# ID: svediakorp-gov76
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1633--1638
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 119,813
# sentences: 5,354
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
PJDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKÖ LL
ANDRA DELEN
2:dea upplagan
1633-1038
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1!)05
De i riddarhusarkivet befintliga protokollen vid riksdagar
och möten för tiden 1633—38 äro liksom motsvarande
protokoll för Grustaf Adolfs tid till större delen renskrifna
men tydligen okolla,tionerade, under det att de
ursprungliga koncepten icke finnas i behåll (jämf. förordet
till första delen). För början af 1638 års riksdag
finnas emellertid två exemplar, af hvilka det ena
synes vara koncept. Med hjälp af det sistnämnda har
den i förra upplagan tryckta texten på flera ställen
kunnat rättas eller förtydligas. De båda exemplaren äro
för öfrigt icke alldeles likalydande; bl. a. äro i konceptprotokollet
namnen på närvarande adelsmän icke fördelade
i Capita och Extra capita, utan upptagna i ordning allt
efter som de anmält sig.
Äfven texten till bilagorna har förbättrats genom
jämförelse med motsvarande exemplar i riksarkivet, där
för . ifrågavarande period originalkoncept till kungliga
propositioner och originalskrifvelser från adeln förekomma
i större utsträckning än under den föregående
tiden. Närmare upplysningar härom lämnas för öfrigt
vid hvarje bilaga. Från och med riksdagen 1633 finnas
i riksarkivet vanligen två exemplar af beslutet vid hvarje
riksdag eller möte, det ena på pergament med adelns
underskrifter, det andra på papper afsedt för de ofrälse
stånden. Det förra har här användts för komplettering
af namnen under det i riddarhuset inneliggande exemplaret,
som är inbundet tillsammans med protokollet.
rv
Från utskottsmötet i mars 1635 finnas inga handlingar
i riddarhusets arkiv, men riksarkivets samlingar
hafva i stället redan i l:sta upplagan anlitats. Där är
emellertid protokollet för den 17 mars uteslutet, med
hänvisning till de af A. Ahlqvist tryckta Bidrag till
svenska kyrkans och riksdagarnas historia. I 2:dra upplagan
har detta protokoll, som för öfrigt är helt kort, tagits
med, emedan det innehåller regeringens proposition (»punkter»)
och propositioner eljest alltid, åtminstone i utdrag,
meddelats. Däremot har det ansetts mindre angeläget att
trycka protokollen för den 20, 23 och 24 mars, som hufvudsakligen
innehålla öfverläggningar i rådet med biskopar
och borgerskapet och som till större delen ingå i riksrådets
protokoll för 1635, som numera är tryckt.
Stockholm i mars 1905.
Severin Bergh.
In nehåll sförteckning.
Riksdagen i Stockholm februari, mars 1633.
Sid.
Protokoll  b
Bil. A. Riksrådets första proposition  34.
» B. Adelns svar på riksrådets första proposition  38.
» C. Riksrådets andra proposition  41.
> D. Adelns svar på riksrådets andra proposition  43.
» E. Adelns besvär  45.
» F. Rikets ständers beslut. Underskrifter  50.
> G. Förteckning på adelsmän, som blifvit förordnade att beled
saga
sal. konungens lik in i riket  52.
» H. Förteckningar på adelsmän, som uteblifvit från riksdagen
m. ni  53.
» I. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade men här
ej tryckta handlingar  56.
Utskottsmötet i Stockholm februari, mars 1634.
Handlingar:
A. Kongl. Maj:ts proposition  57.
B. Adelns svar på Kongl. Maj:ts proposition  62.
C. Mötets beslut. Underskrifter  67.
Riksdagen i Nyköping och Stockholm juni, juli 1634.
Protokoll
68-
Bil. A,i. Kongl. Maj:ts proposition i Nyköping 119.
» A,a. Ordning vid sal. Konungens likfärd 122.
» B. Kongl. Maj:ts proposition i Stockholm 127.
» C. Adelns betänkande angående regeringsformen 139.
» D. Adelns besvär 143.
» E. Introduktionshandlingar 144.
» F. Adelns svar på Kongl. Maj:ts proposition
149.
> G. Rikets ständers beslut. Underskrifter 156.
VI
Sid.
Bil. H. Adelns skrifvelse till rikskansleren af den 30 juli 1634 . . 158.
» I. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade men bär
ej tryckta handlingar 162.
Utskottsmötet i Stockholm mars 1635.
Protokoll och handlingar:
A. Protokoll, innehållande regeringens proposition 165.
B. Protokoll, innehållande adelns svar på regeringens proposition . 168.
C. Utskottets betänkande om polska fredstraktaten. Underskrifter 170.
D. Landshöfdingars och biskopars betänkande om unga drottningens
uppfostran. Underskrifter 171.
Riksdagen i Stockholm oktober, november 1635.
Protokoll 172.
Bil. A. Matrikel 198.
» B. Kongl. Maj:ts proposition 199.
> C. Adelns svar på Kongl. Maj:ts proposition  202.
» D. Adelns betänkande angående skjutsfärdsordinantien .... 208.
> E. Ständernas utskotts betänkande angående tyska kriget.
Underskrifter 210.
j F. Adelns besvär 211.
> G. Promemoria angående prästerskapets och borgerskapets in
trång
i adelns privilegier 212.
* H. Rikets ständers beslut. Underskrifter 213.
> I. Introduktionslista
214.
> K. Adelns beslut angående tryckande af en vapenbok .... 215.
» L. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade men här
ej tryckta handlingar 215.
Utskottsmötet i Stockholm maj—juli 1636.
Protokoll 217.
Bil. A. Fullmakter  228.
» B. Kongl. Maj:ts proposition
230.
> C. Adelns svar på Kongl. Maj:ts proposition  233.
s 1). Adelns förklaring angående skeppskompaniet  237.
» E. Adelns besvär  238.
» F. Mötets beslut. Underskrifter  239.
» G. Introduktionshandlingar  240.
Mötet i Stockholm oktober—december 1636.
Protokoll 241.
Bil. A. Riksrådets proposition till kollegierna och adeln  249.
> B. Kollegiernas och adelns svar på propositionen 251.
VII
Riksdagen i Stockholm januari—mars 1638.
Sid.
Protokoll  253.
Bil. A. Kongl. Maj:ts första proposition 315.
B. Adelns och krigsbefälets svar på Kongl. Maj:ts första proposition
319.
» C. Kongl. Maj:ts andra proposition  327.
» D. Adelns svar på Kongl. Majtts andra proposition  332.
» E. Adelns ytterligare svar angående spannmålskontribution . . 340.
» F. Regeringens och rådets proposition till adeln angående
riddarhuset m. m 341.
» G. Adelns svar på sistnämnda proposition  346.
» H. Riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielms svar och betänkande
angående riddarhusets byggning 351.
» I. Adelns besvär  353.
s K. Rikets ständers beslut. Underskrifter  357.
» L. Rådets och adelns beslut angående riddarhusbyggningen . . 359.
> M. Adelns intercession hos rådet för riddarhussekreteraren
Johan Larsson 361.
» N. Krigskollegii skrifvelse med anhållan om specifikation på
adeln  362.
t O. Introduktionslängd  363.
i P. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade men här
ej tryckta handlingar  364.
Auno 1633.
Vardt aff dhe välborne Herrar Sveriges Rijkes Rådh
förschrifven en allmen Herredagh att hollas utbi Stockholm
den 6 Februarij, effter som den stormechtigeste höghborne
Furste och herre Herr Gustaf Adolph, Sveriges,
Göthes och Wendes Konungh, Storfurste till Finland,
Hertig uthi Estland och Carelen, Herre uthöfver Ingermanland
etc., högtähradh och lofligh i åminnelsse, vidh
Lutzen uthi Chur-Sachssen saligligen och ridderligen sitt
lijf ändade uthi den stoore drabbningen, som H. K. M:tt
hölltt med Keijssareris Ferdinandi Generalis[si]mo Wallensteiner,
och segren på dhe Svensches sijde med stoor reputation
erhöltz.
Uthi och till samma Bijksdagh förordnades och deputeredes
alf välb. Herrar Rikzens Rådh till Landtmarskalk
den edle och välborne Herr Larss Sparre till Dåderöö,
Ståthollare öfver Jöneköpingz festningh.
Den 10 Februarij.
Aflässtes af predikestolen uthi alla kyrkior, att Adelen,
som vore ankompne och kallade till Rikzdagen, skole
låta sigh antekna på Ridderhusedtt, på dett Rikzdagen
seden medh första kunde begynnes och angå.
Den 11 Februarij.
Kommo och sigh angofvo desse fölliande af Adell,
dock sigh icke alle tedde då samma dagh uthan dhe fölliande
dager, hvilke och beklädde sijne äts sääten:
1. Classis:
Her Christiern Carlsson Her Class Christersson Hoorn,
Oxenstierna, Her Johan Gyldenstierna.
Sv. Ridderslc. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1633. 1
2
1633.
2.
Johan Lilliehöök,
Peder Erlandsson,
Hindrich Flemingh,
Hanss Kyle,
Krigzman Lillie,
Ture Sparre,
Erich Bielke,
Peder Jörensson,
3.
Scheringh Rosenhane,
Johan Ollengren,
Arfwedh Lilliesparre,
Erich Krabbe,
Swen Bock,
Månss Axelsson Roos,
Jöns Rosenbielke,
Hanss Berendes,
Johan Liff,
Adolph Hårdh,
Biörn Måneschiöld,
Madz Lillietopp,
Per Lilliehöök,
Nilss Kagg,
Jesper Andersson,
Bengdt Kafle,
Otto v. Scheidingh,
Anderss Siöbladh,
Arfwedh Stierna,
Melcher Wernstedt,
Jöran Stålarm,
Johan Drake,
Arendt Uddesson,
Anderss Stuwartt,
Per Börresson Stråle,
Johan Wildeman,
Knutt Drake,
Isaach Hindrichsson,
[Classis]:
Åke Soop,
Jöns Bonde,
Arfwedh Hoorn,
Pedher Nilsson,
Class Stiernschiöld,
Knutt Påsse,
Christof Ribbingh,
Gustaff Leijonhufwudh.
Classis:
Per Sölfwersparre,
Christof Ekebladh,
Nilss Bengttsson,
Knutt Uggla,
Anderss Olufsson,
Christof Andersson Oxe,
Jöns Rosenstråle,
Oluf Stake,
Wolmar Stakelbergh,
Erich Bertilsson Liustra,
Christer Claesson,
Erich Broorsson,
Torsten Bengtsson Hierta,
Anderss Bure,
Sten Claesson Böllia,
Peter Krusse,
Johan Eketrä,
Trulss Kååse,
Erich Jörensson Tegell,
Jöns Swerdh,
Peder Swartt,
Caril Persson Swinehufwudh,
Jöns Persson,
Johan Bagge,
Carli Jönsson Sabelschiöld,
Per Sabell,
Håkan Skytt,
Peder Falk,
Februari.
3
Johan Hindrichsson Rytter,
Anderss Brömss,
Hindrich Stöör,
Jon Gyllen-Cornet,
Peder Madzsson Grubbe,
Jacob Forbess,
Hanss Strijk,
Hanss Oliweblad,
Larss Håkensson Dufwa,
Jacob Bengtsson Sabelhierta,
Lindwe Claesson,
Madz Sefredsson Delphin,
Torkell Grijs,
Johan Göstaf Klingspor,
Jöran Andersson Armskiöldh,
Madz Tönnesson Crytzhammer,
Johan Branndtt.
Uthom familierne.
Her Swante Hoorn,
Göstaf Bååt,
Sefwed Bååt,
Jören Sparre,
Åke Sparre,
Erich Månsson Ulffsparre,
Ifwer Nilsson,
Her Nilss Gyldenstierna,
Christer Påsse,
Swen Ribbingh,
Per Ribbingh,
Johan Ribbingh,
Ulf Bonde.
Erich Gostafsson Roos,
Swen Lilliesparre,
Jören Lilliesparre,
Oluf Lilliesparre,
Göstaf Krabbe,
Bengtt Bock,
Caril Måneschiöld,
Jören Kafle,
Axell Stålarm,
Anderss Stuwartt,
Dawidt Stuwartt,
Måns Uddesson Örneflychtt,
Joswa Uddesson Örneflychtt,
Tönies Wildeman,
Erich Sölfwersparre,
Oluf Siöbladh,
Per Stierna,
Jören Stierna,
Johan Ekebladh,
Johan Uggla,
Swen Uggla,
Per Bengtsson Sölfuerbielke,
Arfwedh Rosenbielke,
Swantte Rosenstråle,
Anderss Rosenstråle,
Göstaf Stake,
Jöran Kåse,
Caril Jönsson Swinehufwudh,
Jon Bure,
Johan Bure,
Axell Böllia,
Ifwer Bagge,
Johan Dufva.
Sedhenn mestadehles af desse föreschrefne af Adell
hade tagidt och dem varidt förordnat dehres ätts säten,
4
1633.
upstodh Landttmarskalkenn och giorde effterfölliande
oration och proposition:
Edle, välborne och välbördige herrar, män och bröder
så och tillförlåtelige gode venner. Jagh tvifler inthett,
nthan att eder sampttligom är nogsampt kunnigtt, för
hvadh orsaak skulldh att denna Rikzdagh är sammanskrifven,
nembligen för dett sorgelige och högtbedröfvelige
dödhzfallett, som för våra synder skulldh är kommett oss
öfver hufvudett, så att Rikzens Rådh uthi den unge Arffrökens
nampn hafva förskrifvidt denne herredagh eller
möte. Och vår förre Landtmarskalk är affträdd och tagenn
inn i Rikz-Rådz embetet, och i staden hafva dhe befahladt
och förordnatt migh uthi hans ställe, såssom den der
till inthet finner migh tienlig, och fördenschulldh migh
hoos dhe velborne herrar häfver excuserat; men så häfver
min endskyllan inthett kunnet [finna] någen staadh hoos dem,
uthan för denna gången most detta Landtmarskalks embete
antaga och förträdha; icke den, som finner sigh capabel,
uthann den, som dehres befalningh moste effterkomma.
Begärer derföre broderligen och venligenn I, gode herrer,
vele sigh detta låtha behaga och sigh min persson till
dett bestå befahlatt. Jagh tillbiuder migh uthi detta embetett
så att förholla, så att hvar skall hafva här till ett
nöijachtigt behagh; och hvar jagh migh af mennischlig
fehl [i] detta mitt kall uthi discurser eller elliest icke så
förholle, som dett sig borde, dhe vele sådant uthi bestå
motto uttyda. Önskandes af Gudh den alldrahögsta att
detta lofliga möte måtte så begynnas och ändas, att det
motte lända Gudz gudomlige nampn till loff, prijs och
ähra, oss och heela fädernesslandett till eenighett och välståndh.
Der på Öfversten Johan Lilliehöök åå samptlige
Ridderschapetz vegne giorde till Landtmarschalken en
lyckönschan igen och vele honom all lydno stånda och
respectera, som dett sigh borde.
Sedhen tillsporde Landtmarskalken dem, om dhe
vele holla och efiterkomma dhe förra vahnliga ordninger
och särdeles Ridderhusedtts processen; och på dett att alle
måge vetha, huru denn lyder och inneholler, befaltte han
Secreteraren Johan Larsson, att han samma ordningh skulle
oprecitera.
Februari.
5
Dermed oplässtes samma process.
Hvar till alle trenne Classerne svarede, att dhe vele
den holla och effterkomma.
Yterligere frågede Landttmarskalken dem, om dhe
vele vara dhe förra poen underkastede, när någen sigh
absenterade eller icke i tidh sigh instältte, när sammankompsterne
skole vara.
Der till dhe alle sampttychte, att dett poen och penningeböte,
nembligen fem dal., som antingen sigh uthi en
dagh förr eller effter middagen absenterade uthan laga
förfal eller excuse eller och seent instältte, sedhen någet
vaar proponerat, den skulle dem uthan endskyllan uttgifva
uthan nåder.
Der på Landtmarskalken dem fliteligen förmantte,
att dhe i tij dh och timma vele sigh instella och comparera,
när som derom blifver kundgiordt, helst och allttfördy
denna tijdz sorgelige tillstånd högeligen dett fordrar; så
framptt dett någen sin häfver krafdts, så är dett nu mest
och högst af nöden fordres och kräfves.
DerefFter prsesenterade sigh någre af Adell, synnerligen
Finsche, och förfrågede sigh, om dheres nampn och
slächt vore uthi matrikelen införde:
Johan Hindrechsson Ryttere, Öfversten, begärede
såssom han och sidst hade om anhollidt, att Larss Larsson
Sölfverswerdh motte anteknas och inschrifves.
Larss Larsson.
Carl Siggesson Rosendufwa.
Axell Rääf ifrån Finland, hvilken och strax vardt sitt
rum tilldeeltt, effter hans slächt tillförenne var infördtt.
Jacob Bengtsson Sabelhierta.
Lindve Claessons son på sin faders vegne och ville
heta Sabell. Men effter der vore förr Sabel, schulle han
inholla med dett nampnet till nästa sammankompst.
Madz Sefredsson Delphin.
Class Galle, hvilken Hindrich Flemingh sade vara af
gamull ätt och honom nampngaf.
Torkell Grijs, hvilke alle sade vara af gamull slächtt.
Jöran Andersson, som H. Kong. M:tt saligh hade gifvidt
skiöldebref uthi Pryssen.
Hvilke befalttes att dhe skole sigh patientera, så skole
dhe få beschedh. Dermedh afträdde dhe.
6
1633.
Den 12 [Februarij].
Kommo åter tillsammans, och effter der var inthett
till att giöra, så befaltte Landtmarskalken, att dhe den
andra dagen igen skole instella [sig].
Praesentferade] sigh en Norsch adelssman, som hade
gerna varidt intagen, be:d Hindrich Pedersson Måneskiöldh.
Hvilken Landtmarskalken befaltte, att han skulle dett
sökia hoos dhe velborne Herrar Rikzens Radh, effter som
Landtmarskalken icke hade macht någen att intaga, som
vore uttländsch.
Dereffter framkom Nilss Gierdsson, hvilken tillspordes,
effter han förmehner sigh vara af Adell, hvarföre han då
icke förr hade sigh angifvidt.
Svarede, att han häfver varidt stadd uthi Cronones
tienst, eij heller hade meent att dett så noga schulle vara,
dett man sigh således på Ridderhusedt schulle angifva.
Frågedes hvad bevijs han der tili hade.
Svarede: Häfver alletidh varidt derföre respecterat
såssom och hade ett gamult bref, dermed han ville dett
be vi j sa.
13 [Februarij],
Kommo åter tillsammans, och opreciteredes allenast
dheres nampn.
Sedhen befaltte Landtmarschalken dem af Adeli, att
dhe schole låta måla dehres vapn, effter som Peter Kruse
så många kopperplåter der till hade förähratt, hvaropå
dhe kunne måhlas.
Dett dhe och effterkommo.
14 Februarij.
Kommo tillsammans, och effter propositionen inthett
var färdigh, befaltte Landtmarskalken, att dhe i morgon
alle samman uthan siukdoms fall skolle sigh instella. effter
då propositionen skolle skee.
Framträdde sal. Peder Börssons son, b:d Jon Cornet,
hvilken ingalunda ville heeta Cornet uthan Gyldenfahna.
Deremott Secreteraren Johan Larsson disputerede, att
dett tillnampnet tilldeeltes barnen, den tijdh dehres vapnbref
oplässtes och prcesenteredes, och var dett ett reputerligitt
nampn.
Februari.
7
Men han sade alltt deremott, helst dhe alleredo hafva
schrifvidt och kalladt sigh Gyldenfahna.
Dock på sidstonne lätt hann sigh aff andra öfvertala
och begärede, att han och hans syschen måge låta nempna
sigh Gylden-Cornet.
Hvilkett och skedde, och således boken förändrades.
Anhöllo åter dhe Finsche af Adell och begärede, att
dhe motte intages.
Svarede Landtmarschalken, att dhe schole förbida
så länge, till dess allenast den ene processen vore förbij,
schole de sedhen få besched och dijt inkomma. Dermedh
dhe åter afträdde.
Inlefrerede Nilss Giordsson ett missive, hans fader
tillschrifvidt, der uthi han med andre af Adell i Södermanland
befälttes att sigh instella uthi Stockholm.
Om afftonen blef' med herpuker omslaget och omblåsst
af en Cantzelijschrifvere, att alle Ständerne schole
sigh instella på Rijkzsaien, hvar då propositionen skulle
skee.
15 Februarij.
Samblades all Adelen på Ridderhusedt.
Befaltte Landtmarskalken, att dhe af Adell uthi
tertia Glasse schole dheres vapn låta uphengia, dett ena
fölliande numero emott dett andra, så att numeros correspondera
emott hvar andra, så att icke någen illousia
skall dem emellan komma, att den ene kommer längre
neder vidh dören att hengia ann den andra.
Der på befaltte Landtmarskalken, att dhe, som
ännu icke vore intagne på Ridderhusedt, scholle upträda
uthi H. F. N:d Christinas förmak och der förbida, till
Adelen dijt komme.
Dett dhe och effterkomme.
Sedhen opreciteredes af Secreteraren den 24. puncten
uthi ridderhussordningen om processen uthi opp- och
nedergångenn.
Hvilken Landtmarskalken befaltte, att dhe granneligen
vele observera och effterkomma, och ingen afträda
eller sigh absentera vidh vahnligitt poen.
Derpå sendes Secreteraren opp att förnimma, om dett
snart var tijdh att dhe skole upträda.
8
1633.
Och effter dett var tijdh, så befältte Rikzens Rådhr
att dhe snartt skole opp marchera.
Bermedh då Landtmarskalken oppgick medh alle af
Adell, som sigh hade instält och först ginge upp i H. F.
N:d Fröikens Christinas förmaak, dijtt och Rikzens Rådh
kommo, och var för dem Pfalzgrefven och Pfalzgrefvinnan.
Klockan 10 vidh pass kom H. F. N:de Fröiken Christina,
uthi process beledsagatt af heela Ridderskapet,
Pfaltzgrefven, R. Rådh och ledd af Herr Carl Carlsson
och Herr Nilss Bielke. För hvilken var bygdt en troon
med ett maijestett.
Och sedhen R. Rådh hade intagidt dehres embetes
ställe och rum samptt och Ständerne dehres vahnlige
platz, upträdde Her Caril Carlssonn och höltt en lång
och lamentatie oration med gråtende tårar öfver H. Kong.
M:tz persson och nu den 6 Novembris dödelige och hastige
frånfälle. Och först berömdes H. K. M:tz heroische
gerninger och tropheer, sedhen H. K. M:tz christelige
medfödde dygder och huru högtsörgeligen H. K. M:tt nu
beklages af Sveriges rikes undersåter såssom af alle våre
religion förvanter, som [af] dhe Keijserische eller den
Pavesche liga tyrannischligen blifva attaquerede. Och
detta alltt vidhlöfteligen deduceredes och uttföhrdes med
alla åhörares högsta beklagande och högtbedröfveliga
suckande. Och emott ändan sade Her Caril Carlsson,
att R. Rådh hafva för den orssaken schulldh varidt bevogne
att sammanschrifva ett allment möte, både till att
underretta dem om detta högtbedröfveliga dödzfallet, såsom
och med Rikzens Ständer att öfverväga, huru rikett
motte sättias uthi sin retta stat och regering igen, och
till den ända låtidtt författa denna fölliande proposition,
hvilken dhe, effter som detta rikzens tilstånd sådant högeligen
fordrer, tijdeligen och rättrådeligen vele öfverväga,
betenckia och sigh sedhen förklara, effter som dett nu
tarfven och tijden dett fordrer.
Hvilken uplass Johan Månsson. (Bil. A.)
Ber effter Landtmarskalken giorde i lika motto,
effter som denna sorgeliga act fordrade en oration, och
med stoort uttförligitt sätt högeligen beklagede Sveriges
rikes och dess undersåteres önkelige tillstånd af detta
dehres högtährede och salige Konungz hastige frånfälle,
Februari.
9
som nu alldehles vore uthan Konung och Regent, till
hvilken dhe, näst Gudh, hafva hafft dehres endeste tillflycht,
tröst och försvar.
När nu orationerne voro holdne, beledhsagedes åter
H. F. N:de Fröjken Christina uthi sitt maak eller saal
igenn, och Ridderschapet uthi förra process neder till
Ridderhusedt igen.
Och effter dett var liditt någet öfver middagen, befaltte
Landtmarskalken, alltt effter sorn dhe nu hade
anhördt proposition och dess vidh hengiande puncter,
allttsså vele och hvar och en dem hoos sig ventilera och
sin resolution hoos sigh fatta, så att han i morgon, som
dhe af importance äro, vete till att förklara, som dett nu
denne fahrlige och sorgelige tijdz lägenhett sådant högnödeligen
ascher.
16 Februarij.
Andra morgonen kommo samptlige Ridderschapet tillsammans
att öfverväga den i går förestältte proposition.
Och sende Her Gabriel Gustafsson Oxenstierna neder
och lätt excusera Hofretts assessorerne, att dhe sigh så
dageligen icke kunne bivohna på Ridderhuset deres consultation,
effter som nöden och Hofretten dett annorlunda
fordrer.
Sedhen opreciteredes sielfva propositionen af Secreteraren.
(Bil. A).
Och sedhen befaltte Landtmarskalken, att dhe
[öfverlägga] om den första puncten. som var om retta
christeliga religions öfvande. Och att derom skulle omröstas,
som vahnligit häfver varidt, och att hvar och en
scholle vara fritt sijn meeningh att uttseija effterlåtidtt.
1. Classis förklarede sigh, att effter dehres eviga siäls
välferdh der på henger, hvarifrån dhe alldrigh vele och
schole vika uthan tencke der vid blifva inn till dehres
dödzstundh.
Ben 2. Classis förklarede sigh sammaledes, att dhe
inn till dehres dödztimma tenckia der uthi continuera,
såssom dehres eviga siäls salighetz välferd der på henger.
Besslikest den 3. Classis. Tenckia alldrigh att träda
ifrån dehres rätta och uthi Gudz ord väl grundade re
-
10
1633.
ligion aldrigh afvika uthan tenckia deruthi ehristeligen
lefva och saligen döö.
Och vordo således eensse om denn första puncten.
Till dett andra framstältes om den unga Fröikens
uttkorelsse och hyldningh.
1. [Classis]: Att dhe för dehres perssoner inthett
difficultera sigh att föllia artföreningen och åhr 1627 åhrs
enhelleliga löffte, allenest att oss effter vahnligitt sätt och
bruk först renoveras och yterligare confirmeras våra välfångna
privilegier.
Dett dhe andra både Classerne enhelleligen bifölle,
och att i svaret fulkombligen förbeholles confirmation.
Deremott Landtmarschalken sade: Jag troor nepligen,
att Fröiken, som är ett barn, skall dett kunna
giöra, myckett mindre Rikzens Radh, effter dhe så väl
som vi äre af Adell.
Svaredes, att dett moste skee, så frampt de hyldningen
skole undergå.
Landtmarskalken sade, att den hyldningen allerede
är 1627 schedt och behöfves nu inthet så synnerligen
att opreppes.
Meentte att dhe vele communicera sigh med dhe andre
Rikzens Ständer.
Dett Landtmarschalken sade, att dett var dehres
stånd alldeles disreputerligit att sökia andres consultation
herutinnan, uthan dhe schole man taga saken uthi
bettre öfvervägande.
Begäre att uthi svaret skall inföhres, att dhe villia
blifva vidh arfföreningen, och att dehres privilegier dem
fulkombligen confirmeres.
Men så vele dhe sigh alldehles uthi svarett hafva
infördt och förbehollidt, förr änn någen videre hyldningh
skeer:
1. Om dehres rätte religions öfvande och exercerande.
2. Confirmation på Sveriges lagh, privilegier, arfförsäkringer,
besluth och förra immuniteter och afscheder,
som länder deres ståndh till reputation och välståndh;
och detta moste och vele dhe hafva.
Sedhen proponerede Landtmarskalken den tridie och
sidste puncten.
Februari.
11
Den 3. enighetzbandet eller puncten befalttes, att den
middelste Classis skole dehres vota uttseija.
Svarede att dhe samptligen vele igenom Secreteraren
samma dehres meeningh låtha uptekna. Hvilkett och
schedde på effterfölliande sätt:
Ty hvad dett tridie enighetzbandet vidhkommer, så
vele dhe såssom trogne, rättrådige patrioter till fädernesslandzens
defension och vår och rikzens säkerhett hafva
ospardt lijf och blodh och all förmågo, så vida våra adeliga
välfångna privilegia dett förmå och vår egen förmågo
dett kann tillåta.
2. Att ingen tingh må påbiudes, uthan samptlige
Ridderskapetz samtyckio.
Och att när någen talar till sin egen nödtorfft eller
till dehres ståndz reputations uppehollelsse, icke må ut
tydes
till dett värste, effter som dhe vele förmode, att
ingen schall sigh någet låta höra, uthan dett som länder
regementtet till styrko och välståndh, och att dhe vele
obediera R. Rådh till videre regementz stat.
Derpå befalttes att hvadh som var debatterat och
discurerat och taalt schulle bollas secret och inn om
lychta dörar.
Sedhen sade Landtmarskalken, att dhe ännu ville
taga desse stridige puncter uthi ett nogare betenckiande
till måndagen och sedhen sigh yterligere förklara.
Disputeredes länge pro et contra om Rikz-Rådz administration;
hvarom dhe icke fullkombligen kunde sigh
förehna.
18 Februari,j.
Kommo tillsammans, och opreciterades opp längden.
Dereffter vardt Landtmarskalken Her Larss upfordratt
till Rikz-Rådh och kom neder och sade, att han
hade talltt med Rådet om den puncten, som dhe icke
kunne komma öfverenss om, nembligen administration;
derföre begäre R. Rådh, att någre af dehres medell skole
opkomma, så vele dhe communicera dhem om den regementzordning
H. K. M:tt häfver låtidt författa.
Upträdde allttsså:
Her Johan Gyldenstierna, Per Erlandsson.
Johan Lilliehöök, Hindrich Flemingh,
12
1633.
Ture Sparre,
Jöns Bonde,
Per Jörensson,
Arfwedh Hoorn,
Per Nilsson,
Knutt Posse,
Göstaf Leijonhufwudh,
Hans Berendes,
Jesper Andersson,
Bengt Kafle,
Otto Scheiding,
Christer Claesson,
Anderss Bure,
Jöhan Hindersson Hytter.
Kommo neder vidh pass klockan 12.
Och sade Landtmarskalken, att H. Kådh hafva
giordt en förklaringh opå dett residerande Hådett, förstås
allenast på dem som residera och icke som i andre tiänster
äre bortto eller förskickade; och dem som residera skole
dhe vara tilbundne med hörssamhet inthett videre, uthan
lika som dhe hafva varidt dem obedierat uthi H. K. M:tz
absens. Och hafva H. Håd teedt dem Cantzlerens bref, att
när den kongelige begrafningen skeer, då skall författas
en regimentzordning huru rikett och dess inbyggere
skole blifva administrerat och föreståndet blifva.
Begärede att dhe fördenschulld att dhe vele herom
votera.
3. Classis resolut[io]: Vi erkenne dett gildt och gott,
att Hikzens Radh regera nu som förr och som här till
häfver varidt vahnligit, till dess någen regementzform
kann blifva stältt.
Hvilka dhe andra tvenne Classerne bijfölle och samptychtte.
Der på befalttes att Secreteraren schulle i medier tijdh
concipera svaret på propositionen.
19 Februarij.
Kommo tillsammans, och för änn de begynte till att
ventilera sakerne, framträdde Per Stråle, som var Oluf
Stråles broorsson, och tilltalede Per Börsson Stråle, som
är Anderss Gripz slächtt och förvantt.
Och disput[erade] Per Stråle emott Per Börsson, att
han inthett borde föhra dett Stråle nampnet, effter han
var af Gripe släehtet och kan skee, när man seer till,
änndå ingen af Adell.
Den andra meente vara så när att heeta Stråle som
han, helst han förde stråler uthi sitt vapn, och att hans
Februari.
13
faderbroder Anderss Gripz fader häfver fått förbättring
på sitt adelige vapn, kom här inthet vedh, effter dhe
vore af gammal adelig slächtt.
Den andra beropede sigh på Trulss Kåse, som visste,
att hans fader hade sittidt på hans gård och varidt hans
landbonde, och således inthet kunde vara någen adelsman.
Deremott Per Böresson sade till dem både, att de dett
aldrigh med någen skääl skole bevisa, uthan Anderss
Grip hann häfver all richtighet och beschedh om dehres
adelige herkompst.
Der på befalttes Pär Börsson, att han skall schaffa
sigh bevijs om sitt adelige herkompst, efter som ingen
annars veet uthan han är och häfver varidt respecterat
för en adelssman.
Dereffter uppträdde Knutt Drake emot Johan Drake
och sade i lika motto, såssom och dett urgerat på förre
Herredager, att han med ingen rätt bör nempna sigh
Drake.
Den andra sade, att hade han någet emott honom, så
skulle han dett skriffteligen giöra, så ville han sigh ochsså
derpå således igen förklara.
Hvarpå befaltes och opålades Johan Drake, att hann
de skääl och bref han hade att föhra dett Drake nampnet
skole hafva med sigh till nästkommende Herredagh.
Dett han och uttlofvede och tillsade.
Sedhen inkomme dhe af Adell, som tillförenne icke
vore immatriculerede, och beklagede sigh, att dhe blifva
vijsste ifrån den ene till den andra, och vethe således
inthet, hvarföre de dett holle scholle, att dhe icke måge
inkomma uthi Ridderhusedt.
Landtmarskalken svarede, att dett är orssaken, att
en partt, som äre allerede intagne och beträda dheres ätts
säte, icke äre tillfredz med dehres ställen, effter en dehl,
som sittia öfver dem, äre senare adlade vordne. Och till
att en gångh förtaga denna disputen och illousien, håfve
nu Rikzens Rådh förklaradt, att dett alldehles skall blifva
vidh H. K. M:tz privilegier och dem emellan här på Ridderhusett
fattade och sluttne ordning, att såssom dhe sigh
angifva, dett vari sig gammul eller ny aff Adel, skall taga
sättedt nederst.
14
1833.
Och dermed oplässtes sielfva privilegium, såssom och
dehres egen under sigh stabilierat ordningh om dem, som
schole intages uthi Ridderhusedtt.
Der till och alle trenne Classerne samptligen svarede,
att dher vidh alldehles skole blifva, och ville, att dett
skall blifva vidh som stadgatt är, att den, som sidst kommer
och sigh preesenterar, han niute och dett nederste
stelle, eifter som dem nu i månge åhr häfver varidt vetterligitt
om denna lofliga adeliga ridderhussordningh.
Derpå befaltte Landtmarskalken dem, som nu skole
inkomma, att dhe denn bevilliade inskrifningz penningerne
skole till Secreteraren afleggia.
Dett dhe och låfvede.
Sedhen sade Landtmarschalken, att R. R[åd] hafva
gifvidt eller öfverseedt en längd på dem af Adell, som
nu begära inkomma, hvilke och dereffter skole få dehres
sääten och ställe.
Der på opträdde Öfversten Johan Rytter och påminte
dem samptligen, som i nästförre Herredagh hade
varidt tillstädes, att Larss Larsson Sölfverswärdh var af
honom angifven att han motte intages uppå Ridderhuset,
och fördenschull nu motte bekomma första stellet af dem,
som intages skolle.
Desslikest begärede Secreteraren Johan Larsson på
Arfwedh Nilssons vegne, som och i höstarsse hade sigh
prsesenterat, allenast han hade icke sine bref tillstädes,
och nu hade dem hijt sendt, att han och derföre ett förträde
för desse hafva och bekomma må.
Dertill dhe alle samptligen jaakade, och var Johan
Hindrichsson Ryttere godh för Larss Larssons bref. Och
seden oplässtes Arfwedh Nilssons bref, och intoges således
desse effterschrefne aff Adell:
Larss LarssonSölfwerswärdh, Axell Rääf,
Arfwedh Nilsson Gyldén- Carl Siggeson Rosendufwa,1)
ollen, Mass Sefredsson Delphin,
Jacob Bengtsson Sabelhierta, Torkel Grijs,
Mårten Skoo uthi Finland, Bäcker i Finland,
Lindwe Claesson, som vill Galler i Finland schole tee
och heta Sabel, sin bescheed,
b I kanten är tillskrifvet: Caverede Christ. Rib[bing]. Erich Krabb
och hade seedt hans skiöldebref.
Februari.
15
Göstaf Klingsporr, Rosencrantzer,
Berfelder, J ören Andersson Armschiöldh.
När dhe således voro intagne och bekommidt dehres
ställen, sade Landtmarskalken, att Secreteraren hade
så vida conciperat svaredt på dehres eenhellelige förklaringh,
hvilkett dhe nu vele anhöra, om dett så var författadtt,
som dett sig borde och de dett vele hafva.
Hvilkett sedhen af Secreteraren Johan Larsson oplässtes.
Der till alle trenne Classerne eenhelleligen svarede,
att dhett var rett conciperat effter dehres egen samsettielsse.
Derpå befaltte Landtmarskalken Secreteraren, att
han schulle upträda och låta dett Rikzens Råådh see.
Hvilke voro samptligen församblede uthi Rådh-Cammaren,
och när de dett hade tvenne gånger öfverläsidt,
svarede de, att dhe icke vore fulmechtige att confirmera
dem dehres privilegier, uthan någre af dhem vele nederkomma
och med dem herom consulera.
20 Februarij.
Kommo åter tillsammans på behörligh stundh, hvar
strax opreciterades lengden på Adelen.
Sedhen oplässtes åter igen dhe författade svarspuncterne,
medh förmaningh af Landtmarskalken, att dhe
den försäkringz exeption uthi bettre öfvervägende vele
taga, effter Rikzens Rådh inthett äre mechtige dem att
confirmera, uthan de äre detta så väl underkastede som
dhe sielfva.
Deremott länge disputerades.
Och vele andeligen, att dhe vele hafva uthur hvalfvet
sielfva originalet, dermed att bevisa dehres välfångna
privilegier.
Och förklarede och samsatte sigh, att dhe inthett
kunne afstå om dehres privilegiers maintination.
Dereffter kom neder ifrån R. Rådh svar, att Her
Gabriel Gostafsson Oxenstierna med Her Claes Flemingh
skole komma neder till dem att öfverleggia med om om
regementhett.
16
1833.
Strax der effter kommo dhe på Ridderhusett, och
tillsporde Landtmarschalken Her Gabriell, hvarföre dhe
hade begärt dehres nederkompst.
Respond[erede]: Att dhe andeligen vele hafva confirmation.
Der på Her Gabriel tilltalte dem oeh gior de denna
oration: Yälb[orne], att vi med suckan skole öfverlefva
denna dagen, som H. K. M:tt salig uthi sädane samqvembder
och rådhslagh häfver varidt en rätt vijse; hvilkett
dhe dett Gudz gudomlige villie moste hemstella, och ville
önscha och bedia, att Gudh ville beholla oss vidh en rettschaffens
een- och sambdrechtighett, och samsettia oss den
ena med den andra af alle stånd att
1. Vij måge blifva vid vår retta religion.
2. Att vi blifva vidh förre gifna och förverfvade
ordninger.
3. Och effter inthett regimente består uthan Governament
med biudande och befallende, och derföre kan icke
vara uthan dhe med andra Ständerne moste effterkomma
hvadh R. Radh dem till rikzens bestå befallendes varder.
Der till åter igen svaredes, att dhe moste vara försäkret
om dehres privilegier. Hvilkett häfver varidt vahnligit,
när sådana ombytninger uthi regementett skeer.
Och dermedh tedde K. Carlis försäkringh, Adelen
gifvidtt.
Svarede åter Herr Gabriell:
Yi håfve först en Fröiken, som till sine åhr inthett
är kommen, hvilken under andras scrutel moste lefva, och
derföre inthet häfver någen krafft, att H. F. N:de, som är
ett barn, skall underschrifva och confirmera dem någen
assecuration.
Till dett andra, att dhe vele, att Rikzens Rådh skole
dem försäkra, hvilkett dhe inthett kunna giöra, hälst den
ena adelssmannen inthett kan försäkra den andra, i dett
dhe äre först i en religion upfödde; 2. så äre dhe tagne
uthur dehres stånd; 3. när någen af R. R[åd] affaller,
som nu temmeligen äre åldrige, så tages dhe här uthur
Rxddarehusett och af dehres medell. Desslikest varder och
H. F. N:de, som är ett barn, med R. Rådh inthett annadtt
skole påbiuda uthan dett som dehres privilegier är likmätigt,
och hvar annorlunda schedde, skole dhe väl dett
Februari.
17
inthett emottaga, uthan stå deremott; hvilket dhe aldrigh
tenckia till att giöra uthan dehres samptycke och sådant
rikzens nödh högeligen fordrer.
Den tridie scrupeln att dhe vele i medier tijdh H.
F. N:de kan komma till sijne myndige åhr obediera dhe
fern embeten, som äre Drotzten, Marsken, Admiralen,
Cantzeleren och Skattmestaren.
Och när dett kongelige lijkett hem kommer, då praesteras
ederne och när hyldningen skeer; och skole derföre
inthett misstroo dehres perssoner, uthan att dhe troligen
uthi varende tijdh skole beflita sigh om rikzens välferdh.
Framstälttes att dhe hafva så offta öfvergifvidt dehres
gravamina, men inge svar eller förandringh der på
någet någensin kunnet nåå.
Her Gabriel svarede, att tiderne häfver dett inthet
kunnet lida, men nu meener jagh, att R. Rådh schole
gerna beqvema sigh att afschaffa så mycket möijeligitt
och tiden kan tillåta.
På denna discurserne svarede då Landtmarskalken
uthi Adelens ställe, att dhe alldrigh hafva varidt sinnade
eller någre discurser hafft, att dhe vele affträda ifrån
någen arfföreeningh; allenest dhe begära en confirmation
på dehres välfångna privilegier, effter som dhe stiga till
en ny öfverhet, uthi den tillförsicht, att effter som dhe
skole föhra regementhett, dhe dett väl skole kunna giöra.
2. Till dett andra att uthi svarspuncterne står förmältt
till dess begrafningen skeer, vele dhe dem obediera,
är icke satt som provisional, uthan då få dhe veta, huru
vida dehres regemente skall streckia sig; dy vele dhe aldehles
blifva vid den obediens, som [de] uthi H. K. M:tz
absens håfve varidt dem förbundne.
Den assecuration håfve dhe fuller billigt om anhollidt,
men effter dehres regent är ett barn, så kunne de dett
ochsså fulkombligen icke fordre uthan vele och moste
förbida till H. F. N:des myndige åhr.
Her Claes Flemingh säde: Den assecuration I begäre
kan inthett sökies för dhe skääl, som äre omrörde.
Der på begäredes af Adelen, att hvadh som dhe uthi
vahrende tijdh håfve most cedera uthi dehres privilegier
icke motte lenda dem till någet prsejudicium, och att när
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—III. 1633. 2
18
1033.
denna ntschrifningh och boschapzhielp är skedt, motte
sedhen afschaffes.
2. Att den lille tullen motte afschaffes. och att vi
motte restitueres uthi vår förra stat igen.
Deremott vele dhe igen, effter dehres edz plicht, hafva
ospardt all dehres förmågo.
Her Cl. Flemingh: Att afschaffa den lilla tullen,
dett länder dem sielfvom till skada, ty när den uphäfves,
så mista de dehres privilegier om lindringen uthi rosstiensten
med andra herliga immuniteter der uthi stå specificerede.
Svarede en partt: Dett är af ringa importance om
russtiensten.
Svarede Her Fleming: När I derifrån afstå, så moste
hvar och en af Adel, som häfver ringa godz, holla allena
en fulkombligh karr och hest uthi russtienst, der nu väl
tre kunna vara om hesten, förutan när någen af dett
adelige qvinkönet sigh förseer, så faller godzén till näste
slächt, elliest kännes Cronen der vidh.
Her Gabriel: Dhe besvär, som uthi denne besvärlige
tiden emott dehres privilegier kunne vara inrittne, är
schedt för rikzens fahra och den stoora tarfven, som sådant
högeligen häfver dett fordratt. Uttschrifningen och boschapzhielpen
är nu uphäfven, önschandes att rikzens stat
motte så blifva, att vi icke behöfde Ständerne någet besvär
om bemöde. Och sade änn yterligere, att der så omtränger,
så vele dhe sökia hvad medel dhe kunna, att allmogen
icke må besväres utan dehres samptycke.
Beklagede sig, att den påökningen uthi qvarnetullen
och lille tullen, är skedt emott dehres samptycke.
3. Licententen(l) och stoora tullen i lika motto,
särdeles på spannemålen, saltt och vijn.
Her Clas Flemingh svarede, att den påökningen
är skedt och kommen af penningernes nederstegrande. Så
och desse licententerne för dhe stoora krigz unkosterne,
hvilke väl hereffter kunne uphäfves, när som dhe någet
lithét kunne komma i roolighett. Och schall allenest
gifves hvar trettyonde penning hvad till stadz och torgz
föhres. Och vele låta sig vara anläget, att dhe mäste
besvären måge afkomma, effter som dhe och dem mäst äre
underkastede, som alltidh här uti städerne moste residera.
Februari.
19
Peder Jörensson Ståtholleren giorde dem gratulation
för dehres stoora omak så och gunstige tillseyelsse.
Och sidst försäkradre (!) Her Gabriel dem, att dhe fullkombligen
schole försee sigh till samptlige R. Rådh, att
dhe inthett annedt vele påbiuda eller och befahla, uthan
som de dett tryggeligen för samptlige Sveriges Rikes
Ständer tryggeligen vele ansvara.
Seden R. Rådh vore afträdde, framsteltte Landtmarschalken,
om dhe äre sinnade effter denne information att
afstå att begära assecurationen.
Svarede samptligen, att der om schulle röstes.
1. Classis effter de vore få, så schulle hvar seija sin
meeningh.
Her Swante Hoorn: Blifva vidh dett som schrifvidt
står.
Her Christiern Oxenstierna: Hans votum är, att
den utheslutes, effter som R. Rådh dem annorlunda nu
hade demonstrerat.
Her Johan Gylld[enstierna]: Hans meeningh
är, att assecurationen begäres, och att vi motte er holles
vid väre välfångne privilegier, retta religion och Sveriges
lagh.
2. Classis: De merkia af dett taalet R. Rådh nu vidhlöffteligen
hafva dem deducerat, att dhe icke äre eller
kunne blifva plenipotentes att gifva dem någen assecuration,
medhen dhe allenest såssom förmyndere schole i H.
F. N:des unge åhr förestå regementtet.
3. Classis: Dhe kunna och väl vara denna assecuration
föruthan, effter som dhe hafva dheres välfångna privilegier,
hvilka R. Rådh hafva lofvadt dem att maintinera.
Hvar medh då alle sampttligen vore tillfredz.
Hvarpå då conciperedes samma punct och förändrades
effter som deres meeningh vahr.
Dereffter sende och begärede Rikzens Rådh, att någre
af Adelen scholle effter middagen till dem opkomma.
Deputeredes:
Landtmarskalken Her Larss Peder Nilsson,
Sparre, Jöns Bock,
Her Swantte Hoorn, Hans Berendes,
Her Johan Gyllenstierna, Knutt Drake.
Hindrich Flemingh,
20
1633.
21 Februarij.
Voro åter på Ridd er huset, och sedhen dhe hade intaget
dehres säten, uplässtes af Secreteraren dett conciperede
besluthett, och tillfrågedes aff Landtmarschalken,
om dett icke så var dehres eenhellelige bevillning.
Der till de alle samptlige jaakede, att dett var dehres
samptyckie.
22 Februarij.
Yterligere uplässtes dehres fölliande svar. (Bil. B.)
Prsesent[erade] Jacob Forbes sitt adelige herkompsts
bref, effter någre hafva [ut]låtidt sigh, att han sitt adelige
stånd köpt hade. (Jämf. bil. I.)
Framkom en b:d Jacob Jörensson ifrån Vestergötland
och tedde sig vara af Lilliehökerna.
Der till dhe andra nekade, och derföre opå lades
honom, att han schulle schaffa sigh der [på] beschedh.
Dett och en stoor dehl af den Vestgöte Adelen giorde
och betygede, att hans föräldrar aff ålder håfve varidt
och erkendt[s] för adelsmän.
Madz Tönnesson Creutzhammar1 ifrån Finland preesent[erade]
sitt förverfvade skiöldebref, som var gifvidt
åhr 1627 den 26 Sept. under Dirschow.
Bekom sitt säte näst Carl Jönsson Swinehufwudh
af — —
Uplässtes dhe förre gravamina, hvilka dhe sedhen
vele öfversee.
23 [Februarij].
Uplässtes allenast rollen, och sedhen gingo dhe neder.
25 Februarij.
Prsesent[erade] Åke Palm ett Konungh Johans donationsbref
på någre gårder, uthan adelig titull och privilegier],
och begärede immatriculeres.
Dett honom vägrades, och befaltes att hann schulle
sökia det hoos R. Rådh och fly sig annan beschedh om
sin härkompst.
Uplässtes de no vo gravaminerna, h vilke någerlunda
förändrades.
1 Tillnamnet är tillagt i marginalen.
Februari.
21
[Samma dag] effter middagen blåsstes om, att Adelen
och dhe andre Ständerne schole opkomma och lefrera dehres
svar ifrån sigh.
26 [Februarij].
Kommo således Ridderschapet tillsammans, och sedhen
svarett var änn till' öfverflödh der på Ridder husett öfver -  läsidt, ginge dhe opp i Rikzsalen, och ditt kommo allenast
R. Rådh, men Fröiken inthet.
Sade Landtmarschalken effter tillbörlig ähretitlar,
att Ridderskapet hade låtidt författa dehres svar schrifteligen.
Hvilket af Secreteraren Johan Larsson oplässtes som
föllier. (Bil. B.)
När dhe nederkomme igen, opreciteredes dhe, som seent
vore kompne och sig absenterat hade, och fördenschuldh
dömbdes till böter, och effterletz att dhe uthan böter
schole vara, när de [komma] | till nijo, men dhe, som kommo
sedhen dören var stengd, skole vara böterna underkastade.
Der på befaltte Landtmarskalken, att dhe den andra
morgonen skole sig in stella att öfversee besvären.
Fordrade R. Rådh rollan på Adelen, som ankompne
voro.
Den 27 Februarij.
Kommo tillsammans och öfverlåsso och förandrade
dhe gravamina, som voro conciperade.
Beklagede sig åter Per Stråle emott Per Börsson
om dett Stråle nampnet, helst han meente honom icke vara
af Adell.
Der till han sade ingen schall honom öfvertyga uthan
han och hans förfäder håfve varidt och äre af godh Adell.
Befalttes honom ytterligere, at han schall till näste
convent detta alltt bevisa.
[Samma dag] effter middagen omblåsstes, att Ständerne
den andra dagen skole upkomma, att förnimma den
andra propositionen.
Den 28 Februarij.
Kommo all Adelen tillstädes, och så snart rollan var
opreciterat, debatteredes deres gravamina igen.
22
1033.
Sedhen retta tiden trädde dhe opp i Rikzsalen, och
strax dereffter kommo inn Rikzens Rådh, och sade Feldtherren
Grefve Jacob, att R. Rådh hafva låtidt författa
den andra propositionen, hvilken dhe i lika motto vele
taga uthi ett gott betenckiande och sigh förklara, som
tiden och rikzens stat dett fordrede.
Uplass Johan Månsson den andra och fölliande propositionen.
(Bil. C.)
Kommo åter i process neder, och strax oplässtes de
novo den andra propositionen, och seden den var upläsen,
togz den första puncten om uttschrifningen uthi delibererande.
Och voterede alle trenne Classerne och sade strax, att
dhe inthett unleda sig derifrån, både till rikzens defension
såssom och effter dhe den uthi höstars uttlofvadt hafva.
Den andra puncten att dhe villia effterkomma hvad
som tillförenne kan vara stadgat och belefvadt.
Samsatte sig, att dhe inthett videre kunne förklare
sigh, förr ann dhe hafva öfverlefreratt dehres gravamina.
Och derföre befalttes, att dhe andeligen, effter som dhe
nu vore conciperede, skole reen skrifves till i morgons.
Dermedh afträdde dhe neder.
Den 1 Martij.
Kommo tillsammans, och strax oplässtes dhe reenschrefne
och härnest fölliande gravamina. (Bil. E.)
Och sedhen dhe funno dhem alldehles vara som dhe
så lenge och i månge åhr hafva om anhollidtt, förordnedes
desse af Adell, som schulle upträda till R. Rådh att
dem öfvergifva:
Landtmarskalken Larss Arfwed Hoorn,
Sparre, Caril Persson,
Her Johan Gyldenstierna, Adolph Hård,
Christof Ribbingh, Christer Claesson,
Johan Lilliehöök, Anders Bure.
Och voro Rikzens Rådh församblade uthi Rådhcam
maren.
I medier tijdh framträdde Jon Perssons son, som ville
uptaga sin moderfaders vapn, helst H. Kong. M:t salig
skall hafva uthi Mitow hans fader skiöld och merke
tillsagdt, men han är strax deröfver dödh blifven.
Mars.
23
Hvilkett Erich Krabbe betygede, dett aff H. K.
M:tt vidh Mitow hördt hade.
Och effter han hade icke bekommidt derpå bref, kunde
dhe inthett der till svara, uthan skuto det till Rikzens
Rådz förklaringh.
Kommo sedhen strax effter neder dhe, som till Rikzens
Rådh vore upsende, och sade, att Rikzens Rådh ville dem
öfversee, och skole dhe väl få derpå beschedh.
Sedhen sade Landtmarskalken, att han häfver taalt
med R. Rådh om den andra punctens retta förståndh, att
den inthet annars förstås uthan hvadh som här till är
stadgat och belefvedt uttgår.
Der på omröstedes, och frågede Landtmarskalken,
om dhe dett och ville undergå, helst tiden och tarfven
sådant högeligenn äscher och fordrer. Och att den 3.
Classis sigh först förklarede.
Hvarpå dhe ventilerede den länge, och Landtmarskalken
underrettade dem rikzens stat, hvilken nu ingalunda
moste unfallas.
Men så kunde hvarken dhe eller dhe andra både
Classerne sigh icke förklara, uthan samsatte sigh vidh
fölliande mening, som och strax conciperedes och uplässtes.
nembligen att vi inthet kunne svara till denna propositionen,
förr änn Rikzens Rådh sigh förklara på dheres
öfvergifna gravamina och dhe velb. Herrar giöra en uttydningh,
huru lenge qvarne- och lille tullen är till att
förstå, om den skall vara och blifva continue eller och
dirigeras till någen tijdh, och att hvad som af dem begäres
icke så generaliter setties, uthan att dhe dehres
retta meeningh specialiter dem upteckia, så kunne dhe
både sigh bettre betenckia och sedhen fulkombligen förklara.
Seden proponeredes den 3. puncten om krigetz uttföhrende.
Svarede tillika, att dem synes såssom dhe sittia ibland
tvenne eelder, ty om vi lofve för myckett, så befahre vi,
att bonden blifver oss förhatelig. Och lofve vi för lijtett,
så kann dett inthett förslå, och derföre är dett best, att
R. Rådh sielf teckes förmäla hvadh dhe mehne och begäre,
och att Landtmarschalken teckes dett andraga för dem,
nu dehres enhellige meeningh.
24
1633.
Befalttes att dhe om måndagen igen skole sigh instella;
i medier tijdh ville hvar och en hafva både samme
puncterne uthi ett gott betenckia[nde] till att förklara så
att rikzens och all dehres välferdh sökies.
Inlade Jacob Jörensen en slächtlinea, underskrefven
af Andrea Bureo, att han var aff Lilliehökerna.
4 Martij.
Kommo åter tillsammans och vele hafva upträdt till
R. Rådh. Men så vore dhe inthet tillhopa, effter Her
Magnus Brahe, Grefve till Wisingzborgh, Friherre till
Ridboholm och Herre till Sundholm och Axholm, Riddare,
Sveriges Rikes Rådh, President uthi den Konungzlige
Hofrätt och Lagman uthöfver Upland, hasteligen klockan
6 om morgonen här i Stockholm afsompnadh.
Och skotz derföre att sökia R. Rådz betenckiande till
andra dagen detta opp.
5 Martij.
Kommo på Ridderhusedt, och sedhen rollan var upläsen,
förfrågede Landtmarskalken, om dhe sigh annorlunda
hade betencktt och dhe både puncterne öfvervägatt,
effter R. Rådh i afftons hade honom berettadt, dett allmogen
gifva sigh tillfredz.
Derpå oppreciteredes dett conciperede svarett om dhe
trenne puncter, och frågedes, om dhe der vedh ville blifva.
Togo dem ändå uthi ett bettre öfvervägande, och seden
dhe länge sig emellen hade disputerat och öfvervägidtt
dem, togo de sampttligen denne föliande meninghen och
sig så föreenade, n[ämligen] att effter som gemene allmogen
hafva samptycht till den lille och qvarnetullen,
dy kunne eij heller Ridderschapet och Adelen undraga
sigh derifrån, uthan den hereffter samptyckia till rikzens
defension på sätt och medell som han först belefvatt
ähr uttgår; och att den förhögningen uthan någon bevillning
är pålagdt, aldeles afschaffes.
Sende Presterschapet dehres budh upp till Ridderschapet,
att förnimma dehres meeningh.
Förklarede sigh emott dem, som förb:t står, helst och
derföre den undergångitt, effter R. R[åd] hafva sig förklarat
emott Bondeståndett, att förhögningen och boschapzskatten
alldehles schall afleggias och afskaffas.
Mars.
25
Förordnedes åter desse efftersch[rif]ne att upträda till
R. Rådh att taga endtligh resolution, på hvadh sätt dhe
regementet schole governera:
Her Christer Claesson, Arfwed Lilliesparre,
Her Johan Lilliehök, Swen Bock,
Per Jörensson, Bengt Kafle,
Arfwedh Hoorn, Knutt Drake,
Knutt Posse, Christer Claesson,
Christof Ribbing, Caril Swinehufwudh.
Kommo tillbaker, och sade nu som förr på samma vijs
och sätt som uthi H. K. M:tz absens regeringen är förestånden,
skall regeringen föreståndet varda effter den
form H. K. M:tt sielf för sin dödh häfver författa lathett.
6 Martij.
Prmsent[erade] åter Palma någre documenter, dermedh
han ville bevisa [sig] vara en adelssman, effter han der
uthi var titulerat för edell och velbördigh. Remitteredes
till R. Rådh.
Sedhen disputeredes pro et contra om dhe tvenne
puncterne, och inföllo uthi discur[ser]ne allehanda motiver
om dehres adeliga privilegier.
På sidstonne conciperedes åter samma puncter på nyo,
och dermed upträdde Secreteraren dem att förnimma hoos
R. Rådh vara så stältte, som dett borde vara.
Hvillke funno den 2. puncten icke vara så med ordeform
formerat, och befaltte mig, att jagh dett Ridderschapet
scholle underretta, så att dhe dett förandra motte
så att herutinnan lijkhett med de andre Ständerne motte
holles.
Disputeredes åther lenge derom, och giorde Landtmarschalken
sijn stoora flijt dem att bringa på retta förståndett.
Men så kunde dhe icke fullkombligen förklara
sigh uthan vele taga denn uthi videre betenckiande till
morgondagen, och till dess dhe få förklaring på deres
gravamina.
8 Martij.
Kommo åter tillsammans och öfvervägade dhe författade
puncter med sielfva dehres svar, och funno dett
26
1633.
alldehles vara så författadt, som dehres meening och uthi
propositionen med tijdzens fordran dett nu kr af de; men
icke till att öfverlefrera, förr änn dhe hafva fått förklaring
på dehres schrifftelige öfvergifne besvär.
Bleff så jagh upsendt till Rikzens Rådh och dem
sedhen bekomm, hvilke dhe funno för denna tijdz lägenhett
väl vara uptagne och förandrede besvären som vore
inrittne af R. Rådh. {Jämf. bil. I.)
I medier tijdh hafva både Strålerne disputerat om
dheres ätts nampn och andra disputer, som emellan den
ene och den andra var upkommen.
[Samma dag] effter middagen blåsstes om, att Ständerne
skole komma upp och lefrera dehres andra svar
ifrån sigh.
Den 9 [Martij].
Kommo all Adelen och Ridderskapet tillsammans att
upträda i ordning opp i Rikzsalen.
Och för änn dhe opginge, opreciteredes de novo samma
dheres svar, hvilke de funno såssom dhe hade sigh samsatt,
och dermedh opträdde dhe upp i Rikzsalen.
Strax dereffter kommo R. Rådh, och sedhen Landtmarschalken
hade titulerat R. Rådh dehres tillbörlige
titull, sade han, att Ridderschapet hafva låtidt författa
dehres svar schriffteligen, hvilkett dhe toleligen vele anhöra
och dehres förklaringh i heste motto uptaga och uttyda,
tienstligen begärede.
Dermedh oplass jagh Jahan Larsson sielfva dehres
svar, som här nest föllier. {Bil. D.)
Den 11 Martij.
Kommo åter Adelen tillsammans, och effter der var
inthet synnerligitt till att uttretta, effter dhe förbidde
R. Rådh[s] fulkomblige svar, medan Feldtherren dem lofvadt
hade.
I medier tijdh var Secreteraren Larss Grubbe hemkommen
med bref ifrån H. Nide Cantzeleren.
Dereffter upfordrades Landtmarskalken till Rikzens
Rådh; hvilken nederkom och hade fått befalningh, att
Rikzens Rådh vele, att några af hvart stånd skole upkomma
Mars.
27
till att underretta dhem, på hvad sätt rikzdagzbesluthett
skulle formeras.
Hvilke af nampn gofves effter R. Rådhz medgifne
rolla aff Landtmarschalken sielf och icke annoterades.
Sade och R. Rådh hade och expresse honom befaltt
att befahla Ridderskapet och Adelen, att ingen schole
fördrista sigh att förrehsa hedan, både till att underschrifva
sielfva besluthet, såsom och att R. Rådh ville
uttnempna dem, som scholle rehsa effter H. Kong. M:tz
saliga lijk.
Fordrade annorgången R. Rådh en rolla på all Adelen,
som vore ankompne till Rikzdagenn.
[Samma dag] effter middagen kommo störste dehlén
af Adelen tillhopa, till att förnimma hvadh R. Rådh hade
uttschottett proponerat.
Berettade, att dher uthinnan skulle författas renunsation
på Sigismundi erfvinger.
Dett andra. Om regimentsordningen Cantzleren häfver
hijt sendt med Grubben.
Förklarede sigh, att dhe äre väl till fredz, att sådantt
setties uthi sielfva besluthett.
12 [Martij].
Befaltte Landtmarschalken Secreteraren Johan
Larsson, att han schulle underretta dem, som i går icke
vore effter middagen tillstädes, hvadh R. Rådh hade med
uttschottedt taaltt.
Sedhen att all Adelen och Ridderskapett scholle hafva
dehres russtienst färdigh till att comparera på munstringh,
så hast dhe fingo herom budh.
Hvilkett dhe alle promitterede att hörsambligen vele
effterkomma.
13 [Martij].
Blåsstes allenast om.
14 Martij.
Kommo tillsammans, och befaltte Landtmarschalken
dem. som voro annoterade och falne till böter, att dhe
schole hafva dem med sigh till att uttleggia, och dett för
dehres ohörsamhett. {Jämf. bil. I.)
28
1633.
Sedhen tillsporde Landtmarskalken dem, om dhe vele
contribuera 2 lidi. af hvar familia till att uttsticka dehres
vapn uthi en book, effter som Andreas Bureus dem
derom bade underrettadt.
Förklarede sigh fullkombligen alle jaa.
Och begärede, att Bureus velle stellat i verkett, och
dhe som hade lägenhet nu dem att uttleggia, han schulle
dett giöra, men till nästa convent ville hvar och en samma
sina peng.-r uttgifva, och moste hermed icke tillgå, som
vahnligitt häfver varidt, uthan att peng:e rett der till
anleggias, så att de dett kunne få se med en rett begynnelse
till H. K. M:tz lijks nedersettielsse.
Dett han och uttlofvede.
Seden sade han der effter, att i morgen skole dhe få
beschedh, som schulle rehsa effter H. K. M:tz salige lijk.
Dereffter ginge dhe opp i Rikzsalen men först uthi
H. M:tz Arffrökens Christinas förmak, hvilken sedhen
beledsagedes på förre sätt upp uthi Rikzsalen.
Dereffter uplässte Secreteraren Larss Grubbe detta
fölliande rikzdagzbesluthett. (Se Bil. F.)
Sedhen dett var opläsidt, och hvartt stånd hade
giordt H. M:tt Arffröiken och uttkorede Drottningh en
lyckönschningh, såssom och gratulerat R. Rådh, att dhe
regeringen i H. M:tz omyndige åhr hade upå sigh tagidt,
såssom och att denne Rikzdagh så fredeligen var aflupen,
giorde Her Per Banner på H. M:tz vegner dem
samptligen en nådig tackseijelsse för dehres välvillige
förklaring.
Felttherren sedhen sade, att H. K. M:tt hade för
sin dödelige afgång förordnatt uthi dhe frånfalne Rikzrådh
andre uthi dehres ställe, som nu dehres eedh för H.
M:tt schole nu prsestera, som är:
Her Johan Ponttesson, Her Axel Banner,
Her Sten Bielke, Her Erich Ryningh,
Her Caril Bonde, Her Per Sparre,
Her Åke Axellsson, Her Jöns Kurk.
Sedhen de vore framtredde och nederknädde med G[ref]
Peder Brahe, som [aflagt] sin edh uthi H. K. M:tz lifztijdh
den tidh han var tagen uthi Rådz embetett, stafvade Her
Peder Banner Rikzrådz eeden för dem.
Mars.
29
Dermedh ändades då denne välholdne Rikzdagh alldehles
oppe på Slottedt.
Dereffter beledsagede Adelen H. M:tt unga uttkorede
Drottningen uthi sitt maak eller saal igen, och dhe nederträdde
på Ridderhusedtt.
Och effter dett var någet lidin på dagen, befalttes att
dhe mårgondagen scholle igen komma.
Dereffter befalttes Peder Börsson Stråle, att han
schulle schaffa sigh underrettelsse om sitt adel ige herkompst
uthur Rikz-Cantzelijtt.
[Samma dag] effter middagen sende R. Rådh en rolla
neder på Adelen, som scholle rehsa effter H. K. M:tz
saliga lijk, effter som den här nest effter föllier. (Jämf.
Bil. G.)'
Anhöltt Mårten Båhr på sin sons vegner, att han
motte blifva intagen opå Ridderhusett, och prsesenterade
sitt adelige bref, af Konung Sigismundo gifven.
Hvilkett uplässtes och var försvenschatt.
Men så togh Landtmarschalken dett till att referera
R. Rådh, och honom opålades, att han dett brefvet schole
inleggia, dermed hans son restitueres till sitt mödernes
arf her i Sverige. (Jämf. bil. I.)
Dett han uttlofvede.
15 Martij.
Fick Per Börsson Stråle uthur Rikz-Cantzelijdt en
lengd, såm Rassmus Ludwichsson häfver sielf schrifvidt,
hvarutinnan var ibland annadt instältt, att Anders Grips
fader hade fått förbettringh på sitt skiöldemerke.
Hvilkett approberades, och fördenschuldh tillstaddes,
att Per Börssons Stråles vapn schole uphengias i heela
Gripernas vapn, såssom och opålades honom, att han schulle
förskaffa och inlefrera till neste Herredagh en fullkombligh
underrettelsse om sitt adelige herkompst.
Hvilkett han uttlofvede att villia effterkomma.
Sedhen begärede Landtmarskalken uthaf Ridderschapet,
att dhe ville seija dehres meeningh, om H. K. M.
höglofligh i åminnelsse häfver tillstådt och befaltt Jönss
Persson till Ingelstadh att föhra Gyldensparre nampnet,
effter dhe skääl och bevijs, som Jöns Persson sielf fram
-
30
1633.
föhra kunne, alldenstundh Landtmarschalken förstått
kafver utkaf sine utskickede till konom, som var Hindrick
Flemingh, Knutt Posse, Bengt Kafle ock Otto v. Scheidingk,
att kan der med intkett kunne afstå, efter H. K.
M:t saligk koos Gudh konom sådantt tillåtedt ock kefalt
kafver.
Hvarföre kegärede Landtmarskalken, att Jöns
Persson ville framstiga ock tillkenna gifva, kuru kan det
bevisa ville.
Svarede Jöns Persson, dett H. K. M:tt utki sin
cammar skulle kafva sagdt till sal. Her Jokan Sparre, som
den tijdk Landtmarsckalk var — ock då först deremot
protesterade — att alldenstundk eder sal. fader ock I kalle
eder Sparre, så måtte kan väl kalla sigk Gyldensparre,
eller der I ville kalla eder Gyldensparre, kunde kan väl
kalle sigk Sparre; kvilkett vettnede Oluf Lilliesparre sigk
så kafva kordt Konungen tala.
Sedhen föregaf han ock, dett H. K. M:t kafver kallet
konom Gyldensparre utki H. K. M:tz bref till konom,
såssom ock uthi en lengd med K. M:tz egen kand samma
nampnet vara upteknatt, dem kan nu inthet tillstädes
kade.
Derpå begärede Landtmarskalken, att dhe dekres
meening beröm vele uttseija.
Förk[larade] att alldenstundk sådant var talatt af
H. K. M:tt ock utki brefvet ock lengden konom det nampnet
gifvidt, kunde de icke annars deraf domme, änn att
H. K. M:tt saligk hoos Gudk konom sådant tillstått ock
befaltt häfver, helst meden dett intket kunde prejudicera
Sparrerne, effter der är en åtskildnat emellan nampnet
såssom ock vapnett.
Landtmarskalken svarede, att der änn så vore, att
H. K. M:tt sådant uthi sin cammar tält kade, så var sådant
allenast en discurs, ock det kan utki krefvedt var
nempdt, var dett sckedt igenom skrifveren; men hvad den
lengden anlanger, som skall vara med H. K. M:tz egen
kand skrifven, må vara utki sitt värde; der till är hvarken
bref eller lengd kär nu tillstädes.
Blef allttså Jönss Persson opålagdt till näste Rikzdag
att bevisa ock framhafva samma lengd ock bref; der
de då sufficient befunnes ock kunde giöra tillfyllest, sådant
Mars.
31
vara af H. K. M:tt tillstådt ock befaltt, så måste dke sigk
väl dermedh låtka åtknöja; och i medier tidk kan han
intket utki ridderhussboken för Gyllensparre blifva intecknadtt.
Detta att effter komma utlofvede Jöns Persson att vele
fulgiöra att sckaffa bref och längd tillstädes till näste
Herredagh.
Ock effter R. Rådh icke hade ännu intket undersckrifvidt
beslutket, skole dke i morgon komma tillstädes
det att underschrifva.
Befaltte ock, att ingen schulle fördrista sigh att bortreksa,
förr änn dke dett kade undersch[rifvi]tt. Såssom ock
att dke då strax scholle kafva med sigh hvad Secreteraren
tillkommer.
Den 16 Martij.
Framkallede Landtmarskalken Erick Gostafsson
Roos och tillsporde konom, kuru kan till dett vedernamp
net
var kommen.
R[esponderade] att kans fader häfver sigk så
kallat, kvilkett Landtmarschalken meentte att dett
var orett att uptaga ett gammultt grefligitt äts
nampn.
R[esponderade] han det intkett giordt kade, uthan
effter sin fader och sielfva vapnett.
Hvar då upstode någre af Adell ock betygede, att
kan dett nampnet aff ungdommen nutidt ock kallat häfver
Rooser af Hielmsäter.
Sedhen undersckrefz beslutkett (Bil. F.) och blef effter
ordningen accompagnierat aff 6 utkaf Adell opp i Rådhcammaren,
och dett öfverlefreratt af Secreteraren Jokan
Larsson.
Dereffter begärede Landtmarschalken, att den rollan
[på dem], som schulle reksa effter H. K. H:tz lijk, motte
förandres, både att der stå någre specificerede, som äre
oförmögne, såssom ock att andre tiänligere kunne i staden
igen insetties.
Hvilken rolla R. Rådk öfversågo, ock någre andra
insattes, kvilkenn strax af Secreteraren Jokan Larsson
omsckrefz ock af R. Rådk underschrefz.
32
1633.
Lofvedes och befalttes Ståttholl[arne], att hvar adelssman
schole hijt upp hafva och bekomma till samma rehsa
4 schusshester.
Sedhen nederträdde Landtmarskalken, och strax oplässtes
såsom och afschref någre copier af fölliande rolla.
(Bil. G.)
Och tillsade Landtmarschalken dem, att dhe .inge
bref scholle hafva att förventta, uthan dhe skole till den
10 Maj sigh hörsambligen instella att giöra och bevisa
H. K. M:t den sidsta tienst. Men dhe, som icke vore tillstädes
och icke hafva comparerat, dhem varder R. Rådh
väl igenom bref derom biudande.
Dereifter intogz Marten Båhrs son effter R. Rådz
befalningh. Och dhe andre, som sigh hade angifvidt eller
ännu borde intages eller schole inkomma i Ridderhusedt,
de schole sigh instella till nesta Rikzdagh.
Sedhen giorde Landtmarschalken en gratulation
till dem, betackendes dem på dett veni- och flitigeste, att
dhe så godvilleligen hafva sig finna låtidt att samptyckia
hvad rikzens höge tarf det nu högeligen fordratt häfver.
Dhe vele dett och troligen effterkomma, såssom och allmogen
förmahna vid dehres hemkompst i lika motto der
henn förmå, att dhe dett samma och giöra. Desslikest
betackendes dem att dhe så hörsambligen hafva effterkommidt
hvad hann dem uthi detta sitt Landtmarschalkz
embete befalt häfver. Tillbiuder sigh sådant emott hvariom
och enom dett igen att förtiena.
Nederleggiandes dermed sin Marskalkz staff, med önschande
att alltt motte vara skedt, slutett och bej akatt
Gudi den aldrahögsta till ähra, den uttkohrede Drottningen
och Arffröiken Fröiken Christina till välferdh, så
och alla Sveriges undersätere till välstånd, fredh och säkerhett,
dem ochsså i lika motto att dhe med helssa och
välmåge hvar motte hemkomma och finna sina kärkompne
med lika välståndh.
Derpå giorde Johan Lilliehök Landtmarskalken på
alles dehres vegner en flitigh tackseijelse.
Sedhen befaltte Landtmarskalken, att dhe, som
ville nu contribuera till vapnens tryckiande, de schole dett
strax giöra, på dett en begynnelsse med tryckiaren der
uthi kunde skee.
Mars.
33
Uttlade således någre af Adell dehres 2 Rdl., och
hvilke dem, som dem uttgofve, schole derföre bekomma en
book, när den blefve färdig effter inbunden lengdh. (Jämf.
Bil. I.)
Sedhen underschref Landtmarskalken en lengd [på
dem], som ändå icke hade uttlagd sine böter och ännu
restera. (Jämf. Bil. I.)
Dermedh ändades denne välholdne allmenne Rikzdagh.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—11J. 1633.
BILAGOR.
Bil. A.1
Rijkzens Rådz proposition. Ackim Stockholm
den 15 Feb. 1633.
Edle, velborne, velbördige, höglärde, manlige, välvijse,
ährlige gode herrar, män och danneman. Närvarandes
Rijkssens Radh låthe Ständerne sampt och synnerligen
vänligen och flijtigdt betacka, att de sig efter deras påfordran
och begäran till detta högtnödige och sorgelige
möte uthi rättan tijdh godvilligen och hörsambligen inställt
haffve, uptaga det för een godh affection och benägenheet,
vällvillig, nödig, skyllig lydno och hörsamheett,
hvillkedt de emot Ständerne i gemeen och i synnerheett
med all godh vänskap, rättvijss befordran och fremielsse,
effter hvars och eens ståndz dignitet, vyrde och villkor,
alltijdh vele och skole beflijta sigh om att förskylla och
vedergöra. Och äre Ständerne utan all tvifvell igenom
Rijkssens Rådz för detta afgångne breff orsaken och tillfälle
till denne sammankallelsse och mothe väll kunnig och
vetterlig bleffven, hvillken sig enkannerligen och i synnerheett
härrörer af det stora och högstbeklagelige, myckedt
sorgefulla och olyckelige denn stormechtigstes Konungs och
Herres, Konung Gustaff Adolphz, Sveriges, Göthes och
Wendes Konungs, Storfurstes i Finland, Hertigs uthi
Estland och Carelen, Herres utöfver Ingermanneland,
vår högstärhades allernådigste Konungs och Herres bedröfvelige
dödelige frånfälle, hvars ädle siäl Gudh allz
-
1 Prot. sid. 8, 9. — Jämförd med ett par exemplar i riksarkivet.
Bilagor.
35
mechtig medh alle christrognes till een evigh frögdh och
glädie upväckie.
.
i
Män uppå dedt att alles våra och Ständernes samptlige
sargade och blödige hierta icke må af vijdare beklagan,
som doch uthi dette stora sorgefall intedt förandra kan,
besväras eller kränckias, hvarföre vill man nu der med
afstå, och näst een sanskyllig ånger och ruellsse, innerlig
och trogen åkallan till Gudh allzmechtigh, att han sin
väll förordsakade vrede och straff öfver oss och fädernesslandedt
ville af barmhertigheet venda och falla låta och
sin heelige Andes tröst uthi den högstbedröfvade stormechtige
vår allernådigste Drottnings och den heela
konungzlige families och alles våre sorgefulle hiertar ingiuta,
så vele vij oss igen opretta, ett manligitt moodh
fatta och så för ögonen stella, betänckia och öfverväga,
huru såsom vårtt käre fädernessland uthi denne myckedt
farlige och bedröfvelige tijd må tryggast emot all tillstundende
fahra blifva beskermadt, regerat, förestått och
uppeholledt.
Och såsom uthi alla tijder — näst Gudz beskerm och
bevakande —- samdrächtigheet och eenigheett uthi religionen
och regeringen häfver varitt dedt starkeste band och
vapn, derigenom rijken och regementen äre blefne för alle
anfechtningar trygge och säkre ståndne, väll bevarade
och alltijd tillhopa bundne och holdne, efter som och —
thes Gudh skee loff — vårtt käre fädernessland är igenom
samma band nu uthi een longlig tijdh emot margfalleliga
anfechtningar, oroligheeter och besvär ovijkeiigenn,
ståndachtigt och operturberat samman och väll behollett
bleffvedt, hvarföre vill och nu vara högst af nöden, att
så frampt Sveriges rijke och dess inbyggiare skole och
vele så nu här effter som här till och af urminnes tijd
ett fritt follck och stånd och ingen utan Gudh allzmechtigh
och vår christelige, ordentlige och af samptlige
Sveriges Rijkes Ständer godvilleligen uttvalde öfverheett
underkastade vara och blifva; så moste och samma eenigheets
band oss här effter uthi denne myckedt oroolige och
fahrlige tijdh så starkt och hårdt sammanbinda, förknippa
1 Ett stycke, som endast innehåller beklagande af konungens död,
uteslntes här.
36
1633.
och oupplössligen föreena, så att oss ingen, af hvad nation
och ehvem dedt hellst vara kan, skall kunna antingen
igenom tvångh eller list åtskillia, söndra eller uplösa.
Och såsom detta eenigheets band förnembligast uppå trenne
saker består, som först och förnembligast eenige uthi denne
vår rätta, reena och sanskyllige religion och gudztienst,
der ifrån oss hvarken hellfFvetes portar mycbedt mindre
någon menni skias voldh, tyrannij, list, fallskheedt eller någon
annan ting, ehvad dedt och hellst vara må och nempnes
kan, skall ifrån trängia, afvenda eller beveeka. Sedan
enigheedt, rättrådigheedt och uprichtigheedt emot vår
öfverheedt; och såsom Gudh allzmechtigh näst detta
stora sorgelige dödzfall Sveriges rijke och dess trogne
undersåtare och icke ringa der med heemsökt haffver, att
oss effter denne vår högstberömmelige och nu hoos Grud!)i
salige fordom Konung icke någon konungzlig mans linia
lempnad åhre, som uppå hans stool och säte, att blifva
och vara vår Konung och Herre, sätties och bekrönes
kunde, utan haffver allena effter Gudz allzmechtiges
skickellse och behag lempnadt effter sig denne närvarande
och oss för ögonen stälte sin ellskelige käre dotter, den
stormechtige högborne Furstinna och Fröken, Fröken
Christina med Gudz nåde Sveriges, Göthes och Wendes
uttkorade Drottning och Arffröken, Storfurstinna till Finland,
Hertiginna uthi Estland och Carelen, Fröken uthöffver
Ingermanneland, vår allernådigste Furstinna och
Fröken; hvarföre moste vij och ded Gudz gode villia och
rådh heemstellt halfva och oss den gierna och hörsambligen
underkasta. Och såsom alle Kijkzens Ständer länge
för detta och först uthi Norköping åhr 1604 uppå ett sådandt
fall, som nu ty verr öfver oss kommitt och händt
är, hafva god- och frijvilleligen sigh samsatt, föreenadt
och beslutedt, att när ingen konungzlig mans erffvinge
af den linie till och öfver vore, då skulle, om någon
Konungadotter och Fröken igen vore, vara och blifva
närmast till Sveriges rijke och chronan; dedt samma är
och ytterligare och expresse åhr 1627 här uthi Stockholm
in uppå vår nu förestellte allernådigste Furstinna och
Arffröken alf alle Rijkssens Ständer godvilleligen och
eenhelleligen bleffvedt confirmeradt, stadfäst och bevilliadt;
hvarföre vill och vara högst af nöden, att vij sampt- och
Bilagor.
37
synnerligen, till att bekräffta de förre beslut, vår frijvillige
tillsäijellsse och lofven, ähre och blifve ther uthi
enige, att vij anamme, hylle och holle högstbemellte den
stormechtige Furstinna och Fröken Fröken Christina för
alles vår och Sveriges rijkes med alle dess underliggiande
provinciers uttkorade Drottning och Arffurstinna, tillseijandes
Hennes F. N:de hullskap, troskap och manskap,
och vele för henne upsättia lijff, leffverne och all vår
förmågo, och oss aldrig hvarken igenom våldh, tvång,
list eller af någre orsaker, som menniske påfund opdichta
kunne, låta ifrån H:s F. N:de afvenda, förträngia eller på
någrehanda sätt förföra och komma. — Det tridie eenighets
bandh är, att alle väre tanckar, åhug och sinne der
hänn äre rättade och drifves, huru såssom fädernesslandedt
må blifva säkertt, tryggdt och för alla fiender, ehvadan
dee sigh och yppa kunde, väll bevaradt, och derföre
halfva ospardt lijff och all förmåga och icke lijda eller
tillstädia, att någodt annadt ibland oss skall talas, myckedt
mindre i värkedt ställas än dedt, som trogne patrioter
och redelige Svenske män deres eedh, löffter och tillseijellsser
lijkmätigt äre, väl anstår, och denne tijdz farligheedt
fordrar och kräfver, ved dett straff och peen, som
uthi dhe förre beslut ofta och omständeligen ihugkommes,
och sidst att Ständerne i gemeen och hvar i synnerheedt
ville sig föreena och samsättia, att dee nu uthi denne
vår nådige uttkorade Drottnings omyndige och ungdoms
åhr veele lyda och rätta sig effter de vellborne Herrers
samptlige residerande Rijkssens Rådz ordningar och befallningar
uthi alltt dedt, som kan lända till vår nådige
uttkorade Drottnings och Sveriges rijkes gode, gagn, bästa
och reputation.
Och såsom Rijkssens Rådh intedt tvifla, utan att alle
Ständer i gemeen och hvardt stånd för sigh besinne och
aftage, att desse föreslagne punchter och eenigheets band
äre den starckaste, säkraste, Gudh allzmechtig behagligste,
vår eedh, förrige lyffte och tillseijellsse lijkmätigste och
för fädernesslandedt reputerligste och tryggeste värn,
medell och skantz, som vij oss uthi desse sorgeliga och
farlige tijder företaga och angripa kunne; allttså förmode
de gode Herrer, som och äre uthi den visse tillförsichtt,
att alle stånd sig här upå så förklarandes varde, som
38
1633.
deres eedh, trooheedt, oprichtigheett och fadern essi an dzens
nödtorfft äskar och kräffver; hvillkedt när som dedt skedt
ähr, veele Rijkssens Rådh vijdare med Ständerne afftala
hvadh som denne tijdz lägenheedt och fädernesslandzens
tarff och säkerheedt kräffver; i medier och alltijd önska
Rijkssens Rådh Ständerne sampt och synnerligen god
helssa, rättsinnige rådh och tanckar och alldt annadt gott
tillstånd, och förblifva dem alle i gemeen väll bevågne.
Datum Stockhollm den 15 Fehruarij åhr 1633.
Bil. B.1
På dhe välborne Herrar Rijkzens Rådz
öfverlefrerade proposition är detta Adelens och
Ridderskapsens ödhmiuka svar. Actum Stockholm
den 26 Februarij åhr 1633.
Vij håfve håde uthaf välborne Herrar Sveriges Rijkes
Rådhz uttgångne breff så väl som uthaf sidst öfverlefrerede
proposition nogssampt grundeligen förstått hvadh
stora vichtigheter häfver förorssaket dhe velb. Herrar för
denna gången att sammankalla sampttlige Sveriges Ständer,
nembligen att Gudh den aldrahögsta effter sijn gudohmlige
försyn, för våra stoora margfalleliga synder
skull, igenom den grymma döden hädanrycht den stormechtigeste
Furste och Herre, Herr Gustaf Adolph, Sveriges,
Göthes och Wendes Konung, Storfurste till Finlandh,
Hertigh uthi Estlandh och Carelen, Herre uthöfver
Ingermanlandh, fordom vår allernådigeste Konung och
Herre, hvilkens siäl Gudh den aldrahögste till en evigh
frögd och glädie mildeligen upveckie, och nådeligen tröste
oss arme Svensche män, som nu igenom detta dödelige
frånfälle äre vordne uthan Konung och Regentt, deröfver
vi nu högeligen aff hiertadt bedröfvede äre, att vårt käre
fädernessland och vi samptligen uthi denne orolige tijden
äre faldne uthi denne stoore bedröfvelssen, så att vij dett
, 1 Inneliggande exemplar, egenhändigt anderteck
nadt
af landtmarskalken. Jämfördt med en afskrift i riksarkivet.
Bilagor.
39
alldrigh medh tårar och ångerfulltt hierta någonsin kunna
uttföhrat, som dett sig borde och uthi sigh siälff värdt
är att beklaga. Ty när vij alla den salige högtährede
Konungens heroische bedriffter, berömmelige odödelige
gerninger så och christelige dygder och oss högstbetedde
gunst och nåde rättsinneligenn betrachte och öfverväge
— effter som dhe uthi propositionen vidhlöffteligen, berömmeligen
och loffligen äre ihugkompne — och alldrigh
tillfyllest nogsampt kunne lauderas, effter som dhe högt
loffvärde äre heela värden att stellas för ögonen, och fördenskuldh
den salige högtährade Konunghen väl vårdh är
att nempnas och kallas den Stoora Konungh Gustaff
Adolph, fädernesslandzens fäder och den christelige re- •
ligions försvarare; blijfva vi så inyckett mehra rörde oss
högeligen att bekymbra och häfftigt beklaga och söria
öfver denne salige boos Gudi högtährade Konungz dödh,
som oss Svensche män till hårdt rijs och straff efter Gudz
nådige villie hasteligen tillfogat är. Men uppå dett vi
med alle icke skole misströsta, som detta stoora sorgefallet
icke kunne förandra, uthan moste dett Gudh hemstella,
och att detta vårt käre fädernesslandh uthi denne
fahrlige tijden för alltt fijendtligitt och tillstundende
olycker och fahrligheter motte conserveras och uti sin
förre regeringh och sääker stat förblifva, är fördenskuldh
nu uthaf nöden, att vi först och frembst åkalla Gudh den
aldrahögste — som altt effter sitt gudommelige rådh regerer
och uttföhrer — om nådh och velsignelsse, sedhen
oss till dett högsta beflita, våra hiertar och sinnen der
hen dirigera, att vi med samptlige Rijkzens Ständer uthi
een rettsinnig samdrächtighet och säker ouplössligh eenighetz
bandh oss tillhopa förknippa och sammanbinda
motte uti alltt dett, som kan lenda Hennes M:tt vår
nådige Drottningh, så och den unge högborne Fröken, oss
och vårt käre fädernesslandh till ähra, gagn, välferd och
reputation; hvarföre vi af Ridderskapett och Adelen
bafve tagidt desse trenne oss föresteltte eenighetz puncter
uti ett tijdigt och noga betenckiande och oss, effter som
dhe äre af stora vichtighett, dem deste bettre uti dette
högtbedröfvelige tijdz tillståndh grundeligen öfvervägatt,
betrachtatt och på efterfölliande sätt vårt välmeentte
svar hermed velet tillkenna gifva och upteckia.
40
1033.
Hvad dett första eenighetz bandett vidhkommer, så
är ingen af oss någensin sinnader, myckett mindre tencker
till att afstå eller sigh låta beveka ifrån vår uti Gudz
salige, reene väl funderede Augzburgiske confession och
gudztienst hvarken genom list, tvångh eller våldh, uthan
vele der vidh stadigt genom Gudz nåde inn till vår dödzstunah
förblifva, effter som derpå hänger vår eviga siäls
salighett, hvilken religion högtsahlige H. K. M:t inn uti
döden häfver förfächtadt och deröfver sielfva lijfvet tillsatt
häfver.
Hvad dett andra eenighetz bandet vidhkommer, hvaropå
näst Gudh vår timmeliga välferd hänger, alldenstund
(rudh den aldrahögste detta vårt käre fädernessland med
detta stoora sorgelige dödzfallet häfver hemsöktt, att oss
effter vår högstb:te hoos Gudh salige Konungh icke någen
konungzlig ächtte mans erfvinge, som uppå hans stooll
häfver kunnat sittia och till vår Konung och Herre crönas,
är lempnat, uthan häfver allenast af sin gudomlige försyn
och skickelse leefdt effter sigh oss nu nyligen för
ögonen stältt käre dotter, den stormechtige högborne
Furstinna och Fröken Fröken Christina med Gudz nåde
Sveriges, Göthes och Wendes uttkorede Drottning och
Arffröken, Storfurstinna till Finland, Hertiginna uti Estland
och Carelen, Fröken uthöfver Ingermanlandh etc., vår
allernådigeste Furstinna och Fröken; dy håfve vi af Ridderskapett
och Adelen icke velet eller kunnet de förre
loflige och väl betenktte arfföreeninger, som i synderhet
uthi Norköpingh 1604 beviliat och seden åhr 1627 samptligen
af oss är förnyat och confirmerat, derifrån affträda,
uthan eenhelleligen H. K. M:tz endeste och elskelige käre
dåtter, högstb. den stormechtige Furstinna och Fröken
Fröken Christina etc. för vår allernådigeste uttkorade Drottningh
hylla och annama, och för H. F. N:de hafva ospardt
lijf, blodh och all förmågo. önskandes der hoos att H. F.
N:de motte uti gudzfruchttan och alla christeliga dygder
upvexa och uptuchtatt blifva, sitt helga nampn till prijs
och ähra, oss och fädernesslandett till hugnatt, tröst och
bijståndh.
Dett tridie enighetz bandet belangende, vele vi såssom
fädernesslandzens trogne patrioter der henn alla våra
sinnen, tanckar och gerninger alletidh dirigera, så att
Bilagor.
41
fädernesslandet och dess grentzer för alltt fiendtligit anfall
må försäkras, och till dess trygghet hafva ospartt
lijf och blodh effter yttersta förmågo, och uti denne sorgelige
fahrlige tijdz tillståndh ibland oss inthet annat låta
höras, uttspridas, mycket mindre talas, ann såssom fädernesslandzens
trogna och rättrådiga undersåter tillkommer
och väl anstår. Desslikest vele vi och uthi denne vår
nådige Drottningz omyndige åhr lyda och retta oss effter
de velborne Herrar samptlige residerande Rijkzens Rådz
ordninger och befalninger uti alltt dett, som kan lenda
till vår nådige Drottningz och Sveriges rikes gode gagn
och heste, uti den visse och otvifvelachtige tillförsicht att
dhe velborne Herrer i medier tijdh och alletidh erholle
oss vidh Sveriges lagh och våra välfångna adeliga prive
ligier
och friheter.
Är således detta Ridderskapetz och Adelens kortta
och välmeente svar; i den tienstlige och ödhmiuke tillförsicht,
dhe velborne Herrer vele dette allt uti beste
motto uptaga och uttyda och alletidh förblifva våre benägne
gunstige herrar, venner och mechtige befordrare.
Uppå samptlige Rijkssens adels och Ridderskaptz
vägner underschreffvidt
Larss Sparre
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. C.1
Rijkzens Rådz andre proposition till Ständerne.
Actum Stockholm den 28 Februarij
anno 1633.
2
Och emedhan Ständerne nu samptligen och synnerligen
sigh uppå dhen förste förestälte proposition och
puncter aldeles loffligen, Gudh alzmechtigh behageligen
1 Prot. sid. 22. — I riksarkivet finnas två exemplar.
2 Inledningen, som innehåller en rekapitulation af ständernas svar
på den första propositionen, uteslutes här.
42
1633.
och dheres eedh, troheet och föregångne besluth lijkmätigt
väl förklaradt och svaradt haffve, att dher utaff
uthan all tviffvel lyser och synes, som ville Gudh alzmechtigh
oss och vårt käre fädernesland ännu uthi denne
store uppå kompne olycka och sorgh nådeligen bevara,
för väre fiender befrija och oss vedh vår rätte religion
och gudztienst uppeholla och styrkia och ett fritt folk
bliffva låthe, hvarför är och högeligen aff nödhen, att vij
oss och sielffve, så mycket menniskligit är, dher till befordra
hielpe och beqvämme.
Och som Ständerne icke ovitterligit är, uthi hvadh
tijdher vij nu leffve och råkade ähre, att ehuru väl vår
loffverdigste framfarne nådigste Konung och Herre haff v er
ifrån sin förste regementz tijdh låtet- sigh dhet vara högst
anläget, huru som Sveriges rijke, vårt käre fädernesland,
motte med alle grannar komma till en säker, roligh och reputerligh
fredh och stillheet, för hvilket högst berömlige
och salige hoos Gudin H. K. M:tt icke haffver hafft ospardt
något arbete, mödhe eller fahrlighet, utan dher till upsatt
och vågat sitt edle konungzlige lijff och leffverne,
häfver och hoos någhre aff grannarne förskaffat oss säker
och reputerligh fredh och tryggheet och Sveriges rijkes
gräntzer dher medh märkeligen uthvidgat; så haffver doch
saligh K. Mitt icke kunnat sitt lofflige upsåt och godhe
välmening emot fäderneslandet aldeles till dhen godhe
ände, som föresatt var, föra och komma, uthan såsom dhet
ene krijget är vuxet utaff dhet andra, altså äre vij och
ännu medh dhen Påvesche liga i Tysland uthi ett uppenbart
krijgh. Och ehuru väl att vij medh väre förre fiender
dhe Pohler äre kompne uthi någre åhrs stillestånd,
hvilke och nu mehra hastigt till ända löpa, vij och icke
heller dher bredhe vidh förvissade äre, om dhe stilleståndz
åhren redeligen till ända holle vele, uthan till eventyrs
detta vårt store sorgefall uthi acht taghe och, förr än vij
oss dhet försee, fiendtligen angripa, effter som vij och
förnimme, att den nye Polnische Konung Vladislaus ingen
försyn eller betänckiande dragher Sveriges rijkes tittell
att föra och bruka, hvarföre vij oss och billigt så mycket
mehra ondt och fiendtligit haffve aff honom till att förvänte.
Heemställes derföre Ständerne att betänkia,
igenom hvadh medell sådane olyckor äre till att före
-
Bilagor.
43
komme, och huruledes vij oss emot alle ilvilliande bäst
skole kunna försvara och i beredskap holla.
Och som uthi nästförledne höst bleff utaff Ständerne,
som då tilstädes vore, en lijka sådan uthskriffning, som
uthi dhe förre åhren hollén är, bevilliadt och samptykt,
hvarföre holle Rijkzens Rådh högeligen vara aff nödhen,
att samme uthskriffning medh dhet aldra snareste företages,
effter som Rijkzens Rådh icke koppes eller förmodhe,
att någon aff Ständerne skulle vara, som sin mening eller
förre löffter der uthi tänkte till att förandra, besynnerligen
emedhan denne tijdz lägenhet och fäderneslandzens
trygghet och försvar dedh nu aldramest och högnödigst
kräffver och fordrar. Der till medh ville och Ständerne
alle i gemeen och hvar uthi synnerhet uthan någon invendh
enskyllan och ursecht godvilligen och uthan drögzmåhl
dhe förre stadgade och bevilliade ränter och uthlagor
uthgöra och ifrån sigh leffrera, och dher uthöffver
tijdigt betänckia och öffverväga, igenom hvadh andre
medell, der dhe så framdeles behöffves, krijghen kunde
lyckeligen och reputerligen till ända föres, inthet tvifflandes
uthan att hvart och ett stånd, effter dhen kärleek
och plicht vij vår käre öffverhet och fäderneslandet skyllige
äre, sigh här uppå tillbörligen och effter denne tijdz
nödtorfft och fahrlighet förklarandes varder. Och förvänte
Rijkzens Rådh här uppå medh dhet snareste Ständernes
samptlige, tijdige och välbetänkte svar att förnimma, uppå
dhet att dhe här icke måge länge sigh till besvär uppeholdne
bliffva.
Bil. D.1
Ridderskapssens och Adelens ödhmiuke svar
opå den andra oss öfverlefrerade proposition.
Datum Stockholm den 9 Martij [1633].
Effter som — Gudh den aldrahögste vari högeligen
klagatt — vi uthi denne bedröfvelige tillståndet moste
1 Prot. sid. 26. — Inneliggande exemplar, egenhändigt undertecknadt
af landtmarskalken. Jämfördt med originalet i riksarkivet.
44
1633.
lefva, att den stoora olyckan är oss och alla Sveriges
rikes inbyggere öfverfallen, att oss fordom vår allernådigeste
Konungh — högtprijssligh och lofligh i åminnelsse
— är igenom den timmelige döden uti denne vår
och alle våre religionförvantters högtbedröfvede stat och
uti sielfve krigzväsendet hasteligen ifrån fallen, så att
oss icke allenast detta Tyscha krigzväsendet besvärligen
invefvat vidhänger, uthan som befruchtandes ähr, vi uthi
dett Polnische krigett igen varda råkendes, och fördenschuldh
till rijkzens och dess grentzers högnödige försvar
böre giöre oss så myckett möijeligitt och skee kan försedde
och försäkrede medh hvadh som till dess defension
kunne behöfves; dy håfve vi uthi lika motto tagidt den
andra oss öfverlefrerade proposition utti ett gott och välviliogt
öfvervägande, och oss vidh denne sorgelige och
svåre regeringz tillståndh vår välmeente svar hermed
velet upteckia och tillkenna gifva.
Först hvadh uttschrifhingen belanger, så kunne eller
vele Ridderskapett och Adelen icke ifrån den bevillningh
dhe i Novemi), sidst uttlåfvede afträda, uttan vele, att
samma bevilliade uttschrifningh med första må för denna
gången holles; i synderhett att Uttschrifningz-Commissarierne
förblifva alldehles vidh sätt och bruuk med rooteschrifningen
och nembningen, som den tijdh uttschrifningen
af oss belefvedes och yttermere sielfva sidsta besluthett
någerlunda inneholler och förmäler.
Hvadh dett andra vidhkommer, hvar uthi begäres,
att dhe "förre beviliade och stadgade pålagor och rentter
måge i gemeen af alle Ständerne uttgiöres och ifrån sigh
lefreres, hvilke meden denne besvärlige tijdz tillstånd, så
och fädernesslandzens säkerhett sådanne högeligen fordre,
att dhe nödhvändeligen böre och moste uttgå; derföre
lofve Ridderskapett och Adelen, att hvadh som uti de
förre stadgade och bevilliade besluthen till terminernes
förlopp till krijgzstaten äro belefvede, godhvilleligen
vele effterkomma och uttgiöra låthe; dock så frampt att
någen af de förre stadgade och bevilliade renttor oss framdeless
skadelig och odrägeligh befunnes, då försee vi oss,
att dhe icke uthan vårt samptycke blifva vårtt ståndh
till skada och förderf och till ytterligere besvär continuerede.
Bilagor.
45
Till dett sidste hvar och till krijgssens lyckelige och
reputerlige uttföhrende framdeles någott behöfves kunde,
och sådant af dhe velborne Herrar genom några nyttige
medel oss bredhe vidh andre Rijkzens Ständer blifver
föreslagett och framstelt, då vele vi såssom fädernesslandzens
trogne patrioter ytterligere alf rätt kärlek till
vår käre öfverhet och sielfva fädernesslandet, som då tiden,
fahrligheten och nödtorfften fordrer, alletidh oss välvillige
finna och förklara, hermedh hafva tillbudett.
Uppå samptlige Rijdderskapssens
vägner underschreffvidt
Larss Sparre
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. E.1
Några besvär, som äre inrittne uthi Adelens
välfångna privilegier, som ödhmiukeligen begäres
att dhe måge afskaffede varda. Datum
Stockholm den 1 Martij 1633.
[1-]
Att Ridderskapet och Adelen måge niuta dehres välfångne
privilegier till goda på alltt thett the antingen
af sijne egne upbörder uth- eller inrikes försände eller
till dehres hussbehoff på egen eventeur innförskrifve, att
alltt sådant både i inn- och uttschepandet må uthan besvär
för tullen, licenten och hvad nampn dett nu eller
framdeles hafva kan, fri passera eifter adelige privilegiers
fullkomblige inneholdh. Och hvadh man af sijn egen upbörd
kan hafva att föhra ifrån Räfle och annorstädes der i
Lifland hijt inrikes, anttingen till Sverige eller Finland,
att thett sammaledes motte Adelen tillåtes och för tullens
och licentens afiäggiande obesväradt passera; såssom och
att [när] man i tillåtne hambner på redden uthaf sijn
1 Prot. sid. 22. — Inneliggande exemplar, med egenhändiga underskrifter.
Jämfördt med det i riksarkivet förvarade originalet, som är
undertecknadt af landtmarskalkcn å adelns vägnar.
46
1633.
egen upbördh något i fremmandh skep inlaster och på
egen perikel gå låter, att dett för lille och stoore tullen
uthan vår[a] välfångne privilegiers förkränckiande och
prEejudicium må obehindratt uttgå, när sådant ansagt
varder på tullen.
2.
Till dett andra varda dhe och emott allt vahnligit
sätt och bruk besvärede att gifva accijs och licent af
fremmande drycker samptt spannemål, saltt och annadtt
mehra, som Adelen anttingen på egen perikel innförskrifva
eller och i städerne till dehres nödtorfft, inkiöpa och sedhen
till dehres sätegårder moste förföhra; så att dhe lijka
med borgaren accijsen och licenten äre underkastade, och
således dryckerne icke allenest till dett dyreste moste
betala, uthan hvadh dhe och hafva till att försällia, för
halft värde nödgas fahra låtha.
3.
Hvad och den förhögningen uti lille och qvarnetullen
för besvär med sigh föhrer, så utti dageligit hussholdh i
städerne sampt på våre qvarner på landett, är mehra änn
kunnigt, så att nödigt vore härutinnan motte een sådan
lijkmätig order stelles, att icke Cronon sker förnähr, eij
heller någott vårt stånd till prajudicium lända motte;
dock härutinnan dhe velborne Herrer Bikzens Bådz höga
betenckiande, om icke rådeligit vore een lideligh taxeringh
på hvar heel, half eller fierdedehls gårdh att anstellas,
på dett vårt ståndh sampt gemene man måge för tiänere
och arrendatorer blifva oslittne, och all vidhlöftighet således
motte förekommes, dem tienstligen hemstelltt; såssom
och tienstligen hegare, att den förhögningen både på lille
och qvarnetullen nu nyligen utan Ständernes samptyckio
pålagdt är, må afskaffes.
4.
Befinnes och stoora besvär af the många nya ordninger,
som nu med qvarnernes taxerande, uttdömmende
och andre processer, som mästedehles uthi hvar landzände
särschildh finnes; och blifva således dhe störste qvarnerne
Bilagor.
47
af dett höga taxerande mästedehls öde; och derföre i
synderhett begäres, att dhe qvarner, som liggia under och
i sielfva sätegården, motte blifva orefne.
5.
Alldenstundh dett synes sträfva emot sielfve tullordningen,
att een partzel skall två gånger förtullas, hvilkett
sökies vidh dhe nya upbrachte tuller vidh the Dansche
och Borsche grentzerne och i synderhett här i Stockholm,
när någet föhres igenom strömmen, i dett dhe förhöije
vindbro och bompenniger med annan ovanligh pålagu,
när någen låter sijn skuta eller bååt igenom strömmen
passera, så att på tulls och uttlagurs uttleggiande är
ingen ända; och fördy begäres, att härutinnen må holles
een lijkhett med sielfva bevilliade besluthett, och alla
noviteter afskaffes.
6.
Desslikest tillåtes oss eij heller på desse näst omliggende
grentzer, så väl som och annorstädes vår spannemål
— när icke allmen förbudh är skedt — eller och
andra våra inkompster och upbörder, vi uptage af bonden,
att försällia och fritt handla med the fremmande eller
och uttrikes skepatt, utan moste thett till borgaren uplåta,
hvilken uthi eens presens tager två Rdl. af tunnan, dett
vi sielfve kunne håfve, hvar dett oss icke vore förbudett.
7.
När och adelssmannen om vintter tijdh låter uttföhra
ifrån bruken sitt afradz jern och dett nödgas upleggia i
Arboga eller och dhe andre upstäderne, så tages deraf
tull, ändock dhe dett inthet tenckia der till att föryttrat,
utan allenast nederleggiat till sommaren; dy begäres att
detta må uphäfves, och när det till siöstäderne nederkommer,
dhe allenest den tilbörlige tullen måge vara
underkastade.
8.
Hvadh vi och till torgz eller stadz föhre, härom samsättia
sigh således borgerne, att the inthett mehra villia
48
1633.
gifva, ann the sielfve vilia, och deremott stegra the, hvadh
som helst adelssmannen till sijn nödtorfft behöfver kiöpa,
på thet högsta, så att adelssmannen uti alla motto måste
tillsettia; oansedt att mynttet faller och spannemålen är
i ringa prijs, så att dhe tunnan för fem dal. bekomme, så
är dett lijkväl ringa emott thett man tillförenne bekommidt
häfver, i synderhet när man anseer, huru Köpmannen
stegrar både rikzdalern och sitt godz.
9.
D esslikest blifver ock Adelen alldehles förbudet, som
ekeschogh hafva, att hugga vågenskott-, klapp- och pipenholtt
och dett seden uttrikes skepa; så att Adelen af dett
sijna sigh till ingen nytto kan venda, uthan förorssakes
att sällia till borgaren, eller och der hann låter ekeplancker
såga, moste han dem, som skep byggia, uplåta, effter som
dhe sielfve villia gifva, för halfft värde.
10.
Att och dhe månge körssler, som är bielker, sågestocker,
vedh och andre vintterkörssler, motte afkomma,
särdeles uti Upsala och annorstädes, der inngen hofholdning
holles; ty när bonden eij förmår alltt framföhra, som pålagtt
blifver, taga arrendatorerne eller fogderne af bonden
effter dehres egen godtyckio och taxeringh.
11.
Att och dhe två konungzhester, som nu nyligen äre
på somblige och kan skee väl på flere orter förhögde,
motte vidh vahnligitt och brukeligit sätt blifva, och pennigerne
uptages och infordres effter gamultt bruuk.
12.
Och derföre der möijeligitt vore, att ett medell kunne
finnes, att sådantt myntt kunde i landet prägas och slås,
att rikzdaleren på 6 J mark kunde komma; därigenom kunde
dyrheten i städerne och på landet affkomma, såssom och
tuller och hvars och enss taxeringh uti bevilliat order
Bilagor.
49
igen stellas, och således all oreda med myntedz förändrande,
all dyrhett lindras och lättas.
13.
Effter som och adelssmannen lijder stoor skada med
dett olijka måhlett och vichtten, som finnes uti städerne,
derföre begäres, att ett måhl och vicht öfver heele rikett
må uprettes, och derigenom skee hvariom och ehnom lijka
och rätt.
14.
Hvadh skada Ridderskapzens och Adelens landhbönder
taga på dhe månge och ohörlige gest- och skiussninger,
finner hvar hoos sigh, som sijn upbördh af dhem hafva
moste, så att bonden härigenom uttarmas, gårdeme varda
öde, och adelssmannen kan således, hvar dett icke snart
afkommer, sijn vapnetienst och adelige ståndh icke oppeholla
uthan nödgas dett uphäfva.
15.
Adelen begäre och, att dhe halfve gårder, som i jordebökerne
och i byte af ålder gångne, må icke af arrendatorerne
och fogderne inföhres för heele, och uttlagorne
icke mehre aff dem tages, änn som dhe kunne giöre skääl
föhre, när som adelssmannen dett med bytes och häredz
bevijs sådant kunne betyga.
16.
Effter som nästen oundvikeligit är att kunna förbijgå
den sidst bevilliade uttskrifningen, derföre begäres och
härmed, att dett må blifva vidh den retta bevilningh, att
när knechten är lefreratt på uttschrifningen, hussbonden
inthet videre aff krigzfolkett må besväres; såssom och att
adelssmannen må sielf aff sijne bönder uttnembna till
knecht, effter som han thet sigh drägeligest befinner, och
när han een gångh sijn knecht lefreratt häfver, må sedhan
oplatzat blifva, så och att hafva macht igentaga sijne
förrymbde knechter, ehvar hälst the äre till finnande,
effter som [af] Adelen, i synderhet i Einlandh, andre i
dehres ställe uttagne äre.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1633. 4
50
1633.
1. Classis.
Christian Carlson Oxenstiern. Jahan Gyllenstierna.
2. Class.
Jahan Lilliehöök. Hanss Erikson Kyle.
Crisman Liliea. Per Jörensson Ulffspare.
Arffuedh Horn. Pär Nilsson. Knutt Påsse.
Cristoffer Ribbingh. Gustaf Leijonnhufwudh.
3. Class.
Jahan Ållengren. Arffwidh Lillie Sparre.
E. Krabbe. Suen Bock. Johann Berndes.
Adolf Hårdt. Biörn Månesköldh. Bencht Kaffle.
Otto yonn Scheidingk. Melcher Werensted.
Knut Ugla Clason. Jahan Reyther. Peder Mattzon.
Bil. F.1
Bikets ständers beslut. Hat. Stockholm, den 14 Mars 1633.
Är särskildt tryckt samt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut,
del II, sid. 849 o. f. Det i riddarhusarkivet befintliga exemplaret har
följande originalunderskrifter:2
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Christian Carlson Oxenstiern. Clas Christersån Hornn.
Jahan Gyllenstierna. Jahan Lilliehöök.
*Ture Sparre. Henrich Flemingh
för mig och alle mine efterkommande.
Hanss Kyle, Crisman Liliea. Erich Bielcke.
Den yngre.
Per Jörensson Ulffspare. Ache Hanson Soop.
1 Prot. sid. 28,31. — Inneliggande exemplar med originalunderskrifter.
2 De med * betecknade namnen äro tillagda från ett i riksarkivet
förvaradt original på pergament; detta är dessutom underskrifvet af 13
riksråd.
Bilagor.
51
Jönss Bonde. Arffuedh Horn. Pär Nilsson.
Knutth Påsse. Cristoffer Ribbingh.
Gustaff Erichsonn Leijonnhufwudh. Schering Rosenhane.
Jahan Ållengren. Arffwedh Lillie Sparre. E. Krabbe.
Suen Bock. Måns Axellson Roos. Jöns Rosen Bielke.
*Mattz Lilietåp. Johann Berndes. Arfwe Rääff.
Adolf Hårdt. Biörn Månesköldh. Pärr Lijlijehök.
Nills Kagg. Jesper Anderson Crus.
Bencht Kaffle. Otto vonn Scheidingk.
Anders Siöbladh. Arued Stierna. Melcher Werensted.
Jören Stolarm. Johan Drake. Aron Uddeson Örneflychtt.
Per Borson Strålle. Anders Steuart. Peder Stråle.
Johann Willman. Knutt Drake. *Nils Slatte.
Isaach Hindriksonn. Pär Söluerspare.
Christopher Jahenson Ekeblad.
Nihelz Bengtson Sölerbielke. Knut Ugla Clason.
Anders Olsson Oxsehuffuitt. Christofwer Andhersån Oxse.
Jöns Rosenstrål. Olluff Sack. Wolmer Stakelberg.
E. Bärtillssån Liustra. Christier Classån.
Torsten Benson Hierta. Erich Broorsson Rhålamb.
A. Bure. Sten Classon Böllia. Peter Kruse.
Erich Jörenson Teghel. Jöns Suärdh. Peder Swensson Swart.
Caril Person Suinhufudh. Jöns Gyllensparre till Ingelstad.
Carli Jonson Sabellsköld. Per Sabell. Håkan Skytte.
Jahan Reyther. Anderss Brömss. Peder Mattzon.
Jacob Forbes. Hanss Strichk. Hans Oliifuebladh.
Larss Håkonson Dufva. Jacob Sabelhierta. Linduedh Classon.
Axel Raff. Mattz Siffueson. Tårkell Grijs.
Johan Gustaff Klingspore. Matz Tönnesson. Jahan Brandh.
* Jöran Armsky ld.
[Extra capita familia:].1
Suante Christiernsonn Horn. Jörann Sparre.
Achatius Sparre. Ulff Bonde. Ifvar Nilssonn.
1 Följande namn förekomma endast i riddarbnsets exemplar.
52
1633.
Christer Påsse. Swen Ribbing. Per Linnarsson Ribbing.
Jahan Bibbingh. Erik Giöstson Soop. Suän Lilliespare.
Jöran Liliesparre. Oluff Lilliespare. Gustaf Krabbe.
Carl Christersonn Måneskiöldh. Jöran Kaffle.
Jackop Liliehöök. Axel Stålarm. Andres Stewart.
Dauid Stiwert. Måns Udeson. Josua Uddeson.
Tönne Willman. Jahan Nillson Ekebladh.
Pär Månson Stiernna. Jöran Stierna. Jahan Clason Ugla.
Suän Jöranson Ugla. Knutt Jöransson Ugla.
Peer Benchtson Silluerbielke. Suante Rosenstrål.
Gustaff Stacke. Erijk Sijlfuersparre.
Johannes Bure. Caril Jönson Suinehuffud.
Axell Bolia. Iffar Bagghe.
Bil. G.1
Effterschrefne af Adel, äre förordnede till att beledhsaga
H. salige Kong. M:tz lijk hijdt inn i rijkedtt och
skole vara här i Stockholm till den 10 Maij nästkommendes.
Datum Stockh, den 18 Martij 1633.
Her Christiern Oxenstierna,
Her Swantte Hoorn,
Her Nilss Gyllenstierna,
Gustaf Bååt,
Sefwed Bååt,
Jöran Sparre,
Per Nilsson,
Ifwer Nilsson,
Christer Påsse,
Swen Ribbingh,
Krigzman Lillie,
Hanss Kyle,
Johan Ollengren,
Swen Bock.
Nilss Kagg,
Melcher Wernstedt,
Johan Drake,
Johan Willdeman,
Per Sölfuersparre,
Christof Ekebladh,
Anderss Olufsson,
Jöns Rosenstråle,
Oluf Stake,
Johan Eketrä,
Håkon Skytte,
Larss Dufwa,
Jören Lilliesparre,
Göstaf Krabbe,
Anderss Stuwart,
Dawidt Stuwart,
1 Prot. sid. 29, 31, 32. — Original.
Bilagor.
53
Tönnies Wildeman,
Per Stierna,
Swen Uggla,
Swante Rosenstråle,
Göstaf Stake,
Schering Rosenhane,
Nilss Slatte — abs[ens],
Johan Ribbingh,
Jören Stierna,
Johan Bure,
Anders Hårdh — absens,
Jören Kafle,
Anderss Stråle — absens,
Swen Stråle — absens,
Knutt Uggla,
Erich Kij lsson,
Jöran Stake — absens,
Erich Ribbingh — absens,
Jonas Rosenquist — absens,
Jöns Persson på Ingelstadh,
Lars Sölfwerswerdh—absens.
— 51
Jacobus De La Gardie. Carl Carlsson Gylldenhielm.
Nihls Bielcke
till Salstadh. F:herre.
Bil. H.
1.
Desse effterschrefne af Adell håfve låtidt excusera
sigh, att dhe af oförmögenhett inthet hafva kunnet instella
[sig] till denna Rikzdagh:
(Erich Akesson,
Måns Kijl,
Erich Hård,
Mass Kafle,
Nilss Påsse,
Per Hårdh,
Erich Sting,
Anders Lake,
Knutt Lillie.
Ståth[ållaren] Per Jörensson
excuserat
Otto Scheiding excuserar
Bengt Jonsson,
Pär Rääf,
Jöns Rääf,
Nilss Siöbladh,
Linnar Stråle.
Nilas Sölfversnarre.
54
1033.
Johan Hindrichsson
Hanss Jonsson,
Bengt Bryntesson,
Linnar Stake,
Axel Soop,
Madz Persson,
Johan Hårdh.
{Oluf Christophersson,
Botwed Raisson,
o an gg a Knuttsson Roose,
{Per Jonsson Bratt.
Johan Dufva {Erich Ulff.
Trulss Kåse {Ulf Melchersson.
Effterschrifne af Adel i Finland åhre hemma och icke
praesenterat sigh till Rickssdagen i Stockholm anno 1633,
15 Februarij:
Maurits Hoorn,
Herman Flemming,
Axell Iwarson,
Erich Boije,
Jören Boije,
Steen Iwarson,
Otto Grohthussen,
Geert Skytte,
Anders Pauli,
Casper Wrede, ähr ifron
Tysland nyss hemkommen,
Hindrich Oluffson Stubbe,
Hindrich Månson Spärra,
Lasse Månson til Tenhella,
Carel Körning,
Ernest Creutz til Sarflax,
Hieronymus Birckholtz,
Frans och Carel de la Mot,
Hanss Hanson Lindelöff,
Hindrich Hanson)
Carel Hanson ! Lindelöff,
Erland Hanson J
Mårten och Anderss Skoo,
Peter Duwa, til Munkeby,
Nils Peerson på Haiko,
Hanss Jönson til Kråköö,
Johan Samuelsson Wilman,
Hanss Bertilson til Söderkulla,
Mårten Poijss til Poisila,
Sigfred Poijss til Kalax,
Laerss Carpelan,
Hanss Berngtsson Gyllenlohd,
Tårkill Anderson til Botila,
Hanss Ramss,
Robert Wallass til Åminne,
Bilagor.
55
Johan Christerson til He- Jacob Nassaki vahr aldrig
wunpä, på tåg eller Rickssdaag,
Erich Hinderson til Lemmo, på hvilken förmodess eet
Nilss Duwa til Moisiö, kraftigt arbitral sträf.
På förbemelte personerss adelschap ähr ingen tvifel,
kunne och vähl mestedeless utan någon rettmehtig excnse
instella sigh.
3.1
Effterschrefne personerss adelschap ähr i tvifelssmåhl:
Hindrick Gielsson, Ritt- Johan Beingtson til Giessöö,
mestare, Corporal,
Philip Mårtenson til Stoor- Gert von Ungern; tvifles åm
gård, han ähr af dhe Ungern
Laerss Hanson til Stoorgård, eller eij,
Johan Anderson til Hirssierf, Olof Johanson til Nybolsta,
Erich Jörenson på Judikala, Leutenandt,
Jacob Hanson til Skittenbeck, Erich Jahanson til Gunilla,
Erich Arwedson til Kahilo, Class Anderson til Stoorgård,
Paul Bousin til Pirlax, Hanss ThomassontilKubböle.
Desse effterschrefne ähre vähl af Adel, men uhtgamble:
Torsten
Hinderson til Når- Jören Jönson Swinhuwud,
kulla, Thomass Boureus.
4.
Ähre utheblefne uthan någen rättmätig endschyllani
Nilss Slatte, Per Hård,
Linnar Ulfsax, Nilss Påsse,
Nilss Rosenquist, Knutt Lilliehöök.
1 På baksidan af denna lista är antecknadt: »Lengd på Adalen i
Finland, sorn icke til Riksdagen anno 1633, 15 Februarij håfve compa
rerad».
56
1633.
Bil. I.
Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar.
1. Rådets resolution på adelns besvär; dat. Stockholm
den 5 Mars 1633. Original. Tryckt i Stiernmans Riksdagars
och mötens beslut, del. II, sid. 841 o. f. (Prot.
sid. 26.)
2. Förteckning på dem, som lämnat bidrag till adliga
vapnens tryckande. (Prot. sid. 28, 33.)
3. Två listor på adelsmän, som skola betala böter.
(Prot. sid. 27, 33.)
4. Öppet bref af konung Karl I i England för Jakob
och Patrik Forbes, att de härstamma af adlig familj; dat.
Edinburg den 2 Juli 1629. Afskrift. Latin och svensk
öfversättning. (Prot. sid. 20.)
5. Donationsbref af konung Gustaf Adolf för Simon
Bahr att med frälse rätt besitta sin i främmande land
aflidna moders efterlemnade fäderne och möderne arfgods;
dat. Stockholm den 8 Febr. 1628. Afskrift. (Prot. sid. 29.)
1634.
Februari, Mars.
A.1
H:nes Maij:ttz proposition,
giord till någre hijt kallade förnäme godhe
herrer och män afl Rijkzens Ständer, medh nådigh
begäran att dhe dhen flitigt öffverväge,
sitt betänckiande dher uppå giffva, och effter
dheres plicht secret och heemligen holla ville.
Actum Stockholm den 22 Februarij anno 1634.
Eflter som H:nes M:t achtar ibland annat dhetta vara
ett beqvembt medell rijket väl att regera och förestå, när
H:nes M:t någre dhe förnembste Rijkzens Ständer och
iedemoter om rijkzens tillstånd och lägenheet vetha låther
och medh dheres tijdige rådh söker, huru dhet uthi gott
välstånd och säkerheet, så invertes som medh dess omliggiande
grannar, tilbörligen må fattadh bliffva; haffver
och orsaak att tacka Gudh, som Hmes M:t och fäderneslandet
uthi förflutten tijdh så mildeligen haffver bevarat
och emot dess fiender godh lycka och framgång giffvit,
önskandes att dhen aldrahögste icke mindre här effter
sine nåder meddela, rijket och regementet välsigna och på
alle besvärligheter en lyckeligh uthgång förläna ville; —
altså haffver och H:nes M:t funnet gott närvarande godhe
herrer och män att sammankalla, och öffverväga dhe rådh
och medell, som till dess conservation och säkerheet kunne
aff nödhen vara. Och erkänner Hrnes M:t medh synnerligh
gunst och nådher, att dhe sigh på Hmes M:tz befal
-
1 Från riksdagsacta i riksarkivet. — För detta möte finnes inga
handlingar i riddarhusarkivet.
58
1634.
ning så hörsambligen nu instält haffva, hvilket H:nes M:t
emot hvar och en igen nådigst vill vetha att ihugkomma.
Och på dhett dhe orsaken till dheres sammankallelsse
enkannerligen vetha måge, så kan H:nes M:t icke förbij
gåå dhem, som nu här församblade äre, nådigst att optäckia,
dhett och för dhetta dhem till en deel nogsampt
är vitterligh, huru som Storfursten i Ryssland förledne
sommar sine store sändebudh hijt affärdat haffver, ibland
annat sahl. K. M:tz högloffligst uthi åminnelsses dödelige
frånfälle att beklaga och confirmera dhen vänskap bägge
potentater och rijker emellan varit haffver, såsom och
dher hooss en närmare vänskap att sökia, således att H:nes
M:t medh Storfursten ett förbund emot Konungen och
Chronan Påland ingå ville, både för en man att ståå och
krijget nu strax begynna. Hvar uppå aff H:nes M:t då
till svar är giffvit, att oansedt H:nes M:t nogsampt befinner
sigh aff Konung Uladislas vara lederadh, i dhet
han strax effter Konung Sigismundi dödh titelen aff Sverige
sigh tillmätt haffver och Keijsaren medh folck och
ammunition emot oss adsisterat, låtandes sin illvilliande
affection och dess föruthan nogsampt lysa, ehvar han tillfälle
och lägenheet der till kail haffva; doch likväl emedan
sahl. Kong. M:t för detta ett sexåhrigt stillestånd med
Pålacken ingått haffver, hvilket tilstundande åhr 1635
löper till ända, hvarföre kunne eller ville H:nes M:t dher
till ingaledes förståå, att H:nes M:t dhet samma bryta
skulle, effter som heela verlden der igenom tilfälle giffves
motte H:nes M:tz actioner att calumniera och dadla; uthan
som ährendet är svårt och vichtigt, och H:nes M:t en egen
legation till Ryssland affärda ville, altså om Storfursten
då kunde behaga ett förbund medh H:nes M:t emot Pålacken
på visse conditioner, och stilleståndz pacterne oförkränkte,
att ingåå, skulle H:nes M:tz Commissarier i fullmacht
giffvas medh Ryssen på H:nes M:tz vegner här
öffver att tractera och handla. Så aldenstund H:nes M:t
är sinnad be:te legation innan någre dagar att affgåå
låtha, som dhet oprättade evigvarande fredzfördragh confirmera
skole, och effter dess innehold sigh till all godh
vänskap emot Storfursten och dhet Ryska rijked tilbiudha,
då inthet tviffvel är, att om den alliance moot Påhland
och bliffver moveradh, hvarföre haffver H:nes M:t godt
Februari.
59
funnet, närvarande godhe herrer och män att sammankalla
och medh dhem communicera hvad dhe uthi dhet
fallet befinne bäst stå till göra; enkannerligen om för
H:nes M:t och Chronan skall nyttigt vara någon närmare
vänskap medh Ryssen att ingåå än allaredho förmedelst
dhet oprättade fredzfördragh skedt är.
Ty endoch denna nytta skijner dher aff att kunna
fölgia, att 1. Effter som H:nes M:t synes aff offvanbe:te
skääl oundvijkeligen skola i krijget medh Påhland råka,
och ingen lijknelse är, dhet någon säker, redelig eller
rep uter ligh prolongation aff stilleståndet står till erholla,
dhet fördenskull för H:nes M:tt bättre vara en socium
belli att haffva, än att H:nes H:t allena krijget emot
Pålacken föra skulle. 2. Sveriges säkerheet och dess föruthan
i Ryssens välfärd interesserar, så att dher han
undergå skulle, vår stat eij litet dher igenom pericliterandes
vore. 3. Skulle H:nes M:tz tractat medh Påhland
eij litet faciliteras, och H:nes M:t göras fäst i possessionen
aff dhe provincier, som både ifrån Pålacken och Ryssen
nu innehaffvas. 4. Dhe Påhlers consilia skole och der
aff merckeligen förvirras, och incrementa status Polonici
mycket förhindradt bliffva. 5. Om dhet offererade foedus
och affsloges, kunne väre ilvilliande grannar en sådan
occasion sökia att nyttia, och Ryssen sedan medh sigh till
H:nes M:tz oppenbare fiende göra. 6. Haffver Kong. M:t
högloffligh uthi åminnelse sielff sigh till ett förbund medh
Ryssen offererat, som aff högstbe:te Kong. M:tz eget breff
är till att see; hvilket om dhet affsloges, skulle Ryssen
desperata consilia der aff fatta och sigh medh Pålacken,
hvar icke aldeles emot H:nes M:t conjungera, doch föreena
och fredh göra. 7. Att frije commercier uthi och igenom
Ryssland till andre land och konungarijker så mycket
snarare än elliest kunne ståå till practicera.
Men så kunne här emot desse difficulteter falla: 1.
Att dhen grannen är en reconcilieradh vän, uppå hvilken
i nöden föga kan vara att lijta. 2. Ligger honom och
uthan tviffvel i sinned dhe land och provincier honom
ifråtagne äre medh list eller våldh att igentaga, så snart
occasionen sigh så presentera kunde. 3. Kan H:nes M:t
på dhett sätted sui juris eij bliffva, när tractaten medh
Påhland angår, fredh eller vijdare stillestånd — hvar
60
1634.
dhet så nyttigt funnes — nthan Ryssens consens och
veetskap att göra.
Hvilke rationes H:nes M:t nådigst begärer, att närvarande
godhe herrar och män granneligen öffverläggie
medh hvadh flere skääl dhem sielffve både pro et contra
infalla kunne, och H:nes M:t dheres betänckiande meddeela,
om dhe rådeligit holla något förbund medh Ryssen
vara att ingåå, och dher så godt funnes, på hvadh conditioner
dhe slutas skulle; eller och emedan stilleståndz
terminen nu flux löper till ända, om man dhen tilstundande
tractat medh Påhland sampt dess uthgång affbijda
och dhen tilbudne alliance afl:' Ryssen uthslå skall.
Sedan och till dhet andra tvifflar H:nes M:t inthet,
uthan att närvarande godhe herrar och män vette uthan
någon vijdare påminn elsse sigh att ihugkomma, förmedelst
hvadh orsaker sahl. Kong. M:t högloffligh uthi åminnelsse
är vorden beveekt medh en anseenligh armée att gå öifver
åth Tyskland och kriget emot Keij sarén och dhen Catholische
ligan begynna, såsom och hvadh sedan till närvarande
tijdh är passerat; allenast kan Hmes M:t icke förbij
gå dhetta att giffva till känna, huru som högstbermte
sahl. Kong. M:t häfver vidh sin öflverkompst på dhen
Tydske bottnen ingått medh Hertigen aff Pomern en
alliance till mutuell defension, och enkannerligen att befrija
hans land och undersåther ifrån dhet omenniskelige
våldh och tyrannij, som uthaff dhe Keijsersche dher förehades;
uthi hvilken alliance och ibland annat är bevilliat,
att dher Hertigen något dödeligit vidkomme, skulle dhe
Pommerske Ständerne holla sigh till K. M:t och Sveriges
Chrono, in till dess Kong. M:t och Chronan vore skeedd
satisfaction för den omkostnadh, som till dheres befrijelse
användes; och i synnerheet inthet att befatta sigh medh
Churfursten alf Brandenburg, hvilken på ett sådant dödzfall
allaredho en hylladh successor är, för än om refusione
sumptuum alt richtigt vore, såsom alf alliancen vijdare
är till att see. Nu haffver Grudh sahl. Kong. M:tz vapn
så nådeligen välsignat, att icke allena Pommern uthur
fiendens händer är libererat, uthan och alle andre evangelische
Churfurstar och Ständer, medh dheres land och
undersåthare, som under dhe Keijserskes förtryck nu fast
agonizeradhe, så till dheres religions som prophan frij
-
Februari.
61
heet äre restituerade och hulpne vordne, in till dess sahl.
Kong. M:t sielff sitt ädle konungzlige lijff — dhet Cludh
bättre — dher öffver haffver most låtha.
Och såsom åthskillige tractater och fredzförslagh dher
uthe passerade äre och än dageligen anspinnes, effter som
Konungen i Danmarck till dhen ända sin interposition
tillbiuder och starkt på freden urgerar, Churfursten aff
Saxen medh någre flere och mycket der effter famblar,
som aff bägges dheres skriffvelser till Rijkz-Cantzlern
och andre hijt kompne acter vijdare är till förnimma, så
endoch monge fahrlige stämplingar dher jämpte spele, dhe
allierade evangelische Furstar och Ständer till separation
och under fiendens list och bedrägerij dher igenom mehra
att bringa, än dhet någon säker, redligh och reputerligh
fridh kan stå till erholla, icke deste mindre är Rijkz-Cantzlern
vorden förorsakadt en dagh uthi Franckfurt arn Main
till dhen 1. Martij att uthskriffva, dher så öffver fredztractaten
som Konungen i Danmarckz interposition att
statuera. Till hvilken ända, emedan uthaff nöden vill
vara, att man uthi tidigt betänckiande tager, huru vijdha
fäderneslandett vidh sådana tractater bäst kan försäkras,
och att H:nes M:t sampt Sveriges Chrono för dess insestimable
skadha och omkostnadh, såsom och för dhe monge
välgärninger icke allena Herttigen och Ständerne uthi
Pommern, uthan och monge andre Churfurster, Ständer
och Städer här igenom undfångit haffve, tilbörligh satisfaction
och recompense må vederfahras, effter som Ständerne
uthi dhe fyra öffver Creitzer på dhet möthet i Heill -  brun sigh förplichtadt haffve H:nes M:t och Sveriges
Chrono satisfaction för dess store kostnadh och meriter
att förskaffa, thet Churfursten aff Brandenburg och nu
nyligen till dhe angräntzande öffver- och neder Sach[s]ische
Furster och Ständer haffver begärat, dhe ville uthi betänckiande
taga, huru som H:nes M:t och Sveriges Chrono
motte skee contentement, och dhet uthi fast land, såsom
sielffve formalia lyde. Derföre begärer H:nes M:t nådeligen,
att närvarande godhe herrar och män alt hooss sigh
väl öffverväge och communicere medh H:nes M:t hvadh
rådh der uthi är till att taga. Och såsom store svijrigheter
till eventyrs på samma tractat fallandes varde
öffver den capitulation för dhetta om Pommern giord är,
62
1634.
emedan så Churfursten aff Brandenburg som Herttigen aff
Pomern utbi böstas igenom sine Gesandter bär anbollit
b aff va. att bem:te furstendömme på Hertigens dödzfall
motte Cburfursten ovägerligen inrymbt bliffva, men remitterades
aff H:nes M:t till en general tractat utbi Tyskland,
då bär om tillijka kunne affbandlat bliffva, som aff
dbe passerade acter vi j dare är till att förnimma; derföre
om bemrte Churfurste sigh uppå dben tilstundande tractat
här emot opläggia kunde och ingaledes der till ville förståå,
att ban Pommern cedera och affståå skulle, bvadb
närvarande godhe herrer och män mene på en sådan
händelse bäst vara att angrijpa; om H:nes M:t på Pommern
stricte skall insistera, elier och om andre land eller
en anseenlig summa penninger begäras skulle, såsom och
hvad assecuration dbe bolla aff fienden vara till fordra.
Hvilket H:nes M:t förtroor närvarande godhe herrar och
män, att dbe sigh således dber uppå förklare, att fäderneslandet
igenom dberes rådb och betänckiande må utbi godh
säkerbeet sättias, och väre fiender dbet hopp affskurit
bliffva, som dbe om vår ruin och undergång sigh till en
deel nu inbilla kunne.
Sidst och till dhet tridie, emedan nödigt är, att Kong.
M:tz salige lijkz begraffning må utban något vijdare
drögzmåhl skee medb tilbörligb konungzligh respect och
bedber, och H:nes M:t haffver gott funnet, den utbi Junij
månadh nästkommande att skee låtba, effter som H:nes
M:t förmodher, bvadb som behöffves, till den tijden kunna
förfärdigas; derföre är i lijka motto H:nes M:tz nådige
begäran, att närvarande godhe herrar och män öffverläggie,
om dben tijden beqvembligen der till skall kixnna berammas,
och H:nes M:t icke mindre dberes betänckiande
bär öffver låtba förnimma.
Högstbe:te H:nes M:t vår allernådigste uthkorade
Drotnings och Arffurstinnas samt Sveriges
Rijkes regerande Rådb och Förmyndare.
B.1
Ridderskapetz och Adellens underdånige svar
opå H. M:tz vår allernådigste uthkorade Drott
1
Original i riksarkivet med påskrift på baksidan; prses. Stocholm
den 27 Febr. anno 1634.
Februari.
63
ningz författadhe proposition. Aetum Stockholm
denn 26 Februarij åbr 1634.
Utbaf bvadb vicbtige orsaker, som H. M. vår allernådigste
uthkorade Drottning haffver för nödigt och gott
befunnit nu til denne tijdb att late sammankalla någre
de förnämbste Rijksens Ständer och ledemoter, det haffver
Ridderskapedt och Adellen såväl uthaf H. M:tz författade
proposition som elliest de höghvälborne Herrers Sveriges
Rijkes Rådz information och underrättelse underdånigest
väl förnummit; i det att H. M. dem först nådigest opptäcker,
huru som Stoorfursten i Ryssland förlidne sommar
häfver här halft sine stoore sändebudh, icke allenest H.
K. M:tz — höghlofligh i åminnelsse — fördom vår allernådigste
Konungz och Herres, dödhlige frånfälle till att
beklaghe,- uthan och confirmere och stadfäste den venskap,
som begge potentater och rikenne emellan varit
haffver, såsom och derboos en närmerre vennskap att söka,
således, att H. M. medh Storfursten emoth Konungen i
Polen och Polendske Chronan [förbund] ingå ville, både för
en man att stå och krijget nu straxt begynna. Hvaropå uthaf
H. M. är gifvit til svahr, att oansedt H. M. noghsambt
befinner sigh aff Konungen i Polen lsederet, lijkväl medan
sal. Kong. Maj:t för detta ett säxåhrigt stillestånd medh
de Poler ingått häfver, hvilket tilstundande åhr löper til
ända, derföre kunde eller ville H. M. dertill intet förstå.
Och alldenstund H. M. nu achter att afförde een legation
til Ryssland, det opprättade evighvarende fridzfördraget
att confirmera, då och uthan tvifvel aff Stoorfursten
varde moveret om samma alliance, hvarföre häfver H. M:t
för gott befunnit medh de nu här närvarande Rijksens
Ständer derom att communicere, hvadb utbi det fallet
bäst kan stå till göra, effter som sielfve propositionen det
vijdere innehåller och förmäler.
Hvar opå är dette Ridderskapsens och Adellens underdånige
enfallige svahr, att medban utbi fridzfördraget
emellan begge rijkerne, Sverige och Ryssland, är förafskedet,
att när som nogon omskifftelse sigh tildrager, då
skal den Herren, som nyligen i regimentet inträder, först
besöke den andre genom sine sändebudh och tilbiude sigh
til venskap och benägenheet, och man väl veet, att Rysserne
äre ett misstanckfullt folk, så att hvar dermed
64
1634.
nogot länge skulle dröijas, kunde de väl taga andre
tanker deraff; derföre meene Ridderskapedt och Adellen
rådhligit vara, att det förbund, sorn allredhe igenom
fridzfördraget giort och opprättat är, först och främbst
uthan noghon lång drögzmåhl måtte blifva confirmeret
och stadhfäst. Sedhan, endogh betänkeligit kunde vara,
om man sigh uthi noghon vijdere alliance och förbund
medh Storfursten i Ryssland emoot Konungen i Polen
skulle inlate, än som i fridzfördraget skedt är, allt för
de skäl och orsaker som grundligen uthi propositionen
pro et contra införde äre; lijkväl för det store interesse
skull, som H. M. och Sveriges rijke uthi Storfurstens
och det Ryske rijketz välferd eller undergång, och de
motiver som der bredevidh föllier, halfva kunne, synes
dem icke skulle vara orådhligit, samma förbund så vidt
måtte förmeeras, att när nogon tractation (effter stillestondsens
förlop)1 medh Polakerne förehades, antingen
til stridh eller vijdere stillestånd, att då Rysserne derom
först gofves tillkenne, och opå våre sijde intet slutedes,
medh mindre än som Rysserne blefve dermedh ingripne,
så frambt de det sielfve begärede och uthi tijdh
söchte, så att tractaten för deres försumelse skull icke
blefve satt tilbaker. Sammaledes der nogon tractat emellan
Ryssen och Polakerne förehades, att de då gofve oss derom
tilkänne, och intet slutedes dem emilian, uthan H. M.
och Sveriges rijke vore der medh in slutit. Hvar och
Rysserne någre andre besvärlige conditioner föresloge, anten
att H. M. och Sveriges Chrone skulle så länge vara förbundne
medh dem kriget att uthföra, til dess de kunde
recuperera och vinna Smolendscho och andre deres förlorade
land igen, eller annat sådant som kunde vara H. M. och
rijket betänkeligit och odrägeligit, då kan dem föreslås
det igen, att de i lijke måtte skulle vara förplichtede,
hielpe H. M. och Sveriges Chrone till att behålla och försvara
allt det H. M. och Sveriges Chrone aff Konungen i
Polen antingen nu innehafver eller och häreffter bekommandes
varde. Dogh medh den beskedh, att hvadh H. M.
och Sverges Chrone sielf aff Polaken intoghe, deraf skulle
Ryssen sigh intet anmäta, uthan hvar behålle som han
1 Orden inom parentes äro i originalet prickade på ett sätt, som kan
tydas såsom utstrykning.
Februari.
65
vinna kunde etc. Med andre sådane conditioner, som dertil
tiene, antingen Rysserne uthi deres obillige förslagh och
begäran til at möta, eller och elliest H. M:t och rijket effter
denne tijdz lägenheet til gagn och bijstånd vara kunne;
hvilke, såväl som och huruledes de frije commercier uthi
ogh igenom Ryssland til andre land och konungrijken bäst
practiceres kunne, Ridderskapet och Adellen til de höghvälborne
Herrers Rijksens Rådz — såsom dem der saken
bäst kunnigh är — höghvijse förstånd och betänkande
vele hafva remitteret och framställt.
Till det andre såsom H. M. och nådigest förer Ständerne
till minnes, för hvadh orsaker H. K. M. — höghlofiigh
i åminn elsse — medh sijn armee är öfverdragin
åth Tydzland emoot Keijsaren och den Catholische ligan,
jemväl och huru H. K. M. hade ingått een alliance medh
Hertigen aff Pomern til een mutuel defension, och hvadh
försäkring som Hertigen aff Pommern hade gifvit H. K.
M. opå samma furstendömme til een godh satisfaction för
sin använde krigzkostnadh; och medhan nu såväl aff
Konungen i Danmark som Churfursten af Saxen och andre
opå allehande sätt starkt blifver urgeret opå friden, dertil
och en dagh aff Rijkz-Cantzleren är förskrifven til den
1 Martij uthi Frankfurt arn Main att tractera, och ibland
annat vill vara i betänkende, huru fäderneslandet icke
allenest medh sådann tractat bäst kan vara försäkret,
uthan och på hvadh sätt det för sijn inestimable skadha
och omkostnadh kunde hafva sijn tilbörlige recompens
och satisfaction; hvarföre, om Churfursten aff Brandenburg,
hvilken opå dödzfall effter Hertigen aff Pomern til
samma furstendöme är näste erffvinge, ingeledes dertill
ville förstå, att han det cedere och affstå skulle, då begärer
H. M. nådigest Ständernes betänkende, hvadh de
på een sådann händelsse meene bäst vara att angripa,
om H. M. opå Pomern så stricte skal stå, eller nogre
andre land eller och een anseenligh summa penningar
begäras skulle, och hvadh assecuration de meene aff fij enden
vara till att fordra. Härtill är och Ridderskapetz
och Adellens underdånige mening och betenkende, att
effter de väl kunne besinne, det fast än Keijsaren medh
den Papistiske ligan gore och slute någon fridh med H.
M:t och Sveriges Chrone, så äre de likevisst aff den art,
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot. 1—lil. 1634. 5
66
1634.
att de, såsom deres maxime och allgemene regie lyder,
icke hålla oss nogon troo och lofven vijdere eller längre,
än som det kommer dem sielfve til pass; derföre opå det
att H. M. och Sveriges Chrone, så för sijn eghin som dess
confoederaters, de evangeliske Ständernes i Tydzlandz
skull, måtte deste bättre vara försäkrede och opå alle
fall hafva en foot opå den Tydske bottnen, vore det gott,
hvar Churfursten af Brandenburg så vidt kunde disponeres,
att han emoot annan vedergäldning uthi land och lään
der oppe i Tydzland cederede H. M. vår allernådigste
Drottning och Sveriges Chrone Pommern til everdeligh
äghendoom; eller och, der det platt affsloges, att man då
stoge deropå till att behålla de förnämbste hambner och
orter vidh siösijdan både i Pommern och Mechelburgh,
medh så mykit land derhoos, som samma orter uthan
rijksens besvähr kunde hållas medh garnisoner. Men
hvar det och ingalunda kunde skee, och förr än som det
derföre skulle komma til nogot openbart krigh medh Churfursten
aff Brandenburg och de andre fursterne här nider
vidh siösijdan, hvilket utan tvifvel skulle gifva en stoor
förändring och hinder i alle vore saker uthi Tydzland,
då meene Bidderskapedt och Adellen vore bättre, att man
begärte een anseenligh summa penningar, det högste det
kunde drifvas, och att H. M. och Sveriges Chrone så länge
måtte behålla Pommern medh nogre andre land, som
emoot samma summa kunde göra fyllest, i underpant, intilldess
att alle penninger vore tilfyllest erlagde. Uthi
lijke motte förmeene Bidderskapedt och Adellen ochså
skulle vara nödigt, att när som om friden tracteres, då
och jembte den recompens och satisfaction, som opå H.
M:s och Sveriges Chrones vägne för dess store kostnadh
och meriter fordras, ochså måtte förhandlas medh de
evangelische Ständerne uti Tydzland om een säker
allians och förbindning til assistentz och bijstånd medh
H. M. och Sveriges Chrone uthi förefallande nödh emot
dess fijender, medh hvadh andre försäkringar som rijket
kunne vara nyttige. Det de allt vele hafva stalt
uthi H. N:s Bijks-Cantzlerens höga discretion och gode
hetänkende, såsom den der om alle saker bäst kunnigt
och vetterligit är, till att öfverväga och uthi verket
ställa.
Februari.
67
Till det sidste belangende det H. M. nådigest begärer
vetta Ständernes betänkande om tijden til H. K. M:tz
salige lijks begrafning, när den beqvemligest herammes
kunde, så tycke Bidderskapedt och Adellen icke skulle
falle oläghligit, att det effter H. M:tz egit giffne förslagh
måtte skee in Junio nästkommande, hvar elliest alle saker,
som dertil höre, i medhler tijdh kunne hlifve ferdige. Och
vele Ständerne, som dertill kallade blifve, til samma tijdh
gerne hålla sigh till redz och göra H. K. M:tz salige
lijk den tilbörlige respect, heder och vyrdning, som de
H. K. M. såsom fordom deres allernådigste Konung och
herre skyldige och plichtige äre.
Dette är således opå H. M:tz vår allernådigste uthkorade
Drottningz föreställte proposition Bidderskapetz
och Adellens underdånige svahr och hetänkende.
Opå sambtlige Bidderskapsens och Adellens
vägner som nu tilstedes äre
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
C.
Mötets beslut. Dat. Stochholm elen 5 Mars 1634.
Tryckt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut, del. II, sid.
855 o. s. v. — Det i riksarkivet förvarade originalet är undertecknadt af
följande adelsmän (jämte 9 präster och 3 borgare):
Jacobus De La Gardie, Carl Gylldenhielm, Nihls Bielcke,
Sueriess Rikess Marsk. Riks Ammiral. till Salstadh. Frherre.
Gabriel Oxenstiern, Johan Skytte.
Frijhärre till Möreby och Lindholm.
Gabriel Oxenstierna Göstaffsonn. Clas Flemingh.
Matthias Soop. Achatius Tott. Johan De la Gardie.
Carl Bonde. Åke Axelson. Axell Baner.
Larss Sparre, Henrich Fleming.
pro tempore Landtmarskalk.
Linnardt Torstenson. Åche Hanson Soop. Ture Sparre.
Knutt Drake. Jahan Hindrichson By ther. Axell Lillie.
Erich Gyllenstierna. Isaach Hindriksonn.
Schering Bosenhane. Andreas Bureus.
ivr«^v,QT. .Tonas Bure.
1634.
Juni, Juli.
Den 26 Junij omblåsstes, att Kidderskapet och Adden,
som till den kongelige lijkz begrafning vöre kallede, så
väl som och till denne Bikzdagh förskrefne, skole låtha
sig finna på Ridderhusett dagen der effter, som är den
27 dito.
Den 27 Junij instältte sig Ridderschapet och Adelen
på Riddarhusett och låto antekna dehres nampn, som
sedhen her effter föllier.1
Och när dett var schedtt, upträdde Landtmarskalken
[Lars Sparre] och gior de detta fölliande taal och oration
till alltt Kidderskapet:
Välborne, välbördige herrar, bröder, fränder och goda
venner, effter som jag effter dhe välborne Herrar Rikzens
regerende Rådh är åter igen förordnett och depnterat för
denna gången till Landtmarschalk, effter som i Nyköpingh
för detta någerlunda är rördt, derföre begärer han venligen,
dhe vele uptaga och erkenne honom för dehres
Landtmarskalk och honom så vida respectera, som dett
embetet vidkommer, och att dhe vele uthi denna Kikzdagh
1. Observera och effterkomma dhe ordninger här till
på Kidderhnsedtt hafva varidt brukeliga.
2. Och om dhe vele låta blifva vidh de böter [för
dem], som sig absentera uthan laglig orssak, hemstelles
derom att ventilera.
3. Och effter [vid] denna Rikzdag, för denna tijdz
bedröfliga tillståndh skulld, uthan tvifvel stoora och hög
-
1 Denna namnlista saknas.
Juni.
69
vichtiga rijkzens saker blifva framstältte, dy vele dhe
sådant holla secret och icke låtha sådant vidare komma
ann dett sigh bör, och till dess framställing finne sig villige
som trogne rikzens patrioter der till accommodera
och förklara.
4. Sedhen dher dhe vethe någre vara afreesste, dhe
vele dett tillkenna gifva, såssom och ingen fördriste sig
att förrehsa hädan uthan och förr denne Kikzdagen lyckeligen
och väl kan vara ändatt.
5. Att dhe och effter gamultt bruk vele och Secreteraren
tilldehla och gifva hvadh honom tillkommer.
6. Sedhen är mig af Regeringz-Rådett befahlet dhem
att andraga, effter som Secreteraren Larss Grubbe nu nyligen
är ifrån Ty[s]chland hemkommen med någre högnödige
saker, som böre proponeres för sampttlige Ständerne på
denne Rikzdagh, hvilke så hastigdt icke kunne förfärdiges,
hvarföre vele dhe sigh icke låta förlängia uthan tålemodeligenn
fördröija, till dess dett kan blifva öfversedt,
hvilkett förhoppes med första i andra vekun skee kann.
7. Att dhe, som icke hafva ifrån sigh lefreradtt
dheres rosstienstslengder, dhe sådant medh första vele
giöra och dem till Cammareraren Tönies Hindrichsson
uthan end sky lian tillstella.
Sedhen effter detta Ridderhusett bör vara obefläckiatt,
och hvar och en, som här inne bör vara, moste så förholla
och sigh anstella, så att dhe kunna slå sijn ögon upp för
hvar ehrlig man, och lijkvell någre aff förseende, en partt
aff missförståndh, een partt aff ond selschap och tillfälle
hafva och moste sigh härifrån förholla, som och Anderss
Jörensson Stierna en tijd häfver most sigh detta loflige
samqvembdett afsöndra, endock han häfver haft H. Kong.
M:tz salige perdon för den saken han häfver sigh uthi
förseedt, men af egen försummelsse dett icke effterkommidt
sigh igen att instella; dy befahles af Rikzens Rådh,
att dhe honom igen uthi detta Collegio intaga och respectera
som dett sigh bör, hvaropå dhe ville sigh förklara.
Desslikes häfver och Jesper Nilsson Kruse och råkatt
uthi olägenhett, så att han énn tijdh bortt åth icke heller
häfver most här comparera, förr änn han häfver most
sökia höga öfverheten, och således nåått H. K. M:tz
mundtlige tillseijelsse på gunst och nåde, men för dett
70
1634.
hastiga dödeliga affall inthett bref kunnett erholla, och
derföre B,. Radh befahlatt, att effter H. M:tt Drottningen
häfver gifvidt honom sitt bref, dett han må komma igen
på Ridderhusedt och restitueras in integrum, dy vele dhe
honom igen nptaga och erkenna som en annan redelig
adelssman.
Der på giorde Landtmarskalken till honom en tilbörlig
förmahning, dett han schulle besinna sigh bettre
här effter och icke begå någre fauter, dermed han kunne
[sig] försee igen, dett han härifrån blifver uthesluten,
uthan heller som en erlig adelssman sigh comportera och
förholla, som dett ståndett egentligitt vedkommer.
Dett han och uttlofvede och sijn hand till Landmarsch[alk]en
der på hände.
8. När nu igen blifver omblåsst eller och på dören
anslagett, dhe då hörsambligen sigh villia instella, effter
som då tijden blifve determinerade.
9. Dhe som icke hafva låtidt antekna sigh, dhe ville
träda fram och sigh låta anskrifva, att man kan see,
hvem som är tillstädes eller icke.
10. I lijka motto hvar och någre vore aff dett ståndett,
som ännu icke vore intagne uthi dett Riddare-Collegio,
dhe ville sigh angifva, så schall sådant refereres
till Rikzens Rådh, och dhe skole få beschedh och inkomma
uthi den sidsta sessionen uthi denna Rijkzdagh.
Den sidste Junij omblåsstes igenom en Cantzelijschrifvare,
att Ständerne skole den fölliande dagen försambla
sigh på Rikzsalen, der att anhöra propositionen
och derföre schole Adelen sigh först försambla på Ridder -  husett, att seden uthi process kunna upträda till Rikzsalen.
Den 1 Julij kommo Adelen på Ridderhusedtt, och der
först förordnades desse här effter satte Capita familia:;,1
och seden sielfve rollan opreciteredes af Secreteraren
Johan Larsson.
Sedhen sade Landtmarskalken, dett han hade
varidt oppe hoos Rikzens Rådh, hvilke sigh hafva förklarat
på dem af Adell, som skolle intages uti Ridder -  husett.
1 Listan saknas.
Juli.
71
Först att dhe fremmande, som H. K. M:t salig sielf
häfver tillsagt att komma på Ridderhusett, dhe schole
samma gunst och tillseij elsse åthniuta och få dehres loca
fram för dhem, som seden 1630 äro immatriculerede.
Dhe andre, som antingen äre adlade eller af gamble
ätter, dhe scholle fölliande dagen eller när tijdh tillåtes
få besched och dheres skääl, bref och documenter kunne
öfversees; dhe vele fördenschuld så lenge patientera.
Der på befaltte Landtmarskalken, att alla dhe af
Adell, som hade sig angifvidt och här effter stå inteknade med
20 af dhe unge af Adell,1 scholle strax upträda till Cantzelijt
att vara Rikzens Rådh fölgachtige opp i Rijkzsalen.
Dermed opginge Adelen uthi ordningh opp i Rikzsalen
och stadnade på dehres behörlige stellen.
Strax komme R. Rådh och ställte sig på sine Rådz
stellen:
Först dhe fyra höga embeten:
Her Gabriel Gostafsson, Drotzten,
Her Jacob de la Gardie, Marsk,
Her Carl Gyldenhielm, Admiral,
Her Gabriel Bengtsson Oxenstierna], Skattmester.
Få andra sidan stodo:
Her Nilss Bielke,
Her Peder Banner,
Her Glass Fleming.
Derpå framträdde Her Peder Banner och uthi
Rikzens Cantzlerens Her Axell Oxenstiernas, som är Director
öfver det Tysche väsendet, stelle giorde en oration
uthi Hennes Maij :tz Drottningens nampn till alle Ständerne
och dem betackede, att dhe så god- och välvilligen
hade [sig] instältt och bivohnet med tillbörlig tienst H. Kong.
M:tz högtähredes kongelige lijks nedersättielsse och begrafning,
och ann yterligere att dhe änn samptligen ville
förbida denna Rikzdag till att öfverväga rikzens tillstånd,
hvilkett dhe och såssom trogne undersåtere vele
giöra och hvad som blifver proponerat och dem föreläsidt
sig benägne och godvilleligen förklare till H. M:tz, rikzens
och dehres egen välferdh.
Derpå oplass Doctor Johan Salvius effterfölliande
proposition. (Bil. B.)
1 Listan saknas.
72
1634.
När den var oppreciterat, giorde Landtmarsch[alk]en
derpå en tillbörlig gratulation.
Och sedhen gingo dhe åter i process neder till Ridderhusett,
och der rollan igen opläsin, och effter dett var
någett öfver middagen, sade Landtmarschalken, att
dhe klocken trij strax der effter schole åter komma tillstädes,
på dett man åter propositionen motte öfverläsa,
så att hvar och en kunde honom deste bettre fatta och
sedhen sig förklara.
[Den 1 Julij] på föresattan stund kommo åter Adelen
tillsammans, och för änn rollan blef upläsin, frågede åter
Landtmarskalken, om dhe täncke till att villia blifva
[vid] dhe förra fem dalers bote [för dem], som sig uthan
rättmätig orssak uthe blifve eller seent komme.
Respond[erade] alle samptligen jaa.
Der på oplässtes rollan, och inqvireredess effter dem,
som sigh absenterade.
När dett var bestältt, oplass Secreteraren heela propositionen,
som denn här föllier. {Bil. B.)
Och när den var opläsin, befaltte Landtmarskalken,
att dhe vele den troligen och fliteligen öfverväga, som
dett sigh bör och denna tijden högeligen tarfver och
fordrer; och i förstonne vele dhe delibe[re]ra om dhen
förste puncten, som inneholler om dhen regementzordningen,
som är författadt, hvadh dhe derom mehna och gott finna.
Och att dhe vele derom rösta och sedhen sigh förklara.
Trädde hvar Classe för sig tillsammans, och effter
lång deliberation förklarede sigh på effterfölliande sätt 1.
Classis:
Först effter som Rikzens Rådh uti propositionen
framsättia, att dhem skall tillstelles regementzformen,
derföre kunne dhe dhen föga taga till deliberera, förr
änn dhe först den seedt, och [när den är] insinuerat
blifven, så vele dhe sigh gerna förklara som dett sig bör.
Och hvar deruthi vore dheres välfångna privilegia någet
förnähr, tvifla dhe inthett, uthan dhe välborne Herrar
R. Rådh, som af dheres medel äre, varda dett förandra,
så att inthet motte lända dem till prsejudicium. Och
derföre begäre dhe, att Adelens Landtmarschalk vele sådant
R. Råd anmelda, att dhem samma ordning motte
Juli.
73
nedersendas, att på Ridderhusett öfversee, och att dett
motte skee till den 3. hujus.
Detta begärede de begge andre Class[es] och.
Hvilkett Landtmarschalken sade sigh vele andraga
Rijkzens Rådh, och hvad besched och resolution
han der opå kunde nåå, ville han dett dem vid sin opkompst
om torssdag opteckia.
Dermedh ginge alle neder.
Den 3 Julij kommo Adelen tillhopa på Ridderhusedt.
Och strax derefifter kom Landtmarskalken ifrån
Rikzens Rådh och sade, att R. Rådh hade befahlett, att
Jöran Boije skulle intages på Ridderhusedt och settias
uthi Riddare- eller i den andra Classen nedan för Herman
Wrangel!, som skall föhras uthur den tridie opp till den
andra, effter som han är tagen till Rikzens Rådz embete.
Sedhan sade han, att dhe gamble afl' Adelen, som
skole intagas, scholle lotta sijn emellan, och dhe nys adlade
intages såssom dhe kunne vara adlade till.
Desslikest skole och dhe andre Boij orne beträda dett
ställe dhe innehafva, till dess dhe kunna bevisa, att dheres
förfäder, af hvilke de äre afkompne, Rikzens Rådz embete
beklädtt håfve, och fördenschuld är denne Jöran
Boije till den Classen förhögd, effter hans faderfader
häfver varidt och beklädt R. Rådz embete.
Sedhan klappades lindh, och sadheLandtmarskalken,
dett han hade varidt oppe hoos R. Rådh och dem underrettadt,
att dhe hafva ventilerat den förste puncten om
regementzordningen och den gerna hade till att öfversee;
hvar till dhe velborne Herrar sigh förklarede, att
effter samma form angår dem sielfva med, dy begäre
dhe, att dhe vele uttnembna ett uttskott, som tillika med
dem öfverväga samma ordningh, och när dhe den godh
finna, villia dhe sedhan den nedersenda, dem samptligenn
att communiceras. Derföre vele dhe uttkohra någre, som
upgå detta ährendet att öfverväga, när helst R. Rådh
derom befahlendes varder. Och att alle trenne Classibus
derom vele rösta.
Hvilkett och så skedde, och sade Her Grefve Casimir
på den första Classis [vägnar], att dhe ville blifva vid
den tillseijelse, som allereda i propositionen är skedtt,
74
1634.
att samma ordning uthi pennan kunde författas och seden
nedsendes, på dett att dhe samptligen den deste bettre
kunne öfverväga, ändock dhe väl derhoos nogsampt kunna
betenckia, att der uti någet författes, som länder dehres
privilegier till prsejuditz.
2. Classis: Att alla Capita familia;, som till dheres
åhr äre kompne, upträda och den der anhöra.
3. [Classis]: Bett samma finne de best ochså, och
icke någott uttskott.
Blef alttsså besluthett, att alla Capita familise, såm
till dehres åhr äre kompne och sig någerlunda kunne förstå
opå regementzsaker, tillika opgå, när B,. Rådh teckes
derom befahla.
Svarede Landtmarskalken, effter dhe finna således
gott vara, dhe villia dhå uttnembna 2 eller 3, såm med
honom tillika opgår, R. Rådh att anmelda, och vorde så
uttkeesste desse fölliande af Adell:
1. Class: Her Friederich Stenbock, Her ClassCristersson.
2. Class: Åke Soop, Knutt Påsse.
3. Class: Conradt Falkenberg, Ernst Creutz och Oluf
Bure.
För änn dhe upginge, befaltte Landtmarskalken
migh, Secreteraren Johan Larsson, att jagh schulle opläsa
dheras bref och documenter, som tenckia att villia inkomma
på Ridderhusett; hvilket ochså skedde och först:
Tönnies Hindrichssons Lang- Anderss Swenssons Ödell,
man, Knutt Swensson Ödell,
Bugislaus Rosens, Larss Jacobsson Biörneram,
Anderss Utter,
som denna lista uttviser, som Rikzens Rådh öfversedt
hade.
Strax der effter nederkom Landtmarskalken med
dhe andre af Adell, som vore upgångne, och sade, att R.
R[åd] förundrade sigh, att dhe icke hade beviliadt och
uttgiordt ett uttskott, som den regeringzform med kunde
öfversee, och gerna hade velet vetha orssaken; dock hafva
dhe belefvadt, att tillkommende lögerdagh klocken 7 för
middagen skole Capita familia? stella och låta sigh finna
oppe i rättegångzsalen, hvar dhe då med dhem samma
regeringzform villia öfversee; dock hvar några Capita
familiae icke vore till sine åhr kompne och föga för
-
Juli.
75
stöde sig på någen regering, de behöfde inthett med
att upgå.
Dhe uti den 3:ie Classis sade, effter den Classis var
så stark och således icke tala kunne, uthan en eller två
moste föhra ordet, altt fördy vore det best, att dhe ålderstigne
och helst dhe, som någen förfahrenhet hade, derutur
uttoges, som opginge, helst effter der inthet concluderes
uti samma regeringzregel, förr änn den publice
allom dem communiceres, och nu allenast delibereras, om
alltt kan vara lideligh, och dhe, som således upginge,
kunde dem andra, som qvarre blifve, vidh dehres igenkompst
alltt referera hvad der uti kan vara författadt.
Derföre tillsades, att alla Capita aff den första och
andra Classis och sedhen desse effterschrefne aff den tridie
Classis schole tillkommende lögerdagh klockan 7 sigh instella
om samma ährendh med R. Rådh att consulera:
Schering Rosenhane,
Arfwed Lilliesparre,
Erich Krabbe,
Swen Bock,
Johan Berendes,
Biörn Måneschöld,
Anders Körning,
Nilss Kagg,
Jesper Nilss[on] Krus,
Bengt Kafle,
Otto v. Scheiding,
Ture Lilliesparre,
Johan Wildeman,
Knutt Drake,
S-f-nllcm Mättipt*
Ernst Creutz,
Isaach Hindrechsson,
Nilss Slatte,
Isaach Axelsson,
Anders Oxehufvud,
Conradt Falkenberg,
Oluf Stake,
Månss Palm,
Oluf Bure,
Carl Sabelschiöld,
Johan Rytter,
Peder Madzsson Grubb,
Mårtten Rosenstierna,
Jacob Sabelhierta.
När dhe således vore upnembde, befaltte Landtmarskalken,
att desse med dhe andre tvenne Classibus schole
sigh effter middagen instella på Ridderhusett till att
ytterligere öfversee Adelens documenter, som scholle intages
på Ridderhusedt, alle samptligen elliest schole tillkommende
lögerdag försambla [sig] på Ridderhusedtt, att
dhe, som deputerede vore att upgå, måge vara tillstädes
sampt alla dhe andra.
76
1634.
[Den 3 julij] effter middagen kommo alla dhe upp,
som voro tillsagde. Och approberedes desses skääl och
documenter, och skole komma på Ridder husett:
Anderss Swensson ödell! . . ,, ...
„ .. ~ I muta ett sate,
Knutt Swensson Odell )
Anderss Persson Utter,
Larss Jacobsson Biörneram,
Tönies Hindrichsson.
Desse skole bekomma, effter som dhe nu stå, säten
effter dhe gamble slächterne, hvilke skole lotta sin emellan.
Seden uplässtes Jon Lindz bevijs och skääl, dermed
han ville bevijsa sig vara af adelig afkompst, och först
framlade en vetnesschrifft af 6 adelssmän med Häradzhöfdingens
signete, att hans fader var af adelige afkommelsse.
Seden vetnede Bengt Kafle, Åke Soop, Jesper Nilsson,
Erich Krabbe och flere af Adell, att han skall vara af
adelig afkompst, häfver och alletidh varidt derföre re
specterat
och hollén för en adelssman, sampt Jöns och
Ulf Bonde.
Blef allttsså
Michill Tomessons bevijs skall änn yterligere tees
R. Rådh, om han på samma skääl skall kunna inkomma.
Larss Månsson skall skaffa sigh en slächt linea af
sijne förvantter, särdeles af Her Mauritz Hoorn, Her Jöns
Kurk och andre Einsche af Adell.
Pål Jonssons bevijs eller adelssbreef skall prsesenteras
R. Rådh.
De la Mott skall schaffa sig bevijs aff Felttherren,
att han är af samma slächtte.
Anderss Munck schall schaffa sig bevijs yterligere
uthur Danmark.
Simon Madzsson af Bockila skall prfes[enteras] R. Radh.
Nilss Hestskoo häfver K. Sigismundi bref, som Åke
Soop veetnade sig seedt hafva; dock skall han skaffa sig
samma bref, förr änn denna session tager ända.
Tuve Tuvesson schall bevijsa sijn adelige afkompst,
effter brefven äre honom förkompne uthi vådheldh; hans
faderfader häfver varidt Biörn Olufsson.
Grrelss Mårttensson, som och vill Hestskoo heeta,
häfver Konung Erich[s] af Pommern bref på godz, men
inthett vapn der uthi förmältt eller målatt.
Juli.
77
Larss Hansson Jägerhoorn ventter sitt bref ifrån
Finland med sijn svåger.
Peder Jonsson, som är Jon Persson[s] son, häfver någre
bref, der uti han tituleres för edell och velb[oren].
Swen Hall skall förventte R. Rådz förklaring.
Dermedh ändades denne dagh.
Den 5 Julij kommo åter på Ridderhusedt.
Och strax dhe voro opkompne, befaltte Landtmarskalken,
att dhe, som vore deputerede att upgå till R.
Rådh, skolle strax upträda till dhem, att öfverväga denn
regeringzordning, hvilkett och skedde.
Sedhen sende Landtmarskalken neder och befaltte,
att Adelen klockan trij effter middagen skole igen sigh
instella.
[Samma dag] effter middagen församblade sig Adelen
på Ridderhusett.
Och lätt Landtmarskalken tillseije dhem, att dhe,
som vore förordnedt till uttschott och hade varidt oppe
hoos R. Rådh, hade anhört regementzformen, och effter
hon var något vidhlöfftig, kunde dhe henne icke så hastigt
bekomma dijt neder till att öfversee; derföre schole dhe
den 7 sigh igen instella.
Dermedh affträdde dhe.
Den 7 Julij kommo dhe åå rättan timma på Ridderhusedtt.
Strax dereffter kom Landtmarskalken neder ifrån
Rikzens Rådh och sadhe, att Otto Sperlingh, Hanss Rottkirch
och Otto Schulman hafva anhollidt hos Rikzens
Rådh, att dhe motte naturaliseres och sedhen immatriculeres
på Ridderhusedtt, hvilkett R. Rådh dem effterlåtidtt
häfver, att dhe H. K. M:tz salige nådige tillseijelse i så
motto gunsteligen skole åthniuta och inföhres uthi dett
ställe, som åhr 1630 dem då nådigst tillsades. Men der
någen tychtte sigh härutinnan skee för nähr, som sedhen
kunne vara intagne, dhe måge upträda till R. Rådh och
sigh hoos dhem besvära.
Dernest sade Landtmarskalken, att Rikzens Rådh
hade förordnat Salvium, dett han nu strax skall neder
-
78
1834.
komma och upläsa för dem regimentzformen och den för
dem förklara.
Hvilken och strax nederkom och den oplässte 1 och dem
underrättade, att sal. H. Kong. M:tt med K,. Cantzler långö
seden hafva conciperat denna regementzform och den sadan
velet låta publicera och påbinda. Men så är dett kongeliga
dödzfallet så hastigt påkommidt, att dett inthet häfver
vunnidt sijn framgångh förr änn nu.
Och när han således den första ingången opläsidt
hade, och funne dett ordett evig, tyssnade dhe allesammen.
Derföre begärde Landtmarskalken, att dhe velle
effter ridderhussordningen derom votera.
Svaredes att han skulle först läsan opp all igenom,
så vele dhe tagatt uti betenckiandett.
Den 3. puncten när den uplässtes, sade dhe, att dher
uti moste stå aff inföddom Svenssom.
När han då kom till den sidste puncten, frågedes
Salvium, om H. Kong. M:tt salig hade den underschrifvidtt.
Kespond[erade] Salvius neij, uthan H. K. M:tt hade
den låtidt författa och den med K. Cantzleren öfvervägatt
och godh funnen, men icke underschrifvidt.
Derpå begärede dhe någre rehsor, att Salvius vele
lempna den der nedhre, på dett dhe deste bettre kunne
den öfversee och sedhen sigh förklara.
Salvius svarede åthskilleligen, att han hade ingen
befalningh att lefreran ifrån sigh; hälst hade R. Rådh
dett i betenckiande att så ifrån sigh lefrera, effter dhe
icke visste, om Ständerne vele den vedertaga eller icke;
dock ville han sigh hoos dem ytterligere förfråga och
ville vetha dem svar effter middagen.
Dermedh befalttes, att dhe skole uthan endschyllan
sigh instella klockan 2 effter middagen.
Dito förlofvedes Peder Hårdh för sijn siuklige lägenhet
skuld hem. Desslikest Gudmund Ulfsparre.
[Den 7 Julij] effter middagen kommo dhe åter tillsammans.
Och oplässtes rollan.
Strax dereffter kom D. Johan Salvius dijt neder med
regimentzformen, och effter Landtmarskalken icke ändå var
kommen, lefrerade Salvius den åth Secreteraren för Adelen.
1 Förslaget till regeringsform finnes i riksarkivet.
Juli.
79
I dett samma kom Landtmarskalken, och gick således
Salvius, Grubben och Johan Fegraus med opp in i salen,
men Fegraeus gick åter strax neder.
Derpå öfverlefrerade Salvius den till Landtmarskalken
och badh, att dhe vele holle den secret, hälst hvar dhe
icke kunna gifva sitt samptycke, att den skulle publiceras.
Dermedh togh han med Grubben sitt afträde.
Dernäst badh Landtmarskalken dem vidlöftigt, att
dhe vele taga honom uti ett gott betänckiande och sigh
således förklara, som trogne undersåtere ägnar och bör.
Svaredes, att dhe vele dett och gerna giöra, men dett
vore och rådeligitt, att dhe och taalte något om dhe besvär,
som äre inrijtne uthi dehres privilegiis, och att dhe
nu vidh detta ny regimentz antagandet motte afskaffas.
Landtmarskalken svarede: Dett är rätt, att vi och
see på väre privilegier att motte maintineras; dock vore dett
och fuller rådeligit, att dhe tage denna regimentzformen att
ventilera per discursum och icke någet till att sluta.
Svaredes, att dett vore tijdh nogh den att öfverleggia,
allenast dett är mehr nödigere, att dhe besvär, som äre
inkompne uti deras privilegier] motte först delibereras,
och sedhen anholles, att dhe motte afskaffade varda.
Derpå svarede Landtmarskalken: Han förhoppes,
att dhe velborne Herrar Rikzens Rådh och helst Regeringen
skole inthett finnas obenägne att alt inritatt besvär att
afskaffa, så mycket möijeligitt och skee kan, och denna
tiden kan tillåta.
Blefvo alldehles ved dehres första meeningh.
Då tillsporde Landtmarskalken dem till öfverflödh,
om dhe inthet vele öfversee denne regementzform, förr änn
dehres gravaminibus vore först anteknade.
Svarade alle samptligen neij.
Derpå begärede Landtmarskalken, att dhe då ville
låtha antekna dett, som dhe viste att vara dehres privilegier]
till prsejudicium, på dett dhe sedhen kunne komma
till att öfverväga dett, som R. Rådh dem nedhsäntt hade.
Och befalttes Secreteraren Johan Larsson, att han
dehres besvär scholle antekna och dem schriffteligen författa.
Först om qvarnetullcn, som dhe moste gifva af dehres
mäld dhe mala på deres egna qvarner inn på sielfva sätegårderne.
80
1634.
2. Om uttschrifningen, att den må blifva hvar han
bevilliades effter privilegiernes innehold.
Frågedes om dhe hade någett mehr.
3. Oen oendelige skiussningen, Adelens bönder så
innan som uthom fredzmilen mehr än crono och skatt göra,
må afskaffas.
4. Att de många tuller, dhe af en partzel moste
gifva, afschaffas.
Oluf Bure: Att dhe, som vore benådde med godz
och gårder, motte dem först confirmeres.
S[varade] Landtmarskalken, att Regeringen kunne
inthett confirmera någrom dehres bref, uthan alla beholle
dem till H. M:tz inträdh till regimentet, så varder Hennes
M:tt hvariom och ehnom dem väl confirmerandes.
Sedhen sade dhe, att alla dehres privilegier vore graverade
och bortto, och således icke vore någre adelssmän.
Dernest begärede dhe, att när någen af Adell ville
sällia sina godz, att dett motte hembiudas nästa slächtt,
och att på hvar tunna sääd och LU smör sätties en viss
taxa hvadh dhe schole derföre slächten emellan gifves.
Disputeredes länge derom, och meente at lagen dett
nogsamptt åthschillier.
Dermed befalttes, att dhe den andra dagen skole sigh
instella att öfverleggia den regimentzformen.
Den 8 Julij samblades all Adelen på Bidderhusett.
Och strax oplässtes rollan, och anteknades dhe, som
sigh absenterade.
Strax begynte Landtmarskalken att punctevijs
att oprecitera regimentzordinancen och begärede, att dhe
väl ville öfverväga, och att dhe vele rösta om dhe puncter,
som vore betenckelige.
Och först om förtalett.
3. Classis: Att förtalet någet vidhlöfftigere uttföhres
effter bookstafven uti Sveriges lagh, och finna de gått,
att den publiceras uthi sal. Konung M:tz nampn.
2. Classis: Effter dett ordet evärdeligh står der uti
författadt, så kunna dhe sigh inthet derpå förklara, förr
ann dhe honom punctevijs öfvervägat hafva; och hvar dett
ordet skall der uti blifva beståendes, så moste den uttgå
uti H. Kong. M:tz nampn.
Juli.
81
1. [Classis:] Mädan H. Kong. M:tt salig med stoor
mödo låfligen häfver sammanbracht samma regimentzform,
så är dett billigt, att den uti H. K. M:tz nampn och uttgår;
dock att den icke prsejudicerer dehres stånd eller
deres välfångna privilegier i någen motto, och att de först
igenomsee sielfva puncterne, så vele dhe sigh om dett
ordet evärdeligen förklara.
Dermed oplässte Marskalken sielfve puncterne, och
dem tillspordes, om de således kunde passera.
1. Puncten hafva dhe inthet att emotseija.
2. P[uncten], Insetties: Hanss och vårom effter som
lagh förmår.
3. Puncten resolve[rades]: Af inföddom Svenskom
mannom, och att detta vahl skeer, som förr häfver varidt
brukeligitt och uthi sal. Konung Carls tijdh är hollidt och
belefvadt. 1. Effter som Söderköpingz besluth anno 1595
uthi den 5. puncten uttvijser. 2. Sveriges Rikes Rådz
svar på Konungen i Påland uti den 4. puncten står. 3.
Konungh Carlis uti den 3. puncten 1602, att när höge
embetzmän skola välias och tagas, att dhet må skee med
Rijkzens Ständers jaa och samptycke.
4. Puncten. Finne den godh; dock att dehres myndighet
icke videre sträcker sigh ann lagh säger, och att
det infohres: Rijkzens och Ständernes rätt.
5. P[uncten] är godh. Och att hvad lijf angår icke
under ringare män, utan som dhe sielfve äre.
6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. äre gode.
13. Motte blifva som vahnligit häfver varidtt.
14. 15. 16. äre gode.
17. Om en Rikz-Marskalk skal vara, disputeredes
länge; dock kunde dhe inthet föreena sigh derom, ehvad
Landtmarskalken dem derom underrettade. Derföre moste
derom röstes.
1. Classis resolution: Att effter aldrigh någon RijkzMarskalk
för detta häfver varidt continue, uthan i stoore
sambqvembder på bröllop eller cröninger, dy är best, att dett
och blifver som för varidt häfver med en Hoff-Marskalk.
2. Classis: I lijka motto, att en Rijkz-Marskalk förordnes,
när solen bancqueter eller stoora Herrar[s] convent
äro, men elliest inthett, uthan en Hof-Marskalk. Och
difficulterade sigh högeligen om dett stoora nampnett.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1634. 6
82
1634.
3. Classis fullo dem andra tvenne bij.
18. 19. bör vara.
20. Allenest uti instructionen in föhres, att sådant
communiceres Ståthollaren, och att uti instruct[ionen]
icke sätties någett inn, som deres privilegier prsejudicerer.
21. är godh.
22. Omröstades.
2. Classis: Att dett motte blifva, som för häfver
varidt brukeligitt, uthan dett Öfverlandzhöfdingerne,
förutan i Stockholm, Liliand och Pryssen.
3. Classis: Dett är onödigt med dhe Öfverlandzhöfdingerne
uti Westergötland och Småland, desslikest uti
Finland, effter alle rekenskaperne skole likväl giöres här
uti Cammaren, och således best effter vahnligitt sätt med
Ståthollere.
1. Classis: Förklarede sigh dett samma.
23. 24. Den gilla dhe, om rijkzens intrader sådana
höga officia alla kunna löhna uthan allmogens videre
besvär.
25. blifver effter förra order.
26. 27. 28. 29. äre gode.
30. Togz att disputeres.
1. Classis: Att den, som väl sitt höfdingedömme
häfver förestått, må niuta sådant till godo och der vidh
blifva, om han sielf vill, om han icke till någet högre
eller bettre kan promoveres.
Dett samptychte dhe andre båda Classerne; dock att
K,, Rådh eller Cammar-Rådet förordna sådana bookhollare
uti landzänderne, såm svara till rekenskaperne, och icke
Landzhöfdinger[n]e.
31. Ventileredes ock, att Rikzens Rådh vele gifva en
förklaringh, huru dermed skall holles, särdeles när dhe
fordres till möte; och att Öfversten för Adelens russtiänst
blifver som förr häfver varidt här till brukeligitt.
32. 33. 34. Funne dem gode.
35. Vöre best, att det någet lindrades för Landzhöfdingerne,
och icke så stricte holles, hälst när ingen skada
deraf folgde.
Upskötz till effter middagen, och sigh strax instälte
till att öfverväga dhe resterande puncter.
Juli.
83
36. Begäre Rikz-Rådz förklaring, effter dhe inthett
kunne förstå, hvem dhe mehna, som till upbörderne skole
svara.
37. Togz till att öfvervägas.
3. Classis: Dett är billigt, att hvar gior rekenskap,
som äro bookhollere eller arrendatorer för dett dhe under
händerne hafva, och dhe andra för dehres administration.
2. Classis: Att de, som räntterne eller och rullerne
holle, göra rekenskap åhrligen derföre, är rättvist, och
det till hvart Collegio som det vidkommer.
1. Classis: Fullo dhe tvenne Classibus bij.
38. Står till dhe 5 höge embeten, om dhe den vele
holla eller moderera.
39. Hafva inthet deremot seija, utan stånde till sielfva
Regeringen.
40. Inthett betenckeligitt, att dhet motte allenest
skee hvart annat åhr, eller och tijden prolongeredes.
41. Effter nu, Grudh bettre, ingen Konungh är, så är
summa majestas hoos Ständerne, och derföre när sådant
heelt Collegium eller en af dhe fem höga embeten någott
peccerede, då svare och stånde för Rijkzens Ständer.
42. är godh.
43. Dhe holle för gott, att hvad som skall proponeres,
skeer för alla Rijkzens Ständer och icke till någre enskijltte,
effter dhe till den ände inthett äre upresste till
att någet sluta, uthan giöra rede för dehres adminstration;
eij heller äre dhe då med någon fullmacht försedde.
44. Att consultera med R. Rådh om fredztractater
eller andra sådane saker, häfver sijn beschedh; men att
hielp skulle sökias dermed landet graveras, då skeer sådant
med heela Rikzens Ständers jaa och sammankallelsse.
45. 46. 47. äre godhe.
48. Den samma disputeredes lenge pro et contra,
och att han var absurd, ehvadh Landtmarskalken dem
och underrettade derutinnan; der till med vore och störste
dehlén af Adelen bortto, derföre motte den opschiutes till
andra dagen.
Dock befaltte Landtmarschalken,’ att dhe, som vore
tillstädes, skole sigh förklara, hvad dhe meente om honom,
så att när dhe i morgon sammankomma, dhe som nu bortto
äro sigh deste bettre dereffter kunne förklara.
84
1634.
Derpå stelttes alle trenne Classis, sorn tillstädes vore,
svar eller och förklaring på den 48. puncten, nembligen
som föllier:
Endock dhe finne sigh skyldige och plichtige Hennes
M:tt och Cronon med hörsamhet och tiänst förbundne, så
vele dhe likväl förmoda, att samma obligation motte modereras
och alldehles utheslutas, dett någen sina beneficia
derigenom skall mista, der han kunde disputera den tiänst
honom biudes, och icke ville låta sigh nöija med den löhn
honom prsesenteras.
Dermed nederträdde dhe.
Den 9 [Julij] kommo tillsammans.
Och strax underrettade Landtmarskalken dem, som
sigh absent[erat] dagen tillförenne, hvad såm var belefvatt,
örn dhe och funne dett gott.
Respond[erade], att dhe vore så väl af förstånd som
dhe och meente, att dhe inthet mehra hade ingått, änn
som dem lände till dehres ståndz reputation.
Dock effter den 48. puncten är något svår, dy behöfves
den väl öfverväges, och begärede att den de novo
motte optages.
Lässte allttså Landtmarskalken honom upp, såssom
och dehres författade förklaring.
1. Classis vota: Alldenstundh dett är aldrig någensinn
hördt, att sådant skulle proponeras till riddare och
ridderssmän, derföre finna dhe honom alldeles odrägelig,
och slutes uth.
Dhe andra både Classerne dett samma och blifva vidh
hvad såm i går derom belefvedes.
49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. äre gode.
57. Effter Rikzens Rådh hafva macht och myndighet
i andra saker att disponera, hafva ochsså macht att
beneficera den, såm väl tiänt häfver, till Hennes M:tz confirmation.
58. 59. och 60. är inthet emottseija.
61. Att der någen ny lagh eller stadga skall giöras,
att dett skeer med Ständernes samptyckie; men att af- *
eller tillsettia embetzmän, stånde till Regeringens disposition,
som de dett best finna och hvar kan vara qvalificerat
till.
Juli.
85
62. 63. 64. är godh, att dett må skee med Ständernes
vetschap, för dett ordet veclerböhr.
65. är godh sampt och sielfva conclusionen.
Dermed befaltte Landtmarskalken Secreteraren,
att detta schulle reenschrifvas till att öfvergifva dett R.
Rådh. (Bil. C.)
Yar och Landtmarskalken oppe hoos Rikzens Rådh
med någre af Adelen, som meente, att dem schedde för
nähr, att Otto Sperling, Hanss Rottkirch och Otto Schulman
skole inföhres uthi åhr 1630. Dhe vele fördenschuld
sielff upgå och sigh defendera, som meente sigh skee sådant
till despect.
Kommo så strax dereffter nedher, och sade Landtmarskalken,
att R. Råd hade nogsampt disputerat med
dhem derom; dock effter lång disputation och deliberation
var Rikzens Rådz förklaring, att dhe skole hafva och
niixta dett ställe, som ifrån åhr 1630 vore inteknade, och
infördes således uthi matrikelboken näst Jacob Forbes.
Sedhen fördes dhe inn uthi sielfva rollan.
Dito öfvergaf S[ecreteraren] Larss Grubbe detta infogede
bref till samptl. Ridderschapet, hvilket! och tvenne
rehsor oplässtes. (Jämf. Bil. H.)
Den 9 [Julij] effter middagen kommo dhe åter tillsammans
att vidare öfverväga sielfva propositionen.
Befaltte änn ytterligare Landtmarskalken dem af
Adell, som icke vore intagne på Ridderhusett, skole lefrera
dehres skäll till Secreteraren och sigh antekna låta,
så ville han sådantt tee Rikzens Rådh och dem sedhen
förskaffa beschedh, att dhe måtte intagas på Ridderhusett.
Sedhen taalttes länge om dheres gravaminibus; och
befalttes att dhe och skole fattas i pennan att öfvergifvas.
Dereffter sade Landtmarskalken, effter som dhe nu
således vore eense om regimentzformen, såssom och var under
händer om dehres besvär, tychtes honom nu gott, att dhe
toge dhe andra puncterne uthi propositionen till att öfverväga,
effter som dhe elliest inthett hade till att förrätta.
Svaredes af den 1. Classis, att dhe först hade gerna
förklaring på regimentzformen, så och förklaringh på
dehres besvär; sedhan vele dhe väl öfverväga vidare propositionen.
86
1034.
De andre tvenne Classerne meente och dett samma.
Dock kunde dett inthett skada, att dhe och toge dhe
andra resterende puncterne uti betänckiande, på dett Riksdagen
derigenom icke motte blifva oppehollen.
Desslikest begärede och Landtmarskalken, att dhe
vele uttnembna dem, som schole blifva uttskott, på dett
att när Rikzens Råd dem kallade, de måge vetha att
retta sigh dereffter.
Meente att dhett hade tijdh nogh.
Sedhen oplässte Landtmarskalken den andra puncten
uti propositionen, angående dett tyscha krigsväsendet, och
förmantte dem, att dhe den samma puncten väl vele considerera,
effter som den är af ett stoort importance, och att
dhe vele derom rösta.
2. Classis. Svaredes: Effter dett tyscha krigsväsendet
fordrer ett ansehnligit, och dhe finna sigh skyldige och
plichtige Hennes M:tt och fädernesslandet med lijf, blodh och
all förmågo hafva ospartt, och dhe icke kunne uptenckia
sådana medell, dermed sådant kan fortsettias, helst dhe
medelen här till hafva varidt förordnade äre dem förtagne,
dy begäre dhe ödhmiukeligen, dhe välborne Herrar
täckes slå dem någre dräglige medell föhre, så vele dhe
sigh sedhen derpå gerna förklara.
Dett samma svarede dhe andra både Class[es].
Sedhen oplässtes den 3:die puncten om tractaten med
Pålacken, och framstelte Landtmarskalken desse punct[er]:
1. den jus han praetenderar. 2. Titulen. 3. Om dhe
vundne landen skole cederas eller erfligen beholles.
Förklarede sigh alle trenne Classibus på effterschrefne
sätt, som formalierne lyda: Rikzens Rådh vethe best att
författa conditionerne till tractaten, och effter dhe en
gångh så och sedhen på alle möten hafva afsagdt Konungen
i Pålen och hans barn, derföre vore gått, att tractaten
vunne sijn forttgångh med en ansehnligh armee der hoos;
men medlen der till förventa dhe ett förslagh derpå af
Rikzens Rådh.
Dermed togz afsched, att dhe morgonen vid dubbeltt
straff schole sigh instella till att öfverleggia de andra
puncterne.
Den 10 Julij kommo effter tagen afskedh alle samptligen
opp i Ridderhusett.
Juli.
87
Anhöllo först om dehres gravamina, att dhe motte
anteknas, och beslötz denne fölliande punct: Att en lijkhet
må hollas uti qvarnetullen, effter månge af Adelens
qvarner blifve öde för dett höga taxerande skuld, såssom
och att alle sqvaltter och nybygde qvarner måge afskaffes,
som [äro] bygde eller liggia gamble odelqvarner till förfång.
Seden upträdde Landtmarskalken med Her Class
Christersson Hoorn, Her Johan Skytte den yngre, Lindorm
Torstensson, Generalen, till att öfverlefrera denna
fölliande förklaringh. (Bil. C.)
När dhe nederkomme, berettede Landtmarskalken,
at Rikzens Rådh vele öfversee dehres författade förklaring,
och hvad som då behof des af dem någen videre underrättning,
vele dhe sådantt dem sedhen communicera. Och
effter dhe nu elliest inthet hade att förrätta, voro då best,
att dhe togo propositionen före, denn de novo att ventilera.
Der till dhe och alle vore benägne. Och beslötz att
så i svaret den andra puncten skole inföhres:
Effter till dett tyscha krigzväsendet fordres ett ansehnligit,
och vi der hoos väl finna oss skyldige för Hennes
M:tt, fädernesslandet och dess vijdhengiande välferd att
hafva ospart lijf, blodh och all förmågo, och vi icke kunne
uptenckia sådana medell dermed sådant kan continueras,
dy begäres ödhmiukeligen H. M:tt eller dhe välborne
Herrar åå Hennes M:tz vegner vele slå oss någre medel
föhre, som drägelige vore, så vele vi oss dertill beqvema,
så vijdt möijeligit och vår förmågo kan tåla.
3. Puncten:
Effter dett att när stilleståndet emellan oss och dhe
Påler slötz och giordes, skall vara förafskedat, att Commiss[arier]
i medier tijdh skole förordnes, om möijeligit
vore ett fredzfördragh eller ju ett längre och långvarigere
stillestånd bägge rikerne emellen kunne slutas eller prolongeres,
och nu dett sidste stilleståndet snart till ända
löper, då vore rådeligitt och mehra önscheligitt, att Commissarier
åå våra vegnar tillskickedes, som handla och
tractera ytterligere, att dett långvarige krigett till en
önskeligh fredh eller längre stilleståndh motte komma,
effter dhe instructioner och fredzmedel, som uti H. K.
M:tz högtährades tijdh äre dem föreslagne eller som denne
tijden dem antingen förmehra eller förbettra kunna, på
88
1634.
dett heela verlden må kunna sij, att vi alla tilbörliga
medel icke hafva velet uttslå. Och om dhe skole förbettras
eller förminskas, hemstelles dhe välborne Herrar B,. Rådh
på Hennes M:tz vegnar och dem, som commissionen blifva
ombetrodde, att förordna och disponera. Och der dhe då
till ingen redeligh tractat vele förstå, att då där hoos
strax vore för handen en ansehnlig armee till hest och
foot anttingen af svenschtt eller verfvatt krigzfolk, som
si elfve krigett krafteligen, som dett sigh borde, forttsatte;
och dem till att verfva eller här uthur rikett gå låta,
såssom och medlen till dehres besoldning och underholdh,
begäres att B. Bådh på Hennes M:tz vegner vele dem oss
föreslå, så vele vi oss effter rådh och förmögenhett som
trogne undersåter välvilleligen förklara. Dock vele vi
förhoppas, att hvar dett till en tractat kan komma, dett
en sådana uttgångh skall vinna, att vij dhe stoora besvär,
som detta kriget vidhänger, måge förskones.
Dermed befalttes, att svarett på propositionen skole
conciperes.
Desslikest dehres gravamina reenskrifvas till at öfvergifvas.
Dermed ändades denn dagen.
[Den] 11 Julij.
Förlofvedes Arfvedh Sti erna för sijn siukdom schulldh
att begifva sigh hem.
Oplässtes hvad som var conciperet till svar opå propositionen.
Hvilkett dhe ann ytterligere vele taga uti bettre
betänckiande, när dhe hafva bekommidt förklaring på
dehres svar på regimentzformen, så och svar på dehres
besvär.
Hvilke besvär någre rehsor oplässtes, och när dhe
dem väl hade öfvervägat, skrefz tvenne under, ett att
öfvergifvas och dett andra till actis. {Bil. B.)
Desse gravamina, som dhe här [äro] införda, lefreradeSecreteraren
Johan Larsson effter middagen opp i Rådh-Cammaren
till Her Peder Banner uti dhe andra B. Rådz närvahru,
hvilke gåfvo mig till svar, att dhe vele dem öfversee,
så vele dhe sedhan sigh förklara och afschaffa alltt
hvadh som denne tijden kunde lijda.
Juli.
89
Sedhen sade Landtmarskalken, effter dhe nu hafva
sigh mästadehles på alle puncter uti propositionen sigh
förklaratt, och allenast resterede som var af importance
den som angår medlen, dermed alltt hvadh som af dem
kunne vara beviliatt, kunde fortsettias, och effter dhe altt
här till så väl uti H. Kong. M:tz salige tijdh, såssom
och sedhan hafva sigh som trogne patrioter till sielfva
öfverheten och fädernesslandet troligen och välvilleligen
förklaratt, allttsså myckett mehra tilltroor han dem nu
uti detta besvärliga regementz tijden dhe sigh myckett
benägnare finna till Hennes M:tz och alles vår välferdh
till att hielpa understödia regementett och att landett
motte försees medh krigzfolk, som rikzens lägenhet dett
nu högeligen äsker.
Der till svaredes, att dhe dett gerna giöra och icke
finne sigh dertill obenägne, så vida förmögenheten kan tillseija,
allenast förblifva dhe vidh hvad som är författatt
uti svarett, att Rikzens Rådh vele dem medlen föreslå,
som tillika med dem äre der uti interressede, så och att
dhe andra stånden sigh först förklara, som sielfva medlen
för dehres personer äre underkastade; sedhan vele dhe sigh
effter dehres stånd och välvilleligen förklara.
Der till Landtmarskalken respon[derade]: Dhe hade
med dhe andra stånden inthett till att giöra, uthan som
vårt ståndh är dett förnembste, är dett allttsså billigt,
att vi dem och föregå med godh exempel och, så myckett
möjeligitt är, sigh någerlunda förklara hvad nampn dhett
och hafva skall.
Respond[erade]: Att han ville nempna någet.
Landttmarskalken: 1. Om boskapzskatten, 2. Om
tullen eller och något annat peningemedel.
Och på dett att vi blifva vidh ridderhussordningen,
låter oss derom rösta, om boskapzskatten är den lideligeste,
eller om och någen kan uptenckia den, som för undersåterne
vore bettre att draga.
Respond[erade]: Om den stoora tullen icke kunde stegras,
så gingo den öfver fattiga och rika, och den som
mycket förtärde eller förnötte, han då.besvärett mest vore
underkastadtt.
Svaredes, att den så högt med vexel, tull och licent
var besväratt, att dett är omöijeligitt den högre att be
-
90
1634.
svära, uthan om boskapzskatten kan vara lidigere, derom
vele dhe ventilera och sijn emellan discursvijs consnlera.
Derpå befalttes, att den nederste Classis, som var
starckast, dhe ville den taga uti ett godt öfvervägande
och sigh sålunda förklara, att dett motte alla vara behageligitt.
Derom disputeredes länge pro et contra, och på sidstonne
sade Cammar-Rådet Her Johan Berendes, att
dhe uti den 3:die Classis icke kunne undraga sigh vidh
denna besvärliga tijden uthan moste komma Cronon med
folk och medel till peng:r till hielp. Och således för
dehres Classe samptycke, att uttschrifningen uthom fredzmijlen
anstellas, och boskapzskatten uttgår ochsså i lika
motto uthom fredzmilen och på sätt och vijs som den tijdh
denn först bevilliades och sampttyckttes.
Hvilkett dhe andra både Classerne sigh behagede och
bevilliade godhvilleligen.
Derpå Landtmarskalken dem betackade och begärede
vethe, huru vida dhe till uttschrifningen hade
samptycht, antingen som här till är schedt eller hvar 40.
eller 30. man.
R[esponderade]: Dhe vele först förnimma hvad allmogen,
som förbit står, som det mest angår, sigh resolvera.
Derpå befalttes att den puncten schole conciperas som
föllier:
Hvad den femptte puncten belanger, så kunne vi väl
besinna, att regimenterne, som antingen ute eller hemma
äre, dagligen afgå och förminschas; så vele vi till dess
stärkning och recreue bevillia af väre landhbönder må
schrifvas hvar 1 bonde uthom fredzmijlen alldehles effter
privilegiernes innehold, i lijka motto till krigzfolkzens
underhold sampttycke, att boschapzskatten uthom fredzmijlen
i lijka motto uttgår på sätt och vijs, som den först
belefvedes.
Sedhen befalttes, att dhe, som icke hafva lefreratt
dehres russtienstslengder ifrån sigh, skole dem till Cammareraren
Tönies Hindrechsson öfvergifva, och att dhe i
morgon bittida klockan 7 schola sigh sambla, så vele
någre af R. Radh nederkomma, att förklara regimentzformen.
1 Lakun i originalet. Jämf. sid. 95.
Juli.
91
Den 12 Julij.
Församblade Adelen sigh på Ridderhusedtt effter
tagen afsked om morgonen klockan siu och förbidde Rijkzens
Rådhz nederkompst, hvilke och emott klocko slagett kommo
neder på Ridderhusett: Marsken Herr Jacob^de la Gardie,
Her Johan Skytte, Her Peder Banner och Åke Axelsson
och D. Johan Salvius.
Giorde Marsken en lyckönschen till dem och sade
sigh att dhe hade öfverseedt den förklaringh dhe hafva
författadt och dem öfverlefreratt angående regimentzformen,
hvilka puncter eendehls dhe icke hafva så kunnett förstå
som dett sigh borde; derföre vore dhe nu nederkompne
dem en bettre uttydelse att giöra, så och medh dem att
consulera derom, så att dett framdeles icke må lenda dem
eller deress barn till någen skada eller förfångh.
Derpå oplässte Her Per Banner sielfva förtalett och
tillsporde deni, hvaropå sigh grundade dehres förklaring
om sielfva förtalett.
Svarede Landtmarskalken Larss Sparre: Dett vore
allenest meent om detta ordett evärdeligen, hvilkett de
förmeente i framtijden kunde lände dem och effterkommandom
till merkelig prsejuditz, att dhe sigh så förbinda
der uti evärdeligen.
Marsken giorde förklaringh, att H. Kong. Mitt —
högtährad i åminnelsse — hade författadtt samma regimentzform,
och seden Rikzens Cantzler den amplificerat,
förmehnandes at dhe hade samma förtal med sielfve regimentzform
i så långan tijdh, sedhen hon begynttes, väl
skärskodat och igenom seedtt, att dett ordett bör der uti
stå, och demonstrerede någre skääl dermed han deducerede,
att dett var lijkmätigt, särdeles der en illvilliande Konungh
kommo, att dett då vore en lagh, hvilkett dhe och hade
confererat Presterskapett, hvilkett sigh hafva det låtidt
behaga. Och om der uti någet vore infördt, som dhe kunna
stöta sig opå, som i lagen står om 12 Rådzpersoner och
nu af H. K. Mitt för dhe månge ährender och för rijkzens
stoora vidd skulld insatt i regimentzformen 25, dett skulle
dhe således förstå, och icke vrångvist, lijka som schulle
dett sträfva emott sielfva lagen.
Landttmarskalken respond[erade], att dhe vele
taga dett i betre öfvervägande.
92
1634.
Marsken sade, dett vore bettre, att dhe nu strax
vele förklara sigh och uttseija dehres meening, om dhe
finna den nyttig och god, effter dhe inthett tänkia att
påträngia eller någott sluta, som länder dem eller privilegierne
till preejuditz. Ty sal. Konungh Carli häfver långö
seden velett eendehls låthett uttgå henne alf tryckett.
Och att dett ordet evärcleligen skolle utteslutas, så schulle
man dagligen dermed hafva att giöra, och en ny regimentzform
att formera, helst uti denna tijden.
2. Puncten, 3. och 4.
Och sade Her Peder Banner och demonstrerede, att
dett är nyttigere och bettre, att dett står som infördt är,
ann att vår om inföhres; dermed bindes Konungen icke att
biuda något, som sträfver emot lagen och privilegierne.
Marsken och Per Banner meente, att dett väl och
bettre på en annan ortt, och icke även der, dett infördes.
Landtmarskalken meente, att all andelig och verldzlig
privilegier och rätt borde infördt varda.
Der elit er oplässtes dett svaret Adelen hade gifvidt af
inföddom Svenschom.
Her Per Banner: Att dett så inthett kunde inföhres,
och sade ytterligere, så schulle ingen hafva machtt att
förandra eller afsettia någen, utan så moste Ständerne
alletidh vara tillstädes, om dhe vele dertill samtyckia
eller icke. Och derpå schulle ingen vele vedertaga någott
embete på sådant sätt; derföre kan dett inthett inföhres,
ty dett är ett regale att af- och tillsettia embeten och antaga
tiänare, och der en Konung den machten icke hade,
hvad vore då Konungens eeminentz.
Landtmarskalken responde[rade]: Ar dett ett regale,
så varda dhe sigh väl annorlunda förklarandes.
Her Åke Axelsson: Hvem schulle och ville på några
få dagar vara Ståthollere, hvar Ständerne icke kände
honom godh?
Demonst[rerade] att under rijkzens rätt förståås alla
ständ öfver heela rijkett, och att dhe inföhra hvad uti
sal. Kong. Carlis tijdh är passerat, är allenast en beschylningh
Konung Carli och Ständerne hafva emott Konungen
i Påland, att han fremmande och dhe som vore påfvesche
emot sitt löffte och eed hade betrodtt rijkzens slott och
fäste, och icke någen lagh eller statuta.
Juli.
93
Sedan öfverlupo dhe dhe fölliande 8 puncter, effter
Adelen hade inthett deremott att seija.
13. Punct. Her Per Banner förklarade, att dett
blifver som här till häfver varidt vahnligit, och perssonerne,
som der uti brukes, förlåfves understundom nu som
förr. Hock förblifva sielfva Collegia uthi dehres myndighet
och tillstädes.
Resp[onderade]: Dhe hafva inthett annars förstådt,
änn dhe, som sigh der uti låta bruka, skola här residera
åhr uth och inn.
Dhe fölliande puncterne inn till den 17. disputeredes
inthett, men hvad den samma 17:de vidhkommer, förklarades
att den rätten hörer Konungen till.
20. Punct. Uthi hvars och enss instruction skall inföhres,
huru vida hans authoritet och administration sigh
skall sträckia.
22. Puncten. Her Per Banner demonst[rerade], att
dett vore högnödigt, hälst uth med grentzerne och (o: att)
en altidh af Rikzens Rådh dijt förordnades, på dett när
som något secret kunde förelöpa, honom det communiceredes.
R[esolverades]: Hemstelles Regeringen deremot disponera.
24. Förklarades att dhe ville giöra sådana löhn på
hvart och ett embete, att rikzens intrader för den orssaken
inthett skole minsches, eller någen ny pålagu dertill påbiudes.
30. Står till Konungen att disponera, effter han
häfver macht att förordna och tillsettia hvem han vill.
Men administration belang-ende, der svare han till, som
sakerne häfver administrerat, och der giöre rede föhre och
svare inthet till rekenskaperne videre änn han häfver befaltt.
Utan den som med upbörd och uttgiffter häfver
till att giöra, han giöre der rekenskap föhre.
31. Finne dett vara skäligt, och vele låta giöra en
sessionsordningh, men nu kan dett inthett skee; dock skall
dett här effter opå Rikzdager observeras, först Ridderskapett
och Adelen, 2. Krigzofficererne näst dhem.
35. Hvar Ståtholleren längre vill uthe blifva än dhe
anteknade 3 vekur, då schall han sökia dett hoos Regeringen,
hvilke honom dett inthet varda vägrandes, hvar
94
1634.
lägenheten och tijden sådant kan tillåta; men 3 veker,
som äre tillåtne, må han uthann någors tillstånd borto
vare, allenast han notificerer sådant till hofva.
36. Förklarades: Svari bookhollaren och upbördsmännen,
som sådant häfver hafft under händerne.
37. Är i den förra pnncten förklaratt.
39. Prolongeres till Johannis tijdh.
41. Skall skee inn för dhe perssoner, som i den 8
puncten står förmältte.
43. Förklaredes: Är meent om dhe ährender, som
kunne förelöpa som nödige äro, och Ständerne icke behöfves.
48. Hade väl meent, att dhe skolle hafva den bettre
uptagit, och är icke proprie meent om dem som nu tiäne,
uthan dhe som uti tiensten succedere, att dhe icke skole
må excusere sigh der med, att undraga sigh ifrån tiensten,
att dhe för den löhnen, den för honom varitt häfver,
vill tiäna. Och till att giöra dem content, hafva dhe
samma punct alldehles förandratt. Hvilken och strax
oplässtes, den dhe sig behaga låto.
Begärede Landtmarskalken åå sampttlige Adelens
vegner, att dem motte kundgiöras hvadh löhn hvartt officio
hade till att förväntta.
R[esolverades]: Skall med aldraförsta giöras en fullkomblig
stat på hvartt och ett embete, som sig låta bruka
i Cronones tiänst.
Svaredes af Adelen: Bordes väll inföhres uti b:te
punct, att Konungen så väl som undersåterne bindes der
till; dock vele dhe änn yterligere consulera sijn emellan
derom.
Sade Marsken: Dett vore bettre, att nu hvar och en
uttsade sijn meening, elfter dhe inthet något påbiuda utan
godo samptyckio dehres.
R[esolverades] att de vele väl sädan den öfverleggia
och sig sedan förklara.
57. förklarar den 60. puncten.
60. Förklarades, att Regeringen ingen videre kunna
beneficera någen videre änn till H. M:tz inträd till regementet
eller till H. K. M:tz helsso eller hemkompst.
R[esolverades]: Effter som Regeringen gifves macht
och tillstånd uti denna formen på högre saaker, ju ochsså
Juli.
95
att dhe autoriseres till att borttgifva godz och uttdehla
till välförtiänte perssoner adelige tittlar och vapn.
Negeredes, fulkombligen att privilegiera] någen med
adelig titell eller vapn meddehla eller någen naturalisera,
tillåtes Regeringen inthett, men med godz och förlähninger
till H:s M:tz inträdh i regementet, ähre dhe der uti authoriserede;
alltt till den ända att upväckia mången till
dygd och ähra och sigh om fädernesslandet väl förtiäntt
at giöra, dem till recompens sådantt att tilldehla.
61. blifver bestående. Vederböhr.
Sedhen sade Her Per Banner, att det ordet evärdeligen
uti förtalett är allenast infördt för dhe fem Collegia, att
dhe perpetua vara och blifva scholle, ehvad förandringh
uti regementet på ett eller annadt sätt kunde i framtijden
förelöpa.
Den 14 Julij kommo effter ordningen åter Adelen
tillsammans.
Och sade Landtmarskalken, effter dhe nu hafva fått
contentament på regeringzformen, dhe vele nu taga dhe
andra propositionspuncter uthi gott öfvervägande och dem
väl öfversee och sigh sedhan förklara, att denna långvarande
Rikzdag seden en gång motte komma till
ändskap.
Och först att dhe vele taga dhe tvenne puncter om
sielfva uttschrifningen och landzhielpen uthi deliberation,
helst allmogen häfver ingått, att hvar 20. må nempnas
och skrifvas, om dhe icke hvar 25. deremott viUe samptyckia,
och sedhen i lika motto halfpartten emott crono
och skatt uti boskapzskatten.
Svarede endrächteligen, dhe kunne inthet så fullkombligen
förklara sigh, förr än dhe hafva fått resolution
på dehres gravamina.
Ytterligere badh Landtmarskalken, effter som dhe
äre rikzens ledemoter och vetha dess tillståndh, dhe ville
sigh och såm nu denne tijden dett högeligen fordrar
rättsinnigligen förklara.
Dereffter kom budh effter Landtmarskalken, att han
skolle opkomma till Rikzens Rådh.
I medier tijdh discurerede dhe sijn emilian om samma
puncter. Men kunde inthett förehna sigh.
96
1634.
När nu Landtmarskalken nederkom, sade han. att
R. Rådh hafva låtidtt förfråga sigh, huru vida dhe hade
förehnat sigh om uttschrifningen och boskapzhielpen;
hvar till jag på edhre sampttlige vegnar häfver sagdtt,
huru vida I håfve kunnat eder förklara; hvaremott Rikzens
Rådh meentte dett vara alltt för ringa, hälst uti denna
rikzens tillståndh, och derföre ann yterligere hegare, att
dhe ville tagat uthi ett bettre betenckiande och någett
mehra samptyckia.
2. Sedhen sade han, att han häfver anhollidt om en
schriffttlig förklaring på den underrettelsse R. R[åd] hafva
giordt om regementzformen.
R[esponderades] att dhe den inthet kunne gifva, uthan
dett kan collationeras med det som på Ridderhusett är
anteknadt med dett som oppe i Rådh-Cammaren är protocollerat.
3. Besvärpuncterne vele dhe taga uthi gott öfvervägande,
och dem derpå skriffteligen svar meddehla.
4. Qvametullen att cedera på sätegårderne, kunna
dhe inthet tillåta, effter der uthaf skolle föllia en stoor
vedervillia ibland allmogen.
Sedhen begärede Landtmarskalken, att dhe ville
ännu de novo taga samma puncter uthi betänckiande, och
att dhe vele dher om rösta.
Röstade allttsså effter ordningen den 2. Classis, och
befalttes att Secreteraren skulle den concipera och antekna;
sedhen måge dhe andra sina vota och sedhen låta antekna.
Dehres meening och förklaringh:
Ehvad som skatt och crono bevillia till uttschrifning
och boskapzhielp, dett sampttyckia vi och i lijka motto
af väre landbönder halfpartten uthom frijdzmilen må
schrifves och tages, menn inn om fredzmijlen oss aldehles
förbehollett ingen uttskrifning eller boskapzskatt uttgår
eller tages, och detta alltt för denna gången allenast.
Dhen förste och tridie Classis sade och dett samma,
och vele blifva vidh den conciperade punct.
Landttmarskalken frågede änn ytterligere, om dhe
icke ville bejaka, att schrifningen och boskapzhielpen må
för denna gången så uttgå som tillförenna.
Negerede sampttligen, att tij derna väl sådant fordrar,
men dehres stat kann dett inthet tola eller draga.
J uli.
97
Derpå befalttes Secreteraren, att han schulle upgå
med samma förklaring och den Rikzens Rådh öfvergifva.
Öfvergaf således R. R[åd] den conciperede punct, och
refererade derhoos, att Landtmarskalken häfver giordt sijn
högsta devour att vele hafva persvaderat dem till mehra,
men ingalunda någott kunnett erholla; uthan der R. R[åd]
sielf tektes nederträda och dem öfvertala, voro väl dett bestå.
Der på oplässte Herr Pedher Banner sielfva puncten
och sade, dett vill allss inthett förslå; och vele betenckia
sigh, om någen skulle ablegeras af dehres medel till att
öfvertala.
Dermedh gick Secreteraren uth.
Och sende och kallade honom strax igen och sade, att
3 eller 4 skole strax nederkomma och med dem herom
discurera.
Ytterligere sade R. R[åd], att dhe effter middagen
vele förklara sigh på dhem af Adell, som anholla att
villia immatriculeres på Ridderhusett.
Der på gaf Secreteraren Adelen underrettelsse hvad
R. R[åd] hade sigh förklaratt, och att strax varda dhe
fölliandes.
Landtmarskalken begärede, att dhe vele patientera,
till dess dhe kunne nederkomma.
Kommo allttsså neder Herr Gabriel Bengtsson Skattmest[aren],
Her Class Flemingh och Her Johan Ponttesson.
Först giorde Skattmestaren en salutation påR. R[åds]
vegnar till dem och tackade dem, att dhe hade sigh förklaratt
om uttschrifningen och boschapzhielpen. Men effter
samma förklaring för denna gång inthet synnerligitt förslå,
der till med skulle den conveniens der uthaf föllia:
1. Att slächten uthom fredzmijlen skole sticka deres
boschap hoos sina förvantter innom fredzmijlen, och således
lijtett förslå.
2. I lijka motto skulle och sådantt underslef skee
med uttschrifningen; derföre hvar dett möijeligitt skee
kunde, dhe ville en lijkhett holla nu som tillförenne.
3. Och till dett versta, hvar dhe icke nu skulle finnas
så benägne som tillförenne, så skolle dehres och våres
illvilliande granner taga der någott uthaf, hvar dhe nu
skole förfahra, dett dhe nu icke så godhvillige [och]
så välvillige [äro] som tillförenne.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1634. 7
98
1634.
Der till svarede Landtmarskalken, att allmogen
under sätegärderne äre så uttarmade, att dhe icke förmå
uttgifva boschapzskatten.
E[esponderade] Skattmestaren: Dhe skole sielfva göra
calculam, hvad som vill behöfvas till dett tyscha väsendett
både i folk och penniger och sedhen till festning[arna] i
Ingermanland, Lijfland och Pryssen; hvad dett fuller
skulle förslå, hvar dhe icke i gemen schrifningen som
tillförenne tillstadde. Och elfter allmogen häfver låfvatt
hvar 15:de man, att dhe dett och godvilleligen vele giöra,
så väl inn- som uthom fredzmijlen, desslikest med boskapzskatten,
ty festningerne uti förb:de provintier måste så
väl i fredlige som i ofredlige tijder med folk provideras.
Men der [man] medh dhe Påler kunne komma till någott
gott accord, så behöfdes inthett så synnerligitt hiel pen,
uthan dermed förschones, allenast en lijkhett med dhe andre
Ständerne häruti motte holles, och allenast för denne gången.
Svaredes, att dhe ville tagatt uthi betenkiandet, och
sedhen skall gifves svar.
Der till K. Eådh svarede, att tijden kan inthett tålat,
helst dhe andra Ständerne gerna vele hafva afskedh.
Då begäredes, att E. Eådh allenast täckes vele taga ett
affträd uthi den andra salen, till dess dhe sin emellan kunne
taga ährendett uti videre betenckiande, hvilkett dhe och giorde.
Seden badh Landtmarskalken dem, att dhe nu väl
hafva sielfva hördt E. E[åds] anhollende så och hvadh
dett väl skulle förslå, hvad (o: hvar) dhe aldeles vidh dehres
meening blifva villia; och derföre begärede, att dhe ännu
vele votera derom, och särdeles någre uti hvar Classis
gåfvo ändtligen dehres förklaringh. Dock att Bengtt
Kafle vele hemptta dehres vota och dem sedhen uttseija,
och sedhen en och i dhe andre både Classibus.
Bengdt Kafle uthi alle dehres nampn: Dhe finna
sigh skyldige att bispringa dehres fädernessland effter
ytterste förmågo, och der möijeligitt vore, att dhe kunna
blifva vidh som uttlofvadt är, vore dett önscheligitt; hvar
och icke, då vele dhe för denne gången dett uttlofva.
Dett samma förklarade sigh och dhe andre både Class[es].
Dermed togh Landmarskalken dehres resolution och
dett förebrachtte E. Eådh, hvilka begärede, att dhe ville
nampngifva hvadh de således samptyckia.
Juli.
99
Sedhen inkomme åter E. Eådh och dem betackede,
att dhe hafva funnidts välvillige till dehres begäran, och
derföre helst sågo såssom och begärede, att hvar allmogen
vele uttnembna låta hvar 15:de man, att de dett och
giöra ville.
Landtmarskalken på alles deres vegnar förklarede,
att Adelen hafva sig sålunda bevilliatt, att hvar tractaten
icke vinner sin framgångh och nöden så tränger, då bevillia
dhe halfpartten emot crono och skatt uthi skrifningen
och boskapzhielpen, och att dehres embetzmän icke
skrifves eller tages.
Dermedh toge E. K[åd] dehres afträdh.
[Den 14 Julij] effter middagen upgick Landtmarskalken
med Secreteraren på nästfölliande ährenden om Adelen,
som begära att komma uti Eiddarehusett. (Bil. E).
Den 15 Julij.
Kommo åter på Eidderhusett.
Och framträdde Carl Abrahamsson och begärede
effter sitt vapn, dett han motte kalla sigh Lillia-Stielka.
Derpå Landtmarskalken Adelen tillsporde, om dhe
hade någott deremott.
Sade alldehles neij.
Dermedh anteknades han Lillia-Stielka.
Proponeredes såssom och kom vapnesnidaren och ville
vetha, om han skulle continuera med sitt arbete.
Landtmarskalken lofvede att villia tala med Eegeringen
herom.
Sedhen sade Landtmarskalken, att Axell Lillie häfver
begäratt, att dhe andre aff Adelen, som icke äre af samma
familia och likväl kalla sigh Lillior, att dhe på nästtillstundande
Eiksdagh vele framleggia hvad skääl dhe
hafva till dett nampnett Lillia.
Sedhen sade Landttmarskalken, att E. Eådh hafva
nu förklaratt sigh, att dhe af Adell, som hafva sigh instältt
på Eidderhusett och icke ännu vore immatriculerede,
skole intages och införes uthi rolian.
Och effter dhe uthi Landtmarskalken salig Her Johan
Sparres tijdh håfve Adelen sig förehnatt, som då intoges,
att en lika lottagning så af dem som nys vore dermed
100
1634.
benådde såssom dhe af slächt och bördh, allttsså samptyckes
och nu, att dhe lotta och hvar och en sijn lycka
förbijda skulle.
Dermed lottede desse fölliande och fingo zedlar sorn
föllier, effter som sedlarne uti en hatt medh numeros vöre
teknade. {Bil. E.)
När dhe nu så lottadt hade, kom budh neder ifrån
R. Rådh, att någre af dem vele nederkomma till att
consulera med dem om någre ährendenn.
Her Gabriel Gostafsson, Drotzten, Her Carli Bonde,
Her Jöns Kurch och Peder Sparre.
Drotzten sade, effter Landtmarskalken häfver låtidt
öfvergifva dem några gravamina, hvilka dhe nu äre nederkompna
med dem att communicera, och derföre skole Nilss
Nilsson först opläsa den förklaringh dhe i fiordh gåfvo
Adelen och Bidderskapett, och sade ytterligare:
Och hvad licenten anbelanger, sade Rikz-Drotztten,
är af H. K. M:tt salig och högttberömlig till den ändan
pålagdt, först till dett stoora krigetz underhollande; 2.
serdeles äre dhe uptencktte till guarnisonernes oppehollelsse
uti Lifland och Pryssen, hvilka dhe och mest torqvera.
Och hvar möijeligitt vore, att dhe samma licent på någon
tijdh vele cedera sampt och den ringa tull, så skulle
Cronon träfliga dermed vara tiäntt; deremott vele dhe uti
andra motto lindra Adelen någet, som de kunna vara
besväratt medh.
Landtmarskalken säde, att dhe villia tagat uti
gott öfvervägande.
Sedan sade Drotzten, att dhe villia tagatt uti ett
gott betenckiande, helst dett dock mest angår Borgerskapets
och när således alla man gifva tull, så kan inthet
underslef uti tollen skee, och vore Cronon, som förb:t är,
merkeligen vidh denna tiden dermed tiäntt.
2. Qvarnetullen kunna de inthett cedera, ty om dett
skedde, skole allmogen dermed misscontenteras.
Landtmarskalken meentte, att dhe vore på dehres
sätegårder mycket dermed tiäntte.
Drotzten meente dett kan inthet skee.
Begärede, att dhe då motte gifva effter mantalet, som
alleredo i någre landzender skeer.
Nekades alldeles.
Juli.
101
Sedhen oplässtes dhe andre öfverlefrerade puncter.
Hvar till Drotzten svarede, att dhe derpå skole få
schrifftelig godh beskedh med dett aldra första, allenast
dhe ville vetha dem svar på hvad som nu anbrachtt är.
Landtmarskalken [sade], att deres privilegier motte
handthafves, dett och Her Gabriel låfvede med högsta
skee skole.
Dermedh toge R. R[åd] dehres afträdh.
Den 16 Julij.
Kommo Adelen och Ridderskapet effter vahnlig tijdh
åter tillsammans.
Och sedhen rollan var opreciterat, talttes Ridderskapet
sijn emellan, hvad dhe fuller skulle begära igen, att uti
dehres besvär motte afskaffes, hvar dhe den tullen skulle
andeligen cedera.
Meentte och ville begära: 1. att den tijenden, som
Adelen skulle iittgifva, för tullen motte förskones; 2. att
giälen motte afskaffas eller någet annat som dem besvärer.
Seden kom Landtmarskalken neder ifrån Rikzens
Rådh och sade, att han dem sådantt hade föredragitt, och
vele cedera de två slosshester så och vintterkörsslen, dett
Landtmarskalken väl meentte deremot skulle förslå. Doch
begärede han, att dhe dett än ytterligere vele tagat uti
bettre betenckiande och sig välvilleligen förklara om
tullens cederande.
Sedhen vethe dhe sig påminna, att uti propositionen
står infördt, att någre af hvartt stånd skole uttgiöras,
som skole öfverleggia någre saker, som i gemen eller
oppenbahrligen inthet kunne communieeras.
Yordo allttsså uttnembde till ett uttskott:
G[ref] Casimir, Jöns Bonde,
Her Class Christersson, Arfwed Hoorn,
Her Friederich Stenbock, Knutt Posse,
Her Jöran Gyllenstierna, Göstaf Leyonhufvudh,
Her Johan Skytte, Arfwed Lilliesp[arre],
Johan Berendes,
Lindorm Torstensson, Bengt Kafle,
Axel Lillia, Otto v. Scheidin
Ture Sparre, Ture Lilliesparre,
102
1834.
Anders Grip, Isach Axelsson,
Knutt Drake, Conradt Falkenberg.
Stellan Mörner, Oluf Bure,
Ernst Creutz, Johan Rytter.
När dhe således vore upnembde och tilsagde, förmantte
Landtmarskalken dem änn ytterligere, att dhe vele
taga den förra saken uti ett bettre betenkiande, och att
dhe ett fullkombligit svar och förklaring vele om tullen
gifva.
Resolverade sig allttsså:
Elfter såm dhe kunna besinna, att Cronon af samma
tull merkeligen vore tiäntt medh, derföre vele de den
cedera uti 2 åhr, och att dhe i medier tijdh med andra
pålagor motte förskones, och att R. Rådh vele gifva dem
derpå en skriftelig försäkring, att dett icke i framtiden
må lenda dem till någen skada.
Hvilkett Landtmarskalken sade, att han ville dem
sådant föredraga; hoppes att dett skall dem sådantt väl
behaga, vill och derbredevidh anholla, att der möijeligit
är, att de den konungztijenden i staden igen må erholla.
Dermed opträdde Landttmarskalken med uttskottett
opp i Rettegångzsalen.
Den 17 Julij kommo Adelen tillsammans.
Och opplässtes svarett, som conciperat var, hvilkett
endehls ändrades, och sedhan gingo de neder.
Den 18 Julij.
Förordnades och befalttes desse effterskrefne af Adell,
att dhe skole opgå till Rikzmarskalken Her Axell Banner,
effter han någott hade dem åå H. M:tz vegner att föredraga:
Class
Stierneskiöld, Johan Sparre,
Åke Sparre, Jöran Stake,
Jöran Boije, Jacob Lindh.
Sedan befaltte Landtmarskalken, att Secreteraren
skulle opträda med svarett och låta R. Rådh dett see,
så snart dett vore reentt schrifvidt som förandratt blef.
Seden sade Landtmarskalken, att Knutt Drake
häfver olfta uti dhe förra herredager och sambqvemder
Juli.
103
besväret sigh öfver det nampnet Drake, som den slächten
af Intorp föhra och sig kalla, och derföre gerna ville
vetha, huru dhe äre kompna till dett nampnet.
Framstegh Johan Drake af Intorp och sade, 1. att
hans slächt hafva det af urminnes tijdh fördtt. 2. Så är
hans sal. fader och förfäder af fremmande Konungar kallade
och nempde, dett han och änn med ähran inn till sijn dödz
stund
tencker att giöra.
Knutt Drake begärede, att han med bref och
skääl ville sådantt gott giöra och sijne documenter framläggia.
Johan Drake sade: Hvar dett vore för ett judicial
forum, och att dett honom skriffteligen förestelttes, ville
han det tillbörligen skrifteligen svara och icke med någott
kräpell.
Landtmarskalken responderede: Denne tvist kan
här väl uptages, och hvar det icke kan decideras, må den,
som finner sig icke skee tillfyllest, sökiatt på en annan
ortt, der sådana tvistiga saker plägar förehafvas.
Johan Drake sade, att han väl ville framtee sådana
skääl, som nog skulle bevisa, att hans förfäder dett Draka
nampnett medh ähran hafva sig kallatt.
1. Uplässtes ett morgongåfvobref, dat. 1564 den 25
Junij, der hanss farfader kalles Drake.
2. Förlähningzbref af Konung Erich, gifvidt sub
dato 1568 den 20 Martij, tituleres Drake.
3. Konung Johans bref, kallas Oluf Drake af Intorp,
dat. anno [15]73 den 20 Januarij.
4. K. Carls gifvidt Axell Drake anno 1604 den 27
Novemb.
Deremott framlade Knutt Drake en slächtlinea,
såssom och sade, när som först lott-togz och detta Ridderhusett
schulle begynnas, tillspordes Axell Drake, huru
han var kommen till dett nampnet; skall då hafva svarat,
han ville dett nampnet bruka uti sijn lifztijd, hans barn
måge giöra hvad dhe villia.
Johan Drake negerede der till, och hvar hans fader
sådant tält hade, så lofver han nu, och skall dett aldrig
i evighet cedera. Och begärede, att Knutt Drake af Hagelsrum
skulle framleggia sina bref och skääl, huru han var
kommen till dett nampnet.
104
1634.
K. Drake resp[onderade]: Konung Johan hade gifvidt
kans fader sitt kongeliga bref, att han skall och må föhra
dett nampnett Drake.
Johan Drake begärede, att han ville framleggia
samma bref.
R[esponderade] Knutt Drake: Samma bref är i den
danske feigden dem förkommidtt, som någre af adelssmän
vethe.
Och effter desse skääl lade sig någre af Adell dem
emellan och dem sålunda föreentte, att både slächtterne
samma Drake nampnet skole föhra med den distinction,
som dhe här till giordt hafva och det till evärdeliga
tijder.
Dermed föreenttes och förlikttes dhe på både sijdor.
Om afftonen blåsstes om, att Ständerne den fölliande
dagen skolle opkomma och lefrera dehres svar ifrån sigh.
[Den] 19 Jnlij.
Kommo Adelen och Ridderskapett tillsammans på
Ridderhusett, att opträda till Rikzsaalen.
Och förr änn dhe opginge, framkallade Landtmarskalken
Per Börresson Stråle, helst effter Nilss
Persson Sölfversparre på Oluf Stråles sons vegnar någre
rehsor hade anhollidt, att Per Börresson Stråle schulle
bevisa, huru han var bommen till dett sätett han der
beträder, såssom och att bevisa sijn adelige afkompst.
Per Börsson sade. att han det sätett uti förste lottkastningen
bekommidt, hvilket han och uti någre sessioner
både beträdt och sedhan underschrifvidt, som actis, som
framlades, uttvisste, men om han eller Oluf Stråle samma
säte tillkomme, kunde af actis inthet demonstreras.
Derpå begärede Nilss Sölfversparre, att han sine
bref om sitt adelige affkompst skulle afleggia.
Per B. Stråle sade sig inga bref eller documenter
hafva, uthan hans frände Anders Grijp veet dett best.
Framkom Anders Grijp och giorde en lång relation
om begges dehres farfader och särdeles Per Börssons fader,
huru han var af sig kommen, i dett han alle godzén förslösst
hade.
Då frägedes, om Anders Grip och Per Börsson vore
slächt och förvanter.
Juli.
105
R[esponsio]. Anders Grip sade, att dhe vore syskennebarn
och vore af tvenne kötzlige bröder födde.
Inter[rogerades] huru då Anders Grip var kommin
till dett Gripe nampnett och icke kallede sig Stråle, som
deres fader hafva giordtt.
A. Grip giorde en lång relation, huru hans fader af
Konung Erich var sitt skiöldemerkie förbettratt, och
honom dett nampnet af sal. Konung Carli uthi sine commissioner
till Engeland och andre Chur och Förster gifvidt,
som hans fullmacht och instructioner väl i Cantzlijtt
uttvijsste.
Begäredes att han dem skulle framleggia, helst Konung
Erichs förbettringzbref.
Negerede dett inthett hafva, uthan beropede sig till
Rikzens Cantzelij.
Derpå befalttes att Secreteraren Jonas Bure schulle
sambla der underrettelsse om. Hvilken betalning skedde
igenom Secreteraren Johan Larsson.
Opålades Per Börssons son, att han skulle förbiudas,
dett han sin hustrus godz icke videre skall försällia
hennes godz.
Tillsades att dhe Lilliehöker af Ölanda schulle framleggia
bettre besched om dehres afkompst och Lilliehöke
nampnet.
Göstaf Lindvesson tilläts att kalla sig Sabelfahna.
När nu alle Ständerne voro opkompne och sine behörlige
ställe intagett, såssom och Rikzens Rådh, accompagnierat
aff någre förordnede af Adell, deres Rådz säten
förträdtt, uplässtes svaret aff Secreteraren Johan Larsson.
Och seden dhe andre stånden effter som brukeligit i lika
motto deres svar ifrån sigh lefreratt, toge Adelen uti
vahnligitt process dehres affträdh neder på Ridderhusett
igen. (Se Bil. F.)
Den 21 [Julij] kommo Adelen tillsammans.
Och effter inthett var till att förretta, gick hvar hem
till sitt igen, och befalttes att dhe andra dagen skolle
komma tillsammans igen.
Erich Boije togz taciter inn på Ridderhusett, effter
han en tijd bortt åth hade most absentera sigh derifrån.
106
1834.
Den 22 dito.
Effter rollans opreciterande sade Landtmarskalken,
att Secreteraren och Agenten uti Danmark Johannes
Fegrseus häfver för sina meriter uti H. K. M:tt salige
lifztid alleredo fått tillseijelsse om sitt ståndz förbettring,
hvilkett Regeringen honom nu hafva me[d]deltt, och fördenskuldh
begärer, att han må insinueras och intages uti
dehres collegio.
Dermed oplässtes samma bref!, och bekom sitt ställe
näst dhem, som lottadt hade.
Dereffter tilltalade Landtmarskalken Anders Grip,
om han icke hade någre bref och skääl både om sitt förbettringz
skiöldemerke och om Per Börressons Stråles
afkompst.
Nekade och refererade sigh, såssom om dagen tillförenne,
till den underrettelsse, som finnes uti RikzCantzelijt,
men Per Börresson var hans syschenne barn,
både födde af tvenne kötzlige bröder.
Dermed framropedes Jon Bure, och så myckett han
hade uti en hast kunnett finna, dett ville han dem underretta.
Och om dett gior fyllest eller icke, hemstelles
dem att judicera.
Framlade allttsså Jonas Bure Peder Månssons slächtlinea
eller vapnebook, deruti 1. fans Anders Gripz fäderoch
möderness afkompst och ahner.
2. Sedhen Rassmus Ludvichssons egen hand, deruti
förmäles någre adelssmän, hvilkes vapn äro förbettrade
af Konung Erich, deribland står Christof Andersson,
och upteknadtt item Per Månssons egen hand, att
Christof Anderssons farfader är adlatt alf Kong Carli
Knuttsson.
3. Item uti samma hans book och på samma blad
står förmältt, att hans skiöldemerke är förbettradt åhr
1560 och vapnet huru dett är gifvidt med sina färgor,
såssom och derpå Peder Börssons fader vara Christof
Anderssons broder.
4. I lijka motto uti Anders Bure[s] slächtlinea book
med Anderss Gripz afkompst, och att hanss farfars farfader
är adlatt af Konung Carli.
5. I Rassmus Ludvichssons vapnebook uti registret
på Adelen i samma book står Stråle, så och på en annan
Juli.
107
ortt Oluf Stråle, advocatus Stockholmensis, änn i Per
Månssons book Christof Anderssons farss far kallas Stråle.
Detta remitterades till Regeringen att förklara.
Den 23 [Julij].
Kommo Adelen tillsammans, och effter dett förventtades
effter rikzdagzbesluthett, sendes Secreteraren upp
att förfahra, huru snartt dett skulle kunne komma till
dess fullbordan.
R[esponsio]. Svaredes af Herr Per Banner, att dhe
äre der medh till verka, hvilket dhe förmehna med det
snareste schall blifva conciperat, och sedhen skall dem en
afschrifft meddehlas, hvilket han förmeentte effter middagen
skole kunna skee.
Der näst sade Landtmarskalken: Medan ridderhussordningen
förmår, att ingen må annars nampn eller
vapn anttingen lefvendes eller dödh uptaga, och Grefve
Casimir förmehner sig på sijn hussfrus och dess slächts
vegner härutinnan vara för när skedt, att Anderss
Christoffersson häfver tillägnatt sig dett nampnet Grijp,
som hennes fader lofligen tillförenne sig kalladt, och till
den ända hijt sendtt sijn son med en protestation emot
Anderss Christoffersson.
Hvilken oplässtes.
Deraf begärede Anderss Grip en afschrift, så ville
han schriffteligen igen svara.
Landtmarskalken begärede af honom, att han uti
alltt Ridderskapzens prsesens skule seija sina skiäl, huru
han var kommen till dett Grijpe nampnett.
Giorde en lång relation, huru sal. Konungh Caril sielf
häfver gifvidt honom dett nampnet, och sade, att Gref
Casimir behöfde dett inthett disputera, effter han månge
gånger inn för Rijkzens Rådh emott sal. Svantte Banner,
som detta och urgerat häfver, sigh nogsampt förklaratt hade.
Begärede ytterligere Landtmarskalken, att han
skulle tee sina bevijs derpå, att Konung Carli hade
gifvidt honom dett nampnet.
Han hade inga andra bevijs uthan brefven, som
Konungen häfver medgifvidt honom uti dhe commissioner
han häfver haft till Engelandt och andre Chur och
Förstlige hoff. Dem nog skola bevijsa, att K[onung] Carli
108
1634.
honom så kallat kafver, emott hvilket de och den tijden
schole hafva disputerat och icke nu, sam dett nampnett
med ähran i den och nu vår sal. Konungz tijd och ann till
sin dödztijdh sampt hans harn skola sig nempna och kalla.
Dereffter gafz honom en afschrifft af samma protestation,
den han lofvede med första ville skrifteligen replicera.
Dito gaf Landtmarskalken Simon Madzon ifrån Bockila
under sijn hand detta bevijsett:
Anno 1634 den 14 Julij hafva de välborna Herrar
Sveriges rijkes Regeringzråd sigh förklaratt på Simon
Madzson ifrån Bockila angående hans adelschap, att dhe
inthett kunne approbera dhe skääl, åå hans vegnar inlades,
med mindre han forschaffer sigh framdeles till nästa
Rijkzdag annan besked; men sitt godz niuter han under
frelsse, hvilkett jagh honom till vettnessbörd häfver
velett meddehla. Datum af Ridderhusett i Stockholm
ut supra.
Derpå befaltte Landtmarskalken, att dhe eif t er middagen
skole opkomma till att anhöra conceptet på besluthet.
[Den 23 Julij] effter middagen kommo de tillhopa,
och oplässtes conceptet på rikzdagzbesluthett, och dem
tillspordes, om dhe hade någott deremott.
Nekadhe alldeles neij, allenast uthi uttschriffningen
motte infördt blifva: 1. dehres nödtorfftige embetzfolk, 2.
om rootepenningerne. Sedhen att den försäkringen med
förklaringen på dehres besvärspuncter dem gifves, förr än
dhe någott kunna underschrifva.
De första tvenne puncter skall inföhres uti instructionerne,
som Uttschrifningz-Commissarierne skola bekomma.
Dem andra befalttes att Secreteraren schole derom
anholla hoos Regeringenn.
Dito effter middagen var Secreteraren oppe hoos
Regeringen och solliciterede om assecurationen och förklaringen
på besvär-puncterne.
Resol[verades] att de schole bekomma dem, förr ann
de skola underschrifva.
Sedan befalttes, att de förordnede uttschott skole i
morgon igen opkomma, dett som dhe besluthett hade till
att anhöra och sedan till att underskrifva.
J uli.
109
Dereffter framlade Secreteraren inn för Regeringen
dhe skiääl Nilss Giordsson hade på sitt adelskap.
Hvilkett dhe approberade och tillstadde, att han motte
intagas på Ridderhusett.
Den 24 [Julij].
Nedersendes regeringzformen, hvilken någre rehsor
oplässtes, och effter dhe funno inthet som sträfvede emott
det dhe sigh tillförenne der uti förklarat hade, erkende
dhe henne godh.
[Den] 25 [Julij].
Effter inthet synnerligitt var att giöra, kommo
Adelen inthett tillsammans, uthan opslogz på portten,
att dhe den 26, som var fölliande dagen, skolle åter
komma tillstädes på Ridderhusett.
[Den] 26 Julij.
Kommo åter tillsammans, och de novo oplässtes regementzformen.
Seden sade Landtmarskalken, effter dett Jesper
Nilsson häfver tillagdt Peder Michilsson, dett han skall
hafva raderat Konungens bref, och effter dett är en stoor
beskyldning, bör dett icke lijdas ibland deress stånd.
Der till Per Michilsson svarede, att han dett i
evighett aldrig skole bevisa.
Jesper Nilsson sade i alles åsyn, att tvenne fogder
scholle honom dett betyga, till hvilke han och saken skiöt,
och således ville vrida dett ifrån sigh.
Dett Per Michillsson ingalunda vele emottaga,
uthan effter Jesper Nilsson hade honom injurierat, så
schulle han och giöra honom dett gott, eller och blifva
en sådan som han honom tillagdtt hade.
Jesper Nilsson respond[erade], han ville skaffa både
fogdernes bevijs, huru dett sigh hade. Men Per Michilsson
ville alltt blifva vid honom.
Framlade således vår sal. Konungz confirmation på
samma Fru Görvels godz, för hvilket han var beskyltter.
Men der fordrades sielfve donationen, som af sal.
Konung Carl gifvidt var.
Dett Per Michilsson nekade att hafva hoos sig.
110
1634.
R[esponderade] Jesper Nilsson, dett Hans Drake
hade ju honom tillschrifvidt om denne beskyldning och
förmant, det han sitt bref schole med sig föhra, dett ifrån
sig att leggia; hvarföre han då icke sådant hade effterkommidt,
ändock de väl kunne troo, att han moste hafva
det hoos sigh.
Negerede alldehles.
Togz derföre denne saken till videre betenckiande.
Dito intogz Anders Stierna, som en tijdh lång hade
most förhollidt sig ifrån Ridderhusett för ett lägersmåhl
skulldh, effter som H. K. M:t salig och Regeringen honom
saken hade perdonerat och tillåtidt, att han motte igen
restitueras in integrum uti sijn förra stat.
Derföre giorde Landtmarskalken till honom en
förmahning, dett han här effter skulle bettre föresee sigh,
dett hann icke befläckiade sig med någen grof gerningh,
att han icke motte förorsaka sig att sky dehres lofliga
sambqvembd.
Dett han och uttlofvede.
Seden inkom Cammerfiscalen och beklagede, att någre
af Adelen resterede medh dehres russtienstslengder, och
begärede, att dhe motte tillholles att förr ann dhe afrehsa
dem inn i Cammaren lefrera.
Hvilkett Landtmarskalken dem och äntligen
tillsade, vid poen som privilegierne inneholla, och befalttes
att han skulle lefrera en lengd på dem som
resterede.
Dett han och uttlåfvede; men der folgde inthett videre
mehra effter.
Kåm så budh effter Landtmarskalken, att han skolle
komma opp till Regeringen, och badh, att dhe ville så
lenge fördröija, till dess han kunde komma tillbakar.
Kom strax neder och refererade, att uti regementzf
orm en effter Clerkeritz anhollende så skulle ännu någett
inföhres, såssom och uti rikzdagzbesluthet:
1. Om vår christliga religion.
2. Om Öfverlandzhöfdingen här i landet och Finland,
ställes provisionaliter, om dett så nödigt finnes.
Uti besluthett:
Om Hennes M:tz Enkiedrotningens lifgeding, försäkres
af Ständerne der uti.
Juli.
lil
Seden sade Landtmarskalken, att tillkommende
tijssdagh skall Rikzdagen taga en ända, och att dhe då
villia instella sigh.
Intogz Nilss Giordsson effter den approbation Rikzens
Rådh på hans documenter seedt hafva, och skulle sittia
näst Johan Fegreeum.
Urgerede åter på dehres försäkring och besvärspuncter.
Landtmarskalken svarede, att dhe schole få dem,
för änn beslutet opläses.
Den 28 Julij.
Omblåsstes att Ständerne skolle komma tillsammans
på Rikzsalen, der att anhöra hvad såm beslutidt var.
Den 29 [Julij].
Församblade sigh all Adelen på Ridderhusett.
Och dermed gick Secreteraren opp effter Rikzens
Rådz förklaring på dehres gravamina sampt der uti författadt
assecurationen, effter som den här näst föllier.
(Se Bil I.)
Dermed dhe låto sigh nöija.
Bekom och svar, att Rikzens Råd ville med det
första, sedhan dhe i dag hafva varidt oppe, nedersenda
besluthet att underschrifvas.
När den var opläsin, sade Landtmarskalken, effter
Hennes M:tt iinga Drottningen i dag pr;esent[erar] sigh
på Rijkzsaalen, dy moste observeras den processen uthi
ridderhusordningen författadt är, hvilken de vele effterkomma,
och på dett att hvar och en må veta, huru den
förmår, vele de anhöra den, som den uti bookstafven
förmäler.
Hvilken af Secreteraren oplässtes.
Dernest intogz Nilss Michilsson Foglanäf, hvilken
hade en slächtlinea, af någre adelssmän underschrifven,
samp[t] Kong Erich af Pommerens bref in originali på
godz, gifne under adelig frihett, hvilkett oplässtes.
Derpå tillspordes dem af Adell, om detta var nogh
och giorde tillfyllest till hans adelskap.
Respond[erades]: Samma bref innehöltt allenast frihet
på godzén men icke på någet vapn eller skiöldemerke.
112
1034.
Svarede Landtmarskalken, att Regeringen ock
samptlige R. Rådh hafva fullkombligen sigh förklaratt,
att alla dhe, sorn sådana bref hafva och der hoos bevisa
kunna, att dhe af denn linean äre, skole respecteras för
adelssman och immatriculeres på Ridderhusett, helst då
icke häfver varidt, när sådana bref utgafz, brukeligitt,
att dehres vapn insattes uti sielfva brefvett.
Svaredes att effter R. Rådh erkende sådantt för fullkombligitt,
så erkenne dhe dett ochså för gott.
Dermed blef han intagen.
Seden intogz och Johan Erichsson, som hade en slächttlinea,
af någre adelssman underschrifven; desslikest fans
och hans vapn uti den ransakningen, som i Kong Carlis
tijdh om Adelen uti Finland hollén var; dock schole han
till nästkommende Rikzdag framleggia ytterligere sina
skiäl till sitt adeliga ståndz afkompst.
I lijka motto intogz Erich Arfwedsson Footangell,
som hade sina skiäl, kvilke de approberede, hälst hade
han och Kong Erich af Pommerens bref på godz och sal.
Axell Kurkz bevijs på sitt vapn.
Befalttes att dhe skolle taga sina ställen desse tree
effter hvar annan näst Nilles Giordsson.
Framlade Anderss Grip ett svar på Gref Casimirs
protestation, hvilken oplässtes, och sendes Grefven en
copia deraff, och Landtmarskalken tog originalet af protestationen
och Anderss Gripz svar, till att låta see R.
Rådh, som sedhan inthett tillbaka lefrerades.
Dereffter sade Landtmarskalken: Effter som de
visste, att en controversia är kommen emellan Jesper
Nilsson och Per Michilsson, som här inthet kan slitas,
uthan moste på behörligh ortt uttföhras, likväl må man
see dehres skiäl, hvarutaf sigh sådantt härrörer och förorsaker,
och i medier tijd sådantt gerichtlich uttföhres,
beträde hvar sitt ställe.
Framlade så Jesper Nilsson någre bevijs, som han
hade tagit af någre fogder, som då för det hastige upträdet
inthet kunne opläses.
Men Per Michilsson ville alltt blifva vidh Jesper Nilsson.
Fulle mestedehls derpå, att han på fogdernes taal
hade allenast honom injurierat, och de måge dett och försvara,
om de kunne.
J uli.
113
Opträdde Herr Class Christersson och begärede,
att Carli Siggesson till näste herredag skole framhafva
sina documenter till att bevisa sitt adelsskap, ändock
Caril inthett sielf var tillstädes; derföre svaredes inthet
der till.
Dermedh opträdde dhe effter ordningen opp i Hennes
M:tz förmaak och confoyerede Hennes Mitt effter processens
ordning, och leddes af Drotzten och Felttherren.
Seden intoge hvar och en sitt tillbörlige stelle.
Dhe fyra höga embeten:
Drotzten Her Gabriel Gustafsson Oxenstierna.
Her Jacob de la Gardie, Grefve till Lecköö, Rikzens
Marsk.
Admiralen Her Caril Gyldenhielm.
Cantzleren Herr Axell Oxenstierna var uti Tyschland.
Skattmestaren Her Gabriel Bengtsson Oxenstierna.
Desse stöde på högra sidan, så och Herr Per Banner,
hvilken giorde ett taal till Ständerne, att Hennes M:tt
nu närvarendes hade låtidt författa en regeringzform,
som H:s M:tt vill att uti Hennes M:tz omyndige åhr skall
holles och observeras, och till den ända de fem höga embeten,
som äre förordnede till H:s M:tz förmyndere i
medier tijdh skole, till att maintinera samma regementzform,
först afleggia dehres lifliga eedh, som och strax
nederföllo för Hennes M:tz fötter, och eeden stafvades för
dem af välb:te Her Peder Banner.
Framropedes så effter hvar annan med dehres tillbörlige
titul af Herolden Erich Geet: Drotzten, Marsken,
Admiralen och Skattmestaren.
Och när eeden var praesterat, rektte Hennes Mitt unge
Drottningen till dem handen, och dhe stältte sigh två på
högre sidan och två af dem på venstre sidan rett opå
teatro, der Hennes M:tt satt i sijn kongeliga stooll, Her
Gabriell Gostafsson Drotzten och Her Carli Gyldenhielm
Ammiral på högre sidan om sielfva stoolen och Fellttherrn
Marschen Her Jacob de la Gardie och Skattmestaren
Her Gabriel Bengtsson på venstra sidan om
Hennes Mitt, hvilka och der blefvo beståndendes till den
act på Rikzsalen tog en ända.
Sv. RiddersJc. o. Adels riksd.-prot. I—III. 1634. 8
114
1634.
Men Her Per Banner blef ståndandes på högra sidan
på golfvett, och dhe andre af Rådet på vahnligit sätt på
venstra si donne, som vore:
Her Nilss Bielke, Pler Åke Axelsson,
Her Johan Skytte, Her Axel Banner, Rikzens
Her Class Fleming, Marskalk, stodh på golfvett
Her Mathias Soop, för alla Ständerne,
Her Åke Tått, Her Erich Rynning,
Her Johan de la Gardie, Her Jöns Kurk och
Her Carl Bonde, Her Per Sparre,
Derpå sade Her Per Banner, att besluthett, som
bevilliatt är, medh sielfva regeringzformen skall nu opläses
af Hoff-Cantzleren Johan Salvio.
Och först oplässtes besluthett och sedhan regeringzformen.
(Se Bil. G.)
Derpå giorde Landtm ar skalken Her Larss Sparre
på Adelens och Ridderskapssens vegnar en gratulation
med en lyckönschning till Hennes M:tt unge Drot[ningen]
och sielfve Regeringen.
Sedhen dhe andre tree Ständerne.
Derpå begärede Her Per Banner, effter som denne
Rikzdag lykeligen och med ett eenhelligtt samptyoke
hade nu en ända, och allenast feelttes, att hvad som vore
bevilliat och nu schrifteligen författadt och opläsitt, skole
underschrifvas och förseglas, allttså vele och ingen fördrista
sigh att förrehsa hädan, för änn som sådantt fulkombligen
blefvo förrettadtt.
Dermed beledsagedes H. M:tt uti sin Cammer, och Adelen
och Ridderschapett [gick] seden neder på Ridderhusett.
Och effter dagen var öfver tijden förleden, befaltte
Landtmarskalken, att dhe andre dagen vele sigh bastelia,
och i medier tijdh ingen vid strafz undvikelsse begifva
sig utur staden, förr änn besluthett och regementzformen
blifver af dem underschrifvidtt.
Tillsades Jöns Persson, som kallar sig Gyldensparre,
att han hoos R. Rådh skulle anholla, om han dett nampnet
må beholla.
R[esponderade]: Han hade alleredo H. K. M. salige
egen hand derpå.
Landtmarskalken meente dett inthet vara nogh.
J uli.
115
Den .30 Julij för middagen kommo de på Ridderhusett.
Och anhöltt Johan Hindrichsson Rytter, att när Per
Bengttsson Bilefeldt pr;esent[erar] sitt adelssbref, han då
motte niuta det sidsta eller nederste rumet på Ridderhusett,
så att ingen må komma eller trengia sigh der
emellan i medier tijdh.
Detta tillsades honom.
Nilss Hestskoo skall på näste herredag framhafva
sitt skiöldebref.
Dessi i kest och Hindrich Jonsson på Giefzåhs skall
och tee sina skääl på sitt adeliga stånd.
När dhe således hade underskrifvidtt och förseglatt
riksdagzbesluthett, så månge som den dagen tillstädes vore,
befaltte Landtmarskalken, att ingen skulle understå
sigh att begifva [sig] eller förrehsa hädan, förr änn han
sin staaf och Landtmarskalks embete på behörligit sätt
aflagdtt hade.
Dell 31 [Julij] kommo Adelen tillhopa.
Och giorde Landtmarskalken Her Larss Sparre en
gratulation till dem samptligen, att dhe så väl- och godvilleligen
hafva sig hans commando underkastadt, och efter
denne Rikzdag nu effter åstundan så väl [är] afgången och
en god ända taget, vill han härmed afLeggia sitt embete
och från sigh lefrera sijn staaf. Dock vele dhe och förordna
först någre, som accompagniera honom med dhe
underskrefne besluthet (o: -en) opp till Råd-Cammaren, dem
at ifrån sig lefrera, så ville han med dem och Secreteraren
opträda. Dock skole ingen af dhe andra nedergå, förr
änn han igenkommo, helst Herr Gabriel Gostafsson Drotzten,
som härtill häfver hafft directorium öfver Ridderhusett,
vill komma hijt neder och samma directorskap
ifrån sig seija, medan han med så månge andre höge
jofficier är belastadtt, att han dett inthett videre kan dett
förestå.
Derföre kunne dhe i medier tijdh consulera med hvar
andra, hvem dhe vele der till förmå, som med Her Åke
Axelsson Ridderhusetz saker förvaltter.
Förordnedes så tvenne af hvar classe, som Landttmarskalken
beledsagede opp till R. Rådh med sielfva
underschrifna beslutet på rikzdagsbeslutet och regementz
-
116
1034.
ordningen in originali, hvilken barss af Secreteraren Johan
Larsson.
Förr ann dhe gingo opp, anhöllo dhe, att Landtmarschalken
ville förnimma hoos Rådet, hoos hvem dhe nu
schulle sökia pass, att komma hvar hem till sitt.
När dhe nu komme opp, voro heela Rådet församblade,
och sade Landtmarskalken, att Ridderschapet och
Adelen hade nu bekräfftadt med underskrifvande och förseglande
hvad dhe således frivilleligen till Hennes M:tz
unge Drottningens, rijkzens och sielfva fädernesslandet[s]
välferd hafva funnidt gott och helssosampt, och dett nu
här ifrån sigh lefrera.
Hvilkett emottogh Her Peder Banner och dem på Regeringens
vegna betackede.
Seden kallade Her Gabriel honom till sig och bad, att
han ville excusera honom hoos Adelen, att han icke nu
kan komma neder, som han väl häfver lofvat och gerna
åstundatt, och att han ville förmå dem, att dhe någen
annan der till ville förmå, som dett opå sig tager, effter
han det inthet videre kan dirigera.
Resol[verade] sig och Rikzens Rådh, att Adelen, som
långväga voro, för denna gången af dhem skole blifva hem
förpassade, men framdeles effter sätt som öfver deras besvärspuncter
är infördt.
Seden betackede dhe och Landtmarskalken för sitt
hafda omak; ville vetha sådant tillbörligen att Hugkomma.
Dermed gikz åter ned med samma af Adell, som
honom opfölgde.
Neder på Ridderhusett sade Landtmarschalken, att
Her Gabriel Drotzten gerna hade velat komma neder, att
[säga] ifrån sigh sitt directorschap öfver Ridderhuset, men
han kan nu för dhe vichtige saker der förehafves inthet
komma, utan igenom honom upseger sig ifrån samma directorschap;
och hvad han i varande tijdh häfver befahlatt med
peningars uttgifvande och annat, det ville han för svara,
när Secreteraren schall presentera der rekenskapen opå.
Derpå giordes honom gratulation.
Her Larss Sparre frågede dem så till hvem dhe i
medier tijdh meente, att dhe villia förmå och bedia der
till, som Ridderhusetz saker dirigerar.
Juli.
117
Meentte en partt Her Per Erlandsson och såmblige
Her Class Flemingh.
Bifölle så alla, att dhe villia hedia och förmå Herr
Class Fleming, effter han förstod sig på bygning och
elliest alletidh bör vara tillstädes vidh Skepzholmen och
här residera, der då Peder Erlandzsson kan schee förordnes
bortt i landzänderne.
Detta opå togh sig Landtmarskalken att villia honom
opå dehres vegnar dertill persuadera.
Yaledicerede dem, önschandes dem lycka till dehres
hemrehssa, och lefrerade sijn Landtmarskalkz staaf ifrån
sigh.
Knutt Posse gratulerede honom för samma sitt stora
mödo och besvär uti detta kallet vidh denna tijden. Vele
vetha sådant tilbörligen att berömma och till all redebogen
tienst samptligen och synnerligen hvar igenn honom
vederrede finnes.
Dermedh togh denna välholdne Rikzdag en lyckelig
och god enda, och hvar förresste hem till sitt.
Gudh vari lofvat och högeligen ähratt.
Framkom Nilss Persson Sölfversparre och vele
gerna vetha, hvem som af dhe Strålerne, antingen Oluf
Stråles och hans broders barn eller och Per Stråle Börriesson,
skole dett ställe beholla.
Landtmarskalken svarede, att han effter middagen
ville derom förfahra:
1. Om Strålernas ställe.
2. Om den contraversien medh G[ref] Casimir och
Anderss Grip.
o. Om Jöns Persson anlangende dett Gyldensparre
nampnett.
[Den 31 Julij] effter middagen hade Her Larss Sparre
fått resolution, att Oluf Stråles och Linnar Stråles barn
skole niuta, besittia och bekläda dett Stråle sätett och
nampnet, nembligen N:r 55 emellan Stuwartarnar och
Tottar af Skedbo.
118
1834.
Men opa neste herredag eller sammankompst vele
Regeringen sigh förklara om Peder Börressons Stråles säte.
Dhe actis, som vore passerade emellan G[ref] Casimir
och Anderss Grip lefrerades till Ribzens Rådh.
Hvaropå dhe framdeles ville sigh förklara.
Den 3 [Augusti], Om Gyldensparre nampnet fick
Secreteraren Johan Larsson ingen förklaring.
Några dagar der effter underschref Larss Sparre på
samptlige Ridderskapetz och Adelens vegnar svaret på
Cantzlerens bref, som föllier. {Bil. H.)
BILAGOR.
Bil. A, 1.1
Hennes Kongelige Maij:tz proposition, giord
till Sveriges Rijkes Ständer, som nu här i Nyköpingh
församblade åhre, den 14 Junij åhr 1644.
Hennes Kongelige Maijrtt Sveriges Rijkes utkorade
Drottning och ArfFfröken tviflar intedt, att närvarandes
Rijkssens Ständer hafva af högstbemellte Hennes Kongelige
Maij:ttz sidst utgångne herre dagzbreff och thedt. som
på senaste holldne Rijkzdagh proponerat bleff, endeels
förstått, för hvad orsaak skulld Hennes Kongelige Maij:tt
häfver låtidt dem hijdt till Nyköping förskrifva och vidh
denne tijdh här sammankalla. Och som Ständerne håfve
sig på Hennes Kongelige Maij:tz nådige begäran hörsampst
och tijdigdt inställtt och nu bär tillstädes kompne ähre,
så låter och Hennes Kong:e Maijrtt sigh thedt allernådigst
behaga och derföre betackar allom i gemeen och hvartt
och ett ståndh i synnerheett; vill sådandt med all konungzlig
nåde ihugkomma.
Thet ähr Ständerne för dette så på omberörde Rijkzdag
i Stockholm som sedermeere der sammestädes holdne
möte klageligen tillkänna gifvitt och till sinnes förtt,
huru som Gudh allzmechtig halver af sin outransakelige
providens och skickellsse heemsökt vårtt käre fädernessland
och ifrån oss borttryckt och till sigh kalladt den
stormechtigste högborne Furste och Herre Herr Gustaff
Adolph den andre och store, Sveriges, Göthes och Wendes
Konung, Storfurste till Finland, Hertigh uthi Estland
och Carelen, Herre utöfver Ingermanneland, fordom alles
vår nådigste Konung, nu salig hoos Gudh och glorvyrdigest
1 Jämförd, med konceptet i riksarkivet.
120
1634.
i åminnelsse. Så aldenstund Hennes Kong. M:tt, som uthi
Hans salige K. M:ts tron och konungzlige stool ophögd
och satt ähr, befinner vara så väll sijn som alle rijkssens
trogne inbyggiares ytterste plichtt och skylligheett, att
Hans K. H:tz salige lijk — som nu Gudh bättre här på
båår ligger — må blifva här ifrån till dess lägerstadh
tillbörligen beledsagadt, och sedan sielfve begrafningen
medh all skylldig ähre och tienst hollén och celebrerat,
fördenskuld haffver Hennes Kong:e Maij:tt på sin sijda
så vijda låtidt sigh här om vårda, att alla saker, som
denne högstbedröfvelig konungzlige lijkz uttfärdz och
begrafnings act fordrer, nu färdige äre. Och efter som
thedh så uthi thette som uthi alle andre konungarijken
ett gammaltt och af synnerlige orsaker vällbetänckt bruuk
ähr, att alla rijkssens regalia böre bäras för konungzlige
lijk af de förnembste färn rijkssens höge embetzmän, så
medan två perssoner af b:te färn embetzmän, nembligen
Rijkssens Drottz och Skattmäster äre för dette medh döden
afgångne, derföre och på thedt att icke nu uthi denne konungzlige
lijkz process någre märkelige ceremonier, för feell på bemellte
personer, som uthi vårtt konungarijke alltijd af ålder
varitt hafva och efter den samtyckte regeringsforma framgeendt
och stadigdt blifva skole, förbij gås måtte, dy häfver
Hennes Kong:e Maij:tt medh Rijkssens Rådz råde vaaldt och
förordnadt uthi de frånfallne Herrars stelle den edle och vellborne
Her Gabriell Gustaffsson Oxenstierna, Frijherre till
Kimitho, Herre till Tyressiö och Forssa etc., till Rijkssens
Drottz, så och den edle och velborne Her Gabriell Bengttsson
Oxenstierna, Frijherre till Mörby och Lindholmen etc., till
Rijkssens Skattmästare, intedt tviflandes, att efter vällbe:te
Herrar förmedellst deres gode qvaliteter longlige och store
nögloflige Hans sal. K. M:tt och rijkedt bevijste tienster
desse embeter och digniteter vääll meriterat haffve, thedt
Ständerne och fördenskuld, så frånvarandes som närvarandes,
Hennes Kong:e Maij:ts här uthi giorde förordning
af skylldig hörsamheett rätt uptaga, efter som
Hennes Kong:e Maij:tt och nådeligen begärer, biuder och
befaller, att Rijkzens Ständer erkenne och respectere meroch
vällbe:te Her Gabriell Gustafsson Oxenstierna för
Rijkssens Drottz och Her Gabriel Bengtsson Oxenstierna
för Rijkssens Skattmästare.
Bilagor.
121
Sidst medan som Hennes Kong:e M:tt ärnar att låta
Hans Kong:e Maij:ts salige lijkz uttfärd här ifrån ske i
morgon, som är den 15, och sielffve begrafningen den 22
i denne månaden, hvarföre vill Hennes Kong:e M:tt hafva
här med alla ståndh för sig nådigst uppåmindt hvars
och ens plichtt och skylldigheet emott fordom deres —
nu salig hoos Gudh och glorvärdigst i åminnelsse — allernådigste
Konung och Herre, dragandes till allom i gemeen
och hvariom och enom i synnerheett thedt nådige förtroende,
att alle, särdeeles de som Hennes Kong:e Maij:tt
till denne konungzlige uthfärd häfver hijdt förskrifva
låtidt, bevijse Hans Kong:e Maij:ts sahlige lijk på uttfärdzdagen
här ifrån all skyllig ähre och tienst, varandes
ded, efter den order som Rijksmarskallken hvariom och
enom gifvandes varder, fölgachtige till Stockholm till att
der beledsaga och inföllia Hans salige Kongie Maij:tt till
sin lägerstadh och hvijlocammar. Hvilkett, såsom hvar
och een gior der uthinnan thed hans plichtt och skylldigheett
fordrer och Hennes Kong:e Mitt länder till ett
nådigt behag, så och rijkedt och fädernesslandedt till
reputation och beröm, så vill H:s K. M:t och veete thed
med alle konungslige nåder att ihugkomma.
Och ändoch Hennes Kongie Maijitt hade här gierna
Ständerne någre högvichtige och rijkedt anlägne ährender
nådigst att föreholla och der öfver deres betänckiande
förnimma, män uppå dedt att Ständerne icke måge bliffva
här för allehanda olägenheeter skuldh länge uppeholdne,
så vill Hennes Kongie Maijitt alltt hvad vijdare nödigt
kan vara med dem att öfverväga och berådslå dedt uthi
Stockholm, så snardt Hennes Kongie Mittz högtährade
salige käre Herr faders begrafning är öfverstånden, låta
Ständerne föredraga och veeta. Hennes Maijitt blifver
Ständerne sampt och synnerligen med all konungzlige
gunst och nåde alltijd väll bevågen.
122
1884.
Bil. A, 2.
Saligh Konung Maij:ts [likfärd].
Sedhan såsom alle, som till processen lydha, äre klocken
8 uppå slottet försambladhe, och orationen sampt lijkpredikningen
medh deere ceremonier är ändat, observeras
dhenne effterskreffne ordhningh:
1. Marchera 200 hästar Adelens rusttienst, 3 uppå
bredden, fördhe aff Ryttmestaren Knut Lilliehök och Olåff
Stake, hvilke skolle försam bles emilian bållhuset och
träägårdhen.
2. Dher uppå 8 Lxitzenske trophsee stycken, regeres
aff arckelij folcket, hvilcke skolle ståå emilian stallen och
bållhuset.
3. Dher uppå föllia Leiptziske trophsee faner, ställtte
vidh styken, bäres aff underoflicererne, som inthet annat
embethe haffva, och dher dhee eij tillräckia, förordnas
dher till soldater.
4. Föllia 4 compagnie Sudermanlänske knechter,
hvilcke hafva dheras ställe emilian bållhuset och stallen
närmare ähn rytterijt ståår, hvilcke commenderas aff
dehres officerer.
5. Dher uppå föllia diäknar och studenter, hvilcke
församblas emilian broen och slottet; men präster, Superintendenter
och Professores skolle försambles inn uppå
bårgården.
6. Dhernäst puuker och trummeter, försambles uppå
bårgårdhen.
7. Dher effter een Marskalck, som bliffver Caspar
Otto Sper lingh, hvilken bliffver uppe i saalen.
8. Dher uppå föllia H. sal. K. Maij:ttz Cammar-och
Hoffjunckrer, så och andre aff Adhelen, som icke hafva
särdeles officia uthi processen.
9. Föllier blodhzfanen, ställt vidh dhee andre fanerna
för landhskapen, hvilcken bäres aff Öffversten Her Fridrich
Steenbock.
10. Dhernäst bäres fanerna för alle landhskapen och
dhee dher till hörighe hästar, ledde aff effterskrefne aff
Adelen, hvilcke skolle försambles uthi dhet rummet geent
emoot saalen, dher konungzlige lijket ståår:
Bilagor.
123
Grreveskapen.
Landzänderna
Medhelpadh
Giestrikelandh
Lapplandh
Vesterbott!
Sawolax
Ångermanlandh
Ålandh
Ölandh
Österbotn
Daal
Nylandh
Wärmelandh
Kiäxholm
Närickie
Tawastlandh
Helssingelandh
Landzänderna
Narffwen
Dallerna
Ingermmannelandk
Wässmannelandh
Carelen
Fanerna föres aff
Mårthen Rosenstierna
Doctor Oloff Burteus
Petter Kruse
Arffwedh Stierna
Jahan Pattkell
Frantz Wackerbart
Erich Krabbe
Knnt Draake
Jöran Claesson Ekeblad
Ulff Bonde
Reijnholdh Wunsch
Niels Boosson Bååt
Hindrich Nödingh
Her Nils Gyllenstiärna
Tvnes Willman
Eästerna fores aff
(Jacop Fårbos
(Lars Duffwa
j Håkan Skytte
/Lars Skytte
/Anders Hårdh
(Ture Ribbing
/Gustaf Eketräd
/Arfwedh Rosenbielcke
/Torckell Grijg
/Gustaf Bratt
(Gustaff Staake
/Jöran Staake
/Arfwedh Gyllenållen
/Orell von Bambergh
(Caril Sabelskiöldh
/Johan Eketrädh
/Niels Silfversparre
/Måns Uddesson
/ Bengt Ribbingh dhenyngre
/Niels Rosenqwist
/Anders Stråle
/Bengt Bock
/Peer Biörnson Stråle
/Jöran Armskiöldh
(Gustaf von der Paall
/Ernst Adrekas
(Oloff Sjöbladh
/Anders Sjöbladh
/Gustaf Stake den yngre
/Wilhelm Mack
Öfversten Jahan Hindersson
Furstendömme.
Fanerna föres aff
Berendh Lifwe
Anders Olofsson
Jahan Skytte
Åke Sparre
Jahan Willman
(Manritz Dnbwalt
/Gudhmundh Ulffsparre.
Hästerna föres aff
/Bengt Ribbing
/Otto Bergh
/Peer Hårdh
/Magnus Stråle
/Hindrich Stöör
/jahan Ulffsparre
/Claes Stiernskiöidh
/Hans Kyle
/Carl Wrede
/Caspar Wrede
124
1684.
Landzänderna Fanerna fores aff Hästerna föres aff
Sudermannelandh
Christer Påst
/Erich Kruse
/Anders Styffwert d. y.
Estlandh
Berend Tauben von Meidel{“f BrorTon^Rhålamb
Östergiötlandh
Svän Ribbingh
/Gustaff Bonde
/Willem Yxkell
Södhre Finlands
Ernest Kreutz
/Erich Ribbing
/Erich Sparre
Smålandh
Christopher Ribbingh
/Sven Bock
/Gärt Lefwe
Norre Finlandh
Mauritz Horn
(Axell Sparre
(Ernest Bergh
Wästergiötlandh
Jöns Bondhe
/Jahan Sparre
/jöran Ulfsparre
Storförstend. Finland Erich Chrestersson Horn
(Peder Stierna provisiona-  < liter
(Caspar Budtbergh
IJplandh
Iffwer Nielsson
/Gustaff Baner
(Jacop Tisenhusen
Wändes
Swantte Horn
/Ture Bielcke
/jödert Willem Budtbergh
Giöthes
Åke Soop
(Gabriel Oxenstiern till
■} Mörby
(Fridrich Willem Pattkell
Swerige»
tt n . , ■ ■ t. f (Greif Gustaff Adolff
Her Gustaff Ler3onhufwndh|Baltzar Nyffiand
Fanerna bäres uthur itt särdeles maak, men hästerna
ståå uppå dhen yttersta bårgården eller förborgen.
Dhernäst bäres huffvudhbaneeret utbur salen aff
Generalen Linnar Torstensson.
Dher effter föllier H. sal. K. Maij:tz körass, som föres
aff Her Carli Horn.
Tiber effter föllier lijffhästen, ståandes uppå bårgården,
som föres aff Stallmästaren Hans Rootkirch ocb Carli
Mörner.
Dher uppå föllia 2 Heroldher medh silffverscepter,
nämbligen Peer Månsson Loodb ocb Anders Utter.
Dber effter gåår Bichz-Marskalcken Här Axell Baner
alleena för dhet konungzligbe lijket.
Honom är såsom Marskalckens Adjutanter tillordnade
2 aff Adelen, som processen i ordre hålla, som äre Carli
Lillia och Johan Lillia.
Dher uppå föllier Ridderorden, som bäres aff effterskrefne
4: Otto Sack, Otto Skeijdingh, Knut Soop, Gabriel Kyle.
Bilagor.
125
Sedhan föllia regalia:
1. Richs-Skattmästaren Her Gabriel Oxenstierna till
Möreby bäär nycklen.
2. Uthi Richs-Cantzlerens ställe bäär Her Peer Baner
epplet.
3. Richz-Ammiralen Her Caril Gylldhenhielm bäär
scepteren.
4. Richz-Marsken Greeff Jacop Delagardie bäär
svärdet.
5. Riehz-Drottzet Här Gabriel Oxenstierna till Kimitho
bäär cronan.
Dhernäst föllier H. sal. K. Maij:ttz lijk, som bäres
tillijka aff 20 perssoner aff Adel, och växla i processen
så många reesor som dhet behöfves. Blifva altså 60 personer
som bära lijket, hvilcke försambles uppe i salen, och
äre effterskrefne:
Caril Hårdh,
Anders Körningh,
Steen Jacobson Båth,
Her Gustaff Gylenstierna,
Bärendh Taube,
Bernt von Saltzen,
Herman Feersen,
Jahan Brakel,
Johan YxkellvonPadenormb, Erich Wårtman,
Jahan Ekebladh,
Krigzman Lillia,
Johan von Falckenbergh,
Jöran Lilliesparre,
Joen Lind,
Caspar Gadö,
Peer Ribbingh,
Jahan Ribbingh,
Jahan Ulff,
Gustaff Uggla,
Otto Schollman,
Fabian Plater,
Svän Lilliesparre,
Carli Måneskiöldh,
Knut Lillia,
Ernest von Mängden,
Fridrich Wårtman,
Niels Kaggh,
Jöran Boije,
Reynholdh Mättstaak.
Malcher Wärnstädt,
Jacob von der Pfaall,
Erich Silfwersparre,
Erlandh Kaffle,
Peer Sabell,
Biörn Christersson,
Christopher Ekebladh,
Hans Oiivebladh,
Gustaff Krabbe,
Jöns Rosenstrååle,
Scheringh Rosenhane,
Arffwedh Lilliesparre,
Hans Hindrich von Tisen- Didrich Yxkell,
husen, Salomon Sack,
Otto von Mängden, Jöran Kaffle,
Otto Yxkel) auff Faelix. Gustaff Klingspor,
126
1634.
Willhelm Rehbinder,
Willhelm Tisenhusen,
Hindrich Klebech,
Otto Yxkel auf Padenormh,
Reijnholdh Feersen,
Jurgen Yxkell,
Edwardt Taube,
Fabian Tisenhusen,
Hindrich Strich,
Reijnholdt Buxhöfweden,
Niels Bengtson.
Himmelen öffver båhren bäres af effterskreffhe 4:
Jasper Andersson, Bengt Kafle,
Peer Erlandsson, Knut Påsse.
På bådhe sijdher om lijket förer Capitein de Guardia
som är Her Ture Lilliesparre, 60 man medh öffverdraghne
bardisaner, hvilcke skolle församblas uppå bårgården, och
när lijket kommer uth för portten, skiuthes med 2 stycken
aff slottet.
Dher effter föllia 2 Marskalcker, som äre: Her Lars
Sparre och Her Ture Sparre. Försambles uppe i saalen.
Dhernäst H. F. N. Pfalzgrefven Her Jahan Casimir.
Sedhan dheras F. F. N. N. Pfaltzgreeff Carl och
Pfaltzgreeff Adolph.
Dher effter gåå Richzens Rådh, Hoffrådh och Landhrådt
af Eestlandh, Salvius, Ulrich och Wellingh. Hvilcke
försambles uppe i saalen.
Effter dhem föllia 2 Heroldher medh silffverscepter,
som äre: Tynes Hindrichsson Langhman och Erich Gfeet.
Härnäst föllia åther 2 Marskalcker, som äre: Her
Gustaff' Horn och Adham Hindrich Pentz.
Dhernäst H. Maijrtt Enkiedrottningen, beledhsagat
aff Her Niels Bielcke, Här Johan Skytte.
H. Maij:tt unge Drottningen, beledhsagat aff Her Claes
Flemmingh, Her Jahan Delagardie.
H. F. N. Pfaltzgreffvinnan, beledhsaghat af Richzens
Rådh Her Carli Bonde, Ider Åke Axelsson.
H. F. N. Fröken Kirstin, beledsagat af Cammar-Rådh
Conradt Falkenbergh, Hans Berndes.
Här uppå föllier H. F. N. F. Maria Ephrasina, beledsaget
aff Her Johan Gylldhenstierna, Her Peer Skienck.
Sedhen föllier H. F. N. F. Eleonora Katharina, beledsaget
aff Anders Christophersson, Isach Hindrichsson.
Bilagor.
127
Hvilke alle skolle försambles uppe i salen.
Och uppå hvardera sijdha gåå 30 drabanter medh
öffverdragne bardisaner, hvilcke skolle församblas uppå
bårgården.
Dher uppå föllia 2 Marskalcker, nämblighen Her Jöran
Gylldhenstierna och Ställan Mörner.
Församblas uppe i saalen.
Dhernäst beggie Dheres Maij Jers Drottningernes, Richzens
Rådhz, så och dhet öffrighe adelige fruentimber.
Försambles uppe i saalen.
Sedhen Städernes uthskickede och Borghmestere, som
dher till vocerade äre. församblas uppå itt särdeles rum
in uppå bårgårdhen.
Konungzlighe Residenter, Agenter, Medici, Secretarii
och andre officerer, som ickie äre aff adhel, försambles
uppå bårgården.
Borghmästare och Rådh ifrån städherna, som ickie
äre vocerade, försambles uthen för bårgården.
4 compagnie inländske knechter, hvilke skolle försambles
uppå spelebanen.
Bil. EJ
Hennes Maij:tz vår allernådigste Drottningz
och Frökens till samptlige Rijksens Ständer
här församblade propositions puncter, hvilcke
Hennes Maij:tt allernådigst begärer att de öffverväga
och berådslå och sitt betänckiande der
öfver gifva vele. Actum Stockhollm den 1 Julij
åhr 1634.
Hennes Maij:tt vår allernådigste utkorade Drottning
och Fröken betackar samptlige Rijkssens Ständer, att de
på Hennes Maij:tz befallning håfve sig godvilligt och,
hörsambligen instältt, bijvistadt sahl. Kongl. M:tt, Hennes
Maij:ts ellskelige högtährade käre Herr fäders, fördom
vår allernådigste Konungs och Herres loffvyrdigst i åmin
-
1 Prot. sid. 71, 72. — Jämförd med två exemplar i riksarkivet.
128
1634.
nellsse jordefärdh och dermed veelett betee den underdånige
troheett, de fordom håfve buritt till högstbe:te
Hans sahl. Kong. Mitt och den plichtige vyrdning, de
idkeligen i deras hiärta bära, så och den ängzlan och
bedröfvellsse dem af detta fallett allt fort vedhänger, och
icke mindre den hörsamheett, med hvillken de Hennes
Mitt och rijkett äre förplichtede; önskar fördenskuld till
Gudh, att hans milde guddommelige nåde all ytterligare
ölycke och fahra ifrån Hennes Mitt, fädernesslandedt och
all des trogne Ständer, undersåter och inbyggiare ville
afvände, denne förlusten af sin guddommelige vijssheet
och nåde åter igen ersättia och fädernesslandedt i alle
motto styrckia och försäckra.
Sedan nu denne sal. Kong. Maijitz kongelige jordefärd
är förrättadt, häfver Hennes Mitt icke kunnadt låta förbij
gåå att uptäckia Kijkssens Ständer och med dem öfverläggia
närvarande tillståndet in- och uttrijkes, hvadh besvär
och fahrligheeter som oss påhengia eller synes tillstunda,
och så förmedellst Gudz nådige bij stånd sökia
medell, hvarigenom rijkedt kan erhollas och alle farligheeter
möijeligst afverias.
1.
Och ähr ved detta först och främpst för alltt annadt,
såssom en grundval till Hennes Maijits och rijkssens välistånd,
att betrachta, huruledes uthi Hennes Maijits omyndige
åhr Regeringen med skääll, kralft och myndigheett
[må] föras; de dertill äre eller blifve förordnade måge hafva
en viss regell och form att rätta sigh effter, och de andre
veeta, huru vidt de till lydno, hörsamheett och vyrdning
äre förbundne, alldenstund förutan dette inthedt
regemente bestå kan. Och der dette icke alltt lagligen
och ordenteligen bindes, häfver man på den ene sijdan
allehanda fahrlige practiker, på den andre Regeringens
förachtt, skeldnedt och egenvilligheett att befara; der af
sedan — det Gudh ifrån Hennes Maijitt och fädernesslandet
afvände — intet annadt är att förmoda än inbördes
oenigheet, onda och farlige rådh och på sidstone förderf
och undergång. Huru svårtt sådandt är att hindra
och förekomma, när Gudh land och kongerijken med vijsa
och kloka Konungar, som till deres åhr och förfarenheett
Bilagor.
129
äre kompne, välsignar, dedt är allom nogsampt kunnigt,
och gifver förfarenheeten med i alla kongerijken och regementen;
eij ähr heller någon af oss så okunnig i saken,
att han icke sielff minnes, med hvad besvär och förtreet,
tunga och arbete väre sijdst förledne lofflige Konungar,
Konung Caril den 9:de och Konungh Gustaff Adolph den
andre och store, loffvyrdigst i åminnellsse, rijkedt håfve
förestått, dedh försvaratt emott fremmande fiender och
uthi desse farlige tijder någorlunda kunnatt holla landzens
roligheet, lag och rätt vidh machtt, der de doch för
deres egen konungzlige anfödda högheett och af Gudh
begåfvade förstånd och mandom mestedeelen andre regenter
i verlden håfve öfvergått, håfve alltijd hafft rijkedt
och Ständerne sigh till lydno och hörsamheett villige.
Och fördenskuld hafft både rätt och sätt, alltt på dett
bäste och beqvämbste att drifva och förestå, hvilkedt
Ständerne väll öfverläggandes håfve de nogsampt att besinna,
hvad stoor besvär och — såsom ded understundom
sig uplåter — eendeels oöfvervinnelige olägenheeter Regeringen
anstöta och för den uttbrista, så att ehvad de
och med Rijkssens Rådz rådh där emott arbeta, vill ded
doch som oftast meera hindres än befrämias.
Nu fordrar likväll först Hennes Maijits vår allernådigste
Drottnings och Frökens — till hvillken vij äre
förbundne med trooheet och tiänst — vallfärd och högheett,
så och fädernesslandzens och alles våres erhollande
och vällstånd, dernäst vår skyldige omvårdnadt och plichtt,
att i tijd och mädan allt boteligt är beskoda noga
rijkssens tillstånd och vara betänckt, huru alltt tijdigdt
och rådigdt botes kan, så att kärleek och respect, budh
och lydno måge svara hvar andra, och hvar och een veeta,
hvar efter han sigh rätta skall; den som häfver i högre
eller nidrigere villkor att biuda, dedt han må veeta sig
skole göra reda der före och fördenskuld med deste större
åhoge, omsorg och flijt förrätta sitt ombetrodde kall och
embete; och den som lydno är skyldig icke drista sigh
att undraga eller handla efter egen villie.
Dedh vore fuller att önska, att framfarne lofflige
Konungar med Rijkssens Rådh och Ständer, som i förrige
tijder lefvadt håfve, så väll stadgadt öfver sådane fall,
sorn nu är hendt och rijkedt i råkadt, såsom de elliest
Sv. RiddersJc. o. Adels riksd.-prot. I—111. 1634. 9
130
1634.
vij saligen esomoftast på andre rnenniskelige hendellsser
håfve varitt berådde; enkannerligen att sal. Konungl:e
Maij:tt Konung Gustaff den 2. och store till alle sine
store och alldrig nogsampt prijsslige vällgierningar, som
fädernesslandedt af H. sahl. Kongl. M:tt undfångitt häfver
och alldrig tillfyllest berömma kan, motte och så
länge hafva lefvadt, att den regeringsordning, som af H.
sahl. M:tt häfver i månge åhr varitt drefven och är efter
H. M:ts befallning författadt, så och öfversedd och god
funnen, hade kunnadt Kijkssens Ständer förestelles, af
dem öfversees, bättres, gilles och ratificeras. Hvilkedt
der ded skedt vore, skulle alltt nu finnes för oss lättare
och richtigare, och de månge vedervertige discurser, som
nu föres af een och annan, och esomoftast af dem, som
saken föga angår, vöre förtagne och upphäffne. Män
effiter dy sådandt hvarken är skett i framfarne Konungers
tijder, och sahl. Kong. M:tt för sine idkelige åhrlige och
långe krijgztåg skuld icke häfver haft så mycken tijd att
stellatt i verckedt, finner man fuller dageligen feelett,
och kan ded hvar man beklaga. Men såsom ded nu icke
låter sigh andra, alttså är af nöden, att samptlig Rijksens
Rådh och Ständer — hvillkes interesse näst Hennes
M:s vår allernådigste Drottnings och Frökens mäst där
uthi består — med enigt rådh och vällbetänckt modh
träda tillsamman, bedia Gudh, att han med sin anda regerer
alles våres hiärta och ingifver sådane rådh, som
honom äre behagelige, hans försambling till upbyggellsse,
Hennes M:tt vår Drottning och fädernesslandedt till styrcke
och vällstånd.
Sedan att samptlig Rådedt och Ständerne taga för sigh
den regeringsformen och ordinancen, som är effter sahl.
nästförledne Kongl. M:tts befallning författadt och på
sijdste här i Stockhollm holldne Rijkzdagh gillatt och god
funnen, den samme flijtigdt öfversij, alltt med eenigt
moodh och uthan affecter öfverleggia och till Hennes
Maipts vår uttkorade Drottnings och rijksens trygheett,
erhollande och vällstånd lämpa och sedan ded, som en
gång gott funnitt varder, gilla och ratificera, så och i
värkedt fullföllia och exeqvera, hollandes hand öfver dem,
som regeringen förtroos, att de den med krafft och anseende
— effter som ingen regering annars kan föres med
Bilagor.
131
skääll — förestå och föra kunne. På hvillkett sätt, när
de, som regementet i Hennes M:ts omyndige åhr förtroos,
äre tillbörligen authoriserade, så att de till lag och rätts
administration och regeringens uttföring nogsampt äre
försedde och icke nödgas för feel på lydno och hörsamheett
låta händerne falla, då är icke mindre skääl, att
de samme ochså tillholles och bindes, ded de måge blifva
innan om gräntzerne af ordentelig myndigheet och veeta
ded regementet intedt dem tillhörer, utan moste och äre
skylldige att göra Gudh, Hennes Maij:tt och Rijkssens
Rådh och Ständer reda för deres budh, befallningen och
administration. Hvillkedt när alltt således varder lempat
effter som sahl. K. M:tt i sin regerings författade ordinance
fast alldeeles der henn häfver mottat, då är näst
Gudz tillhielp att förmoda, att hvarken väldedt skall
missbrukas, och regeringen eij heller af förachtt eller orkeslössheett
förfalla.
På sijdste Rijkzdag håfve Rijkssens Rådh och Ständer,
så vijdt den af sahl. Kongl. M:tts hastige dödzfall och
med hiärtans bedröfvelsse bemängde och nyss upståndne
perturbation häfver kunnadt tillåta, någorlunda tagett i
achtt ded, som i begynnellssen häfver most göras och
mäst synts nödigdt, nembligen att uppreppa de förrige
rijkssens beslut, förtaga först våre fiender alt hopp till
att förvirra rijkett och ådtskillia Ständerne, effter som
sådane deres konster äre kunnige, och fördenskuld på nytt
afsäija och förklara Konung Sigismundi i Pålandh afföda
nu och i tillkommande tijder odugse och obeqvämb till
rijkedt och all den rättigheett, som rijkedt eller des
underliggande provincier directe eller indirecte tiHstår,
alldenstund ingen ting farligare eller oskäligare är ähn
att någott snack eller discurs öfver sådant uthi ett vällbestältt
regemente att lijda.
Därnäst efter Gudh häfver sal. Kongl. M:tt välsignat
med en dotter Fröken, nu mera vår allernådigste uttkorade
Drottning, och således efter Norköpings beslut och
arfföreening, så väll som i synnerheett här i Stockhollm
anno 1627 den 24 Decemb. giorde och Hennes M:ts persson
tillämpade förklaring, veelatt försäkra rijkett med en viss
succession och der med förtaga alle vedervertige och otijdige
consilia, gifvandes alle Rijksens Rådh och Ständer
132
1034.
der med een anledning att bevijsa sahl. K. M:tt deres
skylldige tacksamheett, så och emot H:s M:t en prohe af
deres och vår nations uprichtigheett och stadigheett, så
håfve de och på före:ne nästförledne möte förklaratt
Hennes M:tt för deres allemådigste Drottning och Arffurstinna,
satt Hennes M:tt på sin s:ge högtährade Herr
faders stooll och säte och sig till des vyrdning, troheett,
tiänst och lydno laglig- och ordenteligen förbundedt och
förplichtat, att för Hennes Maij :tt och rijksens vällferd
skuld upsatt och ospardt hafva veele emott inländske och
uttländske lijff, leffverne och all förmåge.
Och så för dett tridie, effter Hennes Maij:tt för sine
åhr och ungdoms skuld icke ännu kan eller förmå sielff
stå regeringen före, såsom eij heller göra rijket och Ständerne
försäkring på deres rätt, rättigheeter och vällfångne
privilegier, som rätt lagh och seder ähre, derföre och på
dedt Hennes Maij:tt vid rijkedt och sin rätt må blifva
erhollen, in till des Gudh vill, att Hennes Maij:tt af ållder
och åhr beqvämb varder sielf' att regera och rijkedt och
Ständerne försäckra, och att fädernesslandedt derjempte
tillbörligen må handhafdt, regeradt och försvaratt varda,
då är förbe:te regeringsordinance bejakadt, till förmynderskapedt
förklarat och på de fem rijksens höge embete
eller deres stelle effter ordinancen förträdande lämpadt
vorden.
Medan nu uthi desse trenne pnncter heele rijkssens
vällstånd hufvudsakeligen består, så är högst af nöden,
att nu sedan den förste perturbation sig någott satt och
lindradt häfver, Hennes Maij:ts konungzlige stooll och
säte icke mindre är aff Gudh styrckt och stadfäst, och
man öfver ett och annadt bättre sij kan, hvad feell som
på ferde ähr, men fördenskuld desse föreskrefne trenne
puncter och ährenden nu på nytt åter hemptade och förklarade,
så att våre ilvilliande fiender[s] och alle andras
hopp och anledning till att förvirra vår stat motte, så
vijdt med menniske rådh skee kan, förtagas och afskäras.
Sedan att vår allemådigste Drottnings konungzlige högheett
och rätt sampt vissheett till des kongelige säte
förklaras. Och så sijdst att man regeringen styrcker och
stadfester, afskaffandes genom tillbörlige rådh och medell
alltt hvad till des förklening, förfång och hinder af högh
Bilagor.
133
eller lägh blifver inkastadt. Hvillkedt alltt där ded således
med tijdigdt och nödigdt rådh blifver stadgatt och stadfestadt,
är intedt att tvifla, dett förmedellst Gudz millde
bijstånd Hennes M:ts och fädernesslandheds vallfärd uthi
desse verlldennes bullersame tijder skall tillbörligen uppehollen
varda kunne. Hvarföre och Hennes M:tt allernådigst
begärer, att Rijkssens Ständer dette alltt väll
öfverleggia, regeringsordinancen öfversij, alltt till Hennes
Maij:ts och rijkssens vällferd lämpa och på sidstonne fatta
en sådanne resolution och afskeed, som denne tijd kräfver
och fädernesslandzens försvar och regeringen är nödig och
nyttig.
2.
Sedhan och dernäst häfver man stoor orsaak att väll
taga i achtt våra naboor och grannars tillstånd och consilia,
serdeeles deres som vij anten äre i fegde med eller
och hafva hastig fegd att förmoda af.
5.
Effter nu mest alle grannarne stå i vapen och full
tillrustning, så att elden till een stoor deell mäst brinner
kring om Sveriges gräntzer eller ju icke longt der ifrån,
och verlden nu starckare och mera och ju med myckett
mehr förbittradt mod är veckladt i sigh sielff, så att desse
krigen icke synes att kunna aflöpa förutan någre rijkens
och regementers fullkomblig undergång eller ju förändring,
och fördenskuld icke allenast [Regeringen utan och Ständerne
äre skyldige att bära om Hennes M:tt och fädernesslandedt
åhog och omsorg, att de med sin fara och olycko
icke med hemma itändes, och logan sedan så om sig slåår,
att den sig icke släckia låter; derföre häfver Hennes M:tt
icke kunnedt låta att stella Ständerne dette altt för
ögonen, på ded de effter sin plichtt emott Hennes M:tt,
fädernesslandedt och sig sielffve i tijd ville vara betänckte
opå, huruledes denne krigzlogan är att afholla och möta,
dedt hon icke kommer och slår öfver rijkssens gräntzerne
på oss och rijksens inbyggiare.
1 Redogörelsen för ställningen i Tyskland samt för Sveriges förhållande
till Polen (punkt. 3) och till Ryssland (punkt. 4), uteslutes här.
134
1634.
Dedt tyska krijgett moste vij föra, intill dess Grudh
beskärer een god och säker freed, så att siökanten kommer
i sitt lagh igen, och väre vänner och religions förvanter
i Tyskland blifva stadfeste i deres förrige frijheett och
rätt, och rijkett således af den sijdan befrijedt och des
interesse icke försummett. Emott Poleske Cronan häfver
rijket uthi des innehafvede städer och fästninger i Pryssen
och Liffland här till med nödige garnisoner varitt försäkradt,
så att man sig till een deell häfver på stille
ståndet och de Pålers lyffte förlåtedt, till en deel varitt
i ded postur, att platzerne håfve kunnadt sig försvara,
och man på all händellsse kunnatt hafft tijd att komma
dem till undsättning. Men efter nu stilleståndedt uttlöper,
och dessförutan sitter Pålacken i fultt vapn och
tillrustning, låter och falla idkeligen fast efftertenckelige
ord, så att man på des loffven lijtedt haffver att byggia,
hvarföre och af nöden ähr, dett alltt så deremott försäckras,
att man icke leffver simpelt på fiendens troo och loffven,
men steller saken så an, att der han vill annars än
väll, han doch intedt må kunna göra; ty derigenom förtages
honom all occasion och blifver nödgatt att holla sitt
lyffte deste fastare, och så frampt man förmedelst tractaterne
icke kan komma till freed, att man då må vara
deste färdigare att förrätta rijkssens försvar och förekomma
des skada och nadeel.
Till siöss moste för åtskillige orsaker skuld rijkssens
skepsflåta vara färdig, med månge och gode skeep, stycken,
ammunition, follck och all annan nödtorfft väll försedd,
och är der på först af sal. Kongl. M:tt sielff starckt arbetadt,
och sedan intedt försummet, så myckett sig ved
desse besvärligheeter häfver göra låtedt, alltt till den
ände att fäderness rijkedt, som till en god deell på sion
består, deste bättre försäckratt vara motte emott alle
händellsser och så kunna ved all förfall vara beredd och
mechtigh dess underliggande provincier och andre vänner
och bundzförvanter att komma till undsättning och krijgett
ifrån väre gränsser att holla.
Förutan dette moste gräntzehusen och fästningerne
åhrligen bättras och byggias, med nödtorfter försörias
och föresijs, så att man icke för hvartt väder behöfver
att fruchtta sig. Detta alltt och annadt slijkt att utt
-
Bilagor.
135
rätta — effter som intedt kan eller må utan rijkssens
störste skada försumes eller förgätes — kunne Rijkssens
Ständer lätteligen döma, hvad der vill för en krafft af
follck, peninger, proviandt, ammunition och annat till,
såssom och huru besvärligt dett faller Hennes Maij:tt och
å des vegner Regeringen att uttföra vid desse tijder, der
rijkssens gäld, som uthi de continuerlige svåre fegderne
äre giorde, moste makeligen betalas, på dett interessen
och besvären kunne afskaffes och rijkssens credit erhollas.
och extra ordinari uttgifterne, såssom på sal. Kongl. M:s
lijks öfverförsell och begrafning och andre des lijke orsaker
sig intedt minskatt, men väll förmeratt haffve,
förutan ded att man med krijgedz last ochså är belastadt.
Nu finnes fuller ett tämmeligt antaal follck i rijkssens
tiänst, man och intedt låter alle medell att på bäste
sätt möijeligt drifva och till Hennes M:ts och rijkssens
tiänst och försvar att bruka, Rijkssens Ständer och så
sig måge försäckra att med alltt troligen skall omgåås;
men effter våre vapn äre märkeligen uttspridde och kunne
icke, så lenge sakerne så stå, dragas alldeeles tillsammans,
med mindre man altt förlåta och sig uthi fahra sättia
och den närmare in på rijkedt draga vill, så ähr lätt att
döma, dedt alltt icke så vill tillräckia, och myckett kräfves,
förutan dedt att follckedt ochså åhrligen, fast ded
än hemma ähr, och utan krijgett, gåår så småningom af
och döör bortt, så att ded åter genom andre medell moste
upfyllas, så frampt dett icke alldeeles skall gåå under;
deremott veett Hennes Maij:t väll, med hvad tunga och
besvär samptlige Ständerne alltt härtill håfve varitt be
lastade förmedellst åhrlige uttskrifninger och landzhielper
och såge gierna, att man Ständerne dermed förskone och
på någon tijd lijsa kunne.
Mädan nu nöden och fahran på den ena sijdan och
besvären och tungan på den andre sijdan så Hennes M:tt
och å des vegnar Regeringen som sielfve Ständerne
trycker, så häfver Hennes Maij:tt funnitt bäst dette alltt
att förestelle Rijksens Ständer och begärer här med af
dem allernådigst, ded de ville alltt väll och noga öfverslåå
och, effter som deres plichtt och villie till Hennes Maij:ts
och fädernesslandzens nödige erhollende och vällferd dem
tillstyrckiandes varder, fatta öfver stärckningen uthi follck
136
1834.
och medell een sådan resolution, som Hennes Maij:tt dem
tilltroor, deres vaanlige kärleeb till fädernesslandedt ähr
lijkmätig, och nöden och tarfven nu högst åskar och
fordrar.
6.
Föruthan desse ährenden, som ingen tijdz spillning
och försummelsse lijda, varder Regeringen och så förordsakadt
att stella Ständerne till noga betänckiande, huruledes
vår christelige evangelische religion Aussburgiske
confession må genom dens högstes Gudz nådige bijstånd
i vårtt käre fädernessland reen och oförfall skatt, och förmedellst
den i kyrkieväsendedt och skolarne så väll som
regementedt enigheet och samdrächtigheet, så och ett gott
förstånd må kunna erhollett varda. Ty ändoch vij hög
orsaak hafva att tacka den högste Gudi), som oss framför
alle andre nationer nu en god tijd, serdeeles uthi vår sidst
förledne loflige Konung Gustaff Adolphs den andre och
store regements tijd, med eenigheett och samdrächtigheet
i religionen begåfvatt häfver, veeta eij heller af annatt
intill denne dag; likvell medan vij till en god deell med
sådanne naboer och någrannar ähre besatte, som icke med
oss i religionen öfverensstämme, så kommer och ded ther
till, att vår ungdom af ådtskillige stånd icke allenast för
köpenskap och krijgzväsendet skuld, eller och att besökia
fremmande herrehoff och der gore sig dugelige till rijkssens
embeten och tienster, begifva sig i de land. städer
och hoff, der man ådtskillig religion är tillgedan, utan
och — ded värst ähr och farligst — de som för deres
studier skuld draga i fremmande land, besökia nu en tijd
bårdt ådt, sedan de Tyske academier af vår religion god
deel äre ruinerade, andre nationers skolar och academier,
som icke äre medh oss eensse; en partt af ungdom ochså
tillförende icke ded ringaste i deres christelige troos artikler
underrättade, sedan att de kraftigdt skole vara informerade
och stärckte; hvar af lätteligen är att döma,
huru hastigt sådane späde ingenia kunne fatta någon
surdeeg och supa in fallske meeningar, och dedt så myckedt
hastigare fatta och längere fördöllia, som man nu, dy
verr, meehra speelar med religionen och gudztiensten och
gåår i verlden illklokare der med om, hvar aff, der icke
Bilagor.
137
i tijd förebygges och Gudh synnerligen ombedes, utan
tvifvell skall föllia, att mången, som man förmodar god
tienst och bij stånd af och föräldrar och förvantter göra
stoor omkostnad opå, skall fatta fallska och skadeliga
meninger och dem öfver kortt eller långt föra med sigh
i sin tiänst, giuta dem sedan hemma i andra, om han till
skola eller kyrckietienster brukader blifver, eller der han
kommer i rijkssens eller annor verldzlig tiänst, draga flere
till sig af samme slag, hemligen och oppenbarligen förföllia
och förachta prädikeembetedt och hielpa till att
göra en heell confusion i rijkett; och där sådane vuxe till
någott taali, håfve vij sedan intedt annadt än en skeldnadt,
missförstånd, uproor och andre olägenbeeter så i
kyrkioväsendedt som regementedt att befahra, effter som
sådandt icke utan vår olycko för dette hoos oss häfver
varitt på banen, och ännu i denne dag är orsaak till denne
örlig och innerlige krijged i Tyskland, och häfver monge
andre rijken och respubliker satt i fahra och olägenheet.
Nu tvifiar Hennes Maij:tt intedt, att alle Ständerne
i gemeen, enkannerligen Prästerskapett — hvillkens åhoga
sådandt i synnerheet på henger ■— sijr först den fahra,
som vår christelige religion och Gudz försambling deraf
kan påkomma, sedan den olyckor som i regementedt der
af lätteligen kan opväxa, och äre ju med Hennes Maij:tt
eensse, att man i tijd böör tagat i achtt och sökia, så
vidt Gudh gifver nåden till, att förekomma och afveria
all olägenheett, tvist och tvedrächtt, så i kyrcke- som
regementz väsendedt. Och fördenskuld varda de så myckedt
villigare och heller betänckiandes alle christelige och
skälige medell att afvenda den befahrande olycko; hvarföre
och Hennes Maij:tt begärer, att Ständerne dedt i
betänkiande taga, ett gott och helssesampt råd fatta och
der hoos besinna veele, huru alltt i och till en oförsumelig
execution ställes motte.
7.
Ibland andre besvär, som landedt betungar, ähr den
oordentelige skiussfärd och gästning icke den ringaste;
hvarföre Ständerne ochså den vele taga i betänckiande
och altt så hielpa att moderera och lämpa, ded rijksens
138
1834.
ährenden, så och nödvendige optog och munstringar måge
befordras till Hennes M:ts och fädernesslandzens tiänst, och
alle andre egenvillige, egennyttige, oordentlige gästningar,
skiussningar och betungningar måge afskaffade och insteltte
varda.
8.
Man häfver och af långlig förfarenheet och serdeeles
nu vid denne tijd most spöria, hvad olägenheett allmogen
så väl som rijkedt och alle Ständer i gemeen af missvext
förorsakas; ty såssom hunger och dyr tijdh då i den ene,
då i den andre provincien deraf inrijter och af sig föder
nööd, siukdomar, pestilentzie, landz föröding och annadt
slijkt, och der då en missvext i alle provincier och landskap
tillijka af Grudh påsendes, skulle der öfver heela
rijket komma i fahra och besvär, och alle inbyggiernes
förmögenheett emott spannemål föres af rijkedt, såssom för
detta ofta är skeett icke utan rijkssens och allmogens
store skada och förderf; allttså när Grudh landedt med
god åhrsvext croner och försijr, nödgas höga öffverheeten
ofta att göra förbud på uttförssell och således
stutza och hindra köpenskapen och commercierne, till ingen
ringa skada för alle Ständer och serdeeles borgerskapedt.
Ty såsom uthi dyr tijd intedt kan uttskepas, allttså när
spannemål är väll vuxen, kommer han alldeeles i vanvyrdning
genom förbud, så att almogen näpligen kan lösa
sin omkostnad utur sitt bruk; likväll blifver intedt i
förråd utan alltt förtäres, och öfverheeten bär fahra att
tillåta uttskepning, alltt i dett hoppett att hafva rijkedt
deste bättre försorgdt. På det nu framdeeles denne olägenheeten
motte kunna botas, sijr H:s M:tt ingen annan råd
eller medell, än att man effter andre vällbestelltte regementen
exempell sökte sätt och medell att uprätta
kornhuuss i alle häraden och städer, så att i häradedt,
effter som dedt är stortt till, ett, tu eller tree kornhuuss
oprättades, och lijka så i städerne. Att hvar man, andelig
och värdzlig, adell och oadell, hulpe åhrligen der in,
effter som sådandt kunde finnas gott och skäligt, och att
ded lades i förvaring väll torckadt och på dur tillredt.
Och att sedan visse män i häraded och städerne förordnades
å häredzting och rådstuffvu, som samme kornbodar
Bilagor.
139
förestode, hade nyckelen deråt och icke annars än till
allmenne nöd någott utsålde, och ded icke annars än med
Lagmansens, Landzhöfdingens och Biskopens samfeltte
vettskap och rådh. Då kunde man sättia ett skäligt prijss,
och så lenge spannemålen i landskapedt under samma
prijss vore att fåå, borde sådane kornbodar vara tillslutne,
men så snart förmedellst en missvext spannemålen ville
högre stijga, att då kornebodarne öpnades, och huussholden
i samme häred eller staden tillätes att köpa så myckett
som till huussbröd kunde vara af nöden. Hvillke peningerne
förestånderne kunde taga och anten uthur andre
provincier eller och utur fremmande land köpa spannemålen
i staden igen, och således befordra allmogens bästa.
Derigenom kunde spannemålen i rijkett alltijd holles i
ett skäligt prijss, alle korn judar förhindras, och köphandelen
alltijd blifva öpen, till så ständernes och allmogens
i gemeen som borgerskapedz i synnerheett gagn och
märkelige tillvext. Hvad nu Ständerne här om döma,
stelles till deres betänckiande.
Och är så för denna gång detta etc.
Bil. C.1
Adelens och Ridderskapssens ödhmiuke begäran
och anhollende uti den öfverlefrerade
regimentzformen3 motte förandres, lindres, afskaflfes
och uttryckeligere inföhres. Datum
Stockh, den 10 Julij 1634.
Förtalet belangende, finne billigt och skäligt, att
samma regimentzform uttgår och authoriseres uti H. Kong.
M:tz högtährede uti åminnelsses nampn, alltt fördy H. K.
M:tt största mödan skall haft hafva den att comparera
och sammanhemptta och dett bäst förtiänt häfver. Sedhen
att samma förtaal såssom och sielfve regimentzformen
icke dem eller dehres effterkommande prsejudicerer uti
1 Prot. sid. 85, 87.
2 Det af rikskansleren utarbetade förslaget till regeringsform är
tryckt i Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, afd. I,
bd 1, sid. 254 o. f.
140
1034.
dehres välfångna privilegier eller ju icke violerer Sveriges
lagh, såssom och att dett ordett evärdeligen uteslutes.
1. puncten hafva dhe inthett att emotseija.
2. p[uncten]. Uttföhres uttryckeligere: Hans och
vårom, som lagboken uttrycker.
3. p[uncten], Insätties: Af inföddom svenskom mannom,
såssom och att sådana vahl och uttvällielsse må
skee effter Söderköpingz besluth belefvadt åhr 1595. Uti
den 5. puncten desslikest inföhres och dett samma uti
Sveriges Rikes Ständers svar på Konungen i Pålandz
beschylningar uti den 4. puncten, så och Konung Carls
förklaring anno 1602, hurulunda Rikzens Rådh skole
vällias, så och andra höga embeten.
4. p[uncten]. Att således motte inföhres: Rijkzens och
Ständernes rätt.
5. 6. och 7. är inthett att emottseija.
8. är godh.
9. 10. 11. och 12. p[uncterna] finnes skälige.
13. puncten. See hälst, att dett motte blifva som
här till häfver varidt vahnligit, eller och determineres
visse tijder om åhret, huru länge dett vara skall, på dett
att dhe, som sådana officia bekläda, lijkväl måge tillsee,
huru dehres egett förestås eller maintineras.
14. 15. och 16. finne gode.
17. puncten, 18. 19. äre gode.
20. Att uti Jägermestarens instruction må inföhres:
Kär han någen jacht vill anstella uti landzänderna, att
det må skee medh Landzhöfdingens communication, och
att inge jachter, eller elliest hvadh samma embete vidhänger,
må skee Adelen till någet pr te juditz af honom
eller hans underhafvende.
21. är godh.
22. Begäres att motte blifva som här till häfver
varidt. Men att här i Stockholm, Lifland och Pryssen
Öfverlandzhöfdinger förordnes af R. Rådh, hafva sijn goda
skääl, men uti dhe andre provintierne tyckes vara onödigt;
doch hemstelles Rijkzens Rådh herom att disponera, som
best vetha landzens tillståndh.
23. är godh.
24. är fuller godh, hvar rijkzens intrader alltt
draga kunna sådana officia att belöna och underholla.
Bilagor.
141
25. Att medh dhe Öfverlandzhöfdingernes embete
uti dhe andra provintierne utheslutes, och att må blifva
som i den 22. står.
26. 27. 28. 29 alle gode.
30. Att den som väl sitt höfdingedömme häfver förestått,
må längre på honom transfereras och han förmår
och vill; hvar han icke till någett bettre kan promoveras,
han då beholle dett han undfånget häfver, som här till
skedt ähr. Och att sådane bookhollere förordnes uti landzänderna,
som svara till rekenskaperne, och icke Landzhöfdingen.
31. punct. Att Rikzens Rådh vele gifva en förklaringh,
huru härmed holles skall, när öfver- och underofficerer
öfver krigzfolket fordres till möten och herredager,
hvad ställe och rum de hafva skole. 2. Att
Öfversten öfver Adelens russtienst så här elfter som här
till må blifva som här till en tijdh varidt häfver.
32. 33. och 34. hafva dhe inthet att emottseija.
35. Om dett icke kunde lindras för Landzhöfdingerne
eller andre officianter, att dett icke så stricte må observeras,
hvar han öfver tre vekur uthe blifver; helst der
och ingen skada af hans utheblifvande folgde.
36. Begäre Rijkzens Rådz förklaring, hvem dhe vele
här under förstås skall, som till upbörderne svara skole.
37. Dett är skäligt, att hvar gior reede för dett han
under händerne häfver, bookhollaren för upbörderne och
uttgiffterne, regimentzschrifveren för rollerne, och den som
commenderat häfver för sijn administration, särdeles åhrligen
dhe som medh rekninger hafva till att giöra.
38. Står till dhe 5 höga embeten, om dhe vele dem
holla eller och moderera.
39. Hafva inthett att deremot seija, uthan ständer
till sielfva Regeringen. Dock är intet betenkeligitt om
Landzhöfdingerne, men att assessorerne i Finland och Lifland
tijden motte prolongeres, och tijden bettre framsättias
på åhrett.
40. Är godh.
41. Effter Grudh bettre nu ingen Konungh är, derföre
när sådant heelt Collegium eller en af dhe fem höge
embeten någet peccerede, då svare och stånde för Rijkzens
Ständer.
142
1634.
42. är godh.
43. Om någen proposition skall skee, som angår alle
Ständerne, att den då skeer till dem alle samptligen och
icke till någre enskijltte.
44. Att consulera med Rijkzens Rådh om fredzfördrager
eller dett som länder till rijkzens defension eller
andra sådana saker, dett hade sijn besched. Men der
någen hielp schulle sökies eller landet graveras, att dett
då motte skee till sampttlige Rijkzens Ständer.
45. 46. 47. hafva dhe inthett att emottseija.
48. Dhe erkenne sigh skyldige och plichtige Hennes
M:tt och fädernesslandedt med tiänst vara förbundne;
allenast begäres, att hvar och en motte fritt stånda att
vedertaga någon tiänst, om han vill och förmår, effter
samma vilkor dhe uti framfahrne Konungers tijder nutidt
hafva, alldehles otvungne.
49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. och 56. äre gode och stånde
till dhe fem höge embeters disposition.
57. Effter Rijkzens Rådh hafva macht och myndighet
uti andra saaker att disponera, är och skäligt, att
dhe och hafva machtt och tillstånd att beneficera dem, som
väl tiäna, till Hennes H:tz ytterligere confirmation.
58. 59. är inthett at tala emott.
60. Är lagen lijkmätigtt.
61. Att der legenheten och tijden så fordrer, att
någen ny lagh eller stadga skall giöras, att dhett effter
lagh må skee med Ständernes sampttycke. Men att affeller
tillsettia embetzmän, stånde till dehres disposition,
såm dhe bäst finne och hvar kan vara qvalificerat och
capabel till.
62. 63. äre godhe.
64. Att för dett ordett Vederböhr begäres motte
sätties: med Ständernes vettschap.
65. Hafva inthett att emottseija.
Bilagor.
143
Bil. D.1
Några besvär, som Adelen och Ridderskapett
ödhmiukeligen begäre motte förandres
och afsk afl es. [Dat. Ridderhuset i Stockholm
den 11 Julij 1634]. -
1. Först att Rijkzens Rådh vele den förklaringh,
Adelen bekomme på dehres inlagu uti sidsta Rijkzdag,
motte vinna sijn vurcklige effect, effter som den i bookstafven
står förmältt.
2. Till dett andra att Adelen på dehres sätegårder
motte fri vara för sielfva qvarnetullen, hvad hälst dhe
låta mala till sitt dagliga hussholdh.
3. När som uttschrifning bevillies, att denn effter
privilegierne må holles, och icke skrifves eller roteres
under sätegårderne eller sielfve fredzmijlen.
4. Att ett förbudh motte skee, dett Cronones heideridere,
skogzvachtere, diur- och fogleskyttere icke giöra
Adelen någett inpass uti en eller annan motto emott privilegierne.
5. Att en lijkheet må holles uti qvarnetullen, effter
månge af Adelens qvarner blifva öde för dett höga taxerande
skuld, såssom och att alla sqvaltter och nybygde
qvarner måge affskaffes, som bygges eller liggie gambla
odelqvarner till förfångh, efter som lagh förmår.
6. Att när Adelen, Ridderschapett och Krigzbefählet
antingen till Rikzdager eller och med budh eller bref
upfordres, att dhe med fri fordenschap i fram- och återfärd
må försörias.
Hvad och yttermehra Adeiens privilegier vedkommer,
och uthi någen motto kunna vara graverade, att dhe här
effter motte handhafves och holles vidh macht, så att dhe
1 Prot. sid. 88. — Inneliggande exemplar med originalunderskrifter.
Jämfördt med det i riksarkivet förvarade originalet, som har följande
påskrift: »Ridderskapets postulata. Present, och opläsit in Senatu den
12 Julij 1632 (siel). — Punkterna stå där delvis i annan ordning.
2 Enligt originalet i riksarkivet.
144
1684.
i ingen motto måge förringas, uthan som dhe i bookstafven
stå beschyddas.
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Jahan Casemer, Clas Cbristersånn Hornn.
G-reffe till Kasbårg och Falkensten.
Knutt Lilliehööck. Gabriell Kyle.
Jesper Andherson Crus. Arffwidh Lillie Sparre.
Bil. E.
IntroduMionshanälingar.
1.
Desse elfterskrefne af Adell anholla att naturaliseres
och hafva allaredo i hord så väl som tillförenna underdånigst
derom solliciterat:
Casper Otto Sperlingh åhr Hindrich Persson Norr1630,
bagge,
Otto Schulman åhr 1630, Per Jonsson Stork,
Casper Gadow, Baltzer Nieman,
Johan Vitinghoff, Tomas Banck,
Hanss Rottkirch åhr 1630, Hanss Raemsse,
Herman Chapel, Simon Stuwart.
Johan Duker,
Desse fölliande af Adell solda underdånigst att irnmatriculeres
på Ridderhusedt, och hafva förgången sommer
och en partt i vin tress derom anhollitt:
Tönnies Langman Cammareraren, är adlat i Newburgh
den 1 Octob. 1632.
Bugisslaf Rosen är adlatt den förste Oct. anno 1617.
Anderss Utter Öfverste-Leutenampt åhr 1632 den 20
Augusti.
Anderss Swensson Ödell anno 1630, 11 Aug.
Knutt Swensson Ödell i Nymberg den 31 Julij 1632.
Larss Jacobsson Biörneram är adlatt åhr 1631 och
häfver nu först sigh angifvidtt.
Bilagor.
145
EfFterschrefne af Adell hafva nu angifvidtt sigh och
äre af framfahrne Konunger adlade:
Hanss Bengtsson Gyllenloodh häfver vidimerat copia
uthur Hofrätten i Finland, och är hans fader adlatt af
Konungh Johan åhr 1591 den 13 Augusti.
Erich Hindrichsson till Lemnos fader är adlatt af
högloflig Konung Carli; brefvet är daterat i Stockholm
den 16 Julij 1609.
Jon Lind häfver en vettnesschrifft, gifven af någre
Westgötische Adell åhr 1591, att hans farfader är adlatt
af sal. Konungh Göstaf, men brefvet är dem förkommett
uti den förre Dansche feigden. Desslikest betyge Jöns
och Ulf Bonde med någre flere af Adel, att dhe äre frelsesmän
och tillika med dem hollitt russtienst. Skall och
Konungh Göstafz Cronika ytterligere dett uttvisa. Hans
broder schall och hafva tiänt H. F. N:de Pfaltzgrefven.
Michill Tommesson i Stoorgården ifrån Finland är
gillat uti den Konungzlige Hofretten der sammastädes
för en adelssman, effter som han teer een copia aff sielfva
dommen.
Nilss Michilsson Lindenberg är i lijka motto för den
Konungzliga Hoffrätten, förmedelst Konungh Erich af
Pommerens gifne donation på någre godz, approberat.
Larss Månsson är af Axell Ifverssons ätt och vill
vara den tridie uti den underste classen, som står Månar
af Serkelax, ändock han föhrer ett korss med en stierna.
Och schall ingen slächt vara, som heeter Månar af Serkelax,
uthan schall vara förschrifvidt och han med hans
heela familia äro af dett sätedt Serkelax.
Påwel Jonsson Öfverste Major under dett Uplandsche
rytterijt.
Hanss Tornesson häfver copia af Hofrettens domb i
Finland, dertill med velborne Her Nillss Bielkes bevijs,
att han är passerat för en adelssman.
Carl de la Mott är en af Franssösch slächtte, häfver
donationer, der uti hans fader tituleres Adell.
Anderss Munks son vidh samma nampn är inthet af
dhe gamble Munkerna i Finland, uthan äre kompne ifrån
Danmark.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1634. 10
146
1634.
Simon Madzsson af Bockila är improberat för den
Konungzlige Hofretten i Finland; men sedben skaffat sig
annan bescbed sig vara frelssesman.
Desse fremmande af Adell bafva nu angifvidt sig ocb
anbolla att naturaliseres:
Hanss Raemsse.
Simon Stuwartt.
Tomas Banck.
Falkenberger af Kongzberga.
Swen Hall, Ryttmestere, bäfver under Werben fått
H. K. M:ttz glorvurdigst i åminnelsse tillseijelsse på skiöldemerke,
ocb derpå är brefvet strax scbrifvidt och kupan
färdig giord, men för dett bastiga upryckiandet schulld
intbett blifvidt underteknadt, ocb ban strax fången ocb
fängzligh hollén ett beeltt åbr nestan. Imedlertijd är
H. K. M:tt dödeligen frånfallen ocb banss frelssesbref
försumett, effter dbe intbett annars visste, änn ban var
slagen. Begärer underdånigst, att R. Regerande Rådh
vele honom dett gunsteligen meddela.
Detta betyger Her Friederich Stenbock och tilbödh
sigh med edb sådant at bekräffta.
Class Bertilsson Ekelöf bans faderfader.
Daniel dolowitz.
Nilss Hestskoo.
Tuwe Tuwesson.
Grelss Mårtensson Hestschoo.
Jören Brunelsson.
Larss Hansson ifrån Storgården Jägerboorn.
Hindrich Jonsson är af dbe gamble Swenskerne.
Peder Jonsson Herr Friederich Stenbocks ÖfversteLeutenampt,
bäfver Hans Ex. Rijkzens Cantzler ens recommendation
och vetness schrifft, att H. K. M:tt häfver
honom sköldemärke ocb bref tillsagt, hvilkett ocb bäfver
varidt skrifvidt.
Erich Arfwedsson Footanger.
Bengdtt Persson Bijlefeldtt.1
1 Rörande några af ofvanstående personer finnas äfven uppgifter i
en handling med öfverskrift: »På effterschfrifne] af Adel begäres underd&nigst
förklaringh».
Bilagor.
147
2.
Den 14 Julij bekomme desse ef[terskrif]ne bescbed
af R. Rådh:
Grelss Mårttensson niuta sitt adelskap effter det
gambla K[onung] Ericbs af Pommern [bref].
Jon Persson niute som Pål Jonsson.
De la Mott schaffe sig bevijs utur Frankrike.
Nilss Gierdsson schall tee sitt morgongåfvobref ocb
det brefvet banss fader är af Joban Turesson tillsch[rifvi]tt.
Peder Jonsson, som bäfver Can tzel erens föreschrifft.
Niuta samma rätt som Pål Jonsson.
Class Bertilsson intages.
Hindrich Persson Norsk, intages bans son.
Larss Mårttensson niuta Serkelax stelle.
Jon Lind approberedes.
Per Bengtsson på Fiäl schall på nesta Rikzdag
3.
Den 14 Julij.
Rikzens Rådz förklaring på desse efftersch:ne af Adell:
Micbill Tornesson eller Nilss Micbilsson schall vijsa
sijn släcbtlinea, effter som dommen beroper sig opå den
Her Jöns Kurk honom meddelt.
Pawel Jonsson. Niuta frelsse på sine godz ocb respecteras
för adelssman till H. M:tz inträdb utbi regementet,
hvaropå Regeringen af de scbääl han inlägger, det ban är
af H. K. M:tt dermedb benådet, som schall inföbres utbi
samma brefvet, men sielfve schiöldemerket eller brefvet
kunne dbe honom intbet emot regeringzformen tilldehla,
ocb der honom någet vedkommer, schole barnen det bekomma
fullkombligen.
Swen Hall i lijka motto som den förre.
Anderss Munk. Skaffa sig bevijs utbur Danmark.
Simon Madzsson. Niuta frelsse på sitt godz men icke
respecteras för adelssman, med mindre ban dett yterligere
kan dett bevisa.
Tuwe Tuwesson approberedes för adelssman.
Jöns Brynnelsson, bevisa med Konung Carls donation
ocb flere kongelige bevijs.
Joban Larsson.
148
1634.
4.
Den 15 Julij 1634.1
Lottede desse effterseh:ne aff Adell och skolle föllia
i ordninghen uthi riddareboken:
175. Tönnies Langman, 185. Anderss Utter,
176. Larss Biörneram, 186. Cräilss barn,
177. Robert Stuwart till 187. Wittemberger i Fin
Hammerby,
Ammiral land,
Stuwartz son, 188. Raemssei barn,
178. Erich Sabelstierna, 189. Gyldenloodh,
179. Duker, Jahan Dukers 190. Class Bertillsson,
son, 191. Hindrich Perssons
180. Tuwe Tuwesson, Måneschiöldz barn,
181. Grelss Mårtensson, 192. Grönfelder i Finland,
182. Ollon af Finland, 193. Vitinghofz barn,
183. Ödelor, 194. Michill Tornesson,
184. Jon Lind af Hageby, 195. Hanss Tornesson.
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Desse blefve sedhen intagne uti denna Rikzdag:
196. Strömfelder Johan Fegraeus,
197. Wederhorn Nilss Giordsson,
198. Jägerhoorn af Stoor by, Larss Hansson schall
hafva nästa Rikzdag sitt skiöldebref,
199. Fogelnäf Nilss Michilsson,
200. Hestskiöld Johan Erichsson.
201. Footangell Erich Arwedhsson.
1 Bredvid denna handling finnes ett slags lottningsprotokoll, äfven
nnderskrifvet af Landtmarskalken.
Bilagor.
149
Bil. F.»
På Hennes Maij:tz vår allernådigeste uttkohrede
Drottningz förestältte proposition är
detta Adelens och Ridderskapssens underdånige
svar och betenckiande. Datum [Stockholm den
18 Julij åhr 1634].2
Uthaf den öfverlefrerade proposition hafva Adelen
och Ridderskapett noghsampt fattadt och förnummidt,
hvad höge orssaker H. M:tt häfver halft för denne gången
att sammanskrifva samptliga Rijkzens Ständer, både till
att bevijsa H. M:tz, högtt berömlige och lofvärdige i
åminnelsse, salige Her fader, fordom vår allernådigeste
Konungh, den sidsta plichttskyldige ähratiänst och jordafärd,
såssom och der bredevidh att låtha oss vetha, huru
såssom regeringen uthi H. M:tz omyndige åhr kan bäst
stabilieras och medh kralft och myndighet föhres, så att
ingen inbördes oreda eller någre fahrlige practiquer i
medier tijdh motte yppas, hvilkett som är dett endeste
och krafftigeste medel, derigenom H. M:tz stool kan stadfestas,
budh och lydno hollas, så och kärlek och gott förtroende
undersåterne emellan uprettas och stadigt förblifva;
såsom och till dett sidste der bredevidh un der -  rettadt oss, uthi hvadh terminis rijkett står med väre
omliggiande grannar och illvilliande fijender.
Så ändock vi fuller håfve högh och stoor orsaak
qvida och oss högeligen att beklaga, särdeles vi som nu
lefve innom Sveriges rikes grentzer och dess underliggiande
provintier, att vi denna sorgeliga tijden aflefva
moste, i dett att vårt käre fädernesslandh [är] uthan ett
manligitt hufvudh försorgdt och föreseedt, som dess crono
och scepter rätteligen bähr och förestå skolle, hälst när vi
der hoos betenckia, uthi hvad edell tijdh här till dagz
vi uti varidtt hafva, medan fordom vår allernådigeste
.Konungh, Konungh Göstaf den andre, stoore och nu glorvördigest
i åminnelsse lefde och sielf regementtedtt förestodh,
hvilken sine trogne undersåtere så faderligen och
1 Prof. sid. 105. — Jämfördt med originalet i riksarkivet.
2 Enligt originalet i riksarkivet.
150
1634.
val meente, så att han för alles vår välferd och säkerhet
offta och många gånger sitt kongeliga blodh häfver hafft
ospartt, dermedh att bringa fädernesslandett och dess
\trogne
jämväl och icke oss allena, uthan och den heela Tyscha
nationen moste tillika med oss hiärteligen deröfver söria
och sucka, att dhe och denna krijgz besvärliga och oroliga
tijden afbijda moste, för hvilke H. K. M:t och för dess
rätte frihett och för dett alldrahögsta för G-udz ähra och
för den sanna reena evangeliska religionen sitt hiertablodh
uttsputidt och låtidt häfver; hvaruthaff alla menniskior,
som dett få höra, moste med sanningh bekenna,
att H. K. M:tt loffberömligist i hugkommellsse ett stoort
nijt för samma Gudz ähra, denn sanna troon, fädernesslandet
och för den förtrychta Tyska nationens libertet
inn till sijn dödzstund dragitt och haft häfver. Men så
håfve vij lijkväl och der hoos mehra änn hög orssak den
alldrahögsta Gudh hiärteligen och innerligen att betacka
— ändock vår edle Konungh igenom döden borttrycht är
— att H. K. M:t en dotter och Fröiken, den stormechtigeste
högborne Furstinna och Fröiken, Fröiken Christina,
Sveriges Göthes och Wendes etc. uttkohrede Drottningh
och Arffurstinna, vår allernådigeste Drotningh, effter sigh
lefdt, som på Hans K. M:tz kongeliga stool häfver låtedt
settia, och vi dett i fiordh på sidsta samqvembd högtönschelig
hafva seedt, hvilken vi och då oss med eedh
troohet, lijf, blodh och all förmågo hafva förbundet att
hafva ospardt, hvilken ännu späädh och omyndigh är,
att Hennes Ma:tt sielfva regeringen, som dett sig bör och
sielfva stoora verkett väl merkeligen och högnödtorffteligen
fodrar, [ej] förestå kan. Så häfver dock Gudh icke
alldehles förlåtidt och öfvergifvidt oss, uthan föreseedt oss
med sådane höghvijsa, skickeliga och högtiänliga Rijkz och
Hageringz Radh, som riket och dess governament uthi
Hennes M:tz omyndige åhr regera och förestå scholle,
hvilken authoritet och myndighet uthan en viss regeringzform
velb:te Rijkzens Rådh icke hafva velet uti inträda
och opå sigh taga, och fördenschuld låtidt öfverlefrera
oss en regeringzform, som högstberömlig i åminnelsse H.
K. M:tt häfver sammanhemptadt och författa låtedt, men
för dess hastige dödelige frånfälle icke häfver kunnet
Bilagor.
151
fulborda och publicera låta, hvilken regeringzform vi till
dett första hafva granneligen öfversedt och med välb:te
H:r Rijkzens Rådh denn grundeligen öfvervägat och fliteligen
ventilerat och finne den skäligh, nyttigh och funderat
uti Sveriges lagh och lijkmätig andra velbestelte pontier
och ordninger. Ödhmiukeligen begärendes, att samma
regeringzform, som den är öfversedtt och godh funnen,
effter lägenheten och som dett best ske kan må i verkett
stellas och fortsettias, på dett dhe velb. Herrar, som den
svåre regeringzbördan skole förestå, måge vara fulkombligen
authoriserede, och vij med dhe andra Ständerne
öfver heela rikett måge vetha, huru vida vi dem till lydno
åå H. M:tz vegner skole vara förbundne, dermed förtagendes
all ovillia, missförtroende och annan oreda, som lätteligen
kunde sig förorsaka, och i staden igen respect, lagh
och rätt handthafves, sämio och gott förtroende, Regeringen
och undersåterne emellan, tillvexa och stadigt förblifva;
dock att väre välfångne privilegier uthaf samma
regeringzform icke må drages nu eller i tillkommende
tijder till någet prsejuditz, uthan heller önschandes härtill
sielfva Regeringen med sampt heela Sveriges Rikes Rådh
mycken velsignelsse, att dett motte lända Gudi den alldrahögsta
till ähra, H:s M:tt vår uttkohrade Drottningh till
styrkio, dem sielfvom och heela fädernesslandett till all
andeligh och verldzligh prosperitet och välståndh.
Och effter som heela fädernesslandetz och hvars och itt
ståndz välferd i synnerhet ther uthi myckett består, att H.
M:tt vår allernådigste utkohrede Drottning motte blifva
i thess ungdoms åhr till alla christeliga och sådana dygder
och sedher opfödd och informerat, som kunde lända
Gudh till ähra, H. M:t sielf till styrkio och beröm och
fädernesslandzens trogne inbyggiare till gagn och välferd,
så vele vi dock inthet tvifle, att Regeringen som högstb:te
Hennes M:tz ordentelige förmyndere, jemptte sielfve regeringen,
bära och theröfver tilbörlig omsårgh och åhåga;
håfve vi doch likvel af den trohett och plicht, hvarmed
vi H. M:tt och fädernesslandet äre förbundne, så och för
thenne saakz stoore importance skulld inthett kunnadt
underlåta thetta velb:te H. M:tz förmyndere af Rijkzens
Regering i en godh meningh ödhmiukeligen och fiiteligen
att recommendera.
152
1634.
Sedhen är och billigt, när vi således fädernesslandett
och vår egen stat här hemma hafva betrachtatt, att vi
och till dett andra öfverväga dett Tyska krijgzväsendet
vi äre råkede uti — såssom dhe som igenom H. Kong.
M:tz dödelige frånfälle härom högeligen äre bedröfvede
— och således hafva stoor orssak att tacka Gndh, som
sakerna så vijda der uthe häfver dirigerat, att vi den ena
önscheliga tijdenden effter den andra bekomma, att dhe
våre en lyckeligh progress och seger alltt här till hafft
hafva; önskandes att sådant lenge och framgeent må continueres,
såssom och förblifva uti dett vissa förtroende,
att såssom Gudh detta verkett sielf drifver, han dett och
till en önschelig ända bringandes varder, så att det till
en redeligh fredztractat kan komma. Och såssom allaredo
igenom samma Gfudz skickelsse Konungen uti Danmark
så och andre potentater hafva sigh i hord derom
vinlagt att persvadera fienden till en billig accord, hvilka
ännu framgeent der uti continuera, att dett skall vinna
sijn framgångh, på det dett myckna blodz utgiutningh,
land[s] och städers ruin och undergång må taga en godh
ända, och Hennes M:tt, som uti detta stoora och mechtiga
kriget ett stoort interesse häfver, [stödjas?], så see vi och uti
denne puncten, att H:s M:tt och gerna dett åstundar och
dereffter trachta låter och till den ända Rijkzens Cantzler,
som sielffva verkett åå Hennes M:tz vegnar med stoort
arbete der uthe directionen merckeligen förestår, fullmechtiget
tillika med ändra interesserede skall sigh vinleggia
och till dett högsta beflita, att dett och der till
skall komina, hvarom vi icke ville tvifle, uthan såssom
Rijkzens Cantzler best veet hvad stoora inacht dett H. M:tt
och fädernesslandet åå henger, att dett till en önscheligh
tractat må komma, så varder han och i acht tagendes dhe
puncter, hvar opå freden eller stilleståndet kan slutes,
som i fiord af Ständerne igenom ett uttskott öfvervägades,
på dett at fädernesslandett med den stoora krigzbördan
åå den sidan en gång motte afblifva. Men hvar
då ingen redeligh fredh står till att erholla, förblifva vi
vidh dhe förra besluthen, som till detta krijget hafva
tillika med dhe andra Ständerne samptycht och bevilliatt.
Den tridie puncten anbelangende dett Polnische väsendet;
alltt såssom vi offta för detta hafva oss om Konungen
Bilagor.
153
i Pålen, hans barn och affödo förklarat, allttsså vele vi
dett ännu härmed opreppat hafva och således för oss, våre
barn och effterkommandom på nytt förklarat Konungh
Sigismundi barn och efterkommande oberättigade och
otiänlige till Sveriges Crono och dess underliggiande provintier
nu och i tillkommende tijder, och vele eller skole
aldrigh låta oss deraf höra, mycket mindre någon discurs
derom falla låta, men heller hand deröfver holla, hvar
någre illvilliande funnes, att dhe tillbörligen måge straffade
varda. Och på dett att vi dette oss påerfvede kriget med
dhe Påler en gångh motte komma till någen godh uttgång
eller längre stillestånd, vore rådeligit, att detta nu till
ända löpande stilleståndet, hvar icke någen fullkombligh
fredh vore till att erholla, att då effter den afskeden, som
sidst skall vara tagen, Commissarier förordnades, som dett
sigh toge att förrätta. Allttsså vele vi förhoppas, att
Commiss[arier] åå våre vegnar med dehres deputerede
tillskickedes, som handla och tractera ytterligere, att detta
mödosamma långliga kriget till en önschelig fredh eller
stillestånd må föhres, effter dhe instructioner och fredz
medell, som uti H. K. M:tz högstberömligist i åminnelsse
tijdh vorde dem föreslagne, eller som denne tijden dem
antingen förandra eller förbettra kunna — dock alltt till
vår och Sveriges Crones reputations erhollelsse — på dett
heela verlden må kunna förnimma, att vi alle tillbörliga
medel icke håfve velet uttslå. Och om samma puncter
skole förbettras eller förminschas, hemstelles Hennes Mitt
eller dhe velborne herrar, sorn regeringen förestå, att förandra,
såm tijden dä tillåter; och hvar dhe då till ingen
redeligh tractat vele förstå, att då der hoos strax vore
för handen een ansehnligh armee till hest och foot, antingen
af svenscht eller verfvatt krigzfolk, som sielfva krigett
kraffteligen som dett sigh borde forttsatte. Och dem till
att verfva eller här uthur rijkett att gå låta, hemstelles
i lijka motto Hennes Mitt och sielfva Regeringen att
forttsettia, som best vetha alles vårt tillstånd, rådh och
medell.
Hvadh den fierde puncten belanger angående vår
granne Ryssen, förblifva vi uthi dett stadiga förtroende,
att vi ingen fahr a på den sidan hafva att förmoda; dock
på all händelsse och till att försäkra landzortterne och
154
1634.
grentzehusen vöre dett rådeligitt, att festningerne uti
Liff- och Ingermanland nödtorfteligen försorgdes medh
folk, proviant och ammunition, så att dhe vore försedde,
der någett oförmodeligitt opåkomme.
Medan nu till dett femptte till desse företalde besvärlige
krigen ett kraftigt och merkeligit behöfves, såsom
och till att försee och försöria rijkzens skepzflotta och
till krigzfolkzens och regimenternes complering och recreu,
[hafva vi] bevilliat för denne gången, att af väre landbönder
må skrifves och reknes två emott hvar skatt och crono,
så innan som uthan om råå och röör och sielfva fredzmilen,
allenest att våre nödtorftige embetzfålk icke må föhres
eller sätties i någen roteringh eller skrifningh, och att
frelssebonden svare till halfve rotepenningerne emot skatt
och crono, med den ödhmiuke tillförsicht, att hvar emellan
oss och dhe Påler samma tractat kommo till en önschelig
uttgångh, då våre ladugård- och landbönder förskones för
samma nempningh. I lika motto till krigzens och skepzflottans
oppehollelsse och underhold samptycke vi för denne
gången, ehvad tractaten vinner någen godh uttgångh eller
icke, att våre landbönder så innan råå och röör som uthom
fredzmijlen uttleggia boskapzskatten på sätt och vijs då
han först bevilliades, halfpartten emott skatt och crono.
Och hvad nu således bevillies, tillstundande åhr 1635
skrifves och uttgår, uti den vissa förhopningh, att hvar
härmed oprichtigligen omgås, dett ett merkeligitt skall
förslå. Och på dett Hennes M:tt vår goda affection vi
bafve och drage till Hennes M:tt och fädernesslandet
ögenskinligit änn ytterligere må see och spöria, håfve vi
inthett så högt velett test Lutera våra vällfångna privilegier
såssom denna fädernesslandzens besvärliga tillstånd och
således aff en fri villie tillåtett den stoore tullen och accijsen
att gifves och tages af dhe vahrur vi antingen till köpmannen
försällie eller och införschrifva och komma låta
uti fölliande tu åhr, begynnandes tillstundande Januarij
1635 och ändas uttgången åhr 1637, dock att samma tull
och accijs icke må högre stegras än tillförenne, utan heller,
der möijeligit vore, lindras, såssom och medh dhe förordh,
att när dhe tu åhren förlupne äre, detta uphäfves och
våre privilegier förblifva och komma uti deress retta esse
igen. Såssom och att detta icke må lenda oss eller våre
Bilagor.
155
välfångne privilegier nu eller i tillkommande tijder i ingen
motto till någet praejudicium oss förbehollett.
Hvad den siette puncten belanger angående vår
christeliga religion, medan som sådant uti en kortt och
hastigh tijdh icke kan företages att öfverväga, vele vi
sådant Rijkzens regerande Rådh med dett andeliga ståndet
dett hafva hemsteltt att fatta en sådan förordningh
der uti, att dett må lenda Gfudh till ähra, oss och sielfve
ungdommen till all andeligh och verdzlig välfärdh. Men
till att förhindra någen, som i vår religion en godh grund
lagt häfver, extra patriam att studera eller peregrinera
vidare änn som Nyköpingz och Örebroos besluth hvariom
och ehnom till binder, vele vi icke förmoda; uthann
hvariom och ehnom stånde fritt att besökia fremmande
land och konungarijken, som icke äre våre oppenbahre
fiender, derigenom att förfahra andra nationers politier
och lotiiga sedher, så att dhe sedhen kunna vara öfverheten
och fädernesslandet till ähra och tiänst.
Hvadh den oordenttelige gäst- och skiussninghz färden,
som så högt betunger allmogen, vidkommer, hemstelles i
lijka motto Hennes M:tt och Regeringen effter tijdernes
lägenhet att afskaffa eller uti en rätt order att bringa,
så att allmogen, der möijeligit och skee kunde, för samma
oendeliga gäst- och skiussning någerlunda motte befrijes,
så att dhe Cronon och hussbondanom dehres plichttskyldige
uttschylder deste bettre kunde uttgiöra.
Hvadh kornboderne, som åå landet och i städerne till
att uprettes till att insambla säädh på förefallande nödh,
vidhkommer, så finne vi dett för denne tijden icke vara
practikabel, uthan der rijkett framdeles kunde komma
till någen ympnoghet, vethe Rikzens regerande Rådh dett
best att fortsettia af Cronones, effter som dhe finna dett
rijkett och undersåterne nyttigt och gagneligitt.
Detta är således Adelens och Ridderskapsens underdånige
svar medh den ödhmiuke begäran, Hennes M:tt
vele detta uti beste motto uptaga och alltidh förblifva
vårt stånd till all gunst och nåde bevogen.
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
156
1634.
Bil. G.1
Rikets ständers beslut. Dat. Stockholm den 29 Juli 1634.
Är särskildt tryckt och i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut,
del. II, sid. 871 o. f. Det i riddarhusarkivet befintliga exemplaret har
följande originalunderskrifter:2
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Jahan Casemer, Gabriel Gabrielson Oxenstierna.
Greife til Rasbårg och Falkensten.
Clas Christersånn Horn.3 Jöran Gyldenstierna.
Johannes Skytte den yngre, Knutt Lilliebööck.
friherre till Duderoff.
Linnardt Torstenson. Gabriell Kyle. Axell Lillie.
Ture Sparre. Jahan TJlffsparre. Ache Hanson Soop.
Jönss Bonde. Arffuedh Horn. Ifvar Nilsson.
Claudius Stierneskiöldt. Knutt Påsse. Cristoffer Ribbingh.
Gustaff Leijonnhuffued. Jöron Carellson Boije.
Larss Charplan *Larss Månsson Jahan Christerson
then yngre. till Tenhola Stiernkors. Häwämpä.
Jönss Olufsonn. * Jahan Allengren.
Arffwidh Lillie Sparre. E. Krabbe. Suän Bock.
Knut Gystesån Rås.4 **Johann Berndes. Joban Ulff.
Arfwedb Rääff. Joban Hårdh. Biörn Månesköldb.
Otto von Sack. Sten Iffuarson Tauest. Pähr Lijlijebök.
Anders Körningh. Jesper Andberson Crus. Benckt Kaffle.
Ture Lilliespare. Oluff Siöblad.3 Dittericb Uxkull.
1 Prot. sid. 114, 115. — Inneliggande exemplar med originalnnderskrifter.
2 Jämfördt med namnteckningarna under det till riddarhusarkivet
hörande exemplaret af regeringsformen, äfvenledes dat. den 29 juli 1634.
Underskrifterna äro mestadels gemensamma för båda dessa urkunder.
De få namn, som endast linnas i riksdagsbeslutet, äro betecknade med *,
de som endast finnas i regeringsformen med **. Dessutom äro några namn
tillagda från de i riksarkivet förvarade exemplaren på pergament (se
noterna), hvilka också äro undertecknade af 16 riksråd. ■— Ständernas
utskotts betänkande af den 16 juli 1634 (2 orig. exemplar i riksarkivet)
är nndertecknadt af 17 adelsmän, däribland en som icke undertecknat
något exemplar af riksdagsbeslutet eller regeringsformen, nämligen Otto
v. Scheidingk.
3 Tillagd från riksarkivets exemplar.
4 Skrifver under andra exemplar af riksdagsbeslutet och regerings
formen
Boos.
Bilagor.
157
Anders Stierna. Melcher Werensted. Anders Grijp
til Stensnäs.
Jöran Stålarm. Aron Uddeson Örneflychtt.
Anders Steuart. Pär Börgeson Stråle.
Joban Willman. Knutt Drake. Stellan Mörner.
Ernest Creijtz. Isaacb Hindriksonn. Nils Slatte.
Isak Axelson Sölffuer Sparre. Casper Wrede.
Christopher Jabenson Ekebladb. Gustaff Uglla.
Anders Olsson Oxsehuffuit. Cbristofwer Andhersån.
*Erich Boije. Peder Ulffsax.1 Anders Rosenstråle.
Olluff Stake. Joban Jägerhorn. Anders Rbålamb.
Eric H[ierta] Benson.2 Caril Liliestelk. Oloff Bure.
Sten Classon. Hans Munck. Bänkt Papegoja.
**Jöran Kåsse. Pär Michelson Hammarscbiöld.
Jahan Eketrä. Peter Kruse. Erich Jörensson.
Suän Suartt. **Hans Lindhelöff. *Carll Lindhelööff.
Jönss Gyllen Sparre till Ingelstadh. Måns Mårthenson Palm.
Caril Sabellsköld. Per Johanson Sabell. Caril Raam.
Peder Falk. Per Månson Loodh.
Jahan Hindrichson Ryther. Håkan Skytte.8 Hinrich Stör.
Ericus Erichson Gete. Jacob Aruedson Finckenbergh.
Jon Pädersson Gyllenkornett. Peder Mattzon.
Marten Rosenstern. Jacob Forbos. Hans Oliifueblad.
Erich Larson von der Linden. Lars Duffua.
Larss Larsson Sijlfferswerd. Arffwedh Gyllenållon.
Jacob Sabelhierta. Mårtten Hestsku. Göstaff Sabbellfanna.
Axell Räff. Caril Rosenduffva. Mattz Siffedson.
Johan Bäck. Gustaff Klingspor. Jöran Armscheuld.
Matz Krytzhammar. Th[önne]s Langman. Lars Biörnram.
Erick Sabbellstierna. Knuth Ödell. Jon Lindh.
Anders Person Utter. Clas Bärthillson.
Nillz Giordhson Wädurhornn. Larss Hansson Jägerhorn.
Grels Mårthensån Lund. **Hans Thomson Stark.
1 Tillagd från riksarkivets exemplar. Under regeringsformen har
han skrifvit Per Linnarson Ulffsax.
2 Under regeringsformen har han skrifvit: Erik Bengtson Hierta.
3 Tillagd från riksarkivets exemplar.
158
1634.
Erick Arffuedzsson Fottangel.
Mickell Thomassån Anckarfäll.
Nijls Mickellsån Fåghelhuffuu. Jokan Erickson Hästesköld.
Extra Capita Familise.1
Nilss Gyllenstiernna. Gösta Gyllenstiernna.
Crisman Lilie. Knut Lijlije. **Jokannes Sparre.
Ackatius Sparre. Ckrister Påsse. Knut Soop.
Ulff Bonde. Hindrick Horn. *Suen Ribkingk.
Bengtt Rebbinng. Per Linnarson Ribbing.
Erich Ribbingk. Jesper Nilson Crus. Ckrister Nilsson.
Suän Lilliespare. Jöran LilieSparre. Gustaf Krabbe.
Charl. Hårdh. Andres Hårdh. *Erich Jörensson Tegel.
Carl Christersonn Måneskiöldk. Gustaff Stake.
Pär Månson Stiernna. Arffwedh Stiernna. Måns Uddeson.
Joswa Uddeson Örnefflyktt. Anders Stewart.
Jahan Adolph Stiuart. Tönne Willman. Carli Wrede.
Nils Person SijllffverSpar. Per SijllffverSpar. Jöran Stake.
Nilss Boije. Laurens van der Linden.
Jacob van der Linden. Erick van der Linden.
Bengt Räff. Måns Armskyld. Class Clasån Finckenbergk.
Bil. H.2
Adelns skrifvelse till rikskansleren af den 30 juli 1634.
Välborne Herr Cantzler, broder, frände ock synnerlige
gunstige gode venn.
Vij kåfve bekommidt H:s Cantzelerens venlige skrifvelse
sub dato Maintz den 20:de Junij detta åhret,3 der
utkaf förstådt, medk hvadh stoor åstundan H. Cantzleren
1 Hafva ej undertecknat riksarkivets exemplar.
Prot. sid. 118 (jämf. äfv. sid. 85). — Afskrift, jämförd med originalet
i riksarkivet.
8 Finnes i koncept och afskrift i riksarkivet.
Bilagor.
159
lengtar att komma kem i fädernesslandet, både att kielpa
till med sino goda rådk att understödia regimentett, såssom
ock enkannerligen att see sina käre bröder, venner
ock oss sampteligen vid iifvet igen. Men så äro H:n
Cantzleren af H. Kong. M:tt salig ock glorvördigest i hugkommelsse,
fordom vår allernådigeste Konungk, pålagda
höga förtroende, så ock fädernesslandzens höga reputation
så väll i dett Pryska såssom nu uti detta långsamma ock
mödosamma kriget uti Tysckland sampt med dke svåra
belastade commissioner så högt invefvadt, att dessa besch
värliga krijgztijder hanss goda upsååth att see sitt
kära ock högtbedröfveda fädernessland — som så högeligen
är bedröfvat öfver sin borttrychtte ädle Konungk och
alles vår hiertelskande fädernesslandzens fader — såssom
ock medk sina — dock få nu igen lefva — aff ungdommen
kafda omgänge ock conversation att förnya ock sigh
igen att påminna, intket sådannt kunnat tillåta. Sedhan
demonstrerer Herrn Cantzleren oss, att der kan skulle
släppa alltt kandalöst der utke, skulle dett lända Hennes
Kong. M:tt vår allernådigeste uttkohrede Drotning, fädernesslandet
ock heela vår Svenscka nation till ringa beröm,
ock allt fördy mehra moste see på Hennes Kong. M:tz
höga interesse uti detta krijget, såssom ock till att vräckia
H. Kong. M:tz ädla blodk. Helst kade ock H:n Cantzleren
åstundat för denna gången att besökia oss uti detta mötket,
till att bevisa H. K. M:tt lofvärdigst i åminnelsse den
sidsta ähratienst till sijn hvillocammar sampt oss med
sina goda rådk att bispringa, såssom ock tillbiuder sigh,
effter kan der uthe för desse höge vicktigheter skuld
moste förblifva, kan likvel på Hennes K. M:tz ock alles
vår välferdh vill see ock sina kelssosamma rådk, mödo
ock oförtrutna arbete alletidh kafva ospart, att all skada
ifrån fädernesslandet må blifva afvardt ock directionen
så forttsettias — med Gudz milde tillhielp — att den en
lyckeligk success och godh uttgångh skall vinna. Sedan
råder H. Cantzleren af rätt dragande kärlek ock stoora
nijt till Hennes K. M:tt ock oss sampttligen, i dett kan
styrker oss till sämio ock eendräcktigket inbördes så väll
som till sielfva Regeringen Rijkzens Rådk; ock till dett
andra att vi vele vara förtenkte på medell ock sätt, att
dke besvärlige krigen på alla sijdor oss kunna vidkengia
160
1634.
måge blifva förekompne, effter som alltt vidhlöffteligen
uti sielfva brefvet är uttfördt. För hvilka gode rådh,
flitiga påminnelsse, trogna och goda affection H. Cantzleren
till oss samptligenn såssom och till hvar och en i
synderhet häfver och alltt här till låtet påskina och ann
här effter uthi förblifver och drager, såssom och för samma
sijn venliga schrifvelsse vi honom högeligen, fliteligen och
venligen betacke; särdeles för den stoora åhåga och omvårdnat
han häfver för Hennes Kong. Mitt och alles vårt
välstånd, att Hennes K. M:tz höga interesse och vår nations
reputations erhollelsse må maintineras med detta
lofliga och med högt beröm alltt här till krigz procederande
continuerligh må forttsettias, och såssom H. Cantzlerenn
häfver låtedt finna sigh alltt här till oförtruten och
all mödo och arbete hafft ospartt, han dett ann ytterligere
såssom en rätt Svensch patriot — som vi och honom fullkombligen
tilltroo — som sitt fädernesslandz höga reputation
alltidh häfver tagit i achtt, han der änn videre
vill uti förblifva och sina höga sinnen, som Gudh honom
icke för sigh sielf, uthan för sielfva öfverheten och sielfva
nationen eenkannerligen af Gudi begåfvat, der henn dirigerer,
att der möijeligit och prijsligitt kan schee, att desse
besvärlige krigen, som vi icke allenest nu uti versera
uthan kan skee, hvar Gudh dett icke afvender, framdeles
kunne uti råka, måge med hanss helssosamma rådh ophäfves,
så att vi en gångh motte aflefva den tijden, att
fädernesslandet motte komma till roo, och få höra, att
freden oss hemföhres. Ty huru högt desse Polnische och
Tysche krigen hafva trycht hvart och ett stånd här i
rijkett, kan H:n Cantzleren eendehles af sielfva förfarenheten
vara kunnigtt, effter som hvart och ett stånd finner
stoor afsaknad uti en och annan motto så väl på folk som
elliest, som H. Cantzleren icke alldehles, som den tijdh
han i fädernesslandet var, så vijdt [kan] vara kunnigt som
sedhen i dhe månge åhren han ifrån oss varit häfver
mycket mehra är tilltaget, i dett att landet dageligen
graveras och blifver uttblottadt, såssom och att åhrsvexten
någre åhr bortt åth och myckett häfver giordt i saken,
så att någre provintier dett väl — Gudh bettre — håfve
funnidt och änn högeligen -deröfver sucka och klaga moste.
Och dett icke till den ända således påminna H. Cantz
-
Bilagor.
161
leren herom, lijka som vi tviflade, att han till alles vår
välferd icke schulle med helssosamma tractater till sielfva
freden vara benägen, uthan heller, effter som dett Polnische
kriget snarligen igen oss opå halssen kommer, Herrn
Cantzl. dermed kunde komma oss närmahre, att dett då
antingen till redelige tractater eller sielfva krigetz forttsettiande
må vara så myket mehr tillstädes, oss med rådh
och dådh att bivohna. Men hvar och icke, att fredhen i
Tyschland icke står till att erholla, håfve vi inthet velet
see på vårt stånd, ehuru dett i många åhr häfver varidt
trycht, uthan myckett mehra till vår retta öfverhetz och
alles våres välferd, och såssom vår eed och troohet och
den kärlek och ihugkommelsse, vi intill vår dödzstund
böre bäre till H. Kong. Mitt låfvärdigst i åminnelsse, såssom
och till H. Kong. Mitz endeste effter låttne dotter
vår allernädigeste uttkohrede Drottningh och sielfva fäder -  nesslandzens trygghet och säkerheet, nu uti detta väl
öfverståndne möte funnidt den författede regimentzformen
vara nyttig och nödigt, att den uti Hennes K. Mitz
omyndige åhr och seden framgeent må observeras och
forttsettias; och fördenskuld dermedh förhoppes, att ett
gott förtroende emellan sielfva Regeringen och oss stadigt
skall förblifva, effter som vi samptligen och hvar i synderhet
alletidh villia oss der hen beflita, att dehres respect
schall blifva af oss fulkombligen i acht tagen, så
att Gud och öfverheten, såssom sielfva Regeringen dett
schall vara till nådigt behagh. Sedhan håfve vi och på
detta motett med dhe andra Ständerne till att erholla
godh sämio och eenighet, såssom och att ett stadigt förtroende
undersåterne emellan continuerligh må förblifva,
så för vårt stånd förklarat och välvillelige funnidts till
dhe medell, som krigen och dess besvärligheter vidhengia,
såssom och att sielfva fädernesslandet må settias uti sijn
säkra stat, samptycht till en utschrifningh och en allmenne
hielp, som H. Cantzl. nogsampt af sielfve besluthet
varder förnimmandes och der till ett synnerligitt behagh
skall draga; och änn då för alla andra ståndh, till att
låta påskina vår rättsinniga kärlek till Hennes Kong.
Mitt och till fädernesslandet, cederat på tu åhr tillgiörandes
den stoora tullen vi med håfve varidt privilegierede,
så att Cantzleren i alla motto schall see och spöria
Sv. Riddersh. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1634. 11
162
1634.
vår välvillighet, och ann yterligere vele och schole låta
finna oss redebogne att hafva ospartt lijf och blodh och
all förmågo; önschandes att Gudit den aldrahögsta ville
meddehla sådana radh och medel och förlähna sijn aldrahelgeste
välsignelse, att dett motte så dirigeras, förestås
och till ända föhras, at alltt må lända till Hans nampns
ähra, vår allernådigeste uttkohrede Drotning och oss samptligh
till all andelig och verldzligh välferdh, och att [vi]
effter all vällförrettade ährenden motte få see H. Cantz -  leren och hugna oss af hans tillkommelsse. Hvilkett H.
Cantzleren vi till ett välmeent svar välvilleligen hafva
velet svara och hierteligen åstunda. Såssom och vele nu
och alletidh hafva H. Cantzleren uthi Gudz milde beschydd
till all välmågo tienstvenligen befahladtt.
Aff Stockholm den 30 Julij 1634.
H. Cantzl. altijdh tienstvillighe
Uppå samptlige Ridderskaps vägnar
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. I.
'Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men kär
ej tryckta handlingar.
Kungl, resolution på adelns besvär; dat. Stockholm den
28 Juli 1634. Original. (Prot. sid. lil). Tryckt i Stiernmans
Riksdagars och mötens beslut, del. II, sid. 867 o. f.
Regeringsformen; dat. Stockholm den 29 Juli 1634.
Jämf. ofv. sid. 156, not. 2. Tryckt senast i »Sveriges
regeringsformer», utg. af E. Hildebrand (Sthm 1891).
Introduktionshandlingar:
1. Släktlinea för Stiernkors af Serkelax, underskrifven
af Hans Munck, Mattz Siffveson och Erick Aruedzsson.
2. Öppet bref af konung Gustaf Adolf på frälsefrihet
och adligt sköldemärke för Tönne Hindrichson
Lang; dat. Neuburg den 7 Okt. 1632. Afskrift med måladt
vapen, vidimerad af Johan Larsson.
Bilagor.
163
3. Intyg af Nihls Bielcke för Michell Tommeson, att
hans fader Tommas Mickilson i Storgården inför Hofrätten
i Abo bevisat sin rätt till frälsefrihet; dat. Stockholm
den 2 Juli 1634. Original.
4. Bref af konung Erik till Danmark, Sverige m. m.
på frälsefrihet för Jönss Jacobsån i Lunden; dat. Bårckholm
trefaldighetssöndagen 1412. Afskrift.1
5. Bref af konung Carl af Skottland, England m. m.
för Simon Stewart, att han är af adlig härkomst; dat.
Holyruidhous den 27 Sept. 1633. Afskrift, vidimerad af
Ericus Schroderus.
6. Bref af konung Johan III på adligt sköldemärke
och frälserättighet för Bengt Söfringsson; dat. Stockholm
den 13 Aug. 1591. Afskrift, vidimerad af Abo Hofrätt.
7. Intyg för Mårthen Ericksån till Böle, att han är
af adlig härkomst och alltid utgjort sin rusttjenst; dat.
Stockholm den 30 Juli 1634. Original, underskrifvet af
6 adelsmän.
8. Bref af konung Erik på frälsefrihet för Magnus
Torstensson; dat. Abo Dec. 1407. På baksidan påtecknadt:
Nilss Michelsson Lindenbergz bevijs.
9. Släktlinea för Nilss Michelson såsom Måns Torstenssons
afkomling; dat. Stockholm den 24 Juli 1634.
Originalintyg med 5 underskrifter.
10. Intyg för Johan Erichssonn till Gunnila, att han
är af adlig härkomst; dat. Stockholm den 24 Juli 1634.
Original med 5 underskrifter.
11. Bref af biskopen i Brechin m. fl. för Johan Ramsay,
att han är af adlig börd; dat. Dalhousie, Dundie et
Brechin resp. den 28 o. 30 Mars 1623. Afskrift, vidimerad
i Abo den 20 Jan. 1633 af Gabriel Oxenstierna, friherre
till Möreby och Lindholm.
12. Sköldebref af konung Gustaf Adolf för Knut
Swensson Ödla; dat. Nurnberg den 31 Juli 1632. Afskrift,
vidimerad af Stellan Mörner och Otto Schullman.
13. Sköldebref af konung Gustaf Adolf för Anders
Swensson Ödell till Walsnäs; dat. Alten Stettin den 12
Aug. 1630. Afskrift, vidimerad af desamme.
1 Påteckning: Grels Mårtenson intogz och approberedes af R. Rådh
förmedelst detta bref.
164
1634.
14. Intyg för Lars Hansson Jägarehorn, att han är
af adel; dat. Stockholm den 11 Juli 1634. Original, underskrifvet
af 5 adelsmän.
15. Sköldebref af konung Gustaf Adolf för Lars
Jakobsson till Helgås; dat. Frankfurt am Main den 16
Febr. 1632. Afskrift, vidimerad af 3 adelsmän.
16. Skånings häradsrätts intyg för Jöns Svensson
till Wånga, att Tormunna gård varit brukat och besuten
som frälse och oftast som säteri; dat. Seffvereby den 23
Febr. 1609. Afskrift, vidimerad af 5 personer.
17. Intyg af 3 adelsmän för Class Bertolsson till
Söderkulla, att de sett ett sköldebref, utfärdadt för hans
förfäder af Gustaf I. Intyget gifvet Stockholm den 3
Juli 1634. Original.
18. Intyg af Nihls Bielcke för Hans Tommeson i
Mälla, att han för Abo Hofrätt uppvist sitt fädernes
sköldebref; dat. Stockholm den 27 Juni 1634. Original.
19. Abo Hofrätts dom i samma sak; dat. Abo den
4 Okt. 1627. Afskrift.
20. Abo Hofrätts dom angående Thomas Michellsons
frälserätt; dat. Åbo den 22 Sept. 1629. Afskrift.
21. Bref af konung Carl på flera gårdar med frälse
rättigheter och skyldigheter samt adligt sköldemärke för
Joen Erichson; dat. Stockholm den 25 Juli 1606. Afskrift.
22. Sköldebref af Hertig Carl för Lindwedh Claesson;
dat. Stockholm den 11 Juli 1602. Afskrift.
23. Nillz Giordssons förnyade skrifvelse till adeln
med bevis för sin rätt till adelskap. Original med en
bilaga.
24. Bref af Jahan Casemer, grefve till Basbårg och
Falkensten, till Landtmarskalken med protest mot Anders
Christoffersons anspråk på Grip-namnet; dat. Stockholm
den 22 Juli 1634. Original.
1635.
Mars.1
A.
Protokoll, innehållande regeringens proposition till
ständernas utskott.
Den 17 Martij åhr 1635 läät Legeringen opfordra på
Stockholms slott uthi Bådkammaren uthskåttet aff Bidderskapet,
Bisperne och de 6 Städer, som uthi regeringsformen
begrepne ähre, hvilke och samma dag sig där instälte.
Och bl ef dem då först af välborne Her Per Baner sagt
och kungiort, att ändoch H. K. M:t alles vår nådigste
utkårade Drottning och Arffprincessinne gerna hade förskonadt
närvarandes godhe herrar och män af Ständerne
medh något möte så för Ståthollarnes och officianternes i
landzenderne tiensts skuldh som elliest närvarande tijdz
olägligheet, lickväl mädan sakerne i Tysslandh håfve
kastadt sigh och nu fast annorlunda förevette, än de
stöde den tijdh Stenderne senest här tillsammans voro,
häfver H. K. M:t för högnödigt erachtet att convocera
till denne tijdh ett uthskått och låter sig allernådigest
behaga, att närvarandes personer sig så hörsamligen inställt
håfve. De godhe herrer och män drage sigh vääl
till minnes, att Stenderne på sistholdne Bikzdag här i
Stockholm bevilliade och för gott befunno, att Commissarier
skulle förordnas och öfversändas till Pryssen att
försökia, om de medh de Pålenske Commissarier förmedelst
een tractat och vänlig affhandling kunde på de
conditioner, som på seneste Bijkzdagen af uthskåttet ap
1
Från riksdagsacta i riksarkivet. — För detta möte finnas inga
handlingar i riddarknsarkivet.
166
1635.
proberades, bijläggia den longlige tvist och fiendskap, som
emellan begge kungerijken bäfver varit. Hvarpå Commissarier
allredo i höstas åhre öfversände vordne, hvilke
och tvenne reesor håfve varit tillsamman medh de Pålniske
Commissarier och äntligen dragit re infecta ifrån hvar
annan för den orsak skuldh, att Kungen i Pålandh häfver
uthi sine procuratoriis titulerat sig Sveriges Kungh och
icke allenast betagit hånom H. K. M:t uthan och där uthi
kallar oblique H. K. M:tz Commissarier sine Commissarier.
Så mädan saken nu beror sigh där uppå, att de Pålenske
Commissarier ähre dragne till Rikzdagen i Wartzou att
hempta een annan fullmacht och vidare låta instruera
sig i saken, våre Commissarier håfve och hitöfver förskickadt
een deres Post medh een relation om sakernes
förlopp och någre frågepuncter, på hvilke de begära med
aldraförsta resolution och svar; hvarföre häfver Regeringen
nu högnödigt befunnit att proponera uthskåttet
sub fide silentii samma frågepuncter, begärandes att närvarandes
godhe herrar och män ville dem secretement
vääl öfverväga och sitt betänckiande der öfver Regeringen
optäckia.
Puncterne blefve opläste lijkasom de uthi bokstafven
här ähre införde:
1. Commissarierne ähre i deres instruction effter sista
Rikzdagz bij afsked förbudet att inlåta sig medh de Påler
i någon hufvudhtractat förr och med mindre Konung
Uladislaus in pr reparator ii s och uthi sin uthgifne fullmacht
begofve sig titelen af Sverige och then H. M:t vår allernådigste
Drottning behörligen tribuerade. Så mädan han
nu tvertt ther emot icke allenast icke gifver H. M:t
någon titel eller en gong nembner H. M:t uthan och skrifver
sigh siälf i b:te fullmacht Konungh af Sverige, föregifvande
thed vara sin förnembste prsetension, then han
icke vill eller kan begifva sig för uth, förr än han veet
hvadh han ther emot genom hufudhhandelen kan hafva
till förmoda, hvaröfver begge Commissarier ähre re infecta
skilde åth. Derföre förfråge sigh dhe våre, om intet
annatt medel vore här i att komma till tractats igen;
eller skole de heller låta komma till krijgz än något däri
förmedla.
Mars.
167
2. Emädan förmodeligit ähr, så frampt Konungen i
Pålandh skulle begifva sig titelen och all praetension på
Sveriges Crono, att han thedh intet görandes varder, med
mindre han blifver ther emoth förvissat om restitutione
ablatorum, åthminstonne Pryssiae, förfråga the sigh, om
H. M:t vill gifva något tilbakas ex ablatis, huru mycket,
och hvad thedh skall vara, och in specie om H. M:t skulle
på sådant fall restituera Pryssen, oell huru vijda.
3. Ther Konungen i Pålen skulle moot någon sådan
restitution för sin person och kan skee sina brystarfvingar
renunciera all vijdare praetension på Sverige, män icke
kunna hvarken genom persuasioner eller trugh förmå sine
syskon ther till, att man tå fördenskuldh skulle låta
kommat till krijgh igen, så frampt de icke och fullkommeligen
renuncierade, eller hvadh annat medel ther i finnas
kunde.
4. Alldenstundh Sveriges Crono häfver nu öfver 35
åhr så otaligh mongen tapper svensk man och medell
förloradt och använt på thetta Pålenske kriget, förfråga
sig Commissarierne, huru högh krigzkåstnadz vedergällning}!
the skola af fienden igen fordra, anten den skall
bestå i landh eller penningar, och hvar vidh the äntligen
stahna skole.
5. Ther och alla åfvanb:te puncter fingo theres richtigheet,
Konungen begofve sig titelen och all praetension
på Sveriges Chrono och han sampt Ständerne i Påland
och Litthowen tillsadhe H. M:t och Sveriges rijke een
billig och nöijachtig refusionem sumptuum belli, så och
att Sveriges Chrona här effter ingen fahra tili landh eller
vatn tillfogas skulle och alltså een evigh fredh med oss
slöto, frågas tå äntligen, hvadh assecuration vij skole hafva,
att allt thedh, som således slutes och lofvas, skall och
fullkomligen hollet varda. Och ther Konungens syskon
ingalunda vele thetta för sig och sine lijfzarfvingar lijka
såsom theres brodher underskrifva, om tå på något annat
sätt och huruledes man hade sig emot them att försäkra.
6. Ther thedh och på åfvanb:te sätt eller thes lijka
till ingen evigh fredh komma kunde, fienden eij heller
till sådanne stilleståndz conditioner förstå ville, som thet
förre på slutet var — hvar tili Commissarierne lijka vist
på sådant fall aldeles bundne ähre — uthan att han torde
168
1685.
fuller ingå een stilleståndz förlängring, män ville ther
emot hafva något aff ablatis, såsom till äventyrs Pryssen,
restitueret, frågas äntligen, om man tå på ett medh een
evigh fredh lijknande, såsom 20, 30, 40 eller 50 åhrs
stilleståndh skulle något igen gifva kunna. Hvadh och
huru mycket? Eller skulle man heller låta kommat till
krigh igen än något af de förra stillståndz conditioner
remittera? Och på fall att stilleståndh blefve, huru tå
medh titelen hollas skulle? Om man skulle lijda, att denne
Konungen i sitt stilleståndz instrumento brukade Sveriges
titel, såsom Sigismundus i thedh förra giorde? Eller
skulle man intet stilleståndh ingå, med mindre han titelen
aldeles renuncierar och aflägger?
Sädan desse puncter voro för samptlige uthskåttet
opläsne, begärade .Regeringen, att hvart och ett ståndli
ville taga dem uthi ett gott betänckiande och dem dess
mening der öfver på thedh snareste communicera, på thedh
man så mycket förr och i rettan tijdh kunne få skrifva
Commissarierne svar tilbaka, som där effter nu liggia
och vänta.
Uthsbottett låfvade sig thedh vela göra, tagandes där
medh sitt atfträde.
B.
Anno 1635 den 18 Martij voro vij underskrefne aff
Ständernes uthskått, effter H. K. M:tz alles vår nådigeste
Drottningz och Arffurstinnes nådige befallningh, tillsamman
på Stockholms slott till att öfverväga någre frågepuncter
angående den Pålniske nu i Pryssen påstående
fredztractat, hvaröfver vij och vårt enfalldige betänckiande
håfve gifvitt, som här effter föllier.
1. Ridderskapets svar på den 1. punct.
Yij håfve på sistholldne Rijkzdagh här i Stockholm
beslutitt, på hvadh fundament fredztractaten emellan oss
och de Påler reassumeres kunde och borde; kunne eller
taneke nu intet att gå där ifrån. Doch hemställe vij de
höghvälhorne Herrar Rijkzens Regering och Rådh att
förmedla denne punct om Sveriges rijkes titel, som Kungen
i Pålandh Uladislaus i sin fullmackt betager vår allernådigste
uthkårade Drottningh och tillägnar sigh. så
Mars.
169
frampt thedh elliest uthan H. K. M:tz och rijkzens prsejudicio
och fara skee kan, och elliest i världen brukeligit
ähr att tractera medh sine fiender sepositis titulis et procuratoriis.
2. Ridderskapets votum på den 2. puncten.
Yij förblifve vidh vår förr gifne resolution, att Lijflandh
beholles evärdeligen under Sveriges Crono, och
Pryssen restitueres Pålacken, så frampt vij elliest där
medh kunne få en evigh fredh, och Kungen i Påland
Sveriges titel och sin förmente prsetension på Sverige renunciera
vill; doch vij siökanterne så lenge beholla i vårt
valdh och dem intet afträda, för än som thedh tyska väsendet
häfver vunnit een godh ända och uthgongh.
3. Ridderskapets votum på den 3. punct.
Commissarierne och Mediatorerne måste der på bearbeta,
att Konungen i Påland söker medh alfvar till att
öfvertala sine syskon, att de renunciera deres förmeente
prsetension på Sverige. Män där thed intet hielpa vill,
att då så han och Pålenske Grönan och Litthouen starkt
förskrifva sigh, att de hvarcken medh rådh eller dådh
vele them i kortt eller longligh tijdh ther uthi assistera,
uthan heller effter all möijeligheet förhindra, om een eller
flere af them sigh något emot Sverige företogo. Och om
Kung Uladislao något dödeligit vidkummo, att då ingen
af dem skulle komma till Cronan eller få någre beneficia
i Påland, för än han sig thed samma reverserade. Och
på detta allt måste Kungen i Påland sig skriffteligen och
in solenni forma förobligera.
Ridderskapets votum på den 4. punct.
Thed giöres fögo behof något vidlöfftigt här på att
svara, effter denne punct nästan ähr thedh samma som i
den andra punct ihugkommes. Vij vele hafva Regeringen
hemstält att spenna thedh högre, om sakernes förlopp så
lijda kan, alldenstundh krigzbekåstnaden intet ähr till
att sestimeres.
1 Prästerskapets och borgerskapets svar uteslntas.
170
1635.
Ridderskapets votum på den 5. punct.
Effter vår assecuration mäst måste bestå af bleck och
papper, hvarföre där de höge Herrar och potentater, som
nu låta bruka sig för Mediatorer, vele skr i if't ellgen assecurera
oss tillijka medh Kungen i Påland och dess Ständer,
måste vij fuller oss där medh åthnöija låthe, särdeles att
vele bijfalla denn som emot fredzförbundet något fientligit
tillfogat varder.
Ridderskapets votum på den 6. punct.
På ett kårtt eller longt stilleståndh kan hufudhbefästningarne
vidh sjökanten intet gifvas tillbaka, isynnerheet
Pillou, Elbingen, Fiskhusen och Mämell, uthan
allenast hvadh Sveriges Crono bättre opp i landet häfver
kan vääl på ett rumpt stilleståndh gifvas tilbaka.
Sveriges titel förmene vij — doch på Regeringens
bättre betänckiande — skall kunna af väre Commissarier
uthi Uladislai stilleståndz instrumento någorledes protestando
emottagas, så frampt han elliest och där uthi vill
gifva Hennes K. M:t sin tilbörlige titel.
Uppå Ridderskapetz vägne Nömme Archiepiscopi
Larss Sparre, Jonas Magni Vex. pp.
pro tempore Landtmarskalk. (L. S.)
(L. S.)
Jacob Grundell,
en fuimechtig af Stockkolms stadt den tidt Rådman.
(L. S.)
€.
Utskottets betänkande om polska fredstraktaten. Uat. Stockholm
den 1!) Mars 1635.
Tryckt i Stiernmans Riksdagars ock mötens beslut, del. II., sid.
922. — Det i riksarkivet förvarade originalet är undertecknadt och besegladt
af följande adelsmän jämte 9 präster och 8 borgare;
Larss Sparre, Åke Erichson Ochsenstiern.
pro tempore Landtmarskalk.
Ture Sparre. Erich Gyllenstierna. Knutt Påsse.
Schering Rosenhane. ArfFwidh Lillie Sparre.
Jesper Andherson Örus. Bencht Kaffle. Jahan Ållengren.
Isak Axelson Sölffuer Sparre. Peter Kruse.
Mars.
171
Jahan Hindrichson Ryther. Hanss Lijndelöif.
Clas Bärthillson. Jören,Jönson Suinehufudh.
D.
Landshöfding ars och biskopars betänkande om unga drottningens
uppfostran. Uat. Stockholm den 21 Mars 1635.
Tryckt af Stiernman, a. st., del. II, sid. 928. — Det i riksarkivet
förvarade originalet är undertecknadt ock besegladt af följande adelsmän
jämte 6 präster:
Larss Sparre, Benckt Kaffle,
Landzhöffdingk uthi Uplandh. Lansköfdingk i Småland.
Ture Sparre, Åke Erichson Ochsenstiern,
Landzhöffding i AVäsmanlandh. Landzhöifdingh i Carelen.
Knutt Påsse, Jesper Andherson Crus,
Landzhöfdinge uthöffver Ostergiöttlandh. Landzhöfding öfver Calmar
läkn ook Oland.
Jahan Hindrichson Ryther, Peter Kruse,
Lanshöfdinge vidh Elssbårgk och Dall. Landzhöfdingh öfver Kopparberg
och öster Dalarne.
Gustaff Leij[on]h[ufvud], Stellan Mörner,
Landzhöfdingh öifver Närikie och Wärme!. Lantzhoffwetz öfver Wäst
Nohrlanhden.
1635.
Oktober, November.
Anno 1635 effter den stormechtigste högborne Furstinnes
och Fröikens, Fröikens Christinas, Sveriges, Göthes
och Wendes utkorades Drottningz och Arffurstinnas, Storfurstinnas
till Finland, Hertiginnas uti Estlandz och Carelens,
Fröjkens öfver Ingermanlandz etc. och de högvälborne
Herrar Regeringens samptt samptlige Rijkzens
Rådhz befalning och uttgångne bref förskrefven alla
Rijkzens Ständer till ett allmenna Mothe och Herredag
att hollas här i Stockholm den 15 Octobris anno ut supra.
Aff högbemälte Hennes Kong:e Maijtt och dhe högvelborne
Herrar Regeringen och sampttlige Rijkzens Rådh
vardt deputerat och förordnat för denne gången till Landtmarskalk
den edle och välborne Herr Larss Sparre till
Dåderöö och Ulfåhsa, Landzhöfdinge öfver Upland och
Ståtthollare på Upsala slott.
Den 16 Octobris befalte Landtmarschalken mig Johan
Larsson, såssom Secreterare, att jagh skulle låta kläda
Ridderhusett med svart kläde; dock schulle jag förfråga
migh hoos den velborne Herren Ammiralen Class Flemingh,
om det schall klädes med svart eller tappetzeri.
Hvilken svarede, att han inthet kunde befatta sigh
med Ridderhusett, etfter han är inthett beden dertill;
dock meente han, att det ju moste klädas med tappeter.
Der till jagh replicerede, att Landtmarskalken togh
opå sigh sidst holdne Rikzdagh, dett hann med tvenne af
Adell schole förmå E. H:tt att dirigera Ridderhusett.
Svarede, att han aldrig hade bedit honom derom,
ändock jagh därföre häfver gifvit mig i discurs med Larss
Oktober.
173
Sparre och begäret see din rekning. Men aldrig är jag
moverat dertill af någen, och derföre kan mig inthet heller
vedertaga någon direction.
Fråge[de] jagh Herr Flemingh, om jagh detta motte
referera Herr Larss Sparre.
Respond[erade] mig någre reesor jaa.
Den 16 Octobris omblåsstes med trumpeter och herpukor,
och uplässtes af en Cantzelij skrifvare, att allt
Ridderskapett och Adelen, som vore hijt förschrefne och
tillstädes kompne, schole sigh instella på Ridderhusett
den fölliande dagen, som är den 17. dito, att låta antekna
sina nampn, på det Rikzdagen med det första kunde begynnas.
Den 21 Octobris blåsstes åter med trumpeter och
heerpuker samt en Cantzelijschrifvere uttropatt, att Ridderschapet
och Adelen andeligen skole komma på Ridderhusett
att låta antekna dehres nampn, och att den fölliande
dagen skole Ständerna upkomma på Rikzsalen att
anhöra propositionen och till hvadh ända Hennes Kong:e
M:tt Ständerna förschrifvidt och hijt sammankalladt hade.
Den 22 Octobris instälte sigh efterschrefne af Adell
såssom och beklädde dehres ätts säte och ställe:1
Landtmarskalk Herr Larss Sparre.
Capita familia:.
1. Classis.
Herr Erich Stenbock, Herr Jöran Gylldenstierna.
Herr Göstaf Gabrielsson Herr Ture Bielke,
Oxenstiern, Herr Bengtt Skytte.
Herr Mauritz Hoorn,
2. Classis.
Christof Torstensson, Johan Månsson Ulfsparre,
Peder Erlandsson, Åke Hansson Soop,
Hindrich Fleming, Jöns Bonde,
Gabriel Kyle, Knutt Påsse,
Erich Gyldenstierna, Swen Ribbing,
Krigzman Lillie, Göstaf Leijonhufvvudh.
Ture Sparre,
1 Jämt. äfven bil. A.
174
1635.
3. Classis.
Larss Karpalin,
Schering Rosenhane,
Jönss Olsson Hinsseberg,
Christer Gyldenhierta,
Johan Ollengren,
Arfwedh Lilliesparre,
Class Bielkenstierna,
Jönss Rosen bielke,
Johan Beren des,
Mass Ullf,
Carli Hårdh,
Biörn Måneschiöld,
Jesper Andersson Crus,
Bengdt Kafle,
Otto Schejding,
Oluf Siöblad,
Johan Yxkul,
Anderss Jöransson Stierna,
Melcher Wernstett,
Johan Drake,
Arendt Örneflycht,
Anderss Stuwart,
Stellan Mörner,
Jeronimus Birckholtz,
Isaach Axelsson,
Jacob Claesson Uggla,
Nilss Bengtsson,
Conradt Falkenberg,
Per Ulfsax,
Jöns Rosenstråle,
Johan Lillie,
Haral Stake,
Christer Rålamb,
Larss Bengtsson Hierta,
Anders Bure,
Sten Claesson,
Peder Hammarschiöld,
Peter Kruse,
Johan Bagge,
Måns Mårttensson,
Carli Sabelschiöld,
Peder Loodh,
Johan Hindrichsson Rytter,
Hindrich Stöör,
Erich Geet,
Arfwed Gyllen-Cornet,
Mårtten Rosenstern,
Jacob Forbes,
Hans Rotkirch,
Hans Månsson Oliweblad,
Jacob Lind,
Mårten Gröneberg,
Johan Erichsson Hestschiöld,
Påwel Jonsson,
Peder Stork,
Peder Andersson,
Göstaf Anrep,
Jöran Jacobssonn.
Extra
Herr Christer Oxenstern,
Her Nilss Gyllenstierna,
Erich Flemingh,
Jöran Sparre,
Peder Jörensson Ulfsparre,
Åke Ulfsparre,
Jacob Ulfsparre,
capita familia;.
Åke Johansson Ulfsparre,
Göstaf Ribbing,
Sefwed Ribbing,
Göstaf Rosenhane,
Nilss Sölfwersparre,
Swen Lilliesparre,
Anders Hårdh,
Oktober.
175
Jesper Nilsson Crus, Göstaf Stake,
Diderich Yxkul, Torsten Bengtsson,
Swen Uggla, Frans Krusbiörn,
Erich Uggla, Knutt Rytter,
Anders Stuwart, Jacob Törneschiöld,
Melcher Falkenberg, Jacob Sölfwerpatron,
Swante Rosenstråle, Hans Sölfwerpatron.
Strax effter klockan var otta kom Landtmarskalken
opp, och seden förbe:te capita familise hade tagit sine
säten, hade Landtmarschalken detta taal eller oration
till samptlige Ridderskapet och Adelen:
Yelborne och velbördige bröder och gode venner, effter
som dhe högvelborne Herrar Regeringen hafva mig åter
igen opålagt, att jag denna gången skall förträda Landtmarskalketz
embetet, ändock jagh gerna hade seedt, att de
en annan hade velet dertill deputera, men så häfver denna
min endschyllan inthet kunnet nå någen forttgång; och
derföre begärer jag broder- och venligen, dhe nu såssom
tillförenne honom derföre godh erkenne. Han tillbiuder
sig deremot emot hvariom och enom sådant med all affection
och benägenhet både så förholla som beqvema, som
det sig tillhör. Han förseer sig ock,
1. att de låta sig vara anläget att observera Ridderhus
processen i opp och nedergången, såsom och her på
Ridder husett;
2. att dhe och vele holla tyst och förtegat hvad som
här på Ridderhusett tracteras och discureras;
3. om dhe böter schole i acht tages, som för detta
häfver varidt brukelige, när någen sigh absenterar eller
bortto blifver uthan rättmätigh excuse;
4. att dhe och effter vanligitt sätt vele betenckia
Secreteraren Johan Larsson för sitt omak, när alltt blifver
afhandlat och ändat.
Der till dhe alle samptligen jakade, att de desse puncter
vele observera såssom och hand deröfver holla, att dhe
motte maintineras. Och hvadh böterne vidhkommer [för
dem] som peccera med försumelsse och utheblifvande, dermed
schall holles den ordning, att den, som kommer seent eller
och uthe blifver en session, schall gifva för hvar gångh
3 dal. koppermyntt, och den, som blifver bortto heela
176
1635.
dagen utan godh endschyllan, schall gifva 5 dal. koppermyntt.
Sedhen oplässtes Adelens privilegier, gifne på Ridderhusett,
hvilke Landtmarschalken begärede de vele i achtt
tage och sig dereffter retta.
Seden opträdde Ridderskapet och Adelen uthi vahnligit
process opp på slottet inn i Rikzsalen.
När dhe vore inkompna, kommo strax der eifter Regeringen,
stannandes på högra sidan om tronen:
Drotzten Her Gabriel Gostafsson,
Marschen Her Jacob de la Gardie,
Ammiralen Herr Carl Carlsson,
[i] Cantzelerens stelle Herr Per Banner,
Skattmestaren Herr Gabriel Bengtsson Oxenstierna.
Och på den andra sidan de andra af Rikzens Rådh,
som tillstädes vore.
Framträdde så Herr Peder Banner och giorde en
vidlöfftig oration, för hvad orssak skuldh Hennes Kong:e
M:tt vår allernådigeste uttkorade Drottningh hade förorssakat
H:s K. M:tt för denne gången vid denna otijdh
på åhret att hijt förschrifva [dem], var först om den goda
uttgången emellan oss och de Påler förmedelst de 26 åhrs
reputerlige slutne stilleståndh, att der med hugna Sveriges
rikes undersåtere. Till dett andra att låta dem vetha,
huru sakerne, sedan sidsta herredagh här holtz, uthi Tyschland
äre aflupne och nu förevete. Bett tridie att någre
oordninger, som nu här passera, kunde remedieras och andra
gode kunde uptenckias, med Ständerne tencker till att
deliberera.
Derpå oplässte Hoff-Cantzeleren nästfölliande proposition.
(Bil. B.)
När den var opläsin, giorde Landtmarschalken Larss
Sparre en gratulation derpå och sade sigh, att de vele
taga den uti ett gott betenckiande såssom och vele sigh
doropå förklara, som trogne undersåtere ägner och bör.
Dermedh lefrerade Secreteraren Nilss Nilsson åth
Landtmarschalken denna proposition med ett aftryck af
conditionerne, som vore oprättade emeilen Sverige och
Polen.
När dhe nederkommo på Ridderhusett, framstegh
Johan Hindrichsson Rytter, Ståthollare uthi Wester
-
Oktober.
177
götlandh; och begärede, att Per Bengtssons söner på Fiäll,
om hvilke han i fiordh hade anhollit, motte intages på
Ridderhusett.
Der till svarede Landtmarskalken, att han allo
reda hade taalt med Regeringen derom; och befaltt honom
att han skulle förfahra hoos Ridderskapet, om det sigh
så i sanning hade, att han skulle vara adelssman.
Bety gede störste dehlén af Westgöte Adelen sig så
santt vara, och att han var adlat af K[onung] Sigismundo.
Andreas Bure betygede sigh samma skiöldebref
håfve seet i sal. Kong Carlis tijdh.
Det och Jonas vetnede sigh i sina händer haft hafva,
hvilket bref igenom vådeld, den tijd gården bran, är dem
ifrån kommen.
Fick allttsså Bengt Bilefeldt med sijn broder sitt
ställe i boken och på Ridderhusett näst Footangel.
Gingo så äter uthi ordningen neder på Ridderhusett,
och effter dett var något lijditt öfver middagen, befältte
Landtmarskalken, att de i morgon skole komma tillstädes
att öfverväga den anhörda och öfverlefrerade proposition.
Den 23 [Octobris] kommo Adelen tillsammans, och
strax upgick Landtmarskalken att taga beschedh på någre
af Adell, som skole immatriculeres.
I medier tijdh oplässtes propositionen af Secreteraren
(bil. B.) och när Landtmarskalken nederkom, befaltte
han, att de eifter vahnlig ordning skole omrösta:
Först om dett fredzfördrag, som var slutedt och giordt
emeilen oss och de Påler, var H:s K. M:tt och fädernesslandett
reputerligitt och nyttigt, att de vele derom rösta.
Derpå oplässtes sielfva conditionerne.
Första Classis votum: Erkenne och finne dette stilleståndet
och desse uprettede conditioner loflige och väl
vara slutne för Hennes K. M:tt, Sveriges Crono och dess
trogne undersåter, och vete inthett, att de på bettre sätt
vid denna tijdz tillstånd kunde hafva blifvit erholdne.
Den andre Classis sade och dett samma alltt vara
lofligit och väl slutedtt och erhollett.
Den tredie Classis betackede Hennes Kong. M:tt sampt
dhe högvelborne Herrar Regeringen och i synderhet de
fremmande Legater sampt våra uttschickade Commissarier,
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—111. 1635. 12
178
1635.
som sigh så flitelige och benägne håfve funnidts att bileggia
och tractera rikerne och potentaterne emellen, att
detta långliga och besvärliga kriget till en sådan högönschelig
och begärlig nttgång och stillestånd kommen är.
Och finna alt vara väl slutet och giordtt.
Derpå befalttes Secreteraren, att han svaret på propositionen
om denne punct stella schole.
Seden oplässtes den andra puncten om dett Tyscha
krigzväsendet, och hefalte Landtmarschalken, att de i
lijka motto derom votera schulle, och i synderhet om tractaten
emellen oss och Chur-Sachssen. Och effter den
första Classis först voterede, alttsså schulle nu den andra
Classis först sei ja sitt betenckiande.
Andra Classis första votum: Finne för väre perssoner
inthett at kunne svara här till, uthan at det consuleredes
Regeringen om samma tractat och dess conditioner,
och att de meddelte oss sina goda och helssosamma betenckiande
heruti, som nu best vetha, huru samma Tyscha
krigzväsende best föreveter, såssom och fädernesslandzens
tillstånd och förmögenhett. Och kunde väl oprettas ett
stillestånd, der dhe desse fölliande puncter vele ingå:
1. Att de vele contentera och betala vår armee;
2. att satisfaction motte schee Hennes Kong. M:tt
och Sveriges Crono för Hans Kong:e M:ttz högloflige i
åminnelsses, Konung Gustafz den andres och stores lijfspillande,
så och betalttes dee stora giorde specer Sveriges
Crono på samma kriget och till de[n] Tysche libertets
erhollelsse anvendt och giordt är.
Den tridie Classis votum: De kunna inthet fulkombligit
svara der till, förr änn de velborne Herrar Regeringen
communicera dem först krigetz tillståndh.
Den första Classis samptyckte dett samma.
Der på befalttes Secreteraren, att han desse trenne
vota schulle concipera att förnimma, om deres meening
var rett fattadtt eller icke.
Först att kunna alldehles söndra eller slå sigh ifrån
dett Tyscha väsendet, kunna dhe inthett väl giöra. Men
medlen till att afbetala krijgzfolkett, eller der tractaten
icke forttginge, kriget att continuera, vethe de inthet att
svara till uthan hvad tillförenna kan vara uttgångne, som
dhe förmehna ringa skall kunna förslå, ehuru väl vilian
Oktober.
179
och benägenheten är godh; allenast råden och förmögenheten
hoos undersåterne är liten. Dock der Regeringen
vele dem någre andre föreslå, som allmogen kunne tåla,
finna dhe sig välvillelige som benägne der till.
När detta var conciperat och opläsitt, badh Landtmarskalken,
att dhe vele komma saken något närmare.
Disputeredes länge pro et contra om fädernesslandzens
tillstånd och allmogens tillståndh.
Landtmarskalken bad, att de vele föreslå någre
medell.
Förklarede sigh alle trenne Classerne, att de inge
medell kunde föreslå, förr änn Regeringen upteckia dem
hvad som helst best kunde uttgå.
Landtmarschalken meente, att vi moste sielf uptenckia
någre medell, och förslog dem om boschapzskatten.
Svarede som tillförenne, Regeringen moste sielf opteckia
dem medlen, helst det dem så väl angår som dem.
Derpå befaltte då Landtmarskalken, att dehres
ändelige resolution schulle de novo conciperes.
Till dett Tyscha krigzfolkzets afbetalning eller och
krigetz forttsettiande, hvar det till ingen tractat kan
komma, see Ridderschapet och Adelen för deres perssoner
inge medel att kunna föreslå, helst de velborne Herrar
Regeringen best vetha, huru de bevilliade förriga åhrs
medlen med stoort besvär äre uttgångne och lefrerade.
Och fördenschuldh ödmiukeligen begäre, de högvelborne
Herrar nådigst vele föreslå dem någre, som dräglige vore
och kunne uttgå, så vele de sig sedan som trogne patrioter
gerna förklara.
Derpå oplässtes den tridie puncten uthi propositionen
om skiussfärdzordningen.
Samptykttes af alle trenne Classibus, att så snart
Regeringen föresteller dem samma ordning, så vele dhe
sigh seden deropå förklara.
Den fierde puncten om legohionen samsattes de på
fölliande sätt: Att en godh ordning kunne uprettes på
legofolket, vore önscheligitt, så att hussbonden hvar effter
sitt stånd med respect må få sine tienster och arbete förrettadt,
och legohionen deres tilbörlige lön.
Den sidsta puncten belangende att ett gott myntt i
landet kunde uprettas, samsatte de sigh således: Hvad
180
1635.
myntett belanger, hvilket så nödtorfteligen behöfves,
derpå Rikzens Radh sigh anno 1633 så förklarede, att
dhe vele derom draga sårgh, och fördenschuldh förblifva
dhe vidh samma förklaring.
Sedhen prsesenterade sigh Peder Andersson, hvilkens
bref uplässtes, och var af Regeringen benådet med adelig
frihet och frelsse sampt skiöldemerke. Hvilket är daterat
nthi Stockholm den 27 Aprilis 1635.
Tillssades honom stället näst effter dhe andra, som
sigh angifvidt hade.
Befaltte så Landtmarskalken, att [de] i mårgen igen
schole sigh instella på samma ortt.
Deii 24 Octobris.
Uplässtes rollan på slächtterne, och anteknades dhe
som bortta vore.
Intogz på Ridderhusett, som vore absentes.
Först sade Landtmarskalken, att Regeringen hade
befaltt, att sal. Grefven af Turns barn skole immatriculeres,
helst dhe vore förmedelst födzloretten naturaliserede,
och skole bekomma dehres ställen näst den sidsta ibland
Grefverne.
Sedhan i lijka motto skulle och hollas med Herr
Jacob Spens barn, och niuta ställe nest nedanför Frijherrarnar.
Dereffter prsesent[erade] D. Jaeob Robertson sijt adeliga
afkompsts bref ifrån Konungen i Engeland, hvilken
schole få sitt säte nest effter Bengt Bilefeldtt.
Dernest effter honom Pål Jonsson, som kallade sigh
Sölfverarm.
Näst honom skulle föllia Jon Perssons barn, som
kallade sigh Storker.
Effter honom Per Andersson Törneskiöld.
Desse äre adlade af Regeringen till H. Kong. M:tz
myndige åhr, effter som Hans K. M:tt dem sådan ähra
tillsagtt hade.
Och effter Pål Jonssons bref och Jon Perssons på en
dag vore daterade, derföre skole de lotta.
Dock cederade Per Jonsson Stork Pål Jonsson öfverställett
uthan någon lottkastning.
Oktober.
181
Derpå befaltte Landtmarskalken, att Secreteraren
skulle åter igen opläsa propositionen, hvilkett och skedde.
Derpå sade Landtmarskalken, att dhe påminna
sigh väl hvadh i går var resolverat om den andra puncten
på medlen till krigetz continuerende, hvilket fuller inthet
skall giöra fyllest till att förklara Regeringen till bebagh.
De vele fördenschulldh nampngifva hvad för contribution
best skall kunna uttgå och drägeligst vore för
Adelens bönder.
Svaredes i gemen, att dhe kunde inthet annorlunda
sigh resolvera änn som schedt vore; dock kunde väl samma
svar annorlunda ställas, att de förblifva vidh den edh
dhe Hennes Kong. M:tt och fädernesslandet med förbundne
äro, och att Secreteraren dett ville infatta uti samma
svar.
Derpå conciperedes detta svaret.
Vele för Hennes Kong:e M:tt och fädernesslandet
hafva ospart Lijf, blodh och all förmågo; och fördenskulldh
ödhmiukeligen begäre, effter som saken är af stoort importance
och förmögenheten ringa, att Hennes Kong:e Mitt
och dhe velb. Herrar Regeringen ville nådigst föreslå oss
någre medell, som drägelige äre och vårt stånd tåla kan;
vele vi oss såssom trogne patrioter deropå underdånligen
gerna förklara.
Der till dhe eenhelleligen sade sigh gerna vele bispringa
Hennes K. M:tt och Cronon med all förmågo,
när de allenast finge vethe, hvad som begäredes.
Der på befalttes att svaret fullkombligen effter dehres
fattade resolution skulle förfärdiges.
Dett och Secreteraren lofvede vele sigh det låta vara
anläget, så att dett schulle blifva fulbordatt.
Befaltte så, att dhe andra dagen igen skole upkomma.
Den 26 Octobris.
Kommo Adelen åter tillsammans på Ridderhusett,
och när rollan var opläsen, befaltte Landttmarskalken,
att dett författede svarett scholle opläses. Och när dett
var opläsedt, sporde Landtmarskalken dem till, om dett
var så conciperat, som de dett hade velett.
Responderede jaa, allenast att någre ordh kunde förandras.
182
1635.
Strax kom budh ifrån de högvelborne Herrar Regeringen,
att Landtmarskalken med Secreteraren skulle upkomma
med svaret, hvilket de vele med honom consulera,
hvar det icke så vore sammansatt som tijden väl fordrade.
Rijkzens Regering funno svarett vara gott och väl
resolverat, allenast att dhe vele nampngifva, hvar med
kriget eller rikzens gäldh skulle afleggias.
Landtmarskalken svarede, att de hafva förklarat
sigh mycket välvillige, allenest de vethe inthett medell
dermedh sådant skall kunna uttföhras.
Rijkzens Regering meente, att om dhe vele bevillia
till tvenne åhrs boskapzskatt.
Respond[erade]: Kunde väl skee, hvar Rijkzens Rådh
skriffteligen vele honom det meddela.
Dett dhe lofvede och befaltte Salvio, att han desse
nästfölliande puncter skole författa och dem Secreteraren
Johan Larsson medgifva, till att delibereras .med Adelen.
Hennes Maijfitz nådigeste begäran, att Ridderskapet
ville sigh uthi dheres inlago på fölliande punchter uthtryckeligare
förklara.
Först, aldenstund man ännu icke veet, huru länge vij
i dhet Tyska krijget moste continuera, eller ther Gudh
nådigst täckes unna oss fridh i Tyskland, så seer man
likvist, att så väl armeernes anskaffande, som annan rijkzens
gäld och nödtorffter, äntå till en tijdh stora medell
behöffve, derföre förseer sigh H:nes M:t allernådigst till
Ridderskapet, att dhe continuera ännu medh the på sidsta
Rijkzdagh bevilliade hielper på ett paar åhr tilgörande.
Sedan, aldenstundh Ridderskapet hemställer H:nes
M:t, på hvadh conditioner H:nes M:t gott finner den Tyska
friden att sluta, så på dhet H:nes M:t i tijdh må vetha,
ther Gudh täckes förläna oss fridh i Tyskland, om H:nes
M:t ther på skall åter uthskriffva en Rijkzdagh till dess
ratificerande, eller om Ridderskapet nu genast vele gott
holla, hvadh H:nes M:t i så motto slutandes varder. Dy
begärer H:nes M:t allernådigst, the vele sigh och ther
opå nödtorffteligen förklara.
Der på gick Landtmarskalken neder på Ridderhusett
och sade, att han hade communicerat med Rege
-
Oktober.
188
ringen om svaret; hvilket sigh det väl låta behaga, allenast
det är inthet författadt hvad dhe vele contribuera.
Derföre begärede jag, att de vele dem det schrifftligen
opteckia, så kunne de sigh seden deste bettre förklara;
hvarefter nu Secreteraren ventter. De vele fördenschuldh
komma tillsammans, när som det blifver anslagett på
portten.
Effter middagen slogz på portten, att de den 27 Octobris
skole åter komma tillsammans.
Den 27 Octobris.
Kommo allt Ridderskapet och Adelen tillsammans till
att öfversee de framförestellte puncter Rijkzens Regering
i går hade låtidt tillstella Secreteraren, hvilka Landtmarskalken
begärede dhe vele taga uti ett gott öfvervägande
och sigh derpå förklara, som tijden och det Tyska
väsendet nu väl högeligen fordrer.
1. Att den bevilliande hielpen, sidst samptycktes och
uttgången är, ännu på tu åhr icke kunde bevillies.
2. Att hvadh Hennes Kong:e M:tt sluter med den
Tysche nationen, vele för gott erkenna utan någon Rikz
dagz
hollelsse.
Der på begärede dhe sampttligenn vethe, om dhe och
här under förstå någen uttschrifning eller annan hielp.
Landtmarskalken svarede, simpliciter inthet annat
änn boskapzhielpen.
Befaltte så Landtmarskalken, att dhe vele votera
och låta sigh denna saak, som är af stoort importance,
vara anläget, att H:s Kong. M:tz höga reputation såssom
och fädernesslandzens interesse uthi detta Tyscha krigzväsendet
så med desse medlen kunde maintineras, att
detta alt till en lycklig uttgång komma motte.
Voterade allttsså tertia Classis först: Finne sig velvillige
och benägne till, att dheres landbönder uttgifva
boschapzskatten på tvenne fölliande åhr, effter som han
detta åhret uttgången är; dock att icke Adelens fodernöt,
hoos dehres landbönder uttfåtte, inföhres uti lengderne.
2. Classis votum: Samptyckia boskapzskatten på 2
åhr på sådant vijs, att frelsse bönder gifva halfpartten
emot crone och på sådanna terminer, som den nu sidst utt
-
184
1635.
gången är; och att i medier tijdh deres bönder icke påtrengias
med någre andra nya besvär.
Den 1. Classis: Finne sig välvillige, att samma tvenne
åhrs boscbapzskatt uttgår, och hvar den vore för nampngifven,
vele de sig långö seden der till hafva accommoderat.
Dermed ropade dhe alle samptlige, att bade dhe förr
vist Hennes M:tz nådige villie, skole dhe långö sedan
hafva sig der till förklaratt.
Der på Landtmarskalken dem åå Hennes M:tz
vegner fliteligen betackede för samma deres benägne välvillighett.
Seden proponerede han den andra puncten.
Föll så votum till den 1. Classis.
Voro högtönscheligit, att dett motte komma till någon
godh tractat emellen oss och Chur-Sachssen. Och såssom
de för detta hafva sigh förklaratt, att de conditionerne
Hennes Kong. M:tt med Regeringen sampt Rijkzens Cantzler
hemstellt hafva att föreslå och sluta, som tij derna
och tillståndet bäst tillåta, allttsså vele dhe och i lijka
motto uthan någon Rikzdagz sammankallelsse hvadh således
slutes approberat hafva, effter som de vethe högb:t
H:s K. M:tt medh Regeringen och Rikz-Cantzleren alletidh
hafva H:s K. M:tz och fädernesslandzens välferd och reputation
i achtt.
2. Classis linna detta vara lofligen svarat.
3. Classis samptychte dett samma.
Derpå befaltte Landtmarskalken, att Secreteraren
skulle då förandra svarett och denna dehres eenhelleliga
bevillning igen inföhra.
Den 29 Octobris.
Kommo Adelen tillsammans, och oplässtes så dett
conciperede svaret opå de tvenne puncter.
Hvilket dem alltt behagede, allenest att någre andre
ordeform skulle insettias.
Seden detta var giordtt, ginge de alle hvar till sitt,
och befaltes af Landtmarskalken, att de skole komma tillsammans,
när teknet opsloges på Ridderhuss portten.
Effter middagen befalttes igenom en sedel på portten,
att de den 30 Octobris skole komma tillstädes.
Oktober.
185
Den 30 Octobris.
Kommo samptlige Adelen tillsammans, och när rollan
var opläsen, sade Landtmarskalken: Välborne Herrar,
bröder och gode venner. Dhe högvelborne Herrar Regeringen
hafva begärt och befahlatt, att ett uttskott skall
nempnes, med hvilka Regeringen vele communicera dett
Tyscha krigzväsendetz tillstånd; dhe vele fördenschulldh
någre uttnembna, som dijt upträda till att förnimma,
hvaropå det sig heroer, och i synderhet att dhe af hvar
Classe några der till deputera.
Vordo så deputerede till samma uttschott:
1. Classis:
Herr Göstaf Gabrielsson Herr Jöran Gyldenstierna,
Oxenstern, Herr Ture Bielke.
2. Classe:
Jöns Bonde, Gabriel Kyle,
Erich Gyllenstierna, Swen Ribbingh.
Åke Ulfsparre,
Af 3. Classe:
Otto Scheiding, Arfwed Lilliesparre,
Melcher Falkenberg, Caril Hårdh,
Isaach Axelsson, Biörn Christersson,
Schering Rosenhane, Anderss Bure.
Dermedh ginge dhe opp i Rådhcammaren och derifrån
sedhen opp i en annan saal, hvar och uttskottedt af dhe
andre stånden sig och församblatt hade. Der till någre
af Rijkzens Rådh medh D. Jahan Salvio och en Secreterare.
1
Och när dhe så skole opgå, befalte Landtmarskalken,
att dhe andra af Adell vele förfoga sigh hem och komma
tillsammans tillkommande måndagh.
Den 2 Novembris.
Kommo Adelen tillhopa igen på Ridderhusett, effter
dagen tillförenne var omblåsitt och uttropat, att Ständerne
1 Protokoll vid regeringens och rådets konferenser med ständernas
utskott den 30 okt. 1635 (före och efter middagen) Annes i riksarkivet.
Tryckt i Svenska riksrådets protokoll, del. V.
186
1635.
skole komma opp på Bikzsalen i dag att lefrera ifrån
sigh sine svar.
Och så snart dhe hade tagitt dehres ställen och rollan
upläsen, oplässtes detta hereffter Adelens svar, och när
klockan var emot 10, ginge dhe uti order upp i Rikzsalen,
och strax derpå inkomme Regeringen och Rikzens Radh
och stelte sigh hvar på tillbörlige ortt.
Och förr änn dhe upginge, intogz Göstaf Anrep.
Seden Johan Pattkuls son, effter han var af födzloretten
svensch adelssman, men fadern schole inthett ställe
eller samqvembd hafva på Ridderhusett effter Ridderhusetz
ordning.
Dereffter sade Landtman skalken, att dhe velb.Herrar
Regeringen hade bevilliat, dett Ludwich Billes son, förmedelst
dee skääl och arflinea hann hade fått uthur Dannmark
om sijn adelige afkompst, skulle hans son immatriculeres
på Ridderhusett, och således skole dhe holla honom
och sonen för frijborne frelssesmänn.
När dhe opkomme på Rikzsalen, och dhe högvelborne
Regeringen och Rijkzens Rådh hade tagit sina respective
ställen, giorde Landtmarskalken en ödhmiuk relation,
att Ridderskapet och Adelen hade underdånligen förklarat
sigh opå H:s Kong:e M:tz proposition, hvilket svar han
ödhmiukeligen [bad] dhe vele dett i beste motto optaga och
sigh behaga låta.
Derpå oplässte Secreteraren Johan Larsson Adelens
fölliande svar. {Bil. C.)
När den act på Rikzsalen hade tagit ända, och Adelen
skulle gå neder, befaltte Herrar Regeringen Landtmarskalken,
att han schulle föllia dem opp i Rådcammaren,
hvar honom befalttes, att åter ett uttskott skulle utnembnes
till att ventilera skiussfärdzordningen.
Kom så Landtmarschalken neder på Ridderhusett
och sade sigh hafva fått betalning af dhe Herrar Regeringen,
at Ståthollerne med någre af Adelen uthur hvart Ståthollaredömme
skole komma strax effter middagen i Öfver -  Ståthollarens Herr Class Flemingz cammar till att öfverväga
den författade skiussfärdzordningen, och badh, att dhe
derföre någre vele uttnembne, som samma ordning kunde
öfverleggia.
November.
187
Först desse fölliande Ståthollare af
Yessmanland Ture Sparre.
Östergötland Knutt Posse,
Södermanland Peder Erlandsson,
Skara lähn Per Jörensson,
Elfzborgz lähn Johan Hindrichsson,
Jöneköpingz lähn Bengt Kafle,
Calmar lähn Jesper Andersson,
Yermeland Göstaf Leijonhufvud,
Yester Norl. Stellan Mörner,
Österbotn Melcher Wernstett.
Adelen af
Upland Her Erich Stenbock, Herr Jöran Gyllenstierna,
Östergötland Otto Scheiding, Swen Ribbing, Åke Ulfsparre,
Småland Nilss Sölfwersparre, Arfwed Lilliesparre,
Södermanland Gabriel Kyle, Krigzman Lillie,
Wessmanland Jesper Nilsson,
änn af Opland Biörn Måneskiöld, Isaach Axelsson,
Anders Bure,
Westergötland Jöns Bonde, Erich Krabbe, Knut Soop,
Nerike Melcher Falkenberg,
Finland Herr Mauritz Hoorn, Hieronimus Birkholtz,
Wermeland Jöns Rosenbielke.
Låte sigh allttsså finna på föresattan ortt, hvar då
fölliande skiussfärdzordning öfvervägades och Landtmarskalken
tillstälttes. (Jämf. Bil. L.)
Deu 3 No vembris.
Slogz bittida på portten, att Adelen skole låta finna
sigh tillstädes på Ridderhusett, effter Landtmarskalken
hade någet med dem att consulera.
Kommo så tillhopa på retta timma, och när rollan var
opläsin, sade Landtmarskalken, att såssom sidst var dt
ett uttskott med Ståthollerne förordnatt att öfverväga den
skiussfärdzordinanzen, som är författadtt, hvilke[n] och uttschottet
hafva anhörtt och sig derpå icke fullkombligen
kunnet förklara uthann samptlige Adelens betenckiande,
188
1635.
derföre begärede han, att dhe vele henne väl öfverväga
och sitt betenckiande på hvar punct skriffteligen författa
låta och det seden de velb. Herrar Regeringen communicera
låtha.
Befaltte så ytterligere, att de vele förklara sigh i
synderhet på hvar punct.
Hvilkett de och samptligen sigh förklarede, som här
effter föllier. (Jämf. Bil. D.)
Den 4 Novembris öfverlåso Adelen denna förklaring,
hvilken någet lithett förändrades; och seden den af Secreteraren
var reenschrifven, pruesen t eredes hon först till
Landtmarskalken, som då på Ridderhusett inthet kunde
komma för någre tillfällen, som vore infallne.
Och när den af honom var öfverläsin, befaltte han,
att hon schulle lefreras till Herrar Regeringenn.
Adelen toge sine afträdh, effter der var inthett mehra
att tractera med dhem på den gången.
Lefrerades så denna förklaring till Secreteraren Nilss
Nilssonn, hvilken bahr henne strax till Herrar Regeringen,
som vore församblade hoos Rijkzens Drotzett. (Bil D.)
Den 5 Novembris.
Kommo Adelen tillsammans effter tagen afsched dem
emellan, och effter der var inthett att tractera, gick hvar
hem till sitt.
Om afftonen slogz på porten, att Adelen schole försambla
sigh igen på Ridderhusett på behörlig tijdh.
Imedlertijdh kom betalning ifrån dhe högvälborne
Herrar Regeringen till Secreteraren, att dett förste uttschottet
schole upkomma andra dagen.
Rick ochsså en afschrifft af rikzdagzbesluthett, som
conciperat var.
Den 6 Novembris.
Förr änn uttskottet upgick, uplässtes conceptet af
besluthet, och effter dett kom budh effter uttschottedt,
ventileredes dett inthett ytterligere, uthan skiötz upp till
andra dagen.
TJpträdde allttsså dett uttskottedt, som vore deputerede
att consul era om dett Tyska krigzväsendett. (Jämf. Bil. E.)
Adelen gingo seden neder uthi dehres logementer.
November.
189
Den 7 Novembris.
Församblade sigh så Ridderskapet och Adelen på
Ridderhusett, och när hvar hade tagitt sitt ställe och
rollan upreciterat, befaltte Landtmarskalken Herr Larss
Sparre, att de ville anhöra besluthet, som är conciperat
pä Ständernes, om det ock kommer öfver eenss med dehres
öfverlefrerade svar, och att de vele derom votera.
Oplässtes så det ordenteligen af Secreteraren Johan
Larsson.
Begärede att dett ordett Ridderskap antingen motte
utheslutes eller framför Bischoperne uti ingongen på beslutett
settias.
Seden att denne punct dhe velborne Herrar Regeringenn
skriffteligen skulle öfvergifves, helst detta så väl
dem som alla dehres posteritet i framtiden och nu kunde
vara preejudicerligh.
Effter som det är infördt uti besluthet om qvarnetullspenningerne,
och dhe så väl angår dhe hög- och velb.
Herrar Regeringen och Rijkzens Rådh som sielfva Adelen,
derföre begäre Ridderskapet och Adelen ödhmiukeligen,
att dhe högb:te velb. Herrar vele hafva sigh dett till dett
bestå befahlatt, helst dhe förhoppes snartt blifva af med
sådant besvär.
Detta lefrerades opp i Cantzelijt till Secreteraren Nilss
Nilsson.
Dermed gingo Adelen denne dagen hem igen.
[Samma dag] effter middagen gick Ridderskapetz
Secreterare opp i Cantzelijt att förnimma, hvad svar var
fället på den öfverlefrerade punct.
Secreteraren Nilss Nilsson sade sigh hafva andragett
för dhe högvelb. Herrar Regeringen samma saak och hade
bekommidt föll iande svar: Att alloreda var befallatt, att
dett ordet Ridderskap, som i begynnelssen på besluthet
var af skrifvaren insatt, skole der uthur alldehles slutas.
Men hvadh den schrifftelige puncten vidhkomme, förmeente
Regeringen samma qvarnetull vara perpetuum
lofvatt, och kunne fördenschulldh denn ingalunda uthesluta;
dock vele dhe hafva dett för sigh ihugkommett.
190
1635.
Den 8 Novembris.
Holtz en allmenne tackseijelsses dagh öfver heele
rijkett, effter uttgången Hennes Kongre M:ttz befalningh,
för den erholdna 26 åhrs stillestånd emellann Sverige och
Polen.
Den 9 dito.
Kommo Adelen tillsamman på Kidderhusett, och när
rollan var opläsin, befaltte Landtmarskalken, att dhe,
som vore falne till böter för dehres absentering och försummelsse,
skole den andra dagen hafva penningerne med
sigh.
Och när dhe hade tagitt sine säten, refererade Secreteraren
dem det förb:te svar han hade fått om qvarnetnllen.
Responderade att den aldrig perpetuum var bevilliatt.
Seden sade Landtmarskalken: Eifter som de vethe
sigh till att påminna, att på sidste förflntne Herredag
den tijdh Rijkzens Drotzett velborne Herr Gabriell Gostafsson
Oxens tern, som en rum tijdh hade dirigerat Ridderhnss
sakerne och halft deröfver directorium, för då månge
honom opåkompne rijkssens höge vichttige ährenden dett
icke längre förvaltta eller förestå knnde, begärede att
Ridderskapett och Adelen täcktes förordna och förmå
någen annan, som samma directorschap sigh opå toge; och
då funne de gott, att Ammiralen Herr Class Fleming vele
sigh dett opåtage, denn han och effter tagen afsked med
1 hade der till åå dehres vegne der till förmåt;
hvilken säger sigh dett inthett kunna ihugkomma. Begärede
så, att de villia ännu uttkesa någre af dehres
medell, som ännu velb:te Herre dertill kunde persvadera.
Eörordnades så dertill Knutt Påsse, Swen Ribbing,
Erich Gyllenstierna, Isaach Axelsson med Landtmarskalken.
Hvilken befaltte, att de vele achta opå slåtet vidbeqvembd
tijdh att Her Ammiralen der till att kunna förmå.
Sedhan sade Landtmarskalken: Eifter som nu inthett
synnerligitt är till att tractera, om eder, gode Herrar,
icke synes gott, att man taltte någott om några gravamina
och inpass, som skeer oss uthi våra privilegier.
1 Lucka i handskriften.
November.
191
Svaredes: vore väl gott, men det är ingen som holler
hand deröfver, der till med så få inge besched derpå.
Hock vore rådeligitt, at dhe samsatte sigh att låta författa
någre, som nu mest besvär er dem ved denne tijden.
Och föreslogz först:
1. Om dhe extraordinarie förssler och körssler.
2. Om den skiussningen under fredzmilerne.
Detta och mehra vore gott att dett förändrades; men
effter tiden är förleden, vore best dhe i morgon kommo
tillstädes derom att deliberera.
Den 10 Novembris.
Kommo Adelen effter tagen afsched att deliberera
om dehres besvär, som nu myckett inrita.
Proponerede allttsså Landtmarskalken de förre
besvär, och seden om icke en godh ordning kunne uptenckias,
att dhe stoore bekostninger, som nu anvendas på
barnssööl, bröllop och begrafninger, att de sådant föredroge
Regeringen.
Funno alltt detta vara gott och önskade, att någen
god ordning kunde uptenckias, deremot att desse onödige
omkostninger motte förtages och afskaffes.
Seden om icke dhe stoora morgongåfver och i lijke
motto kunde afkomma, och gifves effter Sveriges lagh.
Befalttes allttsså, att desse och flere besvär skole conciperas
och seden Regeringen öfverlefreras.
Hvilkett och strax skedde, som seden underskrefz af
Landtmarskalken, och effter middagen öfverlefrerades detta
fölliande igenom Secreteraren opp till de velborne Herrar
Regeringenn. (Bil. F.)
Framkom Påwel Jonsson och begärede, att han och
hans effterkommande motte nempna och kalla sigh Sölfverarm.
Dett sigh och alla behaga lete.
Sedhen sade Landtmarskalken, at de påminna sigh
väl, att Jesper Andersson förgången sidste Rikzdag begärede,
att Crusernar af Elghammar skole framleggia
dehres skääl af hvad afkomst urminnes dhe vore; de vele
det nu framleggia.
Svarede Krigzman Lillie, att Dawid Stuwart veet
der besched om, såm då icke var tillstädes.
192
1035.
Imedlertijdh desse besvär conciperedes, inkom Jacob
Grundell och Hanss Hansson Rådhmän, uttskickett af
Borgemestere och Råd här i staden. Och tilltaltte samptlige
Ridderskapet på fölliande sätt:
Yelborne Herrar, de högvelborne Herrar Regeringen
hafva befalatt, så och gerna see och önska, att den platzen
vestantill, som för någre åhr seden igenom vådelld
afbrändes, igen motte upbyggias, der till sig och väl
månge finnes, som gerna byggia vele, och Rådet dem gerna
platzer och rum vele tildehla, men effter kan skee någre
af Adell kunde hafva någon rettighet eller tilltaal på
någre tomptter, dy begäre de tienstligen, att Adelen, som
kunde hafva någen rettighet eller rum på samma afbrende
platz, de vele dett tillkenna gifva och dehres bref aldra
sidst tillkommande Valborgzmessa framhafva, på det att
icke ens ägendom till någen fremmande kunde tilldehlas
uthan h var och en hefda och byggie sijn tomptt.
Svarede Landtmarskalken, att de best schole finna
dett uti dehres stadz tompttebook.
Jacob Gryndel svarede igen, han meente, att hvar
och en schulle best vethe hvad han åtte, och derföre billigt
att hvar defenderede sitt antingen med bref eller häfdh.
Dermed togh han afträd och bad, att de vele honom
herutinnan icke förtenckia, och der någen innan den tiden
sine bref eller häfd framhade och tedde, vele de hög velb.
Herrar Regeringen tomptterne uttdehla, som dem hälst
begärede.
När de vore affträdde, sade Landtmarschalken, att
der någen ibland eder, gode Herrar, funnes, som någen
preetension eller rätt kunde hafva på någen tomptt eller
platz, att han dett i tijdh tillkenne gåfvo och således icke
mottvilleligen förtego sijn rett.
Den 11 [Novembris] effter middagen blåsstes om, att
Ständerne den 12 Novemb. skole komma opp i Rikzsalen,
att anhöra rijkzdagzbesluthett.
Den 12 Novembris.
Kommo alltt Ridderskapett på Ridderhuss till att
opgå på Rijkzsalen.
November.
193
Då framkallades Jöran Jacobsson, som dagen tillförenne
var af dhe högvelborne Herrar Regeringen benådet
med skiöldebref, hvilken sitt bref frambahr, som uplässtes,
och seden tillordnades honom för denna gången det nedersta
rummett, och kallade sig Sölfwerpatron. (Jämf. Bil. L.)
Dermedh opträdde de uti ordningen till slottedt opp
till Hennes Kongie M:tz förmak och beledsagede Hennes
Kong:e M:tt effter ordningen opp i Rikzsalen.
Hennes Kong. M:tt, ledd af Rijkzens Marsk, satte sig
på sijn kongelige tron, och dhe velborne Herrar Regeringzpersonerne:
Herr
Jacob Pontesson Rijkzens Marsk, ståndendes på
tronen på högre sidan,
Herr Carli Carlsson Gyldenhielm Rijkzammiral och
Herr Gabriel Bengtsson Oxensteru Rijkzskattmesteren på
venstre sidan.
Men Herr Per Banner blef ståndandes på högre sidan
på golfvet och de andra Rihzens Råd på dehres vahnlige
rum.
Drotzten var inthet tillstädes, effter han var beheftatt
med siukdom.
Då framträdde Herr Peder Banner och sade, att
H:s K. M:tt alles vår allernådigste uttkorede Drottning
häfver låtidt på Ständernes eenhellelige svar författa detta
rikzdagzbesluthett, hvilket de vele anhöra, och seden ingen
fördrista sigh att begifva sig hädan, för änn dett af dem
vore underschrifvidt och förseglatt.
Uplässtes så fölliande besluth af Secreteraren Nilss
Nilsson.
När dett var opläsitt, giorde Landtmarskalken en
ödhmiuk gratulation till Hennes K. Mitt, önschandes H:s
K. M:t mycken lycko och velsignelsse till H:s K. M:tt[s]
regering och prosperitet och gott success till H:s K. M:tt[s]
loflige företagende.
Seden den act på Rijkzsalen var ändatt, och Adelen
hade committerat Hennes Kong:e Mitt uthi sitt kongelige
gemach, ginge Adelen och Ridderskap uthi process neder
på Ridderhusett.
Och effter rijkzbesluthett af dhe högvelborne Herrar
Regeringen och Rijkzens Rådh inthett var underschrifvidt,
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1635. 13
194
1835.
befaltte Landtmarskalken, att de den andra dagen skola
komma tillsammans att underschrifva besluthett.
Befaltte att man i medier tijd skulle fordra på svarett
opå dehres inlag[d]a besvär.
Upträdde så Jesper Andersson Crus och Jesper
Nilsson Crus och tilltalede David Stuwart och Crigzman
Lillie, att honom var förekommidt, huruledes de Crusar
af Elghammar låta höra sigh vara af eldre slächt och
familia ann dehres slächtt af Harfwila, Edby och Erössåker,
der dock dehres första afkomst är uthur Beyern af
det stamhusett Crusborg i Beyern, som D. Messenius i
sijn slächtlinia-book inföhrer, hvilken slächt är inkommen
med Konung Christof aff Beyern, och framhade ett gammaltt
vapn, dermed han tedde, att dehres vapn och slächtt
var urminnes. Protesterede och emott deni, att dhe vore
aldehles inthet förvant med dem, så och att dhe i framtijden
icke skole kunna komma till något arf, effter dett
vore tvenne slachter. Begärede och, att dhe vele framhafva
dehres afkompst eller uttkompst.
Davidt Stuwart respond[erade], att han dett nu uti
en sådan hast icke kunde giöra, uthan till näste Herredag,
och sade, att samma slächt var kommen ifrån Norige,
såssom och vijsste en kupa under ett bref, att vapnen
vore lijka.
Derpå begärede Jesper Nilsson, att dhe vele framhafva
ett bref, som Konung Erich hade Siwardt Cruse
gifvidt, hvilket nog schulle clarera om dehres afkompst
och vapn, hvilkett bref han för månge åhr seden seedt
hade.
Negerede sigh dett inthet hafva, uthan dett moste
vara förkommidt. Lofvede, att de och till näste Herredag
ville framföra de skiäl, som sådant alltt schulle förklara.
I lijke motto begärede Krigzman Lillie, att Johan
Lillie af Aspenäs schulle framhafva sina skiäl, huru de
äre kompne till dett Lillia nampnet, helst sådant är begärt
och urgerat på den sidsta Herredag, att de schiäl
nu schulle framleggias.
Johan Lillie sade sig då inthet hafva varidt här, och
kunne väl dhe skiäl finnas, som dett nogsampt skall gott
giöra; dhe schulle och deremott med sigh hafva dhe skiäl,
hvarföre de kalla sigh Lillior.
November.
195
Befalttes att sådane skiäl till nästkommende Rikzdag
af desse tvenne stridige slächtter schulle framhafvas, att
slächtterne derigenom kunde vara åthschillde.
V[älborne] Jesper Andersson Crus och Jesper Nilsson
Crus inlade yttermehra här effter fölliande dehres schriftelige
ansökninger om samma saak. (Jämf. Bil. L.)
Befaltte och Landtmarskalken, att de, som vore
annoterade och förfalne till böter, scholle dem i morgon
afleggia såssom och till Secreteraren sitt deputat. { Jämf.
Bil. L.)
Dermed gingo de alle neder. Dock befaltes först, att
Secreteraren andeligen schulle så laga, att han kunde få
besluthet neder till morgonen till att underschrifvas.
Den 14 Novembris.
Kommo Adelen och Ridderskapett åter tillsammans i
den meening att dhe vele hafva underschrifvidtt besluthett,
hvaropå Secreteraren med flijt oppe hoos Regeringen
anhöltt, men dhe förhöllo honom dett alltt inn emott middagen.
Derföre ginge Adelen neder igen.
Om middagztijdh bekom jagh, Johan Larsson, besluthet.
Doch befalttes mig, att för änn de träda till att
underschrifva, skulle Landtmarskalken handla med all
Adelen, som förmögenhet hade, att dhe skola angifva och
tekna hvad dhe vele insettia uthi compagniet.
Anhöltt och Secreteraren om svaret på dehres öfverlefrerade
besvär och petita, hvilket lofvedes, så snart dhe
hade sig resolverat om compagniedz insettiandet.
Den 16 Novembris.
Kommo samptlige Adelen till att underschrifva besluthett.
Och förr änn dett blef tillåtidt, proponerede Landtmarskalken
de höghvelborne Herrar Regeringens begäran,
att hvar effter sijn förmögenhett vele låta antekna sigh,
hvad och huru mykett han ville insettia uti compagniet.
Dertill ingen vele sig förkla[ra],
Befaltte fördenschuld, att den nedersta schulle seija
hvad han ville her till giöra, och oplässte så infattade
lengd hvad Rijkzens Rådh der till hade inteknatt:
196
1635.
Effterskrefne af Kijkzens Regering och Rådh håfve
bevilliat att insättia i dedh nye bopparcompagnie:
Drotzén  2000 Rdr Her Carli Bonde . 500 Rdr
Marsken .... 2000 » Her ÅkeAxillsson 1000 »
Skattmestaren . . 1000 Her Axill Baner 500 »
Her J ohan Skytte 1000 » Her Erich Ryning 500 »
Her Per Baner . 1000 » Her Clas Christers
Her
Clas Flemming 1000 » son  500 »
Svarede så sampttligen, att dhe vele först see privilegierna
derpå scholle gifvas, seden vele dhe sigh gerna
accommodera till samma verk, hvar der någen fohrdel
hoos folgde.
Sedhen opstegh Landtmarskalken, betackendes dem
alle samptligen, att de så godhvilleligen och frivilleligen
hade samptychtt till hvad som af H:s K. M:tt var proponerat
och nu fädernesslandzens högnödige tarf fordratt
hade, såssom och att de hafva respecterat [honom] uthi denna
hans anbefaltte Landtmarskalkz embete, hvilket kall han
och nu aliade, helst denna lofliga sarnbq vomb och Rikzdag
hade en enda. Aliade och afdanckade så detta sitt kall,
önschandes dem mycken success till dehres hemrehsan, så
att hvar och en motte med helssan komma hem och finna
sina kärkompna utti ett gott begärligitt välstånd.
Derpå giorde Her Hindrich Fleming en gratulation
för dett stora omak, han uti varende Rijkzdag haft hade;
vele sådant om honom igen förtiena den stund de lefva.
Dermed lade Herr Larss Sparre sijn Landtmarskalkz
staaf ifrån sigh och underschref så besluthet och befaltte,
att ingen skole fördrista sigh att rehsa härifrån, förr än
han dett underschrifvidt hade.
Befaltte och så särdeles Ståthollerne, som ändå moste
her blifva, att de den 18 Novemb. ville komma på Ridderhusett
att accompagniera honom med besluthet opp till
Rådhcammaren att dett ifrån sigh lefrera.
Dett dhe och lofvede och den 18 No vembris opträdde
och dett till Her Larss Sparre i samptlige Regeringz och
Rikzens Rådz närvarelse, hvilket Secreteraren Johan
Larsson honom tillstältte och öfverlefrerade. (Se Bil. H.)
November.
197
Den 20 Novembris 1635.
Bekom jagh, Johan Larsson, då Secreterare, dessa dhe
högvelborne Herrars Regeringens skrifftelige förklaring
på Adelens inlagda och öfvergifna inlagu. (Jämf. Bil. L.)
Därmed ändades denne välholdne Rijkzdagh.
Gud gifve att alltt hvadh som handlatt och sluthett
är motte lända Gudh den aldrahögsta till ähra, Hennes
Kong:e Maij:tt och sielfva fädern essland till prosperitet
och gott välstånd.
Johan Larsson,
Ridd. Secret.
BILAGOR,
Adelen sorn hafva
Upland:
Landtmarskalken Her Larss
Sparre,
Måns Mårtensson,
Frans Krussbiörn,
Jacob Forbess,
Sten Claesson,
Nilss Bengtsson,
Anders Bure,
Erich Jörensson,
Joban Yxkul,
Diderich Yxkul,
Her Jöran Gyllenstierna,
Biörn Christersson,
Erich Geet,
Her Göstaf Oxenstierna,
Her Göstaf Hoorn,
Ifvar Nilsson,
Hindrich Stöör,2
Bielkenstierna,
Her Bengt Skytte,
Her Swante Hoorn,
Gabriel Kyle.
Westergötland:
Göteborgz lahn.
Landzhöfd. Johan Hindrichsson,
Johan Bagge,
antekna sigh på Bidderhuset.
Her Erich Stenbock,
Knutt Hytter,
Skara låhn.
Landzh. Peder Jörensson,
Åke Soop,
Knut Soop,
Haral Stake,
Jöns Bonde,
Erich Krabbe,
Christof Torstensson,
Arfwed Gyllen Cornet.
Östergötland:
Landzh. Knutt Posse,
Åke Ulfsparre,
Hans Rottkirch,
Otto Scheiding,
Swen Bibbing,
Johan Ulfsparre,
Åke Johansson Ulfsp.
Her Christer Oxenstern.
Småland:
Callmar låhn.
Landzh. Jesper Andersson,
Peder Michilsson,
Isaach Hindrichsson,
1 Från riksdagsacta i riksarkivet.
2 Vid hans namn är antecknadt: ligger börfast.
Bil. A.1
låtidt
Bilagor.
199
Jöneköpingz låhn.
Landzh. Bengdt Kafle,
Torsten Bengdtsson,
Jacob Ulfsparre,
Ulfsax.
Södermanland]:
Landzh. Hindrich Fleming,
Ärland Fleming,
Swen Lilliesparre,
Her Swante Hoorn,
Mårten Gröneberg,
Schering Bosenhane,
Swen Lilliesparre.
W ässmanneland:
Landzh. Ture Sparre,
Jesper Nilsson.
Nerike och Wermeland
Landzh. Her Gustaf Leijon
hufwud,
Melcher Falkenberg.
Finland:
Johan Berendes,
Her Carl Hoorn,
Larss Carpelain.
W esterbott[en]:
Landzh. Stellan Mörner.
Österbotten].
Kopperbergzlagen:
Peter Kruse.
Bil. B.1
Hennes Maij:tz vår allernådigste Drotnings
och Frökens till samptlige Bijkzens Ständer
här församblade proposition, hvaröfver Hennes
Maij:tt theres underdånige betänckiandhe begärer.
Dat. Stockholm den 22 Octobr. anno
1035.
H. K. M:t vår allernådigste uthkoradhe Drotningh
och Fröken hadhe nådigst förskoont Ständerne medh denne
Herredagz besökningh, ahnseendes att nu är hvar och en
i sitt hus beskäfftadt med thet han öffver vintern leffva
skall, och H. M:t elliest heller en annan än denne sida
höstetiden på åhret thertill uthvahldt hadhe. Men althenstundh
här äre för en kort tijdh sedhan någre vichtige
förändringer så väll i thet Tyske som Polniske väsendet
1 Prot. sid. 176, 177. — Jämförd med ett ex. i riksarkivet.
200
1035.
infalne, som ingen drögzmåhl lijdha, så häfver Hennes
Maij:tt för nödigt funnet sakernes vichtigheet tijdzens
olägenheet at föredraga, och tacker fördenskuldh Ständerne
samptligen och synnerligen allernådigst, thet the sigh så
godhviUeligen instält hafva. Erkenner theraff hvars och
ens underdånige hörsamhet och lydno och varder thet vidh
förfallande lägenheeter moot alla och hvariom och enom
medh all konungligh ynnest och nådhe ihugkommandes.
Den första orsaken, som H. M:t häfver beveekt att så
hastigt sammanskrifva Rijkzens Ständer, är den förandringh,
som nu nyligen är skedd i det Polniske väsende.
j  d/_
_
i
Såsom nu Hennes Maij:tt alt thetta enigt och allena
giordt häfver för dess samptlige trogne undersåteres och
rijkzens inbyggieres välfärdh schuldh, på thet the såledz
en gång till en longvahrigh roo komma motte, altså tvifler
Hennes Maij:tt inthet, thet Ständerne varde sigh
samptligen och synnerligen högeligen theröfver hugnande
och hvadh i så motto giordt ähr underdånigst gott finnande
och gillande.
Näst thet Polniske väsende påminna sigh Ständerne
noghsampt, i hvadh terminis sakerne stodhe i Tysklandh,
när the här sidst frå hvarandra skildes — — — —
_
2
Och detta är altså summan aff sakernes förlop i
Tysklandh, sedhan här sidsta Rijkzdagh holts, hvilket
Hennes Maij:tt häfver Ständerne till den ända nådigst
optäckia velat, på thet the kunne see, huru vij ännu stå
på then sidhan, och hvadh lijknelse man ther kan hafva
till fridh eller continuation aff kriget här effter.
Ther thet nu kommer till tractats, så motte Hennes
Maij:tt nådigst gärna veta Ständernes betänkiande, huru
vijdha the holle, att man skulle sigh i be: te tractat, serdeles
medh Chur-Sachsen inlåta, huru högt man på
satisfactionen strängia och hvar vidh man äntligen stahna
skulle. Och ther väre synder icke vore så stora, at Gudh
täcktes beskära oss en önskelig fridh ther uthe, huru
1 Redogörelsen för underhandlingarna med Polen, hvilka ledde till
stilleståndet i Stuhmsdorf, uteslutes här. Ett tryckt exemplar af fördraget
är bifogadt propositionen.
2 Redogörelsen för händelsernas gång i Tyskland uteslutes likaledes.
Bilagor.
201
Ständerne tå meente, att man bäst skulle blifva aff medh
the månge främmande armeerna, som Hennes M:t och rijket
så väll i thet Polniska som Tyska kriget tiänt håfve.
Skulle och vederparten till inga billiga fridzmedell förstå
vele, uthan at man kriget vijdare continuera moste, huru
och genom hvadh medell Ständerne tå meente, at kriget
bäst föras skulle, till dess Gudh en beständigh fridh förlähr.
a täcktes.
Föruthan desse uthrijkes saker påminner sigh Hennes
Maij:tt allernådigst, att Hennes Maiptt bleff på sidsta
Rijkzdagh aff Ständerne bedhen till att optänckia och
göra någon godh ordningh i then oordentelige och oskälige
skiutzningh och gästningh, ther medh almogen så högt
och obilligt besväres. Nu häfver fuller Hennes Maij:tt
sådana almogens besvär allernådigst låthet gå sigh till
sinnes och fördenskuldh fattat en ordningh, huru Hennes
Maij:tt förmeenar thet böre remedieres, så att rijkzens
nödhtorfftige ährender ickie nederleggies, privatpersoner
ock få theres fordenskap för skäligh betalningh, och allmogen
doch icke, såsom här till, så oskäligen och illa
betungas, uthan sin åker och husholdh desto bätter förestå
må. Men effter hvar landzända häfver sin egenskap
och serdeles lägenheet ther vidh at betrachta, så vill
Hennes Maij:tt låta communicera samma ordning med
Landzhöffdingerne och någre andra förståndige män och
först aff dem förnimma hvadh ther boos i hvar och en
landzända serdeles kan vara at påminna, för än hon aldeles
publiceras.
Hennes Maij:tt förnimmer ock, at på landet och i
städerne inrijter en stoor oreeda medh leijefolcket, i det
dränger och pigor blifva nu mäst allastädes icke allenest
så oskäligen dyre, att den fattige mächtar snart inthet
folck att hyra, uthan ock så vrångt och ilskt, att hussbönder
och maatmöderne rådha fögha medh them, alt aff
den orsak, at ingen viss ordningh giord är, hvadh sådant
tiänstefolck skall hafva om åhret, eller hvadh hörsamheet
och lydno the sijna husbönder och maatmöder skyldige
äre, och hvadh macht desse igen öffver them bör haffva.
Hvarföre motte Hennes Maij:tt och ther om gerna förnimma,
hvadh hvart och ett ståndz åliggiande och meningh voro,
på thet man och ther opå kunde skaffa bother.
202
1635.
Dett högsta och största som rijket almänt åligger,
är den trånghmåål som nu är på mynt i landet. Hennes
Maij:tt seer och förnimmer, att den meenige man i handell
och vandell sampt annan thess daglige handtering och
nähring kan snart sagt icke skillias frå hvar annan, myket
minder åstadhkomma hvadh the Crohnan till åhrlige uthlagor
skyldige äre, medh minder räntornes opbördzmän i
stadhen för reda penninger ahntaga dehres valirur och
partzehler. Så medan thet een höghnödigh saak är at
hota, begärer Hennes Kon. Maij:tt allernådigst att veta,
genom hvadh medell Ständerne förmeena att man gott
och nogh mynt i rijket bekomma må.
Desse ähre så the förnämbste ährender, som Hennes
Maij:tt för denne gången haffver nödige erachtat medh
Ständerne att communicera, och effter Hennes Maij:tt icke
gerna vill holla them länge oppe, uthan snart släppa hvar
och en hem till sitt igen, så begärer Hennes Maij:tt allernådigst,
the vele dett ju förr ju heller öffversij och sigh
såledz ther på resolvera, som Hennes M:tz tilförsicht och
theres samptlige välfärdli them tillstyrckiandes varde.
Hennes Maij:tt är dem samptligen och synnerligen medh
all konungligh gunst och nåde bevågen.
Bil. C.1
På Hennes Kong:e Maj:tz vår allernådigeste
uttkohrade Drottningz öfverlefrerade proposition
är denna Ridderskapetz och Adelens underdåniga
svar och betenckiande. Actum Stockholm
den 2 Novembris 1635.
Adelen och Ridderskapet äre nogsamptt väl underrettade
af samma Hennes Kong:e Maij:tz vår allernådigeste
uttkohrade Drotningz och Arffröikens öfvergifne proposition,
huim Hennes K. M:tt vid denne besvärlige åhrssens
tijdh gerna hadhe velet förskona Adelen och Ridderskapet
1 Prot. sid. 186. — Jämförd med originalet i riksarkivet.
Bilagor.
203
sampt dhe andra Ständerne, till denna väl påbegynta
Rijkzdagh att hijt förskrifva och sammankalla; men så
hafva tijdemas förändringar och rijkzens stat uthan rijkes
annorlunda icke kunnat tillåta, uthan H. K. M:tt är
vordett [för dess stora vichtigheter skull]1 förorsaket dem
att sammanfordra och oss dem i synnerhet huru sakerne
emellen oss och dhe Påler förevete och aflupne äre, samssom
och huru dett Tyselia krigett — sedhan vi i hord
här vore — äre passerade, sampt och huru någre oordninger
här i rijket äre inrittne och moste remedieras,
uptekt. Hvilkett vi alltt effter yttersta förstånd underdånligen
effter trogen och hörsam plicht håfve öfvervägatt
och ventilerat och derpå dessa fölliande ödhmiuka, svar
velet tillkenna gifva.
Först håfve vi med hiertans glädie och åstundan förnummidt,
att ett reputerligitt stillestånd är slutedt och
afhandlat emellan oss och våre fiender dhe Påler, och för
den orsaken schulldli äre skyldige hembähre den alldrahögsta
Gmlh loff och tackseijelsse, som der till sijn helga
velsignelsse förlänt häfver, såssom och som Hans Kong:e
Mitt, högtberömlig i åminnelsse, Konung Gustaf Adolph
den andre och store, fordom vår allernådigste Konungz
sinnen och förstånd der henn häfver dirigerat, att högbite
H. K. Mitt alltt ifrån sijn ungdom, och särdeles ifrån
sijn förste besvärlige regementz tijdh, icke allenest med
kongelige åhåge och försorgh sakerne med ijfver och besvärlige
krijgh så vijda heroisk bracht, att vi med våre
näst anbelägne granner äre kompne till en godh förlijkningh
och godh naboe- och venschap, uthan och mycket
mehra haft ospartt lijf och blodh i månge occasioner att
forttsettia dhet besvärlige kriget med de Påler, först uti
Lifland och sedhen uthi Pryssen och der inkrechttadt och
underlagtt sigh och Sveriges Crono mechtiga städer och
festninger, alltt till den ända att bringa samma fijende
antingen till en evigh fred eller reputerligh stillestånd.
Men så häfver sådanne Hans Kong. M:tz kongelige intentioner
dem der till inthett kunnet förmå, allenast för
detta bracht dem till ett sexåhrigt förlupet stillestånd,
som, i medier tijdh H. Kong. M:tt var engagerat med dett
Tyscha väsendet, nästan var lupet till ända, så att Hans
1 Orden inom [ ] äro uteslutna i originalet.
204
1685.
Kong. M:tt för sitt hastiga dödelige frånfälle — sorn vi
alle högeligenn och hierteligen beklage — antingen igenom
belefvede tractater eller och sielfva kriget [icke?] häfver
kunnat till ända bringa och uttföhra, uthan sådant den
stormechtigste, högborna Furstinna och Fröiken, Fröiken
Christina, Sveriges, Götes och Wendes uttkorade Drottning
och Arffurstinna, vår allernådigeste Drottning med
sådan e mechtiga provin ciers och städers besittiande anttingen
med sielfva krigett eller och tractater att fortsettia,
elfterlefdt. Hvilkett dhe Påler och nu förmedelst Gudz
den aldrahögstes nådige försyn och velsignelsse och sådane
H. K. M:tz manlige bedriffter och merkelige intentioner,
såssom och förmedelst H:s K. M:tz vår allernådigeste
Drotningz och de högvelb. Herrar Regeringens
faderliga omvårdnat sampt de velborne Herrar afferdade
fnlmechtiga Legater[s] och Commissarier[s] höga och stoora
flijtt med de tillskickade fremmande Konungars, Fursters
och republiquers underhandlare[s] benägne idhkesamhett och
ifver bracht saken så vida, att emellan oss och dhe Påler
en reputerlig och berömligh högönschelig 26 åhrs stilleståndh
är uprettadt och sådane conditioner erholdne, att
Pryssens afträdande icke är reknandes emott dett bevilliande
reputerlige stilleståndet, eller mehra nästan evigh
fredz erhollelsse. För hvilkett hans gudomlige nampn
vari evinnerligen prisatt, H. K. M:tt fordom vår allernådigste
Konung högtberömbd, Hennes Kong. M:tt vår
allernådigeste Drottningh och sielfve Regeringen och högb:te
så väl innlendsche som uttrikes Legater och Commissarier
underdånligen, ödhmiukeligen och tienstligen respective
betackatt för dess stoora kongeliga omvårdnader,
aifectioner och flijts osparelsse, att detta långliga, besvärliga
och oss högt pressade 37 åhrs krigett och blodh
spillning är kommet oss undersåtere och vårt käre fädernessland
till ett ansehnligitt högtberömligitt stillestånd
och lyckeligh uttgång. Och således finna för vårtt stånd
alltt vara lofligitt och reputerligitt slutedt, giordtt och
afhandlatt.
Och såssom nu detta krigetz lyckelige uttgång merkeligen
häfver oss frögdatt, i dett vi håfve förmeent förmedelst
dette erholdne 26 åhrs stillestånd skole hafva
vordett lijsade med de månge besvärligheter, som samma
Bilagor.
205
krijgh hafva vidhengtt; men så äre vi till dett andra af
samma proposition åter bekymbrade vordne, i dett oss
underrettes, att sakerne någet sälsyntt och olyckeligen på
den Tyske sijdan vara aflupne, så att ehuru väl Rijkzens
Cantzler med högsta ijfver och allfvar häfver dirigerat
verkett, effter Hans Kong:e M:tz högtbeklagelige dödelige
frånfälle, att vinna en reputerligh uttgång och fredh;
men så häfver Rijkz-Cantzeleren, ehvad flijt han och häfver
anvendt, den gode uttgången alltt här till inthett
kunnett erholla, i dett Churfursten af Saxen emott uprettade
förbund och skriiftelige försäkringar ingått och
slutedt medh Keij sarén, Cantzeleren och andre interesserade
förbundzförvantter alldehles oåthspordt, ett stillestånd
eller fredh, alltt derhen dirigerat och slutedt, att
vi schole cedera och affträda uthan något recompens hvadh
således Hans Kong. Maij:tt med lijfspillande dem evangeliske
[af] Tyske nationen till gode hade uthi defension,
och således Chur-Saxen med flere Herrer och respubliquer
af samma nation funnets otacksamme för sådane H. Kong.
Maij:tz dem höga bevista velgerningar sampt Sveriges
Crono[s] stora anvende omkostnader till dehres libertets och
religions erhollelsse, så att vi nu nästan med dem, som
vi utur träldommen och tyranniet frelst hafva, råka med
uti uppenbahra fegde, ehvadh flijt och Rijkz-Cantzeleren
derpå giordt häfver att treffa med dem en redelig fred
och recompens. Men så see vi inthet annat uthan att vi
med väre store synder håfve förtörnat den högsta Guden,
att hans vrede synes ännu vill öfver oss sväfva och hotar
med krijgh och ju med krigz besvärligheter, der kriget
antingen moste continueres, eller och det fremmande krigz -  folket afdanckas och betalas, så frampt dett ännu icke till
någott fredzfördragh kan komma. Hvarom vi underdånligen
[bedja] Hennes Kong. M:tt, som högste interesse med
Sveriges Crono der uti häfver, med sielfva Regeringen och
Rijkz-Cantzeleren sigh till dett högsta ville låta vahra
befahlatt, att dett till en redeligh fredztractats uttgång
komma motte, så att Hennes Kong:e M:ttz och Sveriges
Cronos reputation må erholles; men conditionerne herastelles
H:s Kong. M:tt med sielfva Regeringen och RikzCantzeleren
att föreslå och sluta, som tij derna och tillståndet
bäst kunna tillåta. Helst medan H:s Kong. M:tt
206
1635.
med Regeringen nu uthi sidste välafhandlade stilleståndz
tractat uti Pryssen håfve söktt och erhollet fädernesslandzens
välferd och reputation, allttsså förblifva de och
uti den vissa tillförsicht, att dhe och sådanne conditioner
med den Tyscha nationen sluta och ingå, som erholla
Hennes Kong. M:tz och fädernesslandzens reputation, på
dett Sveriges Crono och dess undersåtere icke må besväres
med det fremmande krigzfolketts afdankning, utan att dhe
måge af den Tysche nationen sielf contenterade och betalte
varda; och hvadh i så motto åå Hennes K. M:tz
vegner slutes och afhandlas, skall af oss och våre effterkommande,
uthan någon rikzdagz holdning och sammankallelsse,
kraftigt, stadigt och för gott hollet blifva, lijka
som det på en allmenne Rijkzdag samptykt och belefvadt
vore. Och förr ann H:s K. M:tt och fädernesslandzens
reputation för de månge H. K. M:tz denn Tyscha nationen
bevista trogna velgerningar i någen motto skole förringas
eller lenda till någon förklenring, vele vi förr hafva ospart
lijf, blodh och all förmågo till att maintinera H. K. M:tz
och fädernesslandzens höghet, så vida vårt stånd medgifver,
så att heela verlden skall see vår oskyldighet,
hvar dett till ett uppenbahre krigh med Chur-Sachssen
och våre religions förvantter schole komma. Och till den
ända att H:s K. M:tt deste mehr må see och förnimma
Adelens och Ridderskapzens trogna och underdåniga affection
till H:s K. M:tt och fädernesslandzens välferd och reputations
erhollelsse, håfve vi icke så högt velet sestimera
våre välfångne privilegia såssom H:s K. M:tt och fädernesslandzens
allmenne välstånd och derföre bevilliat, antingen
till krigets continuerande eller och till annan rikzens
gäldz afbetalning och nödtorffter, att på tu fölliande
åhr må boskapzskatten uttgå af våre landbönder, alldehles
på sätt och terminer som den uti detta åhret uttgången
är, halfpartten emott skatt och crono, och at i medier
tijd våre landbönder icke må graveres med några andra
nya pålagor, såssom och att den sidste vårtt villige cederande
på denn store tullen icke må förlängres vidare
än som bevilliatt och försäkratt är; och när desse tijder
förlupne äre, att då alldehles dette må uphäfves, såssom
och att denne vår välvillighet icke må lenda oss eller
vår posteritet nu eller i framtiden till någet preejudicium.
Bilagor.
207
Hvad svaret på den tridie puncten anbelanger, så
förbida vi den författede skiussfärdzordinancen, och så
snart den blifver oss communicerat, vele vi i lika motto
vårt underdåniga betenckiande derpå gifva, att Hennes
Kong:e M:tt der till skall fatta ett nådigt behag, åstundandes
att dett besvärlige skiussandet och gestningen,
[som] allmogen dageligen aldra mest betunger, motte afkomma,
och i staden igen godh order påfinnes.
Till dett herde att på landet och i städerne mehra
och mehra inrijter en stoor oreda medh legofolkett, förnimmer
dett hvart och ett ståndh; men ehuru och på
hvadh sätt detta skall kunna förandras, hemstella vi och
i lijka motto H:s Kong. M:tt och Regeringen derom att
disponera, som provintierne och landzens lägenheter best
sådant tillåta.
Hvadh den sidste puncten anbelanger, att ett gott
mynt här i rikett kunde uprettes, så väl till Cronones
uttlagor såssom och till den dagelige handtering och i
synderhet till den rehsande man, derutinnan förblifver
Ridderskapett vidh den promiss Rikzens Rådh åhr 1633
oss nådigst tillsagt häfver, att de ville låta vara sigh den
höga saak recommenderat.
Detta är således Adelens och Ridderskapssens underdånige
betenkiande med ödhmiuk begäran, att H:s K. M:tt
med sielfva Regeringen förblifver dehres stånd till all
gunst och nådhe bevågen.
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
208
1635.
Bil. i).1
Adelens oell Ridderskapssens underdånige
betenckiande opå den öfverlefrerade skiussfärdz
ordinantien, med ödhmiuk begäran att dett må
klarare inföhres, så ocb förandres som föllier.
Stockholm den 4 Novembris 1635.
Till den 1. puncten. Håfve inthet att emotseija,
uthan att all allmoger bör bielpa och fordra Konungen
och Konungens ährende.
2. Att ryttere och knechter till tugz opfordrande
må blifva som foornt häfver varidt, så lenge kriget opåstår.
så att dhe fri fordenschap må niuta till vapn och
kost sino. så och nödtorlft till dehres egna hester; men
der lägenheten till siöss tillåter, att då dehres bagagie
föhres till vattn.
3. Att Öfversten och Ryttinestaren med Landzhöfdingen
sigh samsettia, som åhrssens tijdli och landzortten
tillåter, krigzfolkett antingen till omlegning eller gärd
att tilloi’dna, må hemstelltt blifva.
4. Att fyra kannor hafra eller foderkorn på hvar
hest om dygnet och proviant så väl till officerer som gemene
anttingen med specificirte partzeler eller och eiliest
dehres nödtorfft må tillordnes.
5. Att krigzfolkett i tugandet och optog marchera
två dager och tridie liggia stilla; och om flere nattläger
behöfves, då ordne derom Landzhöfdingen med officererne
om dagzlederne, huru dhe hvar dagh tuga skole, effter
som dehres tienst af öfverheten sådant hastigt fordrer.
6. Håfve inthet att emotseija.
7. Att Landzhöfdingom aviseres 14 dager förr änn
krigzfolkett anttingen skall opfordres eller och dhe skole
tuga igenom hans ståtthollaredömme.
8. Att en ordningh må sendes uthur Cammaren till
Landzhöfdingen, på hvad sätt dett verfvade krigzfolkett
skole marchera till den ortt öfverheten dem hafva vill.
9. Att Landzhöfdingen och de andra officererne uti
landzenderne, när dhe rehsa åå Cronones ährender, motte
accommoderas med hestar och täringh som samma dehres
1 Prot. sid. 188. — Jämförd med ett ex. i riksarkivet.
Bilagor.
209
officium sådant nödtorffteligen fordrer, och icke bindas
till denna specification.
10. Att hvar adelssman, som till Rikzdagh eller till
Cronones tienst opfordres, må bekomma 4 hestar, och der
han rijder sina egna hestar, han bekomme fri foder och
täring till sigh och samma sina hestar till och ifrån
Hikzdagh.
11. Begäres att det må blifva vidh H. Kong. M:tz
salige och högloflige i åminnelse uttgångne mandat, att
Landzhöfdingens pass må gella uti Cronones tienst, efter
som många saker förefalla uti landzänderna, som här uti
icke stå specificerade.
12. Effter som dett inthet angår Adellen, så hemstelle
dhe sådant sielfve H. K. M:t och Regeringen, om
de vele sådane förverfvade fribref cassera eller icke.
13. Effter Presterskapet nu frikallas för gestning,
att då presternes vederlagh, de här till derföre nutidt
håfve, kallas under Cronon igen.
14. Kan vara godh, dock att Adelens privilegier icke
herutinnan må lijda någett meen.
15. Samma punct kan vara god, allenest att Adelens
bönder uth vedh stora landzvägerne någerlunda motte
lijsas med dett oendeliga skiussandet, helst under fredzmilerne,
och i staden de vijdtaflegne bönderne holla hollhester
till Cronones nödige rehser; och effter som af lagläsarne,
när dhe ting och stemmo holla, påleggia giärd och
kost, hvem som samma gestning skall uttstå, motte specificeras.
16. Hemstelles H. K. M:tt och Regeringen, så att
den rehsande man må få skiäl för sina pennigar, och att
icke mera må tages för heste nattfoder mehra änn tre öre.
17. Att öfver heela åhret icke mehr må tages änn
4 öre för hvar skiusshest, och att gestgifvere må frijkallas
för gest- och skiussning; men den ordningen till siöes kan
nogsamptt passera.
18. Att Regeringen teckies optecka dem, på hvad
sätt krogerne skole oprettes, och hvad privilegier de skola
niuta; så schole väl finnas dhe, som dem optaga villia.
19. Att motte specificeras, hvad hvar effter qvalitet
skall gifva för måltiden och för foder till hesten om natten
uti städerne.
Sv. Riddersh. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1633. 14
210
1635.
20. Att Cronon lefrerer dertill höö och de andre
partzelerne för den satta betalning, eller och krögaren
försöria sigh sielf så väl med partzelerne som de många
hesterne, om han gitter, så att icke någon annan dermed
besväres, och krögaren alletidh så försörie sig, att den
rehsande man må fortkomma.
21. Är godh.
22. Hafva inthett att emotseija.
23. Är i lika motto inthet att emotseijas.
24. Yore önschandes, att Postmestare och brefdragare
kunne förordnes i landzänderne, så att man sine bref och
ährender i rettan tijdh må kunna fortsenda och uttretta
låta.
Bil. E.1
Ständernas utskotts betänkande angående tyska kriget.
Dat. Stockholm den 6 Nov. 1635.
Tryckt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut,
del. II., sid. 929 o. f. — Originalet i riksarkivet är undertecknadt
och besegladt af följande adelsmän jämte 7 präster
och 10 borgare; dessutom 13 häraders sigill.
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Gustavus Oxenstierna. Jöran Gyldenstierna. Thuro Bielke.
Henrich Fleming. Gabriell Kyle. Erich Gyllenstierna.
Ture Sparre. Per Jörensson Ulffspar.
Äche Hansson Ulfsparre. Jönss Bonde. Knutt Påsse.
Suenn Ribbingh. Gustaff Leijonnhufvudh.
Arffwedh Lillie Sparre. Charl. Hårdh. Biörn Måneskiöldh.
Benckt Kafle. Otto vonn Scheidingk. Melcher Werensted.
Melchior v. Falckenberg. Isak Axelson. Nijls Person.
Stellan Mörner. Jahan Hindrichson Ryther.
Peter Kruse. A. Bureus.
~ 1 Prot. sid. 188.
Bilagor.
211
Bil. EJ
Några besvär och petita, hvar opå Adelen
underdånigst ödhmiukeligen begära, att Hennes
Kong:e M:tt vår allernådigeste uttkorade Drottning
med dhe högvelborne Herrar Regeringen
allemådigst gunsteligen vele dem der på ett
nådigtt svar varda låta. Datum Ridderhusett
den 10 Novemb. 1635.
Först effter som dhe högvelborne Herrar Rikzens
Rådh åhr 1633 Adelen och Ridderskapett på dekres inlagda
besvär gunsteligen hafva förklaratt, att de vele låta
rätta dhe extra ordinarie vintterkörssler, hvilkett ännu
inthett skedt är, derföre begäres ödhmiukelligen Hennes
Kong. M:tt nådigst vele låta befahla, att sådana nya
oendeliga körssler motte afkomma, och således denna förklaring
fuJlgiordt blifva; desslikest att den oendeliga skiussningen
under fredzmilen motte uphöra, på dett hussbonden
deste bettre kunde hafva gagn af samma sina bönder
under sätegårderna, och bönderna icke i grund af sig
komma.
Till dett andra, medan nu en rum tijdh ibland Adelen
är inritadt en stoor oordning med bekostninger opå dehres
bröllop, barnss- och grafninge ööl, och i synderhet med
de stoora morgongåfvor, som nu emot lag gifvas och uttfästas;
att om dhe högvelb. Herrar, som detta så väl som
Adelen angår, icke för gott och rådhsampt finne, att uthaf
H. K. M:tt der på en godh ordning kunde författas, som
tijderna nu tillåta, och i alla motto lofligen kunde passera.
Till dett tridie effter på sidstholdne Rikzdagh öfvergafz
en supplication till de högvelb. Herrar Regeringen,
att dhe åå H. K. M:tz vegnar nådigst tektes stadga en
ordning på kiöpegodz Adelen emellen, på dett att den,
som dertill vore bordat, för en billig penning närmast
motte dem beholla. Såssom och när sådana godz åå ting
opbiudes, skäligen motte skee, så att sielfva bördemannen
dett i tijd motte kundgiöras, anttingen den till att lösa
eller icke, må förklara.
1 Prot. sid. 191. — Jämförd med ett ex. i riksarkivet.
212
1635.
Till dett Herde så beklage sig någre af Adell, att
uti varande krijgztijder äre dehres godz och ägendom
både igenom vrångvijse berettelser, som ock andra tillfällen,
ifrån kompne. Derföre begäre dhe underdånligen
ödhmiukeligen, att E. K. M:tt allernådigst vele låta restituera
hvar och en till dett han är berettiget och bördatt
till, effter som promitterat är uti Adelens velfångna privilegier
uti den 13 puncten.
Bil. G.1
Per(!) memoria till discursum om några noviteter, som
Presterskapet och Borgerskapet gerna villia intrengia sig
till Adelens välfångna privilegier till förkrenkelsse.
1. Om jus patronatus.
2. Att dhe icke villia tillstedia någen copulation
skall schee och hollas på Adelens gärder.
3. Villia Bischoperne icke, att någon prestman eller
capelan skall eller må vetna uthi rettmätiga saker uthan
sin förmans tillstånd och förfrågan.
Borgerskapettz behendiga och subtile påfundner.
1. Om kiöp med fremmandom elfter dehres opslagne
nya patent.
2. Den tunga och pålagu uthan allmenne bevilning,
som tages af alltt godz som inkommer 1 D:r af hundrat
och en half [af] det som utgår, hvilkett säliaren seden
tager af den, som dett behöfver, hvilket kallas på svenska
tolagu till stadzens Magistratens salaria deput.
Äre alle husen, så väl Adelen[s] som andres, taxerede
till 6, 5, 4 och 3 Rdr åhrligen at uttleggias till vacht
och vårdh. Hvarutaf sådant häfver sin grundh?
1 Är inbunden emellan protokollen för den 4 och 5 Nov.
Bilagor.
213
Bil. H.1
Rikets ständers beslut. Dat. Stockholm den 12 November
1635.
Är särskildt tryckt samt hos Stiernman, a. st. del. II. sid. 936 o. f.
Det i riddarhusarkivet befintliga exemplaret har följande underskrifter:2
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Gustavus Oxenstierna. Jöran Gyldenstierna. Thuro Bielke.
Bengtt Skytte. Christopher Tårstensson. Pär Erlandhson.
Henrich Fleming. Gabriell Kyle. Erich Gyllenstierna.
Crisman Liliea. Ture Sparre. Per Jörensson Ulfspare.
Knut Soop. Jönss Bonde. Knutt Påsse. Suenn Ribbingh.
Gustaff Leijonhuffvudh. Larss Charplan den yngre.
Gustavus Rosenhane. Christian Nielsson.
Jahan Ållengren. Arffwidh Lillie Sparre. E. Krabbe.
Class Bielkenstierna. Jöns Rosenbielbe.
Matis Erichson Ulff. Johann Berndes. Charl. Hårdh.
Biörn Måneskiöldh. Jesper Andherson Crus. Bencht Kaffle.
Otto vonn Scheidingk. Oluff Siöblad. Jahan Uxkul.
Anders Jöranson Stierna. Melcher Werensted.
Aron Uddeson Örneflychtt. Anders Stewart.
Stellan Mörner. Hieronymus von Birckholttz.
Isak Axelson Sijlwersparre. Jakop Clason.
Per Lindersonn Ulffwsax. Jöns Rosenstrål. Jahan Lillije.
Harall Stake. Christian Rålamb. Larss Bengtsson Hierta.
A. Bureus. Per Michelsson Hamerskiöldh. Peter Kruse.
Måns Mårthenson Palm. Carli Jonson Sabellsköld.
Per Loodh. Jahan Hindrichson Ryther. Hinrich Stör.
Ericus Erichson Gete. Arffwid Gyllenkornet.
Melchior v. Falckenberg. Martenn Rosen stern.
Jacob Forbos. Hans Rotkirch. Hanss Månsson Oliwebladh.
1 Prof. sid. 196. — Inneliggande exemplar med egenhändiga underskrifter.
2 Jämförda med namnteckningarna under det i riksarkivet förvarade
exemplaret på pergament, som äfven är undertecknadt af 15 riksråd.
214
1635.
Jacob van Der Linden. Marten Gronenberg.
Johan Erichson Hästeskölltt. Jöran Jacobson.
Per Jonsson Stårck. Peer Andersson. Giösta Anrepp.
[Extra capita familia1,].1
Nilss Gyllenstiernna. Erich Flemmingh.
Ache Hansson Vulfsparre. Jakob Hansson Ulfspar.
Åche Jahanson Ulffsparre. Gustaff Ribbingh.
Ture Ribbingh, Jesper Nilson Crus. Diderich Uxkull.
Suän Lilliespar. Andres Hårdh. Dauid Stuart.
Swante Rosenstråle. Torsten Bengtson Hierta.
Knutt Ryther. Erans Krus Bieuren. Jacob Törneskiöldh.
Jacob Jöranson Silfverpatron.
Hans Jöransson Silfverpatron.
Bil. I.
Adelen som för denne gången inskrefves på Ridder -  huset anno 1635.
1. Classe.
Grefver von Turner, Eriherrar af Spenss.
3. Classis.
Per Bengttssons söner på Eiäll och heeta Pilefelder,
D. Jacobi Robertsons barn och kalla sig Robertsson,
Pål Jonsson Sölfverarm,
Jon Perssons barn och heeta Stork,
Peder Andersson och heta Törneskiöld,
Oluf Hansson och heeter örnehufvud,
Göstaf Anrep,
Johan Patkuls barn,
Ludwich Bille,
Jöran Jacobsson Sölfwerpatron.
1 Hafva ej undertecknat riksarkivets exemplar.
Bilagor.
215
Bil. K.1
Effter den afskedh, som Ridderskapett och Adelen
sijn emellan belefvatt hafva, att en vapnbook skulle uprettas,
allttsså äre ann samptlige Adelens yttermehra
samptyckie, att samma vapnbook motte med det första
förfärdigad och trykt blifva. Alf Ridderhuset den 14
Novembris 1635.
Bil. L.
Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar.
Förslag till ordinantie om gästning och skiutsfärder.
(Prot. sid. 187.)
Kungl, resolution på adelns besvär; dat. Stockholm
den 12 Nov. 1635. Original, tryckt i Stiernmans Riksdagars
och mötens beslut, del. II, sid. 941. (Prot. sid. 197.)
Förteckning på bötfällda för uteblifvande (43 personer).
Prot. sid. 195.
Handlingar angående introduktion och säte på riddarhusett:
1.
Ridderskapets och Adelns förbön för fru Anna
Brömss, som försett sig mot H. K. Maj:t och den konungsliga
hofrätten. Koncept.
2. Jesper Andersson Cruus’ till Edby och Lundby
protest, att ätten Cruus af Elghammar ej är af samma
härkomst som han och hans familia, ej heller af äldre
släkt; dat. Stockholm den 13 Nov. 1635. Utan underskrift.
(Prot. sid. 195.)
3. Jesper Nilsson Crus’ berättelse, på grund af hans
farfaders och faders vitsord, huru Sivard Cruse åtkommit
sitt vapen; dat. Stockholm den 10 Nov. 1635. Original.
(Prot. sid. 195.)
4. Konung Carls af Storbritannien intyg för doktor
Jacob Robertsone, att han är af adlig härkomst; dat.
Edingburg den 20 Juli 1630. Vidimerad afskrift.
1 Koncept.
216
1635.
5. Adelsbref för räntmästare)! Per Andersson Törneskiöldh,
utfärdadt af förmyndareregeringen med förbehåll
af drottningens framtida ratifikation; dat. Stockholm den
27 April 1635. Afskrift.
6. Adelsbref för ståthållaren Jöran Jacobsson med
samma förbehåll; dat. Stockholm den 12 Nov. 1635. Afskrift.
(Prot. sid. 193.)
7. »Een kortt Fortegnelse om de Billers slegtt»; dat.
Kiöbenhaffnn den 8 Okt. 1634. Undertecknad af Sophia
Brahe Ottis Dotter och 4 herrar Bille. Yidimerad afskrift..
163(j.
Maj—Juli.
Herredagz eller uttskotts dag,
hollin af Ridderra, Presta och Bondaståndet,1 sammanskrifven
af den stormechtigeste högborne Furstinna och
Fröiken, Fröikenn Christina, Sveriges, Gröthes och Wendes
ntkohrade Drottning och Arffröiken, Storfurstinna till
Finland, Hertiginna till Estland och Carelen, Fröiken utöfver
Ingermanland och hollén uthi Stockholm 1636.
Ben 30 Maij auno 1636 bekom den edle och välborne
Herr Larss Sparre till Dåderöö och Ulfåhsa, Landzhöfdinge
öfver Uplandh, af dhe högvälborne Herrar Rijkzens
Regering och Rådh befalningh att beträda Landtmarskalkz
embetett för Ridderskapet och Adelen, som vore
hijt förskrefne till detta mötedt, som alf dhe trenne
ståndhen, Ridderskapett, Clerkerijt och Borgerskapett
skolle holles här i Stockholm.
Och befaltte allttsså välbe:te Landtmarskalken, att
fölliande Ståthollere med dehres fullmechtige af hvar
provintia skole förfoga sigh på Ridderhusett, att tee och
inleggia dehres fulmachtter och dehres nampn antekna
låtha. {Bil. A.)
Landtmarskalken och Landzhöfdinge öIfver Upland
Herr Larss Sparre, Isaach Axelsson Sölfwersparre fulmachtten
inlefreratt.
Westergötland, Skaraborgz lahn: Erich Krabbe fullm.
lefre[rat].
Åbo lähn: Ifwar Göstafzsson fullm. lefrerat.
1 Felskrifning i st. för Borgareståndet.
218
1636.
Jöneköpingz lahn: Anders Sjöbladh fullm. lefre[rat].
Westeråhs lahn: Her Ture Sparre Ståthollere, Jesper
Nilsson är allena besittin i dett ståtholleredömme.
Östergötlandh: Her Knutt Posse Ståthollere, Carli
Mörner fullm. lefrerat.
Södermanl andh: Her Peder Erlandsson, Her Erich
Gyllenstierna.
Elfborgz lahn: Johan Hindrichsson Rytter Ståthollere,
Anderss Olufsson fullm. lefre[rat].
Nerike och Wermelandh: Her Göstaf Leijonhufwudh
Ståthollere.
Wester-Norlanden: Stellan Mörner Ståtthollere.
Ö ster-Nor 1 an denn.
När dhe således hade inlagdt sine fullmachter och
dehres nampn låtidt antekna, befaltte Landtmarskalken,
att när så helst blefve omblåsidt, skole dhe stella sigh
inn på den ortt på slottedt, som dertill blefvo deputerat.
Dermed afträdde dhe.
Den sidste Maij vardt igenom häärpuker och trummetare
omblåsst och slagitt, att uttskottett, som vore fullmechtige
och hijt förschrefne, skole den första Junij komma
tillhopa på den fyrekanttige salen på Stockholms slott.
Och detta skedde af en Cantzelijskrifvare.
Den 1 Junij kommo alla fullmechtige af de trenne
stånden opp i den fyrekantige salen oppå slottett, och
strax deropå kommo Regeringen och Rijkzens Rådh och
togo inn dehres tilbörlige ställen.
Derpå giorde Herr Peder Banner, som stodh hoos
Regementz embeten nederst, ett taal till samptlige Ständerne
eller uttskott, som der vore försambladhe: För hvadh
orssaak Hennes Kong. M:tt var förorsakett att sammanschrifva
någre fulmechtige af dhe trenne stånden, var
allenast att informera dem krigzens stat uthi Tyskland
så väl som här inrikes; betackendes dem på högb. Hennes
Kong. Maij:tz vegner, att dhe så godvilleligen och hörsambligen
hade sig instältt, och begärede, att de vele
anhöra propositionen, som af Hennes Kong. Maij:tz troo
tienere och Secretario Statu Johan Nicodemi skole blifva
oplässen. Och förblifver Hennes Kong. M:tt dem sampt
-
Juni.
219
ligen och hvar i synnerhett med all konungzligh gunst
och nåde alletidh väl bevogen. (Se Bil. B.)
När den således var opläsin, som skedde svåra leisse,
svarade Landttmarskalken, att Ridderskapett och Adelen
vele taga samma skriftelige proposition, som dhe nu
hafva hördt upläses, till ett underdånigt delibererande
och deröfver dehres ödhmiuke svar skrifteligen ifrån sigh
igen lefrera.
Men Presterskapett svarade inthett, eij heller Borgerskapets
Dermedh
afträdde Regeringen och Rikzens Rådh.
När Rijkzens Regering vore afgångne, befallte Landtmarskalkenn,
att Adelen vele strax klockan tu effter
middagen komma till att deliberera denna öfverlefrerade
proposition.
[Den 1 Junij] effter middagen kommo Adelen effter
tagen afskedh på Ridderhusett.
Och sade Landtmarskalken Her Larss Sparre:
Välborne Herrar, gode venner och bröder, jagh skulle
fuller opteckia eder hvad helst Regeringen hade honom
opålagt att förträda Landtmarskalkz embetet för denna
gången; men effter dett är allena ett uttskott och några
få, achtter han dett onödigt att seija, i synderhet begärendes,
att dhe vele nu som tillförenne respectera honom
derföre; han beqvemer sig gerna igen till dehres tiänst.
2. Sedhen att de vele observera dhe förre ordninger,
som här på Ridderhusett plägar tagas i achtt.
3. Secreteraren Johan Larsson sitt vahnliga deputat.
Dereffter oplässte sielf Marskalken samma proposition.
Och när han kom till sielfve puncterne, och hvadh
den första frågan uthi den första puncten vidhkommer,
begärede Landttmarskalken, att dhe vele den väl öfverväga,
effter som han är uthaf stoor vichttighett, och der
till behöfves en godh resolution, effter som det högeligen
deruthe behöfves.
1. Om krigetz continuerende, hvar ingen fredh står
till att erholla, hvadh man här till skal besinna och
giöra?
Disputeredes länge pro et contra, och funno sig effter
förra förplichttelsser och afskeder, att dhe äre förbundne
220
1836.
att continuera krigett till Hennes Kong:e Maij:tz och
fädernesslandzens repu[ta]tion med lijf, blodh och all välmågo.
2. Om puncterne till freden antingenn skole skärpas
eller lindras.
Respond[erade] att dhe vele först begära till att see
dhem, sedhen så vele dhe sigh på den frågan väl förklara.
3. Hvad den tridie puncten eller frågann vidh kommer,
är detta dehres meningh, att dhe finna fuller rådeligitt,
att förbundett medh Cron Franckrike förnyades, så
vida dett vår stat kan tåla, och dett länder Hennes Kong:e
Maij:tt, rijkett och dett Tyske krigzväsendett till reputation
och en önschelig uttgångh.
Hen andra puncten om kyrkio- och skoleordningen.
Hhe önska och see gerna, att en god ordning uthi
kyrkior och skoler kunde påfinnas och oprettas, som ländade
Gud den aldrahögsta till ähra, ungdommen till godh
institution; och sedhen att samma ordningh icke länder
våra välfångna privilegia till någon förringningh.
Den tridie puncten om städernes floreringh.
Här så helst Rijkzens Regeringh teckes communicera
dhem, igenom hvad medel städerne kunne komma till
florera, och dett icke uttgår på någens besvär eller tunga,
vele dhe gerna dehres betenckiande derom med dem conferere,
och vore önskeligitt och myckett lofligitt, att icke
allenast städerne motte populeras och sigh förekomma
uthi handell och vandell, uthan att och alla ståndli, som
uthi desse besvärliga krigztijder hafva myckett uttstått,
motte igen opkomma och florera; hade och gerna under -  rettelsse, för hvad andra orsaker städerne äre förringade
och icke igenom krijgenn.
Befalttes så att den sidste puncten om skiussfärden
skole tages uti betenckiande.
Medan uthi propositionen står, att R. Regeringh hafva
låtidt författa en skiussfärdzordinance; och så snartt dhe
den fä see, vele de gerna sig deropå förklare, hvilken dhe
förmehna vara dirigerat till undersåternes lindring och
icke någen och i synderhett till nägett praejudicium.
Derpå befaltte Landtmarskalkenn, att dhe vele
hvar och en i synderhett taga detta alltt uthi ett bettre
Juni.
221
och nogare betenckiande till morgons och seden då effter
middagen stella sigh inn igen till consultation.
Derpå gick då Landtmarskalk en opp till Regeringen,
att begära dhe i höstarsse föresteltte fredzpuncta. Hvilke
dem låfvades annan dagen att bekomma.
Samma dag, för änn dhe afträdde, tedde Weliam
Philup, en Öfverste-Leutenampt, sitt testimonium om sitt
adelskap ifrån Skottlandh.
Per Jonsson Gyldenswerdh.
Desslikest Mathias Forbus och Arfwed Forbus dehres
adelige afkompst ifrån Skottland; men dhe vore födde
Finnar.
1. Simon Råbock af Poikila med sine skääl och be
vijs.
2. Ifwar Gostafsson med sitt skiöldebref, af gamble
Her Sten Sture gifvidtt.
3. Class Skalm med sitt skiöldebref, aff Konung
Christiern gifvidt.
4. Mårten Poijs med sitt bevijs.
Desse fyra förb:te skääl och vetnesskriffter lefrerades
inn till Rijkzens Regeringh. (Jämf. bil. G.)
5. Johannes Nicodemi.
6. Andreas Koschildz barn, Öfverste.
Sedhen befaltte Landtmarskalken, att Secreteraren
Johan Larsson skulle optekna på en lengd alle aff Adell,
som vore här nu tillstädes.
Effter middagen, som var den 2 Junij, komme Adelen
tillhopa på Ridderhusett.
Och strax der effter kom Secreteraren neder ifrån
Regeringen medh de författade fredzpuncta.
Hvilka oplässtes, och befalttes att denn skolle hollas
secret och ingen afskrifft der af uttdehles, effter som dett
vore ett secretum regni.
De hemstelle samma puncter sielfva Rikzens Regeringh
och Radh till att stägra eller och lindra effter
tidernas tillstånd, effter som dhe staten så uthe som inne
bettre äre kunnige änn som dhe. Men till att lindrat
till att betala dett Tyska krigzfollkett och creditorerne,
förmehne dhe rikzens stat inthett skall kunna tola och
draga.
222
1086.
Hvadh de förmeentte om dhe i går ventilerede discurser,
om dhe vele dervidh blifva?
Derpå befalttes, att dhe skole oplässes, hvilkett ochså
skedde.
Meentte att dhe vele blifva vidh samma resolution,
och att derpå författades ett svar till dehres sammankompst.
Frågades dem så, effter pinges heligdagernar infalla,
när dhe då synttes vele komma tillhopa.
Fölliande fredagh, som är den 10 huius.
(lafz till Johan Hansson en citation aff Landtmarskalken
på Fru [Karin på Biörkö]1 om någre godz de vore
tvistige om, och skedde dett helst elfter han gifver sigh
uth för en af Adellen och ju hafva tillseijelsse af H. Kong.
Maij:t salig. Upå samma citation fordrede och togh Isaach
Axellsson och Stellan Mörner.
Giordes ett uttogh af den rollan, som all Adelen stodh
anteknat som nu här vore i Stockholm, och befalttes att
dem skole tillseijes, dett dhe den 10 skulle tillika comparera
på Bidderhusett med dhe andra till consultation.
Effter så få af Adellen äre ankompne till detta möthett,
derföre håfve dhe högvelborne Herrar Regeringen
belefvat, att desse effterschrefne Härrar och män af Adell
tillika med de andre schole vara tillstädes och comparera
på Ridderhuset till consultation:
Herr Friedrich Stenbock, Herr Mauritz Hoorn,
Herr Johan Oxenstern, Herr Bengt Skytte.
Herr Göstaf Banner, Anders Stuwart,
Swen Ribbing, Nilss Bengtsson,
Larss Karpalain, Christer Rålamb,
Johan Rosenhane, Jon Bure,
Carli Hårdh, Måns Mårttensson,
Dirich Yxkull, Lorens Lindh.
Larss Sparre
pro tempore Landtmarskalk.
1 Saknas i texten. Se nedan protokollet för den 11 Juni.
Juni.
223
Desse föreschrefne af Adell äre igenom Secreteraren
Johan Larsson tillsagde, men sigh excuserandes inthett
vara fullmechtige af någon landzortt, dock vele de fuller
stella sig inn till vidare förklaringh.
Den 10 Junij slogz på portten, att alle, som vore
förschrefne och tillsagde af Ridderskapett och Adelen,
skole den 11 dito, som är den andra dagen klockan 8, till
consultation sigh instella.
Adelen, som äre förskrefne och tillsagde att bijvohna
detta convent till consultation på Ridderhusett. Signatum
den 11 Junij 1636.
Landtmarskalken Herr Larss Sparre,
Herr Friederich Stenbock, Her Mauritz Hoorn,
Her Johan Oxenstern,
Her Peder Erlandsson,
Her Erich Gyldenstierna,
Her Ture Sparre,
Her Göstaf Banner,
Her Bengt Skytte.
Her Knutt Påsse,
Her Swen Ribbing,
Her Göstaf Leijonhufwud.
Larss Carpalain,
Johan Rosenhane,
Erich Krabbe,
Caril Hårdh,
Jesper Nilsson,
Anders Siöblad,
Dirich Yxkul,
Stellan Mörner,
Caril Mörner,
Anders Olufsson Oxehufwudh,
Jon Bure,
Måns Mårttensson,
Lorens Lindh,
Ifwer Giöstafsson.
Den 11 Junij kommo någre få af Adell tillstädes att
öfversee dett conciperede svarett, och förandrade således
någre puncter till så lenge dhe samptlige, som vore förreste,
kunne komma med tillstädes.
Seden dhe hade dem consulterat och i pennan vore
författade, uptoge dhe den saken emellan Fru Karin på
Biörköö och Johan Hansson till referendum till dhe högvelborne
Herrar Rijbzens Regeringh, hvem de vele tildehla
godzén, effter som Johan Hansson ingen slächtlinea
hade om sin hustrus afkompst af dett skiöldebref Kong
224
1086.
Erich af Pommeren och sedhen K. Christiern hade confirmerat.
Hvilkett hans vederpart nekade och sade, att hennes
fader hade varidt en skrifvare, och vele det betyda (o: betyga)
med ännu månge lefvandes skiääl.
Dett Johan Hansson icke förmeente dhe skole kunna
bringa till väga.
Frågedes Johan Hansson till, om han af sal. Kong.
M:tt var förvissat och tillsagdt om adelsskap.
Neg[erade] uthan sade, att Her Clas Flemingh häfver
honom sagdt, dett Hans H:tt skall bestå, der Hans H.
blifver derom tillfrågatt, dett H. K. M:tt hade lofvat
honom frelsses frijhett på hans hustrus godz.
Den 13 Junij var Adelen tillhopa på Ridderhusett
och öfverlåsso dehres svar och förandrade dett någerlunda.
I synderhett disputeredes om den tolagun och trychte
ordinancen uthi inkiöpett Borgem[ästare] och Rådh här i
staden hafva påbuditt och publicera låtidt. Och befalttes
att det någerlunda skulle i svarett inföhres, såsom och
stellas uthi dehres gravaminibus.
Effter middagen teddes svar[et] Her Per Banner att
öfversee, och fann dett vara gott, allenast någre få ord
att remediera.
Tillssades Ridderskapett, att de den andra dagen skole
komma tillsammans på Ridder huset till att vidare anhöra
dehres svar, när det nu fulkombligen vore förfärdigett.
Den 14 Jnnij seden Ridderskapett hade sigh samblatt
och öfverläsitt dehres svar, upträdde dhe till slottedt, der
strax Regeringen och Rådett sig inställte.
Der på sade Landtmarskalken effter tilbörlig
salutation, att Adelen och Ridderskapett hade låtidt författa
dehres svar, hvilkett han begärede dhe vele dett
gunsteligen anhöra. {Bil. G.)
När sådantt alltt vardt uttrettadtt, befaltte Landtmarskalken,
att dhe skole sigh igen instella, så snartt på
portten anslåes.
Samma dagh bekom Landtmarskalken befalningh, att
uttskottedt den andra dagen skole komma på Ridderhusett,
och seden till att upträda på den fyrekanttige salen, der
Juni, Juli.
225
Rikzens Regeringen vele sig instella och med dem communicera
om någre högnödige ährenden.
Den 15 [Junij] kommo Adelen effter befalningh tillstädes
på Ridderhusett och upträdde i den fyrekanttige
salen, hvar Herr Per Banner och Her Mathies Soop kommo
till dem och underrettade dem vidhlöffteligen [om] tillståndett
i Tyschlandh, och huru vida dett tractatet uthi
Lybeck kunde practiceras.
Och vore seden inthett på Ridderhusett för en den
30 Junij, då tillssades såssom och upslogz på portten, att
Adelen den 1. Julij skolle komma tillsammans att upträda
på ridderesalen eller den fyrekanttige salen.
Den 1 Julij vore Adelen församblade på Ridderhusett,
och seden opträdde till slottet, hvar till dem kom Herr
Glass Fleming och Her Erich Rynning och communicerede
med dem om dett förra skepzcompagniet.
Derpå befaltte Landtmarskalken, att dhe effter middagen
skole komma tillsammans om samma compagnie att
consulera.
Kommo så klockan 2 tillhopa.
Först befalttes, att Iffvar Gostafsson Blåfield, som till
detta convent var uttsendt af Abo lahn, effter han för
detta icke var intagen på Ridderhusett, så kunde han
denna sammankompst icke bivohna; och derföre motte han
väl begifva sigh tilbaka igen, och kunde väl Carpalain
hafva all besched med sigh dijt öfver, när alltt var afhandlatt
och beslutedtt.
Befalttes och honom, att han skulle seya till Mårten
Pois, dett han till näste allmenne Rikzdag schulle hafva
med sigh fulkombligen bevijs, af hvadh ursprungh han
vore, sampt med en slächt linea, verificerat af Adelen
underteknade.
Desslikest schulle han och tillseija Simon Bock af
Bockila, dett han schulle förskaffa sigh ett annat bevis
af Capitularibus i Åbo om sitt adeliga vapnet, effter dett
han hade är förlagt uthi Cantzelijt.
Den 5 Julij kommo Adelen tillsammans och öfversågo
dett fölliande svarett om de puncter dhen förese.
Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—III. 1636. 15
226
1836.
gongne dagen på Her Class Flemingz anbringande bade
framstellt[s].
1. Om rekningen, som skulle uptages om compagniet,
hvem de dertill vele deputera.
2. Om skepen skulle sällias.
3. Att fournera capetal till compag[niets] forttsettielsse.
Herpå giordes en schrifft, som föllier, ocb upginge till
slottedt, som der alf Secreteraren uplässtes (Bil. £>.)
Hvar till Herr Class Fleming svarede, att dhe
honom inthett hade rätt förstått.
Derföre sattes någott dertill, men så toges eller gafs
dem ingen afskrilft.
Den 7 [Julij]. Öfvergaf Her Landtmarskalken desse
fölliande gravamina till Regeringen öfverlefrerade (Bil. .E).
Den 9 [Julij], Öfvergafz af Regeringen denne effterfölliande
uttskots afsched (Bil. F.) Hvarpå Adelen sigh
församblade på Ridderhusett denn att öfversee.
Effter middagen kom tidender, att Hans Exellentia
Rijkz-Cantzleren var ankommen till Calmare, derföre förresste
Rijkzens Drotzetten emott honom till Törissiö,
effter Hans Exellentia allorede dijt var anlendatt.
Den 13 [Julij] inkom Rijkz-Cantzleren Her Axell
Oxenstern medh stoort solennitet, effter som all Adelen,
Presterskapet och Borgemestere och Rådh här i staden
undfinge honom uthe på Södermalm.
Den 17 Julij tillssades och opslogz på portten, att
Adelen den fölliande dagen skole komma tillssammans på
Ridderhusett, att upträda på slottet, der Rikz-Cantzleren
vill communicera dem dett Tyscha väsendet och dess nu
varande stat.
Den 18 dito, Försambiades sigh på Ridderhusett
alltt uttschottet sampt Ståthollerne på Ridderhusett, att
upträda till slottet, der att anhöra afschedett.1
1 Protokoll vid sammanträdet på slottet den 18 juli: se Svenska
riksrådets protokoll, del. VI, s. 408 o. f.
Juni.
227
[Tillägg till protokollet].
Den 17 Junij upträdde Landtmarskalken opp till
Regeringen och bekom svar på desse effterskrefne af Adell,
att dhe högvälborne Herrar Regeringen finne och approbere
dehres skiäll och bref på dehres adelskap gode och
gille, effter som vidimerede copierne numererade uttvisa
(se bil. G.), allenast dhe skole verificera dheres slächttlinier
med andre af Adelis underskrifvende, att de äre
successive af samma mans afkompst, som brefven äre gifne
uppå. Men Clas Andersson Skalm behöfver sådant inthett,
effter han i den Konungzlige Hofrätten i Finlandt häfver
sådant verificerat. Och när dhe sådant bekommidt hafva,
skole dhe instella sigh på en allmenne Rikzdag, så skole
de blifva intagne uthi Ridderhusett.
J\t 1. Ifwar Gliöstafsson Blåfiäld.
JVs. 2. Clas Andersson Skalm.
Jfä 3. Simon Madzsson Bock.
*Ns. 4. Mårten Rois.
Andreas Kohskildh.
Arfwed Forbes och hans broder.
Per Gyldenswerd.
Wilhelm Philph.
BILAGOR.
Bil. A.1
Fullmakter.
1.
Effter såsom Hennes Maijestett vår allernådigste
uthkårede Drottning ock Arff urstinne nådigest haff ver
påbiudet ett mothe uthi Stockhollm denn 21 Maj nästkommende
ock för denn orsakens skylld upfordret igenom
Landzhöffdingenn, denn edle ock vellborne Her Larss
Sparre, en qvalificeret mann aff Ridderskapet utki dette
landzhöffdingzdömmet, som sigh på bemeldte rum och
ställe medh en nöijachtigh fullmackt till att gore och
lathe inställer; alltså haffve vij underskreffne aff Adelen
i Upland Hennes Maijestetz nådige villie underdånligenn
velet effterkomme och oss därföre sammensatt och uthkeest
denn edle och vellb. Öffversten Isach Axellsson till Ohra
etc., som sigh på alles väre vägne till berammede mothe
begiffver. Ty vele vij honom här medh haffve fullmechtiget,
att han uthi allt det som Gudh till ähre, H. M:tt
till nådigt behagh, fäderneslandet till nytte och gagn, så
och väre adelige privilegier till inttet prajudicium lände
kann, må gore och lathe, som sakenn nödhtorfftelig fordrer
och kräffver. Till visso medh egne händer underskreffvet
och väre anborne secreter försegledt. Actum
Penningeby denn 26 Aprilis 1636.
Erich Bielcke. Nihelz Bengtson. Casper Otto Sperlinck.
(L- S.) (L. s.)
Steen Clasån. Biörn Måneskiöldh. Jonas Bui’e.
(Ii- S.) (L. S.) (L. S.)
Oloff Bure. A. Bureus. Måns Mårthensson Palm.
(L. S.)
1 Prot. sid. 217, 218.
Bilagor.
229
2.
Adelns i Södermanland fullmakt för Erik Gyllenstierna
till Nynäs. Dat. 18 Maj 1636; undertecknad och
beseglad af Crissman Lilliea, Suän Lilliespare, Georg
Ginther Kräill zu Berneberg Erbgesassen, Aron Uddeson
Örneflycht, Dauid Stuart, Måns Uddeson.
3.
Adelns i Östergötland fullmakt för Carl Mörner till
Tuna. Dat. Linköping;1 undertecknad och beseglad af
Turo Oxenstierna, Casimir Gyllenstiärna, Otto von Scheidingk,
Jöns Rosenstrål, Jahan Allengren, Jöns Hanson
Sverd, Peder Mattzon, Anders Steuart, Johan Christersson.
4.
Adelns i Jönköpings och Kronobergs län fullmakt
för Anders Siöblad. Dat. Jönköping den 11 April
1636; undertecknad och beseglad af Knutt Drake, Arffwidh
Lillie Sparre, Anders Jörenson, Nils Sölfversparre,
Eric H[ierta?] Bentson, Jören Kåsse, Jöran Stiärnna, Pär
Strålle, P. Månson Stiärnna, Pär Loodh, Bengt Jönsson, Jöns
Stolpe, Lindorm Ulffsax, Lars Biörnneram, Gösta Pärson,
Nillss Persson, Jahan Suensson Ecketrä, Magnus Stråle,
Jönss Gyllensparre.
5.
Adelns i Skaraborgs län fullmakt för Erik Krabbe
och Olof Stake. Dat. Näs den 2 April 1636; undertecknad
och beseglad af Per Jörenson Ulfspare, Jönss Bonde, Erich
Soop, Erek Hårdh, Ulff Bonde, Måns Axellsou Ros, J.
Classonn Eklöf, Knutt Lilliehööck, Lars Dufua, Bengt
Söreson, Jöran Böresonn, Caril Liliestelck, Erick Giöstafson
Ros, Pär Hårdh, Andhers Nilssonn, Jacop Jörensson
Liliehöök.
6.
Adelns i Elfsborgs län fullmakt för Anders Olofsson
till Säby. Dat. Säby Mars 1636. Undertecknad af
1 Datum ej utsatt.
230
1836.
Bengt Brönthessonn Lillia, Mats Pärson Stoore, Johan
Hårdh, Perr Lillije, Jahan Stake, Axell Soop, Jöran Kallie,
Gustaff Stake, Tårkel Grijs, L. Stake, Nills Påse, Per
Ka[fle].
7.
Adelns i Abo län fullmakt för Ivar Gustafsson till
Saustila. Dat. Abo den 24 Mars 1636; undertecknad och
beseglad af Hanss Lijndelöff, Hindrich Lindelöff, Mårten
Hestskoo, Gustaff Sabellfanna, Jacob Hansson, Clas
Andersson.
Bil. B.1
Hennes Kongl. Maij:tz vår allernådigste
utkorade Drottningz och Arffrökens till Rijkssens
Ständers utskott, här försambladt, proposition,
hvaröfver Hennes Maj:tt theras underdånige
betänckiande begärer. Datum Stockhollm den
1 Junij anno 1636.
Såssom af ålders häfver varitt brukligit i konungariket
Sverige icke mindre än annorstädes, at Rijkssens
Ständer eller ju Ständernes utskott på visse tijder om
åhret pläga förskrifvas och tillsamman fordras, at låta
sigh informera och underrätta om rijkssens tarff och der
öfver rådbgöra sigh medh Regeringen och sin emilian
och fatta visse afskeed, och det så mycket oftare som
ährendens vichtigheet och sakernes myckenheet sig ökas
och tätt tillhopa samkes, på dedt det ene ährendet icke
öfver det andra tillväxer och outhreddt blifver liggandes
rijkedt till all som största skada och confusion, alltså
medan vidh närvarandes tijd en deel vichtige ährenden
infalla, som behöfve gode rådhslagh och ett moget betänckiande,
der oppå resolutionerne sedan kunne fattas,
och gode ordninger i rijkedt stifftes, häfver fördenskulld
1 Prot. sid. 219. — Jämförd med en afskrift i riksarkivet.
Bilagor.
231
Hennes Kongl. M:tt vår allernådigste utkorade Drottning
och Arffröken för gott och nödigt funnitt bede Ständernes
utskott till dette nu vällbegynte mothe tillhopa kalla och
med dem öfver allt sådandt till communicere. Tackar
Ständernes utskott allernådigst, det de sig så hörsamligen
håfve instelltt, spöriandes der af deres underdånigste hörsamheett
och lydno, och varder sådandt emot dem och hvar
i synnerheett med all konungzlig ynnest och nåde ihugkommendes.
Och såsom alle förnämme och vichtige ährenden, som
på Rijkzdagar och möten pläge komma i consideration,
antingen angå Hennes K. M:ts och Sveriges Chronos utrijkes
eller och inrijkes stat, alltså häfver Hennes Kongl.
Mitt först ärnadt låta optäckia Ständerne grundtligen, i
hvad lagh sakerne äre råkade i Tyskland sedan den tijd
de i förledne höstas här vore och intoge underrättelsse
derom.
Så ehuru väll Ständerne sigh i förledne höstas nogsampt
och till det högsta uthelåtedt haffva, der sig någon
lägenheet yppade förmedellst tractat at bomma uhr krigett,
med hvem, huru och på hvad villcbor man tractera
skulle och sig försäckra låta, eller der ingen tractat afbleffve,
på hvad sätt krigett skulle föras, så befinner
doch Hennes Maijitt sakerne sedan någott förandrade,
serdeeles effter Chur-Sachssen häfver sig stärckt med alle
de Keijserske trouppar, han häfver kunnadt få, och nu
der med tränger oppå Hennes Mits armeer ahn, der af
står till betänckia, det han icke lätteligen skall bunna
förmås till tractat, med mindre denne hans nästan som
ytterste och högste conatus genom Gudz milde nådh kunde
blifva till intedt.
1. Synes fördenskulld först veele besinnas, hvad man
här oppå vijdare häfver till att göra och resolvere.
2. Dernäst där vederparten till äfventyrs motte kunna
på nytt bringas till tractat, om man vid de sidst bevilliade
conditioner skall låtadt bevända. eller dem antingen
strängia eller lindra.
3. Och sidst der ingen lijknellse eller förhoppning
hoos fienden finnes till fredlig afhandling, om man då
1 Detaljerna rörande ställningen i Tyskland nteslntas liär.
232
1636.
ibland andre medell skall förnya förbundedt med Franckerijke,
der det ahnbiudes, ock med samfelltt rådk och macht
arbeta till den intention att nåå een universal freed.
Dernäst och för det andra haffver och Hennes Kongl.
M:tt veelatt öfverväga och Ständerne föredraga des inrikes
stat, deribland Hennes Mitt sig först ihugkommer
hvad om kyrkiostaten esomoftast ähr omtaldt, och serdeeles
på den Rijkzdagh, som åhr 1634 här i Stockhollm
höllts, beslutidt och aftaalt, att .Regeringen med samptlige
Rijkssens Rådh samt Biskoperne och Clerkerijedt
sigh vid första lägenheett ville föreena och aftala, huruledes
en lijkformig och rich tig kyrckio- och skoleordning
öfver heela rijkedt vore bäst at fatta sampt hvad mera
till det andelige väsendedt hörer, på det den således må
ordnes och föres, thet icke mindre eenigheet i religionen
än samdrächtigheet i regementet och Hennes Mits rätt
koos alla stånd må erhollas och conserveres. Ähr fördenskulld
Hennes Mitt till fredz, att såsom Prästerskapedt
sigh häfver låtedt förnimma, dett de Hennes Maijitt sine
betenckiande der öfver optäckia ville, allttså at veela
dem höra och öfverleggia och den saken såsom af stoor
vichtigheett vijdare eftertänckia.
2. Häfver Hennes Maijitt för nödigdt funnidt att
representera utskotedt städernes villckor och lägenheett,
hvillcken nu en tijd bortt ådt häfver varitt fast slätt,
och äre de så stoore som små illa färne och af sig kompne,
effter som dett particulariter vid hvar i synnerheett kunde
utföras och för ögonen stellas. Men när man rätta orsaken
der till vill utleeta, skall det väll befinnas, att sådandt
icke är skedt genom krigett och dess fölliande last, hvillcken
proportionabiliter häfver legatt opå de andre Ständer så
väll som dem, uthan af ådtskillige andre ordsaker. Så
effter gode städer äre en stoor styrckia i ett vällbesteltt
regemente och man sig der om häfver till beflijta, så
begärer Hennes Mitt allernådigst af Ständerne, de ville
optäckia Hennes Maijitt deres gode rådh och betänckiande,
på hvad sätt och genom hvad medell städerne skole tillväxa
kunna och komma i floor, och der det dem så behagar,
ähr Hennes Mitt öfverbödig at träda med dem
derom i conference.
Bilagor.
233
3. Ständerne kunne sig ock väll oppåminna hvad
på dett sidst holldne mötedt bleff aftaalt om de oordentelige
och oskälige skiutzfärder och gästninger, der med
allmogen så högdt och öfver billigheett är besvärat, att
de motte afskaffas, och i des stelle god ordning stadges,
så efter Hennes Maijitt sedermehra häfver låtidt affatta
en skiutz- och gästningsordinantie och mandat, häfver
Hennes Maijitt den i desse dager veelatt Ständerne communicera
låta och deres vijdare betänckiande der öfver
förnimma.
Desse ähre de förnämbste ährenden etc.
Bil. C.1
Upå Hennes Kongie Maijitz öfverlefrerade
proposition är detta Adelens och Ridderskapetz
underdånige svar och betenckiande. Actum
Stockholm den 14 Junij 1636.
Vij äre nogsampt af meddeltt och föreläsen proposition
underrettade, för hvadh vichtighett skulldh Hennes
Kongie Maijitt vår allernådigeste uttkohrade Drottning
är vorden förorssakett för denna gången att sammanschrifva
ett uttskott af någre Ständer; är skedt både till
att informera oss rijkzens tarf, såsom och till att cornmunicera
oss, huru krigzsakerne uthi Tyschland äre aflupne,
sedan vi i höstarsse vore här församblade, och till
dett sidsta att vele hafva vårt betenckiande på någre
ährender, som behöfvas remedieras till rijkzens bettre stat
och regementedz understödiande. Hvillkett vi alltt effter
hörssam underdånigh plichtt detta alltt hafva tagitt uthi
ett moget betenckiande och deröfver vårt ödhmiuke svar
hermedh velett opteckia.
Först så håfve vi alletidh fuller varitt uthi den vissa
förhopningh, att dett Tyska krijgzväsendet till en bettre
och önskeligere uttgångh skole hafva kunnidt komma,
1 Prot. sid. 224. — Inneliggande exemplar, undertecknadt af landtmarskalken,
jämfördt med original i riksarkivet.
234
1636.
efter som Chur-Sachssen alletidh för denna tijden häfver
låtidt sigh förnimma, dett han vore benägen, att fredh
och eenighett uthi dett .Romerske rijket skole kunna
practiceras. Menn så seer man, att detta alltt inthett
häfver varitt hans retta alfvar, uthan allenast till att
uppeholla oss, till dess han finge lägenhett att öfverfalla
och jaga oss ifrån den Tyska bottnen, hvilken hans intention
förmedelst Gudz nådiga försyn, Rijkz-Cantzelerens
stora flijt och alfvar uti detta högvichtiga ährendet, såssom
och Felttmarskalkens Herr Johan Banners vakande
öga och krijgzfolkzens couragie häfver sådana hans onda
förehafvende förhindratt, ehuru väl Churfurstenn alle
fijendtlige medell under samma tractat häfver drifvidtt
och öfverfallidt någre väre åthskillelige guarnisoner, såsom
och bemechtiget sigh en dehl af våre forteser och
velett gått inn i Mechelnborg. Och detta icke allenast
giordt medh egen machtt, uthan och dragit Keijssarens
åthskillelige armeer inn på oss och våre krigzmachtter der
uthe, alltt derhenn dirigerat att villia förjaga oss uthur
Tyschland uthan någån satisfaction för dhe många, stoora
och höga velgerningar H. Kong. M:tt saligh hoos Gudh
glorvurdigst i hugkommelsse och vi honom och dhe andre
våre förbundz förvantter hafva giordt — dem han nu
störste dehlén igenom dett Pragische förbundett, med Kejsaren
uprettat, till affall ifrån oss häfver brachtt — och
när alt sådant vore skedt och vi hade n estan qvittera!
heele Tyschland, vele han fuller träda med oss till tractat,
der till han häfver hvarken varidt af Kejssaren fullmechtigett
eller någott rett alfvar med hafft; hvilk ett
alltt är förmedelst Gudz den högstes nåde vordet förhindrat,
så att våre saker der uthe — dess Gudi skee loff — så
väl i Sachsen som i Westphalen stå uprette, och han med
sine och Kejssarens mechtige armeer på åthskillelige ortter
hafva sig most stuttzssa och ingen framgång här till
vunnidt, uthan stoora nederlagh hafft, aff hvilkett alltt, som
i propositionen vidlöffteligen [omtalas], och dageligen inkommende
aviser nogsampt sees och skönies, dett hann nepligen
— hvar den dagen uti Lybeck, som nu skall holles,
icke någott gott uttretter — skall bringas och förmås till
någon redelig tractat. Och till denn ända föreställes oss
till att besinna hvadh man härtill schall giöra och resol
-
Bilagor.
235
vera. See allttsså vi af Ridderskapett och Adellen inthett
annat, hvar inge fredlige uttväger finnes, utan att vi
vele blifva vid sidstholdne afskedh och besluth, att vi
villia hafva ospartt lijf, blodh och all förmågo för vår
allernådigeste öfverhett, till dess Gudh en sådan fredh
mildeligen täckes förlähne, som Hennes K. M:tt sampt
rijkzens höghett och säkerhett lijkmätigt är.
Till dett andra ställes oss föhre, att der någon tractat
på nytt stöde till att erholla, om dhe sidst bevilliade
fredzconditioner anttingen skole strengias eller lindras.
Så alldenstundh fädernesslandett utti detta såssom uti
de förra svåra krigen merkeligitt ähr aff sigh kommidt,
besinnom vi vara rådeligitt, såssom och ödhmiukeligen
bedie, att H. K. M:tt allernådigst ännu ytterligere täckes
vela låta sökia dhe medell, dermed att denna långsamma
feigden motte komma till en önskelig fredh och uttgångh,
och vele nu såssom tillförenna uthi våra gifna svar hafva
fredzconditionerne H:s K. M:tt och dhe högvälborna
Herrar Regeringen medh Rijkzens Rådh sampt de vältillförordnede
Herrar Commissarier till att skerpa eller
lindra efter den resolution, som uttskottett på sidstholdne
Rikzdag håfve för gott funnidt och belefvett, effter som
tijderne, tillståndett och occasionerne der uthe kunne förelöpa,
och dem sakerne så inn- som uttrikes best äre kunnige.
Dock att detta alltt må dirigeras till Hennes K.
M:ttz och fädernesslandzens säkerhett och reputation.
Hvad dett tridie uti den förste puncten vidhkommer,
om allzingenn fredh kan erholles, om då förbundett medh
iTanckrike skall förnyas. Der till är vårtt ödhmiuka
ringa betenckiande, att der ingen liknelsse är till någen
fredz erhollelsse, och man kunde see uti sielfva verkett,
att den Franssösische aliancen kunde vara ett medell,
dermed att bringa fijenden till en universal fredh, vore
då fuller rådeligitt, att man trädde medh honom uti ett
uprichtigt förbund på säkre conditioner, effter som Franck -  rike är oss temmeligen aflegen, hvar någett hastigtt och
fahrligitt påkomme; dock således, att vi icke igenom sådana
förbundk invefva oss mehra uthi sielfva krigett, som
sedan kunde förhindra, [att vi], hvar tiden och lägenheten
så kunna gifva, att någen redeligh tractat sigh praesenterades,
för samma förbundh skulld icke skole måga der
till träda och komma.
236
1636.
Hvadh den andra puneten uti propositionen tillkommer,
så håfve Ridderskapett och Adellen åhr 1634 uthi deres svar
allerede då högbe:te Herrar Regeringen med dett andelige
Cleresiet derom att författa en god ordningh, som landade
Oudh den aldrahögsta, oss och sielfva ungdommen till
godh institution och till evig välferd, recommenderat.
Vidh hvilkett dhe ann framgeent förblifva och derhoos
ödnmiukeligen förmode, att de och derom blifva eommunicerade,
önskandes denn kunde så practiceres, så att alle
stånd motte hafva sigh deröfver att hugna och icke någen
i en eller annan motto och i synderhet Ridderskapzens
privilegier, som offta tillbiudes uthi några motto att violeras,
prsejudiceras.
Den tridie belangende så vore mycket önskeligitt, att
städerne här i rikett kunde sigh förekomma och florera
så väl som alle andre stånd, till hvilkett behöfves rrti
denne tijden ett tidigtt och gott betenckiande; allttderföre
vele vi förmoda, att Hennes Kong. M:tt allernådigst täckes
communicera oss, på hvad sätt sådant best skee kan, hälst
medan städerne icke igenom desse besvärlige krigztijder
uthan af andre åthskillelige orssaker äre af sigh kompne.
Der till så är och oss dehres privilegier och handtering
mästandehls okunnigh; uthan när Ridderskapett och Adelén
blifve derom informerede och underrettede, och dett
icke länder dehres välfångna privilegier till förfångh eller
till någen pålagu och novitet, som alleredo skeer medh
trychtte ordinancer och andra påfunder, som vi förmode
skole blifva remedierat, vele dhe gerna dehres underdånige
betenckiande derom conferere.
Hvadh den sidste puneten [angår] om den oendelige
skiussfärden almogen med besväres nu till att afskaffa, förmäles
uti propositionen, att Hennes K. M:tt i desse dager
häfver låtidt författa ett mandatum och ordinance, den till
att afbringa. Hvilken Adelen och Ridderskapett förhoppes
således vara författadt och stelltt, att dett länder Hennes
K. M:ttz undersåtere till lindring och den resande och vägfarende
man till förfordring och mehra beq vemhet. Vele
sigh och gerna accommodera, så snart den kan dem blifva
meddeltt, uthi den visse och ödhmiuke tillförsicht, att dhe
derutinnan icke prtejudiceres till någott besvär.
Bilagor.
237
Detta är således Adelens ödhmiuke svar och betenckiande,
med underdånig begeran E. K. M:tt förblifver Ridderskapet
med vahnlig konungzlig gunst alletidh bevogen och
detta uti bestå motto uptagandes och uttydandes.
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalik.
Bil. D.1
Ridderskapssens underdånige förklaring på
dett andragende, som skedde den 1 Julij 1636.
Först androgz, att någre deputeres, som öfversee compagniedz
rekninger.
Derpå är Adelens underdånige betenckiande och begäran,
att Hennes K. M:tt nådigst täckes förordna der till hvem
H:s K. M:tt af vårt stånd synes af dem, som deruti participera,
effter vi så få äre här tillstädes, som der uthi
något inlagt hafva, och derföre icke någen förordna kunne.
2. Om rådeligit finnes, att skepen sällies och dehles
penningerne till participanterne, eller och att städerne
dem emottaga och negotiera.
Derpå är Adelens ödhmiuke svar: Effter dett fuller
synes inthett capital att kunna tillgå, att komma skepen
på gång igen, och der skepen lengre skole liggia nytteslöse,
vore dett samptlige participanterne till yttermehra
skada, derföre är Adelens betenckiande på Hennes K. M:tz
och Rijkzens Regeringz vidare förklaring, att skepen sällias.
Och der H:s Kong. M:tt med Regeringen och participanterne
synes att imploiera antingen penningerne till kopper -  compagniet eller dehla dem per quota till participanterne,
heller och der Borgerskapet funne sig sufliciente till att
antaga skepen och stelle navigationen fort, hemstelles alltt
i underdånighet H:s K. M:t och Regeringen med participanterne
att disponera. Hvar och compagniet videre
schole fortsettias, och desse Directorer finnes effter giord
1 Prot. sid. 226. — Inneliggande exemplar, undertecknadt af landtmarskalken.
238
1688.
retning väl hafva dirigerat, är dem lijka, antingen H:s K.
M:tt med Rikzens Regering läte dem der vidh blifva eller
rådeligitt finna andra i dehres ställe att tillordna, hemstelltt.
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. E.1
Några besvär, som synes villia inrita uti
Adelens välfångna privilegia, hvilka underdånligen
begäres att sådant icke motte tillstädias,
utan heller afskaffes och sedan handhafves och
skyddas.
Alldenstundh den 21 puncten uti privilegierne högeligen
blifver besväratt uthaf dett nya uttgångne aff“
trycket patentet, som Borgemestere och Rådh hafva publicera
låtidt, så att dhe fremmande inthett fördriste sigh
att handla med Ridderskapet och Adelen hvadh de till
dehres husbehof? effter nödtorfften behöfve, uthan således
derigenom blifve tvungne att kiöpa uthaf borgaren, som
två eller tree dubbeltt dyrare sällia dehres vahrur; hvarföre
hegare Ridderskapet och Adelen uthi underdånighet,
at detta icke motte tillstädias, uthan den 21 puncten, som
han i bookstafven lyder, altijdh blifva vidh macht hollén
och handthafd. Såssom och att dem motte förbiudes några
sådana ordningar att giöra, som länder dett adeliga ståndet
till skada och prsejudicium.
EfFterdy Ridderskapet och Adelen oppå månge orter
finna sigh mycket besvärede öfver dett andeliga ståndet,
såssom icke allenast understå sigh att giöra en annan
uttydning oppå den 33 puncten i privilegierne om jus
patronatus, änn som denn uti bookstafven lyder, utan
ochså deruti med uti sielfva vercket continuera och änn
dageligen fortfahra och således derigenom förtaga den
rett eller dett jus patronatus, som framfahrne Konungar
1 Prot. sid. 226. — Inneliggande exemplar, undertecknadt af landtmarskaiken,
jämfördt med original i riksarkivet.
Bilagor.
239
och nu sidst högtähradt H. Kong. M:tt, högloflig uti
åminnelsse, vår allernådigste Konung oss privilegierat
håfve. Begäre fördenschulld ödhmiukeligen, att denne
punct i privilegierna motte och handthafves, effter som
han uti bookstafven lyder, såssom och att Adelen till
prsejudicium icke någre ovahnlige ordninger må tillfoges,
såssom på någre orter af endehls påbiudes.
Effter som Hennes Kong. M:tt häfver åhr 1635 uti
den fierde puncten uthi förklaringen på Adelens underdånige
besvärs puncter om kiöp och salie godz nådigst
resolverat på effterfölliande sätt:
Effter som uti Sveriges lagh förmältt är, huru såssom
kiöpegodz böre opbiudes och sällies, vill Hennes Kong.
Maij:tt, att Ridderskapett och Adellen sigh dereffter aldehles
rette; och der någen vore, som lagen uti dett fallet
icke rett förstode, då stånde honom fritt, att taga derpå
videre förklaringh hoos Hennes K. M:tt och Hoffretterne
i rijkett.
Dy begäres ännu underdånligen, Hennes K. M:tt allernådigst
vele sigh ytterligere förklara, huru man de trenne
capitlen 2, 9 och 12 uthi jordabalken i landzlagen rätteligen
skole förstås, effter dett synes icke annorlunda
kunna uttydas, uthan att dett bör bördesmannen först
hembiudas.
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. F.1
Mötets beslut. Dat. Stockholm den 22 Juli 1636.
Tryckt hos Stiernman, a. st. del. II, sid. 944 o. f. Det iriddarhusarkivet
inneliggande exemplaret har följande egenhändiga underskrifter:2
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Benedictus Skytte. Pär Eriandhson. Erich Gyllenstierna.
Knutt Påsse. Suenn Ribbingh. Ture Sparre.
1 Prot. sid. 226.
2 Det i riksarkivet förvarade originalet är undertecknadt af desamma
utom Carl Siggesson, och dessutom af 15 riksråd, 23 präster och
6 borgare.
240
1638.
Gustaff Leijonnhufvud. E. Krabbe. Charl. Hårdh.
Jesper Nilson Crus. Anderss Siöbladh.
Isak Axelsson Sölffuersparre. Stellan Mörner.
Anders Olsson. Carl Mörner. Carli Siggeson.
Jahan Hindrickson Reyther. Peter Kruse.
Lor. v. d. Lind.
Bil. G.1
IntrodiiTitionshandlingar.
1. Sköldebref för Bengdt Jönsson, utfärdadt af Sten
Sture, Sveriges riksföreståndare; dat. Åbo slott den 20
Juli 1476. Vidimerad afskrift på pergament med vapen.
2. Sköldebref för Laurentz Skalm, utfärdadt af konung
Christiern, dat. Stockholm den 1 Aug. 1461, samt hofrättens
i Finland dom rörande Claes Andersson Skalm,
dat. Åbo den 14 Sept. 1625. Vidimerade afskrifter på
gemensamt pergamentsblad med vapen.
3. Intyg af 7 finska adelsmän för Simon Matsson
Bock till Buckila, att han alltid varit hållen för en
frälseman och gjort vapentjenst som sådan; dat. den 22
Mars 1636; vidimerad afskrift. — Intyg af Johan Larsson
angående hans vapen. — Pyckie häradsrätts domsbevis för
densamme; vidimerad afskrift.
4. Frälsebref för Nils Poijtz, utfärdadt af Erich
Axelsson af Lagnöö, dat. Stockholm den 18 Okt. 1463;
vidimerad afskrift. Lagläsarens i Borgo län intyg om
Mårten Poijtz’ skölde- och jordabrefs förkommande; vidi
merad afskrift. — Afritning af densammes vapen.
1 Se ofvan sid. 221, 227.
1636.
Oktober—December.
Anno 1636 den 30 Octobris vordo dhe fem Collegierne,
som är Hofrätten, Krigzretten, Admiralitetet, Cantzelijt
och Rekninge-Cammarens perssoner, upfordrade i RådhCammaren,
och dem någre ährenden föreholdne, som denna
närvahrende rijkzens stat högnödigt fordrade. Hvilke
dhe toge till vidare betenckiande, och vele sigh seden
deropå förklara.
Dagen dereffter [den 31 Octobris] var Felttherrn,
Rikz-Cantzeleren och flere af Rijkzens Rådh på Ridderhusett
till att öpna hvalfvet, der privilegierne uthi voro.
Men effter Her Åke Axellsson, som hade den ena nyckelen,
icke var i staden, upskiötz sammankombsten till den
2 Novembris.
Den 2 Novembris effter middagen kom Felttherrn,
Rikz-Admiralen, Rijkz-Cantzleren med dhe andra af Rijkzens
Rådh och en stoor dehl af Adelen på Ridderhusett
och öpnade hvalfvet och skrinet och funno Adelens privilegia
der uthi alldehles oskadde. Och när dhe dem öfversedt
hade, lades dhe åther neder, [och] der till ett privilegium
1. af Konungh Johan gifvidt åhr 15. .; 2. ett privilegium
af Konungh Göstaf Adolph gifvidt, att Adelen
måge byggia skep; och traff!quera uthi gross; 3. ett Konung
Göstaf Adolpz bref gifvidt Riddarehusett till åhrligen
2,000 Dl.
Sv. RiddersJc. o. Adels riksd.-prot. 1—IIL 1636. 16
242
1836.
H vilkett sedhen nedersattes i hvalfvet, och togo nycklarna
Her Clas Flemingh och Her Åke Axellsson, hvilke
lofvede, att dhe med första vele låta vädra privilegierne.
Sedhen förmante Rikz-Cantzleren Adelen, att dhe
vele taga dhe puncter i godh achtt, som dem senast proponeredes,
och att dhe med första kunde derpå gifva
dehres förklaringh.
Dereffter öfversågo dhe någott lithett Ridderhuss
acterne och sade sigh vidh hettre tij dh dem vele igenom
löpa.
Den 4 No vern bris öfvergaf Rijkz-Cantzeleren till den
förriga Landtmarskalken Her Larss Sparre desse fölliande
skriffteliga puncter (bil. A.), med befalningh att han skulle
låtha tillseija alla 5 Collegie-perssonerne med dem alf
Ridderskapet som tillstädes voro, att dhe effter middagen
skole komma tillssammans på Ridderhusett, dem att öfverväga
och sitt betenckiande att gifva.
Adelens Landtmarskalk Her Larss Sparre.
Her Johan OxensternAxelsson, Her Gabriel Gabrielsson
Her Carli Hoorn, Oxenstern Bengtsson.
Hindrich Fleming, Ifvver Nilsson,
Ture Bielke, Christian Posse.
Scherin gh Rosenhane, Anders Bure,
Otto v. Scheiding, Jon Bure,
Hans Christof v. Scheiding, Peder Sabel,
Isaach Hindrichsson, Hans Oliweblad,
Conradt Yxkul, Larss Grubb,
Casper Wrede, Per Andersson.
Seden hade Landtmarskalken Her Larss Sparre till
dem samptligen ett taal, att Rikz-Cantzleren Her Axell
Oxenstern häfver opålagt honom, att han schulle föredraga
Ridderskapet och Adelen desse elfterfölliande puncter,
hvilket han begärede dhe vele anhöra och seden taga
uthi ett gott betenckiande och consultation, och sigh seden
förklara, som denna tidz tillstånd dett högeligen fordrer.
(Se bil. A.)
November.
243
Till den 1. puncten respond[eras], att dett var alloreda
skedt; önskandes att dhe motte niuta dem till godo.
Till den 2. puncten om Ridderhusets bygningh respond[eras],
att dhe, som tecknadt hade, först uttfeste detsamma
och giorde en begynnelse på bygningen; sedhen
schole sigh väl Adelen der till beqvema.
Meente en part, att dhe penningar, som vore uptagne
och lefrerade, inthet synnerligitt väl vore anlagde, och
fördenskulld billigt rekningen öfversees.
Dett och Secreteraren Johan Larsson och strax giorde
och dem demonstrerede, huru pennigerne vore uttlagde
och betaltte effter Directorernes skrifftelige order och
befalningh; dett dhe så henn uptoge och sade, att någre
få hade nutidt dhe exercitier till goda.
Och der några penningar ytterligere skulle upbähres
och uttgifves, att dett schedde igenom en af dheres medell
och icke igenom någen af Senatorerne; dock var detta
alltt discursvijs, och fördenschuld inthett visst besluth
om denna punct skedde.
Till den 3. puncten om Compagniedz fortsettiande,
derpå hafva perssonerne uthi dhe fem Collegierne sigh
alleredo resolverat; och dhe som icke vore här församblade
och sigh sielf kunde förklara, att Landzhöfdingerne
handlade medh dem åå landet boende, uthi den visse tillförsicht
att dhe sigh och välvilleligen skole finna låtha.
Den 4. puncten. Om uttschrifningen disputeredes
länge pro et contra, och meente, att dhe icke kunna svara
för dem frånvahrandom, och höllö rådeligest, att Rikzens
Rådh sielfve handlade med almogen uthi landzenderne,
skole dhe väl sigh der till beqvema; dhe få perssonerne
vele gerna accommodera sigh till H:s K. M:tz och rikzens
fordrande tillstånd.
Dermedh befalttes, att de den 7. skole komma tillsammans
igen, och den ene den andra tillseija.
Den 7 [Novembris] voro desse effterschrefne af Ridderskapet
på Ridderhusett på nyo att öfverleggia dhe
förestälte puncter:
Her Johan Oxenstern, Otto v. Scheiding,
Her Caril Hoorn, Schering Rosenhane,
Her Erich Gyllenstierna, Carl Mörner,
244
1636.
Isaaeh Axelsson, Class Bertilsson,
Anders Bure, Larss Grabbe,
Jon Bure, Peder Andersson.
Och effter dhe så få voro, töfvade en lång stundh,
förmehnandes att flere skole komma, och effter inge flere
sig insteltte, sade Landtmarskalken, att dhe vele dem
ventilera och see, om dhe kunna komma till någon endskap.
1. Förste puncten behöfde ingen förklaring.
2. Uplässtes hvad dhe dagen tillförenne hade sigh
resolverat.
Deremot sade Her Carli Hoorn, att det var så talat,
att rekenschapen skole först giöras, och sedhen ett förslag
hvad till samma bygning behöfdes.
Schering Rosenhane: Dett är inthett så högt angeleget
om detta husett, såssom dett att vi låtha oss vårda
om rijkzens tarf, och vore bettre, att vi contribuerede till
soldateschans underholdning, såssom att gifva hijt till
Ridderhusett, och sedhen inthet vethe hvem dhe komma
till goda, och der någet bevilliades, att en af dehres
medel dem förestode.
Isaaeh Axelsson: Dett är best, att husett först bygdes,
och seden omtaltes om sådane personer som dem exercerade.
Seden meente dhe, att effter russtiensten ntginge af
hesten 10 Rdl., en part 5 Rdl.
Carli Mörner och Her Erich Gyllenstierna meente till
dett ringest a 10 Rdl.
Her Johan Ox[en]stern ville gerna för sijn persson af
hvar hest gifva 10 Rdl., så snart han får förnimma, huru
många hester han bör holla.
3. Hafva dhe fem Collegierne sig alleredo resolverat.
4. Om uttschrifning höllö alla det för rådeligit, att
den anstelltes, och almogen i landzenderne igenom Rikzens
Herrar eller Landzhöfdingerne derom besöktes. Men
schole Adelen cedera tullen, att dhe deremot niuta frihet
för uttschrifning inn om dehres råå och röör.
Och till den ända vele dhe fuller för dehres perssoner
cedera ett åhr dehres frihet på tollen, så frampt de niuta
dehres bönder under råå och röör frit för uttschrifningh,
November.
245
Och detta alltt med förbehold att dhe för dehres perssoner
sålunda gifva dehres betenckiande på förestältte puncta,
men icke kunna dhe samptyckia eller bevillia för dhe
frånvahrende.
Och effter dhe så få vore, belefvedes att dhe den 8.
klockan 2 af hvart Collegio med de andra skole sigh instella
dem att consulera och sigh sedhen vetha att förklara,
och serdeles uthi hvart Collegio.
[Beil 7 Novembris] effter middagen kommo desse efftersch[rifne]
af Adell effter tagen order tillsammans på
Ridderhusett:
Her Johan Oxenstern,
Her Caril Hoorn,
Her Jöran Gyllenstierna,
Erich Gyllenstierna,
Isaaeh Axelsson,
Otto Scheiding,
Schering Rosenhane,
Dirich Yxkul,
Casper Wrede,
Derpå tilltaltte Landtmarskalken dem, att dhe af
Collegierne vele effter tagen afsched gifva dehres förklaringh
på dhe ventilerade puncter, och att Her Caril
Hoorn på Hofrettens vegner vele först seija sijn mening.
Her Caril Horn på sin och sine 4 med-collegers
vegne af Håfrettens Collegio:
1. Puncten är alltt väl bestelltt och god funnen med
privilegiernes beseende.
2. Till Ridderhusetz bygning villia dhe af Adell i
dehres Collegio, effter som dhe andre af Adell her till
giordt hafva, effter dehres förmögenhett i lijka motto
finnes välvillioge till att gifva, men ingom androm att
prsejudicera.
3. Puncten hafva dhe sig emott Rikzens Drotzeten
alleredo der förklaratt och tecknadt.
4. Till uttschrifningen samptyckia dhe — dock ingen
annan till prmjudis — att hon må holles som hon sidst hollén
är, och att dheres bönder under råå och röör motte derföre
befrijes.
Carli Mörner,
Per Sabell,
Class Berttilsson,
Jon Bure,
Anders Bure,
Hanss Dliwebladh,
Jöran Silfwersparre,
Jahan Dufwa.
246
1836.
Till tullens cederande är dehres betenckiande och
samptyckio för dehres personer uthi 2 åhr.
Om missbrukz frihet under rå och röör. Hhe hafva
orssak [tacka] Hennes K. M:tt sampt Rikzens Regering,
som låta sig vårda, om dehres privilegier. Och effter H.
K. M:tt saligh och högloflig i åminnelsse häfver nådigst
privilegierat dehres sätegårder med rå och röör, hvilke
privilegier de och nu sedt hafva, förhoppes att dhe ock
motte niuta dem till goda uthi sielfva nyttigheten inn om
rå och röör, och Landzhöfdingerne inqvirera deröfver, och
den som sina privilegier missbrukar, hann rette sigh, och
den oschyldige icke ungellatt. Och detta alltt sagdt ingom
androm till prmjudis.
Krigzretten. Isaach Axelsson Sölfwersparre:
Hade förhoppes, att Hindrich Fleming schole åå dett
Collegio hafva svaratt; dock ville han sig förklara för
sina med-colleger i synnerhet till uttschrifningen. Om
dett kunne blifva vidh sidsta uttschrifning, vore dett önscheligitt,
och att dheres bönder motte under råå och röör
förskones.
Till tullen. Önsche att rikzens lägenhet och vilkor
dett ville och kunne tillåta, att dhe motte få dehres tollfrihett
igen.
Till missbruket under frihetzmilen. Yarnes den, som
brutett häfver, och lide icke den obrotzlige.
Her Jöran Gyllenstierna på Admiralitetets Collegio
:
Uttschrifningen moste necessarie holles, och de gode
Herrar disponera derom, som best vethe rikzens stat och
högnödighett på folk.
Hen, som rå och röör missbruker, han vahrnes, och
der han icke rettade sigh, straffes, och att dhe motte niuta
dehres rå och röör till goda.
Her Erich Gyllenstierna på Rekninge-Cammarens
vegne:
Om dett icke scholle vara rådeligere och nyttigere
till att beholla folket inrikes till att besittia dhe ödesgårder
och uptaga torp och torpestellen, att hvar bonde
gåfve en viss penning der före, som tillförenne en gång
uthi H. K. M:tz tijdh schedt är, effter bonden änn då
moste gifva rotepenniger och vara uttschrifningen under
-
Deeember.
247
kastadt, schole allmogen heller undergå och välvilliogere
till att gifva penningar; så beholler han sine söner, måger
och drenger, jaa och mången bönder blifver då qvar på
sitt hemman, att försee och försöria sin hustru och barm
såssom och att giöra Cronon och hussbonden sijn rett och
plichtige uttschylder.
Caril Mörner: När den inqvirering schall schee
under råå och röör, att samma instruction motte dem först
tees och visas.
Uthom Collegierne:
Schering Rosenhane, Ståtholleren, meente Her
Caril Hoorn hade sigh nogsampt förklaratt, ville hans
mening och betenckiande bifalla.
Her Johan Axelsson Oxenstern: Om Ridder
schapet
uthom Collegierne skole seija sitt votum, så vore
billigtt, att dhe först trädde tillsammans och consulerede
hvadh dhe svara scholle. Hock för sitt votum och sijn
person att tullen allenast cederedes allenast på ett åhr;
1 medier tijdh kunde man komma till fredh, så schulle
man då inthet niuta sådant freden till goda, uthan alle
tijdh
privilegierne graveras. Men der dett inthett der
till komma kunde, så kunde man på andra och näste möte
ytterligere sökias.
Herpå sade Land t mar skal k en, att ett svar schulle
författas (bil. B.). Hhe velle fördenschulld i mårgon klockan
2 [ojundvikeligen komma tillstädes. Och tillseije dem,
såm sig nu hafva absenterat.
Den 3 Decembris vardt Secreteraren, jag Johan
Larsson, uppschickat till Regeringen med desse svar, och
sade till Rijkzens Cantzler, att Her Larss Sparre af siukdoms
oförmögenhet inthett kunde sielf upträda, derföre
häfver han sendt mig med denna schrifft såssom allenast
till en relation.
Hvilkett R. Cantzl. förmeente fuller vara nog svaratt,
allenast att dhe cathegorice för dehres perssoner vele
gifva svar, hvad dhe vele der till giöra, effter dhe[t] inthet
videre hos dem sökies änn för dehres perssoner och icke
för dem frånvahrende.
Hetta refererade för Her Larss Sparre
meente, om dhe icke vele uptaga denna dehres förklaring,
248
1636.
han hade ingen macht dem videre att sammankalla,
och der dhe schole igen tillhopa kalles, moste Regeringen
befahle dett igenom breff.
Allttsså endades denna sammankompst.
Don 7 [Decembris] kom sedhen budh till Secreteraren
Johan Larsson ifrån H:s Exell. Rijkzens Cantzler och lätt
förhöra, om samma skriffteliga resolution vore underschrifven.
Dertill jagh sade neij, uthan ville gå till Her Larss
Sparre och förnimma, om han dett ville underschrifva.
Svarede mig, att jag senest sådant inthet hade refererat,
uthan om dett endeligen skalle underschrifvas,
skulle jag förfahra hoos Rijkz-Cantzl., på hvad sätt det
skulle underschrifves, anttingen effter ridderhusordningen
eller sorn Collegierne deres ställe och säten hafva.
Der till Rijkz-Cantzl. den S Decembris gaf mig svar,
att det vore ingen achtt uthan allenest till ett vetne, at
sådant hoos Adelen här sökt är, och vore sachtta nogh,
om 2 eller 3 det allenast underteknade.
Dock på sidstonne befaltte H. Exellens, att dett
schulle blifva ounderschrifvidt, till dess dhe få talas vidh
herom.
Detta refererade jagh till Her Larss Sparre.
BILAGOR.
Bil. A.1
Puncter dem närvarande af Collegierne och
Ridderskapedt att öfverväga, och deres be
tänckiande
och godtyckie oppa att gifva, pro
ponerade
i Rådkammaren den 30 Octobris anno
1636.
1. Effter Ridderskapedz privilegia äre i Riddarehusedt
i ett dämpicht hvalff nedersatte för månge åhr
sädan, och ingen häfver sadan effter dem seedt, och är
till befruchtandes, att så frampt man icke tager dem i
acht tijdigt, motte dee multna och förderfvas, derföre
håfve dee gode Herrer Rijkzens Rådh för godt anseedt,
att man lethe hvalfvet op och besåge dem, så frampt
dee af Ridderskapet det så behagade och ville vara till
städes
och deröfver.
2. Att dee också ville derhoos taga i betänckiande,
huru Ridderhuuset kunde komma i byggningh, och der
hos anrättes nödige adelige exercitier här i Stockholm
med allahanda ridderlige speel och öffninger, såsom vore
en fechtschola, en ridschola och en dantzeschola; och att
här skaffades vedh handen en språkmästere i allahanda
bruklige språck.
3. Effter så rijket som Ridderskapet i synnerheet
störste macht påligger, att det påbegynte Koppar-Compagniet
måtte fåå sin rätta fortgångh och sättias fortt
med ett medelmåtigt capital för orsacker skuld, som mundtligen
äre berättade, och Regeringen sampt Rådet håfve
funnedt godt, att Capita Collegiorum obligerade sigh att
1 Prot. sid. 242.
250
1836.
skaffa en ansehnligh summa tillropa, afftalandes hvart
för sigh medh dem, som aif deres Collegio eller conditioner
funnes; derföre häfver man detta ährendet till det högsta
Ridder skåpet velat recommendera, att hielpa hvar eifter
sin empne der till, såsom en saak som fäderneslandet är
till tienst och dem sielfve till nytto och proufijt i synnerheet.
4. Så häfver man och mosth vara vedh desse besvärlige
rijkzens tijder betänckt på meedel och hielper att
draga denna krigztunga och försöria fäderneslandzens värn.
Män alldenstundh menige man och allmoge icke kan meer
draga, derföre är godt funnet att regulera någre missbruuk,
såsom ock elliestk bruka dhe vahnlige meedel att
fåå folck och peninger. Och fördenskuldh godt funnet, att
en utskriffningh motte skee öfver allt rijket, på sätt som
sidsth är hollet öfver skatt och cronons, så ock frällsset,
innan och utan frijheetzmijlen, den tijonde skatt och crono
och den tiugunde frellssesbonde. Sadan, till att fåå deste
bättre meedel, att ännu på 4 åhr continuera medh siötullen
att taga af allt godz som utgåår, och att Ridderskapet
på förbe:ts 4 åhrs tijdh ännu suspenderade deres
tullfrijheet, doch utan prsejudicio i framtijden. Och sidsth
eifter stoort missbruuk är inrijtadt medh råå och röör
till Adelens sätegårder, at man tager der under heela
byar och gärder och extenderar dem så vijdt man vill;
derigenom förminskandes Cronones rosstiänsth, tijonde,
häradzhöfdinge- och lagmanspeninger, så och mycket
annadt undersleff, giörande att sådant motte tilbörligen
bothas. Hvarföre mädan desse ährenden icke kunne sättias
tillbakers uthan fäderneslandzens märckelige affsacknad,
och man lijekval häfver betänckiande att besvära Ständerne
medh en så hastigt på hvart annadt fölliande sambqvämb
eller mothe, förutan det att tijden ock hastigere
förlöper än man väl kan komma dertill; derföre begäres
af närvarande Ridderskapet och Collegierne, att dee deres
betänckiande öfver et och annadt vele meddela, dirigerandes
sine consilia, som inthet är att tvifla, till Hennes K.
M:tz vår allernådigste Drotningz och Fröckens sampt
fäderneslandzens tiensth och välferd.
Bilagor.
251
Bil. B.1
Samptlige Collegiernes och närvahrende
Ridderskapssens betenckiande opå dhe öfverlefrerade
puncter. Actum Ridderhusett den 9
Novemb. 1636.
Först finna dhe för gott, att privilegierne uttages och
besichtiges och sedhen uti godh förvahring hafves, att dhe
oförderfvade blifva; såssom all oreda skedt och funnidt ähr.
Hvadh Ridderhusetz bygning och forttsettiande anlanger,
önske Collegierne och Ridderskapett, att dertill
någre gode medel finnes motte, effter dhe pröfva, at sådant
länder heela vårtt stånd till välferd; dertill hvar och
en effter råd och embne godvilligt hielpandes varder.
Compagniet belangende, effter som det länder fädernesslandet
till nytto, såssom och sielfve participanterne
till fohrdel, alltt derföre häfver hvart Collegio för sig en
viss summa der till uttlofvat, och tvifle inthet uthan att
alle af vårt stånd så väl här som åå landet efter hvars
och enss förmögenhet sig der till beqvemandes varde, när
dhe om dess nyttige forttsettiande informerade varda.
Hvad uttschrifningen vidkommer, befinna dhe den
mycket högnödigt vara, och inthet väl uti denna besvärliga
tijden at undvika, dy är dehres betenckiande — så
frampt dhe högvelb. Herrar Regeringen dett gott finne
— att någen af dehres medell eller någen annan uthe på
landet med Ständerne derom tracterade, och tycker dem,
att icke någon annan uttschrifning uthaf Adelsståndet
anmodas kan, änn effter sätt och vijs som senest utschrifning
holtz, så frampt icke möijeligit är att niuta frihet
på ladugårdzbönderne och innan om råå och röör, dett
dhe dock uthi underdånighet förmoda.
Hvadh den store tullens cederande opå 4 åhrs tijdh
anlanger, så ändock Hennes K. M:tt nogsampt genom sijn
gifne förschrifning försäkrer Adelståndett, att denna tulls
cederande effter 2 åhrs förlopp alldehles skall upphäfves,
likvel till regementetz understödiande vele dhe som gode
1 Prot. sid. 247. —- Inneliggande egenhändigt nndertecknadt exemplar,
jämfördt med original i riksarkivet.
252
1636.
patrioter sigh hafva förklaratt, att ett ahrs tull cederande
tillika med uttschrifningen hoos Adellsståndet sökies.
[Hvad] dett missbrukett innan råå ochröörsfridkallande
vidhkommer, är dehres betenckiande, att dett på tilbörligit
sätt blifver corrigerat, dock så att Ridderskapet och
Adelen niuta dehres välfångna privilegia, såssom och deres
urminnes häfd till goda.
Att detta åffvenbe:te således aff dem, som
tillstedes vore, alfta! at är, vitnar jag underschrilfven.
Larss Sparre.
1688.
Åhr 1637 vardt alf den stormechtigste högborne
Furstinna och Fröiken, Fröiken Christina, Sveriges, Gröthes,
och Wendes uthkorade Drotning och arffurstinna, Storfurstinna
till Finland, Hertiginna uthöfver Estland och
Carelen, Fröijken uthöfver Ingermanland uthskrifven en
allmen Rijkzdag att holles här i Stockholm den 13 Januarij
åhr 1638, och då af Hennes Kong. Maij:tz respective
förmyndare och Rijkzens Regering förordnat till Landtmarskalk
den välborne Herr Larss Sparre till Dåderöö
och Ulfåhsa, Landzhöfdinge öfver Uplandh.
Den 13 Januarij [1638] kom Landtmarskalken Her
Larss Sparre på Ridderhusett och sade sigh hafva fått
befalningh af Regeringen, att krigzofficererne, som Öfverster
och Öfverste-Leutenampter, hvilke äro förskrefne till
Rijkzdagen och icke äre af Adell, skole i lijka motto
comparera på Ridderhusett uthi den andra lilla salen, och
skulle fördenskulld samma saal i lijka motto klädas och
stofferas.
Dermedh gick Secreteraren Johan Larsson derom att
bestella, såssom och [lick] betalning att uptekna alla dem,
som nu skole immatriculeres på Ridderhusett.
Den 14 [Januarij] blåsstes om af trummeterne och
slogz på herrpukerne, och uttropades af en Cantzelijskrifvare,
att Hennes Kong. M:ttz betalning vore, dett
Ridderskapet, Adelen och Krigzbefählett skole den 15
dito klockan otta sigh angifva och deres nampn antekna
låta, på dett att Rijkzdagen deste snarare kunde begynnes
och vinna sijn fortgång och endskap.
254
1638.
Den 15 dito kom Ståthollaren som ock är Secretarius
Status Larss Grubbe neder på Kidderhuset och sade, att
Regeringen ville hafva en lista af dhe som vore ankompne,
att man däraf kunde see, om Rijkzdagen kunde begynnas.
Dermed skrefz en rolla af Adelen, som vore ankompne,
hvilke[n] Her Landtmarskalken togh till sigh att tee den
Konungzliga Regeringen och förfråga sigh [om] desse
effterfölliande ährenden:
1. Först huru man skall sigh förholla medh Litdert
Hindrichssons ställe, om han tillika må niuta sijns broders
ställe.
2. Om Per Börresson Stråles ställe och Anders Grip.
3. Om de gambla slachter, som alleredo hafva angifvidt
sigh, såssom ock dhe, som ännu vorde sigh angifvandes,
[skole lotta eller om dhe skole taga säten som dhe
sig hafva angifvidt].1
För änn han allttsså opgick, befaltte han, att dhe få
af Adell skole klockan [otta andra dagen]1 försambla sig
på Ridderkusett igen.
Den 16 Januarij kommo Adelen tillhopa på Ridder
husett,
och förordnedes desse af Adel till Capita familia;:
Capita familia;:
Herr Friederich Stenbock, Herr Giöstaf Bielke,
Herr Rengt Oxenstern, Herr Bengt Skytte,
Herr Mauritz Hoorn, Herr Wilhelm Spens.
Herr Jöran Gyllenstierna,
Johan Lilliehöök, Peder Ribbing,
Peder Erlandsson, Herr Göstaf Leijonhufwud,
Hindrich Flemingh, Johan Wrangell,
Gabriel Kyle, Larss Karpalain,
Krigzman Lillie, Schering Rosenhane,
Ture Sparre, Christer Nilsson Gylden
Johan
Ulfsparre, hierta,
Erich Soop, Axell Krusse,
Ifwar Nilsson, Göstaf Krabbe,
Clas Stierneskiöld, Gabriel Gyldenancker,
Knutt Påsse, Erich Gostafsson Roos,
1 Enligt ett annat exemplar af protokollet.
J anuari.
255
Swen Bock,
Johan Berendes,
Caril Hårdh,
Biörn Måneskiöld,
Nilss Lilliehöök,
Larss Kagge,
Jesper Nilsson Krus,
Jöran Kalle,
Christof Scheiding,
Swen Lilliesparre,
Johan Yxkul,
Jöran Stierna,
Melcher Wernstett,
Christof Grijp,
Per Börresson Stråle,
Arendt Uddesson Örneflycht,
Anders Stuwartt,
Hans Drake,
Stellan Mörner,
Måns Sölfwerhielm,
Clas Slatte,
Swen Uggla,
Nilss Bengtsson,
Oluff Oxehufwudh,
Christof Andersson Oxe,
Conradt Falkenberg,
Per Ulfsax,
Swante Rosenstråle,
Jöran Stake,
Christier Rålamb,
Wolmar Yxkull,
Erich Hiertta,
Anders Bure,
Sten Claesson,
Peter Krusse,
Johan Eketrä,
Jöran Kåse,
Bengt Bagge,
Caril Swinehufwudh,
Jöns Persson,
Caril Sabelskiöld,
Per Sabell,
Larss Skytte,
Peder Loodh,
Johan Hindrichsson Rytter,
Mauritz Holst,
Hindrich Stöör,
Erich Geet,
Larss Grubb,
Mårten Rosenstierna,
Jacob Forbes,
Otto Sperling,
Hans Rottkirch,
Lorens Lind,
Dirich Grönbergh,
Arfwed Gyllenollon,
Axell Rääf,
Caril Siggesson Rosendufwa,
Jöran Armskiöld,
Tönnies Hindrichsson,
Tuwe Tuwesson,
Anderss Persson Utter,
Johan Yittinghof,
Peder Andersson,
Oluf Hansson,
Göstaf Anrep,
Jöran Pattkul,
Peder Jonsson Gy Idens werd,
Mauritz Duwaltt,
Willem Philp,
Clas Claesson Skalm,
Michill Jordan,
Jon Persson Jernlodh,
Jacob Jacobsson Pistol,
Casper Lilliecron,
Hans Löfling,
Nilss Nilsson Tungel,
Per Carlisson,
Nils Hestskoo,
Anderss Linnarsson Suensche,
Dawidh Dach,
Peder Nilsson Gyldenax.
256
1638.
Extra Capita:
Herr Johan Oxenstierna Herr Johan Oxenst. Gabriels
Axellsson, son,
Herr Göstaf Oxenst. Gabriels
son,
Herr Christiern Oxenstierna,
Herr Giöstaff Hoorn,
Herr Swante Hoorn.
Knutt Lilliehöök,
Sefwed Bååt,
Hans Kyle den eldre,
Hans Kyle den yngre,
Jöran Sparre,
Måns Hlfsparre,
Jöran Ulfsparre,
Axell Akesson,
Swen Ribbing,
Göstaf Ribbing,
Per Ribbing,
Bengtt Ribbingh,
Johan Rosenhane,
Bengtt Bock,
Wolmar Yxkul,
Nilss Kagge,
Jöran Lilliesparre,
Måns Drake,
Caril Mörner,
Anders Rosenstråle,
Erich Uggla,
Anders Hård,
Måns Örneflycht,
Jacob Lilliehöök,
Erich Andersson Oxe,
Axell Böllia,
Jon Bure den äldre,
Jon Bure den yngre,
Johan Bure,
Frantz Krussbiörn,
Johan Bagge,
Jacob Geet,
Jacob v. der Linde,
Jacob Törneschiöld,
Johan Persson Utter,
Jacob Hestskoo,
Anders Swensche,
Per Gyidenax.
När således Adelen, som vore ankompne, hade intagett
dehres stelle och förordnat till Capita familise, giorde
Landtmarskalken Herr Larss Sparre till dem samptligen
detta talett och oration:
Edle, välborne, välbördige Herrer, gode män och bröder;
effter dett den högloflige Regeringen hafva för gott
funnidt hans ringe persson åter igen hafva deputerat till
Landtmarskalk, derföre begärer han fliteligen, att dhe vele
erkenna honom och observera hvadh för ordninger här på
Ridderhusett uti sådanne Herredager pläga holles. Tillbiuaer
sigh deremott dem till ali tienst och benägenhet
Derpå opiässtes rollan.
Januari.
257
Sedhen frågade Landtmarskalken dem, om dhe ville
blifva vidh de förre böter, när någen sigh absenterer eller
ock i tijdh sig icke insteller.
Förklarade sigh alle trenne Classibus, att dhe ville
blifva vidh dett vahnliga, at hvilken som sigh någon
session absenterar eller ock i tijdh seden rollan och proposition
är giordt, bote fem Dl. koppermyntt.
Dernest förmantte han dem, att de skole vara förtencktte
gifva Secreteraren Johan Larsson dehres vahnlige
recompens för hans omak.
Sedhen angofvo sig desse af Adell och begärede att
immatriculeres, eller och en dehl begärede för dehres barn,
effter dhe vore fremmande och likvel hafva tagitt svenschtt
adeligitt giffte:
1. Michil Jordan sade sig vara af en gammul adelig
familia uthur Slesien, som han framdeles ville verificera
med goda skääl och testimonia.
2. Dereffter uplässtes Per Jonssons bref, som kallar
sigh Gylldensverd.
3. Seden Jon Perssons, som kallas Jernlood.
4. Casper Königz, som kallar sig Lilliecron.
5. Nilss Nilsson[s] som kallar sigh Tungeil.
6. Arfwed och Mathies Forbes breeff ifrån Skottland
och vore Finsche födde.
7. Willhelm Philps bref uthur Skottland för sina
barn.
8. Anders Kohschildz för sina barn.
9. Johan Nicodemi.
När således alle desses bref och skääl vore uplässte,
frågede Landtmarskalken emellen hvartt bref och achtt,
om dhe effter dehres bref och bevijs kunde intages.
Förklarede sigh, att dehres skääl och bref, som dhe
sig förverfvat hade, vore gode såssom och dhe som af
gammul herkompst vore, och fördenschulldh hade inthett
deremot att seija, uthan de kunde väl intagas på Ridderhusett.
Befaltte så dem, att dhe andra dagen, förr ann de
schole upgå på Rikzsalen, schole dhe solenniter intages.
Sedhen förmantte Landtmarskalken dem samptligen,
att de i morgon andeligen skole komma tillstädes vidh
samptycht böters undvikelsse, effter han hade förstått af
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1638. 17
258
1638.
den Konungzliga Regeringen, dett propositionen skole uplasses
för alla Rijkzens Ständer.
[Den 16 Januarij] eifter middagen blåsstes om på
vahnlige ortter, att alla stånd, som vore ankompne, skole
sigh instella på hvar sijn ortt, att sedan upkomma på
Rijkzsalen att anhöra propositionen.
Den 17 Januarij kommo Adelen till hopa på Ridder -  husett.
Och sedhen rollan var opreciterat, anholt Per Böresson
Stråle om sitt säte hoos Griperna. Hvilket Christof
Grip meente sådant alt vara afftalt.
Disput[erades] länge pro et contra och på sistone
hefaltt, att Griperna skole till nesta Rikzdag hafva sielfva
originalet fram, huru de äre kompne till förbettring på
dehres vapn.
In togh Landtmarskalken desse förb:de af Adell:
Johannes Nicodemi.
Per Jonsson Gyldenswerd.
Peder Spiringk.
1. Ifwar Giöstafsson Blåfiäld.) Hesse tree skole bevisa
2. Swen Madzsson Bockila. !■ med slechtlinean att
3. Martten Pois. J vara af samma linea.
Desse tree hadhe i den förra Rikzdagen med sine skääl
angifvidt [sig] och gode erkende, allenest dhe schole sig till
näste Rikzdag, som nu var, instella med en slechtlinea,
att dhe vore successive aff den mans linea, på hvilke[n]
dehres bref inneholle. Och eifter dhe för vintteren sigh
icke kunde presentera eller öfver komma ifrån Finland,
bör dem eifter ordningen inteknas; allenest dhe schole vidh
första Herredagh dehres slächtlinea verificera medh vettnen,
att dhe vore af den rette afkompst, dehres bref inneholla.
Clas Andersson Skalm hade bevist sijn slächtlinea
uthi Abo, och derföre behöfdes inthet videre någett skääl,
uthan sonen skulle i första dagar intages.
Anders Kohsehilds bevijs oplässtes.
Jon Persson Jernlodh.
Casper Lilliecron.
Januari.
259
Dem önschade Landtmarskalken mycken lycko
såssom och förmantte, att dhe så hereffter som här till
schole förholla sigh såssom adelssmän, helst emot dehres
vederlike[r], uthi hvilkes Collegio och Ridderhusett [de]
nu äre intagne. Och gaf dem der på hand.
Dett dhe sambttligen uttlofvede, och förmedelst dhe
meriter och dhen höga gunst, dhe sådant förverfvatt hade,
alletid sigh comportera hereffter som nobel och adelssmän.
Befaltte dhem allttsså, att dhe skole med upgå i ordningen,
men fuller seden bekomma dehres rätte säten och
stelle, helst ännu flere af Adell, som schulle intagas, vore
förhanden.
Kom budh neder ifrån Rijkz-Marskalken Her Axell
Banner, att den högloflige Konungzlige Regeringen hade
befaltt, att Ridderschapet och Adelen skola opkomma på
Rijkzsalen.
Dermedh opträdde dhe uthi process opp i Rikzsalen,
och när dhe vore opkompne, befaltte Landtmarskalken,
att alla de unga af Adell, som icke vore Capita familiarum,
sampt Krigzbefählett, som her nest föllia, skole förfoga sigh
till Hennes Kong. Mitt vår allernådigste Drottninghz förmak
att accompagniera Hennes Kong. Mitt opp i Rijkz alen.
Krijgzbefählett, som gofve sigh ann på Ridderhuset
eifter den högloflige Konungzliga Regeringens uttgångne
rikzdagzmandat och ytterligere mundtlige befalningh:
Dawidh Tack1 Öfverste Leut. under Smålandz footfålkett.
Oluf Andersson Major under Knut Soop.
Jon Månsson Ryttmestere.
Bengt Gråå.
Jöran Axelsson Capitain.
Johan Hulsshorst Öfverste Leut.
Jacob Droumundt Öf. Leut.
Jost Brockenhusen Cap. under Gen. Majoren Larss Kagg.
Martten Hiibener Reg. Qvartermestere under Tomas
Tomasson.
Jöran Pattkull under Salomon Adam Öf. Leut.
När de således vore uttgångne, kommo Rikzens Regering
och ginge igenom Rijkzsalen inn uthi Drottningen[s]
förmak att beledhsaga Hennes K. Mit opp i Rijkzsalenn
till hennes konungzlige tron.
1 Dagg enligt en annan förteckning.
260
1638.
Kom allttsså Hennes Kong. M:tt, beledsaget af RijkzDrotzten
Herr Gabriell Gostafsson Oxenstierna ocb Rijkz -  Marsken Herr Jacob de la Gardie, bvilke stannade nest
vidh Hennes Kong. M:tz troon. På högre sidan RijkzDrotzten
och Rijkz-Admiralen Herr Caril Carlsson. På
venstra sidan Rijkz-Marsken, Rijkz Cantzeleren Herr Axel
Oxenstern, Rijkz-Skattmest[aren] Herr Gab. Oxenst. Nedenföhre
dhe andra af Rijkzens Rådh som vidh helssan och
tillstädes voro.
När nu således R. Regeringen hade tagitt sine säte
och ställen inn, framtredde Rijkz-Cantzeleren, likvel
stadnade på tronens trappa eller golf. Och titulerade
först hvartt och ett stånd med dehres tilbörlige ähratitlar,
och med en lång och berömlig oration relaterade
Rijkzens Ständer, för hvad orssak skulldh Hennes Kong.
M:tt hade låtidt sammakalla Rijkz. Ständer, och dernest
betackandes dhem på H:s K. M:tz vegner att dhe så hörsambligen
hade sigh insteltt. Demonstrerendes dem rijkzens
stat och dett besvärliga tyscha krigzväsendets nu
vidh denna tiden tillståndh, till hvilkett ett merkeligitt
behöfdes till dess motståndh, och der dhe endrechteligen
funneds till hielpa H:s K. M:t och Cronan med all
nödtorfft, som hördes till detta krigetz motståndh, så
schulle det med Gudz tillhielp väl afholles ifrån väre
grentzer och bringas fienden, den Romersche Kejsaren,
med sitt anhang till en reputerlig önschelig fredh. Uthi
samma högberömlige remonstrance allegerade Rijkz-Cantzleren
en lijknelse om ett schep, att när stoor storm och
fahra aff land och klippor vore förhanden, och officererne
och gemene bossmän då ville undfalla att göra sitt devour
och gripa eenhelleligen hvar till sitt embete, så schulle
skepet och de samptligen snart komma på skada; men när
ingen siöfahra vore förhanden, kunde väl en styrman regera
skepet, att dett hade sin fulle forttgångh. Allttsså
uthi detta hvar alla ståndh, Presterskapet [grepe] till bönen,
dhe andra stånden till dehres medell, hvar efter sijn förmögenhett,
så skulle man see och finna, att dett så besvärligen
icke skole tillgå, uthan dett ena ståndet vorde
lij sandes dett andra. Och dermedh vore Cronon merkeligen
assisterat, kriget kraftigt emotsatt, och förhoppenttligitt
medh Gudz tillhielp fienden ett stoort afbreck och
Januari.
261
till en redelig fredh bringas, efter som H:s K. M:t det i
propositionen vidlöffteligen hade infördt.
Derpå oplässte Secreteraren Johan Månsson sielfva
propositionen (bil. A.)
När den var oplässen, svarede Landtmarskalken Her
Larss Sparre på Ridderskapzens och Adelens vegner,
att dhe högönschelig hafva åstundat att see och finna H:s
K. M:t vår allernådigste Drottning och den höglofliga
Konungzliga Regeringen vid godh helssa och velstånd,
önschandes att den länge motte vara och blifva, och seden
vidhlöfteligen deducerede den store affection och hörssamhet
de drogo till H:s K. M:t och Regeringen, vele och
efter yttersta förståndh öfverleggia samma proposition
och derpå gifva dehres underdånige betenckiande.
När nu dhe andra Ständerne ochsså hade giordt dehres
taal och tackseijelsse, accompagnierede åter dhe unge aff
Adell med Krigzbefählett Hennes K. M:tt åter till Hennes
Kong. M:tz saal och cammar igen, och Landtmarskalken
med Ridderskapett och Adelen förfogede sigh med procession
neder på Ridderhusett igen.
När dhe nederkommo, befaltte Landtmarskalken,
att dhe efter middagen skole komma tillhopa att öfverlässa
och consultera om propositionen.
Befaltte och förmantte dhem, att dhe vele holla sådant
secret, hvad här discureredes, talttes och slutes, att dett
icke motte uttsprides eller uttkomma ibland dhe andra
Ständerne.
[Den 17 Januarij] efter middagen kommo Ridderskapet
och Adelen tillhopa på Ridderhusett, och när rollan
var upläsen, tedde Hans Löfling, som hade fått skiöldebref
af den högloflige Konungzlige Regeringen, och uplässtes
hans bref [dat. den 20 Decemb. 1637].1
Sedhen uplässtes Per Jonssons Gyldenswerdz bref,
och efter han i den förreholdne Herredagen hade sigh
angifvitt, tilldehlttes honom säte näst Sölfwerpatron.
Sedhen sade Landtmarskalken, att Regeringens
betalning vore, att Ridderskapet skole seija dehres meening
emilian Anders Grip och Per Börresson Stråle, huru dehres
säten skole blifva; och begärede at de vele derom votera.
1 Enligt det andra exemplaret af protokollet.
262
1638.
1. Classis. Dehres mening är, effter dhe äre aff en
släciit och för detta förtt ett vapn, endock Anders Grip
skall hafva förverfvat sigh eller hans fader eller farfader
en förbettring på sitt vapn, och samma bref ännu inthet
insinuerat; derföre beholle dhe håde samma vapn och
stelle, inn till så länge han det med samma bref skäligen
bevijser.
2. Classis. Folio samma meeningh bij, helst dhe äre
af en slächt och familia.
3. [Classis], Mentte att dhe skole låtta med dhe andra,
som nu intages skole.
Derutinnan meente Landtmarskalken, att Per
Börresson skulle skee förnär, helst han så offta hade beträdt
dett samma sätett och i synderhet när den förste
session skedde på Ridder husett.
Hvilkett begäredes att detta motte refereras till den
högloflige Konungzlige Regeringen.
Effter dett blef seent att öfverleggia om propositionen,
befaltte Landtmarskalken, att de tijdeligen i mårgon
sigh igen vele instella.
Den 18 Januarij kommo på Ridderhusett samptlige
Adelen tillsammans att consulera om propositionen.
Strax om morgonen, när rollan var opläsin, uplässtes
Jahan Perssons Utters sköldebref. Såssom och Jacob
Jacobssons Pistols bref.
Och sade Landtmarskalken, att dhe fuller sedhen
skole få order, huru och hvar dehres säten dem schole
tilldehles.
Proponerede Landtmarskalken, om dhe gode Herrar
nu icke vele företaga propositionen.
Respond[erade] jaa.
Och vele taga dett i förstonne allenest per discurs.
Dermed uplässte Landtmarskalken den förste
puncten och begärede, att dhe den vele väl öfverleggia,
som sig beropede på förtalet eller remonstrancen om dett
tyska krigzväsendet.
Landtmarskalken föreslogh, effter som man pröfva
kan, att der krigett med en reputation icke kan uphäfves,
då föllier necessarie, att det med kraffter moste uttföhres,
och hvad dertill behöfves, veet hvar och en.
J anuari.
263
Herr Bengt Oxenstierna]: Denne punct ginge uth
på folck, penniger och proviant, derpå det möthet och
störste dehlén uttginge.
Dertill Landtmarskalken svarede: Medlen dertill
behöfves månge, och de förre vidste dhe fuller, att de
derföre vele föreslå någre andre.
Derpå befaltte Landtmarskalken, att de vele votera,
och fördenschuld effter manier den 3. Classis.
Dehres mening var och svare[de] Johan Berendes:
Dhe äre alle uthi den meeningen, att necessarie moste
kriget continueras. Men medlen der till sådant att föhra
står till att considerera och öfverleggia oss emellan, och
der vår macht kunde så blifva, att man kunde erholla
och nå en lidelig redelig fredh, vore dett högönscheligitt.
Samma mening och svar bifölle dhe andre både Classerne,
och see och finne inthet annars, uthan att kriget
moste forttsettias, allenest der man visste någre medel
att uptenkia.
Seden befaltte Landtmarskalken, att då den 3:die
Classis vele uptenckia och föreslå någre medel till detta
mechtiga krigetz emottföhrelsse.
Johan Berendes på 3:die Classis vegner: Effter de
see af fiendens actioner så väl som af Rikz-Cantzlerens
remonstrance, att fienden icke skall kunna bringas till
någen reputerlig fredh, med mindre vi kriget medh ett
rett alfvar fortsettia, så att man igenom krigetz forttsettiande
kunde bringa fij enden till en redelig och önschelig
fredh; och effter krigett nu således andeligen moste forttsettias,
see dhe vidh undersåternes medell inga andra
kunna uptenckias, som kunna uttgå, änn boskapzskatten,
hvilken dhe på tu åhr af dehres landbönder vele hafva
underdånigst prmsenterat, sampt uttschrifningen i tu åhr,
reknandes 2 frelsse emott hvar crono och skatt, till hvar
tiugonde af frelsse.
2. Classis. Effter dhe icke vethe hvad fredzpuncter,
som kunne föreslås till tractat, och derföre föllier, att
kriget moste forttsettias, men medlen dertill sådant att
continuera, begäre de till att betenckia sig tijdh till
effter middagen.
Dett samma begärede och den förste Classis till att
hugssa sig effter middagen.
264
1638.
Derpå sade Landtmarskalken, att man då träder
till den andra puncten om fredztractaten.
Förklarede sigh alle trenne Classerne, att effter dhe
för detta utki de förra år hafva igenom uttskott gifvidt
dehres meening om fredztractaten tillkenna och seden
i medier tijdh mycket är passerat, derföre begäre dhe, att
den högloflige Regeringen täckes dem antingen alle samptligen
eller igenom någott nttschott puncterne att communicera;
da vele dhe sedhen dehres betenckiande gerna meddehla.
Sedhen uplässtes den tridie puncten.
Om krigzfolk på ryttere och knechter discureredes,
att brede vidh uttschrifningen proponera, att dhe, som
vele rusta sig till hest, motte stå hvariom fritt. Men
om Regeringen synes gott vara att på frelsse frihet de
rustede sigh på ödeshemmen, skole väl mången finnes.
Och effter dett drögdes någott länge, befalltte Landtmarskalken,
att de deste tijdeligere den 19 sigh igen
skole instella att bettre öfverleggia den förestältte propositionen.
Den 19 Januari j församblades Ridderskapet och
Adelen på Ridderhusett, och sedan rollan var opläsin,
kom Andreas Bureus och berettade, att Fellttherrn uti
Krigzretten hade begäratt, att alle krigzofficerer, så adell
som oadell, skole förfoga sigh dijt upp, effter han något
synnerligitt hade med dhem att öfverleggia.
Derpå ginge alle officererne dijt upp, dock vardt Hans
Kyle opåfagt [att fråga], om således vore Felltth[errens]
begäran. Korn neder och sadhe, att dett var allenast hans
villia och begäran, att officererne af rytteriedtt skole
komma dijt opp; men [med] dem af footfolkett hade han
för samma gång inthett att tractera.
Dereffter begärede Landtmarskalken, att de med
alfvar vele företaga samma puncter.
Her Bengt Oxenstierna meente, att dhe af den
första Classis vele förfoga sigh i den andra cammaren
att öfverväga och consulera om samma puncter.
Landtmarskalken respond[erade], att sådant vore
emott ridderhussordningen, uthan att hvar Classis samsatte
sigh och sedhen gåfvo hvar sitt votum ifrån sigh.
J anuari.
265
Derpå ginge någre af hvar Classis tillsammen och
gåfvo seden denna effterfölliande förklaringh ifrån sigh:
Samptlige vår mening är nestan som i går, att dhe
icke kunna undfalla H:s Kong. M:t, utan vele hafva boskapzskatten
och uttschrifningen på ett åhr samptykt.
Men hvar någen fred står i medier tijdh icke att practi
cera
och erholla, ville dhe ändå samma utschrifning och
boskapzskatt consenterat effter sätt och vijs som före
detta är bollen.
Fredzpuncten belangende, hemstelle dhe Hennes Kong.
M:t med den Konungzliga Regeringen att om disponera;
dock der dem teckes att commun icera någre såssom ett
uttskott om sielfva puncterne, vele dhe gerna dehres betenckiande
ochsså meddehla.
Den sidste puncten förstå dhe inthett annat ann
under det ordet medell; såssom dhe förhoppes under boskapzskatten
skall kunna uttydas och igenom den vara
nogsampt bevilliatt.
Sidst der och Regeringen åå Hennes Kong. M:tz vegner
finne nyttigt, att dhe, som på rustning vele optaga
ödeshemman, skole uthan tvifvel väl mången finnes, som
derpå sig rusta skole, der dhe några synnerliga privilegier
der hoos kunna erholla och få.
Detta reciterades opp. Och frågade Landtmarskalken,
om dett vore alles dehres samptyckie häär till,
och att de vele derom votera, och först den andra Classis
sijn meening seija.
Secunda Classis respond[erade] jaa.
Sedhen den förste. Effter den förste puncten i propositionen
är någott obscur, och icke vethe hvar uthaf
han dependerer, derföre begärede af Landtmarskalken, att
han dem den bettre velle uttyda och dess information
kunde få.
Fredzpuncten vele dhe, såssom i gementt vardt svaratt,
hemstelt den Konungzlige Regeringen att om disponera,
som tiderne och lägenheterne kunde tillåta.
Till den fierde puncten. Medlen till krigetz continuation
vele dhe jempte de andra subsidierne, som till krijgerne
äre belefvede, ochsså boskapzskatten hafva samptyktt
på ett åhr; men der ingen fredh står till att erholla,
ändå ett åhr der till vill hafva samptyktt, hvilkett
266
1038.
dhe förhoppes ett redeligitt skall kunna förslå. Och hvar
då detta icke schole tillreckia — såssom dhe dock vele
förhoppas — att besvärligheten så stoor folie inn på rikett,
vele dhe såssom trogne patrioter hafva ospartt lijf och
blodh och all förmågo för Hennes Kong. M:tt och fädernesslandett.
Frågede Landtmarskalken Herr Bengt Oxenstern,
hvadh för inkompster dhe förstode under subsidierne.
Hespond[erade]: Stoora gial en, qvarn etulspennigerne
och andra extraordinarie uttlagor, som här till äre uttgångne.
Begäre[de] Landtmarskalken några rehsor, attBidderskapet
och Adelen vele vara betänktte att consulera
sijn emellan om någre andre medell af dehres perssoner
till Cronones styrkio.
Johan Be[rendes] urgerede om de tolagzpennigerne,
som Borgemestere och Kadett taga här i Stockholm, som
aldrig äro bevil] iade; men den stoore tullen är Grönön
till assistence samptykt och derföre gerna dertill förstå
vele, men icke att contribuera till Borg[mästare] och
Kadett här i staden.
Hopade alle deröfver sådant vara belefvat och statuerat
uthan Adelens consens, att de moste gifva dem tull,
om dhe någett uth- eller inskepade.
Landtmarskalken sade: Effter nu puncterne så vida
äro resolverede, vore gott, att man ock om flere besvär,
som dagligen inrites, talade, och i medier tijdh conciperedes
på svarett. Men effter tijden är nu förlupen, synes
best, att dhe i morgon tillsammans komme att derom
vidare discurera.
Den 20 Januarij vore Adelen och Bidderskapett
församblede på Bidderhusett.
Strax oplässtes listan.
Upträdde Landtmarskalken och sade: Effter den
gamble Duwaltt häfver alla sina lifzdager varidt en undersåte
här i landet, och hans barn håfve icke lagt sig i
sopevrån, uthan haft ospart för H:s Kong. M:tt högtährad
i åminnelsse Konung Göstaf Adolp etc. den andre och store
och sielfva fädernesslandett — effter som ock några hans
söner låtidt sitt lijf för fädernesslandet — och denna hans
Januari.
267
son Mauritz Duwaltt häfver och låtidt sigh bruka till
några höga krigzofficier och väl något meriterat; derföre
häfver den Konungzliga höglofliga Begeringen nådigst
befaltt, att han skall immatriculeres och intages här på
Bidderhusett. Dock om någen hade någen misstancka
om hans adeliga afkompst, att han det ville tillkennagifva.
Och tillspordes Jacob Forbes, om han någet annat
visste, uthan han och Duwalterne vore ju uthaf Adell.
Besp[onderadeJ: Jaa, han visste inthett annat, uthan
det vore en adeligh slächt i Skottland.
Her Johan Oxenstierna] sade sig den tijdh han
var i Skottland inthet annat hörtt hade uthan dhe vore
adelssmän.
Dock opålades honom, att han derifrån skulle förskaffa
sigh beskedh till näste Herredag, såssom och niute
nästa stället effter Peder Jonsson Gyldenswerdh.
I lijka motto häfver och den högloflige Konungzliga
Begeringen samptyktt, att Lyder Hindrichsson Hytter
skall tillika med sijn broder Johan Hindrichsson Byter
beholla ett ställe och säte på Bidderhusett.
I lijka motto Johan Persson Utter niuta lijka stelle
och säte med sijn broder Anders Persson Utter.
Derpå oplässte Secreteraren Johan Larsson dett conciperede
svaret på propositionen, och tillfrågede Landtmarskalken,
om det var nu så stältt som dehres betenckiande
var gifvidtt.
Kespond[erade] alle jaa, och var alldehles således vår
meening.
Yterligere begärede Landtmarskalken, att de ännu
sijn emellan vele öfverleggia om någre flere medell till
krigetz svåra last, som mycket fordrer, effter man befahrer
desse inthett skole kunna tillreckia; i synderhet
om een anseenligh partie spannemål.
Svaredes och meentte, att desse väl skulle förslå, der
de richtigligen uttginge, men om der flere och lideligere
föresloges, vele de ock gerna sigh der till accommodera.
Landtmarskalken meente, att den höglofliga
Konungzliga Begeringen hade sigh låtidt merkia att upbringa
rytteri på ödesshemman eller andra vilckor, der
[om] vele dhe fuller sielf bära åhåga.
268
1638.
Sedhen berådsloges om dehres besvär, och först att dhe
motte bekomma svar på dem dhe tillförenna hade inlagtt,.
och ingen förklaring bekommidt, skole först inföhres.
2. Om tolagnn, som Borgemestere och Råd upbähra,
och begäredes, att Larss Grubb, Under-ståthollaren på
slottet, vele förskaffa dem beskedh, huru de äre dermedh
beneficerede. Helst Rijkz-Cantzleren sielf förundrer sigh,
huru de det privilegium bekommitt hafva.
Hvilket han ock till den 22 ville dem förskaffa.
3. Sedhen skole man ock anholla, att dett stoora
servitutet, som Adelen påhenger med dhe mantalspennigar,
som tages för qvarnetulspennigar, icke måge afkomma för
dehres och dehres hussfolk, och derföre afgifva någott annat.
Begäre de sampttligen, om dett vore möijeligitt, att
de motte afkomma samma besvär, hvilket skulle inföhras
uthi besvärspuncterne, och niuta förskoning för dem, för
stoore tullens villiga cederande dhe affträdt hafva.
4. Om en constitution på bröllop, barnssöhl och
begrafninger, att derpå motte författes med det alldraförsta.
Och att dhe uthi dem motte niuta Sveriges lagh
tillgoda, och den öfverflödige specen blifva tillbakars och
uphäfves.
[Den 22 Jamiarij. Uplässtes rollan].1
Sendes budh effter Landtmarskalken, att han skulle
komma opp till den högl. Konungzliga Regeringen.
I medier tijdh uplässtes Per Carlssons bref, gifvidt
hans farfader af Konung Jahan på skiöld och merkie.
Sedhen Jacob och Nilss Hestskoos vapn, gifvidt af
K. Sigismundo åhr 1595 uti Cracow daterat, sampt en
slächtlinea underssch[rifve]n.
Sedhen framtredde en, som sade sig vara af dhe gamble
Svenske slächtett ifrån Westergöttlandh. Och examineredes
han, och demonstrerede såssom och beropede sigh till
Nilss Kagg, Carli Rosendufwa och Oluf Christofferssons
bref, som uplässtes. >
Men så meentes, att det giorde inthet fyllest, uthan
han skulle förskaffa sigh bettre vetnesskriffter till näste
Herredagh, och nu allenast inteknas, att han sigh angifvidt
hade.
1 Enligt det andra exemplaret af protokollet. Jämf. rådsprot. s. d.
Januari.
269
Kom så Landtmarskalken åter nedh igen och
frågede Adelen till, om dehres bref och skääl vore gode.
Respond[erades]: Jaa.
Så intogz dhe allttsså effter vahnligit vijs, och skole
de taga dehres ställen nest dem, såm alleredo sigh angifvidt
hade. Och Anders Swensk schaffe sigh videre beskedh
på sitt adelschap.
Intogz ock Class Claesson Skalm, som i förra Rikzdagh
hade insinuerat sine bref och skääl, hvilka oplässtes.
Och effter Kong Christiens bref den förste hade dett uttgifvidt,
som var daterat här i Stockholm, hvilken ingen
kunde sig det påminna, dy schulle han till nästa Herredagen
hafva sielfva originalet medh sigh. Dock likvel
fullkombligen intagen varda.
Berettade Landtmarskalken, att han hade refererat
Regeringen, huru vida de sig resolverat hade, hvilka begärede,
att dhe vele förklara sigh för dhe andra ståndens
skulldh till tu åhr.
Respond[erade] första Classis jaa på 2 åhr.
Den andra lijka.
Den tridie. De bevilliade dem förste gången, men de
andre medh den clausulen, om fredh imedlertijdhkundenåås.
Om fredzpuncten att öfverleggia, meente att ett uttskott
skole nempnas af dehres ståndh.
Seden sade Landtmarskalken, att Rijkz-Cantzeleren
meente, att svarett vore någett vidlöfftigt, och begärede,
att det någet curialiter skulle författes, såssom
och bevillningen förandres.
Kom ochsså Larss Grubb neder och underrettade
dem R. Cantzelerens motiver dertill.
Deputeredes att efftermiddagen skole desse af Adel
komma tillsammans att öfversee svaret:
Nederste Classis: Andreas Bureus, Larss Grub, Schering
Rosenhane, Johan Berendes.
Andra Class: Johan Lilliehök, Knutt Posse, Ifwer
Nilsson.
Första Class: Herr Johan Oxenstierna], Herr Bengtt
Oxenst[ierna] och Herr Bengt Skytte.
Öfverlåsson, och begäredes att Herr Johan Oxenstern
och Larss Grubbe ville hvar concipera hvar sitt svar, hvilket
de seden vele taga ett uthur, som de och lofvade.
270
1638.
Den 23 Januarij.
Kommo Adelen tillsammans och vele öfversee svarett,
som Her Johan och Grubben hade conciperat. Men effter
dett alldehles inthet var fullkombligitt, skiöts det opp
effter middagen att öfversees.
Seden skole insettias uthi besväret, att uti Östergötland
tager Cronones fogder \ hvete för konungzhester
emot dhe andra provintierne.
Seden föreslogz, att man och skulle inföhra, att Adelen
skulle sielf betala för sijn bonde, på dett Cronones
fogde icke schulle må platza dem. Hvilkett lenge ventileredes,
men för många vichtige skääl vele ingen der till
förstå.
Landtmarskalken sade, at man det schulle tagat
i videre betenckiande.
Bekom Stellan Mörner citation till Johan Hansson,
att han i mårgon schole bevisa, at hans hustrus godz
skole vara rett frelsse.
Togo så dhe andra af Adell sijn afsched och ginge
neder, och blefve allenest qvar dhe, som schole öfverväga
svarett, hvilke både svaren oplässtes, och begäredes att
de ville träda till Cantz[leren] och communicera honom,
hvilkett hann ville bifalla, så att det till morgonen kunde
vara färdig.
Omblåsstes att alle ståndh den 24 schole upkomma
med dehres svar.
Den 24 [Januarij] kommo Adelen tillhopa, och först
lässtes opp svaret (Bil. B.) och sedhen opträdde de opp i
Rikzsalen i process.
Hörr ann desse förbrte puncter (Bil. C.) vore oplässte,
giorde Rikz-Cantzelerens Exellens näst betackelsse
för Ständernes förklaring och gode svar, men effter det
var något diverse af någre stånd svaratt, kunde fuller
inthet så hastigt rikzdagzbesluthet giöras, uthan förmante
dem, att dhe andra stånden vele sig ett bettre resolvera,
effter som tijderna sådant högeligen fordra, och dhe hafva
en mechtig fijende emott sig, och nu inga endskylninger
kunna invendas, icke tviflandes uthan den högloflige
Regeringen med allt alfvar och flijt skole vara omant att
vinleggia sig att bringa fijenden till en redelig fredk;
J anuari.
271
men att tiggian kunne vi inthett, eij heller häfver det
manier uthi heela verlden på sådant sätt att komma sig
till fredk. Och huru sakerne äro en tijdh uthi tractaterne
aflupne och nu förevete, tiener vidh denna gången för dhe
månge, som sigh hafva inslikat och icke här borde vara,
sådant kan upteckia.
Sedhen demonst[rerade] hvad besvär och mödo regementet
med sigh förde och de dagligen uttstå moste, som
de ock in till dehres dödh gerna och oförtrutne giöra
ville; de vele allenast ochsså giöra deres der till, dermed
regementet at stödia och oppeholla. Vele derföre anhöra
ännu någre puncter, som nödige finnes, at Ständerne dem
öfversee och dehres betenckiande der öfver seden gifva
ville. (Bil C.)
Landtmarskalken betackede Hans Exellens med
ödhmiuk begären på Ridderskapssens och Adelens vegner
den högloflige Konungzliga Regeringen, att dhe icke vele
leedas eller tröttas vid detta besvärliga regementet uthan
continuera, Hennes K. M:t vår allernådigste Drottningh
och riket, vårt käre fädernesslandz trogne undersåter till
troget biståndh, lijsa och defens.
Gingo så i process neder på Ridderhuset, och effter
heligdagen förhanden är, skole dhe den 26. tideligen sigh
instella igen.
Den 26 [Januarij] kommo allt Ridderskapet på Ridderhusett
och öfverlåsso sielfva puncterne.
Och förr än det skedde och när rollan oplässtes [och]
Jacob Lilliehöök [opnembdes], svarede Johan Lilliehök,
att han inthet visste af denne Lilliehöken.1
Ropades allttssä fram och tillspordes af Landtmarskalken,
huru han var kommen till dett nampnet.
Hans fader ochså sig kallat Lilliehök, och var Per
Lilliehökz af Kå[l]becks näste frende. Eramlade och en
slechtlinea, uthdragen af And. Bureo uthur slächtboken,
der uti instodh, att det var en familia.
Befalttes att han skulle förskaffa, att samma slächtbook
motte vijsas; i medier tijdh skulle han förholla sig
ifrån det Lilliehöke nampnet.
1 Rättadt enligt det andra protokollsexemplaret.
272
1638.
Derpå oplässtes då den första puncten om kyrkiotij
enden.
1. Classis. Att icke kyrkiotij enden oricktigt uttgår,
kan ingen annars seija; dock vele dhe förhoppes, att ingen
öfver sijn frihet skall undraga sig den richtigligen att
uttleggia. Men der som någen af ovetenhet heremott
syndade, att den först varnades, och seden der han sig
icke vore rettandes, seden plichtade. Och vethe allttsså
inga ordninger att författa eller missbruket att afskaffa,
uthan den högloflige Konungzliga Regeringen varder
sådanne ordninger väl anstellendes, att det till sijn richtighet
må komma, allenest att våre privilegier härutinnan
icke må skee för kort.
2. Classis. De kunna väl considerera, att den tijenden
aldrigh richtigt uttgår, och den at bringa uthi sitt
retta esse, hemstella dhe den högl. Konungzliga Regeringen,
allenest att dehres privilegier icke graveres.
Den 3:die Classis sade sig inge ordninger deröfver
kunna giöra, uthan blifva vidh det sättedt, som dhe andre
bådhe classerne sigh resolverat hafva.
Disputeredes länge sijn emellan, huru vida råå och
röör skall förstås, så ock dhe hemman dhe förlähna åt sina
välförtiänta tiänare. Om dhe ock samma tijonde skole
vara underkastade.
En dehl meente jaa, en dehl neij.
Den 2. puncten om den oordning uthi lille tullens
tagande och gifvende.
2. Class. Kunne nogsampt betenckia, att der under
ett stoort underschlef skeer, så väl hoos dem som tulla
som hoos dhem som dem emottaga. Men alla desse oordninger
att förtaga, vethe dhe i Rekninge-Cammaren best
att förandra, såssom och Ståthollerne, som altidh intaga
och höra dehres klagan.
Den 3. [Classis], Begäre, att dhet må blifva hollit
vidh dett besluthet, som deröfver gafz, när det blef bevilliatt.
1. Classis. Dett finnes stoort underslef hoos tull- och
tullknechter(!), som största profij ten der ifrån dr åge, och varda
derigenom rijka och Cronones blifver dett minsta, när
alla löhninger blifva afdragne, och är samma inträda
icke så mycket värdh som dett besvärer undersåterne.
Januari.
273
Men alla desse besvär att afskaffa hemstelles den höga
Regeringen, allenest att vi erholles vidh våre privilegier,
och vore någre partzeler uthi lengden icke införde, att
den då föhrdes till den 32. penningen, men at den lille
tullen icke högre extenderedes.
Sedhen den 3:die puncten om ett rett måhl och vicht
öfver hela rijkett.
Funno samptlige frenne classerne, att målet öfver
heela riket rettades efter Ståckholms måhltunna, och der
i landzenderne skeppor eller sådane åthskillelige måhl
vore, att de liqvideredes effter samma tunna och så, att
ingen skeer för kortt i någen motto.
Men om vichten kunde de inthet så hastigt sigh förklara.
Dhe andre både Class[erne] förklarede sig i lijka motto,
dock att bergzlagen medh vicht och måhl till Regeringens
förklaringh förblifver.
4. Punct. Om gest- och skiussning. Den är nu så
många gånger och på åthskillelige Herredager ventilerat.
Begäredes att man schulle sökia in actis hvad för
detta var resolverat.
Fans allttsså, att dhe hafva förklarat sigh på alle
puncter uthi skiussfärdzordningen, derifrån dhe inthett
kunde gå, uthan vele dervidh blifva.
Dett samma dhe alla sade, och att privilegierne om
samma gest- och skiusning må blifva observerat.
Disputeredes pro et contra hvadh skada och undergång
allmogen tager för den oendeliga gest- och skiussning.
Yore önschandes att man medel kunde påfinna, att
den kunde afkomma, hvilket mycket dertill schulle hielpa,
hvar krögare och gestgifvere på alla ortter anstältes.
5. Om sqvaltter och nybygde ([varner.
Förklarede sig samptligen, att Sveriges lagh uttrycke
ligen
förmår, att sqvatter icke må byggias odelqvarner
förnär; dock förmå adelige privilegier, att Adelen sigh
till nytto må byggia hambrer, qvarner och andra nyttigheter
på sine ägor.
Disputeredes länge sijn emellan, huru vida dett privilegium
skulle kunne uttydas. Och effter dett var middag,
befalttes att dhe strax effter middagen klockan tu sigh
skulle instella att öfversee de resterende puncterne.
Sv. Riddtrsk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1638. 18
274
1688.
[Den 26 Januari,)] effter middagen kommo dhe först
emott klockan 3, ock den störste deklen discommoditerat.
Sade Landtmarskalken: Effter man icke nu så är
qvalificerat, som dett sigh väl borde, viii man allenast upläsa
sielfva puncterne, på dett man deste bettre och snarare
sig seden kunde resolvera.
Öfver las och Landtmarskalken hvad Secreteraren
hade författadt om de resolverede punct[erne],
Befalttes att dhe klockan 8 sigh igen skole instella,
som var den 27 dito.
6. Puncten om den oendelige svediehugning och torpestelles
uptagende.
Dett at förtaga är nestan besvärligitt, helst derom
så månge gånger är ventilerat, såssom och förbudh uttgångne,
hvilkett skadar mångom för en ringa och liten
fohrdel skuldh, i dett hans skogar blifva uttkugne och
förderfvade, och dett till att förekomma vore dett best,
att Hennes Kong. M:tz trychtte patent executeredes som
nu nyligst uttgångitt, hvarutinnan förbiudes sådana skadaliga
svedierödhningar och torpeställes uptagende. Men
till att förbiude Adelen på sijn enskyItte ägor att sökia
sijn nytta och fohrdel eller förbettra dehres lägenheter
med torpp och annan commoditet, vele dhe icke förmoda,
att dem skall förtages eller vara meent.
Dhen andra Class. Förhoppes att oss icke motte
förtages att sökia vårt gagn och bestå på våre enskyltta
ägor.
Seden disputeredes om Crononer(!) parker, bährande trä
och högdiur fällande; kunna dhe inthett till att svara,
förr ann dhe få vetha hvad Cronones parker kunna vara.
Derföre befalttes och badz Rijkz-Jägermestaren, att
han ville meddehla dhem en längd uthaf Konungens
parcher.
Dett han lofvede att villia inlefrera till nesta sammankompst.
Sedhen om omslagett.
3. Cl[assis]. Dhertill kunde dhe inthett förstå, uthan
dhe, såm mekra förmå och hafva rådh till penningar, dhe
kunna hafva sijn besked.
Januari.
275
1. Classis. Her Bengt Oxenstierna meente, att
det vore en nyttig ting.
2. Classis. Dehres förmögenhet! tillrecker inthet att
förstå till något omslag, uthan den, som någet borger,
hann må ock betala, och der han icke vill, då äre Landzhöfdingar
och Magistrat på land och städer, som hvar till
dett han är berettiget till kan förhielpa.
3. Classis. Förmeente för dehres Classe, att dhett
vidh denna tiden inthet vore practicabell, helst för dhe
stoora besvär som nu Adellståndett vidhenger; och nu den
som någett borgatt kafver, han med billigkett betaler;
och icke drages öfver ståndett, om någon peccerer.
Sedhen framsteltes om den sidste puncten om rekenskapens
giörande.
Sidsta Classis. Yore väl effter regementzordningen,
att sådane rekninger giordes och uptoges, hvar tiden och
lägenheten så kunde tillåta. Men att föreskrifva den högloflige
Regeringen, att dhe sådant skola efterkomma för
dhe många besvär och betunga deni öfverhengia, kunne
inthet sigh resolvera, uthan allenest bedie, att den högloflige
Regeringen icke vele tröttas vidh denna stoora
regementz börda, uthan derutinnan framheerda H:s K. M:t
och fädernesslandet sampt dess trogna undersåtere till
hugnad och assistence.
1. Classis. Dett vore väl gott, att regementzformen
kunde i den puncten observeres och fullfölies, hvar dhe
för den stoora regementzbördan kunna sådant effterkomma
och fulföllia. Dock moste man derhoos [betänka], att hvarken
tijdh eller timma skall för dem tillrecbia, derföre
moste sådant considereres, och allenast bedie, att dhe icke
vele tröttas vidh detta verkett uthan continuera uthi detta
loflige verckett.
Den medlesta Classis. Sadhe och dett samma och
hafva hög orssak att tacka dem och derhoos bedia, att
dhe icke vele tröttas vidh denna loflige regeringen, uthan
heller att dhe fortfähra der uthi.
Derpå befalttes, att dett svaret skulle conciperas.
När dett nu var sammansatt, fordrade Landtmarskalken
svaret till sig om morgonen att velia dett låta
see Regeringen.
1638.
Kom så den 29 [Januarij] neder och sade, att Regeringen
hade val behaget svaret i gemeen, allenest den
förste puncten om tijonden, lille tullen och den sidste
puncten någet bettre skulle debatteras och dehres rådh
dem meddehla.
Discureredes och disputeredes pro et contra hvad
underschlef en och annan söker att undandöllia och förspilla
Cronan sijn tilbörliga tijonde. En part under råå
och röörs prsetext. En dehl med dhe hemmen de der
under leggia. En dehl igenom privat perssoners undandölliande,
som äre prester, fogder, skrifvare, ryttare och
andra, som inga privilegier hafva och dem likvell mehra
nyttia ann som den som dem bruker.
Begära att må blifva vidh gammult och foornt under
råå och röör effter privileg[ierne].
EfFter gammul hefd och sedhvana.
Sedhen om lille tullen.
Landtmarskalken meente, att Cammarrådett best
sådant vethe att förandra, som dagligen öfverhopas med
sådana klagemåhl.
Förhoppes att ingen af dehres ståndh deruti skole
finnes brotzlige.
Begärede så, att Larss Grubbe ville consulera med
Rikz-Cantzleren om desse puncter och dem någerlunda
förandra.
Den 30 Januarij.
Kommo Ridderskapet och Adelen tillsammans, och
uplässtes rollan.
Dereffter befaltte Landtmarskalken, att man skulle
oprecitera dhe, såm vore anteknade till böter, och först
om dem såm vore seent kompne.
Beklagede sig dhe ifrån Småland, att dhe igenom
ståtholleredömmet Östergötlandh hade effter privilegierne
och Regeringens förklaring inthet bekommidt fri fordenskap,
uthan dett var dem igenom landz- och fierdingzmän
förmedelst Ståthoilerens betalning sådant förbudet vordet,
och de således för dehres egne penniger most rehsa.
Schering Rosenhane svarede: Hade dhe kommidt
i tijdh, så hade de så väl som andre bekommidt fri fordenschap;
han kunde inthett vachta på dem.
J anuari.
277
Svaredes: Han hade då bordt leeft order effter sigh,
som och Landzhöfdingen Knutt Posse sig förklarede, att
alle dhe, som hade Ståthollernes pass, skole frijt igenom
hans ståtholleredömme Södermanland fri fordenschap niuta.
Begärede dhe så, att effter dhe icke af mottvillighet,
uthan igenom dette fallett hade kommidt någet förseent,
det icke motte tilldehles dem till straff.
Resolveredes allttså, att dhe, som igenom fri fordenschap
icke vore forttkompne, för denna gången skulle
uthan böter afkomma.
Sedhen befalttes Ståthollerne, att dhe igenom dehres
ståtholleredömme, när Adelen blifver fordrat till Rikzdagh
effter privilegierne, skole låta dem bekomma fri
fordenschap hereffter.
Sedhen oplesstes den lengd, som Rijkz-Jegermesteren
Caril Hårdh inlade om Cronones parcher, som honom var
gifven uthur Cammaren.
Befalttes att sådant schulle inföhres uthi besväret
och begärade, att dem en viss designation motte gifves,
huruvida Cronones parker schall förstås.
Sedhen sade Landtmarskalken, effter svarett på
puncterne ännu icke vore öfversedde, att dhe i mårgon
vele komma tillstädes.
[Den] 31 [Januarij].
Kommo Adelen tillhopa, och sedhen rollan var opläsen,
kom en Cantzeli-skrifvare neder ifrån Regeringen,
att Landtmarskalken med Cammarrådett och Landzhöfdingerne
strax skole komma opp i Rådh-Cammaren till
Regeringen, effter dhe med dem och de andra stånden hade
något med dem att consulera.
Upgick allttsså Landtmarskalken medh Cammarrådet
och Landzhöfdingerne opp, och befaltte Landtmarskalken
dem, att dhe icke vele gå neder, förr änn dhe finge budh
neder ifrån honom.
Förtöfvede allttsså Adelen öfver klockeslagett 12,
då kom först budh nedh, att dhe andra dagen skole igen
opkomma.
Deu 1 Februarij.
Kommo Adelen åter tillsammans, och strax oplässtes
rollan.
278
1638.
Seden refererade Landtmarskalken, att Regeringen
häfver i går haft en dehl af Ständerne, serdeles Landzhöfdingarne
och Presterskapet, tillsammans och dem vidlöffteligen
deducerat, först betackendes dem för den godvillige
förklaring till den förste puncten, och effter den
något långsamhligit ville uttgå, och lägenheten fordrade,
att krigzfolket och festningerne moste blifva försorgd,
äre dhe begärendes, att dhe af dehres landbönder ännu en
halftunna sädh af en heelgärdz bonde vele bejaka, effter
som dehres förtroende till dem står, att dhe sig ock ber
till vele ber) ve ina.
Hvarföre begärede Landtmarskalken, att dhe sådant
väl vele öfverleggia.
Samsatte sig alle trenne Classibus: Effter dhe icke
vethe hvad skatt eller crone vele giöra uthi denna spannemålshielpen,
docklikvel till att låta påskina dehres välvillighet
emot H:s K. M:t och fäderness! andett, vele dhe
för dehres landbönder hafva sigh resolverat halfpartten
att gifva emott skatt och crono; dock undantagendes råå
och röör, och dett för det åhret allena.
Eörfrågedes om dhe, som under friherreschapet [äro],
icke schole vara exempt för denna hielpen.
Och att man förbeholler sig, att der i landzorterne
ingen sp[anmå]ll är, han då må gifva andra partzeler,
och hvar uttgöra för sig. Dett dhe andra alldeles nekade.
Den 3 Februarij.
Uplässtes svarett (bil. D), och tillspordes, om dhe
hade någet deremot. Nekade, allenast någre få ordh de
begärede att motte emenderes, och sedhen reenschrifvas
till måndagen, effter som dhe förmehne, att Ständerne
skole opkallas.
Den lierde Februarij omblåsstes, att Ständerne skole
opkomma.
Samma affton hade Landtmarskalken budh effter
Secreteraren, att Regeringen hade befaltt honom, att Adelens
svar om spannemålshielpen till morgondagen skole
förfärdiges.
Den 5 [Februarij] kommo dhe tillsammans.
Februari.
279
Och uplässtes samma svar, som conciperat var om
spannemålshielpen.
Och effter dett någerlunda moste förandres, skrefz
dett reent som förbe:tt står. (Bil. E.)
Och sedhen oplässtes Michill Jordans bref, som honom
var gifvidt af den högloflige Konungzlige Regeringen
till vapnbref, dateret den 27 Januarij 1638.
Och befalttes af Landtmarskalken, att han skulle
hafva sitt stelle nest effter.
Upträdde så uthi process opp i Rikzsalen, och när
Adelen hade tagitt inn sine tillbörlige ställe, kommo
Regeringen med Rikzens Radh och stältte sig på sine
tillbörlige ortter.
(xiorde Landtmarskalken ett taal, att dhe hade
låtedt författa dehres svar skriffteligen, som nu skulle
oplässes. Begärede att den Konungzlige Regeringen vele
dette i bestå motto uptaga och uttyda.
Derpå lässte Secreteraren Johan Larsson sielfva både
föreschrefne svaren. (Se bil. B, E.)
Der på g-iorde Cantzleren till samptlige Ständerne
åå Hennes Kong. M:tz vegner en tackseijelse, att dhe så
välvilleligen hafva sig förklaratt; men effter svaren vore
något diverse, vele man collationera dem tillhopa och deröfver
låta författa sedhan svarett, hvilkett sedhen skole
Ständerne blifva tillstältt at öfversee. 1 medier tijdh
effter man häfver med Ständerne någet att communicera,
hvilkett dem tideligen, när lägenheten gifz, skall varda
tillsagdtt; desslikest skole och någre af Rikzens Radh
blifva förordnede, som allmogens klagemåhl skole uptaga
och dem öfversee, så att dhe i medier tijdh rijkzdagzbesluthett
klefve förfärdigett, dhe och kunna expedierade
blifva.
Dermedh nedergick Adelen uthi procession på Ridderhusett,
och effter dett var något lijditt på dagen, befältte
Landtmarskalken, att dhe andra dagen bittida sigh
igen skole instella, att öfverleggia dhe puncter honom
var af den högl. Regeringen tillstältt angående siellva
Riddareståndett.
Den 6 Februarij kommo Ridderskapet tillhopa.
280
1688.
Och när rollan var opreciterat, befaltte Landtmarskalken,
att dhe villia taga uti ett got öfvervägande
desse fölliande puncter. (Bil. F.)
Uplässtes och ventilerades allttså den förste puncten
om gode män, som skolle dirigera Ridderhusetz saker
och tage dess indömme och privilegier i förvahring. Och
begärede att dhe vele votera.
Och befaltte först, att hvar ville förfoga sigh till
sijn tillbörlige ortt och säte, effter som Regeringen med
Rijkzens Rådh vele nedkomma någett med oss att con
sulera,
och ingen tage någett afträdh, för änn dhe nederkomma
och hvad dhe hafva till att proponera öfverlagd!
Seden voterede den nederste Classis. Finne dett gott,
att någre gode män blifve valde som här residerade, som
förestode Ridderhusetz saker och toge privilegier och annat
uthi godh förvahring; såssom och att någre förordnades
som åhrligen her effter öfversågo rekningerne, hvar någen
bygning skolle företagas.
Seden medleste Classis. Yore nyttigt, att någre gode
män väldes, som stadigt vore här tillstädes, som Ridderhusetz
saker förträdde, och helst någon aff hvar Classis;
såssom och att dem en viss instruction gåfvos, dereffter
dhe sigh sedhen effter regulera och sigh förholla kunde.
1. Classis bijfölle dem andre bådo.
Den andra puncten om en Secreterare] att förordna
af dehres ståndh.
Andra Classis. Yore väl reputerligitt och honorable
för sielfva ståndet, hvar dhe kunna finna någen, som vore
capabel och vele dett opå sig tage, der intraderne så
kunne tillreckia att underh olla honom och hans underhafvende;
men att besynnerligen någet contribuera, vore
onödigt, helst effter Secreteraren Johan Larsson dett
stället i många åhr väl förestått hade, och hade honom i
ingen motto att beschylla.
Första Class. Her Bengt Oxenstierna]: Vi hafva i
ingen tingh att beschylla den rettschaffen man, som nu är
Secreteraren Johan Larsson; dock vore dett ansehnligitt,
att liqvel någon af vårt stånd dett förestode, deruthaf
seden heela ståndett skola hafva ähra och respect uthaff;
men någon synnerligh contribution att påleggia, är dem
högst betenckeligitt, för änn någet capital kan blifva,
Februari.
281
att sådane officier reputerligen kunne oppehollas, helst
effter som uthi andra konungeriken, som uthi Polen, Danmark
och annorstädes, sådane charger af Adel alletidh
bekläde[s], och när Ridderhusett kommo uthi esse, att alla
commoditeter till academier, bröllop etc. och andra loflige
sambqvembder der kunde bollas, skulle han fuller deste
beqvemare kunna försörias. Ty kan han regera pennan,
så kan och väl förretta någett mehra.
Nederste Classis. Dhe hade inthet emot dehres Secreterare
Johan Larsson; men vore någen af dehres stånd,
som dett vele opå sigh taga, deste större beröm vore det
för dehres ståndh; men ingen contribution till hans salarium
vele dhe vara underkastade.
Den 3. puncten om den confusionen, som skeer i
sakernes omröstandet.
Första Classis. Att man elegerade af hvar Classe
två eller tree, som samsatte sigh om dett, som proponerat
är, och seden communicerade dem andra, om dhe sådant
finne gott eller icke.
2. Classis. Finne dett gott, och dermed förtoges
många onyttiga disputatzer, så och många dommar som
nu nnderlöpa ibland discurserne.
Tertia Classis. Dett vore ett fritt Ridderhus, och
derföre är hvariom och ehnom fritt att framföhra och
seija sijn egen mening och betenckiande.
Kåm så budh, att Regeringen med Rikzens Rådh vore
förhanden.
Upträdde och uttgick allttsså Landtmarskalken med
en stoor dehl af Adelen emott dem och accompagnierede
allttsså dem opp i Ridderhuset, och toge sine tillbörlige
ställen under himmelen.
Först dhe fem embeten: Her Gabriel Gustafsson R.
Drotzten, Her Jacob de la Gardie Rijkz-Marsch, Herr
Caril Gyldenhielm R. Ammiral, Herr Axell Oxenst. R.
Cantzler, Herr Gabriell Bengtsson R. Skattmester.
Sedhen af Rikzens Rådh: Her Jahan Skytte, Her
Clas Fleming, Her Mathias Soop, Her Jahan de la Gardie.
Her Carli Bonde, Her Axel Banner, Her Erich Rynning
och Her Clas Christerson.
Seden framstelltte Rijkzens Cantzler denne fölliande
dock vidlöfftige taal och sermon: Välborne, väl
-
282
1638.
bördige herrar och män, bröder och venner, Collegierne
hafva samsatt sigh med Rijkzens Rådh att besökia dhem,
ihugkommandes den plichtt dhe äre dem med förbundne
och förvantte, sampt huru vidhe dhe äre detta lofliga
Ridder Imsett förobligerede, som en dehl så vida medh
dehres blodspillande hafva sig förverfvatt medh privilegier
och immuniteter försedde, som inn på dem seden
är transfererat; i synderhett när dhe ihugkomma H. K.
M:t saligstt och höglofligest i hugkommelsse höga och
stoora affectioner H. K. M:t till detta ståndett dragett
häfver, serdeles när H. K. M:t såg dhe confusioner och
oordninger, som vårt stånd uthi sådanna allmenne möten
uthi vistedes, hvilkett stånd, som billigt andre stånd skole
föregå, nådigst belefvatt, att ett hus motte upbyggias,
till att sammankomma och rijkzens tarf och serdeles H.
K. M:tz saker och ährende att öfverleggia; ty för detta
hafva detta ståndet uthi privat hus till stoor confusion
sammankommet, deraff mycken oreeda är uthaf folgdt,
och nu för rådh sampt funnedt detta ståndet uthi trenne
Class[er] at dividera, till att deste bettre debattera sakerne
med omröstande och andra skickeligheter såssom och till
att hafva rum och lägenheter till att förvahra dehres privilegier
och handlinger, som för detta uthi någre enskyltte
perssoners, som uthi någett sestime hafva varidt, gömmer
äre öfvergifne, och således våre privilegier, afframfahrne
Konunger gifne och förverfva[de], kompne oss ifrån, så att
vi liten eller ingen rettelsse till vårt stånds reputation
håfve. Men nu håfve I medel att komma tillsammans,
och nu blifver stånd stånd, och således H. K. M:t af
konungzlig affection frivilleligen uthan sollicitering giordt
detta reputable verkett och beneficerat oss med denna
stora platzen till husetz upbygning. Och fördenschuld
först besinnom, huru vi nu holla vår sammankompst, att
öfverväga rikzens stat, brede vidh detta att bahra sårg
i gemeen om vårt ståndz heder och till att communicera
med eder om några puncter.
1. Att vi conservera vår reputation.
2. Att erholla sådantt.
3. Att öfverieggia någre ährenden, som oss gravera.
Och detta alltt distinguerat uthi någre puncter och
till den ända nederkommedt såssom interesserede att
Februari.
283
dem för eder uttyda, och sedhen giöra eder assistence,
som der uthaf kan dependera.
Sedhen att I vele oss communicera hvad I håfven
resolverat, så vele vi det annarss uttyda, hvar I dett icke
rett förstått haden.
Landtmarskalken svarede, att dhe hafva mehra
änn högh orssak att högtberömligen betacka och ihugkomma
H:s Kong. M:tt för dhe många och högtbevista
kongeliga välgerninger, i synderhett att H. K. M:t i detta
ährendet [dem] med ett Ridder ebus häfver velett försee;
såssom och i lijka motto betacka den höglofliga Konungzliga
Regeringen, som dehres stånd i lijka motto till heder och
reputation vele förfordra. Tilbiude sigh sådant med
ödhmiukhet och tienst att förtiena den stund dhe lefva.
Hvad puncterne vedkomme, håfve dhe någre få igenom
lupett, men ingen fullkomblig resolution tagett.
Der till svarede Ri kz-Can tz 1 ere n, att I, gode herrer,
moste fatta till detta verckett en rett ordning, ty uthan
en god ordningh kan inthett väl grundatt verk företages,
mycket mindre uttföhras och till enda bringas. Derföre
vill jag någerlunda underretta eder såssom och uttyda
eder sielfva puncterne.
1. Punct. Moste vara fyra beschedelige män, som
tage privilegierne uthi godh förvahring, och den första
moste vara en af .Rikzens Rådh, och hvem I seden vele
dertill vellia och bedia, hemstelles eder sielff under eder
att sökia.
2. Punct. Skulle vara sielfva ståndett honorabelt och
nödigt, att en af ståndet kunde dertill finnas, men hvem?
Dett hemstelles eder, och den moste inthet vara förobligerad
någen annan tienst, och kan honom förordnes löhn
af Ridderhusetz opbörd såssom och till hans underhafvende.
Hvilken kunde colligera allehanda gambla handlinger
hoos en och annan, och der någre vore som någre
antiqviteter och underrettelsser hade, han vele dett Ridderhusett
meddehla.
Och betygede R. Cantzleren, at han för inge andra
orssaker hade instält om Secret[eraren] uthan för ståndett
skull allena.
3. Punct. Desslikest moste i omröstandet annorlunda
tillgå, att tvenne opstå och disputera om sakerne, och
284
1638.
dhe andra tijga stilla der till, till så lenge en rett resolution
tages.
4. Punct, om Bidderhusett och den 5. punct, till dess
bygning.
Dett vore ståndet föga reputation, att eet heltt stånd
icke skulle kunna upbyggia ett hus, der dock en privat
persson dett då gör. Moste giöras ett förslag hvad dett
vill stå att kosta. Hvad contribution eller penningar der
till vill tages.
Felttherren meente, att ett sådant hus icke på 10
åhr skall kunna fulbordas.
K,. C[antzleren]: Der moste underhollas desse officier:
en Secreterare] och hans underhafvande, en beridere, en
dantzmestere, en språkmest[are], en fechtmest[are] och
seden flere officier.
Landtmarskalken: Om russtiensten kunde någott
förslå. 2. Om de som hafva teknadt. 3. Dett som
Cronan hafva lofvat, skulle det fuller ett ährligitt förslå.
R. C[antzleren]: Villien I hafva ett magnifiq hus,
ståndet till ett anseende, moste I icke see så synnerligen
på en ringa penning. Och den som inthet är frelssesman,
han contribuerer inthet härtill, ty hans privilegium
är special och strecker sig inthet videre änn som brefvett
förmår och uttviser.
Mårgångåfvo och bröllop.
Tillien I allenast uttseija, hura vidt morgongåfvan
skall uttfestas, anttingen till lifztiden eller till så lenge
hon enkia är.
Och begärede, att de vele concipera en ordning, hura
med bröllop skall holles.
Sedhen lupos dhe andra puncterne igenom, och verificerade
att sådant allenast sökttes ståndet till ähra och
respect, såssom och begärede B,. Cantzleren, att dhe vele
skriffteligen svara, så viste de deste bettre att deröfver
författa en ordning, der dhe alltt funno gott rådhsamptt.
Landtmarskalken betackede dem för dehres mödo,
att dhe hafva velett beqvema sigh att komma neder till
dem och communicera sakerne med dem, vele sådant tienstligen
för tiena.
Februari.
285
Begärede svar om dem, som begära att naturaliseres.
De vele resolvera sig derpå med det första.
Dermed afträdde samptiige Rikzens Råd och Regering,
och fölgde dem neder Landtmarskalken och en stoor dehl
af Adell.
Sedhen befaltte Landtmarskalken, att de vele den
7. igen instella sig på Ridderhusett att öfverväga samma
puncter de novo, effter som dhe nu hafva fått en explication
deröfver.
Framkom Anders Linnersson, som kaller sig Swensche,
hvilken befalttes, att han den andre dagen schole med
sina skääl sigh instella.
Den 7 Februarij kommo på Ridderhusett.
Och effter rollan[s] oplässning framstegh Anders Linnersson
och öfvergaf sine documenter, hvilke oplässtes och
seden approberedes, och han intogz.
Jesper Nilsson Kras begärede, effter som han månge
rehsor för detta häfver urgerat, att Kruserne på Elghammar
skole framleggia dehres skiölde- eller förbettringzbref
om dehres adelige afkompst.
Sedhen sade Landtmarskalken, att dhe vele taga
puncterne förhanden och dem öfverleggia.
Och effter de trenne nestan vore resolverede, allenast
om perssonerne, som dhe dertill vele förmå, kunde uttvällias,
begärede vethe, hvem dhe af R. Rådh der till
vele kalla och bedia.
Eenhelleligen på Her Glass Fleming.
Seden brede vidh honom en uthaf hvar Classe.
Meente dett moste vara dhe, som alltidh uthan dess
moste vistas vidh hofvett.
Begärede att dhe vele votera.
Nederste Classis: På Herr Johan Berendes, effter han
för sijn cammartienst moste stadigt här versera, och
frågades om han dett ville antaga och förestå.
Respond[erade]: Betackendes dem att dhe håfve velett
honom der till godh erkenna, och der han icke blefve
med rehsor förhindrett, vele han effter sitt förstånd dett
dirigera.
Medleste Classis: Iffvar Nilsson, hvilken sig nesten
excuserade, sågo helst, att dhe valde någon annan, dock
286
1638.
hvar icke annars kunde vara, vele han effter förmågo
göra sitt bestå.
Första Classis: Herr Johan Oxenstierna Axellsson,
betackendes dem för den respect att dhe vele honom der
till godh erkenna; vele och effter sin macht och förstånd
dett förträda, så vida Cronones tienst dett tillåter; men
vid bygningen kan han inthett vara.
Landtmarskalken: Hvem dhe vele begära till
Secreterare?
Föreslogz Gabriel Gyldenancker, Christof Scheiding,
Åke Sparre, Jöran Ulfsparre, Erich Soop.
Dock omsijder samsatte sig alle trenne Classerne att
begära M:r Gabriel Gyldenancker. Hvilken dem betackede
och vele taga i betenckiande, helst han inthet viste, huru
vidt samma hans secretariatemhete sig schulle streckia.
Sedan om omröstandet att de vele observera dett,
som It. Cantzleren hade dem förklarat att best kunne
stellat i vercket.
3. Classis. Behagede dett som Bikz-Cantzleren hade
sig förklaratt, att tvenne upstode och disputerede om dett,
som Landtmarskalken punctevijs proponerede, hvilken som
hade lust, och hvem då seden som sådant anhörde ville
bifalla, kastade dett med ett lodh uthi ett kärill.
2. [Classis]. Att ett uttschott uttvaldes af hvar
Classis, som uttginge i hvar sitt maak och ventilerade
seden sijn emellen, och när dhe en mening fattadtt hafva,
inkomma och referera, hvad som dhe ventilerat hafva, och
finner sig någen, som samma meening icke kan rett fatta,
stånde upp och disputere deremott till så lenge en viss
resolution kan fattas.
1. [Classis]. Finne rådhsampt, att någre af hvar
Classis upstå och förfoge sig hvar uthi ett synnerligitt
maak, och hvar partten författa och samsettia sig om en
mening, hvilken dhe sedhen kunne referera hvar för sine
sätesbröder, och hvar dhe den icke rett kunne gripa, stånde
hvariom och ehnom fritt derom att disputera publice.
Om bygningens fortsettiande.
Resolverede sig alle trenne Classerne, att dett vore
Itidderskapet en stoor ähra, hvar dhe ett sådant zirligitt
hus kunde komma till bygningz och fulbordan.
Februari.
287
I}ropo[nerade] Landtmarskalken hvad dhe fuller
ville der till contribuera.
1. Classis. Tijo daler gott mynt af hvar hest uthi
trij åhr.
2. Classis. Meente att hvar den richtigligen uttginge,
skulle dett med de teknede och Cronones penniger ett
redeligitt förslå.
Tertia classis. Meente att när af hvar russtienst
öfver Sverige och Finlandh uttgofves 10 Dl. hvitt mynt
med dhe penningar, som den medleste Classis upnämde,
och enckior, jungfrur och omyndige barn i liba motto der
till uttlade, schulle dett ett erligitt förslå.
Begärede så, att Oluf Hansson vele giöra öfver dess
bygning ett förslag, hvad dett skulle komma till att stå,
på dett dhe deste bettre dehres calculation dereffter giöra
kunne.
Hvilkett han ock lofvede.
Derpå befaltte Landtmarskalken, att dhe den andra
dagen igen skole instella sig att öfverleggia dhe resterende
puncter.
Den 8 Februarij.
Koinmo Ridderskapet och Adelen tillhopa. Och effter
opläsen rolla sade Landtmarskalken, att Rikzens Regering
hade befaltt, att någre öfver tiugu skole tillika med
honom upkomma till Rikzens Regering och Rådh; de vele
fördenschull uttnembna någre aff hvar Classis, som med
upträdde, och att dhe i medier tijdh vele låta antekna
dehres sätegårder de her och der i landzenderne hafva,
effter som dhe i Krigzretten sådant hegare.
Landtmarskalken Her Larss Sparre,
Herr Bengt Oxenstierna, Krigzman Lillie,
Her Jöran Gyllenstierna], Ture Sparre,
Her Swantte Hoorn, Erich Soop,
Johan Lilliehöök, Knutt Posse,
Hindrich Fleming, Christer Påsse.
Gabriel Kyle,
Schering Rosenhane,
Gabriel Gyldenancker,
Swen Bock,
Johan Berendes,
Larss Kagg,
Johan Yxkul,
288
1638.
Stellan Mörner, Johan Rytter,
Conradt Falkenberg, Otto Sperling,
Anders Bure, Carli Siggesson.
Peter Krusse,
Den 9 Februarij.
Kommo åter på Ridderhusett. Och begärede Landtmarskalken,
att dhe vele öfverväga hvad partzeler i
russtiensten skulle reknäs.
1. Classis. Förutan dhe partzeler, sorn i privilegierne
ståå, skulle koppar, allahanda fisch och andra hufvudh
rentter reknes, och att inge enkior, jungfrur och faderlöse
barn undantages. Men så att dem sådant i andra
saker eller till russtiensts holdning i framtiden icke må
drages till någet preejudicium.
Om executionen. Att Landzhöfdingen sådant uttfordrer
till Michelssmesse tijdh.
6. Punct. Om dantzmestare, beridare etc. och andra
officiel’, som skulle vara vidh Ridderhusett, hvarutaf de
skole underhollas.
Respond[erades]: Effter H:s K. M:t uthan dess till sijn
kongelige respect och hofholdning moste försöria och holla
sådana karlar, att då ungdommen, som vidh hofvet versera,
under dehres exercitier sig måge exercera för en billig
giord ordning.
Hvilke[n] mening alle bijfölle.
Om morgongofvo och onödige- specer på bröllop, begrafningar
och andra fåfängia omkostnader.
1. Class. Begerede att man i svaret skulle inföhra
och begära, att Hans Exellens Rikz-Cantzleren vele, Adelen
och Ridderskapet till befordran, concipera en ordning
deröfver, som någerledes vore lagen lijkmätig och .för änn
dett fullbordades gåfves Ridderskapet och Adelen att
öfversee, så vele dhe seden förklara sijn meening.
3. Classis. Att samma constitution, så frampt dett
vore möijeligitt, kunde, för änn uttgången af denne Rikzdagen
skedde, kunde skee, begäre de ödhmiukeligen, att
Rikz-Cantzleren sådant vele opå sig taga; dock till dehres
öfverseende och videre förklaring.
2. Classis. Yore högnödigtt och myckett önskeligitt,
att dett oendeliga pracht till bröllop, begrafningar etc.
Februari.
289
såssom och dhe stora morgongåfvor kunde uphäfvas, som
är dett högsta ruin för Adelståndet, och att Rikz-Cantzleren
vele bevisa den stora alfection och författa deröfver
en ordning, vele dhe honom tiensteligen ombedet hafva,
så att den constitutionen, förr änn Rikzdagen ändades,
kunde förfärdiges, dock att den oss först communicerades.
Huru executionen skulle skee, när desse penningar icke
rett uttkomme, såssom och om den som uthan rettmätig
orsak uthe blef.
2. Classis voterade, att den, som dhe bevilliade penniger
icke uttgifver, schall Landzhöfdingen fullföllia;
allttsså vele dhe, att dhen, som uthan rettmätig excuse
utheblifver, gifve till Ridderhusetz bygning 50 Dl. gott
myntt, dock hvad öfverheten honom påläggia vill till
arbitral straff, står henne öpett.
1. Classis. Att den, som uthe blifver uthan rettmätig
orsak, ålderdom, siuk åå sotesäng eller och i Konungens
tienst eller och i fremmande land, gifve 50 Dl. hvitt
myntt, och dett uttfordre Landzhöfdingerne.
3. Classis. Den som uthe blijfver uthan förb:te rättmätige
orssaker, han uthan alla nåde vari förfallen till
Ridderhus bygning 50 Dl. hvitt myntt, och sådant fordre
och tage Landzhöfdingen uth.
Meentte Landtmarskalken, att sådant vore för
ringa, ty mången schulle heller vele uttgifva samma penningar
änn förrehsa till Eijkzdag.
Begärede att dhe derföre vele omrösta.
3. Classis. Bekenne fuller, att dett är ringa, men för
dhe fattige och oförmögne kunde dett fuller vara svårtt;
men till att komma den mottvillige till hörsamhett, att
hvar gåfve af hvar hest han holler i russtienst 50 Dl.
hvitt myntt, och att dhe fattige vore fyra om hesten.
2. Classis. Att dett vore rett, att af hvar hest han
holler i russtienst gåfves 50 Dl. hvitt myntt.
1. Classis. Finne dett gott, att den, som uthan rättmätig
orssak utheblifver, gifver af hvar hest han holler
50 Dl. hvitt myntt till Ridderhusetz bygning; dock öfverhetennes
rett dhe sig förbeholla, hvad hon dem till arbitral
straff tencker till att påleggia.
Derpå befalttes att Secreteraren Johan Larsson vele
derpå författa ett svar till andra morgonen.
Sv. Riddersh. o. Adels riksd.-prot. 1—lil. 1638. 19
290
1638.
Befaltte att dhe andra dagen sig igen vele instella.
Den 10 [Februarij] kommo Ridderskapet ock Adelen.
Och uplässtes svarett, sorn föllier (bil. G), hvilkett någorlunda
klef förandratt. Befalte[s] att dett till måndagen
schulle reenschrifvas till att öfvergifvas.
Öfvergaf Secreteraren Johan [Larsson] en supplication
till samptl. Ridderschapet och Adelen, att dhe vele intercedera
för honom om en gård, 2 eller tree.
Dett dhe alle godvilligen lofvede och den underschrefvo.
(Bil. M.)
Den 12 [Februarij] upgick Landtmarskalken med
svaret (bil. G), såssom och med dehres intercession för
Secreteraren Johan Larsson Landtmarskalken med Johan
Berendes och Conradt Falkenberg, Hindrich Fleming och
Gabriel Kyle, Her Swante Hoorn och Her Johan Oxenstierna
till Rikzens Regering.
Den 13 Februarij.
Församblede sig Ridderschapet och Adelen på Ridderhusett,
och uplässtes rollan.
Hnderrettade Landtmarskalken, att han hade
öfvergifvidt svaret angående om Ridderhusett, och vore
ännu någett som moste bettre ventileras.
Sedhen sade Landtmarskalken, att den loflige
Konungzlige Regeringen hafva belefvatt och samptychtt, att
Jahan Vitingholf, Willam Phulp (o: Philp) och Jöran Pattkull
skole naturaliseres och intages på Ridderehusett, och
Vitingholf och Pattkull niute dhe ställen dehres barn och
ätt för detta är tilldeltt på Ridderhusett, men Phulp bekomme
med sine barn stelle som han sig angifvidt häfver.
Sedhen Baltzer Nyman.
Dernest berettede Landtmarskalken, att den högloflige
Regeringen hafva öfverseedt Mauritz Holsts documenter
och bevijs om sijn adelige afkompst och finne dem
skälige och gode, och fördy samptykt att han må intages
på Ridderhusett, och effter hann uthi min sal. broders Her
Johan Sparres [tid] heller och seden häfver sigh här angifvidt,
att I gode män vele fördenskuld eder förklare, hvar
I vele honom hans locum tilldehla.
Februari.
291
Sade och de vele förklara sigh öfver Secreteraren
Johan Larssons begäran.
Den 14 [Februarij]. Kommo åter på Ridderhusett.
Sade Landtmarskalken, att den högloflige Regeringen
hade tillstältt honom det conciperade besluthet och
begärede, att dhe vele dett ventilera, om dett så var författadt,
som deres svar var gifvidt.
Uplässtes allttså. (Se bil. K.)
Och när de kommo till den 6:te puncten, resolveredes
och begäredes, att motte inföhres: Effter som Ridder
skapet
och Adelen uti sitt gifne svar öfver den förste
propositionen icke häfver varidt dehres mening att dhe
hafva begäratt, att tull- och accij sordningen skole de novo
taxeras, uthan de partzeler, som icke vore innförde i tullordningen,
de skole taxeras och seden insettias effter den
32 penningen.
Nedkom seden Larss Grubb och demonstrerede dem
om den förhögning, som så ringa var, de vele sig derföre
der till förstå. Hade och en ny lista eller längd på alla
partzeler, som vore någet effter desse tijder förhögde,
hvilke när dhe funno dem vara af ringa importance, vele
dhe väl för dehres stånd dertill förstå. Och befalttes att
den förra meningen skole casseras.
Sedhen öfversågo dhe dehres besvärspuncter och dem
någett förandrade. (Se bil. I.)
Seden den 7. puncten om målett. Disputei'edes pro
et contra. Och vele hafva sielfva dispositionen om dehres
måhl.
Den 8. puncten. Begärede att niuta privilegierne
till goda.
Landtmarskalken: Att de vele öfverleggia om russtiensten,
effter den inthett förslår, och begärede 30 Rdl.
af hesten.
Negerede samptligen, att dhe inthett dem kunna
komma till väga, uthan blifva vid förra afsched de fattadt
hafva.
Begärede änn ytterligere de 30 Rdl.
Nekade alldehles.
Befaltte dem så komma igen annan dagen.
292
1638.
Den 15 Februarij.
Uplässtes Dawid Dachs bref och intogz på Ridder -  husett efftcr manier.
Seden sade Landtmarskalken, att någre af Regeringen
och Rikzens Rådh vele nederkomma och förklara
dem rikzdagzbeslnthett och om Ridderhus sakerne.
Och bad Landtmarskalken, att de vele öfverleggia
om den 7:de pnncten, att de kunne gifva dem svar, när
dhe nederkomma.
Klockan 10 kom Her Carl Carlsson och Her Axel
Oxenstierna och Her Clas Fleming neder på Ridderhusett.
Upträdde Cantzleren och giorde ett långt taal, för
hvad orssak han med sine colleger var nedergången.
Framstelltte så om den 7. puncten om vicht och måhl.
Sökia inthet annat medh vicht och måhl, som härtill är
passerat, änn att försnilla den ena den andra. Men nu
att ett rett måhl må stabili eras, är allenast till justicien,
ty under hessman och pyndare skeer stoort förtreet och skada.
Landtmarskalken meente, att de, som hafva sp[anmål]srenta,
schole hafva der fohrdel uthaf.
Rikz-C[antzleren]: Om I ville giöra lagh, så moste I
aldrig see på en provintia, som är i Vestergötland med
dehres skeppor, och håfve I macht att taga skeppor eller
tunnor af edre landbönder, således och i vichtten. Och äre
rett skåler vichtigere änn hessman och pundere.
Landtmarskalken: Att de väl schole låta contentera
sigh med den förklaring, när hvar må mäta sielf sin sääd.
Om q varn erne.
R. C[antzleren]: I skolén icke fatta någen suspicion,
ty när våld går för rett, går inthet väl uthi en politie,
och dett I berope eder på privilegier], hvilke I inthett
vele rett förstå, ty dett vore orett att byggia qvarner
odellqvarner för när.
Landtmarskalken: Uthi privilegierne står expresse.
R. C[antzleren]: Saivo jure tertio att giöra den andre
skada, så måste I inthett förstå edre privilegier, uthan
der ingen skeer förnär, så häfver dett sine skääl.
Hvad vedehygge [angår], dett bekenner R. Cantzleren,
att dett scheer mångom förnär, att den, som häfver allenast
ett torp, han hugger all skogen bortt, dem androm
till stor skada. Ville önscha, att rikzens tillstånd [tilläte],
Februari.
293
att en jorderefning kunde anstellas, effter ingen är bollen
seden Kong Carl Knuttssons tijdh, att Landzhöfdingerne
kunde dermed hafva inspection. Allenest detta ähr att
justitien må forttplanttas, och att hvar och en skälig
maintinerer sina privilegier] och rettigheter medh lag.
Seden framhade R. C[antzleren] svarett om Ridderhus
sakerne.
1. Punct. Att dhe hade vaaldt Her Clas Flemingh
till föreståndere.
Her Clas betackendes dem, hvar han för Cronones
månge officier kunde aflåta, ville han gerna tiena dett
ståndett.
Ifwer Nilsson dett samma, allenest de finge see
instructionen.
Inst[ructionen] gick derpå ut, sade R. C[antzleren],
att hafva inspection om privilegierne och andra nödvändiga
saker.
Her Johan Oxenstierna: Han förstode sig inthet
synnerligit derpå, dock vele han giöra dem gerna till tienst.
Derpå begäredes, att R. Cantzleren vele författa en
instruetion, så vele de seden ytterligere förklara sig.
Secreteraren Gabriel Gylldenancker begärede vethe,
huru vijdt hans secretariat sig schulle streckia.
R. C[antzleren]: Han ville det med honom öfverleggia.
Om omröstandett.
Dett var illa uptagitt. Dock begärede Landtmarskalken,
att de vele recitera op deres svar.
R. C[antzleren], när han den oplässte, sade någre
resor, att de inthet hade så gifvidt acht på svaret som
nu; och förundrade sig med de andra R. Rådh och sade,
att var så gott som de svarat hade.
Om penningehielp till husetz upbygning.
Och de penningar vele inthet förslå uthan till det
minsta 20 Rdl. af hesten, och att de vele votera.
3. Classis: De vele dertill contribuera tiugu Rdl. uti
trij åhr. Hvilke de andra tvenne bijföllo och samptyktte
ochså tiugu Rdl. af hvar hest.
Huru de vele holla om samma russtienst, att den,
som häfver 50 mark, och den som häfver 100 mark, gifver
4 Rdl., faller honom väl svårtt, men privile[gierne] förmå,
att allenest 3 schole vara om en hest.
294
1638.
R. C[antzleren]: Huru då desse penningar schole uttgå?
Att Landzh[öf'dingen] dem uttfordrer, och den som
ställer sig mottvillig, sende knechter i gården, så lenge
han dem uttlegger, hvilkett de samptligen consenterade,
och förhoppes, att ingen schall der till komma låta.
Om mårgångåfvo.
Begäredes endrechteligen, att R. Cantzleren vele giöra
en constitution deröfver.
Han ville det väl giöra, men nu kunde det inthet så
hastigt skee, uthan effter Collegierne blifva här, så vele
han vidh första lägenhett den giöra, allenast de vele förklara
sig.
Om enkian schal niutan i sina lifzdager eller till dess
hon träder i annat giifte.
R[esolverades]: Om hon beholler dem till hon träder
i annat giifte, och seden till en ihugkommelsse på ett åhr
eller 2 dess renta.
R. C[antzleren] sade och, att dett är bettre, att de
som komma till bröllopz hielpa brud och brudgumme,
änn de dem, så att härtill häfver så mången spenderat på
sitt bröllop, att han dett alldrig förvinner; vore gott att
här så tillginge som i Danmark, der man allenest häfver
ett pancquet af confect och ingen videre spece.
R. Cantzleren: Huru med dem skall hollas, som
inthet komma till Rikzdagh? Meente att dett vore för
ringa 50 Dl. af hvar hest.
Respond[erades]: Dehres oförmögenhet en dehls är så
stoor, att dhe inthett förmå komma till Rikzdag.
R. Cantzleren: Att alle äre plichtige att komma tili
Ridzdagh; han äger en heel half mehr eller mindre godz
till upbörd till russtienst. Men Konungens interesse moste
vi samsettia oss för olydno skulldh.
Och eifter dett var öfver middagen, begärede RikzCantzleren
att de strax igen vele sigh instella, att öfverlöpa
dehres besvärspuncter.
[Den 15 Februarij] strax eifter middagen kommo dhe
på Ridderhusett igen.
Först öfverlässtes dhe besvärspuncter, som ingen förklaring
var på kommen.
Om kiöp att handla med fremmande.
Februari.
295
[R. Cantzleren]: Privile[gierne] förstå eller uttyda
I inthett rett, ty det är borgere handtering och nähring,
och bör inthet den fremmande sellia lood eller skålpunde
taals, uthan dett skall borgaren föda sig med, men uthi
gross må I effter privileg[ierne] obehindrat med dem negotiera.
Jus patronatus.
Dett bekenner jag väl, att jag häfver compillerat
samma privilegier, men dem inthet rett förstått, uthan det
är rett jus patronatus, som sielf hafva rrpbygdt dehres
kyrkior och der under lagdt preste och klockare bool.
Men ingen annen häfver jus patronatus, dock der Bispen
ville påtrengia sochnen en oskickelig man, det är adelssmannen
inthet plichtig att emottaga.
Men detta går allenast derpå uth, att I håfve en prest
eller äre någen affectionerade och den vele I gerna der
till promovera, och deruthaf kommer disputen emellen
Bispen och eder, och dett är inthet jus patronatus, uthan
som jag sade, som förb:t står.
Om kiöp och säl uthi godz.
Dett borde väl hafva[s] ett bettre upseende med, ty
mången sälier godz och upbiuder dem på neste ting uthi
Småland och Westergötland, och jag eller dhe mina, som
der äre näste bördesman till, få dett icke enss vethe förr
än der [är] häfd påkommen, som exempli gratia med Her
salig Erich Bielke. Och der tiderne tillåto, skulle väl
sådant och mehra giöras en stadga opå; men Regeringen
ti] låter dett inthet.
Tolagun, der på skall böter skaffas med dett första.
Om Cronones parker.
Dett vethe I alle, att Cronon häfver sine enschyltte
parker, och att Rikz-Jägermesteren dem defenderer, der
gior han rett uthi. Men dett är allmeent, att en part
skiuta, taga och hugga öfver alltt, inthet achtendes hvem
dett tillkommer. Hvilket inthet bör vara.
Om hvete för kongzh[ästar] i Östergöttland.
Dett är nu inthet tijdh sådant att kunna förandra,
uthan ville Grudh, att tiderna någerlunda vele förandra
sig, så kunde man dett och myckett mehra afschaffa, som
nu Cronones stat inthet kan tola.
Att förmedla hemmen.
296
1688.
Moste skee med en jorderefning; ty jag bekänner, att
mången skeer der uthi för kortt. I vele allenast patientera
till rikzens bettre lägenhett.
Den sidsta.
Dett är af ringa importance om den lille tullen för
den spannemål de lofvat hafva att uttgifva; skulle fuller
inthet heller väl kunna skee, att adelssmannen dett uttlegger
här eller annorstädes på en ortt, uthan att bonden
dett gior på den ortt han bor. Men den, som häfver sine
bönder så i en provintia, så kunde dett någerlunda skee.
R. C[antzleren] mente, att dhe om lögerdag skole
kunne opkomma på Rikzsalen.
Seden repeterede åter R. Cantzleren och förfrågede
yttermehra, huru dhe vele förholla sig om mårgångåfvan,
om dhe vele blifva vidh som för detta är moverat,
och elfter sådanna ordning i denna hasten icke kan conciperas,
blifver fuller här några qvar så väl af Collegierne
som andra af Adell, hvem sådant kan communiceras. Och
så lenge döttrarnar erfva godz, som här till är skedt,
kan Adelståndet icke väl prosperera; dock sådant sfär
inthett till att förandra. Vill likvel beqvema mig det
med första i verkett stella.
Den 16 Februarij.
Kommo Ridderschapet och Adelen tillsammans, och
oplässtes rollan.
Påmintte så Landtmarskalken Ridderskapet och
Adelen hvad Her Rikz-Cantzleren för discurser och uttydninger
så väl öfver svaret på Ridderhuset som dehres gravamina
[gifvit], och effter dett discurs som R. Cantzleren hade
om qvarneb[yggning], derföre kunne dhe taga dett uthi
bettre betenckiande och votera, huru dhe vele hafva sigh
derpå resolverat.
Voterade att villia blifva vidh lagen och privile[gierne].
Och befalttes att denna föliande meningh skulle författas:
Ridderskapet och Adelen begäre, att uthi besluthett
må inföhres: Alldenstund alle stånd äre lagen underkastede,
derföre begäre Ridderskapet och Adelen, att det
uti besluthett må inföhres, nembligen Ridderskapets och
Adelens frihet effter privileg[ierne] förbehollitt; och den
Februari.
297
som sigh sedhen öfver någen olaga qvarnebygning häfver
att besvära, procedera der uthi effter lagen.
Seden kom Lars Grubb neder och hade ett patent
om kyrkiotijenden. (Jämf. bil. P.)
Hvilkett oplässtes, och seden öfverlades om den frij -  het Adelen på tijenden skulle hafva på dehres sätegårder.
Och effter mången hade säten, såssom och hade lagdt
tvenne byar till sätegård, såssom och hvar någre gårder
deribland vore, och dhe med tiden kunne dem till byte
eller kiöp tillkomma, att samma gård med under samma
frihet må reknäs och hollas.
Derföre befalttes att dehres mening och motte up~
sendes.
Eller dhe hemmen, dhe hereffter kunna sig förverfva,
byta eller tillhandla, under samma frihet må vare begrepne
och reknede.
Desse tvenne meeningar gafz åth Larss Grub, att
han dett skulle öfvergifva till Rikz-Cantzleren, att besluthet
och patentet dereffter motte stellas och slutas.
Seden proponerede Landtmarskalken, effter som dhe
i går nogsampt förstode, huru R. Cantzleren vill förstå och
uttyda om russtienstpenningar till Ridderhusetz bygning,
effter hans meening derpå sigh grundade, medan privilegiera
binda Adelen, att till dett högsta tree skole holla
en hest, om och eontributionen dereffter schulle uttgå och
tagas, att de vele derom votera.
Nedersta Classis. Effter mången adelssman icke äger
eller häfver mehra änn en gård, två eller tree, och skall
gifva deraf en tridung af 20 Rdl., vill dett falla dem
mycket besvärligit; och meente, att så mångå samsettia
sig effter rosstienst värdering till 500 mark och uttgifva
bede 20 Rdl. eller 30 Dl. hvitt mynt.
1. Classis. Meente att den, som vill vara adelssman
och vill niuta adeligh frihett, att den och effter rosstiensten
contribuerer till Ridderhusett en tertial, men effter
der är och löper iblandh Adelståndet en stoor oförmögenhet,
att då så månge samsettia sigh och gå tillhopa, som
hafva tillsammans 500 mark, och uttgiöra desse 20 Rdl.
Medlesta classis. Att så många gifva sigh tillsammans,
till dess 500 mark blifva, och seden uttleggia till
dehres Ståthollere åhrligen om Michaelis 20 Rdl.
298
1638.
Sedben befaltte Landtmarskalken, att dhe vele
antekna uthi hvar Landzhöfdinge(!) dhe vele holla dehres
russtienst och samma penninger uttleggia.
Kommo så störste dehlén och anteknade hvar dhe vele
nttgifva samma penninger.
Den 17 [Februarij] kommo någre af Adell tillhopa
på Ridderhusett.
Men effter Landtmarskalken var någet opasslig och
elliest inthett synnerligit till att giöra, hefalttes att dhe
om måndag skole sig igen instella; förhoppes att besluthet
skulle kunna upläses.
Befalttes Secreteraren Johan Larsson, att han skulle
förfahra, om de förre meningar vore af Cantzleren införde.
Sedhen att anholla om pass för Adelen, som äro långvägade,
anttingen Regeringen, Landtmarskalken eller och
Landzhöfdingerne skole dem hemförpassa.
Den 19 Februarij.
Församblades åter Ridderskapet och Adelen på Ridderhusett,
och uplässtes rollan.
Sedhan inkom Wilhelm Spens och anhöltt hoos Landtmarskalken,
att hans bref, som hans fader Her Jacob
Spenss hade sig förverfvat på sitt friherretittel och friherreskap
Orreholmen, [måtte uppläsas].
Hvilkett oplässtes, och seden giorde Landtmarskalken
en sermon till honom, att effter hans sal. fader igenom sijn
skickelighet och tienst hade förverfvat sig af H. K. M:tt
sådan ähra och geminens, velke han och förhoppes att han
sijn faders footspår effterföllier och sig så förhöll er emott
sine vedergeliker och sielfva Ridderskapet, som dett sig
bör och en cavalier väl anstår. Han niuter allttsså för
sijn grad och baronskap ställe och säte näst Friherrarnar
Skytternar af Duderoff; önschandes der hoos lycka att
[han] samma sitt stånd och grad tillbörligen kan uttföhra.
Hans bref var daterat Stockholm den 28 Aprilis 1622.
Holtz examen om dem, som hafva sigh absenterat, och
befaltte[s], att dhe som finna sig skyldige, att de dem
godvillige uttleggia.
Seden proponerede Landtmarskalken, huru de endeligen
vele hafva hollidt med contributionen till Ridder
-
Februari.
299
husett och i synderhet med dem, som allena hafva och
äga en gård eller två och äre förobligerede att holla en
russtningz hest, om dhe skole gifva lika med dem, som
hafva 500 mark inkompst, och att dhe vele votera deröfver.
3. Classis. Villia blifva vidh den resolutionen, som
dhe den 16 dito sig förklaratt hafva, att dhe uttgöra
effter marketaals, och anttingen han häfver en, två eller
tree gärder och icke fyllest till 50 mark, gifve åhrligen 2
Rikzdl. till contribution, så att sådane 10 gifva tillhopa
tingu Rdl. såssom för en hest. Och ingen der under
contribuere mindre än för 50 mk, han häfver dem till inkompst
eller icke.
2. Classis. Blifve vidh samma tagen resolution och
som den nederste Classis sig förklaratt hafva, att ingen
contribure mindre änn för 50 mark.
1. Class. För den fattige kan ingen annan resolution
tages och samptyckia således till dett dhe både Classerne
sigh förklaratt hafva till 50 mark och inthett der under.1
Samma dagh emott afftonen bekom jag, Johan Larsson,
svar igenom M:r Larss Grubb, att R. Cantzleren hade
belefvet, att Adelen skole få pass af sielfva Regeringen.
1 Ett annat exemplar af protokollet för den 19 febr. afvlker något
från ofvanstående. Det är af följande lydelse:
Den 19 Februarij voro Ridderskapett och Adelen församblede på
Ridderehusett.
Sedhan uplässtes Herr Wilhelm Spens bref, och förr änn dett uplässtes,
sade Landtmarskalken, att effter hans fader Herr Jacob Spenss
nafver giordt H. Kong. M:t store tienster uthi commissioner som och
krigzofficier, och till den ände honorerat honom med frijherrestånd och
titul, och fördenschuld bör hafva sitt ställe uthi Grefve och Friherre
Classis, som honom tillfaller näst hoos Frijherrernar Skytternar af Duderof.
Önschandes allttsså sonen mycken lycko, icke tviflandes uthan han succederer
sijns faders ställe med tienster och tillbörlig devour emot H:s K. M:t
och fädernesslandett. Brefvet var daterat den 28 Aprilis 1622.
Seden höltz examen om dem, som vore förfalne till böter.
Framstellte Landtmarskalken åter igen om contributionen till
Ridderhusett, helst någre finnes som allenest för en gård eller två moste
holla en russtningz hest, om dhe skole ochsså utgifva 20 Rdl., och att
dhe vele derom votera.
3. Classis. Blifva alldehles vidh den gifne resolution, att dhe gifva
effter marketaals, och den, som häfver en gård eller två och likvel icke
häfver till 50 mark upbörd, gifve likvel 2 Rdl., så att 10 blifva om en hest
och de 10 gifva så tillsammans 20 Rdl.
2. Classis. Dhe kunna eij heller annorlunda förklara sig änn dhe
för detta [gjort] och hvad den nedersta Classis uttsagt häfver. Elliest är
omöijeligitt, att enckior och jungfrur samma contribution kunna uttgifva,
hvar de på detta sättet icke måge contribuera.
1. Classis. Blifva alldehles vidh den meening, som de tvenne hafva
uttsngdtt.
Befaltte dem komma dagen [efter] åter tillstädes.
300
1638.
Seden sendes mig neder desse puncter, som voro förandrede
och skulle inföhres i besluthett, att man dett
Ridderskapet och Adelen skole i morgon föredraga, om
dett eff‘ter dehres begäran var rett författatt.
Desse puncter lefrerades åter opp i Cantzelijt igen.
Dito ingaf Secretarius Status och Underståthollere
på Stockholm velb. Larss Grubb denna vidimerede copia
af Konung Göstafz bref, honom gifvidt till dett gifftermåhl
med sijn husfru Catarina Gottskalkz, att sådant
med H. K. M:tz tillåtelse är skedt och af allom oförvijteligit
och hans barn till ingen nachdehl nu eller i framtiden.
(Se bil. P.)
Her Rikz-Ammiralens Her Carli Carlsson Gyldenhielms
petita emot dett att han skulle uplåta Ridderschapet
och Adelen sitt vohnhus. (Bil. II.)
Secreteraren Johan Larssons supplication till samptlige
Ridderskapet och Adelen, att de intercedera till den
högloflige Konungzlige Regeringen om någre få bondegår
der. 1
Den 20 Februarij. Uplässtes rollan.
Sedhen framkom en af Adell b:d Anders Harelsson
Svenske och hade bevijs af Jöran Kafle och Anders
Swensche, att han var successive af ächta seng af de
Swenscher.
Tillspordes så Ridderschapett och Adelen, om dhe
finna desse vettne sufficiente, såssom och dem bådom tillfrågede,
om dett så santt vore.
Dett dhe betygede så i sanningh vara.
Intogz allttsså benembde Anderss Swensche och schulle
niuta stelle hoos dem Swensche.
Sedhen sade Landtmarskalken, att Regeringen
hafva förklarat sigh om Mauritz Holst, effter han uthi
sal. Herr Johan Sparres tijdh häfver angifvidt sigh här på
Ridderhusett, såssom och uthi Her Åke Axelssons tijdh
ingifvidt sijne documenter och bref igenom sal. Reder Nilsson,
som var hans stiuffader, att fullföllia dett han scholle
immatriculeres, som dett inthet häfver fullfolgdt, och
elliest då förafschedet, att han yttermehra skulle skaffa
sig mehra skäl om sitt adelschap; dett han och giordt
1 Jäiaf. ofvan sid. 290.
Februari.
301
häfver och dem teedt Rikzens Regering, som och dem
hafva gillatt, och fördenschuld samtyktt, att han skall
intages och niuta sådant ställe, som den tiden honom borde
tilldehles.
Och effter han ville alldehles vara öfver några, som i
Sparrens första åhr hade lottadt, och icke taga dett stället
som uthi Åke Axelssons tijdh honom borde näst Larss
Nilsson Tungel, sade Landtmarskalken, att han ville
yterligere förfråga sig hoos R. Regering.
Dereffter uplässtes besluthett (se bil. K), som vardt
förandrett och särdeles om vichtt och måhl, och begärede,
att dhe vele votera, huru dhe vele att skall inföhres om
Adelens egna landbönder.
3. Classis. Begära att med uttryckeliga ord motte
inföhres om vicht och måhl öfver dehres landbönder.
2. Classis. Ändeligen att med klara ord sådant må
insettias.
1. Classis. Begärede dett samma, och sattes alttsså
desse fölliande formalia: Ridderskapssens och Adelens frija
disposition öfver dehres landbönder uthi vicht och måhl.
Seden framhades en saak emellan Fru Brita Sneckenborg
till Weggby och Fru Beata Oxenstierna till Heredzsäter,
effter Fru Brita hade låtidtt citera hijt till denna
Rikzdag Fru Beata att svara henne till det hon emott adelige
privilegier hade tagit hennes lagstadde skytte Nilss
Olsson uthi sijn tienst och den henne förholler, och förmehner
henne således vara förfallen effter privilegierne
till Ridderhusett, och likvel sådant igenom sijn fullmechtige
dett inthett fulfolgdt. Uthan Fru Beatas fulmechtige
betygede, som Her Knut Posse och Generalen Larss Kagge
sielf uttsade, att Fru Brita hade på munstringen låtidt
honom fengzlig dijtföhra, och vele haft honom för sina
bönder till knecht. Men de dett inthett velet tillstedia,
helst Fru Beata beviste henne, att han aldrig var hennes
lagstadde tienare, dett samma och Skyttens fader här på
Ridderhusett igenom en relation schrift betygede.
Frågede allttsså Landtmarskalken, om Fru Beata
kunne tilldehlas att hon desse böter skulle uttgifva.
1. Class. Befrija Fru Beata för samma saak och böter,
helst käranden inthett häfver fullfolgdt sijn tagne citation,
eij heller drengen varidt hennes lagstadde hion.
302
1638.
2. och 3. Classis. Bondens berättelse så och Landzh[öfdingen]
Knut Posses och Larss Kagges berettelser,
derföre befrijes Fru Beata för samma böter, hvar icke någre
andra skääl inleggias; men det Fru Brita bäfver våldförd
drengen, och hvad mebra kan vara underlupitt, dett föbres
utb på tinget, där saken är passerat.
Befalttes att berpå skulle författas en censur, som
föllier på den 22 Feb. (Jämf. sid. 303 och hil. P.)
Gick alttsså seden S[ecreteraren] Joban L[arsson] opp
till Begeringen med de formalia om måblet.
Hvilkett de endebls gillade. Men meente det vara
onödigt, eifter de utban dess hafva en frij disposition.
Den 21 Februarij.
Kommo Bidderskapet och Adelen, och effter klockan
var emot tijo, oplässtes intbett rollan.
När då Landtmarskalk en kom, sade ban sigh hafva
varidt boos Bikz-Cantzleren såssom och oppe i Cantzelijtt,
och vardt der oppe honom gifvidt mandadet om kyrkiotijenden,
som var på nyo öfversedt och corrigerat, som
uplässtes för Adelen. (Jämf. hil. P.)
Funne der intbet utbi, som behöfdes att förandras.
Seden sade Landtmarskalken, att ban bade någorlunda
refererat Bikz-Cantzleren om den bevillning till
Bidderhusetz bygningh, att den, som icke hade mehra än
50 mark elier der under, schulle gifva 2 Bdl., så att
10 schulle gifva 20 Bdl. och dett lefrera till Landzböfdingen.
Och tillsporde dem samptligen, om de mehra förmåtte,
eller och att de vele accommodera sigh till Bikz-Cantzlerens
taal, att dbe eifter russtienstsordningen 3 om en best uttgifva
de 20 Bdl.
Svarede alle tillika, att de vele blifva vidb dett dbe
så offta hafva samptykt.
Anholt Landtmarskalken ändå en gång, att de vele
betenckia sig, dett vore ett stoort verk och vill komma
mycket till att stå, dbe vele betenckia sigh och blifva
vidh dett som B. Cantzleren föreslogb, så kunna dbe
komma åhrligen till dbe 12,000 Bdl., elliest på dette sättedt
skulle dett litett förslå.
Nekede alldehles helst för enkior och jungfrur.
Februari.
303
Berpå befaltte Landtmarskalken, att derpå skulle
författas allenest ett svar.
Svaret för Bidderskapet och Adelen om dbe 20 Bdl.
contribution, huru de skulle contribueras:
Och ändocb Bidderskapet och Adelen utbi sitt gifne
svar öfver contributionen till Bidderbusett för detta för
en debls oförmögenhett skulld allenast 10 Bl. bvitt mynt
utbi 3 fölliande åbr åhrligen om Michaelis tijdh till hvar
sijn Landzböfdinge vele lefrera, likväl effter den remonstrancen
och förslag, som hans Exellens Bijkz-Cantzleren
giordt och oss underrettadt, bafve vi tagit samma ährende
utbi ett bettre öfvervägande, hellst till en sådan magnifik
bygning stoora penningar beböfves; och fördenscbuld oss
sålunda förklarat, att [för] hvar best hvar och en holler
i russtienst eller hvar 500 mark inkomst ban bäfver
effter privilegiernes satte taxa, vele vi uthi trij åhr åhrligen
gifva 20 Bdl., och den, som icke bäfver mebra ann
två eller tre gärder och icke fyllest till 50 mark åhrlig
inkompst, ban gifve likvel två Bdl. eller en tijonde debi
af en best, så att tijo oförmögne gifva 20 Bdl. och ingen
vari tillåten mindre att gifva ann en tijonde dehl, som är
två Bdl. Och dbe andra gifva effter den förra förklaringen.
Befaltte Landtmarskalken, att dbe i mårgen vele
sigh instella, effter dhe schole uppå Bikzsalen att anhöra
beslutbet, och kommer H:s K. M:t sielf opp, dy vele dbe
alla samptligen sig instella.
Befalttes ochså, att den afscbeden, som bär var gifven
öfver Fru Britas och Fru Beatas saak, schulle conciperas.
[Den] 22 Februarij.
Kommo allttsså Bidderskapet, som till denna Bikzdagen
vore ankompne och sig bade prsesenterat, alle samptligen
tillhopa på Bidderbusett.
Opplässtes rollan.
Sedben underschref Landtmarskalken denna censur
emellan dhe föresch[rif]ne fruger:
Alldenstundh Fru Brita Sneckenborg till Weggby
bäfver angifvidt Fru Beata Oxenstierna tili Heredzsätter,
dett hon skall emot adelige privilegier tagidt utbi sijn
åbrstienst en bennes lagstadde skytte, b:d Nilss Olufsson,.
304
1638.
oell fördenschuld låtidt citera hennes fulmechtige hijt till
Rikzdagen, att svara henne här på Ridderhusett till samma
ååtal, hvilken saak här på Ridder huset [företagits] uthi
välb:te Fru Beata Oxenstiernas fullmechtiges närvahru —
ehuru väl den andra fullmechtiges nervahru här inthet
comparerat håfve —; allttsså häfver det loflige Ridderskapet
uthaf Her Knutt Posses och Generalens Kaggens
berettelse, som uppå munstringen der nedre passerat var,
så väl som fadrens munttlige berettelsse, icke annat
kunnat pröfva, änn att förb:te Fru Beata är befrijatt för
de 50 dl. bote till Ridderhusett. Hvad ännu videre dem
emellen kan vara passerat, kan sådant lagligen på denn
ortt det videre bör uttföhres.
Deraf gafz hennes fullmechtige en undersch[rifve]n
afschrifft.
Seden berettade Landtmarskalken, att han hade på
nytt omrört hoos Regeringen om Mauritz Holst och bekommidt
af den högl. Konungzlige Regeringen denne förklaring
:
Att effter Mauritz Holst hade angifvidt sig uthi H.
Kong. M:tt saligst tidh och det i min broders Her Johan
Sparres, Landtmarskalken, såssom och i Her Åke Axelssons
tijdh anhollidt, som Her Rikz-Skatt[mästaren] och
Ifwer Nilsson bety ge, och Rikzens Regering hans skääl
approberat, såssom och sig seden med stora officie tienster
så förhollidt, att han uthan dess sådant väl meriterat
häfver, dy håfve Rikzens Regering befalat, att honom
dett rummet, som då hade bordt honom gifves, nu skulle
tilldehlas.
Öfversågz allttsså Her Johan Sparres acter och tilldehltes
honom dett sättedt näst den nederste, som hade
lottadt i Her Johan Sparres förste Landtmarskalks tijdh,
som äre näst hoos Gallerne uthi Sverige.
Dock tilbiuder han sigh, att så snart han nedkommer,
skall han hijtsenda vidimerte copior af samma sine
documenter han häfver uppå sitt adelige afkompst.
Sedhen preesenterade Peder Nilsson, som hade varidt
Cammererare och seden Ståthollere vidh Kopperbergett, sitt
adell- eller skiöldebref han af den högloflige Konungzlige
Regeringen nu i desse dager bekommidt hade.
Februari.
305
Hvilkett då inthett uthan den fölliande dagen blef
upläsitt.
Kom Lackeijen såssom och en Cantzelijschrifvere nedh
och sade, att Regeringen befahler, att Ridderskapet och
Adelen skole genast opkomma på Rikzsalen, helst nu
Hennes K. M:t och hvad mehre schulle förehafves var
färdigtt.
Befaltte så Landtmarskalken, att de vele holla
ordningen, och när dhe opkomma de uthom Capita familiae
gå genast inn uthi hennes förmak att beledsaga H:s K.
M:t opp i Rikzsalen.
Upträdde allttsså samptlige Ridderskapet och Adelen
uthi vahnligh process opp åth slottet, och när dhe i Rikzsalen
vore inkompne, befaltte Landtmarskalken Lorens
v. der Linde, att han schulle taga någre af dhe yngste
af Adell och accompagniera Rikzens Regeringh och Rådh
till H:s K. M:tz cammar.
Kom allttsså H. K. M:t, beledsaget af Rikzdrotzten
och Felttherren, och satte sig på sijn konungzliga tron
och Regeringen på sin tillbörliga ort och sedhen Rikzens
Rådh på sine rum.
Rikz-Cantzleren höltt en long oration, till hvad
ända denna väländade Rikzdagh är hollén vorden, och
hvad nu således frivilleligen var besluthet, skulle nu opläses,
som dhe sedhen vele underschrifva och försegla ; dermed
valed[icerade] Rikzens Ständer.
Uplässtes allttsså detta fölliande rikzdagzbesluthett
af Secreteraren Johan Månsson. (Se bil. K.)
När det var opreciterat, giorde Rikz-Cantzleren Herr
Axell Oxenstierna, Friherre till Kimito, nederfallandes
för H. Kong:e M:tt sijn lijflige regeringzeed effter regementzformen.
För änn han nederföll, giorde Her Peder Banner
ett taal till Ständerne derom, och seden stafvade han
eeden för Rikz-Cantzleren.
När eeden var giordt, höltt åter Rikz-Cantzleren
ett långt taal till Ständerne, och hade sig gerna undragit
denna stoora ähra och önschade inthet mehra änn att
detta motte settias på hans grafschrifft, att han var en
Drotningz Förmyndere och förestodh regeringen.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1638. 20
306
1638.
Derpå giorde Landtmarskalken Her Larss Sparre
H. K. M:t en lång och vidlöftigh tackseijelse, såsom och
önskade R. Cantzleren mycken lycko och välsignelse till
detta höga embetett
Dermed ändades denna act.
När nu Ridderskapet och Adelen komrne neder på
Ridderhusett, befaltte Landtmarskalken, att Adelen
skole sigh i mårgen igen instella till att underskrifva
besluthett.
Den 23 Februarij.
Uplässtes Peder Nilssons vapnebref.
Befaltte Landtmarskalken Ridderskapet och Adelen
på den högloflige Rijkzens Regeringz vegner, att ingen
skole fördrista sigh att förrehsa hädan, förr änn Ridderhuss
sakerne äre förrettade.
Nederkom Her Class Fleming på Ridderhusett, och
sade Landtmarskalken: Effter som dhe för detta hafva
tillsagdt, som icke ännu hafva tecknadt i boken till Ridderhusett,
dhe vele ännu af en godh benägenhett inskrifva
der uthi hvad dhem täckes.
Her Class Fleming talltte och Ridderskapet och
Adelen till på fölliande sätt: Välborne Herrar, effter
som dhe hafva honom med flera till deputerat at taga
privileg[ierne] och acterne i acht sampt att disponera om
dess bygning, och till den ända nedkommet, att dhe vellia
concipera dehres instruction såssom och ett förslagh, huru
samma huss skall forttsettias, såssom och begärede, att
dhe af en liberalitet vele intekna i boken till Ridderhnsetz
bygning.
Inteknade allttsså en stoor dehl uthi boken hvad dhe
vele förähra till Ridderhusett uthom hvad de effter russtiensten
vele der till gifva.
Förmante åter Landtmarskalken dem, att ingen fördriste
sig att rehsa hädan, förr änn Ridderhuss acten är
underschrifven.
i
Den 26 Februari.
Kommo Adelen och Ridderskapett på Ridderhusett,
och oplässtes rollan.
Februari.
307
Sedhen holtz examen om dem, som vore borttreste
och sigh absenterade.
Sedhen kommo Her Class Fleming och Her Åke
Axellsson neder på Ridderhusett och inventerade dheres
privilegier uthi hvalfvett.
Såssom och lefrerade Secreteraren Johan Larsson ifrån
sig desse herredagzacta, som lades neder i kistan, der
privilegierne uthi förvahras:
1627, 1632 in Novemb.,
1628, 1633,
1629, 1634,
1630, 1635,
1631, 1636,
1632 in Feb., 1636 en liten act.
Jahan Larsson.
Sedhen togo nycklarnar till sigh Her Class Fleming
och Her Johan Oxensterna Axelsson.
Seden inträdde bådhe Her [Clas Fleming]1 och Her
Åke Axelson och anhöllo hoos R[idderskapet om] contributionen,
effter den förklaringh, som gifven och tagen är
här på Ridderhusett, seden Rikz-Cantzleren här var,
sträfver emott den bevillning, som då samptykttes, att
tre skole vara om en hest och dhe gifva uth de tiugu
Rdl.
Deremott dhe sadhe alldehles neij, uthan dehres meningh
var alldehles då som nu, att dhe vele contribuera
effter marker, helst för dhe fattigas och omyndiges skulldh.
Begärede att dhe vele omrösta.
Tertia Classis. Dhe hade en gång förklaratt sigh;
kunne inthet mehra lofva, änn som dhe tänkia till att
holla.
Secunda Classis. Sade dett samma.
1. Classis. Dett vore best att gifva effter [russ]-  tiensten, så att tree samsettia [sig om] hesten och uttgifva
dhe [20 Rdl.]
Her Åke Axelsson förmeente, att det kunne inthett
förslå till en sådan stoor bygning, ty här går nu tvådehlernar
af.
1 Ett hörn är i manuskriptet bortrifvet.
308
1638.
Her C la ss begärede, att man skulle författa en resulution
och den underschrifva som vele, och den som då
icke vele kunde låtatt, att dhe contribuera effter russtiensts
maneret och icke 10 fattige om en hest. Och den
fattige kunde Landzhöfdinge anteckna och sända hijt
dehres skääl, så kan man dett här vidare approbera.
Dereffter intogz den förra bevillning anno 1625, af
störste dehlén af Adelen underschrifvidtt, hvilkett Landtmarskalken
uplässte.
Likväl vele dhe inthett annorlunda förklara sigh
uthan invände allahanda excuser, föredragendes dehres
frija vota opå Ridderhusett.
Her Class Fleming sade då på dett sidsta, att han
ville referera sådantt Regeringen och Rådett, och badh
dhem, att dhe änn till mårgons vele bettre betenckia
sigh.
Landtmarskalken befalltte dem expresse, attingen
skulle förrehsa eller begifva sigh uthur staden, förr änn
denne act vore richttig och klar, och fördenschulldh alla
klockan otta instella sig igen.
Emott aftonen togh åter Her Johan Oxenstern dett
afskedet uth, som anno 1625 [gjordes] om russtiensten till
Ridderhusetz bygningh, att der uthur concipera Föreståndernes
instruction.
Hvilkett seden togz i betenckiande och ladet sedhen
andra morgonen inn uthi hvalfvet igen.
Den 27 [Februarij] kommo Adelen tillsammans, och
samsatte sigh någre af hvar Classe att villia upgå till
Regeringen, att förmå dhem, att dhe inthet ville bemöda
sigh att nedergd till dem att mehra tala om contributionen
till Ridderhusett.
Sedhen dhe en stund eller två hade varit oppe, kommo
dhe neder och sade, att Regeringen och Rikzens Rådh
hade illa uptagitt dett, att dhe hade begärt, att de icke
schole yterligere bemöda sig att persvadera dem att contribuera
effter rosstienstenn.
Kommo allttsså på footen neder:
Her Gab. Gostafsson, Her Jacob Ponttesson, Her Carl
Carlsson, Her Axell Oxenstierna, Her Gab. Bangtsson],
Her Johan Skytte, Her Per Banner, Her Class Fleming,
Februari.
309
Her Mathias Soop, Her Caril Bonde, Her Åke Axelsson,
Her Erik Ryning och Her Class Christersson.
Upträdde Rikz-Cantzleren: Välborne, välbördige
gode Herrar och män, eder drager väl till minnes, huru
vida I eder för 14 dager eenhelleligen håfve resolverat
att contribuera 20 Rdl. åhrligen uthi 3 åhr effter russtiensten,
som I seden eder mening håfven förändratt och
vele gifva effter 50 ink, så att 10 skole vare om en hest
och utgifva dhe 20 Rdl., hvilkett allzinthett förslå skulle,
och derhoos förundre vi icke lithet, att I dierfves senda
oss budh, att vi icke skole komma hijt neder att tala
mehra om den contributionen, effter I samptligen hafva
samsatt eder att vele contribuera effter 50 mk. Och fördenskuldh
beder och förmahner eder, att I betenckia eder
någott bettre och blifva vidh den första förklaringen, och
icke vara sådana som lofva med munnen och tagat igen
med både händerna. Och I skolén inthet föreschrifva
oss, om vi skole gå hijt eller icke, ty vi comparera inthett
här som Rijkzens Regeringh eller Rådh uthan som
riddere och adelsmän, och håfve inthet större röst änn
någen annan af eder.
Landtmarskalken badh, att dhe ville icke så illa
uptaget, ty dehres mening var icke till att förbiuda dem,
uthan att förklara sig, att de inthet videre kunna giöra
i saken helst för de fattiges skulldh.
R. Cantzeleren begärede någre rehsor, att dhe andeligen
skole resolvera sigh till jaa eller nej, ty rosstiensten
henger inthet till Ridderhusett; men edre tanckar och
besluth går inthett annat uth på änn att gravera några
få, och vi moste upbyggia husett för eder, ty detta Ridderhusett
är ett vinculum, som conjungerer oss tillsamman.
Landtmarskalken: Dett är allenest, seedt till dhe
fattiges och oförmögenhetz skulldh.
R. C[antzleren'J: I giöre lika sorn Presterskapet, som
altidh beropa sigh för dhe fattiges skulldh. Och min
herre, dhe fattige kunne väl förskones, när Landzhöfdinge
sådant förfahra och dett antekna och försendat seden till
Ridderhusetz Directorer, så och troor visst, att hvar dette
schulle practiceres, så skole många undraga sigh der under,
och således inthett förslå.
R. Drotzten sade: Detta är nogh debatterat åhr 1625.
310
1638.
Rikz-M[arsken]: Vöre högnödigt, att detta practiceredes,
hvilkett vore vårt stånd till heder och ett rett vinculum.
Begäre dhe fördenschuld, sade Landtmarskalken,
att dhe ann ytterligere vele talas vidh.
Trädde så hvar Classis tillsammans.
Och sade Landtmarskalken, att den andra och första
Classis vele fuller förklara sigh till russtiensten, allenast
den nedersta vill inthett dertill förstå.
B,. Cantzleren begärede, att dhe schole votera, helst
uthi den nederste äre någre, som rett förstå saken, och
en part sinistre.
Moste så Secreteraren taga hvars och ens vota, och
fäns 39 som bifölle marketals och 17 till russtiensten.
11. C[anzleren] badh, att secunda Classis ville votera.
2. Classis votum, att den, såm holler en hest, han
gifver effter rosstiensten, och dhe fattige uthesluthes.
Rikz-C[antzleren]: Meene I, att den, som holler
en hest, han gifver 20 Rdl., och den som häfver till en
half hest 10 Rdl., och den som häfver allenest till en
tridie part gifver 6 V3 Rdl.
Ja, dett är så vår meening.
1. Classis. Blifva vidh samina resulutionen effter
russtiensten.
Rikz-Cantzleren meener derföre, att dhe fleste
rösterne vinna sin fortgång, och den 3:dje fäller dem bi.
Uplässte Rikz-C[antzleren] ett conciperat instrument
på samma besluth, som dhe alle sade vara richtigtt.
R. C[antzleren] sade seden, att dhe hafva förstått,
att en part, som så högt äre respecterede vordne, hafva
så lithet teknat till Ridderhusettz bygning.
Och sade någre rehsor, att den, som de kunna tenkia
icke häfver af en liberalitet teknat effter sitt embne, dens
vapn skole dhe nedtaga och icke tillstedia dem att komma
inn på Ridderh lisett, för ann de erkenne hvad stoor äro
dem är skedtt.
Och tilltaaltes Oluf Hansson några rehsor.
Casper Lilliecron, som inthett var tillstädes, sades
att man skulle taga brefvet ifrån honom och visas der uth.
Per Andersson lofvede alltsså 300 Rdl., desslikest
Jacob Forbes 300 Rdl.
Februari.
311
Repeterede dett ändå R. C[antzleren], att brefven
skulle tages ifrån dem och inthet släppa dem inn, förr
änn dhe affinna sigh med Ridderschapett och gifva effter
dehres förmågo, såssom Casparus häfver på ett brede fått
24,000 Rdl., han schulle derföre gifva 2,000 Rdl. eller ock
icke värdig komma der inn.
Den 28 [Februarij] kommo åter tillsammans att
underschrifva dett instrument om Ridderhusetz contributionen,
som om natten skrefz på pergament. (Bil. L.)
Hvilkett dhe och underschrefvo, dock i medier tijdh
kom Herr Åke Tott och Her Erich Ryning neder till att
persvadera Adelen, att hvar dhe nu alle tre terminerne
ville uttleggia, eller och den som dem icke ville nu strax
uttleggia, han gifve deraf interesse 8 eller 10 Dl. om
åhret, så och caution eller obligation, att dhe vele erleggia
capitalet, när der på fördres.
Hvilkett pro et contra några rehsor disputeredes, och
hade Her Tott gerna dem dertill persvaderat.
Men dhe ville ingalunda dertill förstå.
Her Tott begärede, att dhe vele väl betenckia sigh
hvad dhe vele gifva dem till svar, ty kunne dhe byggia
husett af interesset, vore högtönscheligett, så blefve alletidh
capitalet behollett.
Men hvarken Landtmarskalken eller dhe andre, som
saken väl hade intagett, vele inthett dertill förstå.
Afträdde alltså både Rikzens Rådh och sade, att dhe
vele dett referera till den högloflige Regeringen.
Seden uplästes om dem, som hade absenterat sigh,
och funnes till böter som tillstädes vore och uttgofvo:
Her Johan Oxenstierna] . 1| Rdl.
Johan Lilliehöök . • ... 5 Dl.
Hindrich Fleming .... 5 Dl.
Johan Berendes 5 Dl.
Jöran Sparre 5 Dl.
24 Dl. 28 öre koppermyntt.
312
1638.
Seden opteknedes desse dock icke all rollan:
Her Bengt Oxenstierna ... 5 Dl.
Her Fridrich Stenbock ... 5 Dl.
Class Stiernschiöldh 5 [Dl.]
Desse 15 Dl. lefrerades inthett.
Landtmarskalken, befaltte, att dbe effter middagen
skole komma opp igen att borttlefrera besluthet.
Den 2 Martij kommo störste dehlén af Adelen tillhopa
på Eidderhusett, och förundrade sig Landtmarskalk
en, att dhe så få vore ditkompne.
Uplästes så seden Ståtthollerenes rollarne på Adelen,
som sig hade låtidt excusera, och förmante dem, att när
dhe få videre befalning af Förestånderne på Eidderhusett,
skole dhe executera hvad som här belefvatt är på dem,
som uthan någen excuse hafva sig absenterat.
Hvilkett dhe och uttlofvede villia elfterkomma och
videre inqvirera, hvarföre dhe sigh hafva absenterat.
Seden begärede Landtmarskalken, att dhe effter
middagen, särdeles Landzhöfdingerne, vele komma igen,
att accompagniera honom med besluthett opp till den
högloflige Konungzliga Eegeringen.
Sedhen sade Landtmarskalken Herr Larss Sparre:
Välborne Herrar, bröder och gode venner, effter som jag
nu effter Hennes Kong:e M:tz min allernådigste Drottningz
och den högloflige Konungzlige Eegeringens befalning
uthi denna nu väl öfverståndne Eijkzdagh häfver
förträdt och förestått Landtmarskalkz embetett, och uthi
detta kan vara någet förelupet, så att jagh hvariom och
ehnom [ej?], som dett sig borde och väl skole hafva skedt,
gått under ögonen och comporterat, så vele I sådant icke
i någen ond motto uptaga, uthan dett antingen tillskrifva
sakernes svårhet och vichtighet eller och befalningar mig
äro opålagde, men ingalunda att sådant är skedt af någon
affection till illvillie eller obenägenhet. Och nu såsom
vahnligit och dock alldehles till en fulkomblig afträdh
nu och tillkommende samqvembder och Eikzdager vill
hafva och härmed aflegger och afträder detta berömliga
marskalkzembetett, och således nederlegger och ifrån
migh lefrerer min Landtmarskalkz staaf till en annan,
Mars.
313
som beqvemligere kan vara dett att förestå; önschandes
att hvadh nu eenhelleligen kan vara slutidt, giordt och
afhandlat, motte lenda Gfudh den alldrahögsta till behagh,
Hennes K. M:tt vår allernådigste Drottning, fädernesslandet
och oss allom och dess trogne undersåtere till ett
merkeligit assistence, hielp och defence, och att hvar
ock en med godh helssa [måtte] komma hem till sitt och
finna dhe sina vidh god välmåge, och således hermed alla
och hvariom och ehnom i synderhet broderligen och venligen
vill hafva valedicerat och sig hermed hafva afdanckatt.
Sedhen betacker och Secreteraren Johan Larsson
tienstligen och fliteligen för allt got bevist, höga och
stora affectioner i så månge åhr honom betedde. Och effter
som nu en annan ordning är belefvat, att en uthaf vårtt
stånd af Adell här effter samma charge skall emottaga
och beträda, vill han förmoda såssom och fliteligen beder,
att der han i någen motto kunne sig icke hafva så respective
förhollet, som han fuller plichtigh varidt hade,
de vele sådant icke i argeste motto uttyda, uthan heller
honom förlåta och tillgifva och förblifva honom en gunstig
förfordrare och hans nampn i heste motto uttyda. Och
således nu hermed alldehles afdancker ifrån samma Secretariat
embete, såssom och betacker dem för den stora
promotion och förähring de honom vellvilleligen hafva
förähret i denne välholdne Eikzdag, förplichter sig hereffter
att tilbörligen betee detta ståndet så och hvariom
och ehnom all tienstachtighet, så lenge han lefver.
Derpå betackede Her Knut Posse Herr Larss Sparre,
Landtmarskalken, för den stora ähra, tienst och omak
han icke allenast i denne uthan i dhe månge för passerade
Eikzdager berömligen häfver förestådtt och detta lofliga
ståndet så trooligen häfver förträdt och maintinerat,
önschande att han längre hoos dem motte blifva; och vele
sådant om honom gerna tilbörligen igen förtiena och
ihugkomma och till dett högsta sig yterligere i hans
faveur recommenderat. Secreteraren Johan Larsson hafva
dhe inthett annat änn honom i lika motto till att betacka
för all den ähra och villig tienst han detta vårt Adelige
och Eidderlige stånd nu uthi 12 åhr bevist och troligen
sitt embete förestått häfver, att dhe väl önscha ville, att
dhe längre honom dervidh niuta och beholla motte; för
-
314
1688.
blifva honom alletidh till ali ben ägenhet och tienst igen
bevogne sampt och synnerligen.
Dereffter begärede Her Larss Sparre, att Ståtthollerne
klockan 2 effter middagen vele komma igen tillstädes
att accompagniera honom opp till Regeringen att
ifrån sigh lefrera rijkzdagsbesluttett.
[Dell 2 Martij] effter middagen kommo så alle Ståthollerne
tillsammans och beledsagede honom opp till Regeringen,
och bar besluthet Secreteraren Johan Larsson dett
och öfverlefrerade dett Rikz-Cantzleren Herr Axell Oxenstierna
dett.
Annen dagen [den 3 Martij] kommo någre af Adell
opp på Ridderkusett och underschrefvo ridderehussbesluttet.
(Bil. L.)
Dermed ändades denne välholdne Rikzdag, som var
den 3 Martij 1638.
Jahan Larsson.
BILAGOR.
Bil. A.1
Kong. Maij:tz proposition, giordh till Rijkzens
Ständer här nu församblade, jämpte en
remonstrance öffver närvarande sakernes tilstånd,
medh allernådigst begäran att dhe det
alt väl öffverlägge, sitt rådsamme betänckiande
öffver alt meddele, till H:nes Kong. M:tz och
fäderneslandzens tienst och välfärd resolvera
och sedan tideligen och flitigt effterkomma hielpa
vele. Actum på Stocholms slott den 17 Januari]
anno 1638.
Kong. M:t vår allernådigste Drottning tvifflar inthet,
att Rikzens Ständer varde sigh nogsampt ihugkommandes,
så monge som på förrige Rikzdagar och mothén haff ve
varit tilstädes, och dhe andre ju låtit sigh underrätta,
huruledes H:nes Kong. M:tz sahl. högstährade käre Her
fader, glorvördigst i åminnelse, haffver uthi sin liffztijdh,
genom Gudz milde förordning och disposition, medh mycken
möda, tunga, besvär och egen fahra afhulpit åthskillige
krigh, strider och vidlöfftigheter, som denne Crono vårt
käre fädernesland medh en och annan sin nabo var råkadt
uthi, och på sidstonne medh Kungen och Polnisehe cronan
ingått ett sexåhrigt stillestånd, effter dy för stridernes
svårheet skull man icke till fulkomligit afftaal komma
kunde. Men är der jämpte för orsaker skuld, som för
detta offta äre förklarade och aff Rijkzens Ständer godh
fundne, så och för desse fahrlige tijder skull, som [i] vår
1 Prot. sid. 261. Egenhändigt undertecknad af rikskansleren. Jämförd
med koncept i riksarkivet.
316
1638.
liffztijdh dette och flere, ja fast alle kongerijker och respubliker
i Europa äre falne uthi, råkadt på sidstone i
dette vidlöfftige och svåre krigh medh den Rommersche
Keijsaren. Medh andre väre naboer, Konungen i Danmarck
och Storfursten i Ryssland, är ali godh naboooch
vänskap alt framgeent uppehollet, och hvarken aff oss
eller dem till annat giffvit teckn eller orsaak in till denne
dagh. Medh Kungen och Polnische cronan är för halftredie
åhr sedan, effter det sexåhrige stilleståndz förlopp,
sådan vapnehvijla och stillestånd förmedelst visse och beqväme
conditioner på tiugu sex åhr förlängd, och alt
sedan på bägge sijdor, så vijda man än afftaga kan, erhollet
och förvarat vordet. Kriget medh Keijsaren för
denne Chronans säkerheet oss opåträngdt och till väre
religionsförvanters i Tyskland frijheet och conservation
angånget, haff ver H:s K. M:tz nu mehra hoos Gudh sahl.
käre högtährade Her fader vedh sin liffztijdh sökt medell
och vägar att bijläggia, och H:s K. M:t sedan taget alle
occasioner i acht, sökiandes och alle christelige, billige
och försvarlige medell att afflada oss och rijket den bördan
och sättia fäderneslandet i en roligh stat.
Dette är nu således summevijs och korteligen refererat
hvadh härtill vedh kriget och fredztractaten huffvudsakeligen
ähr föreluppet, och skall, så vijda dhet icke tillfyllest
och till consiliernes rätte författning kan suflicient
falla, vijdare bliffva berättat och uthfördt. Och aldenstund
så häraff som elliest lätt är att öffverväga, sij och döma,
aff hvad last och börda H:nes K. M:t nu tryckes, uthi
hvad fahra fäderneslandet nu sväffver, och Gudz försambling
icke allenest uthrijkes, uthan och enkannerligen i
vårt käre fädernesland ähr underkastadt, kräffviandes
snält, försichtigt rådh, flitigh omsorg, tidigh undsätt,
krafftig hielp, så frampt H:s K. M:tz, rijkzens och alle
dess trogne Stenders och inbyggiares välfärd, heder och
säkerheet skall vara förfächtadt och erhollen, fienden
hindrader att trängia öffver och in på oss eller kunna
till lijdelige och försvarlige fredzvilckor beveckter bliffva.
Och ähre Rijkzens Ständer såsom dess förnembste och
1 Detaljerna rörande tyska kriget äro här uteslutna.
Bilagor.
317
högst interesserade ledemoter enkannerligen för denne
orsaak skull sammanskreffne, att taga rijkzens tillstånd
väl in och derhoos att öffverleggia med flijt och åhuga,
hvad medell finnas kunne fäderneslandet krafftigt att
salvera och försäkra; hvarföre och H:nes Kong. M:t sigh
till dem såsom trogne undersåtere och gode patrioter
allernådigst försijr och begärer, att dhe alt dette vele
taga i gott betänckiande. Och
1. Först i gemeen öffverväga hvad som hijt hörer
och sine tanckar och gode helsesamme rådh H:nes Kong.
M:t optäckia och meddela.
2. Sedan der dhe öffver freden något haffve att påminna,
att dhe sådant tryggeligen och flitigt ville göra,
doch härhoos tagandes i acht, att hvad här vedh är att
påminna, motte kunna skee och företagas uthi hemlig- och
tystheet, såsom sådane ährenden icke annorlunda kunne
uthan skada handteres.
3. Effter och vedh dette svåre kriget erkannerligen
macht påligger, att vij erholla och förvara sjökanten i
Pommern och Mechlenburg och der å liggande förnembligste
städer, sjöhampner och platzer, der medh att förhindra
dhet fienden icke sätter någon krafftig foot vedh
siöen och der med får tillfälle att arbeta på sin dessein
att komma öffver till oss; sedan så är och der stadd en
godh deel aff rijkzens krigsfolck, så Generaler som andre
officerere och gemene, som i så lång tijdh ridderligen och
manligen haffve fächtadt för rijkzens säkerheet, heder och
välfärd, hvilke icke kunne eller måge förlåtas uthan högsta
vahnheder, affsaknad, skada och förderff; der och aff fienden
någre ehrlige och gode fredzmedell skole vara att
hoppas och nåå, moste rijkzens armée bliffva stärckt och
merckeligen förmehrat, så att hon kan holla fält med
fienden och besättia platzerne till nödtorfft; hvarföre
ville och Rijkzens Ständer öffverleggia, på hvad sätt man
till behöffligit folck, ryttare och knechter komma kan, så
hemma att försöria och försvara rijket som göra fienden
tilbörligt mootstånd och holla honom stången oppe.
4. Så kan hvarken folck skaffes vidh handen, uthrustas,
munteras, fästningerne försörias, armeerne föras
och uppehollas, med mindre ved handen skaffes förrådh
på penninger, spannemål, victualie, ammunition, vapn och
318
1638.
värior och flere sådanne nödtorffter, föruthan hvilke folcket
försmächter, fästningerne för feel skuld på dehres tarffver
komma fienden i händer, alt commendo faller för Greneralerne,
och alle gode rådh bliflva förhindrade; när och
lasten allenest hänger på dem som näst sittiande äre, förkolner
dheres hierta alf den onda disciplin, som för felen
skull föllier, der afl* moutinationer hooss krigsfolcket,
conspirationer hoos en och annan medh fienden och andre
olyckor sigh förorsaka; finnes och som offtast, att dhet
man sparer för sin vän och undrager fäderneslandzens
tienst medh åthskillige prmtexter och fager skeen, men
mästedeels med invändande aff“ oförmögenheet, at sådant
förvares åth fienden, förfaller honom i handen, och han
således stärckes till landzens oppression och underkuffning
medh dhet, som han borde och kunde hollas uthe och jagas
bort medh, effter som dette alt afl' nye och kände exempel
är att bevijsa, och bliffver offta alf mongen, sedan dhe
äre ifrån land och huss förjagade, beklagat. Hvarföre
H:s K. M:t nu medan tijdh är och alt medh roo och ordning
kan skee, allernådigst och till dhet högste recommenderer
detta ährendet Rijkzens Ständer, att vela på
"tij dig hielp och undsättning uthi penninger och andre
nödtorffter vara betänckte, förklarandes sigh godvilligt
effter H:s K. M:tz allernådigste tillförsicht till sådan
hielp och adsistence, som rijket vårt käre fädernesland
kan vara behulpen medh, och denne rijkzens fahra äskar
och kräffver. Skeer sådant, som H:nes K. M:t förhoppes,
godvilligt, tijdigt, enigt och frij modigt, så är dhet ett
tecken, att Gudh haffver i sinnet att hielpa oss; elliest
om annorlunda emot förhopning skulle skee, vore icke
svårt aff andres exempel och uthgång att besluta, dhet
H:s K. M:t icke vill troo uthan fast ett bättre förmoda,
anseendes den godvilligheet och troheet, som Rijkzens
Ständer altidh och enkannerligen i H:s K. M:tz högtährade
sahl. Her faders och så H:s K. M:tz omyndige åhrs tijdh
alt hijt till, medh sin egen mercklige heder, reputation,
gagn och förkoffring, underdånigst giordt och bevijst
haffver och här effter uthi dhet samme otviffvelachtigt
framhärdandes varde.
Desse äre dhe huffvudährenden, som nu falla i consideration
och betänckiande, der opå H:s K. M:t förvänter
Bilagor.
319
Stendernes gode rådh, helsosamme adsistence och godvilligt
bijstånd. Hvad elliest aff ringare betänckiande
kan vara och likväl kräffver Ständernes inrådande, och
rijkzens gagn och bästa fordrar, dhet vill H:s K. M:t låta
författa i korte puncter och, så snart desse äre affhulpne,
dem andre uthan drögsmåhl communicera och affhandla
låta. Och är och bliffver H:s Kongl. M:t Ständerne med
gunst och nåder väl bevågen.
På Hennes Kong. M:ttz allernådigste betalning underschriffidt
Axell
Oxenstierna,
S. R. Cantzler.
Bil. B.1
Upå Hennes Kong:e M:tz vår allernådigeste
Drottningz öfverlefrerade proposition är thetta
Ridderskapett och Adelens sampt Krigzbefähletz
underdånigste välmeente svar och oförgrijpelige
betenckiande. Actum Stockholm den 24 Januarij
1638.
För hvadh skääl och orssaker Hennes Kong. M:tt vår
allernådigste Drottning och åå thess vegna then högloflige
Konungzlige Regeringen häfver för gott och nödigt
funnidt thenne thess Gudi loff numehr välbegyntte allmenne
Rikzdag att beramma, nembligen på thett H:s K.
M:t theste grundeligere kunde låta informera och underretta
them sampt- och synnerligen om heele rijkzens
nährvarende stat och vilkor, både inrijkes och så med
väre granner, naboer sampt andre uttländsche, i synderhett
huru thet Tysche krigzväsendet sedan vår sidste sammanvahru
sigh häfver skickatt och nu anlåter, ther öfver
så väl som om fredztractaten i Tyschland Hennes Kong.
M:tt nådigst häfver velet låta fordra Ständernes rådh och
betenckiande, och meden till freden inthet stoort hopp är
för handen, att H:s K. M:t tå therföre till krigetz krafftige
uttföhrelsse motte med råd och dådh blifva seeunderat,
1 Prot. sid. 270. — Jämförd med ett ej undertecknadt exemplar i
riksarkivet.
320
1638.
både therföre att H:s Kong. M:t[s] och beele rijkzens välferd
och säkerhet ther på heroer, såssom och att våre
Generaler, officerer och gode patrioter, så och heele vår
meriterede soldatescha theruthe, sorn så ridderligen och
troligen för H:s K. M:t och Sveriges Crono vårt käre
fädernessland fächtadt håfve och sigh ännu så stadigt
och manligen förholle, icke motte blifva skärsatte och förlåtes,
uthan fienden fast heller igenom een valliant författning
förhindras uthi sitt onde upsåth och ändtligen till
någre ährlige fredzmedel bevektter, och fädernesslandet
för all ting emot all fahra och olägenhet försäkratt och
förvarat varda. Till hvilken ända H:s K. M:t nådigst
låter påminna högeligen vara af nöden, att Bijksens
Ständer på medell och uttväger motte vara förtänkte,
huruledes krigzfolket motte blifva ansehnligit förstärkt
till hest och foot; såssom och proviant, penninger och alltt
annat krigzbehoff och förrådh anskaffat till folkzens
uttrustning, festningernes försvar och hele krigzmachtens
nödtorfftige underholdh. Sådant alltt hafva Ridderskapet
och Adelen sampt medh Krigzbefählet så väl af sielfve
H. K. M:tz öfverlefrerade skrifftelige proposition som then
högvijse välgrundande deduction, hvilken på H:s K. M:tz
vegner af Herrn Rikz-Cantzlerens Exellens mundtligen
skedde, uthföhrligen och med mehre underdånigst och ödhmiukeligen
väl intaget och förnummet, sig theropå tillsammanfogat,
sådanne högvichtige ährenden efter theres
yttersta förstånd hörsambligst ofverl agt och betrachtadt
och sig theröfver på elfterfölliande vijs underdånigst velet
förklara.
Först och frembst frögde sigh Kidderskapet och Adelen
sampt med Krigzbefählet uthaf hiertadt och tacke Gudh
then aldrahögste innerligen, att the effter saligh Konung
M:tz Konung Gustafz Adolphz then andres och stores
christelig och glorvördigst uti åminnelsse dödelige frånfälle
och ibland the stoore besvärligheter, som therpå äre
folgde och förorssakede, hafva haft then stoore lycka och
hugnad till att åskåda H:s K. M:tz vår allernådigste
-Drottningh vidh godh helssa och sundhet opå sijn högtährade
salige käre Herr faders stool och säthe, såssom
och att Gudh then nåden på alla sijdor häfver täckts att
forlähna, att samptlige Rijkzens Ständer hafva kunnat
Bilagor.
321
säkert komma tillsamman, H:s K. M:tz nådigeste villie
förnimma och the framsteltte höge ährenden tijdh och
tillfälle hafva att öfverleggia. The önsche sampt- och
synnerligen, att then mildrike Guden ville H:s K. M:t
ännu ytterligere oppeholla och bevara och låta H:s K.
M:t tillvexa och förmehres i alle christelige och konungzlige
dygder till Gudz ähra, fädernesslandzens tröst och
försvar och H:s K. M:tz evigvahrende odödelige nampn.
Och såssom the sig billigt frögde och stoor orsak håfve
till att berömma, att alle saker alltt här till uthi Hennes
K. M:tz nampn af then högloflige Konungzlige Regeringen
med Rijkzens Rådh så vijssligen och väl äre föhrde, att
fädernesslandzens rolighet och all godh välgång inrikes
med thess reputation är vorden erhollen; allttsså tacke
the i lijka motto then högloflige Konungzlige Regeringen
tienstligst och fliteligen för then gode och trogne omsårg,
så och mödesamme besvär the i så motto haft håfve och
åkalle ther hoos Hans Gudomlige Maij estätt, att han ville
fädernesslandet vidh sådanne thess inländsche stat, gode
och rolige tillstånd ännu ytterligere skydde och bevara,
the höge och gode Herrar Rijkzens höge Embetzmän och
Rådh styrkie och regere, them uti alltt så herelfter som
här till gode helsosamme rådh meddehla och opå the
besvärligheter, som oss ännu af thett tyscha kriget eller
elliest öfverhengia, een godh och önschelig uthgång mildeligen
förlähna.
Hennes K. M:t tacker Ridderschapet och Adelen sampt
med Krigzbefählett thernest underdånigst och fliteligen,
att H:s K. M:t sigh nådigst häfver låtidt behaga, them
heela fädernesslandzens stat och all närvahrende sakernes
tillstånd så uthförligen och lijka som uthi een spegel
att låta representera. Hvilken H:s K. M:tz nådigste
underrettelsse, såssom the med underdånigst reverens och
störste contentament undfått håfve, allttsså förnimme the
theraf ganscha gerna, att våre granner och naboer på
alla sijdor stå med oss i godh venschap, fredh och rolighet,
önschandes att alle ther vidh så stadigt blifva motte.
Tvifle och inthet, att H:s K. M:t och åå H:s K. M:tz vegner
then högloflige Konungzlige Regeringen med Rijkzens
Rådh låta sig vara anläget sådan godh venschap på vår
sijda att styr kia och underholla, i then förhopning att
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. /—lil. 1638. 21
322
1638.
the oell i lijka motto sigh emot H:s K. M:t och Sveriges
Crono vårt käre fädernessland tillbörligen betee och icke
sökia att tillfoga H:s K. M:t och Cronan i någon motto
något förfång emot the afhandlinger, som skedde äre, och
ville ther boos för theres dehl inthet heller see och önsche,
ann att vi ochså på then tyscha sijdan uthi lika fredh,
vänschap och säkerhet motte vara begripne. Men såssom
the både nu och för thette hafva förstått, och sådant nu
mehr i sielfve vercket [är] nogsampt pröfvat och kunnogtt,
huruledes väre fijender icke allenast sielfva till ingen
redelig och ehrlig afhandling hafva någen sin haftt någen
lust och alfvar, uthan och omsijder draget en stoor dhel
af väre Evangelische bundzförvantter på theres sijda,
hvilke ochsså äre både emot store löfften och förplichttelsser
oförsvarligen och emot så många undfångne velgerninger
alldehles otacksamme oss ifrånfalne, såssom och
ther till vendt vapnen emot oss och blefvet våre argeste
fiender; så kunne Ridderschapet och Adelen sampt med
Krigzbefählet sigh i ingen motto förundra, att med them
altt här till till ingen förlijkning kommidt är, och hafva
the therhoos lätteligen att judicera, thett freden sig nu
så mycket svårare låter practicera, som vederparten är
blefven mechtigere, och han på någen kortt tijdh tillgiörendes
inbillat sigh att hafva haft någen framgång,
ther öfver han otvifvelachttigtt så mycket högmodigere
och obilligere varder anstellandes. Nu moste fuller Ridderschapet
och Adelen med Krigzbefählet heklage, att våre
fiender äre så blodgirige och i theres onda intention emott
oss så förstockede, enkannerligen att hoos een stoor dehl
af the Evangelische alle undfångne velgerninger så alldehles
äre förgättne, att hvarken the eller then fahran,
som af thette kriget heele then Evangelische religionen
tillstunder, blifva någett attenderede. Men såssom the
likväl försäkrade äre, att Hennes K. M:t och åå H. K.
M:tz vegner then högloflige Konungzlige Regeringen med
samptlige Rikzens Rådh sielfve inthet annat åstunde och
sökie änn att kunna medh christelige, ährlige och säkre
vilkor giöra på thette kriget en ändschap och hielpa
thetta vårt kära fädernessland till någen roo och hvila;
allttsså ther fijenden inthett af sijn bitterhet ville aflåta,
uthan antten att sökia H:s K. M:t och Cronon med neess
-
Bilagor.
323
lige conditioner att vanhedra, eller ju ingen rett säkerheet
stöde hoos honom att nåå, så mehner Ridderskapett
och Adelen sampt Krigzbefählet, att man moste befahle
G adb saken och holla bettre vara, att blifva vedh något
besvär uthi kriget änn att låta sigh antvinga någre disreputerlige
och osäkre conditioner, enkannerligen när the
betrachte, huru underligen Gudh H. K. M:t[s] rettvijse vapn
här till fördt och välsignat häfver, såssom så väl af andra
merckeliga acter som i synnerhet then honorahle och öfver -  motton lyckelige retraitte Herrn Felttmarschalken Banner
gior de förleden sommer från Torgow — tå emott alla
mennischiors hopp och tancker H:s K. M:tz armée är heele
Keissarens och andre våre fienders macht oschadd undkommen
och salverat — nogsampt är till att aftaga.
Therhoos the och ännu hafva then hugnaden, att gienom
samma armées så och andre H:s K. M:tz Eellttmarskalkers
och Generalers tappre conduite och försichtighett fijenden
så vijdt är blefven förhindratt, att han sitt blodgirige
upsåth icke häfver kunnat effter sin begierlighet och onda
villie effectuera. Ty oansedt någre få platzer äre kompne
honom i händerne, så är dock loffvandes, att hufvudplatzerne
alle äre ännu beholdne, och armeerne i temmeligit
tillståndh. Ther till ännu månge fohrdeler i H. K.
M:tz hender, så att Ridderskapet och Adelen, betrachttendes
alltt thette, äre förthenschuld i then gode tillförsicht,
att then trofaste Guden ännu väl kan och varder fogandes
alltt till bettring och icke låtandes fijendens orettvise
förehafvende fåå then effect, som the åstunde och
sigh så högmodigt och stålltt vidh thenna tijden inbilla.
Och meene forth enschuldh, att man hör hafva ett gott modh,
fatta verckett manligen och med alfvar och icke låta then
ähran och reputation, som vår nation alltidh förr, men i
synnerhet under salig Konung Gustaf den andra och stoores
heroische conduicte och så sedhermera H. K. M:tz vår
allernådigste Drottningz auspiciis öfver heele verlden
ridderligen häfver förverfvatt, i någre motto förklenras
med någre olijdelige, vanvyrdige, neesslige och osäkre
fredzvilckor, uthan heller ännu gior sitt yttersta till
krigetz krafftige foortsettiande, inn till dess fienden sig
någorledes läncker och H:s K. M:t och Cronon gifver tillfälle
med ähra och säkerheet således att skillies ther uth,
324
1638.
så at saligst H:s K. M:tz lofvördigeste intention, tå thette
brigett begynttes, må någerledes blifva erbollen. Och
detta är således Riddersbapzens och Adelens sampt Krigzbefähletz
förklaring till den förste puncten.
Then andra betrelfende om fredztractaten, endock
Ridderskapet och Adelen med Krigzbefählett inthet tvide
uthan äre fast mehre ther på försäkradhe, att H:s K. M:t
och åå thess vegne then högloflige Konungzlige Regeringen
med Rikzens Rådz rådh theruthi veeta at rämma the
bestå consilier, effter som them sådanna saker best äre
bekände, och the ther hoos väl vethe, att the inge occasioner
till att tractera här till hafva sigh låthett gå
förbij uthan så väl igenom åthskillige fremmande potentaters
underhandling som egne ännu uthi Tyschland
stadde Commissarier sigh hafva vinlagdtt någen afhandling
och ändskap på thette krigett att nåå; docklikvel
såssom för thette theres eenfaldige betenckiande icke häfver
varidt Hennes Kong. M:t misshageligitt, så låta the thervidh
ännu först och frembst bevända och vele för theras
perssoner hermed och i geemen underdånigst hafva rådtt
och bedett, att ochsså hereffter inthet tillfelle motte låthas
uhr händerne, uthan alltidh någen förordness, som taga
alla lägenheter till att tractera i achtt, att om Gudh then
nåden täckes förlähne, thett fienden till någen åhrlig och
redelig tractat inclinerade, på vår sijde tå till een förlikning
inthett motte fattas. Men om fienden theremott
finnes framgeent thertill afvogh och obenägen, at thå
skulden af alt fölliande blodz uthgiutelsse inn på honom
komma motte. Ther och så vore, att Hennes K. M:t någet
ytterligere uthi samma ährende teckes i mere eensslighett
att läte föredraga och berådslå, tå vele Ridderskapet
och Adelen till then ände hafva ett uttschott i beredskap
om Hennes K. M:tz nådigste villie och befallning hörsambligen
att effterkomma.
Till dett tridie. Etfter såssom H:s K. M:t nådigst
häfver låthet representera, huru nödigt och fast oomgängeligitt
är, att mehra folk motte uttrustas, thermed
armeerne att förstärkia och siökantten att förfächta och
försvara, såssom af hvilkens conservation H. K. M:tz och
fädernesslandzens säkerheet een stoor dehl dependerar,
så ändock Ridderschapett och Adelen inthet tvifle, att
Bilagor.
325
H:s K. M:t och åå hennes vegner then högloflige Regeringen
och Rijkz Rådh sig låta vara anlägett, sådant
förmedelst fremmande och andre verfninger, så vida thett
sig låter practicera och medlen kunna tillåta, att ersettia
och understödia, anseendes thett stoora besvär, som continuerlige
uttskrifningen förorssaker och rijkzens theraf
fölliande olägenheter; dock likvel när the besinna, af hvad
sbääl och orssaker och till hvad ända våra lofliga förfäder
uthschrifningen hafva inventerat, och therhoos befinna,
att thett i många tijder till fäderneslandzens stoore
gagn och säkerhett är blefvet brukatt, så achtta the inthett
vara skäligere och bettre för thenne tijden, eller
thett som i thet fal lett till H:s K. M:tz och fädernesslandzens
säkrare bistånd lända må, änn man thili thet
vahnlige uttschrifningzmedlet träder och ju för ju
heller söker therigenom vår inrikes militie att förstärkie.
Hvarvid ehuru väl Ridderskapet och Adelen — kännandes
then börda them hertill heraf är tillvuxen — godh fogh
och orssak hafva bunde att stå på theres gamble välfångne
frihet och privilegier och sigh förbeholla then
rettighet them tillstår innan fredzmilen och fast mehre
råå och röör; icke thess mindre på thett att H:s K. M:t
så väl som theres andre medledemoter måge see och
pröfva Ridderskapetts och Adelens välvillighet till att
i thett fallet och elliest H:s K. M:t och fädernesslandet
theres troplichtige skyldighet och aflection vurkligen att
bevijse, så vele the vidh närvahrende rijkzens tillstånd
theres rett så vijda någet låta anstå och hermed godhvilleligen
samptyckie, att een almen ut hse}! rifning må
opå theres landbönder, the som äre så väl innan fredzmilen
och råå och röör såssom ther uthan, och nu uthi
vintter och med första anstellas, alldehles på sätt och
vijs såssom then förledne vintter blef bevilliat och hollén.
Ridderskapett och Adelen förhoppes, att thermed skall
krigzfolkett blifva förstärktt till ett merkeligitt antaal.
Men om så vore, att öfver förhopning innan åhr och dag
ingen fredh kunde blifva erhollen, tå äre the ändå öfverbödige
Hennes Kong. M:t theres välvillige tienst theste
mehre att betee, till att äntå, uthan någen videre sammankallelsse,
låta gå een lika sådan uthschrifning, som föresatt
är, om vintteren 1639. Elliest medan uti landz
-
326
1638.
änderne finnes månge ödeshemman, så hafva Ridderskapet
och Adelen velet underdånigst stella uthi H:s K. M:t[s] och
then högloflige Regeringens gode betenckiande, om icke
rådeligitt och gagneligit vare kan, ther någen kunde finnas,
af hvad stånd thet helst vore, som sådanne hemman emot
rustning ville optaga, then samme med någen särdeles
frihett att benåda, på thett militien till hest sålunde
kunde förstärkias, och landet tillika mehra blifva brukatt
och besatt. Hvilkett theres välmeente oförgrijpelige förslag
the underdånigst bedia, att H:s K. M:t och then höglofliga
Regeringen med gunst och nåder ville optaga och
förstå.
Till thett fierde och yttersta. Hvad penninger, proviant
och andra medell, som till sådant stoort krigzväsende
fordres, vidkkommer, så vill Ridderskapet och
Adelen förmoda, att Hennes Kong. M:t theres benägenhet
till att alltidh i thett fallet giöra H:s K. M:t och fädernesslandet
alltt möijeligitt bistånd nogsamptt pröfvat och
orssak hafva gunsteligen att erkenna. Särdeles hoppes
the, att såssom the then välfångne frihet the altidh
hafva haft på stoore tullen till H:s K. M:tz stoore tienst
och the andre Ständernes merkeliga lijsa håfve på några
åhr låthet hvila till theres eget besvär och olägenhet, at
sådant blifver tilbörligenn ansedt och vidh önscheligere
lägenhet till thette ståndetz bestå ihugkommett. Och
oansedt the väl hade månge vichtige orssaker sigh i thet
fallet numehr att excusera, lijkvel såssom the allaredo
godvilligt och sielfkrafdt — settian des och så vijdt theres
privilegier afsijdes — uthan någet allmeent mothe hafva
till samma tullfrihetz cession änn på någen tijdh bevilliat,
therigenom the äre försäkrade at Hennes K. M:t och Cronon
anseenligen skall blifva hulpen och understödd, så
låthe the ochsså icke allenast vidh sådant theres bevilliande
inn till uthlopet af then uttlofvede termin beroo,
uthan vele äntå och så mycket mehre theres trohet till
H:s K. M:t och kärlek till fädernesslandet att betekna
— uthan någor respect så vidt på theras privat besvär och
interesse — hafva bevilliat och samptyktttillboskapzskatten
af theres landbönder effter sätt och vijs som then nästförledne
åhr är uttgången, upå nästa tu åhr tillgiörandes,
ehvad kriget så lenge vahrar eller eij, dock allt thetta
Bilagor.
327
med otvifvelachtig tillförsicht och uttryckeligit förbehold
att sådan och all annor theres godvillige accommodation
icke skall vara them och theres stånd nu eller framdehles
i någen motto förfängelig eller drages them till någett
prsejudicerligitt exempel. I thett öfrige finnes Ridderschapet
och Adelen, såssom trogne undersåter och gode
patrioter, alletidh villige och redebogne för Hennes K.
M:t och fädernesslandett att upsettia och hafva ospart
lijf, blodh och all theres förmågo.
Och bedie the ther hoos sampt med Krigzbefählet, att
H:s K. M.t thenna theres förklaring med nåde vill ansee,
och att H:s K. M:t så och åå Hennes K. M:tz vegne then
högloflige Konungzlige Regeringen och samptlige Rijkzens
Rådh vele sigh theres stånd alltid låta till thett bestå
vara recommenderat.
Bil. C.1
Puncter, hvilke H. K. M:t vår ailernådigste
Drottning och Fröken haffver achtat nödige att
ställa ytterligere till Rickzens Ständers öffvervägande,
medh begäran att öffversij och öffverläggia
dem väl, och effter som dee icke ringa
ähre riket och Ständeime sielffve aknlägne, medh
deela
H. K. M:t öffver dem sitt rådsamme och
gode betänkiande och sedan hielpa allt desto
bättre och richtigere att effterkomma. Actum
Stockholm den 24 Januarij anno 1638.
1. Ähr kunnigt och allom vetterligit, att ibland
andre rickzens inkombster, som ordinarie bördan understödies
aff, ähre kyrckietijenderne, medh hvilke allt ifrån
förste reformationstijden i rijket först det andelige ståndet,
enkannerligen Bischopperne, Superintendenterne,
Kyrckieherdarne i städerne och en godh deel flere å landet,
sedan Academien, scholerne, hospitalerne och siukestugerne,
så och domkyrkierne och andre bliffva oppehålldne, få
1 Prot. sid. 270, 271. — Jämförd med ett exemplar i riksarkivet.
328
1638.
deres vederlagh, vijn och oblatz korn, bliffve bygde och
nnderhålldne, och hvad som öffverslipper ähr vändt till
åtbskillige rickzens nödhtorffter. Och haff ve samme
kyrckietijender intet ringa giordt i begynnelssen, så länge
den påvescbe superstitionen behöllt någre strimor qvarr i
follksens hiertar, men nu åbr och åhr effter hvart annat
alf alle stånd och uthur åtskillige fager skeen så alftagit
och förkortade hlelfne, att tijenderne näppligen mehre
komma i betenckiande. Den ene föregiffver privilegium,
sådant intet brukandes men mehre missbrukandes, den
andre tager sigh där effter utan privilegio, den tredie
prtetenderar ingen rätt, men tager bortt och döllier undan
alf egen villie, oachtadt hvadh Grudh hoos propheterne
och annorstädes där om säger; eij heller skötandes om
gudztiensten, derigenom eller(!) regementet skulle förfalla.
Effter nu oemotsäijeligit ähr, att där igenom så Gudz
försambling som rijket tager en stoor affsaknadt, och
varde en godh deel alf Ständerne sielff vettandes att göra
underrättelsse där om, därföre begärer H. K. M:t, att
Ständerne detta vele väl öffverläggia, vara på bother i
tijdh betänckte och H. K. M:t därutinnan medh rådh och
dådh bij springa.
2. Så ähr och för en godh förleden tijdh, H. K. M:tz
salige högtährede käre Her faders tijdh, bleffvet alf alle
Ständerne godt funnit, att till rickzens svåra bördas deste
bättre utförande den lille tullen giffvas skulle, nemligen
den 32:de penningen aff alle dee vahrur som till torgs och
salu föras, så och accisen aff allehanda dricker i städerne etc.
Och endoch samme lille tull och accis, såsom den där den
fattige litet rörer och kommer mäst på dee rijke och
förmögne ahn, fuller kunde vara en godh understödzell
för rijket uthi desse besvärlige tijder, om der medh richtigt
tillginge; men alldenstund få finnes, som icke hindra
hvadh dee kunne eller ju medh sitt directe eller indirecte
emotsättiande och undandragande förminska hvadh förminskas
kan, så haffver H. K. M:t icke heller kunnat gå
förbij att påminna och till sinnes föra Ständerne hvadh
här uthi passerar, medh allemådigst begäran att dee allt
väl öffverläggia och en sådan förordning vele hielpa att
göra och executera, att det icke allenest medh orden, utan
i vercket må vara en hielp och inkombst, och att icke
Bilagor.
329
allenest dee godhvillige utan och dee andre måge göra
hvadh hvariom och enom ahnstår.
3. Så haffver och på månge Rickzdagar och elliest
varit klagat öffver dee åthskillige vicht och måhl, som i
rijket brukas, därigenom alle, dock enkannerligen den
menige man, märkeligen bliffver försnilladt. På det nu
sådant en gång må få sin richtigheet, vill H. K. M:t, att
och Ständerne dette nu öffverleggia och H. K. M:t deres
gode rådh där öffver medhdeele.
4. Öffver skiutzfärdemes affskaffande ähr som offtast
tracterat vordet, och haffver H. K. M:t låtit sigh till det
högste vara ahnlägit där uthi måtte ordentligen tillgå,
och den bäste moderation skee, som til att erholla vore;
men såsom oordningar lätteligere ähre att beklaga ähn
boota, enkannerligen nähr rickzens tarffver komma och
giffva tillfälle där till, altså ähr lickväl billigt, att det
oskääl medh sigh förer, eller elliest bringer in ett otijdigt
besvär för undersåterne, må affvärias och hindras så
mycket möijeligit, och fördeuskulld såsom H. K. H:t sielff
till allt det ähr benägen, som kan lijsa H. K. M:tz undersåtere
och sigh göra låter, så tviffiar H. K. M:t icke, att
och Ständerne gerna bära deres rådh där till och optäckia
H:nes K. M:t hvadh medell och vägar dee där till tiänlige
finna kunne.
5. H:nes K. M:t förnimmer och fast, att i alle landzändar
bliffver den ene sqval ltan effter den andre opsatt,
odelqvarnerne i rijket, så Cronones som andre gode mäns
till ett märkeligit förfång; hvilket medan det olagligit
ähr och drager mycket annat effter sigh, måste och der
opå böter skaffas, och hegäres Ständernes rådh härutinnan.
6. I lijka måtto bliffve och nu alle skogar, så allmenniges
som andre medh nye torp bebygde och uthuggne
och så där jempte medh oskälige svedieland uthödde och
förbrände, att man mångestädes, där gode skogar förr
haffve städt, icke nu kan få en timberstock, ja som offtast
icke haffver sin vedebrand, gamble bohlbyar till merkeligh
skada, och bergvärken, medh hvilke Grudh detta rijket
enkannerligen välsignat haffver, till skada och kan skee,
där det icke i tijdh hindras, till förderff och ödeläggning,
och rijket till en obotelig affsaknadt; i lijka måtto hugges
330
1638.
och bärande skogen bort; så förödes och Cronones parcker
och jachter, tvert emot lagh och laga stadgar. Nu ähr
fuller vist, att detta rijket ähr vidlyftigt, och ligger
mycken godh jord obrukadt; månge land och provincier
åhre och medh skogh öfverflödigt bevuxne och liggia
ofruchtsamme, så att man väl häfver orsaak mångestädes
landen att förbättra och skogen och byskar affrödia.
Men så måste sådant doch skee medh skääl och på dee
orter där man icke mehre skada gör ähn gagn, efter som
och bärande trän, Kongens parcker, höghdiur och annat
sådant bör tagas i acht till rickzens gagn och heder.
Hvarföre och H. K. M:t detta nödigt häfver funnet
Ständerne att förehålla och deres gode rådh der öfver
att fordra och taga.
7. Medh gelldgörande och betalningen går i rijket
fast oordenteligen till, i det den ene borgar oskäligen uth,
och den andre betalar alldrigh eller seent; där igenom
månge olägenheter hoos allehanda ståndz persohner sigh
yppa och tilldraga, och mången fattig man, särdeles ibland
borgerskapet, komma ifrån all sin nafring och välfärd,
såsom den där ofta sitt godz af androm lähna och borga
måste; och när han inthet bliffver betalt, kan han eij
betala sine creditorer och där igenom drager månge medh
sigh på förderf. Medan nu H. K. M:t gerna sijr sine
undersåtere högh och lägh att sielff niuta rätt och androm
göra rätt, och det förutan intet regemente bestå, mindre
florera kan, häfver H. K. M:t hållit före att vara värdt
till att betänckia, om icke åhrligen ett omslagh, där alle
gielld betalas måste, under visse conditioner i rijket måtte
opprättas och ahnställas; och begärer här öfver Ständernes
rådhsamme och gode betänkiande.
8. Sidst vete Rickzens Ständer sigh väl att ihugkomma,
huruledes i regeringsformen ähr förordnat, att
alle dee, som embeten i rijket bekläde, ifrån den högste
till den ringeste, skole åhrligen göra räkenskap för deres
administration; hvilket såsom det helssosambligen och
ricksens skada tijdeligen att förekomma, så och hvar och
en att tillhålla till flijt och troheet ähr stiftadt och ahnsedt;
alltså håfve åå H. K. M:tz vår allernådigste Drottnings
vegner dee gode Herrer aff Regeringen icke allenest
gerna emot andre velat taga i acht, utan finne sigh
Bilagor.
331
sielffve skyllige i framtijden och nu att låta öfver sigh
gå och göra för deres administration reda och beskeedh,
väl tagandes i acht att sådant nu, medan allt bootas kan,
medh mindre deres fahra och medan allt i liffvet och
minnet ähr än sädan göras kan. Men ehuru väl dee gode
Herrar fuller då och då göra sitt till saken, håfve och
sielffve för tu åhr sedan satt sigh där öfver, rättandes
allt det görligit ähr, och tillhållandes hvar och en att
efterkomma sitt embete medh flijt, och skaffandes dem
aff, som dee sij icke vara boot att förhoppas hoos, lickväl
befinne dee sigh medh rickzens närvarande besvärlige tillstånd
så adgraverede, att dem hvarken räcker tijdh eller
tima till, så att hvarken deres flijt, arbete, krafter eller
tijden kan tillräckia att så allt öffverläggia, öffversij,
skärskåda, afdöma, såsom ährendens vichtigheet, conseqvence,
rickzens interesse och deres eget samvett och ähra,
plicht och villie kräffver; hvarföre dee och icke kunne
låta detta att opåminna och gifva tillkenna åth Rickzens
Ständer, på det dee deste bättre H. K. M:tz och rickzens
interesse kunne taga tijdigt i acht och medhdeela H. K.
M:t och åå dess vegner den Konglige Regeringen deres gode
och helssosamme rådh, huruledes man sigh och så uthi
detta ährendet skall kunna åthbära, att allt richtigt och
ordentligen må tillgåå, och intet det H. K. M:t och rijket
till tienst kan lända blifva försummat.
Detta ähr så för denne gång hvadh H. K. M:t häfver
medh Rickzens Ständer att communicera, begärandes öfver
allt deres gode rådh, hielp och assistence, bliffvandes dem
medh gunst och nåder bevågen.
332
1638.
Bil. D.1
Opå Hennes K. M:tz vår allernådigste Drottningz
andra proposition öfver några puncter,
sorn riket och sielfve Ständerne icke ringa anlägne
äre, att öfvervägas till bettre richtighett,
är detta Adelens och Ridderschapssens eenfaldige
underdånige förklaring och betenckiande.
Ridderhuset den 5 Feb. 1638.
Till thett första Ridderschapet och Adelen förnimma
fast ogerna, at allehanda fehl och oordninger vid kyrkiotijendens
erläggende sig dagligen yppa och således på
någon tijdh tillgiörandes hafva förmehrat, at H. K. M:t
och Chronon uthi then samma rentan, som elliest för thette
häfver varidt ibland andra Chronones inkompster och intrader
een merkelig hielp och bistånd, befinner een stoor
afsaknad och förminskelsse, och etfter H. K. M:t Ridderschapssens
och Adelens betenckiande, huru sådant bäst
kan vara at bota och bätra, nådigst täckies for dre och
kräfia, så är i thet fallett Ridderskapets och Adelens välmente
svar, rådh och mening, at nödigt är, thet theröfver
rett information blefve intagen, hvadan sådan oordning
förnemligast härrörer, hvarvidh Ridderskapet och Adelen
förmeene, att oansedt någon af theres stånd, thet the dock
inthet vele förmoda och ju inthet hoppas i någon motto
at kunne heele ståndet blifva imputerat, sijn rettmätige
frihet icke motte hafva rätt förstått eller vijdare extenderat
än sig borde, bvilkett the och billigt achta hoos
them, som så vijda med skiääl finnes hafva sigh någorledes
förseedtt, att böre ändras och afskaffas. Thett them
likväl i theres välfångne rättighet och frijheet att vare
icke allenest på theres egne sätes- och ladugårder, uthan
och andra gärder och torpare, som innan eenschijltt råå
och röör äre belägne, för tvedelerne af kyrkiotij enden
effter privilegierne alldehles frije och exempteredhe, icke
måtte något hinder eller förfång anmodatt vardha, i betrachttende
at the, som sådane torp och gärder under råå
och röör besittia, antten brnkes mestendehls till dageligit
1 Prot. sid. 278, 279. — Jämförd med originalet i riksarkivet.
Bilagor.
333
arbete vid sätessgårderne eller och thermed af Ridderskapet
och Adelen till theres gamble tiänare förlähnte,
och therhoos at Ridderskapet och Adelen alleredo till H.
K. M:tt och fädernesslandzens tienst hafva betedt sigh så
godhviliige till att låta theres rett och friheet, som the
i lijka motto hafva innan råå och röör på uthschrifningen,
boschapz- och qvarntulspenningerne, å thett till een tidh
anstå och hvila till theres stora skada och besvär. Therföre
the så mycket mehra förmoda, att them then frihet,
som them i kyrkiotij onden efter privilegierna tillstår, icke
motte i någon motte blifva förkränkt eller förringat, effter
som thett uthan theres störste prsejudicio inthett kan
skee eller af them efftergifvidt vardha. Men ther så vore,
at någen af oförstånd eller elliest samma sitt privilegium
emott thess rette innehold och förstånd understöd sigh att
missbruke, thett the likväl förmoda hoos theres stånd
inthet mycket finnes, och ju vele thett så vidt hafva
excuserat, att thet af ingen mottvillie, uthann annadt
missförstånd skedt vara, så holla the skäligt och gått, at
H:s K. M:t anten igenom serdeles ther till förtrodde personer
theröfver inqvirera, om någen och hvilken som i
thett fallett någen mehre försvarer under sådan frihet,
änn han med skiääl efter privilegierna så och gammul
uhrminnes häfd eller retta råågång och boolstadzrett
bevijsa kan att vara på sijn eenskijltte ägor belägne, eller
att han ther öfver någet serdeles privilegium kan framleggia,
på thett feelen i så motto kunna afskaffas och ther
öfver en viss ordning författas; och ther man sedan sådan
rättmätig och Ridderskapet och Adelens theres privilegiers
rätte förstånd oförfängelige ordningh öfvertredde, at then
effter giord skälig åthvarning motte blifva straffett och
ingen particuliers fehl eller förseende i thett fallet drages
anten heele ståndet eller någon annans oskyldighet till
meen eller förfång. Ther vidh Ridderskapet och Adelen
sigh förbeholla, att om vidh sådan ransakning een eller
annan funne sig graverat, att då executionen så länge
motte anstå, till thess then samma kunde sijne skiäl tee,
och then högloflige Konungzlige Regeringen sigh theropå
förklarer, och läte saken få een rättfärdig sentens och
domb. Elliest tvifler Ridderskapet och Adelen inthet
och är nogsampt vitterligitt, at hoos een part aff the
334
1638.
andra Ständerne finnes i kyrkiotijendens uthgiörande
stoort missbruuk och undersleff, i synnerheet hoos een
partt krigzofficerer, prester, så ock fongder, skrifvere,
kiöpmän och andre flere, som ingen rätt eller privilegium
hafva att stödia sig vidh och liqväl tillegna sig lijka och
een dehl större frihet än Adelen, och således understå
sig Chronones deel att innehafva och förholla. Så är och
nogsampt kunnigt, huruledes störste dehlén af allmogen
i gemeen icke uttgiöra kyrkiotijenden som sig borde,
uthan contribuera och skicka allenast i kyrkioherbergett
hvadh them sielfve lyster; effter såsom theröfver på månge
åthskillige Rikzdager för thetta är blefvet stadgatt, och
doch alltidh varit klagomåhl och besvär och lijten bettring
här till förspordh. Hvilkett alltt ordentligen att
förekomma och theste beqvämare att bota, är Ridderskapets
och Adelens välmeente rådh och betenckiande, att
H. K. M:t nådigst täcktes utki alle landzender läte förnimma
och antekna alle theres nampn och heemvist, som
sigh således uthan skääl ifrå kyrkiotijenden undandraga,
och them igenom Landzhöfdingerne åthvarna låta, att the
sig retta och sådant missbruk alldehles afskaffa. Och
meene the gott vara, att i thette fallett ett special patent
motte på nytt uthgå, theruti Ridderskapets och Adelens
rätt och frihet egentligen och them oförfängeligen declareredes.
Men the andre ofrälsse perssoner alfvarligen och
med straff ther till bindes att giöra H:s K. M:t och Chronan
och alle som vederbör theres tillbörlige tijonde, såssom
lagen är lijkmätig; på thett om någen therföre understode
sig videre missbruk uthi kyrkiotij onden att föröfva,
then tå terföre motte blifva lagligen näfster och straffader
uthan nåder. Och synes them i lika motto gott vara,
på thett missbruket hoos gemene allmogen motte afvärias,
at antingen Häredzhöfdingerne eller och andra vissa Inspectores
uthi hvart häred och sokn förordnades, som ther
åhrligen holle på någon viss tijdh inqvisition och effter
kyrkoherdens treding och kyrkionnes sexmäns berättelsse
giorde visse förslag på tij onden effter hvars och eens
gårdz lägenhet, uthsäde, bruuk och åhrsvext, thet och
strax låta rekna och antekna Cronones tvedehler jempte
Kyrkioheerden s treding på åkeren, tage theraff prooff och
mååt och läte så thereffter tijenden hvar och een blifva
Bilagor.
335
anslagen och pålagd. Hvilken inspection om then med
trohet och flijt blefve på någre åhr practicerat, tvifle
Ridderskapet och Adelen inthet, att H:s K. M:t innan
kortt skulle uti tijenden befinna een stoor förändring och
förbettring, och att therigenom tillfälle gifves skall till
mehre richtighett uthi tienden, och sedan Cronones inkompst
märkeligen blifva förkoffratt.
Hvad till thett andra om lille tullen och accijsen
blifver berördt, så effter Ridderskapet och Adelen vel
veta, at then samma pålagun är aff them ock andra
Rijkzens Ständer för besynnerlige anseenlige orssaker
skuld belefvat, icke heller vidh thette rijkzens tillstånd
så lätteligen ophäfves eller förandres kan, vele the förthenschuld
gerna önska och see, at then så blefve nyttiat och
mechagerat(!), och (o: att) H:s K. M:t och Cronon therigenom
någet större bistånd hafva kunde, och therander icke så
store orichtigheter föregåå. Och för theres perssoner vethe
sig i thett fallett inthet skyldige, uthan håfve alltijdh
och thett ännu gerna giöra och effterkomma hvad som
förafskedet är. Men som them tycker, moste kanskee
någet fehl ännu finnes uthi sielfve formen af executionen,
särdeles att i städerne icke alltt är brachtt uthi then
gång, sorn afskeden intendera, therföre tyckes Ridderskapet
och Adelen oförgrijpeligen vara, itt at then gamble ordningen
tages före af visse perssoner, igenom then Konungzlige
Regeringen thertill förordnede, skärskoddes så aff
them, huru ett eller annat vore effterkommet, feelen som
theremot vore inrijtade, och hura thette vore att ändra
och förbättra, och at samma ordning seden något strictere
förnyades; och Landzhöfdingerne blefve jempte andra
Magistrater alfvarligen befahlatt then nogare häreffter
att executera. Till thett andra meene the och, att opbördsmennerne[s]
beställande och instruction kunde ther hen
formeras, så att them inthet gifz tillfelle till otroheet,
uthan the altidh vara skyldige att lefrera hvar och en,
som någet förtullar, sijn sedell och quitenze, och thenna
strax förplichtas, för änn något lossas, then samma att
lefrere till Inspectoren eller någon annan underhafvande
Magistrat i staden, at således rekningerne kunde contralores(!)
och ingen orichtighet förorssakes; såssom och i thet
fallet mehr till opbördzmanssens frucht och alfvar tiente,
336
1638.
at sådantt alltt blefve honom starkare inbillat. Till
thett tridie efter månge pertzeler håfve varidt uthi förre
lille tulzordningen inthet specificerede, theraf undertiden
träta emellan opbördzmannen och then, som tullen uthgifva
borde, äre förorssakede, så holle Ridderskapet och
Adelen bettre, att thesse partzeler, the mäste man kunde,
blefve anteknade och i ordningen taxerade, sådane trätor
och theraf fölliande vidlöfftighet att undvika. Rock håfve
the thette therhoos velet sigh förbeholla, att ingen ny
valvation eller förhögning motte giöras emot then prijs, som
uthi förste bevillielssen af then rentta är lefreratt, nembligen
till den 32 penningen af hvar daler, med mindre the
theröfver tillbörligen [rådfrågas] och theres godvillige samptycke
tagett varder. Seden förmode the och såssom adelige
perssoner inthet at blifva på theres egne vagner, hester,
sleder och båther någen ohöflig inqvisition underkastade,
uthan att opbördzmannen och hans tiänare sig i thet fallet
effter förre afscheed discret och oförvijteligen comportera.
Till then tridie puncten förklara sig Ridderskapet
och Adelen således, at the väl kunna see och pröfva, hvad
stoor skada som Cronon och inthet mindre the och andra
in particulari finna af måål och vichtz olikheet och eendehls
falskhet i riket; kunne och förthenschuld inthet till
fyllest tacka och berömma H. K. M:t och åå thess vegner
then högloflige Konungzlige Regeringen, som sig så högt
anläget låter vara sådantt att emendera; kunna fuller
för theres perssoner föga ihugkomma, men förmeene liqvel
eij orådeligit vara, om altt anstältes effter Stockholms
stadz vicht och måål, dock så att Cronones och andres
privatorum renta och rättigheter, som vicht och måål äre
underkastade, motte på alla orter och uthi alla städer och
landzender thereffter jämkas och proportioneras, så att
ingen i then motton skeer något förfång. I synderhet att
Bergzlagerne uthi vichtten icke må lijda något meen eller
skada.
Huru till thett fierde den oendelige gest- och skiussning,
såm ännu så väl Cronones som frelsse bönder högeligen
besvärer, kunde förekommes. Dertill håfve Ridderskapet
och Adelen uthi de förre Rikzdager nogsampt på
den öfverlefrerade skiussfärdsordinantien sig förklarat;
förhoppas att hvar den ståltes uthi en god execution, och
krögare och verdzhus på alla vägar upprättades, skulle
derigenom den besvärliga gest- och skiussning, som alldramest
besvärer allmogen och hoos Cronon så väl som frelsett
så innan som uthan fredzmilen, råå och röör, inrittat,
lijsas, och Ridderskapet och Adelen så vida vidh theres
välfångna privilegier åthniuta. Men der H:s K. M:t och
den högloflige Konungzlige Regeringen någen bettre och
lindrigere [utväg] oss vele föreslå, som gemeene allmogen
och den rehsande man vore beqvämere och drägligere, vele
the sin mening och betenckiande uthi all underdånighet
der till gifva.
Hvad the nye sqvaltter[s], som öfver heele rikett odell
qvarnerne till meen bygde [äro] och änn bygges, afskaffende
vidhkommer, så begäre Ridderskapet och Adelen underdånigst,
att lagen och den högloflige Konungzlige Regeringens
förklaring sampt väre privilegier må handthafves
och executeras, och icke tillstädias någon privat persson,
som äre prester, ryttere och bönder, att byggia eller upsettia
någre sqvaltter eller vederqvarner, Cronones, Adelens
eller andra privilegierede personers qvarner och lägenheter
förnähr och till meen.
Meden the oendelige åhrlige svedierödiande och torpz
uptagende besvärer och gior mången så Cronon som Adelen
stoor skada på dehres skog och mark och icke väl
kan förhindras och aldeles uphäfvas, derföre synes vara
Ridderskapets och Adelens underdånige betenckiande och
begäran, att der lägenhet är och gifz, at torp kunne rödias
på Cronones och Adelens enskyltte ägor, att dett icke
motte förbiudas eller theres stånd förtagas, helst der man
kan pröfva, att med tijden derutaf kan blifva heela eller
halfva hemman, Cronon och Adelens intrader till förmehrelsse.
Uti dett öfriga när dett sidsta H:s K. M:tz
uttgångne mandat blifver handhafvet och executerat,
skulle väl sådane skadelige svedierödninger och torpuptagande
blifva tillbakers och förtages. Men huruvida
Cronones parker på een ort och annan uthi landzänderne
skole förstås, med sampt rootehugning och andra specialia
i samma punct inföhres, begäres underdånigst, at dem af
H:s K. M:t och den högloflige Konungzlige Regeringen
en specification och underrettelsse må gifvas1, så vele dhe
1 Jämf. bil. I, punkt. 9, samt bil. P.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. I—lil. 1638 22
338
1838.
gerna sig dereffter retta, så att Cronones parker, bährande
trää och andra specialia icke skole af Adelen skee något
inpass eller någon skada tillfogas. Dock hvars och eens
välfångna privilegium oförkränktt.
Hvad then sinnde puncten om omslaget belanger, så
ändock Eidderskapet och Adelen befinna i sigh sielft
skäligt och gott, at uthi kiöpande och theraf fölliande
betalning någer godh richtighet motte träffes, likväl ändoch
thet ährendet reqvirerer något betenckiandhe och
thett vidh denne besvärlige krigztijden för mynts och
penningetrång och andra discommoditeter, som hvart och
ett ståndh nu vidhhenger, icke väl skall kunna sig practicera,
så tyckes them therföre best vara, att thette uttstälttes
till vidare betänckiande och till thess att rijkett
vårt käre fädernesslandh komme uthi en bettre stat och
dhe månge orichtigheter i kiöpande och säliande blefve
satt uthi en bettre form, så at samma omslagh kunde
beqvämligere anställas; och i medlertijdh den som finner
sig öfver sine debitorer besvärader, så äre Landzhöfdinger
och Magistrat så väl å landett som i städerne, som hvariom
och ehnom kan förhielpa till det han är berättiget till,
och dett sedhan hielpa att executera.
Hvad den ottonde puncten vidkommer, så äre the
uthaf honom så väl som af Hans Exellens Rikz-Cantzlerens
högnödige berömlige deduction nogsampt underrettadt,
hvad besvär, omsorg och oendelige arbete och
mödo den högloflige Konungzlige Regeringen medh Rikzens
Rådh, som nu regementhet förestå, mehra vidh denna
besvärliga tijden äro öfverhopade, att regementzformen
uthi hvars och ens reedogiörande, som det sigh tillhör,
icke kan så förrettas, som det sigh väl borde och skulle
skee. Hvilkett Eidderskapet och Adelen ochsså nogsampt
betenckia, helst när the pröfva och see, huruledes then
högloflige Konungzlige Hegeringen vidh thenne tijden
Hennes Kong. H:tz platz persohnligen moste beträda och
således icke häfver tillfälle hvart hufvud för sig Collegierne
och thess particular devoir at afvachta. Så medan them
tyckes, att sådantt inthet kan eller bör vara then högloft.
Konungzlige Regeringen till preejuditz, utban the fast
mehra orssak hafva them för theres store omak och omsorg
högeligen at betacka; alltsså på thett att i thet
Bilagor.
339
fallet icke heller någet missbruk motte inrita, så tycker
them oförvijteligen gott vara, att ingen in particulari
eller och visse deput[erade] af Collegierne blifve förordnade,
som i thett fallet H. K. M:tz platz vidh rekenschapen
motte företräda. Elliest är therhoos Ridderskapets
och Adelens flitige och tienstlige begäran, att the gode
herrar icke vele tröttas eller leedas vidh thetia besvärliga
mödosamma regementett, som så stoor last och börda
med sig föhrer, uthan fast mehra — såssom och dhe fulkombligen
dhem tilltroo — låtha sig vårda om Hennes
K. M:tz alles vår nådigste Drottning, Cronan och alles
vår velferd till det högsta troligen vele låta vara sigh
befahlat och framgeent fortfahra uthi denne loflige och
berömlige regeringen till Gfudz nampns ähra, H:s K. M:t
till tienst och bistånd och den högloflige Konungzlige
Regeringen till ett evigtt beröm och oss sampt Sveriges
rikes undersåter till tröst och hugnad. Vele och förmoda,
att alla Collegier in particulari, så ock Landzhöfdingerne
uthi provintierne sampt alle andra landz och städers oflicerer,
som regementet ochsså äre till hielp förordnede, i
lijka motto giöre dehres högsta devour, att allestädes och
i landet och städerne richtigt och rättrådeligen må tillgå,
och icke mehra giörandes eller låthandes varde, änn som
hvar och en dett för Grudh, Hennes Kong. M:t, sielfve den
högloflige Konungzlige Regeringen sampt hvar ock en på
behörende ort och hvar erlig man nu eller i framtiden
dett tryggeligen kan ansvara och reedogiöra. Ther och så
vore, att någet i thesse och andra puncter icke kunde så
aldeles på thette viset afhandlas, förinehner Ridderskapet
och Adelen, at sådant fogeligere kan till en annan beqvämare
tijdh tages i betenckiande, och hoppes och beder
ochsså tienstligen, at theres stånd alletidh blifver till
thett bestå ihugkommett, och them i ingen motto preejudiceras.
Deremot förblifva dhe emot Hennes K. M:t och den
högloflige Konungzlige Regeringen till all hörssamhet,
lydno och tjenst alletidh redebogne, villige och skyldige.
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
340
1688.
Bil. E.1
Upå den yttermehra begäran och proposition
om spannemåls contribuerende är detta Ridderskapetz
och Adelens ödhmiuke svar och bevillning.
Actum Ridderhusett den 5 Februarij
1638.
Ridderskapet och Adelen hade fuller förmodat och
varidt uthi den underdånige tillförsichtt, att hvadh dhe
hafva svaratt och samptyktt till den förste propositionen
om medlen till krigetz forttsettiande, till att försöria
festningerne och underholla krigzfolkett och hvadh mehra
till krigetz understödiande behöfves, skolle hafva giordt
fyllest och tillrektt. Men effter den högloflige Konungzlige
Regeringen hafva demonstrerat och underrettadt oss,
att samma välvillige belefningh icke så hastigt kan uttgå
eller insamblas, att krigzfolkett sampt befestningerne, så
innan som uttrikes belägne, skole och moste vidh första
öpedt vatn provideras och försörias, att man uthan dess
Hennes K. M:tt vår allernådigeste Drottning, Cronon och
krigetz forttsettiande och underhollande med en spannemålshielp
ville till undsettning komma och bispringa,
så håfve vi uthi detta såssom och alltt annat icke velet
see så synnerligen på vårt ståndz frihet eller och på våre
landbönders besvär och oförmögenhet vidh denna tiden,
uthann myckett mehra, till att låta see vår trogna affection
till H:s K. M:t och rikett, vårt käre fädernessland,
sampt våre landzmäns krigsfolketz lägenhet till undsettning,
godvilligt samptyktt af våre landbönder, så innan
som uthan om fredzmilen, qvarntorr säädh eller dess
värde, der ingen spannemål är och fäller, halfparten emot
skatt och crono, dett vari sigh heelt, halft, fierde eller
ottendehls hemman, dock råå och röör oss förbehollett,
och dett med alldraförsta och sidst till öpet vatn att låta
uttgå och lefverera till nesta siöstadh innan om laghsagu,
och detta för denna gången allena, uthi den ödhmiuke
tillförsicht att Hennes K. H:tt denna Ridderskapetz och
1 Prot. sid. 279. — Jämförd med originalet i riksarkivet.
Bilagor. 341
Adelens yttermehra belefning och hielps undsettning med
all konungzlig gunst igen allernådigst ville ihugkomma
och dem med all nåder städes förblifva.
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. F.1
Puncter, aff Regeringen och Rådet föreställte
Ridderskapet och Adelen, till dette mötet
församblade, ahngående deres stånd och Ridderhuset
att öfverläggia och resolvera uthi. Actum
Stockholm den 31 Januarij anno 1638.
Effter som Kong. M:t nu mehre hoos (rudh, fordom
vår allernådigste Konung, glorvärdigst och odödeligh i
åminnelsse, ibland andre oförgätelige beneficia, dette rijket
och alle dess ständer och inbyggiere i gemeen bevijste,
enkannerligen haffver varit vårt stånd bevågen,
icke allenest confirmeret våre gamble privilegia, låtit föra
dem i ett vist corpus, och det effter handen i mångå måtto
förbättradt, utan och sökt den confusion, som var ibland
våre fäder och oss aff tijdernes olägenhet inrijten till hele
vårt ståndz förtryck och så in- som uthrijkes föracht, att
affskaffa och boota, och förutan andre medell, som där till
ähre brukade, undt, giffvit och stadfäst Ridderskapet och
Adelen frijheet, rätt och rättigheet aff ordentlige privilegierede
sammankombster och Ridderhuus rätt; hvilket
icke så mycket står i veggiarne och bänckiarne, som uthi
den härligheet och rätt att träda och komma tillsamman,
att jempte rickzens ahnlägne ährenden öffverläggia Ridderskapetz
tarffver, hålla deres stånd och ståndzpersohner i
vyrdning, vetta hvem där till hörer, kommer eller komma
kan och må, att förvahra deres privilegia och andre
rättellsser ståndet ahngående, att dee icke som här till
förbliffva i privat persohners förvahring och lätteligen
1 Prot. sid. 280. — Jämförd med rikskanslerens egenhändiga koncept
i riksarkivet.
342
1638.
genom enskilldte olyckor, försummelsser eller argheet
komma ståndet ifrån handa till dess störste praejudicium,
effter som i denne tijden fåå gamble originalia finnes, utan
åhre mästedeels således borttkombne och förrychte. Hvilket
allt aff högstb:te H. sal. K. M:t ähr aff egen nådigh benägenheet
och en rätt kongligh dygd — den vij och vare
efterkommande alldrigh noghsampt högt vyrda och prijsa
kunne — uptänckt, tillbudit, medh brefp, segell och ordinance
giffvit och stadfäst; ähr ochså där jempte en anseenligh
och väl belägen pjattz uthi denne residentzstaden
aff H. K. M:t Ridderskapet evärdeligen förskreffven att
byggia opå effter deres förmögenheet, beqvembligheet och
till ståndetz heder; haffver och så zijrat huset medh ståtelige
tapeter, att vij där alleredo föruthan någen ståndetz
egen synnerlige omkostnadt kunne medh reputation mötas
åth, och endå beneficieradt Riddarhuset med 2000 dalers
inkombst åhrligen.
Hvadh nu detta för en gunst aff en sådan Konung
ähr, det haffver Ridderskapet medh tacksamheet att betrachta
och så mycket högre att skatta, som fåå Konungar
finnas, dee där sådanne Ridderhuus icke snarare och
heller — sedan dee väl beställte vore och länge städt
hade — skulle sökia att förstöra ähn upprätta, såsom icke
allenest gamble åtskillige historier utvijse, men i vår
tijdh medh Franckrijke, Engelland och Behmen noghsampt
är att betyga. Sedan ähr icke nogh, att man berömmer
vår salige Konung — som dessföruthan sitt beröm väl
behåller — utan ähr aff nöden, att Ridderskapet och Adelen
conserverar, förvahrar och handhaffver den gunst och
rätt, som dee undfångit haffve, den föra och försättia på
deres effterkommande och vijnläggia sigh om all confusion
och dess orsaker att affskaffa, och hvadh till deres
ståndz heder, reputation, respect och rätt hörer, såsom
ährälskande Riddersman och dee där sökia andre nationer
att vara lijke, medh villie, affection och macht att ahnställa
och fortsättia. Så alldenstund dee gode Herrer aff
Regeringen och Rådet aff herkombst och stånd höre till
Ridderhuset, haffve där sine säthen, röster, förvanter och
barn och minnas ännu sielffve tijden, att denne gunst aff
sal. K. M:t ähr Ridderskapet opdragen vorden, och där till
sielffve styrckt, rädt och hullpit haffve, och fördenskull
Bilagor.
343
icke gerna sij, att sådant i deres liffztijdh skulle förgåes
eller bliffva liggiande; förnimme lickväl och sij, att allt
hijt till litet eller intet ähr giordt till saken, och där det
icke medh större alffvar sätties, ähr näppligen att tvifEa
utan att det aff sigh sielfft medh tijden förfaller, och
hvar det ähn således, medan allt ähr roligt, trygt och
stilla, hänger tillsammans, så skall det doch medh den
ringeste ahnstöt åter kunna kullkastas igen. Hvarföre
haffve dee gode herrer funnit godt och deres plicht och
bärande affection emot beele ståndet lijkmätigt att göra
här öffver en velmeent påminnelsse och alffvarligen
styrckia och råda samptlige Ridderskapet och Adelen att
vedh detta mothe taga detta ährendet jempte andre deres
ahnliggiande i flitigh och noga betänkiande, och således
sin emellan resolvera, som sakzens vichtigheet och deres
ståndz heder och välfärd kräffver. Och på det dee måge
halfva någon ahnledning till det som kommer i consideration
för denne tijdh, haffver man hållit före icke vara
dem misshageligit eller till saken otiänligit, om man här
hoos fogade någre puncter, som deliberation kunde ställas
öffver.
1. Att visse beskedelige och alffvarsamme män valdes
och deputeredes, som Ridderhuset sampt dess indöme, rätt
och privilegia förvarade och förestode effter den instruction,
som dem bliffver aff samptlige ståndet giffven och
medhdeelt.
2. Att en viss Secretarius och hellst aff sielffve
ståndet ahntoges och besållades sampt medh hans underhaffvande,
som alltijdh viste om ett och annat att göra
beskeedh och förde vedh occasioner pennan åå Ridderska.
petz vegner.
3. Att en viss förordning måtte göras, huruledes
Ridderskapetz privilegia och acta kunne hållas i förvahring
och till råda; i lijka måtto att all oordning och confusion
i rådslagen bliffver botadt, och där öffver en viss
form och sätt författadt; så och protocolleras hvadh som
passerar, och därjempte samblas uthur privatorum gömor
hvadh som till Ridderskapetz rättelsser kan tiänligit finnas.
4. Effter och detta huset och maket, som nu brukes,
intet ähr hvarken svarande till tarffven mycket mindre
till reputationen, att derföre måtte öffverläggias och be
-
344
1638.
slutas till byggning aff sielffve huset, som Ridderskapetz
så nödtorfft sorn reputation fordrar, den rätteligen utkastar
medh förstånd, och så göres öffver all omkostnadt
förslagh; och hvad där till hörer medh samfäll dt rådh
och hielp effterkommes och fullbordas.
5. Att och något vist aff samptlige Ridderskapet
måtte beslutas och föraffskedas, huruledes hållas skall
medh dee hielpers — som bliffve till Ridderhusetz och
ståndetz reputation och välfärd bevilliede — fullgörande
och utkräffviande. Ty såsom intet corpus eller collegium,
det vare sigh stort eller litet, kan bestå, medh mindre
det haffver någre inkombster, och desse ju ringare dee
ähre, ju slättare står collegiummet, och ju högre och ymbnigare
inkomsterne ähre, ju beqvembligare låter sigh sådant
corpus ahnsij och maintinera, hvilket privat hus och
familier noghsampt uthvijse; alltså kan Ridderskapet
intet bliffva ett Ridderskapp, medh mindre det understödies
aff sigh sielfft och veet medell att tillgå, när
någet till tarffven eller hedren bliffver påeskadt. Hvarföre
medan till sådant ingen annan vägh finnes, ähn att
alle interesserede bäre hvar det sine där till, och effter en
ordning och bevillning derföre vill icke mindre vare aff
nöden, att ett vist sätt må författas, hvar effter den välvillige
sielff kan sigh rätta, och den motsträffvige hållas
där till medh macht.
6. Så fordras och högeligen, att Ridderskapet sielfft
betänker deres barns och förvanters opfödssell och optuchtelse,
så att uthi Ridderhuset och vedh hoffvet må haffvas
allehanda ridderlige exercitia, såsom särdeles ähre en
rijdschola, en fechtschola, en dantzeschola, en språkschola.
Först att ungdommen, som i hoffvet tiäna eller elliest
sigh oppehålla i tienst eller till uppvachtning hoos förälldrarne
eller andre deres förvanter och venner, måge
haffva tillfälle att lära sådanne ridderlige och hofföffningar
så hemma som borta och ju förr ähn dee reesa i
fremmande land haffva tillfälle att läggia fundamentet
där till, så mycket snarere sedan att komma till perfection.
Sedan att där medh undfly så mycket bättre allehanda
lättiegång, dryckenskap och andre odygder, som
lättia och orcklösheten pläge föllia, särdeles i den tijden
då ungdomen ähr vuxen ifrån agan och lickväl icke nått
Bilagor.
345
så månge åhr eller experience, att den strax ähr tiänligh
att träda i kall och embeten. Synes därföre rådeligit
att och detta aff Ridderskapet bliffver öffverlagdt och
där till slutit och hullpit.
7. Ibland annat, som Ridderskapet försvagar och
månge olägenheter tillfogar, ähre dee store och svåre
bröllop, barnsöl och begraffninger, som en gör öffver den
andre, och den fattige menar sigh måste giöra den rijke
lijkt eller bliffva försmådd och förachtad; så ähr och
morgongåffvegifften så stegrat nu i månge åhr effter
hvar annan, att mången ehrlig man där igenom heelt
ruinerar sigh och sine förvanter och, där han förr haffver
varit gifft, sine egne barn. Vöre fördenskulld eij orådeligit,
att Ridderskapet detta öffverlade, och där dee funne
godt och värdt att sökia bother här opå, det dee sin meening
och tanckar Regeringen och Rådet optäckte, på det
man måtte sij och sökia medell att hindra och affväria
deres aff Ridderskapet och Adelen förderff och skada.
8. När och allmenne Rickzdagar utskriffvas, och alle
Ständer fordras till mötes, enkannerligen Ridderskapet
allt så mycket till sine laga åhr kommit ähr, så måste
man lickväl sij och spöria, att den ene ställer sigh in,
den andre bliffver uthe förutan allt laga förfall och ändskyllan,
mehre ahnseendes ett litet besvär ähn den härligheet
ståndet där medh tillstår, så och rickzens så väl
som hans egit och medhbrödernes välståndh. Nu kan
fuller H. K. M:t statuere öffver sådanne, och måste fuller
det skee; men på det man icke till straff att komma behöffver,
vore icke mindre rådeligit, att Ridderskapet sielff
medh allffvar hvar annan där till holle, så att alle sigh
effter patentet och plichten inställa och sin rätt och säte
förträder till rickzens och sin egen heder, eller, där han
laga förfall haffver, att han det ordenteligen theer och
gilla låter.
Detta ähr så för denne gång hvadh dee gode herrar
aff Regeringen och Rådet haffve hållit nödigt att påminna,
inthet tvifilandes att Ridderskapet och Adelen
tager och dömer här aff den åhoge dee gode herrar bära
om ståndetz välfärd, förstå och uthtyda allt till det
bästa, såsom det meent ähr, och så allt förnufftigt och
väl öfferläggia och resolvera, såsom dee förmene deres
346
1638.
ståndz heder, reputation och välfärd att kräffvia. Sigh
hållandes försäkrade, att hvad Regeringen och Rådet,
uthan H. K. M:tz och rickzens rättz och högheetz förminskelse
eller förkränckelsse — den dee väl veta intet
att begäras eller åstundas — till Ridderskapetz och Adelens
tienst och bästa råda, styrckia och göra kunne, att
dee sigh nu och framdeles där om vele låta vara ahnlägit
och alltijdh finnas villige och redebogne.
Bil. G.1
Upå den höglofliga Konungzliga Regeringens
tredie proposition angående sielfva Riddareståndett
är detta Ridderskapet och Adelens välmentte
svar och betenckiande. Actuni Ridderhusett
den 12 Feb. 1638.
När dhe påminna sigh dhe höga och stoora välgerninger,
fordom Hans Kong. M:tt Konung Gustaf Adolph
den andre och stoore, glorviirdigst i åminnelsse, Sveriges
Crono och dess trogne inbyggiare ifrån sijn första inträdh
till regementett och sedhan framgeent inn till sijn dödzstund
bevist häfver, hafva alla stånd sampt dehres effterkommande
med högsta tacksamhet att berömma inn till
verldennes ända, men för alla och i synderhett håfve
Ridderskapet och Adelen förr all annor ståndh sig sådant
at ihugkomma för dhe högtberömliga och ansehnlige stoore
velgerninger och konungzlige beneficier, gifne och meddeltte
privilegier, immuniteter och andra stora och höga
nåder, [som afjHans Kong. M:tt dett Adeligeståndetigemeen
förutan hvad H. K. M:tt hvariom och ehnom i synderhet
högtprisligen betedde äro; och dett enkannerligen i detta
emot vårt stånd samma sijn höga konungzliga affection
och stoora benägenhet låtidtt uttlysa, i dett H. Kong.
M:tt Ridderskapett och Adelen till een jemplijkheet med
1 Prot. sid. 290. — Inneliggande exemplar med fem underskrifter.
I riksarkivet finnes ett exemplar med endast landtmarskalkens underskrift.
Bilagor.
347
andra konungarijkers undersåtere af Adel till dehres
sammankompster och allmenne möten, solenne högtider,
ridderlige exercitier och öfninger och i synderhet till
dehres privilegiers förvahrende ett Riddarehus att upsettia
och byggia låta tillstått, och dett med synnerliga
privilegier benådet och beneficerat. Och såssom dhe Hans
Kong. Mitt derföre ali tillbörlig tacksamhett förplichtede
äro, allttsså och i lijka motto hafva de ock den högloflige
Konungzlige Regeringen och Rijkzens Rådh tienst- och
fliteligen orsak tacksamhet at hembäre för den stoore flijt
och åhåge, samptlige den höge Konungslige Regeringen
och Rijksens Rådh [visat], som sådane höga konungzliga
velgerninger och affection H. Kong. M:t till vårt stånd
dragitt häfver att oppreppa och påminna och der brede
vidh opmuntra, att vi sådant, H. K. M:tt till ett odödeligt
beröm sampt sielfva ståndet till en merkeligh success
och i synderhet den blomstrande ungdommen våra barn
och effterkommande till allehanda lofliga ridderliga exercitiers
öfvande och forttsettiande, vele i verckett stella
och fortfahra. Och till dess mehra upveckelsse äro oss
desse föll iande puncter att öfverleggia föreslagit, dem vi
och effiter vårt ringa förstånd — såssom vi finne dem högnödige
— öfverlagt och således förklaratt.
Till dett första. Effter som det synes högnödigt att
förordna och förmå någre alfvarsamma och beskedelige
män, som Ridderhusetz saker, acter och indömme i förvahring
tage och håfve, alltsså håfve de för gott ansedt
och funnidtt att bemöda dhe velborne herrar och män
Herr Class Fleming, Sveriges Rikes Rådh och ÖfverStåthollere
i Stockholm, Herr Johan Oxenstierna Axelsson,
Ifwer Nilsson och Johan Berendes, att dhe sig detta
ährendet vele opåtaga och förretta effter den instruction,
dem deröfver gifven varder.
Till dett andra. Hafva alla frenne Classerne voterat
till vårt ståndz mehra upveckelsse och anseende på M:r
Gabriel Gyldenancker till Secreterare, i dett förtroende
att han dett opå sig tager och förretter; och varde dhe
gode herrer Ridderhusetz Directorer honom och hans underhafvande
med sådan åhrlig löhn försöriandes, att han sig
med dem varda åttnöijandes, så att de dett tilbörligen
kunna uttföhra.
348
1Q38.
Till dett tridie. Till att förekomma de confusioner
i sakernes ventilerande och omröstande finne Ridderskapet
och Adelen nödigt, att den puncten i privilegierne
derom innehollendes observerades och i acht toges. Men
effter några difficulteter ibland ståndet kunne underlöpa,
synes då vara nyttigt, att en dehl alf hvar Classis, när
någet af Landtmarskalken blifver proponera!, träda hvar
uti ett synnerligit maak, att öfverleggia samma ährende;
och när de seden inkomma, refererar en till hvar sijn
Classe hvad dhe under sig ventilerat hafva; och der då
någen finner sig besvärat och kan meeningen icke rett
fatta, stånde honom då fritt att opponere emot den andra
och disputere publice pro et contra, till dess en fullkombligh
resolution tages; och åhörerne, som den ene eller
den andres meening vele bifalla, han inkaste ett loodh
eller ett annat tekn uti ett kärill eller tektt faat till
jaa eller neij.
Till thett fierde. Ridderskapet och Adelen finne mehr
ann högnödigtt, vårt stånd till ett evigt beröm, att ett
anseenligit magnifiq och zierligit Ridderhus med allahanda
beqvema logementer och andra sköna våhninger med första
stelles i vercket till att byggias, så att dett Adelige
ståndett dehres sammankomster och andra sina exercitier,
som dem vederbör, deruti beqvemligen hafva och förretta
kunne.
Till dett femptte. Medan nu till ett sådant ansehnligitt
hus bygning ett stoort capital behöfves till allehanda
materialia, byggemestere, stenhuggere och andra
embetzmän, sampt hvad mehra en sådan real bygning
fordrar, dy håfve Ridderskapet och Adelen sådant öfverlag!
och ett förslag deröfver göra låtidt och finna, att
dertill en ansehnlig contribution och pennigesumma behöfves.
Och till dess begynnelsse och forttsettning förhoppes
dhe och ödhmiukeligen bedie Hennes Kong. M:tt
vår allernådigste Drottning och åå dess vegner den högloflige
Konungzlige Regeringen, att de penniger salig och
högloflig i åminnelsse Konung Gustaff Adolph den andre
och store åhrligen till Ridderhusett häfver deputerat må
continuerlig föllia, sampt den resterende summa utlefreres.
Sedan att dhe af Ridderskapet och Adelen, som för detta
icke hafva betaltt, eller och de som ännu någott restera,
Bilagor.
349
dett med första betala och uttleggia. D ernest lofve och Ridderskapett
och Adelen, att de, som ännu icke hafva inschrifvitt,
af en fri villia och god benägenhet vele der till gifva och intekna,
såssom och dhe tillsagt som nu nyligen äre intagne
och nobiliterede vele effter dehres rådh och embne der till
gifva och förähra. Öfver alltt detta låfve Ridderschapet
och Adelen samptligen och synnerligen, att dhe uti trij
sampfeltte fölliande åhr tijo daler hvit! myntt af hvar
hest dhe holla i russtienst vele contribuera1 och dem åhrligen
till Michaelis hijt till Stockholm genom hvar sijn
Landzhöfdinge lefrera; och för denne frij villige bevillning
skole inga adelige enckior, jungfrur eller omyndige barn
vara exempte — 'dock förbehollendes att dem sådant i
framtiden icke skall drages till någet prsejudicium. Och
skall samma russtienst reknäs effter partzelerne, som i
privilegierne äre införde; såssom och dhe som andre hufvudrentter
hafva, som är koppar och allehanda fisch etc. till
upbörd, vele effter discretion der till gifva. Och hvilka
dessa russtiensts penniger åå rettan föresattan dagh
richtigligen icke betaler och aflegger, den samme vari
under Landtmarskalken[s] sampt Ridderskapet och Adelens,
som i Stockholm tillstädes äre, domb och sensur hvad de
gott finna till straff underkastade; och desse böter vari
Ridderhusett hemfalne.
Till dett siette. Betacke dhe och den högloflige
Konungzlige Regeringen för den stoora åhåga dhe bära
för posteriteten och sielfva ungdommen, att dhe till allehanda
exercitier måge promoveras; och fördenschuld vele
förmoda såssom och ödhmiukeligen bedie, att Hennes Kong.
M:tt vår allernådigeste Drottning, som uthan dess till
sijn konungzlige respect och hofholdning måste holla
beridare, språk- och danssmestare etc. och dem åhrligen
försöria medh löhn och besoldning, [ville medgifva] att
Ridderskapet och Adelen sådant! motte till goda åthniuta,
så att den vexande ungdommen för een billighett under
dehres exercitier sigh må öfva och således till förfahrenhett
kämma, att dhe seden i framtiden kunne vare skickelige
till öfverhetenes och fädernesslandzens tienst.
1 Jämf. prot. sid. 303 samt bil. L.
350
1638.
Till dett siuende. Hvadh de stoora morgongåfvors
uttfästande sampt dhe store specer på bröllop, barnssöl
och begrafninger fåfängeligen användes etc. afskaffande
vedbkommer, derom hafva Eidderskapet och Adelen i de
förra Rikzdager nogsampt anhollidt, såssom och ännu
ytterligere den Konungzlige Regeringen och i synderhett
Hans Exellens Rikz-Cantzeleren tienstl. bedie, att Hans
Exellens deröfver vele författa och concipera en ordning
och den oss meddehla, så vele vi vårt betenckiande deröfver
gifva, så att förr änn uttgängen på denne Rikzdagen
en viss constitution deröfver kunde fattas och
statueras, att hvar och en sigh seden dereffter kunde
regulera.
Till det sidste. Hvad böter dem skole ååleggias, som
uthan rettmätig endskyllan uthe blifva på allmenne Rikzdager,
så häfver fuller Ridderskapet och Adelen på åthskillige
herredager sigh samsatt och förehnat, att den,
som uthan laga förfall, som i privilegierne äre förbeholdne,
utheblifver, skulle till Ridderhusett vara förfallen till
50 Dl. förutan hvad den höga öfverheten för olydno till
arbitral straff vill påleggia. Men när vi detta någet
nogare öfverleggia, helst för den fattiga, som för oförmögenhett
icke kan comparera, att man sigh således förholle,
att den, som icke mehra häfver änn 50 mk eller
der under effter russtienste värdering upbörd, då fyra
gåfvo sigh tillsamman och uttgiorde en af sigh till herredagzman.
Men officerer som äre i tienst, anttingen de
hafva 50 mk inkompst eller icke, vari förplichtadt att
komma till Rikzdag, men den som uthan laga förfall och
antingen icke är i Konungens tienst, ligger åå soteseng,
vahnför af ålder heller uttrijkes stadder, bote och gifve
af hvar hest han holler 50 Dl. hvitt myntt, och dejn] fattige,
som mottvilligen utheblifver och detta icke observerar,
vari förfallen till 50 Dl. Och desse böter uttgå som i
den 5. puncten står förmältt. Eörhoppes att hvar desse
och flere sådane böter, som till Ridderhuset äre deputerade,
hereffter tages i bättre obacht, skulle dett ett ansehnligit
förslå till dess bygning. Dock detta alltt then
högl. Konungzliga Regeringen som ett medledamot, varde
sigh dessa och andra Ridderskapets och Adelens välstånd
uthi bestå motto hembefahlatt, till att förandra och för
-
Bilagor. 351
bettra, såssom dett dem sielf angår, och de finna sielfva
ståndet nödigt och nyttigdt vara.
Uppå samptlige Ridderskapetz vegne
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Frederich Stenbock, Henrich Fleming,
noL-nlall trailia TVr Tiinnnrmsnn Ribbinffh.
Bil. H.1
Svar och betänckiande öfver den anmodning,
som skeddh ähr den 6 Februarij på Ridderhuset
öfver thess byggning och oprättelsse,
huru såssom mit huus och ther till desidereras
att varda kiöpt för meehre platz, ruumm och
anseende schulldh, anno 1638.
1. Först, oanseett jagh allereedo i mitt sinne en
annan destination om thette huset tillförende hade fattedh
och migh föresatt i denne sommar medh någon byggning
där uthi preeparation att giöra därtill, lijkväl Ridderschapet
till thienst och ähra, fäderneslandet till ornament
och beprydning ville jagh icke stort betänckiande draga
mine tanckar att förandra, så frampt Ridderschapet kunde
migh thet contentament förskaffa, som vore af dess värde
och migh icke förviterligit att låta fahra en så lägeligh
och fast ort för lösa och försvinneliga varor, dy för penninger
— ehuru väl thee ähre godhe att äga — täncker jagh
dhet icke att sällia, fast om meehre migh biudhas kundhe
ähn som husedt värdt vore.
2. Sedan och veet jagh väl, att Ridderschapet hvarken
i godz eller penninger så snart kan migh vederlagh
och gått nöijo förskaffa, doch måste jagh icke dess mindre
med snareste resolution hafva och vetta, hvar effter jagh
mine saker disponera kan. Förthenschulldh jagh här vill
1 Prot. sid. 300. — Original.
352
1638.
föreslå ett meedell, sorn medh bethalningen väl kan en
godh tijdh fördröijes, och jagh icke thess mindre varda
nogsampt försäkradt och contenterat.
3. Thet ähr allom nogsampt kunnigt, huruledes Drottningeholm
och Loföön uthi månge åhr häfver varit hoos
Kon ungern a och Cronan uthi ringa acht och sestime,
stundom förlänt, förarrenderat och förpanttat, så att husedt
Drottningholm snart faller steen på steen, om dhet
icke blifver snart hulpidt. Så alldenstundh nu på dhet
sennaste jagh dhet samme innehafver för en godh summa
penninger medh någre flere bondegårder där under, ähr
min meeningh, att Kidderschapet ville hoos Hennes Maij:tt
vår allernådigste Drottning och hoos Regeringen anholla,
att där jagh mitt huus till Ridderhuset ville öfvergifva,
migh då samme huus Drottningholm och jordegodtz, som
migh ähre förpanttade, måtte arfltligen för alt tillhopa
bebrefvas till Hennes Maij:tz vijdere confirmation vidh
sine myndige åhr. Och där Hennes Maij:t då icke behagade
thet att mista, skulle Ridderschapet vara förplichtat
att af Cronan eller elliest migh heller mine successorer
förskaffa så godh lägenheet och lijka stoor räntta
i jordegodz igen under lijka frijheet eller bethala då för
thette husedt i staden tiugu tusendh rijkzdaler, och af
Cronan migh bethalas mine försträchte penninger sampt
hvadh bevijssligh bekostnan på Drottningeholm och dess
underliggiende landh till reparation och förbättring vore
i medier tijdh an vändt.
4. Thesslijkest på dhet jagh och här i staden måtte
behålla någon lägenheet, ther jagh på byggia och dijt,
när så behöfves, indraga kan, att migh en platz eller
tompt migh lägelig här i staden inrymmes och förskaffas,
hvar jagh den migh kan uthsee.
Carl Carlsson Gtlldenhielm.
Bilagor.
353
Bil. 1.1
Några besvär, som äre inrittne emott adelige
privilegier, som underdånigst begäres kunde
förandres och remedieras. Actum Ridderhusett
den 12 Eebruarij 1638.
Eders Kong:e Maij:tt och den högloflige Konungzlige
Regeringen håfve Ridderskapet och Adelen underdånigst
öfvergifvidt några gravamina, som Adellståndet trycker
och ingen förklaring eller svar ännu derpå bekommidt.
Derföre är till Eders Kong. M:t vår ödhmiuke begäran,
E. Kong. M:tt täckes oss ett gunstigt svar deröfver varda
låta.
Seden effter som Ridderskapet och Adelen uthi den
förra Rikzdagen någerlunda hafva urgerat öfver den tolagun
eller pålagun, Borgemestere och Radh här i staden
förmedelst en stadga af alltt dett godz, som utt- och inskepes
ifrån fremmande land, taga uthan någen Rijksdag
eller almenne belefning, som Adelen moste lijka med andra
stånd vara underkastade; att dett motte blifva uphäfvett
och sådanne noviteter afskaffade, och icke Ridderskapet
och Adelen någett påtrengias till besvär emott adelige
privilegier uthan vår samptyckie och allmenne belefningh.
Till thett andra. Så är ock förafskedatt, at tull
skall tages och gifves af alltt stångejern oppe i Bergzlagen,
dermed dett seden för alltt besvär och videre toll
skulle fritt passera. Likväl tages och moste man gifva
eliter en ny öfvergifven ordning här vidh Långholmen
för hvartt skipp:d ett öre hvitt mynt, och när dett kommer
hijt till stadz, moste dett föhras på stadzvågen och
der vägas på nytt, och för den öfrige bergzvichtten tages
en Riksdl. i tull och deröfver tree öre hvitt mynt vågepenniger
alldeles emott rette tullordningen. Hvilke noviteter
och besvär Ridderskapet och Adelen underdånigst
begäre motte uphäfves och vidh belefvat första ordning blifva.
Till thett tridie. Elfter som vårt ståndh i synnerhet
högeligen graveres med dhe mantalspenniger, som vi för
väre egne perssoner och daglige holf- och tienstefolk uttgiöra,
och vi likväl oss till den stoora tullens cedering
1 Prot. sid. 291. — Jämförd med originalet i riksarkivet.
Sv. Kiddersk. o. Adels rilcsd.-prot. I—lil. 1638. 23
354
1688.
emott väre välfångne privilegier så välvilleligen hafva
beqvämat; derföre begäre Ridderskapet och Adelen underdånigst
at blifva förskontte för oss, vårt hoffålk och legohion
med förb:te mantalspenniger, så lenge den store tullens
cederande vahrar, såssom ock att oss en assecuration
blefve gifven, att när dhe bevilliade åhren äre förlupne,
uthan videre prolongation så väl som andra gravamina
må alldehles uphäfne varda.
Till thett herde. Effter som allmogen uthi Sunderbo
heredh hafva bekommidt Eders K. M:ttz förklaring åhr
1635, att Landzhöfdingen skall hafva upsicht, att frelssebonden
icke skall må hugga eek, der crono och skatte
hafva dehl uthi byn, förr ann hvar och en häfver bytt
sin dehl alldehles emott det 29 capit. uthi privilegierne;
och fördenschuld ödhmiukeligen begäre, att man den, såsom
han i bookstafven inneholler, må åthniuta, såssom
och der frelsse liggia inne med crono och skatt, att då
frelsse hemmen må niuta sijn dehl uthi afgierde gärder
och torp och andre ägendom, som hans quota efter öretalett
sigh kan sträckia, till dess ägorne dem emellen
blifva åthskilde.
Till thett fempte. Åhr 16341 hafva dhe höghvelborne
Herrar Rijkzens Regering förklarat sig om dhe stoora
fåfengie bekostninger, som till öfverflödigh pracht anvendes
på bröllop, barnssöl, begrafninger etc. medh sådanne förord,
att vi skole deröfver författa någen godh ordning,
så vill den högloflige Konungslige Regeringen gifva deröfver
sijn ytterligare förklaring; så emedan den högloflige
Konungzlige Regeringen billigt hemstelles att giöra och
författa härpå ordninger, derföre begäres hermed underdånligen
E. Kong. M:tt nådigst täktes låta författa een
viss constitution deröfver, som vår lagh kunde vara likmätig,
och dett stoora öfverflödh och fåfengia speser kunde
förtages, och likvel hvars och enss heder och reputation
erholles.
Till dett siette. Medan nestan alle konungzlige donationer
referera sigh inn på Norböpingz beslut, att hvar
allenast dotter effterlefver och tager en sådan man, som
kan vara Konungen och Cronon till tienst, skole godzén
transfereres inn på honom, heller och hon med en erlig
1 Årtalet är ej utsatt i riksarkivets exemplar.
Bilagor.
355
brudeskatt försorgd blifva, som nu blifver allenast trij
åhrs rentta af godzén för en brudeskatt döttrarnar tilldehltt,
hvarigenom dett adelige ståndett en stoor dehlmerkeligen
skole af sigh komma; är fördenschuld till E. K. M:tt
vår underdånigste anhollende E. Kong. M:t icke täckes
för låta kännes vidh godzén, förr ann samma man hon
tager kan af den höga Konungzliga Regeringen pröfvas
att vara capabel till Cronones tienst eller icke.
Till dett siuende. Meden Ridderskapet och Adelen
alltt härtill och för detta sielfva hafva roterat dehres
bönder, ehvar dhe seden här och där i landzenderne hafva
legat strödde, och sedhen instältt en dugeligh karll för
rooten på utschrifningen med en viss underschefven lengd,
hafva dhe sedhen inthett videre blifvet molesterede; uthan
nu omröres, att där adelsmänssens godz äre belägne i
landzänderne, skole dhe der instella dehres karlar, som för
detta icke häfver varidt brukeligitt. Derföre begeres
underdånigst, att dhett må blifva som härtill häfver
varitt vahnligit, att när adelssmannen uprichtigt för
sijna bönder framsteller och lefrerar sina knechter på hvad
ort honom best lägligest kan vara, han icke må vara förplichtat
allestädes der hans bönder äre belägne att förskaffa
sig knecht, helst störste dehlén af Ridderskapet
icke till en half roota i många landzender hafva, så at
sådant omögeligit kan skee och effterkommes.
Till dett ottonde. Effter som på en allmenne rikzdagh
åhr 1633 är förklarat, att när adelssmannen på uttnembningen
inn för Uttschrifningz-Commissarierne häfver
lefrerat och tillsteltt sine knechter så månge honom bör,
och krigzofficererne hafva dem emottagitt, skulle adelssmannen
inthett videre der till svara eller varda molesterat,
hvilket nu inthet holles, uthan adelssmannen blifver
så väl platzat af krigzofficererne som och när munstringen
holles; derföre begäres underdånigst, att dett må blifva
vidh gifven och tagen afskedh, att när adelssmannen på
en allmen uttschrifning häfver lefrerat sine knechtter,
han för alltt videre efftertall schole vara exempt och
omolesterat blifva.
Till dett nijonde. Effter som i den sidermehra propositionen
är infördt om Cronones parker, som Ridderskapet
och Adelen icke väl vethe, hvar dhe i landzenderne äre
356
1638.
belägne, derföre begäres ödhmiukeligen, att samma Cronones
eenscbijlte parker med råå och röör motte beleggias och
uttvisas, så att Adelståndet i dett fallet sig icke i någen
motto må förgripa, eij heller honom förtages, der han
lott tagen är uti, sina privilegier och rettigheter att nyttia,
och att icke flere parker må frikalles ann af ålder och
vahnligitt häfver varidtt.
Till dett tijonde. Uthi Östergötland tages och fordres
för konungzhester en fierdedehls tunna hvete åhrligen,
som störste dehlén i de andre landzenderne inthett uttgifve;
dy begäres ödhmiukeligen, att den ene frelsses
bonden icke motte besväres mehra än den andra, uthan
att samma hvete för konungzhesterne dersammastädes
måge uphäfves och förskonte blifva.
Till dett ellofte. Effter som Adelen och Eidderskapett
uti deres jordeböker hafva halfva och fjerdedehls hemmen,
hvareffter dhe och holla dehres russtienster och eij heller
mehra uttgifva till hussbonden änn effter jordebökernes
inneholdh, likvel tager Cronones fogder af den, som är
halfsitten, heele gärden och andra ovisse partzeler, såssom
och af torpare eller fierdedehls hemman halfva gärden,
hvarigenom desse Adelens bönder i grund ruineras och af
sig komma; derföre begäres ödhmiukeligen, att Cronones
upbördzmän uthi dhe ovisse partzelerne icke dem högre
må besvära änn dhe till dehres egne hussbönder uthi dhe
vissa uttleggia.
Sidst. Medan Ridderskapet och Adelen så välvilleligen
häfver samptykt till krigetz understödiande, att
spannemål skall tages och gifves af Ridderskapets och
Adelens landbönder halfpartten emott skatt och crono,
derföre är dehres underdånige begäran, att samme säädh
må lefreras och gifves effter Adelens egen lengd, såssom
och att hvar och en, som sielf vill, må clarera för sina
egna landbönder, och när den således till stadz och hampn
föhres, samma säädh för den lille tullen obesvärat må
passera, helst han till Cronones tienst blifver uttfördt och
lefreratt.
Uppå samptlige Ridderskap[e]tz vägne:
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Bilagor.
357
Bil. K.1
Eikets ständers beslut. Dat. Stockholm den 22 Februari
1638.
Är särskildt tryckt samt hos Stiernman, a. st., del. II., sid. 949
o. f. Det i riddarhusarkivet befintliga exemplaret har följande underskrifter,
kompletterade med namn från ett i riksarkivet förvaradt original
på pergament,2 som äfven är undertecknadt af 15 riksråd.
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Fredrich Stenbock. Bengt Ochsenstiern.
Måns Kristersån Horn. Jöran Gfyldenstierna.
Bengtt Skytte. William Spens. Jahan Lilliehöök.
Pär Erlandhson. Henrich Fleming. Gabriell Keyle.
Ture Sparre. Crisman Lillie. Lars Ulfsparre.
Erik Acheson Soop Ifvar Nilson. Clas Stiernskiöldt.
den yngre.
Knutt Påsse. Suenn Ribbingh. Gustaff Lejonnhuffvud.
Jahan Moritz Wrangel.
Larss Charplan Schering Rosenhane. Christian Nilsson.
den yngre.
* Axel Kruse. Gustaf Krabbe. Gabriel Gyllenankar.
Suen Bock. Erick Giöstafson. * Johann Berndes.
*CharL Hårdh. *Biörn Måneskiöld. Nils Lijlliehöök.
Lars Kagg. Jesper Nilson Krus. *Jöran Kafle.
Jahan Christer von Scheiding.3 Suän Lilliespare.
Jahan Uxkul. Jöran Anderson Sti erna.
* M eleher Werensted. Christopher Andersson Grijp.
Per Börgesson Stråle. *Aron Uddeson Örneflycht.
Anders Stuart. Hans Drake. Stellan Mörner.
Måns Sölfuerhielm. Clas Slatte. Swen Ugglla.
1 Prot. sid. 291, 301, 305. — Inneliggande exemplar med egenhändiga
underskrifter. Ett projekt till riksdagsbeslut finnes också, i några få
punkter afvikande från det definitiva.
2 De sistnämnda äro betecknade med *. Namnen äro här upptagna
uti den i riksarkivets exemplar iakttagna ordningen, som bäst öfverensstämmer
med matrikeln.
3 I riksarkivets exemplar har han skrifvit: Hans Christ, von Scheiding.
358
1638.
*Nihelz Be[n]gtson Söluerbie[l]ke. ♦Oluff Oxehufu.
*Cliristofwer Andhersån Oxse. *Conradt v. Falkenberg
Ö '
*Per Nilsson Ynlfsax. *Snante Rosenstrålle. * Jöran Stake.
♦Wolmar Stakelbärg. *A. Bureus. ♦Peter Kruse.
*Jahan Eketrä. *Jöran Kååse. ♦Sten Classon.
♦Erik Hiärta. *Bengt Bagge. Jöns Gyllensparre.
*Carll Sabellsköld. *Per Sabel. Lars Skytte.
Per Loodb. Jahan Reyther. *Moritz Hold.
Hindrich Stöör. ♦Erich Geet. Lars Grubbe.
♦Martenn Rosenstierna. Jacob Forbos.
♦Casper Otto Sperlinck. *Hans Rottkirch.
Lorens v. d. Lind.1 *Dirich Gronberg.
♦Arfwed Gyllenollon. Axell Raff. Carli Siggeson.
♦Jöran Armskyld. Th[önne]s Langman.
Anders Person Utter. Johan von Fitinghoff.
Peer Andersson Törneskyldh. #01uff Hansson ÖrnehufTvud],
♦Göstaf Anrep. ♦Jöran Pattkull. Welliam Philp.
Mauritz Duval. Michel Jordan. Casper Lilliecrone.
HanssLöffelingk. ♦NillsN.Tungell. PerCarllsonGylnstråle.
Jacob Hestscho. Anders Haralson Suenske.
Dauidt Dach. P. Nilssonn Gyllenax.2
Hans Kyle, Suante Christiernsonn Horn. Christer Påsse.
[den äldre?]
Knutt Lilliehöök. Seued Bååt. Gustaff Ribbing.
Jöran Ulfsparre. Per Linnormson Ribbing.
Månss Erickson Ulfssparre. Per Christopherson Ribbing.
Bengdt Ribbing. Hanss Kyle, Wållmar Yxkull,
[den yngre?]
Jonas Bure, Erik Ugglla. Anders Rosenstråle.
den yngre.
Dauid Stuart. Axell Böllia. Jahan Peersson Utter.
Andres Hårdh. Nills Hestsko. Erich Anderson Oxse.
Anders Einarsson Suenske.
1 Under riksarkivets exemplar har han skrifvit: Lars v. d. Lind.
2 Följande namn, de flesta »extra capita» (se sid. 256) Annas endast
i riddarhnsets exemplar.
Bilagor.
359
Bil. L.1
Rådets och adelns heslut angående riddarhusbyggningen.
Yij effterskreffne Sveriges Rijkes Radh, Ridderskap
och Adell, som till thenne nu väll öffverståndne Rijkzdagen
haffve varit försambladhe, gore å väre egne och
våre medhbröders och ståndz medhledemöters vägnar, som
hemma åhre, vitterligit, at effter som iblandh andre
rijkett, vårt käre fädherneslandh, vårdandhe ährenden
ochså ähr ihughkommet vordett, huruledes vårt ståndh
vedh macht och respect hålles, våre vällfångne privilegier
och eenkannerligen våre aff sal. Kongl. Maij:t Konungh
Gustaff Adolph then andre och store, glorevördigst i åminnelse
fordom vår allernådigste Konungh och Herre, väll
undfångne och stadhfeste Ridderhus rätt måtte kunne bevares,
beprydes och till våre effterkommandhe beqyemligen
föres och devolveras; så haffve vij samptligen thetta ährendett
såsom oss och vårt ståndh och effterkommandhe
höjeligen anlaget på thet flijteligste öffverlagt och betrachtat,
och på sistonne medh samfelt rådh funnet godt
och beleffvat, at Riddherhuset måtte effter dhet beslut,
som giordes anno 1625 här i Stocholm, aff Riddherskapet
och Adelen bliffva till ståndetz hedher, reputation
och tarff väll och kosteligen bygt, och till een sådan bygningh
så och andre ridderlige exercitia tillbörligen och
effter hvars och ens förmogo hulpet och contribuerat.
Ähr fördenskull sådant beslutt her reassumerat och på
effterfölliandhe sätt och conditioner på nytt renoveret,
öökt och förbättrat vordet.
1. Loffve och tillseije vij her medh å våre och the
frånvarandes vegnar, at the trettio daler svenskt silffvermyntt,
som anno 1625 åhre bevilliadhe aff hvar hest russtienst,
skole giöras godhe effter beslutetz lydelse, väll
förstående at the, som haffve them uthgiffvit eller för så
myckytt uthgiffvit ähr och thet medh qvittentier bety ge,
1 Fröt. sid. 310, 311, 314. — Afskrift i riksarkivet utan underskrifter.
Originalet finnes, såvidt man vet, icke i behåll. Förut tryckt
af Stiernman, a. st., II., sid 964 o. f.
360
1638.
bliffve frijie. Then som rester alt, heller någott betala
hvadh han skyldigh och till rest ähr.
2. Hvadh hvar och een haffver godhvilligen skenkt
till Ridderhuset, thet gore godt, och then intet ännu
gift vi 11 haffver håller sigh obligeret han hielpe ther till
effter skäll och sitt ämbne, och skole Landzhöffdingerne
ther bäre sorgh före effter besluts innehåldh.
3. Och på thett thetta värckett deste realere må
kunna förrättas, så haffve för thenne gången beslutet och
resolveret, at alt Ridderskapet och Adelen, aff hvadh
vilkor eller condition vij ähre, riddare, svenner, enckior
eller fadherlöse barnn, vele och skole aff hvarie hest
russtienst vij effter privilegierne böre hålle och gore
Konungen och Cronan på thes upbudh vele giffva och
uthgiöra till Ridderhusett sextie rijkzdaler eller thes värde
i hvitt myntt i trij effterfölliande åhr, nembligen hvart
åhr tiugu rijkzdaler på Michaelis dagh, begynnandes i
dhetta löpandhe åhr och in till Michaelis åhr 1640, hvar
till sin Landzhöffdinge, som han ähr besitten och vill
sortera undher, och thetta uthan upskoff eller försumelse.
Doch haffve vij the heelt fattige så vijdha anseedt, at
ther någonn frelses man eller qvinna så fattigh vore å
godz och andre medell, at han heller hon sigh bekymmerligen
föda moste, at då Landzhöffdingen thes vilkor anteknadhe
och till Riddherhuss föreståndare försende,
hvilke skole haffva macht at förklara sigh ther hän, ther
een sådann uthfattigh frelses man eller qvinna må bliffva
frij och oqvaldh.
4. Men effter sådane lyfften intedt ähre achtandes,
medh mindre the effterkommes och executeras, therföre
ähr godt funnet så i thenne hielpen som andre framdeles,
at executionen på effterfölliandhe sätt skall ske och företagas.
Först skall hvar Landzhöffdinge i sitt landzhöffdingesdöme
haffve anteknadt och i een rulla fördt alle
the adels- och frelsesmän, fruer och omyndige frälses barnns
nampnn och vilkor, som i hans landzhöffdingedömet ähre
boendhe och undher honom vele vara infördhe. Ther nest
skall han thesse alle och the omyndige barns förmyndare
genom eett specialt breff notificera hvadh som ähr aff
samptlige Riddherskapet beslutet och bevilliat och ther
hoos begäre, at thet så myckit på them löper på föresagd
Bilagor.
361
dagh betala och erläggia vele, och skall han ther jempte
låta them veta hvadh för peen, som ähr emot contravenientes
beslutet. Till dhet tridie: then som nu försumer at
icke sända sitt inn innan förbemelte Michaeli dagh och
giöra Ridderskapet rätt, then skall, så frampt han thet
gior innan fiorton dagar, vara saklös; dröger han länger
ther medh, tå skall han thet fördubbla, så frampt thet
kommer uth innan näste fiorton dagar ther effter. Men
håller han inne länger ähn på förb. månadz tidh, tå må
Landzhöffdingen saklös haffva macht at arrestera så
myckit aff hans godz, som interesset tijo pro cento kan
draga. Och samme adelsman och hans barnn vare så
länge Ridderhus rätt förlustigh, till thes han betaler sin
skuldh och finner Ridderskapet aff till theres godhe nöie.
Att thetta så ähr eenhelligen beslutet och hollas skall
aff alt vårt ståndh obrotzligen, haffve vij effterskreffne
aff Rijksens Rådh och Ridderskapet å vare och the
andres vägnar thetta underskriffvit och förseglat. Actum
Stocholm den 27 Februarij anno 1638.
Bil. M.1
Adelns intercession Tios rådet för riddar hussekreteraren
Johan Larsson.
Högvälborne nådige Herrar.
Efftersom nu Johan Larsson alltt ifrån detta husetz
upbygning och sedhen framgeent häfver upvachtadt Ridderskapssens
och Adeiens tienster här på Ridderhusett, nu
öfver förmodan moste, som billigt, ehnom uthaf Adell
cedera, och på dett han liqvel denna sijn flitiga tienst
så väl som sijn Cantzelij och upvachtningh hoos Rikzens
Rådh i många åhr giordt någerlunda kunde till goda
åthniuta, häfver han till samptlige Ridderskapet tjenstligen
supplicando sökttj att vi en intercession hos E.
1 Prot. sid. 290. — Original i riksarkivet.
2 Suppliken finnes bland handlingarna till protokollet och är tryckt
i l:sta upplagan sid. 101.
362
1638.
N:der åå hans vegner vele inleggia, att han någet beneficium
för dessa sina trogna tienster till goda motte åthninta.
Derföre är till E. N:der vår tienstlige och flitige
begäran, E. N:der vele icke allenast ansee denna hans
tienster, uthan ock denne vår intercession med all gunst
uptage, honom med en bondegård, två eller tre till hans
och hans hustrus lifztider under frihet försöria, såsom och,
der någre qvaliteter hoos honom finnes, der brede vidh
till någen ähratienst igen promovera, att alla man må
see, att han med godh afskedh forlofvat är. Sådant om
E. N:der att förtiena finne vi oss redebogne så väl som
han plichtig och skyldig.
E. Excellent, tienstvillige
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Fredrich Stenbock. Bengt Ochsenstiern.
Jahan Lilliehöök. Benedictus Skytte. Lars Kagg.
Henrich Fleming. Knutt Påsse. Johann Berndes.
Gustaff Lejonnhuffvudh. Schering Rosenhane.
Bil. N.1
Krigskollegii skrifvelse med anhållan om specifikation på
adeln.
Välborne Her Landtmarschalk, respective
broder och besynnerlige godhe vän.
Effter såsom man uthi Krigz-Collegio högeligen af
nöden häfver Ridderschapetz och Adelens nampn medh
sampt deres gårdar, hvar till de sigh schriffva, både så
väll för russtiensten schuld som andre orsaker, hvarföre
hegiäre vij härmed välvilligen och vänligen, det Her
Landtmarschalken täcktes Kiddarehusetz Secreteraren påläggia
och befahla, att han meddhellar oss en viss längdh
på all den Adel, som i Sverige och Finlandh ähr, hvar
1 Original med påteckning: prasent. den 3 Fel). 1638.
Bilagor.
363
medh sit döpe- och tillnampn specificerat, så väll som
hvad sätegård hvar och en sigh till schriffver. Detta vij
H. Landtmarschalken icke håfve förhålla vellat, Gudh
alzmechtigh eder till all vällfärdh vänligen befallat. Aff
Ståckholm 30 Januarij Anno 1638.
På dhet Kongl:e Krigz-Collegii vägnar
Clas Christersånn Hornn. Lars Kagg. A. Bureus.
N. Persson.
Bil. 0.
Anno 1638 opå en almen Rijkzdagh äro
desse fölliande af Adell intagne opå Ridder -  husett uthi Januarij och Februarij månader och
bekommidt deres säten och ställe som föllier:
Mauritz Holtt, effter han uti Landtmarskalken salig
Her Johan Sparres tijdh häfver praesenterat sijne docu
menter
på sitt adelskap, derföre niuter han effter den
högloflige Konungzlige Regeringens betalning sitt säte
och stelle nest Gallerne.
Ludert Hindrichsson niuter sijns broders ställe och
säte.
Johan Persson Utter beholler tillijka med sijn broder
[hans] ställe.
Johan Vitinghoff niuter sijns barns stelle.
Jöran Pattkull beholler Pattkulernes ställe.
1.
Peder Jonsson Gy lidens werd.
2.
Wilhelm Philp.
3.
Mauritz Duwaltt.
4.
Michill Jordan.
5.
Class Andersson Schalm.
6.
Ifwar Gostafsson Blåfiäld. J Desse tree scholeveri-
7.
Mårtten Pois. i ficera dehres adeligh
8.
Swen Madzsson Bockila. i linea.
9.
Anders Koskildz barn.
10.
Arfwed och Matthies Forbes.
11.
Johan Nicodemi Lillieström.
364 1 6 3 8.
12.
Jon Persson Jernlod.
13.
Peter Spiring.
14.
Jacob Jacobsson Pistol.
15.
Casper LillieCron.
16.
Hans Löfling.
17.
Nilss Nilsson Tungel.
18.
Per Carlisson Gyldenstråle.
19.
Jacob Hestskoo.
20.
Anders Linnersson Swensche.
21.
Baltzer Nymand skall bevisa
sin adelige her-
kompst.
22.
Dawid Dach.
N. B. Anders Harelsson
Swensche niuter
23.
de Swensches stelle.
Peder Nilsson Gyldenax.
Larss Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. P.
Förteckning pä öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar.
Förslag till stadga om kyrkotionde. (Prot. sid. 297,
302.)1
Konung Grustaf Adolfs bref med tillstånd för sekreteraren
Lars Grubbe att träda i gifte med aflidne kamreraren
Gerdt Diricbssons änka; dat. Stockholm den 25
Maj 1630. Vidimerad afskrift. (Prot. sid. 300.)
Fem handlingar i målet mellan fru Brita Sneckenborg
till Weggby och fru Beata Oxenstierna till Häradssäter.
(Prot. sid. 301—304.)
Förteckning på kronans friparker i Västergötland,
Dal och Småland med förslag å de för dem behöfliga
hej deridares antal. (Jämf. bil. D och I.)
1 Stadgan utfärdades den 22 Febr. 1638 och finnes särskildt tryckt.
Bilagor.
365
Introduktionshandlingar.
1. Sköldebref för Johan Persson Utter; dat. Stockholm
den 3 Sept. 1636. Vidimerad afskrift.
2. Intyg angående Tuve Tuvessons adelskap.
3. Sköldebref för Peder Jönsson Blåhäll; dat. Stockholm
den 10 Sept. 1634. Vidimerad afskrift.
4. Testimonium nobilitatis för William Philp; dat.
Edinburg den 24 Mars 1636. Vidimerad afskrift.
5. Två intyg angående Andreas Koskulls adelskap.
6. Sköldebref för Kasper Köning (Lilliecrona); dat.
Stockholm den 17 Juli 1637. Vidimerad afskrift.
7. Sköldebref för Jon Pedersson Jernlod; dat. Stockholm
den 13 Aug. 1636. Afskrift.
