# ID: svediakorp-gov77
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1636--1644
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 190,242
# sentences: 7,032
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


i
> i
SVERIGES RIKES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
R1KSDAGS-PR0T0K0LL,
MED TILLHÖRANDE HANDLINGAR, FRÅN
SJUTTONDE ÅRHUNDRADET.
mi«I HÖGLOFLIG!! STälDBIS BESLUT FRÅS TRICKET LIGH.
TREDJE DELEN:
1636-1644.
■ -—»4J3K5><2Aö{)||{}Q-€Si><£*“e
s y ® © is sa @ il osa ,
TRYCKTA HOS E. WESTRELL, 185T.
FÖRSTA HÄFTETS INNEHÅLL.
Sid.
Inledning
1
Protokoll och Handlingar:
De med * betecknade äro blott i utdrag upptagne, eller anvisning gifven,
hvarest de förut finnas tryckta.
1. Riddarhus-protokoll vid Mötet af Adel inom och utom Collegierna, i
Stockholm i Okt.—Nov. 1636
1.
Bilagor: Kgl. Proposition till Gollegierna och Ridderskapet, d. 30 Okt. 8
Collegiernas och Ridderskapets betänkande, d. 9 Nov  9
Anteckning om Presterskapets möte i Stockholm, 1637
10
2. Riddarhus-protokoll vid Riksdagen i Stockholm i Jan.—Pebr. 1638. . 11.
Bilagor: * Riksdags-propositi on, d. 17 Jan  64
Adelns Svar derå, d. 24 Jan 67.
Punkter för Ständerna, d. 24 Jan 74,
Adelns Sv^r derå, d. 5 Pebr 78.
Adelns bevillning till Spanmålshjelp, d. 5 Pebr 84.
Punkter för Adeln särskildt, d. 31 Jan 85.
Adelns Svar derå, d. 12 Pebr 89.
Adelns Besvär, d. 12 Febr 93.
‘Förslag till Riksdags-beslut, i Febr 96
*Riksdags-beslut, d. 22 Febr., med Adelns underskrifter ... —
‘Förslag till Stadga om Kyrkofonden, i Febr 98
‘Stadga om Kyrkofonden, d. 22 Febr  —
* Ordning och Taxa på lilla Tullen och Accisen, d. 28 Febr. . . 100
‘Adelns bevillning till Riddarhus-byggnaden, d. 27 Febr. ... —-
*C. C. son Gyldenhielms förklaring angående utbyte af hus och tomt 101
Riddarhussekr. Johan Larssons böneskrift till Adeln —
Introduktionslängd, ‘med tillhörande handlingar 102
‘Diverse Handlingar 103
Skrifvelse från Krigs-kollegium till Landtmarskalken angående
Rusttjenstlängder, d. 3 Febr 104
* Förteckning på kronans friparker i Westergötland etc —
Anteckning om Mötet i Westerås, i Jan. 1639
105
3. Riddarhusprotokoll vid Riksdagen i Nyköping, i Jan.—Febr. 1640 . . 106
Bilagor: * Riksdagsproposition, d. 18 Jan 138
Adelns Svar derå, d. 28 Jan
140
Punkt för Adeln, om Stora Sjötullen, d. 30 Jan 144
Adelns Svar derå, i Febr 145
Tre Punkter för Adeln, d. 3 Febr. 148
Adelns Svar derå, i Febr 149
* Förslag till Riksdagsbeslut, i Febr 151
‘Riksdagsbeslut, d. 17 Febr., med Adelns underskrifter. ... —
Adelns Påminnelse angående Besvären 152
‘Kgl. Resolutiou å Adelns Besvär, d. 17 Febr 153
Adelns' Påminnelser ang. adliga jungfrurs giftermål m. m. Två
Handlingar —
Förteckning på Adel som uteblifvit från Riksdagen 156
* Ursäktelsebref, * Böteslängder 158
Adelns sortering under länen, för rusttjenstpenningar, .... —
‘ Introduktionshaudlingar 159
‘Jöran Rosenkrantzs böneskrift till Adeln 160
4. Riddarhusprotokoll vid Mötet af Adel inom Collegierna, samt Lands
höfdingar,
Biskopar, Superintendenter och 4 städers ombud, i
Stockholm i Jan. 1641 161
Sid.
162.
Bilagor: Punkter för Adel och Prester, d. 5 Jan,
.. 1 T
rlo"!! A Jäll. ... l0«7.
175,
Tvenne Punkter för Adeln särskildt, d. 17 Jan 176.
Collegiernas och Landshöfdingarnes Svar derå, d.
Adelns ytterligare förklaring å andra Punkten
Tvenne Punkter för Adeln särskildt, d. 17 Ja
Adelns Svar derå, d. 29 Jan. med underskrifter 177.
Ordning på Landshöfdingdömena  179.
* Mötets Beslut, den 27 Jan
Bref från S. Swartt ang. hans broders gifte . . . . • • ■ • ~
Riddarhus-protokoll vid Riksdagen i Stockholm, i Jan.—Mars 164» . 180.
Bilagor: * Riksdagsproposition, d. 11 Jan
Adelns svar derå, den 22 Jan ***•
Punkter för Stunderna, d. 22 Jan Q
Adelns svar derå, d. 3 Pehr _ vt •
Börsta Klassens särskildta förbehåll dervid
Två Punkter för Adeln, d. 22 Jan ^“4.
Ytterligare Punkter för Adeln, d. 4 Pehr  •
Adelns förklaring till de två Punkterna, i Pehr
Adelns Svar till de sednare Punkterna, d. 18 Fehr
Adelns Besvär, d. 22 Pehr  •
•Riksdagsbeslut, d. 23 Febr  •
•Biafsked, d. 22 Febr
•
Förslag till Ordning och stadga om adliga bröllop m. m. ...
Adelns förnyade bevillning till Riddarhusets byggnad ..... 2St>.
Fullmakter, utfärdade af ätters hufvudmän för andra, att intaga
deras säte på Riddarhuset
* Kgl. Resolution om Gyllensparre-namnet *88-
* Förteckningar på uteblifne, med tillhörande handlingar m. m. . —
Introduktionslängd
* Introduktionshandlingar
Fortsättning af inledningen, samt 'protokoll och handlingar
intill slutet af år 16U, utgöra del andra häftet, sorn utkommer
till hösten.
RÄTTELSER:
Sid. 48, rad. 20, tillägges: Se Bil. L.
52, — 18, utgår: Se Bil. J.
— 53, — 25, utgår: Jfr Bil. L.
87, — 36, står: repustation, läs: reputation
247,— 31, tillägges: Actum Stocholm den 11 Januarij A.o lb42.
INLEDNING.
\ i hafva redan vid slutet af det Möte, som hölls på sommaren
år 1636, haft tillfälle att se, hvilket inflytande Axel Oxenstjernas
närvaro och personliga deltagande i rådslagen utöfvade. i letta inflytande
framstår ännu tydligare i de öfverläggningar, som under hela
återstoden af detta år, i en nästan oafbruten följd af Råds-sessioner
föreföllo, om rikets så yttre som inre angelägenheter.
Vid de yttre måste naturligtvis Oxenstjernas bortovaro från
skådeplatsen för kriget och underhandlingarne vara af något menlig
verkan; meri dels hade sjelfva krigsrörelserna under Baners befäl
antagit större enhet och planmässighet, som ock snart visade sig
genom segern vid Wittstock; dels behöfdes nu ej mera den långsamma
brefvexling, som förut egt rum mellan Kansleren och det
hemmavarande Rådet. Emellertid sattes en gång i fråga, att Kansleren
skulle, för att påskynda underhandlingarne, sjelf slå sig ned
i södra Sverige och der mottaga främmande sändebud.
Det är dock hufvudsakligen i de inre angelägenheterna som Oxenstjernas
deltagande röjer sig. Och de voro svåra nog att påkalla
hans verksamhet. Man hade af det upplösta Mötet icke erhållit bifall
till någon ny bevillning eller utskrifning, och man insåg behofvet af
båda delarne. Att sammankalla en Riksdag tycktes vara besvärligt,
och sannolikt fruktlöst; för utskrifningen särskildt ansågs det ej
heller nödigt. A andra sidan trodde man sig väl kunna uppdrifva
kronans befintliga tillgångar så, att de skulle kunna fylla behofven,
men det kunde i alla fall ej genast medföra åsyftad verkan; och
hvad värre var, det måste till ej ringa del ske medelst inskränkning
i alltför mycket utsträckta och missbrukade rättigheter hos det
stånd, hvars goda vilja var vigtigast att ega, och hvars fördelar Regering
och Råd sjelfva i främsta rummet delade och begagnade.
Om missbruket af nya säteriers anläggning, af rå och rörsrätten
samt frihetsmilen, hvilket allt ledde till minskning i kronans tionde,
i dess skjuts- och gästningsrätt, i gärder, i utskrifning m. m.; om
1
H
adelns tullfrihet, som blott tillsvidare och för kort tid var eftergifven;
om detta och dylikt höllos vidlöftiga rådplägningar, vid hvilka
Kansleren, med stöd af flera eller färre andra, försvarade kronans
fördel mot en del Rådsherrar, hvaribland Per Brahe. Rock ej så,
att Oxenstjerna förnekade adelns rättigheter, eller ville se dem förminskade,
men blott begagnade pa sadant sätt, att staten kunde
uppehållas och 1'örkofras, och att man ej ådrog sig en framtida
Konungs lagliga räfst. Han bestred t. ex. ej Brahes påstående, att
mantalspengars erläggande var förnärmande för adelsmän, men
trodde dem ej kunna utan ersättning afskafläs, icke ens i utbyte
mot tullfriheten. Han yrkade dessutom på uppdrifvande af rikets
bergverk, handel och näringar, äfven om adeln skulle derför få inskränka
bruket af försvarskarlar, och föregå de andra stånden med
bidrag till det återupprättade Kopparkompagniet').
Den sedan Mötet återstående frågan om de Norrländska städernas
och Söderteljes segelfart på främmande hamnar afgjordes till
fördel för Stockholm och Åbo, blott med undantag i viss mån för
Gefle, och med förbehåll af utvidgade marknadsfriheter 2).
1 en annan fråga, hvars slutliga afgörande eller tillämpning Mötet
öfverlåtit åt styrelsen, vidtog denna, efter långa öfverläggningar,
en åtgärd af vigt: den skiljde unga Drottningen fullkomligen från hennes
moder, och öfverlemnade hennes uppfostran uteslutande åt Pfalzgrefvinnan.
Den var älven betänkt på att sätta Knkedrottningens
lifgeding under förvaltning :i).
Vid slutet af året företogs återbesättandet af de lediga biskopsstolarne;
och oaktadt man ej förnekade Rudbecks Öfverlägsna egenskaper,
utnämnde man dock Paulinus till Erkebiskop, särdeles på
Oxenstjernas bedrifvande; att ej rösterna inom stiftet tillfallit Paulinus,
tillskrefs presternas vana att helst rösta på de i stiltet infödda.
Till Biskop i Linköping sattes af Skytte i fråga Baazius, men
detta troddes vara alltför stötande för ståndet, och man stannade
vid Lektor Jonas Petri 4).
1 alla frågor af vigt sökte Kansleren åstadkomma den största
möjliga enstämmighet, hindrade enskildtas försök att genom borto
-
1) Se Rådsprotokollen för sommaren och hösten 1030, utgörande med tillhörande
beslut eller rådslag en rik skatt för kännedomen af Sveriges inre förhallanden,
och i viss mån af Europas.
2) Eörordningarne härom af d. 19 och 20 Nov. finnas tryckta i Stjernman! Ekon.
och politie stadgar, 2. 57 09. 3) Rådslag af d. 15 Aug.
4) Rådsprot. för d. 25 Nov. och Rådslag af d. 14 Dec.
varö undandraga sig delaktighet i ansvaret för fattade beslut, lät
uppsätta rådslagen skriftligt, underkastade dem förnyade granskningar,
och lät dem slutligen underskrifvas af samtliga Rådet, äfven af
de medlemmar, som ej deltagit i diskussionen, men haft del af dess
föremål, och tillfälle att afgifva sitt betänkande5). Äfven för sjelfva
förfarandet härvid uppsattes och godkändes ett rådslag 8).
Vi nämde Rådets tvekan om behöfligheten af ett allmänt ständernas
möte. I ett rådslag af den 15 Augusti lemnäs frågan ännu
oafgjord. I början af Oktober kom den åter 7), men man stannade
vid att blott genom Landshöfdingarnes åtgärd i orterna söka utverka
dels utskrifning, dels ock förnyad afståelse af adelns tullfrihet.
För att dock härför vinna ett nytt stöd, tillkallades ett slags
möte af Collegiernas medlemmar och andra på stället varande
adelsmän.
Den 29 Oktober 8) voro dessa herrar uppkallade till Rådkammaren,
och förständigades, att »eftersom de voro de förnämligaste
som hade gods å landet», ville man, för att ej onödigtvis besvära
ständerna med riksdag, inhemta deras råd: dels huru adelns privilegie-handlingar
måtte blifva bevarade bättre än hittills, och Riddarhusbyggnaden
komma i gång, med dervid från början åsyftade anstalter
för ridderliga öfningar; dels att bidrag måtte inflyta till Kopparkompagniet;
dels utskrifning erhållas af hvar tionde krono och
skatte bonde, hvar tjugonde frälse; dels ock adeln afstå sin tullfrihet
för ännu 4 års tid; samt slutligen huru missbruket af rå och
rörsfriheten kunde afhjelpas. — För tillfället svarade Assessorn i
Svea Hofrätt Carl Horn å de närvarandes vägnar; sedermera nämnes
Lars Sparre åter som Landtmarskalk, och mottog (d. 4 Nov.)
berörde frågopunkter skriftligen uppsatta 9).
Redan den 2 November hade Råd och adel tillsammans tagit
Adelns privilegier i ögonsigte, och denna fråga träder dermed i
bakgrunden. Till Riddarhusets byggnad beviljades intet bestämdt,
och en och annan yttrade betänklighet vid att något gifva, förr än
5) Rådslag af d. 1, 15, 23 Aug., samt tvenne af d. 14 Dec.; dessa tvåärotryckta
i Handl, till Skand. Hist., D. 33. Alla finnas i Riksarkivet.
6) Ett af de ofvan nanida för d. 14 Dec. Utgående expeditioner underskrefvos
framgent af regeringens ledamöter.
7) Redan nu (d. 22 Okt.) sattes i fråga att bereda tillgångar för tillfället genom
att sälja kronans gods; men det ansågs menligt för statsverket.
8) Enligt Rådsprot., den 30 enligt Adelns protokoll, som är tryckt å sid. 1—7.
9) Punkter för de närvarande af Collegierna och Ridderskapet, daterade d. 30 Okt.,
i Riddarhusprot., sc sid. 8, 9.
1Y
man granskat räkningarne på influtna medel, och sett huru de blifvit
använda. Till kopparkompagniet skedde teckning kollegievis.
För utskrifningen hänvisades till underhandling med ständerna i landsorterna,
och förmodades att adeln skulle densamma medgifva till
samma belopp som sednast; dock önskades undantag för ladugårds-,
samt rå och rörsbönder. Friheten från stora sjötullen trodde man
ock, efter några svårigheter, att adeln skulle vilja afstå på ännu 4
år; och hade slutligen intet att invända mot rättelser i missbruken
af rå och rörsfriheten, dock att Adelns privilegier och urminnes
häfd lemnades oförkränkte.
Förhandlingarne synas ha varat föga öfver en vecka, ty svaret *)
är dateradt den 9 November; det har dock ej blifvit skriftligen aflemnadt
förr än i början af December, då sammankomsterna redan
upphört. Det var ännu då ej underskrifvet, och Kansleren nöjde
sig slutligen med Landtmarskalkens underskrift, i form af vittnesintyg.
Detta, jemte tonen i en del yttranden uti protokollet, tyckes
röja någon obelåtenhet med både form och sak. — Bland de
i öfverläggningarne deltagande kunna räknas medlemmar af alla de
fem kollegierna, och åtskilliga andra adelsmän, tillsammans omkring
30, dock ej alla någonsin på en gång närvarande. Röstning eller
yttranden skedde kollegievis, genom en eller två å egna och andras
vägnar, sist af dem som voro utom kollegierna.
På grund af det afgifna svaret, och derpå fattadt rådslag (af
d. 14 Dec.) utfärdades bref2) till Landshöfdingar och Biskopar (d. 8
och 27), om utskrifning till ofvan nämdt belopp för instundande
vinter; derjemte skulle ock ett års resterande boskapsskatt uttagas;
och adeln disponeras att afstå sin tullfrihet på 4 år. Då man (d.
28 Nov.) utsåg utskrifningskommissarier, togs i akt att för en del
orter dertill äfven använda Riksråd, såsom för Upland, emedan det
exempel som allmogen i detta landskap gaf, gemenligen brukade
inverka på de andra.
Så hade man, ehuru väl ej i den syftning som af ständerna
var afsedd, begagnat den utväg Regeringsformen lemnat öppen, att
höra Collegierna i stället för ett utskott af flera eller färre stånd.
Det är i inledningen till hithörande rådslag, som Riksens Råd säger
sig representera ständerna. Afven under hela följande år 1637
undvek man att kalla allmän Riksdag eller Möte, ehuru mera än
1) Collegiernas och Riddersknpets svar af d. 9 Nov,, i Riksark. och Riddarhusprot.
, se sid. 9, 10. 2) Registratureu.
V
en gång både förhållandet till främmande makter och inre angelägenheter
af vigt tycktes påfordra åtminstone ett utskotts hörande.
Fråga väcktes derom i Februari, och företogs i Maj vid en
fulltaligare session. Skälen för och emot saken afvägdes: man behöfde
förnyade gärder, såsom boskapsskatt, och qvarntullspengar
åter i stället för mantalspengar; man borde inhemta presterskapets
utlåtande om de gjorda utnämningarne till Erkebiskop och Biskop
i Linköping, och om läroverkens organisation; man behöfde med
landshöfdingarne aftala om åtskilliga brister i landtregeringen, och
särskildt måste Finlands tillstånd behjertas; man borde slutligen
förmå Adeln att kontribuera till Riddarhusets byggnad. A andra
sidan ville man ej onödigtvis meddela ständerna hemliga ärenden,
hvilka kunde till rikets skada utspridas; ständerna hade ock alltid
hemställt sådana angelägenheter till Rådets egen pröfning; det
kunde väl hända, om de komme tillsammans, att de yrkade nedsättning
i sina pålagor; hvad slutligen med Landshöfdingarne skulle
aftalas, kunde åstadkommas medelst instruktioner, lämpade efter
hvarje orts lägenhet3).
Man tillkallade ändtligen endast ett utskott af Presterskapet,
nemligen Biskoparne i Strengnäs och Westerås, samt den utsedde
biskopen i Linköping, jemte en medlem från hvarderas domkapitel,
och professorer samt medlemmar af kapitlet i Upsala, till
medlet af Juni 1637. Med dessa »Biskopar, professorer och presterskap»
förhandlades under några veckors tid om de gjorda utnämningarne
till lediga stift, samt om förslag till efterträdare åt
Paulinus; om ny kyrklig styrelse för Ingermanland, för Estland,
och för de Norrländska landskapen på ömse sidor om Bottniska
viken, såsom ämnade att skiljas från Upsala och Abo stift; om behof
vet af större pastoraters delning; om lämpliga former för regala
och patronela kyrkliga tjensters tillsättande, samt för fältpresters
befordran; om tillvägabringande af större likformighet i kyrkoceremonier,
de särskilda stiftena emellan; samt om en ändamålsenlig
organisation af högre och lägre läroverk inom riket och dess underlydande
provinser.
Paulini utnämning till Erkebiskop, emot sjelfva stiftets vota,
väckte synbarligen förargelse hos de församlade presterna, men
gjordes dock gällande, och han emottog platsen; något förslag till
efterträdare åt honom i Strengnäs kom nu ej till stånd, men väl
till Superintendenter för länderna bortom Östersjön. Öfriga kyrkliga
frågor bemöttes i allmänhet af presterne undvikande, utom aft
3) Ri°idsprot. för d. 9 och 20 Maj.
VI
stiftsstyrelsernas rätt försvarades i afseende på befordringsmål. Ett
förslag till läroverkens anordning, både med hänsyn till deras fördelning
orterna emellan, och för undervisningen afgafs 4).
Sist hördes presterne särskildt öfver deu Skottska theologen
Durei försök att medla mellan de olika protestantiska kyrkornas
lärosatser; men svarade afböjande, och tillstyrkte att mannen reste
till sitt hemland igen 5).
För öfrigt finnér man Rådet hela detta år igenom fullfölja
sina öfverläggningar om åtgärder för rikets inre ekonomi, och särskildt
för handeln. Frukten blef åtskilliga förordningar angående städernas
sjöfart, nya taxor för både stora och lilla tullen samt accisen,
och Bergs- och Commercie-Collegiernas stiftelse6); allt utan ständernas
hörande, ehuru särskildt tulltaxorna innehöllo dels nya bestämmelser,
dels förhöjda tullsatser. — Enkedrottningen bragtes, genom
Oxenstjernas inflytande, till att lemna sitt bifall, att lifgedinget sattes
under förvaltning. Deremot hade man bekymmer för en resa,
som hon tillämnade till Brandenburg, och sednare på året en till
vestra gränsen. — Ej mindre förekomma öfverläggningar angående
det Tyska kriget, som tog en mindre lycklig vändning, i det Baner
måste för fiendens öfvermakt draga sig undan till Pomern, och
der med svårighet kunde bibehålla sig. Det Pomerska furstehusets
utgång på manslinien gjorde förhållandet till Brandenburg ännu
mera spändt, än det förut varit, och hade redan räknats bland anledningarne,
hvarföre man i Maj tänkt på ständernas sammankallande.
Mot slutet af året, då behofvet af ny utskrifning och förnyade
gärder gjorde sig gällande, återkommer samma tanke, och ledde
nu verkligen till utlysande af Riksdag. Det heter den 21 Okt., att
ehuruväl man kunde genom förhandling med allmogen provinsvis,
erhålla hvad man önskade, vore det dock nyttigt att ej synas göra
något intrång i ständernas frihet under minderårigheten. Man borde,
4) Proposition för presterna af d. 17 Juni, Presterskapets Svar af den 23 Juni
och 5 Juli om kyrkliga frågor, af d. 24 Juni och 8 Juli angående läroverken,
det sistnämnda på latinska språket, äfvensom ett särskildt utlåtande af Consistorium
Academicum i Upsala; alla i riksarkivet förvarade. I betänkandet af
d. 24 Juni omtalas »barnskolor», utan underhåll af staten, såsom befintliga uti
Westerås stift, i Köping, Fellingsbro, Nora, Lindesås, Ljusnanberg, Säter, Tuna,
Kopparberget och Sala.
5) Propositionen af d. 8 Juli, och Presterskapets svar af d. 11, båda i Riksark.;
en del handlingar finnas ock i Presteståndets arkiv, se Lignell, Bidrag till Svenska
Kyrkans och Riksdagarnes historia, 3. 117.
6) Se Stjernman, Ekon. o. polit. stadgar.
VII
näst meddelanden om krigets gång, utverka deras bifall till utskrifning
af hvar femtonde krono och skatte bonde, livar trettionde
frälse, till att uttagas, om behofvet det påkallade; af rotepengarne
skulle två tredjedelar användas till att värfva två eller tre regementen.
Vidare skulle begäras boskapsskatt för 2 år; åtgärder, som
man ville vidtaga till att hämma kyrkotiondens försnillning, skulle
meddelas; och slutligen Adeln börås angående bidrag till Riddarhusets
byggnad.
Riksdagskallelsen utfärdades (d. 14 Nov.) i vanlig form; men
till Finlands under året förordnade generalguvernör gr. Per Brahe
skrefs särskildt, att om årstiden lade hinder i vägen för Finska ständernas
öfverresa, skulle de utse endast ett utskott af hvarje stånd,
och gifva det fullmakt att i andras och eget namn deltaga i rådslag
och beslut. Ständerna kallades till den 13 Jan. 1638 7).
De infunno sig på utsatt tid. Adeln räknade (d. 16) 110 hufvudmän,
44 extracapita; bland de förre voro 7 friherrar och 14 af
andra klassen; dagen förut hade regeringen hört sig för, om så
många voro tillstädes, att riksdagen kunde begynnas. Särskildt antecknades
krigsbefälet, »enligt Regeringens utgångne mandat och
ytterligare mundtlig befallning;» 11 personer, mest af utländska
namn. Lars Sparre tjenstgjorde åter som Landtmarskalk, Johan
Larsson såsom riddarhussekreterare 8). Presteståndet synes ha räknat
50 till 60 medlemmar, hvaribland Erkebiskopen, 4 biskopar och
2 superintendenter; Finnar af detta stånd i allt 9. För borgarståndet
fördes ordet af Borgmästaren i Stockholm Matthias Trost, för
bönderne af Måns Dagson frän Weckelsång af Konga härad i Småland.
Riksdagen öppnades omedelbart, den 17 Januari, å rikssalen i
unga Drottningens närvaro; ständerna helsades med ett tal af Kansleren,
hörde Propfositionen föreläsas, och mottogo hvar sitt exemplar
deraf. Den handlade endast om rikets yttre förhållanden, Tyska
kriget och underhandlingarne, armeens lärliga ställning derute,
och nödvändigheten att vara betänkt på dess förstärkande med
manskap, samt förseende med ammunition, lifsmedel m. m. Efter
att häröfver halva inhemtat ständernas mening, ville man meddela
dem hvad som i öfrigt påkallade deras utlåtande 9).
7) Registr. 8) Riddarhusprotokollet, se sid. 11—63.
9) Råds- och Riddarhusprot., samt ett särskildt protokoll i riksarkivet. Sjelfva
Propositionen linnes i båda arkiven, se sid. 64—67. I det särskildta protokollet
anmärkes att Böndernas taleman önskade den unga Drottningen »en hög,
stormäklugan, väldugan, ungan förste och herre», och »bad ytterst frimodligen
VIII
Propositionen innehöll således ej några fullt uttryckta anspråk, ej
visst belopp för utskrifningen, ej heller namngifven gärd. Emellertid
visade sig ständerna villiga nog att i viss mån gå regeringens önskningar
till mötes: de beviljade utskrifning och boskapsskatt för ett, högst
två år, och adeln ville låta bero vid det landskapsvis utverkade
samtycket till tullfrihetens afstående. Det vill synas, som om regeringen
önskat mera, och redan från början underhand satt i fråga
en utomordentlig gärd, men dermed framkallat motstånd. Adeln
var ej benägen till någon ytterligare bevillning, den yrkade ock på
frihet från mantalspenningars erläggande för sina egna personer och
tjenstefolk, och från den tolag, som hufvudstadens styrelse utan
laga skäl, efter hvad man förmenade, utkräfde för in- och utgående
varor; den föreslog, att der någon ville upptaga ödeshemman,
och deraf hålla rusttjenst, borde det medgifvas med lämpliga frioch
rättigheter; den yrkade slutligen, att ett ständernas utskott
skulle få taga närmare kännedom om fredsunderhandlingarne.
Då adelns svar på förhand meddelades Rådet (d. 21), befanns
det vara aflattadt i alltför klenmodiga ordalag, i hvad som angick
krigsfaran, och dessutom till formen illa uppsatt; äfven borde
hvad ståndet beviljade, så uttryckas, att det ej vore nödigt att vid
hvarje förefallande behof ånyo sammankalla ständerna. Adeln lät
verkligen mera än en gång genom utsedde personer revidera sitt
svar.
Likaledes var åtskilligt att anmärka vid de ofrälse ståndens tillämnade
svar: både borgare och bönder undandrogo sig särskildt
gärd, som begärdes af de förra i kost och underhåll åt nyvärfvade
soldater, af de sednare i spanmål efter gårdetal. Ett utskott af
bönderna, under ledning af Måns Dagson och sekreteraren Salomon
Persson, uppkallades (d. 22) till Rådet, hvarvid äfven de särskildta
orternas klagomål upptogos, dels öfver byggningshjelp och andra
gamla räntor, dels öfver tull och accis, tolag, mantalshjelp m. m.
Bönderna läto sedan, genom nämde sekreterare, framföra sin önskan,
att frälset måtte utgöra utskrifning till lika belopp med krono
och skatte, »såsom förr skett»; hvilket afslogs.
att H. M. wille hålla bönderna till godo, så oclc detta hans bondatal». Efteråt
finnes antecknadt: oom de nye aviser, som åro här utspridde, att Baneren skall
ha 13,000 man nederlagt, kan ej något synnerligt judiceras; dock synes den
lättrogna mängden, fast ej sannt är, derigenom till bättre benägenhet, hjelp,
mod och bistånd bewekas i närwaraude samqväm; sat sapienti».
IX
Den 24 mottog Rådet ständernas skriftliga svar, innehållande J)
intet vidare än hvad från början var medgifvet; bönderna beviljade
utskrifning af hvar 15:de krono och skatte bonde, men vidblefvo
sin fordran af lika vilkor för frälset. Kansleren upptog samtliga
svaren ej utan missnöje. Rådet sökte sedermera, med Landshöfdingarncs
och Biskoparnes biträde, utverka dels ökad utskrifning,
dels en spanmålshjelp. Slutligen skickades (d. 3 Febr.) några Rådsherrar
ned till bondeståndet, och lyckades öfvertala det till utskrifning
af livar I0:de man, och gärd af en half tunna säd eller en
Riksdaler på hvarje helt gärdemantal, detta dock blott för ett år.
Adeln beviljade halfparten af frälse mot krono och skatte, presterna
2 tunnor säd för 64 helgärds mantal inom gället, och borgarne
underhåll för nyvärfvade soldater intill blifvande mönstring — Vi
tillägga här, att vid öfverläggningen hos adeln om propositionen
hade första klassen satt i fråga att gå ut i särskildt rum till rådplägning
för sig; nu ville den i afseende på spannemålshjelpen
hafva gref- och friherreskapens bönder ställda i likhet med frälsebönder.
Båda delarne af böjdes3).
Redan under det ständerna förehade sina första öfverläggningar
angående den kungliga propositionen, hade Regeringen förberedt en
ny, angående en del sedan länge behandlade ämnen, som rörde rikets
inre ekonomi; och den 24 Januari aflemnades densamma. Den fästade
i 8 särskildta punkter 4) ständernas uppmärksamhet på missbruken
vid kyrkotiondens inlemnande och uppbörd, hvarigenom både kronans
och fromma stiftelsers inkomst deraf förskingrades; så ock
de underslef som förminskade behållningen af Iilla tullen och accisen;
olikheten i mätt, mål och vigt uti skiljda delar af riket och
olika näringar; missbruken vid skjutsfärd och gästning; olaga sqvaltqvarnars
byggande; skogarnes förödande genom nybyggen och svedjande;
oordentlighet i gälds betalande; samt slutligen svårigheten för
Regeringen att, bland mängden af andra göromål, finna tid till den
den i regeringsformen anbefalda granskning af embetsverkens och
landsortsstyrelsernas förvaltning.
1) Svaren finnas i Riks-ark., adelns äfven i Riddarhus-ark., se sid. 67—74. De
upplästes, efter hållna tal af de tre högre ståndens talmän, af Johan Larsson,
läsemästaren Julinus från Strengnäs, Stockholms stads sekreterare Westman, samt
Salomon Persson.
2) Adelns bevillning, daterad d. 5 Febr., finnes i Riks- och Riddarhusark., se sid.
84, 85; Böndernas i Riksark.; Presternas nämncs i Uådsprot. under den 7.
3) Riddarhusprot. för d. 19 Jan. och 3 Febr., Rådsprot. för d. 3 Febr.
4) Punkter för ständerna, finnas i Riks- och Riddarhus-arkiven, se sid. 74—77.
Äfven denna proposition, så rik på ämnen den var, berdrde
dem alla temligen löst, och syntes mera anlita ständernas omdöme,
än tjena det till ledning, eller snarare lemnade rum för styrelsen
att på grund af deras yttrade meningar uppsätta resultater. Och
ständerna besvarade äfven den på ett sätt som gick mera in i frågornas
inre betydelse, dock hufvudsakligen med afseende på hvarje
stånds särskildta fördelar, och derföre ej tillfredsställande för styrelsen.
Ett och annat af mera allmän vigt förekommer i deras svar,
såsom då adel och borgare föreslå en bestämd tiondesättning efter
utsäde och annan lägenhet; då åtminstone adeln erkände billigheten
af att de förut i tull- och accisordningar förbigångna artiklar tillädes,
med åsatt taxa i likhet med den ursprungliga, efter 32:a penningen;
då samtliga stånden, hvad skjuts och gästning angick, hänvisade
till den af regeringen redan förr utlofvade stadga; då ofrälse
stånden försvarade sqvaltqvarnarne, såsom en gång tillåtna mot
mantalspengar, äfvensom de nya torpen å skogarue, så vida deraf
kunde uppstå nya hemman; och då de högre stånden erkände vigten
af de skäl styrelsen anfört för anstånd med einbetsverkens
redogörelse, dock ej utan att erinra om regeringsformens föreskrift
5).
5) Adeln förnekade för öfrigt ej, att mycket underslef bedrefs med tionden, men
trodde att skulden låg dels hos några få adelsmän, som missförstodo privilegierna,
dels och mest hos andra personer utom adel, som med eller utan skäl
begagnade frälse privilegier, äfvensom hos allmogen; den yrkade på sin frihet
för säterierna, med deras tillhörigheter, fran tvedelarne af tionden, och ville
hafva denna frihet genom ny stadga stadfästad. Presterna deremot sökte skulden
i mängden af ödeshemman, i missvexter, samt i just de undantag, som
mot gammal ordning egde rum; bönderna instämde häri, och framhöllo uttryckligare
den minskning i tionden, som uppkom genom den vexande mängden af
säterier, genom krigsbefäls, ryttares samt adliga tjenares friheter, och erinrade
om underslef, förorsakade af olika målning vid in- och ntleverering; de
sökte bot deruti, att tiondelängden skulle af presterna uppläsas för menigheten,
så att denna kunde utöfva inbördes kontroll; ett förslag som Rådet fann godt.
Borgerskapet trodde ej, att i städerna något underslef egde rum vid tiondeuppbörden.
— Adeln ville förbehålla sig, att uppbördsmänneu vid tullarne måtte framgent
förfara med urskillning mot adelns fordon och båtar. Prester och borgare
föreslogo att städerna skulle få arrendera tulluppbörden, och presterna, att
både de sjelfva och fromma stiftelser skulle få med städerna uppgöra om viss
årlig afgift, samt att hvad för fattiga studerandes underhåll samlades, finge
tullfritt införas. Borgerskapet klagade som förr, att flerfaldig afgift togs af
samma vara, om den fördes från ort till annan. Bondeståndet visste nog af
att allmogen fick betala tullen dyrt, men tviflade att kronan fick mycket deraf.
— Likhet i mått, mål och vigt syntes alla öasklig; borgerskapet fick i och
för denna fråga uppbära mycket klagomål, särdeles af allmogen. A sin sida
XI
Ståndens skriftliga svar atlemnades den 5 Februari, på samma
gång som adelns och troligen äfven allmogens andra yttrande om
utskrifning och spanmålshjelp. Efter några dagars granskning företogs
i Rådet (d. 12) Conceptet till Riksdagsbeslut. Under tiden
hade (d. 8) ett särskildt sammanträde varit hållet med ett utskott
af alla 4 stånden: nemligen 20 medlemmar af adeln, utsedda af
ståndet sjelf; biskopar, superintendenter, och de som voro i deras
ställe, hvardera med ännu en prest; en fullmäktig från hvarje af
de 6 förnämsta städerna; och en bonde från hvarje lagsaga. Föremålet
för öfverläggningen var Tyska kriget och fredsunderhandlingen.
Utskottets godtfinnande åberopas i Regeringens förslag till Riksdagsbeslut
6), hvilket för öfrigt upptager dels ständernas gjorda beviilningar,
dels resultatet af deras svar å andra propositionen; men
allt vida mera utfördt, och till en del i en rigtning, som ej just
var af ständerna gifven; hvarföre ock förslaget mötte motstånd från
flera håll, och förändrades i ett och annat, dock ej i något väsendtligt.
Presterna utverkade, att deras drängar i afseende på utskrifningen
ställdes i bredd med frälsebönderna; samt att kapitelmedlemmar
och professorer, jemte prelaterna, fritogos från spanmålshjelpens
erläggande. — Adeln, och efter gjord påminnelse äfven
presterna, fingo del af ett särskildt förslag till stadga om kyrko
-
besvärade det sig, hvad skjuta och gästning angick, öfver våldsamheter som afen
del resande föröfvades, och som måste afskräcka dem, hvilka annars kunde
vilja åtaga sig gästgifveri. — Adeln protesterade mot alla ej privilegierade perso*
ners tilltag att bygga sqvaltqvarnar, till men för adelns och kronans tullqvarnar;
bondeståndet deremot klagade öfver prejeri som föröfvades vid tullqvarnarne.
— Att skogarue föröddes genom omåttligt svedjande, erkändes allmänt,
men adeln sköt skulden på allmogen, bönderna åter på adeln och finnarne;
Adeln begärde en förteckning på kronans parker. — Frågan om Omslag, eller
viss tids bestämmande för gälds betalning, ansågs af alla vara vigtig, men behöfva
närmare begrundande; borgarne yrkade mest på åtgärder derför; presterna
hänvisade till lagar mot öfverflöd; bönderna visste beklaga sig, att då bonden
måste taga något på kredit i staden, fick han det dubbelt betala. De sköto
annars denna fråga ifrån sig, likasom den om embetsverkens redogörelse.
Ståndens svar på andra propositionen finnas i Riksarkivet, adelns äfven i
Ridd. prot., se sid. 78—84. Der förvaras ock en förteckning på kronans parker
i Westergötland och Småland. I ett rådsprotokoll af d. 17 April (efter
Riksdagens slut) uppräknas följande »odisputerlige» kronans parker: Oland,
Aland, Arneberg i Östergötland, Edzvägen i Westergötland, Hunneborg, Sundz*
hagen vid Elfzborg, Billingen, Emneskog; en mil kring Upsala; kring Stockholm,
Broma, Solima, Loffön, Svartzsiölandet, Alznön; Södermanland kring
Nyköping; vid Jönköping; en mil kring Calmar. 0) Concept till Riks
dagsbeslut,
i Riks- och Ridd. ark., jfr. sid. 90; presters och borgares anmärkningar
dervid, i Riksark.
xir
tiondens uppbörd7); adeln fann deruti ej nog tydligt utsagdt, att
säteriernas frihet från tionden gällde äfven de nya säterier som
kunde blifva bygdå, hvaremot presterna förbehöllo sig, att denna
rätt ej skulle för vidt utsträckas. — I afsende på lilla tullen och
accisen anmärkte adeln den förhöjning, som å en del varor fanns
gjord på grund af stegrade priser, men lät anmärkningen falla, sedan
en särskild längd å dessa varor blifvit meddelad, som visade
att förhöjningen var obetydlig. Borgerskapet hade helst velat, att
det fått blifva vid den gamla tullordningen, eller att de tillagda artiklarne
blifvit taxerade efter de lägre priser, som gällde å andra
orter än Stockholm. Presterna begärde att få del af sjelfva taxan,
till kontroll på uppbördsmännen. Bondeståndet synes lia velat alldeles
klaga bort lilla tullen och accisen. Borgare och bönder blefvo
för sina påståenden i denna fråga tillrättavisade af regeringen. —
I mått, mål och vigt vore föreslagna betydande förändringar: mera
likmässighet i måttens fördelning, utbytande af råga mot visst öfvermål,
och af »pyndare och hessman» mot »vväg och skålar» m. m.
Allt detta mötte betänkligheter, såsom nyheter, hvilka kunde medföra
nya svårigheter, förminska löntagares inkomster, föröka utlagorna;
adeln särskildt ville ej gerna underkasta sig några allmänna
bestämmelser i hvad som rörde dess egen uppbörd af sina underlydande.
— Att frågan om Omslag var Iemnad åt framtiden, misstyckte
borgerskapet.
Underhandlingen om dessa ständernas anmärkningar bedrefs
med de ofrälse stånden medelst utskott, som uppkallades till Rådet,
men med adeln genom Rådsherrar som infunno sig på Riddarhuset
för detta och andra ändamål.
Regeringen hade nemligen, sedan Riksdagens början, bredvid
de för alla stånden gemensamma ärenden, diskuterat och slutligen
den 3 Februari meddelat adeln några frågopunkter, som rörde dess
enskildta angelägenheter: nemligen om tillsättandet af en Direktion
för Riddarhuset; och af en Sekreterare af adel, som skulle föra
protokollet, och vid tillfälle äfven kunde leda ståndets öfverläggtiingar,
och som skulle både uppsöka och vårda de handlingar, hvilka
angingo dess privilegier; om bättre anordning af debatt och votering;
om uppgörande af plan till Riddarhusets byggnad, om rikligare
bidrag dertill, och om de adliga öfningarnes inrättande; om
åtgärder till hämmande af öfverflöd vid bröllop och dylika tillfällen;
7) Pinnes i Kidd. prot., se sid. 98—100; presternns anmärkningar, i Riksark. bland
riksdagshandlingar.
samt om straff för dem, som utan laga skäl uteblefvo från Herredagar
8).
Redan vid första plenum, då dessa punkter föredrogos, infann
sig Kansleren med flera embetsbroder, och utvecklade närmare
propositionens syftning; han lemnade derpå ståndet åt sig sjelf för
en vecka.
Första punkten gjorde ingen svårighet: en direktion utsågs,
hvaribland R. R. Cl. Fleming; likaledes utvaldes en sekreterare,
nemligen Gabriel Gyllenancker, dock under försäkran, att man ej
hade något att anmärka mot Johan Larsson, hvilken begärde och
erhöll ståndets förord att bekomma några hemman i förläning.
Men att anslå medel till den nye sekreterarens lön, ville man helst
undvika; och denne var sjelf synbarligen förlägen, hvad egentligen
skulle höra till hans befattning. Kansleren lofvade honom goda
råd, och äfven sitt biträde till uppsättande af instruktion för Riddarhusdirektionen.
— I afseende på formen för ståndets öfverläggning
och votering uppstod någon olikhet i meningar, i det tredje
klassen fruktade för inskränkning i den enskildtes yttranderätt; man
förenade sig, efter Kanslerens råd, deri att diskussionen skulle förberedas
genom en öfverläggning mellan några af hvar klass, som
härtill utgingo i särskildt rum. — För de ridderliga öfningarne ville
man gerna kostnadsfritt begagna de mästares undervisning, som
vid Konungens hof underhöllos. — Till Riddarhusets byggnad beviljades
10 Daler hvitt mynt för hvarje häst som adelsmannen höll
till rusttjenst. — Frånvaro från riksdag utan laga förfall belädes med
50 Dl. böter för hvarje rusttjensthäst; men härvid föreslogs ett
märkvärdigt undantag för dem som hade mindre än 50 marks uppbörd,
att då »fyra gåfve sig tillsammans, och utgjorde en af sig till
Herredagsman» 9). — Till uppsättande af lagar mot öfverflöd erbjöd
åter Kansleren sitt biträde.
Adelns i enlighet härmed uppsatta svar, inlemnadt den 12
Febr., tillfredsställde icke regeringen i allo, och ny underhandling
begyntes, särdeles angående bevillningen till Riddarhusbyggnaden.
Man begärde ej mindre än 30 Rdr. för hvar rusttjensthäst;
adeln beviljade efter mycket ordande 20 Rdr., men ändrade
sedan detta derhän, att för hvar häst eller hvarje 500 marks
8) Punkter för Adeln, af d. 31 Jan., i Ridd. prot., se sid. 85—89. Rådet synes
(d. 24) ha påtänkt en omarbetning af Riddarhus-ordningen. 9) Adelns svar
på punkterna ang. Riddarhuset, dateradt d. 12 Febr., i Ridd. ark., se sid. 89
—93.
XIV
uppbörd skulle erläggas 20 Kdr., och de som hade mindre uppbörd,
kunde vara ända till 10 om nämnda summa. Detta tillägg
ogillades af Regeringen, som lät förstå, att den ville ännu ytterligare
tala vid Adeln om saken. Ståndet sökte undvika det, och
skickade en deputation att undanbedja sig besöket, eftersom det
ändock ej ville gifva vika. Följden häraf blef omedelbart ett nytt
besök af Rådsherrar (d. 27) under Kanslerens anförande, hvilken
förehöll adeln det oskickliga i dess beteende, och dref sin vilja
igenom. I en slutlig förklaring af samma dag l) beviljades 30 Daler
af hvarje rusttjensthäst, utan annat förbehåll för de obemedlade,
än att Riddarhus-Direktionen, på grund af vederbörande Landshöfdings
anmälan, egde bestämma om eftergifter. — Då detta skedde,
var riksdagen i det hela redan afslutad.
Ännu en annan angelägenhet hade RiksKansleren vid ett besök
på Riddarhuset (d. 15) afhandlat med ståndet, nemligen dess
i samma dagar inlemnade Besvär 2), och andra vid föregående
Riksdagar framförda, å hvilka ännu ej någon resolution fallit. Det
märkvärdigaste härvid var då Kansleren, med anledning af frågan
om patronatsrätten, öppet utsade att han, som sjelf varit med om
att uppsätta ståndets privilegier, i denna punkt misstagit sig, så att
adelns rätt ej blifvit behörigen begränsad. Någon resolution å adelns
besvär gafs ej denna gång.
Riksdagsbeslutet 3) hänskjuter som vanligt till regeringen att
sörja för kriget och underhandlingarne. Derpå upprepas de gjorda
bevillningarne, hvaribland spanmålshjelpen; ett ständerna meddeladt
påbud om kyrkotionden åberopas, äfvensom den nya stadgan
om tull och accis nämnes såsom dem delgifven; de föreslagna förändringarne
i mått, mål och vigt godkändes, med någon inskränkning;
inrättandet af taverner skulle framgent fortgå; byggande af
nya qvarnar gjordes beroende af häradstingets godtfinnande; allmänningsskogarne,
med derå bygdå lägenheter, skulle underkastas en besigtning
af några förordnade män jemte häradsnämden; frågan om
Omslag uppskjöts till lägligare tid; embetsverkens redogörelse an
-
il Tryckt hos Stjerman, Riksd. o. Mötens Beslut, 2. 964. 2) Finnas i Riks
och
Ridd. ark., se sid. 93—96. Afven presterna inlemnade besvär, och lingö
resolution derå, under d. 26, se Stjernman, Riksd. och M. beslut, 2. 961.
Sjelfva besvären finnas i Upsala bibliotheks handskriftsamling. 3) I Riksoch
Ridd. ark.; tryckt hos Stjernman, 2. 949. Stadgan om kyrkotionden, af
d. 22 Febr., finnes i Regist., och särskildt tryckt; Tullordningen, af d. 28, i
Stjernman, Ekon. o. polit. stadgar, 2. 136.
XV
förtroddes åt Regering och Råd att efter omständigheterna företaga
eller låta anstå.
Detta var den första allmänna Riksdag, i hvars ledning Axel
Oxenstjerna såsom riksförtnyndare personligen deltagit; och honom
torde framför alla böra tillskrifvas, att regeringen i allt väsendtligt
drifvit sin önskan igenom. Att leda ständernas rådslag, ej låta sig af
dem ledas, var och förblef grunddraget i hans förhållande till riksdagarne.
Tvenne vigtiga fördelar voro nu vunna: löftet om en spanmålshjelp,
och godkännandet af den stegrade taxan på tull och
accis. Men verkställigheten, särdeles hvad tulluppbörden angick,
mötte större svårigheter än man väntat. Flerstädes i landet visade
sig under årets lopp missnöje bland allmogen, här och der äfven
uppror, såsom i Westergötland, Nerike och Wermland. Om
uppbördsman gifvit någon skälig anledning genom otidigt nit eller
egennytta, så tycktes prester, magistrater och andra dels hafva blåst
under, dels ej användt sitt inflytande att stilla oväsendet. På hösten
reste några rådsherrar ned til! vestra orterna för att undersöka
hvad som händt, och afböja vidare oroligheter.
I alla läll kunde ej de medel ständerna beviljat, förslå till de
stora krigsomkostnadernas bestridande; och man var redan på våren
betänkt på andra utvägar. Att ytterligare begära nya gärder, eller
godtyckligt stegra tullarne, syntes orådligt; att afkorta lönestaterna,
gick ej gerna an; att anticipera på kommande årets tillgångar, icke
heller; att skalla lån, med eller utan pant, lät sig svårligen göra,
medan flera kreditorer ännu voro obetalta, och skulle dessutom leda
till framtida besvär; man kom småningom till det beryktade beslutet,
att dels pantsätta dels sälja kronogods, och kronans räntor
af skattegods. Frågan behandlades från slutet af Maj till början af
November, då ett rådslag uppsattes, som sedermera i ett och annat
förändrades 4). Resultatet blef, att gods skulle afyttras till ett belopp
af 200,000 Rdr., dels genom förpantning efter beräkning af 6
procent i både vissa och ovissa räntor, dels genom försäljning efter
3 procent i endast vissa räntor, eller som det sedan ändrades, 4i
procent i både vissa och ovissa. Drottningen förbehölls att vid sitt
anträde till regeringen inom ett års tid återlösa de sålda godsen,
eller der de blifvit af köparen afyttrade, eller lagda under sätes
-
4) Se Rådsprot. för! d. 31 Maj, 1 och 2 Juni, 17 Okt., 5, 6, 7, 13, 29 Nov.,
4, 7 Dec., samt Resolution af d. 5 Nov., tryckta i Handl, till Skand. Hist.,
D. 21.
XVI
gård, eller betydligt förkofrade, mottaga andra i lösen derför. Att
endast frälsemän (ingo köpa gods, oell att det afyttrade ikläddes
frälse natur — dock hvad skattehemmanen angick, bondens egande
och bördsrätt oförkränkt—var dels till hälften utsagdt, med åberopande
af kronans fördel derpå att godsen blefve bättre skötta än i
gemene mans hand, dels gjordes det vid tillämpningen gällande. Enskildta
landskap och orter undantogos alldeles. — Att åtgärden
skulle väcka missnöje, förutsåg man.
För öfrigt förehade styrelsen vid flera rådssessioner ett förslag
att utbyta utskrifningen mot annat sätt att skaffa kronan krigsfolk,
till mera bestämdt antal efter hemman ä). För handel och tullar
vidtogos under årets lopp flera författningar och åtgärder; staden
Nyen vid Newa privilegierades, äfvensom en på Sandön i Finland,
mellan Helsingforss och Borgå. För inrättningen af taverner utfärdades
en ny fullständigare förordning 6). — Kriget fördes i början
af detta år ej rätt lyckligt, mest i Pommern och vid dess gränser,
tills slutligen Baner, efter erhållen förstärkning hemifrån, åter blef
fienden åtminstone vuxen, och Gallas’ här småningom sammansmälte.
Förbundet med Frankrike förnyades i Hamburg i Mars
genom Salvius och D’Avaux. — Enkedrottningen fortfor att visa
sig missnöjd, och företog på sommaren, mot styrelsens vilja, en
resa till Danska gränsen; hon inlät sig äfven på återvägen uti
Norrköping i ett samtal med ett Danskt sändebud, och förde förklenande
tal mot fäderneslandet. — Från städerna på landet kommo
klagomål öfver hufvudstadens handelsrättigheter, och denna företedde
sjelf tvister i samma väg. — På hösten utbröt smittsam sjukdom
i staden, hvilket föranledde Pfalzgrefvinnans och unga Drottningens
flyttning till Westerås, der den förra dog den 13 December.
Redan tidigare hade styrelsen tänkt att beresa åtskilliga delar
af riket, och genom personlig närvaro afhjelpa klagomål och oroligheter.
Man beslöt att i Örebro stämma möte med de frånvarande
af Rådet, samt ett utskott af ständerna, och derstädes äfven
höra ombud från de oroliga orterna. Kallelsen till utskottsmötet
utfärdades den 6 December, men mötes-orten ändrades sedan till
Westerås, med anledning af Pfalzgrefvinnans död; råd och ständers
ombud kallades till den 13 Januari 1C39 7).
Aret 1639 företer det ovanliga, att regering och råd oupphörligt
voro stadde i landsorterna, dels flertalet på ett ställe, dels
5) Rådsprot. för d. 13 Juni, o. a. 6) Se Stjernman, Ekon. o. polit. stadgar. 7)
Registr. för d. 6 Dec. 1638 och d. 2 Jan. 1039.
XVII
mera spridda; de egentligen styrande voro vanligen i Kanslerens
sällskap, och rikets registratur innehåller handlingar daterade från
Westerås, Strengnäs och Örebro under vintern, från Lidköping,
Brätte och Göteborg under våren, Jönköping, Wadstena och Norrköping
under försommaren, slutligen åter från Westerås och Köping
intill årets ända; emellanåt äfven från Tidö, Kanslerens egen
gård. Det var ett slags Eriksgata, i annan syftning än den vanliga.
De till Westerås inkallade ständerna voro, utom Rådet, kollegiernas
adliga medlemmar och Landshöfdingar, samt af presterskapet,
prelater eller andra i deras ställe, och några få kyrkoherdar.
Lars Sparre och Paulinus förekomma såsom ordförande för
stånden, Kanslercn för rådet vid dess sammanträden med utskottet.
Rådet hade några dagars förberedande öfverläggningar (d. 14—17
Jan.), hvarvid såsom föremål förekomma: kriget och underhandlingarne
i Tyskland, detta dock blott till muntligt meddelande; upproren
i landsorterna; Enkedrottningens beteende; samt pfalzgrefvinnans
död och förestående begrafning, och unga Drottningens uppfostran,
för hvilken nu en annan vårdarinna måste sökas. Den
sistnämnda punkten kom dock aldrig inför ständerna, utan afgjordes
af Rådet sjelf så, hvad Drottningens uppfostran angick, att med
fullkomligt uteslutande af modren från allt bestyr med sin dotter,
en eller tvenne fostermödrar skulle åt denna utses bland adliga
fruar.
Om öfriga ärender rådplägade Regering, Råd och ständers
utskott från den 19 Januari till månadens slut, under nästan dagliga
möten, men allt blott mundtligen, ehuru till protokoll8). Af
utrikes angelägenheter framhölls mest frågan om den blifvande
fredsunderhandlingens utsträckande äfven till de Tyrska ständer, som
slutit sig till freden i Prag; och om osäkerheten från Danska och
Polska sidan, förebudad genom egenmäktiga åtgärder i afseende på
sjötullar. Förnämsta föremålet för debatterna var dock de timade
inre oroligheterna. Att de hade sin grund i skatternas tyngd,
ville rådsherrarne icke gerna medgifva, och lika litet att man
finge af dessa svårigheter låta hindra sig i rikets yttre förhållanden.
Adeln, hvaribland Knut Posse och grefve Gustaf Gustafson Oxenstjerna
mest framstå, yttrade sig gemenligen i samma anda; Biskoparne
förde i viss mån annat språk, och ej utan verkan. —
8) För de flesta dagarne finnes mera än ett protokoll, men alltid blott koncept;
det bland Riksdagshandlingar i Riksarkivet befintliga är en ofullständig afskrift
af protokollet för den 19 Jan.
XVIII
Enkedrottningens beteende ogillades allmänt, och man tillstyrkte
att skilja från henne all betjening af utländsk härkomst.
Mötets beslut justerades den 30 Januari, och är dateradt följande
dag 9). Det hemställer till regeringens skön allt hvad de yttre
förhållandena angår, yrkande blott försigtighet, men utan onödig
eftergift; så ock hvad inre angelägenheter beträffar, både med afseende
på Enkedrottningen, mot hvilken ofvan nanida åtgärd tillstyrktes,
och på de i landet sig yppande oroligheterna, mot hvilka
bästa botemedlet söktes deruti, att fogliga uppbördsman förordnas
vid tullarne, att verldsliga och kyrkliga myndigheter upplysa allmogen
om tullens och accisens nödvändighet, och förmana den till
lydnad, att i allmänhet menige man behandlas enligt lag och med
lämpa, men med nödig vaksamhet, samt att hvar och en embetsoch
tjensteman samvetsgrannt uppfyller sina pligter. — Akten är
undertecknad af 15 Rådsherrar, 8 medlemmar af kollegier, 13 landshöfdingar,
Erkebiskopen, 4 biskopar, 3 superintendenter, samt 1
stads- och 1 landtpastor.
Efter Mötets slut finner man Rådet först uti Strengnäs, der
Pfalzgrefvinnan begrafdes i Domkyrkan i sin faders K. Carls graf *);
dernäst uti Orebro under sednare hälften af Februari och hela
Mars månad. Här voro ombud till mötes af allmogen i de orter,
der uppror förefallit, äfvensom tull- och bruksbetjenter, hvilka
i någon mån kunde anses dertill hafva gifvit anledning; de förhördes,
förmanades, och släpptes mestadels utan vidare påföljd. Här
mottogos och afhördes älven landsorters och städers klagomål och
önskningar, rörande utlagor och tullar, handel och marknader, samt
inbördes tvister. Dylikt förehades sedermera af deputerade utaf
Regeringen, hvilka med särskildt gifna fullmakter bereste öfriga
landsorter, såsom af Kansleren och Marsken i Westergötlands
städer, särdeles Göteborg under April; dylikt åter af samtliga regeringen
i Jönköping under Maj och en del af Juni, sedermera i
Ostergötlands städer en och annan dag. Städerna Göteborg och
Jönköping, af vigt för både fred och krig, voro äfven för sina egna
enskildta förhållanden, föremål för synnerlig uppmärksamhet. Då
mot slutet af Juli hela Rådet sammanträffade i Westerås, säger
sig Regeringen sjelf hafva i orterna upptagit, och delvis afgjort
besvär af samma slag, som vid Riksdagarne pläga förekomma
9) I Riksark.; tryckt i Bihanget till Stjernmans Riksd. o. M. B., s. 299. I
Riddarhusarkivet finnes för detta möte intet. 1) Rådet hade ock, under vistelsen
i Westerås, gifvit Pfalzgrefven, på begäran, löfte om understöd till hans
barns uppfostran. Se Rådsprot. för d, G Febr. 2) Rådsprot., och Registr.,
XIX
Från denna tid, då allmänna sammanträden åter begynna,
upptaga de utrikes angelägenheterna som vanligt största utrymmet.
Kriget hade tagit en allt bättre vändning: Baner hade llyttat det
till Sachsen, segrat vid Chemnitz (d. 4 April), och hemsökte nu
Kejsarens ärtland Böhmen. A en annan sida hade Bernhard af
Weimar både fullföljt och slutat (i Juli) sin lysande bana i Elsass,
och Sveriges bundsförvandt Frankrike, som besoldat hans här, tog
för sig både denna och dess eröfringar. Från Preussen skedde
helt oförtänkt ett infall i Liffland af trupper sorn voro värfvade för
Kejsarens räkning, men kastades utan svårighet tillbaka.
Redan i Augusti (d. 15) började Regeringen tänka på att sammankalla
ständerna till Riksdag vid nästa års början, för att erhålla
ny utskrifning och fortfarande gärder. En och annan af Rådet
satte väl i fråga, att ständerna gerna skulle vilja medgifva båda
delarne, om de sluppe att komma till Herredag; men Ivansleren
erinrade nu om fördelen af att meddela sig med dem, och
i det man bevarade deras rätt och frihet, äfven försäkra sig om
deras förtroende och goda vilja. Riksdagskallelsen utfärdades den
30 Oktober, äfven i form af plakat, som angaf såsom anledning
de i Tyska kriget under året inträffade förändringar 3). Ständerna
kallades till Nyköping till den 13 Januari 1640.
De förberedande öfverläggningarne synas ej hafva blifvit verksamt
företagna förr än i samma dagar Riksdagen skulle begynnas.
Det heter då, att man med ständernas sammankallande afsett att
få utskrifning och boskapsskatt beviljade, och till den ändan meddela
dem allt hvad sedan förra Riksdagen tilldragit sig i kriget,
och särskildt den fara som hotat Liffland. Förslaget att utbyta utskrifningen
mot ett bestämdt soldathåll efter hemman, att ständigt
hållas fulltaligt, återkom; men derjemte väcktes ett annat, att för
denna gång begära en penningegärd i stället för utskrifning; eller
ock att utom denna och boskapsskatten fordra en ny spanmålshjelp.
Ständernas anteckning begyntes den 15 Januari, och den 18
utsåg adeln sina capita; af de ofrälse stånden voro de flesta medlemmarne
tillstädes förstnämnda dag, men en del Finnar, och andra
långväga ifrån komne, infunno sig sednare, ända till och med den 28.
Adeln räknade 160 hufvudmän, hvaribland 6 friherrar, 17 af andra
klassen, samt 45 extra capita, deribland flera än vanligt af
enskildta slägter *). Af prester voro närvarande 54, hvaraf 5 pre
-
samt de ur det sednare tryckta handlingar i Stjernmans Ekon. o. polit. stadgar.
3} Registr. 4) Nemligen 5 Ribbingar, 3 Oxenstjernor, 2 Gyllen
-
XX
iater, Finnar i ålit 7; i några stift voro de utsedde kontraktsvis,
nied eller utan särskildta ombud för Consistorium, i andra gemensamt
för liela stiftet; från en mängd orter saknades representanter
i detta stånd. Rorgerskapet räknade 80 medlemmar, deraf 4 ombud
för Stockholm, och från 17 andra släder 2 för hvar, Finnar
11; Runder voro tillstädes 189, deraf från Finland 15ä). Till
Landtmarskalk var af Regeringen åter utsedd Lars Sparre; för
presterna förde Erkebiskop Paulinus ordet, för borgarne borgmästaren
i Stockholm Per Gavelius6), för bönderna Nils Persson i
Mälby af Tuna socken i Södermanland. Adelns sammanträden
böllos på Riddaresalen, samtliga ståndens på rikssalen, båda å
Nyköpings slott.
Ständernas första allmänna möte skedde den 18 Januari, då
Kansleren helsade dem å regeringens vägnar, och lät uppläsa Propositionen
7); hvilken denna gång afhandlade ej blott de utrikes förhållandena,
med erinran om vigten af att bibehålla vunna fördelar,
utan ock innehöll uttrycklig begäran af boskapsskatt samt spanmålshjelp,
och utskrifning; dock lemnades beloppet af dessa två sednare
till vidare bestämmande. Märkvärdigt nog är, att hvarken i propositionen
eller i ständernas sedermera afgifna svar talas om Frankrikes
beteende med Weimarska hären.
Förhandlingarne hos stånden öfver propositionen räckte ungefär
en veckas tid (d. 20—28); intet motstånd kan lörmärkas, blott
någon tvekan att för två år på en gång bevilja hvad begärdt var;
det genomdrels likväl, hvaremot ett försök som gjordes åtminstone
hos adeln, att få bevillningen utsträckt till 3 år, misslyckades;
ej heller ville ståndet gå in på att åtaga sig ansvar för den
utskrifning som efter hemmantal skulle trälfa dess gods, hvaremot
det skulle få bålla så många försvarskarlar det ville 8). — Den 28
voro ständerna åter samlade inför Rådet, och afgåfvo sina svar,
hvarigenom de beviljade allmän boskapsskatt enligt vanlig värdering;
utskrifning af hvar tionde krono och skatte, hvar tjugonde frälse
etjernoi', 2 Ulfsparrar, 2 Kylar, allt utom Capita. Se Riddarhnsprotokollet,
tryckt å sid. 10G—137. Det är nu som förr fördt af Johan Larsson, emedan
Gyllenancker var bortsänd till Polen; såsom borgareståndsts sekreterare namnes
åter Stockholms stads sekreterare Westman, sjelf ombud för staden; såsom
böndernas, Salomon Persson. 5) Allt enligt förteckningar, befintliga i Riksarkivet.
6) Sedermera assessor i Svea hofrätt, adlad 1687 med namnet Cedersköld,
död 1697. 7) Finnes i Riks- och Riddarh. arkiven; Jfr. sid. 138—
140. 8) Så tyckes åtminstone meningen vara af hvad som förekommer i
Riddarh. prot. för d. 24 Jan., jemfördt med protokollet för den 10 Febr., då
det äskade ansvaret synes gälla äfven gärder; se Bid. 116 och 130.
XXI
bonde samt prestedräng; af städerna vanligt båtsmanstal; spanmålshjelp
med en halftunna af hvarje helgärdsmantal krono och skatte,
hälften så mycket af frälset, och af presterne 2 tunnor för hvarje
64 bela hemman i gället, dock att lösas, om så önskades, med 1
R:dr eller 3 mark hvitt mynt, eller 6 mark kopparmynt för spann;
allt för 2 år 1640 och 1641, utom att presterna beviljade spanmålshjelpen
blott för första året, och bönderna endast i fall af inträffande
behof äfven för det andra 9).
Genom särskildt skrifvelse begärde regeringen af adeln, att den
skulle för ännu några år afstå sin frihet från stora tullen. Afven
detta medgafs; men ståndet begärde såsom ersättning åter att slippa
mantalspengarne för sina familjer och hoffolk, och för sina bönder
att befrias från de kungshästar, som enligt Calmare recess i en del
orter utkräfdes. Det förra ville regeringen taga i närmare betänkande,
det sednare kunde under minderårighetstiden ej gå för sig1).
Det nu nämnda svar af adeln bade blifvit förberedt och uppsatt genom
ett utskott; så bereddes ock det nästföljande.
Regeringen hade nemligen, sedan Riksdagens början, förehaft
ännu ytterligare propositioner, för adel och presterskap, hvardera
för sig i olika ämnen. För adeln, angående de gamla frågorna,
om skjuts och gästning, om missbruket af försvarskarlar, och om
den alltför stora myckenheten af nya sätesgårdar; allt dock mindre
såsom föremål för beslut, än för öfverläggning. Det meddelades
ock först mundtligen (d. 1 Fehr.), några dagar sednare skriftligen
2). Det härför nedsatta utskotts diskussion företer bland annat
en uppgift på de »embetsmän», som adelsmän ansågos ega att fritaga
från utskrifning, under 14 särskildta titlar. Efter flerfaldig
granskning och ändring aflemnades ett svar, som i det hela
sköt alla tre frågorna tillbaka till regeringen; dock förbehöll sig
ståndet, jemte Konungens rätt till fri befordring, äfven adelns
vid resa till riksdag; missbruken med försvarskarlar och med nya
sätesgårdar trodde man kunna afhjelpas genom privilegiernas förklarande
i vissa punkter. — Regeringen var missbelåten med det
förnyade yrkandet af fri befordran till riksdagarne, och förklarade
(d. 10) bestämdt, att det ej hade någon grund i privilegierna; stån
-
9) Ständernas svar på propositionen, i Riksark.; adelns äfven i Ridd. ark., se
sid. 140—144. 1) Puukt för Adeln, af d. 20 Jan., och Adelns svar af d. 1
Febr., i Riks- och Ridd. ark., se sid. 144—148; Jfr. Ridd. prot. för d. 30, 31
Jan., och 1 Febr. 2) Punkter för Adeln, af d. 3 Febr., och Adelns svar
af d. 8, i Riks- och Ridd. ark., se sid. 148—151.
XXII
det gaf med sig, oell alsted uttryckligen derifrån, hvarföre det ock
mottog tacksägelse af Rådet.
lin fråga, som inom sjelfva ståndet väcktes, var att det alltför
ofta hände, det adliga gods genom adlig qvinnas gifte i ofrälse
stånd, eller genom försäljning eller förpantning, gick ur adelns händer;
och att ofrälse gifte ej sällan föregicks af olaga förbindelse före
äktenskapet. Enligt lagen skulle i sådana fall godsen hemfalla till
kronan, enligt privilegierna egde slägten, om den åtalade saken, att
kännas vid dem. Man satte nu ifråga, att der slägten försummade
sin rätt, godsen skulle tillfalla riddarhuset. Efter flera rådplägningar
inom sig, fick ståndet (d. 11) besök af några rådsherrar, under
ledning af Drotset, hvilken afböjde närnda förslag, men visade
slägtens rätt i all dess styrka. Fullt utredd biel' dock saken ej,
och ståndet inlade vid riksdagens slut en skriftligen förfrågan deröfver
3).
Likaledes hade ståndet, i närvaro af R. R. Clas Fleming såsom
Riddarhusets förnämste föreståndare, förehaft frågan om Riddarhusbyggnaden,
på hvilken plats den skulle byggas, antingen på
den man fått till skänks af aflidne Konungen, elier på en som
Kansleren var villig att afstå (den nuvarande), eller på Norrmalm.
Adeln öfverlöt åt Rådet att utse plats, blott inom staden 4).
Slutligen kom det vid denna riksdag till resolution å Adelns
vid föregående tillfällen ingifna, ännu ej afgjorda besvär. De företogos
i Rådet redan i början af Februari. Ståndet hade emellertid
tänkt på att uppsätta dem å nvo, men beslöt sig till att
blott inlemna en påminnelse om resolution å de gamla 5), och erhöll
verkligen en sådan (d. 17). Det vigtigaste deraf synes vara, att
Regeringen underkände den af Stockholms stads styrelse utfärdade
handclsordning, så vidt den trädde adelns rätt för när, fritog densamma
från all tolag till staden, och lofvade befrielse från mantalspengar
för adelsmans egen person, hushåll och tjenstefolk.
Med presterskapet förhandlades skriftligen, och mundtligen, i
det presterne uppkallades till Rådet, följande ärenden 6): om den
3) Adelns inlaga, afd. 17 Febr., i Riks-oell Ridd. ark.; i det sednare äfven en annan
fullständigare, utan dato; se sid. 153 — 156. 4) Se Ridd. prot. för d. 29
Jan., 4,7, 10, 11 Febr. 5) Denna påminnelse finnes i Riks- oell Ridd. ark., se
sid. 152—153. Enligt Ridd. prot. inlemuades äfven en afskrift af 1638 års
gravamina; men Resolutionen, som finnes bos Stjernman, Riksd. o. Mötens Beslut,
Bih. sid. 313, öfverensstämmer ej alldeles med dem i uppställning och
nummerföljd, och upptager flera ämnen. 6) Punkter för presterskapet, af d.
29 .Tan.; och dess svar af d. 6 Febr.; båda i Riksark.
XXIII
olikhet i kyrkobruk och ceremonier, religionsundervisning m. m.,
som egde rum de olika stiften emellan; denna olikhet ville ståndet
ej gerna medgifva som befintlig, utöfver hvad gamla bruk och
christlig frihet kunde medföra, men fick derföre uppbära skarpa
förebråelser, utgående derpå att Riskoparne alltför egenmäktigt
styrde och ställde hvar och en i sitt stift, ingrepo i regeringens lagstiftningsrätt,
i adelns privilegier, i den enskildta lefnadens frihet, och
sökte »introducera en hierarchiam ecclesiasticam»; en synod af Biskopar
och presterskap borde samlas, för att bereda bättre ordning
och likformighet, till öfverhetens ytterligare åtgärd. — Om några
särskildta stifts angelägenheter, hvarvid ståndet förgäfves sökte draga
sig undan all inblandning 7). — Om religionsvården i Lappmarkerna
, hvilka i anseende till de Norrländska pastoratens stora
vidd, och kyrkornas läge i kustbygden, syntes behöfva eget presterskap;
ståndet påkallade härtill regeringens åtgärd för beredande
af tillgångar. — Man hade ock tänkt att förhandla med presterna
om det af dem uppsatta förslag till ny kyrkoordning, men afstod
derifrån; och då ståndet sjelf i sina vid denna Riksdag inlemnade
besvär8) erinrade om förslagets publicerande, afböjdes detta, tills
det blelve öfversedt. — Enskildt och mundtligen hördes Riskoparne
öfver Rudbeck, som åter gjort förargelse, i det han sökt undandraga
sig att erlägga tullafgifter; de fingo mottaga hårda ord och
hotelser mot sin embetsbroder, ej utan erinran om hans gamla
motsträfvighet i kyrkosaker, och måste fälla förbön för honom.
Rudbeck synes annars lia varit bland de mera undfallande vid förut
nämda öfverJäggningar 9).
Afven städerna erhöllo vid denna riksdag resolution å sina
besvär 7).
Riksdagsbeslutet, dateradt den 15 Febr.2), underskrefs af ständerna
följande dagar; det innehåller, utom hvad utrikes ärenden
angår, blott de gjorda bevillningar, som jemte utskrifning och gamla
gärder skulle utgå under åren 1640 och 1641. Den 20 upplöstes
Riksdagen efter en månads sammanvaro.
7) Biskopen i Reval, nyligen utnämnd, hade ej kunnat göra sin myndighet gäl
lande
i landet; Biskopen i Wiborg var gammal, och Regeringen trodde honom
behöfva ett biträde. Afven begärdes och erhölls förslag till biskopsstolen i
Skara. 8) Presterskapets besvär af d. 1 Febr., och Regeringens resolution
derå, af d. 17, båda i Riksark.; den sednare tryckt hos Stjernman, Riksd. o.
M. beslut, 2. 971. 9) Se Handlingar rör. Sveriges äldre och nyare historia,
7:de delen. 1) Den 21 Febr.; Tryckt hos Stjernman, R. o. M. B., Bihanget,
s. 318. 2) Tryckt hos Stjernman, 2. 966.
XXIV
Med begagnande af tillfället har vid denna tid äfven särskildt
förhandling egt rum med hofrätternas medlemmar, angående en
mängd lagfrågor, hvaraf några blifvit af dessa domstolar sjelfva
hemställda till pröfning :i).
Efter Nyköpings Riksdag finner man styrelsen fortfarande sysselsatt
med inrikes ärenden, till ordnande af tull- och handelsförhållanden,
samt af städernas näringar; allt visserligen enligt tidens
sed mera afsedt på regelbundenhet än frihet i rörelse, och på enskildt
förkofran såsom medel för statens. Ständigt nya reglementen
eller »ordningar» omvexla med påminnelser till Landshöfdingarne
om verkställighet. De anmanades ock (d. 30 Juli) att anställa
en räfst med dem af Adel, som utebiifvit från de två sednaste
riksdagarne, hvartill särdeles Upplands-adel gjort sig skyldig4);
man finner äfven på hösten flera ursäktelsebref ankomna. — På
sommaren hafva ombud af Estlands Landtråd varit i Stockholm.
Tyska kriget fiireter under år 1G40 föga märkvärdigt. Baner
drog sig undan för fiendens öfvermakt till Thiiringen, och förenade
sig med den f. d. Weimarska hären samt åtskilliga nordtyska trupper;
men som dessa bundsförvandter tidtals åter skiljde sig ifrån
honom, och fienden i alla fall undvek batalj, föreföllo nästan blott
fram- och återmarcher utan afgörande följder. Baners sjuklighet
bragte honom att begära afsked från befälet, och man kunde redan
förutse den förlust, som snart genom hans bortgång skulle
träffa hären. — Från Frankrike kom ett sändebud till att underhandla
om förbundets förnyande, hvilket dock ej ännu bragtes till
stånd. Från Nederländerna infunno sig ock sändebud i dylikt
ärende, och mottogos ej ogerna i förhoppning om stöd mot Danmark,
hvars deltagande i underhandlingarne inom Tyskland fortfarande
sågs med misstänksamma ögon. Afven från Skottland koni
ett slags ombud, att söka skydd för folkets kyrkliga rättigheter.
Man fick nu från Danska sidan ett nytt skäl till förargelse.
Redan förr hade Enkedrottningen, i sitt mindre vänliga förhållande
till Regeringen, sökt tröst och hjelp, eller fört klagomål, ej
blott vid sin faders hof, utan ock vid det Danska, och bos dess
ombud i Sverige: så vid resan till sydvestra gränsen för några år
tillbaka, och vid andra tillfällen; i början af 1G40 hade Danska prinsen
3) Se Järta, om lagförbättring i 17:de århundradet, uti Tidskriften Frey, 1841,
s. 116 o. följ.; samt Posse, Bidrag till Svenska lagstiftningens historia, s. 63
o. följ. 4) Brefvet till Landshöfdingarne linnes i Handl. rör. Skand. hist.,
29. 222, ursäktelscbrefven bland Riksdagshandlingar för 1641 i Riksarkivet.
XXV
Waldemar besökt Stockholm, och denna lägenhet blifvit å ömse
sidor begagnad. I Juli månad begaf sig Enkedrottningen i hemlighet
från Gripsholm till trakten af Trosa, upptogs der på ett
Danskt fartyg, och vid Gottland af krigsskepp, som förde henne
till Danmark. Sedermera underhandlades för henne om bibehållande
af hennes lifgeding.
Denna händelse, som väckte allmän uppmärksamhet, blef en
hufvudsaklig anledning till sammankallande af ett möte, med hvilket
dock äfven skulle förberedas andra ärenden, att vid en blifvande
riksdag underställas samtliga ständerna. Kallelse utfärdades den
17 November till Landshöfdingar, Biskopar och Superintendenter;
och skrifvelser till 4 städers styrelser, nemligen Stockholm, Norrköping,
Göteborg och Kalmar, att sända vissa namngifna personer,
med fullmakt försedda, allt till den 3 Januari 1641 ä). Till deltagande
i sammanträdena utsagos äfven medlemmar af Svea Hofrätt,
Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegierna, tillsammans 11 personer;
af Landshöfdingarne kommo tillstädes 15, hvaribland Knut
Posse emellanåt fiirde ordet för adeln i Lars Sparres ställe; af
presterskapet Erkebiskopen, 4 biskopar och en biskops fullmäktig,
3 superintendenter, Stockholms stads pastor, och Drottningens hofpredikant
D:r Joh. Matildae; bland de 4 städernas ombud är P.
Gavelius den mest framstående e).
Vid Rådets förhandlingar öfver de ärenden, som skulle Ständerna
föredragas (d. 2 Jan. och följ.) beslöts att endast mundtligen
meddela hvad som angick Enkedrottningen, äfvensom förhållandet
till främmande makter, men skriftligen de ekonomiska frågor, hvaröfver
alla tre stånden, eller ettdera, behöfde höras. Den 5 Januari
hölls första sammanträdet med Utskottet. Mesta vigten fästades
vid Enkedrottningens resa, och hennes mottagande i Danmark.
Nästan som i förbigående talade Kansleren om de ännu ofullbordade
underhandlingarne med Frankrike och Nederländerna, hvarvid
nu sorn skäl för betänklighet vid Franska förbundet förekommer
denna makts beteende med Weimarska hären.
5) Registr. Af brefven till städerna är ett tryckt i Handskr. rör. Skand. Hist., 29.
224. Städernas fullmakter för sina ombud finnas i Riksarkivet.
6) De öfriga voro borgm. D:r Daniel från Norrköping, P. Canutius från Göteborg,
Christopher Larsson från Kalmar. Adelns protokoll, se sid. 161, 162,
innehåller blott några introduktionsärenden och en kort förhandling om rust
tjenstlängderna.
Deremot innehåller presteståndets arkiv från och med detta
år, utom handlingar, äfven några spår af protokoll. Diskussionen öfver allmänna
ärenden tinnes i Rådsprotokollet; jemför Handskr. rör. Skand. Hist. 21,
55 och följande.
3
XXVI
Då följande dagar diskussionen fortsattes, först om utrikes
förhållanden, godkände Utskottet utan svårighet allt hvad regeringen
gjort, och öfverlöt åt dess urskilning hvad vidare ske borde.
Gavelius lät sig dock undfalla den önskan, att man vid fredsunderhandlingen
ej måtte spänna bågen för högt; hvilket tillrättavisades
af Kansleren med erinran om nödvändigheten att iakttaga både
Sveriges eget, och Tyska rikets, och slutligen arméens fördel.
Då Gavelius derpå inlät sig i vidlyftig granskning af de politiska
förhållandena, fick han derför loford, utom så vidt han sökte anledningen
till allidne Konungens deltagande i kriget mera uti Kejsarens
oförrätter mot honom sjelf, än mot Tyska riket.
I afseende på Enkedrottningen framställde Kansleren hvad
som förefallit mellan henne och Rådet flera år igenom, beklagade
den smälek hon nu ådragit både sig, de sina och riket; och begärde
Utskottets utlåtande, om hon, i fall hon det önskade, kunde
få återkomma hit, samt om hon i motsatt fall egde att uppbära
inkomsterna af lifgedinget. Ständerna erkände att hon burit sig
oförsvarligt åt, men ville före sakens afgörande afvakta hvad ett
Danskt sändebud, som väntades, hade att förebringa. Presterna
ensamna yrkade på milda åtgärder mot Enkedrottningen såsom
qvinna, men fingo derföre uppbära förebråelser, med erinran, att
mildhet i statsangelägenheter lätt antog arten af enfald, och att
ståndet af gammalt ej just hade det bästa rykte för fast mod och
ihärdighet, icke ens i religiösa frågor. Gavelius deremot gjorde
en omständlig och välbehaglig deduktion, huru Enkedrottningen,
genom att afvika ur riket, förverkat all rättighet till sitt lifgeding.
Om någon ytterligare förhandling öfver detta ämne skett, finnes
åtminstone intet utförligt protokoll deröfver, ej ens sedan Danska
gesandten Wind några dagar sednare kommit till staden. Det
samma gäller diskussionen öfver utrikes ärenden. Dessa två ämnen
upptaga emellertid nästan ensamna Utskottets sedermera uppsatta
rådslag.
De skriftliga frågopunkterna voro emellertid redan den 5 öfverlemnade
till Ständerna 7). De augingo mestadels förut ofta behandlade
ämnen: om utskrifningen, huruvida något medel kunde finnas
att borttaga de missbruk, som dervid egde rum, och bereda riket
en säkrare förstärkning för dess krigshär; om skjutsens och gästningens
ändamålsenligaste inrättning; om åtgärder att vidtaga mot
skogarnes förödande; äfvenledes för handtverks och manufakturers
7) Punkter för Utskottet af den 5 Jan., i Riks- ock Ridd. arkiven, se sid. 162—
169; Ståndens svar, af den 18, i Riks-ark., Adelns äfven i Ridd. arkivet, se
sid. 169—175, presternas i Preste-ståndets arkiv.
XXVII
befordran och städernas förkofran; samt till vilddjurens utrotande,
men oskadliga djurs förskoning; allt detta dock afsedt ej på beslut
till omedelbar verkställighet, utan till ledning för småningom skeende
åtgärder, eller till afgörande vid nästa riksdag. — För öfrigt
må anmärkas den utförlighet i skäl och deras utveckling, den
klarhet i tankar och ledighet i språk, som utmärka denna proposition,
likasom flera andra från närmaste åren.
Diskussionen om dessa frågor begyntes den 9 Januari, och
fortgick i flera dagar mundtligen; ständerna ville gerna hafva betänketid,
och skriftligen uppsätta sina meningar; de fruktade ock
att ingripa i de frånvarandes rätt, särdeles när Kansleren, yrkande
att utskrifningen borde ske efter gårdetal, ansåg att detta, om det
fanns godt, kunde tillämpas redan vid första tillfälle. Äfven denna
fråga utvecklades fullständigast af Gavelius, som föreslog beräkning
efter familjerna (hushållen), dock egentligen blott de fästa och bosatta,
i det de öfriga borde roteras och utskrifvas som förr. — I
utbyte mot den hittills öfliga gästning och skjutsning föreslog Kansleren
en bevillning i penningar, äfven efter gårdetal; utskottet önskade
närmare förslag dertill af Regeringen.
Den 18 voro stånden färdiga med hvar sitt skriftliga svar,
hvilka dagen derpå upplästes och åter diskuterades. De innehålla
flera förslag som Kansleren fann goda nog 8).
8) I afseende på utskrifningen hade adel och borgare hufvudsakligen upptagit
Gavelii förslag, adeln dock med förbehåll af vanliga undantag för tjenares
gårdar, ödeshemman, nybyggen m. m. Presterna inläto sig ej i någon närmare
pröfning af frågan, utan undanbådo sig blott all tillämpning före nästa
riksdag. Kansleren upptog samtligas utlåtande såsom om de godkänt utskrifning
efter gårdetal, och bad dem derföre bereda de hemmavarandes goda
vilja. — I afseende på skjuts och gästning hänvisade adeln till den af styrelsen
utfärdade förordning; presterna afstyrkte uttryckligen att utbyta dessa
skyldigheter mot penningegärd; borgarne åter ansågo det ej orimligt, och
förmenade att i alla fall en jemnare fördelning af bördan kunde och borde
ske. Kansleren fann ståndens svar pa denna fråga ej tillfredsställande: de
”gingo som katten kring gröten.” ”Adeln måste öfverse sina privilegier, presterna
proponera, krigsfolket tolerera, borgerskapet lösa pungen, bonden draga
antingen med hästen eller pengar.” Han bragte adel och prester derhän, att
de afgåfvo nya svar, hvaruti adeln tillstyrkte en gärd af en daler för hvarje
fullgärdshemmau frälse utom fredsmilen, en half daler för hvarje derinom,
dock rå och rörshemman fritagna, och 2 halfva gårdar eller 4 torpare räknade
lika med en hel gård; samt under förutsättning att krono och skatte
bidrogo till dubbelt belopp, att de andra stånden gjorde sitt till, och att saken
afgjordes vid allmän Riksdag. Presterne gåfvo deremot ej vika, åberopade
allmogens fattigdom på pengar, och yrkade dels att de gårdar, som på ett
eller annat sätt blifvit från kronan afyttrade, borde komma de ännu bibehåll
-
XXVIII
Utom de för alla tre stånden gemensamt förelagda ärenden,
framställdes särskildt för adeln 9) tvenne andra, ej mindre ofta
förut berörda: om den alltför vanliga försumligheten i rusttjenstens
utgörande; härtill begärde ståndet, att en vapensyn måtte hållas
under instundande sommar; — och om fördröjd inbetalning från
flera håll af de till Riddarhusbvggnaden beviljade medel; härtill
lofvade Landshöfdingarne göra sitt bästa, när de kommit hem.
Med presterne förhandlades likaledes skriftligen, men tillika
mundtligen åtskilliga frågor 5).
ne till hjelp i skjuts och gästning, dels att de från stora vägen aflägsna orter
understödde de andra med hästar eller penningehjelp, samt att inrättningen
af gästgifverier fortginge; endast kring Stockholm trodde de att bonden
skalle vilja gifva pengar för att slippa skjutsen. — I afseende både på
skogarnes vård, och på jagt och djurfångst yrkade ständerna i allmänhet ett
noggrant vidmakthållande af gällande stadgar, adeln ifrigast med klagan öfver
oprivilegierade personers obefogade intrång i andras rätt. Kansleren hade
härvid intet synnerligt att anmärka. — För städernas förkofran sökte adeln
de bästa medlen i valet af skickliga och nitiska magistratspersoner, i god
ordning uti penningeärenden, assurance-inrättningar, införskrifning af skickliga
handtverkare från främmande land, och sträng uppsigt öfver ungdomen,
att den lärde sig något arbete, hvaremot den det gjorde, borde förskonas
från utskrifning till krigstjenst; samt slutligen att kronans strömmarupplätos
till manufakturanläggningar, af olika arter i särskilda städer. Att bruket af
»embetsmäu» å landsbygden var städerna till förfång, nekades ej, men de kunde
ej undvaras, så länge ej i stad funnos handtverkare, som kunde och ville
motsvara billiga anspråk; att detta bruk öfvergick till missbruk, skedde kanske mindre
hos adel, än hos andra, som nyttjade frälse privilegier. Presterskapet föreslog
ungefär samma utvägar som adeln, dock med förbehåll mot främmande
religioners innästlande i städerna. Borgarnes utlåtande är fullständigast, tillstyrker
inrättande af »Censorer,» som två gånger om året skulle undersöka
hushållens vilkor, och med eller mot föräldrarnes vilja, och i sednare fallet
ej utan påföljd för dessa, ställa barnen till arbete; till förlag för handtverksrörelse
borde förmyndaremedel under vederbörlig uppsigt få begagnas; skråen
borde omändras, till borttagande af allt onödigt och hinderligt, som i deras
stadgar förekomme; en öfverstyrelse öfver manufakturer och handtverk skulle
inrättas o. s. v. Kansleren fann allt detta ej illa resonneradt, om ock verkställigheten
i ett och annat fall kunde blifva svår nog. — Adelns förnyade
svar till 2:a punkten finnes i Riks- och Riddarhus-arkiv., se sid. 175, 176;
presternes i Riksark. och presteståndets arkiv. 9) Punkten för Adeln, af
d. 17 Jan., och dess svar af d. 29, i Riks- och Ridd-ark.; se sid. 176—179.
1) Om gudstjenstens vanvård i Lappmarkerna, mest förorsakad, påstods det, af
Norrländska presterskapets motstånd mot flera prestera förordnande dit till orten,
dess egen försumlighet i tjensten, och dess håg för köpenskap; härtill
svarades, att sedan Regeringen forordnat fyra pastorer i Lappmarken, med
nybygda kyrkor, prestbol och underhåll, vid Arffvisjerf, Arieplogh, Silbojock,
och Naasafjeldh, och dertill ännu tre Lapp-prester, i Lule, Pite och Ume
lappmarker, hvaribland två infödda Lappar, torde väl orten vara i detta fall väl
XXIX
Mötets beslut eller rådslag2), af den 27 Januari 1641, innehåller
ständernas gillande af regeringens åtgärder i och för
utrikes angelägenheter; tillstyrker att Enkedrottningens lifgeding
indrages under kronan, hemställande för öfrigt till regeringen att
förfara enligt omständigheterna; samt hänvisar, i hvad som angår
de inrikes ärenden, hvilka blifvit dem meddelade, till en särskildt
deröfver uppsatt skrift. Någon gemensam skrifvelse öfver dessa
ämnen finnes dock ej förvarad, och ständerna synas hafva åsyftat
de af hvart stånd för sig afgifna svar.
Kort efter mötets förafskedande, medan ännu ovisst var, om
förbundet med Frankrike skulle blifva förnyadt, hvarförutan tillgångar
till krigets fortsättande måste saknas, upptogs i Rådet åter
fråga om att skaffa medel på samma sätt som under åren 1638
och 1639 genom afyttrande af kronogods. Ett beslut härom fattades
den 15 Februari, men synes ej hafva blifvit formligen uppsatt
och underskrifva. Motsägelser yttrades efteråt, mundtligt och skriftligt,
af Gyllenhjelm, som ej varit vid tillfället närvarande, och äfven
af Joh. Skytte, som varit tillstädes. I April beslöts derföre
att i bådas närvaro förnya sakens behandling. Det skedde (i Maj),
Gyllenhjelm sökte undvika både diskussion och underskrift, men
förgäfves: Oxenstjerna ville som vanligt hafva beslutet med allas
hörande beredt och afgjordt, och sedan af alla försvaradt. Slutligen
den 15 Maj kom man till afgörande, i öfverensstämmelse med
hvad förut varit bestämdt: att man skulle »upplåta åt Ridderska
försedd.
Skulle ännu någon brist vara, kunde det bäst utrönas medelst ombuds
tillkallande. Kansleren satte deremot i fråga att skicka dit inspektörer,
hvaribland en af verldsligt stånd. — Dernäst om Consistorium i Stockholm,
att det borde annorlunda eller fulltaligare än hittills sammansättas; detta
trodde presterna bäst kunna ske i sammanhanhang med inrättningen af en
lärd skola, hvars lärare kunde jemte malmarnes pastorer och stadens kaplaner
utgöra consistorium under stadspastorn som ordförande, men under Erkestiftets
styrelses inseende och censur. Kansleren betviflade att skollärare
passade till medlemmar i consistorium, så vida det ej blefve ett Gymnasium
som här inrättades; hvilket åter en del prester funno betänkligt. — Slutligen
om Tyska församlingen i Stockholm, hvilken tycktes gripa för mycket omkring
sig, och ej i kyrkobruk iakttaga erforderlig öfverensstämmelse med de
andra kyrkorna i staden. Att detta ej borde obehindradt fortgå, derom var
man ense. — Proposition för presterne, af d. 17, och deras Svar, båda i
Riksark.; Rådsprot. för d. 26 och 27. — Presterne hafva ock vid detta tillfälle
uppsatt önskningar om åtgärder mot katholska och kalvinska lärornas
utbredande; samt åtminstone ett koncept till klagomål öfver skeppskompagniets
förvaltning; båda finnas i preste-ståndets arkiv.
2) Finnes i Riks- och Riddarhus-ark., och tryckt hos Stjernman, R. o. M. B.
2. 979.
XXX
pet och Adeln till köps af skatte och kronegods, på vilkor som
för detta är skedt», till 400,000 R:drs värde11). — Det sattes i
fråga att meddela den unga Drottningen hvad man för godt funnit;
men dels tycktes det vara onödigt, emedan dylikt förut ej skett,
dels var hon för tillfället under läkarevård.
Då detta beslut fattades, hade man redan temligen säker utsigt
att erhålla nya och ökade subsidier från Frankrike. A andra sidan
var krigshären, efter Baners återtåg från Regensburg, i en ställning,
som gjorde behofvet af stora tillgångar känbart; och med inflytande
medel utrustades äfven den krigsmakt, som sedermera af Torstenson
fördes till ännu mera lysande, och mera afgörande bragder
än förr. — Ej blott förbundet med Frankrike kom under året till
ratification (d. 21 April), utan äfven traktaterna med Nederländerna
(Sept.) och Portugal (Dec.), samt ett neutralitetsfördrag med den
nya churfursten af Brandenburg.
I rikets styrelsepersonal inträffade på våren 1641 en förändring:
Drotzet Gabriel Oxenstjerna var död i November 1640, och nu i
April valdes efterträdare; rösterna delade sig mellan Skattmästaren
Gabriel Bengtson Oxenstjerna och Per Brahe, men i lottning föll
utslaget för den sednare4). Samtidigt intogos i Rådet sex nya
medlemmar, hvaraf fyra voro tillstädes, bland dem Torstenson och
L. Kagg. Kort derpå, sedan underrättelsen om Baners död ankommit,
utnämdes Torstenson till befälhafvare för armeen i Tyskland.
Pfalzgrefven Carl Gustaf, som sednare började sin krigarebana under
hans ledning, var nu föremål för styrelsens bekymmer. Ater
3)
Några landsorter undantogos alldeles; tillses skulle, att ej adelsmän köpte
gods med ofrälsemäns pengar, och åt dem desamma öfverantvardade. De af
det gamla kopparkompagniets delegare, sorn hade fordringar innestående hos
kronan, och vid detta tillfälle ville göra sig betalda med gods, skulle det
tillåtas, om de vore frälsemän, och annars skulle de af inflytande medel
godtgöras. De som innehade gods på Norrköpings besluts vilkor, och ville
dem lösa till arfvegods, skulle det få göra. Man förbehöll sig ock, att der
omständigheterna så påkallade, belöna förtjenster med adelskap och gods; slutligen
förband man sig uttryckligen till gemensamt ansvar för de fattade besluten.
— Hela förhandlingen finnes tryckt i Handskr. rör. Skand. Hist., 21.
106 och följ. Jfr Fryxells Berätt. 8. 230 och följ. — Striden synes ha varit
häftig emellanåt; Gyllenhjelm fick höra förebråelser för obehörigt undseende
mot Eukedrottningen, och för godtyckligt förfarande inom sitt embetsverk; han
måste ock afsld anfall mot gamla Kung Carls minne.
4) Bref från B. Baaz till pfalzgr. Johan Casimir, denl7Apr., i (C. Adlersparres)
Hist. Sami. 1. 203. Både Baazens bref (han var unga pfalzgrefvens lärare),
och Carl Gustafs egna till sin far, i G. Adlersparres samlingar, Del. 3 och 4,
innehålla flera, kanske öfverdrifna antydningar på gryende partihat, särdeles
framkalladt af kronogodsens försäljning.
XXXI
kommen från utrikes resor, vid slutet af 1640, företog han på
vänners tillstyrkan färder inom riket, i synbar afsigt att ådraga
sig uppmärksamhet, tills regeringen gjorde slut derpå. Frampå
sommaren sökte Johan Casimir för sin son anställelse i något af
rikets kollegier, men fick undvikande svar. Vid början af 1642 års
riksdag förnyades försöket med samma utgång 5).
Vid ständernas utskottsmöte år 1641 hade åtskilliga ärenden,
hvaribland några af vigt för krigets fortgång, blifvit förberedda för
en allmän Riksdag. Med året utgingo ock de år 1640 beviljade
utskrifningar och utomordentliga gärder. Man var derföre på hösten
betänkt på en riksdags sammankallande. Kallelsen utgick den
26 Okt., och sammanträdet utsattes till den 6 Jan. 1642. Landshöfdingarne
anbefalldes att tillhålla adeln, hvar i sitt län, att mangrannt
infinna sig, och medhafva resterande afgifter till Riddarhusbyggnaden
6).
Riksdags-propositionens förberedande behandling i Rådet skedde
från den 4 Jan. 1642 en vecka bortåt. Man fann snart för godt,
att till särskilt aftal efter hand gömma just de väsendtligaste ämnena,
utskrifningens nya anordning efter gårdetal, samt en likaledes
helst efter gårdetal utgående gärd, under annan form än boskapsskatten,
hvilken visat sig menlig för boskapsafvel och dermed
sammanhängande handel och handtverk. I och för dessa öfverläggningar
lät man nu för första gången från och med den 5 Jan.
1642 den unga Drottningen7) deltaga i rådplägningarne, dock ännu
5) Kansleren yttrade (d. 7 Jan.): jag är något perplex huru hertig Carl skall
accomoderas, efter fadern ej är i något visst stånd. — Antingen måste han
användas vid hofvet eller i militien; vid hofvet kan det ej ske med synnerlig
heder; i militien vore considerabelt: hertig Carl passar ej för pennan, men
är för ung för kriget, kan ej genomgå graderna, kan svårligen lyda kommando
af vanliga fältherrar, ej göra räkenskap, ej utan våda för riket sjelf föra
befälet.
6) Riksdagskallelsen med dertill hörande skrifvelser finnes i registr.; Brefvet
till landshöfdingarne är tryckt i Handskr. rör. Skand. Hist., 29. 225. Det
må här anmärkas, att i R. kallelserna alltifrån 1637 (till 1638 års Riksdag)
nämnes bland det lägre presterskapet ej enligt regeringsformen en prest från
hvarje tvenne härad, utan en från hvarje härad. I verkställigheten har
sannolikt intetdera någonsin blifvit iakttaget; och lika litet noggrannt
förmodligen hvad kallelserna i enlighet med regeringsformen innehöllo om
krigsbefälet.
7) Hon har nu, yttrade Kansleren, inträdt i sitt 16:de år, hon vexer till i förstånd,
och vet att tiga; hon väljes ej, utan är född till styrelsen, och uppfödes
dertill. — Det fur ej gå så till här, som i Tyskland, der fursterne lemna
åt sina tjenare vården om regeringsärendena, och derigenom sjelfva blifva
okunniga och oerfarna. Man fann sednare (d. 24) nödigt att erinra Drottnin
-
XXX11
blott såsom åliörarirma, i det man en oell annan gång, ej alla
dagar, gick upp i hennes rum, att der debattera de svåraste frågorna.
Man fruktade visserligen att dermed göra afbrott i hennes
studier; men det ansågs nödigt, att hon i tid lärde sig känna rikets
angelägenheter, och de svårigheter, hvarmed de voro behäftade,
för att kunna hafva ett eget omdöme, särdeles oberoende
af obehöriga rådgifvare. Redan förr hade man börjat låta uppläsa
depecher för henne, och under detta år begynte hon äfven mottaga
främmande sändebud.
Vid valet af Landtmarskalk hade man denna gång flera i förslag
än vanligt, två Oxenstjernor, två Gyllenstjernor, och 4 andra 8),
man stannade vid Erik Gyllenstjerna till Nynäs 9).
Den 11 vårpropositionen färdig att meddelas ständerna. Adeln
hade inställt sig till Riksdagen temligen talrikt. Första klassen
räknade 8 Capita, den andra 19, den tredje 128. Dertill kommo
51 extra capita. Iliand de förra förekomma nu (lera, som enligt
fullmakt intogo andras platser *). Af presterskapet voro tillstädes
Erkebiskopen, 4 Riskopar, 1 superintendent, och 50 andra. För
de öfriga stånden saknas förteckningar. Gavelius har fört ordet
för borgareståndet.
På rikssalen var unga Drottningen tillstädes 2). Kansleren hel
gen,
att hon borde visa sig vänlig och tillgänglig: ingen kunde vara kung här
i riket, som de dygderna ej kände; hon borde räcka de besökande handen,
såsom hennes fader och farfader brukat göra.
8) Henrik Fleming, Johan Berendes, Schering Rosenhane och Fredr. Stenbock.
Radsprot. för den 5 och 8 Jan. Sistuämda dag angifvas de egenskaper, som
för en Landtmarskalk vore erforderliga: att vara venerabel, af medelmåttig
ålder, kunna fatta skäl och persvadera andra, kunna mäkla och moderera en
sak, när det ena ståndet har med det andra att göra.
9) Född 1602, tjenade vid unga år i utrikes krigstjenst, sedermera vid hofvet
och utrikes beskickningar, blef 1636 Kammarråd, 1637 Landshöfding i Viborgs
län, 1642 generalguvernör i Ingermanland, 1645 Riksråd, 1651 Friherre,
1654 president i Abo hofrätt. Dog 1657.
1) »I Brahernes ställe» en Johan Gyllenstjerna, i grefve Magnus Gabriel de la Gardies
ställe Svante Sparre, befullmäktigad af fadren grefve Jacob under sonens
frånvaro i utrikes land; samt i tredje klassen fem för särskildta ätter. Se Riddarhus-protokollet,
tryckt sid. 180—244; och särskildt förteckningen å närvarande
adel, sid. 182—185. Underskrifterna under Riksdagsbeslutet, sid. 280—
281, utvisa ännu andra fullmäktige. Af före vista fullmakter äro två bevarade
(sid. 286, 287): den för Svante Sparre, och en af Clas Beurreus utfärdad
för hans svåger Christer Nilsson (Gyllenhjerta) till Häwämpä, att begagna
hans sigill vid beslutens underskrifvande; Christer Nilsson intog säte för
egen familj.
2) Hoffruntimret fick ej följa henne dit: Drottningen är väl en qvinsperson, heter
det, men hon är konung, och bör manligen respecteras; fruntimren få ej
XXXIII
sade ständerna, oell lät uppläsa propositionen11); hvilken vidlyftigt
nog redogjorde för krigets och underhandlingarnes fortgång sedan
hösten 1639, intill Torstensons ankomst till hären4), och valet af
städerna Osnabriick och Mönster till blifvande fredssiuts-orter;
samt för de med Frankrike och andra makter ingångna traktater.
Derefter visades nödvändigheten, för att bringa kriget till godt slut,
att genom förnyade utskrifningar och gärder hålla krigsmakten i
fulltaligt och välförsedt skick.
Denna proposition mötte i och för sig ej något motstånd. Visserligen
förmärktes hos adeln någon håg att få taga närmare kännedom
om nämnda traktater; öfver hvilka ock sedermera ett utskott
af de tre högre stånden erhöll upplysningar (d. 24), och dermed
lät man sig nöja. Vid frågan om utskrifning (d. 12—15) läto
några Landshöfdingar adeln förstå, att regeringen önskade den
förrättad efter gårdetal; men som detta ej var uttryckligen begärdt,
röstade flertalet, utom i andra klassen, för att blifva vid gammal
plägsed. Likaledes hvad penningehjelpen angick. Och dylikt synes
förhållandet hafva varit i de andra stånden, af hvilka särskildt
presterne (d. 14) rådförde sig med adeln.
Riksrådet beslöt således att underhandla med hvarje stånd för
sig, och tillkallade först ett utskott af bönderne, jemte deras sekreterare
Salomon Persson. Härvid kom visserligen till nytta, att
utskrifning efter gårdetal i en del orter, såsom Finland och Dalarne,
redan i viss mån egde rum. Men öfriga orters ombud gjorde
svårigheter, med särdeles afseende på de smärre gårdarne.
Alla klagade öfver brist på dugligt folk att uppsätta till krigstjenst,
och öfver missbruket af försvarskarlar 5). Likaså gick det till vid
frågan om bevillning; och Salomon Persson fick i uppdrag att ytterligare
upplysa ståndet om regeringens önskningar. Samtalet fördes
för öfrigt å ömse sidor med mycken foglighet 6).
Derpå inkallades ett utskott af adeln, och gjorde visserligen
för sig ej något särdeles motstånd, men åberopade voteringens ut
följa
henne i consultationer, och ha således intet att göra i den stora rådkammaren
rikssalen; de kunde genom sitt myckna »nigande och genomträdande
göra scandal och etonnement.» 3) Finnes i Riks-, riddarhus- och
presteståndsarkiven ; se sid. 245—247. 4) Jfr sid. 245. 5) "Mången
går och trampar i lerlafven hos adelil, som kunde hjelpa oss att bruka åkern,”
yttrade ”bonden” (d. 15). 6) ”Vi säga ej som i andra länder: så mycket
behöfves, och der det ej förslår, måste mera försträckas.” Kanslerens ord.
Intet särskildt bondenamn förekommer vid tillfället; Salomon Persson framstår
alltmera såsom böndernas ledare. Men då man väntade ståndets svar på
andra Propositionen, anbefalltes Salomon Persson (d. 29 Jan.) tillhålla bönderne,
att en skulle tala för dem samtlige.
XXXIV
gång på Riddarhuset. Kansleren förespeglade, sträng räfst öfver
försvarskarlar, och erinrade äfven att de bekymmer regeringen nu
hade för rikets väl, snart skulle bäras af ett annat slägte 7). Emellertid
föreslogs ännu icke något visst belopp, hvarken af utskrifning
eller gärd. Adeln beviljade (den 17) utskrifning efter gårdetal,
ehuru den förutsåg att allmogen ännu skulle göra svårigheter;
boskapshjelpen ville man ej gerna frångå, men gaf med sig, sedan
regeringen åter mera än en gång vidtalat Landshöfdingarne
särskildt. Desamme måste ock underhandla med bönderna, hvar
för sitt län 8). Mot bondeståndet användes äfven det medlet att
man uppsköt behandlingen af dess klagopunkter9). Prester och
borgare mottogo ock påminnelser; en dag (d. 19) voro utskott af
adel, prester och bönder på en gång uppkallade till Rådet.
Man kom sluligen derhän, att alla stånden efter 10 dagars öfverläggning
voro färdiga med sina svar; adeln måste dock omändra
sitt i sista stund, i anseende till de många förbehåll och undantag,
som deruti förekommo *). Ren 22 Januari möttes Regering, råd
och ständer på rikssalen, och ståndens svar upplästes: Adeln och
bönderna beviljade två års utskrifning af en knekt för 20 frälse
gårdar inom och utom rå och rör, och för 10 skatte och krono
vare sig hela, halfva, fjerdedels eller mindre, men torp, nybyggen,
ödeshemman, krigsfolkets gårdar m. m. undantagne; och presterna
en knekt för 10 prestegårdar. Adeln lofvade i 2 års tid, i stället
för boskapsskatt, en Daler silfvermynt eller 2 Daler kopparmynt
för hvarje helgärds frälse hemman, och mindre i proportion af mindre
gårdar; bönderna likaledes 2 Daler Silfvermynt för helt hemman
krono och skatte, hvaremot de hoppades slippa både boskapsskatten
och den afgift dermed följt af 2 öre för hvarje tunna utsäde;
presterne skulle utgöra en årlig gärd, motsvarande en tredjedel
af dess under de tre sista åren tillsammans erlagda boskapsoch
utsädespengar. Rorgerskapet slutligen beviljade sina vanliga
7) ”Vi sitta här i dag, ni eller våra barn i morgon.” Kansleren. 8) ”Ståt
hållarne
äro konungens närmaste händer.” Kansleren (d. 18).
9) Skytte ville (d. 5) tillämpa på bönderna orden: video meliora, proboque, deteriora
sequor. Enligt Baazens bref hafva bönderna gjort en erinran mot försäljningen
af kronogods och blifvit af Kansleren så skarpt tillrättavisade,
att Drotset efteråt bett honom fara hofsammare fram. 1) En annan slags
omändring af detta svar yrkade adeln sjelf, emedan det syntes väl vidlöftigt;
men då man sedan fick det kortare affattadt, fruktade man att det skulle
synas sämre än de andra ståndens utlåtanden, särdeles presterskapets, och godkände
det förra förslaget.
XXXV
krigslvjelper i folk och penningemedel 2). Ständernas svar meddelades
Drottningen.
1 sak befanns vid dessa svar intet att anmärka; men i form
återstod ett fel i adelns, att krigsbefälet ej var nämdt jemte Ridderskapet
och adeln; man hade ock förnummit att ståndet alldeles
lemnat krigsbefälet ur akt. Som detta stred mot både regeringsform
och gammal plägsed, samt mot adelns egen fördel3), erinrarades
densamma genom Landtmarskalken (d. 26) att låta krigsbefälets
medlemmar, så vidt de ej vore adliga capita, samlas i ett
särskildt rum på Riddarhuset, och der få del af hvad som föregick.
Hvilket ock sedan iakttogs. Kansleren lät ståndet förstå
(d. 29), att det kunde dermed vinna fördubblad rösträtt i rikets
angelägenheter. — Föröfrigt återkommer både hos Råd och adel
det förslaget att adeln borde fria sig från alla gärder genom att
bevilja en viss summa i ett för allt4), beräknad efter rusttjensten.
Redan från Riksdagens början hade Rådet förehaft den vid
1641 års möte förberedda frågan, om utbytande af skjuts- och
gästningsrätten, särdeles så vidt den kronan tillkom, mot en penningegärd,
med hvilken de i kronans uppdrag resande kunde godtgöras
för sina resekostnader; dock alltid med undantag för Drottningens
egna färder och krigsfolks genomtåg. Likaledes upptogos
andra då behandlade, om skogarnes vård m. m. Dessa och åter
andra ämnen blefvo föremål för en ny proposition, hvilken särdeles
från den 13 Januari behandlades, slutligen äfven meddelades
Drottningen, och för ständerna föredrogs å rikssalen, vid samma
tillfälle då svaren å den första mottogos.
Denna proposition s) innehöll då först en erinran om de ännu
aldrig, oaktadt alla bemödanden, afhjelpta olägenheterna af skjuts
och gästning, men utan visst förslag till åtgärder deremot; en vidlöftig
framställning af skogsåtgångens tilltagande, med önskan att
svedjande, sågqvarnars och torps anläggande m. m. kunde inskränkkas,
och en bättre ordning vidtagas för skogshygget i bergslagerna;
2) Svaren Unnas i Riksarkivet, adelns äfven i Riddarlius-ark., se sid. 247—251,
presternas i presteståndets arkiv. 3) Krigsbefälet är af gammalt hos oss
”ett ständ,” nämnes i Riksdagskallelserna och eljest näst efter kleresiet, har
vid föregående riksdagar ”under Riddareståndet blifvit inneslutet,” är ett stöd
för det adliga ståndet; Kansleren i Rådet d. 22. Och hos adeln (d. 29):
underligt att ”de vele sig afsöndra från krigsbefälet, hvarpå sjelfva Riddarståndet
sig funderar; de borde ej så göra, utan heldre communicera med dem,
deraf kan följa att J då kunnen hafva tvenne vota." 4) ”Salig kung Carl
och kung Gustaf hafva tillbjudit det, men då voro vi tokiga nog att ej mottaga
det; vi veta nu ej hvad en adelsman fri gör.” Kansleren i Rådet d. 18.
5) Finnes i Riksark., samt i Riddh, och prestest. arkiv; 6e sid. 252—259.
XXXVI
likaledes om beliofvet af bättre vård om bärande träd, och attnär
sådana måste huggas, man vore betänkt på nya telningars plantering;
om humleodlingens uppdrifvande både å landet, och särdeles
i städerna medelst dertill inrättade gillen; om upprättande af "kornhus”,
särdeles i aflägsnare orter, till hjelp i fäll af missvext, och
för att hindra oskälig stegring af spanmålspriset; samt om inskränkningar
i tiggeriet.
Af alla dessa ämnen blef det första föremål för de flesta och
långvarigaste öfverläggningarne, ej blott hos ständerna, utan fortfarande
hos Riksrådet, som under de sista åren af sin styrelse företer
mindre enhällighet och fasthet i rådslag och beslut än förr,
så att ej sällan hände, det afgjorda ärenden upptogos till ny förhandling.
Rikskansleren var och förblef den som höll tillsammans
det hela, och äfven den som i svårare frågor, om ock i sista stund,
bragte ständerna att gifva vika. Landshöfdingarne användes alltjemt
till medlare med både adel och bönder, och uppkallades derföre
gång efter annan, ensamna eller med utskott från stånden;
deremellan kallades Salomon Persson med utskott af bondeståndet.
Det heter om Landshöfdingarne, att när de talade med hvar sin
orts ombud, funno de dem medgörligare, än hela hopen på en gång.
Bönderna fruktade framför allt, att sedan de väl åtagit sig en
penningegärd i utbyte mot skjuts och gästning, skulle de snart få
bära dessa bördor åter som förr och gärden dessutom. Adeln fruktade
för sina privilegiers helgd6); den var dock snart färdig att gifva
med sig, och beviljade (d. 20) en daler silfvermynt för helt
hemman, och i proportion för de mindre, under förutsättning att
skatte och krono hemman skulle gifva dubbelt; men dels gjordes
härvid cn mängd inskränkningar och förbehåll, dels ville man medgifva
fri befordran åt krigsfolk, som tågade till och från krig, men
ej till och från arbete. Bondeståndet syntes (d. 28) benäget att
bevilja 2 Daler s. ra. af helt hemman. Men Rådet fann allt detta
otillräckligt; flera försök gjordes att bringa båda stånden till annat
utslag; adeln skyllde dels på böndernas oförmögenhet, dels på klassröstningens
utslag7). Slutligen (d. 29) infann sig Rikskansleren
med Lars Kagg på Riddarhuset, upptog ståndets svar på denna och
andra delar af propositionen, och visade att hvad de beviljat i
skjutsfärdspengar, ej kunde förslå; adelns eget missbruk med stän
6)
”Fäderneslandet måtte blifva sustinerat, och våra privilegier så iakt
tagne
eller aestimerade, att de icke blifva privatio” (d. 26). 7) ”De hafva
enhälligt sig förklarat, de kunde ej taga sina ord tillbaka”. ”Det är ej att
taga sina ord tillbaka, utan att de lägga något dertill,” svarade Landtmarskalken
(d. 29).
XXXVII
digt nya säteriers uppbyggande måste öka bördan för mindre pri
vilegierade
hemman; privilegierna kunde ej ega bestånd, om riket
tog skada; de borde bete sig som riddersmän och gode patrioter 8).
Alla tre klasserna beviljade utan motstånd 6 mark (U Daler) silf
vermynt
för helt hemman. — Sedan Rådsherrarne gått, yttrade
Landtmarskalken sin förundran, att äfven de som annars talade
högljudt och ifrigt, j vågade med ett ord sätta sig emot Kansleren;
Riddarhussekreteraren synes ock hafva uttryckt sin ovilja
deröfver 9).
Afven bönderna gåfvo slutligen med sig, och beviljade 3 Daler
för helt hemman. Presterne sökte deremot draga sig undan
allt deltagande. Och inom Adeln visade sig i denna fråga en
splittring, som äfven sträckte sig till Rådkammaren. Drotset och
andra satte i fråga, om icke gref- och friherreskapernas skatteoch
kronobönder skulle i skjutsfärdspengar deltaga i likhet med
frälsebönder. Ett par dagar efter sedan detta först yttrades i Rådet,
företeddes der (den 31 .Ian.) en skrift1), undertecknad af
första klassens medlemmar på Riddarhuset, hvaruti de yrkade en
sådan frihet för sina bönder, såsom »räsonnabel och skälig,» eller
ock att skjuts och gästning i deras län finge förblifva som hittills.
Kansleren ville afböja hela frågan, på det ej regeringens ledamöter
skulle synas gifva sig sjelfva privilegium. Drotset försvarade motsatta
åsigten, emedan läntagarne annars skulle gå miste om sin
egen rätt till skjuts-), så vida de ej egde att betraktas i likhet
med Konungens ståthållare; kunde en förmyndarestyrelse göra förbund
med utrikes makter, sälja och gifva bort gods, så kunde
den ock gifva den frihet som nu begärdes, till Drottningens framtida
stadfästelse; läntagarne hade ju i alla andra afseenden frälserätt
för sina bönder. Han satte slutligen i fråga (den 2 Febr.),
att »saken skulle med maner göras tillbaka hos ständerna,» eller
ock att man skulle låta de andra ständerna resa hem, med besked
att skjutsfärdspengar skulle erläggas, och sedan tillkalla ett utskott
af grefvar och friherrar samt deras underhafvande bönder, och
8) ”De vele förhålla sig icke som bönder, utan som adelsmän,” tilläde han.
9) Han inlägger åtminstone i protokollet mera än en gång sin förargelse öfver
”de många onyttiga discurser, så ock det oändeliga omskrifvandet.” Under
den 10 Febr. heter det efter en punkts diskuterande: ”Hvilken punkt så
disputeredes, att de på sistone fullkomligen icke visste hvad de sig resolvera
skulle; dock tillsades sekreteraren att han efter deras variable diskurser skulle
författa en mening till annan dagen.”
1) Finnes i Riksark., se sid. 263. 2) Skytte frågade (d. 1 Febr.): huru vill
Kansleren bete sig i sitt friherreskap, om hans bönder vägra honom skjuts?
Jag tänker så handtera dem, att de ej göra det, svarade Oxenstjerna.
XXXVIII
med dem företaga saken till ny pröfning. Kansleren fann detta
ej orimligt, eller man kunde tills vidare låta det fattade beslutet
hvila, lemnande åt ständerna att deröfver tala vid sina hemmavarande
medbroder; men saken tålde dock att tänka på till en
annan dag. — Rådsprotokollet innehåller ej något mera i denna
rigtning. Första klassens anspråk lemnades kanske för denna gång
å sido, äfven derföre att de ej funno något stöd hos adeln. Här
förekommer saken så att en grefve Gustaf Adolf Lejonhufvud3),
sedan berörde inlaga var till Rådet inlemnad, anmälde densamma
hos ståndet, och begärde dess förord. Då han ej tick medhåll,
förifrade han sig mot både Landtmarskalken och andra. Emellertid
torde äfven dessa förhållanden hafva bidragit till att hela frågan
slutligen blef afgjord blott till framtida, ej omedelbar tillämpning.
Ofver andra propositionens öfriga punkter förekomma mindre
vidlöftiga diskussioner. Adel och bönder erkände att skogarne
vanvardades, men fruktade inskränkningar i egandens brukningsrätt.
Ronderna undanbådo sig all kontribution till inrättande af
kornhus: adel och städer kunde dertill sammanskjuta medel, och
sjelfva draga profiten. För öfrigt finner man, att presterskapet äfven
öfver denna proposition rådfört sig med adeln (den 1 Febr.).
Den 3 Februari samlades åter Regering, Råd och Ständer på
rikssalen; Drottningen var ej tillstädes. Ständernas svar på andra
propositionen upplästes4): Adeln för frälsebönderna, och bondeståndet
för krono och skatte beviljade den nämda skjutsfärdsgärden;
prester och borgare gillade förslaget att en sådan gärd
skulle af allmogen utgöras. Frågorna om skogarnes vård och bärande
träds återplantering hänskötos af alla fyra stånden hufvudsakligen
till regeringens afgörande; bönderna trodde dock ej att
deras stånd numera gjorde sig skyldigt till vanvård af bärande träd;
presterne hade sjelfva en mängd förslag, som de menade skulle
leda till ändamålet. För humleodlingens uppdrifvande lofvade alla
3) Till Raseborg; slägten kallas sednare och nu Lewenhaupt. Om ett nytt uppträde
mellan grefven och Landtmarskalken, se nedf. Han eller hans tjenare
synas ock i dessa dagar hafva varit inblandade i ett nattligt slagsmål med
stadsvakten, hvilket gaf styrelsen anledning till stränga hotelser och varningar
till den adliga ungdomen. En annan Gustaf Lejonhufvud hörde till andra
klassen, var landshöfding, och ofta använd i utskott; blef 1651 Friherre.
Båda finnas å slägttaflan i Fryxells berättelser, femte delen.
4) Svaren finnas i Riksark., adels och prestera i ståndens arkiv; adelns, se
sid. 259—263. I Riksark. finnes ock ett särskildt betänkande af Nerikes
allmoges ombud angående skjutsfärdspengarne, af d. 27 Jan.; äfvensom frågor
af hela ståndet uppsatta angående samma ämne, hvilka nämnas i Rådsprot.
för den 1 Febr.
XXXIX
att verka efter förmåga. Angående kornhus voro meningarne delade:
adeln trodde att kyrkotionden i goda år kunde dertill tagas
i anspråk; presterna åter att kronan och höga ståndspersoner borde
lägga grund till dem; borgarne ville anlita kronan derom, men
fruktade inblandning i sin handel med spannemål; bönderna undanbådo
sig åter uttryckligen all gärd eller leverans till inrättande af
kornhus; allmänt önskades att utförseln af spannemål skulle inskränkas.
I afseende på tiggeri och dermed sammanhängande fattigvård
hade åter presterna vidlöftiga förslag att göra, med ansvarets utsträckande
utom socknen, i nödfall till hela kontraktet.
Äfven dessa svar meddelades Drottningen. Rådet fann annars
vid dem ett och annat att anmärka, men tycktes framför allt inse
svårigheten att tillämpa den nya gärden, och var betänkt på att
genom utskickade i orterna undanrödja det motstånd den kunde
finna i menighetens vilja. Kansleren lät emellertid börja att uppsätta
Riksdagsbeslutet, och i bredd dermed upptaga ståndens besvär.
Råda delarne, jemte särskildta propositioner till adeln, medtogo
flera dagar, och den ej ovanliga händelsen inträffar åter, att
ärendenas afslutande drog ut på tiden nästan lika mycket som deras
föregående behandling.
Den 11 justerades Riksdagsbeslutet i Rådet, den 14 förekommer
det i koncept5) hos adeln, och dagen derpå hade Rådet anmärkningar
från adel, prester och borgare. Vigtigast var att bland
beviljade gärder nämdes en spannmålshjelp, sådan som förr utgått,
nu medgifven ej för innevarande året, men för det nästa, om årsvexten
blefve god. Adel och prester påstodo sig aldrig hafva blifvit
härom vidtalade, och presterna hade uttryckligen, då de beviljade
krigsgärden, undanbett sig all annan6).
I bredd med dessa allmänna förhandlingar gå, som redan antydt
är, särskildta med hvart stånd för sig, särdeles med adeln.
Redan från riksdagens början förbereddes i Rådet särskildta ämnen
för detta stånd. Efter flera öfverläggningar uppsattes och meddela
-
5) Ridd. prot.; jemför sid. 279, noten, der ordet kanske kan utbytas mot utan
tvifvel. 6) Adel och prester funno för öfrigt gjorda undantag ej nog iakttagna,
Adeln fastade sig vid en föreskrift i punkten om bärande träd, att
man för ett nedhugget skulle plantera tio andra i stället: det kunde vara nog
med fem. Presterna slutligen förklarade sig, för sin del, mot allt bidrag till
kornhusens inrättande. Spanmålshjelpen omtalas i Rådsprot. för den 29 Jan.,
då Drotset befallte Salomon Persson förespegla bönderna, att de kunde slippa
densamma, om de beviljada 3 Daler för hemman i Skjutsfärdspengar. Presternas
anmärkningar vid Riksdagsbeslutet finnas i Riksark.; adelus nämnas
i Råds- och Ridd. prot.
XI.
des detsamma fiirst två punkter 7) (d. 2 Febr.), angående rusttjensten,
dess alltför ofta försumliga utgörande, oell dess förfall i följd
af säterifrihetens utsträckning, rusttjenstlängdernas ofullständighet
och åtskilliga underslef; samt om förnyad afståelse af tullfriheten
för några år. Dagen derefter kommo adeln till handa fyra andra
punkter*): om ytterligare bidrag till Riddarhusets byggnad; om
afskafTande af öfverflöd vid adliga samqväm, inskränkning i morgongåfvors
belopp, samt förekommande af sätesgårdars splittring
vid arfskiften; om jagträttens rigtiga bruk; och om adliga egendomars
hembjudande till släglen före skeende föryttring.
Frågan om säterifrihetens utsträckning framkallade en ny
tvist på Riddarhuset. Man ville (d. 5 Febr.) göra nya säteriers
anläggning beroende af Landshöfdings samtycke. Detta ansåg grefve
Lejonhufvud förnärmande för sina likars värdighet; och förifrade
sig åter så, att Landtmarskalken fann sig förolämpad, och nedlade
stafven IJ), men återtog den på ståndets begäran. — Angående afgiften
till Riddarhuset, och i sammanhang dermed om sjelfva byggnaden,
disputerades ej litet. Byggnadens grundläggning var börjad,
men ej på den af framledne Konungen skänkta tomten, utan på
den af Kansleren öfverlåtna, och vid Nyköpings riksdag för adeln
föreslagna. Detta upptogs ej väl, men R. R. Clas Fleming, som
stod i spetsen för Riddarhusets styrelse, sökte försvara hvad gjordt
var. Någon viss ny bevillning till Riddarhuset tvekade man i det
längsta att åtaga sig.
Adelns svar 7) på båda de nämda propositionerna afgåfvos på
en gång (d. 18 Fehr.). Det väsendtligaste deri är, att tullfriheten
afstods för ännu två år; hvad riddarhusbyggnaden angick, yttrades
den förhoppning, att redan insamlade eller tecknade medel, tillika
med hvad kronan bidrog2), skulle förslå; hvarom icke ville man
ytterligare kontribuera; slutligen begärde man af regeringen en
stadga öfver klädedrägter för olika stånd och vilkor. — Styrelsen
fortsatte underhandlingen, dels om platsen för Riddarhuset, hvaruti
ståndet gaf vika; dels om tvenne olika byggnadsförslag, af
hvilka Rådet tillstyrkte det kostsammaste, som beräknades till
45,000 R:dr; dels ändtligen om ny bevillning dertill. Ståndet åtog
sig (d. 22 Febr.) att utgifva årligen i 3 års tid 10 R:dr för hvarje
7) Daterade den 22 Jan., i Riks- och Ridd. ark.; se sid. 264—265. 8) Daterade
den 4 Febr., i Ridd. ark., se sid 265—272. 9) Grefven gick slut
ligen
ut, sägande ”adieu messieurs.” 1) Finnas i Riks- och Ridd. ark.,
se sid. 272—277. 2) Härmed synes man hafva menat hvad K. Gustaf
Adolf anslagit till lärare i s. k. adliga öfningar, hvilka medel Rådet dock ej
ville hata förryckas till annat ändamål.
XLl
rusttjensthäst, hvilket togs till protokoll, men först vid Riksdagens
afslutandc (d. 3 Mars) meddelades Regeringen 3). — Nästan i samma
dagar (d. 26 Febr.) kom från regeringen ett förslag till stadga 4)
mot öfverllöd och oordningar i adliga samqväm m. m., hvilken
dock ej tiden tillät att närmare granska. Så vidt den gjorde in
skränkning
i morgongåfvas belopp, protesterade första klassen både
på riddarhuset och inom rådet. Om Riddarhusets räkenskaper
föll mycket tal, i det åtskilliga, särdeles Henr. Fleming, ville anmärka
onödiga utgifter. Man måste dock erkänna räkningarnes
rigtighet, till seger för Johan Larsson, som äfven nu gifvit sin
ovilja luft i protokollet5).
Slutligen hade ock Adeln (d. 20) inlemnat sina besvär6).
Dessa innehöilo, bland annat, en önskan med anledning af den
fria skjutsens och gästningens upphörande, »när allmänna möten
eller riksdagar framdeles utskrifvas, att dem långvägade måtte tillåtas
af hvar provins utgöra ett utskott, eller ju en af hvar familj
af samma landsort, på det de som af ringa medel äro, må
blifva behållna»; således ett nytt försök till representation genom
ombud. — Härom disputerade Kansleren med adelns utskott (d. 3
Febr.), försäkrande att deras begäran stod i strid med regeringsformen,
med egen fördel och rikets bästa7). — För tillfället hade
Landtmarskalken begärt fri förpassning hem för adeln, hvilket ock
medgafs alia »ståndspersoner» från Finland; de fattiga från Westergötland
och Småland skulle få understöd i pengar *).
Någon resolution å adelns besvär utfärdades ej vid denna
riksdag. De ofrälse stånden inlemnade ock besvär, och (ingo derå
resolution !)). Presterna påminte bland annat om Kyrkoordningens
3) Finnes i Ridd. ark., dat. d, 25 Febr.; se sid. 286. 4) Dersammast., se
sid. 281—286. 5) Riddarhusprotokollet innehåller för öfrigt många klago
mål
af landtmarskalken öfver bristande förtegenhet, öfver sqvaller om förefallna
oordningar m. m., och Kansleren uttryckte (d. 29 Jan.) deröfver sin
förtrytelse. A andra sidan gjorde adeln motstånd, då nya medlemmar anmältes,
som ej ansågos värdiga nog. Det angick en och annan rik räkenskapsman.
Just vid denna tid träffades en mängd af denna klass, deribland den
ryktbare Jost Hansson, af en sträng offentlig räfst, som fortgick hela våren.
6) Ennas i Riks- och Ridd. ark., se sid. 277—279. 7) ”De måste vara der,
ej blott efter klasserna, utan efter familjerna; det gäller deras värdighet, att
de behålla sina vota, sorn är en stor dignitet och lihertet i riket; de komma
tillsammans att afvärja ofta mycket ondt som påkomma kan.” 8) Bondeståndets
medlemmar fingo emellanåt s. k. herredagspcngar. 9) Presternas
Besvär, dat. d. 7 Fehr., finnas i Riksark., samt i Prestest. arkiv; resolutionerna
å samtliga besvären i Regist. under d. 21 och 25; Resol. å presters
och borgares äro tryckta hos Stjernman Riksd. o. M. beslut 2. 990 och 1010.
4
XLII
granskning och stadfästelse, inen fingo åter undvikande svar. Inom
Rådet talades ock något oin förslaget till consistorium generale;
och mera än en gång om utsträckningen af förbudna slägtskapsleder
i afseende på giftermål, hvaröfver både prester och lagkloke
borde höras; ståndet fick deröfver gifva ett särskildt betänkande*).
Både prester och borgare erinrade om ersättning för förluster å
skeppskompagniet. Borgarne höllos qvar efter riksdagens slut för
sina besvärs afgörande. Resolutionen å Bondeståndets besvär, sådan
den finnes i Begistraturen, upptager omvexlande allmänna klagomål,
och särskildta för vissa orter. Bland de förra äro flera rigtade
mot försäljningen af kronogods och skatterättigheter, med
deraf förorsakade menliga följder.
Vi återkomma till ett för flera stånd gemensamt ärende, som
förekom mot slutet af Riksdagen. Ett utskott af adel, prester och
borgare tillkallades den 19 Febr., och fingo del af de skrifvelser
som sedan 1641 års möte från Danmark, Brandenburg och Holstein
inkommit med afseende på Enkedrottningens lifgeding, och af
derå afgångna svar. Utskottet ville helst skjuta saken från sig till
regeringen tillbaka, men afgaf efter ett par dagar ett betänkande ')
eller biafsked, hvaruti det tillstyrkte, att man framgent skulle
söka förmå Enkedrottningen att slå sig ned i sina fäders land
Brandenburg, och att hon i detta fall skulle bekomma en del af
lifgedingets afkastning, eller motsvarande af andra kronans medel;
hvaremot Konungens af Danmark anbud att förskjuta hennes underhåll
inom sitt land skulle afböjas, äfvensom alla hennes egna
anspråk på inblandning i lifgedingets förvaltning.
Riksdagsbeslutet2), dateradt den 23 Februari, upplästes samma
dag för ständerna å Rikssalen i Drottningens närvaro3), men
underskrefs af adeln flera dagar sednare. Det innehåller hvad afgjordt
blifvit å alla de för samtliga ständerna förelagda ärenden.
Dess vigtigaste resultater voro utskrifnings beviljande efter gårdetal,
boskapshjelpens utbytande mot en gärd efter hemman beräk
Äfven
presterne påminte om stadga för klädedrägter; inom ståndet höll
Erkebiskopen ett förmaningstal i detta afseende; Se Bidrag till Sv. kyrkans
och Riksd. hist. 1. 99. *} Finnes i Riksarkivet.
1) Biafskedet finnes i Riksark., dat. d. 22 Febr., och undertecknadt af Landtmarskalken
med 12 andra af adel, Erkebiskopen och 9 andra prelater, samt 8
ombud från städer. Derjemte finnes ett concept, som i ett och annat är
strängare affattadt. 2) Finnes i Riks- och Ridd. ark., och tryckt hos
Stjernman, R. o. M. B., 2. 995. 3) Baaz berättar, att bönderna vid till
fället
utkastat en medbroder, dock ej för tillfället riksdagsman, Måns Dagson',
som skall hafva låtit förstå det bönderna klagade utan skäl, och väl
kunde utgöra allt hvad öfverheten hegärde.
XLII!
nåd, och skjutsfärdspengarnes införande, äfven de efter samma
beräkningsgrund. Från bemälte gärd undantogos adelns gårdar
inom rå och rör samt enskilte tjenares gårdar, från skjutsfärdspengarne
de samme, samt kronans tjenare af åtskilliga slag, äfvensom
ryttare och knektar. Och dessa pengar skulle först då be
gynna att upptagas, när inrättandet af gästgifverier och annat hvad
till resandes befordran var förordnadt, kommit till stånd, och
efter föregånget särskildt tillkännagifvande; och i alla fall skulle
tillämpningen ske endast på försök tills vidare. — Nästa riksdags
förhandlingar utvisa, att man ännu då, 1643, ej kommit derhän;
och en förut under samma år utgifven gästgifvareordning4) var
endast en förnyad åtgärd till sjelfva skjutsväsendets ordnande. En
ny stadga 5) angående tiggeriet utkom redan vid 1642 års riksdags
slut.
De tider, som nu närmast följde, voro i krigiskt afseende
bland de ärorikaste, som Sveriges historia har att uppvisa. Ständernas
uppoffringar å ena sidan, och Regeringens anstalter å den
andra, framför allt valet af öfverfältherre, och det förtroende honom
visades, bar sin frukt i storartade både fälttåg och segrar.
Torstenson vid Schweidnitz och Olmiitz, vid Leipzig, och åter i
Mähren 1643, äro bland glanspunkterna i Trettioårakriget, för rörelsernas
hastighet, för klokheten i valet af ställningar, och öfverlägsenheten
i planer för batalj. Under Torstensons befäl begynte
ock nu pfalzgrelven Carl Gustaf sin lysande krigarebana, sedan
han ändtligen på sommaren 1642 kommit ut tili hären.
Af inrikes förhållanden hör ett af de vigtigare till början af
år 1643. Det var ett nytt möte af de högre domstolarnes medlemmar
och andra lagfarne män, till öfverläggning om svårare
rättsfrågor6). Kallelsen var utlärdad den 2 Nov. 1642, och den
9 Febr. derpå följande börjades sammanträdena. Tre vicepresidenter
i Hofrätter och 16 andra, hvaribland Stjernhjelm, Stjernhök
och Gavelius, deltogo deri; Carl Christerson Månesköld, vice preses
i Göta Hofrätt, förde ordet, Bengt Baaz tjenstgjorde såsom
sekreterare. Frågopunkter framlades af regeringen, men de kallade
fingo sjelfva väcka frågor, en rättighet som de äfven begagnade.
Den 17 Mars voro de färdiga med sitt betänkande, hvilket
sedermera af en mindre talrik komité, äfven utsedd af regeringen,
ytterligare utarbetades, och (i Aug.) under annan form inlemnades.
4) Stjernman, Ekon. och polit. stadgar, 2. 309, under den 20 April 1643.
5) Dersammast. 2. 327, under den 28 Febr. 1642. 6) Se vidare Posse, Bidrag
till Svenska lagstiftningens historia, sid. 65 och följ.
XLIV
Bland de af regeringen framställda frågor förekommer äfven här
den om förbudna slägtskapsleder, särdeles om giftermål mellan
syskonbarn, hvilket en gång skulle blifva af politisk vigt, när den
unga Drottningen troddes vilja gifva sin hand åt pfalzgrefven Carl
Gustaf. — Under riksdagen mot slutet af året sattes i fråga i Rådet,
om man skulle höra ständerna öfver de lagklokes förslag7).
I ett ämne af annan art än ofvannämda, angående myntförhållandena,
inhemtades i Mars mundtligt råd af köpmän, hvaribland
Louis de Geer, samt tullnärer och Stockholms stads borgmästare.
Derpå utkom en ny stadga 8) om de olika myntslagens
inbördes värden; ett af de många försöken att fixera dessa, som
vanligt ingen till nöjes. ■— I Maj månad mottog styrelsen ombud
från Liffland, och öfverlade med dem om ortens inre angelägenheter;
hvarvid talades om dess adels införlifvande med den Svenska,
men verkställigheten tycktes innebära betydliga svårigheter.
Äfven från Estland kommo ombud under sommaren, egentligen
för en tvist mellan staden Reval och landsorten.
Snart måste man vara betänkt på att åter sammankalla Sveriges
egna ständer, dels emedan de sednast beviljade utskrifningar
och gärder gingo till ända med året, dels för ett nytt förestående
krig. Sedan åratal hade förhållandet till Danmark varit spändt, af
ofta nämda skäl; och det mest betydande af dessa, nemligen Danska
styrelsens åtgärder till att belasta Sveriges sjöfart genom sundet
med godtyckligt ökade afgifter och stegrade svårigheter, fick
ökad vigt med denna handels tillvext. Vissheten att hafva en väl
ordnad och segerrik här under en pålitlig fältherres befäl; förhoppningen
på hjelp från Holland genom den i båda ländernas handel
intresserade De Geers försorg; utsigten att enligt inhemtade underrättelser
finna Danmark oförberedt; dessa voro de hufvudsakligaste
anledningarne, hvarföre planen till ett anfallskrig kom till mognad,
hvilket kunde synas innebära mindre rättvisa, än medföra vådor
under varande förhållanden till andra stater. 1 och för dessa öfverläggningar
infann sig unga Drottningen i Rådet från och med den
12 Maj. Resultatet blef ett beslut9) att angripa Danmark, och
det från flera sidor på en gång, från Tyskland genom Torstenson,
till hvilken befallning härom afgick. Alla förberedelser vidtogos i
största hemlighet; och underhandlingar med Danmark till förlikning
i godo fortsattes under sommaren, medelst skrifvelser, såsom förr
skett, från Sveriges rikes råd till Danmarks.
7) Rådsprot. för d. 20 Okt. 8) Stjernman, Ekon. och polit. stadgar, 2. 349
9) Bland rådslag i Riksark., under den 12, 13 och 16 Maj.
XLV
Redan i början af Juli sattes i fråga att kalla en Riksdag,
eller ett utskott af ständerna. Det förra befanns i alla afseenden
lämpligare, ehuruväl hända kunde, att Danska styrelsen anade
oråd. Den 29 utfärdades Riksdagskallelsen, och ständerna befaltes
infinna sig till början af Oktober.
Rådets föregående förhandlingar om propositionen inträffade
samtidigt med ständernas ankomst till Stockholm, och angingo som
vanligt kriget och underhandlingarne, hvad som häraf skulle meddelas,
och hvad icke, samt utskrifning och bevillning. Såsom föremål
för särskildt förhandling framställdes af Rikskansleren: om tid
och sätt för Drottningens tillträde till styrelsen och kröning, samt
om dervid förekommande stadfästelse eller granskning af adelns
privilegier och förläningsvilkor, och af regeringsformen. Till Landtmarskalk
utsågs öfverste Henrik Flemingl). Af Adeln kommo
tillstädes2) 10 hufvudmän af första klassen, deribland 2 i andras
ställe, 16 af andra och 105 af tredje klassen; dessutom 44 extra
capita, hvaraf 4 af första, 10 af andra klassen. Presterskapet
räknade utom Erkebiskopen, 4 biskopar, 2 superintendenter, och
52 andra medlemmar3); böndernas namn finnas denna gång antecknade,
omkring 200 från härader och bergslager4). Bondeståndet
erbjöds att sjelf utse sin sekreterare, men hemställde valet åter
till regeringen, och ”sorn de låtit sig förljuda om Johan Håkansson
i kansliet, blef han dem efterlåten.”
Den 10 Oktober voro ständerna församlade på Rikssalen5),
och mottogo af Kansleren riksdagspropositionen6), hvilken utom
hvad som angick krigets förlopp och fredsunderhandlingarne, blott
innehöll en erinran i allmänna ordalag, att krigsmakten och andra
statens tarf måste genom förnyade utskrifningar och gärder vidmakthållas.
Denna framställning diskuterades hos stånden öfver
14 dagar. Adeln befanns villig till utskrifning och boskapshjelp
efter gårdetal i enlighet med sednaste riksdags beslut; likaledes de
andra stånden, ehuru borgarne först tänkte att i sitt svar alldeles
1) Till lechtis m. m., född 1584; tjenade i krig, blef öfverste 1618, vice
amiral 1628, sändebud till Ryssland 1634, assessor i Krigskollegiet 1638,
dog 1650. 2) Se Ridd. prot., tryckt å sid. 291—312. Det är fördt af
Johan larsson. 3) Prestest. protokoll, i dess arkiv; se Bexell; förteckningar
å prester och bönder finnas ock i Riksarkivet. 4) Pråu eu landsort
förevistes i Rådet en fullmakt, hvarigenom allmogen uppdrog åt sitt ombud
att "anbringa sina medbröders klagomål.” Detta ansågs oskickligt, och troligen
utgånget från någon ”skälmsk concipist,” och skulle ej lemnäs utan
beifran. 5) Drottningen var för opasslighets skull ej tillstädes. 6) Propositionen
finnes i Riks- och ståndsarkiven, nemligen adels och presters; se
sid. 313-315.
XLVI
förbigå bevilJiiingsfrågan, i förväntan af en särskildt proposition
derom. Men regeringen ville dessutom hafva en spanmålshjelp.
Landshöfdingarne måste underhandla med Adel och allmoge från
hvar sin ort; Kansleren talade särskildt vid Landtmarskalken, och
några af hvar klass af adeln; alla stånden hade gång efter annan
ombud hos Rådet. Adeln gaf först vika, prester och bönder gjorde
längre motstånd, oaktadt de förre uppmanades att föregå de sednare
med godt exempel; Rådet måste slutligen sjelf hejda Adelns
goda vilja, att den ej skulle bestämma sig förr än allmogen gjort
det, för att vidhålla sin gamla rätt att af frälset bevilja hälften
mot krono och skatte. De ofrälse stånden åter erbjödo hvad som
tycktes vara alltför ringa. Man kom för tillfället ej till fullt till
fredsställande
slut.
Ståndens svar på propositionen 7) aflemnades till regering och
råd den 27. De beviljade alla för 2 år utskrifning och boskaps
hjelp
enligt 1642 års beslut; adeln lofvade utgöra spanmålshjelp
till hälften af frälse mot skatte och krono, bönderna beviljade en
half tunna säd af hvarje helt hemman, och i proportion af mindre,
presterna 2 tunnor råg för 64 hela mantal inom gället, men
borgarne intet. — Regeringen nöjde sig ej härmed, och under
handlade
ytterligare med de tre ofrälse stånden, hvart för sig (d.
2 och 3 Nov.). Rorgerskapet ville skjuta saken från sig till adeln
och andra som hade bättre råd; presterne likaledes, och alla undskyllade
sig med flertalets fattigdom. Som presterne äfven läto
första, att frälset borde utgöra lika med skatte och krono, ådrogo
de sig så mycket mera tillrättavisning af Kansleren. Med lagmäns
och landshöfdingars hjelp kom man slutligen derhän, att adel, prester
och bönder fördubblade spanmålshjelpen, och städerna beviljade
efter särskildt uppgjord längd 8).
1 bredd med bevillningsfrågan förekomma andra af olika betydenhet.
Deribland, som nämdt är, om drottningens tillträde till
regeringen, och huru hon dervid skulle gå ständernas önskningar
till mötes. Saken föredrogs först (d. 24 Okt.) för ett utskott af
de tre högre stånden, som var kalladt att rådgöra öfver Danska
kriget; och det så, att om den ej förut blifvit i Rådet behandlad
i och för sig, kunde den synas hafva tjenat endast till att bemantla
Danska frågan. Utskottet skulle nemligen för sina medbroder i
stånden framhålla den förra såsom föremål för sina särskildta
7) Ståndens svar på propositionen finnas i Riksark., adelns i Ridd. ark., se sid.
315 320, presternas i presteståndets ark.; böndernas slutliga bevillning är
upptagen i deras svar på några af regeringen framställda puukter, se nedf.
8) Se Riksdagsbeslutet.
XLVII
sammanträden. Det gällde i alla fall' blott att ständerna skulle'
vara betänkta, när tillträdet skulle ske, och huru bestämmelsen
om ”half regering” intill fyllda 24 års ålder skulle förstås och tillämpas.
Att denna styrelsens halfvering var så godt som overkställbar,
särdeles hvad förhållandet till främmande makter angick,
var uppenbart nog. Då Landtmarskalken (d. 25) framförde saken
för Adeln, ”disputeredes pro et contra, men föllo enhälligen alla
tre klasserna, att H. K. M. skulle träda sjelf till regeringen, för
många högvigtiga orsakers skull.” Detta beslut justerades ett par
dagar sednare, och synes ha blifvit så uppsatt, att tillträdet borde
ske nu vid denna riksdag; om styrelsemaktens delning ville man
begära Rådets yttrande.
Äfven hos Rådet sattes i fråga, af Drotset (d. 30), att Drottningen
skulle genast mottaga styrelsen. Men i sådant fall ökades
svårigheterna för alla med tillträdet sammanhängande frågor: skulle
regeringsformen vid detta tillfälle revideras? skulle den stadfästas?
och det af Drottning eller af ständer? Skulle å adelns privilegier
sökas stadfästelse? och huru dervid förebygga eller förlika kronans
anspråk för hvad henne småningom alltmera frångick i utskrifning,
skjutsfärd, kontribution m. m., i följd af säteriernas vexande antal?
Månne genom införande af bevillning å adelns gods efter rusttjenst-beräkning?
Huru förlika presters och adels af nämda skäl
vexande tvist om patronatsrätten? Skulle äfven något göras för
kyrkoordningens granskning och stadfästelse? — Dessa och andra
frågor tycktes väl behöfva ytterligare pröfning. Möjligen hafva
betänkligheter blifvit yttrade i stånden, ehuru föga eller intet derom
är antecknadt. Den 30 företog adeln åter ”conceptet om H.
K. M:s inträde till regementet, som alldeles ogillades, helst de sedan
hade fått annan underrättelse, att Hon ej kunde vid denna
tiden så strax träda till regeringen, för många skäliga orsakers
skull, helst inga förberedelser dertill voro gjorda.” Ståndet ändrade
således sin mening derhän (d. 2 Nov.), att Drottningen vid fyllda
18 år skulle mottaga regeringen hel och hållen, och dervid försäkra
adeln om dess fri- och rättigheter, Landtmarskalken anmälde
detta beslut inför Rådet i ordalag, som framkallade en vidlöftig
diskussion om adelns privilegier, och deras stadfästande, möjligen
äfven förbättrande.
Under den 4 Nov. finnas skriftliga svar af adel och prester fl)
i afseende på Drottningens tillträde till styrelsen vid fyllda 18 år.
9) De torde dock ej ba blifvit aflemnade samma dag, adelns först. d. 12. De
finnas i Riksark. oell de två ståndens arkiv; adelns, med dess underskrifter,
se sid. 326—329.
XLVIII
Presterna lemnade oafgjordt, med afseende pä tidens svårigheter,
om hon skulle på en gång öfvertaga hela styrelsen. Båda stånden
önskade i alla fall, att hon framgent finge påräkna Bådsherrarnes
erfarna råd och hjelp. I Riksdagsbeslutet blef adelns mening den
gällande. — Om regeringsformen blef, som det synes, ej något
vidare tal, åtminstone sådant som ledde till officiela hanlingar ').
Vid denna riksdag återkomma äfven alla de ärenden angående
rikets ekonomi, som vid den förra blifvit behandlade och afgjorda.
Skjutsfärdernas utbytande mot en penningegärd hade ännu ej kunnat
gå för sig; och hvad som var beslutadt och delvis förordnadt
angående skogarnes vård, bärande träds skötsel, humleplantering,
jagt och fiske, samt om tiggeri och fattigvård, hade visat sig bära
ringa eller ingen frukt. Efter åtskilliga överläggningar i rådkammaren
(d. 11—20 Okt.) justerades och meddelades ständerna (d.
27) en proposition om allt detta -). Stånden svarade derpå ungetär
vid samma tid som på nästföregående fråga, hufvudsakligen
med yrkande, att redan fattade beslut måtte, när och huru lämpligast
befunnes, bringas till verkställighet. Presterne hade äfven
denna gång mest att säga, till råd och ledning, till skydd för menige
man i dess ringa vilkor, och till varning mot synder hos höga
och laga, såsom upphofvet till alla olyckor. Både prester och
borgare afstyrkte, för de fattiges skull, sträng tillämpning af egande
rätten i jagt och fiske. Bönderna undanbådo sig tills vidare skjutsfärdspengarnes
upptagande. Borgarståndet yrkade på tillsättande
af ett embete, som särskildt skulle vaka öfver stadgars handhafvande
och efterlefnad.
Vi hafva talat om det ständernas utskott, som kallades till
öfverläggning om ])anska kriget. Ledamöterna utsågos af Regeringen
medelst listor som skickades till stånden; man finnér der
30 af adel, till stor del Landshöfdingar, första och andra klasserna
nästan i deras helhet, hvaribland äfven extracapita; af presterskapet
mest biskopar och de som voro i deras ställe, i allt 14 personer;
af borgerskapet blott 4, från Stockholm, Göteborg, Norrköping
och Upsala. Be särskildta ståndens utskott synas hafva
sammanträdt dels hvar för sig*), dels tillsammans inför Kansleren,
från den 24 Oktober till den 4 November, och till slutlig justering
den 16. Regeringen önskade få bestämdt svar, att kriget borde
1) En skrift finnes i Riksarkivet, uppsatt kanske af Gyllenhjelm, hvari upptagas
de punkter af regeringsformen, som borde närmare bestämmas, deribland
om arfföljden till kronan. 2) Punkter för ständerna, finnas i Riks-, samt
Ridd. och prestest. arkiv, se sid. 320—324. Ständernas svar likaledes;
adelns svar, dateradt d. 8 i Riksark., d. 12 i Ridd. ark., se sid. 330—332.
*) Adelns på slottet i kansliet.
XL1X
och måste företagas; adeln gaf snart med sig, borgarne ock, såsom
de der mest förstodo och kände betydelsen af handelns störande;
presterne gjorde längst motstånd, och funno stöd af en
bland adeln Bengt Skytte; dock kan detta, i likhet med hvad förr
varit förhållandet, så förstås, som om han diskursvis framfört de
skäl, hvilka kunde tala mot förslaget3). Resultatet blef ett gemensamt
betänkande af den 16 Nov. 4), hvaruti de tre ståndens
utskott nära nog uttryckligen förklara kriget både rättmätigt och
nödvändigt, men hemskjuta till regeringen sjelfva afgörandet.
Emellertid hade Rådet företagit Riksdagsbeslutets uppsättande.
Konceptet företeddes den 16 Nov. hos adeln, troligen äfven hos
de andra stånden. Prester och bönder gjorde anmärkningar5),
dock ej af någon större vigt. Af den 20 Nov. är beslutet dateradt
6), och upplästes då å Rikssalen, men lemnades först 8 dagar
sednare, underskrifvet af adeln, tillbaka till styrelsen; det innehaller
ständernas bevillningar, deribland en spanmålshjelp af en half tunna
säd eller 1 R:dr eller 6 mark för hvarje hemman krono och skatte,
hälften för frälse, för denna gång, och dubbelt så mycket nästa
gång, om årsvexten det medgåfve, samt af presterskapet 4 tunnor
årligen i 2 år för 64 hela gårdar, och af borgerskapet efter särskildt
gärd; vidare ständernas allmänna utlåtande om krig och
fred, deras beslut orri Brottningens tillträde till regeringen vid
fyllda 18 år, och deras förnyade vilja om de vid förra riksdagen
afgjorda ekonomiska ärenden.
Alla fyra stånden hafva denna gång inlagt besvär 7), och derå
erhållit resolution. Allmogen beklagade sig å nyo öfver kronogodsens
försäljning, och deraf följande förtryck; öfver myntens
förändrade inbördes pris m. m. Adel och prester hvar å sida
yrkade på rigtigare tillämpning af patronatsrätten, och vidrörde
Sfven andra inbördes tvistefrågor. För resolutionerna och andra
ärenden8) uppehöllos en del af ständerna, särdeles adeln, ännu
3) Presterne erinrade åter om nödvändigheten att bortskaffa sabbatsbrott och
andra synder; Kansleren svarade ej utan satir. 4) Stjernman, Riksd. och
Mötens beslut, 2. 1018. 5) Finnas i Riksark. 6) Stjernman, a. s. 2.
1023. I detta besluts inledning förekommer åter ordet Ridderskap mellan
Biskopar och Adel, och sedan framgent. 7) Ståudeus besvär finnas i Riksark.
, adels och presters i deras ståndsarkiv; adelns, se sid. 224—226, äro
daterade den 27 Okt., presternas den 7 Nov.; allmogens äro försedda med
25 häradssigill. Resolutionerna finnas i Riksarkivet, och hos Stjernman a. s.
2. 1032—1056, daterade å borgerskapets besvär d. 20 Nov., å böndernas d,
27, å presternas d. 30 Nov., å adelns först d. 20 Dec. Den sistnämda resolutionen
finnes äfven i Ridd. ark. 8) Deribland förekommer åter frågan
om morgongåfvor vid adliga giftermål. Adeln hade för öfrigt vid denna riks
-
L
några veckor in i December; undertiden omtalas etti referendariens
kammare inkastadt pasqvill mot några adelsmän för det förtryck de
utöfvade mot underhafvande. Resolutionen å allmogens besvär
ville man blott låta afskrifva för de särskildta landshöfdingarnes
behof, men ej trycka, för att ej ”gifva våra vedervärdige tillfälle
till biarne, och instigera allmogen i det de veta dem trycker”. Då
sedermera krigsförklaringen mot Danmark skulle utfärdas, var man
betänkt på att genom Landshöfdingarne låta utlägga skälen dertill.
Det af Ständernas Utskott samtyckta kriget emot Danmark
begyntes under fortgående underhandlingar, om våren 1644. Det
fördes med framgång både från tyska och svenska gränserna, med
mindre afgjord lycka till sjös; och framgången ledde till förslag och
förväntningar långt utöfver hvad förhållandet varit under det tyska
kriget. Det gällde ej blott att eröfra hela provinser för alltid, eller
som underpant tillsvidare; man satte i fråga, om det vore ochristeligt
att kasta Danska staten öfver ända 9). Men kriget fordrade
större ansträngningar, och kostade mera, än hvad som kunde bestridas
med befintliga tillgångar och af Ständerna beviljade medel.
Genom särskildt anmodan bos städerna utverkades deras bifall till
förökadt båtsmanshåll. I Juni månad begynte man tala om riksdags
sammankallade till hösten, och flera förslag väcktes till utomordentlig
gärd, att af Ständerna begära, efter förmögenhet, eller
rusttjenst hvad adeln angick, eller på annat vanligare sätt.
Man bade ock till riksdag ett annat skäl af vigt, nemligen
drottningens enligt föregående beslut tillstundande anträde till regeringen.
Detta skäl åberopades äfven, jemte rikets ställning till sina
grannar och krigets kraf, i den kallelse ') som utgick den 31
Juli, hvarigenom Ständerna kallades till riksdag till början af Oktober.
— Under hela tiden bade regeringen drifvit underhandling
med Franska och Holländska sändebud, hvilka infunnit sig i
Stockholm.
Adeln inställde sig till riksdagen till ett antal af 123 personer 2),
inberäknade extra capita, hvilka denna gång äro upptagna på listan
bland de andra. Första klassen räknade 13 medlemmar, den andra
28 utom landtmarskalken. Ståndet beslöt, i anseende till förevarande
dag beslutat att försälja den af K. Gustaf Adolf till Riddarhuset skänkta tomt
och hus; anslagit medel åt en boktryckare till en ny upplaga af Lagboken,
och lofvat honom bidrag till en upplaga af bibeln, om han i dedicationen
berömligen ihågkomme adeln; samt slutligen förehaft åtskilliga personliga tvister,
hvarom endast antydningar finnas i protokollet. — En del riksdagsmän
af olika stånd, från aflägsna, Norrländska och Finska orter lingö som förr pass
till fri resa, adelsmän för 3 hästar, prest för 2, bonde för en. 9) Rådsprot.
1) Registr. 2) Se listan på sid. 378, 379.
riksmötes stora vigt, att kollegiernas adliga bisittare skulle infinna
sig. Till landtmarskalk hade regeringen åter utsett Henrik Fleming.
Presterna voro 57, inberäknade erkebiskopen, 5 biskopar och en
superintendent; borgarne 83, bland hvilka Gavelius har fört ordet3);
böndernas namn saknas, utom talemannens, eller som han kallas
”böndernas förspråk,” Erik Matzson4).
Den 8 Oktober voro Ständerna första gången samlade på rikssalen,
i drottningens närvaro, och mottogo Propositionen. Denna var
i Riksrådet förberedd sedan den 30 September. Första punkten
handlade om drottningens tillträde till styrelsen och den försäkran
hon dervid skulle gifva åt Ständerna, de följande om kriget och
underhandlingarne i Tyskland, och det nya krig, hvartill Danmark
gifvit anledning, jemte en erinran, att till bådas utförande, för
krigsmakten till lands och sjös, för fästningarnes utrustning m. m.,
behöfdes stora medel och tillgångar5). Den första punkten hade
kansleren hemställt till drottningens egen pröfning, äfvensom han
erbjudit henne att sjelf utse landtmarskalk. Han hade ock velat
hafva hennes yttrande om regeringsformen, huruvida något i densamma
skulle förändras.
Hos ständerna gaf denna proposition anledning till märkvärdiga
förhandlingar, hvilka upptogo nästan en hel månad. Att drottningen
skulle mottaga styrelsen, i enlighet med ingångna arfföreningar samt
äldre och nyare riksdagsbeslut, derom var ingen tvekan eller tvist;
men väl huru dervid hvarje stånds rättigheter skulle blifva betryggade.
Adeln ville hafva sina privilegier erkända och förnyade; hvad
deraf godvilligt var eftergifvet, borde återställas, gjorda donationer
stadfästas, och undantag medgifvas från skyldigheten att vid regentombyte
å hvarje fall söka confirmation inom natt och år. Som
denna fråga angick äfven Rådet, meddelade sig adeln med detsamma.
Kansleren hade på förhand låtit genom riddarhus-sekreteraren
afskrifva de af framlidne konungen gifna, på riddarhuset befintliga
privilegiehandlingar, å hvilka stadlästelse skulle sökas, och
dessa kollationerades nu af ståndet. Man finner bland dem ej 1611
års privilegier för adeln, men väl de af år 1617, och derjemte de
friheter hvilka 1622 vid accisens införande beviljades, samt riddar
-
3) Dessa listor finnas i Riksarkivet. Linköpings stifts prester stå antecknade såsom
ombud för hela stiftet, de andra stiftens mestadels för särskilda prosterier.
Bland borgerskapet räknade några större städer mera än ett ombud, nagra
småstäder voro två om ett, dock inom hvarje landskap för sig. 4) Nämnes
dock blott i ”Process som bolls vid slutet på Riksdagen den 7 Dec., i Registr. En
Erik Matzson var 1643 herredagsman för Tierps härad. 5) Propositionen
finnes i Riksark. samt Ridd. och Prestest. ark.; se sid. 380 384.
LII
Ims-ordningon af 1626, och stadgarne om rusttjensten och örn adelns
tjenare, båda af 1626 6). Alla dessa handlingar ville Adeln nu
frambära för drottningen.
Rådet godkände adelns förehafvande (d. 11), men bad den
äfven taga regeringsformen under granskning. Detta skedde, och
man tog i sammanhang dermed äfven konungaeden i betraktande;
ett utskott utsågs för dessa ändamål, och utskottet fann för godt
(d. 14) att medelst ombud rådföra sig med alla de tre andra stånden,
samt utsträckte denna åtgärd äfven till propositionens öfriga punkter.
Presterna förmenade först, att en granskning af regeringsformen
ej kunde komma i fråga: den var ju en gång ”alldeles
sluten,” och styrelsen en lång tid förd derefter. Men de ändrade
snart mening, och begärde af adeln förslag på hvad som borde ändras
eller tilläggas. Adeln framhöll stadfästandet af ståndens privilegier,
sedermera talades om bergverkens öfverstyrelse, under hvilket
collegium den skulle höra, om den allt för stora mängden af landshöfdingar
m. m. Härtill lades ytterligare andra punkter, om religionen,
om utskottsmöten, om arfsföljden till thronen; anmärkningarnes
innehåll är ej utfördt i protokollet, ej heller rätt tydligt, af
hvilketdera ståndet hvarje fråga väcktes.
Borgarne träffades första dagen ej samlade, och sedermera
förekommer om förhandlingen med dem intet. — Bönderna tackade
för den ära, man dem visade; de uttryckte sin glädje att drottningen
skulle mottaga styrelsen, och sin förhoppning att regeringsherrarne
skulle framgent henne bistå; men "sorlade” öfver de ständigt
tilltagande bördor, som hopade sig öfver bondeståndet, genom
kronogodsens försäljning och skatterättigheters afyttrande, samt den
vexande mängden af försvarskarlar; godsen hade nu så länge varit
i köparnes händer, att de ersatt deras kostnader, och kunde till
kronan hemfalla; åtminstone borde tiden för deras återlösen förlängas.
Detta svar meddelades af adeln åt rådet (d 16); och samma
dag inlemnades af bondeståndets skrifvare sekreteraren Johan Håkansson
en skriftlig uppsats T) från ståndet, hvaruti hufvudsakligen
samma besvär och önskningar framhöllos, dock med undantag för
de gods, hvilka kommit under rådsherrarnas egen besittning. Dessutom
begärdes, att utskrifningen denna gång måtte gå lika öfver
6) Jfr. sid. 395. Äfven de s. k. 1011 års privilegier, daterade d. 10 Jan. 1012,
finnas på Riddarhuset; och tryckta i Stockholm hos Anund Oluffsons enka.
7) Finnes bland Riddarhus-protokollet; se sid. 384—380. De delar af Rådsprotokollet,
sorn angå detta ärende, äro jemte Bengt Baaz bref till pfalz
grefven
Johan Casimir, tryckta i (C. Adlersparres) Histor. Sami. Del. 2.
Lill
frälse som krono och skatte, och likaledes den sednast beviljade
spanmålshjelpen; vidare att den s. k. stora gärden måtte af båda
delarna uppbäras för kronans räkning, och att tiondefogdarne måtte
afskaffas, och den spanmål de plägat bekomma, användas till krigsfolkets
behof. På allt detta ville bondeståndet hafva svar, förrän
det beslöt något angående propositionen.
Böndernas inlaga, meddelad från Rådkammaren till Riddarhuset,
synes på sednare stället ej hafva väckt någon särdeles uppståndelse,
men på det förra påskyndat privilegiefrågans gång. Adeln
var snart färdig med ett svar8), hvaruti med fogliga ordalag
erinras, att i köpebrefven var kronans rätt förbehållen att stadfästa
köpen eller återlösa godsen; om någon missbrukat sin köpta skatterätt,
må han derför ställas till ansvar. Ståndet ville gerna afstå
från de försvarskarlar som ej med full rätt försvarades, under förhoppning
att andra Stånds medlemmar göra detsamma. Hvad utskrifningen
beträffar, ville man blifva vid sista Riksdagens beslut;
och livad landtågsgärden angår, vid den rätt som privilegierna medgifva;
varande ståndet ej mindre än andra underkastadt sina besvär.
Detta svar blef dock aldrig afgifvet.
Redan följande dag (d. 18 Okt.) infann sig ett utskott af Regering
och Råd på Riddarhuset, och lät uppläsa ett förslag till gemensam
inlaga från Råd och Adel, hvaruti omständligen begärdes
stadfästelse å Ståndets privilegier, såsom utgångna från Drottningens
fader, hvilken gjort sig förtjent af alla Stånds, men särdeles af
Adelns tacksamhet1), och såsom ej utan skäl beviljade. Dernäst
yrkades att Grefvar och Friherrar måtte besitta sina län med frälserätt,
och deras bönder vara i kontribution och utskrifning lika med
med andra frälsebönder'2); vidare att som Adelns landtbönder blifvit
mot privilegiernas innehåll besvärade med byggnings- och saitpeterhjelp,
stora gärden, dagsverken m. m., de måste derifrån uttryckeligen
frikallas; och att erhållna donationer måtte stadfästas; hvaremot
Adeln ville för framtiden afsäga sig sin tullfrihet.
Ståndet godkände förslaget, efter någon tvekan huruvida ej
befrielse kunde vinnas från gästning och skjutsning, och säkerhet
mot tullafgifternas godtyckliga stegrande. Ett Utskott valdes, som
dagen derpå jemte några af Rådet, under anförande af Johan Skytte,
8) Se sid. 387—388. 9) Se sid. 388—395. 1) "Af oss meriterer att skattas
för en Adels Konung.” 2) Ordalagen i sjelfva suppliken utvisa, att den
likhet med det öfriga frälset som begärdes, ej varit hvarken medgifven allmän -  ligen, ej heller förvägrad. De Grefve- och Friherrebref, som i Riksregistraturen
finnas intill 1644, innehålla derom intet: de äro nästan alla efter ett
formulär, som från början är äldre än de bevillningar, i hvilka likhet begärdes.
framlemnade suppliken, hvilken af Drottningen mottogs med nå*
diga ordalag och goda löften 3).
Så var Adeln på god väg att vinna sitt syfte för denna gång.
Af de öfriga Stånden har Presterskapet haft samma bekymmer om
sina privilegier, och låtit genom .Iohannes Matthia; affatta dem
skriftligen, i hopp att få dem stadfästade. Men någon gemensam
verksamhet för sådane ändamål förspörjes ej vidare; och äfven
den gemensamma granskningen af Regeringsformen synes hafva afstannat,
så vidt den varit af officiel art 4).
Vi återgå till propositionens behandling. Dess andra punkt
rönte, i hvad som angick landets yttre förhållanden, ej någon svårighet;
men den sednare delen om bevillningen blef fördröjd af ofvannämnda
förhandlingar. Adeln företog den egentligen först den 16 Okt., då
redan en påminnelse kommit från Rådet; det gällde hvad som borde
beviljas utöfver det som vid 1643 års Riksdag redan var beslutadt
för år 1645. En votering företogs, som började nedifrån hos den
yngsta Adeln, bland hvilken några af utländsk härkomst yttrade
sig på sina hemlands språk, några Tyskar på tyska, och Louis De
Geer på Nederländska. Man tvekade mellan bevillning efter rusttjenst
och efter förmögenhet; flertalet var för det förra, detta tillkännagafs
för Rådsherrarne vid ofvan nämda sammanträde, men först
den 23 efter förnyade påminnelser fattades det beslut, som sedan
i svaret på propositionen innehåiles.
De andra Stånden arbetade ock vid samma tid på denna fråga,
och det heter den 22 att de redan gifvit Rådet del af sina
beslut. Men ett Utskott af Rondeståndet var just denna dag uppkalladt,
och erhöll påminnelse att svara på propositionen, och att
akta sig för ”spytlugor som vilja ställa ondt till”; det öfverklagade
missbruket af försvarskarlar kunde i alla fall ej så fort afhjelpas 5).
Antingen nu Bondeståndet ytterligare dröjde, eller Regeringen var
upptagen af politiska och krigsärenden, hvaribland underrättelsen
om segren till sjös mellan Laaland och Femern; alltnog först den
29 aflemnades Ständernas svar på Rikssalen 6).
Alla stånden förenade sig i erkännande af Drottningens rätt
till timonen, och behörighet att densamma nu intaga med full
3) Skyttes tal till Drottningen finnes bland Riddarhus-prot., jemf. sid. 388. 4) För
öfrigt se längre fram. 5) Särskildt klagades från Jönköpings Län öfver
Otto Sperling, som på sin gård i Säby socken brukade 16 försvarskarlar.
”Talmannen för bönderna” uttryckte deras önskan att hafva skomakare och skräddare
som kunde göra arbeten efter bondens eget maner, eftersom städernas
handtverkare dertill holle sig för goda. 6) Ständernas svar på propositionen
finnas i Riksarkivet, Adels och Prestera i Ståndens arkiv; Adelns, se sid.
395-398.
Regeringsmakt; i tacksägelser till Regeringen för dess hafda möda
såsom förmyndare; och i önskningar att Drottningen med dessa
herrars fortfarande biträde måtte sköta styrelsen enligt sina förfäders
föredöme. Alla önskade mera eller mindre uttryckligt att hon måtte
försäkra riket vid dess religion, lag och rätt, samt hvarje stånds
friheter. Adel och Prester erinrade särskildt om hvar sina privilegier,
Presterna om behofvet af en kyrkoordning; Bönderna begärde
skydd för allmogens rätt, såväl som ”andra ståndspersoners”,
för dess skattebörd m. m.; de påminte åter om de afyttrade kronogodsen,
och ville hafva i Riksdagsbeslutet intaget, att Drottningen
ej måtte vara bunden vid någon tid för deras inlösen. Adel och
allmoge yrkade att myntväsendet måtte bättre ordnas. Adeln ville
att Regeringsformen skulle öfverses och stadfästas, Presterna nämnde
den bland rättesnören för styrelsens förande. Alla Stånden förnyade
sina förut gjorda bevillningar för nästa år; Adeln lofvade dessutom
att låta sina bönder utgöra halfparten mot hvad krono och
skatte kunde komma att bevilja; Bondeståndet ville för denna gång
fördubbla spanmåls hjelpen; Adeln lofvade slutligen en kontribution
efter rusttjenstberäkning, af 1 daler för hvar marks ränta; dock
att äfven kunna erläggas i spanmål efter 3 daler för tunnan. Presterna
hade utöfver sin förr gjorda bevillning blott löften att gifva
för blifvande behof, men erinrade om nödvändigheten att hvar och
en gjorde sitt till, mest den som mest hade, att vid utskrifningen
ej någon måtte taga i sitt försvar flera än tillbörligt vore, och att
all spanmålshjelp som af allmogen utgjordes, måtte användas till
krigets behof.
Med dessa svar var regeringen ingalunda belåten. Presterna
fingo särskildt föreställning för det de dömde om annat stånds rätt
och pligt; adeln förehölls böndernas fordran af likhet i utskrifning;
alla Stånden anmodades om ökade bidrag till krigets utförande.
Adeln gaf först med sig, beviljade 6 mark s. m. för hvarje 5 marks
ränta, afstod uttryckligen från alla ”oförsvarlige försvarskarlar,” och
lofvade för öfrigt utgöra halfparten i utskrifning och gärd mot
krono och skatte. Detta svar kom in den 5 November7). Presterna
tilläde till sin gärd af 4 tunnor spanmål för 64 hela mantal
ytterligare 12 daler, och detta för tvenne år, i fall att kriget fortfore;
Borgerskapet fördubblade äfvenledes sin årliga kontribution,
och lofvade utgöra det förstärkta båtsmanshåll, som det under
årets lopp åtagit sig, samt till de erölrade skeppens bemanning
ytterligare öka det till dubbelt af det vanliga 8).
7) Finnes i Riks- och Riddarhusarkiven; se sid. 400—402. 8) De ofrälse ståndens
förnyade svar fiurnis i Riksark.; Presteståndets äfven i dess arkiv.
LVI
Bönderna svarade först med en förnyad erinran 9) om kronogodsens
återtagande m. m.; klagade att den punkt i deras svar
på propositionen, som härom handlade, ej blifvit uppläst på Rikssalen,
ehuru den syntes dem vara den vigtigaste af alla; och afböjde
för sin del all vidare bevillning. Denna skrift upplästes i
Rådet den 8 November, och samma dag var ett utskott af Bönderna
uppkalladt, mottog skarpa föreställningar, frågades om
"de voro komna till att kasta riket omkull,” och förmanades
att ej ’ visa misstroende och ostadighet mot sina förmän.” Efter
ytterligare bearbetning gaf Ståndet med sig, och beviljade 1 R:dr
eller 6 mark s. m. af helt mantal. — Med dessa beviilningar lät
sig Rådet nöja, och afstod Från förslaget om en gärd efter förmögenhet.
De ofrälse Ståndens nya svar inlemnades först vid medlet af
månaden. Adelns större beredvillighet hade emellertid funnit sin
belöning. Ståndet erhöll redan förut (d. 5) Drottningens försäkran att
hon ville ej blott stadfästa utan ock förbättra dess privilegier. Den
19 var ett utskott uppkalladt att mottaga Drottningens resolution
på Rådets och Adelns gemensamma supplik; hvilken resolution af
Landtmarskalken framlemnades med den förmaning, att man skulle
hålla saken hemlig, till att förekomma de andra Ståndens afund
och ovilja. Sedermera utarbetades ett särskildt utslag på Adelns
begäran om sina bönders frihet från ej beviljade gärder, och om
Gref- och Friherreskapens underhafvande bönders likhet med vanligt
frälse m. m., samt den akt hvarigenom Adeln deremot afstod
sin tullfrihet. Allt detta gjordes färdigt i bredd med Riksdagsbeslutet
i början af December, och förelästes på förhand för ett
utskott af Adelil, sedan i plenum, jemte Drottningens allmänna
Konungaförsäkran. Äfvenledes förelädes Adeln (d. 6 Nov.) ett
nytt, under föregående år uppsatt förslag till stadgar mot öfverflöd
vid Adliga samqväm, hvartill Adeln gjorde anmärkningar1). Slutligen
utskrefvos Ståndets erinringar vid Regeringsformen2), hvarom
Regeringen påmint i den mening, heter det ännu, att den
skulle af Drottningen före hennes tillträde stadfästas.
Presterna voro ej lika lyckliga som Adeln. De hade låtit
uppvisa för Drottningen det af Mathise uppsatta förslag till privilegier
för Ståndet. Flon hade visat dem till förmyndarne; och inför
Rådet vexlades den 4 Dec. skarpa ord. Ivansleren begagnade sig
deraf att förslaget syntes inrymma åt Biskoparne allt för mycken
makt i Konsistorierna, och att icke hela presterskapet dermed var
9) Finnes i Riksark. 1) Se sid. 403, 404. 2) Se sid. 404—400. Anmärk -
ningarne äro till en del desamma, som gjordes vid regeringsformens första
LVU
rätt belåtet. Han framhöll den alltför mycket politiska syftningen
i förslaget, och den fåfänga sträfvan att täfla med adeln i verldslig
betydenhet 3).
Riksdagsbeslutet förelädes Ständerna i koncept den 1 December.
Anmärkningar uteblefvo icke: Adeln fann sitt medgifvande
om försvarskarlarne ej rätt uttryckt, Presterna likaledes sin bevillning
efter mantal4). Äfven efter beslutets offentliggörande på
Rikssalen förmärkes i Adelns protokoll spår till missnöje med dess
innehåll5).
Det var den 7 December 1644 som ständerna voro försaihlade
på Rikssalen inför Drottningen, och mottogo hennes Konungaförsäkran
samt Riksdagsbeslutet6). Regeringen nedlade sin styrelse,
och intogo platser bland Rådet; tal och helsningar vexlades7).
Riksdagsbeslutets innehåll i hvad som angår bevillningen,
är i allt hufvudsakligt färut nämdt; men det framhåller ock regeringsformen,
såsom föremål för granskning i närmaste framtid.
Så är äfven förhållandet med konungaförsäkran, i hvilken dessutom
utlofvas en ny kyrkoordning. Denna försäkran är för öfrigt mindre
bindande än K. Gustaf Adolfs af 1611. Till regeringsombytet
höra ock tvenne andra handlingar, den afgående styrelsens redogörelse
för sin förvaltning8), och Drottningens qvittobref för förmyndarne
IJ).
De till fördel för adeln utfärdade akter 7) äro af samma dagar;
genom dem erhöll ståndet i sin helhet ej just några nya friheter,
hvilket deremot kunde sägas om de stora läntagarne af första
klassen; men allas privilegier erkändes och stadfästades. —
antagande. Ståndets tid var för öfrigt mycket upptagen af en tvist mellan
Mauritz Horn och Clas Skalm, hvaruti dess domsrätt öfver sina medlem
mars
adelskap, och dermed följande befogenhet att besitta frälsegods, visar
sig i sin utöfning. Se sid. 419, 420.
3) "Hvad behöfves att I declarere Ständer; vi äre det jure nostro et consue
tudine
regni.” Det åsyftade förslaget till presterskapets privilegier har funnits i
Riksarkivet, men är ännu icke återfunnet. Ett annat träffas bland 1647 års
handlingar. 4) Efter presterskapet finnes härom blott en anteckning af
några rader, i Riksark.; efter Adeln tvenne handlingar, hvaraf den ena koncept,
i Riddarhusark., se sid. 406—408. 5) Se sid. 373. 6) Finnas iRegistr.,
och särskildt tryckta, samt hos Stjernman, Riksd. o. Mötens Beslut, 2.
1061, 1064. 7) Process som hölls vid slutet på Riksdagen etc, i Registr.
8) Finnes i Riksark., och tryckt i Handskr. rör. Skand. Hist., 21. 198. o. följ.
9) I Riksark., och tryckt hos Stjernman, R. o. M. B., Bih. s. 320. 1) Jfr sid.
395, 408, 409. Då fråga blef (d. 15 Dec.) om godtgörelse för de skrifvare,
som haft besvär med privilegiernas afskrifvande, omtalas huru det af K.
Johan utfärdade privilegiebref, för utlagdt förskott till dylik godtgörelse, varit
i slägten Brahes besittning. Se sid. 376.
LVIlI
Några andra besvär än Rådets och adelns gemensamma skrift
af den 19 Okt., bar ståndet vid denna Riksdag ej inlemnat. Prester
och Borgare ingåfvo hvar sina besvär2), innehållande begäran
att bibehållas vid egande fördelar och rättigheter, bland hvilka
presterna mest framhöllo de ekonomiska, borgarne åter upprepade
nästan alla de olika slags omständigheter som voro deras rörelse i
vägen. Bondeståndet har, utom förut nämda tvenne inlagor, företett
äfven en besvärsskrift3) af allmänt ekonomiskt innehåll. A
dessa besvär ensamna, synes det, gafs en resolution, som trycktes,
och i tryck meddelades Riddarhuset 4).
Utom alla dessa officiela akter finnes förvarad *) från denna riksdag
en som bär tydliga spår nog att vara authentisk, men ej officiel.
Vi hafva sett huru regeringsformens granskning företogs,
men snart afstannade. Frågan synes sedan hafva blifvit föremål
för ett partis fortsatta bemödanden, och ett af olika beståndsdelar
sammansatt parti; och resultatet har blifvit en skrift, som ej
nämnes hvarken i Rådets eller ståndens protokoll eller handlingar,
och som sannolikt aldrig varit framlagd för någon myndighet. Dess
innehål] synes vittna om hemliga ledare af bondeståndet, förstärkta
från kanske alla de andra stånden, säkert från Adeln, och af
vänner till Pfalziska huset. Det väsendtligaste är nemligen anspråket,
med åberopande af gammal sed, på ökad rätt för ständerna:
att uppsätta förslag till val af rikets högsta embetsman, och till
medlemmar i ett blifvande kyrkligt-politiskt konsistorium; samt att,
när Konung och hans högste embetsmän vore förhindrade, utse
dem som skulle mottaga kollegiernas redogörelse. Adeln skulle
ega att göra förslag till Landtmarskalk; och ”undersåtarne” i
landsorterna till ortens styrelse, och i förefallande behof, till
gubernator af Rikets Råd. Dertill kommer försöket att förhindra,
det en man, en slägt, ett stånd skulle tillvälla sig öfvervägande
myndighet; klagomål öfver tryckande bördor och missbruk,
och önskan af indragningar i rikets stat; slutligen önskan af en
på förhand betryggad thronföljd. — Man har ej utan skäl betraktat
6) denna skrift såsom en protest mot den närmast förflutna
tidens styrelsesätt, och särskildt mot Axel Oxenstjernas öfverlägsna
inflytande.
2) Presterskapets besvär finnas i ståndets arkiv, Borgarnes i Riksark. 3) I Riksark.
4) Finnes bland Riddarhushandlingarne, ocb hos Stjernman, 2. 1072. 5) I Nor
dinska
samlingen i Upsala. 6) Se Geijer, Sv. Folkets Hist. 3. 403, 404.
Skriften i dess helhet är här upptagen under sid. 409—417.
Anno 1030
Den 30. Octobris wordo dlie Fem Collegierne som är Hofrätten,
Krigzretten, Admiralitetet, Cantzelijt, och Rekninge Cammarens
Perssoner vpfordrade j Rådh Cammaren, Och dem någre
Ahrenden föreholdne som denna Närwahrende Rijkzens Stat högnödigt
fordrade: Huilke dhe Toge till widare betenckiande, och wele
sigh seden deropå förklara.
Dagen dereffter war Felttherrn, Rikz Cantzeleren och flere af
Rijkzens Rådh på Ridderlmsett till att öpna hwalfwet der Priuilegierne
vthj wörö: Men effter Her Åke Axellsson som hade den ena
Nvckelen icke war j Staden, Vpskiötz sammankombsten till den 2.
Nouembris.
Den 2. Nouembris efifter middagen, kom Felttherrn, Rikz
Admiralen, Rijks Cantzleren mz dhe andra af Rijkzens Rådh och
en stoor delfi af Adelen på Ridderlmsett, och Öpnade hwalfwet och
skrinet, och funno Adelens Priuilegia der vthj alldehles Oskadde
Och när dhe dem öfwersedt hade, Lades dhe Åther neder, der till
ett priuilegium
1. Af Konungh Johan gifwudt åhr 15
2. Ett Priuilegium af Konungh Göstaf Adolph gifwidt, att
Adelen måge byggia skep och traffiquera vthj Gross.
3. Ett Konung Göstaf Adolpz bref Gifwidt Riddarehusett till
åhrligen 2000 Dl.
Hwilkett sedhen ncdersattes i hwalfwet, och togo Nycklarna
Her Lias Flemingh och Her Åke Axellsson: huilke lofwede, att dhe
mz första wele låta wädra privilegierne
Sedhen förmante Rikz Cantzleren Adelen att dhe welé taga
dhe puncter i godh Achtt, som dem senast proponeredes. Och att
dhe med första kunde derpå dehres förklaringh.
2
1636
Dereffter öfwersågo dhe någott lithett Ridderhuss Acterne, Och
sade sigh widh bettre tijdh, dem wele igenom löpa.
Den 4. Nouembris Ofwergaf Rijkz Cantzeleren till denn förriga
Landtmarskalken H: Larss Sparre desse fölliande skriflleliga Puncter
med befalningh att han skulle låtha tillseija alla 5. Collegie Perssonerne,
med dem aff Ridderskapet som tillstädes wörö, att dhe
effter middagen skole komma tillssammans på Ridderhusett, dem att
öfwerwäga och sitt betenckiande att gifwa.
Adelens Landtmarskalk H: Larss Sparre
Her Johan Oxenstern Axelsson Her Carli Hoorn
Her Gabriel Gabrielsson Oxenstern Rengtssm
Hindrich Fleming Jfwer Nilsson
Ture Bielke Christian Posse.
Scheringh Rosenhane Anders Rure
Otto V: Scheiding Jon Bure
Hans Christof V: Scheiding Peder Sabel
Jsaach Hindrichsson Hans Oliweblad
Conradt Yxkul Larss Grubb
Casper Wrede Per Andersson
Seden hade Landtmarskalken H: Larss Sparre till dem samptligen
ett Taal att Rikz Cantzleren Her Axell Oxenstern hafuer opålagt
honom, att han schulle föredraga Ridderskapet och Adelen
desse effterfölliande Puncter: huilket han begärede dhe wele anhöra
och seden taga vthj ett gott betenckiande och Consultation, och
sigh seden förklara som denna tidz tillstånd dett högeligen fordrer.
Se Bil. A.
Till den 1. Puncten Respond:
Att dett war alloreda skedt; Onskandes att dhe motte niuta
dem till godo
Till den 2. Puncten. Om Ridderhusets bvgningh Respond:
Att dhe som tecknadt hade, först Vttfeste detsamma och
giorde en begynnelse på bygningen, sedhen schole sigh wäl adelen
der till beqwema
Meente en Part att dhe Pening:r som wore vptagne och lefrerade,
Jnthet synnerligitt wäl wore Anlagde och fördenskulld billigt
Rekningen öfwersees.
Dett och Sec: Johan Larsson och strax giorde och dem demonstrerede
huru Penningerne wore vttlagde och betaltte effter
Directorernes skrifftelige Order och befalningh; Dett dhe så henn
vptoge och sade att någre få hade nutidt dhe exercitier till goda.
November.
3
Och der några Peng:r ytterligere skulle vpbähres och vttgifwes,
att dett sehedde igenom En af dheres medell och icke igenom
någen af Senatorerne; dock war detta alltt discurs wijs Och
fördenschuld inthett wisst besluth om denna punct skedde.
Till den 3. Puncten? Om Compagniedz fortsettiande Derpå
hafwa Perssonerne vthj dhe Fem Collegierne sigh alleredo resoluerat:
Och dhe som icke wore här församblade och sigh sielf kunde
förklara; Att Landzhöfdingerne handlade medh dem åå Landet boende;
Vthj den wisse tillförsicht, att dhe sigh och wälwilleligen
skole tinna låtha.
Den 4. Puncten. Om vttschrifningen Disputeredes länge pro et
contra, och meente att dhe icke kunna swara för dem frånwahrandom,
och höllö Rådeligest, att Rikzens Radh sielfwe handlade med
Almogen vthj Landzenderne, skole dhe wäl sigh der till beqwema;
Dhe få Perssonerne wele gerna accommodera sigh till H:s K: M:tz
och Rikzens fordrande tillstånd.
Dermedh befalttes att de den 7. skole komma tillsammans
igen, Och den ene den andra tillseija.
Den 7. Wörö desse effterschrefne af Ridderskapet på Ridderhusett
på Nyo att öfwerleggia dhe förestalte Puncter.
H: Johan Oxenstern Jsaach Axelsson
H: Caril Hoorn Anders Rure
11: Erich Gyllenstierna Jon Bure
Otto V: Scheiding Class Bertilsson
Schering Rosenhane Larss Grubbe
Carl Mörner Peder Andersson.
Och effter dhe så få wörö, Töfw^ade en lång stundh, förmehnandes
att flere skole komma, Och eliter inge flere sig insteltte
Sade Landtmarskalken, att dhe wele dem ventilera och see om
dhe kunna komma till någen endskap.
1. Förste Puncten, behöfde ingen förklaring
2. Vplässtes Invad dhe dagen tillförenne hade sigh resoluerat.
Deremot sade II: Caril Hoorn att det war så talat, att Re
kenschapen
skole först giöras, Och sedhen ett Förslag hwad till
samma bygning behöfdes.
Schering Rosenhane; Dett är inthett så högt angeleget om
detta Husett, Såssom dett att Wj låtha Oss wårda om Rijkzens
tarf Och wore bettre att Wj contribuerede till Soldateschans vnderholdning,
såssom att gifwa hijt till Ridderhusett, och sedhen
inthet wethe hwem dhe komma till goda Och der någet bewilliades,
att en af dehres medel dem förestode.
4
163t>
Jsaach Axelsson, dett är best att husett först bygdes och seden
omtaltes om sådane Personer som dem Exercerade.
Seden meente dhe att effter Russtiensten vtginge af hesten 10
Rdl. en Part 5. Rdl.
Caril Mörner och H: Erich Gyllenstierna meente till dett ringesta
10. lidi.
Her Johan Oxstern Wille gerna för sijn Persson af hwar hest
gifwa 10. Rdl. så snart han får förnimma huru många Hester han
bör holla.
3. Hafwa dhe fem Collegierne sig alleredo resoluerat.
4. Om Vttschrifning, höllö alla det för rådeligit att den anstelltes,
Och att Almogen i Landzenderne igenom Rikzens Herrar
eller Landzhöpdingerne derom besöktes. Men schole Adelen Cedera
Tullen, att dhe deremot niuta frihet för vttschrifning inn om dehres
Råå och röör.
Och till den ända wele dhe fuller för dehres Perssoner cedera
ett Ahr dehres frjhet på Tollen, så frampt de niuta dehres bönder
vnder Råå och röör frit för vttschrifningh: Och detta alltt mz
förbehold Att dhe för dehres Perssoner sålunda gifwa dehres betenckiande,
på förestältte Puneta, Men icke kunna dhe samptyckia
eller bewillia för dhe frånwahrende.
Och effter dhe så få wore, belefwedes att dhe den 8. klockan
2. af hwart Coilegio med de andra skole sigh instella dem att
consulera och sigh sedhen wetha att förklara, och serdeles vthj
hwart Coilegio
Efftermiddagen kommo desse effersch: af Adell effter tagen
order tillsammans på Ridderhusett
H: Johan Oxenstern
H: Caril Hoorn
H: Jöran Gyllenstierna
Erich Gyllenstierna
Jsaach Axelsson
Otto Scheiding
Schering Rosenhane
Dirich Yxkul
Casper Wrede
Derpå tilltaltte Landt M: dem att dhe af Collegierne wele effter
tagen afsched gifwa dehres förklaringh på dhe ventilerade Puncter
och att H: Carli Hoorn på Hofrettens wegner wele först seija sijn
mening.
Her Carli Horn på sin och sine 4. med Collegers wegne af
Håfrettens Coilegio
Caril Mörner
Per Sabell
Class Berttilsson.
Jon Bure
Anders Bure
Hanss Oliwebladh
Jöran Silfwersparre
Jahan Dufwa
November.
3
1. Puncten är alltt wäl bestelltt och god funnen mz Priuilegiernes
beserde.
2. Till Ridderhusetz bygning, willia dhe af Adell i dehres
Coilegio, effter som dhe andre af Adell her till giordt hafwa, effter
dehres förmögenhett i lijka motto finnes wälwillioge till att gifwa:
Men ingom androm att praeiudicera
3. Puncten, hafwa dhe sig emott Rikzens Drotzeten alleredo
der förklaratt och teknadt
4. Till Vttschrifningen. Samptyckia dhe (dock ingen annan till
praeiudis), att hon må holles som hon sidst hollén är, Och att
dheres bönder vnder Råå och röör motte derföre befrijes.
Till Tullens Cederande Ar dehres betenckiande och samptyckio
för dehres Personer vthj 2. Ahr
Om missbrukz frihet vnder Rå och röör Dhe hafwa Orssak
Hennes K: M:tt sampt Rikzens Regering som låta sig wårda om
dehres priuilegier: Och effter H: K: M:tt Saligh och högloflig i
åminnelsse hafuer nådigst priuilegierat dehres Sätegårder mz Rå
och röör: Hwilke privilegier de och nu sedt hafw^a, förhoppes att
dhe ock motte niuta dem till goda vthj sielfwa Nyttigheten inn om
Rå och röör, och Landzhöfdingerne inquirera deröfuer, Och den
som sina Privilegier missbrukar, hann rette sigh och den Oschyldige
icke vngellatt. Och detta alltt sagdt ingom androm till prseiudis.
Krigz Retten Jsaach Axelsson Sölfwersparre.
Hade förhoppes att Hindrich Fleming schole åå dett Coilegio
hafwa swaratt Dock wille han sig förklara för sina med Colleger
j synnerhet till Vttschrifningen.
Om dett kunne blifwa widh sidsta Vttschrifning wore dett Onscheligitt,
och att dheres bönder motte vnder Råå och röör förskones
Till Tullen. Önsche att Rikzens Lägenhet och wilkor dett
wille och kunde tillåta, att dhe motte få dehres Tollfrihett igen.
Till missbruket vnder frihetz milen. Warnes den som brutett
hafuer och lida icke den obrotzlige.
H: Joran Gyllenstierna, På Admiralitetets Coilegio.
Vttschrifningen moste necessarie holles och de gode Herrar
disponera derom som best w'ethe Rikzens Stat och högnödighett
på Folk
Den som Rå och röör Missbruker han wahrnes, och der han
icke rettade sigh, straffes, Och att dhe motte niuta dehres Rå och
röör till goda.
H: Erich Gyllenstierna på Rekninge Cammarens wegne.
Om dett icke scholle wara Rådeligere och nyttigere till att beholla
Folket inrikes till att besittia dhe Ödes gärder och vptaga
6
Torp och Torpestellen att hwar bonde gåfwe en wiss penning der
före, som tillförenne en gång vthj H: K: M:tz tijdh schedt är effter
bonden ann då moste gifwa rotepeninger och wara Vttschrifningen
vnderkastadt, schole Allmogen heller vndergå och wälwilliogere til!
att gifwa Pening:r, Så beholler han sine Söner, Måger och drenger,
Jaa och mången bönder blifwer då qwar på sitt hemman, att försee
och försörja sin hustru och barn, Såssom och att giöra Cronon
och hussbonden sijn rett och plichtige Vttschylder
Caril Mörner När den inquirering schall schee vnder Råå och
röör, att samma Jnstruction motte dem först tees och wisas
Vthom Collegierne
Schering Rosenhane, Ståtholleren Meente H: Caril Hoorn, hade
sigh nogsampt förklaratt, wille hans mening och betenckiande bifalla
Her Johan Axelsson Oxenstern Om Ridderschapet vthom Collegierne
skole seija sitt votum, så wore billigt! att dhe först trädde
tillsammans, och consulerede hwadh dhe swara scholle
Dock för sitt votum och sijn person Att Tullen allenast cederedes,
allenast på ett Ahr; J medlertijdh kunde man komma till
fredh, Så schulle man då inthz niuta sådant freden till goda, Vthan
alletidh privilegierne graveras. Men der dett inthett der till komma
kunde så kunde Man på andra och näste möte, xterligere sökias
Derpå sade Landtmarschalken att ett Swar schulle författas
Dhe welle fördenschulld i Mårgon klockan 2 vndwikeligen komma
tillstädes. Och tillseije dem såm sig nu hafwa absenterat.
Se Bil. B.
Den 3. Decembris wardt Sec: Jag Joban Larsson vppschickat
till Regeringen med desse swar, Och sade till Rykz: Cantzler, Att
H: Larss Sparre af Siukdoms oförmögenhz inthett kunde sielf vpträda,
derföre hafuer han sendt mig med denna schrifft såssom
allenast till en relation
Hwilkett R: Cantzl förmeente fuller wara nog swaratt, allenast
att dhe Catliegorice för dehres Perssoner wele gifwa swar; hwad
dhe wele der till giöra, effter dhe inthet widere hoos dem sökies
änn för dehres Perssoner och icke för dem frånwahrende
Detta refererade för H: Larss Sparre igen; Hwilken meente
om dhe icke wele vptaga denna dehres förklaring, han hade ingen
macht dem widere att sammankalla Och der dhe schole igen till
hopa kalles moste Regeringen befahle dett igenom brett'.
Allttsså endades denna sammankompst.
Den 7. kom sedhen budh till Sec: Johan Larsson ifrån H:s
Exell: Rijkzens Cantzler och lätt förhöra Om samma skriffteliga
resulution wore vnderschrifwen ?
December.
7
Dertill Jagh sade Neij, vthan wille gå till H: Larss Sparre
och förnimma Om han dett wille vnderschrifwa.
Swarede mig att Jag senest sådant inthet hade refererat, vthan
om dett endeligen skulle vnderschrifwas, skulle Jag förfahra hoos
Rijkz Cantzl på hwad sätt det skulle vnderschrifwes, anttingen
effter Ridderhus Ordningen, eller som Collegierne deres ställe och
Säten hafwa.
Der till Rijkz Cantzl: den 8. X:bris gaf mig Swar, att det wore
ingen Achtt vthan allenest till ett wetne, at sådant hoos Adelen
här sökt är, Och wore sachtta nogh, Om 2. eller 3. det allenast
vnderteknade.
Dock på Sidstonne befaltte H: Exellens att dett schulle blifwa
ounderschrifwidt till dess dhe få talas widh herom.
Detta refererade Jagh till H: Larss Sparre.
fi
1636
Bilagor.
Bil. A.
Puncter
Dem närwarande af Collegierne och Ridderskapedt att öfwerwäga,
och deres betänkiande och godtyckie oppå att gifwa, proponerade
i Rådkammaren den 30 Octobris A:o 1G36:
1. Effter Ridderskapedz privilegia äre j Riddarehusedt j ett
dämpicht Hwalff nedersatte för månge åhr sadan, och ingen hafvver
sadan effter dem seedt, Och är till befruchtandes, att så frampt
man icke tager dem j acht tijdigt, motte dee multna och förderfwas:
Derföre hafwe dee gode Herrer Rijkzens Rådh för godt
anseedt, att man lethe Hwalfwet op, och besåge dem, så frampt
dee af Ridderskapet det så behagade, och wille wara tillstädes och
deröfwer.
2. Att dee också wille derhoos taga j betänckiande, huru
Ridderhuuset kunde komma j byggningh, och der hos anrättes nödige
Adelige Exercitier här j Stockholm, med allahanda Ridderlige
speel och öffninger, såsom wore en Fechtschola, en Ridschola och
en Dantzeschola; Och att här skaffades wedh handen en Språkmästere
j allahanda bruklige Språck.
3. Effter så Rijket som Ridderskapet j synnerheet störste
macht påligger, att det påbegynte Koppar Compagniet måtte fåå
sin rätta fortgång!), och sättias fortt med ett medelmåtigt Capital,
för orsacker skuld, som mundtligen äre berättade; Och Regeringen
sampt Rådet hafwe funnedt godt, att Capita Collegiorum obligerade
sigh, att skaffa en ansehnligh Summa till hopa, afftalandes hwart
för sigh medh dem som aff deres Collegio eller Conditioner funnes;
Derföre bäfwer man detta ährendet till det högsta Ridderskapet
welat recommendera, att hielpa hwar effter sin empne der till,
såsom en saak som Fäderneslandet är till Tienst, och dem sielfwe
till nytto och proufijt j synnerheet.
4. Så bäfwer man och mosth wara wedh desse beswärlige
Rijkzens tijder betänckt på meedel och hjelper, att draga denna
November.
9
Krigztunga, och försona Fäderneslandzens wärn; Män alldenstundh
menige Man och Allmoge icke kan meer draga; Derföre är godt
funnet att regulera någre missbruuk, såsom ock elliesth bruka dee
wahnlige meedel att fåå folck och Peninger. Och fördenskull) är
godt funnet, att en Vtskriffningh motte skee öfwer allt Rijket, på
sätt som sidsth är hollet öfwer Skatt och Cronons, så ock Frällsset,
innan och utan frijhetz mijlan, den Tijonde Skatt och Crono- och
den Tiugunde Frellssesbonde: Sädan, till att fåå deste bättre meedel,
att ännu på 4 åhr continuera medh Siötullen att taga af allt godz
som Ytgåår, Och att Ridderskapet på förbe:te 4 åhrs tijdh ännu
suspenderade deres Tullfrijheet: Doch vtan praeiudicio j framtiden.
Och sidsth effter stoort missbruuk är inrijtadt medh Råå och Röör,
till Adelens Sätegårder; at man tager der vnder heela Byar och
gärder, och extenderar dem så wdjdt man will; Derigenom förminskandes
Cronones Rosstiänsth, Tijonde, Häradzhöfdinge- och Lagmans
peninger, Så och mycket annadt vndersleff giörande att sådant
motte tillbörligen bothas. Hwarföre mädan desse ährenden icke
kunne sättias tillbakers vthan Fäderneslandzens märckelige affsacknad;
Och man lijckwäl hafwer betänckiande, att beswära Ständerne
medh en så hastigt på hwart annadt fölliande Sambqvämb
eller mothe, förutan det, att tijden ock hastigere förlöper än man
wäl kan komma dertill: Derföre begäres af närwarande Ridderskapet
och Collegierne, att dee deres betänckiande öfwer et och annadt
wele meddela, dirigerandes sine consilia, som intet är att twifla,
till Hennes K: M:tz wår allernådigste Drotningz och Fröckens,
sampt Fäderneslandzens Tiensth och wälferd.
Bil. B.
Samptlige Collegiernes och närwahrende Ridderskapssens betenckiande
opå dhe öfwerlefrerade Puncter. Actum Ilidderhusett
den 9. Nouemb. 1636.
Först finna dhe för gott att Privilegierne uttages och besichtiges
och sedhen vtj godh förwahring hafwes att dhe oförderfwade
blifwa; Såssom alloreda skedt och funnidt ähr.
Hwadh Ridderhusetz bygning och forttsettiande anlanger; Önske
Collegierne och Ridderskapett, att dertill någre gode medel finnes
motte, effter dhe pröfwa at sådant länder heela wårtt Stånd till
wälferd; dertill hwar och en, effter råd och embne godwilligt hielpandes
warder.
Compagniet belangende; Effter som det länder Fädernesslandet
till nytto, såssom och sielfwe Participanterne till fohrdel: Alltt der'
10
1636
före bäfwer hwarf Collegio för sig en wiss Summa der till vttlofwat
och twifle inthz vthan att alle af wårt Stånd, så wäl här
som åå Landet efter hwars och enss förmögenhet sig der till beqwemandes
warde, När dhe om dess Nyttige forttsettiande informerade
warda.
Hwad Vttschrifningen 'widkommer, befinna dhe den mycket
högnödigt wara, och inthet wäl vtj denna beswärliga tijden at vndwika
dy är dehres betenckiande (Så frampt dhe Hög: Welb: Herrar
Regeringen dett gott finne) Att någen af dehres medell eller någen
annan, vthe på Landet med Ständerne derom tracterade, och tycker
dem att icke någon annan Vttschrifning vthaf Adelss Ståndet
anmodas kan, änn effter sätt och wijs som senest vtschrifning
holtz; Så frampt icke möyeligit är att niuta frihet på Ladugardz
bönderne och innan om Råå och Röör; dett dhe dock vthj vnderdånighet
förmoda.
Hw7adh den store Tullens cederande opå 4. ahrs tijdh anlanger;
Så ändock Hennes K: M:tt nogsampt genom sijn gifne förschrifning
försäkrer Adelståndett att denna Tulls cederande effter 2. Ahrs
förlopp alldehles skall vpphäfwes; Likwel till Regementetz vnderstödiande,
w'ele dhe som gode Patrioter sigh hafwa förklaratt, att
ett Ahrs Tull cederande tillika mz -vttschrifningen hoos Adellsståndet
sökies
Dett Missbrukett innan Råå och Röörs fridkallande wddhkommer;
Är dehres betenckiande, Att dett på tilbörligit sätt blifuer
corrigerat; Dock så att Ridderskapet och Adelen niuta dehres wäl
fångna
Priuilegia, såssom och deres Vrminnes häfd till goda.
Att detta åffwenbe:te således aff dem
som tillstedes wore afftalat är witnar iag
Vnderschriffuen
Larss Sparre
Ar 1637 i Juni och Juli hölls ett Möte i Stochholm,,
hvartill dock blott ombud af Presteståndet voro kallade. Der
öfverlades om läroverken, om befordran till kyrkliga tjenster m.m.
Protokoll med tillhörande handlingar för detta möte finnas i
Riksarkivet.
1638.
I t
Älir 1637 ivardt aff Ben Stormechtig:e Mögborne Furstinna och
Fröiken Fröiken Ghristina Sweriges, Göthes, och Wendes, vthkorade
Drotning och arffurstinna Storfurstinna till Finland, Hertiginna vthöfwer
Estland och Carelen Fröijken vthöfwer ångermanland. Vthskrifwen
en Allmen Rijkzdag att holles här i Stockholm den 13.
Januarij
Å hr 163S.
och då af Hennes Kong: Maij:tz Respective Förmyndare och Rijkzens
Regering förordnat till Landtmarskalk Den Wälborne Herr
Larss Sparre till Dåderöö och Vlfåhsa, Landzhöfdinge öfw7er Vplandh.
Den 13. Januarij kom Landtmarskalken H: Larss Sparre på
Ridderhusett och sade sigh hafwa fått befalningh af Regeringen, att
Krigz oflicererne som Ofwerster och Ofwerste Leutenampter huilke
äro förskrefne till Rijkzdagen och icke äre af Adell, skole i lijka
motto comparera på Ridderhusett vthj den andra lilla Salen, Och
skulle fördenskulld samma Saal j lijka motto klädas och stofferas.
Dermedh gick Secreteraren Johan Larsson derom att bestella,
såssom och befalning, att vptekna alla dem som nu skole immatriculeres
på Ridderhusett.
Den 14. Blåsstes om af Trummeterne och Slogz på HeerPukerne,
Och vttropades af en Cantzelij skrifware att Hennes Kong:
M:ttz befalning wore dett Ridderskapet, Adelen och Krigzbefählett
skole den 15. dito klockan Otta sigh angifw7a och deres Nampn
antekna låta; På dett att Rijkzdagen deste Snarere kunde begynnes,
och winna sijn forlgång och endskap.
Den 15. Dito, Kom Ståthollaren som ock är Secretarius Status
Larss Grubbe neder på Ridderhuset, och sade att Regeringen wille
hafwa en Lista af dhe som w7ore ankompne, att man deraf kunde
see, om Rijkzdagen kunde begynnas.
12
1638
Dermed skrefz en Rolla af Adelen som wore ankompne, huilke
H: Landtmarskalken togh till sigh att tee den Konungzliga Regeringen,
och förfråga sigh desse effter fölliande Ahrenden.
1. Först huru Man skall sigh förholla medh Ludert Hindrichssons
ställe, om han tillika må niuta sijns broders ställe.
2. Om Per Börresson Stråles Ställe och Anders Grip
3. Om de gambla Slächter som alleredo hafwa angifwidt
sigh, såssom ock dhe som ännu worde sigh angifwandes
För änn han allttsså opgick, befaltte han att dhe få af Adell
skole klockan försambla sig på Ridderhusett igen
Den 16. Januari] koramo Adelen tillhopa på Ridderhusett och
förordnedes desse af Adel till Capita Familiae
Capita Familiae
Herr Friederich Stenbock
II: Giöstaf Bielke
Herr Bengt Oxenstern
H: Bengt Skytte.
H: Mauritz Hoorn
H: Wilhelm Spens
H: Jöran Gyllenstierna
Johan Lilliehöök
Biörn Måneskiöld
Peder Erlandsson
Nilss Lilliehöök
Hindrich Flemingh
Larss Kagge
Gabriel Kyle
Jesper Nilsson Krws
Krigzman Lillie
Jöran Kafle.
Ture Sparre
Christof Scheiding
Johan Vlfsparre
Swren Lilliesparre
Erich Soop
Johan Yxkul
Jfwar Nilsson
Jöran Stierna
Clas Stierneskiöld
Melcher Wernstett
Knutt Påsse
Christof Grijp
Peder Ribbing
Per Börresson Stråle
H: Göstaf Leyonhufwud
Arendt Vddesson Orneflycht
Johan Wrangel!
Anders Stuwrartt
Larss Karpalain
Hans Drake
Schering Rosenhane
Stellan Mörner
Christer Nilsson Gyldenhierta
Måns Sölfwerhielm •
Axell Krusse
Clas Slatte
Göstaf Krabbe
Swen Vggla
Gabriel Gyldenancker
Nilss Bengtsson
Erich Gostafsson Roos
Oluff Oxehufwudh
Swen Bock
Christof Andersson Oxe
Johan Berendes
Conradt Falkenberg
Caril Hårdh
Per Vlfsax
Januari.
13
Swante Rosenstråle
Jöran Stake.
Christier Rålamb
Wolmar Yxkull
Erich Hiertta
Anders Bure
Sten Claesson
Peter Krwsse
Johan Eketrä
Jöran Kåse
Bengt Bagge
Carli Swinehufwmdh
Jöns Persson
Carli Sabelskiöld
Per Sabell
Larss Skytte
Peder Loodh
Johan Hindrichsson Rytter
Mauritz Holst
Hindrich Stöör
Erich Geet
Larss Grubb
Mårten Rosenstierna
Jacob Forbes
Otto Sparling
Hans Rottkirch
Lorens Lind
Dirich Grönbergh.
extra
Herr Johan Oxenstierna Axellsson
H: Göstaf Oxenst: Gabrielsson
H: Johan Oxenst: Gabrielsson
Knutt Lilliehöök
Sefwed Bååt
Hans Kyle den eldre
Hans Kyle den yngre
Jöran Sparre
Måns Vlfsparre
Jöran Vlfsparre
Axell Akesson
Swen Ribbing
Arfwed Gyllen Ollan
Axell Rääf
Caril Siggesson Rosendufwa
Jöran Armskiöld
Tönnies Hindrichsson
Tuwe Tuwesson
Anderss Persson Ytter
Johan Vidinghoff
Peder Andersson
Oluf Hansson
Göstaf Anrep
Jöran Pattkul
Peder Jonsson Gyldenswerd
Mauritz Duwaltt
Willem Philp
Clas Classon Skalin
Michill Jordan
Jon Persson Jernlodh
Jacob Jacobsson Pistol
Casper LillieCron
Hans Löfling
Nilss Nilsson Tungel
Per Carlisson
Nils Hestskoo
Anderss Linnarsson Suensche
Dawidh Dach
Peder Nilsson Gyldenax.
Capita
H: Christiern Oxenstierna
11: Giöstad Hoorn.
H: Swante Hoorn
Göstaf Ribbing
Per Ribbing
Bengtt Ribbingh
Johan Rosenhane
Bengt Bock
Wolmar Yxkul
Nilss Kagge
Jöran Lilliesparre
Måns Drake
14
1638
Caril Mörner Johan Bure
Anders Rosenstråle Frantz Krussbiörn.
Erich Vggla Johan Bagge
Anders Hård Jacob Geet
Måns Orneflycht Jacob V: der Linde
Jacob Lilliehöök Jacob Törneschiöld
Erich Andersson Oxe Johan Persson Vtter
Axell Böllia Jacob Ilestskoo.
Jon Bure den äldre Anders Swensche
Jon Bure den yngre Per Gyldenax.
När således Adelen som wore ankompne hade intagett dehres
stelle och förordnat till Capita Familia;, giorde Landtmarskalken
Herr Larss Sparre till dem sainplligen detta talett och Oration
Edle, Walborne Wälbördige Herrer gode Män och Bröder;
effter dett den Högloflige Regeringen hafwa för gott funnidt hans
Ringe Persson åter igen hafwa deputerat till Landtmarskalk: derföre
begärer han fliteligen att dhe wele erkenna honom, och observera
hwadh för Ordninger här på Ridderhusett vtj sådanne
Herredager pläga holles. Tillbiuder sigh deremott dem till ali tienst
och benägenhet igen.
Derpå oplässtes Rollan
Sedhen frågade Landt M: dem Om dhe wille blifwa widh de
förre Böter, när någen sigh Absenterer elier och j tijdh sig icke
insteller.
Förklarade sigh alle trenne Classibus Att dhe wille blifwa widh
dett Wahnliga at hwilken som sigh någon Session absenterar eller
och j tijdh seden Rollan och proposition är giordt bote Fem 1)1.
koppermyntt.
Dernest förmantte han dem, att de skole wara förtencktte
gifwa Seereteraren Johan Larsson dehres wahnlige recompens för
hans Omak.
Sedhen angofwo sig desse af Adell och begärede att immatriculeres
eller och en dehl begärede för dehres barn effter dhe wore
Fremmande och likwel hafwa tagitt Swenschtt Adeligitt giffte.
1. Michil Jordan säde sig wara af en gammul Adelig Familia
vthur Slesien, som han framdeles wille verificera med goda skääl
och Testimonia
2. Dereffter Vplässtes Per Jonssons Bref som kallar sigh
Gylldenswerd
3. Seden Jon Perssons som kallas Jern Lood
4. Casper Königz som kallar sig Lillie Gron
Januari.
15
5. Nilss Nilsson som kallar sigh Tungell
6. Arfwed och Mathies Forbes Rreeff jfrån Skottland och
wore Finsche födde
7. Willhelm Philps bref vthur Skottland för sina Barn
8. Anders Kohschildz för sina barn
9. Johan Nicodemj
När således alle desses bref och skääl wTore vplässte, frågede
Landttmarskalken emellen hwartt bref och Achtt; Om dhe effter
dehres bref och bewijs kunde intages
Förklarede sigh, att dehres skääl och Bref som dhe sig förwrerfw'at
hade, wore gode såssom och dhe som af gammul lierkompst
wore, Och fördenschulldh hade inthett deremot att seija,
vthan de kunde wäl intagas på Ridderhusett.
Befaltte så dem att dhe andra dagen förr änn de schole vpgå
på Rikz Salen, schole dhe solenniter intages.
Sedhen förmantte Landttmarskalken dem samptligen, att de i
Morgon ändeligen skole komma tillstädes, widh samptycht böters
vndwjkelsse, effter han hade förstått af den Ivonungzliga Regeringen,
dett Propositionen skole vplässes för alla Rijkzens Ständer.
Effter Middagen Blåsstes om på wahnlige Ortter, att alla Stånd
som woro ankompne, skole sigh justelia på liwar sijn Ortt, att sedan
vpkomma på Rijkz Salen att anhöra Propositionen.
Den 17. Januarij kommo Adelen till hopa på Ridderhusett Och
sedhen Rollan war opreciterat
Anholt Per Böresson Stråle om sitt Säte boos Griperna: Hwil
ket
Christof Grip meente sådant alt wara afftalt
Disput: länge p:o et contra och på sistone Befaltt att Griperna
skole till nesta ltikzdag hafwa sielfwa Originalet fram huru
de äre kompne till förbettring på dehres wapn.
Jntogh Landtmarskalken desse lörb:de af Adell
Johannes Nicodemi
Per Jonsson Gyldenswerd
Peder Spiringk
desse tree skole be wisa med
Slechtlinean att wara af samma
linea
Desse Tree hadhe i den förra Rikzdagen med sine skääl angifwidt
och gode erkende, allenest dhe schole sig till näste Rikzdag
som nu war sigh instella med en Slecbtlinea, att dhe wore Successive
aff den Mans Linea på hwilke dehres Bref inneholle: Och
effter dhe för Wintteren sigh icke kunde prajsentera eller öfwer
komma ifrån Finland bör dem effter Ordningen jnteknas; Allenest
1. Jfwar Giöstafsson Blåfiäld
2. Swen Madzsson Bockiia
3. Martten Pois.
16
1638
dhe schole widh första Herredagh delires Slächtlinea verificera
medh wettnen att dhe wore af den Rette afkoinpst, dehres Bref
jnneholla.
Clas Andersson Skalm, hade be wist sijn Slächtlinea vthj Åbo,
och derföre behöfdes inthz widere någett skääl, vthan Sonen
skulle i första dagar intages
Anders Kohschildz bewijs oplässtes
Jon Persson Jernlodh
Casper Lillie Cron
Dem Önschade LandtM: mycken lycko såssom och förmantte,
Att dhe så hereffter som här till schole forholla sigh såssom Adelssmän,
helst emot dehres wederlike vthj hwilkes Collegio och Ridderhusett
nu äre jntagne. Och gaf dem der på hand.
Dett dhe sambttligen Vttlofwede, och förmedelst dhe meriter
och dhen höga gunst dhe sådant förwerfwatt hade, Alletid sigh
comportera hereffter som Nobel och Adelssmän
Befaltte dhem allttsså, att dhe skole med vpgå i Ordningen,
Men fuller seden bekomma dehres Rätte Säten och stelle helst
ännu llere af Adell som schulle intagas wore för handen.
Kom blidh neder ifrån Rijkz Marskalken Her Axell Banner att
den Högloflige Konungzlige Regeringen hade befaltt att Ridderschapet
och Adelen skola opkomma på Rijkz Salen.
Dermedh opträdde dhe vthj Process opp i Rikz Salen och när
dhe wörö opkompne, befaltte Landtmarskalken att alla de Vnga af
Adell som icke wore capita Familiarum sampt Ivrigz befahlitt som
her nest follia skole förfoga sigh till Hennes Kong: M:tt wår allernådig:te
Drottninghz förmak att accompagnera Hennes Kong: M:tt
opp i Rijkzsalen.
Krijgz belählett som gofwe sigh ann på Ridderhuset, effter
den Högloflige Konungzliga Regeringens vttgångne Rikzdagz Mandat
och ytterligere mundtlige befalningh
Dawidh Tack Öfwerste Leut: vnder Smålandz Footfålkett.
Oluf Andersson Maior vnder Knut Soop
Jon Månsson Ryttmestere
Bengt Gråå
Jöran Axelsson Capitain
Johan Hulsshorst Öfwerste Leut:
Jacob Droumondt Öf: Leut:
Jost Breckenhusen vnder Gen: Majoren Larss Kagg
Martten Hubener Reg: Qvartermestere
Anders Tomas Tomasson
Jöran Pattkull vnder Salomon Adam Öf: Leut:
Januari.
17
När de således wmre vttgångne kommo Rikzens Regering
och ginge igenom Rijkz Salen inn vthj Drottningen förmak att
beledhsaga Hennes K: M:t opp j Rijkz salenn till Hennes Konungzlige
Tron.
Kom allttsså Hennes Kong: M:tt beledsaget af Rijkz Drotzten
Herr Gabriell Gostafsson Oxenstierna, och Rijkz Marsken Herr
Jacob de la Gardie, huilke stannade nest widh hennes Kong: M:tz
Troon. På högre sidan Rijkz Drotzten och Rijkz Admiralen H:
Carli Carlsson
På wenstra Sidan Rijkz Marsken, Rijkz Cantzeleren Herr Axel
Oxenstern, Rijkz Skattmest: Herr Gab: Oxenst:
Nedenföhre dhe andra af Rijkzens Rådh som widh helssan och
tillstädes wörö
När nu således R: Regeringen hade tagitt sine Säte och Ställen
inn, framtredde Rijkz Cantzeleren, likwel stadnade på Troonens
Trappa eller golff.
Och titulerade först hwartt och ett Stånd med dehres tillbörlige
Ähra titlar, och med en lång och berömlig Oration, relaterade
Rijkzens Ständer för hwad Orssak skulldh, Hennes Kong: M:tt
hade låtidt sammankalla Rijkz: Ständer, Och dernest betackandes
dhem på H:s K: M:tz wagner att dhe så hörsambligen hade sigh
insteltt. Demonstrerendes dem Rijkzens Stat och dett beswärliga
Tyscha krigzwäsendets nu widh denna tidens tillståndh, till huilkett
ett merkeligitt behöfdes till dess motståndh, Och der dhe endrechteligen
funneds till hjelpa H:s Iv: M:t och Cronan med all
nödtorfft som hördes till detta Krigetz motståndh, så schulle det
med Gudz tillhjelp wäl afholles ifrån wråre Grentzer och bringas
Fienden den Romersche Kejsaren med sitt anhang till en reputerlig
önschelig Fredh. Vthj samma högberömlige remonstrance allegerade
Rijkz Cantzleren en lijknelse Om ett schep att när stoor
storm och fahra aff Land och klippor wore förhanden, och Officererne
och gemene Bossmän, då wille undfalla att göra sitt devour
och gripa eenhelleligen hwar till sitt Embete; Så schulle skepet
och de samptligen snart komma på skada: Men när ingen Siöfahra
wore förhanden, kunde wäl en Styrman regera skepet, att dett
hade sin fulle forttgångh: Allttsså vthj detta hwar alla Ståndh;
Presterskapet till Bönen, dhe andre Stånden till dehres medell,
hwar efiter sijn förmögenhett, så skulle man see och finna, att
dett så beswärligen icke skole tillgå, vthan dett ena Ståndet worde
lijsandes dett andra, Och dermedh wore Cronon merkeligen assisterat,
kriget krafftigt emotsatt, och förhoppenttligitt medh Gudz tillhjelp
Fjenden ett stoort afbreck och till en Redelig Fredh bringas, effter
lil. 2
18
1636
som H:s K: M:t det j propositionen widlöflteligen hade infördt.
Derpå Oplässte Secret: Johan Månsson sielfwa Propositionen
5c Bil. A.
När den war oplässen, Swarede Landtmarskalken H: Larss
Sparre på Ridderskapzens och Adeiens wegner
Att dhe högön&helig hafwa Astundat att see och (inna H:s
K: M:t wår Al]ernådig:te Drottning och den Höglofliga Konungzliga
Regeringen wid godh helssa och Welstånd, Onschandes att den länge
motte wara och blifwa, och seden widhlöfteligen deducerede den
store affection oell hörssamhet de drogo till Ilis K: M:t och Regeringen,
weele och eflter ytterste förståndh öfwerleggia samma proposition
och derpå gifwa dehres vnderdånige betenckiande.
När nu dhe andra Ständerne ochsså hade giordt dehres taaj
och tackseijelsse accompagnierede åter dhe Ynge ali' Adell med
Krigzbefählett Hennes K: Mitt åter till Hennes Kong: M:tz Saal
och Cammar igen, Och Landtmarsk: med Ridderskapett och Adelen
förfogede sigh med Procession neder på Ridderhusett igen.
När dhe nederkommo befaltte LandtMarskalken, att dhe eflter
middagen skole komma tillhopa att öfwerlässa och consultera om
Propositionen
Befaltte och Förmantte dhem att dhe wele holla sådant Secret,
liwad här discureredes talttes och Slutes, att dett icke motte vttsprides
eller vttkomma ibland dhe andra Ständerne.
Eliter middagen kommo Ridderskapet och Adelen tillhopa på
Ridderhusett och När Rollan war vpläsen» Tedde Hans Leidling,
som hade fått Skiölde bref af den Högloflige Konungzlige Regeringen
och vplässttes hans bref.
Sedhen vplässtes Per Jonssons Gyldenswerdz bref, och eflter
han i den förreholdne Herredagen hade sigh angifwitt, tilldehlttes
honom Säte näst Sölfwer Patron.
Sedhen sade Landtmarsk: att Regeringens betalning w'ore, att
Ridderskapet skole seija dehres meening, emilian Anders Grip och
Per llörresson Stråle, huru dehres Säten skole blifwa; och begärede
at de wele derom votera.
1. Classis. Dehres mening är, eflter dhe äre alf en slächt och
för detta förtt ett Wapn, endock Anders Grip skall halwa förwerfwat
sigh eller hans Fader eller lärfader en förbettring på sitt wapn,
Och samma bref ännu inthz insinuerat: derföre beholle dhe både
samma wapn och stelle, inn till så lenge han det med samma bref
skäligen bewijser.
2. Classis. Föllo samma meeningh bij, helst dhe äre af en
Slächt och familia
Januari.
19
3. Mentte att dhe skole Låtta med dhe Andra som nu jntages
skole; Derutinnan meente Landt M: att Per Börresson skulle skee
förnär, helst han så otfta hade beträdt dett samma Sätett och j
synderhet när den förste session skedde på Ridderhusett
Hwdlkett begäredes att detta motte refereras till den Högloflige
Konungzlige Regeringen.
Etfter dett blef seent, Att öfwerleggia om Propositionen, befaltte
Landt: M: att de tijdeligen i mårgon sigh igen wele instella.
Den 18. Januarij kommo på Ridderhusett - samptlige Adelen
tillsammans att consulera om Propositionen
Strax om Morgonen när Rollan war opläsin, vplässtes Jahan
Perssons Vtters skölde bref.
Såssom och Jacob Jacobssons Pistols bref Och sade Landtmarskalken,
att dhe fuller sedhen skole få Order huru och hw'ar
dehres Säten dem schole tilldehles
Proponerede Landt M: Om dhe gode Herrar nu icke w'ele
företaga Propositionen
Respond. Jaa.
Och wele taga dett i förstonne allenest per discurs
Dermed vplässte Landt M: den förste Puncten och begärede
att dhe den w'ele w-äl öfwerleggia som sig beropede på förtalet
eller remonstrancen om dett Tyska Krigzwäsendet
Landt M: föreslogh, Eflter som man pröfwra kan, att der Krigett
med en Reputation icke kan vphäfwes; då föllier necessarie,
att det med krallter moste vttföhres, Och hwad dertill behöfwes,
weet Invar och En.
Herr Bengt Oxenst: denne Punct ginge vth på folck pen niger
och proviant, derpå det Möthet och störste dehlén vttginge.
Dertill Landt M: Sw'arede, Medlen dertill behöfwres. månge, och
de förre widste dhe fuller, att de derföre wele föreslå någre andrea
Derpå befaltte Landt M: att de w7ele votera och fördenschuld
eflter manier den 3. Classis
Dehres mening war och Sware Johan Berendes
Dhe äre alle vthj den meeningen att necessarie moste kriget
continueras: Men medlen der till sådant att föhra, står till att considerera
och öfwerleggia Oss emellan Och der wår macht, kunde
så blifwa att man kunde erholla och Nå en lidelig redelig fredh,
wore dett högönscheligitt.
Samma mening och Swar bifölle dhe andre både Classerne,
och see och finne inthz annars, Vthan att Kriget moste fortt
settias;
Allenest der man wisste någre medel att vptenckia
20
1638
Seden befaltte Landt M: att då den 3:die Classis wele vptenckia
och föreslå någre medel till detta mechtiga krigetz emottföhrelsse
Johan
Berendes på 3:die Classis wegner. Effter de see af
Fiendens actioner, så wäl som af Rikz Cantzlerens remonstrance,
att fienden icke skall kunna bringas till någen reputerlig fredh, med
mindre Wj kriget medh ett rett alfwar forttsettia, så att man igenom
krigetz forttsettiande, kunde bringa Fijenden till en Redelig
och Önschelig Fredh: Och effter Krigett nu således andeligen
moste forttsettias, See dhe widh Yndersåternes Medell inga andra
kunna vptenckias som kunna vttgå ann Boskapz Skatten: Huilken
dhe på Tw Åhr af dehres Landbönder wele hafwa vnderdånigst
preesenterat. Sampt vttschrifning:n i Tw Åhr, reknandes 2. Frelsse
emott hwar Crono och Skatt, till hwar tjugonde af Frelsse
2. Classis. EfTter dhe icke wethe hwad Fredz Puncter som
kunne föreslås till tractat; Och derföre föllier, att Kriget moste
forttsettias, men medlen dertill sådant att continuera, hegare de
till att betenckia sig tijdh till effter middagen.
Dett samma begärede och den Förste Classis till att hugssa
sig effter middagen
Derpå sade Landt M: att man då träder till den Andra Puncten
Om Fredz tractaten
Förklarede sigh alle trenne Classerne
Att effter dhe för detta vthj de förra År hafwa igenom Vttskott
gifwidt dehres meening om Fredztractaten tillkenna och seden
imedler tijdh mycket är passerat: derföre begäre dhe att den Högjoflige
Regeringen täckes dem antingen alle samptligen eller igenom
någott Vttschott Puncterne att communicera; då wele dhe sedhen
dehres betenckiande gerna meddehla.
Sedhen Vplässtes den Tridie Puncten
Om Krigzfolk på Ryttere och Knechter discureredes
Att brede widh Vttschrifningen, Proponera att dhe som wele
rusta sig till hest, motte stå hwariom fritt: Men om Regeringm
synes gott wara att på Frelsse frihet de rustede sigh på Ödeshemmen,
skole wäl mången finnes.
Och effter dett drögdes någott länge, befaltte Landtmarskalken,
att de deste Tijdeligere den 19. sigh igen skole instella att bettre
öfwer leggia den förestältte Propositionen
Den 19. Januarij Församblades Ridderskapet och Adelen på
Ridderhusett och sedan Rollan war opläsin, kom Andreas Bureus,
och berettade att Fellttherrn vtj Krigz Retten hade begäratt, att
alle Krigz OfHcerer så Adell som Oadell skole förfoga sigh dijt
Januari.
21
vpp, effter han något synnerligitt hade med dhem att öfwerleggia
Derpå
ginge alle Officererne dijt vpp, dock wardt Hans Kijle
opålagt om således wore Felltth: begäran: Kom neder och sadhe
att dett war allenast hans willia och begäran, att officererne af
Rytteriedtt skole komma dijt opp: Men dem af Footfolckett hade
han för samma gång inthett att tractera.
Dereffter begärede Landtm: att de med Alfwar wele företaga
samma Puncter.
H: Bengt Oxenstierna meente att dhe af den första Classis
wele förfoga sigh j den andra Cammaren att öfwerwäga och consulera
om samma Punct:r
Landt M: Respond: att sådant wore emott Ridderhuss Ordningen;
vthan att hwar Classis samsatte sigh och sedhen gåfwo hwar
sitt votum ifrån sigh.
Derpå ginge någre af hwar Classis tillsammen och gåfwo seden
denna effterfölliande förklaringh ifrån sigh.
Samptlige wår mening är nestan som j går, att dhe icke kunna
vndfalla H:s Kong. M:t, vthan wele hafwa Boskapz skatten och
Vttschrifningen på ett Åhr hafwa samptykt: Men hwar någen Fred
står i medier tijdh icke att practicera och erholla, Wille dhe ändå
samma vtschrifning och Boskapz skatt consenterat. effter sätt och
wijs som före detta är hollén.
Fredz Punct: belangende Hemstelle dhe Hennes Kong: M:t
med den Konungzliga Regeringen att om disponera; dock der dem
teckes att communicera någre såssom ett Vttskott Om sielfwa
Puncterne wele dhe gerna dehres betenckiande ochsså meddehla.
Den Sidste Puncten. Förstå dhe inthett annat änn vnder det
Ordet Medell: Såssom dhe förhoppes vnder Boskapz skatten skall
kunna vttidas och igenom den wara nogsampt bewilliatt.
Sidst der och Regeringen Åå Hennes Kong. M:tz wegner finne
nyttigt att dhe som på Rustning wele optaga Ödeshemman; skole
vthan twifwel wäl mången finnes, som derpå sig Rusta skole der
dhe några synnerliga Privilegier der hoos kunna erholla och få.
Detta reciterades opp. Och frågade Landt M: Om dett wore
alles dehres samptyckie bäär till, och att de wele derom votera,
och först den andra Classis sijn meening seija.
Secunda Classis Respond Jaa.
Sedhen den förste. Effter den förste puncten i propositionen
är någott obscur, och icke wethe hwar vthaf han dependerer: derföre
begärede af Landt Marskalken, att han dem den bettre welle
vttyda och dess information kunde få
22
1638
Fredz Punct: Wele dhe såssom i gementt wardt Swaratt, hemstelt
den Konungzlige Regeringen att om disponera som Tiderne
oell lägenheterne kunde tillåta.
Till den fierde Puncten. Medlen till Krigetz continuation, wele
dhe jempte de andra subsidierne som till Krijgerne äre belefwede
Ochsså Boskapz skatten hafwa samptyktt på ett Åhr: Men der
ingen fredh står till att erholla, Ändå ett Åhr der till will hafwa
samptyktt; hwilkett dhe förhoppes ett redeligitt skall kunna förslå:
Och hwar då detta icke schole tillreckia (såssom dhe dock wele
förhoppas) att beswärligheten så stoor folie jnn på Rikett Wele dhe
såssom trogne Patrioter hafwa ospartt Lijf och blodh och all förmågo
för Hennes Kong: M:tt och Fädernesslandett.
Frågede Landt M: Herr Bengt Oxenstern; hwadh lör inkompster
dhe förstode vnder subsidierne.
Respond: Stoora Giälen, Qwarnetuls Pennigerne och andra
Extraordinarie Vttlagor som här till äre vttgångne.
Begäre Landt M: några Rehsor, att Ridderskapet och Adelen,
wele wara betänktte att consulera sijn emellan om Någre Andre
medell, af dehres Perssoner till Cronones styrkio
Johan Be: Yrgerede Om de Tolagz Pennigerne som Borgemestere
och Rådett taga här j Stockholm som aldrig äro bewilliade;
Men den stoore Tullen är Cronon till assistence samptykt och derföre
gerna dertill förstå wele: Men icke att contribuera till Borg:
och Rådett här j Staden.
Ropade alle deröfwer sådant wara belefwat och Statuerat vthan
Adelens Consens att de moste gifwa dem Tull om dhe någett vth
eller inskepade.
Landt M: sade, effter nu Puncterne så wida äro resolverede,
wore gott att man ock om flere beswär som dagligen inrites talade,
Och j medier tijdh conciperedes på Swarett. Men etfter tijden är
nu förlupen; Synes best att dhe j Morgon tillsammans komme att
derom wjdare discurera.
Hen 20. Januarj wore Adelen och Ridderskapett församblede
på Ridderhusett.
Strax oplässtes Listan
Vpträdde Landt M: och sade, Eliter de gamble Huwaltt hafwer
alla sina Lifz dager waridt en vndersåte här j Landet Och hans
barn hafwe icke lagt sig j Sopewrån, Vthan haft ospart för H:s
Kong: M:tt liögtährad j åminnelsse Konug Göstaf Adolp etc. den
andre och Store och sielfwa Fädernesslandett (effter som ock några
hans Söner låtidt sitt lijf för Fädernesslandet) Och denna hans Son
Mauritz Huwaltt hafwer och låtidt sigh bruka till några höga Krigz
Januari.
23
Officier och wäl något meriterat. Herlöre hafwer den Konungzliga
Höglofliga Regeringen Nådigst befaltt, att han skall immatriculeres
och intages här på Ridderhusett: Bock om någen hade någen misstancka
om hans Adeliga Afkompst Att han det wille tillkennagifwa.
Och tillspordes Jacob Forbes; Om han någet annat wisste,
Vthan han och Duwalterne wore jw vthaf Adell Resp: Jaa han
wisste inthett annat, Vthan det wore en Adeligh Slächt i Skottland.
Her Johan Oxenst: sade sig den tijdh han war j Skottland
inthet annat hörtt hade vthan dhe wore Adelssmän
Hock opålades honom, att han derifrån skulle förskaffa sigh
beskedh till näste Herredag Såssom och niute nästa Stället effter
Peder Jonsson Gyldenswerdh.
J lijka motto hafwer och den Högloflige Konungzliga Regeringen
samptyktt att Lyder Hindrichsson Rytter skall tillika med sijn
broder Johan Hindrichsson Ryter beholla ett Ställe och Säte på
Ridderhusett
J lijka motto Johan Persson Vtter, niuta lijka stelle och Säte
med sijn broder Anders Persson Vtter
Herpå oplässte Sec: Johan Larsson dett conciperede Swaret på
propositionen Och tillfrågede Landt M: Om det war nu sa stältt
som dehres betenckiande war gifwidtt
Respond: Alle Jaa och war alldehles således wår meening
Yterligere begärede Landt M: att de ännu sijn emellan wele
öfwerleggia, Om någre flere medell till Krigetz swåra Last som
mycket fordrer, effter man befahrer desse inthett skole kunna tillreckia;
J synderhet om een anseenligh partie Spannemål
Swraredes och meentte, att desse wäl skulle förslå, der de
richtigligen vttginge Men om der flere och lideligere föresloges wele
de ock gerna sigh der till accomodera.
Landt Marskalken meente att den Höglofliga Konungzliga Regeringen,
hade sigh låtidt merkia, att vpbringa Rytterj på Ödesshemtnan
eller andra wilckor der wele dhe fuller sielf bära Åhaga.
Sedhen berådsloges om dehres beswär och först
Att dhe motte bekomma Swar på dem dhe tillförenna hade
inlagtt. och ingen förklaring bekommidt, skole först inföhres
2. Om Tolagun som Borgamestere och Råd vpbähra, och
begäredes att Larss Grubb vnder Ståthollaren på Slottet wele förskaffa
dem beskedh, huru de äre dermedh beneficerede. Helst
Rijkz Cantzleren sielf förundrer sigh huru de det privilegium bekommitt
hafwa
Huilket han ock till den 22. wille dem förskaffa.
24
1638
3. Sedhen skole man ock anholla, att dett stoora servitutet
som Adelen påhenger med dhe Mantals Pennig:r som tages för
Qwarnetuls Pennig:r icke måge afkomma för dehres och dehres
Hussfolk, och derföre afgifwa någott annat.
Begärede sampttligen, Om dett wore möijeligitt att de motte
afkomma samma beswär. luiilket skulle infohras vthj beswärs Puncterne,
Och niuta förskoning för dem, för stoore tullens williga cederande
dhe affträdt hafwa.
4. Om en Gonstitution på Bröllopz, Barnss öhl och begrafninger,
att derpå motte författes med det alldraförsta. Och att dhe
vthj dem motte niuta Sweriges Lagh tillgoda, och den öfwerflodige
Specen blifvva tillbakars och vphäfwes.
Sendes Budh elfter Landt M: att han skulle komma opp till
den Högh Konungzliga Regeringen.
J medier tijdh Vplässtes Per Carlssons bref gifwidt hans Farfader
af Konung Johan på skiöld och Merkie
Sedhen Jacob och Nilss Hestskoos Wapn gifwidt af K: Sigismundo
Åhr 1595. vtj Crakow Daterat sampt en Slächt linea vnderssch:n.
Sedhen framtredde En som sade sig wara af dhe gamble
Swenske Slächtett ifrån Westergöttlandh. Och examineredes han,
och demonstrerede såssom och beropede sigh till Nilss Kagg Caril
Rosendufwa och Oluf Christofferssons bref, som vplässtes
Men så meentes att det giorde inthet fyllest, vthan han skulle
förskaffa sigh Bettre wetnes skriffter till näste Herredagh, Och nu
allenast inteknas att han sigh angifwidt hade.
Kom så Landt M: åter nedh igen och frågede Adelen till, Om
dehres bref och skääl wore gode
Respond: Jaa
Så intogz dhe allttsså effter wahnligit wijs, och skole de taga
dehres ställen nest dem sam alleredo sigh angifwidt hade.
Och Anders Swensk schaffe sigh widere beskedh på sitt Adelschap.
Jntogz ock Glass Claesson Skalm som i förra Rikzdagh hade
insinuerat sine bref och skääl
Hwilka oplässtes, Och effter Kong Christiens bref den Förste
hade dett vttgifwidt som war daterat här j Stockholm; huilken
ingen kunde sig det påminna. Dy schulle han till nästa Herredagen
hafwa sielfwa Originalet medh sigh. Dock Iikwel fullkomligen intagen
warda.
Bercttade Landt M: att han hade refererat Regeringen, huru
wida de sig resoluerat hade huilka begärede att dhe wele förklara
sigh för dhe andra Ståndens skulldh till tw Åhr.
Januari.
25
Respond: Första Classis Jaa på 2. ahr
Den andra i lijka
Den tridie, de bewilliade dem förste gången men de andre
medh den Clausulen, om fredh i medier tijdh kunde Nåås.
Om Fredz Punct: att öfwerleggia, meente att ett Vttskott skole
nempnas af dehres Ståndh
Seden sade Landt M: att Rijkz Cantzeleren meente att swarett
wore någett widlöfftigt och begärede att det någet Curialiter skulle
författes, såssom och Bewillningen förandres
Kom ochsså Larss Grubb neder och vnderrettade dem R:
Cantzelerens motiver dertill
Deputeredes att efftermiddagen skole desse af Adel komma
tillsammans att öfwersee Swaret
Nederste Classis. Andreas Bureus, Larss Grub Schering Rosenhane
Johan Berendes
Andra Class: Johan Lilliehök, Knutt Posse; Jfwer Nilsson
första Class. H: Johan Oxenst: Herr Bengtt Oxenst: och H:
Bengt Skytte.
Öfwerlåsson och begäredes att H: Johan Oxenstern och Larss
Grubbe wille hwar concipera hwar sitt swar, huilket de seden wele
taga ett vthur. Som de och lofwade
Den 23. Januarij
Kommo Adelen tillsammans och wele öfwersee swarett som
H: Johan och Grubben hade conciperat Men effter dett alldehles
inthz war fullkombligitt skiöts det opp effter middagen att öfwersees
Seden skole insettias vthj beswäret, att vtj Östergötland tager
Cronones Fogder Hwete för Konungzhester emot dhe andra
Provintierne
Seden föreslogz, att man och skulle inföhra att Adelen skulle
sielf betala för sijn bonde På dett Cronones Fogde icke schulle må
platza dem. Huilkett lenge ventileredes men för många wichtige
skääl, wele ingen der till förstå.
Landt M: sade at man det schulle tagat i widere betenckiande
Bekom Stellan Mörner citation till Johan Hansson att han i
mårgon schole bewisa at hans hustrus godz skole wara rett frelsse
Togo så dhe andra af Adell sijn afsched och ginge neder och
blefwe allenest qwar dhe som schole öfwerwäga swarett Hwilke
både Swarén oplässtes, och begäredes att de wille träda till Cantz:
och communicera honom, huilkett hann wille bifalla, så att det till
Morgonen kunde wara färdig
Omblåsstes att alle Ståndh den 24. schole vpkomma med
dehres Swar
26
1638
Den 24. komrao Adelen tillhopa, Och först lässtes opp Swaret
och sedhen opträdde de opp i Rikzsalen i process.
Se Bil. B, och Puncterna under Bil. C.
Förr ann desse förb:te Puncter wore oplässte giorde Rikz
Cantzelerens Exellens näst betackelsse för Ständernes förklaring och
gode Swar, Men effter det war något diverse af någre Stånd
swaratt; kunde fuller inthz så hastigt Rikz dagz besluthet giöras
Vthan förmante dem att dhe andra Stånden wele sig ett bettre
resoluera, effter som Tijderna sådant högeligen fordra, och dhe
hafwa en mechtig Fijende emott sig, och nu inga endskylninger
kunna inwendas Jcke twiflandes, vthan den högloflige Regeringen
med allt Alfwar och flijt skole wara Omant, att winleggia sig, att
bringa Fijenden till en Redelig Fredh: Men att tiggian kunne wj
inthett, eij heller hafwer det manier vthj heela weridén på sådant
sätt att komma sig till fredh. Och huru sakerne äro en tijdh vthj
tractaterue aflupne och nu förewete tiener widh denna gången för
dhe månge som sigh hafwa inslikat, och icke här borde wara, sådant
kan vpteckia.
Sedhen demonst: hwad beswär och mödo Regementz med sigh
förde, och de dagligen vttstå moste, som de ock in till dehres dödh
gerna och oförtrutne giöra wille: de wele allenast ochsså giöra
deres der till, dermed Regementz at stödia och oppeholla. Wele
derföre anhöra ännu någre Puncter som nödige finnes at Ständerne
dem öfwersee, och dehres betenckiande der öfwer seden gifwa wille x).
Landt M: betackede Hans Exellens med ödhmiuk begären på
Ridderskapssens och Adelens wegner den Högloflige Konungzliga
Regeringen, att dhe icke wele leedas eller tröttas wid detta beswärliga
Regementet vthan continuera, Hennes K: M:t wår allernåd:te
Drottning!] och Riket, wårt käre Fädernesslandz trogne vndersåter
till troget biståndh lijsa och defens.
Gingo så j Process neder på Ridderhuset och effter heligdagen
förhanden är, skole dhe den 26. tideligen sigh justelia igen.
Den 26. kommo allt Ridderskapet på Ridderhusett och öfwerlåsso
sielfwa Puncterne, och förr än det skedde och när Rollan
oplässtes Jacob Lilliehöök 2) Der till Johan Lilliehök swarede att han
inthz wisste af denne Lilliehöken. Ropades allttsså fram och tillspordes
af Landt M: huru han war kommen till dett Nampnet,
hans Fader ochså sig kallat Lilliehök, och war Per Lilliehökz af
Kåbecks näste Frende, Framlade och en Slecht Linea, uthdragen
1) Äro just de förut i texten åsyftade, under Bil. C. meddelade Puncter.
2) Här är synbarligen mera än en lucka i texten.
Januari.
27
af And: Rureo vthur Slächtboken, der uti instodh att det war en
Familia
Refalttes att han skulle förskaffa, att samma Slächt book motte
wijsas, i medier tijdh skulle han förholla sig ifrån det Lilliehöke
nampnet
Derpå oplässtes då den första Puncten Om Kyrkiotyenden
1. Glassis. Att icke Kyrkiotyenden orichtigt vttgår kan ingen
annars seija; dock wele dhe förhoppes att ingen öfwer sijn frihet
skall vndraga sig den richtigligen att vttleggia: Men der som någen
af Owetenhet heremott syndade, att den först warnades, och seden
der han sig icke wore rettandes, seden plichtade: Och wethe
allttsså inga Ordninger att författa eller missbruket att afskaffa,
Vthan den Högloflige Konungzliga Regeringen, warder sådanne Ordninger
wäl anstellendes, Att det till sijn richtighet må komma,
allenest att wäre privilegier härutinnan icke må skee för kort
2. Classis. De kunna wäl considerera att den Tyenden aldrigh
richtigt vttgår, Och den at bringa vthj sitt retta esse hemstella dhe
den Högh Konungzliga Regeringm allenest att dehres privilegier
icke graveres.
Den 3:die Classis sade sig inge Ordning:r deröfwer kunna
giöra, vthan blifwa widh det sättedt som dhe andre bådhe Classerne
sigh resoluerat hafwa
Disputeredes länge sijn emellan huru wida Råå och Röör skall
förstås, Så ock dhe hemman dhe förlälma åt sina wälförtiänta Tjänare?
Om dhe ock samma Tyonde skole wara vnderkastade.
En dehl meente Jaa, en delli Neij
Den 2. Puncten om den Oordning vthj Lille Tullens tagande
och gifwende.
2. Class: Kunne nogsampt betenckia, att der vnder ett stoort
vnderschlef skeer, så wäl boos dem som tulla, som boos dhem som
dem emottaga: Men alla desse Oordninger att förtaga, Wethe dhe
j Rekninge Cammaren best att förandra, såssom och Ståthollerne,
som altidh intaga och höra dehres klagan.
Den 3. Begäre att dhet må blifwa hollit widh dett besluthz
som deröfwer gafz när det blef bewilliatt.
1. Classis. Dett finnes stoort vnderslef hoos Tull: och Tullknechter,
som största profijten derifrån drage, och warda derigenom
Rijka och Cronones blifwer dett minsta När alla Löhninger blifwa
afdragne, och är samma inträda icke så mycket wärdh som dett
beswärer Vndersåterne: Men Alla desse beswär att afskaffa; hemstelles
den höga Regeringen, allenest att wj erholles widh wäre
privilegier Och wore någre Partzeler vthj Lengden icke införde,
28
1638
att den då föhrdes till den 32. Pening:n Men at den lille Tullen
icke högre extenderedes
Sedhen den 3;die Puncten Om ett rett måhl och wicht öfwer
hela Rijkett
Funno samptlige trenne Classerne, att målet öfwer heela Riket,
rettades ef:r Ståckholms Måhl Tunna, och der i Landzenderne
skeppor eller sådane Athskillelige Måhl wore, att de liqvideredes
efTter samma Tunna och så att ingen skeer för kortt j någen motto
Men om Wichten kunde de inthet så hastigt sigh förklara
Dhe andre både Class: förklarede sig j lijka motto, Dock att
bergzlagen medh wicht och måhl till Regeringens förklaringh förblifuer.
4. Punct. Om Gest: och skiussning
Den är nu så många gånger och på åthskillelige Herredager
ventilerat
Begäredes att man schulle sökia in actis hwad för detta war
resoluerat
Fans allttsså Att dhe hafwa förklarat sigh på alle Puncter vthj
Skiussfärdz Ordningen, derifrån dhe inthett kunde gå, vthan wele
derwidh blifwa
Dett samma dhe alla sade, och att Privilegierne om samma
Gest: och skiusning må blifwa observerat
Disputeredes pro et contra hwadh skada och undergång Allmogen
tager för den Oendeliga Gest: och skiussning: Wore önschandes
att man medel kunde påfinna att den kunde afkomma: Huilket
mycket dertill schulle hielpa, hwar Krögare och Gestgifwere på
alla Ortter anstältes.
5. Om Sqwallter och Nybygde Qwarner
Förklarede sig samptligen, att Sweriges Lagh uttryckeligen
förmår, att Sqwalter icke må byggias Odelqwarner förnär, dock
förmå Adelige Privilegier att Adelen sigh till Nytto, må byggia Hambrer
Qwarner och andra nyttigheter på sine Agor,
Disputeredes länge sijn emellan, huru wida dett privilegium
skulle kunne vttydas och efTter dett war middag Befalttes att dhe
strax efTter middagen klockan Tw sigh skolle Jnstella, att öfwersee
de resterende Puncterne.
EfTter middagen kommo dhe först emott klockan 3, och den
störste dehlén discommoditerat,
Sade Landt M: efTter Man icke nu så är qualificerat som dett
sigh wäl borde will man allenast vpläsa sielfwa puncterne, På dett
man deste bettre och snarare sig seden kunde resolvera.
Januari.
29
Öfwerlas och L: Marskalken hwad Secret: hade författadt om
de resolverede punct:
Befalttes att dhe klockan 8. sigh igen skole instella. som war
den 27. Dito
6. Puncten Om den oendelige Swediehugning och Torpe stelles
vptagende.
Dett at förtaga är nestan beswärligitt helst derom så månge
gånger är ventilerat såssom och förbudh vttgångne Hwilkett skadar
Mångom för en ringa och liten fohrdel skuldh i dett hans skogar
blifwa vtthugne och förderfwade. Och dett till att förekomma, wore
dett best att Hennes Kong: M:tz trychtte patent executeredes som
nu nvligst vttgångitt. Hwarutinnan förbiudes sådana skadaliga Swedie
Rödhning:r och Torpeställes vptagende. Men till att förbiude Adelen
på sijn enskyltte ägor att sökia sijn Nytta och fohrdel eller förbettra
dehres lägenheter med Torpp och annan commoditet wele
dhe icke förmoda att dem skall förtages eller wara meent.
Dhen andra Class: Förhoppes att Oss icke motte förtages att
sökia wårt gagn och bestå på wäre enskyltta Agor.
Seden disputeredes Om Crononer Parker, bährande Trä och
högdiur fällande: kunna dhe inthett till att swara, förr änn dhe få
wetha hwad Cronones Parker kunna wara
Derföre befalttes och badz Rijkz Jägermestaren, att han wille
meddehla dhem en Längd vthaf Konungens Parcher:
Dett han lofwede att wilha inlefreras till nesta Sammankompst
Sedhen Om Omslagett
3: Cl: Dhertill kunde dhe inthett förstå, vthan dhe såm mehra
förmå och hafwa Rådh till Pennig:r, dhe kunna hafwa sijn besked
1. Classis. H: Bengt Oxenstierna. Meente att det wore en
Nyttig ting
2. Classis. Dehres förmögenhett tillrecker inthet att förstå till
något Omslag, Vthan den som Någet borger, Hann må ock betala,
Och der han icke wiil, då äre Landzhöfding:r och Magistrat på
land och Städer som hwar till dett han är berettiget till kan
förhjelpa.
3. Classis. Förmeente för dehres Classe, att dhett widh denna
Tiden inthz wore practicabell helst för dhe stoora beswär som nu
Adellståndett widhenger; Och nu den som någett borgatt hafuer,
han med billighett betaler; Och icke drages öfwer Ståndett om
någon peccerer.
Sedhen framsteltes om den Sidste Puncten Om Rekenskapens
giörande.
30
1638
Sidsta Classis. Wore wäl effter Regementz Ordning:n att sådane
Rekninger giordes och vptogos, hwar tiden och lägenheten så
kunde tillåta: Men att föreskrifva den Högloflige Regeringen att
dhe sådant skola efterkomma för dhe månge beswär och betunga
dem öfwerhengia; kunne inthet sigh resolvera, vthau alleriest bedie
att den Högloflige Regeringen icke wele tröttas widh denna stoora
Regementz hörda, vthan derutinnan framheerda H:s K: M:t och
Fädernesslandet sampt dess trogne vndersåtere till hugnad och
assistence.
1. Classis. Dett wore wäl gott att Regementz formen kunde
i den Puncten observeres och fullföles Hwar dhe för den stoora
Regementz bördan kunna sådant eflterkomma och fulföllia Dock
moste man derhoos, att hwarken tijdh eller timma skall för dem
tillreckia Derföre moste sådant consedereres, och allenast bedie
att dhe icke wele tröttas widh detta werkett vthan continuera vthj
detta loflige werckett
Den Medlesta Classis. Sadhe och dett samma, Och hafwa hög
orssak att tacka dem och derhoos bedia att dhe icke wele tröttas
widh denna Loflige regeringen, vthan heller att dhe fortfahra
der vthj
Der på befalttes att dett swaret skulle conciperas,
När dett nu war sammansatt fordrade Landt Marsk: Swaret
till sig om Morgonen att welia dett låta see Regering:n
Kom så den 29. Neder och sade att Regeringm hade wäl behaget
swaret i gemeen, Allenest den förste Puncten Om Tijonden;
Lille Tullen och den sidste Puncten någet bettre skulle debatteras
och dehres rådh dem meddehla
Discureredes och Disputeredes pro et Contra hwad vnderschlef
En och annan söker att undandöllia och förspilla Cronan sijn tilbörliga
Tijonde.
En Part under Råå och Röörs praetext En dehl med dhe hemmen
de der under leggia
En dehl igenom Privat Perssoners vndandölliande som äre Prester
Fogder, Skrifware, Ryttare och Andra som inga Privilegier
hafwa och dem likwell mehra nyttia, änn som den som dem bruker.
Regära att må blifwa widh gammult och foornt vnder Råå och
Röör etTter Privileg:
EfTter gammul hefd och sedhwana
Sedhen om Lille Tullen
Landtmarsk: Meente Att Cammarrådett best sådant wethe att
förandra, som dagligen öfwerhopas med sådana klagemåhl
Förhoppes att ingen af dehres Ståndli dervtj skole finnes brotzlige.
Januari.
31
Regärede så att Larss Grubbe wille consulera med Rikz Cantzl:
Om desse Puncter och dem någerlunda förandra.
Den 30. Januarij
Kommo Ridderskapet och Adelen tillsammans och vplässtes
Rollan
Dereffter befaltte Landt Marskalken att Man skulle oprecitera
dhe såm wore anteknade till böter och först öm dem såm wore
seent kompne.
Reklagede sig dhe ifrån Småland, att dhe igenom Ståtholleredömmet
Ostergötlandh hade efTter privilegierne och Regeringens
förklaring intbz bekommidt frj fordenskap, Vthan dett war dem
igenom Landz och Fierdingz män förmedelst Ståthollerens betalning
sådant förbudet wordet Och de således för dehres egne penniger
most rehsa.
Shering Rosenhane Swarede, hade dhe kommidt j tijdh så hade
de så wäl som Andre bekommidt frj fordenschap; han kunde inthétt
wachta på dem
Swaredes han hade då bordt leeft Order eliter sigh som och
Landzhöfdingen Knutt Posse sig förklarede, att alle dhe som hade
Ståthollernes Pass, skole frjt igenom hans Ståtholleredömme Södermanland,
frj fordenschap niuta
Regärede dhe så, att effter dhe icke af mottwillighet, vthan
igenom dette fallett hade kommidt någet förseent, det icke motte
tilldehles dem till straff.
Resolueredes allttså, att dhe som igenom frj fordenschap icke
wore forttkompne för denna gången skulle vthan böter afkomma.
Sedhen befalttes Ståthollerne att dhe igenom dehres Ståthollere
dömme När Adelen blifuer fordrat till Rikzdagh effter Privilegierne
skole låta dem bekomma frj fordenschap hereflfter
Sedhen Oplesstes den Lengd som Rijkz Jegermesteren Carli
Hårdh inlade om Cronones Parcher, som honom war gifwen vthur
Cammaren.
Befalttes att sådant schulle inföhres vthj beswäret och begärade,
att dem en wiss designation motte gifwes huruwida Cronones
Parker schall förstås
Sedhen sade Landt M: effter Swarett på Puncterne ännu icke
wore öfwersedde, Att dhe i Mårgon wele komma tillstädes
31.
Kommo Adelen till hopa och sedhen Rollan war opläsen, kom
en Cantzelj skrifware neder ifrån Regeringen Att Landt M: med
Gammar Rådett och Landzhöfdingerne strax skole komma opp j
32
1638
Rådh Cammaren till Regeringen, effter dhe med dem och de Andra
Stånden hade något med dem att consulera.
Vpgick allttsså Landt M: medh Cammar Rådet och Landzhöfdingerne
opp, och Refaltte Landt M: dem att dhe icke wele gå
neder förr ann dhe finge budh neder ifrån honom
förtöfwede allttsså Adelen öfuer klocke slagett 12, då kom
först budh nedh att dhe andra dagen skole igen opkomma.
Den 1. Februarij
Kommo Adelen åter tillsammans och strax oplässtes Rollan
Seden Refererade Landt M: att Regeringen hafuer j går haft
en delfi af Ständerne serdeles Landzhöfding:e och Presterskapet tillsammans,
Och dem widlöffteligen deducerat; Först betackendes dem
för den god widige förklaring till den förste Puncten; Och effter den
något långsambligit wille vttgå och lägenheten fordrade att Krigz
folket och Festningerne moste blifwa försorgd, Are dhe begärendes,
att dhe af dehres Landbönder ännu en Half tunna Sädh af en Heelgärdz
bonde wele beiaka, effter som dehres förtroende till dem
står, att dhe sig ock her till wele beqwema.
Hwarföre begärede Landt M: att dhe sådant wäl wele öfwerleggia
Samsatte
sig alle trenne Classibus
Effter dhe icke wethe hwad Skatt eller Crone wele giöra vthj
denna Spannemåls hielpen Docklikuel till att låta påskina dehres wälwillighz
emot H:s K: M:t och Fädernesslandett, wele dhe för dehres
Landbönder hafwa sigh resoluerat halfpartten att gifwa emott skatt
och Crono; dock undantagendes Råå och Röör; Och dett för det
Ahret allena.
Förfrågedes om dhe som vnder friherreschapet icke schole wara
exempt för denna hielpen
Och att Man förbeholler sig att der j Landzorterne ingen Sp:ll
är, han då må gifwa andra partzeler, Och hwar vttgöra för sig.
Dett dhe andra alldeles nekade
Den 3. Feb:
Yplässtes Swarett, och tillspordes om dhe hade någet deremot
Nekade allenast någre få Ordh, de begärede att motte emenderes
Och sedhen reenschrifwas till Måndagen, effter som dhe förmehne,
att Ständerne skole opkallas.
Den fierde Feb: Omblåsstes att Ständerne skole opkomma
Samma affton hade Landt M: budh effter Sec: att Regeringen
hade befaltt honom, att Adelens Swar om Spannemåls hielpen till
Morgondagen skole förfärdiges
Februari.
33
Den 5. Kommo dhe tillsammans Och vplässtes samma Swar
som conciperat war om Spannemåls hielpen.
Och effter dett någerlunda moste förandres, skrefz dett reent
som förbe:tt står
Och sedhen oplässtes Michill Jordans bref som honom war
gifwidt af den Högloflige Konungzlige Regeringen till Wapn bref
Dateret den 27. Januarij 1638.
Och befalttes af Landt M: att han skulle hafwa sitt stelle nest
effter
Vpträdde så vthj Process opp j Rikzsalen och när Adelen hade
tagitt inn sine tillbörlige ställe. Kommo Regeringen med Rikzens
Rådh och stältte sig på sine tillbörlige Ortter
(fiorde Landt M: ett Taal att dhe hade låtedt författa dehres
swar skriffteligen, som nu skulle oplässes. Begärede att den Konungzlige
Regeringen wele dette i bestå motto vptaga och vttyda
Derpå lässte Sec: Johan Larsson sielfwa både föreschrefne
Swarén
Se Bil. D och E.
Der på giorde Cantzleren till samptlige Ständerne åå hennes
Kong: M:tz wegner, en tackseyelse, att dhe så wälwilleligen hafwa
sig förklaratt; Men effter swarén wore något diverse, wele man
collationera dem tillhopa, och deröfwer låta författa sedhan Swarett;
hwilkett sedhen skole Ständerne blifwa tillställtt at öfwersee; J
medier tijdh effter man bäfwer med Ständerne någet att communicera,
hwilkett dem tjdeligen när lägenheten gifz skall warda tillsagdtt;
Desslikest skole och någre af Rikzens Rådh blifwa förordnede
som Allmogens klagemåhl skole vptaga och dem öfwersee, så
att dhe j inedlertijdh Rijkzdagz besluthett blefvve förfärdigett, dhe
och kunna expedierade blifwa.
Dermedh nedergick Adelen vthj Procession på Ridderhusett,
och effter dett war något lijditt på dagen befaltte Landtmarskalken
att dhe andra dagen bittida sigh igen skole instella, att öfwerleggia
dhe Puncter honom wrar af den Högh Regeringen tillstältt, angående
sielfwa Riddare Ståndett
Den 6. Februarij kommo Ridderskapet tillhopa, och när Rollan
war opreciterat
Befaltte Landt M: att dhe wilha taga vtj ett got öfwer w'ägande
desse fölliande Puncter.
Se Bil, F.
Vplässtes och ventilerades allttså den förste Puncten.
III. 3
34
1G38
Om gode Män sorn skolin dirigera Ridderhusetz saker oell tage
dess Jndömme oell Priuilegier i förwahring. Oell begärede att ilbo
wele Votera
Och befaltte först att liwar wille förfoga sigh till sijn tilbörlige
Ortt och säte eflter sorn Regeringen nied Rijkzens Radh wele nedkomma,
Någett med Oss att consulera, Och ingen tage någett afträdh
för änn dhe nederkomma och hwad dlie hafwa lill att proponera
; Ofwerlagdt
Seden voterede den nederste Classis
Finne dett gott, att någre gode män blifwe walde som här
residerade sorn förestode Ridderhusetz Saker och toge Privilegier
och annat vthj godh förwahring; Såssom och att någre förordnades
som Åhrligen lier effter öfwersågo Itekningerne; Hwar någen bygning
skolle företagas.
Seden Mcdleste Classis. Wore nyttigt, att någre gode Man
wäldes sorn stadigt wore här tillstädes som Ridderhusetz saker förträdde,
och helst någon afl hwar Classis; Såssom och att dem en
wiss Jnstruction gåfwos, derelfter dhe sigh sedhen eliter regulera
och sigh förholla kunde.
1. Classis bijfölle dem andre bådo
IJen Andra Puncten Om en Secret: att förordna af dehres Ståndli
Andra Classis. Wörö wäl reputerligt och honorable för sielfwa
Ståndet, hwar dhe kunna finna någen som wore capabel och wele
dett opå sig tage, der intraderne så kunne tiilreckia att vnderholla
honom och hans Vnderhafwende: Men att besynnerligen någet contribuera,
wore onödigt, Helst eflter Sec: Johan Larsson dett stället
j Många Ahr wäl förestått hade, och hade honom i ingen motto
att beschylla.
Första Glass. H: Bengt Oxenst: Wj hafwa j ingen tingh att
beschylla den Rettschaflen Man som nu är Secret: Johan Larsson;
Dock wore dett Ansehnligitt att liqwel någon af wårt Stånd dett
förestode; Deruthaf seden hecla Ståndett skola hafwa Alira och
respect vtliafi’: Men någen synnerligh contribution att påleggia, Ar
dem högst betenckeligitt flir änn någet Capital kan blifwa, att sådane
Ofiicier reputerligcn kunne oppehollas helst eflter som vthj andra
Konungeriken sorn vthj Polen, Danmark och annorstädes sådane
Charger af Adel alletidh bekläde, Och när Ridderhusett kommo
vthj esse, att alla coinmoditetcr till acadcmier, Bröllop etc. och
andra loflige sambqwembder der kunde hollas, skulle han fuller
deste beqwemare kunna försörias. Fy kan han regera Pennan, så
kan och wäl förretta någett mehra
Februari.
35
Nederste Classis. Dhe hade inthet emot dehres Secret: Johan
Larsson; Men wore någen af dehres Stånd som dett wele opå sigh
taga, deste större beröm wore det för dehres Ståndh; Men ingen
contribution till bans salarium wele dhe wara vnderkastade.
Den 3. Puncten Om den Confusionen som skeer i Sakernes
Omröstandet:
Första Classis. Att man elegerade af hwar Classe twå eller
Troe, som samsatte sigh om dett Som proponerat är och seden
communicerade dem andra Om dhe sådant finne gott eller icke
2. Classis. Finne dett gott och dermed förtoges många Onyttiga
disputatzer, så och många dommar som nu vnderlöpa ibland
discurserne.
Tertia Classis. Dett wore ett fritt Ridderhus, och derföre är
hwariom och Ehnom fritt att framföhra och seija sijn egen mening
och betenckiande.
Kärn så budh att Regeringen med Rikzens Rådh wore förhanden
Vpträdde
och vttgick allttsså Landtmarskalken med en stoor
dehl af Adelen emott dem och accompagniercde allttsså dem opp
i Ridderhuset och toge sine tillbörlige ställen vnder himmelen.
Först dhe fem Embeten. Her Gabriel Gustafss: R: Drotzten;
Iler Jacob de la Gardie Rijkz Marsch, Herr Caril Gyldenhielm R:
Ammiral, Herr Axell Oxenst: R: Cantzler, Herr Gabriell Bengtsson
R: Skattmester
Sedhen af Rikzens Rådh. H: Johan Skytte, II: Clas Fleming,
II: Mathias Soop, H: Johan de la Gardie, II: Carli Bonde, II: Axel
Banner, II: Erich Rynning och H: Clas Christerson.
Seden framstelltte Rijkzens Cantzler denne folliande dock wridlöfftige
taal och Sermon.
Wälborne wälbördige Herrar och Män, Bröder och Wenner,
Collegierne hafwa samsatt sigh med Rijkz: Rådh att besolda dhem,
Jhugkommandes den plichtt dhe äre dem med förbundne och förwantte,
sampt huru widhe dhe äre detta Lofliga Ridderhusett förobligerede
sorn en dehl så wida medh dehres blodspillande hafwa
sig förwerfwatt medh Privilegier och immuniteter försedde, som inn
på dem seden är transfererat; j synderhett när dhe ihugkomma
H: K: M:t Saligstt och höglofligest ihugkommelsse, Höga och stoora
affectioner H: K: M:t till detta ståndett dragett hafwer, serdeles
när H: Iv: M:t såg dhe Confusioner och Oordninger som wårt Stånd
vthj sådanna Allmenno Möten vthj wistedes Hwilkett Stånd, som
billigt andre Stånd skole föregå, Nådigst belefwatt, att Ett Hus
motte vpbyggias, till att sammankomma och, Rijkzens Tarf och
36
1638
serdeles H: K: M:tz saker och ährende att öfwerleggia; Ty för
detta liafwa detta ståndet vthj Privat Hus till stoor Confusion sammankommet
deratT mycken Oreeda är vthaf folgdt, Oell nu för
rådhsampt funnedt detta Ståndet vthj Irenne Glass: at diuidera, till
att deste bettre debattera sakerne med Omröstande och andra skickeligheter
Såssom och till att hafwa Rum och Lägenheter tili att förwahra
dehres Priuilegier och handlinger, som för detta vthi någre
enskyltte Perssoners som vthj någett a?stime hafwa waridt gömmer
äre ölwergifne, och således wäre privilegi: af framfahrne Konunger
gifne och förwerfwa, kompne Oss jfrån, så att Wj liten eller
ingen ltettelsse till wårt stånds reputation bäfwe: Men nu halwe
j medel att komma tillsammans, och nu blifwer Stånd, ständ, Och
således H: K: M:t af Konungzlig aRection frjwilleligen vthan sollicitering
giordt detta reputable werkett och beneficerat Oss med
denna stora platzen, till husetz Ypbygning
Och fördenschuld först besinnom, huru wj nu holla wår sammankompst,
att öfwerwäga Rikzens Stat, Rrede widh detta, att
bahra Sårg i gemeen, Om wårt Ståndz heder, och till att conimnnicera
med eder om Några puncter
1. Att wj conservera wår reputation
2. Att erholla sådantt
3. Att öfwerleggia någre Ahrenden som Oss gravera.
Och detta alltt distinguerat vthj någre Puncter, och till den
ända nederkommedt såssom interesserede att dem för eder att uttyda,
och sedhen giöra eder assistence, som der uthaf kan dependera.
Sedhen att J wele oss communicera Invad J hafwen resolverat,
så wele wj det annorss uttyda; hwar .1 dett icke rett förstått
haden.
Landt M: Swarede Att dhe hafwa mehra ann högh Orssak att
högtberömligen betacka och ihugkomma II:s Kong: M:tt för dhe
många och högtbewista Kongeliga Wälgerninger, J Synderhett, att
H: K: M:t i detta Ahrendet med ett Ridderehus bäfwer welett
försee; Såssom och j lijka motto betacka den Höglofliga Konungzliga
Regeringen som dehres Stånd i lijka motto till heder och reputation
wele förfordra. Tillbiude sigh sådant med ödhmiukhet och
tienst att förtjena den stund dhe lefwa
Hwad Puncterne wedkomme, Hafwe dhe någre få igenom
lupett, men ingen fullkombling resolution tagett.
Der till Swarede, Rikz Gantzl: att j gode herrer moste fatta
till detta werckett en rett Ordning, Ty vthan en god ordningh kan
inthett wäl grundatt werk företages mycket mindre vttföhras och
Februari.
37
till enda bringas. Derföre will iag någerlunda vnderretta Eder såssom
och vttvda eder sielfwa Puncterne.
1. Punct. Moste wara fyra beschedelige Män som tage Priuilegierne
vthj godh förwahring och den första moste wara En af
Rikzens Rådh Och hwem i seden wele dertill wellia och bedia:
hemstelles eder sielff vnder Eder att sökia.
2. Punct: Skulle wara sielfwa Ståndett honorabelt och nödigt
att en af Ståndet kunde dertill finnas Men hwem? dett hemstelles
eder, och den moste inthz wara förobligerad någen annan tienst
Och kan honom förordnes Löhn af Ridderhusetz opbörd såssom
och till hans vnderhafwende
Huilken kunde Colligera Allehanda gambla handlinger boos en
och annan, Och der någre wore som Någre antiquiteter och vn
derrettelsser
hade, han wele dett Ridderhusett meddehla
Och betygede R: Cantzleren at han för inge Andra Orssaker
hade instält om Secret: Vthan för Ståndett skull allena
3. Punct. Desslikest moste i Omröstandet Annorlunda tillgå,
att twenne opstå och disputera om sakerne och dhe andra tijga
stilla der till till så lenge en rett resolution tages.
4. Punct. Om ridderhusett och den 5. Punct, till dess bygning
Dett wore Ståndet föga reputation att eet heltt stånd icke
skulle kunna vpbyggia ett hus, der dock en privat Persson dett
då gör
Moste giöras ett förslag hwad dett will stå att kosta
Hwad Contribution eller Pening:r der till will tages
Feltth: meente att Ett sådant hus icke på 10. Åhr skall kunna
fulbordas.
R: G: der moste vnderhollas desse oflicier
En Secret. och hans vnderhafwende, En Beridere, En Dantzmestere,
En Språkmest: En Fechtmest: och seden flere officier
Landt M: om Russtiensten kunde någott förslå
2. Om de som hafwa teknadt
3. Dett som Cronan hafwa lofwat, skulle det fuller ett Ahrligitt
förslå
R: C: willien i hafwa ett Magnifiq hus, Ståndet till ett Anseende,
moste i icke see så Synnerligen see på en ringa Penning
Och den som inthz är frelssesman han contribuerer inthz härtill,
ty hans privilegium är Special och strecker sig inthz widere
ann som brefwett förmår och vttwiser.
Mårgångåfwo och Brollopz
Willien J allenast vttseija, huru widt Morgongåfwan skall vttfestas
Anttingen till Lifztiden eller till så lenge hon Enkia är
38
1638
Och begärede att de wele concipera en ordning huru med
Bröllop skall holles
Sedhen lupos dhe andra Puncterne igenom och verificerade att
sådant allenast sökttos Ståndet till ähra och respect, såssom och
begärede It: Cantzl: att dhe wele skrilTteligen swara, så wiste de
deste bettre att deröfwer författa en Ordning der dhe alltt funno
gott Rådhsamptt
Landt M: betackede dem för dehres Mödo att dhe hafwa welett
beqwema sigh att komma neder till dem och communicera sakerne
med dem, wele sådant tjenstligen förtiena
Begärede Swar Om dem som begära att Naturaliseres
De wele resoluera sig derpå med det första
Dermed Afträdde samptlige Rikzens Råd och Regering och
folgde dem neder Landt M: och en stoor delli af Adell
Sedhen befaltte L: M: att de wele den 7. igen instella sig på
Ridderhusett att öfwerwäga samma puncter de novo effter som dhe
nu hafwa fått en explication deröfwer
Framkom Anders Linnersson som kaller sig Swensche, hwilken
befalttes att han den Andre dagen schole med sina skääl sigh
jnstella.
Den 7. Feb: kommo på Ridderhusett och effter Rollan oplässning
Framstegh
Anders Linnersson och öfwergaf sine Documenter
hwilke oplässtes och seden approberedes och han intogz.
Jesper Nilsson Krws begärede, effter som han månge Rehsor
för detta bäfwer Argerat att Kruserne på Elghammar skole framleggia
dehres skiölde: eller förbettringz bref om dehres Adelige
afkompst.
Sedhen sade Landt M: att dhe wele taga Puncterne förhanden
och dem öfwerleggia
Och effter de Frenne nestan wore resolverede Allenast om
Perssonerne som dhe dertill wele förmå, kunde vttwällias
Begärede wethe hwem dhe af R: Radh der till wele kalla och
bedia
Eenhelleligen på H: Class Fleming
Seden brede widh honom En vthaf hwar Classe
Meente dett moste wara dhe som alltid!) vthan dess moste
wlstas widh hofwett
Begärede att dhe wele votera
Nederste Classis. På Herr Johan Bercndes, effter han för sijn
Cammartienst moste stadigt här versera, Och frågades om han dett
wille antaga och förestå
februari.
39
Respond: Betackendes dem att dhe hafwe welett honom der
till godh erkenna och der han icke blefwe med Rehsor förhindrett,
wele han effter sitt förstånd dett dirigera
Medleste Classis. JIfwar Nilsson: huilkcn sig nesten excuserade,
sågo helst att dhe walde någon annan, dock hwar icke annars
kunde wara, wele han effter förmågo göra sitt bestå
Första Classis. Herr Johan Oxenstierna Axellsson
Betackendes dem för den respect att dhe wrele honom der till godh
erkenna Wele och effter sin macht och förstånd dett förträda, så wida
Cronones tienst dett tillåter; Men vid bygningen kan han inthett wara
Landt M: Hwem dhe wele begära till Secreterare
föreslogz Gabriel Gyldenancker, Christof Schciding, Åke Sparre,
Jöran Vlfsparre, Erich Soop.
Dock omsijder samsatte sig alle trenne Classerne att begära
M:r Gabriel Gyldenancker
Hwilken dem betackede, och wele taga j betenckiaude, helst
han inthz wiste huru widt samma hans Secretariat Embete sig
schulle streckia
Sedan om Omröstandet att de wele observera dett som R:
Cantzleren hade den förklarat att best kunne stellat i Werckct
3. Classis. Behagede dett som Rikz Cantzleren hade sig förklaratt
Att twenne vpstode och disputerede om dett som Landt
M: punctewijs proponerede huilken som hade lust, och hwem då
seden som sådant anhörde wille bifalla, kastade dett med ett lodh
vthj ett kärill
2. Att ett Vttschott vttwaldes af hwar Classis som uttginge j
hwar sitt Maak och ventilerade seden sijn emellen och när dhe en
Mening fattadtt hal\va, inkomma och referera, hwad som dhe ventilerat
hafwa, och finnér sig någen som samma Meening icke kan
rett fatta, ståude vpp och disputere deremott till så lenge en wiss
resolution kan fattas
1. Finne rådhsampt, att någre af hwar Classis vpstå och förfoge
sig hwar vthj ett synnerligitt Maak och hwar Partten författa
och samsettia sig om en mening, huilken dhe sedhen kunne referera
hwar för sine Sätesbröder, Och hwar dhe den icke rett kunne
gripa, stånde hwariom och Ehnom fritt derom att disputera publice.
Om Bygningens fortsettiande
Resoluerede sig alle trenne Classerne att dett wore Ridderskapet
en stoor Ähra, hwar dhe ett sådant zirligitt hus kunde komma
tili bygningz och fulbordan
Propo: Landt M: Hwad dhe fuller wille der till contribuera
1. Classis. Tijo daler gott Mynt af hwar hest vthj Trv åhr
40
1638
2. Classis. Meente att hwar den richtigligen vttginge skulle dett
med de teknede och Cronones Penniger ett redeligitt förslå.
Tertia Classis. Meente att när af hwar Russtienst öfuer Swerige
och Finlandh vttgofwes 10 Dl. huitt mynt med dhe Peng:r som den
medleste Classis vpnembde, och Enckior, Jungfrur och Omyndige
Barn i lika motto der till vttlade schulle dett ett erligitt förslå
Begärede sa att Oluf Hansson wele giöra öfuer dess Bygning
ett Förslag, hwad dett skulle komma till att stå; På dett dhe deste
bettre dehres Calculation dereffter giöra kunne.
Hwilkett han ock lofwede.
Derpå befaltte L: M: att dhe den andra dagen igen skole instella
sig att öfwerleggia dhe resterende Puncter
Den 8. Februarij
Kommo Ridd: och Adelen tillhopa Och eliter opläsen rolla,
Sade LandtMarskalken att Rikzens Regering hade befaltt att Någre
öfwer Tiugu skole tillika med honom vpkomma till Rikzens Regering
och Radh; de wele fördenschull vttnembna några afl hwar
Classis som med vpträdde Och att dhe j medier tijdh, Wele låta
antekna dehres Sätegårder de her och der j Landzenderne hafwa,
effter som dhe j Krigz Retten sådant begäre.
Landtmarskalken H: Larss Sparre
Herr Bengt Oxenstierna Krigzman Lillie
H: Jöran Gyllenst: Ture Sparre
H: Swantte Hoorn Erich Soop
Johan Lilliehöök Knutt Posse
Hindrich Fleming Christer Påsse
Gabriel Kyle
Schering Rosenhane Conradt Falkenberg
Gabriel Gyldenancker Anders Bure
Swen Bock Peter Krusse
Johan Berendes Johan Rytter
Larss Kagg Otto Sperling
Johan
Stellan Mörner
Den 9. Februarij
Kommo åter på Ridderhusett och begärede Landt M: att dhe
wele öfwerwäga hwad Partzeler j Russtiensten skulle reknäs
1. Classis. Förutan dhe Partzeler som j Privileg: ståå, skulle
Koppar, allahanda fisch och andra Hufwudh Renttcr reknes, och
att jnge Enkior, Jungfrur och Faderlöse Barn vndantages: Men så
Februari.
41
att dem sådant j andra saker eller till Russtiensts holdning i framtiden
icke må drages till någet pra?iudicium
Om executionen. Att Landzhöfdingen sådant uttfordrer till
Michelssmesse tijdh
6. Punct. Om Dantzmest: Beridare etc. och andra officier
som skulle wara widh Ridderhusett, hwarutaf de skole vnderhollas
Respond. Effter H:s K: M:t vthan dess till sijn Kongelige Respect
och Hofholdning moste försöria och holla sådana karlar, Att
då Vngdommen som widh Hofwet versera vnder dehres exercitier
sig måge exercera för en billig giord Ordning
Hwilke mening alle bijfölle
Om Morgongofwo och onödige Specer på bröllop begrafning:r
och andra fåfängia omkostnader
1. Class. Begerede att man i Swaret skulle jnföhra och begära,
att Hans Exellens Rikz Cantzleren wele Adelen och Ridderskapet
till befordran, concipera en ordning deröfwer som någerledes
wore Lagen lijkmätig, Och för änn dett fullbordades gåfwes Ridd:
och Adelen att öfwersee, Så wele dhe seden förklara sijn Meening
3. Classis. Att samma constitution, så frampt dett wore möyeligitt
kunde för änn Vttgången af denne Rikzdagen skedde, kunde
skee, begäre de ödhmiukeligen att Rikz Cantzleren sådant wele
opå sig taga; Dock till dehres öfwerseende och widere förklaring.
2. Classis. Wore högnödigtt och myckett önskeligitt, att dett
oendeliga Pracht till Bröllop, begrafning:r etc. såssom och dhe stora
Morgongåfwor kunde vphäfwas som är dett högsta ruin för Adelståiidet
Och att Rikz Cantzleren wele bewisa dem den stora affection
och författa deröfir en Ordning, Wele dhe honom tiensteligen
om bedet hafwa, så att den Constitutionen förr änn Rikzdagen ändades
kunde förfärdiges; Dock att den Oss först communicerades.
Huru executionen skulle skee när desse Peng:r icke rett vttkomme.
såssom och om dem som vthan rettmätig orsak vthe blef
2. Classis voterade Att den som dhe bewilliade Penniger icke
vttgifwer schall Landzhöfdingen fullföllia, Allttsså wele dhe att dhen
som vthan rettmätig excuse vtheblif:r gifwe till Ridderhusetz bygning
50 Dl. gott Myntt, Dock hwad Öfwerheten honom påläggia
will, till arbitral straff, står henne öpett
i. Classis. Att den som vthe blifwer vthan rettmätig Orsak,
Ålderdom, Siuk åå Sotesäng eller och i Konungens tienst eller och
j fremmande Land, gifwe 50 Dl. hwitt myntt, och dett vttfordre
Landzhöfdingerne.
3. Classis. Den som vthe blijfwer Vthan förb:te rättmätige
Orssaker han vthan alla Nåde warj förfallen till Ridderhus hygning
42
1038
50 I)!. hwitt Myntt, Och sådant fordre oell tage Landzhöfdingen
vth.
Meentte Landt Marsch: att sådant wore för ringa Ty mången
schulle heller wele vttgifwa samma Pennigir ann förrehsa till
Rijkzdag
Begärede att dhe derföre W7ele omrösta
3. Classis. Bekenne fuller att dett är ringa, Men för dhe fattige
och Oförmögne kunde dett fuller wara swårtt; Men till att
komma den mottwillige till hörsamhett, att hwar gåfwe af hwar
hest han holler j Russtienst 50 Dl. hwitt Myntt, och att dhe fattige
wore fyre Om hesten
2. Classis. Att dett wore rett, att af hwar hest han holler j
Russtienst gafwes 50 Dl. hwitt Myntt
1. Classis. Finne dett gott, att den som vthan rättmätig
Orssak vtheblifuer, gifwer af hwar hest lian holler 50 Dl. hwitt
Myntt till Ridderhusetz bygning: Dock Öfwerhetennes Rett dhe sig
förbeholla, hwad hon dem till arbitral straff tencker till att påleggia
Derpå befalttes att Secret: Johan Larsson wele derpå författa
ett swar till andra Morgonen
Befaltte att dhe andra dagen sig igen wele jnstella
Den 10 kommo Ridd: och Adelen Och vplässtes swarett som
follier huilkett Någerlunda blef förandratt, befalte att dett till Måndagen
schulle reenschrifwas till att öfwergifwas
Ofwergaf Secrct: Johan en Supplication till samptl: Ridderschapet
och Adelen att dhe wele jntercedera för honom om en gård 2
eller tree.
Dett de alle godwilligen lofwede och den vnderschrefwo
Den 12 vpgick L: Marskalken med Swaret såssom och med
dehres intercession för Sec: Johan Larsson Landt M: med Johan
Berendes och Conradt Falkenb: Hindrich Fleming och Gabriel Kyle,
H: Swante Hoorn och H: Johan Oxenstierna till Rikzens Regering.
Se Bil. G.
Den 13 Februarij
Församblede sig Ridderschapet och Adelen på Ridderhusett och
vplässtes Rollan
Vnderrettade Landt Marskalken att han hade öfwergifwidt Swaret
angående om Ridderhusett, och wore ännu nägett som moste
bettre ventileras
Sedhen sade Landt Marskalken, att den Loflige Konungzlige
Regeringen hafwa belefwatt och samptychtt, att
Februari.
43
Jahan Vitinghoff, Willam Phulp och Jöran Pattkull skole naturaliseres
och intages på Ridderehusett och Vitinghoff och Pattkull
niute dhe ställen dehres barn och Ätt för detta är tilldeltt på Ridderhusett,
Men Phulp bekomme med sine barn stelle som han sig
angifwidt hafuer.
Sedhen Baltzer Nyman
Dernest berettcde Landt M: att den Högloflige Regeringen hafwa
öfwerseedt Mauritz Holsts Documenter och bewijs om sijn Adelige
afkompst, och finne dem skälige och gode, och fördy samptykt
att han må jntages på Ridderhusett Och effter hann vthj min S:
Broders H: Johan Sparres heller och seden hafwer sigh här angifwidt,
Att j gode Män wele fördenskuld eder förklare, Hwar j
wele honom hans locum tilldehla.
Sade och de wele förklara sigh öfuer Secret: Johan Larssons
begäran.
Den 14. Kommo åter på Ridderhusett
Sade Landt M: Att den Högloflige Regeringen hade tillstältt
honom det conciperade besluthz och begärede att dhe wele dett
ventilera om dett så war författadt som deres Swar war gifwidt
Vplässtes allttså
Se Bil. I.
och när de kommo till den 6:te Puncten
Resolueredes och begäredes att motte inföhres
Effter som R: och Adelen vtj sitt gifne Swar öfwer den förste
propositionen icke hafwer waridt dehres mening Att dhe hafwa
begäratt, att Tull och accijs ordningen skole de novo taxeras vthan
de partzeler som icke wore innförde i Tullordningen; de skole
taxeras och seden insettias effter den 32 penningen
Nedkom seden Larss Grubb och demonstrerede dem om den
förhögning som så ringa war, de wele sig derföre der till förstå,
Hade och en Ny lista eller Längd på alla partzeler som wore någet
effter desse tijder förhögde Hvvilke när dhe funno dem wara
af ringa importance, Wele dhe wäl för dehres Stånd dertill förstå,
Och befalttes att den förra meningen skole casseras
Sedhen öfwersågo dhe dehres beswärs Puncter och dem någett
förandrade
Se Bil. II.
Seden den 7. Puncten om målett Disputeredes pro et contra.
Och wele hafwa siellwa dispositionen om dehres Måhl
Den 8. Puncten Begärede att niuta privilegierne till gode
L: Marsk: att de wele öfwerleggia om Russtiensten effter den
inthett förslår och begärede 30. Rdl. af besten
44
1638
Negerede samptligen Att dhe inthett dem kunna komma tilt
wäga, vthan blifwa wid förra afsched de fattadt hafwa.
Begärede ann ytterligere de 30 Rdl.
Nekade alldehles
Befaltte dem så komma igen annan dagen.
Den 15. Feb:
Vplässtes Dawid Dachs bref och jntogz på Kidderhusett effter
manier.
Seden sade Landt M: att någre af Regering och Rikzens Rådli
Mele nederkomma och förklara dem Rikzdagzbesluthett och om
Ridderhus Sakerne
Och bad Landt M: att de wede öfwerleggia om den 7:de Puncten,
att de kunne gifwa dem Swar när dhe nederkomma.
Klockan 10. koni H: Carl Carlsson och H: Axel Oxenstierna
och H: Clas Fleming neder på Ridderhusett Ypträdde Cantz: och
Giorde ett långt taal, för hwad Orssak han med sine Colleger yvar
nedergången
framstelltte så om den 7. Puncten om Wicht och Måhl
Sökia inthz annat medh wicht och Måhl som härtill är passerat
ann att försnilla den Ena den andra
Men nu att ett Rett Måhl må stabilieras är allenast till Justicien,
Ty vnder Bessman och Pyndare skeer stoort förtreet och
skada
Landt M: meente att de som hafwa Sp:s Renta schole hafwa
der fohrdel vthaf
Rikz C: Om J wille giöra Lagh så moste J aldrig see på en
provintia som är i Westergötland med dehres skeppor, Och hafwe
J macht att taga skeppor eller Tunnor af edre Landbönder således
och j wichtten
Och äre Rett skåler, wichtigere änn Bessman och Pundere.
L: M: att de wäl schole låta contentera sigh med den förklaring,
När hwar må mäta sielf sijn Sääd.
Om Qwarnerne
R: C: J skolén icke fatta någen Suspicion, Ty när wåld går
förr rett går inthz wäl vthj en politie, och dett j berope Eder på
Privileg: hwilke j inthett wele rett förstå, Ty dett wore Orett, att
byggia Qvvarner Odellqwarner för när
L: M: Vthj Privile: står expresse
R: C: Saivo iure tertio att giöra den andre skada, så måste
j inthett förstå edre Privilegier vthan der ingen skeer förnär så
hafwer dett sine skääl
Februari.
45
Hwad Wedehygge
Dett bekenner R: Cantz: att dett scheer mångom förnär, att
den som hahr allenast ett Torp han hugger all Skogen bortt, dem
androm till stor skada
Wille önscha att Rikzens tillstånd, att en Jorderefning kunde
anstellas, effter ingen är hollén seden Kong Carl Knuttssons tijdh,
att Landzhöfdingerne kunde dermed hafwa inspection
Allenest detta ähr att Justitien må forttplanttas, och att hwar
och En skälig maintinerer sina privil: och Rettigheter medh Lag
Seden framhade R: C: Swaret om Ridderhus Sakerne
1. Punct: Att dhe hade waaldt H: Clas Flemingh till före
ståndere
H:
Clas betackendes dem, hwar han för Cronones månge officier
kunde aflåta wille han gerna tiena dett Standett
Jfwer Nilsson dett samma, Allenest de finge see Jnstructionen.
Jnst: gick derpå vt sade R: C: att hafwa inspection om Privilegierne
och andra nödwendiga saker
H: Johan Oxenst: han förstode sig inthz synnerligit derpå,
dock Mele han giöra dem gerna till tienst.
Der på begäredes att R: Cantz: wTele författa en Jnstruction
så Mele de seden ytterligere förklara sig.
Secret: Gabriel Gyldenancker, begärede wrethe huru wijdt hans
Secretariat sig schulle streckia
R: C: lian wille det wäl med honom öfwerleggia
Om Omröstandett
Dett war illa vpptagitt, Dock begärede L: M: att de wele recitera
op deres Swar
R: C: när han den oplässte, Sade någre Resor att de inthz
hade så gifwidt adit på Swaret som Nu; och förundrade sig med
de Andra R: Radh; Och sade att Mar så gott som de swarat hade
Om Pennige hielp till Husetz Vpbygning
Och de Peng:r Mele inthz förslå vthan till det minsta 20. Rdl.
af hesten och att de yvele Votera.
3. Classis. De wele dertill contribuera Tiugu Rdl. vtj Try Ähr
Hwilke de andra twenne bjföllo och samptycktte ochså Tiugw Rdl.
af hwar hest
Huru de wele holla om samma Russtienst att den som hafuer
50 mk. och den som hafwer 100 mk. gifwer 4. Rdl., faller honom
wäl swartt, Men privile: förmå att allenest 3 schole wara om en hest.
R: C: Huru då desse Png:r schole vttgå
Att Landzh: dem vttfordrer, och den som ställer sig mottwillig,
sende Knechter i gården så lenge han dem vttlegger Huilkett
4(5
1638
de samptligen Consenterade, och förhoppes att ingen schall der tili
komma låta
Om Mårgångåfwo
Begäredes endrechteligen att R: Cantz: wele giöra en Constitution
deröfuer
Han wille det wäl giöra Men nu kunde det inthz så hastigt
skee, vthan effter Collegierne blifwa här, så wele han widh första
Lägenhett den giöra, Allenast de wele förklara sig
Om Enkian schal niutan i sina Lifzdager eller till dess hon
träder i annat giflte.
Res. Om hon beholler dem till hon träder j ett annat giffte,
och seden till en ihugkommelsse på ett åhr eller 2. dess Renta
R: C: sade och att dett är bettre, Att de som komma till
Brollopz hielpa brud och Brud Gumme, Ann de dem, så att härtill
hahr så mången spenderat på sitt bröllop att han dett alldrig förwinner,
Wore gott att här så tillginge, som j Danmark der man
allenest hafwer ett Pancquet af Confect. och ingen widere Spece.
R: Cantz: huru med dem skall hållas som inthz komma till
Rikzdagh, meente att dett wore för ringa 50. dl. af Invar Hest
Respond. Dehres Oförmögenhet en dehls är så stoor att dhe
inthett förmå komma till Rikzdag
R: Cantzl: att alle äre plichtige att komma till Rikzdagh han
äger en heel half mehr eller mindre godz till Vpbörd till Russtienst.
Men Konungens interesse moste wj samsettia Oss för olydno
skulldh.
Och effter dett war öfwer Middagen begärede Rikz Cantzl: att
de strax igen wele sigh instella, att öfwerlöpa dehres beswärs puncter
Strax efftermiddagen kommo dhe på Ridderhusett igen
Först öfwerlässtes dhe beswärs Pun: som ingen förklaring war
på kommen
Om kiöp att handla med fremmande
Privile: förstå eller uttyda j inthett rett; Ty det är Borgere
handtering och Nähring: och bör inthz den fremmande sellia Lood
eller skålpunde taals vthan dett skall borgaren föda sig mz Men
vthj gross må i effter privileg: Obehindrat med dem negotiera.
Jus Patronatus
Hett bekenner Jag wäl att Jag hafwer Compillerat samma Privilegier,
men dem inthz Rett förstått, Vthan det är rett Jus Patronatus,
Som sielf hafwa vpbygdt dehres Kyrkior, och der vnder
lagdt Preste och klockare hool: Men ingen annen hahr Jus patronatus,
dock der Bispen wille påtrengia Sochnen en Oskickelig Man,
det är Adelssmannen inthz plichtig att emottaga
Februari.
47
Men detta går allenast derpå vili att j bäfwe en Prest eller
äre någen affectionerade och den wele i gerna der till promovera,
Och deruthaf kommer disputen emellen Bispen och eder Och dett
är inthet Jus Patronatus, vthan som Jag sade, som fortet står
Om Kiöp och Säl vthj Godz
Hett borde wäl hafwa ett bettre Vpseende med; Ty mången
Sälier godz och vpbiuder dem på neste ting vthj Småland och Westergötland
, och Jag eller dhe mina som der äre näste bördes Män
till, få dett icke enss wethe förr än der häfd påkommen, som
exempli gratia med H: Salig Erich Bielke.
Och der tiderne tillåto skulle wäl sådant och mehra giöras en
stadga opå; Men Regeringen tillåter dett inthz
Tolagun, der på skall böter skaffas med dett första.
Om Cronones Parker
Hett wethe j alle att Cronon hafwer sine enschyltte Parker,
och att Rikz Jägermesteren deni defenderer, der gior han rett vthj.
Men dett är allmeent, att en Part skuta, taga och hugga öfwer
alltt inthet achtendes hwem dett tillkommer. Huilket inthz bör wara
Om Hwete för Kongzh: i Östergötland
Hett är nu inthz tijdh sådant att kunna förandra, vthan wille
Gudh att Tiderna någorlunda wele förandra sig, så kunde Man dett
och myckett mehra afschaffa som nu Cronones Stat inthz kan Tola
Att förmedla Hemmen
Moste skee med en Jorderefning; Ty Jag bekänner att mången
skeer der vthj för kortt J wele allenast patientera till Rikzens
bettre lägenhett
Hen sidsta
Hett är af Ringa importance om den lille Tullen för den
Spänne!: de lofwat hafwa att vttgifwa; Skulle fuller inthz heller wäl
kunna skee, att Adelssmannen dett vttlegger här eller annorstädes
på en Ortt, vthan att bonden dett gior på den Ortt han bor Men
don som hafuer sine bönder så i en provintia, så kunde dett lagerlunda
skee
R: C: Mente att dhe om Lögerdag skole kunne opkomma på
Rikz Salen.
Seden repeterede åter R: Cantzleren och förfrugedc sig yttermehra,
huru dhe wele förholla sig om Mårgångåfwan Om dhe wele
blifva widh som för detta är moverat och effter sådanna Ordning
i denna hasten icke kan conciperas blif:r fuller här några qwar så
wäl af Collegierne som andra af Adell, Hwem sådant kan communiceras.
Och så lenge Döttrarnar erfwa godz. som här till är skedt,
kan Adelståndet icke wäl prosperera; Dock sådant står inthett till
att förandra: Will likwel beqwema mig det med första i werkett
stella.
Den 16. Feb:
Kommo Ridderschapet och Adelen tillsammans, och oplässtes
Rollan
Påmintte så L: M: Ridd: och Adelen, Invad H: Rikz Cantzleren
för discurser och vttydninger så wäl öfwer Swaret på Ridderhuset
som dehres grauamina, Och elRer dott discurs som R: Cantz:
hade om Qwarneb: derföre kunne dhe taga dott vthj bettre betenckiande
och votera huru dhe wele hafwa sigh derpå resoluerat.
Voterade att willia blifwa widh Lagen och Privile: Och befalttes
att denna följande meningh skulle författas.
Ridderskapet och Adelen begäre att vtj besluthett må jnfohres:
Alldenstund alle Stånd äre Lagen vnderkastede derföre begäre R:
och Ad: att det vtj besluthett må jnföhres; Nembligen Ridd: och
Adelens frihet efTter Privileg: förbehollitt; Och den som sigh sedhen
öfwer någon Olaga Qwarnebygning hafuer att beswära, procederer
der vthj effter Lagen
Seden kom Lars Grubb neder och hade ett patent om Kyrkio
Tijenden
Hwilkett Oplässtes och seden öfwerlades om den frjhet Adelen
på Tijenden skulle hafwa på dehres Sätegårder.
Och efTter mången hade Säten, såssom och hade lagdt twenne
Ryår till Sätegård såssom och hwar någre gärder deribland wore,
och dhe med tjden kunne dem till byte eller kiöp tillkomma; Att
samma gård med vnder samma frjhet må reknäs och hollas
Derföre befalttes att dehres mening och motte vpsendes
Eller de hemmen dhe herefTter kunna sig förwerfwa, byta
eller tillhandla vnder samma frjhet må ware begrepne och Reknede.
Desse twenne Meening:r gafz åth Larss Grub Att han dett
skulle öfwergifwa till Rikz Cantzleren, att besluthet och Patentet
dereflter motte stellas och Slutas.
Seden proponerede Landt M:, EfTter som dhe i går nogsampt
förstode huru R: Cantz: will förstå och uttyda, om Russtienst Png:r
till Ridderhusetz bygning; efTter hans meening derpå sigh grundade.
Medan Privileg: biuda Adelen att till dett högsta Tree skole holla
en hest, Om och Contributionen dcrefTter schulle vttgå och tagas;
Att de wele derom votera.
Nedersta Classis. EfTter mången adelssman icke äger eller hafwer
mehra änn en gård, twå eller tree, och skall gifwa deraf en
Tridung af 20. Rdl., will dett falla dem mycket beswärligit; Och
Februari.
49
meente att så många samsettia sig efTter Rosstienst werdering till
500. mk. och vttgifwa beite 20. Rdl. eller 30. dl. hwitt mynt.
1. Classis. Meente att den som will w'ara Adelssman och will
niuta Ädeligh frihett Att den och efTter Rosstiensten, contribuerer
till Ridderbusett en tertial Men efTter der är och löper iblandh
Adelståndet en stoor oförmögenhet att då så månge samsettia sigh
och gå tillhopa som hafwa tillsammans 500. mk. och vttgiöra desse
20. Rdl.
Medlesta Classis. Att så många gifwa sigh tillsammans till dess
500 mk. blifwa och seden vttleggia till dehres Ståthollere åhrligen
om Michaelis 20. Rdl.
Sedhen befaltte Landt: att dhe wele antekna vthj hwarLandzhöfdinge
dhe wele holla dehres Russtienst, och samma Penniger
Vttleggia
Kommo så störste dehlén och anteknade Iwar dhe wele vttgifwa
samma Penninger.
Den 17. kommo någre af Adell tillhopa på Ridderhusett: Men
efTter Landt M: war någet opasslig och eiliest inthett synnerligit till
att giöra, befalttes att dhe om Måndag skole sig igen instella, förhoppes
att besluthet skulle kunna vpläses.
Befalttes Sec: Johan Larsson, att han skulle förfahra om de
förre Menning:r wore af Cantzleren införde.
Sedhen att anholla om pass för Adelen som äro långwägade, antingen
Regeringen, Landt Marsk: eller och Landzhöfdingerne skole dem
hemförpassa.
Den 19. Februarij
Församblades åter Ridderskapet och Adelen på Ridderhusett
Och vplässtes Rollan.
Sedhan inkom Welhelm Spens och anhöltt hoos Landt M: att
hans bref som hans Fader TT: Jacob Spenss hade sig förwerfwat på
sitt Friherre Tittel och Frjherreskap Orreholmen
Hwilkett Oplässtes, och seden giorde Landt M: en Sermon till
honom, att efTter hans S. Fader igenom sijn skickelighet och tienst
hade förwerfwat sig af H: K: M:tt sådan Alira och eminens, welke
han och förhoppes, att han sijn läders Footspår efTterföllier, och
sig så förholler emott sine wedergeliker och sielfwa Ridderskapet som
dett sig bör och en Cavalier väl anstår. Han niuter allttsså för sijn
Grad och Baronskap, Ställe och Säte näst Friherrarnar Skytternar af
DuderolT; Onsehandes der hoos lycka att samma sitt stånd och grad
tillbörligen kan vttföhra.
Hans bref war daterat Stockholm den 28. Aprilis 1622.
III. 4
50
1638
Holtz examen om dem som hafwa sigh absenterat och befaltte,
att dhe som finna sig skyldige, att de dem godwillige vttleggia.
Seden proponerede L: M: Huru de endeligen wele hafwa hollidt
med Contributionen till Ridderhusett och j synderhet med dem,
som allena hafwa och äga en gård eller twå, och äre förobligerede att
holla en Russtningz hest? Om dhe skole gifwa lika med dem som
hafwa 500. mk. inkompst och att dhe wrele votera deröfwer.
3: Classis. Willia blifwa widh den resolutionen som dhe den
16. dito sig förklaratt hafwa, Att dhe vttgöra effter Marketaals, Och
anttingen han hafuer en twå eller tree gärder och icke fyllest till
50. mk. gifwe åhrligen 2. Rikzdl. till contribution så att sådane 10.
gifwa tillhopa Tiugw Rdl. såssom förr en hest. Och ingen der vnder
contribuere mindre än för 50. mk. han hafwer dem till inkompst
eller icke.
2. Classis. Blifwe widh samma tagen resulution och som den
nederste Classis sig förklaratt hafwa, att ingen contribuere mindre
ann för 50. mk.
1. Class. För den fattige kan ingen annan resulution tages och
samptyckia således, till dett dhe bådeoClasserne sigh förklaratt hafwa
till 50. mk. och inthett der vnder.
Samma dagh emott Afttonen bekom Jag Johan Larsson, Swar
igenom M:r Larss Grubb, att R: Cantzleren hade belefwet att Adelen
skole få pass af sielfwa Regeringen
Seden sendes mig neder desse Puncter som wore förandrede
och skulle infohres j Besluthett, att man dett Ridd: och Adelen
skole i morgon föredraga Om dett effter dehres begäran war rett
författatt.
Desse Puncter lefrerades åter opp j Cantzelyt igen.
Dito jngaf Secretarius Status och vnder Ståthollere på Stockholm
Welb: Larss Grubb denna vidimerede Copia af Konung Göstafz
bref honom gifwidt till dett Gifftermåhl med sijn husfru Catarina
Gottskalkz, att sådant med H: K: Mtz tillåtelse är skedt och
af allom oförwijteligit och hans barn till ingen Nachdehl nu eller j
framtiden (Se Bil. SJ.
Her Rikz Ammiralens H: Caril Carlson Gyldenhielms petita emot
dett att han skulle vplåta Ridderschapet och Adelen sitt Wohnhus.
Se Bil. O.
Secret: Johan Larssons supplication till samptlige Ridd: och
Adelen att de intercedera till den Ilöglofiige Konungzlige Regeringen
om någre få Bondegården
Se Bil. P.
Februari.
51
Den 19. Februarij x).
Wörö Ridderskapett och Adelen församblede på Ridderehusett
Sedhan vplässtes Herr Wilhelm Spens bref och förr änn dett
vplässtes, sade Landt M:t att effter hans Fader Herr Jacob Spenss
hafwer giordt TI. Kong. M:t store tienster vthj Commissioner som
och Krigz Officier och till den ände honorerat honom med Frjherre
stånd och TituI, Och fördenschuld bör hafwa sitt ställe vthj Grefwe
och Friherre Classis som honom tillfaller näst hoos Frjherrernar,
Skytternar af Duderof.
Onschandes allttsså Sonen mycken lycko icke tuiflar.des vthan
han succederer syns faders ställe med tienster och tillbörlig devour
emot H:s K: M:t och Fädernesslandett
Brefwet war daterat den 28. Aprilis 1622.
Seden holtz examen om dem som wore förfalne till Böter
Framstellte Landt M: åter igen om Contributionen till Ridderhusett,
helst någre finnes som allenest för en gård eller twå moste
holla en Russtningz hest, Om dhe skole ochsså vtgifwa 20. Rdl. och
att dhe wele derom votera.
3. Classis. Blifwa alldehles widh den gifne resulution, att dhe
gifw'a effter marketaals och dem som hafwer en gård eller twå
och likwel icke hafwer till 50. mk. Vpbörd gifwe likwel 2. Rdl. så
att 10. blifwa Om en hest och de 10 gifwa så tillsammans 20.
Rdl.
2. Classis. Dhe kunna eij heller annorlunda förklara sig änn
dhe för detta och hwrad den nedersta Classis vttsagt hafw'er Elliest
är omöijeligitt att Enckior och Jungfrwr samma contribution kunna
vttgifwa, hwar de på detta sättet icke måge contribuera
1. Classis. Blifwa Alldehles widh den meening som de tw'enne
hafwa vttsagdtt
Befaltte dem komma dagen åter tillstädes.
Den 20. Feb: Vplässtes Rollan
Sedhen framkom en af Adell b:d Anders Harelsson Swenske,
och hade bevijs af Jöran Kafle och Anders Swensche att han war
successive af Achta Seng af de Swenscher
Tillspordes så Ridderschapett och Adelen Om dhe finna desse
wettne sufficiente såssom och dem bådom tillfrågede Om dett så
santt wore
Dett dhe betygedc så j sanningh wara
Intogz allttsså benembde Anderss Swensche och schulle niuta
stelle hoos dem Swensche
1) Torde vara blott en duplett af föregående protokoll för samina dag.
52
1638
Sedhen sade Landt M: Att Regeringen hafwa förklarat, sigh om
Mauritz Holst, efTter han vthj S: Herr Johan Sparres tijdh bäfwer
angifwidt sigh här på llidderhusett, såssom och vthj Her Åke Axelssons
tijdh ingifwidt sijne Documenter och bref igenom S: Peder Nilsson
som war hans Stiuflader, att fuliföllia dett han scholle immatriculeres,
som dett inthz hafuer fullfolgdt, och elliest då förafschedet
att han yttermehra skulle skaffa sig mehra skäl om sitt
Adelschap; Dett han och giordt hafuer, och dem teedt Rikzens Regering
som och dem hafwa gillatt, och fördcnschuld samtyktt, att
han skall intages och Niuta sådant ställe som den tiden honom borde
tilldehles.
Och efTter han wille alldehles wara öfuer några som i Sparrens
första Åhr hade lottadt och icke taga dott stället som vthj
o
Åke Axelssons tijdh honom borde näst Larss Nilsson Tungel
Sade Landt M: Att han wille yterligere förfråga sig boos R:
Regering.
Dereffter vplässtes besluthett
Se Bil. I.
som vardt förandrett och särdeles om Wichtt och Måhl och begärede
att dhe wele votera huru dhe wele att skall inföhres Om
Adelens egna Landbönder
3. Classis. Begära att med vttryckeliga Ord motte infohres om
wicht och måhl öfwer dehres Landbönder
2. Classis. Andeligen att med klara ord sådant må insettias
1. Classis. Begärede dett samma och sattes alttsså desse fölliande
formalia
Ridderskapssens och Adelens frija disposition öfwer dehres Landbönder
vthj wicht och måhl
Seden framilades en Saak emellan F: Brita Sneckenborg till
W eggby och F: Beata Oxenstierna till Ileredzsäter, efTter F; Brita
hade låtidtt citera hijt till denna Rikzdag F: Beata att swara henne
till det hon emott Adelige Privilegier hade tagit hennes Lagstadde
Skytte Nilss Olsson vthj sijn tienst och den henne förboller Och
förmehner henne således wara förfallen efftcr pri\ilegierne till Ridderhusett,
och likwel sådant igenom sijn Fullmechtige dett inthett
fulfolgdt. Vthan F: Beatas fulmechtige betygede som II: Knut
Posse och Generalen Larss Kagge sielf vttsade att F: Brita hade på
Munstringen låtidt honom fengzlig dijtföhra, och wele haft honom
för sina Bönder till knecht: Men de hade dett inthett welet tillstedia,
helst F: Beata be wiste henne att han aldrig war hennes
Februari.
53
Lagstadde Tienare, Dett samma och Skyttens Fader här på Riddarhuset!
igenom en Relation schrift betygede:
Frågede allttsså Landt M: Om F: Beata kunne tilldehias att
hon desse böter skulle vttgifwa
1. Glass. Befrija F: Beata för samma Saak och böter, helst
käranden inthett bäfwer fullfolgdt sijn tagne Citation, eij heller drengen
waridt hennes Lagstadde Ilion
2. och 3, Classis. Bondens berettelse så och Landzh: Knut
Posses och Larss Kagges berettelser Derföre bofrijes F: Beata för
samma Böter, hwar icke någre andra skääl jnleggias; Men det F:
Brita hafuer wåldförd drengen, och hwad mehra kan waravnderlupitt,
dett föhres vth på tinget der saken är passerat
Befaittes att herpå skulle författas en Censur som föllier på
den 22. Feb:
Gick alttsså seden S: Johan L: Opp till Regeringen med de
Formalia om Måhlet
Hwilkett de endehls gillade. Men meente det wara Onödigt,
eliter de vthan dess hafwa en frij disposition
Den 21. Februarij
Kommo Riddersk: och Adelen, och efTter klockan w7ar emot
Tijo, oplässtes inthett Rollan
När då Landt M: kom, sade han sigh hafwa waridt hoos Rikz
Cantzl. såssom och oppe j Cantzclijtt och wardt der oppe honom
gifwidt Mandatet om Kyrkio tijenden som war på nyo öfwersedt
och corrigeret som vplässtes för Adelen. (Jfr Bil. L.)
Funne der irithet vthj som behöfdes att förandras.
Seden sade Landt 51: att han hade Någorlunda refererat Rikz
Cantzl. Om den bewillning till Ridderhusetz bygningh att den som
icke hade mehra än 50 mk. eller der vnder schulle gifwa 2. Rdl. så
att 10 schulle gifwa 20. Rdl. och dett lefrera till Landzhöfdingen
Och tillsporde dem samptligen Om de mehra förmåtte eller
och att de wele accomodera sigh till Rikz Cantz: taa), att dhe effter
Russtienst ordningen 3. om en hest vttgifwa de 20. Rdl.
Swarede allo tillika att de wele blifwa widh dett dhe så offta
hafwa samptyktt
Anholt L: Marsk: ändå en gång, att de wele betcnckia sig,
dett wore ett stoort werk och will komma mycket till alt stå dhe
wele betenckia sigh och blifwa widh dett som R: Cantzieren föreslogh
så kunna dhe komma åhrligen till dhe 12,000 Rdl. elliest på
dette sättedt skulle dett litett förslå.
Nekede alldehles helst för Enkior och Jungfrwr.
Derpå befaltte L: M: att derpå skulle författas allenest ett swar
54
1638
Swaret för Ridd: och Adelen om dhe 20. Rdl. contribution huru
de skulle contribueras.
Och ändoch R: och Adelen, vthj sitt gifne Swar öfwer contributionen
till llidderhusett för detta för en delds oförmögenhett skulld,
Allenast 10 DI. hwitt mynt vthj 3. fölliande åhr, Ahrligen om Michaelis
tijdh till hwar sijn Landzhöfdinge wele lefrera: Likwäl effter den
remonstrancen och förslag som hans Exellens Rijkz Cantzl: giordt
och Oss vnderrettadt, bäfwe Wj tagit samma ährende vthj ett bettre
öfwerwägande, hollst till en sådan Magnifiq bygning stoora Peng:r
behöfwes: Och fördenschuld Oss sålunda förklarat, Att hwar hest
hwar och en holler i Russtienst eller hwar 500. mk. inkomst han
hafwer effter priuilegiernes satte taxa, wele wj vthj Try åhr, Åhrligen
gifwa 20. Rdl. (Tiugw Rdl.) och den som icke hafwer mehra
ann twå eller Tre garder och icke fyllest till 50 mk. åhrlig inkompst
han gifwe likwel Twå Rdl. eller en Tijonde dehl af En hest så att
Tijo Oförmögne gifwa 20. Rdl. och ingen warj tillåten mindre att
gifwa ann en I ijonde dehl som är Twå Rdl. Och dhe andra gifwa
effter den förra förklaringen.
Befaltte L: Marsk: att dhe j margen wele sigh instella effter
dhe schole vppå Rikzsalen, att anhöra Besluthet, Och kommer II:s
K: M:t sielf opp, dy wele dhe alla samptligen sig instella
Befalttes ochså att den afscheden, som här war gifwen öfwer
F: Britas och F: Beatas saak schulle conciperes.
22. Februarij
Kommo allttsså Ridd: som till denna Rikzdagen wore ankompne
och sig hade praesenterat alle samptligen tillhopa på Ridderhusett
Opplässtes Rollan
Sedhen vndcrschref Landt M: denna Censur emellan dhe föresch:ne
Frwger
Alldenstundh F: Brita Sneckenborg till Weggby hafwer angifwidt
F: Beata Oxenstierna till Heredzsätter, dett hon skall emot Adelige
Privilegier tagidt vthj sijn åhrstienst en hennes Lagstadde Skytte
b:d Nilss Olufsson Och fördenschuld låtidt citera hennes Fulmechtige
hijt till Rikzdagen, alt swara henne här på Ridderhusett till
samma Ååtal: Hwilken saak här på Riddarhuset vthj wälb:te F:
Beata Oxenstiernas Fullmechtiges närwahru (ehuru wäl den andra
Fullmechtiges nerwahru här inthet comparerat bäfwe): Allttsså
hafwer det Loflige Ridderskapet, vtliaf II: Knutt Posses och Generalens
Kaggens berettelse som vppå Munstringen der nedre passerat
war, sa wäl som Fadrens inunttlige berettelsse, icke annat kunnat
pröfwa ann att förb:te F: Beata är befryatt för de 50. dl. bote till
Februari.
55
Ridderhusett: Hwad ännu widere dem emellen kan wara passerat,
kan sådant Lagligen på demi Ortt det widere bör vttföhres
Deraf gafz hennes fullmechtige en vnderscfim afschrifft
Seden berettade Landt M: att han hade på nytt omrört hoos
Regeringen Om Mauritz Holst; Och bekommidt af den Högh Konungzlige
Regeringen denne förklaring
Att effter Mauritz Holst, hade angifwidt sig vthj II: Kong.
M:tt Saligst tidli och det i min Broders H: Johan Sparres Landtmarskalken,
såssom och i II: Åke Axelssons tijdh anhollidt, som
II: Rikz Skatt: och Jfwer Nilsson betyge, Och Rikzens Regering
hans skääl approberat, Såssom och sig seden med stora Officie
Tienster så förhollidt, att han vthan dess sådant wäl meriterat
hafwer, Dy bäfwe Rikzens Reg: befalat att honom dett Rummet
som då hade bordt honom gifwes, Nu skulle tilldehlas
Öfwersågz allttsså II: Johan Sparres actor och tilldehltes honom
dett sättedt näst den Nederste som hade lottadt j H: Johan Sparres
förste Landt M: tijdh, sorn äre näst hoos Gallerne vthj Swerige.
Dock tillbiuder han sigh, att så snart han nedkommer, skall
han hijtsenda vidimerte copier af samma sine Documenter han
hafwer uppå sitt Adelige afkompst.
Sedhen Prinsen t: Peder Nilsson som hade waridt Camererare
och seden Ståthollere widh Kopperbergett sitt Adell: eller Skaldebref
han af den Höglollige Konungzlige Regeringen nu i desse dager
bekommidt hade
Hwilkett då inthett, vthan den fölliande dagen blef vpläsitt
Kom Lackeijen, såssom och en Cantzelij schrifwere nedh, och
sade att Regeringen befahler att Ridd: och Adelen skole genest
opkomma på Rikzsalen; Helst nu Hennes K: M:t och hvad mehre
schulle förehafwes war färdigtt.
Befaltte så Landt M: att de wele holla Ordningen, och när
dhe opkomma de vthorn Capita Familia} gå genest jnn vthj hennes
förmak att beledsage H:s K: M:t opp j Rikzsalen.
Vpträdde Allttsså samptlige Ridd: och Adelen vthj wahnligh
process opp åth Slottet och när Dhe j Rikzsalen wore jnkompne
befaltte Landt M: Lorenss V: der Linde, att han schulle taga
någre af dhe yngste af Adell och accompagniera Rikzens Regeringh
och Rådli till H:s Iv: M:tz Cammar.
Kom alltså II: K: M:t beledsaget af Rikzdrotzten och Felttherren
och satte sig på sijn Konungzliga Tron.
Och Regeringen på sin tillbörlige Ort och sedhen Rikzens Rådh
på sine Rum
56
1638
Rikz Cantzleren höltt en Long Oration till hwad ända denna
wäländade Rikzdagh är hollén worden; Oell liwad nu således friwilleligen
war besluthz skulle nu opläses som dhc sedhen wele
vnderschrifwa och försegla; Dermed Valed: Rikzens ständer.
I plässtes allttsså detta fölliande Rikzdagz besluthett af Sec: Johan
Månsson
Se Bil. K.
När det war opreciterat, Giorde Rikz Cantzl: Herr Axell
Oxenstierna Frjherre till Kimito, nederfallandes för H: Kong:e M:tt
sijn Lijflige Regeringz Eed, effter Regementz formen.
För ann han nederföll giorde H: Peder Ränner ett Taal till
Ständerne derom, Och seden stafwade han Eeden för Rikz Cantzl:
När Eeden war giordt, höltt åter Rikz Cantzl: ett långt Taal
till Ständerne, och hade sig gerna vndragit denna stoora Alira och
önschade inthz melira ann att detta motte settias på hans Grafschrifft,
att han war En Drottningz Förmyndere och förestodh
Regeringen
Derpå giorde Landt M: H: Larss Sparre H: K: M:t en lång
och widlöftigh tackseijelse, såsom och Önskade R. Cantzl. mycken
lycko och Wälsignelsse till detta höga Embetett:
Dermed ändades denna act.
När nu Ridderskapet och Adelon komme neder på Ridderhusett,
Befaltte Landttmarskalken, att Adelen skole sigh i Mårgen igen
instella till att vnderskrifwa Besluthett.
Den 23. Februarij
Vplässtes Peder Nilssons Wapnebref
Befaltte Landt M: Ridderskapet och Adelen på den Högloflige
Rijkzcns Regerings Wegner, att ingen skole fördrista sigh att förrehsa
hädan, förr ann Ridderhuss sakerne äre förrettade.
Nederkom H: Glass Fleming på Ridderhusett och sade Landt
M: effter som dhe för detta hafwa tilisagdt som icke ännu liafwa
tecknadt i boken till Ridderhusett dhe wre!e ännu af en godh benägenhet
inskrifwa der vthj hwad dhem täckes.
H: Class Fleming talltte och Ridd: och Adelen till på fölliande
sätt.
Wälborne Herrar, effter som dhe hafwa honom med flera till
deputerat, at taga Privileg: och acterne i adit, sampt att disponera
om dess bygning; och till den ända nedkommet, att dhe wellia
concipera dehres Instruction såssom och ett förslagh huru samma huss
skall forttsettias, Sassom och begärede att dhe af en liberalitet
wele intekna j boken till Ridderhusetz bygning.
Februari.
57
Jnteknade allttsså en stoor delli vthj boken hwad dhe wele
förähra till Ridderhusett vthan hwad de effter Rustiensten wele
der till gifwa.
Förmante åter Landt M: dem, att ingen fördriste sig att rehsa
hädan förr änn Ridderhuss aden är vnderschrifwen.
Den 26. Februarij
Kommo Adelen och Ridderskapett på Ridderhusett och oplässtes
Rollan.
Sedhen holtz Examen Om dem, som wore borttreste och sigh
absenterade.
Sedhen kommo H: Class Fleming och II: Åke Axellsson neder
på Ridderhusett och jnwenterade dlieres privilegier vthj Hwaifwett
Såssom och Lefrerade Secret: Johan Larsson ifrån sig desse
Herredagz acta som lades neder j kistan der Privilegierne vthj förwahras
1627.
1632 in Novemb.
1628 1633
1629 1634
1630 1635
1631 1636
1632 in Feb: 1636 En liten act.
Johan Larsson.
Sedhen togo Nycklarnar till sigh Her Class Fleming och II:
Johan Oxensterna Axelsson.
Seden inträdde bådhe II: (Class Fleming l) och II: Åke Axelson
Och anhöllo boos (Ridderskapet om) Contributionen effter den
förklaringh som gifven och tagen är här på Ridderhusett seden
Rikz Cantzleren här war, sträfwer emott den bewillning som då
samptykttes att Tre skole wara om En hest och dhe gifwa vth
de Tiugw lidi.
Deremott dhe sadhe alldehles Neij, Vthan dehres meningh war
alldehles då som Nu att dhe wele contribuera effter Marke helst för
dhe fattigas och omyndiges skulldh.
Begärede att dhe wele omrösta
Tertia Classis. Dhe hade en gång förklaratt sigh kunne inthet
mehra lofwa, än som dhe tänkia till att holla.
Secunda Classis. Sade dett samma.
1. Classis. Dett wore best att gifwa effter (lluss)tiensten, så
att tree samsettia (sigh om) hosten och uttgifwa dhe (20 Rdlr.)
H: Åke Axelsson, förmeente att det kunne inthett förslå till en
sådan stoor bygning, Ty här går nu tvådehlernar af.
1) Bortrifvet.
58
1638
H: Class begärede att man skulle författe en resulution och
den vnderschrifwa som wele, och den som då icke wele kunde
låtatt, att dhe contribuera effter Russtiensts maneret och icke 10.
fattige om en hest. Och den fattige kunde Landzhöfdinge anteckna
och sända hijt delires skääl, så kan man dett bär widare approbera.
Dereffter intogz den förra bewillning A:o 1625. af störste
dellien af Adelen vnderschrifwidtt, hvilkett Landtt Marsk: vplässte.
Likwäl wele dhe inthett annorlunda förklara sigh vthan inwände
allahanda excuser, föredragendes dehres frija vota opå Ridderhusett.
H: Class Fleming sade då på dett sidsta att han wille referera
sådantt Regeringen och Rådett, och badh dhem att dhe änn till
mårgons wele bettre betenckia sigh.
Landtt M: befalltte dem expresse att Jngen skulle förrehsa eller
begifwa sigh vtbur Staden, förr änn denne act wore richttig och klar
och fördenschulldh alla klockan Otta instella sig igen.
Emott aftonen togh åter H: Johan Oxenstern dett afskedet
vth, sorn A:o 1625. om Russtiensten till Ridderhusetz bygningh,
att der vthur concepera Föreståndernes Jnstruction.
Hvilkett seden togz j betenckiande och ladel sedhen andra
Morgonen jnn vthj hwalfwet jgen.
Den 27. kommo Adelen tillsammans och samsatte sigh någre
af hwar Classe att wilha vpgå till Regeringen, att förmå dhem, att
dhe inthet wille bemöda sigh att nedergå till dem att mehra tala
om Contributionen till Ridderhusett.
Sedhen dhe en stund eller twå hade warit oppe kommo dhe
neder och sade, att Regeringen och Rikzens Radh hade illa vptagitt
dett, att dhe hade begärt att de icke schole yterligere bemöda
sig att persuadera dem att contribuera effter Ilosstienstenn
Kommo allttsså på footen neder
H: Gab: Gostafsson H: Jacob Ponttesson H: Carl Carlsson,
H: Axell Oxensti: H: Gab. R: II: Johan Skytte II: Per Banner,
H: Class Fleming H: Mathias Soop, II: Carli Bonde, II: Åke
Axelsson, II: Erik Ryning och II: Class Christersson.
Ypträdde Rikz Cantz!.
Wäiborne, Wälbördige gode Herrar och Män, eder drager wäl
till minnes, huru wida J eder för 14. dager eenhelleligen hafwe
resoluerat att contribuera 20. Rdl. åhrligen vthj 3. Ahr effter Russtiensten
som i seden eder mening hafwen förändratt och wele
gifwa effter 50. mk. så att 10. skole ware om En hest och vtgifwra
dhe 20 Rdl. hwilkett allzinthett förslå skulle, och derhoos förundre
w'j icke lithet att j dierfwes senda Oss budh att wj icke skole
komma hijt neder att tala mehra om den Contributionen effter j
Februari.
59
samptligen hafwa samsatt eder att wele contribuera effter 50. mk.
Och fördenskuldh beder och förmahner eder att j betenckia eder
någott bettre och blifwa widh den första förklaringen, och icke wara
sådana som lofva med munnen och tagat igen med både händerna
Och j skolén inthet föreschrifwa Oss, Om wj skole gå hijt eller
icke, Ty wi Comparera inthett här som Rijkzens Regeringh eller
Rådh vthan som Riddere och Adelsmän, och hafwe inthz större
Röst änn någen annan af eder
Landt M: badh, att dhe wille icke så jlla vptaget, Ty dehres
mening war icke till att förbiuda dem, vthan att förklara sig att
de inthz widere kunna giöra j saken, helst för de fattiges skulldh
R: Cantzeleren begärede någre Rehsor att dhe ändeligen skole
resolvera sigh till Jaa eller Nej; Ty Rosstiensten henger jnthet
till Ridderhusett; Men edre tanckar och besluth går inthett annat
vth på, änn att gravera några få och wi moste vpbyggia husett
för eder, Ty detta Ridderhusett är ett vinculum som coniungerer
Oss tillsamman.
Landt M: Dett är allenest seedt till dhe fattiges och oförmögenhetz
skulldh
R. C: J giöre lika som Presterskapet som altidh beropa sigh
för dhe fattiges skulldh. Och min herre dhe fattige kunne wäl förskones
när Landzhöfdinge sådant förfahra och dett antekna och
försendat seden till Ridderhusetz Directorer. så och troor wisst att
hwar dette schulle practiceres; Så skole många vndraga sigh der
vnder, och således inthett förslå
R: Drotzten sade; detta är nogh debatterat åhr 1625.
Rikz M: wTore högnödigt, att detta practiceredes, hwilkett
wore wårt Stånd till heder och ett rett vinculum
Begäre dhe fördenschuld sade Landt M: att dhe änn ytterligere
wele talas widh
Trädde så hwar Classis tillsammans.
Och sade Landt M: att den andra och första Classis wele
fuller förklara sigh till Russtiensten, allenast den nedersta w ill inthett
dertill förstå
11: Cantz: begärede att dhe schole votera helst vthj den nederste
äre någre som rett förstå saken, och en part Sinistre
Moste så Secreteraren taga hwars och ens vota och fans 39.
som bi folie Marketals och 17. till Russtiensten
R: C: badh att Secunda Classis wille votera
2. Classis Votum. Att den sam holler en hest han gifw'er
effter Rosstiensten, och dhe fattige uthesluthes
Rikz C: Meene J att den som holler en hest han gifuer 20.
60
1638
Rdl., och den som hafuer till en half hest 10 Rdl. och den som
bäfwer allenest till en Tridie Part gifwer 6-J Rdl.
Ja dett är så wår meening
1. Classis. Blifwa widh samma resulutionen effter Russtiensten
Rikz Cantz: meener derföre, att dhe fleste rösterne winna sin
fortgång och den 3:iljc faller dem bj
Yplässte Rikz C: ett Conciperat Jnstrument på samma besluth,
som dhe alle sade wara richtigtt
R: C: Sade seden alt dhe hafwa förstått att en Part som så
högt äre respecterede wordne, hafwa så lithet teknat till Ridderhusettz
bygning
Och sade någre Rehsor, att den som de kunna tenkia jcke
hafwer af en liberalitet teknat effter sitt embne, dens wapn skole
dhe nedtaga och icke tillstedia dem att komma jnn på Ridderhusett,
för ann de erkenne hwad stoor äro dem är skedtt.
Och tilltaaltes Oluf Hansson några Rehsor
Casper LillieCron som inthett war tillstädes, Sades att man
skulle taga Brefvet ifrån Honom och wisas der vth
Per Andersson lofwede alltsså 300. Rdl. desslikest Jacob Forbes
300 Rdl.
Repeterede dett ändå R: C: att brefwen skulle tages ifrån
dem och inthet släppa dem inn förr änn dhe affinna sigh med
Ridderschapett och gifvva effter dehres förmågo, Såssom Casparus
hafuer på ett brede fått 24,000 Rdl. han schulle derföre gifwa
2000. Rdl. eller ock icke wärdig komma der jnn.
Hen 28. kommo åter tillsammans att vnderschrifwa dett Jnstrument
om Ridderhusetz Contributionen som om Natten skrefz på
Pergament.
Ilwilkett dhe och vnderschrefwo, dock j medlertijdh Kom Herr
Åke Tott och II: Erich Ryning neder till att persuadera Ådelen,
Att hwar dhe nu alle tre terminerne wille vttleggia, eller och den
som dem icke wille nu strax vttleggia, han gifwe deraf interesse
8 eller 10 Hl. om åhret, så och caution eller obligation att dhe
wele erleggia Capitalet när der på fordres.
Hwilkett pro et contra Några Rehsor disputeredes och hade
Her Tott gerna dem dertill persuaderat
Men dhe wille ingalunda dertill förstå
H: Tott begärede alt dhe wele wäl betenckia sigh hwad dhe
wele gifwa dem till swar Ty kunna dhe byggia husett af Jnteresset
wore högtönscheligett, så blefue alletidh Capitalet beholiett.
Men hwarken Landt M: eller dhe andre som saken wäl hade
intagett wele inthett dertill förstå
Mars.
61
Afträdde alltså både Rikzens Ilådli och sade att dhe wele dett
referera till den högloflige Regeringen
Seden vplästes om dem som hade absenterat sigh och funnes
till böter som tillstädes wore och Vttgofwo.
II. Joban Oxenst: 1^ Rdl. Johan Berendes 5 Hl.
Johan Lilliehöök 5 Bl. Jöran Sparre 5 Bl.
Hindrich Fleming 5 Bl.
24 Bl. 28. öre koppermynt
Seden opteknedes desse dock icke all Rollan
H: Bengt Oxenst: 5 Bl. Class Stiernschiöldh 5.
II: Fridrich Stenh: 5 Bl.
Besse 15 Bl. lefrerades inthett.
Landt M: befaltte att dhe efTter middagen skole komma opp
igen att borttlefrera Besluthet
Ben 2 Martij kommo störste dellien af Adelen tillhopa på
Ridderhusett och förundrade sig Landtmarskalken att dhe så få
wore ditkompne, Vplästes så seden Ståtthollerenes Rollarne pa Adelen
som sig hade låtidt excusera, och förmante dem alt när dhe
få widere befalning af Förestånderne på Ridderhusett skole dhe
executera hwad som här belefwatt är, På dem som vthan nagen
excuse hafwa sig absenterat.
Hwilkett dhe och vttlofwede wiliia effterkomma och widere
inquirera hwarföre dhe sigh hafwa absenterat.
Seden begärede Landt Marskalken att dhe effter middagen
särdeles Landzhöfdingerne, wele komma igen, att accompagniera honom
med Besiuthett opp tili den Högloflige Konungzliga Regeringen
Sedlien sade Landt Marskalken Herr Larss Sparre
Walborne Herrar, Bröder och gode wenner, effter som Jag
nu effter Hennes Kong:e M:tz min allernådig:te Brottningz och den
Högloflige Konungzlige Regeringens befalning vth denna nu wäl
öfwerståndne Rijkzdagh hafuer förträdt och förestått Landtmarskalkz
embetett, och vtlij detta kan wara någet förelupct, så att Jagh
hwariom och Ehnom som dett sig borde Och wäl skole hafwa
skedt, gått vndcr ögonen och comporterat; Så wele j sådant icke
j någen Ond motto vptaga, vthan dott antingen tillskrifwa Sakernes
swårhet och wichtighet, eller och betalnings mig äro opålagde; Men
ingalunda, att sådant är skedt af någon affection till Jllwillie eller
Obenägenhet; Och nu såsom wahnligit och dock alldehles till
en fulkomblig afträdh nu och tillkommende Samquembder och
Rikzdager will hafwa och härmed aflegger och afträder detta berömliga
Marskalkz Embetett, och således nederlegger och ifrån
migh lefrerer min Landt Marskalkz staaf till en annan som beqvem
-
62
1638
ligere kan wara dett att förestå; Önschandes att hwadh nu eenlielleligen
kan wara slutidt giordt oell afhandlat, motte lenda Gudli den
alldra högsta till behagh, Hennes K: M:tt wår allernådig:te Drottning,
Fädernesslandet Och oss allom, och dess trogne Vndersåtere
till ett merkeligit assistence, hielp, och defence. Och att hwar ock
en med godh helssa komma hem till sitt och finna dhe sina widh
god wälmåge, Och således hermed alla och hwariom och ehnom i
synderhet, Broderligm och Wenligen will hafwa Valedicerat och sig
hermed hafwa afdanckatt.
Sedhen betacker och Secreteraren Johan Larsson, tjenstligen
och fliteligen, för allt got bewist, höga och stora affectioner j så
månge Ahr honom betedde Och effter som nu en annan Ordning är
belefwat, att en vthaf wårtt Stånd af Adell härelfter samma Charge
skall emottaga och beträda will han förmoda såssom och fliteligen
beder, att der han i någen motto kunne sig icke hafwa så respective
förhollet, som han fuller plichtigh waridt hade, de wele sådant icke
j argeste motto vttyda, Vthan heller honom förlåta och tillgifva,
Och förblifva honom en gunstig förfordrare och hans Nampn i heste
motto vttyda Och således nu hermed alldehles afdancker ifrån
samma Secretariat Embete, såssom och betacker dem för den stora
promotion och förähring de honom Wellw ideligen hafwa förähret i
denne wälholdne Rikzdag förplichter sig hereffter, att tillbörligen betee
delta ståndet så och hwariom och ehnom all tienstachtighet så lenge
han lefwer.
Derpå betackede H: Knut Posse Herr Larss Sparre, Landtmarskalken,
för den stora Abra, tienst och Omak han icke allenast
i denne vthan i dhe månge för passerade Rikzdager berömligen
hafuer förestådtt och detta Lofliga Ståndet så trooligen hafuer förträdt
och maintinerat; Onschande att han längre hoos dem motte
blifwa; Och wele sådant om honom gerna tillbörligen igen förtjena
och ihugkomma och till dett högsta sig vterligere i hans faueur
recommenderat. Secreteraren Johan Larsson, hafwa dhe inthett annat
ann honom i lika motto till att betacka, för all den Ähra och willig
tienst han detta wårt Adelige och Ridderlige Stånd nu vthj 12 åhr
bewist och troligen sitt Embete förestått bäfwer, att dhe wäl önscha
wille, att dhe längre honom derwidh niuta och beholla motte; Förblifwa
honom alletidh till all benägenhet och tienst igen bewogne,
sambt: och Synnerligen.
Dereffter begärede H: Larss Sparre att Ståtthollerne klockan
2. effter middagen wele komma igen tillstädes att accompagniera
honom opp till Regeringen att ifrån sigh lefrera Rijkzdagsbesluttett.
Effter middagen kommo så alle Ståthollerne tillsammans och
Mars.
63
beledsagede honom opp till Regeringen, Och bar Besluthet Secret:
Johan Larsson dett och öfwerlefrerade dett Rikz Cantzleren Herr
Axell Oxenstierna dett.
Annen dagen kommo några af Adell opp på Ridderhusett och
vnderschrefwo Ridderehuss besluttet.
Dermed ändades denne Wälholdne Rikzdag som var den 3.
Martij 1638.
Johan Larsson.
64
1638
Bilagor.
Bil. A.
Kong: Maij:tz
Proposition, giordh till Rijkzens Ständer här nu församblade, iämpte
en remonstrance öffuer närvarande sakernes tillstånd, medh Aller
nådigst
begäran att Actum på Stockholms Slott den 17
Januarij A:o 1638.
Kong. M:t wår Allernådigste Drottning twifflar intbet, att
Rikzens Ständer, warde sigh nogsampt ihugkommandes, så monge
som på förrige Rikzdagar och Mothén haffue warit tillstädes, och
dhe andre iu låtit sigh vnderrätta, huruledes Ihnes Kong. M:tz Sahl:
Högstährade käre Her Fader, glorwördigst i åminnelse, haffuer vthj
sin Liffztijdh, genom Gudz milde förordning och disposition, medh
mycken möda, tunga, beswär och egen tahra afliulpit åthskillige
krigh, strider och widlöfftigheter, som denne Grönö wårt käre Fädernesland
rnedh en och annan sin naboo war råkadt vthj; Och
på sidstonne medh Kungen och Polnische Cronan, ingått ett Sexåhrigt
stillestånd, ether dy för stridernes swårheet skull man
icke till fulkomligit alTtaal komma kunde: Men är der iämpte för
orsaker skuld, som för detta offta äre förklarade, och alf Rijkzens
Ständer godh fundne, så och för desse fahrlige tijder skull, som
wår Liffztijdh, detto och flere ja fast alle Kongerijker och Respubliker
i Europa äre falne vthj, råkadt på sidstone i dette widlöfftige
och swåre krigh medh den Rommersche Keysaren: Medh andre
ware Naboer Konungen i Danmarck och Storfursten i Ryssland, är
all godh Naboo- och wänskap alt framgeent vppehollet, och hwarken
aff oss eller dem tili annat giffuit teckn eller orsaak in till denne
dagh; Medh Kungen och Polnische Cronan, är för halftredie åhr
sedan, effter det Sexåhrige Stillestundz förlopp, sådan wapnehwijla
och stillestånd förmedelst wisse och beqwäme conditioner på Tiugu
Sex åhr förlängd, och alt sedan på bägge sijdor, så wijda man än
afftaga kan, erhollet och förwarat wordet. Kriget medh Keysaren
för denne Chronans säkerheet oss opåträngdt, och till wäre religions
förwanters i Tyskland frijheet och conservation angånget, haffuer
H:s K. M:tz nu mehra hoos Gudh Sahl: Käre högtährade Her fader
wedh sin liffztijdh sökt medell och wägar att bijläggia, och H:s K. M:t
sedan taget alle occasioner i acht, sökiandes och alle Ghristelige,
Januari.
65
billige och forswarlige medell att afflada Oss och Rijket den bördan,
och sättia Fäderneslandet i en roligh Stat
Men fienden, förstärkt genom nästan alla våra bundsförvandters
affall, hade med stegradt mod fullföljt kriget, och till de
affallnes egen, och samtliga Tysklands olycka uthredt förföljelse
och elände i alla delar af landet, dock särdeles de södra. I de
norra orterna hade vapenlyckan varit omvexlande, i det Baner
efter segren vid Wittstock 1636 åter inträngt i Sachsen och dess
omgifningar, men sedermera måst vika för förenade Kejserliga
och Sachsiska härar, gjort ett lyckligt återtåg till Pomern, och
länge försvarat dess gränser, men slutligen äfven förlorat några
orter i Vor-Pomern. Fredsunderhandlingar hade emellertid alltjemt
fortgått, först under Sachsens, sedan under Brandenburgs,
slutligen under Danmarks bemedling, men alltid förgäfves.
Dette är nu således Summewijs och korteligen refererat hwadh
härtill wedh Kriget och Fredztractaten huffwudsakeligen ähr föreluppet,
och skall så wijda dhet icke tillfyllest och till consiliernes rätte
författning kan sufficient falla, wijdare bliffua berättat och vthfördt:
Och aldenstund så häraff som elliest lätt är att öffuerwäga, sij
och döma, aff hvad last och börda H:nes K. M:t nu tryckes, vthj
hwad fahra Fäderneslandet nu swäffuer, och Gudz försambling icke
allenest vthrijkes, vthan och enkannerligen i wårt käre fädernesland
ähr underkastadt, kräffuiandes snålt, försichtigt rådh, flitigh
omsorg; tidigh vndsätt, krafftig hielp, så frampt H:s K. M:tz Rijkzens
och alle dess trogne Stenders och inbyggiares wälfärd, heder
och säkerheet, skall wara förfächtadt och erhollen, fienden hindrader
att trängia öffuer och in på oss, eller kunna till lijdelige och
forswarlige fredz wilckor beweckter bliffua. Och ähre Rijkzens
Ständer såsom dess förnembste och högst interesserade ledemoter,
enkannerligen för denne orsaak skull sammanskreffne, att taga
Rijkzens tillstånd wäl in och derhoos att öffuerläggia med flijt och
åhuga, hwad medell finnas kunne Fäderneslandet krafftigt att salvera
och försäkra; hwarföre och H;nes Kong. M:t sigh till dem såsom
trogne vndersåtere och gode patrioter, allernådigst försijr, och
begärer att dhe alt dette wele taga i gott betänckiande. Och
1. Först i gemeon öffuerwäga hwad som liijt hörer, och sine
tanckar och gode helsesamme rådh H:nes Kong. M:t optäckia och
meddela.
2. Sedan der dhe öffuer freden något haffue att påminna,
att dhe sådant tryggeligen och flitigt wille göra, doch härhoos tagandes
i acht, att hwad här wedh är att påminna, motte kunna
lil.
66
1638
skee och företagas vthi hemlig- och tystheet, såsom sådane ahrenden
icke annorlunda kunne Tilian skada handteres.
3. Effter och wedh dette swåre kriget enkannerligen macht
påligger, att wij erholla och förwara Sjökanten i Pommern och
Mechlenburg, och der å liggande förnembligste städer, Sjöhampner
och platzer; der medh att förhindra dhet fienden icke sätter någon
krafftig foot wedh Siöen, och der med får tillfälle att arbeta på
sin dessein att komma öffuer till Oss; Sedan så är och der stadd
en godh deel alf Rijkzens Krigsfolk, så generaler som andre officerare
och gemene, som i så lång tijdh ridderligen och manligen haffue
fächtadt för Itijkzens säkerheet, heder och wälfärd: Hwilke
icke kunne eller måge förlåtas vthan högsta wahnheder, affsaknad,
skada och förderf!'; der och afl fienden, någre Ehrlige och gode
fredzmedell skole wara att hoppas och nåå, moste Itijkzens armée
bliffua stärckt och merckeligen förmehrat, så att hon kan holla fält
med fienden, och besättia platzerne till nödtorfft; Hwarföre wille
och Itijkzens Ständer öfTuerleggia på hwadh sätt man till behöffligit
folck, Ryttare och Knechter komma kan, så hemma att försona
och förswara Itijket som göra fienden tilbörligit mootstånd
och holla honom stången oppe.
4. Så kan hwarken folck skaffes widh handen, vthrustas, munteras;
Fästningerne försörias, armeerne föras och vppehollas; med
mindre wed handen skaffes förrådh på Penninger, Spannemål,
Victualie, ammunition, wapn och wärior, och flere sådanne nödtorffter;
förvthan hwilke folcket försmächter; Fästningerne för feel skuld
på dheres tarfTuer komma fienden i händer; alt commendo faller
för Generalerne, och alle gode radh häffna förhindrade; När och
lasten allenest hänger på dem som näst sittiande äre, förkolner
dheres hierta afl den onda disciplin som för felen skull föllier; der
afl moutinationer liooss Krigs folcket, conspirationer boos en och
annan medh fienden och andre olyckor sigh förorsaka; Finnes och
sorn offtast, att dhet man sparer för sin wän, och vndrager Fäderneslandzens
tienst medh åthskillige praetexter och fager skeen,
men mäste deels med inwändande alf oförmögenheet, at sadant förwares
åth fienden, förfaller honom i handen, och han således
stärckes till Landzens oppression och vnderkuffning, medh dhet
som han borde och kunde holias vthe och jagas bort medh; Effter
som dette alt aff nye och kände exempel är att bewijsa, och
blilfuer olTta alf mongen, sedan dbe äre ifrån Land och hwss
föriagade, beklagat. Hwarföre H:s K. M:t nu medan tijdh är och
alt medh roo och ordning kan skee, allernådigst och till dhet högste
recommenderer detta ährendet Rijkzens Ständer; att wela på tijdig
Januari.
67
hielp och vndsättning vthj Penninger och andre nödtorffter wara
betänckte, förklarandes sigh godwilligt eliter H:s K. M:tz Allernådigste
tillförsicht till sådan hielp och adsistence som Rijket wårt käre
Fädernesland kan wara behulpen medh, och denne Rijkzens falma
äskar och kräfluer; Skeer sådant, som H:nes K. M:t förhoppes, godvilligt,
tijdigt, enigt, och frijmodigt, så är dhet ett tecken att Gudh
haffuer i sinnet att hielpa oss; Elliest om annorlunda emot förhopning
skulle skee, wore icke swårt afl' andres Exempel och vthgång
att besluta; IlhetH:s Iv. M:t icke will troo vthan fast ett bättre
förmoda, anseendes den godwiliigheet och troheet, som Rijkzens
Ständer altidh och enkannerligen i H:s K. M:tz högtährade Sahl. Her
faders och så H:s K. M:tz omyndige åhrs tijdh alt hijt till, medh
sin egen mercklige heder, reputation, gagn och förkoffring, Vnderdånigst
giordt och bewijst haffuer, och här effter vthj dhet samme
otwiffuelachtigt framhärdandes warde.
Desse äre dhe Huffwud ährenden som nu falla i consideration
och betänckiande, der opå H:s Iv. M:t förwänter Stendernes gode
rådh, helsosam me adsistence och godwilligt bijstånd: Hwad elliest
aff ringare betänckiande kan wara och Jikwäl kräffuer Ständernes
inrådande, och Rijkzens gagn och bästa fordrar, dhet will H:s K.
M:t låta förlatta i korte puncter och så snart desse äre affhulpne,
dem andre, vthan drögsmåhl communicera och aflhandla låta. Och
är och blifluer H:s Kongl. M:t Ständerne med gunst och nåder wäl
bewågen.
På Hennes Kong. M:ttz allernådigste befalning vnderschriffidt
Axell Oxenstierna
S. R. Cantzler mp.
Bil. B.
V pa Hennes Kong:e M;tz wår allernådigeste Drottningz öfwerlefrerade
Proposition är tiletta Ridderskapett och Adelens, sampt
Krigzbefähletz I nderdanigste wälmeente Swar och Oförgrijpelige
betenckiande. Actum Stockholm den 24. Januarij 1638.
bör hwadh skääl och Orssaker Hennes Kong: M:tt wår allernadig.
te Drottning, och aa thess wegna then Högloflige Konungzlige
Regeringen, bäfwer för gott och nödigt funnidt, theone thess Gudj
loff numehr wälbegyntte allmenne Rikzdag att beramma: Nemb:
pa thett II:s K: M:t theste vttföhrligere och grundeligere låta informera
och vnderretta them sampt: och synnerligen Om hecle Rijkzens
nährw ärende Stat och willvor, både Jnrjkes och så med wåre
granner, Naboer, sampt andre Vttländsche; J synderhett om thet
68
1638
Tysche Krigzwäsendet, sedan wår sidste Sammanwahru sigh hafwer
skickatt och nu anlåter Ther öfwer så wäl som om Fredz tractaten
i Tyschland Hennes Kong. M:tt nådigst hafwer welet låta fordra
Ständernes Radh och betenckiande, och meden tili Freden inthet
stoort hopp är för handen, att H:s K: M:t tå therföre till krjgetz
krafftige vttföhrelsse motte med Råd och dådh biifwa Secunderat,
Både therföre, att H:s Kong. Mitt och heele Rijkzens wälferd
oell säkerhet ther på heroer; Såssom och att wäre Generaler,
Officerer och gode Patrioter, Så och heele wår meriterede
Soldatescha theruthe, som så Ridderligen och troligen för H:s K:
M:t och Sweriges Crono wårt käre fädernessland fächtadt hafwe,
och sigh ännu så stadigt och manligen förholle, icke motte biifwa
skärsätt och förlätes; Vthan Fienden fast heller innan een Valliant
författning förhindras vthj sitt onde Vpsåth, och ändtligen till någre
Ahrlige Fredzmedel hewektter, och fädernesslandet för all ting,
emot all fahra och Olägenhet försäkratt och förwarat warda.
Till hwilken ända H:s K: M:t nådigst låter påminna högeligen
wara af nöden, att Rijksens Ständer på Medell och Vttwäger motte
wara förtänkte, huruledes krigzfolket motte biifwa anselmligit förstärkt
till Hest och Foot; Såssom och Proviant, penninger och
alltt annat Krigz behof! och förrådb, anskaffat till Folkzens vttrustning,
Festningernes förswar och hele Krigzmachtens Nödtorfftige
vnderholdh. Sådant alltt hafwa Ridderskape och Adelen, sampt
medh Krigzbefählet, så wäl af sielfwe H: K: M:tz öfwerlefrerade
skriffteiige Proposition, som then högwijse wälgrundande deduetion;
Huilken på H:s Iv: M:tz wegner af Herrn Rikz Cantzlerens Exellens
mundtligen skedde, vthföhrligen och med mehre vnderdånigst och
ödhmiukeligen wäl intaget och förnummet, sig theropå tillsammanfogat,
sådanne högwichtige Ahrenden efter theres yttersta förstånd,
hörsambligst öfwerlagt och betrachtadt, Och sig theröfwer på effterfölliande
wijs vnderdånigst welet förklara.
Först och frembst frögde sigh Ridderskapet och Adelen sampt
mz Krigzbefählet, vthaf hiertadt och tacke Gudh then aldrahögste
innerligen, att tlye effter Saligh Konung M:tz Konung Gustafz Adolphz
then andres och Stores Ghristelig och glorwördigst vtj åminnelsse
dödelige frånfälle; Och ibland the stoore beswärligheter som therpå
äre folgde och förorssake hafwa haft then stoore lycha och
hugnad till att åskåda H:s K: M:tz wår allernådigite Hrottningh widh
godh helssa och sundhet opå sijn högtährade Salige Käre Herr
Faders Stool och säthe; Såssom och att Gudh then nåden, på alla
sijdor hafwer täckts att forlähna, att samptlige Rijkzens Ständer,
hafwa kunnat säkert komma tillsamman, H:s K: M:tz nådigeste willie
Januari.
69
förnimma, och the framsteltte höge Ahrenden, tijdh och tillfälle
hafwa att öfuerleggia: The önsche sampt: och synnerligen, att
then mildrike Guden, wälle Ilis K: M:t ännu ytterligere oppeholla
och bewara, och låta H:s K: M:t tillwexa och förmehres i alle Christelige
och Konungzlige dygder till Gudz Alira, Fädernesslandzens tröst
och förswar, och H:s K: M:tz ewigwahrende Odödelige Nampn; och
såssom the sig billigt frögde, och stoor orsak bäfwe till att berömma,
att alle saker alltt här till vthj Hennes K: Mtz Nampn, af then
Ilögloflige Konungzlige Regeringen med Rijkzens Radh så wijssligen
och wäl äre föhrde, att Fädernesslandzens Rolighet och all godh
wälgång Jnrikes med thess reputation är worden erhollen. Allttsså
tacke the j lijka motto then Högloflige Konungzlige Regeringen,
tienstligst och ffiteligen, för then gode och trogne Omsårg, så och
Mödesamme beswär the j så motto haft bäfwe och Akalle ther
hoos Hans Gudomlige Maijestatt att han wille Fädernesslandet widh
sådanne thesse Jnländsche Stat, gode och Rolige tillstånd ännu ytterligere
skydde och bew;ara, the höge och gode Herrar Rijkzens
Höge Embetzmätf och Rådh, styrkie och Regere them vtj alltt, så
hereffter, som här till gode helsosamme Rådh meddehla, och opå
the beswärligheter, som Oss ännu af thett Tyselia kriget eller
elliest öfwerhengia, een godh och önschelig Vthgång mildeligen
förlähna.
Hennes K: M:t tacker Ridderschapet och Adelen sampt med
Krigz befählett, thernest vnderdånigst och ffiteligen att H:s K:
M:t sigh nådigst hafwer låtidt behaga, them heela Fädernesslandzens
Stat och ali närwahrende Sakernes tillstånd så vthförligen och
lijka som vthj een Spegel att låta repraisentera. Hwilken H:s K:
M:tz nådigste vnderrettelsse, såssom the med vnderdånigst reverens
och störste contentament vndfått hafwe. Allttsså förnimme the
theraf ganscha gerna, att wäre granner och Naboer, på alla Sijdor
stå med oss i godh Wenschap Fredh och Rolighet, Onschandes att
alle ther widh så stadigt biifwa motte: Twäfle och inthet att
H:s K: M:t och åå H:s K: M;tz w7egner then Högloflige Konungzlige
Regeringen med Rijkzens Rådh, låta sig wara Anläget sådan godh
wenschap på wår sijda att styrkia och vnderholla, j then förhopning,
att the och j lijka motto, sigh emot H:s Iv: M:t och Sweriges Crono
wårt käre Fädernessland tilbörligen betee, och icke sökia att tillfoga H:s
K: M:t och Cronan j någon motto något förfång emot the afhandlinger,
som skedde äre, och wille ther hoos för theres dehl, inthet heller see
och önsche, ann att W j ochså på then Tyscha sijdan vthj lika fredh Wänschap
och Säkerhet motte wrara begripin: Men såssom the både nu och
för thette hafwa förstått, och sådant Nu mehr j sielfwre wercket,
70
1638
nogsampt pröfwat och kunnogtt, huruledes wäre fijender icke Allenast,
sielfwa till ingen redelig och Ehrlig Afhandling hafwa någen
sin haftt någen Lust och alfwar, vthan och omsijder draget en stoor
dhel af wåre Ewangelische Bundzförwantter på theres sijda, Hwilke
ochsså äre både emot store löflten och förplichttelsser Oförswarligen
och emot så många vndfångne Welgerninger Alldehles otacksamme
oss ifrånfalne, Såssom och ther till wendt Wapnen emot
Oss och blefwet wåre Argeste flender. Så kunne Ridderschapet
och Adelen sampt mz Krigzbefählet sigh j ingen motto förundra,
att med them altt här till, till ingen förlijkning kommidt är, och
hafwa the therhoos lätteligen att judicera, thett fredén sig nu så
mycket sw'årare låter practicera, som wederparten är blefwen mechtigere,
och han på någen kortt tijdh tillgiörendes inbillat sigh, att
hafwa haft någen framgång, Ther öfwer han otwifuelachttigtt så
mycket högmodigere och Obilligere warder anstellandes. Nu moste
fuller Ridderschapet och Adelen med Krigzbefählet beklage att wäre
Fiender äre så blodgirige, och j theres onda intention emott Oss
så förstockede; Enkannerligen att hoos een stoor dehl af the
Ewangelische alle vndfångne Welgerninger så alldehles äre förgättne,
att hwarken the eller then fahran, som af thette Kriget, beele then
Ewangelische Religionen tillstundande, blifwa någett attenderade:
Men såssom the likwäl försäkrade äre, att Hennes K: M:t, och åå
H: K: M:tz wegner then Högloflige Konungzlige Regeringen, mz
samptlige Rikzens Rådh sielfwe inthet annat åstunde och sökie änn
att kunna medh Christelige, Ahrlige och säkre wilkor, giöra på
thette kriget en ändschap, och hielpa thetta wårt kära Fädernessland
till någen Roo och hwila; Allttsså ther Fijenden inthett af sijn
bitterhet wälle aflåta; Vthan antten att sökia II: K: M:t och Cronon
med Neesslige Conditioner att wanhedra, Eller ju ingen rett
säkerheet stöde hoos honom att Nåå; Så meimer Ridderskapett och
Adelen sampt Krigz befählet, att man moste befahle Gudh saken
och holla bettre wara, att blifwa wedh något beswär vthj Kriget,
änn att låta sigh antwinga någre disreputerlige och osäkre Conditioner,
Enkannerligen när the betrachte, huru vnderligen Gudh H:
K: M:t Rettwäjse wapn här till fÖrdt och wäilsignat hafuer Såssom
så wäl af andra merckeliga acter som j synnerhet then honorable
och öfwrermotton lyckelige retraitte Herrn Feltt Marschalken Ränner
giorde, förleden Sommer från Torgow (tå emott alla Mennischiors
hopp och tancker H:s K: M:tz armée, är heele Keissarens och andre
wåre fienders macht oschadd vndkommen och salverat) nogsampt
är till att aftaga: Therhoos the och ännu hafwa then hugnaden,
att gienom samma armées så och andre H:s Iv: M:tz Felltt
-
Janliari.
71
marskalkers och Generalers tappre conduite och försichtighett fijenden
så wijdt är blefwen förhindratt att han sitt blodgirige vpsåth
icke bäfwer kunnat elfter sin begierlighet och onda willie eflectuera.
Ty oansedt någre få platzer äre kompne honom j händerne; Så är
dock loffwandes, att hufwudplatzerne alle äre ännu beholdne, och
armeerne i temmeligit tillstånd!:. Ther till ännu månge fohrdeler j
II: K: M:tz hender, Så att Ridd: och Adelen betrachttendes alltt
thette, äre förthenschuld i then gode tillförsicht, att then Trofaste
Guden, ännu wäl kan och wrarendes fogandes, alltt till bettring och
icke låttendes Fijendens Orettwise förehafwende fåå then elfect som
the Åstunde och sigh så högmodigt och stålltt widh thenna tijden
inbilla: Och meene förthenschuldh, att man bör hafwa ett gott
modh fatta wrerckett Manligen och med alfwar, och icke låta then
Ähran och reputation alltidh förr; Men i synnerhet vnder Salig
Konung Gustaf den andra och Stoores Heroische Conduicte, och så
sedhermera II: K: M:tz W’år allernådigte Hrottningz auspicijs öfwer
heele wiriden Ridderligen bäfwer förwerfwatt i någre motto förklenras
med någre olijdelige, Wanwyrdige, Neesslige och Osäkre
fredz wilckor, vthan heller ännu gior sitt yttersta till Krigetz krafftige
foortsettiande; Jnn till dess fienden sig någorledes läncker,
och H:s K: M:t och Cronon gifwer tillfälle med Ähra och säkerheet
således att skillies ther vth; Så at Saligst II:s K: M:tz lofwördigeste
intention tå thette Krigett begynttes, må någerledes blifwa erhollen.
Och detta är således Ridderskapzens och Adelens sampt
Krigzbefahletz förklaring till den förste Puncten.
Then andra betreflende och Fredztractaten: Endock Ridderskapet
och Adelen med Krigzbefählett inthe twifle, vthan äre fast
mehre ther på försäkradhe att H:s K: M:t och åå thess wegne then
Högloflige Konungzlige Regeringen med Rikzens Rådz Rådh theruthj
weeta at rämma the bestå Consilier, elfter som them sådanna
saker best äre bekände. Och the ther hoos wäl wethe, att the inge
Occasioner till att tractera här till hafwa, sigh låthett gå förbij
vthan så wäl igenom åthskillige fremmande Potentaters Vnderhandling,
som egne ännu vthj Tyschland stadde Commissarier, sigh hafwa
winlagdtt någen afhandling och ändskap på thette Ivrigett att
Nåå: Docklikwel såssom för thette theres eenfaldige betenckiande
icke hafwer waridt Hennes Kong: M:t misshageligitt, Så låta the
thenvidh ännu först och frembst bewända; Och wele för theras
perssoner hermed och j geemen vnderdånigst hafwa Rådtt och bedett,
att ochsså herelfter inthet tillleile motte låthas vhr händerne,
Vthan all tidh någen förordness, som taga alla lägenheter till att
tractera i Achtt, att om Gudh then nåden täckes föriähne thett fl
-
72
1638
enden till någen Åhrlig oell redelig tractat inclinerade, på wår sijde
tå till een förlijkning inthett motte fattas. Men om fienden tlieremott
finnes framgeent thertill Afwogh och Obenägen, at tå skulden
af Alt fölliande Blodz Vthgiutelsse inn på honom komma motte.
Ther och så wore, att Hennes K: M:t något ytterligere vthj samma
Ährende teckes j mere eensslighett, att lute föredraga och berådslå.
Tå wele Ridderskapet och Adelen till then Ände hafwa ett Vttschott
i beredskap om Hennes K: M:tz nådigste willie och hörsambligen
att effterkomma.
Till dett Tridie, Elfter såssom H:s K: M:t nådigst bäfwer lathet
repreesentera huru nödigt och last Oomgängeligitt är, att mehra
Folk. motte vttrustas, thermed armeerne att förstärkia och Siökantten
att förfächta och förswara såssom af hvilkens Conservation
H: K: M:tz och Fädernesslandzens säkerheet, een stoor delli dependerar.
Sa ändock Ridderschapett och Adelen inthet twifle att II:s K:
M:t och åå Hennes Wegner then Högloflige Regeringen och Rijkz
Rådh sig låta wara anlägett, sådant förmedelst fremmande och andre
Werfninger, så wida thott sig låter practicera och medlen
kunna tillåta att Ersettia och vnderstödia, Anseendes thett stoora
beswär som Continuerlige Vttskrifningen förorssaker och Rijkzens
theraf fölliande Olägenheter; Dock likwel när the besinna af hwad
skääl och Orssaker och till hwad Anda wara Lofliga Förfäder vthschrifningen
hafwa inventerat, och therhoos befinna, att thett i
många tijder till Fäderneslandzens stoore gagn och säkerhett är
blefwet brukatt, Sa achtta the inthett wara skäligere och bettre
för thenne tijden, eller thett som i thet fallett till H:s K: M:tz och
Fädernesslandzens säkrare bjstånd lände må, Ann man thili thet
wahnlige Vttschrifningz medlet träder. Och jw för jw heller söker
therigenom war jnrikes militie att förstärkie: Hwarwid ehuru
wäl Ridderskapet och Adelen (kännandes then börda them hertill
heraf är tillwuxen) godh fogh och Orssak hafwa kunde, att stå
på theres gamble wälfångne frjhet och privilegier, och sigh förbeholla
then Retlighet them tillstår innan fredzmilen och fast mehre
Råå och Röör; Jcke thess mindre på thett att H:s Iv: M:t så wäl
som theres andre medledemoter, måge see och pröfwa Ridderskapzetts
och Adelens wälwillighet, till att i thett fallet och elliest H:s K:
M:t och Fädernesslaridet theres troplichtige skyldighet och alfection
wurkligen att bewjse: Så wele the widh Närwahrende Rijkzens
tillstånd, theres Rett så wjda nuget låta anstå, Och hermed godhwilleligen
samptyckie, att een Almen vthschrifning må opå theres
Landbönder, the som äre, så wäl innan fredzmilen och Råå och
Röör, såssom ther vthan och nu vthj Wintter och med första an
-
Januari.
73
stellas, alldehles på sätt och Wijs, såssom then förledne Wintter
biel' bewilliat och hollén. Ridderskapett och Adelen förhoppes, att
thermed skall Krigzfolkett blifwa förstarktt till ett merkeligitt antaal:
Men om så wore att öfwer förhopning innan Åiir och dag
ingen fredh kunde blifwa erhollen: Tu äre the äntå Ofwerbödige
Hennes Kong: M:t theres wälwillige tienst theste mehre att betee,
till att äntå, vthan någen widere sammankallelsse, låta gå een Ijka
sådan Vthschrifning som föresatt är, om Wintteren 1639. Elliest
medan vtj Landzänderne finnes månge Ödeshemman, Så hafwa
Ridderskapet och Adelen welet vnderdånigst stella vthj H:s K: M:t
och then Högloflige Regeringens gode betenkiande Om icke Rådeligitt
och gagneligit ware kan ther någen kunde finnas, af hwad
stånd thet helst wore, som sådanne hemman emot Rustning wille
optaga, then samme med någen särdeles frihett att benåda. På
thett militien till hest sålunde kunde förstärkias, och landet tillika
mehra blifwa brukatt och besatt. Hwilkett theres wälmeente Oförgrijpelige
förslag the Vnderdånigst bedia, att II:s K: M:t och
then Höglofliga Regeringen med gunst och Nåder wille optaga
och förstå.
Till thett herde och Yttersta. Hwad penninger Proviant och
andra Medell, som till sådant stoort Krigzwäsende fordres widhkommer;
Så will Ridderskapet och Adelen förmoda, att Hennes Kong.
M:t theres benägenhet, till att alltidh i thett fallet giöra II:s K: M:t
och Fädernesslandet alltt möyeligitt bistånd nogsamptt pröfwat och
Orssak hafwa gunsteligen att erkenna. Särdeles hoppes att the,
att såssom the then wälfångne frjhet the altidh hafwa hafft på
stoore Tullen till H:s K: M:tz stoore tienst, och the andre Ständernes
merkeliga lijsa, hafwre på några Åhr låthet hwjia till theres
eget beswär och Olägenhet, at sådant blifuer tilbörligenn ansedt
och widh önscheligere Lägenhet till thette Ståndetz bestå ihugkommett:
Och oansedt the wäl hade månge wichtige Orssaker sigh
i thet fallet Numehr att excusera: Lijkwrel såssom the allaredo
godwilligt och sielfkrafdt (settiandes och så wijdt theres privilegier
afsijdes). Vthan någet Allmeent Mothe hafwa till samma T ullfri—
hetz Cession änn på någen tijdh bewilliat, therigenom the äre försäkrade
at Hennes K: M:t och Grönön anseenligen skall blifwa hulpen
och Vnderstödd: Så låtbe the ochsså icke allenast widh så
dant
theres bewilliande inn till Vthlopet af the vttlofwede termin
heroo. Vthan wele äntå ochsså mycket mehre theres trohet till
II:s K: M:t och kärlek till Fädernesslandet att betekna vthan någor
respect så widt på theras privat beswär och interesse hafwa bewilliat
och samptyktt till Boskapz skatten af theres Landbönder
74
1638
effter sätt och wijs som then Nästförledne Åhr, är vttgången, Vpå
nästa Tw åhr tillgiörandes, ehwad Kriget så lenge wahrar eller
eij, dock allt tiletta mod Otwifwelachtig tillförsicht och Vttryckeligit
förbehold att sådan och all annor theres godwillige accommodation,
icke skall wara them och theres Stånd nu eller framdehles i
nå gen motto förfängelig, eller drages them tili någelt praeiudicerligitt
exempel; J thett öfrige (innes Ridderschapet och Adelen, såssom
trogne vndersåter och gode Patrioter, alletidh widige och redebogne
för Hennes K: M:t och Fädernesslandett att Vpsettia och
hafwa Ospart, Lijf, blodh och all theres förmågo.
Och bodie the ther boos sampt med Krigzfolkett, att H:s K:
M:t themia theres förklaring med Nåde will ansee, och att H:s K:
M:t så och åå Hennes K: Mtz wegne then Höglofiige Konungzlige
Regeringen och samptlige Rijkzens Rådli, wele sigh theres Stånd
alltid låta till thett bestå wara recommenderat.
Bil. C.
Puncter
Hwilke H. K. M:t wår AHernådigste Drottning och Fröken,
haffuer achtat nödige att ställa ytterligere till Rickzens Ständers
öffuerwägande, medh begäran att öffuersij och ötfuerläggia dem
wäl, och elfter som dee icke ringa ähre Riket och Ständerne
sielffue ahnlägne, medhdeela II. K. M:t ölfuer dem sitt rådsamme
och gode betänkiande, och sedan hielpa allt desto bättre och
richtigere att elRerkomma. Actum Stockholm den 24 Januarij
A:o 1638.
1. x\hr kunnigt och allom wetterligit, att ibland andre Rickzens
Jnkombster, som ordinarie bördan vnderstödies afl, ähre Kyrckie Tijenderne,
medh hwilke allt ifrån förste reformations tijden i Rijket,
först det Andelige ståndet, enkannerligen Bischopperne, SuperJntendenterne,
Kyrckieherdarne i Städerne och en godh deel flere å
Landet; Sedan Academien, Scholerne Hospitalerne och Siukestugerne;
Så och Domkyrkierne och andre bliflua oppehålldne, få
deres wederlagh, wijn och oblatz korn; Bliffue bygde och vnderhålldne;
Och hwad som öfTuerslipper älir wändt till åthskillige
Rickzens nödhtorflter. Och hatfue samme kyrckietijender intet ringa
giordt i begynnelssen, så länge den Påwesche Superstitionen behöllt
någre strimor qwarr i follksens hiertar; men nu åhr och åhr effter
hwart annat afl' alle stånd och vthur åtskillige fager skeen, så afftagit
och förkortade bleffne, att Tijenderne näppligen mehre kom
-
Januari.
75
ma i betenckiande. Den ene föregiffuer privilegium, sådant intet
brukandes, men mehre missbrukandes; Den andre tager sigh där
effter vtan privilegio: Den Tredie prfetenderar ingen rätt, men tager
bortt och döllier vndan, aff egen willie, oachtadt hwadh Gudh
boos Proplieterne och annorstädes där om säger; Eij heller skötandes
om Gudztiensten, derigenom eller Regementet skulle förfalla. Effter
nu oemotsäyeligit ähr, att där igenom så Gudz försambling som
Rijket, tager en stoor affsaknadt; Och warde en godh deel aff Ständerne
sielff wettandes att göra vnderrättelsse där om; Därföre begärer
H. K. M:t att Ständerne detta wele wäl ötfuerläggia, wara på
bother i tijdh betänckte, och II. K. M:t därvtinnan medh radh och
dådh bespringa.
2. Så ähr och förr en godh förleden tijdh H. K. M:tz salige högt
ährede käre Her Faders tijdh, bleffuet aff alle Ständerne godt funnit
att till Rickzens swåra bördas deste bättre vtförande, den Lille
Tullen giffuas skulle, N. den 32:de penningen aff alle dee wahrur
som till Torgs och Salu föras, så och Accisen aff allehanda dricker
i Städerne. Och endoch samme Lille Tull och Accis, såsom
den där den fattige litet rörer, och kommer mäst på dee rijke och
förmögne alin, fuller kunde vara en godh understödzell för Rijket
vthi desse besvärlige tijder, om där medh richtigt tillginge: Men
alldenstund få finnes som icke hindra hwadh dee kunne, eller jw
medh sitt directe eller indirecte emotsättiande, och vndandragande
förminska hwadh förminskas kan: Så haffuer H. K. M:t icke heller
kunnat gå förbij, att påminna och till sinnes föra Ständerne
hwadh här vthi passerar, medh allernådigst begäran, att dee allt
wäl ötfuerläggia, och en sådan förordning wele hielpa att göra och
executera, att det icke allenest medh orden, vtan i Wercket må w^ara
en hielp och Jnkombst, och att icke allenest dee godhwillige vtan
och dee andre måge göra hwradh hwariom och enom ahnstår.
3. Så haffuer och på månge Rickzdagar och elliest varit klagat
öffuer dee åthskillige wicht och måhl som i Rijket brukas, därigenom
alle, dock enkannerligen den menige man, märkeligen bliffuer
försnilladt: På det nu sådant en gång må få sin richtigheet will
H. K. M:t att och Ständerne detta nu ötfuerläggia, och H. K. M:t
deres gode radh där öffuer medluleele.
4. Öffuer skiutzfärdernes affskaffande ähr som offtast tracterat
wordet, och haffuer H. Iv. M:t låtit sigh till det Högste wara ahnlägit,
där vthi måtte ordentligen tillgå, och den bäste moderation
skee, som till att erholla wore; Men såsom oordningar lätteligere
ähre att beklaga ålin boota, enkannerligen nähr Rickzens tarffuer
komma och gitfua tillfälle där till; Altså ähr lick wäl bjlligt, att det
76
1638
oskääl medh sigh förer, eller elliest bringer in ett otijdigt beswär
lör Vndersåterne, må alTwärias och hindras, så mycket möyeligit,
och fördenskulld såsom II. K. M:t sieKT till allt det ähr benägen,
som kan lijsa H. K. M:tz Yndersåtere, och sigh göra låter; Så
twiölar H. K. M:t icke, att och Ständerne gerna bära deres rådh
där till, och optäckia Ihnes K. M:t hwadh medell och wägar dee
där till tiänlige finna kunne.
5. H ines K. M:t förnimmer och fast, att i alle Landzändar bliffuer
den ene Sqwalltan elfter den andre oppsatt, Odelqwarnerne i
Eijket, så Cronones som andre gode mäns till ett märkeligit förfång;
Hwilket medan det olagligit ähr, och drager mycket annat
etfter sigh, måste och der opå böter skaffas, och begäres Ständernes
rådh härwtinnan.
6. J lijka måtto blilfue och nu alle skogar, så allmenniges som
andre medh nye Torp bebygde och uthuggne; Och så där iempte
medh oskälige swedieland uthödde och förbrände, att man mångestädes,
där gode skogar förr haffue städt, icke nu kan få en Timberstock,
ja som offtast icke halfuer sin wedebrand, gamble bohlbyar
till märkeligh skada; och bergwärken medh hwilke Gudh
detta Rijket enkannerligen wälsignat halfuer, till skada, och kan
skee, där det icke i tijdh hindras, till förderff och ödeläggning, och
Rijket till en obotelig alfsaknadt; J lijka måtto hugges och bärande
skogen bort; Så förödes och Cronones parcker och jachter,
twert emot Lagh och laga stadgar. Nu ähr fidler wist att detta
Rijket ähr widlyfftigt, och ligger mycken godh iord obrukadt;
Månge land och provincier älire och medh skogh öffuerflödigt bewuxne,
och liggia ofruchtsamine, så att man väl haffuer orsaak,
mångestädes landen att förbättra, och skogen och byskar alfredia.
Men så måste sådant docli skee medh skääl, och på dee orter
där man icke mehre skada gör ähn gagn; etfter som och bärande
trän, Kongens parcker, Högh Diur och annat sådant bör tagas i
acht till Ilickzens gagn och heder. Hwarföre och II. K. M:t detta
nödigt halfuer funnet Ständerne att förehålla, och deres gode rådh
der ölfuer att fordra och taga.
7. Medh gelldgörande och betalningen går i Rijket fast oordenteligen
till i det den ene borgar oskäligen vth, och den andre betalar
aildrigh eller seent; Där igenom månge olägenheter hoos allehanda
ståndz persohner sigh yppa och tilldraga, och mången fattigh
man, särdeles ibland borgerskapet komma ifrån all sin nähring
och wälfärd, såsom den där olfta sitt godz alf androm lälma
och borga måste; Och nähr han intet blilfuer betalt, kan han eij
betala sine creditorer, och där igenom drager månge medh sigh
• Januari. 77
på förderff. Medan nu H. K. M:t gerna sijr sine vndersåtere högh
och lägh, att siellf niuta rätt, och androm göra rätt; Och det förvtan
intet Regemente bestå, mindre florera kan; Halfuer H. K.
M:t hållit före att vara värdt till att betänckia, om icke åhrligen
ett omslagh, där alle gielld betalas måste, vnder wisse conditioner
i Rijket måtte opprättas och ahnställas; och begärer här öffuer
Ständernes rådhsamme och gode betänkiande.
8. Sidst wete Rickzens Ständer sigh wäl att ihugkomma, Huruledes
i Regeringsformen ähr lörordnat, att alle dee sorn Embeten i
Rijket bekläde, ifrån den högste tili den ringeste skole åhrligen
göra räkenskap för deres Administration: Hwilket såsom det helssosambligen
och Ricksens skada tijdeligcn att förekomma, så och
Invar och en att tillhålla till flijt och troheet ähr stiftadt och aliri
sedt:
Alltså haffue åå II. K. M:tz wår allernådigste Drottnings
wegner, dee gode Herrer alf Regeringen icke allenest gerna emot
andre welat taga i acht, ytan linne sigh siellfue skyllige i framtijden
och nu att låta ölfuer sigh gå, och göra för deres administration
reda och beskeedh, wäl tagandes i acht att sådant nu medan
allt bootas kan medh mindre deres fahra och medan allt i Lilfuet
och minnet ähr, ähn sådan göras kan. Men ehuru wäl dee gode
Herrar fuller då och då göra sitt till saken, haffue och siellfue
förr tu åhr sedan satt sigh där ölfuer, rättandes allt det görligit ähr,
och tillhållandes Invar och en att ellterkomma sitt embete medh
flijt, och skalfandes dem alf som dee sij icke w ara boot att förhoppas
hoos. Lickwäl befinne dee sigh medh Rickzens närwarande
besw^ärlige tillstånd så adgraverede, att dem lnvarken räcker tijdh
eller tima till, så att hvarken deres llijt, arbete, kralfter eller
tijden kan tillräckia att så allt ölfuerläggia, ölfuersij, skärskåda,
alfdöma, såsom ährendens wichtigheet consequence, Rickzens Interesse,
och deres eget sam wett och ähra, plicht och willie kräffuer;
Hw'arföre dee och icke kunne låta detta att opåminna och gilfua
tillkenna åth Rickzens Ständer, på det dee deste bättre H. K. M:tz
och Rickzens interesse kunne taga tijdigt i acht, och medhdeela H.
K. M:t oell åå dess wegner den Konglige Regeringen deres gode
och helssosamme rådh, huruledes man sigh och så vthi detta ährendet
skall kunna åthbära, att allt richtigt och ordentligen må tillgåå,
och intet det H. K. M:t och Rijket till tienst kan lända blilfua
försummat. Detta ähr
78
1638
*
Bil. D.
Opå Hennes K: M:tz wår Allernådigste Drottningz andra
proposition öfwer några Puncter, som Riket och sielfwe Ständerne
icke ringa anlägne äre, att öfwerwägas till bettre richtighett.
Ar detta Adelens och Ridderschapssens eenfaldige vnderdånige
förklaring och hetenckiande. Ridderh: den 5. Feb: 1638.
Till thett första, Ridderschapet och Adelen, förnimma fast ogerna,
at allehanda lehl och oordninger wid Kyrkio Tijendens erläggende
sig dagligen yppa, och således på någen tijdh tillgiörandes
hafwa förinehrat, at H. K. M:t och Chronon villi then samma rentan,
som elliest för thette bäfwer waridt ibland andra Cronones Jnkompster
och intrader een merkelig hielp och bistånd, befinner een
stoor afsaknad och förminskelsse, och etfter H. K. Mt Ridderschapssens
och Adelens betenckiande, huru sådant bäst kan wara att
bota och bätra, nådigst täckies fordre och krafla. Så är j thet
fallett Ridd: och Adel: wälmente swar, rådh och mening at nödigt
är thet theröfwer rett information blifwe intagen hwadan sådan
oordning förnemiigast härrörer; Hwarwidh Ridd: och Adelen förmeene
att oansedt någon af theres Stånd, thet the dock inthz wele
förmoda, och jw inthet hoppas i någon motto at kunne hecle
Ståndet blifwa imputerat, sijn rettmätige frihet icke motte hafwa
rett förstått eller wijdare extenderat, än sig borde: Hwilkett
the och billigt achta hoos them som så wyda med skiääl finnes
hafwa sigh någorledes förseedtt att böre ändras och afskaflas.
Thett them likwäl i theres wälfångne rättighet och frjheet, att ware
icke allenest på theres egne Sätes och Ladugårder, vtlian och andra
gårdar och Torpare, som innan eenschyltt Råå och röör äre belägne
för Twedelerne af Kyrkio Tijenden elfter privilegierne alldehles
frije och exempteredhe, icke måtte något hinder eller förfång
anmodatt wardha; J betrachttende at the som sådane Torp och
gärder vnder Råå och röör besittia, antten brukes mestendehls till
dageligit arbete wid Sätessgårderne, eller och thermed af Ridd: och
Adelen till theres gamble tiänare förlähnte. Och therhoos at Ridd:
och Adelen alleredo tbjl H. K. M:tt och Fädernesslandzens tienst
hafwa betedt sigh så godhwillige till att låta theres rett och frjheet
som the i Iijka motto hafwa innan råå och röör på Vthschrifningen
Boschapz och qvarntuls Penningerne å thett till een tidh anstå
och hwjla till theres stora skada och beswär; Therföre the så
mycket mehra förmoda, att them then frjhet som them i kyrkiotijonden
efter privilegierna tillstår icke motte i någen motte blifwa
Februari.
79
förkränkt eller förringat, elfter som thett vthan theres största praeiudicio
inthett kan skee eller af them elftergifwidt wardha. Men
ther så were, at någen af oförstånd eller eiliest samma sitt privilegium
emott thess rette innehold och förstånd vnderstod sigh att
missbruke, thett the likväl förmoda hoos theres Stånd inthz mycket
finnes, och jw wele thett så widt hafwer excuserat att thet
af ingen mottwiliie, vthann annadt missförstånd skedt waa. Så holla
the skäligt och gått at II:s K. M:t anten igenom serdeles ther
till förtrodde personer theröfuer inqvirera, om någen och hwilken
som j thett fallett någen mehre förswarer vnder sådan frjhet, änn han
med skiääl efter privilegierna så och gammul Vhrminnes häfd eller
rotta Råågång och Boolstadzrett, bewijsa kan att wara på sijn
eenskyltte ägor belägne, eller att han ther öfwer någet serdeles
privilegium kan framleggia På thett feelen i så motto kunna
afskaflas och ther öfwer een wiss ordning författas; och ther man sedan
sådan rättmätig och Ridd: och Adelens theres privilegiers rätte
förstånd Oförfängelige ordningh öfwer fredde, at then effter giord
skälig åthwarning motte blifwa straflett och ingen Particuliers febi
eller förseende i thett fallet drages anten beele Ståndet eller någon
annans oskyldigbz till ineen eller förfång; Ther widh Ridd: och Adelen
sigh förbeholla att om widh sådan Ransakning een eller annan
funne sig graverat, att då excecutionen så länge motte anstå till
thess then samma kunde sijne skiäl tee. Och then Höglollige
Konungzlige Regeringen sig theropå forklarer, och läte saken få
een rättfärdig sentens och domb. Elliest twifler Ridd: och Adelen
inthet och är nogsampt witterligitt, at hoos een Part afl- the
andra Ständerne finnes j Kyrkio tijendens vthgiörande stoort missbruuk
och Vnderslefl j synnerheet hoos een partt Krigzofficerer Prester;
Så och Fougder Skrifwere, Kiöpmän och andre flere, som in
gen
rätt eller privilegium hafwa att stödia sig widh och liqwäl
tillegna sig lijka och een dehl större frjhet än Adelen, och
således vnderstå sig Chronones deel att innehafwa och förholla.
Så är och nogsampt kunnigt huruledes störste delden af Allmogen
i gemeen icke vttgiöra Kyrkiotijenden som sig borde, vthan
contribuera och skicka allenast i Kyrkioherbergett hwadh them sielfwe
lyster: Etfter såsom theröfwer på månge åthskillige Rikzdager
för thetta är blefwet stadgatt, och doch alltidh warit klagomåld och
beswär och lijten hettring här till förspordh. Hwilkett alltt ordentligen
att förekomma och thesse beqwämare att bota, är Ridd:
och Adelens wälmeente Rådh och betenckiande, att H: K: M:t
nådigst täcktes vthj alle Landzender läte förnimma och antekna,
alle theres Nampn och hemmvist, som sigh således vthan skääl
80
1638
ifrå Kyrkiotijenden vndandraga och them igenom Landzhöfdingerne
åthwarna låta, att the sig retta och sådant missbruk alldehles afskaffa.
Och meene the gott wara att j thette fallett ett Special
patent motte på nytt vthgå, therutj Ridd: och Adelens rätt och frjhet
egentligen och them oförfängeligen declareredes. Men the andre
Ofrälsse perssoner alfwarligen och med straff ther till bindes att giöra
H:s K: M:t och Chronan och alle som wederbör, theres tillbörlige
tijonde sasson) Lagen är Lijkmätig; På thett om någen therföre
vnderstode sig widere missbruk vthj Kyrkiotijonden att fördfwa, then
ta terföre motte blilwa lagligen näfster och straffader vthan nåder.
Och synes them j lika motto gott wara, på thett missbruket boos
gemene Allmogen motte afwärias, at antingen Häredzhöfdingerne
eller och andra wissa Inspectores, vthj hwart häred och sokn förordnades,
sorn ther åhrligen holle på någen wiss tijdh inquisition
och effter kyrkioherdens Treding och Kyrkionnes Sex mäns berättelsse,
giorde wisse förslag på Tijonden effter hwars och eens
gårdz lägenhet, vthsäde, brunk och åbrswext, thet och strax låta
rekna och antekna Cronones Twedehler, jempte Kyrkioheerdens
treding på akeren, tage theraff prooff och mååt, och läte så ther
effter lijenden Invar och een blifwa anslagen och pålagd. Hwilken
inspection om then med trohet och flijt blefwe på någre åhr practicerat;
1 wille Ilidd: och Adelen inthet att H:s K: M:t innan kortt
skulle vtj Tijenden befinna een stoor förändring och förbättring,
och at therigenom tillfälle gifwes skall till mehre richtighett vthj
fienden, och seden Cronones jnkompst märkeligen blifwa förkofratt.
Hwad till thett andra om lille Tullen och Accysen blifwer berördt.
Så effter Ridderskapet och Adelon wel weta, att then samma
Palagun, är aff them och andra Rijkzens Ständer för besynnerlige
anseenlige Orssaker skuld belefwat, Icke heller widh thette
Rijkzens tillstånd så lätteligen ophäfwes 'eller förandres kan wele
the förthenschuld gerna önska och see, at then så blefwe nyttiat
och mechagerat, och H:s K: M:t och Grönön therigenom någet större
bistånd hafwa kunde, och therander icke så store orichtigheter
föregåå. Och för theres Perssoner wettle sig i thett fallett inthet
skyldige, vthan bäfwe alltijdh och thott ännu gerna giöra och effterkomma
hw7ad som lörafskedet är; Men som them tycker moste
kanskee någet fehl ännu finnes vthj sielfwe formen af executionen,
Särdeles att j Städerne icke alltt är brachtt vthj then gång som
afskeden intendera. Therföre tyckes Ridd: och Adelen oförgrjpeligen
wara Jtt at then gamble Ordningen tages före af wisse Perssoner
igenom then Konungzlige Regering:)) thertill förordnede skärskoddes
så aff them huru ett eller annat wore Efterkommet: Feelen som
Februari.
81
theremot wore inrijtade, och huru thette wore att ändra och förbättraj;
Och at samma Ordning seden något strictere förnyades; Och
Landzhöfdingerne blefwe jempte andra Magistrater alfwarligen befahlatt,
then nogare häreffter att executera: Till thett andra, Meene
the och att opbördsmennerne beställande och Jnstruction kunde ther
hen formeras så att them inthz gifz tillfelle til! Otroheet, vthan the
altidh wara skyldige, att lefrera hwar och en som någet förtullar,
sijn Zedell och quitense, och themia strax förplichtas för änn något
lossas, then samma att lefrere till Jnspectoren eller någon annan
vnderhafwande Magistrat i Staden, at således Rekningerne kunde
Contralores och ingen orichtighet förorssakes; Såssom och i thet
fallet mehr till opbördzmanssens frucht och alfwar tiente, att sådantt
alltt blefwe honom starkare inbillat. Till thett Tridie efter månge
Pertzeler bäfwe waridt vthj förre lille Tulzordningen inthz specificerade,
theraf vndertjden träta emellan opbördzmannen och then
som Tullen uthgifwa borde, äre förorssakede. Så holle Ridderskapet
och Adeler) bettre, att thesse Partzeler, the mäste nian
kunde blefwe anteknade och j ordningen taxerade, sådane Trätor
och theraf fölliande widlöfftighet att undwjka: Dock hafwe the
thette therhoos welat sig förbeholla att ingen Ny Valvation eller
förhögning motte giöras emot then prijs, som uthj förste bewillielssen
af then rantta är lefreratt Nemb: till den 32 Penning af hwar
daler. Med mindre the theröfwer tillbörligen och theres godwillige
samptveke tagett warder. Seden förmode tile och såssom Adelige
Perssoner inthet at blifwa på theres egne wagner, Hester Sleder
eller. Rother någen ohöllig inquisition vnderkastade, Vthan att Opbördzmannen
och hans Tiänare sig i thet fallet effter förre afscheed
discret och oiörv. ijteligen comportera.
Till then tridie Puncten förklara sig Ridd: och Adelen således,
at the wäl kunna see och pröfwa, hwad stoor skada som Grönön
och inthet mindre the och andra in particularj finna af måål och
wichtz Olikheet och eendehl falsckhet i Riket; kunne och förthenschuld
inthz till fyllest tacka och berömma H: K: M:t och åå thess
wegner then Högloflige Konungzlige Regeringen som sig så högt
anläget låter wara, sådantt att emendera kunna fuller för theres
perssoner föga ihugkomma; Men förmeene liqwel eij Orådeligit wara
om Altt anstältes effter Stockholms Stadz wicht och måål. Dock
så att Cronones och andres privatorum renta och rättigheter som
wicht och måål äre vnderkastade, motte på alla Orter och vthj
alla Städer och Landzender thereffter jämkas och proportioneras,
så att ingen i then motton skeer något förfång. J synderhet, att
lil. 6
82
1G38
Bergzlagernc vtlij wiclitten icke må lijda något meen eller
skada.
Huru till thett fierde, den Oendelige Gest: och skiussning sam
ännu så wiil Cronones som Frelsse bönder högeligen beswärer kunde
förekommes. Dertill bäfwe Ridd: och Adelen vthj de förre Rikzdager
nogsampt på den öfuerlelrerade skiusslärds ordinantien sig
förklarat, förhoppas att hwar den ståltes vthj en god execution
och Krögare och Werdzhus på alla wägar vprettades, skulle derigenom
den beswärliga Gest: och skiussning som alldrarnest beswärer
allmogen och hoos Cronon så wiil som Frelsett så innan som
vthan frcdzmilen Råå och röör inrittat lijsas, Och Ridd: och Adelens
så wida widh theres wälfångna privilegier åthniuta: Men der
H:s K: M:t och den Högloflige Konungzlige Regeringen någen bettre
och lindrigere, Oss wele föreslå, som gemeene Allmogen och den
Rehsande Man wore beqwämere och drägligere, wele the sin mening
och betenekiande, Ythi all vnderdånighet der till gifwa.
Hwad the Nye Sqwaltter som öfwer beele Rikett Odellqwarnerne
till meen bygde och ann bygges, afskaffende widhkommer. Så
begiire Ridd: och Adelen vnderdånigst, att Lagen och den Högloflige
Konungzlige Regeringens förklaring sampt wäre privilegier må handthalwes
och executeras, och icke tillstädias någen privat perssoner
som äre Prester, Ryttere och Bönder, att byggia eller vpsettia någre
sqwaltter eller Wederqwarner, Cronones, Adelens eller Andra
privilegierade Personers Qwarner och lägenheter förnähr och till Meen.
Meden the Oendelige Ahrlige Swedierödiande och Torpz vptagende
beswärer och gior Mången så Cronon som Adelen stoor skada
på dehres skog och mark, och icke väl kan förhindras och aldeles
vphäfwas: Derföre synes wara Ridd: och Adelens vnderdånige betenckiande
och begäran, att der lägenhet är och gilz, at Torp kunne
rödias på Cronones och Adelens enskyltte ägor, att dett icke motte
förbindas eller theres Stånd förtagas; Helst der man kan pröfwa, att
med tijden derutaf kan blifwa heela eller halfwa hemman, Cronon
och Adelens Jntrader till förmehrelsse; Vtj dett öfriga när dett sidsta
Il:s K: M:tz vttgångne Mandat blifwer handhafwet och executerat,
skulle wäl sådane skaddige Swedie Rödninger och Torp vptagandett
blifwa tillbakers och förtages; Men huruwida Cronones Parker på
een Ort och annan vthj Landzänderne skole förstås, med sampt
Rootehugning och andra Specialia i samma Punct inföhres; Begäres
vnderdånigst at den af II:s K: M:t och den Höglollige Konungzlige
Regeringen en specification och vnderrettelsse må gifwas. Så wele
dhe gerna sig dereffter retta, så att Cronones Parker, Bährande Trää
och andra Specialia icke skole af Adelen skee något Jnpass eller
Februari.
83
någon skada tillfogas. Dock hwars och eens wälfångna Privilegium
oförkränktt.
Hwad then Siunde Puncten om Omslaget belanger; Så ändock
Ridd: och Adelen befinna i sigh sielft skäligt och gott, at vthj kiöpande
och theraf fölliande betalning någer godh richtighet motte
träffes: Likwäl ändoch thet Ahrendet reqvirerer något betenc
kiandhe
och thett vidh denne beswärlige Krigztijden för Mynts och
Penningetrång och andra discommoditeter som hwart och ett Ståndli
nu widhhenger, icke wäl skall kunna sig practicera. Så tyckes
them therföre best wara, att thette vttstälttes till widare betänckiande
och till thess att Rijkett wårt käre Fädernesslandh komme
vthj en bettre Stat och dhe månge orichtigheter i kiöpande och
Säliande ldefwe satt vthj en bettre form, så at samma Omslagh
kunde beqwämligere anställas; Och j medlertijdh den som finner
sig öfwrer sine debitorer beswärader; Så äre Landzhöfdinger och
Magistrat så wäl Aå Landett som j Städerne, som hwariom och
Ehnom kan förhjelpa till det han är berättiget till, och dett sedhan
hielpa att executera.
Hvad den Ottonde Puncten widkommer; Så äre the vthaf honom
så wäl som af Hans Exellens RikzCantzlerens högnödige berömlige
deduction nogsampt vnderrettadt, hvad besvär, Omsorg och
Oendelige Arbete och mödo den Högloflige Konungzlige Regeringen
medh Rikzens Rådli som nu Regementhet förestå mehra widh denna
beswärliga tijden äro öfwerhopade, att Regementz formen vthj hwars
och ens reedogiörande som det sigh tillhör icke kan så förrettas
sorn det sigh wäl borde och skulle skee. Hwilkett Ridd: och Adelen
ochsså nogsampt betenckia, helst när the pröfwa och see huruledes
then Högloflige Konungzlige Regeringen widh thenne tijden Hennes
Kong: M:tz platz persohnligen moste beträda och således icke hahr
tillfälle hwart hufwud för sig Collegierne och thess particular
devoir at afwachta. Så medan them tyckes, att sådantt inthet kan
eller bör wara then Högloll: Konungzlige Regeringen till praeiuditz,
vthan the fast mehra Orssak hafwa them för theres store Omak och
omssorg högeligen at betacka; Alltsså på thett att j thet fallet icke
heller någet missbruk motte inrita: Så tycker them Oförwijteligen
gott wara att ingen in particularij eller och wisse deput: af Collegierne
blifwe förordnade som j thett fallet H: K: M:tz: platz widh Rekenschapen
motte förträda, Elliest är therhoos Ridd: och Adelens llitige
och tienstlige begäran att the gode Herrar icke wele tröttas eller
leedas widh thetta beswärliga Mödosamma Regementet^ som så
stoor last och börda med sig föhrer; Vthan fast mehra (såssom
och dhe fulkombligen dhem tilltroo) låtha sig wårda om Hennes
84
1638
K: M:tz alles wår nådig:te Drottning, Grönan och alles wår welferd
till det högsta, troligen wele låta wara sigh befahlat och framgeent
fortfahra vthj denne Lollige och beröndige Regeringeu till Godz
nampns ähra, H:s K: M:t till tienst och bistånd, och den Högloflige
Konungzlige Regeringen till ett Ewigtt beröm, och Oss sampt Swerigcs
Rikes vndersåter till tröst och hugnad. Wele och förmoda,
att alla Coilcgier in Particularj Så ock Landzhöfdingerne vthj Proyintierne
sampt alle andra Landz och Städers officerer som Regementet
ochsså äre till hielp forordnede. i lijka motto giöre dehres
högsta deuour att allestädes och j Landet och Städerne richtigt och
rättrådeiigen ruå tillgå, och icke rnehra giörandes eller låthandes
warde, ann som hwar och En dett lör Gudli Hennes Kong: M:t
sielfwe den Högloflige Konungzlige Regeringen sampt hvar ock en
på behörende Ort och Invar Erlig Man nu eller i framtiden dett
Tryggeligen kan answara och reedogiöra. Ther ochså vore att någet
j thesse oell andra puneter icke kunde så aldeles på thette wiset
afhandlas, Förinehner Ridderskapet och Adelon at sådant 1'ogeligere
kan till en annan beqwämare täjdh tages i betenckiande och
hoppes och beder ocbsså tienstligen at theres Stånd alletidh blifwer
till tbett bestå ihugkommett, och them i ingen motto pra?iudiceras.
Deremot förblifva dhe emot Hennes Iv: M:t och den Högloflige
Konungzlige Regeringm till all hörssarnhet, lydno och tjenst alletidh
Redebogne, widige och skyldige.
Bil. E.
Vpå den yttermehra begäran och Proposition om Spannemåls
contribuerende; Ar detta Ridderskapetz och Adelens Odhmiuke Swar
och bevillning, actum Ridderhusett den 5. Februarij 1638.
Ridderskapet och Adelen hade fuller förmodat och waridt vthj
den vnderdånige tillförsichtt, Att hwadh dhe hafwa swaratt och samptyktt
till den förste Propositionen om Medlen till Krigetz forttsettiande,
till att försöria Festningerne och underholla Krigzfolkett och
hwadh rnehra till Krjgetz understödjande behöfwes, skolle hafwa
giordt fyllest och tillrektt: Men eflter den Högloflige Konungzlige
Regeringen hafwa demonstrerat och Vnderrettadt Oss, att samma
wälwillige belefningh icke så hastigt kan vttgå eller jnsamblas; Att
Krigzfolkett sampt Refeslningerne så jnnan som vttrjkes belägne,
skole och moste widh första öpedt watn provideras och försörjas;
Att Man vtlian dess Hennes lv: M:tt wår All: Drottning, Grönön och
Krigetz forttsettiande och vnderhollande med En Spannemåls hielp
wille till vndsettning komma och bispringa. Så bäfwe wj vthj detta
Februari.
85
såssom och alltt annat, icke welet see så synnerligen på wårt Ståndz
frjhet, eller och på wäre Landbönders beswär och oförmögenhet
widh denna tiden; Ythann myckett rnehra till att låte see wrår
trogna aflection till H:s Iv: M:t och Rikett, wårt käre Fädernessland,
sampt wäre Landzmäns Krigsfolketz lägenhet tili vndsettning,
godwilligt samptyktt af wäre Landbönder, så jnnan som vthan om
Fredzmilen, Qwarn torr Säädh eller dess wärde, der ingen Spannemål
är och faller, halfparten emot Skatt och Crono, dett warj sigh
heelt, halft, Fierde eller Ottendehls hemman; Dock Råå och Röör
oss förbehollett, och dett med alldraförsta och sidst till Opet watn
att låta vttgå och lefverera till nesta Siöstadh innan om Laghsagu:
Och detta för denna gången allena. Vthj den ödhiniuke tillförsicht
att Hennes K: M:tt denna Ridderskapetz och Adelens, Yttermehra
belefning och hielps vndsettning med ali Konungzlig gunst igen allernådigst
wille ihugkomma, och dem med all nåder städes förblifwa.
Bil. F.
Puneter
Aff Regeringen och Rådet föreställte Ridderskapet och Adelén
till dette Mötet församblade, ahngående deres stånd och Ridderhuset,
att öfluerläggia och resolvera vthi. Actum Stockholm den 31.
Januarij A:o 1638.
EfTter som Kong. M:t nu mehre hoos Gudh, fordom wår allecnådigste
Konung, glorwärdigst och odödeligh i åminnelsse, ibland
andre oförgätelige beneficia, dette Rijket och alle dess Ständer och
inbyggiere i gemeen bewijste, enkannerligen haffner warit wårt stånd
bewågen, icke allenest confirmeret wäre gamble privilegia, låtit föra
dem i ett wist corpus, och det effter handen i många måtto förbättradt,
vtan och sökt den confusion, som war ibland wäre fäder och
oss alf tijdernes olägenheet inrijten, till hele wårt Ståndz förtryck,
och så in sorn vthrijkes föracht, att affskafla oell boota: Och fiirvtan
andre medell som där till ähre brukade, vndt, giffuit och
stadfäst Ridderskapet och Adelen, frijheet, rätt och rättigheet, aff
ordentlige privilegierede sammankombster och Ridderhuus rätt:
Hwdlket icke så mycket står i weggiarne och bänckiarne, som vthi
den Härligheet och rätt, att träda och komma tillsamman, att iempte
Rickzens ahnlägne ährenden öfluerläggia Ridderskapetz tarfluer;
Hålla deres Stånd och Ståndzpersohner i Wyrdning; Wetta hwern
där till hörer, kommer eller komma kan och må; Att förwahra
deres privilegia, och andre rättellsser Ståndet ahngående; Att dee icke
som här till förbliflua i privat persohners förw^ahring, och lätteligen
86
1638
genom enskilldte olyckor, försummelsser eller arglieet komma Ståndet
ifrån handa, till dess störste praeiuditium, eliter som i denne
tijden fäå gamla originalia finnes, vtan ähre mästedeels således
borttkombne och förrychte. Hwilket allt affHögstb:te H. S. K. M:t
ähr alf egen nådigh benägenheet och en rätt Kongligh dygd (den
Wij och wäre effterkommande alldrigh noghsampt högt wyrda och
prijsa kunne) uptänckt, tillbudit, medh brefif Segell och ordinance
giffuit och stadfäst, ähr och så där iernpte en anseenligh och wäl
belägen plattz vthi denne residentz Staden alf H. K. M:t Ridderskapet
ewärdeligen förskreffuen att byggia opå effter deres förmögenheet,
beqwembligheet och till Ståndetz heder; IlalTuer och så
zijrat Huset medh ståtelige Tapeter, att wij där alleredo förvthan
någon Ståndetz egen svnnerlige omkostnadt, kunne medh reputation
mötas åth, och endå beneficieradt Riddarhuset med 2000 Dalers inkombst
åhrligen.
Hwadh nu detta för en gunst alf en sådan Konung ähr, det
haffner Ridderskapet medh tacksamheet att betrachta, och så inycket
högre att skatta, som fåå Konungar finnas, dee där sådanne llidderhuus
icke snarere och heller (sedan dee wäl beställte wore, och
länge stadt hade) skulle sökia att förstöra ähn vpprätta, Såsom icke
allenest gamble åtskillige historier vtwijse, men i wår tijdh medh
Franckrijke Engelland och Böhmen noghsampt är att betyga. Sedan
ähr icke nogh att man berömmer wår Salige Konung (som
dessförvthan sitt beröm wäl behåller) vtan ähr aff nöden att Ridderskapet
och Adelen conserverar, förwahrar och handhaffuer den
gunst och rätt som dee vndfångit haffue; den föra och försättia på
deres effterkom mande; och wijnläggia sigh om all confusion och
dess orsaker att allskafla, och hwadh till deres Ståndz heder, reputation,
respect och rätt hörer, såsom ährälskande Riddersmän, och
dee där sökia andre nationer att wara lijke, medh willie affection
och macht att ahnställa och fortsättia. Så alldenstund dee gode
Herror aff Regeringen och Rådet, aff Herkombst och Stånd höre
till Ridderhuset, haffue där sine säthen, röster, förwanter och barn,
och minnas ännu sielffue tijden, att denne gunst aff S. K. M:t ähr
Ridderskapet opdragen worden, och där till sielffue styrckt, rädt
och hullpit haffue, och fördenskull icke gerna sij att sådant i deres
liffztijdh skulle förgåes eller bliffua liggiande; Förnimme lick wäl och
sij att allt löjt till litet eller intet ähr giordt till saken, och där det
icke medh större alffuar sätties, ähr näppligen att twiffla vtan att
det aff sigh sielfft medh tijden förfaller, och hwar det ähn således
medan allt ähr roligit trygt och stilla, hänger tillsammans, så skall
det doch medh den ringeste ahnstöt åter kunna kullkastas igen.
Februari.
87
Hwarfföre haffue dee gode Herrer funnit godt, och deres plicht och
bärande affection emot heele ståndet likmätigt, att göra här ollner
en wälmeent påminnelsse, och alffuarligen styrckia och råda samptlige
Ridderskapet och Adelen, att wedli detta Mothe taga detta ährendet,
iernpte andre deres ahnliggiande i flitigh och noga betänkande,
och således sin emellan resolvera som sakzens wichtigheet
och deres ståndz heder och wälfärd kräffuer. Och på det dee
måge haffua någon ahnledning till det som kommer i consideration
för denne tijdh, haffner man hållit före icke wara dem misshageligit
eller tili saken otiäidigit, om man här hoos fogade någre puucter,
som deliberation kunde ställas öffuer.
1. Att wisse beskedelige och alffuarsamme män waldes och
deputeredes som Ridderhuset sampt dess indöme, rätt och privilegia
förwarade och förestode, effter den Instruction som dem bliffuer aff
samptlige Ståndet giffuen och medhdeelt.
2. Att en wiss Secretarius, och hellst aff sielffue Ståndet ahntoges
och besållades, sampt medh hans vnderhalfuande, som alltijdh
wiste om ett och annat att göra beskeedh, och förde wedh occasioner
pennan åå Ridderskapet/ wegner.
3. Att en wiss förordning måtte göras huruledes Ridderskapetz
privilegia och acta kunne hållas i förwahring och till råda;
J lijka måtto att all oordning och confusion i rådslagen bliffuer botadt,
och där öffuer en wiss form och sätt förfättadt: Så och protocolleras
hwadh som passerar, och där iernpte sambias vthurprivatorum
gömor, hwadh som till Ridderskapetz rättelsser kan tiänligit
finnas.
4. Effter och detta huset och maket som nu brukes, intet ähr
hwarken swarande till tarlfuen mycket mindre till reputationen; att derföre
måtte öffuerläggias och beslutas till byggning aff sielffue huset,
som Ridderskapetz så nödtorfft som reputation fordrar: den rätteligen
vtkastar medh förstånd, och så göres öffuer all omkostnadt
förslagh; Och hvad där till hörer medh samfälldt rådh och hielp
effterkommes och fullbordas.
5. Att och något wist aff samptlige Ridderskapet måtte beslutas
och föraffskedas, huruledes hållas skall medh dee hielpers
(som bliffue till Ridderhusetz och Ståndetz repustation och wälfärd
bewilliede) fullgörande och vtkräffuiande. Ty såsom intet corpus
eller Collegium, det ware sigh stort eller litet, kan bestå, medh mindre
det haffuer någre inkombster; och desse ju ringare dee ähre,
iu slättare står Collegiummet; Och ju högre och ymbnigare inkomsterne
ähre, iu beqwembligare låter sigh sådant corpus ahnsij och
maintinera: Hwilket privat Hws och familier noghsampt uthwijse.
88
1638
Alitsa kan Ridderskapet intet blifliia ett Ridderskapp modh mindre
det vnderstödies a(T sigh sielfft, och weet medell att tillgå när någet
till tarlTuen eller hedren blifTuer påeskadt. Hvarföre medan till
sådant ingen annan wägli finnes, ähn att alle interesserede bäre
hwar det sin där till, och eRter en ordning och bevillning: Derföre
will icke mindre ware alf nöden att ett wist sätt må författas hwar
eflter den wälwillige sielff kan sigh rätta, och den motsträffuige
hållas där till medh macht.
6. Så fordras och högeligen att Ridderskapet sielfft betänker
deres harns och förwanters opfödssell och optuchtelse, så att vthi
Ridderhuset och wedh hoffuet må hafifuas allehanda ridderlige exercitia
såsom särdeles åhre, en Rijdschole, en fecht Schola, en Dantzeschola
en språkschole: Först att Vngdommen som i Hoffuet tiana,
eller elliest sigh oppehålla i tienst eller till vppwachtning hoos förälldrarne
eller andre deres förwanter och Wenner, måge haffua
tillfälle att lära sådanne ridderlige och Holfölfningar så hemma som
borta, och iu förr ähn dee reesa i fremmande land haffua tillfälle
att läggia fundamentet där till, så mycket snarere sedan att komma
till perfection: Sedan att där medh vndfiy så mycket bättre allehanda
lättiegång, dryckenskap och andre odygder, som lättia oeh
orcklösheten pliige föllia; Särdeles i den tijden då Vngdomen ähr
wuxen ifrån agan, och lickwäl icke nått så månge åhr, eller experience
att den strax ähr tiänligh att träda i kall och embeten; Synes
därföre rådeligit att och detta alf Ridderskapet bliffuer öffuerlagdt
och där till slutit och hullpit.
7. Jbland annat som Ridderskapet förswagar, och månge olägenheter
tillfogar, ähre dee store och swåre bröllop, barnsöl och
begraffninger som en gjör öffuer den andre, och den fattige menar
sigh måste giöra den rijke lijkt, eller hlilTua försmådd och förachlad;
Så ähre och morgongåffuegiffter så stegradt nu i månge åhr
elfter hwar annan, att mången öhrlig man där igenom heelt ruinerar
sigh och sine förwanter; Och där han förr haffner warit gifft,
sine egne harn; Wore fördenskull eij orådeligit att Ridderskapet
detta ölfuerlade, och där dee funne godt och wärdt, att sökia böter
bär opå, det dee sin meening och tanckar Regeringen och Rådet
optäckte, på det man måtte sij och sökia medell att hindra och
affwäria deres aff Ridderskapet och Adelen, förderff och skada.
8. När och allmenne Rikzdagar vtskriffuas, och alle Ständer
fordras till mötes, enkannerligen Ridderskapet allt så mycket till
sine laga åhr kommit ähr: Så måste man lickwäl sij och spöria att
den ene ställer sigh in, den andre bliffuer vthe, lörvtan allt laga
förfall och ändskyllan; Mehre ahnseendes ett litet besvär ähn den
Februari.
89
Härligheet ståndet där medh tillstår, så och Rickzens så wäl som
hans egit och medhbrödernes välstånd; Nu kan fuller H. K. M:t
statuere öffuer sådanne, och måste fuller det skee; men på det man
icke till straff att komma behöffuer, wore icke mindre rådeligit
att Ridderskapet sielff medh allffuar Iwar annan där till holle, så
att alle sigh effter patentet och plichten inställa, och sin rätt och
säte förträder till Rickzens och sin egen heder; eller, där lian laga
förfall haffuer, att han det ordenteligen theer och gilla låter.
Detta ähr så för denne gång, hwadh dee gode Herrar aff Regeringen
och Rådet haffue hållit nödigt att påminna: Jntet twifflandes
att Ridderskapet och Adelen, tager och dömer här aff den åhoge
dee gode Herrar bära om ståndetz välfärd; Förstå och vthtyda allt
till det bästa, såsom det meent ähr, och så allt förnufftigt och wäl
öfferläggia och resolvera, såsom dee förmene deres ståndz heder,
reputation och välfärd att kräffuia. Sigh hållandes försäkrade, att
hwad Regeringen och Rådet, uthan H. K. M:tz och Rickzens rättz
och högheetz förminskelse eller förkränckelsse (den dee wäl weta
intet att begäras eller åstundas) till Ridderskapetz och Adelens tienst
och bästa, råda, styrckia och göra kunne, att dee sigh nu och framdeles
där om vele låta w ara ahnlägit och alltijdh finnas widige och
redebogne.
Bil. G.
Vpå den Höglofiiga Konungzliga Regeringens Tredie Proposition
angående sielfwa Riddareståndett Ar detta Ridderskapet och Adelens
Wälmentte eenfaldige Swar och betenckiande. Actum Ridderhusett
den 12. Febr: 1638.
När dhe påminna sigh dhe Höga och stoora Welgerninger,
fordom Hans Kong: M:tt Konung Gusfaf Adolph, den andre och
stoore (Glorwiirdigst j åminnelse) Sveriges Crono och dess trogne
Jnbyggiare, ifrån sijn första Jnträdh till Regementett och sedhan
framgeent inntill sijn dödzstund bewist häfver: Hafva alla Stånd,
sampt dehres elfterkommande, med högsta tacksamhet att berömma,
•Inn till werldennes ända: Men för alla och j Synderhett, bäfwe
Ridderskapet och Adelen, förr ali annor Ståndli sig sådant at ihugkomina
för dhe högtberömliga och ansehnlige stoore Welgerninger
och Konungzlige beneficier, Gifne och meddeltte Privilegier, immuniteter
och andra stora och höga Nåder, Hans Kong. Mitt dett
Adelige Ståndet i gemeen; förutan hwad H: K: Mitt hwariom och
Ehnom i synderhet, högtprjsligen, betedde äro; Och dett enkannerligen
i detta emot wårt Stånd, samma sijn Höga Konungzliga affe
-
00
1638
ction och stoora benägenhet låtidlf vttlysa; J dett H: Kong: M:tt
Ridderskapett och Adelen, till een Jemplijkheet med andra KonungaRjkers
vndersåtere af Adel till dehres sammankompster och Allmenne
Möten, solenne Högtjder, Ridderlige Exercitier och öfninger,
och j Svnderhet till dehres Privilegiers förwahrende, ett Riddarehus,
att vpsettia och byggia låta, tillstått; Och dett med synnerliga Privileg:
benådet och beneficerat: Och såssom dhe Hans Kong: M:tt
derföre all tillbörlig tacksamhett förplichtede äro; Allttsså och j
lijka motto, hafwa de ock den Höglollige Konungzlige Regeringen
och Rijkzens Rådh tienst: och fliteligen, Orsak tacksamhet at hembäre,
för den stoore flijt och åhåge, samptlige den Höge Konungzlige
Regeringen och Rijksens Rådh, som sådane Höga Konungzliga
Wälgerninger och affection H: Kong: M:t till wårt stånd dragitt
hafwer, att oppreppa och påminna, och der brede widh opmuntra,
att Wj sådant H: K: M:tt till ett odödeligt beröm, sampt sielfwa
Ståndet till en merkeligh Success; Och j synderhet den blomstrande
Vngdommen wära barn och effterkoinmande till allehanda Lofliga
Ridderliga exercitiers öfwande och forttsettiande, wele i werckett
stella och fortfahra: Och till dess mehra Vpweckelsse, äro Oss
desse fölliande Puncter att öfwerleggia föreslagit Dem wj och eliter
wårt ringa förstånd (såssom wj finne dem högnödige) öfwerlagt och
således förklaratt.
Till dett Första, Effter som det synes högnödigt att förordna
och förmå någre alfwarsamma och beskedelige Män, som Ridderhusetz
Saker, acter och Jndömme i förwahring tage och hafwe;
Alltsså håfve de för gott ansedt och funnidtt att bemöda dhe Welborne
Herrar och Män, Herr Glass Fleming, Sweriges Rikes Rådh
och Öfwer Ståthollere i Stockholm, Herr Johan Oxenstierna, Axelsson,
Jfwer Nilsson och Johan Rerendes, att dhe sig detta ährendet
wele opåtaga och förretta, effter den Jnstruction, dem deröfwer gifwen
warder.
Till dett Andra: Hafwa alla Trenne Glasserne voterat till wårt
Ståndz mehra Vpweckelsse och anseende på M:r Gabriel Gvldenancker,
till Secreterare, J dett förtroende att han dett opå sig tager
och förretter; Och warde dhe gode Herrer Ridderhusetz Directorer
honom och hans vnderhafwende med sådan Åhrlig löhn försöriandes,
att han sig med dem warda åttnöijandes; så att de, dett
tillbörligen kunna vttlöhratt.
Till dett Tridie. Till att förekomma de Confusioner j sakernes
ventilerande och omröstande; Finne Ridd: och Adelen Nödigt, att
den Puncten j Privilegierne derom jnnehoilendes, observerades och
j acht toges; Men effter några difficulteter ibland Ståndet kunne
Februari.
91
vnderlöpa,- Synes då wara nyttigt, att En dehl aff hwar Classis";
när någet af Landtmarskalken blifwer proponerat, Träda hwar vtj
ett synnerligit maak, att öfwerleggia samma ährende; Och när de
seden inkomma, refererar En, till hwarsijn Glasse, hwad dhe vnder
sig ventilerat hafwa; Och der då någen finner sig beswärat, och
kan meeningen icke rett fatta, stånde honom då fritt, att opponere
emot den andra, och disputere publice pro et contra, till dess en
fullkombligh resulution tages; Och Ahörerne, som den Ene eller
den andres meening wele bjfalia han inkaste ett Loodh eller ett
annat Tekn vtj ett kärill eller tektt faat Till Jaa eller Neij.
Till thett fierde Ridderskapet och Adelen finne mehr änn högnödigtt,
wårt Stånd till ett Ewigt beröm, att ett Anseenligit Magnifiq
och Zierligit Ridderhws med allahanda beqwema Logementer och
andra sköna wåhninger med första stelles j wercket till attbvggias;
Så att dett Adelige Ståndett dehres sammankomster och andra
sina exercitier som dem wederbör, derutj beqwemligen, hafwa och
förretta kunne.
Till dett Femptte; Medan nu till ett sådant ansehnligitt Hws
bygning, Ett stoort Gapital behöfwes till allehanda materialia, Ryggemestere,
Stenhuggere och andra Embetzmän, sampt hwad mehra
En sådan real bygning fordrar: Dy hafwe Ridderskapet och Adelen
sådant öfwerlagt, och ett förslag deröfwer göra låtidt, Och finna
att dertill en anselmlig contribution och PennigeSumma behöfwes:
Och till dess begynnelsse och forttsettning förhoppes dhe, och ödhmiukeligen
bedie Hennes Kong: M:tt wår allernådig:te Drottning,
Och åå dess wegner den Högloflige Konungzlige Regeringen, att
de Penniger Salig och Högloflig i åminnelsse Konung Gustaff Adolph
den Andre och store, Ahrligen till Ridderhusett hafwer deputerat må
Continuerlig fullia, sampt den resterende Summa vtlefreres: Sedan
att dhe af Ridderskapet och Adelen som för detta icke hafwa betaltt,
eller och de som ännu någott restera, dett med första betala
och Vttleggia; dernest Lofwe och Ridderskapett och Adelen, att de
som ännu icke hafwa jnschrifwitt Af En frj wilha, willia der till gifwa
och jntekna; Såssom och dhe tilsagt som Nu nyligen äre intagne
och nobiliterede wele effter dehres Rådh och Embne, der till gifwa
och förähra: Öfwer alltt detta Låfwe Ridderschapet och Adelen,
samptligen och synnerligen, att dhe utj Try sampfeltte fölliande
Ahr; Tijo daler Hwitt Myntt af hwar hest dhe holla i Russtienst
wele Contribuera och dem Ahrligen till Michaelis hijt till Stockholm,
genom hwar sijn Landzhöfdinge Lefrera; Och för denne frjwillige
bewillning skole inga Adelige Enckior, Jungfrwr eller Omyndige barn
wara exempte (dock förbehollendes att dem sådant i framtiden icke
92
1638
skall drages till någet praeiudicium) Och skall samma Kusstienst reknäs
effter Partzelerne som j Privilegierne ärejnförde: Såssom och dhe
som andre hufwndrentter hafwa, som är Koppar och allehanda Fisch
etc. till upbörd wele effter discretion der till gifwa: Och hwilka
dessa Russtiensts Penniger, åå rettan föresattan dagh richtigligen
icke betaler och aflegger, den samme warj vnder Landtmarskalken,
sampt Ridderskapet och Adelens som j Stockholm tillstädes äre
Bomb och Sensur hwad de gott finna till straff vnderkastade; Och
desse böter warj Ridderhusett hemfalne.
Till dett Siette; Betacke dhe och den Höglollige Konungzlige
Regeringen, för den stoora åhåga dhe bära för posteriteten och
sielfwa Vngdommen, att dhe till allehanda exercitier måge promoveras;
Och fördenscbuld wele förmoda såssom och ödhmiukeligen
bedie att Hennes Kong: M:tt wår Allernådigeste Drottning, att H:s
Kong. M:t som vthan dess till sijn Konungzlige respect och Hofholdning
mäste, holla, Beridare Språk- och Danssmestare etc. och dem
åhrligen försöria medh Löhn och besoldning; Att Ridd: och Adelen
sådantt motte till goda åthniuta så att den Wexande Vngdommen
för een Billighett vnder dehres exercitier sigh må öfwa och således
till förfahrenhett kämma, att dhe seden i framtiden kunne ware
skickelige till Öfwerhetenes och Fädernesslandzens tienst.
Till dett Siwende Hwadh de stoora Morgongåfwors vttfästande,
sampt dhe store Specer på Bröllopz Barnssöl och Begrafninger fåfängeligen
Anwändes etc. Afskaffande wedhkommer, Derom hafwa
Ridd: och Adelen i de förra Rikzdager nogsampt anhollidt, Såssom
och ännu ytterligere den Konungzlige Regeringen, och j synderhett
Hans exellens Rikz Cantzeleren tienstl. bedie att Hans Exellens deröfwer
wele författa och concipera en Ordning och den Oss meddehla,
så wele wi wårt betenckiande deröfwer gifwa, så att för ann Vttgången
på denne Rikzdagen, en wiss Constitution deröfwer kunde lättas
och statueras, Att hwar och en sigh seden dereflter kunde regulera.
Till det Sidste; Hwad böter dem skole ååleggias som vthan
rettmätig endskyllan, vthe blifwa på Allmenne Rikzdager. Så bäfwer
fuller Ridd: och Adelen, på åthskillige Herredager sigh samsatt
och förehnat, Att den som vthan Laga förfall, som j privilegierne
äre förbeholdne, vtheblifwer, skulle till Ridderhusett wara förfallen
till 50. Dl. förutan hwad den Höga Ofwerheten för Olydno till arbitral
straff will påleggia: Men när wj detta någet nogare öfwerleggia,
helst för den fattiga som för olörmögenhett icke kan comparera;
Att man sigh således förholle, att den, sorn icke mehra
hahr änn 50. Mk. eller der vnder effter Russtiensten wärdering
vpbär; då fyra gåfwo sigh tillsamman och vttgiorde En af sigh till
-
Februari.
93
Herredagz Man. Men OfFicerer som äre i tienst, anttingen de hafwa
50 Mk. inkompst eller icke warj förplichtadt att komma till Rikzdag:
Men den som vthan Laga förfall, Och antingen icke är i Konungens
tienst, Ligger åå Soteseng Wahnför af Alder heller vttrjkes
stadder bote och gifwe af hwar Hest han holler 50. Dl. hwitt Myntt
och de fattige som mottwilligen vtheblifwer och detta icke observera
r warj förfallen till 50. Dl. Och desse böter vttgå som j den 5.
Puncten står förmältt. Förhoppes att hwar desse och flere sådane
böter som till Ridderhuset äre deputerade, hereffter tages i bättre
Obacht skulle dett ett ansebnligit förslå till dessbygning: Dock detta
alltt Then Högh Konungzliga Regeringen som ett medLedamot,
warda sigh dessa och andra Ridd: och Adelens wälstånd vthj bestå
motto hembefahlatt, till att förandra och förbettra, såssom dett
dem sielf angår Och de finna sielfwa Ståndet nödigt och Nyttigdt
wara.
Vppå samptlige Ridderskapetz wegne.
Lars Sparre
pro tempore landtmarskalk
Frederich Stenbock Henrich Fleming
Gabriell Keiile Per Linnormson Ribbing h
Bil. ti.
Några Beswär som äre Jnrittne emott Adelige Privilegier, som
vnderdånigst begäres, kunde förandres och remedieras; Actum Ridderhusett
den 12. Februarij 1638.
Eders Kong:e May.tt och den Högloflige Konungzlige Regeringen,
bäfwe Ridderskapet och Adelen vnderdånigst öfwergifwidt några
Gravamina, som Adellständet trycker och ingen förklaring eller
Swar ännu derpå inthett bekommidt: Derföre är till Eders Kong:
M:t wår ödhmiuke begäran, E: Kong: M:tt täckes Oss ett gunstigt
swar deröfwer warda låta.
Seden effter sorn Riddersk: och Adelen vthj den förra Rikzdagen,
någorlunda hafwa vrgerat öfver den Tolagun eller Palagun,
Rorgemestere och Rådh här j Staden, förmedelst en stadga af alltt
dett Godz som Vtt: och Jnskepes ifrån Fremmande Land, tagas;
Vthan någon Rijksdag eller Almenne belefning som Adelen moste
lijka med andra Stånd wara Vnderkastade; Att dett motte blifwa
Vphäfwett och sådanne noviteter afskaffade, Och icke Ridderskapet
och Adelen någett påtrengias till beswär emott Adelige Privilegier,
vthan wår samptyckie och Allmenne belelningh.
94
1638
Till thett andre: Så är ock förafskedatt att Tull skall tages
och gifwes af alltt Stänge Jern oppe j Bergzlagen; dermed dett seden
för alltt beswär och widere Toll, skulle frjtt passera: Likwäl
tages och moste man gifwa, effter en Ny öfwergifwen ordning här
widh Långholmen för hwartt skipp:d Ett öre hwitt mynt, Och när
dett kommer hijt till Stadz, moste dett föhras på Stadzwågen och
der wäges på Nytt, och för den öfrige JBergzwichtten tages En
Riksdl. i Tull, och deröfvver Tree Öre hwitt mynt Wåge Peninger,
Alldeles emott rette Tullordningen: Hwilke noviteter och beswär,
Ridd: och Adelen vnderdånigst hegare motte vphäfwes och widh
belefwat första ordning blifwa.
Till thett Tridie; Effter som Wårt Ståndh i synderhet högeligen
graveres med dhe Mantals Penniger, som Wj för wäre egne
Perssoner och daglige Hoff och Tjenstefolk vttgiöra; och wj likwäl
Oss till den stoora Tullens Cedering emott wäre wälfångne Privilegier
så wälwilleligen hafwa beqwämat: Derföre begäre Ridderskapet
och Adelen vnderdånigst, at blifwa förskontte för Oss, wårt Hoffålk
och Legohion med förlcte Mantals Peng:r så lenge den store
Tullens Cederande wahrar: Såssom ock att Oss en assecuration
blefwo gifven, att när dhe bewilliade Ahren äre förlupne, vthan widere
prolongation så wäl som Andra gravamina må alldehles uphäfne
warda.
Till thett Fierde. Effter som Allmogen vtj Svnderbo heredh hafwa
bekommidt Eders K: M:ttz förklaring åhr 1635. att Landzhöfdingen
skall hafwa vpsicht, att Frelsse bonden icke skall må hugga Eek,
der Crono och skatte hafwa dehl vthj Byn, förr änn hwar och En
hafwer bytt sin dehl alldehles emott det 29. Capit. vthj Privilegierne:
Och fördenschuld ödhmiukeligen begäre, att man den såssom
han i Bookstafwen inneholler må åthniuta Såssom och der Frelsse
liggia inne med Crono och Skatt, att då Frelsse Hemmen må niuta
sijn dehl vthj Afgierde gärder och Torp och andre Agendom, som
hans Quota effter Oretalett sigh kan sträckia, Till dess så lenge
dem emellen blif:r deelt.
År 1634. hafwa dhe Högh Welborne Herrar Rijkzens Regering
förklarat sig om dhe stoora fåfengie bekostninger, som till öfwerflödigh
Pracht anwendes, på Bröllop Barnssöl, Begrafninger etc. rnedh
sådanne förord, Att wj skole deröfwer författa någen godh Ordning
Så will den Högloflige Konungzlige Regeringen, gifwa deröfwer sijn
ytterligare förklaring; Så emedan den Högloflige Konungzlige Regeringen
billigt hemstelles att giöra och författa härpå Ordninger;
Derföre begäres hermed vnderdånligen E: Kong. M:tt nådigst täkttes
låta författe Een wiss Constitution deröfwer, som wår Lagh
Februari.
95
kunde wara lijkmätig, och dett stoora öfwerflödh och fåfengia Spese
kunde förtages, och likwel hwars och Enss heder och reputation
erholles.
Till dett Siette: Medan nestan alle Konungzlige Donationer, referera
sigh inn på Norköpingz beslut; Att hwar allenast dotter effterlefwer
och tager en sådan man som kan wara Konungen och
Cronon till tienst; skole godzén transfereres jnn på honom, heller
och hon med en Erlig Brudeskatt försorgd blifwa: Som nu blifwer
förtagitt och allenast Try Åhrs Rentta af Godzén för en Brudeskatt
döttrarnar tilldehltt: Hwarigenom dett Adelige Ståndett en stoor
dehl merkeligen skole af sigh komma. Är fördenschuld till E: K:
M:tt wår vnderdånigste Anhollende E: Kong: M:t icke täckes för
låta kännes widh Godzén, förr änn samma Man hon tager, kan af
den höga Konungzliga Regeringen prölwas, att wara Capabel till
Cronones tienst eller icke.
Till dett Siwende; Meden Ridderskapet och Adelen alltt härtill
och för detta hafwa sjelfwa Roterat dehres bönder, ehwar dhe seden
här och där i Landzenderne hafwa legat strödde, Och sedhen
instältt En dugelig karll för Rooten på vtschrifningen med en wiss
Rulla eller Lengd, hafwa dhe inthett widere blilwit molesterat;
Vthan nu Omröres, att där Adelsmänsses godz äre belägne i Landzänderne,
skole dhe der instella dehres knechter, som för detta icke
hafwer waridt brukeligitt: Derföre begeres hermed ödhmiukeligen,
att dliett må blifwa widh som walinligit hafwrer waritt; Att när
Adelssmannen Vprichtidt för sijna bönder framsteller och Lefrerar
sina karlar, på Invad Ort honom best lägligest kan wara; han icke
ilia wara förplichtat, allestädes der hans bönder äre belägne att förskaffa
sig knecht; helst störste dellien af Ridderskapet icke till en
half Roota, J många Landzender hafwa, så at sådant Omögeligit kan
skee och effterkommes.
Till dett Ottonde; Effter sorn på En Allmenne Rjksdagh åhr 1633
är förklarat, att när Adelssmannen på vttnembningen inn för vttschrifiiingzCommissarierne
hafwer lefrerat tillOflicereren sine knechter
och deni emottagitt, skulle Adelssmannen inthett widere der till Swara:
Hwilket mångom nu intliet holles; Vthan Adelssmannen blifuer så
wäl platzat af sielfwe officererne sorn ock när Mönstringen holles:
Derföre begäres Vnderdånigst att dett må blifwa widh gifwren och
tagen afskedh, Att när Adelssmannen på En allmen Vttschrifning,
hafuer lefrerat sina Knechtter, han för alltt widere efftertall schole
wara exempt och omolesterat blifwa.
Till dett Nijonde. Medan i den Sidermehra Propositionen är
inlördt om Cronones Parker som Ridd: och Adelén icke wäl wethe,
96
1638
Invar dhe j Landzenderne äre belägne: derföre begäres ödhmiukeligen,
att sarnmma Gronones eenschijlta Parker, med llåå och Röör
motte beleggias och Vttwjsas, så att Adelståndet i dett fallet sig
icke i någen motto må förgripa, Eij heller honom förtages der han
lotttagen är vtj, sina Privilegier och Rettigheter må nyttja Och
att icke ilere Parker må frjkalles änn af ålder och wahnligitt
bäfwer waridtt.
Till thett Tijonde: Medan Ridd: och Adelen så wälwilleligen
bäfwer samptyckt till lvrigetz vnderstödiande, att Spannemål skall
tages och gilwes af Ridd: och Adelens Landbönder, halfpartten emott
Skatt och Grönö: derföre är dehres vnderdånige begäran, att samme
Sp:ll må lefreras och gilwes effter Adelens egen lengd, Såssom oell
att hwar ock En som sielf will, må Clarera för sina egna Landbönder,
Och när den Således till Stadz och hampn föhres samma
Säädh för den lille Tullen Obeswärat må passera; Helst han till
Cronones tienst blifuer vttfördt och lefreratt.
Lill dett Ellofte Vthj Östergötland tages och fordres för Konungzhester
En fierdedehls Tunna Hwete Ahrligen, som störste delden
i de andre Landzenderne inthett vttgifwe: Hy begäres ödhmiukeligen,
att den Ene Frelsses bonden icke motte beswäres mehra än
den andra; Vthan att samma Hwete för Konungzhesterne dersammastädes
måge Vpbäfwes och förskonte blilwa.
Till dett Sidste Effter som Adelen och Ridderskapett vtj deres
Jordeböker hafwa halfwa och fjerdedehls Hemmen; Hwareffter dhe
och holla dehres Russtienster och eij heller mehra vttgifwa till Hussbonden,
änn effter Jordebökernes inneholdh. Likwel tager Gronones
Fogder af dem som äre halfsittne beele Gärden och andra
Owisse Partzeler; Såssom och af Torpare eller fierdedehls hemman
Halfwa Gärden: hwarigenom desse Adelens bönder j grund ruineras
och af sig komma. Derföre begäres ödhmiukeligen, att Gronones
Vpbördzmän vthj dhe Owisse Partzelerne icke dem högre må
beswära, änn de till dehres egne Hussbönder vthj dhe wissa
vttleggia.
Bil. 1- Proiect till Riksdagsbeslut. Stockholm den Februarij
1638.
Bil. K. Riksdagsbeslut. Hat. Stockholm den 22 Februarij
Anno 1638.
Det sednare finnes särskildt tryckt, samt i Stjernmans Riksd.
och Mötens Beslut. 2. 949. Det förra företer några få olikheter:
Februari.
97
§. 2. Men aldenstund wij aff Rorgerskapet oss god
villigt
haffue förklarat och wedertaget at giffua dee nywärffuade
Soldater — — tiugunde aff frälsset; Och endoch — — som öffuer
dem andre, doch oss förbehollandes etc.
§. 3. Nu ähr derhoos Och tuå halffue emot een heel:
Wij aff Borgerskapet etc.
§. 4. A Hennes Kongl: May:tz wegner — — beslutet aff oss
samptligen att lijka som Borgerskapet Biscopar, Superintendenter,
Capitulares, Professores, ett wist effter een serdeles vttgifuen
lengd. Och wij andre som geldh haffua och dem besittie
sielffue, eller igenom andre att vttgifua aff hwarie 64. Bönder wij
haffue etc.
§. 7. Öffuer Wicht och Måhl Finske kappar; Och fem
tyo
tuå Stockholms kannor: Och der som Skeppor vthan
medh struket måhl, oskakat, ostoppat och intet bestås j någon opbörd
till spillo mehra än ett Vplandz faat eller finsk kappe föraff
gång
skuld. Vthj Wichten Så och Borgemestere och Rådet
aff Landzhöffdingen j hwarie Stadh, dereflter alle andre måhl
Laga Stadgar, effter som och häröffuer begärat ähr, att j alle Städer
medh första publiceras motte.
§. 9. Öffuer dee månge — — gagn eller skada till och Lagh
förmå.
Det i Riddarhusprotokollet befintliga exemplar af Riksdagsbeslutet
har följande underskrifter:
Larss Sparre
pro tempore LandtMarskalk
Fredrich Stenbock Bengt Ochsenstiern Månes Kristersån Horn
Jöran Gyldenstierna Bengtt Skytte William Spens
Jahan Lilliehööck Pär Erlandhson Henrich Fleming
Gabriell Keijle Crisman Lilliea Thure Sparre
Lars Wlfsparre Erik Acheson Soop den yngre Jfvar Nilsonn
Glas Stiernskiöldt Knutt Påsse Suenn Ribbinngh
Gustaff Läyonnhuffwudh Jahan Moritz Wrangel
Larss Charplan den yngre Schering Rosenhane Christian Nielsson
Lars Kagg Suän Lilliespare Gustaf Krabbe Suen Bock
Nils Lylliehööck Jesper Nilsson Krus Hans Kyle
Gabriel Gyllenankar Erick Giöstafsonn.
Jahan Christer von Scheiding Lorens von der Linde Jahan vxkul
Jöran Anderson Stierna Christopher Andersson Grijp
Per Borgesson Stråle Anders Stuart Hans Drake Stellan Mörner
Måns sölfuerHielm Lars Skytte Suen Wggla Per Loodh
Hl. 7
98 1638
Jahan lteyther Clas Slatte Jönss Gyllensparre
Peer Andersson Törneskyldh Hindrick Stöör Tiis Langman
Johan von Fitinghhoff Casper Lilliekrone
Suante Christiernsonn Horn Christer Påsse Lars Grubbe
Caril Siggeson Axell Raff Knutt Lilliehöök Seuedh Raat
Gustaff Ribbingh Jöran Vlfsparre Per Linnormson Ribbingh
Månss Erickson Wlffsparre Per Christopherson Ribbingh
Réngdt Ribbingh Hanss Kyle Wallmar Yxkull
Jonas Rure den yngre
Erik Wgglla Anders Rosenstråle Dauid Stuart Mauritz Duwalt
Axell Röllia Jacob Forbos Anders Persson Vtter
Jahan Peerson Vtter Welliam Philp Mich. Jordan Andres Hårdh
Nills Hestsko Erich Anderson Oxse Hanss Löffelingk
Peer Garllson Gylnstråle Jacob Hestscho Anders Linnarsson Suenskc
Dauidt Hach Anders Haralssonn Suensche Pedher Gyllenax
Bil. L.
a. Förslag till stadga om kyrkotionden. Stokholm den
Februarij 1638.
b. Ordning och stadga om Kyrkiotijenderne i Rijket, giord
på Riksdagen vtbj Stockholm den 22. Februarij 1638.
Den sednare finnes i Riksarkivet, och är särskildt tryckt,
men troligen sällsynt. Här upptagas, ur båda handlingarne, endast
de punkter, som angå adeln eller annat frälse.
a. 1. Skole alle Greffuar, frijherrar, Riddare och Swener niuta
och behålla deres Slott och affuelsgårdar sampt dhe Hemman och
Torp, som bygde äro eller byggias kunne, på sådane deres Säthegårdars
enskylte ägor, frije för dhe Twå delerne som till Ivyrkioherberget
pläge vthgöras, effter klaare bookstaffwen i privilegierne.
Sedan där någon Adelssman finnes, som medi» sin Vhrminnes häfd
eller medh Special privilegio kan betyga sådan frijheet på flere godz;
Eller någon Ofrälseman hafwer nåt och teer ett Special privilegium
af framfarne Konungar, den haffuer sådan frijheet billigt att
niuta. 3. Kyrkioherderne på deres Prästegårdar som de sjeilue bruka,
och hafue deres eget affuel uppå.
b. 1. Skole alle Greffuar — — afuel opå: Såsom och dee
Prästestompner, som kyrkoherden siälff brukar eller Capellanen
besitter.
a. 2. Men effter man sijr och förnimmer, dett öffuer samme
Adelens privilegij rätte Vthtyduing sigh något missförstånd yppar,
Februari.
99
derföre är gott funnet sådant att vthtyda och der medh att vndfly
wår och Cronones skada, såsom och allt förfång j Adelens privilegier:
Särdeles att man på begge sijdor wetta måtte huadh Hemman
och Torp vnder råå och rörs frijhet ähr att förstå; Nembligen 1.
Sielffue Säthegården som äre brukade för detta af Ridderskapet och
Adelen, nu brukas, eller frambdeles af orsaker optagas och brukas
kunne, så widt dehres affuel och bruk sigh sträcker, eller dhe
dem åth andre ätt bruka hafue oplåtit och arrenderat. 2. Den byn
som Säthegården ligger vtlii och de hemman samme Adelsmän tillkomme
i samme by medh deres torp, gamble eller nybygde, så
månge som innan samma bys rätte ägor medh rå och rör eller
annan laga byskillnadt begrepne äre och förb:te aff Ridderskapet
tillstå och tillhöre.
b. 2. Men effter man sijr — — tillstå och tillhörer, eller med
laga fång acquireras kunne.
a. 3. Alle andre som j den första Puncten icke äre förtalde
och opnembde dhet ware sigh 1. Adelen oppå dee byar, gårdar,
Hemman och Torp som haffue aff ålder ifrån dehres Säthegårder
warit afgärdade, och medh Råå och Rör eller annan laga byskillnadt
för sigh affwettrade, eller elliest medh dem inthet hafft att giöra,
vthan igenom andre tillfällen dertill kiöpte, bytte eller elliest kompne
äre: Sedan och opå dhe arff och egne gårdar, som dhe vthan om
rå och rör anthen sielffue eller till helfltene bruka läte; Och till
dett tredie oppå den förlähning och tilldelningsheemman som een
eller annan hafwer, fast lian dem än brukade, och dett medh skääl
göra kan. 2. Wäre och Cronones enskyllte Hoff- och andre tjänare
anten dhe äre j wärkelig tiänst eller och haffue tiänt tillförende
sorn icke med något särdeles privilegio sin exemption och frijkalkallelse
kunne bewijsa, så höge som läge vthan någon åthskilnadt;
Såsom wij och härmed!» wele hafna nampngiffuit Krigz officererne,
Fogder, Arrendatorer, Vnderlaginän, Lagläsare, Skriffuare,
Lendzmän, Fiärdingzmän, Fogdekarlar, Ryttare och Soldater. 3.
Kyrkioherderne aff deres stompner dem dee icke sieilue bruke och
hafue deres affuel oppå, Sädan och alle andre af Prästerskapet, af
deres egne Skatt.e- eller andre hemman, huadh heller dhe dem sielfue
eller igenom androm bruka läte. 4. Rorgerskapet j Städerne,
5. Adelens Landbofogder och andre tiänere. 6. Af den menige
Allmogen så wäl Skatt och Crono som frälsebonde, så wäl bofaste
man som Legodreng, och alle andre som med något åkerbruk hafue
att omgå, skole vthan all gensagu vthgöra rätttijonde af allehanda
sädh, Rågh, Korn, Hwette, Hafra, Ärter, Röner, huart slag för
sigh, såsom den af Gudh effter åhrs wäxten faller, så wäl af swe
-
100
1638
die som åkerbrukningen, så wäl af den Jordh och skog en till lego
eller lott tagit hafuer, som den han sielf äger eller besitter.
b. 3. Alle andre deres afuel oppå, vthan läte fahras
och fijkas aff bönder eller andre Capellanerne vndantagendes. Sadan
och alle andre etc.
a. 9. Bryter någon Adelssman emot detta wårt påbudh, då
skall Fogden eller Arrendatoren giffua Landzhöffdingen der om tillkenna,
den saken skall låta komma för rätta och domb derpå taga
widh wårt arbitral straff tillgörande, så frampt der vthinnan något
försummes. Ahr och någon Ofrelsses man som vnderslår tijenden,
den skall för hwarie Span sädh han i så måtto försnillar, böta förste
gången Tree Spen, andre gången Sex Spän, tredie gången Nie
Spen, kommer han och offtare igen, är han een Cronones och Adelig
tiänare, då miste sin tiänst och hemmanet, är han vthan tiänst
eller bonde då förwijses Heradet och blifue ingendera man dess bettre.
Så skall och samma bothe Spanmål vtaf Heredz fogden strax vthfordras,
der af Cronan een halfpart bekomma skall, men den andra
halfparten deles ibland Heredz eller Tijonde fougden, Kyrkioherden
och Kyrkiones Sexmän till treskiptes.
b. 9. Bryter någen Adelssman — •— derom tillkenna, Hwilhen
om saken skall granneligen låta ransaka oell där någon af
Adelen i dett fallet funnes att haffua sigh försedt, den då förmana
låta att rätta sigh i saken och göra Cronan sin tillbörlige rättighet tillfyllest:
Män där någon sigh intet effter sådan förmaning godwilligt
beqwämer, då skall Landzhöffdingen hoos den Hoffrätt vnder hwilken
samme Adelsman är besutten, låta saken anklaga och där lagligen
afdömmas, wedh wårt arbitral straff tillgörandes etc.
Bil. M.
Ordning och Taxa vppå lille Tullen och accijsen, aff samptlige
Rijksens Ständer öfw7ersedd och belefwrad på then Rijksdagh, som är
hållen i Stockholm. D. 28 Febr. 1638. Finnes i Registratur et,
och särskildt tryckt, samt i Stjernmans Ekon. Stadgar, 2. 136.
Bil. N.
Ridderskapets och Adelens Förening och Ordning om Ridderhusets
byggning. Stockholm d. 27 Febr. 1638. Finnes särskildt
tryckt, samt i Stjernmans Riksd. o. mötens beslut, 2, 964.
Februari.
101
Bil. O.
Carl Carlsson Gyldenhielms förklaring, att han will afstå
sitt hus och tomt i staden, till Riddarhusets byggande, så wida
Adeln kan hos Regeringen uticerka, att Drottningholm och Lofön,
som han innehar i förpantning, honom tillerkännas med ärftlig
rätt att behålla, till dess Drottningen wid myndiga är kan honom
derwid stadfästa, eller han i motsatt fall genom Adelns förord
kan erhålla något motswarandc gods, eller ock 20000 Riksdaler,
och derjemte betalning ä sin redan egande fordran hos
kronan, samt å beivisligen pä Drottningholm nedlagda kostnader;
dessutom måste honom inrymmas någon tomt i staden att
bygga uppå.
Bil. P.
Gunstige Herr Landtmarskalk
sampt Wälborna Herrar och Män
Effter Jagh på en godh förhopningh, Altt sedhen Jagh medh
Ridderhusetz bygningh så wäl som widh alla sambqwemer och
Herredager hafwer hijwistat den berömlige Chargen, för Ilidderskapetz
Owärdige skrifware, Och mine Sinnen och tienst alletidh
derhenn wendt, att bewisa hwariom och ehnom sijn respective Ähra
och respect, Och ingen besynnerlig förfordring alltt här till kunnat
erholla, vthan förmerker att samma Charge af en af Adell skall
blifwra försedd, Och således fuller moste see mig om en annan lägenhet
mitt brödh att winna, Och jag likwel detta Högberömlige
Ridd: och Adelståndet så wida i 12 Ahr owärdigh opwachtadt, Må
någerlunda framgeent hafna at frögda. Derföre är till H: LandtMarskalken
sampt dhe Welborna Herrar min ödhmiuke begäran,
Wele hoos den Högloflige Konungzlige Regeringen en lijten intercession
giöra Att jag med En gårdh twå: Vthj min och min hustrus
Lifztijdh må försorgd och beneficerat warda, Och så wida
dett berömliga Adelståndet, så mycket till godo åthniuta: Helst när
Jagh eftertencker, att wiil En Adelssman in particularj enom högre
faueur hafwer bewist, Mycket mehra jag dett Heela ståndet håppes
vnderdånigst att erholla. Sådant sampt och de många stora bewista
Welgerninger och gunst, Jag stedes skall weta till att berömma
och om hwariom och ehnom att förtiena den stund Jag lefwer.
Herrn Landt M: sampt heela dett lolliga
Riddereståndetz ödhmiuke tiänare
Jahan Ifarsson
102
1638
Desse Tree schole verificera dehres
Adeligh Linea
Bil. Q.
Anno 1638. opå en Almen Rijkzdagh äro desse fölliande af
Adell intagne opå Ridderhusett vtlij Januarij och Februarij Månader
och bekommidt deres Säten och ställe som föllier.
Mauritz Holtt, effter han vtj Landt M: Salig Her Joban Sparres
tijdh, bäfwer prsesenterat sijne Documenter på sitt Adelskap;
derföre Njuter han stelle effter den Högloflige Konungzlige Regeringens
betalning sitt Säte och stelle nest Gallerne.
Liidert Hindrichsson niuter sijns broders ställe och Säte
Johan Persson Vtter helioder tillijka med sijn broder stelle
Johan Vitinghoff niuter sijns barns stelle
Jöran Pattkull beholler Pattkulernes städe
1. Peder Jonsson Gylldenswerd 3. Mauritz Duwaltt
2. Wilhelm Philp 4. Michill Jordan
5. Class Andersson Schalm.
6. Jfwar Gostafsson Blåfiäld
7. Mårtten Pois
8. Swen Madzsson Rockila
9. Anders Koskilds Barn 15. Casper LillieCron
10. Arfwed och Matthies Forbes 16. Hans Löfling
11. Johan Nicodemj Lillieström 17. Nilss Nilsson Tungel
12. Jon Persson Jernlod 18. Per Carlisson Gyldenstråle
13. Peter Spiring 19. Jacob Hestskoo
14. Jacob Jacobsson Pistol 20. Anders Linnersson Swensche
21. Baltzer Nymand skall bewisa sin Adelige Herkompst
22. Dawid Dach
N. B. Anders Ilarelsson Swensche, Niuter de Swensches stede
23. Peder Nilsson Gyldenax. 234 Nos.
Larss Sparre
pro tempore Laudt Marskalk
Bil. R. Introduklionshandlingar:
1. Sköldebref för Johan Persson Vtter; effter sätt och wijss,
som vthi Regementzformen beslutet och beleffuat är, utfärdadt
i Drottningens namn och underskrifva af Riksförmyndarne ;
Stockholm d. 3 Sept. 1636. Copia, Vidimerad af tre adelsmän.
2. Intyg från Kammararkivet att en Jörann Olsson på Hageby
på 1560-talet förekommer såsom utgörande rusttjenst, och
Februari. 103
1 adelsregistren war inskreffwen för een Adellman; meddeladt i Stockholm
den 5 Febr. 1638, och undertecknadt af Bengdt Ingoljfson;
samt intyg af Hans Kyle att Tuwe Tuweson på fädernet var af
denna familj.
3. Sköldebref för ryttmästaren Peder Jönsson Blåfiäld, gifvet
af K. Gustaf Adolf i Närnberg den 12 Aug. 1632; på grund
af Rikskanslerens intyg stadf åstadt och utfärdadt af Förmyndareregeringen,
å Drottningens wägnar, så och af den machtt och myndigheet
samptlige Rijksens Ständer opå nästförgångne och wäländade
Rijksdag oss gifwitt hafwe, effter sätt och wijss som vthi denne
Regementzformen beslutett och belefwatt ähr; Stockholm den 10
Sept. 1634. Copia, vidimerad af Nils Nillsson Secret. Regius.
4. Testimonium nobilitatis, på latin utfärdadt af K. Carl af
Skottland och England för William Philp; Edinburg d. 24 Mars
1636. Copia, vidimerad i Stockholm d. 2 Juni 1636 af 4 adelsmän.
5. Intyg för Andres Koskiull, att han från barndomen tje
nat
vid Konungarne Carls och Gustaf Adolfs hof, varit aktad för
en adelsmans son och en edell Knab m. m.; utfärdadt i Stockholm
d. 21 Maj af två herrar Falkenberg: Copia, vidimerad af
2 andra adelsmän.
6. Intyg för densamme, att han var af adlig familj; gifvet
Stockholm d. 11 Mars 1637 af Johan Pattkull vom Possendorp;
Copia, vidimerad af samme 2 adelsmän.
7. Sköldebref, under samma form som M 1, för Casper
(Köning) Lilliecrona; Stockholm d. 17 Juli 1637. Vidimerad copia.
8. Sköldebref, efter samma form utfärdadt i Stockholm den
13 Aug. 1636, för Jon Pedersson Jernlod.
Bil. S.
Tillstånd af K. Gustaf Adolf gifvet för secret er ar en Lars
Grubbe, att träda i gifte med en enka af ofrälse stånd, vthan något
sitt, hennes, eder theres erfwingers, som i thette echtenskap
kunne aflade warda, förkleenring, meen etc., i afseende på adliga
privilegier, arfsrätt eller annat. Stockholm den 25 Maj 1630.
Bil. T. Fem handlingar i målet mellan fru Brita
Sneckenborg till Weggby, och fru Beata Oxenstjerna till Häradzsäter.
104
1638.
Bil. V.
Walborne Her Landtmarskalk respective
Broder och besynnerlige godha wän.
Effter såsom man vthj Krigz Collegio högeligen af nöden hafwer,
Ridderschapetz och Adelens Nampn, medh sampt deres gårdar,
hwar till de sigh schriflwa, både så wäll för Rustiensten schold,
som andre orsaker, hvarföre begiäre wij härmed "Välwilligen och
Wänligen det H:r Landtmarschalken täcktes Riddarehusetz Secreteraren
påläggia och befahla, att han meddhellar Oss en wiss Längdh
på ali den Adel som i Swerige och Finlandh ähr, hwar wedh sit
döpe- och till Nampn Specificerat, så wäll som hwad Sätegård
hwar och en sigh tillschrilTwer; Detta wij H:n Landtmarschalken
icke hafwe förhålla wellat, Gudh Alzmechtigh eder till all Wällfärdh
wänligen befallat. AfT Ståckholm 30: Januarij Anno 1638:
På dhet Konghe Krigz Gollegij wägnar.
Clas Christersånn Hornn Lars Kagg A. Bureus
praesent. den 3. Feb: 1638. N. Persson
Bil. V. Förteckning på kronans friparker i Westergötland,
Dal och Småland, med förslag å de för dem nödiga
hejderidares antal.
105
Ar 1639
hölls ett Möte i Westerås af Rikets Råd, Collegiernas adliga
medlemmar, Landshöfding ar, Biskopar, Superintendenter och några
stadspastorer. Riddarhusarkivet förvarar ej några handlingar
från detta möte; i Riksarkivet finnes ett slags protokoll för
den 19 Januari, tillika innehållande en del för ständerna framställda
punkter, angående Tyska krigets gäng, fredsunderhandlingarne,
samt rikets förhållande till dess närmaste grannar.
Äfvenledes finnes der ett Concept till Mötets beslut, med Ax.
Oxenstiernas egen handstil, och sjelfva Beslutet af den 31 Januari,
rörande dels nämda ärenden, dels Enkcdrottningens ännu alltjemnt
oroande beteende, dels de upplopp som i några orter förekommit
under hösten 1638. Beslutet med underskrifter finnes
tryckt i Bihanget till Stjernmans Riksd. o. Mötens beslut, s. 299.
106
1640
1640
Vthi Octobri Kånadt wardt en Almen Riksdagh vtskrifveu af
Ben Stormechtigeste, Hogborne Furstinna och Fröiken, Fröiken
Christina. Sweriges, Göthes och Wendes Arffurstinna, och vttkorade
Drottning, Storfurstinna till Finlandh Hertiginna vthj Estland och
Carelen Fröjken öfver Jngermanlandh. till Alle Sweriges Rikes Ständer
att hollas vthj Nykoping den 13 Januari eodem anno. x)
Vthj Stockholm bekom den 1. Januarj 1640. Secreterarens
Edel och Welbördig Nilss Nilssons Tungel bref med den Högloflige
Konungzliga Regeringens Pass att Jahan Larsson nu som förr sitt
Secreterare Embete vthj denna tillstundande Rikzdag vthj Nyköping
skole förestå och bekläda boos dett Loiliga Riddereståndett.
Antm i (i AO.
Den 14 Januari wardt omblåsidt och omslaget, att Ridderskapett
och Adelen, som till denna Rikzdag wore ankompne, skole den
15. sig angifwa på Slottedt till att låta sine nampn antekna
Den 17. Januari kom Herr Lars Sparre opp j Riddaresalen
opå Nyköpingz Slott der Ridderskapet och Adelen wore församblade,
och sade att den höga Konungzliga Regeringen, att En af hwar
Classe, skole vpträda med honom, till att förnimma hwad den
Höglofliga Konungzliga Regeringen hade honom att påleggia och
Ombetro
och Folgde så med honom Her Åke Oxenstierna, Knut Posse
och Lars Kagg
Derpå opträdde opp i Rådh Salen och när dhe en half Timma
hade waridt oppe. Kom Landtmarskalken neder och hade detta
taal till samptlige Ridderskapet och Adelen
T) Det bristande sammanhanget i titeln är tydligt nog af sig sjelf. Riksdagskallelsen
utfärdades den 30 Okt. 1639, och ständerna kallades till den 13
Jan. 1640.
Januari.
107
Walborne, fvälbördige gode Herrar Rröder och wenner, effter
som den höge Konungzliga Regeringen, emot all förhopningh åter
hafwa opålagt mig, att förträda för denna gången Landtmarskalkz
Embetet vthj denna wrälberammade Rikzdagh; Alttsså hafuer jag
dehres nådige begäran och betalning mig offererat, vthj desse medfolgde
gode Herrars Närwahru: Förseer migh altsså till detta Lofliga
Ridderskapet, att J mig nu som förr, derföre godh erkennfe
och vptage; Och såssom den Höglofliga Konungzliga Regeringen,
äre j Mårgönn sinnade, att giöra en begynnelse på Itikzdagen; J
wele derföre j tijdh inställa eder j Morgån, att med manier begynna
denne Riksdag.
Wardt altsså Landt Marskalk
Den wälborne Her Larss Sparre till Dåderö och Hökerum,
vice Prasident vthj denn Konungzlige Hoffrätt i Stockholm, sampt
Landzhöfdinge i Vpland.
Sedan sade LandtMarskalken
Att den Konungzliga Regeringen hade honom befaltt, dett
alle Landzhöfdingerne skole låta antekna och en lista ifrån sig lefrera
all Adelen vthj dehres Låhn, som icke vthan laga förfall, hade
inställt sig till denna Riksdagh.
Samma afftonen blef omblåsst, att Adelen och Ridderskapet
sampt Ständerne, skole klockan Otta komma opp j Rikz Salen,
såssom och i synderhet Ridderskapet först oppe i Ridder Salen
Den 18. Januarj
Komtno Ridderskapet och Adelen klockon Otta tillsammans
vthj RiddareSalen på Slottet Och när dhe hade tagitt sijne Ätts
stelle jnn
Vpträdde Landtmarskalken och sade
Wälborne, Wälbördige Herrar och Männ Effter som denn höga
Konungzliga Regeringen hafwa Åå Hennes Kong: M:tz min allernådigeste
Drottningz Wegnar, emot förhopning åter denna gången opålagt
mig att förträda Landtmarskalkz Embetet; Ålttsså förser och
blifwer Jag i den goda förhopning till Eder gode Herrar, Att i migh
derföre godh erkenne och vptaga, och mig all tillbörlig hörsamhet
i denna Rikzdag bewisa: Jag förblifwer eder gode Herrar igen, till
all tilbörlig tienst benägen, Och hwar någet kunde vnderlöpa, dett
alltt vthj bestå motto vptaga och vttyda.
Dernest önskade Landtmarskalken dem ett Lycksahligt frögdefultt
gott Nytt åhr, Såsom och tackade den högste Gudh, att han
dem wedh godh welmåge och helssa wore tillsammans kompne,
såssom och att dhe med samma tillstånd blifwa motte och effter
hollén och Sluten Rikzdag med Sundhet åter Lenda hwar till sitt.
108
1640
och hwar och En finna sijne kärkompne widh s-”mma wilkor och
Stat igen
Dernest begärede LandtMarskalken på åthskillelige gånger, att
hwadh här talades discurerades, disputerades eller tracterandes worde,
dettSecret och hemlig vthom denna Saal holla, och dett ingen vppenbara
Sedan att dhe wrele i Achtt taga i Processerne Omröstande,
Voterande och andra förra Ordningen särdeles Ridderhuss Ordningen
med Ätts Säten.
Medan alltidh Adelen, antingen seent komma till Rikzdagen,
eller när någott deliberas eller 'ventileras skall hwad som tracteras
skall om propositionen eller annadt som detta Lofliga Riddnrståndet
wedhkommer alldehles bortto blifwa eller seent komma; Att då
sådane Ohörssamme, som vthan laga förfall inthe kunne excuseras
Dhe böter vttgifwa, som i förre Rikzdagh bollås och vttgifwas, vnderkastade
warde måge.
Sidst att dhe nu vthj de förre Rikzdager wele ihugkomma
Secreteraren Jahan Larsson med En förähring för sitt Omak; Häri
warder sådant med all Odhmiuk tienst den hwariom och elinora
förtienandes.
Alttsså wTardt eliter Hennes Kong:e M:tz och den Höglofiiga
Konungzliga Regeringens kallelsse, Pass och betalning Ofwanb:te
Jahan Larsson för denna gången Åter Secreterare, Hollst Gabriel
Gylldenancker w7art borttskickat till Påland med Rref.
DerelTter gick Landtmarskalken opp till Regeringen, att förfråga
sig om någre Saker, och när han igen Nederkom, huru dhe
hade sig förklarat och samsatt om Röterne.
Herr Jahan Oxenstierna, Swarade på första Classis wegnar.
Först betackendes på Sampt Ridderskapzens och Adelens Wegner,
att han bäfwer på den Högloflige Konungzlige Regeringens begäran
welet emottaga, Landtmarskalkz Platzen och det förträda och
förestå, med Onschning att han dett wäl motte igenom gå Nu som
tillförenna; dhe w7ele honom all tillbörlig respect och hörssamhet
gerna bewisa, Såssom och att han wille sig detta Lofliga Ståndett
till det bestå låta wara recommenderat.
Hwad Böterne widhkomma: Finna dhe gott i prima Glassis,
Att dett warj sig Caput Familiae eller vthom, som sig absenterar
eller vthe blifuer vthan laga Orssak enär någon Communication och
Rådhslag skall holles Bote Fem Dl. Kopparmynt. Och de som vthan
rettmätig excuse alldehles absenterar sig och vthe blifwer ifrån
Rikzdagen Rote Femtijo Dl. Sölfwer Mynt förutan hwad Hennes K:
M:tt teckes dem oppålegia.
Detta samptycktte de andre både Classerne.
Januari.
109
Derpå begärede Landtmarskalken wethe huru man desse böter
skole förstå.
1. Om dem som seent komme
2. Eller dén dagens session mottwilleligen försummade.
Disputerade Classerne sig emellan någett litett och sedan fullkomligen
beslutett och Afsagtt.
Att lnvilken af Adell som vthan godh skäl och excuse icke instältte
sigh i rettan tijdh vthan komme sedan Nijo war Slagit bote
5 Dl. Kopparmynt.
Sedan den som sig den dagen försummade och vthe blefwe
Vttleggia 5. Dl. Kopparmyntt.
Yterligere Sade Landtmarskalken, att Regeringen hade honom
upalagdt, att tillseija Landzhöfdingerne, Att dhe schole ingifwa en
Rolla på dem af Adell, som motwälleligen sig absenterade och ingen
excuse hade.
Seden begärede Landtmarskalken, att ingen skole fördrista sig
att vttgå eller absentera Medhan dhe nu alle skole opgå i H: K:
M:tz förmak att beledsaga henne opp j llikzsalen.
Deropå Oplässte Landt M: sielfwe Ordningz Processen vthj
Ridderhusetz gitlna Privilegier och befalt L: Marskalken Att dhe
som extra Capita Familiae wore när dhe kommo opp vthj förmaket,
skole vthj Vttgången skole föllia på Hofmestaren, nest effter Hoff
Junkerne.
Dito worde desse och seden dhe som effterkommo förordne
och walde till Capit: Famil:
Landt Marskalk
Herr Lars Sparre.
1. Classis
Herr Friderich Stenbock H: Göran Gyllenstierna
H: Åke Oxenstern H: Bengtt Skytte
H: Swantte Hoorn H: Wilhelm Spense.
2: Classis
Johan Krusse Knutt Soop
Christof Torstensson Jöns Bonde
Peder Erlandsson Hindrich Hoorn
Class Fleming Axel Tursson bort
Gabriel Kyle Claess Stiernschiöld
Krissman Lillie Knutt Posse
Jöran Sparre Sw7en Ribbing
Åke Vlfsparre H: Göstaf Leijonhufvudh
Jahan Månsson Vlfsparre förlof- Johan Mouritz Wrangell
wedes
110
1640
3:a
Schering Rosenhane
Christer Nilsson Häwämpä
Johan Ollongren
Axell Kruse af Elghammar
Göstaf Krabbe
Glass Bielkenstierna
Swen Lilliesparre
Göstaf Brätte
Bengtt Bock
Jöns Bosenbielke
Alff Gyldén Creutz
Johan Berendes
Knutt Viff
Caril Hårdh
Biörn Måneskiöld
Nillss Lilliehök
Larss Kagg
Jesper Nilsson Krws
Otto Scheiding
Anders Siöblad
Johan Yxkul
Anders Stierna
Göstaf Stråle
Hans Drake
Anders Stuwart
Carli Mörner
Månss Sölfwerhielm
Class Slatte
Jsaach Axelsson Sölfuersparre
Caril Wred
Swen Vggla
Nilss Bengttsson förlofwad
Oluf Oxehufvudh
Conradt Falkenberg
Per Vlfsax
Jöns Rosenstråle
Johan Lillie
Oluf Stake
Christer Rålamb
Anders Bure
Axell Böllia
Classis.
Brömss Gyldenmärss
Peder Hammarskiöld
Peter Kruse
Johan Eketrä
Caril Swinehufwudh
Bengtt Bagge
Carli Sabelschiöld
Göstaf Sabell
Göstaf Loodh
Johan Hindrechsson Rytter
Gunnar Galle
Hindrich Stöör
Erich Geett
Larss Grubb eller Staffan Persson
Jacob Forbes
Casper Otto Sperling
Hans Rottkirch
Jacob V. der Lind
Johan Dufwa
Arfwed Gyllen Ollon
Bengtt Rääf
Carli Siggesson Rosendufwa
Torkel Grijs
Staffan Klingspor
Jöran Armskiöldt
Tönnies Langman
Lars BiörnRaam
Tufwe Hökellycht
Johan Vtter
Johan Jägerhorn
Johan Vitinghoff
Isaach Storck
Peder Törneskiöld
Oluf Ornehufwudh
Göstaf Anrep
Jöran Sölfwer Patron
Mauritz Duwaltt
Class Skalm
Casper LillieCron
Hans Löffeling
Nilss Nilsson Tungell
Januari.
lil
Per Gyllenstråle
Nilss Hestsko
Anders Swensch
Peder Gyllenax
Peder Lind
Erich Planting
Herr Johan Oxenstierna
H: Göstaf Oxenstierna
H: Ture Oxenstierna
H: Casimir Gyllenstierna
Johan Sölfwer3tierna
Swen Bengtsson Stålman
Hans Mårtensson Garff
Anders GyldenKloe
Peder Ruuth
Christer Selö
Extra Capita
Oluf Lilliesparre
Caril Hård
Johan Hård
Linnar Hård
H: Nilss Gyllenstierna förlofvad Johan Måneskiöld
H: Göstaf Gyllenstierna
H: Jacob Schytte
Sefwed Bååth
Hans Kyle den Eldre
Hans Kyle den yngre
Knutt Lillie
Åke Sparre
Johan Vlfsparre
Jacob Vlfsparre
Erich Soop
VI f Bonde
Christer Påsse
Nilss Persson
Erich Ribbing
Göstaf Ribbing
Sefwed Ribbing
Johan Ribbing
Bengt Ribbing
Erich Måneschiöld
Per Lilliehök
Jacob Lilliehök
Christof Scheiding
Christer Siöblad
Dawidt Stuwart
Johan Stuwart
Arfwed Söderhielm
Carl Sölfwersparre
Melcher Falkenberg
Haral Stake
Gostaf Stake
Anders Rosenstråle
Jöran Galle
Jon Bure
Frans Krussbiörn
lngewal Krussbiörn
Jacob Sölfwer Patron
När desse wörö opprecitcrade, gingo dhe effter Ridderhus Ordningen
opp j Hennes Kong: M:tz förmak och seden effter ordningen
inri opå Rikzsalen
Hennes Kong:e May:tt beledsagat eller Ledd af Herr Gabriel Oxenstierna
Rijkzens Drotzct och Herr Jacob de la Gardie Rijksens
Marsk.
Derpå giorde RijkzCantzleren, som af Oförmögenhet tillförenne
var opgången i Rijkz Salen en lång och berömlig Oration till alla
Ständerne, al hwad Orssak Hennes Kong:e M:t wår allernådig:te
Drottning war lör Orssaket att sammanskrifwa Rijkzens Ständer,
hwilket dhe af Propositionen Hennes K: M:t skriffteligen hade lå
-
112
1640
tedt författadt, som nu af Secreteraren skulle oplässas, hafwa till
att förnimma och see
Oplässtes alttsså fölliande Proposition af Secreteraren Johan
Manson Solfuerstierna
Se Bil. A.
Derpå giorde Landtmarskalken Herr Larss Sparre på Samptlige
Ridderskapzens wegnar en gratulation till Hennes K: M:tt att
dhe Hennes Kong: M:tt widh godh helssa och Sundhet hade funnidtt
etc: etc:
DerefTter beledsagede Dhe H:s K: M:t opp j H: Kong: M:t
Cammar, och seden kommo Dhe Neder i RiddereSalen, och effter
klockan war widh Tolff, Refaltte Landt Marskalken att dhe om
Måndag den 20. skole komma tillsammans att Gonsulera om samma
dem öfwerlefrade Proposition.
Den 20. Januarj 1640.
Församblades all Adelen och Ridderskapet oppe j Riddare Salen,
och Oplässtes först Rollan, seden oplässte Secret: Jahan Larsson
sielfwa Propositionen
När den war Opläsin opträdde LandtMarskalken, och begärede
att dhe gode Herrar wille taga i öfwemägande den första Puncten
om Roskapz skatten effter som nu dhe twå terminer som j Sidst
holdne Rikzdag wore samptyckte till ända wore lupne oeh vttlagde,
Och för all richtig och wahnlig ordning skulld, hwar Classe träde
tillsamman den att öfw'erwäga
Derpå begärendes att den förste Classis seden dhe en liten
stundh med hwar andra consulerat liad
Herr Jahan Oxenstierna på den första Classis wegnar
Hwad den första Classis betenckiande widhkommer, så hafwa
dhe af sielfwa Propositionen och Communicationen, wäl förstått, att
dess Gudj skee loff att wår Armée med Success alltt härtill hafwer
wunnidt forttgång: Önskandes att den hereffter merkeligen motte
forttstellas Och effter till sådan forttsettning och vttföhrelsse behöfwes
allehanda vndsettninger med penniger och andra Nödtorffter,
Och fördenskuld icke så noga wele see på dehres Stånd eller Wälfångna
Privilegier, vthan mehra till H: K: M:tz Fädernesslandzens
tarfwe bewillia till den första Puncten Ett åhrs Roskapzhielp förhoppendes
att den med den w'almlige hielpen wäl någet skall förslå.
Knut Posse för den andra Classis Den andra Classis votum
Effter som apparentligitt ähr, att Kriget moste fullföllias och
Krigzfolket försörjas, kunna dhe widh denna tijdz tillstånd icke vn
-
Januari.
113
draga sig, vthan till H: K: M:tt och Krigz Vnderstödiande, bewillia
af dehres Classe, att dehres bönder Vttleggia uthj Tw åhr den wahnlige
Boskapz skatten.
J^arss Kagge på den 3:die Classis wegnar
Medan Oomgängeligitt är, Vthan Krigzarméen moste Sustineras,
dy^ wele dhe godhwilleiigen vthan långa discurser, sampttyckia
till 2. Ahrs Boschapz hielp vttleggning med den medlesta Classe.
Moste så den första Classis dem andra både bifalla och sainptycktes
eenhelleligen Tw Åhrs Boskapz skatts vttgifwrende på sätt
och wijs som den här till wahnligen vttgången är.
Seden Oplässte Landtmarskalken den andra Puncten Om Spannemålshielpen,
Och begärede att dhe den och i lika motto W’ele öfwerleggia
och sig sedhen tillika till H: K: M:tz behag och Cronones
hielp, accommodera och förklara
När dhe någett sijn emellan discurerat hade, begärede LandtM:
att Nu den medlesta Classis sitt votum först wrele vttseija
Knut Påsse på den andra Classis wegnar
Sade att hwadh Crono och Skatte bönder finna sig kuna vttgiöra
Spannemål till hielp och vndsettning; dett skole och dehres
halfpartten emott vttgifwa, allenast oppå Ett Åhr, Och der i Landzänden
ingen Sädz eller Åhrs wext wore att dhe gifw'a En Riksdl.
för Spannen eller kopperrmnt eliter dess wärde eller i hwitt Myntt.
Dett samme bijföll den Tridie Classis
Den 1. Classis votum
Eliter till Rikzens Tarff och wärn såssom och till Krigzfolkzens
vttrustning och Festningernes försörgning myckett will behöfwres,
Och till att bewisa och låta påskina dehres affection emot H:
K: M:t och 1<ädernesslandet, wele dhe af dehres Classe bäfwe samptyckt
samma hielp på 2. Åhr, halfpartten emot dett som Skatt och
Crono warder samptyckiandes, alldehles på sätt och wijs som för är
skedtt, exempt innan på dess Råå och Röör.
Sedan att hwar Adelssman som finnér sigh lägligest sielf vttlegger
för sine Aflegne bönder.
3:io att dhe och må blifwa af med sin Spannemål till nästa
Siöstadh.
Derpå begärede Landt M: effter den förste Classis så resolut
till H: K: M:t och Fädernesslandetz assistence hade förklaratt, att
dhe både andre Classerne H: K: M:tz och Rikzens tillståudh wele i
Achtt taga och sigh i lika motto till de 2. Åhren wele förstå.
Effter Lång deliberation samptycktte godhwilleiigen dhe andre
twenne Classerne på 2. Åhr, så frampt i medier tijdh icke någen
reputerligh Fredh nåås kunde.
Hl 8
114
1640
Der på Landtmarskalken på åthskillelige Rehser, att hwar
skulle holla sådant Secret, till dess att man kunde förfahra, Invad
gemene Almogen och bonden sig förklarendes warda.
Proponerede Landt M: den Sidsta Punden om Vttschrifningen
Begärede seden dhe hade taalts sijn emellan, Landttmarskalken,
att dhe wele vttseija dehres Meening, och fdrst den Sidsta eller
tridie Classis
Larss Kagge på den 3:dje Classis wegner
Dhe see wäl, att dhe icke kunna vndgå Vttschrifningen, Men
modum heller på hwad sätt wethe de ännu icke: Allenast att dehres
förswars karar, och dehres bönder jnnom Råå och röör någen
Lindring niuta.
Secunda Classis Knut Posse
Effter dhe icke kunna vndraga sigh vthan Nembning nödhwendigt
moste holles, så bifalla dhe den 3:dje Classis samptyckio,
Men om någen lindring derutinnan kunde skee jnnom dess Råa och
röör, wethe dhe inthett at vttseija.
Första Classis Her Johan Oxenst:
Dhe wele eller kunna icke sig icke vndraga sig vthan att
skrifning rnoste holles; Men att erholla någen Lindring innan om
Råå och röör, Troes icke att kunna erhollas Effter Tijden och Kriget
dett nu högst fordrer, och der kriget moste continueras och
ingen fredh står till att erholla, då vttschrifningen Döllas vthj Tw
Åhr. Och wore önscheligitt att man wisste huru Många förswarskarlar,
Enom Adelssman skulle kunna bestås.
Dertill samptychte sedan dhe andre både Classerne, och eenhelleligen
bewilliade på 2. Ahr Vttschrifningen, alldehles som den
her till hollén och skrifwen waridt.
Befaltte Yterligere Landt M: att dhe wele holla detta Secret
och så i mårgon sig instella att deliberera om andra Saker.
Den 21. Januarj.
Ivommo Adelen tillsammans och oplässtes Rollan, och dhe som
seendt kommo, dehlttes till Böter
Seden sade Landt Marsk: Att Hennes Kong: M:tt af synnerlig
gunst så och förtiente Perssoner vthj krigh, såssom och andre meriterede
Personer hafwer med Adelige Privilegier och skiöldemerkie
benådett Hwilke dehres bref effter skole blifwa oplässne och seden
effter Ridderhus Ordningen intagas; Hoppes i gode Herrar låta sigh
sådana Hennes Kong: M:tz nådiga willia behaga, Och dem godh erkenna
att komma vthj detta Lotliga Riddare Collegio.
Jmmatriculeredes desse fölliande Personer vthj Riddareboken
och solenn intoges
Januari. 115
1. Peder Lindh till hans bref daterat A:o 1575 den 30. Junij af
Konung Johan gifuit.
Af Hennes Konung: Maij:tt Drottning Christina.
2. Jon Planting hans bref daterat den 24. Junij 1637.
3. Oluf Andersson Sölfwerlodh den 1. Martij 1638.
4. Jahan Manson Sölfwerstierna den 8. Sept: 1638.
5. Swen Bengtsson Stålman den 13 Sept: 1638.
6. Hans Martensson Carl' den 20. Octob. 1638.
7. Hanss Jönsson Biörnskiold den 24. Maj 1639.
8. Andreas Gyllenkloe den 20. Aug: 1639.
9. Gerdt Anthonsson Remschildt den 22 Julj 1638.
10. Peder Ruuth
11. Christer Selow.
Derpå Oplässtes alles dehres skiöldh och Wapnbref, Seden
giorde Landtt Marskalken en lång Oration och förmaning till dem,
att dhe skole dett för En högh gunst erkenna att dhe vthj detta
Lofliga Collegio kunna inkomma; Dhe skole och wara förtencktta
sig så att Comportera emott H: K: M:t Fädernesslandt och detta
högadeliga Ståndett att dhe hoos hwariom och Ehnom som Adelssmän
måge Erkennas och respecteras.
Der på rektte dhe LandtMarskalken hand och betackede sigh
emott honom och dett heela Ridderliga Ståndett.
Sedhan sade Landt M: till dem, att på Sidstholdne Rikzdag är
belefwad, att hwilke som således warde intagne vthj Ridderhusett,
Till dess bygning som nu skall företages att byggias, En förähring
dertill gifwa och i boken inskrifwa skole: Hwilket dhe och effter
dehres Embne och förmögenhet giöra och efterkomma wille.
Dett dhe och samptligen vttlofwade
Dereffter tillssade Landtmarskalken Secret. Johan Larsson, att
han skulle holla på och concipera på Swaret opå Propositionen
Den 22. Januarj, wörö Ridderskapet och Adelon åå rettan
Timma och öfwer låsso Swaret på Propositionen som Sec: Johan
Larsson stelltt hade.
Och effter någre få Ortt schole förandres begärede Landt Marskalken,
att j Märgen någre få af hwar Classis wille tillstädes komma
och öfwersee samma Swar.
Den 23. Dito, kom Landt M:, Herr Johan Oxenstierna Knut
Posse och Jahan Berendes och öfwersågo Såssom och dett förändrade.
Dito förlofwedes Nilss Bengtsson för sijn Swaghet och ålderdom
hem.
116
1640
Dhe andra af Adell togo afträd och befalttes att dhe skole
andra dagen som är den 24. igenkomma och höra läsas Swaret.
Den 24. Januarj
Kommo Riddersk: och Adelen tillsammans. Och sade LandtM:
att Swarett war nu så wida färdigt, Och der ännu någet stöde till
att förandra, dhe wele sådant vttseija.
Dermedh gick han opp till Regeringen hwilke sigh Swaret läte
behaga, allenast ett ord eller Tw skulle förandras som och skedde
Sedan sade Landtmarsk: att Regeringen hade någet förelagtt
honom dem att Andra: Hwilkett dhe wele taga? vtj godh Consideration
och sedhan sigh förklara.
1. Om desse bewilliade Hielper, Så framptt icke någen reputerligh
fredh, innan dhe Twenne Ahrs förlopp, icke kunde Nåås
och Krigett ytterligere continueras moste? Om Ridderskapet och
Adelen då icke opå Hennes K: M:tz nådige vttgående skrifwelsser
till Allmogen i Landzenderne, ändå Ett Ahr der till samptycke
wele, på dett dhe icke motte beswäres till någen Rikzdagz sammankallelsse
så frampt j medier innan förlupne Twenne Ahr, för andre
wichtige Orssaker skulldh icke någen Allmen Rikzdag nödigt
hade att vttschrifwa.
2. Om Ridderskapett icke skole wele ingå den ordningen vthom
Vttschrifningen Att heela Ridderskapet och Adelen, swarer till halfpartten
så månge Knechtter som på Crono och skatt löper, och
hwar Frelssesman vttlefrere sine Knechtter och sedhen hafwa och
holla så månge förswars och Embetes karar han wille
Resolverede 3. Classis sigh
Hvvad den första Propositionen widhkommer. På hendelsse, att
ingen fred kan erholles. Så finna de sig förplichtade, Hennes K:
M:t och Fädernesslandett att Bispringa och Vpsettia Lijf, blod och
all förmågo, Men dhe kunne på detta förslaget inthett swara eller
sigh separera ifrån de andra Stånden, helst dhe alleredo hafwa
Swarett, som och Regeringen sigh nådigst bäfwer låtidtt behaga.
Opå dett andra Förslagett, begärede dhe bettre information,
effter som dett synes wara någre till behagh, Men dem fattigom
nästan odrägeligitt
2. Classis. Dhe för obligera sigh till H:s K: M:tz och Fädernesslandzens
tienst med Lijf och blod att hafwa Ospartt, och blifw’a der
vthj som H: Johan Berendes sigh förklarat hafwer för den 3.
Classis.
Till den andra effter den är af importance wille dhe taga honom
vtj ett bettre betenckiande.
Januari.
117
1. Classis. Effter Rikzens Regering hafwa låtidtt sigh behaga
dehres Swar, så kunde sig icke så hastigt förklara, eij heller samptyckia
till någen vttsch: till det Tridie Ahret eller Continuering vthj
Spannemåls vttgifwende: Vthan kommer dagh så kommer Rådh, och
wele heller att En herred vttschriffes och Stenderne sammankallas
herom att deliberera.
Wele dock tagat vthj bettre betenckiande
Befaltte så Landt M: att dhe wele sådant giöra och instella
sig till den 27 Januarj att gifwa honom Swar till att referera sådant
sielfwa.
Derom dhe bådo, att Landt M: wille låta bettre informera sigh
om desse föreslagne Puncter; huru man dem Rätteligen förstå
skolle.
Den 27. Januarj Kommo Ridderskapett och Adelen tillsammans
på Riddare Salen,
Derpå Oplässtes Rollan på Ridderskapet och Adelen som till
Rikzdagen ankompne wore
Opteknades de som samma dagh sig absenterade såssom och
de Oplässtes som seent wore kompne hwilke en dehl sig defenderades,
en dehl vthan excus, huilkom w»ardt opålagt att dhe dehres
Böter vthan någet defens skole i Morgon med sig hafwra och Vttleggia
Och till att vndfly widere krakell så skall hereffter, dhe
som till böter blifwa anteknade, af någre aff Adell vnderschrifwas.
Ingaf Landzhöfdingen Bengtt Bagge en supplication för Jöran
Rosencrantz till sampttlige Ridderskapet och Adelen att dhe wille
intercedera hoos Beurej Moder i Finland huilkens Son han hade
afdagatagitt, att hon sin wrede wille falla låtha och honom dett
tillgifwa (Jfr. Bilagan R.)
Hwilken Supplication vplässtes och seden bewilliades att honom
en Jntercession skole schriffteligen meddehlas
Sedan sade LandtM: att han hade föredragett Rijkzens Regering
deress Swrar och förklaring om dett Tridie Ahrs Vttschrifning:
Hwilket Ridderskapet och Adelen wid denna tijden icke kunde skee,
vthan wele der Nöden så trenger heller förbida En Rikzdag och
sammankompst.
Hwilkett den Högloflige Regeringen sigh så wida hafwa behaga
låtidt och förwenta En Rikzdag der sådant Rikens Tarff
fordrer.
Den andra Förslaget eller Punct.
Dhe höga Wälborna Rikzens Regering förmehna att allenest
wara förslag, Om dhe dett Nyttigere finna och går vth på Gårdetalett,
och der 2 eller tree tillika boo på En gårdh dhe Reknäs i
118
1640
lika motto vthj samma gårdataalet, derom Commissarierne skole inqvirera:
Och der i icke kunde fatta en rett information herom, Wele
fuller twenne af Rikzens Rådh nedhkomma och detta bettre instruera
så att J en wiss grund nogsampt hafwa scholle.
Regärede dhe wele derom Rösta, helst först den Nederste
Classis.
3. Glass. EfTter som detta Förslagett synes wara en Novitet,
och widh denna icke står till att practiceras; derföre kuné dhe j
denna Classis der till inthett förstå eller bewillia, Vthan Lofwa och
tillseija, att när Nembningen nu skall anställas, dhe all oprichtighet
deruthj wele låta påskina, att H: Kong: M:t och Cronon en Nöijachtighett
dertill skole finna.
Den andra Classis. Funno för denna tijden icke at kunna
practiceras vthan remitteran till en annan tijdh och blifwa widh H:
Berendes sigh förklarat hafwa.
1. Classis. Blifwa widh dhe twenne Class: förklaring, att dett
opskiutes till en annan läglig tijdh.
Hwilkett Landtt M: låfwade att willia lefrera till den Högloflige
Regeringen, förhoppandes att dhe dehres förklaring Nogsampt skole
vptaga och behaga låtha.
Sedan sadhe LandtM:
Att effter nu gemeenligitt, till inthett synnerligitt beröm ibland
dett Adelige Ståndett att en dehl Frwer och Jungfrur, så wäl som
sielfwe Adelssmännen försee sig emott Adelige Privilegier vthj dehres
gifftermåhl, belägrande och andra lauter; Och der wj icke
sielfwe detta wele obserwera, Twifwels vthan skall wäl öfwerheten
hafwa ett jnseende derutj, och således dhe förfalna och förbruttne
Godzén till nästa Slächt, vnder sigh kenna och taga.
Derföre wore dett rådeligitt, att hwar och en dett i achtt toge.
Dertill dhe samptligen Swarede Jaa och wore gott att en opsicht
dermed hades och i Synderhett nästa Förwantterne och erfwingerne,
eller och Landzhöfdingerne j provintierne.
Derpå oplässte LandtM: sielf samma gifna Privilegium som H:
K: M:t högst ähratt Konung Göstaf den andre och Store, j åminnelsse,
dem åå sådane öfwerträdare med privilegerat hade.
Knut Posse, att sådant inthett står till att lida ibland wårtt
stånd vthan wj moste handhafwa desse wära privilegier, och de som
dem öfwerträda, Plichta effter dess innehold och Lydelsse.
Seden proponerede Knutt Posse
Att en Partt som således hafwa förseet sig, gå till och förpantta
dehres godz till en annan: Om icke den samma bör sökia sijn
Man och godzén taga Neste arfwingerne effter Privilegierne.
Januari.
119
Res: Att effter privileg: innehold, hafwe ingen macht att alienera
eller förpanta sina förbrutna godz, Vthan näste Arfwingen warj
dem Hemfallen.
Denna dagh Omblåsstes att alle Ständerne i Mårgon den 28.
skole komma opp i Rikzsalen att ifrån sigh Lefrera dheres Swar
dhe hafwa fattadt på Hennes Kong: M:tz proposition
Effter som emellan Casper LillieCron och Lönnies Langman
war opwext någre Ahrerörige Ord, derföre befalltes dem at dhe
wele absentera sigh ifrån Ridderhuset till dess att dhe sådant lagligen
emott hwar andra hade vttförtt.
Den 28. Januarj
Kornrno alltt Ridderskapett opp i Riddere Salen, och strax
Oplästes Rollan och dhe som till böter wordo förfalne. tillsades expresse,
att dhe den 29. Januarj skole med sigh hafwa vthan någen
excuse
Sedhen oplässtes åter sielfwe Swarett, och förmante Landtmarskalkenn
dem, att dhe wille gifwa gran acht opå dhen, om ännu
någet stöde till att förandras, dhe wele dett vttseija att man dett
ännu kunde emendera
Derpå sade Landtmarskalken effter som Hennes Kong: M:tt
icke personlig kommo på Rikz Salen, derföre skole dhe extra Capita
Familiarum opträda till Regeringz Cammaren, Och sielfwa
Capita dhe föllia effter Ordning vthj process till Rikzsalen.
När dhe nederkomino och sine ställen intaget, kommo Rikzens
Regeringen dhe Fem Embeten och seden Rikzens Råd och såtto
sigh på dehres behörlige Stoler.
Seden giorde Landt M: ett Taal att Ridderskapet och Adelen
hade skriffteligen författadt dehres Swar som dhe begärede att
motte vplässes.
Se Bil. B.
När seden Rikz Cantzeleren hade giordt en långh Oration och
försäkrade Ständerne, Att ingen tingh skole wara Rikzens Regering
mehra anlägett änn att de igenom alle Christelige medell skole
låta sigh wårda, att erholla och winna En reputerlig Fredh.
Och hade H: K: M:t för denne gången Ständ:e ej mehra at
proponera
Sedhan ginge Ridderskapett tillsammans neder på Salen igen
Och befaltte LandtMarskalken att dhe i Morgon wele komma
tillstädes att öfwerleggia och consulera om Adelens gravamina
Den 29.
Kommo Adelen tillsammans och vpteknades dhe som sigh absenterade
-
120
1640
Seden oplässte LandtMarskalken sielf dett Besluthett oni Rosstienst
penningerne till Ridderhus bygningen Och begärede att dhe
wele dett i achtt taga så att dhe icke dehlas till bother.
Ater moveredes om dhe af Adell som hade förseet sigh emott
Privilegierne och huru dermed skole procederes, Och föreslogz att
dhe böter som der vtbj stå specificerade icke kunde drages Ridderhusett
till goda,
Men de Frwer eller Jungfrur som dett i En eller annan motto
öfwerträda, då fullföllier nästa Slächtten sådant, heller och Grönön
må dem wederkennas
Sedhan talttes dhe Lenge om Riddare platzens Rum vthj Stochholm,
och alle wedersakede att den skulle byggias på Norre Malm:
Men så wele dhe förbida, hwad den Högloflige Konungslige Regeringen
derom warde förklarandes.
Meente och En partt att dhen som icke fullfolgde sin rett när
någen hade sig förseedt af Frwer och Jungfrur; då warj dhe godzén
Ridderhusett hemfallne, huilke wäl skole dem fullföllia och derefter
inquirera.
LandttM: meente och att hwar Landzhöfdinge Nu schulle här på
Riddere Salen vptekna och ingifwa dhe Fauter som således i dehres
Provintier wore förelupne.
Dock skotz sådant alltt om Rikzens Regeringz förklaring.
H: Jahan Oxenst: sade att dhet wore och nyttigt att man någett
taltte om Ridderhuss saker, dock wille han sparat till H: Berendes
skole kunna komma tillstädes
Derefter sade LandtM:
Att ändock ltikz Cantzl: sade att Ständerne skole dehres klagemåhl
under någre af Rikzens andraga, och dock icke nembde
wårtt Likwel fuller meente han, att wj och Ridderskapzens beswär
skole öfwerleggia Och wj finne att wj på wära gravamina som åhr
1638, jngofwes, ännu icke äre förklarede om dett icke synes nö
digt
att Wj dem öfwersee, och seden hwad ännu någett kunde gravera
sielfwa Ståndet eller någen i gemen, att man dett författade,
och seden den Högloflige Regeringen Ofwergåfwe, att dett motte
Cederas, remedieras eller alldehles ophäfwas, Och att samptlige
skole deröfwer wara, synes Onödigt, vthan att någre af hwar Classis
den öfwersågo och seden på papper fatta läte.
Belefwade sådantt alle och Vttnembdes af alle 3 Class: desse fölliande.
1. Class. 2. Class.
Herr Friederich Stenbock Jöns Bonde
H. Åke Oxenst: Åke Vlfsparre
H. Jahan Oxenst: Gabriel Kyle
Januari.
121
3. Class.
Caril Mörner Peter Krusse
Jsak Axelsson Biörn Måneschiöld.
Schering Rosenhan
Dermed ginge dhe andre Neder och befalttes att dhe i Mårgon
skole låta förfahra, Om dett wore Nödigtt att Ridderskapet och
Adelen skole komma tillsammans.
Dhermed afträdde dhe och Yttschotet med Landtmarskalken
blefwo qwar
Dherpå öfwerlåsso dhe förra gravamina som 1638. wore öfwergifna
och Puncterade några som wäl behöfdes förklaring
Men så besluto dhe, att allenast en Supplication skulle författas
att Regering så wäl öfwer dem som öfwer dhe som 1635 öfwergåfwos
motte komma till någon skrifftelig förklaring
Den 30. kom LandtM: opp j Salen men så wore inge tillstädes
derföre gick han Neder.
Emot afftonen bekom en bij Proposition som Adelen scholle föredrages
Befaltes att En sedell på dören skole anslås som skulle vttseija
att dhe den 31. dagen om Morgonen skole sig instella, den att öfwersee
Hwilkett och skedde.
Vpslogz på Riddersalen om Morgonen åter igen att Adelen
klockan Otto skole sigh instella.
Den 31. Januarj
Kommo Ridderskapett och Adelen tillsammans och seden Rollan
war opläsen och dhe som bortto wörö anteknade.
Vpträdde Landtt M: Her Larss Sparre och sade
Wälborne Herrar oeh gode Män, den Högloflige Konungzlige
Regeringen hafwe i Afftons tillskickatt honom en skriffteligh proposition,
hwilken han wille dem föreläsa; hwilken dhe sedan wele wäl
med hwarandra öfwerleggia, och seden sigh förklara till H:s K: M:tz
behag och Fädernesslandzens wälferdh.
Doch först är här jngifwen en Supplication af Jöran Rosencrantz,
som hafuer begångett ett dråp på Beurej vtbj Finlandh
hwilken vplässtes och tillfrågedes om dhe honom En förböns
skrifft Meddehla
Hwilket honom lofwades och tilssades Secret: Johan Larsson,
att han denn skole formera
Dereffter oplässte LandtM: den Propositionen om den stora
Tullens prolongation
Se Bil. C.
När den war vpläsen; Förmantte Landt M: dem, att dhe wele
den öfwerleggia såssom denne Tidz Lägenhett fordrar.
122
1640
J synderhett nioste de observera icke så högt wårt Ståndz interesse
eller wära wälfångna Privilegier, vthan nu mycket mehra
Rijkzens höga Tarff och Trångmåhl som nu så högtt graveras aff
dhe månge beswär af dett krigesche wäsendett. Och alltt fördj
detta wäl Considerera och öfwerleggia, att H: K: M:t kunne warda
succurerade.
Begärede alttsså att tertia Classis effter långh deliberation wele
vttseija dehres meening.
Johan Berendes. Effter som dhe Nogsamptt see att Fädernesslandet
och Rikett, vthan en merkelig hielp så wäl som sielfwa krjget,
inthett wäl skall kunna forttsettias, med mindre att alla Stånd
taga den andra widh handen till sådant att vnderstödia och hielpa:
Allttsså wele och Ridderskapett såsom dhe alltidh dett tillförenne
giordt hafwa, dett ännu ytterligere dehres troplichtighett att låta
see Och sig såssom vthj förra Rikzdaghz ingifne Jnlagu, vthj dehres
beswärs Puncter mentionerat och anhollidt hafwa, att dem för
den stoora Tullens cederande de qwarn Tulls Mantals peningar på
dehres persson, Tjenst och Hoffolk motte enttfrijas? Att om dhe
dett nu Vnderdånigst kunde åthnjuta och erholla, wele dhe icke så
högtt ansee den skada som de taga vtj Siötullen, Vthan wele den
Cedera på någen tijdh och de i samma cederande åthniuta qwarntuls
Mantals p:ne Hwilke dhem så högtt graverer och af Jilwiliande
förekastes, att dhe lika medh Bondeståndet all beswär och j synderhet
vthj detta lika med dem moste vttgifwa
Begäre och, att dhe Calmare Hestar som en dehls högtt trycker
motte affskaffade blifwa, och en lijkhett dervtj holles effter
som samma hestar inthett allom i gemen omrörer och beklager
I)ett samma dhe andra både Classerne hijlöllo, att om dhe,
dhe Mantals qwarn tuls peninger kunne enttfrijes, så wäl som dhe
Calmare hesterne, så wele dhe ännu på en tijdh, den stora Siötullen
Cedera och Vttlegia, Till dess någen sammankompst igen kunde Nödigt
finnas att sammanschrifwa.
Hwar och icke, så blifwa dhe widh belefwad termin
Dermed belefw'ades att så lenge dhe nu godwilligt hafwa Samptyktt
till Siötullens vttgifwrande För de Ofwanbe:te Mantals peninger
skole entfrijs med dehres Hustrur, Barn, Hoff och Tjenstefolk,
med sampt Calmare hestarne.
Vrgeredes seden om dhe som hafwa öfwerträdt Privilegierne så
wäl Man som Qwinna, Att hwilkens Näste Slächt dett icke effterkomme
att då sådane Böter Ridderhusett motte hemfalla.
Dett belefwade dhe samptligen vnder sigh att sådant observeras
och hollas skolle.
Januari.
123
Sedan till att Concipera Sw7ar på propositionen, vttwaldes någre
af hwar Classis som dett med Secretärio skole giöra, och effter
Larss Grubb, best wisste Höga Regeringens willie, som dett ochsså
angick, att han dett wille Coticepera.
H: Friederich Stenbock Knutt Posse
H: Åke Öxenst: Johan Berendes
Gabriel Kyle Jsach Axelsson
Och effter som dett best kunde i stillhet conciperas, att dhå
samma Vttskott j morgon klockan 7. wele opkomma dett att öfwerlässa,
Jmedlertijdh skole det giöres ferdigtt.
Befaltte så Landtt M: att all Adelen skole i Morgon på wahnlig
tijdh opkomma och see om Swaret w7oro rett författadt
Giordes allttsså Conceptet färdigtt. Hwilket och samma afftonen
Reenskrefs.
Den 1. Februarj
Kommo Adelen tillsamman och på dett ingen drögzmåhl skulle
skee, lässtes Rollan inthett opp, vthan LandtM: sade att Conceptet
w7ar fattat och reent schrifwidt hwilkett skole opläses, och Invar någet
stöde till att förandra Dhe wrele dett nu vttseija, hwar och det
så gott wore wele de dett Regeringen presentera.
Vplässtes allttsså dett
Se Bil. D.
och ginge allttsså förb:te Vttschott med Landtt M: till Regeringen
H: Åke Oxenst: Carli Mörner
JI: Jöran Gyllenst: Hans Drake
Gabriel Kyle Larss Kagg
Johan Krws Larss Grubb
Ginge allttsså bortt till Regeringen
Och i medier tijdh befalttes att Adelen inthett afträdh tage
skolle, vthan förtöfwa qwar och förbida deres igenkompst.
Och effter dhe någott fördrogde, Praesenterade Fn Fattig
Adelssman sin Adelige bref gifwen af S: Konung Johan, med någre
Wettnes skribler af någre Adelssmän att hans Rette bref i Dansche
Feigden wörö honom afhende
Hwilke bref oplässtes och effter noga betenckiande blef godh
erkendt för En Adelssman och komma j dehres samqwembd, Blef
allttsså be:te Peder Ruth intagen i Ridderhusett.
När Marschalken med dem andra igenkommo.
Att Rikzens Regeringen låto sigh behaga deres wälwillige Förklaring,
wele wethe sådant ihogkomma, och hoos H: K: M:tt i
sinom tijdh att berömma.
124
1640
Och wele 6ee till att dhem samma Mantals penninger vpå dheres
egne hemwists Sätegårder med dheres Hoff och tienstefolk
kunde i medlertijdh förskonte blifwa
Callmare hesterne kunde nu inthet widh denne tijdh vthj H:s
K: M:tz Omyndige Åhr att efftergifwa, vthan wele låta i Cammaren
effterfråga huru dhe i dhe förre tijdher äre vttgifne
Derpå hade LandtM: begäret att dhe då motte få gifwa png:r
derföre. Derom wele dhe och i RekningeCammaren förnimma, och
hwad taxa derpå kunde wara satt; sedan wele de sigh emott dem
widere förklara
Dermed gåfwo dhe sigh tillfredz och wörö wäl Content.
Sedhen sade LandttM:
Att den höge Konungzlige Regeringen hade och med dem afftaltt,
att ännu någre få ährenden, nödige funnes som behöfdes att
ventileras, hwilka dhe icke tenckia att executera strax vthan att
dhe allenast deres betenckiande wele dem deröfwer först Meddehla
Huilka LandtM: hade begärt skriffteligen, huilke dhe seden
fuller schole få, dock begärede LandttM: att dhe till Mondagen wele
taga i betenkiande, på dett dhe seden deste snarere sin mening deröfwer
seija kunne.
1. Den oendeliga Gestning och skiussning
2. Om de Oendelige Nybygde Adelige Sätesgårderne
3. Om de månge förswars karlar
Befaltte så LandtM: att tillkommende Måndag skole Adelen
widh straff sigh igen instella till att deliberera dessa Puncter.
Den 3. Februarj
Kommo Adelen tillsamman och seden Rollan war Opläsen och
dhe wörö anteknade som sigh absenterade
Begärede LandtM: att Ridd: och Adelen wele änn ytterligere
öfwerleggia dhe förre Tree Puncter dhe i Lögerdagsse ventilerade.
1. Om Gest: och skiussningen
2. Om dhe Nybygde Sätegårderne
3. Om förswars karlerne.
Och berettade Landt M: att Rijkz Cantz: hade sagt som dhe
gode Herrar sielf kunna sigh påminna som dett Anhörde: Att
hwar drager igenom Byte och kiöp vnder Frihetz mijlen dehres
bönder; Så att Cronones bönder alldehles vttmatkas och af sig
komma; Och för den Orsaken begärer Rijkssens Regering dehres
Rådh och betenckiande huru man best kunde denna Oendeliga
Skiussningen afhjelpa; dock icke så förståendes, att den nu strax
skall Vphäfwas och Vphöra
Februari.
125
Befaltte så att den 3. Class: wele dehres Rådh och mening
först vpteckia
Conradt Falkenb: Meente att detta widh denne beswärlige tijden
sådant skall kunna afskaffas och sig så hastigt resoluera, En
partt begäre och att niuta dehres previlegier tillgoda
Den andra Puncten. Att dhe af Adell som kalla Sätegårder
och icke äre Sätegårder, dhe afskaffes. Men der de holle Afwell
vppå att dhe niuta och besittia dem såssom Afwell och Sätegårder
3. punct: Att dhe motte niuta dheres nödtorfftige och wahnlige
Embetzmän effter Tarfwen.
Secunda Classis. Att hwad den 3:die Classis hafwa sig till
den förste Puncten förklarat, der tencke dhe och widh blifwa.
Men om Sätegårderne, Att icke någenn Adelssman må förbiudes
der Lägenhett är att vpsettia och bvggia sig Sätegårder och
helst dhe som Barn hafwa: Men dhe allenast förbiudes som wilha
vndraga sig vnder dett skenet att niuta den lilla friheten vnder
Säterijt.
1. Classis eller den första. Att desse Puncter wore af importance,
som icke så hastigt kunne förklaras, vthan moste wäl öfwerwägas,
och behöfdes ochså en godh information huru man dem rett
förstå skole
LandtM: demonstrerade dem sådant wijdlöfftigt och war den
Högh Regeringens Meening icke att dett nu skulle ställes j werkett,
Vthan dhe begäre allenest dehres gode Rådh och betenckiande, huru
detta stöde till att remedieras.
Begärede derföre de novo att dhen Högh Konungzlige Regeringen
icke wele gravera dhem vthj dehres Privilegier.
Conradt F: Sade att och en part Ofrelsses män sticka sigh här
och där i Landzänderne och niuta Frelsses Frihett.
LandtM: sade. Kanskee att dhe hafwa Spetial Privilegium derpå,
och sådan kommer oss inthett wedh.
Begärede alle sampttligen att de motte taga detta i ett gott
betenckiande till wjdere förklaring, och att dhe motte bekomma
dem skriffteligen.
Sedan sade dhe om icke någre af hwar Classe kommo i Morgon
tillsamman detta att öfwerleggia.
En partt meente att dhett wore emott Ridderhus Ordning
Men efter dett är allenast ett betenckiande så kunde dett wäl skee.
Vttnembdes allttsså desse eflterschrefne
Per Erlandsson Knutt Posse
Knutt Soop Johan Krusse
Gabriel Kyle Swen Ribbing
126
1640
Jöns Bonde Johan Dufwa
Johan Berendes Garli Mörner
Jesper Nilsson Dawidt Stuwart
Conradt Falk: Hans Drake
Otto Sperling
Dhen 4. Dito kommo ofwanbemeltte af Adell tillsammans på
Bidderhusett och disputerade pro et contra
Dereffter kom LandtM: och frågede om dhe hadhe fattadt någen
resolution vthj desse Rådhslag, eller om dhe wele tagatt vthj widere
betenckiande.
De af 3. Classis sade. Detta är af wichtighett och förden
schull
behöfwes gott betenckiande förr än man sig förklarar.
Dhe andra meentte, Dhe bönder som boo vthom Fredzmijlen,
de nu som för, häreffter skiussa effter pass och dhe som boo
Longtt ifrån Landzwägen, hollj holl hestar eller och gifwa Peningar,
och Landz: och Fierdingzmän holle der hand öfwer, eller och att
den Höglotlige Regeringen opteckie dem någet annat medell.
L: M: sade, att Regeringen begärer af dhem dehres betenckiande
Derpå
Swaredes att dhe wele widere betenckia sigh
Till den andra Puncten. Att der allenast vpsettias ett stall,
och wele sedan niuta Sätegårdz frjhett, att dett icke motte tillstädies
och sedhan andra sådantt till onda åthniuta; Att Regeringen då
till sådant afschaffande täkttes förordna Commiss: j Landzänderne
som sådant pröfwade, och dhe som desse Privilegier i så motto
missbruka, plichtta derföre och icke dragés heela ståndet till förklenring
Till
den 3. Punct: Att En partt ochsså missbruka Privileg: med
dhe många förswars karlerne som af Fogder, Krigzbefähl och andra
att en order en gång författades, huru många Embetzman en Adelsman
till nödtorfften må förswara, att dem icke alletidh må förekastas
att dhe mehra förswara än dhe behöfwe; Och den Adelssman
som och flere befrijer änn honom bör, tilltales och plichte der före
och icke en annan åthniute en annars brott och febi; Och kan
likwäl en Adelssman icke mindre widh sine Rette Odel Afwelgårder
såssom och wed dhe nödtorfftige Nybygde hafwa Embetzmän
änn som föllier, med Ödhmiuk begäran Att dhen Högh Konungzlige
Regeringen wele dhem för vttschrifning och annan molest förskona
Som äre
Skreddare Smedh
Skomakare Dijkiare
Snickare Sågare
Februari.
127
Mölnare Trädgårdzmestare
Tegelslagare med behörlige drengiar Humblagårdzmestere
Schytter Bössmänn effter Tarfwen
Fischiare Timmerkarar.
Ytterligere begärede Landt M: att dhe wele förklara sig om
desse Puncter
Se Bil. E.
Dhe hafwa nu fuller låtidt förelässa sigh samma öfwerlefrerade
Punct: Men man moste wäl betenckia sigh för änn man sigh
förklarer
Att dhe då schrifltcligen till i morgon wille sigh förklara
Dett dhe och lofwade.
Seden Proponerede Herr Johan Berendes på Herr Class Flemingz
wegnar; Hwar mann skulle vpsettiaoch byggia Ridderhusett
helst man förnimmer att dhen platzen på Norremalm dem inthett
behagar
Förklarede sig Cathegorice allesamman som då tillstädes wore
Att dhe ingalunda wele att Ridderhusett på Norremalm skall
byggias, vthan j Staden i Stockholm på den Ortt Regeringen dett
best behagede.
Den 5. Februarj
Kommo sedan samtlige Adelen tillstädes och sedan Rollan war
reciterat Oplässtes de skritftelige förestältte Puncter om dhe offta
ventilerade 3. Puncter.
Och sedhen dhe wore oplässte frågede LandtM: Om dhe hade
fattadt dem skriffteligh
Framlade Conradt Falkenberg ett Conciperat swar, som han
allenast för den 3:dje Classis hade sammanfattadt, och begärede sedan
dliett wore opläsitt, honom dett igen motte restitueras.
Hwilkett och honom låfwades, och wardt allenast derutj författadt
Invad dhe för detta hade sig förklaratt
Den 6. Februarj
Kommo åter Adelen tillsammans och ventilerede desse Puncter
och bufalttes att dhe schole schriffteligen författes att man dem
kunde den Högh Konungzlige Regeringen öfwergifwa.
Hwilket och skedde till den 7. dito
Den 7. dito kommo Adelen tillhopa och öfwersågo dehres betenckiande
hwilket dem wäl behagede.
Se Bil. F.
Sedhen opkom II: Class Fleming och demonstrerede dem att
icke Ridderhuss bygningen war företagen, war Orssaken att den
Ilogl: Konungzlige Regeringen icke änn härtill hafwa kunnat för
-
128
1640
klara sigh om Rummett och Yttermera förnimmer, att dett Loflige
Ridderskapet eij heller Rådhsampt finne att dett vthj Norre förstad
widh Stockholm skall bvggias: Hwilkett han nu inthett mehra will
omröra, vthan blifuer alldehles derwidh att dett i Staden på någen
beqwem Ortt må bygdt blifwa
Dett de alldehles begärede och ingalunda samptyckia för månge
Orssaker schulld att dett på Malmen schall opsettias
H: Class Fleming. Om man då af Hans Exellens Rikz Cantzl:
den platz han i Staden hafwer kunde dertill bekomma.
Hwilkett dhe alltt hemstelltte den Högh. Konungzliga Regeringen
att dhe vttsee någon beqwem Stelle eller platz i Staden
Begärede seden H: Clas Fl: att de wele see på Secret: Johan
Larssons Opbördh om den richtig wore.
Dertill Landzhöfdingerne Swarede att dhe långö seden den öfwerseedt
hade, och wore den richtigh.
Den 7. Feb:
Kommo Adelen tillsamman och Vplässtes denna föregångne
dheres betenckiande och seden vpgick Landt Marsch: med den till
den Konungzlige Regeringen
Samma dag fick man och detta nästfölliande Rikzdagz beslutt
till att öfwersee om dett war så författadt som dhe hade sigh förklaratt.
Och befaltte sedan LandtMarskalken igenom Secret: Johan
Larsson att han schulle tillseija Adelen att dhe i Morgon skole
komma tillsammans och andeligen hafwa de förfalna böter med
sigh såssom och att öfwersee Conceptet på Rikzdagz besluthett
Den 8. Februarj. Kommo Adelen tillsamman, och sedhen
Rollan war Vpläsen, Befaltte Landttmarskalken att dhe wele noga
tillhöra om besluthett, Att hwar någett wore till att förandra; Man
dett observerede till att remedieras.
Conceptet af Besluthett. Se Bil. G.
När dett war vpläsett frågede LandtMarskalken, Om dhe alltt
sådant samptycktt och om dett Swarett lijkmätigt war.
1. Classis. Dett wore rett conciperat’ och hade inthz deremott
att seija
2. Class: Att penningerne motte lefreras i gångbartt Myntt,
och att Vttschrifningen motte holles effter Privilegierne.
3. Classis. Att Tijden på Spannemåls Hielpen motte prolongeras,
såssom och att penningerne i gångbartt Myntt motte vttgifwas
och lefreras: Såssom och att denne Cedering icke motte lända
dehres wälfångna Privilegier till någet prseiudicium.
Februari. 129
Derpå vplässtes dett förra Ahrs Herredag/ act, Och fans att
Tiden med Spannemåls Lefrerande öfwerens kom Och fördenschull
Onödigt Achttade att derom movera.
Befaltte allttsså LandtMarskalken samptlige Adelen, att ingen
widh poen skulle sig tillkommende Måndag absentera eller vtheblifwa,
effter någre af Regeringen med Rikzens wele opkomma och
Consulera med dem om dhe fauter som af En partt äre jnrittne
Emot Privilegierne, sampt andra Nödiga saker
Den 10 Februarj
Jnstältte sig Ridderskapet och Adelen effter tagen Afschedh,
Och sedan Rollan war vpläsen
Prsesent: sigh Staffan Klingspor; Hwilkenn war hemkommen
ifrån Tyschland, Och derföre erkändes frj för Böter
Sedhan befaltte LandtMarskalken Måns Isachsson Sölfwerhielm,
att Han schulle gå neder vthj Rikz Cantzlerens Logement (som war
Sjuklig och Opasslig) boos hwiiken dhe andra af Regeringen och
Rikzssens wore församblade, och förfahra Om dhem Nådigst teckttes
j dag att vpkomma på Ridderhusett.
Kom till baka och sade att dhe hade något nödigt at göra, och
fördenschuld j dag kunde vpkomma, vthan i Morgon wele dhe widh
rettan tijdh sig instella och med Adelen om några nödiga Ährenden
Consultera.
J medlertijdh såssom och sedan Sölfwerhielmen war igen
kommen
Vrgerede LandtMarskalken och föreholtt dhem, att den Höglofliga
Konungzliga Regeringen fuller hade låtidt sig behaga dehres
Swar om Skiussferden och dhe andra widhengiande Puncter; Men
inthett wore dhe Content medh dett Swaret atl Adelssmannen frj
skiussferdh skole hafwa till Rikzdag och fördenschuld begärede att
hwar Classis träda tillsammans och Consulera med hwar andra, huru
nian swara skulle till detta äbrendet, helst j Privilegierne står expresse,
att när Adelssmannen fordres till Konungen, då skall han
niuta frjt Pass, men om Rikzdagen röres inthet om.
Effter lång disputation som LandtMarskalken med dem hade,
Samptycktte och bewilliade dhe eenhelleligen, att när dhe fordres
till Rikzdag För dehres egna Penng:r rehsa och skiusshestar
Leya;
Och således Cederade de denna Långa disputation om frj skiusshestar
till Rikzdagen.
III. q
130
1640
För hwilket Landtmarskalken dem fliteligen betackede, och twiflede
inthett vthan att den Höglotlige Konungzlige Regeringen, så
wäl som och Hennes Kong: M:tt i sinom inträdende Regementz
tijdh medh all gunst och nåde warder ihugkommandes.
Ater framsteltte LandtM: med Johan Rerendes, att dhe andeligen
wele fatta ett fulkombligit beslut!), hwar dhe wele hafwa Ridderhusett
bygdt vthj Stockholm Att man i morgån, må kunna gifwa
Regeringen och Rikzens Radh ett fullkombligitt swar, och icke disputera
derom när Rikzens Rådh opkomme.
Swarede alla trenne Classib: att dhe wele och äre widh deres
förra fattade meening och gifna Swar att dhe ingalunda wele att
dett på Stockholms Norre Förstad skall byggias, vthan i Staden
på någen Läglig och beqwem Ortt.
Seden sade LandtM: att hoos den Höglotlige Konungzlige Regeringen,
förestälttes, att Adelssmannen för alltt motte Swara för
sina Ronder, Så hade Konungz befalningzmannen så och Ländz:
och Fierdingzmännen inthett med Frelsse bonden sedan att giöra.
Derpå honom gafz till swar; Att vthj Högloflig Konungz Carlis
tijdh, Praesenterades dhem sådant, då skola dhe sådantt hafwa emottagett.
Och dhe kunde vthj denna H:s K: M:tz Omyndige Ahr ingen
förändring der vthj anstella
Befaltte sedan LandtM: effter Regeringen med Rikzens Rådh
hafwa några Lofwat i Morgan hijt komma, och med dhem om några
nödiga Ahrenden Consulera, wille derföre ingen sig absentera.
Sade och sedhen att han wille nedergå och referera den Konungzlige
Regeringen Om den förklaringen dhe så god: och frijwilleligen
hade Cederat den frj skiussningen till Rikzdagen, och att dhe IiereRter
wele Rehsa och Tära för dehres Pening:r.
Den 11. Februarj
Kommo samptlige Adelen oppå Ridderhuset och sade LandtMarskalken,
att någre af Regeringen såssom och af Rikz Rådett
warda snart opkommandes, och man likwäl j medier tijdh företoge
någre andra Ahrenden, J synderhett dhem som icke hafwa instellt
till denna Lofliga Rikzdagen vthan någen Rättmätig ändskyllan:
Såssom och att man och någett Consulterade om wära gravamina.
Till dhem som sig hafwa absenterat sade Landzhöfdingerne
hade dhe ingifwidt till Secreteraren Roller, deraf man kan see,
hwilke;“stå till att excusera. Som och opreciterades och fattades
denna fölliande Rolla på dem som sigh inthett hade jnstältt,
Se Bil. N.
Februari.
131
Hwad bes wären som dagligen sig mehr och mehr inrjta widkommer,
Så äre dhe så offta ingifna till den Hogl: Konungzliga
Regeringen men jnga Swar eller förklaring alltt här till derpå bekommidt.
Meente allttsså en partt Onödigtt att man (lere författer, förr
änn man får skriftelig förklaring på dhe förre Och begärede att man
de beswär som Ahr 1638. öfwerlefrerades skole opläses att man
deraf kunde see? om och flere dertill skolle jnsettias
När dhe wordo af Secreteraren oplässte, Swarede dhe samptligen
att man schulle ställa en Supplication och deruti Odhmiukeligen
begära, att den Högloflige Konungz. Regeringen nådigst wele
sig deröfuer skriffteligen förklara, och derhoos öfwergifwa een
afschrifft af samma beswär.
Hwilkett Secret: Johan Larsson opålades at den strax förfärdiga,
att man den medh dett hastigeste kunnde öfwergifwa, helst
Rikzdagen snart löper till ända, och oppeholles allenast att dett
skall tryckias, som samptyktt är, hwilkett afsched skall och sendas
till Linckiöping att afsettias af trvckett.
Se Bil. J.
Dito prasent: sig Christer Zelow och framhade sitt testimonium
på sitt Adelige Afkompstaf någre aff Adell ifrån Cassuben, derifrån
hans Fader war född.
Hwilkett Landtmarskalken samptlige Adelen tillsporde Om dhe
samma wetnesbref för fulltt wille optaga.
Swarede samptlige, att dett wore Nöyachtigtt nog och behöfdes
inthett mehra
Rlef allttsså immatriculerat: och bekom Nederste ställe och
Säle:
Sedhen kom budh opp, Att Rikzens Rådh wore förhanden.
Derföre befaltte Landt M: att en stoor dehl af hwar Classis
skole honom accompagniera att beledsaga dem hijt opp.
Dett dhe och strax effterkommo.
Kommo opp på Ridderhusett
Herr Gabriel Göstaffsson Oxenstierna Rijkz Drotzett.
Herr Class Fleming Admiral
Herr Herman Wrangel FelttMarskalk
Herr Axel Banner RikzMarskalk
När dhe hade tagitt sine tilbörlige ställen på Riddersalen.
Giorde Rikz Drotzten en lång Oration och näst wahnlig ähretitell,
begärede wetha till hwad Ande dhe hade honom med dhe
andra af Rikzens Rådh till sigh fordrat Och hwar dhe hade något
att andraga dhe wele dett nu framstella.
132
1640
Landt M: Betackede dhem på dett flitigeste, att dhe så wida
hafwra welet respectera dett Adelige Ståndet, och derhoos förhoppades,
att dhe Höge Herrar warder dem meddehlandes deres gode
Radh och betenckiande vthj någre ährenden som härröra af dehres
Privilegia.
1. Först hegare dhe Radh huru dhe sig vthj den saken schole
förholla. Att när Nermeste Slächt och Förwandter inthett fullföliia
dehres Rett, När Möö tager Man emot Målsmannen och giffter sig
i Ofrelsse eller låto lägra sigh
Rikzdrotzten. Att hwar någon heröfwer klagede och söktte
assistence hoos den HÖgloflige Regeringen skole dem all hielp till
execution förhielpes cndock sådane acter dageliga förelöpa, och är
till att beklaga, att sådana fauter ibland dett Adelige Ståndet skall
yppas: Och när Nermeste Frende tijge här till stilla, då skulle den
andra Nermeste dett sökia
Ty Lagen säger, Om den förste, då den andra Ty will icke
brödren då Syschene barnen, och om dhe icke wille, då fullföllie
näste frenden Och detta bäfwer H: Kong. M:tt högstberömlig i Åminnelse
beneficerat Slächten medh Ändock sådane fall wore hemfalne
Cronon; derföre skole dhe sådant för en hög gunst erkenna och
deröfwer handholla.
Frågades om sådane böter icke motte komma Ridderhuset
till goda.
Rikzdrotzten; ElTter Privilegierne sådanntt vttryckie kunde man
dem inthett förandra
Sedhen frågedes huru lång tijdh man hafwa schulle förr änn
man sådan angåfwo
R: Hrotzten. När dett blifwer Vppenbart, och brödren dett icke
fullföllier jnnan Natt och Ahr, då fullföllie dett sedan närmeste
Frände
Knut Posse. Om En sådan person som henne belägrade sedan
meriterade, och blefwo en Adelssman skulle då sådana Godz
in perpetuum för honom och henne bortto blifwa
RikzD: Att der så wore, att han wore en sådan Man, att
han igenom sine meriter kunde sigh sådant förwärfwa att han
blifwe Adelssman, Stånde då Slächtten fritt om dhe dett honom och
henne igen wele Cedera och igen gifwa.
Her Axel Banner. Skall dessa godz Reknäs för Arf, som dhe
och kunne erfwas, att barnen erfwede dem effter Fadren som
dem klandratt hafwa: Huru skulle då barnen dem igen gifwa: Såssom
och att den Möö som hade Peccerat någet arf tillfolle, skolle
då mista samma Arfi".
Februari.
133
Förklaredes att Priuilegierne sådant vttryckia, att barnen inthett
niuta.
Her Clas Flemingh Proponerade
Om en sådan Man med tijden kunde igenom tienster meritera att
han en Nobel man blifwe, Om han då icke skole komma till godzén
igen.
Rikz Hrotzten. Nekade alldehles dertill, och är det af H: K:
M:tt till den ända Stabilerat, att dett Adelige Ståndet skole wäl
taga sig till wara och föregå andra Stånd och icke sådana faulter
begå, och de som då Synda, Niuta dett alldehles til! Onda.
LandtMarskalken framsteltte yterligere
Om Jungfru Sällier Godz, (effter som jngen Jungfrw vthan
Målssman wara bör) Om icke Målssman dertill bör Swara: Och der
ingen Målssman är, då binder Lagen enom dertill, Eller om Enkia
Sällier Godz, då binder ochsså Lagen henne dertill att hon det eij
må giöra eller och för pancqueterat.
Rikz D: Om en Adelssman är en Slemmare, så säger Lagen
huru mycket honom tillätes att han må Sellia; Och när någen
ber öfwer klagade, så skall honom al! assistence af den Konungzlige
Regeringen wederfahras.
Och när som hafuer barn eller icke, kan bewdsa att hon sitter
vthj stoor giäldh och beswär, då tillätes henne med nästa Frendom
att sällia sina Godz att Salvera sijn S: Mans gode Nampn och
rychtte. H:s Kong. M:tt hafuer och sagtt, att hwilken Enkia som
således vthan sine Slächts samptyckie Sälier sine Godz, wrarj ogiltt.
Hoch effter nu alle tree Hoffretterne äre här tillhopa kompne, wele
dhe samsettia sigh och giöra en förklaring om Sådana Salu godz;
Och när de den hafwe författadt, wele dhe den seden den Högh
Konungz. Regeringen Presentera, hwilke deröfwer seden deröfwer
en ordning publicerandes warda.
När sådana fall henda då skole Målssmännen eller nästa Slächt
dett klaga för Föreståndarne på Ridderhusett eller Landzhöfdingen
Och Invem dett försummer hwadh han skall hafwa förbrutedt.
R: H: Sådant moste änn Ytterligere betenkias och denn som
klaga wäll han klage för Hofretten och icke annorstädes.
Sedan Proponeredes Om Mårgongåfwor att hwar en Enokia
som hafwer waredt twegilft huru med dess Mårgångåfwo skall
förholles
R. H. Hett behöfwer en fulkombligere vnderrättelsse
Seden discureredes, Att hw'ar någen Frelssesman köpte Godz
för en Ofrelsses man och således beswijkte Cronon, huru dermed
skole förholles.
134
1640
R: D: Dertill bör Invar och en hafwa en Wämielsse till och
Corrigera sig sielfwe och vthj alla sådana fall blifwa widh Priuilegierne,
Och den som deremott peccerer eller Stilletijger, Niute dett
till Onda, Och ingen Adelssman Comparera för någet käramahl vnder
mindre Man än han är sjelf, vthan för iniurier till Ting.
Seden proponerade Herr Class Fleming och begärede wetha
hwad dhe hafwa sig Resoluerat hwar man Ridderhusett i Stockholm
begynna och byggia skall
Der till Swarede LandtM: att dhe alldeldes hafwa samsatt sig
och besluthett, att dett ingalunda på Norre Malms förstad skall funderas,
vthan i Staden på någen beqwämblig Ortt, som Rikzens Rådh
med Föreståndere best finna.
Derefhter betackede LandtM: Rikzens Rådh för den gode Communication
och förklaring dhe dhem så godwilleligen hade meddehltt.
Dermed afginge högb:te R: Rådh och accompagnieredes af
LandtM: och dhe andra af Adell.
Seden vrgeredes och disputeredes dhe förra Puncter som Privilegierne
inneholla,
Och först hwad den schulle wara förfallen till Ridderhusett
som dett icke Angofwo eller deröfwer klagade, när någen faut
wore begången
2. Classis. Att den Möö som tager OfrelssesMan, och Målssmannen
dett icke angifwer, warj förfallen till Ridderhusett 100. Dl.
Sölf! Myntt
1. Classis. Bijfalle dett samma och gifwe samma Målssman
i:del af samma Godz som till Näste Hospital är förfallen till Ridderhusett
Den
3. Classis samptycktte det samma
Seden framsteltte Johan Berendes
Effter Lagen inthett vttrycker hwad den för poen skall wara
vnderkastadt, som en adelss Jungfrw belägrer, Huru Man sig derutinnan
förholla schall; Helst mången dett inthett Achtter effter
Lagen sådant inthett vttrycker
Hwad her till är Passerat moste Man lijda, vthan der den
Högh Konungzlige Regeringen wele deröfwer giöra någen förordning
wore dett högt af Nöden
Wore och Önscheligitt som II: RikzDrotz: Iofwede att en
Ordning Stabilieredes Oin och huru man sine Godz försellia skolle
helst Mången som boor neder i Landzenderne, Låter opbiuda dem
på 3 Ting och den som bördesman är der till boor her oppe, weet
Februari.
135
der inthet af, och således sellias honom vthur händerne, Om dett
schall wara Laga fång.
Wele nu förbida denna Ordningen som deröfwer skolle giöres.
Och på dett sådana saker och stoore faulter alldehles icke skole
nederleggias, helst mången Frände icke gierna sielf will skemma
sijn Fräncka, När hon sig förseer medh Ofrelsse giffte eller aflar
barn förr Brölloppz tijdh eller sig i andra motto emot priuilegierne
sigh förseer.
Opålades Tönies Langman att han schulle absentera sig ifrån
Ridderhusett, till dess att han hade sig förlijkt med Casper LillieCron
för de skälsord han hade honom skaldt.
Den 12.
Kommo åter Adelen tillsamman och disputerade en stundh
sijn emellan, Hwad dagen tillförenne war passerat. Och befalttes att
när de skole komma tillsammans, skall på dörren om Morgonen
blifwa anslagett, När dhe sigh igen skole instella.
Den 14. Kommo Adelen tillsammans och effter der war inthett
synnerligitt att giöra befalttes att de den fölliande dagen sig
igen skole instella.
Förlofwedes Secret: Johan Larsson at rehsa till Stockholm,
helst för hans egna privata, och alltt war besluthet allenest att besluthet
skulle vnderschrifwas och förordnede han En Cantzelj förwant
i sitt ställe b:d Jons Olufsson
Den 15.
Kommo Adelen till sammans och berettade LandtM: att den
Höglollige Konungzlige Regeringen, Förwente till Måndagen op Trycket
af Besluthet ifrån Linkiöping Och då skall Rikzdagen taga sijn
endschap till hwilken dagh dhe sig och eenhelleligen skole instella.
Den 16. biåsstes Om, att alla stånd scholle den 17. som är
j Mårgon Måndag instella sig på Rikzsalen at anhöra Rikzdagz besluthett.
Den 17. Februari
Kom Hennes Kong. M:tt sielf på Rikzsalen och sedan Besluthett
af Secret. war opläsen, giorde Rikz-Cantzl: ett Taal seden han
dem åå H:s If: M:tz wegner alle samptligen hade betackatt för den
vnderdånige och godwillelige förklaring och dem seden valedicerede,
Sade att H:s Iv: M:tt hade till Rikz Råd vttwaldt god erkendt den Walborne
Herr Johan Oxenstierna Axelsson Frjherre till Kimito, Herre
till Hörningzholm, Tullgarn och Ekesjö
Hwilken giorde sijn Eedh, reciterades af Herr Peder Banner,
knäande för Hennes Iv: M:tt der hon satt på siin Kongelige Tron.
136
1640
Derpå H: Johan giorde en tackseijelsses Oration något widIöfftigtt.
Bekommo Wj Swar på wära Gravamina.
Se Bil. K.
Befalttes lönnies Langman att han skulle afträda och inthz
vnderschrilwa besluthz förr ann han sig mz Casparo hade förlijktt
Den
18. Vnderschrefwo Adelen besluthett såssom och den 19
Se Bil. H.
Dessligest den 20 Februarj kommo de till samman och Valedicerede
LandtMarskalken Herr Larss Sparre sitt LandtMarskalkz
Embete.
Och lefrerade samma dag besluthet vndersehrifwidt af Capita
Familia; edler Privilegierne och aflade sijn Marskalkz staaf.
Jahan Larsson
Ridd Secret:
J)en 17 Februarij a:o 1640. *)
Woro samptlige Ridderskapet och Adelen opå Riddarehuset i
Nyköping församblade.
LandtMarskallken stiger opp och förmäler sigh hadua vthi befallning
aff den Högh Welborne Regeringen, att begära alf Riddareståndet,
det dee här edler icke allenest intet wele förhindra Cronones
Saltpettersiudare att taga Jord vnder deres tillhörige ägor, vtan
fast mehre främia och befordra det Wärcket, edler som det till
Kong: M:tz och Cronans sampt menige Rickzens nytta och wälfärd
ahnstidtadt älir.
Där opå swarades att een deci ad Adelén hadue sieldue Saltpettersiudare,
Derföre så frampt dee kunde allestädes vthan åtskilldnad
taga Jord opå Cronones egor. då skulle och Cronones
Saltpettersiudare edterlåtas att göra det samme opå deres egor.
Edter som och Rickzdags Beslutet skulle då opå Store Salen
oppläsas, dy, sade H: LandtMarskallken, haduer man gott funnit, till
att vndvvijka all confusion och Oordning, det Capita Famil: skulle
gå förr in opå Salen, men dee Extra Capita opp i Kong: M:tz Förmaak,
att medh process beledsaga H. K. M:t nedh opå Salen.
Opplässtes alltså Capita Familiarum ordiné, där edter dee alle
togo adträdh, där edter Extra Capita.
’) På särskildt blad, med annan stil än det föregående.
Februari.
137
När dee då kommo opp igen ad store Salen, badh LandtMarskalken
dem dagen edter, klockan Otta, alle, så wäl Capita som
extra komma tillstädes att försegla och vnderskridua Rickzdags
Beslutet; Såsom och i medier tijdh låta ahnteckna, vnder hwadh Landzhöddinge
hwar och en medh sine Rosstienstz penningar Sorterar,
och dem vtgidua will.
Se Bil. P.
Påminte dem och om Ridderhuus Secreterarens deputat, att dee
det widh sielffue vnderskriduandet wille praestera.
138
1640
Bilagor.
Bil. A.
Kongl: Maystts
Wår Allernådigste Dråttnings, Proposition, giordh till Richssens
Ständer här j Nyköping till Richzdagen kallade och församblade medh
allernådigst begären, att dhe sigh der opå medh forderligeste och
bäste förklara wille. Actum Nyköping den 18. Januarij A:o 1640.
Hennes Kongl: May:tt achtar onödigt att upreppa orsakerne till
detta krigett medh den Romersche Keyssaren och hans anhang, Så
och därpå folgde Ivrigz- och fredzhandlinger in till dett Ahr 1637,
medan desse oppenbare äre aff förrige håldne Richzdager, och deruthinnan
giorde förtrolige meddeelninger. Eenkannerligen drage de
afl Ständerne som på sidsthåldne Richzdag tillstädes wore, wäl till
minnes, och finnes utbj der förluppne acter, huruledes den tijdh
Krigz wässendet j Tyskland war wältradt neder till Pommer- och
Mechellburgische Siökanten, så att fienden då förmente att haffua
Oss i klemman: Såssom och huadh in till den dagh genom eens
och annans förmedling, war för hopp eller wanhopp giffuidt, att
kunna komma till aflhandling och förlikning; EfTter nu sedan saken
sig myckett, serdeles j kriget, haffner förandrat genom Gudz
milde försyn, som all ting regerer, till förbättring, det den Högste
Gud teckttes härefter att stärckia och fullföllia, in till dess att een
godh och helssosam fredh j Christenheeten nåås och slutas kunde.
Derföre haffuer H:nes Kong: May:t funnott gått att sammankalla
Richssens Ständer, dem Allernådigst att Vnderrätta, och medh dem
att ölluerleggia tillståndet, så och de rådh och wäger som kunne
tiäna att wäria Rijket och dess trogne Ständer och inbyggiere ifrån
allt fiendtligitt öffuerfall, och medh god beqwemligheet, så och Richssens
heeder och säkerheet, att kunna finna Rådh och medell detta
blodiga Ivrigett att ända, och sättia Fädernesslandet j fredh och roligheet
igen.
Derpå skildras med vidlöftighct Baners återtåg från Torgau
mot hafskusten, och hans försvar af Pommern mot Gallas; dennes åter
-
Januari.
139
gång, och Baners framryckande till Meissen, segern (vid Chemnitz)
öfver Marazini, infallet i Böhmen m. m.; förbundets förnyande
med Frankrike, och de ständigt sväfvande under handlingar ne om
fred; slutligen det oförmodade ströftåg, som frän det Brundenbur
gska Preussen föröfvats mot Svenska Liffland, men genast
blifvit tillbakaslaget, och derpå förklaring begärd från Polen.
Detta föreskreffne wijser nogsampt uth, hwad beswär tunga
och fahrligheeter, som för denne tijdh hängia Rijket wårt kare Fäderneslandh
opå, och kunne sijs och dömas aff allom, föruthan andre
fahrligheeter, som föras hemligen och vnder handen, och komma
inthet j dagzliusset för än de äre fullgiorde, Men lickwäl wele
och måste, så framptt Ihnes Kongl: Mav:ts och Fädernesslandssens
skada och förfångh skall kunna affwärias, j tijdh och medh godh
rådh och makt emottagas, vndanböijas eller förskingres; Och tuifflar
fördenskull H: Kongl: May:tt inthet, vthan att Ständerne såssom
H: Kongl: May.ttz trogne Vndersåtere och Fäderneslandsens Elskare,
warda så her effter, som bär till, medh eenigt modh, rådh och
dådh H:s Kongl: May:tt troligen bijspringandes. Så aldenstund
högste macht opå ligger, Först för Richssens wärn skulld, och att
erhålla innan Richssens grentzer fredh och roligheet; Så och oförwirrat
nähring och bärning; Sädan att medh macht affwäria och hindra
det fienden icke driffuer dem wäre åter neder till Siökanten och
öker Richssens fahra, beswär och omkåstnadh: Och sidst att deste
bättre holla fienden j sitt egitt landh, och där förmedelst Krigzbörden
och der aff fölliende olägenheeter, så mycket mehra honom
beweka till fredelige tanckar, och ährlige fridzwillckor, huilke stå
till att hoppas näst dens Högstes Gudz hielp, så framt fienden kriget
behåller j sitt egitt landh, Men där annorlunda skeer, är mycket
mindre att tuifia, thet fienden effter sin högmodh och widt
utseende förslag, sadan fördeel emoot Oss till sin nytta och Ivrigetts
längre forttsättning nyttia och bruka skall. Och endoch H: Kongl:
Mav:tt fuller hade orsak att låta upteckna hwadh sorn till krigedz
vtföring, och Landssens förswar och wärn tarffuas, medh Allernånådigst
tillförsikt, dett Richssens Ständer allt warde wäl behierttandes
och H: Kongl: May:tt och Fäderneslandet efter åswäfwende
nödh, kommendes till vndsättningh: Men på det allt må efter möyeligheeten
lämpas, och H:s Kongl: May:tt medh högste åhuga betrachter
Ständernes willckor och lägenheet, derföre låter H: Kongl:
May:tt dett öfrige bestå, och wäll denne gångh göra all flijt medh
Gudz tillhjelp, att arbeta sigh det bästa skee kan, till Richssens
wälståndh igenom; AUenest att Ständerne iämpte dhe öffrige wahnlige
uthlagorne;
140
1G40
1. Först på någon tijdh fullföllia och uthgöra Boskapz Skatten,
efter sätt och wijs som här till hafluer warit bewilliadt och brukeligitt,
så att Boskapen j tijdh rätteligen skrilfues, oell redeligen
derföre efter Ordningen uthgöres j tijdh.
2. lill thet andra, att efter till folckedz vthredning och Fästningernes
försörgning, behöffues een ansenligh Summa Spannemåhl,
att Ständerne teckttes och medh något efter lägenheeten komma
H:s Kongl: May:tt och Rijkedt till vndsättning.
3. Sidst, Mädan inthet ähr till att uträtta, hwarcken hemma
till Landzens wärn eller Vtrijkes till Krigetz v t fö linn g, medh mindre
Krigzfolckedts affgång ensätties och upfylles medh uthskriflhing;
Derföre tuiffler II: Kongl: May:t inthet att Ständerne sigh till uthskriflning
och så godwilligen beqwämendes warde, j rättan tijdh
att anställa.
Desse ähre så dhe förnembste Puncter som H. Kongl: M:tt
denne resan tarffuer Ständerne j gemeen att föredraga, Allernådigst
begärendes etc.
Bil. B.
Vpå Hennes Kong:e May:tz wår Allernådigeste Drottning/ öfwerlefrerade
Proposition är detta Ridderskapetz och Adelens och krigzbefaletz
*) vnderdånige wälmeente Swar och betenckiande, Actum
Nykjöping den 28. Januarj 1640.
AfT hwad skälig Orssak, Hennes Kong:e M:tt wår allernådig:te
Drottning, och Åå Hennes Kong: M:tz w;egnar den Höglofliga Konungzliga
Regeringen, widh denna besvärliga tijden, hafwer högnödigt
funnidt, Nu denna wdilbegynta Rijkzdagh och Allmenne Mothe
att beramma och holla; see och förnimma Ridderskapet och Adelen
samp Krigzbefählet, nogsampt af Hennes Kong:e M:tz Nådige
Proposition J dett H:s K: M:tt allernådigst optäcker Oss, huru detta
långwrariga Krigzwäsendet vtj Tyschland emot den Romerske
Keissaren och den Papistiska Ligan sedan wij sidst tillsammans
wore vtj Stockholm: Såssom och hwadh sedhan vtj Lifland af
Churfursten af Brandenburg är föreluppidt och passeratt vnderrettat:
Och der boos allernådigst begärett (effter som apparentligit är
att Keissaren eller hans adheerenter till inge Christelige och billige
Fredzmcdel skole eller w'cle förstå) huru Man då samma krijgen
och hwad mehra deraf kunna dependera, reputerligen skole kunne
maintinera och vttföhra:
1) De twå eista orden äro här och på nästföljande ställen tillagda i marginalen.
Januari.
141
Så hafw'e Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet, först
och förnembligast, hierteligen att frögda sig, att dhe Hennes Kong:
M:tt widh godh helssa och Sundhett sampt den Höglofliga Konungzliga
Regeringen och Rikzens Råd hafwa funnidt och Aåskådet, med
Innerlig Önskande, den alldra högsta Gud, af hwilkom all w'alferd
härrörer; Han wele H: Kong:e M:tt med den heela Konungzliga
Regeringen och Rikzens Råd widh denna fahrliga och Sjukliga tiden
nådeligen beskydda och widh långligh helssa oppeboda, så att Hennes
Kong:e M:tt widh gott och roligitt. tillstånd må tillwexa och
förmehras, Vthj alla Konungzliga Lofliga dygder till Gudz Ahra,
Hennes Kong: M:tt till ett Odödeligitt berömligitt Nampn, så wäl
som Fädernesslandet till tröst och förswar; Dernest så bäfwe Wj så
wräl af högb:tesamma H: Kong:e M:tz Proposition, såssom och af Hans
Exellens Rikz Cantzelerens mundtlige deduetion förstått; Huruledes
Keijssaren med den Papistische Ligan med allssomstörsta Alfwar
hafwa tillsammans brachtt vnder General Leutenamptten Gallas och
den ChurSachsische och Brandenburgische armeen inn på w år Krigzhär
vnder H:s K: M:tt General Felttmarskalken Herr Johan Banners
Conduicte, till att bemechtiga sigh Siökantten, som förmedelst genom
Gudz nådiga försyn och wälb:te Felttmarskalkens flijt och Soldateskans
Courragie är worden afhollen och förhindrat, att sådane dehres
onda lörehafwende äro till inthz wordne, så att störste delden
af den mechtige Keissarens armee är opgången och till inthet
giordt; Så att Her Johan Banner icke allenast är vndgången dehres
opsåth, vtlian impatronerat sig inånge Festninger vthj Mechelnburg,
Pommern och Mark Brandenburg, så wäl som och vnderiagt sig
en stoor dehl af Chur Sachssens Land med någre Platzer i Slesien,
Såssom och bemechtiget sig en dohl af Kongariket Behmen och
der nu satt sielfwe Krigzhördan vthj Keisarens eget Ärtland; Så at
dhe Sidermehra dehres många onda lörehafwende och krigz intentioner
emot H: K: M:ttz Armee och sjelfwa Fädernesslandet icke
hafwe kunnat fulföllia eller fortstella, vtlian Lidit det ena Nederlaget
effter det andra på Åthskiliige Ortter, och dehres armeer sålunda
Consumerad; Så att Siösidan alt her till" för all oförmodeligh
fiendtlig öfverfall, äre alldehies försäkrade Wordne.
Dernest så är Oss och i samma Proposition vnderrettat wmrdet
huru emot altt förhopp Churfursten af Brandenburg, vthj förgånget
åhr (vthan twifuel) af en dehl, oroolige Jesuitische anslag och practiquer
till att sökia och begynna ett Nyt Krijgh inn på Lifland,
förmenandes derigenom att turbera eller till jnthet giöra den Fred
eller långliga Stillestånd/ förbundet medh Konunga Riket Pålen J
dett han hafwer låtedt Werfwa och hemligen tillsammanbringa en
142 1640
dehl Krigsfolk vnder Ofwersten Herman Boot, och dermed gånget
igenom Churland jnn i Liffland!» öfwerfallendes eiln delli af Dhem
som alldehles wore säkre för någet fiendtligitt infall, och förmeente
sigh boo i Rolighett, hwilke likwel är afwart igenom Gudz nådige
försyn Gubernatorernes flitige Opsicht och vigilans sampt Hige
Stadz trogne tillhjelp, så att samma Churfurstens och andra Jllwilliande
Jesuvitische förehafwende äro alldehles förspillte och till inthz
wordne. Och will man förhoppes, att Konungen och Ständerne i
Polen till förbtte jnfall icke sitt samptyckie skole gifwitt hafwa, ettter
som dhe igenom sine åthskillige skrifwelser till General Guuerneuren
i Liffland sitt Misshag dertill betygat, och förmodeligen opå
H: K: M:tz afgangne skrifwelsse med Gabriel Gyllenancker sigh om
detta wäl vterligere förklarendes warder.
Alltt fördenschuld hafwa Ridderskapett och Adelen, detta fahrliga
krigetz tillstånd, med Invar Andra wäl öfuerlagdt, och tagitt
vthj ett gott och noga betenckiande, så wäl som dhe föreslagne
begärede medel till sielfwe krigetz vttföhrande, öfwerwägatt: Och
hafwe wj högh Orssak widh detta alltt att tacka den Aldrahögsta
Gudh, som jgenom H: K: M:t och den Höga Konungzliga Regeringen
och samtlige Rijkzens Rådz höge Konungzlige wijse
försichtige Directioner Omsorg och Åhåga, så och Soldatesquans
Manlige förhollande, så Faderligen och wäl halwor welsignat
H: K: M:t Regemente och Wapn, att Wj alle innanom Fädernesslandzens
grentzer, inn till denna dagh, hafw7a kunnat säkre i Fred
och Rolighet boo och wistas, frije och tryggeligen, för alltt Vttlendschtt
Fiendtligitt intrång; Önschandes att den Alldrahögsta
Gudh, änn Ytterligere Förlähna wille, att H: K: M.t igenom den
höga Konungzliga Regeringen och Rikzens Rådh trogna och Walinliga
försårg och flijt, alletidh lycka och Seger öfwer Sijna och Rijkzens
fiender hafwa må, och ändtligen detta swåra och blodiga Kriget
till en god ända komma låta. Warandes wi Ridderskap och
Adelen, sampt Krigzbefählet vthj den wissa förhopning, att åå H:
K: M:tz wegna, och j dess tilltagende Omyndige Åhr, den Konungzlige
Regeringen med Rijkzens Rådh, icke låthe sigh tröttesampt
warda, så häreffter som härtill, samma denna tunga ååliggiande
Regementz bördan att sustinera och Vttföhra.
Anlangende Sielfwe Medlen som j Propositionen af Hennes K:
M:t äre nödigt Stenderne föreslagne; Medh nådig begäran, att dhe
sigh wille jemptte dhe w'ahnlige vttlagor, till desse effterfölliande
Tree puncter beqwema och godwilleligen finna låtha; Som är först
till Boskapz hielpens Continuation effter sätt och wdjs, som härtill
bäfwer waridt bewilliat och brukeligitt.
Januari.
143
För dett andra, att Hennes K: M:t och Rikett motte vndsettias
med En Spannemåls hielp ettter Lägenheten till Krigzfolkzens
vttredning och Festningernes försörgning. Till det tridie Och till
Krigzfolkzens afgång En Vttschrifning må Ersettias till detta Krigetts
Vttfohring.
Hwilke be:t.e Puncter Ridd: och Adelen sampt Krigzbefählet,
noga och llitigt hafwa öfw'erwagat: Och ändock dhe befinna härutaf
dehres stånd ingen ringa börda att tillw'exa, och derföre god
Orsak hafwa kunde, att stå på dehres gamble och Wälfångne Privilegia;
Serdeles vthj dhe beswär som jnnan om dehres Sätegårders
frjheet Råå och Röör dem öfwergå. Så hafwe dhe likw'el,
icke så högt welet Ansee desse fast Continuerlige tilhvexande Beswär;
Ytan på thott IL Kong: Mttt må nådigst See och förfahra Ridderskapzens
troplichtighett och wälmeente attection: Så wele the
nu widh wahrande Rijkzens tillstånd, dehres Rätt så wijda någet
låthett anstå och Fördenschulldh godhwilleligen samptyckia till dett
Första, Att dheres bönder vthj detta 1640. och sedhen fölliande
1641 Åhret, den här till Wahnliga Boskapz skatten, alldehles opå Sätt
och w ijs och terminer, som han förgången Åhr tagen och vttgifwen,
vttleggia.
Dernest wele Ridderskapet och Adelen i lijka motto, hafwa
samptycht till Krigzfolkzens vnderholdning och Festningernes försörgning;
Att Wij vthj desse förbemeltte tw'enne Åhr af En Fullsittin
eller Twå halfwe heller fyra Torpare, Frelssesbönder, vttgiöra
till Säädh halfparten emot Skatt och Grönö och i dhe Landzänder
der ingen synnerlig!» Sädzwext är vttleggie Pennigar En R:dr
för Spannen heller dess w ärde, j sölff eller kopparpennigar, Såssom
och att hw7ar Landzände, föhrer eller aflägger samma Spannemål
eller penniger till nästa Siöstadh.
Till dett Sidsta och Yttersta, Medan inthet högre graverer och
trycker, Ridderskapett och Adelen, änn som Vthskrifningen; Likwäl
när dhe betrachta, Fädernässlandzens tillstånd, och dett långliga
Krigett Wj med den Romerske Keissaren och den Papistiske Ligan
äre jnwefwade vthj, så frampt dhe till ingen Redeligh Fredz
tractat äre benägne.
Om hwillkett Wj vnderdånigst ödhmiukeligen bedie, att Hennes
Kongl: Mttt och den höge Konungzlige Regeringen och Rijkzens
Rådh; Såssom dhe alltt härtill, alletidh Fädernesslandzens w älferdh
och Rolighet söktt hafwa ännu alle Christeliga Fredzmedell
Der sådanne praesenterandes sigh till det bestå wele låta wara recommenderat,
så wida dhet med Hennes Kong: M:tz och Fäder
-
nesslandzens reputation och höga interesse kunde skee oell erholles.
Att wårt käre Fädernessland, En gång till En Säker Predh
och Rolighet motte komma; Till hwilket den aldrahögsta Gudh
sijn helga Welsignelsse wele förlähna och gifwa: Wele wj till detta
Ivrjgetz vttföhrande, såssom och till Fädernesslandzens Säkerhett
bewiiliat att Vttschrifning holles och gå öfwer wäre Frelsses bönder;
Alldehles på Sätt och wijs, som den på Sidste Rikzdagh Anno
1638 vthj Stockholm blef bewiiliat och samptyktt. Reknandes Tiugw
Frelssesbönder emot Tijo Skatt och Crono: Medh vnderdånigh
begäran att wäre Enskijltte Tiänare och Nödtorfftige Embetzmän
icke måge föhres till någen Rotering eller Vttschrifning, medh sampt
den Odhmiuke tillförsicht, att hwar j medier tijdh någen reputerlig
Fredh kunde Nåås och erhoilas, wära Landhbönder för dett ehna
Abretz skrifning måge förskones och frikallas: Såssom och att
denna Ridderskapetz och Adelens Friwilleliga Cedering och bewillning
icke må lenda dem eller dehres Wälfångna Privilegier till någett
prseiudicium.
Förhoppandes att themia theres förklaring af H:s K: M:t med
Nåder Ansed warder Och att H:s K: M:t och åå H: K: M:tz
wegner den Höglofliga Konungzliga Regeringen och samptlige Rikzens
Rådh wele sig detta Ståndet till dett bestå wara recommenderat.
Vppå Samptlige Ridderskapssens wägne.
Larss Sparre
pro tempore LandiMarskalk
Bil. C.
A Hennes Kongl: Mayritz wegner, begärer den Konungzlige
Regeringen, att Ridderskapedt och Adelen wille taga efifterskrifne
punct j ett godt betänckiande, och der oppå deres Gode Swar och
förklaringh gifTwa. Actum Nyköpingh den 30. Januarij A:o 1640.
Andoch den Kongelige Regeringen hafwer icke obilligt betänckiande,
att andraga och sollicitera hos Ridderskapedt och Adelen,
det dee ännu wille continuere medh store Siötullens erleggiande för
dee Wahrur som dee late Vt- och inrijkes skeppa, Jcke begärandes
j någon måtto att preeiudicera deres wällfångne Privilegier, eller
elliesth giöra dem något förfångh. Män effter Rickssens närwarande
Tillståndh och wilkor fordrer alle dee medell som man kan optänckia,
och medh skääl af ett eller annat Ståndli j Rijket fordra;
Så påminner sigh den Konglige Regeringen ganska gerna, all
Februari.
145
annan wälwilligheet och lydno, som Ridderskapet och Adelen hafTwe
alltidh tillförende vtj hwariehanda motto teedt, till Rickzens styrckio
och wällståndz erhållande, Män enkannerligen, att dee bäfwe åhr
1634. frijwilleligen bewiiliat, att wela på fölliande Tu ålirs Tijdh låta
anstå deres priviligium på Tullfrijheeten afl' deres vt- och ingående
Godz, och samma Anståndh sedermeere förlängt på fyre åhr; Hvarigenom
Ridderskapet och Adelen hafwrer gjordt Hennes K: M:t och
Grönan en godh och berömmelighTiensth,och Rickzens inkompster förökadt,
j det dee sielffwe ha Ifwe gifwet något vt, som ock der medh
förhindradt allt VndersIetT, som förr, icke vtan Cronones store affsacknadt
är öfwadt wordet. Så einädan samme bewillningh löper
nu medh detta innewarande Åhr till ända, och den Konglige Regeringen
nogsampt besinner, att Ridderskapet och Adelen will falla
beswärligit att komma något hastigt tillsammans igen: Derföre hafwer
den Konungzlige Regeringen nu vtj detta Tillfället, intet vnderlåta
kunnadt, detta ährende å Hennes K: M:tz wegner, Ridderskapet
och Adelen att andraga; Regärandes, det dee medh wahnlig wälwilligheet
wille ansij Rickzens närwarande Tillståndh, och vtj denne
Hennes K: M:tz omyndigheet, ännu på någre Åhr, bede deres Tullfrijheet
låta anstå och heroo. Hwilcket, såssom dett länder Hennes
K: M:t och Grönan till en godh Tiensth och ett troget bijståndh; Så
warder ock Ridderskapet och Adelen derigenom så mycket meera
förorsakandes, både den Konglige Regeringen sådan deres wälwilligheet
boos Hennes K: M:t att berömma, såsom ock Hennes K:
M:t sielf det j sinom Tijdh, medh all särdeeles Konungzligh ynnesth
och nåde att ihågkomma.
Ad mandatum lllustrissimorum
Dominorum Regentum proprium
N: Nillson Tungell
Bil. D.
Opå Hennes Kong: M:tz och åå thess wrägner then Konungzlige
Regeringens på nytt nådige begäran. Är thette Ridderskapet
och Adelens vnderdånigste swar och ödhmiuke förklaringh, Actum
Nyköping then Februarj Åhr 1640.
Hennes Kong: M:tz och then Konungzlige Regeringens nådigste
begäran förnimmer Riddersk: och Adelon vnderdånigst och ödhmiukeligen
therföre, at then Konungzl: Regeringen hafwrer skälige Orssaker
icke giärna ytterligere at anholle hoos them om stoore Siötullens
wijdere Erläggiande, på thet sådant icke motte lände Ridder
III.
10
146
1C40
skåpet och Adelen till någet praeiuditz eller förfång j theres wälfångne
privilegier, och Adeliga frjhet i samma Sjötull. Then högb:te
Konungzlige Regering Lijkwäl för Rijkzens tarf! och stoor anlägenheter
skulld, nödigt funnidt, hälst widh thette tillfälle och mädan
allenast ett Ahr öfrigit är af then tijdh sorn rede är bewilliadh
och samptycktt, och icke så hastigt någon sammankompst skee
motte boos Ridderskapet och Adelen nådigst att erholla thott the
sådant närwahrendes Rijkzens tillstånd ansee och b:te Tullfrjhet som
redo i fem Ahr, änn på någre Ahr godhwilligt wille låta anstå och
bewillie; Med nådigste ihugkommelsse och försäkring, at såssom
H:s K: M:tz och Cronones jnkompster af then förre theone giorde
bewillning märkeligen hafwa tilltagitt och sig förkofratt, och therigenom
j thett Adelenn någett bäfwer sielf welet efTter och vttgifua
mycket vnderslef vndanbögt och afstyrtt j tuliwäsendet till Cronones
gagn och goda. Alttsså skall Riddersk: och Adelen igienom sådan
yttermehre godhwililighet förorssaka at then Konungzlige Regeringen
thenne theres affection alltidh hoos H: K: M:t skole wele
berömma; Såssom och H: K: M:t sielf then samma i sijnom tijdh
med särdeles Ivonungzlig Ynnest och nåde att ihågkomma thesste
mehre Orssak bekomma och bewekt warda: Till vnderdånigst hörsamst
swar; Så hugnar sig Ridd: och Adelon theraf högeligen, att
såssom H:s K: M:tz och åå thess wägne then Konungzlige Regeringen
hafwa pröfwat af theres förre godhwillighet een stoor Mann
och tillwäxtt i Cronones ränttor, Thett och så theres wähvillighet
i så motto blifuer wäl optagen och ihugkommen: Men äntå högre
frögde the sig theraf, att H:s K: M:tt och å thess wegner then
Konungzl: Regeringen icke gierna något wele förfängia som them
i theres wälfångne och j så lång tijdh i Roo brukade priuilegier och
frjheter j någor måtto till meen och förfengelighet wara motte:
Hwilket Ridderskapet och Adelen vnderdånigst och ödhmiukeligen
wele hafwa ombedet, att H:s K: M:t och then Konungzlige Regeringen
sig alltijdh nådigst wille låta wara änn framgeent recommenderat:
Och kunde fuller Rid: och Adelen j anseende af alltt sådant
befahrande praeiudicio: Så wäl som then last som, them såssom ett i
synnerhet i thenne motton privilegierat Stånd, häraf anbiudes och
een partt tämmeligen hårdtt trycker och berörer, hafwa Orssak och
skiäl sigh härutinnan vnderdånigst att excusera, och thetia beswäret
på thett ödhmiukeligeste att afbedia: Men såssom the alltijdh
för thette hafwa sielfue optänktt söktt till att Contestera theres
gode willie och benägenhet, helst i thenne beswärlige tijden, II; K:
M :tt och Fädernesslandett eliter ytterste möyelighet att secundera
och bijfalla: Så äre the och vthan någon wijdlöfltighet eendrächt
-
Februari.
147
teligen resolverade wordne ännu härutinnan på nogon tijdh theres
rätt at låta anstå och Suspendera: Eliter som the och hermed
samptycke och bewillie, at then Tullfrjhet som them j store Tullen
eflter privilegierne och med retta tillstår, skall anstå, Roo och hwila:
Och wele så wäl Ridd: och Adelén som andre Cronones Jnbyggiare
vttgifwa och betala Siötullen på ett Ahr äntå öfuer then förre bewilliade
termin Nembligen till then 1. Januarj åhr 1642. mädan
the andra begierte extraordinär] krigzhielper icke heller länger ähre
på thenne Rikzdag bewilliade, j anseende at om then Konungzlige
Regeringen någor widere prolongation skulle förorsakes att begiära,
tå tillika när om the andra hielpers Continuation blifwer handlat
kan söktt och begierat warda: Och will Ridd: och Adelen sig ther
widh uttryckeljgm tingat och förbehollet hafwa på sätt och wijs att
förberörde Suspension at theres rätt och frjhet j Stoortullen jcke
skall eller må nu eller någon sin i framtiden drages them till något
förfång vthj theres wälfångne rättighet! och privilegier
Nu är Ridd: och Adelen i then vnderdånigste och ödhmiuke
tillförsicht, att H:s K: M:tt och å thess wägner then Konungzlige
Regeringen häraf nogsampt pröfuer theres öfwerbödighet och
wilioghet. at bewisa H: K: M:tt och Fädernesslandet theres tienst och
tilldrägelige assistence; Och twide therhoos inthett, at såssom thenne
theres bewillning och theraf fölliande Last, länder Fädernesslandet
till ett märkeligitt bijstånd: Så wrarder och H:s K: M:tt och åå thess
wegner then högb:te Konungzlige Regeringen icke dragendes någott
betenckiande them j annor motto till theres Ståndz heder och Solagement
ailernådigst att gratificera.
Hennes K; M:t och then Konungzlige Regeringen, Riddersk:
och Adelen, vnderdånigst ödhmiukeligst W'elet föreslå och hermed
them på thett fljteligeste bedia, at the häremot och så lenge thenne
bewiliade termin omlöper, motte för theres perssoner, Frwer, Barn,
Hofi och tjenstefolk w'ara frj och omolesterede för qwartulss Mantalss
pennigerne, effter som the alleredo hafwa på sidste Rikzdag
vnderdånigst anhollet och j hopp wore att kunna Nåå och Erhollet;
Så och the twå Konungzhestar som j Callmare recess bewilliades
och änn på någre Ortter vttages af theres bönder till Grönön. Riddersk:
och Adelen äre försäkrade at thenne Lille frjhet i qwarnetullss
Mantalss penningerne lijthet eller inthz förslår emot then store
fordehl som Cronan niuter förmedelst theres goodhwillige recommendation
med store Tullen: Men som thet är them een fast förtretelig
och theres Stånd mycket disreputerlig Servitut med b:te qwarnetulss
Mantalss pennig:r; Hwilken inthet mindre graverer then
Konungzlige Regeringens och Rikzens Rådz egne perssoner änn Heele
148
1640
Ridd: och Adel: i gemeen, och Causerer them hoos wäre jllwilliende
Naboer och elliest mycket förklenerligit efftertaal: Så förser sig
mycket mehre R: och Adelen at H: K: M:tt icke allcnest täger
thette theres wälmeente desiderium med gunst och nåder wäll opp;
Vthan bedie ann ytterligere att H: K: Mitt förerörde motiver behjerta
oell Ridd: och Adelen med en gunstig och favorabel exemption
j så motto allernådigst täckes beneticera; Hwarmz II: K: M:tt
Ridd: och Adelen till yttermehra godhwillighett att betiäna Hennes
K: M:tt j alltt thott sorn them i theres Ståndli möyeligitt är, och
kan anstå högeligen obligerat. Ridderskapet och Adelen recommenderar
sig hermedh j Hennes Kong: M:ttz och den Ivoriungzlige Regeringens
respective Konungzlige gunstige Nådli och behag och
förblifwa alltidh II: Kong: M:tt och åå thess wegnar then KonungzJige
Regeringen till vnderdånig tienst redebogen.
Bil. E.
Effterschrefne puncter b a ifwe r den Konungzlige Regeringen
funnit nödigt samptlig Ridderskapet och Adelen att vppåminna och
föredraga, begärandes dee wille dem noga öfuerläggia, oell deres
mening och betänckiande der öfuer giflua. Actum Nyköpingh den
3 Februarij Anno 1640.
1. EtTter som af dhe månge skiutzfärder, icke ringa beswär
och olägenheet Allmogen j landet enkannerligen Frälssebönderne
tillwäxer hälst nu, emädan så fåå Grönö- och Skatte ähre behåldne,
Vthan mästedeeles Adelen tillhörige, deels och aff Krigzfålcket besittne.
Så alldenstund Ridderskapet och Adelen sielffue wäl afsij
och besinna kunne, huadli där alf j längden ovndwijkeligen föllia
och sigh förorsaka will, om man icke i tijdh sådant på ett eller
annat sätt, och medh någon godh ordre remedierar: Hwarföre begärer
den Kongl: Regeringen att Ridderskapet wille detta öfwerIäggia,
och dem deres gode Radh och betänckiande optäckia och
Communicera huru dhe bäst förmene att Allmogen för omberörde
Skiutzfärder skall kunna bliffua lijsad, och Ridderskapet och Adelen
sijne privilegier oförkränckte nyttia och behålla.
2. Huru såssom all Oordning och missbruk, medh dhe månge
förswars karlar som hoos Ridderskapet och Adelen icke vthan Cronones
märckelig skada och afsaknad, mäckta inrijtat haffuer, må
kunna vthan något förfång aff deres privilegier, afskaffat bliffua.
3. Mädan och både een och annan som antingen igenom
Kongl: Donation eller kiöp aff Grönan, eller något byte, sigh
någre Godz förwärfwat och tillbracht hafue, tage sigh nu före
Februari.
149
att byggia allestädes nye Sätegårder, och monge allenast till den
ända, att där vnder befrija och förswara de bönder dhe på en mijl
när derom kringh haffua, huarigenom Cronan uthi dess Rättigheet
mycket förnär och till förfång skeer. Huru och på huad sätt fördenskull
man sådant skall kunna skäligen förekomma och remediera?
Bil. F.
Vpå then Konungzlige Regeringens skriftelige förestältte Puncter
sub dato den 3. Februarj, är detta Ridderskapetz och Adelens
ödhmiuke Swar och betänckiande. Actum Nyköping den
dito 1640.
Ridderskapet och Adelen hafwa mehr ann hög Orssak att berömma
och tacka den Höglofl: Konungzliga Regeringen, J dett att den
Hogl: Konungz: Regeringen hafwer ochsså widh denna tijden welet
Communicera dem öfwer några Oordningar, som äro jnritade vtj
Landet, och deröfwrer begärat at Ridderskapet och Adelen wrele
meddebla dem deröfwer dehres Radh och betenckiande huru dhe
best skole kunne remedieras och afskaffade warda.
Först om den Oendelige Gestningen och skiussningen
2. Om de månge Förswrars Karlarne Ridd: och Adelen försware
3.
Om dhe månge Nybygde Sätegårderne.
Ridderskapet och Adelen kunna Nogsamptt besinna, Ivwad stoor
Olägenhet sig skall i Längden förorssaka, om icke vthj then odrägelige
skiussning och gästning, hwarmed Landett och Allmogen;
Så wäl Adelens Landboer som Crono och Skatte öfw'ermotton blifwa
betungade med, något medel och remedium kan blifwa i tijdh
opfunnet och stadgatt. Och wille förthenschuld Ridd: och Adelen inthet
högre Onsche och heller see, änn att sådanna skiutz: och
Gestning på någott lijdoligitt och theres Stånd opraiudicerligit wijs
motte kunna med alla ophäfwas och afskaffes: Men såssom the
theremott Hennes Kongl: M:tz och Rijkzens Högheet och regalier,
så och annor oundwjkelig olägenhet billigt bäfwe öfwerlagt; Och befunnett
Privilegierne likmätigt wara.
1. Att när II: K: M:tt eller i thess ställe then Konungzlige
Regeringen Reeser j Rijkzens ährenden åå Landet
2: När Krjgzfolkctt anten Rehser till Togh eller kommer vhr
Feltt, och Ridderskapet och Adelen blifwe fordrade till Rijkzdagar,
och tå så wäl theres Landboer som andra med skiutz: och gestning
ther till moste wara behielpelige, alldehles effter sätt och Wijs som
j Privilegierne är vttryktt och förmälatt. Alttsså såge the och
150
1640
fuller mächta gärna widh tlienna tijdz lägenliet någre sådana medell
skulle kunna finnas, hwarigenom all öfrig skintz: och Gestning
kunde alldehles ophäfwas och afskaffas, som motte wara Crononn
tilldrägelige, och thette Loflige Ståndett i ingen motto falla beswärlige
och förfängelige: Men så frampt thett icke skulle kunna för
Chronones nödige ährenden och andra hinder skuld så strax ställes
vthj w7ärckett som man gerna åstundade, Så är likwäl Ridderskapet
och Adelens oförgrjpelige meening at Om the store oordninger
och missbruk som i thette fallett äre inrjtade, blifwe förmedelst
förnyade af starke mandater afhulpne och sådant i Landzänderne
ställes vthj execution; Såssom och att all Allmogen och ehoo som
böör skiussa och gestning holla Jnthett mindre the, som boo vthur
wägen och afsijdes, änn the andre, hielpa i lijka motto och elTter
een billig proportion, antingen med penninger eller hollhestar, eller
annat lijdeligit sätt then eena then andra. Så skulle thett beswäret
som så wida allmogen nu anligger, merckeligen therigenom
blifwa faciliterat och lättatt.
Men effter som nu Riddersk: och Adelen wäl weet, at then
Ivonungzlige Regeringen thenne saken fast högre och better än the
adprehenderer och dijudicerer: Så hemsteller förthenschuld then
Ilögb: Konungzlige Regeringen Ridd: och Adelén thienstligen om then
Konungl: Regeringen tekttes, häröfwer noger order och wijdere
förslag at låta författa och them Communicera; Tå the sig therpå
wijdere hörsamligen wele förklara, och theres ytterligere betenckiande
meddela med oppreppat tienstlig begäran, at theres priuilegier
Rätt och frjhett må vthj alltt tages i adit och them inthett
någott pradudiceras Såssom Ridd: och Adelon till then Konungl:
Regeringen hafwe then (aste tillförsicht och gode förtroende, och
sådant alltijdh vtj all tillbörlighet wele bellijta sigh att förtjäna.
Hwadh the andre både fölliande Puncter Om the månge Nybygde
eiler och elliest af missbruk så kallade Sätesgårder, och så
the månge Förswars karlar som Adelon frijkallar widkommer, Så,
seer Ridd: och Adelen inthett heller i gemeen änn alltt missbruk
som j så motto till Cronones förfång kan förelöpa, motte kunna
bootas och förekommas; och the therhoos wid theres frjhet och
priuilegiernes Rätte förstånd blifwa handhafde och maintinerade; Men
såssom therutj fuller någre Oordninger kan wara af en part infördh,
som dett heele ståndet eij angår Vthan störste delden fast
mehre misshagar Så merker Ridd: och Adel likwäl thette, at sådant
icke så mycket af opsåt, såm at Priuilegierne i thett fallet icke
blifwe af alle lijke begrijpne; härrörer; Och holler förthenskulld
Februari.
151
Rid: och Ad: till thenne sakzens afhielpande thett beqwämligeste
medell wara, att then Konungzlige Regeringen, täkttes effter theres
höga förstånd gode affection och interesse meddehla them en förklaring
huru wijda desse 2: Puncter i priuilegierne som angå Adelens
Sätesgårder och embetzfolk skole wara till att förstå och medh
god skääl at bruka, på thett ingen här effter antingen af frelsse eller
Ofrelsse af missförstånd må öfwerträda eller missbruka Adelens
tillbörlige rett och Priuilegier.
Detta är således Adelens och Ridderskapetz ödhmiuka Swar
och betenkiande, med begäran den Hogloflige Konng: Regeringen,
dehres wälmeente Råd vthj hesta motto vptage och Vttyda w7ele.
Bil. G. Project till Riksdagsbeslut. Febr. 1640.
Ar öfverensstämmande med nästföljande.
Bil. H. Riksdagsbeslut. Nyköping d. 17 Febr. 1640.
Finnes särskildt tryckt, och i Stjernmans Riksd. och Mötens
Beslut, 2. 06ti. Vet i Riddarhusprotokollet befintliga original har
följande u n der skrif ter:
Larss Sparre
pro tempore LandtMarskalk
Fredrich Stenbock Åke Erichson Ochsenstiern
Suante Christiernsonn Horn Jöran Gyldenstierna Bengtt Skytte
William Spens Jahan Kruus Jesperson Christopher Torstenson
Pär Erlandhson Clas Fleming Gabriell Kyle Cristman Lillie
Jöran Sparre Åche Hansson Vulfsparre Knut Soop
Jönss Bonde Hindrik Horn Axell Åkeson Knutt Påsse
Suenn Ribbinngh Gustaff Lejonnh. Jahan Moritz Wrangel
Schering Rosenhane Christer Niilsson Jahan Ållengren
Axel Kruse Gusttaf Krabbe Class Bielkenstierna
Suän Lyllyesparre Gösta Bratt Bäncktt Båck
Jöenss Rossenbielke Alff Gvldenkreutz Johann Berndes
Knutt Vilff Charl Hårdh Biörn Månesiökldh
Nilss Lylliehööck Lars Kagg Jesper Nilson Krus
Otto von Scheidingh Anderss Siöbladh Jahan vxkul
Anders Stjerna Gustaff Stråle Hans Drake Anders Stuart
Caril Morimer Månss Sölfuerllielm Claas Slatte
Jsak Axelsson Sölffuersparre Carli Heinrich Wrede
Sw’en Wggla Olof Oxehufwud!) Conradtt Felkenberch
Per vllffsax Jönss Rosenstrålle Jahan Lillya
Olluff Stake Christian Rålamb A. Bureus Axell Böllia
Bröms GyllenMajrs Petar Kruuse Jahan Eketrä
152
1640
Caril Carllson Suinhufudh Bengt Bagge Carli Sabellsköldt
Gustaff Sabell Gustaff Loodh Jahan Hindrickson Reyter
Lars Grubbe Hinrich Stör Hans Bottkirch Jacob Forbes
Casper Otto Sperlingh Jacob von DerLinde Jahan Duffua
Arffwedh Nillsson Gyllenållen Bangckt Raff'
Caril Siggeson Rossendufua Tar kell Grijs Stäphan von Klingspor
Jöran Armskyöll Larss BiörnRaam Tufue Tufueson Hökeilöcht
Johan Wther Johan Jägerhorn Johan von Fitinghhoff
Jsack Stårck Peer Anderssn] Oluff Hansson Örnehufwed
Giösta Anrepp Jöran Sölfuerpatron Mauritz Duwall
Claes Clason Skalm Hanss Löffelingk N: Nillson Tungell
Päär Carllsonn Gyllenstrålle Anderss Linarson Suenske
P. Nilsonn Gyllenax 1640 Peer Lindh Erick Plantingh
Johan Silfwerstiärna Suenn Bengtson Anders Gyldcnklou
Pär Rvvtt Christer Cellow
Extra Capita.
Jacob Skytte Hanss Keyle den yngre Knuth Lillie
Åke Jahanson Vlffsparre Jakob Hansson Wlfspar
Erik Acheson Soop Wiff Bonde Christer Påsse Nilss Persson
Erich Ribbingh Gustaff Erichson Ribbingh Sewedh Ribbingh
Jahan Ribbing Bengdt Ribbing Oluff Lilliesparre Pär Hårdh
Jahan Hårdh Linnart Hårdh Johan Månesköld Erich Månskioldh
Pehr LyllyeHök Jakop LillieHöök Dauid Stuart
Jahan Adoff Stuartt Arfuedh Sölfuerhiehn Carl SilffuerSparre
Melchior v: Fackenberg Harall Stake Anderss Rosenstråle
Jonas Bure den yngre Ingewald KrussBiörn Jacob Sillffuerpatron
Bil. I.
Stormechtigeste Drottning
allernådigeste Fröjken
Eders Kong:e M:tt och åå E: Kong: M:tz wegner den Höglofliga
Ivonungzliga Regeringen, hafwe samptlige Ridderskapet och
Adelen på åthskillige tijder vnderdånigst ödhmiukeligen några gravamina
eller beswärs Punctcr, som oss samptlige tryckie, skriffteligen
öfwergifwidt, särdeles vthj de sidstholdne Rikzdager; Men alltt
här till inga Swar derölwer bekommidt: Ar derföre till E: Kong: M:tt
wår vnderdånige Odhmiuke begäran, E: K: M:tt allerdånigst täckes
meddehla oss deröfwer en skrifteligh förklaring, såssom och låta
afhjelpa dhe beswär som deruti stå förmältte, Att Wi wäre wäl
-
%
Februari.
153
fångne Priuilegier så widha måge åthniuta: Sådant om E: K: M:tt
till att förtiena finne Wj oss inn j döden så skyldige och plichtige
E: K: M:tz
Vnderschrefz af LandtMarskalken
Bil. K. Regeringens Swar och Resolution å * Ridd. och
Adelens öfwerlefrerade postulater; Dat. Nyköping den 17 Februarij
1640. Finnes tryckt i Stjernmans Biksd. och Mötens Beslut, Bihanget,
s. 313.
Bil. L.
Inleffreret den 17. Feb. 1640. till Regeringen.
Ridderskapet och Adelen haffue för högnödigt funnitt om No*
gre ärender att Deliberera öffuer den försummelsse som här till
dagz skedt är vppå Excecusionen vthi det peen och Straff som dhe
bråttzlige elfter det Privilegium laine äre, och på huadh sätt sådant
och annat mere effter deres ringa betänkiande bäst skall kunna
förhindras Doch till den Höga Konungzlige Regeringens och samptlige
Rådetz wijdare Radh och betenkiande.
1. Först finne dhe skäligit att huilken MålssMan heller
Närmerste slächting sosom icke strax innan tre månaders förlöp
sedan det vppenbart bliffuer, angiffuer hoos Ridderhuss Föreståndare,
eller Landzhöffding när nogon Jungfru heller Möö tager
sigh Man vtan deres Jaa och samptyckie, heller och nogon
änckia eller Jungfru Jäther lägra sigh vtaff sin fästeman för Bröllopet,
den samma skall till Ridderluisset botha 100 Dl. Sölffuer
Mynt heller och som een part förmehne så många Peningar som
fierdeparten alf deres förfalne bother till Hospitalet sigh belöpa kan.
2. Hwilken MåålssMan heller Närmerste slächt försummer,
att angiffua hoos den som förbe:t äre, när Nogen Jungfru heller
Enkia, låther lägra eller giffter sigh medh Nogon ofrälse Man,
dhe samme skole i lijka måtto wara förfalne till 100 Dl. solffuer
Myntz bothe till Ridderhusset, och den som icke fulfölier deres
Straff jnnan Natt och åhr, så skall hans Rätt, dermedh vthi Jordegodzens
förbrytande, wara förfallit in vppå Näste Erffuinge heller
börde Man effter honom, och så fortgent huar effter annan.
3. När Nogon FrälssesMan träder vthi ofrälst giffte och hans
Godz effter privilegiernes straff förfaller antingen till hans barn medh
förste hustrun alf frelst giffte, heller och der han eengifft är, icke
till hans barn medh ofrälst giffte, vthan till närmeste Erffuingar å
sijde heller till rygge, att då den som wederbör antingen på barnens
heller Erffuingernes wägne sådant hundgöra låther vppå ort och
stelle som tillförende förmelt är, heller bothe 100. Dl. solfpg:r till
154
1640
Ridderhusset, oell mcdh excecutionen fortfahre som vthi andra
punehten förmält står.
4. Aldenstundh vppå sådana qwinnesperssoners groffua förseende
är satt åhtskillige Straff och peen vppå, deremot, een Manspärsson
som sådan olofflighett mootwilligen bedriffuer, och således een åhrlig
Mans dotter bedrager, antingen han är frelsse heller ofrälsse, icke
högre straff vppåleggias kan, än som Swerges lagh förmäler, synes
fördenskull icke obilligt, att deres straff nogot högre skärpas måtte,
effter som den Kånungzlige Regeringen detta och alt annat mera
vthi bätter betänkiande tagandes warde.
5. Vppå desse förb:te ärender begäre Ridderskapet och Adelen,
den Höga Kånungzlige Regeringens gode rådh och wälmeente
förklaring, sosom och till huilken Eens änkias Morgongåffuer förfaller,
när hon sigh emot privilegierne förbryter, antingen till hennes
Erffuinger, om hon inga barn haffner, heller och till hans Erfluinger
som Morgongåffuarne vhtgiffuidt haffuer.
Bil. M.
Ändock (högtahrad och Glorwördigst j Åminnelsse Konung
Gustaf Adolph den andra och Stoora) fordom wår allernådigeste
Konung, Nogsampt alietidh bäfwer låtidt påskina sijn Kongelige
gunst och afection emot dett Adeliga och Ridderliga Ståndett, och
dem i Synderhet med Herliga Privilegier och immuniteter försorgt
att hwar dhe handhafdes och observerades dett Ridderlige och Adelige
Ståndet alietidh reent och obefleckiat så och i högre asstim
och wörde hollet warda. Dock likwel är till att beklaga Att samma
gifwa privilegier j synderhet dett som A:o 1622 af Högb:e H: Kong:
M:tt Ridderskapet gifwidt af Mångom blifwer öfwerträdt, försumat,
och i inga motto observerat, J dett att Jungfru eller Möö täger
Man emott Föräldrars och Förmyndares Jaa och samptycke. 2.
Att Jungfrw tager sigh Ofrelsses Man. 3. Såssom och Att Enchia
eller Möö hafwa låtidt kränkia sigh af Frelsses eller Ofrelsses Man
Och således dhe som sådant öfwerträdt hafwa, äro förfalne till böter,
som nu på en rum tijdh tillgiörandes icke bäfwer warit i Acht
tagitt vthan privilegierne i mångo motto violerade och öfwerträdde:
Och hwar ännu ingen Opsyn herutj skolle skee, skole icke allenest
Privilegierne blifwa förachttede vthan dessa Jnrittningar j dett Adelige
Ståndet så tilltaga, att sådant sedan stodo till att remedieras.
Och sådant alltt till att förekomma bäfwe Ridderschapet och
Adelon vthj detta Lofliga Sambqwemb och Rikzdagh dessa febi och
Jnrittninger Sielfwa Ståndett till heder, ibland andra Ährenden ochsså
Februari.
155
öfwerwägatt, att hwar dette Privilegium icke hereffter bettre blifwer
inaintinerat, dett Adeliga Ridderliga Ståndet i föracht råka
skulle, sa att Man Nepligen skulle wetha af hwad härkompst eller
vttspring några Familier wore; Och Privilegierne fuller Nogsamptt
vttryckie hwadh poen och straff, dem som dem öfwertrade, skole
wara vnderkastade; Likwäl föllier ingen execution deropå, vthan
den ena vndrager den andre, Så att Ståndet och Privilegierne komma
i förachtt.
Derföre är till E: K: M:t, såssom och åå dess wegnar till
Ilögloflige Konungzlige Regeringen, Wår vnderdånige ödhmiuke begäran
och Anhollende, att E: K: M:t allernådigst wele handthafwa
detta wårt privilegium; Såssom den der sijn S: Herr Faders dragna
atlection till detta Adeliga alietidh bäfwer j lika motto sijn Konungzlige
benägenhett (derom Wj och allzinthet twifle) Wele tee låtha,
och sig detta ståndz heder till dett bestå wara recoinmenderat, så
att dhe som sigh deremott hafwa förseedt, till, tillbörlig execution
motte föhres
Och såssom Oss icke tillstår eller bör någen mutation vthj
Privilegierne att begära, och wäl fuller Naturligitt är, att den ena
brödren eller Systern vndrager den andres fehl och brister och
gerna seer igenom fingren med den Brotziige och sådant inthet
gerna optecker vthan således samma Privilegium inthet i Acht
taga, så att den ena Oordningen och abusen effter den andra
täger öfwerhanden, att dett nu inthet mehra Achtes eller holles för
någon öfwerträdning: Dy hafwe Wj vnder Oss tagit dem vthj ett
bettre betenckiande, och på Fl: K: M:tz allernådigeste behag och
högre öfwerwägande Wår vnderdånigste meening vthj detta welet
opteckia; J den ödhmiuke tillförsichtt, att E: K: M:t dett allernådigst
låter behaga, Om icke desse Jnrittninger på fölliande sätt icke
skole kunnes till execution föhras.
Först effter vthj Priuilegierne expresse står förmältt; Atthwilken
Junglrw eller Möö täger Man emot Föräldrarnes eller Förmyndernes
samptycke, eller giffter sigh till Ofrelsses Man, hafwe
lörbrutet sine Jordegodz till närmeste slächt, och den närmeste
Slächten sådant icke fullföllia: Om då icke den Sidermehra närmeste
Slächten samma rett och rettighet niuta motte och träda
till godzén, heller och jw Ridderhuset till Ägendom hemfaldne
wara, Såssom och at dhe som emot deres Föräldrars eller Förmyndares
wilia taga en Frelssesman; Begge samma dehres twenne
åhrs Jordegodz intrader till Ridderhusett kunde förordnes; Och
de brotziige dett öfriga vthj privilegierne i lika motto vnderkastade
warda.
156
1640
Till dett 3:die Hwar och så funnes, att nägen Enckia eller
Möö läte lägra sig af sijn Festeman för dehres Heders dagh, att
och j lijka motto samma twenne Ahrs inkompster af begges dehres
Jordegodz Ridderhusett tilldehlas Såssom och at den Puncten i
Privilegierne kunde j acht tages och Yttföhres, Att hwilken Frelsses
Man, som tager Ofrelsses qwinna hafwe förbrutedt effter sijn dödh
till näste Arfwinge åå sijde all Jordegodzen: Och hwilke som sådant
icke fullföllia, att då dhe andra Nermeste Slächtten der till
träda och godzén widkennes, och hwadh mehra i samma Punct
förmältt står i alla motto observerat blifwa.
Sidst, emedan ochsså en dehl så Jllfundige äre, som hafwa jnlåtidt
sigh med Ofrelsses Män och willia träda vthur dehres Ståndh,
och för dehres bröllop, antingen borttsällia eller förpantta alla sina
Godz till androm, Att Närmeste Slächt icke kunne dem inlössa eller
eller till sigh handla? Om E: K: M:tt och åå dess wegnar den Höglofliga
Konungzliga Regeringen icke teckes sig låta behaga och hand
deröfwer holla: Att hwilken som sådana godz sigh tillhandlar eller
Pennig:r åå Lähner vthan om Slächten; Han blifwe widh sijn Man:
Och godzén obeswärede till näste Slächt hemfalla.
Detta alltt E: K: M:t wi uthj E: K: M:tz höga betenckiande
vnderdånigst Odhmiukeligen wele hafwa hemsteltt till att disponera,
såssom E: K: M:t finner best till sielfwa Ståndetz heder och reputation.
Bil. N.
Adelen som sig hafwa absenterat j denna Rikzdag *).
Opland. Per Sabel, til Dalarne
Håkan Skytte, Siuk Hindrich Pleming, sägz hafwa giöra med
Carl Christersson Måneschiöld, vice Pras: Krigzfolket i Finland
i Jönekiöping
Oluf Bure, vise Praes: i Abo Elfzb: Låhn
Biörn Swinehufwudh, Capit: hoos gårdh Per Jörensson Ylfsparre
Pahnan Madz Store
Christer Swinehufwudh, Siuk Jahan Hård
Måns Mårtensson, Siuk Per Lillie, vthan excus
Broo Andersson, gamul och Swag Jöran Kaffle, vthan excus
Erich Keelsson, förrest till sitt Footfolk Gudmund Ylfsparre, är kommen i Mans
i
Norlande skada
Siuke och
gamble
1) Ofvanför listan är skrif vet den 11 Aprilis i stället för den 11 Februari.
En del tillnamn och namn på sätesgårdarne äro tillagda dels ur en annan, för
öfrigt föga af vikande lista, dels ur några bilagda anteckningar för de särskildta
orterna. För Södermanland finnes ock en lista på de till Riksdagen immitterade
adelsmän, 22 till antalet.
Februari.
157
Anders Hård, vthan excus
Swen Bengtsson, Siuk
Jöran Stake, vthan excus
Erich Andersson till Gierss-]
b° i Siuke och
Erich Persson till Nääs ) gamble så och
Brynte Ericksson till Brun-1 ^attige
lijdh J
Jönekopingz L:
Christof Ribbing till Vlfznäs, Siuk
Madz Erichsson Vlf, låter begrafwa sijn
Swärmoder
Nilss Linnersson Bååt, vthan excus
Johan Viff, vthan excus
Jöran Kåse, är fallen med en hest
Swen Bock, Siuk
Jsach Hindrichsson Sölfuerhiclm, Siuk
Per Månsson Loodh, Siuk
Arfwed Stierna, Siuk
Per Månsson Stierna
Jöns Stolpe, vthan excus
Jöran Andersson Stierna, resid: i Jönek:
Hofrett
Arfwed Lilliesp., Siuk
Jöran Lilliesp., vthan excus
Torsten Hierta, vthan excus
Per Stierna
Croneb: Lähn
Nils Persson Sölfuersparre på Flijshult
Nilss Siöblad till Marinsholm och Rönnäs,
Siuk
Trulss Kåse till Öijalltt, Siuk
Anders Grip till Stensnääs och Hwemboöö,
Siuk
Christof Grip, är i Holland
Jönss Pärsson Gyllensparre till Kläckningeholm,
vthe för sin hustrus Siukdoms
skulldh
Oluf Siöblad till Osaby, brutet sitt ben
Swen Stråle till Hwitteryd, vthan excus
Peder Räff till Salltshullt
Peder Stråle till Kråkesiöö, vthan excus
Peder Nilsson Sölfuersparre på Kulleboda
Nilss
Persson på Holma
Skarab: Lähn
Larss Hakensson, gammul
Måns Kijl, Siuk
Hans Joensson till Häggetorp .
Pär Bengtsson till Karstorp I
Hindrich Jonssou till Giepsåss i ^am a
Bengt Pilefeltt till Ruudh '
Nillss Påsse till Säby, Siuk
Erich Krabbe, Siuk.
Erich Gostafsson, fattig
Knut Jörensson, fattig
Jöns Jonsson Lind, fattig
Anders Lake, reesst till Danmark
Åke Hansson, är i Hofretten i Jönek.
Knutt Lilliehök, vthan excus
Bengt Böriesson, vthan excus
Marcus Börsson, gamull
Jöran Börsson, fattig
Carl Abrahamsson, vthan excus
Erich Yggla, vthan excu»
Erland Kafle, vthan excus: Lätt nyligen
begraffua sin fader
Larss Bengtsson, Werfwar Ryttere
Bengt Larsson, Werfwer Ryttere
Söderm:
Jesper Anderss, Siuk
Swante Rosenstråle, vthan excus
Arendt Vddesson 1
Måns Vddesson j Siuke
Calmar Lähn
Johan Sparre, vthan excus
H: Johan Gyllenstierna, vthan excus
Ostergotl:
Johan Christersson Viff
Erich Ersson på Maar I
Erich Andersson på Skattna j gam^^a
Anders Stuwart '
Anders Stråle på Nääss
Christof Stråle, vthan excus
Johan Jönson Jacobsskiöld, vthan excus
Knutt Swensson Odell, Werfwar Ryttare
Wermeland
och Nerike
Botwed Larsson, Siuk
Jöns Bengtsson, Begrafucr sin hustru
Nilss Knutsson Roos, gamull
158
1640
Jöns Bratt, gamul Per Jonsson Bratt, gamul
Oluf Christofsson, gamul Göstaf Bratt, vthan excus
Johan Classon Vggla, vthan excus Knutt Boos, vthan excus
O
Bil. NN. Åtskilliga ursäklelsebref från hemmahlifne
adelsmän.
Bil. O. Böteslängder; gä frän den 20 Januari till
och med den 20 Februari.
Bil. P.
Förteckning Opå Itidderskapet oell Adelen, vnder hwilke Laridz
-
höffdingedömmen dee medh sine
O p p 1 a n d.
Jsaak Axelson.
Sten Classon och hans son Axell
Böllia.
Biörn Christersson Måneschölld.
Erich Planting
Jacob Forbess.
Mauritz Duwallt.
Sinion Stywert.
Tonis Langman.
H: Johan Cruse.
H: Johan Wrangell.
Peder Erlandsson.
Casper Otto Sperling.
Peder Nilsson Gvllenax.
Sudermanlandz Landzhölfd
i n g e d ö m m e.
Jören Sparre.
Knuth Lillie.
Jören Jacobsson.
Johan Vitinghoff.
Erich Jacobsson.
H: Swante Horn.
Axell Kruse.
ltusstienstz penningar Sortere *).
F. Anna på Hwargarn
åå sine söners Ribbingarnes
wegner.
Linnar Kagg.
Krissman Lillie.
Ostergöthlandz Landzhöffdingedömme.
Johan Duffua.
Åke Hansson Vlffsparre.
Bengt Bock.
Alff GyldenCreutz.
Swen Ribbing.
Elffzborgs Lahn.
Frw Anna Kaffle.
Lillierne aff Aspenääs.
Swen Vggla.
Brömss Gyllenmers.
Scharaborgz Lahn.
Haralld Stake.
Per Lilliehöök.
Caril Hård.
Erich Hård.
1) A särskildt blad utan titel finnas dels egenhändiga, dels andra anteckningar,
hvilka synas ha legat till grund för ofvanstående lista.
Februari.
159
Gustaff Krabbe.
Jöns Bonde.
Viff Bonde.
Jöneköpingz Lahn.
Swen Bock.
Jönss Persson.
F. Anna Rosenbielke
Jsak Hindersson.
Arffued .Isaksson.
Anders Stierna.
Ne ricke och Wermeland.
Gustaff Anrepp.
Anders Linnarsson Swensche.
Conradt Fallkenbergh.
Melcher Fallkenbergh.
Wäss m anneland.
Jesper Nillsson Kruus.
Wijborgs: L:
Carli Wredh.
Call ma re Lahn.
Bengt Bagge.
Hans Drake.
Arffuedh Brömss.
Cronebergs Lahn.
Anders Grijp.
Nilss Siöbladh. medh sin son Anders
Siöblad.
Trulls Persson Kåse till Öijhullt
med sine brodersbarn.
Jöns Gyllensparre till Ivläckningeholm
Per
Stråle
Swen Stråle
Oloff Stråle.
Nilss Persson på Flijshullt.
Per Nilsson på Kulleboda.
Per Raff till Salsshullt.
Lars Biörneram.
Bil. Q. Introduktionshandlingar:
1. Sköldebref för Joen Planting. Stockholm den 24 Juni
1637. Vidimerad Copia.
2. Sköldebref för Hans Mårtensson Garff. Stockholm den
10 Okt. 1638. Vidimerad Copia.
3. Sköldebref för Anders (Gylle) Gyldenltlou. Stockholm den
20 Aug. 1639. Vidimerad Copia.
4. Sköldebref för Gierdt Anthonijsson Rheenschiöldt. Stockholm
den 22 Aug. 1639. Vidimerad Copia.
5. Sköldebref för Swen Bengtsson Stålman. Stockholm den
13 Sept. 1638. Copia.
6. K. Johan den tredjes stadfästelsebref för Nilss Rasmusson
till Tjärtorp, att åtnjuta den adliga frihet, som K. Gustaf bewiljat
hans morbröder Viff och Jon Anderssöner. Stockholm den
25 Mars 1590. Copia.
7. Sköldebref för Johan Månsson Silffuerstjerna. Stockholm
den 8 Sept. 1638. Vidimerad Copia.
8. Anteckning af Andr. Gyldenklou, att majoren Olof Andersson
Silfuerlodh fått sitt sköldebref af den 1 Mars 1638.
Egenhändig.
Bil. R. Böneskrift af Jöran RosenKrantz till Ridd.
och Adeln, att den wille för honom intercedera hos fru Sochfija
Hansdoter till Läpås, för hwars son kapten Hans Boreus han rakat
i skada och olycka. Original.
1641.
161
.ida
sorn äre passerade vtlii det möte eller sammanKompst, som holts 1
Stockholm vpå Rettegångz Salen
16-åi.
Effterskrefne af Ridderskapet och Adelen vthi Collegierne sampt
Landzhöfdingerne som Bijwistade denna sammankompst
Landtmarskalk
H. Larss Sparre
Hofrettens Landzhöfdingerne
Åke Sparre
Krigz Rettens
Herr Åke Oxenstierna
Hindrich Fleming
General Majoren Larss Kagg
II: Friederich Stenbock
H: Ture Bielke
Otto Sparlingk
Admiralitetet.
Rechninge Cammaren
Garli Mörner
H: Bengt Skytte
Sewed Bååt
Bergz Embetet.
Johan Berendes
Anno 1640 den 27. Nowemb: hafwer Edel Wälbördig och
Manhaftig Philip Sattler, jngifwidt en vidimerat Copia, vthaf sitt
I relssebref, som han af den höga Konungzliga Regeringen bekommidt
hafuer, oell kallas der vthj Philip Salneck.
Och således bäfwer han sig först Pnesenterat
Anno 1641 den 7. Januarj, hafwer Herr Lars Sparre, såssom
LandtMarskalk, praisenterat vppe j Rettegångz Rådhkammar Jost
Hanssons Cammarerarens Adel Bref som honom af den Konuugzliga
Regeringen gifwidt öhr och kallas Jost Hansson Falkenstern. Och
lil H
Knutt Posse
H. Jöran Gyllenstierna
H. Göstaf Oxenstierna
H: Göstaf Leijonhufwudh
Knut Soop
Johan Hindrichsson Ryter
Conradt Falkenberg
Bengt Bagge
Carli Siggeson
Oluf Stake
Stellan Mörner
Hans Rottkirch
Melcher Wernstett
Peter Krusse
162
164!
tillsades honom af närwahrende Collegiaterna och Landzhöfdingerne
på nästa Rikzdag det succederande stellet på Ridderhusett.
Anno 1641. den 10. Januarj hafwer Wälbördig Swen Swart
till Sundby, hijt förskickat ett Rref till H: N:de Herr Class Fleming
derutinnan han tillkeuna gifwer Att Hans Syster hafwer jnlåtitt
sigh med en Ofrelssesman; Och således will hafwa praecaverat
sig för alltt efftertal, att han dett icke hafwer angifwet.
Sielfwe Brefwet finnes effterst jnbundett. (Jfr Bil. G.)
Den 6. och 7. Framsteltte och hegärede Herr Glas Fleming,
Herr Johan Oxenstern och H. Johan Berendes af Landzhöfdingerne,
att dhe wele Clarera och richtigt ifrån sig Lefrera wisse Roller
Lengder och hwad peninger dlie boos sig hade af Ridderhusetz Ypbörd
så och Rosst: Lengder
Der till in Genere Swaredes, att hwad som dhe här till hade
vpburidt och med mödo kunnidt bekomma af Adelen j Landzenderne,
dett hade de richtigt ifrån sig lefreratt
Meente Direct: Att det icke wore så fullkombligit som dett sig
borde, vthan man moste hafwa wid Ridderhuset, En wiss Rulla på
alle af Adell som boo vthj hwar Provintia, sampt Nampn på alle
dehres Sätegårder, Jordegodz, Heele, halfwe Torpare och Nybygge,
vthj hwad Hered och Sochn dhe äre belägne Att man deraf kunde
Colligera om dhe dehres Rosstienst och Ridderhuss penninger richtigtt
hafwa vttlagtt och hollidt.
Der till swaredes, Att de detta nu inthet kunde giöra, vthan
widh dehres hemkompst wele dhe sådant ihoophempta och sedan
hijt vpp förskicka
Den 16. så ock oflta gånger, sampttyckttes och belefwedes af
samptlige Landzhöfdinge att dhe alt dett som förestår och Specificerat
och begäredes, dett wele dhe låta författa sampt inquirera
hwem som alle Tre Terminerne hade vttlagt, och den som Resterade,
procedere effter besluthets innehold.
Öfverläggningarne om allmänna ärenden synas vid detta Möte
hafva varit gemensamma för de tre ständens tillkallade ombud.
Protokoll deröfver finnes i Riksarkivet. De i Riddar husarkiv et
befintliga handlingar meddelas här såsom Bilagor A—E.
Bil. A.
Puncter
Som å Kongl. M.ts wår allernådigste Drottnings wegner den
Kongl: Regeringen haffuer denne reesa funnit nödige att föreställa
dem hijtkallade gode Herrar och Män afl Collegierne och Landzhöff
-
Januari.
163
dingerne, sampt Bisperne och Superintendenterne, rnedh begäran att
dhe dem ölfuerwäga och sin mening och betänckiande deröffuer
meddela wele.
1. Elfter som ibland alle andre beswär, som Rijket och dess
Ständer i gemeen och i svnnerheet trycke, Vthskriffning och Knechtenämpning
fuller kan skattas att wara den swåreste och känneligeste
i alle hws; Och likwäl, när alt hliffuer vthan wäldh, irring eller
förtreet medh rätt skääl öffuerlagdt, är onekligit att detta Kongerijke
för sin beliigligheet, så och feel på Benninge skuld icke kan bestå,
eller bliffua beståndande, emot dess mechtige och oss städze påträngiande
grannar, Wij tijga den närwarande swåre fienden Rijket
nu hallier, medh mindre dhet förmedelst ordentligh Vthskriffning
kunde få folck tillfyllest, som Rijket förswarade och medh ringare
besoldning wore till att förnöija än fremmande. Så att der mongen
will deremot disputera, den samme anten förstår saken inthet, eller
han söker fäderneslandet medlen till sin wärn att betaga, och hielpa
till att komma vrider fremmande Herskap.
Nu är eij heller mindre onekeligit att vthskriffning är sådant ett
känntdigit beswär och förtreteligit alle stånd i Rijket: Ridderskapet finner
dhet tungt, och moste lijda intrång här och där i privilegierne, och
wäl offta sij att hemmanen deres bliffua der öffuer öde, och åhrlige
räntor och dagswercken förnimma skada lijka såsom till en dheres obotelige
skada eller heelt ruin. Presterskapedt qwdjda der öffuer, mongen
twingas sielff till arbetet, i den staden han sitt Embete achta skulle.
Krigzfolcket tiänar i krigh och skattar orät, der dhet lilla folck han äger,
icke i hans frånwahru må bruka åth honom åker och Äng ohindrat.
Borgerskapedt ilfänies öffuer båtzmans skriffningen och vthdeelningen,
så och dheres heemkall. Den menige man som anten moste
låta sine barn, mågar, drenger gå vth, eller iu aldrigh äre vthan
fruchtan och fara derföre, ömmar sigh, klagar deröffuer och är
illa tillfredz. Der aff föllier att Ridderskapedt dhet dhe lijda
eller bewillia på ett fall, på annat sökia att draga in och winna
igen vnder Privilegij skeen. Presterskapet vnderstundom twista sin
emellan, så att den moderation som provisionaliter är gjordh i skriffningen
hoos dem inthet hindrar confusionen, och sökes och så i
dhet Ståndet någre praeiudicerlige vthilychter. Krigzfolcket slagga
allehanda folck vnder sigh och dem förswara. Borgerskapedt skrilfuer
vth Handtwercksmän och der modh skrämer dem ifrån sigh och gör
Städerne öde och onyttige: tager och monge i förswar vnder allehanda
förvändande. Den gemene man vnder allehanda skeen
sticker dhe sine aff wägen; Mcdåldersmän sättia sigh i backestuffuor,
öffuerlåta barnen sine hemman i otijdh, hwadh löst är och inthet
164
1641
kan förswaras, dhet sändes sin koos till Scholerne; till Städerne;
till Adelen; till Bergzlagerne, lill Krigsfolcket, öffuer grentzerne och
en part holla sigh affsijdes så länge skriffningen är öffuer och i
medier tijdh reesa vthur den ene provincien i den andra, så länge alt
bliffuer stilla igen. Och flere sådane ens och dens andres vpdichtade
rencker att vndanböija vthskriffningen och göra hänne Rijket onyttigh.
Hwar aff och dhet föllier att mongen serdeles Presterskapet
i dheres Längder lyckia monge vtb, och gore sigh till domare eller
Commissarier vthan fulmacht och commission, Cronan till ingen
ringa affsaknadh. Man haffuer fuller medh ordning sökt att botadt,
men litet eller inthet vthrättat, vthan haffuer mehra orsak att klaga
dhet oordningerne och exemptionernc wexa dageligen till; Så att
ehuru ondt dhet är, gode, förståndige och alffuarsamme commissarier
att finna; Likwäl ehure gode dhe kunne wara, och hwadh flitigh
opsyn dhe söke att haffua, så kunne dhe doch icke öffuerwinna
dhe intrång som skee aff en och annan, och moste likwäl altså
Ständerne beswäras vthan större fördeel och fäderneslandet lijda
och sättias i fahra. Detta wille dhe gode Herrar och män wäl
öffuerläggia, och betänckia hwadh medell dhe troo och föreholla att
kunna befrämia och W'edh macht holla Krigzfolckedz taal och förmehring
till Rijkzens wärn och tarff; förhindra och förtaga alle
hinder i en richtigh vthskriffning, och falla der iämpte almogen tildrägeligst
och Commissarierne bäst att executera; På dhet fast dhet
denne gången icke läte göra sigh, man doch medh samfält radh der
hän trachtar och alt medh bättre skääl och wijs förrätta motte.
2. Gästning och Skiutzning är ett aff dhe störste beswär,
som fast aff ålder detta Rijkz inbyggiare aff alle stånd haffuer
tryckt, Ridderskapedt i dheres godz och vndersåtere; Presterskapet
i dheres hws och gärder; Borgerskapet och serdeles den menige
almoge på alle orter. Alle Konunger haffue arbetat på böter, Ständerne
wedh dheres sammankompster och Mothén funnet beswären
och betänckt någre förmeente remedia; Den gemene Man altidh
och wäl alle tillfällen klagat deröffuer och begärat boot. Monge
ordninger äre giorde; men mestedeles vthan stoor effect. Difficulteterne
att skaffa gästning och Skiutz färderne alldeles aff äre förnembligst
desse: Kungens och Cronans höga regale; Rijkzens widd
och tarff, i dess höge ährenders förrättande, nödtorfftige försslor,
påbudh, ransakninger, Justitiens administration, Krigzfolckedz vthskriffning,
munstring, opbudh och annat slijkt. Sidst Penninge feel
som förtager dhe consilia som eiliest wörö att bruka. Difficulteterne
att holla och haffua gästning och Skiutzfärderne effter sedwana
gående, äre almogens oendelige och skälige klagemål, som
Januari.
165
wedh beswärlige Rijkzens tijder, när dhe icke botas kunne, förorsaka
ödesland och vnderstundom owillia och oplopp. Så bliffue och
godzén aff Adelen vnder privilegierne, sompt medh byte, sompt genom
förtienster eller eiliest genom höge Offuerhetens nåder dragne
tillsammans; Krigzfolcket moste för dheres blodige tienst och ringa
besoldning skull försörias medh hemman der dheboovppå; Hwilke
att beläggia medh gästning och Skiutzning synes oskäligt och onyttigt.
Presterskapedt, Städerne och monge vnder almogen för åthskillige
orsaker draga här och där något vnder sigh medh frijheet,
somblige vnder Nambn aff Kyrkior, Schöler, Städer, tienster, somblige
till sin och dhe sines privat nytta; Jcke wäl så mycket som
dhe twenne förre stånd, men så hielpa monge små bäcker att göra
en stoor åå, hwar aff föllier att gestningen och skiutzningen falla opå
någre fåå beholdne skatt och Crono, så och någre fåå frelses bönder
som icke nåkas dehres Hwssbönders Sätegårdar, och derföre
falla odrägelige och omögelige. Att nu w'ele skära detta igenom och
alle öffuer en kamb, är lättare att säija än göra; är inthet annat
än att förtaga Cronan all tienst; Vphäffua alle privilegier, göra alles
condition lijka i hela Rijket, och medh ett ordh till att säija, kasta
Rijkzens Stat och Harmonia öffuer en hoop och i oordning, och i
staden före, att lijsa och lätta almogen reeta den ena emot den andra;
förorsaka owillia och missförstånd emellan Herre och Vndersåte;
opwäckia twedrechtige consilia och actioner, effter som sådant
alt löper emot Kungens eedh och ett eller annat Ståndz rätt.
Huru man nu emellan desse klipper skall segla rätt, så att man
icke någorstädes fahrligen anstöter, är wärdt att öffuerläggia, och
haffuer Regeringen medh Rijkzens Rådh esomoftast fliteligen betrachtadt,
men alt här tiil icke kunnat finna medell emot. Doch
effter sådant och på sådant sätt icke kan i lengden bestå, hälst effter
Regeringen bliffuer aff almogen idkeligen och medh klagemåhl
besökt, såsom Landzhöffdingerne enkannerligen xväl är witterligit.
Derföre begäres åå H.nes Kongl. M.ts wegner, att dhe hijt förskreffne
gode Herrar och Män alt noga W'ele öffuerläggia, och meddela
H.s K. M.t dheres gode betänckiande, huru dess haffuande
Konglige Högheet må kunna erhollas, Cronones nödwändige anlägne
ährender förrättas vthan hinder eller drögsmåhl: Den wägfarande
befordres för skääl och hwrar och en niuta hws och hemfredh, så
och haffuande rätt och rättigheet; Alt till den ände att Regeringen
å H.s K. M.tz wegner må haffua någon regel och rättesnöre, der
effter man Landtfolckedt kan förnöya, Rijket erholla, reesor och
Commercierne befordra, och rådslagen dirigera och rätt styra.
3. Oppå förre A:o 1638 holdne Rijkzdag är något om Sko
-
166
1641
gernes i Swerige och Finland erhollande handlat, berådslaget och
resolverat wordet, att man dhet myckna swediande och annat sådant
skulle inställa, enkannerligen der Bergslagerne när äre belägne;
Och att alle bärande trä bleffue fredade effter Lagh och laga stadgar;
äre och sedan någre placater vthgångne, enkannerligen emot
dhet myckna Mast- och Blockehvgge wedh grentzerne, att dhet icke
Skogerne ruinera motte. Men så will dhet doch deels på executionen
feela, deels falla där andre betänckiande in, som anten råda
någon limitation, eller och fordra skarpare stadga, straff och execution.
Skogerne äre i Rijket store och Landet mycket bewext medh
byske. Ligger en stoor deel öde och obrukadt; och wexer Åker
och Eng mongestädes igen: Så att redning, när den sker medh förnufft
och vtlii fruchtbare till Aker eller Eng tienlige Land, är icke
till att förbiuda, vthan mycket mehra att råda och påbiuda. Men
när man saken rätt öffuerlägger, så sticker i Skogerne Rijkzens
högste förmågo, timmeligh whlfärdh och förkoffring. Godh låter
fast i alle provincier öpna Bergwerck aff åtbskilligh metall; Och
welsigner dem medh myckenheet merckeligen; Och metallen bliffua
nu till en godh deel inrijkes förarbetade icke allenest till wår egen
tarff (der dhe tillförenne vthan rijkes hijt infördes) vthan fores nu
vth där att sällias medh mycken Rijkzens inbyggiares merckelige
nytto, och är att förmoda dhet sådant genom Gudz mildheet mycket
högre skall kunna driffuas. Derigenom bliffua alle Strömmer
och bäcker medh MaassVgnar och Hambrar bebygde åhr ifrån åhr,
mehra och mehra; och fräte altså bergen, sampt MaassVgnerne
och Hambrarne så wäl som andre werckstäder en mechtigh skogh
bort i Stålkrans wedh och Kåhl. Wedh Siösijdan är och så arbetat
oppåattsiuda Salt inrijkes till Vndersåternes, och Rijkzens inbyggiares
tarff, och der hän saken bracht, att proben är gjordh och
god funnen, och twiffles inthet att dhet skall gå an, och när dhet
är rätt i wercket stalt, Rijket icke behöffuer att sij fremmande
land i händerne, och leffua aff andres nåde, hwilket esomoftast för
detta Fäderneslandet stoor olägenheet förorsakadt haffuer; doch
super Saltsiudandet en stoor Summa weedh medh stoor nytta dheres
som Skogarne äge i negden, och derföre haffua sin richtige betalning.
Så är der näst Masthandelen en aff dhe i fremmande land
begärligste Commercier som nu finnes, effter som den ett aff dhe
förnembste Götheborgs fundamenta billigt må skattas. För vthan
dhet behölfues Masterne merckeligen till Rijkzens flotta, och så
frampt Rijkzens inbyggiare enkannerligen Borgerskapedt till Seglation,
såsom man hoppas, kan wänias, är ett dhet nödigste dertill,
att man på Masteträ, serdeles stora icke må finna feel. Andre
Januari.
167
tarffuer och nyttor som Skogerne giffua till store och små, kostelige
och ringare byggningen tiil Slott, Ryrckiar, Scholor, stora hws,
små wåninger och kåther; Så och till weedh och hwsstarff är onödigt
att vthföra. Ilwadh bärande skogh, serdeles Eek, Böök, Apell
Hassell etc. importerar Rijket och dess Yndersåtere i gemeen, så
och hwar i synnerheet till sitt hwssholdh, enkannerligen här i
Swerige till Skepsbyggninger, Handel! och wandell, manufacturer
och annat slijkt, är nogsampt witterligit; Serdeles effter wäre
Eekar med god- och hårdheet öffuergå andre Landz Eekar, och
wara längre. Nu bliffua Skogerne i Landet icke brukade och nyttiade,
men förödde, endeles medh willie och mootwilligtwijs, och
för Cronan så wäl som äganden onyttige giorde, genom otijdigt
huggande, alt för mycket swediande, oskälige nybyggen, monge Sågqwarnar;
Dertill kommer den orichtigheet och missbruk, som Skogsäganderne
emot Lagh öffua sin emellan, och hwar sigh öffuer sin
andeel tillmäter; Men enkannerligen dhe vthur Finland hijt öffuer
förrymbde Knechter och andre, som sigh på Skogerne i Norlanden,
Dalarne, Bergslagerne, och Wermeland nederslaget, och den ene
Skogen effter den andre vthswedat, och sedan förluppet haffue,och
än gore till monge millioners skada för Rijket och Vndersåterne.
Öffuer alt kan den skada inthet werderas, som Skogselden, itänd
vnderstundom af Swedielanden, vnderstundom genom wall- eller resande
folck, vnderstundom medh willie aff skalckar och motwilligt
partie, gör och dhet fast åhrligen effter dy sådant inthet achtas,
ingen derföre straffas, och hwar och en binder sin skada wedh sitt
been, så gott han den haffuer vndfånget. Nu faller fuller betänckeligit
för monge orsaker skuld alt swediande eller hygge att förbiuda,
effter ty när dhet skeer medh förnufft, kan dhet och wara nyttigt,
och stå hwariom an att bruka sitt medh skääl. Men så snart man
gör någon exception, så bliffuer alt dragit ifrån regeln, och stadgarne
liggia oeffectuerade, och drages till elusion och despect. Hwarför
medan så högt macht opå ligger, at Skogerne måge rätt brukas,
icke missbrukas, och dheres förödande förekommas, då begäres å
H.s Iv. M.ts wegner, dhet dhe gode llerrer och Män, wele och
denne saale taga i gott betänckiande, och meddela H.s K. M.t dehres
gode råd huru dhe mena att desse olägenheter wore bäst att
förekomma, och så framdeles att förordna vthj, att Skogerne i
oträngde mähle icke förödes, men i alla motto erhollas och befordras,
att kunna länge vthhärda och bergwercken stärckia; Mast-och
andre handlinger erbella och föröka; Och att lik wäl dhe orter som
rödias och fruchtbare göras kunne, måge icke försummas eller vnderlåtas
i någor motto.
168
1G41
4. Så kommer och, när man Landzens tillstånd dess tillwext
eller afftächt behiertar, handtwercker och manufacturer mycket i
betänckiande. Att detta Rijkes wijda Land så litet bygges excoleres
och bättras, walder icke så mycket kölden, bergen och klipporne
(ty desse haffua och sine beqwembligheter) men mäst, att wårt leffuerne
icke är effter andre civile nationers seedwana, modh alfluarsampt
Regemente och wisse reglor omfattadt, och mehra till enssligheet,
sielffswaldh och hwars och ens förmeente beqwembligheet,
än till en formerad societet och flere manna samwahru styrt och
dirigerat. Hwarföre och inthet stort Kongerijke, ia nepligen något
gott Furstendömme i weridén så fåå Städer haffuer och wärre, än
Swerige. Städer öka och byggia Land i folk och nähring; Kommer
beswär och farligheter opå, så är där bästa vthllvchten, och
där sökes och finnes medell, och härdas längst vth. Handell gör
Städerne Rijka men mehra manufacturerne som äre grundwahlen
och armerne till handell, hwad heller denne föres till Landz eller
wattns, och dyrcka den rudem materiam som i Landet tinnes.
Hoos oss och här i Rijket finnes fåå handtwerckere; dhe där finnes
lära sitt Embete illa, och löpa mann emellan och Landet omkring;
förderffue mäst hwadh i dheres händer kommer; Stiäla bort tijden
och maten; föda sigh medh armodh, lättia och vnderstundom tiggiande.
Att dhe sådana äre och bliffua och Landet täger aff dem
skada; eij heller någon nytta der aff in publicum flyter; Och all
rudis materia föres aff Landet till ringa prijss, annorstädes förarbetas
och sedan till högt prijss införes igen, der till wåller mäst en
gammal och skadeligh oseedh hoos Adelen och Ridderskapet inrijten,
och grundat på skeen aff privilegio och en förmeent stoor nytta;
Hoos dem andre Stånden aff exempel och olagh och Städernes
oförnufftige Regemente och försummelse. Sedan aff gemene mans
lättia och monge Lättingers lätta leffuerne och tiggerij; Så och mongens
otidige praetenderade barmhertigheet. Hwar aff föllier, att effter
man kan föda sigh medh halfft weett och halfft arbete, söker
ingen att lära sitt Embete tillfyllest; Och effter man kan finna sin
nähring, wandrande ifrån en ort till annan, vthan något beswär,
åstundar ingen att sättia sigh där han någon tunga draga moste,
så att ingen förståndigt! man hos oss haffuer att förundra sigh att
här till tiggerijet och lättian täger öffuerhanden, och höge Öffuerhetennes
arbete och möda i sådane fall anwänd, haffuer icke welat
finna rum och stelle. Men aldenstund detta förhindrar Rijkzens så
och Landz och Städers opkompst och wälfärdh, och är aff stort
betänckiande; Dy begäres att dhe gode Herrer och Män, dhetta och
så wele taga i acht, och medh dehres goda inrådande adsistera
Januari.
169
Regeringen å H.s K. M.ts wegner, att detta skäligen och till Rijkzens
så och alle mans billige contentement botas och bättras motte.
5. Behöffues icke något widlöfftigt vthföras hwadh skada
Rijkzens inbyggiare och Vndersåtere, högre och lägre skeer genom
skaddige wildiur, enkannerligen Biörn, Wargh och Raff; Sa och
medh olagligit fällande aff Elgh, Hiort och Rådiur, och annat otijdigt
skiutande emot Lagh och hwars och ens wälfångne rätt. Och
endoch der emot är sompt i wår Lagh giordh Ordning, sompt finnes
höge Öffuerhetennes placater vthgångne, så är doch lagen gången
i missbruk och placaterne vthan effect, icke vthan störste H.s
K. M.ts och Rijkzens så och Vndersåternes i synnerheet och i gemeen
merckelige skada; Kan och fuller hända att hwarken Lagh
eller placaterne göra saken tillfyllest: Hwarföre wille och sa dhe
gode Herrar och Män detta låta sigh wara anläget att öffuerwäga,
och huru dhet kunde stå till att bota, och den gemene mans iämpte
Rijkzens skada att affwäria, och att dhe wele komma å H.s K.
M.ts wegner Regeringen medh dehres gode radh till vndsättning, på
dhet man alt dereffter må kunna rätta och disponera.
Desse äre så för denne gång dhe förnembligste iihrenden som
nu sökes rådh och adsistence hoos dem gode Herrer och Män hijt
förskreffne, vthj; Jcke äffuen i den acht och mening att man strax
och opå timan will ställat i wercket, men att effter handen sakerne
och consilierne der effter kan rätta och regulera. Actum Stocholms
Regerings Cammar den 5 Januarij A:o 1641.
Bil. B.
Opå Hennes Kong:e Maij:tz och åå dess wegnar, den Hoga
Konungzliga Regeringens öfwerlefrerade Puncter. Ar detta Collegiernes
sampt och dhe nu hijt kallede Landzhöfdingernes, Vnderdånige
ock Ödhmiuke betenckiande. Actum Stockholm den 18 Januarij
1641.
Hennes Kong:e Maijrtt och Åå dess wegnar den höga Konungzliga
Regeringen med samptlige Rijkzens Rådh; Hafwe Wj mehra
änn Högh Orsak, på dett Vnderdånigste Odhmiukeligen att betacka,
för den stoora Omwårdnat och åhåga, dhe alletidh hafwa och draga
för Fädernesslandzens Wälferd och Conservation: Såssom och för
den stora Omwårdnat dhe bära huru all skada och missbruk som
här och där j Rikett kunne wara jnrittne, motte remedieras och botas;
Så at wårt kare Fädernessland med andres Politier En lijkhet
hafwa motte: Hwilke höga Ährenden och administration, sampttlige
Rijkzens Ständer på åthschillelige Mothén den höga Konungzliga Re
-
170
1641
geringen Vnderdånigst hafwa hemsteltt att disponera, såssom dhe
tinna dett Hennes Kong: M:tt Grönön och Sweriges Rikes Jnbyggiare
kunne wara tilldrägeligest, nyttigt och nödigtt. Menn effter
den Höga Konungzliga Regeringen hafwa för gott funnidt att föreslå
Oss några puncter, och bcgärat deröfwer wårt Jnrådande och
betenckiande: Allttsså hafwe Wi ock tagitt dem vthj ett noga öfwerwägande
och dem med hwar andra öfwerlagtt och ventilerat:
Men helst seedt och ödhmiukeligen begärendes, Att den höga
Konungzliga Regeringen med Rijkzens Radh, som med högre förstånd
af Gudj äro begåfwade desse Ährenden ochsså vtlian wåre
Perssoner hade öfwerlagt, som best wethe Rijksens och hwars och
enss Ståndz medel och wilkor. Men lijkwel till att låta påskina
wår tillbörliga hörsamhett, hafwe Wj den första Puncten Oss företagitt:
Och befinne ibland andre beswär som alla Stånd i gemen
trycke, Ar fuller dett högsta och beswärligaste den oundwikeliga
Ivnechte Nembningen eller Vttschrifningen som esomofftast bollas
och vttgå moste; hwarutaf hwart Ståndli, Ja och nästan hwart Hws
finnér sigh beswärat; Hock inthet Stånd högre eller merkeligere,
ann som Ridderskapet och Adelon, hwilkett dem så högt Trycker,
att dett icke wäl står till att vttföhra; der hwar och en sitt beswär
som deruthaf föllia; skola andraga: Men när dhe derhoos öfwerleggia,
dess stoora Nyttigheter och importanze, som sielfwe Fädernesslandet
deruthaf bäfwer, föllier ounwjkeligen, att Vttschrifningen
jw moste continueras till Krijgzfolkzens fullkomblighet. Och
till att förekomma alla Jnrittningar som j den förestältte Puncten stå
förmälte såssom ock att hereffter, När den bewiliade Vttschrifningen
är öfwerstånden, alltt richtigere och vtlian något widere vndersleff
hoos wårt Stånd må hollas: Synes för wära Perssoner, wara
dett hesta Medlet, att af alle Ridderskapssens och Adelens vndcrsåter
af hwar Tiugw Familier, antingen dhe besittia Stora, eller
små hemman, och giöra Adelssmannen Skatt och rettighet, dett
warj sigh mehra Enkia eller Ronde, vttgifwa en Knecht emott hwar
Tijo Skatt och Grönö; Så offta och på det sättedt som sådant på
en Allmenne Rikzdag endrechteligen blifwer samptyktt. Och när
bede Knechtt på Vttschrifningen blifwer framsteltt, och af Commissarierne
godh erkend, Och Capiteinen j händer J^efreratt och antagen;
Hen samina Adelssmans Roota wari för alltt widare efftertaal
omolesteratt och Oplatzatt; Hock så att herander icke må förstås
dhe få hemman, som en Adelssman kann hafwa effter Privilegierne
af dehres godha wilha dehres Tienare gifwidt och dageligen derföre
tiena; Såssom och att Ödeshemman och Nybygge j lijka motto
herander icke må reknäs, förr ann dhe kunna gifwa och vttgiöra
Januari.
171
Adelssmannen dehres skatt och Rettighett: Såsom och, at Adelssmannen
må blifwa tillåtidt at taga karlen af sitt Godz och hemwist
honom lägligst är och den vpsettia för hwilken Roote honom lägligest
är; Herhoos ock att Adelssmannen motte eflterlåtes jnnlefrera
sijna Lengder på familierne och sina Ronder till Landzhöfdingen
han med sijn Rosstienst sorterer. Förhoppendes att hwar detta
på ett Allmenne Mothe blifwer af samptlige Ridderskapet för rådhsampt
funnidt Ett merkeligitt till armeens fullkomblighet skall förslå:
Hwar ock nu den Höga Konungzliga Regeringen för Nvttigere
finne någet at förandra vthi den Allmenne bewilliade Vttschrifningen;
Hemstelles sådant den Konungzliga Regeringen att om disponera.
Hen andra Puncten belangende som omrörer om Gestning och
skiussning.
Effter som Wj af Ridderskapett som nu här församblade äro,
Nogsampt see och befinne, Eij annorlunda kan wara, Vtlian att Man
moste skrijda till dhe Medell, Hwarigenom Gronones Skiussfärder
som är ett Rijkzens Regale motte maintineras och erbollas: Hwarföre
wele Wj för wåre Perssoner, icke allenast låta finna Oss godhwillige
detta wercket med Rådh och medell att assistera; Vthan
och effter wår förmögenbett giöra wår högsta ilijt wåre Medbroder
och andra Stånd, derhenn att disponera, Att när dem på en Almen
Rikzdag herom yttermehra blifwer proponerat; sådant helssosampt
Rådh antaga och godwilleligen till dhe Medel sigh beqwema, dermed
sådant kan stellas i werckett. Och att j medier tijdh den Ordningen
sorn tillförenne af den Konungzlige Regeringen giord är om
Krogar och Hollhestar, granneligen motte tagas j achtt, på dett alltt
detta deste Letteligere hoos den gemene Man skall kunna bringas
på Rahnen.
Är och oss till dett Tridie af den Konungzlige Regeringen pålagtt
att taga vthj deliberation Om Skogerne här j Rikett som j Oträngde
Mähle förödhes; som heller borde j alla måtto erholles och förswares.
Hwarutöfwer är detta wår Ringa och wälmeente betenckiande,
och j alla motto den Konungzliga Regeringen Oförgripelige disposition
hemskutidtt; Om dett finnes för Rådeligit, att en stor dehl
af dhe Onödige Sage Qwarner som af en och annan Ståndzperssoner
vnder hwadh praetext dhe helst opbygde abre motte afskaffas
och vphäfwes, Serdeles dhe som på Twå Milor när Siökantten
opbygde äro; Hock Gronones och Adelens Qwarner icke härutinnan
at förståendes; Serdeles medan man Befinner att Gronones Strömer
och Beckiar, äro af Ofrelsses Män på någel tijdh mycket mehra
Nu än för Oprettade och bebygde: Hwarigenom sådane perssoner,
172
1G41
Skogerne vttöde vthan anseende, antingen d!ie Grönön eller Frelsse
tillhöra: Sedan att Swediefals förbndh motte med alfwar exequeras:
Dock den Konungzlige Regeringen hemsteltt Om dem denna effterfölliande
modus behage. Nembligen att der Rergzbruk finnes, Swediande
alldehles motte förbiudes, pä dett derigenom Skogzelden icke
motte vttsleppas. 2. När han hugger sijn kohlewedh, icke tillika
medh qwist vpbrenne dhe små Nys oprunne Skoger. Sedhan at
vtlii någre Provintier som Gudh med godh Åkerbruk förseedt bäfwer
all Swediande förbiudes; som är Opland Södermanland, Östergötland
och störste dellien af Wessmanncland den gemene Allmogen
alldehles förbuden blifva motte: Dhe öfrige Provintier som särdeles
liggia långt ifrån Siösidan, Bergzbruken och stora städer och med mycken
Skogh belastade äro, och fögo andra medell till sijn Nähring
och Lifzoppehälle hafwa, motte Fällehygget och Fiäre brennerijt
permitteras: Derhoos är ock till observerandes, att de Provintier
som widh Siösijdan kunna liggia, hafwa liten eller fast ringa Åkerbruk
också någet fällehygge effter Order motte tillåtas, vtlij små
och onyttige Skoger, Dock vndantagendes alla Furumoor och Skog
som med Eek beblandade äro; På dett att Master, Bielkar, Plankar
och annan sådan Nyttig skog igenom Fällehygge icke må taga
någon skada och Attödes. Anlangende dett Skogehygge, som af en
och annan Stundz personer skeer på dhe skoger, dhe icke äre bussbönder
öfwer, särdeles ock dhe som vthan Lag och dom gå på
Oskifftan Skog för en liten praitension skulldh Man kan bäfwe j
Byelag> vttöde både Cronones och mången Redelig Frelsse mans
skog som billigt lagligen borde dermed procederas, och först läte
sijn delli afwetra förr ann han sig jnnweller på en annars ägor:
Hwarlöre hemstellcs den Konungzlige Regeringen att stella derpå
Order, att dhe förrige Mandater icke allenast granneligen blifwa
executerade, vthan derbrede widh skerpt Lagen och satt wijte, alom
dem till straff och warnagell, som så Obetenktt dermedh procedera,
så wäl för sådana som sigh jnnwella på andras Skogar,
såssom för dem som emot förbudh hugga fall, skämma förbudna trä,
eller släppa vth skogz Eld.
Desslikest att Rijkzens Jägermesteres vnderhafwende pålades,
att dhe hafwa Noga jnseende dermedh, och dett sedan i tijdh tillkenna
gåfwo, på dett Landzhöfdingen med executionen motte effterföllia:
Dock hermedh icke lörmeent dhe Ortter som till Åker
och Engh och andra Ortter till Landzens Gultur kunde blifwa rögde
och vptagne,
Den Fierde Puncten belangendes
Januari.
173
Så är detta vthj delin Puncten, Så wijda dett wårtt Stånd kunnigt
är, wårt Ringa dock wälmeenta betenckiande, med ödhmiuk
begäran, att dett j bestå motto må vptages: Dett är inthett vthan
wj jw wäl kunna besinna at sådana Embetzmän, hwilka j samma
Fierde punct med sina qualiteter rätt bescbrefne ähro, och hafwa
sitt wäsende på Landzbygden, jw äre både Städer och Landett skaddige.
Wj wele fördenschuld aff hiertadt önska, att wära Landstäder
med sådana dugeliga Embetzmän wore så försorgde, dett Wj
ock alle Ståndzperssoner vtj Rijkett af dhem för wära penniger
och skiälig betalning i rettan tijdh kunde blifwa betiente: Serdeles
dhe Embeter som till hwars och enss husshold nödige äre, och
ingalunda mistas kunna: Hemstelles fördenschuld denn Konungzliga
Regeringen, om dhe nådigst täckes att påleggia Städerna, dett dhe
först inskaffa, sådana goda och Ticnlige Embetzmän, och dem seden
incdh god Politia och Order widh maktt holla: Så att dhe för
en skiälig betalning måge wara plichtige till att arbeta tiil wår liusshoidz
nödtortft. 2. Holla afsched att man icke med Tijo blidh behöfwer
senda effter ett stycke, sorn ett budli icke är wärtt. 3. Att
komma och arbeta på bygden boos denn dem behöfwer för skiälig
betalning, vthan excuser och genseijelser, på dett wära Husshold
och negotier icke måga för dehres Lättia skuld stadna och stå tillhakar:
Och vtj sådant läll, wore nu som här tillstädes äro wäl
nogde att afskaffa wära Förswars Karlar.
Dett Missbrukett såssom med sådane Embetzmän och Förswars
karlar, föllier; Sage Wj inthett heller, änn att dhe på behörlige
sätt worde afskatfade, och dhe af wårt Stånd som sådant
giorde, såssom och der de funnes hoos någott annat Stånd, tilbörligen
wordo straffade; Och äre i den förhopningen att sådant Missbruuk
inthett offta hoos wårt Ståndz perssoner är befunnidt; Förmode
och att hwar och en sigh hereffter skall taga sig till wara
derföre; Men alldenstund dett sigh i sanning befmnes att oprivilegierede
Personer så j Städerne som på Landzbygden imaginera
sigh lijka sådana Privilegier såssom Adelen lagligen fångitt hafwe:
och vthaf sådana jnbildninger holla fast tlere Embetzmän och Förswars
karlar, änn som någen Adelssman som bredewidh honom boor.
Är fördenschuld till den Konungzliga Regeringen wår ödhmiuke begäran,
at på sådana må leggias sådant straff, der widh dhe må sky,
och med sådant Missbruk som länder Oss budom till skada och
neesa, afstå. Dcreffter hurulunda Wj förmehne at Städerne skole
opkomma, Synes wara wår ringa mening; Nembligen igenom en
godh Politia, dermed Städer och Republiquer tillwexa, så taga de
och af hoos dem som sådant settia tillbaker: Ty den som Gudh
174
1641
weett och medel gifwidt bäfwer, boor aldrig gerna der han in*
thet är trygger, och weet dett han af een redelig wijs och förståndig
Magistrat må blifwa Governerat: Nu består Städernes walford,
bland annat vtj handell och handwerkzmän: Hwarföre hemstelles
den Konungzliga Regeringen, om de för gott finne, at läte
Ranssaka, huru Städerne i Riket med Magistrats perssoner försorgde
äro; och om den Konungzliga Regeringen för gott funne at
Magistraten af desse Troe effterfölliande qualiteter blilwa sammansatte;
Som är först af kloka och Lagfarne Män. 2. som förstå
kiöphandell. 3. som förstå handwerken och hafwa alia Tree lust
att promovera. Och ehuru wäl kan skee, kunne föregifwas dett på
somblige Ortter finnes febi på qualificerade perssoner, eller och at
dett finnes fehll på Medell till dehres vnderhold; Så moste Man dett
för denna tijden låta bestå, och dhe som dertill deputerade blifwa,
wallia heller de snällesta Jngenia effter som de dhå kunna finnes
der till, ann att gemene Man sielf som sombligest skeer, wällia till
Magistrat sijne bestå Krogzbröder, eller dem sorn mest Slächten
hafwer i Staden, icke anseendes huru Obeqwem han är till att
Regera både sig ock Andra, Och sådant moste skee inn till dess '
Gud will at Städerne tillwexa, då kunne och mz Gudz tillhielp
skickelige perssoner finnes till Magistrat och medel till dehres vnderhold.
Dhe kunna och igenom goda ordinantier mechta opbyggia
serdeles när gäldz betalning holles richtigt, effter dett wära
Kiöpmans Capital gemenligen äre små och kunne inthet lenge Mistas:
Jtem goda Order vthi Wexler, hwarigenom förtages mycken omkostnad
jnnan Landz på penninge Förssler, dessiigest äre och beqwema
till att promovera wår Vttlendscha handell och Wandell.
Assecurantier som gifwa Kiöpmannen Lust och tillfälle till att aventyra
och handla, elliest och föllia effter Hans K: M:tz höglofligeste
i Åminnelses Exempel och draga jgenom allehanda Möijcliga och
tiänliga Medel sådanna Embetzmän i Rikett, som här till få eller
ringa äre, som förarbeta Koppar, Jern och Ståål och allehanda
Jnlendsche Metaller Sedan ock sådant som af Yll giöres kan, effter
här Gudj schee loff, här äro gode Lägenheter till Skeperijs vnderhold;
Jtem till allehanda Leder berederj och Wefwerj, effter som
vthj Tyschland Ryssland och Nederland brukes; När nu sådana
och flere Slagz Embetzmän komma j Rikett att Magistraten sigh då
Omwårdade, dett Vngdommen i dehres Städer icke wid lättia vthan
widh Embeten blifwa vpfödde, och i sådant fall assisterar vttschrifningz
werket, när aldrig någon Embetzmän ehuru ringa han är blifwer
vttschrifwen eller hotadt dermed, vthan allena Lättinger och sådana,
då låta wäl flera lära sina barn Embeten: Seden att alle Cronones
Januari.
175
strömmer som Städerne till sine Manufacturer tienliga liggia må
dem vplåtes at bebyggia; Sådant och annat mehra kunde mz tijden
och lägenheten wäl stelles i wercket: Men wj må för wårt Stånd
denn Konungz: Regeringen med dess widlöfftigheter eij bemöda,
Serdeles medan wj wethe att dhe gode Män vthaf Städerne, om
sådant och mehra, den Konungzliga Regeringen nogsampt warda påminnandes:
Och der nu sådana Embeten vthj Städerne warda fördeelte,
så att den ena Staden vthj dett Ehna och den andra vthj dett andra,
effter som dhe äre belägne till exellerade, så att dhe quantiteter af
sådana Wahrur kunde vttgifués, så förmoder Man, och at dehres wälferd
deraf schulle tillwexa och medel föllia derigenom qualificerade
perssoner till Magistratz Embete kunde Vnderhollas.
Till dett Sidste; Diureskiuterijt.
Hemstelles den höga Konungzliga Regeringen Om dhe icke
för Rådhsampt finne, Dett Rijkzens Jägermestaren stältte sig Lagen
för ögonen, och dem i alla sina Clausuler effterfolgde, och j synderhet
alla dhe Lettinger som stryka Skogerne emellan och giöra
en nähring af DiureTiufwerj, holla sigh ifrån Kyrkian och Gudz Ord,
att dhe motte blifwa så här som j annor Land hårdeligen straffade:
Seden och att dhe Oprivilegierede perssoner icke motte tillätes att
holla några Skytter eiler Diurefängiare; Och at för Skadedjuren
holles effter Lagh, Skall och Näät widh macht; och hemstelles den
höga Konungzliga Regeringen, om de för gott finna att ordinera at
på twå eller Tree dagar om Ahret holles Skall alt i sender öfuer
heela Riket desslikest ock att j hwar Sochen oprettades Warga
gärder och groper; dermedh förmehnes att dhe skadelige diur skole
förminschas.
Detta är således Gollegiernes och Landzhöfdingernes eenfallelige
öfwerwägande, mening och betenckiande öfwer de förestctte
puncter: Medh vnderdånig och ödhmiuk begäran Hennes Kong:
M:tt och Aå dess wegnar den Höga Konungzliga Regeringen med Rijkzens
Radh, wele desse dehres wälmeente swar i all gunst vptage, vttyda
och dehres perssoner till dett bestå låta sigh wara recommenderat.
Bil. C.
Oansedt Ridderskapet och Adelen, fuller wore vthj den ödhmiuke
tillförsicht att dehres förklaring och betenckiande opå den
Andra Puncten den höga Konungzliga Regeringen för denna gången
hade waridt behagelig: Men så förnummo Wj likwel i går, att den
höga Konungzliga Regeringen der lioos gerna sågo och hade ytterligare
wår Meening, medh hwad Medell man Cronones högnödige
Ahrenden skall kunna fortthielpa; När all Gest: och skiussning blef
-
176
1641
wq afskaffat: Så bäfwe Wj tagitt detta Ahrendet åter på Nyo till
widare deliberation: Och kunne Oss för denna tijden icke annorlunda
förklara När ali Gest: och skiussning opbörer; förutan när
Hennes Kong: M:tt rehser j Landet eller vpfordran med Krigzfolket
till Munstring eller Togh, skeer, då hielpa alla till: Men sedan
för det Oendeliga beswäret som Gest: och skiussning med sig
föhrer, afblifwande, på en tijdh tillgörandes, så lenge Man kan
see och pröfwa, Om dett kan wara Almogen tilldrägeligitt, för w ära
perssoner synes wara dhe Lijdeligeste Medell, Att Åhrligen af hwar
Fullgierdz Frelsseshemman, som liggia vthan om Fredzmilen, gifwes
En DI. Sölffmyntt Och dhe andra som liggia jnnan om fredzmilen
En half Dl. solfmynt, Och seden proportionaliter reknäs twå halfwre
eller Fyra Torpare emot een heel gårdh: Och när detta richtigtt
vttginge, skulle dett ett merkeligit och Annsehnligit, när helst Skatt
och Crono gåfwo deremot dubbeltt, seden och när andra Stånd så
wäl j Städerne som på Landett ochsså dertill Contribuerade, förslå,
medan som dhe igenom detta Medlett j många motto warda Lijsade
med Gest: och skiussning, När hwar ock en moste rehsa och tära
för sina penningar: Och att wäre bönder och Torpare som liggia
jnnan wäre Sätegårders Råå och röör som dagligen moste wara
till Hofwa och giöra Hussbondens Arbete, under denna Contribution
icke må förstås: Såssom och att detta alltt motte på En Allmenne
ltikzdag blifwa proponerat, och sedan eenhelleligen samptyktt
och belefwatt, hermed Oss Vnderdånigst förbeholle.
Bil. D.
Effterskreffne twenne Punchter, hafiuer å II:nes Kong: May:ttz
wrägnar den Kong. Regeringen funnit godt och nödigt att proponera
dee gode Herrar Ridderskapet och Adelen aff Collegierne och Landzhöffdingerne
som nu på detta Möthet här tillstädes äre, till att
öffuerläggia och deres samptlige betenckiande däröffuer att giffua.
Actum Stockholm den 17. Januarij A:o 1641.
1. Effter som Ridderskapet och Adelen äre för deres godz
och aff framfarne Sweriges Konungar vndfångne Adelige Privilegier,
skyllige och plichtige att hålla Hennes Kong. May:tt och Cronan
een richtig Rosstiänst, icke allenast wäl stofferat medi) Häst och Sadeli,
sampt tygh, Wapen och behörlige kläder, vthan och haffwa
den så starck sorn den effter hwars och eens godz myckenheet och
där öffuer fattade Rosstiänsts Ordningen billigt w'ara boer och sigh
belöpa kan. Så emädan lickwäl är befunnit j dee sidst håldne Munstringerne
medh Ridderskapelz Rosstiänst, att månge som borde
Januari.
177
halla Rosstiänst för sine godz, hwarcken häffna den preesenterat och
framhafft på Mönstringen effter Laga Ordning, eller och någon beskeed
där om giffuit, och orsaken till deres vthebliffuande, förständigat,
vthan fördristat sigh att försittia och försumma deres
plicht och skyldigheet j denne saak; Deels och som på Rosstiänsts
Mönstringen warit haffue, den intet giordt effter Ordningen, vthan
emot Ordningennes rätte förstånd och Mönsterherrarnes Wettskap
och tillåtelse, egenwilligt rotherat sigh tillsamman, och w^arit månge
om een häst, hwilcket medh Order borde skee, och på siälffue
Mönstringen, och icke annorstädes tillåtas. Hwarföre begärar å
Hennes Kong. May:ttz wägnar, den Kong. Regeringen, att dee nährwarande
aff Ridderskapet och Adelen w'ele sådant wäl öffuerläggia
och sedan giffua där om deres betenckiande, huruledes dee förmeene,
att man här näst må kunna haffua godh richtigh och nöyachtigh
beskeedh om hwars och eens Rosstiänst, och att dee som
sadant försumme och intet giöra må igenom behörlige medell bliffua
haldne där till, och sålunda all orichtigheet därigenom bliffua i
tijdh förekommen och affwärdh, så att H:nes Kong. M:tt och Cronan
må skee rätt, och Ridderskapet och Adelen wetta att taga sigh
för olägenheet till w ara.
2. Dee närwarande aff Collegierne och Landzhöffdingerne wette
sigh och wääl att vppåminna, huruledes Ridderskapet och Adelen
bewilliade på Rijkzdagen A:o 1638. een Contribution till Riddarhuus
byggningen, Nembligen aff hwar häst 60 RijkzDl.r, och dem på 3
ellterfölliande Åhr, richtigt att erläggia. Så alldenstund desse 3 Åhr
nu äre aldeles förluppne, och ännu swåra litet aff omberörde bewilliade
Contribution inkommit, effter som fåå haffua vthgiffuit den
all; Somblige allenast något, Men störste deelen alzintet. Derföre
begäres, att dee nährwarande gode Herrar aff Collegierne och Landzhöffdingerne
svele öffuerläggia boos hwem och hwarutinnan feelen
kunne finnas, och wara lill att botha, Landzhöffdingerne sedan
giffua deres betenckiande, huru samma bewillning bäst kan stå till
att executera, så att alt må vthan längre förhalning richtigt inkomma.
Bil. E.
Opå dhe Twenne Puncter som Oss den 17. hujus skriffteligen
äro öfwerlefrerade; År detta Ridderskapssens och Adelens aff Collegierne
och Landzhöffdingerne som nu här tillstädes äro, Wälmeente
ödhmiuke swrar och betenckiande. Actum Stockh: den 29. Januarj 1641.
lii. 12
178
1641
Medan sorn Sweriges Lagh sampt framfahrne Konungars gifna
Privilegia nogsampt förbinda samptlige Ridderskapet och Adelen öfwer
heela Rikett till att holla Hennes Kong: M:t och Cronon på
alla fall En fullkomlig Rosstienst af deress Godz och gärder dhe
vnder Frelsse Niuta och förswara: Likwel förnimme Wj, at på
sidstholdne Munstringer store fehl af en partt äro vnderlupne, Att
dhe sig icke så hafwa praesenterat, med Karr, Hest, Rustning och
Gewehr, såssom ock icke ingifwidt sina Rosstiensts lengder, som
det sigh hade bortt, och de effter Privilegierne skyllige äro att
giöra och vppeholla: Och detta herefTter till att Corrigera och sådana
fehl at förekomma; Synes wara wårt ringa betenckiande, Att
nu i Sommer Wapnasyn skall holles, att Hennes Kong: M:tt nådigst
och åå dess wegnar den Konungzliga Regeringen teckttes
låta vttgå dehres belalningzbref till Landzhöldingerne j Prowintierne.
Att hwar ock En Adelssman och dhe som Frelsse niuta, heller
dehres Fogder j deress frånwahru, så wäl som ock för dhe
Omyndiga Först Tee och ingifwa dehres Rosstienst: och Godze
Lengder, som i dett Ståthollaredömme belägne äro till Landzhöfdingerne,
gifwendes derhoos tillkenna, vnder hwilken Ryttmestare
de böra Rijda; Att han sådant till General Munsterherrarna kan
förskicka: Och hwilken som sina Rosstienst lengder oprichteligen
icke jnlefrerer, plichtte effter Rosstiensts Ordinantiens jnneholdh j
den förhoppning, att den som för detta icke hafwer steltt sig Privilegierne
för Ögonen Corrigerar sig sielf och så praesenterar sigh
med sijn Rosstienst och lengders jnlefrerande, Att Hennes Kong:
M:tt och Cronon skeer tillfyllest: Hwar ock någet mehr behöfdes
till correction och j Ordinantien eller Privilegierne, alltt så fullkombligen
icke kan wara jnfördt, att dett j samma Rref ock må
blifwa Landzhöldingerne notificerat, att dhe alla fehl så mycket
skee kan motte förekomma, Att dem herelTter ingen försummelsse
motte tilldehles.
Tlwad den andra Puncten widkommer: Så förmelme Wj af
Landzhöfdingerne j Landzänderne, Oss hafwa giordt wår högste
flijt at jnsambla Ridderhuss penningerne: Men att de så fullkombligen
icke äro inkombne; Wele wj Oss inn för Ridderhusets Directorer
nogsampt förklara, och wed wår Nederkompst resten nolens
volens vttkräfia och hijt förskicka, effter bewilningens jnneholdh
som der om Stabilierat är.
Af Ilofrettens Collegio
Larss Sparre Åke Sparre
Januari.
179
ni ivrigz i.onegio
Åke Erichson Oxenstiern Henrich Fleming Lars Kagg
Fredrich Stenbock Thuro Bielke
Af Rechninge Cammaren
Carl Mörner Bengtt Skytte Seuedh Bååt
Landzhöfdingerne
Jöran Gyldenstierna Carli Sigggeson
Lanshöffdingh i vplandh Lanshöfdingh öfuer skaraborgs län
Bengt Ragge Knut Soop
Lanshöfdingh öfuer Crouebergs lahn. ståthållare öfuer iönekipingh.
Gustavus Oxenstierna Schering Rosenhane
Landshöffding i Wäsmanlandh, Landzhöffding i Östergöttland,
Hans Rottkirch Jahan Hindrichson Reijther
landzhöfdinge i Södermanlandh Lanshöfdinge öfuer Elfzborgz län
Conradt v. Falkenberg Peter Kruse
Landtshöwding vttofer Calmar Landzhöffding öfuer Kopparbslagen
län och öland och öfuer Dalerne
Gustaff Lejonnhufuudh Olluff Stake
Landzhöfdinge öf:r Nerikie Nora och lanshöffdinghe öffuer Wermeland och
Linnes Bergs], DaH
Stellan Mörner Melcher Werensted
Landzhöfd: Westerbot. Landzhöfdinge öffver Öster Norlandhen
Bil. EE. Förteckning pä Landsbo fdingedömmena; enligt
påskrift utlemnad från Kansliet den 27 Jan. 1641, med anvisning
att vnder Besluten skrffue först Collegiaterne, der på föllie
sädan Landzhöfdingarne effter som Landzhöfdingadömmen ähre j
Regeringzformen inlörde.
Bil. F. Mötets Beslut; Stockholm den 27 Januari
1641. Finnes i Riksarkivet, i original, underskrifva af Rikets
Råd, Ridderskapet af Collegierne och Landshöfding ar, Biskopar
och prester, samt 4 städers ombud. Beslutet är tryckt hos Stjernman,
Rilcsd. o. Mötens Beslut, 2. 979.
Bil. G. Bref från Swan Swart t till Riksrådet Cl. Fleming,
såsom en af Riddarhusets föreståndare, hvaruti han, med
anledning af det vid sednaste Riksdag fattade beslut, anmäler att
han halfuer een Broders hustru, som är een ofrelsses Qwinna;
han will dermed ej tränga henne från godsen, men der de skulle
under skatten gånga, och een annan vthi hender komma, hafva sig
sm rätt förbehållen. Dat: Sunby den 6 Januarij A:o 1641. Original.
180
1642
Wardt af Den Stormeclitigeste Högborno Furstinna ocb Fröi
ken,
Fröikon Christina Sweriges, Göthes, och Wendes, Vttkorade
Drottning och Arffurstinna Storfurstinna till Finland, Hertiginna vthj
Estland och Carelen, Fröjkenn vthöfwer Jngermanland. Vttskrifwen
En Allmenne, Herre: och Rikzdag att hollas ythi Stockholm den
Siette Januarj
Ähr 16*42.
Den 7. Januarj. wardt j Trumpeterne omblåsst och i pukerne
Omslagitt och af en Cantzelist opläsitt, att alle Rikzens Ständer
skole sig förfoga på behörlige Ortter att låta antekna sig sorn till
Rikzdagen wore kompne och Fullmechtige till att bivvista denne
berammade Rikzdag. Jnstältte sig således llidderskapet och Adelen
på Ridderhusett och låto sig antekna
Den 10. dito, Blåsstes om att alle Ständerne skole den fölliande
dagen finna sig oppe på RikzSalen, Hwar Hennes Kong: M:tt med
den Konungzlige Regeringen persohnligen skole och wille wara tillstädes,
och således begynna denna vttschrefne och berammade
Rikzdag;
Den 11. Kommo Ridderskapet och Adelen eendrechteligen tillhopa
på Ridderhusett, Och när dhe således vvoro tillhopa, kom en
Cantzlist ifrån Hans Exel: RikzCantzleren till Sekreteraren Johan
Larsson, och lät tillseija honom dett han skulle tillseija den Wälborne
H: Erich Gylldenstierna till Nynäs att han med twenne af
hwar Classis skole förfoge sig med deres Sec: Johan Larsson opp
till RådCammaren till den Konungzlige Regeringen
Wordo så effterfölliande Herrar och Män till deputerat af hwar
Classe att föllia H: Erich Gyllenstierna till Nynäs opp till den
Konungzliga Regeringen.
Herr Erich Gyllenstierna
af 1. Classis
Herr Åke Oxenstierna Her Jacob Skytte
af 2. Classe
Jfwar Nilsson Arfwed Hoorn
Januari.
181
af 3. Classe
Conradt Falkenberg Hans Drake
och dehres Secret: Johan Larsson
När dhe således opkomme i RådCammaren, vpträdde RikzCantzleren
och giorde en widhlöfftig Oration, Seijandes att Hennes
Kong: Mitt wår allernådigeste Drottning med den Konungzlige Regering
och Rikzens Radh, hafva för Rådhsampt och gott funnidt
för denna gången effter wahnligit bruk att wallia och deputera en
Landtt Marskalk, som förestode Ridderskapet och Adelen på Ridderhusett
vthj processer så och drifva opå att hvad som blefwe
proponerat, och seden voterat motte föhras till den ändskap, som
dett sig borde Och fördenschulid dertill welat förordna, Närwarende
Her Erich Gylldenstierna till Nynäs, att han LandttMarskaik nu
wara och blifva skole, förhoppendes att han denne H:nes Kong:
M:tz Nådige betalning hörsambligen worde eflfterkommandes, och
detta sitt ombetrodde kall behöhrligenn vttföhra, som det sig borde
och Ridderhusetz Ordningen LandtMarskalken tilbundo
Herr Erich Gyllendenst: Vnderdånigst betackendes Hennes Kong:e
M:tt och den Högloflige Konungzlige Regeringen med Rikzens Råd,
att dhe håfve welet deputere och erkenne honom för samma Embete,
som wore en så hög Charge, som han inthett förtient eller
meriterat hade att bekläda Dock wille han effter skyldig hörsamhet
och plic-ht, giöra sijn högsta devour effter dett förstånd Gud
den alldrahögsta honom förlänendes hade, dett att förträda; Ödmjukeligen
begärendes, att hwar någre Mennischlige febi vnderstundom.
förelupe sådant motte i bestå motto vttydes.
Der på begärede RikzCantzleren och tillsade de Walborne Herrer
som honom fölgt hade, att dhe wele vptage och erkenne Wälb:
Her Erich Gyldenstierna för denna gången för Ridderskapssens
Landtt Marskalk, bevisandes honom åå Hennes Iiong:e M:tz wegner
all tillbörlig heder och hörsamhet
Önschandes honom till samma Landtt Marskalkz Embete mycken
välsignelse.
Dermed afträdde dhe sampttligen neder på Ridderhusett.
När dhe således nederkomme, Sade Herr Åke Oxenstierna, att
H: K: M:tt och den Högloflige Konungzlige Regeringen med Rikzens
Rådh, hade förmått och tillordnatt Herr Erich Gylldenstierna
för denna gången till Landtmarskalk, och öfwerandtwardade honom
Landtt Marskalkz Stafwen.
Der på giorde han ett widlöfftigt taal till samptlige Ridderskapet
och Adden som då alle tillstädes wore Att effter såsom
Hennes Kong: M:tt allernådigst med donn Högloflige Konungzlige Re
-
182
1642
geringen och Rikz Rådz Råde hade för gott funnidt att förordna
honom öfwer dett Lofliga Ridderskapet till Landtt Marskalk, wille
han förhoppes och tienstwenligen bediandes, dhe wele honom derföre
god erkenne, till hwilken Charge han inthet funne sig wäl
skickelig, Dock wille han elTter förstånd att göra sijn flijt att alitt.
motte Ordenteligen tillgå, och der någre Mennischlige fehl och Swagheter
vnderlupo, dhe wele sådant i bestå motto vttyda, förblifwandes
dem samptligen och hwar och en i svnderhet med all Welwillighett
och tienst redebogen.
Seden begärede H: Erich Gyldenstierna, att dhe wele observera
och i achtt taga Ridderhusetz Ordningen som hon j bokstafwen
wore författad helst nu vthj sielfwa processens opgående och
nederträende, Såssom dhen Högloflige Konungzlige Regeringen, och
dhe gode Herrer som nu med oppe wörö Nogsampt hörde, hade
vttryckeligen befaltt, observera skole så att dermed skickeligen
motte tillgå
Der på oplässtes af Sec: Johan Larsson samma Ridderhuss
Ordning dett 24. Capit.
Wardt alttsså till Landtt Marskalk keesst och vttwaldtt
Den Walborne Herr Erich Gyllenstierna till Nynäs och Landzhöfdinge
öfwer Wiborg och Carelen, och nu mehra tillförord natt
Gubernator öfwer Estland och Ingermanland.
Och Såssom Nu tijdh wore, och dem Wetterligit är att vpträda
på Slottedtt så wele de effter ordningen opmarchera
Och wordo effterskrefne af Adell förordnade till Capita Familjs
Landt
Marskalk Herr Erich Gyldenstierna.
1. Classis
Herr Johan Gyldenstierna j Rra- Herr Åke Oxenstierna
hernes stelle Herr Swante Hoorn
Grefwe Göstaf Adolph till Rasse- Herr Jöran Gyldenstierna
borg H: Sten Bielke
Swante Sparre j De la Gardies Herr Jacob Skytte,
stelle
Herr Friederich Stenbock
2. Classis
Knut Lilliehök Hindrich Fleming
Johan Krws Hans Kyle den yngre
Christof Torstensson Krigzman Lillie
Sefwed Bååt Jöran Sparre
Januari.
183
Ture Bielke
Johan Månsson Vlfsparre
Åke Vlfsparre
Knutt Soop
Jöns Bonde
Arfwed Hoorn
Göstaf Banner
Jfwer Nilsson
Christier Posse
Erich Ribbing
II. Göstaf Leijonhufwud
3. Classis
Schering Rosenhane
Christer Nilsson Gyldenhierta
Axell Krusse
Arfwed Lilliesparre
Erich Krabbe
Gabriel Gyldenanker
Anders Nilsson Bratt
Erich Gostafsson Roos
Anders Lake
Alf GyldenCrytz
Johan Berendes
Johan Viff
Caril Hård
Johan Lillie för Kilarna
Biörn Måneskiöld
Nilss Lilliehök
Erich Soop för Kaggerna
Jesper Ands. Krws
Jöran Kafle
Christof Scheiding
Carli Sjöblad
Johan Yxkul
V: Bengt Ribbing
Melcher Wernstett
Jöran Lilliesparre för Stoorerna
Åke Ornedychtt
Anders Stuwartt
Göstaf Stake för Strålerna
Samuel Wildeman
Hans Drake
Hieronimus Birckholtz
Class Slatte
Erich Sölfwersparre
Swen Vggla för Ekeblad
Class Vggla
Conradt Falkenberg
Nilss Boije
Peder Lillia
Oluf Stake
Bengt Bagge
Erich Hierta
Oluf Bure
Axel Böllia
Asser Manderskiöld
Johan Munck
Brömss Gyldenmärss
Johan Papegoija
Peder Hammerskiöld
Peter Krusse
Johan Eketrä
Jöran Kåse
Biörn Swinehufwud
Swen Swartt
Jöns Persson Gyllensparre
Johan Bagge
Carl Sabelskiöld
Peder Sabell
Hans Ram
Johan Lood
Johan Hindrichsson Rytter
Gunnar Galle
Mauritz Holst
Jon Rosenquist
Hindrich Stöör
Erich Geet
Arfwed Gyllen Cornet
Knut Sölfwersparre för Linnar
Nilsson
Staffan Persson Grubbe
Otto Sparling
Hans Roltkirch
Johan Månsson Oliveblad
Dirich Grönberg
Arfwed Sabelfahne
Axel Rääf
Carl Rosendufwa
Torkel Grijs
Johan Beck
Johan Galle
Staffan Klingsporr
Jöran Armskiöld
Tonnies Langman
Lars Biörneram
Göstaf Duker
Knutt Ödell
Christer Sabelstierna
Johan Ramsse
Johan Vitinghoff
Michill Anckerfiell
Larss Jegerhoorn
Class Fogelhufwud
Adolph Robertsonius
Jsaak Storck
Peder Törneskiöld
Oluf Örnelmfwudh
Göstaf Anrep
Jöran Pattkul
Jöran Sölfwer Patron
Per Sölfwerswerd
Extra
Herr Göstaf Oxenstierna
Herr Ture Oxenstierna
Her Johan Oxenst:
Her Gabriel Oxenst:
Her Gabriel Gabrielsson Oxenst:
Herr Erich Oxenst:
H. Bengt Oxenstierna
Her Nilss Gyldenstierna
Her Carl Gyldenstierna
Willam Phulp
Mauritz Duwall
Class Skalm
Hindrich Pois
Hans Bockila
Jon Jernlod
Jacob Pistol
Casper LillieCron
Hans Löfflingk
Per Gyldenstråle
Anders Swensch
Baltzer Neuman
Dawid Dackzberg
Peder Gyldenax
Peder Lind.
Clas Planting
Oluf Silfwerlood
Swen Stålman
Hans Garf
Arfwed Ankarfiäl
Class Boos
Johan Hammerstierna
Johan Göös
Brynte Gyllengren
Linnar Jkornskiöld
Jost Brockenhusen
Louis de Geer
Jochim Transsehe
Georg Grissbach
Anders Bergenfeltt.
Capita.
Hindrich Fleming den Yngre
Måns Vlfsparre
Johan Vlfsparre
Gudmund Vlfsparre
Arfwed Hoorn den Yngre
Philip Bonde
Nilss Persson
Jöran Posse
Bengt Ribbing den Eldre
Januari.
185
Göstaf Ribbing Jesper Nilsson Krws
Bengt Ribbing den Yngre Erland Kafle
Arfwed Ribbing Swen Lilliesparre
Sefwed Ribbing Per Sölfuersparre
Johan Rosenhane Caril Sölfwersparre
Göstaf Krabbe Per Siöblad
Knut Roos Dawid Stuwartt
Matz Viff * Erich Yggla
Knutt Alff Melcher Falkenberg
Anders Hård Johan Gottfrid Falkenberg
Per Hård Harel Stake
Linnar Hård Jngewal Krussbiörn
Erich Hård Jfwar Bagge
Carl Måneschiöld Jon Bure den Yngre
Johan Måneschiöld Johan Bagge
Erich Måneschiöld Göstaf Planting
Peder Lilliehök
Opginge allttsså effter föreskrefne ordning opp till Hennes
Kong: M:tz förmak och seden till stoora Rikz Salen, der Hennes
Kong: M:tt satte sig på sijn Tron och seden sielfwa Regeringen
nest Hennes Kong:e M:tt
som på högra sijden
Rikzdrotzten Herr Peder Brahe
Rikz Admiralen Herr Carl Carlsson
och Rikz Skattmest: Herr Gabriel Bengtsson Oxenst:
Och på Wenstra Sidan
Rikz Cantzleren Herr Axel Oxenstierna
Neden eller bååk honom Rikzens Rådh
Her Johan Skytte Her Carl Bonde
Her Class Fleming Her Åke Axelsson
Herr *)
När nu alle sijne Säten tagitt hade, Wende sig RikzCantzleren
till Ständerne och med en widlöfftig Oration vnderrettade Ständeme,
hwarföre Hennes K: M:tt war förorssakett att vttskrifwa
en Allmen Rikzdag, med en lång deduction och Vnderrettelsse huru
Krigz Staten vthj Tyscldand förewete och hwadh macht deropå
lago, att den motte blifwa förstcrktt med folk, och providérat med
folk ammunition och proviant, till Fädernesslandzens trygghett;
Hwar alle wille der till hielpa och Hennes Iv: M:tt hermed bispringa:
När talet war fullandatt.
') Här följa flera Herr och Her utan vidsatta namn.
186
1642
Vplässte Secret: Johan Månsson Propositionen sorn föllier
Se Bil. A.
När den war opläsin, framträdde Landt Marsk: Herr Erich
Gyllenstierna och giorde en lång Oration eller gratulation till Hennes
Kong: M:tt
Först opreciterade LandtM: Hennes Kong: M:tz Titul och gladdes
att dhe H: K: M:tt wid god ffelssa och wälmågo hade funnidt
Onschandes att Gud den Aldrahögsta att han wille sådant långligen
Continuera och oppeholla Hennes Kong: M:tt wid godh prosperitet
förlähne H: K: M:tt ett roligt långsampt Regemente, H: K: M:tt
till långligitt beröm och Fädernesslandett till hugnat och vvälferd
Seden betackede LandtM: Den Högloflige Konglige Regeringen med
Rikzens Rådh som hafwa welet åå Hennes Kong: M:tz wagner opteckia
och jllustrera dem Sakernes tillstånd så jnrikes som vthom
Rikzens grend, j synderhet huru sakerne förewette vthj Tyschland;
Och etfter altt vttföhrligere vthj sielfwe propositionen wörö infördt
och hwad tarf åå färde wörö, wele Ridderschapet och Adelen taga
samma proposition vthj ett noga öfwerwägande, dett ventilera och
öfwersee, och effter noga delibererande såssom trogne vndersåtere
etfter Råd och medell så förklara, att Hennes K: M:tt med den
Konungzliga Regeringen skole få der till ett gunstigt och nådigtt
behag.
Dermedh ginge seden dhe hade beledsagat Hennes Kong:e M:tt
till sitt gemach, neder till Ridderhusett igen; Och effter dett war
Öfwer middagen, befaltte LandtM: att dhe wid poen i Märgen när
dett wore vthe i Kyrkian, skole sig instella igen, att taga Propositionen
vthj öfwerwägande.
Den 12 Januarj Kommo Ridderskapet och Adelen tillsammans
på Ridderhusett widh klockan Nijo, och seden Rollan war opläsen,
Rad LandtM: att dhe wele granneligen höra till sielfwe propositionen,
så att dhe kunne intaga och fatta dess Jnnehold, Och seden
deste bettre sig deröfwer tillbörligen förklara
Vplässte så LandtM: sielf propositionen intill den 2. Puncten
och begärede att de wele sig förklara hwad dhe hade der till
Swara
Responderedes Att dett war allenast en relation huru sakerne
förewette med armeen vthj Tyschland, och behöfdes allttsså ingen
förklaring.
Seden oplässten den andra Puncten om Tractatenerne
Vpträdde Schering Rosenhane 2 Class
Januari.
187
Betackendes H:s Kong: M:tt för den stora omwårdnad, H: Kong:
M:tt gior, j det H:s Kong:e M:tt hafwer welett vnderretta dem,
huru wida med Krigztractaterne vthj Tyschland äre kompne, som
dhe så högeligen åstunde och på alle Rikzdager alletid sökt, att
samma tractat på dett högsta må drifwas och sökias till Fädernesslandzens
wälferd
3. Class: Glädia och frögde sig så wåda, att med tractaterne
så wida är kömmidt, med begäran att Fredz Punct: motte så
stellas, att H: Iv: M:tz och Fädernesslandzens interesse må erholles
1. Desse meninger äre gode, önsche att den motte sin lyckelige
framgång
Schering Rosenh: Meente att man någet mentionera om samma
Fredz Punct; dermed att illustrera en dehl af Oss som af saken
ringa wethe
Respond: Att disputera eller öfwerleggia dem här, kunde wäl
inthetskee, effter som sielfwe Commissa: som saken bijwista, sielf
icke wethe huru man dem skall fatta: När de allenast och mest
see på H: K: M:t och Fädernesslandssens höga reputation, de andra
moste effter tidernes tillstånd disputeras.
Lässtes opp den 3:die Punct: Om Förbundet och Aliancerne
som med Fremmande Potentater äro oprettade.
Betackede i lika motto H: K: M:tt, att H:s K: M:tt hafwer
sådant welet dem opteckia, Odhmiuk: bediandes H: K: M:tt nådigst
teckes sådana Förbund som H:s K: M:tt widere kunne pra;senteras
icke wele vtslå, till H:s K: M:ts ytermera Respect och nampnkunnighet
i Fremmande land och öfuer heela weridén.
S: Ros: Jag förhoppes den aliancen med Franckrike icke schall
hafwa waridt oss till någenn skada vthan mehra till assistence
En partt meente om man kunde förfahra på hwad sätt med
Portugiesen är slutedt.
H: Jacob Skytte. Effter desse förbund alleredo oprettade, är
onödigt att man månge discurser derom förlorer
Neut: med Churfursten af Brandenburg
Ar fuller vnderstundom godh, stundom och inthett, Men hemstelles
den Konnngzliga Regeringen Att derutinnan disponera som
sakerne der kunne passera
Oplässtes den 4.die Punct: Om vttschrifningen
Förmantes aff LandtM: att alle trenne Classerne wele tage
denne Punct vthj ett gott öfwerwägande, effter som dhe wethe huru
sakerne förewete vthj Tyschland med armeerne, och derföre wele
nu i förstonne med hwarandra derom discurera.
188
1642
S: Rosenha: Berettetade, att den Ilögl: Konungzlige Regeringen,
hade honom befaltt, att han skulle andraga dem åå Landet, om
dett icke skole falla Allmogen Lideligere, att gårde talet hölles med
vttschrifningen, så att ett wisst taal höllö en Knechtt.
Hwilket dem fuller beliagede, men Presterskapet och Krigzbefählett
wore dermed inthet tiente
Ty när vttschrifningen war öfwerstånde och han seden öfwerslog
på Westanstång sijden i Östergötland, så hade Crono bekoinmidt
öfuer 150. Man mehr alin etfter Gårdetalet hade schrifwidtt
wordet
Seden begärede LandtM: Att dhe andre Landzh: ock wele seija
huru sådant beliagede på gårdetalett
Melch: Falk: Dett är best att man omröstade
På sidstonne resolv: att man fölliande dagen gradatim ifrån
den nederste intill den öfwer af Cap: Farn: skole samma punct
förklara
Derpå Befalttes, såssom ock alldeles emottogz, att man schulle
holla Secret hwad her taltes, att det icke motte komma vth ibland
Almogen, och den som sådantt vttförde förwises Ridderhusett.
Den 13. Kommo på Ridderhusett och seden Rollan war opläsen
sade Landt M:
Att ehuru wäl man gerna sågo att Ridderhus Ordningen observerades
vthj Omröstandet Att den frembste i hwar Glass: toge
dhe andres vota och seden den oplässte Men på dett ingen må
hafwa sig till att excusera wäl hafwa waritt till Rikzdag, Men icke
hafwer kommidt till att seija sijn meening; Derföre wele wi blifwa
widh den afsched j går belefwedes, att hwar Caput Familise vttseije
sielf sijn egen meening
Och begärede ytermera de wele holla detta alt hwad som här
discureredes taltes och slötz Secret
Eliter här (dess Gudj skee Loff) inthet tracteredes eller talttes
vthan dett som Lende H: K: M:t och Fädernesslandett till Wälståndh.
Och derföre kunde det w'äl wara inn Om lychta dörar
Derpå begynttes ifrån Nederste och till den Öfwerste och dem
tillspordes om dhe wele blifwa
Wid den Gambia wahnliga skrifningen Eller wid gårdetalett
Och meden dhe twenne Classerne folio på den gamble wahnlige
vttschrifningen, ehuru wäl Finnerne med någre af den iriedleste
Classis bifölle och heller sågo, att man gingo effter gårdetalett
Blefwo
så wid Ridderhusetz Ordning att den Ene Class: bijfölle
de andre och fleste rösterne.
Januari.
189
Derpå begärede LandtM: någre Reser de wele behierta Fädernessl:
tillstånd med dhe Kejsersche, och wele ännu taga denne
Punct i ett bettre betenckiande såssom ock bad dem offta gånger,
Om dhe wisste någre Andre medel, med png: eller andra, som Grönön
wore tient med och man kunde draget, effter Nöden är förbanden
att man moste skaffa folk.
Vttsade att de wille blifwa wid hwad de hade resolverat till så
lenge Den Högh K: Regeringen dem bettre kunde föreslå
Och effter Baltzer Neuman för någre Ahr seden fuller war
immatriculerat på Ridderhuset, och i matrikeln infördt, Men så pålades
honom att han moste förskaffa sig fullkomblige testimonia om
sijn Adelige Afkompst.
Derpå framträdde han och sade sigh effter som honom war
pålagt, att förskaffa sig besched om sitt Adelige Vrsprung; Derföre
hade han svaridt med stoor bekostnad och Lijfzfahra åth den
Slesische Grentzen och skaffat sig sådane besched som han förmeentte
skole giöra tillfyllest om sijn Adelige Afkompst.
Hwilka af Secret: oplässtes med betalning att han skulle jnlefrera
deraf vidimerde Copier till att infatas ibland denne Herredagz
act.
Seden frågede Landt M: Om desse skriftelige skäl wore nog
och om dhe wele erkenne och vptage dem för en Adelssman och
om han må hafwa stelle och votum här på Ridderhusett
Sw'arede alle samptligen att desse skrifftelige wetnen Nogsampt
betygade, att han war af en gammul Adelig Linea vthur Chur Brandeburg.
Dermed jntogz han på Ridderhusett med förmaning af LandtM:
dett han wille (som de honom ock tilltrodde) så warder Comporterandcs
som en Redelig Adelss: och Ridderssman borde
Bett han ock vttlofwede med handgifwende till LandtM: hwilken
tillsade honom att Niuta sitt förra tillordnede stelle ock locum.
Den 14. Kommo åter Adelen effter tagen afsked och betalning
förmiddagen opp på Ridderhusett och seden Rollan war oplusi])
Framtredde
Jönss Persson och beklade sig öfwer Secret: att
han vthj opreciterandet inthet gåfwo honom det till Nampnett H:
K: M:t och den Konungzlige Regeringen honom Nådigst med hade
benådtt och framgaf en Copia af H:s K: M:tz gifne tillstånd på
samma Gyldensparre
Derpå Swrarede Secret, att honom wara befaltt inthet att
Nempna honom wid det Nampnet Gyldensparre, och för den befalning,
hade han dermed hallt fördrag
190
1642
LandtM: sade att man inthet kunne seija emot Regeringens
bref och förklaring, dock befalttes Jöran Sparre att han wille referera
dem andre af Sparrerne som nu äre Ilikz Radh hwad de hade
deremot att seija, eliter som de på Åthschillige Möten, honom det
alletidh disputerat hade. Han wille och patientera så lenge till dhe
sig deropå resolverat hade
Seden tilltalte LandtM: Ridderskapet om dhe hade öfwerwägat b:te
punct om Vttschrifningen och om dhe inge andre Medel wisste tillgå?
Resp: samptligen wele blifwa widh förra resolution och wisste
inge andra att föreslå, stöde dem eij heller det att giöra men visste
den Konungzliga Regeringen någre att vnderwisa wele de gerna sig
dertill beqwema om de wore till att vndergå.
Seden vnder discurserne sende Presterskapet budh att dhe wele
afsenda twå af dehres Medel twenne med Adelen någet att Communicera.
Jnkommo så M:r Gabriel och M: Ericus Gabrielis:
Och seden de hade gifwidt Ridderskapet och Adelen deres tillbörlige
Titull, Sade de sig wara af de Wördige Herrar Riskopar
och samptlige Glerkerijt aflerdat att vnderretta dem, huru wida det
Andelige Ståndet hafwa kunnat sig förklara på H:s K: M:tz proposition,
och begärede att Ridderskapet wele deremot Communicera
dem, huru wida de hade sig resolverat vpå samma proposition
Hwad dhe 3. första puncternes förklaring widkomme, derföre
hade dhe till att tacka Hennes K: M:t att H:s K: M:t och åå dess
wegner den Högloflige Konungzlige Regeringen, att de hafwa welet
underretta dem huru alltt passerat med Krigzwäsendet, tractaterne
och de besluttne Confcederationer med fremmande Potentater
Men till den 4:die Puncten wore Presterskapssens meening, att
der det wrore Möijeligit och Fädernesslandet och dess tillstånd kunde
sådant lida, att dehres Stånd motte förskones med Vttskrifning på
dehres drenger, att de icke motte settias i Roten: Men eliter de
see armeernes Tarf så ock Fädernesslandzens säkerhet sådant högnödigt,
wele dhe nu som förr, att dehres drenger må föhras i Roten,
allenast de motte ninta nödtorllten till dehres Prestebool
Til) den 5:te Puncten wele de sig och acconunodera och eliter
wahnligit sätt vttgifwa Mantals och Boschapz pening:r, hoppes der
altt vnderslef förtoges skulle det Erligit förslå Men att kunna sainptyckia
till någen Sädeskatt för den stora Misswext (gud bettre) i
detta åhr hafuer infallet, der till kunna de sig förklara: Hwilket
dhe det Adelige Ståndet hafwa welat opteckia på dett Ena Ståndett
icke må gå ifrån dett andra.
LandtM: gaf dem dehres tillbörlige titul och betackede deni,
Januari.
191
att dhe sådant hade welet dem opteckia och Communicera wele sådant
gerna giöra dem dett samma; Men eflter dhe ännu icke hade
fullkombligen samsatt om samma vttskrifning och hielp, vthan den
ventileredes dem emilian ännu; Men så snartt dhe hade fattadt en
wiss resolution wele de dem i lika motto sådant gerna communicera
och alltidt wara dem willig tienst igen. Begärede att de wele
ytterligere ännu Continuera här vtinnan och den Konungzl: Regeringen
någre andre Medel föresloge eller dhe ock någre andre optenckia
kunne de wrele dem sådant meddela
Dermed toge dhe deres afsked
När de wore vttgångne, Tillsporde LandtMarskalken Adelen till,
om de då alldeles wele blifwa wid den lättade Meningen om den
gambla Vttschrifningen
Respond: af alle trenne eenhelleligen Jaa
Resp: LandtM: Jag fruchtar att detta inthet till taal till Krigzfolk
som nöden fordrer, will förslå.
Seden oplässtes den sidste Puncten om Hielpen och Medlen till
Krigett
Och sade LandtM: Att dhe wahnlige härtill vttgångne hielper
inthett synnerligit eller Ansehnligit skole förslå; dy wete dhe wara
betenckte och Rådslå sin emellan, Om man icke någre Andre Hielper
skulle kunne practicera; Helst Rikzens tarf är så stoor, att man
ett Ansehnligit moste opbringa till Allehanda Högnödiga expenser
som nu större äre hoos Cronon änn förr.
Deremott dhe sig högeligen excuserades inga noviteter att kunna
vptenckia, vthan wele blifwa wid de förra och dett på ett Ahr
sampt med Vttschrifningen Ty andra noviteter och pålagor att vptenckia
wethe de inthet till at tillgå eij heller skall den gemene
man kunna dertill förstå, Om man någet nytt hoos dem sökia
skulle
LandtM: sade. Om de tyckia att dett faller bonden för swart
ock han dett icke vttstå så moste Hussbonden bispringa Cronon,
Ty vthan hielp moste hon inthz wara
Resp: När alle krigzhielper vttgå, samptt Mantals och Boskapzhielpen,
skal dett Ett merkeiigit förslå: Men wj wethe inga noviteter
att föreslå, Vthan der den Konungzlige Regeringen wele oss några
Lideliga andra Medel föreslå, Och wi kunne dem tola, w ele w'j
gerna oss dertill accommodera: Ty här j Rikett är stoort lehl på
penniger som på Spanneinål; Och der wj någet skole vttlofwa och
seden inthet kunne vpbringe: Worde Cronon dermed försatt
Begärede LandtM: Att de wrele till Morgendagen ytermera
192
1642
med hwar andra sig berådslå om dhet icke funnos Andra Medel,
ann de wahnlige
Sade eenhelleligen, de wele blilwa widh de meninger de vttsagt
hade, Om Vttschrifningen och Boskapzhielpen på ett Ahr, för
hoppentlig
att der dett komme till tractat, skole sådant inthz be
höfwes,
eliter ock Allmogen eij heller inthz hafwa, dermed dhe kunna
contribuera.
Befalttes att de i Rettan tijd klockan Otto skole komma tillhopa,
och i medier tijd ännu betenckia, helst Regeringen sådan Astundar
Seden sade han effter Privileg: förmå att der någre familier
vthe blefwo, andre extra Capita skole dem beträda, de wele dett
ock observera och sig dereffter regulera
Refaltes Secret: att dheres mehning schole fattas i pennan till
Morgondagen
Den 15. Kommo Adelen klockan Otta tillsammans på Ridderhuset
Och seden Rollan opläsen war
Sade LandtMarskalken att han hade fått bud, dett han med
twå eller 3 af hwar Classis skole komma opp till Regeringen
Och begärede Cathegorice Om dhe ändeligen tenckia alldehles
att blifwa wid fattadt resolution om de twenne Puncter, de wele
ännu betenckia sigh förr änn de skole vpgå
Talttes länge sijn emellan; Men på sidstonne de wisste inthett
annatt Man skolle dett nu först referera till den Högloflige Konungzlige
Regeringen som detta beswäret med Vttschrifningen och Contributionen
som Adelssmän sielf Angick: Förhoppandes dhe skole sig
alt wäl låta behaga.
Der på Oplässte Sec: skriffteligen dehres mening, hvilket de
ännu inthet wele see låta, effter Regeringen wele ännu först tala
med dem
Vttwaldes allttsså desse effterfölliande att vpträda till Regeringen
med
LandtMarskalken Her Erich Gyllenstierna
1. Classis
Grefwe Göstaf Leijonhufwud Her Jöran Gyllenstierna
Her Frederich Stenbock
2. Classis 3. Classis
Johan Krws Conradt Falkenberg
Hindrich Fleming Erich Krabbe
Knutt Soop Jöran Jacobsson
Arfwed Hoorn. Christer Nilsson Gyldenhierta
Januari.
193
Wore så oppe alltt öfwer Tolff och när de nederkomme, Sade
LandtMarskalken, att de hade refererat den Konungzliga Regeringen;
Hwad de gode Herrar hade sig resolverat Hwilkett Regeringen
så wida sig behagede för dehres wälwillighet: Men så wille
desse Hielper inthet förslå Vthan meente att Gårdetalet och med
Röketalet skole Cronon wara bättre tient med, så förståendes att
alla dhe som hafwa sin röök och boo vthj en gård 6. eller 7. mehr
eller mindre Frelssesbönder dett ware sig gammul eller Vng eller
ock Enkia och gifwer Adelssmannen skatt reknes emott En Crono
eller Skattebonde 2. Frelsses bonde
De w'ele derföre taga detta vthj Nödtorfftigt betenckiande effter
som tiderne sådant högligen kräfia
J lika motto wele de och öfwerleggia om hielperne och meddela
Regeringen någet annat medell effter de för de många Vnderslef
inthet förslå till Cronones och Krigens månge tarfwer
Dhe wele sådant effter deres troheetz plicht såssom trogne Patrioter
öfwerwäga, och adelen i hwar Landzenda träde sina Landzhöf:
och Consulera med dem till Måndagen, att w'j må gifwa Regeringen
swar
Yttermera förmante LandtM: dem och vnderrettade dem, Att
Vttschrifningen sökttes på gårde och Röketalet dett warj sigh gammul
eller vng
Den wahnliga hielpen wille inthz förslå, vthan man moste optenckia
någre Andre Medell att komma Cronon till Vndsettning med
dett som Ansehnligare wore, och folgde icke så mycket vndersleff
med
Begärede wethe Om Regeringen hade dem någet föreslagitt
Sw^arede LandtM: på alles dehres wegnar som hade warit
oppe. Neij
Vthan Regeringen Astunde och begäre att de wele dem någre
Medel föreslå effter som de som best huru i Landzorterne tillstår,
och de kunna tolat
Seden sade huru det skulle förstås om Torpare och icke wohre
heele eller halfwe gärder.
Der wille den Högh Kongzlige Regeringen wäl förklara sig att
en lijkhett skole fattas att ingen skole hafwa Orssak att beklaga sig
vthj den skrifningen
Bad at de wele taget till Måndagen till betenckiande såssom
och att de willia folia Riddere Ordningen om de tomma Familierne.
Befaltte så att de Om Måndagen klockan Otta skole sig jnstella
på behörlig stund och timma.
III: 13
194
1642
12. >)
Komino Adelen ])å Kidderliusett och effter sorn om Lögerdagen
war resolverat, vplässtes alle Familierne eller Rollan på alla
Släelitten och vpteknades alla sorn sig på denna Rikzdag icke hade
insteltt af Familierne
Seden befaltte LandtM: att dhe skole förordna af dhe Extra
Capita till Capita Familife i deres stelle sorn vthe wore
Seden bad LandtM: att dhe wele förklara sig, hwad dhe hade
sigh betenktt om dett Förslaget den Höglof: Konungzlige Regeringen
hafwer dem föreslagitt om vttschrifningen om gårde ock
Röke talett.
K: Soop. Af allmogens meening merker man wara omöijeligit,
att nu kunna träda till denna vttschrifning; vthan med tijden att
bonden får tijdh hemkalla sina Söner Måger och Slächt, som nu
förholle sig j Danmark. Norige och andra ortter så kunde den
hafwa sin forttgång
Ytcrligere bad LandtM: att dhe wele förklara sig på denna
punctt
Sch: Rosenh: Att när vttschrifninge ginge på gårdetalet så
kunde Bonden holla så många drengiar han will: der nu Allmogen
icke förmår holla ingen för fattigdom skull
Begärede att de wele votera
2. Classis. Kunna inthet vndraga Oss för Vttschrifningen,
vthan förmehner När hwar 20:de gård dett warj heel, half eller fierdedelds
hemma, vttgifwa En Knecht men icke på Rökefalet.
3. Classis. Alt hwar Tiugw gård, Små eller store gåfwe En
Knecht, vndantagendes Nybygge, som ännu icke äre skattlagde,
gåfwo En Knecht: Och dett på ett Ahr men icke Röke talett
Elef allttsså fullkombligen resolverat och Secret: befaltt att
Concipera denna Punct
Hwilken ock seden oplässtes och någet corrigeredes. Men LandtM:
bad att man skulle blifwa wid det Rådslaget som i fiord ärhoilet;
hwilket nogsampt demonstrerede denna vttschrifning allenest för familierne
setties gårdetalet
Seden oplässteS den andra Puncten om Hielpen till Krigzfolkzens
vnderholdning
Hwilken länge disputeredes pro et contra och fulle alle på
den meeningen, att willia blifwa wid Boskapzskatten
Men LandtM: sade effter dett är långt öfuer Tolff, dhe skole
taga denna Punct vthj ett nogare betenkiande lill Mårgons, och att
') Skriffel för 17.
Januari.
195
hwar Landzhöfdinge wille taga sijn Landtz Adell till sig, och öfwerlade
denna Punct till Fädernesslandzens höga TarfT och i Mårgon
seden vttssade deres betenkiande på någet annat Medell, ether
vnder denna hielpen skeer sådana stora vnderslef.
Den 18.
Kommo på Ridderhusett Vplässtes Rollan och seden Familierne,
och förordnades någre af de extra till Capita Familiae.
Frågede LandtM: Om dhe hade sig wäl betänkt om den 5:te
Puncten vthj Propositionen Om Hielpen och att dhe wele votera
om icke någen annan Krigzhielp kunne på finnas att den Boskapz
hielpen afkomme.
1. Classis. Bewilliade att hwar heel gård gåfwe Fyra Dl. Sölfmynt,
En half gård 2 Dl. Sölfm: och en fierdedehl En Dl. Sölfmynt,
och deremot Afskaffes Boskapz hielpen.
Den 2. och Tridie Classis. De willia lillseija af dehres Landbönder
half partten vthj alltt dett som Skatt och Crono kunne bewillia.
Kom bodh ifrån Reger: att alle Landzhöfdingerne skole opp
till RådCam maren
J medlertijdh bad LandtM: att de wele öfwerleggia ytermera
om denna Punct om Man icke någet annat medel kunde påfinna,
och Jw att wj Nampngofwe hwad wi willia giöra; Eliiest stöde dett
inthet Ridd: och Adelen, att wj skole regulera Oss effter Allmogen,
vthan dett wore reputerligere, att de rettade sig effter Oss.
Swrarades i gemen. Willia förwentta Landzhöfdingernes Nederkompst
till att förfahra hwad dhe hade förfahritt hoos den Konungzliga
Regeringen, Om dhe hade dem någet modum meddeltt.
Befalttes att de effter Middagen ernott klockan Tw skole sig
instella igen, ef:r Landzhöfdingerne inthz nederkomme
Effter middagen komme Adelen tillhopa widh klockan tw på
Ridderhusett
Då begärede LandtM: att någen af Landzhöfdingerne wille vnderretta
Ridd: och Adelen hwad oppe hoos den Konungzliga Regeringen.
Vpträdde Herr Göstaf Gabrielsson Oxenstierna, Landzhöfdinge
öfwer Wessmanneland
Och sade att Regeringen förundrade sigh att så låugsambligen
tillgick på Ridderhusett vthj deres resolutioner, och när den Högloilige
Konungzlige Regeringen kommo till den Puncten om Vttschrifningen
Att de så wida för denna gången behagede gårde talett,
så wida den bewilliades Men när den wore förbj, så skulle
dett skee effter Rökctalett, så kunde j medier tijdh Adelssmannen
med Skatt och Crono afskaffa de många Aboor i Westergötland
och Småland på garderna sig nedsettia Och en blefwe seden wid
196
1642
gården som gåfwo Adelssmannen och Cronon sin Rettighett. Regeringen
begärede och vthj dehres discurser, Att man kunde optinna
någet Annat medel Cronon till hielp och vndsettning vthj denna
beswärliga tiden, och man afskafiede Boskapzhielpen
LandtM: bad att de wele föreslå någet annat modum
Taalttes lenge widh, men begärede wethe af LandtM: och
Landzhöfdingerne, Om Regeringen icke hade optektt dem någett
annat modum som kunne wara Allmogen drägeligitt, och Cronon
till Nytta
LandtM: sade, att Regeringen icke misshagede, att man förnummo
huad dhe andre Ständerne wele Contribuera
Befaltte LandtM: att Landzhöfdingerne skole fordra till sig
Allmogen af deres Landzhöfdingedömme, att man kunde förfahra
hwad de tenkie att samtycke
Swaredes att de hade besteltt till Morgondagen, då skole dhe
tala med dem
Yterligere förmantte LandtM: dem att dhe wele betenckia sig
och vttseija dehres Meening
Sch: R: Dett wore best att man blefwo wid dett gambla, der
wore Allmogen wahn widh, och skulle inthet wäl förstå sig till
Någett Nytt, helst denna hielp war af Hans Kong: M:t (Salig och
berömlig j Aminnelsse) påfunnidt och merkeligitt förslagitt, dett
kunde fuller nw och wäl förslå, när oprichtigligen dermed omginges.
På Sistonne sade Landzhöfdingerne dhe wele förfahra Allmogens
hielp och seden kunde man sig bettre resolvera
LandtM: föreslog, Om den wahnliga Boschapz-hieipen ginge
dubbeltt, Meente
Dett kunde inthz wäl kunne gå, för fehl på penninger på
månge Ortter
LandtM: att de wele votera
H: Johan Krusse. Att man gåfwo, af hwar Tunna Afrad
Adelssman hafuer till opbörd En mark sölfmynt, 1 fE smör En
mark solfM: Ett skepp. Jern 3 Mk. 1 tn. Strömming 2. mk. sölf:M:
och proportionaliter halfpartten emott skatt och Crono, och seden
afskafiedes den wahnlige Boskapzhielpen eller och 8. Dl. kopp:r af
hwart heelgärdz hemman
t. Class. Meente att denna meening wore godh och wele tagat
i betenckiande till Morgondagen
LandtM: bad att de wele skynda sig med deres förklaring;
eliter Regeringen är någet Otålige om dehres drögzsamhett.
Januari.
197
Befaltte att de klockan Otta i mårgen wele komma tillstädes
och giöra en Enda med detta långsamma betenckiandett
19.
Kommo Ridderskapet och Adelen etfter tagen afsched på Ridderhusett
Och seden Rollan war opläsin
Frågede LandtM: om Landzhöfdingerne inthz hafwa förnummidt
hwad Allmogen tenckte till att förklara sigh emott Boschapzhieipen.
Knut Soop J Jöneköpingz Lähn, Bönderne dhe mena fuller, att
dhet skole inthett wara så Obeqwembt at man gåfwe 1 DI. Kopparmynt
för hwar T:a Afrad eller smör. Men blifwe widh Vttschrifningen
H. Göstaf Leijonhuf: Nerike Bönderne wille lenckia sig till
Gårdetalet
01: Stake. Werme boorne kunne ännu till gårdatalet sig icke
accommodera
Conradt Falk: Effter ännu äre få Sochner deri Lähnet igen
som icke holla Bossmän, Sage de helst att dhe ock motte dehres
wisse Bossmän tillordnes
H: Göstaf Oxenst: för Wessman!: Dhe äre tillfredz om Tyo
gärder att vttgiöra En Knechtt
Seden sade LandtM: att dhe wele nu taga den Andra Puncten
till deliberation
Swaredes att den behöfde ett nödigt öfwerwägande wele tagen
till discurs.
Kom budh att Landtm: med någre af Familierne skole op
komma
mz LandtMarsk: och förordnedes till honom efftersch: af
Adel
LandtM: H. Erich Gyllenstierna
Grefwe Göstaf Leijonh: H: Åke Oxenstierna
2. C.
Hindrich Fleming Jfwar Nilsson
Christer Posse
3.
Carl Hård Carl Christersson
Arfwed Lilliesp: Oluf Swinehufwudh
Seden dhe Lång stund hade waridt oppe, kommo de Iikuel
på dett Sidste Neder, Och när de wore opkompne, Hade den Högh
Konungzlige Regeringen tilspordt dem hwad dhe till dhe twenne
puncterne hade sig resolverat.
198
1642
LandtM: förklarede att dhe hade nog dfwerlagt den 4. Puncten,
och den med hwar Andra öfwerlagtt och pä sidstonne till att
afhielpa allahanda Vnderslef vthj denn wahnliga Vttschrifningen
holles Och wele lofwe att af hwar 20. heele, halfwe Fierdedehls
eller mindre hemman som giöra Adelssman, vttgiöre En Karl till
Knecht half parten emott Skatt och Crono
Detta behagede den Konungzlige Regeringen, Onschade att
dhe Andre Stånden wele och sig dertill förstå, på dett sådana
Nembninger richtigere kunna skee, och ingen i det fallet sig vndrage
Den
Andra P: belangende om hielpen Sade L: att dhe icke
ännu fulkombligen hade sig resolverat, sågo helst att dem af den
Konungzlige Regeringen någet modum kunde föreslås så wele de
seden gerna gifwa sin förklaring
Dock meente en part, att dhe wele eller dehres bönder skole
contribuera af hwar T:a Afra de vttgiöra eller fE smör En mark
sölfmynt t. T:a Strömming 2 mk. sölfM. och 1. sk®. Jern 3 mk.
sölfmynt
Enn delli äro ock j den meningen att hwar heelgärdz gård
gifwe 8. Dl. koppar png:r och seden avenant som dhe äre små till.
Rikzens Regering betackede dem för deres gode affection och
Liberalitet: Men så begärede de icke en sådan quantitet.
Vthan att hwar Frelsses heelgärdz bonde wille contribuera
twå Dl. koppar mynt eller En Dl. Sölfmynt och seden halfwe
fierdedehls eller mindre gifwe elfter proportionen
LandtM: betackede den Högh Konungzlige Regeringen för den
höga gunst och nåde, som dhe äre den gemene Man med tillgedån
och låta sig behaga, denna Lideliga hielp, för staden igen för
Roskapzhielpen, wele tagat till att refererat för Adelen och Ridderskapett
Kommo
seden Neder, och berettade Rid: och Adelen dett huruledes
Regeringen hade sig behagat om Tiugu Heel och halfgerdz
och mindre hemman vttgiöre en Dugelig Karll till Knechtt. och den
andra vtsch: afschaffes
2. Betackede Rid: och A: att dhe så liberale hade waridt;
hwilkett dhe inthz begärede, vthan allenast att hwar heelgärdz
hemman vtgifwer för Boskapzhielpen och Sädes Spannen En Dl.
Sölf:M: eller och 2. Dl. Koppar M: och advenant elller såm hemmanen
äro till.
Hwilkett Riddersk: och Adelen optoge för en hög Kongelig
Gunst: wethe alltsså H: K: M:t och Åå dess wegner den Högh
Konungzlige Regeringen Odhmiuk tackseijelsse.
Januari.
199
Frågede så LandtM: Om dhe äre då nu tillfredz om desse
fölliande twenne Punct: Neinbligen Hwar tiugu frelsses Hemman
gifwe En Knechtt
2. Att hwar Heelgärdz hemman och seden avenant dhe
smärre gifwe för Boskapzhielpen 1 Dl. solf Myntt.
Den 20. Januarj
Kommo Adelen på Ridderhusett, och seden Rollan war opläsin
Sade LandtM: att Secret: Johan Larsson hade författadt dhe
2. puncterne på papper och begärede att dhe wele gifwa grann
Achtt oppå Om dett war alldeles således deres Meening
Och effter de wore någet mörktt Conciperede, begäredes att
dhe motte någet bettre Jllustreres, att dhe dem rett fatta kunde,
och icke mehra vttlofwede än de beiakatt hade och Regeringen
begärede
Seden Oplässtes dett Conciperede swaret på de 3. första Puncten
vthj Propositionen
Och effter dett war nästan alltt för widlöfftigt, skole man dett
abreviera och korttare tillsamman draga
Och dett till att giöra wele någre af Adell komma efftermid
dagen
tillsammans, och det mz Secret: författa.
Efftermiddagen kom ingen Opp allenast Secret: hwilket ock
kortare författede
Den 21.
Kommo Ridderskapet och Adelen tillsammans, och när Ordningen
war hollén om Bollans opläsende. Sade LandttMarsk: at
Secret Johan Larsson hade nu fattadt Swaret på Propositionen
Och Iässtes opp först dett kortaste.
Fullo störste dehlén dett schulle vttföhrligere stelles, att dhe
andra Stånden icke gingo detta ståndet öfwer särdeles Presterskapett
Oplässtes
så dett första wid hwilket dhe wilha blifwa, och att
i Vttsch: Puncten schole inföhras, de hemman som Adelssmannen
hade förlänt sina Tjenare.
Seden att Adelssm motte fritt taga Knechten hwar honom
best behagede vthur Rotan och settian för hwad Roto honom Synttes,
med flere Exeptioner
När desse både Puncter således effter dehres samptycke wore
renskrefne oplässte, och dem till nöijo conciperade
Kom budh ifrån Regeringen att LandM: med någre af Adelen
skole opkomma opp till RådCammaren
Befalttes så af Landt: att Secret: skulle gå med opp.
200
1642
Meente sådant wara onödigt allenast att LandtM: wille taga
de twrenne Conciperede puncter med sig om dett så behöfdes, så
wore nog
LandtM. w7ore best att Sec: gingo med; Om dhe skulle förandras,
han då sådant best observerade.
Blefwo så förordnede
LandtM:
1. Glass.
H: Johan Gyllenstierna H: Jacob Skytte
2. Class.
Johan Krusse Jöns Bonde
Hindrich Fleming Jfwer Nilsson
Sew'ed Bååt
3. Glass.
Schering Rosenhane Peder Lillia
Bengt Bagge Biörn Måneschiöld
Secret Johan Larsson
När de opkomme betackede LandtM: Regeringen för den stora
gunst j dett de så gunsteligen hade ansedt dett gemene bestå och
föreslagitt dem ett modum till Contribution: Hwaropå dhe så wäl
som på den andra hade sig förklarat och j pennen fattadt medh
ödhmiuk begäran, att dhe motte uttydes till dett bestå, Och effter
dett war någet maculerat, oplässte Sec: dett
Hwilkett dem fuller behagede; Men elTter der w^ore så månge
limitationes som skulle förarga de andra stånden och begyntte så
att disputera
1. Om de hemman sina Tjenare effter Privilegierne hade
förlänt
2. Om Ödeshemman och Nybygge
3. Att settia för Roten hwem de helst wore och vtj Iwar
Landzenda dem synttes
Hwilket pro et contra discureredes
Hock på sidstonne vttlofwede LandtM: att han wete dett med
desse^Närwarande Andraga sådant för Riddersk: vthan twifwel dhe
skole sig wäl der till förstå när de nu wäl informerade warda
Sedan sade RikzCantzl:
Att nu i desse dagar af wåre vnge af Adel äre någre gröfwa
excesser begångne särdeles på Stadzwachten, i dett någre med berådde
Mode hafwa giort och tillfogatt wåld på Stadzwachten, Hwilket
inthet wäl anstod detta Ståndet. Och sade j H:s K: M:tz
Nampn Att hwar dett offtere eller mehr skedde at dhe wåldsambligen
ölwerföllo någen på oppenbara gatu seent eller bittigt så den
Januari.
201
privilegierede Stadzwachten, Dhe skole på H:s K: M:tz wegner Androm
till Exempel, Statuere på den förste som sig så Comporterandes
worde, så att hufwudet skulle om Morgonen liggia bakom
hans hufwudh, de skole försäkra sig derpå, och om dett wore änn
hans egen Sonn. Befaltte LandttMarskallken han skulle sådant dem
strängeligen tillseija, så frampt de wrele vndwika förb:te straff, helst
de skole föregå Andra med gode Exempell Hett warj sig mehra
höge eller läge dertill skulle inthet anseende bäfwes effter nu helst
i går ett synnerligit allarm är passerat, öfwer hwilket wäl skulle
inquireras.
De skole och tillholla deres Tiänare, och den Hussbonde som
således anhitzte sijn tienare, han skule derföre lida och tienaren
icke
Seden inkomme j RådCammaren Presternas och böndernas
vttschickade. Hwilka refererade att Presterskapet hade bewiliat
hwar 10:de Dreng till Knecht.
Bönderne ochsså förutan några få
Befalttes altsså att Bisperne med landzhöfdingerne skole tala
med bönderne vtj deres provintie, Såssom och at Ridd: och Adelen
alletidh skole communicera med de Andre stånden
Deremot sade LandtM: att han hade det högt drifwidt och
befaltt att man skulle Communicera sådant med dhe andra Ständerne:
Men de hafwa sådant inthet welet efterkomma.
Rikzens Cantzeler meente sådant wara en synnerlig högferd
Dermed aftredde dhe, och när dhe nederkomme, repeterade
LandtM: alitt detta med jfwer om de excesser de vnge af Adel
dageligen öfwTa, med försäkring der skole föllia RikzCantzl: executiou
opå Iwar dett sig widare öppades
Seden förändrades de twenne Puncterne effter Regeringens
förklaring
Dereffter tillssades att Dhe i Morgon skole opkomma på Rikz
Salen att gifwa deres Swar öfwer att Secret derföre wille hafwa
dett färdigtt till Morgons att dett här först kunde opläses och seden
öfwerlefreres
Efter middagen blåsstes om att Stenderne skole opkomme.
Den 22. Janu:
Kommo Adelen endrechteligen tillsammans och när Rollan war
opläsin. Sendes opp af Ridd: och Adelen att förfahra Om Hennes
M:tt Drottningen skole komma opp på Rikzsalen: Hwilkett inthet
skedde
Befaltte så LandtM: att effter H:s K: M:t i dag icke praesenterer
sig på Rikzsalen Att de extra capita Familia? skole när de
202
»642
opkomma pä Rikzsaien, skole förfoga sig till RädCammaren, att
accompagniera den Högh Regeringen opp till RikzSalen
Så snart de wörö opkompne och Regeringen med Rikzens
Råd hade tagitt deres respective stellen inn
Framträdde LandtM:
Och sade widlöfTteligen, att R: och Adelen hade sig skrifteligen
förklarat på Hennes Iv: M:tz Proposition, Och begärede att den
motte opläses och i heste motto uttydes
Dermed oplässtes den af Secret: Johan Larssonn
Se Bil. B.
När Swaret på Propositionen af Sec: Johan Larsson war opläsin,
Såssom ock seden af dhe andre Ständerne
Betackede R: Cantzleren samptlige Rikzens Ständer för denn
stoore affection som dhe sig emot Hennes K:e M:tt förklaratt hafwer.
Hwilkett H:s K: M:t emot dem sampteligen med ali gunst
skall ihugkomma, Såssom och sielfwa Regeringen emot hwariom
och ehnom med all godh benägenhet gerna ihugkomma Och måge
J fullkombligen försäkra eder Att Wj på H:s K: M:tz wegner ingen
flijt wele hafwa ospart vthan wele låta Oss till dett högsta
wahra anlaget Hwar Möijeligit är, att tractaten jw må winna sin
forttgång, Att wj med Eder den önschelige Freden enn gång kunde
erholla och Nåå: Såssom ock wele tage edert samptlige Swar
och dett med hwart annat collationera och seden när alltt är öfwerståndett
fatta deröfwer Ett Beslutt.
Dernest Sade R: Cantzleren Herr Axell Oxenstierna
Att H:s K: M:t hafwer för gott funnidt at låta skriffteligen
sammandraga Nådra Nödiga Puncter, som behöfwes af samptlige
Stenderne öfwerwägas, och der på skaffes Böter med sjelfwa Exe
cutionen
Begärede på H:s K: M:tz dhe wele efTter dehres goda
Sedwahna ock Karlek till H:s K: M:t desse puncter med hwar
andra öfwerleggia och behjerta som äre dirigerede till Fäderness
Iandzens
wällferd.
Se Bil. C.
Begärede seden RikzCantzleren att någre af hwartt Stånd wele
om Måndag förfoga sig på RettegångzSalen, att anhöra de Bref och
skrifwelsser som i propositionen äre jnförde, hwilka för dem skall
vpläses, på dett dhe måge wethe hwad som kan wara passerat
vthj denna förlupna tijdh
Januari.
203
Derpå betackede LandtM: samptlige Regeringen för denn Ähoge
dhe hafwa och bära för Fädernesslandet och dess trogne vndersåter,
efTter som sådantt nogsampt af b:te puncter är till att see.
Hwilka puncter Ridderskapet och Adelen efTter skyldig plicht wele
taga vthj ett vnderdånigt betenckiande, dem mz hwar andra öfwerleggia,
Och dehres betenckiande deröfwer gifwa efTter högsta förstånd,
Med begäran dhe wele alletidh förblifwa dehres stånd mz
all gunst bewogne
Denne Proposition eller Puncter oplässtes af Secret. Wälb.
Johan Månsson Sölfwerstierna, och seden hwart Stånd ett exemplar
tilldeltes, hwilkett skedde oppe på Rikz salen den 22. Januarj
1642.
Den 24. kommo samptlige Ridderskapett på Ridderhusett och
seden Rollan war Opläsen
Sade LandtM: att de wele vttnembna någre af hwar Classis
som opträda på Rettegångz Salen, Att anhöra dhe skrifTter som
Regeringen wele dem låta föreläsas
Och i medier tijdh att de som qwarre blifwa wele med hwar
andra öfwerwäga de puncter som dem j lögerdagsse blefwo till
stallte.
Blefwo så förordnade desse efTterschrefne att föllia LandtM:
opp till Rettegångz Salen
1. Classis
H: Johan Gyllenstierna H: Jacob Skytte
2. Glass. 3.
Sewed Bååt Schering Rosenhane
Jöns Bonde Bengt Bagge
Knut Soop Peder Lillie
Biörn Måneschiöld
Emot klockon Tollf kommo de Neder och frågede om de hade
betrachttat samma puncter
Swaredes att de mest wore nedergångne och nu först igenkompne.
J med tijdh kom en Cantzelist ifrån Regeringen; och sade att
den Högh Konungzlige Regeringen’ begärede att LandtM: med alla
Landzhöfd: så och en aff hwar provintie eller Landzhöfdingedömme
af Adell skole komma efTter Middagen till Regeringen.
Blefwo alttsså tillsagde alle Landzhöf:
OpI: Wess:
H: Jöran Gyllenstierna Jesper Nilsson
H: Jacob Skytte
204
1642
Östergötl:
Schering Rosenhane
Åke Vlfsparre
Jönek:
Knut Soop
Arfwed Lilliesp.
Werm:
Oluf Stake
Johan Bagge
F: Land
Melcher Falkenberg Mettstach
Christer Nilsson Gyllenhierta Hans Munk
Den 26. Januarj
Kommo Ridderskapet ock Adelen på Ridderhusett ock etTter
opläsen Rolla
Sade LandtM: Att de den 24. etTter befalning hade waridt
oppe hoos Regeringen, och wäl förnummidt af de discurser som
tracterades Att hwad här wore taltt wore icke kring om staden
allenast kommidt vthan ock en dehls för den Konungzlige Regeringen.
Hwilkett inthet wäl stöde Riddersman, ock wore derföre
höfligitt at sådant aflades ock sig så förholle att de kunde låta påskina
att de wore Adelssmän.
Seden begärede han, att de wele anhöra den första Puncten
vthj den sidsta Propositionen
Och den med hwar andra så öfwerleggia att H: K: M:t och
Fädernesslandet vthj denna beswärliga Feigden motte blifwa sustinerat,
ock wära Privilegier så i Acht tagne, eller sestimerade att
de icke blifwa privatio. Ty hwad beswär den gemene Allmogen
tager af dett oendelige skiussandet, weet nestan hwar Land Man
af seija och deröfwer att klaga, Och dette att förekomma wele de
tenckia på medell, att man må en gång ifrån det beswäret afhielpes.
DerefTter sade LandtM: Att widh sidst oppewarende hoos Regeringen,
hade Regeringen sig förundratt. Att icke Krigzbefaldet
ochsså drages till Consultation Och som man nu förnimmer så
hafwe en dehl af dem sig jnstältt vthj den andra Salen, derföre
wore nödigt att man Communicerede med dem om desse Puncter
Och synnerligen Om den förste Puncten belangende Gest: och
skiussning ock begärede att Johan Berendes wille taga någre med
sig af hwar Classe och föredraga dem om denna Punct
Gick alttsså Johan Berendes ock de andre af Adel med Secrel:
vthi denn andra salen och oplässtes för dem samma punct
Cal:
Conradt Falkenb:
Hans Drake
Croneb:
Bengt Bagge
Peder Silfwersparre
SöderM:
Christer Posse
Januari.
205
Hwilke betackede sig emot det Lofliga Ridderskapet, att de
så wida hade sig accommoderat, och dehres så wida welet ansee att
de hafwa welet dem sådant Communicera, forobligera sig om dem
att förtjena.
Discurerede alttsså Johan Berendes lenge med dem om samma
Punct, och begärede att de wele taga den vthj ett gott betenckiande,
etTter som denna tiden dett högeligen fordrade tili Fädernesslandzens
Conservation
Dernest begäre LandtM: att Ridderskapet wele Consultera med
hwar andra om samma Punct och wethe till att föreslå någre Medell
Cronon till assistence hwar de med dette beswäret kunde afhielpes
Swarede
att det wore en saak af importance ock war nu öfwer
ett 100:de Ahr ventilerat, ock till ingen ända kommidtt Moste
altsså de ock sig wäl betenckia sig förr ann de sig resolvera kunde
LandtM: sade att de som med honom sidst oppe wore hoos
Regeringen bade någettnär förnummidt det förslag de föresloge.
Öfwer långt öfwerwägande besluto dhe samptligen att för denna
Lijsa och afhielp wele de bewillia af dehres Landbönder så innan
om Fredzmilen belägne vttlagde En Dl. Sölfmynt af hwart heelt
hemmen och seden proportionaliter de mindre hemman, alldehles
half parten emot Skatt och Crono, ock att dehres egne Sätegårder
och åå dess råå och röör belägne gärder och torp. så ock nybygge
och ödesgårder herunder icke må reknäs.
Sedan at krogerne motte opprettes och försörjas med gode
krögere till att forthjelpa den rehsande Man med all NödtorfTt.
Och seden att desse Tawerne giordes en god Ordning för
hwar Mijl de skole taga för skiusshesten foder och Mål för ens
egen hest, så ock för Måltiden
Seden dette wore oprettedt, warj alldehles frj för ali Omlegnirig
till Hest och 'Läring, så wäl för Cronones Befalningzmän, Fogder
och Opbördzmän vthan alle Ride eller leije hester och täre för
Penng:r.
Förutan När H:s M:tt rehser j landet då hielpe Aller Allmogen
Men
när Optog skeer af krigzfolket till hela Regement eller
Compagnies Tugu, Sware Adelens bönder emot hwar tredie skiussning
emott skatt och Crono.
Dernest berettede Joh: Berendes att Krigzbefählet funne sig
obligerat till H: K: M:t skyldighet till Lijf och blodh och söktte att
de höga officererne motte wara exempt för denna Gest: och skiussningz
palagu.
206
1642
Tillspordes seden de Andra både Glass, den inedleste ock förste,
om de den tridies votum behagede.
Resolverede sig, dhe finne inthz bettre Medel wele och gerna
dessa penniger låta Contribuera af deress Bönder.
Seden oplässtes den Andra Punct: Om Swediehuggende och
SågeQwarnerne.
Och effter denne icke war af ringere importanze behöfdes
dem ochså ett gott betenckiande, wele taga den till deliberandum
Och effter Middagen komma åter tillhopa jgen
J medier tijdh kom En Cantzelist och hade befalningh af Regeringen
att alle Landzhöld: med någre af Adell af hwar Provintie
skole komma opp till Regeringen klockan 3 effter Middagen
Effter middagen kommo Adelen tillhopa igen, och disputerede
länge pro et contra med hwar Andra Om den Andra Punct:
LandtM. begärede de wele honom öfwerleggia, och optenckia
någet gått Råd eller medell att förhindra ock afweria de Swediehuggende
och många Onyttige Såge Qwarnerne effter det war Riket
till en stor skada
Men att förbiuda all SwedieLandz huggende på somblige Ortter
wore Omöijeligit som vthj Wessmanl: Bergzl: Småland, Norland.
Finland och Carelen wore inthz Möijeligitt
Dermed toge de dehres afsched till Morgondagen
Den 27. Oplässtes Rollan.
Sedan den Andra Punct, hwilken länge debatteredes, ock kunde
likwel icke komma till någet beslut!), vthan befaltes Secret: Att
han på dett kortestede skole författa den puncten och referera
sig på 1638. Ahrs Herre dagz besluth
Kom seden LandtM: och påmintte dem om den förste puncten,
effter som der vthj till swars war allenast infördt När Krigzfolk
opbiudes till Krigz skole niuta frj fordenschap, Och kan skee
de wele derunder förstå, När folket opbiudes till arbetes till Grentze
festningernes opbiudande.
Kunde sig inthz derom förehne wele simpliciter blifwe widh
dett ordet Tugu till Krigz Men icke till Arbetes, Ty igenom dett
opbiudande och resande beswäres Allmogenn mehra änn all Annor
skiussning
Wele förfråga sig hoos Hans Exel. RikzCantzl. om detta Ährendett
Blefwo
så tillsagde efftsch: att gå till RikzCantz:
Herr Frederich Stenbock Caril Måneschiöld
Åke Vlfsparre Jöran Jacobsson
Januari.
207
J medier tidh öfwerlade R: och Adelen den förste och Andre
puncten, och wele förbida deres igenkompst med swar om den första
puncten
Den Andra wele de ock blifwa effter långt betenckiande, effter
dehres första mening.
Kommo så de tilbaker ifrån RikzCantzl:
Berettede H: Friederich Stenbock att H:s Exellens, hade widlöffteligenn
demonst: dem att den ene Dl. Sölfmyntt för Adelens
skiussning, inthet skole förslå moste wara förtenckte till Sex mark
sölfmynt
Dett andra om Krigzfolketz opbud till Arbetes Moste alla wara
vnderkastede och hielpa dem fort, effter det länder Fädernesslandet
och dem allom till wälferd och säkerhet.
De Andra excuserede Allmogen at denna skiussning med giärden
twingade dem mer änn heele Åhrssens skiussning.
RikzC: meente detta Arbetet kunde öfwer ett åhr icke wara.
Dermed dhe samptligen nederginge och befaltte LandtM: att
de wele till Mårgen dagen hoos sig sielfwa ock med hw'ar andra
öfwerwäga de resterende puncter att de deste snarere sig deropå
resolvera kunde.
Den 28. dito
Kom Ridderskapet tillsammans och seden Rollan war opläsen
Påminte LandtM: dem huru wida Her Frederich Stenbock
hade dem j går vttsagdt RikzCantzl: förklaring vthj den första
puncten, med begärann de wele som trogne Patrioter öfwerwäga
Fädernesslandzens stoora tarf och icke så noga see på en ringa
penning.
Consulterede länge sin emellan. Resö!: alle frenne Classibus,
de wele blifwa dehres första förklaring, effter som Allmogen mechter
inthet mehra Contribuera för fattigdom och medellösa på penninger
på månge Ortter.
Kom twenne Rehsor en Cantzelist ifrån Regeringen och begärede
att LandtM: med twå eller tre af Ridderschapet, skole komma
opp i RådCam maren
Befaltte derföre LandtM: att Secret: skulle författa de resolverede
puncterne och föllia Med opp till Regeringen.
Wordo allttsså deput:
LandtM. II. Erich Gyllenstierna
H. Jacob Skytte. Schering Rosenhane
Hindrich Fleming. Melcher Falkenberg
Christer Posse och Sec: Johan Larsson
208
1642
Vptredde så de opp till Regeringen hwilke mötte dem pä
Slossbryggian Och talede länge med dem, och sade R: Cantzleren
at dett inthet wele förslå med den Ena 1)1. Sölfmynt, Vthan till
dett ringeste 6 mk. sölfmynt
Toge dett ad referendum
Effter middagen komme Adelen åter opp.
Och seden oplässtes dett författede Swaret
Och begärede LandtM. instendeligen att de wele bettre betenckia
sig i denna Gontrib: effter Hans Exell: RikzCantzl: betygede
at det inthett förslår.
Taltes länge sin emellan, men kunde inthz komma till någet
annat beslut
På sidstonne bad han de wele Omrösta
fullo allttsså alle frenne Class: på förra Mening och kunde sig
inthz widare förklara
Seden Propo: om den 5. Punct: om Kornhusen
De wele taga den med den sidste och sig i Morgån deröfwer
samsettia.
Den 29. Dito.
Samblades Ridderskapet på Ridderhusett och seden Rollan war
opläsen, meden LandtMarskalken inthet war tillstädes Oplässte Secret.
några puncter och badh att de i hans absentia wele dem öfwerwäga
och betrachta, till att fatta deröfwer en resulution.
Seden kom LandtM: Och sade att såssom de i går hade faitt
med Regeringen, och så wida förstått Att dett will inthz förslå till
assistence med mindre dhe icke tilläggia ännu half Dl. Söfmyntt
Respond: De hafwa enhelleligen förklarat sig, de kunde inthz
taga sine ord tillbaker
LandtM: Sade. Det är jcke at taga sine Ord tillbaker vthan
att de leggia någet dertill
Swaredes af alle frenne Classerne
De wele blifwa wid det de tillsagdtt hafwa ock kunne sin mening
inthet förandra, effter Allmogen inthz drägeligitt är mehra at
contribuera.
LandtM. Sade
RikzCantz. med någre af R: Råd warder snart nedkommendes,
görer eder derföre parat att defendera ock swara att i inthz widere
mehra kunna vttfästa.
Dereffter kom Rikz Cantz!: Herr Axel Oxenstierna med Her
Larss Kagg General Majoren
Och så snart Rikz Cantzleren med H: Larss Kagg hade intaget
sitt tillbörlige stelle.
Januari.
209
Betackede LandtM: dem på dett ödmiukelig:e att de hafwa så
wida accommoderat sig och begifwidt sig hijt neder att communicera
dem hwad som H:s K: M:t kan wara till behag. Wele det
mz all tienst om dem ihugkomma.
Rikz Cantzleren vptog sådant i beste motto, betackendes dem
att de för delta så wälwilleligen hade sig resoluerat, förhoppendes
att de opå den sidermehra ock hafwa sig förklarat, effter som Staten
sådant högeligen fordrer.
Dermed Oplässtes dett Conciperede swarett af Secret: Johan
Larsson, till frenne puncter
När Rikz Cantz: hade den anhört, Sade hann, att de fuller hade
swaret på den Andra puncten om Swediefällendett. Men vthj dett
ena gifwa de, vthj dett andra tage de det tillbaker igen, huilken
Punct wäl schole öfwerleggies, helst Adelen bäfwer der stoort interesse
vtj ock förstå inthz sielfwe deres egen Nytto som föllie
vthj skadelige Swediefallande med sampt Såg qwarner, de wele fördenskuld
meddele dem dehres betenckiande huru de kunna afhielpes,
effter det är inthz till att vttala den skada Landet i gemen
särdeles Bergzbruken, vthan adelen i synderhz J dett att man snart
får inthz så mycket timber till sin Nödtorfft ock dett som då hugges
är så smätt att dett illa kann knytas. Dock denn med de andra
kunna så hastigt fattas någet remedium till afhielpning, vthan
wele dett medh Invar andra wel öfwerleggiat och fatta deröfwer en
Ordning huru det står till att botas
Men den första puncten belangende Så kan fuller det hafwa
sitt betenckiande, Men när J öfwerwäge hwad Specer härpå skall
anwendes till Landzh: Fogd: FogdeCarlers och Andre som i befalningen
moste pådrifwa vttlagerne, som ock till Fremmande Gesanters
poster och Cronones Ahrender at fortskicka, som af desse
medell moste tages; så willia dertill stoora penninger, ock edere
difficulteter wethe Regeringen wäl som lada opå sig en stoor dehl
af ständernes haat när de besinna de skäl de kunna hafwa deremot
att seija
Först wethe wj at dett är Medellössheten
2. De åthskillige last och beswär den ena Landskapet mehr
änn dett andra heruthaf förfahre
Kunna fuller låtet löpa men den skada som Wj see hermed
föllier, twdnger Oss att wi någet Annat medel att påtenckia at afhjelpa
desse besw7ären som är Gest: och skiussning
Moste i dettc fallet så högt icke see på wäre pri vil:, vthan på
det gemene beste, och där det lijder Nöd, så fruchter Jag att Privil:
lida ock nödh: Men att holle hand deröfwer är lofligit och bäfwe
lil. 14
210’
1642
hög Orssak att tacka wår Salig Konung för dem deste heller holler
dein j respect:
Ty de Vnderslef som föllia att vndraga sig Gest: och skiuss,
att mången får till Arfz, byter sig till, köper och så lager att han
alltt bringer tillhopa, setter seden 2 stugur En bod och stall derpå,
gör seden en Sätesgård deraf, förswarer så Gest och skiussning
derunder. Om dett kan wara rett? dömmer sielf
Men betencker eder wäl ock är dett icke meent at det schal
continue skee Ty om Regeringen finner detta icke nyttigt så wele
de dermed ophöre, kunne i inthz vttståt så står eder fritt dett att
revocera: Och hwad kan ock Sexton öre selfmynt till det i alle
redo
hafwa consent: mycket hafua till at betenckia, Och är Oss
mest derom till att giöra, att komma den gemene Allmogen at han
wil sig ock der till beqwema
Betencker den gärd till Vttsch: Commiss: behöfwes.
Till andra Commiss, i landet vnderstundom moste förskickes
Detta med mehra blifwen i qwitte
Hwad Krigzfolket som opfordres till arbetes Fenniketals, kan på
ett Ahr eller 2 påstå, att strax gifwe dem af desse Penniger Iäninger
will omöijeligit tillreckia vthan de moste hielpes med en kaku
bröd och någet annat af gården. Office: Ride dehres egne Hester
Knechtterne gå till foot
excuserer eder icke så mycket dem en liten hielp eller gärd i
opfordrandet och marcheringen att meddela
De wele fördenschul som Ridderssm: ock trogne Patrioter sig
resolvera ef:r Privilegiernes innehold, och sig derutinnan förholla
icke som Bönder vthan som Adelssmän
LandtM: bad att de wele jhugkomma hwad H: Ex: hade dem
informerat och sig förklara med omröstande
Trädde så Invar Classis tillhopa och öfwerlade sielfwa beswäret,
såssom och dett ringa som begäredes
Den 3. Classis
Hans Berendes. Betackede B: Cantzl: för den stora affection
och Communieation dem är wederfahret med hans praesens, wele
det om honom förtiena, och hafwa sig förehnat att de wele Consentera
6 mk. af hwar heelgerdz hemmen och seden ^ partten mindre
af de Andre som de äre till
2. Class:
Hindrek Fleming. Betackede j lika motto Herr Rikz Cantzleren,
att hans Exellens hafwer welett vnderretta dem sakzens wichtighet,
och när dhe den ölwerwäga, sampt dett beswär deraf folker
med den Oendelige Skiussningen, är dock lideligere för Allmogen
Januari.
211
att de Contribuera vthj penniger derföre Hwilket wj ock linne Nvttigere
och tillseije af hwar heelgerdzhemmen och seden aduenant
som hemmanen äro till 6. mk. sölfmynt, förhoppes att H: E: på
samptlige Regeringens wegner låta sig detta behaga.
1. Class:
Grefwe Gostaf Leijonhufwudh. De hafwe och detta öfwerwägatt
och finne Rådeligere att Frelsses bonden gifwer 6 mk. af ett
heelt hemman och seden halfparten mindre af dhe Andra gerna
seendes att Crono och Skatt wele sig dertill accommodera dubbelt
deremot att gifwa
ltikz Cantzl. Betackede samptligen Riddersk: och Adelen, för
den stora wälwillighet j det att de etfter hans vnderrettelsse så benägne
hafwe funnets och så liberal resolverat, will det emot H:s
K: M:t och sina medColleger Rikzens Regering och Råd att berömma
det ock H:s K: M:t wid sitt inträd till Regementett skall wethe
om Eder samptligen och seden om hwar ock en j synderheet med
ali gunst och Nåde ihugkomma och w'i finnes welwillige med all
wenskap förskylla
Hwad det andra j samma Punct widkommer Om Krigzfolket
när det Opbiudes till Arbetes, skulle det fuller falla Cronon för
swårt af dessa penninger tilldehla dem strax läkning; dock w il Han
tagat till deliberandum, ock wele den öfwrerwäga så wida dett sig
kan skee låta at beswäret icke skall komma för swårt ock wele
låta fatta deröfwer en Ordning
Sedan förmante R. Cantz, dem samptligen att dhe wele observera
Ridderhuss Ordningen vthj deres omrostande och icke sig så
stella som bonden, vthj sina Gestebud eller Tingsstugu att Fogden
alletid måste slå mz hammaren i Bordet, som LandtM: moste giöra
med stafwen. Vthan som Adelssmän vthj dehres discurser så att
alltid En af hwar familie vttsäger sijn Mening att Secreteren seden
kan lattan i pennan, Ock icke giöra som j Pålen skeer på dehres
Landstugu skeer När de holla Rikzdag, Så säger den ena skrijf så,
dereffter stiger en annan och säger skrijf så, och så den ena etfter
den Andra, På sidstonne, säger då en, Rijf sänder allttsammans;
Så att de gå lika gode dädan som dijt; Vthan hwad J gören wilha
så resolverer eder eenhelleligen
Seden sade R: Cantz: att någre af Rikz: Råd skole en dag
komma Neder med någre Puncter Angående allenest Ridderståndett.
Beklagede LandtM: Att här finnes jbland dem någre som vttföhra
nästan kring om heela staden hwad här förelöper. J synderhet
till dett wersta, att här så Oskickeligit tillgår, att vthj elden inkastas
flesch och annan materia, att ingen kan här förtöfwa: hwar
-
1642
utinnan lian hafuer Sparf sanningen och är Åldrig är skedt Önschade
att man kunde förfahra hwem sorn sådant gior och föhrer vth om
doren det som här borde wara innom Jychta dörcr, efTter wära discurser
och consilia på inthz annat vttgår änn till H:s K: M:t och
Fädeinesslandzens wälstånd
U: Cantz: Jfrade sig deröfwer, att liwar någen wore som sådant
giorde, ock vttförde någet sorn inthz wore sanningen, den borde
förwises vthur Ridderhuset och dehlcs till En annan Man dett
han repiterede twenne Reser, att han wille holla honom för en
S: etc.
Dermed wele han afTträda
Derpå påminte Sec: Johan Larsson Herr RikzCantzleren, huru
Man skulle sigh förholla vthj Swaret med Krigzbefählet Deröfwer han
sigh förundrade, att dhe wele sigh afsöndra jfrån Krigzbefählet hwarupå
sielfwe Ridderståndet sig funderar, Ock skole dhe sådant inthz
giöra, vthan heller Communicera med dem, deraf kann fullia att J
då kunne hafwa twenne Vota, Och moste J ingalunda Separera eder
ifrån dem vthan tilldehla dem edert betenckiande, Jcke så att de
böhre wara här inne, som icke äro Matriculerede, vthan att dhe
förblifwa j den andra Salen ock twå eller tre stiga vth och vnderretta
dem hwad som proponeras och hwad för resulution de fattat
hafwa. Så gånger alt skickeligitt till.
Dermed togh R: Cantzleren sitt afskedh
När då Adelen som honom till sitt Carrethade accompagnieret
och kommo jnn på Salen
Sade LandttM: J gode Herrer bäfwe nu wäl förstått RikzCantzl:
Taal och discurser som äro passerade, Och hafwer Jag icke
litett mig most förundra att icke en hafwer dierfdz swara der dock
en dehl elliest läte sig tyckia ware kloke nog; Men när dett Omtränger,
så will ingen fram. Serdeles de sig opponerede om Krigzbefählet
att de icke skole settias j Swaret som Jag någre rehsor
Omsagt hafwer; och annhollidt att J wele sådant Considerera helst
wårt Stånd består af Riddere, och Krigz Männ; Men Jag hafwer
inthet kunnet vttretta, och nu när RikzCantzleren icke allenest Om
dette, vthan om Annat talte som här vnder oss vnderlöper, Torss
ingen eller och will ingen der till tala, Så skole de på enn annan
gång Tijga stilla och hafwe icke så onödige discurser som de seden
icke när Omtränger kunne defendera
Dernest så moste J eder påminna huru hans Exell: RikzCantzlerens
Titulerade och holle den som vttföhrde hwad her passerede
Nemb: för Skelin och borde alldrig komma på Ridderhusett
Januari.
213
J wele fördenschuld såssom Riddersmän så Comportera och
förholla, att wår respect må erholles
Refaltte att de skole andra dagen efTter Söndagen sig jnstella,
och efTter någre wore aftredde vthan minne vpteknedes dhe till
Böter, och befaltes att hwar ock En skole dem tillseija att de skole
hafwa Png:r med sig vthan excuse.
Befalttes Sec: att han derföre skole förandra Swarett vthj den
första Puncten, såssom och Concipera någet på de andra Puncterne
till Måndage.
Om Måndagen kommo Ridd: och Adelen tillhopa på Ridderhusett.
Och efTter Rollans opreciterande, Oplässtes dhe som sig hade
absenterat eller ock afträdt förr änn tijdh war och vthan LandttM:
förlof
Seden Oplässtes de Puncter som icke wore resolverede såssom
ock öfwersågz hwad som war öfwerlagdt
Hwilkett mycket disputeredes pro et contra och förandredes
allenest någre få ord vthj swarett.
Och på dhe många Onyttiga discurser så ock att dett Oendeliga
Omschrifwandet motte få en Anda, Befaltes att desse få skole efTter
Middagen igen komma och ännu öfwersee swaret som i dag beslutes
och reenskrifwes ock i morgen Ater igen af Några tyckes
kloke moste förandras och hafwa någet deremot att seija
Kommo så efTter Middagen någre tillhopa
LandtMarskalken. Åke Vlfsparre
H. Swante Hoorn Caril Christersson
Dermed blef der på ett besluth giordt allenast någre få ord
förändrades; Men den sidste Puncten skulle reenschrifwas som war
Conciperat af Secret: till Morgendagen, att denn kunde dem förelässas
Den
1. Februarj Om Tissdagen kommo de tillsamman
Och Oplässtes Swarén så ock sidste Puncten hwilket då alt
fans gott.
Hwilkett Communiceredes Krigzbefählet så wida de wore der
vthj interesserede
Såssom och Äter de novo disputeredes om Krigzbefählets
Nampn i Swaret
Seden framträdde Grefwe Göstaf Leijonhufwudh, och begärede
att dett motte vthj protochollet inföhres hwad han hade till at framstella
EfTter
som de af Grefwe och Frjherre ståndett, hade j går öfwergifwidt
till den Kong:e Regeringen en Supplication, derutinnan
214
1642
de anhölJo och Solliceterede, Att Allmogen vthj Grefwe: och Friherreskapen
icke motte graveras med denna bewilliade Skiussferdz
pennigar och icke lika achtas eller vttgifwa emot Skatt och Crono,
vthan motte Niuta i dett fallet lika med Frelssett 2):
Förhoppedes Att de icke wille Separera sigh ifrän dem, efTter
de som wore graderade icke hade welet söndra sig ifrån dem
LandtM: sade det är rett och kunne wäl lida att hans billige
begäran fördes jnn vtj protochollet.
Littet dereffter Sade Grefwen om icke denna Clausel, kunde
föres vthj sielfwe Swarett
Swaredes strax in genere, de höllö det onödigt, helst detta swarett
heroer allenast på Frelsse bönder och godz och icke extende
rar
sig högre, heller ock hafwa icke widere at swara
Och desse Gref: och Frjherreskap, är en belähning af fram
fahrne
Konunger till någre som dehres donationer wäl kunne
vttwisa
Gref: Swarede. Om de denna frjhet eller lijkheet med Frelsset
icke kunna erholla och dehres Bönder j Gref: och Frjherreskapet
moste vttgiöra så många Skiusspenniger som skatt och Crono;
Så skole de eller dehres Folk icke få en skiusshet eller Omlegning
Af dem
Swaredes Åter j gemen. Dett kunde Ridd: och Adelen inthet
better, efTter de allenast swara för Frelsse bönderne
Frågede någre Rehser Grefwen, Om det icke motte inföhres
vthj swarett
LandtM: att man den clausulen nogsampt kunde inföhra
Frågedes Grefwen, Om dhe då skole intercedera för dem, heller
skole de såssom om dehres Tiänere Nybyggen och Ödesshemman
skole exipera och förbeholla
Hwar Regeringen a part wele dem dermed benåde, önscho och
sågo dhe sådant giöra
Frågede Grefwen Om de då ändeligen wele Separera sig ifrån
dem, der då de afT Grefwe och Frih: ståndet icke hafwa welat
skillia sig jfrån dem, som wore högsta Graden på Ridderhusett,
Och således wore någet mehra till at a;stimera änn de Andra Classerne
och hade högre Votum
Deröfwer jfrade LandtM: sig och sade, Jag troor icke att j
Grefwe eller någen af Frjherrarna inbilla Eder att hafwa här större
eller mehre aestimeras edert votum in prima Classe, Änn de Anndra
twenne Hann wille dermed hafwa gemach Ty hwad Edelskapet
2; St Bil. DD.
Februari.
215
widkommer så äro de så gode som de, Men att de hade en Grad
högre, dett geller här inthz eij heller respecteras deress Votum j
ingen motto här mehra änn En af de Andra. Han wille derföre
hafwa dermed fördrag
Grefwen meente deres Votum wore högre till att erkennes änn
någens af de Andres
Hind: Flem: Herr Grefwe, han moste sig sådant eij jnbilla,
Dhe hade med dehres Förlähningz bönder inthet till att giöra Ty
om förlähning skall gella, så kunde Jag ock hafwa förlähning; dermed
skole Cronon inthett bekomma.
Grefwen meente han förstodo sådant inthz han schulle heller
inthet mycket bekymbra sig derom.
Seden sade Göstaf Banner, Jag vndrar på Grefwen at han '
will sådant begära af Oss efTter wj alleredo såssom Riddere och
Adelssmän swaret för Rette Frelsse bönder, Hwad wj hafwa med
Bonderne i Grefwe och Frjh:skapen
Swarede Grefwen med jfrigt Mood Sutor ne ultra crepidam
Dertill Banneren inthet Swarede vthan vptog dett så wid denne
gången beswärendes sig seden emot LandtMarsk, att hann så oportun
hade waridt, och spotskligen honom culperat. Ty hwar han
hade elliest någet emot honom, så kunde dett på enn annan ort
eller j hans huss wäl talas och icke här så publice Wore ock på
Annat sätt, så kunde dett ock tilbörligen vttföhres,
Deröfwer gick grefwen vth men heela Ridd: och Adelen wore
rett Otålige öfwer denna discurs efTter det war intet wäl swrarat
vthj allas dehres prasens.
Men för änn han vttgick Grefwen, sade han till Secreteraren
Att han wille gifwa honom en Copia af dett som de hade ingifwidt
till Regeringen
Seden sendes H: Jacob Skytte Åke Vlffsparre, och Carl Måneskiöld,
att Communicera Bisperne med Klerkerjedt hwad och huru
wida de hade sig förklaratt på de förestältte Puncter
När dhe således en half stundh hade vthe waritt, kommo de
tillbaker, och sade swar, Att hela Presterskapet betackede samptlige
Ridderskapet och Adelen Att dhe hafwa bewist dem den höga
gunst och welet sådan Communication med dem hafwa, Wele wethe
sådant om dem att förtiena
Berettede och att de wele rett nu senda någre af Ivlerkerijt hijt
som dem Omstendeligen skole vnderretta huru de sig på hwar
Punct hade resolverat.
Kommo Alttsså trenne Magist:
21G
1642
Och den sorn förde Ordet, Titulerede heele Ståndet med dehres
tilböhrlige Åhre titul, seden betackendes dem för den stora respect
dhe hade bewist heele Klerkerjdt j dett de hade communicerat
dem hwadh de j så motto hade swarat eller welet swara på
de förestälte puncter, Och finne således att de En lijkhet på håde
Sidor treffatt hade
Begyntte så ifrån den förste inn till den sidste, med stoor beskedenhet.
Der på H: LandtM: dem på Ridderskapssens wegner fliteligen
betackendes, att de till öfwerflöd ann ytterligere hafwa mundtligenn
welet dem punct ifrån punct dehres Swar opteckia. Och såssom
de deruthaf nogsampt hafwa hört dehres goda benägenhet emot
H:s K: M:t Cronon och dem sielfwom sampt de Andre stånden;
Och Concorderede alldehrles med dehres swar, allenast några formalia
vndantagendes Wele wethe om deres Högwördighet Wördighet,
Hogl: och Hed: samptlige Bisperne, och heela Presterska: att
ihugkomma och wedergöra vthj alla motto, såssom ock förblifwa
till all god Wenskap och tienst alletid redebogne
Hwilket de Vttshickede sig j lika motto praesenterede och tilbodo
med begäran dhe wele hafwa dehres stånd vthj dehres patricinio,
alletidh befahlatt. och ihugkommidt
Dermed toge de afträd och gingo sin wäg
Seden sade LandtM:, effter dehres Swar efter dehres behag
war nu således öfwersedt och ändat, allenast att dett nu reent schrifwes
De wele derföre Antingen det Blåsses Om i Mårgon som är
Kindermessodagen eller icke, at de likwel denn fölliande dagen sigh
äntligen jnställe på Ridderhusett widh tillbörlig tijdh.
Dermed gingo de ifrån hwarandra
Den 2. Februarj
Blåsstes Om att Ständerne skole den tridie Feb: komma opp
att öfwerlefrera deress Swar på puncterne.
Den 3. Februarj
Kommo på Ridderhusett och oplässtes Rollan
Seden oplässtes sielfwa Swarett på Puncterne
Och tillsporde LandtM: om dett wore någet notabel som wore
eller stöde till att förandra, de skole sådant opteckia, så kunde det
ännu wäl förandras
Sade alle att dett war Rett
Seden sade LandtM: till Landzhöfdingerne at dhe wele opsettia
dhe vthaf Adel som icke hafwa sig jnstält på Ridderhuset och
kommidt till Rikzdag, hwad dehres excuse eller förewendning kan
wara, de wele det opsettia, at man kunde pröfwa om den passera.
Februari.
217
Klockan Nijo kom då budh att Ridderskapet skole opträda till
Rikz Salen att inlefrera deres Swar
Opginge allttsså Ridderskapet effter Ordningen opp till Slotted
och genest Ypp till Rikzsalen, Och extra Capita Familierne gingo
seden till RådCammaren och accompagnierade Rikzens Regeringen
opp till Rikzsalen,
Och när Regeringen och Rikzens Råd hade tagitt dehres respective
stellen
Giorde Landt M: ett Taal att han hade på samptlige R: och
A: wegner låtitt författa skriffteliget swar begärede att Sådant j
beste motto Vptages och alletidh förblifwe Ståndet med all gunst
och Nåde bewogne
Vplässtes altsså Swaret af S: Johan Larsson.
Se Bil. D.
När nu alle Stånd hade opläsidt och öfwergifwidt sine Swar
Vpstodh Rikz Cantzl: Och på Hennes Kong. M:tt wegner betackede
RikzCantz. samptlige Ständerne för dehres wälwillige förklaring,
på H:s K: M:tz förestältte puncter Wele taga dem vthj ett öfwerwägande
ock besee huru de Concordera och seden welle settia Oss
deröfwer och författa effter lägenheten derpå ett Afskedh
Seden sade Rikz Cantzleren, att de j Synderhet hade ännu
twenne Puncter som dem allenest anginge, hwilke de wele taga
vtj ett gott öfwerwägande och låta H:s K: M:t bekomma deropå
ett behageligitt swar, J synderhet Om den store Tullen hwilket
H: K: M:t sielf hafwer påmintt at andraga för Ridd: och Adelen
Och som detta allenest dem widh: Så achtes Onödigt att låta dem
vpläsa, vthan de wele dem på Ridderhusett opläsa och seden sig
förklara
När nu Ridderskapet Nederkomme sade LandtM: att de wele
förtöfwa någet han wille låta vpläsa dhe Twenne puncter, som R:
Cantz: mentionerede på RikzCantzl:
Oplässtes allttså både fölliande puncter
Se Bil. E.
Der på de strax swarede, att den som hade sig förseedt emott
Rosstiensten han må der Ijda föhre, Och icke heela Ståndet vndgellatt.
Store Tullen wore en saak, hwar de dheremot kunde åthniuta
Mantals penningerne på dehres egne perssoner och på dehres egne
Säte gärder
Och effter dett war långt effter middagen, Befallte han att dhe
wele påminna sig desse puncter till Fredagen som är j Morgon
218
1642
Den 4. Punct: 3) Kommo Kidd: och Adelen tillsammans och
seden Rollan war Opläsin
Oplässtes desse twenne Puncter och begärede LandtM: at dhe
wele taga dem vthj ett gott betenckiande
Och togo dem så till att delibera och kom seden blidh att
Landzhöf: skole opkomma
Seden kom en Cantzelist och begärede at LandtM: med någre
få af Adell skole komma opp till Regeringen
förordnedes allttsså
LandtM. H. Erich Gyllenstierna Åke Vlfsparre
H. Frederich Stenbock Krigzman Lillie
H. Åke Oxenstierna Nilss Lilliehök
Jöran Jacobsson
Kommo seden Neder med folliande Puncter, hwilko oploses och
behagede mestedehls dem wäl.
Se Bil. F.
Hade ock andragit Glass Stierneschiöldz saak. och bekomme
god förtröstning.
Den 5. Februarj kommo Ridderskapet och Adelen tillhopa, och
seden Rollan war Opläsen
Lässtes opp de 2. föregångne puncterne om Rosstiensten och
store Tullen.
Och begärede LandtM: at de wele taga den vthj ett gott betenckiande,
och öfwerwäga hwar Punct i synderhet, efTter som de
äre införde vthj sielfwe hufwud puncten
Den 1. Om Rosst: Lengderne som medh febi finnes och icke
äre så författede sorn det sig bör, vthan boos en dehl store faulter
finnes; hwad medel der till schall finnes dett att remediera
Resol. Att dett motte formeras ett formulär På hwad sätt
Rosstiensts lengderne skole jnlefreras.
2. Clausulen i sielfwa Punct: Om de många Nya Sätegårderne
Meente att de som hade barn och seden hade lägenhet motte
icke förwägras att vpbyggia sig Sätegårder att barnen hade någet at
tillita elTter Föreldranars dödli, Men de som allenast med en stugu
bod och stall wore bygde och icke hölles Afwel opå, Holles för ingen
Sätegård och niute ingen Frjhett
Hwaropå författedes deres samptlige mening
Och när den af Secr: vplässtes deribland stodh att Landzhöfd,
skole tees Ortten hwar Adelssmannen willia byggia ock hwad han
) Skriffel för Feb:
Februari.
219
så wida gott erkende, så skulle dett honom tillåtes, helst der han
månge barn hade och få Säten
Derpå opstod och wandrade af och till effter wahnan, Gref
Göstaf Casimir
Och sade dett wore en Adelssman förnär, att Om han wille
opsettia och byggia sig en Sätegård, att han skulle fråga först
Landzhöfdingen derom till
Derpå Sade LandtM. H: Grefwe han wille settia sig och taga
sitt ställe jnn.
Swarede G: Göstaf med jfrigt Mod han schulle inthet heta honom
settia sig det war honom fritt att sittia eller gå, wore och
fuller så gammul att han wisste wäl settia sig han behöfde inthet
så fahra vth och wardt öfwermotton wred och stod opp och sade
han wore ingen Cuion och wille gå vth och när han kom mit på
Sade han skulle alldrig komma der jnn igen
Ridd: sade H: Grefwe giörer icke dett, då wende han om och
vttgiöt en hoop förtreetlige wredsamme ord och affecter, och således
offenderede LandtMarskalken, att samptlige Ridderskapet och sådant
högeligen förtröto och stodo opp ock wille gå vthur Ridderhusett;
Och sade Grefwe i hafwa giordt förmycket att i således disrespectera
wår LandtMarsch: som Hennes K: M:t sampt Regeringen och
wj hafwa god erkendt och sitt Embete Redeligen och med gott
manier förträdtt.
När Nu JjandtM: således blef olTenderat så och samptl: Ridderschapet
med stoort rumor det högeligen förtröto
Lade han sin Marskalkz staf neder, beklagede sig att han således
af Grefwen war öfwerfallen, der han då allenast sade, H:
Grefwe han wille settia sig Neder på sitt tilbörlige stelle. Och
kunde alttsså för detta aflrount inthet widere befatte sig med detta
LandtM: Embetet; Hwilket hann Alldrig hade Astundat, och sig
länge excuserat. Men på det sidste hafwer han det fast Ogerna
emottagit, och der han vthj denne wahrende tijdh icke wore hwariom
och ehnom så Vnder Ögonen gången som det sig borde, dhe
wele honom dett förlåta, han wille heller beträda sitt tillbörlige Ätz
stelle, änn således blifwa Öfwerfallen
Sade så alla till Grefwen J hafwen illa försedt eder att J wår
LandMarskalk således hafwen swaret
Då begynte han först betenckia sig han hade inthet så jlla
swaret som det nu vptages, han hade inthz anntastat honom till
hans heder heller ÄJira
Dhe j första Class. sade till Gref: J hafwen högeligen pec*
220
1642
cererat emot Kidd: och dehres LandtM: han schulle gifwa god Ord
och see till att han kunde försona honom
Begyntte så att fälla Tårar ock elller han icke hade ångripit
honom till hans goda Nampn, han wille låta fallat och icke så afleggia
sitt LandtM:embete, vthan sin staf igen wedertaga.
Badh så heela Ridderschapet effter han dett icke af någen ond
affection sådant giordt, de wele honom dett förlåta.
Bådo så samptlige Ridd LandtM: hann wille tillsee hans Vngdom
och honom dett förlåta
LandtM: sade Några Rehsor för sijnn persson wille han det
wäl giöra. Men effter dett angick H: K: M:t och den Kongelige
Regeringen med samptlige det Ridderlige Ståndet, dherföre kunde
han dett inthz giöra, vthan moste det referera Rege:
Grefwen bad Någre Rehsor, såssom ock månge af Adell både
för honom Men LandtM: excuserede sig,
På sidstone När han inthz kunde erholla vttgick Grefwen, och
sade adieu Messieurs.
När han war Vttgångit, bad LandtMarsk. Fyra af Adell som
wele follia honom till Reg: såssom Wetnen han wille allenast andraga
dem denna saak, så att de kunne attestera att han inthz
mehra täcktes förebringa, ann hwad som passerat wore
gingo så med honom.
Gostaf Leijonhufwud Jfwer Nilsson
Christier Posse
Ben 7 Januarj 4)
Kommo Ridderskapet och Adelen tillhopa, och effter dett vplopet
som skedde lögerdagen tillförenne. Wille Landtmarskalken inthet
wedertaga sitt Embete igen,
Derföre samsatte sig Adelen och sende
H: Frederich Stenbock Gostaf Leijonhufwud
och Jesper Nilsson
neder till LandtM: och både honom att han för sielfwe Ståndet så
ock för H:s K: M:tz interesse skulldh icke wille nederleggia dett gemene
hesta, vthan träda till sitt Embete igen, denn saken emot
Grefvcen kunde med manier wäl vttföhres
Kom alttså med förb.te Herrer opp till Ridderhusett jgen, excuserade
sig för dett affront honom war skedt af Grefwe Gostaf
Adolp till Rasseborg inthe kunde träda till sitt embete eller wedertaga
sin staf igen. Wele honom inthz förtenckia, betackendes der
boos samptlige Adelen att dhe hade bewist honom den Ahren och
kallat honom till sitt Embete igen: Hwilket han alldrig hade Åstun4)
Skriffel för Februarij.
Februari.
221
dat mycket mindre gerna welet emottaga Och hwar någre fehl
wore vnderlupne dhe wele honom sådant förlåta Dock på dett H:s
K: M:tz och Cronones Ahrenden som hörde till denne Rikzdag icke
motte Nederleggias, wele han sijn staf igen w’edertaga, och så lenge
den saken åå sijde settia
Uplässtes allttsså Rollan
Seden oplässtes de twenne Punct: och disputeredes lenge om
Rosstients Ordningen
Den 8.
Romme åter Adelen tillsammans och vplässtes Conceptet om
Rosstiensts hollende. Hwaruthinnan någre få ord förändrades.
Seden om den store Tullen
Hwartill alla Jakede och wordo allttsså desse twenne Puncter
resolverede.
Dawid Dack anhöltt att effter ingen war förnär, begärede att
han motte kalla sig Däcksberg.
Hwilkett honom af alle samptligen tillsades att må Nempna
sig Däcksberg.
Den 9 dito
Vplässtes de fyra Puncterne
Och togo så den första om Ridderhussetz bvgning föhre. och
när de begyntte deliberera derom, Meente att Ridderhuss Förestånderne
moste komma neder och demonstrera dem huru sakerne derom
föreweto.
Sattes allttsså samma Punct å part och toge den andra Om
dhe Oordninger som wore jnrittne ibland dett Adelige Ståndet
med bröllop och annat slychtt.
Och ginge allttsså Gradatim ifrån dett Ena förslaget till dett
andra och förklarede sig om någre få serdeles om Trolofningen
Den 10.
Vplässtes Conceptet på hw'ad de denn förra dagen hade sig
resolverat
Sedan framstelltes om bröllopen och andra fölliande Förslag.
Hwilke disputeredes pro et contra alltt jnntill den Sidsta om Sätegårderne
och effter han war af Stoor Wichttighett, kunde de sig
inthz förklara vthan meente wele blifwa widh Lagen och gamull
Loflig Sedwane vtj arschifften.
Hwilken Punct så disputeredes, att de på sidstonne fulkombligen
icke wisste hwad de sig resolvera skulle Dock tillssades Secret:
att lian effter deres variable discurser skole författa en mening
till Annan dagen
Vplässtes så den Tridie Puncten Om Skiuterijt.
222
1642
Hwilket LandtM: bad at de wele taga i betenckiande till Morgondagen
Såssom och i Morgon alle tillhopa komma tillstädes effter
Ridderhuss Förestånderne skole komma på Ridderhuset at förklara
dem om Ridderhusett.
Den 11. Kommo Ridderskapet på Ridderhusett och öfwerlade
om dhe puncter om den Nya Ordningen på Rröllopen
Och disputeredes af och till.
Seden sende H: Class Fleming Ned och lätt seija, dett han
förmiddagen inthz kunde komma Nidh vthan efftermiddagen hwar
dhe så wele, så wille han komma på Ridderhusett effter han hade
någet att Cominunicera dem Om Ridderhusett och dess bygning.
Refalte så LandtM: att de flitigt skole instella sig effter
middagen
Effter Middagen komm Adelen på Ridderhusett och strax kom
H: Class Flemming Neder och lätt bähra med sig Twenne Afrittninger
på sielfwa Ridderhusett sorn den Franssosen Simon Lavelet
hade förfärdigett
Och påmintte H: Class Fleming dem effter tilbörlig gifwen Titul,
att han med sine med Colleger hade buritt Åhåge att de bewilliade
penniger till Ridderhusetz bygning wore nu jnkompne,
Seden att de hade begyntt att leggia Grundwalen till Ridderhusett
Och effter tiden förlöper Att man skulle handla med Stenhuggerne,
huru dhe wille sig resolvera, hwilken dehra Scampelunen
dem best behagade, effter den ene war kosteligere ärtn denn
Andra
Rekningerne på Opbörd och Vttgift finnes hos Secret: Johan
Larsson.
LandtM: betackede honom att han hade welet Nederkomma
och Communicera dem hwad wore passerat om Ridderhusett
Hwilket Adelen för detta sijn emellan hafwa delibererat. Och
finne sig beswärlige Att dett icke är bygdt på denne Platz
H. Class Fleming Meente att det war samtykt så wäl j Nyköping
som vthaf Vttskottet i fiord här wore att dett skulle byggias
på Rikz Cantzl: Toinpt Men så hafwer Jag förstått att Rikz Cantzleren
will w'äl taga den igen och betala Omkostnaden derpå giord
är. Och är Jag icke till den ända Nidkommen att Jag hade förmeent
någet disput derom skulle hafwa fallitt, Vthan är allenest
till den ända Nedkommen att J teckes förklara eder om
I. Huru Penuigerne Richtigt effter bewillningen motte komma
vth
2. Huru man skall förhålla sig om deuna gambla platzen
Februari.
223
3. Hwad de wele förklara sig om hwilken dehra Scampelun
de helst åstunda och see att Husett schall byggias effter.
De mente att denne platzen wore god nog och war Ridd:
Donerat.
Hwarföre sågo de helst att denne bebygdes meden den andres
grundwal många stora penninger skulle kosta Men här till Jnga
II: Class Fl: Meente att hwad man Hester påkostede at vttfohra
grus och fohra allehanda Materiala hijt opp kunde lätteligere
med prommer der skee
Der wore och bettre Vttseende, der här alltt är trångtt.
Dock är Jag inthet beredd eller tenkt att någet discurera
derom, vthan begärer att J wele eder herom förklara som Jag
proponerat hafwer
Derpå begärede Landt Marsk: att de wele votera derom
1. Classis
Wele blifwa widh Cantzl: Tompt
2. Classis
Hindrich Fl: Dhe hafwa Orssak med beröm att betacka H:s
K: M:t Högloflig j Aminnelsse för denne platz, öfwer hwilken de
hafwa bref och Privilegier. Meri öfuer den andra inthz vthan är
allenast en Sump
Dertill med moste man wetha hwar de Png:r äre kompne som
lefrerade äro hwem som resterere och huru sakerne rett förewette.
Seden wele wj Oss betenckia om Platzen
3. Class.
Carl Måneschiöld. betackede H. Class Fleming för Communicationen
Men
så wele dhe helst blifwra wid den platzen H: K: M:t med
bref och Segel sampt privilegier benådt hade, effter de på den andra
hwarken ett eller annat hafwa, dertill är ock Aflägen
11. Class F. Swarede dett war inthet Swaret till hans proposition,
wele och sedan Andraga för Regeringen, hwilka alleredo
för detta sig herom hafwe förklarat som af siellwe puncterne är
att see
Disputeredes lenge med hwarandru
Och effter H: Class jnthet någett synnerligit kunde vttretta
bad att dhe wele taget j betenckiande och j medier tijdh förordna
någre som vptaga Rekningerne, och wille han wäl dem defendera
om hans lägenhet så tillåto för andra Cronones Ahrender, dock
skole M:r Johan Rerendes med M:r Jfwar Nilsson den bijwista
De wele och noga ölwersee hwars ock enss lefrering om den
effter Hestetalet eller sielfwe opbörden wore vttgonget
224
1642
Dermed togh han alftred
Seden fulle der sälsamme discurser och opponerede sig Hindrich
Fleming mechta häremott och vttgiött allehande discurser
hwad som war passerat om Ridderhusetz omkostninger
12.
Komino tillhopa och disputerade lenge om Ridderhuss Platzen
Gaf sig Jörgen Schildt Ann och begärede att honom motte
tilldehles locum han wille skaffa sig besched Om sin Adelige
afkompst.
Kom seden LandtM: neder ifrån Cantzleren och sade att det
swarett om Rosstienst war inthz resolverat som det sig borde.
Seden deputeredes dhe som skole öfwersee och optaga Rekningerne.
3. Classis
Gabriel Gylldenanker Oluf Örnehufwud
2. Class.
Åke Vlfsparre Hindrich Fleming
3.
H. Jacob Skytte H. Friederich Stenbock
Optoge så Conradt Falkenbergz
Seden effter Middagen Ståtthollerne j Småland
J Medier tijdh talttes af och ann på den stora Salen om sielfwa
Ridderhuss platzen. dock likwel till jngen ändskap.
Den 14. Kommo samptlige Ridderskapet tillsammans på Ridderhuset,
och effter dhe så Småningom och långsam sig jnstältte,
lässtes jnthett op rollan, Vthan toge dhe Gamble af Adell som sig
hade angifwidt, och Öfwersågo dehres Documenter skääl och wetness
schrifter.
Och först jntogz Hindrich Jonsson ann gammul Ätt och Slächt
vthj Westergötland, som alle som dher j Landz änderne wörö
hemma attesterade.
Hindrich Pois bewijs erkendes för gott
Rockilla j lika motto
Göös
Arfwed Anckerfiäll
Johan Bengtsson
Dehres gamble bref af K: Erich af Pommer och K: Erich af
Reyern med andra bewijs dem wore gifne oplässtes: Hwilket Hindrich
Fleming attesterade och betygede at de wore alletidh respecterede
och holdne för Adelssmän deres Fader såsom Nogsampt
kunnigt är ock alletidh hollidt dehress Rosstienst och ann holle,
ändock de äre fattige.
Februari.
225
Rois hade bewijs vthur Hofretten i Finland. Hwilkett erkendes
för gott.
Carli de La Mott: Hade Feltth: och Her Carli Carlssons bewijs
derutj dhe attesterede att hans Fader Samson de la Mott war en
född Franssösisch af Adell.
Jörgen Schildt blef så wida antagen, att niuta stället men skulle
till Nästa Rikzdagh skaffa sig bewijs om sitt retta Adelige Afkompst:
Nedersendes
Conceptet på Besluthet
Och effter dhe wore af gammul Slächt och hade försummat
sig och icke för låtidt intekna sig, dertill wiste man eij heller
hwilke dehre äldst war och ej heller brefwen det så vttryckeligen
innehollo. samptycktes att de andra dagen skole lotta sijn emellan
Dhe andra skole effter som deres bref äre daterede intages.
Dermedh kom en Cantzelist neder medh Rikzdagz besluthett
som nedersendt war at öfwersees
Och oplässtes af S: Johan Larsson 5)
När dhet Oplässtes ock kommo till den Fierde Puncten och
inthet w'ardt infördt Om dheres Tiänare som redo för dehres Rosstienst
wore inthz infördhe, att wara frij för roteringh
Den Femte Puncten Om den Spannen Torr säädh som fölliande
Åhr Vthj beslutett är infördt hwar gudh wälsignade Landet
med någen Ympninghet, då Allmogen ef:r Bref som Regeringen
täckes vttgå, skole vttgöra En Spann Torr sääd
Den Siwende Om bährande trä som hugges omkull, att Andra
planteras i staden igen. såssom förbeholles på Allmenning att byggia
eller hugga.
Derpå begärede LandtM: att dhe wele betenckia sig wäl hwad
desse för berörde Puncter widkommer.
Dhe swairede att hwad den Puncten om Tiänerne som
betiäna dehres Rosstienst och besittia Adelens hemmen motte inföhres
ock wara frj för Gest: och skiuss: penning.
Den Femte Puncten om SädesSpannen den är dem för denna
gången inthz Andragen, derföre kunne dhe inthz dertill jaka, vthan
begära Rikz Cantzlerens med dhe andra Puncternes förklaring.
Begära att de motte dermed förskonte wara
Dhe bärande Trää som En till sin Nödtorfft och byggnadt
nödigtt bäfwer och moste i Staden plantera. Ar Adelen Omöyeligitt
att kunna giöra, Ty om en hugde och fällte 100:de stycken, så
ö) dfr. Bil. K., noten; samt Inledningen.
III.
15
226
1642
skulle lian plantera 1000. j staden igen, dertill will stoor platz,
men att någre j staden igen planterades, kunde hafwa sijn beskedh.
Seden at Adelen motte icke förtaget warda pä dehres enschylte
ägor eller och der dhe dehl i Allmenning hafwa, att rodia
och hugga sig till Nytto vthan någens inspection
Derföre wore best att detta Consuleredes med R: Cantzlerens,
att förnimma hans förklaring deröfwer
Den 7. begäre att måtte Jnföhres de formalia vthj Ridd: swar
äro insatte, att Adelens enschylte Agor oinqvirerade må blifwa
såssom och dhe rodia och hugga elller sitt behag.
Den 8. wore gott, at det kunde stellcs i werket Invar det
wore practicabel Men det Synes icke kunne holles att så Stricté
at kunna plantera så månge som införde äro, vthan att hwar efTter
sijn egen Nytto må giöra som honom tyckes
Den 15.
Jntoges de folliande afl Adel som af Regeringen wörö Adlade,
Men först så lottede desse Gamble af Adell och föll Lotten som
föllier
Hindrich Jonsson en gammul Slächt j Westergottland kom
inthet j lottagningen
Hindrich Pois
Bockilla bekomme dehres
förre
ställen
Arfwed Ankerskiöld
1
Boosser
2
Otto Grothusen
3:
Hans barn skal bewisa
afkompst
sin
Patrich Ogglewij
4.
De Ia Mott
7
Johan Bengtsson
5.
Brynte Erichss.
8
Johann Göös
6.
Jörgen Schilltt
9.
skal till nästa Rikzdag bewisa
sin Adeliga afkompst
Lennart Jkornschiöld
10.
Seden oplässtes de andres bref
Hindrich Sigfredsson
Hindrich Larsson Ekestubbe
Peder Erichsson Rosenskiöld
När hans bref optogz, Meente en Part man skulle see sig wäl
föhre huru Man omgår med dem som intages eliter hoos en dehl
finnes fauter Dock kunde Man opläsa hans bref att man kan sij
hwad med han hahr sådant meriterat
När dett war Opläsitt, sade Johan Berendes och befrågede
LandtM: om han sielf begärede komma jnn eller åm han söktet för
sine barn dett Nembnes j brefwet hans persson
Februari.
227
Detta Ridderluiss moste wara nobel och inga Fleckiar deribland
H:
Jacob Skytte. Kan skee, att etc.
Johan Berend: sade
Broder her motte inthz wara Kan skee, Vthan westu någet
så säg vth, och inthz kan ske moste här vnderlöpa; han hafwer
likwäl begåt en stoor faut när han war Secreterare j Rekninge
Lammaren. Ty ware föräldrar en dehl hafwa förwerfwat med
blodige skiorter
LandtM: sade någre Rehsor, Regeringen hafwer likwel benadet
honom
Schering Rosenhane. Hwem Weet om Regeringen sådant altt
weet hwad af honom kan wara peccerat j det han hafuer raderat
Kongelige Bref när han war Secret:
Swaredes j gemen att dett wore Landkunnigt så Vttrikes som
Jnrikes, och skulle fuller kastas Oss sådant föhre, Om hans stora
fauter
H. Fleming Man moste see sig wäl före om hans persson
Samptychtes att hans Barn skole komma der jnn och niuta
dess ställe Men han inthet vthan Regeringens Spetial befallning
seden oplässtes de folliandes bref
Jacob Fortuna
Jost Brokenhusen
Jons Rosensmidt
Johan Erichsson. Appelgren, stodo hårtt emot at han skulle inkomma
och mumblade hård om hans meriter
Louis de Geer Erich Lilliebrun
Nilss Larsson Erich Erichsson
Reinholtt Kohl Georg Grissbach
Jochim Fransche Pelle Persson
När således dehres bref wore oplässne och LandtM: hade gifwidt
dem en skarp förmahning såssom ock ophäfwidt till hwad
stånd dhe wore ophögde vthj, gaf hann dem hand och Önschade
dem till lycka
Förmantte dem derhoos att de till Morgondagen wele sig betenckia
att liberal intekna vthj Ridderhus boken till Ridderhusetz
bygningh.
Seden förmante han dem samptligen att de honorabel wele sig
förholla emot Secret: och honom wäl förnöya effter som för detta
är wahnligitt
Yttermehra föreslog L: Marsk: Ridd: och Adelen om Peder
Erichssons saak
228
1642
Men de blefwo wid dehres förre Mening efTter pasquiller här
och der Yttkastes om skrifware och Andra som sig illa förholla.
Seden befalttes Sec: Att han skulle författa någre beswär sam
kunne ware jnrittne ibland Adelen.
Befalttes att de andra dagen sig igen skole instella.
Den 16.
Kommo på Ridderhuset samptlige Ridderskapett och öfwerlåsso
åter besluthett på dhe 4. puncter, hwilka åter förändrades och
måste omschrifwas.
Sedan sade LandtM: att man schulle och någel tala Om beswären
som här och där inrita ibland Ridderschapett
Såssom är för Om dett swåra Mynttet
Om den stora dyrheten ock dett dagelige stegrandet som opsettias
af Kiöpmän och handtwerker
Om dhe oendeiige Förssler och Körssler serdeles Adelens Bönder
beswäras med som liggia vnder Slottet
Om Ekehugge som skeer af Cronones Tiänare till skepzbehof
och annan bygnat icke må skee vthan skogzägandens willia och för
betalning
Begärede att de willie optenckia flere och det Secretaren
seya, att han dem kan författa
Seden sade LandtM: att Ofwersten Tomas Tornesson, hafwer
waritt hoos honom och Anhollidt att han motte immatriculeres på
Ridderhusett, dock icke för sijn persson, vthan för sijn Son som
hade befryat sig vthj dett Adelige Ståndet här i Rikett
Swaredes att han kunne wäl wara bekendt, Men han moste
likwel bewisatt
LandtM: Hwar så icke wore som han dock är, så hade han
dett likwel meriterat
Swaredes dhe kunne icke någen nobilitera Men så kunde han
wäl anteknas och gifwes locum, dock at han skaller sig bewijs
Johan Krus Gammar Rådet begärede at Landt M: wille låta
oplässa twenne bref för Jörgen Schildt, till att see om Ridderschapett
dem welle god erkenna
Hwilke oplässtes Men så wore dhe inthz Sufficient, vthan moste
schaffa sig bewis med en Genealogia af sin afkompst
Den 17. Ofwersåge dhe åter Puncterne och begyntte seden
disputera om dett rette förståndet om Rosstiensts hollande och peningerne
dhe skole och hafwa vttgifwitt huru dhe skole gifwes
En part meente eflter hwars och enss godz,
En part sade eflter som H: Glass Flemming dem vttydt hade
dett moste skee eliter sielfwe Rosstiensts hollende så att hwar han
Februari.
229
wari så ringa eller hafwj så litett godz som han will skall gifwa
för desse try Ahren för en Hest 20. Rdl. eflter eller ock lika som
tre fattige hade waridt om En hest.
Belefwedes att denna Punct schulle jnföres med vthi beswäreri
Swarede
Secret: deröfwer hafwa dhe allereda förklarat sig ock
tiente icke att nu åter begärat vthj beswären
Lässtes så åter opp, och funno så gott som der vthj författadt
war och wille jnthet widere förfråga sig derom vthan willia blifwa
widh eflter godzén och skulle någet hereflter Gontribueras så kunne
Regeringen deröfwer förklara sig och dett Riddersch: Communicera.
Ty de blifwa wid Bookstafwen
Johan Berendes meente att bookstafuen vttwisste wäl Annorlunda
H:
Friederich Stenbock sade ock dett samma J vttydat eflter
eder eget godtyckio
Dermed ändades den dagen
begärede LandtM: att de som wore deputerede att optaga
Rekning:e dhe wele fahra fort dermed som wore
H. Friederich Stenbock Åke Vlfsparre
H. Jacob Skytte Gabriel Gyldenancker
Hindrich Fleming Oluf Ornehufwudh
De swarede dhe hade giort en god begynnelsse wele giöra ännu
dehres flijt. Dock wille Her Glass Flemming sielf komma neder
och widere tala med dem derom.
Framkom Conradt och Melcher Falkenberg och begärede att
dehres Frände Johan Gottfridh Falkenberg som war född i Finland
och war dehres skyldeman och af samma Familia, motte niuta
samma ställe och Säte som dhe hafwa på Ridderhusett Hwilkett af
LandtM: dem tillssades och således med inteknades på Rollan
Den 18. Kommo Ridd: och Adelen på Ridderhusett och efTter
de wore så få, säde LandtM: att dhe j morgon eller ock på staden
wille holla examen som sig så mottwilligen absentera att dhe
vttleggia de bewilliade böter eller han nödgas att gifwa Regeringen
sådant tillkenna.
Befalttes ock att Landzh: wille ingifwa deress förtekning på
dem som hemma äro blefne så wäl på dem som kunne excuseras,
som och de som mottwilligen vteblifwa
Seden sade LandtM. Att de puncterne som wore öfwerlagde
motte öfwergifwes, efTter tijden han lider.
Somblige meente att man med någre få af Adell skole dem
opbähra
230
1642
Seden sade H: Marsk: Om icke Secret: motte dem opbähra
och frågade Om icke hafwer brukeligit förr, att Sec: plägar sådant
giöra
Belefwedes att S: Johan Larsson skulle dem opbähra
Herr Jacob Schytte opträdde och sade effter som privilegierne
inneholla, att hwar någen wore af den 3.die Classis kunde bewisa sig
wara eller hafwa någen af sina förfäder som hade waritt Rikzrådh,
skole transporteras vthi denn medleste Classis
Och effter hann hafwer funnidt någre Bref att Her Hans Classon
på Åhrstad hans hussfrws Farfader hafwer waritt en af Rikzens
Rådh, hwilka bref han begärede Om dhe icke motte opläses
Hwilkett och så skedde, Och seden frågede LandtM: samptlige Ridd:
Om desse bref om dhe icke wore nog tili approbation att Bielkenstiernorna
på Åhrstad Må icke försettias till den medleste Classis
Swaredes, att de betygede nog att han hafwer waridt Rikzens
Rådh
Begärede och, att sielfwa Privil: om sådanne ährenden motte
opläses Hwilket och skedde, Och sade att de motte transfereras
till dett medleste Classis.
Yttermehra begärede LandtM: om icke Ofw^ersten Tomas Tomessons
Son icke må inlöhras på Ridderhuset
Dhe swarede sorn förr, han kunde wäl inschrifwas Men han
moste skaffa sig besched om sitt Adelige afkompst:
H: Larss Kagge som tillförenne wardt vttwalt till Rikzens Rådh:
Lätt anholla hoos Adelen och Ridderskapet, att hans persson och
hwar wår Herre framdeles täkttes welssigna honom med barn och
blomma, att hann effter privilegierne motte transporteras till den
medleste Classis
Swaredes dett kunde honom inthz wägras
Den 18. Kommo Ridderskapet och Adelen på Ridderhusett
och seden de hade ventilerat om dehres gravamina, holtz inquisition
Om dhe som hade sig försummat och icke j rettan tijdh instältt
sigh på timman effter belefwat Ordningh.
Befaltte LandtM: att Landzh: skolle jngifwa dehres lista på dem
som sig absenterade
Lefrerade allttsså en delli af Landzh: dehres Längd på dem
som vthe blefwo
Sedhen befalttes att S: Johan Larsson skulle vpbähra desse
fölliande Swar
Se Bil. G. och H.
med sampt de trenne bref som ifrån Åhrstad bewiste sigh
wara af Rikzens Rådz Embete vthi Konung Erichs Tijdh
Februari.
231
Befaltte så LandtM: att dhe som nu wore anteknade skole j
morgon hafwa dehres penningeböten med sig
Förmante dem ock. att dhe wille Comportera sig såssom Adelssmän
och icke stella sig som dieknar och barn at denn ena löper
hijt den andra dijt så att dett är skam åth
Den 19. Kommo Ridd: och Adelen tillsammans på Ridderhusett
och någre få lefrerade dehres böter
Framstelltte LandtM: Om desse bote penninger som nu vttgå,
Om icke derföre motte giöres En LandtMarskalkz Staf, att man
icke framdeles behöfde att lähna En som Altt härtill skedt ähr.
Samptyckte alle samptligen och att den någet Curios giordes
med Förgylta Ringer och wäl Zierlich
Framsteltte LandtM: att de ännu wele betenckia sig Om Rosstiensten
och de Png:r som der till äro förordnede, att de någet
Rundere och effter hesterne motte vttgå.
Dhe hafwa härtill förblifwit och änn förblifw'e wid det som H:
K: M:t hafwe gott funnidt. Hwar någett framdeles skole Contribueras,
wele de sig seden wäl förklare
Afftaltes öck att någre få skulle gå till H: Class Fleming och
förmå honom att han wille Continuera med bygningen till Ridderhusett
H:
Friederich Stenbock Conradt Falkenberg
Arfwed Hoorn
Den 19. Feb. effter middagen kommo allenast någre få opp
Och serdeles dhe som schulle öfwersee dehres gravamina.
Såssom och berettade dhe som wore vttskickade till H. Class
Fleming
Att han wille tagat i Betenckiande såssom och wille sielf förförklara
sig När de sådant af honom begärede
Sågo helst att dhe wele taga någen Annan
Jfwar Nilsson excuserede sig att han inthz widere kunde befatta
sig dermed för sijn tienst skulld, han hade och ingen ting
disponerat herutinnan vthan H. Class Fleming worde dett ock wäl
förswrarendes
Den 20. Kommo på Ridderhusett Och seden de hade satt sig
sade LandtM: att Rikzens Regering hade låtidt tillseya honom att han
med någre 4. af hwar Classis skole vpkomma till den Högh Regeringen,
de wele derföre vttnembna någre som med vpginge.
Förordnades alttsså
LandtM: H: Erich Gyllenstierna
H. Friederich Stenbock H. Åke Oxenstierna
H. Johan Gyllenstierna H. Jacob Skytte
232
1642
2: 3:
Hindrich Fleming Christer Nilsson
Åke Vlfsparre Biörn Måneskiöld
Knut Soop Melcher Falkenberg
Christer Posse Johan Hindrichsson
Jfwar Nilsson Jöran Jacobsson
Gingo effter Slagett Nyo opp och toge med sig fölliande beswärs
puncter
Se Bil. /.
Påmintes ock att LandtM: widh Occasion skulle påminna om
frj pass neder till hwars och enss Adelssmans hemwist.
J medier tijdh skole de Andra förtöfwa Ock kom seden LandtM:
neder effter slaget Tolf,
Och sade att detta Vttschottedt med dhe andra Siänderne
Prest: och Borgerskapet hade waridt hoos Regeringen och Communicerat
med dhem om en Particulier saak, som inthet angick någet
Stånd, derföre kunde som sådant icke vpteckias, effter dett angick
hwarken Riddersch: eller någet dem Andra Stånden 6)
Seden sade LandtM: att Rikz C: hade påmint honom, att de
vthj dehres swar om Ridderhuss bygning. Hade sig icke så resolverat
som Tarfwen kräfwer, begärede att dhe wele förklara sig ann
bettre och bispringa till bygningen ännu med 2: eller 3. Åhrs Contribut:
och hwar dhe icke så mycket, dhejw till helfftena wele sig förstå
Swarede att dhe wele taget till betenkiände till Morgondagen
Sade ock att H: Class Fleming wille komma Neder och widere
Consultera med dhem om samma bygning, när dhe honom derom
besöktte
J medier tijdh wele dhe till Morgondagen betenckia sig om
hielpen.
Dermed toge de afträd och sade LandtM: att Vttschottet tillika
med honom skolle låta sig finna på Rettegangz Salen klockan Tw
efffer middagen
Sade ock att om Tissdag skall Rikzdagz besluthet opläses.
Förmante dem ock om böterne
Den 22. Kommo Ridd: och Adelen tillsammans, och sade
LandtM: att vttskottet som i går wore vppe, dhe wele wara tillstädes,
att dhe kunne seden gå vpp till Regeringen,
J meller tijdh begärede han, dhe wille Consulera sijn emellan
om dheres beswär med hwadh mehra som behöfdes till dehres
Ståndz Nödighett
*), Jfr. Bil. L.
Februari.
233
Den 22. Februarj Kommo Ridd: och Adelen på Ridderhuset,
effter som J.andtMarsk: dem förmiddagen befalt hade tillsammans
klockan Tw.
Och först förmante att såssom de wethe att H: Class Fleming
med någre af R: Rådh warda Nederkommendes, vthan twifuel att
öfwerleggia Om Ridderhusctz bygning, så ock om sielfwa Rosstiensten.
Derföre wore dett rådeligitt, att J gode H. öfwerlade med
hwar Andra, hwad J tencken der till welen swara, Och när han
seden kommer icke enss wethen hwad J welen eder resolvera.
Disputeredes seden pro et Contra
J synderhet framsteltte han åter igen om Contributionen på
åhr 2 eller Try
Meente att de wille blifwa widh deres gifna Swar, När dhe
wore Vpbygne då wele dhe finna sig wällwillige hwar till de ock
bettre kunne animeras När dhe få see att det är kommitt till sielfwe
perfectionen eller jw en dehl der på
Hind. Fleming. Vttgiöt effter som hann offta tillförenne giordt
hade, Om Rekningme förahringen och dhe förra dispositioner, Man
schulle först sådant öfwersee och seden förfahra hwad detta huset
skall kosta, och seden der noget fehlade, Wele dhe finnes wälwillige,
Allenast man skulle icke giöra dem till skattebönder.
Seden kom H: Class Fleming och H: Larss Sparre neder på
Ridderhuset med Johan Berendes.
H: Class F: Vpstod och sade Wälborne Herrar gode Wenner
och bröder. Dhe påminna sig wäl, hwad han för Otto dager seden
dem samptligen föredrog serdeles Någre Ährendenden, hwilka de
endehls inthz hade förstått, eij eller hann dem så vptagit hade som
dehres mening kann hafwa waritt som först
Om sielfwa Platzen der Ridderhuset nu påbegynt är
Hwarpå dhe längo seden sig hafwa förklarat som hans med
Collega H: Larss Sparre weet, att dhe sådantt hoos Herrn RikzCantzl:
derom soliciterat hafwer, och sådant icke giordt af sitt eget
Rådh eller Auctoritet
Peningernes jnsamblede och dess Rekning hafwer han till det
llitigeste sig om winlagt att dhe äro jnsamblade som Landzhof:
skole motte attestera Att dem af Oss så offta derom igenom ware
skrifwelsser påmintte.
3. Hwad nu ett sådana real bygning requirerar, kann man
icke så Just wethe effter som till en sådan stoor widd behöfwes ett
ansehnligit förråd aff huggen Sten, Gråsten, Kalk och Murtegel!.
Och derföre wele de wara betenktte hwad förråd dertill will wara
234
1642
af Nöden, sådant at i tid skaffa att Murmest: TimmerM: Stenhuggei
och andra den ene icke må wentta effter den andra
L: M: H: Erich Gyldenstierna. Betackede dhe Walborne Herrar
för dett stora Omaket och affection Dhe hade och drogo till
sielfwa Ståndet Seden för den stoora Åhoge de hade om sielfwa
Ridderhusetz bygning, Bad och at dhe icke wille taga honom till
Mijsstycke, såssom och der någett för detta wore vnderlupet, sådant
jcke j någen arg motto vptaga Men att komma till sielfwa propo.
Såge fuller sielfwa Ridd: och Ad: att den skenktte platzen af
H: K: M:tt högstährad och icke står till att berömma (höglofiigst j
Aminnelsse) wår S: Konung till ett Ridderhuss förährat hafwer och
dett mz synnerlige privilegier förseedt: Hwilket de helst sågo att de
denn samma hade mått Niuta
Men effter som den Högh Kong: Regeringen med R: R: hafwa
för Rådhsammare funnidt den andra platzen wara beqwämare,
så äre dhe ochsså wäl dermed till fredz Onsche att han motte
winna sin lycklige forttgång: Dock der och funnos nogen beqwämare
och med mindre Omkostnad till grundleggiande kunde finnas,
wore ännu bettre att den observerades: Dock inthz mera beröm at
tala, vthan de blifwa wid dehres förra resolution att den platzen
skall Ridderhuset oppå byggias: Med begäran att dett motte med
sådana Jnvention byggias att ett fullkombligit Ridderhuss med dess
requisita och hwad dertill hörer med alla Commoditeter motte blifwa
försedd, att alla Ridderlige öfninger med Språkmestare, Beridare
dantzsare och Fecht: mestere der kunna hafwa dehres quarter och
lägenhett
Seden begärede LandtM: att H: Class Fleming wele wisa dem
hwad ett sådant huss eller stock skulle komma till att kosta.
H. Class att fulkombligen kunnat seyat eller ett förslag rett
giöra är Omöijeligit dock vngefehr dett första afrittning: till änn
45000. Rdl. dett andra änn 5. eller 6000 Rdl. mindre
Seden frågede H: Fleming om de hade rett besett den platzen,
och den beseet emott denna, Ty der hafwe Wi 160. al: der
wi här icke hafwa mehra än 82. all:
Derföre är sådant öfwerlagt och der Wi skole hade köpt Her
Carl Carlss: huss så fordrade han derföre 24000. Rdl. med flere
huss som dertill skole most blifwa köpt, så skulle dett kostat mycket
mehra änn nu.
Sedan frågede H: Fl: hwilken dera afrittningen de best behagede.
Men Regering med Rikz: Rådh mehna änndå att den första
som är Någet kosteligere ännu skall wara för ringa, Ty skole
wi byggia och wj moste leggia mest der till så moste Wj ock
Februari.
235
hafwa et hus som moste wara magnifiq att wj motte hafwa beröm
deraf.
Swaredes att dhe helst hade dett ringare
H. Class dett moste wara någet nobell till att holla dehres
bröllop och anndra Solenn Sambqwemb:
L: M: swarede, skall der inga andra öfninger vthj holles änn
bröllop: och icke accommoderas till Andra exercitier effter som på
andre Ortter serdeles j Tiibingen wore betenckeligitt
Demonst: så H. Class dem att der funnes så många Logementer
att alla nog kuné hafwa dehres Commoditet Ty de hade Rum
nog så wäl emott sielfwe trägården hwartill war litett rum vthan
dhe hade most köpa Casper LillieCrons dertill, och derföre på denne
platzen kan man hafwa altt hwad sådant der till requireras
Frågedes änn Yterligere hwad dett skole komma till att stå,
sade som för 45.000. mehr eller mindre kan man så wisst icke att
wetha
L: M: Att begynnat och seden icke att kunnat fullföllia wore
inthz reputabel Derföre wele dhe gode Herrar sådant betenckia och
öfwerwäga mångens oförmögenhett. och stella så bygningen så att
dhett kunde vtfohras,
H: C: Flem: Jag twifler jnthet vthan att de gode Män som i
gode H: derom förtro och begäre, de warda ali flijt och Åhåga
hafwe ospartt
Och wdsste H: Class Fleming dem huru kellarne skulle wara
Seden Boderna ochsså hwelfda Och seden så många Salar
Ivellerna och en dehl af Boderna kunde vthyras, Dhe Öfriga
behöfwes, hwar det kunde practiceras att man kunde vpretta En
Bank af Lähning, der man kunde få och låta inleggia sina Png:r
på Renta hwar till sådane hus då moste wara hwilkett alltt sådant,
serdeles twenne hwalf öfwer hw’ar Andra, kosta en stoor
penng:r
L: M: H: Erich Gyllenst: Att alla commoditeter till ett Adeli
git
Ridderhuss äntligen moste der byggias
H: Clas Fl: demonstrerede dem, att alla sådana hus Nogsampt
wore der, så och hus till Bröllop, vthan den stoore Salen.
Frågedes hwad det då skulle kosta
Respond: då som förr wid 40. eller 50.000. Rdl. effter dett
yppersta afritningen
Meente dhe hade ett Temmeligitt förråd när Cronon gåfwo
sitt der till
Hwad Cronons widkommer, så är det destinerat till prsecept:
som skulle instituera Vngdommen, men finne Regeringen gott att de
236
1642
till bygningen skole imployeras wore så mycket bettre, efTter de stå
nu på Staten; och behöfwes mycket till att stoffera gemacherne
med och kommer alltt till Nvtto
Derföre hegare ännu Regeringen, att i wele ännu beqwemu
eder till någre Ahrs Contributioner effter sett och wijs som redo
vttgångne Äro, dock icke så hogtt. efter som H. LandtM: vthan
alleredo för detta med eder discurerat hafuer
LandtM: påminte dem så att hann någre rehsor hafwer boos
dem derom Anhollitt Men icke fullkombligit sig förklarat; Dock
meene en part at willia gifwa effter hwar
Rosstienst 2: 3. Rdl.
H: Class Meente dett hade ingen Artt vthan att dett schedde
effter förre wijs och sielfwe hesterne, så att den som hafuer någet
hafuer öfuer En half hest holle och gifwe för en heel hest, effter
bokstafvvens innehold
Der till Swaredes dett wore Odrägeligit, Ty dhe hafwe sådant
Nutidt i Salig H: K: M:tz tijdh som dem sielf Munstrat hafwer, så
ock för denn fattiga
H: Class, dhe Fattige motte förskones och wele Regering tillsee
att man vptenkte någet annat at förskona dem, skole dhe ann
tagat af dehres egett.
Begärede der hoos de wele godwilleligen härtill förstå, effter
dett länder dem ock dehres barn till heder och reputation och koster
den ringeste inthet mehra ann den högsta, hafwer ochsså stoor
röst som den förnembste. De wele sådant Considerera och på 3. Åhr
ännu Ahrligen Contribuera 10. Rdl. af hesten
LandtM: förmante dem ochsså der till.
Resolveredes att dhe wele blifwa widh RikzCantzl: platz, och
gifwa i Try åhr 10. 1)1. SölfMynt
H. Larss Sparre, Gode Herrar kommer ihogh dett kommer
Oss ock wäre Barn till goda, Achter inthett Fem Dl. till, Ty mången
legger wäl vt 50. vnderstundom och hafwer jngen tack, detta
hafwe wj alla at åthniuta
H: Fleming tackede dem, men de wele ännu leggia någet till
H. LandtM: Ach i gode Herrar resolverer eder resolut
Dertill Swaredes de wele betenkia sig till Morgondagen, eliter så
få wore tillstädes
Effter H. Class Fleming med H. Larss Sparre hade bewist
dem den Ahran och gångne här neder och J alleredo hafwa så
wida förklarat eder J wele tilleggia dhe Fem Dl. der til) så hade
dhe gode Herrar den Abran och J beröm, att dhe så wida saken
med eder Aflagt hafwa
Februari.
237
Då Swaredes af Alle Trenne Classe med eenhelligt friwilligt
Roop dhe wele gifwa af hwar Hest Tijo Rdl. vthj Try åhr, Rdl.
eller dess wärde.
Herr Class Fleming betackede dem på dett flitigeste att de så
wida hafwe welet respectera dehres perssoner och så godwilleligen
sig resolverat wele sådant wetha på behörig Ort och för den HogI:
Kong:e Regeringen att berömma
Seden excuserede sig H: Class at han för månge Andre Cronones
Ahrenden och tienst honom påligger, dhe wele vttwellia och
betro någen dertill, han wille gerna assistera honom med Råd och
dådh
Dertill alle Nekade och begärede eenhelleligen, att han wille
Continuera vthj detta stora bygningen forttsettiande
Der till H: Class F: på sidstone tillsade att wille giöra sijn högsta
flijt och draga Omssorg, att allt oprichteligen och troligen skole
tillgå
Begärede ock att hwad han i så motto disponeredes warder
dhe wele dett holla för wara giortt, ock icke sådant nu eller framdeles
Controallera
Der till dhe alle samptligen Jakade Dhe hade det förtroende
till honom och tuiflede inthet att han der med noga inspection worde
hafwendes ock hwad han giorde, dett schole wara giordt och för
fast hollidt warda
Seden begärede Ii: Fl: effter nu Jfwer Nilsson kommer så långt
bort och H. Johan Oxenst: war ock bortta vthj Tyschland, att man
inthet weet huru snart han kunde komma tillbakers igen, Så och
II. Johan Berendes kunde fuller för Bergzembetet vnderstundom
kunde wara tillstädes, att dhe wille wellia någre Andre i dehres
ställe som kunde honom assistera och pflega dehres Rådh
När Rekningerne skole öfwersees will han gerna biwista sådant
och dhe gode Herrar som för detta hade sakerna disponerat, hafwa
och inthet annat giordt, änn dett såm till att förswara och rekningerne
nogsampt vttwisendes warde
Dermed de novo betack: H. Class Fleming för dehres wälwillige
förklaring och goda resolution om dhe Tijo Rdl. vthj Try Åhr,
att angå tillkommende Michaelis den första terminen och så på
samma tijdh vthj de folliande Tw Åhr
Ock Att Landzhöfdingerne hwar j sin Landzände dem insamblar.
Derpå betackede H: LandtM: dem på samptlige Ridd: wegner
på dett flitigeste
Och wardt allt wäl Vttrettadt och med Contentament vttlofwadt
-
238
1642
Dermed gingo de neder
Omslogz att Ständerne skole komma opp i Morgon att Anhöra
Beslutet.
Den 23. Kommo Rid: och Adelen tillsammans och när Rollan
vplässtes, examineredes dhe som afftonen tillförenne hade sig absenterat:
hwilko skrefwes till Böter.
Seden tilltalte LandtM: dem samptligen och påmintte dem hwad
som wardtt resolverat om dhe Tijo Rdl. till Ridderhusetz bygning,
ännu på try Ahr; Dhe wele sådant taga i Acht och nu j höst
Michaelis tijdh giöra derpå en begynnelsse till lefreringen på den första
terminen ock dem tillstella vnder hwar sin ländzhöfdinge.
Seden påmintte han dem Om Peder Erichsson Rosenskiöld!!,
att samptlige Regeringen hade sig förklarat om hans begångne fauter,
Att han i dett fallet inthz hade peccerat emot H: K: M:t vthan
giordt sig sielf derutinnan för kortt Dhe wele fördenschuld vptaga
honom vthi dehres Sambqvemb och på Ridderhusett intaga
Swraredes j gemen; Här tages och komma inn, een hoop Ordätare,
och dhe som gröfwa fehl hafwa begånget; Hwilket vnderstundom
ehnom förekastas och sådant med förtreet moste höra,
huru wårt Ridderhuss är besatt, Menn Regeringen andeligen sådant
will hafw7e och honom hans fehl och förseende förlåtett, och dem
sielf sådant angår som äre Adelssmän, så kunne de och dett wäl
lida; Allenest dhe förbeholle sig alletidh för alltt efftertaal; hwilke
Regeringen seden måge defendera.
Vpträdde H: Jacob Skytte, och fragede LandtM: om han icke
må niuta sitt Brefz datum till goda.
Swarede LandtM: att Riikz Canzl: hade swaratt, Per Erichsson
må tacka Gudh att han må sittia Nederst
Vppginge så Ridd: och Adelen vthj wahnlig process opp vthj
H: K: M:tz förmak; seden kommo Regering med Rikzens Rådh dijt
ock och beledsagede II:s K: M:tt opp j Rikz Salen, och när H:s
K: M:tt hade nedersatt sig på sin Tron och Regeringen med Rikzens
Rådh intaget dehres respective stellen
Framträdde RikzG: och giorde en lång Oration, deducerandes
heela förloppet, hwad som nu war passerat och Beslutet på denna
wäl öfwerståndne Rikzdag, hwilket beslut nu skulle opläses.
Vplässtes således siellfwa beslutett af Secret: Johan Månsson
Sölfwerstierna
Se Bil. K.
När dett war vpläsitt giorde LandtMarskalken en Congratula
-
Februari.
239
tion till H.s Kong. M.tt och rikzens Regering, för alltt hwad som
war passerat vthj denne Rikzdagh
Seden praesterade Grefwe Peder Brahe Grefwe till Wisingzborg
sijn Rikz Drotzt Eed, knäandes på sina knä och holft twenne
finger j högden Hwilken Eed RickzC: för honom stafwade.
Derpå giorde han en Tackseyelsse till H:s K: M:t såssom och
excuserede sigh sijn Vngdom och Oförfarenhett Dock wille han eff
ter
Ytersta förmågo beflita ock winleggia sig att bähra Åhåge med
sina medColleger Att altt till H:s K: M:tt och Fädernesslandetz bestå
skall blifwa Regerat och förestått
Dereflter giorde i lika motto Her Ture Bielke Frjherre till Salestad,
H. Larss Sparre H. Knut Posse och H. Larss Kagge, dehres
Rikz Rådz eedh.
Hwilken dem förestafwedes af RikzCantzleren
Dermed accompagnieredes H:s K: M:t af Rikzens Regering, Rådet
och heela Ridderskapett opp j H:s K: M:tz Gammar jgen
Ridd: och Adelen kommo seden på Ridderhusett, och tillssades
dem om dehres Bote Peninger till Ofwermårgon
Begärede ock att dhe wele vttnembna dem som dhe wTele skole
hafwa Directorium öfwer Ridderiiusett
Föreslogz så Johan Krusse af medlesta Classis
Gabriel Gylldenancker den tridie Classis
Men af första blef ingen ändå Nembd.
Förr än dhe opginge, Kom En Cantzelist be:d Tyris och
hade befalning aff Rikzens Regering, Att Bengdt Bagge till Berga,
Ländzhöfdinge öfwer Cronebergz låhn, war af Regeringen bewilliat
att han dett Tridie stellet effterst vthj den första Lottkastandet
som skedde åhr 1625. Dhe wele derföre honom samma platz och
locum tilldehla
Hwilket LandtM: och dett publice vttsade och tillordnedes honom
dett 90. Numero, som Staffan Lemnius war tillfallet ock
Mans lineau alldehles war afgången: Doch så at Lemnij Nampn likwel
med vthj Matrikel boken skole stå och icke alldehles vttstrykes
Bekom
allttsså Bengt Sagge dett 90: N:o vthj Familierne gick
ochså vthj processen med opp på Rikzsalen.
Befalttes att dhe den 25. skolle komma opp till Ridderhusett
J medier tijdh skole Secret: tillsee att han kunde få besluthett
Såssom ock skole Anholla om Pass för dhe Långwägade.
Hwilket och af Sec: Anhöltz hoos Hans Exellens RikzC: hwilket
sådant någerlunda Nekades, Men likwel befaltte att man skulle
jnlefrera en lengd på dem långwägade.
240
1642
Samina dag sandes budi) vthur Cantzelijt, att man skulle hempta
Rikzdagz besluthet till att vndersehrifwas på Ridderhusett, eflter
Regeringen med Rikzens Råd hade dett alloreda vnderteknadt
Vpträdde så Secret: Johan Larsson opp j Cantzelijt att nederbährat
på Ridderhuset till att vndersehrifwas af samptlige Adelen
Men så befaltte Rikz Cantz!: Att man ännu någet skole förtöfwa
tili widere beterickiande.
Refaltte Landt, widh sträf elier böter tillgiörendes skole ingen
vnderstå sig att förrehsa sijn weg förr ann Besluthz wore af Invar
och en vnderskrefwen.
Den 25. Martij7) Ivommo Adelen tillhopa på Ridderhusett, och
när Rollan war opläsen
Luppo och talte någre af Adell serdeles Hindrich Fleming, såm
så offta hade discurerat om Ridderhusetz vpbörd och vttgifft ifrån
A:o 1625. Och meente att Ridd: och Adelen i gemen icke wore
plichtige att vnderholla prieceptorerne oppå hwilke en stoor Summa
Png:r wore anwende och vttlagde, för någre få Adelssmäns Barn
skuld.
Dertill honom swaredes, dett wore nu best, hwar de sådant
inthet wele bestå Att dhe hoos dem Anhölle, att de sådant igen
skole wedergälla
Sec: som med Vpbörd och Vttgifft hade haft till att giöra, Så
wäl då som offta tillförenne vthi alles nährwahru förmante och badh
dem, dhe wele hans Rekning öfwersee', J synderhet hwad som icke
af Ridderhusetz Föreståndere icke så fullkombJigen war vnderschrifwidt
dock eliter dehres befallningz och Jnwisningz Zedeler vttgifwidt
öfwersee. Endock samma Rekning af sampttlige Rikzens Regering
och Radh och Sidermera Af Her Class Fleming, som den i
några weckur hoos sig haft hade nogsampt war öfwersedt. Och
skole samptlige Riddorsk: mycket mindre Hindrich Fleming som så
mycket Onyttigt derutinnan discurerat hade, icke finna dett Ringeste
fant eller lehl derutinnan Badh och att hann wille Ytermehra
hafwa dermed fördrag, Ty hoos Png:r finnes inthet öfwermåhl eller
öfwerwicht vtj
Swarede H: Fleming seden hann den igenom luppit hade. Man
moste likwel see dereflter
Swaredes honom igen, der wörö Föreståndere af dem vttkeesste
och deputerede, de wore authoriseret såssom och befalning:e hade
vttgifwedt, dhe skole sådant giöra. Men att bökerne äre Oppenbahrlige
framlagde war till denn ända skedt, att hwar och een som
') Skriffel för Februari.
Februari. 241
wille, skulle see huru de förra- med de trenne Ahrs Rosst: Pening:r
wore anwende som stå på interesse. Men vttgiften warder
Herr Class Fleming wäl defenderendes
Men der J gode Herrar wele Scrupelera hwad Rikz Drotzten
Salig och nu Skattmesteren hade belältt att vttgifwa och war vnderteknat
så må en Annan hafwa dermed att giöra
Swarede Hindrich Fleming de wete och sago fuller, att Secret:
hade giort eflter betalning och inge lehl sees eller (innes; Men så
moste man likwel fråga hwar dehres Png:r taga wegen
Jah: Larsson, derföre hafwer Jag prasent: bökerne och lagdt
dem så offta gånger på bordet, att de måge dem igenom see, och
seden discurera om dem som det sig bör, ock icke med någen
Jfwer eller ondsko Jag hafwer så handlat dermed att jag will swarat
för Gud och hwar Rettschallen Cavallier och Adelssman Och
skall j ewighet finnes en Png. mycket mindre en Dl. vthan jag hafwer
Orssak att beswära mig der mig är lofwat till gagie gott
Mynt jag allenast hafwer bekommidt Koppar M: någre åhr 50. Rdl.
der den Ringeste legodreng om åhret med kost och löhn Ahrligen
af en Bonde mehra hafwer och koster att vnderholla, änn jag af
dett Lofliga Ridderskapet Några Ahr haft hafwer
Då Swaredes i gemen såssom och af Hindrich Fleming, Att
Rekningerne wore klare nog och ingen drogo någet andra tancker
om Secret: vtan alltt är richtigt
Dertill han och Swarede, dett skall och eij annorlunda finnes.
Trotz och någen som annat skall dierfwas seija mycket mindre finna
Nu eller j framtiden.
Hwilket LandtM: oppenbarliga sade att icke de ringeste tanckar
derom är, vthan alltt är oprichtigligen
Seden sade Secret: Att Hans Exellens RikzCantzleren hade sagt
till honom att Hans Exellens hade förlättadt och Conciperat någre
Puncter öfuer dheres betenckiande Angående om Bröllop och
barnssöl
Hwilka dhe i mårgon skole få till att see. Dhe wele derföre
icke tyckes någet långsambt wara att besluthet icke är Nederkoin
midt
Den 26. Kommo Ridderskapett och Adelen på Ridderhusett
tillhopa
Och begyntte LandtM: åter urgera på Peter Erichssons intagende,
helst de som Vttskott wore att RikzCantzl: sade at han inthet
hade peccerat emot H:s K: M:t eller Grönön vthan giordt sig
sielf för kortt: Man schulle då aistimera och respect: den Höglofl:
III. 16
242
1642
Kong:e Regeringen j dett tallet; Hwilke och äre Adelssman, och
hade han fallet och sig förseedt, så wore dett oell fuller nu bott
och dett nogsampt betalt och vngullett
Swaredes j gemen dhe kunne wäl lidat at hann intages.
Dermed resolueredes att han skulle jntages dock med stoort
beswär tillstaddes honom samma ställe eliter sitt brefz datum.
Bekom så eflterstående Puncter eller Goncept om Bröllopz
Ordningen Hwilkett T wenne gånger oplässtes hwilket dhe samptligen
wele taga j gott betenckiande till Måndagen.
Se Bil. M.
Om Logerdagss qwellen elTtermiddagen war åter Sec: Johan
Larsson oppe hoos Regeringen, och bekom Conceplet på förb:te
Ordningen om dhe Adelige Bröllopen.
Och badh Ilans Exellens Rikz Cantzlercn att Johan Larsson
skull vnderretta Ridd: och Adelen, att desse Puncter icke så wore
Conciperede, att dett alldehles skulle blifwa derwed, vthan till dett
Ända sendes den neder på Ridderhusett, att de skole få see 0111
de så wore författade? som dhe för detta hade sig förklaratt.
Men hwad den Puncten 0111 Sätegårderne Belangende, den behöfwer
mehra betenckiande, hwaröfwer RikzCantzl: will settia sig
och deröfwer när HerredagzMennerne wore sin koos, författa sitt
betenckiande till att läte dem seden förnimma, huruwjda derutinnan
wid denna tiden står till att förandra.
Bekom och Secret: Besluthet Men etfter LandtM: wartt förhindret
stelltes ingen Ynderschrifning ann.
Den 28. eller Sidste Februarj konuno Adelen på Ridderhusett,
Och när dhe w'ore förmantte om böterne vplässtes åter de fölliande
Ordninger om Bröllopz högtijdhen
Då disputeredes länge och de twenne Nederste Classerne funno
alltt wara gott och war inthet till att seja deremott
Men första Classis disputerede hårt deremot serdeles om den
Puncten at brudhgummen icke motte vttfästa högre Mårgongåfwo
ann 3. Punde läster Korn
Hwilkett Grefw: och Frjherrarne inthz kunne till förstå
Wele att dessa Ordninger motte opskiutes till näste saminankompst
De
andre både dass: sade Neij, vthan iw förr iw heller att
de motte publiceras
LandtM: föll den första Classis bij Men dhe andre Nekade alldehles
der till
Mars.
243
På Sidstonne begärede förste Classis Att dehres Votum motte
då blifwa anteknat för efTterkommandom skuld På dett att dhe j
framtiden motte wara excuserade:
Hwilket och till denn ända detta författades
Sendes budh eflter Secret at komma opp till Regeringen, igenom
en Cantzelist
När han opkom, frågedes Allenast Om den schriftelige Resolution
Rikzens Regeringh hade gifwidt Om Gyldensparre Nampnet.
Swraredes Att på Ridderhuset war allenast ingifwidt En Copia
af samma förklaring, Men inthett original
Dermed jnkalledes Jons Persson Gyldensparre, hwilken sade,
att Originalet war honom meddeltt, på dett han skulle må bruka
samma Nampn.
Dermed då Regeringen gåfwo sig tillfreds
När då Johan Larsson nederkom på Ridderhusett, Begynttes
då gradatim att vnderschrifwa Besluthett
Den 1. Martij kommo Ridderskapet och Adelon på Ridderhusett,
och öfwersåge hwad som war vnderschrifwidt
Seden giorde LandtM: en Tackseyelses Oration till samptlige Ridderschapet
för den wälwillige hörssamhet och lydno de hade honom
nu vtlij denna warende wäl öfuerståndne Rikzdag, wele sådant om
Invar och en wetha till att berömma och förtjena
Aliade så Herr Erich Gyllenstierna till Nynäs sitt LandttMarskalkz
Embete, och stafwen lade han på bordett ifrån sigh
Derpå betackede samptlige Ridd: och Adelen honom för den
stora tienst han dem wid detta kallet giordt och bewist hade. Wele
sådant om honom j gemen så och hwar ock en sådåntt i synderhet
förtiena och förskylla
Begärede seden LandtM: att de 0111 Torssdag när dhe gå vthur
Kyrkian wele någre accompagnera hopom opp till Regeringen att
öfwerlefrera ef:r priuilegierne Besluthett till RikzCantzl:
Den 2. Martij hafwe inga vthaf Adell funnidts j Kyrkian derföre
blef det vppskutidt till Andra dagen.
Den 3. Martij Kommo någre af Landzhöfdingerne på Ridderhusett.
och dermed tog Secret: Johan Larsson Besluthet och folgde
LandtM: med de få af Adel opp j RådCammaren och lefrerade sielfwa
Besluthett till Hans Exellens Rikz Cantzleren
Och sade LandtM: H: Erich Gyllenstierna, att Ridderskapet
och Adelemi hafw'a Någerlunda Yttermehra öfuerlagtt och öfwerwägat
dhe puncter som äro författade öhver Bröllopz Ordningerne,
Och finne sigh derutinnan någet beswrärede, särdeles att dhe af Herreståndet
icke måge gifwa till Mårgongåfwo så mycket dem täckes.
244
1642
Dett disputeredes öfwer Tre timmar om samma sak, så wäl
Rådet som med dem Adell, Och kunde fuller dessa Ordninger på
bettre sättedt öfwersees och författas, när nu tjden dett vtterligere
tillåter.
Seden frågedes huru dhe hade sig resolverat om Rosstienst
penningerne widere att vttgifwa
Swarede LandtM: att de eenhelleligen och godwilleligen hafwa
consenterat och bewilliat Try åhrs Rosstienst penninger Halfpartten
emott den förra Nembligen af Invar Hest dhe holla j Rosstienst
Tyo Rdl. om Michaelis tijdh vthj 3. Åhr, att vttgifwa så wäll sielfwa
Adelen som Enkior och Omyndige Barn.
Derpå befalttes af Rikz Cantzl: att deröfwer schulle författas
en act, Att man samma penninger i Bettan tijdh kunde vttfordras
Hwilkett LandttM: lofwede att willia låta författa
Dermed Conciperedes detta fölliande afskedh om Rosstiensts
Penningerne
Se Bil. N.
Och således Andades denna wäl öfwerståndne Rikzdagh
Gud den Alldrahögste gifwe att dett nionde lända Hans Gudomlige
Nampn till Ähra, Hennes Kong.e M.tt till beröm och Sweriges
Rikes vndersåtere till wälstånd.
Pro tempore
Johan Larsson
Ridd: Secret:
1642
243
Bilagor.
Bil. A.
Kongl: Idaijds Mår alleruådigste Drottnings
Proposition giordh till Rijkzens Stender här församblade till denne
wäl berammade Rijkzdagh, medh Allernådigst begäran, att dhe effterfölliande
ährender och puncter wäl öfiuerläggia och sigh sedan
emot H.nes Kongl. M.t till dess och Fäderneslandzens tienst och wäl
färdh,
förklara och resolvera wille.
Kongl: May:tt wår allernådigste Drottning är worden förorsakadt
att sammankalla Rijkzens Ständer, och anställa detta almänne
Rijkz Mothe, Först för den orsak skuldh att H:nes Kongl. M.t kunde
fåå beqwembligh tillfälle att vnderrätta och förklara Rijkzens Ständer
förloppedt, så i Kriget, som Fredz tractaterne medh wära fiender
Keysaren och hans anhang, och så huru wijda man här till i
dhet ena och dhet andra kommen är, på dhet dhe alle sakernes
rätta grund haffua och dömma motte; Sedan att H.nes Kongl. M.t
förmedelst detta Mothe och Sambqwemb deste beqwämare kunde
ölfuerläggia och i tijdh förordna hwadh som till säkerheten, och så
Rijkzens wärn som fredens befordran tiäna motte och annat mehra
som den almänne wällarden kräfwer och anläget är.
Derpå redogöres (1) för Tyska krigets gång sedan hösten år
1639: Baners återtåg från Kejsarens arfländer till Thuringen,
hans förening med den /. d. Weimariska hären, och med Liineburgiska
och Hessiska trupper, samt derpå följande, intet afgörande
fram- och återmarcher inom nordvestra Tyskland under
hela äret 1640; baners hastiga låg mot Regensburg i början af
följande år, och den med stora svårigheter förbundna reträtten
genom Böhmen, i sammanhang med tidtals inträffad skilsmessa
ifrån bundsförvandternas krigsmakt; Baners död, Generalmajorernas
seger vid Wolfenbultel, missnöjet inom armeen för bristen på
sold och på öfverfältherre, tills slutligen Torstensson kommit med
pengar och nya trupper, och mottagit befälet. Vidare (2) fredsunder
handling arnes fortgång på vanligt sätt, mycket lamt hela
år 1640 igenom, sedermera något alfvarsammare efter riksdagen
246
1642
» Regensburg, der Kejsaren förgäfves sökt fästa Tyska ständerna
närmare vid sitt intresse; tills man ändtligen i Hamburg träffat
öfverenskommelse om tid och ort för slutlig förhandling, nemligen
i Osnabruck och Mönster från nästkommande Mars månad.
Emellertid (3) var stillestånd slutet på 2 år med Brandenburg ;
förbundet med Frankrike förnyadt, och likaledes med Nederländerna;
samt slutligen med det nyligen från Spaniens öfvervälde
åter befriade Portugal, ett vänskaps- och handels-förbund ingånget,
med särdeles afseende på den för riket vigtiga salthandeln.
Effter som detta alt som i denne punct är om dhet ene eller
andre förbundet förmält, sompt för detta är medh dhe förnämbste
Ständerne, och hwadh som rester, medh dheres Vthskott skall
bliffua communiceradt. Hwarföre H.nes K. M.t allernådigst begärer
att Ständerne, där dhe något i denne eller dhe twenne förrige
puncter om krigedz förande eller fredz tractaten haffue att påminna,
sådant opsättie och dheres rådsamme betänckiande giifua och
meddela wele.
4. Och endoch man billigt lefwer i dhet hoppedt ochärGudh
enkannerligen att bedia och åkalla, dhet hans Gudomelige mildheet
så wårt käre Fädernesland som heela Christenheten medh en godh,
säker, ährligh och almän fredi) wälsigna wille, och bortaga dhet straff
som Christenheten och Fäderneslandet och enkannerligen Tyskland
haffner länge warit plågat medh. Effter som alle Menniskelige medell
och rådh der till aff H.nes Kongl. M.t äre anwände och ännu
brukas skole; Likwäl medan fiendens macht och list, iempte hans
seedwanlige procedere nogsampt är kunnigt, huruledes alle hans
rådslagh gå der oppå vth, att förblinda verlden, annat säya och synas,
annat tänckia och göra Serdeles alt effter tillfällen och lyckones
lopp att styra och wända, så att man icke tor bvggia på sådane
hopp, vthan nödgas att iämpte fredztractaterne fatta således
Krigzwäsendet, att dhet må kunna stå förmedelst Gudz nådige tilhielp
oprätt, och på bägge vthslagen aff Krijgh så wäl som freden,
föhras medh krafft, in till dess att freden sluten och stadfäst är.
Ty såsom detta är dhet rätte och endeste medell att beweka fienden
till fredelige tanckar, när han seer sine saker icke vthan fahra
och beswär ståå, och wederparten wara till bägge wederreda; Altså
der man annorlunda medh saken omgås, skall icke allenest kri
get
löpa kräffuete gången, men sielffue fredztractaten falla i brunnen,
och alt gott hopp bliffua förtaget. På dhet man nu må kunna
desse extremiteter och fahrligheter vndwijka, är aff nöden att man
är på Krigsfolckedz försterckning betänckt förmedelst vthskrifning,
på dhet så wäl vndsättning hädan effter till arméen som och Rijk
-
•lanuari.
247
zéns wärn och lörswar på alle Menniskelige händelser deste bättre
och fastare anställas och förrättas kan; Hwilket endoch dhet Ständerne
fuller är beswärligit och H.nes Kongl. M.t dem gärna medh
förskonte, likwäl tiltroor H.nes Kongl. M.t dheres troheet och kärleek
till H.s K. M.t, Fäderneslandet och sigh sielffue att dhe betänckia
denne ovndwijkelige nöden, och sådan börda för alles dheres
wälfärd skuldh gärna och godwilligen draga, och sigh har oppå
effter H.nes Kongl. M.ts tillförsicht vnderdånigst förklara wele.
5. Effter och icke allenest folck, vthan och medell i penninger,
ammunition och allehanda victualier wele behöffuas till Garnisonernes
vppehälie, Krigzfolckedz sterckning och vnderholdh, så och
contentement, och allehanda andre Krigznödtorffter, Så will icke
mindre wara aff nöden att Ständerne emellan sigh öffuerlägge,
hwadh Rijkzens tartf kräffuer och dem kan mögeligit wara att göra
och komma till wäga, på dhet icke alt aff medellösheet må förfalla,
och dhe som anten Regeringen förestå, eller dhe som kriget
föra, aff w>ahnhopp låta falla sakerne, och att kriget således motte
falla in på Rijkzens grentzer, till störste Vndersåternes olägenheet,
fahra, förtryck och Vndergång, då man dhet som nu medh en ringa
ting är att hielpa, icke medh alle Vndersåternes förmögenheet skall
kunna sättia till rätta igen. Hwarföre ehuru detta kan nu haffua
sitt beswär, effter som dhet icke annorledes i warande kriget kan
komma, Så will H.nes Kongl. M.t sigh doch till Stenderne allernådigst
och wist försij, att dhe H.nes Kongl. M.t och Fäderneslandet
vnder armarna gripandes, alt wäl öffuerläggiandes och sigh emot
H.nes Kongl. M.t vnderdånigst och godwilligst förklarandes warde.
Och tilltroor H.nes K. M.t samptlige Ständerne att dhe så denne
punct om hielpen som den förre om vthskriffningen altså hoossigh
öffuerläggia, och sigh om sätt och wägar föreena, att alt vndersleeff
må kunna förtagas, och H.s K. M.t och Rijkedt nödtorfteligen vndsatt
warda. Hesse äre etc.
Bil. B.
Vpå Hennes Kong.e May.tz wår allernådigeste Drottningz öfwerlefrerade
Proposition. Är detta Adelens och Ridderskapssens wälmeente
Swar och betenckiande. Actum Stockholm den 22. Januarj
Åhr 1642.
Af hwad högwichtige Orssaker H:s K: M:t wår Allernådigeste
vttkohrede Drottning och åå It:s Kong: M:tz w-egner den Högloflige
Konungzlige Regeringen hafwa nödigt funnidt denna wälbegynte
Rikzdag ock Allmenne Mothe här i Stockholm att beramma och
248
1(542
holla, See och förninune Wj al H:s K: M:tz Proposition, .1 dett
H:nes K: M:t först nådigst vttföhrligen Optecker Oss tillståndet opå
dett långwariga krigzwäsendett vtj Tysehland, J synderhet hwad
som är passerat seden wi sidst wore församhlede vtj Nyköping;
Huruledes General Feltt Marskalken Salig Herr Johan Banner, alltt
ifrån den tiden med stoor försichtighett hafwer fördt Kriget vtj
Keissarens egne Arfländer ifrån den Ena Ortten till den andra, så
att sielfwa Krijgz beswären och hwad mehra olägenheter kriget med
sig föhrer, halner hengdtt dem sielfwa öfwer hufwudet, och således
alletidh giordt Fijenden ett Manligit inottstånd, så att han inthett
merkeligit i denna warende tijdh hafwer kunnet företaga eller honom
eller hans Vnderhafwende armeer någet Afbreck giöra, ehuru
månge Krigz Generaler och mechtige armeer Keissaren på en ock
annan Ort hafuer samblat och hracht på behnen, så lenge Gud den
Aldrahögste Feltt Marskalken widh helssan ock god disposition oppehölt.
Men seden Gudh igenom sijn gudomlige Försyn, kastade
på honom en dödelig siukdom, ock han merckte att hans tijdh
war kommen, hafwer han för sijn dödelige afgång, recommenderat
Krijgzwäsendet sina vnderhafwende General Majorer; Hwilka ochså
Jyckeligenn hafwa oppehollidt den mechtiga Fienden, att han icke
hafuer kunnat tillfoga wår Krigzmacht någen skada; Till så lenge
H:s K: M:t hafuer i hanss ställe och dem andre till en Förman
forttskickat den Welborne H: Lindorm Torstensson för en General
Feltt Marskalk som månge Ahr bortåth hawer Verserat vthj detta
Kriget och Fiendens jllistighet nogsaiript är kunnigt som ock weet
och kenner sine vnderhafwende Officerers humeur och Choragie,
att han dem deste beltre kan Commendera och till sijn devoir
holla: Hwilken ock så snart han är öfwerkommen till Tyscldand,
tagit tili sig dett Krigzfolket i Sommarsse här ginge vthur Riket
så ock tagit någre troupper vthur Guarnisonerne, och gånget dermed
öfuer Elfwen att coniungera sig med sielfwa krigzmachten,
den han och wid gott wälstånd hafuer funnidt dem widige giort
med de store Medel H:s K: M:t der till hafwa förordnat, så att
dhe äre benägne för H:s K: M:t Fädernesslandet och wära Bundzförwantter
at hafwa Ospart Lijf och blodh.
För hwilket Wj allenast hafwa Orssak att tacka den Aldrahögsta
Gudh, såm så nådeligen hafuer oppehållit och bewarat sielfwa
armeen för fiendens många Onda Anslag och förehafwende Han
Wärdiges och lörlähne wår General Feltt Marskalk helssa och
Sundhet såssorn och gifwa honom gode Rådh att han detta beswärliga
Kriget till en Önskelig Ända må vttföhra, att Wj den Edla
freden en gång motte Nåå och erholla.
Januari.
249
Dernest wele Bid: och Adelen hafwa H:s K: M:t och den Höglollige
Konungi: Regeringen på dett vnderdånigste Ödhmiukeligen
hafwa betacket för dett H:s K: M:t derhoos optecker och Communicerer
Oss j den Andra Puncten huru med Fredztractaten vtj Tysehland
före wetter, särdeles huru Keijsaren och de församhlede Ständer
vtj Regensburg igenom skrifuelsser hafwa förklarat sig, att de Någorlunda
hafwa fattat ett opsåth at willia tractera med oss och andra
interesserede och Nampngifwidt några wissa Orter såssom ock
determinerat en wiss tijd när samma tractat skall kunna anstellas.
Deremot hahr H:s K: M:t till att förtaga all hinder hoos Oss Afferdat
och änn Ytterligere alferda will sine Fullmechtige Commiss:
der benn, att wara tillstädes (Invar sådant wore dehres alfwar).
Och såssom Ridderskapet och Adelen vtj de förre Rikzdager, alletid
hafwa Anhollidt, såssom och ännu hermed vnderdånigst sökie,
att H:s K: M:t och åå dess wegner den Hogl: Konungzl: Regeringen,
de wele sig j lika motto denna saak w7ara befaldat, att der
Möyeligit wore och kunde med reputation erholles att denna Fredz
tractat motte winna sijn lyckelige fortgång: Och på dett fienden
icke må få någen Rettmätig Orsak oss j någen motto att beschylla,
likasom wj icke wrore redebogne eller åstundade någen
Fred, att H:s K: M:t och Aå dess Wegner den Hogl: Konngzlige
Regeringen tektes wille låta befahla sine Commiss: der vthe. at
dhe ingen tijdh eller occassion wele låta gå förbj att denna tractat
jw måtte winna en lyckelig framgång så ock en Önskelig vttgång.
Den 3:ie Puncten belangende, vthj Huilken H:s K: M:t vnderretter
Oss om dhe Aliancer och förbund H:s K: M:t med Fremmande
Konunger Furster och Republiquer seden sidste Rikzdag holtz
hafuer låtidt opretta och förnya till Fädernesslandzens wälstånd,
Krigetz vttföhrende och till commerciernes forttsettiande: Hwilka
Höga Kongeliga Omwårdning och dragande Omssorg för Fädernesslandet
och dett gemena bestå bäfwe Wj Hennes K: M:t på det vnderdånigste
att betaeke; helst när wj efltertenckie dett förbund som
med Konungen j Franckrike hafw'er warit vprettadt; J dett han
som en Förbundz Förwant vthj detta beswärliga Kriget, hafuer
giort Fienden och de Iveiserske ett stoort afbreck, att dhe sina consilia
i många motto hafuer most förandra: Hwar ock Neutraliteten
med Churfursten af Brandenburg wore rettelig meent, och af honom
kunde ratificeres, skulle dett wara sielfwa Pommerlandet,
och de Orter här nedre widh Siösijdan till en merkelig lijsa och säkerhet:
Seden när Wj ock öfwerwäga hwad fohrdel med tiden
kan föllia af dett förbund som af Portugal och de General Herrar
250
1642
Stater i Holland äro oprettade, serdeles orri sielfwa Saltthandelen,
så och andra Wahrur som Wj af första handen kunde hafwa,
skulle handelen här j Rikett merkeligen tilltaga till alla Ståndz
Nytto och förkofring Önskandes att sådane vprettad ■ Förbund och
Aiiancer motte wara ingångne och sluttne till H:s K: M:t och Fädernesslandzens
säkerhett. Med ödhmiuk Anhollende att den Högh.
Konng: Regeringen med Rikzens Rådh icke wele tröttes eller opgifwes
wid denna beswärliga Regementz bördan, vthan alletidh
fatta och holla H:s K: M:t wår allernådigeste vttkohrede Drottning
vnder Armerna, att alle saker så motte vttföhras och förestås, att
dett motte lända Gudh den alldrahögste till Ähra, H:s K: M:t till
högt beröm och Fädernesslandet med dess trogne vndersåtere till
Welferd fredh och Rolighetn
Till dett Fierde Hwar nu dhe Keisserske icke wille lenckia
sigh till någen ändtlig tractat eller fohre med någet Alfwar till någen
reputerlig fredz afhandling; då är alf nöden att Wj giöra oss
beredd till att fortsettia Kriget emot honom på dett krafftigeste,
till hwilkett will behöfwes ett stoort Antal Krigzfolk, Hwartill wj
här j Riket inthett annat medell hafwa dett at vpbringa, vthan
igenom vttskrifning. Ändock Ridderskapet och Adelen fuller hade
lefwat vthj den förhopningen, att seden dhe sidst twenne vttlofwede
Nembninger och holdne Vttschrifninger, skole någet hafwa förslagett
at wäre Landbönder för denna gången skole för vttsehrifningen
blifwitt forskonte: Men när wi see på sielfwe tillståndet vthj Tyschland,
så ock sielfwe armeens TarfT, synes wara oundwikeligitt,
vthan att Krigzfolk motte vpbringas och förskaffas. Dy hafwe Wi
ock tagitt denna punct vthj ett skyldplichtigt öfwerwägande, ock i
ingenn motto welet vndraga Oss vthj detta fallett vthan godwilleligen
wele komma Cronon vthj denna beswärliga tiden till hielp och
Vndsettning, och fördenschuld lofwe, att af alle Ridderskapssens
och Adelens Tiugw Frelseshemman eller gårder, dett warj sig heela,
halfwa, Fierdedehls eller mindre ock giöra Adelssmannen Skatt och
Vttlagor, så jnnan som vth om Råå och röör belägne, Vttgilwa
En dugelig karl till knecht, emott hwar Tyo Skatt och Crono
Hemman, Och dett för tw Åhr tillgiörendes. Men der Gud den
Aldrahögste j medier tijdh sakerne så dirigerade, att dett till en
reputerlig Fred kunde komma, Att då wäre Landbönder med dett
sidste Ährs Vttnembning motte blifwa förskontte. Och när b:te
knecht blifwer framstelt och af Commissarierne god Erkend och
krigz officererne i händer Lefrerat, densamme Adelssman warj
seden frj för allt efftertaal, omolesterat Såssom och att wåra enskylte
Tiänare som dageligen giöra Hussbondens Arbete och be
-
Januari.
251
sittia Adelssmannsens Torp måge wara befryade, sampt Nybygge ock
Ödesshemmen, som alldeles liggia Ode och Adelssmannen ingen
Rettigheet af hafwer ey heller härunder må förstås eller ock reknadt
warda, förr änn dhe dehres Laglige frihetz Ahr hafwa vttsuttidt
och warda skattlagde.
Till dett Sidsta, Effter nu till sielfwa Krigets vttföhrandet,
sompt till Guarnisonernes försörgning, sompt till ammunitions och
Victualies vpbringande, högeligen fordrer at en penninge hielp motte
vpbringes; derföre hafwe wj och taget denne punct vtj ett noga
betenkiande, effter som tiden det ock högeligen fordrer; Helst wj
förnimme, att den wahnlige Boskapzhielpen, som här till hafwer
waritt bewilliat och vttgångne till krigetz forttsettiande för dhe
månge vnderslef hoos En och annan deremot vptenckias, icke någet
synnerligitt hafwer welet förslå; Så att wj derigenom äre wordne
förorssakede, at optenkia och föreslå några andra Medel, som Cronon
wore bettre tient med och richtigere kunde vttgå, och j det
fallett icke så noga welet see på wårt egett interesse eller wåra
welfångna Privilegier, vthan fast mehra låtidt oss warda om H:s
K: M:tz och alles wår Welferd: Och tillseya alttsså Wj af Ridderskapet
och Adelen hermed för Ofwanbemelte Boskapz hielp, att
wåra Landbönder som besittia En Heel gård gifwe till Grönan En
daler Sölfmynt, eller twå daler Kopper penninger. En Half gård,
halfpartten mindre, och ett fierdedehls hemman En Mark hwitt
mynt eller en half DL kopparmynt, Och seden ett Ottondehls
Frelsseshemman half partten mindre, Aldehles reknat halfpartten
emot Skat och Crono hemman, och detta också på twenne Ähr
tillgiörendes. Vti den wisse förhopning, effter vthj denne penninge
hielp inga Vnderslef skole kunna vptenkias, dett ett merkeligitt
skall förslå. Med Ödhmiuk anhollende, att denna Ridderskapssens
och Adelens friwillige bewillning och Cedering, vthj denna och den
förra puncten, icke må dragas Oss eller wäre effterkommande eller
ock wåra welfångna Privilegier nu eller i framtiden till någet
praiuditium eller förfång.
Förhoppandes at thetta theres Swar af Hennes Kong.e M.tt
med Nåder ansedt warder, Och at Hennes Kong.e M.tt och Äå
dess Wegnar den Högloflige Konungzlige Regeringen och samptlige
Rykzens Rådh, wele sig detta Ståndet till dett bestå wara recom*
menderat
Vppå samptlige Ridderskapsens Wägnar
Erich Gyllenstierna
pro tempore LandtMarskalk.
252
1642
Bil. C.
Puncter Som Kongl. May:tt wår allernädigste Drottning!) acliter
nvttige och nödige för Kickssens och alle dess trogne Jnbyggiares
wällferd sköldh att vptagas, betenckias och berådslås afl' Ricksens
Ständer här församblade, medh allernådigste begäran, att dee
sine rådsamme betänckiande Hen: K: M:t deröfwer yptäckia och
sedan j executionen allt troget biståndh göra wele.
1. Haffwer j förledne Tijder warit een allmän klagan och
stoort Landzbeswär, och eontinuerar ännu dageligen, att Landh och
Städer, enkannerligen den gemeene Man mycket beswäres medh
Gästningh och Skiutzning, och finne j sanningh att detta bes wäret
icke är det ringaste; enkannerligen trycker det dee Landzändar
som störste Sträckwägerne löpa igenom, så att mången sätter meera
genom gästningh till om åhret än alle hans vtlagor wisse och owisse
sigh bedraga, och när bonden skall bruka sin åker och Engh, är
Hesten j Skiutzningh eller ock genom Skiutzferd tillförne förderfwader
eller afriden, j den staden att där Bonden derföre worefrij,
kunde han stella sin näringh deste husligere och effter förmågan
an, och bruka sin åker deste bättre. Twert emot kunne icke alle
reesor och försslor j Landet skaffas af, för Ricksens ährender och
tarfwer skuldh; för handell och wandell skuldh: för hwars och
eens enskyllte nödtorffter, umgänge och andre sådanne orsaker
skuldh. Nu hafwre framfarne Konunger så wäl medh Rickssens
Rådh eenskyllt, som medh Riksens Ständer samfällt, esomoftast
öfwerlagdt detta ährendet, och winlagdt sigh till det högsta, att
finna der rådh och bötter oppå; vnderstundom på ett, vnderstundoin
på annat sätt, och H:s K: M:tz Salige högtährade K. herr Fader
(högberömmeligest i åminnelsse) låtet deröfwer gå vt sine wälbetänckte
Placater, och dem een och annan gång förnyat; och ändoch
då och då någon lijsa kan wara erhållen för Allmogen; Lijkwäl äre
samme ordninger och Placater åter wedh tillfälle och något Rickssens
anstötande beswär, blefne öfuerträdde och rifne, så att den
gode intention är intet lijtet förwirrad w7orden. Det kunne fuller
synas warafåfengt att arbeta derpå, effter alle förrige rådslagh intet
bäfwe welat gälla; Män alldenstund!) beswären af åtskillige tillfällen
dageligen tillwexa, månge Byar och Sochner blifwe deröfw'er öde,
och Rikssens inbyggiare så högt är der å läget; Så finner Hen:
K: M:t icke godt att låta falla dee tanckar, vtan mycket meera vpäggad
af sine förfaders exempel, så ock sin och till Fäderneslandet
och sine trogne vndersåtere bärande nådige benägenheet, sökia alle
medel och wägar att afhjelpa sådan oreeda medh Ständernes gode
Januari.
253
rådh och biståndh. Det kommer vnderstundom, att det sigh den
eene tijden för åtskillige orsaker skuldh intet göra låter, det låter
sigh giöra den andre; Och moste Höge Offwerhetenes så wäl som
Ständernes omsorg öfwer Fäderneslandsens wällferdh intet stutsa
eller heelt leggias bort, för det att difficulteter falla in och hindra
wärcket på någon tidh. Hen: K: M:t begärer derföre allernådigst,
att Rikssens Ständer wele detta ährendet flijtigt öfwerleggia sin
emellan, och gifwa Hen: K: M:t sitt rådsamme betänckiande, på
hwadh sätt sådan oordentligt) Gästningh och Skiutzningh står till att
afskalfa, eller ock att lempa till tarfwen och mindste beswären.
. Man hafwer för detta ringa warit bekymbrad huru Skogerne
j Rijket handteredes. Ty aldenstundh Landet effter dess
storheet och widd icke är blefvet bygdt som det wäl kan och finnes
nyttigt till; Så är en stor del icke allenast onyttigh och stenig!),
män ock godh Jordh klefwen medh Skogh och Trää öfwerwuxen
och ödemarck lijk; Hwarföre man icke allenast för detta
hafuer fnnnet godt något att nvttia medh Swedielandh, och här
och där medh små torp intaget, vtan man hafuer också esomoftast
rnotwilligt wijs och af åtskillige tillfällen slept Skogzellden loos,
och afbrändt och förödt hela store Skogerne och faldt Trän j Bråttor,
så att mycken ståtteligh kostbar Skogh till Masteträä, bielckar,
Timber, Spiror etc. så wäl som Eckeskog!) är förderfwadt och till
intet giordt wordet, vtan någon nepst elier bothe. Så är ock nu
een sådan otalig hop medh Sågequarnar anrättade, icke allenast
långt bortt, vtan också på dee bäst belägne Orttar. att lijtet till
Wedh, män altz intet till store och byggningz Trä finnes igen. Och
ändoch sådant för detta kan liafwa halft sitt efftertänckiande, meera
på den ena orten än den andre, Män så hahr det doch sompt
medh Swedielandh och Sågequarnar, sompt medh nye Torppestellen
hafft sin nytta, aldenstundh Skogen doch stod!) och ruttnade neder,
och mareken blef obrukad: Så ock Skogzeldh fuller giordt skada,
doch för Skogens myckenhetz skuldh icke kommet så mycket till
afsacknadt. Nu äre tijderne råkade vtj ett annat lagh; sadan Gudh
den aldrehögste hafwer mildeligen täckts att vptäckia och vtwijsa
så månge öfwerflödige kostelige Bergwärck af åtskillig!) Malm, Silfwer,
Koppar, Jern, Stål, Swafwel, Alun, Victriol, och det fast j
alle Rickssens Landskap, enkannerligen j Vpland, Wessmannelandh,
Dalerne, Näriekie, Wermeland!), Sudermannelandh, Östergötland!)
och Småland!); Så ock j Norlanden och nu j Finland!), att icke
Mallin, män folck felar det att bringia till nytta; Förutan det är
igenom Hen: K: M:tz Högstährade Sal. K. Herr faders försichtighet
och flijt, icke vtan stoor omkostnad Gårmackerijn, Messingz
-
254
1642
bruken, Jernhambrar, och allahanda Jernsmide hijt in j Riket
bracht, och alltsedan medh flijt påökt och förbättradt wordne, så
att månge Ökner och Ödeslandh äre vptagne och bebygde; Månge
Strömmar som förr lågo öde, betimbrade, medh Hambrar besatte
och nyttige giorde. Och blifwe altså nu Skogerne som förr lågo
onyttige och ruttnade bort, nu alle till Bergwercken anwände, j
Kohl brände och till Massvngner, Smeltthyttor, Messingz Vgner,
Koppar- och Jernhambrar, och annat slijkt förde och förbrukade,
till Uickssens j gemeen, så wäl som Landz och Städers merckelige
tillwext och förkoflringh. Elller som sådanne Bruuk dageligen dagz
tilltaga och tillwexa, Grönön hafwer sitt förnembste styrckio atif,
och handel och wandel j Riket jempte Landzmannen, sin bäste
grundh, nähring och bärningh, så ock nödtorfflige peningh ali'.
Ey är heller till att twifla, Vtan att det ju genom Gudz wällsignelsse
skall hafwa bättre framgångh och åhrligen tillökas, medh
mindre något feel på Wedh och Kohl infaller, och dess lopp stutzar.
Dee Landska|) som ännu icke hafwe Bergwerck, dee hafwe
lick wäl gode licknelsser till att få dem; och hwar annat feelar, så
feelar doch icke Strömmar och lägenheter att bvggia Messingz och
Kopparhambrar iempte Jernhambrar och Smedior vtj, så att dee
icke mindre hafwe orsak att taga sine Skoger j acht än dee andre.
Förutan det att genom denne oachtsamheten är Riket snart af
gode Master och annat bvggningz timber och wärcke, så förblottat,
att det, som tillförende öfwerllödde, nu neppligen hafwer sin egen
nödtorfft, och mindre hereflter skall behålla, om det icke j tijdh
förekornmes: Derigenom hwadh afslagh på Seglatzen och Handelen
will föllia, och hwadh det elliest kan förorsaka för olägenheet
hemma j Hushållen, det kan hwar Landz och Stadz förståndig
man dömma. Edler nu heela Rijket och alle dess trogne inbvggiare
af högre och lägre Ståndli hafue så stort interesse derutj, att
Bergwercken icke tage skada eller förringias, och meera att icke
heelt förderfwas och vndergå; jtem att Skepz Timmeragen och
Seglatzen icke förmindskas vtan edler möyeligheet förbättras och
tillwexer; Och fördenskuldh medh all skäl böre sij och gifwa acht
deroppå, att Skogen, såsom ett fundament till Bergwercken, till
Skepz- och annan byggningh, Wedh, Kohl etc. ju motte förmedelst
gode Ordninger j tijdh och för än det tryter, bewaras, behollas
och ifrån vtödelsen conserveras. Derföre hafwer Hen: K: M:t funnet
synnerlig nödigt att öfwerleggia detta med Rikzens Ständer, och
fordra derutinnan, såsom j en sak som allom angår, deres gode
radh och bijståndh, att behålla det som är behollet; afskadä det
som förorsakar förderfwet: och det som härtill kan wara förgiordt
Januari.
255
och förseedt, att winna medh tijden till rätta igen. Eenkannerligen
att Swedielanden afskaffes, Sågeqwarnerne modereres, den som
Skogzelden vtslepper, skarpt strades och vtan försyn: Nybygde
Torp syntes, och dee som anten icke hade torlllig åker och Engs
lägenhet, eller läge Bergzlagerne förnär, eller gore j Timber- och
Masteskogar stor skada, vtrifwes och inge nye Torp vtan edler
Laglig ransackning bygdes; och att sidst wedh Bergzlagerne een
Ordning j högget blefwe giord och författad, att det kunde hafwa
tijdh att wexa igen, och således Skogerne iempte Bergen blifwa
ewerdeligen. Där nu desse före:ne medel rätt blifwe behiertade
och lättade såsom sigh bör, Så hafwer Riket, wårt K: Fäderneslandh,
och alle dess trogne inbyggiare, nest Gudli att förwändta
en merckelig förkofringh; Män der detta skulle försummas, är
skadan annorlunda intet att wärdera, än för ett stort Nähringz
hinder och förderlf, så ock Riksens inkompsters förmindskelsse,
och icke att merckia, för än skadan är oboteligh. Hwarföre, och
såsom Hen: K: M:t sielf mycket hahr på bother werit betänckt,
alltså recommenderar Hen: K: M:t detsamma åt Rikzens Stender,
etc.
3. Man förnimmer också åhr ifrån åhr en mäcktigh stor afsacknad
på Eckeskogh och annan bärande trä, så att der man för
detta hafwer halft fast allestädes ett öfwerflödh till eget behof,
och kunnadt vndsettia fremmande landh medh, icke vtan inbyggiernes
merckliga nytta och lörkofring j handel och wandel, män nu
på allahanda Eckewircke till Husbehofwet hafwer merckeligit feel,
serdeles moste mest allt det Eckewircke som till Cronones Skepz
flotta behöfwes, köpas Vtrijkes, och är till befahra, att om icke
böter skatfes j tijdh, Riket deropå skall elller någon tijdh lijda
stoor skada och afbräck, så wäl som köpmanne Seglationen mycket
försummas och förmindskas, til en merckelig afsacknad för alle
Rikzens inbyggiare j åtskillige måtto. Lijka så bäfwer det sigh
medh Book och annan bärande Trä j åtskillige Laridzändar. Nu
bäfwer fuller Sweriges Lagh och för detta vtgångne Placater så j
fordom dagar som sedermeere, derutinnan till en del helssesambligen
föreseedt och förordnat att inge bärande Trä huggas och
förödas måge, weder booth. Män såsom detta nu till en deel är
gånget vtj een o walina och icke stort meera tages j acht, och
blifwer fast allmänneligen öfwerträdt, och det vnder åtskillige prajtexter
och på åtskillige sätt och wijs. Så kommer ock det dertill,
att Trään som allt annat af åhren förålldras, och när dee begynna
taga rotha till sigh, blifwe dee på sidstonne till intet annat
nyttige än att brännas; Och förgås alltså Eck- och Bökeskogerne
256
1642
sanipt andre bärande Trä Hwar dee än kunde klådige händer
vndgå, af sigh sielfwe, att man på sidstonne neppligen weet,
myket mindre frambdeles skall kunna weta om der Eck- och
Böökeskogh eller bärande Trää städt hafwer. Lijkwäl är Rijket
merckeligen der å läget att detta medh godh råd och resolution
blifwer hulpedt och rättadt, så att hwarcken den bärande Skogen
af motwillighet förödes, eller af ållder förderfwas och görs onyttig,
och det som medh skäl afhugges åter blifwer förnyat igen, och
Skogerne wedh macht hålldne. Dertill Hen: K: M:t finner intet
bättre radh än att Lagen och Stadgarne vpreppas och strenges
emot dem som egenwilligt och vtan hafwande rätt hugge bärande
Trä, serdeles Eck, böök, Appel etc. neder. Sedan att den som
wille hugga något bärande Trää omkull, till sitt hehof, handå, om
Träädt står på Kyrkio- Skatta- eller Crono Jordh, eller på Allmänningz
marck och Jordh, medh Kongens tillförordnade Embetzmäns
weetskap och samtyckio, etfter föregångne ordentlige
Syn och ransackningh: Eller om det står på frellssesjordh,
medh jordägandens eens eller fleres, etfter som dee äga j by,
wettskap och samtyckio, samme bärande Trä ett eller (lere
afhugger; Män för än det skeer och tillätes, han då plandterar
j samme staden igen Tijo vnge Trä af samma slaget, och
bär för dem sorg så längie dee blifwe så stoore och stareke att
dee för Boskapen äre försäckrade; Och att deröfwer hålles strengeligen
handh. Således skulle Skogerne kunna hållas wedh macht,
och Trään för än dee förålldras och blifwe onyttige, nyttias vtan
afsacknad, och Riket sampt Effterkommenderne j framtiden hafwa
ölwerflödh till Skepzbygge och annan nödtortft, Hwilcket så mycket
meera för Oss är att taga j acht, såsom wår Eck, den här j
landet wexer, långt öfwergår medh starck- och stadigheet all annan
Eckeskogh wedh Östersiön och flerestädes. Hwilcket allt
Ständerne wele etc.
4. Jbland andre feel som Riket hafwer och gör Landet så j
gemeen, som hwar och een särdeles en stor skada, är den ringia
quantitet af Humbla som här faller j Landet: Ty etTter Gudh och
naturen icke hafwer welat låta wexa Win bär j Riket, vtan således
skickat allt, att j samme staden moste hos Oss brukas öhl,
och der till behöfwes ibland annat, Humble, och dette så allmänt,
att intet hus j Landet så ringia är, som icke något deraf till sitt
behof, kräfwer; Hwaraf föllier att mädan icke hos Oss sielfwe så
mycken Humbla bygges, som Rikzens inbyggiares tarf!' kräfwer;
Så moste medh stor quantitet densamme införas vtur fremmande
Landh, och stegras vnderstundom så högt wedh nödfall, såsom
Januari.
257
eendeles nu skeer, att neppligen någon finnes som den förmå till
sigh köpa. Så föllier ock den olägenheten deraf, att sådan stor
quantitet Humbla som inkommer, drager vtur Riket en osägelig
summa penninger eller andre ädle Wahror, som Koppar och Jern,
och förswagar Rijket och dess inbyggiare, och deres wälförwerfwade
Bikedominar och medel. Nu moste sådant fuller lijdas vtj
de Wahror som genom Gudz förordningh här hoos Oss intet
wexa; Män det som genom Menniskligit förståndh och arbete är
till att bota och erhålla, Sådant tillstår först en Christeligh Offwerlieet,
och sedan Landzens trogne inbyggiare att bättra och hielpa.
Nu är witterligit och oemotsägeligit, att Humblan wexer här mestedeels
öfwerallt j Landet, så godh och ympnig som någor annorstädes,
allenast att den medh flijt bearbetades och medh förnufft
handteerades, edler som man sijr hwadh nytta dee göra som sigh
derom winleggia. Ahr derföre af nöden, att Adelen och Presterskapedt
wedh sine gärder det något llijtigere toge j acht; att hwar
Bonde och Boman på Landzbögden förplichtades dertill, särdeles
att Borgerskapedt, enkannerligen j Landz Städerna läthe sigh det
wara en synnerligh nähringh j gemeen; Män att eenkannerligen Städernes
Magistrater j hwar Stadh tillordnade ett wist Gille Borgare
som anrättade och bearbetade stareke och store Humblegårder och
födde sigh dermed!), vplåtandes dem dertill beqvemb jordh emot en
wiss Skatt åhrligen till Staden, Effter som detta allt bättre och
medh meera omständigheter kunde blifwa beskrifwet. Hen: K:
M:t är fördenskuldh allernådigst begärandes, att Ständerna etc.
5. Denne det förledne åhrs igenom Gudz faderlige försyn vndfångne
Misswext, och deraf så wäl som ock desslijke befahrende
vndersåternes och sielfwe Rickssens skada och olägenheet, förorsaker
Hen: K: M:t att bära åhåga och omsorgh, huruledes Landzens
inbyggiere måge för hungersnödh befrijas, och icke nu allenast,
vtan ock i framtijden bewaras emot sådana infälle, så wijda
mennisklig förståndh och omsorgh kan finna platz; Nu är det wist,
att sådanne Misswexter och oåhr för intet annat äre att skatta än
för Gudz stral!' Oss påsändt för wäre begångne Synder skuldh;
och fördenskuldh förnembligest moste afhielpas medh ödmiuk afbön
till Gudh och ett Christeligit Lefwerne; Så ändoch detta så j sigh
siellf är; Lijkwäl är det intet för det ringaste Syndestraff j ett
Landh och Itijke att skatta, när Gudh anten intet gifwer heller
ock förtager dee radh derigenom sådanne olyckor kunne affskafias
eller ju lindras. Hwarföre ock skäligt är, att man etTter andre
Rijkers och Regementers, som ock medh misswext icke mindre atT
heeta, än wårt Landh afl' Köldh blifwe esomofftast anfechtade,
Hl. 17
258
1642
exempel, tenckie på medel att vndsättia j tijdli Rickssens inbyggiares
feel; Hwilket intet bättre kunde skee än att man vprättade gode
Kornhuus j alle Landzäridar, enkannerligen Norlanden, Bergzlagerne
och på de orter som längst äre aflägne och a (T frost esomofltest
bli Iwa antastade; att Man vtur kornhusen j nödz tijdh för ett skäligt
prijs kunde vndsättia den torfTtige till Lifsmedell och vtsäde,
och såleedes till en godh del förekomma att icke Säden allt lör högt
stegrades af girige Menniskiors begärlighet, och att icke flere oåhr
föllie på Invar andre, så mycket sådant sigh medh Menniskligit förnuft
afwäria låter. Ständerne wele fördenskull) etc.
6. EfTter ock Tiggerijt nu på någre åhr förmycket täger öfwerhanden,
och drager medh sigh lättia och orkelösheet, derigenom
dee fromme och son) sigh ährligen medh Gudi) och deres arbete
nähra wele, blifwe beswärade; Seden gils dermed tillfälle till alle
odygder, låå födas vpp till ehrlige konster och Handewärck, och
störste delen afl' dem på sidstonne till straff och olyckor, Ricket och
Regementet till last och deres egne förwandter till sårgh och tunga:
Deremot finnes mången elendigh Menniskia, sorn för siukdom, ålder,
olycko sköldh, intet kan föda sigh sielf, vtan moste till en
deel af Offwerbeeten, till een del igenom Gudfruchtige Menniskiors
medlidande hullpne warda. Så ändoch Landh och Städer temmeligen
äre medh Ilospitaler försedde, och Hen: K: M:t ännu will
bära ytterligere sårgh derföre, så mycket denne beswärlige Tijden
tillåter; Lijkwäi mädan icke allt ex publico kan vtstås, och mycket
annat derhos faller j betänckiande som ordnas och stadgas will
att hålla Vngdommen och den helbregda ifrån lättia och odygd till
arbete och redeligh nii ringh; såsom särdeles är, att wiss ordning görs
öfwer dee Huslättige på Landet, och hwem och huruwijda de må
sökia hjelp hos androm, så ock j hwadh fall? Sedan huru de måge
bewijsa sitt förlofl och skääl att tiggia? Hwar dee måge wistas?
och huru wijda dee sigh måge begifwa vtur deres hemwist att tiggia?
Och annat sådant meera som j detta fallet will öfwerwägas
och förordnas, dem sielfwe till rättelsse, och Öflfwerhetenes Embetsman,
så wäl som Presterskapedt till regel och rättesnöre. Hwarföre,
pa det Landet icke må vpfvllas medh Tiggiare, Skalckar, och
Bofwar, vtan fast heller folcket till idkesamhet, arbete och dygdh,
blifwa vplödt, och den torflftige icke förlåten; Då will Hen: K: M:t
härmed!) Rikssens Ständer allernådigst hafwa påmindt, att de etc.
Desse äre nu dee ährenden som Hen: K: Maij:tt bäfwer achtat
för denne reesan nödige att taga j rådslagh med Rickssens Ständer,
finnandes dem sådanne, att dee icke kunna försummas eller
förgätas vtan Rickssens och dess Inbyggiares merckelige afsacknad
Januari.
259
och skada, någon nu, män enkannerligen j frambtijden. Fleere kunne
fuller finnas intet af mindre wichtigheet; Män så låter sigh icke
allt tiilijka giöra, och äre desse sådanne saker som alle man tryckia,
och Hen: K: M:t afT sin till sine trogna vndersåtere dragande
nådige benägenheet och affection gerna sijr bothadhe och afhullpne:
Jntet twiflandes att Rickssens Ständer medh samme åhåga sin och
Fäderneslandsens wällferdh, och hwadh till dess befremiande tjänar,
läte wara anlägen, Och fördenskuldh komma Hen: K: M:tt j
alle desse företalde articklar medh sine gode rådh till biståndh;
EfTter son) Hen: K: M:t dem altid medh nåder är oell blifwer bewågen.
Actum Stockholm den 22 Januarij A:o 1642.
Bil. D.
Vpå Hennes lvong:e May:tz wår allernådigeste vttkohrede Drotningz
yterinehra ölwerlefrerade Puricter; Ar detta Ridderskapetz och
Adelens sampt Krijgz befähletz vnderdånige Odhmiuke betenckiande.
Actum Stockholm den 3. Februarj 1642.
Hwad den första Puncten widkommer så äro derutinnan widlöfTteligen
införde alle de stoore beswär och tunga, som föllia och
tryckia den gemene Allmogen, som skeer igenom dett Oendeliga
Gestningen och skiussningen; Så at man holler Onödigt dem häråt
opreppa eller recitera; Hwilke i synderhet Adelens Landbönder
mehra änn andra moste förfahra och står till at beklaga af en hoop
Landz: och Fierdingzmän skeer, som mehra dem belasta änn Cronones
bönder, så at de förmedelst desse beswären inthet tillfyllest
kunna vttgiöra Adelssmannen sijn tillbörlige vttskylder, ock hwad
mehra skada dhe derigenom finna: Och dem till att förekomma
och afhjelpa, så ock alldehles at afskaffa, wore mehra änn Onscheligit
der man dett retta sättedt kunde påfinna, effter som desse
på månge åthskillige Mothén af Oss äro ventilerade: Men allt här
till, till ingen fullkomblig elfect kunnidt komma: Dock på dett Hennes
Kong:e May:tt; och åå dess Wegner den Högloflige konungzlige
Regeringen må see och förnimma Ridderskapetz och Adelens sampt
KrigzbefähletZ retta Alfwar, att dett motte komma till en ändtlig
execution. Är detta Ridderskapetz och Adelens sampt Krigzbelähletz
wälmeente betenckiande, att all Gestning och Skiussning alldehles
ophäfwes öfwer Heela Rjkett, förutan när Hennes Kong:e M:tt
rehser j Landet, då hielpe aller Allmogen der till, vthan någen exeption;
Såssom och när Krigzlolket antingen Regementz eller compagniedz
wijs tuga till Feltt heller komma derifrån; Att då Frelsses
bonden skiusse hwar tridie Rehsa emot hwar skatt och Crono,
2(50
1642
så jnnan som vthan om Fredzmilen belägne; Allenast Adelens Sätegårder,
ock hvvad på dess Råå och röör liggia, vndantagne, Och
sedan ehoo han och är hafvvj makt at taga någen omlegning hvarken
till Hest eller Maat: Och för detta beswäredz afhielpande, ock
lör donn rättighet Hennes Kong:e M:tt kan hafwa till Gestning och
skiussning, Wele Ridderskapet och Adelen med Krjgzbefählet wälwilleligen
komma Cronon till Vnderstödning, och tillseye att Adelens
Landbönder, skole vttgifwa för En heel gård Sex marker Sölfuer
mynt eller dess värde, och sedan proportionalier effter som Gårderne
äro ringa till, halfpartten mindre: Dock at härunder icke må
förstås wäre Gärder och Torp som liggia vnder Sätegårdernes Råå
och röör, Eij heller Nybygge och Ödesshemman, som icke giöra
Adelssmannen någen Skatt eller rettighet: Heller och dhe gärder, Wj
wäre gamble Tjänare fritt för dehres långlige tienst hafwa vndt at
besittia, icke må reknäs heller med meente warda: Och dett på Tw
Ahr tillgiörendes så lenge man kan pröfva, om det är Cronon Nyttigere
och Allmogen drägeligere, Ann den wahnlige Gestningen och
skiussningen.
Hvad den andra Puncten wedkommer som jnneholler om den
stoora skada Serdeles Bergzlagen och Dhe Nya Rergzbruken sorn
här och där j Riket påfinnes och Vptages. Taga af den oendelige
Swediehuggande och inånge Sågeqwarners vpsettiande, att Bergzbruken
med tiden icke så kunne forttsettias som dett sig bör; dertill
så blifva Skogerne så vtthugne, att Timber på många Ortter
icke fins till Bygning mycket mindre till skepzbehoff och andra
nödige Werck, att Man med tiden där detta länge skole på stå och
ingen Opsyn eller förbud skedde, skole dett lända alla Stånd här j
Riket till en obotelig skada. Så ehuruväl denna Punct af Ständerna
för detta och j synderhet på 1638. Ahrs Rijkzdag här j Stockholm
holtz är öfwerlagt som Wj gerna sago att denn kommer till
sijn elfect och fulbordan: Men efter som han är af stoor wichtigheet
och behöfwer tijdigt betenckiande, sökies yttermehre af sarnptlige
Ständerne, att denn änn widare öfwerwägades, att den skadan
Landet j gemen och sedan hvar och en j Synderhet deraf tager,
wele hielpa till att förekomma: Och effter den Höglollige Kongzliga
Regeringen bettre kunne see och wetha, hvars ock enss LandzOrts
lägenhet, huruvida man härutinnan skall procedera: Wele wj Ödhmiukeligen
hafwa den Högloflige Kongeliga Regeringen icke allenast
detta Ahrendet, Vthan den fölliande Punct om allahanda bärande
trääs fallande ock om dess plantering i staden igen, at stella deröfver
Order, att all tillstundande Afsaknad må förekommes, ock
hvad som kann wara på månge Orterjnrjtatt igen afhulpet warda:
Februari.
261
Hvarom Wj af Riddersk: och Adelen med Krigzbelählet wele bahra
åhåga, att desse både Puncter j ingen motto af Oss eller wära
Landbönder skole blifva missbrukede, vthan fast mehra Handhafde:
Och hwad i detta fallet härvtinnan kan wara skedt, wele wj dett
remediera och afhjelpa, så ock draga widere Omsorg så mycket
möyeligit skee kan, at all skada till Bergzbrukens och andra Nyttige
Wercks fortsettiande, häreffter sigh inthett skall förorssaka.
Dock att Ridderskapet och Adelen i Synderhet icke hermed motte
förtaget warda, på wäre egne enskvlte ägor sielfwa att vpsettia
allahanda werck eller ock rodia skog till Aker, Eng och Torp, der
sådane Marck funnes, vtan någons inquisition eller lörbudh:
Den Fierde puncten belangende Om Humble planteringen: Så
wore dett ett Nyttigt werck, här vtj wrårt käre Fädernessland, till
at afhielpa den dyrheten som sig förorssaker, att Wj Humblen ifrån
andra Fremmande Ortter med stoor myckenheet moste hempta ock
komma låta, som bär wäl kan planteras och vexa, Invar någen
flijt derom giordes: Derföre wele Ridderskapet och Adelen med
Krijgzbefählet taga denna Punct häreffter j bettre acht; Och wele
låta oss vårda såssom och tillholla wära Landbönder och Vnderhafwende,
att de hereffter skole winleggia sigh att leggia Humbla
och plantera Humblegårder till wäre Husshold, helst på dhe Ortter
sådantt best skee kan: Och hwar Presterskapet sampt Magistraten
j Landstäderne j god Acht toge, hwad i denna punct är infördt,
och seden tillholles Allmogen Aå Landet; at dhe effter Lagen och
Recesserne, satte Ahrligen så många Humblastänger effter dess innehold
eller mehra, skole med Tijden, så myken Humbla här
falla, at Landet sijn Nödtorlft nogsampt hafwa kunde, ock icke
behöfdes att hemptan ifrån Fremmande Orter som nu Ahrligen
Ahrs skeer.
Hwadh denn Fempte puncten widhkommer som jnneholler om
Kornhusen. Så wore dett Lofligit och berömligit och myckett
nyttigt, att sådan försorg skedde vthj nödfall, när hårde Ahr infölle,
att Man visste till de Orter sökia, der Man Sääd till kiöpz
kunde finna. Till hvilket will behöfwes ett stoort förrådh och
Adelens och Ridderskapet/ Landbönder vid denna beswärliga Tiden
icke förmå eller kunna någet widare contribuera; vtan hwar Hennes
Kong:e M:tt och åå dess W'egnar den Högloflige Kongelige Regeringen
täktes och funne Rådeligitt, Om icke en dehl af Kvrkio
tijenderne julades vtj desse Kornhusen, när någen Ympnog Ahrswext
skedde, och sedan Magistraten j Siöstäderne eflter andre wälbestältte
Respubliqver och Städer nogare Vpsicht hade, att icke all
262
1042
Spannemål om Höstetijdh så vttskepades sorn dett nu skeer, förr
ann Man kan merkia och see hwad Åhrswexten will giöra.
Hwad den Sidste Puncten belanger, Angående dett myckna
Tiggerijt, och den Lettian som sig deraf förorssaker öfwer Heela
Landet, huru dett motte afhielpes. Så hafwer Ridderskapet och
Adelen med Krijgzbefählet, tagit detta Ahrendet vthj ett noga öfwerwägande,
ock åstunde och gerna sågo, att man kunde påfinna
dhe medell, der med dett kunde afhielpas: Så synes Oss likwel
till ett Christeligit medlidande, för den Älendige, som antingen af
siukdom, Ålderdom eller ock andra tillfallen, kunde wara råkadtt
vthj Fattigdom, icke alldehles motte omkomma och lijda Nödh,
vthan eliter NödtorfTten försörjas, Att widh hwar Giäld eller Sochn
kyrkio bygdes stugur, der de fattiga kunde tillita och herbergeras
vtj, som af Kyrkioheerden och Sexmännerne först prölwades, att
de wore så Älendige, att de dehres Lijfs oppehälle icke förwerfwa
kunne, eller något Arbete giöra, de skole föhras j samma Hus,
ock seden hwart Giäld eller Sochn försöria de sina, der de inga
Barn eller förwanter hafwa som dem kunne oppeholla: Seden att
Kyrkioheerden med b:te Sex Män, drage Åhoge, att dheres eller
andres Fattiges barn icke tillstaddes at Tiggia, vthan så snart de
wore så till Åhrs kompne, sattes till tienst. Seden att ock ingen
tilldehltes någet pass som här till skedt är, att löpa kring om Landet,
vthan förwijses till de Ortter de wore kompne ifrån: Sedan att de
Spettelsche så och Rasande och besatte, fördes till näste Hospitalerne
med en samblat Hielp af den Sochn eller Giäld de wore
ifrån, att gifwa för sig vthj Hospitalerne. Seden ock att effter en
hoop löösst partj som flyttia och fahra ifrån den Ena ortten till
den andra kring Om Landet, och settia sig .Innhyses hoos Ronden
och såå till Tunna och Spåns på beste Åkren såssom ock hugga
Swedie och fälla skog, Bonden till största skada, icke må lijdas
på Landet, vtan tillholles att vptaga Ödeshemman, ock der han
dett icke giorde, sattes och toges till Knechtt. Hwrar nu detta på
alla Ortter observerades, skole dett oendelige Tiggerijt ophöra och
de Lättinger dragés till Arbetes. Hernest hwar ock någen Opsicht
vtj Städerne Tideligen skedde, att den Wexande Yngdommen,
effter hwars och enss Jnclination, hölles och fördes till Erlige
Handawerken, eller annan Redelig handtering, skole de många
Sielfzwördinger, som j Städerne sig oppeholle, twingas at Lähra
någott Erligit, att de med Tijden kunde förwerfwra sitt brödh:
Hwilkett bäst kunde skee, att wår Nation för alle Fremmande
framdrages till Erliga lienster och handawerck, eliter så sköna ingenia
hoos Oss så wäl fins, som ifrån Fremmande Orter kunne
Februari.
2('»3
dragas; Derigenom skole Städerne al Handawerk llorera och Yngdommen
af Barndom afwänias ifrån Lättian
Detta är således Ridderskapetz och Adelens sampt Krijgzbefähletz
ödhmiuke förklaring öfwer desse puncter: Med vnder
dånig
begäran H:s Kong: M:tt och Åå dess wegnar den Höglofiige
Konungz.e Regeringen wele dett med ali Gunst j bestå motto vptaga
och sig behaga låta.
På samptlige Ridderskapsens och Adelens wägnar
Erich Gyllenstierna
pro tempore LandtMarskalk.
Bil. DD. Ur Riksarkivet.
Eftersåsom å H. K. M.ttz wägna then Konunglige Regeringen
hafwer för een kort tijdh sadan iblandh andre högt anlägne ärender
föreställt Rijksens Ridderskap och Adel att betänckia, huruledes
Skiutz- och Gästningh, thärmedh heele Landet alt här till hafwer
behäftat och betungat warit, motte aldeeles af wägen skaffas; Och
Ridderskapet och Adelen numera efter noga öfwerläggiande hafwer
gått och Rijksens Jnbvggiarom sampt och synnerligen nyttigt funnit,
att berörde Skiutz- och Gästningh in totum vphäfwes, Och att
Ridderskapetz och Adelens Landboer vthi then staden gifwa af alle
hemman thär the sittia å, dågh them proportionaliter räknandes,
een wiss penningesumma, eftersåsom Ridderskapetz och Adelens
vnderdånige Swaar medh ineere vtwijsandes warder; Alt förthenskuldh
bäfwe wij vndertecknade, som constituera priman classem
iblandh Rijksens Ridderskap och Adel, wårt hafwande Jnteresse
vthi tiletta fallet oss billigt måst praaservera, nämligen att alle
the Bönder, som vthi w'åre Grefwe- och Frijherreskap boendes
äre, blifwe vthi Skiutz- och Gästningz penningars vtläggiande icke
medh Skatte och Crone vtan medh allt annat Frälse vtöfwer heele
Rijket sequiparerade, medh vnderdånigh förmodan, att å H. K.
M.ttz wägna then Konunglige Regeringen sådant wår förebeholldh
behageligen vptager, mädan thet raisonabelt och skäligt är. Men
thär Hiet för orsaker skuldh icke kunde nåås, då begäre wij vnderdånligen
att medh Skiutz- och Gästningh vthi ofwanbemälte wåre
Grefwe- och Frijherreskap motte härefter bollås och proeederas,
som här till vthi brunk warit hafwer.
vthi Braliernes stelle Gustavus Adolphus Conte
fullmechtigh de Rasborgh et F. etc.
Johan Gyllenstierna
vthi Delagardiernas Jöran Gvldenstierna.
stelle fulmechtigh
Sehw7ante Sparre
Puncter Som H.nes Kongl. M.t wår allernådigste Drottning
Allernädigst begärer, att Ridderskapedt och Adelen wele taga i betänckiande
och giffua H.nes Kongl. M.t der opå en Vnderdånig och
tijderne beqwäinat resolution.
t. ElTter man wedh desse fahrlige tijder för ali ting moste
wara betänckt, huruledes Fäderneslandet må kunna bliffua försäkradt,
icke allenest genom armeerne vthrijkes, vthan och hemma
på ali händelse och emot all oförmodeligh och hastigh åkomme:
Och ibland andre medell der igenom Rijket kan försvvaras, Ridderskapetz
Rustienst lörnembligst är att betrachta, derföre är högnödigt
att den rätt och effter Lagh och privilegier formeradh och
hollén altidh är wederreda, när tillsagdt bliffuer och nöden eller hederen
kräffuer. Nu äre monge Oordninger der vthinnan inritne,
twert emot privilegierne och Rustienst ordningen, som göra hänne
till en stoor deel Rijket onyttigh, och förklenar hänne i alla motto:
Såsom först är att godzlengderne mycket orichtigt inlelfreres, alt
för månge Sätegårder införes; dhe godzén som vnder Sätegårdernes
Råå och Röör införes, extenderes afT egen willie och öfluer
skääl; Monge andre godz vthelåtes, eller räntorne orätt inskrilTues;
Monge längder holla eij heller i sigh hvarcken Landskap, Häradh
och minder Sochn der godzet är beläget j; Så att man liten eller
ingen rättelse halfuer; Så holles eij heller Rustienst alf pantegodzen
såsom sigh borde och RustienstsOrdningen krälfuer; vthan den som
vthsätter, endskyilar sigh, och den som till sigh pantar, låts inthet
wela göra alf sine penninger någon tienst, och skeer alt sådant in
fraudem coronaj. Sedan i sielffua Rustiensten, draga sigh monge
vndan; först en godh deel afl dem som anten i Krigstienster eller
elliest vthrijkes brukas; Så och dhe som för dheres Studiers skuldh
vthrijkes äre förreeste. Jtem, monge som till sine laga åhr äre
kompne och haline sitt godz medh sine Mödrar eller omyndige
Syskon oskillte; Eller och läte sine Mödrar dem besittia. Item
monge ehuruwäl dhe dheres Fäderne eller Möderne besittia, vndanholla
sigh tiensten sompt afl' egen willie och eget godtyckio sompt
afl' andre proetexter. Så para och dhe sigh sielfiue emot Rustients
ordningen som icke haffua fyllest till en Häst ränta, och iudiciera
sielfiue dhet Commissarierne döma skulle. Så gifiuer och nepligen
sigh någon rätt an, vnder hwad Landzhöffdingedömme och Provincie
han sortera will, men förandrar dhet esomolftast. Förvthan
andre slijke feel, som wedh vthrustning förelöpe och botas moste.
Februari.
265
Nu äre fuller störste delen alf Ridderskapedt i föreskreffne Rustients
feel oskyldigh, Men alldenstund icke någre, men alle äre lijke
effter hwars och ens godz räntor förbundne till tienst och ordning;
Derföre så wäl som i anseende afl dhe öffrige ståtelige privilegier,
som detta Rijkes Ridderskap haffue öfluer andre nationer i Rustiensten,
är ju skäligt och icke allenest Rijket men och så sielfiue
Ridderskapedt reputerligt, att Rustiensten göres wäl, formlig och
ordentlig, och dhet som i detta Rijkedt förmedelst privilegierne är
ringare gjordt, må genom godh och wäl formerat tienst opfyllas
igen: Therföre twiffler H.nes Kongl. M.t inthet, vthan will här
medh Ridderskapedt och Adelen allernädigst haflua påmint, alt
denne gång att afftala, feelen botha och redressera, och sedan
holla dheres Rustienst till redz, när som dhe anten till tienst eller
munstring opfordrade warda.
2. Erkänner H.nes Kongl. M.t den trogne wälwilligheet och
tienst, som Ridderskapedt och Adelen haffuer nu i någre åhr bort
åth teedt och låtit påskijna emot H.nes Kongl. M.t och Rijket i
desse beswärlige tijder, i dhet dhe icke haffue anseedt sitt privilegium
öfluer tullfrijheten afl dhet dheres godz dhe anten vthskeppa
sielfiue eller inhämpta låta, vthan ochså bewilliat på wisse åhr,
som nu vthluppne äre, jämpte andre att giffua tull afl dheres godz
der medh H.nes Kongl. M:t finner sigh och Rijket mycket wara
tient, både afl den tull som i så motto giffues, men enkannerligen
att derigenom alt Vndersleeff deste bättre affwäries, och tullen
bringes Rijket till nytta; För hwilke orsaker skuldh H.nes Kongl.
M.t ehuru gärna H.nes M.t ginget förbij, lik wäl wedh desse tijder
icke kan låta att allernädigst påminna och hoos sine trogne Män
och Vndersåter afl Ridderskapedt och Adelen anholla att dhe
samme sitt privilegium ännu rasta låta, och på någon tijdh H.nes
Kongl. M.t och Rijkedt der medh till vndsättning komma wille:
Dhet H.nes Kongl. M.t sigh till dem sampt- och synnerligen allernådigst
försijr, och will wedh förefallande occasioner medh all
Konungzlig nåde ihugkomma. Actum Stocholm den 22 Januarij
A.o 1642.
Bil. F.
Puncter och ährenden, hwilke dhe gode Herrer afl Regeringen
och Rådet, haffue funnet nödige och nyttige, för dhet samfelte
Lofflige Ridderskapedt och Adelen att påminnas, afldem wäl öffuerläggias,
och tagas en godh resolution vthj, på dhet, dhet Lofflige
Ståndet i detta Rijket, må kunna erhollas, och inthet forsum
-
266
1(542
mas, som till dheres ordentlige och skälige wälfärdh, kräffues och
fordras.
1. Ähr nu all den tijdh, och ifrån dhet, wår Sahl. och
Högstberömmelig Konung, Konung Gustaff Adolph den Andre och
Store, glorwyrdigst i åminnelse, Ridderhusedz byggning och rättigheet,
Ridderskapedt haffuer allernådigst vndt, vplåtet och medh
sitt Kongelige breeff stadfäst, och dess förvthan, medh åhrligh
ränta och annan Zijrat hedrat och befordrat; altidh bliffuit gott
funnet och samtyckt, att Ridderhuset skulle till Ståndets, så vväl
som Rijkzens heder och reputation, bliffua opbygdt; Och är till
samma ända, för vthan en parts någre ringa förrige hjelper, för
fyra åhr sedan, Trv ahrs byggningshjelp aff alt Ridderskapedt, Så
Enckior och omyndige barn som sielffue mansspersonerne till
Tiugu Rijkzdaler aff Hästen bewilliat, och till en godh deel erlagdt
wordet, så att en tämmeligh Summa är tillsammans bracht, effter
som Ridderhusedz föreståndare der öffuer Ridderskapedt relation
och räkning görandes warde. Och endoch man länge sedan hade
hafft i sinnet, att göra begynnelsen på byggningen; Så haffuer
man doch most något dröija der medh, för effterfölliande orsaker.
1. Att man icke torde skrijda till byggning, för än man hade
så mycket tillhopa, att materialierne kunde inköpas och hollas i
förrådh, och arbetes folkedt betalas medh. 2. Hwar man än hade
hafft något att begynna medh, så motte man doch befahra att
wercket i sielffue byggningen stanna skulle för medellösa skuldh.
3. Sidst att man icke öffuer platzen haffuer kunnat föreenas, för
än i Nyköping för tu åhr sedan, och sedan haffuer man hafft att
göra medh tilhandlingen aff samma platz: Hwilket icke bleeff klart,
för än i förledne åhr, ifrån hwilken tijdh, man och så haffuer
hafft medh fundamentedz läggning och pålande att göra, såsom är
för ögonen. Effter man nu sigh om rummet och Schampelunen
haffuer mästedeles förjijkt och resolverat, att husedt kommer på
en lägligh ort och effter denne Stadz lägenheet att liggia; Sedan,
att man haffuer både begynt att skaffa materialier wedh handen;
Så och förtinga effter handen arbetedt: Och ärnar nu will Gudh,
j Sommar medh macht att angå byggningen; Och till sådant (på
dhet man icke mitt vthj arbete moste stanna, till Ridderskapedz
skada och spott) en anseenligh Summa will behöffuas; Då är nödigt,
att Ridderskapedt först ransaka, hwilke som haffue vttgiffuit effter
bewillningen, eller ännu stå tillbakers. 2. Att dhe som tillbakers
stå, effter affskeden, göra dhet gott medh capital och interesse,
och hwadh mehra der kommer i consideration. 3. Att dhe ännu
wele öffuerläggia, hwadh till husedz prechtige byggning och pryd
-
Eebruari.
267
ning behöffues, och sin emellan resolvere att sådant ersatt och
hulpet bliffuer, på wiss sätt och tijdh som dem kan åsembia.
Detta alt kräffuer Ridderskapedz tarff och heder, och är ett icke
dhet ringeste fundament till dess Stat och wilckor, aff wår aldrigh
tilfvHest berömmelige Konung i dess Lijffstijdh lagd; och bör fördenskull
sådant att fulborda, ingen mögeligh omkostnadh sparas eller
försummas; Medh mindre man oförswarligen will effterkommandens
rätt och reputation slå i wädret och förgäta.
2. Jbland dhet som Ridderskapet och Adelen förswagar, finnes
try ting serdeles att betrachta. 1. Wedh Adelens gifftermåhl, doop
och begraffninger, mycken, åhr ifrån åhr, mehr och mehr inriten
öffuerflödh och fåfäng omkostnadh förr, på, och effter dheres
bröllop, så och andre slijke occasioner. 2. Dhe ohegdelige och
Slechterne heelt prseiudicerlige Morgongåffuor, som alt ökes mehr
och mehr. 3. Dhet sönderslitande och delande aff godzet vnder
Sätegårderne, när anten icke så mycket är i förrådh, att hwar
medarffuinge kan elliest få lijka mycket och sin laga lott, eller och
att annan, anten owullie eller obetäneksamheet, kommer därtill,
Invarigenom Sätegårderne, ehuru kostelige dhe kunne wara aff byggning
och annan wälckor, sönderrijffues och förderffues, och medarffuingerne
samptligen så och Slechterne, sätties i skada vthan boot och remedio.
Medan nu ingen aff Ridderskapet är, som detta icke dageligen
sijr och mercker; En part medh sin egen och dhe sines
skada,, en part haffue föga annat att förmoda innan kort eller
långt; Derföre kan man icke låta att påminna Ridderskapet, att
wela träda tillsamman och öffuerläggia, om dhe någon boot här
emot kunde opfinna, så att dhet sedan ordentligen hoos H.s Kongl.
M.t wår allernådigste Drottning motte sökias att hielpas, och yttermehra
skada i framtijden att förekommas: Och endoch man
fuller kunde haffua betänckiande att medh sitt inrådande eller förslag!)
förekomma Ridderskapedt; Likwäl holles icke otiänligit eller
Ridderskapedt misshageligit, om Regeringen och Rådet oförgripeligen
och vthan prseiudicio, gör här till någre förslagh. Såsom först
medh Gifftermålens och Bröllops, så och någre andre kostnader.
Att alle troloffninger och festninger skeer vthan Panquet; Att alt
inrijdande och der opå fölliande Mööqweller affskaffes: Att dhe
införde Badstugu afftner och dheres process och Panqueter, inställas;
Att Heemkomme Panqueter lörbiudes; Och att till sielffue
bröllopet i Städerne inthet mehra gästbiudes, än på t wenne dagar;
Och å Landet eij heller mehra än twenne dagar, allenest att dhe
om afftonen förr, då gästerne ankomme, till nödtorfften spijsas,
och så den tredie dagen då dhe affreesa, och icke längre bliffua
268
1642
tillsammans. Att alle Bröllops gåffuor ställas in, och att ingen
gåflTuo gifliies hwarcken till taleman, Leedswenner eller andre gäster,
vthan hwad Brudgumme och Brudh sin emellan, och äthsine
Swärfäder och Swärmödrar eller Syskon, och desse ätli dem, effter
sine Embne inbördes förähra wele; Eller man skäligen tienstefolcket
för omaket giffua will och kan. Att Brudegåffuorne som tillåtne
äre, giffues effter gammal seedh, annan dagen i bröllopet om
Morgonen och sändes Bruden tillhanda i hennes Cammar, men icke
offentligen på Salen, som nu nyligen är begynt: Att och ingen annan
i sielffue bröllopet gör Bruden förähring än fader och moder,
Swärfäder och Swärmoder, Brudgummens och Brudens Syskon och
inge flere. Men finnes elliest någon aff skyldskapen, eller andre som
aff kärleek och affection will göra Brudefolckedt bijstånd, att sådant
honom fritt står åå annan tijdh och sätt dhet att göra, effter sin
willia och embne, men icke i bröllopsdagerne och mindre medh
Solennitet. Att en wiss ordning göres och författes öffuer kläderne
och vthstoffering, så att den rijke icke ruinerar den fattige.
Att man och wedh Barnadopen, inge flere till gäst biuder
än iämpte föräldrarna och Syskonen, allenest dem som till Fadder
budne blilTua. Att wedh adelige lijk alt solent wakande, som skeer
medh confect och dryckenskap förbiudes; att wedh lijketz vthförande
inthet confect eller drycker vthdelas; Att i Städerne wedh
Adelige begraffninger inge Gästebudh holles, måltider anställes; Och
på landzbygden, Gästerne spijsas till nödtorfften den förste alftonen
som dhe ankomme, andra dagen bliflua ifrån kyrckian gästbudne
och öffuer natten qwar beholdne; och den tridie dagen medh Frukost
affärdade. Sedan till dhet Andra, om Morgongåfluorne; att
dhe anten giffuas i penninger och lössören, effter lagh och gammal
stadga, Myntet allenest rätt dijudicierandes, och denne tijden Summan
beqwämandes: Eller att man giffuer effter sitt Embne, så mycket
godz en will och förmå, att låta Enckian niuta inventarium och
Bäntorne i sin liflstijdh, om hon Enckia sitter till sin dödh; Eller
att taga en wiss satt och föreskreffuen lösen, om hon å annat giffte
gånger: Medh sådane förordh, att Enckian niuter räntorne och arbetet
af godzén vnder Frelsemanna rätt; Så och inventarium åå
gårdh, men att hon wedh sitt andre gifftermåhl, eller och att hennes
Erfluingar eflter hennes dödh, leffrera och inrymma gården och
godzén ätli Manssens Krffuinger igen, oförderffuade och medh så
gott inventario, som hon den vndfånget haffuer. Till dhet Tridie,
På dhet Sätegårderne och dheres vnderliggiande godz, icke måtte
rijffuas och skillias åth till Sätegårdernes förderff och Slechternes
ruin; Att då, när sä mycket godz är i förrådh till arffs, att god
-
Februari.
269
zen som på en mijl när Sätegårderne ligge kunna hinna till ens
arffuinges lott, dhe då der vnder örijffne och oåthskilde bliffua motte,
till dhens behooff, som samme lott medh sämia eller lottkastande
beholler; Och att dhe andre medarffuingerne taga sin andeel i andre
Sätegårder om dhe till äre, eller spride godz, så wäl iämkade
i sin ränta och lägo som medarffuingerne bäst kunne och förmå.
Men der godzén för alle Samarffuingerne icke tillräckia, medh mindre
Sätegårderne och dheres vnderliggiande godz åthskillies och fördeles;
Att då hwar Sätegårdh lägges tillsamman medh sine vnderliggiande
godz, och den som Sätegården tilfaller medh sämia eller
laga kaffla, att han dem andre sine Samarffuinger medh penninger
eller pennings wärde tillfredz steller och aflägger, effter nu brukelige
Cronones werdering; och beholler altså Sätegården och godzet. tilsammans.
Att der Stenhws finnes, som effter föräldrernes behagh
äre bygde medh mehra omkostnadh, än hwsstarffuen kräffuer, dhe
då icke högre måge skattas än på ett wist prijss, lijka högt öffuer
huffwudet, som en annan medelmåttigt) gård aff trää bygd, medh
skääl kan wärderas före. Der och så ens föräldrar träda något
sine barn anten Sätegårdh eller andre godz aff till sitt vppehälle,
medan föräldrerne leffue, att då på föräldrernes dödzfall, samme
Lagh holles medh Sätegårderne och dess vnderliggiande godz, som
förr sagdt är; och att alt dhet godz som dervnder lydt haffuer,
bliffuer derwedh och der vnder. Ahr och ingen aff Erffuingerne så
mechtig att kunna lösa den andre vth, att dhe då samptligen så länge
holla sigh wedh Sätegården och godzén, så och disk och duuk, att
någor kan till sig godzet inlösa. Således synes Sätegårderne kunna salveras
oell erhollas, hwilket Kidderskapet allenest till betänckiande
föreslås, och haflue dhe att öffuerläggia om desse förslag!) göra
tillfyllest, eller om andra och beqvämare rådh vpfinnas kunne.
3. Effter och så wäl Lagh och privilegier som sielffue H.nes
Kongl. M.ts och Cronones rätt, mycket skeer förnär, medh dhet oordentelige
Skiuterijedt och jagande, som nu är inrijtadt och dagligen
dags mehr och mehr förmehres, der igenom, att hwar man nu
holler Skytter och elliest jägar i Landet, hwadh heller han något
privilegium haffuer och medh skääl prsetenderar eller inthet: Hwadh
heller han haffuer egen Skogh och marck eller ingen; Och ödes
således icke allenest diur och fogell vth, så wääl i otijdh och emot
Lagh som elliest. Och dhet som mäst är att betrachta och taga
i adit, så niuter hwarcken Cronan sin Högheet oanfechtadt, och
ibland Adelen niuter ingen sin rätt och rättighet oplatzat, till mycken
oordning och confusion. Och endoch H.nes Kongl. M.t wår
Allernådigste Drottning, fuller haffuer rätt och skääl att häröffuer
270
1642
göra en Ordning medh Rijkzens Rådz rådh. Så haffue dock
dhe gode Herrer afl' Regeringen och Rådet, funnet gott att communicera
medh Ridderskapedt öffuer detta H.nes Kongl. M.t och
Cronan först och frempst, och sedan dem sielffue så när angående
och tryckiande ährende, och att förfråga sigh hoos dem hwad
rådh dhe wiste deremot att föreslå och meddela; att H.nes Kongl.
M.ts högheet och rätt kunde bliffua erhollen och orördh. Och
den som frelses Jordh och ägendomb haffuer medh sine wedhängde
herligheter, må den vthan andres förfång och intrång åthniuta
och retteligen nyttia, Och altså ingen skee intrång i sin wälfångne
rätt, som här till är skeedt. Regeringens och Rijkzens Råd
tanckar äre desse, och såsom dhe mene och wärdera, lagen rättwijsan
och privilegierne likmätigt. Att H.nes Kongl. M.t och Cronan
sine parcker enskylt effter lagh och gammal seedh, orördh och
olörhindradt aff en eller annan bevvares och förbeholles; och der
iämpte sin rätt och rättigheet dess förvthan oförkränckt; Sedan,
att Frelsesmän som privilegierade äre, och frelses ägendomb besittie
medh sine herligheter, jaga och skiuta på dheres enskylte ägor, så
och i dhe byägor der dhe haffua part vthj, så wijda dhe i Häredet
äre boendes och rätt att niuta dess almänning. Serdeles att
ingen frelsesmän, jagar eller skiuter eller låter jaga eller skiuta på
någons annans, och mindre på Cronones enskylte Skogar och ägor,
Vnder ett säkert straff som der vppå sättias moste, för den som
bryter. Jtem att ingen öfrelses man som Skiute- och Jachträttigheet
in specie icke kan bewijsa, vnderstår sigh att skiuta och jaga
sielff eller genom sine tiänare eller andre, vnder boot som sättias
kan och må medh skääl. Jtem att laga tijder, då ingen jaga eller
skiuta må fogell eller diur, opreppes, förnyes och vthstreckes så
wijda som i gement nyttigt kan finnas, och länder till fogell- och
diurs förökning och ohinderlige tillwexst, och att samme tijder strängt
achtes och tages i observance aff allom, icke allenest dem, som ingen
rättigheet haffua, vthan dem som att jaga och skiuta privilegierade
äre. Att och dhe som Skyttar måge bruka, icke såsom nu,
taga an en hoop och landstrykare, eller fylla vp heela landet medh
en hoop och lättinger, vthan att dhe tagas i tienst och medh ordning
vnderholles. Sidst att dhe landzändar som effter Lagen och
afl Hedenhös haffue rätt skiuta diur och sådant denne tijden är
beqwembt, bliffue nembde på nytt och specificerade, på dhet der
vthinnan en riehtigheet och der hoos laga tijderne hollas kunne.
Hesse förslagh och medell att moderera jachterne, synes oförgripelige
wara wärde att tänckia på och ölfuerläggia, 0111 dhe denne beswärligheten
förtaga, och hwars och ens ägendombs rättigheet er
-
Februari.
271
holla kunne, eller om andre kunne finnas bättre och beqwämare,
då man sigh haffuer derom att föreena.
4. Det är och esomolftast klagat, och klages dageligen huruledes
hördes rätten göres genom åthskiilige skeen, skyldemännen
onyttig!), och Godzén bringes Slechterne vthur häffd och händerne,
mehra genom Rättens praetexter, än sielffue rätten; Enkannerligen
der medh, att godzén sällies bort vthur Ätten hemligen och bördemännen
owetterligit, och sedan biudes dhe opp åå Tingen, förste,
annan och tredie gången, och tages så skatft och Skösslebreeff opå,
att beskönia laga fånget medh, hwilket lätteligen kan skee för Rijkzens
widd och Rördemännens atflägligheet skuldh; Att man således
owettandes kommer ifrån sin rätt, och förfördelas och försnilies i
alla motto. Och endoch lagen fuller något om heembiudande förmäler,
Så bliffuer dhet dock disputerat, och mongen således, anten
fördh i widlöfftigheet och oändelige prosesser, eller moste medh
stillatijgande tappa sin rätt. Så finnes och mongen som Slösar sitt
bort till sine förwanters merckelige skada och förfång; Och endoch
attén part lör än sådant merckes och boot sökias kan, fuller gore
dem sine skada, så haffuer dock sådant numehra så diupt inritat,
att ehuru grofft dhet tilltager, så är doch ingen boot å färde, för
än alt är sin koos, och Erlfuingerne anten moste ali arffsrättigheet
försaka, eller stickas i alsom största widlöfftigheet. Medan nu desse
processer Rijkzens inbvggiarom i gemeen, men Ridderskapedt och
Adelen enkannerligen och för alle andre, äre högt förfångelige, och
inthet annat än haffuande Rättigheters och sielffue iustitiens elusion;
Synes icke orådsampt att der oppa motte tänckt och berådslaget
bliffua; Och synes till förbättring, desse medell icke wara otiänlige;
Att stadgas motte, och lagen så wijda vthtydas och extenderas, att
inthet Adeligit godz motte försällias och giffuas skaflt oppå, för än
dhet wore å linge Tree resor opbudet, och så nästom frendom
heembudit, och att näste Frendernes, anten eget vnderskreffne och
förseglade breeff, eller dheres som heembudet hade och ährendet
föredraget, bewijs, att dhet wore heembudet, och aff näste frendér
recuseradt, jn på Tinget wore framburet och föreläset. Att vnder
näste Frendér förstås alle dhe som skylde äre innan den fjerde leden
eller graden effter Sweriges lagh, dhet är Syskonebarn inclusivé;
Men äre inge så när skylde till Sälliaren, att då den allena
förstås, som Sälliarens Erffuinge på hendelse skulle wara. Att fär
derne hembiudes lädernes Ireudom, och Möderne Mödernes frendom:
Och att inthet faste breeff giflues å godzet förr än alle dessa
reqvisita wore verificerade. Att och der någen slöser sitt eller sins
hustrus godz bort, och förparterer sådant vthan skuldh och laglig!)
272
1642
orsak, hans eller hennes näste trander då klage sådant höge Öffuerheten,
eller i dess frånwaru, den Konglige HoffRätten, och så snart
dhet är bewijst, alt godzet som icke allaredo lagligen är försåldt
och skött, sättes i qwarstadh; att Målssman förordnes, som föder
en Slösare effter rätte tarffuen, och resten lägger aff, anten till betalning
eller wijdare anordning. Att och den som sweckligen bewijses
att draga godzén åth sigh aff en Slösare, till andres förfång,
bliffuer noterat androm till exempel. Om nu desse förslagh funnes
rådelige att tänckia på, moste dhe rätt ordineras och sedan förmedelst
dem hwar och en hollas wedh sin rätt och rättigheet. Hwilket
alt Ridderskapedt wele öffuerläggia och sitt rådsamme betänckiande
förstå låta.
Desse äre så dhe ährenden etc. Actum Stocholm den 4. Februarij
A.o 1642.
Bil. G.
Ridderskapssens och Adelens vnderdånige förklaring öfwer dhe
fwenne Hennes Kong.e M.ttz öfwerlefrerade Puncter sub dato den
22. Januarj 1642.
Ehuru wäl Ridderskapet och Adelen, finne sig till hennes Kong.e
M:tz och Cronan förobligerat, att alletidh holla wederreda, effter
hwars ock enss Ahrlige inkompst effter Privilegierne och Rosstiensts
Ordningens Jnnehold, dehres tilbörlige Rosstienst: Hwilkett de ock
i gemen hafwa observerat och sig så stofferat och Vttrustat, at den
skulle wara hennes Kong.e M.tt till Heder och Cronon till tienst,
hwar något Oförmodeligit påkomme, så till Munstring som till Opbudli:
Likwäl see Wj af denne förste Punct, att en dehl sökia allehanda
vnderslef, at vndraga sigh dehres plichtige Rosstienst med
Orichttige Lengders jngifwende, att alla Godzén icke så blifwa införde
och Specificerede som det sig bör och borde skee. Och sådant
ytermehra at förekomma, wele wj låta författa ett Formulär,
huru ock på hwad sätt Russtientslengderne effter Privilegiernes innehold
skole wara stältte, att inlefreras på Munstringen, på dett at
En af Owetenhet härvtinnan icke må peccera.
Till dett Andra warder ock infördtt at en part här och där j
Landet opbyggia månge Nya Sätegårder, Opsettiandes deropå någre
få Hws, dermed att frjkalla sina bönder dervnder och vndragandes
sig Cronones pliclit och sielfwa Rosstiensten. Men så wele Ridderskapet
och Adelen icke förmoda at heela ståndet skall dett vndgella,
vthan hwem som sådantt kan hafwa giordt, må sielf der till
swara och wetha till at förklaratt. Der till så wele Ridderskapet
och Adelen icke förhoppas, Att den som Anttingen igenom Arf,
Februari.
273
Byte eller kiöp månge Godz kunde tillkomma, må förwägras till
sigh ock sijne Barns Nödtorfft och lägenhet opbyggia sig Säten till
att sielf holla Afwel der opå, heller och förpachtan eller och Vtfåån
till helftenna när icke något vnderslef här vnder practiceras till
Rosstienstens förininskelsse, heller ock till Cronones intraders försnillande:
Och Invar sådant för detta wore skedt, eller här effter
kunde ske, Att då Landzhöfdingerne deröfwer hade inspection och
gifwe sådant Ofwerheten med sine Omständigheter tillkenna: Elliest
wele Ridderskapet och Adelen i gemen, såssom Wj ock dess plichtige
äre, alletidh hafwa ock holla wår wahnlige Rosstienst parat ock
wederreda effter privilegiernes Och Rosstiensts Ordningens innehold,
när sådant fordres antingen till Tugh eller munstring, helst
der något oförmodeligitt påkomme.
Hwad den andra Puncten belanger, Hwarutinnan begäres, att
Ridderskapet och Adelen änn Yterligerc till hennes Kong.e M.tz och
Fädernesslandzens Tarf, wele på någen tijdh effterlåte den store
Tullens Frjhett.
Så hade Riddersk: och Adelen wid denne tiden fuller förmodat,
at den store Tullen änn Yttermere icke skole hafwa sökts, vthan
effter sidste Rikzdags beslut Iupitt till ända, ock wj åter trädt till
wåra wälfångna privilegier igen. Men när wj öfwerwäge Fädernesslandzens
tillstånd widh denna fahrlige långa Krjgztijderna, hafwe wj
detta allt oachtadt; Såssom ock på dett Hennes Kong.e M.t giörligen
må see ock skönia för de Andra Stånden Ridderskapetz och
Adelens stoora och vnderdåniga affection till Hennes K: M.tt och
Cronan. Wele Ridderskapet och Adelen att den stora Siö Tullen
på Jnn och Vttgående wahrur Ridderskapet med äro privilegierede,
förlängias ännu på Tw Ahr, effter de andra bewilliade contributionernes
Vttlopp. Medh vnderdånig Anhollende, att dem heller dehres
wälfångne Privilegier nu heller j framtjden icke till någet praeiudicium
må vttydes; Vtan att Hennes Kong: M:tt allernådigst wele
förblifwa Ridderskapet och Adelen med all Kongelig Ynnest och
Nåde bewågen.
På samptlige Ridderskapsens och Adelens wägnar
Erich Gyllenstierna
pro tempore LandtMarskalk
Bil, H.
Vpå den Konungzliga Regeringens förestältte Förslag, Angående
sielfwe Ridderskapet: Är detta samptlige Adelens och Ridderskapetz,
ödhmiuke och wälmente förklaring. Actum Stockholm den 18. Februarj
1642.
lil. 18
274
1642
När Ridderskapet och Adelen med gott betenkiande öfwerwäga'
dessa Puncters wichtighet, Med dess stora nytta och nödigheter de
med sig fölira, hafwa dhe mehra ann hög Orssak den Kongelige Regeringen
med Rijkzens Rådi) ödhmiukeligen at betacka, för den stora
Oimvårdnat dhe bahra ock hafwa för dehres Ståndz wälstånd, med
gode Ordningers oprettande och Onödige Omkostningers och disordres
AfhielpaDde, så at wårt för andra Ständer må exellera och ett
förträd hafwa; Och fördenscliuld desto ilitigere ölwerlagt desse puncter,
eflter som dhe äre af importanze och wichtighet till sielfwe
Ståndetz erhollelsse. Oell således Invad don förste Pnncten widhkommor,
Om sielfwa Ridderhusetz bygningz lorttsettiende på en
Ortt, dor nu en begynnelsse är med pålande och grundleggiande
giordt, må winna sijn fulla bygnadt: Hwar till Wj samptligen Önske
att dett Lofliga påbegyntta werket må winna sin Lvckeliga
fortgång; Oell till sielfwa bvgningens continuation förhoppes Wj, att
när dhe bewilliade hielper af en och annan vttgår med dett som är
insamblat, sampt med det hwar ock en frjwilleligen hafwer teknadt,
och ann ytermehra kan teknat blifwa, såssom och dett hwrad
af Cronon kann wara dertill skenktt, blifwer till bygningen Anwendt,
ett merkeligilt skall förslå, helst till detta Ilusetz förfärdning: Men
hwar desse hielper icke giorde tillfyllest, och förr än wercket skulle
stadna: Wele wj till dess fullbordan icke finnes Obeniigne, vthan
etfter Rådh och embne sielfwa wercket succurera att dett till sijn
retta fulla bygnadtt elTter den Afrittning Oss är förestältt skall
komma; med åstundan, att dett motte lända sielfwa Ridderståndet
till ett önskeligitt wälstånd. Wele och lörmode såssom ock llijtwenligen
bedie, Att dhe Wälborne Herrar Directorer, wele låta sig
wara anläget, att bygningen må Continueras, och seden altt ordenteligen
tillgå, så att hecla Ridderståndet må hafwa der Alira vthaf
(Såsom Wj dem ock Aldeles tilltro) Och hemstält hafwa willie att
disponera, eliter som dhe finna dett Nyttigst och best skee kann.
Hwad den andra Puncten widkommer om dhe store Spendatier,
på Barnssöl, Bröllop etc. Så äro de förslagenn högstberömmelig,
som den Kong:e Regeringen dett Adelige Ridderskapet Wälmeent
föreslår. Dy bäfwe Riddersk: och Adelen dett öfwerlagt
(dock den Högloflige Ivonungzlige Regeringen Altt oförgripeligen)
Och likwel till en Widere förklaring, hafwa de häröfwer fattadt
dehres tanckar och synes; Först, Att alle Adelige Trolofninger vtan
någet Panquetz och omkostnadz anwendninger, allenast med Föräldrarnars,
Syschens och Förmyndarens, sampt med någre få som
wederbohre Närwarelse holles.
Februari.
275
Möö qweller och Solenn Jnrjdande ophäfwes alfdehles i Städerne;
Men på Landett kan icke Brudgummen vthan Commitat
framkomma, allenast den fåfänge Omkostnaden som anwendes på
Lööshester och andra onödige expenser; vttstelles.
Hemkom Ööl så wäl j Städerne som på Landet kan wäl aldehles
afskafles, Dock så att dem vnge Brudelblken på landet icke må
förtages, at taga sine Syschen eller näste Förwanter med sig hem,
vthan synnerlig tillredning eller stoor bekostnad.
Bröllop/ dagerne vtj Städerne holles alldehles eflter den Högloflige
Konungzlige Regeringens nådige Förslag!). Men på Landet kan eij så
kortte dagar settias, elfter som mången kommer till Rröllopz långwäga,
och så snart icke kunna oppryckia tillbaka igen, Att på Landet sattes
en dag eller mehra att förblifwa, för änn hann tager sitt afskedh.
Jnge gåfwor Spenderes till någen mehra änn på sätt ock wijs
som i detta förslaget stå förmältte.
Den omätelige omkostnaden som åå både sijdor boos Brud och
brudgume j klädestoflering härtill är skedt öfwer höfwan j alla
motto, motte förbiudes; och seden at den Högloflige Kong.e Regeringen
täckttes till at förekomma all Höglerd i kläderne Anwendes
hoos alle Stånd med en Kläde Ordning, som kunde publiceras,
ock seden strängeligen hamid öfwer holles, att ingen klädde sig
öfuer sitt Stånd.
Dhe Bancquetter oell bekostninger för detta på Barnssöl och
kyrkiogång kunde wara anwende till öfwerflöd, Ophöre alldehles
så wäl j Städerne som på Landet, Dock at dem på Landet icke
må förwägras jemptte de få Faddrerne at kalla sina Föräldrar,
Syschen och näste Granner till en ringa Collation, men icke till
någet Banquet, eller besynnerlig bekostnad och tractament.
Jord: och Lijkefärdz store bekostninger Mången enkla och
FaderlöSe Barn till största skada, på dem som waka och andra
med Confect och annan bekostnad som Anwändes, ophäfwes j gemen
så åå Landett sorn j Städerne; Men der på Landett wid sådanne
Lijkz process någre Bröllop wore Anstpltte, att då dagerne
prolongeredes.
llwad dett förslaget om Morgongålworne widkommer, så är
dett wäl att hwariom och Enoin ständer fritt att vttfästa till sijn
Brud, Mårgongålworna j Godz eller peningar allenest att dett sattes
huru mycket man gifwa skolle, och ingen seden hafwe i macht att
gifwa högre; Menn mindre effter hwar och enss förmögenhett;
Och der dhe sedan inga Barn aflade sijn emellan beholle hustrun
godzén så lenge hon Enckia sitter; Men träder hon till Annat
giffte, då hafwj Månssons nästa Arfwiuge macht att lossa godzén
276
1642
för Invar Tunna eller Punde Rantta henne vttfästes Tree Lödige
marker Sölf, Invar mark för 16 lod eller dess warde j Peninger i
gångbartt Swenscht Mynt; Och der näste Erfwinger icke synttes
eller förniotte att lössa Godzén igen, dä hafwj Enkian när hon träder
till Annat giffte icke macht b.te Morgångofwo att förpar,tta,
förbyta, förskenkia, borttsettia eller ödegiöra, vthan i detta fallet
observeres sielfwe Förslagett; Men när hon igenom döden Afgår,
hemfallj Månssons Nästj Arfwingen Morgongofwan vthan någon Lössen:
Der ock så hände, att någen annan af Slächtten jmedlertijdh
Morgongåfwan till sig lösste, då hafwe densamme ingen macht
dem längre att besittia, ann till hennes dödh, Och fallj sedan godzén
till Månssons näste Arfwinge den Närmeste och Jempnskyllte
vthan någon lössen igen. Gifwer och en penninger eller Löössören
till Morgongåfvvo; Beholle den Enkian, antingen hon träder till Annat
gitlte eller icke, och falli hennes Arfwinger till Arfz efter hennes
död, och icke tillbaker till hennes Månss Erfwinger.
Sätegårderne belangende Så kunne Ridderskapet och Adelen
icke wäl Ogilla detta Förslagett till siellwa Stamhusens och Sätegårdernes
conservation: Men fullkombligen att resolvera sig och
Statuera här öfwer en Lagh, är mehr än betenkeligitt för etTterkommandom
schuld såssom och för gammult öfligit bruk i dett fallet
Slächt och Förwanter emellan hollet är: Likwel till at gifwa
wår förklaring häröfwer; Synes Ridd: och Adelen till Stamhusens
och Sätegårdernes erhollelsse; Att när någen Sätegård fulle Slächten
til! Arfz med någre Ströö godz. att då Arfwingerne afftalte
med liwar Andre och elTter [otterne lade Sätegården med dess
Ladugårdz godz på en Lott ock de andre Lotterne vtj Strögodz
med sådan föhrdel som Sätegårdens Lott kunde wara, Och seden
med Lott och laga kafle lottede sijn emellan, och hwern då lotten
tillfölle, beholle seden Sätegården Hwar och icke, så månge Strögodz
wore, att hwar och en sin dehl, vtan om Ladugårdz godzén
kunde hafwa vthan de moste parteras, att då till Sätegårdens erhollelsse,
de andra wara förplichtade för lijka renta, gåfw'es andra
Godz och Contentament igen, dermedh wrore Sätegården salverat,
och dhe andre satisfaction för den dehl dhe hade vtj Ladugårdz
godzén afträdt: Och der någen wrore så obstinat och icke wille
afstå sijn ringa Lott han då elTter gode Mäns af Adell Censur,
skole låta sig Nöija, hwad dhe derutinnan dem emellan af
sade.
Hwad Stenhusen widkommer som på Landet kunde wara
bygde, att på deni sattes en billig prijs Slächten emellan (dock
icke öfwer En Fierdedehls warde) hwar icke Föräldrarnar någon
Februari.
277
förordning i dehres lifztijdh derom hade giordt: Och hwem då
Lotten tillfölle vttgifwa den andra dett prjset der på satt är antingen
i godz eller Löösöre; Men är ock Stenhus j Staden dem
ock tillfallen, Niute den Wahnlottede dett igen, för dett han på
Landet igenom lottandet hafwer mist, dett warj alldehles så gott
eller icke: Dock hermed förbehollendes, hwad för detta i denna
punct kan wara skedt, skall herander icke förstås eller vttydt
warda.
Den 3. Puncten angående Skiuterjdt Så wore mycket Onscheligitt
den med sine Förslag wunno sijn wurklige fortgång, så conserverades
hwar och En widh sijne Wälfångne Agendom rett och
rättighett.
Hwad den sidste puncten widkommer huru med Godz och
gårders kiöp och sälliande kan procederes. Så äre desse Förslagen
mycket högnödige at de tages j noga Acht, så wäl hoos kiöparen
som Sälliaren; Allenest att någett medell kunde påfinnes, att dhe
som penniger någet till Ofwerflödh hafw^a icke må draga Godzén
till sig, när någre till fahlu biudz eller den Nödtrengde sådant giöra
moste, icke må högre biudes änn efTter Mätesmanna Ordom, på
dett rätte bördes Männen må wara Närmest om dhe wrele och
gitta dem at lösa framför någen annan vthan om Slächten.
Dhe Wahnbördige som inthet annat läggia sine sinnen opå änn
att föröda och Slösa sina Godz och retta Arf; Må settias Målssmän
före dermed Conserveredes godzén till hans barn eller rette Arfwinger,
der de elliest för ringe prijs af mottwillighet skole komma
dem vthur händer till högsta skada.
Hwilkett alltt de den Höglof: K: Regeringen med R: Råd. såssom
rette Riddersmän wele hafw7a hemstelltt att förbettre och stelle
i Werket, såssom de best finna lända sielfwa Ståndet till heder,
reputation och gott wälstånd.
Vpå samptlige Ridderskapsens och Adelens wägnar
Erich Gyllenstierna
pro tempore LandtMarskalk.
Bii. I.
Några ährenden och beswär öfwer hwilka Ridderskapet och
Adelen ödhmiukeligen och vnderdånligen begära, Att Hennes Kong.e
M.tt wår Allernådigeste Drottning, och Aå dess wegner, den höglofiige
Kong.e Regeringen, allernådigst täckttes sådant låta förandra
och afhielpa. Actum Stockholm den 22. Februarj 1642.
Meden dett Variable Mynttedt, som nu här en lång tijdh hafwer
waritt gängsse, ock änn gångbartt är, högeligen graverar
278
1642
hwariom och ehnom, vtj dett dagelige lelwernet, serdeles stegres
igenom Rikzdalerne allehande wahrnr, så wäl hoos köpman som
Handtwerker, att ingen snart kan lösa hwad han behöfwer till sitt
behöll'. Derföer är till Hennes Kong: M:tt wår ödhmiuke anhollende,
att H:s K: M:tt Nådigst vele låta förordna, att ett handterligitt
Mynt motte stabilieras i Kjket, att den dyrheten sorn derigenom
opkommen är, må afhielpas och förekommas.
Till dett andra, eliter som Köpmännerne, Krämare och Handtwerkerne
j Städerne, stegre dehres wahrnr och manufacturereffter
dehres egen willia, så att ingen snart kan lösatt. Dy begäres ödhmiukeligen
att H:s K: M:t allernådigst teckttes låta påleggia Magistraten
i Städerne att dhe hafwa deröfwer en noga inspection med
Köpmän: och Handwerkerne, att dhe icke högre måge stegre dehres
wahrnr änn som billigt wara kan, så att Kiöparen och Sälliaren
kunne blifwa beholdne.
Till dett Tridie, Att Ridd: och Adelen icke må förwägrat
blifwa till dehres hussholdz nödtorfft, handla med dhe Fremmande
till Tunna, mark och Allnetaal, eflter som han förmehner sig sådant
nödigt hafwa, och icke strengias till Lest, stycke heeltt eller
halft att kiöpa.
Till dett Fierde, effter som Frelsses bönderne mestendehls öfwer
heela Rikett öfwermotton blifwa betungade och beswärede af
Befalningzmennerne med allehanda körssler så winter som Sommer,
med Bielkar, höö, wedh, humblestenger, katzewed och andra
Förssler, så at derpå är ingen Anda, sielfwa Frelssesbonden till
största vndergång, Såssom och Hussbonden till skada, att han sijn
Ahrliga Vttlagor icke af honom hafwa kan: Att sådant motte afhielpas:
Dock Invar sådanne Förssler behöfdes, sådant först sökttes
hoos Adelen och Ridderskapett och icke påleggies af Cronones
Fogder eflter dehres eget behagh.
Till dett 5.te. När helst Cronones Tiänere vttskickes att hugga
Eeck eller annat werke till skepz eller annat behof på Frelsses
Agor, att ingen må vnderstå sig sådant at giöra vthan skogzägandens
tillstånd och för god betalning.
Till dett 6.te. Meden som någre Cronones Fogder vnderstå
sig, att taga af halfgiärdz Frelsseshemman, heelgärdz vttlagor att
H:s K: M:tt sådant täckttes låta förbinda, ock icke mehra taga eller
fordra, änn Frelssesmannen honom skattlagd hafwer och han
den förrusstienster.
Till dett Siwende; Vnderstå sig ock en deli! aff Tyonde Fogderne
at inquirera på sielfwa Sätegårdernes Råå och röör effter
Kyrkiotyenden; Att sådant motte deni förbiudes, och icke tillfoge
Februari.
279
Adelsstnannen härutinnan widere änn sielfwe Kyrkiotyendes ordningz
innehold.
Till dett Ottonde: Medan som nu all Gest: och skiussning
ophäfwes och inga Irije pass mehra vttgifz: derföre begäres Odhmiukeligen,
Att när Allmenne Mothén eller Rikzdager framdeles
vttschrifw^es, att dem långwägade motte tillätes af hwar Provintie
att vttgöra ett Vttschott eller jw En af hwar Familia af samma
Landzort, på dett de af ringö medel äro måga blifwa beholdne.
Till dett 9.de. Effter som E: K: M:tt af synnerlig gunst och
förtiänte meriter hafwer beneficerat någre med Adeligh titul och
frjhet som äre Arltagne effter dehres Föräldrar till Skatte Jord och
hemman: Att E: K: M:t allernådigst täckttes af Konungzlig gunst
och Nåde så ock förmedelst privilegierne och Sweriges Lag vnna
dem der dhe äro bördade till med frelsses frihett och rettighett
När dhe E: K: M:t vnderdånigst derom sökiandes warde.
Till dett Sidsta; Effter 1638. Ahrs Rikzdagz besluth förmår,
att Hennes Kong: M:t will förordna Commiss: vthj Landzänderne
som skole besee och pröfwa hwilka Sqwalteqwarner skole blifwa
beholdne och icke äre Odelqwarnerne till skada bygde. Att H:s K:
M:tt wille nådigst sådantt icke j förgätenhet stella, vthan att sådanne
Män motte deputeras som derom inquirera att Odelqwarnerne
måge blifwa beholdne och Sqwaltterne som äro dem till skada,
Vttrifwes.
Bil. K. Riksdagsbeslut; dat. den 23 Februarj 1642. Finnes
tryckt hos Stjernman, Riksd. och Mötens Beslut!, 2. 995—1010 *).
Det bland Riddarhusprotokollet befintliga exemplar har följande
underskrifter:
Erich Gyllenstierna
pro tempore LandtMarskalk
1) En i Riksarkivet befintlig afskrift^ kanske ett concept, har vid slutet af 5:te
punkten följande som saknas i det under skrifna Beslutet:
Am Hielpe Spannen af een heelgärdz gårdh äre wij fuller tillthaladhe wordne
och wille gärna komma Hennes K; May:t och Rijket dermädh till undsättning Efftersom
wij des högnödigheet wäll kunna besinna; Men alldenstund^! årswäxten i
detta förledna åhr fast i alle landzändar haffwer genom Gndhz försyn mycket
slaget feelt, haffwer Hennes K: May:t sigh dermädh för dette åhr allernådigst låtit
åtnöia, Män där den högste Gudh tecktes oss i dette nu löpande åhr med ifåder
och een lijdeligh års wext att ansee, welle wij oss på det fölliandhe åhr låta finna
godhwillige att bijspringa Hennes Konungl: May:t och Rijcket med föreskriffne
hielppespan godh tår sädh effter sätt och wijs som på sist hollne rijkzdagh bleff
bewilliadt och uthgiort ähr, så snart wij å Hennes Kongl: Mayitz weguar derom
besöckte warda.
280
1642
På Brahernas Grefwar Gustavus Adolphus Vthi Delagardiarnas
til Wissingzborgz wegna. Connte de Rasborgh stelle fulmechtigh.
Joban Gyllenstierna et Falchenstein etc. Schwante Sparre
Fredrich Stenbock Åke Erichson Ochsenstiern
Jöran Gyldenstierna Jacob Skytte
Knutt Lilliehööck Johan Kruus Jesperson Christopher Torstenson
Seuedh Bååt Hanss Kevle Crisman Lillie Jöran Sparre
Åche Hansson Vulfsparre Knut Soop Jönss Bonde Arffuedh Horn
Jfuar Nilsonn Christer Påsse Erich Ribhingh Göstaf Leyonhufwudh
Schering Rosenhane Christian Nilsson Axel Kruse,
loco capitis familia; Bjelkenstierna Arffwidh Lilliesparre E. Krabbe
Gustavus Rosenhane.
Gabriel Gyllenankar Anderss Nilson Bratt Erick Giöstafsonn Roos
Anders Lake Alff Gyldenkreuttz Johan Berendes.
Johan Erikson Vllff Charl. Hårdh Johan Lillia Biörn Måneskiöldh
för Kyllarna
Nils Lylliehööck På Kaggernas wegnar Jesper And:sn Cruus
Erich Soop
Jöran Kafdle Hans Christo. von Scheidingh. Carell Johanson Siöbladh
Johan Yxkul Bengdt Ribbingh Melcher Wernstet Jöran Liliesparre
för Stiernorna för Storrarna
Åke örneflyckt Anders Stuart på Strålarnas vvägnar
Gustaff Stake
Samuell Willman Hanss Drake Claas Slatte
Erik Silffuersparre Class Beurej Conradtt Falkenberch
Suän Wgla Perr Lillije Olluff Stake Bengt Bagge
på Ekeblas vvägna
Erick Bentson Jonas Bure den yngre Axell Böllia
Assar Mannerschildt Class Clason Vgla Bröms GyllenMaers
Johan Munck Pedher Hammarsköld!) Junior Peter Kruse
Johan Eketrä Jöran Kååse Biörn Suinhufuudh Caril Sabelsköld
Jönss GyllenSparre Jan bagge Per Sabell Hans Ram
Jahan Loodh Jahan Hindrichson Reyther Hinrick Stör
Ericus Geet. Arffuid Pederss GyldenCornet Knutt Sölffverspare
För Linar Nilson
Staffan Pedersson Jacob Forbos Casper Otto Sperlinck
Hans Rothkirch Hans Månsån Olifvebladh Diederic Grönberch
Nils Boije Axel Rääf Caril Rosenduffa Tårkell Grijs
John Bäck Johan Galle Stäphan von Klingspor Joran Armskyltt
Larss Biörneram Clas Fogelhufwud. William Philp Knuth Ödell
Christer Sabelstyerna Johan Ramssey Johan Von Fitinghoff
Februari.
281
Michill Anckarfiäll Larss Jägerhårn Jsack Stårcke
John Pherson Järnlod Gustaff Anrep Jöran Pattkull
Jöran Jacobson Peder Gyldenswärdh Mauritz Duwalt
Claes Classon Skalm Hans Bockila Hindrich Povs Jacop Pistool
Casper LillieCrone Hanss Löffelingk Per Gyllenstråle
Anderss Linorson Swenske Baltzer von Neuman
Dauidt Däcksberg GullanAcks Claas Plntgh Peer Lindh
Olof Silverlod Swen Stålman Hans Garff Arfwed Anckarsköld
Class Boos Caril Delamotte Georg Grissbach Johan Göös
Brynte Gyllengren Jost bråkenhussen Johan Bengtson Hammerstierna
Larss Nielsson Stålhane Andreas Bergenfelt Louys DGeer
Peder E. Rosensköld Joachim Transehe von Roseneck
Carolus Gyllenstierna Nils Persson Månss Vlffsparre
Johan Persson Vlffsparre Gudhmundh Vlffspare Arffvedt Ribbing
Sewedh Ribbing Jöran Påsse Gusttaf Krabbe Harall Stake
Melchior v: Fackenberg Pehr LvllyeHök Peer Siöbladh
Knut Roos Andres Hårdh Pär Hårdh Michil Anckarfiäl
Linnardt Hårdh Erick Hårdh Erik Vggla Jesper Nilsson Krus
Carl Christerson Måneskiöldh Carl SillffuerSparre
Pär Sylffuerspare Jngewald KrusBiorn Johan Bolia
Giöstaf Gyll
Bil. L. Biafsked, eller tre stånds Utskotts Betänkande angående
Enkedrottningen. Dat. Stockholm den 22 Februari 1G42.
Finnes i Riksarkivet; Jfr inledningen.
Bil. M.
Wij Christina medh Gudz nåde etc. Gore wetterligit, at effter
som Oss ingen ting högre är anläget, än wäre trogne vndersåtheres
j gemeen, och särdeeles wårt Ellskelige Ridderskapz och
Adelens wälstånd och förkoffring, och derhoos att affwäria och
förekomma deres skade och beswär, så wijda Oss sådant at giöra
möyeligit är och anståår: Alltså sedan wårt Ellskelige Ridderskap
och Adell Oss bäfwer förständigat, huruledes wedh deres Brölopp,
Barnssööl, Begraffninger, Morgongåffwogiffter ådtskillige Oordninger
wore af långlig tijdh inrijtne, och sigh dageligen förmeerade till
mången af deres Ståndh ruin och Vndergång, Vnderdånigst bediandes,
at Wij på bother betänkte wara wille. Dy hafwe wij desse
ährender medh wårt Ellskelige Rijkz Rådh öfwrerlagdt och beslutit,
och nu härmedh stadga och förordna, at skole häreffter hållas såsom
föllier.
282
1642
1. Alle Solenne panqueter skole wedh Adelige Troolofninger
aldeeles wara förbudne, och inge deere Gäster bindas dertill än
Föräldrarne på bägge sijdher, Fästermansens och Fästermöens, eller
dee som dee lefwandes Föräldrars ställe förträda, eller j dee
dödes stadh Förmyndare ähre eller skattas konne; Så och dee sorn
j Föräldrars stadh racknäs, såsom äre Farfader, Farmoder, Morfadher,
Mormoder etz. så och Fästemansens och Fästemöens respective
Barn; Syskon eller deres Barn: Hwilke så månge wedh
handen äre, saklööst kunne biudas därtill; Eller där inge Förälldrar
eller Förmyndare äre eller behöffwes, och inge alf dem andre,
som förb:t är finnes wedh handhen, kan man af närmaste Slächten,
eller där och ingen af dem wore till eller wedh Handen, då andra
een eller twå hedia at wara tillstädes och bijwijstas Troololningen
till yttermeera witnesbörd och säkerheet. Desse måge medh een
ordinari måltijdh tracteras, om det så behagar, och icke wijdare,
eller medh närwahru aff meera follk; Wedh boot Tryhundrade
dahr Sölfuer M: Ridderskapedts eensaak.
2. Wedh Adelige brudloppen skall först, all den fåfänge omkostnaden,
som medh inrijdanded och dess preeparatorier pläger
skee medh Lööshäster för Brudgummen och Brudlien, eller brudewagn
eller Slädha, wara ophäfwen och förbudin; J så motta att
när Brödloppen anställas j köpStäderne, då skall allt solent inrijdande
och dess omkåstnad wara alldeeles förhudidt. Män giörs
Bröllopen åå Landhet på Adelens gårdher; Då må Brudgummen
komma in rijdande eller Åkande, Stofferader medh een häst som
han rijder opå, häller een Wagn eller Släda lian Åker vtj; Vthan
någen wijdare Pompe medh Lööshästar, Brudehäst, Wagn eller
Släde eller annat stoort föllie, Allenest ledsagader af sin egen
närmaste SJächt och sin Tahle- häller Förare; Där han och ingen
Slächt hafwer wedh handen, må han till det högsta för vthan Talemannen
taga twenne sine godhe wenner af Adell medh sigh, och
intet mehr; Hoo häremoot bryter och blifwer öfwertygadt, bothe
till Ridderhwsedt 300. daler gått Sölfwermyndt.
3. Alle Solenne Badstufwu gånger, och där opå fölliande
Brudstufwe qwellar, skole härmedh wara förbudne. J lijka måtto
j Städerne alle Möqwellar ophäffne; Män åå Landet, medan gästerne
moste aff Hwswärden spisas, måge dee biudas till Affton
Måltijd och där spijsas tillsamman vthan dryckenskap elfer någet
extra ordinari tractament; Steller någen an sådenne Solenne och
Pampeuse Badstufwegånger, Brudstuffwuq weller eller Möqweller,
yvidare än at på Landet Gästerne måge hederligen spijsas, som sagdt
Februari.
283
är, och det blifwer betygat, bothe deri ded gior till Ridderhwsedt
daler Sölfwermyndt.
4. Rätte Bröllopzdagerne skole wara twenne, den förste, då
Brudgumme och brudh wiges och Sängeledes; Den andre då Morgongålworne
medh wittnen och Glaffwen, stadfästas, och kallas
boos Oss rätter Hinderdagh, på hwilken Gästerne effter skäl och
ämbne tracteras måge. f Städerne måge inge gäster offtare eller
lleere dagar biudas och tracteras; Wijdare än at Föräldrarne eller
Syskonen och dee omak liafft bäfwe komma dagen effter till Måltijdz
samman. Och åå Landet måge Gästerne spijsas den tridie
dagen medh Ordinari Målltijdh, at derpå reesa sin koos, vndentagendes
dem som skyldeman äre, eller omaak haffwe, och allt skole
sättia j reedo igen, Huilcken ingen tijdli kan föreskriluas, vthan
blifwa till alles lägenheet tillsamman, så länge allt vthredt är. Ingen
giöre häremot, wid booth Fyrahundrade daler Sölfwermyndt,
Och galle aldeeles ingen änskyllan j Städerne, Men åå Landet ingen
annan, vthan at klarligen betygas, det Gesterne för Siöö- eller olijdelig
wederleck skulidh icke hafwer kunnat komma sin koos, Hwilket
dock skäligen betygas moste, wider booth som sagdt är.
5. Alle solenne Hemkommer skole wara förbudne. Och ingen
för den orsack skulidh gäster måge inbinda wedh boot Trehundrade
daler Sölfwermyndt.
6. Så skall och alle Brudegåfwor, som nu een tijdli bärt åht
äre inrijtne, blifwa afskaffade, Vndentagandes hwadh Brudgummen
effter sin förmågo gifwer sin Brudh, eller hoon honom; Heller
Brudgummen gifwer Brudenes Föräldrar häller Syskon, eller desse
dem andre; Heller hwad som gifwas moste dem som arbete och
omak liafft bäfwe. Och skole förbe:te gåfwor måga gifwas medh
Sending in j Cammaren, Men icke Solenniter och offendtligen j
Brölloppedz samqwembdh. Alle andre Brudegåfwor skole wara affskaffade
sorn wäne äre at giflwas Brudfrämian, Talemännen, Ledeswännerne,
Föregångzfrwer och andre; Såsom det j synnerheet
skall wara förbudit, at gifwa någen gålwo Solenniter och j sambqwembdet,
hwarken Brudgumme eller andre. Vthan finnes någen
aff Slächten som någet hiellpa eller sin wellwilligheet tee will,
Han gore det wedh lägenheet och effter sitt Embne. Gör och någen
häremot, bothe till Ridderhwsedt Tryhundrade daler gott Sölfwermyndt.
7. Jnge Panqueter skulle hållas wedh Bamedopen och Kyrkiogångerne;
Vthan der man een Ordinari Målltidh will haffwa, såsom
serdeeles på Landzbygden, Må Föräldrerne och dee aff närmeste
Slächten som tillstädhes äre, vthan Ceremonier, behollas der wedh,
284
1642
8. Vtlij Adelige Begraflninger, måge Lijken vtföras och begrafwas
medh alle Kyrkio Ceremonier, Så och medh Wapns, Ahners
och Fahnors bärande, medh een bewäpnad mans förerijdande
såsom här till är want. Men j Städerne skall allt solent wakande
medh Confect och drycker; Sedhen medh Lijkets vthförande allt confect
och Wijn; Och sidst alle begrafnings ööl eller Paqueter wara
aldeeles förbudne och aflskaflade. På Landzbygden, medhan andre
medell icke finnes, och att Wenner bindas måste långwägat, och
icke annars kunne hafwa sin tarIT än j gården där Lijket vthbäres,
Moste och samblas störste deels afftonen tillförendhe; Derföre måge
Gästerne biudas och medh een Ordinari AfftonMåltijdh affton för
tracteras. Andre eller sielffwe Begraffningsdagen åther biudas hem,
och då medh samqwembd tracteras såsom Gäster. Men så frampt
owäder icke hindrar strax dagen effter medh een Frwkost Contenterat
skillias åth, förvthan sielffwe Erffwingerne. och dee som wedh
begraffningen tiänt hafwe; Huillcke saklöst blifwa effter sin Iägenheet
tillsammans. Boch är åå Landet här boos att där
Hwsbonden steller wedh begraffnings occasionen någet Bröllop an
för sine Tiänere eller andre, att då Gästerne een dagh längre saklööst
sammanblifwa måge. Allt Solent Wakande medh Confect och
dryckenskap, så och annan slijk fåfäng omkåstnadh skall så åå Landet
som j Städerne aldeeles förbudit wara. Gör någen emot någen
puncht af denne Artickell, han bothe till Ridderhwsedt 300. daler
Sölfwermyndt.
9. Offuer Morgongåfwerne hafwer Sweriges Lagh well förseedt
Ridderskapet, Men så haffwer tijdzens långheet och månge förandringer
infördt åtskillige Missbruk, så at Morgongåfworne nu heelt
giffwas, icke effter Lagh eller skääl, vthan effter interessenternes
accord, vthan någet anseende till brudgummens Slächt och Förwandter,
deraff store godz och offta Hufwudsäthen gåå vthur Slächten
och sin koos, när icke barn äre på handen till mångens märkelige
förfång, Detta nu någerlunda at regulera och rätta, så mycket
för denne gång skee kann. Då skole häreffter inge Jordegodz
som till Morgongåfwo gifwes annorlunda, än at (så frampt inge
Barn atlas och lembnas j lifwedt) morgongåfwon iu gånger till Manssens
Erffwinger tillbakers, så snart Änckian döör eller gåår å annat
giffte. Men till yttermeera vnderrettelsse, så må een Ridderseller
Frellssesman gifwa sin Hustru Tree pundeläsler Korn, eller
dess wärde j Smör, Jern eller annan ränta, åhrlig stadig inkompst,
och intet högre; Säthegården om den behagar att gifwas, inräcknadt.
Will någen gifua mindre, eller kan ey gifua så mycket, det
stånde frit och till förmågon, och begge parternes förlijkning. Och
Februari.
285
thenne Morgongåfwo der dee afla barn samman, tå see then Morgongåfwo
Barnemen för Möderne, och ey för Fädherne. Men affla
dee ey barn samman, eller barnen döö för Fadren, och Hustrun
döör så för Mannen, då behåller Mannen sin Vtfäste Morgongåfuo
effter Lagh, såsom den der lengst lefuer och hans Erffwinger effter
honom. Leffvver och Hwstrun Mannen vth, och hafwer ey barn
medh honom så beholler hon Morgongåfwon medh sin ränta och
rättigheet emädan hon lefwer; Effter Hennes död skole godzén och
Säthegården medh vndfånget jnventario gånga till Mansens Erffwingar
igen vthan beswär och lösen, allenest at den löpande åhrs
räntan wendes an på Hustrunes begraffning. Will och Enckian åå
annat giffte gånga, då löse Mansens Erffwinger in godzén medh tre
lödige Mark Sölfwer för liwar Tunna ränta som gifwen är; Och
intill dess Enkian penningerne bäre och reeda tillställas, då behålle
hon godzén för laglig!) Vnderpandt till dess hon betalt wardher.
Men så snart penningerne äre lefwereradhe eller till leverancie prajsenterade
och det kan betygas, då anamme Erffwingerne Morgongåfwo
godzén igen, och Säthegårdhen medh fullt Jnventarium, den
löpande åhrs räntan medh Enckians bröllop står, henne förbehållen.
Ingen Morgongåfuo gifues högre eller annorlunda än sagt är, och
der någen högre eller annorlunda gifuer, hafue ingen kraff till Möderne
eller lösen j någor måtto. Doch der någen will gifwa sin
Hustru medh Förwandternes samtyckie, heelt, halfft eller een wiss
högre Summa af sitt godz, än nu är sagt, då ståndhe dhet hwariom
och enom frit at försona sin Hwstrw som han medh sina
Förwandters samtyckie bäst gitter medhan hon Ankia sitter. Men
Barnen, der någre afflas hafwe till Möderne intet meer at praetendera
än sagdt är, Och der hon å annat giffte går, oanseedt hon högre
Morgongåfwo hade vndfånget, och dijt till besutit, ware dåch lijkwell
Manssens Erffwinger ey skyllige meera ränta at inlösa, än som
retteligen och eliter denne stadga gifwet warder, och till det högsta
till Tree punne läster Korn eller dhess w'ärde årlig och stadig
ränta sigh kan belöpa. Huilken vtfäste Morgongåffwo in till Tree
Punne läster korn eller mindre effter sielfwe gåfwobreffwet, när
henne Tunnan a 3. lödige Mark Silfuer betalt blifuer, hafwer hon
intet meer at praitendera, vthan är skyllig så snart boon åå annat
giffte gåår, allt det öfrige Jordegodzet at affträda såsom förr om
Morgongåfwen som betalt blifwer, sagt är. Medh denne Morgongåfuo
och dess lösen, är intet förstående den Lifgedings rätt som
Greffwar och Frijherrer dess förvthan vthur deres Greffue och Frijherreskap
deres Hwsfrwer gifwa måge, Huilke dessförYthan vthur
286
1642
Donations brelfuen så j quantiteten sorn annen rettighect dömmas
moste.
10. Föreskrelfne bother skole vthkräffias på neste Richzdagh
effter sådhent kunnigt bliffwer aff Landtmarskalken och Ridderhwsets
Förestandere; Och wari Invar och een sorn tilltalat warder,
skyldigh, anten till samptlige Ridderskapets åtnöye och absolution,
at tee och wijsa klarligen sin oskyldigheet, Eller der denne icke gör
tililyllest, owegerligen och vthan drögzrnål erleggia löreschme boot;
Och der han rnotwilligh eller försunnnelig finnes, då fördubble bothen
till föresatt dag, och så frampt det ändå ey effterföllies, då
lijdhes ey på Ridderhuset, intetill dess han klart giort, och Ridderskapedt
deråfuan opå nöyachtig Satisfaction giort hafuer.
Att wij nu detta wårt ellskelige Ridderskap till gode och wellståndh
såleedes stadgat halwe; och wele at det aff allom sorn wederbör
skall tagas j acht och effterkommas.
Bil. N.
Anno 1642 den 25. Februarij; Är af dhe Walborne Herrar
Ridderhusetz Förestandere tili sambtlige Ridderskapet och Adelen
opa Ridderhusett föredraget och demonstrerat, att dhe Jnlefrerade
Irenne Ahrs Rosstienst penninger till Ridderhusetz bygning
neder på den köptte Tompt af RikzCantzleren, effter den
bewilliade dessein och åfrittning der på giord är, icke kunne
förslå till dess fulla bygnadt, och der bredewid Androgo, att dhe
ännu någre Åhr med en Contribution, hwar icke så mycket dhe
då till helfftena till dess fullbordan wele förstå: Hwilket sambtlige
Ridderskapet och Adell toge vthj ett noga öfwerwägande;
Och pa dett detta Loflige Anseenlige werket för Medellösshet icke
skole stadna; Förklarede dhe sig eenhelleligen vtj alle Irenne Classibus,
att wele ännu bispringa samma werck till dess fullbordan
med Tyo Rdl. heller dess wärde j annat Mynt aT hwar hest dhe
effter Ordningen böra holla vtj Rosstienst att vttgiöra vthj Try föliiande
Ahr, angående delta Jnnewarande Åhr 1642. Michaelis och
seden Åhren 1643. och 1644. och dem lefrera till Landzhöfdingerne
vthj dhe provintier de ärebesittne; Vnder hwilke Enkior och Omyndige
barn skole wara begripne; Alldehles effter den förra Vttgångne
af Trycket derom lörfattadt afsched; Vttryckeligen inneholler och
Vttwiser.
Erich Gyllenstierna
pro tempore LandtMarskalk.
Bil O.
1. Wij Jacobus De la Gardie, Grefwe till Läcköö, Friherre till
Februari.
287
Ekholmen, Herre till Hapsahl, Dagöen, Kolcka, Kijda och Runsa,
Riddare, Sweriges Rijkes Radh, Marsch, General Feltherre, den
Konungzlige Erigzrätz Prsesident, och Lagman vthöfwer Vplandhetc.
Giöre wetterligit, Att effter såsom ingen af Wår Ått ähr, som sit
ställe på Riddarehuset på denna wäl berammade Rijkz dagh kan
bekläda, Aldenstundh wår käre Son Grefwe Magnus Gabriel De la
Gardie inthet ähr vthj Rijket stadd, vthan i Främmande Landh;
och de andre wäre Söner ähre ännu Små och Omyndiga, Hwarföre
hafwe wij kärligen anmodat, och begärat, at Wår käre Frände,
den Wälborne Her Swante Sparre till Hökerum och Dåderöö etc.,
wille wälb:te wår Käre Sons ställe, Stämma och Rätt, både så wäl
för Grefweschapet som Frijherreschapet, förträda, gifwandes honom
härmedh i Fullmacht, å wälbe:te wår K. Sons wägnar, Hennes K.
M.tz wår Allernådigeste Vthkorade Drottning och Arffurstinnes Proposition
at anhöra, rnedh samptligit Riddareschapet den at öfwerläggia
och betänckia, Och sidst at sluta, såsom wår K. Son sielf
tillstädes wore. Detta till mehra Wissö rnedh egen bandh vnderschrefwet
och försegla låtet. Datum Stockholm den 18: Januarij
1642.
Jacobus De La Gardie.
2. Jagh Claass Roeureus Till Leppass och Tykie etc. Giöre
witterligit at eliter såssom H:s K: M:t alless wår Nådigeste Drotningh
rnedh dhe Högw älbme Herrarss Rijkzsens Regierinngs och Rådz
rååde, hafwer Nådigast för godt funnett ibland andre Ståndzperssoner
förnembligast at kalla all hemma warande Adelen och Ridderskapet
vthj Swerige och Finlandh som till sine Laga åhr kombne
och vthan rättmätige förfall ähre, att instella sigh i Stockholm till
den allmenne Rijkzdagen som der sammestedess den 6. Januarij.
Nästkommande 1642: at hållass belelfwadh ähr; Aitså emedhan
iagh för synnerlige hinder skull personligen ey hafuer kunnatt
giöra et tillbörligitt nöije på Högstbe:te H:s M:tz Nådiga befalningh,
dy hafuer iagh först ombedit min Swåger Assessoren vthj den K:
R:n i Finlandh wälb: Christer Nielsson till Hefwrenpää, at han min
hööge endskyllan publice på Ridderhuusett doch särdeliss hooss
Wälb: H:r Landtmarskalken giöra wille; Sossom och der bredeweed
förtroodt honom mit Secret. der medh alt hwad som eenhelleligen
afl'samptelige Rijkzsens Stenders bewilliat warder, på mine
wägner at försegla och vnderskrilfwa, Hwilket allt skall warda vthj
samma krafft Lijka som iagh dedh sielf giordt hade; dess till wissö
med egen hand och Segell. Aff Åbo den 14. Decembris 1641:
Class Reuraeus.
288
1642
Bil. P. Konglig Resolution för Jöns Persson att bruka
Gyllensparre-namnet; Stockholm d. 9 Mars 1638. Afskrift, vidimerad
d. 25 April 1642 af Bengt Bagge och Peer Lindh. Jnlef:
den 19 Aug. igenom H:r Cari Sjöblad.
Bil. Q. 1. Åtskilliga förteckningar, länsvis, på adel
som uteblifvit från Riksdagen; en del underskrifna af vederbörande
Landshöfding ar.
2. Intyg för Nilss Sölffuersparre till Flijsshult, att han var af
sjukdom förhindrad att inställa sig till Riksdagen; utfärdadt vid
Östra Härads ting d. 9 och 10 November 1641, af Domhafvanden.
3. Kyrkoherdens i Vnneryds gäll intyg, å egna och församlingens
vägnar, att Jöns Stålpe till Sinnery var af sjukdom förhindrad
att resa till riksdagen. Dat. d. 20 Dec. 1641.
4. Ett ursäktelsebref från Helsingforss, ställdt till Riksmarsken.
D. 11 Dec. 1841. Underskriften är till hälften bortklippt.
Bil. R Herman Trulsson Gååses böneskrift till Drottningen,
att för sin fattigdom varda befriad från af giften till Riddarhusets
byggnad. Engh d. 28 Dec. 1641.
Bil. S.
Den 15. Februarj 1642. Jmmatriculeredes e(Ttersch:ne af
Adell på Ridderhuset och finge dehres Säten elTter som follier
Hindrich Jönsson, gamul Af Westg: Adel
Hindrich Pois ) , . ,
Hanss Bockilla I es ®ew,ss approberades
1. Arfwed Anckerskiöld
2. Clas Boos
3. Otto Grotliusen
4. Patrich Ogglewij, schall bewisa sin afkompst
5. Johan Bengtson HammarStierna.
6. Johan Göös
7. Carl de Lamott
8. Brynte Gyllengren
9. Johan Schildt, skall bewisa sin afkompst
\10. Lennardt Jkornschiöldh.
Fölliande äre af H:s K: M:t Adlade och bekomme dehres Säten
efTter dehres brefz datum
A:o 1639. 6. Sept: Hindrich SelTredhsson Silfwerbögell
A:o 1639. 6. Sep: Hindrich Larsson Ekestubbe
A:o 1G39. 13. Sep. Jacob Carlsson Fortuna
Desse lottade
Mars.
289
A:o 1639: 15. Sep: Per Erichsson Rosenschiöld, hans barn
måge komma jnn
A: 1640. 30. Mart: Jost Brockenhusen
A: 1640. 30. Sep: Jöns Rosenschmidtt
A: 1640. 12. Oct. Johan Erichsson Appelgren
A: 1641. 4. Aug: Lovis de Geer
A: 1641. 13. Aug: Nilss Larsson Stålhane
A: 1641. 13. Aug: Erich Lilliebrunn
A: 1641. 5. Sep: Erich Erichsson Swanefeltt
A: 1641. 11. Sep: Reinholtt Kohl
A: 1641. 9. Oct: Joachim Transsehe
A: 1641. 1. Oct: Georg Grissbach
A: 1641. 27. Oct: Pelle Persson Bergenfeltt
Öfversten Tomas Tomasson, schall bewisat och seden komme
hans barn jnn:
Erich Gyllenstierna
pro tempore LandtMarskalk
Bil. T.
1. Sköldebref för Jacob Carlsson Fortuna; utfärdadt af förmyndare-regeringen,
efTter sätt och wijss, som i Regeringsformen
beslutet och beleffuat är. Stockholm d. 23 Sept. 1640.
2. Sköldebref för Henrich Larsson Ekestubbe. Westerås d.
6 Sept. 1639.
3. Sköldebref för Henrich Sigfridsson Silfverbögel. Westerås
d. 6 Sept. 1639.
4. Sköldebref för Just. Bråkenhusen. Nyköping d. 30 Mars
1640.
6. Sköldebref för Nils Larsson Stålhana. Stockholm d. 13
Aug. 1641.
5. Sköldebref för Erich Andersson Kiörbow Lilliebrunn.
Stockholm d. 13 Aug. 1641.
7. Sköldebref för Jöns Schmidt. Stockholm d. 30 Sept.
1640.
8. Sköldebref för Johan Erichsson Apelgren. Stockholm d.
12 Okt. 1640.
9. Sköldebref för Louis de Geer Stockholm d. 4 Aug. 1641.
Det sista synes vara en originalcopia, de öfriga äro vidime
rade
afskrifter.
10. Intyg för Otto Grothusen, att han är af adlig härlil.
19
290
1642
komst; gifvet och underskrifvet af några dels adelsmän, dels krigsbefäl;
Stockholm d. 5 Febr. 1642.
11. Skrifvelse från Patrick Ogilvie till Ridd. sekr. Johan
Larsson, med begäran att, enligt aftal, fä sitt namn inskrifvet i
Riddarhusets matrikel; han sänder från Finland en tunna sik
och tvä stycken Rigisk torr lax. Riga d. 15 Nov. 1641. 1 postscriptum
åberopas förut afsända bevis om hans adelskap.
1643
291
Anno ÉG43
Ythi Novemb: *) månad blcff af den Stormechtig:e Högborne
Furstinna och Fröjken, Froiken Christina Sweriges, Göthes och
Wendes vtkohrade Drottning och Arffurstinna, Storfurstinna till Finland,
Hertiginna vthj Estland ock Carelen, Frojken öfwer Ingermanland
Itespective Förmyndere och Regering Vttskrifwen en Almen
Rikzdag till Den 3 Octobris vthj Stockholm at hollas.
Den 2 Octobris 1643.
Gick Jag Johan Larsson till Hans Exell: RikzCantzleren till att
förfråga mig Om jag skulle låta stoffera Ridderhuset till Rikzdagen,
såssom ock om Jag skulle hafvva dermed någet till att giöra, såssom
ock, om Jag Adelen som sig worde praesenterandes skole antekna:
Hwilkett både han mig opålade och expresse befaltte att
Jag Secret: Embetet nu som tillförenne skolle förträda.
Den 5. Dito wardt Herr Hindrich Fleming till Lechttis etc.
af den Högloflige Kongelige Regeringen Vttwaldt till LandtMarskalk.
J-istan heller Rollan på Adelen som på denna 1643 Ahrs
holdna Rikzdag vthj Stockholm.
Landtmarskalk Herr Hindrich Fleming, till Lechttis och Lais,
General Krigz Commissarius
1.a Classis
Herr Johan Gyllenstierna, vthj Herr Friederich Stenbock
Rrahernes stelle; Herr Åke Oxenstern
Grefwe Carli Leijonhufwud!); H: Mauritz Hoorn
Grefwe Jacob Casimir till Leckö; Her Jöran Gyllenstierna
Herr Bengt Hoorn, vthj Gref: Her Gostaf Bielke
von Turns stelle. H: Benett Skytte
2.a Classis
Johan Krusse Johan Flemingh
Christof Torstensson Axel Sparre
Sewed Bååt Knut Lillie
1) Skriffel för Juli: Riksdagskallelsen ar utfärdad den 29 Juli.
292
1643
Hans Kyle
Åke Vlfsparre
Knutt Soop
GöstaH Hoorn
Jfwer Nilsson
Lars Karpalain
Johan Rosenhane
Erich Stjernkors
Oluf Lilliesparre
Gabriel Gyllenanker
Class Bielkenstierna
Jöns Rosenbielke
Anders Lake
Johan Berendes
Johan Viff
Carli Hård
Göstaf Jlle
Biörn Måneskiöld
Per Lilliehök
Jesper Andersson Krws
Jöran Kafle
Otto V: Scheiding
Nilss Siöblad
Johan Yxkul
Melcher Wernstett
Christof Grip
Åke Orneflychtt
Dawid Stuwartt
Anders Stråle
Axell Tott
Ernst Creutz
Arfwed Sölfuerhielm
Carli Paulj
Class Slatte
Per Sölfwersparre
Johan Stålhanske
Caril Wrede
Oluf Oxehufwud
Class Beurej
Conradt Falkenberg.
Per Vlfsax
Clas Stiernskiöld
Jöran Påsse
Göstaf Ribbing
Göstaf Leijonhufwud
Jöran Boije
3.a Classis
Per Lillie
Oluf Stake
Wolmar Stakelberg
Christer Rålamb
Bengt Bagge
Torsten Hierta
Anders Bure
Axel Röllia
Nilss Manderskiöld
Per Hammarskiöld
Frans Krussbiörn
Anders Kåse
Erland Lindelöf
Biörn Swinehufwud
Jöns Gyllensparre
Göstaf Lood
Johan Rytter
Anders Bröms
Oluf Galle
Otto V: Sperling
Hans Rottkirch
Hans Strjk
Hans Oliweblad
Jacob V: der Lind
Jöran Stiernhielm
Dirich Grönberg
Larss Sölfwerswerd
Arfwed Gyllenollon
Caril Rosendufw'a
Torkel Grijs
Matz Crytzhammar
Tönnes Langman
Hindrich Sabelstierna
Tuwe Hökeflychtt
Hans Ekelöf
Michill Anckerfiäll
Oktober.
293
Jöran SölfwerPatron
Göstaf Pilefeltt
Göstaf Robertsonius
Oluf Örnehufwud
Per Gyllenswerd
Willam Philip
Mauritz Duwaltt ~
Michill Jordan
Jacob Pistol
Casper LillieCron
Anders Swensche
Baltzer Neuman
Dawid Dackzberg
Per Gyllenax
Jon Planting
Oluf Sillwerlodh
Swen Stålman
extr
H. Ture Oxenstern
H: Johan Oxenstern
H. Swante Hoorn
H. Jacob Skytte
Erich Fleming
Hindrich Fleming den Yngre
Måns Vlfsparre
Jöran Vlfsparre
Hindrich Hoorn
Philip Bonde
Bengt Ribbing
Sefwed Ribbing
Ture Ribbing
Göstaf Ribbing
Göstaf Rosenhane
Knutt Viff
Anders Hård
Carl Måneskiöld
Erland Kafle
Jesper Nilsson Krws
Jacob Lilliehök
Carl Siöblad
Christer Zelow
Jörgen Schildt
Lennart Jkornskiöld
Hindrich Ekestubbe
Oluf ^Rosenskiöld
Johan Appelgren
Lovis de Geer
Erich Swanfeltt
Georg Grissbach
Anders Bergenfeltt
Class Biörneram
Oluf Wachttorn
Nilss Hjulhammar
Lars Roderskiöld
Swen Hilldring
Tomas Gärffeltt
Capita
Per Siöblad
Wolmar Yxkul
Magnus Orneflycht
Anders Stuwart
Johan Stuwartt
Per Stråle
Melcher Falkenberg
Johan Falkenberg
Johan Lillie
Haral Stake
Göstaf Stake
Mauritz Stake
Per Stråle
Johan Stråle
Erich Hierta
Lars Lindelöf
Jsach Swinehufwudh
Jon Bure
Jngewal Krussbiörn
Class Böllia
Anders Swensche
Lovis de Geer. den Yngre
294
1643
Den 4. Octobris
Slogz och blasstes Om med Heer puker och Trummeter att
Adelen som wore Ankompne till denna berammade Rikzdag, skole
j märgon instella sig pä Ridderhusett, att låta antekna sina Nampn
på dett Rikzens Regering må förnimma huru Många af Adell,
hafwa sig praesent: och äre ankombne.
Den 5. Dito
Den 3. 4. så och den Femptte Octobris låto en stoor dehl
af Adelen sig Antekna som wore kompne ifrån Landzänderne.
Klockon Nijo för Middagen kom H: Hindrich Fleming ifrån
Slottet, hafwandes med sig en Marskalkz Staf, som honom vthj
Hennes Kong: M:tz och den Högloflige Konungzlige Regeringens
praesens blef tillstältt och deputerat af H: Kong: M:tt till Landt
Marskalk
Giorde så LandtM: sijn tilbörlige Oration.
Walborne Wälb: ManhaITt: Strenge gode Herrar och Män;
Bröder ock svnnerlige gunstige Wenner. Eliter som H: Kong:
M:tt min allernådigeste Drottning medh den Högloflige Kong.e Regeringen,
Nådigst bäfwer syntz och behaga Iåtidt; (honom alldeles
oförmodeligen) att påleggia för denna gången att förträda för Ridderskapet
och Adelen, Landt Marskalkz stället
Begärer derföre Tienst: och Wenligen af dhe gode Herrar och
Män, dhe wele honom förmedelst Hennes K: M:tz och den Högloflige
Konungzlige Regeringens Nådige förordning wele Erkenne
honom för deres Landtt Marskalk och formann: Hwad nu proponerat
blifwer, Will han gerna effter skyldig plicht till Hennes
Kong: Ma:tz och Fädernesslandzens tienst att bearbeta, Såssoin och
winleggia sig till dett loflige Ridderskapet och Adelen, att Herutinnan
Tiena; att dhe skole hafwa och draga der till ett synnerligit
behagh: Jcke twiflandes vthan dhe samptligen så och hwar öcken
i synderhet bewisa honom all tilbörlig hörsamhet såssom en Landtmarskalk:
Han förblifwer dem igen till all Willighet och tienst respective
igen.
Seden sade han att Rikzens Regering hade honom opålagt, att
tillseija Ridd: och Adelen som icke hade sig Angifwidt och antekna
Iåtidt, skole sig hoos Secreteraren Johan Larsson Anschrifwa låta.
Och j synderhett skole dhe sig antekna låta, såssom dhe vthj Landzänderne
hade sijne hemwist och vnder den Landzh: dhe sorterade.
Der brede widh, begärede LandtM: att j mårgon när dhe
hade warit i Kyrkian klockan Otta, wele hijt vpstiga och förnimma,
hwad widere wörö till att företaga
October.
295
Wardt altsså Solenniter H: Hindrich Fleming till Lechtis
Lais och Öfwerste Commiss: vthj Krigzretten vttwaldt och
förordnat till LandtMarskalk och af samptl: Rikzens Adell och
Ridderskap respecterat och god erkend och Vptagen
Den 6. Octob: Kommo Ridderskapet ock Adelen tillsammans,
ock vplässtes Rollan
Seden begärede LandtMarskalken H. Hindrich Fleming, att
hwilke af Adelen som ännu wore ankompne och icke hade sig
Iåtidt annotera skulle sig Nampngifwa hoos Secreteraren Johan
Larsson.
DerefTter strax kom en Cantzelist Johan Andersson och begärede
på den Högh Kong:e Regeringens wegnar en lista på alltt
Ridderskapet som sig hafwa antekna Iåtidt
Vttskrefz allttsså strax en Lengd på alltt Ridderskapet som
sig hade Angifuit Hwilket Landt:M: seden bahr opp till Regeringen.
Seden talte LandtM: Ridderskapet till
Wälb: Wälb: etc. eliter som för detta widh dhe förriga LandtM:
tider hafwer waridt till att oppeholla en godh order här på Ridderhusett
emott dem af Adell som sig wid dhe timmar och stunder
När någre deliberationer förehafwes eller elliest sammankompster
holles sig vthan gode endskylningar vtheblifwa, absentera eller ock
seent komma? Om dhe widh dhe förra poen eller straff wele
blifwa, eller ock dett förändra
Swaredes Att dhe wele blifwa wid förra order vthj dett
fallet. Att hwilket som seent kommer när någet är proponerat
eller mottwilleligen vthan rättmätig endskyllan sigh absenterar, han
ware samma böter hemfallna.
DerefTter sade Landtmarskalkenn hafwandes den Nya stafwen i
handen och praesenterade den, dem samptligen; Och sade att Sec:
Johan Larsson hade den Iåtidt förfärdiga af dhe sidsta Rikzdagz
förfalna böter; Så att hwad samma böter som falla, icke må tenckias
eller sig någen inbilla, att dhe komma honom vthan fast
mehra sielfwa Ridderhuset till goda, Och således en Zirat och Jnventarium
här wid husett blifwer, så att Wj icke nu eller framdeles
behöfwa att lähna och sökia Andra om en Landt Marskalkz
staaff
Och till att förekomma sådana böter will han dem Tienst;
Wenl: och Broderligen hafwa förmant, att dhe såssom Ridder:
och Adelssmän, wele sig så Comportera (såsom han ock inthz
T willer) att dhe sigh hörsambligen instella och vndwika sådana
böter:
296
1643
Dermed toge dhe sitt Afträd och belälttes att dhe i mårgen
Wele sig hijt på Ridderhusett, att förnimma Om den Höglofiige
Kong.e Regeringen hade någet att proponera eller och elliest någett
kunde förefalla
7.
Kommo Ridderskapet och Adelen tillsammans
Och betackede LandtM: dem samptJigen, att dhe på håns begäran
j går så wälwilleligen hade instältt: Men elfter han j går
inthet fick öfwergifwa lengden, hafwer han då i dag den öfwerlefreratt;
Och seden inthz bekommidt någen widere order af den HögIofiige
Konungzlige Reg. vthan förhoppes innan Måndagen få någen
Order derifrån, Dhe gode Herrar wele derföre alle samptlige
instella sig till Måndagen, till att förnimma hwad i medier tijdh kan
förelöpa.
Den 9. Octobris
Moro Ridd: och Adelen åter tillhopa
Och sade LandtM: Han hade fuller förmodat att i går skulle
hafwe Omblåsett at Stenderne skulle kommet opp på Rikzsalen,
att anhöra propositionen. Men så förnimmer Man, att någet är infallet,
att propositionen är ännu inthz fulkombiig Reenskrifwen,
vthan förhoppes att dhen till j Mårgon skall blifwa färdig, och
vthan tvvifuel i Afton blifwa Omslaget
Sedan Oplässtes Rollan
Blåsstes om att Stenderne j Mårgon sk olle komma opp på
Rikzsalen att anhöra Propositionen
Den 10.
Kommo samptlige Ridderskapet och Adeln på Ridderhusett
att vpträda på Rikzsalen att anhöra. Propositionen.
Vpträdde LandtM: och sade efTter som h.r Peter Spiring Sölfwer
Crono för detta af den Kong.e Regeringen 1638 är beneficerat
med Adeligit Wapn och titul, såssom och da på Welholdne Rikzdag
intagen och immatriculerat på Ridderhuset, såssom och fått
ock sitt Rum och stelle N: 225. Och efTter han inge Manliga
Rröstarfwingar, hafwer han adopterat hans styfson Johan Philip V.
Bominert, som H. K. M.tt och den Höglofiige Kong.e Regeringen
efTter Peter Silfwer Crons begäran och Vnderdånige Anhollende
hafwa nobiliterat med Catharina, Maria, Johanna, Antonetta,
och Johanna Maria, som han per Testamentum hafwer adopterat
för sine Barn och Erfwinger. Hwilken blef Solenniter
efTter expresse befalning af H: Exell: Rijkz Cantzeleren och innehollende
af hans diplomata, som videmerat här efTter fö
-
Oktober.
297
lier2) Och bekom Johan Philip Nu mehra Sölfuer Cron samma
stelle och Säte som hans Fader 1638. tilldehlt blef.
Seden förmante Landt:M: honom att medan han till en sådan
stoor ähro war kommen och intradt här j Ridderhuset han skolie
ock Comportera sig som en RettschafTens Adelssman respective
tillstår
För hwilket Johan Philip SölfwerCron honom på det Odhmiukeligeste
betackede sampt och Ridderschapet och Adelen, att dhe
wele erkenne och Vptage honom för en med Collega; finner sig
dem samptligen till all tienst forobligerat
Seden vpträdde H: LandtM: och berettade at han hade Communicerat
med Hans Exel. RikzCantzleren om Stålhanske Sätet och
stelle som är N:o 66. som Generalen Majoren Torsten Stålhansche
hafwer sig tillärnat och sitt wapn här på Ridderhuset vphengdt:
Hwilket honom vtj den första Lottkastningen icke är tillfallen,
Vthan Hans Jonsson Stålhansche till Siölax, fordom Ståthollere på
Kexholm i Lottangendet bekommet och icke General Majoren Stålhanschen,
som då war vng och j krigztienster och då icke så wida
Nampnkunnig: Och derföre anholt han på Johan Stålhansches till
Siölax, såssom Hans Jonsson Son, att han sin fäders tillfalne ställe
kunde Åthniut: Hwilket H: Exel. RikzCantzl: nådigst samptyckte
och H. LandtM: belälat. att han samme Stålhansche Nampnet som
är N:o 66 in tertia Classis så wida skall beholla, till dess General
Majoren Torsten Stålhansche hemkomme och de då derom disputera
kunne: Så wille Rijkzens Regering och Rådi) om hans ställe
och Säte disponera, att honom ingen despect derigenom skall skee;
vthan fastmehra hans reputation erholles
Wardt alttsså Johan Stallhansker till Siölax således stellet. Sätet
och gången vthj processen tillordnat
Kom en Lackej ifrån den Högh Kong.e Regeringen och bad att
Adelen wille opkomma inn vthj H: K: M:tz Förmaak som war någet
Siuk och Opasslig
Gingo allttsså Samptlige Ridd: och Adelen efTter Ridderhusetz
gilna Ordning tre och tre i ledh och seden accompagnierede Rik
zens
Regering och Rikzens Radh som wore
Grefwe Per Rikzens Drotzt
Her Carl Carlsson, Rikz Admiral
Herr Axel Oxenstern R: Cantzler
Herr Gab: Bengtss: R: Skattmester
H: Johan Skytte; H: Per Banner, H: Göstaf Hoorn, H: Clas
.Tfr, Bil. O., för dessa och öfriga introduktions-handlingar.
298 1643
Fleming, H: Mathias Soop H: Carl Bonde, H. Åke Axelsson och
H: Erich Rynning II: Per Sparre, II. Ture Bielke, H. Larss Sparre
och Knut Posse.
När dhe nu på Rikzsalen, Hwar ock en hade intaget sine Tilbörlige
stellen
Vpstodh Rikz Cantzl: Och med en Herlig och berömlig Oration
widlöffteligen deducerede och vttförde dett Jemmerlige och Ynkelige
tillståndet af den beste dhelen af Weridén Heele Europa vthj
Swäfwade, att den ena Konunga Rikett, Furstendöme och Republiquer
wore vthj Wapn emot hwar Andra, Och huru Wj Swensche
och serdeles Wår fordom Allernåd:e Konung war Råkat vthj med
huss Österrjke, som vthj Pryssen giorde Kongen i Poland assistence
och anfoll Hans K. M.tz annee, vthj hvilket krijg sedan Kongen i
Spaignien sig inmengt hafwer, och sitt långa Spanischa practiquer
nu vthj werket stältt, som han och den Papistischa Liga långa
Åstundat hafwa emott wåre Religions förwanter och Oss, och nu
vthj 14 Åhr fördt athschillige Reale Armeer emott Oss vthj Tyschland;
Som Gud allenast emott all Mennischlig förhopp, hafwer Welsignat
wåre Wapn och armee och drifwitt werket att wi hafwe
gjordt honom mottstand och erhollet många Felttslagninger och satt
Krigen vthj Keissarens egne Arfland; Så att Wj mehr ann Orsak
hafwe den alldrahögste gud der före tack hembära, Såssom och
bedie honom att han för wåre store Synder skuld icke wille taga
sijn helga Welsignelsse ifrån Oss, vthan med sijn Allzwellstighet biwista
och hielpa wår General H: Lindorm Torstensson och H: K:
M: Armee, ytermehra, att Han detta Krigett med reputation må
föhra och hafwa Segerwinning att dhe icke må fullföllia dehres
Blodige Vpsåth emot Oss och wåre Religions förwantter vthj
Tyschl:
Derpå Oplasstes propositionen af Samuel Andersson.
Se Bil. A.
Och när den war opläsen, Framträdde, Ridderskapssens Landt
Marskalken H: Hindrich Fleming, och giorde Rikz: Regering och
Rådh sijn tillbörlige Ähra och Titul: Frögdade sig på samptl: Ridderskapssens
Wegnar, att dhe hafwa funnidt II: Ko: M:tz wår allernådigste
Drottning, och samptlige Rikzens Regering och Rådh wid
god disposition Onschandes att Gud den Aldrahogsta wille förhielpa
H:s K: M:t till sin förra helssa som nu skall wara Opasslig såssom
och dhe höga Welborne H: j lika motto widh långlig helssa och
welmågo, H: K: M:t och Fädernesslandet till ett trygt bistånd: Hade
och förnummitt af H: Exel: Rikz Cantz: berömlige Oration, så wel
Oktober.
299
som af sielfwe propositionen, hwad som hafwer förOrssaket H: K:
M:t för denna gången att sammankalla: Hwilken proposition Dhe
wele effter tilbörligitt som Rette Patrioter sig förelässa och derom
deliberera och seden sig så resolvera effter dehres Eed och plicht.
J medlertijd och Altidh wele Dhe Wälb: Herrar förblifwa dehres
stånd med all gunst och Nåde bewogne
När då dhe Andra Stånden och hade gratulerat den Hogl: K:
R: och Rikzens Rådh, accompagnieredes åter Rikz R: och Rådh
åter tillbakar och seden Ridderskapett neder på Ridderhusett, och
elfter klockan war emot befaltes att dhe klockan Otta skole sig instella
på Ridderhuset, att taga propositionen till deliberation wid böters
vndwjkende.
Den 11. Oetob:
Jnstälte Ridd: och Adelen elfter tagen afsched sig åter på Ridderhuset
widh behörligh stundh, Och tilltalte LandtM: samptlige
Ridderschapet och Adelen, att dhe wäl ihugkomma sig hwad i går
pä Rikzsalen wardt proponerat: Hwilken proposition ann yterligere
ännu skal af Secret: Johan Larsson vpläses Dhe wele fördenskuld
fatta och hafwa sine sinnen tillsammans och tagat vthj ett gottbetenckiande,
så att hwar ock en kan sig så resolvera, som tijderne
widh denne tijden fordre och k räfle.
Dermedh Yplässtes sielfwe Propositionen
Och befaltes att hwar Classe, skulle taga den 3. Puncten vtj
ett gott öfwerwägande, helst han består vthj trenne Ordh, Folk,
Peninger och proviant
Discurerede således den ene med denn Andra; Men kommo
till ingen resolution.
Kom betalning med En Cantzelist Johan Andersson ifrån Regeringen
att H: LandtM: med twenne af hwar Classis opp till Regeringenn
och wordo lörordnade:
1. Class: II: Johan Gyll
2. Class: Johan Kruss och Åke Ylfsparre
3. Class: Johan Berendes, Otto V: Sperling och Johan Hindrichsson
Rytter
Befaltte LandtM: att dhe gode Män wele vtj dheres absentia,
deliberera om hwadh som proponerat är; och att ingen sig absenterar
eller affträder förr änn som de Nederkomma.
Kommo sedan Neder och berettade att Regeringen war förekommen,
Om denn disput emellan H: Frederich Stenbock och H:
Ture Oxenstierna, Att alle trenne Classerne skole gifwa dehres betenkiande
hwad dem syntes om denne act
300
1643
Elller Middagen kommo dlie tillhopa och delibererade om swaret
på propositionen. Och edler dett begvntte mörka vttkeesstes
någre få att dhe den 13 skole klockan half Siw komma tillhopa
hwad som wardt Conciperat
Den 12.
Kommo dhe förordnede och öfwersägo Conceptet som Secret:
Johann Larsson eliter dehres eenhellelige resolution hade sammansatt,
som dem alldehles till samptlige Ridderskapssens sammankompst
skulle förelässas, Om sådant icke war författadt, effter dehres
Vttseijning och fulle resolution
Hwilket dem och förelässtes
Anrörde åter igen LandtM: om den act emellan H: Stenbock
och Ture Oxenstierna war passerat, huilken ehuru wel han war af
twenne af Adel Citerat till i dag att Comparera: Så lätt han excusera
sig för sijn Opasslighet skuld icke kunde komma
Befalttes att Secret: så myckett möijeligit wore, skulle författa
swaret effter dehres egen bewillning
Dermed affträdde samptlige Ridderskapet och tillssades att
klocke slagit 8. J Morgon skolle sig Jnstella
Den 13.
Kommo samptlige Ridderskapet opp vthj Ridderhusett, Och
strax klockan war Nvo vpreciterades Rollan och anteknades dhe
som vthan förfall sig absenterade skrefwes Ann till Böter
Seden sade LandtM: att Regeringen hade opålagdt honom, att
han med Landz höfdingerne ock någre få af Hwar Classis skole komma
opp till Regeringen
J medlertijdh dhe blefwo opkalladhe hade han i lika motto order
af samptlige Regeringen, Eliter till Ridderhusetz Reale bygning
behölwes store Medell; Dy wele alle dhe, som honorerades, eller
alla redo wore intagne, såssom Rettschaffens Adelssmän, wele afen
liberalitet till dehres ståndz heder ett Ansehnligitt effter dehres
Embne, Jnskrefwo vthj Riddareboken, hwad de Wälwilleligen der till
wille förähra; Och taga det j en god Consideration, hwad dhe wele
j Morgon tekna
Seden förmante LandtM: samptlige Ridderskapet, Att dhe vthj
desse dehres samqwemb wele sig Comportera som Adelssmän och
icke som Bönder, som ingen höfflighet hade, så wäl i voterande
gående, heller hwad som helst förehades såssom och hwad som
här discureredes taltes, beslötz eller föreslogetz, holle dett Secret
och låtat inthet komma vth igenom doren, som för detta skedt är,
att förr änn dhe wore wäl vttgångne, dett alloreda wara på deri
Ortt. der dett inthet borde wara.
Oktober.
301
J dett samma kom en Cantzelist, och begärede, att LandtM:
med Landzhöffdingerne och någre af Classerne skole komma opp
till Regeringen
Sade så LandtM: att Landzh: af Calmare Croneberg, Jöneköping,
Elfzborg Skaraborg Nerike och Wermeland, med någre af
hwar Classis skole tillika med honom vpträda till den Högloflige
Kong.e Regeringen, Vpträdde alttsså af förste Classis
II: LandtM: Hindrich Fleming II. Jöran Gyllenstierna
G: Caril Leijonhufwud
2. Class. Christof Torstensson Knutt Soop
Göstaf Leyonhufwudh
3. Class. Oluf Stake Erich Geet
Joban Hindrichsson Johan Viff
Per Lillie Jons Bengtsson
Oluf Lilliesparre Anders Lake
Lars Larsson Jöns Rosenbielke.
Kommo seden neder wid klockan Tolff' och, seden Rollan var
vpläsin, giorde Landt M: ett förundring taal till dem som qwarre
blefwo, att dhe så illa sig Anstella med dehres jnn och vttlopp, de
moste jw Considerera, att han med sielfwa Vttskottet, så gerna
wille wara licencerade som dhe, hwilka moste stå för den Högh
Kong.e Regeringen till taal och swar för alles dehres och Fädernesslandzens
bestå skuld; de skole så wida likwel respectera Ridderhusett
såssom och honom som sielfwa LandtMarskalken. Och
dhe som icke kunde patientera de timinerna här wore till att deliberera,
wore bettre att dhe blifwa aldehles bortto och Vtlade Böterna.
Och effter dett war alleredo effter klockeslaget Tolff, och hwad
som den Hogl. Kong.e Regeringen hade med dem Communicerat
war al stoor importance och höfdes wiil att öfwerwägas Dhe wele
fördenschuld klockan 2 efftermiddagen sig strax instella, att taga
samma Communication ad deliberandum
Effter middagen kommo Adelen åter tillsamman, och repeterade
LandtM: hwad som H: llikzCantz: hade dem förehollitt, den
widlolTtige discurs han med dem hallt hade, och huru dett ringa
wille förslå emot den Tarf! Rikzens Stat nu fordrade
Propo: Rikz Cantzl: Om en spannemals hielp. Att Adelen wele
taga det j betenckiande och komma Cronon till hielp med någen
Spannemål, såssom vthj 1640. Rikzdag prop: effter som denna
Ahrs wext hahr waridt (dess Gudj selie loff) Temmelig
Swaredes Enhelleligen, att dhe finna sig skjldige att komma
H:s K: M:tt och Cronon wid denna fahrliga tijden gerna till Vnd?
302
1643
settning allenast de kunna finna päretta modum, som Grönön kunne
wara tient medh och Yrndersåterne drägeligitt, ock wele fördenschuld
vpskiuta detta till Märgens när Adelen samptligen kunne
wara tillstädes
Den 14.
Wore Adelen på Ridderhusett och ventilerades och disputeredes
pro et contra om den Spannemåls hielpen: Och funno atthwar
Grönö kunne dertill förstå att dhe willia Contribuera En Tunna Säd
af hwar heelgärdz Hemman; Men så blef inthz fullkomligen resoluerat
Den
16.
Kommo Adelen tillsammans Och sade LandtM: att såssom dhe
nu vthj tvenne dager hade delibererat om den Sp:s hielpen, dhe
wele sig då entligen dertill förklara, Hwadh dhe förmåtte att Contribuera
her till och att det kund komma till ett entligit besluth,
dhe wele sig derföre Omrösta,
1. Glass: H: Jöran Gyllenst: Att jempte vttschrifningen och
penninge hielpen, wele dhe af hwar Heel gård dhe för detta hafwa
gifwidt En halff Span, wele dhe gifwa En span
2. Clas. Joh: Crusse, Dhe wele gifwa En half part emot
Skatt och Crono
3. Clas. Dett wele dhe ock giöra halfparten emot Skatt och
Grönö, att hwar dhe Consent. en Tunna, wele dhe gifwa En Span.
och seden proportionaliter
Sade ock LandtM: att han wille sådant referera för den Kong.e
Regeringen huru wida dhe hade sig förklarat
Derbrede säde han att Regeringen hade befaltt att alle Landzh:
skole komma opp till Regeringen.
Samma dag och någre rehsor hade tillförenne Alexander Jrrwing
jnlagdt sijn bewijs om sin Adelige Afkompst ifrån Skottland
och derhoos Anhollidt at han motte naturaliseres så ock sielf eller
och hans barn intages och erkennes på Ridderhusett för Adelssmän.
Hwilket LandtM: Swarede och sade sig wille taga samma hans
skriftelige bewijs och Ahner och referera sådant den Rongelige Regeringen
han skulle derom j Mårgon förwentta dehres förklaring
huru dhe dermed wele hafwa förhollitt
Den 18. Disputeredes om Allehanda gravamina såssom ock om
Sp:ls hielpen
Den 19. Resol: åter om Sp:Is hielpen
Den 20. Dito War LandtM: oppe hoos den Kong:e Regerin
gen,
och kom neder med Öfwerste Leut: Alexander Jrrwdng Ock
strax fordrade honom Iram och sade till honom i alles praesentia
Oktober.
303
Att Regeringen hafwa öfwerseedt ock låtidt läsa för sig hans bewijs
hann vthur Skottland hade bekommidtt Hwilka funno samma
bewijs gode, Men effter dhe icke wore gifne effter wahnlige manier
af sielfwa Konungen, kan han för denna gången inthz intagas Vthan
finna billigt att den ene Potentaten honorerer den andra och fördenschulld
Hennes Kong. M.tt till respect och billig reputation, Antingen
Konungen siellf eller Rikzens Regeringen vthj Skottlandh
attestera och meddela honom widere förklaring om hans Adelige
Afkompst till näste Rikzdag, Jmedelertijdh erkenne och holle dhe
honom för en Adelssmän.
Retackede sig, såssom ock begärede att han motte intages och
niute samma locum som han nu sig prsesenterat bäfwer, efTter han
wille förskaffa derifrån dehres Confirmation.
Den 21.
Kommo Adelen tillhopa, ock discurerade någet om den Spannemåls
hielpen, dhe hade bewilliat, och sade sig willia förblifwa så
wid dehres resolution till dess dhe få höra hvad Almogen wele sig
förklara
Seden vpstodh H: Johan Krwse Cammar Rådh och tiltalte
Frans Krussbiörn som och framlade någre bref som Franss Krussb:
hade vndersch:tt J det han emot afftal på Ridderhuset kallade och
skref sig Krusse.
Der till Landzh: Franss Krussbiörn förklarede och med eed
några gånger sig förplichtade, sig alldrig sådant af obstinatighet eller
H: Krusen och den familjen till förtreet sig så kallat hade, vthan
af Owetenhet sådant giordt hade
Påminte honom hwad Aftal Hanss Fader här på Ridderhuset
tagit hade, att han begärede vthj sin Liffztidh wille beholla det
Nampnet Peter Krusse, hans barn måge seden och framgeent kalla
sig Krussbiörn.
Tillbödh sig så Frans Krwssbiörn vthj samptlige Ridderskapssens
prsesens och Vttlofwe att hwarken han eller effterkommende
effter denne wele kalla eller skrifwa sig Krusse, vthan Krussbiörn,
effter som hans bröder dett och nu giöra widh poen tillgiörendes
Dermed blef den disputen dem emellan ophäfwen.
Framtredde Oluf Stråles och Linner Stråles Söner och beklagede
sig att Per Börsson Stråles Söner till weila sig dehres Säte och
gång på Ridderhusett.
Befalttes att Per Börssons Stråles Söner och Johan Stråle,
skole skaffa sig vthur Rikzens Cantzelj om dehres SlächtLinea och
afkompst såssom och frågades dem Andre När dhe wore blefne
Adlade.
304
1643
Swarede att dehres Farfader vthj Kong Johans tijdh wore
Adlader worden
Och när dhe (ingo besched, wele han LandtM: sådant Andraga
den Kong.e Regeringen, så skulle dhe få seden besched hwern sorn
skulle niuta dett retta Stråle sättet
Disput: deremot Oluf Stråles ock Linnars söner, och wele bewisa
att Linnar Stråle hade waritt med vthj den första Lottkastandet
1625.
De andre nekade dertill
Dito praes: sig Class Biörneram med sin broder och inlade
Kong Johans bref dehres förfader gifwidt Ahr 15. af Kong
Johan
Och bekom seden brefwet war opläsett med sin broder dett
274. Rumet nembligen Glass Biörneram effter dhe så seent hade
sig praisenterat
Framhade och Staren sitt bref och Swarede Nilss Assersson
att han inthz war rett kommen till samma bref ey heller war han
någen Adelssman.
Dock wille LandtM: föhrat för Regeringen
Den 23.
Kommo Ridderskapet tillhopa, och berettade LandtM: att han
hade refererat för den Högloflige Kong.e Regeringen huru wjda Ridderskapet
och Adelen hade resolverat sig om den Spannemåls hjelper!.
Men så hade han ingen rett förklaring kunnat af deni få,
vthan dhe wele sig derutinnan betenckia, helst dhe äro ock interesserede
dervthj.
Befalttes af den Kongelige Regeringen, att dhe Ynge aflAdell
skole accompagnera den Portugieseske Gesandtten till sijn
Rehsa.
Dermed ginge dhe opp till Slottet att taga Order.
Om afftonen fick Sec: Johan Larsson befalning af sielfwa Regeringen
att elfterschrefne af Adelen skole opkomma om Morgonen
opp till H: Kong. M.tt Regering till Rådhslag.
Desse fölliande af Adel wordo af Regeringen sielf vpteknade
till Uttskottet elTter den lista hereffter är jnbunden och sattes j order
eliter Matrikel boken, såssom ock dhe seden hafwa vnder
schrifwedt
1.
Class. Herr Johan Gyllenstierna H. Ture Oxenstern
på Rrahernes wegner IL Johan Oxenstern
H: Friederich Stenbock H. Swante Hoorn
H. Åke Oxenstern H. Bengt Skytte
H. Jöran Gyllenstern H. Jacob Skytte
Oktober
305
2: Class:
Johan Krusse
Sefwed båth
Johan Fleming
Åke Vlfsparre
Knut Soop
3. Class.
Gustaf Hoorn
Jfwer Nilsson
Class Bielkenstierna
Göstaf Ribbing
Göstaf Leijonhufwud
Haral Stake
Bengt Bagge
Johan Rytter
Nilss Manderskiöid
Jöran Stiernhielm
Tönnies Langman
Carl Rosendufwa.
Göstaf Rosenhane
Gabriel Gyllenanker
Class Bielkenstierna
Johan Berendes
Carl Wrede
Melcher Wernstet
Conradt Falkenberg
Oluf Stake
Vpgick så LandtM: H. Hindrich Fleming vthj process. elTter
ordningen :!)
Meden dhe oppe wore både förr och seden desse af Adell som
wore nobiliterado af IL K. M.tt
Larss Buhbe Knutt Wachttorn
Swren Persson Hildring Johan Prinss
Nilss Hjulhammar och Peder Blom
hans broder Jorgen Garffeltt
Conciperedes och författedes Beswärspunkterne som de skole
öfwergifwa
Och i svnderhet förbehöllo sig Per och Johann Lillia, att
Bispen will med wåld settia dem En Prest föhre den de inthz
kunne antaga Och detta Andragit at icke schall drages nogen til
praeiuditium
Andra dagen kommo Ridderskapet sampt sielfwa Vttskottet tillsammans
på Ridderhusett
25. Oct:
Vpstodh LandtM: och sade att han medh vttskottedt i går hade
waridt oppe hoos H.s K: M.tt vthj Rikzens Rådz närwahru, Och
ibland annat som der wardt proponerat, demonsterede Hans Exell:
Rikz Cantzl: widlölTteligen Om H:s K: M.tz Persson att hon nu wore
till den Ålder kommen, att hon kunde sielf Anträda till sielfwa
Regeringen. De wille fördenschuld taga denna höga sak i betenckiande,
och sig seden derpå resoluera efTter dess stora importanze
3) Jfr Bil. G och M.
lil- 20
306
1643
Disputercdes pro et contra
Men fullo eenhelleligen alle trenne Classerne, Att Hennes K:
M:tt skulle träda siel!' till Regeringen för många Högwichtiga Orssaker
skuld
Kom Bud att Vttskåttedt skole igen vpkomrna till Regeringen.
Befaitte så LandtMarskalken att de andre skole blifwa qwar, ock
taga denna saak vthj ett gott betenckiande att dett kunde författas
i pennan
l)ett de ock giorde och delibererade denna sak sijn emellan
effter deres plichtt.
26.
Kommo Adelon tillhopa och resoluerede sig eenhelleligen effter
den information de tagitt hade
Att Hennes Kong:e Maij.tt Frojken Christina etc. nu strax
wid detta sambqvemb och sambttlige Rikzens Ständer skole Anträda
och vedertaga Regementet
Derpå belälttes Secret: Johan Larsson att han deröfwer elfter
förre besluthen skulle författa dehres resolution och eenhelleliga
förklaring
Omslogz att Stenderne skole komma opp att öfwergifwa dehres
swar på propositionen.
27.
Ofwersågo sålunda dett Conceptet som war författat om H:s
K: M:tz anträd till Regementhz
Disputerede dett pro ett Contra, serdeles om den halfwa Regeringen
vthj Norrk: beslut är belefwat
Funno den Alldehles wid denna tijdh kunde hafwa någen
framgångh
Begäredes att Regeringen wille meddehla dem en schrilftelig
Punct herom.
Lätt Jacob V: Steinberg Anholla att han motte intages på
Ridderhusett förmedelst H: K: M: honom gifne Nobel bref:
Preesent. sig En af dhe Duserna; Pålades honom skaffa sig
sådana bewis till näste Rikzdag som de kunna approbera att han
wore af samma Slächtt
Anhöllo Per Stråles Söner att dhe molte få besched effter
som de nu ex archivo hade fått elfterrättelsse.
Widh klocko Tijo gingo Rid: och Adelen opp på Rikzsalen
elfter ordningen
Blef alttsså Swaret af Secret: Johan Larsson opläsitt och seden
öfwerantwardat
Se Bil. B.
Oktober.
307
När nu alle Swarén wore oplässte Olwerandtwardedes såssom
ock oplässtes några puncter sotn Angingo den Sidstholdne Rikzdagz
besluthet sorn icke alldehles hafwa tagitt sine elfect.
Se Bil. C.
Hwilke af Landi NI: loges att öfw ersees.
När dhe då hade accornpagnierat Rikzens Regering och Rådh
till H: K: M:tz Caminar, öfwergafz beswärspuncterne
Se Bil. D.
Hwarpå dhe skole få Skrilftelige swar eller ock Regering wele
Mundtligen dem förklara.
Dermed gingo dhe Neder och opreciteredes rollen och befalttes
att dhe den 30. scholle sig justelia att deliberera så wäl om
puncterne som Andra saker.
30:
Vplässtes åter Conceptet om H:s K: M:tz inträd till Regementz
som alldeles improberedes, helst dhe seden hade fått en annan information,
att H: K: M:lt inthet kunne wid denna tiden så strax
träda till Regeringen, för månge skälige Orssaker schuld, helst
inga praeparatoria der till wörö giorde
Disputercdes om dhe puncterne dem wörö öfwerlefrerade.
Hwilke alldehles resolveredes att executionen på deni skole
fortstehes ock deretfter skulle Sec: stella swarén på dem alla.
Och till att skynda sig dermed förordnades Någre af hwar
Classis som dem, med den förklaring dhe skole gifwa öfuer H:s
K: M:tz till Regementz. elfter Middagen skole instella sig på Ridderhuset
jgen
Anhöltt H: Johan Krusse att Ofwerste Leut: Schildt förmedelst
desse hans inbundne bewiss motte bekomma sitt förra teknade stelle,
vthj sidsta Rikzdag
Hwilka bewijs dhe holle för gode och han intogz pS Ridderhusett
ock schole hafwa dett stöllet honom då blef tillfallett. Vthj
den förra wälholdne Rikzdag.
Jnlade Hindrich Keisser Booktryckiaren En Supplication, såssom
ock offererade Ridderskapet En Ny Vplagdt Lagbook vthj
grön Sammet jnbunden. Derhoos Anliollendes att han yttermehrade
sinnader war, att vpleggia ock tryckia Biblian vthj ett stoort form,
och hans förmögenhet icke war, sådant stoort Opus ock bcrömligit
werk aff egen bekostnad att fullföiiia, med mindre han icke assistence
af Höga öfwerheten och dett Loflige och beromlige Ridderskapet
kunde åthniuta
308
1643
Blef alttsså detta hans anhollende till widere betenkiande vptagett.
den 2 Novemi): 4)
När H: K: M:t fuller sina 18. åhr at taga emot Regementz
försekrer Rid: och Adelen
J. G. Jngen disput: H.s K. M.t till Cronan vthan att hon wid sina
18 åhr träder till fullo Regering och j medier tijdh H:s K: M:t för
säkrer
R: och Adelen.
Jnlef: Jurgen Schildt bewjs sorn ratificerede hans Adelige Af
kompst
vndersch. af Liflandische Adelssmän
Vplässtes en Sup: Jngifwen af Axel Tursson för det dödzslagz
han på Mauritz Stake
Desse äre fordrade med LandtM: eflfter middagen.
1. G 2. Clas
H. Fred. St: Åke Vlfsp:
H. Ak. Ox. Bielkenst
H. R. Sky . (Johan Kruse
J end:
Sefwed Bååt
3
Nilss Asserss: Gustaf Rosenhane
Carl Hård
3: Novem
Propo: åther om H: K: M.tz inthräd till Regementet om He:s
K. M.t nu på sitt
att nu giöra alt som fordres till et sadant inthräd, är betenksamt
J medi. tidh till de 18 ahrs opfylning moste wara tijdh till
allehanda praparatoria, såssom och att wäre privilegier kunde försäkras
Kom
budli jfrån Reg att dliet Vttskottet som twenne Rehsor
hade waridt oppe hoos H: K: M:t skulle i Morgen Otta igen vpkomma
3. Classis Hwad helst Skatt och Crono vthj Gest: och stussning
2.
blifwa widh det förra besluthz så frampt Skatt och Crono
till dhe Peng.r som 1642. Åhrs besluth
Vot: ännu om detta Ährendet och skulle någre komma tillhopa
att Concludera.
Bilter Middag och författede deröfuer skrifftelig förklaring
Vplässtes åter igen Punct
skole inföhres om Bische bragder ock Kongz åhren
4. N.
Wore Ridderskapet till med Vtskottedt till H.s K. M.
4) Protokollet för denna och följande dagar har utseende af memorial-protokoll.
November.
309
6. N.
W ore Rid. och öhrsåge Punct.
blef Jöran Boije fordrat att' swara LandtM
7.
Kom Jöran Boije och pras: sig
Tällt L: M:t honom till om den disput som för någre dager
dem emellan war passerat serdeles at han hade jngifwit en
SuppI:
Resp: att han hade klaget, hwar han hade peccerat så wille
han Ijda hade LandtM: och sig förseedt så welle han lida
begärede B: att LandtM. skulle
Jöran Galles Supplication motte opläses
Bewilliades honom en Intercession till F: Dorothea Anrepz
Gafz och Axel Tursson Sölfuersparre En Jntercession till F:
Anna Stake
9.
Kommo Ridderskapet ock Adelen ock öfwersågo dett sorn
war Gonciperat
Hade LandtM: någre bewis med sig som någre Knaper i Wiborgz
lähn tillkom dem han Reg: wille insinuera
10.
Wore Adelen tillhopa och sades Vttschottet till att de den 12
skole wara tillstädes att ohrgifwa dehres förklaring om H: K. M.tz
Regering
Dermed togo Adelen sin Afträd
Den 12.
Gingo de af Vttskottet opp till He:s K: M.tz Saal och Cammar
ock öfuerandlwarde dett.
Se lill. E och F.
Den 14. Novemb:
Sade LandtM: att någre af Regeringen wele opkomma på Ridderhusett
ock alftala med Ridderskapet om Ridderhuss bygningen
J synderhet warder H. Glass Fleming opkoinmandes att Demonstrera
om Sielfwa Ridderhusetz bygningen, Såssom och till att
prasentera Rekning på det som Vttgifwidt är: Hwilka Rekninger
Secret: Johan Larsson för detta honom bäfwer tiilstält, dem Jag
ock seedt bäfwer Och förmehner H. Clas att föga mehra wara
Spenderat ock påkostatt, änn Jnteressen sig belöpa som Ridderhuss
peng.r hafwa inbrachtt.
Disputerede Åter Strålerne med Hwar Andre, ock låfwede
LandtM: att lian wille skaffa dem besked huru dermed skulle förholles
310
1643
Suden sade LandtM. att ock Her Gass Fleming hade honom
förmått, att han skulle föreholla Ridderskapet om denna Ridderhusetz
platz, huru man sig dermed skolle förliolla, att han icke
lengre motte liggia Ridderskapt till Ogagn: Om Man kunde för
sellian,
hwad dhe fuller skole derföre begära
Disput: Temmeligen länge om dett Ährendett pro et contra af
alle trunne Gass:
Men pa sidstonne blef då fullkombligen alldeles resolverat som
här effter folgdes som då strax conciperedes in puncto.
Den 14. Novemi), är resolverat af Ridderskapet och Adelen,
att den som will kiöpa och tillhandla sig den stora Tompten vthj
lengden 82. allner och bredden 82. al: och Norre siden 82. allnar,
skall gifvva derföre Sextusende Rdl. med dett lörbehold att hwar
Adelen denn sielf wille behollan och bebyggian. skole dhe wara
Närmest: Hwar ock icke den som då desse förb.te 6000. Rdl. will
gifwa, skall samma platz försellias af Ridderhusetz föreståndere
macht hafwa.
Men sielfwe Ridderhuset med Enkiedrotningens platz härunder
inthet förståendes, förr ann den andra Platzen fullkombligen kari
blifwa med huss bebvgd, då will Ridderskapet sig widere om detta
Ridderhuset med dess platz och tompt widere resolvera och förklara.
Dernest begärer Ridd: att dhe som här till hafwa Nutidt
Ridderhusetz wohninger och kellare såssorn och bebvgdt Roder
derpå skole derföre betala för dett dhe hafwa Nutidt och än Niuta
hwilkett alltt korame Ridderhusetz bygning till goda.
Den 16: Blef Conceptet af Rikzdagz besluthet vpskickat på
Ridderhuset att öfwersees Hwilket Ridd: och Adelen funno gott.
Men någre Andre Ständer disputerede dett
Blef och då resolverat att M: Hindrich Booktryckiaren skole
för den ofTererade Lagboken tilldehlas af Ridderhusetz Medell 25
Rdl. Men hwadh han begärede till att vpleggia Biblian willia dhe
honom framdehles wäl bispringa med någen assistence, så frampt
han i dedicationen dett loflige Ridderskapet derutj berömligen ihugkommandes
worde
Meddeltte alttsså på samptlige Ridderskapssens wegnar Booktryckiaren
En befalningz Sedell på olwanb.te 25 Rdl en Zedell till
Sec: Johan Larsson att han dem honom tillstella skolle.
Den 18. Tillsporde Rikz Cantzh på Slottedt Secret Johan
Larsson Om Adelen hade bekommidt den Ena Puncten Om Hennes
Kong: M:tz inträd j Regementet som i Rikzdagz besluthet war vtslutet.
Der till han swarede Neij
Hwiiken punct seden blef af Secret: Nilss Nilsson vpskickat:
Nowember.
SU
Hwilket Adelen sade alltt wara wäl
Denn 19. Nowemb: Blef Omblåsitt och Vttropatt att Stenderne
skole dagen effter komma på Rikzsalen Att Anhöra Rikzdagz besluthet
vthj Hennes Kong: M:tz presens
Den 20. Kommo samptlige Ridderskapet på Ridderhusett,
ock seden klockan 10. vpginge till H:s K: M:tz Saal, och accompagnierede
H:s K: M:tt opp till Rikzsalen.
Der blef då Rikzdagz besluthet Opläsett af Sec: Samuel Andersson.
Se Bil. H.
När dett war opläsitt giorde LandtMarskalken H: Hindrich
Fleming!) en skön Congratulation på samptlige Ridd: wegner till
H:s K: M:tt och samptlige Stenderne, för den stora Omwårdnat
den Högh Kongelige Regeringen för Fädernesslandet droge.
22. Dito sendes Neder ett Concept på Adelens gravamina,
huru wida den Kong.e Regeringen hade sig förklarat deropå, som
seden skole vnderschrifwas; dereffter skole de ock få besched om
Brolloperne och annat mehra etc. etc.
Jfr Bil. I.
Hwar med dhe för denna gången wore tillfredz
Hwiiken förklaring effter många Anholldninger af Sec: Johan
Larsson inthet bekomine, vthan alletidh lofwades att dhe denn
med dhe öfrige puncter om Bröllopen, Mårgångofwo etc. widh första
skole bekomma.
Den 24. Vnderschrefwo Adeler) Rikzdagz besluthet.
Och blefwo dhe så lenge oppeholdne effter LandtM: sade i
medlertijdh Att Herr Class Fleming wele opkomma att förfahra om
Ridd: ändeligen wele hafwa Ridderhuset bygd eliter Alritningen som
bestodh vthj dett myckna Stenlmggere werkett.
Seden Andra dagen Aflade LandtM: sijn staf, och giorde till
samptl: Ridderschapet en berömlig tackseijelsse för den stora devoir
dhe honom vthj denna wälholdne Rikzdag bewisat hade
Giorde ock en tackseijelsse till dem för den förähring de till
Secret Johan Larsson effter wahnligitt sätt meddelt hade
Der på giorde ather på samptlige Riddersk: wegner H: Jfwer
Nilsson en berömlig tackseijelsse
Vthj samma Månad den 28. Novemb. vpbahrs Rikzdagz besluthet,
opp till RådCamm: LandtM: accompagnieredes af samptl:
Landzhöfdingerne och vpbahr besluthet Sec: Johan Larsson besluthet
och dett lades på bordet för H:s K: M:tt som då war in Senatu,
312
1643
Giorde så LandtM: en vnderdånig tackseyelse till H:s K: M:tt.
Der på swarede H. Peder Banner j H:s K: M:tz Persson, effter
Rikz Cantzleren war inthet tillstädes och begärede att Adelen
som för skälige Orssaker icke borttresste skole förwenta några
dager; Meden Regeringen Åå H:s K: M:t någet hade med Adelen
att conferera.
Blefwo alsså en stoor dehl af Adelen qwar, Men de blefwo
inthet Vpkailade
Ändades Alttsså denna Wäl holdna Rikzdagh vthj begynnelssen
på Decemb: Månad.
Gud gifwe att alt som besluthet är monde lenda Gud den alldrahögste
till Ähra, Hennes Kong: M:t och Fädernesslandett till
wälstånd.
Johan Larsson
Rid: Sec:
1643
313
Bila g o r.
Bil. A.
Kong. Haysttz
Wår Allernådigste llrottningz och Frökens proposition giordh.
föreläsin och öffuerandtwardat Rijkzens Ständer, till denne Rijkzdagh
och Mothe sammanskrelfne och församblade, medh allernådigst begiäran,
etc.
Kong. May:tt wår Allernådigste Drottning och Fröken, hade
giärna gådt förbij att bemöda Rijkzens Ständer medh detta Möthet,
eller ju fördrögdt der medh, till fram bätter, och att wägarna
wörö beqwämligare; Men för dett, att desse tijder, j sigh sielffue
ähre fahrlige, och dess föruthan Krijgedt går nu j sitt fulle och
stareke swång, och Fridztractaterne äre öpnade och förmodeligen
snart skole angå, så att om någonsin haffwer warit alf nöden alt
flijtigt och med åhåga taga i acht, som till Rijkzens wärn och wälmågo
hörer, då ähr ju denne tijden sådan, att intet kan eller må
försummas, medh mindre man fahra löpa will alf sielffue Fädernesslandzens
erhållande och wälstånd. Krijgedt driffues afl wäre fien
der
emot Oss på dett hefftigeste, dee förmå, och practiceras ännu
emot Oss mehr och mehr. Der emot Wij sättia och bruka den
wärn, som Gudh Oss mäst giffuer nåden till, och wäre wapn här
till haffner wälsignadt medh, effter som och wäre Bundzföruanter
på deres sijda, icke läte att giöra sitt bästa. Fredztractaterne ähre
och så å gånge, wäre Commissarier äre widh handen, Kongens j
Danmarckz såsom vnderhandlares j Ossnabrygg; Om wederparlens
Commissarier, så och fleres, giffues dageligen hopp att skole ankomma,
och sedan angå sielffue fredzhandelen, Men håfne ännu
för kårt tijdh sedan icke warit frambkombne, och fördenskuld ingen
begynnelsse ännu giöras kunnat. Hwarföre och H:nes K: M:tt
hatfuer rådhsampt och högnödigt achtadt, Rijkzens Ständer, om
alt som passerat ähr, tijdeligen och omständeligen att vnderrätta,
och där jämpte pläga deres goda rådh och betenckiande, huru alt
helsosambligen och wäl ähr att företaga och vthföra, så och alle
olägenheeter och Olyckor, genom Godz wälsignelsse att föreböva,
314
1643
intet twifflandes, att dee H:nes K: Mitt sitt rådsamme betenckiande
och gode bijstånd, såsom trogne vndersåtere och patrioter gifluan
des
och giörandes warde.
Derpå framställcs (1) Tyska krigets fortgång, sedan Torstenson
mottagit befälet: hans första fälttåg i Lausitz, Schlesien och
Mähren, segern vid Schioeidnitz öfver hertigen af Sachsen Lauenburg,
och förswaret af gjorda eröfringar mot erkehertig Leopold
och Piccolomini; fälttåget i Sachsen, och segern wid Leipzig (d.
23 Okt. 1(142); samt infallet i Böhmen och Mähren, och vistelsen
der öfver sommaren 1643; äfvensom andra vunna fördelar.
Under tiden (2) var fredsunderhandlingen mestadels uppehållen
genom nya svårigheter ä Österrikes sida, tills efter Lcipziger-slaget
något större alfvar försports, ännu dock utan någon
afgörande frukt.
EfTter som nu Ständerne afl dett företalde giörligen sij, och
dessförutan a(T allmänne adviser nogsainpt älire underrättade, att
H:s K: Mittz och detta Rijketz vvapn på den eene, och fredzhande
len
på den andre sijdan, således stå och förewette, som här j dee
förre Punchterne wijdare är vthfördt; kunne och där alT, och elliest
lätteligen eiTter deres discretion besinna, dett wapnen nödwändigt
måste bliffua understödde, förnyade och bekräfTttade medh mehra
folck, victualier, peningar, ammunition och andre tarfluer, så
frampt dee icke skole förfalla afl' sigh sieiflue, och fienden öpnas
wägen, icke allenast trängia der vthe igenom, Men och så hijt in
j Fädernesslandet; Derigenom läran för Rijket skulle till wäsa, och
fredzhandelen heelt förstöras och sättias vthur hoppedt; Föruthan
dett, att och så Rijkedt här hemma icke må låtas wärnelöst på
alle fall och Mäniskelige händelsser; Då förorsakas Hennes K. Mitt
sedan den å sidste Rijkzdagh bewilliade Contribution och vthskriiTning
nu äre förbij, och tijden så och fahrligheeten kräfluer tijdigh,
redebogen och godh vndsättning, att ehuru ogiärna Hennes K. Mitt
gior dett, Lickwäi att tilltala och sökia undsättning hoos sine trogne
vndersåtere, Rijkzens Ständer, på folck och andre nödtårtfter, intet
twilflandes, att dee så här eiTter som här till och eiTter Rijkzens,
alles wåres kiäre Fädernesslandz högste tarff och deres plicht, och
Oss giorde och opreppade lyflten, Hennes K. Mitt och Rijkedt till
hielp, wärn och stärckning, godwilligen kommandes warde, sedan
dee hafliie öfTuerlagdt, dett nährwarande Werldennes tillstånd, så
och Fädernesslandzens höge tarfT; Och fördenskuld warde all ting
så proportionerandes, och sigh j alla måtto resoiverandes, att Rijkedt
må bliflua styrkt och hulpit; Fienderne förorsakade afl' wår
inbördes eenighept och oförtrutne godwillisheet släppa deres hopp
Oktober.
att undertryckia oss, och fördenskuld komma till bättre tanckar;
Och Regementet altså föras till alla Ständers bättre nöije, när dett
lättes och vnderstödies tillbörligen; Hwilcket Hennes Kong. Mayitt
sigh till Ständerne sine trogne vndersåtere och Fädernesslandzens
gode patrioter allernådigst förseer, och will dett widh alla tillfällen
emot dem samptligen och j synnerheet medh all nåde, der medh
Hennes K. Mitt dem bewågen bliffuer, wetta att ihugkomma. Actum
Stockholm den 10. Octobris A.o 1643.
Bil. B.
Vpå Hennes Kongie May.tz wår Allernådigeste Drottningz förelässne
Proposition: Ar denna till Hennes Kong.e Mayitz och Fädernesslandzens
wälferd; Ridderskapssens och Adelens, sampt Krigzbefähledts
vnderdånige resolution och tillbörlige förklaringh. Actum
Stockholm den 27: Octobris Åhr 1643.
Vtal Hennes Kongie May.tz nådige Proposition see och spöria
Ridderskapet och Adelen medh Krigzbelahlet, nogssampt huru gerna
Hermes Kong.e M.tt för denna gången och widh dessa beswärliga
wägar hade gott förbij, att sammanskrifwa samptlige Rijkssens
Ständer: Vthan fast heller fördrögdt dermed till en beqwembligere
Åhrssens tijdh: Men så hafwe förorssaket Hennes Kong.e M.tt sielfwe
dessa lahrliga tijder, såssom och dett beswärliga långliga Kriget
vthj Tyschland, som nu bäfwes vthj största Swång, sampt och Fredztractaterne
som förhopligen skole angå, med hwad mehra som till
Fädernesslandzens conservation ock Rijkzens tarlf och sielfwe krjgetz
ylterligere fortsettiande, behöfwes, att inthet vthj någen motto
må försummas, vthan fast heller sådana tidiga Radh och medell
optenkias, at all falma må förekommas och afhielpas till Hennes
Kong: Mayitz och Fädernesslandzens wälferdh, Högnödigt funnidt
detta Lofliga Möthett, widh denna Tijden at sammanskrifwa.
Så hafwe Ridderskapet och Adelen medh Krigzbelahlet, mehr
änn Hög Orssak att tacka denn Alldrahögsta Gudh, som hafuer
Oppehollet Hennes Kong.e M.tt wår allernådigeste Drottning allt
inn till denna dagh med sampt den Högloflige Kong: Regeringen med
Rikzens Råd, widh godh helssa och wälmåge, att sakerne äro icke
allenast så berömmelige och högprijslige här jnnrikes i wårt käre
1'ädernessland föreståtte och Regerade, så att vndersåterne i gemen;
Vthan ock Invar och En j synderhet, hafwe Orssak, vnderdånigst
at berömma: Vthan och för dett, at dhe ock der brede widh med
stoort bekymmer moste hafwa dehres tanckar och Rådslag på Fremmande
Orter, huru krjgett vthj Tyschland, som af wäre mechtige
Fjender, på dett högste och på alle Ortter drifwes och fortsettias..
316
1643
motte skee motstånd, så att Fijenden icke må l'å främia Sitt Omätelige
förehafwende emot Oss och wåre Religions förwantter, som
Nu sielfwa Krjget oell dess Widhengiande insolentier äro vnderkastade,
kunde, så ock wårt käre Fädernessland derifrån Afhielpas
och till Rolighet settias, behöfwes stoora krafl'ter: Allttfördj Onske
Wj af den samme aldrahögsta Gud han wille af sijn Faderlige godhet,
widere Oppeholle Hennes Kong: M.tt med den Högloflige Kongelige
Regeringen och samptlige Rijkzenz Rådh, widh godh disposition,
förtroende, eenigheet och långt lijf; Fädernesslandet och dess
trogne Jnbyggiare till hugnat, rättrådighet och troget bistånd. Bedit
och här hoos Odhmiukeligen, den Högloflige Ivongelige Regeringen
medh Rijkzens Råd, såssom Fädernesslandzens Fäder, icke
wele tröttas och vpgifwas widh denna beswärliga Regementz bördan;
Vthan fast rnehra fatta och holla Hennes Kong: M.tt wår allernådigeste
Drottning vnder Armerne, att Regementet må winna
sitt lyckeliga framgång till Hennes Kong: M.tz inträd till sielfwa
Kongeliga Regeringen; så att Fädernesslandet och dhess Jnbyggiare
afF hwad Stånd dhe ock helst äre, må handthafwes widh wår retta
Religion effter den Augshurgischa Confessionen, samptt Sweriges
Lagh och hwars och ens wälfångna Privilegier, såssom och att fred
och enighet innan Sweriges Rikes Grentzor må förblifwa, och för
alltt Oförmodeligit Fijendtligit afhielpas ock Conserveras: Gudh den
Alldrahögste till Alira Hennes Kong.e M.tt till ett Troget bistånd,
dem sielfwom till ett berömmeligit Odödeligit Nampn, samt Gudz
församling så jonan som vttrjkes till Vprettelsse och sielfwa Fädernesslandet
till Rolighet och gott wälstånd.
Hwadh nu den förste Puncten vtlij sielfwe Propositionen widlikommer
om Krijgztillståndet vtj Tyschland och hwad seden är föreluppet,
sedan Ständerne sidst wore här församblade; Ar oss noglisampt
vnderrettadt af den Högtberömlige Orationen Hans Exellens
Rikz Cantzleren holt till alla Ständerne, såssom ock af sielfwe Propositionen,
J synderhet hwad Hennes Kong: M.tz FelttMarskalk
Herr Lindorm Torstensson, Ivckeligenn hafwer vttrettadt, sedan
han hafwer anträdt och derigerat Hennes Kong.e M.tz armee der
vthj Tyschland: Hwadh herlige Victorier han esomoftast och j synderhet
hafwer bollet emot dhe åthskillige Keisserlige Generaler,
Hertzog Frans Albrecht af Sachssen Lawenburg etc. vthj Slesien;
Och den stoora berömliga och blodiga Hufvud Slachtningen emot
Kejssarens broder Ertzhertzogen Leopold Willielm och Keissarens
General Piccolomini widh Leipzig; Ewen på den Ortt, Hans Kong:
M.tt fordom wår allernådigeste Konung (Glonvördigst i Aminnelsse)
Konung Gustaf Adolph, den andre och store tillförenne Felttslacht
-
Oktober.
317
ningen lyckeligen och högt berömmeligen höltt emot Kejssaren och
den Påwiska Ligan: Såssom ock hwad Feltt Marskalken H: Lindorm
Torstensson sedan mehra berömmeligen hafwer vttrettadt och
huru han hafwer hollet armeen tillhopa och ligger nu vthj Feltt
emot dhe Keissersche och hans Generaler vthj Keissarens egen Arfländer
och der satt sielfwa Krijgzbördan och således med heela
armeen moste vthstå många anstöttningar; Ja och settia Lijfwet i
fahran, för alles wår Säkerhet: Och såssom herrn FelttMarskalken
med sijn vnderhafwende armee, moste strjda för Gudz Församblingh
sampt Fädernesslandzens frjhet: Alttsså wele wj lörhoppes och Orische,
att Gud den Alldrahögste ännu yttcrligere skall lörlähna honom
sijn helga Wälsignelsse, att giöra fijenden ett merkeligit albreck,
att han icke skall kunna främia sitt blodiga vpsåth: Wele och här
hoos bedie den Aldrahögste han wille oppeboda sielfwa FelttMarskalken
widh god Helssa, såssom ock förlähna honom och heela
Soldateschan, Couragie och Mod, att dhe Manligen och Ridderligen
måge strjda och winna Seger; Gudz Nampn till vttwidgelsse, Hennes
Kong: M.tt och sielfwa Fädernesslandet till wälstånd, wåre Religions
Förwandter och dhe beträngde vthj Tyschland tili wederqwekelsse
hugnat ock förlossning!): Ock att igenom detta Krjgetz Direction
och forttsettning den Högtönschelige Freden kunde här för
blidka och winna sijn wurckliga elTect:
Hwadh nu den andra Puncten widhkommer, huru wida dett
är kommit med Fredztraktatens begynnelsse: Så see och förnimma
Wj i lika motto nogsampt af samma Punct; Hwad stoor flijt och
Åhåga Hennes Kong: M.tt med den Höglofliga Kongeliga Regeringen
halwa och bähra, att samma Fredzafhandlingh motte stellas i
wercket och winna sijn forttgång: J dett Hennes Kong: M.tt hafwer
Aflerdat sijne Fulmechtige Commissarier sorn med stoor bekostnadh
der nu snart widh Tw Ahr förtölwat och förbjdat dhe andres
tillkommelsse, som en delli skole sigh hafwa jnstält, en delli
ännu förwenttes, en delli (kan skee) och alldehles vthe blifwa; På
dett heela Weridén må see, att dett är Hennes Kong: M.ttz retta
Alfwar, att freden sökias och Astundas: Men när Ridderskapet och
Adelen med Krigzbefälet der brede widh see på Kejssarens och dhe
Spaniskes actioner och wahnliga procedeurer, Synes liten eller ringa
apparence att dhe labra med Alfwar vthan ännu see och förwenta,
Hwarf lyckan will wenda sig, och hwadh dehres General Gallas
med sijn stoore armee, skall kunna emot Oss vttretta; dett Gudh
nådeligen afwende och störste deni i den Gropen de tenckia Oss
till att fälla: Och såssom den Edla Freden, är Oss icke allenast
Alldranyttigast, vthan wåre Religions Förwantter vthj dett Trängde
318
1643
och Plågade Tyschland, som nu vthj dlie Tiugw Fern samfeltte
Ahren, så hefFtigligen äro belastade med och högtönscheligen Åstunde:
Bedie Ridderskapet och Adelen med Krigzbefählet, Hennes Kong:e
M.tt och denn Höglofliga Kongelige Regeringen vnderdånigst Ödhmiukeligen,
att dhe ännu wele sökia alla clhe medel, som någen
tijdh stå till att Nåås, att denna Fredz traetat, kunde winna sijn
lyckeliga och begiärliga elled Twifle och icke vthan att Hennes
Kong. M.tt med den Höglollige Kongelige Regeringen, så här eflter
som här till bahra derom Åhåga att dett forttsettes till en Högönschelig
Vttgång noed den Otwiflade tillförsicht den Alldrahögsta Gudh,
som är Fredzens Herre, skall gifwa här till sijn helga Welsignelsse
och success.
Och således hwad den Tridie Puncten widkommer; Så see Wj
ögonskenligen, att Hennes Kong.e M.tz Wapn på den Ena Sidan,
således stå och (orewetta, att armeen Nödwendigitt moste vnderstödias,
förnyas och försterkias medh inehra Folk, Victualier och Peningar,
så ock Andra Nödtorflter, så frampt Krigzsakerne icke skole
förfalna, och fienden gifwes lägenhet, att trengia sig igenom och gå
på Fädernesslandett. Och detta nu alltt att förekomma, så mycket
möyeligit och Mennischligit är, hafwe wj af Ridderskapet och Adelén
med Krigzbefählet, eflter som denna Punct är af stoor importance
och wichtighet tagit vtj skyldplichtig deliberation och noga
öfwerwägande: Och see och linna wid detta Fädernesslandzens tillstånd,
nödwendigt wara, att Man förstärker sig och Vpbringer ett
Ahnsehnligt Antal Krigzlölk till att stärkia militien, såssom och på
alt fall försäkra sieifwa Fädernesslandet, hwar någet Oförmodeligit
föreluppo, och för denna gången inga andra Medell at kunna tillgå,
vthan at ålan skrjder till dhe walmliga Vttschrifriingar: Och ehuru
wäl dett will falla Ridderskapet och Adelen meehta swårt, at sådana
Nembningar nödwendigt motte anstellas: Likwäl till at komma
Fädernesslandet sampt sieifwa armeen till vndsettningh med
Krigzlölk: Wele Ridderskapet och Adelen medh Krigzbefählet för
denna gången låta hwila dehres wällängna Privilegier ock hwad
mehra derutaf föllier: Så och till att görligen låta påskina dehres
trohet och wälwilligheet emot Hennes Kong: M.tt och Fädernesslandet;
Att en Allmen Vttskrilning eliter 1642. Ahrs Rikzdagz besluth,
ock nu twenne Rehsor derellter äro holdne, Öfwer dehres Landbönder
må nembnas och skrifwas och dett vthj twenne fölliande
Ahr; Förmodeiigen, att när vpriehtigligen hermed omgås, ett Ansehnligitt
Antal! Krigzlölk, skall vpbringas.
Och såssom Man med blotta Krigzfolket lithet eller inthet kari
Oktober.
319
vttretta med mindre dhe och nödtorflteligeri biifwa vnderholdne;
Moste derbredewid Optenkias Medell till att vpbringa Peningar dem
med att oppeholla och försöria: l)y see Ridderskapet och Adelen
medh Krigzbefählet inge Andra Medel i lika motto för denna gången
kunna tillgå; Vthan till den Wahnlige Boskapz skatten (som nu
eflter sidste bewillning hafwer tagitt sin ändskap). Och tillden ända
tillåta, att Adelens Bönder vttleggia Boskapz skatten, reknandes
vthj dessa både Twå Frelsses Bönder emot En Crono och skatt
och så proportionaliter på Gårdetalet, som den vtj twenne Ahr vtgångne
äro, änn vthj Tw nästfölliande Ahr som är Ahr 1644. och
1645. vptages och samblas.
Öfwer allt detta och på dett Hennes Kong.e May.tt wår allernådigeste
Hrottning med den Höglofliga Konungzlige Regeringen,
änn Ytterligere skole see och förnimma Ridderskapssens och Adelens
samptt Krigzbefähletz, såssom trogne Fädernesslandzens Patrioter
Vnderdånige, Wälwillige afection och kärlek, dhe bähra till
Hennes Kong.e M.ttz och sieifwa Fädernesslandzens säkerhet och j
svnderhet till att försöria Festningerne med allehanda Nödtorllt;
Brede wid desse öfwanstående bewillningar, hafwe tillsagt och hermed
frjwilleligen tillseije och lofwe vthj fiirbemeltte twenne fölliande
Ahr, Af hwar heel eller twå hallwe eller fyra Fierdedehls
hemman som äre besittne och Wj äge, dhe liggia sigh jnnan eller
vthan om Fredzmilen (Dock Oss lörbehollendes dhe som liggia vnder
Sätegårdernes Råå och Röör, ock dhe som wäre eenskyltte
Tjänare förlänte och besittia) vthj Spannemål eliter förre Åhrs
Rikzdagz besluth, halfparten emot skatt och Crono: Hwar och Skatt
och Crono förstode och beqvvämade sigh till något mebra änn En
Span Sääd; då wele Wj af Ridderskapet och Adelen att wäre Landbönder
skole vttgifwa halflpartten deremot vthj godh Torr Sääd och
den låta föhra igenom vvåra Bönder till nästa Siöstadh: Och vthj
dhe Provintier spannemål icke är till fångz, gifue vthj peningar
för hwar Tunna som bör vttgå Tre Dl. Solfmyntt heller j Partzeler,
reknat den Ene emot den Andre eliter Cronones Werdering.
Försee sig Alittsså Ridderskapett och Adelen med Krigzbefählet
till Hennes Kong: M.tt och den högloflige Kongelige Regeringen
och Rikzens Rådh, Vnderdånigst Ödhmiukeligen, Att dhe denna Adelens
wälmeente swar, hielper och Vndsettninger Allernådigst wele
sigh behaga låta: Såssom och derhoos sökie att denne dehres frjwiilelige
bewillning icke må dragas Oss ock posteriteten eller wära
wällfångna Privilegier nu eller j tillkommende tijder till någett praeiu
-
320
1643
ditium, vtlian fast mehra at Hennes Kong. M.tt förblifvva wårt Stånd
med all Kongelig gunst och nåde alletidh bewågne.
På samptligen Ridderskapens och Adelens Wegnar:
Henrich Fleming
Pro Tempore LandtMarskalk.
Bil. C.
Puncter, Öffuer hwilcke Hennes Kong. Mayitt wår Allernådigste
Drottning achtar nyttigt och nödigt för Rijkzens och alle dess Jnhyggiares
wälstånd och bästa skuld, medh Rijkzens Ständer här
församblade att Communicera och berådslå, medh allernådigst begiäran,
att dee effter een oell annan Punchts noga öffuerläggiande,
H:s K. M :tt sine tanckar och inrådh der öffuer optäckia wele.
Hennes Kong. May:tt hade icke ogiärna sedt, dett H:nes Kong.
May:tt nu kunne vthan längre Rijkzens Ständers vppehållande, träda
tili Slutet, och giöra vppå detta Mothe och Rijkzdagh een ände,
och hwar hemförloffua och dimittera, sedan som dhee på högstbe:te
Hennes Kong. M:ttz till dem skedde proposition öffuer huffwudh
Punchterne, till Rijketz deres Fädernesslandz vnderstödh, styrckia och
wälstånd så godhwilligt och eenhelleligen, dett H:s K. Mitt icke
vthan hugnadt och behagh förmärcker. hafna sigh förklaradt, Men
efftersom H:nes Kong. Mayitt för Fädernesslandzens heder, wälfärdh
och bestånd, nödigt och nyttigt pröffuer, att fordra och eska öffuer
någre ährender och Punchter, Ständernes rådsamme betänckiande,
hwilcke ähre alf den beskaffenheet, att der dee tillbörligen bliffua
öffuerlagde, och där öffuer slutit, stadgadt och förordnadt, och
detta sedan rätteligen i wärcket stält och executerat, haffuer man
förhoppligen Fädernesslandetts sampt dess trogne Jnbyggiares wälfärdh
och bästa att förwärita och j wärcket spöria; Men twert emot,
så frampt dee bliffua försummade och förgätne, lärer Fädernesslandet
och dess Jnbyggiare fuller nu taga mycken, Men i framtijden
een oboteligh och irreparabel skada och affsaknadh. Desse
ährenden åhre fuller till störste deelen aff Hennes Kong. Mayitt
på nästförleden Rijkzdagh, widh pass för Tw Ahr sedan Rijkzens
Ständer bleffne proponerade, alf dem så mycket som då och widh
den tijden haffuer sigh giöra låtit, öffuerlagde och j betenckiande
tagne, såsom och där öffuer slutit och föraffskedat. Men så förorsakas
Hennes Kong. Mayitt åter nu aff särdeles betenckiande, dem
medh mehra emot Ständerne opreppa, till rådslagh och mognare
betänckiande, och endtligh een mehr och stadigare execution föreställa
och recommendera, På dett dee för dätta öffuer ett och annat
fattade Slut och Ordningar, eller dee änn giöras och fattas
Oktober.
321
kunne, måge dess fastare aff Ifines Kong. Mittz där till förordnade
Tiänare och Refallningzmän, så wäl som aff sjelffue Ständerne handhaffuas
och oemotseyeligen fullgiöras och j wärcket ställas.
1. Hennes Kong. Mayitt achtar onödigt emot Rijkzens Ständer
ihugkomma dee skiääl och orsaker, som Hennes Ktong. Mayitt
för detta och på ådtskillige, eenkannerligen den nu bemälte widh
pass för Tw Ahr sedan håldne Rijkzdagh, haffuer beweekt Ständerne
proponera och dem att öfuerläggia, j betänkiande taga, och
endteligen sluta och föraffskeda, huru som till deres samptlige lijsa
och wälstånd, alle frije Skiutzfärder och gästningar måtte aflskaffas
och vphäffuas, vndantagandes, när Hennes Kong. Mayitt j egen
Person medh sitt hecla Hoff, eller een deel deraff reeser, eller
Krijgzfolcket till eller ifrån Tugz Regemente- eller Fennicketaals igenom
landet sträcker. Och Hennes Kong. Mayitt der emot, till dess
och Cronones nödige ährenders förrättande och förslors fortskaffande,
på Tw åhr tili een proh erläggias een wiss penning afl hwar gårdh,
effter sätt och wijss, såsom vtj Rijkzdagz Reslutet ähr infördt. Nu
emädan Hennes Kong. Mayitt så wäl som Ständerne haffue godt
funnitt, att både medh lörbite Giäst- och skiutzfärdz frijheet, såsom
och föreskreffne penningars erläggiande, så länge måtte upskiutas
och inställas, till dess åå Landet på Allmänne Sträckwägar alle prajparatoria
medh gode Tawerner och Giästgiffuare, så och Posthästar,
Forman, Skiutzbåtar medh mehra siijkt kunne inrättas, så att
till Cronones, som den wägfarandes tarffuer kunne skee all godh
och nöyacktigh befordran. Och Ständerne samptligen och j gemeen
Hines Kong. Mayitt haffue försäkradt och tillsagdt, effter hwars
och eens Condition och interesse, giärna wallia beqwärna och befordra
wärcket, på dett alt ju förr och heller måtte komma j gång.
Altså haffuer Hennes Kong. Mayitt för godt och helsosampt befunnit,
förmodandes att Ständerne haffua på Hennes Kong. Mitts till
dess Landzhöffdingar affgångne befallningar och order nu mehra till
offtaheite praeparatorier, effter som dee vthloffuat haffue, giordtsitt
till, medh för-och offtbeite frije Gäst- och Skiutzfärders afskaflände,
och dee deremot bewilliade Peningars erläggiande, giöra een begynnelse,
Nådigest begiärandes, att Ständerne wele sigh förklara, huruwijda
dee giörligen finne, att detta alt kan begynnas och fortsättias.
2. Alldenstund Hennes Kong. Mayitt igenom dess vthgångne
Placater och Ordningar haffuer befaldt och warnat, så wäl sora
vtj dett aff Ständerne på sidste Rijkzdagh tagne och giorde Sluut
och Affskeedh, ähr decreterat, att medh alt olaga Skogsbruuk, sälli.
21
322
1643
som Svedjande och mehra slijkt skall haffuas åtherhåld, sä kunne
fuller intet annat stå tillbakars, än att Hennes Kong. M:tts dertill
förordnade oflicianter och Befallningzmän förb:te förordningar och
Siuut, måtte taga j acht, där hand öffuer hålla, och den sorn dett
ölTuerträder, till swars och straff fordra; Men einädan Hennes Kong.
M:tt förnimmer och spörier icke vthan misshagh, huru aff een och
annan, egenwilligen sökies Högstbrte Hennes Kong. May:ttz hälsosamme
förordningar på ådtskillige sätt och maneer alt bryta, och
hwar will sin giärning beskönia och medh sådan färgor öffuerstryka,
som löpa dee intet emot dett som budit och slutit ähr, och lickxväl
j sjelffwe wärcket, Rijkedt fuller j gemeen, doch eenkannerligen
Bergzbruken, Seglationen och huushållen till een märckeligh
och obotelig affsaknadh och skada, Skogarna förhäria och vthöda.
Hvarföre begärer Hennes Kong. May:tt Ständernes betenckiande,
huru detta må komma j dett lagh och skick, att den der aff befahrande
skada, fördärff och Yndergång för Bergzbruken och handelen,
der aff Ilijkzens största styrckia och medell, dess börda och
heder att oppehålla medh, ähr till att förmoda och hempta, må j
tijdh och emädan dett än någorlunda gjörligit ähr, botas och förekommas,
och Skogen till be:te Handels och Bergzbrukz förbättring
och ÖDskelige tillväxt bewaras, och för dess uthödande skyddas
och wärias.
3. J lijka måtto haffuer dett sigh medh Eek, Böök, och annan
bärande Trää, oansedt vtj Lagen och framledne Konungars, så wäl
som Hennes Kong. May.ttz vthgångne Mandater och Ordningar ähr
hälsosambligen förseedt och förordnadt, att inge bährande Trää
måge huggas och förödas, och vthj dett offtberörde sidste Rijkzdagz
Besluut ähr föraffskedat, att för hwartt Trää, som medh deres
som wederböer, loff och minne, fälles och affhugges, skole fem
aff samme art Trää planteras, och för Boskapen wärias och hägnas,
till dess dee bliffua stareke och store, att dee mehra ingen
fahra haffua, Så ähr doch H. K. M:tt förekommit, att medh be:te
bährande Trääs fällande och vthödande, ingen skonsmål haffues,
och nye Trääs plantering lörsummes, och att dett som sålunda
slutet 9ch affskedet ähr, aff een och annan på ådthskillige sätt och
wijs, mootwilligen missbrukas; Alt derföre finner H:s K. M:tt nödigt,
att Lagen och Stadgarne opreppas och skiärpas emot dem som sådan
moot- och egenwilligheet föröffua, Hvilcket Ständerne wele taga j
acht, och H. K. M:tt der öffuer sine tanckar och inrådh förnimma
låta.
4. Hennes Kong. May:tt månde för detta Ständerne proponera
och till betänckiande föreställa, huru högnödigt ähr, att Humble
-
Oktober.
323
gårdar måtte här vtj Rijkedt bliffua bygde och anrättade, så att
Jnbyggiarne där aff kunne haffua sina tarffwer, och förekommas
den dyrheet, som understunnom, och widh nödhfall oppå berte
wahru finnes; Hett haffuer twifwels vthan hwar och enn vtj sitt
huushåld giörligen erfarit och spordt, hwadh olägenheet detta feel
och brist på Humblegårdar här vtj Rijkedt, haffuer medh sigh infördt
vtj förledet åhr, då humblan för dess missväxt vthrijkes, så
högt här j Landet stegrades, att han aff mången, nepligen stodh
att lösa. Hennes Kong. Mayrtt will fördenskuld Ständerne detta
ährendet åther på nytt recommendera, att H:s K. M:tt dee sitt
gode rådh och bijstånd meddela och bewijsa wele, till berte Humblegårdars
högnödige bebyggning och plantering.
5. Effter såsom man dageligen förnimmer och spörier, hurusom
Diur j Skogerne, Foglar j Lufften, och Fiskar j Siögar och
Strömmar mistas och minskas, så att där man j förledne tijder
haffuer hafft allestädes aff diur, Foglar ooh Fisk icke allenast till
nödtårfften, vthan ett öffucrflödh; Nu finnes derpå ett märckeligit
feel och affsaknadh, så att dee som medh fiskerij haffua sin födo
och nähring att sökia, åffta der öffuer qwijda och klaga. Hennes
Kong. Mayrtt kan där boos wäl märckia och besinna, förberörde feel
och förminskning på Diur, Foglar och Fisk, eenkannerligen härröra
och förorsakas, näst dett, att Gudh den Högste för Mcnniskiones Synder
skull, sin wälsignelsse borttager, aff dett myckne jagande, Skjutande
och gillrande, sampt fijkiande och fahrande, som vthan ådtskildnadh och
j otijdh, aff een och annan, doch aff dem mäst, sorn där till minst älire
befogade och rätt haffua, anställas och driffuas; J synnerheet, att där
modh fast på ingen tijdh om åhret hålles återhåld, vthan att när
Diur- Fogell- och Fiskeleekar påstå, att hwar effter sin art, skall
förökas och afslechtas, man då mäst sigh winlegger och beflijtar,
förbrte Diur, Foglar och Fisk, fälla och fånga, derigenom Leekarne
hindras och förstöras, Diuren, Fåglar och Fisken, eenkannerligen
vtj Jnsiögar och ståndande wattn, j staden att dee igenom slijke
tillfällen borde förökas och tillväxa, åhr ifrån åhr märckeligen förminskas
och vthödas. Hvarföre will H.s K. M:tt detta ährende
Rijkzens Ständer icke mindre än dee förre haffua hemgiffuit att deliberera
och berådslå om, och H:s K: M:tt optäckia, huru detta
felet, och eens och annars föröffwade egenwilligheet, bäst och beqwämligast,
förebyggias och styras må.
6. Sidst haffuer Hennes Kong. M:tt fuller giordt een stadga
och förordning, huru som alt tiggerij måtte affskaffas, men dee fattige
och allmosehion lickwäl bekomma sine nödtårffter. Men såsom
324
1C43
H. K. M:t hafluer deels erfarit, deels sport och förnummit, att
medh sådanne bettlare ännu som förr, vpfylles Städer och Landet,
och vtj sitt Tiggerij fomenteres och styrckes medh dores pass och
wittnesbörder att löpa Landet omkring, hwars åhåga och försårgh
billigt och fast heller borde wara att bålla hand där öffuer, dett H.
K. M:tts order och befallningar, motte bliffua effterkomne och j
acht tagne. Altså ähr H: K. M:tts nådige willie, att Ständerne sig
emilian öffwärläggia och alftale, att detta owäsendet, såsom dett,
hwilcket mycken misshellighet afl"sigh föder, må affskalfas, och dett
sorn för detta så wäl betänkt ähr slutit och affskedat, såsom och
helsosambligen stadgadt och forordnadt ötTuer, må mehra handhaffuas
och executeras, änn af een och annan gifluas tillfälle och
anledning att öfluerträdas och missbrukas.
Bil. D.
Några ährenden och Beswär som Ridderskapet och Adelen
finne wara Jnrittne, sedhan sidsta Rikzdag: Underdånigst ödhmiukeligen
anhollendes att dh.e motte remedieras och afhielpas: Actum
Stockholm den 27 Octob. Anno 1643.
Till dett första. Anholles vnderdånligen, att dhe beswärs
Puncter som för detta äro ingifne och inga förklaring opå folgde;
Att åå Hennes Kong: M:tz wegner den Högloflige Konglige Regeringen,
wele sig nådigst deropå resolvera; Och oss ett behageligitt
swar meddehla.
Till dett 2.a. Effter som j sidsta Rikzdag conciperedes några
Constitutioner J synderhet om Morgongåfwo gifwandet och andra
gåfwor: Att den Högloflige Kongelige Regeringen, tekttes förordna,
att en wiss stadga om sielfwa Morgongåfwo gifwande motte Stabilieras:
Så att den förr en wiss Lössn, Aterginge till Manssens nästa
Slächt, såssom och dhe fåfänge gåfwor Brudh och brudgumme,
till en ock annan hafwa Spenderat, alldehles motte afskatfade
blifwa.
Till dett 3:ie. Vnderstå sig en dehl Frelsses Qwinnor, som
Achta att träda, vthom dehres Stånd till Ofrelsses gitTte, Att dhe
antingen försällia vnder ett sken, heller ock förpantta dehres Arfwegodz
med sådana Clausuler, att retta Bördemännen effter privileierne,
icke kunne eller förmå dem återlöse: Att sådant motte
förbiudes, och den såm sådant godz tager till vnderpant eller och
kiöper, att han inthet må hafwa mehra at prajtendera, änn hennes
skatterettighet till godzet sig kan belöpa: Och de qvinnor, som sådane
Afträd giöra, och den interesserede söker till Landzhöfdingen
Oktober.
325
om assistence, att han motte autoriseres till att sequestrera godzén,
till dess sådant lagligen vttfördt blifwer, och seden stöllet till execution.
Till dett 4.de. Anholles j vnderdånighet att skiussferdz Ordningen
motte holles widh macht, så att Gästgifwerne alldehles rette
sig dereffter, ock icke stägre effter dehres egen willia, hwad dhe
wilha hafwa för hwar Mjl, såssom nu skeer: Hwilket faller dem
långwägandom beswärligit att leya så dyra hestar: Och såssom en
dehl af Adelen i här rehsan öfwer förhopp, hafwa most gifwa på
någre Ortter dubbelt, ja Tredubbelt för Mjlan, för denna gången
med fritt pass som långt neder j Landet hemma äro; benådes.
Till dett 5.te. Leggia Läns och Fierdingzmän När Siöfolket
fordres till Admiralitetet eller och förlofwes hem 2. 3. Bossman
till en Frelsses bonde; Jnthet achtandes han ligger jnnan eller vthan
om Fredzmjlen, vthan och till sielfwe Ladugårdz bönderne jnnan
Rå och röör till Maat och hest; J lijka och med Rytterne som
hem komma: Och till Crono och skatt, deremot icke mehra änn
Enn: Att Ridderskapet vthj detta motte handhafwes wed dehres
privilegier: Och Stuthollerne påieggias, att dhe tillholla sådane
Landz: och Fierdingsmän; att dhe icke tillfoga Adelens Bönder, någet
emot dehres Wahnlige Frjhett.
Till dett 6.te. Efftersom Ridderskapet hafwa förklarat sig till
den store Tullens vttleggiande till hwad dhe vthskepa och inkomma
låta, Att dem motte icke astringeres till någens particuliers privilegium
vthan widh Tollens erleggiande inkomma glass och annat
mehra ifrån fremmande Ortter, till dehres Nödtorfft.
Till dett 7.de. Meden en dehls af Adelens Intrader bestås
vthj Ekehuggende, planckesågende och annat Ekewerke; Attnär dhe
sådant hafwa tillbudett Cronon, ock de eij behöfwat och wille bchollat,
att dhem widh stoore Tullens afleggiande, måge frjtt sälliatt,
till b'wem som dhe best kunne.
Till dett 8.de. Ehuruwäl den 33: Puncten vthj privilegierne
nogsampt uttrycker huru wida Adelen och Församblingen som boo
j Socknen skole wälia sig Kyrkioprester: Likwel wele en dehl af
Bisperne alldehles påtrengia dem prestmän vthan Sochnemennernes
af Adel och sielfwe församblingens eenhelleliga god willia: Att sådant
motte dem icke tillätes och alldehles Niuta, hwad helst j besluthett
på samma punct står förmältt.
Till dett 9 de. Jnriter nästan ett stoor missbruuk boos alle
Stånd som holla och bruke Bergzbruk; J dett dhe draga mehra
Folk vnder sigh, änn sielfwe bruken fordrer: J synderhet oppeholla
dhe en hoop Skytter, som fälla diur och skiuta fogell: Så att alle
326
1643
Jagter oell dett endeste pleusir Adelen till dehres tractament liafwe
hatti, merkeligen atrtager, att sådant motte förbjudas och sådane
DriITt: och förswars karlar När nu vttsclirifningen holles, vthan
någen Rotering tages till knechtter.
Till dett
Marknader pa wisse tijder om Ahret alinstelttes: Att kiöparen
och Sälliaren hwar dhe sådane Hestar och Creatur behöfwa, kunde
till köps få och till Sahlu föhras.
Vpå samptligin Riderskapens och Adelens Wegnar:
Henrich Fleming
pro tempore LaudtMarskalk:
Bil. E.
Vpå den mundtlige Communication som den Högloflige Konungzlige
Regeringen: Aå Hennes Kong: M:tz wår Allernådigeste
Drottningz wagner vthj Hennes Kong: M:tz prasens, holtz till en
delli af Ständerne oppe j Hennes K: M:tz förmak den 23 Octobris:
Ar denna Ridderskapssens ock Adelens sampt Krigzbefähletz eenhellelige
förklaring och vnderdånige resolution. Actum Stockholm
den 4. Novemb. 1643.
För den höga och berömmeliga Åhåga som den Höglofliga
Konungzliga Regeringen, vthj hecle Hennes K: M:tz wår allernådigeste
Drottningz Omyndige Åhr till H: Iv: M:tz och hecle Fädernesslandzens
wälferd , vthj thett långlige och beswärlige Regementett fördt
hafwe ock ann dageligen föhre; Erkenne samptlige Rid: och A:
med Krjgzbefäldet sig emot den Högh Kong:e Regeringen till ali
vnderdånig tacksamhet och beröm högstförplichtade och för obligerade:
kunna ochsså vthan den Högh K: Reg: högst beröm: icke
vnderlåta at congratulera, så wäl wårt Stånd som heela wårt käre
Fädernessland, att igenom dehres wälföhrde Regemente, stora Omsorg
ock Åhåga, dhe denna lyckan och Nåde af Gudli den Alldrahögste
nu Nå till att ether dehres wäl vttföhrdo proposition, consultera
ock deliberera om wår Allernådigeste Drottningz Anträdande
vtj Regementet, och hwad mehra deraf dependerar, Önskandes at
thet allt motte vttlöpa, såssom thet af then Högh. Kong: Reg: är
ansedt och proponerat, till Gudz Ähra, Hennes lv. M.tz Tienst och
hela Fädernesslandet, sampt wårt ståndz wälferdh och beröm; J
synderhett hwad den halfwa Regeringen widkommer, finne samptlige
R: och Ad: med Krigzbefählet vthj Norköpingz Resluth förmäles;
Att Hennes K. M.tz Salige Iler Fader (Glorwördigst i Åminneisse)
då Hertig och ArfFurste skulle jnträda vthj halfwe Rege
-
Now ernber.
327
ringen när han komme till sine Aderton åhr, ock när han vpfylltte
Tiugwfyra Åhr, skulle honom all Konungzlig Macht, ether Sweriges
beskrefne Lagh opdragen och öfwerandtwardat w’arda. Dock emedan
detta förnembligast om Ilis K: M:tz person rörer, Eij heller
sådant halft Regemente opå H:s K: M:t saligh sjelf, mycket mindre
på någen annan Sweriges Konung är practicerat och brukat wordet.
Är Ridd: och Adel: med Krigzbefälets samptlige Vnderdånige
mening, att dhe skää! som Sweriges Crono till förenne af ett sådant
halft Regemente afrådt ock till ett fullkombligitt styrklt hafwa,
thett samma ock wid theone tijdh motte j lijka motto i Acht tages
och billigt effterföllies. Ty när Rid: och Adelen med Krigzbefählet,
Considerera och betenkia den heela Konungzliga Familiens
j synderhet Hennes Kong. M.tz S: Her Faders höge och berömmelige
dygder, wälgerningar och meriter, Jgenom hwilka icke allenast
Sweriges Rjkes Jnbyggiare i geroen, vthan ock Ridd: och
Adelen med Krigzbefählet i synderhet befinne sigh och dehres
stånd med många Ilerliga privilegier och annan Kongelig mildhet
merkeligen ährade och förbettrade. Twida och ingalunda at H:s
K: M:t wår All: Drotning vtj sin K: Her Faders footspår inträdandes
warder, såssom hon alleredo sig nogsamt betyger icke mindre
at wara syn S: Her faders Rikers änn dygders och afections emot
wårt Stånd retta arfvinge. Hwarföre på thet Rid: och Adelen
sampt Krigzbefählett må be wisa IF.s K: M:t den Alira och tienst,
som dehres ståndz skyldighet fordrer och dhe elliest draga till den
Heelo Kongelige Familien sampt till H:s K: M:tz Salige Herr fader
och Hennes Kong: M:tz egne Christelige och Kongelige dygder,
medh h wilke H:s Iv: M:t sina Åhr bäfwer förekommidt; Holler R:
och Ad: med Krigzbefählet sig till thett besluthett sidermehra j
Nyköping Anno 1611 vttgånget, hvilket vpbäfwer then halfwe Regeringen
om hwilkett Norköpingz beslulh förmäler. Ock önska
och begära att när Hennes K: M:t syne Aderton Åhr vpfylt hahr
hon då motte till heela och fullkombliga Regementet lyckeligen
träda; Och thet samma finna vtj et sådant gott wälstånd som
then Högh K: Regeringen thet allt bär till med alla och särdeles
wårt Ståndz hogsta Contentament föreståt och vttfört bäfwer. Och
emedan desse tjder och jw så stor beswär och farligheter draga
med sig, såssom wid II: K: M:tz S: Her Faders anträdande vtj
Regementet äro desso icke mindre motiver nu än såssom då at
H:s K: M:t när hon 18. Åhr vpfyller Träder till sitt fulkomblige
Regemente och der vthj styrkies och omfattas af de samma Rjkzens
Herrar, Råd och stolper, som nu alt här till hafwa Regementz
bördan berömligen draget och oppehollet: Hwilkes eendehls Ålder,
328
1643
Wysdom och experions samptlige Ridd: och Adelen med Krigzbefählet,
förmoda skulle tiana Hennes Kong. M.tt till mycken större
stödh och styrkio, så myckett snarare och längre dhe kunne Hennes
K: M.tz anträdande Regemente med Radh och dådh bispringa,
och lika såssom vnder Armerna fatta. Begäre ock af den Högh
K: Regeringen på thett vnderdånigste, at the icke wille tröttas
widh denne swåre Regementz bördan; Vtan den så häreffter, som
bär till, till Hennes K: M.tz och heela Fädernesslandzens sampt
wårt Ståndz wälferd berömmeligen Continuera och vttföhra.
Och såssom Nu Ridderskapet ock Adelen sampt Krigz befählet
vthj detta såssom alletidh tillförenne hafwe funnidts sig wälwillioga
till Hennes Kong. M.tz och Fädernesslandzens wälstånd,
såssom och i många motto för dess wälferd låthett hwjla en stoor
dehl af dehres wälfångna Privilegier, Rjket och Regementett vthj
denna Hennes Kong: M.tz omyndiga llir till styrkio och lyckeligh
Success: Alttsså försee sigh Ridderskapet och Adelen medh Krigzbefählet
och ödhmiukeligen begäre, att Hennes Kong. M.t förr H:s
K: M.tt träder till sitt Regemente af Konungz affection som Hennes
Kong: M:t hafwer ock drager till dett Adelige och Krigz
Ståndet, icke allenast sielfwre Ståndet sig låter wara befahlat vthan
dehres wälfångna Privilegier, som dhe af framfahrne Konungar
med Mandom ock stora tienstcr hafwa erhollett och i synderhet
af Hennes K: M.tz Her Fader, (Glorwördigst j åminnelsse) äro förbettrade,
efter syn Herr Faders och flere berömmelige Sweriges
Konungars Loflige exempel skrifteligen försäkrer ock Oss der widh
att erholle, såssom ock seden widh Hennes Kong: M.tz angående
Croning stadfester och Confirmerer. Och förblifwe vtj detta, såssom
vtj alt annat Hennes K: M.t till all vnderdånig tienst widige
och skyldige
Henrich Fleming
pro tempore LandtMarakalek.
På Brahernas wegnar Carolus Mauritius Comes
Jahan Gyllenstierna de Rasburgh et Falkensten
Jacobus Casimirus De la Bengt Hornn ij Grefvenss
Gardie comes de leeköö Gustaff Thurness ställe
Fredrich Stenbock Åke Erichson Ochsenstiern
Måns Kristersån Horn Jöran Gyldenstierna Gustavus Bielke
Bengtt Skytte Jahan Kruus Jesperson Christopher Torstenson
Seuedh Bååt Hanss Kyle Axell Sparre Åche Hansson Vulfsparre
Knut Soop Christer Bonde Gostaff Hoorn Jfuar Nilson
Clas Stierrischiöldh Jöran Påsse Erich Ribbingh
Jöron Carlson Boij Gustaff Leijonh: Niellss Assersonn Mannerskylldt
Nowember.
329
Larss Charpelane den yngre Jhan Rosenhane Erich Stiernakorss
Oluff lidesparre Gabriel Gvllenankar Claass Bielkenstierna
Jönss roosen Bielke Anders Lake Johann Berndes Jahan Wiff
Göstaf Jlle Charl Hårdh Perr Lillye Pehr Lillie Hök
Jesper Andhsn Cruss Jöran Kaflle Otto vonn Scheidingk
Nils Siöblad Melcher Werensted Pär Stråle Christopher Grijp
Magnus Orneflycht Dauid Stuart Andress Stråle Axelius Tott
Ernest Johan Creutz Arfuid Syluerhielm Claas Slatte
Pär SylffuerSparre Johann Stålhandsk Caril Heinrich Wrede
Olof Oxehufwudh Claes Beyureij Conradt v. Falkenberch
Per Vulfsax Olluff Stake Wolmer Stakkelberg
Christian Rålamb Broorsoon Bengt Bagge Torsten Hiärta
A. Bureus Axell Bolia PHköldh Junior Frans Crusebiörn
Anderss Ivååsse Biörn Suinhufudh Jöns GyllenSparre
Gustaff Loodh Jahan Ilindrichson Reyther Anders Bröms
Casper Otto Sperlingk Hans Rottkirch Hannss Strihk
Jacob von der Linde Hans Månsån Olifueblad G. Stiernhielm
Diederich Grönenberch Larss larsson sylffersuerd
Arffwedh Gyllenollon Tårkell Grijs Mass Töenson
Tiis Langman Twffwe Jfökeflycht Hannss Ekelöf
Mikel Ankarfial Gustaff Pilfällt Oluff Örnehufwudh
Per Jonssonn Gyllensw'ärdh Michel Jordan Jacobus Pistool
Casper LillienCron Anders Suensche Baltzer von Neuman
Dauidt Dacksbärg Jonas Plantingh Oluf Solfwerlodh
Swen Stalman Christer Zellou Lennart EckornSkiöldh
Hindrich Ekestubbe Oloff RosenSkoIdh Johan Erichson Apelgreen
Georg Grissbach Louys DGeer EErichsson Swanfelt
Andreas Bergenfelt Clas Biörnram Oluff Ivnutzson Wachttorn
Niels Staffanson Hällhammar Lars rodherskioldt Thomas Gerffelt
Swan Päderson Hildringh
Jahan Oxenstern Gabrielson Jacob Skytte Månss Wlffsparre
Hindrich Horn Philip Bonde Gustaff Ribbingh Erichson
Thuro Ribbing Gustaf Ribbing Gustavus Rosenhane
Knut Wiff Jesper Nilson Crus Jacob Lilliehöök
Andres Hårdh Carolus Månskiöldh Erlan Kaffle
Carell Johanson Siöbladh Petrus Sjöbladh Wålmar yxkyll
Åke orneflycht Anders Stuart Per Göstaffson Stråle
Johan Stråle Johan Adolph Stuartt Johan Lillya
J: Gottfidh v: Falkenberg Haral! Stake Gustaff Stake
Mauritz Stake Erick Hierta Larss Lindloff Jsack Swinhufudh
Jonas Bure den yngre Jngewald CrussBiörn Clas Bolia
Anders Linason Suescke Louys de Geer Jun:
330
1643
Bil. F.
Eliuruwäl Ridderskapet och Adelen vnderdånigst hade förmodat
att 1642. Ahrs eenhellelige Rikzdagz bosluth, skole så wäl
wara förafskedat, att Stenderne icke widere skole derom blifwet
påmint ock anmodat; Ljkwäl see Wj vthaf dhe öfwerlefrade Puncter,
och j synderhet af sielfwa Förtalet; hwad som Hennes Kong:
M.tt hafwer förorssakat ännu låta andraga samptlige Ständerne
några Puncter der vtj, at taga vthj ett nogare ock bettre betenckiande;
Och seden H: K: M.t debres meening ock förklaring deröfwer
gifwa wille. Actum Stockholm den 12. Novemb: 1643.
Hwilka Ridderskapet och Adelon med Krigzbefählet bafwa tagit
vtj widere deliberation, Och således hwad den lörsta puncten
widkommer. Så förblifwe Riddersk: och Adelen med Krigzbefählet
alldehles widh bemelte Besluth, Ock see ock önska, att den wunno
syn wurcklige forttgång och deröfwer en sådan Ordning författades,
att den som den öfwerträdde tillbörligen straffades: Till hwilken
fortsettning och till den Oendelige Gestningz och skiussningz afskaffande
skole Rid: och Adelens Landbönder, dhe som liggia vthan
om Råå och röör Erleggia de pcninger, på dhe determinerede tijder
etfter Proportionen som vthj Besluthet förmält står; Hwar
Skatt och Crono kunne här till förstå, Begäres fördenskulldh ödhmiukeligen
till II: Kong. M.tt, at sedhen ingen må förpasses eller
dehles till någen Gest: eller Skiussning, vthan hwad som helst der
vtj är förbehollet; Såssom ock att Gästgifware och Krögare, strengeligen
tillholies, att dhe icke taga mehre för Hest ock Töring änn
belefw^at blifwer: Förmodeligen att der dett kunde komma på
gång, skulle dett merkeligen Ijsa Allmogen åå Landett När de för
detta beswäret kunde Afhjelpas.
Till dett Andra hwad Skogzhuggandet och Swediefällandet widhkommer
Så finne Rid: och Adelen modh Krjgzbefählet, Att dhe
ock samme Punct nogsampt för detta sig bafwa förklarat, ehuruwäl
missbruk boos en delli kan wara vnderlupet; Lijkwäl will
man hand deröfver holla, att icke något skadeligit med Swediehuggande
eller Skogz Ode af Oss eller wäre Landbönder häreffter
skall skee: Ock dhe som denne Punct öfwerträda, antingen medh
Otjdige Sågeqwarner eller annat sådant, Såssom ock skogzbrennare
och wådeldz slappare, straffes tillbörligen effter den Skogzorder,
Hennes Kong. M.tt tencker deröfwer att låta författa: Såssom
ock att när Hennes Kong. M.tt till Cronones behof! will låta
hugga Eek eller annatt wercke på Adelens ägor, att alltt motte
Nowember.
331
skee med Skogzägandcns gode willia ock för en skälig betallningh.
Den 3.ie Puncten belangende, Wele Ridderskapet och Adelen
med krjgzbefählet, winleggia sig så mycket möijeligit är, Att när
de fälla och hugga Eek, att dhe wele låta andra i staden igen effter
Orts och Landz lägenhet planta och seltia: Ock när alla Ståndh
som boo på Landet, så wäl Adelen, Prester och bönder Åhrligen
planttade och satte Eker och annan bährande Trä, skulle dett
komma Postcriteten till mycken nytto i framtjden, såssom ock
Cronon och dem sielfwom till gagn och godo.
Den 4.de Puncten, Om Humble Plantering; Så wele Wj af
R: och Adelon sampt krjgzbefählet, icke allenest för wåre egne
perssoner, effter som det sielfkrafdh till hwars ock enss Husshold
högnödigt fordres, efiter som ock en dehl alleredo en godh begynnelse
giordt bafwa; Vthan w'ele och wara förtenktte, at wele tillholla
wåre Landbönder, att dhe Åhrligen skole plantta och leggia
Humblegårder der Lägenhet finnes, dermed kunne wära Intrader
förmehras, och sedan Ympnoghet på den partzelen här j Fädernesslandet
finnes, att man icke behöfwer, så dyrt låta komman
ifrån Fremmande Ortter: Förmode ock att Skatt och Crono dess
likest denna punct i Acht tagandes ock sådant effterkomma wid
poen och strafz vndwjkelsse, som Hennes Kong: M.t nådigst täckes
deröfw-er giöra låta.
Iiwadh den Fempte Puncten widkommer Om dhe Oendelige
Skytter. Så finne Rid: och Adelen sampt Krigzbefählet, att denne
Punct af En dehl Temmeligen missbrukes; J synderhet af dem som
vthan om wårt stånd äro som vnder Adelige Praetexter ock Privilegier
bolla een hoop Skytter och förswarskarlar, för en ringa föhrdel
skuld dhe af dem Åhrligen hafwa kunna: Att Hennes Kong:
M.tt nådigst wrele låta deröfwer författa en wiss order som således
Privilegierne missbruka, så ock dhe som inthet tillstånd hafwa sådana
skytter och Förswars karlar att holla, motte wara förfalna vnder
H:s K: M.tz arbitral straff, elioo eller atf hwad Stånd som dett
öfwerträder: Dock så att Ridd. och Adelen samptt Krigzbefählet
icke må förtages eller förbiudes emot dehres wälfångna Privilegier
att niuta sina Skytter ock allahanda Handawerker ock nödtorfftige
skälige Embetzfolk widh dehres gårdar: Vthan alla Andra som
löpa med försw ars pass och icke etfter Privilegiernes innehold böre
förswar niuta; Dhe warj vthan någen Rotering och anseende vthj
denna tillstundande Vttskrifning tagne till knechter och seden alldeles
afskatfade. Och när således detta Missbruket förekommes
ock ingen, hw'arken Adelen, Prester, Fogder, skrifware, Borgere,
332
1643
Bönder ock dhe sorn Bergzbruk holle, vthj Fogleleeker och diurebrunst,
skutte och fältte diur, eller ock med gildro och snaro fångade,
såssom och att dess emellan ingen widere skutto, ann hwars
ock enss Agendom tilläte, så och dhe som j Allmenning delli hade
ey missbrukede widere ann dem med rätte tillhör, skulle sådana
Fogel och Diur snart igen Okas och förkofras till dehres Nödtordt
på hwars ock enss Agendom. Och till att förbjuda dem som Jnsiögar
hafwa att dhe icke skole bruka Fiskielekar om Wåhrtijdh
medan många Insiögar äro Galdstrandiga eller ock öfwermåtton
diupe, att dhe sådane Gudz gåfwor på Andra tijder om Ahret inthett
kunna fånga, tyckes wara betenkeligit och ej giörligit att
kunna förbiudas.
Till dett Sidste, Hwadh Tiggerijt widkommer: så är dett seden
sidsta Rikzdag holtz, någerlunda tillbaka blifwitt, så att dett
Oendeliga Omlöpandet börier minskas När nu allenast alle Tiggerepass
her efter ophäfwas, skolle samma Tiggerj snart förswinna
och taga en ända.
Nu alla dessa Puncter att stella till execution; hemstelles alltt
Hennes Kong. M.tt ock den Högloflige Konungzlige Regeringen att
Om disponera och dett med det forderligste på dett sådane ock
flere Oordninger som j Riket äro Jnrjtne igenom En fullkomblig
execution kunde afhielpas och afskatfes effter förrjge Ilikzdagz
besluth.
Vpå samptigin Ridderskapens och Adelens Wegnar
Henrich Fleming
pro tempore LandtMarskålk.
Bil. G. Tre stånds utskotts betänkande om krig mot Danmark.
Den 16 Nov. 1643. Tryckt hos Stjernman, Riksd. och
Mötens Beslut, 2. 1018.
Bil. II. Riksdagsbeslut. Den 20 Nov. 1643. Tryckt särskildt,
och bifogadt Riddar husprotokollet; äfven tryckt hos Stjernman,
It. o. M. B., 2. 1023. Det i Riddarhusarkivet befintliga
handslcrifna original har, med få undantag, samma underskrifter
som akten under Bil. E, dock ställda i en med den vanliga
mera öfverensstämmande ordning.
Bil. 1. Kgl. Resolution å Adelns Besvär. Den 20 Dec. 1643.
Original, med egenhändiga underskrifter af Per Brahe, Gustaf
Horn, Carl Gylldenhielm, Axell Oxenstiern, Gabriel Oxensticrn.
Tryckt hos Stjernman, R. o. M. B., 2. 1051.
Bil. K. 1. Henricus Stör gör, i skrifvelse till Eric Gyllenstierna,
sin ursäkt, att han för sjukdoms skull nu, likasom året
förut, mäste uteblifva från Riksdagen. Ånhammar d. 20 Sept. 1643.
Nowember.
333
2. Jöran Anderson Armskyll gör dylik ursäkt, och befullmäktigar
sin dotterman Knutt Wiff att begagna sitt sigill. Linköping
d. 30 Sept.
3. Biskopen i Linköping Jonas Petri intygar att Johan
Allengren skriftligen belt honom framföra sin ursäkt, att han
för sjukdom uteblifver frän Riksdagen. Stockholm d. 24 Okt.
1643.
4. Albo Häradstings bevis om Anders Siöbladhs till Gim
merlorp
förfall. Benestad d. 24 Aug. 1643.
5. Johan Bagges ursäktelsebref, samt fullmakt för Gustaf
Stake till Ekholm. Säfäle d. 2 Okt. 1643.
Bil. L. Åtskilliga förteckningar öfver frånvarande.
Bil. M. Förteckning på Adelns Utskott den 23 Oktober;
nästan alldeles öfverensstämmande med den å sid. 304, 305 befintliga;
är skrifven med Rikskansler ens stil, och af Landtmarskalken
egenhändigt åtecknad.
Bil. N.
Anno 1643 den 9 Octobris äre desse efterskrefne af Adelen
förmedelst Kongelige Bref, Jntagne och immatriculerede på Ridderhuset
Johan
Philip Sölfwer Cron, bekom syn stiuffaders platz och
stelle, förmedelst Hennes Kong: May:tz gifne Bref Åhr 1642. den
2 Augusti.
274. Class Biörneram förmedelst Kong Johans bref den 8. Julj 1581.
275. Oluf WachtTorn den 23. Aprilis 1642.
276. Nilss HiulHammar och hans Broder, eodem dato
277. Peter Blom den 16. Maj. 1642
278. Johan Printz den 20 Julj. 1642
279. Jacob v: Stenbergh den 1 Oct: 1642.
280. Lars Roderskiöldh den 4. Oct. 1642
281. Swen Hildring!) den 1. Julj 1643.
282. Tomas Gärffelt den 5. Sep. 1643
283. Alexander Jrrwing skall skaffa sig ytermehra bewys ifrån
Regeringen vthur Skottlandh. till nästa liikzdagh
På Riderskapens Wegnar
Henrich Fleming
pro tempore Landt Marskalk:
Bil. O. Introduktionshandlingar:
1. Honora Werdelets enka Christina Haanes begäran till
Landtmarskalkcn, att hennes Söner måtte blifva på Riddarhuset
334
1643
immatrikulorade. — Landtmarshalhens intyg af d. 13 Now., att
Adeln erkänt hennes barns adliga rätt, och af oaktar det fullständiga
bevis anskaffas. (Skrifvet på omslaget till det föregående.
) — Protokollsutdrag om samma sak.
2. Intyg af 5 utländska Herrar, mestadels Skottar af Krigsbefälet,
för Patrick Ogilvie, att han var af adlig börd. Stockholm
d. 13 Aug. 1640. På tyska.
Dylikt intyg af 6 herrar, för densamme. Stockholm d. 15
Juli 1642. På latin.
Dylikt intyg af 5 herrar, för Jurgen Schildt. Riga d. 16
Aug. 1642. Pä tyska.
3. Kungligt bref för Petter Spiring Silfverkronas styfbarn,
af namnet Bommert, dem han till egna barn adopterat, att de
ega begagna hans namn, sköldemärke och öfriga adliga rättigheter.
Stockholm d. 2 Aug. 1642.
4. Sköldebref för Oluf Knutsson Wachttorn. Stockholm d.
3 April 1642.
5. Sköldebref för Nils Staffansson Hjulhammar. Stockholm
d. 23 April 1642.
Sköldebref för Bertil Staffansson Hiulhammar. Stockholm
d. 23 April 1642.
6. Sköldebref för Petter Blume. Stockholm d. 16 Maj 1642.
Kgl. Donationsbref för densamme på gårdar i Memmings
härad af Östergötland. Stockholm d. 12 Now. 1642.
7. Sköldebref för Johan Printz. Stockholm d. 20 Juli 1642.
8. Sköldebref för Jacob von Stenberg. Stackholm d. 6 Now.
1643.
9. Sköldebref för Suen Persson Hildring. Stockholm d. 1
Juni 1643.
10. Sköldebref för Thomas (Gerwe) Järffäldt. Stockholm
d. 5 Sept. 1643.
Bil. P. Stråleslägtens Genealogi. Vidimerad och undcrskrifven
af Israel Israelson Secretarius Archivi.
Bil. Q. Adelns förbön hos fru Anna Stake, för Axel Tursson
Sölfwersparre, som tagit hennes broder af daya. Stockholm
d. 6 Now. 1643. Concept utan underskrift.
Bil. R. Anmärkning af Jesper Andhrsson Cruus, som olaga
omläggning hos frälsebönder. Egenhändigt skrifven och underskrifven.
1644
335
Rijksdagz Handlingar
sorn åre förelupnc på Rijkzdageu som holtz rthj Stockholm
Åhr 1644
vthi Den Stormechtigeste, Högborne Furstinnes ochFröikens, Froiken
Christinas Sweriges, Göthes och Wendes vtkorade Drottning
och Arffurstinna. Storfurstinna till Finland, Hertiginna vthi Estland
och Carelen, Fröiken vthofwer Jngermanlandhz tijdh. holdne Rikzdagh:
Anno 1644. den 12: Augustj Vttgick Hennes Kong: M: sampt
Regeringens placat till alle Stenderne, att dhe sig till den 1. Octob:
skole instella här vthj Stockholm till en AUmenne Rikzdagh.
Den 5. Octohris
Wardt af den Stormechtigeste Högborne Furstinna och Fröjken,
Frojken Christina, Sweriges, Göthes och Wendes Arffurstinna
och Vttkohrade Drottning Storfurstinna till Finland, Hertiginna vthj
Estland och Carelen, Fröken Vttöfwer .Ingermanland etc.
Förordnadt för denna Rikzdag till Landt Marskalk Den Walborne
Herr Hindrich Flemming till Lechttis för denne gången af
Hennes Kong. M.tt sielf vthj Regeringens praesens vthj RådhCammaren
och Marskalkz Stafwen aff Rikz Cantzleren tillsteltt.
Dessemellan ifrån den förste till den 7. låto desse effterschreffne
aff Adelen ifrån LandzOrtterne sig Antekna och inskrifwa
på Ridderhusett: Af hwilhett Regeringen den 4. och 5. låte taga
en lista och Lengd aff.
Se Bil. A.
Den 3. Octobris Omblåsstes och Slogz på Pukema, så och af
En Cantzelist Vttropat, Att Ridderskapet och Adelen som wore
ifrån Landzenderna Ankompne och dhe som här residerade af hälst
Collegio dett wore skole sig andra dagen om Morgonen instella på
Ridderhusett Klockan Otta att Antekna.
Af Hans Exell: Rikz Cantz: Herr Axel Oxenst: Samma dagh
befalttes Ridderskapssens Secreterare Johan Larsson att han alle
Ridderskapssens Privilegier skulle Af Copiera och reenskrifwa, så
att dhe med dett snareste kunne blifwa färdige.
Hwilket han ock effterkom och skref dem Reen tiU den 7. dito.
336
1644
Den 7. Octobris
Kom LandtM: opp på Ridderhusett, och höltt till samptlige
Ridderskapet och Adelen, En widhlötftig Oration
Walborne Herrar gode Wenner och Bröder Eder samptligen
kan vthan twifwel någerlunda kunnigt wara heller i förfahrenhet
kompne Att Hennes Kong: May:tt wår Allernådigeste Drottningh
med den Högloflige Kongelige Regeringen, hafwa allernådigst låtidt
sigh behaga att förordna ock deputera honom vthj denna
wäl vttschrefne och berammade llikzdag och Convent till Eder
Landtmarskalk: Hwar till Gud den Alldrahögste wille gifwa syn
helga Wälsignelsse och wara den högsta Rådgifwaren: Hoppes
och förtroer migh alttsså till Eder gode Herrar, Bröder och gode
wenner, Att j ock j lika motto låter Eder behaga, Att min Persson
detta Embetet så wida för denna gången förträder; Han will
sig deremot således emot hwariom och ehnom effter hwars ock
ens eeminens och Stånd, så Comportera och beqwema, Att dheder
till skola hafwa och bahra, ett gott Contentament:
Han sade: Wj skole nu fuller ock tala och deliberera den
Ordninger som här pläga observeras och i Acht tages så wäl i
processerne, som här på Ridderhusett: Men så må dett anstå till
nästa sammankompst j Mårgon
Badh dem så, dhe wille förtöfwa till emot 10. slår, Om icke
ifrån H: K: M:tz eller Regeringen någen Order kunde nederkomma?
Hwar ock icke så wele de taga hemlof till Mårgons, eller till dett
blifwer Omblåsstt.
Den 8. kommo Ridderskapet och Adelen tillhopa och sedhen
dehres Säten wore jntagne och Capita Familierne wore förordnede,
särdeles dhe såm feeltes Andra j stellen till deputeredes; Kom En
Cantzelist och sade att Regeringen hade befaltt Att Ridderskapet
skole opkomma oppå Rikzsalen. Att antaga och Anhöra Hennes K:
M.tz Proposition skriffteligen till Alla Stenderne.
Dermed vpträdde Ridderskapett opp vthj Hennes Kong: M:tz
förmaak och sedan opp på Rikzsalen, der dhe Andra Stenderne
Alleredo dehres ställen och Säten hade jntagett.
Sedhen satte sigh H: K: M:tt på syn Kongelige Stool, Och
Regeringen på dehres behörlige Säten och seden Rikzens Råd dehres
stelle.
Vpstodh Rikz Cantzl. Herr Axel Oxenstierna och hölltt en
lång herlig och skönt taal eller Oration till alle Ständerne, Föredragendes
dem Fädernesslandzens tillstånd vthj denna fahrlige tijder,
huru dett Anwuxne Krjget med dem Danskom seden dhe sidst
wore tillstädes, Såssom hwad deremot af H:s K: M:tt war vtt
-
Okiober.
337
rettadt Och seden dett Tyselia Wäsendet, såssom och rned Fredztractaten
vthj Tyschland
Seden hwadh H: K: M:t hade förorssakatt widh denne beswärlige
tijden sammanskrifwa Ständerne till denne Rikzdagen Ehuru
wäl månge Ährenden behöfdes och högnödigt till Rikzens tarf fordrades
att förestella och proponera; Lijkwäl hahr n:es K: M:tt för
denna gången welet tillbaka settia, och allenast desse twennc för
denna tjden och wid denne Rikzdag Ständerne Allernådigst vvclct
föredraga att öfwerwäga, der på dhe såssom trogne Vndersåtere
till H:s K: M:tz Högheetz och Fädernesslandzens wälferdz erhollende
sig förklara och dehres betenckiande att gifwa, såssom sakzens
wichtighet dett widh denna tiden högeligen fordrer; Och att
Stenderne desste bettre motte författa desse twenne Ährenden.
1. Nembligen Om H:s Kong: M;tz Jnträdh tili Kegemcntett
etfter H:s K: M:t nu fyller snart sine 18. Åhr.
2. Om Krigzwäsendet huru dett skall kunna maintineras och
Vttföhras, att Fienden helst dhe Dansche icke må giöra på Fädernesslandett
någett Jntrångh.
Hafwer H:s K: M:t låtidt författa een skritfteligh proposition
att dhe deruthaf kunne informeras om desse 2:ne ährenden
Hwilken vplässtes af Secreteren wälbörd: Johan Månsson
Sölfwerstierna.
Seden den war Opläsin och hwartt Stånd ett exemplar till
stältt, såssom dett här bjfogatt vttwisser.
Se Bil. B.
Höltt deremot LandtM: Wälborne Herr Hindrich Fleming till
Lechttis en Congratulation till H:s K: M:t och den Högloflige Ivonungzlige
Regeringen och Rykssens Rådh; Huruledes Ridd: och
Adelen gladdes och högeligen frögdade sig, att dhe funne och sago
H:s K: M:tt widh godh helssa och j Synderhet sittia på sin högtährade
Salige Herr Faders Stool och Säte: Fordom den Stormechtigste
Konung Gustaff Adolph den Andre och Store: Alles deres
Allernådigeste Konung och Herre. Och dett widlöffteligen
Och sedhen att R: och Adelen wele taga denne Proposition
vthj skyldig öfwerwägande och seden etfter noga ventilerande gifwa
derpå dehres wälmeente swar och betenckiande
Seden Trädde eller folgde Ridd: och Adelen Hennes Kong:
M:t till H :es K: M:tz förmak och seden neder på Ridderhusett
Då vplässtes Rollan med förmahning att dhe j Mårgon skole
sig (Ideligen inställa på Ridderhusett att öfwerwäga den proposition
III. 22
338
1644
dhe vndfånget hade. J medier tijdh kan hwar ock En hest ihågkomma
den förmahning RikzCantzl: till alle Ständerne j (lagh giordt
hade. Huru högnödige desse twenne Ahrenden äre, att wäl öfwerläggias
och seden dehres swar deropå att gifwa.
Den 9. Octob:
Kommo Rid: och Adelen tillsammans och strax intogo dehres
Säten
Giorde LandtM: till dem samptligen en skön förmaning med
päminnende hwadh j går wardt passerat, och huru dem wardt En
skrifltelig proposition öfverandtwardatt; denn de nu wele låta föreläsa
sigh att bettre intaga dess grundrjka förstånd och jnneholdh.
Vplässtes allttsså Propositionen medh den Puncten af Sec: Johan
Larsson
Seden vplässtes Norköpingz besluth om Fröjkens inträdande
till Regementet Dernest 1643 Ahrs Iterredagz besluth Hwilkctt
Norköpingz besluth med Nyköpingz Herredagz Afsched A:o 1611:
vthj Kong Göstaf Adolphz inträd tili Regeringen nogett ventilerades
Och eenhelleligen och godwilleligen vttsade att hwad för detta
af dehres Förfäder och dem sampt Alla Rikzens Ständer för någre
Åhr sedan och i tiord på en Allmenn Rikzdag Consenterat war,
wele de alldehles widh blifwa, Och inthet nu heller see, önsche,
och wele, att Hennes Kong. M:tt den Stormechtigeste Högborne
Furstinna och Frojken, Frojken Christina, Sweriges, Göthes och
Wendes vttkohrade Drottning och Arffurstinna Storfurstinna till
Finland Hertiginna vthj Estland och Carelen, Frojken öfwer Ingermanlandh.
Alles wåhr Allernådigeste Drottning träder till Regeringen
och Regementtedt.
Derpå betackede LandtM: dem samptligen för detta Liussliga
och klara swar Resolution, och eenhelleliga vptagendet H:es Iv: M:t
för dehres rette Drottning och Regentt:
Seden sade LandtM: att dhe öfwer denna Punct wele låtha
författa dehres skriftelige förklaring
Dernest Sade ock LandtM: Att Secret: Johan Larsson Af Rikz
Cantzleren war för några få dager seden mundtligen pålagdt, att
vttCopiera Adelens Privilegia, och dem seden Collationera och öfwersee;
Hwilke eendehls wore Reenskrefne Och fördenschuld dem
nu wele opläsa Hwilket och skedde, Dock först optoges vthur
Ridd: Archivo. sielfwa Originalen derefter att Collationera Hwad
som Af Secret: war Reentschrifwidt Och fans att vthj Trycket war
infördt vthj dhe första privilegierne
Vthj den 11. Punct stodh Vttskicke, skall stå effter Origiuafet
Förskicke
Oktober.
339
18. Punct skall stå befordelige
41. Punct: Skall stå.
Och effter dett war öfwer Middagen skolle dhe i Morgon
komma tillstädes, att Ofwersee och Collationera dhe resterende
Privilegier, Om dhe så kunne blifwa färdige till j Mårgon, effter
dhe äro Långa, och behöfwes tijdh till att reenskrifwas.
10. Octob.
Collationeredes dhe resterende Privilegierne och förordnedes
af Alle Irenne Classerne att desse effterschrefne skole dhem vidimera.
Hindrich Flemingh pro tempore LandtM:
1. Classis Grefwe Magnus Gabriel de la Gardie Herr Bengdt Skytte
2. Classis Knut Lilliehök Göstaf Leijonbufwudh
3. Classis Johan Rosenhane Hans Berendes.
Effter som nu den förste acten med privilegiernes collationerede
är färdig och nu vnderschrifwen och Vidimerat, Är då billigt
att Wj de novo taga propositions första Punct vthj hettre öfwerwägande,
att wj effter som denna Punct af stor importance
och j wår tijdh alldrig Ventilerat, dy moste Sade LandtMarsk: bör
oss den Nyttigere och bettre öfwerleggia. De wele fördcnschulldh
sådant wäl grundeligen öfwerwäga och dehres betenckiande gifwa.
2. Proponeredes af Herr LandtM:
Om icke skall sökias Confirmation på dhe Donationer som af
framfahrne Ivonunger gifne äro
3. Om icke hwad som är Cederat vthj Privilegierne Af H:s
K: M:t widh hennes Jriträdh motte Ridd: och Adelen jgen restitueras.
4. Berettade LandtM: att till den ända war Privilegierne collationerede
och vidirnerede att Ridd: och Adelen weleAnholla, förr
Hennes Kong: M:itz inträd till Regeringen dem skole försäkras och
seden wid Hennes Kong: M:tz Konungzliga Cröningh Confirmeras
Sedan ventileredes åter på Nyo
3. Classis Johan Berendes Den första Puncten
Hafwa denne Punct wäl öfwerlagdt såssom den der af hög importance;
Och finna Rid. och Adelen sig obligat effter månge föreeninger
och Afhandlinger för detta, är belefwadt och sampttyktt.
Att Hennes Kong. May:tt nu träder till Regementtet.
2. Och att H:s K: M:tz för sitt inträde till Regeringen försäkrer
Oss wära Privilegia
3. Att öfwerandtwarda dhe Collationerade Privileg: öfwer dem
att sökia ratification såssom och betackendes den Högloflige Kongelige
Regeringen, att dhe alltt här till hafwa maintinerat oell hand
-
340
1644
häfd dem widh dehres retta myndigheet: Såssom och att II:s Kong:
M:tt icke allenast wele Confirmere Privileg: vthan dem förbettra
och Confirmere. Holla ock dett gott att alla Donat: motte Confirmeres:
Såssom och att det Stride icke må blifwa observerat,
Att denn som icke innan Natt och Ahr söker confirmat: må dragés
till noget praiudicium.
2: Classis Blifwa och wid samma Mening!) och förklaring
1: Classis Förblifwa och wid den meeningh som M.r Berendz
för den 3. Classis vttsagdt hafuer.
LandtM: Vpstodh och sade. Att det skall teckeligen behaga
H:s K: M:t så och den Kongelige Regeringen att dhe så eenhelleligen
hafvva sig förklarat öfwer denne Punct sampt hwrad mehra
dhe för Rådsampt hafwa funnidt till dehres Ståndz och privilegiers
erhollende. Och såssom detta så wäl angår sielfwa Regeringen
ock Rikzens Radh som med Ledemoter; Så är dett ock billigt att
med dem Confereres om denna Högnödige punct af ett så stoor.t
importance och interesse ibland Ridderskapett. Wille fördenschuld
Anholla hoos den Kongelige Regeringen, när den kunne finnna
Lägligitt, att desse Ahrenden med dem kunde till Communication
vptages Och när den Kongelige Regeringen någen tijdh will der
till deputera, Att då ett vttskott af dem kunde vttwälias, som tillika
med honom vpginge och dehres mening dem vpteckia; worde
allttsså förordnede till Vttschott.
1. Classis G: Magnus Gab: de la Gardie H: Jöran Gyllenst:
H: Åke Oxenstierna II: Bengdt Skytte
2. Classis Knutt Lilliehök Jfwer Nilsson
Sefwed Bååth
3 Classis Gabriel Gyllenancker Måns Drake
Johan Berendes Melcher Falkenberg
Caril Wrede Hans Strijk
Hans Rottkirch
Sedan begäredes Af LandtM: att någre förordnedes som tilljka
med Sec: Consulterade och författede öfwer den första Punct dehres
förklaring till ett swar på propositionen
11. Octob:
Samblades Ater på Ridderhusett, och wille blifwa widh tagen
afsked som skedde i går att man detta höga Ahrende Consulterade
med Rikzens Regering och Radh, Och till Ridd: höga reputation,
Att man vpsende någre op till RådCammaren, att förfahra, När
den Kongelige Regeringen gofwes tillfälle, att dett förordnede Vttskottet
kunde vpkomma
Oktober.
341
Wordo desse förordnede att förnimma dehres tijdh
II: Bengt Skytte Christer Bonde
Erich Sparre Melcher Wernstett
Erich Fleming Carl Wrede
Kommo strax tillbaker
Refererade, Att dhe HögWelborne Herrar höllö för Onödigt,
att så månge opkomma hade wäl kunnat skee med mindre; Dock
läte sig sådant wäl behaga; Ock sago gerna att dett kunde nu
strax skee
Förmante så LandtM: att de deputerede skolle icke alltt
låta komma på honom, vthan fast heller assistera honom, och
derutinnan låtha påskina dehres devoir att allt motte Confereres
som saken dett högstnödigst fordrade.
Vpträdde således dhe föreschrefne Vttskottet af alle frenne
Classibus till den Kongelige Regeringen, Och seden dhe edler en
Stund Nederkomme, refererade LandtM. huru Sakerne wore Andragne
och huru dhe hafwa dett vptagitt.
1. Hade den Högh Kongelige Regeringen wäl behaget den
Salutation han på samptlige Ridderskapsens wagner giordt hade
2. Att de hade låtidt Collationera och vidimera Privileg: behagede
dem och synnerligen och sådant med gott Contantament,
Och w'ele dhe med Oss dett wäl taga j Achtt
3. Dhe wele och Andraga för Ridderskapet, denn stoora affection,
som S: Konung Gustaf Adolph hade dragitt för Fädernesslandzens
Wälferdh medh den Antagne Regementzformen Hwilken
dhe wele änn ytterligare mz hwar Andra öfwersee, Om dett behöfdes
någet till att förandra och förbettra, och seden dehres betenkiande
med dem Conferera.
Detta warj så kortteligen refererat hw'ad der oppe med Regeringen
war Confererat.
DerefTter påmintte LandtM: Ridd: att efTter denne Rikzdagh
war så mycket af importance änn deli förre Herredager, helst En
sådan Solenn Act nu schulle hollas och tracteras, Att deste nödwendigere
folgde att alle af Adelen som w'ore in loco skulle låta
finna sig tillstädes, Och begärede wethe Om icke alle scholle Comparera
af hwad Colleg: dett ock helst wore
Resol: Att alle Collegierne skole parera och biwohna denna Rjkzdag,
helst alle dhe till den Anda wore hijt förschrefne och den som
vthe blefwe och heremott peccerade, bothe etTter förra belefwade poen
Skolle fördenschuld j morgen alle sigh jnstella widh strafz
Vndwjkelsse
342
1644
Sedhen helefwedes att Regimentz formen skolle framtages till
Morgondagen, då liwar och en skulle sigh justelia.
LandtM: Anhöltt och vthj alles dehres närwahru
Den 12. Octob:
Jngafz ett Adelsshref vthaf Konungh Caril gifwidt be.d Guldbrandsson
Orrhane. Derefter Yplässtes Rollan
Dernest sade Landt.VI: Att såssom dhe j går hade öfwerlefrerat
privilegierne vidimerat till den Ivongelige Regeringen Hwilke
sig tillbudo, att dhe wele wara med Oss eensse och assistera i
Alltt dett som kan lenda sielfwa Ridderskapett till reputation
Seden befalttes Att Regimentz formen skulle vpläses, med begäran
Att dhe wele observera hwad som lässtes, på dett om någet
wore till att förfråga eller till att begära Dett kunde förandras,
och at man sådant annoterade.
För ann Regimentz formen blef vpläsen, vplässtes Konungens
Eedh vthj Lagen 4. Cap:
Och att man derpå fordrade Konungens Eedh, praesterat vthj
sin Konungzlige Gröning Anno 1617.
Der på strax Vplässtes Regimentz Ordningen och seden den
nar vpläsen; Regärede LandtMarskalken, att dhe wele nu Vttseija
om herutinnan wore någet att förandra, eliter som tiderne sig
alletidh imitera; dy wele alle trenne Classerne sig emellan derom
Consultera. att man seden antekna hwad som står till att
begära må Jnfoh: eller vtheslutes
Meente att man Vttoge och walde någre af hecla ståndet som
öfwersågo, Adelens privilegier 2. Regimentz formen 3. Så och Konungens
Eedh.
Funno Rådhsampt att man Communicerede först desse Ahrenden
med dhe Trenne Andre Ståndet, till att förfahra huru widha
de wore kompne med swarett på propositionen
Desse efltersch:e förordnedes till Vttschott att deliberera om
desse Ahrenden
1. Glass G: Magnus De la Gardie II: Bengdt Skytte
Swante Banner H: Jacob Skytte
H: Jöran Gyllenstierna
2. Knut Lilliehök Jfwer Nilsson
Sefwed Bååt Glass Stiernschiöld
Erich Fleming Erich Ribbing
Hans Kyle Axel Tursson
Erich Soop Christer Bonde
Göstaf Ribbing Gostaf Leyonhufwud
Göstaf Banner Hans Kyle den yngre
Oktober.
343
3. Glass Johan Rosenhane Lorentz Creutz
Gabriel Gyllenancker Oluf Bure
Johan Berendes Jöran Stiernhielm
Carl Hårdh Carl Wrede
Swen Bock Johan Stålhandske
Jesper Nilsson Erich Geett
Carl Scheiding Hans Rottkirch
Johan Yxkul Hans Stryk
Melcher Wernstett Tönies Langman
Christof Andersson Grip Jochem Transsehe
Jacob V; Steinberg.
Befalttes att de bittida om Måndagen wille wara tillstädes, att
öfwerleggia med hwarandra desse Ahrenden
14. Oct:
Kommo samma Vttskott tillsammans, och frågede Om Man
vthur archivo hade bekommidt Konungens Eed som Aflade Ahr
1617.
Swaredes att dhe skole den bekomma med första
Sade LandtM: Om man nu icke efTter förre discurs skulle
Communicera sådant med dhe Andre Ständerne
Resolv: att dett wore Nödigtt, att man dem såssom Rikssens
med Ledemoter dheres Communication hade. Vttnembdes Allttsså
Först till Presterskapett till att förfråga om Dhe wore färdige med
dehres Swar opå propositionen
H: Jacob Skytte Knutt Lilliehök Johan Rosenhane.
Till Borgerskapet förordnades
H: Bengt Skytte Sefwed Bååt Caril Hårdh
Till Bönderne
Erich Sparre Erich Fleming Johan Berendes
Kommo dhe ifrån Presterskapett, Och berettade, huru behageligitt
dett w'ar dem att dhe hafwa welet sökia dehres Communication
; derföre dem högeligen betackendes Och Invar dhe sådant wisst
hade, Wéle dhe heller hafwa kommidt neder på Ridderhusett
till dem
Refererade, att Presterschapet inthz fullkombligen hade sig ännu
samsatt.
Om Regementz formen hafwa dhe inthett kunnat tenckia, att
den de novo skulle öfwersees, Meden den war alldehles Sluten, och
Regementett en tidh lång derefter dirigerat
Strax derpå komme twenne af Presterskapet till att förfråga,
När någen af dehres Medell kunde komma medh Ridderskapet till'
Communication
344
Gafz deni Swar efTter LandtM: befalning igenom Secret:
Att Om Presterskapet senda någen hijt att dett då kunde skee
j morgon klockan Nyo.
Hhe som wore gangne till Borgerskapet, komme tillbaker ock
sade sigh, att Borgerskapet inthett wore församblade; derföre hade
dhe inthett uttrettadt.
Dhe sorn wore gangne till Bönderne kommo ock tillbaker.
Och sade Johan Berendes: Att gemene Allmogen betackede
samptlige Itidd: och Adelen för den stora gunst och benägenhet
dem af det Högh Ridd: och Adelen war wederfaritt, Att de hafwa
welet besöktt dem tili att vnderretta och Conferera med dhem Om
desse högnödige Rik/ens Ahrender och höga Tarff. Glädde sigh
högeligen öfwer H:s K: M:tz goda tillstånd och serdeles att II:s K:
M:tt till dhe Ahren wore kompne, att H:s K: M:tt kunne sittia på
syn Herr Faders stool och nu träda till sielfwa Regeringen. Wede
och förhoppes och ödhmiukeliga bedia att den Högloflige Regeringen
wille ann ytterligere assistera H.s K. M.tt med Radh och dådh
Seden sade Joh: Berendes Att dhe Sorlade öfwer dhe månge
beswär som wore Jnrjttne öfwer Allmogen
1. Om dhe Ocndelige Godze selliandet vthom Adelen
2: Hwilke Godz alleredo så myckett hade lörwerfwat och jnbrachtt
att dhe wäl kunne hemfalla tillbaker till Cronen igen
3. Att längre tijdh motte settias att lösas igen till Cronon
4. Att den illistighet motte förekommas som En dehl Adelen
bruka serdeles mott skattabonden som dhe köpt bäfwe, Att dhe
settia honom till knecht, således att komma Skatta Rettigheten
vnder sig, och seden förhögie Afraden.
5. Att dhe Mångo förswarskarlar Adelen slår vnder sig. Motte
tages till knechttcr
Sidst wele dhe inthet förklara sigh till någen Allmennelig
hielp, för ann dhe få besched på dehres Jnlagu Och att Adelen
förbiudes att settia Torpare och Nybyggere på Skatte Agorne som
dhe köpt hafwe, eliter dhe förhoppes att Cronon skole dhem
återlösa
Debatteredes någet Iithet seden om Regimentz formen
Hen 15. Oct:
Kommo dett förre dagz Vttskottet åter tillsammans
LandtM: tackendes dem för dehres Wälwillioghet, att dhe så
benägne sig instella till att deliberera II:s K: M:tz och Cronones
höga Ahrender, sampt hwad dehres Egen Nytto och reputation
och frjhetz erhollelsse fordrer
Oktober.
345
J dett samm kom Bispen af Skara D: Jon och Bispen af Strengnes
D: Johan Mathise så och Fem Prester
Det wördige Presterskapet, betacke det Loflige Ridderskapet,
Att dhe så wida hafwe respecterat Clerkerijt, och afT dehres medel
Nedersendt till Consist: i går och begärett dehres Communication
Öfwer desse Rikzens widdige ähren och fördenschuld äre
förordnede att förfahra hwad Puncter dhe wele med dem Ventilera.
LandtM: sade: Ahrewördige Herrar, Rid: och Adelen betacke
dem för dehres Afifection Att dhe på dheres begäran äre dijt
kompne Dereffter att Ridd: och Adelen sig högeligen frögda öfwer
denne Rikzdag, att H:s K: M:tt nu kan inträde till Regementet,
att det eenhelleligen motte skee, så och att hwart och Ett Stånd,
widh denne H:s K: M:tz Jnträd motte maintineras och erholles
widh wår Christelige Religion, deres wälfångne Privileg: och Andra
Recesser och Statuter Oss försäkras, sampt Regimentz Ordinantzien
öfwersees och af Hennes K: M:tt ratificeres.
Episcop: Scharensis Hetta är Lofligen och berömligen Andragitt,
ock hafwe Orssak att tacka den Högste Gudh Att wj äre
eenige vthj wår Christelige Troos Artiklar, så wäl som om sielfwe
Regementet: Medi) begäran, att hwar Ridd: och Adden hade något
med dem att Communicera; Dhe wele sådant framstella.
LandtM: Ahrewördige Herrar, EiTter som R: och Adelen är
tillåtet att öfwerwäga Regimentz Formen så att hwar ock ett stånd
hade någet deremot att jnvenda. Är dem tillåtet att öfwersee och
\nderdånigst att Andraga elTter såm den är en Normam på all fall
och hendelsse, der Regimentett skall elTter Stabilieras.
1. Om det wördige Presterskapet den icke bäfwer öfwer
seedt
Resp:
Episcopus Streng: He hade fuller inthet tänckt; Hwad
som en gång eenhelleligen wore samptycktt, att det de novo skole
öfwersees; Men så äre de glade, att Stenderne tillätes att den öfwersee
och deröfwer dehres betenckiande gifwa.
Res. LandtM: Att dem så wjda är tillåtet att de med hwar
Andra, måge den öfwersee at sökies till förbettring, och icke till
att förringa.
Episc. Scharens: Begärede att någre Puncter kunde dem
föreslås.
L: Marsk: Hett är dett första. Att nu för Hennes K: M:tz
inträdh, hwart Stånd söktte att de widh deres privilegier måge
erholles.
2. Att H:es K: M.t med syn Eed sådant bekräffter
346
1644
3. Begärede LandtM: de svele vpteckia Rid: och Adden,
Huru wida dlie hafwa sig resolverat till den Andra Puncten vtlij
propositionen.
Respond: Att Presterskapet hafwa sig förklarat att fullgiöra
dhe förra ährs Contrihutioner, Ock hwar Regeringen wele föreslå
dem någre Andre medel, wele dhe sig gerna dertill beqvema. ellter
dehres förmögenhett
Vthj Regementz formen, finne de först om BergzEmbetet, till
hwad Gollegium dett skall föhras
2. Om Landzh: Myckenheet.
3 Om Stockholms Stadz Rekenschap.
Epis: Streng: Motte da Vpsala Acadcmia giöra Rekenskap till
Cammaren; Hwarföre icke Borgemest: i Stockholm.
Dermed toge de Afträd och sade alt de wele deputera ett
Vttschott, som med Ridd: skole Consultera om desse Ahrenden
och begärede en afskrilft af Konungens Eedh. Dett emottoge
Ridd. och wele dertill Anwenda En dag derom att ventilera.
Ock såssom Nu Presterskapet äro eensse med Oss örn den
förste Puncten, att man då trädde till att författa Meeningen öfwer
den första Puncten: Och på dett att punct: wichtighet är af
en merkelig importance, Att man Secret: till bettre vttföhrelsse
förordnede honom en af hwar Glasse som honom assisterede denn
at författa.
Förordnedes allttssä desse effterfölliande, att eliter Middagen
komma tillsammans att författa deröfwer ett Concept.
1. Class Herr Jacob Skytte
2. Class: Jfwer Nilsson och
af 3. Classis Jöran Stiernhielm
Eliter Middagen kommo desse förestående mz Sec: och Componerede
någott på den förste puncten.
Kom Presterskapetz Vttskickede och begärede Gopian af Konungens
Eed, så och begärede till läns Regimentz formen. Hwilkett
dem ock folgdes.
Anslogz En Sedel på Ridderhuss dören att all Ridd: och Adelen
skole kämma i Morgon tillstädes
16. Oct:
LandtM: proponerede såssom och referererede hwad sorn i går
war tracterat med Presterskapett, Och att dhe wele Conferera med
Oss om någre Ährenden; Om man icke skulle förskicka någre till
dem att förfahra, Om dhe hafwe öfwerseedt Rcgjmentzformen
Blefwe dijtskickede
Christof Grip Axell Tott.
Oktober.
347
Kommo tillbaker och begärede dilation till Morgondagen
Sedhen till Morgondagen förordnades att
II: Jacob Skytte Jfwer Nilsson och Jören Stiernhielm.
Derpå begärede II: Jacob Skytte wetha, hwad dem confereres
skulle.
Resp: LandtM: att dett Vttoget som wore vttdragett af Regimentz
formen, skulle mz dem öfwerleggias.
Kommo så widere Ridd: och Adelen åter till discurs om den
första Puncten, deremot LandtM: sigh högeligen beklagede, att medh
dehres Swar och förklaring ginge någett Longsambligen till; de
wele fördenskuld cathegorice sig resolvera.
Derpå kom en Cantzelist, och frågede på Regeringens wegner,
huru wjda dhe wore kompne med dehres Swar, Om Stenderne
snart kunna opkomma på Rjkzsalen.
Respond: Dhe förmehne till Lögerdagen någorlunda komma
till en endtligh resolution.
Derellter vplässtes den 2. Puncten j propositionen.
Derpå förmantte Landt: dem samptligen, att dhe wele taga
denne punct såssom trogne Patrioter vthj ett got öfwerwägande,
elller som denna beswärliga krigztiderne dett högeligen fordra;
Och icke så synnerligen hwar ock En see på sina privata vilian
mchra på Fädernesslandzens conservation och bestå.
Der på Omröstades
3. Glassis Joli: Be: Att hwar af syn förmögenheet vtlgifwer till
Cronon, för sijn persson
Iler Bengdt Skytte Meeningh Eliter Rosstiensten contribueres
och icke eliter hwars och Enss förmögenhett
Oluf Bure Eliter Rosstiensten så kunde ingen fraudere Cronon
LandtM: meente, att Man inthet skulle inw7efwa sigh vthj ett
nytt modum med Rosstiensten att icke Något Consequens framdeles
deraf kunde dependera; vthao der man kunde vptenkia någott
Nytt modum.
Funno så Rådeligitt, Att hwar och En gofwo sitt modum och
votum tillkenna, att man seden derutaf kunde taga nogot wisst,
och giöra En ända derpå: Dock lill sielfw'a Regeringen och Rikzens
Radh, som medledemoter af samma stånd, helst dett Angår
dehres egne pcrssoner, hwilken detta beswärett tilljka med Oss
äro vnderkastade
Belefwedes Alttssa att de af den Nederste skulle begynna
Jochim I ranssehe. Nach den glittern wie sie einbringen vndt
nach eines Jeden Vermuegen.
348
1644
Jacob Steinb. Von sein Eigenthumb, vndt nach eines Jeden
Löhn vndt Lehnung.
Lov: de Geer Nåd den Paorden iss wol gutt madr beter nåd
vermoegonheit.
Jörgen Schildt. Nach dem Rossdienst, vndt nach jeder March
so Er Verrossdiensten moss.
Joh: Appelg: EfTter Rosstiensten och Marketals förmedelst
samma werderingh
Oluf Rosensch: Edler Rosst: och dess Werdering
Glass Plantting samma Meening
And: Swensche, samma manier
Gasp: LillieCron. blifwer wid Louis de Geers mening edler
Rosst: och enss förmögenheet
Mikil Jordan, wid samma Sätt
Pattkul edter Rosst: och Marketaals
Jon Lind. Edter samma order
Tönies Langman. Edter Louis de Geers vttsagu, och af altt
dett han Äger i Hws Godz Rörligit och orörligitt såssom och
Lähninger och Löhn
Jöran Stiernh: Af sitt Salario och förmögenhet gifwes och
ingen warj frj.
Jacob V: der Lind Sätegårderne Verderas och af all sijn förmögenhet!
Hans
Rottkirch Von allen seinen einkunften vndt vermuegen
Erich Geeth. Förmeente att Rosstiensten inthett skulle förslå,
ock de förnembste blifwa förskontte, som hafwa stoore Sätegårder
och dragitt alltt vnder dess frjhett: Så vore best edter förmögenheten
Swante
Rosenst: edter Rosst: och dess werdering
Jöns Gyllensp: edter Rosst: och alle Enkior ock Faderlöse Rarn
Joh. Eketrä, edter som hafucr Godz till och Marketals
Axel Böllia Edter Marketals
Jon Rure, Edter Marketals och edler de Renttor som inthet
äre i Rosst: inföhrde, sampt Sätegårderne så och Enckor och
Omyndige barn.
Oluf Bure Edter Rosst: och Marketals, så och af ali hans
vpbörd, ehwad Nampn dett ock hafwer och af all hans intrader.
Melch: Falk: Edter Rosst: och Marketals, och de som hafwa
några Andra intrader, gifwe ock deraf, såssom och de som penniger
hafwa gifwe deraf: Men icke af Sätegårderne.
S: Vggla. Af Rosstiensten och Marketaals, så och af Andra
intrader
Oktober.
349
Johan Stålhansche Contribuerer af sine Godz Jnkompster
och gifwe den mehr som mehr hafuer
Class Slatte Af alle Renttor vthan Sätegårderne.
Carl Mörner: Edter Rosstients ordningen vthj Arfwegodzen,
och af enss Löhn och bestellning, och ingen warj frj, hwarcken
Enkia eller barn.
Måns Brake Edter godzens Rentta och dess Vpbörd förutan
Sätegårderne.
Lorentz Creutz Edter Rosst: men Sätegårderne frj
Axel Tott. Edter syn vpbörd och Marketals i Rosstiensten
ock de som Peng.r, gifwe ock deraf.
Christ: Grip Vthaf Rosst: och sine godz, och de som hafwa
Renttor och i Rosst: inthett inföhrde gifwe ock
Melch. Wernst: Edter Jnkomsten på sine godz
Johan Yxkul, Edter Landzh: Carl Mörners meningh
Carl och Otto Scheiding. Edter Carl Mörners meningh
Jesper Nilsson Edter Råsst: Werdering; Men icke Sätegårderne
Bengt Bock. Edter Rosst: och Marketals
Nilss Lilliehök Samma mening
Johan Månesk: Edter Rosst: och ingen warj frj
Matz Vid Edter Rosst:
Johan Berend: Edter Rosst: och inge noviteter och den som med
något är begåfwat; gifwe, och ingen inquisition skee.
Swen Bock. Edter Ross: och de som hafwa någet der vthom
vthj Landzenderne, gifwe edter dess afkompst.
Gab: Gyllenanker Edter hwars och Ens förmögenheet af
Löst och fast.
Johan Rosenh: Edter Rosstiensten och förmögenheten och annan
inkompst.
Erich Carpal: Edter Rosst: och Marketals.
2:a Classis
Johan Persson Vlfsp: Edter Rosstiensten
Gost: Leyonh: Edter Rosst: och Marketals
Erich Ribbing, Samma mening
Class Stiernsch: Edter Rosst: och Marketals och dhe som vthom,
någen vpbörd hafwa, gifwe ock
Jfwar Nilsson Effter Rosstiensten och ingen Novitet.
Erich Soop. Edter Rosst: och Marketals
Hans Kyle, Edter ltosst:
Knut Lillie Edter Rosst:
Erich fleming Edter Rosst: och som Johan Berendes sigh
lörklarede
350
1044
Per Erlandss. Efftor Rosst: oell den som hafwer något i
förrådh sampt dehres förlähninger
Sefwed Bååth EfTter Rosst: och ingen exempt hwarken Enkia
eller omyndige Barn
Hans Kijle. EfTter Rosstiensten
Lars Fleming EfTter Rosstienten och de som peng:r hafwa
gifwe ock
Knut Lilliehök EfTter Rosst: och der ingen taxa är satt, förbide
af hwad dett skal gifvvas
1. Classis
H. Jacob Skytte EfTter Rosstienst. och discretion af dett hann äger
H. Bengdt Skytte. 1. EfTter Rosst: som är gamvlt 2. Att den
som hafwer gifwe efTter discretion 3. af sin löhn och förlähning
H. Jöran Gyll: EfTter Rosst: och af sin förmögenhett någet
dett som förslogo.
H. Mauritz Hoorn EfTter Rosstiensten
H: Johan Oxenst: EfTter Rosstiensten
Befalttes af II. LandtM: att dhe nu wille förklara sigh efTter
som meste rösterna att Contribuera efTter Rosstjenst. Hwad dhe då
wille gifwa af hwar hundrade Marker
Vot. 3. Classis
EfTter 500:de Marker Rosstiensts Renta och Verderingh; Lofwe
frjwilleligen att vttgifwa för denna gången Tiugw t.r Sp.ll eller
dess w'ärde tunnan af 2. Rdl., Och j samma 500 mk. reknes Humbla,
Strömmingh och Andra partzeler, som för detta j Rosst: inthet
äre jnförde, och detta oss till inthet praeiudicium
2. Classis
Wille gifwa Sextyo dl. Sölfwermynt af hwar 500 mk. efTter
Ilosstienstens Werdering, och att inga partzeler inföhres, vthan
de som i Rosst: werderingen stå specificerade: Och detta posteriteten
icke till någett praeiudicium
1.
Blifwe wid denn Andra Classis votum efTter som den är
vttsagdt
Begäredes att desse fölliande wille efTter Middagen komma
tillsammen att öfwersee Sw^aret
Förordnades H. Bengt Skytte Johan Rosenhane
Class Stiernschöld Oluf Bure
Hans Berendes
17. Oct:
Kom En Cantzelist och begärede att LandtM. med 2 af hwar
Classis skole vpkomma till Regeringen
Oktober.
351
Strax oplässtes dett som dagen tillförenne wardt Conciperat.
Seden förordnedes dhe som skulle gå till Presterskapett
H. Jacob Skytte Johan Stålhansche
Knut Lilliehök Jöran Stiernhielm
Erich Fleming Christof Grip.
Togh LandtM: med sigh opp till Regeringen
Her Jöran Gyll: Sefwed Bååth Johan Rosenhane
Her Bengt Skytte Göstaf Leyonhufwudh Carl Mörner
Kommo efTter en stundh neder ifrån Regeringen och berettade
att dhe hade tillspordt dem 1. huru wjda dhe wore kompne med
dehres swar vthj de twenne puncterne.
LandtM: excuserede Ridderskapet och Adelen att dhe ännu
inthet så wjda wore kompne hwilket dhe låto sigh behaga.
2. Sade RikzCantzl: Att Allmogen bäfwe jnlagt en skrift;
deröfwer de beklaga Ridderskapet och Adelen eea stor delli, som
hafwa kiöpt Godz af Cronon vnder frelsse; Huru dhe gå med dem
till werke
3. Willia dhe, att alle Frelsses bönder widh denna tiden ock
påstående kriget, skole tillika swara till Contribut: dhe liggia jnnan
eller vthan om Fredzmilen.
Andraga och om Förswars karlerne
LandtM: sade att den Ivong.e Regeringen med Rikzens Rådh
wele j mårgon komma hijt neder att Conferera med oss, om desse
och flere wichtige ährenden
RikzC: frågede om dhe ock hade öfwersedt Regementz formen
LandtM: Dhe hafwe fuller någre rehsor haft honom framme,
Men inthet kommitt till någon resolution.
Ofwerlefrerades Böndernes Supplicat: in originalj, som Sec:
Johan Larsson strax moste af copiera
LandtM: sade och till Sec: Johan Larsson att han hade andragit
hans saak innför samptlige Regering Om hans Adelskap
Hwartill Cantzleren Swarede och fans benägen och förtröstade dem
att så ske skulle. På hwilket han dem åå hans wegner ödhmiukeligen
befackede.
Seden oplässtes Supplicationen Allmogen hade öfw'ergifwidt;
Se Bil. C.
Ock begärede LandtM: att dhe wele rösta härutinnan
3. Class: Votum
De hemskjuta denna Saken om Godze kiöpet till H.s K: M.t
och Regeringen; Om H:s K. M.t teckes sådant at Confirmera:
352
1644
Hwar ock icke at då effter Brefwens Jrinehold delires peng.r detri
igen restitueras kunne.
2. Clas
EfTter vthj sielfwa kiöpebrefwen förbeholles H.s K: M.t att
återlösa dem innan Ahr och dagh, Alttsså moste dhe förblifwa
widh dess jnnehold: Ock der någen funnes som så Otilbörligen
Omginge med Skattebönderne han hade kiöpt, som dhe skrifwa;
Måge dhe Namnpgifwa dem och den plichte derföre, och andra
wara Exempt och vndskyllade.
1.
Dhe blifwa widh samma Meningh och detta Ahrendet hemskiutes
till H.s K: M.tz disposition.
Den andra Puncten om förswars karlerne
3. Classis. votum
Carl Mörner. Adelen och Ilidd: kunne icke wara vthan Förswars
karlar, som besittia dehres godz och gårder. dett warj heel,
half, Torpare eller Nybygge, så ock de som i Åhrlig tienst äro
härmed icke förstås: Men öfwer dessa bör ingen Adelssman niuta
någen förswars karll: vthan warj vttschrifningen vnderkastade.
2. Classis
De cedera alla dhe Förswars karlar, som till någen tijdh för
sielfwa Forswaret Tiena eller Arbeta: Men Humblegårds drenger
Tegel drenger och Andre sådane som till Åhrlig tienst och Löhn
Nödtorfteligen behöfwes, eller boo på dehres gårdar alle de warj
exciperade
1. Classis
Att de måge efter Privilegierne niute dehres Nödtorftige Embetzmän:
Men alle Andre som extra missbrukes och icke äre j
Åhrlig tienst: Warj vttschrifningen vnderkastede.
Till den 3. Punct:
Resol: Ridderskapet och Adelen hafwe waritt för detta och
ann äre Konungen och Cronan till tienst förobligerede att defendera
Fädernesslandet: Men att icke Bonden må föreskrifwa sielfwa Ståndet,
Hwad dhe giöra eller låta skole, då wele effter gammull Swara
af dehres bönder halfpartten emot skatt och Crono till knechtter.
Såssom ock der dett skolle omträngia så äre och moste dhe wara
snarare till Redz änn som bonden, efter som dhe ock nu holla
dehres Rosstienst i Fiende Landh.
Derefter kommo dhe tillbaker som hade waritt boos Presterskapett
Och berettade att dhe hade ventilerat och öfwerlagdt om
Regimentz Ordinancien: Och funno Presterskapet att desse puncter någet
husare måtte jnföhres och en dehl afhielpes och afskaffes.
Oktober.
353
1. Om sielfwe Religionen, någre Ceremonier samt Lutherl
Cathechismo, sampt Vpsala Consilium
2. Om Officererne i Hofwett
3. Om Jägare en dehl afskaffes
4. Om Landzh: myckenhett
5. Om öfwerStåthollaredömet och hans vnderhafwende.
6. Om Mothén eller Vttschotten
7. Om Ättläggere åå Sida
Effter Middagen Conciperedes swar emot Böndernes Jnlagu
som inthett Vttgafz
Se Bil. D.
18. Octob:
Kommo Rikzens Regering och Radh neder på Ridderhusett
kloskon 9. för middagen
Regeringen
Grefwe Peder Brahe, Herr Carl Carlsson Herr Axel Oxenstierna;
Herr Gabriel Bengtsson Rjkzskattmestaren
Af Rikzens Rådh
Her Johan Skytte, H: Mathias Soop, H. Peder Sparre, H:
Ture Bielke, H: Larss Sparre och Knutt Posse.
När dhe hade tagitt dehres tilbörlige Säten vpstodh RikzCantzl:
och giorde en långh Oration, hwad dem hade förorssaket
att gå neder till dem på Ridderhusett
1. Att denna Tidzsens tillstånd, Och Ährenders wichtighet
gifwa ingen Långh deliberation för denna gången
2. För dett långwariga krjget vthj Tyschland som fordrer
Ansehnlig hielp med png.r och Folk.
3. Dett Anwuxne Krjget med dem Danskom är så mycket
Närmahre, och bör deste bettre observeras och i Achtt tages;
Och fördenschuldh Nepligen för detta så wichtiga Ährenden äro
tracterade, föruthan 1611. är denna Likformig, som Wj nu lefwe
vthj
Widh samme tijdh war S: Konungh Caril affallen, och war
Salige Konung, Konung Gustaf Adolph Vng till Åhren, Att man
då hade Nogh till att giöra; Ty wi wore engagerede med Irenne
Ivrjgh; Dett Hennes Kong. M.tt nu till sitt Jnträdende till Regementtet,
widh denna tjden, föga bettre är Råkatt vthj: Hwilkett fordrer
en stoor deliberation att öfwerwäga med hwar Andra: Men
tiden tillåter inthet vthan wj moste komma prompt till de ährenden
wj äre nederstegne till Eder att Communicera.
lil. 23
354 1(544]
1. Om Hennes Kong: M:tz Jnträdh till Regeringen Hwillkens
Rett till Regementet, inthet står att emottala: Hwilkett alltt Slutes
och bör skee eliter och med en Arfz Rett
2. Huru wj skole lili Iwa försäkrade Om wäre Privilegier:
derom wj och inthett twifle, vthan att II:s K: M:t dett och effterkommer
När tilbörligen derom Anholles
3. Att Man hastigt skrider till resolutionen, att vthj tillstundande
Sommer Krjgett till Watn och Land fortt settes; Och der
Consilierne krafftigtt blifwa fortsatte; Är förhoppligen wj erholla
och bekomma Fredh: Men der dett icke skeer hafwe wi till att
förwentte all Fahrligheeter
4. Seden hafwe Allmogen Jnlagt någre Beswär; Om hwilke
wj en debls äre nedkompne med eder att öfwerleggia som alleredo
af Eder kunne wara ventilerade, och man moste dem således
Möta och tractera, att dhe i någen motto kunde till fredz stelias
och Contenteras.
Derpå Swarede LandtM: dock först tilltalltte alle Frenne Classerne,
Att dhe nu wäl hade jntaget hwad H: RikzCantzl: hade andragitt
och proponerat. och dermed sade till R: Reg: och ltådh
Samptlige R: och Adelen hafwa mehr ann högh Orssak att
betacka den Hogl: Kongelige Regeringen och Rikz: Rådh att dhe
hafwa welat beqwema sigh att Nederkomma till dem, att Conferera
och öfwerleggia; Hwad som helst fordres till Hennes Kong.
M.tz wår Allernådigste drotningz Jnträd till Regementet och dess
höghetz erhollende. Såssom och att ventilera hwadh Tarfwen
sielfwe Krjgen och Fädernesslandzens defension fordrer: Hwilken
Proposition med dhe Twenne föresteltte puncter der vthj skriffteligen
vthj en hast hafwa låtidt författa, effter dehresförstånd öfwerlaCTdt,
Och hwar dem behagede, skole Secret: dem oplässa dock
alltt till dehres höga och bettre Correction, så att Ståndet deraf
kunde hafwa reputation och föregå dem Andre med tillbörlighet
Derpå vplässtes dett af Secret. Johan Larsson:
RikzCantzl: Betackede dem att dhe hafwe welet Communicera
dem hwad dhe således hafwe welet swara till H:s Kong. M.tz
proposition
Dock behöfwes detta Swäret, att dett nogere öfwersees och
förandres, Styliserandes dett effter sielfwe propositionen, och Att
derutj begäres om försäkring på wår Religion. 2.0 Bekräfftelsse
på wäre Privilegier, och när Konunger Crönes stadfästes sådantt
Dett är fuller vthj Nyköping ingifwidt Edre postulata. Men effter
dett icke wäl Anstod vthj H:es Kong: Omyndige Åhr, att altt
retta som hwariom hade söniat; Men nu kan Barnet gifwes Nampn,
Oktober.
355
och att altt motte districté inföhres hwad j Privileg: kräfies Och
till den ände är fuller författadt en Supplication att saken icke må
dröves och tijden eij heller tillåter lenge dermed att dröya; Ock
om dett så behagede kunde den nu fuller opläses; Och der ännu
någet krafdes att förandre, så kunde dett nogsampt skee
Derpå Oplässtes den fölliande Supplication, som af Rikz Cantzl:
war Conciperat
LandtM: betackede den Högloflige Kongelige Regeringen för
den Åhoge dhe bäre om dehres och Alles Wåres wällfärdh: Ock
hafwe fuller Ridd: Och Adelen någet sin emellan discurerat om
några gravamina Och postulata, men likwel bäfwer dett inthet
kunnet komma till lullkomblighett; Helst Eder Flxellens sielf nogsampt
kunna Considerera En dehl af wårt Ståndz Medell, och
hwad hwar ock En kan tryckia vthj desse långlige beswärlige tijders
fordrande: Wj wethe fuller hwad beswär wäre privilegier
hafwe waritt vnderkastade och merkeligen Violerade och i mångo
måtte till Fädernesslandzens wälferd Cederat och oss tryktt Och
dett Allmogen inkasta vthj förb.te Supplication Att willia Oss ljka
med sigh, hoppes att dett Alldrig Dertill kommer.
RikzCantzl. Swarede, Wj wethe fuller att Landzens beswär
äre stoore, och att alle fördubbla eller högre föröka, behöfdes fuller
hwar dett mett manier och förmögenheten så kunde gifwa,
wore önskeligit Ty Konungen kan inthett mista, ock R: och Adelen
faller dett ock swårt länge att Vtthärda; Men detta som nu
fordres och moste wara, så frampt Fädernesslandet icke moste
lijda Men, och der wj icke med någett ansehnligitt komma Cronon
till assistens. Är till befahrendes att wj icke komma vnder
ett fremmande Herskap och Ook, som dhe Dansche sökie och
alletidh söktt hafwe.
Detta talet föhre wj wäl på den Ena sijdan, Men wårt discurs
moste lik wäl dermed Endas, att wj gerna wele wete hwad
hielper i sinnade äre att bispringa H:s K: M:tt och Grönön medh.
Och sassom Reg: och Rikzens Rådh wäl kunne tenkia, att
dhe sin emellan wele denne Supplication öfwerleggia, dij wele dhe
taga ett afträd vthj den andra Salen
När dhe wore vttgångne
Repeterade LandtM: Supplicationens innehold Och hwad der
vthj begäres, och hwad dhe deremot Cedera skulle.
Resoluerede Alle Frenne Glass:
Att hwar wi och wäre Bönder kunde afhielpes med Saltpeter
hielpen bygningz hielpen, Kiörssler och Förssler och seden
Landtogz gierden; Kunde wäl den stoore Tullen Cederas
356
1644
Kommo Seden Regeringen och Rådett åter jnn
LandtM: betackede deni på dett ödhmiukeligeste för den stoora
Ahåge de bahre för dett Adeliga Ståndetz wälferd, och önske och
Åstunde högeligen att denna Supplication kunde någet gott vttretta
och desse postulata erholla. Så wele de gerna Cedera den
Store Tullen, derhoos och gerna Sökiandes att Adelens bönder
kunde befrijas nied Gest: och Skiussning
Dertill Swarede Rikz Cantzl.
Gest: och skiussningz alhielpande kan nu wel icke afhielpas
eller står till att begära. Meden privileg: förmå att wj allenest
swara till hwar tridie omlegning
Seden förfrågedes och derpå förklaredes.
1. Ätt dett är Ansedt på den Tullen som vth och jngår till
och ifrån fremmande Land och Kongerjken.
2. Att ingen förtages att handla och Kiöpstaga med frem mandom
till dehres eget behof.
Der på begärede Ridd: att den store Tullen således motte
settias, att wahrurne derigenom icke motte stegras, och sedan
falla dem beswärligitt att lösatt.
Resp: Dhe wele nogsampt derom draga Åhåga så at dett lideligen
skall tillgå.
Denna Supplicat: till att vpbähra, skall förordnes twenne af
hwar Classis, sampt med någre af Rikzens Rådh.
Rikz Cantzl: befaltte så Sec: Johan Larsson att han skulle
den Reenschrifwa till Morgons, att hon seden kunde opbähras
Derpå begärede LandtM: att Ridderskapet wille sig accomod:
ti:' 7. eller 800. Rdl. af hwar hest, betenkiandes hwad dhe giorde
vthj H.s K: M.tz tijdh, ty der de då icke hade funnidts så wäl
widige; Hade han aldrigh twunget Kongen i Pålen der till, som
seden är skedt att han titulerer och Nempner wår S. Konungh
Gustavus Adolphus Rex Sueciaa
Dett faller fuller hwariom och Ehnom swårtt; Men wele wj
bringa Fienden till Fredh, så moste wj stå bij.
Effter som H.s Kong: M.tt oss alldehles tilltror, att hwar
ock en effter förmågo bispringer Cronon
Dhe wele fördenschulld fatta dehres resolution
Regeringen begärede att dhe wele taga desse Ahrenden vthj
ett gott betenkiande, så wele wj gerna meddehla Eder wårt Rådh
vthj Sakerne, effter som detta altt Angår Oss, ware barn och effterkommandom
Dermedh
toge Regeringen med Rikzens Rådh, dehres afträd
ifrån Ridderhuset effter klockan war öfwer Tolf.
Oktober.
357
Seden dhe wore tillbörligen Ledsagede Förordnedes desse fölliande,
att i Morgon med dhe twenne af Rikzens Rådh skole Träda
opp till H.s Kong. M.tt med Supplicationen
LandtM: H: Hindrich Fleming. G: Magnus Gab: de La Gardie
Knutt Lilliehök Sefwedh Bååth
Johan Berendes Caril Mörner
Seden tillsades dhe andre af Adell, att i morgon bittida skole
komma tillsammans, och förblifwa qwar och förwenta hwadh dhe
kunna vttretta hoos H.s Kong. M.tt
Den 19. Octob:
Vpginge föreschrefne af Adellen opp j Cantzelijdtt och seden
medh Herr Johan Skytte och H: Mathias Soop vpp i Hennes Kong.
M.tz Förmak, och låthe inwerfwa sigh, effter som dhe hade någett
vthj vnderdånighet med H.s K: M.tt Communicera och Andraga.
Hafwandes med sig förb.te Supplication ock dhe vidimerade
samptelige Adelens Privilegier.
Se Bil. E. och F.
Och när H: Johan Skytte hade giordt till H.s K: M.t den
föreståndne Oration eller taal
Swarede H.s Kong: M.tt, Att inthet raison skall wara så
stoort, som skall förtaga och förhindra H.s Kong. M.tt, Att H.s
K; M.tz affection skall wara mycket större emot dett Ioflige Ridderskapet:
Och hwadh Hennes Kong: M.tz Herr fader wäl betenkt
bäfwer giordt och dem med honorerat och Privilegierat: Dett will
H.s Kong. M.tt inthet Återkalla, vthan fast heller förmehra och
förbettra dhem
När detta förrettadt war, ginge Adelen opp till Regeringen
igen och giorde der En relation; Ock seden yttermehra till Rid:
och Adelen som wore på Ridderhusett, derhoos berettandes, huru
gunsteligen H.s Kong. M.tt dem vndfånget och depecheret hade
tilbiudendes sig till all Konungzlig gunst och nåde emot wårt
Stånd. Derpå ock seden H: Johan Skytte, betackendes H.s K:
M.t på dett ödhmiukeligeste.
Seden påminte H. LandtM: dem hwadh som Herrn Rikz Cantzleren
dem i går så grundrjkeligen hade påmintt, Att Fädernesslandet
vthan någen excus moste warda succurerat och Vndsatt.
Hans Berendes: Wore Önskeligitt at Hans Exell: hade någet
medel welet föreslå, så wele dhe sig willigen effter dehres stånd,
(Om det wore drägeligitt) gerna dertill förstå.
358
1644
LandtM: förmantte dem, att dhe sielf wele vptenckia någre förslag,
att vpbringa Medell till desse stoore Itikzens tarfwer och Krigentz
forttsettiande.
Ventileredes Ridderskapet och Adelenn lenge sin emellan; Och
sago för denna gången inthet Annat, Vthan etfter Rosstiensten. då
gifwer den som någett hafwer, den och inthet bäfwer, han gifwer
ock jnthett. Men Qvantiteten heller huru Mycket, wele dhe widare
deliberera medh hwar Andra.
Och etfter dagen war förleden, Befaltes att dhe i morgon
deste snarare skole komma tillsammans.
21. Oct:
Kommo Riddersk: olfter tagen afsched om Lögerdagen tillhopa
Ock frågede LandtM: dem; Om dhe sig widare hade betenktt
om contribut: till Fädernesslandzens säkerheet
Swaredes eenhelleligen, dhe Kunne inthett till någet widere
förstå, Vthan hwar det icke will tillreckia för dehres Ståndli;
Wele dhe blifwa och förwentta hwadh den llögloflige Kongelige
Regeringen dem för en Anledning och förslag, warde föreslåendes.
Ock såssom Rikz: Rege: hafwa sig tillbudet, att wele med dem
öfwerleggia om detta Ährendet; Alttsså förblifwa dhe ock widh
dett atftal: Begärendes att Herrn LandtM: wille sigh derom Erkundiga,
När dem täckes med dem om denna saak att Communicera.
22.
Kommo tillhopa Adelen på Ridderhusett
Och vpträdde LandtM: Och berettade att Prestersk: Borgersk:
och Bonde Ståndet, hafwa ingifwit till Regeringen dehres Swar;
Alttsså är Högnödigt att wj ock låta författa wår förklaring Att
forttsettia denna Rjkzdagh, Att han må winna fullgångh ock seden
till Andskap komma.
Befaltte och deput. II: LandtM: att Man de novo etfter Hans
Exell: Rikz Cantzelerens förmahning och jnrådande de novo skulle
öfwersee dett conciperede swrarett
Herr Bengt Skytte Her Jacob Skytte
Jfwar Nilsson Clas Stiernschiöld
Caril Mörner Oluf Bure
Johan Rosenhane Hans Berendes
Etfter Middagen kommo desse af Ridd: och Adelen tillhopa
och med flyt öfwerlåsso och förandrade någet vthj swarett. Hwilket
och seden Reent skrefz att kunna föreläsa dem till i Mårgonn.
/
Oktober.
359
Dermed gick Iwar hem till sitt och Secret: skref dett fyllest
current till Morgondagen
23. Octob:
Kommo Ridd: och Adelen • på Ridderhusett ock öfwrerlåsso
dett som war corrigerat och reentschrifwidt på sielfwra Swarett.
Och att förfordra Rikzdagen, belefwades desse fölliande att
efftermiddagen Achtta oppa Att Man detta till Regeringen kunde
vpbähra
H: LandtM:
Herr Åke Oxenstierna Johan Berendes
Sefwed Bååth Carli Mörner
Hwilka kunna finna sig tillstädes vthj Rekninge Cammaren.
Att vpträda till Regeringen swaret att öfwergifwa.
Kommo hugnelige och behagelige Tidender ifrån wår Skepzflotta,
öfwer den Victorie wäre och dhe Hollendische Skepen,
hade haft den 13. passato vthj Beltt öfwer den Danske skepzflottan,
J dett att de hade öfwerwunnidt ock bekommidt 10. Konungen
i Danmarkz Orlogh skepp, och 5, i brand stuckett och till
inthett giordt
Gud warj derföre högeligen Prjsatt.
Disput: förste gånge H: Mauritz Hoorn emot Clas Skalm,
om Glass Skalms Adelskap, J det IL Mauritz hade Angifwet honom
icke wara någon Frelsses Man.
24. Octob:
Församblede sig Ridd: och Adelen åter på Ridderhusett och
sade Landt.M:
Att det ännu inthet hafwer gifwidt något tillfälle ock lägenhett
att öfwerlefrera eller Tee Regeringen dett Conciperede och
öfwersedde swarett.
25.
Effter än då inthet war öfwergifwidt vthan dhe wrele ännu
Achta oppå, och förfahra om tjden så kunde tillåta, att öfuerlefrerat,
så kunde Ridd: instella sig J Morgon igen, och förnimma
hwad som Vtrettadt wore.
26.
Kommo Adelen tillhopa och sade LandtM: Att Nu tillstundande
Tissdagh blifwer Omblåsst att Stenderne om Onssdagh skole
komma på Rikzsalen att gifwa dehres skrifftelige Swar på propositionen
Befalttes
till Secret. Att allt motte wara färdigt till den 28.
Att man ännu kunne öfwersee Swaret och dett vpläsa, Om någet
stöde till att förandra
360
1644
Deri 28 Octob:
Blef Omblåsst att Alle Ständerne skole opkomma pä RikzSalen.
att öfwerlefrera dehres Swar på sielfwa propositionen
20. Oct:
Kcmmo Ridd: tillsammans Att vthj process gå opp till Hennes
Kong. M.tt och seden opp vtlij RikzSalen
Strax Hennes Kong. M.tt hade intagit sin Kongelige Stool
och Regeringen och Rikzens Radh sampt hwart Stånd dehres tilbörlige
stellen
Framstegh LandtM: och giorde syn tilbörlige Reverens, och
giorde seden en lång och berömlig Oration, derutinnan Jnföhrendes
hwad hugnat Rid: och Adelen hafwa att dhe see H.s K: M.t
sittia syn H: Faders Säte och stool Seden Onschandes H.s K: M.t
till sitt Anträd till Regementet mycken Lycko och Weisignelsse:
Frogdade sig ock öfwer den Segerwinning till Siöes, och att wäre
Armeer så i Tyschland som Danmark ifrån hwilken nu på timman
är kommen behagelige tidender att Ofwersten Harald Stake
bäfwer rescontreret och nederhugget 400. man till Hest af dem
Danske Cavalleriet. Onschande lyckeligere Success i gemen till H.s
K: M.tz desseigner.
Sidst att dhe hafwa författadt dehres Swar schrifteligen som
af Ridd: Secret: Johan Larsson skulle vpläsas.
Se Bil. G.
När då alle Stendcrne hade Vpläsitt och ifrån sigh lefrerat dehres
skrifltelige swar till H: K: M.tz Secret: Johan Månsson Sölfwerstierna
Giorde Rikz Cantzl. Herr Axell Oxenstierna en berömlig tackseyelsse
till alle Stenderne, för dehres willioge swar prsosentatie
och förklaring på H.s K. M.t allernådigeste begäran. Hwilket H:
K: M.t med Rikzens Reg: och Radh wele öfwersee, och sedhen
wethe Stenderne deröfwer widere betenkiande.
Den 30.
Sade LandtM: att Regeringen wille conferera medh någre af
Stendernes Vttschott Om dehres Swar, att desse Ährenden kunde
komma till en fulkomblig resolution
Förordnedes af Ridderskapet till Vttschott
G: Magnus Gabriel de la Gardie
H: Jöran Gyllenstierna H: Jacob Skytte
2. Sefwcd Bååth 3. Johan Rosenhane
Jfwer Nilsson Gabriel Gyllenanker
Göstaf Leyonhufwudh Melcher Wernstett
Garli Mörner.
Oktober.
361
Hwilke med LandtM: vpginge att förnimma om H.s K: M.t
med Rikz: Regering war lägligit med Ständernes Vttschott att Confcrera
Om detta Ahrendet
J medier tijdh Vplässtcs, Sten Jfwerssons Ta wast Frws Supplication,
derutinnan hon Anholt alt Rid: och Adelen wele intercedera
för hennes Man, som war dömbd till Lifwet, för dett han
hade ihiälskuttet Bussins Son. på sin egen gårdh
Resolv: af samptlige Ridd: och Adelen
Ridderskapet och Adelen, beklaga och draga condolens vthj
denna saak: Men effter de förnimma att dommen är gången, och
Målssmannen Fadren, ingalunda will beqvema sig till någen perdon:
Synes Rid: och Ad: icke wäl kunna intercedera eller någen
förbön inleggia till H.s K: M:t och den Ilögloflige Kongeliga Regeringen,
och således för sakzens grofheet, draga den dödes blodh
öfwer sig; ev heller öfwer höge Ofwerheeten; Förr ann Fadren låter
falla syn Rett och sieJf beder för Banemannen.
Ofwergaf II. Swante Swantesson Banner en Supplication emot
Christof Grip, Angående den långlige trätan och disputation. Om
Gripe Nampnet, Christof Grip, Fadren och hans bröder föhra.
Christof Grip, tillsporde Swante Banner om han war af sine
Fränder autboriseret att vttföhra emot honom denna saak.
Res. dett kunde han wäl tenckia, och till ända inlegger han
denne Supplication
Disputerede sin emellan om samma Nampn Dock bestodh
Swante Banner
Att Saligh Konung Caril sielf så kallat, tillsagdt honom, att
han motte kalla sigh Grip.
Derpå tilbödh Christof Grip sigh att hann wille skriffteligen
Swara derpå om tillkommande Lögerdagh, och begärede att han
motte få af Copieran.
Dett honom ock elfterletz.
När Adelens Vttschott opkomme, funne dhe Hennes Kong.
M.tt med Rikzens Regering och Rådh vthj RådCammaren, och seden
Dhe hade andragit Sakerne inför H.s K: M.tt kommo de neder
på Ridderhusett och giorde relation huru saken war ventilerat
inn för Hennes Kong. M.tt.
1. Att hennes Kong. M.tt allernådigst Lett sig behaga Ridd:
och Adelens willioge Swar
2. Deduceredes dett Tyska Krjgetz tillstånd vthj hwad terminis
dett står.
3. Om dett Danske krjget huru dett Nu föreweter; Och
hwad dett fordrar sådant till att vttföhra, att man till dess Gon
-
362
1C44
servation och sielfwa Fädernesslandet, vpbrachte någre flygande
troupper.
Deropå begärede H.s K: M:t att Riddersk: oell Adelen wele
föregå dhe Andre Ständerne med godh Exempel, och eflter hwars
och enss förmögenhett skutto der till
Derföre proponerade LandtM: effter den discurs Hennes Kong.
M.tt med dem haft hade.
1. Om Man schulle wärfwa ett Regemente
Meente att det schulle falla Rid: och Ad: beswärligit, att
wärfwa och seden vnderholla dem, Vthan dott wohre bettre att
II:s K: M.t lätt wärfwa och antaga folk: Och Sedan af den hielp
som af Stenderne vttginge, vnderhöllo dem
Hwilkett Rid: sig låto wäl behaga
Hwad Vttschrifningen Widhkomme Så är Allmogens begäran,
sade H.s K: M.t att nu en likheet holles öfwer aller Allmogen åå
Landet, på det man der med till mehra Krjgzfolk komma kunde.
LandtM: hade in praesentia, Förmoder vnderdånigst, att H.s
K: M.t icke Gör Adelen lika med Bonden.
Vthan resolv: Att hwar Ronden förstår till hwar 16. 12. eller
8. mehr eller mindre. Wele de effter privileg: och gambla
Sedhwane, förstå af dehres Landbonder halfpartten deremott.
Derpå Förmante H: LandtM: at dhe wele Tagat i bettre betenckiande
till Morgondagen.
31.
Kommo Adelen Tillsammans Och oplässtes Rollan.
Vpstodh LandtM: och påmintte dem, hwad i går war ventilerat
vthj H.s K: M.tz Närwahru och praesens, och hwad H.s
Excel!. RikzCantzleren hade proponerat; Om en högre hielp till
Krjgz Vttföhrandett. Effter som dett inthett kunde förslå hwad
de hafwa infördt vthj dehres skrifftelige öfwergifne Swar. Och
derföre moste wj wara förtenktt först att vpbringa Krigzfolk
Hwilket de sig wele förklara, huru man skall komma till
någre Anselmlige troupper: Rad lördenschulld att de wele sam
settia
sig och seden gifwa sine betenkiande häruthöfwer.
Nederste Classis effter långt öfwerwägande om Penningehielpen.
C: Mörner Att ingen novitet, må dem drages öfwer Hufwudet,
vthan att dhe motte gifwa af hwar 500 mk. effter Rosstienst
Verdering de holla dehres Rosstienst effter, Ett hundrade Rdl. och
dem vttgifwa vthj Spannemal, Sölf ä 3 mk. solfmvnt Lodet eller
reeda peng.r
Till KrigzFolkett.
Oktober.
363
Att hwar Skatt och Crono warde vndergå; at af dem skrifwes
hwar 8.de wele Ridderskapet sware till hwar 4. Frelsse
bonde och seden hwar de Swara till hwar 12.te så wele dhe att
hwar 6. Vttgår af Adelens bönder, och så widare
Der till medh, vttages alle Oförswarlige Förswars Karler, som
icke äre vthj Ahrligh tienst, heller sittie på dehres Torp heller
hemman; Desse tages vthan någen Rotering till Knechtter.
2.
Sefwed Bååth Effter dhe förstode i går af den Hogl: Kong.e
Regeringen, att dett inthett Synnerligitt kunne förslå, då wele dhe
till peninge hielpen, till dett förra dhe Allorede hafwa tillsagtt,
Okia Twå mk. Sölfmvnt af hwar Fem mk. effter Rosstiensten och
dess Werdering så att af hwar förb.te Fem wele dhe tillseya Sex
mk. Sölfmyntt.
Hwar ock den Kongelige Regeringen, förmå ock öfwertala
Skatt och Crono, att dhe låta för denne jnstundandc Vttschrifning
skrifwa hwar 5. eller 6. då skole dehres bönder swara till hwar
10.de
Sedhen att alle Oförswarlige Förswars karler tages till Ivnechter;
och att vttryckeligen vthj vttschrifningz Jnstructionerne motte
Jnföhres, hwadh Försw7ars Karler, Adelen bör niuta och hafw7a,
och skole wara exempt för Nembningen.
Prima Classis
Jöran Gyll. Dhe lofwe ännu till de förra Twå mk. till af
hwar Fem mk. de vthj Rosstienst Werdering niuta. Och der gemene
Man förstodo till hwar Fempte, då wele, att dehres Frelssesbönder
skole swar till hwar Tyonde och seden så fortt
Till Spannemåls Hielpen
Att Hwad Skatt och Crono wele Vttlofwa och tillseya vthj
den Hielpen: Der till skole Ridd: och Adelens Landbönder Swara
halfpartten och dett vttgifwa.
Dermed Ändades den dagen och derpå tillsades Secret: Att
han skulle författa här på Adelens förklaring, att man Conceptet
den 2. Novemb: kunne vpläsa och detta Ährendett slutha.
Jnsinuerade Swante Rosenstråle Peder Bröms skiölde brefwett
gifwidt af S: Konung Göstaf Adolp vthj Rjga 1622.
Den 2. Novembris
Funno Adelen och Ridderskapet tillsammans på Ridderhusett,
ock strax vplässtes dett Conciperede Swarett; Dermedh dhe förmeente
att dett nu så war författadt Att dett skulle kunna Contentera
IL K: M.t och den Kongelige Regeringen
364
1644
Jnlade Christof Grip syn Jnlagu och swar på Swante Banners
Supplikation.
Der på strax jnlade han en defensions skrifft till sin saaks förswar:
Såssom och insunerede någre Documenter in Originali och
elliest Copier af Kongelige bref om Gripe bufwudh Nampnet. Dem
han sedhen togh tilbaker, och tillsade att wele jnlefrera ad acta
videmerede Copier.
Dermedh befalttes Partterne att afträda.
Ock saken togz till deliberandum Classerne emellan
LandtM: sade, Dock detta hwad som discurerat är, förbeholles
hwardera syn Adelige Afkompst och Herkompst. Ock seden dhe
Ater inkomme.
Sade LandtM: till Partterne
ElTter man seer af Christof Gripz Jnlagu så ock af hans Documenter
in Originali som äro Kongelige bref, som bekräfts hans
Nampn af S: Konung Caril och höglofligh Konung Göstaf!-.
Hwilke Bref Rid: och Adelen holla vthi högsta respect, ock
inthett kunna degradera någen af Adel och wårtt Stånd, Vthan
att hwar blifwer widh sitt Nampn till Hennes Kong. M.tz Yttermehra
förklaring, antingen att negera, förandra och disponera som Hennes
Kong. M.tt gått finner.
J medier tijdh wele de gode Herrar Bewisa den Ena den Andra
sin tilbörlige respect.
Swante Banner betackede LandtM: och samptlige Ridd: för
dehres förklaring
Eörmantes att Concept: skole åter Reenschrifwes till näste
sammankompst.
Den 4. Novemb:
Vplässtes Rollan. Dereffter Swaret som war Reentt skrifwidt.
Se Bil. II.
Dar på belefwades att de Skiöldebrefwen som wore jnlefrerade
skolle vpläses
Först Vplässtes Gulbrand Olssons som war gifwidt af S. Konung
Carl den 21. Junij 1608:
Per Manderhelm. hans bref gifwidt hans Fader Peder Bröms
af S: Konung Gustaf Adolph denn 20. Augustj 1622.
Marten Tiesen den Hollendische Admiralen som strax han
blef adlatt Jnsinuerede sitt Adelssbref sub dato den 10. Septemb.
1644. och kallas Anckerhielm
Caril Gregersson sub dato Stockholm den Junij 1644. af den
Högloflige Konge Regeringen och kallas Andaflychtt.
November.
365
Hwilke strax infördes vthj Matrikeln, och tillsades Secret. att
han skulle förmana Secret: Anders Gyllenkloe, eflter som Carli
Gregersson skall wara af stoor förmögenhet, skulle sig williog finna
att förähra till Ridderhusetz bygning.
Sedhen pålades Gabriel Gyllenancker att dhe som hafwa dehres
bodar på den gamble Ridderhuss platzen, skole contribuera
till Ridderhusett af samma Boder. Och Postmesterskan betale
husslegan
Sampttyekttes att Ridderhusettz platz skolle inplanckes.
Gyllenancker och Se: Johan Larsson Anhölle att Ridderhul
Rekning motte Vptages
Respond: Att när de få bettre tijdh skole donn företages. Dermed
trädde dhe Afl-.
5. Novemb:
Kommo Ridderskapet på Ridderhusett
Vpstodfi LandtM. och sade att Regeringen hade befaltt, att
LandtM: med 2 eller tre Af Adellen skole vpträda och ifrån sig
gifwa dehres skriftelige Swar
Blefwe allttsså förordnede med LandtMarskalken att opgå på
Slottet till den Kongelige Regeringen.
H: Gabriel Gabrielson Oxenst:
Knutt Lilliehök Karll Hård
Sefwed Bååth Otto Schejding
Och efTter dhe icke wisste huru snart dhe skole komma till
audiens. Tillssades dem Andre af Adel, att hwar skole förfoga
sigh till syn Ortt.
Den 6. Novemb:
Kommo Ridd: och Adelen tillhopa, att öfwersee Mauritz Hoorns
kähremåhl, emott Class Skalm.
Vthj den saken är en act a part hollén
Vpstodh LandtM: Och sade att han i går hafwer med dhe
förordnede af Adell jnlefrerat dett skrifftelige Swaret om dhe be
willninger,
Adelen och Ridd: hafwa sig förklaratt att welia till
förstå
Hwaröfwer Rikz Drotzten Grefwe Peder Brahe, betackendes
på H.s K: M.tz wegner dett Loflige Ridderskapet för dehres benägne
och willioge Swar. J dett
Första Att dhe hafwa tillökatt dhe twå mk. på 5 mk. Rosst:
Werderiug de holla dehres Rosstienst effter.
2. Om dhe Oförswarlige Förswars karler, att dett missbruket
En gång motte vphefwes, och de dem så godwilligen hade
Cederat.
366
1644
3. Till dett 3.ie behagede dem ock, att hwad Skatt och Crono
till vttskrifning eller Spannemåhls Gontribution kunde förstå, Så
wele Att dehres Landbönder halfpartten deremot skole swara och
gifvva.
Deremot tillssade llikz Drotzten, att H.s K. M.t nådigst sig
hafwer förklarat, att icke allenast willia försäkra Ridd: och Adelen
dehres Privileg; vthan fast heller förbettra ock på dehres öfwergifne
Supplication lätita gifvva dem en skriffteligh förklaring och
försäkring, och med dett snareste låta författe deröfwer ett Instrument.
J medier tijdh kunna Ridd: och Adelen öfwersee Gestebodz
Ordinantien, som H: Kong. M.t hafwer nådigst låfwat att forttsettia
Desslikest
om de ock nogare öfwerwägade Regimentz formen,
att H.s K: M.t för sitt Jnträdande den och stadfestade, Och seden
desse Ordninger Af trycket låthe vttgå.
Oplässtes sedan dhe Conciperede Stadgar öfwer de store expenser
sorn Anwendes på Barnss: och Bröllop.
Hwilke Ridd: och Adelen sade sig willia j morgon framhafwa,
och på Nyo dem öfwerleggia, och seden dehres skrifftelige Swar
deröfwer författa.
LandtM: demonst: dem Huru högnödige desse Stadgar kommo
till sijn fullo etfect att förekomma sådane Onödige expenser till öfwerflödighet
och yppigheter, de wele fördenschull till Morgondagen
hoos sig dem öfwerleggia.
Den 7. Novcmb:
Wardt inthett vttrettadt, allenest att hwad som war författadt
om Bröllopz Stadgarne, så och hwad som war ventilerat vthöfver
Regimentz Ordinancien war författadt, blef vpläsidt; Och seden
belefwadt att reenskrifwes
Se Bil. I och K.
Kom budh Neder att widh enn 14. par Adell skole vpkomma
till II: K: M.t att vpwachtta, effter som dhe Ilollendische Gesandterne
skole få syn Afsked.
Dermedh ändades denne dagen.
Den. 8. N: om Lögerdagen
Vplässtes Rollan. Seden disputeredes II: Mauritz Hoorns Saak
cmott Class Skalm
Ingaf Mathias Hällhammar igenom Peder Gyllenax en Supp
-
November.
367
licat: till samptlige Ridderskapett, der vthj han anholtt, att dett
loflige Ridd: och Adelen wele giöra En förbön för honom hoos
Hennes Kong. M.tt för dett Oförmodelige dödzslaget han war kommen
vthj.
Deröfwer samptlige Ridd. droge Condolens och begärede att
LandtM: wele på samptlige dehres wegna, giöra en Odhmiuk förbön
till den Kongelige Regeringen, Att han liffwet niuta motte
Dett ock LandtM: låfwede att wilia sökia lägenhet sådant att Andra
Dermed togz Afskedh.
Den 11. Novemb:
Ventileredes allenest den twistige saken emellan II. Mauritz
Hoorn och Class Skalm, som den acten a part inneholler
12. Novemb:
Den 12. Dito Disputeredes Ater samma sak och vpskiöts till
Lögerdagen Att då få sin Andskap.
Effter som då inthet synnerligitt, som man wisste af skulle
förehafwas på Ridderhusett; Derföre sade LandttM: Att Adelen
kunne absentera sig någre dager, till dess, om någet förelöper,
skall på Portten Anslås, när dhe skole komma tillhopa. Hwilkett
Invar ock En wille j Acht taga, och sig der på instella.
Den 16. Kommo Ridd: och Adelcn tillhopa och ventilerades
Allenast H. Mauritz Hoorns saak och Class Skalms
Den 18. Romme Adelen tillhopa, och ventilerade Ater om
H: Mauritz Hoorns och Class Skalms saak.
Seden vplässtes Börge Nilssons Drakenbergz Nobel Bref Daterat
Stockholm den 13. Decembris 1643. och bekom sitt Säte
näst Andaflychtt
Vpsendes af Gabriel Gyldenancker och begärede, att LandttM:
med Ridderskapett, wele någre af dehres Medell deputera och förordna,
som vptoge, öfwersågo, och Clarerade Secret: Johann Larssons
Vpbörd och Vttgiflt, ifrån den Tiden han 1625. är tillkommen
och till detta Ahret, så att Ridd: och Adden måge see Huru
S: Herr Class Fleming med dett Nya Ridderhusetz bygning Penning.
r hafwer Anlagdt, såssom ock hwad för hans tijdh kan wara
vpburidt och vttgifwidt, så att altt till syn richtighet och Endskap
må komma.
Blefwo så förordnade af alle frenne Classerne desse afRidderskapet
och Adelen, som samma Rekninger skole öfwersee, Controlera,
och seden approbera och godh gilla och seden vnderskrifwa
och verificera:
Af Förste Class Herr Bengdt Skytte Erich Sparre
368
1644
2. Classis Sefwed Bååth Göstaf Leyonhufwudh
3. Classis Carli Mörner Melcher Falkenberg Tönnes Langman.
Landtmarskalken, förmantte desse förb.te af Adell, att dhe
wäl och noga, skulle öfwersee Rekningerne, att Ridderskapett må
skee Rett, och Sec: som Vpbörden och Vttgiften hafwer haft händer
emellan, sware der till:
Dereffter kom en Cantzelist neder, och frågede om någen
domb war fallen Emellan II: Swante Swantesson Banner och Christof
Andersson Grip, om den Twist om Gripe Nampnet.
Seden ock om dommen war pronuntierat emellan H: Mauritz
Hoorn och Class Classon Skalm.
LandtM: Swarede. Att Ridd: och Adelen, kunne inthet Sententiera
vthj den Saken emellan Baneren och Gripen; Emedan
der äre Kongelige Pass och Bref om Gripe Nampnet; vthan remittere
saken till Hennes Kong: M.tt, att disponera hwem H.s
K: M.t teckes dermed att beneficera eller och tilldehla.
Hoornens och Skalmens saak, wele de effter H: Kong: M.tz
Befalningz bretT dehres endtlige Sentens och domb publicera och
deruti Sententiera.
Hen 19. Novemb:
Kommo dhe förordnede Commissarier på Ridderhusett och
giorde strax en begynnelse på Johan Larssons Rekninger.
Sedan sade LandtM: Att han i AtTtons hade fått Order af
Rikz Cantzeleren, att Ett starktt Vttskott, skole komma vpp till
Hennes Kong. M.tt, Eliter Hennes Kong: M.tt wille tillstella Ridd:
och Adelen, dhe vnderskrefne Privilegierne
Deputerades till Vttskott
H: LandtMarskalken II. Jöran Gyllenstierna
H: Hindrich Flemingh H: Bengt Hoorn
Knut Lilliehöök Larss Fleming
Jfwar Nilsson Erich Ribbing
Göstaf Leyonhufwud
3. Class: Jesper Nilsson Melcher Wernstet
Johan Yxkul Nilss Liliehök
Vpträdde så vpp på Slottet, och effter dhe inthet wisste, om
dhe skole lenge förtöfwa, dy gafz dem Afträd till Morgondagen
Effter Middagen kommo Commiss, och begyntte att punct:
vthj Sec: Johan Larssons Rekninger.
20.
Kommo Adelen tillhopa. Och Jnlefrerade LandtM: Hennes
November.
369
Kong. M:tz Resolution på Paper, af Hennes K: M.tt Vnderskrefwen
och medh Secret vndertrvchtt
Se Bil. L.
Hwilkett Twenne Rehsor af Sec: Johan Larsson blef vpläsett.
Seden sade LandtM: Att sampttlige Ridderskapet wele holla
detta Secret så att dett icke vttkommer ibland dhe Andre Ständerne,
att seden derutaf skole förorssakes någen JIIwilia emellan
Ständerne, J dett Ridd: och Adelen beneficeres med Privileg: och
de Andre Ständerne inthett.
Frågedes när detta skulle Angå
Resolve: LandtM: När Hennes Kong: M.ttz inträdh till Regementet
är skedtt.
Seden sade LandtM: att Regeringen hafwa sagdt, att dhe
med Rikzssens Rådh wele komma hijt Neder, att consulera med
Adelen om den stoore Tullens Cederande, till att författa deröfwer
Ett Jnstrument, som seden af dem och Oss kan vnderskrifwas:
Såssom och hwad mehra dhe kunna hafwa att proponera.
Vthj medlertijdh, passerade inthz på Ridderhusett, vthan Commiss:
kommo vnderstundom En tima om dagen, och Öfwersågo
Rekningerne.
Dito. Jngaf Elias Göös En Slechtlinea och copia af Giösernes
Skiöldebreff Ock bekom sitt Säte vthj dhe förriga Gösernes Platz.
Den 1. Decemb:
Blef Anslaget, att Adelen skole komma tillsammans, att öfwersee
Rikzdagz besluthet som conciperat war.
Se Bil. M.
Den 2. Dito. Kommo Ridd: och Adelen tillsammans och framhafde
conceptet som nederskickatt war hwilkett oplässtes
Deremot disputeredes p.o et contra och funno sig deremot
något beswärat, effter dett war författadt emot dehres öfwergifne
swar, J synderhett om dhe Förswars karlar.
Besluto så eenhelleligen, att dhe andra dagen wele komma till
städes, att öfwerläggia detta Ahrendett.
Jngaf Caril Hindrichsson Rytter Copia af sijn och syn Broder
Erich Ilindrichssons Rytters Nobel eller Adel Bref, och Anhöltt att
han motte Niuta sine Bröders Johan och Luder Rytters stelle och
Rum på Ridderhusett.
Der om disputeredes lenge, J synderhet lade sig deremott som
af S: Konungen wore Adlade; Och wele ingalunda tillstädia dem
någet förträdh:
IH. 24
370
1644
Den 3. Decembria
Kommo tillhopa på Ridderhusett och öfwersågo Rikzdagz Besluthet
Och
fÖrmantte LandtM: dem, att dhe wele holla Alldehles
Secret, hwad helst här nu discurerades om dessa Ahrenden:
Funno seden Nödigtt, att man skulle anholla hoos Regeringen
om audiens
Sendes så Secret: Johan Larsson vpp, att förfahra om Regeringen
gafz lägenhet, Att Adelen kunde få Audiens
' . Belälttes att de skole senda någre vpp, så skulle dem gifwas
höör.
Förordnades att gå vpp med LandttMarskalken, att Andraga
hwad såm emot dheres Swar, war fÖrfattadt vthj Rikzdagz besluthett.
H: Gabriel Gabrielsson H. Jöran Gyllenstierna
Gostaf Banner Class Stiernskiöld
Johan Hårdh Garli Rosendufwa
Gingo allttsså vpp, och lingö audiens, och låfwades att sådant
skulle förandras serdeles om Förswars Karlerne.
Denn 4. Dito
Kommo Ridderskapet tillsammans och öfwersågo, hwad som
författadt war, öf%er någre Ord och formalia vthj Rikzdagz bcsluthet,
som dhe gerna hade, att måtte emenderas och förandras.
Se Bil. N och NN.
Dermed vpträdde LandttM: medh Herr Bengt Skytte, Ifwar
Nilsson, Carli Hårdh.
Seden dhe hade waritt oppe och halft audiens, kommo dhe
neder och berettade at Regeringen hade sådant behagat, och wille
låtat förandrat.
Dermed Afträdde dhe till att förbida när dhe skulle Åter komma
tillsammans
Blefwo likwäl qwar Commissarjerne öfwer Rekningerne, och
Resolveredes med LandtMarskalken, Att
Dhe som för detta, seden Postwäsendet der vprettades skole
Åhrligen gifwa till Husslega, Femtvo Rdl. Ock der, den förra Postmesterinnan
hade vthj syn bestelningh frj husslega af Cronan; skole
hon sielf dett sökia och betala Ridderskapet som förb.t stå; eliter
som dhe hafwa med Cronon j dett fallet inthet att giöra.
Hwad denne Postmestaren närwarendcs Johan Beyer widkommer,
så skall han ock för dessa twenne Åhren gifwa Femtyo Rdl.
Åhrligen, Men här eliter skall hann accordera med ltidderhusetz
föreståndere
December.
371
Detta tillsades migh Johan Larsson, att Jagh dem sådant skulle
tillseya. och wetha låta, Att dhe sigh dereffter kunna hafwa at elfterretta.
Sende så blidh med Ignatio' Meurer, att hann Postmesterinnan
dett wille tillseya, att hon skulle förskaffa Peningerna.
Postmestaren Johan Beyer, betackede sig, och wille regulera
sigh, att dett skulle fullgiöras, på bestå sättedt han någensin kunde.
Den 6. Dito
Slogz bittida om Morgonen en Zedel på portten, att Adelen
skulle komma tillhopa klockan Nyo, som och sig i Rettan tijdh
jnstaltte.
Kom LandtMarskalken opp, och hade order att en dehra af Secreterarne
skulle sendas neder, med alle dhe Jnstrumenter, som
wore af Hennes Kong: M.tt conscnterade och j Märgen på Rikzsalen
skulle vpläsas; Dhe wele fördenskuld något Ijtet förtöfwa.
Kom så neder Secret: Johan Månsson Sölfwerstierna, och sade
sigh att den Högloflige Kong.e Regeringen, hade befaltt honom att
Nederträda till Ridd: och Adelen, att föreläsa dem, hwadh som H:s
K: M.t teckttes att gifwa Stenderne i gemen, så och hwad II: Kong:
M.tt wille i synderhet beneficera Ridd: och Adelen.
Först vplässtes på Pergament skrifwitt, Hennes Kong: M.tz
Försäkring i gemen gifwitt.
2. Seden vplässtes Hennes Kong. M:tz assecuration gifwidt till
Ridd: och Adelen för den store Tullen Cedering, att de deremott
skulle niuta Alla Owissa Vttlagor af dheres Bönder
3. Adelens renunsation på den store Tullens Cedering. som
seden af dhem samptligen blef vnderskrifwen.
Se Bil. O, P, Q.
Hwilket dhe altt låthe sigh behaga och dermed toge dhe dehres
Afträdh Och befalttes att dhe i Morgon endrächteligen skole
komma tillsammans, Att biwista den Herliga act som på Rikzsalen
skulle förehafwes. Om Hennes Kong.e M.tz Jnträdh till Regementett.
Gud gifwe dertill lycko.
Den 7. Decemb:
Kommo samptlige Ridderschapet och Adelen tillsammans att
vpträda på Rikzsalen; Der Hennes Kong: M.tt effter Wahnlig procession
hade satt sig på sin Kongelige Tron.
Giorde Rykz Cantzleren en berömlig och långlig Oration till alle
Ständerne, som höfdes till denne Hennes Kong; M:tz Kongelige
Jnträdh till Regementett.
Seden Swarede LandtM.
872
1644
Och passerade allehanda berömlige processer Och seden vplässtes
af Secret: alle dhe förb.te skrifftelige på Pergament skrefne
Renuntationer, Privilegier och Documenter som Hennes Kong.e M.tt
hade vnderschrifwidt och medh vnderhengiande Secret.
Vttropedes af alle Ständerne Hennes Kong: M.tt Den Stormechtigste
Högborne Furstinna och Fröjken, Fröiken Christina
Sweriges, Göthes och Wendes Arffurstinna och Vttkohrade Drotningh
För
Sweriges Rikes Regerande Drottningh
Gudh den Alldrahögsta gifwe her till syn helga Welsignelsse,
att dett motte Lända Gudh den alldrahögsta till Ähra, Hennes
Kong. M.tt och Fädernesslandh till beröm och Welfärdh
När denna berömliga act, allt war wäll och Solenn Afgången,
Gingo Ridderskapet seden dhe hade accompagnierat Hennes K:
M.t till sitt gemach. Nederträdde Rid. och Adelen på Ridderhusett
Och befaltte LandtM: att dhe samptligen skole åter i morgon
komma tillsammans.
Vplässtes Rollan på Adelen och anteknades dhe som inthett
hade folgdt neder.
Den 10. Kommo någre tillsammans: Men så förelöp inthet
att dhe kunde förtöfwa
Den 11. samblades Ater Ridderskapet
Och nederbahrs Besluthett af en Cantzelist till att vnderskrifwas.
Se Bil. R.
Holtz En liten Oration, af den Vnge Grefwe Nilss på Latin,
Om Hennes Kong.e M.tz Jnträd till Regementen:
Kom sedan befalningh af Rikzens Rådh, att Landt Marsk:
skulle tillseya, sampttlige Ridderskapet och Adelen; Att ehuru wäl
dhe nu träda till att vnderskrifwa hwad som nu på denne wäl
öfwerståndne Rikzdag war belefwat och besluthet; Så skall dock
likwel ingen fördrista sigh, att förrehsa och begifwa sigh hädan,
förr ann Rikzens Råd hafwe waridt Nedre och consulerat medh dem,
om Ridd: och Adelens egna Anlägne äbrenden; Såssom och till att
fatta och taga några wissa resolutioner öfwer dhe öfwergifne Puncter:
Ock sådant wid poen tillgiörendes, såm detta icke effterkomma
och Lyda.
Vnderschrefz Class Classons domb Af Landt Marskalken allena;
effter sambtlige Ridderschapet, sade dett wara Nogh.
Vpstodh Tönnes Langman och Melcher Falkenbergh och berettade
att dhe hafwa' noga öfwerseedt och till pricka examinerat
December.
373
Sec: Johann Larssons Rekninger, och hafwe derutbj icke funnidt
den ringaste faut, vthan den är richttig och klar, som i mårgon
af Oss alle som öfwer den är fulmechtigatt att öfwrersee och Clarera.
skall j morgon vnderskrifwas för alltt efftertaal. Hwilkett dhe
samptl: Ridderskapet hafwa welet notificera, hwar någen annan tagen
Meening om hans vpbörd eller Vttgift bade fattadt: Vthan
att alltt är richtigt funnidtt.
Den 12.
Församblade Ridderskapet och Adelen sigh alle på Ridderhusett.
LandtM: sade att Hennes Kong: M.tt- bäfwer sigh resolverat
öfwer dhe Onödige inrittne Oordninger ibland Adelen, och låtidt
dem författa på paper; Iiwilke af Hennes Kong. M.tt wore vnderschrefne
och förseglade
Hwilkett Adelen Träfligen behage, betackendes Hennes Kong:
M.tt för meddeltte gode Ordninger.
Seden Nederkom Sec: Johan Månsson Sölfuerstierna, afskickatt
af Rikzens Rådh, Och sade att samptlige Rikzens Rådh läte
helssa dem, och lätt tillspöria dem, om alle saker som wore beslutne,
belefwede och vnderschrefne icke så wore af dem eenhelleligen
bewdlliade.
Murmerade fuller; Men så läte, dhe sig sådant alltt behaga,
och beklagede sig öfw'er LandtMarskalken, att dhe annorlunda
wore förtröstede om dehres Förswars Karlar: Dock låthe de alltt
wara, effter dett lendande till Fädernesslandzens defension
Sedan sade han, att Rikzens Rådh wele att Ridderskapet och
Adelen, skole vpbähra och ifrån sigh lefrera, Rikzdagz besluthet
Ock den författe Renunsation
Den 14. Decemb:
Komme Ridd: och Adelen på Ridderhusett till att vnderskrifwa
Besluthen
Sedan sade LandtM: Att Rikzens Rådh antingen sambttligen
eller någre deputerede af dhem warda nederkommandes till dem
nu förmiddagen, de w^ele fördenskuld icke låta förlengia sigh
J Medier tijdh vnderskrefwo de alldehles fulmechtige af samptlige
Ridderskapet, som hade öfwerseedt Sec: Johan Larssons Rekninger,
som wore
Herr Bengdt Skytte H. Göstaf Leyonhufwudh
H. Erich Sparre Melcher Falkenberg och
H. Sefwed Bååt Tönnes langman
Hwilke böker alle inbördes betygandes sådant med dehres
egne händers vnderskrifningh.
374
1644
Emott klockan Ellofwa, kommo nedor ablegerade af Rikzens
Radh Herr Johan Skytte oell Iler Per Sparre. *)
När som Herr Johan Skytte med Ilerr Peder Bannor ncderkom
Sade
han, Att sambttligo Rijkz: Radh hade gerna welct nederkomma,
Men förr Andra Rikzens höga Xhrender som dhe hade
till att bisoignera Kunde dhe för denna gången inthet komma
Vthan dhe hade dem nedersendt någet att Conferera med Eder om
Adelens eenskijlltte Saker och Ährenden
1. Huruledes Adelens Privilegier kunde wäl förwahras, Att
dhe icke motte wahra under eenss hand eller Nyckell. Derföre
hafwa Rikzens Radh för gott funnidt, att dett skulle giöras fyra
Nycklar.
Hwar af Rikzens Drotzet till hwalfwet skole hafwa En Nyckell
Den andra, En af Rikzens Radh som wore Öfwerståtthollere,
Den 3. LandtMarskalken, så lenge han dett Embetett, förträdde
Och när han derifrån förordnades, skulle han den tillstella
syn Successorj
Den 4. Nyckelön skole dehres Secreterare hafwa hooss sigh.
Hwilkett Ridderskapett och Adelen sig wäl låto behagede.
Men LandtMarskalken Hindrich Flemmingh optogh dott illa.
excuserade’ sigh på fölliande Sätt.
Att Ett LandtM: Embete består så wjda, att när En Rjkzdag
är ändatt, då alTleggcr LandtM: sitt Embete och staaf Ock bäfwer
således med Ridderskapetz eller Ridderhusetz saker inthett Att
giöra: Hwilkett han ock wille observera och sigh således hermod
excuserar
Herr Johan Skytte; Sade II: LandtMarskalk dett är lithett
beswär, att förwahra en Nyckel, och der i skolén borttrehsa;
Kunde i förtroo honom en Annan.
Sedan sade dhe, Att eliter II: Glass Flemingh warigenom döden,
hädankallatt, sorn Ridderhusetz bygninger ock hwad mchra der
af dependerar, förestått; Finne Rikzens Radh nödigt, att j hans
och II. Johann Krwsses som är i Feldt, stelle, Förordnades andre
till samma Directorium Ock finne der till wara capable Herr Knut
Posse, II. Sefwedh Bååth och Gabriel Gyllenancker som för detta
der hoos och ann är, waridt bäfwer.
Dett Rikzens Ridderskap sigh alldchles låto behaga Och II:
Sefwed Bååth Sade, Att der han kunde wara Ridderskapet och
Adelen till tienst finnér hann sigh alletid bcredwilligh
) Här har statt Banner, såsom i nästföljande råd, men blifvit rättadt; Peder
Borner var redan död.
December.
375
3. Sade H: Johan Skytte, att Rikzens Rådh war ock föhrekommidt,
att Ridderhusens inkompster och de bewilliade Contributioner
så och Hwad teknatt war j Boken blifwer af en partt inthett
vttlefrerat och fullgiortt. Dhe wele fördenskulldh som ännu
kunne restera, Dett vttgifwa att der till dhe wore förordnede och
bewilliade motte anwendes och dess bygning forttsettias
Swarade j gemen, Att den som weet sig skylldig till ett eller
Annat, han motte dett fullgiöra.
Der på vpstode då dhe förordnede Commissarierne som hade
vnderskrifwidt och richttigt funnidt Secret: Johan Larssons Rekninger.
Att dhe hade låtidt vttdraga en Lengd på Alle dem som resterade.
Hwilket dhe gode Herrar med en hast öfwersågo och eflter
S.r Tönnies Langmans Meening och Rosstiensts hollende En stoor
Post vthe stöde.
Seden teddes dem alle Sec: Johan Larssons vnderschrefne
Rekningher som dhe finna alldchles richtige, reene och god erkende.
Dett och LandtM: II: Hindrich Flemingh repeterede och sade
till alltt Ridderskapett, Att Secret: Johan Larssons vpbörd ifrån
förste Begynnelsscn, och Altt bär till Så ock j Ijka motto på hans
förste och Sidste vttgiffter ähr alltt richtigt och med gode qvitanzier
verificerade och nu klare fundne.
Hwaröfwer samptlige Ridderskapet wore glade: Och H: Johan
Skytte med H: Per Sparre wele altt referera och berömma inn för
Rikzens Rådh och migh Sec: Johan Larsson till dett bestå recom
mendera
Dett seden, när de vttginge LandtM: de novo påmintte, Att
dhe Hans Exell: Rikz Cantzleren sådant wele Andraga och ihugkomma
den promiss han tiU honom Om Sec: Johan Larsson, vthj
denn förra och nu Sidermehra vthj denna Rikzdag Åthskilleligen
giordt hade; Till sin fulla elTect och wärckning komma låthe
Dett dhe Wälborne H: lofwade och tillsade.
Sidst Sade dhe ock att dhe hade order att referera för Ridderskapet
och Adelen att dhe Med Rikzens Rådh hafwa öfwerseedt
Constitutionerne öfwer Bröllop och kläde Ordningerne, Att dhe j
Morgon skole komma till att vnderskrifwas, så att dhe för dheres
afrehsande skole få dem att see.
Den 15. Kommo Ridd: och Adelen tillsammans
Proponerede LandtM: att man honorabelt skulle ihågkomma
Cantzelisterne vthj Cantzelij för dheres stora arbete Om alle Privi
-
376
1644
legierne som de liafwa skrifwidt oell Hennes Kong. M.tt dem med
nu benådat bäfwer; Hwad dhe tenckte dem med att beneficera.
Resol: Att till Skrifwerne skulle Lefreras af lliddcrbusetz Medell
Etthundrade Rdl. och tiugw Rdl. till Tönnes Langhmans skrifwere
som hafwa clarerat dhe vttogen på dem som resterade och
mehra Arbete dbe hafwa förfärdigatt. Ythj Johan Larssons Rekningar.
Seden Sade LandtM. Att man j lijka motto, skulle ihugkomma
Secreterarne j Cantzelijt, för dett dhe hafwa haft Arbete
att altt är kommidt till Richtighett och sielfwa vnderskrifwelsen:
Helst vthj S: Konung Johans tijdb, hafwa Ridd: och Adelen låtidt
förähra 800. Dl. som G: Peder S: hade vttlagdt, för Privilegierne
dem G: Magnus Saligh hade behollidt till dess penningerne skole
betales; Som nu RikzMarsken Grefwe Jacob de Ja Gardie hafuer
skenckt till Ridderskapet och inlefrerat sielfwa Privilegierne till
Adelen, som äro i wara gömmor. Man skulle och nu inthet mindre
göratt Vthan med en honorabel förähring ihugkomma och
förähra
Hertill resolveredes
Dhe hafwa mehr ann högh Orssak, att vthj vnderdånighett
betacka Hennes Kong: M.tt som så berömligen och Nådeligen bäfwer
meddelt Ridd: och Adelen medh desse herliga Privilegier försorgdt
och dem således med benådet
Men hwad Secreterarne widkommer, så wele dhe förmoda,
effter som dhe sielfwe äre Frelsses Män och höra hijt till Ridderhusett
medh, såssom och niuta samma Privileg. med Oss tilljka till
goda: Dem kan Man Synnerligen icke med någen förähring begegna:
Helst ock dhe ringa Arbete der till lagdt hafwa, vthan Hans
Exellens Rjkz Cantzleren är fuller Authorem och halft största moden
och Arbetet härutj:
Rlef alittsså widh denna resolutionen och gafz en Zedell för
skrifwarne på 120. Rdl.
Den 16. Kommo Adelen tillsammans
Och inkom Augustin Inspector vthj Åbo öfwer Stoore
Tullen och hade någre skrilfter dermedh han wille bewisasig wara
af Adelig Herkompst som hafwa fördt vthj Skiölden En Swan.
Hwilko öfwerlässtes och Adelen en stoor dehl, borttresste,
Befalttes att hann skulle skaffa sigh bettre beskedh och i synderhett
lnvaraf och ifrån dhe hade syn vrsprungh.
Den 17.
Nederkom Constitutiorne öfwer de stoore Oordningernes Afskalfende,
vthöfwer Bröllop, Barnssöl och Kläde Ordninger.
Se Bil. S.
December.
377
Öfwer hwilket Adelen wohre hierteligen glade, att dhe Onödige
expenser afkomme och förtoges
Vpbahrs Rikzdagz besluthett sampt dett Jnstrumentet öfwer
stoore Tullens Cederande till Hennes Kong: M.tt oppe i Hennes
Kong: M.tz Cammar. der heela Rjkzens Rådh wore församblade:
Ock giorde H: Johan Skytte till H.s Kong. M.t gratulation och
tackseyelsse, för alla de Kongelige betedde privileg: och Jmmuniteter
de wore försedde och skrifteligen med benådde.
Sielfwa besluthet bahr Sec: Johan Larsson opp j Cantzelijt.
Den 19.
Kommo dhe af Adell såm icke wore borttresste tillhopa.
Och giorde LandtM: till dem en Tackseyelsse Att dhe så wälwillioge
hade parerat vthj denna wäl öfwerståndne Rjkzdagh och
att de så wälwilliogen hafwa accommoderat sigh till hans budh
och Order. Wille sadant emot dem samptligen och hwar i synderhet
att förtiäna och förskylla sigh ailetidh beflita
Dermedh nederlade han Marskalkens staaf och valedicerade.
Deremot betackendes H: Sefwed Bååth LandtM: på samptlige
Ridderskapssens wegnar för hans stoora Omak han halft för dem
sampttligen. Wille wettle sadant till att berömma och förtjena.
Dermed Andades denne Rikzdagh.
J: L:
378
1044
Bilagor.
Bil. A.
Adelen som till denna Rikzdagh sig hafwa Jnstält
ock Antekna Låtidt Ahr 1644. Den 6. 7. 8. och Andra dagar
i Octobris Månad
LandtMarskalk
Herr Hindrich Flemingh.
Erich Leyonhufwud i Brahernes stelle
Swante Swantesson Baner. J Leyonhufwud af Rasseborg.
Grefwre Magnus Gabriel de la Gardie af Lecköö.
Herr Gabriel Gabrielsson Bengtsson Oxenstierna i Grefwen V:
Turns stelle.
Herr Åke Oxenstierna H: Göstaf Bielke
H: Johan Gabrielsson Oxenstierna Erich Sparre
H: Mauritz Hoorn
H: Bengt Hoorn
H: Jöran Gijllenstierna
Knutt Lilliehök
Herman Flemingh
Larss Flemingh
Hans Ivijle den Yngre
Peder Erlandsson
Sefwed Bååth
Erich Flemmingh
Knut Lillie
Axel Sparre
Jöran Sparre
Hans Ivijle den Eldre
Hindrich Flemingh
Axel Tursson
Åke Ylfsparre
H: Bengt Skijtte
H: Jacob Skijtte.
2. Classis
Erich Soop
Christer Bonde
Göstaf Ribbing
Göstaf Banner
Jfwer Nilsson
Class Stiernschiöld
Ture Tursson
Bengt Ribbingh
Erich Ribbing
Göstaf Leyonhufwudh
Johan Wrangell
Adolph Wrangel
Johan Vlfsparre
Johan Sparre.
Oktober.
379
3.a Classis
Erich Karpelain
Oluf Bure
Johan Rosenhane
Jon Bure
Göstaf Rosenhane
. Axel Böllia
Jöns Olsson Hinsseberg
Peter Krwse
Göstaf Krabbe
Frans Krussbiörn
Gabriel Gijllenanker
Johan Eketrä
Class Bielkenstierna
Bröms Gijllenmärss
Swen Bock
Jöns Gijllensparre
Johan Berendes
Swante Rosenstråle
Matz Viff
Erich Geet
Caril Hårdh
Jacob Forbes
Johan Måneskiöld
Hans Rottkirch
Nilss Lilliehök
Hans Strijk
Bengt Bock
Hans Oliwebladh
Jesper Nilsson Krwss
Jacob V: der Lind
Anders Krws
Jöran Stiernhielm
Otto Scheiding
Jöran Armskiöld
Caril Scheiding
Matz Tönnesson
Per Siöblad
Tönnes Langman
Johan Yxkull
Jon Jönsson länd
Melcher Wernstett
Hans Ekelöf
Christof Grip
Jöran Pattkull
Måns Örneflvcht
Willam Philip
Anders Stuwartt
Class Classon Skalm
Dawidh Stuwartt
Michil Jordan
Per Stråle
Casper LillieCron
Axel Tott
Garl LillieCron
Lorentz Creutz
Anders Swcnsche
Måns Drake
Class Planting
Carl Mörner
Per Gyllenax
Caril Paul]
Elias Giöss
Class Slatte
Christer Zelow
Johan Stålhanske
Oluf Rosenschiöld
Carl Wrede
Johan Appelgren
Jacob Vggla
Jörgen Schildt
Swen Vggla
Louis de Geer den Eldre
Måns Arendtsson Orneflycht.
Louis de Geer den Yngre
Melcher Falkenberg!!
Jochem Transsehe
Nilss Boye
Georg Grissbach
Jöns Rosenstråle
Jacob V: Stenbergh.
Class Rålamb
-
380
1044
Bil. B.
Rong. Maysttz
Wår allernådigste Drottningz Proposition, giordh till Rijkzens Ständer
nu församblade, medh gunstigh begiäran, att dee alt flijteligeu
öffuerwäga, och sedan till Hennes Kong. May:ttz och Fädernesslandzens
tiänst och wälfärdh sigh där oppå förklara wele. Actum Stockholm
den 8. Octobris A.o 1644.
Endoch, att Hennes Kongl. May:tt icke j lång tijdh hathier
hafft flere och wichtigare orsaker, att sammankalla Rijkzens Ständer,
och dem medh Mothe och sammanfattade rådhslagh och Resolution
öfuer ådtskillige Punchter, Landzens tillstånd och wällärdh
angående, att bemöda, änn nu widh denne tijdhen; Lickwäl j betraktande
afl tijdzens beswärligheet och hwrars och eens egne hinder;
såsom och, att för ett Åhr sedan ähr bollet ett alment
Mothe, och där skedd een Ständernes godh förklaring på dee ährenden,
som då förefölle, och syntes behöffua rådhslagh, hade
Hennes Kongl. May:tt giärna halft dem ännu på een tijdh förskonat;
Men effterdy ibland alt annat, som j betänckiande kommer,
twrenne ährenden nu eenkannerligen infalla, som icke annorlunda
sigh läte handtera, än aff Rijkzens Ständer samptligen, för deres
wichtigheet och elherfölgd skull; Hwarföre haffuer Hennes Kongl.
May:tt medh Rijkzens Rådz råde, måst fatta denne resolution,
att fordra Ständerne tillhoopa, och pläga deres rådh och bijstånd j
desse ährenden, som icke annorledes, änn medh samfält betänckiande
och bijstånd vthredas och förrättas kunne, låthandes alt
dett öffrige, som drögzmåhl lijda kan, till een bättre och roligare
tijdh och tillfälle.
1. Och ähr detta dett Första. Att effter som den högste
Gudh hathier för Tolff åhr sedan widh denne Ahrs tijdhen techts
aff sin Gudornmelige willie och outhransakelige Rådh, kalla hädan
aff denne Weridén fordom Kong. Mav:tt Konung Gustaff Adolph
den andre och Stoore, Hennes Konung. M:tts höghtährade Elskelige
Kiära Her fader, wår Allernådigste Konung och Herre, Christeligst
och glorwärdigst j åminnelse, fåå Åhr efter dedh Tyska
Krijgedts begynnelse, och j Hennes Kong. May:ttz barndom; Och
haffuer doch lickwäl, såsom hans Gudornmelige Nampn, därföre
hiärteligen och innerligen ähr att tacka och berömma, vnderligen
och emot mångens hopp och meening, aff Faderligh barmhärtigheet
erhollet Fädernesslandet och dess trogne Ständer och Jnbyggiare
widh sämia och eenigheet inbördes, så och tryggheet och
troheet emot Hennes Kong. May:tt, och lydno och hörsamheet
emot nährwarande Regering; Hwar opå och dedh är fölgdt genom
Oktober.
381
Gudz godhe bijstånd, att Rijkedt och Regementedt ähr bleffuet fast
bestående, Rijkzens vndersåthere åhre w7ordne erholdne, och vnder
nährwarande beswärlige tijdher kunnat vthhärda; Så att Rijkzens
Gräntzer ähre blefne bewarade, Landzens Jnbyggiare widh Lagh
och Rätt, så och sin skiälige näbring; Så wijda Gudh haffuer den
tächts att wälsigna, erhåldne; Wäre mächtige Fiender j Tyskland
tillbakars dreffne, och åthskillige victorier, till mångens förundring,
aff dem wundne, förmedelst hwilcke sakerne där vthe ähre vprätt
erholdne wrnrdne, j een så långan tijdh och emoth detta Rijkes
aflwundsmäns vnnande och willie, oansedt ehwadh desse och där
emoth kunne sträffuat, städt och arbetat haffua. Den högste Gudh
haffuer och så Hennes Kong. May:tt j alle desse förledne Åhr erhållit
widh lijf och godh helsa, och låtit tillwäxa j åhr, förstånd
och Herrans fruchtan, så wijda, att Hennes Kong. May:tt nu innan
kårte dagar fyller sine Aderton Åhr, som j Rijkzens Resluut
till Regeringen ähre beschreffne och förordnade, och man dessföruthan
sijr sigh förmedelst dens högstes bijstånd och vthj den
Helige Trefaldigheetz nampn tryggeligen att kunna Hennes Kong.
May:tt detta widtbelägne Rijkes beswärlige och tunge Regering j
händer öffuerandtwarda. Hwarföre Rijkzens höge Embetzmän,
som Regeringen och Förmynderskapedh effter dess fattade forme
och förordning, så och Ständernes eenhällige begiäran och Resluut,
här till förestådt och fördt haffue, sampt medh Rijkzens Rådh,
som dem andre godhe Herrar alt bijstånd giordt haffue, tacke
Gudh innerligen och eenkannerligen hugne sig där ådt, att desse
Hennes Kong. May:ttz omyndigheetz Ahr nu så wijda ähre förflutne,
och till dess Myndigheet kompne, att dee den sigh ombetrodde
Regements byrda kunna affläggia, och den j samptlige Ständernes
Åsyn och nährwaru, Hennes Kong. May:tt vnderdånigst
ölfuerdraga och j dess händer nedersättja. Warandes j den wisse
tillförsicht och förtröstning, att såsom dee på sin sijda medh all
ospardt möda, flijt, arbete och trooheet sigh all denne tijdh bårtådt
haffue winlagdt, att hålla Rijkedt och dess vndersåther widh
Lagh, rätt och rättfångne privilegier, särdeles Hennes Kong. May:tts
Högheet oförkränkt; Så och förswaradt Rijkzens Grendtzer, och
dhett fredat effter möyeligheet; Altså förmode dee aff Hennes
Kong. May:tt vnderdånigst all Konungzligh nåde och ynnest; Och
aff samptlige Rijkzens Ständer, och alle andre, som saaken rätt
wele betänckia, och desse besw ärlige tijders wilckor vthan wäld öffuerläggia,
dedh wittnesbördh, att haffua medh plichtigh trooheet,
flijt och arbethe, så mycket kraffterne, tijderne och möijeligheeten
haffuer kunnat lijda, sin ombetrodde tiänst förestådt och förrättadt.
382
1644
Så alldenstund Hennes Kong. May:tt till Kijkedt ähr ArlTtagen,
effter den i Norkiöping A.o 1604. vprättade och förnyade Arffföreening,
vpreppadt och på Hennes Kong. M:ttz Pcrsohn beqwämat
här j Stockholm Anno 1627. j sin Ellskelige käre Her faders Sal.
Konung Gustaf Adolphs den Andres och Stoores lijfztijdh; Sedan
effter dess dödelige frånfälle stadfäst afT alle Rijkzens Ständer på
dee twenne Rijkzdagar här j Stockholm håldne Annis 1633. och
1634. Och j nästförledne Åhr så wijda förklaradt, att Hennes
Kong. May:tt widh denne tijdh, då dee, j föregångne Besluut, förordnade
Aderthon Åhr wörö fullbordade, då Rijkzens Ständer på
sitt Ghristelige Regemente, och hwars och eens rätt och privilegia
försäkra, och där medh till detta llijkes Regering träda skulle.
Fördenskull twiffler Hennes Kong. Mayrtt intet, Och dee gode
Herrar aff Rijkzens Regering och Rådet, wele här medh haffua
meenige Rijkzens Ständer tillbörligen påmint, att ali ting nu här
hoos så må öffuerläggias, att Hennes Kong. May:ttz högheet bliffuer
fliteligen tagen j acht, inbördes respectivé gunstigh benägenheet,
och vnderdånigh trooheet, lydno och tiänst erhollen, att man
j alla måtto på ett Christeligit ordenteligit Regemente förwissat
bliffua måtte. Och att altså öffuer detta högt anlägne ährändet
een rätt och fast resolution fattes, och Hennes Kong. Maij:tt vthj
sine högtährade Förfäders Stool och Säthe, wärckeligen och ordenteiigen
sättias måtte. Hennes Kong. May:tt förseer sigh allernådigst
till Rijkzens Ständer sampt- och synnerligen sine trogne Män
och Vndersåther ali trooheet, tiänst och hörsamheet, och haffue
dee sigh där emot att försäkra, att Hennes Kong. May:tt icke
minder än dess Sal. högtährade Kiäre Her fader, skall sigh beflijta
om detta Rijkes sitt Kiäre Fädernesslandz wälfärdh, och alle Ständers
gode wilkor och tillstånd, så och, att hwar och een widh
sin wälfångne rätt och Frijheet erhållen warda måtte, och j wärcket
spöria, att Hennes Kong. May:tt dem sampteligen och synnerligen
förbliffuer till all Kongeligh nåde benägen.
2. I)edh andra Ährendedh, ähr Rijkzens wärn och förswar j
desse fahrlige och beswärlige tijder.
Derpå talas om de sedan ett år påbörjade fredsundcrhandlingarne
i Osnabruck och Munster, hvilka i följd af Torstensons
framgångar, och Ungrarnes uppror under fursten af Siebenburgen,
tycktes vara på väg att bära frukt, då Danska kriget mellankom.
Detta krig, föranledt af Danmarks fleråriga bemödanden
att intrassla Sveriges förhållande till både fiender och bundsförvandter,
af dess beteende i afseende på Enkeårottningen, och
af dess oupphörliga intrång i rikets handel och sjöfart, var frän
Oktober.
383
början, efter Ständernas utskotts hörande vid sednaste Riksdag,
flyttadt in i fiendens land, till Holstein genom Torstenson, och
till Skåne genom Horn. Den förres lyckliga fälltåg mot den
förföljande Gallas, Horns försvar mot K. Christians landsatta
här, samt flottans förnyade utrustning; allt detta hade ej blott
gifvit kriget en fördelaktig vändning, och beredt utsigt till
framgång i de underhandlingar, som pä Frankrikes och Nederländernas
tillstyrkan redan voro öppnade med Danmark, utan
ock utöfvat ett godt inflytande på fredsförhandlingarne i Tyskland.
Så alldenstund, Så Krijgedtz som Fredzhandelens tillstånd således
förewetter som nu ähr sagdt, Ty kräffuer Hennes Kong. May:ttz och
Rijkzens alles wåres Kiäre Fädernesslandz wälfärdh, wärn och förswar,
så och hwars och eenss och särdeles Gräntzernes säkerheet, att Man j
tijdh ähr betäncht, huruledes LandzRegementen ähre att stärckia, och
affgången där oppå, att ersättia ochopfylla, och j gemeen Krijgzfolcket
så till Landz som till wattns att förstärckia. Sedan huruledes
Krijgzfolcket som tiänar i Mareken så wäl som på Befästningerne,
så och Siöllottan kunne försörjas och försijs medh Victualier, Peningar,
Kläde, Wappen och wärior, Ammunition och mehra som
där till hörer; Såsom och huruledes all annan nödtårfftigh omkåstnadh
kan finnas till Skepzbyggning och Vthredning, Fästningars
och Skantzars anrättande och provision, och annat mehra som
Krijgedt fordrar, inne- och vthrijkes; Och föruthan hwilcket Krijgedt
intet kan vthföras, och mindre håppas eller nähs något gådt
Vthslagh på een säker, nyttigh och reputerligh Fridz affhandling.
Alldenstund j sådanne tillfällen nogsampt ähr befunnit afl dageligh
förfarenheet, att Ivrijgens Vthslag och Fredzhandlingerne sigh geinehnligen
länckia och afflöpa, efftersom den eene eller andre aff
Parterne krafftigt eller krafftlöst före sine wapen. Hwarföre
twifflar Hennes Kong. May:tt icke, vthan bär j alla måtto den allernådigste
tillförsicht till alle Rijkzens Ständer sampt och synnerligen,
dedh dee såsom trogne vndersåther och gode patrioter, ansij
detta nährwarande tillstånd, och komma Hennes Kong. May:tt
och Fädernesslandet, ja sigh siälffue, sine hustrur, Barn ocheffterkommande
till een nöyachtigh vndsättning medh Fålck, och andre
medell, som nödhwändige ähre till Rijkzens förswar; Där medh
att giöra Hennes Kong. May:tt så mycket starckare och krafTtigare,
att förrätta Landzens förswar, och emothstå all fiendtligh Jn- och
ölfuerfall, hålla Krijgedt gående j fiendens Land, in till dess Gudh
een ährligh, reputerligh och säker fredh täckes att förlähna. Dedh
man näst Gudh halfuer att förmoda, så frampt Rijkzens Ständer
38-4
1644
sigh godhwilligen antasta och hielpa detta swåra wärckedt att vthföra.
På hwilket fall Fienden fuller skall förorsakas att gilfua kiöp,
och låta Krijgedt med skiälige Conditioner alfhielpas; Men twert
emoth, där som annan resolution blitfuer fattadh, kunne månge
olägenheeter opwäxa, som sigh sedan intet botha låtha. Men såsom
Hennes Kong. May:tt altijdh hathier spordt Ständernes wälwilligheet
till sin och Rijkzens bästa, Altså håller Hennes Kong.
May:tt sigh försäkradt, dem intet afl sin sedhwanlige kiärleek emot
Fädernesslandet, och jlfuer till dess tiänst och förswar, skole låta
falla, vthan snarare öka och förbättra; Dedh Hennes Kong. May.tt
dem och här medh allernådigst will haffua förmahnt och tillstyrkt,
förbliffuandes dem medh all Konungzligh ynnest och nåde bewågen,
och förmodandes een godh och vnderdånigh resolution.
Bil. C.
HöghWälborne Nådige Herrer Sweriges Rikes Regering,
Mektige Befordrare
Eders Exel: skall wår vnderdånige troheet tienst och plichtige
hörsamheet alletydh bewyses så lenge Wj lefwe.
Ock kunne Wj Vthskickade Herredagzmän Aff Meenige Rykzens
Allmoge icke förbijgå E: E: efhersch.ne Fråge Puncter ock
beswär vnderdånigst att föredraga, på dett ödhmiukeligeste bediandes,
att dhe med Nåder öfwerwägas, och Att Oss der Oppå ett
gunstigt swar, förr änn till Propositions puncterne resolv.eras, meddehias
motte.
1. Alldenstund medh H: K: M.t wår allernådigeste Vttkohrade
Drottningh nu mehra (dett Gudj warj Ährat) så wijdt kommitt
är, at H: K: M.t will och kan detta Ivonunga Rjkedz swåra Regementz,
börda, Annamma, och sigh allernådigst opå taga: Deröfwer
Wj alle samptligen Oss högeligen hugne och äre hierteligen
glade; Och H: K: M.tz Lähn och Landbönder vthan twifwel för
wicktige Orsaker skulld hafwer måst till Adelen och Ridderskapet
försällies, så att ganske få, Cronan äre förbeholdne: deraff H: K:
M.t lijkwäl borde hafwa dess oppehälle och inkompster; Eliter H:
K: M.t nu fögha mehra tillstår änn twenne skatter, såssom Tullen,
Boskapz och Mantals Peningarne.
Hwarföre bedie Wj på thett Vnderdånligst att oppå Medel
tänckies motte, hwar med b.te kiöpe godz (vndantagandes dhe som
E. Exel: och Nåder som detta beswärliga Regementet förestått
hafwe, kunne innehalTwe, hwilke Wj hermed ingalunda förstå
wille, Men heller see och önska, att dhe för E: E: möda motte
Oktober.
385
föröktte warda) kunde blifwa igen lösste, och komma vnder H: K:
M:t och Grönan jgen, såssom i förre Konungers tijder: Ock om
Wj måge seya wår meening, så synes Oss att Landgodzen, skole
wäl hafwa betaldt åth een Partt dehres vttlagde peningar, eflter
störste dehlén af Adelen och Ridderskapet som godzén kiöptt hafwe,
fast öfwermotton dagzwärke och Andre Vttlagor änn förr,
medan dhe wore vnder Grönan, Vttgiordt hafwe, Derigenom och
månge dehres Bördzretter hafwe most affträda och missta, Oachttadt
att E: E: genom sine vthgångne resolutioner på Rykzdager
och elliest, sådant nogh förbuditt halfwe.
2. Emedan Propositionen och elliest desse twenne beswärlige
Krijgen, Wj vthj Råkede äre, Oss tillbinde att Wj med Alfwar
moste tänckia på Wärn och förswar: Dy bedie Wj vnderdånigst
at E: E: wille sålunda härutinnan förordna, Att dhe förs wars karlar
som både aff Adelen (Dock mäst dhe som äre aff ringa Härkompst)
så wäl som Fogder, Arrendatorer, Präster, Borgare; och
elliest widh Bruken tages flere j förswar, änn Nödtorffteligen behöfwes,
motte brukas i krijgztiensten; Hwilke doch föga eller inthet
Arbete göra; Vthan dee gifwa penningar och Annat för dett
dee således förswarade blifwa; Wj driste Oss dem inthet Nampngifwa,
elliest äre dhe och alltt för månge som detta Vndersleff
bruka; Jtem att Oss blifwer effterlåtitt igen taga dhe Förswars
karlar, som Wj förnimma kunne sigh hafwe begifwidt ifrån Skatte
och Crone, och att Adelen måge tagas deres Drängier eller Förswars
karlar aff sine egne Frelsses godz.
3. Ahr wår Vnderdånige begären att Vttschrifningen denne
gången motte gå lijka så Öfwer Frälsse som Ghrone och Skatte,
emedan elliest fast ringa förslår till Rykzens Wärn och förswar
aff dee få Crone och Skatte nu qwarre äre; Vthj nådigt Anseende,
att detta j S: Hans Iv: M.tz tijdh någreÅhr, Åsläg, då fahran
inthet så stoor war som nu är brukat wordett: Elliest så
mister Grönön mycket Folk på skrifningerne för det at månge Nye
Sätegårder, och dock aff gemene nogh allestädes opbyggies, fast
dher icke mehre änn ett Stall eller Stufwu opsettia, och hafwe
någre få Torpare dertill: Hwar nu Adelen och Ridderskapet detta
icke will vndergå, vthan stå fast på theres Frjheeter och Privilegier
i denna beswärliga tijden, Så lofwe Wj för Oss och wäre
medbroder som Oss vthskickat hafwa, att Wj effter wårPliktt och
skyldigheet, lijkwäl i alle motto både Lijf och blodh och alt wj
äghe wele hafwe Ospart och opsatt för H: K: M:t och wårt Käre
Fädernesslandh och aJldrigh Oss derifrån vndaudraga fast änn Wj
äre alldrigh så gamble och vttleffwade: Men om fahran alf Fyen
III.
25
386 1644
den sä fordrar, att Wj ästad skole som Gud bettre j detta Åhr
boos mestedeelen afl- Oss skeedt är, Ahr inthett till vndra att dheer
flere moste och med Ästådh; Oell är dhet Oss högst går till hiertatt,
att Wj som äre Skatte och Chrone, skole mäste bördan wara
vnderkastade, och Andre wäre granner afl' Frälsse sittia hemma
och hafwa Oss för åthlöye; detta hemstelle Wj Vnderdånligen den
Kong.e Regeringen Nådeligen att öfwerwäga.
4. Att komma H: K: M:t och Grönön till Hielp och vndsettning,
vthj dett som Krigzfolckedz och Skepz Vttreedningen nödwändigt
kunna behöflwa, der till äre Wj aldrigh obenägne, vthan
skole så här till som här elller, som här till skeedt är, ehler wår
Ytterste förmögenheet, och så mycket möveligit är, finnes willige
och redebogne: Och mädan denn stoore Gärden afl’ Alder är till
slyke Ivrjgz vttreedninger enkannerligen förordnat, och den mäst
vpbähres åth Adelen som och mäste Godzén bäfwe j Landett. Så
bedie Wj vnderdånligen att E: E.r wille dett så förordna att
samma stoore Gärdh der till som han är ärnat när han först pålades
och nu komma motte så wäl aff Frelsse som Skatte och
Crone effter Bönderne den lijkwäl vttgifwer. Såssom ock att den
Spannemålls Hielpen som på näst förledne Herredagh bewilliades,
motte särdeles j denne tjden och för denne gången, så atf Frelsse
som Crone till Krijgzstaten vthgifwes och Erläggias, effter och
Bönderne j lijka motto den och Adelon fulltt betala.
Finne Wj helt Obilligtt, att Tyonde Fogder blifwe emedan dlie
j månge mötter Allmogen mehra skada änn gagn, J synnerheet att
Bondens Sääd för deress borlteblifwande, som Offtast moste stå
vthe och förderfwas, och der dee Ransaka, så skeer dett på den
Åker som bäst wäxtten är, dereffter seden Almogen öfwer alltt
moste gifwa Tyenden, Oachtadt att den andre kan wara skeedd
misswäxt oppå; Men hwad hans andeel widhkoinmer den försummar
han iothet att vtcaga den löper 100. tn.r den mehra och mindre
opå. Wj bedie vnderdånigst, att b.te Fogder måge alldehles affskaflas
och att den post Spannemål som dhe bekomma motte,
anwändass till Krjgzfolkedz helloff hwilkett (vthan twifwel) icke
heller så ringa förslå skulle. Häradz Fogderne medh Troowärdige
Män i Sochnen kunne detta så Nu som förr wäl för rätta, så at
thermedh altidh så richtigt och trooligt skall tillgå sorn nu. Om
E: E: icke wele see på desse besvär wette wj inge medell; hwar
med H: K: M.t och Clironou j denne beswärlige tjden skall kunna
blifwa endsatt.
Wj förblifwe medan wj lefwe
Eders E:z Vnderdånige och Troplickttige Vndersåtere
Meeuige Allmogen till denne Rijkzdagen
Oktober.
387
Bil. D. (Concept utan underskrift)
Ilidderskapssens och Adelens kortta förklaring, emot gemene
Allmogens Jnlago och Puncter
Till den första Puncten
Effter såssom Hennes Kong: M.tt alldehles förbeholler sigh
vthj sielfwe kiöpebrefwen öfwer de sålde Jordegodzen, anttingen
att Confirmere eller och Återlösa dem till Cronon igen. Allttsså
förblifwe Ridd: och Adelen, vthj den vnderdånige förhoppning, att
Hennes Kong. M.tt så warder herom disponerandes, att Allmogen
der öfwer med skääl inthet skole hafwa sigh att beswära: Men
att några finnes som således omgå med Skatte och börderetten
att de på Olaglig sätt retta Äganden och bördesMännen derifrån
trängia; Måge Allmogen dem Nampngifwa; och hwar dett så i sanning
befinnes, då plichte han der fohre och icke angripe ett beelt
Stånd med sådane tillmäle
Till den Andra Punct: om Förswars karlerne
Ridderskapet och Adelen wele förhoppas, att H:s K: M.tt Conserverer
dem widh dehres wälfångna Privilegier och låter dem
Niuta, först nödige Embetzmän, seden dem som dagligen tiäna till
hofwa, Såssom ock dhe som sittia på Adelens Godz och Lägenheeter
och äre vthi Åhrstienst: Men alle andre Förswars karler,
och de som allenast tiäna för een tijdh för förswarett eller och
gifwer peninger eller Annatt, vttages alldehles till Knechtter: Vthan
twifwel när dhe andre Stånden som vthom wårt Stånd äro, och
Allmogen ihugkomme i dehres Jnlagu vttlefrera dehres Förswars
Karler; skulle då wäl vpbringas ett stoort Ansehnligitt Folk, som
Tiänlige skole ware till Krijghz, Helst i gemeen effter alle sådane
Förswars och drifftekarlar, äre mestedehls friske och Vnge
Karlar.
Till den 3.ie Puncten Om Lijkheten vthj vttskrifningen
Så förblifwe Ridd: och Adelen alldehles widh sidsta Rikzdagz
besluth sorn inneholler ännu ett Åhrs Vttskrifningh: Men der
framdehles någen vttskrifning Ständeme Anmodas; då wele Ridd:
och Adelen nogsampt demonstrera, Hwad Last och beswär Ridd:
och Adelen, vthom dhe Andre Stånden, äro med belastade.
Till den 4. Puncten. Om Landtogz Gärden
Att Allmogen anholler att Landtogz gärden öfwer allt skall vpbähres
och anwändes till Krijgz Staten: WTe!e Ridderskapet och
Adelen icke förmoda; Att H.s Kong. M.tt af Adelen sådant begärer,
vthan fast mehra holler Oss widh Privilegierne; Effter som
Wj Nu vthan dess äro Ivrijgzbördan vnderkastade med Coutiniier
-
388
1644
ligh Rosstiensts holldning vthj Fyende LaDd Dermedh samptlige
Ridd: och Adelen icke vthan högsta beswär och öfuer Andra
Stånd, bekostnad nu månge Månader beladde och ännu beswärade
äro.
Bil. E.
Een Sermon
Hållen af Her Johan Skytte på Stokholms Slått den 19 Octob:
1644. vthj Fyrkanten då han sampt Her Matthias Soop oppå
Regeringens och Rådets, Jämwäl på Ridderskapets och Adelens wegne
Landtmarskalken Her Hindrich Fläming, tillyka med Grefwe Magnus
Gabriel De la Gardie och Her Jören Gyllenstierna af den förste
classe, ock Cnut Lilliehöök och Sefwed Bååt af den andra,
och af den tridie Glasse Hans Berendes och Carl Mörner, offererede
II: K: M:tt afskrifter och Copier af H. K. M.tz Salige Iler
faders Privilegier, Jempte een Böneskrift om någre Ridderskapet
anlägne postulatis. Hwarpå bleff slraxt af H. K. M.tt mundtligen
swarat; Att H. K. M.tt lät sig Allernådigst och täckeligen det som
proponerat war behaga, icke allenest tackendes dem, Vthan och
milldeligen sig på alt förklarendes, och i synnerheet förmälandes,
att oansedt H. K. M.tt för sin Vngdom icke wore till äfuentyrs så
Capabel till Regementet, wille H. M.tt Likwäl icke på Guds nåde
och bystånd misströsta, vthan med samptlige deeres Rådh det
förestå, Sade och H. M.tt med desse ord: att ingen raison skulle
kunna draga H. M.tt ifrån den affection H. M.tt bure till det ståndet;
Wille och så göra deres begäran tillfyllest, när H. M.tt hade
alt betänckt och hos sig öfuerlagdt, med fleere der till tienlige
ordh, och Konungzlige låter och åthäfuor.
Härefter följer sjelfva talet som Joh. Skytte höll, hvilket ej
innehåller något, som icke fullständigare återkommer i Rådets
och Adelns inlaga; se nästföljande.
Bil. F.
Stormechtigste Drottning, Allernådigste Fröken
E. Kongl. M:ttz trogne Vndersåther Wij af Rijcksens Rådh,
Ridderskapedt och Adelen hugne Oss i högste Vnderdånigheet,
och tacke Gudh den alzwoldige af hiertadt jnnerligen, att sedhan
hans Gudomlige Mayestet hafwer täckts för en rumb tydli sedhan
och vthj E. K. M.tz späda vngdom kalla och till sig fordra aff
denne Weridén fordom den Stormechtigste Furste och Herre,
Her Gustaff Adolph, Sweriges, Göthes och Wendes Konungh —
Oktober.
389
E. K. M.ttz Högtährade S. Käre Herfader, Wår Allernådigste Konungh
och Herre, Christeligst och höghberömmeligst j åminnelse,
Och således bedröfwa så E. K. M.tt som Oss, och skillia E. K.
M.t wedh sin Ellskelige Herfader och dess förmynderskap, Men
Oss och alle Rykzens Ständer icke allenast wedh wår godhe Konungh
och Regent, och thet j een så beswärligh tydli, vthan
rätte sanningen att säya, wedh wår och Fäderneslandzens fader.
Och detta j ett så werldennes som wårt käre Fäderneslandz widtvthseende,
beswärlige och fahrlige tillståndli, då fast heele Europa
hafwer brunnet af Örlogh, och der hoos Krigedt jtändt warit och
stått j liusan låga emellan Hans S. Kongl. M.tt och dedt Mechtige
Hws Osterrijke; så att Olyckorne allestädes hafwe sigh welat sij
låtha, och på Oss anträngia. Så hafwer den godhe Gudh doch
lykwäl vnder desse store fahrligheeter medh så milde ögon ansett
wårt Käre Fädernesslandh, att han fast emot alt menniskligitt
hopp och förmodan, till alle wäre jllwilliandes och missvnnares
förvndhringh och förtreet, fast miraculose hafwer erhållet Fäderneslandet
emot desse mächtige flender j een så långan tijdh, och oansedt
det hafwer hallt och ähn hafwer sine store och swåre anfächtningar,
Så ähr det lykwäl wedh sine gräntzer, Rätt och Högheet,
in till denne dagh mildeligen erhållet wordedt. Enkannerligen
hugne wij Oss där åth och tacka Gudh, som hafwer behagatt,
att vnna S.gli Kongl. M.tt den nåde och effterlembna E. K. M.tt des
Eenda dotter och lyffs- så och Rykes Erffwinge, wedh den tydhen
fuller stadd j sin späde Vngdom, Men alt sedhan genom Gudz
milde byståndh erhållen wedh Lyfwet och hälsan, vpfostrat j Herrans
fruchtan och sitt Käre Fäderneslandz och trogne Vndersåtares
kärleek så och alle andre Kongelige Dygder, och nu kommen genom
Gudz försyn till dhe åhr att E. K. M.t sielff sin Regeringh
kari anträdha och förestå, Och wij sampt dhe andre Ryksens
Ständer wäre Medhledemoter altså tryggeligen w'år och Fäderneslandzens
wälferd medh hugnadt kunne sy j E. K. M.tz händer och
sköte kunne nedersättias. Wij wethe E. K. M.tt, effter den j Norköping
A.o 1604 förnyade Arfföreeningh och flere Rykzens beslwt,
wara wår Arffurstinna och Drottningh, Så och sins käre Herfaders
Erfwinge till Rijkedt; Hwarföre wij och effter wår skyldigheet
j E. K. M.tz Vngdom medh all troheet, willigheet och effter
högste förmågo där hän hafwe arbetadt, att E. K. M.tz Rätt och
Högheet måtto blifwa E. K. M.t wäl behållen och förwaratt Juoch
Vthländes, hållandes Oss altydh försäkratt, att E. K. M.tt
jempte sins Ellskelige käre herfaders Kongelige Stool och Såthe,
och så H. S. Kongl. M.tz dygder och eenkannerligen des affection
390
1644
och Kongelige, ja faderlige benägenhect emot wårt Ståndh erfwa
skulle. Wij wele fuller denne gången icke widhlöfftigt införa alle
dhe store Meriter, som E. K. M.tz S. Högährade Herfader bäfwer
giordt sigh medh j weridén och wårt Fädernesland!) berömbd,
såsom ded där kräfwer och äskar längre tydh, och ähr dess förvthan
wänner och fiender kunnigt, Dogh kunne wij detta icke förbijgåå
vthi högste Vnderdånigheet och medh störste tacksamheet
att ihugkomma, thet Sahl. Konung GustalT den andre och Store,
fordomb wår Allernådigste Ivonungh och Herre, af Oss meriterer
att skattas för en Adels Konung]); Ty ändoch Hans S. Kongl. M.t
bäfwer W'arit beele Lnndzens Fadher, och sigh ifrån sin förste Regeringz
tima intill den sidste, altydh och vthan förändring bäfwer
winlagt om beele Ryksens och alle Ständers förkofTring, förbättring!),
heder, reputation, wälståndh, och fördenskuldh månge kostelige
Stadgar och Ordningar giordt, och gärna hulpett liw art och
ett standh till sin tilbörlige wyrdning och till wext: Lykwäl moste
wij derhoos bekänne, och ähr allom för ögonen, att Hans S. Kongl.
M.tt wart standh enkannerligen bäfwer warit gunstig, mycken oordning
och Conlusion afskaffadt och botadt; Och där wij medh kortare
ordh Oss vthtyda skole, bäfwer H. S. Kong. M.t fuller funnet
wart Standh för sigh, såsom j Rykedt af gammall tydh funderat,
wäl förtient, och med Lagh och godhe Privilegier förseett,
men genom dhe swure tydher, som Fäderneslandet esomoftast anfächtat
bäfwe, mycket af sigh kommet, och j oreda råkadt, Och
fördenskull lyka som af nyo funderat, medh godhe och skählige
privilegier förseett dhe inritne Oordningar medh nyttige Stadgar
bothat, Ståndet märkeligen zyrat och beprydhatt, och där lijfstydhen
längre waratt hade, ähr inthet tuiluell att alt till sin skählige
perfection hade komma kunnatt. Nu sedhan dödhen Oss detta
hoppet bäfwer afskuret, Och wij altså billigt bäfwe länchtatt effter
denne tydhen, att taga wår Vnderdånige tillllycht til! E. K. M.tt,
såsom sin Ellskelige Herfaders Erfwinge j alle motto, och den j
dess footspår vthan twifucll trädha skulle, I)v äre wij bewekte
wordne att komma j vnderdånigheet in för E. K. M.tt, och där
wäre aliggende hörsambligen nedersättia, medh ödmiuk begäran
och wisse förtröstningh, att wij af E. K. M.t allernådigst hugnade
och medh behageligh resolution tröstade warda måtte.
Sa alldenstund!) E. K. M.t nu träder j dette Rykes Regering!)
(hwilket Gudi) läte skee j een lyckosam stund!), Gudz helge Nampn
till abra, E. K. M.t till ett odödeligitt nampn och beröm och Fäderneslandet
till styrkio och wrälferd) Och wij der boos finne w'åre
och wåre Medhledamoters dhe andre Rykzens Ständers plicht,
Oktober. 391
att såsom trogne tiänare och Vndersåtare försäkra och bewysa E.
K. M.t w'år vprichtige troheet, tienst, lydno och hörsamheet effter
Sweriges Lagh och Ryksens beslwt och afskeder; Ty hafwe wij
och så funnet icke allenast öOigett och sedhwanligtt, vthan och så
för Oss och wäre effterkommande' nödigt, och E. K. M.t fÖrhoppeligen
icke misshageligitt, att wij j vnderdånigheet framträda, wåre
wäl vndlangne, j Sweriges Lagh, Ryksens Recesser och flerestädes
funderade, Enkannerligen af Högstbe.te S. Kongl. M.t E. K. M.tz
högährade käre Herfader fordom!) wår allernådigste Konungh och
Herre, gifne och Konfirmerade Privilegier, fryheter, Immuniteter,
Herligheter och Rättigheter, vnder datis Vpsala den 8 Octob. A.o
1617. Stockholm den 7 Maij, A.o 1622., den 20 Maij A.o 1626.
den 6 Junij A.o 1626. och den 15 Junij A.o 1626. Ödmiukeligen
tee, och deres stadfästelse och manutention tilbörligen sökia och
deröfuer anhålla; Såsom wij dem nu her medh på det vnderdånigste
frambära vthj wisse och collationerede AfskrifTter, Och på E.
K. M.ttz allernådigste befallningh sielfwe Originalen vnder S. Kong.
M.tz Egen handl) och Secret att tee och frambdraga skyldige och
öfwerbödige ähre: Warandes j den wisse och otuifwelachtige tillförsicht,
att E. K. M.t icke allenest dem sigh således låther behaga,
medh sin Kongelige hand och secret stadfäster; Oss och
wåre effterkommande der wedh allernådigst erhåller, om något anten
wore där emot giordt och förelupet, bothar och heller effter
möyeligheet och skahl bättrar, ähn förminskar, Dedt wij och wäre
Effterkommande emot E. K. M.t och dess Successorer Sweriges
Konungar, skole sökia medh all tacksamheet, wdlligheet och troheet
att förtiäna, så länge wij lefwe.
Och ändoch wij ber medh nogsampt kunne låta Oss åthnöya
wetandes alt Iwadh af Oss medh skähl kan fordras, wara här
vthj begripet, Lykwäl medan Krigen så idkeligen hafwe ladat wedh
wåre Konungar, wåre Förfäder, Oss och Fädernäslandet, att icke
altydh godhe Ordningar så nogha hafwe kunnat tagas j acht, vthan
ett och annadt vnderstundom sigh tilldraget, något och så ähr tålat
och vndraget, deels medh samtycke, deels medh Conniventz,
som elliest j fredlige tydher till äfwentyrs icke hade blifwit tillbudet
eller så lätteligen wedertaget, Så kunne wij icke låtha E. K.
M.t vnderdånligen att vptäckia, att oansedt Privilegierne wårö
Landhbönder fredkalla för alla dagzwerken, körsslor, försslor, gärder
etc. Så ähre doch wåre Landhbönder, som icke ligge vnder
Sätegårdernes fryheet, medh åthskillige beswär graverade, vthan
någon bewillningh som serdeles ähr medh Byggningz- och Saltpettershielpen,
Store Gärden, Diuregårdzstängning, dagzwerken, hielpe
-
392
1644
wedh och annadt slykt, Hwilket när det rätt öfwerlägges, drager
E. K. M.t och Grönan ett ringa; Blifvver oell esomoftast vthan
något Chronones gagn nyttiadt af Befallningzmännen, Eftersom ded
och till en stor deel vthi Landhboernes Husbönders fiärre frånwahru
öhr vpkommet och inrytat; Ty bedie wij vnderdånigst, att
E. K. M.t allernådigst täcktes så wydha att vthtyda och förklara
ware Priviligier, att wäre Landboer, så wäl dhe som vthan fredzmylen
som dhe andra där innan ligge, för för.ne gärdh, Byggningzoch
Salpetterhielp, Daxwerker, Hielpe wedh Körsslor och försslor
till Ladugarderne, diuregårdernes stängning måge fry erkände, och
af Chronones Befallningz- Ländzmän och fogdetienarne j så måtto
obeswärade blifua; Men huadh elliest efter Lagh och Privilegier
bewilliadt blifvver till Contribution, gärdh och annat slykt, det
åstunda wij icke ware Landbönder före att befrye. Dhe af wårt
Ständli, som framfarne Konungar medh Grefwe- och Fryherrestandh
hafvve allernådigst hedratt, och sedhan till dess vthförande
med Grefwe- eller Fryherreskap förseet; såsom dhe orsaak
hafue enkannerligen E. K. M.tz Högtährade Förfader derföre vnderdanigst
att betacka, och boos E. K. M.t om des allernådigste manutention
att anhålla; Altså mädhan deres vndfångne Privilegia j
Contribution och Landzhielpernes så och Kneckte nempningens beskryfningh
icke så klart och liusligen ähre författade, som det fuller
behöfdes, och fördenskull halwor vnderstundom förorsakadt
små missförståndh, och för desse infalne beswärlige tydher skuldh,
icke hafuer lathet sigh förklara, vthan ähre härtill så j Contributioner
som Vthskriffning blefne lyka medh Skatt- och Chronogodz
holdne, oansedt någre få medh Special Privilegio kunne wara försedde
och exempteradhe; Ty ähr icke allenest deres af Grefweoch
Fryherre Ståndet, vthan och åå deres wägnar alles wåres vnderdånigste
bön och begäran, det E. K. M.t täcktes af synnerligh
gunst och benägenheet vima och förklara Grefue- och Fryherreskapen
det andre frelsedt j Contributionerne och Vthskrifning lykmätigt,
att tw hemman, så j Grefwe- och Fryherreskapen, som af
annadt Irelsse, mage suara emot en Skatt- och Chrono bonde vthan
om Grefwe- och Fryherreskapen; Och deres Härrar och Hwsbönder
sådan frijheet att måge såsom frelse niuta; Där medh erhåller
E. K. M.t thet så wäl förordnade Ståndet, såsom och obligerer
dem och deres Etfterkommande till högste tacksamheet och
tienst, eliter deres ytterste förmågo. Nu förhoppes wij fuller och
tilltroo E. K. M.tt vnderdånigst, thet E. K. M.t icke skall finnas
obenägen att hugna Oss medh denne sin nådige benägenheet, bewilningh
och tillåtelse på dette wårt Rätt- och privilegio mätige
Oktober.
393
Postulatum, såsom dedt som j wäre Privilegier och af S. Kongl.
M.t Confirmerade fryheter och rättigheter ähr funderadt: Och E.
K. M.t länder till een ringa skadha och afsaknadt, såsom dedt
E. K. M.t sigh vthur Bäkne Cammaren bäst kan vnderrätta låtha:
Men effter oss icke obekänt ähr huru myckedt som fordres till
Rykzens Conservation, wärn och förswar: Såsom och att giörligen
tee och bewysa wår vnderdånige trogne affection och willigheet
till E. K. M.tz och Ryksens tienst, och wäre medhledemoters dhe
andre Ständernes Vnderstödning, Då ähre wij icke obenägne, sa
frampt E. K. M.t allernådigst behagar Oss j det för.ne att gratificera
och försäkra, deremot att vplåtha och efftergifwa den Tullfryheet,
som Oss och wåre Förfäder af ålder bäfwer tillstådt, dhe
och wij altidh nutedt, och Oss ähre af S. Kongl. May.tt vthj dess
Privilegiers 21. Artikel stadfäste, och sedhan som offtast förbeholdne
på thet godz och wahror, som Ridderskapedt och Adelen
jn eller vthskepa: Doch hermedh Oss förbehållet sielfwe jn- och
vthfarten så och wår rättigheet och rätt af ålder her bracht och
priviligerat att kiöpslaga mz fremmande och att sällia, köpa, vthoch
införa wåre wahrur, som wij hafwe eller kunne eröfra af wåre
afwel, Landlibönder, eller förlähningar; eller däremot till wår nödtorfft
behöfua att införa eller införskrifua låtha och deraf att
gifwa en skälig tull som andre Swensche och Jnfödde medh skääl
gifwa kunna och måge. Skulle nu E. K. M.t som wij inthet
tuifle, vthan Oss till des höge gunst och nådhe säkerligen och vnderdånigst
försij, sigh låthe behaga att således hålla oss wedh wåre
privilegier, dem något bättre förklara, och befrye wåre Landhbönder
ifrån förb.de gärdh, Saltpetter och byggningz hielp, sampt
dhe andre vnder handen inritne daxwerken, Körsler och hielper,
och Oss deröfuer allernådigst bebrefwa, Då wele wij på wåre och
wåre Effterkommanders wägnar, göra deremot dhen försäkringh,
att wår Tullfryheet E. K. M.tz och Chronans Tullrättigheet må
tillwäxa; Huilken sedhan E. Kongl. M.t ett mycket mehra och
större, nähr der medh ordenteligen och rätt omgåås, kan indraga,
ähn det wij vnderdånigst dess förvthan med rätt och effter privilegierne
fordra. Wij wele och Ödmjukeligen förhoppas, att nähr
E. Kongl. M.t alt täckes nådigst öfuerläggia och elfterslå, thet E.
K. M.t allernådigst skall befinna, huruledes wåre Förfäder och ähn
wij sielfwe j framfarne Konungars och E. K. M.tz S. Herfaders
tydher ältydh widh thette Oss högt importerande Privilegium
hafwe hållet, Och ingen af framfarne Konungar Oss deröfuer anmodat,
wäl wetandes huru högt dedt Oss importerar; Efftersom
thet samma på bägge sydor om Oss hoos wåre Naboer och så
394
1644
blifwer observeradt och stadigt hållet. Oell förden skuldh warder
E. Kongl. M.t här a(T allernådigst dömandes medh hnadh trogen
aflection wij sökie till att erhålla E. K. M.tz gunst, och lindra des
swåre Regements börda, j alt det Oss vthan wårt Ståndz ruin och
förkränkelse älir möyeligitt att göra, Och derföre blifwandes Oss
icke allenest medh nådher bewågen, vthan sigh och j wårt billige
Postulato gunstigt oell till nöye förklarandes.
Sedhan kunne wij ey heller gå förby, att j vnderdånigheet E.
Kongl. M.tt optäckia, huruledes een gohli deel afl wäre Förfäder,
Föräldrar, Frändcr och wij sielfwe bäfwe för giorde tienster så och
synnerliga Konungzlige nådher a(T framfarne Sweriges Konungar
E. K. M.tz Högt ährade Förfäder, bekommet ålhskillige godz och
Rättigheter, vnder Condition att wedh Regementz förändringarne
sökia Confirmation hoos den Konungen, som effter kommer, innan
en satt tydli, då Oss den icke förwägras kan eller må, som Donationerne
och Privilegierne wydare vthwysa. Så alldenstundh icke
allenest Rykedt ähr widt beläget, Een stor deel af Ridderskapedt
här och där medh tienster och månge vthrykes beswärade; Monge
och sompt genom Krigedt, sompt ellicst råkade j omyndigheet vnder
Målsmansdöme, så att en part icke få sig efiter dehres Interesse,
en part icke kunne görat; Iluarföre ähr wår Vnderdånigste
begäran E. K. M.t täcktes öfuerwäga desse för.ne hinder
och beswär; Jcke så strieté stå opå den j Donationerne föresatte
tydhen, vthan stadfäste och Confirmere allernådigst wäre wäl vndfångne
förrige Kongelige och Furstlige Donationer, in generé på
sin Kongelige Chröningh, och in specie när dhe kunne blyfwa E.
K. M.t tillbörligen och vnderdånigst föredragne. Hwilket wij icke
derföre begäre, att wij icke liwar och en skall sigh regulera efTter
sin vndfångne privilegium och donation, vthan allenest för den orsaak
skuldh att icke eens tienst, omyndigheet eller en ringa förseelse
måtte komma Oss, wäre Medhhröder och EtTterkommande till
förderf och ruin, det wij wele, at E. K. M.t allernådigst gärna
förekommer och afwänder, Eliter som thet elliest j ingen motto
länder E. K. M.t till något praeiudicium.
Desse åhre dhe Vnderdånigste Postulata, medh hwilke wij Oss
bäfwe vnderstådt Ödmjukeligen att framträda, och E. K. M.t hörsambligst
att föredraga: Wele inthet tuide, vthan åhre j den säkre
och wisse tillförsicht, E. K. M.t låther sig dem allernådigst föreläsa;
Ansyr dem medh milde Ögon; hugnar Oss medh sin gunstige
resolution, och förwissar Oss frambdeles på dess allernådigste manutention.
Der emot E. K. M.t hafwer sigh att försäkra det wij
och wäre EtTterkommande alt dette skole erkänna för en rett Kon
-
Oktober.
395
gelig ynnest; Och som redelige patrioter, trogne tiänare och Hörsammo
Vndersåter hafwe wårt LylT. Blodh och förmågo för E. K.
M.tz och Fäderneslandzens wälferd vpsatt och ospardt, på det wij
E. K. M.t altydh till ytterligare nådhes continuation måge förorsaka,
och altydh tee och medh j'gärningen bewysa, att wij stadigt
ähre och förblifue in j wår dödh
E. Kongl. Maij.tz Vnderdånigste, trogne och Ilörsamme
Tienare och Vndersåter
Rykzens Radh, Ridderskap och Adell
De i ofvanstående inlaga åsyftade, af K. Guslaf Adolph utfärdade
privilegier, nemligen: (1) Privilegier för Ridd. och Adeln
af d. 1 Olit. 1617; (2/ Åtskilliga friheter för Adeln med afseende på
tull och accis, rusttjenst, ofrälse gifte m. m., gifna vid accisens
införande d. 7 Maj 1022; (3) Stadga om rusltjensten, af d. 20 Maj
1626; (4) Riddarhus-ordntngen, af d. 6 Juni1626; samt (5) Stadga
om Adelns tjenare, af d. 15 Juni 1626; — finnas i original i Riddarhusarkivet.
Dc omnämda afskrifterna finnas i Riksarkivet,
ibland Acta angående Adeln (första bundten), skrifna med samma
stil som Riddarhusprotokollet, och vidimerade af Landtmarskalken
samt öfriga i protokollet nämda kommitterade. Samma privilegier
voro redan förut tryckta af Meurer 1634, hvartill efteråt,
med samma stilar och fortgående folier ing, blifvit tillagda: (6) Dr.
Christinas intyg af d. 7 Dec. 1644, att hon alla dessa privilegier,
af sin Fader underskrifne och beseglade, sett och dem stadfästar;
(7) Hennes samma dag utfärdade förnyelse å Adelns landbönders
frihet, äfven utom fredsmilen, frän ej beviljade pålagor, och privilegium
för Gref- och Frihcrreskapen i contribution och utskrifning;
samt (8) Adelns deremot gifna cession pä tullfriheten; den
sistnämnda med underskrifter. Jfr. Bil. P. och Q.
Bil. G.
Vppå Hennes Kong: M.tz wår allernådig: Drottningz till samptlige
Rikzens Ständer then 8. Octob: giorde Proposition; Ar tiletta
Ridd: och Adelens Vnderdånige Swar och wälmeente betenckiande.
Gifwidt vthj Stockholm den 29. Oct: 1644.
Vthaf högstb.te II. Kong: M.tz så wäl af RikzCantzlerens
mundtlige föredragne, som skritTteligen författede Proposition: Ilafwa
Ridd. och Adelen, sigh hörsambligen vnderretta Låtidt Ock
ändock II. K. M:t icke Anseendes the Ährenders myckenheet och
wichtigheet, som hälst widh thenna tijden borde Rjksscns Ständer
till deliberation och öfwerläggiande heemskiutas, gärna hade them
396
1644
med thenna sammankompsten och Möthett förskona welett, vthj
thenna beswärliga tijdens så ock hwars ock enss egne hinders betraktande.
Så hahr H. K: M.t likwel mz Rikzssens Rådz Råde och för
twenne högnödige Ährenders skulld, som ett samfåltt betenckiande
och bjstånd alsstinges kräfia och fordra, ther henn most resolvera
att sammankalla Rijkssens Ständer; Såssom nu förb.te Ahrender
eenkannerligen belanga, Nembligen thett förra Angående H.s K.
M.tz fullkomblige Regering; Och thett Andra, Rijkzens Wärn och
förswar j desse fahrlige och beswärlige tijder; Allttsså haf.r Rid:
och Ad: beggiathera med största flijt, öfwerlagdt, och sig ther vppå
j ynderdånigheet, således förklaratt som föllier
Till thett första: Så befinna sigh Ridd: och Adelen högeligen
förorssakat, att Innerligen tacka denn Alldrahögsta Gudh, som haf.r
med syn Rarmhertigheetz Ögon nådeligen tillseedt thetta wårt K:
Fädernessland och oppå sitt Faderliga Rijs och thenu store bedröfwelsse
som thet för 12 Åhr sedhan war råkatt vthj genom fordom
K: M:tz Konung Gustaf Adolpz thens Andres och Stores wår AIlernådigeste
Konungz och Herres, Christeligst och Glorwördigst j
Åminnelsse, dödelige frånfälle vthj II. K: M: wår Allernådigste
Drottningz Barndom; Låtidt föllia syn Helga Wälsignelsse och bjstånd,
vthj thetta Regementz föhrande disponerat och lempat Ständernes
och vndersåternes hierta till inbördes eenighet, sampt hörsamheet
emott Öfwerheeten; dirigerat alle företagne Consilia, ock
them till then effect och Vttslag komma låtidt, så att Rikzens och
thet gemene bästa therjgenom är merkeligit styrkt och befrämiat,
Een godh Politia här jnrjkes handhafd, wäre mechtige Fijenders
skaddige förehafwende afwarde och vttrjkes, Wapnen med heela
Werldennes förundrande och emot mångens förhopning berömmeligen,
och wår Nation thili ewigwahrende Åhre handterade och föhrde
wordne: Särdeles och j synderheet, kunna Rid: och Adel: icke nogsampt
beprisa Gudz godheet och mildheet therutinnan, att han hafwer
vthj thesse II:s K. M.tz vnge ock Omyndige Ahr; Erholledt
H. K. M.t widh En god helssa och önskelig Lijfz disposition; Låtidt
H. K. M.tt tillwäxa j Ahr, förstånd och Herrans Fruchttan:
Så och begåfwat H.s K: M.t med sådanne dygder och qualiteter,
som thenn Ivonungzlige Myndigheten tarfwer och kräfwer.
Ock såssom igenom samma Gudz skickelse, Nu så wida kommidt
är, att H.s K. M.t nu widh denna tijdhen, fyller sine 18. Åhr,
sorn j Rjkssens Besluth äro bcskrefne och förordnade till Regeringens
Anträdande; Och H. K. M.t förthenschuld etlter then Arfloreeningen
som giordes vthj Norköping Ahr 1604. och beqwämades
Oktober.
397
på H. K: M.tz Persson här j Stockholm Åhr 1627. och Sijdermehra
vppå the j Stockholm holdne Rjkzdager Annis 1633. och 1634.
eenhelleligen är bekräfftadt och stadfest worden; Warder igenom Gudz
milde bistånd innträdandes vthj Rikssens fullkomblige Regering och
Regemente: Alttsså moste Rid: och Ad: Contestera syn höga och
Outsäyelige häruthöfwer fattade glädie och hugnat: J synderheet
betacke Ridd: och Adelen på thett ödhmiukeligeste Then Högloflige
Kongelige Regeringen och Rådh, som icke Allenest Regementet
vthj desse II. K: M.tz Omyndige Ahrs förlopp, så wälfördt och
förestått hafwer, vthan thett samma II: K: M.t nu i trogne handom
öfwerlefrera; Och med Oss tillika den Omsorg och Åhåga draga,
huru H: K: M.tz högheet motte blifwa flitigt i Acht tagen och der
jemptte Rykssens och dess trogne jnbyggiares Rett, j gemeen,
sampt hwartt Ståndz särskilte Frjheeter erholdne och widere afl
H: K: M.t Christelige och Ordenttelige Regemente, stadfeste och
förwissade
Hwarföre emädan, samptlige Rid: och Adelen inthet högre
Åstunde, ann att H: K: M.t vthi sine högtährade förfäders, Stool
och Säte Nu på jnnewahrande Mothe, eenhelleligen sättias och bekräftas
motte, Ty önske de der till lycko och Welsignelsse, att
H.s K. M.t må af högden bewäpnas medh Wyssdomssens, försichtigheetennes
och Herrans fruchtans Anda, med Mod och kraflter,
att förestå dett myckla folket och styra detta wijdtbelägne och
månge fahrligheeter vnderkastede Rjkett till Gudz Nampns ähre,
hanss Församblingz vttwidhgelsse, Fädernesslandzens tryggheet och
förkofring och sitt egett ewigwahrende beröm; Så att H.s K. M.t
må icke allenast blifwa Lijk sine Förfäder och särdeles Elskelige
käre Her Fader, Men dem all med dygd och lycka, öfwerwinna.
Eliter ock så wäl Christeligitt som brukeligitt är, Att Konungerne
wedli dehres Jnträdande i Regementett, försäkrer sine Ständer
och Vndersåter, på syn Christelige och dygdefulle Regering, så och
Rikzens Rett och hwart och ett ståndz wälfångne Frjheeter och
privilegier. Ty holla Rid: och Ad: sigh förwissade och twifle ingalunda,
att H.s K. M:t eflter sin elskelige Herr Faders Och framfahrne
Christelige Konungers Exempel, erholler och widare försäkrar
Sw'eriges Rjke och dess samptlige trogne Ständer och vndersåtere
widh Gudz klare och reene Ord; såssom thett vthj the Prophetiske
sampt Apostolische skriflter och vthj then retta Oförandrede
Augsburgische Confession är beschrifwidt och författadt wordett;
Såssom och wedh Sweriges beschrefne Lagh, hwart Ståndz j
synnerheet wälfångne Rett och Frjheeter Enkannerligen Rid: och
Adelen widh deres vndfåugne afl S: Kong: Gustaf Adolph den an
-
398
1644
dre ock Stoore; så in genere som in spetie Confirmerede Frjheeter,
Rettigheeter, lierligheeter och privilegier dem der vvid holler,
och sådanne eifter sins Käre Herr faders exempel, heller med Konglige
Nåder ökar ann förminskar, eifter som Sweriges Lagh och
Konungens Eed, j Konungz Balken beskrifwen vttwiser och plägsed
är.
Emädan och samptl: Ridd: och Ad: helinne den Regeringz
Formen som vppå den Allmennelige Rikzdagen Anno 1634 belefwatt
och samptyktt blef, Rijkett vtlij alle tijder och händelsser
högnödig och nyttig såssom och Andre Nödige och nyttige Rikzeus
Recesser: Derföre finne Rid: och Adelen myckett nyttigt at II. K:
M.t teckttes dett samma eenkannerligen Regeringz formen lithe
Ofwersij, och såssom han bäfwer waritt afl II.s Kong: M.tz S: Her
fadher wälmeent, Alf Rikzens Ständer är gilladt, och dereflter en
så lång tijdh Regementett fördtt och vthan all twifuel skall lända
H.s K. M.t till lijsa och styrkia vnder sin börda och Regementet
till stadighet; Allttsså den ock nu Allernådigst stadfester och bekräflter,
och låter derelfter blifwa en Lag.
Hwaremott lofwe och tillseye samptl: R: och Ad: Hennes K:
M.tt icke mindre änn H: K. M.tz Glorwördigst j Aminnelsse Salige
käre II. Fader och framfahrne Christelige Sweriges Konungar, den
hörsamheet, Lydno tienst och trohcet, som dem Sweriges Lagh
och deres Eedzplicht tillbinder och dhe samptligen och synnerligen
jnn för Gudh, H:cs K: M:t och hwar Erlig Man tryggeligen tenckia
till att förswara: Afl hiertat och vnderdåuligen önskandes, II:
K: M.t så wäl till sitt Regementz börjande, såssom fulbordande all
lyekeligh framgång och Rjkelig wälsignelsse.
Ilwadh then Andra Puncten widkommer, Om thett Tyska och
Sidertnehra Nys jnfaldne och Anwuxne Danske Krjgett, sampt Rikzens
Wärn och förswar vthj desse beswärlige tijder: Så ehuru wäl,
att samptlige Rid: och A: inthett högnödigere emott desse nu j
många Ahr öfwerhopade Rjkzens beswär och fahrligheeter befinna,
änn een säker och reputerligh fredh: Försee sig ock vnderd: till
H: K: M :t att II.s K: M.t inga skäliga medell förbijgåendes warder
som den befrämja kunna: Dock tacke de denn Alidrahögste Gudh,
att H:s K: M.tz Wapn och Consilier jnn till denna dagh, så föhrde
och lupne äro, att wårtt K: Fädernessland emot så stoore Krigzböllior
och swäfwande stoormwäder igenom II: K. M:tz och den
Högloflige Kongelige Regeringens flitige Ahåge och jdhkelige wakande,
är inn till dette dato, conserverat och förswarat wordenn: Till
hwilkens widere erhollende, will samptl: Ridd: och A. icke allenast
hafwa bewilliat och Contiuuerat, denn för detta af dehres bönder
Oktober.
399
belefwade resterande vttschrifning, sampt Boskapz och Spannemålshielpen,
halffpartten emott Skatt och Crone som bewilliat är, vthan
hwar förb.te Skatt och Crono; Ytterligere till någett högre kunne
förstå; då wele Ridd: och Adelen att dehres Landbönder halfpartten
deremott swara och vttgifwa skole: Nu hade fuller Rid: och
Adelen Orsak, att bedie sig vndan för widere hielp, Eifter dy dhe
vthj denne feigde tijden, mista ock vndbära dheres åhrlige Rentter
af sine Landbönder eenkannerligen dem som Näst Grentzen och
Allmenne Wägar boo; Äre och nu med beswärlige Russtienst betungade;
Störste dehlén som någott Arka, anten j Krjgett till Land
och Watten, vthan ock jnnan Landz, eller ock med Andre tjänster
och Omkostnader betungade, så att een stoor dehl af Adelen
neppligen kan Vtthinna. Och hade fördenschuld Orsaker nogh att
enskylla sigh: Troo ock H:s K: M:t vnderdånigst till, att såssom
H. K: M.t alltt weet wara santt, warder med dein dragendes medlidande;
Men på dedh de Andre Ständerne, dehres Medhledemoter,
snarare må taga af dem Exempel till willigheet, och att dhe görligenn
måge betyga emot H.s K. M.tt dehres vnderdånige trooheet,
och att incitera och vpwäckia, de Andre Rijkzens Ständer till Lijka
god willigheet: Ty holla llidderskapet och Adelen skäligt att dett
Missbruk som med Förswars karlar är jnnrjtatt ock en dehls af
dehres Stånd Oskäligen brukett, må blifwa reformerat och effter
Privilegierne regulerat: kunde ock för denne tijdh wäl lijdha att
därmed någott skarpt här ginge, och att dhe andre som inge privilegier
hafwa att förebära, motte billigt gifwa dehres Forswars
karlar ifrån sigh, Almogen til! lijsa; Effter som Ridd: på syn Sida,
sigh gärua beqwäma, skole till altt dett skiäligt och dem andre
Stenderne till hielp länder, Privilegierne i sitt retta förstånd Oförkränktt.
Sedhan hafwe Ridd: och Adelen så wäl ali sine egne, såssom
Enckiors ock omyndige Barns Godz för detta tillstundande Ahret,
bewilliat Aff hwar Fem Mark, hwar ock en kan hafwa till vpbörd,
J dhe Partzeler, och eifter den Werdering som Rosstiensten effter
holles, att gifwa En daler Sölfwer Myntt, och detta på twå terminer,
den första vthj Nästkommende Januarj. Månad 1645. och den
6idsta jnnan denn sidsta Martij dereflter vthj Peninger eller Sp.ll
Tunnan reknandess för Tree Dl. sölfmyntt effter som hwar ock En
finner sigh lägligest att vpbringa och vttgiöra: Så att Adelssmannen
må dett lefrera till denn Hennes Kong: M.t der till förordnandes
warder, vthj hwar Provincie han med sin Rosstjenst vnder Sorterer;
Och detta allenast för denna gången.
Och på thett thenna samptlige Rid: och Adelens godhwillig
-
400
1644
heet, motte deste krafTtigere lända H.s K: M.t och Fädemesslandet
vthj desse Krjgz tijder till bjständ och förswar; Drager
samptlige Kidd: och Adelen ingen twifwell att alle Andre Rijkzens
Jnbyggiare, som vthom wårt Stånd med förmögenhet begåfwade
äro, icke allenast häraf Spöria den Willigheet Ridd: och Adelen,
bähra till att lijsa dhe andres Tunga med, vthan och hielpa föröka
så mycket frjwilligere, hwadh Rijkssens Wärn och förswar fordrar:
Betrachtendes att Ridd: och Adelen som tillförenne är iliugkommett,
med en Swår och långligh Russtiänst nu dessförutan äro
belastade dehres Godz och gärder, der effter man Rosstiensten
holla skulle, icke ringa hälst widh Grentzen, yttmechtade och förswagede
och der igenom icke med Ringa Omkostnad och beswär
öfwer alla andra Stånd widh denna tjden, Ofwerhopade och graverade.
Och medan ett stoort fehl hoos Alle Ståndli på förrådh i peninger
finnes: Ty bedie Riddersk: och Adelen vnderdånigst att
Mynttewäsendet här j Rjkett, motte blifwa ihugkommet, ock sådan
förordning gjordh att Mynt af ett eller annadt kan Slås jnntill tarfwen
finnes motte.
Dette är således Ridderskapetz och Adelens wälmeente och
vnderdånige Swar med Odmiuk begäran, Hennes K: M.t Allernådigst
sig behaga låter; Såssom ock derhoos Sökie att effter dehres
frjwillige tilbudh icke må dragas dem ock Posteriteten, heller wäre
wälfångna privilegier, nu heller j tillkommende tjder till någett
praeiudicium; Vtan att H.s K: M.t häraf! allenast dömmer deres
vnderdånige willighet till dem och Rikssens tienst, och afhielper allernådigst,
dett som desse förledne tijders fahrlighet och tunga
kann hafwa här och där dem besvväratt öfwer Privilegierne, Och
förblifwer wårt Stånd med all Konungzlig Gunst och nåde alletidh
bewågne.
På samptligit Riderskapens wegna:
Henrich Fleming
Pro tempore Landt Marskalk:
Bil. H.
Vppå den Sidermera mundtlige communication som skedde
den 30 Octob: Aå Hennes Kong. M.tz wegnar vthj Hennes Kong:
M.tz praesens vthj Råd Cammaren, Af Hans Exell: Rijkz Cantzeleren
till Ridderskapetz och Adelens Vttskott: Ar detta samptlige
Ridd. och Adelens Ödlmiiuke Swar och förklaringh. Actuin Stockholm
den Novetub: 1644.
November.
401
Ändock Ridderskapet och Adelen, wäl noghsampt kunna besinna,
att till detta Nys påkompne Krjgett med dem Danskom,
Såsom ock till detl Tyska Krjgetz vttföhrande merkeligen fordres
och kräfwes En Ahnseenligh hielp, till Folk, Peninger och Proviant:
Ock Ridd: och Adelen, fuller hade förmodat att denn widige hielp
och bewillningh, som dhe vthj dehres öfwergifne skritftelige Swar
hafwa tillbudett, skulle för deres Stånd hafwa någott förslagett:
Lykwäl seden dhe äre af Wälbemelte H.s Exell: RijkzCantzleren
widare, vnderrettade, förnimma Wij att dett inthett will förslå,
både till att wärfwa ock oppeholla Krjgzfolkett såssom ock hwad
elliest mehra Tarfwen nu wid denna tiden till Rikzens wärn,
fordrar.
Derföre hafwe Ridd: och Adelen Tagitt desse Ährenden, vthj
bettre och nogare Öfwerwägande, betrachttandes Fädernesslandzens
fahrligheet, wid dessa tijders tillstånd; Och fördenskuld till peninge
Medels vpbringande, Samptyckia till dett förra, dhe vthi dett skrifftelige
Swar Sub dato den 29. Octobris öfwergifwidt, att willia föröka
Twå mark Sölfwermynt, Af hwar Fem Mark vthj dhe Partzeler
och dess Werdering, dhe holla dehres Rosstienst effter; Så
att af hwar Fem mark, willia de gifwa Sex riik. sölfuermyntt;
Alldehles på sätt och wys, som i dett förra Swaret, infördt är;
Och dett betales med peninger, Spannemål eller ock Sölf, Lodett
för Tree mark Sölfmyntt. J dett anseende, Att när alle andre
Rykssens Jnnbyggiare, Af hwad condition dhe ock hälst äro, som
af någen förmögenheet äre, ochsså sigh godwilleiigen, såssom rättrådige
vndersåtere finna låtha och nu bispringa Hennes Rong: Maij.tt
och Cronon af dheres godha; Een Ansehnligh Summa till Péningär
eller dess Wärde, skall vpbringas, Krigzfolkett till Wärfning och
Vnderholdningh
Sedan hafwa de ock widere efftertenktt, Att så Wäl till skifwa
Krigens forttsettiande, såssom och till Festningernes försonande
och Ytfermehra till sielfwa Fädernesslandzens defension pä alle
Oförmodelige händelsser, böre warda försorgd med Krigzfolk: Allttsså
tillåta Ridd: och Adelen, att dett missbruk med Förswarskarfar,
hoos En deh! af dheres Stånd, Oskäligen kan wara emot Privilegierne,
inrjtatt, motte reformeras och sådana Förswarskarfar, såssom
drifftekarlar, vthan någen Rotering tages vnder Krjgzfolket:
Allenest dhe Embetzmän som Adelen nödtorfteligen behöfwé till
dehres hussholdz oppehold, Tarff och förbettringh effter denne tidzssens
Lägenhet och Äre vthj Åhrlrgh tienst, eller och besittia dehres
Torp och gärder, icke må ware någen Rotering eller skrifning vnderkastade.
Och när alle' Andre som vthom dehres Stånd äro,
lil. 26
402
1644
och inge Adeligh frijhet hafwa och dock likwäl vnder allehanda
prffitexter, draga till sigh en hoop Förswarskarlar, till dehres egen
Nytto och stoor fohrdeel, måge alldehles såssom drifftekarlar vthan
någen Rotering tages till Knechtter: Hvar ock Fogderne Aå Landet
tillhölies, att dhe ey måtte flere Tjenare och Vttrjdare holle
och förswarade ann Nödtorfften behöfdes Emedan han bäfwer
Landz: och Fierdingzmän sigh till assistence: Såssom och att j Städerne
nogare inquisition skedde, såssom nu på Landet förmält är
skulle Cronon komma till Ett Anseenligitt Taal till Krigz: och Siöfolk,
Ock merkeligen lijsa Allmogen vthj denna tillstundande vttschrifningen:
Sedhen der ock Crono och Skatt till denna förb.te resterande
Vttskrifning som bör holles 1645. kunne persuaderas, att af dem
skrifwes och tages hwar Fjerde, Fempte eller Siette: Då wele
Ridd: och Adelen, till Fädernesslandzens melira trygghet hafwa
tillsagdtt att af dehres Rönder, må vttages effter gårdetalet, hwar Ottonde,
Tyonde eller Tolffte Man, så att emot hwar Skatt och Crono, reknäs
twå frelsses bönder, på sätt och wijs,som med vttschrilningerne för detta
holdne äro: Desslikest till Krigzfolkzens, Skepz Vttredningen ochFestningernes
Proviantering, Skole Ridd: och Adelens bönder Swara och Vttgifwa
halfpartten vthj Spannemåls hielpen, emott Skatt och Crono, ehuru
högt samma hielp af dem kan bewillias, På samma Wys som för
detta skedt och Vttgånget är Ock detta Alltt för denna gången sigh
Alldehles härmed förbehålle, att giöra och effterkomma.
J denn wissa förmodande, När alle Ständer wåre med Ledemoter,
så och alle andre af hwad Condition och tienster dhe och
äre Proportionaliter här till Contribuera och Bjspringa Fädernesslandet
vthj desse beswärlige tijder; Cronon en Anseenligh assistence
och hielp skall hafwa att förwenta och tillgå.
Ock såsom nu desse Adelens och Ridd: bewilninger fuller
sträfwa emot dehres wällfångna Privilegier; Lijkwel bäfwe dhe sådant
inthett welet ansee; vthan fast mehra Nw till H.s Kong. M.tz
lyckelige Jnnträde till Regementett, Såssom och till H: K: M.tz
höghetz erhollende, och Wårtt K: Fädernessland till Merkelig vnderstödning
så wida för denna gången welett Cedera och stadna
låtha: Vthj denn wissa vnderdåniga lilllörsicht, Att H.s K. M.t sådantt
allernådigst Erkenner, och förblifwer Ståndet med all Kongelig
gunst och Nåde bew^ogen. Såssom och Att dette icke må dragés
Oss, wåre effterkommande eller wåre Privil: Nu eller j tillkommende
tijder till Någett prseiudicium.
Vpå samptligin Ridderskapens och Adelens vegner
Henrich Fleming
pro tempore LandtMarskalk:
November.
403
Bil. I.!)
Såsom Ridderskapett och Adelen för datta några Rehsor hafwa
anhollidt och begäratt, att en wiss Stadga motte författas Öfwer
dhe stoore fåfängie Omkostnader, som här till äre Anwände på
Adelige Barnssöl, Bröllop ock begrafninger, sampt dhe stoora Morgongåfwo
gifw'ende, motte afhielpas; Öfwer hwilke den Högloflige
Kongelige Regeringen bäfwer låtidt författa ock Concipera någre
Puncter, som sedan äre påmintte att ytterligere öfwersee och wårt
betenckiande deröfwer att gifwa; Hwilket wj ock medh högsta flijt,
hafwe öfwerlagt och så wjda wår meening häröfwer författadt; J
den ödhmiuka tilllörsicht, såssom och Vnderdånigst här hoos Anholla,
att Eders Kong: M.tt effter syn Glorwördigest Herr Faders
Aminnelsses Exempel som Alltidh gerna sagh Ridd. och Adelens
Vpkomst widh sitt Jnträdande till syn Kongelige Regeringen: till hwilken
Gudh den Alidrahögste syn Hellga Welsignelsse gifwe; Oss allernådigst
med samma Ordninger benåda och bebrefwa; Dock alltt
E: K: M:tt Oförgripeligen att förandra eller förbettra vnderdånigst
Hemsteltt. Actum Stockholm den 19. Novemb: 1644.
Till den Första Puncten
Att dem Synes Onödigt, att wid Troolofninger så månge af
Slächtten skole wara tillstädes, vthan att dett skeer med twenne
Mäns Aå begge Sijdor Närwahru; Och j Städerne vthan något
Tractament: Men på Landet eliter Lägenheten tracteras med Ordinarie
Måltjder, som Liderne dett tillåta.
Till den Andra Puncten
Ar fuller wäl: Dock om Hennes Kong. M.tt täckes vphäfwa
sådana process jnrjdande, läte Ridd: och Adeln sig det wäl behaga.
3. Puncten, Ar inthett att seya vthj.
4. Punct: Att vthj dhe Bröllop som holles j Städerne, Ophäfwes
alle Måltider och banqueter; Allenest när Ceremonierne äre
holdne, då vpbährs Wijn och Confect, och seden Anstellas Dansserne.
Men på landet förblifwer elller Punctens jnnehold.
5. Blifwer som Conciperet är.
Till den 6. Puncten.
Allenest alle gåfwor som skole gifwes, skeer icke med någon
Solennitet; Hw^arken j Cammaren eller på Bröllopz Salen; vthan allenast
Brudh och Brudgumme vthj dehres Föräldrars eller För
-
') Denna och nästföljande bilaga äro rättade till enlighet med de till Regeringen
ingångna exemplar, hvilka förvaras i Riksarkivet.
404
1644
wantters Närwahrelsse vthan någen process hwar Annan begåfwo:
Alle Andre gåfwor och Förähringer Alldehles ophäfwes ock Afskaffes,
sampt Yppige klädebonat och Andra stoora och fåfänge Specer
j Gyllendok och kåstelige Knyttninger med mehra Onödigheter.
7. och 8: som deli Abre
9. Mårgongåfwo gifwande och dess Jgenlössn blifwer såm författadt
är; Dock den som mindre Godz hafwer ann till Tree pundeläster,
han gifwe effter dess Embne och effter Marketals vthj
Rosstiensten: Ock att inge förbettringer på Ökes i Godz, vthan i
peninger eller Guldh.
10: Blifwer som fiirfattadt står, allenast at kunde inföhras,
hwem som inquisition deröfwer hafwa skall, som emott desse Stadgar
bryta och dem öfwerträda. Måge till Ridderhusett, eliter E:
K: M:tz Salige Her Faders beröm sådane bother som aff Ridderskapet
falla, tilt Ridderhusett förordnatt: Hwilkett Wj och j lika
motte j vnderdånighet till E: K: M:tt försee; Att desse Böter
som här af falla till Ridderhusett måge vpbähres.
Sidst W'ele Ridd: och Adelen hafwa till Hennes Kong. M.tt den
vnderdånige tillförsichtt, att Hennes Kong. M.tt nådigst den förordning
giöra låther, att de Andre Ständerne måge ock en Athskildnat
hafwa vthj deress klädebonat och andra Ceremonier. Helst
medan Ridd: och Adelen, alletidh sigh gerna beqwäma och Iempa
till all godh Order: Dett de och plichtige äre sigh effter att regulera
På
samptlige Ridderskapetz och Adelens wregnar
Henrich Fleming
pro tempore LandtMarskalk.
Bil. K.
Ehuru wäl Ridderskapet och Adelen medh dlie Andre Ständerne,
Ahr 1634 hafwe frjwilleligen ingått och samptyckt till Regimentz
Ordinancien. Lykwäl så är Ridderskapet och Adelen af
H.s Kong. M.tt och den Högloflige Kongelige Regeringen på Nvo
påmintt och nådigst tillåtett, att Wj den Ytermehra skole öfwersee
och wårt betenckiande deröfwer gifwa, Anttingen att Oka eller liussare
förklaring att sökia: Altt fördij hafw'e Rid: och Ad: vthj största
vnderdånigheet dem öfwerlagdt och med hwar Andra ventilerat,
Och synes att desse fölliande Puncter aff H: K: M.tt på bäste sätt
kunde remedieras: Dock alltt till Hennes Kong. M.tt och den högloflige
Regeringen högre och bettre betenckiande, att förandra och
November.
405
förbettra, Att den till syn fullkomblighet komma kunde. Actum
Stockholm den 18. Novemb: 1644.
Vthi den 8. Puncten
Att sådant stricte motte observeras och bollås; Så att ingen
som åå föresattan dagh icke infegger syne revisionspeninger, att
muta beneficium Revisionis: dereffter icke motte tillätes att få revision;
Vthan förblifwe stadigt och fast wid denn dommen som afsagt
är: Så att den twistige Saken derigenom må blifwa ophäfwren,
ock den wundne partten; ändtfryes för wijdare omkostning och
dödzfals fahra för posteriteten.
Vthj den 13. Punct: Är inthet ihugkommet om BergzEmbetet;
vthan sedan gott funnedt att vprettas: Om dett icke häreffter, som
för delta hafwer waritt, må dependera af Rekninge Cammaren;
eller ock j Regementz formen inföhres, ock nempnes för ett serskildt
Collegium.
Vthi den 17. Punct:
Hwilka saker som höra till hwart och ett Collegium, såsom
ock till sielfwre Hofretterne: hereffter motte observeras och hållas:
Ock icke dhe saker som till dett Collegio eller foro inthett hörer,
Vptages; vtan förwijses till den Ortt som sådant wederbör, att
skärskåda och vptaga.
Vthj den 21. Punct
Att dett kunde vttryckeligere jnföhres; att ingen som hörer
vnder RvkzJägermestaren, heller vnder hans Vnderhafwrende: Må
Jaga eller skiuta på Adelens eenskijltte ägor; Vthan regulera sigh
effter Privilegiernes jnnehold.
Vthj den 23. Punct. Synes att på Landzhöfdingerne icke motte
settias något wisst taal: vthan som Tjderne äro och Landzens stoorhet
fordrer; att förminska eller ock förmehra: J lijka motto om
LandzRegimentterne.
Vthj den 30. Punct:
Att Landzhöfdingerne vtj Provincierne, särdeles dhe som vthj
wijdt aflegne Ortter, förordnes, ock om Landzens Stoorheet och
sielfwa Språket inthett äre kunnige; Stelles till H:s Kong: M.tt och
den Kongelige Regeringen, om Ahren icke motte prolongeres, att
deste bettre fullgiöra och see på Cronones gagn och bestå.
Vthj den 35. Punct:
Förbiudes Landzhöfdingerne, Att dhe allenast vthan Minne, på
tre W'ekurs tijdh, måge begifwa sig Vthur sine Ståthollere dömmen;
Att sådant kunde tillåtas på 2. eller 3. Månader; Om sina egna
saker att disponera: När han en Annan vthj syn absens och stelle
406
1644
förordner, som hans Embete förträder; vthj de Tijder som han
vthan Cronones skada, Afkomma kan.
Vthi 43. Punct:
Att sådane Mothén, fuller måge holles till deliberation och
Rådhslag om Rijkssens Ährenden; Men at intbet af dem må slutas,
som allas Rykssens Ständers Rettigheet i gemeen angar, och på
Allmennelige Rikzdager böre tracteras och Afhandlas.
Vthj den 52. Punct:
Att dhe Orden; När Fröiken gift warder; må vttslutes; Ock
blifwe alldehles widh Arfloreeningen ock besluten: När den Fröiken
som till Regementet träda bör, sijne 18 Ahr fyller och myndig
Erkennes.
Vthj den 65. Punct:
Begäres ödhmiukeligen, att den Puncten motte Oss illustreres;
huru Man den rätteligen skall förstå, Särdeles dett Ordett Ättlägger
Åå Sjda. Meden som Norköpingz besluth, om sådanna formalia intbet
ihugkommer.
På Samptligie Riderskapens och Adelens wegner:
Henrich Fleming
pro tempore Landt Marskalk:
Bil. L.
Kongl. Maj.ts Resolution å Rikets Råds, Ridderskaps och Adels
Supplication af den 19 Oktober. Stockholm den 14 November 1644.
Finnes i Registraturen ; och tryckt hos Stjernman, Riksd. och
Möt. Beslut, 2. 1056.
Bil. M.
Proiect till Riksdagsbeslut. Decemb. 1644. Med påskrift:
Jnleffrerdt aff en Kanselij skriff.e den 1 Decembris 1644: och den
2. Dito För samptligin Ridderskapen oplasen första gongon. Nästan
» allo öfverensstämmande med det godkända och underskrifna
beslutet, utom att några förbehåll mot framtida prejudikat tilllades
i andra punkten.
Bil. N. (Concept utan underskrift. '*)
Synes att vthj Besluthet detta effterföliande, Nödigere kunde
observeras och seden förandres och på heste sättett jnföhres.
~) Till någon af öfverläggningame om Förivarskarlar torde följande anteckning
höra, som finnes gjord på särskildt blad, med annan stil än Johan Larssons:
Nota att allie förauars karlar skolla vdtskickas till knecht vtan schriffninch,
November.
1. Att vthj Vttskrifningen kunde jnföhres de formalia som vthj
1642. Åhrs Herredagz besluth vthj den 4. Punct står Nämbligen
Med thet förbehold, att thenne wår godwillighet till H:s K:
M.tz och Fädernezslandzens icke må komma oss eller wäre effterkommende
till praiudicium j wäre welfångna privilegia.
Sedan att wäre enskyltte tiennare eller Arbetzfolk som till
Äfventyrs någre små Torp ali Hussbonden kunne wara försedde
med och besittia, och elliest j arbete gå hoos theres Hussbönder,
äre och blifwe befryade och Oroterade serdeles nybyge och oschattlagde.
2: Seden så förmår den 30 Punct: vthj Privilegierne, såssom
och wårt ingifne Swar subdato den 5. Novemb. passato Om Forswars
karlar. Att desse både måge j Acht tages, att dhe Måge beholle
dehres Nödtorfftige Folk och Embetzmän, vthan någen specification
på sielfwa Embetes Nampn vthj Besluthett: Men alle Andre
Förswarskarlar, serdeles de !som icke boo på husbondens grundh
och ägendom vttages till knechter som drifftekarler.
4. J Besluthet jnföhres, Att der någen hade tagitt vthj denna
warende Danska krjget skada på sin Russtients hollende, skulle
det vpfylla: Och nu strax sig igen att vprusta med karlar och hester
för dhe Afgångnes stelle, Holler Rid: och Ad: högt beswärligit,
helst effter de Ey effter Privileg: jnnehold inthet hafwe Nutidt dess
Folkz vnderhold eller betalningh. Allttfördj sökies her hoos för dehres
tagne skade, att Niuta Ett Åhrs lijsa sigh igen att vprusta,
Räcknandes ifrån dett dato som han skadan på sin Rustning lidit
haf.r. Så att samma Punct effter dess retta förstånd må blifwa
observerat, begäres och uti vnderdånigheet att officererne måtte
tillhållas der Rytterne något skäligen sig af Fijenden förwerfuadhe,
sådant måtte dem icke fråntaghas efter dem af Cronones intet blifuer
meddelt som förbemelt är.
4. Vthj dett Swar som på Böndernes wegna jnföres, der jndrages,
och swarén, på Frelsses bönderne: Hwilkett beqwembligere
motte nu jnföhres; Der som Adelen för sina Bönder swara.
Bil. NN.3)
Ridderskapetz och Adelens wälmente Förklaring öfwer En Punct,
Och der Någre hawa desse förigie försuarskarlar nu affskaffadt och die sich j stedene
och anorstedes vnnan stickadt, Och såles jgenom Stedenes och Andres Frj
hett
vndan stickie, Magie gå till knecht, Fast En die Nu Effter laga tidt sig vnder
stadzsens försuar instadt hawa:
3) Rättad till enlighet med ett i Riksarkivet befintligt exemplar.
408
1644
vtlij dett conciperede Besluthett, Angående sielfwe Ilidderskapett.
Actum Stockholm den 4. Decembris 1644.
Ridderskapet oell Adelen förblifwa gerna widh dett Siderrnehra
dehres öfwergifna Swar Sub dato den 5 Novemb: passato, som i
den Andra punct författat är; Att alltt missbruk afskala, allenast
dhe niuta omolesterat dhe Embetzmän, som Adelén nödtorfteligen
beböfwe till dehres Hussholdz, oppehälle, Tarf och förbettringh,
ock dhe som äre vthj Åhrlig tienst, eller ock besittia dehres Torp och
gärder, anttingen de brukes till Watn eller Land, och äre i Åhrlig
tienst, som förb.t star: Såssom ock att dhe Hemman, som äre
gifne till dehres Tienare, må wara frj för Koteringen eflter 1642.
Ährs liikzdagz besluthz inneholdh; Alle dhe andre förswarskarlar
som här vnder icke begrjpas, och äre af långt Missbruk Jnrjtade;
Måge tages till Knechtter, vthan någen emottseyelse eller Roteringh.
Och eflter dett är till att befruchta, att dhe sam här till hafwa
waridt Förswarskarlar, skole nu taga sigh andra Tienster och j
Otijd stadga sig till Androm, och således denne bewiilningh till
Kjkzens tienst eludera och till inthet giöra: Dy wele Kidd: och
Adelon sadant hafwa föredraget, att dett icke tillstädies motte:
Sassom och Alldehles Oss förbehollendes för denna gången at
hafwa efftergifwidt, att allt missbruuk må Afskafles och Cronones
tienst, Okas:
Och willie 4\j Oss nu som tillförenne alldehles wäre wällfångne
Privilegier, J detta och mehra förbehollidt hafwa, att Wj
och wåhre effterkommende tencke och wele widh framledne Glorwördigeste
Konungz wälmeente och tillbrachtte Frjheeter till att
Niuta ware NödtorfTtige Embetzmän Fry vthan någen Exeption i
framtjden: Hwilke Hennes Kong: M:tt wår Allernådigeste Drottning,
Allernådigst försäkradtt och med sitt Konungzliga Bref förwissat
hafwer; Att förblifwa.
Pa samptlige Ridderskapetz och Adelens wegner
Henrich Fleming
pro tempore Laudt Marskalk.
Bil. O.
Drottning Christinas Försäkring, gifven samtlige Riksens Ständer.
Den 7 Dec. 1644.
Finnes i Registr.; och tryckt hos Stjernman, Riksd. och Möt.
Beslut, 2. 1061.
Bil. P. Kongl. Maj.ts förnyade Privilegier för Riksens
Rads, samt Ridd. och Adels gods äfven utom frihetsmilen, samt för
December.
409
Gref- och Friherreskapen i kontribution och utskrifning. Den 7 Dec.
1644. Finnes i Registr.; och tryckt af Meurer; samt hos Stjernman,
Riksd. och Mötens Beslut, Bih. 324.
Bil. Q. Riksens Råds, Ridderskaps och Adels Cession
på Tullfriheten. D. 7 Dec. 1644. Finnes bland Riddar husprotokollet,
med Adelns underskrifter. Tryckt af Meurer; och hos
Stjernman, Bih. 327, med både Rådets och Adelns underskrifter.
Bil. R.
Riksdagsbeslut. Stockholm den 7 December 1644. Finnes
bland Riddar husprotokoll et, både i handskrift, och tryckt; det
förra är underskri/vet af hufvudsakligen samma personer som
Cessionsskriften på tullfriheten. Finnes ock hos Stjernman, Riksd.
o. M. Beslut, 2. 1064.
Bil. S. Kongl. May.ts Stadga och Påbud öfver åtskillige
Oordningars afskaflande, inritne uti Adelige Samqvämer etc.
Den 17 Dec. 1644. Finnes tryckt bland Riddarhusprotokollet.
Bil. T. Kongl. May.ts Biafsked å Allmogens klage
puncter.
Den 13 Dec. 1644. Finnes tryckt bland Riddarhusprotokollet.
Bil. U. Konung Gustaf Adolphs Krönings-ed. 1617.
Åberopad i protokollet (d. 15 Okt.), och detsamma bifogad. Finnes
hos Stjernman, R. o. M. B., I. 724.
Bil. V. (Ur Nordinska samlingen i Upsala.)
På Sistholdne Rijksdagh.
Widh wår Allernådigste Dråttningz och Frökens anstående
myndighe åhr och inträdande Regeringztijdh, hatfwer H.s K. M.tt
då låtit öffwergiflwa Ständerna Regimentz Formen, till attwijdhare
öflwersee och taga i betänckiande, huru wijdha then ståår nu till
att stadfästa eller förandra, och sedhan aff H.s K. M.tt ytterligare
Conlirmerat warda, så faller tiletta i Consideration och betänckiande
boos mästadeles Ständerna, medh hvilka ther om hallwer något warit
talat och handlat.
1. Att såsom Regeringz formen haffwer aff Glorwyrdigste i
åminnelse Saligh hoos Gudh wår fordom Allernådigste Herre och Konung
Gustavo Adolpho warit stichtat och insatt, och sedhermera
alf Rijkzens Ständer på en olfenteligh Rijkzdagh warit antagen och
besworen, till then ända förnembligen, att jempt en sann och oför
-
410
1644
falskat Christeligh Religions öffningh, uthi wårt kära fädhernnessIand,
theslijkest Sämja, kärleek och eenigheet ibland alla Ständer,
högre och lägre, andelige och werldzlige, widh macht bollås måtte,
effter Sweriges Lagh och förre gjorde Stadgar och Statuter uthi
ett Ordenteligit Regimente, ther i Konungens eller Drottningens
Högheet, Rådetz Myndigheet, och Ständernas skälige Rätt och
Frijheet tillbörligt! måtte bliffwa taghen i acht. Synnerligen såledlies,
att icke een allena sigh all Myndigheet tilldragha finge, till
frånvarande kränke, eller omyndighe Konungens eller Drottningens
fahra och förfång. Altså haffwer wij sampteligen, högheligen till
att tacka then Alzwåldige Gudh therföre, att vthi H.s K. M.ttz
wår Allernådigste Drottningz omyndighe åhr, then HöglofTlighe Regeringen
är blifiwen så eenigh till H.s K. M.ttz och Fädherneslandzens
trogne tjenst alt intill thenne tijdh, tå H.s K. M.tt nu sjelff
i then H. Treefaldigheetz Nampn är kommen till Regimentet.
2. Doch såsom man halfwer många Exempel af framfarne
tijdher, bådhe i wårt käre Fädhernesland, så wäl som andre Konungarijken,
huru a(T ähregirigheet, egen nytto, affuund och illwilie,
icke allena en Man, vthan itt slächt och itt Stånd sigh öffW'er
thet andra uppwäxa och öffwerhöffwa haffwer beflijtat, hvaruthaff
sedhan, då någon macht, eller försichtigheet sigh ther emoot
haffwer sättia welat, myckin Oroo och buller kommen är, hvilket
så mycket Menniskeligh försichtigheet göra kan, att för effterkommandom
affwrärja, synes icke orådelighit, att på alla sådana fall
ingen Regering eller Huffuud alf the fem Collegier vara skulle,
vthan först alf Ständerna till hwart Collegium väljas tree, ther afl
Konungen och Höga Offwerheeten tager sedhan hwem them täckes
effter Söderköpingz besluuth, Sweriges Lagh, och thenna Regeringz
formens innehåld, vthi 4 Puncten.
Doch hvar Konung eller Arlfwinge icke wore, uthan Omyndig,
än tå att samptelighe Rijksens Rådh, som allaredho tå wörö,
sine Yota och Röster oliwer thesse tree föreslagne Personer gåffwo,
eller ther Rösterne lijka många på hvarthera alf the tree falla
måtte, tå medh Lothtagande the tree skilias måtte, såsom man
förnimmer medh senaste Rijkz dråtzetz våhlet vara Practiserat,
och wäl lyckadhes uthi vår Allernådigste Drottningz omyndighe
ahrs tijdh. Ty man förnimmer att uthi Höglofflighe Konung Carls
tijdh här i Stockholm, tå han Regimentet först antogh såsom en
Konung, att en Dråtzet, Greifwe Mauritz Lybert Covert, och andra
flere, som tå Ständerna förestältes och medh theras veetskap
i Rådhet intoghos. Ther boos borde och väl i acht taghas, hvad
som i Stadzlagen förmäles i Konungs balkens 4 Capit. om Brödher
December.
411
och Slächt uthi Rådhet, att the icke för många warda, ty må uthi
en Stadh Slächterna i Rådh icke förstarke warda, myckit mehra
uthi itt heelt Konungarike är till att tagas i acht thet samma,
ther som Städher och alle Ständer äre interesserade uthi.
3. Sij således (förmodar man) warder Konungens Högheet,
Rådhetz Myndigheet och Ständernas skäliga Rätt och Frijheet, tillbörligen
i acht tagen, och medh thet samma, sämja och eenigheet
widh macht hållen in om Rijket: Synnerligen när som och
andre Cronones förnemme Embeter, som vthi Landzändarne moste
brukade blilfwa lijkaså eliter Sveriges Lagh och Söderköpingz besluut,
må warda vthwalde och innsatte medh Undersåtarnes goda
minne och behagh i then Landzändan som the wara skola.
4. Sedhan och, att en Person icke må flera kall än itt betjena,
och således dubbel Löön tagha, vthan att andra må och
någon tjenst hallwa, och H.s M.tt och Grönan desto bättre må betient
warda.
5. Icke heller mehra Embeter och Befallningz Mann sättias
än som behöffwes till att spara omkostnaden
6. Att hvart Collegium och Embete, så väl innan som vthan
Rådhet, effter Regimentz Formens Trettionde ottonde Punct, vthi
en rättan och lägeligh tijdh moste göra Räkenskaap för sitt förehållande.
Och ther thet händer att H.s K. M.tt eller thess höga
Embeter, för andre wichtige förfall och hinder icke kan dåkomma
ther till, och halfwa tijdh, tå andre förståndige Männ och godhe
Patrioter alf Ständerne ther till förordnas och tijdhen icke försummas
såsom och synes rättrådigt vara, att Ständerna som Contribuera
till Rijkzens nytta måtte veta hvart thet tager wägen, aff
dem som thet händer emellan halfwa, att en part för myckit och
några alzintet bekomma, som man klagomål der öffwer hörer och
spörjer effter Regimentz formens innehåld. Derföre Ständerna sampteligen
ödmjukeligen böönfallandes äre, att H.s M.tt allernådigst
tächtes medh Rijkzens Rådz Rådhe, göra en Reformation vthi sin
Stat så att det ölfwerlöps Folk officerare och åtskillige månge
fremmande som in i landet komma och icke så högtnödige till Fädernes
Landzens tienst äre måtte medh godt Maneer affskaffas,
och onödige bekostningar besparas, effter thet att Rijkzens Räntor,
för allmogens fattigdom, och många godz bortsalliande och förlähning,
temmeligen förminskadhe äre.
7. Alldenstund vthi Landzändarne och Ståthållardömmen mångehanda
besvär icke allenast aff Cronan, vthan och elliest allmogen
uppå komma kan medh ovanlige gärder och skjutzfärder, och annat
mehra, hvilket att beklaga för Höga Offwerheeten, faller alt
412
1644
för mödosampt ifrån fierran Orter hijt upp reesa. Åstunda derföre
Ständerna högeligen som tillförende hälfwer warit att H.s K. M.tt
täcktes förordna Gubernatorer afl Rijkz Rådh vtlii Landz ändarne,
som mäst Lagmänn äro, hvilke kunde på een beqvämligh Ort,
der een Ståthållare kunde alTwika, haffwa sin residens och ställe,
hoos hwilken medh thet samma Ståthållaren och allmogen sine besuär
kunde vpteckia, åtskilia och lindra effter Lagh och Laga
stadga som på åthskillige Rijkzdagar giorde äro, hvilke och välias,
och sijn Eedh göra moste effter Sweriges Lagh, om hvilket förmäles
uthi Tingmåla Ralkens första Cap. och Rättegångz Ordinantise
6 Punct. Och Konunger äger taga aff the tree hvem honom
synes och Gudh skiuter i hogen.
Doch synes thetta icke wara förgätandes, att dee som sådane
Gubernatorer i Landzändarna förordnade blifTwa, skole the icke
sjelffwe vara saaksökiare och Executores uthi sitt Gubernamente,
uthan att uthe thi hvars annars Lagmansdömme ther the icke äre
domhaffwande äre Exequutores och Gubernatores, hvilket om annorlunda
skedde, vore thet emoot Lagh och Rättegångz Ordinantien.
Boch förmodar man den Ordning der hoos att Landz orterne
och allmogen icke bliffwa aff Gubernatorerne medh odrägelige giärder
och skiutz-färder besvärade, uthan aff the Ståthållares (som
synes vara för många, och till eventyrs affsättias moste) ställe
och löön något till hielp för sitt Gubernamente och besvär haffwa
måtte.
8. Thesse godhe Herrar af Rijkzens Rådh, som så i Landzändarne
till Gubernatorer förordnade bliffwa, när the tå åter bliffwa
sammankalladhe till H.s M.tt kunne the medh H.s M.tt och the
andre aff Rijkzens Rådh som uthi Collegierne hoos H.s M.tt haffwa
påachtat, göra relation och taga vijdare Rådh och affskeed om
Landz orternas och Allmogens nödhtorfft och tarf!' och the andra
som någon tijdh till Hoffwa varit haffwa, måtte bliffwa förlossadhe
och haffwa hvilodagar, effter som Regimentz-Forman der om förmäler,
till thess the andra moste åter draga neder och taga acht
på sitt Gubernamente. Synnerligen derföre att man förnimmer
Ståthållare och Fougder på några orter, öffwerträda sitt kall emoot
Lagh och Rättegångz Ordinantiae niijonde Punct, i thet allenast att
the skola vara saaksökiare och Exequutores, sättia the sigh i Domare
ställe fremst, och genom sitt anseende tvinga domen effter
sin vilia, förhindrandes allmogen att frambära sijna skäliga besvär
och klagomål, såsom och offta skeer, att Laghläsaren gör Ståthål
-
December.
413
laren till viljes och såledhes tiena hvarannan inbördes i den saaken,
dock ingen oskylldigh här medh för när sagdt.
9. Thesslikest och effter såsom någre aff Presterskapet, doch
ingen Oskyldigh här medh för när sagdt, uthi Landzorterna offta
någon öfverträdelse skeer, antingen medh förargelse för sina Åhörare,
eller besvär uppå alimogen, och undertijden Biskoparna och
Capitlet sitt kall icke rätt förestå till att sådane missbruuk Corrigera,
så synes ännu rådeligit att efterfölja vår Sahl. Höglofflige
Konungz Gustavi Adolphi then st.oores berömmeliga Upsååt om
itt Consistorio Ecclesiastico-Politico att fortsättia och i wärcket
stella, doch medh Ständernas frija wahl till Prassidenter och Assessorer
aff hvart Stånd, hvilket som man förnimmer Presterskapet
så väl som andre Ständer vara inclinerade till, för särdeles orsaker
skull och Exempel som i förtijden uthi Konung Johans tijdh
skeedt är, tå Archie Biskopen så väl som Dråtzen medh hoot ville
dem styrkia till wrångwijs Lähra och Påviske villfarelser, doch icke
desto mindre, om effter menniskligh svagheet, hoos Consistorium
något feel kunde skee att thet icke aff höga Offwerheeten imperiosé
måtte straffas och Corrigeras, uthan på en ltijkzdagh, eller
itt Nationale Concilium måtte reformeras, och ther så hända kunde,
att effter någre åhrs förlopp, för hvarjehanda orsaker skull,
någon aff Prsesidenterna eller Assessorer Ecclesiastico eller Politico
kunde fattas, eller sjelf orloff eller förskoning ville begära, att då
åter igen itt fritt vahl aff trenne Personer, Högsta Offwerheeten
måtte föreslåås, och ther aff een i ställe åter insättias, Nu behöffwes
och väl till theras nödtorfftigha Uppehälle något vist förslagh,
hvilket att Cronan icke alt moste bekosta, kan väl aff Adelen,
Presterskapet och Städerne sjelffwa Contribueras till hvar sine förordnades
löön.
10. Om Riddarhusetz frijheet och Myndigheet, att uthan något
twång haffwa sine frija Vota, såsom the väl veta, aff Högbe.te
och Glorvyrdigst uthi åminnelse vår Sahl. Konung, thet samma
haffwer upprättat och stichtat till Ridderskapets desto större Respect,
så på thet, att icke ytterligare skee må, som för några
gånger aff högnämme Personer (then the icke väl nämpna, eller öffwerklaga
ville, för den Respect som the bära till Konungen eller
Dråttningen, eller till theras egne Personer och kall) att the haffwa
öfverfallet Adelen med snubbor och bannor, när några haffwa voterat
icke dem till behagh, och icke velat höra Ridderskapetz,
särdeles the fattigas lägenheet och besvär, hvilket i framtiden till
äventyrs mycket ondt kunde förorsaka, medan the förmehna sin
frijheet och Privilegier ther igenom bliffwa förkränkta. Therföre
414
1644
the ödmjukeligen åstunda, lijkasorn om Consistorio oell Embeterna
utlii Landzändarne tillförende sagdt är, att på Riddarhuset the
må uthvälja, trenne Personer som äre H.s M.tt FädernesLandet
och Ridderskapet väl meente, och icke egen nyttige och ähregirige,
ther aff H.s M.tt en hvilken honom täckes, kan nämpna till
Landt Marskalck, och effter try åhrs förlopp eller förr, om några
brister ther hoos finnas, medh Ridderskapetz veetskaap der om ransaka,
och andra sedhan i samma stelle förordnas och välias.
Thetta Ridderskapet i all Underdånigheet till H.s M.tt sigh
föresee och ödmiukeligest ombedhia, på thet the lijka frijheet och
vilkor må haffwa medh väljande, såsom andre Collegier äre medh
benådde, förnembligre uthi Hoffrätten, ther som väl sex personer
i våhlet komma, aff hvilha H.s M.tt tager hvem henne
täckes.
11. Om Ridderhuusets bygning. Althenstund ther med så
länge fördröjes, så väl som stelle och rum ther till äro förbytte,
att Landt Marskalken medh Offwer Ståthållaren i Stockholm måtte
haffwa ther medh uppseende, och kräfvia Räkenskaap, huruledes
Penningarna som ther till giflne äro varda använde och Ridderskapet
igen haffwa skall för then Tompt, som Sahl. Konungen ther
till giffwit haffwer, ther medh medelen växa kunde till thet andra
huusetz bygning, allthenstund ther uppå är allaredho begynt.
12. Allthenstund Ridderskapet synes falla för svårt, särdeles
hoos them som mindre förmögne äre, och eendeles emoot' Adelige
Privilegier, att the så fort som här till skola Contribuera afl1 theres
Rusttienst så väl såsom aff thoras Landbönder under Sätegårdarna,
medh allehanda gärder och Krijgzhielper, så väl som skiutzningar,
therföre the i förtijdhen inom Frijheetz Milen, haffwa varit
effter Privilegierna befrijadhe, och sedhan mehra på andra sine
Strögodz och så äre Privilegierade wordne, therföre och i then
Stadhen, the haffwa efftergiffwit Grönan sine Privilegier uthi tulllrijheeten.
Så äre the väl sampteligen underdånligen böönfallandes
till H.s M.tt att medh Rijkzens Rådz och Ständernas Rådh och betänckiande
måtte påfinnas och i värket stellas, huruledes Qvarntullen
måtte upprättat varda igen, så att den må uthgiffwas af alla
Ständer lijka, bå(de) aff Rijka och fattiga Adel så väl som Oädel,
ther dock nu Mantals penningar, aff the fattige mästadeles uthgilfwes,
och om the Rijka Präster eller Rönder något för Personerna
uthgiffwa, så förtära the dubbelt så mycket i Spannemåål,
synnerligen och särdeles hoos Gästgiffwarna i Städerna, ther monga
fremmande vistas. Hoch giflwer Adelen alz intet hvarken i Qvarneeller
Mantals penningar, hvilket eeo stoor affsaknad och aff wår
December.
415
Sahl. Konung fast annorlunda betänckt, att then som myckit hadhe,
skulle ochså giflwa myckit, och then som mindre hadhe, skulle
mindre giflwa i Qvarnen och icke aff Personen. Men effter thet
offta befinne9 till eventyrs hoos the Rijka så väl som fattiga, att
thet icke alltijdh så Penningar i förrådh är, förmodhar man att
wår allernådigste högha Offwerheet kunde effterlåta, att samma
Qvarnetull medh en särdeles tullskäppa kunde betalas i Qvarnen
aff sådhan Spannemåål, som tijt förder warder till att malas, såsom
och i lijka måtto, att Allmogen icke måtte besväras med penningars
vthläggiande för sine Uthlagor och affradh, uthan att them
måtte effteriåtas effter Regeringens pålagor uthgiffwa i Spannemåål
och Pertzeler, ty them är omöijeligit att kunna thertill förskaffa
penningar, uthan sitt egit stoora förderf!, allthenstund theras Spannemåål
och vahrur så ringa skattas och värderas, så att theras
måål på Landet räcker intet till i Stadhen fast om Tunnorna vore
rågade, och lijkväl moste giffwa itt öre kopparmynt för hvar tunna
som mätes, sedhan och visse Arrendatorer der öffwer sättias som
thet samma i penningar annvände och förhandlade, och Cronan
ther uthaff betalte eller Räkenskap therföre göra.
13. Hvad för Klagomål mehra och besvär som aff Allmogen
i Landz ändarna höres och förnimmes, ther i genom the och öffwer
Lagh och Rätt, och emoot Konungzlige giffne breeff, som på åthskillige
Rijkzdagars besluut, ia och emoot Gudz ord och Christeligh
kärleek them tillfogas, thet kan wijdlyffteligare aff theras klagemåls
skriffter och Supplicationer förnimmas, så att thet allestädes
i Landet fahrligen uthseer. Ty uthi Städherne växer dyyrheeten
på alla saker, och Lapdzens frucht hoos Adelen så väl
som bönder ther emoth wahnwyrdas hoos borgerskapet, hvilke
alt giffwa skullen uppå then stoora och höga Tullen, thet och
vääl någorlunda Orsaak ther till vara kan, men förnembligast våller
thet, att the som största handel och vandel driffwa, sjelffva
må settia prijs och kiööp effter sitt godha tycke.
14. Thetta alt till att förhindra och förekomma, att icke medh
tijdhen itt stånd sig upsätter emoth thet andra, till inbördes Oenigheet,
och att thet allaredho icke skeedt är, så höres väl och
förnimmes aff åthskillighe Ständers taal, att the för then Eedzplicht,
som the then Gustavianiske familien äre medh förbundne, in till
vår Allernådigst Dråttnings nu varande Regemente haffwa toleligen
lijdhit och undragit i förhopning, att H.s M.tt medh Rijkzens Rådz
och Ständernas Rådh och samtyckio, nu ändteligen bättre Order
ställandes warder, på thet icke synnerligen, om något dödeligit
(thet Gudh förbiudhe) vidhkommer, uthan wiss Arffwinge, och Suc
-
416
1644
cessorer till Rijket, the tå nödgas genom livad medhel tlie bäst
kunde sigh befrija för sådhan träldom.
15. För then skull förmehna the att bådhe först och sidst
bör ihugkommas Regimentz formens beskrifning om arffweligh
Succession till Rijket att vara helsosammare och säkrare än som
thet bullersamma Ivonungavahlet, hvarföre och (arffwelige) Successionen,
uthi fe el aff manlige Arffvingar, är transfererat och samtyckt
in på Qvinnoköön och Fröken, hvilken effter åtskillige Rijkzens
besluut och Regimentz formans beskriffning sigh befrija böör,
och uthi Echtenskap begiffwa, till att få Lijffzarffwingar till Rijket
och Regementet, ther igenom alla Ständer i Rijket desto bättre
uthi Eenigheet sigh kunna låta regera effter Sveriges Lagh, och
andre lofflighe och Christelighe Statuter, så väl uthi Religionen
som Politia, eller werldzliga Ordningar. Är altså alla Ständernas
åstundan, och ödmiuke vnderdånige begäran att H.s M.tt vår Allernådigste
Dråttning och Fröken, ville vara betänckt att begiffva
sig uthi Echtenskaps stånd, effter Norrköpingz besluuth och mehnige
Rijkzens Ständers samtyckian, och Allernådigst sigh vidh thenna
Rijkzdagh emoth Ständerna förklara, såsom och ihughkomma sin
Konungzliga Gröningz Högtijdh, och Erikzgatu till att reesa effter
Lagen, etc.
Men såsom uthi Regimentz formans 65 Punct beskriffvit står.
Skulle sigh nu effter all Mennisklige tingz vahnlighe ostadigheet
tilldraga (thet Gudh doch mildeligen affwända ville) att vidh
Konungens dödelige frånfälle inge barn eller Ättläggar å sidha
(som till Rijket effter förb.te arfföreningar arfftagne äre) i lijffwet
wore, eller i medlertijdh någon wiss Successor till Cronan förklarat,
Då skola förb.te fem högha Embeten, medh Rijkzens Rådz
Rådhe, och effter Form tillförende beskriffvit, (Uthi Regem,
form. 52 punct) så länge stå Rijket före, till thess samptlighe
Rijkzens Radh och Ständer sigh om en wiss konung föreenat
haffwa.
Altså är wäl Ständernes önskan och högha åstundan, medhan
H.s M.tt än nu vidh välmågo är och sin lijffztijdh, på alla Menniskelighe
fall och förändringar någon viss Successor till Cronan aff
näste Ättlegger å sidha, medh Rijkzens Rådz Rådhe och Ständernas
samtyckian uthvälia täcktes, doch sin egen Konungzlige, och
liffzarffwingar (om Gudh täckes någre giffwa) arffrätt förbehållit,
och them androm sin rätt, såsom fordom Arffurstarna, effter arfföreningen
hade, eflterlåthes, doch icke redeligen synes, att them
stora Furstendöinme såsom tillförende varit haffwer, medhdeelas,
ifrån Cronan till merckeligh affsaknat och skadha, uthan elliest sitt
December.
417
Fursteliga och nödtorffteliga lahn och uppehälle, sampt sitt Stånd
och ställe haffwa må, vthi andra förnemme Rijkzens Ständers samqväm,
therföre the och H.s M.tt och Cronan, bijstånd och sin
plichtighe tienst bewijsa må med Rådh och Dådh.
16. Thetta är såledhes mästadeles Ständernas och godhe Patrio
ters
betänckiande om Regimentz Formen, och andre nödige här införde
puncter i underdånigste tillförsicht, att alt i bästa måtto, kunde
väl vara uttvdt, rätt förståndig och nfidheligen vptaget, ther vppå
såsom Ständerna visserligen förmodha itt gunstigt svar, till vår laglige
och ödmiuke begäran, altså skola vij finnas välvilioge till att
bespringa och Contribuera till H.s M.tt och Cronan, effter wars
och hvars och eens förmögenhet, doch att the rätt fattige bönder
så väl som Huusmän, hvilkom man plägar ifråntaga och förpanta
grytor och kätlar aff eelden, ther the skola koka vthi, och klädber
och weepor, ther medh the sigh teckia och skyla skola, måtte
effter een gran ransakning aff vpbördzmännerna bliffwa förskonte,
synnerligen medh Qvarntuls mantals penningar, ther the fattighe
moste äffwen så myckit giffwa som then rijka.
Bil. W.
1. Fullmakt, gifven af grefve Per Brahe, för Erich Leyonhufwud
till Åden och Hjelmarsbärgh, att hans omyndige sons,
grefve Nils Brahes, stämma och rätt för träda på Riddarhuset.
Stockholm d. 8 Oct. 1044. Med egenhändig underskrift och sigill.
2. Egenhändig skrifvelse af grefvinnan Magdalena af Thurn
till Landt marskal ken. angående fullmäktig för hennes frånvarande
son. Stockholm d. (i Oct. 1044.
3. Fullmakt, utfärdad af Magdalena gräflinne aff Thurn,
Creutz, Valesasina och Pernow, Båhrne Gräffinnen aff Hardeck, Frw till
Wennegardh, Enckie, för frih. Gabriell Gabrielsson Oxenstiern,
att intaga hennes sons, grefve Henriks af Thurn, plats på Riddarhuset.
Stockholm d. 8 Oct. 1014. Med egenhändig underskrift
och sigill.
Bil. X.
1. Intyg af kyrkoherde och sexman i Lekaryd, att Anders
Sjöblad till Gimmetorp har sjukdomsförfall att från Riksdagen
uteblifva. D. 8 Sept. 1644. Egenhändigt.
2. Pär Hårdh anmäler till Riddarhussekreteraren' sitt sjukdomsförfall;
åberopar ock att han har fyra söner i kronans
tjenst. Hjälte den 12 Sept. 1644. Egenh.
III. 27
418 1644
3. Jöran Jacobsson anmäler till Ridd. sekreteraren sitt sjukdomsförfall.
Hellesta d. 2 Oct. 1644. Egcnh. underskrift.
4. Alexander Jrvinng anmäler till densamme, att lian är
af förestående tjenstgöring i Norrland hindrad att infinna sig
till Riksdagen. Siöhambar d. 28 Sept. 1644. Egcnh. — P. S.
Hwadh som wårt alTtal är i Norlandti så skall Blifwa wedh ordh
och afskedh.
5. Jönss Ronde anmäler till Landshöfdingen i Skaraborgs
län Carl Siggeson Rosendufva sitt sjukdomsförfall, och skickar
afgift till Riddarhuset samt rusttjenstlängd. Borröö d. 20 Sept. 1644.
6. Dylik anmälan af Johan Diickert. Tideholm d. 18 Sept. 1644.
7. Förteckning på adelsmän i Skaraborgs län, som frän
Riksdagen år 1644 uteblifva; undertecknad af Landshöfdingen.
8. Copia af Riksdagskallelsen af d. 12 Aug. 1644, som vant
kringsänd till Adeln i nämde län, och blifvit ätecknad af
inemot 30 personer, hvaribland en qvinna, från d. 24 Aug. till
och med den 3 Sept.
9. Caril Siggesson Rosenduffua skickar, med bref till Ridd.
sekreteraren, ofvannämda ursäktelsebref, lista på uteblifvande,
och Copia af Riksdagsbeslutet.
10. Danid Stuart anmäler till Landshöfdingen öfver Södermanland
Lians Rottkirch sitt förfall. Råckelsta d. 29 Sept. 1644.
Bil. Y.
1. Rref, utfärdadt af K. Christopher, för Jösse Oluf son,
pä frälsefrihet för sig och efterkommande, ä deras jordagods.
Stockholm, S:t Laurentii dag 1444. Copia, utan underskrift och
vidimation; inunder står med annan stil: Giösernes bref.
2. Giösenstiernas Slächtlinea. Vrån Jösse Olafson Giöss, 6 leder
ned; företedd på Poyo häradsting, enligt egenhändigt intyg af
Hans Mårthenson, utfärdadt i närwaro af bokhållaren Erick Andersson
i Landshöfdingen Reinholt Metstukens ställe, och besegladt
med Rasborghs läns sigill d. 15 Juni 1644.
3. Sköldebref, utfärdadt af K. Gustaf Adolph, för Petter
Bröms (Mannerhielm). Riga d. 20 Aug. 1622. Copia utan underskrift
och vidimation.
4. Sköldebref, utfärdadt af förmyndare-regeringen, för Mårten
Tiessen Anckerhielm. Stockholm den 10 Sept. 1644. Pä latin.
Copia, vidimerad af 'Gyldenklou, och ätecknad af Landtmar
skal ken, att den blifvit på Riddarhuset uppläst, ock innehafvaren
dess plats tilldelad.
5. Sköldebref, utfärdadt af förmyndare-regeringen, för Carl
December.
419
Gregersson Andhcflycht. Stockholm d. 20 Juni 1644. Copia, vidimerad
och ätecknad som ofvan.
6. Sköldebref, utfärdadt af förmyndare-regeringen, för Börje
Nillsson Drakenbärg. Stockholm d. 13 Dec. 1643. Copia, vidimerad
af Gyldenklou.
7. Sköldebref, utfärdadt af K. Carl IX, för Gullbrandh
Olofsson Arrhane. Stockholm d. 21 Juni 1608. Copia utan underskrift
och vidimation.
8. Sköldebref, utfärdadt af förmyndare-regeringen, för Carl
Hindrichsson Ryther. Stockholm d. 19 Sept. 1640. Copia utan
vidimation.
9. Dylikt bref för Erich Hindrichsson Ryther. Stockholm
d. 15 Dec. 1642.
N:is 6 och 8 innehålla målade vapen.
Bil. Z.
1. Christina etc.
Wår ynnest och nådige benägenheet medh Gudh Alzmechtigh
tillförende. Wij förhålle eder Class Classon, Nådeligen icke, att
H.r Maurittz Horn bäfwer oss Supplicando tillkenna gifwit, hurusom
J bäfwe emot dee Privilegier som Ridderskapet och Adelen abre
försedde och benådade medh, jnträngt eder vthj ett ArfTskaph, berättandes
sigh medh skiäll kunna betyga och bewijsa, dädt J in
thet
åhre af rätt Skalm fämilie och Slächt eller någon Frälssesman.
Nu emädhan såsom Wij, bäfwe honom till Riddarehuset remitterat,
där sine skiäll emot eder jnläggia och låtha examineras,
skärskådas och ändtligh dess censur ock domb affhämpta. Alltsså
wele wij eder här medh citerat hafwa, att j till nästkommande
llijkzdagh bär comparera och för Riddare huuset inställa, att J
måge vppå hans tilltaal eder förklara, och sedan aflbjda hwadh
vthslagh som Riddarehuset vthj denne saak giörandes warde.
Eder här medh Gudh befallandes, Nådeligen. Aff Stockholm, den.
14. Decemb. Anno. 1643.
(Regeringens underskrifter)
2. Protochol hollidt vthj den saak emellan Herr Mauritz Hoorn
till Karchis Kährände och Clas Classon Skalm Suarende Angående
att b.te Class Classon icke skulle wara någen Adelss: eller Frelssesman,
på Ridderbusett vtbj samptlige Ridderskapet och Adelens
Närwahru, vthj den Rikzdag som holtz i Stockholm Åhr 1644.
vthj Oct: Novem: och Decembris Månader. Upptager 9 blad.
3. Skalms slägtlinea. Och åtskilliga handlingar, hörande till
samma mål, dels rätters• utslag, dels vittnesmål och intyg, samt
kallelse till revision af Åbo hofrätts dom; 18 blad.
420
1044.
4. Förmedelst Hennes Kong.e May:tz wår Allernådigeste
Drottningz befalningz Bref; Vtlij den twistige Saale emellan Walborne
Her Manritz Hoorn kärande och Wälbördig Glas Classon
Skalm Swarende; Angående Glass Glassons Skalms Adelskap: Ar
detta samptlige Ridderskapetts och Adelens, ändtlige Censur och
domb: Afsagd på Ridderhuset den 18. Novembris Ahr 1644.
Effter noga öfwerwägande, ock af dhe fullkomblige skääl och
documenter, som Class Classon Skalm hafwer insinuerat emot H:
Mauritz Hoorn; Angående at lian icke skulle wara Någen Adelss:
eller Frelsses Man. Ythaf hwilke orefuteriige Skääl och bewijs
Ridderskapet och Adelen Erkenne och holle bemeltte Glass Classon
Skalm för En rett Adelssman, Yrsprungen af Attu Skalmers familia
och herkompst vthj Åbo lähn; Och fördenskulld Niuter på Ridderhusett
sitt Säte och stelle, som honom dett af förrige LandtMarskalken
Anno 1638. tilldeeitt är; Så ock detta Odisputerligitt nu
och j framtjden, som ock kähranden honom Sielf, nu der widh
Erkenner och holler: Detta altt med godom Skälom: Actum Stockholm
ut supra.
På samptlige Ridderskapssens och Adelens wegnar.
Henrich Fleming Landt Marskalk:
5. Ghristina etc. Wår gunst och nådige willie medh Gudh
Alzmechtigh. Såsom Wij Landzhöfdinge Knut Lilliehöök, på Her
Mauritz Horns vnderdånige och trägne ansökiande, monde för någon
tijdh sedan där hänn nådigst förklara och bevvillia, att den
twistige saak emellan honom och Claes Clason Skalm, som för
detta j wår IIofTrätt vthj Åboo är worden agerat och affdömbd,
vnder wår revision optagas och skiärskådas skulle; Altså och emädan
Wij sedermehra haffue funnit godt, att låta samma saak på
nu sidst hållin Rijkzdagh, ali' wårt och Rijkzens då nährwarande
Ridderskap och Adell, optagas, ransakas och revideras. Hwarföre
och alldenstund dee hafiue declarerat och erkänt förbeite Claes
Clason för en rätt Adelsman afl dee gamble Skallmers ätt och familie
härkommen, hwilcket Wij och nådigst godt finne. Dy befalle
Wij Edber här medh nådeligen, dett J vthan någon förhalning,
ställe be:te Hoffrättz dom j tillbörlig!! execution. Där medh
effterkomme .1 wår nådige willie. Och befalle Edber Gudh Alzmechtigh
nådeligen. Alf Stockholm den 31. Januarij A.o 1645.
Christina.
Vidimerad copia.
ANDRA HÄFTETS INNEHÅLL:
Sid.
Inledning, fortsättning xxv.
Protokoll och handlingar:
De med * betecknade äro blott i utdrag upptagne, eller anvisning gifven,
hvarest de förut finnas tryckta.
6. Riddarhusprotokoll vid Riksdagen i Stockholm i Okt.—Dec. 1643 . . 291.
Bilagor: * Riksdagsproposition, d. 10 Okt 313.
Adelns Svar derå, d. 27 Okt 315.
Punkter för Ständerna  320.
Adelns Besvär, d. 27 Okt  324.
Adelns Svar å mundtlig kommunikation af d. 23 Okt.; gifvet d. i
Nov. Med underskrifter  326.
Adelns Svar å Punkterna, d. 12 Nov  330.
* Tre Stånds Utskotts betänkande om krig mot Danmark, d. 16
Nov  332.
•Riksdagsbeslut, d. 20 Nov —
* Kgl. Resolution å Adelns Besvär, d. 20 Dec —
* Ursak telsebref —*•
Introduktions-längd, d. 9 Okt  333.
* Introduktionshandlingar . . .
—
* Diverse Handlingar  334.
7. Riddarhusprotokoll vid Riksdagen i Stockholm, Okt.—Dec. 1644 . . 335.
Bilagor: Lista på närvarande Adel, d. 6—8 Okt  378.
•Riksdagsproposition, d. 8 Okt  380.
Allmogens Inlaga ang. kronogodsens försäljning
384.
Adelns Svar derå  387.
* R. R. Joli. Skyttes tal till Drottningen, d. 19 Okt  388.
R. Råds och Adels skrift om privilegiernas stadfästelse, m. m. . —
(Anteckning om deruti åberopade privilegier  395.)
Adelns Svar å Propositionen, d. 29 Okt  —
Adelns Svar å mundtlig kommunikation af d. 30 Okt.; i Nov. . 400.
Adelns anmärkningar vid stadgan mot öfverflöd m. m  403.
Adelns anmärkningar vid Regeringsformen  404.
* Kgl. Resolution å R. Råds och Adels skrift af d. 19 Okt.; gifven
d. 14 Nov  406.
* Proiect till Riksdagsbeslut, i Dec —
Adelns anmärkningar dervid; två akter —
* Dr. Christinas Konungaförsäkran, d. 7 Dec  408.
* Dr. Christinas Privilegier för Adeln, d. 7 Dec —
* R. Råds och Adels Cession på tullfriheten, d. 7 Dcc 409.
•Riksdagsbeslut, d. 7 Dec -—
* Kgl. Stadga mot öfverflöd m. m., d. 17 Dec -—
* Kgl. Resolution å Allmogens klagopuukter, d. 13 Dec —
* K. Gustaf Adolfs kröningsed. 1617 —
Sid.
Mcstadeles Stiindernes och gode patrioters betänkande om Regeringsformen
409.
* Riksdagsfullmakter
417.
* Ursäktelsebref —
* Introduktionshandlingar 418.
* Handlingar i målet mellan Mauritz Hoorn och Clas Skalm . . 419.
Rättelser:
Sid. 187 rad. 35 står Konnngzliga lås Konungzliga
— 227 — 30 — Fransche — Transehe
— 253 — 11 tillägg framför raden 2.
Till Första Bandets inledning:
I Nordinska handskriftsamlingen i Upsala finnas, bland Ecclesiastica,
följande ej förut af oss anmärkta Riksdagshandlingar: Presterskapets
Besvär vid 1627 års andra riksdag; vid 1629 års riksdag;
och vid 1630 års möte; samt Kongl, resolution å dess besvär
vid 1632 års andra möte, daterad den 14 Nov.
