, måge icke försummas eller underlåtas i
någor motto.
4. Så kommer och, när man landzens tillstånd, dess
tillvext eller afftächt behiertar, handtvercker och manufacturer
mycket i betänckiande. Att detta rijkes vijda
land så litet bygges, excoleres och bättres, vålder icke så
mycket kölden, bergen och klipporne — ty desse haffva
och sine beqvembligheter — men mäst att vårt leffverne
icke är effter andre civile nationers seedvana medh alffvarsampt
regemente och visse regler omfattadt, och mehra
till enssliglieet, sielffsvåldh och hvars och ens förmeente
beqvembligheet än till en formerad societet och flere manna
samvahru styrt och dirigerat. Hvarföre och inthet stort
kongerijke, ja nepligen något gott furstendömme i verlden
så fåå städer haffver och värre än Sverige. Städer
öka och byggia land i folk och nähring; kommer besvär
och farligheter opå, så är där bästa uthflychten, och där
sökes och finnes medell, och härdas längst uth. Handell
gör städerne rijka men mehra manufacturerne, som äre
grundvahlen och armerne till handell, hvad heller denne
föres till landz eller vattns, och dyrcka den rudem materiam,
som i landet finnes. Hoos oss och här i rijket
finnes fåå handtverckere; dhe där finnes lära sitt embete
illa och löpa mann emellan och landet omkring, förderffve
mäst hvadh i dheres händer kommer, stiäla bort tij den
och maten, föda sigh medh armodh, lättia och understundom
tiggiande. Att dhe sådana äre och bliffva och
landet tager aff dem skada, eij heller någon nytta der
aff in publicum flyter, och all rudis materia föres aff landet
till ringa prijss, annorstädes förarbetas och sedan till
högt prijss införes igen, der till våller mäst en gammal
76
1641.
och skadeligh oseedh hoos Adelén och Ridderskapet inrijten
och grundat på skeen alf privilegio och en förmeent
stoor nytta; hoos dem andre stånden aff exempel och
olagh och städernes oförnufftige regemente och försummelse
; sedan aff gemene mans lättia och monge lättingers
lätta leffverne och tiggerij, så och mongens otidige preetenderade
barmhertigheet. Hvar aff föllier, att effter man
kan föda sigh medh halfft veett och halfft arbete, söker
ingen att lära sitt embete tillfyllest; och effter man kan
finna sin nähring, vandrande ifrån en ort till annan uthan
något besvär, åstundar ingen att sättia sigh där han
någon tunga draga moste, så att ingen förståndigh man
hos oss haffver att förundra sigh, att här till tiggerij et
och lättian tager öffverhanden, och höge öffverhetennes
arbete och möda, i sådane fall använd, haffver icke velat
finna rum och stelle. Men aldenstund detta förhindrar
rijkzens så och landz och städers opkompst och välfärdh
och är aff stort betänckiande, dy begäres, att dhe gode
herrer och män dhetta och så vele taga i acht och medh
dehres goda inrådande adsistera Regeringen å H:s K. M:ts
vegner, att detta skäligen och till rijkzens så och alle
mans billige contentement botas och bättras motte.
5. Behöffves icke något vidlöfftigt uthföras hvadh
skada rijkzens inbyggiare och undersåtere, högre och lägre,
skeer genom skadelige vildiur, enkannerligen biörn, vargh
och räff; så och medh olagligit fällande aff elgh, hiort
och rådiur och annat otijdigt skiutande emot lagh och
hvars och ens välfångne rätt. Och endoch der emot är
sompt i vår lagh giordh ordning, sompt finnes höge öffverhetennes
placater uthgångne, så är doch lagen gången i
missbruk och placaterne uthan effeet, icke uthan störste
H:s K. M:ts och rijkzens så och undersåternes i synnerheet
och i gemeen merckelige skada; kan och fuller hända,
att hvarken lagh eller placaterne göra saken tillfyllest.
Hvarföre ville och så dhe gode herrar och män detta låta
sigh vara anläget att öffverväga, och huru dhet kunde
stå till att bota, och den gemene mans jämpte rijkzens
skada att affväria, och att dhe vele komma å H:s K. M:ts
vegner Regeringen medh dehres gode rådh till undsättning,
på det man alt dereffter må kunna rätta och disponera.
Bilagor.
77
Desse äre så för denne gång dhe förnembligste ährenden,
som nu sökes rådh och adsistence hoos dem gode
herrer och män hijt, förskreffne, uthi; icke äffven i den
acht och mening att man strax och opå timan vill ställat
i vercket, men att [man] effter handen sakerne och consilierne
der effter kan retta och regulera. Actum Stockholms
Regerings Cammar den 5 Januarij anno 1641.
Bil. B.1
Opå Hennes Kong:e Maij:tz och åå dess
vegnar den höga Konungzliga Regeringens
öfverlefrerade puncter är detta Collegiernessampt
och dhe nu hijt kallede Landzhöfdingernes underdånige
ock ödhmiuke betenckiande. Actum
Stockholm den 18 Januari 1641.
Hennes Kong:e Maij:tt och åå dess vegnar den höga
Konungzliga Regeringen med samptlige Rijkzens Rådh
håfve vi mehra änn högh orsak på det underdånigste
ödhmiukeligen att betacka för den stoora omvårdnat och
åhåga, dhe alletidh hafva och draga för fädernesslandzens
välferd och conservation; såssom och för den stora omvårdnat
dhe bära, huru all skada och missbruk, som här
och där i rikett kunne vara inrittne, motte remedieras
och hotas, så at värt käre fädernessland med andres politier
en lijkhet hafva motte; hvilke höga ährenden och
administration sampttlige Rijkzens Ständer på åthschillelige
mothén den höga Konungzliga Regeringen underdånigst
hafva hemsteltt att disponera, såssom dhe finna
dett Hennes Kong. H:tt, Cronon och Sveriges rikes inbyggiare
kunne vara tilldrägeligest, nyttigt och nödigtt.
Men effter den höga Konungzliga Regeringen hafva för
gott funnidt att föreslå oss några puncter och begärat
deröfver vårt inrådande och betenckiande, allttsså håfve
1 Jämförd med originalet i riksarkivet, sorn enligt påteckning pä
baksidan öfverlämnades i rädkammaren den 18 jan. 1611.
78
1641.
vi ock tagitt dem uthi ett noga öfvervägande och dem
med hvarandra öfverlagtt och ventilerat; men helst seedt
och ödhmiukeligen begärendes, att den höga Konungzliga
Regeringen med Rijkzens Rådh, som med högre förstånd
af Gudi äro begåfvade, desse ährenden ochsså uthan våre
perssoner hade öfverlagt, som best vethe rijksens och hvars
och enss ståndz medel och vilkor.
Men lijkvel till att låta påskina vår tilbörliga hörsamhett,
håfve vi den första puncten oss företagitt och
befinne ibland andre besvär, som alla stånd i gemen trycke,
är fuller dett högsta och besvärligaste den oundvikeliga
knechtenembningen eller uttschrifningen, som esomofftast
hollas och uttgå moste, hvarutaf hvart ståndh, ja och
nästan hvart hus finner sigh besvärat, dock inthet stånd
högre eller merkeligere änn som Ridderskapet och Adelen,
hvilkett dem så högt trycker, att dett icke väl står till
att uttföhra, der hvar och en sitt besvär, som deruthaf
föllia, skola andraga. Men när dhe derhoos öfverleggia dess
stoora nyttigheter och importance, som sielfve fädernesslandet
deruthaf häfver, föllier ounvikeligen, att uttschrifningen
ju moste continueras till krijgzfolksens fullkomblighet.
Och till att förekomma alla inrittningar, som i
den förestältte puncten stå förmälte, såssom ock att hereffter,
när den beviliade uttschrifningen är öfverstånden,
alltt richtigere och uthan något videre underslef? hoos
vårt stånd må hollas, synes för våra perssoner vara dett
bestå medlet, att af alle Ridderskapssens och Adelens
undersåtar af hvar tiugu familier, antingen dhe besittia
stora eller små hemman och giöra adelssmannen skatt och
rettighet, dett vari sigh mehra enkia eller bonde, uttgifva
en knecht emott hvar tijo skatt och crono, så offta och
på det sättedt som sådant på en allmenne Rikzdag endrechteligen
blifver samptyktt. Och när be:te knechtt
på uttschrifningen blifver framsteltt och af Commissarierne
godh erkend och Capiteinen i händer lefreratt och antagen,
den samma adelssmans roota vari för alltt vidare eflftertaal
omolesteratt och oplatzatt; dock så att herunder icke
må förstås dhe få hemman, som en adelssman kann hafva
effter privilegierne af dehres godha villia dehres tienare
gifvidt och dageligen derföre tiena; såssom och att ödeshemman
och nybygge i lijka motto herunder icke må
Bilagor.
79
reknäs, förr änn dhe kunna gifva och uttgiöra adelssmannen
dehres skatt och rettighett; såsom och at adelssmannen
må blifva tillåtidt at taga karlen af sitt godz
och hemvist honom lägligst är och den upsettia för hvilken
roote honom lägligest är; derhoos ock att adelssmannen
motte effterlåtes innlefrera sijna lengder på familierne
och sina bönder till Landzhöfdingen, [under hvilken] han
med sijn rosstienst sorterer. Förhoppendes att hvar detta
på ett allmenne mothe blifver af samptlige Ridderskapet
för rådhsampt funnidt, ett merkeligitt till armeens fullkomblighet
skall förslå. Hvar ock nu den höga Konungzliga
Regeringen för nyttigere finne någet at förandre
uthi den allmenne bevilliade uttschrifningen, hemstelles
sådant den Konungzliga Regeringen att om disponera.
Den andra puncten belangende, som omrörer om gestning
och skiussning. Effter som vi af Ridderskapett,
som nu här församblade äro, nogsampt see och befinne
eij annorlunda kan vara, uthan att man moste skrijda
till dhe medell, hvarigenom Cronones skiussfärder, som
är ett rijkzens regale, motte maintineras och erhollas,
hvarföre vele vi för våre perssoner icke allenast låta finna
oss godhvillige detta vercket med rådh och medell att
assistera, uthan och effter vår förmögenhett giöra vår
högsta fiijt våre medbroder och andra stånd derhenn att
disponera, att när dem på en almen Rikzdag herom yttermehra
blifver proponerat, sådant helssosampt rådh antaga
och godvilleligen till dhe medel sigh beqyema, dermed
sådant kan stellas i verckett. Och att i medier tijdh
den ordningen, som tillförenne af den Konungzlige Regeringen
giord är om krogar och hollhestar, granneligen
motte tagas i achtt, på dett alltt detta deste letteligere
hoos den gemene man skall kunna bringas på bahnen.
Är och oss till dett tridie af den Konungzlige Regeringen
pålagtt att taga uthi deliberation om skogerne
här i rikett, som i oträngde måhle förödhes, som heller
borde i alla motto erholles och försvares. Hvarutöfver
är detta vår ringa orh välmeente betenckiande och i alla
motto den Konungzliga Regeringens] oförgripelige disposition
hemskutidtt, om dett finnes för rådeligit, att en stor
dehl af dhe onödige sågeqvarner, som af en och annan
ståndzperssoner under hvadh preetext dhe helst opbygde
80
1641.
ähre, motte afskaffas och uphäfves, serdeles dhe som på
två milor när siökantten opbygde äro, dock Cronones och
Adelens qvarner icke härutinnan at förståendes, serdeles
medan man befinner, att Cronones strömer och beckiar äro
af ofrelsses män på någen tijdh mycket mehra nu än för
oprettade och bebygde, hvarigenom sådane perssoner,
skogerne uttöde uthan anseende, antingen dhe Cronon
eller frelsse tillhöra; sedan att svediefals förbudh motte
med alfvar exeqveras. Dock den Konungzlige Regeringen
hemsteltt, om dem denna effterfölliande modus behage,
nembligen att der bergzbruk finnes, svediande alldehles
motte förbiudes, på dett derigenom skogzelden icke motte
uttsleppas. 2. När han hugger sijn kohlevedh, icke tillika
medh qvist upbrenns dhe små nys oprunne skoger.
Sedhan at uthi någre provintier, som G-udh med godh
åkerbruk förseedt häfver, all svediande förbiudes, som är
Opland, Södermanland, Östergötland och störste dehlén af
Wessmanneland, den gemene allmogen alldehles förbuden
blifva motte. Dhe öfrige provintier, som särdeles liggia
långt ifrån siösidan, bergzbruken och stora städer och
med mycken skogh belastade äro och fögo andra medell
till sijn nähring och lifzoppehälle hafva, motte fällehygget
och tiärebrennerijt permitteras. Derhoos är ock till
observerandes, att de provintier, som vidh siösijdan kunna
liggia, hafva liten eller fast ringa åkerbruk, också någet
fällehygge effter order motte tillåtas uthi små och onyttige
skoger, dock undantagendes alla furumoor och skog,
som med eek beblandade äro, på dett att master, bielkar,
plankar och annan sådan nyttig skog igenom fällehygge
icke må taga någon skada och uttödes. Anlangende dett
skogehygge, som af en och annan ståndzpersoner skeer
på dhe skoger, dhe icke äre hussbönder öfver, särdeles
ock dhe, som uthan lag och dom gå på oskifftan skog för
en liten prmtension skulldh man kan håfve i byelag, uttöde
både Cronones och mången redelig frelssemans skog,
som billigt lagligen borde dermed procederas, och först
låte sijn dehl afvetra, förr änn han sig innveller på en
annars ägor; hvarföre hemstelles den Konungzlige Regeringen
att stella derpå order, att dhe förrige mandater
icke allenast granneligen blifva executerade, uthan der
bredevidh skerpt lagen och satt vijte, allom dem till
Bilagor.
81
straff och varnagell, som så obetenktt dermedh procedera,
så väl för sådana som sigh innvälla på andras skogar,
såssom för dem som emot förbudh hugga fall, skämma
förbudna trä eller släppa uth skogzeld. Desslikest att
Rijkzens Jägermesteres underhafvende pålades, att dhe
hafva noga inseende dermedh och dett sedan i tijdh tillkenna
gåfvo, på dett Landzhöfdingen med executionen
motte effterföllia. Dock hermedh icke förmeent dhe ortter,
som till åker och engh och andra ortter till landzens
cultur kunde blifva rögde och uptagne.
Den fierde puncten belangendes, så är detta uthi denn
puncten, så vijda dett vårtt stånd kunnigt är, vårt ringa
dock välmeenta betenckiande, med ödhmiuk begäran att
dett i bestå motto må uptages. Dett är inthett uthan vi
ju väl kunna besinna, at sådana embetzmän, hvilka i
samma fierde punct med sina qvaliteter rätt beschrefne
ähro och hafva sitt väsende på landzbygden, ju äre både
städer och landett skadelige. Yi vele fördenschuld aff
hiertadt önska, att våra landstäder med sådana dugeliga
embetzmän vore så försorgde, dett vi och alle ståndzperssoner
uti rijkett af dhem för våra penniger och skiälig
betalning i rettan tijdh kunde blifva betiente, serdeles
dhe embeter, som till hvars och enss husshold nödige äre
och ingalunda mistas kunna. Hemstelles fördenschuld
denn Konungzliga Regeringen, om dhe nådigst täckes att
påleggia städerna, dett dhe forst inskaffa sådana goda
och tienlige embetzmän och dem seden medh god politiä
och order vidh maktt holla, så att dhe för en skiälig betalning
måge vara plichtige till att arbeta till var hussholdz
nödtorfft. 2. Holla afschedh, att man icke med
tijo budh behöfver senda effter ett stycke, som ett budh
icke är värtt. 3. Att komma och arbeta på bygden hoos
denn dem behöfver för skiälig betalning uthan excuser
och genseijelser, på dett våra husshold och negotier icke
måga för dehres lättia skuld stadna och stå tilbakar.
Och uti sådant fall vore vi nu, som här tillstädes äro, väl
nögde att afskaffa våra försvarsembetzmän.
Dett missbrukett, såssom med sådane embetzmän och
försvarskarlar föllier, såge vi inthett heller, änn att dhe
på behörlige sätt vorde afskaffade, och dhe af vårt stånd,
som sådant giorde, såssom och der de funnes hoos någott
St),
Riddersk. o. Adels rilcsd.-prot. 1—lil. 1641. 6
82
1641.
annat stånd, tillbörligen vordo straffade; och. äre i den
förhopningen, att sådant misshrnnk inthett offta boos
vårt ståndz perssoner är befunnidt; förmode och, att hvar
och en hereffter skall taga sig till vara derföre. Men
alldenstund dett sigh i sanning befinnes, att oprivilegierede
personer så i städerne som på landzbygden imaginera
sigh lijka sådana privilegier såssom Adelen lagligen
fångitt hafva och uthaf sådana inbildninger holla fast
flere embetzmän och försvarskarlar ann som någen adelssman,
som bredevidh honom boor, är fördenschuldh till den
Konungzliga Regeringen vår ödhmiuke begäran, at på
sådana må leggias sådant straff, der vidh dhe må sky,
och med sådant missbruk, som länder oss bådom till skada
och neesa, afstå. Dereffter hurulunda vi förmehne, at
städerne skole opkomma, synes vara vår ringa mening,
nembligen igenom en godh politia, dermed städer och republiquer
tillvexa, så taga de och af hoos dem, som sådant,
settia tilbaker. Ty den, som Gudh veett och medel gifvidt
häfver, boor aldrig gerna der han inthet är trygger
och veet, dett han af een redelig, vijs och förståndig
Magistrat må blifva governerat. Nu består städernes
välferd bland annat uti handell och handverkzmän; hvarföre
hemstelles den Konungzliga Regeringen, om de för
gott finne at läte ranssaka, huru städerne i riket med
Magistrats perssoner försorgde äro; och om den Konungzliga
Regeringen för gott funne, at Magistraten af desse
tree effterfölliande qvalitet er blifva sammansatte, som är
först af kloka och lagfarne män, 2. som förstå kiöphandell,
3. sorn förstå handverken och hafva alla tree lust att
promovera. Och ehuru väl kan skee kunne föregifvas,
dett på somblige ortter finnes fehl på qvalificerede perssoner,
eller ock at dett finnes fehll på medell till dehres
underhold, så moste man dett för denna tijden låta bestå,
och dhe, som dertill deputerade blifva, vallia heller de
snällesta ingenia, effter som de dhå kunna finnes der till,
ann att gemene man sielf, som sombligest skeer, vällia
till Magistrat sijne bestå krogzbröder eller dem som mest
slächten häfver i staden, icke anseendes huru obeqvem han
är till att regera både sig ock andra, och sådant moste
skee, inn till dess Gud vill at städerne tillvexa, då kunne
och med Gudz tillhielp skickelige perssoner finnes till
Bilagor.
83
Magistrat och medel till dehres underhold. Dhe kunna
och igenom goda ordinantier mechta opbyggia, serdeles
när gäldz betalning holles richtigt, effter dett våra kiöpmäns
capital gemenligen äre små och kunne inthet lenge
mistas; item goda order uthi vexler, hvarigenom förtages
mycken omkostnad innan landz på penninge förssler, dessligest
äre och beqvema till att promovera vår uttlendscha
handell och vandell; asseurantier som gifva kiöpmannen
lust och tillfälle till att aventyra och handla; elliest och
föllia effter Hans K. M:tz höglofligeste i åminnelsses
exempel och draga igenom allehanda möijeliga och Händiga
medel sådanna embetzmän i rikett, som här till få
eller ringa äre, som förarbeta koppar, jern och ståål och
allehanda inländsche metaller, sedan ock sådant som af
ull giöras kan, effter här Gudi schee loff äro gode
lägenheter till skeferijs underhold, item till allehanda
läderberederi och väfveri, effter som uthi Tyschland,
Ryssland och Nederland brukes. När nu sådana och flere
slagz embetzmän komma i rikett, att Magistraten sigh då
omvårdade, dett ungdommen i dehres städer icke vid lättia
uthan vidh embeten blifva upfödde, och i sådant fall
assisterar uttschrifningz verket; när aldrig någon embetzman,
ehuru ringa han är, blifver uttschrifven eller hotadt
dermed, uthan allena lättinger och sådana, då låta väl
flera lära sina barn embeten; seden att alle Cronones
strömmer, som städerne till sine manufacturer tienliga
liggia, må dem uplåtes at bebyggia. Sådant och annat
mehra kunde med tijden och lägenheten väl stelles i
vercket. Men vi må för vårt stånd denn Konungzl. Regeringen
med dess vidlöfftigheter eij bemöda, serdeles medan
vi vethe, att dhe gode män uthaf städerne om sådant och
mehra den Konungzliga Regeringen nogsampt varda påminnandes.
Och der nu sådana embeten uthi städerne
varda fördeelte, så att den ena staden uthi dett ehna och
den andra uthi dett andra, effter som dhe äre belägne
till, exellerade, så att dhe qvantiteter af sådana vahrur
kunde uttgifves, så förmoder man och, at dehres välferd
deraf schulle tillvexa och medel föllia, derigenom qvalificerade
perssoner till Magistratz embete kunde underhollas.
Till dett sidste om diureskiuterijt. Hemstelles den höga
Konungzliga Regeringen, om dhe icke för rådhsampt finne,
84
1641.
dett Rijkzens Jägermestare stältte sig lagen för ögonen
och den i alla sina clausuler effterfölgde, och i synderhet,
alla dhe lettinger, som stryka skogerna emellan och giöra
en nähring af diuretiufveri, holla sigh ifrån kyrkian och
Gudz ord, att dhe motte blifva så här som i annor land
nårdeligen straffade; seden ock att dhe oprivilegierede
perssoner icke motte tillåtes at holla några skytter eller
diurefängiare; och at för skadediuren holles effter lagh
skall och näät vidh macht, och hemstelles den höga
Konungzliga Regeringen, om de för gott finna att ordinera,
at på två eller tree dagar om åhret holles skall alt i
sender öfver heela riket, desslikest ock att i hvar sochn
oprettades vargagårder och groper; dermedh förmehnes
att dhe skadelige diur skole förminschas.
Detta är således Collegiernes och Landzhöfdingernes
eenfallelige öfvervägande, mening och betenckiande öfver
de förestelte puncter; medh underdånig och ödhmiuk begäran
Hennes Kong. M:tt och åå dess vegnar den höga
Konungzliga Regeringen med Rijkzens Rådh vele desse
dehres välmeente svar i all gunst uptaga, uttyda och
dehres perssoner till dett bestå låta sigh vara recommenderat.
På samptlige Collegiernes och närvahrende Landzhöfdingernes
vegnar underschrifvidtt
Larss Sparre.
Bil. C.1
Adelns ytterligare svar angående gäst- och slciutsning.
Oansedt Ridderskapet och Adelen fuller vore uthi
den ödhmiuke tillförsicht, att dehres förklaring och betenckiande
opå den andra puncten den höga Konungzliga
Regeringen för denna gången hade varidt behagelig; men
så förnummo vi likvel i går, att den höga Konungzliga
1 Koncept, jämfördt med originalet i riksarkivet.
Bilagor.
85
Regeringen der hoos gerna sågo och hade ytterligare vår
meening, medh hvad medell man Cronones högnödige
ährenden skall kunna fortthielpa, när all gest- och skiussning
blefvo afskaffat; så håfve vi tagitt detta ährendet
äter på nyo till deliberation och kunne oss för denna
tijden icke annorlunda förklara [än att] när all gest- och
skiussning ophörer, förutan när Hennes Kong. M:tt rehser
i landet eller upfordran med krigzfolket till munstring
eller togh skeer, då hielpa alla till. Men sedan för det
oendeliga besväret, som gest- och skiussning med sig
föhrer, afblifvande, på en tijdh tillgörandes, så lenge man
kan see och pröfva, om dett kan vara almogen tilldrägeligitt,
för våra perssoner synes vara dhe lijdeligeste medell,
att åhrligen af hvar fullgierdz frelsseshemman, som liggia
uthan om fredzmilen, gifves en dal. sölffmyntt, och dhe
andra, som liggia innan om fredzmilen, en half dal. sölfmynt,
och seden proportionaliter reknäs två halfve eller
fyra torpare emot een heel gårdh; och när detta richtigtt
uttginge, skulle dett ett merkeligit och annsehnligit, när
helst skatt och orono gåfvo deremot dubbeltt, seden och
när andra stånd så väl i städerne som på landett ochsså
dertill contribuerade, förslå, medan som dhe igenom detta
medlett i många motto varda lijsade med gest- och skiussning,
när hvar ock en moste rehsa och tära för sina penningar;
och att våre bönder och torpare, som liggia innan
väre sätegårders råå och röör, som dagligen moste vara
till hofva och giöra liussbondens arbete, under denna
contribution icke må förstås; såssom och att detta alltt
motte på en allmenne Rikzdag blifva proponerat och sedan
eenhelleligen samptyktt och belefvatt, hermed oss underdånigst
förbeholle.
På samptlige Collegiernes och närvahrende Landzhöfdingernes
vegner underschrifvidtt
Larss Sparre.
86
1641.
Bil. D.1
Effterskreffne tvenne punchter haffver å
H:nes Kong. Maij:ttz vägnar den Kong. Regeringen
funnit godt och nödigt att proponera
dee gode herrar Ridderskapet och Adelen aff
Collegierne och Landzhöffdingerne, som nu på
detta möthet här tillstädes äre, till att öffverläggia
och deres samptlige betenckiande deröffver
att giffva. Actum Stockholm den 17
Januarij anno 1641.
1. Effter som Iiidderskapet och Adelen äro för deres
godz och aff framfarne Sveriges Konungar undfångne
adelige privilegier skyllige och plichtige att hålla Hennes
Kong. Maij:tt och Cronan een richtig rosstiänst, icke allenast
väl stofferat medh häst och sadell sampt tygh, vapen
och behörlige kläder, uthan och halfva den så starck, som
den effter hvars och eens godz myckenheet och där öffver
fattade rosstiänstsordningen billigt vara bör och sigh
belöpa kan; så emädan lickväl är befunnit i dee sidst
håldne munstringerne medh Ridderskapetz rosstiänst, att
månge, som borde hålla rosstiänst för sine godz, hvarcken
halfva den prcesenterat och framhafft på mönstringen effter
laga ordning eller och någon beskeed där om giffvit och
orsaken till deres uthebliffvande förständiga!, uthan fördristat
sigh att försittia och försumma deres plicht och
skyldigheet i denne saak, deels och [de], som på rosstiänsts
munstringen varit haffve, den intet giordt effter
ordningen, uthan emot ordningens rätte förstånd och
Mönsterherrarnes vettskap och tillåtelse egenvilligt rotherat
sigh tillsamman och varit månge om een häst,
hvilcket medh order borde skee och på siälffve mönstringen
och icke annorstädes tillåtas. Hvarföre begärar å
Hennes Kong. Maij:ttz vägnar den Kong. Regeringen,
att dhe nährvarande aff Ridderskapet och Adelen vele
sådant väl ölfverläggia och sedan giffva där om deres
betenckiande, huruledes dee förmeene, att man här näst
' Ett annat exemplar tinnes i riksarkivet.
Bilagor.
87
må kunna haffva godh, richtigh och nöijaehtigh beskeedh
om hvars och eens rosstiänst, och att dee, som sådant
försumme och intet giöra, må igenom behörlige medell
bliffva håldne där till, och sålunda all orichtigheet därigenom
bliffva i tijah förekommen och affvärdh, så att
H:nes Kong. M:tt och Cronan må skee rätt, och Ridderskapet
och Adelen vetta att taga sigh för olägenheet
tillvara.
2. Dee närvarande aff Collegierne och Landzhöffdingerne
vette sigh och vääl att uppåminna, huruledes
Ridderskapet och Adelen bevilliade på Rijkzdagen anno
1638 een contribution till Riddarhuus byggningen, nembligen
aff hvar häst 60 rijkzd:r, och dem på 3 effterfölliande
åhr richtigt att erläggia. Så alldenstund desse
3 åhr nu äre aldeles förluppne, och ännu svåra litet aff
omberörde bevilliade contribution inkommit, effter som fåä
haffva uthgiffvit den all, somblige allenast något, men
störste deelen alzintet; derföre begäres, att dee nährvarande
gode herrar aff Collegierne och Landzhöffdingerne
vele öffverläggia, hoos hvem och hvarutinnan feelen kunne
finnas och vara till att botha, Landzhöffdingerne sedan
giffva deres betenckiande, huru samma bevillning bäst
kan stå till att executera. så att alt må uthan längre
förhalning richtigt inkomma.
Bil. EJ
Opå dhe tvenne puncter. som oss den 17
hujus skriffteligen äro öfveriefrerade, är detta
Ridderskapssens och Adelens aff Collegierne
och Landzhöffdingerne, som nu här tillstädes
äro, välmeente ödhmiuke svar och betenckiande.
Actum Stockholm den 29 Januari 1641.
Medan som Sveriges lagh sampt framfahrne Konungars
gifna privilegia nogsampt förbinda samptlige Ridder
1
Inneliggande egenhändigt nndertecknadt exemplar. I riksarkivet
finnes ett exemplar nndertecknadt på samma sätt som bil. B och 0.
88
1641.
skåpet och Adelén öfver heela rikett till att holla Hennes
Kong. M:t och Grönön på alla fall en fullkomlig rosstienst
af deres godz och gärder dhe under frel sse niuta och
försvara, likvel förnimme vi, at på sidstholdne munstringer
store fehl af en partt äro underlupne, att dhe sig icke
så hafva prcesenterat med karr. hest, rustning och gevehr,
såssom ock icke iDgifvidt sina rosstienstslengder, som det
sigh hade bortt, och de effter privilegierne skyllige äro
att giöra och uppeholla; och detta herelfter till att corrigera
och sådana fehl at förekomma, synes vara vårt
ringa betenckiande, att nu i sommer vapnasyn skall holles,
att Hennes Kong. M:tt nådigst och åå dess vegnar den
Konungzliga Regeringen teckttes låta uttgå dehres befalningzbref
till Landzhöfdingerne i provintierne, att hvar
ock en adelssman, och dhe som frelsse niuta, heller dehres
fogder i deres frånvahru, så väl som ock för dhe omyndiga
först tee och ingifva dehres rosstienst- och godzelengder,
som i dett ståthollaredömme belägne äro, till
Landzhöfdingerne, gifvendes derhoos tillkenna, under hvilken
Ryttmestare de böra rijda; att han sådant till General
Munsterherrarna kan förskicka. Och hvilken som sina
rosstienstslengder oprichteligen icke inlefrerer, plichtte
effter rosstienstsordinantiens inneholdh i den förhoppning,
att den, som för detta icke häfver steltt sig privilegierne
för ögonen, corrigerar sig sielf och så presenterar sigh
med sijn rosstienst och lengders inlefrerande, att Hennes
Kong. M:tt och Grönön skeer tillfyllest. Hvar ock någet
mehr behöfdes till correction, och i ordinantien eller privilegierne
alltt så fullkombligen icke kan vara infördt,
att dett i samma bref ock må blifva Landzhöfdingerne
notificerat, att dhe alla fehl så mycket skee kan motte
förekomma, att dem hereffter ingen försummelsse motte
tilldehlas.
Hvad den andra puncten vidkommer, så förmehne
vi af Landzhöfdingerne i landzänderne oss hafva giordt
vår högste flijt at insambla Ridder hus penningerne; men
att de så fullkombligen icke äro inkombne, vele vi oss
inn för Ridderhusets Directorer nogsampt förklara och
ved vår neder kompst resten nolens volens uttkräfia och
hijt förskicka effter bevilningens inneholdh, som der om
stabi lierat är.
Bilagor.
89
Af Hofrettens Collegio:
Larss Sparre. Åke Sparre.
Af Krigz-Collegio:
Åke Erichson Oxenstiern. Henrich Fleming. Lars Kagg.
Fredrich Stenbock. Thuro Bielke.
[Casper Otto Sperlinck].1
Af Reckninge-Cammaren:
Carl Mörner. Bengtt Skytte. Seuedh Bååt.
Landzhöfdingerne:
Jöran Gyldenstierna, Caril Siggeson,
Lanshöffdingh i Uplandh. Lanshöfdingh öfver Skaraborgs län.
Bengt Bagge, Knut Soop,
Lanshöfdingh öffver Cronebergs läbn. Ståthållare öfver Jönekipingh.
Gustavus Oxenstierna, Schering Rosenhane,
Landshöffding i Wäsmanlandh. Landzhöffding i Östergöttland.
Hans Rottkirch, Jahan Hindrickson Reyther,
Landzhöfdinge i Södermanland!!. Lanshöfdinge öfver Elfzborgz län.
Conradt v. Falkenberch, Peter Kruse,
Landshövding nttöfver Calmar län Landzhöffding öfver Kopparbergs
och
Öland. lagen och öfver Dalerne.
Gustaff Lejonnhufuudh, Olluff Stake,
Landzhöfdinge öfver Nerikie, Nora Lanshöffdinghe öffver Wermeland
och Linnes Bergsl. och Dall.
Stellan Mörner, Melcher Werensted,
Landzhöfd. Westerbot. Landzhöfdinghe öffver Öster Nor
landhen.
1 Tillagd från mötets i riksarkivet förvarade och hos Stiernman,
a. st., del. II., sid. 979 o. f. tryckta beslut af den 27 jan. 1641, äfven
nndertecknadt af 18 riksråd jämte präster och borgare.
90
1641.
Jämte ofvanstående handlingar finnas vid 1641 års
protokoll äfven:
1. anvisningar rörande beslutets underskrifvande,
lämnade från kansliet den 27 jan. 1641 med tillhörande
förteckning öfver landshöfdingdömen i ordning efter regeringsformen
;
2. en skrifvelse från Swan Swartt, dat. Sunby den 6
jan. 1641 ang. gods, tillhörande hans broders hustru, som
var af ofrälse börd. (Jämf. ofv. sid. 67).
1642.
Yardt af den stormechtigeste högborne Furstinna och
Fröiken, Fröiken Christina Sweriges, Gröthes och Wendes
uttkorade Drottning och Arffurstinna, Storfurstinna till
Finland, Hertiginna uthi Estland och Carelen, Fröjkenn
uthöfver Ingermanland, uttskrifven en allmenne Herreoch
Rikzdag att hollas uthi Stockholm den siette Januari
åhr 1642.
Den 7 Januari vardt i trumpeterne omblåsst och i
pukerne omslagitt och af en Cantzelist opläsitt, att alle
Rikzens Ständer skole sig förfoga på behörlige ortter att
låta antekna sig, som till Rikzdagen vore kompne och
fullmechtige till att bivista denne berammade Rikzdag.
Instältte sig således Ridderskapet och Adelen på Ridder -  husett och låto sig antekna.
Den 10 dito blåsstes om, att alle Ständerne skole
den fölliande dagen finna sig oppe på Rikzsalen, hvar
Hennes Kong. M:tt med den Konungzlige Regeringen
persohnligen skole och ville vara tillstädes, och således
begynna denna uttschrefne och berammade Rikzdag.
Den 11 [Januari]. Kommo Ridderskapet och Adelen
eendrechteligen tillhopa på Ridderhusett, och när dhe således
voro tillhopa, kom en Cantzlist ifrån Hans Exel.
Rikz-Cantzleren till Secreteraren Johan Larsson och lät
tillseija honom, dett han skulle tillseija den välborne Her
Erich Gylldenstierna till Nynäs, att han med tvenne af
hvar Classis skole förfoge sig med deres Secreterare .Johan
Larsson opp till Råd-Cammaren till den Konungzlige
Regeringen.
92
1642.
Yordo så effter föllian de herrar och män tilldeputerat
af hvar Classe att föllia Her Erich Gry] len sti erna till
Nynäs opp till den Konungzliga Regeringen:
Herr Erich Gyllenstierna.
Af 1. Classis:
Herr Åke Oxenstierna, Her Jacob Skytte.
Af 2. Classe:
Ifwar Nilsson, Arfwed Hoorn.
Af 3. Classe:
Conradt Falkenberg, Hans Drake,
och dehres Secreterare Johan Larsson.
När dhe således opkomme i Råd-Cammaren, upträdde
Rikz-Cantzleren och giorde en vidhlöfftig oration, seijandes
att Hennes Kong. M:tt vår allernådigeste Drottning
med den Konungzlige Regering och Rikzens Rådh hafva
för rådhsampt och gott funnidt för denna gången effter
vahnligit brak att vällia och deputera en Landtmarskalk,
som förestode Ridderskapet och Adelen på Ridderhusett
nthi processer, så och drifva opå, att hvad som blefve proponerat
och seden voterat motte föhras till den ändskap,
som dett sig borde, och fördensclmlld dertill velat förordna
närvarande Her Erich Gylldenstierna till Nynäs,
att han Landtmarskalk nu vara och blifva skole, förhoppendes
att han denne H:nes Kong. M:tz nådige betalning
hörsambligen vorde effterkommandes och detta sitt
ombetrodde kall behörligenn uttföhra, som det sig borde
och Ridderhusetz ordningen Landtmarskalken tilbnndo.
Herr Erich Gyllenstierna underdånigst betackendes
Hennes Kong:e M:tt och den högloflige Konungzlige
Regeringen med Rikzens Råd, att dhe håfve velet deputera
och erkenne honom för samma embete, som vore en
så hög charge, som han inthett förtient eller meriterat
hade att bekläda, dock ville han effter skyldig hörsamhett
och plicht giöra sijn högsta devour effter dett förstånd
Gud den alldrahögsta honom förlänendes hade, dett
J a nu ar i.
93
att förträda; ödmiukeligen begärendes, att hvar någre
mennischlige fehl understundom förelupe, sådant motte, i
bestå motto uttydes.
Der på begärede Rikz-Cantzleren och tillsade de
välborne herrer, som honom fölgt hade, att dhe vele uptage
och erkenne välb. Her Erich Gyldenstierna för denna
gången för Ridderskapssens Landtmarskalk, bevisandes
honom åå Hennes Kong:e M:tz vegner all tillbörlig heder
och hörsamhet. Önschandes honom till samma Landtmarskalks
embete mycken välsignelse.
Dermed afträdde dhe sampttligen neder på Ridderhusett.
När dhe således nederkomme, sade Her Åke Oxenstierna,
att H. K. M:tt och den högloflige Konungzlige
Regeringen med Rikzens Rådh hade förmått och tillordnatt
Herr Erich Gylldenstierna för denna gången till
Landtmarskalk, och öfverandtvardade honom Landtmarskalkz
stafven.
Der på giorde han ett vidhlöfftigt taal till samptlige
Ridderskapet och Adelen, som då alle tillstädes vore, att
effter såsom Hennes Kong. M:tt allernådigst med denn
högloflige Konungzlige Regeringen och Rikzrådz råde
hade för gott funnidt att förordna honom öfver dett lofliga
Ridderskapet till Landtmarskalk, ville han förhoppes
och tienstvenligen bediandes, dhe vele honom derföre god
erkenne, till hvilken charge han inthet funne sig väl
skickelig, dock ville han effter förstånd att göra sijn flijt,
att alltt motte ordenteligen tillgå, och der någre mennischlige
fehl och svagheter underlupo, dhe vele sådant i
bestå motto uttyda, förblifvandes dem samptligen och
hvar och en i synderhet med all velvillighett och tienst
redebogen.
Seden begärede Her Erich Gyldenstierna, att dhe vele
observera och i achtt taga Ridderhusetz ordningen, som
hon i bokstafven vore författad, helst nu uthi sielfva
processens opgående och nederträ[d]ende, såssom dhen högloflige
Konungzlige Regeringen, och dhe gode herrer, som
nu med oppe voro, nogsampt hörde, hade uttryckligen befaltt
observera skole, så att dermed skickeligen motte
tillgå.
1642.
Der på oplässtes af Secreteraren Johan Larsson samma
Ridderhuss ordning dett 24. capit.
Yardt alttsså till Landtmarskalk keesst och uttvaldtt
den välborne Herr Erich Gyllenstierna till Nynäs och
[Eriksberg?],1 Landzhöfdinge öfver Wiborg och Carelen,
och nu mehra tillförordnatt Gubernator öfver Estland och
Ingermanland.
Och såssom nu tijdh vore, och dem vetterligit är att
upträda på slottedtt, så vele de effter ordningen opniarchera.
Och vordo effterskrefne af Adell förordnade till Capita
familia?:
Landtmarskalk Herr Erich Gyldenstierna.
1. Classis:
Herr Johan Gyldenstierna i Herr Friederich Stenbock,
Brahernes stelle. Herr Åke Oxenstierna,
Grefve Göstaf Adolph till Herr Swante Hoorn,
Easseborg, Herr Jöran Gyldenstierna,
Swante Sparre i De la Gar- Herr Sten Bielke,
dies stelle, Herr Jacob Skytte.
2. Classis:
‘Knut Lilliehök,
Johan Kras,
Christof Torstensson,
Sefwed Bååt,
Hindrich Fleming,
Hans Kyle den yngre,
Krigzman Lillie,
Jöran Sparre,
Ture Bielke,
Johan Månsson Ulfsparre,
Åke Ulfsparre,
Knutt Soop,
Jöns Bonde,
Arfwed Hoorn,
Göstaf Banner,
Ifwer Nilsson,
Christer Posse,
Erich Ribbing,
Herr Göstaf Leijonhufvud.
3. Classis:
Schering Rosenhane, Erich Krabbe,
Christer Nilsson Gyldén- Gabriel Gyldenanker,
hierta, Anders Nilsson Bratt,
Axell Krusse, Erich Gostafsson Koos,
Arfwed Lilliesparre, Anders Lake,
1 Lakun i texten.
Januari.
95
Alff Gyldencrytz.
Johan Berendes,
Johan Ulff,
Carli Hård,
Johan Lillie för Kilarna,
Biörn Måneskiöld,
Nilss Lilliehök,
Erich Soop för Kaggerna,
Jesper Andersson Krus,
Jöran Kafle,
Christof Seheiding,
Caril Siöblad,
Johan Yxkul,
U[nge] Bengt Ribbing,
Melcher Wernstett,
Jöran Lilliesparre för Stoorerna,
Åke Örneflychtt,
Anders Stuwart,
Göstaf Stake för Strålerna,
Samuel Wildeman,
Hans Drake,
Hieronimus Birckholtz,
Glass Slatte,
Erich Sölfwersparre,
Swen Uggla för Ekeblad,
Class Uggla,
Conradt Falkenberg,
Nilss Boije,
Peder Lillia,
Oluf Stake,
Bengtt Bagge,
Erich Hierta,
Oluf Bure,
Axel Böllia,
Asser Manderskiöld,
Johan Munck,
Brömss Gyldenmärss,
Johan Papegoija,
Peder Hammerskiöld,
Peter Krusse,
Johan Eketrä,
Jöran Kåse,
Biörn Swinehufwud,
Swen Swartt,
Jöns Persson Gyllensparre,
Johan Bagge,
Caril Sabelschiöld,
Peder Sabell,
Hans Ram,
Johan Loodh,
Johan Hindrichsson Rytter,
Gunnar Galle,
Mauritz Holst,
Jon Rosenquist,
Hindrich Stöör,
Erich Geet,
Arfwed Gyllen Cornet,
Knut Sölfwersparre för Linnar
Nilsson,
Staffan Persson Grubbe,
Otto Sperling,
Hans Rottkirch,
Johan Månsson Oliveblad,
Dirich Grönberg,
Arfwed Sabelfahne,
Axel Rääf,
Carli Rosendufwa,
Torkel Grijs,
Johan Beck,
Johan Galle,
Staffan Klingsporr,
Jöran Armskiöld,
Tönnies Langman,
Lars Biörneram,
Göstaf Duker,
Knutt Ödell,
Christer Sabelstierna,
Johan Ramsse,
Johan Vitinghoff,
Michill Ankerfiell,
Lars Jegerhoorn,
96
1642.
Class Fogelhufwud,
Adolph Robertsonius.
Isaak Storck,
Peder Törneskiöld,
Oluf Örnehufwudh,
Göstaf Anrep,
Jöran Pattkul,
Jöran Sölfwer Patron,
Per Sölfwerswerd,
William Phulp,
Mauritz Duwalt,
Class Skalm,
Hindrich Pois,
Hans Bockila,
Jon Jernlod,
Jacob Pistol,
Casper LillieCron,
Hans Löfflingk,
Per Cyldenstråle, .
Auders Swensch,
Extra
Herr Göstaf Oxenstierna,
Herr Ture Oxenstierna,
Her Johan Oxenstierna,
Her Gabriel Oxenstierna,
Her Gabriel Gabrielsson
Oxenstierna,
Herr Erich Oxenstierna,
H. Bengt Oxenstierna,
Herr Nilss Gyldenstierna,
Her Carl Gyldenstierna,
Hindrich Fleming den yngre,
Måns Ulfsparre,
Johan Ulfsparre,
Gudmund Ulfsparre,
Arfwed Hoorn den yngre,
Philip Bonde,
Nilss Persson,
Jöran Posse,
Baltzer Neuman,
Dawid Dackzberg,
Peder Gyldenax,
Peder Lind,
Clas Planting,
Oluf Silfwerlood,
Swen Stålman,
Hans Garff,
Arfwed Ankerfiäl,
Class Boos,
Johan Hammerstierna,
Johan Göös,
Brynte Gyllengren,
Linnar Ikornskiöld,
Jost Brockenhusen,
Louis de Geer,
Jochim Transsehe,
Georg Grissbach,
Anders Bergenfeltt.
Capita:
Bengt Ribbing den eldre,
Göstaf Ribbing,
Bengt Ribbing den yngre,
Arfwed Ribbing,
Sefwed Ribbing,
Johan Rosenhane,
Göstaf Krabbe,
Knut Roos,
Matz Ulff,
Knutt Ulff,
Anders Hård,
Per Hård,
Linnar Hård,
Erich Hård,
Carl Måneschiöld,
Johan Måneschiöld,
Erich Måneschiöld,
Peder Lilliehök,
J anuari.
97
Jesper Nilsson Krus, Melcher Falkenberg,
Erland Kafle, Johan Gottfrid Falkenberg,
Swen Lilliesparre, Haral Stake,
Per Sölfuersparre, Ingewal Krussbiörn,
Carli Sölfuersparre, Ifwar Bagge,
Per Siöblad, Jon Bure den yngre,
Dawid Stuwartt, Johan Bagge,
Erich Uggla, Göstaf Planting.
Opginge allttsså effter föreskrefne ordning opp till
Hennes Kong. M:tz förmak och seden till stoora Rikzsalen,
der Hennes Kong. M:tt satte sig på sijn tron och
seden sielfva Regeringen nest Hennes Kong:e M:tt, som
på högra sijdan:
Rikzdrotzten Herr Peder Brahe, Rikz-Admiralen Herr
Carl Carlsson och Rikz-Skattmestaren Herr Gabriel
Bengtsson Oxenstierna.
Och på venstra sidan:
Rikz-Cantzleren Herr Axel Oxenstierna.
Neden eller bååk honom Rikzens Rådh:
Her Johan Skytte. Her Carl Bonde,
Her Class Fleming, Her Åke Axelsson.1
När nu alle sijne säten tagitt hade, vende sig RikzCantzleren
till Ständerne och med en vidlöfftig oration
underrettade Ständerne, hvarföre Hennes K. M:tt var
förorsakett att uttskrifva en allmen Rikzdag, med en lång
deduction och underrettelsse, huru krigzstaten uthi Tyschland
förevete och hvadh macht deropå lågo, att den motte
blifva försterktt med folk och providerat med ammunition
och proviant till fädernesslandzens trygghet fc, hvar
alle ville der till hielpa och Hennes Iv. M:tt hermed bispringa.
När talet var fulländatt, uplässte Secreteraren Johan
Månsson propositionen, som föllier {Bil. A.).
När den var opläsin, framträdde LandtmarskalkenHerr
Erich Gyllenstierna och giorde en lång oration eller
gratulation till Hennes Kong. M:tt. Först opreciterade
1 Härefter står Her (eller Herr) sju gånger utan ifyllda namn.
98
1642.
Landtmarskalken Hennes Kong. M:tz titul ock gladdes,
att dhe H. K. M:tt vid god kelssa ock välmågo kade
funnidt, önsckandes att Gud den aldrakögsta att kan ville
sådant långligen continuera ock oppeholla Hennes Kong.
M:tt vid godk prosperitet, förläkna H. K. M:tt ett roligt
långsampt regemente, H. K. Mitt till långligitt beröm
ock fädernesslandett till kugnat ock välferd. Seden betackede
Landtmarskalken den kögloflige Konglige Regeringen
med Rikzens Rådk, som kafva velet åå Hennes
Kong. M:tz vegner opteckia ock illustrera dem sakernes
tillstånd så inrikes som utkom rikzens grend[ser], i synderket
kuru sak erne förevette utki Tysckland; ock effter altt
uttfökrligere utki sielfve propositionen voro infördt ock
kvad tarf åå färde voro, vele Riddersckapet ock Adelen
taga samma proposition utki ett noga öfvervägande, dett
ventilera ock öfversee ock effter noga delibererande såsom
trogne undersåtere effter råd och medell [sig] så förklara,
att Hennes K. Mitt med den Konungzliga Regeringen
skole få der till ett gunstigt ock nådigtt behag.1
Dermedk ginge, seden dhe kade beledsagat Hennes
Kongie Mitt till sitt gemack, neder till Ridderhusett
igen. Ock effter dett var öfver middagen, befaltte Landtmarskalken,
att dke vid poen i mårgen, när dett vore
lithe i kyrkian, skole sig instella igen, att taga propositionen
uthi öfvervägande.
Den 12 Januari. Kommo Ridderskapet ock Adelen
tillsammans på Ridderhusett vidh klockan nijo.
Ock seden rollan var opläsen, bad Landtmarskalken,
att dhe vele granneligen köra till sielfve propositionen,
så att dhe kunne intaga och fatta dess innehold, ock seden
deste bettre sig deröfver tilbörligen förklara.
Uplässte så Landtmarskalken sielf propositionen intill
den 2. puncten ock begärede, att de vele sig förklara
kvad dhe kade der till svara.
Responderedes att dett var allenast en relation, kuru
sakerne förevette med armeen utki Tysckland, ock behöfdes
allttsså ingen förklaring.
Seden oplässtes den andra puncten om tractaterne.
1 I ett häfte hland riksdagsacta i riksarkivet finnas (le vid sammanträdena
den 11 Jan. och 3 Febr. hållna talen.
Januari.
99
Upträdde Schering Rosenhane, 2 Class, betackendes
H:s Kong. Mitt för den stora omvårdnad, H. Kong. Mitt
gior, i det H:s Kongie Mitt häfver velett underretta dem,
kuru vida med krigztractaterne uthi Tysckland äre kompne,
som dke så högeligen åstunde och på alle Rikzdager alletid
sökt, att samma tractat på dett högsta må drifvas
och sökias till fädernesslandzens välferd.
3. Class: Glädia ock frögda sig så vida, att med tractaterne
så vida är kommidt, med begäran att fredzpunct[erna]
motte så stellas, att H. K. Mitz ock fädernesslandzens
interesse må erholles.
1. [Class]: Desse meninger äre gode, önsche att den
motte [få] sin lyckelige framgång.
Schering Rosenh[ane] meente, att man [borde] någet
mentionera om samma fredzpunct, dermed att illustrera en
dehl af oss, som af saken ringa vetke.
Respond[erade]i Att disputera eller öfverleggia dem
här, kunde väl intket skee, effter som sielfve Commissa[rierna],
som saken bijvista, sielf icke vethe, kuru man
dem skall fatta. När de allenast ock mest see på H. K.
Mit ock fädernesslandssens höga reputation, de andra
moste effter tidernes tillstånd disputeras.
Lässtes opp den 3:die punct, om förbundet ock aliancerne,
som med fremmande potentater äro oprettade.
Betackede i lika motto H. K. Mitt, att H:s K. Mitt
kafver sådant velet dem opteckia, ödhmiuk[ligen] bediandes
H. K. Mitt nådigst teckes sådana förbund, som H:s K.
Mitt videre kunne praesenteras, icke vele utslå, till H:s
K. Mits ytermera respect och nampnkunnighet i fremmande
land och öfver keela verlden.
S. Ros[enhane]i Jag förhoppes den aliancen med
Franckrike icke schall kafva varidt oss till någenn skada
uthan mehra till assistence.
En partt meente, om man kunde förfakra, på kvad
sätt med Portugiesen är slutedt.
Her Jacob Skytte: Effter desse förbund alleredo
[äro] oprettade, är onödigt, att man månge discurser derom
förlorer.
Neutralitet] med Churfursten af Brandenburg.
Är fuller understundom godk, stundom och intkett,
men hemstelles den Konungzliga Regeringen att derutinnan
disponera, som sakerne der kunne passera.
100
1642.
Oplässtes den 4:de punct, om uttschrifningen.
Förmantes aff Landtmarskalken, att alle trenne
Classerne vele taga denne punct uthi ett gott öfvervägande,
effter som dhe vethe, huru sakerne förevete uthi
Tyschland med armeerne, och derföre vele nu i förstonne
med hvarandra derom discurera.
S. Rosenhane berettade, att den högh Konungzlige
Regeringen hade honom befaltt, att han skulle andraga
dem åå landet, om dett icke skole falla allmogen
lideligere, att gårdetalet hölles med uttschrifningen, så
att ett visst taal höllö en knechtt.
Hvilket dem fuller behagede, men Presterskapet och
Krigzbefählett vore dermed inthet tiente.
Ty när uttschrifningen var öfverstånde[n] och han seden
öfverslog på Yestanstång sijden i Östergötland, så hade
Crono[n] bekommidt öfver 150 man mehr ähn elfter gårdetalet
hade schrifvidtt vordet.
Seden begärede Landtmarskalken, att dhe andre
Landzh[öfdingarne] ock vele seija, huru sådant behagede
på gårdetalett.
Melch. Falkenberg]: Dett är best, att man omröstade.
På sidstonne resolv[erades], att man fölliande dagen
gradatim ifrån den nederste intill den öfver[ste] af Cap.
farn. skole samma punct förklara.
Derpå befalttes, såssom ock alldeles emottogz, att man
schulle holla secret hvad her taltes, att det icke motte
komma uth ibland almogen, och den som sådantt uttförde
förvises Ridderhusett.
Den 13 [Januari]. Kommo på Ridderhusett.
Och seden rollan var opläsen, sade Landtmarskalken,
att ehuru väl man gerna sågo, att ridderhusordningen
observerades uthi omröstandet, att den frembste i
hvar Class. toge dhe andres vota och seden den oplässte,
men på dett ingen må hafva sig till att excusera väl
hafva varitt till Rikzdag, men icke häfver kommidt till
uttseija sijn meening, derföre vele vi blifva vidh den
afsched i går belefvedes, att hvar Caput familia: uttseije
sielf sijn egen meening. Och begärede ytermera de vele
holla detta alt hvad som här discureredes, taltes och slötz
secret, elfter här — dess Gudi skee lolf — inthet tracte
-
Januari.
101
redes eller talttes uthan dett som lende H. K. M:t och
fädernesslandett till välståndh. Och derföre kunde det
väl vara inn om lychta dörar.
Derpå begynttes ifrån nederste och till den öfverste,
och dem tillspordes, om dhe vele blifva vid den gambla
vahnliga skrifningen eller vid gårdetalett.
Och meden dhe tvenne Classerne föllo på den gamble
vahnlige uttschrifningen, ehuru väl Finnerne med någre af
den medleste Classis bifölle och heller sågo, att man gingo
elfter gårdetalett, blefvo så vid Ridderhusetz ordning, att
den ene Class. bijfölle de andre och fleste rösterne.
Derpå begärede Landtmarskalken någre reser, de
vele behierta fädernessl[andets] tillstånd med dhe Keisersche,
ock vele ännu taga denne punct i ett bettre betenckiande,
såssom ock bad dem olfta gånger, om dhe
visste någre andre medel, med penningar eller andra, som
Cronon vore tient med och man kunde draget, elfter nöden
är förhånden, att man moste skaffa folk.
Uttsade att de ville blifva vid hvad de hade resolverat
till, så lenge den högl. K. Regeringen dem bettre
kunde föreslå.
Och elfter Baltzer Neuman för någre åhr seden fuller
var immatriculerat på Ridderhuset och i matrikeln infördt,
men så pålades honom, att han moste förskaffa sig
fnllkomblige testimonia om sijn adelige afkompst.
Derpå framträdde han och sade sigh, elfter som honom
var pålagt att förskaffa sig besched om sitt adelige ursprung,
derföre hade han varidt med stoor bekostnad och
lijfzfahra åth den Slesische grentzen och skaffat sig sådane
besched, som han förmeentte skole giöra tillfyllest
om sijn adelige afkompst.
Hvilka af Secreteraren oplässtes, med betalning att
han skulle inlefrera deraf vidimerde copier till att infatas
ibland denne Herredagz act.
Seden frågade Landtmarskalken, om desse skriftelige
skäl vore nog, och om dhe vele erkenne och uptage
dem (o: honom) för en adelssman, och om han må hafva
stelle och votum här på Ridderhusett.
Svarede alle samptligen, att desse skrifftelige vetnen
nogsampt betygade, att han var af en gammul adelig
linea uthur Chur-Brandeburg.
Dermed intogz han på Ridderhusett med förmaning
af Landtmarskalken, dett han ville — som de honom ock
tilltrodde — så varder comporterandes som en redelig
adels- och ridderssman borde.
Dett han ock uttlofvede med handgifvende till Landtmarskalken,
hvilken tillsade honom att niuta sitt förra
tillordnede stelle ock locum.
Dell 14- [Januari]. Kommo åter Adelen elfter tagen
afsked och befalning för middagen opp på Ridderhusett.
Och seden rollan var opläsin, framtredde Jönss Persson
och bekla[ga]de sig öfver Secreteraren, att han uthi opreciterandet
inthet gåfvo honom det tillnampnett, H. K.
M:t och den Konungzlige Regeringen honom nådigst med
hade benådtt, och framgaf en copia af H. K. M:tz gifne
tillstånd på samma Gyldensparre. (Jämf. bil. P.)
Derpå svarede Secreteraren, att honom vara befaltt
inthet att nempna honom vid det nampnet Gyldensparre,
och för den befalning hade han dermed halft fördrag.
Landtmarskalken sade, att man inthet kunne seija
emot Regeringens bref och förklaring; dock befalttes
Jöran Sparre, att han ville referera dem andre af Sparrerne,
som nu äre Rikzrådh, hvad de hade deremot att
seija, effter som dhe på åthschillige möten honom det
alletidh disputerat hade. Han ville och patientera så
lenge, till dhe sig deropå resolverat hade.
Seden tilltalte Landtmarskalken Ridderskapet, om
dhe hade öfvervägat b:te punct om uttschrifningen och
om dhe inge andre medel visste tillgå.
Resp[onderade] samptligen vele blifva vidh förra resolution
och visste inge andra att föreslå, stöde dem eij
heller det att giöra, men visste den Konungzliga Regeringen
någre att undervisa, vele de gerna sig dertill beqvema,
om de vore till att undergå.
Seden under discurserne sende Presterskapet budh,
att dhe vele afsenda två af dehres medel tvenne(!) med
Adelen något att communicera.
Inkommo så M:r Gabriel och M. Ericus Gabrielis,
och seden de hade gifvidt Ridderskapet och Adelen deres
tillbörlige titull, sade de sig vara af de vördige herrar
Biskopar och samptlige Clerkerijt afferdat att underretta
J anuari.
103
dem, huru vida det andelige ståndet hafva kunnat sig
förklara på H:s K. M:tz proposition, och begärede, att
Ridderskapet vele deremot communicera dem, huru vida
de hade sig resolverat upå samma proposition.
Hvad dhe 3 första puncternes förklaring vidkomme,
derföre hade de till att tacka Hennes K. M:t, att H:s K.
M:t och åå dess vegner den högloflige Konungzlige Regeringen
att dhe hafva velet underretta dem, huru alltt
passerat med krigzväsendet, tractaterne och de besluttne
confoederationer med fremmande potentater.
Men till den 4:de puncten vore Presterskapssens
meening, att der det vore möijeligit och fädernesslandet
och dess tillstånd kunde sådant lida, att dehres stånd
motte förskones med uttskrifning på dehres drenger, att
de icke motte settias i roten. Men elfter de see armeernes
tarf så ock fädernesslandzens säkerhet sådant högnödigt,
vele dhe nu som förr, att dehres drenger må föhras
i roten, allenast de motte niuta nödtorfften till dehres
prestebool.
Till den 5:te puncten vele de sig och accommodera
och elfter vahnligit sätt uttgifva mantals- och boschapzpenningar,
hoppes der altt underslef förtoges, skulle det
erligit förslå. Men att kunna samptyckia till någen sädeskatt
för den stora missvext — gud bettre — i detta åhr
häfver infallet, der till kunna de sig [icke?] förklara,
hvilket dhe det adelige ståndet hafva velat opteckia, på
dett ena ståndett icke må gå ifrån dett andra.
Landtmarskalken gaf dem dehres tillbörlige titul
och betackede dem, att dhe sådant hade velet dem opteckia
och communicera, vele sådant gerna giöra dem dett samma;
men elfter dhe ännu icke hade fullkombligen samsatt [sig}
om samma uttskrifning och hielp, uthan den ventileredes
dem emilian ännu; men så snartt dhe hade fattadt en viss
resolution, vele de dem i lika motto sådant gerna communicera
och alltidt vara dem [till] villig tienst igen. Begärede
att de vele ytterligere ännu continuera här utinnan,
och [om] den Konungzl. Regeringen någre andre medel
föresloge eller dhe ock någre andre optenckia kunne, de
vele dem sådant meddela.
Dermed toge dhe deres afsked.
104
1642.
När de vore uttgångne, tillsporde Landtmarskalken
Adelén till, om de då alldeles vele blifva vid den fattade
meningen om den gambla uttschrifningen.
Respond[erade] af alle frenne [classernajeenhelleligen jaa.
Resp[onderade] Landtmarskalken: Jag fruchtar, att
detta intbet till taal till krigzfolk, som nöden fordrer,
vill förslå.
Seden oplässtes den sidste puncten om bielpen och
medlen till krigett.
Och sade Landtmarskalken, att dhe vahnlige härtill
uttgångne hielper inthett synnerligit eller ansehnligit
skole förslå; dy vele dhe vara betenckte och rådslå sin
emellan, om man icke någre andre hielper skulle kunne
practicera, helst rikzens tarf är så stoor, att man ett ansehnligit
moste opbringa till allehanda högnödiga expenser,
som nu större äre hoos Cronon änn förr.
Deremott dhe sig högeligen excuserade inga noviteter
att kunna uptenckia, uthan vele blifva vid de förra
och dett på ett åhr sampt med uttschrifningen, ty andra
noviteter och pålagor att uptenckia vethe de inthet till
at tillgå, eij heller skall den gemene man kunna dertill
förstå, om man någet nytt hoos dem sökia skulle.
Landtmarskalken sade: Om de tyckia, att dett
faller bonden för svårt ock kan dett icke uttstå, så moste
hussbonden bispringa Cronon, ty uthan hielp moste hon
inthet vara.
Resp[onderade]: När alle krigzhielper uttgå samptt
mantals- och boskapzhielpen, skal dett ett merkeligit förslå.
Men vi vethe inga noviteter att förslå, uthan der
den Konungzlige Regeringen vele oss några lideliga andra
medel förslå, och vi kunne dem tola, vele vi gerna oss
dertill accommodera. Ty här i rikett är stoort fehl på
penninger som på spannemål; och der vi någet skole uttlofva
och seden inthet kunne upbringe, vorde Cronon dermed
försatt.
Begärede Landtmarskalken, att de vele till morgendagen
ytermera med hvar andra sig berådslå, om dhet
icke funnos andra medel änn de vahnlige.
Sade eenhelleligen, de vele blifva vidh de meninger
de uttsagt hade om uttschrifningen och boskapzhielpen
på ett åhr, förhoppentlig att der dett komme till tractat,
Januari.
105
skole sådant inthet behöfves, effter ock allmogen eij heller
inthet hafva, dermed dhe kunna contribuera.
Befalttes att de i rettan tijd klockan otto skole komma
tillhopa, och i medier tijd ännu betenckia, helst Regeringen
sådant åstundar.
Seden sade han, effter privilegierne förmå, att der
någre familier uthe blefvo, andre extra Capita skole dem beträda,
de vele dett ock observera och sig dereffter regulera.
Befaltes Seereteraren att dheres mehning schole fattas
i pennan till morgondagen.
Den 15 [Januari]. Kommo Adelen klockan otta tillsammans
på Ridderhuset.
Och seden rollan opläsen var, sade Landtmarskalken,
att han hade fått bud, dett han med två eller 3 af hvar
Classis skole komma opp till Regeringen, och begärede
cathegorice, om dhe ändeligen tenckia alldehles att blifva
vid fattadt resolution om de tvenne puncter, de vele ännu
betenckia sigh, förr änn de skole upgå.
Talttes länge sijn emellan; men på sidstonne de visste
inthett annatt, man skolle dett nu först referera till den
högloflige Konungzlige Regeringen, som detta besväret
med uttschrifningen och contributionen som adelssmän sielf
angick; förhoppandes dhe skole sig alt väl låta behaga.
Der på oplässte Seereteraren skriffteligen dehres mening,
hvilket de ännu inthet vele see låta, effter Regeringen
vele ännu först tala med dem.
Uttvaldes allttsså desse effterfölliande att upträda till
Regeringen med Landtmarskalken Her Erich Gyllenstierna:
1. Classis:
Grefve Göstaf Leijonhufwud, Her Jöran Gyllenstierna.
Her Frederich Stenbock,
2. Classis:
Johan Krus, Knutt Soop,
Hindrich Fleming, Arfwed Hoorn.
3. Classis:
Conradt Falkenberg, Christer Nilsson Gyllden
Erich
Krabbe, hierta.
Jöran Jacobsson,
106
1642.
Vöre så oppe alltt öfver tolff, oell när de nederkomme,
sade Landtmarskalken, att de hade refererat den
Konungzliga Regeringen, hvad de gode herrar hade sig
resolverat, hvilkett Regeringen så vida sig behagade för
dehres välvillighet; men så ville desse hielper inthet förslå,
uthan meente att gårdetalet och med röketalet skole
Cronon vara bettre tient med, så förståendes att alla dhe,
som hafva sin röök och boo uthi en gård 6 eller 7 mehr
eller mindre frelssesbönder, dett vare sig gammul eller
ung eller ock enkia och gifver adelssmannen skatt, reknes
emott en crono eller skattebonde 2 frelssesbonde. De vele
derföre taga detta uthi nödtorfftigt betenckiande, effter
som tiderne sådant högligen krafla.
I lika motto vele de och öfverleggia om hielperne och
meddela Regeringen någet annat medell, effter de för de
många underslef inthet förslå till Cronones och krigens
månge tarfver.
Dhe vele sådant effter deres troheetz plicht såssom
trogne patrioter öfverväga, och Adelen i hvar landzenda
träda [till] sina Landzhöf[dingar] och consulera med dem
till måndagen, att vi må gifva Regeringen svar.
Yttermera förmante Landtmarskalken dem och underrettade
dem, att uttschrifningen sökttes på gårde- och
röketalet, dett vari sigh gammul eller ung. Den vahnliga
hielpen ville inthet förslå, uthan man moste optenckia
någre andre medell att komma Cronon till undsettning
med dett som ansehnligare vore och fölgde icke så mycket
undersleff med.
Begärede vethe, om Regeringen hade dem någet föreslagitt.
Svarede Landtmarskalken på alles dehres vegnar,
som hade varit oppe: Neij, uthan Regeringen åstunde och
hegare, att de vele dem någre medel föreslå, effter som
de [veta] som best, huru i landzorterne tillstår, och de
kunna tolat.
Seden sade, huru det skulle förstås om torpare och
icke vohre heele eller halfve gårder.
Der ville den högl. Kongzlige Regeringen väl förklara
sig, att en lijkhett skole fattas, att ingen skole
hafva orssak att beklaga sig uthi den skrifningen.
Januari.
107
Bad at de vele taget till måndagen till betenckiande,
såssom och att de villia folia riddere[hus]ordningen om
de tomma familierne.
Befaltte så, att de om måndagen klockan otta skole
sig instella på behörlig stund och timma.
[Den] 171 [Januari].
Kommo Adelen på Ridderhusett, och effter som om
lögerdagen var resolverat uplässtes alle familierne eller
rollan på alla slächtten, och upteknades alla, som sig på
denna Rikzdag icke hade insteltt af familierne.
Seden befaltte Landtmarskalken, att dhe skole förordna
af dhe extra Capita till Capita familiae i deres
stelle, som uthe vore.
Seden bad Landtmarskalken, att dhe vele förklara sig,
hvad dhe hade sigh betenktt om dett förslaget den höglof.
Konungzlige Regeringen häfver dem föreslagitt om uttschrifningen
om (o: efter) gårde- ock röketalett.
K. Soop: Af allmogens meening merker man vara
omöijeligit att nu kunna träda till denna uttschrifning;
uthan med tijden att bonden får tijdh hemkalla sina
söner, måger och slächt, som nu förholle sig i Danmark,
Norige och andra ortter, så kunde den hafva sin forttgång.
Yterligere bad Landtmarskalken, att dhe vele förklara
sig på denna punctt.
Sch. Ros en h [ane]: Att när uttschrifninge[n] ginge på
gårdetalet, så kunde bonden holla så många drengiar han
vill, der nu allmogen icke förmår holla någen för fattigdom
skull.
Begärede att de vele votera:
2. Classis. Kunna inthet un draga oss för uttschrifningen,
uthan förmehner när hvar 20:de gård, dett vari
heel, half eller fierdedehls hemma[n], uttgifva en knecht
men icke på röketalet.
3. Classis. Att hvar tiugu gård, små eller store,
gåfve en knecht, undantagendes nybygge, som ännu icke
äre skattlagde, gåfvo en knecht, och dett på ett åhr men
icke röketalett.
Blef allttsså fullkombligen resolverat och Secreteraren
befaltt att concipera denna punct.
1 I manuskriptet står den 12, hvilket måste vara skriffel.
108
1642.
Hvilken ock seden oplässtes och något corrigeredes.
Men Landtmarskalken bad, att man skulle blifva
vid det rådslaget, som i fiord är hollet; hvilket nogsampt
demonstrerede denna uttschrifning allenest för familierne
setties gårdetalet.
Seden oplässtes den andra puncten om hielpen till
krigzfolkzens underholdning.
Hvilken länge disputeredes pro et contra, och fulle
alle på den meeningen att villia blifva vid boskapzskatten.
Men Landtmarskalken sade, effter dett är långt
öfver tolff, dhe skole taga denna punct uthi ett nogare
betenkiande till mårgons, och att hvar Landzhöfdinge
ville taga sijn landz adell till sig och öfverlade denna
punct till fädernesslandzens höga tarff och i mårgon seden
uttsade deres betenckiande på någet annat medell, efter
under denna hielpen skeer sådana stora underslef.
Den 18 [Januari].
Kommo på Kidderhusett, uplässtes rollan och seden
familierne, och förordnades någre af de extra till Capita
familire.
Frågede Landtmarskalken, om dhe hade sig väl
betänkt om den 5:te puncten uthi propositionen om hielpen,
och att dhe vele votera, om icke någen annan krigzhielp
kunne påfinnas, att den boskapzhielpen afkomme.
1. Classis. Bevilliade att hvar heel gård gåfve fyra
dal. sölfmynt, en half gård 2 dal. sölfm. och en fierdedehl
en dal. sölfmynt, och deremot afskaffes boskapzhielpen.
Den 2. och tridie Classis. De villia tillseija af dehres
landbönder halfpartten uthi alltt dett, som skatt och
crono kunne bevillia.
Kom bodh ifrån Regeringen, att alle Landzhöfdingerne
skole opp till Rådcammaren.
I medlertijdh bad Landtmarskalken, att de vele
öfverleggia ytermera om denna punct, om man icke någet
annat medel kunde påfinna, och ju att vi nampngofve
hvad vi villia giöra; elliest stöde dett inthet Ridderskapet
och Adelen [an], att vi skole regulera oss effter allmogen,
uthan dett vore reputerligere, att de rettade sig effter oss.
Svarades i gemen: Villia förventta Landzhöfdingernes
nederkompst till att förfahra hvad dhe hade förfahritt
Januari.
109
hoos den Konungzliga Regeringen, om dhe hade dem någet
modum meddeltt.
Befalttes att de effter middagen emott klockan tu
skole sig instella igen, efter Landzhöfdingerne inthet
nederkomme.
[Den 18 Januari] effter middagen komme Adelen tillhopa
vidh klockan tu på Ridderhusett.
Då begärede Landtmarskalken, att någen af Landzhöfdingerne
ville underretta Ridderskapet och Adelen
hvad oppe hoos den Konungzliga Regeringen [skedde].
Upträdde Herr Göstaf Gabrielsson Oxenstierna,
Landzhöfdinge öfver Wessmanneland, och sade, att Regeringen
förundrade sigh, att så långsambligen tillgick på
Ridderhusett uthi deres resolutioner, och när den högloflige
Konungzlige Regeringen kommo till den puncten om
uttschrifningen, att de så vida för denna gången behagede
gårdetalett, så vida den bevilliades, men när den vore
förbi, så skulle dett skee effter röketalett, så kunde i
medier tijdh adelssmannen med skatt och crono afskaffa
de många åboor i Westergötland och Småland på gårderna
sig nedsettia, och en blefve seden vid gården, som gåfvo
adelssmannen och Cronon sin rettighett. Regeringen begärede
och uthi dehres discurser, att man kunde opfinna
någet annat medel Cronon till hielp och undsettning uthi
denna besvärliga tiden, och man afskaffede boskapzhielpen.
Landtmarskalken bad, att de vele föreslå någet
annat modum.
Taalttes lenge vidh, men begärede vethe af Landtmarskalken
och Landzhöfdingerne, om Regeringen icke
hade optektt dem någett annat modum, som kunne vara
allmogen drägeligitt och Cronon till nytta.
.Landtmarskalken sade, att Regeringen icke misshagede,
att man förnummo hvad dhe andre Ständerne
vele contribuera.
Befaltte Landtmarskalken, att Landzhöfdingerne
skole fordra till sig allmogen af deres landzhöfdingedömme,
att man kunde förfahra hvad de tenkie att samtycke.
Svaredes att de hade besteltt till morgondagen, då
skole dhe tala med dem.
110
1642.
Yterligere förmantte Landtmarskalken dem, att
dhe vele betenckia sig och uttseija dehres meening.
Sch. R[osenhane]: Dett vore best, att man blefvo
vid dett gambla, der vore allmogen vahn vidh, och skulle
inthet väl förstå sig till någett nytt, helst denna hielp
var af Hans Kong. M:t salig och berömlig i åminnelsse
påfunnidt och rnerkeligitt förslagitt, dett kunde fuller nu
och väl förslå, när oprichtigligen dermed omginges.
På sistonne sade Landzhöfdingerne, dhe vele förfahra
allmogens hielp, och seden kunde man sig bettre resolvera.
Landtmarskalken föreslog, om den vahnlige boschapzhielpen
ginge dubbeltt, meente
Dett kunde inthet väl kunna gå för fehl på penninger
på månge ortter.
Landtmarskalk^ [bad], att de vele votera.
Her Johan Krusse: Att man gåfvo af hvar tunna
afrad adelssman häfver till opbörd en mark sölfmynt, 1 tt
smör en mark sölfm., ett skeppund jern 3 mark, 1 tunna
strömming 2 mark sölfm. och proportionaliter halfpartten
emott skatt och crono, och seden afskaffedes den vahnlige
boskapzhielpen eller och 8 dal. kopparp:r af hvart heelgärdz
hemman.
1. Glass. Meente att denna meening vore godh och
vele tagat i betenckiande till morgondagen.
Landtmarskalken bad, att de vele skynda sig med
deres förklaring, effter Regeringen är någet otålige om
dehres drögzsamhett.
Befaltte att de klockan otta i mårgen vele komma
tillstädes och giöra en enda med detta långsamma betenckiandett.
Den 19 [Januari].
Kommo Ridderskapet och Adelen effter tagen afsched
på Ridderhusett, och seden rollan var opläsin, frågede
Landtmarskalken, om Landzhöfdingerne inthet hafva
förnummidt hvad allmogen tenckte till att förklara sigh
emott boschapzhielpen.
Knut Soop i Jöneköpingz lähn. Bönderne dhe mena
fuller, att dhet skole inthett vara så obeqvembt, at man
gåfve 1 dal. kopparmynt för hvar tunna afrad eller smör.
Men blifva vidh uttsehrifningen.
J anuari.
lil
Her Göstaf Leijonhufvud]: Nerike bönderne ville
lenckia sig till gårdetalet.
01. Stake: Wermeboorne kunne ännu till gårdatalet
sig icke accommodera.
Conradt Falkenberg]: Effter ännu äre få sochner
der i lähnet igen, som icke holla bossmän, såge de helst,
att dhe ock motte dehres visse bossmän tillordnes.
Her Göstaf Oxenstierna för Wessmanlfand]: Dhe
äre tillfredz om tijo gårder att uttgiöra en knechtt.
Seden sade Landtmarskalken, att dhe vele nu taga
den andra puncten till deliberation.
Svaredes att den behöfde ett nödigt öfvervägande;
vele tagan till discurs.
Kom budh, att Landtmarskalken med någre af familierne
skole opkomma med Landtmarskalken, och förordnedes
till honom efftersch[rifne] af adel:
Landtmarskalken Her Erich Gyllenstierna.
Grefve Göstaf Leijonhufvud], Her Åke Oxenstierna.
2. C[lassis]:
Hindrich Fleming, Ifwar Nilsson.
Christer Posse,
3. [Classis]:
Carl Hård, Carl Christersson,
Arfwed Lilliesp[arre], Oluf Swinehufwudh.
Seden dhe lång stund hade varidt oppe, kommo de
likvel på dett sidste neder, och när de vore opkompne,
hade den högl. Konungzlige Regeringen tilspordt dem
hvad dhe till dhe tvenne puncterne hade sig resolverat.
Landtmarskalken förklarede, att dhe hade nog
öfverlagt den 4. puncten och den med hvar andra öfverlagd
och på sidstonne till att afhielpa allahanda underslef
uthi denn vahnliga uttsehrifningen holles, och vele
lofve att af hvar 20 heele, halfve, fierdedehls eller mindre
hemman, som giöra adelssman [skatt], uttgiöre en karl till
knecht halfparten emott skatt och crono.
Detta behagede den Konungzlige Regeringen, önschade
att dhe andre stånden vele och sig dertill förstå, på dett
112
1642.
sådana nembninger richtigere kunna skee, och ingen i det
fallet sig undraga.
Den andra p[uncten] belangende om hielpen sade
Landtmarskalken, att dhe icke ännu fulkombligen hade
sig resolverat, sågo helst att dem af den Konungzlige
Regeringen någet modum kunde föreslås, så vele de seden
gerna gifva sin förklaring.
Dock meente en part, att dhe vele eller dehres bönder
skole contribuera af hvar t:a afra de uttgiöra eller & smör
en mark sölfmynt, 1 t:a strömming 2 mark sölfm. och 1 ska
jern 3 mark sölfmynt.
Enn dehl äro ock i den meningen, att hvar heelgärdz
gård gifve 8 dal. kopparpenningar och seden avenant som
dhe äre små till.
Rikzens Regering betackede dem för deres gode afifection
och liberalitet, men så begärede de icke en sådan
qvantitet, uthan att hvar frelsses heelgärdz bonde ville
contribuera två dal. kopparmynt eller en dal. sölfmynt
och seden halfve, fierdedehls eller mindre gifve effter proportionen.
Landtmarskalken betackede den högl. Konungzlige
Regeringen för den höga gunst och nåde, som dhe äre
den gemene man med tillgedan och låta sig behaga denna
lideliga hielp för staden igen för boskapzhielpen, vele
tagat till at refererat för Adelen och Ridderskapett.
Kommo seden neder och berettade Ridderskapet och
Adelen dett, huruledes Regeringen hade sig behagat om
tiugu heel och halfgerdz och mindre hemman uttgiöre en
dugelig karll till knechtt, och den andra utskrifningen]
afschaifes.
2. Betackede Ridderskapet och Adelen, att dhe så
liberale hade varidt; hvilkett dhe inthet begärede, uthan
allenast att hvar heelgärdz hemman utgifver för boskapzhielpen
och sädesspannen en dal. sölfm. eller och 2 dal.
kopparm. och advenant elfter som hemmanen äro till.
Hvilkett Ridderskapet och Adelen optoge för en hög
kongelig gunst, vethe alltsså H. K. M:t och åå dess vegner
den högl. Konungzlige Regeringen ödhmiuk tackseijelsse.
Frågede så Landtmarskalken, om dhe äre då nu
tillfredz om desse fölliande tvenne punct[er], nembligen
hvar tiugu frelsses hemman gifve en knechtt. 2. Att
Januari.
113
hvar heelgärdz hemman och seden avenant dhe smärre
gifve för boskapzhielpen 1 dal. sölfmyntt.
Den 20 Januari.
Kommo Adelen på Ridderhusett, och seden rollan var
opläsin, sade Landtmarskalken, att Secreteraren Johan
Larsson hade författadt dhe 2 puncterne på papper och
begärede, att dhe vele gifva grann achtt oppå, om dett
var alldeles således deres meening.
Och effter de vore någet mörktt conciperede, begäredes
att dhe motte någet bettre illustreres, att dhe dem
rett fatta kunde och icke mehra uttlofvede än de bejakatt
hade och Regeringen begärede.
Seden oplässtes dett conciperede svaret på de 3 första
puncten uthi propositionen.
Och effter dett var nästan alltt för vidlöfftigt, skole
man dett abreviera och korttare tillsamman draga.
Och dett till att giöra vele någre af adell komma
effter middagen tillsammans och det med Secreteraren författa.
Effter middagen kom ingen opp allenast Secreteraren,
hvilket (o: hvilken) ock kortare författede.
Den 21 [Januari].
Kommo Ridderskapet och Adelen tillsammans, och
när ordningen var hollén om rollans opläsende, sade Landtmarskalken,
at Secreteraren Johan Larsson hade nu
fattadt svaret på propositionen.
Och lässtes opp först dett kortaste.
Fullo störste dehlén [därpå, att] dett schulle uttföhrligere
stelles, att dhe andra stånden icke gingo detta
ståndet öfver, särdeles Presterskapett.
Oplässtes så dett första, vid hvilket dhe villia blifva,
och att i uttsch[rifnings] puncten schole inföhras: de hemman
som adelssmannen hade förlänt sina tienare.
Seden att adelssman motte fritt taga knechten hvar
honom best behagede uthur roten och settian för hvad
rote honom synttes, med flere exeptioner.
När desse både puncter således effter dehres samptycke
vore renskrefne oplässte och dem till nöijo conciperade,
kom budh ifrån Regeringen, att Landtmarskalken
Sv. Riddtrsk. o. Adels riksd.~prot. I—lil. 1642. 8
114
1642.
med någre af Adelen skole opkomma opp till Rådcammaren.
Befalttes så af Landtmarskalken, att Secreteraren
skulle gå med opp.
Meente sådant vara onödigt, allenast att Landtmarskalken
ville taga de tvenne conciperede puncter med sig,
om dett så behöfdes, sä vore nog.
Landtmarskalken: Vore best, att Secreteraren gingo
med; om dhe skulle förandras, ban då sådant best observerade.
Blefvo så förordnede:
Landtmarskalken.
1. Class.
Her Johan Gyllenstierna, Her Jacob Skytte.
2. Class.
Joban Krusse, Jöns Bonde,
Hindrich Fleming, Ifwar Nilsson.
Sewed Bååt,
3. Class.
Schering Rosenhane, Peder Lillia,
Bengt Bagge, Biörn Måneschiöld.
Secreteraren Johan Larsson.
När de opkomme, betackede Landtmarskalken Regeringen
för den stora gunst, i dett de så gunsteligen
hade ansedt dett gemene bestå och föreslagitt dem ett
modum till contribution; hvaropå dhe så väl som på den
andra [punkten] hade sig förklarat och i pennan fattadt medh
ödhmiuk begäran, att dhe motte uttydes till dett bestå, och
effter dett var någet maculerat, oplässte Secreteraren dett.
Hvilkett dem fuller behagede; men effter der vore så
månge limitationes, som skulle förarga de andra stånden,
och begyntte så att disputera.
1. Om de hemman [som de] sina tienare effter privilegierne
hade förlänt.
2. Om ödeshemman och nybygge.
Januari.
115
3. Att settia för roten hvem de helst vore och uti
hvar landzenda dem synttes.
Hvilket pro et contra discureredes.
Dock på sidstonne uttlofvede Landtmarskalken, att
han vele dett med desse närvarande andraga sådant för
Ridderskapet; uthan tvifvel dhe skole sig väl der till
förstå, när de nu väl informerade varda.
Seden sade Rijkz-Cantzleren, att nu i desse dagar
af väre unge af adel äre någre grofve excesser begångne,
särdeles på stadzvachten, i dett någre med berådde mode
hafva giort och tillfogatt våld på stadzvachten, hvilket
inthet väl anstod detta ståndet. Och sade i H:s K. M:tz
nampn, att hvar dett offtere eller mehr skedde, at dhe
våldsambligen öfverföllo någen på oppenbara gatu seent
eller bittigt så den privilegierede stadzvachten, dhe skole
på H:s K. M:tz vegner androm till exempel statuere på
den förste, som sig så comporterandes vorde, så att hufvudet
skulle om morgonen liggia bakom hans hufvudh,
de skole försäkra sig derpå, och om dett vore ann hans
egen sonn. Befaltte Landtmarskalken han skulle sådant
dem strängeligen tillseija, så frampt de vele undvika
förb:te straff, helst de skole föregå andra med gode exempell,
dett vari sig mehra höge eller läge, dertill skulle
inthet anseende hafves, effter nu helst i går ett synnerligit
allarm är passerat, öfver hvilket väl skulle inqvireras.
De skole och tillholla deres tiänare, och den hussbonde,
som således anhitzte sijn tienare, han skule derföre
lida och tienaren icke.
Seden inkomme i Rådcammaren presternas och böndernas
uttschickade, hvilka refererade, att Presterskapet
hade beviliat hvar 10:de dreng till knecht.
Bönderne ochsså förutan några fä.
Befalttes altsså, att Bisperne med Landzhöfdingerne
skole tala med bönderne uti deres provintie, såssom och
at Ridderskapet och Adelen alletidh skole communicera
med de andre stånden.
Deremot sade Landtmarskalken, att han hade det
högt drifvidt och befaltt, att man skulle communicera
sådant med dhe andra Ständerne; men de hafva sådant
inthet velet effterkomma.
116
1642.
Rikzens Cantzeler meente sådant vara en synnerlig
högferd.
Dermed aftredde dhe, och när dhe nederkomme, repeterade
Landtmarskalken alltt detta med ifver om de
excesser de unge af adel dageligen öfva, med försäkring
der skole föllia Rikz-Cantzl[erens] execution opå, hvar dett
sig vidare öppades.
Seden förändrades de tvenne puncterne effter Regeringens
förklaring.
Dereffter tillsades, att dhe i morgon skole opkomma
på Rikzsalen att gifva deres svar öfver, att Secreteraren
derföre ville hafva dett färdigtt till morgons, att dett här
först kunde opläses och seden öfverlefreres.
Effter middagen blåsstes om, att Stenderne skole opkomme.
Den 22 Januari.
Kommo Adelen endrechteligen tillsammans, och när
rollan var opläsin, sendes opp af Ridderskapet och Adelen
att förfahra, om Hennes M:tt Drottningen skole komma
opp på Rikzsalen, hvilkett inthet skedde.
Befaltte så Landtmarskalken, att effter H:s K.
M:t i dag icke prsesenterer sig på Rikzsalen, att de extra
Capita familiee skole när de opkomma på Rikzsalen, skole
förfoga sig till Rådcammaren, att accompagniera den
högh Regeringen opp tili Rikzsalen.
Så snart de voro opkompne och Regeringen med Rikzens
Råd hade tagitt deres respective stellen inn, framträdde
Landtmarskalken och sade vidlöffteligen, att
Ridderskapet och Adelen hade sig skrifteligen förklarat
på Hennes K. M:tz proposition, och begärede att den motte
opläses och i heste motto uttydes.
Dermed oplässtes den af Secreteraren Johan Larsson.
(Bil. B.)
När svaret på propositionen af Secreteraren Johan
Larsson var opläsin, såssom ock seden af dhe andre
Ständerne, betackede R. Cantzleren samptlige Rikzens
Ständer för denn stoore affection, som dhe sig emot Hennes
K:e M:tt förklaratt häfver. Hvilkett H:s K. M:t emot
dem sampteligen med all gunst skall ihugkomma, såssom
och sielfva Regeringen emot hvariom och ehnom med all
Januari.
117
godh benägenhet gerna ihugkomma. Och måge I fullkombligen
försäkra eder, att vi på H:s K. M:tz vegner ingen
flijt vele hafva ospart uthan vele låta oss till dett högsta
vahra anläget hvar möijeligit är. att tractaten ju må
vinna sin forttgång, att vi med Eder den önschelige freden
een gång kunde erholla och nåå. Såssom ock vele
tage edert samptlige svar och dett med hvart annat collationera
och seden, när alltt är öfverståndett, fatta deröfver
ett beslutt.
Dernest sade R. Cantzleren Herr Axell Oxenstierna,
att H:s K. M:t häfver för gott funnidt at låta skriffteligen
sammandraga några nödiga puncter, som behöfves af samptlige
Stenderne öfvervägas, och der på skaffes böter med
sjelfva executionen. Begärede på H:s K. M:tz [vägnar] dhe
vele effter dehres goda sedvahna och kärlek till H:s K. M:t
desse puncter med hvar andra öfverleggia och behierta, som
äre dirigerede till fädernesslandzens vällferd. (Bil. C.)
Begärede seden Rikz-Cantzleren, att någre af hvartt
stånd vele om måndag förfoga sig på Rettegångzsalen,
att anhöra de bref och skrifvelsser som i propositionen
äre införde, hvilka för dem skall upläses, på dett dhe
måge vetha hvad som kan vara passerat uthi denna förlupna
tijdh.
Derpå betackede Landtmarskalken samptlige Regeringen
för denn åhoge dhe hafva och bära för fädernesslandet
och dess trogne undersåter, effter som sådantt nogsampt
af b:te puncter är till att see. Hvilka puncter
Ridderskapet och Adelen effter skyldig plicht vele taga
uthi ett underdånigt betenckiande, dem med hvar andra
öfverleggia och dehres betenckiande deröfver gifva effter
högsta förstånd, med begäran dhe vele alletidh förblifva
dehres stånd med all gunst bevogne.
Denne proposition eller puncter oplässtes af Secreteraren
välb. Johan Månsson Sölfwerstierna, och seden
hvart stånd ett exemplar tilldeltes, hvilkett skedde oppe
på Rikzsalen den 22 Januari 1642.
Den 24 [Januari] kommo samptlige Ridderskapett
på Ridderhusett.
Och seden rollan var opläsen, sade LandtmarskaLken,
att de vele uttnembna någre af hvar Classis, som
118
1642.
opträda på Rettegångzsalen, att an höra dhe skriffter,
som Regeringen vele dem låta föreläsas.
Och i medier tijdh att de, som qvarre blifva, vele
med hvar andra öfverväga de puncter, som dem i lögerdagsse
blefvo tillställte.
Blefvo så förordnade desse effterschrefne att föllia
Landtmarskalken opp till Rettegångzsalen:
1. Classis.
Her Johan Gyllenstierna, Her Jacob Skytte.
2. Class.
Sewed Bååt, Knut Soop.
Jöns Bonde,
3. [Classis].
Schering Rosenhane, Peder Lillie,
Bengt Bagge, Biörn Måneschiöld.
Emot klockan tollf kommo de neder och frågede, om
de hade betrachttat samma puncter.
Svaredes att de mest vore nedergångne och nu först
igenkompne.
I med[ler] tij dh kom en Cantzelist ifrån Regeringen och
sade, att den högl. Konungzlige Regeringen begärede, att
Landtmarskalken med alla Landzhöfd[ingarne] så och en
alf hvar provintie eller landzhöfdingedömme af adell skole
komma elfter middagen till Regeringen.
Blefvo alttsså tillsagde alle Landzhöf[dingarnej:
Opl[and]:
Her Jöran Gyllenstierna, Her Jacob Skytte.
Wess[manland]:
Jesper Nilsson.
Cal[mar län]:
Conradt Falkenberg], Hans Drake.
Croneb[ergs län]:
Bengt Bagge, Peder Silfwersparre.
Januari.
119
Södermanland]:
Christer Posse.
Östergötland:
Schering Rosenhane, Åke Ulfsparre.
Jönek[öpings län]:
Knut Soop. Arfwed Lilliesp[arre].
Werm[land]:
Oluf Stake, Johan Bagge.
Finland:
Melcher Falkenberg, Mettstach,
Christer Nilsson Gyllenhierta, Hans Munk.
Den 26 Januari.
Kommo Ridderskapet och Adelen på Ridderhusett,
ock elfter opläsen rolla sade Landtmarskalken, att de
den 24 elfter betalning hade varidt oppe hoos Regeringen,
och väl förnummidt af de discurser som tracterades, att
hvad här vore taltt vore icke kring om staden allenast
kommidt uthan ock en dehls för den Konungzlige Regeringen.
Hvilkett inthet väl [anjstode riddersman, ock vore
derföre höfligitt, at sådant allades ock [de] sig så förhölle,
att de kunde låta påskina, att de vore adelssmän.
Seden begärede han, att de vele anhöra den första
puncten uthi den sidsta propositionen och den med hvar
andra så öfverleggia, att H. K. M:t och fädernesslandet
uthi denna besvärliga feigden motte blifva sustinerat,
ock våra privilegier så i acht tagne eller ajstimerade, att
de icke blifva privatio(I). Ty hvad besvär den gemene allmogen
tager af dett oendelige skiussandet, veet nestan
hvar landman af seija och deröfver att klaga, och dette
att förekomma vele de tenckia på medell, att man må en
gång ifrån det besväret afhielpes.
Dereffter sade Landtmarskalken, att vidh sidst oppevarende
hoos Regeringen, hade Regeringen sig förundratt,
att icke Krigzbefählet ochsså drages till consultation; och
som man nu förnimmer, så håfve en dehl af dem sig in
-
120
1642.
stältt uthi den andra salen, derföre vore nödigt, att man
communicerede med dem om desse puncter och synnerligen
om den förste puncten belangende gest- och skiussning,
och begärede att Johan Berendes ville taga någre
med sig af hvar Classe och föredraga dem om denna punct.
Gick alttsså Johan Berendes ock de andre af adel
med Secreteraren uthi denn andra salen, och oplässtes för
dem samma punct.
Hvilke hetackede sig emot det lofliga Ridderskapet,
att de så vida hade sig accommoderat, och dehres så vida
velet ansee, att de hafva velet dem sådant communicera,
förohligera sig om dem att förtiena.
Discurerede alttsså* Johan Berendes lenge med dem
om samma punct och begärede, att de vele taga den uthi
ett gott hetenckiande, effter som denna tiden dett högeligen
fordrade till fädernesslandzens conservation.
Dernest begärede Landtmarskalken, att Ridderskapet
vele consultera med hvar andra om samma punct
och vethe till att föreslå någre medell Cronon till assistence,
hvar de med dette besväret kunde afhielpes.
Svarede att det vore en saak af importance, och var
nu öfver ett 100:de år ventilerat ock till ingen ända kommidtt;
moste altsså de ock sig väl betenckia, förr ann
de sig resolvera kunde.
Landtmarskalken, sade, att de, som med honom
sidst uppe vore hoos Regeringen, hade någett när förnummidt
det förslag de föresloge.
Ofver (o: efter) långt öfvervägande besluto dhe samptligen,
att för denna lijsa och afhielp vele de bevillia af
dehres landbönder så innan om fredzmilen belägne uttlagde
en dal. sölfmynt af hvart heelt hemman och seden proportionaliter
de mindre hemman, alldehles halfparten emot
skatt och crono, ock att dehres egne sätegårder och åå
dess råå och röör belägne gårder och torp, så och nybygge
och ödesgårder herander icke må reknäs.
Sedan at krogerne motte opprettes och försörias med
gode krögere till att forthielpa den rehsande man med all
nödtorfft.
Och seden att [om] desse taverne giordes en god ordning
för hvar mijl de skole taga för skiusshesten foder
och mål för ens egen hest, så ock för måltiden.
J anuari.
121
Seden dette vore oprettedt, vari alldehles fri för all
omlegning till hest och täring så väl för Cronones befalningzmän,
fogder och opbördzmän, uthan alle ride eller
leije hester och täre för penningar. Förutan när H:s K.
M:tt rehser i landet, då hielpe aller allmogen. Men när
optog skeer af krigzfolket till hela regement eller compagnies
tuga, svare Adelens bönder emot hvar tridie
skiussning emott skatt och crono.
Dernest berettede Joh. Berendes, att Krigzbefählet
funne sig obligerat till H. K. M:t [med] skyldighet till lijf
och blodh och söktte, att de höga officererne motte vara
exempt för denna gest- och skiussningz pålagu.
Tillspordes seden de andra både Classerne, den medleste
ock förste, om de den tridies votum behagede.
Resolverede sig, dhe finne inthet bettre medel, vele
och gerna dessa penniger låta contribuera af deres bönder.
Seden oplässtes den andra punct, om svediehuggende
och sågeqvarnerne.
Och effter denne icke var af ringere importanze, behöfdes
dem ochså ett gott betenckiande; vele taga den till
deliberandum och effter middagen komma åter tillhopa igen.
I medier tijdh kom en Cantzelist och hade befalningh
af Regeringen, att alle Landzhöfdingar med någre af
adell af hvar provintie skole komma opp till Regeringen
klockan 3 effter middagen.
[Den 26 Januari] effter middagen kommo Adelen
tillhopa igen och disputerede länge pro et contra med
hvar andra om den andra punct.
Landtmarskalken begärede de vele honom öfverleggia
och optenckia någet gått råd eller medell att förhindra
och afveria de[t] svediehuggende och många onyttige
sågeqvarnerne, effter det var riket till en stor skada.
Men att förbiuda all svedielandz huggende på somblige
ortter vore omöijeligit, som uthi Wessmanl., Bergzl.,
Småland, Norland, Finland och Carelen vore inthet möijeligitt.
Dermed toge de dehres afsched till morgondagen.
Den 27 [Januari].
Oplässtes rollan.
122
1642.
Sedan den andra punct., hvilken länge debatteredes,
ock kunde likvel icke komma till någet besluth, utban
befaltes Secreteraren att ban på dett kortestede skole
författa den puncten och referera sig på 1638 åbrs Herredagz
besluth.
Kom seden Landtmarskalken och påmintte dem
om den förste puncten, eifter som der utbi till svars var
allenast infördt: när krigzfolk opbiudes till krigz, skole
niuta fri fordenscbap, och kan skee de vele derunder förstå,
när folket opbiudes till arbetes till grentzefestningernes
opbiudande.
Kunde sig intbet derom förebne, vele simpliciter blifva
vidb dett ordet tuga till krigz men icke till arbetes, ty
igenom dett opbiudande och resande besväres allmogenn
mebra ann [af] all annor skiussning.
Vele förfråga sig boos Hans Exel. Rikz-Cantzleren
om detta ährendett.
Blefvo så tillsagde efftersch[rifne] att gå till RikzCantzleren
:
Herr Frederich Stenbock, Caril Måneschiöldh,
Åke Ulfsparre, Jöran Jacobsson.
I medier tidb öfverlade Ridderskapet och Adelen den
förste och andre puncten och vele förbida deres igenkompst
med svar om den första puncten.
Den andra vele de ock blifva [vid] effter långt betenckiande
effter debres första mening.
Kommo så de tilbaker ifrån Rikz-Cantzleren.
Berettede Her Friederich Stenbock, att H:s Exellens
bade vidlöffteligenn demonst[rerat] dem, att den ene dal.
sölfmyntt för Adelens skiussning intbet skole förslå, moste
vara förtenckte till sex mark sölfmynt.
Dett andra om krigzfolketz opbud till arbetes moste
alla vara underkastede och bielpa dem fort, effter det
länder fädernesslandet och dem allom till välferd och
säkerhet.
De andra excuserede allmogen, at denna skiussning
med giärden tvingade dem mer ann beele åbrssens skiussning.
Rikz-C[antzleren] meente detta arbetet kunde öfver
ett åhr icke vara.
J anuari.
123
Dermed dhe samptligen nederginge, och befaltte Landtmarskalken,
att de vele till mårgendagen hoos sig sielfva
ock med hvar andra öfverväga de resterende puncter, att
de deste snarere sig deropå resolvera kunde.
Den 28 dito.
Kom Ridderskapet tillsammans, och seden rollan var
opläsen, påminte Landtmarskalken dem, huru vida Her
Frederich Stenbock hade dem i går uttsagdt Rikz-Cantzlerens
förklaring uthi den första puncten, med begärann
de vele som trogne patrioter öfverväga fädernesslandzens
stoora tarf och icke så noga see på en ringa penning.
Consulterede länge sin emellan.
Resol[verade] alle frenne Classibus, de vele blifva [vid]
dehres första förklaring, effter som allmogen mechter inthet
mehra contribuera för fattigdom och medellösa på
penninger på månge ortter.
Kom tvenne rehsor en Cantzelist ifrån Regeringen
och begärede, att Landtmarskalken med två eller tre af
Ridderschapet skole komma opp i Rådcammaren.
Befaltte derföre Landtmarskalken, att Secreteraren
skulle författa de resolverede puncterne och föllia med
opp till Regeringen.
Yordo allttsså deput[erade]:
Landtmarskalken H. Erich Gyllenstierna,
Her Jacob Skytte, Schering Rosenhane,
Hindrich Fleming, Melcher Falkenberg,
Christer Posse, och Secreteraren Johan Larsson.
Uptredde så de opp till Regeringen, hvilke mötte
dem på slossbryggian och talede länge med dem, och sade
R. Cantzleren, at dett inthet vele förslå med den ena dal.
sölfmynt, uthan till dett ringeste 6 mark sölfmynt.
Toge dett ad referendum.
[Den 28 Januari] effter middagen komme Adelen
åter opp.
Och seden oplässtes dett författede svaret.
Och begärede Landtmarskalken instendeligen, att de
vele bettre betenckia sig i denna contrib[ution], effter Hans
Exell. Rikz-Cantzleren betygede, at det inthett förslår.
124
1642.
Taltes länge sin emellan, men kunde inthet komma
till någet annat beslut.
På sidstonne bad han de vele omrösta.
Fullo allttsså alle trenne Class[erna] på förra mening
och kunde sig inthet vidare förklara.
Seden proponerades om den 5. punct, om kornhusen.
De vele taga den med den sidste och sig i morgån
deröfver samsettia.
Den 29 dito.
Samblades Ridderskapet på Ridderhusett, och seden
rollan var opläsen, meden Landtmarskalken inthet var
tillstädes, oplässte Secreteraren några puncter och badh,
att de i hans absentia vele dem öfverväga och betrachta,
till att fatta deröfver en resolution.
Seden kom Landtmarskalken och sade, att såssom
de i går hade taltt med Regeringen och så vida förstått,
att dett vill inthet förslå till assistence, med mindre dhe
icke tilläggia ännu half dal. sölfmyntt.
Responderade: De hafva enhelleligen förklarat sig, de
kunde inthet taga sine ord tillbaker.
Landtmarskalken säde: Det är icke at taga sine
ord tillbaker uthan att de leggia någet dertill.
Svaredes af alle trenne Classerne: De vele blifva vid
det de tillsagdtt hafva ock kunne sin mening inthet förandra,
effter allmogen inthet drägeligitt är mehra at contribuera.
Landtmarskalken sade: Rikz-Cantzleren med någre
af R. Råd varder snart nedkommendes, görer eder derföre
parat att defendera ock svara, att I inthet videre mehra
kunna uttfästa.
DerefFter kom Rikz-Cantzleren Herr Axel Oxenstierna
med Her Larss Kagg General-Majoren.
Och så snart Rikz-Cantzleren med Her Larss Kagg
hade intaget sitt tilbörlige stelle, betackede Landtmarskalken
dem på dett ödmiukeligste, att de hafva så vida
accommoderat sig och begifvidt sig hijt neder att communicera
dem hvad som H:s K. M:t kan vara till behag.
Vele det med all tienst om dem ihugkomma.
Rikz-Cantzleren uptog sådant i heste motto, betackendes
dem att de för detta så välvilleligen hade sig
Januari.
125
resolverat, förhoppendes att de opå den sedermehra ock
hafva sig förklarat, effter som staten sådant högeligen
fordrer.
Dermed oplässtes dett conciperede svarett af Secreteraren
Johan Larsson till trenne puncter.
När Rikz-Cantzleren hade den anhört, sade han,1
att de fuller hade svarat på den andra puncten om svediefällandett.
Men uthi dett ena gifva de, uthi dett andra
tage de det tilbaker igen, hvilken punct väl schole öfverleggies,
helst Adelen häfver der stoort interesse uti ock
förstå inthet sielfve deres egen nytto som föllie uthi skadelige
svediefällande med sampt sågqvarner, de vele fördenskuld
meddele dem dehres betenckiande, huru de kunna
afhielpes, effter det är inthet till att uttala den skada
landet i gemen, särdeles bergzbruken, uthan Adelen i
synderhet, i dett att man snart får inthet så mycket
timber till sin nödtorfft, ock dett som då hugges är så
smått, att dett illa kann knytas. Dock denn med de andra
kunna så hastigt fattas någet remedium till afhielpning,
uthan vele dett medh hvar andra vel öfverleggiat
och fatta deröfver en ordning, huru det står till att botas.
Men den första puncten belangende så kan fuller det
hafva sitt betenckiande, men när I öfverväge hvad specer
härpå skall anvendes till Landzh[öfdingar], fogdar, fogdecarlers
och andre, som i befalningen moste pådrifva uttlagerne,
som ock till fremmande Gesanters poster och
Cronones ährender at fortskicka, som af desse medell
moste tages; så villia dertill stoora penninger, ock edere
difficulteter vethe Regeringen väl, som lada opå sig en
stoor dehl af ständernes haat, när de besinna de skäl de
kunna hafva deremot att seija.
Först vethe vi, at dett är medellössheten, 2. de åthskillige
last och besvär den ena landskapet mehr ann dett
andra heruthaf förfahra.
Kunna fuller låtet löpa, men den skada, som vi see
hermed föllier, tvinger oss att vi någet annat medel att
påtenckia at afhielpa desse besvären, som är gest- och
skiussning.
Moste i dette fallet så högt icke see på väre privilegier,
uthan på det gemene beste, och där det lijder nöd,
1 Rikskanslerens tal är här pä flere ställen illa redigeradt.
126
1642.
så fruchter jag, att privilegierne lida ock nödh. Men att
holle hand deröfver är lofligit, och håfve hög orssak att
tacka vår salig Konung för dem deste heller holler dem
i respect.
Ty de underslef, som föllia att undraga sig gest- och
skiuss, att mången får till arfz, byter sig till, köper och
så lager, att han alltt bringer tillhopa, setter seden 2
stugur, en bod och stall derpå, gör seden en sätesgård deraf,
försvarer så gest- och skiussning derunder. Om dett kan
vara rett, dömmer sielf.
Men betencker eder väl, och är dett icke meent, at
det schal continue skee, ty om Regeringen finner detta
icke nyttigt, så vele de dermed ophöre; kunne I inthet
uttståt, så står eder fritt dett att revocera. Och hvad kan
ock sexton öre sölfmynt till det I alleredo hafva consent[erat]
mycket hafva till at betenckia? Och är oss mest
derom till att giöra, att komma den gemene allmogen at
han vil sig ock der till beqvema.
Betencker den gärd till Uttsch[rifnings-] Commiss[arier]
behöfves. Till andra Commiss[arier] i landet understundom
moste förskickes. Detta med mehra blifven 1 qvitte.
Hvad krigzfolket, som opfordres till arbetes fenniketals,
kan på ett åhr eller 2 påstå, att strax gifve dem
af desse penniger läninger, vill omöijeligit tillreckia, uthan
de moste hielpes med en kaku bröd och någet annat af
gården. Officerare] ride dehres egne hester, knechtterne
gå till foot.
Excuserer eder icke så mycket dem en liten hielp
eller gärd i opfordrandet och marcheringen att meddela.
De vele fördenschul som riddersman och trogne patrioter
sig resolvera efter privilegiernes innehold och sig
derutinnan förholla icke som bönder uthan som adelssmän.
Landtmarskalken bad, att de vele ihugkomma hvad
H. Ex. hade dem informerat och sig förklara med omröstande.
Trädde så hvar Classis tillhopa och öfverlade sielfva
besväret, såssom och dett ringa som begäredes.
Den 3. Classis:
Hans Berendes. Betackede R. Cantzleren för den
stora affection och communication dem är vederfahret med
Januari.
127
hans prsesens, vele det om honom förtiena och hafva sig
förehnat, att de vele consentera 6 mark af hvar heelgerdz
hemman och seden § partten mindre af de andre som de
äre till.
2. Class:
Hindrik Fleming. Betackede i lika motto Herr
Rikz-Cantzleren, att Hans Exellens häfver velett underretta
dem sakzens vichtighet, och när dhe den öfverväga,
sampt dett besvär deraf föllier med den oendelige skiussningen,
är dock lideligere för allmogen, att de contribuera
uthi penniger derföre, hvilket vi ock finne nyttigere och
tillseije af hvar heelgerdzhemman och seden advenant
som hemmanen äro till 6 mark sölfmynt; förhoppes att H.
E. på samptlige Regeringens vegner låta sig detta behaga.
1. Class:
Grefve Göstaf Leijonhufwudh. De håfve och detta
öfvervägatt och finne rådeligere, att frelsses bonden gifver
6 mark af ett heelt hemman och seden halfparten mindre
af dhe andra, gerna seendes att crono och skatt vele sig
dertill accommodera dubbelt deremot att gifva.
Rikz-Cantzleren betackede samptlige Ridderskapet
och Adelen för den stora välvillighet, i det att de effter
hans underrättelse så benägne håfve funnets och så liberal
resolverat, vill det emot H:s K. M:t och sina medcolleger
Rikzens Regering och Råd att berömma, det ock H:s K.
M:t vid sitt inträd till regementett skall vethe om eder
samptligen och seden om hvar ock en i synderheet med
all gunst och nåde ihugkomma och vi finnes velvillige
med all venskap förskylla.
Hvad det andra i samma punct vidkommer om krigzfolket
när det opbiudes till arbetes, skulle det fuller falla
Cronon för svårt af dessa penninger tilldehla dem strax
lähning; dock vil han tagat till deliberandum, ock vele
den öfverväga så vida dett sig kan skee låta, at besväret
icke skall komma för svårt, ock vele låta fatta deröfver
en ordning.
Sedan förmante R. Cantzleren dem samptligen, att
dhe vele observera ridderhussordningen uthi deres omröstande
och icke sig så stella som bonden uthi sina geste
-
128
1642.
bud eller tingstugu, att fogden alletid mäste slå med
hammaren i bordet, som Landtmarskalken moste giöra
med stafven, uthan som adelssmän uthi dehres discurser,
så att alltid en af hvar familie uttsäger sijn mening, att
Secreteren seden kan fattan i pennan, ock icke giöra som
i Pålen skeer på dehres landstugu, när de holla Rikzdag,
så säger den ena skrijf så, dereffter stiger en annan
och säger skrijf så, och så den ena eifter den andra,
på sidstonne säger då en: rijf sönder allttsammans, så
att de gå lika gode dädan som dijt, uthan hvad I gören
villia så resolverer eder eenhelleligen.
Seden sade R. Cantzleren, att någre af Rikz-Råd
skole en dag komma neder med någre puncter angående
allenest Ridderståndett.
Beklagede Landtmarskalken, att här finnes ibland
dem någre, som uttföhra nästan kring om heela staden
hvad här förelöper. I synderhet till dett versta, att
här så oskickeligit tillgår, att uthi elden inkastas flesch
och annan materia, att ingen kan här förtöfva; hvarutinnan
han häfver spart(?) sanningen och är aldrig [h]är
skedt. Önschade att man kunde förfahra hvem som sådant
gior och föhrer uth om doren det som här borde vara
innom lychta dörer, effter våra discurser och consilia på
inthet annat uttgår änn till H:s K. M:t och fädernesslandzens
välstånd.
R. Cantzleren ifrade sig deröfver, att hvar någen
vore, som sådant giorde ock uttförde någet som inthet
vore sanningen, den borde förvises uthur Ridderhuset och
dehles till en annan man, dett han repiterede tvenne reser,
att han ville holla honom för en s[kälm] etc.
Dermed vele han affträda.
Derpå påminte Secreteraren Johan Larsson Herr RikzCantzleren,
huru man skulle sigh förholla uthi svaret med
Krigzbefählet, deröfver han sigh förundrade, att dhe vele
sigh afsöndra ifrån Krigzbefählet, hvarupå sielfve Ridderståndet
sig funderar, ock skole dhe sådant inthet giöra,
uthan heller communicera med dem, deraf kann föllia, att
I då kunne hafva tvenne vota, och moste I ingalunda
separera eder ifrån dem uthan tilldehla dem edert betenckiande,
icke så att de böhre vara här inne, som icke
äro matriculerede, uthan att dhe förblifva i den andra
J anuari.
129
salen, ock två eller tre stiga uth och underretta dem hvad
som proponeras och hvad för resulution de fattat hafva.
Så gånger alt skickeligitt till.
Dermed togh R. Cantzleren sitt afskedh.
När då Adelen som honom till sitt carret hade accompagnieret
och kommo inn på salen, sade Landtmarskalken:
I gode herrer håfve nu väl förstått Rikz-Cantzlerens
taal och discurser, som äro passerade, och häfver
jag icke litett mig most förundra, att icke en häfver
dierfdz svara, der dock en dehl elliest låte sig tyckia
vara kloke nog; men när dett omtränger, så vill ingen
fram. Serdeles de sig opponerede om Krigzbefählet, att
de icke skole settias i svaret, som jag någre rehsor omsagt
häfver och annhollidt, att I vele sådant considerera,
hélst vårt stånd består af riddere och krigzmänn; men
jag häfver inthet kunnet nttretta, och nu när Rikz-Cantzleren
icke allenest om dette uthan om annat talte, som
här under oss underlöper, torss ingen eller och vill ingen
der till tala; så skole de på enn annan gång tijga stilla
och hafva icke så onödige discurser, som de seden icke,
när omtränger, kunne defendera.
Dernest så moste I eder påminna, huru Hans Exell.
Rikz-Cantzleren titulerade och holle den, som uttföhrde
hvad her passerede, nembligen för skelm och borde alldrig
komma på Ridderhusett. 1 vele fördenschuld såssom
riddersman så comportera och förholla [eder]> att vår respect
må erholles.
Befaltte att de skole andra dagen eifter söndagen sig
instella, och effter någre vore aftredde uthan minne, upteknedes
dhe till böter, och befaltes att hvar ock en skole
dem tillseija, att de skole hafva penningar med sig uthan
excuse.
Befalttes Secreteraren att han derföre skole förandra
svarett uthi den första puncten, såssom och concipera
någet på de andra puncterne till måndagen.
Om måndagen [den 31 Januari] kommo Ridderskapet
och Adelen tillhopa på Ridderhusett.
Och eifter rollans opreciterande oplässtes dhe, som sig
hade absenterat eller ock afträdt, förr änn tijdh var och
uthan Landttmarskalkens förlof.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—IIJ. 1642. 9
130
1642.
Seden oplässtes de puncter, som icke vöre resolverede,
såssom ock öfversågz hvad som var öfverlagdt.
Hvilkett mycket disputeredes pro et contra, och förandredes
allenest någre få ord uthi svarett.
Och på de många onyttiga discurser, så ock att dett
oendeliga omschrifvandet motte få en ända, befaltes att
desse få skole effter middagen igen komma och ännu
öfversee svaret, som i dag beslutes och reenskrifves ock i
morgen åter igen af några tyckes kloke moste förandras
och hafva någet deremot att seija.
Kommo så effter middagen någre tillhopa:
Landtmarskalken, Åke Ulfsparre,
Her Swante Hoorn, Carli Christersson.
Dermed blef der på ett besluth giordt, allenast någre
få ord förändrades; men den sidste puncten skulle reenschrifvas,
som var conciperat af Secreteraren, till morgendagen,
att denn kunde dem förelässas.
Den 1 Februari om tissdagen kommo de tillsamman.
Och oplässtes svaren så ock sidste puncten, hvilket
då alt fans gott.
Hvilkett communiceredes Krigzbefählet, så vida de
vore der uthi interesserede.
Såssom och åter de novo disputeredes om Krigzbefähletz
nampn i svaret.
Seden framträdde Grefve Göstaf Leijonhufwudh
och begärede, att dett motte uthi protochollet inföhres
hvad han hade till at framstella. Effter som de af Grefveoch
Friherreståndett hade i går öfvergifvidt till den
Kong:e Regeringen en supplication, derutinnan de anhöllo
och solliceterede, att allmogen uthi Grefve- och Friherreskapen
icke motte graveras med denna bevilliade skiussferdzpennigar
och icke lika achtas eller uttgifva emot
skatt och crono, uthan motte niuta i dett fallet lika med
frelssett. {Bil. E.)
Förhoppedes att de icke ville separera sigh ifrån dem,
effter de som vore graderade icke hade velet söndra sig
ifrån dem.
Landtmarskalken sade: Det är rett och kunne väl
lida, att hans billige begäran fördes inn uti protochollet.
Februari.
Littet dereffter sade Grefven, om icke denna clausel
kunde föres uthi sielfve svarett.
Svaredes strax in genere: De höllö det onödigt, helst
detta svarett heroer allenast på frelsse bönder och godz
och icke extenderar sig högre, heller ock hafva icke videre
at svara. Och desse Gref- och Friherreskap är en belähning
af framfahrne Konunger till någre, som dehres donationer
väl kunne uttvisa.
Grefven svarede: Om de denna frihet eller lijkheet
med frelsset icke kunna erholla och dehreshönder i Grefoch
Friherreskapet moste uttgiöra så många skiusspenniger
som skatt och crono, så skole de eller dehres folk
icke få en skiusshe[s]t eller omlegning af dem.
Svaredes åter i gemen: Dett kunde Ridderskapet och
Adelen inthet hetter, effter de allenast svara för frelssebönderne.
Frågede någre rehser Grefven, om det icke motte
inföhres uthi svarett.
Landtmarskalken [sade] att man den clausulen nogsampt
kunde inföhra.
Frågedes Grefven, om dhe då skole intercedera för
dem, heller skole de såssom om dehres tiänere nybyggen
och ödesshemman skole exipera och förbeholla.
Hvar Regeringen ä part vele dem dermed benåde,
önscho och sågo dhe sådant giöra.
Frågede Grefven, om de då andeligen vele separera
sig ifrån dem, der då de aff Grefve- och Friherreståndet
icke hafva velat skillia sig ifrån dem, som vore högsta
graden på Ridderhusett, och således vore någet mehra
till at {Estimera änn de andra Classerne och hade högre
votum.
Deröfver ifrade Landtmarskalken sig och sade:
Jag troor icke, att I Grefve eller någen af Friherrarna
inbilla eder att hafva här större eller mehre aestimeras
edert votum in prima Glasse änn de anndra tvenne. Hann
ville dermed hafva gemach, ty hvad edelskapet vidkommer,
så äro de så gode som de, men att de hade en grad högre,
dett geller här inthet, eij heller respecteras deres votum
i ingen motto här mehra änn en af de andra. Han ville
derföre hafva dermed fördrag.
1642.
Grefven meente deres votum vöre högre till att erkennes
änn någens af de andres.
Hind. Fleming: Herr Grefve, han moste sig sådant
eij inbilla; dhe hade med dehres förlähningzbönder inthet
till att giöra, ty om förlähning skall gella, så kunde jag
ock hafva förlähning; dermed skole Cronon inthett bekomma.
Grefven meente, han förstode sådant inthet, han
schulle heller inthet mycket bekymbra sig derom.
Seden sade Göstaf Banner: Jag undrar på Grefven,
at han vill sådant begära af oss, effter vi alleredo såssom
riddere och adelssmän svaret för rette frelssebönder.
Hvad vi hafva med bönderne i Grefve- och Frih:skapen?
Svarede Grefven med ifrigt mood: Sutor ne ultra
crepidam.
Dertill Banneren inthet svarede, uthan uptog dett så
vid denne gången, besvärendes sig seden emot Landtmarskalken,
att hann så oportun hade varidt och spotzkligen
honom culperat. Ty hvar han hade elliest någet emot
honom, så kunde dett på enn annan ort eller i hans huss
väl talas och icke här så publice; vore ock på annat sätt,
så kunde dett ock tillbörligen uttföhres.
Deröfver gick Grefven uth, men heela Ridderskapet
och Adelen vore rett otålige öfver denna discurs, effter
det var intet väl svarat uthi allas dehres preesens.
Men för änn han uttgick Grefven, sade han till Secreteraren,
att han ville gifva honom en copia af dett som
de hade ingifvidt till Regeringen.
Seden sendes Her Jacob Skytte, Åke Ulfsparre och
Carl Måneskiöld att communicera Bisperne med Klerkeriedt
hvad och huru vida de hade sig förklaratt på de
förestältte puncter.
När dhe således en half stundh hade uthe varitt,
kommo de tillbaker och sade svar, att hela Presterskapet
betackede samptlige Ridderskapet och Adelen, att dhe
hafva bevist dem den höga gunst och velet sådan communication
med dem hafva; vele vethe sådant om dem
att förtiena.
Berettede och, att de vele rett nu senda någre af
Klerkerijt hijt, som dem omstendeligen skole underretta,
huru de sig på hvar punct hade resolverat.
Februari.
133
Kommo alttsså trenne Magistri.
Och den, som förde ordet, titulerede heele ståndet med
dehres tilböhrlige ähretitul, seden betackendes dem för
den stora respect dhe hade bevist heele Klerkeridt, i dett
de hade communicerat dem hvadh de i så motto hade
svarat eller velet svara på de förestälte puncter. Och
finne således, att de en lijkhet på både sidor treffatt hade.
Begyntte så ifrån den förste inn till den sidste med
stoor beskedenhet.
Der på Her Landtmarskalken dem på Ridderskapssens
vegner fliteligen betackendes, att de till öfverflöd
änn ytter! igere hafva mundtligenn velet dem punct
ifrån punct dehres svar opteckia. Och såssom de deruthaf
nogsampt hafva hört dehres goda benägenhet emot H:s
K. M:t, Cronon och dem sielfvom sampt de andre stånden;
och concorderede alldehles med dehres svar, allenast
några formalia undantagendes. Vele vethe, om dehres
Högvördighet, Yördighet, Högl. och Hed. samptlige Bisperne
och heela Presterskapet att ihugkomma och vedergöra
uthi alla motto, såssom ock förblifva till all god
venskap och tienst alletid redebogne.
Hvilket de uttscbickede sig i lika motto prresenterede
och tilbodo, med begäran dhe vele hafva dehres stånd uthi
dehres patricinio alletidh befahlatt och ihugkommidt.
Dermed toge de afträd och gingo sin väg.
Seden sade Landtmarskalken: Effter dehres svar
efter dehres behag var nu således öfversedt och ändat,
allenast att dett nu reent schrifves, de vele derföre antingen
det blåsses om i mårgon, som är Kindermessodagen,
eller icke, at de likvel denn fölliande dagen sigh äntligen
inställe på Ridderhusett vidh tillbörlig tijdh.
Dermed gingo de ifrån hvarandra.
Den 2 Februari.
Blåsstes om, att Ständerne skole den tridie Feb.
komma opp att öfverlefrera deres svar på puncterne.
Den 3 Februari.
Kommo på Ridderhusett, och oplässtes rollan.
Seden oplässtes sielfva svarett på puncterne. {Bil. D.)
134
1642.
Och tillsporde Landtmarskalken, om dett vöre någet
notabel, som vöre eller stöde till att förandra, de skole
sådant opteckia, så kunde det ännu väl förandras.
Sade alle, att det var rett.
Seden sade Landtmarskalken till Landzhöfdingerne,
at dhe vele opsettia dhe uthaf adel, som icke hafva sig
in stält på Ridderhuset och kommidt till Bikzdag, hvad
dehres exeuse eller förevendning kan vara, de vele det opsettia,
at man kunde pröfva om den passera. (Jämf. bil. F.)
Klockan nijo kom då budh, att Ridderskapet skole
opträda till Rikzsalen att inlefrera deres svar.
Opginge allttsså Ridderskapet effter ordningen opp
till slotted och genest upp till Rikzsalen, och extra Capita
familierne gingo seden till Rådcammaren och accompagnierade
Rikzens Regeringen opp till Rikzsalen.
Och när Regeringen och Rikzens Råd hade tagitt
dehres respective stellen, giorde Landtmarskalken ett
taal, att han hade på samptlige Ridderskapets och Adelens
vegner låtitt författa skriffteliget svar; begärede att sådant
i heste motto uptages och alletidh förblifve ståndet
med all gunst och nåde bevogne.
Uplässtes altsså svaret af S[ecreteraren] Johan Larsson.
(Bil. D.)
När nu alle stånd hade opläsidt och öfvergifvidt sine
svar, upstodh Rikz-Cantzleren, och på Hennes Kong.
M:tt[s] vegner betackede Rikz-Cantzleren samptlige Ständerne
för dehres välvillige förklaring på H:s K. M:tz
förestältte puncter. Vele taga dem uthi ett öfvervägande
ock besee, huru de concordera, och seden velle settia oss
deröfver och författa effter lägenheten derpå ett afskedh.1
Seden sade Rikz-Cantzleren, att de i synderhet hade
ännu tvenne puncter, som dem allenest anginge, hvilke de
vele taga uti ett gott öfvervägande och låta H:s K. M:t
bekomma deropå ett behageligitt svar, i synderhet om
den store tullen, hvilket H. K. M:t sielf häfver påmintt
at andraga för Ridderskapet och Adelen. Och som detta
allenest [kommer] dem vidh, så achtes onödigt att låta
dem upläsa, uthan de vele dem på Ridderhusett upläsa
och seden sig förklara. (Bil. F.)
1 Angående de tal, sorn höllos vid detta sammanträde, se ofvan sid.
98, not.
Februari.
135
När nu Ridderskapet nederkomme, sade Landtmarskalken,
att de vele förtöfva någet; han ville låta upläsa
dhe tvenne puncter, som R. Cantzleren mentionerede på
Rikz-Cantzl. (o: Rikzsalen).
Oplässtes allttsså både fölliande puncter. (Bil. F.)
Der på de strax svarede, att den, som hade sig förseedt'
emott rosstiensten, han må der lida föhre, och icke
heela ståndet undgellatt.
Store tullen vore en saak, hvar de dheremot kunde
åthniuta mantalspenningerne på dehres egne perssoner
och på dehres egne sätegårder.
Och elfter dett var långt effter middagen, befallte
han, att dhe vele påminna sig desse puncter till fredagen,
som är i morgon.
Den 4 Punct (o: Februari). Kommo Ridderskapet
och Adelen tillsammans.
Och seden rollan var opläsin, oplässtes desse tvenne
puncter, och begärede Landtmarskalken, at dhe vele
taga dem uthi ett gott betenckiande.
Och togo dem så till att delibe[re]ra, och kom seden
budh, att Landzhöf[dingarne] skole opkomma.
Seden kom en Cantzelist och begärede, at Landtmarskalken
med någre få af adell skole komma opp till Regeringen.
Förordnedes allttsså:
Landtmarskalken Her Erich Gyllenstierna,
Her Frederich Stenbock, Krigzman Lillie»
Her Åke Oxenstierna, Nilss Lilliehök,
Åke Ulfsparre, Jöran Jacobsson.
Kommo seden neder med fölliande puncter, hvilke oploses
och behagede mestedehls dem väl. (Bil. H.)
Hade ock andragit Class Stierneschiöldz saak och bekomme
god förtröstning.
Den 5 Februari kommo Ridderskapet och Adelen
tillhopa.
Och seden rollan var opläsen, lässtes opp de 2 föregångne
puncterne om rosstiensten och store tullen. (Bil. F.)
136
1642.
Och begärede Landtmarskalken, at de vele taga
den uthi ett gott betenckiande och öfverväga hvar punct
i synderhet, effter som de äre införde uthi sielfve hufvudpuncten.
Den 1. Om rosst[ienst]lengderne, som medh fehl finnes
och icke äre så författede som det sig bör, uthan hoos en
dehl store faulter finnes, hvad medel der till schall finnes
dett att remediera.
Resol[verades] att dett motte formeras ett formulär, på
hvad sätt rosstienstslengderne skole inlefreras.
2. Clausulen i sielfva punct, om de många nya sätegårderne.
Meente att de, som hade barn och seden hade lägenhet,
motte icke förvägras att upbyggia sig sätegårder, att
barnen hade någet at tillita effter föreldranars dödh; men
de, som allenast med en stugu, bod och stall vore bygde
och icke hölles afvel opå, holles för ingen sätegård och
niute ingen frihett.
Hvaropå författedes dehres samptlige mening.
Och när den af Secreteraren uplässtes, deribland stodh
att Landzhöfd[ingarne] skole tees ortten, hvar adelssmannen
villia byggia, ock hvad han så vida gott erkende, så skulle
dett honom tillätes, helst der han månge barn hade och
få säten.
Derpå opstod och vandrade af och till effter vahnan
Gref Göstaf Casimir och sade dett vore en adelssman
förnär, att om han ville opsettia och byggia sig en sätegård,
att han skulle fråga först Landzhöfdingen derom till.
Derpå sade Landtmarskalken: Her Grefve han ville
settia sig och taga sitt ställe inn.
Svarede Gref Göstaf med ifrigt mod, han schulle
inthet heta honom settia sig, det var honom fritt att
sittia eller gå, vore och fuller så gammul, att han visste
väl settia sig, han behöfde inthet så fahra uth, och vardt
öfvermotton vred och stod opp och sade han vore ingen
cuion och ville(?) gå uth, och när han kommit på s... 1
han skulle alldrig komma der inn igen.
Ridderskapet sade: Her Grefve giörer icke dett.
Då vende han om och uttgiöt en hoop förtreetlige
vredsamme ord och affecter och således offenderede Landt
1
Ett hörn pä, papperet är afrifvet.
Februari.
137
marskalken, att samptlige Ridderskapet och sådant högeligen
förtröto och stodo opp ock ville gå uthur Ridderhusett
och sade: Grefve, I hafva giordt för mycket, att I
således disrespectera vår Landtmarskalk, som Hennes K.
M:t sampt Regeringen och vi hafva god erkendt och sitt
embete redeligen och med gott manier förträdtt.
När nu Landtmarskalken således blef offenderat, så
och samptl. Ridderschapet med stoort rumor det högeligen
förtröto, lade han sin Marskalkz staf neder, beklagede
sig, att han således af Grefven var öfverfallen, der han
då allenast sade: Her Grefve han ville settia sig neder
på sitt tilbörlige stelle. Och kunde alttsså för detta affrount
inthet videre befatte sig med detta Landtmarskalks
embetet, hvilket hann alldrig hade åstundat och sig
länge excuserat. Men på det sidste häfver han det fast
ogerna emottagit, och der han uthi denna vahrende tijdh
icke vore hvariom och ehnom så under ögonen gången,
som det sig borde, dhe vele honom dett förlåta, han ville
heller beträda sitt tilbörlige ätz stelle änn således blifva
öfverfallen.
Sade så alla till Grefven: I håfven illa försedt eder,
att I vår Landtmarskalk således håfven svarat.
Då begynte han först betenckia sig, han hade inthet
så illa svarat som det nu uptages, han hade inthet anntastat
honom till hans heder heller ähra.
Dhe i första Class. sade till Grefven: I håfven högeligen
peccerat emot Ridderskapet och dehres Landtmarskalk;
han schulle gifva god ord och see till, att han
kunde försona honom.
Begyntte så att fälla tårar, ock effter han icke hade
angripit honom till hans goda nampn, han ville låta fallat
och icke så afleggia sitt Landtmarskalks embete, uthan
sin staf igen vedertaga.
Badh så heela Ridderschapet, effter han dett icke af
någen ond affection sådant giordt, de vele honom dett
förlåta.
Bådo så samptlige Ridderskapet Landtmarskalken,
hann ville tillsee hans ungdom och honom dett förlåta.
Landtmarskalken sade några rehsor för sijnn persson
ville han det väl giöra. Men effter dett angick H.
K. M:t och den Kongelige Regeringen med samptlige det
138
1642.
Ridderlige ståndet, dherföre kunde han dett inthet giöra,
uthan moste det referera Regeringen].
Grefven bad någre rehsor, såssom ock månge af adell
både för honom, men Landtmarskalken excuserede sig.
På sidstone när han inthet kunde erholla, uttgick
Grefven och sade adieu Messieurs.
När han var uttgångit, bad Landtmarskalken fyra
af adell, som vele föllia honom till Regeringen] såssom
vetnen; han ville allenast andraga dem denna saak, så
att de kunne attestera, att han inthet mehra täcktes förebringa
änn hvad som passerat vore.
Gingo så med honom:
Gostaf Leijonhufwud, Ifwer Nilsson.
Christier Posse,
Den 7 Januari (a: Februari).
Kommo Ridderskapet och Adelen tillhopa, och effter
dett uplopet, som skedde lögerdagen tillförenne, ville
Landtmarskalken inthet vedertaga sitt embete igen.
Derföre samsatte sig Adelen och sende Her Frederich
Stenbock, Gostaf Leijonhufwud och Jesper Nilsson neder
till Landtmarskalken och både honom, att han för sielfve
ståndet så ock för H:s K. H:tz interesse skulldh icke ville
nederleggia dett gemene bestå, uthan träda till sitt embete
igen; denn saken emot Grefven kunde med manier väl
uttföhres.
Kom alttså med förb:te herrer opp till Ridderhusett
igen, excuserade sig för dett alfront, honom var skedt af
Grefve Gostaf Adolp till Rasseborg, inthe kunde träda
till sitt embete eller vedertaga sin staf igen. Vele honom
inthet förtenckia, betackendes der hoos samptlige Adelen,
att dhe hade bevist honom den ähren och kallat honom
till sitt embete igen, hvilket han alldrig hade åstundat,
mycket mindre gerna velet emottaga, och hvar någre
fehl vore underlupne, dhe vele honom sådant förlåta, dock
på dett H:s K. M:tz och Cronones ährenden, som hörde
till denne Rikzdag, icke motte nederleggias, vele han sijn
staf igen vedertaga och så lenge den saken åå sijde settia.
Uplässtes allttsså rollan.
Seden oplässtes de tvenne punct[erne], och disputeredes
lenge om rosstienstsordningen.
Februari.
139
Den 8 [Februari].
Komme åter Adelen tillsammans, och uplässtes conceptet
om rosstiensts hollende. Hvaruthinnan någre få
ord förändrades.
Seden om den store tullen. Hvartill alla jakede.
Och vordo allttsså desse tvenne puncter resolverede.
{Bil. G.)
Dawid Dack anhöltt, att effter ingen var förnär, begärede
att han motte kalla sig Däcksberg.
Hvilkett honom af alle samptligen tillsades att må
nempna sig Däcksberg.
Den 9 dito.
Uplässtes de fyra puncterne. {Bil. H.)
Och togo så den första om Ridderhussetz bygning
föhre, och när de begyntte deliberera derom, meente att
Ridderhussförestånderne moste komma neder och demonstrera
dem, huru sakerne derom föreveto.
Sattes allttsså samma punct ä part och toge den
andra om dhe oordninger, som vore inrittne ibland dett
adelige ståndet med bröllop och annat slijchtt.
Och ginge allttsså gradatim ifrån dett ena förslaget
till dett andra och förklarede sig om någre få, serdeles
om trolofningen.
Den 10 Februari.
Uplässtes conceptet på hvad de denn förra dagen hade
sig resolverat.
Sedan framstelltes om bröllopen och andra fölliande
förslag. Hvilke disputeredes pro et contra alltt inntill
den sidsta om sätegårderne, och effter han var af stoor
vichttighett, kunde de sig inthet förklara uthan meente
vele blifva vidh lagen och gamull loflig sedvane uti arischifften.
Hvilken punct så disputeredes, att de på sidstonne
fulkombligen icke visste hvad de sig resolvera skulle.
Dock tillsades Secreteraren, att han effter deres variable
discurser skole författa en mening till annan dagen.
Uplässtes så den tridie puncten om skiuterijt.
Hvilket Landtmarskalken bad, at de vele taga i
betenckiande till morgondagen, såssom och i morgon alle
140
1642.
tillhopa komma tillstädes, effter Ridderhuss förestånderne
skole komma på Ridderhuset at förklara dem om Ridderhusett.
Den 11 [Februari]. Kommo Ridderskapet på Ridder -  husett och öfverlade om dhe puncter om den nya ordningen
på bröllopen.
Och disputeredes af och till.
Seden sende Her Class Fleming ned och lätt seija,
dett han för middagen inthet kunde komma nidh, uthan
effter middagen, hvar dhe så vele, så ville han komma på
Ridderhusett, effter han hade någet att communicera dem
om Ridderhusett och dess bygning.
Befalte så Landtmarskalken, att de flitigt skole instella
sig effter middagen.
[Den 11 Februari] effter middagen komm Adelen på
Ridderhusett, och strax kom Her Class Flemming neder
och lätt bähra med sig tvenne afrittninger på sielfva
Ridderhusett, som den Franssosen Simon Lavelet hade
förfärdigett.
Och påmintte Her Class Fleming dem effter tilbörlig
gifven titul, att han med sine medcolleger hade
buritt åhåge, att de bevilliade penniger till Ridderhusetz
bygning vore nu inkompne, seden att de hade begyntt
att leggia grundvalen till Ridderhusett. Och effter tiden
förlöper, att man skulle handla med stenhuggerne, huru
dhe ville sig resolvera, hvilken debra scampelunen dem
best behagade, effter den ene var kosteligere ann denn
andra. Rekningerne på opbörd och uttgift finnes hos
Secreteraren Johan Larsson.
Landtmarskalken betackede honom, att han hade
velet nederkomma och communicera dem hvad vore passerat
om Ridderhusett. Hvilket Adelen för detta sijn emellan
hafva delibererat. Och finne sig besvärlige, att dett icke
är bygdt på denne platz.
Her Class Fleming meente, att det var samtykt
så väl i Nyköping som uthaf uttskottet i tiord här vore,
att dett skulle byggias på Rikz-Cantzl[erens] tompt. Men
så häfver jag förstått, att Rikz-Cantzler en vill väl taga
den igen och betala omkostnaden derpå giord är. Och är
Februari.
141
jag icke till den ända nidkommen, att jag hade förmeent
någet disput derom skulle hafva fallitt, uthan är allenest
till den ända nedkommen, att I teckes förklara eder om:
1. Huru pennigerne richtigt effter bevillningen motte
komma uth.
2. Huru man skall förhålla sig om denna gambla
platzen.
3. Hvad de vele förklara sig om hvilken dehra
scampelun de helst åstunda och see att husett schall
byggias effter.
De mente, att denne platzen vore god nog och var
Ridderskapet donerat. Hvarföre sågo de helst, att denne
bebygdes, meden den andres grundval många stora penniger
skulle kosta men här till inga.
Her Class Fl [emin g] meente, att hvad man hester
påkostede at uttföhra grus och föhra allehanda materiala
hijt opp, kunde lätteligere med prommer der skee. Der
vore och bettre uttseende, der här alltt är trångtt. Dock
är jag inthet beredd eller tenkt att någet discurera derom,
uthan begärer att I vele eder herom förklara, som jag
proponerat häfver.
Derpå begärede Landtmarskalken, att de vele votera
derom.
1. Classis.
Vele blifva vidh Cantzl[erens] tompt.
2. Classis.
Hindrich Fleming: Dhe hafva orssak med beröm
att betacka H:s K. M:t högloflig i åminnelsse för denna
platz, öfver hvilken de hafva bref och privilegier. Men
öfver den andra inthet uthan är allenast en sump. Dertill
med moste man vetha, hvar de penningar äre kompne,
som lefrerade äro, hvem som resterer och huru sakerne
rett förevette.
Seden vele vi oss betenckia om platzen.
3. Class.
Carl Måneschiöld betackede Her Class Fleming för
communicationen. Men så vele dhe helst blifva vid den
142
1642.
platzen H. K. M:t med bref och segel sampt privilegier
benådt hade, effter de på den andra hvarken ett eller
annat hafva, der till är ock aflägen.
Her Class F[leming] svarede, dett var inthet svaret
till hans proposition, vele och sedan andraga för Regeringen,
hvilka alleredo för detta sig heroin håfve förklarat,
som af sielfve puncterne är att see.
Disputeredes lenge med hvarandra.
Och effter Her Class inthet någett synnerligit kunde
uttretta, bad att dhe vele tagat i betenckiande och i medier
tijdh förordna någre, som uptaga rekningerne, och ville
han väl dem defendera, om hans lägenhet så tillåto för
andra Cronones ährender, dock skole M:r Johan Berendes
med M:r Ifwar Nilsson den bijvista.
De vele och noga öfversee hvars ock enss lefrering,
om den effter hestetalet eller sielfve opbörden vore uttgonget.
Dermed togh han afftred.
Seden fulle der sälsamme discurser, och opponerede
sig Hindrich Fleming mechta häremott och uttgiött
allehande discurser hvad som var passerat om Ridderhusetz
omkostninger.
[Den] 12 [Februari].
Kommo tilhopa och disputerade lenge om Ridderhuss
platzen.
Glaf sig Jörgen Schildt ann och begärede, att honom
motte tildehles locum; han ville skaffa sig besched om
sin adelige afkompst.
Kom seden Landtmarskalken neder ifrån Cantzeleren
och sade, att det svarett om rosstienst var inthet resolverat,
som det sig borde.
Seden deputeredes dhq, som skole öfversee och optaga
rekningerne:
3. Classis:
Gabriel Gylldenanker, Oluf Örnehufwud.
2. Class:
Åke Ulfsparre, Hindrich Fleming.
Februari.
143
1. [Classis]:
Her Jacob Skytte, Her Friederich Stenbock.
Optoge så Conradt Falkenbergz [räkning].
Seden effter middagen Ståtthollerne i Småland.
I medier tijdh talttes af och ann på den stora salen
om sielfva Ridderhuss platzen, dock likvel till ingen ändskap.
Den 14 [Februari]. Kommo samptlige Ridderskapet
tillsammans på Ridderhuset, och effter dhe så småningom
och långsam sig instältte, lässtes inthett op rollan, uthan
toge dhe gamble af adell, som sig hade angifvidt, och
öfversågo dehres documenter, skääl och vetness schrifter.
Och först intogz Hindrich Jonsson enn gammull ätt
och slächt uthi Westergötland, som alle som dher i landzänderne
voro hemma attesterade.
Hindrich Pois bevijs erkendes för gott.
Bockilla i lika motto.
Göös.
Arfwed Anckerfiäll.
Johan Bengtsson.
Dehres gamble bref af Konung Erich af Pommer och
Konung Erich (o: Christofer) af Beyern med andra bevijs
dem vore gifne oplässtes. Hvilket Hindrich Fleming attesterade
och betygede, at de vore alletidh respecterede och
holdne för ladelssmän, deres fader såssom nogsampt kunnigt
är ock alletidh hollidt dehress rosstienst och änn
holle, ändock de äre fattige.
Bois hade bevijs uthur Hofretten i Finland, hvilkett
erkendes för gott.
Caril de la Mott hade Feltth[errens] och Her Caril
Carlssons bevijs, deruti dhe attesterede, att hans fader
Samson de la Mott var en född Franssösisch af adell.
Jörgen Schildt blef så vida antagen att niuta stället,
men skulle till nästa Rikzdagh skaffa sig bevijs om sitt
retta adelige afkompst.
Nedersendes conceptet på besluthet.
Och effter dhe vore af gammul slächt och hade försummat
sig och icke för låtidt intekna sig, dertill viste
man eij heller, hvilke dehre äldst var, och ej heller brefven
144
1642.
det så uttryckligen innehöllo, samptycktes att de andra
dagen skole lotta sijn emellan.
Dhe andra skole effter som deres bref äre daterede
intages.
Dermedh kom en Cantzelist neder medh rikzdagzbesluthett,
som nedersendt var at öfversees.
Och oplässtes af S[ecreteraren] Johan Larsson.
När dhet oplässtes ock kommo till den herde puncten
och inthet vardt infördt om dheres tiänare, som redo för
dehres rosstienst vore inthet infördhe, att vara frij för
roteringh.
Den femte puncten om den spannen torr säädh, som
fölliande åhr uthi beslutett är infördt, hvar gudh välsignade
landet med någen ympninghet, då allmogen efter
bref, som Legeringen täckes uttgå, skole uttgöra en spann
torr sääd.
Den siuende om bährande trä, som hugges omkull, att
andra planteras i staden igen, såssom förbeholles på allmenning
att byggia eller hugga.
Derpå begärede Landtmarskalken, att dhe vele
betenckia sig väl hvad desse för berörde puncter vidkommer.
Dhe svarede att hvad den [sjätte] puncten om tiänerne,
som betiäna dehres rosstienst och besittia Adelens hemman,
motte inföhres ock vara fri för gest- och skiusspenningar.
Den femte puncten om sädesspannen den är dem för
denna gången inthet andragen, derföre kunne dhe inthet
dertill jaka, uthan begära Rikz-Cantzlerens med dhe
andra puncternes förklaring.
Begära att de motte dermed förskonte vara.
Dhe bärande trää, som en till sin nödtorlft och byggnadt
nödigtt häfver och moste i staden plantera. Är
Adelen omöijeligitt att kunna giöra, ty om en hugde och
fällte 100:de stycken, så skulle han plantera 1000 i staden
igen, dertill vill stoor platz, men att någre i staden igen
planterades, kunde hafva sijn beskedh.
Seden at Adelen motte icke förtaget varda på dehres
enschijlte ägor eller och der dhe dehl i allmenning hafva,
att rodia och hugga sig till nytto uthan någens inspection.
Derföre vore best, att detta consuleredes med B,. Cantzleren,
att förnimma hans förklaring deröfver.
Februari.
145
Den 7. begäre, att måtte inföhres de formalia uthi
Ridderskapets svar äro insatte, att Adelens enschijlte
ägor oinqvirerade må blifva, såssom och dhe rodia och
hugga elfter sitt behag.
Den 8. vore gott, at det kunde stelles i verket, hvar
Jet vore practicabel, men det synes icke kunne holles att
så stricte at kunna plantera så månge som införde äro,
uthan att hvar elfter sijn egen nytto må giöra som honom
tyckes.
Den 15 [Februari].
Intoges de fölliande aff adel, som af Regeringen
voro adlade (jämf. bil. O.) Men först så lottede desse
gamble af adell, och föll lotten som föllier:
Hindrich Jonsson, en gammul slächt i Westergottland,
kom inthet i lottagningen.
Hindrich Poisl ]]epomine dehres förre ställen.
Bockilla J
Arfwed Ankerskiöld 1.
Boosser 2.
Otto Grothusen 3. Hans barn skall bevisa
sin afkompst.
Patrich Ogglewij 4.
Johan Bengtsson 5.
Johann Göös 6.
De la Mott 7.
Brynte Erichsson 8.
Jörgen Schilltt 9. Skal till nästa Rikzdag be
visa
sin adeligaafkompst.
Lennart Ikornschiöld 10.
Seden oplässtes de andres bref:
Hindrich Sigfredsson,
Hindrich Larsson Ekestubbe,
Peder Erichsson Rosenskiöld. När hans bref optogz,
meente en part man skulle see sig väl föhre, huru man
omgår med dem, som intages, effter hoos en dehl finnes
fauter. Dock kunde man opläsa hans bref, att man kan
sij hvad med han häfver sådant meriterat.
När dett var opläsitt, sade Johan Berendes och befrågede
Landtmarskalken, om han sielf begärede komma
inn eller åm han söktet för sine barn, dett nembnes i
146
1642.
brefvet bans persson. Detta Eidderhuss moste vara nobel
och inga fleckiar deribland.
Her Jacob Skytte: Kan skee, att etc.
Johan Berend, sade: Broder her motte inthet vara
kan skee, uthan vestu någet, så säg uth, och inthet kan
ske moste här underlöpa; han häfver likväl begåt en stoor
faut, när han var Secreterare i Rekninge-Cammaren. Ty
väre föräldrar en dehl hafva förverfvat med blodige skiorter.
Landtmarskalken sade någre rehsor: Regeringen
häfver likvel benådet honom.
Schering Rosenhane: Hvem veet, om Regeringen
sådant altt veet hvad af honom kan vara peccerat, i det
han häfver raderat kongelige bref, när han var Secreterare.
Svaredes i gemen, att dett vore landknnnigt så uttrikes
som inrikes, och skulle fuller kastas oss sådant
föhre om hans stora fauter.
Her Fleming: Man moste see sig väl före om hans persson.
Samptychtes att hans barn skole komma der inn och
niuta dess ställe, men han inthet uthan Regeringens spetial
befallning.
Seden oplässtes de fölliandes bref:
Jacob Fortuna,
Jost Brokenhusen,
Jöns Rosensmidt,
Johan Erichsson Appelgren,1
Louis de Geer,
Nilss Larsson,
Erich Lilliebrun,
Erich Erichsson,
Reinholtt Kohl,
Jochim Transehe,
Georg Grissbach,
Pelle Persson.
När således dehres bref vore oplässne, och Landtmarskalken
hade gifvidt dem en skarp förmahning, såssom
ock ophäfvidt till hvad stånd dhe vore ophögde uthi, gaf
hann dem hand och önschade dem till lycka.
Förmantte dem derhoos, att de till morgondagen vele
sig betenckia att liberal intekna uthi Ridderhus boken
till Ridderhusetz bygningh.
1 Här är tillskrifvet: stodo hårtt emot att han skulle inkomma och
mnmblade hård om hans meriter.
Februari.
147
Seden förmante han dem samptligen, att de honorabel
vele sig för holla emot Secreteraren och honom väl förnöija,
effter som för detta är vahnligitt.
Yttermehra föreslog Landtmarskalken Ridderskapet
och Adelen om Peder Erichssons saak.
Men de blefvo vid dehres förre mening, effter pasquiller
här och der uttkastes om skrifvare och andra, som
sig illa förholla.
Seden befalttes Secreteraren, att han skulle författa
någre besvär, såm kunne vare inrittne ibland Adelen.
Befalttes att de andra dagen sig igen skole instella.
Den 16 [Februari].
Kommo på Ridderhuset samptlige Ridderskapett och
öfverlåsso åter besluthett på dhe 4 puncter, hvilka åter
förändrades och måste omschrifvas.
Seden sade Landtmarskalken, att man schulle och
någet tala om besvären, som här och där inrita ibland
Ridderschapett.
Såssom är för[st] om dett svåra mynttet.
Om den stora dyrheten ock dett dagelige stegrandet,
som opsettias af kiöpmän och handtverker.
Om dhe oendelige förssler och körssler, serdeles Adelens
bönder besväras med, som liggia under slottet.
Om ekehugge, som skeer af Cronones tiänare till skepzbehof
och annan bygnat, icke må skee uthan skogzägandens
villia och för betalning.
Begärede att de villie optenckia flere och det Secret[er]aren
seija, att han dem kan författa.
Seden sade Landtmarskalken, att Öfversten Tomas
Tornesson häfver varitt hoos honom och anhollidt, att han
motte immatriculeres på Ridderhusett, dock icke för sijn
persson, uthan för sijn son, som hade befrijat sig uthi
dett adelige ståndet här i rikett.
Svaredes att han kunne väl vara bekendt, men han
moste likvel bevisatt.
Landtmarskalken: Hvar så icke vore, som han
dock är, så hade han dett likvel meriterat.
Svaredes: Dhe kunne icke någen nobilitera, men så
kunde han väl anteknas och gifves locum, dock at han
skaffer sig bevijs.
148
1642.
Johan Krus Cammarrådet begärcde, at Landtmarskalk
en ville låta oplässa tvenne bref för Jörgen Schildt,
till att see om Ridderschapett dem velle god erkenne.
Hvilke oplässtes, men så vore dhe inthet sufficient,
uthan moste schaffa sig bevis med en genealogia af sin
afkompst.
Den 17 [Februari], Öfversåge dhe åter puncterne
och begyntte seden disputera om dett rette förståndet om
rosstiensts hollande och penningerne dhe skole och hafva
uttgifvitt, huru dhe skole gifves.
En part meente effter hvars och enss godz.
En part sade effter som Her Class Flemming dem
uttydt hade, dett moste skee effter sielfve rosstiensts
hollende, så att hvar han vari så ringa eller hafvi så
litett godz som han vill, skall gifva för desse trij åhren
för en hest 20 Rdl. effter eller ock lika som tre fattige
hade varidt om en hest.
Belefvedes att denna punct schulle införes med uthi
besvären.
Svarede Secreteraren: Deröfver hafva dhe allereda
förklarat sig, ock tiente icke att nu åter begärat uthi besvären.
Lässtes så åter opp, och funno så gott som der uthi
författadt var och ville inthet videre förfråga sig derom
uthan villia blifva vidh effter godzén, och skulle någet
hereffter contribueras, så kunne Regeringen deröfver förklara
sig och dett Ridderschapet communicera. Ty de
blifva vid bookstafven.
Johan Berendes meente, att bookstafven uttvisste
väl annorlunda.
Her Friederich Stenbock sade ock dett samma: I
uttydat effter eder eget godtyckio.
Dermed ändades den dagen.
Begärede Landtmarskalken, att de, som vore deputerede
att optaga rekningarne, dhe vele fahra fort dermed,
som vore:
Her Friederich Stenbock, Åke Ulfsparre,
Her Jacob Skytte, Gabriel Gyldenanker,
Hindrich Fleming, Oluf Örnehufwudh.
Februari.
149
De svarede, dhe hade giort en god begynnelsse, vele
giöra ännu dehres flijt. Dock ville Her Class Flemming
sielf komma neder och videre tala med dem derom.
Framkom Conradt och Melcher Falkenberg och begärede,
att dehres frände Johan Gottfridh Falkenberg,
som var född i Finland och var dehres skyldeman och af
samma familia, motte niuta samma ställe och säte som
dhe hafva på Ridderhusett. Hvilkett af Landtmarskalken
dem tillsades och således med inteknades på rollan.
Den 18 [Februari] kommo Ridderskapet och Adelen
på Ridderhusett och effter de vore så få, sade Landtmarskalken,
att dhe i morgon eller ock på stunden(?) viUe
holla examen, som sig så mottvilligen absentera, att dhe
uttleggia de bevilliade böter, eller han nödgas att gifva
Regeringen sådant tillkenna.
Befalttes ock, att Landzh[öfdingarne] ville ingifva
deres förtekning på dem, som hemma äro blefne, så väl
på dem som kunne excuseras, som och de som mottvilligen
uteblifva. {Jämf. Ml. P.)
Seden sade Landtmarskalken, att de puncterne,
som vore öfverlagde, motte öfvergifves, effter tijden han
lider.
Somblige meente, att man med någre få af adell skole
dem opbähra.
Seden sade Her Marskalken: Om icke Secreteraren
motte dem opbähra, och frägade, om icke häfver [varit]
brukeligit förr, att Secreteraren plägar sådant giöra.
Belefvedes att S[ecreteraren] Johan Larsson skulle
dem opbähra.
Herr Jacob Schytte opträdde och sade, effter som
privilegierne inneholla, att hvar någen vore af den 3:die
Classis [som] kunde bevisa sig vara eller hafva någen af
sina förfäder, som hade varitt Rikzrådh, skole transporteras
uthi den medleste Classis. Och effter hann häfver funnidt
någre bref, att Her Hans Classon på Åhrstad, hans hussfrus
farfader, häfver varitt en af Rikzens Rådh, hvilka
bref han begärede, om dhe icke motte opläses, hvilkett
och så skedde.
Och seden frågede Landtmarskalken samptlige
Ridderskapet om desse bref, om dhe icke vore nog till
150
1642.
approbation, att Bielkenstiernorna på Åhrstad må icke
försettias till den medleste Classis.
Svaredes, att de betygede nog, att han häfver varidt
Rikzens Rådh.
Begärede och, att sielfva privil[egierne] om sådanne
ährenden motte opläses, hvilket och skedde. Och sade,
att de motte transfereras till dett medleste Classis.
Yttermehra begärede Landtmarskalken, om icke
Öfversten Tomas Tomessons son icke må inföhras på
Ridderhuset.
Dhe svarede som förr, han kunde väl inschrifvas,
men han moste skaffa sig besched om sitt adelige afkompst.
Her Larss Kagge, som tillförenne vardt uttvalt till
Rikzens Rådh, lätt anholla hoos Adelen och Ridderskapet,
att hans persson och hvar vår Herre framdeles täkttes
velssigna honom med barn och blomma, att han eflfter
privilegierne motte transporteras till den medleste Classis.
Svaredes dett kunde honom inthet vägras.
Den 18 [Februari]. Kommo Ridderskapet och Adelen
på Ridderhusett, och seden de hade ventilerat om dehres
gravamina, höltz inqvisition om dhe som hade sig försummat
och icke i rettan tijdh instältt sig på timman
effter belefvat ordningh.
Befaltte Landtmarskalken, att Landzhöfdingerne
skolle ingifva dehres lista på dem som sig absenterade.
Lefrerade allttsså en dehl af Landzhöfdingerne dehres
längd på dem som uthe blefvo. (Jämf. bil. P.)
Sedhen befälttes, att Secreteraren Johan Larsson
skulle upbähra desse fölliande svar (bil. G och P) med
sampt de trenne bref, som [Hans Classon] ifrån Åhrstad
beviste sigh vara af Rikzens Rådz embete uthi Konung
Erichs tijdh.
Befaltte så Landtmarskalken, att dhe, som nu vore
anteknade, skole i morgon hafva dehres penningeböten
med sig.
Eörmante dem ock, att dhe ville comportera sig såssom
adelssmän och icke stella sig som dieknar och barn,
at denn ena löper hijt den andra dijt, så att dett är
skam åth.
Februari.
151
Den 19 [Februari]. Kommo Ridderskapet och Adelen
tillsammans på Ridderhusett, och någre få lefrerade dehres
böter.
Framstelltte Landtmarskalken, om desse bote penninger,
som nu uttgå, om icke derföre motte giöres en
Landtmarskalkz staf, att man icke framdeles behöfde att
lähna en, som altt härtill skedt ähr.
Samptyckte alle samptligen och att den något curios
giordes med förgylta ringer och väl zierlich.
Framsteltte Landtmarskalken, att de ännu vele
betenckia sig om rosstiensten och de penningar som der
till äro förordnede, att de någet rundere och effter hesterne
motte uttgå.
Dhe hafva härtill förblifvit och ann förblifve vid det
som H. K. M:t håfve gott funnidt. Hvar någett framdeles
skole contribueras, vele de sig seden väl förklare.
Afftaltes ock att någre få skulle gå till Her Class
Fleming och förmå honom, att han ville continuera med
bygningen till Ridderhusett:
Her Friederich Stenbock, Conradt Falkenberg,
Arfwed Hoorn.
Den 19 Februari effter middagen kommo allenast
någre få opp och serdeles dhe, som schulle öfversee dehres
gravamina.
Såssom och berettade dhe, som vore uttsckickade till
Her Class Fleming, att han ville tagat i betenckiande,
såssom och ville sielf förklara sig, när de sådant af honom
begärede. Sågo helst, att dhe vele taga någen annan.
Ifvar Nilsson excuserede sig, att han inthet videre
kunde befatta sig dermed för sijn tienst skuHd, han hade
och ingen ting disponerat herutinnan, uthan Her Class
Fleming vorde dett ock väl försvarendes.
Den 211 [Februari]. Kommo på Ridderhusett. Och
seden de hade satt sig, sade Landtmarskalken,attRikzens
1 I manuskriptet står den 20, men detta är utan tvifvel skriffel.
I protokollet omnämnes, att det vid sammanträdets början valda utskottet
tog med sig adelns besvär upp till regeringen. Besvären äro daterade
den 21 febr. och öfverlämnades, enligt påteckning på originalet, samma
dag till regeringen (se bil. K.). Vidare talar landtmarskalken, enligt
152
1642.
Regering hade låtidt tillseija honom, att han med någre
4 af hvar Classis skole upkomma till den högl. Regeringen,
de vele derföre uttnembna någre, som med upginge.
Förordnades alttsså:
Landtmarskalken Her Erich Gyllenstierna.
Her Friedrich Stenbock, Her Åke Oxenstierna,
Her Johan Gyllenstierna, Her Jacob Skytte.
2. [Classis]:
Hindrich Fleming, Christer Posse,
Åke Ulfsparre, Ifwar Nilsson.
Knut Soop,
3. [Classis]:
Christer Nilsson, Johan Hindrichsson,
Biörn Måneskiöld, Jöran Jacobsson.
Melcher Falkenberg,
Gingo effter slagett nijo opp och toge med sig fölliande
besvärspuncter. {Bil. K.).
Påmintes ock, att Landtmarskalken vidh occasion
skulle påminna om fri pass neder till hvars och enss
adelssmans hemvist.
I medier tijdh skole de andra förtöfva.
Ock kom seden Landtmarskalken neder effter slaget
tolf och sade, att detta uttschottedt med dhe andra Ständerne
Presterskapet och Borgerskapet hade varidt hoos
Regeringen och communicerat med dhem om en particulier
saak, som inthet angick någet stånd, derföre kunde som
sådant icke upteckias, effter dett angick hvarken Ridderschapet
eller någet dem andra stånden.1
Seden sade Landtmarskalken, att Rikz-C[antzleren]
hade påmint honom, att de uthi dehres svar om
Ridderhuss bygning hade sig icke så resolverat, som tarfven
kräfver; begärede att dhe vele förklara sig ann bettre
protokollet för den 22 fehr., om utskottet, »sorn i går vöre uppe». Detta
stämmer äfven med rådsprotokollet. Den 20 februari var för öfrigt en
söndag, då i vanliga fall intet sammanträde hölls.
1 Angick änkedrottningen, som 1640 rymt ur landet. Utskottets beslut
finnes i riksarkivet. (Jämf. nedan bil. L., not. 1.)
Februari.
153
och bispringa till bygningen ännu med 2 eller 3 åhrs
contribut[ion]; och hvar dhe icke så mycket, dhe ju till
helfftena vele sig förstå.
Svarede att dhe vele taget till betenckiande till
morgondagen.
Sade ock, att Her Class Fleming ville komma neder
och videre consultera med dhem om samma bygning, när
dhe honom derom besöktte.
I medier tijdh vele dhe till morgondagen betenckia
sig om hielpen.
Dermed toge de afträd, och sade Landtmarskalken,
att nttschottet tillika med honom skolle låta sig finna på
Rettegångzsalen klockan tu effter middagen.
Sade ock, att om tissdag skall rikzdagzbesluthet opläses.
Förmante dem ock om böterne.
Den 22 [Februari]. Kommo Ridderskapet och Adelen
tillsammans, och sade Landtmarskalken, att uttskottet
som i går vore uppe, dhe vele vara tillstädes, att dhe
kunne seden gå upp till Regeringen.
I meller tijdh begärede han, dhe ville consulera sijn
emellan om dheres besvär med hvadh mehra som behöfdes
till dehres ståndz nödighett.
Den 22 Februari kommo Ridderskapet och Adelen
på Ridderhuset, effter som Landtmarskalken dem för middagen
befalt hade, tillsammans klockan tu.
Och först förmante, att såssom de vethe, att Her
Class Fleming med någre af R. Rådh varda nederkommendes,
uthan tvifvel att öfverleggia om Ridderhusetz
bygning, så ock om sielfva rosstiensten, derföre vöre dett
rådeligitt, att I gode herrar öfverlade med hvar andra,
hvad I tencken der till velen svara, och när han seden
kommer, icke enss vethen hvad I velen eder resolvera.
Disputeredes seden pro et contra.
I synderhet framsteltte han åter igen om contributionen
på åhr 2 eller trij.
Meente att de ville blifva vidh deres gifna svar, när
dhe vore upbygne, då vele dhe finna sig vällvillige, hvar
till de ock bettre kunne animeras, när dhe få see, att
154
1642.
det är kommitt till sielfve perfectionen eller ju en dehl
der på.
Hind. Fleming uttgiöt, effter som hann offta tillförenne
giordt hade, om rekningarne förähringen(p) och dhe
förra dispositioner. Man schulle först sådant öfversee och
seden förfahra hvad detta huset skall kosta, och seden
der noget fehlade, vele dhe finnes välvillige, allenast
man skulle icke giöra dem till skattebönder.
Seden kom Her Class Fleming och Her Larss Sparre
neder på Ridder huset med Johan Berendes.
Her Class F[leming] upstod och sade: Välborne
herrar, gode venner och bröder. Dhe påminna sig väl,
hvad han för otto dager seden dem samptligen föredrog,
serdeles någre ährenden, hvilka de endehls inthet hade
förstått, eij eller hann dem så uptagit hade som dehres
mening kann hafva varitt, som först:
Om sielfva platzen, der Ridderhuset nu påbegynt är,
hvarpå dhe långö seden sig hafva förklarat, som hans
med-collega Her Larss Sparre veet, att dhe sådantt hoos
Herrn Rikz-Cantzleren derom soliciterat häfver, och sådant
icke giordt af sitt eget rådh eller autoritet.
Pennigernes insambla[n]de och dess rekning häfver han
till det flitigeste sig om vinlagt, att dhe äro insamblade
som Landzhöf[dingarne] skole motte attestera, att dem af
oss så offta derom igenom väre skrifvelsser påmintte.
3. Hvad nu ett sådana real bygning reqvirerar, kann
man icke så just vethe, effter som till en sådan stoor
vidd behöfves ett ansehnligit förråd afl huggen sten, gråsten,
kalk och murtegell. Och derföre vele de vara betenktte
hvad förråd dertill vill vara af nöden, sådant at
i tid skaffa, att murmest[are], timmerm[än], stenhuggere
och andra den ene icke må ventta effter den andra.
Landtmarskalken Her Erich Gtyldenstierna betackede
dhe välborne herrar för dett stora omaket och
affection dhe hade och drogo till sielfva ståndet, seden
för den stoora åhoge de hade om sielfva Ridderhusetz
bygning. Bad och, at dhe icke ville taga honom till
mij sstycke, såssom och der någett för detta vore underlupet,
sådant icke i någen arg motto uptaga. Men att
komma till sielfva propositionen, såge fuller sielfva Ridderskapet
och Adelen, att den skenktte platzen af H. K.
Februari.
155
M:tt högstährad och icke står till att berömma, höglofligst
i åminnelsse vår sal. Konung till ett Ridderhuss
förährat häfver och dett med synnerlige privilegier förseedt,
hvilket de helst sågo att de denn samma hade mått
niuta. Men effter som den högl. Kong. Regeringen med R.
Råd hafva för rådhsammare funnidt den andra platzen
vara beqvämare, så äre dhe ochsså väl dermed till fredz.
Önsche att han motte vinna sin lycklige forttgång. Dock
der och funnos nogen beqvämare och med mindre omkostnad
till grundleggiande kunde finnas, vore ännu bettre
att den observerades. Dock inthet mera herom at tala,
uthan de blifva vid dehres förra resolution, att den platzen
skall Ridderhuset oppå byggias, med begäran att
dett motte med sådana invention byggias, att ett fullkombligit
Ridderhuss med dess reqvisita och hvad dertill
hörer med alla commoditeter motte blifva försedd, att
alla ridderlige öfninger med språkmestare, beridare, dantzsare
och fechtmestere der kunna hafva dehres qvarter och
lägenhett.
Seden begärede Landtmarskalken, att Her Class
Fleming vele visa dem hvad ett sådant huss eller stock
skulle komma till att kosta.
Her Class: att fulkombligen kunnat seijat eller ett
förslag rett giöra är omöijeligit, dock ungefehr dett första
afrittning till änn 45,000 Rdl., dett andra änn 5- eller
6000 Rdl. mindre.
Seden frågede Her Fleming, om de hade rett besett
den platzen och den beseet emott denna, ty der håfve vi
160 alnar, der vi här icke hafva mehra än 82 allnar.
Derföre är sådant öfverlagt, och dervi skole hade köpt
Her Carl Carlssons huss, så fordrade han derföre 24,000
Rdl. med flere huss, som dertill skole most blifva köpt,
så skulle dett kostat myket mehra änn nu.
Sedan frågede Her Fl[eming], hvilken dera afrittningen
de best behagede. Men Regeringen med Rikz. Rådh
mehna änndå, att den första som är någet kosteligere
ännu skall vara för ringa. Ty skole vi byggia och vi
moste leggia mest der till, så moste vi ock hafva et
hus, som moste vara magnifiq, att vi motte hafva beröm
deraf.
156
1642.
Svaredes att dhe helst hade dett ringare.
Her Class: Dett moste vara någet nobell till att holla
dehres bröllop och anndra solenn sambqvemb.
Landtmarskalken svarede: Skall der inga andra
öfninger uthi holles ann bröllop, och icke accommoderas
till andra exercitier effter som på andre ortter, serdeles i
Tubingen, vore betenckeligitt.
Demonst[rerade] så Her Class dem, att der funnes så
många logementer, att alla nog kunne hafva dehres cornmoditet.
Ty de hade rum nog så väl emott sielfve trägården,
hvartill var litett rum, uthan dhe hade most
köpa Casper Lilliecrons dertill, och derföre på denne platzen
kan man hafva altt hvad sådant der till reqvireras.
Frågedes änn yterligere hvad dett skole komma till
att stå.
Sade som för 45,000, mehr eller mindre kan man så
visst icke att vetha.
Landtmarskalken: Att begynnat och seden icke
att kunnat fullföllia, vore inthet reputabel. Derföre vele
dhe gode herrar sådant betenckia och öfverväga mångens
oförmögenhett och stella så bygningen, så att dhett kunde
utföhras.
Her C. Fleming: Jag tvifler inthet uthan att de
gode män, som I gode herrar derom förtro och begäre,
de varda all flijt och åhåga håfve ospartt.
Och visste Her Class Fleming dem, huru kellarne
skulle vara, seden boderna ochsså hvelfda och seden så
många salar.
Kellerna och en dehl af boderna kunde uthyras, dhe
öfriga behöfves, hvar det kunde practiceras, att man kunde
upretta en bank af lähning, der man kunde få och låta
inleggia sina penningar på renta, hvar till sådane hus
då moste vara, hvilkett alltt sådant, serdeles tvenne hvalf
öfver hvar andra, kosta en stoor [summa] penningar.
Landtmarskalken Her Erich Gyllenstierna: Att
alla commoditeter till ett adeligit Ridderhuss äntligen
moste der byggias.
Her Clas Fleming demonstrerede dem, att alla sådana
hus nogsampt vore der, så och hus till bröllop, uthan
den stoore salen.
Frågedes hvad det då skulle kosta.
Februari.
157
Respond[erade] då som förr vid 40- eller 50,000 Rdl.
effter dett yppersta afritningen.
Meente dhe hade ett temmeligitt förråd, när Cronon
gåfvo sitt der till.
Hvad Cronons vidkommer, så är det destinerat till
prsecept[orerne], som skulle instituera ungdommen, men finne
Regeringen gott at de till bygningen skole imployeras,
vore så mycket bettre, effter de stå nu på staten; och
behöfves mycket till att stoffera gemacherne med och
kommer alltt till nytto.
Derföre begäre ännu Regeringen, att I vele ännu
beqvema eder till någre åhrs contributioner effter sett
och vijs, som redo uttgångne äro, dock icke så högtt,
efter som Her Landtmarskalken uthan [tvifvel] alleredo
för detta med eder discurerat häfver.
Landtmarskalken påminte dem så, att hann någre
rehsor häfver hoos dem derom anhollitt men icke fullkombligit
sig förklarat; dock meene en part at villia
gifva effter hvar 100:de mark han holler i rosstiehst 2 ä
3 Rdl.
Her Class meente dett hade ingen artt uthan att
dett schedde effter förre vijs och sielfve hesterne, så att
den som häfver någet öfver en half hest, holle och gifve
för en heel hest effter bokstafvens innehold.
Der till svaredes dett vore odrägeligit, ty dhe håfve
sådant nutidt i salig H. K. M:tz tijdh, som dem sielf
munstrat häfver, så ock för denn fattiga.
Her Class: Dhe fattige motte förskones, och vele
Regeringen tillsee, att man uptenkte någet annat at förskona
dem, skole dhe änn tagat af dehres egett.
Begärede der hoos, de vele godvilleligen härtill förstå,
effter dett länder dem ock dehres barn till heder och reputation
och koster den ringeste inthet mehra änn den
högsta, häfver ochsså stoor röst som den förnembste. De
vele sådant considerera och på 3 åhr ännu åhrligen contribuera
10 Rdl. af hesten.
Landtmarskalken förmante dem ochsså der till.
Resolveredes att dhe vele blifva vidh Rikz-Cantzlerens
platz och gifva i trij åhr 10 daler sölfmynt.
Her Larss Sparre: Gode herrar, kommer ihogh,
dett kommer oss ock väre barn till goda, achter inthett
158
1642.
fern daler till, ty mången legger väl ut 50 understundom
och häfver ingen tack; detta håfve vi alla at åthniuta.
Her Fleming tackede dem, men de vele ännu leggia
någet till.
Her Landtmarskalken: Ach I gode herrar resolverer
eder resolut.
Dertill svaredes, de vele betenkia sig till morgondagen,
elfter så få vore tillstädes.
Effter Her Class Fleming med Her Larss Sparre hade
bevist dem den ähran och gångne her neder och I alleredo
hafva så vida förklarat eder I vele tilleggia dhe
fem daler der till, så hade dhe gode herrar den ähran och
I beröm, att dhe så vida saken med eder aflagt hafva.
Då svaredes af alle frenne Classe[rne] med eenhelligt
frivilligt roop, dhe vele gifva af hvar hest tijo lidi. uthi
trij åhr, lidi. eller dess värde.
Herr Class Fleming betackede dem på dett flitigeste,
att de så vida håfve velet respectera dehres perssoner
och så godvilleligen sig resolverat, vele sådant vetha
på behörig ort och för den högl. Kong:e Regeringen att
berömma.
Seden excuserede sig Her Class, at han för månge
andre Cronones ährenden och tienst honom påligger, dhe
vele uttvellia och betro någen annan dertill, han ville
gerna assistera honom med råd och dådh.
Dertill alle nekade och begärede eenhelleligen, att
han ville continuera uthi detta stora bygningen[s] forttsettiande.
Der till Her Class F[leming] på sidstonne tillsade
att ville giöra sijn högsta flijt och draga omssorg, att
allt oprichteligen och troligen skole tillgå.
Begärede ock, att hvad han i så motto disponere[n]des
varder, dhe vele dett holla för vara giortt, ock icke sådant
nu eller framdeles controllera.
Der till dhe alle samptligen jakade. Dhe hade det
förtroende till honom och tviflede inthet, att han der med
noga inspection vorde hafvendes, ock hvad han giorde,
dett schole vara giordt och för fast hollidt varda.
Seden begärede Her Fleming, effter nu Ifver Nilsson
kommer så långt bort och Her Johan Oxenstierna var
ock bortta uthi Tyschland, att man inthet veet, huru
Februari.
159
snart han kunde komma tillbakers igen, så och Her Johan
Berendes kunde fuller för Bergzembetet understundom
kunde vara tillstädes, att dhe ville vellia någre andre i
dehres ställe, som kunde honom assistera och pflega dehres
rådh. När rekningerne skole öfversees, vill han gerna
bivista sådant, och dhe gode herrar, som för detta hade
sakerna disponerat, hafva och inthet annat giordt änn
dett såm till att försvara och rekningerne nogsampt uttvisendes
varde.
Dermed de novo betackade Her Class Fleming för
dehres välvillige förklaring och goda resolution om dhe
tijo Rdl. uthi trij åhr, att angå tillkommende Michaelis
den första terminen och så på samma tijdh uthi de följande
tu åhr. Och att Landzhöfdingerne hvar i sin landzände
dem insamblar.
Derpå betackede Her Landtmarskalken dem på
samptlige Ridderskapets vegner på dett flitigeste.
Och vardt allt väl uttrettadt och med contentament
uttlofvadt.
Dermed gingo de neder.
Omslogz att Ständerne skole komma opp i morgon
att anhöra beslutet.
Den 23 [Februari]. Kommo Ridderskapet och Adelen
tillsammans, och när rollan uplässtes, examineredes dhe
som afftonen tillförenne hade sig absenterat, hvilke skrefves
till böter.
Seden tilltalte Landtmarskalken dem samptligen
och påmintte dem hvad som vardtt resolverat om dhe
tijo Rdl. till Ridderhusetz bygning ännu på trij åhr;
dhe vele sådant taga i acht och nu i höst Michaelis tijdh
giöra derpå en begynnelsse till lefreringen på den första
terminen ock dem tillstella under hvar sin Landzhöfdinge.
Seden påmintte han dem om Peder Erichsson Rosenskiöldh,
att samptlige Regeringen hade sig förklarat om
hans begångne fauter, att han i dett fallet inthet hade
peccerat emot H. K. M:t uthan giordt sig sielf derutinnan
för kortt. Dhe vele fördenschuld uptaga honom uthi
dehres sambqvemb och på Ridderhusett intaga.
160
1642.
Svaredes i gemen: Här tages och komma inn een
hoop ordätare och dhe som grofva fehl hafva begånget;
hvilket understundom ehnom förekastas och sådant med
förtreet moste höra, huru vårt Ridderhuss är besatt. Menn
[då] Regeringen andeligen sådant vill håfve och honom hans
fehl och förseende förlåtett, och dem sielf sådant angår,
som äre adelssmän, så kunne de och dett väl lida; allenest
dhe förbeholle sig alletidh för alltt efftertaal; hvilke
Regeringen seden måge defendera.
Upträdde Her Jacob Skytte och frågede Landmarskalken,
om han icke må niuta sitt brefz datum till goda.
Svarede Landtmarskalken, att Rikz-Canzleren
hade svaratt, Per Erichsson må tacka Gudh att han må
sittia nederst.
Uppginge så Ridderskapet och Adelen uthi vahnlig
process opp uthi H. K. M:tz förmak; seden kommo Regeringen
med Rikzens Rådh dijt ock och heledsagede H:s K.
M:tt opp i Rikzsalen, och när H:s K. M:tt hade nedersatt
sig på sin tron och Regeringen med Rikzens Rådh
intaget dehres respective stellen, framträdde RikzC[antzleren]
och giorde en lång oration, deducerandes
heela förloppet, hvad som nu var passerat och beslutet
på denna väl öfverståndne Rikzdag, hvilket beslut nu
skulle opläses.
Uplässtes således siellfva beslutett af Secreteraren
Johan Månsson Sölfwerstierna. (Bil. L.)
När dett var upläsitt, giorde Landtmarskalken en
congratulation till H:s Kong. M:tt och Rikzens Regering
för alltt hvad som var passerat uthi denne Rikzdagh.
Seden prsesterade Grefve Peder Brahe, Grefve till
Wisingzborg, sijn Rikz-Drotzt eed, knäandes på sina knä
och höltt tvenne finger i högden, hvilken eed Rikz-C[antzleren]
för honom stafvade.
Derpå giorde han en tackseyelsse till H:s K. M:t
såssom och excuserede sigh sijn ungdom och oförfarenhett.
Dock ville han effter ytersta förmågo beflita och vinleggia
sig att bähra åhåge med sina medcolleger, att altt
till H:s K. M:tt och fädernesslandetz bestå skall blifva
regerat och förestått.1
1 Riksdrotsens oration finnes i det ofvan sid. 98. not. 1 omnämnda
häftet.
Februari.
161
Dereffter giorde i lika motto Her Ture Bielke Friherre
tiH Salestad, Her Larss Sparre, Her Knut Posse
och Her Larss Kagge dehres Rikzrådz eedh, hvilken dem
förestafvades af Rikz-Cantzleren.
Dermed accompagnieredes H:s K. M:t af Rikzens
Regering, Rådet och heela Ridderskapett opp i H:s K.
M:tz cammar igen.
Ridderskapet och Adelen kommo seden på Ridderhusett,
och tillsades dem om dehres bötepenningar till
öfvermårgon.
Begärede ock, att dhe vele uttnembna dem, som dhe
vele skole hafva directorium öfver Ridderhusett.
Föreslogz så Johan Krusse af medlesta Classis.
Gabriel Gylldenancker [af] den tridie Classis.
Men af första blef ingen ändå nembd.
Förr än dhe opginge, kom en Cantzelist, be:d Tyris
1 och hade betalning aff Rikzens Regering, att Bengdt
Bagge till Berga, Landzhöfdinge öfver Cronebergz lähn,
var af Regeringen bevilliat, att han [skulle få] dett tridie
stellet effterst uthi den första lottkastandet, som skedde
åhr 1625. Dhe vele derföre honom samma platz och locum
tilldehla.
Hvilket Landtmarskalken och dett publice uttsade,
och tillordnedes honom dett 90 numero, som Staffan Lemnius
var tillfallet ock manslinean alldehles var afgången.
Doch så at Lemnii nampn likvel med uthi matrikelboken
skole stå och icke alldehles uttstrykas.
Bekom allttsså Bengt Bagge dett 90 n:o uthi familierne,
gick ochså uthi processen med opp på Rikzsalen.
Befalttes att dhe den 25. skolle komma opp till Ridderhusett.
I medier tijdh skole Secreteraren tillsee, att han
kunde få besluthett, såssom ock skole anbolla om pass
för dhe långvägade.
Hvilket och af Secreteraren anhöltz hoos Hans Exellens
Rikz-C[antzleren], hvilket sådant någerlunda nekades,
men likvel befaltte, att man skulle inlefrera en lengd på
dem långvägade.
Samma dag sendes budh uthur Cantzelijt, att man
skulle hempta rikzdagzbesluthet till att underschrifvas
1 Lakan i texten.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot. 1—lil. 1642. 11
162
1642.
på Ridderhusett, effter Regeringen med Rikzens Råd hade
dett alloreda underteknadt.
Upträdde så Secreteraren Johan Larsson opp i Cantzelijt
att nederbährat på Ridderhuset till att underschrifvas
af samptlige Adelen.
Men så befaltte Rikz-Cantzleren, att man ännu någet
skole förtöfva till videre betenckiande.
Befaltte Landtmarskalken vidh sträf eller böter tillgiörendes
skole ingen understå sig till att förrehsa sijn
veg, förr ann besluthet vore af hvar och en underskrefven.
Den 25 Martij (a: Februari). Kommo Adelen tillhopa
på Ridderhusett.
Och när rollan var opläsen, luppo och talte någre af
adell, serdeles Hindrich Fleming, såm så offta hade discurerat
om Ridderhusetz upbörd och uttgifft ifrån anno
1625. Och meente, att Ridderskapet och Adelen i gemen
icke vore plichtige att underholla prmceptorerne, opå
hvilke en stoor summa penningar vore anvende och uttlagde
för någre få adelssmäns barn skuld.
Dertill honom svaredes, dett vore nu best, hvar de
sådant inthet vele bestå, att dhe hoos dem anhölle, att
de sådant igen skole vedergälla.
Secreteraren, som med upbörd och uttgifft hade haft
till att giöra, så väl då som offta tillförenne uthi alles
nährvahru förmante och badh dem, dhe vele hans rekning
öfversee, i synderhet hvad som icke af Ridderhusetz föreståndere
icke så fulkombligen var underschrifvidt, dock
effter dehres befalningz och invisningz zedeler uttgifvidt
öfversee, endock samma rekning af sampttlige Rikzens
Regering och Rådh och sidermera af Her Class Fleming,
som den i några vekur hoos sig haft hade, nogsampt var
öfversedt. Och skole samptlige Ridderskapet, mycket
mindre Hindrich Fleming, som så mycket onyttigt derutinnan
discurerat hade, icke finna dett ringeste faut
eller fehl derutinnan. Badh och, att hann ville ytermehra
hafva dermed fördrag, ty hoos penningar finnes inthet
öfvermåhl eller öfvervicht uti.
Svarede Her Fleming, seden hann den igenom luppit
hade: Man moste likvel see dereffter.
Februari.
163
Svaredes honom igen, der vore föreståndere af dem
uttkeeste och deputerede, de vore authoriseret såssom och
befalningar hade uttgifvedt, dhe skole sådant giöra. Men
att bökerne äre oppenbahrlige framlagde, var tiH denn
ända skedt, att hvar och een som ville skulle see, huru
de förra med de frenne åhrs rosstiensts penningar vöre
anvende, som stå på interesse. Men uttgiften varder Herr
Class Fleming väl defenderendes.
Men der I gode herrar vele scrupelera hvad RikzDrotzten
salig och nu Skattmesteren hade befaltt att uttgifva
och var underteknat, så må en annan hafva dermed
att giöra.
Svarede Hindrich Fleming: De vete och sågo fuller,
att Secreteraren hade giort effter betalning och inge
fehl sees eller finnes; men så moste man likvel fråga, hvar
dehres penningar taga vegen.
Jah. Larsson: Derföre häfver jag pr8esent[erat] bökerne
och lagdt dem så offta gånger på bordet, att de måge
dem igenomsee och seden discurera om dem, som det sig
bör, ock icke med någen ifver eller ondsko. Jag häfver
så handlat dermed, att jag vill svarat för Gud och hvar
rettschaffen cavallier och adelssman, och skall i evighet
finnes en penning mycket mindre en dal., uthan jag häfver
orssak att besvära mig, der mig är lofvat till gagie
gott mynt, jag allenast häfver bekommidt kopparmynt,
någre åhr 50 Rdl., der den ringeste legodreng om åhret
med kost och löhn åhrligen af en bonde mehra häfver och
koster att underholla, änn jag af dett lofliga Ridderskapet
några åhr haft häfver.
Då svaredes i gemen såssom och af Hindrich Fleming,
att rekningerne vore klare nog och ingen drogo någet
andra tancker om Secreteraren utan alltt är richtigt.
Dertill han och svarede: Dett skall och eij annorlunda
finnes, trotz och någen som annat skall dierfvas
seija mycket mindre finna nu eller i framtiden.
Hvilket Landtmarskalken oppenbarliga sade, att
icke de ringeste tanckar derom är, uthan alltt är oprichtigligen.
Seden sade Secreteraren, att Hans Exellens RikzCantzleren
hade sagt till honom, att Hans Exellens hade
författadt och conciperat någre puncter öfver dheres be
-
164
1642.
tenckiande angående om bröllop och barnssöl, hvilka dhe
i mårgon skole få till att see. Dhe vele derföre icke tyckes
någet långsambt vara, att besluthet icke är nederkommidt.
Den 26 [Februari]. Kommo Ridderskapett och Adelen
på Ridderhusett tillhopa.
Och begyntte Landtmarskalken åter urgera på
Peter Erichssons intagende, helst de, som uttskott vore,
[hörde] att Rikz-Cantzleren sade, at han inthet hade peccerat
emot H:s K. M:t eller Cronon uthan giordt sig sielf för
kortt. Man schulle då sestimera och respect[era] den höglofl.
Kong:e Regeringen i dett fallet, hvilke och äre adelssmän,
och hade han fallet och sig förseedt, så vore dett
och fuller nu bott och dett nogsampt betalt och ungullett.
Svaredes i gemen dhe kunne väl lidat, at hann intages.
Dermed resolveredes att han skulle intages, dock med
stoort besvär tillstaddes honom samma ställe effter sitt
brefz datum.
Bekom så efterstående puncter eller concept om
bröllopzordningen, hvilkett tvenne gånger oplässtes, hvilket
dhe samptligen vele taga i gott betenckiande till
måndagen. {Bil. M.)
Om lögerdags q vellen effter middagen var åter Secreteraren
Johan Larsson oppe hoos Regeringen och bekom
conceptet på förb:te ordningen om dhe adelige bröllopen.
Och badh Hans Exellens Rikz-Cantzleren, att Johan
Larsson skulle underretta Ridderskapet och Adelen, att
desse puncter icke så vöre conciperede, att dett alldekles
skulle blifva derved, uthan till dett ända sendes den neder
på Ridderhusett, att de skole få see, om de så vore författade,
som dhe för detta hade sig förklaratt.
Men hvad den puncten om sätegårderne belangende,
den behöfver mehra betenckiande, hvaröfver Rikz-Cantzleren
vill settia sig och deröfver, när herredagzmennerne
vore sin koos, författa sitt betenckiande till att låte dem
seden förnimma, huruvida derutinnan vid denna tiden står
till att förandra.
Bekom och Secreteraren besluthet, men effter Landtmarskalken
vartt förhindret, stelltes ingen underschrifning
ann.
Februari.
165
Den 28 eller sidste Februari kommo Adelen på
Ridderhusett.
Och när dhe vore förmantte om böterne, uplässtes
åter de fölliande ordninger om bröllopzhögtijdhen. {Bil. M.)
Då disputeredes länge, och de tvenne nederste Classerne
funno alltt vara gott och var inthet till att seija deremott.
Men första Classis disputerede hårt deremot, serdeles
om den puncten at brudhgummen icke motte uttfästa
högre mårgongåfvo änn 3 pundeläster kom, hvilkett
Grefv- och Friherrarne inthet kunne till förstå. Vele att
dessa ordninger motte opskiutes till näste sammankompst.
De andre både Class[erne] sade neij, uthan ju förr ju
heller att de motte publiceras.
Landtmarskalken föll den första Classis bij, men dhe
andre nekade alldehles der till.
På sidstonne begärede förste Classis, att dehres votum
motte då blifva anteknat för effterkommandom skuld,
på dett att dhe i framtiden motte vara excuserade. Hvilket
och till denn ända detta författades.
Sendes budh effter Secreteraren at komma opp till
Regeringen igenom en Cantzelist.
När han opkom, frågedes allenast om den schriftelige
resolution Rikzens Regeringh hade gifvidt om Gyldensparre
nampnet.
Svaredes att på Ridderhuset var allenast ingifvidt
en copia af samma förklaring, men inthett original. {Jämf.
bil. P.)
Dermed inkalledes Jöns Persson Gyldensparre, hvilken
sade, att originalet var honom meddeltt, på dett han
skulle må bruka samma nampn.
Dermed då Regeringen gåfvo sig tillfredz.
När då Johan Larsson nederkom på Ridderhusett,
begynttes då gradatim att underschrifva besluthett. {Bil. L.)
Den 1 Martij kommo Ridderskapet och Adelen på
Ridderhusett och öfversåge hvad som var underschrifvidt.
Seden giorde Landtmarskalken en tackseijelses
oration till samptlige Ridderschapet för den välvillige
hörssamhet och lydno de hade [bevist] honom nu uthi
denna varende väl öfverståndne Rikzdag; vele sådant om
hvar och en vetha till att berömma och förtiena.
166
1642.
Aliade så Herr Erich Gyllenstierna till Nynäs sitt
Landtmarskalkz embete, och stafven lade han på bordett
ifrån sigh.
Derpå betackede samptlige Ridderskapet och Adelen
honom för den stora tienst han dem vid detta kallet giordt
och bevist hade. Vele sådant om honom i gemen så och
hvar ock en sådantt i synderhet förtiena och förskylla.
Begärede seden Landtmarskalken, att de om torssdag,
när dhe gå uthur kyrkian, vele någre accompagniera
honom opp till Regeringen att öfverlefrera efter privilegierne
besluthett till Rikz-Cantzleren.
Den 2 Martij håfve inga uthaf adell funnidts i kyrkian,
derföre blef det uppskutidt till andra dagen.
Den 3 Martij. Kommo någre af Landzhöfdingerne
på Ridderhusett, och dermed tog Secreteraren Johan
Larsson besluthet och fölgde Landtmarskalken med de
få af adel opp i Rådcammaren och lefrerade sielfva besluthett
till Hans Exellens Rikz-Cantzleren.
Och sade Landtmarskalken Her Erich Gyllenstierna,
att Ridderskapet och Adelenn hafva någerlunda
yttermehra öfverlagtt och öfvervägat dhe puncter, som äro
författade öfver bröllopzordningerne, och finne sigh derutinnan
någet besvärede, särdeles att dhe af Herreståndet
icke måge gifva till morgongåfvo så mycket dem täckes.
Dett disputeredes öfver tre timmar om samma sak, så
väl Rådet som med dem [af] adell, och kunde fuller dessa
ordninger på bettre sättedt öfversees och författas, när
nu tiden dett ytterligere tillåter.
Seden frågedes, huru dhe hade sig resolverat om rosstienstpenningarne
vidare att uttgifva.
Svarede Landtmarskalken, att de eenhelleligen
och godvilleligen hafva consenterat och bevilliat trij åhrs
rosstienstpenninger halfpartten emott den förra, nembligen
af hvar hest dhe holla i rosstienst tijo Rdl. om
Michaelis tijdh uthi 3 åhr, att uttgifva så väll sielfva
Adelen som enkior och omyndiga barn.
Derpå befalttes af Rikz-Cantzleren, att deröfver schulle
författas en act, att man samma penningar i rettan tijdh
kunde uttfordra.
Mars.
167
Hvilket Landtmarskalken lofvede att villia låta författa.
Dermed conciperedes detta fölliande afskedh om rosstienstspenningerne.
(Bil. N.).
Och således ändades denna väl öfverståndne Rikzdagh.
Gud den alldrahögste gifve, att dett monde lända hans
gudomlige nampn till ähra, Hennes Kong:e M:tt till beröm
och Sveriges rikes undersåtere till välstånd.
Pro tempore
Jahan Larsson
Ridd.. Secret.
BILAGOR.
Bil. A.1
Kongl. Maij:ts vår allernådigste Drottnings
proposition, giordh till Rijkzens Stender här
församblade till denne väl berammade Rijkzdagh,
medh allernådigst begäran att dbe effterfölliande
ährender och puncter väl öffverläggia
och sigh sedan emot H:nes Kongl. M:t till dess
och fåderneslandzens tienst och välfärdh förklara
och resolvera ville.
Kongl. Maijitt vår allernådigste Drottning är vorden
förorsakadt att sammankalla Rijkzens Ständer och anställa
detta almänne rijkzmötbe, först för den orsak
skuldb att H:nes Kongl. M:t kunde fåå beqvembligh tillfälle
att underrätta och förklara Rijkzens Ständer förloppedt
så i kriget som fredztractaterne medh våra fiender
Keijsaren och hans anhang, och så huru vijda man
här till i dhet ena och dhet andra kommen är, på dhet
dhe alle sakernes rätta grund haff va och dömma motte;
sedan att H:nes Kongl. M:t förmedelst detta möthe och
sambqvemb deste beqvämare kunde öffverläggia och i tijdh
förordna hvadh som till säkerheten och så rijkzens värn
som fredens befordran tiäna motte, och annat mehra som
den almänne välfärden kräfver och anläget är.
1 Prot. sid. 97. — Koncept finnes i riksarkivet.
2 Punkterna 1—3, sorn handla om krigets och fredsunderhandlingarnas
gång i Tyskland sedan hösten 1639 samt om Sveriges förhållande till
Brandenburg, Frankrike, Nederländerna och Portugal, uteslutas här. (Jämf.
adelns svar).
Bilagor.
169
4.
Och endoch man billigt lefver i dhet hoppedt och
är Gudh enkannerligen att bedia och åkalla, dhet hans
gudomelige mildheet så vårt käre fädernesland som heela
christenheten medh en godh, säker, ährligh och almän
fredh välsigna ville och borttaga dhet straff, som christenheten
och fäderneslandet och enkannerligen Tyskland
haffver länge varit plågat medh, effter som alle menniskelige
medell och rådh der till aff H:nes Kongl. M:t
äre använde och ännu brukas skole; likväl medan fiendens
macht och list jempte hans seedvanlige procedere nogsampt
är kunnigt, huruledes alle hans rådslagh gå der
oppå uth att förblinda verlden, annat säija och synas,
annat tänckia och giöra, serdeles alt effter tilfällen och
lyckones lopp att styra och vända, så att man icke tor
byggia på sådane hopp, uthan nödgas att jämpte fredztractaterne
fatta således krigzväsendet, att dhet må kunna
stå förmedelst Gudz nådige tilhielp oprätt och på bägge
uthslagen aff krijgh så väl som freden föhras medh krafft,
in till dess att freden sluten och stadfäst är. Ty såsom
detta är dhet rätte och endeste medell att beveka fienden
till fredelige tanckar, när han seer sine saker icke uthan
fahra och besvär ståå, och vederparten vara till bägge
vederreda; altså der man annorlunda medh saken omgås,
skall icke allenest kriget löpa kräffvete gången, men
sielffve fredztractaten falla i brunnen, och alt gott hopp
bliffva förtaget. På dhet man nu må kunna desse extremiteter
och fahrligheter undvijka, är aff nöden, att man
är på krigsfolkedz försterckning betänckt förmedelst uthskrifning,
på dhet så väl undsättning hädan effter till
arméen som och rijkzens värn och försvar på alle menniskelige
händelser deste bättre och fastare anställas och
förrättas kan; hvilket endoch dhet Ständerne fuller är
besvärligit och H:nes Kongl. M:t dem gärna medh förskonte,
likväl tiltroor H:nes Kongl. M:t dheres troheet
och kärleek till H:s K. M:t, fäderneslandet och sigh sielffve,
att dhe betänckia denne oundvijkelige nöden och sådan
börda för alles dehres välfärd skuldh gärna och godvilligen
draga och sigh här oppå effter H:nes Kongl. Mits
tillförsicht underdånigst förklara vele.
170
1642.
5.
Effter och icke allenest folck, uthan och medell i
penninger, ammunition och allehanda victualier vele behöffvas
till garnisonernes uppehälle, krigzfolckedz sterckning
och underholdh, så och contentement och allehanda
andre krigsnödtorffter, så vill icke mindre vara aff nöden,
att Ständerne emellan sigh öffverlägge, hvadh rijkzens
tarf kräffver och dem kan mögeligit vara att göra och
komma till väga, på dhet icke alt alf medellösheet må
förfalla, och dhe, som anten regeringen förestå eller dhe
som kriget föra, aff vahnhopp låta falla sakerne, och att
kriget således motte falla in på rijkzens grentzer till
störste undersåternes olägenheet, fahra, förtryck och undergång,
då man dhet, som nu medh en ringa ting är att
hielpa, icke medh alle undersåternes förmögenheet skall
kunna sättia till rätta igen. Hvarföre ehuru detta kan
nu halfva sitt besvär, elfter som dhet icke annorledes i
varande kriget kan komma, så vill H:nes Kongl. M:t sigh
doch till Stenderne allernådigst och vist försij, att dhe
H:nes Kongl. M:t och fäderneslandet under armarna gripandes,
alt väl ölfverläggiandes och sigh emot H:nes Kongl.
M:t underdånigst och godvilligst förklarandes varde. Och
tilltroor H:nes K. M:t samptlige Ständerne, att dhe så
denne punct om hielpen som den förre om uthskrilfningen
altså hoos sigh öffverläggia och sigh om sätt och vägar
föreena, att alt undersleeff må kunna förtagas, och H:s
K. M:t och rijkedt nödtorfteligen undsatt varda.
Desse äre dhe förnembligste och högst effter denne
tijdh anlägne ährenden, der oppå H:nes Kongl. M:t förvänter
Stendernes gode resolution och bliffver dem samptligen
igen medh all kongligh ynnest och nåde bevågen.
Actum Stocholm den 11 Januarij anno 1642.
Bilagor.
171
Bil. B.1
Upå Hennes Kong:e Maij:tz vår allernådigeste
Drottningz öfverlefrerade proposition är
detta Adelens och Ridderskapssens välmeente
svar och betenckiande. Actum Stockholm den
22 Januari åhr 1642.
Af hvad högvichtige orsaker H:s K. M:t vår allernådigeste
uttkohrede Drottning och åå H:s Kong. M:tz
vegner den högloflige Konungzlige Regeringen hafva nödigt
funnidt denna välbegynte Rikzdag ock allmenne möthe
här i Stockholm att beramma och holla, see och förnimme
vi af H:s K. M:tz proposition, i dett H:nes K. M:t först
nådigst uttföhrligen optecker oss tillståndet opå dett långvariga
krigzväsendett uti Tyschland, i synderhet hvad
sorn är passerat seden vi sidst vore församblede uti Nyköping;
huruledes General Felttmarskalken salig Herr
Johan Banner alltt ifrån den tiden med stoor försichtighett
häfver fördt kriget uti Keissarens egne arfländer
ifrån den ena ortten till den andra, så att sielfva krijgzbesvären
och hvad mehra olägenheter kriget med sig
föhrer häfver hengdtt dem sielfva öfver hufvudet, och
således alletidh giordt fijenden ett manligit mottstånd,
så att han inthett merkeligit i denna varende tijdh häfver
kunnet företaga eller honom eller hans underhafvende
armeer någet afbreck giöra, ehuru månge krigzgeneraler
och mechtige armeer Keissaren på en ock annan ort häfver
samblat och bracht på behnen, så lenge Gud den
aldrahögste Felttmarskalken vidh helssan ock god disposition
oppehölt. Men seden Gudh igenom sijn gudomlige
försyn kastade på honom en dödelig siukdom, ock han
merckte att hans tijdh var kommen, häfver han för sijn
dödelige afgång recommenderat krijgzväsendet sina under -
1 Prot. sid. 116. — Inneliggande undertecknadt exemplar, jämfördt
med originalet i riksarkivet. .
172
1642.
hafvende General-Majorer, hvilka ochså lyckeligen hafva
oppehollidt den mechtiga fienden, att han icke häfver
kunnat tillfoga vår krigzmacht någen skada; till så lenge
H:s K. M:t häfver, i hanss ställe och dem andre till en
förman forttskicbat den velbome Her Lindorm Torstensson
för en General Felttmarskalk, som månge åhr bortåth
häfver verserat uthi detta kriget och fiendens illistighet,
nogsampt är kunnigt, som ock veet och kenner sine underhafvende
officerers humeur och courage, att han dem
deste hettre kan commendera och till sijn devoir holla;
hvilken ock så snart han är öfverkommen till Tyschland,
tagit till sig dett krigzfolket i sommarsse här ginge uthur
riket, så ock tagit någre troupper uthur guarnisonerne
och gånget dermed öfver Elfven att conjungera sig med
sielfva armeen, den han och vid gott välstånd häfver
funnidt, dem villige giort med de store medel H:s K. M:t
der till häfver förordnat, så att dhe äre benägne för H:s
K. M:t, fädernesslandet och våra bundzförvantter at hafva
ospart lijf och blodh.
För hvilket vi allenast hafva orssak at tacka den
aldrahögsta Gudh, sam så nådeligen häfver oppehållit och
bevarat sielfva armeen för fiendens många onda anslag
och förehafvende. Han värdiges och förlähne vår General
Felttmarskalk helssa och sundhet såssom och gifva honom
gode rådh, att han detta besvärliga kriget till en önskelig
ända må uttföhra, att vi den edla freden en gång
motte nåå och erholla.
Dernest vele Ridderskapet och Adelen hafva H:s K.
H:t och den högloflige Konungl. Regeringen på dett
underdånigste ödhmiukeligen betacket för dett H:s K.
M:t derhoos optecker och communicerer oss i den andra
puncten, huru med fredztractaten uti Tyschland förevetter,
särdeles huru Keij sarén och de församblede Ständer uti
Regensburg igenom skrifvelsser hafva förklarat sig, att
de någerlunda hafva fattat ett opsåth at villia tractera
med oss och andra interesserede och nampngifvidt några
vissa orter såssom ock determinerat en viss tijd, när
samma tractat skall kunna anstellas. Deremot häfver
H:s K. M:t till att förtaga all hinder hoos oss afferdat
och änn ytterligere afferda vill sine fullmechtige Commissarier
der henn, att vara tillstädes, hvar sådant vore
Bilagor.
173
dehres alfvar. Och såssom Ridderskapet och Adelen uti
de förre Rikzdager alletid hafva anhollidt, såssom och
ännu hermed underdånigst sökie, att H:s K. M:t och åå
dess vegner den högl. Konungzl. Regeringen de vele sig
i lika motto denna saak vara befahlat, att der möijeligit
vore och kunde med reputation erholles, att denna fredztractat
motte vinna sijn lyckelige fortgång. Och på dett
fienden icke må få någen rettmätig orsak oss i någen
motto att beschylla, likasom vi icke vore redebogne eller
åstundade någen fred, att H:s K. M:t och åå dess vegner
den högl. Konungzlige Regeringen tektes ville låta befahla
sine Commissarier der uthe, at dhe ingen tijdh eller
occasion vele låta gå förbi, att denna tractat ju måtte
vinna en lyckelig framgång så ock en önskelig uttgång.
Den 3:ie puncten belangende, uthi hvilken H:s K. M:t
nnderretter oss om dhe aliancer och förbund H:s K. M:t
med fremmande konunger, furster och republiquer, seden
sidste Rikzdag holtz, häfver låtidt opretta och förnya till
fädernesslandzens välstånd, krigetz uttföhrende och till
oommerciernes forttsettiande, hvilka höga kongeliga omvårdning
och dragande omsorg för fädernesslandet och
dett gemena bestå håfve vi Hennes K. M:t på det underdånigste
att betacke; helst när vi elftertenckie dett förbund,
som med Konungen i Franckrike häfver varit uprettadt,
i dett han som en förbundzförvant uthi detta
besvärliga kriget häfver giort fienden och de Keiserske
ett stoort afbreck, att dhe sina consilia i många motto
häfver most förandra. Hvar ock neutraliteten med Churfursten
af Brandenburg vore rettelig meent och af honom
kunde ratificeres, skulle dett vara sielfva Pommerlandet
och de orter här nedre vidh siösijdan till en merkelig
lijsa och säkerhet. Seden när vi ock öfverväga hvad
fohrdel med tiden kan föllia af dett förbund, som af Portugal
och de General Herrar Stater i Holland äro oprettade,
serdeles om sielfva saltthandelen, så och andra
vahrur som vi af första handen kunde hafva, skulle handölen
här i rikett merkeligen tilltaga till alla ståndz
nytto och förkofring, önskandes att sådane upprettade förbund
och aliancer motte vara ingångne och sluttne till
H:s K. M:t och fädernesslandzens säkerhett. Med ödhmiuk
174
1642.
anhollende att den högl. Konng. Regeringen med Rikzens
Rådh icke vele tröttes eller opgifves vid denna besvärliga
regementzbördan, utban alletidh fatta och holla H:s K.
M:t vår allernådigeste uttkohrede Drottning under armerna,
att alle saker så motte uttföhras och förestås, att
dett motte lända Gudh den alldrahögste till ähra, H:s
K. M:t till högt beröm och fädernesslandet med dess
trogne undersåtere till velferd, fredh och rolighett.
Till dett herde, hvar nu dhe Keisserske icke ville
lenckia sigh till någen ändtlig tractat eller föhre med
någet alfvar till någen reputerlig fredz afhandling, då
är aff nöden att vi giöra oss beredd till att fortsettia
kriget emot honom på dett krafftigeste, till hvilkett vill
behöfves ett stoort antal krigzfolk, hvartill vi här i riket
inthett annat medell hafva dett at upbringa uthan igenom
utskrifning; ehuru väl Ridderskapet och Adelen fuller
hade lefvat uthi den förhopningen, att seden dhe sidst
tvenne uttlofvede nembninger och holdne uttschrifninger
skole någet hafva förslagett, at våre landbönder för denna
gången skole för uttschrifningen blifvitt förskonte; men
när vi see på sielfve tillståndet uthi Tyschland så ock
sielfve armeens tarff, synes vara oundvikeligitt, uthan att
krigzfolk motte upbringas och förskaffas. Dy håfve vi
ock tagitt denna punct uthi ett skyldplichtigt öfvervägande
ock i ingen motto velet undraga oss uthi detta
fallett, uthan godvilleligen vele komma Cronon uthi denna
besvärliga tiden till hielp och undsettning och fördenschuld
lofve, att af alle Ridderskapssens och Adelens
tiugu frelseshemman eller gårdar, dett vari sig heela,
halfva, fierdedehls eller mindre ock giöra adelssmannen
skatt och uttlagor, så innan som nthom råå och röör
belägne, uttgifva en dugelig karl till knecht emott hvar
tijo skatt och crono hemman, och dett för tu åhr tillgiörendes.
Men der Grud den aldrahögste i medier tijdh
sakerne så dirigerade, att dett till en reputerlig fred
kunde komma, att då våre landbönder med dett sidste
åhrs uttnembning motte blifva förskontte. Och när b:te
knecht blifver framstelt och af Commissarierne god erkend
och krigzofficererne i händer lefrerat, densamme adelssman
vari seden fri för allt efftertaal, omolesterat. Såssom
och att våra enskijlte tiänare, som dageligen giöra huss
-
Bilagor.
175
bondens arbete och besittia adelssmannsens torp, måge vara
befrijade, sampt nybygge ock ödesshemmen, som alldeles
liggia öde och adelssmannen ingen rettigheet af häfver,
eij heller härunder må förstås eller ock reknadt varda,
förr änn dhe dehres laglige frihetz åhr hafva uttsuttidt
och varda skattlagde.
Till dett sidsta, effter nu till sielfva krigz uttföhrandet
sompt till guarnisonernes försörgning, sompt till
ammunitions och victualies upbringande högeligen fordres,
at en penningehielp motte upbringes, derföre håfve
vi och tagit denne punct uti ett noga betenkiande, effter
som tiden det ock högeligen fordrer, helst vi förnimme,
att den vahnlige boskapzhielpen, som här till häfver
varitt bevilliat och uttgångne till krigetz forttsettiande
för dhe månge underslef hoos en och annan deremot uptenckias,
icke någet synnerligitt häfver velet förslå, så
att vi derigenom äre vordne fororsakede at optenkia och
föreslå några andra medel, som Cronon vore bettre tient
med och richtigere kunde uttgå, och i det fallet icke så
noga velet see på vårt egett interesse eller våra velfångna
privilegier, uthan fast mehra låtidt oss vårda om H:s K.
M:tz och alles vår velferd; och tillseija alttsså vi af
Ridderskapet och Adelen hermed för ofvanbemelte boskapzhielp,
att våra landbönder, som besittia en heel gård,
gifve till Cronan en daler sölfmynt eller två daler kopparpenninger,
en half gård halfpartten mindre, och ett fierdedehls
hemman en mark hvitt mynt eller en half dal.
kopparmynt, och seden ett ottondehls frelsseshemman
halfpartten mindre, aldehles reknat halfpartten emot skatt
och crono hemman, och detta också på tvenne åhr tillgiörendes;
uthi den visse förhopning, effter uthi denne
penningehielp inga underslef skole kunna uptenkias, dett
ett merkeligitt skall förslå; med ödhmiuk anhollende,
att denna Ridderskapssens och Adelens frivillige bevillning
och cedering uthi denna och den förra puncten icke
må dragas oss eller våre effterkommande eller ock våra
velfångna privilegier nu eller i framtiden till någet prmjudicinm
eller förfång.
Förhoppandes at thetta theres svar af Hennes Kong:e
M:tt med nåder ansedt varder, och at Hennes Kong:e M:tt
och åå dess vegnar den högloflige Konungzlige Regeringen
176 1842.
och samptlige Kijkzens Rådh vele sig detta ståndet till
dett bestå vara recommenderat.
Uppå samptlige Ridderskapsens vägnar
Erich Gyllenstierna,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. C.1
Puncter som Kongl. Maij:tt vår allernådigste
Brottningh achter nyttige och nödige för rickssens
och alle dess trogne inbyggiares vällferd
skuldh att uptagas, betenckias och berådslås
aff Ricksens Ständer här församblade, medh
allernådigste begäran att dee sine rådsamme
betänckiande Hen. K. M:t deröfver uptäckia och
sedan i executionen allt troget biståndh göra
vele.
1.
Haffver i förledne tijder varit een allmän klagan och
stoort landzbesvär och continuerar ännu dageligen, att
landh och städer, enkannerligen den gemeene man, mycket
besväres medh gästningh och skiutzning, och finne i sanningh,
att detta besväret icke är det ringaste; enkannerligen
trycker det dee landzändar, som störste stråckvägerne
löpa igenom, så att mången sätter meera genom
gästningh till om åhret än alle hans utlagor visse och
ovisse sigh bedraga, och när bonden skall bruka sin åker
och engh, är hesten i skiutzningh eller ock genom skiutzferd
tillförne förderfvader eller afriden, i den staden att
där bonden derföre vore frij, kunde han stella sin näringh
deste husligere och effter förmågan an och bruka sin
åker deste bättre. Tvert emot kunne icke alle reesor och
försslor i landet skaffas af för rickssens ährender och
1 Prot. sid. 117. — Jämförd med ett i riksarkivet förvaradt undertecknadt
originalexemplar.
Bilagor.
177
tarfver skuldh, för handell och vandell skuldh, för hvars
och eens enskijllte nödtorffter, omgänge och andre sådanne
orsaker skuldh. Nu håfve framfarne Konunger så väl
medh Rickssens Rådh eenskijllt som medh Riksens Ständer
samfällt esomofftast öfverlagdt detta ährendet och vinlagdt
sigh till dett högsta att finna der rådh och bötter
oppå, understundom på ett, understundom på annat sätt,
och H:s K. M:tz salige högtährade k[äre] Herr fader, högberömmeligest
i åminnelsse, låtet deröfver gå ut sine
välbetänckte placater och dem een och annan gång förnyat;
och ändoch då och då någon lijsa kan vara erhållen
för allmogen, lijkväl äre samme ordninger och placater
åter vedh tillfälle och något rickssens anstötande besvär
blefne öfverträdde och rifne, så att den gode intention är
intet lijtet förvirrad vorden. Het kunne fuller synas
vara fåfengt att arbeta derpå, effter alle förrige rådslagh
intet håfve velat gälla, män alldenstundh besvären af
åtskillige tillfällen dageligen tillvexa, månge byar och
sochner blifve deröfver öde, och rikssens inbyggiare så
högt är der å läget, så finner Hen. K. M:t icke godt att
låta falla dee tanckar, utan mycket meera upäggad af
sine förfäders exempel, så ock sin och till fäderneslandet
och sine trogne undersåtere bärande nådige benägenheet,
sökia alle medel och vägar att afhielpa sådan oreeda medh
Ständernes gode rådh och biståndh. Het kommer understundom,
att det sigh den eene tijden för åtskillige orsaker
skuldh intet göra låter, det låter sigh giöra den
andre; och moste höge öffverhetenes så väl som Ständernes
omsorg öfver fäderneslandsens vällferdh intet stutsa eller
heelt leggias bort, för det att difiiculteter falla in och
hindra värcket på någon tidh. Hen. K. M:t begärer derföre
allernådigst, att Rikssens Ständer vele detta ährendet
flijtigt öfverleggia sin emilian och gifva Hen. K. M:t
sitt rådsamme betänckiande, på hvadh sätt sådan oordentligh
gästningh och skiutzningh står till att afskaffa
eller ock att lempa till tarfven och mindste besvären.
2.
Man häfver för detta ringa varit bekymbrad, huru
skogerne i rijket handteredes. Ty aldenstundh landet
effter dess storheet och vidd icke är blefvet bygdt, som
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—III. 1642. 12
178
1642.
det val kan ock finnes nyttigt till; så är en stor del icke
allenast onyttigk ock stenigk, män ock godk jordk blefven
medk skogk ock trää öfvervuxen ock ödemarck lijk; kvarföre
man icke allenast för detta kafver funnet godt något
att nyttia medk svedielandk, ock kär ock där medk små
torp intaget, utan man kafver också esomofftast motvilligt
vijs ock af åtskillige tillfällen slept skogzellden löös och
afbrändt ock förödt kela store skogeme ock fäldt trän i
i brottor, så att mycken ståteligk kostbar skogk till
masteträä, bielckar, timber, spiror etc. så väl som eekeskogh
är förderfvadt och till intet giordt vordet utan
någon nepst eller bötke. Så är ock nu een sådan otaligköp
medk sågeqvarnar anrättade, icke allenast långt bortt,
utan också på dee bäst belägne ortter, att lijtet till vedhT
män altz intet till store och byggningz trä finnes igen.
Ock ändock sådant för detta kan kafva kafft sitt efftertänckiande,
meera på den ena orten än den andre, män
så häfver det dock sompt medk svedielandh ock sågeqvarnar,
sompt medk nye torppestellen hafft sin nytta, aldenstundk
skogen doch stodk ock ruttnade neder, ock mareken
blef obrukad, så ock skogzeldk fuller giordt skada, dock
för skogens myckenketz skuldh icke kommet så mycket
till afsacknadt. Nu äre tijderne råkade uti ett annat
lagh, sädan G-udh den aldrekögste kafver mildeligen täckts
att uptäckia ock utvijsa så mån ge öfverflödige kostelige
bergvärck af åtskilligh malm, silfver, koppar, jern, stål,
svafvel, alun, victriol, ock det fast i alle rickssens landskap,
enkannerligen i Upland, Wessmannelandh, Dalerne,
Närickie, Wermelandh, Sudermannelandk, Östergötlandh
ock Smålandk, så ock i Norlanden ock nu i Finlandh,
att icke mallm, män folck felar det att bringa till nytta.
Förutan det är igenom Hen. K. M:tz kögstährade sal. K.
Herr faders försicktigket ock flijt icke utan stoor omkostnad
gårmackerijn, messingzbruken, jernkambrar ock
allahanda jernsmide hijt in i riket bräckt, ock alltsedan
medk flijt påökt och förbättradt vordne, så att månge
ökner ock ödeslandk äre uptagne och bebygde, månge
strömmar, som förr lågo öde, betimbrade, medh hambrar
besatte och nyttige giorde. Ock blifve altså nu skogerne,
som förr lågo onyttige ock ruttnade bort, nu alle till
bergvercken använde, i kohl brände ock till massungner,
Bilagor.
179
smeltthyttor, messingzugnar, koppar- och jernkambrar
ock annat slijkt förde ock förbrukade, till rickssens i
gemeen så väl som landz ock städers merckelige tillvext
ock förkoffringh. Effter som sådanne bruuk dageligen
dagz tilltaga ock tillvexa, Cronon häfver sitt förnembste
styrckio aff, ock handel och vandel i riket jempte landzmannen
sin bäste grundh, näkring ook bärningh, så ock
nödtorfftige peningk aff. Eij är keller till att tvifla, utan
att det ju genom Gudz vällsignelsse skall kafva bättre
framgångh ock åkrligen tillökas, medk mindre något feel
på vedk ock kohl infaller och dess lopp stutzar. Dee
landskap, som ännu icke kåfve bergverck, dee håfve lickväl
gode licknelsser till att få dem; ock kvar annat feelar,
så feelar dock icke strömmar ock lägenheter att byggia
messingz- och kopparhambrar jempte jernhambrar ock
smedior uti, så att dee icke mindre kåfve orsak att taga
sine skoger i ackt än dee andre. Förutan det att genom
denne oacktsamketen är riket snart af gode master ock
annat byggningztimber ock värcke så förblottat, att det,
som tillförende öfverflödde, nu neppligen kafver sin egen
nödtorfft ock mindre hereffter skall behålla, om det icke
i tijdk förekommes. Derigenom kvadk afslagk på seglatzen
ock handelen vill föllia, och kvadk det elliest kan
förorsaka för olägenheet hemma i hushållen, det kan kvar
landz och stadz förståndig man dömma. Effter nu heela
rijket och alle dess trogne inbyggiare af högre ock lägre
ståndh kåfve så stort interesse deruti, att bergvercken
icke tage skada eller förringias, ock meera att icke keelt
förderfvas och undergå, item att skepztimmeragen ock
seglatzen icke förmindskas utan effter möijeligheet förbättras
ock tillvexer, ock fördenskuldh medk all skäl böre
sij ock gifva ackt deroppå, att skogen, såsom ett fundament
till bergvercken, till skepz- och annan byggningh,
vedh, kohl etc. ju motte förmedelst gode ordningar i tijdk
och för än det tryter, bevaras, behollas ock ifrån utödelsen
conserveras; derföre kafver Hen. K. M:t funnet synnerlig
nödigt att öfverleggia detta med Rikzens Ständer
och fordra derutinnan, såsom i en sak som allom angår,
deres gode rådh ock bijståndh, att behålla det som är
behollet, afskaffa det som förorsakar förderfvet, ock det
som härtill kan vara förgiordt ock förseedt att vinna
180
1642.
medh tijden till rätta igen. Eenkannerligen att svedielanden
afskaffes, sågeqvarnerne modereres, den som skogzelden
utslepper skarpt straffes och utan försyn, nybygde
torp syntes, och dee, som anten icke hade torfftig åker
och engs lägenhet eller låge Bergzlagerne förnär eller
gore i timber- och masteskogar stor skada, utrifves, och
inge nye torp utan effter laglig ransackning bygdes; och
att sidst vedh Bergzlagerne een ordning i högget blefve
giord och författad, att det kunde hafva tijdh att vexa
igen, och således skogerne jempte bergen blifva everdeligen.
Där nu desse föreskrifne medel rätt blifve behiertade och
fattade såsom sigh bör, så häfver riket, vårt k[ära] fädernesland]!
och alle dess trogne inbyggiare nest (rudh att
förvändta en merckelig förkofringh. Män der detta skulle
försummas, är skadan annorlunda intet att värdera än
för ett stort nähringz hinder och förderff, så ock riksens
inkompsters förmindskelsse, och icke att merckia, för än
skadan är oboteligh. Hvarföre och såsom Hen. K. M:t
sielf mycket häfver på bother varit betänckt, alltså recommenderar
Hen. K. M:t detsamma åt Bikzens Stender
fliteligen att vare betänkte, huru dette rätt är att fatta
och i verket stella, så at rikzens och dess inbyggiares
vällferdh icke blifver försummad.
3.
Man förnimmer också åhr ifrån åhr en mäcktig stor afsacknad
på eekeskogh och annan bärande trä, så att der
man för detta häfver hafft fast allestädes ett öfverflödh
till eget behof och kunnadt undsettia fremmande landh
medh, icke utan inbyggiernes merckliga nytta och förkofring
i handel och vandel, män nu på allahanda eekevircke
till husbehofvet häfver merckeligit feel, serdeles
moste mest allt det eekevircke, som till Cronones skepzflotta
behöfves, köpas utrijkes, och är till befahra, att
om icke böter skaffes i tijdh, riket deropå skall effter
någon tijdh lijda stoor skada och afbräck, så väl som
köpmanne seglationen mycket försummas och förmindskas
til en merckelig afsacknad för alle rikzens inbyggiare i
åtskillige måtto. Lijka så häfver det sigh medh book
och annan bärande trä i åtskillige landzändar. Nu häfver
fuller Sveriges lagh och för detta utgångne placater så i
Bilagor.
181
fordom dagar som sedermeere derutinnan till en del helssesambligen
föreseedt och förordnat, att inge bärande trä
huggas och förödas måge, veder booth. Män såsom detta
nu till en deel är gånget uti een ovahna och icke stort
meera tages i acht och blifver fast allmänneligen öfverträda
och det under åtskillige prgetexter och på åtskillige
sätt och vijs; så kommer ock det dertill, att trään som
allt annat af åhren förålldras, och när dee begynna taga
rotha till sigh, blifve dee på sidstonne till intet annat
nyttige än att brännas; och förgås alltså eek- och bökeskogerne
sampt andre bärande trä, hvar dee än kunde
klådige händer undgå, af sigh sielfve, att man på sidstonne
neppligen veet, myket mindre frambdeles skall
kunna veta, om der eek- och böökeskogh eller bärande
trää städt häfver. Lijkväl är rijket merckeligen der å
läget, att detta medh godh råd och resolution blifver hulpedt
och rättadt, så att hvarcken den bärande skogen af
motvillighet förödes eller af ållder förderfvas och görs
onyttig, och det som medh skäl afhugges åter blifver
förnyat igen, och skogerne vedh macht hålldne. Dertill
Hen. K. M:t finner intet bättre rådh, än att lagen och
stadgarne upreppas och strenges emot dem, som egenvilligt
och utan hafvande rätt hugge bärande trä, serdeles eek,
böök, appel etc. neder. Sedan att den, som ville hugga
något bärande trää omkull till sitt behof, han då, om
träädt står på kyrkio-, skatt- eller crono jordh eller på
allmänningz marck och jordh, medh Kongens tillförordnade
embetzmäns veetskap och samtyckio effter föregångne
ordentlige syn och ransackningh, eller om det står på
frellssesjordh, medh jordägandens eens eller fleres, effter
som dee äga i by, vettskap och samtyckio, samme bärande
trä ett eller flere afhugger. Män för än det skeer och
tillätes, han då planterar i samme staden igen tijo unge
trä af samma slaget och bär för dem sorg, så längie dee
blifve så stoore och stareke, att dee för boskapen äre
försäckrade; och att deröfver hålles strengeligen handh.
Således skulle skogerne kunna hållas vedh macht, och
trään för än dee förålldras och blifve onyttige, nyttias
utan afsacknad, och riket sampt effterkommenderne i framtiden
hafva öfverflödh till skepzbygge och annan nödtorfft,
hvilcket så mycket meera för oss är att taga i
182
1642.
aeht, såsom vår eek, den här i landet vexer, långt öfvergår
medh starck- och stadigheet all annan eekeskogh vedh
Östersiön och flerestädes. Hvilcket allt Ständerne vele
taga i acht och gifva Hen. K. M:t deroppå sitt rådsamme
betenckiande.
4.
Ibland andre feel, som riket häfver och gör landet
så i gemeen som hvar och een särdeles en stor skada, är
den ringia qvantitet af humbla, som här faller i landet.
Ty effter Gudh och naturen icke häfver velat låta vexa
vin här i riket, utan såleedes skickat allt, att i samme
staden moste hos oss brukas öhl, och der till behöfves
ibland annat humble, och dette så allmänt, att intet hus
i landet så ringia är, som icke något deraf till sitt behof
kräfver; hvaraf föllier, att mädan icke hos oss sielfve så
mycken humbla bygges, som rikzens inbyggiares tarff
kräfver, så moste medh stor qvantitet densamme införas
utur fremmande landh, och stegras understundom så högt
vedh nödfall, såsom eendeles nu skeer, att neppligen någon
finnes som den förmå till sigh köpa. Så föllier ock
den olägenheten deraf, att sådan stor qvantitet humbla,
som inkommer, drager utur riket en osägelig summa penninger
eller andre ädle vahror, som koppar och jern, och
försvagar rijket och dess inbyggiare och deres välförverfvade
rikedommar och medel. Nu moste sådant fuller lijdas
uti de vahror, som genom Gudz förordningh här hoos
oss intet vexa; men det som genom menniskligit förståndh
och arbete är till att bota och erhålla, sådant tillstår först
en christeligh ötFverheet och sedan landzens trogne inbyggiare
att bättra och hielpa. Nu är vitterligit och
oemotsägeligit, att humblan vexer här mestedeels öfverallt
i landet så godh och ympnig som någor annorstädes,
allenast att den medh flijt bearbetades och medh förnufft
handteerades, eflter som man sijr hvadh nytta dee göra,
som sigh derom vinleggia. Ähr derföre af nöden, att
Adelen och Presterskapedt vedh sine gårder det något
flijtigere toge i acht, att hvar bonde och boman på landzbögden
förplichtades dertill, särdeles att Borgerskapedt,
enkannerligen i landzstäderna, läthe sigh det vara en
synnerligh nähringh i gemeen; män att eenkannerligen
Bilagor.
183
städernes Magistrater i hvar stadh tillordnade ett vist
gille borgare, som anrättade och bearbetade stareke och
store humblegårder och födde sigh dermedh, uplåtandes
dem dertill beqvemb jordh emot en viss skatt åhrligen
till staden, effter som detta allt bättre och medh meera
•omständigheter kunde blifva beskrifvet. Hen. K. M:t är
fördenskuidk allernådigst begärandes, att Ständerna etc.
5.
Denne det förledne åhrs igenom Gudz faderlige försyn
undfångne missvext och deraf så väl som ock desslijke
befahrende undersåternes och sielfve rickssens skada
och olägenheet förorsaker Hen. K. H:t att bära åhåga
och omsorgh, huruledes landzens inbyggiere måge för
hungersnödh befrijas och icke nu allenast utan ock i
framtijden bevaras emot sådana infälle, så vijda mennisklig
förståndh och omsorgh kan finna platz. Nu är det
vist, att sådanne missvexter och oåhr för intet annat äre
att skatta än för Gudz straff, oss påsändt för väre begångne
synder skuldh, och fördenskuldh fömembligest
moste afhielpas medh ödmiuk afbön till Gudh och ett
christeligit lefverne; så ändoch detta så i sigh sielff är,
lijkväl är det intet för det ringaste syndestraff i ett
landh och rijke att skatta, när Gudh anten intet gifver
heller ock förtager dee rådh, derigenom sådanne olyckor
kunne affskaffas eller ju lindras. Hvarföre ock skäligt
är, att man effter andre rijkers och regementers, som ock
medh missvext icke mindre aff heeta än vårt landh aff
köldh blifve esomofftast anfechtade, exempel tenckie på
medel att undsättia i tijdh rickssens inbyggiares feel,
hvilket intet bättre kunde skee än att man uprättade
gode kornhuus i alle landzändar, enkannerligen Norlanden,
Bergzlagerne och på de orter, som längst äre aflägne och
aff frost esomofftest blifva antastade; att man utur kornhusen
i nödz tijdh för ett skäligt prijs kunde undsättia
den torfftige till lifsmedell och utsäde och såleedes till
en godh del förekomma, att icke säden allt för högt
stegrades af girige menniskiors begärlighet, och att icke
flere oåhr föllie på hvar andre, så mycket sådant sigh
medh menniskligit förnuft afväria låter. Ständerne vele
fördenskuldh etc.
184
1642.
6.
Effter ock tiggerijt nu på någre åhr förmycket tager
öfverhanden och drager medh sigh lättia och orkelösheet,
derigenom dee fromme och som sigh ährligen medh Grudh
och deres arbete nähra vele, blifve besvärade; seden gifs
dermed tillfälle till alle odygder, fåå födas upp till ehrlige
konster och handevärck, och störste delen aff dem
på sidstonne till straff och olyckor, ricket och regementet
till last och deres egne förvandter till sårgh och tunga.
Deremot finnes mången elendigh menniskia, som för siukdom,
ålder, olycko skuldh intet kan föda sigh sielf, utan
moste till en deel af öffVerheeten, till een del igenom
gudfruchtige menniskiors medlijdande hullpne varda. Så
ändoch landh och städer temmeligen äre medh hospitaler
försedde, och Hen. K. M:t ännu vill bära ytterligere sårgh
derföre, så mycket denne besvärlige tijden tillåter, lijkväl
mädan icke allt ex publico kan utstås, och mycket annat
derhos faller i betänckiande, som ordnas och stadgas vill,
att hålla ungdommen och den helbregda ifrån lättia och
odygd till arbete och redeligh näringh, såsom särdeles
är, att viss ordning görs öfver dee husfattige på landet,
och hvem och huruvijda de må sökia hielp hos androm,
så ock i hvadh fall. Sedan huru de måge bevijsa sitt
förlof? och skääl att tiggia, hvar dee måge vistas, och
huru vijda dee sigh måge begifva utur deres hemvist att
tiggia, och annat sådant meera, som i detta fallet vill
öfvervägas och förordnas, dem sielfve till rättelsse och
öffverhetenes embetsman, så väl som Presterskapedt till
regel och rättesnöre. Hvarföre, på det landet icke må
upfyllas medh tiggiare, skalckar och bofvar, utan fast
heller folcket till idkesamhet, arbete och dygdh blifva
upfödt, och den torfftige icke förlåten, då vill Hen. K.
M:t härmedh Rikssens Ständer allernådigst hafva påmindt,
att de etc.
Desse äre nu dee ahren den, som Hen. K. Maij:tt häfver
achtat för denne reesan nödige att taga i rådslagh
med Eickssens Ständer, finnandes dem sådanne, att dee
icke kunna försummas eller förgätas utan rickssens och
dess inbyggiares merckelige afsacknad och skada, någon
nu, män enkannerligen i frambtijden. Eleere kunne fuller
Bilagor.
185
finnas intet af mindre vichtigheet; män så låter sigh icke
allt tillijka giöra, och äre desse sådanne saker, som alle
man tryckia, och Hen. K. M:t aff sin till sine trogna undersåtere
dragande nådige benägenheet och affection gerna
sijr bothadhe och afhullpne, intet tviflandes att Rickssens
Ständer medh samme åhåga sin och fäderneslandsens vällferdh
och hvadh till dess befremiande tiänar läte vara
anlägen och fördenskuldh komma Hen. K. M:tt i alle
desse företalde articklar medh sine gode rådh till biståndh;
effter som Hen. K. M:t dem altid medh nåder är och blifver
bevågen. Actum Stockholm den 22 Januarij anno
1642.
Bil. D.1
Upå Hennes Kong:e Maij:tz vår allernådigeste
uttkohrede Drotningz ytermehra öfverlefrerade
puncter är detta Ridderskapetz och
Adelens sampt Krijgzbefähletz underdånige ödhmiuke
betenckiande. Actum Stockholm den 3
Februari 1642.
Hvad den första puncten vidkommer, så äro derutinnan
vidlöffteligen införde alle de stoore besvär och
tunga, som föllia och tryckia den gemene allmogen, som
skeer igenom dett oendeliga gestningen och skiussningen,
så at man holler onödigt dem här at opreppa eller recitera,
hvilke i synderhet Adelens landbönder mehra änn
andra moste förfahra och står till at beklaga af en hoop
ländz- och fierdingzmän skeer, som mehra dem belasta
änn Cronones bönder, så at de förmedelst desse besvären
inthet tillfyllest kunna uttgiöra adelssmannen sijn tillbörlige
uttskylder ock hvad mehra skada dhe derigenom
finna. Och dem till att förekomma och afhielpa, så ock
alldehles at afskaffa, vore mehra änn önscheligit, der man
dett retta sättedt kunde påfinna, effter som desse på
1 Prot. sid. 133, 134. — Inneliggande underteeknadt exemplar, järn
fördt
med originalet i riksarkivet.
186
1642.
månge åthskillige mothén af oss äro ventilerade, men allt
härtill till ingen fullkomblig effect kunnidt komma.
Dock på dett Hennes Kong:e Maij :tt och åå dess vegner den
höglofiige Konungzlige Regeringen må see och förnimma
Ridderskapetz och Adelens sampt Krigzbefählets retta
alfvar, att dett motte komma till en ändtlig execution,
år detta Ridderskapetz och Adelens sampt Krigzbefähletz
välmeente betenckiande, att all gestning och skinssning
alldehles ophäfves öfver heela rikett, förutan när Hennes
Kong:e M:tt rehser i landet, då hielpe aller allmogen der
till uthan någen exeption; såssom och när krigzfolket
antingen regementz eller compagniedz vijs tuga till feltt
heller komma derifrån, att då frelssesbonden skiusse hvar
tridie rehsa emot hvar skatt och crono, så innan som uthan
om fredzmilen belägne; allenast Adelens sätegårder ock
hvad på dess råå och röör liggia undantagne. Och sedan
[ingen], ehoo han och är, hafvi makt at taga någen omlegning
hvarken till hest eller maat. Och för detta besväredz
afhielpande ock för denn rättighet Hennes Kong:e M:tt
kan hafva till gestning och skiussning, vele Ridderskapet
och Adelen med Krigzbefählet välvilleligen komma Cronon
till understödning och tillseije, att Adelens landbönder
skole uttgifva för en heel gård sex marker sölfvermynt
eller dess värde och sedan proportionaliter, etfter som
gårderne äro ringa till, halfpartten mindre; dock at härunder
icke må förstås våre gärder och torp, som liggia
under sätegårdernes råå och röör, eij heller nybygge och
ödesshemman, som icke giöra adelssmannen någen skatt
eller rettighet, heller och dhe gärder vi våre gamble tiänare
fritt för dehres långlige tienst hafva undt at besittia,
icke må reknäs heller med meente varda. Och dett på tu
åhr tillgiörendes, så lenge man kan pröfva, om det är
Oronon nyttigere och allmogen drägeligere änn den vahnlige
gestningen och skiussningen.
Hvad den andra puncten vedkommer, som inneholler
om den stoora skada, serdeles Bergzlagen och dhe nya
bergzbruken, som här och där i riket påfinnes och uptages,
taga af den oendelige svediehuggande och månge
sågeqvarners upsettiande, att bergzbruken med tiden icke
så kunne forttsettias som dett sig bör; dertill så blifva
skogerne så utthugne, att timber på många ortter icke
Bilagor.
187
fins till bygning, mycket mindre till skepzbehoff och andra
nödige verck, att man med tiden, där detta länge skole
på stå och ingen opsyn eller förbud skedde, skole dett
lända alla stånd här i riket till en obotelig skada. Så
ehuruväl denna punct af Ständerna för detta och i synderhet
på 1638 åhrs Rijkzdag här i Stockholm holtz är öfverlagd
som vi gerna sågo, att denn kommer till sijn effect
och fulbordan, men efter som han är af stoor vichtigheet
och behöfver tijdigt betenckiande, sökies yttermehre af
samptlige Ständerne, att denn änn vidare öfvervägades,
att den skadan landet i gemen och sedan hvar och en i
synderhet deraf tager, vele hielpa till att förekomma.
Och effter den höglofiige Konungzliga Regeringen bettre
kunne see och vetha hvars ock enss landzorts lägenhet,
huruvida man härutinnan skall procedera, vele vi ödhmiukeligen
hafva den höglofiige Kongeliga Regeringen
icke allenast detta ährendet, uthan den fölliande punct
om allahanda bärande trääs fällande ock om dess plantering
i staden igen, at stella deröfver order, att all tillstundande
afsaknad må förekommes, ock hvad som kann
vara på månge orter inritatt igen afhulpet varda. Hvarom
vi af Ridderskapet och Adelen med Krigzbefählet
vele bähra åhåga, att desse både puncter i ingen motto
af oss eller våra landbönder skole blifva missbrukede.
uthan fast mehra handhafde. Och hvad i detta fallet
härutinnan kan vara skedt, vele vi dett remediera och
afhielpa, så ock draga videre omsorg, så mycket möijeligit
skee kan, at all skada till bergzbrukens och andra nyttige
vercks fortsettiande häreffter sigh inthett skall förorssaka.
Dock att Ridderskapet och Adelen i synderhet icke hermed
motte förtaget varda på våre egne enskijlte ägor
sielfva att upsettia allahanda verck eller ock rodia skog
till åker, eng och torp, der sådane marck funnes, utan
någons inqvisition eller förbudh.
Den fierde puncten belangende om humble planteringen,
så vore dett ett nyttigt verck här uti vårt käre fädernessland,
till at afhielpa den dyrheten, som sig förorsaker,
att vi humblen ifrån andra fremmande ortter med stoor
myckenheet moste hempta ock komma låta, som här väl
kan planteras och vexa, hvar någen flijt derom giordes;
derföre vele Ridderskapet och Adelen med Krijgzbefählet
188
1|642.
taga denna punct häreffter i bettre acht och vele låta os»
vårda såssom och tillholla våra landbönder och underhafvende,
att de hereffter skole vinleggia sigh att leggia
humbla och plantera humblegårder till våre husshold, helst
på dhe ortter sådantt best skee kan. Och hvar Presterskapet
sampt Magistraten i landstäderne i god acht toge
hvad i denna punct är infördt, och seden tillholles allmogen
åå landet, at dhe effter lagen och recesserne satte
åhrligen så många humblastänger effter dess innehold
eller mehra, skole med tijden så myken humbla här falla,
at landet sijn nödtorfft nogsampt hafva kunde, ock icke
behöfdes att hemptan ifrån fremmande orter, som nu åhrligen
åhrs skeer.
Hvadh denn fempte puncten vidhkommer, som inneholler
om kornhusen, så vore dett lofligit och berömligit
och myckett nyttigt, att sådan försorg skedde uthi nödfall,
när hårde åhr infälle, att man visste till de orter
sökia, der man sääd till kiöpz kunde finna. Till hvilket
vill behöfves ett stoort förrådh och Adelens och Ridderskapetz
landbönder vid denna besvärliga tiden icke förmå
eller kunna någet vidare contribuera, utan hvar Hennes
Kong:e M:tt och åå dess vegnar den högloflige Kongelige
Regeringen täktes och funne rådeligitt, om icke en dehl
af kyrkiotijenderne inlades uti desse kornhusen, när någen
ympnog åhrsvext skedde, och sedan Magistraten i siöstäderne
effter andre välbestältte respubliquer och städer
nogare upsicht hade, att icke all spannemål om höstetijdh
så uttskepades, som dett nu skeer, förr änn man kan
merkia och see hvad åhrsvexten vill giöra.
Hvad den sidste puncten belanger angående dett
myckna tiggerijt och den lettian, som sig deraf förorssaker
öfver heela landet, huru dett motte afhielpes, så häfver
Ridderskapet och Adelen med Krijgzbefählet tagit detta
ährendet uthi ett noga öfvervägande ock åstunde och
gerna sågo, att man kunde påfinna dhe medell, der med
dett kunde afhielpas. Så synes oss likvel till ett christeligit
medlidande, för den älendige, som antingen af siukdom,
ålderdom eller ock andra tillfällen kunde vara
råkadtt uthi fattigdom, icke alldehles motte omkomma
och lijda nödh, uthan effter nödtorfften försörias, att vidh
hvar giäld eller sochnkyrkio bygdes stugur, der de fattiga
Bilagor.
189
kunde tillita och herbergeras uti, som af Kyrkioheerden
och sexmännerne först pröfvades, att de vore så älendige,
att de dehres lijfs oppehälle icke förverfva kunne eller
något arbete giöra, de skole föhras i samma hus, ock
seden hvart giäld eller sochn försöria de sina, der de inga
barn eller förvanter hafva, som dem kunne oppeholla.
Seden att Kyrkioheerden med b:te sexmän drage åhoge,
att dheres eller andres fattiges barn icke tillstaddes at
tiggia, uthan så snart de vore så till åhrs kompne, sattes
till tienst. Seden att ock ingen tilldehltes någet pass,
sorn här till skedt är, att löpa kring om landet, uthan
förvijses till de ortter de vore kompne ifrån. Sedan att
ffe spettelsche så och rasande och besatte fördes till näste
hospitalerne med en samblat hielp af den sochn eller giäld
de vore ifrån, att gifva för sig uthi hospitalerne. Seden
ock att effter en hoop löösst parti, som flyttia och fahra
ifrån den ena ortten till den andra kring om landet och
settia sig innhyses hoos bonden och såå till tunna och
spåns på heste åkren såssom ock hugga svedie och fälla
skog, bonden till största skada, icke må lijdas på landet,
utan tillholles att uptaga ödeshemman, ock der han dett
icke giorde, sattes och toges till knechtt. Hvar nu detta
på alla ortter observerades, skole dett oendelige tiggerijt
ophöra och de lättinger drages till arbetes. Dernest hvar
ock någen opsicht uti städerne tideligen skedde, att den
vexande ungdommen effter hvars och enss inclination
hölles och fördes till erlige handaverken eller annan redelig
handtering, skole de många sielfzvördinger, som i
städerne sig oppeholle, tvingas at lähra någott erligit,
att de med tijden kunde förverfva sitt brödh. Hvilkett
bäst kunde skee, att vår nation för alle fremmande framdrages
till erliga tienster och handaverck, effter så sköna
ingenia hoos oss så väl fins, som ifrån fremmande orter
kunne dragas. Derigenom skole ständerne af handaverk
florera och ungdommen af barndom afvänias ifrån
lättian.
Detta är således Ridderskapetz och Adelens sampt
Krijgzbefähletz ödhmiuke förklaring öfver desse puncter,
med underdånig begäran H:s Kong. M:tt och åå dess
vegnar den högloflige Konungz:e Regeringen vele dett
190
1642.
med all gunst i bestå motto uptaga och sig behaga
låta.
På samptlige Ridderskapsens och Adelens vägnar
Erich Gyllenstierna,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. E.1
Första Massens inom ridderskapet och adelen skrifvelse
angående gäst- och skjutsning i gref- och friherreskapen.
Eftersåsom å H. K. M:ttz vägna then Konunglige
Regeringen häfver för een kort tijdh sädan iblandh andre
högt anlägne ärender föreställt Rijksens Ridderskap och
Adel att betänckia, huruledes skiutz- och gästningh, thärmedh
heele landet alt här till häfver behäftat och betungat
varit, motte aldeeles af vägen skaffas; och Ridderskapet
och Adelen numera efter noga öfverläggiande
häfver gått och rijksens inbyggiarom sampt och synnerligen
nyttigt funnit, att berörde skiutz- och gästningh
in totum uphäfves, och att Ridderskapetz och Adelens
landboer uthi then staden gifva af alle hemman thär the
sittia å, dågh them proportionaliter räknandes, een viss
penningesumma, eftersåsom Ridderskapetz och Adelens
underdånige svaar medh meere utvijsandes varder; alt
förthenskuldh håfve vij undertecknade, som constitue^a
primam classem iblandh Rijksens Ridderskap och Adel,
vårt hafvande interesse uthi thetta fallet oss billigt måst
preservera, nämligen att alle the bönder, som uthi våre
Grefve- och Frijherreskap boendes äre, blifve uthi skiutzoch
gästningzpenningars utläggiande icke medh skatte
och crone utan medh allt annat frälse utöfver heele rijket
sequiparerade, medh underdånigh förmodan, att å H. K.
M:ttz vägna then Konunglige Regeringen sådant vår
förebeholldh behageligen uptager, mädan thet raisonabelt
1 Prot. sid. 130. — Original i riksarkivet.
Bilagor.
191
och skäligt är. Men thär thet för orsaker skuldh icke
kunde nåås, då begäre vij underdånligen, att medh skiutzoch
gästningh uthi ofvanbemälte våre Grefve- och Erijherreskap
motte härefter hollas och procederas, som här
till uthi bruuk varit häfver.
Uthi Brahernes stelle fnllmechtigh
Jahan Gyllenstierna.
Uthi Delagardiernas stelle fulmechtig
Schwante Sparre.
Gustavus Adolphus,
Conte de Rasborgh et F. etc.
Jöran Gyldenstierna.
Bil. Fd
Puncter, som H:nes Kongl. M:t vår allernådigste
Drottning allernådigst begärer, att
Ridderskapedt och Adelen vele tagaibetänekiande
och giifva H:nes Kongl. M:t der opå en underdånig
och tijderne beqvämat resolution.
1.
Effter man vedh desse fahr lige tijder för all tingmoste
vara betänckt, huruledes fäderneslandet må kunna
bliffva försäkradt, icke allenast genom armeerne utlirijkes,
uthan och hemma på all händelse och emot all oförmodeligh
och hastigh åkomme; och ibland andre medell,
der igenom rijket kan försvaras, Ridderskapedz rustienst
förnembligst är att betrachta, derföre är högnödigt, att.
den rätt och effter lagh och privilegier formeradh och
hollén altidh är vederreda, när tillsagdt bliffver och nöden
eller hederen kräffver. Nu äre monge oordninger der uthinnan
inritne tvert emot privilegierne och rustienstordningen,
som göra hänne till en stoor deel rijket onyttigh
och förklenar hänne i alla motto. Såsom först är att
godzlengderne mycket orichtigt inleffreres; alt för mån ge
sätegårder införes; dhe godzén, som under sätegårdernes
råå och röör införes, extenderes aff egen villie och öffver
1 Prot. sid. 134, 135. — Koncept finnes i riksarkivet.
192
1642.
skääl; monge andre godz uthelåtes, eller räntorne orätt
inskriffves; monge längder holla eij heller i sigh hvarcken
landskap, häradh och minder sochn, der godzet är beläget
i, så att man liten eller ingen rättelse haffver. Så holles
eij heller rustienst aff pantegodzen, såsom sigh borde och
Tustienstsordningen kräffver, uthan den, som uthsätter,
endskyllar sigh, och den, som till sigh pantar, låts inthet
vela göra aff sine penninger någon tienst, och skeer alt
sådant in fraudem coron®. Sedan i sielffva rustiensten
draga sigh monge undan; först en godh deel aff dem, som
anten i krigstienster eller elliest uthrijkes brukas; så och
dhe som för dheres studiers skuldh uthrijkes äre förreeste;
item monge, som till sine laga åhr äre kompne och haffve
sitt godz medh sine mödrar eller omyndige syskon oskiffte,
eller och läte sine mödrar dem besittia; item monge,
ehuruväl dhe dheres fäderne eller möderne besittia, undanholla
sigh tiensten sompt aff egen villie och eget godtyckio,
sompt aff andre preetexter. Så para och dhe sigh
sielffve emot rustientsordningen, som icke haffva fyllest
till en häst ränta, och judicera sielffve dhet Commissarierne
döma skulle. Så giffver och nepligen sigh någon
rätt an, under hvad landzhöffdingedömme och provincie
han sortera vill, men förandrar dhet esomofftast. Föruthan
andre slijke feel, som vedh uthrustning förelöpe
och botas moste. Nu äre fuller störste delen aff Ridderskapedt
i föreskreffne rustiensts feel oskyldigh, men alldenstund
icke någre, men alle äre lijke effter hvars och
ens godz räntor förbundne till tienst och ordning, derföre
så väl som i anseende aff dhe öffrige ståtelige privilegier,
som detta rijkes Ridderskap haffve öffver andre nationer
i rustiensten, är ju skäligt och icke allenest rijket men
och så sielffve Ridderskapedt reputerligt, att rustiensten
göres väl, formlig och ordentlig, och dhet som i detta
rijkedt förmedelst privilegierne är ringare giordt, må
genom godh och väl formerat tienst opfyllas igen. Therföre
tviffler H:nes Kongl. M:t inthet, uthan vill här medh
Ridderskapedt och Adelen allernådigst haffva påmint, alt
denne gång att afftala, feelen botha och redressera och
sedan holla dheres rustienst till redz, när som dhe anten
till tienst eller munstring opfordrade varda.
Bilagor.
193
2.
Erkänner H:nes Kongl. M:t den trogne välvilligheet
och tienst, som Ridderskapedt och Adelen haffver nu i
någre åhr bort åth teedt och låtit påskijna emot H:nes
Kongl. H:t och rijket i desse besvärlige tijder, i dhet dhe
icke haffve anseedt sitt privilegium öffver tullfrijheten aff
dhet dheres godz dhe anten uthskeppa sielffve eller inhämpta
låta, uthan ochså bevilliat på visse åhr, som nu
uthluppne äre, jämpte andre att giffva tull aff dheres
godz, der medh H:nes Kongl. H:t finner sigh och rijket
mycket vara tient, både aff den tull, som i så motto giffves,
men enkannerligen att derigenom alt undersleeff deste
bättre affväries, och tullen bringes rijket till nytta. För
bvilke orsaker skuldh H:nes Kongl. M:t, ehuru gärna
H:nes H:t ginget förbij, likväl vedh desse tijder icke kan
låta att allernådigst påminna och hoos sine trogne män
och undersåter aff Ridderskapedt och Adelen anholla, att
dhe samme sitt privilegium ännu rasta låta och på någon
tijdh H:nes Kongl. M:t och rijkedt der medh till undsättning
komma ville. Dhet H:nes Kongl. M:t sigh till dem
sampt- och synnerligen allernådigst försijr och vill vedh
förefallande occasioner medh all konungzlig nåde ihugkomma.
Actum Stocholm den 22 Januarij anno 1642.
Bil. G.1
Ridderskapssens och Adelens underdånige
förklaring öfver dhe tvenne Hennes Kongl. M:ttz
öfverlefrerade puncter sub dato den 22 Januarij
1642.
Ehuru väl Ridderskapet och Adelen finne sig till
Hennes Kong:e M:tt och Cronan förobligerat att alletidh
holla vederreda effter hvars ock enss åhrlige inkompst
1 Prot. sid. 139,150. — Inneliggande undertecknadt exemplar, jämfördt
med originalet i riksarkivet.
Sv. Riddertlc. o. Adels rilcsd.-prot. I—III. 1642. 13
194
1642.
effter privilegierne och rosstienstsordningens innehold
dehres tilbörlige rosstienst, hvilkett de ock i gemen hafva
observerat och sig så stofferat och uttrustat, at den skulle
vara Hennes Kong:e M:tt till heder och Cronon till tienst,
hvar något oförmodeligit påkomme, så till munstring som
till opbudh; likväl see vi af denne förste punct, att en
dehl sökia allehanda underslef at undraga sigh dehres
plichtige rosstienst med orichttige lengders ingifvende,
att alla godzén icke så blifva införde och specificerede,
som det sig bör och borde skee. Och sådant ytermehra
at förekomma, vele vi låta författa ett formulär, huru
ock på hvad sätt russtientslengderne effter privilegiernes
innehold skole vara stältte, at inlefreras på munstringen,
på dett at en af ovetenhet härutinnan icke må peccera.
Till dett andra varder ock infördtt, at en part här
och där i landet opbyggia månge nya sätegårder, opsettiandes
deropå någre få hus, dermed att frikalla sina
bönder derunder och undragandes sig Cronones plicht och
sielfva rosstiensten. Men så vele Kidderskapet och Adelen
icke förmoda, at heela ståndet skall dett undgella, uthan
hvem som sådantt kan hafva giordt må sielf der till
svara och vetha till at förklaratt. Der till så vele Kidderskapet
och Adelen icke förhoppas, att den, som antingen
igenom arf, byte eller kiöp månge godz kunde tillkomma,
må förvägras till sigh och sijne barns nödtorfft och lägenhet
opbyggia sig säten till att sielf holla afvel der opå,
heller och förpachtan eller och utfåån till helftenna, när
icke något underslef här under practiceras till rosstienstens
förminskelsse heller ock till Cronones intraders försnillande.
Och hvar sådant för detta vore skedt eller här
effter kunde ske, att då Landzhöfdingerne deröfver hade
inspection och gifve sådant Öfverheten med sine omständigheter
tillkenna. Elliest vele Ridderskapet och Adelen
i gemen, såssom vi och dess plichtige äre, alletidh hafva
ock holla vår vahnlige rosstienst parat ock vederreda
effter privilegiernes och rosstienstsordningens innehold, när
sådant fordres antingen till tugh eller munstring, helst
der något oförmodeligitt påkomme.
Hvad dea andra puncten belanger, hvarutinnan begäres,
att Kidderskapet och Adelen änn yterligere till
Hennes Kong:e M:tz och fädernesslandzens tarf vele på
Bilagor.
195
någen tijdh effterlåte den store tullens frihett, så hade
Ridderskapet och Adelen vid denne tiden fuller förmodat,
at den store tullen änn yttermere icke skole hafva sökts,
uthan effter sidste Kikzdagz beslut luppit till ända, ock
vi åter trädt till våra välfångna privilegier igen.
Men när vi öfverväge fädernesslandzens tillstånd vidh
denna fahr liga långa krigztij derna, håfve vi detta allt
oachtadt, såssom ock på dett Hennes Kong:e M:t giörligen
må see ock skönia för de andra stånden Ridderskapetz
och Adelens stoora och underdåniga affection till Hennes
K. M:tt och Cronan, vele Kidderskapet och Adelen, att
den stora siötullen på inn och uttgående vahrur, Kidderskapet
med äro privilegierede, förlängias ännu på tu åhr
effter de andra bevilliade contributionernes uttlopp. Medh
underdånig anhollende, att dem heller dehres välfångne
privilegier nu heller i framtiden icke till någet prtejudicium
må uttydes, utan att Hennes Kong. M:tt allernådigst vele
förblifva Kidderskapet och Adelen med all kongelig ynnest
och nåde bevågen.
På samptlige Kidderskapsens och Adelens vägnar
Erich Gyllenstierna,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. H.i
Puncter och ährenden, hvilke dhe gode
herrar aff Regeringen och Rådet haffve funnet
nödige och nyttige för dhet samfelte lofflige
Kidderskapedt och Adelen att påminnas, aff dem
väl öffverläggias och tagas en godh resolution
uthi, på dhet dhet lofflige ståndet i detta rijket
må kunna erhollas, och inthet försummas, som
till dheres ordentlige och skälige välfärdh
kräffves och fordras.
1 Prot. sid. 135, 139.
196
1642.
1.
Ähr nu all den tijdh, och ifrån dhet vår sahl. och
högstberömmelig Konung, Konung Gustaff Adolph den
andre och store, glorvyrdigst i åminnelse, Ridderhusedz
byggning och rättigheet Ridderskapedt haffver allernådigst
undt, uplåtet och medh sitt kongelige breeff stadfäst
och dess föruthan medh åhrligh ränta och annan
zijrat hedrat och befordrat, altidh bliffvit gott funnet och
samtyckt, att Ridderhuset skulle till ståndets så väl som
rijkzens heder och reputation bliffva opbygdt; och är till
samma ände, för uthan en parts någre ringa förrige hielper,
för fyra åhr sedan trij åhrs byggningshielp aff alt Ridderskapedt,
så enckior och omyndige barn som sielffve mansspersonerne,
till tiugu rijkzdaler aff hästen bevilliat och
till en godh deel erlagdt vordet, så att en tämmeligh
summa är tillsammans bracht, effter som Ridderhusedz
föreståndare der öffver Ridderskapedt relation och räkning
görandes varde. Och endoch man länge sedan hade
halft i sinnet att göra begynnelsen på byggningen, så
haffver man doch most något dröija der medh för effterfölliande
orsaker: 1. Att man icke torde skrijda till
byggning, för än man hade så mycket tilhopa, att materialierne
kunde inköpas och hollas i förrådh, och arbetes
folkedt betalas medh. 2. Hvar man än hade hafft något
att begynna medh, så motte man doch befahra, att vercket
i sielffve byggningen stanna skulle för medellösa skuldh.
3. Sidst att man icke öffver platzen haffver kunnat föreenas
för än i Nyköping för tu åhr sedan, och sedan haffver
man hafft att göra medh tilhandlingen aff samma
platz, hvilket icke bleeff klart för än i förledne åhr, ifrån
hvilken tijdh man och så haffver hafft medh fundamentedz
läggning och pålande att göra, såsom är för ögonen.
Effter man nu sigh om rummet och schampelunen
haffver mästedeles förlijkt och resolverat, att husedt kommer
på en lägligh ort och effter denne stadz lägenheet
att liggia, sedan att man haffver både begynt att skaffa
materialier vedh handen, så och förtinga effter handen
arbetedt, och ärnar nu, vill (rudh, i sommar medh macht
att angå byggningen, och till sådant, — på dhet man
icke mitt uthi arbete moste stanna, till Ridderskapedz
Bilagor.
197
skada och spott — en anseenligh summa vill behöffvas;
då är nödigt, att Ridderskapedt först ransaka, hvilke som
haff ve uttgiffvit effter bevillningen eller ännu stå tilbakers.
2. Att dhe, som tillbakers stå, effter affskeden
göra dhet gott medh capital och interesse, och hvadh
mehra der kommer i consideration. 3. Att dhe ännu
vele öffverläggia, hvadh till husedz prechtige byggning
och prydning behöffves och sin emellan resolvere, att
sådant ersatt och hulpet bliffver på viss sätt och tijdh
som dem kan åsembia.
Detta alt kräffver Ridderskapedz tarff och heder, och
är ett icke dhet ringeste fundament till dess stat och
vilckor aff vår aldrigh tilfyllest berömmelige Konung i
dess liffstijdh lagd, och bör fördenskull sådant att fiffhorda
ingen mögeligh omkostnadh sparas eller försummas,
medh mindre man oförsvarligen vill effterkommandens
rätt och reputation slå i vädret och förgäta.
2.
Ibland dhet, som Ridderskapet och Adelen försvagar,
finnes trij ting serdeles att betrachta: 1. Yedh Adelens
gifftermåhl, doop och begraffninger mycken åhr ifrån åhr
mehr och mehr inriten öffverflödh och fåfäng omkostnadh
förr, på och effter dheres bröllop, så och andre slijke
occasioner. 2. Dhe ohegdelige och slechterne heelt prrnjudicerlige
morgongåffvor, som alt ökes mehr och mehr.
3. Dhet sönderslitande och delande aff godzet under sätegårderne,
när anten icke så mycket är i förrådh, att hvar
medarffvinge kan elliest få lijka mycket och sin laga lott,
eller och att annan anten ovillie eller obetäncksamheet
kommer därtill, hvarigenom sätegårderne, ehuru kostelige
dhe kunne vara aff byggning och annan vilckor, sönderrijffves
och förderffves, och medarffvingerne samptligen
så och slechterne sätties i skada uthan boot och remedio.
Medan nu ingen aff Ridderskapet är, som detta icke dageligen
sijr och mercker, en part medh sin egen och dhe
sines skada, en part haffve föga annat att förmoda innan
kort eller långt, derföre kan man icke låta att påminna
Ridderskapet att vela träda tilsamman och öffverläggia,
om dhe någon boot här emot kunde opfinna, så att dhet
sedan ordentligen hoos H:s Kongl. H:t vår allernådigste
198
1642.
Drottning motte sökias att hielpas, och yttermehra skada
i framtijden att förekommas.
Och endoch man fuller kunde halfva betänckiande
att medh sitt inrådande eller förslagh förekomma Ridderskapedt,
likväl holles icke otiänligit eller Ridderskapedt
missh ageligit, om Regeringen och Rådet oförgripeligen och
uthan prsejudicio gör här till någre förslagh. Såsom först
medh gilftermålens och bröllops så och någre andre kostnader.
Att alle troloffninger och festninger skeer uthan
panquet. Att alt inrijdande och der opå fölliande mööqveller
affskaffes. Att dhe införde badstugu afftner och
dheres process och panqueter inställas. Att heemkomme
panqueter förbiudes, och att till sielffve bröllopet i städerne
inthet mehra gästbiudes än på tvenne dagar, och
å landet eij heller mehra än tvenne dagar, allenest att
dhe om afftonen förr, då gästerne ankomme, till nödtorfften
spijsas, och så den tredie dagen då dhe affreesa, och
icke längre bliffva tillsammans. Att alle bröllopsgåffvor
ställas in, och att ingen gåffvo giffves hvarcken till taleman,
leedsvenner eller andre gäster, uthan hvad brudgumme
och brudh sin emellan och åth sine svärfäder och
svärmödrar eller syskon och desse åth dem effter sine
embne inbördes förähra vele, eller man skäligen tienstefolcket
för omaket giffva vill och kan. Att brudegåffvorne,
som tillåtne äre, giffves effter gammal seedh, annan
dagen i bröllopet om morgonen och sändes bruden tilhanda
i hennes cammar, men icke offentligen på salen,
som nu nyligen är begynt. Att och ingen annan i sielffve
bröllopet gör bruden förähring än fäder och moder, svärfader
och svärmoder, brudgummens och brudens syskon
och inge flere. Men finnes elliest någon aff skylskapen
eller andre, som aff kärleek och affection vill göra brudefolckedt
bijstånd, att sådant honom fritt står åå annan
tijdh och sätt dhet att göra effter sin villia och embne,
men icke i bröllopsdagerne och mindre medh solennitet.
Att en viss ordning göres och författes öffver kläderne
och uthstoffering, så att den rijke icke ruinerar den
fattige. Att man och vedh barnadopen inge flere till
gäst biuder än, jämpte föräldrarna och syskonen, allenest
dem som till fadder budne bliffva. Att vedh adelige lijk
alt solent vakande, som skeer medh confect och drycken
-
Bilagor.
199
skap, förbiudes; att vedh lijketz uthförande inthet confect
eller drycker uthdelas; att i städerne vedh adelige begraffninger
inge gästebudh holles, måltider anställes; och
på landzbygden gästerne spijsas till nödtorfften den förste
afftonen som dhe ankomme, andra dagen bliffva ifrån
kyrckian gästbudne och öffver natten qvar beholdne och
den tridie dagen medh frukost affärdade.
Sedan till dhet andra om morgongåffvorne, att dhe
anten giffvas i penninger och lössören effter lagh och
gammal stadga, myntet allenest rätt dijudicerandes, och
denne tijden summan beqvämandes; eller att man giffver
effter sitt embne så mycket godz en vill och förmå, att
låta enckian niuta inventarium och räntorne i sin liffstijdh,
om hon enokia sitter tili sin dödh, eller att taga
en viss satt och föreskreffven lösen, om hon å annat giffte
gångar, medh sådane förordh att enckian niuter räntorne
och arbetet af godzén under frelsemanna rätt, så och inventarinm
åå gårdh, men att hon vedh sitt andre gifftermåhl,
eller och att hennes erffvinger effter hennes dödh
leffrera och inrymma gården och godzén åth manssens
erffvinger igen oförderffvade och medh så gott inventario,
som hon den undfånget haffver.
Till dhet tridie, på dhet sätegårderne och dheres
underliggiande godz icke måtte rijffvas och skillias åth
till sätegårdernes förderf! och slechternes ruin, att då,
när så mycket godz är i förrådh till arffs, att godzén,
som på en mijl när sätegårderne ligge, kunna hinna till
ens arffvinges lott, dhe då der under orijffne och oåth
skilde
bliffva motte till dhens behooff, som samme lott
medh sämia eller lottkastande beholler; och att dhe andre
medarffvingerne taga sin andeel i andre sätegårder, om
dhe till äre, eller spride godz, så väl jämkade i sin ränta
och lägo, som medarffvingerne bäst kunne och förmå. Men
der godzén för alle samarffvingerne icke tillräckia, medh
mindre sätegårderne och dheres underliggiande godz åthskillies
och fördeles, att då hvar sätegårdh lägges tilsamman
medh sine underliggiande godz, och den som
sätegården tilfaller medh sämia eller laga kaffla, att han
dem andre sine samarffvinger medh penninger eller pennings
värde tilfredz steller och aflägger effter nu brukelige
Cronones verdering, och beholler altså sätegården och
200
1642.
godzet tilsammans. Att der stenhus finnes, som effter
föräldrernes behagh äre bygde medh mehra omkostnadh
än husstarfFven kräffver, dhe då icke högre måge skattas
än på ett vist prijss, lijka högt öffver huffvudet som en
annan medelmåttigh gård aff trää bygdh medh skääl kan
värderas före. Der och så ens föräldrar träda något sine
barn anten sätegårdh eller andre godz aff till sitt uppehälle,
medan föräldrerne leffve, att då på föräldrernes
dödzfall samme lagh holles medh sätegårderne och dess
underliggiande godz, som förr sagdt är; och att alt dhet
godz, som derunder lydt haffver, bliffver dervedh och der
under. Ahr och ingen aff erffvingerne så mechtig att
kunna lösa den andre uth, att dhe då samptligen så länge
holla sigh vedh sätegården och godzén, så och disk och
duuk, att någor kan till sig godzet inlösa. Således synes
sätegårderne kunna salveras och erhollas, hvilket Jtidderskapet
allenest till betänckiande föreslås, och haffve dhe
att öffverläggia, om desse förslagh göra tilfyllest, eller
om andra och beqvämare rådh upfinnas kunne.
3.
Effter och så väl lagh och privilegier som sielffve
H:nes Kongl. Mits och Cronones rätt mycket skeer förnär
medh dhet oordentelige skiuterijedt och jagande, som nu
är inrijtadt och dageligen dags mehr och mehr förmehres,
der igenom att hvar man nu holler skytter och elliest
jagar i landet, hvadh heller han något privilegium haffver
och medh skääl prsetenderar eller inthet, hvadh heller
han haffver egen skogh och marck eller ingen; och ödes
således icke allenest diur och fogell uth så väl i otijdh
och emot lagh som elliest. Och dhet som mäst är att
betrachta och taga i acht, så niuter hvarcken Cronan sin
högheet oanfechtadt. och ibland Adelen niuter ingen sin
rätt och rättighet oplatzat, till mycken oordning och confusion.
Och endoch H:nes Kongl. H:t vår allernådigste
Drottning fuller haffver rätt och skääl att här öffver göra
en ordning medh Rijkzens Rådz rådh, så haffve doch dhe
gode herrer aff Regeringen och Rådet funnet gott att communicera
medh Ridderskapedt öffver detta H:nes Kongl.
M:t och Cronan först och frempst och sedan dem sielffve
så när angående och tryckiande ährende och att förfråga
Bilagor.
201
sigh hoos dem hvadh rådh dhe viste deremot att föreslå
och meddela, att H:nes Kongl. Mits högheet och rätt kunde
bliffva erhollen och orördh, och den, som frelses jordh och
ägendomb haffver medh sine vedhängde herligheter, må
den uthan andres förfång och intrång åthniuta och retteligen
nyttia, och altså ingen skee intrång i sin välfångne
rätt, som här till är skeedt.
Regeringens och Rijkzens Råd tanckar äre desse, och
såsom dhe mene och värdera lagen, rättvijsan och privilegierne
lijkmätigt, att Hines Kongl. Mit och Cronan sine
parcker enskijlt effter lagh och gammal seedh orördh och
oförhindradt aff en eller annan bevares och förbeholles,
och der jämpte sin rätt och rättigheet dess föruthan oförkränckt.
Sedan att frelsesmän, som privilegierade äre
och frelses ägendomb besittie medh sine herligheter, jaga
och skiuta på dheres enskijlte ägor, så och i dhe byägor,
der dhe haffva part uthi, så vijda dhe i häredet äre boendes
och [hafva] rätt att niuta dess almänning. Serdeles att
ingen frelsesmän jagar eller skiuter eller låter jaga eller
skiuta på någons annans och mindre på Cronones enskijlte
skogar och ägor, under ett säkert straff som der uppå
sättias moste för den som bryter. Item att ingen ofrelses
man, som skiute- och jachträttigheet in specie icke kan
bevijsa, understår sigh att skiuta och jaga sielff eller
genom sine tiänare eller andre, under boot som sättias kan
och må medh skääl. Item att laga tijder, då ingen jaga
eller skiuta må fogell eller diur, opreppes, förnyes och
uthstreckes så vijda som i gement nyttigt kan finnas och
länder till fogell- och diurs förökning och ohinderlige tilvexst,
och att samme tijder strängt achtes och tages i
observance aff allom, icke allenest dem som ingen rättigheet
haffva, uthan dem som att jaga och skiuta privilegierade
äre. Att och dhe, som skyttar måge bruka,
icke såsom nu taga an en hoop och landstrykare eller
fylla up heela landet medh en hoop och lättinger, uthan
att dhe tagas i tienst och medh ordning underholles.
Sidst att dhe landzändar, som effter lagen och aff hedenhös
haffve rätt skiuta diur och sådant denne tijden är
beqvembt, bliffve nembde på nytt och specificerade, på
dhet der uthinnan en richtigheet och der hoos laga tijderne
hollas kunne. Desse förslagh och medell att mode
-
202
1642.
rera jachterne, synes oförgripelige vara värde att tänckia
på och öffverläggia, om dhe denne besvärligheten förtaga,
och hvars och ens ägendombs rättigheet erholla kunne,
eller om andre kunne finnas bättre och beqvämare, då
man sigh haffver derom att föreena.
4.
Det är och esomofftast klagat, och klages dageligen,
huruledes bördesrätten göres genom åthskillige skeen
skyldemännen onyttigh, och godzén bringes slechterne
uthur h äffd och händerne, mehra genom rättens prsetexter
än sielffve rätten, enkannerligen der medh att godzén
sällies bort uthur ätten hemligen och bördemännen ovetterligit,
och sedan biudes dhe opp åå tingen förste, annan
och tredie gången, och tages så skafft och skösslebreefl
opå, att beskönia laga fånget medh, hvilket lätteligen
kan skee för rijkzens vidd och bördemännens afflägligheet
skuldh, att man således ovettandes kommer ifrån sin rätt,
och förfördelas och försnilles i alla motto. Och endoch
lagen fuller något om heembiudande förmäler, så bliffver
dhet dock disputerat, och mongen således anten fördh i
vidlöfftigheet och oändelige processer eller moste medh
stillatigande tappa sin rätt. Så finnes och mongen, som
slösar sitt bort till sine förvanters merckelige skada och
förfång; och endoch att en part, för än sådant merckes
och boot sökias kan, fuller gore dem sine skada, så haffver
dock sådant numehra så diupt inritat, att ehuru grofft
dhet tilltager, så är doch ingen boot å färde, för än alt
är sin koos, och erffvingerne anten moste all arffsrättigheet
försaka eller stickas i alsomstörsta vidlöfftigheet.
Medan nu desse processer rijkzens inbyggiarom i
gemeen, men Ridderskapedt och Adelen enkannerligen och
för alle andre, äre högt förfångelige och inthet annat än
haffvande rättigheters och sielffve justitiens elusion, synes
icke orådsampt, att der oppå motte tänckt och berådslaget
bliffva, och synes till förbättring desse medell icke vara
otiänlige: Att stadgas motte, och lagen så vijda uthtydas
och extenderas, att inthet adeligit godz motte försällias
och giffvas skafft oppå, för än dhet vore å tinge tree
resor opbudet, och så nästom frendom heembudit, och att
näste frendernes anten eget underskreffne och förseglade
Bilagor.
203
breeff eller dheres, som heembudet hade och ährendet
föredraget, bevijs, att dhet vore heembudet och aff näste
frendér recuseradt, in på tinget vore framburet och föreläset.
Att under näste frendér förstås alle dhe, som
skylde äre innan den fierde leden eller graden effter
Sveriges lagh, dhet är syskonebarn inclusive; men äre
inge så när skylde till sälliaren, att då den allena förstås,
som sälliarens erffvinge på hendelse skulle vara.
Att fäderne hembiudes fädernes frendom och möderne
mödernes frendom, och att inthet fastebreeff giffves å
godzet, förr än alle dessa requisita vore verificerade. Att
och der någen slöser sitt eller sins hustrus godz bort och
förparterer sådant uthan skuldh och lagligh orsak, hans
eller hennes näste fränder då klage sådant höge öffverheten
eller i dess frånvaru den Konglige Hoffrätten, och
så snart dhet är bevijst, alt godzet, som icke allaredo
lagligen är försåldt och skött, sättes i qvarstadh, att
målssman förordnes, som föder en slösare effter rätte tarffven
och resten lägger aff anten till betalning eller vijdare
anordning. Att och den, som sveckligen bevijses
att draga godzén åth sigh aff en slösare, till andres förfång,
bliffver noterat androm till exempel. Om nu desse
förslagh funnes rådelige att tänckia på, moste dhe rätt
ordineras och sedan förmedelst dem hvar och en hollas
vedh sin rätt och rättigheet. Hvilket alt Ridderskapedt
vele öffverläggia och sitt rådsamme betänckiande förstå
låta.
Desse äre så dhe ährenden, som dhe gode herrer aff
Regeringen och Rådet haffve achtadt för denne tijdh
värde och nyttige att väl öffverläggias och betrachtas aff
Ridderskapedt och Adelen, på dhet dhe till en deel nu
strax botas och till en deel medh lägenheet bättras, så
och alt dhet, som Ridderskapedt och Adelen hinder- och
skadeligit är, på behörligit sätt affskaffas och affhielpas
kan. Hvilket såsom dhet härflyter aff synnerligh affection
emot dhet loffiige Ridderskapedt och är till dess välfärdh
anseedt, altså t vi file dhe gode herrer inthet, att
dhet och så tilbörligen bliffver uptaget och till dhet
hästa uthtydt. Actum Stocholm den 4 Februarij anno
1642.
204
1642.
Bil. I.1
Upå den Konungzliga Regeringens förestältte
förslag angående sielfVe Ridderskapet är detta
samptlige Adelens och Ridderskapetz ödhmiuke
och välmente förklaring. Actum Stockholm den
18 Februarij 1642.
När Ridderskapet och Adelen med gott betenckiande
öfverväga dessa puncters vichtighet med dess stora nytta
och nödigheter de med sig föhra, hafva dhe mehra änn
hög orsak den Kongelige Regeringen med Rijkzens Rådh
ödhmiukeligen at betacka för den stora omvårdnat dhe
bähra ock hafva för dehres ståndz välstånd med gode
ordningers oprettande och onödige omkostningers och disordres
afhielpande, så at vårt för andra ständer må exellera
och ett förträd hafva; och fördenschuld deste flitigere
öfverlagt desse puncter, effter som dhe äre af importanze
och vichtighet till sielfve ståndetz erhollelsse.
Och således hvad den förste puncten vidhkommer, om
sielfva Ridderhusetz bygningz forttsettiende på en ortt,
der nu en begynnelsse är med pålande och grundleggiande
giordt, må vinna sin fulla bygnadt, hvar till vi samptligen
önske, att dett lofliga påbegyntta verket må vinna
sin lyekeliga fortgång; och till sielfva bygningens continuation
förhoppes vi, att när dhe bevilliade hielper af
en och annan uttgår med dett, som är insamblat sampt
med det hvar ock en frivilleligen häfver teknadt och änn
ytermehra kan teknat blifva, såssom och dett, hvad af
Cronon kan vara dertill skenktt, blifver till bygningen
anvendt, ett merkeligitt skall förslå, helst till detta husetz
förfärdning. Men hvar desse hielper icke giorde tillfyllest,
och förr än vercket skulle stadna, vele vi till dess fullbordan
icke finnes obenägne, uthan eifter rådh och embne
sielfva vercket succurera, att dett till sijn retta fulla
bygnadtt eifter den afrittning oss är förestältt skall
komma, med åstundan att dett motte lända sielfva Ridderståndet
till ett önskeligitt välstånd. Yele och förmode
1 Prot. sid. 150. — Inneliggande nndertecknadt exemplar.
Bilagor.
205
såssom ock flijtvenligen bedie, att dhe välborne herrar
Directorer vele låta sig vara anläget, att bygningen må
continueras, och seden altt ordenteligen tillgå, så att heela
Ridderståndet må hafva der ähra uthaf — såsom vi dem
ock aldeles tilltro — och hemstält hafva villie att disponera,
eifter som dhe finna dett nyttigst och best skee kann.
Hvad den andra puncten vidkommer om dhe store
spendatier på barnssöl, bröllop etc., så äro de förslagenn
högstberömmelig, som den Kong:e Regeringen dett adelige
Ridderskapet välmeent föreslår. Dy håfve Ridderskapet
och Adelen dett öfverlagt — dock den högloflige Konungzlige
Regeringen altt oförgripeligen — och likvel till en
videre förklaring hafva de häröfver fattadt dehres tanckar,
och synes:
Först att alle adelige trolofninger utan någet panquetz
och omkostnadz anvendninger, allenast med föräldrarnas,
syschens och förmyndarens sampt med någre få som vederböhre
närvarelse holles.
Mööqveller och solenn inridande ophäfves alldehles
i städerne, men på landett kan icke brudgummen uthan
commitat framkomma, allenast den fåfänge omkostnaden,
som anvendes på lööshester och andra onödige expenser,
uttstelles.
Hemkom ööl så väl i städerne som på landet kan väl
aldehles afskaifes, dock så att dem unge brudefolken på
landet icke må förtages at taga sine syschen eller näste
förvanter med sig hem uthan synnerlig tillredning eller
stoor bekostnad.
Bröllopzdagerne uti städerne holles alldehles eifter
den högloflige Konungzlige Regeringens nådige förslagh.
Men på landet kan eij så kortte dagar settias, effter som
mången kommer till bröllopz långväga, och så snart icke
kunna oppryckia tillbaka igen, att på landet sattes en
dag eller mehra att förblifva, för änn hann tager sitt afskedh.
Inge gåfvor spenderes till någen mehra änn på sätt
ock vijs som i detta förslaget stå förmältte.
Den omätelige omkostnaden, som åå både sijdor hoos
brud och brudgumme i klädestoffering härtill är skedt öfver
höfvan i alla motto, motte förbiudes; och seden at den
högloflige Kong:e Regeringen täckttes till at förekomma
206
1642.
all högferd i kläderne anvendes boos alle stånd med en
klädeordning, som kunde publiceras, ock seden strängeligen
bannd öfver bolles, att ingen klädde sig öfver sitt stånd.
Dhe bancquetter ocb bekostninger, för detta på barnssöl
ocb kyrkiogång kunde vara anvende till öfverflöd, opböre
alldebles så väl i städerne som på landet, dock att dem
på landet icke må förvägras jemptte de få faddrerne at
kalla sina föräldrar, syschen ocb näste granner till en
ringa collation, men icke till någet banquet eller besynnerlig
bekostnad ocb tractament.
Jord- och lijkefärdz store bekostninger, mången enkia
ocb faderlöse barn till största skada, på dem som vaka
ocb andra med confect ocb annan bekostnad som användes,
opbäfves i gemen så åå landett som i städerne; men der
på landett vid sådanne lijkz process någre bröllop vore
anstältte, att då dagerne prolongeredes.
Hvad dett förslaget om morgongåfvorne vidkommer,
så är dett väl, att hvariom ocb enom ständer fritt att
uttfästa till sijn brud mårgongåfvorna i godz eller penningar,
allenest att dett sattes, huru mycket man gifva
skolle, ocb ingen seden bafve macbt att gifva högre,
menn mindre effter hvar ocb enss förmögenhett. Och der
dbe sedan inga barn aflade sijn emellan, beholle hustrun
godzén, så lengie bon enokia sitter; men träder bon till
annat giffte, då hafvi manssens nästa arfvinge macht att
lössa godzén för hvar tunna eller punde räntta benne
uttfästes tree lödige marker sölf, hvar mark för 16 lod
eller dess värde i peninger i gångbartt svenscbt mynt;
ocb der näste erfvinger icke synttes eller förmotte att
lössa godzén igen, då hafvi enkian, när hon träder till
annat giffte, icke macbt b:te morgångofvo att förpantta,
förbyta, förskenkia, borttsettia eller ödegiöra. utban i
detta fallet observeres sielfve förslagett; men när hon
igenom döden afgår, hemfalli manssens nästi arfvingen
morgongofvan utban någon lössen. Der ock så hände,
att någen annan af slächtten imedlertijdb morgongåfvan
till sig lösste, då bafve densamme ingen macht den
längre att besittia änn till bennes dödh, ocb falli sedan
godzén till manssens näste arfvinge den närmeste ocb
jempnskyllte uthan någon lössen igen. Gifver och en
penninger eller löössören till morgongåfvo, beholle den
Bilagor.
207
enkian, antingen bon träder till annat giffte eller icke,
och falli bennes arfvinger till arfz efter bennes död, och
icke tillbaker till bennes månss erfvinger.
Sätegårderne belangende så kunne Ridderskapet ocb
Adelen icke väl ogilla detta förslagett till sielfva stambusens
ocb sätegårdernes conservation. Men fullkombligen
att resolvera sig ocb statuera bär öfver en lagh, är mehr
än betenckeligitt för effterkommandom scbuld såssom ocb
för gammult öfligit bruk i dett fallet släcbt ocb förvanter
emellan bollet är. Likvel till at gifva vår förklaring
häröfver, synes Ridderskapet ocb Adelen till stambusens
ocb sätegårdernes erhollelsse, att när någen sätegård fulle
släcbten till arfz med någre ströö godz, att då arfvingerne
afftalte med hvar andre ocb effter lotterne lade sätegården
med dess ladugårdz godz på en lott ock de andre lotterne
uti strögodz med sådan föbrdel som sätegårdens lott kunde
vara, ocb seden med lott och laga kafle lottede sijn
emellan, ocb hvem då lotten tillfälle, beholle seden sätegården.
Hvar ocb icke så månge strögodz vore, att hvar
och en sin debi utan om ladugårdz godzén kunde hafva,
utban de moste parteras, att då till sätegårdens erhollelsse
de andra vara förplichtade för lijka renta gåfves andra
godz ocb contentament igen, dermed vore sätegården salverat,
ocb dbe andre satisfaction för den debi dbe bade
uti ladugårdz godzén afträdt. Ocb der någen vore så
obstinat ocb icke ville afstå sijn ringa lott, ban då effter
gode mäns af adell censur skole låta sig nöija, hvad dbe
derutinnan dem emellan af sade. Hvad stenhusen vidkommer,
som på landet kunde vara bygde, att på dem
sattes en billig prijs slächten emellan — dock icke öfver
en fierdedehls värde — hvar icke föräldrarnar någen förordning
i debres lifztijdh derom bade gior dt. Ocb hvem
då lotten tillfölle, uttgifve den andra dett priset der på
satt är antingen i godz eller löösöre; men är ock stenhus
i staden dem ock tillfallen, niute den vabnlottede dett
igen, för dett ban på landet igenom lottandet bäfver mist,
dett vari alldeles så gott eller icke. Dock bermed förbehollendes,
hvad för detta i denna punct kan vara skedt,
skall berunder icke förstås eller uttydt varda.
Den 3. puncten angående skiuterijdt, så vore mycket
önscbeligitt den med sine förslag vunno sijn värklige
208
1642.
fortgång, så
fångne ägendom rett och rättighett.
Hvad den sidste puncten vidkommer, huru med godz
och gårders kiöp och sälliande kan procederes, så äre
desse förslagen mycket högnödige, at de tages i noga acht
så väl hoos kiöparen som sälliaren, allenest att någett
medell kunde påfinnes, att dhe, som penniger någet till
öfverflödh hafva, icke må draga godzén till sig, när någre
till sahlu biudz eller den nödtrengde sådant giöra moste,
icke må högre biudes ann effter mätesmanna ordom, på
dett rätte bördes männen må vara närmest, om dhe vele
och gitta dem at lösa, framför någen annan uthan om
slächten.
Dhe vahnbördige, som inthet annat läggia sine sinnen
opå änn att föröda och slösa sina godz och retta arf, må
settias målssmän före, dermed conserveredes godzén till
hans barn eller rette arfvinger, der de elliest för ringe
prijs af mottvillighet skole komma dem uthur händer till
högsta skada.
Hvilkett alltt de den höglof. K. Regeringen med R.
Råd såssom rette riddersman vele hafva hemstelltt att
förbettre och stelle i verket, såssom de best finna lända
sielfva ståndet till heder, reputation och gott välstånd.
Upå samptlige Ridderskapsens och Adelens vägnar
Erich Gyllenstierna,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. K.1
Några ährenden och besvär, öfver hvilka
Ridderskapet och Adelen ödhmiukeligen och
underdånligen begära, att Hennes Kong:e Mitt
vår allernådigeste Drottning och åå dess vegner
1 Prot. sid. 152. — Jämförd med det i riksarkivet förvarade originalet,
som har följande påteckning på baksidan: Inlefreradhe den 21 Pebruari
anno 1642.
Bilagor.
209
den högloflige Kong:e Regeringen allernådigst
täckttes sådant låta förandra och afhielpa. Actum
Stockholm den 21 Eebruari 1642.
Meden dett variable mynttedt, som nu här en lång
tijdh häfver varitt gängsse ock änn gångbartt är, högeligen
graverar hvariom och ehnom uti dett dagelige lefvernet,
serdeles stegres igenom rikzdalerne allehande
vahrur så väl hoos köpmän som handtverker, att ingen
snart kan lösa hvad han behöfver till sitt bekoff; derföre
är till Hennes Kong. M:tt vår ödhmiuke anhollende, att
H:s K. Mitt nådigst vele låta förordna, att ett handterligitt
mynt motte stabilieras i riket, att den dyrheten,
som derigenom opkommen är, må afhielpas och förekommas.
Till dett andra, effter som köpmännerne, krämare och
handtverkerne i städerne stegre dehres vahrur och manufacturer
effter dehres egen villia, så att ingen snart kan
lösatt; dy begäres ödhmiukeligen, att H:s K. M:t allernådigst
teckttes låta påleggia Magistraten i städerne, att
dhe hafva deröfver en noga inspection med köpmän och
handtverkerne, att dhe icke högre måge stegre dehres
vahrur änn som billigt vara kan, så att kiöparen och
sälliaren kunne blifva behoidne.
Till dett tridie, att Ridderskapet och Adelen icke må
förvägrat blifva till dehres hussholdz nödtorfft handla
med dhe fremmande till tunna, mark och allnetaal, effter
som han förmehner sig sådant nödigt hafva, och icke
strengias till lest, stycke, lisspund heeltt eller halft att
kiöpa.
Till dett fierde, effter som frelsses bönderne mestendehls
öfver heela rikett öfvermotton blifva betungade och
besvärede af befalningzmennerne med allehanda körssler
så vinter som sommer, med bielkar, höö, vedh, humblestenger,
katzeved och andra förssler, så at derpå är ingen
ända, sielfva frelssesbonden till största undergång, såssom
och hussbonden till skada, att han sijn åhrliga uttlagor
icke af honom hafva kan; att sådant motte afhielpas.
Dock hvar sådanne förssler behöfdes, sådant först sökttes
hoos Adelen och Ridderskapett och icke påleggies af
Cronones fogder effter dehres eget behagh.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—III. 1642. 14
210
1642.
Till dett öde. När helst Cronones tiänere uttsk i ckes
att hugga eeck eller annat verke till skepz eller annat
behof på frelsses ägor, att ingen må understå sig sådant at
giöra uthan skogzägandens tillstånd och för god betalning.
Till dett 6:te. Meden som någre Cronones fogder
understå sig att taga af halfgiärdz frelsseshemman heelgärdz
uttlagor, att H:s K. M:tt sådant täckttes låta förbiuda,
ock icke mehra taga eller fordra, änn frelssesmannen
honom skattlagd häfver och han den förrusstienster.
Till dett siuende understå sig ock en dehl alf tiondefogderne
at inqvirera på sielfva sätegårdernes råå och
röör effter kyrkiotijenden; att sådant motte dem förbiudes,
och icke tillfoge adelssmannen härutinnan videre änn sielfve
kyrkiotijendens ordningz innehold.
Till dett ottonde. Medan som nu all gest- och skiussning
ophäfves och inga frije pass mehra uttgifz, derföre
begäres ödhmiukeligen, att när allmenne mothén eller
Rikzdager framdeles uttschrifves, att dem långvägade
motte tillätes af hvar provintie att uttgöra ett uttschott
eller ju en af hvar familia af samma landzort, på dett
de af ringe medel äro måga blifva beholdne.
Till dett 9:de. Effter som E. K. M:tt af synnerlig
gunst och förtiänte meriter häfver beneficerat någre med
adeligh titul och frihet, som äre arftagne effter dehres föräldrar
till skatte jord och hemman; att E. K. M:tt allernådigst
täckttes af konungzlig gunst och nåde så ock
förmedelst privilegierne och Sveriges lag unna dem der
dhe äro bördade till med frelsses frihett och rettighett,
när dhe E. K. M:t underdånigst derom sökiandes varde.
Till dett sidsta. Effter 1638 åhrs rikzdagzbesluth
förmår, att Hennes Kong. M:t vill förordna Commissarier
uthi landzänderne, som skole besee och pröfva, hvilka
sqvalteqvarner skole bjifva beholdne och icke äre odelqvarnerne
till skada bygde, att H:s K. M:tt ville nådigst
sådantt icke i förgätenhet stella, uthan att sådanne män
motte deputeras, som derom inqvirera, att odelqvarnerne
måge blifva beholdne, och sqvaltterne, som äro dem till
skada, uttrifves.
På samptlige Ridderskapsens och Adelens vägnar
Erich Gyllenstierna,
pro tempore Landtmarskalk.
Bilagor.
211
Bil. Ld
Bihets ständers beslut. Dcit. Stockholm den 23 Februari
1642.
Är särskildt tryckt samt hos Stiernman, a. st., del. II, sid. 995
o. f. Det i riddarhusarkivet förvarade exemplaret har följande underskrifter
:
*Erich Gyllenstierna,
pro tempore Landtmarskalk.
På Brahemas Grefvar til Gustavus Adolphus,
WissingzDorgz vegna .... *
i ^ n a- greve till Rasborgh och
Jahan (ryllenstierna. Falchenstein etc.
Uthi Delagardiarnas stelle fulmechtigh
Schwante Sparre. Fredrich Stenbock.
*Ake Erichson Ochsenstiern. Jöran Gyldenstierna.
* Jacob Skytte, Knutt Lilliehööck.
Friherre til Duderof, Riddare.
Jahan Kruus Jesperson. Christopher Torstenson.
Seuedh Bååt. *Henrich Fleming.2 Hanss Keyle.
Crisman Lillie. Jöran Sparre. *Åche Hansson Vulfsparre.
*Knut Soop. Jönss Bonde. Arffuedh Horn. Ifuar Nilsonn
* Christer Påsse. Erich Ribbingh. Göstaf Leyonhufwudh.
Schering Rosenhane. *Christian Nilsson. Axel Kruse.
Loco capitis familia Bielkenstierna
Gustavus Rosenhane. Arffwidh Lilliesparre.
E. Krabbe. Gabriel Gyllenankar. Anderss Nilson Bråt.
Erick Giöstafson Roos. Anders Lake. Alff Gyldenkreutz.
Johan Berendes. Jahan Erikson Ullff. Charl. Hård.
Jahan Lillia *Biörn Måneskiöldh. Nils Lijlliehööck.
för Kyllarna.
På Kaggernas vegnar
Erich Soop. Jesper Andersson Crus. Jöran Kafflle.
Hans Christopher von Scheidingh. Carell J ohanson Siöblad.
1 Prot. sid. 160, 165. — Inneliggande exemplar med egenhändiga
underskrifter. I riksarkivet finues ett original på pergament, nndertecknadt
äfven af 15 riksråd, men ej af »Extra capita». De namn, som här betecknats
med *, återfinnas äfven under ständernas utskotts betänkande
om änkedrottningen, dat. den 22 Febr. 1642 (orig. i riksarkivet).
2 Tillagd från riksarkivets exemplar.
212
1642.
Johan Yxkul. Bengdt Ribbing, Melcher Wernstett.
för Stiernorna.
Jöran Liliesparre Åke Örnefiyckt. Anders Stuart.
för Storrarna.
På Strålarnes vägnar
Gustaff Stake. Samuell Willman. Hans Drake.
Claas Slatte. Erik Silffversparre. Class Beurej.
Conradt v. Falkenberch. Suän Ugla Perr Lillije.
på Ekeblas vägna.
Olluff Stake. Bengt Bagge. Erick Benson. Jonas Bure
den yngre.
Axell Bolia. Assar Mannerschöldt. Class Clason Ugla.
Bröms GyllenmEers. Johan Munck.1 Pedher Hammarsköldh
junior.
Peter Kruse. Jahan Eketrä.1 Jöran Kååse.
Biörn Suinhufuudh. Caril Sabellsköld. Jönss Gyllensparre.
Jan Bagh. Per Sabell. Hans Ram. Jahan Loodh.
* Jahan Hindrichson Reyther. Moritz Hold2
till Ekeström.
Hinrich Stör. Ericus Geet. Arffuid Pedersson Gyldencornet.
Knutt Sölffverspar Staffan Pedersson. Jacob Forbos.
för Linar Nilson.
Casper Otto Sperlinck. Hans Rottkirch.
Hans Månsån Olifveblad. Diederic Grönberch.
Nils Boije. Axel Rääf. Caril Rosenduffa. Tårkell Grijs.
Johan Bäck. Johan Galle.1 Stäphan von Klingspor.
Jöran Armskyl. Larss Biörneram. Clas Fogelhufwud.
William Philp. Knut Ödell. Christer Sabelstierna.
Johan Ramssey. Johan v. Fitinghoff.
Michill Anckarfiäll. Larss Jägarhårn. Isack Stårck.
John Persson Järnllo. Gustaff Anrep. Jöran Pattkull.
* Jöran Jacobson. Peder Gyldenswärdh. Mauritz Duwalt.
Clas Classon Skalm. Hans Bockila. Hindrich Pois.
Jacop Pistool. Casper Lilliecrone. Hanss Löffelingk.
Per Gyllenstråle. Anderss Linarson Suenske.
Baltzer von Neuman. Dauidt Däcksberg. GullanAcks.1
1 Har ej undertecknat riksarkivets exemplar.
* Tillagd från riksarkivets exemplar.
Bilagor.
213
Claas Plantingh. Peer Lindh. Olof Sillverlod.
Johan Silfverstiärna.1 Swen Stålman. And. Gyldenklou.1
Hans Garff. Arfwed Anckarsköld. Class Boos.
Caril Delamotte. Georg Grissbach. Johan Göös.
Brynte Gylengren. Jost Bråkenhusen.
Jahan Bengtson Hammarstierna. Larss Nielsson Stålhana.
Andreas Bergenfelt. Louys DGeer. Peder E. Rosensköld.
Joachim Transehe von Roseneck.
[Extra capita].
Carolus Gyllenstierna. Nils Persson. Månss Ulffspare.
Jahan Persson Ulffsparre. Gudhmundh Ulffspare.
Arffvedt Ribbing. Sewedh Ribbing. Jöran Påsse.
Gustaf Krabbe. Harall Stake. *Melehior v. Falckenberg.
Pehr Lijllyehök. Peer Siöbladh. Knut Roos.
Anders Hårdh. Pär Hårdh. Michil Anekarfiäl.2
Linnardt Hårdh. Erick Hårdh. Erik Uggla.
Jesper Nilsson Krus. Carl Christerson Måneskiöldh.
Carl SillffuerSparre. Pär Sijlffuerspare.
Ingewald KrusBiörn. Johan Bolia. Giöstaf Gylnboga.
Bil. M.3
Förslag till stadga om adliga bröllop m. m.
Yij Christina medh Gudz nåde etc. Gore vetterligit,
at effter som oss ingen ting högre är anläget än väre
trogne undersåtheres i gemeen och särdeeles vårt ellskelige
Ridderskapz och Adelens välstånd och förkoffring,
och derhoos att affväria och förekomma deres skade och
besvär, så vijda oss sådant at giöra möijeligit är och anståår;
alltså sedan vårt ellskelige Ridderskap och Adell
oss häfver förständigat, huruleedes vedh deres brölopp,
1 Tillagd från riksarkivets exemplar.
2 Förekommer äfven bland capita (se föreg. sida).
3 1'rot. sid. 164, 165. — Den stadga, som slutligen utfärdades den 17
dec. 1644, afviker i flera hänseenden från förslaget. Jämf. protokollet för
1644 bil G.
214
1642.
barnsööl, begraffninger, morgongåffvogiffter ådtskillige
oordninger vore af långlig tijdh inrijtne och sigh dageligen
förmeerade till xnången[s] af deres ståndh ruin och
undergång, underdånigst bediandes at vij på bother betänkte
vara ville, dy bafve vij desse ährender medh vårt
ellskelige Rijkz-Rådh öfverlagdt och beslutit och nu
härmedh stadga och förordna, at skole häreffter hållas
såsom föllier.
1.
Alle solenne panqueter skole vedh adelige troolofninger
aldeeles vara förbudne, och inge deere gäster biudas
dertill än föräldrarne på bägge sijdher, fästermansens
och fästermöens, eller dee som dee lefvandes föräldrars
ställe förträda eller i dee dödes stadh förmyndare ähre
eller skattas konne, så och dee som i föräldrars stadh
räcknas, såsom äre farfader, farmoder, morfadher, mormoder
etz., så och fästemansens och fästemöens respective
barn, syskon eller deres barn, hvilke, så månge vedh
handen äre, saklööst kunne biudas därtill; eller der inge
förälldrar eller förmyndare äre eller behöffves, och inge
aff dem andre, som förb:t är, finnes vedh handhen, kan
man af närmaste slächten, eller där och ingen af dem
vore till eller vedh handen, då andra een eller två bedia
at vara tillstädes och bij vij stas troolofningen till yttermeera
vitnesbörd och säkerheet. Desse måge medh een
ordinari måltijdh tracteras, om det så behagar, och icke
vij dare eller medh närvahru aff meera follk; vedh boot
trijhundrade daler sölfvermynt Kldderskapedts eensaak.
2.
Yedh adelige brudloppen skall först all den fåfänge
omkostnaden, som medh inrijdanded och dess prseparatorier
pläger skee medh lööshäster för brudgummen och
brudhen, eller brudevagn eller slädha, vara ophäfven och
förbudin, i så motto att när brödloppen anställas i köpstäderne,
då skall allt solent inrijdande och dess omkåstnad
vara aldeeles förbudidt. Män giörs brölloppen åå
landhet på Adelens gårdher, då må brudgummen komma
inrijdande eller åkande, stofferader medh een häst, som
han rijder opå, häller een vagn eller släda, han åker uti,
Bilagor.
215
uthan någen vij dare pompe medh lööshästar, brudehäst,
vagn eller släde eller annat stoort föllie, allenest ledsagader
af sin egen närmaste slächt och sin tahle[man] häller
förare; där han och ingen slächt häfver vedh handen, må
han till det högsta föruthan talemannen taga tvenne
sine godhe venner af adell medh sigh, och inthet mehr.
Hoo häremoot bryter och blifver öfvertygadt, bothe till
Ridderhusedt 300 daler gått sölfvermyndt.
3.
Alle solenne badstufvugånger och där opå fölliande
brudstufveqvellar skole härmedh vara förbudne. I lijka
måtto i städerne alle möqveliar ophäffne; män åå landet,
medan gästerne moste aff husvärden spisas, måge dee
biudas till afftonmåltijdh och där spijsas tillsamman
uthan dryckenskap eller någet extra ordinari tractament.
Steller någen an sådenne solenne och pampeuse badstufvegånger,
brudstuffvuqveller eller möqveller, vidare än at
på landet gästerne måge hederligen spijsas, som sagdt
är, och det blifver betygat, bothe den ded gior till Ridderhusedt
1 daler sölfvermyndt.
4.
Rätte bröllopzdagerne skole vara tvenne, den förste,
då brudgumme och brudh viges och sängeleedes; den andre
då morgongåfvorne medh vittnen och glaffven stadfästas,
och kallas hoos oss rätter hinderdagh, på hvilken gästerne
effter skäl och ämbne tracteras måge. I städerne måge
inge gäster offtare eller fleere dagar biudas och tracteras,
vijdare än at föräldrarne eller syskonen och dee omak
hafft håfve jkomma dagen effter till måltijdz samman.
Och åå landet måge gästerne spijsas den tridie dagen
medh ordinari målltijdh, at derpå reesa sin koos, undentagendes
dem som skyldemän äre eller omaak haffve,
och allt skole sättia i reedo igen, hvilcken ingen tijdh
kan föreskrifvas, uthan blifva till alles lägenheet tillsamman,
så länge allt uthredt är. Ingen giöre häremot,
vid booth fyrahundrade daler sölfvermyndt, och gälle aldeeles
ingen änskyllan i städerne, men åå landet ingen
annan, uthan at klarligen betygas, det gesterne för siöö
1
Lakun.
216
1642.
eller olijdelig vederleek skulldh icke häfver kunnat komina
sin koos, hvilket dock skäligen betygas moste, vider booth
som sagdt är.
5.
Alle solenne hemkommer skole vara förbudne. Och
ingen för den orsack skulldh gäster måge inbiuda vedh
boot trehundrade daler sölfvermyndt.
6.
Så skall och alle brudegåfvor, som nu en tijdh bårt
åht äre inrijtne, blifva afskaffade, undentagandes hvadh
brudgummen effter sin förmågo gifven sin brudh, eller
hoon honom; heller brudgummen gifver brudenes föräldrar
häller syskon, eller desse dem andre; heller hvad som
gifvas moste dem som arbete och omak hafft håfve. Och
skole förbe:te gåfvor måga gifvas medh sending in i cammaren,
men icke solenniter och offendtligen i brölloppedz
samqvembdh. Alle andre brudegåfvor skole vara affskaffade,
som vane äre at giffvas brudfrämian, talemännen,
ledesvännerne, föregångsfruer och andre; såsom det i
synnerheet skall vara förbudit at gifva någen gåfvo
solenniter och i sambqvembdet, hvarken brudgumme eller
andre. Uthan finnes någen aff slächten, som någet hiellpa
eller sin vellvilligheet tee vill, han gore det vedh lägenheet
och effter sitt embne. Gör och någen häremot, bothe
till Ridderhusedt trehundrade daler gott sölfvermyndt.
7.
Inge panqueter skolle hållas vedh barnedopen och
kyrkiogångerne; uthan der man een ordinari målltidh vill
haffva, såsom serdeeles på landzbygden, må föräldrerne
och dee aff närmeste slächten, som tillstädhes äre, uthan
ceremonier behollas dervedh.
8.
Uthi adelige begraffninger måge lijken utföras och
begrafvas medh alle kyrkioceremonier, så och medh vapns,
ahners och fahnors bärande, medh een beväpnad mans
förerijdande, såsom här till är vant. Men i städerne skall
allt solent vakande medh confect och drycker, sedhen
medh lijkets uthförande allt confect och vijn, och sidst
Bilagor.
217
alle begrafnings ööl eiler pa[n]queter vara aldeeles förbudne
och affskaffade. På landzbygden, medhan andre medell
icke finnes, och att venner biudas måste långvägat, och
icke annars kunne hafva sin tarff än i gården där lijket
uthbäres, moste och samblas störste deels afftonen tillförendhe;
derföre måge gästerne biudas och medh een
ordinari afftonmåltijdh affton för tracteras. Andre eller
sielffve begraffningsdagen åther biudas hem, och då medh
samqvembd tracteras såsom gäster. Men så frampt oväder
icke hindrar, strax dagen effter medh een frukost contenterat
skillias åth, föruthan sielffve erffvingerne och dee,
som vedh begraffningen tiänt håfve; hvillcke saklöst
blifva effter sin lägenheet tillsammans. Doch är åå landet
här hoos 1 att där husbonden steller vedh begraff
ningsoccasionen
någet bröllop an för sine tiänare eller
andre, att då gästerne een dagh längre saklööst sammanblifva
måge. Allt solent vakande medh confect och
dryckenskap, så och annan slijk fåfäng omkåstnadh skall
så åå landet som i städerne aldeeles förbudit vara. Gör
någen emot någen puncht af denne artickell, han bothe
till Ridderhusedt 300 daler sölfvermyndt.
9.
Öffver morgongåfverne häfver Sveriges lagh vell förseedt
Ridderskapet, men så haff ver tijdzens långheet och
månge förandringer infördt åtskillige missbruk, så at
morgongåfvorne nu heelt giffvas, icke effter lagh eller
skääl, uthan effter interessenternes accord, uthan något
anseende till brudgummens slächt och förvandter, deraff
store godz och offta hufvudsäthen gåå uthur slächten och
sin koos, när icke barn äre på handen, till mångens märkelige
förfång. Detta nu någerlunda at regalera och rätta,
så mycket för denne gång skee kann, då skole her effter
inge jordegodz som till morgongåfvo gifves annorlunda,
än at — så frampt inge barn aflas och lembnas i lifvedt
— morgongåfvon ju gånger till manssens erffvinger tillbakers,
så snart änckian döör eller gåår å annat giffte.
Men till yttermeera underrettelse så må een ridders- eller
frellssesman gifva sin hustru tree pundeläster korn eller
dess värde i smör, jern eller annan ränta, åhrlig stadig
1 Latun.
218
1642.
inkompst, och intet högre, säthegården, om den behagar
att gifvas, inräcknadt. Vill någen gifva mindre eller
kan eij gifva så mycket, det stånde frit och till förmågon
och hegge parternes förlijkning. Och thenne morgongåfvo,
der dee afla barn samman, tå see thee morgongåfvo barnemen(!)
för möderne och eij för fädherne. Men affla dee
eij barn samman, eller barnen döö för fadren, och hustrun
döör så för mannen, då behåller mannen sin utfäste morgongåfvo
effter lagh, såsom den der lengst lefver, och hans
erffvinger effter honom. Leffver och hustrun mannen uth
och häfver eij barn medh honom, så beholler hon morgongåfvon
medh sin ränta och rättigheet emädan hon lefver;
effter hennes död skole godzén och säthegården medh
undfånget inventario gånga till mansens erffvingar igen
uthan besvär och lösen, allenest at den löpande åhrsräntan
vendes an på hustrunes begraffning. Vill och enckian åå
annat giffte gånga, då löse mansens erffvinger in godzén
medh tre lödige mark sölfver för hvar tunna ränta som
gifven är; och intill dess enkian penningerne bäre och
reeda tillställas, då behålle hon godzén för lagligh under -  pandt, till dess hon betalt vardher. Men så snart penningerne
äre lefvereradhe eller till leverancie prfesenterade
och det kan betygas, då anamme erffvingerne morgongåfvo
godzén igen och säthegårdhen medh fullt inven
tarium,
den löpande åhrsräntan medh enckians bröllop
står, henne förbehållen. Ingen morgongåfvo gifves högre
eller annorlunda än sagt är, och der någen högre eller
annorlunda gifver, håfve ingen kraff till möderne eller
lösen i någor måtto. Hoch der någen vill gifva sin hustru
medh förvandternes samtyckie heelt, halfft eller een viss
högre summa af sitt godz, än nu är sagt, då ståndhe dhet
hvariom och enom frit at försöria sin hustru, som han
medh sina förvandters samtyckie bäst gitter, medhan hon
änkia sitter. Men barnen, der någre afflas, håfve till
möderne intet meer at pretendera än sagdt är, och der
hon å annat giffte går, oanseedt hon högre morgongåfvo
hade undfånget, och dijt till beslutit, vare dåch lijkvell
manssens erffvinger eij skyllige meera ränta at inlösa, än
som retteligen och effter denne stadga gifvet varder, och
till det högsta till tree punneläster korn eller dhess
värde årlig och stadig ränta sigh kan belöpa. Hvilken
Bilagor.
219
utfäste morgongåffvo in till tree punneläster korn eller
mindre effter sielfve gåfvobreffvet, när henne tunnan ä
3 lödige mark silfver betalt blifver, häfver hon intet
meer at pretendera, uthan är skyllig, så snart hoon åå
annat giffte gåår, allt det öfrige jordegodzet at affträda,
såsom förr om morgongåfven, som betalt blifver, sagt är.
Medh denne morgongåfvo och dess lösen är intet förstående
den lifgedings rätt, som Greffvar och Frijherrer
dess föruthan uthur deres Greffve- och Frijherreskap deres
husfruer gifva måge, hvilke dessföruthan uthur donationsbreffven
så i qvantiteten som annen rettigheet dömmas
moste.
10.
Föreskreffne bother skole uthkräffias på neste Richzdagh
effter sådhent kunnigt bliffver aff Landtmarskalken
och Ridder husets föreståndere; och vari hvar och een, som
tilltalat varder, skyldigh anten till samptlige Ridderskapets
åtnöije och absolution at tee och vijsa klarligen
sin oskyldigheet, eller der denne icke gör tillfyllest,
ovegerligen och uthan drögzmål erleggia föresch:ne boot;
och der han motvilligh eller försummelig finnes, då fördubble
bothen till föresatt dag, och så frampt det ändå
eij effterföllies, då lijdhes eij på Ridderhuset, intetill(I)
dess han klart giort och Ridderskapedt derofvan opå
nöijachtig satisfaction giort häfver.
Att vij nu detta vårt ellskelige Ridderskap till gode
och vellståndh såleedes stadgat håfve och vele, at det aff
allom som vederbör skall tagas i acht och effterkommas.
Bil. N.1
Afsked om rusttjänstpenningarna.
Anno 1642 den 25 Februarij är af dhe välborne
herrar Ridderhusetz föreståndere till sambtlige Ridderskapet
och Adelen opå Ridderhusett föredraget och de
1
Prot. sid. 167. — Original.
220
1642.
monstrerat, att dhe inlefrerade trenne åhrs rosstienstpenninger
till Ridderhusetz bygning neder på den köptte
tompt af Rikz-Cantzleren, effter den bevilliade dessein
och åfrittning der på giord är, icke kunne förslå till dess
fulla bygnadt, och der bredevid androgo, att dhe ännu
någre åhr med en contribution, hvar icke så mycket, dhe
då till helfftena till dess fullbordan vele förstå. Hvilket
sambtlige Ridderskapet och Adell toge uthi ett noga öfvervägande;
och på dett detta loflige anseenlige verket för
medellössket icke skole stadna, förklarede dhe sig eenhelleligen
uti alle trenne Classibus att vele ännu bispringa
samma verck till dess fullbordan med tijo Rdl heller dess
värde i annat mynt af hvar hest dhe elfter ordningen
böra holla uti rosstienst att uttgiöra uthi trij fölliande
åhr, angående detta innevarande åhr 1642 Michaelis och
seden åhren 1643 och 1644, och dem lefrera till Landzhöfdingerne
uthi dhe provintier de äre besittne, under
hvilke enkior och omyndige barn skole vara begripne;
alldehles effter den förra uttgångne af trycket derom författadt
afsched uttryckeligen inneholler och uttviser.
Erich Gyllenstierna,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. O.1
IntroduMionslista.
Den 15 Februari 1642. Immatriculeredes efftersch:ne
af adell på Ridderhuset och finge dehres säten, effter
som föllier:
Hindrich Jönsson, gamul af Vestg. Adel,
Hindrich Pois I , , ,
Hanss Bockilla f deres bevlSS aPPr^erades.
II. Arfwed Anckerskiöld,
2. Clas Boos,
3. Otto Grothusen,
1 Prot. sid. 145. — Original.
Bilagor.
221
4. Patrich Ogglevij, schall bevisa sin afkompst,
5. Johan Bengtson Hammarstierna,
6. Johan Göös,
Desse lottade 7. Carl de Lamott,
8. Brynte Gyllengren,
9. Johan Schildt, skall bevisa sin afkompst,
10. Lennardt Ikornschiöldh.
Fölliande äre af H:s K. M:t adlade och bekomme
dehres säten effter dehres brefz datum:
A:o 1639, 6 Sept. Hindrich Seffredhsson Silfwerbögell.
A:o 1639, 6 Sep. Hindrich Larsson Ekestubbe.
A:o 1639, 13 Sep. Jacob Carlsson Fortuna.
A:o 1639, 15 Sep. Per Erichsson Rosenschiöld, hans
barn måge komma inn.
A:o 1640, 30 Mart. Jost Brockenhusen.
A:o 1640, 30 Sep. Jöns Rosenschmidtt.
A:o 1640, 12 Oct. Johan Erichsson Appelgren.
A:o 1641, 4 Aug. Lovis de Geer.
A:o 1641, 13 Aug. Nilss Larsson Stålhane.
A:o 1641, 13 Aug. Erich Lilliebrunn.
A:o 1641, 5 Sep. Erich Erichsson Svanefeltt.
A:o 1641, 11 Sep. Reinholtt Kohl.
A:o 1641, 9 Oct. Joachim Transsehe.
A:o 1641, 1 Oct. Georg Grissbach.
A:o 1641, 27 Oct. Pelle Persson Bergenfeltt.
Öfversten Tomas Tomasson schall bevisat, och seden
komme hans barn inn.
Erich Gyllenstierna,
pro tempore Landtmarskalk.
222
1642.
Bil. P.
Förteckning på öfriga originalprotokollet iilagda, men här
ej tryckta handlingar.
Jakob De la Gardies fullmakt för Svante Sparre till
Hökerum etc. att företräda hans sons grefve Magnus
Gabriel De la Gardies »ställe, stämma och rätt» vid pågående
riksdag; dat. Stockholm den 18 Jan. 1642. Original
(tryckt in extenso i l:sta upplagan).
Clas Beurseus’ fullmakt för Christer Nilsson till Hävonpä
att framföra hans undskyllan för uteblifvande från
riksdagen och att å hans vägnar underskrifva riksens
ständers beslut; dat. Åbo den 14 Dec. 1641. Original
(tryckt in extenso i Irsta upplagan).
Kungl, resolution för Jöns Persson att bruka Gyllensparre-namnet;
dat. Stockholm den 9 Mars 1638. Vidimerad
afskrift. (Prot. sid. 102, 165).
Åtskilliga länsvis upprättade förteckningar öfver
adelsmän, som uteblifvit från riksdagen, jämte några
ursäktelsebref. (Prot. sid. 134, 149, 150).
Herman Trulsson Kååses supplik till K. Mrt angående
befrielse från riddarhuspenningar och rusttjänst; dat. Eng
den 28 Dec. 1641.
Introduktionshandlingar.
1. Sköldebref för Jacob Carlsson Fortuna; dat Stockholm
den 23 Sept. 1640. Vidimerad afskrift.
2. Sköldebref för Henrich Larsson Ekestubbe; dat.
Vesterås den 6 Sept. 1639. Vidimerad afskrift.
3. Sköldebref för Henrich Sigfridsson Silfverbögel;
dat. Vesterås den 6 Sept. 1639. Vidimerad afskrift.
4. Sköldebref för Jost. Bråkenhusen; dat. Nyköping
den 30 Mars 1640. Vidimerad afskrift.
5. Sköldebref för Erich Andersson Kiörbow Lilliebrunn;
dat. Stockholm den 13 Aug. 1641. Vidimerad afskrift.
6. Sköldebref för Nils Larsson Stålhana; dat. Stockholm
den 13 Aug. 1641. Vidimerad afskrift.
Bilagor.
223
7. Sköldebref för Jöns Schmidt; dat. Stockholm den
30 Sept. 1640. Vidimerad afskrift.
8. Sköldebref för Johan Erichsson Apelgren; dat.
Stockholm den 12 Okt. 1640. Vidimerad afskrift.
9. Sköldebref för Louis de Geer; dat. Stockholm den
4 Aug. 1641. Afskrift.
10. Intyg för Otto Grothusen, att han är af adlig
härkomst; dat. Stockholm d. 5 Febr. 1642. Original.
11. Skrifvelse från Patrick Ogilvie till riddarhussekreteraren
Johan Larsson, med begäran att, enligt aftal,
få sitt namn inskrifvet i riddarhusets matrikel; dat.
Riga den 15 Nov. 1641. Original.
1643.
Anno 1643 uthi Novemb. (o: Juli)1 månad bleff af den
stormechtigste högborne Furstinna och Fröjken, Fröiken
Christina[s] Sveriges, Göthes och Wendes utkohrade Drottning
och Arffurstinna, Storfurstinna till Finland, Hertiginna
uthi Estland ock Carelen, Fröjken öfver Ingermanland
respective Förmyndere och Regering uttskrifven
en almen Rikzdag till den 3 Octobris uthi Stockholm at
hollas.
Den 2 Octobris 1643.
Gick jag, Johan Larsson, till Hans Exell. Rikz-Cantzleren
till att förfråga mig, om jag skulle låta stoffera
Ridderhuset till Rikzdagen, såssom ock om jag skulle
hafva dermed någet till att giöra, såssom ock om jag
Adelen, som sig vorde prsesenterandes, skole antekna.
Hvilkett både han mig opålade och expresse befaltte, att
jag Secret. embetet nu som tillförenne skolle förträda.
Den 4 Octobris.
Slogz och blåsstes om med heerpuker och trummeter,
att Adelen, som vore ankompne till denna berammade
Rikzdag, skole i mårgon instella sig på Ridderhusett, att
låta antekna sina nampn, på dett Rikzens Regering må
förnimma, huru många af adell hafva sig pr£esent[erat]
och äre ankombne.
Den 5 dito.
Den 3, 4 så och den femptte Octobris låto en stoor
dehl af Adelén sig antekna, som vore kompne ifrån landzänderne.
1 Riksdagskallelsen är utfärdad den 29 Juli 1643.
Bilagor.
225
Den 5 dito vardt Herr Hindrich Fleming till Lechttis
etc. af den högloflige Kongelige Regeringen uttvaldt till
Landtmarskalk.
Listan heller rollan på Adelen, som [infunnit sig] på
denna 1643 åhrs holdna Rikzdag uthi Stockholm:
Landtmarskalk Herr Hindrich Fleming till Lechttis
och Lais, General Krigz-Commissarius.
l:a Classis:
Herr Johan Gyllenstierna
uthi Brahernes stelle,
Grefve Caril Leijonhufwudh,
Grefve Jacob Casimir till
Leckö,
Herr Bengt Hoorn uthi Gref.
von Turns stelle,
Herr Friederich Stenbock,
Herr Åke Oxenstern,
Her Mauritz Hoorn,
Her Jöran Gyllenstierna,
Her Göstaf Bielke,
Her Bengtt Skytte.
2:a Classis:
Johan Krusse,
Christof Torstensson,
Sewed Bååt,
Johan Flemingh,
Axel Sparre,
Knut Lillie,
Hans Kyle,
Åke Ulfsparre,
Knutt Soop,
Göstaff Hoorn,
Ifwer Nilsson,
Clas Stiernskiöld,
Jöran Påsse,
Göstaf Ribbing,
Göstaf Leijonhufwud,
Jöran Boije.
3:a Classis:
Lars Karpalain,
Johan Rosenhane,
Erich Stiernkors,
Oluf Lilliesparre,
Gabriel Gyllenanker,
Class Bielkenstierna,
Jöns Rosenbielke,
Anders Lake,
Johan Berendes,
Johan Ulff,
Sv. RiddersJs. o. Adels viksd.-prot.
Caril Hård,
Göstaf Ille,
Biörn Måneskiöld,
Per Lilliehök,
Jesper Andersson Krus,
Jöran Kafle,
Otto v. Scheiding,
Nilss Siöblad,
Johan Yxkul,
Melcher Wernstett,
l—lll. 1643. 15
226
1843.
Christof Grip,
Åke Örneflychtt,
Dawid Stuwartt,
Anders Stråle,
Axell Tott,
Ernst Creutz,
Arfwed Sölfuerhielm,
Caril Pauli,
Class Slatte,
Per Sölfwersparre,
Johan Stålhanske,
Caril "Wrede,
Oluf Oxehufwud,
Class Beurej,
Conradt Falkenberg,
Per Ulfsax,
Per Lillie,
Oluf Stake,
Wolmar Stakelberg,
Christer Rålamb,
Bengt Bagge,
Torsten Hierta,
Anders Bure,
Axel Böllia,
Nilss Manderskiöld,
Per Hammerskiöld,
Frans Krussbiörn,
Anders Kåse,
Erland Lindelöf,
Biörn Swinehufwud,
Jöns Gyllensparre,
Göstaf Lood,
Johan Rytter,
Anders Bröms,
Oluf Galle,
Otto v. Sperling,
Hans Rottkirch,
Hans Strijk,
Hans Oliweblad,
Jacob v. der Lind,
Jöran Stiernhielm,
Dirich Grönberg,
Larss Sölfwerswerd,
Arfwed Gyllenollon,
Carli Rosendufwa,
Torkel Grijs,
Matz Crytzhammar,
Tönnes Langman,
Hindrich Sabelstierna,
Tuwe Hökeflychtt,
Hans Ekelöf,
Michill Anckerfiäll,
Jöran Sölfwerpatron,
Göstaf Pilefeltt,
Göstaf Robertsonius,
Oluf Örnehufwud,
Per Gyllenswerd,
Willam Philip,
Mauritz Duwaltt,
Michill Jordan,
Jacob Pistol,
Casper Lilliecron,
Anders Swensche,
Baltzer Neuman,
Dawid Dackzberg,
Per Gyllenax,
Jon Planting,
Oluf Silfwerlodh,
Swen Stålman,
Christer Zelow,
Jörgen Schildt,
Lennart Ikornskiöld,
Hindrich Ekestubbe,
Oluf Rosenskiöld,
Johan Appelgren,
Lovis de Geer,
Erich Swanfeltt,
Georg Grissbach,
Anders Bergenfeltt,
Class Biörneram,
Oluf Wachttorn,
Nilss Hiulhammar,
Oktober.
227
Lars Roderskiöld,
Swen Hilldring,
Tomas Gärffeltt.
Extra Capita.
Her Ture Oxenstern,
Her Johan Oxenstern,
Her Swante Hoorn,
Her Jacob Skytte,
Erich Fleming,
Hindrich Fleming den yngre,
Måns Ulfsparre,
Jöran Ulfsparre,
Hindrich Hoorn,
Philip Bonde,
Bengt Ribbing,
Sefwed Ribbing,
Ture Ribbing,
Göstaf Ribbing,
Göstaf Rosenhane,
Knutt Ullf,
Anders Hård,
Carl Måneskiöld,
Erland Kafle,
Jesper Nilsson Krus,
Jacob Lilliehök,
Carl Siöblad,
Per Siöblad,
Wolmar Yxkul,
Magnus örneflycht,
Anders Stuwart,
Johan Stuwartt,
Per [Gustafsson] Stråle,
Melcher Falkenberg,
Johan Falkenberg,
Johan Lillie,
Haral Stake,
Göstaf Stake,
Mauritz Stake,
Per [Persson?] Stråle,
Johan Stråle,
Erich Hierta,
Lars Lindelöf,
Isach Swinehufwudh,
Jon Bure,
Ingewal Krussbiörn,
Class Böllia,
Anders Swensche,
Lovis de Geer den yngre.
Klockon nijo för middagen kom Her Hindrich Fleming
ifrån slottet, hafvandes med sig en marskalkzstaf,
som honom uthi Hennes Kong. M:tz och den högloflige
Konungzlige Regeringens pr assens blef tillstältt och deputerat
af H. Kong. M:tt till Landtmarskalk.
Giorde så Landtmarskalken sin tilbörlige oration:
Välborne, välb., manhafft., strenge, gode herrar och män,
bröder ock synnerlige gunstige venner. Effter som H.
Kong. M:tt min allernådigeste Drottning medh den högloflige
Kong:e Regeringen nådigst häfver syntz och behaga
låtidt — honom alldeles oförmodeligen — att påleggia
för denna gången att förträda för Ridderskapet
och Adelen Landtmarskalkz stället, begärer derföre tienstoch
venligen af dhe gode herrar och män, dhe vele honom
228
1643.
förmedelst Hennes K. M:tz och den högloflige Konungzlige
Regeringens nådige förordning vele erkenne honom för
deres Landtmarskalk och förmann. Hvad nu proponerat
blifver, vill han gerna effter skyldig plicht till Hennes
Kong. Ma:tz och fädernesslandzens tienst att bearbeta,
såssom och vinleggia sig till dett lofliga Ridderskapet och
Adelen att herutinnan tiena, att dhe skole hafva och
draga der till ett synnerligit behagh; icke tviflandes uthan
dhe samptligen så och hvar ock en i synderhet bevisa
honom all tilbörlig hörsamhet såssom en Landtmarskalk.
Han förblifver dem igen till all villighet och tienst
respective igen.
Seden sade han, att Rikzens Regering hade honom
opålagt att tillseija Ridderskapet och Adelen, som icke
hade sig angifvidt och antekna låtidt, skole sig hoos
Secreteraren Johan Larsson anschrifva låta. Och i synderhett
skole dhe sig antekna låta, såssom dhe uthi landzänderne
hade sijne hemvist och under den Landzh[öfding]
dhe sorterade.
Der brede vidh begärede Landtmarskalken, att i
mårgon när dhe hade varit i kyrkian klockan otta, vele
hijt upstiga och förnimma hvad videre vore till att företaga.
Var dt altsså solenniter Her Hindrich Fleming till
Lechtis, Lais och 1Öfverste Commiss[arius] uthi Krigzretten
uttvaldt och förordnat till Landtmarskalk och af
samptl. Rikzens Adell och Ridderskap respecterat och god
erkend och uptagen.
Den 6 Octobris. Kommo Ridderskapet ock Adelen
tillsammans, ock uplässtes rollan.
Seden begärede Landtmarskalken Her Hindrich
Fleming, att hvilke af Adelen, som ännu vore ankompne
och icke hade sig låtidt annotera, skulle sig nampngifva
hoos Secreteraren Johan Larsson.
Dereffter strax kom en Cantzelist Johan Andersson
och begärede på den högl. Kong:e Regeringens vegnar en
lista på alltt Ridderskapet, som sig hafva antekna låtidt.
Uttskrefz allttsså strax en lengd på alltt Ridderskapet,
sorn sig hade angifvit, hvilket Landtmarskalken
seden bahr opp till Regeringen.
1 Lakun i manuskriptet.
Oktober.
229
Seden talte Landtmarskalken Ridderskapet till:
Välb. välb. etc. Effter som för detta vidh dhe förriga
Landtm[arskalkars] tider häfver varidt till att oppeholla en
godh order här på Ridderhusett emott dem af adell, som
sig vid dhe timmar och stunder, när någre deliberationer
förehafves eller elliest sammankompster holles, sig uthan
gode endskylningar utheblifva, absentera eller ock seent
komma, om dhe vidh dhe förra poen eller straff vele blifva,
eller ock dett förändra?
Svaredes att dhe vele blifva vid förra order uthi dett
fallet, att hvilken, som seent kommer, när någet är proponerat
eller mottvilleligen uthan rättmätig endskyllan
sigh absenterar, han vare samma böter hemfallna.
Dereffter sade Landtmarskalken, hafvandes den
nya stafven i handen och presenterade den dem samptligen
och sade, att Secreteraren Johan Larsson hade den
låtidt förfärdiga af dhe sidsta Rikzdagz förf alna böter,
så att hvad samma böter, som falla, icke må tenckias eller
sig någen inbilla, att dhe komma honom uthan fast mehra
sielfva Ridderhuset till goda, och således en zirat och inventarium
här vid husett blifver, så att vi icke nu eller
framdeles behöfva att lähna och sökia andra om en Landtmarskalkz
staaff.
Och till att förekomma sådana böter vill han dem
tienst-, veni- och broderligen hafva förmant, att dhe såsom
ridder- och adelssmän vele sig så comportera —
såsom han ock inthet tvifler — att dhe sigh hörsambligen
instella och undvika sådana böter.
Dermed toge dhe sitt afträd, och befalttes att dhe i
mårgen vele sig hijt på Ridderhusett [begifva], att förnimma
om den högloflige Kong:e Regeringen hade någet
att proponera, eller och elliest någett kunde förefalla.
[Den] 7 [Octobris].
Kommo Ridderskapet och Adelen tillsammans.
Och betackede Landtmarskalken dem samptligen,
att dhe på hans begäran i går så välvilleligen hade instältt
[sig]. Men effter han i går inthet fick öfvergifva
lengden, häfver han då i dag den öfverlefreratt; och seden
inthet bekommidt någen videre order af den högloflige
Konungzlige Regeringen], uthan förhoppes innan mån
-
230
164=3.
dagen få någen order derifrån. Dhe gode herrar vele
derföre alle samptlige instella sig till måndagen, till att
förnimma hvad i medier tijdh kan förelöpa.
Den 9 Octobris.
Yoro Ridderskapet och Adelen åter tillhopa.
Och sade Landtmarskalken: Han hade fuller förmodat
att i går skulle håfve [blifvit], omblåsett, atStenderne
skulle kommet opp på Rikzsalen att anhöra propositionen.
Men så förnimmer man, att någet är infallet, att propositionen
är ännu inthet fulkomblig reenskrifven, uthan förhoppes
att dhen till i mårgon skall blifva färdig, och
uthan tvifvel i afton blifva omslaget.
Sedan oplässtes rollan.
Blåsstes om, att Stenderne i mårgon skole komma
opp på Rikzsalen att anhöra propositionen.
Den 10 [Octobris].
Kommo samptlige Ridderskapet och Adelen på Ridderhusett
att upträda på Rikzsalen att anhöra propositionen.
Upträdde Landtmarskalken och sade, effter som
Her Peter Spiring Sölfwercrono för detta af den Kong:e
Regeringen 1638 är beneficerat med adeligit vapn och
titul, såssom och då på velholdne Rikzdag intagen och
immatriculerat på Ridderhuset, såssom och fått sitt ruin
och stelle N. 225. Och effter han [har] inge manliga
bröstarfvingar, häfver han adopterat hans styfson Johan
Philip v. Bommert, som H. K. M:tt och den högloflige
Kong:e Regeringen effter Peter Silfwercrons begäran och
underdånige anhollende hafva nobiliterat med Catharina,
Maria, Johanna, Antonetta och Johanna Maria, som han
per testamentum häfver adopterat för sine barn och erfvinger.
Hvilken blef solenniter [intagen] effter expresse
betalning af H. Exell. Rijkz-Cantzeleren och innehollende
af hans diplomata, som videmerat här effter fölier (jämf
bil. I). Och bekom Johan Philip nu mehra Sölfvercron
samma stelle och säte, som hans fader 1638 tilldehlt blef.
Seden förmante Landtmarskalken honom., att medan
han till en sådan stoor ähro var kommen och inträdt här
i Ridderhuset, han skolle ock comportera sig som en rettschaffens
adelssman respective tillstår.
Oktober.
231
För hvilket Johan Philip Sölfwercron honom på
det ödhmiukeligeste betackede sampt och Ridderschapet
och Adelen, att dhe vele erkenne och uptage honom för
en medcollega; finner sig dem samptligen till all tienst
förobligerat.
Seden upträdde Her Landtmarskalken och berettade,
at han hade communicerat med Hans Exel. Rikz-Cantzleren
om Stålhanske sätet och stelle, som är N:o 66, som
General Majoren Torsten Stålhansche häfver sig tillärnat
och sitt vapn här på Ridderhuset uphengdt, hvilket honom
uti den första lottkastningen icke är tillfallen, uthan
Hans Jonsson Stålhansche till Siölax, fordom Ståthollere
på Kexholm, i lottagendet bekommet och icke General
Majoren Stålhanschen, som då var ung och i krigztienster
och då icke så vida nampnkunnig. Och derföre anholt han
på Johan Stålhansches till Siölax [vägnar], såssom Hans Jonson^]
son, att han sin faders tillfalne ställe kunde åthniuta,
hvilket H. Exel. Rikz-Cantzleren nådigst samptyckte, och
Her Landtmarskalken befalat, att han samme Stålhansche
nampnet, som är N:o 66 in tertia Classis, så vida skall
beholla, till dess General Majoren Torsten Stålhansche
hemkomme och de då derom disputera kunne. Så ville
Rijkzens Regering och Rådh om hans ställe och säte
disponera, att honom ingen despect derigenom skall skee,
uthan fastmehra hans reputation erholles.
Vardt alttsså Johan Stållhansker till Siölax således
stellet, sätet och gången uthi processen tillordnat.
Kom en lackej ifrån den högl. Kong:e Regeringen och
bad, att Adelen ville opkomma inn uthi H. K. M:tz förmaak,
som var något siuk och opasslig.
Gingo allttsså samptlige Ridderskapet och Adelen
effter Ridderhusetz gifna ordning tre och tre i ledh och
seden accompagnierede Rikzens Regering och Rikzens Rådh,
som vore: Grefve Per Rikzens Drotzt, Her Carl Carlsson
Rikz-Admiral, Herr Axel Oxenstern R. Cantzler, Herr
Gab. Bengtsson R. Skattmester, Her Johan Skytte, Her
Per Banner, Her Göstaf Hoorn, Her Clas Fleming, Her
Mathias Soop, Her Carl Bonde, Her Åke Axelsson och
Her Erich Rynning, Her Per Sparre, Her Ture Bielke,
Her Larss Sparre och Knut Posse.
232
1643.
När dhe nu på Rikzsalen hvar och en hade intaget
sine tillbörlige stellen, upstodh Rikz-Cantzleren och
med en herlig och berömlig oration vidlöffteligen deducerede
och uttförde dett jemmer lige och ynkelige tillståndet
af den heste dhelen af verlden beele Europa uthi
sväfvade, att den ena konungarikett, furstendöme och
republiquer vore uthi vapn emot hvar andra, och huru
vi Svensche och serdeles vår fordom allernådigste Konung
var råkat uthi [krig] med huss Österrike, som uthi Pryssen
giorde Kongen i Poland assistence och anföll Hans K.
M:tz armee, uthi hvilket krijg sedan Kongen i Spaignien
sig inmengt häfver, och sitt långa Spanischa practiquer
nu uthi verket stältt, som han och den Papistischa liga
långe åstundat hafva emott väre religions förvanter och
oss, och nu uthi 14 åhr fördt åthschillige reale armeer
emott oss uthi Tyschland. Som Gud allenast emott all
mennischlig förhopp häfver velsignat väre vapn och armee
och drifvitt verket, att vi håfve gjordt honom mottstånd
och erhollet många felttslagninger och satt krigen uthi
Keissarens egne arfland, så att vi mehr ann orsak håfve
den alldrahögste gud der före tack hembära, såssom och
bedie honom, att han för våre store synder skuld icke
ville taga sijn helga velsignelsse ifrån oss, uthan med
sijn allzmechtighet bivista och hielpa vår General Her
Lindorm Torstensson och H. K. M. armee ytermehra, att
han detta krigett med reputation må föhra och hafva
segervinning, att dhe icke må fullföllia dehres blodige
upsåth emot oss och våre religions förvantter uthi Tyschland.
Derpå oplässtes propositionen af Samuel Andersson.
(Bil. A.)
Och när den var opläsen, framträdde Ridderskapssens
Landtmarskalk Her Hindrich Fleming och giorde
Rikz. Regering och Rådh sijn tilbörlige ähra och titul.
Frögdade sig på samptl. Ridderskapssens vegnar, att dhe
hafva funnidt H. Ko. M:t vår allernådigste Drottning
och samptlige Rikzens Regering och Rådh vid god disposition,
önschandes att Gud den aldrahögsta ville förhielpa
H:s K. M:t till sin förra helssa, som nu skall vara opasslig,
såssom och dhe höga velborne H[errer] i lika motto
vidh långlig helssa och velmågo, H. K. M:t och fäderness
-
Oktober.
233
landet till ett trygt bistånd. Hade och förnummitt af
H. Exel. Rikz-Cantz[lerens] berömlige oration så vel som
af sielfve propositionen, hvad som häfver förorssaket H.
K. M:t för denna gången att sammankalla [Ständerna],
hvilken proposition dhe vele effter tilbörligitt som rette
patrioter sig förelässa och derom deliberera och seden sig
så resolvera effter dehres eed och plicht. 1 medlertijd och
altidh vele dhe välb. Herrar förblifva dehres stånd med
all gunst och nåde bevogne.
När då dhe andra stånden och hade gratulerat den
högl. K. Regeringen] och Rikzens Rådh, accompagnieredes
åter Rikz R[egering] och Rådh tillbakar, och seden [gick]
Ridderskapett neder på Ridderhusett, och effter klockan
var emot,1 hefaltes att dhe klockan otta skole sig instella
på Ridderhuset, att taga propositionen till deliberation
vid böters undvikende.
Den 11 Octobris.
Instälte Ridderskapet och Adelen effter tagen afsched
sig åter på Ridderhuset vidh behörligh stundh. Och tilltalte
Landtmarskalken samptlige Ridderschapet och
Adelen, att dhe väl ihugkomma sig hvad i går på Rikzsalen
vardt proponerat, hvilken proposition änn yterligere
ännu skal af Secreteraren Johan Larsson upläses. Dhe
vele fördenskuld fatta och hafva sine sinnen tillsammans
och tagat uthi ett gott betenckiande, så att hvar ock en
kan sig så resolvera, som tijderne vidh denne tijden fordre
och kräfie.
Dermedh uplässtes sielfve propositionen.
Och befaltes att hvar Classe skulle taga den o puncten
uti ett gott öfvervägande, helst han består uthi trenne
ordh: folk, penniger och proviant.
Discurerede således den ene med denn andra, men
kommo till ingen resolution.
Kom betalning med en Cantzelist, Johan Andersson,
ifrån Regeringen, att Her Landtmarskalken med tvenne af
hvar Classis [skulle gå] opp till Regeringenn, och vordo
förordnade:
1. Class: Her Johan Gyllenstierna].
2. Class: Johan Kruss och Åke Ulfsparre.
1 Klockslaget ej utsatt.
234
1643.
3. Class: Johan Berendes, Otto v. Sperling och Johan
Hindrichsson Rytter.
Befaltte Landtmarskalken, att dhe gode män vele
nti dheres absentia deliberera om hvadh som proponerat
är; och att ingen sig absenterar eller aff träder, förr änn
som de nederkomma.
Kommo sedan neder och berettade, att Regeringen
var förekommen om denn disput emellan fler Frederich
Stenbock och Her Ture Oxenstierna, att alle trenne Classerne
skole gifva dehres betenkiande hvad dem syntes
om denne act.
[Samma dag] effter middagen kommo dhe tillhopa och
delibererade om svaret på propositionen. Och effter dett
begyntte mörka, uttkeesstes någre få, att dhe den 13 (o: 12?)
skole klockan half siu bomma tillhopa [att öfverse] hvad
som vardt conciperat.
Den 12 [Octobris].
Kommo dhe förordnede och öfversågo conceptet, som
Secreteraren Johann Larsson effter dehres eenhellelige
resolution hade sammansatt, som dem alldehles till samptlige
Ridderskapssens sammankompst skulle förelässas, om
sådant icke var författadt effter dehres uttseijning och
fulle resolution.
Hvilket dem och förelässtes.
Anrörde åter igen Landtmarskalken om den act
emellan Her Stenbock och Ture Oxenstierna var passerat,
hvilken ehuru vel han var af tvenne af adel citerat till
i dag att comparera, så lätt han excusera sig för sijn
opasslighet skuld icke kunde komma.
Befälttes att Secreteraren, så myckett möijeligit vore,
skulle författa svaret effter dehres egen bevillning.
Dermed affträdde samptlige Ridderskapet och tillsades
att klockeslaget 8 i morgon skolle sig instella.
Den 13 [Octobris].
Kommo samptlige Ridderskapet opp uthi Ridderhusett,
och strax klockan var nijo upreciterades rollan, och anteknades
dhe, som uthan förfall sig absenterade, skrefves
ann till böter.
Oktober.
235
Seden sade Landtmarskalken, att Regeringen hade
opålagdt honom, att han med Landzhöfdingerne ock någre
få af hvar Classis skole komma opp till Regeringen.
1 medlertijdh dhe blefvo opkalladhe, hade han i lika
motto order af samptlige Regeringen, effter till Ridderhusetz
reale bygning behöfves store medell, dy vele alle
dhe, som honorerades eller alla redo vore intagne, såssom
rettschaffens adelssmän vele af en liberalitet till dehres
ståndz heder ett ansehnligitt effter dehres embne inskrefvo
uthi riddareboken, hvad de välvilleligen der till ville
forähra, och taga det i en god consideration, hvad dhe
vele i morgon tekna.
Seden förmante Landtmarskalken samptlige Ridderskapet,
att dhe uthi desse dehres samqvemb vele sig comportera
som adelssmän och icke som bönder, som ingen
höfflighet hade, så väl i voterande, gående heller hvad
som helst förehades, såssom och hvad som här discureredes,
taltes, beslötz eller föreslogetz, holle dett secret och låtat
inthet komma uth igenom dören, som för detta skedt är,
att förr änn dhe vore väl uttgångne, dett alloreda vara
på den ortt, der dett inthet borde vara.
I dett samma kom en Cantzelist och begärede, att
Landtmarskalken med Landzhöffdingerne och någre af
Classerne skole komma opp till Regeringen.
Sade så Landtmarskalken, att Landzh[öfdingarne]
af Calmare, Croneberg, Jöneköping, Elfzborg, Skaraborg,
Nerike och Wermeland med någre af hvar Classis skole
tillika med honom upträda till den högloflige Kong:e
Regeringen.
Upträdde alttsså af förste Classis:
Her Landtmarskalken Hind- Gref Caril Leijonhufwud,
rich Fleming, Her Jöran Gyllenstierna.
2. Class.
Christof Torstensson, Knutt Soop.
Göstaf Leijonhufwudh,
3. Class.
Oluf Stake, Per Lillie,
Johan Hindrichsson, Oluf Lilliesparre,
236
1643.
Lars Larsson, Jöns Bengtsson,
Erich Geet, Anders Lake,
Johan Ulff, Jöns Rosenbielke.
Kommo seden neder vid klockan tolff, och seden rollan
var upläsin, giorde Landtmarskalken ett förundring
taal till dem, som qvarre blefvo, att dhe så illa sig anstella
med dehres inn- och uttlopp, de moste ju considerera,
att han med sielfva uttskottet så gerna ville vara licencerade
som dhe, hvilka moste stå för den högl. Kong:e
Regeringen till taal och svar för alles dehres och fädernesslandzens
bestå skuld; de skole så vida likvel respectera
Ridderhusett såssom och honom som sielfva Landtmarskalken.
Och dhe, som icke patientera de timmerna här
vore till att deliberera, vore bettre, att dhe blifva aldehles
bortto och utlade böterna.
Och effter dett var alleredo effter klockeslaget tolff,
och hvad som den högl. Kong:e Regeringen hade med dem
communicerat var af stoor importance och höfdes väl att
öfvervägas, dhe vele fördenschuld klockan 2 effter middagen
sig strax instella, att taga samma communication ad deliberandum.
[Samma dag] effter middagen kommo Adelen åter tillsamman,
och repeterade Landtmarskalken hvad som
Her Rikz-Cantzleren hade dem förehollitt, den vidlöfftige
discurs han med dem hafft hade, och huru dett ringa
ville förslå emot den tarff rikzens stat nu fordrade.
Propo[nerade] Rikz-Cantzleren om en spannemåls hielp,
att Adelen vele taga det i betenckiande och komma Cronon
till hielp med någen spannemål, såssom uthi 1640 Rikzdag
prop[onerades], effter som denna åhrs vext häfver
varidt — dess Gudi sche loff — temmelig.
Svaredes enhelleligen, att dhe finna sig skyldige att
komma H:s K. M:tt och Cronon vid denna fahrliga tijden
gerna till undsettning, allenast de kunna finna på retta
modum, som Cronon kunne vara tient medh och undersåterne
drägeligitt, ock vele fördenschuld upskiuta detta
till mårgens, när Adelen samptligen kunne vara tillstädes.
Oktober.
237
Den 14 [Octobris].
Vöre Adelen på Ridderhusett, och ventilerades och
disputeredes pro et contra om den spannemålshielpen.
Och funno att hvar crono kunne dertill förstå, att dhe
villia contribuera en tunna säd af hvar heelgärdz hemman;
men så blef inthet fullkomligen resolverat.
Den 16 [Octobris]. Kommo Adelen tillsammans.
Och sade Landtmarskalken, att såssom dhe nu uthi
tvenne dager hade delibererat om den sp[annmål]s hielpen,
dhe vele sig då entligen dertill förklara, hvadh dhe förmåtte
att contribuera her till, och att det kunde komma
till ett entligit besluth, dhe vele sig derföre omrösta.
1. Class. Her Jöran Gyllenstierna!: Att jempte
uttschrifningen och penningehielpen vele dhe af hvar
heel gård dhe för detta hafva gifvidt en halff span, vele
dhe gifva en span.
2. Clas. Joh. Crusse: Dhe vele gifva en half part
emot skatt och crono.
3. Clas. Dett vele dhe ock giöra halfparten emot
skatt och crono, att hvar dhe consent[era] en tunna, vele
dhe gifva en span och seden proportionaliter.
Sade ock Landtmarskalken, att han ville sådant
referera för den Kong:e Regeringen, huru vida dhe hade
sig förklarat.
Derbrede[vid] sade han, att Regeringen hade befaltt,
att alle Landzh[öfdingar] skole komma opp till Regeringen.
Samma dag och någre rehsor hade tillförenne Alexander
Irrving inlagdt sijn bevijs om sin afkompst ifrån
Skottland och derhoos anhollidt, at han motte naturaliseres,
så ock sielf eller och hans barn intages och erkennes
på Ridderhusett för adelssmän.
Hvilket Landtmarskalken svarede och sade sig
ville taga samma hans skriftelige bevijs och ahner och
referera sådant den Kongelige Regeringen; han skulle
derom i mårgon förventta dehres förklaring, huru dhe
dermed vele hafva förhollitt.
Den 18 [Octobris]. Disputeredes om allehanda gravamina
såssom ock om sp[annmå]ls hielpen.
238
1643.
Den 19 [Octobris]. Resol[verades] åter om sp[annmå]ls
hielpen.
Den 20 dito var Landtmarskalken oppe hoos den
Kong:e Regeringen och kom neder med öfverste Leut.
Alexander Irrving ock strax fordrade honom fram och
sade till honom i alles praesentia, att Regeringen hafva
öfverseedt ock låtidt läsa för sig hans bevijs hann uthur
Skottland hade bekommidtt, hvilka funno samma bevijs
gode, men effter dhe icke vore gifne effter vahnlige manier
af sielfva Konungen, kan han för denna gången inthet
intagas, uthan finna billigt, att den ene potentaten honorerer
den andra, och fördenschulld, Hennes Kong. M:tt
till respect och billig reputation, antingen Konungen sielff
eller Rikzens Regeringen uthi Skottlandh attestera och
meddela honom videre förklaring om hans adelige afkompst
till näste Rikzdag. Imedlertijdh erkenne och holle
dhe honom för en adelssman.
Betackede sig, såssom ock begärede, att han motte
intages och niute samma locum som han nu sig preesenterat
häfver, effter han ville förskaffa derifrån dehres
confirmation. (Jämf. bil. H.)
Den 21 [Octobris].
Kommo Adelen tillhopa ock discurerade någet om den
spannemålshielpen, dhe hade bevilliat, och sade sig villia
förblifva så vid dehres resolution, till dess dhe få höra
hvad almogen vele sig förklara.
Seden upstodh Her Johan Kruse Cammarrådh och
tilltalte Frans Krussbiörn som och framlade någre bref,
som Franss Krussb[iörn] hade undersch[rifvi]tt, i det han
emot afftal på Ridderhuset kallade och skref sig Krusse.
Der till Landzh[öfdingen] Franss Krussbiörn förklarede
och med eed några gånger sig förplichtade sig
alldrig sådant af obstinatighet eller Her Krusen och den
familien till förtreet sig så kallat hade, uthan af ovetenhet
sådant giordt hade.
Påminte honom hvad aftal hanss fader här på Ridderhuset
tagit hade, att han begärede uthi sin liffztidh ville
beholla det nampnet Peter Krusse, hans barn måge seden
och framgeent kalla sig Krussbiörn.
Oktober.
239
Tillbödh sig så Frans Krussbiörn uthi samptlige
Ridderskapssens prsesens och uttlofve, att hvarken han
eller effterkommende effter denne vele kalla eller skrifva
sig Krusse uthan Krussbiörn, effter som hans bröder dett
och nu giöra vidh poen tillgiörendes.
Dermed blef den disputen dem emellan ophäfven.
Framtredde Oluf Stråles och Linnar Stråles söner
och beklagede sig, att Per Börsson Stråles söner tillvella
sig dehres säte och gång på Ridderhusett.
Befalttes att Per Börssons Stråles söner [Per]1 och
Johan Stråle, skole skaffa sig [bevis] uthur Rikzens Cantzeli
om dehres slächtlinea och afkompst, såssom och frågades
dem andre, när dhe vore blefne adlade. {Jämf. bil. I.)
Svarede att dehres farfader uthi Kong Johans tijdh
vore adlader vorden.
Och när dhe fingo besched, vele han Landtmarskalken
sådant andraga den Kong:e Regeringen, så skulle dhe få
seden besched hvem som skulle niuta dett retta Stråle
sättet.
Disput[erade] deremot Oluf Stråles ock Linnars söner,
och vele bevisa, att Linnar Stråle hade varitt med uthi
den första lottkastandet 1625.
Den andre nekade dertill.
Dito prses[enterade] sig Class Biörneram med sin
broder och inlade Kong Johans bref, dehres förfader gifvidt
åhr 15[81] af Kong Johan. (Jämf. bil. II.)
Och bekom, seden brefvet var opläsett, med sin broder
dett 274. rumet, nembligen Class Biörneram, effter dhe så
seent hade sig presentera!
Framhade och Staren sitt bref, och svarede Nilss
Assersson, att han inthet var rett kommen till samma
bref, eij heller var han någen adelssman.
Dock ville Landtmarskalken föhrat för Regeringen.
Den 23 [Octobris].
Kommo Ridderskapet tillhopa, och berettade Landtmarskalken,
att han hade refererat för den högloflige
Kong:e Regeringen, huru vida Ridderskapet och Adelen
hade resolverat sig om den spannemålshielpen. Men så
hade han ingen rett förklaring kunnat af dem få, uthan
1 Lakun i manuskriptet. Jämf. förteckningen sid. 227.
240
1643.
dhe vele sig derutinnan betenckia, helst dhe äro ock interesserede
deruthi.
Befalttes af den Kongelige Regeringen, att dhe unge
aff adell skole accompagniera den portugieseske Gesandtten
till sijn rehsa.
Dermed ginge dhe opp till slottet at taga order.
Om afftonen fick Secreteraren Johan Larsson befalning
af sielfva Regeringen, att effterschrefne af Adelen skole
opkomma om morgonen opp till H. Kong. M:tt[s] Regering
till rådhslag.
Desse fölliande af adel vordo af Regeringen sielf upteknade
till uttskottet effter den lista hereffter är inbunden1
och sattes i order efPter matrikelboken, såssom
och dhe seden hafva underschrifvedt:
1. Class.
Herr Johan Gyllenstierna
på Brahernes vegner,
Her Friederich Stenbock,
Her Åke Oxenstern,
Her Jöran Gyllenstern,
Johan Krusse,
Sefved Båth,
Johan Fleming,
Åke Ulfsparre,
Knut Soop,
Her Ture Oxenstern,
Her Johan Oxenstern,
Her Swante Hoorn,
Her Bengt Skytte,
Her Jacob Skytte,
2. Class.
Gustaf Hoorn,
Ifver Nilsson,
Class Stiernsköld,2
Göstaf Ribbing,
Göstaf Leyonhufvud.
Göstaf Rosenhane,
Gabriel Gyllenanker,
Class Bielkenstierna,
Johan Berendes,
Carl Hård,2
3. Class.
Carl Wrede,
Melcher Wernstet,
Conradt Falkenberg,
Oluf Stake,
Haral Stake,
1 Denna lista var enligt påteckning insänd af rikskansleren den 23
oktober. Nederst har Landtmarskalken själf skrifvit:
Den 24 Octobris 1643 opgången och lengden läges ad acta.
Henrich Fleming,
pro tempore Landtmarskalk.
Jämf. äfven riksrådets protokoll den 23 oktober 1643.
2 Enligt den af Landtmarskalken undertecknade listan.
Oktober.
241
Bengt Bagge. Jöran Stiernhielm,
Johan Rytter, Tönnies Langman,
Nilss Manderskiöld, Carl Rosendufwa.
Upgick så Landtmarskalken Her Hindrich Fleming
uthi process effter ordningen.
Meden dhe oppe vore både förr och seden [intogos]
desse af adell, som vore nobiliterade af H. K. M:tt:
Larss Buhbe, Knutt Wachthorn,
Swen Persson Hildring, Johan Prinss,
Nilss Hiulhammar och hans Peder Blom,
broder, Jörgen Gärffeltt.
Conciperedes och författedes besvärspuncterne, som de
skole öfvergifva. {Bil. I).)
Och i synderhet förbehöllo sig Per och Johann Lillia,
att Bispen vill med våld settia dem en prest föhre, den
de inthet kunne antaga. Och detta andragit, at icke
schall drages nogen til prsejuditium.
Andra dagen kommo Ridderskapet sampt sielfva uttskottet
tillsammans på Ridderhusett.
[Den] 25 Octobris.
Upstodh Landtmarskalken och sade, att han medh
uttskottedt i går hade varidt oppe hoos H:s K. M:tt uthi
Rikzens Rådz närvahru. Och ibland annat, som der vardt
proponerat, demonstrerede Hans Exell. Rikz-Cantzleren
vidlöffteligen om H:s K. M:tz persson, att hon nu vore
till den ålder kommen, att hon kunde sielf anträda till
sielfva Regeringen. De ville fördenschuld taga denna
höga sak i betenckiande och sig seden derpå resolvera
effter dess stora importanze.
Disputeredes pro et contra.
Men fullo eenhelleligen alle frenne Classerne, att
Hennes K. M:tt skulle träda sielf till regeringen för
många högvichtiga orsaker skuld.
Kom bud, att uttskåttedt skole igen upkomma till
Regeringen. Befaltte så Landtmarskalken, att de andre
skole blifva qvar ock taga denna saak uthi ett gott betenckiande,
att dett kunde författas i pennan.
Sv. RiddersJc. o. Adels riJcsd.-prot. I—III. 1643. 16
242
1043.
Dett de ock giorde och delibererade denna sak sijn
emellan effter deres plichtt.
[Den] 26 [Octobris].
Kommo Adelen tillhopa och resolverede sig eenhelleligen
effter den information de tagitt hade, att Hennes
Kong:e Maij:tt Fröjken Christina etc. nu strax vid detta
sambqvemb och sampttlige Rikzens Ständer skole anträda
och vedertaga regementet.
Derpå befäl t/tes Secreteraren Johan Larsson, att han
deröfver effter förre hesluthen skulle författa dehres resolution
och eenhell eliga förklaring.
Omslogz att Stenderne skole komma opp att öfvergifva
dehres svar på propositionen.
[Den] 27 [Octobris].
Öfversågo sålunda dett conceptet, som var författat
om H:s K. M:tz anträd till regementhet.
Disputerede dett pro ett contra, serdeles om den halfva
regeringen uthi Norköpings] beslut är belefvat.
Funno den [ej?] alldehles vid denna tijdh kunde hafva
någen framgångh.
Begäredes att Regeringen ville meddehla dem en
schrifftelig punct herom.
Lätt Jacob v. Steinberg anholla, att han motte intages
på Ridderhusett förmedelst H. K. M. honom gifne
nobel bref.
Preesent[erade] sig en af dhe Duserna. Pålades honom
skaffa sig sådana bevis till näste Rikzdag, som de kunna
approbera, att han vore af samma slächtt.
Anhöllo Per Stråles söner, att dhe motte få besched,
effter som de nu ex archivo hade fått effterrättelsse. (Bil. I.)
Yidh klocko tijo gingo Ridderskapet och Adelen opp
på Rikzsalen effter ordningen.
Blef alttsså svaret af Secreteraren Johan Larsson
opläsitt och sedan öfverantvardat. (Bil. B.)
När nu alle svaren vore oplässte, öfverandtvardedes
såssom ock oplässtes några puncter, som angingo den
sidstholdne Rikzdagz besluthet, som icke alldehles hafva
tagitt sine effect. (Bil. C.)
Hvilke af Landtmarskalken toges att öfversees.
Oktober.
243
När dhe då hade accompagnierat Rikzens Regering
och Rådh till H. K. M:tz cammar, öfvergafz besvärspuncterne.
(Bil. B.)
Hvarpå dhe skole få skrifftelige svar, eller ock Regeringen
vele mundtligen dem förklara.
Dermed gingo dhe neder, och opreciteredes rollen, och
befaltes att dhe den 30. scholle sig instella att deliberera
så väl om puncterne som andra saker.
[Den] 30 [Octobris].
Uplässtes åter conceptet om H:s K. M:tz inträd till
regementet, som alldeles improberedes, helst dhe seden
hade fått en annan information, att H. K. M:tt inthet
kunne vid denna tiden så strax träda till regeringen för
månge skälige orsaker schuld, helst inga prseparatoria
der till voro giorde.
Disputeredes om dhe puncterne dem voro öfverlefrerade.
Hvilke alldehles resolveredes, att executionen på dem
skole fortstelles, ock dereffter skulle Secreteraren stella
svaren på dem alla.
Och till att skynda sig dermed förordnades någre af
hvar Classis, som dem [öfverse] med den förklaring dhe
skole gifva öfver H:s K. M:tz [anträde] till regementet;
effter middagen skole instella sig på Ridderhuset igen.
Anhöltt Her Johan Krusse, att Öfverste Leut. Schildt
förmedelst desse hans inbundne beviss motte bekomma sitt
förra teknade stelle uthi sidsta Rikzdag.
Hvilka bevijs dhe holle för gode, och han intogz på
Ridderhusett ock schole hafva dett stellet honom då blef
tillfallett uthi den förra välholdne Rikzdag.
Inlade Hindrich Keisser Boktryckiaren en supplication,
såssom ock offererade Ridderskapet en ny uplagdt lagbook
uthi grön sammet inbunden. Derhoos anhollendes att
han yttermehra sinnader var att upleggia ock tryckia
Biblian uthi ett stoort form, och hans förmögenhet icke
var sådant stoort opus ock berömligit verk aff egen bekostnad
att fullföllia, med mindre han icke assistence
af höga öfverheten och dett loflige och berömlige Ridderskapet
kunde åthniuta.
244
1643.
Blef alttsså detta hans anhollende till videre betenkiande
uptagett.
Den 2 Novembris.1
När H. K. M:t fuller sina 18 åhr at taga emot regementet,
försekrer Rid[derskapet] och Adelen.
Ingen disput[erar] H:s K. M:t till Cronan uthan
att hon vid sina 18 åhr träder till fullo regering, och i
medier tijdh H:s K. M:t försäkrer R[idderskapet] och Adelen.
Inlef[rerade] Jurgen Schildt bevis, som ratificerede
hans adelige afkompst, undersch[rifvet] af Liflandische
adelssmän. (Jämf. bil. I.)
Uplässtes en sup[plik], ingifven af Axel Tursson för
det dödzslaget han på Mauritz Stake
Desse äre fordrade med Landtmarskalken effter middagen
:
1. C[lass]:
Her Fred. Steenbock], Her B. Sky[tte].
Her Ak[e] Oxenstierna],
2. Clas:
Åke Ulfsp[arre], Johan Kruse,
Bielkenst[ierna], Sefwed Bååt.
3. [Class]:
Nilss Assersson, Gustaf Rosenhane.
Carl Hård,
[Den] 3 Novembris.
Propo[nerades] åther om H. K. M:tz inthräd till regementet,
om H:s K. M:t nu på sitt 17:de åhr eller på sitt
fullo 18. åhrs åhr, till att nu giöra alt som fordres till
et sådant inthräd, är betenksamt.
I medi. tidh till de 18 åhrs opfylning moste vara
tijdh till allehanda prseparatoria, såssom och att väre
privilegier kunde försäkras.
Kom budh ifrån Reg[eringen], att dhet uttskottet,
som tvenne rehsor hade varidt oppe hoos H. K. M:t, skulle
i morgen otta igen upkomma.
1 Protokollet för denna och följande dagar har utseende af memorialprotokoll.
November.
245
3. Classis: Hvad helst skatt och erono uthi gest- och
skiussning.
2. [Classis] blifva vidh det förra besluthet, så frampt
skatt och erono [förstå] till dhe peng:r som 1642 åhrs besluth.
Vot[erades] ännu om detta ährendet, och skulle någre
komma tillhopa att concludera.
Effter middag [sammanträdde de] och författede deröfver
skrifftelig förklaring. (Bil. F.)
Uplässtes åter igen punct[erne].
Skole inföhres om fischebragder ock kongzåhren.
[Den] i N[ovembris].
Vore Ridderskapet till med utskottedt till H:s K. M.
[Den] 6 N[ovembris].
Vore Ridderskapet och öfversåge punct[erne].
Blef Jöran Boije fordrat att svara Landtmarskalken.
[Den] 7 [Novembris].
Kom Jöran Boije och praes[enterade] sig.
Tallt[e] Landtmarskalken honom till om den disput,
som för någre dager dem emellan var passerat, serdeles
at han hade ingifvit en suppl[ik].J
Resp[onderade] att han hade klaget, hvar han hade
peccerat, så ville han lida; hade Landtmarskalken och sig
förseedt, så velle han lida.
Begärede B[oije], att Landtmarskalken skulle
Jöran Galles supplication motte opläses.
Bevilliades honom en intercession till Fru Dorothea
Anrepz.
Gafz och Axel Tursson Sölfversparre en intercession
till Fru Anna Stake. (Jämf. bil. I.)
[Den] 9 [Novembris].
Kommo Ridderskapet och Adelen och öfversågo dett
som var conciperat. (Bil. F.)
Hade Landtmarskalken någre bevis med sig, som någre
knaper i Wiborgz lähn tillkom, dem han Regeringen]
ville insinuera.
1 Jöran Carlsson Boijes supplik till K. M:t ang. denna sak finnes i
riksarkivet.
246
1643.
[Den] 10 [Novembris].
Yore Adelen tillhopa, och sades uttschottet till, att
de den 12 skole vara tillstädes att öfvergifva dehres förklaring
om H. K. M:tz regering. (Bil. E.)
Dermed togo Adelen sin afträd.
Den 12 [Novembris].
Gingo de af uttskottet opp till H:s K. M:tz saal och
cammar ock öfverandtvarde dett.
Den 14 Novembris.
Sade Landtmarskalken, att någre af Regeringen
vele opkomma på Ridderhusett ock afftala med Ridderskapet
om Ridderhuss bygningen. I synderhet varder
Her Class Fleming opkommandes att demonstrera om
sielfva Ridderhusetz bygningen, såssom och till att presentera
rekning på det som uttgifvidt är; hvilka rekninger
Secreteraren Johan Larsson för detta honom häfver
tillstält, dem jag ock seedt häfver. Och förmehner
Her Clas att föga mehra vara spenderat ock påkostatt,
änn interessen sig belöpa, som Ridderhuss peng:r hafva
inbrachtt.
Disputerede åter Strålerne med hvar andre, ock låfvede
Landtmarskalken, att han ville skaffa dem besked,
huru dermed skolle förholles.
Seden sade Landtmarskalken, att ock Her Class
Fleming hade honom förmått, att han skulle föreholla
Ridderskapet om denna Ridderhusetz platz, huru man sig
dermed skolle förholla, att han icke lengre motte liggia
Ridderskapet till ogagn. Om man kunde försellian, hvad
dhe fuller skole derföre begära.
Disput[erades] temmeligen länge om dett ährendett
pro et contra af alla frenne Class[erna].
Men på sidstonne blef då fullkombligen alldeles resolverat,
som här effter folgdes, som då strax conciperedes
in puncto:
Den 14 Novembris är resolverat af Ridderskapet och
Adelen, att den, som vill kiöpa och tillhandla sig den
stora tompten uthi lengden 82 allner och bredden 82 al[nar]
och norre siden 82 allnar, skall gifva derföre sextusende
Rdl. med dett förbehold, att hvar Adelen denn
November.
247
sielf ville behollan och bebyggian, skole dhe vara närmest;
hvar ock icke, den som då desse förb:te 6,000 Rdl. vill
gifva, skall samma platz försellias af Ridderhusetz föreståndere
macht hafva. Men sielfve Ridderhuset med
Enkiedrotningens platz härunder inthet förståendes, förr
änn den andra platzen fullkombligen kan blifva med huss
bebygd, då vill Ridderskapet sig videre om detta Ridderhuset
med dess platz och tompt videre resolvera och förklara.
Dernest begärer Ridderskapet, att dhe, som här
till hafva nutidt Ridderhusetz vohninger och ketlare såssom
och bebygdt boder derpå, skole derföre betala för
dett dhe hafva nutidt och än niuta, hvilkett alltt komme
Ridderhusetz bygning till goda.
Den 16 [Novembris]. Blef conceptet af rikzdagzbesluthet
upskickat på Ridderhuset att öfversees, hvilket
Ridderskapet och Adelen funno gott. Men någre andre
Ständer disputerede dett.
Blef och då resolverat, att M. Hindrich Booktryckiaren
skole för den olfererade lagboken tilldehlas af Ridderhusetz
medell 25 Rdl. Men hvadh han begärede till att
upleggia Biblian, villia dhe honom framdehles väl bispringa
med någen assistence, så frampt han i dedicationen dett
loflige Ridderskapet deruti berömligen ihugkommandes
vorde.
Meddeltte alttsså på samptlige Ridderskapssens vegnar
Booktryckiaren en befalningz sedell på ofvanb:te 25 Rdl.,
en zedell till Secreteraren Johan Larsson, att han dem
honom tillstella skolle.
Den 18 [Novembris]. Tillsporde Rikz-Cantzleren på
slottedt Secreteraren Johan Larsson, om Adelen hade bekommidt
den ena puncten om Hennes Kong. M:tz inträd
i regementet, som i rikzdagzbesluthet var utslutet. Der
till han svarede neij.
Hvilken punct seden blef af Secreteraren Nilss Nilsson
upskickat.
Hvilket Adelen sade alltt vara väl.
Denn 19 Novembris. Blef omblåsitt och uttropatt,
att Stenderne skole dagen effter komma på Rikzsalen att
248
1643.
aiihöra rikzdagzbesluthet uthi Hennes Kong. M:tz praesens.
Den 20 [Novembris]. Kommo samptlige Ridderskapet
på Ridderhusett, ock seden klockan [slagit] 10, upginge
till H:s K. M:tz saal och accompagnierede H:s K. M:tt
opp till Rikzsalen.
Der blef då rikzdagzbesluthet opläsett af Secreteraren
Samuel Andersson. (Se bil. G.)
När dett var opläsitt, giurde Landtmarskalken lier
Hindrich Flemingh en skön congratulation på samptlige
Ridd[erskapets] vegner till H:s K. M:tt och samptlige Stenderne
för den stora omvårdnat den högl. Kongelige Regeringen
för fädernesslandet drogo.
[Den] 22 Dito sendes neder ett concept på Adelens
gravamina, huru vida den Kong:e Regeringen hade sig
förklarat deropå, som seden skole underschrifvas; dereffter
skole de ock få besched om brölloperne och annat mehra
etc. etc. (Jfr bil. I.)
Hvar med dhe för denna gången vore tillfredz.
Hvilken förklaring effter många anholldninger af
Secreteraren Johan Larsson inthet bekomme, uthan alletidh
lofvades, att dhe denn med dhe öfrige puncter om
bröllopen, mårgångofvo etc. vidh första skole bekomma.
Den 24 [Novembris]. Underschrefvo Adelen rikzdagzbesluthet.
(Bil. G.)
Och hlefvo dhe så lenge oppeholdne, effter Landtm
ar skalken sade i medlertijdh, att Herr Class Fleming
vele opkomma att förfahra om Ridderskapet andeligen
vele hafva Ridderhuset hygd effter afritningen, som bestodh
uthi dett myckna stenhuggere verkett.
Seden andra dagen [den 25 Novembris] aflade Landtmarskalken
sijn staf och giorde till samptl. Ridderschapet
en berömlig tackseij elsse för den stora devoir dhe honom
uthi denna välholdne Rikzdag bevisat hade.
Giorde ock en tackseijelsse till dem för den förähring
de till Secreteraren Johan Larsson effter vahnligitt sätt
meddelt hade.
November.
249
Der på giorde åther på samptlige Ridderskapets vegner
Her Ifwer Nilsson en berömlig tackseijelsse.
Uthi samma månad den 28 Novembris upbahrs rikzdagzbesluthet
opp till Rådcamm[aren]. Landtmarskalken
accompagnieredes af samptl. Landzhöfdingerne, och upbahr
Secreteraren Johan Larsson besluthet, och dett lades på
bordet för H:s K. M:tt, som då var in Senatu.
Giorde så Landtmarskalken en underdånig tackseyelse
till H:s K. M:tt.
Der på svarede Her Peder Banner i H:s K. M:tz
persson, effter Rikz-Cantzleren var inthet tillstädes, och
begärede, att Adelen, som för skälige orssaker icke borttresste,
skole förventa några dager, meden Regeringen åå
H:s K. M:t någet hade med Adelen att conferera.
Blefvo alsså en stoor dehl af Adelen qvar, men de
blefvo inthet upkallade.
Ändades alttsså denna välholdna Rikzdagh uthi begynnelssen
på Decemb. månad.
Gud gifve att alt, som besluthet är, monde lenda Gud
den alldrahögste till ähra, Hennes Kong. M:t och fädernesslandett
till välstånd.
Jahan Larsson,
Rid. Secret.
BIL A Gr O R.
■»
Bil. A.1
Kong. Maij:ttz vår allernådigste Drottningz
och Frökens proposition, giordh, föreläsin och
öffverandtvardat Rijkzens Ständer, till denne
Rijkzdagh och mothe sammanskreffne och församblade,
medh allernådigst begiäran att dee
den väl öffverläggia och effter nährvarande
tijdh till Hennes Kong. Maij:ttz och fäderneslandz
tarff och välfärdh sigh väl och tillbörligen
resolvera vele.
Kong. Maij:tt vår allernådigste Drottning och Fröken
hade giärna gådt förbij att bemöda Rijkzens Ständer medh
detta möthet eller ju fördrögdt der medh till fram bätter,
och att vägarna voro beqvämligare; men för dett att desse
tijder i sigh sielffve ähre fahrlige, och dess föruthan
krijgedt går nu i sitt fulle och stareke svång, och fridztractaterne
äre öpnade och förmodeligen snart skole angå,
så att om någonsin haffver varit aff nöden alt flijtigt och
med åhåga taga i acht, som till rijkzens värn och välmågo
hörer, då ähr ju denne tijden sådan, att intet kan
eller må försummas, medh mindre man fahra löpa vill aff
sielffve fädernesslandzens erhållande och välstånd. Krijgedt
driffves aff väre fiender emot oss på dett hefftigeste
dee förmå, och practiceras ännu emot oss mehr och mehr.
Der emot vij sättia och bruka den värn, som (rudh oss
mäst giffver nåden till, och våre vapn här till haffver
välsignadt medh, effter som och våre bundzförvanter på
1 Prot. sid. 232. — Jämförd med ett exemplar i riksarkivet.
Bilagor.
251
deres sijda icke läte att giöra sitt bästa. Fredztractaterne
ähre och så å gånge, våre Commissarier äre vidh handen,
Kongens i Danmarckz såsom underhandlares i Ossnabrygg;
om vederpartens Commissarier, så och fleres giffves dageligen
hopp att skole ankomma, och seden angå sielffve
fredzhandelen, men håfve ännu för kårt tijdh sedan icke
varit frambkombne, och fördenskuld ingen begynnelsse
ännu giöras kunnat. Hvarföre och H:nes K. M:tt haffver
rådhsampt och högnödigt achtadt Rijkzens Ständer om
alt, som passerat ähr, tijdeligen och omständeligen att
underrätta och där jämpte pläga deres goda rådh och
betenckiande, huru alt helsosambligen och väl ähr att
företaga och uthföra, så och alle olägenheeter och olyckor
genom Grudz välsignelsse att föreböija, intet tvifflandes
att dee H:nes K. M:tt sitt rådsamme betenckiande och
gode bij stånd såsom trogne undersåtere och patrioter
giffvandes och giörandes varde.
1
3.
Effter som nu Ständerne aff dett företalde giörligen
sij och dessföruthan aff allmänne adviser nogsampt ähre
underrättade, att H:s K. M:ttz och detta rijketz vapn på
den eene och fredzhandelen på den andre sij dan således
stå och förevette, som här i dee förre punchterne vijdare
är uthfördt; kunne och där aff och elliest lätteligen effter
deres discretion besinna, dett vapnen nödvändigt måste
bliffva understödde, förnyade och bekräfftade medh mehra
folck, victualier, peningar, ammunition och andre tarffver,
så frampt dee icke skole förfalla aff sigh sielffve, och
fienden öpnas vägen, icke allenast trängia der uthe igenom,
men och så hijt in i fädernesslandet, derigenom faran för
rijket skulle tillväxa, och fredzhandelen heelt förstöras
och sättias uthur hoppedt, föruthan dett att ochså rijkedt
här hemma icke må låtas värnelöst på alle fall och
mäniskelige händelsser; då förorsakas Hennes K. M:tt,
sedan den å sidste Rijkzdagh bevilliade contribution och
uthskriffning nu äre förbij, och tijden så och fahrligheeten
kräffver tijdigh, redebogen och godh undsättning, att
1 Redogörelsen för händelsernas gång i Tyskland, sedan Torstensson
öfvertagit befälet, uteslntes här.
252
1643.
ehuru ogiärna Hennes K. M:tt gior dett, lickväl att tilltala
och sökia undsättning hoos sine trogne undersåtere,
Rijkzens Ständer, på folck och andre nödtårffter, intet
tvifflandes att dee så här effter som här till och effter
rijkzens, alles våres kiäre fädernesslandz högste tarff och
deres plicht och oss giorde och opreppade lyfften Hennes
K. H:tt och rijkedt till hielp, värn och stärckning godvilligen
kommandes varde, sedan dee haffve öffverlagdt
dett nährvarande verldennes tillstånd, så och fädernesslandzens
höge tarff; och fördenskuld varde all ting så
proportionerandes och sigh i alla måtto resolverandes,
att rijkedt må bliffva styrkt och hulpit, henderne förorsakade
aff vår inbördes eenigheet och oförtrutne godvilligheet
släppa deres hopp att undertryckia oss och fördenskuld
komma till bättre tanckar, och regementet altså
föras till alla Ständers bättre nöije, när dett lättes och
understödies tillbörligen; hvilcket Hennes Kong. Maij:tt
sigh till Ständerne sine trogne undersåtere och fädernesslandzens
gode patrioter allernådigst förseer och vill dett
vidh alla tillfällen emot dem samptligen och i synnerheet
medh all nåde, der medh Hennes K. M:tt dem bevågen
bliffver, vetta att ihugkomma. Actum Stockholm den 10
Octobris anno 1643.
Bil. B.1
Upå Hennes Kong:e Maij:tz vår allernådigeste
Drottningz förelässne proposition är
denna till Hennes Kong:e Maij :tz och fädernesslandzens
välferd Ridderskapssens och Adelens
sampt Krigzbefähledts underdånige resolution
och tilbörlige förklaringh. Actum Stockholm
den 27 Octobris åhr 1643.
Utaf Hennes Kong:e Maij:tz nådige proposition see
och spöria Ridderskapet och Adelen medh Krigzbefählet
1 Prot. sid. 242. — Inneliggande undertecknadt exemplar, jämfördt
med originalet i riksarkivet.
Bilagor.
253
nogssampt, huru gerna Hennes Kong:e M:tt för denna
gången och vidh dessa besvärliga vägar hade gott förbij
att sammanskrifva samptlige Rijkssens Ständer, uthan
fast heller fördrögdt dermed till en beqvembligere åhrssens
tijdh; men så håfve förorssaket Hennes Kong:e M:tt
sielfve dessa fahrliga tijder, såssom och dett besvärliga
långliga kriget uthi Tyschland, som nu hafves uthi största
svång, sampt och fredztractaterne, som förhopligen skole
angå, med hvad mehra som till fädernesslandzens conservation
ock rijkzens tarff och sielfve krigetz ytterligere fortsettiande
behöfves, att inthet uthi någen motto må försummas,
uthan fast heller sådana tidiga rådh och medell
optenkias, at all fahra må förekommas och afhielpas till
Hennes Kong. Maij:tz och fädernesslandzens välferdh,
högnödigt funnidt detta lofliga möthett vidh denna tijden
at sammanskrifva.
Så håfve Ridderskapet och Adelen medh Krigzbefählet
mehr änn hög orssak att tacka denn alldrahögsta
Grudh, som häfver oppehollet Hennes Kong:e M:tt vår
allernådigeste Drottning allt inn till denna dagh med
sampt den högloflige Kong. Regeringen med Rikzens Råd
vidh godh helssa och välmåge, att sakerne äro icke allenast
så berömmelige och högprijsligen här innrikes i vårt
käre fädernessland föreståtte och regerade, så att [ej blott]
undersåterne i gemen, uthan ock hvar och en i synderhet
håfve orssak underdånigst at berömma, uthan och för dett at
dhe ock der bredevidh med stoort bekymmer moste hafva
dehres tanckar och rådslag på fremmande orter, huru
krigett uthi Tyschland, som af väre mechtige fiender på
dett högste och på alle ortter drifves och fortsetties,
motte skee motstånd, så att fij enden icke må få främia
sitt omätelige iörehafvende emot oss och våre religions
förvantter, som nu sielfva kriget och dess vidhengiande
insolentier äro underkastade, kunde, så ock vårt käre
fädernessland derifrån afhielpas och till rolighet settias,
behöfves stoora kraffter. Allttfördi önske vi af den samme
aldrahögsta Gud han ville af sijn faderlige godhet videre
oppeholle Hennes Kong. M:tt med den högloflige Kongelige
Regeringen och samptlige Rijkzenz Rådh vidh godh disposition,
förtroende, eenigheet och långt lijf, fädernesslandet
och dess trogne inbyggiare till hugnat, rättrådig
-
254
1643.
het och troget bistånd. Bedie och här hoos ödhmiukeligen,
den högloflige Kongelige Regeringen medh Rijkzens
Råd, såssom fädernesslandzens fäder, icke vele tröttas och
upgifvas vidh denna besvärliga regementz bördan, uthan
fast raehra fatta och holla Hennes Kong. M:tt vår allernådigeste
Drottning under armerne, att regementet må
vinna sitt lyckeliga framgång till Hennes Kong. M:tz
inträd till sielfva kongeliga regeringen, så att fädernesslandet
och dhess inbyggiare, aff hvad stånd dhe ock helst
äre, må handthafves vidh vår retta religion effter den
Augsburgischa confessionen samptt Sveriges lagh och
hvars och ens välfångna privilegier, såssom och att fred
och enighet innan Sveriges rikes grentzor må förblifva,
och för alltt oförmodeligit fijendtligit afhielpas ock conserveras,
Gudh den alldrahögste till ähra, Hennes Kong:e
M:tt till ett troget bistånd, dem sielfvom till ett berömmeligit
odödeligit nampn samt Gudz försambling så innan
som uttrikes till nprettelsse och sielfva fädernesslandet
till rolighet och gott välstånd.
Hvadh nu den förste puncten uthi sielfve propositionen
vidhkommer om krijgztillståndet uti Tyschland och hvad
seden är föreluppet, sedan Ständeme sidst vore här församblade,
är oss noghsampt underrettadt af den högtberömlige
orationen Hans Exellens Rikz-Cantzleren hölt till
alla Ständerne, såssom ock af sielfve propositionen, i
synderhet hvad Hennes Kong. M:tz Felttmarskalk Herr
Lindorm Torstensson lyckeligenn häfver uttrettadt, sedan
han häfver anträdt och dirigerat Hennes Kong:e M:tz
armee der uthi Tyschland, hvadh herlige victorier han
esomoftast och i synderhet häfver hollet emot dhe åthskillige
keisserlige Generaler, Hertzog Frans Albrecht
af Sachssen Lawenburg etc. uthi Slesien, och den stoora
berömliga och blodiga hufvudslachtningen emot Kejssarens
broder Ertzhertzogen Leopold Wilhelm och Keissarens
General Picolomini vidh Leipzig, even på den ortt Hans
Kong. M:tt fordom vår allernådigeste Konung, glorvördigst
i åminnelse, Konung Gustaf Adolph den andre och store
tillförenne felttslachtningen lyckeligen och högt berömmeligen
höltt emot Keissaren och den Påviska ligan, såssom
ock hvad Felttmarskalken Her Lindorm Torstensson
sedan mehra berömmeligen häfver uttrettadt, och huru
Bilagor.
255
han häfver hollet armeen tillhopa och ligger nu uthi feltt
emot dhe Keissersche och hans Generaler uthi Keissarens
egne arfländer och der satt sielfva krijgzbördan och således
med heela armeen moste uthstå många anstöttningar,
ja och settia lijfvet i fahran för alles vår säkerhet. Och
såssom Herrn Felttmarskalken med sijn underhafvende
armee moste strida för Gudz församblingh sampt fädernesslandzens
frihet, alttsså vele vi förhoppes och önsche, att
Gud den alldrahögste ännu ytterligere skall förlähna
honom sijn helga välsignelsse att giöra fijenden ett merkeligit
afbreck, att han icke skall kunna främia sitt blodiga
upsåth. Vele och här hoos bedie den aldrahögste han
ville oppeholla sielfva Felttmarskalken vidh god helssa,
såssom ock förlähna honom och heela soldateschan couragie
och mod, att dhe manligen och ridderligen måge strida
och vinna seger, Gudz nampn till uttvidgelsse, Hennes
Kong. M:tt och sielfva fädernesslandet till välstånd, våre
religions förvandter och dhe beträngde uthi Tyschland
till vederqvekelsse, hugnat ock förlossningh, ock att
igenom detta krigetz direction och forttsettning den högtönschelige
freden kunde här för blidka och vinna sijn
värckliga effect.
Hvadh nu den andra puncten vidhkommer, huru vida
dett är kommit med fredztractatens begynnelsse, så see
och förnimma vi i lika motto nogsampt af samma punct
hvad stoor flijt och åhåga Hennes Kong. M:tt med den
höglofliga Kongeliga Regeringen hafva och bähra, att
samma fredzafhandlingh motte stellas i vercket och vinna
sijn forttgång, i dett Hennes Kong. M:tt häfver afferdat
sijne fulmechtige Commissarier, som med stoor bekostnadh
der nu snart vidh tu åhr förtöfvat och förbidat dhe andres
tillkommelsse, som en dehl skole sigh hafva instält,
en dehl ännu förventtes, en dehl kan skee och alldehles
uthe blifva, på dett heela verlden må see, att dett är
Hennes Kong. M:ttz retta alfvar, att freden sökies och
astundas. Men när Ridderskapet och Adelen med Krigzbefälet
der bredevidh see på Keissarens och dhe Spaniskes
actioner och vahnliga procedeurer, synes liten eller ringa
apparence, att dhe fahra med alfvar, uthan ännu see och
förventa, hvart lyckan vill venda sig, och hvadh dehres
General Gallas med sijn stoore armee skall kunna emot
256
1643.
oss uttrötta; dett G-udh nådeligen afvende och störste(!) dem
i den gropen de tenckia oss till att fälla. Och såssom
den edla freden är oss icke allenast alldranyttigast, uthan
våre religions förvantter uthi dett trängde och plågade
Tyschland, som nu uthi dhe tiugu fem samfeltte åhren
så hefftigligen äro belastade med och högtönscheligen
åstunde, bedie Ridderskapet och Adelen med Krigzbefählet,
Hennes Kong:e M:tt och denn höglofliga Kongelige Regeringen
underdånigst ödhmiukeligen, att dhe ännu vele
sökia alla dhe medel, som någen tijdh stå till att nåås,
att denna fredztractat kunde vinna sijn lyckeliga och begiärliga
effect, tvide och icke uthan att Hennes Kong. M:tt
med den högloflige Kongelige Regeringen så här effter
som här till bähra derom åhåga, att dett forttsettes till
en högönschelig uttgång, med den otviflade tillförsicht
den alldrahögsta G-udh, som är fredzens herre, skall gifva
här till sijn helga velsignelsse och success.
Och således hvad den tridie puncten vidkommer, så
see vi ögonskenligen, att Hennes Kong:e M:tz vapn på
den ena sidan således stå och förevetta, att armeen nödvändigitt
moste understödias, förnyas och försterkias medh
mehra folk, victualier och peningar, så ock andra nödtorffter,
så frampt krigzsakerne icke skole förfalna, och
fienden gifves lägenhet att trengia sig igenom och gå på
fädernesslandett. Och detta nu alltt att förekomma, så
mycket möijeligit och mennischligit är, håfve vi af Ridderskapet
och Adelen med Krigzbefählet, effter som denna
punct är af stoor importance och vichtighet, tagit uti
skyldplichtig deliberation och noga öfvervägande, och see
och finna vid detta fädernesslandzens tillstånd nödvendigt
vara, att man förstärker sig och upbringer ett ahnsehnligt
antal krigzfolk till att stärkia militien, såssom och
på alt fall försäkra sielfva fädernesslandet, hvar någet
oförmodeligit föreluppo, och för denna gången inga andra
medell at kunna tillgå, uthan at man skrider till dhe
vahnliga uttschrifningar. Och ehuru väl dett vill falla
Ridderskapet och Adelen mechta svårt, at sådana nembningar
nödvendigt motte anstellas, likväl till at komma
fädernesslandet sampt sielfva armeen till undsettningh med
krigzfolk, vele Ridderskapet och Adelen medh Krigzbefählet
för denna gången låta hvila dehres välfångna pri
-
Bllagor.
257
vilegier ock hvad mehra derutaf föllier, så och till att
görligen låta påskina dehres trohet och välvilligheet emot
Hennes Kong. M:tt och fädernesslandet, att en allmen
uttskrifning effter 1642 åhrs Rikzdagz besluth, ock nu
tvenne rehsor dereffter äro holdne, öfver dehres landbönder
må nembnas och skrifvas och dett uthi tvenne
fölliande åhr; förmodeligen att när uprichtligen hermed
omgås, ett ansehnligitt antall krigzfolk skall upbringas.
Och såssom man med blotta krigzfolket lithet eller
inthet kan uttretta, med mindre dhe och nödtorfteligen
blifva underholdne, moste derbredevid optenkias medell
till att upbringa peningar dem med att oppeholla och
försöria; dy see Ridderskapet och Adelen medh Krigzbefählet
inge andra medel i lika motto för denna gången
kunna tillgå, uthan till den vahnlige boskapzskatten, som
nu effter sidste bevillning häfver tagitt sin ändskap.
Och till den ända tillåta, att Adelens bönder uttleggia
boskapzskatten, reknandes uthi dessa både två frelsses
bönder emot en crono och skatt och så proportionaliter
på gårdetalet, som den uti tvenne åhr utgångne äro,
änn uthi tu nästfölliande åhr, som är åhr 1644 och 1645,
uptages och samblas.
Öfver allt detta och på dett Hennes Kongre Maijrtt
vår allernådigeste Drottning med den höglofliga Konungzlige
Regeringen änn ytterligere skole see och förnimma
Ridderskapssens och Adelens samptt Krigzbefähletz såssom
trogne fädernesslandzens patrioter underdånige, välvillige
afection och kärlek, dhe bähra till Hennes Kong:e
M:ttz och sielfva fädernesslandzens säkerhet och i synderhet
till att försöria festningerne med allehanda nödtorfft,
bredevid desse ofvanstående bevillningar håfve tillsagt
och hermed frivilleligen tillseije och lofve uthi förbemeltte
tvenne fölliande åhr af hvar heel eller två halfve eller
fyra fierdedehls hemman, som äre besittne och vi äge, dhe
liggia sigh innan eller uthan om fredzmilen — dock oss
förbehollendes dhe som liggia under sätegårdernes råå
och röör, ock dhe som våre eenskijltte tiänare förlänte
och besittia — uthi spannemål effter förre åhrs Rikzdagz
besluth halfparten emot skatt och crono. Hvar och skatt
och crono förstode och beqvämade sigh till något mehra
änn en span sääd, då vele vi af Ridderskapet och Adelen,
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1643. 17
258
1643.
att vare landbönder skole uttgifva halffpartten deremot
uthi godh torr sääd och den låta föhra igenom våra bönder
till nästa siöstadh; och uthi dhe provintier spannemål
icke är till fångz, gifve uthi peningar för hvar tunna,
som bör uttgå, tre dal. sölfmyntt heller i partzeler, reknat
den ene emot den andre effter cronones verdering.
Försee sig allttsså Ridderskapett och Adelen med
Krigzbefählet till Hennes Kong. M:tt och den höglofligeKongelige
Regeringen och Rikzens Rådh underdånigst
ödhmiukeligen, att dhe denna Adelens välmeente svar,
hielper och undsettninger allernådigst vele sigh behaga
låta; såssom och derhoos sökie, att denne dehres frivillelige
bevillning icke må dragas oss ock posteriteten eller
våra vällfångna privilegier nu eller i tillkommende tijder
till någett praejuditium, uthan fast mehra att Hennes
Kong. M:tt förblifva vårt stånd med all kongelig gunst
och nåde alletidh bevågen.
På samptligie Ridderskapens och Adelens vegnar
Henrich Fleming,
pro tempore Landtmarskalck.
Bil. C.1
Puncter, öffver hvil eke Hennes Kong. Maij:tt
vår allernådigste Drottning achtar nyttigt och
nödigt, för rijkzens och alle dess inbyggiares
välstånd och bästa skuld, medh Rijkzens Ständer
här församblade att communicera och berådslå,
medh allernådigst begiäran att dee effter
een och annan punchts noga öffverläggiande
H:s K. M:tt sine tanckar och inrådh der öffver
optäckia vele.
Hennes Kong. Maij:tt hade icke ogiärna sedt, dett
H:nes Kong. Maij:tt nu kunne uthan längre Rijkzens Stän
-
1 Prot. sid. 242. — Jämförd med ett originalexemplar i riksarkivet.
Bilagor.
259
ders uppehållande träda till slutet och giöra uppå detta
mothe och rijkzdagh een ände och hvar hemförloffva och
dimittera, sedan som dhee på högstbe:te Hennes Kong.
M:ttz till dem skedde proposition öffver huffvudh punchterne
till rijketz deres fädernesslandz understödh, styrckia
och välstånd så godhvilligt och eenhelleligen, dett H:s K.
M:tt icke uthan hugnadt och behagh förmärcker, hafva
sigh förklaradt. Men efftersom H:nes Kong. Maij:tt för
fädernesslandzens heder, välfärdh och bestånd nödigt och
nyttigt pröffver att fordra och eska öffver någre ährender
och punchter Ständernes rådsamme betänckiande, hvilcke
ähre aff den beskaffenheet, att der dee tillbörligen bliffva
öffverlagde, och där öffver slutit, stadgadt och förordnadt,
och detta sedan rätteligen i värcket stält och executerat,
haffver man förhoppligen fädernesslandetts sampt dess
trogne inbyggiares välfärdh och bästa att förvänta och i
värcket spöria; men tvert emot så frampt dee bliffva
försummade och förgätne, lärer fädernesslandet och dess
inbyggiare fuller nu taga mycken, men i framtijden een
oboteligh och irreparabel skada och affsaknadh. Desse
ährenden ähre fuller till störste deelen aff Hennes Kong.
Maij:tt på nästförleden Rijkzdagh vidh pass för tu åhr
sedan Rijkzens Ständer bleffne proponerade, aff dem så
mycket, som då och vidh den tijden haffver sigh giöra
låtit, öffverlagde och i betenckiande tagne, såsom och där
öffver slutit och föraffskedat. Men så förorsakas Hennes
Kong. Maij:tt åter nu aff särdeles betenckiande dem medh
mehra emot Ständerne opreppa, till rådslagh och mognare
betänckiande, och endtligh een mehr och stadigare execution
föreställa och recommendera, på dett dee för dätta
öffver ett och annat fattade slut och ordningar, eller dee
änn giöras och fattas kunne, måge dess fastare aff H:nes
Kong. M:ttz där till förordnade tiänare och befallningzmän,
så väl som aff sielffve Ständerne handhaffvas och
oemotseijeligen fullgiöras och i värcket ställas.
1. Hennes Kong. Maij:tt achtar onödigt emot Rijkzens
Ständer ihugkomma dee skiääl och orsaker, som
Hennes Kong. Maij:tt för detta och på ådtskillige, eenkannerligen
den nu bemälte vidh pass för tu åhr sedan
håldne Rijkzdagh, haffver heveekt Ständerne proponera
och dem att öfverläggia, i betänkiande taga och endte
-
260
1643.
ligen sluta och förafskeda, huru som till deres samptlige
lijsa och välstånd alle frije skiutzfärder och gästningar
måtte affskaffas och uphäffvas, undantagandes när Hennes
Kong. Maij:tt i egen person medh sitt heela hoff eller een
deel der alf reeser, eller krijgzfolcket till eller ifrån tugz
regemente- eller fennicketaals igenom landet sträcker.
Och Hennes Kong. Maij:tt der emot, till dess och Cronones
nödige ährenders förrättande och förslors förskaffande,
på tu åhr till een proh erläggias een viss penning afl
hvar gårdh, effter sätt och vijss såsom uti rijkzdagzbeslutet
ähr infördt. Nu emädan Hennes Kong. Maijfit
så väl som Ständerne haffve godt funnitt, att håde medh
förb:te giäst- och skiutzfärdz frijheet, såsom och föreskreffne
penningars erläggiande så länge måtte upskiutas
och inställas, till dess åå landet på allmänne stråkvägar alle
prseparatoria medh gode taverner och giästgiffvare, så och
posthästar, formän, skiutzbåtar medh mehra slijkt kunne
inrättas, så att till Cronones [såväl] som den vägfarandes
tarffver kunne skee all godh och nöijacktigh befordran,
och Ständerne samptligen och i gemeen H:nes Kong. Maij:tt
haffve försäkradt och tillsagdt, effter hvars och eens condition
och interesse giärna villia beqväma och befordra
värcket, på dett alt ju förr och heller måtte komma i
gång; altså haffver Hennes Kong. Maij:tt för godt och
helsosampt befunnit, förmodandes att Ständerne haffva på
Hennes Kong. M:tts till dess Landzhöffdingar affgångne
befallningar och order nu mehra till offtabe:te prseparatorier,
effter som dee uthloffvat haffve, giordt sitt till
medh för- och offtbe:te frije gäst- och skiutzfärders afskaffande
och dee deremot bevilliade peningars erläggiande,
giöra een begynnelsse, nådigest begiärandes att
Ständerne vele sigh förklara, huruvijda dee giörligen finne,
att detta alt kan begynnas och fortsättias.
2. Alldenstund Hennes Kong. Maij:tt igenom dess
uthgångne placater och ordningar haffver befaldt och
varnat, så väl som uti dett aff Ständerne på sidste Rijkzdagh
tagne och giorde sluut och affskeedh ähr decreterat,
att medh alt olaga skogsbruuk, såsom svedjande och mehra
slijkt skall haffvas åtherhåld, så kunne fuller intet annat
stå tillbakars, än att Hennes Kong. M:tts der till förordnade
officianter och befallningzmän förbfie förordningar
Bilagor.
261
och sluut måtte taga i acht, där hand öffver hålla och
den, som dett öffverträder, till svars och straff fordra.
Men emädan Hennes Kong. M:tt förnimmer och spörier
icke uthan misshagh, huru aff een och annan egenvilligen
sökies högstb:te Hennes Kong. Maij:ttz hälsosamme
förordningar på ådtskillige sätt och maneer att bryta, och
hvar vill sin giärning beskönia och medh sådan färgor
öfverstryka, som löpa dee intet emot dett, som budit och
slutit ähr, och lickväl i sielffve värcket, rijkedt fuller i
gemeen, doch eenkannerligen bergzbruken, seglationen och
huushållen till een märckeligh och obotelig affsaknadh och
skada, skogarna förhäria och uthöda; hvarföre begärer
Hennes Kong. Maij:tt Ständernes betenckiande, huru detta
må komma i dett lagh och skick, att den der aff befahrande
skada, fördärff och undergång för bergzbruken
och handelen, der aff rijkzens största styrckia och medell,
dess börda och heder att oppehålla medh, ähr till att förmoda
och hempta, må i tijdh och emädan dett än någorlunda
giörligit ähr, botas och förekommas, och skogen till
be:te handels och bergzbrukz förbättring och önskelige tillväxt
bevaras och för dess uthödande skyddas och värias.
3. I lijka måtto haffver dett sigh medh eek, böök
och annan bärande trää, oansedt uti lagen och framledne
Konungars, så väl som Hennes Kong. Maij fitz uthgångne
mandater och ordningar ähr hälsosambligen förseedt och
förordnadt, att inge bährande trää måge huggas och förödas,
och uthi dett offtberörde sidste rijkzdagzbesluut
ähr föraffskedat, att för hvartt trää, som medh deres som
vederböer loff och minne fälles och affhugges, skole fem
aff samme art trää planteras, och för boskapen värias och
hägnas, till dess dee bliffva stareke och store, att dee
mehra ingen fahra haffva, så ähr doch H. K. Mfit förekommit,
att medh be:te bährande trääs fällande och uthödande
ingen skonsmål haffves, och nye trääs plantering
försummes, och att dett, som sålunda slutet och affskedat
ähr, aff een och annan på ådthskillige sätt och vijs mootvilligen
missbrukas; alt derföre finner H:s K. Mfit nödigt,
att lagen och stadgarne opreppas och skiärpas emot dem,
som sådan moot- och egenvilligheet föröffva, hvilcket
Ständerne vele taga i acht och H. K. Mfit der öffver sine
tanckar och inrådh förnimma låta.
262
1643.
4. Hennes Kong. Maijrtt månde för detta Ständerne
proponera och till betänckiande föreställa, huru högnödigt
ähr, att humblegårdar måtte här uti rijkedt bliffva bygde
och anrättade, så att inbyggiarne där aff kunne haffva
sina tarffver, och förekommas den dyrheet, som understunnom
och vidh nödhfall oppå berte vahru finnes. Hett
h affy er tvifvels uthan hvar och enn uti sitt huushåld
giörligen erfarit och spordt, hvadh olägenheet detta feel
och brist på humblegårdar här uti rijkedt haffver medh
sigh infördt uti förledet åhr, då humblan för dess missväxt
uthrijkes så högt här i landet stegrades, att han
aff mången nepligen stodh att lösa. Hennes Kong. Maijrtt
vill fördenskuld Ständerne detta ährendet åther på nytt
recommendera, att Hrs K. Mrtt dee sitt gode rådh och
bijstånd meddela och bevijsa vele till berte humblegårdars
högnödige bebyggning och plantering.
5. Effter såsom man dageligen förnimmer och spörier,
hurusom diur i skogerne, fogiar i lufften och fiskar i
siögar och strömmar mistas och minskas, så att där man
i förledne tijder haffver hafft allestädes aff diur, fogiar
och fisk icke allenast till nödtårfften, uthan ett öffverflödh,
nu finnes derpå ett märckeligit feel och affsaknadh,
så att dee, som medh fiskerij haffva sin födo och nähring
att sökia, åffta der öffver qvijda och klaga. Hennes
Kong. Maijrtt kan där hoos väl märckia och besinna, förberörde
feel och förminskning på diur, fogiar och fisk
eenkannerligen härröra och förorsakas, näst dett att (rudh
den högste för menniskiones synder skull sin välsignelsse
borttager, aff dett myckne jagande, skiutande och gillrande
sampt fijkiande och fahrande, som uthan ådtskildnadh
och i otijdh aff een och annan, doch aff dem mäst,
som där till minst ähre befogade och rätt haffva, anställas
och driffvas; i synnerheet att der medh fäst på ingen
tijdh om åhret hålles återhåld, uthan att när diur-, fogelloch
fiskeleekar påstå, att hvar effter sin art skall förökas
och afslechtas, man då mäst sigh vinlegger och beflijtar
förb:te diur, fogiar och fisk fålla och fånga, derigenom
leekarne hindras och förstöras, diuren, fåglar och fisken,
eenkannerligen uti insiögar och ståndande vattn, i staden
att dee igenom slijke tillfällen borde förökas och tillväxa,
åhr ifrån åhr märckeligen förminskas och uthödas. Hvar
-
Bilagor.
263
före vill H:s K. M:tt detta ährende Rijkzens Ständer icke
mindre än dee förre haffva hemgiffvit att deliberera och
berådslå om och H:s K. M:tt optäckia, huru detta felet
■och eens och annars föröffvade egenvilligheet bäst och
beqvämligast förebyggias och styras må.
6. Sidst haffver Hennes Kong. M:tt fuller giordt een
stadga och förordning, huru som alt tiggerij måtte affskaffas,
men dee fattige och allmosehion lickväl bekomma
sine nödtårffter. Men såsom H. K. M:t haffver deels erfarit,
deels sport och förnummit, att medh sådanne bettlare
ännu som förr upfylles städer och landet, och uti
sitt tiggerij fomenteres och styrckes medh deres pass och
vittnesbörder att löpa landet omkring, hvars åhåga och
försårgh billigt och fast heller borde vara att hålla hand
där öffver, dett H. K. M:tts order och befallningar motte
bliffva effterkomne och i acht tagne; altså ähr H. K.
M:tts nådige villie, att Ständerne sig emilian öffverläggia
och afftale, att detta oväsendet, såsom dett hvilcket mycken
misshellighet aff sigh föder, må affskaffas, och dett som
för detta så väl betänkt ähr slutit och affskedat, såsom
och helsosambligen stadgadt och förordnat öffver, må mehra
handhaffvas och executeras, änn af een och annan giffvas
tillfälle och anledning att öffverträdas och missbrukas.
Desse ähre dee ährenden, som . Actum
Stockholm den 27 Octobris anno 1643.
Bil. B.1
Några ährenden och besvär, som Ridder -  skapet och Adelen finne vara inrittne sedhan
sidsta Rikzdag, underdånigst ödhmiukeligen
anhollendes att dhe motte remedieras och afhielpas.
Actum Stockholm den 27 Octob. anno
1643.
1 Prot. sid. 241, 243. — Inneliggande undertecknadt exemplar, jämfördt
med det i riksarkivet förvarade originalet, som har följande påteckning:
»Prasentat. aff Landtmarskalken Her Hindrich Flemming!! uthi Råd-Cammaren
den 27 Octob. anno 1613.»
264
1643.
Till dett första. Anholles underdånligen, att dhe
besvärspuncter, som för detta äro ingifne och inga förklaring
opå folgde, att åå Hennes Kong. M:tz vegner den
högloflige Konglige Regeringen vele sig nådigst deropå
resolvera och oss ett behageligitt svar meddehla.
Till dett 2:a. Effter som i sidsta Rikzdag conciperedes
några constitutioner, i synderhet om morgongåfvo
gifvandet och andra gåfvor, att den högloflige Kongelige
Regeringen tekttes förordna, att en viss stadga om sielfva
morgongåfvo gifvande motte stabilieras, så att den för
en viss lössn återginge till manssens nästa slächt, såssom
och dhe fåfänge gåfvor, brudh och brudgumm e till en ock
annan hafva spenderat, alldehles motte afskaffade blifva.
Till dett 3:ie. Understå sig en dehl frelsses qvinnor,
som achta att träda uthom dehres stånd till ofrelsses
giffte, att dhe antingen försällia under ett sken heller
ock förpantta dehres arfvegodz med sådana clausuler, att
retta bördemännen effter privilegierne icke kunne eller
förmå dem återlöse, att sådant motte förbiudes, och den
såm sådant godz tager till underpant eller och kiöper,
att han inthet må hafva mehra at pretendera änn hennes
skatterettighet till godzet sig kan belöpa. Och de qvinnor,
som sådane afträd giöra, och den interesserede söker till
Landzhöfdingen om assistence, att han motte autoriseres
till att seqvestrera godzén, till dess sådant lagligen uttfördt
blifver, och seden stellet till execution.
Till dett 4:de. Anholles i underdånighet, att skiussferdzordningen
motte holles vidh macht, så att gästgifv
erne alldehles rette sig der effter ock icke stägre effter
dehres egen villia hvad dhe villia hafva för hvar mil,
såssom nu skeer, hvilket faller dem långvägandom besvärligit
att leija så dyra hestar. Och såssom en dehl af
Adelen i härrehsan öfver förhopp hafva most gifva på
någre ortter dubbelt, ja tredubbelt för milen, för denna
gången med fritt pass, som långt neder i landet hemma
äro, benådes.
Till dett 5:te. Leggia Läns- och Fierdingzmän, när
siöfolket fordres till Admiralitet eller och förlofves hem,
2, 3 bossmän till en frelsses bonde, inthet achtandes han
ligger innan eller uthan om fredzmilen, uthan och till
sielfve ladugårdz bönderne innan råå och röör till maat
Bilagor.
265
och hest, i lijka och med rytterne som hem komma, och
till crono och skatt deremot icke mehra änn een; att
Ridderskapet uthi detta motte handhafves ved dehres
privilegier, och Ståthollerne påleggias, att dhe tillholla
sådane Ländz- och Fierdingsmän, att dhe icke
tillfoga Adelens bönder någet emot dehres vahnlige frihett.
1
Till dett 6:te. Efftersom Ridderskapet hafva för
klarat
sig till den store tullens uttleggiande till hvad
dhe uthskepa och inkomma låta, att dem motte icke
astringeres till någens particuliers privilegium, uthan vidh
tollens erleggiande inkomma glass och annat mehra ifrån
fremmande ortter till dehres nödtorfft.
Till dett 7:de. Meden en dehls af Adelens intrader
bestås uthi ekehuggende, planckesågende och annat ekeverke;
att när dhe sådant hafva tillbudett Cronon, ock
de eij behöfvat och ville behollat, att dhem vidh stoore
tullens afleggiande måge fritt sälliatt till hvem som dhe
best kunne.
Till dett 8:de. Ehuruväl den 33. puncten uthi pri
vilegierne
nogsampt uttrycker, huru vida Adelen och församblingen,
som boo i socknen, skole välia sig kyrkioprester,
likvel vele en dehl af Bisperne alldehles påtrengia
dem prestman uthan sochnemennernes af adel och sielfve
församblingens eenhelleliga godvillia. Att sådant motte
dem icke tillåtas, uthan att Adelen motte niuta hvad helst
i besluthett på samma punct står förmältt.
Till dett 9:de. Inriter nästan ett stoort missbruuk
hoos alle stånd, som holla och bruke bergzbruk, i dett
dhe draga mehra folk under sigh, änn sielfve bruken
fordrer; i synderhet oppeholla dhe en hoop skytter, som
fälla diur och skiuta fogell, så att alle jagter och dett
endeste pleusir Adelen till dehres tractament håfve hafft,
merkeligen afftager, att sådant motte förbiudas, och sådane
drifft- och försvarskarlar, när nu uttschrifningen holles,
uthan någen rotering tages till knechtter.
Till dett 10:de. Vöre och nödigt här i riket, att visse
hestemarknader på visse tijder om åhret ahnstelttes, att
1 Angående denna punkt finnes bland handlingarna en skriftlig påminnelse
af Jesper Andersson Crnus.
266
1643.
Möparen och sälliaren, hvar dhe sådane hestar och creatur
behöfva, kunde till köps få och till sahlu föhras.
Upå samptligie Ridderskapens och Adelens vegnar
Henrich Fleming,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. E.1
Upå den mundtlige communication, som [af]
den högloflige Konungzlige Regeringen åå Hennes
Kong. M:tz vår allernådigeste Drottningz
vegner uthi Hennes Kong. M:tz priesens höltz
till en dehl af Ständerne oppe i Hennes K. M:tz
förmak den 23 Octobris,2 är denna Ridderskapssens
ock Adelens sampt Krigzbefähletz eenhellelige
förklaring och underdånige resolution.
Actum Stockholm den 4 Novemb. 1643.
För den höga och berömmeliga åhåga, som den höglofliga
Konungzliga Regeringen uthi heele Hennes K.
M:tz vår allernådigeste Drottningz omyndige åhr till H.
K. M:tz och heele fädernesslandzens välferd uthi thett
långlige och besvärlige regementett fördt håfve ock änn
dageligen föhre, erkenne samptlige Ridderskapet och Adelen
med Krigzbefählet sig emot den högl. Kong:e Regeringen
till all underdånig tacksamhet och beröm högstförplichtade
och förobligerade; kunna ochsså uthan den högl. K.
Regeringens] högstberöm icke underlåta at congratulera
så väl vårt stånd som heela vårt käre fädernessland, att
igenom dehres välföhrde regemente, stora omsorg ock
åhåga dhe denna lyckan och nåde af Gludh den alldrahögste
nu nå till att effter dehres väl uttföhrde proposition
consultera ock deliberera om vår allernådigeste
1 Prot. sid. 246. — Inneliggande exemplar, undertecknadt af hela
adeln; namnen äro ungefär de samma som under riksdagsbeslutet (se
bil. 6). Originalet i riksarkivet är endast undertecknadt af landtmar
fll'Q
1 lr flyi
2 jämf. ofvan sid. 240, 241.
Bilagor.
267
Drottningz anträdande uti regementet och hvad mehra
deraf dependerar, önskandes at thet allt motte uttlöpa,
såssom thet af then högl. Kong. Regeringen är ansedt och
proponerat, till Gfudz ähra, Hennes K. M:tz tienst och
hela fädernesslandet sampt vårt ståndz välferdh och beröm.
I synderhett hvad den halfva regeringen vidkommer, finne
samptlige Ridderskapet och Adelen med Krigzbefählet
uthi Norköpingz besluth förmäles, att Hennes K. M:tz
salige Her fader — glorvördigst i åminnelsse — då Hertig
och Arffurste skulle inträda uthi halfve regeringen, när
han komme till sine aderton åhr, ock när han upfylltte
tiugufyra åhr skulle honom all konungzlig macht effter
Sveriges beskrefne lagh opdragen och öfverandtvardat
varda. Dock emedan detta förnembligast om H:s K. M:tz
person rörer, eij heller sådant halft regemente opå H:s
K. M:t saligh sjelf, mycket mindre på någen annan Sveriges
Konung är practicerat och brukat vordet, är Ridd[erskapets]
och Adel[ens] med Krigzbefäletz samptlige underdånige
mening, att dhe skääl, som Sveriges Crono tillförenne af
ett sådant halft regemente afrådt ock till ett fullkombligitt
styrktt hafva, thett samma ock vid thenne tijdh
motte i lijka motto i acht tages och billigt effterfollies.
Ty när Ridderskapet och Adelen med Krigzbefählet
considerera och betenkia den heela konungzliga familiens,
i synderhet Hennes Kong. M:tz sal. Her faders höge och
berömmelige dygder, välgerningar och meriter, igenom
hvilka icke allenast Sveriges rikes inbyggiare i gemen,
uthan ock Ridderskapet och Adelen med Krigzbefählet i
synderhet befinne sigh och dehres stånd med många herliga
privilegier och annan kongelig mildhet merkeligen
ährade och förbettrade, tvifla och ingalunda, at H:s K. M:t
vår allernådigeste Drottning uti sin K. Her faders footspår
ju trädandes varder, såssom hon alleredo sig nogsamt betyger
icke mindre at vara sijn S. Her faders rikers änn
dygders och affections emot vårt stånd retta arfvinge;
hvarföre på thet Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählett
må bevisa H:s K. M:t den ähra och tienst, som
dehres ståndz skyldighet fordrer och dhe elliest draga till
den heele kongelige familien sampt till H:s K. M:tz salige
Herr fader och Hennes Kong. M:tz egne christelige och
kongelige dygder, medh hvilke H:s K. M:t sina åhr häfver
268
1643.
förekommidt, holler Ridderskapet och Adelen med Krigzbefählet
sig till thett besluthett sidermehra i Nyköping
anno 1611 uttgånget, hvilket uphäfver then halfve regeringen,
om hvilkett Norköpingz besluth förmäler. Ock
önska och begära, att när Hennes K. M:t sine aderton
åhr npfylt häfver, hon då motte till heela och fullkombliga
regementet lyckeligen träda och thet samma finna
uti et sådant gott välstånd, som then högh K. Regeringen
thet allt här till med alla och särdeles vårt ståndz högsta
contentament föreståt och uttfört häfver. Och emedan
desse tider och ju så stor besvär och farligheter draga
med sig, såssom vid H. K. M:tz S. Her faders anträdande
uti regementet, äro desse icke mindre motiver nu
än såssom då, at H:s K. M:t, när hon 18 åhr upfyller,
träder till sitt fulkomblige regemente och der uthi styrkies
och omfattas af de samma Rikzens Herrar Råd och stolper,
som nu alt här till hafva regementzbördan berömligen
draget och oppehollet. Hvilkes eendehls ålder, vijsdom
och experiens samptlige Ridderskapet och Adelen
med Krigzbefählet förmoda skulle tiäna Hennes Kong.
M:tt till mycken större stödh och styrkio, så myckett
snarare och längre dhe kunne Hennes K. M:tz anträdande
regemente med rådh och dådh bispringa och lika såssom
under armerna fatta. Begäre ock af den Högl. K. Regeringen
på thett underdånigste, at the icke ville tröttas
vidh denne svåre regementzbördan, utan den så häreffter,
som här till, till Hennes K. M:tz och heela fädernesslandzens
sampt vårt ståndz välferd berömmeligen
continuera och uttföhra.
Och såssom nu Ridderskapet ock Adelen sampt Krigzbefählet
uthi detta såssom alletidh tillförenne håfve funnidts
sig välvillioga till Hennes Kong. M:tz och fädernesslandzens
välstånd, såssom och i många motto för dess
välferd låthett hvila en stoor dehl af dehres välfångna
privilegier, riket och regementett uthi denna Hennes Kong.
M:tz omyndiga åhr till styrkio och lyckeligh success;
alttsså försee sigh Ridderskapet och Adelen medh Krigzbefählet
och ödhmiukeligen begäre, att Hennes Kong. M:t,
förr H:s K. M:tt träder till sitt regemente, af konungzlig
affection, som Hennes Kong. M:t häfver ock drager till
dett Adelige och Krigzståndet, icke allenast sielfve stån
-
Bilagor.
269
det sig låter vara befahlat uthan dehres välfångna privilegier,
som dhe af framfahrne Konungar med mandom oek
stora tienster hafva erhollett och i synderhet af Hennes
K. M:tz Her fader, glorvördigst i åminnelsse, äro förbettrade,
efter sijn Herr faders och flere berömmelige
Sveriges Konungars loflige exempel skrifteligen försäkrer
ock oss der vidh att erholle, såssom ock seden vidh Hennes
Kong. M:tz angående croning stadfester och confirmerer.
Och förblifve uti detta, såssom uti alt annat Hennes K.
M:t till all underdånig tienst villige och skyldige
På samptligie Ridderskaps, Adelens och Krigsbefels
vegnar
Henrich Fleming,
pro tempore Landtmarskalk.1
Bil. F.1
Ehuruväl Ridderskapet och Adelen med
Krigzbefählet underdånigst hade förmodat, att
1642 åhrs eenhellelige rikzdagzbesluth skole så
väl vara förafskedat, att Stenderne icke videre
skole derom blifvit påmint ock anmodat, likväl
see vi uthaf dhe öfverlefrerade puncter och i
synderhet af sielfva förtalet, hvad som Hennes
Kong. M:tt häfver förorssakat ännu låta andraga
samptlige Ständerne några puncter der
uti at taga uthi ett nogare ock bettre betenckiande
och seden H. K. M:t dehres meening
ock förklaring deröfver gifva ville. Actum
Stockholm den 12 Novemb. 1643.
Hvilka Ridderskapet och Adelen med Krigzbefählet
hafva tagit uti videre deliberation. Och således hvad den
första puncten vidkommer, så förblifve Ridderskapet och
Adelen med Krigzbefählet alldehles vidh bemelte besluth
1 Angående undertecknandet se för öfrigt sid. 266, not. 1.
2 Prot. sid. 245. — Inneliggande undertecknadt exemplar, jämfördt
med det i riksarkivet förvarade originalet, som är dateradt den 8 (sic!)
Nov. 1643.
270
164.3.
ock see ock önska, att den vunno sijn värcklige forttgång
och deröfver en sådan ordning författades, att den som
den öfverträdde tilbörligen straffades. Till hvilken fortsettning
och till den oendelige gestningz och skiussningz
afskaffande skole Ridderskapssens och Adelens landbönder,
dhe som liggia uthan om råå och röör, erleggia de pennigar
på dhe determinerede tijder effter proportionen,
som uthi besluthet förmält står, hvar skatt och crono
kunne här till förstå; begäres fördenskulldh ödhmiukeligen
till H. Kong. Mitt, at sedhen ingen må förpasses eller
dehles till någen gest- eller skiussning, uthan hvad som
helst der uti är förbehollet, såssom ock att gästgifvere
och krögare strengeligen tillholles, att dhe icke taga
mehre för hest ock täring änn belefvat blifver. Förmodeligen
att der dett kunde komma på gång, skulle dett
merkeligen lisa allmogen åå landett, när de för detta besväret
kunde afhielpas.
Till dett andra hvad skogzhuggandet och svediefällandet
vidhkommer, så finne Ridderskapet och Adelen
medli Krigzbefählet, att dhe ock [om] samme punct nogsampt
för detta sig hafva förklarat, ehuruväl missbruk hoos en
dehl kan vara underlupet, lijkväl vill man hand deröfver
holla, att icke något skadeligit med svediehuggande eller
skogz öde af oss eller våre landbönder häreffter skall
skee. Ock dhe, som denne punct öfverträda, antingen medh
otidige sågeqvarner eller annat sådant, såssom ock skogzbrennare
och vådeldz släppare, straffes tillbörligen effter
den skogzorder, Hennes Kong. M:tt tencker deröfver att
låta författa. Såssom ock att när Hennes Kong. M:tt till
Cronones behoff vill låta hugga eek eller annatt verke
på Adelens ägor, att alltt motte skee med skogzägandens
gode villia ock för en skälig betallningh.
Den 3:ie puncten belangende, vele Ridderskapet och.
Adelen med Krigzbefählet vinleggia sig, så mycket möijeligit
är, att när de fälla och hugga eek, att dhe vele låta
andra i staden igen effter orts och landz lägenhet planta
och settia. Ock när alla ståndh som boo på landet, så
väl Adelen, prester och bönder åhrligen planttade och
satte eker och annan bährande trä, skulle dett komma
posteriteten till mycken nytto i framtiden, såssom ock
Cronon och dem sielfvom till gagn och godo.
Bilagor.
271
Den 4:de puncten om humbleplantering [angående], så
vele vi af Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet
icke allenest för våre egne perssoner, effter som det sielfkrafdh
till hvars ock enss husshold högnödigt fordres,
effter som ock en dehl alleredo en godh begynnelsse giordt
hafva, uthan vele och vara förtenktte at vele tillholla
våre landbönder, att dhe åhrligen skole plantta och leggia
humblegårder, der lägenhet finnes, dermed kunne våra
intrader förmehras, och sedan ympnoghet på den partzelen
här i fädernesslandet finnes, att man icke behöfver så
dyrt låta komman ifrån fremmande ortter. Förmode ock,
att skatt och crono desslikest denna punct i acht tagandes
ock sådant effterkomma vid poen och strafz undvikelsse,
som Hennes Kong. M:t nådigst täckes deröfver
giöra låta.
Hvadh den fempte puncten vidkommer om dhe oendelige
skytter, så finne Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefählet, att denne punct af en dehl temmeligen
missbrukes, i synderhet af dem som uthan om vårt stånd
äro, som under adelige prsetexter ock privilegier holla een
hoop skytter och försvarskarlar för en ringa föhrdel skuld
dhe af dem åhrligen hafva kunna. Att Hennes Kong.
M:tt nådigst vele låta deröfver författa en viss order,
som således privilegierne missbruka, så ock dhe som inthet
tillstånd hafva sådana skytter och försvarskarlar
att holla, motte vara förfalna under H:s K. M:tz arbitral
straff, ehoo eller aff hvad stånd som dett öfverträder.
Dock så att Ridderskapet och Adelen samptt Krigzbefählet
icke må förtages eller förbiudes emot dehres välfångna
privilegier att niuta sina skytter ock allahanda
handaverker ock nödtorfftige skälige embetzfolk vidh
dehres gårdar. Uthan alla andra, som löpa med försvarspass
och icke effter privilegiernes innehold böre försvar
niuta, dhe vari uthan någen rotering och anseende uthi
denna tillstundande uttskrifning tagne till knechter och
seden alldeles afskaffade. Och när således detta missbruket
förekommes, ock ingen, hvarken Adelen, prester,
fogder, skrifvere, borgere, bönder ock dhe, som bergzbruk
holle, uthi fogleleeker och diurebrunst skutte och fältte
diur eller ock med gildro och snaro fångade, såssom och
att dess emellan ingen videre skutto, änn hvars ock enss
272
1643.
ägendom tillåte, så och dhe, sorn i allmenning dehl hade,
eij missbmkede videre ann dem med rätte tillhör, skulle
sådana fogel och diur snart igen ökas och förkofras till
dehres nödtorift på hvars ock enss ägendom. Och till att
förbiuda dem som insiögar hafva, att dhe icke skole bruka
fiskielekar om våhrtijdh, medan många insiögar äro galdstrandiga
eller ock öfvermåtton diupe, att dhe sådane
Gudz gåfvor på andra tijder om åhret inthett kunna fånga,
tyckes vara betenkeligit och ej giörligit att kunna förbiudas.
Till dett sidste, hvadh tiggerijt vidkommer, så är
dett, sedan sidsta Rikzdag holtz, någerlunda tillbaka
blifvitt, så att dett oendeliga omlöpandet börier minskas.
När nu allenast alle tiggarepass her efter ophäfvas, skolle
samma tiggeri snart försvinna och taga en ända.
Nu alla dessa puncter att stella till execution, hemstelles
alltt Hennes Kong. M:tt ock den högloflige Konungzlige
Regeringen att om disponera och dett med det forderligste,
på dett sådane ock flere oordninger, som i riket äro
inritne, igenom en fullkomblig execution kunde afhielpas
och afskaffes effter förrige Rikzdagz hesluth.
Upå samptligie Ridderskapens och Adelens vegnar
Henrich Kleming,
pro tempore Landtmarskalk.
Bilagor.
273
Bil. Gd
Rikets ständers beslut. Dat. Stockholm den 20 November
1643.
Är särskildt tryckt samt hos Stiernman, a. st., del. II., sid. 1018
o. f. Det till adelns protokoll hörande exemplaret har följande underskrifter
:s
Henrich Fleming,
pro tempore Landtmarskalk,
På Brahernas vegnar Carolus Mauritius,
Jahan Gyllenstierna. Comes de Rasburgh et Falkenstein.
Jacobus Casimirus de la Gardie,
Comes de Lecköö.
På Grefwens uthaff Thnrnes vägnar
Bengt Hornn. Fredrich Stenbock.
Åke Erichson Ochsenstiern. Måres Kristersån Horn.
Jöran Gyldenstierna. Gustavus Bielke Bengtt Skytte,
de Salstad L. B. Frijherre till Duderoff.
Jahan Kruus Jesperson. Christopher Torstenson.
Seuedh Bååt. Jahan Flemmingh. Axelius Sparre.
Knut Lilje. Gustaff Horn. Hans Kyle.
Åke Hansson Yulfsparre. Knut Soop. Christer Bonde.
Ifvar Nilson. Clas Stiernskiöldh. Jöran Påsse.
Erich Ribbingh. Gustaff Lejonhufvud.
Jöron Carlson Boij. Larss Charpelan Jhan Rosenhane.
den yngre.
Erich Stiernkorss. Jesper Andherson Crus.
Oluff Lilliesparre. Gabriel Gyllenankar.
Class Bielkenstierna. Jönss Rosenbielke. Anders Lake.
Johann Berndes. Jahan Ulff. Charl. Hårdh.
Göstaf Ille. Pehrr Lillijehöök. Jesper Nilson Crus.
1 Prot. sid. 248. — Inneliggande exemplar med egenhändiga underskrifter.
I riksarkivet finnes ett original på pergament, undertecknadt
äfven af 16 riksråd, men ej af »extra capita».
! Några namn äro här tillagda dels från riksarkivets exemplar, dels
från namnteckningarna under bil. E (se ofvan sid. 266). De sistnämnda
äro betecknade med *.
Sv. Riddersk. o. Ädelt riksd.-prot. I—III. 1643. 18
274
164S.
Jöran Kaffle. Otto von Schedingk. Nils Siöblad.
Jahan Uxkul. Melcher Werensted. Christoffer G-hrip.
Åke Ömeflyckt.1 Andres Stuart.1
Andreas Stråle Lindormi. Axelius Tott.
Ernest Johann Creutz. Aruidh Sijlfuerhielm.
Claas Slatte. Johann Stålhansk. Pär Sijlffuersparre.
•Carl Heinrich Wrede. Clas Beureus.
Conradt v. Falkenberch. Olof Oxehufvudh.
Carl Rosendufwa Siggesson. Perr Lillije. Per Ulfsax.
Biörn Suinhufuud. Olluf Stake. Gustaff Pilefält.
Wolmar Stakelberg. *Christian Rålamb Broorsson.
Bengt Bagge. Torsten Hiärta.
Anders Suänsche Haralsson. Baltzar von Neuman.
Anders Bröms. Niells Assersson Mannerskylld.
Pedher Hamarsköldh Frans Crusebiörn.
junior.
Ernest Lijndelöff. Jönss Gyllensparre. Gustaf Lood.
Jahan Hindrichson Reyther. Casper Otto Sperlinck.
A. Bureus. Oluff Galle. Axel Bolia. Dauidt Däcksberg.
Hans Rottkirch. G. Stiernhielm. Hanns Strihk.
Hanns Olifblad Månson. Jacob Forbes. Jonas Planting.
Jacob von Der Linde. Diederic Grönenberch.
Arffwedh Gyllenållon. Larss Larsson Sijlferswerd.
Anders Kååsse. Tårkell Grijs. *Mass Töenson.
Th[önne]s Langman. Michel Jordan. Jacobus Pistool.
Christer Sabelstijerna. Tufue Hökeflöcht. Hanss Ekelöff.
Michil Anckarfiäll. Jöran Sijllfuerpatron.
Oluff Örnehufwudt. Per Jonsson Gyllensuärdt.
Willam Phulp. Casper Lillienkron. Oluf Sölfuerlod.
Sven Stålman. Christer Zello. *Lennart EckornSkiöldh.
Oiaus Rosensköld. Hindrich L. Ekestubbe.
Andreas Bergenfelt. Georg Grissbach.
Johan Erichzson Apelgreen. E. Erichsson Svanfelt.
Clas Biörnram. Louys DGeer.
1 MagnuBo Örneflycht och Danid Stuart hafva här undertecknat bil. E,
under det att Åke Ö. och Anders S. stå bland »extra capita».
Bilagor.
275
Oluff Knutzson Wachttorn. Niels Staffansson Hiulhammar.
•Lars Rodherskiöld. Suen Päderson Hildringh.
Thomas Gerflfelt.
[Extra capita].
Jahan Oxenstern Gabrielson. Jacob Skytte.
•Månss Ulffsparre. Hindrich Hoorn. Philip Bonde.
•Gustaff Ribbingh Erichson. *Thuro Ribbing.
•Gustaf Ribbing. Gustavus Rosenhane. Knut Ulff.
Anderss Hård. Carl Månskölld. *Erlan Kaffle.
Ingewall Krusebiörn. Jakop Lilihök.
Carl Jahanson Siöbladh. Petrus Siöbladh.
Wållmar Yxkull. Magnus ömeflyckt. Jahan Stuart.1
Jahan Lillije. Harall Stake. Per Göstafson Stråle.
Magnus Stråle. Johannes G. v. Falkenberg.
Gustaff Stake. Mauritz Stake. Pär Stråle. Jahan Stråle.
Erick B. Hierta. Larss Lindloff. Isack Swinhufudh.
Jonas Bure Clas Stenson Bolia. Louys de Geer Jun.
Den yngre.
Anderss Linarson Suenske.
Bil. H.
Anno 1643 den 9 Octobris äre desse effterskrefne
af Adelen förmedelst kongelige bref intagne
och immatriculerede på Ridderhuset:
•
Johan Philip Sölfwercron bekom sijn stiuffaders
platz och stelle förmedelst Hennes Kong. Maij:tz gifae
bref åhr 1642 den 2 Augusti.
274. Class Biörneram förmedelst Kong Johans bref den
8 Juli 1581.
275. Oluf Wachttorn den 23 Aprilis 1642.
276. Nilss Hiulhammar och hans broder eodem dato.
1 Jahan Adolph Stuartt enligt bil. E.
276
1643.
277. Peter Blom den 16 Maj 1642. I
278. Johan Printz den 20 Juli 1642.
279. Jacob v. Stenbergh den 1 Oct. 1642.
280. Lars Roderskiöldh den 4 Oct. 1642.
281. Swen Hildringh den 1 Juli 1643.
282. Tomas Gärffelt den 5 Sep. 1643.
283. Alexander Irrwing skall skaffa sig ytermehra be
vijs
ifrån Regeringen uthur Skottlandh till nästa
Rikzdagh.
På Ridderskapens vegnar
Henrich Fleming,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. I.
Förteckning på öfriga originalprotokollet Magda, men här
ej tryckta handlingar.
Kungl, resolution på adelns besvär, dat. Stockholm
den 20 Dec. 1643. Original, tryckt hos Stiernman, a. st.,
II, sid. 1051.
Förteckningar öfver frånvarande (listor, undertecknade
af vederbörande landshöfdingar, för Kronobergs län, Skaraborgs
län, Jönköpings län, Elfsborgs län, Södermanlands
län samt Östergötland).
Ursäktelsebref från Hinricus Stör, Jöran Anderson
Armskyll och Jahan Bagge.
Intyg rörande laga förfall för Johan Ållongren och
Anders Siöblad.
»The Strålers genealogie», vidimerad af arkivsekreteraren
Israel Israelson. (Prot. sid. 242.)
Adelns intercession hos fru Anna Stake för Axel
Turesson Silfversparre, som tagit hennes broder Mauritz
Stake af daga; dat. Stockholm den 6 Nov. 1643. Koncept.
(Prot. sid. 245.)
Introduktionshandlingar:
1. Honora Werdelets enka Christina Haanes supplik
till Landtmarskalken med begäran att hennes söner måtte
Bilagor.
277
blifva på Riddarhuset immatrikulerade. — Landtmarskalkens
intyg af den 13 Nov. 1643, att adeln erkänt
hennes barns adliga rätt och afvaktar fullständiga bevis
(skrifvet på omslaget till det föregående.) — Protokollsutdrag
om samma sak.
2. Tvenne intyg rörande Patrik Ogilvies adliga börd.
3. Dylikt intyg för Jurgen Schildt.
4. Kungligt bref för Peter Spiring Silfvercronas
styfbarn vid namn Bommert, dem han till egna barn
adopterat, att de ega begagna hans namn, sköldemärke
och öfriga adliga rättigheter; dat. Stockholm den 2 Aug.
1642. Vidimerad afskrift. (Jämf. prot. sid. 230.)
5. Sköldebref för Oluf Knutsson Wachttorn; dat.
Stockholm den 3 April 1642. Vidimerad afskrift.
6. Sköldebref för Nils Staffansson och Bertil Staffanson
Hiulhammar; dat. Stockholm den 23 April 1642. Vidimerade
afskriften
7. Sköldebref för Peter Blume, dat. Stockholm den
16 Maj 1642, jämte kungl, donationsbref för densamme på
gårdar i Memmings härad i Östergötland; dat. Stockholm
den 12 Nov. 1642. Afskriften
8. Sköldebref för Johan Printz; dat. Stockholm den
20 Juli 1642. Vidimerad afskrift.
9. Sköldebref för Jacob von Stenberg; dat. Stockholm
den 6 Nov. 1643. Vidimerad afskrift.
10. Sköldebref för Sven Persson Hildring; dat. Stockholm
den 1 Juni 1643. Vidimerad afskrift.
11. Sköldebref för Thomas Gerwe (Gerfelt); dat.
Stockholm den 5 Sept. 1643. Vidimerad afskrift.
Rijksdagzhandiingar, som äre förlupne på
Kijkzdagen, som holtz uthi Stockholm
åhr 1644
uthi den stormechtigeste, högborne Furstinnes och Fröikens,
Fröiken Christinas, Sveriges, Göthes och Wendes
utkorade Drottning och Arffurstinna, Storfurstinna till
Finland, Hertiginna uthi Estland och Carelen, Fröiken
uthöfver Ingermanlandhz tijdh holdne Rikzdagh.
Anno 1644 den 12 Augusti uttgick Hennes Kong. M.
sampt Regeringens placat till alle Stenderne, att dhe sig
till den 1 Octob. skole instella här uthi Stockholm till en
allmenne Rikzdagh.
Den 3 Octobris omblåsstes och slogz på pukema, så
och af en Cantzelist uttropat, att Ridderskapet och Adelen,
som vore ifrån landzenderna ankompne, och dhe som
här residerade, af hälst Collegio dett vore, skole sig andra
dagen om morgonen instella på Ridderhusett klockan otta
att antekna.
Af Hans Exell. Rikz-Cantzleren Herr Axel Oxenstierna
samma dagh befalttes Ridderskapssens Secreterare
Johan Larsson, att han alle Ridderskapssens privilegier
skulle afcopiera och reenskrifva, så att dhe med dett
snareste kunne blifva färdige.
Hvilket han ock effterkom och skref dem reen till
den 7. dito.
Den 5 Octobris vardt af den stormechtigeste högborne
Furstinna och Fröjken, Fröjken Christina, Sveriges,
Göthes och Wendes Arffurstinna och uttkohrade Drott
-
Oktober.
279
ning, Storfurstinna till Finland, Hertiginna uthi Estland
och Carelen, Fröken uttöfver Ingermanland etc., förordnadt
för denna Rikzdag till Landtmarskalk den välborne
Herr Hindrich Flemming till Lechttis för denne gången
af Hennes Kong. M:tt sielf uthi Regeringens praesens uthi
Rådhcammaren och marskalkzstafven aff Rikz-Cantzleren
tillsteltt.
Dessemellan ifrån den förste till den 7. låto desse
effterschreffne aff Adelen ifrån landzortterne sig antekna
och inskrifva på Ridderhusett, af hvilkett Regeringen
den 4. och 5. läte taga en lista och lengd aff.
Adelen som till denna Rikzdagh sig hafva
instält ock antekna låtidt åhr 1644 den 6, 7, 8
och andra dagar i Octobris månad:
Landtmarskalk Herr Hindrich Flemingh.
[1. Classis],
Erich Leijonhufwud i Bra- Her Åke Oxenstierna,
hernes stelle, Her Johan Gabrielsson Oxen
Swante
Swantesson Baner i stierna,
Leijonhufwud[s] af Rasse- Her Mauritz Hoorn,
borg [ställe], Her Bengt Hoorn,
Grefve Magnus Gabriel de Her Jöran Gyllenstierna,
la Gardie af Lecköö, Her Göstaf Bielke,
Herr Gabriel Gabrielsson Erich Sparre,
Bengtsson Oxenstierna i Her Bengt Skytte,
(4rp.fvfin v. Tnrns stelle. Her Jacob Skytte.
2.
Knutt Lilliehök,
Herman Flemingh,
Larss Flemingh,
Hans Kyle den yngre,
Peder Erlandsson,
Sefwed Bååth,
Erich Flemmingh,
Knut Lillie,
Axel Sparre,
Jöran Sparre,
Classis.
Hans Kyle den eldre,
Hindrich Flemingh,
Axel Tursson,
Åke Ulfsparre,
Erich Soop,
Christer Bonde,
Göstaf Ribbing,
Göstaf Banner,
Ifwer Nilsson,
Class Stiernschiöld,
280
1644.
Ture Tursson,
Bengt Ribb ingla.
Erich Ribbing,
Göstaf Leijonhufwudh,
3:a
Erich Karpalain,
Johan Rosenhane,
Göstaf Rosenhane,
Jöns Olsson Hinsseberg,
Göstaf Krabbe,
Gabriel Gyllenanker,
Class Bielkenstierna,
Swen Bock,
Johan Berendes,
Matz Ulff,
Caril Hårdh,
Johan Måneskiöld,
Nilss Lilliehök,
Bengt Bock,
Jesper Nilsson Kruss,
Anders Krus,
Otto Scheiding,
Caril Scheiding,
Per Siöblad,
Johan Yxkull,
Melcher Wernstett,
Christof Grip,
Måns Örneflycht,
Anders Stuwartt,
Dawidh Stuwartt,
Per Stråle,
Axel Tott,
Lorentz Creutz,
Måns Drake,
Carl Mörner,
Caril Pauli,
Class Slatte,
Johan Stålhanske,
Carl Wrede,
Johan Wrangell,
Adolph Wrangel,
Johan Ulfsparre,
Johan Sparre.
Classis.
Jacob Uggla,
Swen Uggla,
Måns Arendtsson Örneflycht,
Melcher Ealkenbergh,
Nilss Boye,
Jöns Rosenstråle,
Class Rålamb,
Oluf Bure,
Jon Bure,
Axel Böllia,
Peter Kruse,
Frans Krussbiörn,
Johan Eketrä,
Bröms Gyllenmärss,
Jöns Gyllensparre,
Swante Rosenstråle,
Erich Geet,
Jacob Forbes,
Hans Rottkirch,
Hans Strijk,
Hans Oliwebladh,
Jacob v. der Lind,
Jöran Stiernhielm,
Jöran Armskiöld,
Matz Tönnesson,
Tönnes Langman,
Jon Jönsson Lind,
Hans Ekelöf,
Jöran Pattkull,
Willam Phulp,
Class Classon Skalm,
Michil Jordan,
Casper Lilliecron,
Carl Lilliecron,
Oktober.
281
Anders Swensche,
Class Planting,
Per Gyllenax,
Elias Giöss,
Christer Zelow,
Oluf Rosenschiöld,
Johan Appelgren,
Den 7 Octobris.
Korn Landtmarskalken opp på Ridderhusett och
höltt till samptlige Ridderskapet och Adelen en vidhlöfftig
oration:
Välborne herrar, gode venner och bröder, eder samptligen
kan uthan tvifvel någerlunda kunnigt vara heller
i förfahrenhet kompne, att Hennes Kong. Maij:tt vår
allernådigeste Drottningh med den högloflige Kongelige
Regeringen hafva allernådigst låtidt sigh behaga att förordna
ock deputera honom uthi denna väl uttschrefne
och berammade Rikzdag och convent till eder Landtmarskalk,
hvar till Gud den alldrahögste ville gifva sijn
helga välsignelse och vara den högsta Rådgifvaren.
Hoppes och förtroer migh alttsså till eder, gode herrar,
bröder och gode venner, att I ock i lika motto låter eder
behaga, att min persson detta embetet så vida för denna
gången förträder; han vill sig deremot således emot hvariom
och ehnom effter hvars ock ens seminens och stånd
så comportera och beqvema, att dhe der till skola hafva
och bähra ett gott contentament.
Han sade: Vi skole nu fuller ock tala och deliberera
dee ordninger, som här pläga observeras och i acht tages
så väl i processerne som här på Ridderhusett. Men så
må dett anstå till nästa sammankompst i mårgon.
Badh dem så, dhe ville förtöfva till emot 10 slår,
om icke ifrån H. K. M:tt eller Regeringen någen order
kunde nederkomma. Hvar ock icke, så vele de taga hemlof
till mårgons eller till dett blifver omblåsstt.
Den 8 [Octobris] kommo Ridderskapet och Adelen
tillhopa, och sedhen dehres säten vore intagne och Capita
familierne vore förordnede, särdeles dhe såm feeltes andra
i stellen till deputeredes, kom en Cantzelist och sade,
Jörgen Schildt,
Louis de Geer den eldre,
Louis de Geer den yngre,
Jochem Transsehe,
Georg Grissbach,
Jacob v. Stenbergh.
282
1644.
att Regeringen hade befaltt, att Ridderskapet skole opkomma
oppå Rikzsalen, att antaga och anhöra Hennes K.
M:tz proposition skriffteligen till alla Stenderne.
Dermed upträdde Ridderskapett opp uthi Hennes
Kong. M:tz förmaak och sedan opp på Rikzsalen, der dhe
andra Stenderne alleredo dehres ställen och säten hade
intagett.
Sedhen satte sigh H. K. M:tt på sijn kongelige stool
och Regeringen på dehres behörlige säten och seden Rikzens
Råd [på] dehres stelle.
Upstodh Rikz-Cantzleren Herr Axel Oxenstierna och
hölltt en lång, herlig och skönt taal eller oration till
alle Ständerne, föredragendes dem fädernesslandzens tillstånd
uthi denna fahrlige tijder, huru dett anvuxne kriget
med dem Danskom [aflupit], seden dhe sidst vöre tillstädes,
såssom hvad deremot af H:s K. M:tt var uttrettadt, och
seden dett Tyscha väsendet, såssom och med fredztractaten
uthi Tysch land.
Seden hvadh H. K. M:t hade förorssabatt vidh denne
besvärlige tijden sammanskrifva Ständerne till denne Rikzdagen,
ehuru väl månge ährenden behöfdes och högnödigt
till rikzens tarf fordrades att förestella och proponera;
lijkväl häfver H:es K. M:tt för denna gången velet tilbaka
settia, och allenest desse tvenne för denna tiden och
vid denne Rikzdag Ständerne allernådigst velet föredraga
att öfverväga, der på dhe såssom trogne undersåtere till
H:s K. M:tz högheetz och fädernesslandzens välferdz erhollende
sig förklara och dehres betenckiande att gifva,
såssom sakzens vichtighet dett vidh denna tiden högeligen
fordrer. Och att Stenderne desste bettre motte författa
desse tvenne ährenden.
1. Nembligen om H:s Kong. M:tz inträdh till regementett,
effter H:s K. M:t nu fyller snart sine 18 åhr.
2. Om krigzväsendet huru dett skall kunna maintineras
och uttföhras, att fienden, helst dhe Dansche, icke
må giöra på fädernesslandett någett intrångh.
Häfver H:s K. M:t låtidt författa een skriffteligh
proposition, att dhe deruthaf kunne informeras om desse
2:ne ährenden.
Hvilken uplässtes af Secreteren välbörd. Johan Månsson
Sölfwerstierna.
Oktober.
283
Seden den var opläsin och hvartt stånd ett exemplar
tillstältt, såssom dett här bifogatt uttvisser (bil. A.),
höltt deremot Landtmarskalken välborne Herr Hindrich
Fleming till Lechttis en congratulation till H:s K. M:t
och den högloflige Konungzlige Regeringen och Rijbssens
Rådh, huruledes Ridderskapet och Adelen gladdes och
högeligen frögdade sig, att dhe funne och sågo H:s K.
M:tt vidh godh helssa och i synderhet sittia på sin högtährade
salige Herr faders stool och säte, fordom den stormechtigste
Konung Gustaff Adolph den andre och store,
alles deres allernådigeste Konung och Herre. Och dett
vidlöffteligen. Och sedhen att Ridderskapet och Adelen
vele taga denne proposition uthi skyldig öfvervägande
och seden effter noga ventilerande gifva derpå dehres välmeente
svar och betenckiande.1
Seden trädde eller folgde Ridderskapet och Adelen
Hennes Kong. M:t till H:s K. M:tz förmak och seden neder
på Ridderhusett.
Då uplässtes rollan, med förmahning att dhe i mårgon
skole sig fliteligen inställa på Ridderhusett att öfverväga
den proposition dhe undfånget hade. I medier tijdh kan
hvar ock en best ihugkomma den förmahning Rikz-Cantzleren
till alle Ständerne i dagh giordt hade, huru högnödige
desse tvenne ährenden äre, att väl öfverläggias
och seden dehres svar deropå att gifva.
Den 9 Octobris.
Kommo Ridderskapet och Adelen tillsammans och
strax intogo dehres säten.
Giorde Landtmarskalken till dem samptligen en
skön förmaning med påminnande hvadh i går vardt passerat,
och huru dem vardt en skriffteligh proposition
öfverandtvardatt, denn de nu vele låta föreläsa sigh att
bettre intaga dess grundrika förstånd och inneholdh.
Uplässtes allttsså propositionen medh den puncten af
Secreteraren Johan Larsson.
Seden uplässtes Norköpingz besluth om Fröjkens inträdande
till regementet, dernest 1643 åhrs Herredagz
besluth, hvilkett Norköpingz besluth med Nyköpingz
1 Ett särskildt protokoll vid sammanträdet pä rikssalen den 8 okt.
1644 är tryckt i Svenska riksrådets protokoll, del. X., sid. 641 o. f.
284
1644.
Herredagz afsched anno 1611 uthi Kong Göstaf Adolphz
inträd till regeringen nogett ventilerades.
Och eenhelleligen och godvilleligen nttsade, att hvad
för detta af dehres förfäder och dem sampt alla Rikzens
Ständer för någre åhr sedan och i tiord på en allmenn
Rikzdag consenterat var, vele de alldehles vidh blifva
och inthet nu heller see, önsche och vele, [än] att Hennes
Kong. M:tt den stormechtigeste högborne Furstinna och
Fröjken, Fröjken Christina, Sveriges, Göthes och Wendes
uttkohrade Drottning och Arffurstinna, Storfurstinna till
Finland, Hertiginna uthi Estland och Carelen, Fröiken
öfver Ingermanlandh, alles våhr allernådigeste Drottning
träder till regeringen och regementtedt.
Derpå betackede Landtmarskalken dem samptligen
för detta liussliga och klara svar, resolution och eenhelleliga
uptagendet H:es K. M:t för dehres rette Drottning
och regentt.
Seden sade Landtmarskalken, att dhe öfver denna
punct vele låtha författa dehres skriftelige förklaring.
Dernest sade ock Landtmarskalken, att Secreteraren
Johan Larsson af Rikz-Cantzleren var för några få dagar
seden mundtligen pålagdt att uttcopiera Adelens privilegia
och dem seden collationera och öfversee; hvilke eendehls
vore reenskrefne och fördenschuld dem nu vele opläsa,
hvilket och skedde, dock först optoges uthur Riddarhusets]
Archivo sielfva originalen derefter att collationera
hvad som af Secreteraren var reentschrividt, och fans att
uthi trycket var infördt uthi dhe första privilegierne:
Uthi den 11. punct stodh uttskicke, skall stå effter
originalet förskicke.
18. Punct skall stå befordelige.
41. Punct. Skall stå.
Och effter dett var öfver middagen, skolle dhe i morgon
komma tillstädes, att öfversee och collationera dhe resterende
privilegier, om dhe så kunne blifva färdige till
i mårgon, effter dhe äro långa, och behöfves tijdh till att
reenskrifvas.
[Den] 10 Octobris.
Collationeredes dhe resterende privilegierne, och förordnedes
af alle trenne Classerne, att desse effterschrefne
skole dhem vidimera:
Oktober.
285
Hindrich Fleming, pro tempore Landtmarskalk.
1. Classis:
Grefve Magnus Gabriel de la Herr Bengdt Skytte.
Gardie,
2. Classis:
Knut Lilliehök, Göstaf Leijonhufwudh.
3. Classis:
Johan Rosenhane, Hans Berendes.
Effter som nu den förste acten med privilegiernes
collationere[n]de är färdig och nu underschrifven och vidimerat,
är då billigt, att vi de novo taga propositions
första punct uthi bettre öfvervägande, att vi effter som
denna punct [är] af stor importance och i vår tijdh alldrig
ventilerat, dy moste, sade Landtmarskalken, bör oss den
nyttigere och bettre öfverleggia. De vele fördenschulldh
sådant väl grundeligen öfverväga och dehres betenckiande
gifva.
2. Proponeredes af Herr Landtmarskalken, om icke
skall sökias confirmation på dhe donationer, som af framfahrne
Konunger gifne äro.
3. Om icke hvad som är cederat uthi privilegierne
af H:s K. M:t vidh hennes inträdh motte Ridderskapet
och Adelen igen restitueras.
4. Berettade Landtmarskalken, att till den ända var
privilegierne collationerede och vidimerede, att Ridderskapet
och Adelen vele anholla, förr Hennes Kong. M:tz
inträd till regeringen, dem skole försäkras och seden vid
Hennes Kong. M:tz konungzliga cröningh confirmeras.
Seden ventileredes åter på nyo.
3. Classis Johan Berendes: Den första puncten. Hafva
denne punct väl öfverlagdt såssom den der [är] af hög importance;
och finna Ridderskapet och Adelen sig obligat,
effter [i] månge föreeninger och afhandlinger för detta är
belefvadt och sampttyktt, att Hennes Kong. Maij:tt nu
träder till regementtet.
2. Och att H:s K. M:tt för sitt inträde till regeringen
försäkrer oss våra privilegia.
286
1644.
3. Att öfverandtvarda dhe collationerade privilegier]
öfver dem att sökia ratification, såssom och betackendes
den höglofiige Kongelige Regeringen, att dhe alltt här
till hafva maintinerat och handhafd dem vidh dehres retta
myndigheet. Såssom och att H:s Kong. M:tt icke allenast
vele confirmere privileg[ierne] nthan dem förbettra och
confirmere. Holla ock dett gott, att alla donat[ioner] motte
confirmeres, såssom och att det stricte icke må blifva
observerat, att denn, som icke innan natt och åhr söker
confirmation, må drages till noget prsejudicium.
2. Classis: Blifva och vid samma meningh och förklaring.
1. Classis: Förblifva och vid den meeningh, som M:r
Berendz för den 3. Classis uttsagdt häfver.
Landtmarskalken upstodh och sade, att det skall
teckeligen behaga H:s K. M:t så och den Kongelige Regeringen,
att dhe så eenhelleligen hafva sig förklarat
öfver denne punct sampt hvad mehra dhe för rådsampt
hafva funnidt till dehres ståndz och privilegiers erhollende.
Och såssom detta så väl angår sielfva Regeringen ock
Rikzens Rådh som medledemoter, så är dett ock billigt,
att med dem confereres om denna högnödige punct af ett
så stoort importance och interesse ibland Ridderskapett.
Ville fördenschuld anholla hoos den Kongelige Regeringen,
när den kunne finna lägligitt, att desse ährenden med
dem kunde till communication uptages, och när den Kongelige
Regeringen någen tijdh vill der till deputera, att då
ett uttskott af dem kunde uttvälias, som tillika med
honom npginge och dehres mening dem upteckia.
Vorde allttsså förordnede till uttschott:
1. Classis:
Gref Magnus Gab. de la Her Jöran Gyllenstierna,
Gardie, Her Bengdt Skytte.
Her Åke Oxenstierna,
2. Classis:
Knutt Lilliehök,
Sefwed Bååth,
Ifwer Nilsson.
Oktober.
287
3. Classis:
Gabriel Gyllenanker, Måns Drake,
Johan Berendes, Melcher Falkenberg,
Caril Wrede, Hans Strijk.
Hans Rottkirch.
Seden begäredes af Landtmarskalken, att någre
förordnedes, som tillika med Secreteraren consulterade och
författede öfver den första punct dehres förklaring till ett
svar på propositionen.
[Den] 11 Octobris.
Samblades åter på Ridderhusett, och ville blifva vidh
tagen afsked, som skedde i går, att man detta höga ährende
consulterade med Rikzens Regering och Rådh, och
till Ridd[erskapets] höga reputation, att man upsende någre
op till Rådcammaren att förfahra, när den Kongelige Regeringen
gofves tillfälle, att dett förordnede uttskottet
kunde upkomma.
Vordo desse förordnede att förnimma dehres tijdh:
Her Bengt Skytte, Christer Bonde,
Erich Sparre, Melcher Wernstett,
Erich Fleming, Carl Wrede.
Kommo strax tilbaker.
Refererade, att dhe högvelborne herrar höllö för
onödigt, att så månge opkomma, hade väl kunnat skee
med mindre; dock låte sig sådant väl behaga och sågo
gerna, att dett kunde nu strax skee.
Förmante så Landtmarskalken, att de deputerede
skolle icke alltt låta komma på honom, uthan fast heller
assistera honom och derutinnan låtha påskina dehres dedevoir,
att allt motte confereres, som saken dett högstnödigst
fordrade.
Upträdde således dhe[t] föreschrefne uttskottet af alle
trenne Classibus till den Kongelige Regeringen, och seden
dhe effter en stund nederkomme, refererade Landtmarskalken,
huru sakerne vore andragne och huru dhe hafva
dett uptagitt.
288
1644.
1. Hade den högl. Kongelige Regeringen väl behagat
den salutation han på samptlige Ridderskapsens vegner
giordt hade.
2. Att de hade låtidt collationera och vidimera privileg[ierna],
behagede dem och synnerligen och sådant med
gott contentament, och vele dhe med oss dett väl taga i achtt.
3. Dhe vele ock andraga för Ridderskapet denn stoora
affection, som sal. Konung Gustaf Adolph hade dragitt
för fädernesslandzens välferdh medh den antagne regementzformen,
hvilken dhe vele änn ytterligere med hvar
andra öfversee, om dett behöfdes någet till att förandra och
förbettra, och seden dehres betenkiande med dem conferera.
Detta vari så kortteligen refererat hvad der oppe med
Regeringen var confererat.
Dereffter påmintte Landtmarskalken Ridderskapet,
att effter denne Rikzdagh var så mycket [mera] af importance
änn dhe förre Herredager, helst en sådan solenn act nu
schulle hollas och tracteras, att deste nödvendigere folgde,
att alle af Adelen, som vore in loco, skulle låta finna sig
tillstädes, och begärede vethe, om icke alle scholle comparera,
af hvad Colleg. dett ock helst vore.
Resol[verades]: Att alle Collegierne skole parera och
bivohna denna Rikzdag, helst alle dhe till den ända vore
hijt förschrefne, och den, som uthe blefve och heremott
peccerade, bothe effter förra belefvade poen.
Skolle fördenschuld i morgen alle sigh instella vidh
strafz undvikelsse.
Sedhen belefvedes att regimentzformen skolle framtages
till morgondagen, då hvar och en skulle sigh instella.
Landtmarskalken anhöltt och uthi alles dehres närvahru
Den 12 Octobris.
Ingafz ett adelssbref uthaf Konungh Caril gifvidt
[en] be:d Guldbrandsson Orrhane.
Dereffter uplässtes rollan.
Dernest sade Landtmarskalken, att såssom dhe i
går hade öfverlefrerat privilegierne vidimerat till den
Kongelige Regeringen, hvilke sig tillbudo, att dhe vele
vara med oss eensse och assistera i alltt dett, som kan
lenda sielfva Ridderskapett till reputation.
Oktober.
289
Seden befalttes, att regimentzformen skulle upläses,
med begäran att dhe vele observera hvad som lässtes,
på dett om någet vore till att förfråga eller till att begära,
dett kunde förandras, och at man sådant annoterade
För
änn regimentzformen blef upläsen, uplässtes
Konungens eedh uthi lagen 4 Cap.
Och att man derpå fordrade Konungens eedh, prsesterat
uthi sin konungzlige croning anno 1617.
Der på strax uplässtes regimentzordningen, och seden
den var upläsen, begärede Landtmarskalken, att dhe
vele nu uttseija, om herutinnan vore någet att förandra,
effter som tiderne sig alletidh mutera; dy vele alle trenne
Classerne sig emellan derom consultera, att man seden
[kan] antekna hvad som står till att begära må inföh[rasj
eller utheslutes.
Meente att man uttoge och valde någre af heela
ståndet, som öfversågo Adelens privilegier, 2. regimentzformen,
3. så och Konungens eedh.
Funno rådhsampt, att man communicerede först desse
ährenden med dhe trenne andre ståndet, till att förfahra
huru vidha de vore kompne med svarett på propositionen.
Desse efftersch[rifne] förordnedes till uttschott att
deliberera om desse ährenden:
1. Class:
Gref Magnus De la Gardie, Her Bengdt Skytte,
Swante Banner, Her Jacob Skytte.
Her Jöran Gyllenstierna,
2. [Class]:
Ifwer Nilsson,
Class Stiernschiöld,
Erich Ribbing,
Axel Tursson,
Christer Bonde,
Göstaf Leyonhufwud,
Hans Kyle den yngre.
3. Class:
Johan Rosenhane, Johan Berendes,
Gabriel Gyllenancker, Carl Hårdh,
Sv. RiddersJc. o. Adels riJcsd.-prot. I—III. 1644. 19
Knut Lilliehök,
Sefwed Bååt,
Erich Fleming,
Hans Kyle,
Erich Soop,
Göstaf Ribbing,
Göstaf Banner,
290
1644.
Swen Bock, Carl Wrede,
Jesper Nilsson, Johan Stålhanske,
Carl Scheiding, Erich Geett,
Johan Yxkul, Hans Rottkireh,
Melcher Wernstett, Hans Strijk,
Christof Andersson Grip, Tönies Langman,
Lorentz Creutz, Jochem Transsehe.
Oluf Bure, Jacob v. Steinberg,
Jöran Stiernhielm,
Befalttes att dhe bittida om måndagen ville vara tillstädes,
att öfverleggia med hvarandra desse ährenden.
Den 14 Octobris.
Kommo samma uttskott tillsammans och frågede, om
man uthur archivo hade bekommidt Konungens eed, som
[han] aflade åhr 1617.
Svaredes att dhe skole den bekomma med första.1
Sade Landtmarskalk en, om man nu icke effter förre
discurs skulle communicera sådant med dhe andre Ständerne.
Resolv[erades] att dett vore nödigtt, att man dem
såssom rikssens medledemoter dheres communication
hade.
Uttnembdes allttsså först till Presterskapett till att
förfråga, om dhe vore färdige med dehres svar opå propositionen:
Her
Jacob Skytte, Knutt Lilliehök, Johan Rosenhane.
Till Borgerskapet förordnades:
Her Bengt Skytte, Sefwed Bååt, Caril Hårdh.
Till Bönderne:
Erich Sparre, Erich Fleming, Johan Berendes.
Kommo dhe ifrån Presterskapett och berettade, huru
behageligitt dett var dem, att dhe hafva velet sökia dehres
communication; derföre dem högeligen betackendes och
1 Bland handlingarna till protokollet finnes en afskrift af konung
Gustaf Adolfs ed, med påteckning: »Inlefrerades effter begäran uthur
Rikz-Cantzeliedt den 15 Octob. 1644>. (Tryckt hos Stiernman, a. st., I.,
sid. 724 o. f.).
Oktober.
291
hvar dhe sådant visst hade, vele dhe heller hafva kommidt
neder på Ridderhusett till dem.
Refererade, att Presterschapet inthet fullkombligen
hade sig ännu samsatt.
Om regementzformen hafva dhe inthett kunnat tenckia,
att den de novo skulle öfversees, meden den var alldehles
sluten, och regementett en tidh lång derefter dirigerat.
Strax derpå komme tvenne af Presterskapet till att
förfråga, när någen af dehres medell kunde komma medh
Ridderskapet till communication.
Gafz dem svar effter Landtmarskalkens betalning
igenom Secreteraren, att om Presterskapet senda någen
hijt, att dett då kunde skee i morgon klockan nijo.
Dhe, som vore gångne till Borgerskapet, komme tillbaker
ock sade sigh, att Borgerskapet inthett vore församblade;
derföre hade dhe inthett uttrettadt.
Dhe, som vore gångne till Bönderne, kommo ock tillbaker.
Och sade Johan Berendes, att gemene allmogen betackede
samptlige Ridderskapet och Adelen för den stora
gunst och benägenhet dem af det högl. Ridderskapet och
Adelen var vederfaritt, att de hafva velet besöktt dem
till att underretta och conferera med dhem om desse högnödige
rikzens ährender och höga tarff. Glädde sigh
högeligen öfver H:s K. M:tz goda tillstånd och serdeles
att H:s K. M:tt till dhe åhren vore kompne, att H:s K.
M:tt kunne sittia på sijn Herr faders stool och nu träda
till sielfva Regeringen. Vele och förhoppes och ödhmiukeliga
hedia, att den högloflige Regeringen ville änn
ytterligere assistera H:s K. M:tt med rådh och dådh.
Seden sade Joh. Berendes, att dhe sorlade öfver dhe
månge besvär, som vore inrittne öfver allmogen. (Se iil. B.)
1. Om dhe oendelige godze selliandet uthom Adelen.
2. Hvilke godz alleredo så myckett hade förverfvat
och inbrachtt, att dhe väl kunne hemfalla tillbaker till
Cronen igen.
3. Att längre tijdh motte settias att lösas igen till
Cronan.
4. Att den illistighet motte förekommas, som en dehl
Adelen bruka serdeles mott skattebonden, som dhe köpt
bafve, att dhe settia honom till knecht, således att komma
skatte rettigheten under sig och seden förhögia afraden.
292
1644.
5. Att dhe månge försvars k ar lar Adelen slår under
sig motte tagea till knechtter.
Sidst vele dhe inthet förklara sigh till någen allmennelig
hielp, för ann dhe få besched på dehres inlagu,
och att Adelen förbiudes att settia torpare och nybyggere
på skatte ägorne, som dhe köpt håfve, effter dhe förhoppes,
att Cronon skole dhem återlösa.
Debatteredes någet lithet seden om regimentzformen.
Den 15 Octobris.
Kommo dett förre dagz uttskottet åter tillsammans.
Landtmarskalken tackendes dem för dehres välvillioghet,
att dhe så benägne sig instella till att deliberera
H:s K. M:tz och Cronones höga ährender sampt
hvad dehres egen nytto och reputation och frihetz erhollelsse
fordrer.
I dett samma kom Bispen af Skara D. Jon och Bispen
af Strengnes D. Johan Mathise, så och fem prester.
Det vördige Presterskapet betacke det loflige Bidderskapet,
att dhe så vida håfve respecterat Clerkerijt och
alf dehres medel nedersendt till Consistorium] i går och
begärett dehres communication öfver desse rikzens vichtige
ähren[den], och fördenschuld äre förordnede att förfahra
hvad puncter dhe vele med dem ventilera.
Landtmarskalken sade: Åhre vördige herrar, Bidderskapet
och Adelen betacke dem för dehres alfection, att
dhe på dheres begäran äre dijt kompne, dereffter att
Bidderskapet och Adelen sig högeligen frögda öfver denne
Bikzdag, att H:s K. M:tt nu kan inträda till regementet,
att det eenhelleligen motte skee, så och att hvart och ett
stånd vidh denne fl:s K. M:tz inträd motte maintineras
och erholles vidh vår christelige religion, deres välfångne
privilegier] och andra recesser och statuter oss försäkras,
sampt regimentzordinantzien öfversees och af Hennes K.
M:tt ratificeres.
Episcop. Sehar ensis: Detta är lofligen och berömligen
andragitt, ock håfve orssak att tacka den högste
Grudh, att vi äre eenige uthi vår christelige troos artiklar
så väl som om sielfve regementet; medh begäran att
hvar Bidderskapet och Adelen hade något med dem att
communicera, dhe vele sådant framstella.
Oktober.
293
Landtmarskalken: Ährevördige herrar, elfter som
Bidderskapet och Adelen är tillåtet att öfverväga regimentzformen,
så att hvar ock ett stånd hade någet deremot
att invenda, är dem tillåtet att öfversee och underdånigst
att andraga elfter såm den är en normam på all
fall och hendelsse, der regimentett skall effter stabilieras.
1. Om det vördige Presterskapet den icke häfver
öfverseedt.
Besp[onderade] Episcopus Streng[nensis]: De hade
fuller inthet tänckt, hvad som en gång eenhelleligen vore
samptycktt, att det de no vo skole öfversees; men så äre
de glade, att Stenderne tillätes att den öfversee och deröfver
dehres betenckiande gifva.
Bes[ponderade] Landtmarskalken: Att dem så vida
är tillåtet, att de med hvar andra måge den öfversee at
sökies till förbettring och icke till att förringa.
Episc. Scharens[is] begärede, att någre puncter kunde
dem föreslås.
Landtmarskalken: Dett är dett första, att nu för
Hennes K. M:tz inträdh hvart stånd söktte, att de vidh
deres privilegier måge erholles.
2. Att H:es K. M:t med sijn eed sådant bekräffter.
3. Begärede Landtmarskalken de vele upteckia Bidderskapet
och Adelen, huru vida dhe hafva sig resolverat
till den andra puncten uthi propositionen.
Bespond[erade] att Presterskapet hafva sig förklarat
att fullgiöra dhe förra åhrs contributioner, ock hvar Begeringen
vele föreslå dem någre andre medel, vele dhe
sig gerna dertill beqvema effter dehres förmögenhett.
Uthi regementzformen finne de först om Bergzembetet,
till hvad Collegium dett skall föhras.
2. Om Landzh[öfdingarnes] myckenheet.
3. Om Stockholms stadz rekenschap.
Epis. Strengnens[is]: Motte då Upsala Academia
giöra rekenskap till Cammaren, hvarföre icke Borgemest.
i Stockholm?
Dermed toge de afträd och sade, att de vele deputera
ett uttschott, som med Bidderskapet skole consultera om
desse ährenden, och begärede en afskrifft af Konungens
eedh. Dett emottoge Bidderskapet och vele dertill anvenda
en dag derom att ventilera.
294
1644.
Ock såssom nu Presterskapet äro eensse med oss om
den förste puncten, att man då trädde till att författa
meeningen öfver den första puncten. Och på dett att
punct[ens] vichtighet är af en merkelig importance, att
man Secreteraren till bettre uttföhrelsse förordnede honom
en af hvar Classe, som honom assisterede den at författa.
Förordnedes allttsså desse effterfölliande, att efPter
middagen komma tillsammans att författa deröfver ett
concept:
1. Class. Herr Jacob Skytte,
2. Class. Ifwer Nilsson och
af 3. Classis Jöran Stiernhielm.
[Samma dag] effter middagen kommo desse förestående
med Secreteraren och componerede någott på den förste
puncten.
Kom Presterskapetz uttskickede och begärede copian
af Konungens eed, så och begärede till läns regimentzformen.
Hvilkett dem ock folgdes.
Anslogz en sedel på Ridderhuss dören, att all Ridder -  skapet och Adelen skole kämma i morgon tillstädes.
16 Octobris.
Landtmarskalken proponerede såssom och refererede
hvad som i går var tracterat med Presterskapett, och att
dhe vele conferera med oss om någre ährenden, om man
icke skulle förskicka någre till dem att förfahra, om dhe
håfve öfverseedt regimentzformen.
Blefve dijtskickede Christof Grip, Axell Tott.
Kommo tillbaker och begärede dilation till morgondagen.
Sedhen till morgondagen förordnades Her Jacob
Skytte, Ifwer Nilsson och Jören Stiernhielm.
Derpå begärede Her Jacob Skytte vetha, hvad dem
confereras skulle.
Resp[onderade] Landtmarskalken, att dett uttoget,
som vore uttdraget af regimentzformen, skulle med dem
öfverleggias.
Kommo så videre Ridderskapet och Adelen åter till
discurs om den första puncten, deremot Landtmarskalken
sigh högeligen beklagede, att medh dehres svar och för
-
Oktober.
295
klaring ginge någett longsambligen till; de vele fördenskuld
cathegorice sig resolvera.
Derpå kom en Cantzelist och frågede på Regeringens
vegner, huru vida dhe vore kompne med dehres svar, om
Stenderne snart kunna opkomma på Rikzsalen.
Respond[erade]: Dhe förmehne till lögerdagen någerlunda
komma till en endtligh resolution.
Dereffter uplässtes den 2. puncten i propositionen.
Derpå förmantte Landtmarskalken dem samptligen,
att dhe vele taga denne punct såssom trogne patrioter
uthi ett got öfvervägande, effter som denna besvärliga
krigztiderne dett högeligen fordra, och icke så synnerligen
hvar ock en see på sina privata uthan mehra på fädernesslandzens
conservation och bestå.
Der på omröstades:
3. Classis Joh. Be[rends]: Att hvar af sijn förmögenheet
uttgifver till Cronon för sijn persson.
Her Bengdt Skytte[s] meeningh: Effter rosstiensten
contribueres och icke effter hvars och enss förmögenhett.
Oluf Bure: Effter rosstiensten så kunde ingen fraudere
Cronon.
Landtmarskalken meente, att man inthet skulle
invefva sigh uthi ett nytt modum med rosstiensten, att
icke något consequens framdehles deraf kunde dependera,
uthan der man kunde uptenkia någott nytt modum.
Funno så rådeligitt, att hvar och en gofvo sitt modum
och votum tillkenna, att man seden derutaf kunde taga
nogot visst och giöra en ända derpå. Dock till sielfva
Regeringen och Rikzens Rådh, som medledemoter af
samma stånd, helst dett angår dehres egne perssoner,
hvilke detta besvärett tillika med oss äro underkastade.
Belefvedes alttsså att de af den nederste skulle begynna.
Jochim Transsehe: Nach den guttern wie sie einbringen
undt nach eines jeden Vermuegen.
Jacob Steinb[erg]: Yon sein Eigenthumb undt nach
eines jeden Löhn undt Lehnung.
Lov. de Geer: Nao den Paorden iss wol gutt maor
beter nao Vermoegonheit.
Jörgen Schildt: Nach dem Rossdienst undt nach
jeder Marck so er verrossdiensten muss.
296
1644.
Joh. Appelg[renJ: Effter rosstiensten och marketals
förmedelst samma verderingh.
Oluf Rosenschild]: Effter rosstiensten och dess
verderingh.
Class Plantting samma meening.
And. Swensche samma manier.
Casp. Lilliecron blifver vid Louis de Geers mening
effter rosstiensten och enss förmögenheet.
Mikil Jordan vid samma sätt.
Pattkul effter rosstiensten och marketaals.
Jon Lind: Effter samma order.
Tönies Langman: Effter Louis de Geers uttsagu,
och af altt dett han äger i hus, godz, rörligit och orörligitt,
såssom och lähninger och löhn.
Jöran Stiernh[ielm]: Af sitt salario och förmögenhet
gifves, och ingen vari fri.
Jacob v. der Lind: Sätegårderne verderas och af
all sijn förmögenhett.
Hans Rottkirch: Von allen sein en einkunften undt
vermuegen.
Erich Geeth: Eörmeente, att rosstiensten inthett
skulle förslå, ock de förnembste blifva förskontte, som
hafva stoore sätegårder och dragitt alltt under dess frihett,
så vore best effter förmögenheten.
Swante Rosenstierna]: Effter rosstiensten och dess
verdering.
Jöns Gyllensp[arre]: Effter rosstiensten och alle
enkior ock faderlöse barn.
Joh. Eketrä: Effter som häfver godz till och marketals.
Axel Böllia: Effter marketals.
Jon Bure: Effter marketals och effter de renttor, som
inthet äre i rosstiensten inföhrde, sampt sätegårderne, så
och enckor och omyndige barn.
Oluf Bure: Effter rosstiensten och marketals, så och
af all hans uphörd, ehvad nampn dett ock häfver och af
all hans intrader.
Melch. Falkenberg]: Effter rosstiensten och marketals,
och de, som hafva några andra intrader, gifve ock
deraf, såsom och de, som penniger hafva, gifve deraf. Men
icke af sätegårderne.
Oktober.
297
S. Uggla: Af rosstiensten och marketaals, så och af
andra intrader.
Johan Stålhansche: Contribuerer af sine godz inkompster,
och gifve den mehr som mehr häfver.
Class Slatte: Af alle renttor uthan sätegårderne.
Carl Mörner: Effter rosstientsordningen uthi arfvegodzen
och af enss löhn och bestellning, och ingen vari
fri, hvarcken enkia eller barn.
Måns Drake: Effter godzens rentta och dess upbörd
förutan sätegårderne.
Lorentz Creutz: Effter rosstiensten, men säte
gårderne
fri.
Axel Tott: Effter sijn upbörd och marketals i rosstiensten,
ock de, som penningar [hafva], gifve ock deraf.
Christ. Grip: Uthaf rosstiensten och sine godz, och
de, som hafva renttor och i rosstiensten inthett inföhrde,
gifve ock.
Melch. Wernstedt]: Effter inkomsten på sine godz.
Johan Yxkul: Effter Landzh[öfding] Carl Mörners
meningh.
Carl och Otto Scheiding: Effter Carl Mörners
meningh.
Jesper Nilsson: Effter råsst[iensts] verdering, men
icke sätegårderne.
Bengt Bock: Effter rosstiensten och marketals.
'Nilss Lilliehök: Samma mening.
Johan Månesk[öld]: Effter rosstiensten, och ingen
vari fri.
Matz Ulff: Effter rosstiensten.
Johan Berend: Effter rosstiensten och inge noviteter,
och den, som med något är begåfvat, gifve, och ingen
inqvisition skee.
Swen Bock: Effter rosstiensten, och de, som hafva
någet der uthom uthi landzenderne, gifve effter dess afkompst.
Gab. Gyllenanker: Effter hvars och ens förmögenheet
af löst och fast.
Johan Rosenh[ane]: Effter rosstiensten och för
mögenheten
och annan inkompst.
Erich Carpal[an]: Effter rosstiensten och marketals.
298
1644.
2:a Classis:
Johan Persson Ulfsp[arre]: Effter rosstiensten.
Göst. Leijonhufvud]: Effter rosstiensten och marke
tals.
Erich Ribbing: Samma mening.
Class Stiernsch[öld]: Effter rosstiensten och marketals,
och dhe, som uthom någen upbörd hafva, gifve ock.
Ifwar Nilsson: Effter rosstiensten och ingen novitet.
Erich Soop: Effter rosstiensten och marketals.
Hans Kyle: Effter rosstiensten.
Knut Lillie: Effter rosstiensten.
Erich Fleming: Effter rosstiensten och som Johan
Berendes sigh förklarede.
Per Erlandsson: Effter rosstiensten och den som
häfver något i förrådh sampt dehres förlähninger.
Sefwed Bååth: Effter rosstiensten och ingen exempt
hvarken enkia eller omyndige barn.
Hans Kyle: Effter rosstiensten.
Lars Fleming: Effter rosstiensten, och de, sompeng:r
hafva, gifve ock.
Knut Lilliehök: Effter rosstiensten, och der ingen
taxa är satt, förbida af hvad dett skal gifvas.
1. Classis:
Her Jacob Skytte: Effter rosstiensten och discretion
af dett hann äger.
Her Bengdt Skytte: 1. Effter rosstiensten som
är gamult; 2. att den som häfver gifve effter discretion;
3. af sin löhn och förlähning.
Her Jöran Gyllenstierna]: Effter rosstiensten och
af sin förmögenhett någet dett som förslogo.
Her Mauritz Hoorn: Effter rosstiensten.
Her Johan Oxenstierna]: Effter rosstiensten.
Befalttes af Her Landtmarskalken, att dhe nu ville
förklara sigh, effter som meste rösterna att contribuera
effter rosstiensten, hvad dhe då ville gifva af hvar hundrade
marker.
Vot. 3. Classis:
Effter 500:de marker rosstiensts renta och verderingh,
lofve frivilleligen att uttgifva för denna gången tjugu
Oktober.
299
t:r sp[anmå]ll eller dess värde tunnan af 2 Rdl., och i
samma 500 marker reknes humbla, strömmingh och andra
partzeler, som för detta i rosstiensten inthet äre införde,
och detta oss till inthet prmjudicium.
2. Classis:
Ville gifva sextijo dal. sölfvermynt af hvar 500 mark
effter rosstiensts verdering, och att inga partzeler inföhres
uthan dhe som i rosstiensts verderingen stå specificerade.
Och detta posteriteten icke till någett pr sej udicium.
1. [Classis]:
Blifve vid denn andra Classis votum effter som den
är uttsagdt.
Begäredes att desse fölliande ville effter middagen
komma tillsammen att öfversee svaret.
Förordnades:
Her Bengt Skytte, Johan Rosenhane,
Class Stiernschöld, Oluf Bure.
Hans Berendes,
17 Octobris.
Kom en Cantzelist och begärede, att Landtmarskalken
med 2 af hvar Classis skole upkomma till Regeringen.
Strax oplässtes dett som dagen tillförenne vardt conciperat.
Seden förordnedes dhe som skulle gå till Presterskapett:
Her
Jacob Skytte, Johan Stålhansche,
Knut Lilliehök, Jöran Stiernhielm,
Erich Fleming, Christof Grip.
Togh Landtmarskalken med sigh opp till Regeringen:
Her Jöran Gyllenstierna], Göstaf Leijonhufwudh,
Her Bengt Skytte, Johan Rosenhane,
Sefwed Bååth, Carl Mörner.
Kommo effter en stundh neder ifrån Regeringen och
berettade, att dhe hade tillspordt dem, 1. huru vida dhe
vore kompne med dehres svar uthi de tvenne puncterne.
300
1644.
Landtmarskalken excuserede Ridderskapet och Adelén,
att dhe ännu inthet så vida vöre kompne, hvilket dhe
låto sigh behaga.
2. Sade Rikz-Cantzleren, att allmogen håfve inlagt
en skrift, deröfver de beklaga Ridderskapet och Adelen
een stor dehl, som hafva kiöpt godz af Cronon under
frelsse, huru dhe gå med dem till verka.
3. Villia dhe, att alle frelssesbönder vidh denna
tiden ock påstående kriget skole tillika svara till contribut[ion],
dhe liggia innan eller uthan om fredzmilen.
Andraga och om försvarskarlerne.
Landtmarskalken sade, att den Kong:e Regeringen
med Rikzens Rådh vele i mårgon komma hijt neder att
conferera med oss om desse och flere vichtige ährenden.
Rikz-C[antzleren] frågede, om dhe ock hade öfversedt
regementzformen.
Landtmarskalken: Dhe håfve fuller någre rehsor
haft honom framme, men inthet kommitt till någon resolution.
Öfverlefrerades böndernes supplicat[ion] in originali,
som Secreteraren Johan Larsson strax moste af copiera.
Landtmarskalken sade och till Secreteraren Johan
Larsson, att han hade andragit hans saak innför samptlige
Regering om hans adelskap, hvartill Cantzleren
svarede och fans benägen och förtröstade dem, att så ske
skulle. På hvilket han dem åå hans vegner ödhmiukeligen
betackede.
Seden oplässtes supplicationen allmogen hade öfvergifvidt.
(Bil. B.)
Ock begärede Landtmarskalken, att dhe vele rösta
härutinnan.
3. Classis votum:
De hemskiuta denna saken om godzekiöpet till H:s
K. M:t och Regeringen, om H:s K. M:t teckes sådant at
confirmera; hvar ock icke, at då effter brefvens innehold
dehres penningar dem igen restitueras kunne.
2. Classis:
Effter uthi sielfva kiöpebrefven förbeholles H:s K.
M:t att återlösa dem innan åhr och dagh, alttsså moste
Oktober.
301
dhe förblifva vidh dess innehold. Ock der någen funnes,
som så otilbörligen omginge med skattebönderne han hade
kiöpt, som dhe skrifva, måge dhe namnpgifva dem, och
den plichte derföre, och andra vara exempt och und
skyllade.
1. [Classis]:
Dhe blifva vidh samma meningh, och detta ährendet
hemskiutes till H:s K. M:tz disposition.
Den andra puncten om försvarskarlerne.
3. Classis votum:
Carl Mörner. Adelen och Ridderskapet kunne icke
vara uthan försvarskarlar, som besittia dehres godz och
gårder, dett vari heel, half, torpare eller nybygge, så ock
de, som i åhrlig tienst äro, härmed icke förstås. Men
öfver dessa bör ingen adelssman niuta någen försvarskarll,
uthan vari uttschrifningen underkastade.
2. Classis:
De cedera alla dhe försvarskarlar, som till någen
tijdh för sielfva försvaret tiena eller arbeta, men humblegårdzdrenger,
tegeldrenger och andre sådane, som till
åhrlig tienst och löhn nödtorffteligen behöfves eller boo
på dehres gårdar, alle de vari exciperade.
1. Classis:
Att de måge effter privilegierne niuta dehres nöd
torfftige
embetzmän, men alle andre, som extra missbrukes
och icke äre i åhrlig tienst, vari uttschrifningen underkastede.
Till den 3. Punct.
Resol[veredes]: Ridderskapet och Adelen håfve varitt
för detta och änn äre Konungen och Cronon till tienst
förobligerede att defendera fädernesslandet. Men att icke
bonden må föreskrifva sielfva ståndet, hvad dhe giöra
eller låta skole, då vele effter gammull svara af dehres
bönder halfpartten emot skatt och crono till knechtter.
302
1644.
Såssom ock der dett skolle omträngia, så äre och moste
dhe vara snarare till redz änn som bonden, effter som dhe
ock nu holla dehres rosstienst i fiende landh.
Dereffter kommo dhe tillbaker, som hade varitt hoos
Presterskapett, och berettade, att dhe hade ventilerat och
öfverlagdt om regimentzordinancien. Och funno Presterskapet,
att desse puncter något Husare måtte inföhres
och en dehl afhielpes och afskaffes.
1. Om sielfve religionen, någre ceremonier samt Lutheri
Cathechismo sampt Upsala consilium.
2. Om officererne i hofvett.
3. Om jägare en dehl afskaffes.
4. Om Landzh[öfdingarnes] myckenhett.
5. Om öfverståthollaredömet och hans underhafvende.
6. Om mothén eller uttschotten.
7. Om ättläggere åå sida.
Effter middagen conciperedes svar emot Böndernes
inlagu, som inthett uttgafz. (Bil. C.)
18 Octobris.
Kommo Rikzens Regering och Rådh neder på Ridderhusett
klockon 9 för middagen.
Regeringen:
Grefve Peder Brahe, Herr Carl Carlsson, Herr Axel
Oxenstierna, Herr Gabriel Bengtsson Rikzskattmestaren.
Af Rikzens Rådh:
Her Johan Skytte, Her Mathias Soop, Her Peder
Sparre, Her Ture Bielke, Her Larss Sparre och Knutt
Posse.
När dhe hade tagitt dehres tilhör lige säten, upstodh
Rikz-Cantzleren och giorde en långh oration, hvad dem
hade förorssaket att gå neder till dem på Ridderhusett:
1. Att denna tidzsens tillstånd och ährenders vichtighet
gifva ingen långh deliberation för denna gången.
2. Eör dett långvariga kriget uthi Tyschland, som
fordrer ansehnlig hielp med penningar och folk.
3. Dett anvuxne kriget med dem Danskom är så
mycket närmahre och bör deste hettre observeras och i
achtt tages; och fördenschuldh nepligen för detta så vichtiga
ährenden äro tracterade, föruthan 1611 är denna lijkfonnig,
som vi nu lefve uthi.
Oktober.
303
Yidh samme tijdh var sal. Konungh Carli affallen,
och var salige Konung, Konung Gustaf Adolph ung tiH
åhren, att man då hade nogh till att giöra, ty vi vore
engagerede med trenne krigh, dett Hennes Kong. M:tt nu
till sitt inträdende till regementet, vidh denna tiden, föga
bettre är råkatt uthi; hvilket fordrer en stoor deliberation
att öfverväga med hvar andra. Men tiden tillåter inthet,
uthan vi moste komma prompt till dhe ährenden vi äre
nederstegne till eder att communicera.
1. Om Hennes Kong. M:tz inträdh till regeringen,
hvilkens rett till regementet inthet står att emottala,
hvilkett alltt slutes och bör skee effter och med en arfzrett.
2. Huru vi skole blifva försäkrade om våre privilegier,
derom vi och inthett tvifle, uthan att H:s K. M:t
dett och effterkommer, när tillbörligen derom anholles.
3. Att man hastigt skrider till resolutionen, att uthi
tillstundande sommer krigett till vatn och land forttsettes,
och der consilierne krafftigtt bHfva fortsatte, är
förhoppligen vi erholla och bekomma fredh. Men der
dett icke skeer, håfve vi till att förventte all fahrligheeter.
4. Seden håfve allmogen inlagt någre besvär, om
hvilke vi en dehls äre nedkompne med eder att öfverleggia,
som alleredo af eder kunne vara ventilerade, och
man moste dem således möta och tractera, att dhe i någon
motto kunde till fredz stellas och contenteras.
Derpå svarede Landtmarskalken, dock först tilltalltte
alle trenne Classerne, att dhe nu väl hade intaget
hvad Her Rikz-Cantzleren hade andragitt och proponerat,
och dermed sade till R. Reg[ering] och Rådh:
Samptlige Ridderskapet och Adelen hafva mehr änn
högh orssak att betacka den högl. Kongelige Regeringen
och Rikz. Rådh, att dhe hafva velat beqvema sigh att
nederkomma till dem, att conferera och öfverleggia, hvad
som helst fordres till Hennes Kong. M:tz vår allernådigste
Drotningz inträd till regementet och dess höghetz erhollende.
Såssom och att ventilera hvadh tarfven sielfve
krigen och fädernesslandzens defension fordrer. Hvilken
proposition med dhe tvenne föresteltte puncter der uthi
skriffteligen uthi en hast hafva låtidt författa, effter
dehres förstånd öfverlagdt, och hvar dem behagede, skole
304
1644.
Secreteraren dem oplässa, dock alltt till deli res höga och
bettre correction, så att ståndet deraf kunde hafva reputation
och föregå dem andre med tillbörlighet.
Derpå uplässtes dett af Secreteraren Johan Larsson.
Rikz-Cantzleren betackede dem, att dhe håfve velet
communicera dem hvad dhe således håfve velet svara till
H:s Kong. M:tz proposition. Dock behöfves detta svaret
att dett nogere öfversees och förandres, styliserandes dett
effter sielfve propositionen, och att deruti begäres om försäkring
på vår religion, 2:o bekräfftelsse på våre privilegier,
och när Konunger crönes stadfästes sådantt. Dett
är fuller uthi Nyköping ingifvidt edre postulata. Men
effter dett icke väl anstod uthi H:es Kong. [M:ts] omyndige
åhr att altt retta som hvariom hade söniat; men nu kan
barnet gifves nampn, och att altt motte districte inföhres
hvad i privileg[ierne] kräfies. Och till den ände är fuller
författadt en supplication, att saken icke må dröijes och
tijden eij heller tillåter lenge dermed att dröija; ock om
dett så behagede, kunde den nu fuller opläses; och der
ännu någet krafdes att förandre, så kunde dett nogsampt
skee.
Derpå oplässtes den fölliande supplication, som af
Rikz-Cantzleren var conciperat. (Bil. I).)
Landtmarskalken betackede den högloflige Kongelige
Regeringen för den åhoge dhe bäre om dehres och
alles våres vällfärdh. Ock håfve fuller Ridderskapet och
Adelen någet sin emellan discurerat om några gravamina
och postulata, men likvel häfver dett inthet kunnet komma
till fullkomblighett; helst Eder Exellens sielf nogsampt
kunna considerera en dehl af vårt ståndz medell, och
hvad hvar ock en kan tryckia uthi desse långlige besvärlige
tijders fordrande. Yi vethe fuller hvad besvär våre
privilegier håfve varitt underkastade och merkeligen violerade
och i mångo måtte till fädernesslandzens välferd
cederat och oss tryktt, och dett allmogen inkasta uthi
förbe:te supplication att villia oss lika med sigh, hoppes
att dett alldrig dertill kommer.
Rikz-Cantzleren svarede: Yi vethe fuller, att landzens
besvär äre stoore, och att alle fördubbla eller högre
föröka, behöfdes fuller, hvar dett mett(!) manier och förmögenheten
så kunde gifva, vore önskeligit. Ty Konungen
Oktober.
305
kan inthett mista, ock Ridderskapet och Adelen faller
dett ock svårt länge att utthärda. Men detta som nu
fordres och moste vara, så frampt fädernesslandet icke
moste lijda men, och der vi icke med någett ansehnligitt
komma Cronon till assistens, är till befahrendes att vi
icke komma under ett fremmande herskap och ook, som
dhe Dansche sökie och alletidh söktt håfve.
Detta talet föhre vi väl på den ena sijdan, men vårt
discurs moste likväl dermed endas, att vi gerna vele vete
hvad hielper I sinnade äre att bispringa H:s K. M:tt och
Cronon medh.
Och såssom Regeringen] och Rikzens Rådh väl kunne
tenkia, att dhe sin emellan vele denne supplication öfverleggia,
dy vele dhe taga ett afträd uthi den andra salen.
När dhe vore uttgångne, repeterade Landtmarskalken
supplication ens innehold och hvad der uthi begäres,
och hvad dhe deremot cedera skulle.
Resolverede alle trenne Class[erne], att hvar vi och
våre bönder kunde afhielpes med salttpeterhielpen, bygningzhielpen,
kiörssler och förssler och seden landtogzgierden,
kunde väl den stoore tullen cederas.
Kommo seden Regeringen och Rådett åter inn.
Landtmarskalken betackede dem på dett ödhmiukeligeste
för den stoora åhåge de bähre för dett adeliga
ståndetz välferd, och önske och åstunde högeligen, att
denna supplication kunde någet gott uttretta och desse
postulata erholla. Så vele de gerna cedera den store
tullen, derhoos och gerna sökiandes att Adelens bönder
kunde befrijas med gest- och skiussning.
Dertill svarede Rikz-Cantzleren: Gest- och skiussningz
afhielpande kan nu väl icke afhielpas eller står till
att begära, meden privileg[ierna] förmå, att vi allenest
svara till hvar tridie omlegning.
Seden förfrågedes och derpå förklaredes:
1. Att dett är ansedt på den tullen, som uth- och
ingår till och ifrån fremmande land och kongeriken.
2. Att ingen förtages att handla och kiöpslaga med
fremmandom till dehres eget behof.
Derpå begärede Ridderskapet, att den store, tullen
således motte settias, att vahrurne derigenom icke motte
stegras, och sedan fälla dem besvärligitt att lösatt.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. 1—lil. 1644. 20
1644.
Resp[onderades]: Dhe vele nogsampt derom draga
åhåga, så at dett lideligen skall tillgå.
Denna snpplicat[ion] till att npbähra skall förordnes
tvenne af hvar Classis sampt med någre af Rikzens Rådh.
Rikz-Cantzleren befaltte så Secreteraren Johan Larsson,
att han skulle den reenschrifva till morgons, att hon
seden kunde opbähras.
Derpå begärede Landtmarskalken, att Ridderskapet
ville sig accommod[era] till 7- eUer 800 Rdl. af hvar
hest, betenckiandes hvad dhe giorde uthi H:s K. M:tz
tijdh, ty der de då icke hade funnidts så välvillige,
hade han aldrigh tvunget Kongcn i Pålen der till, som
seden är skedt, att han titulerer och nempner vår sal.
Konungh Gustavus Adolphus Bex Suecice. Dett faller
fuller hvariom och ehnom svårtt; men vele vi bringa
fienden till fredh, så moste vi stå bij, effter som H:s
Kong. M:tt oss alldehles tilltror, att hvar ock en effter
förmågo bispringer Cronon. Dhe vele fördenschulld fatta
dehres resolution.
Regeringen begärede, att dhe vele taga desse ährenden
uthi ett gott betenkiande, så vele vi gerna meddehla
eder vårt rådh uthi sakerne, effter som detta altt angår
oss, väre barn och effterkommandom.
Dermedh toge Regeringen med Rikzens Rådh dehres
afträd ifrån Ridderhuset, effter klockan var öfver tolf.
Seden dhe vore tilbörligen ledsagede, förordnedes
desse fölliande att i morgon med dhe tvenne af Rikzens
Rådh skole träda opp till H:s Kong. M:tt med supplicationen:
Landtmarskalken
Her Hin- Knutt Lilliehök,
drich Fleming, Sefwedh Bååth,
Gref Magnus Gabriel de la Johan Berendes,
Gardie, Caril Mörner.
Seden tillsades dhe andre af adell att i morgon
bittida skole komma tillsammans och förblifva qvar och
förventa hvadh dhe kunna uttretta hoos H:s Kong. M:tt.
Den 19 Octobris.
Upginge föreschrefne af Adellen opp i Cantzelijdtt
och seden medh Herr Johan Skytte och Her Mathias Soop
Oktober.
307
upp i Hennes Kong. M:tz förmak och låthe inverfva sigh,
effter som dhe hade någett uthi underdånighet med H:s
K. M:tt communicera och andraga.
Hafvandes med sig förb:te supplication och dhe vidimerade
samptelige Adelens privilegier. (Bil. D.)
Och när Her Johan Skytte hade giordt till H:s K.
M:t den föreståndne oration eller taal,1 svarede H:s Kong.
M:tt, att inthet raison skall vara så stoort, som skall förtaga
och förhindra H:s Kong. M:tt, att H:s K. M:tz affection
skall vara mycket större emot dett loflige Ridderskapet.
Och hvadh Hennes Kong. M:tz Herr fader väl
betenkt häfver giordt och dem med honorerat och privilegierat,
dett vill H:s Kong. M:tt inthet återkalla, uthan
fast heller förmehra och förbettra dhem.
När detta förrettadt var, ginge Adelen opp till Regeringen
igen och giorde der en relation; och seden yttermehra
till Ridderskapet och Adelen, som vore på Ridderhusett,
derhoos herettandes, huru gunsteligen H:s Kong.
M:tt dem undfånget och depecheret hade, tillbiudendes
sig till all konungzlig gunst och nåde emot vårt stånd.
Derpå ock seden Her Johan Skytte betackendes H:s K.
M:t på dett ödhmiukeligeste.
Seden påminte Her Landtmarskalken dem hvadh
som Herrn Rikz-Cantzleren dem i går så grundrikeligen
1 Johan Skyttes tal är bilagdt protokollet under följande rubrik:
»Een serinon, hållen af Her Johan Skytte på Stokholms slått den 19
Octob. 1644 uthi Fyrkanten, då han sampt Her Mathias Soop oppå Regeringens
och Rådets, jämväl på Ridderskapets och Adelens vegne Landtmarskalken
Her Hindrich Fläming tillijka med Grefve Magnus Gabriel
De la Gardie och Her Jöran Gyllenstierna af den första Glasse och Cnut
Lilliehöök och Sefved Bååt af den andra och af den tridie Classe Hans
Berendes och Carl Mörner oflererede H. K. Mät afskrifter och copier af
H. K. Mäz salige Her faders privilegier jempte een böneskrift om någTe
Ridderskapet anlägne postulatis. Hvarpå bleff straxt alf H. K. Mät
mnndtligen svarat, att H. K. Mät lät sig allemådigst och täckeligen det,
som proponerat var, behaga, icke allenast tackandes dem utan och milldeligen
sig på alt förklarandes och i synnerhet förmälandes, att oansedt
H. K. Mät för sin ungdom icke vore till äfventyrs så capabel till regementet,
ville H. Mät likväl icke på Guds nåde och bijstlnd misströsta,
uthan med samptlige deeres rådh det förestå. Sade och H. Mät med
desse ord: att ingen raison skulle kunna draga H. Mät ifrån den aifection
H. Mät bärer till det ståndet; ville och så göra deeres begäran tillfyllest,
när H. Mät hade alt betänckt och hos sig öfverlagdt, med fleere dertill
tienlige ordh och konungzlige later och åthäfvor.»
Själfva talet innehåller i sak ingenting annat än suppliken, som
framlämnades {bil. D).
308
1644.
hade påmintt, att fädernesslandet uthan någen excus
moste varda succurerat och undsatt.
Hans Beren des: Yore önskeligitt, at Hans Exell,
hade någet medel velet föreslå, så vele dhe sig villigen
efter dehres stånd — om det vore drägeligitt — gerna
dertill förstå.
Landtmarskalken förmantte dem, att dhe sielf vele
uptenekia någre förslag att upbringa medell till desse
stoore rikzens tarfver och krigentz fortsettiande.
Ventileredes Bidderskapet och Adelen lenge sin
emellan; och sågo för denna gången inthet annat uthan
effter rosstiensten, då gifver den som någett häfver, den
och inthet häfver, han gifver ock inthett. Men qvantiteten
heller huru mycket, vele dhe vidare deliberera medh
hvar andra.
Och effter dagen var förleden, befaltes att dhe i
morgon deste snarare skole komma tillsammans.
21 Octobris.
Kommo Bidderskapet effter tagen afsched om lögerdagen
tillhopa.
Ock frågede Landtmarskalken dem, om dhe sig
vidare hade betenktt om contribut[ion] till fädernesslandzens
säkerheet.
Svaredes eenhelleligen, dhe kunne inthett till någet
videre förstå, uthan var det icke vill tillreckia för dehres
ståndh, vele dhe blifva och förventta hvad den högloflige
Kongelige Begeringen dem för en anledning och förslag,
varde föreslåendes. Ock såssom Bikz. Bege[ring] hafva
sig tillbudet att vele med dem öfverleggia om detta
ährendet, alttsså förblifva dhe ock vidh dett afftal, begärendes
att Herrn Landtmarskalken ville sigh derom
erkundiga, när dem täckes med dem om denna saak att
communicera.
22 [Octobris].
Kommo tillhopa Adelen på Bidderhusett.
Och upträdde Landtmarskalken och berettade, att
Presterskapet, Borgerskapet och Bondeståndet hafva ingifvit
till Begeringen dehres svar; alttsså är högnödigt,
att vi ock låta författa vår förklaring att forttsettia denna
Oktober.
309
Bikzdagh, att han må vinna fullgångh ock seden till
ändskap komma.
Befaltte och deput[erade] Her Landtmarskalken, att
man de novo effter Hans Exell. Bikz-Cantzelerens förmahning
och inrådande de novo skulle öfversee dett conciperede
svarett:
Herr Bengt Skytte, Carli Mörner,
Her Jacob Skytte, Johan Bosenhane,
Ifwer Nilsson, Oluf Bure,
Clas Stiernschiöld, Hans Berendes.
Effter middagen kommo desse af Bidderskapet och
Adelen tillhopa och med flijt öfverlåsso och förandrade
någet uthi svarett. Hvilket och seden reent skrefz att
kunna föreläsa dem till i mårgonn.
Dermed gick hvar hem till sitt, och Secreteraren skref
dett fyllest current till morgondagen.
23 Octobris.
Kommo Bidderskapet och Adelen på Bidderhusett ock
öfverlåsso dett som var corrigerat och reentschrifvidt på
sielfva svarett.
Och att förfordra Bikzdagen, belefvades desse fölliande
att efftermiddagen achtta oppå, att man detta till
Begeringen kunde npbähra:
Herr Landtmarskalken, Johan Berendes,
Herr Åke Oxenstierna, Carli Mörner.
Sefwedh Bååth,
Hvilka kunna finna sig tillstädes uthi Bekninge-Cammaren,
att upträda till Begeringen svaret att öfvergifva.
Kommo hugnelige och behagelige tidender ifrån vår
skepzflotta öfver den victorie våre och dhe Hollendische
skepen hade haft den 13. passato uthi Beltt öfver den
Danske skepzflottan, i dett att dhe hade öfvervunnidt ock
bekommidt 10 Konungen i Danmarkz örlogh skepp och 5
i brand stuckett och till inthett giordt.
Gud vari derföre högeligen prisatt.
Disput[erade] förste gånge Her Mauritz Hoorn emot
Clas Skalm om Class Skalms adelskap, i det Her Mauritz
hade angifvet honom icke vara någon frelssesman. (Bil. L.)
310
1644.
24 Octobris.
Församblede sig Ridderskapet ock Adelen åter på
Ridderhusett, ock sade Landtmarskalk en, att det ännu
intket kafver gifvidt någett tillfälle ock lägenkett att
öfverlefrera eller tee Regeringen dett conciperede ock
öfversedde svarett.
25 [Octobris].
Effter än då inthet var öfvergifvidt, utkan dke vele
ännu ackta oppå ock förfakra, om tiden så kunde tillåta
att öfverlefrerat, så kunde Ridderskapet instella sig i
morgon igen ock förnimma kvad som utrettadt vore.
26 [Octobris].
Kommo Adelen tillhopa, och sade Landtmarskalken,
att nu tillstundande tissdagk blifver omblåsst, att Stenderne
om onssdagh skole komma pä Rikzsalen att gifva
dekres skrifftelige svar på propositionen.
Befalttes till Secreteraren, att allt motte vara färdigt
till den 28, att man ännu kunne öfversee svaret och
dett upläsa, om någet stöde till att förandra.
Den 28 Octobris.
Blef omblåsst, att alle Ständerne skole opkomma på
Rikzsalen att öfverlefrera dekres svar på sielfva propositionen.
29 Octobris.
Kommo Ridderskapet tillsammans att uthi process
gå opp till Hennes Kong. M:tt ock seden opp uthi Rikzsalen.
Strax Hennes Kong. M:tt kade intagit sin kongelige
stool ock Regeringen ock Rikzens Rådh sampt kvart stånd
dekres tilbörlige stellen, framstegh Landtmarskalken
ock giorde sijn tilbörlige reverens ock giorde seden en
lång ock berömlig oration, derutinnan inföhrendes kvad
hugnat Ridderskapet ock Adelen hafva, att dke see H:s K.
M:t sittia [på] sijn H. Faders säte och stool, seden önschandes
H:s K. M:t till sitt anträd till regementet mycken
lycko ock velsignelsse. Frögdade sig ock öfver den segervinning
till siöes, ock att väre armeer [segrat] så i Tyschland
1 Oktober. 311
som Danmark, ifrån hvilken nu på timman är kommen
behagelige tidender, att Öfversten Harald Stake kafver
rescontreret ock nederkugget 400 man till hest af dem
Danske cavallariet. Önsckande lyckeligere success i gemen
till H:s K. M:tz desseigner.
Sidst att dke kafva författadt dekres svar schrifteligen,
som af Ridd. Secret. Johan Larsson skulle upläsas.
{Bil. E.)
När då alle Stenderne kade upläsit ock ifrån sigh
lefrerat dekres skrifftelige svar tili H. K. M:tz Secret.
Johan Månsson Sölfverstierna, giorde Rikz-Cantzleren Herr
Axell Oxenstierna en berömlig tackseijelsse till alle
Stenderne för dekres villioge svar, praesentatie ock förklaring
på H:s K. M:t[s] allernådigeste begäran. Hvilket
H. K. M:t med Rikzens Reg[ering] och Rådk vele öfversee
ock sedken vetke Stenderne deröfver videre betenkiande.
Den 30 [Octobris].
SadeLandt marskalken, att Regeringen ville conferera
medh någre af Stendernes uttsckott om dekres svar, att
desse äkrenden kunde komma till en fulkomblig resolution.
Förordnedes af Ridderskapet till uttsckott:
1. [Classis]:
Gref Magnus Gabriel de la Her Jöran Gyllenstierna,
Gardie, Her Jacob Skytte.
2. [Classis]:
Sefwed Bååth, Göstaf Leijonhufvud.
Ifwer Nilsson,
3. [Classis]:
Jokan Rosenhane, Melcker Wernstett,
Gabriel Gyllenanker, Carli Mörner.
Hvilke med Landtmarskalken upginge att förnimma,
om H:s K. M:t med Rikzens Regering var lägligit med
Ständernes uttsckott att conferera om detta äkrendet.
I medier tijdk uplässtes Sten Ifwerssons Tawast Frus
supplication, derutinnan kon anholt, att Ridderskapet ock
312
1644.
Adelén vele intercedera för hennes man, som var dömbd
till lifvet för dett han hade ihiälskuttet Bossins son på
sin egen gårdh.
Resolv[erades] af samptlige Ridderskapet och Adelen r
Ridderskapet och Adelen beklaga och draga condolens utlii
denna saak. Men effter de förnimma, att dommen är
gången, och målssmannen fadren ingalunda vill beqvema
sig till någen perdon, synes Ridderskapet och Adelen icke
väl kunna intercedera eller någen förbön inleggia till H:s
K. M:t och den högloflige Kongeliga Regeringen och således
för sakzens grofheet draga den dödes blodh öfver
sig, eij heller öfver höge öfverheeten, förr ann fadren
låter falla sijn rett och sielf beder för banemannen.
Öfvergaf Her Swante Swantesson Banner en supplication
emot Christof Grip angående den långlige trätan och
disputation om Gripe nampnet, Christof Grip, fadren och
hans bröder föhra.
Christof Grip tillsporde Swante Banner, om han
var af sine fränder authoriseret att nttföhra emot honom
denna saak.
R[esponderade]: Dett kunde han väl tenckia, och till
[den] ända inlegger han denne supplication.
Disputerede sin emellan om samma nampn. Dock
bestodh Swante Banner, att saligh Konung Carli sielf
tilsagdt1 honom, att han motte kalla sigh Grip.
Derpå tilbödh Christof Grip sigh, att hann ville
skriffteligen svara derpå om tillkommande lögerdagh, och
begärede, att han motte få af copieran.
Dett honom ock etfterletz.
När Adelens uttschott opkomme, funne dhe Hennes
Kong. M:tt med Rikzens Regering och Rådh uthi Rådcammaren,
och seden dhe hade andragit sakerne inför H:s
K. M:tt, kommo de neder på Ridderhusett och giorde relation,
huru saken var ventilerat innför Hennes Kong. M:tt.
1. Att Hennes Kong. M:tt allernådigst lett sig behaga
Ridderskapets och Adelens villioge svar.
2. Deduceredes dett Tyska krigetz tillstånd, uthi
hvad terminis dett står.
3. Om dett Danske kriget, huru dett nu föreveter,
och hvad dett fordrar sådant till att uttföhra, att man
1 Ofvanför stå orden: så kallat.
Oktober.
313
till dess conservation och sielfva fädernesslandet upbrachte
någre flygande troupper.
Deropå begärede H:s K. M:t, att Ridderskapet och
Adelen vele föregå dhe andre Ständerne med godh exempel,
och effter hvars och enss förmögenhett skutto der till.
Derföre proponerede Landtmarskalken effter den
discurs Hennes Kong. M:tt med dem haft hade:
1. Om man schulle värfva ett regemente.
Meente att det schulle falla Ridderskapet och Adelen
besvärligit att värfva och seden underholla dem, uthan
dett vohre bettre, att H:s K. M:t lätt värfva och antaga
folk och sedan af den hielp, som af Stenderne uttginge,
underhöllo dem.
Hvilkett Ridderskapet sig låto väl behaga.
Hvad uttschrifningen vidhkomme, så är allmogens
begäran, sade H:s K. M:t, att nu en likheet holles öfver
aller allmogen åå landet, på det man der med till mehra
krigzfolk komma kunde.
Landtmarskalken hade in presentia, förmoder underdånigst,
att H:s K. M:t icke gör Adelen lika med bonden.
Uthan resolv[eredes]: Att hvar bonden förstår till
hvar 16., 12. eller 8. mer eller mindre, vele de effter privileg[ierne]
och gambla sedhvane förstå af dehres landbönder
halfpartten deremott.
Derpå förmante Her Landtmarskalken, at dhe vele
tagat i bettre betenckiande till morgondagen.
31 [Octobris].
Kommo Adelen tillsammans, och oplässtes rollan.
Upstodh Landtmarskalken och påmintte dem hvad
i går var ventilerat uthi H:s K. M:tz närvahru och presens
och hvad H:s Excell. Rikz-Cantzleren hade proponerat
om en högre hielp till krigz uttföhrandett, effter
som dett inthett kunde förslå hvad de hafva infördt uthi
dehres skrifftelige öfvergifne svar. Och derföre moste vi
vara förtenktt först att upbringa krigzfolk, hvilket de
sig vele förklara, huru man skall komma till någre ansehnlige
troupper. Bad fördenschulld, att de vele samsettia
sig och seden gifva sine betenkiande häruthöfver.
Nederste Classis effter långt öfvervägande om penningehielpen:
-
314
1644.
C. Mörner: Att ingen novitet må dem drages öfver
hufvudet, uthan att dhe motte gifva af hvar 500 mark
effter rosstienst verdering, de holla dehres rosstienst effter,
ett hundrade lidi. och dem uttgifva uthi spannemål, sölf
ä 3 mark sölfmynt lodet eller reeda penningar.
Till krigzfolkett:
Att hvar skatt och crono vorde undergå, at af dem
skrifves hvar 8:de, vele Ridderskapet svare till hvar 4.
frelssebonde, och seden hvar de svara till hvar 12:te, så
vele dhe, att hvar 6. uttgår af Adelens bönder, och så
vidare.
Der till medh uttages alle oförsvarlige försvarskarler,
som icke äre uthi åhrligh tienst heller sittie på dehres
torp heller hemman; desse tages uthan någen rotering
till knechtter.
2. [Classis].
Sefwed Bååth: Effter dhe förstode i går af den
högl. Kong:e Regeringen, att dett inthett synnerligitt
kunne förslå, då vele dhe till peningehielpen, till dett
förra dhe alloreda hafva tillsagtt, ökia två mark sölfmynt
af hvar fem mark effter rosstiensten och dess verdering, så
att af hvar förb:te fem vele dhe tillseija sex mark sölfmyntt.
Hvar ock den Kongelige Regeringen förmå ock öfvertala
skatt och crono, att dhe låta för denne instundande
uttschrifning skrifva hvar 5. eller 6., då skole dehres
bönder svara till hvar 10:de eller 12. för denna gångenn
effter gårdetalett.
Sedhen att alle oförsvarlige försvarskarler tages till
knechter, och att uttryckeligen uthi uttschrifningz instructionerne
motte inföhres, hvadh försvarskarler Adelen
bör niuta och hafva, och skole vai’a exempt för nembningen.
Prima Classis.
Jöran Gyllenstierna]: Dhe lofve ännu till de
förra två mark till af hvar fem mark de uthi rosstienst verdering
niuta. Och der gemene man förstodo till hvar
Oktober.
315
fempte, då vele, att dehres frelssesbönder skole svar[a] till
hvar tijonde och seden så fortt.
Till spannemålshielpen:
Att hvad skatt och crono vele uttlofva och tillseija
uthi den hielpen, der till skole Ridderskapet och Adelens
landbönder svara halfpartten och dett uttgifva.
Dermed ändades den dagen, och derpå tillsades Secreteraren,
att han skulle författa här på Adelens förklaring,
att man conceptet den 2. Novemb. kunne upläsa och detta
ährendett slutha.
Insinuerade Swante Rosenstråle Peder Bröms skiöldebrefvett,
gifvidt af sal. Konung Göstaf Adolp uthi Riga
1622.
Den 2 Novembris.
Punno (o: Kommo)Adelen ochRidderskapettillsammans
på Ridderhusett, ock strax uplässtes dett conciperede svarett,
dermedh dhe förmeente, att dett nu så var författadt, att
dett skulle kunna contentera H. K. M:t och den Kongelige
Regeringen.
Inlade Christof Grip sijn inlagu och svar på Swante
Banners supplication.
Derpå strax inlade han en defensionsskrifft till sin
saaks försvar, såssom och insunerede(I) någre documenter
in originali och elliest copier af kongelige bref om Gripe
hufvudhnampnet. Dem han sedhen togh tillbaker och
tillsade att vele inlefrera ad acta videmerede copier.
Dermedh befalttes partterne att afträda.
Ock saken togz till deliberandum Classerne emellan.
Landtmarskalken sade: Dock detta hvad som discurerat
är, förbeholles hvardera sijn adelige afkompst och
herkompst.
Och seden dhe åter inkomme.
Sade Landtmarskalken till partterne: Effter man
seer af Christof Gripz inlaga så ock af hans documenter
in originali, som äro kongelige bref, som bekräfta hans
nampn af S. Konung Carli och höglofligh Konung Göstaff.
Hvilke bref Ridderskapet och Adelen holla uthi
högsta respect, ock inthet kunna degradera någen af adel
och vårtt stånd, uthan att hvar blifver vidh sitt nampn
316
1644.
till Hennes Kong. M:tz yttermehra förklaring, antingen
att negera, förandra och disponera som Hennes Kong. M:tt
gått finner.
I medier tijdh vele de gode herrar bevisa den ena
den andra sin tilbörlige respect.
Swante Banner betackede Landtmarskalken och
samptlige Ridderskapet för dehres förklaring.
Förmantes att conceptet skole åter reenschrifves till
näste sammankompst.
Den 4 Novembris.
Uplässtes rollan. DerefFter svaret, som var reentt
skrifvidt. (Bil. F.)
Der på belefvades, att de skiöldebrefven, som vore
inlefrerade, skolle upläses.
Först uplässtes Gulbrand Olssons, som var gifvidt af
S. Konung Carl den 21 Junij 1608.
Per Manderhelm, hans bref gifvidt hans fader Peder
Bröms af S. Konung Gustaf Adolph denn 20 Augusti
1622.
Marten Tiesen, den Hollendische Admiralen, som strax
han blef adlatt insinuerede sitt adelssbref sub dato den
10 Septemb. 1644, och kallas Anckerhielm.
Caril Gregersson sub dato Stockholm den [20]1 Junij
1644 af den högloflige Konge. Regeringen, och kallas
Andaflychtt.
Hvilke strax infördes uthi matrikeln, och tillsades
Secreteraren, att han skulle förmana Secreteraren Anders
Gyllenkloe, effter som Caril Gregersson skall vara af
stoor förmögenhet, skulle sig villiog finna att förähra till
Ridderhusetz bygning.
Sedhen pålades Gabriel Gyllenancker, att dhe, som
hafva dehres bodar på den gamble Ridderhuss platzen,
skole contribuera till Ridderhusett af samma boder. Och
Postmesterskan betale husslegan.
Sampttyckttes att Ridderhusettz platz skolle inplanckes.
Gyllenancker och Secreteraren Johan Larsson anhölle,
att Ridderhusetz rekning motte uptages.
1 Lakun i manuskriptet. Jämf. bil. M.
N ovember.
317
Respond[erades]: Att när de få bettre tijdh, skole denn
företages.
Dermed trädde dhe aff.
5 Novembris.
Kommo Ridderskapet på Ridderhusett.
Upstodh Landtmarskalken och sade, att Regeringen
hade befaltt, att Landtmarskalken med 2 eller tre af
Adellen skole upträda och ifrån sig gifva dehres skriftelige
svar.
Blefve allttsså förordnede med Landtmarskalken att
opgå på slottet till den Kongelige Regeringen:
Her Gabriel Gabrielson Oxen- Sefwed Bååth,
stierna, Karll Hård,
Knutt Lilliehök, Otto Schejding.
Och effter dhe icke visste, huru snart dhe skole komma
till audiens, tillsades dem andre af adel, att hvar
skole förfoga sigh till sijn ortt.
Den 6 Novembris.
Kommo Ridderskapet och Adelen tillhopa, att öfversee
Mauritz Hoorns kähremåhl emott Class Skalm.
Uthi den saken är en act ä part hollén. (Bil. L.)
Upstodh Landtmarskalken och sade, att han i går
häfver med dhe förordnede af adell inlefrerat dett skrifftelige
svaret om dhe bevillninger, Adelen och Ridderskapet
hafva sig förklaratt att velia till förstå.
Hvaröfver Rikz-Drotzten Grefve Peder Brahe, betackendes
på H:s K. M:tz vegner dett loflige Ridderskapet
för dehres benägne och villioge svar.
I dett första att dhe hafva tillökatt dhe två mark på
5 mark rosstienst verdering de holla dehres rosstienst
effter.
2. Om dhe oförsvarlige försvarskarler, att dett missbruket
en gång motte uphefves, och de dem så godvilligen
hade cederat.
3. Till dett 3:ie behagede dem ock, att hvad skatt
och crono till uttskrifning eller spannemåhls contribution
kunde förstå, så vele att dehres landbönder halfpartten
deremot skole svara och gifva.
318
1644.
Deremot tillsade Rikz-Drotzten, att H:s K. M:t nådigst
sig häfver förklarat att icke allenast villia försäkra
Ridderskapet och Adelen dehres privilegier], uthan fast
heller förbettra ock på dehres öfvergifne supplication låtha
gifva dem en skrifrteligh förklaring och försäkring, och
med dett snareste låta författa deröfver ett instrument.
I medier tijdh kunna Ridderskapet och Adelen öfversee
gestebodz ordinantien, som H. Kong. M:t häfver nådigst
låfvat att forttsettia.
Desslikest om de ock nogare öfvervägade regimentzformen,
att H:s K. M:t för sitt inträdande den och stadfestade,
och seden desse ordninger af trycket låtha uttgå.
Oplässtes sedan dhe conciperede stadgar öfver de store
expenser, som anvendes på barnss[öl] och bröllop.
Hvilke Ridderskapet och Adelen sade sig villia i
morgon framhafva och på nyo dem öfverleggia, och seden
dehres skrifftelige svar deröfver författa.
Landtmarskalken demonst[rerade] dem, huru högnödige
desse stadgar kommo till sijn fullo effect att förebomma
sådane onödige expenser till öfverflödighet och
yppigheter, de vele fördenschull till morgondagen hoos
sig dem öfverleggia.
Den 7 Novembris.
Vardt inthett uttrettadt, allenest att hvad som var
författadt om bröllopzstadgarne, så och hvad som var
ventilerat uthöfver regimentzordinancien var författadt,
blef upläsidt; och seden belefvadt att reenskrifves. (Se
bil. G. och H.)
Kom budh neder, att vidh enn 14 par adell skole
upkomma till H. K. H:t att upvachtta, effter som dhe
Hollendische Gesandterne skole få sijn afsked.
Dermedh ändades denne dagen.
Den 8 (o: 9)1 N[ovembris] om lögerdagen.
Dplässtes rollan. Seden disputeredes Her Mauritz
Hoorns saak emott Class Skalm.
Ingaf Mathias Hiulhammar igenom Peder Gyllenax
en supplication till samptlige Ridderskapett, der uthi han
1 Den 8 är utan tvifvel skriffel. Den 9 november var en lördag.
Jämf. också det särskilda protokollet i tvisten mellan Horn och Skalm
(bil. L).
November.
319
anholtt, att dett loflige Ridderskapet och Adelen vele
giöra en förbön för honom hoos Hennes Kong. M:tt för
dett oförmodelige dödzslaget han var kommen uthi.
Deröfver samptlige Ridderskapet droge condolens och
begärede, att Landtmarskalken vele på samptlige dehres
vegna giöra en ödhmiuk förbön till den Kongelige Regeringen,
att han liffvet niuta motte.
Dett ock Landtmarskalken låfvede att vilia sökia
lägenhet sådant att andra.
Dermed togz afskedh.
Den 11 Novembris.
Yentileredes allenest den tvistige saken emellan Her
Mauritz Hoorn och Class Skalm, som den acten ä part
inneholler. (Bil. L.)
[Den] 12 Novembris.
Den 12 dito disputeredes åter samma sak och upskiöts
till lögerdagen att då få sin ändskap.
Effter som då inthet synnerligitt, som man visste af,
skulle förehafvas på Ridderhusett, derföre sade Landtmarskalken,
att Adelen kunde absentera sig någre dager,
till dess, om någet förelöper, skall på portten anslås, när
dhe skole komma tillhopa. Hvilkett hvar ock en ville i
acht taga och sig der på instella.
Den 16 [Novembris]. Kommo Ridderskapet och Adelen
tillhopa, och ventilerades allenast Her Mauritz Hoorns
saak och Class Skalms.
Den 18 [Novembris]. Kommo Adelen tillhopa, och
ventilerade åter om Her Mauritz Hoorns och Class Skalms
saak.
Seden uplässtes Börge Nilssons Drakenbergz nobelbref,
daterat Stockholm den 13 Decembris 1643, och bekom
sitt säte näst Andaflychtt.
Upsendes af Gabriel Gyldenancker och begärede, att
Landtmarskalken med Ridderskapett vele någre af dehres
medell deputera och förordna, som uptoge, öfversågo och
clarerade Secreteraren Johann Larssons upbörd och uttgifft
ifrån den tiden han 1625 är tillkommen och till
320
1644.
detta åhret, så att Ridderskapet och Adelen måge see,
huru sal. Herr Class Fleming med dett nya Ridderhusetz
bygning penningarne häfver anlagdt, såssom ock hvad för
hans tijdh kan vara upburidt och uttgifvidt, så att altt
till sijn richtighet och endskap må komma.
Blefvo så förordnade af alle frenne Classerne desse
af Ridderskapet och Adelen, som samma rekninger skole
öfversee, controlera och seden approbera och godh gilla
och seden underskrifva och verificera:
Af förste Classis:
Herr Bengdt Skytte, Erich Sparre.
2. Classis:
Sefwed Bååth, Göstaf Leijonhufwudh.
3. Classis:
Carli Mörner, Tönnes Langman.
Melcher Falkenbergh,
Landtmarskalken förmantte desse förb:te af adell,
att dhe väl och noga skulle öfversee rekningerne, att
Ridderskapett må skee rett, och Secreteraren, som upbörden
och uttgiften häfver haft händer emellan, svare
der till.
Dereffter kom en Cantzelist neder och frågede, om
någen domb var fallen emellan Her Swante Swantesson
Banner och Christof Andersson Grip om den tvist om
Gripe nampnet.
Seden ock om dommen var pronuntierat emellan Her
Mauritz Hoorn och Class Classon Skalm.
Landtmarskalken svarede, att Ridderskapet och
Adelen kunne inthet sententiera uthi den saken emellan
Baneren och Gripen, emedan der äre kongelige pass och
bref om Gripe nampnet; uthan remittere saken till Hennes
Kong. M:tt att disponera, hvem H:s K. M:t teckes dermed
att beneficera eller och tilldehla.
Hoornens och Skalmens saak vele dhe effter H. Kong.
M:tz befalningzbreff dehres entlige sentens och domb
publicera och deruti sententiera. (Bil. L.)
November.
321
Den 19 Novembris.
Kommo dhe förordnede Commissarier på Ridderhusett
och giorde strax en begynnelsse på Johan Larssons rekninger.
Sedan sade Landtmarskalken, att han i afftons
hade fått order af Rikz-Cantzeleren, att ett starktt uttskott
skole komma upp till Hennes Kong. M:tt, effter Hennes
Kong. M:tt ville tillstella Ridderskapet och Adelen
dhe underskrefne privilegierne.
Deputerades till uttskott:
[1. Class].
Her Landtmarskalken, Her Jöran Gyllenstierna,
Her Hindrich Flemingh, Her Bengt Hoorn.
[2. Class].
Knut Lilliehök, Larss Fleming,
Ifwar Nilsson, Erich Ribbing.
Göstaf Leijonhufwud,
[3. Class].
Jesper Nilsson, Melcher Wernstet,
Johan Yxkul, Nilss Lilliehök.
Upträdde så upp på slottet, och effter dhe inthet
visste, om dhe skole lenge förtöfva, dy gafz dem afträd
till morgondagen.
Effter middagen kommo Commiss[arierne] och begyntte
att [öfverse] punct, uthi Secreteraren Johan Larssons rekninger.
[Den] 20 [Novembris].
Kommo Adelen tillhopa. Och inlefrerade Landtmarskalken
Hennes Kong. M:tz resolution på paper, af Hennes
K. M:tt underskrefven och medh secret undertrychtt.1
Hvilkett tvenne rehsor af Secreteraren Johan Larsson
blef upläsett.
Seden sade Landtmarskalken, att sampttlige Ridderskapet
vele holla detta secret, så att dett icke utt
1
Originalet, dat. den 14 nov. 1644, finnes i riddarlinsarkivet. Tryckt
hos Stiernman, a. st., II, sid. 1056 o. f.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1644. 21
322
1644.
kommer ibland dhe andre Ständerne, att seden derutaf
skole förorssakes någen illvilia emellan Ständerne, i dett
Ridderskapet ock Adelen beneficeres med privilegier ock
de andre Ständerne intkett.
Frågedes när detta skulle angå.
Resolve[rade] Landtmarskalken: När Hennes Kong.
M:ttz inträdk till regementet är skedtt.
Seden sade Landtmarskalken, att Regeringen kafva
sagdt, att dke med Rikzssens Rådk vele komma hijt neder
att consulera med Adelen om den stoore tullens cederande,
till att författa deröfver ett instrument, som seden af
dem ock oss kan underskrifvas, såssom ock kvad mekra
dke kunna kafva att proponera.
Uthi medier tijdk passerade intket på Ridderkusett,
utkan Commiss[arierna] kommo understundom en tima om
dagen ock öfversågo rekningerne.
Dito. Ingaf Elias Göös en slecktlinea ock copia af
Giösernes skiöldebreff ock bekom sitt säte utki dke förriga
Gösernes platz. (Jämf. bil. 31.)
Den 1 Decembris.
Blef anslaget, att Adelen skole komma tillsammans
att öfversee rikzdagzbesluthet, som conciperat var. (Jämf.
not till bil. K.)
Den 2 dito. Kommo Ridderskapet ock Adelen tillsammans
ock framkafde conceptet, som nederskickatt var,
kvilkett oplässtes.
Deremot disputeredes pro et contra, ock funno sig
deremot något besvärat, effter dett var författadt emot
dekres öfvergifne svar, i synderhett om dke försvarskarlar.
Besluto så eenkelleligen, att dke andra dagen vele
komma tillstädes att öfverläggia detta äkrendett.
Ingaf Caril Hindricksson Rytter copia af sijn ock
sijn broder Erick Hindrichssons Rytters nobel- eller adelbref
och anhöltt, att kan motte niuta sine bröders Jokan
ock Luder Rytters stelle ock rum på Ridderkusett.
Der om disputeredes lenge, i synderket lade sig deremott
[de] som af sal. Konungen vore adlade; ock vele
ingalunda tillstädia dem någet förträdk.
Deoember.
323
Den 3 Decembris.
Kommo tillköpa på Ridderkusett ock öfversågo rikzdagzbeslutket.
Ock förmantte Landtmarskalken dem, att dke vele
kolla alldehles secret kvad keist kär nu discurerades om
desse äkrenden.
Funno seden nödigtt, att man skulle anholla hoos
Regeringen om audiens.
Sendes så Secreteraren Jokan Larsson upp att förfakra,
om Regeringen gafz lägenhet, att Adelen kunde få
audiens.
Befalttes att de skole senda någre upp, så skulle dem
gifvas höör.
Förordnades att gå upp med Landtmarskalken att
andraga kvad såm emot dheres svar var författadt utki
rikzdagzbeslutkett:
Her Gabriel Gabrielsson, Class Stiernskiöld,
Her Jöran Gyllenstierna, Jokan Hårdh,
Göstaf Banner, Caril Rosendufwa.
Gingo allttsså upp och fingo audiens, och låfvades
att sådant skulle förandras, serdeles om försvarskarlerne.
Demi 4 (lito.
Kommo Ridderskapet tillsammans ock öfversågo kvad
som författadt var öfver någre ord ock formalia uthi rikzdagzbeslutket,
som dke gerna kade [sett] att måtte emenderas
ock förandras. (Bil. I.)
Dermed upträdde Landtmarskalken medk Herr Bengt
Skytte, Ifwar Nilsson, Caril Hårdh.
Seden dke kade varitt oppe ock hafft audiens, kommo
dke neder ock berettade, at Regeringen kade sådant behagat,
ock ville låtat förandrat.
Dermed afträdde dke till att förbida, när dke skulle
åter komma tillsammans.
Blefvo likväl qvar Commissarierne öfver rekningerne,
ock resolveredes med Landtmarskalken, att dke som för
detta, seden postväsendet der uprettades, skole åhrligen
gifva till kusslega femtijo Rdl. Ock der den förra Postmesterinnan
kade utki sijn bestelningh fri kusslega af
Cronan, skole kon sielf dett sökia ock betala Ridderskapet
324
1844.
sorn förbit stå, effter som dhe hafva med Cronon i dett
fallet inthet att giöra.
Hvad denne Postmestaren närvarendes Johan Beijer
vidkommer, så skall han ock för dessa tvenne åhren gifva
femtijo Rdl. åhrligen, men här effter skall hann accordera
med Ridderhusetz föreståndere.
Detta tillsades migh Jahan Larsson, att jagh dem
sådant skulle tillseija och vetha låta, att dhe sigh dereffter
kunna hafva at effterretta.
Sende så budh med Ignatio Meurer, att hann Postmesterinnan
dett ville tillseija, att hon skulle förskaffa
peningerna.
Postmestaren Johan Beijer betackede sig och ville
regulera sigh, att dett skulle fullgiöras på bestå sättedt
han någensin kunde.
Den 6 dito.
Slogz bittida om morgonen en zedel på portten, att
Adelen skulle komma tillhopa klockan nijo, som och sig
i rettan tijdh instältte.
Kom Landtmarskalken opp och hade order, att en
dehra af Secreterarne skulle sendas neder med alle dhe
instrumenter, som vore af Hennes Kong. Mitt consenterade
och i mårgen på Rikzsalen skulle upläsas; dhe vele fördenskuld
något litet förtöfva.
Kom så neder Secreteraren Johan Månsson Sölfwerstierna
och sade sigh, att den högloflige Kongie Regeringen
hade befaltt honom att nederträda till Ridderskapet
och Adelen, att föreläsa dem hvadh som H:s K.
M:t teckttes att gifva Stenderne i gemen, så och hvad
H. Kong. Mitt ville i synderhet beneficera Ridderskapet
och Adelen.
Först uplässtes på pergament skrifvitt Hennes Kong.
M:tz försäkring i gemen gifvitt.
2. Seden uplässtes Hennes Kong. Mitz assecuration,
gifvidt till Ridderskapet och Adelen för den store tullen[s]
cedering, att de deremott skulle niuta alla ovissa uttlagor
af dheres bönder.
3. Adelens renunsation på den store tullens cedering,
som seden af dhem samptligen blef underskrifven. (Jämf.
bil M.)
December.
325
Hvilket dhe altt låthe sigh behaga, och dermed toge
dhe dehres afträdh, och befalttes att dhe i morgon endrächteligen
skole komma tillsammans att bivista den
herliga act, som på Rikzsalen skulle förehafves om Hennes
Kongie Mitz inträdh till regementett. Gud gifve dertill
lycko.
Den 7 Decembria.
Kommo samptlige Ridderschapet och Adelen tillsammans
att upträda på Rikzsalen, der Hennes Kong. Mitt
effter vahnlig procession hade satt sig på sin kongelige
tron.
Giorde Rijkz-Cantzleren en berömlig och långlig oration
till alle Ständerne, som höfdes till denne Hennes
Kong. Mitz kongelige inträdh till regementett.
Seden svarede Landtmarskalken.
Och passerade allehanda berömlige processer, och seden
uplässtes af Secreteraren alle dhe förbite skrifftelige på
pergament skrefne renunt[i]ationer, privilegier och documenter,
som Hennes Kongie Mitt hade undersehrifvidt och
medh underhengiande secret.
Uttropedes af alle Ständerne Hennes Kong. Mitt den
stormechtigste högborne Furstinna och Fröjken, Fröiken
Christina, Sveriges, Göthes och Wendes Arffurstinna och
uttkohrade Drotningh, för Sveriges rikes regerande Drottningh.
Gudh den alldrahögsta gifve her till sijn helga velsignelsse,
att dett motte lända Gudh den alldrahögsta
till ähra, Hennes Kong. Mitt och fädernesslandet till beröm
och velfärdh.
När denna berömliga act allt var väll och solenn afgången,
gingo Ridderskapet, seden dhe hade accompagnierat
Hennes K. Mit till sitt gemach, nederträdde Ridderskapet
och Adelen på Ridderhusett.
Och befaltte Landtmarskalken, att dhe samptligen
skole åter i morgon komma tillsammans.
Uplässtes rollan på Adelen, och anteknades dhe som
inthet hade folgdt neder.
Den 10 [Decembris]. Kommo någre tillsammans.
Men så förelöp inthet, att dhe kunde förtöfva.
326
1644.
Den 11 [Decembria] samblades åter Ridderskapet.
Och nederbahrs besluthett af en Cantzelist till att
underskrifvas. {Bil. K.)
Holtz en liten oration af den unge Grefve Nilss på
latin om Hennes Kong:e M:tz inträd till regementett.
Kom sedan befalningh af Rikzens Rådh, att Landtmarskalken
skulle tillseija sampttlige Ridderskapet och
Adelen, att ehuru väl dhe nu träda till att underskrifva
hvad som nu på denne väl öfverståndne Rikzdag var belefvat
och besluthet, så skall dock likvel ingen fördrista
sigh att förrehsa och begifva sigh hädan, förr änn Rikzens
Råd håfve varidt nedre och consulerat medh dem
om Ridderskapets och Adelens egna anlägne ährenden,
såssom och till att fatta och taga några vissa resolutioner
öfver dhe öfvergifne puncter, ock sådant vid poen tillgiörendes,
såm detta icke effterkomma och lyda.
Underschrefz Class Classons domb af Landtmarskalken
allena, effter sambtlige Ridderschapet sade dett vara nogh.
(Se bil. L.)
Upstodh Tönnes Langman och Melcher Falkenbergh
och berettade, att dhe hafva noga öfverseedt och till pricka
examinerat Secreteraren Johann Larssons rekninger och
håfve deruthi icke funnidt den ringaste faut, uthan den
är richttig och klar, som i mårgon af oss alle, som öfver
den är fulmechtigatt att öfversee och clarera, skall i morgon
underskrifvas för alltt efftertaal. Hvilkett dhe samptl.
Ridderskapet hafva velet notificera, hvar någen annan
tagen meening om hans upbörd eller uttgifft hade fattadt,
uthan att alltt är richtigt funnidtt.
Den 12 [Decembris].
Församblade Ridderskapet och Adelen sigh alle på
Ridderhusett.
Landtmarskalken sade, att Hennes Kong. M:tt
häfver sigh resolverat öfver dhe onödige inrittne oordninger
ibland Adelen och låtidt dem författa på paper, hvilke
af Hennes Kong. M:tt vore underschrefne och förseglade.
Hvilkett Adelen träfligen behage, betackendes Hennes
Kong. M:tt för meddeltte gode ordninger.
Seden nederkom Secreteraren Johan Månsson Sölfverstierna,
afskickatt af Rikzens Rådh, och sade, att sampt
-
December.
327
lige Rikzens Rådh läte helssa dem och lätt tillspöria dem,
om alle saker, som vore beslutne, belefvede och underschrefne,
icke så vore af dem eenhelleligen bevilliade.
Murmerade fuller; men så låte dhe sig sådant alltt
behaga och beklagede sig öfver Landtmarskalken, att dhe
annorlunda vore förtröstede om dehres försvarskarlar;
dock låthe de alltt vara, effter dett [vore] lendande till
fädernesslandzens defension.
Sedan sade han, att Rikzens Rådh vele, att Ridderskapet
och Adelen skole upbähra och ifrån sigh lefrera
rikzdagzbesluthet ock den författe[de] renunsation.
Den 14 Decembris.
Komme Ridderskapet och Adelen på Ridderhusett till
att underschrifva besluthen. (Bil. K.)
Seden sade Landtmarskalken, att Rikzens Rådh
antingen sambttligen eller någre deputerede af dhem varda
nederkommandes till dem nu för middagen; de vele fördenskuld
icke låta förlengia sigh.
I medier tijdh underskrefvo de alldehles fulmechtige
af samptlige Ridderskapet, som hade öfverseedt Secreteraren
Johan Larssons rekninger, som vore:
Herr Bengdt Skytte, Herr Göstaf Leyonhufwudh,
Herr Erich Sparre, Melcher Falkenberg och
Herr Sefwed Bååt, Tönnes Langman.
Hvilke böker alle inbördes betygandes sådant med
dehres egne händers underschrifningh.
Emott klockan ellofva kommo neder ablegerade af
Rikzens Rådh Herr Johan Skytte och Her Per Sparre.
När som Herr Johan Skytte med Herr Peder Banner
(o: Sparre)1 nederkom, sade han, att sambttlige Rijkz. Rådh
hade gerna velet nederkomma, men förr andra rikzens höga
ährender, som dhe hade till att bisoignera, kunde dhe för
denna gången inthet komma, uthan dhe hade dem nedersendt,
någet att conferera med eder om Adelens eenskijlltte
saker och ährenden.
1. Huruledes Adelens privilegier kunde väl förvahras,
att dhe icke motte vahra under eenss hand eller nyckell.
1 Banner är skriffel, ty Peder Baner dog i juli 1644.
328
1644.
Derföre hafva Rikzens Rådh för gott funnidt, att dett
skulle giöras fyra nycklar, hvaraf Rikzens Drotzet till
hvalfvet skole hafva en nyckell, den andra en af Rikzens
Rådh, som vore Öfverståtthollere, den 3. Landtmarskalken,
så länge han dett embetett förträdde, och när han derifrån
förordnades, skulle han den tillstella sijn successori.
Den 4. nyckelen skole dehres Secreterare hafva hooss sigh.
Hvilkett Ridderskapett och Adelen sig väl låto behagede.
Men Landtmarskalken Hindrich Flemmingh optogh
dett illa, excuserade sigh på fölliande sätt: Att
ett Landtmarskalkens embete består så vida, att när en
Rikzdag är ändatt, då afflegger Landtmarskalken sitt
embete och staaf ock häfver således med Ridderskapetz
eller Ridderhusetz saker inthett att giöra, hvilkett han
ock ville observera och sigh således hermed excuserar.
Herr Johan Skytte sade: Her Landtmarskalk, dett
är lithett besvär att förvahra en nyckel, och der I skolén
borttrehsa, kunden I förtroo honom en annan.
Seden sade dhe, att effter Her Class Flemingh var
igenom döden hädankallatt, som Ridderhusetz bygninger
ock hvad mehra der af dependerar förestått, finne Rikzens
Rådh nödigt, att i hans och Her Johann Krusses, som är
i feldt, stelle förordnades andre till samma Directorium,
ock finne der till vara capable Herr Knut Posse, Herr
Sefwedh Bååth och Gabriel Gyllenancker, som för detta
der hoos och änn är, varidt häfver.
Dett Rikzens Ridderskap sigh alldehles låto behaga,
och Her Sefwed Bååth sade, att der han kunde vara
Ridderskapet och Adelen till tienst, finner hann sigh alletid
beredvilligh.
3. Sade Her Johan Skytte, att Rikzens Rådh var
ock föhrekommidt, att Ridderhusens inkompster och de
bevilliade contributioner, så och hvad teknatt vari boken
blifver af en partt inthett uttlefrerat och fullgiortt. Dhe
vele fördenskulldh, som ännu kunne restera, dett uttgifva
att der till dhe vore förordnede och bevilliade motte anvendes
och dess bygning forttsettias.
Svarade i gemen, att den, som veet sig skylldig till
ett eller annat, han motte dett fullgiöra.
December.
329
Der på upstode då dhe förordnede Commissarierne,
som hade underskrifvidt och richttigt funnidt Secreteraren
Johan Larssons rekninger, [och sade], att dhe hade låtidt
uttdraga en lengd på alle dem, som resterade.
Hvilket dhe gode herrar med en hast öfversågo och
effter H:r Tönnies Langmans meening och rosstiensts
hollende en stoor post uthe stöde.
Seden teddes dem alle Secreteraren Johan Larssons
underschrefne rekningher, som dhe finna alldehles richtige,
reene och god erkende.
Dett och Landtmarskalken Her Hindrich Flemingh
repeterede och sade till alltt Ridderskapett, att Secreteraren
Johan Larssons upbörd ifrån förste begynnelssen
och altt här till, så ock i lijka motto på hans förste och
sidste uttgiffter ähr alltt richtigt och med gode qvitanzier
verificerade och nu klare fundne.
Hvaröfver samptlige Ridderskapet vore glade, och
Her Johan Skytte med Her Per Sparre vele altt referera
och berömma inn för Rikzens Rådh och migh Secreteraren
Johan Larsson till dett bestå recommendera.
Dett seden, när de uttginge, Landtmarskalken de
novo påmintte, att dhe Hans Exell. Rikz-Cantzleren sådant
vele andraga och ilmgkomma den promiss han till
honom om Secreteraren Johan Larsson uthi denn förra
och nu sidermehra uthi denna Rikzdag åthskilleligen giordt
hade, till sin fulla effect och värckning komma låthe.
Dett dhe välborne herrar lofvade och tillsade.
Sidst sade dhe ock, att dhe hade order att referera
för Ridderskapet och Adelen, att dhe med Rikzens Rådh
hafva öfverseedt constitutionerne öfver bröllop- och klädeordningerne,
att dhe i morgon skole komma till att underskrifvas,
så att dhe för dheres afrehsande skole få dem
att see.
Den 15 [Decembris]. Kommo Ridderskapet och Adelen
tillsammans.
Proponerade Landtmarskalken, att man honorabelt
skulle ihugkomma Cantzelisterne uthi Cantzelij för dehres
stora arbete om alle privilegierne, som dhe hafva skrifvidt
och Hennes Kong. M:tt dem med nu benådat häfver,
hvad dhe tenckte dem med att benefieera.
330
1644.
Resol[verades] att till skrifverne skulle lefreras af
Ridderhusetz medell etthundrade lidi. och tiugu lidi. till
Tönnes Langhmans skrifvere, som hafva clarerat dhe uttogen
på dem, som resterade, och mehra arbete dhe hafva
förfärdigatt uthi Johan Larssons rekningar.
Seden sade Landtmarskalken, att man i lijka motto
skulle ikugkomma Secreterarne i Cantzelijt för dett dhe
hafva haft arbete, att altt är kommidt till richtighett
och sielfva underskrifvelsen, helst uthi sal. Konung Johans
tijdh hafva Ridderskapet och Adelen låtidt förähra 800
dal., som Gref Peder sal. hade uttlagdt för privilegierne,
dem Gref Magnus saligh hade behollidt, till dess penningerne
skole betales; som nu Rikzmarsken Grefve Jacob
de la Gardie häfver skenckt till Ridderskapet och inlefrerat
sielfva privilegierne till Adelen, som äro i våra
gömmor. Man skulle och nu inthet mindre göratt uthan
med en honorabel förähring ihugkomma och förähra.
Dertill resolveredes: Dhe hafva mehr änn högh orsak
att uthi underdånighett betacka Hennes Kong. M:tt,
som så berömligen och nådeligen häfver meddelt Ridderskapet
och Adelen medh desse herliga privilegier försorgdt
och dem således med benådat.
Men hvad Secreterarne vidkommer, så vele dhe förmoda,
effter som dhe sielfve äre frelssesmän och höra
hijt till Ridderhusett medh, såssom och niuta samma privilegier]
med oss tillika till goda, dem kan man synnerligen
icke med någen förähring begegna, helst ock dhe
ringa arbete der till lagdt hafva, uthan Hans Exellens
Rikz-Cantzleren är fuller authorem och hafft största möden
och arbetet häruti.
Blef allttsså vidh denne resolutionen och gafz en
zedell för skrifvarne på 120 Rdl.
Den 16 [Decerabris]. Kommo Adelen tillsammans.
Och inkom Augustin [Larsson],1 Inspector uthi Abo
öfver stoore tullen, och hade någre skriffter, dermedh han
ville bevisa sig vara af adelig herkompst, som hafva fördt
uthi skiölden en svan.
Hvilke öfverlässtes, och Adelen en stoor dehl borttresste.
Befalttes att hann skulle skaffa sigh bettre be
1
Lakan i manuskriptet. Blef 1647 adlad Svanström.
December.
331
skedh och i synderhett hvaraf och ifrån dhe hade sijn
ursprungh.
Den 17 [Decembris].
Nederkom constitutio[ne]rne öfver de stoore oordninger -  nes afskaffende uthöfver bröllop, barnssöl och klädeordninger.
(Jämf. bil. M.)
öfver hvilket Adelen vohre hierteligen glade, att dhe
onödige expenser afkomme och förtoges.
Upbahrs rikzdagzbesluthett sampt dett instrumentet
öfver stoore tullens cederande till Hennes Kong. M:tt
oppe i Hennes Kong. M:tz cammar, der heela Rikzens
Rådh vore församblade. Ock giorde Her Johan Skytte
till H:s Kong. M:t gratulation och tackseijelsse för alla
de kongelige betedde privilegier] och immuniteter de vore
försedde och skrifteligen med benådde.
Sielfva besluthet bahr Secreteraren Johan Larsson
opp i Cantzelijt.
Den 19 D[ecenxbris].
Kommo dhe af adell, såm icke vore borttresste, tillhopa.
Och giorde Landtmarskalken till dem en tackseijelsse,
att dhe så välvillioge hade parerat uthi denna
väl öfverståndne Rikzdagh, och att dhe så välvilliogen
hafva accommoderat sigh till hans budh och order. Ville
sådant emot dem samptligen och hvar i synderhet att
förtiäna och förskylla sigh alletidh beflita.
Dermedh nederlade han Marskalkens staaf och valedicerade.
Deremot betackendes Her Sefwed Bååth Landtmarskalken
på samptlige Ridderskapssens vegnar för hans
stoora omak han hafft för dem sampttligen. Ville vethe
sådant till att berömma och förtiena.
Dermed ändades denne Rikzdagh.
J. L[arsson.]
BILAGOR.
Bil. A.1
Kongl. Maij:ttz vår allernådigste Drottningz
proposition, giordh till Rijkzens Ständer nu församblade,
medh gunstigh begiäran att dee alt
flijteligen öffverväga och sedan till Hennes
Kongl. Maij:ttz och fädernesslandzens tiänst och
välfärdh sigh där oppa förklara vele. Actum
Stockholm den 8 Octobris anno 1644.
Endoch att Hennes Kongl. Maij:tt icke i lång tijdh
haffver halft flere och vichtigare orsaker att sammankalla
Rijkzens Ständer och dem medh mothe och sammanfattade
rådhslagh och resolution öfver ådtskillige punchter, landzens
tillstånd och välfärdh angående, att bemöda ann nu
vidh denne tijdhen, lickväl i betrachtande afl" tijdzens
besvärligheet och hvars och eens egne hinder, såsom och
att för ett åhr sedan ähr hollet ett alment mothe, och
där skedd een Ständernes godh förklaring på dee ährenden,
som då förefölle och syntes behöffva rådhslagh, hade
Hennes Kongl. Maij:tt giärna halft dem ännu på een tijdh
förskonat; men elfterdy ibland alt annat, som i betänckiande
kommer, tvenne ärenden nu eenkannerligen infalla,
som icke annorlunda sigh läte handtera än alf Rijkzens
Ständer samptligen för deres vichtigheet och elfterfölgd
skull, hvarföre haffver Hennes Kongl. Maij:tt medh Rijkzens
Rådz råde måst lätta denne resolution att fordra
Ständerne tillhoopa och pläga deres rådh och bij stånd i
1 Prot. sid. 283. — Koncept och original finnas i riksarkivet.
Bilagor.
333
desse ährenden, som icke annorledes änn medh samfält
betänckiande och bijstånd uthredas och förrättas kunne,
låthandes alt dett öffrige, som drögzmåhl lijda kan, till
een bättre och roligare tijdh och tillfälle.
1.
Och är detta dett första, att effter som den högste
Gudh haffver för tolff åhr sedan vidh denne åhrstijdhen
techts alf sin gudommelige villie och outhransakelige rådh
kalla hädan aff denne verlden fordom Kongl. Maij:tt Konung
Gustaff Adolph den andre och stoore, Hennes Kongl.
M:tts höghtährade elskelige kiäre Her fader, vår allernådigste
Konung och Herre, christeligst och glorvärdigst
i åminnelse, fåå åhr effter dedh Tyske krijgedts begynnelse
och i Hennes Kongl. Maij:ttz barndom, och haffver
doch lickväl, såsom hans gudommelige nampn därföre
hiärteligen och innerligen ähr att tacka och berömma,
underligen och emot mångens hopp och meening aff faderligh
barmhärtigheet erhollet fädernesslandet och dess
trogne ständer och inbyggiare vidh sämia och eenigheet
inbördes, så och tryggheet och troheet emot Hennes Kong.
Maij:tt och lydno och hörsamheet emot nähr varande Regering;
hvar opå och dedh är fölgdt genom Gudz godhe
bijstånd, att rijkedt och regementedt ähr bleffvet fast
bestående, rijkzens undersåthere åhre vordne erholdne och
under nährvahrande besvärlige tijdher kunnat uthhärda,
så att rijkzens gräntzer ähre blefne bevarade, landzens
inbyggiare vidh lagh och rätt, så och sin skiälige nähring,
så vijda Gudh haffver den tächts att välsigna, erhåldne,
våre mächtige fiender i Tyskland tillbakars dreffne, och
åthskillige victorier, till mångens förundring, aff dem
vundne, förmedelst hvilcke sakerne där uthe ähre uprätt
erholdne vordne i een så långan tijdh och emoth detta
rijkes affvundsmäns unnande och villie, oansedt ehvadh
desse och där emoth kunne sträffvat, städt och arbetat
haffva. Hen högste Gudh haffver och så Hennes Kong.
Maij:tt i alle desse förledne åhr erhållit vidh lijf och
godh helsa och låtit tillväxa i åhr, förstånd och Herrans
fruchtan, så vijda att Hennes Kong. Maij:tt nu innan
kårte dagar fyller sine aderton åhr, som i rijkzens besluut
till regeringen ähre beschreffne och förordnade, och
334
1644.
man dessföruthan si jr sigh förmedelst dens Högstes bijstånd
och uthi den Helige Trefaldigheetz nampn tryggeligen
att kunna Hennes Kong. Maij:tt detta vidtbelägne
rijkes besvärlige och tunge regering i händer öffverandtvarda.
Hvarföre Rijkzens höge Embetzmän, som regeringen
och förmynderskapedh effter dess fattade forme och
förordning, så och Ständernes eenhällige begiäran och besluut
här till förestådt och fördt haffve sampt medh Rijkzens
Rådh, som dem andre godhe herrar alt bijstånd
giordt haffve, tacke Gudh innerligen och eenkannerligen
hugne sig där ådt, att desse Hennes Kong. Maij:ttz
omyndigheetz åhr nu så vijda ähre förflutne och till dess
myndigheet kompne, att dee den sigh ombetrodde regements
byrda kunna affläggia och den i samptlige Ständernes
åsyn och nährvaru Hennes Kong. Maij:tt underdånigst
öffverdraga och i dess händer nedersättia. Varan -  des i den visse tillförsicht och förtröstning, att såsom dee
pä sin sijda medh all ospardt möda, flijt, arbete och trooheet
sigh all denne tijdh bårtådt haffve vinlagdt att hålla
rijkedt och dess undersåther vidh lagh, rätt och rättfångne
privilegier, särdeles Hennes Kong. Maij:tts högheet
oförkränkt, så och försvaradt rijkzens grendtzer och
dhem fredat effter möijeligheet; altså förmode dee aff
Hennes Kong. Haij:tt underdånigst all konungzligh nåde
och ynnest, och aff samptlige Rijkzens Ständer och alle
andre, som saaken rätt vele betänckia och desse besvärlige
tijders vilckor uthan väld öffverläggia, dedh vittnesbördh
att haffva medh plichtigh trooheet, flijt och arbethe,
så mycket kraffterne, tijderne och möijeligheeten haffver
kunnat lijda, sin ombetrodde tiänst förestådt och förrättadt.
Så alldenstund Hennes Kong. Maij:tt till rijkedt
ähr arfftagen effter den i Norkiöping anno 1604 uprättade
och förnyade arfföreening, upreppadt och på Hennes Kong.
H:ttz persohn beqvämat här i Stockholm anno 1627 i sin
ellskelige käre Her faders sal. Konung Gustaf Adolphs
den andres och stoores lijfztijdh, sedan effter dess dödelige
frånfälle stadfäst aff alle Rijkzens Ständer på dee
tvenne Rijkzdagar, här i Stockholm håldne annis 1633
och 1634, och i nästförledne åhr så vijda förklaradt, att
Hennes Kong. Maij:tt vidh denne tijdh, då dee i föregångne
besluut förordnade aderthon åhr voro fullbordade, då Rijk
-
Bilagor.
335
zéns Ständer på sitt christelige regemente och hvars och
eens rätt och privilegia försäkra och där medh till detta
rijkes regering träda skulle; fördenskull tviffler Hennes
Kong. Maij:tt intet, och dee gode herrar aff Rijkzens
Regering och Rådet vele här medh haffva meenige Rijkzens
Ständer tillbörligen påmint, att all ting nu här hoos
så må öffverläggias, att Hennes Kong. Maij:ttz högheet
bliffver fliteligen tagen i acht, inbördes respective gunstigh
benägenheet och underdånigh trooheet, lydno och
tiänst erhollen, att man i alla måtto på ett christeligit
ordenteligit regemente förvissat bliffva måtte, och att
altså öffver detta högt anlägne ährendet een rätt och fast
resolution fattes, och Hennes Kong. Maij:tt uthi sine högtährade
förfäders stool och säthe värckeligen och ordenteligen
sättias måtte. Hennes Kong. Maij:tt förseer sigh
nådigst till Rijkzens Ständer sampt- och synnerligen,
sine trogne män och undersåther, all trooheet, tiänst och
hörsamheet, och haffve dee sigh där emot att försäkra,
att Hennes Kong. Maijrtt icke minder än dess sal. högtährade
kiäre Her fader, skall sigh beflijta om detta rijkes
sitt kiäre fädernesslandz välfärdh och alle Ständers gode
vilkor och tillstånd, så och att hvar och een vidh sin
välfångne rätt och frijheet erhållen varda måtte och i
värcket spöria, att Hennes Kong. Maij:tt dem sampteligen
och synnerligen förbliffver till all kongeligh nåde benägen.
2.
Dedh andra ährendedh ähr rijkzens värn och försvar
i desse fahrlige och besvärlige tijder.
_
_
i
Så alldenstund så krijgedtz som fredzhandelens tillstånd
således förevetter, som nu ähr sagdt, ty kräffver
Hennes Kong. Maij:ttz och rijkzens alles våres kiäre
fädernesslandz välfärdh, värn och försvar, så och hvars
och eenss och särdeles gräntzernes säkerheet, att man i
tijdh ähr betäncht, huruledes landzregementen ähre att
stärckia och affgången där oppå att ersättia och opfylla
och i gemeen krijgzfolcket så till landz som till vattns
1 Redogörelsen för ställningen i Tyskland samt kriget med Danmark
uteslutes här.
336
1644.
att förstärckia; sedan huruledes krijgzfolcket, som tiänar
i mareken så väl som på befästningerne, så och siöflottan
kunne försörias och försijs medh victualier, peningar,
kläde, vappen och värior, ammunition och mehra som där
till hörer; såsom och huruledes all annan nödtårfftigh
omkåstnadh kan finnas till skepzbygning och uthredning,
fästningars och skantzars anrättande och provision, och
annat mehra som krijgedt fordrar, inne- och uthrijkes,
och föruthan hvilcket krijgedt intet kan uthföras, och
mindre håppas eller nähs något gådt uthslagh på een
säker, nyttigh och reputerligh fridz affhandling. Alldenstund
i sådanne tillfällen nogsampt ähr befunnit aff dageligh
förfarenheet, att krijgens uthslag och fredzhandlingerne
sigh gemehnligen länckia och afflöpa, efftersom
den eene elier andre aff parterne krafftigt eller krafftlöst
före sine vapen, hvarföre tvifflar Hennes Kong. Maij:tt
icke, uthan bär i alla motto den allernådigste tillförsicht
till alle Rijkzens Ständer sampt och synnerligen, dedh
dee såsom trogne undersåther och gode patrioter ansij
detta nährvarande tillstånd och komma Hennes Kong.
Maij:tt och fädernesslandet, ja sigh siälffve, sine hustrur,
barn och efterkommande till een nöijachtigh undsättning
medh fålck och andre medell, som nödhvändige ähre till
rijkzens försvar, där medh att giöra Hennes Kong. Maij:tt
så mycket starck are och krafftigare att förrätta landzén s
försvar och emothstå all fiendtligh in- och öffverfall, hålla
krijgedt gående i fiendens land, in till dess Gudh een
ährligh, reputerligh och säker fredh täckes att förlähna,
dedh man näst Gudh haffver att förmoda, så frampt
Rijkzens Ständer sigh godhvilligen antasta och hielpa
detta svåra värckedt att uthföhra. På hvilket fall fienden
fuller skall förorsakas att giffva kiöp och låta krijgedt
med skiälige conditioner affhielpas; men tvert emoth,
där som annan resolution bliffver fattadh, kunne månge
olägenheeter opväxa, som sigh sedan intet botha låtha.
Men såsom Hennes Kong. Maij:tt altijdh haffver spordt
Ständernes välvilligheet till sin och rijkzens bästa, altså
håller Hennes Kong. Maij:tt sigh försäkradt, dem intet
aff sin sedhvahnlige kiärleek emot fädernesslandet och
iffver till dess tiänst och försvar skole låta falla, uthan
snarare öka och förbättra; dedh Hennes Kong. Maij:tt
Bilagor. 337
dem och här medh allernådigst ville haffva förmahnt och
tillstyrkt, förbliffvandes dem medh all konungzligh ynnest
och nåde bevågen och förmodandes een godh och underdånigt!
resolution.
Bil. B.1
Allmogens besvär angående köpegodsens inlösning m. m.
Höghvälborne nådige herrer Sveriges Rikes Regering,
mechtige befordrare.
Eders Exel. skall vår underdånige troheet, tienst och
plichtige hörsamheet alletijdh bevijses, så lenge vi lefve.
Ock kunne vi uthskickade herredagzmän aff meenige
rijkzens allmoge icke förbijgå E. E. effterschme frågepuncter
ock besvär underdånigst att föredraga, på dett
ödhmiukeligeste bediandes, att dhe med nåder öfvervägas,
och att oss der oppå ett gunstigt svar, förr änn till propositionspuncterne
resolveras, meddehlas motte.
1. Alldenstund medh H. K. H:t vår allernådigeste
uttkohrade Drottningh nu mehra — dett Gudi vari ährat
— så vijdt kommitt är, at H. K. M:t vill och kan detta
konungarikedz svåra regementz börda annamma och sigh
allernådigst opå taga, deröfver vi alle samptligen oss
högeligen hugne och äre hierteligen glade, och H. K. M:tz
låhn och landbönder uthan tvifvel för vicktige orsaker
skulld häfver måst till Adelen och Ridderskapet försällies,
så att ganske få Cronan äre förbeholdne, deraff H. K. M:t
lijkväl borde hafva dess oppehälle och inkompster, effter
H. K. M:t nu fögha mehra tillstår änn tvenne skatter,
såssom tullen, boskapz- och mantalspeningarne; hvarföre
bedie vi på thett underdånligst, att oppå medel tänckias
motte, hvar med bemälte kiöpegodz — undantagandes
dhe som E. Exel. och Nåder, som detta besvärliga regementet
förestått håfve, kunne innehaffve, hvilke vi hermed
ingalunda förstå ville, men heller see och önska,
att dhe för E. E. möda motte föröktte varda — kunde
1 Prot. sid. ‘291, 300. — Afskrift, jämförd med originalet i riksarkivet.
Sv. Riddersk. o. Adel» viksd.~prot. I—lil. 1644. 22
338
1644.
blifva igen lösste och komma under H. K. M:t och Cronan
igen såssom i förre Konungers tijder. Ock om vi måge
seija vår meening, så synes oss, att landgodzen skole väl
hafva betaldt åth een partt dehres uttlagde peningar,
effter störste dehlén af Adelen och Ridderskapet, som
godzén kiöptt håfve, fast öfvermotton dagzvärke och
andre uttlagor ann förr, medan dhe vore under Cronan,
uttgiordt håfve, derigenom och månge dehres bördzretter
håfve most affträda och missta, oachttadt att E. E. genom
sine uthgångne resolutioner på Rijkzdager och elliest
sådant nogh förbuditt h alfve.
2. Emedan propositionen och elliest desse tvenne besvärlige
krijgen, vi uthi råkede äre, oss tillbinde, att vi
med alfvar moste tänckia på värn och försvar, dy bedie
vi underdånigst, att E. E. ville sålunda härutinnan förordna,
att dhe försvarskarlar, som både aif Adelen —
dock mäst dhe som äre aff ringa härkompst — så väl som
fogder, arrendatorer, präster, borgare och elliest vidh
bruken tages flere i försvar, ann nödtårffteligen behöfves,
motte brukas i krijgztiensten, hvilke doch föga eller inthet
arbete göra, uthan dee gifva penningar och annat för
dett dee således försvarade blifva; vi driste oss dem inthet
nampngifva, elliest äre dhe och alltt för månge, som
detta undersleff bruka. Item att oss blifver effterlåtitt
igen taga dhe försvarskarlar, som vi förnimme kunne sigh
håfve begifvidt ifrån skatte och crone, och att Adelen
måge taga deras drängier eller försvarskarlar aff sine
egne frelsses godz.
3. Ahr vår underdånige begären, att uttschrifningen
denne gången motte gå lijka så öfver frälsse som chron e
och skatte, emedan elliest fast ringa förslår till rijkzens
värn och försvar aff dee få crono och skatte nu qvarre
äre, uthi nådigt anseende att detta i sal. Hans K. H:tz
tijdh någre åhr å slag, då fahran inthet så stoor var
som nu, är brukat vordett. Elliest så mister Cronon
mycket folk på skrifningerne för det at månge nye sätegårder
och dock aff gemene nogh allestädes opbyggies,
fast dhee icke mehre änn ett stall eller stufvu opsettia,
och håfve någre få torpare der till. Hvar nu Adelen och
Ridderskapet detta icke vill undergå, uthan stå fast på
theres friheeter och privilegier i denna besvärliga tijden,
Bilagor.
339
så lofve vi för oss och väre medbroder, som oss uthskickat
hafva, att vi effter vår pliktt och skyldigheet lijkväl i
alle motto både lijf och blodh och alt vi äghe vele håfve
ospart och opsatt för H. K. M:t och vårt käre fädernesslandh
och alldrigh oss derifrån undandraga, fast änn vi
äre alldrigh så gamble och uttleffvade. Men om fahran
aff fij enden så fordrar, att vi åstad skole, som Grud bettre
i detta åhr hoos mestedeelen aff oss skeedt är, ähr inthett
till undra, att dhee flere moste och med åstadh; och är
dhet oss högst går till hiertatt, att vi, som äre skatte och
chrone, skole mäste bördan vara underkastade, och andre
våre granner aff frälsse sittia hemma och hafva oss för
åthlöije. Detta hemstelle vi underdånligen den Kong:e
Regeringen nådeligen att öfverväga.
4. Att komma H. K. M:t och Cronon till hielp och
undsettning uthi dett, som krigzfolcbedz och skepz uttreedningen
nödvändigt kunna behöffva, der till äre vi
aldrigh obenägne, uthan skole så här till som här effter,
som här till skeedt är, effter vår ytterste förmögenheet,
och så mycket möijeligit är, finnes villige och redebogne.
Och mädan denn stoore gärden aff ålder är till slijke
krigzuttreedninger enkannerligen förordnat, och den mäst
upbähres åth Adelen, som och mäste godzén håfve i landett,
så bedie vi underdånligen, att E. E:r ville dett så förordna,
att samma stoore gärdh der till som han är arnat,
när han först pålades, och nu komma motte så väl aff
frelsse som skatte och crone, effter bönderne den lijkväl
uttgifver. Såssom ock att den spannemålls hielpen, som
på näst förledne Herredagh bevilliades, motte särdeles i
denne tiden och för denne gången så aff frelsse som crone
till krijgzstaten uthgifves och erläggias, effter och bönderne
i lijka motto den och Adelen fulltt betala.
Finne vi helt obilligtt, att tijondefogder blifve, emedan
dhe i månge mötter allmogen mehra skada änn gagna,
i synnerhreet att bondens sääd för deres bortteblifvande
som offtast moste stå uthe och förderfvas, och der dee
ransaka, så skeer dett på den åker, som bäst växtten är,
dereffter seden almogen öfver alltt moste gifva tijenden,
oachtadt att den andre kan vara skeedd missväxt oppå;
men hvad hans andeel vidhkommer, den försummar han
inthet att uttaga, den löper 100 t:r, den mehra och mindre
340
1644.
opå. Yi bedie underdånigst, att b:te fogder måge alldebles
afskafas, och att den post spannemål, som dhe bekomma,
motte användass till krigzfolkedz behoff, hvilkett
uthan tvifvel icke heller så ringa förslå skulle. Häradzfogderne
medh trovärdige män i sochnen kunne detta så
nu som förr väl förrätta, så at thermedh altidh så richrigt
och trooligt skall tillgå som nu. Om E. E. icke vele
see på desse besvär, vette vi inge medell, hvar med H. K.
M:t och Chronon i denne besvärlige tiden skall kunna
blifva endsatt.
Vi förblifve meden vi lefve
Eders E:z
underdånige och troplickttige undersåtere
Meenige Allmogen till denne Rijkzdag.
Bil. C.1
Ridderskapssens och Adelens kortta förklaring
emot gemene allmogens inlago och
puncter.
Till den första puncten.
Efter såssom Hennes Kong. M:tt alldehles förbeholler
sigh uthi sielfve kiöpebrefven öfver de sålde jordegodzen
anttingen att confirmere eller och återlösa dem till Cronon
igen, allttsså förblifve Ridderskapet och Adelen uthi den
underdånige förhoppning, att Hennes Kong. M:tt så varder
herom disponerandes, att allmogen der öfver med skääl
inthet skole hafva sigh att besvära. Men att några finnes,
som således omgå med skatte och börderetten, att de på
olaglig sätt retta äganden och bördesmännen derifrån
trängia, måge allmogen dem nampngifva; och hvar dett
så i sanning befinnes, då plichte han der föhre, och icke
angripa ett heelt stånd med sådane tillmäle.
1 Prot. sid. 302. — Odat. koncept.
Bilagor.
341
Till den andra puncten om försvarskarlerne.
Ridderskapet och Adelen vele förhoppas, att H:s K.
M:tt conserverer dem vidh dehres välfångna privilegier
och låter dem niuta först nödige embetzmän, seden dem
som dagligen tiäna till hofva, såssom ock dhe som sittia
på Adelens godz och lägenheeter och äre uthi åhrstienst.
Men alle andre försvarskarler och de, som allenast tiäna
för een tijdh för försvarett eller och gifver peninger eller
annatt, uttages alldehles till knechtter. Uthan tvifvel
när dhe andre stånden, som uthom vårt stånd äro och
allmogen ihugkomme i dehres inlagu, uttlefrera dehres
försvarskarler, skulle då väl upbringas ett stoort ansehnligitt
folk, som tiänlige skole vare till krijghz, helst i
gemeen efter alle sådane försvars- och drifftekarlar, äre
mestedehls friske och unge karler.
Till den 3:ie puncten om lijkheten uthi uttskrifningen.
Så förblifve Ridderskapet och Adelen alldehles vidh
sidsta Rikzdagz besluth, som inneholler ännu ett åhrs
uttskrifningh. Men der framdehles någen uttskrifning
Ständerne anmodas, då vele Ridderskapet och Adelen nogsampt
demonstrera, hvad last och besvär Ridderskapet och
Adelen, uthom dhe andre stånden, äro med belastade.
Till den 4. puncten om landtogzgärden.
Att allmogen anholler, att landtogzgärden öfver allt
skall upbähres och användes till krijgzstaten, vele Ridderskapet
och Adelen icke förmoda, att H:s Kong. M:tt af
Adelen sådant begärer, uthan fast mehra holler oss vidh
privilegierne, efter som vi nu uthan dess äro krijgzbördan
underkastade med continuerligh rosstiensts holldning uthi
fijende land, dermedh samptlige Ridderskapet och Adelen,
icke uthan högsta besvär och öfver andra stånd, bekostnad
nu månge månader beladde och ännu besvärade äro.
342
1644.
Bil. D.1
Rådets och adelns supplik angående stadfästelse å adelns
privilegier och förläningar.
Stormechtigste Drottning, allernådigste Fröken.
Eders Kongl. M:ttz trogne undersåter vij af Rijcksens
Rådh, Ridderskapedt och Adelen hugne oss i högste underdånigheet
och tacke Gudh den alzvoldige af hiertadt innerligen,
att sedhan Hans Gudomlige Maijestet häfver
täckts för en rumb tijdh sedhan och uthi E. K. M:tz
späda ungdom kalla och till sig fordra aff denne verlden
fordom den stormechtigste Furste och Herre, Her Gustaf
Adolph Sveriges, Göthes och Vendes Konung, Storfurste
till Finland, Hertig uthi Estland och Carelen, Herre uthöfver
Ingermanland, E. K. M:tz högtährade sal. käre Herfader,
vår allernådigste Konung och Herre, christeligst och
höghberömmeligst i åminnelse, och således bedröfva så E. K.
M:tt som oss och skillia E. K. M:t vedhsinellskeligeHerfader
och dess förmynderskap, men oss och alle Rijkzens Ständer
icke allenast vedh vår godhe Konung och Regent, och thet
i een så besvärligh tijdh, uthan rätte sanningen att säija
vedh vår och fäderneslandzens fader, och detta i ett så
verldennes som vårt käre fäderneslandz vidtuthseende,
besvärlige och fahrlige tillståndh, då fast heele Europa
häfver brunnet af örlogh, och der hoos krigedt itändt
varit och stått i liusan låga emellan Hans sal. Kongl.
Mitt och dedt mechtige hus Österrijke, så att olyckorne
allestädes håfve sigh velat sij låtha och på oss anträngia;
så häfver den godhe Gudh doch lijkväl under desse störe
fahrligheeter medh så milde ögon ansett vårt käre fäder -
1 Prot. sid. 304, 307. — Odat. koncept. Det framlämnade exemplaret,
som finnes i riksarkivet, är likaledes odateradt, men med påteckning:
>1644, 19 Oct. Rid. och Adelens sapplication om confirmation på privilegierne,
friheet för store gärden etc. emoot siötulsfriheten och confirmation
på donationer. > På ett försatsblad har sekreteraren Canther antecknat:
»Rådhets sampt Ridderskapets underdånige sapplication till H. K. Mät.
som den 19 Octohris 1644 blef nthaf väl:ne Her Johan Skytte sampt Her
Matthias Soop medh sampt Landtmarskalken och någre af Riddorskapet
och Adelen opburit och öfverlefvererat till högstbe:te H. K. Mät. Hvaroppå
sedan H. K. Mät hade den 21 eiusdem efter middagen rådfört sigh med
Rix-Cantzleren Her Axel Oxenstierna därom, hlef den samma tillijka med
copier utliur sielfve originalen af Adelens och Ridderskapets privilegier,
som H. K. Mät fans benägen att confirmera, lagd ad acta.»
Bilagor.
343
nesslandh, att han fast emot alt menniskligitt hopp och
förmodan, till alle väre illvilliandes och missunnares förundhringh
och förtreet, fast miraculose häfver erhållet
fäderneslandet emot desse mächtige fiender i een så långan
tijdh, och oansedt det häfver halft och ähn häfver sine
store och svåre anfächtningar, så ähr det lijkväl vedh
sine gräntzer, rätt och högheet in tili denne dagh mildeligen
erhållet vordedt. Enkannerligen hugne vij oss där
åth och tacka Gudh, som häfver behagatt att unna sal.
Kongl. M:tt den nåde och effterlempna E. K. M:tt des
eenda dotter och lijffs- så och rijkes erlfvinge, vedh den
tijdhen fuller stadd i sin späde ungdom, men alt sedhan
genom Gudz milde bijståndh erhållen vedh lijfvet och
hälsan, upfostrat i Herrans fruchtan och sitt käre fäderneslandz
och trogne undersåtares kärleek så och alle andre
kongelige dygder och nu kommen genom Gudz försyn till
dhe åhr, att E. K. M:t sielff sin regeringh kan anträdha
och förestå, och vij sampt dhe andre Rijksens Ständer
väre medhledemoter altså tryggeligen vår och fäderneslandzens
välferd medh hugnadt kunne sij i E. K. M:tz
händer och sköte kunne nedersättias. Vij vete E. K.
M:tt, elfter den i Norköping A:o 1604 förnyade arfföreeningh
och flere rijkzens beslut, vara vår Arffurstinna och
Drottningh, så och sins käre Herfaders erfvinge till rijkedt;
hvarföre vij och effter vår skyldigheet i E. K. H:tz
ungdom medh all troheet, villigheet och effter högste förmågo
där hän håfve arbetadt, att E. K. M:tz rätt och
högheet måtte blifva E. K. M:t väl behållen och förvaratt
in- och uthländes, hållandes oss altijdh försäkratt,
att E. K. M:tt, jempte sins ellskelige käre Herfaders kongelige
stool och säthe, ochså H. sal. Kongl. M:tz dygder
och eenkannerligen des affection och kongelige, ja faderlige
benägenheet emot vårt ståndh erfva skulle. Vij vele
fuller denne gången icke vidhlöfftigt införa alle dhe store
meriter, som E. K. M:tz sal. högährade Herfader häfver
giordt sigh medh i verlden och vårt fäderneslandh berömbd,
såsom ded där kräfver och äskar längre tijdh och
ähr dess för uthan vänner och fiender kunnigt; dogh kunne
vij detta icke förbijgåå uthi högste underdånigheet och
medh störste tacksamheet att ihugkomma, thet sahl. Konung
Gustaff den andre och store, fordomb vår allernå
-
344
1644.
digste Konungh och Herre, af oss meriterer att skattas
för en Adelskonungh. Ty ändoch Hans sal. Kongl. M:t
häfver varit heele landzens fadher och sigh ifrån sin
förste fegeringz tima intill den sidste altijdh och uthan
förändring häfver vinlagt om heele rijksens och alle Ständers
förkoffring, förbättringh, heder, reputation, välståndh
och fördenskuldh månge kostelige stadgar och ordningar
giordt och gärna hulpett hvart och ett ståndh till sin
tilbörlige vyrdning och tillvext; lijkväl moste vij derhoos
bekänne, och ähr allom för ögonen, att Hans säl. Kongl.
M:tt vårt ståndh enkannerligen häfver varit gunstig,
mycken oordning och confusion afskaffadt och botadt. Och
där vij medh kortare ordh oss uthtyda skole, häfver H.
sal. Kong. M:t fuller funnet vårt ståndh för sigh såsom
i rijkedt af gammall tijdh funderat, väl förtient och med
lagh och godhe privilegier förseett, men genom dhe svåre
tijder, som fäderneslandet esomoftast anfächtat håfve,
mycket af sigh kommet och i oreda råkadt, och fördenskull
lijka som af nyo funderat, medh godhe och skählige
privilegier förseett, dhe inritne oordningar medh nyttige
stadgar bothat, ståndet märkeligen zijrat och beprydhatt,
och där lijfstijdhen längre varatt hade, ähr inthet tvifvell
att alt till sin skählige perfection hade komma kunnatt.
Nu sedhan dödhen oss detta hoppet häfver afskuret, och
vij altså billigt håfve längtatt effter denne tijdhen, att
taga vår underdånige tillflycht till E. K. M:tt såsom sin
ellskelige Herfaders erfvinge i alle motto, och den i dess
footspår uthan tvifvell trädha skulle, dy äre vij bevekte
vordne att komma i underdånigheet in för E. K. M:tt
och där väre åliggende hörsambligen nedersättia, medh
ödmiuk begäran och visse förtröstningh, att vij af E. K.
M:t allernådigst hugnade och medh behageligh resolution
tröstade varda måtte.
Så alldenstundh E. K. M:t nu träder i dette rijkes
regeringh — hvilket Gudh läte skee i en lyckosam stundh,
G-udz helge nampn till ähra, E. K. M:t till ett odödeligit
nampn och beröm och fäderneslandet till styrkio och välferd
— och vij der hoos finne väre och våre medhledamoters
dhe andre Rijkzens Ständers plicht att såsom
trogne tiänare och undersåtare försäkra och bevijsa E. K.
M:t vår uprichtige troheet, tienst, lydno och hörsamheet
Bilagor.
345
effter Sveriges lagh och rijksens beslut och afskeder; ty
håfve vij ochså funnet icke allenast öfligett och sedhvanligtt,
uthan ochså för oss och våre effterkommande
nödigt, och E. K. M:t förhoppeligen icke misshageligitt,
att vij i underdånigheet framträda, våre väl undfungne,
i Sveriges lagh, rijksens recesser och flerestädes funderade,
enkannerligen af högstbe:te sal. Kongl. M:t E. K. M:tz
högährade käre Herfader, fordomb vår allernådigste Konungh
och Herre, gifne och confirmerade privilegier, frij -  heter, immuniteter, herligheter och rättigheter, under datis
Upsala den 8 Octob. A:o 1617, Stockholm den 7 Maij A:o
1622, den 20 Maij A:o 1626, den 6 Junij A:o 1626 och
den 15 Junij A:o 1626 ödmiukeligen tee och deres stadfästelse
och manutention tilbörligen sökia och deröfver
anhålla, såsom vij dem nu her medh på det underdånigste
frambära uthi visse och collationerede afskriffter, och på
E. K. M:ttz allernådigste befallningh sielfve originalen
under sal. Kong. M:tz egen handh och secret att tee och
frambdraga skyldige och öfverbödige åhre;1 varandes i
den visse och otvifvelachtige tillförsicht, att E. K. M:t
icke allenest dem sigh således låther behaga, medh sin
kongelige hand och secret stadfäster, oss och våre effterkommande
der vedh allernådigst erhåller, om något anten
vore där emot giordt och förelupet, bothar och heller
effter möijeligheet och skähl bättrar ähn förminskar, dedt
vij och våre effterkommande emot E. K. M:t och dess
successorer Sveriges Konungar skole sökia medh all tacksamheet,
villigheet och troheet att förtiäna, så länge vij
lefve.
Och ändoch vij her medh nogsampt kunne låtha oss
åthnöija, vetandes alt hvadh af oss medh skähl kan fordras
vara här uthi begripet, lijkväl medan krigen så idkeligen
hafva ladat vedh våre konungar, våre förfäder, oss
och fäderneslandet, att icke altijdh godhe ordningar så
nogha håfve kunnat tagas i acht, uthan ett och annadt
understundom sigh tilldraget, något ochså ähr tålat och
undraget, deels medh samtycke, deels medh conniventz,
som elliest i fredlige tijdher till äfventyrs icke hade blef
-
1 Originalen förvaras i riddarhusarkivet (tryckta första gången i
Stockholm hos Meorer 1634). Afskrifterna, vidimerade af de i protokollet
(sid. 285) nämnda herrarne, finnas i riksarkivet.
346
1644.
vit tillbudet eller så lätteligen vedertaget, så kunne vij
icke låtha E. K. M:t underdånligen att uptäckia, att oansedt
privilegierne väre landhbönder fredkalla för alla
dagzverken, körsslor, försslor, gärder etc., så ähre doch
väre landhbönder, som icke ligge under sätegårdernes
frijheet, medh åthskillige besvär graverade uthan någon
bevillningh, som serdeles ähr medh byggningz- och saltpettershielpen,
store gärden, diuregårdzstängning, dagzverken,
hielpevedh och annadt slijkt, hvilket när det rätt
öfverlägges, drager E. K. H:t och Cronan ett ringa; blif
ver
och esomofFtast uthan något Chronones gagn nyttiadt
af befallningzmännen. Eftersom ded och till en stor
deel uthi landhboernes husbönders fiärre frånvahru ähr
upkommet och inrijtat, ty bedie vij underdånigst, att E.
K. M:t allernådigst täcktes så vijdha att uthtyda och
förklara väre privilegier, att väre landboer, så väl dhe
som uthan fredzmijlen som dhe andra där innan ligge, för
för:ne gärdh, byggningz- och saltpetterhielp, daxverker,
hielpevedh, körsslor och försslor till ladugårderne, diuregårdernes
stängning måge frij erkände och af Chronones
befallningz-, ländzmän och fogdetienarne i så måtto obesvärade
blifva; men hvadh elliest effter lagh och privilegier
bevilliadt blifver till contribution, gärdh och annat
slijkt, det åstunda vij icke väre landbönder före att befrije.
Dhe af vårt ståndh, som framfarne Konungar medh
Grefve- och Frijherreståndh håfve allernådigst hedratt
och sedhan till dess uthförande med Grefve- eller Frijherreskap
förseet, såsom dhe orsaak håfve enkannerligen
E. K. M:tz högtährade förfäder derföre underdånigst att
betacka och hoos E. K. M:t om des allernådigste manutention
att anhålla, altså mädhan deres undfångne privilegia
i contribution och landzhielpernes så och knecktenempningens
beskrijfningh icke så klart och liusligen ähre
författade, som det fuller behöfdes, och fördenskull häfver
understundom förorsakadt små missförståndh, och för desse
infalne besvärlige tijdher skuldh icke häfver låthet sigh
förklara, uthan ähre härtill så i contributioner som uthskriffning
blefne lijka medh skatt- och chronogodz holdne,
oansedt någre få medh special privilegio kunne vara försedde
och exempteradhe; ty ähr icke allenest deres af
Grefve- och Frij herreståndet, uthan och åå deres vägnar
Bilagor.
347
alles våres underdånigste bön och begäran, det E. K. M:t
täcktes af synnerligh gunst och benägenheet nnna och
förklara Grefve- och Erijherreskapen det andre frelsedt i
contributionerne och uthskrifning lijkmätigt, att tu hemman,
så i Grefve- och Frijherreskapen som af annadt
frelsse, måge svara emot en skatt- och chronobonde
uthanom Grefve- och Frijherreskapen, och deres herrar och
husbönder sådan frijheet att måge såsom frelse niuta;
där medh erhåller E. K. M:t thet så väl förordnade ståndet,
såsom och obligerer dem och deres efterkommande
till högste tacksamheet och tienst effter deres ytterste
förmågo. Nu förhoppes vij fuller och tilltroo E. K. M:tt
underdånigst, thet E. K. M:t icke skall finnas obenägen
att hugna oss medh denne sin nådige benägenheet, bevilningh
och tillåtelse på dette vårt rätt- och privilegiomätige
postulatum, såsom dedt som i väre privilegier och
af sal. Kongl. M:t confirmerade frijheter och rättigheter ähr
funderadt och E. K. M:t länder till een ringa skadha och
afsaknadt, såsom dedt E. K. M:t sigh uthur Räkne-Cammaren
bäst kan underrätta låtha. Men effter oss icke
obekänt ähr, huru myckedt som fordres till rijkzens conservation,
värn och försvar, såsom och att giörligen tee
och bevijsa vår underdånige trogne affection och villigheet
till E. K. M:tz och rijkzens tienst och väre medhledemoters
dhe andre Ständernes understödning, då ähre
vij icke obenägne, så frampt E. K. M:t allernådigst behagar
oss i det för:ne att gratificera och försäkra, deremot
at uplåtha och efftergifva den tullfrijheet, som oss
och väre förfäder af ålder häfver tillstådt, dhe och vij
altidh nutedt, och oss ähre af sal. Kongl. Maij:tt uthi
dess privilegiers 21. artikel stadfäste, och sedhan som
offtast förbeholdne på thet godz och vahror, som Ridderskapedt
och Adelen in- eller uthskepa; doch hermedh oss
förbehållet sielfve in- och uthfarten så och vår rättigheet
och rätt af ålder herbracht och priviligierat att kiöpslaga
med fremmande och att sällia, köpa, uth- och införa
våre vahrur, som vij håfve eller kunne eröfra af väre
afvel, landhbönder eller förlähningar eller däremot till
vår nödtorft behöfva att införa eller införskrifva låtha
och deraf att gifva en skälig tull, som andre Svensche
och infödde medh skääl gifva kunne och måge. Skulle
348
1644.
nu E. K. M:t, som vij inthet tvifle uthan oss till des
höge gunst och nådhe säkerligen och underdånigst försij,
sigh låthe behaga att således hålla oss vedh våre privilegier,
dem något bättre förklara och befrije våre landhbönder
ifrån förb:de gärdh, saltpetter- och byggningzhielp
sampt dhe andre under handen inritne daxverken, körsler
och hielper och oss deröfver allernådigst bebrefva, då vele
vij på våre och våre effterkommanders vägnar göra deremot
dhen försäkringh, att vår tullfrijheet E. K. M:tz
och Chronans tullrättigheet må tillväxa, hvilken sedhan
E. Kongl. M:t ett mycket mehra och större, när der medh
ordenteligen och rätt omgåås, kan indraga, ähn det vij
underdånigst dess föruthan med rätt och effter privilegierne
fordra. Vij vele och ödmiukeligen förhoppas, att
nähr E. Kongl. M:t alt täckes nådigst öfverläggia och
effterslå, thet E. K. M:t allernådigst skall befinna, huruledes
våre förfäder och ähn vij sielfve i framfarne Konungars
och E. K. M:tz sal. Herfaders tijdher altijdh
vidh thette oss högt importerande privilegium håfve hållet,
och ingen af framfarne Konungar oss deröfver anmodat,
väl vetandes huru högt dedt oss importerar, efftersom
thet samma på bägge sijdor om oss hoos våre naboer och
så blifver observeradt och stadigt hållet. Och fördenskuldh
varder E. Kongl. M:t här aff allernådigst dömandes,
medh hvadh trogen affection vij sökie till att erhålla
E. K. M:tz gunst och lindra des svåre regements börda
i alt det oss uthan vårt ståndz ruin och förkränkelse ähr
möijeligitt att göra, och derföre blifvandes oss icke allenest
medh nådher bevågen, uthan sigh och i vårt billige
postulato gunstigt och till nöije förklarandes.
Sedhan kunne vij eij heller gå förbij att i underdånigheet
E. Kongl. M:tt optäckia, huruledes een godh
deel aff våre förfäder, föräldrar, fränder och vij sielfve
håfve för giorde tienster så och synnerliga konungzlige
nådher aff framfarne Sveriges Konungar, E. K. M:tz högt
ährade förfäder, bekommet åthskillige godz och rättigheter,
under condition att vedh regementzförändringarne sökia
confirmation hoos den Konungen, som effter kommer, innan
en satt tijdh, då oss den icke förvägras kan eller må, som
donationerne och privilegierne vijdare uthvijsa. Så alldenstundh
icke allenest rijkedt ähr vidt beläget, een stor
Bilagor.
349
deel af Ridderskapedt här och där medh tienster och
månge uthrijkes besvärade, monge och sompt genom krigedt,
sompt elliest råkade i omyndigheet under målsmans -  döme, så att en part icke få sij effter dehres interesse,
en part icke kunne görat; hvarföre ähr vår underdånigste
begäran, E. K. M:t täcktes öfverväga desse för:ne hinder
och besvär, icke så stricte stå opå den i donationerne
föresatte tijdhen, uthan stadfäste och confirmere allernådigst
våre väl undfångne förrige kongelige och furstlige
donationer in genere på sin kongelige chröningh,
och in specie när dhe kunne blijfva E. K. M:t tillbörligen
och underdånigst föredragne. Hvilket vij icke derföre
begäre, att vij icke hvar och en skall sigh regulera
effter sin undfångne privilegium och donation, uthan
allenest för den orsaak skuldh, att icke eens tienst, omyndigheet
eller en ringa förseeelse måtte komma oss, våre
medhbröder och effterkommande till förderf och ruin, det
vij vete, at E. K. M:t allernådigst gärna förekommer och
afvänder, effter som thet elliest i ingen motto länder E.
K. M:t till något prfejudicium.
Desse ähre dhe underdånigste postulata, medh hvilke
vij oss håfve understådt ödmiukeligen att framträda och
E. K. M:t hörsambligst att föredraga. Vele inthet tvifle,
uthan ähre i den säkre och visse tillförsicht, E. K. M:t
låther sig dem allernådigst föreläsa, ansijr dem medh
milde ögon, hugnar oss medh sin gunstige resolution och
förvissar oss frambdeles på dess allernådigste manutention.
Der emot E. K. M:t häfver sigh att försäkra, det
vij och våre effterkommande alt dette skole erkänna för
en rett kongelig ynnest och som redelige patrioter, trogne
tiänare och hörsamme undersåter håfve vårt lijff, blodh
och förmågo för E. K. M:tz och fäderneslandzens välferd
upsatt och ospardt, på det vij E. K. M:t altijdh till ytterligare
nådhes continuation måge förorsaka och altijdh
tee och medh i gärningen bevijsa, att vij stadigt ähre och
förblifve in i vår dödh
E. Kongl. Maij:tz underdånigste, trogne och
hörsamme tienare och undersåter
Rijkzens Rådh, Ridderskap och Adell.
350
1644.
Bil. E.1
Uppå Hennes Kong. M:tz vår allernådigeste
Drottningz till samptlige Rikzens Ständer then
8. Octob. giorde proposition är thekta Ridderskapets
och Adelens underdånige svar och välmeente
betenckiande. Gifvidt uthi Stockholm
den 29 Octob. 1644.
Uthaf högstbrte H. Kong. M:tz så väl af Rikz-Cantzlerens
mundtlige föredragne som skriffteligen författede
proposition hafva Ridderskapet och Adelen sigh hörsambligen
underretta låtidt, att ändock H. K. M:t icke anseendes
the ährenders myckenheet och vichtigheet, som
hälst vidh thenna tijden borde Rijkssens Ständer till
deliberation och öfverläggiande heemskiutas, gärna hade
them med thenna sammankompsten och möthett förskona
velett uthi thenna besvärliga tijdens så ock hvars och
enss egne hinders betraktande, så häfver H. K. M:t likvel
med Rikzens Rådz råde och för tvenne högnödige
ährenders skulld, som ett samfältt betenckiande och bistånd
alsstinges kräfta och fordra, ther henn most resolvera
att sammankalla Rijkssens Ständer. Såssom nu förb:te
ährender eenkannerligen belanga, nembligen thett förra
angående H:s K. M:tz fullkomblige regering och thett
andra rijkzens värn och försvar i desse fahrlige och besvärlige
tijder, allttsså häfver Ridderskapet och Adelen
beggia thera med största flijt öfverlagdt och sig ther
uppå i underdånigheet således förklaratt som föllier.
Till thett första så befinna sigh Ridderskapet och
Adelen högeligen förorssakat att innerligen tacka denn
alldrahögsta Gudh, som häfver med sijn barmhertigheetz
ögon nådeligen tillseedt thetta vårt k[ära] fädernessland
och oppa sitt faderliga rijs och thenn store bedröfvelsse,
som thet för 12 åhr sedhan var råkatt uthi genom fordom
K. M:tz Konung Gustaf Adolphz thens andres och
stores, vår allernådigeste Konungz och Herres, ehristeligst
1 Prot. sid. 311. — Inneliggande undertecknadt exemplar, jämfördt
med det i riksarkivet förvarade originalet, som har följande påteckning:
>Öfverlefrerat på Rixsalen den 29 Octobris anno 1644.»
Bilagor.
351
och glorvördigst i åminnelsse, dödelige frånfälle uthi H.
K. M. vår allernådigste Drottningz barndom, låtidt föllia
sijn helga välsignelsse och bistånd, uthi thetta regementz
iohrande disponerat och lempat Ständernes och undersåternes
hierta till inbördes eenighet sampt hörsamheet
emott öfverheeten, dirigerat alle företagne consilia ock
them till then effect och uttslag komma låtidt, så att rikzens
och thet gemene bästa therigenom är merkeligt styrkt
och befrämiat, een godh politia här inrijkes handhafd,
väre mechtige fijenders skadelige förehafvende afvarde, och
uttrikes vapnen med heela verldennes förundrande och
emot mångens förhopning berömmeligen och vår nation
till evigvahrende ähre handterade och föhrde vordne*
särdeles och i synderheet kunna Ridderskapet och Adelen
icke nogsampt beprisa Gudz godheet och mildheet therutinnan,
att han häfver uthi thesse H:s K. M:tz unge ock
omyndige åhr erholledt H. K. M:t vidh en god helssa
och önskelig lijfz disposition, låtidt H. K. M:tt tillväxa
i åhr, förstånd och Herrans fruchttan, så ock begåfvat
H:s K. M:t med sådanne dygder och qvaliteter, som thenn
konungzlige myndigheten tarfver och kräfver.
Och såssom igenom samma Gudz skickelsse nu så.
vida kommidt är, att H:s K. M:t nu vidh denna tijdhen
fyller sine 18 åhr, som i rikssens besluth äro beskrefne
och förordnade till regeringens anträdande, och H. K. M:t
förthenschuld effter then arfföreningen, som giordes uthi
Norköping åhr 1604 och beqvämades på H. K. M:tz persson
här i Stockholm åhr 1627 och sijdermehra uppå the
i Stockholm holdne Rikzdager annis 1633 och 1634 eenhelleligen
är bekräfftadt och stadfest vorden, varder igenom
Gudz milde bistånd inträdandes uthi rikssens fullkomblige
regering och regemente, alttsså moste Ridderskapet
och Adelen contestera sijn höga och outsäijeliga
häruthöfver fattade glädie och hugnat. I synderheet betacke
Ridderskapet och Adelen på thett ödhmiukeligeste
then högloflige Kongelige Regeringen och Rådh, som icke
allenest regementet uthi desse H. K. M:tz omyndige åhrs
förlopp så väl fördt och förstått häfver, uthan thett samma
H. K. M:t nu i trogne handom öfverlefrera och med oss
tillika den omsorg och åhåga draga, huru H. K. M:tz högheet
motte blifva flitigt i acht tagen, och der jemptte
352
1644.
rijkssens och dess trogne inbyggiares rett i gemeen
sampt hvartt ståndz särskiltte friheeter erholdne och videre
alf H. K. M:t[s] christelige och ordenttelige regemente stadfeste
och förvissade. Hvarföre emädan samptlige Ridderskapet
och Adelen inthet högre åstunde, ann att H. K.
M:t uthi sine högtährade förfäders stool och säte nu på
innevahrande mothe eenhelleligen sättias och bekräftas
motte, ty önske de der till lycko och velsignelsse, att
H:s K. M:t må af högden beväpnas medh vijssdomssens,
försichtigheetennes och Herrans frucbtans anda, med mod
och kraffter att förestå dett myckla folket och styra detta
vijdtbelägne och månge fahrligheeter underkastede rikett
till Gudz nampns ähre, hanss församblingz uttvidhgelsse,
fädernesslandzens tryggheet och förkofring och sitt egett
evigvahrende beröm, så att H:s K. M:t må icke allenast
blifva lijk sine förfäder och särdeles elskelige käre Her
fader, men dem all med dygd och lycka öfvervinna.
Elfter ock så väl christeligitt som brukeligitt är, att
Konungerne vedh dehres inträdande i regementett försäkra
sine Ständer och undersåter på sijn christelige och
dygdefulle regering, så ock rikzens rett och hvart och
ett ståndz välfångne friheeter och privilegier, ty holla
Ridderskapet och Adelen sigh förvissade och tvifle ingalunda,
att H:s K. M:t elfter sin elskelige Herr faders och
framfahrne christelige Konungers exempel erholler och
vidare försäkrar Sveriges rike och dess samptlige trogne
Ständer och undersåtere vidh Gudz klare och reene ord,
såssom thett uthi the prophetiske sampt apostolische
skrilfter och uthi then retta oförandrede Augsburgische
confession är beschrifvidt och författadt vordett, såssom
och vedh Sveriges beschrefne lagh, hvart ståndz i synnerheet
välfångne rett och friheeter, enkannerligen Ridderskapet
och Adelen vidh deres välfångne alf sal. Konung
Gustaf Adolph den andre och stoore så in genere som
in spetie conlirmerede friheeter, rettigheeter, herligheeter
och privilegier, dem der vid holler och sådanne elfter sins
käre Herr faders exempel heller med kongelige nåder
ökar änn förminskar, elfter som Sveriges lagh och Konungens
eed i konungzbalken beskrifven uttviser och plägsed
är.
Bilagor.
353
Emädan och samptl. Ridderskapet och Adelen befinne
den regeringzformen, som uppå den allmennelige Rikzdagen
anno 1634 belefvatt och samptyktt blef, rijkett
uthi alle tijder och händelsser högnödig och nyttig såssom
och andre nödige och nyttige rikzens recesser, derföre
finne Ridderskapet ach Adelen myckett nyttigt, at
H. K. M:t teckttes dett samma, eenkannerligen regeringzformen,
låthe öfversij, och såssom hon häfver varitt alf
H:s Kong. M:tz sal. Her fadher välmeent, alf Rikzens
Ständer är gilladt, och dereffter en så lång tijdh regementett
fördtt och uthan all tvifvel skall lända H:s K.
M:t till lijsa och styrkia under sin börda och regementet
till stadighet; allttsså den ock nu allernådigst stadfester
och bekrälfter och låter derelfter blifva en lag.
Hvaremott lofve och tillseije samptl. Ridderskapet och
Adelen Hennes K. M:tt icke mindre änn H. K. M:tz glorvördigst
i åminnelsse salige käre Her fader och framfahrne
christelige Sveriges Konungar den hörsamheet, lydno, tienst
och troheet, som dem Sveriges lagh och deres eedzplicht
tillbinder och dhe samptligen och synnerligen innför
Gudh, H:es K. M:t och hvar erlig man tryggeligen tenckia
till att försvara, alf hiertat och underdånligen önskandes
H. K. H:t så väl till sitt regementz böriande såssom
fulbordande all lyckeligh framgång och rikelig välsignelsse.
Hvadh then andra puncten vidkommer, om thett tyska
och sidermehra nys infaldne och anvuxne danske krigett
sampt rikzens värn och försvar uthi desse besvärlige tijder,
så ehuru väl att samptlige Ridderskapet och Adelen
inthet högnödigere emott desse nu i många åhr öfverhopade
rikzens besvär och fahrligheeter befinna änn een
säker och reputerligh fredh, försee sig ock underd. till
H. K. M:t, att H:s K. M:t inga skäliga medell förbijgåendes
varder, som den befrämia kunna; dock tacke de
denn alldrahögste Gudh, att H:s K. M:tz vapn och consilier
inn till denna dagh så föhrde och lupne äro, att
vårtt k[ära] fädernessland emot så stoore krigzböllior och
sväfvande stoormväder igenom H. K. M:tz och den högloflige
Kongelige Regeringens flitige åhåge och idhkelige
vakande är in till dette dato conserverat och försvarat
vordenn. Till hvilkens videre erhollende vill samptl.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1644. 23
354
1644.
Ridderskapet och Adelen icke allenast hafva bevilliat och
continuerat denn för detta af dehres bönder belefvade
resterande uttschrifning sampt boskapz- och spannemåls*
hielpen, halffpartten emott skatt och crone, som bevilliat
är, uthan hvar förb:te skatt och crono ytterligere till
någett högre kunne förstå, då vele Ridderskapet och Adelen,
att dehres landbönder halfpartten deremott svara och
uttgifva skole. Nu hade fuller Ridderskapet och Adelen
orsak att bedie sig undan för videre hielp, effter dy dhe
uthi denne feigdetijden mista och undbära dheres åhrlig©
rentter af sine landbönder, eenkannerligen dem som näst
grentzen och almenne vägar boo, äre och nu med besvärlige
russtienst betungade, störste dehlén, som någott
årka, anten i krigett till land och vattn, uthan och innan
landz, eller och med andre tiänster och omkostnader
betungade, så att een stoor dehl af Adelen neppligen kan
utthinna, och hade fördenschuld orsaker nogh att enskylla
sigh; troo ock H:s K. M:t underdånigst till, att såssom H.
K. M:t detta alltt veet vara santt, alttså varder med dem
dragandes medlidande. Men på dedh de andre Ständerne,
dehres medhledemoter, snarare må taga af dem exempel
till villigheet, och att dhe görligenn måge betyga emot
H:s K. M:tt dehres underdånige trooheet, och att incitera
och upväckia de andre Rijkzens Ständer till lijka godvilligheet;
ty holla Ridderskapet och Adelen skäligt, att
dett missbruk, som med försvarskarlar är innritatt och
en dehl af dehres stånd oskäligen brukatt, må blifva
reformerat och eifter privilegierne regulerat. Kunde ock
för denne tijdh väl lijdha, att därmed någott skarpt här
ginge, och att dhe andre, som inge privilegier hafva att
förebära, motte billigt gifva dehres försvarskarlar ifrån
sigh, almogen till lijsa, effter som Ridderskapet på sijn
sida sigh gärna beqväma skole till altt dett skiäligt och
dem andre Ständerne till hielp länder, privilegierne i sitt
retta förstånd oförkränktt.
Sedhan håfve Ridderskapet och Adelen så väl aff
sine egne, såssom enckiors ock omyndige barns godz för
detta tillstundande åhret bevilliat aff hvar fem mark,
hvar ock en kan hafva till upbörd, i dhe partzeler och
effter den verdering, som rosstiensten effter holles, att
gifva en daler sölfvermyntt, och detta på två terminer,
Bilagor.
355
den första uthi nästkommende Januari månad 1645 och
den sidsta innan den sidsta Martij dereffter uthi peninger
eller sp[anmå]ll, tunnan reknandess för tree dal. sölfmyntt,
effter som hvar ock en finner sigh lägligest att upbringa
och uttgiöra, så att adelssmannen må dett lefrera till
denn Hennes Kong. M:t der till förordnandes varder uthi
hvar provincie han med sin rosstienst under sorterer; och
detta allenast för denna gången.
Och på thett thenna samptlige Ridderskapets och Adelens
godhvilligheet motte deste krafftigere lända H:s K. M:t
och fädernesslandet uthi desse krijgztijder till bistånd
och försvar, drager samptlige Ridderskapet och Adelen
ingen tvifvell, att alle andre rijkzens inbyggiare, som
uthom vårt stånd med förmögenhet begåfvade äro, icke
allenast häraf spöria den villigheet Ridderskapet och
Adelen bahra till att lijsa dhe andres tunga med, uthan
och hielpa föröka så mycket frivilligere hvadh rijkssens
värn och försvar fordrar, betrachtendes att Ridderskapet
och Adelen, som tillförenne är ihugkommett, med en svår
och långligh russtiänst nu dessförutan äro belastade, dehres
godz och gärder, der effter man rosstiensten holla skulle,
icke ringa, hälst vidh grentzen, uttmattade och försvagade
och der igenom icke med ringa omkostnad och besvär
öfver alla andra stånd vidh denna tiden öfverhopade och
graverade.
Och medan ett stoort fehl hoos alle ståndh på förrådh
i peninger finnes, ty bedie Ridderskapet och Adelen
underdånigst, att myntteväsendet här i rikett motte blifva
ihugkommet, ock sådan förordning giordh, att mynt af
ett eller annadt slagh kan slås, intill tarfven finnes motte.
Detta är således Ridderskapetz och Adelens välmeente
och underdånige svar, med ödmiuk begäran Hennes K.
M:t allernådigst sig behaga låter, såssom ock derhoos sökie,
att detta dehres frivillige tillbudh icke må dragas dem
och posteriteten heller väre välfångna privilegier nu
heller i tillkommende tider till någett prsejudicium, utan
att H:s K. M:t häraff allenast dömmer deres underdånige
villighet till denn (o: dess?) och rikssens tienst, och afhielper
allernådigst dett, som desse förledne tijders fahrlighet och
tunga kan hafva här och där dem besväratt öfver pri
-
356
1644.
vilegierne, och förblifver vårt stånd med all konungzlig
gunst och nåde alletidh bevågen.
På samptligie Ridderskapens vegna
Henrich Fleming,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. F.1
Uppå den sidermera mundtlige communication,
som skedde den 30 Octob. åå Hennes Kong.
M:tz vegnar uthi Hennes Kong. M:tz praesens
uthi Råd-Cammaren af Hans Exell. Rijkz-Cantzeleren
till Ridderskapetz och Adelens uttskott,
är detta samptlige Ridderskapets och Adelens
ödhmiuke svar och förklaringh. Actum Stockholm
den 2 Novemi». 1644.
Ändock Ridderskapet och Adelen väl noghsampt kunna
besinna, att till detta nys påkompne krigett med dem
Danskom, såsom ock till dett Tyska krigetz uttföhrande
merkeligen fordres och kräfves en ahnseenligh hielp till
folk, peninger och proviant, ock Ridderskapet och Adelen
fuller hade förmodat, att denn villige hielp och bevillningh,
som dhe uthi dehres öfvergifne skrifftelige svar
hafva tillbudett, skulle för deres stånd hafva någott förslagett;
lijkväl seden dhe äre af välbemelte H:s Exell.
Rijkz-Cantzleren vidare underrettade, förnimma vij, att
dett inthett vill förslå både till att värfva ock oppeholla
krigzfolkett såssom ock hvad elliest mehra tarfven nu vid
denna tiden till rikzens värn fordrar.
Derföre håfve Ridderskapet och Adelen tagitt desse
ährenden uthi bettre och nogare öfvervägande, betrachttandes
fädernesslandzens fahrligheet vid dessa tijders till
1
Prot. sid. 313—316. — Inneliggande undertecknadt exemplar, jämfördt
med det i riksarkivet förvarade originalet, som har följande påteckning:
>Ofverlef[re]rat uthi Rådcammaren den 5 Novembris anno 1644.»
2 Datum ej utsatt.
Bilagor.
357
stånd; och fördenskuld till peningemedels upbringande
samptyckia till dett förra, dhe uthi dett skrifftelige svar
sub dato den 29 Octobris öfvergifvidt, att villia föröka
två mark sölfvermynt af hvar fem mark uthi dhe partzeler
och dess verdering, dhe holla dehres rosstienst effter,
så att af hvar fem mark villia de gifva sex mark sölfvermyntt,
alldehles på sätt och vijs som i dett förra svaret
infördt är; och dett betales med peninger, spannemål eller
ock sölf, lodett för tree mark sölfmyntt. I dett anseende
att när alle andre rijkssens innbyggiare, af hvad condition
dhe ock hälst äro, som af någen förmögenheet äre,
ochsså sigh godvilleligen såssom rättrådige undersåtere
finna låtha och nu bispringa Hennes Kong. Haij:tt och
Cronon af dehres godha, een ansehnligh summa till peningar
eller dess värde skall upbringas, krigzfolkett till
värfning och underholdningh.
Sedan hafva de ock videre efftertenktt, att så väl till
sielfva krigens forttsettiande såssom och till festningernes
försonande och yttermehra till sielfva fädernesslandzens
defension på alle oförmodelige händelsser böre varda försörgd
med krigzfolk; allttsså tillåta Ridderskapet och
Adelen, att dett missbruk med försvarskarlar, hoos en
dehl af dheres stånd oskäligen kan vara emot privilegierne
inritatt, motte reformeras, och sådana försvarskarlar såssom
drifftekarlar uthan någen rotering tages under krigzfolket;
allenest dhe embetzmän, som Adelen nödtorfteligen
behöfve till dehres hussholdz oppehold, tarff och
förbettringh effter denne tidzssens lägenhet och äre uthi
åhrligh tienst eller och besittia dehres torp och gärder,
icke må vara någen rotering eller skrifning underkastade.
Och när alle andre, som uthom dehres stånd äro och inga
adeligh frijhet hafva och dock likväl under allehanda
prsetexter draga till sigh en hoop försvarskarlar till
dehres egen nytto och stoor fohrdeel, måge alldehles såssom
drifftekarlar uthan någen rotering tages till knechtter;
hvar ock fogderne åå landet ochså tillhölies, att dhe
eij flere tienare och uttridare holle och försvarade änn
nödtorften behöfdes, emedan han häfver ländz- och fierdingzmän
sigh till assistence, såssom och att i städerne
nogare inqvisition skedde, såssom nu på landet förmält
är, skulle Cronon komma till ett anseenligitt taal till
358
1644.
krigz- och siöfolk, ock merkeligen lijsa allmogen uthi
denna tillstundande uttschrifningen. Sedhen der ock crono
och skatt till denna förb:te resterande uttschrifning, som
bör holles 1645, kunne persvaderas, att af dem skrifves
och tages hvar herde, fempte eller siette, då vele Ridderskapet
och Adelen till fädernesslandzens mehra trygghet
hafva tillsagdtt, att af dehres bönder må uttages etfter
gårdetalet hvar ottonde, tijonde eller tolffte man, så att
emot hvar skatt och crono reknäs två frelsses bönder, på
sätt och vijs som med uttschrifningerne för detta holdne
äro. Desslikest till krigzfolkzens, skepz uttredningen och
festningernes proviantering skole Ridderskapets och Adelens
bönder svara och uttgifva halfpartten uthi spannemålshielpen
emott skatt och crono, ehuru högt samma
hielp af dem kan bevillias, på samma vijs som för detta
skedt och uttgånget är, ock detta alltt för denna gången
sigh alldehles härmed förbehålle att giöra och effterkomma.
I dett vissa förmodande, när alle Ständer väre
medledemoter, så och alle andre, af hvad condition och
tienster dhe och äre, proportionaliter här till contribuera
och bispringa fädernesslandet uthi desse besvärlige tijder,
Cronon en anseenligh assistence och hielp skall hafva att
förventa och tillgå.
Och såsom nu desse Adelens och Ridderskapets bevilninger
fuller sträfva emot dehres vällfångna privilegier,
lijkvel håfve dhe sådant inthett velet ansee, uthan fast
mehra nu till H:s Kong. M:tz lyckelige innträde till regementett,
såssom och till H. K. M:tz höghetz erhollende
och vårtt k[ära] fädernessland till merkelig understödning
så vida för denna gången velett cedera och stadna låtha,
uthi denn vissa underdåniga tillförsicht att H:s K. M:t
sådan tt allernådigst er kenner och förbli fver ståndet med
all kongelig gunst och nåde bevogen. Såssom och att
dette icke må drages oss, väre effterkommande eller väre
privilegier nu eller i tillkommende tijder till någet prsejudicium.
Upå samptligie Ridderskapens och Adelens vegner
Henrich Fleming,
pro tempore Landtmarskalk.
Bilagor.
359
Bil. G.1
Adelns betänkande öfver regeringens förslag till stadga
om adliga bröllop m. m.
Såsom Ridderskapett och Adelen för detta några
rehsor hafva anhollidt och begäratt, att en viss stadga
motte författas öfver dhe stoore fåfängie omkostnader,
som här till äre använde på adelige barnssöl, bröllop och
begrafninger, sampt dhe stoora morgongåfvo gifvande
motte afhielpas, öfver hvilke den högloflige Kongelige
Regeringen häfver låtidt författa och concipera någre
puncter, som sedan äre påmintte att ytterligere öfversee
och vårt betenckiande deröfver att gifva; hvilket vi ock
medh högsta flijt håfve öfverlagt och så vida vår meening
häröfver författadt, i den ödhmiuka tillförsicht, såssom
och underdånigst här hoos anholla, att Eders Kong. H:tt
etfter sijn glorvördigeste Herr faders åminnelsses exempel,
som alltidh gerna sagh Ridd. och Adelens upkompst, vidli
sitt inträdande till sin kongelige regering, till hvilken
(rudh den alldrahögste sijn hellga velsignelsse gifve, oss
allernådigst med samma ordninger benåda och bebrefva;
dock alltt E. K. Mitt oförgripeligen att förandra eller
förbettra underdånigst hemsteltt. Actum Stockholm den
19 Novemb. 1644.
Till den första puncten. Att dem synes onödigt, att
vid troolofninger så månge af slächtten skole vara tillstädes,
uthan att dett skeer med tvenne mäns åå begge
sidor närvahru; och i städerne uthan något tractament,
men på landet etfter lägenheten tracteras med ordinarie
måltider, som tiderne dett tillåta.
Till den andra puncten. Är fuller väl, dock om Hennes
Kong. Mitt täckes uphäfva sådana process inridande,
låte Ridderskapet och Adelen sig dett väl behaga.
3. puncten. Är inthett att seija uthi.
1 Prot. sid. 318. — Bland bilagorna till protokollet finnas tvä. exemplar,
det ena dateradt den 8 nov. och det andra den 19 nov. 1644. Jämförda
med det i riksarkivet förvarade originalet, som är dateradt den 19
nov. och försedt med påteckning: »Öfverlefrerat den 19 Novembris anno
1644.» — Jämf. protokollet 1642, bil. M.
360
1644.
4. punct. Att uthi dhe bröllop, som holles i städerne,
uphäfves alle måltider och banqueter; allenest när ceremonierne
äre holdne, då upbäbres vijn och confect, och
sedan anstellas danserne. Men på landet förblifver effter
pnnctens innehold.
5. Blifver som conciperet är.
Till den 6. pnncten. Allenest alle gåfvor, som skole
gifves, skeer icke med någon solennitet hvarken i cammaren
eller på bröllopz salen, uthan allenast brudh och
brudgumme uthi dehres föräldrars eller förvantters närvahrelsse
uthan någen process hvar annan begåfvo. Alle
andre gåfvor och förähringer alldehles ophäfves och afskaffes
sampt yppige klädebonat och andra stoora och
fåfänga specer i gyllendok och kostelige knyttninger med
mehra onödigheter.
7. och 8. som de äro.
9. Mårgongåfvo gifvande och dess igenlössn blifver
såm författatt är; dock den som mindre godz häfver änn
till tree pundeläster, han gifve effter dess embne och effter
marketals uthi rosstiensten. Ock att inge förbettringer
på ökes i godz, uthan i peninger eller guldh.
10. Blifver som författadt står, allenast at kunde
inföhras, hvem som inqvisition deröfver hafva skall, som
emott desse stadgar bryta och dem öfverträda. Måge till
Ridderhusett, effter E. K. M:tz salige Her faders beröm,
sådane bother, som aff Ridderskapet falla, till Ridderhusett
[blifva] förordnatt. Hvilkett vi och i lika motto i
underdånighet till E. K. M:tt försee, att desse böter, som
här af fälla, till Ridderhusett måge upbähras.
Sidst vele Ridderskapet och Adelen hafva till Hennes
Kong. M:tt den underdånige tillförsichtt, att H:s Kong. M:tt
nådigst den förordning giöra låther, att de andre Ständerne
måge ock en åthskildnat hafva uthi deress klädebonat
och andra ceremonier. Helst medan Ridderskapet
och Adelen alletidh sigh gerna beqväma och lempa till
all godh order, dett de och plichtige äre sigh effter att
regulera.
Få samptlige Ridderskapetz och Adelens vegnar
Henrich Fleming,
pro tempore Landtmarskalk.
Bilagor.
361
Bil. H.1
Adelns betänkande angående ändringar i regeringsformen.
Ehuru väl Ridderskapet och Adelen medh dhe andre
Ständerne åhr 1634 håfve frivilleligen ingått och samptyckt
till regimentzordinancien, lijkväl så är Ridderskapet
och Adelen af H:s Kong. M:tt och den högloflige Kongelige
Regeringen på nyo påmintt och nådigst tillåtett, att
vi den ytermehra skole öfversee och vårt betenckiande
deröfver gifva, anttingen att öka eller liussare förklaring
att sökia. Altt fördy håfve Ridderskapet och Adelen uthi
största underdånigheet dem öfverlagdt och med hvar andra
ventilerat, och synes att desse fölliande puncter aff H.
K. M:tt på bäste sätt kunde remedieras; dock alltt till
Hennes Kong. M:tt[s] och den högloflige Regeringens] högre
och bettre betenckiande, att förandra och förbettra, att
den till sijn fullkomblighet komma kunde. Actum Stockholm
den 18 Novemb. 1644.
Uthi den 8. puncten. Att sådant stricte motte observeras
och hollas, så att ingen, som åå föresattan dagh
icke inlegger sijne revisionspeninger, att niuta beneficium
revisionis, dereffter icke motte tillåtes att få revision;
uthan förblifve stadigt och fast vid den dommen, som
afsagt är, så att den tvistige saken derigenom må blifva
uphäfven, och den vundne partten ändtfrijes för vidare
omkostning och dödzfals fahra för posteriteten.
Uthi den 13. punct. Är inthet ihugkommet Bergzembetet,
uthan sedan gott funnedt att uprettas; om dett
icke häreffter, som för detta häfver varitt, må dependera
af Rekninge-Cammaren, eller ock i regementzformen inföhres
och nempnes för ett serskilldt Collegium.
Uthi den 17. punct. Hvilka saker som höra till hvart
och ett Collegium, såsom ock till sielfve Hofretterne, hereffter
motte observeras och hållas, och icke dhe saker, som
till dett Collegio eller foro inthett hörer, uptages, utan
förvijses till den ortt, som sådant vederbör, att skärskåda
och uptaga.
1 Prot. sid. 318. — Koncept, dateradt den 8 nov., jämfördt med det
i riksarkivet förvarade originalet, som är dateradt den 18 nov. och försedt
med påteckning: >Öfverlefrerat den 19 Novembris anno 1644.»
362
1644.
Uthi den 21. punct. Att dett kunne uttryckeligere
inföhres, att ingen, sorn hörer under Rijkz-Jägermestaren
heller under hans underhafvende, må jaga eller skiuta
på Adelens eenskijlte ägor, uthan regulera sigh effter
privilegiernes innehold.
Uthi den 23. punct. Synes att på Landzhöfdingerne
icke motte settias något visst taal, uthan som tiderne äro
och landzens stoorhet fordrer att förminska eller förmehra.
I lijka motto om landzregimentterne.
Uthi den 30. punct. Att Landzhöfdingerne uti provincierne,
särdeles dhe som uthi vijdt aflegne ortter förordnes
ock om landzens stoorheet och sielfva språket
inthett äro kunnige, stelles till H:s Kong. M:tt och den
Kongelige Regeringen, om åhren icke motte prolongeres,
att dhe deste bettre fullgiöra och see på Cronones gagn
och bestå.
Uthi den 35. punct. Förbiudes Landzhöfdingerne, att
dhe allenast uthan minne på tre vekurs tijdh måge begifva
sig uthur sine ståtholleredömmen; att sådant kunde
tillåtas på 2. eller 3. månader, om sina egna saker att
disponera, när han en annan uthi sin absens och stelle
förordner, som hans embete förträder; uthi de tijder som
han uthan Cronones skada afkomma kan.
Uthi 43. punct. Att sådane mothén fuller måge
holles till deliberation och rådhslag om rijkssens ährenden;
men at inthet af dem må slutas, som alla Rikzens Ständers
rettigheet i gemeen angår och på allmennelige Rikzdager
böre tracteras och af han dl as.
Uthi den 52. punct. Att dhe orden När Fröiken gift
varder må uttslutes; och blifve alldehles vidh arfföreeningen
och besluten: När den Fröiken, som till regementet
träda bör, sijne 18 åhr fyller och myndig erkennes.
Uthi den 65. punct. Begäres ödhmiukeligen, att den
puncten motte oss illustreres, huru man den rätteligen
skall förstå, särdeles dett ordett ättlägger åå sida, meden
som Norköpingz besluth om sådanna formalia inthet ihugkommer.
På samptligie Ridderskapsens och Adelens vegner
Henrich Fleming,
pro tempore Landtmarskalk.
Bilagor.
363
Bil. I.
Adelns anmärkningar vid projektet till riksdagsbeslut.
a)1
Ridderskapetz och Adelens välmente förklaring öfver
en punct uthi dett conciperede besluthett angående
sielfva Ridderskapett. Actum Stockholm den 4 Decembris
1644.
Ridderskapet och Adelen förblifva gerna vidh dett
sidermehra dehres öfvergifne svar sub dato den 5 Novemb.
passato, som i den andra punct författat är, att alltt missbruk
afskaffes, allenast dhe niuta omolesterat dhe embetzmän,
som Adelen nödtorffteligen behöfve till dehres hussholdz
oppehälle, tarf och förbettringh, och dhe, som äre
uthi åhrlig tienst eller ock besittia dehres torp och gärder,
anttingen de brukes till vatn eller land, och äre i åhrlig
tienst, som förbemelt står; såssom ock att dhe hemman,
som äre gifne till dehres tienare, må vara fri för roteringen
effter 1642 åhrs rikzdagzbesluths inneholdh. Alle
dhe andre försvarskarlar, som här under icke begripas
och äre af långt missbruk inritade, måge tages till knechtter
uthan någen ernottseijelse eller roteringh. Och effter
dett är till att befruchta, att dhe, såm här till hafva
varidt försvarskarlar, skole nu taga sigh andra tienster
och i otijd stadga sig till androm, och således denne bevillningh
till rikzens tienst eludera och till inthet giöra,
dy vele Ridderskapet och Adelen sådant hafva föredraget,
att dett icke tillstädies motte; såssom och alldehles oss
förbehollendes för denna gången at hafva efftergifvidt,
att allt missbruuk må afskaffes och Cronones tienst ökas.
Och villie vi oss nu som tillförenne alldehles väre
vällfångne privilegier i detta och mehra förbehollidt hafva,
att vi och våhra effterkommande tencke och vele [blifva]
vidh framledne glorvördigeste Konungz välmeente och tillbrachtte
friheeter till att niuta väre nödtorfftige embetzmän
frij uthan någen exeption i framtiden. Hvilket Hennes
Kong. M:tt vår allernådigeste Drottning oss allernådigst
1 Prot. sid. 323. — Koncept, jämfördt med originalet i riksarkivet.
— Angående projektet till riksdagsbeslut se bil. K. (sid. 365, not. 1).
364
1644.
försäkrat och med sitt konungzliga bref förvissat häfver
att förblifva.
På samptlige Kiöderskapetz och Adelens vegner
Henrich Fleming,
pro tempore Landtmarskalk.
b)
Synes att uthi beslnthet detta effterföliande nödigere
kunde observeras och seden förandres och på beste sättett
inföhres.
1. Att uthi uttskrifningen kunde inföhres de formalia,
som uthi 1642 åhrs herredagzbesluth uthi den 4.
punct står, nämbligen: med thet förbehold, att thenne vår
godvillighet till H:s K. M:tz och fädernesslandzens [tienst]
icke må komma oss eller väre effterkommende till prsejudicium
i väre velfångna privilegia. Sedan att väre enskyltte
tiennare eller arbetzfolk, som till äfventyrs någre
små torp alf hussbonden kunne vara försedde med och
besittia och elliest i arbete gå hoos theres hussbönder,
äre och blifve befrijade och oroterade, serdeles nyby ge och
oschatlagde.
2. Seden så förmår den 30 punct uthi privilegierne,
såssom och vårt ingifne svar sub dato den 5 Novemb.
passato om försvarskarlar. Att desse både måge
i acht tages, att dhe måge beholle dehres nödtorfftige
folk och embetzmän uthan någon specification på sielfva
embetes nampn uthi besluthett; men alle andre försvarskarlar,
serdeles de som icke boo på husbondens grundh
och ägendom, uttages till knechter som drifftekarler.
4. (o: 3). I besluthet inföhres, att der någen hade tagitt
uthi denna varende Danska kriget skada på sin russtiensts
hollende, skulle det upfylla och nu strax sig igen att uprusta
med karlar och hester för dhe afgångnes stelle,
holler Hidderskapet och Adelen högt besvärligit, helst
effter de eij effter privileg[iernas] innehold inthet håfve
nutidt dess folkz underhold eller betalningh. Allttfördi
sökies her hoos för dehres tagne skade att niuta ett åhrs
lijsa sigh igen att uprusta, räcknandes ifrån dett dato
som han skadan på sin rustning lidit häfver. Så att
samma punct effter dess retta förstånd må blifva obser
-
Bilagor.
365
verat. Begäres och uti underdånigheet, att officererne måtte
tillhållas, der rytterne något skäligen sig af fijenden förverfvadhe,
sådant måtte dem icke fråntaghas, efter dem
af Cronones intet blifver meddelt, som förbemelt är.
4. Uthi dett svar, som på böndernes vegna införes,
der indrages och svaren på frelsses bönderne, hvilkett beqvembligere
motte nu inföhres, der som Adelen för sina
bönder svara.
Bil. K.1
Rikets ständers beslut. Dat. Stockholm den 7 December
1644.
Är särskildt tryckt samt hos Stiernman, a. st., dei. II., sid. 1064
o. f. Det i riddarhnsarkivet förvarade exemplaret har följande underskrifter:
Henrich
Fleming,
pro tempore Landtmarskalk.
Uti Grefvernes Brahernes stelle Uthi greffvernes aff Rassborghs stelle
Erich Gr. Leijonhufved. Schuanthe S. Baner.
Uthi Greffvernes af Torns ställe
Magnus Gabriel De la Gardie, Gabriel Oxenstiern,
Grefwe till Lecköö. F[ri]h[erre] till Mörby.
Gustaff Otto Stenbock, Åke Erichson Ochsenstiern.
Friherre til Öresten och Kronebek.
Jöran Gyldenstierna, Gustavus Bielke, Bengt Horn,
Friherre till Lundholm. L. B. de Salstadh. i H. Måres Horns ställe.
Erick Sparre, Bengtt Skytte,
i Gyllenhielms ställe. Frijherre till Duderoff.
Knutt Lilliehööck. Peder Ärlandhson. Seuedh Bååt.
1 Prot. sid. 326, 327. — Inneliggande exemplar med egenhändiga underskrifter,
jämfördt med ett likaledes till protokollet hörande exemplar af
adelns cessionsbref å tullfriheten (se vidare bil. M). I riksarkivet finnas
original på pergament såväl af riksdagsbeslutet som cessionsbrefvet, båda
undertecknade äfven af 14 riksråd.
Bland bilagorna till protokollet finnes äfven ett projekt till riksdagsbeslut
med påteckning: >Inleffreradt aff en kanselijskriffvare den 1
Decembria 1644 och den 2 dito för samptligie Ridderskapet opläsen första
gongon.» (Se prot. sid. 322.)
366
1644.
Herman Fleming,1 Larss Fleming,1
i Ryningers stelle. i Krnsernas stelle.
Hanss Kyle den yngre, Erick Flemingh, Hans Kyle.
i Forstenass stelle. på Flemingarnas vägna.
Henricus Flemingh, Knuth Lillie. Jöran Sparre.
i Gyllenstiärnans ställe på Nynääs.
Ache Hansson Vulfsparre. Erik Acheson Soop.
Christer Bonde. Gustaff Baner. Hindrich Horn.
I Horner af Kankas stelle
Giöstaf Ribbingh. Ifvar Nilsonn. Clas Stiernskiöldh.
Thure Thureson,2 Erich Ribbingh. Giöstaf Leijonhufwudh.
i Påssarnas ställe.
Adolph Herman Wrangel! Erich Carplan.
I Crussens af Elghammar [ställe]
Jöran Sparre.2 Claass Bielkenstiärna.
Gustaf Krabbe. Jönss Olufzon. Suen Bock.
Johann Berndes. Mathias Ulff. Charl. Hård.
Johann Månesköld. Nils Lijlliehööck.
Carolus von Scheidingh. Jesper Anderson Crus.3
Johan Yxkul. Melcher Wernstett. Christopher Grijp.
Suen Bock, Anders Stuart. Per Stråle.
i Jöns Gyllensparres stelle.4
Axelius Tott Erici. Lorentz Creutz. Magnus Drake.
Johan Eketrää. Carolus Paulli Zachari®. Claas Slatte.
Johan Stålhanske. Carli Hinrich Wrede. Jakop Clason.
Månes Örneflyckt. Melchior v. Falkenberg.
Per Ulfsax.2 Jönss Rosenstråle. Claudius Rålamb.
Jonas Bure5 Axell Bolia. Peter Kruse.
den yngre.
Bröms Gyllenmsers. Svante Rosenstråle.
Ericus Erickson Gethe.1 Jaoob Forbes. Hans Rottkirch.
Hanns Striik.1 Hans Månsån Olifueblad.
1 Tillägg från riksarkivets exemplar af riksdagsbeslutet.
2 Tillägg från riksarkivets exemplar af cessionsbrefvet.
3 Riksarkivets exemplar äro i stället undertecknade af Jesper Nilson
Grus, cessionsbrefvet dessutom af Anders Jespersson Krus.
4 Riksarkivets exemplar af cessionsbrefvet är äfven nndertecknadt
af Jöns Gyllensparre själf.
5 Riksarkivets exemplar äro undertecknade af Oloff Bure.
Bilagor. 367
På min K. Svågers Wälb. Jacob Linds wegne
Th[önne]s Langman. Matz Thönnesson.
Th[önne]s Langman. Jon Jönson Lind. Georg Stiernhielm.
Jöran Arm skyll. Jacob Törneskiöldh. Jöran Pattkull.
William Philp. Michel Jordan. Claes Classon Skalm.
Johan Silfwerstiärna.1 Anders Gyldenkloe.1
Casper Lilliecron. Claes Planting. P. Person Gyllenax.
Louis DGeer. Anders Swenske.2
Johan Erichzson Apalgreen. Jörghen Schillt.
Petrus Rosensköldh junior. Elias Giöss.
Joachim Transehe ä Roseneck. Georg Grissbach.
Jacob Steinberg. Jahan Ulfsparre. Sven Ugla Jöranssån.
Dauid Stuart.
Bil. L.3
Protochol, hollidt uthi den saak emellan
Herr Mauritz Hoorn till Karckis kährände och
Clas Classon Skalm svarende angående att b:te
Class Classon icke skulle vara någen adelsseller
frelsseman, på Ridderhusett uthi samptlige
Ridderskapet och Adelens nährvahru uthi
den Rikzdag, som holtz i Stockholm åhr 1644
uthi Octobris, Novembris och Decembris månader.
Anno 1644 den 23 Octobris.
Framträdde Class Classon Skalm till Stoorgården,
belägen strax vidh Abo, och beklagade sigh högeligen,
huru välborne Herr Mauritz Hoorn hade uthi någre åhr
bårttåth angripitt honom till sin ähra och reputation,
dett han icke skulle vara någen adelssman, uthan den
ähran och titulen sig tillköptt och således olagligen der
till kommen; dermed han icke allenast är intagen och
immatriculerat på Ridderhusett, uthan och gift sig uthi
1 Tillägg från riksarkivets exemplar.
2 Tillägg från riksarkivets exemplar af cessionsbrefvet.
3 Jämf. ofvan sid. 309, 317, 319, 320. Se äfven bil. M.
368
1044.
frelsett och bekommidt Herr Mauritz Hoorns frus närskyltta
frenka, och vill således träda uthi ett arf effter
sal. Axel Ifwersson, hvilkett arf Herr Mauritz Hoorn
häfver till sig taget och godzén besuttet i någre åhr, dett
han nu förmedelst öfvergången domb uthi Hofretten i
Åbo är tillkendt, dett Herr Mauritz inthet vill affträda,
uthan förmehner igenom denna biarne vill skillia honom
så väl från arfvet som och ifrån adelståndett; dett han
alldrig i evighet skall kunna honom öfvertyga myckett
mindre bevijsa, uthan vill på dett högsta deremot hafva
protesterat.
Öfvergaf så en supplication till välborne Herrn Landtmarskalken
Herr Hindrich Fleming till Lechttis. Hvilken
uplässtes af Secreteraren Johan Larsson.
Sedan inlade han en kongelig citation, att han till denna
Rikzdag på Ridderhusett skulle parera och förventta hvad
censur Ridderskapet och Adelen dem emellan fällandes
varder sampt en domb uthur Hofret[ten] i Åbo.
Derpå svarade Herr Bengdt Hoorn, Her Mauritz
Hoorns broderson, på sin faderbroders vegnar: Hvarföre
Class Classon icke förr hade angifvidt sigh, helst han till
den förra Rikzdagen var hijt citerat, dertill med hade
han uttverkatt en domb uthur Hofretten i Åbo emott
hans faderbroder, emot hvilken domb han häfver erhollet
beneficium revisionis, som nu här skall företages och revideras,
och fördenskulldh kommer denne process under
den Kongelige Regeringen.
Der på svarede Landtmarskalken, att denna tvist är
remitterat förmedelst skrifftelig konungzlig befallning till
detta forum att skärskodas; allttsså moste den och här
först ventileras, och den authoriteten, som H. K. M:t i
dett fallet hade dem nådigst opålagdt, i högsta vördning
iachttages. Men så hade det varitt gott, att man någet
litett tillbaka holler med sådana privata ährenden och
först afhandlade H. K. M:tz och rikzens högvich[tig]ste
ährenden, som proponerede äro.
Tillsade så Landtmarskalken Herr Bengt Hoorn, att
han ville tillseija sin faderbroder Herr Mauritz Hoorn,
att han häfver sine skriffter parat, dermed han vill öfvertyga
honom, så att när partterne blifver en dagh föresatt
att comparera, då alltt kan vara tillstädes.
Bilagor.
369
R[esponderade] Her Bengdt Hoorn, att hans faderbroder
var nu derföre uthe att colligera sådana skääl till
att refutera hans otillbörlige tillmäle.
Resp[onderade] åter Landtmarskalken, att Herr
Mauritz Hoorn skulle detta allt hafva giordt, effter han
är käranden och uttbracht samma kongelig citation, såssom
och icke tillstått hans contrapart att vara på Ridderhusett,
effter han icke skall vara någen frelssesman.
Graf Class Classon Her Bengt en afskrifft af sin första
inlagu eller supplication.
[Den] 24 Octobris.
Yardt Herr Mauritz Hoorn igenom Öfversten Johan
Yxkul och Melcher Wernstet [tillsagd], att hann endeligen
i mårgen, som är den 25, skulle komma tillstädes
att svara Class Classon på den injuriesaken.
Derpå Herr Bengtt svarede, att han vist i morgen
kommer.
Den 25 [Octobris].
Kom Herr Mauritz Hoorn tillstädes, och uplässtes
Class Classons supplication.
Deremot Herr Mauritz svarede sigh hafva i underdånighet
öfvergifvitt en supplication till Hennes K. M:tt
och söktt revision, ock kunde inthett svara vederpartten
eller inlåta sigh uthi någen rettegångz process, förr änn
han häfver fått svar der oppå, effter som han den i går
hade öfvergifvett.
Svaredes honom, att han ville svara till hans eget
uttbringande, i dett hann hade låtidt citera honom till
denna Rikzdag för samma saak skull.
Resp[onderade] någre rehsor, att han inthet kunde
svara till någen tingh, förr änn han kunde få förklaring
öfver sin supplication han i går hade öfvergifvidtt.
Svarede åter Landtmarskalken: Att här röres inthet
om någen revisionssaak, som angår arfvet och jordegodzen.
Dermed hafva Ridderskapet och Adelen inthett
till att giöra, uthan dem är allenast pålagt att censurera,
om han är en adelssman eller icke.
Der på Herr Landtmarskalken: Att alle trenne clas
serne
vele herom rösta, om Herr Mauritz skall icke dest;.
Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1644. 24
370
1644.
monstrera sina skäll, dermed han vill till inthett giöra,
dett Class Classon icke skall vara någen adelssman.
Och befalttes partterne, att de skole affträda.
Resolveredes, att Herr Mauritz Hoorn skulle uttföhra
sitt kähromåhl emott Class Classon, att han icke skulle
vara någen adelsman.
Derpå infordrades 1636 [års] acta så och 1638 åhrs,
der vidimirte copier vore infattede med en vidimerat copia
af Hofrettens domb uthi sal. Her Nilss Bielkes tijdh passerat
och gifvidt Class Classons fäder, dett han var erkendt
och uptagen för en född adelssman. Hvilka alle
uplässtes aff Secreteraren.
Dereffter infordrades Class C[lasson] allena, och tilltaltte
Herr Landtmarskalken honom: Effter som Herr
Mauritz Hoorn kan skee af andre förförd, såssom och af
en förnemblig familia enttsprossen, om han icke ville låta
falla denna sak och injurier; gode män skole läggia sig
der emill an.
Class Classon svarade, att der gode herrar ville comportera
dem emellan, ville han sig väll beqväma, dock
beklagendes sigh, att han icke allenast här inrikes uthan
och uttrikes med bref uttfördt, att hann icke skulle vara
någen adelssman. Dock vidh sin reputations ehrhollelsse
ville han fuller låta fallat för Herr Landtmarskalkens
och för heela Kidderskapetz skulldh med protest på sin
skada och omkostnad.
Dermed infordrades Herr Mauritz Hoorn, och berettades
honom, huru vida dhe hade brachtt hans vederpart^
att han väl skulle låta falla sijn saak, om så vore,
att Herr Mauritz sådant ville sökia.
Herr Mauritz Hoorn svarade sielf sigh villia med
skäl bevisa hvad han häfver sagdt, och hvad skrifvitt är
dett är skrifvidtt, och vill och tee sådana skäl, att han
icke är någon adelssman; och detta repeterade någre
gånger.
Class Classon sade han skulle man komma fram
med dem, han skulle snart refutera dem.
Herr Landtmarskalken sade: Imedlertijdh denna
saak hänger uthi process, skall Class Classon Skalm niuta
sitt säte och stelle på Ridderhusett och respecteras för en
adelssman, till dess han lagligen öfvertygas ej vara denn
som han sigh förre uttgifver.
Bilagor.
371
Dertill med sade och Herr Landtmarskalken till
Herr Mauritz Hoorn, allttfördy att han icke skall få orsak
sig att beklaga, dett han i denna saak i någen motto
skall öfverilas, derföre gifves honom dagh till nästkommande
onssdag, och då sina skääl framleggia.
Den 30 Octobris.
Inlefrerade Herr Mauritz Hoorn igenom Landz[höfding]
Hans Kyle en supplication, derutinnan han anhöltt, att
denna saak motte suspenderas, till dess revisionen blefve
hollén.
Derpå förklarede sig dhe trenne Classerne till vijdere
Herr Landtmarskalkens förklaring, att Herr Mauritz Hoorn
ännu gifz dilation till nästkommende lögerdag, effter som
honom för detta är opålagdt, att han då insinuerar sina
skääl och sådana documenter, dermedh han effter sijn egen
tillseijelsse vill framleggia, att Class Skalm skall inthet
vara någen frelssesman; och hvar han då icke parerar,
då vele Ridderskapet och Adelen effter Hennes K. M:tz
skriflftelige betalning uptage saken och der uthi sententiera,
allenast dett som angår adelskapett; den andra
deres tvist kommer Ridderskapet och Adelen inthett vedh.
Den 2 Novembris.
Effter som Adelen och Ridderskapet vore församblade,
kom Herr Mauritz Hoorn tillstädes och strax upstodh
och begärede dilation till onssdagen, effter han förventte
ifrån Finlandh ännu någre documenter till denna sijns
saakz verification; och hvar de kommo eller icke, ville
han liqvel comparera och saken emott honom inläggia.
Deremott Class Skalm sade, att dett var nu allenast
fåfeng excus.
Resolveredes åter, att denna prolongation skulle honom
tilldehles.
Den 6 Novembris.
Kommo åter Ridderskapet och Adelen tillsammans
för denna saakz skulldh, och lätt Herr Mauritz Hoorn de
novo åter endskylla sigh, begärendes dilation till lögerdagen.
372
1644.
Dett honom ännu till öfverflödh tillätz, på dett han
icke skulle gifves orsak, att han öfverilas uthi denna sak,
uthan på dett han deste bettre motte colligera sina defensskriffter
till att verificera hvad han honom hade tillagdt
och injurierat.
Den 9 Novembris.
Instältte Ridderskapet och Adelen sig på Ridderh
usett, att anhöra denna process. Men så lätt Herr Mauritz
(o: Bengt) Hoorn endskylla Herr Mauritz Hoorn,
hafvendes en supplication och ville den Herr Landtmarskalken
tillstella, hvilken Herr Landtmarskalken inthet
vele tillstädia eller emottaga, uthan beklagede sig, att
Ridderskapet och Adelen med honom vore högeligen disrespecterat,
att han dem så månge gånger hade fåfängeligen
tillhopa samblatt och sielf inthett velett parera.
Excuserade honom åter Herr Bengdt Hoorn, hans
broderson, och framlade supplication med någre tillhopa
krafssade bevijs, af någre bönder och annat lösst partie
uttgifne, som alla funno vara icke sufficient till denna
saakz kähre- eller vit[n]issmåhl.
Samsatte sigh Ridderskapet och Adelen med Herr
Landtmarskalken och expresse befaltte Herr Bengt Hoorn,
att der Herr Mauritz Hoorn hade någre bettre och så
månge han hade, skulle han inleggia till måndagen, att
bringa saken till sijn richtige ändskap.
Dermed utträdde partterne, och seden dhe åter inkalledes,
sade Herr Landtmarskalken till Herr Bengt
Hoorn, att han skulle seija sijn faderbroder, att honom
ännu till öfverflödh gifz dag till måndagen, alla sina
documenter skulle framleggia och sådana, som kunna gifvas
vitzordh.
Dett han ock sade honom dett ville påminna och tillseija.
Upålade och Herr Landtmarskalken Class Skalm, at
han moderate skulle svara på hans supplication och ingifne
skriffter, att icke någen synnerligen hans berömliga
familia och slächtt icke kunde offenderas, såssom och att
sielffva originalen igen skulle inlefrera med sin defensskrifft.
Bilagor.
373
Clas Classon Skalm svarade, att han moste så
svara, som han är antastat, i dett han högeligen är af
honom blamerat.
Begärede och Secreteraren Johan Larsson, att Clas
Skalm alla sina bevijs, som han uthi dhe förra copievijs
hade insinuerat, nu in originali till nästkommende måndag
motte inleggia till att verificera de förriga, såssom
och giöra Ridderskapet och Adelen deruthi contentament.
Den 11 Novembris.
När som Ridderskapet och Adelen hade tagitt sine
tillbörlige säten och stelle, framstegh Class Skalm och
tillstältte Herr Landtmarskalken:
1. Först in originali sitt adelige ursprungzbref gifvidt
af Konung Christian i Danmark;
2. dombref, som var gifvidt uthi Abo Hofrett in originali;
3.
Herr Larss Sparres egen gifne beviss, att denne
Skalm var rettmäteligen inkommen på Ridderhusett;
4. Underlagmannens med heredzbevijs in originali,
att dhe betygade, att han var af adeligh afkompst.
Der bredevidh inlade Skalmen en klageskrifft emott
Herr Mauritz Hoorn.
Seden npstodh Erich Geet, vice President uthi Abo
Hoffrett, och giorde sin tilbörlige oration och protesterade
högeligen emot Herr Mauritz Hoorn, effter han både
publice såsom och ingifvidt någre skääl, att den loflige
Hofretten skulle vara förfördh uthan någen noga ransakningh
till denna dombz uttgifvende, proteste[rande], att
hvar samma domb i någen motto violerades, så skulle
Herr Mauritz Hoorn vara förtencktt sådant att defendera
eller ock förventta hvad dett förmår, den som vrecker
Konungz dommen, för posteritetens skuldh.
Herr Bengt Hoorn meente, att Herr Mauritz honom
inthet violerade, uthan dhe måge svara dertill, som dehres
skrilfter hade honom meddeltt.
Landtmarskalken: Att han borde svara dertill, som
dem hade inlefreratt och till sijn saakz uttföhrende och
defension framlagt hade.
Begärede Herr Bengt på sin farbroders vegner, att
honom motte gifves en afskrift af Skalmens inlagu och
supplication.
374
1644.
Dett han ock strax ifrån sigh lefrerade.
Seden resolveredes, att Herr Manritz nu in puncto
skulle inleggia sina documenter, att Ridderskapet och
Adelen motte få see dem, på det saken kunde komma till
resolution uthi denne saak dem emellan.
Inlade så Herr Bengt trenne uttågh, som vore gifne
uthur Cammar-Archivo, såssom och sade, att hans faderbroder
hade ännu någre flere, som han i mårgon ville
öfvergifva.
Class Skalm ingaf och en vettnesschrift och passerade
skriftelige befalninger, som honom och Ifvar Gostafsson
emellan ännu hengde om någre godz, att han vore han[s]
afvundzman och lägh med honom ännu uthi en action.
Befaltte så Herr Landtmarskalken, att Herr Bengt
skulle categorice tillseija sijn faderbroder, dett han i
morgon insinuerer så månge skäl han hade till att inleggia;
hvar ock icke, så ville dhe träda till sakzensändskap.
Den 12 dito.
Lätt Herr Mauritz Hoorn ingifva en suplication, att
han för detta forum inthet väl kunde parera, effter som
han förmehner saken skall företages till revision.
Deremott upstodh Landtmarskalken och beklagede
sigh, att han inthett blifver respecterat som en Landtmarskalk,
effter som H:s K. M:tt och den högloflige
Kongelige Regeringen både embetet och stafven [honom]
tillstältt ock ombetrodt hafva.
Der på befaltte Landtmarskalken, att dhe vele omrösta,
huru dhe sig uthi denna saak skole förholla, effter
som ock nästan vill jäfva dem allesamman.
Tillsporde så Herr Bengtt, om han hade ännu nogre
documenter eller vettnesbörder, som han tencker att vilia
inleggia, till att fullkombligen refutera Skalmens adelige
afkomst.
Sade sig inge någre att hafva.
Dereffter befaltte Landtmarskalken, att Ridderskapet
och Adelen skulle omrösta, såssom och att dhe vele
maintinera Landtmarskalkens reputation, så att icke någen
consequens häraf i framtiden kunde föllia, att någen illvilliogh
skole sig låta finna och leggia på en adelssman,
Bilagor.
375
som legittime vore här intagen; kunde i någon motto blameras,
som nu med denne act skeer.
Förmeente Ridderskapet och Adelen, att man söktte
och anholle, att uthi privilegierne kunde inföhres, att
hvilken adelssman effter privilegiernes inneholdh lagligen
och effter processen vore här intagen, af någen icke
skole häreffter understås att violeras eller blameras i
någen motto, hvar detta så skulle passera.
Voterades.
Tertia classis. Jöran Stiernhielm: Effter som
Herr Mauritz Hoorn nu så månge [gånger] är gifven
dilation så väl att comparera så och i synderheet att
intee dhe skääl, dermedh han vill betyga, dett Skalmen
icke skole vara någen adelssman; och fördenskuld låter
oss träda till conclusion och see till, om Class Classon
Skal[m] kan erkennes för en adelssman eller icke, effter
som han så månge skääl häfver insinuerat, som vi inthet
kunne improbera.
Herr Landtmarskalken sade: I gode herrer, skulle
man icke öfversee ännu Skalmens documenter?
Hvilke oplässtes in originali.
Ytterligere sade Landtmarskalken: Skulle man
inthet finna på några medell, att begge parterne kunde
erholles vidh dehres reputation?
Svaredes i gemen: låter oss dömma i saken.
Herr Landtmarskalken begärede, att de i 3 Classis
änn ytterligere vele sig förklara.
Carl Mörner: Att honom må gifvas dilation, att
Herr Mauritz icke må förorssakes sigh att besvära, att
han öfverijlas; dock Hennes K. M:tz bref, Ridderskapets
och Adelens rettigheet och dess myndigheet förbehollen,
såssom och saken kunde confereras med sielfva Rikzens
Rådh.
2. Class. Sewed Bååth: På dett kähranden, som
synes dommen gå under ögonen, icke må hafva orsak sig
att beklaga, att honom skeer någott för kortt, må gifves
dilation, och att vi imedlertijdh måge conferera saken
med Rikzens Råd och af dehres conferens deste bettre
kunna dömma i saken, dock hvars och enss rätt alldehles
förbehollenn.
376
1644.
1. Classis: På dett att ingen skulle fatta någen suspition
till någen af oss, att man skulle favorisera någendehra
partten, synes rådeligitt, att Herr Mauritz Hoorn
gifz ännu någre dagar dilation, såssom och en copia af
Skalmens inlagu.
Resolveredes eenhelleligen, att honom gifz dilation
till lögerdagen, som är den 16, på dett Herr Mauritz
Hoorn deste bettre må kunna inleggia de documenter hann
videre kan hafva emot sijn vederpartt att inleggia. Och
hvar sådant skeer eller icke, så vele Ridderskapet och
Adelen författa och sluta uthi denna saken förmedelst
H:s K. M:tz bref och Adelens privilegier, parterne emellan,
så vida adelskapet vidkommer, afdömma.
Af denna conclusie togh Landtmarskalken en copia.
Den 16 Novembris.
Kommo Ridderskapet tillsammans att öfverleggia
denna tvistiga saak.
Inlefrerade Herr Mauritz någre sammanhemptade
skriffter med bomerker underteknade, och af andra hörtt.
Frågades Skalmen, om han hade någre flere skäl.
Negerede, uthan dhe som inlagde ähro med hans
slächttlinea, hvilken in loco refuterade Herr Mauritz
Hoorns skriffter då som förr, att de vore inthet annatt
änn käringesqvaller.
Upträdde åter vice Prsesidenten uthi Abo Erich Geet
och protesterade på dett kraftigeste emot actorem, i dett
han vill qvälia Hofrettens domb.
Herr Landtmarskalken excuserade Herr Mauritz
Hoorn, att han dett icke giorde, uthan dhe, som skriffterna
hafva uttgifvidt, dhe måge dertill svara.
Inlade Carl Pauli en supplication emot Herr Bengt
Oxenstierna, effter han hade gifvidt honom en sufflet på
Bollhusett.
Dertill Herr Bengt negerade, dett ej vara retta orsaken,
uthan han hade honom någre rehsor affronterat
uthi spelett på Bollhusett.
Tillsades dem bådom af Landtmarskalken, att ingendehra
skulle giöra den andra någen skada.
Carl Pauli beropade sig på Otto v. Scheiding, som
då var tillstädes, om icke så var passerat, som han uthi
sin inlagu införtt hade.
Bilagor.
377
Otto Scheiding berettade, att Herr Swante Swantesson
Banner sade till Pauli, dett heeter hafva stoor mun
på Ridderhusett.
Dermed befalttes desse förb:te att afträda, som var
Hoorn, Geet och Carl Pauli.
Landtmarskalken proponerade och framsteltte, att
hvar någen framdeles så illvilliog funnes, som således
[antastade] en adelssman serdeles af de gamble familierne,
derföre moste man cante hermed omgås.
Disput[erades] lenge pro et contra, att dhe skääl Herr
Mauritz Hoorn hade inlagdt vore allenest löse skriffter
och kunde ingalunda giöra någet till saken, uthan äre af
inthet värde.
Deremot Clas Classon Skalms documenter, domb och
skrifftelige bevijs erkenna dhe för gode och fullkomblige
till sitt adelskapz erhollende.
Ytterligere föreslogh Herr Landtmarskalken, om
man icke skuUe kunna bileggia denna saak dem emellan.
Om Herr Mauritz Hoorn allenast sielf ville erkenna sijn
contrapart, som är Class Classon Skalm, för en adelssman,
och att någre af Adelen lade [sig] dem emellan.
Derpå infordrades dhe igen.
Och tillspordes Herr Mauritz Hoorn, om han ville
comportera sig och erkenna sijn vederpartt för en adelssman.
Herr Mauritz svarade, att han nu inthet strax
kunde sig resolvera, uthan ville först consulera sådantt
först med sine närvahrende slächtt och förvantter.
Seden infordrades Class Skalm, och tillspordes honom,
om han ville icke låta falla saken och comportera sig till
förlikning, om den andre vill sådantt sökia.
Beklagede sigh öfvermottan, att han vore så högeligen
af Herr Mauritz Hoorn affronterat och kunde inthett
lenckia sig till någen förlikning, uthan begärede tienstödhmiukeligen
om en rettmätig sentens och domb, effter
hans föräldrar i lika motto till nampn och rychte af
honom vore violerade och angrepne, derföre kunde han
inthet inlåta sig uthi någen comportans uthan föregången
domb.
Seden gafz Herr Mauritz Hoorn dilation till måndagen
att consulera med sina slächtt och förvantter, så
378
1644.
att saken kunde bileggias och begge partterne erholles
vidh sin reputation, och att han sådant söktte hoos
Skälmen.
Dett han och uttlofvede att villia giöra.
Seden resolveredes och författedes denne resolution:
Att endock Kidderskapet och Adelen fullkombligen vethe,
att dhe icke kunna dömma emott angående Hofrettens
domb och andre skääl och bevijs anlangende Skalmens
väl tillfaldne adelskap; docklikväl betenckiandes Herr
Landtmarskalkens anbringande till begges reputations
erhollende, att Herr Manritz Hoorn med sine förvantter
och venner kunne imedlertijdh vinleggia sig att förehna
Skalmen angående injurierne, såssom och att icke alle i
prima och dhe andra Classerne äro tillstädes uthan absens
motte komma tillstädes; och förty gifz Herr Mauritz
Hoorn dilation till måndagen den 18 Novemi)., der dhe
eij imedlertijdh kan bileggias, då en fullkombligh censur
och domb effter vår förrige förklaring uthan någott videre
upskof eller exeption skall afdömmes adelskapett angående.
Detta uplässtes tvenne gånger af Secreteraren Johan
Larsson.
Dermed toghz afsked för denna dagh.
Den 18 Novembris.
När Landtmarskalken inkom, sade han, att Herr
Mauritz Hoorn hade haft Herr Göstaf Stenbock och Sewedh
Bååth hoos honom, att Herr Mauritz Hoorn kommer
en timma eller två herefter, de vele fördenskull någet
lithett patientera, om saken dem emellan kunde comporteras.
Sedhen emott klockan tolff kom Herr Mauritz Hoorn
på Bidderhusett.
Tillsporde så Landtmarskalken Herr Mauritz Hoorn,
om han effter sidste afskedh hade consulerat med sina
slächt och förvantter och med dehres inrådende söktt
Class Skalm till comportation.
R[esponderade]: Han ville ännu giöratt. Och skickade
så tvenne af adel till honom.
Ater upstodh Landtmarskalken och sade, efftersom
I håfven seedt, att Herr Mauritz Hoorns brodersson tvenne
Bilagor.
379
rehsor häfver trädt till honom och begäratt, att saken
dem emellan kunde komma till conferation(!), dy gick jagh
sielf till honom och frågede honom, om detta var hans
fullkomblige begäran.
Dertill han uppenbarligen sade, att dett var hans
villia och begäran, och är således Herr Mauritz Hoorns
uttseijelsse:
Först att han häfver förstått, att dhe skälen, som
hans vederpartt Skalmen häfver insinuerat, äre gode och
sufficiente; och dhe, som han häfver inlagdt, kunne inthett
gillas eller giöras sufficient. Derföre föllier der uthaf,
att han är och blifver en adelssman; kan eij heller protestera
emott det skäl eller bevis den förrige Landtmarskalken
Herr Larss Sparre hade honom skriffteligen gifvidt.
Resolveredes af Skalmen, att hvar Herr Mauritz
Hoorn ville sådant igenkalla och erkenna honom för en
adelssman, som dhe gode herrar honom före erkenne, och
honom derpå skrifftelig bevijs meddehla, såsom och med
dett förbeholdh, att han emott dem, som sådana bevijs
emot honom hafva uttgifvitt, på behörliga ortter må
uttföhra.
Derpå trädde åter Herr Landtmarskalken till Herr
Mauritz Hoorn, om han ville her till jaka och sitt fulkombliga
ja hertill seija.
Dett och Herr Landtmarskalken uttsade och uthi
alles närvahru ändå honom tillsporde, om dett icke var
hans uttsagu så.
Dett han ock giorde och sade, att han sådant hade
begärt af Herr Landtmarskalken, dett han hans jaa skulle
framdraga.
Derpå begärede Class Classon Skalm, att han motte
få en skrifftelig censur och domb.
Hvilken och in puncto conciperedes och uplässtes,
dock att han bettre skulle öfversees, såsom nu ber effter
föllier.
Dermed gick hvar hem till sitt, och denna process
tog således en ändskap till dombssens reen- och underskrifvande.
De skriffter, som dhe i denna saak hvar med andra
vexlat hade, blefvo sönderrefne för posteriteten skulldh.
380
1644.
Seden soliciterede Class Classon Skalm esomofftast
om samma skrifftelige domb, men elFter ingen session
eller sammanbompst ifrån den 18 Novemb. till den 2
Decembris skedde, blef hann oppehollen.
Den 11 Decembris upstodh åter igen Class Classon
Skalm och anhöltt i samptlige Ridderskapssens närvahru
boos Herr Landtmarskalken, att han kunde bekomma den
pronuntierade dommen emellan honom och Herr Mauritz
Hoorn, helst effter Rikzdagen nu snartt endas.
Derpå svarede Herr Landtmarskalken, att han
skulle strax bekommat. Och tilltaltte så samptlige Ridderskapet,
att dhe vele 4 eller fem tillika med honom underskrifva
sielfva dommen.
Dertill dhe samptligen af alle frenne Classerne svarede,
Herr Landtmarskalken skulle underskrifvat, dett vore
nogh.
Derpå han yterligere tilltalte dem, då dhe åter fulkombligen
sigh förklarede, att dett är nogh, att han allenast
som en Landtmarskalk underskrefve.
Derpå underskref således Landtmarskalken tvenne
lika lydandes, dett ena tillstädes Class Classon Skalm
af Landtmarskalken uthi alles dehres preesens, dett andra
ad actis inhefftatt.
Frågede och begärede Class Classon Skalm, att
honom ex actis motte uttlefreras dett förbehold om injurierne
och expenserne.
Herr Landtmarskalken svarede, att dhe hafva intet
dermed at giöra, uthan han sökie det på behörligit
orth.
Hernest föllier sielfve dommen, som Herr Landtmarskalken
underskrifvidt häfver och sielf Class Classon
Skalm tillstältte, som förb:tt står.
Desslikest föllier och ett concept af samma domb, som
af Herr Landtmarskalken emenderat och den rette dommen
effter författadt är.1
* •
*
Förmedelst Hennes Kong:e Maij:tz vår allernådigeste
Drottningz befalningzbref uthi den tvistige saak emellan
1 Konceptet är här uteslutet.
Bilagor.
381
välborne Her Mauritz Hoorn kärande och välbördig Clas
Classon Skalm svarande, angående Class Classons Skalms
adelskap, är detta samptlige Ridderskapetts och Adelens
ändtlige censur och domb. Afsagd på Ridderhusett den
18 Novembris åhr 1644.
Effter noga öfvervägande ock af dhe fullkomblige documenter,
som Class Classon Skalm häfver insinuerat mot
Herr Mauritz Hoorn angående at han icke skulle vara
någen adelss- eller frelssesman. Uthaf hvilke orefuterlige
skääl och bevijs Ridderskapet och Adelen erkenne och
holle bemeltte Class Classon Skalm för en rett adelssman,
ursprungen af Attu Skalmers familia och herkompst uthi
Åbo lahn. Och fördenskulld niuter på Ridderhusett sitt
säte och stelle, som honom dett af förrige Landtmarskalken
anno 1638 tilldeeltt är; så och detta odisputerligitt nu och
i framtiden, som ock kähranden honom sielf nu dervidh
erkenner och holler. Detta altt med godom skälom. Actum
Stockholm ut supra.
På samptlige Ridderskapssens och Adelens vegnar
Henkich Fleming, Landtmarskalk.
Bil. M.
Förteckning på öfriga originalprotokollet Magda, men här
ej tryckta handlingar.
Rådets och adelns öppna bref angående afstående af
den i privilegierna stadgade tullfriheten; dat. Stockholm
den [7] Dec. [1644]. Inneliggande exemplar med originalunderskrifter.
Ett original på pergament finnes i riksarkivet,
dat. den 7 Dec. 1644, särskildt tryckt samt hos
Stiernman, a. st., Bih., sid. 327. Jämf. äfven bil. K (sid.
365, not. 1).
Kungl, resolution på allmogens besvär; dat. Stockholm
den 13 Dec. 1644. Tryckt ex.
Kungl. Maj:ts stadga och påbud öfver åtskillige oordningars
afskaffande, inritne uti adliga samkväm, morgon
-
gåfvor och klädedräkter; dat. Stockholm den 17 Dec. 1644.
Tryckt ex.
Grefve Per Brahes fullmakt för Erik Leijonhufvud
till Aden och Hjälmarsberg att företräda hans omyndiga
brorson grefve Nils Brahes sställe, stämma och rätt» vid
riksdagen; dat. Stockholm den 8 Okt. 1644. Original.
Grefvinnan Magdalenas af Thurn fullmakt för Gabriel
Gabrielsson Oxenstierna, friherre till Mörby, att företräda
hennes sons grefve Henriks af Thurn ställe; dat. Stockholm
den 8 Okt. 1644. Original. — Hennes skrifvelse till
landtmarskalken rörande samma sak; dat. den 6 Okt. 1644.
Original.
Landshöfdingens i Skaraborgs län Carl Siggesson
Hosendufvas skrifvelse till riddarhussekreteraren med insändande
af lista på frånvarande adelsmän, ursäktelsebref
m. m.; dat. Götala den 27 Sept. 1644.
Handlingar angående förfall för Anders Sjöblad, Per
Hård, Jöran Jakobsson, Alexander Irving och David Stuart.
Handlingar rörande tvisten mellan Mauritz Horn och
Clas Classon Skalm (däribland Skalmarnes släktlinea).
Jämf. bil. L.
IntroduJctionshandlingar:
1. Frälsebref för Jösse Olofsson (stamfader för släkten
Giös); dat. Stockholm den 10 Aug. 1444. Afskrift.
— Släktlinea, företedd på Poijo häradsting den 15 Juni
1644.
2. Sköldebref för Petter Bröms (Mannerhielm); dat.
Higa den 20 Aug. 1622. Afskrift.
3. D:o för Mårten Thiesen Ankarhielm; dat. Stock
holm
den 10 Sept. 1644. Vidimerad afskrift.
4. D:o för Carl Gregersson Andeflycht; dat. Stock
holm
den 20 Juni 1644. Vidimerad afskrift.
5. D:o för Börje Nilsson Drakenberg; dat. Stockholm
den 13 Dec. 1643. Vidimerad afskrift.
6. D:o för Gullbrand Olofsson Arrhane; dat. Stockholm
den 21 juni 1608. Afskrift.
7. D:o för Carl Henriksson Hyther; dat. Stockholm
den 19 Sept. 1640. Afskrift.
8. D:o för Erik Henriksson Hyther; dat. Stockholm
den 15 Dec. 1642. Afskrift.
