# ID: svediakorp-gov75
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1633--1638
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 111,962
# sentences: 4,034
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES RIKES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL,
MED TILLHÖKANDE HANDLINGAR, EEÅN
SJUTTONDE ÅRHUNDRADET.
ENLIGT BÖGLOFLIGE STÅNDETS BESLUT FRÅN TRYCKET UTGIFNA.
ANDRA DELEN:
1633-1636.
i TT©© KM ©O, SA»
TRYCKTA HOS E. WESTKELL, >856.
INNEHÅLL.
Sid.
Inledning  v.
Protokoll oell Handlingar  1.
De med ” betecknade äro blott i utdrag upptagne, eller anvisning
gifven, hvarest de förut finnas tryckta.
1. Eiddarhus-protokoll vid Eiksdagen i Stockholm i Februari—
Mars 1C33  I.
Bilagor: Eiksdagsproposition, d. 13 Febr  29.
Adelns svar derå, d. 26 Febr  33.
Andra Propositionen, d. 28 Febr  36.
Adelns Svar derå, d. 9 Mars  39.
Adelns Besvär, med Utskotts underskrifter, d. 1 Mars 40.
*Eiksens Eåds resolution å Adelns besvär, d. 5 Mars 44.
* Eiksdagsbeslut, med Adelns underskrifter, d. 14 Mars —
Förteckning på de adelsmän, som skulle beledsaga Konungens
lik  46.
‘Åtskilliga andra längder  —
* Introduktionskandlingar  48.
2. Proposition till Ständerna vid Mötet i Stockholm i Febr.
1634, dat. d. 22 Febr  49.
Adelns Svar derå, d. 26 Febr  54.
‘Mötets Beslut, med underskrifter  58.
3. Proposition till Ständerna i Nyköping d. 14 Juni 1634 . . 59.
Eiddarhus-protokoll vid Eiksdagen i Stockholm i Juni—
Juli 1634
61.
Bilagor: Konungens Likfärd  105.
* Eiksdags-proposition d. 1 Juli  110.
‘Förslag till Kegeringsform .
120.
Adelns påminnelser vid detta förslag, d. 10 Juli . . . 127.
Adelns Besvär  130.
‘Protokoll rörande introduktion af ny adel m. m. . . . 131.
Adelns Svar till Propositionen .
134.
‘Ständernas Utskotts Betänkande om utrikes angelägenheter,
d. 16 Juli  140.
‘Eegeringens resolution å Adelns besvär, d. 28 Juli . —
‘Eiksdagsbeslut, d. 29 Juli  —
‘Eegeringsform, antagen d. 29 Juli; med adelns underskrifter
—
Sid.
Kiks-Kansleren Axel Oxenstjernas skrifvelse till Ridd.
oell Adeln, af Mainz d. 20 Juni  143.
Adelns Svar derå, d. 30 Juli
148.
‘Introduktions-liandlingar  151.
4. ‘Protokoll vid Utskottsmötet i Stockholm i Mars
1635
153, 157, 158.
‘Utskottets betänkande om fredstraktaten med Polen, d.
19 Mars, med underskrifter  157.
* Landshöfdingars och Biskopars betänkande om unga Drottningens
uppfostran, d. 24 Mars  —
Betänkande om Krögarnes privilegium  162.
Förteckning på introduktions-sökande  163.
5. Riddarhus-protokoll vid Riksdagen i Stockholm i Okt.—
Nov. 1635
164.
Bilagor: ‘Riksdagsproposition, d. 22 Okt  186.
*Stillestånds-fördrag mellan Sverige och Polen, d. 2
Sept. 1635
189.
Särskildt förfrågan till Adeln om vissa punkter .... —
Adelns Svar å Propositionen, d. 2 Nov  190.
‘Förslag till Skjutsfärdsordning  194.
Adelns påminnelser dervid  196.
Pro memoria om Prester- och Borgerskapets påfund. . 198.
‘Ständernas Utskotts betänkande om Tyska kriget, d.
6 Nov., med underskrifter  199.
Adelns Besvär, d. 7 Nov
‘Riksdagsbeslut, d. 12 Nov., med underskrifter .... 200.
‘Regeringens resolution å Adelns besvär, d. 12 Nov. . 201.
Åtskilliga förteckningar  202.
Beslut om en vapenboks tryckande, d. 14 Nov  203.
‘Introduktionshandlingar  20i.
6. Riddarhus-protokoll vid Mötet i Stockholm i Juni—Juli 1636 205.
Bilagor: ‘Proposition till Ständerna, d. 1 Juni  214.
Adelns svar derå, d. 14 Juni .
216.
Adelns förklaring på det andragande som skedde d. 1 Juli 220.
Adelns besvär
‘Mötets beslut, d. 22 Juli, med underskrifter  221.
‘Fullmakter af landsorternas adel för deras ombud . . 222.
‘Introduktionshandlingar  223.
INLEDNING.
Med Konung Gustaf Adolfs död. och den derpå följande Förmyndarestyrelse,
inträder ett nytt skifte i lliksdagarnes historia. Den
nya styrelsen, ej den enda i sitt slag under seklet, hvarken inom
eller utom fäderneslandet, företedde visserligen en annars nästan
osedd enighet och fasthet i rådslag och beslut; ej minst i följd af
det inflytande, som inrymdes åt den klokaste och oegennyttigaste
af regeringsledamöterna, åt Rikskansleren Axel Oxenstjerna, såsom
när- och frånvarande. Men redan dess ställning, såsom företrädande
en annans person, och såsom framdeles ansvarig, måste göra
varsamhet, i månget fall eftergifvenhet för ständerna, till oundgänglig
pligt eller nödtvång för en, om ock högt aktad, förmyndareregering.
Oxenstjernas hemkomst till riket på sommaren 1636
gjorde så till vida en ändring härutinnan, som han, med sin öfverlägsna
statsmannavishet, sitt stora anseende, äfven såsom den der
haft Konungens närmaste förtroende, och med sin vältalighet och
djerfhet, mera personligt kunde ingripa i ständernas förhandlingar.
Rikets ställning till främmande makter var vid Konungens bortgång
ärorik och lysande, men kunde med skal anses osäker, sedan
den segersälle härföraren sjelf ej mera fanns till. De långvariga
krigen hade medfört tryckande skattebördor, till hvilkas afskaflande
ingen utsigt var förhanden, men val visshet eller fruktan för utbrott
af missnöje deröfver; stämplingar saknades ej å den nye Polske
Konungen Wladislaus sida, för återvinnande af slägtens gamla
rätt till Sveriges thron; slutligen fanns inom riket en i dess tjenst
bepröfvad, med Konungahuset beslägtad utländsk furste, Pfalzgrefven
Johan Casimir, hvars anspråk på deltagande i styrelsen med
skäl befarades.
Allt detta var föremål för Rikets Ruds öfverläggningar under
vintern 1632—1633, och för dess brefvexling1) med Axel Oxen
-
1) Tryckt i Handl. rör. Skand. Hist., 24:de och följande delar, efter Kegistraturen
och en samling af Oxenstjernas bref. Till mundtlig förhandling med Kansleren
VI
stjerna, hvilken i Tyskland öfvertagit ärendenas ledning efter Konungen,
och genast dertill bemyndigades af sina hemmavarande
embetsbroder. I några af sina första åtgärder förutsatte dock desse
något förhastadt hans samtycke: då de, till betryggande af unga
prinsessans arfsrätt, och till styrelsens anordnande, utlyste en Riksdag2),
hvaremot Kansleren ansåg ett möte af de förnämsta ständerna
tills vidare tillräckligt; och likaledes då de för tillfället läto
inställa den vid sednaste möte beviljade utskrifning3). De satte
äfven i fråga att eftergifva något i de då beviljade gärder, eller att
åtminstone nedsätta qvarntullen och lilla tullen till det belopp, hvarmed
de under första åren utgått; men detta afstyrkte Oxenstjerna.
De begärde, med hans goda minne, och (ingo Pfalzgrefvens löfte
att fortfarande leda kameral-ärendena; men undveko att, som hittills
ofta för dessa och andra angelägenheter skett, i Pfalzgrefvens
närvaro sammanträda till rådplägningar. De rådförde sig med Oxenstjerna
om val af nya Rådsherrar, och om alla ärenden af vigt;
de begärde och erhöllo äfven från honom ett förslag till form för
rikets framtida styrelse, hvilket han under Konungens lifstid, och på
dess befallning, begynt uppsätta. Han yrkade dock, att på förhand
regeringen skulle öfvertagas af de fem Kollegierna, och åt dem
eller deras förmän framgent bevaras. Den öfvertogs ock från början
af de två höga riks-embetsmän, som funnos qvar och hemma
vid Konungens död, nemligen Fältherren Jakob de la Gardie och
Amiralen Gyldenhjelm, samt tre andra oftast närvarande Rådsherrar,
Kanslerens broder Gabriel Gustafsson Oxenstjerna, såsom ordförande
i Hofrätten, Per Baner i Kansliet, och Cl. Fleming, såsom
tjenstgörande i Kammarkollegiet jemte Pfalzgrefven.
Vid förberedelserna till Riksdagen blef man, efter flera öfverläggningar,
ense att låta bero af ständernas hållning, huruvida nedsättning
i gärder måste ske; förslaget till regeringsform ville man
denna gång blott meddela ett utskott af ständerna, för att undvika
vidlöftig granskning; en annan fråga vore, hvad cn blifvande Konung
kunde tänka om densamma; men vore den väl antagen, måste
begagnade Rådet Per Brahe (Fullmakt oell memorial af d. 15 Dec. 1632);
Kansleren skickade å siu sida sekr. Grubbe (Memorial af d. 5 Dec.).
2) Riksdagskallelse af d. 12 Dec. Registr. Ständerna kallades till början af Fe
bruari.
Kansleren tillstyrkte att kalla blott ståthållare, biskopar, kollegiernas
medlemmar, och hufvudstadens borgmästare; i Maj månad, då Konungens lik
kunde vara hemkommet, och vägen vore öppen äfven för Finlands ständer,
kunde en allmän riksdag hållas. — Riksdagskallelsen innehöll redan en påminnelse
om unga Drottningens arfsrätt, samt förmaning till trohet och endrägt.
3) Naturligt nog inställdes ock den öfverenskomna uppbörden af Adeln till beko
stande
af en beskickning till Konungen.
VII
han väl gilla den, om han ville blifva konung, yttrades af Baner
(d. 10 Jan.). — Hvad förnämsta bekymret för tillfället var, framlyser
af ett Kanslerens bref, hvari han visar företrädet af de fem
höga riks-embetenas styrelse framför en riksföreståndares, emedan
en af de fem, der han med döden afginge, vore lättare att ersätta,
än en ensam regeringschef; i samma bref talas om Pfalzgrefven,
att hans tjenst i Kammarkollegiet väl ej vore att påräkna, sedan
en Riksskattmästare blefve utnämnd.
Pfalzgrefven gjorde sig sjelf påmint, i det han begagnade det
tillfälle honom gafs att förfråga sig angående sina förläningar i riket,
till att äfven fråga (d. 5 Fehr.), om hans gemål, åt hvilken Konungen
uppdragit vården om unga prinsessans uppfostran, skulle
dermed fortfara, och om han sjelf skulle för ständerna göra redo
för sin förvaltning af kammar-ärendena. Det förra mottogs med
tacksamhet, intilldess Enkedrottningen komme hem; det sednare
afböjdes, eftersom han ej af ständerna mottagit sitt uppdrag. Då
han (d. 11) begärde att få bevista ständernas första möte på Rikssalen,
och dervid föra prinsessan in, afslogs detta sednare; då han
(d. 19) åter förfrågade sig, hvad ständerna menade om hans närvaro
i riket, lemnades det utan svar. För ständerna nämde Rådet
om honom och hans familj intet ord. Deremot gick man honom
så mycket möjligt till mötes i hans enskildta angelägenheter;
och hans egen rättskänsla och klokhet synas lia afhållit honom från
verksamma intriger 4).
För öfrigt skred man till val af nya rådsherrar (d. 4 Febr.),
ehuru med någon tvekan, huru de skulle tagas i ed för en omyndig
Drottning. — Sjelfva Riksdagspropositionen uppsattes och granskades
(d. 7 och 9 Febr.); till Landtmarskalk utsågs Lars Erikson
Sparre3), med fästadt afseende derpå, att han var af en bland de
förnämsta slägterna i riket. Ät sekreteraren Mårten Jakobson uppdrogs
(d. 13) att föra pennan för Bondeståndet, med tillsägelse det
han skulle med lämpa söka förmå bönderna att ej komma med
obilliga klagomål, och låta dem förstå, det man ej tänkte släppa
ärendena handlöst. Riksdagsmännen af ofrälse stånd fingo (d. 11)
förete sina fullmakter i Kansliet; adeln antecknade sig å Riddarhuset
till ett antal af 99 hufvudman och 46 ättemän 6).
4) Radsprat. Jfr Resol. af d. 11 Febr. De rådsprotokoll, som angå Pfalzgrefven,
äro tryckta i (C. Adlersparres) Histor. Sami. 3. 331—414,
5) Broder till Landtmarskalkcn vid 1627 ars Riksdagar; född 1590, Assessor i
Svea Hofrätt 1627, ståthållare i Jönköpings län s. å., Landshöfding i Upland
1634, Riksråd 1641, död 1644.
6) Riddarhusprot, fördt äfven nu af Johan Larsson; är tryckt å sid. 1—28.
VIII
Riksdagen öppnades den 15 Februari 1633; »iinga Fröken» var
tillstädes, förd af Gyldenhjelm och N. Bjelke. Den förre talade
till ständerna, och lät uppläsa Propositionen; hvilken, i det hela ej
vidlöftig, utgöt sig i loford öfver den hädangångne Konungen, uppmanade
ständerna till mod och endrägt i de utifrån hotande farorna,
till enighet i religion och gudstjenst, troget vidhållande af de beslut,
som tillerkände fröken Christina konungadömet, och lydnad
för »samtliga residerande Rikets Råds» befallningar till Drottningens
och rikets bästa. Hvad tidens omständigheter ytterligare kunde
påkalla, skulle efter inhemtad förklaring på dessa punkter ständerna
meddelas 7).
Landtmarskalken, och Biskop Paulinus, borgmästaren i Stockholm
Erik Erikson Geet, samt bonden Nils Person8) svarade hvar
å sitt stånds vägnar, Rådet till nöjes *). Bonden glömde dock ej
att redan påminna om sitt stånds besvär. Då derpå propositionen
förekom hos adeln till behandling (d. 16), anmärktes, vid frågan om
Frökens hyllning, att ståndets privilegier vid detta tillfälle måtte
förnyas och bekräftas. Landtmarskalken sökte föreställa, att Drottningen,
såsom ett omyndigt barn, ej kunde stadfästa några privilegier,
och ej heller Rådet, såsom de der sjelfva vöre af Adel;
Drottningen var ju i alla fall hyllad redan år 1627. Ståndet ville
då häröfver meddela sig med de andra; men detta ansåg Landtmarskalken
både onödigt och förnärmande för dess värdighet. Vid
tredje punkten återkom samma tanke: man ville uppoffra för fäderneslandet
lif, blod och all förmågo, så vidt privilegierna medgåfvo;
man ville ock förbehålla sig, att ingen ting skulle påbjudas utan
samtliga adelns bifall, och att hvad en eller annan yttrade för egen
nödtorft eller till ståndets heder, ej skulle illa uttydas. Man var
emellertid villig att lyda Rikets Råd, tills styrelsesättet blefve närmare
bestämdt. Om sättet för Rådets förvaltning »disputerades
länge pro et contra».
Man ser af ett sednare protokoll (för d. 18), att Adeln äfven
fästat sig vid uttrycket »residerande Rikets Råd», hvilket genom
Landtmarskalken så förklarades, att det gällde de i hufvudstaden
närvarande, som skulle ega att fordra samma åtlydnad, som förut
i Konungens frånvaro. Vidare öfverläggning in pleno om regerings
7)
Riksdagspropositionen, bland Riksdags-acta i Riksarkivet, ocb i Registr., samt
bland Adelns protokoll; se sid. 29—33. För öfrigt finnes för denna riksdag
som för flera andra, utom Råds- ocb Riddarhusprotokollen, äfven ett särskildt
protokoll öfver Rådets öfverläggningar med ständerna eller deras utskott.
8) Från Mälby i Tuna socken nära Nyköping.
1) Rådets bref till Kansleren d. 16 Febr.
IX
sättet afböjdes derigenom, att detta ärende drogs inför ett utskott.—
Ståndets yrkande på privilegiernas bekräftelse fann medhåll äfven
inom Rådet, såsom af Gyldenhjelm, och af Åke Axelsson (Natt och
Dag), en af de nya Rådsherrarne; men flertalet satte sig deremot.
Man frågade Riddarhussekreteraren, hvad ståndets mening vore,
och han lät förstå, att det egentligen var den lägre adeln, som envisades.
Slutligen gingo två Rådsherrar ned till Riddarhuset (d. 20),
och hade med adeln ett vidlöftigt samtal, deruti de först visade
skälen, hvarföre privilegierna nu ej kunde blifva stadfästade, upptogo
och utredde derpå en mängd klagomål öfver de i nyaste tider
tillkomna skattebördor, och lyckades komma derhän, att vid ny
votering, anställd efter deras bortgång, de två lägre klasserna förklarade
sig nöjda med deras mundtliga försäkringar, och ståndets
tillämnade svar derefter rättades. Det befanns dock i Rådet ännu
innehålla några mindre lämpliga uttryck, och Riddarhussekreteraren
påstods »så concipera, att det ingen cohajrentz häfver.» Bland
annat som önskades tillagdt, var att Konungen skulle kallas den
store. Svaret synes ock ha blifvit ytterligare rättadt.
Prester och Borgare ville äfven i sina svar till propositionen
erinra om privilegiernas bekräftelse eller vidmakthållande under
förmyndarestyrelsen, och om sina besvär. Presterne syntes ej nog
uttryckligt erkänna Drottningens rättighet till thronen; de läto ock
förstå, att de Rådsherrar, hvilka nu utnämdes, blott provisionelt
innehade sitt embete. Flemming ville att man skulle fråga dem,
om också Biskopar blott provisionelt skulle tillsättas. Båda stånden
yrkade på strängt vidhållande af gällande religionsstadgar, hvilket
troddes hos borgarne härleda sig från afund mot Louis de Geer
och andra utländingar af reformert bekännelse, hvilka arrenderade
kronans uppbörd, och idkade handel och bergsbruk. — Deputerade
af Rådet underhandlade äfven med dessa båda stånd. De funno
hos Borgerskapet spår till splittring, i det Stockholms borgmästare
ville undandraga sig allt ansvar för det tillämnade svaret; borgarne
skyllde ock på Biskoparne, med hvilka de rådfört sig. Å andra sidan
begagnades just Biskoparne af Rådet till att medla med bondeståndet.
Bönderna gåfvo från början tecken till ej ringa oro och gäsning:
de fästade sig vid frågan om regeringssättet, och en del talade
för styrelsens uppdragande åt en riksföreståndare. De framkommo
ock med klagomål öfver qvarntullen, lilla tullen och fogdekarlarne.
Rådet kallade till sig Biskoparne Paulinus och Rudbeck,
och anlitade genom dem presteståndets biträde till att i tid qväfva
denna oro. Biskoparne nekade ej, att de bland allmogen hört klagomål,
men lofvade göra sitt till att afstyra dem.
X
Redan ett pär dagar derefter (d. 18) inlemnade Bondeståndet,
genom sin sekreterare, ett skriftligt svar till propositionen, för hvilket
han dock ej ville bära ansvaret. Om det är detsamma, som
ännu finnes qvar 2), jemte det sedermera på Rikssalen upplästa, så
är det icke utan märkvärdighet, och innehåller flera tankar af vigt,
men insvepta i ett bombastiskt, här och der meningslöst språk,
och belagda med icke alltid giltiga vittnesbörd. Ståndet beklagar
Konungens död, och bristen på manlig thronarfvinge, en brist som
ej egt rum sedan Cari den åttondes tid, hvilken var roten till denna
kungliga familj; det erkänner villigt den unga Frökens rätt till kronan,
men önskar att hon, när hon kommer till myndiga år, måtte
taga till man ej en utländning, hvarvid åberopas det förtryck, som
främmande regenter under unionstiden utöfvat, utan en infödd
Svensk af adel, samt att hon emellertid måtte uppfostras i en sann
gudsfruktan. Ståndet förmenade slutligen, att en samfäldt regering
af Rikets Råd ej gerna kunde gå för sig, och tillstyrkte, att en af
Rådsherrarne, hvilken kanske redan vore af sal. Konungen namngifven,
skulle bemyndigas att styra med Råds råde; åberopandes
härför Börje Jarls, Garl Knutssons, samt herrar Bengt och Nils
Jönssöners exempel, hvilka alla mellan Konungaskiften hade härligen
och väl regerat, såsom krönikorna nogsamt utvisade.
Två Rådsherrar skickades (d. 19) ned till Bönderna, och funno
dem snart villiga att ursäkta sig, det de ej visste af den inlagda
skrifvelsen; de yttrade ett par dagar sednare, att om de finge fatt
på »presten», som densamma uppsatt, ville de kasta honom ut genom
fönstret. De förtröstades med löfte, att deras besvär skulle
upptagas, så snart de besvarat propositionen. Redan den 20 företedde
Mårten Jakobsson ett nytt, af honom sjelf i ståndets namn
uppsatt svar. Emellertid lemnade bönderna ej Rådet i fred för
sina klagomål: enskildta landsorters ombud yrkade, på grund af
missvext och annat, lindring i gärder och utskrifning, och påminte
att ståndet ej tagit del i sednaste riksdag och dess beslut. —
Ett fann Rådet redan nu nödigt att göra alla stånden till viljes, att
i Riksdagsbeslutet skulle upptagas, uti allmänna ordalag, cn slags
försäkran om alla privilegiers samt fri- och rättigheters bevarande
under förmyndaretiden.
När Paulinus och Rudbeck den 16 voro uppkallade till Rådet,
underrättades de, att från Kansleren blifvit insändt ett förslag
till styrelseform, redan under Konungens lifstid uppsatt, hvilket
man ville meddela de förnämsta ständerna; det lemnade styrelsen
i händerna på dem, åt hvilka Konungen den tillämnat. Rudbeck
2) I Riksarkivet, bland Riksdagsacta.
XI
satte i fråga, att förslaget kunde gömmas, tills Enkedrottningen och
de frånvarande höga herrar komme tillbaka. Man upprepade att
ett allmänt meddelande ej helier var åsyftadt. Då Rudbeck deraf
ville draga den slutsatsen, att tillsvidare ej något fullständigt svar
kunde af ständerna gifvas på propositionens tredje punkt, svarades
att löpande ärenden och möjligen infallande svårigheter påkallade
en styrelse, som egde rätt att blifva åtlydd. Han erinrade att fordna
Riksdagar vid dylika tillfällen uppdragit styrelsen åt två eller tre
personer. Derpå genmälte Rådet, att man visserligen förr brukat
hafva riksföreståndare, »men man har då ej haft någon viss öfverhet»;
eljest hade de fem höga embetena funnits af ålder, och de
skulle nu enligt regeringsformen föra styrelsen, dock med Råds
råde. Biskoparne frågade, om förslaget innehöll något om kyrkliga
ärendens förvaltning, hvartill Rådet nekade; de önskade, att Kyrkoordningen
blefve öfversedd, hvilket Rådet ville gifva dem sjelfva i
uppdrag.
Ett par dagar sednare (d. 18) infunno sig hos Rådet, på kallelse,
Landtmarskalken med 18 andra af adel, alla biskoparne, och
sex borgmästare. Förslaget till regeringsform upplästes, och med
Kanslerens bref styrktes, att det förskref sig från Konungen sjelf.
Meningen vöre nu, att i enlighet med detta förslag, de fem höga
riksembetena skulle föra regeringen, tills på en ny riksdag, vid
tillfalie af Konungens begrafning, allt kunde fullkomligen afgöras.
Utskottet underrättades ock, att med ledning af hvad Kansleren
upplyst om Konungens afsigter i sista tiden, hade en del nya medlemmar
blifvit i Rådet inkallade. Landtmarskalken var färdig att
meddela sitt stånd allt detta; men sådant ville Rådet ej veta af.
Då biskop Bothvidi önskade, att äfven bondeståndet finge del af
regeringsformen, afböjdes det såsom vådligt, och jemnfördes med
om bönderna skulle få föreskrifva biskoparne, huru de skulle sköta
sin tjenst. Förslaget innehölie ändock intet nytt, utan hvad som
öfverensstämde med varande förhållanden, med Sveriges lag och
loflig plägsed; det vore ej något stånd till men, och blott Rådet
sjelf till tunga. Rudbeck kom åter fram med företrädet af en fåtaligare
styrelse, men det svarades, att »det vore bättre de voro
feni, än att två eller tre skola allt regera efter sitt hufvud». —
Slutligen ville intet stånds ombud gifva svar utan närmare betänkande.
Man finner sedermera föga spår till förhandlingar om Regeringsformen
vid denna riksdag. Den 5 Mars synes utskottet ha
varit samladt hos Rådet; den 9 och 11 har Rådet för sig förehaft
detta ärende, och sistnämda dag åter tillsammans med »ett utskotl
XII
af alla ständerna», i sammanhang med frågan om det då under
arbete varande Riksdagsbeslutet.
Ståndens svar på Riksdagspropositionen bade d. 26 Febr. blifvit
till Rådet på Rikssalen aflemnade, och upplästa3). J)e förenade
sig alla i loford öfver aflidne Konungens förtjenster om religion
och fädernesland, erkände nödvändigheten af endrägt, hyllade unga
Drottningen såsom rättmätig thronarfvinge, och lofvade lydnad åt
Rikets Rad såsom regerande under hennes minderårighet, med full
tillförsigt, såsom de tre högre stånden tilläde, att det skulle styra
riket enligt lag och Riksdagsbeslut samt deras aflagda ed, hvars
och ens privilegier oförkränkte.
Rådet hade under tiden, sedan en vecka, förberedt en ny proposition,
som skulle innehålla hvad af ständerna måste begäras,
till utförande al rikets så inre som yttre angelägenheter: nemligen
utskrifning, dock blott att den vid sedriaste möte beviljade måtte
utgöras; vidare begrafningshjelp, samt bevillning till krigskostnaders
bestridande, för den händelse att Polackarne eller andra grannar
skulle hota med anfall. Det sattes i fråga, om det vore nödigt
och nyttigt att gifva samtliga ständerna del af de Tyska förhållandena:
der fanns bland dem så många »krokuta hufvuden»; och begärde
man först råd af dem, skulle de snart sjelfmant komma och
säga sin mening; det vore nog att härom rådgöra med ett utskott.
A andra sidan åberopades att Riskoparne väl upptagit, det man »så
troligen med dem kommunicerat». Om ställningen till Polen, hette
det en annan gång, hade man längesedan hört ständernas mening;
och om Polacken bröt stiileståndet, måste man ju försvara sig;
nog vore det annars godt att med ett allmänt Riksdagsbeslut kunna
inverka på denna granne. Men later man väl alla tullar och gärder
klagas bort, så blir föga qvar att bestrida'kriget med. — Det
talades äfven om osäkerheten från Danska sidan; men en och annan
fruktade, att så mångfaldiga hotande utsigter skulle snarare nedstämma
än upplifva ständernas mod. Man stannade vid att samtliga
ständerna skulle underrättas, dock blott i allmänna ordalag,
om de faror som hotade i Tyskland och från Polen, och i anledning
deraf anmodas om verkställighet af sednaste mötes beslut
angående utskrifning och gärder.
Så skedde ock, när stånden den 28 voro uppkallade på Rikssalen;
dock tillädes i slutet af denna andra proposition4), som vanligt,
att man måste i tid vara betänkt på ytterligare tillgångar, om
de skulle af behofvet påkallas.
3) Riksark., Riksdagsacta; Adelns svar äfven i Riddarhusark., se sid. 33—36.
4) Riks- och Riddarkus-arkiven; se sid. 36—39.
XIII
Första frukten af denna nya framställning till ständerna blef,
såsom ock Rådet skref till Kansleren (d. 15 Mars), att de alla öfverhopade
Regeringen med sina besvär, mundtligen och skriftligen 5), och
förklarade sig ej vilja gifva något vidare svar, förr än de fått resolution
på sina inlagor. Man jemnförde de olika ståndens klagomål,
och fann dem sammanstämma i mycket: alla ville hafva åliggande
gärder nedsatta, eller den sedan några år tillkomna förhöjningen
afskaffad, och qvarntullen samt stora och lilla tullarne aflysta, såsom
de der från början beviljats med förbehåll, att om de befunnes
för tryckande, skulle de ej blifva bestående; eller man ville
hafva qvarntullen utbytt mot mantalspengar; ett godt och fast mynt
borde antagas, missbruken vid gästning och skjutsning afskaffas
o. s. v. Allmänt klagades öfver arrendatorerne, dock bittrast af
borgare och bönder 6). Presterskapet tycktes hota med Guds straff
för tullarnes skull, och blefvo derföre tillrättavisade; man föreställde
dem ock, att de sjelfva ej just buro mycket af bördorna, att de
delade skulden i de öfverklagade missbruken vid utskrifning och
uppbörd, att missbrukens befintlighet i alla fall ej berättigade till
borttagande af dessa bördor, att mantalspengar skulle trycka mera
ojemnt än qvarntullen o. s. v.; och slutligen att alla dessa klagomål
vore sårande för Konungens minne, hvilkens lik man framför
allt måste hafva med heder ned i grafven. Minst af alla anstode det
presterne att underblåsa missnöjet; de borde minnas, hvad Konungen
vid sitt sista afsked från ständerna dem förmanat7).
Dylika förhandlingar, men mindre vidlöftiga, höllos med de
andra stånden; och Rådet fann nödvändigt vara att efterskänka förhöjningen
på qvarntullen och lilla tullen. Att man ansett vigtigt att
komma ifrån alla dessa svårigheter, för att få sjelfva styrelsen erkänd
och hyllad utan motstånd, och sedan åtlydd, synes ej blott af några
uttryck i brefvet till Kansleren, utan ännu mera af den skyndsamhet,
hvarmed man företog och afgjorde besvären. Den nämda nedsättningen
i tullarne medgafs från och med den 1 Maj; Adeln tillläts,
att tullfritt föra alster af egna gods i Östersjöprovinserna till
inrikes orter för eget behofs); presterna fingo nedsättning i sina
5) Ståndens Besvär, i Riksark.; Adelns äfven i Riddar!: usark., se sid. 40—43.
6) För öfrigt saknas ej 1 dessa Besvär en mängd utfall af de olika stånden mot
hvarandra: af adel och allmoge mot borgarncs vinningslystnad i handel, af
presterne mot adelns öfverdådiga lefnad, mot dess patronatsrätt m. m.
7) Rådsprot. för d. 28 Febr. o. följ. dagar.
8) Detta medgifvande var bland de första, som Rådet påtänkt efter Konungens
död; se Rådsprot, för Januari månad.
gärdepengar; bönderna försäkrades, att boskapspengarne blott för
denna gång skalle utgå, och sedan ej utan allmogens bifall9).
Efter dessa medgifvanden synes Bondeståndet först hafva förklarat
sig enligt Rådets önskan, dernäst presterna, efter att hafva
förfrågat sig bos Adeln, sist kanske adeln sjelf den 8 Mars, samma
dag alla resolutionerna å besvären, enligt Rådsprotokollet, blefvo
underskrifna. Adelns och borgerskapets svar å andra propositionen
nämnas såsom på förband granskade af Rådet. Den 9 sammanträdde
Rådet med ständerna på Rikssalen, mottog deras svar, och
fann dem tillfredsställande 1).
Återstod således att uppsätta Riksdagsbeslutet. Och härtill
kallade Rådet (d. 11) ett utskott af alla stånden. Att detta beslut
skulle innehålla en uppsägelse af all förbindelse till den nya Konungen
af Polen Wladislaw, hvarom borgerskapet särskildt i sitt
svar påmint, detta mötte ingen tvekan, ej heller unga Drottningens
hyllning. Angående Regeringsformen yrkade Landtmarskalken, att
den skulle för bans stånd föreläsas, men det afböjdes åter: »oro
något vore, som anginge deras privilegier, det vore en ting för sig,
men med en hop unge karlar att communicerat, och låta dem
scholiera henne, faller betänkligt.» Rådet ville ej ens gerna, att
Riksdagsbeslutet pa förhand meddelades in pleno, eftersom ej heller
det innehöll något som rörde privilegierna; och ståndet synes dermed
ha låtit sig nöja. Presternes utskott funno de i Beslutet förekommande
uttryck om Konungens segrar sådana, att de kunde
vara stötande för Frankrike och andra makter; de ville hafva närmare
bestämmelser intagna angående religionen, men deremot mindre
förbindande ordalag om regeringsformens godkännande; å andra
sidan ville de ej hafva utsagdt, att Konungen icke underskrifvit
denna stadga, hvarigenom dess anseende minskades. Rådet stödde
sig alltjemnt derpå, att det styrelsesätt, som nu antogs, ej innebure
något nytt, och att det rörde ständerna mindre än de styrande
sjelfva.
Den 14 Mars voro Råd och Ständer för sista gången vid denna
riksdag församlade på Rikssalen, nu åter i unga Drottningens närvaro.
Riksdagsbeslutet upplästes, Drottningen mottog hyllning och
lyckönskningar, så ock Rådet till dess förestående styrelse; Baner
betackade å dess vägnar ständerna. Atta nya Riksråds namn tillkännagåfvos,
af hvilka en del redan någon tid deltagit i rådslagen,
9) Resolutioner å Ständernas besvär, i Registr.; tryckta bos Stjernman, Riksd. o.
^lötens beslut, 2. 841—849.
1) Ståndens svar å andra propositionen, i Riksark.; adelns äfven i Riddarhusark.,
se sid. 39—40.
XV
och dessa nu närvarande aflade sin embetsed, hvilken för öfrigt
temligen lik den gamla Råds-eden, förpligtade dem till lydnad och
tjenst mot Drottningen och regeringen -). I Riksdagsbeslutet 3) var
intaget vid Drottningens hyllning ett förbehåll, att hon skulle vid
myndiga år försäkra rikets och ständernas rätt samt välfångna privilegier.
Det heter vidare, att den på Konungens befallning uppsatta
Regementsordning, som för hans hastiga död ej kunnat nå sin
fullkomlighet, och som nu blifvit en del af ständerna meddelad,
och af dem befunnen god och helsosam, men ännu ej kunnat offentliggöras,
skulle tjena till rättesnöre för Riksens Råds styrelse under
Drottningens minderårighet; och särskildt skulle de fem kollegiernas
hufvudman, i enlighet med Konungens egen anordning,
förestå regeringen med Råds råde, oförkränkt rikets och ständernas
rätt, kollegiernas myndighet, och hvars och ens välfångna fri- och
rättigheter, så att de det en gång må kunna försvara inför Drottningen
och ständerna, samt i enlighet med deras ed och revers;
hvaremot ständerna lofvade att lyda dem i allt hvad de till Guds
namns ära, samt Drottningens och rikets gagn bjuda och befalla.
Slutligen förnyades det gifna samtycket till förut beviljade gärder
och utskrifning, med löfte om ytterligare biträde, der så skulle
påkallas. Beslutet är underskrifvet af 122 personer af adel, Landtmarskalken
inberäknad, 9 biskopar och superintendenter, 10 andra
prestmän, samt besegladt med städers och häraders sigill.
Så var Riksdagen bragt till ända, efter fyra veckors sammanvaro.
Ännu den 20 Mars finnér man ståthållarne vara qvar i Stockholm,
och mottaga förmaningar, det de skulle med allmogen så
förfara, att den ej öfverbopade regeringen med klagomål. Nedsättningen
i tullarne offentliggjordes vid månadens slut (d. 30), och den
11 April den adeln medgifna licentfrihet för varor som fördes mellan
deras gårdar inom Sverige och i dess yttre provinser, dock mot
uppvisande af certifikationer å beloppet af varorna *)•
Den tid, som intill nästa ständernas möte förflöt, var ej utan
märkvärdiga företeelser, af hvilka vi här blott kunna antyda en
och annan 5). Den hemmavarande styrelsens första bekymmer var
ännu sin egen inre organisation. Att utse nya regeringsledamöter,
synes man ej ha velat våga så tidigt, utan lät de lediga riksembetena,
äfvensom den frånvarande Kanslerens, tillsvidare före
2)
Coneept på den ed, som de nyanträdande R. Råd gjorde på Rikssalen d. 14
Mars, Registr.
3) Riksdagsbeslutet, i Riks- och Riddarhusark., tryckt hos Stjernman, 2. 849.
4) Stjernman, Ekon. o. polit. stadgar, 2. 1—13,
5) För öfrigt se Geijera och Fryxells arbeten.
XVI
trädas af Rådsherrar, hvilka jemte Riksmarsken och Amiralen (ingo
afgifva ed och revers såsom förmyndare, tillika en slags förbindelse
mellan de fem kollegierna6). Förslagsvis uppgjordes hela Rådets
fördelning på dessa kollegier; äfvensom andra höga riksembetsmän,
presidenter och landshöfdingar utsågos, till Ivanslerens ytterligare
betänkande. Om förhållandet mellan regering och råd talades mera
än en gång; man åberopade Kanslerens exempel, som erbjöd sig
att taga ordres af senaten, och man hotade den motvillige med ansvar
inför ständerna. Såsom ordförande eller ledare af Rådets öfverläggningar
förekommer merendels P. Baner, i egenskap af chef för
kansliet; men han var ej angelägen om den hedern. Tiderna för
sammanträden bestämdes emellanåt, men förblefvo beroende af göromalens
mängd, hvilken ännu ej synes lia varit särdeles stor, ty
man tog sig ofta nog ledighet för att bevista betydande personers
begrafning, äfven i landsorten. Uppsättandet af instruktioner för
embetsverken ville man ombetro Kansleren; man begärde hans
yttrande öfver vissa punkter i Regeringsformen, såsom om sättet
för kollegiernas redogörelser för sin förvaltning, om de i sammanhang
dermed tillämnade möten af embetsverk eller af de förnämsta
ständerna, och om de i förslagets första punkt förekommande orden
»till Sverige är Konung ärfvande». Huru rikets tillgångar skulle
förslå för alla de i regeringsformen föreslagna embeten, påtänktes
redan med bekymmer, och dock tyckte man att der saknades en
särskildt Bergsöfverste, att utses bland Rikets Råd.
De utrikes angelägenheterna leddes mera af Oxenstjerna, än
af hans hemmavarande embetsbroder. Han sammanhöll genom resor,
bref, underhandlingar, och medelst Heilbronnerförbundet, de förbindelser
Konungen knutit med Tyska ständerna, ordnade det inbördes
förhållandet, och styrde, oaktadt uppror och andra hopade svårigheter
, fältherrarnes företag, hvilka ännu mestadels gynnades af framgång.
Rådet mottog i Stockholm sändebud från grannar och bundsförvandter,
men afgjorde intet utan Kanslerens hörande. Huru hans
tid och omsorg räckte till äfven för hemmets inrikes ärenden, visar
bäst hans ofta aberopade Memorial af den 8 Oktober om rikets finanser,
försvar och annat7).
Ej litet talades och skriftvexlades om en fråga, som kunde
tyckas vara väl tidigt väckt, om Drottningens framdeles blifvande
gemål. Ett förslag, till förbindelse med Brandenburg, hade nemligen
redan legat i Konungens plan, kanske närmast för att göra en osäker
bundsförvandt pålitligare. Rådet betraktade nu saken dels ur
denna synpunkt, ej utan tvekan om fördelen af en sådan förbindelse
6) Registr. för den 5 April. 7) Handl, till Skand. Hist. 26, 226 oell följ.
XVII
med en stark makt, med helt andra intressen, i viss mån stridiga
mot Sveriges; dels ock med afseende på följderna för rikets inre förhållanden
: Främmande furstar hade alltid förtryckt Sverige, men infödda
ej mindre, och de förres tyranni var lättare att afskudda;
af de främiigar här förut regerat, hade ingen kommit hit i unga år,
ej heller någon varit gift med en Svensk Prinsessa; Svenskarnes
sinnen vöre ock nu mindre ”servila” än förr; å andra sidan kunde
en infödd lättare inskränkas genom lagar; skulle en utlänning antagas,
måste föreskrifvas, att ej den ringaste tjensteman finge vara
af utländsk härkomst. Emellertid var man ense, att bland alla utrikes
furstar vöre Churprinsen af Brandenburg att föredraga, ehuru
han var af främmande religion. Mera bestämdt uttalade sig alla från
början mot ett förslag, som underhand gjordes från Danmark, för
dess prins Ulrik.
Enkedrottningen beredde regeringen månget bekymmer. Hennes
redan förr underliga lynne blef genom sorgen ytterligare fördystradt.
Både medan hon var qvar i Tyskland, och sedan hon i slutet
af Juli kommit med det kungliga liket till Nyköping, der Rådet mötte
och dröjde en månad, yrkade hon på uppskof med likets begrafning,
för att fortfarande få ha det i sin närhet, och besökte det sjelf allt
för ofta; man måste anlita Biskop Bothvidi hjelp för att bringa
henne till förnuft. Hon ville sedermera föreslå annan lägerstad, än
den Konungen sjelf bestämt, men man gaf ej vika. Hon öfvertog
sjelf vården om sin dotter, men gaf redan anledning till oro
för följderna. Hon var missnöjd, att regeringen gifvit henne ett annat
lifgeding, än Konungen först tillämnat henne; hon fordrade fördelar,
som man ej kunde bevilja, hon klagade öfver otillräckliga tillgångar,
öfver ovänligt bemötande o. s. v. Redan från början fann
man nödigt att sätta vid hennes sida pålitliga rådgifvare, men dessa
hade ock mången svår dag 8). En Brandenburgsk gesandt, som kom
till Stockholm, bidrog mera till att intrassla än reda saken.
Pfalzgrefven Johan Casimir gjorde sig påmint, ej blott för sina
innehafvande län, utan ock med önskan, att man måtte se hans
barn till godo; man fann detta syfta på rättighet till thronföljden,
och ville ej veta deraf, men gick annars hans önskningar tillmötes;
Kansleren tyckte att man i ett som annat gått för raskt till väga 9).
8) Rådsprot. för Juni etc., delvis tryckta i Hist. Sami. 4. 15—34; Rådslag af d. 18
Jan. 1634.
9) Rådsprot., särdeles för Aug., i Hist. Sami. 3:e delen; Resol. af den 17 Aug.;
Kanslerens bref af den 15 Oktober.
2
Penningebrist var annars regeringens oftast återkommande bekymmer,
ehuru Oxenstjerna i allmänhet utom riket skaffade tillgångar
för Tyska kriget. Kopparhandeln, som gaf en af de lättaste
inkomsterna, gick ej väl, och Kansleren tog denna sak alltför lugnt
efter de hemmavarande herrarnes mening; frågan om ett nytt kompagnis
bildande förekommer ofta. Bristande tillgångar voro ock
bland skälen till att Konungens begrafning uppsköts gång efter annan.
Första planen hade varit att anställa denna akt på sommaren
1633, då liket skulle komma hem, men man fann sig ej i stand att
anordna allt med den ståt som syntes erforderlig; till vintern åter
var svårare att få ständerna samlade, och att mottaga främmande
sändebud, med hvilkas närvaro en del gerna ville hafva högtidligheten
förhöjd l). Man bestämde sig en gång för Februari, slutligen
för Juli månad 1634. Men redan hade förhållandet till utrikes makter
antagit nya former: Ryska sändebud erbjödo förbund till gemensamt
försvar mot Polen, hvarvid ock fastades utsigter på handel
genom Ryssland till Persien; och pågående underhandlingar i Tyskland
gåfvo Kansleren anledning att underställa Regeringens betänkande,
hvad Sverige borde fordra såsom ersättning för sitt deltagande
i Tyska kriget. Man ansåg sig öfver dessa ämnen behöfva
ständernas råd, och utfärdade (d. 17 Jan. 1634) en kallelse till några
de förnämsta af adeln, Erkebiskopen och andra prelater, samt ombud
för städerna Stockholm, Upsala, Göteborg och Norrköping, att
till den 15 Februari inställa sig i hufvudstaden 2). På förhand uppsattes
rådslag i båda nämnda ärenden 3).
Vid utsatt tid infunno sig de kallade; de voro den 22 Februari
samlade inför Rikets Råd, mottogos med helsningstal af Jak. de Ia
Gardie, och fingo del både af en Proposition och af några skrifvelser
från Kansleren. I den förra underrättades de om Ryska styrelsens
anbud af förbund, hvilket anbud man sökt draga sig undan,
med afseende på det ännu ej tilländagångna stilleståndet med Polen; men
som regeringen ville skicka sändebud till Ryssland, i anledning af Konungens
död, för att bekräfta den af honom slutna fred, och dervid naturligt
nog fråga måste åter uppstå om en närmare förbindelse, ville
man hafva inhemtat ständernas mening deröfver. Svårligen vore det
möjligt att undgå nytt krig med Polen; önskligt derföre att i tid er
-
il Man ville å andra sidan ej ge anledning till det tal, som skulle man sakna
råd att skickligt begrafva Konungen, eller till tvifvel att lian verkligen vore död.
2) Registr. Kanslerelt skref vid samma tid hem (den 7 Jan.), och tillstyrkte just
denna åtgärd. 3) Rådslag af den 14 och 15 Jan., Riksark.
XIX
hålla en bundsförvandt, eller åtminstone beröfva den blifvande fienden
en sådan; vigtigt i alla fall att hålla Ryssen vid makt, såsom
en nödig motvigt mot Polacken; äfven kunde en sådan förbindelse
vara af nytta för handeln; å andra sidan var Ryssen föga att lita
på, och våra händer kunde vara bundna vid den blifvande traktaten
med Polen. Dernäst tillfrågades Ständerna deras mening om underhandlingen
i Tyskland, och om den ersättning man borde der söka
att vinna; och det med särskildt afseende på det fördrag, som redan
aflidne Konungen afslutat med hertigen af Pommern, och på det
möte, som nu var utlyst att i Mars hållas i Frankfurt. Slutligen
underrättades Ständerna att Konungens begrafning skulle gå för sig
i Juni 4).
Propositionen mottogs å adelns vägnar af Lars Sparre såsom
Landtmarskalk, å både presters och borgares af Biskop Bothvidi.
Ofverläggningarne varade några dagar, och leddes å Rådets sida genom
några dess medlemmar. Afven finnes adeln hafva samrådt med
presterna. Den 27 framlemnade Ständerna sina svar, prester och
borgare ett gemensamt, underskrifvet af Bothvidi och borgmästaren
i Stockholm Jöns Hindersson; svaren granskades af Rådet. Dagen
derpå justerades mötets beslut, och åter den 4 Mars; den 5 lemnades
det åt Ständerna att underskrifva, med förmaning, som flera
gånger förr, till ty stlåtenhet, och derpå hemförlofvades de på stället,
hvarvid åter Bothvidi förde ordet för båda de ofrälse stånden 5).
Alla Ständerna, särdeles de ofrälse, hade yttrat sig i sina svar
för varsamhet i afseende på Ryssens anbud, och för måttliga anspråk
mot Tyskland; alla gillade den för Konungens begrafning utsatta
tiden, prester och borgare ej utan afseende på vigten af att
snart få ”regementet satt på en fast grund.” Sjelfva beslutet ingår
i temligen noggranna bestämmelser, med högre fordringar, för de två
första punkterna. Det är underskrifvet af 13 Rådsherrar, Landtmarskalken
och 13 andra adelsmän, 4 Biskopar, 3 superintendenter,
1 professor i Erkebiskopens ställe, och 1 stadspastor i en Biskops
namn, samt 4 borgmästare.
Efter mötets slut utgick kallelse till samtliga ständerna (den 27
Mars) att infinna sig i Nyköping den 1 Juni till Konungens begrafning,
och till Riksdag; till sjelfva begrafnings-akten inbjödos genom
särskildta bref Ståthållare, Biskopar, och en mängd adliga fruar.
4) Proposition till Ständerna, i Riksark.; se sid. 49—53. I Riddarhusarkivet linnes
för detta möte intet.
5) Ständernas svar, i Riksark.; adelns, se sid. 54—57; Mötets Beslut, i Riksark.,
tryckt hos Stjernman, 2. 855.
XX
Till provinserna bortom Östersjön a luick kallelsen några veckor tidigare.
Begrafningsgärd utskrefs, äfven inom Enkedrottningens lifgeding,
och förberedande åtgärder till högtidligheten upptogo en stor
del af Rådets sessioner hela våren igenom. Beskickning till Ryssland
afsändes, hvilken dock i det hela föga uträttade, särdeles som
Ryssland redan i Februari afslutat sin fred med Polen i Wiasma.
Brefvexlingen med Kansleren fortgick som vanligt, och hans råd
äskades öfver hvad som skulle för Ständerna föredragas, bland annat
om man skulle söka förmå Adeln att ännu för någon tid ej
göra anspråk på sin gamla tullfrihet. Med anledning af de väckta
förslagen till Drottningens förlofvande, och ovissheten, huru mycken
rätt till styrelsen hennes blifvande gemål och dess arfvingar kunde
ega, anmodades han, sorn kände aflidne Konungens mening om arffurstars
rättigheter, att derom uppsätta sina tankar. Man hade förut
till förnyad granskning återsändt hans förslag till regeringsform,
och begärde det tillbaka; tidigare på året hade man af honom begärt
ett förslag till Rikets Stat, äfvensom ett till privilegier för adeln
och andra stånd, samt ordningsstadga för Kansliet.
Närmast före Riksdagens början väcktes inom Rådet (den 20
Maj) fråga orri val till återbesättande af de lediga Drots- och Skattmästare-embetena,
och huruvida detta val verkligen tillkom Rådet
eller Ständerna, när ej myndig Konung fanns. Alla ville dock betrakta
det såsom ett regale, hvilket Rådet i Konungens ställe måste
hafva sig förbehållet; men de utsedde kunde för Ständerna föreställas,
med anförande af skälen för deras val. Härvid anmärktes
blott af Gyldenhjelm, att man ej borde föreslå mera än en till
hvarje ledig plats. Efter ankomsten till Nyköping i början af Juni
företogs votering (d. 13) med öppna sedlar; rösterna blefvo delade:
till Drots fick Kanslerens broder Gabriel Gustafsson Oxenstjerna de
flesta, dock ej fullt halfva antalet; han ville undanbedja sig förtroendet,
men förgäfves. Till skattmästare (ingo Gabriel Bengtson
Oxenstjerna och Glas Fleming lika röstetal; dock hade den förre
fått ännu en röst, af den frånvarande Kansleren, för den händelse
att Fleming skulle undanbedja sig. Så blef ock förhållandet, ehuru
P. Baner erinrade om det betänkliga i att så många höga embeten
hopades på en slägt.
Emellertid hade Ständerna samlats. Lars Sparre blef åter
Landtmarskalk; han underrättades på förhand om valet till riksernbeten,
och kallades att samma dag inställa sig hos Rådet med 24
medlemmar af sitt stånd. Likaledes hade bud afgått till Biskoparne
och borgmästaren Erik Geet att komma tillstädes med några af hvar
sitt stånd. I allt infunno sig 21 personer af adel, 8 prester, 4 bor
-
XXI
gare. Dem meddelades, huru valen utfallit, under förutsättning af
deras eget och ståndens bifall. Efter en stunds samtal med de
sina, framförde Landtmarskalken deras samtycke, så ock Bothvidi
och Jöns Hinderson för de andra stånden; Bothvidi erinrade dock
att Rikskansleren borde lia blifvit ihågkommen till" Drots-embetet.
De la Gardie svarade, att han på förhand undanbett sig det. Samma
dag utblåstes Riksdagen, att begynnas den 14 Juni.
Vid samtliga Ståndens sammanträde denna dag förde De la
Gardie ordet, helsade Ständerna, erinrade dem om anledningen till
deras kallande, nemligen Konungens begrafning, och meddelade de
gjorda valen till riksembetsmän 8). Det samma var ock innehållet
af Propositionen 7); såsom skäl till besagda vals företagande åberopades
det gamla bruket att vid kunglig likbegängelse regalierna bäras
af rikets högsta embetsmän. Likets utfärd utsattes till påföljande
dag, och sjelfva begrafningen i Stockholm till den 22, hvarefter
Ständerne skulle få del af öfriga ärenden. Landtmarskalken,
Bothvidi, Jöns Hinderson och en bonde svarade å hvar sitt stånds
vägnar.
Ofver begrafningsceremonien finnes en handling 8) bevarad, hvilken
utvisar att en betydlig mängd af adel och krigsbefäl var tillstädes;
af det sednares deltagande i riksdagsärendena finnes föga
spår; särskildt förteckning öfver närvarande adel saknas, men underskrifterna
under Riksdagsbeslutet äro temligen talrika af alla
stånd. Den 27 började adelns sammanträden i Stockholm 9); men
blott inom Rådet förekom något af vigt till månadens slut. Dels
gjorde Jinkedrottningen ständigt nya bekymmer af samma slag
som förr; och äfven tillfällig sjuklighet, som påkom unga Drottningen,
väckte oro. Dels hade man ock fått bref från Kansleren,
som till förhandling med Ständerna anbefailte rikets förhållande
till Polen och Tyskland, samt finanserna. Främst af
allt kom dock förslaget till regeringsform i betraktande. Det
hade återkommit från Kansleren, och underkastades ny granskning,
hvaröfver dock de flesta detaljer saknas; bland väsendtliga
betänkligheter var åter den som rörde tillänmade sammanträden
af do förnämsta Ständer samt embetsverk; man fruktade att
6) Särskildt protokoll, i Riksark., delvis tryckt hos Ahlqvist.
7) Riks- och Riddarhusark.; se sid. 59—61. 8) Riddarhusprot., se sid. 105—110.
9) Riddarhusprotokollet, i Riddarhusark.; se sid. 61—104; af protokollet för den
27 Juni, och äfven för andra dagar, ser nian att enskildta medlemmar af ståndet
tidtals måste afhålla sig från riksmöten, för begångna felsteg, hvilka dock
sällan uttryckligen nämnas.
XXII
träda samtliga Ständernas rätt för när, men kunde å andra sidan
ej frångå, att angelägna ärenden kunde förekomma, som ej borde i
större samqväm framställas.
Den 1 Juli mötte Rådet och samtliga Ständerna på Rikssalen.
Unga drottningen var ej tillstädes, emedan Rådet icke ansåg hennes
närvaro nödig förr än vid Riksdagens afslutning. P. Baner
förde ordet, och lät uppläsa Propositionen, som denna gång innehöll
flera ämnen af vigt *). Först erinrades om nödvändigheten af
en stadgad styrelseform, och att det som härför vid sednaste Riksdag
var förberedt, nu måste fullföljas. Dernäst om Tyska kriget,
som mäste föras till lyckligt slut; om den fara som snart skulle
hota från Polen, och behofvet af tillrustningar till lands och sjös,
hvartill komme kostnader för gälds betalning, och för Konungens
begrafning; till hvilket allt regeringen ej kunde undgå att fordra
förstärkning i folk och pengar. På dessa punkter följde ännu andra,
om ungdomens resor till främmande länders läroverk, och den
våda deraf vore att befara för religionens enhet i landet; om förbättring
af gällande stadgar för gästning och skjuts; slutligen om
anläggande af ”kornhus” eller spanmålsförråd för möjligen kommande
missvextår.
Propositionen mottogs af ståndens talemän, för bönderna af
Nils i Mälby; ej utan förbehåll af Landtmarskalken för adelns privilegier,
och erinran af borgaren och bonden om besvär som vore
att förebringa. Då derpå redan samma dag propositionen kom till
behandling hos adeln, mötte vid första punkten det inkastet, att ståndet
måste få del af regeringsformen, för att tillse det den ej innehöll
något, som stod i strid med privilegierna. Rådet gjorde motstånd,
mindre kanske i hopp att få saken det förutan afgjord, än
emedan dess egen granskning af regeringsformen ännu ej var fullt
afslutad. Man äskade först (den 3 Juli) ett utskott af Ständerna;
adeln ville ej gerna gå in derpå, men gaf så till vida vika, att af
tredje klassen blott en del de äldsta följde med; och vid sammanträdet
med detta utskott fann ej Rådet så villigt medhåll det åsyftat,
utan måste ändtligen gifva stånden in pleno del af regeringsformen;
och dermed börjades (den 7) den egentliga öfverläggningen
om detta ämne.
Det redan ofta nämnda förslaget till rikets styrelseform -) fore
-
ll Riksdagsproposition, i Riks- och Riddarhusark.; se sid. 110—120.
2) »Förordning på Riksens Stat oell Regeringen», aftryckt å sid. 120—127, efter ett enligt
påteckning år 1633 från Kansleren iulenmadt exemplar, som blott i enskildta
bokstäfver eller ord afviker från det i Upsala befintliga originalet; men aftryckt
XXIII
tor i sin uppkomst och utveckling, så väl som till sitt innehåll, åtskilligt
märkvärdigt. Att det har sitt ursprung i det hufvudsakliga
från K. Gustaf Adolf sjelf, torde kunna antagas för säkert, ej blott
på grund af Kanslerens intyg och Rådets förklaring, utan ock af
inre skäl. Den förmyndarestyrelse af rikets fem högste embetsmän,
som deri stadgades, hade redan i viss mån sin motsvarighet i den,
som för Gustaf sjelf blifvit af hans fader insatt, med de olikheter,
som tidsomständigheterna påkallade, i det nu ej funnos kungliga anhöriga
af sådan härkomst och karakter, som kunde ge anledning
till deras deltagande i styrelsen: Enkedrottningen hade sannolikt aldrig
af sin man i lifstiden varit tillämnad ett sådant deltagande;
Pfalzgrefven kanske, men troligen såsom beklädande ett af de höga
embetena. Mellan dessa fem embeten voro ärendena af Gustaf fullständigare
fördelade än förr. Några enskildta omständigheter, såsom
ståthållaredömenas och regementenas antal och fördelning, utvisa
att akten var uppsatt före Konungens död, kanske före Tyska
krigets början. Det äldsta konceptet torde vara ett som finnes qvar
blott i fragment, och som uttalar den kungliga arfsrätten i stortaligare
ord än det sednare förslaget, hvilket dock äfven härutinnan
blef af Råd och Ständer ändradt; det upptager ock, jemte de fem
kollegierna, ett sjette för undervisningsverken, dock under Drotsets
ledning. Detta koncept finnes i original, skrifvet af Oxenstjernas
hand; så ock det sednare förslaget, hvaraf tillika förvaras en mängd
afskrifter, och ännu vida flera af den slutligen godkända och stad
fästade Regeringsformen. Deremot saknas all uppsats öfver de ändrin
gar, som dels vid Kanslerens, dels vid Rådets förnyade granskningar
åstadkommits; ej heller finnes, och kanske ej har funnits något
förslag med dessa ändringar införda. Akten upplästes för Ständerna,
lemnades sedan med tvekan, och under förbehåll af tystlåtenhet,
i deras händer a); och det, att döma af de anmärkningar de
gjorde, nästan sådan den kommit från Kansleren, dock med nagra
förändringar; andra beviljades efterhand.
Adeln upptog med bifall den inledning, hvarmed förslaget begyntes,
och som Rådet erkänt vara efteråt i Konungens namn uppsatt;
och den förklarade sig nöjd med att regeringsformen äfven utfärdades
i hans namn, eftersom han sjelf haft mesta mödan med
dess atfattande. Och blott med detta vilkor ville den godkänna ett
bär blott i hvad som afviker från den antagna Regeringsformen, med hänvisning
för öfrigt till Stjernman, der denna finnes. Det nämnda äldsta konceptet
förvaras i Riksarkivet.
3) Åtminstone gick så till hos Adeln, se prot. för den 7 Juli.
XXIV
af Rådet i slutet af inledningen tillsatt ord, som skulle gifva akten
gällande kraft för «evärdliga» tider. Ståndet protesterade dock på förhand
mot allt som kunde stå i strid med Ständernas rätt och särdeles
adelns privilegier; och sådant som deraf hade något utseende,
gällde äfven dess flesta anmärkningar. Der det hette (§ 2), att Konungen
egde astyra och råda borgom och landom, och allom sin
och Cronone rätt, som lag säger», ville man lwfva «hans och vårom»;
der det stod (§ 3) att Konungen väljer och tager Rådsherrar och
andra höga embetsman «efter Sveriges lag, rikets tarf och tyckio
sino», skulle tilläggas «af inföddom Svenskom»; man erinrade att
Konung Carl deröfver alltid hört Ständernas mening, och att förtroendet
för främlingar varit bland skälen till klagomål mot K. Sigismund
; att dessa embetsman skulle påminna Konungen «all riksens
rätt» (§ 4), borde beta «riksens och ständernas rätt»; Hofrättens
domsrätt (§ 6) erkändes, blott att ingen kunde till lifs dömas
af ringare män än han sjelf vore; att kollegiernas medlemmar skulle
vara förbundna att ständigt vistas i Stockholm (§ 13), vore olämpligt,
i det de ej finge någon tid att sköta sina enskildta angelägenheter:
vid föreskriften om jägeristatens befattning (§ 20) erinrades
att dess myndighet ej finge lända adelns rättigheter till men. Ett
ständigt Ofvermarskalksembete (§ 17) ansågs öfverflödigt; så ock
några af de Ofverlandshöfdinge-embeten i gränsprovinser, som voro
af Rådet särskildt föreslagna (till § 23); för öfrigt anmärktes med
afseende på den mängd af höga embeten, som voro i förslaget upptagna,
att de väl kunde vara nyttiga, om blott statens tillgångar
kunde dem tåla. I förslaget stod (§ 30), att den Landshöfding, som
befanns i sin tjenst »otrogen, oförståndig eller försumlig», skulle
anklagas och straffas; ordet »oförståndig» hade Rådet redan beslutat
att borttaga; men adeln fann mycket att anmärka, vid inskränkningen
af landshöfdingarnes tjenstetid, vid deras ansvar för
länsräkenskaperna (§§ 35, 36), och vid förbudet för dem att vistas
utom sina län utöfver viss tid (§ 35). Likaledes sökte man mildra
åtskilliga bestämmelser om rikskollegiernas och embetsmännens redogörelser
för sin förvaltning (§§ 37—39); å andra sidan ville man
draga de höga riksembetena, i fall af begångna gröfre förseelser,
inför Ständernas dom, och ej som föreslaget var (§ 41, jfr § 9),
inför ett utskott af kollegier, Rikets Råd, Landshöfdingar och llorgmästare:
»efter nu Gud bättre ingen Konung är, så är summa majestas
hos Ständerna». Man ville ej medgifva, att vid dessa
möten af embetsverk några allmänna ärenden finge företagas, som
tillhörde Ständerna att afgöra (§ 40), ej heller att desamma, förstärkta
med några få al adel och presterskap, finge bevilja någon
XXV
gärd, ehuru de då väl kunde tillfrågas om fredstraktater och dylikt.
Vid en af föregående punkter om krigsmaktens fördelning (§ 31)
begärdes förklaring öfver krigsbefälets «rum och ställe» vid Riksdagarne.
Att hvarje embets- och tjensteman måste vara nöjd med
den lön honom bestods (§ 48), ansågs väl hårdt; likaledes (§ 57)
att ej förmyndareregeringen skulle ega att gifva förläningar, med
förbehåll af framtida stadfästelse. Att Riksens Råd (§ 61) i fall af
Konungs frånvaro eller sjukdom skulle ega att till- och afsätta embetsman,
medgafs; men ej att stifta ny lag och stadga utan Ständernas
hörande. Att under omyndig Konungs eller under Drottnings
regeringstid Ständerna skulle höras öfver utrikes angelägenheter
(§ 64), ville man hafva bestämdare uttryckt, genom att utbyta
orden »deras som efter lag och stadgar vederbör» mot «Ständernas.»
Dessa voro de vigtigare af Adelns anmärkningar mot förslaget
till regeringsform, sådana de förekomma i några dagars protokoll
(den 7—9), och derpå (d. 10) skriftligen framlemnades *). Rådet
hade redan på förhand fått del af åtskilligt deribland; det utsåg nu
inom sig ett utskott, under De la Gardies ledning, hvilka (d. 12)
på Riddarhuset med adeln genomgingo punkt för punkt, visade att
man mera skiljde sig i ord än i sak, och i det mesta fingo ståndet
att gifva med sig.
Om de öfriga ståndens sätt att behandla förslaget finnes föga
antecknadt, utom en skriftlig inlaga af Presteståndet5), hvilken vidrör
dels samma, dels nästan ömtåligare punkter än adelns, med
hvilken den var samtidigt inlemnad. Ståndet yrkade att främst af
allt skulle upptagas en stadfästelse af gällande religionsstadgar; och
dernäst att Kyrko-ordningen tills vidare tillerkändes gällande kraft,
till dess den kunde blifva öfversedd, att konsistoriernas myndighet
bekräftades, och att de försäkrades om det dem fordom anslagna,
men sedermera fråntagna uppehälle, samt att ett konsistorium generale
enligt Guds ord och kyrkoordningen upprättades, som sammanträdde
en gång om året i Stockholm, upptoge stifts-konsistoriernas redogörelser
och de från dem hänskjutna svårare mål. Presterskapet uttalade
vidare sin fruktan, att kronans inkomster ej skulle förslå för
de många embetena, och att således nya gärder skulle blifva nödvändiga,
hvilka dock borde undvikas; så kunde väl ock riket i fredstid
hafva nog af mindre antal krigsfolk, så vida det ej skulle användas
till att bygga fasta städer och slott, rödja land och uthugga skogar,
riket till nytta. Ståndet anmärkte vid den Landshöfdingarne (§ 25)
4) De finnas i Riks- och Riddarhusarkiven, se sid. 127—130.
5) Riksark.; trjckt i en akad. disputation af Bovallius, de forma regiminis A. 1634
confirmata.
XXVI
ombetrodda uppsigt öfver ordning och lugn uti orterna, så i andligt
som verldsligt stånd, att dem ej finge inrymmas någon andel i
hvad som den kyrkliga styrelsen tilikomme, men väl borde de anbefallas
att hjelpa till kyrkodisciplinens vidmakthållande. Det ville
ej medgifva, att ett möte af blott en del Ständer kallades till kröning,
och till öfverläggning om nya ordningar, pålagor, krig, förbund
m. m., på det ej Ständernas vilkor måtte blifva ringare under en
förmyndare-styrelse, än de varit under framlidne Konungars tid.
Skulle Konungahuset utgå utan lagliga arfvingar, borde inom kort
förelagd tid Riksdag hållas till nytt konungaval, att ej genom för
långt dröjsmål «monarchien måtte förvandlas till annan stat.» Det
önskades (till § 48) att ej presterne måtte förmenas att söka förbättring
i sina lägenheter; att hela ståndet måtte betryggas vid sina
innehafvande förmåner; att adliga personers företräde till tjenster
ej måtte så tillämpas, att andra förtjente personer alldeles finge stå
tillbaka, och att särskildt presterne och deras förmän måtte aktas
efter sitt kall och värdighet. Förbehåll borde göras mot försäljning
af kronans gods och gårdar till frälse och annan frihet, hvaremot
de som gjort sig väl förtjente, kunde förses med bättre lön
af kronans ränta. Det sattes ock i fråga, om ej regeringsformen
kunde tillsvidare antagas på några års försök; hvarom icke, ville ståndet
se sina privilegier försäkrade mot all otidig förändring genom
uttrycklig stadfästelse.
Om Borgarståndet heter det i Rådsprotokollet (Ren 7 Juli), att
det blott gjort anmärkning angående den (i § 24) föreslagna stadsfogden
i Stockholm, af hvem han skulle komma att underhållas;
och om Bondeståndet, att det misstyckt, det uppsigten öfver roteringen
(§ 32) skulle af krigsbefälet delas med den civila styrelsen.
Båda dessa stånd synas icke hafva afgifvit särskildta anmärkningar
vid regeringsformen, utan upptagit dem i sina svar på propositionen.
1 och med första punkten af Riksdagspropositionen var ock
denna fråga väckt och behandlad; och Landtmarskalken ville efter
dess afslutande omedelbart bringa sitt stånd öfver till de nästföljande
punkterna. Men redan förut (d. 7) hade man framhållit ståndets
besvär såsom lika, om ej mera angelägna än något annat, och
yrkat deras skriftliga uppsättande; samma yrkande återkom nu, och
första klassen satte till och med i fråga, att man ej skulle gå vidare,
förr än man fått både anmärkningarne vid regeringsformen
och besvären besvarade; och endast med möda kunde Landtmarskalken
denna gång drifva sin vilja igenom. Men när han äfven
bad adeln utse ett utskott till att med Regeringen öfverlägsa
om diplomatiska ärenden, svarades honom, att dertill var ännu tid
XXVII
nog. På dylikt sätt afbröts propositionens behandling under de följande
dagarne (d. 9—11) alltjemnt genom påminnelser om Besvären;
och då dessa blefvo färdiga, innehöllo de hufvudsakligen beslägtade
ämnen med dem som vid Propositionen eller vid Regeringsformen anmärktes
6). — Att det Tyska kriget måste fullföljas, erkändes vid
diskussionen villigt, men medel och tillgångar dertill kunde man ej
uppgifva, särdeles som «de medel dertill varit förordnade, äro dem
förtagne», utan begärde ståndet förslag af regeringen sjelf. Polska
stilleståndet borde man söka förnya, om möjligt på samma vilkor
som förr; måste något deruti förändras, hemställdes det till regeringen,
likasom att föreslå medel till krigsfolks anskaffande och underhåll,
om krig ej kunde undvikas. Landtmarskalken yrkade på
ett bestämdare svar, hvad ståndet beviljade, men förgäfves: man
ville afvakta de andra ståndens förklaring, hvilka för sina personer
vore bevillningen underkastade. Landtmarskalken föreställde adeln,
att den ej hade med de andra stånden att göra; den borde ock
såsom det förnämsta ståndet föregå de andra med godt exempel.
Man bad honom sjelf göra förslag; han satte i fråga boskapsskatt,
och kanske förhöjning i tullafgifter;' det sednare afböjdes, boskapsskatt
beviljades, men efter det förhållande, hvarefter den i första
tiderna utgått; likaledes utskrifning, men med undantag för fredsmilen,
och för öfrigt till obestämdt belopp, i afvaktan på de ofrälse
ståndens utlåtande. Landtmarskalken sökte (d. 14) genomdrifva
annat beslut, men möttes med det inkast, att man först måste hafva
resolution på Besvären. Rådet hade emellertid funnit dröjsmålet för
långt, begärt ett svar, och fått det, men icke sig till nöjes, och måste
slutligen tillgripa sin vanliga utväg, att genom några af de sina underhandla
med ståndet; de lyckades (d. 14) förmå detsamma att
bevilja af frälset i boskapsskatt och utskrifning hälften mot krono
och skatte. — Följande dag infunno sig åter Rådsherrar på Riddarhuset,
gåfvo mundtlig förklaring öfver ståndets besvär med afseende
på tullar och annat, och förespeglade ersättning för fortfarande afståelse
af tullfriheten. — Hvad adeln sig emellan öfverlagt om propositionens
tre sista punkter, finnes ej antecknadt, och kan blott
slutas af det skriftliga svar på alla samtliga, som efter föregående
granskning af Rådet (d. 16), aflemnades på Rikssalen.
Presteståndet hade ock fått påminnelser för dröjsmål med propositionens
besvarande, och genom särskildt underhandling inför Rå
6)
Man klagade öfver bristande verkställighet å förut erhållna resolutioner: man
önskade att qvarntullen ej skulle utsträckas till sätesgårdarne, utskrifningen ej
till dem och fredsmilen, att kronans jägare ej finge göra intrång*! adelns rätt3
att adeln måtte till Riksdagar åtnjuta fri befordring m. m.
XXVIII
det blifvit bragt till större bevillning, än det från början åsyftat;
det afstyrkte inrättandet af spanmålsförråder, med yttrad förmodan
att det kunde gå med dertill möjligen beviljade medel, som det gått
med Ständernas bidrag till Indiska kompagniet, och till skeppsflottan.
— Bondeståndet gjorde regeringen mesta bryderiet. Det
hade redan tidigt (d. 7) ett svar tillreds, men uppfylldt af klagovisor,
och till och med hotelser att öfvergifva Riksdagen, om man ej
snart finge besked. Ett utskott af ståndet uppkallades, och föreställdes
det oskickliga i att så svara: de voro ju ej komna hit i
ändamål att andraga sina besvär, utan att tillsammans med de andra
stånden rådgöra om hvad som angick rikets välfärd. Stilleståndet
med Polen gick snart till ända, ett nytt krig stod för dörren, och
man kunde ej möta det med tomma händer. Som ståndet uttryckt
sig ogillande öfver förslagen om kornhus, och om skjutsordningens
förbättring, sökte man visa att båda delarne åsyftade just allmogens
eget bästa. Bönderna åberopade sin fattigdom, och begärde «att
blifva förskonte med främmande seder och utlagor»; sina vanliga
utlagor ville de ej undandraga sig. Drotset svarade, att de måtte
låta leda sig af ogrundade misstankar och onda rådgifvare; de borde
«ej tro en hop med lättfärdiga skälmar, som sticka sig in bland dem
i bondekläder»; regeringen toge Gud till vittne, att den sedan Konungens
död så styrt riket, att ingen ärlig man med sanning kunde
den något beskylla; de pålagor, som allmogen vid sistleden Riksdag
åtagit sig, kunde den ju ej nu frångå; det «stode ej ärlige Svenske män
an att lofva i dag, och neka i morgon»; droge de sig nu undan,
och läte fienden (å öfverhand, torde det gå allom illa, såsom skedde
i sista Danska fejden. Ståndet synes ej genast ha gifvit vika. Drotset
skickades (d. 9) med Fleming ned till Gillestugan; vid återkomsten
visste de berätta, huru en Finsk bonde, som gifvit välvilligt
svar, derföre blifvit af en Uplänning 7) öfverfallen. Denna hän
delse
torde emellertid Rådet hafva begagnat sig af, för att drifva
sin vilja igenom hos bönderna vid förnyad underhandling.
Andtligen den 19 Juli aflemnade Ständerna sina svar på propositionen
8). De erkände alla å nyo Drottningens rätt till thronen;
de förklarade sitt samtycke till regeringsformen, och till regeringens
uppdragande åt de fem höga embeten; de tre högre stånden erinrade
dock dervid om sina privilegier; bönderna önskade att en för
7)
Erik Erikson i Gryta af Kulla socknn. Man ville först låta honom dömas af
ståndet sjelf, lät sedan saken komma inför Hofrätten, men fann de andra bönderna
obenägna att vittna mot honom. Slutligen förmåddes ståndet att in
lägga
förbön för honom, och han släpptes lös med varning.
8) Finnas i Riksark., Adelus äfven i Riddarhusark.; se sid. 134—140.
XXIX
säkran, sådan som aflidne Konungens af år 1611, måtte i Drottningens
namn utfärdas, och att de fattigas klagomål måtte hörde
blifva. Adel och prester anbefallte ock åt regeringen vården om
Drottningens uppfostran. Alla Ständerna hänsköto till Regering och
Råd omsorgen om utrikes angelägenheter, med önskan af fredlig
förlikning med Polen och Tyskland, och med löfte att, der så behöfdes,
göra tillbörlig tjenst till rikets försvar; de beviljade vanliga
gärder, adeln till halfparten af frälse mot ofrälse, då deremot bondeståndet
ville hafva samma proportion för båda; presterna erinrade,
att «de med sitt andliga embetes vapen Riket ej ringa försvar skaffa.»
Mot ungdomens resor till främmande läroverk yrkade prester och
borgare strängare försigtighetsmått än adeln, som ej ville gå utöfver
gällande stadgar. Behofvet af en bättre skjutsordning erkändes
icke af bönderna, men väl af adel och prester, och borgarne lofvade
att å deras sida intet skulle brista. Spanmålsförråders upprättande
ansåg adeln för tillfället ej verkställbar^ och samtliga stånden
ville att statens medel dertill toges i anspråk, när så kunde ske
utan nya pålagor; prester och borgare hänvisade ock på enskildta
rikare personers bidrag.
Vi hafva sett, huru tvenne stånd voro betänkta på någon säkerhet
för unga Drottningens ändamålsenliga uppfostran. Enkedrottningen
hade sjelf dertill gifvit anledning redan från Riksdagens
början, likasom hon alltjemt väckte beky mmer för sin egen del,
i det hon ej afstod från sin lust att besöka Konungens graf. Biskoparne
anlitades att tala vid henne härom, och presterskapet
uppsatte äfven en skrift9) för att bevisa det ochristliga i sådana
besök. xVtt Regeringen skulle hafva att göra med hennes dotters
uppfostran, ville hon ej medgifva, och misstyckte högligen, att Rådet
lät i Riksdagsbeslutet intaga en uppmaning till henne i detta afseende,
i sammanhang med en försäkran på hennes lifgeding.
Presteståndet hade sjelf under Riksdagens lopp ej alltid gjort Rådet
till viljes. Dess besvär*), inlemnade den 12 Juli, innehöllo
dels ett upprepande af dess påminnelser vid Regeringsformen, dels
bittra klagomål öfver missbruk af patronatsrätten, öfver gudstjenstens
störande genom allmänna förrättningar eller kungörelser derom, öfver
ofta förekommande sabbatsbrott, boleri, ocker och andra grofva
synder, öfver arrendatorernas prejeri m. m. Nya påminnelser om
patronatsrätten inlades den 21, och dertill fogades en begäran, att
det i adelns privilegier förekommande ordet »vanbördig», som syn
-
9) Betenckiande och svar, tryckt i (C. Adlersparres) Hist. Samlingar, 4:de delen,
liksom en del Rådsprotokoller i ämnet. 1) Finnas i Riksark.
XXX
tes angå alla ofrälse, måtte erhålla en uttydning, eller utbytas mot
något annat. Rådet svarade mundtligen, att ordet vanbördig, i det
sammanhang det stod, ej kunde betyda annat än odugse; erfarenheten
intygade ock detsamma, i det mången af ringa börd blifvit
adlad och upphöjd öfver många gamla familjer, eller i krigsbefäl
satt öfver förnäma personer; att ändra ordet vore svårt, eftersom
det är insatt af Konungen sjelf. Presterne gåfvo ej med sig, förr
än de fått ett halft löfte för framtiden. Ståndet fordrade ock (den
21) att få se konceptet till både Riksdagsbeslut och Regeringsform,
sådana de skulle till Ständernas underskrift framläggas; och åstadkom
genom en ny skriftlig inlaga 2), att en punkt insattes i Regeringsformen,
och det i främsta rummet, hvarigenom statens rådande
religion betryggades.
Borgerskapets besvär 3) rörde, som de andra ståndens, gamla
och nya pålagor, och sättet för deras uppbörd, dessutom olaga intrång
i handel och rörelse; mot slutet af riksdagen erinrade det om redogörelse
för Söderkompagniet. Med anledning af en begäran från
kopparbergslagen om verkets frigörande från kronan, erbjöds ståndet
(den 19) af Regeringen att öfvertaga kopparens uppköp och utförsel
mot tull; förslaget mottogs med benägenhet, om man blott
kunde betryggas mot täta förändringar i tullafgiftens belopp.
Bondeståndets sinnesstämning var och förblef retad. Åtminstone
tiilskrefs bönderna en supplik, som (d. 22) fanns vid dörren
till Rådkammaren, vecklad kring en sten, och innehållande hotelser.
Det sattes i fråga att i staden inkalla väpnad styrka. Biskoparne
frågades till råds, och togo saken allvarsamt. Drotset påstod
sig aldrig hafva sett sådan «obeskedlighet»; det måtte vara någon
tillstädes från Danmark eller Polen, som blåste under. Man
beslöt att hålla saken hemlig, men efterspana upphofsmannen. Ståndet
synes ej vid denna Riksdag hafva kommit åstad några gemensamma
besvär, som Rådet velat mottaga.
Ofver utrikes angelägenheter hördes ett utskott af de tre högre
stånden. Frågan om förnyande af Polska stilleståndet sattes i förbindelse
med den om ersättning för deltagandet i Tyska kriget, och
man tänkte på att afstå från all besittning i Pomern, och deremot
få hela Preussen, samt Liffland. Den 7 Juli var frågan behandlad
hos Rådet, den 16 hos Utskottet, och sistnämnda dag är dess ut
-
2) Minis ter ii högeligc åstundan etc., i Riksark.; tryckt i Bovallii Disputation.
3) Trenne handlingar, i Riksark.
XXXI
låtande4) dateradt, ehuru underskrifvet först den 23 5), af 12 Rådsherrar,
19 adelsmän, 20 prester och 6 borgare.
Den 29 Juli voro samtliga Ständerna församlade på Rikssalen,
i Drottningens och Rådets närvaro. P. Baner höll helsningstal till
Ständerna; de fyra närvarande medlemmarne af regeringen aflade
sin embetsed e), äfvensom två af de år 1633 utnämnde Rådsherrarne;
Salvius, samma dag kallad till Hofkansler, uppläste Riksdagsbeslutet
och regeringsformen. Ståndens talemän, för Presterne nu
Biskop Paulinus, lyckönskade Drottningen och Regeringen. Följande
dagar undertecknades nämnda akter, och lemnades den 31
till Rådet; hvarmed Riksdagen var slutad 7).
Riksdagsbeslutets8) innehåll framstår af det föregående; dock
måste ett och annat särskildt anmärkas: Vid punkten om Drottningens
hyllning heter det, att der hon i framtiden ville träda i
gifte, staude det henne fritt, dock att hon tager sig man med Riksens
Råds och ständernas frivilliga råd och samtycke, enligt Norrköpings
beslut afår 1604; och vid punkten om riksembetsmännens
myndighet, att ingen nu eller framdeles finge träda i utöfning af
densamma utan att hafva aflagt sin ed. Förmyndarne anbefalltes
att låta sig vårda om Drottningens uppfostran, med hennes fru moders
bistånd, hvilkens lifgeding af ständerna bekräftades. I afseende
på utrikes förhållanden hänvisades till utskottets rådslag och regeringens
godtfinnande. Utskrifning beviljades af hvar 15:de man å
krono och skatte, hvar 30:de å frälsehemman, samt båtsmän af
städerna, till vanligt antal för hvar stad; likaledes beviljades boskapsskatt
för år 1635, enligt ursprunglig taxering, och särskildt af
frälse, inom och utom rå och rör samt frihetsmilen, till hälften
mot krono och skatte; hvarjemte adeln för ännu två år afstod sin
tullfrihet. Till bevarande af religionens enhet, skola regering
och presterskap framdeles förena sig om upprättande af ett consistorium
generale, samt om likformig kyrko- och skolordning, att
på en allmän riksdag underkastas kunglig pröfning och stadfästelse.
Att bereda bättre ordning i skjutsfärder, öfverläts tillsvidare åt regeringen;
om Kornhusen talas intet.
4) Utskottets betänkande, i Riksark.; tryckt hos Stjernman, 2. 861.
ä) Se Riddarhusprot. för den 23 Juli,
6) Registr.; de lofvade att rätta sig efter regeringsformen, att med sina em
betsbröders
råd allt företaga, styra riket efter lag och laga stadgar, privilegier,
samt Konungaeden i Konungabalken etc.
7) Regeringens resolutioner å Adels och Presters besvär äro utfärdade den 28;
finnas i Riksark., och tryckta bos Stjernman, 2. 867—871.
8) Riks- och Riddarhusark.; tryckt hos Stjernman, 2. 871—887.
XXXII
Regeringsformen är till innehåll och betydelse känd9); härmä
anmärkas, att den hade, utom och framför den i förslaget upptagna
inledning, fått en annan, å Rådets och Ständernas vägnar. Såsom
första punkt var tillkommen den af presteståndet föreslagna, hvarigenom
näst Bibeln den Lutherska kyrkans symboler och symboliska
böcker, enligt Upsala mötes och följande Riksdagars beslut angående
religionen, erkändes som grund för tro och lära i riket. Orden
”till Sverige är Konung ärfvande” voro uteslutna, men arfloljden
till thronen erkänd enligt 1544, 1604 och 1627 års beslut (§ 2).
Till de i förslaget nämda Hofrätter var tillagd en femte att stiftas
Preussen (§ 8); bland kollegiernas embets- och tjenstemän hade
tillkommit i krigskollegiet en general-vaktmästare, i kansliet en hofkansler
(§§ 10, 12); och i punkterna om kollegiernas inre organisation,
uttryckligare ansvars-bestämmelser för fel i tjensten; i afseende
på öfriga höga riksembeten var utesluten en paragraf om
deras inbördes rang; Iandshöfdingarnes och länens antal var ökadt
från 18 till 23, inberäknad Ofverståthållaren i Stockholm (i förslaget
kallad Ofverborggrefve), och två general-guvernörer, i Liffland
med Ingermanland, och i Preussen (§ 23); den i förslaget så kallade
stadsfogde i Stockholm benämdes underståthållare; lagsagornas
antal var ökadt från 13 till 14; krigsregementena till fot från 9 till
20; vid föreskrifterna om krigsbefälets och länsstyrelsens inbördes
ställning var tillkommen en hel paragraf (§ 35); utom mindre betydande
förändringar.
Båda nämda akter äro underskrifna af i det hela taget samma
personer, deribland af adel omkring 120 hufvudman och 40 ättemän,
och af presterskapet 7 biskopar och superintendenter samt
inemot 60 andra prester.
Annu återstå från 1634 års Riksdag några handlingar att anmärka:
det är bref, skrifna från Rikskansleren tili ständerna, till
adel och prester hvar för sig, men till borgare och bönder ett gemensamt;
’) hvaruti han med ordalag lämpade för ståndens olika
förhållanden, förmanar till enighet i religionen, lydnad mot regeringen,
samt villighet i medels beviljande för kriget. Alla brefven
äro daterade den 20 Juni, och kommo fram den 8 Juli; möjligen
har skrifvelsen till presterskapet styrkt dess nit i religionsfrågan.
A Adelns vägnar svarade Landtmarskalken under den 30 Juli.
9) Se Geijer, Svenska Folkets historia, 3. 294—300; Naumann, Sveriges statsförfattningsrätt,
148—158; m. fl.
J) Brefven finnas i Riksark., det till Adeln äfven i Riddarhusark., Adelns svar
kanske endast der; se sid. 143—148, och 148—151.
XXXIII
Till Riksdagen hade varit kallade äfven medlemmar af Landtrådet
i Estland, och åtminstone några af dem synas ha haft
säte på Riddarhuset; särskildt torde ock ha blifvit med dem förhandiadt,
på Tyska språket, och de inlemnade sina skriftliga besvär.
De blefvo qvar efter de andra ständerna, mottogo en resolution,
hvarmed de ej voro belåtna, och drogo sig undan en äskad särskildt
bevillning, dels till kriget, dels till underhållet af en superintendent:
de hade nemligen dertill ingen fullmakt, och de företedde
till och med en hemifrån medförd protest, som Rådet åter
vägrade mottaga. Först i September hemskickades de, med tillsägelse
till samtliga Ridderskapet och Landtrådet i Estland, att
nästföljande år skicka befullmäktigade ombud till Stockholm till vidare
öfverläggning.
Under fortgången af året finnér man Rådets förhandlingar till
stor del upptagna af bekymmer för tillgångarnes otillräcklighet, till
att aflöna hela den stora mängd af embetsman, som i regeringsformen
var upptagen, och till krigets fullföljande. Emellertid skedde
utnämningar till embeten, mestadels så att Regeringen uppgjorde
förslag, som underställdes dels Kansleren, dels samtliga Rådet. Till
Kopparhandelns upphjelpande vidtog man, ehuru med tvekan, den
af bergslagen äskade åtgärden, att »släppa berget fritt,» mot vilkor
af tionde å bergslagens sida, och 12 R:drs tull för Sk® å deras
sida som uppköpte varan, hvilken dock ej fick utföras, innan den
vid Säter var gårad och utslagen till plåtar 2). Året var ej tillända
förr än bergslagen, med anledning af grufras, begärde eftergift i
tionden. — Redan på sommaren ökades omsorgerna för utrikes
angelägenheter. Nederlaget vid Nördlingen (d. 26 och 27 Aug.)
gjorde slut på Svenska härarnes öfvervigt i Tyskland; underrättelsen
mottogs temligen lugnt af Rikets Råd3); men snart fann
man alltmera svårigheten att återställa de gjorda förlusterna, och
med heder och fördel afsluta detta krig, särdeles om ett nytt, med
Polen, ej kunde undvikas vid stilleståndets förestående slut. Härtill
kom Danska Konungens yttrade afsigt att för en af sina söner åtkomma
det af Svenska trupper delvis besatta erkestiftet Bremen.
Man var snart betänkt på nödvändigheten att på ett eller Hera
ställen eftergifva anspråken, ej minst hvad Preussiska hamnarne
angick, väl vetande, att den tull som der upptogs, var främmande
makter till misshag. Brefvexlingen med Kansleren visar, huru
dessa tankar småningom funno insteg hos Riksrådet, oaktadt hans
2) Öppet bref af den 0 Aug., i Registr. 3) Bref till Kanaleren d. 2 O k I,
3
XXXIV
motstånd. Emellertid afskickades kommissarier tili Preussen, för
underhandling med Polen, och en krigshär begynte tillrustas; utskrifning
och boskapshjeip påbjödos (Pec.); och snart beslöt man att
hålla ett nytt möte, dock blott med en del ständer. Kallelse utfärdades
till Landshöfdingarne att infinna sig i Stockholm med 2 adelsmän
af hvarje lagsaga; likaledes till Erkebiskopen, biskopar och superintendenter
för deras egna personer; och till borgmästare och Råd
i Stockholm, Upsala, Göteborg, Nyköping, Abo och Wiborg, att
insända två ombud från hvar sin stad; allt till den 10 Mars 1G35 4).
Sedan vid det nya årets början de från Ryssland återkomna sändebuden
gjort reda för sin beskickning, fingo de, som yrkade på
eftergift, alltmera öfverhand i Rådet.
Till afgörande var man dock ej kommen, när ständerna infunno
sig. Det bufvudsakligaste föremålet för öfverläggning med
dem skulle nu blifva förhållandet tili Polen, såsom något förändradt
sedan sista Riksdagen. Den 14 och 17 Mars justerades Propositionen,
uppställd i form af frågopunkter, från kommissarierna i
Preussen insända till besvarande. Man skulle helst lia velat blott
mundtligen framställa detta ärende, såsom varande af sekret natur,
och ej heller på förhand låta märka Rådets mening, emedan Polackarne
brukade skryta af att de visste allt hvad i Sverige förehades;
och sedan förhandlingen med ständerna var börjad, yttrade Drotset
den önskan att man väl vore af med städernas ombud, såsom de
der ej kunde tiga.
Den 17 Mars voro Ständerna uppkallade till Rådet 5). P. Baner
förde ordet till dem, och framställde orsakerna till deras sammankallande,
nemligen den nya vändning som Tyska kriget tagit,
och framförallt att den enligt sednaste riksdagsbeslut öppnade underhandlingen
med Polen mött svårigheter, som föranledt våra kommissarier
att begära nya föreskrifter. Derpå upplästes de skriftliga
frågopunkterna, hvilka angingo dels titeln af Sveriges Konung, som
Wladislaw ej i preliminärerna ville lenina obegagnad, åtminstone
ej utan säkerhet att vid fredsslutet återfå något af de förlorade
länderna, och som äfven hans anföriandter efter honom syntes
vilja taga i anspråk; dels de fordringar man måste göra, i land
eller pengar, till ersättning för krigskostnaderna; dels hvad säkerhet
skulle sökas för de blifvande vilkorens verkställighet; dels slutligen
om man, der det vore omöjligt att få fred på billiga vilkor,
4) Skrifvelser af d. 29 Dec. oell 2 Jan., Registr.
5) Särskildt protokoll, med frågopunkter och ständernas svar, finnes i Riksark.;
tryckt dels hos Ahlqvist, dels se sid. 153—157. I Riddarhus-arkivet finnes
äfven för detta möte intet.
XXXV
skulle nöja sig med ett långvarigt stillestånd. — På begäran fick
utskottet redan samma dag del af kommissariernas skrifvelse.
Ständerna voro snart färdiga med sina svar; de äro affattade
af hvarje stånd för sig, men uppställda tillsammans under hvar
särskild fråga, och undertecknade af Lars Sparre, Biskopen i Wexiö
Jonas Magni, och Rådmannen i Stockholm Jacob Grundel. Dessa
svar fästa ej någon afgörande vigt vid titeln, men vilja dock ej
gerna medgifva Preussens afstående utan att detta hinder höfves,
och mot erhållande af verklig fred samt krigskostnads-ersättning,
för hvilken Ostersjöhamnarne borde förblifva i Sveriges våld såsom
underpant; öfrig säkerhet borde sökas i Polska kronans och Litthauiska
ständernas, samt främmande medlares gemensamma försäkringar.
Rådet synes hafva funnit svaren för litet eftergifvande, och
sökt få dem förändrade genom framställning af de svårigheter, som
hopade sig i Tyskland; men protokollet för den 19 utvisar ej hvad
härom blifvit taladt; och redan följande dag är utskottets gemensamma
betänkande dateradt6), hvilket i sjelfva hufvudfrågan är
något medgörfigare, medgifvande att äfven mot ett stillestånd för
en längre följd af år, något af Preussen kunde afstås, eller mot
hamnarnes bibehållande någon nedsättning göras i tull-afgifternas
belopp. Det är underskrifvet af 16 adelsmän, 9 prester, 8 borgare.
Ett annat öfverläggningsämne var emellertid bragt å bane.
Den föregående Riksdagen hade anbefallt åt Regeringens omsorg
den unga drottningens uppfostran. Derigenom var förberedd möjligheten
att, der så skulle synas nödigt, alldeles undandraga Enkedrottningen
denna angelägenhet. Tiden härtill tycktes nu åtminstone
en del af Rådet vara inne, och det sattes den 17 Mars i
fråga att deröfver höra ständernas utskott, dock blott landshöf
dingar
och prelater. Man befarade visserligen ondt eftertal både
inom och utom riket, särdeles om Drottningen, sedan hon blifvit
skiljd från sin moder, skulle dö vid unga år; men man beslöt sig
dock dertill, på förslag af Drotset.
Den 20 voro nämda medlemmar af de två första stånden uppkallade
till Rådet 7), och blefvo af P. Baner, understödd af Drotset
och De la Gardie, underrättade om allt obehag Regeringen hade att
uppbära af Enkedrottningens oförstånd och underliga lynne, och särdeles
den skadliga vändning som unga Drottningens uppfostran tagit.
Hvarken fick Rådet dermed mycket befatta sig, ej heller kunde
läraren och hofmästarinnan göra sin skyldighet; alla blefvo de i
6) Riksark.; tryckt hos Stjernman, 2. 922. 7) Särsk, prof.; tryckt hos Ahlqvist.
XXXVI
den unga Drottningens närvaro förtalade, och hon lärde sig tänka
illa om, och förakta allt Svenskt. Afven talades om Enkedrott
ningens
lust att i andra afseenden trotsa Rådet, hennes misshushållning
och oförståndiga förfarande med lifgedinget och det dertill
hörande Gripsholms slott o. s. v.
Ständerna visade först ej mycken benägenhet att befatta sig
med detta ärende. Adeln uttalade sig sedan (d. 23) för att skilja
Drottningen från sin moder; så ock biskop Paulinus. Bothvidi och
Rudbeck satte i fråga, att ständerna vid allmän Riksdag skulle häröfver
höras, men detta ville Rådet ej gå in på, ty saken borde bli
så litet bekant som möjligt. Presterna erbjödo emellertid sitt bistånd
att öfvertala Enkedrottningen till att i godo gifva med sig. Alla erkände
Rådets rätt och pligt att i nödfall göra sin myndighet gällande.
— I det samma dag gemensamt uppsatta slutliga betänkandet
8) fästade sig båda ståndens utskott vid nödvändigheten att
så anordna Drottningens uppfostran och umgänge, att hon lärer sig
akta och ära sitt fädernesland, och känna sina pligter som regent;
de yttrade sig utförligt om ordningen för undervisningen, med önskan
att framdeles en noggrann plan derför bestämdes, men hänsköto
dock omsorgen derom till regeringen. Om skillsmessa mellan
moder och dotter undvek man att yttra sig. — Akten är undertecknad
(d. 24) af 10 Landshöfdingar, 2 biskopar och 3 andra prester
i prelaters ställe.
Annu andra föredragningsämnen sattes i fråga den 17 Mars:
Om myntets förbättring, hvilket dock Drotset ansåg vara ett regale,
som ej borde förtros åt utskottet; om skjuts- och gästningsbesvären;
om olikheten i*mått, mål och vigt; slutligen (d. 19) om
consistorium generale ecclesiasticum. Den sistnämda frågan ville
man dock helst uppskjuta, tills Kansleren kom hem, som bäst förstode
den. Härtill funnos ock presterna på förfrågan benägna; men
påminte om åtskilliga gamla besvärspunkter.
Först begärdes nu (d. 20) Landshöfdingarnes betänkande, huru
skjuts och gästning bättre kunde inrättas. Derpå fästades (d. 24)
alla tre ståndens uppmärksamhet på det alltför ofta förekommande
oskicket, att knektar och ryttare, som få hemman åt sig anslagna,
röta ned den ena gården efter den andra, och sedan lemna den åt
bonden tillbaka; vidare på olikheten i mått, mål och vigt; och på
det öfverhandtagande tiggeriet. — Ständerna visade sig åter benägna
att skjuta alltsammans ifrån sig till Rådet, med hänvisning till
gällande stadgars verkställighet. Borgerskapet hade ej alla samma
8) Finnes i Riksark.; tryckt hos Stjernman. 2, 926.
XXXVII
mening om mått, mål och vigt; de anförde sjelfva exempel på olikhet,
med skäl derför, och flertalet ville helst blifva hvar och en vid sitt.
I frågan om tiggeriet tog presterskapet mesta andel, och Rudbeck
berättade (d. 25), hvilka anstalter han i detta afseende träffat inom
sitt stift. Bland handlingarne finnes ett yttrande af Adeln i alla
dessa ämnen, och ett af Wiborgs stads fullmäktige. — Borgerskapet
erinrades om Kopparbergslagens ställning, såsom försämrad efter
medgifven brukningsfrihet; Grundel bad Regeringen ej tro allt
hvad bergsmännen klagade. Göteborgs, Åbo och Norrköpings städers
ombud erbjödos (d. 24) för deras städer myntningsrätt; men
tycktes dertill föga villiga 9).
Slutligen tillfrågades (d. 25) alla tre stånden, om de, i fall att
underhandlingen med Polen skulle fruktlöst aflöpa, vore villiga til
allt hvad rikets säkerhet och heder fordrade; hvartill alla jakade
Den 3 April afskedades ständerna.
Rådet skrifver i bref till Kansleren (d. 22) om de förhandlingar
som egt rum, och som tillämnades, men tillägger att för af
görande
af hvad som rörde de inrikes angelägenheterna, saknades
nödig tid. Det ville icke desto mindre derutinnan stadga, hvad
som kunde synas helsosamt. Man finner ock under årets lopp en
och annan åtgärd vidtagen, såsom myntare-ordningar för Stockholms
och Götheborgs städer, förändrade bestämmelser om tullen
för jern m. m. *).
Regeringens förnämsta bekymmer under våren och sommaren
var utrustningen till det möjligen förestående kriget i Preussen.
Kronans inkomster inflöto trögt, och voro merendels på förhand
tagna i anspråk2); missvext, brist på mynt i dagliga rörelsen, ringa
kredit å kronans egen sida, ringa afsättning på koppar, allt förenade
sig att öka svårigheterna. Riksmarsken och Amiralen, utsedda
att sjelfva föra armeen och flottan, påminte3) oupphörligt
om behofvet af skyndsamhet, klagade att man mera tänkte på att
betala kreditorer, som kunde vänta, än att utrusta trupperna. Det
sattes snart i fråga, att Regeringen och Rådet skulle komma de
allmänna till hjelp med lån, och man ville derpå utsträcka detta
till de förnämsta af adel och prester (d. 8, 13 Juni). Gyldenhjelm
9) Protokoll och handlingar i Riksark.; se sid. 157—163. 1) Stjernman, Ekon.
o. polit. stadgar 2. 28—36. 2) I Okt. hette det att 300,000 Rdr voro anti
ciperade
på nästa års medel; den 8 Juni uppgafs befintlig disponibel tillgång
till 13,000 Rdr. 3) Särdeles i April och Maj samt den 8 Juni. Räntmästaren
Weiwitzer, som ej kunde gifva förslag på andra medel än inflytande
utlagor, fick höra att så mycket kunde ock en ränteskrifvare göra; visste han
ej annat besked, kunde man vara honom förutan.
XXXVIII
drog sig slutligen undan det honom tillämnade beläi, åberopande
bristande anslag för flottan; De la Gardie tycktes vara böjd för
detsamma, men begaf sig slutligen på väg (i Juni), förtröstad med
goda löften; efter ett par månader (i Aug.) måste man bedja honom
ej göra för säker räkning på bidrag hemifrån.
Undertiden hade Sachsen fullbordat sitt länge förberedda affall
från förbindelsen med Sverige, genom underhandlingarne i Pirna
(Nov. 1634) och freden i Prag (Maj 1635); och dess föredöme
tycktes snart skola vinna efterföljd. Naturligt nog ökades under
sådana förhållanden benägenheten att gifva efter för Polens anspråk
på att återfå Preussen. Kansleren arbetade deremot, hufvudsakligen
för de indrägtiga tullarnes skull, och emedan provinsen varatt
anse som ett slags utanverk för fäderneslandet. Dock synes äfven
han emellanåt ha tvekat om möjligheten att behålla densamma. —
Under öfverläggningarne om denna fråga klagades ej sällan i Rådet,
att en del medlemmar voro alltför ofta borta, liksom för att undandraga
sig sin andel i ansvaret. En och annan gång hade ock diskussionen
öfvergått till ordvexling, så att P. Baner (d. 8 Juni)
kallade rådkammaren en trätokammare.
Förslaget att anlita de förmögnare till lånebidrag åt staten
återkommer i Augusti, och man begagnade ett tillfälle, då Biskop Paulinus
hade företräde, att bedja honom dertill uppmana presterskapet;
den adel som hade gods i Liffland, ville man skulle sjelf underhålla
en del af trupperna; äfven den Estländska måste bidraga.
Efter ett par veckor fann man, att både penningebristen, och nya
förfrågningar från fredsunderhandlarne påkallade en Riksdag, eller
åtminstone »ett starkt utskott enligt Regeringsformen»; man kunde
sedan genom en af Rikets Råd tillika med Biskopen i hvarje landsort
söka öfvertala allmogen att fortfarande utgöra de vanliga gärderna.
Dock ansågs en allmän Riksdag vara det lämpligaste, emedan
vigtiga ärender förestodo, såsom rådslag om fred och krig, och
om afträdande af en med samtliga ständernas hjelp och fördel gjord
eröfring. Tiden utsattes till midten af Oktober, då man trodde att
fredsoinbuden kunde vara hemkomna, till att sjelfva redogöra inför
ständerna. Kallelser utfärdades (d. 3 Sept.), men åtföljda af särskildta
skrifvelser till Landshöfdingar och Biskopar, hvaruti de anmodades
att i hemlighet och försigtigt så bedrifva, genom arrendatorer,
lagläsare och länsmän, att till herredagsmän ej förordnades
”de som framtalige äro, och ringa besked med sig hafva”, utan
de ”sorn äro oss och fäderneslandet väl affectionerade och af förstånd
och gemiith tjenlige” 4).
4) Kallelse oell Bref, i Registr.
XXXIX
Underhandlingen med Polen gick raskare, än man kanske väntat,
åtminstone fortare än Oxenstjerna önskat, och slutligen ej utan
afsigt honom ohördan; resultatet blef ett stillestånd (d. 2 Sept.) på
26 år, med återställande af de Preussiska landvinningarne. Underrättelsen
mottogs med utlysande af en tacksägelsedag öfver hela
riket. Såväl komissarier som befälhafvare återkommo, och gjorde
redo för sig.
Dermed var den blifvande Riksdagens vigtigaste öfverläggningsämne
färdigt, och det gällde att få ständernas ratifikation till fördraget;
dock sattes i fråga, huru mycken rätt de i detta afseende
egde, eller rättare formen för dess utöfvande. Öfriga föremål för
Riksdagens behandling ansågos (d. 5—17 Okt.) böra blifva följande:
Tyska kriget, och bundsförvandternas otacksamma beteende, hvarom
man dock fann bäst att yttra sig försigtigt, emedan många Tyskar
kunde vara vid Riksdagen tillstädes; bästa möjliga sättet att
komma med heder ifrån detta krig; samt medlen till dess utförande,
der det ej kunde biläggas, hvarvid man ville söka hindra,
att denna framställning möttes med oändliga klagomål och besvär
å ständernas sida; mot presterna särskildt skulle man förse sig
med en uppsatt balans öfver kronans stat, till att visa, att ståndet
hade 20,000 tunnor af kronans spannemål i vederlag; — vidare åtskilliga
förslag till stadgar: angående legohjon, med fästadt afseende på
olika orters olika förhållanden; om skjuts och gästning, till att åstadkomma
en ordentligare befordring och förplägning vid gästgifvaregårdar,
inskränktare bruk af pass, samt regelbunden postföring;
bonden trodde man skulle gerna gifva 3 till 4 R:dr för att slippa
ifrån skjuts-åliggandet; — Myntets ordnande; Kopparkompagniets
återupprättande; — slutligen sorn alltid, consistorium generale, till
hvilken frågas återupptagande. Biskop Paulinus gifvit ny anledning,
genom att på eget bevåg utgifva en samling af Psalmer.
Med allt detta ville man hafva Riksdagen så snart som möjligt
afslutad; det heter (d. 9 Okt.): ”Befann Regeringen godt, att
denne blifver ingen långlig Riksdag, medan Ständerne, enkannerligen
Bönderne, få så månge rådgifvare, och skole lättligen vanka
af och an med deres consilier.”
Ständerna infunno sig temligen talrikt, åtminstone de ofrälse.
Adeln räknade 77 hufvudmäu och 28 ättemän 5). Lars Sparre var
åter Landtmarskalk. Den 22 öppnades Riksdagen på vanligt sätt,
å Rikssalen; Drottningen var ej tillstädes. Propositionen6) inne
5)
Riddarhus-prot., se sid. 164—185. Jemte Rådsprotokollet finnes äfven denna
gång ett särskildt protokoll för öfverläggningarne med ständerna..
6) Riks- och Riddarhus-ark., se sid. 186—180.
XL
höll en framställning af de försök, som alltsedan 1629 varit gjorda
af främmande makter, och å Svenska styrelsens sida, att få stilleståndet
med Polen förvaridladt till fred, och särskildt det sednaste
årets underhandlingar, jemte sommarens krigsrustning; samt skälen,
hvarföre man slutligen nöjt sig med ett långvarigare stillestånd,
med afstående af Preussiska hamnarne, hvaremot man behållit
Liffland, och förmått Wladislaw att afstå från bruket af konungatiteln,
heldre än att äfventyra alltsammans på ett krig af oviss utgång,
under "nuvarande förhållanden i Tyskland. Som nu detta
skett till undersåtarnes bästa, att de en gång måtte komma till ro,
hoppades Rådet, att de deröfver sig hugna, och det godt finna och
gilla. Derpå beskrefs, särdeles utförligt, tillståndet i Tyskland,
före och efter slaget vid Nordängen, hvars närmaste följd varit lika
stor nedslagenhet hos bundsförvandterna, som öfvermodet förut varit
stort; samt freden i Prag, med åtföljande försök af Churfursten
af Sachsen att draga de öfriga Tyska furstarne med sig, och göra
sig till medlare äfven mellan Kejsaren och Sverige, egentligen i afsigt
att på ledigaste sätt få Svenskarne utur Tyskland. Ständerna
tillfrågades nu, om man skulle antaga hans medling, och hvad man
borde fordra såsom ersättning för gjorda uppoffringar, och som
godtgörelse för krigshärarne? Samt, der freden ej komme till stånd,
huru och med hvilka medel kriget borde förås? — Med afseende
på inrikes angelägenheter skulle dem föreläggas ett förslag till stadga
för skjuts och gästning; man ville ock höra deras mening, huru
det sjelfsvåld, som bland legofolk i allmänhet var rådande, kunde
bättras; och slutligen huru bristen på mynt, särdeles på godt mynt,
kunde afhjelpas. — Ständerna erhöllo, jemte propositionen, äfven
hvar sitt tryckta exemplar af Stilleståndsvilkoren 7).
Propositionen mottogs af Sparre, Paulinus, borgmästaren i
Stockholm Matthias Trost, samt bonden Nils Persson i Mälby. Då
den förekom till behandling hos Adeln (d. 23, 24 Okt.), mötte ingen
svårighet, hvad det ingångna Stilleståndet, ej heller hvad Tyska
krigets fortsättande angick; men om medlen till dess utförande,
och om dertill nödig bevillning, ville man afvakta regeringens eget
förslag. Landtmarskalken sökte förgäfves få någon särskildt bevillning
specificerad; Rådet måste verkligen sjelf taga första steget,
och föreslog (d. 26) i särskildta punkter för Adeln 8), att den,
1 ovissheten huru länge Tyska kriget kunde fortfara, skulle i ännu
2 år utgöra de vid sednaste Riksdag öfverenskomna gärder, samt
/) Ett exemplar, tryckt i Elbingen, finnes ock bifogadt Riddarhnsprotollet.
8} I Riks- och Riddarhus-ark., se sid. 189—190.
frågade, för den händelse att kriget skulle komma till slut, om då
ny Riksdag skulle behöfva utskrifvas, eller adeln ville på förhand
godkänna hvad Regeringen dervid kunde göra? Adeln svarade (d. 27)
villigt ja till den sednare punkten; vid den förra frågades, om den
åsyftade både boskapsskatt och utskrifning; och då Landtmarskalken
upplyste, att Regeringen blott äskade boskapsskatt, beviljades
denna för 2 år. Om skjuts och gästning hade man redan första
dagen förklarat sig afvakta det lofvade förslaget; om legohjon motsåg
man ock gerna en blifvande ny ordning; till myntets upphjelpande
hade ju regeringen redan år 1633 lofvat vidtaga lämpliga åtgärder.
— Svaret justerades följande dagar (d. 29 Okt., 2 Nov.).
Presteståndet synes hafva förfarit på samma sätt som Adeln,
och påmintes (d. 27) att afgifva mera bestämdt utlåtande. Största
svårigheten mötte åter hos Rondeståndet, der 1634 års uppträden
förnyades 9). Ståndets sekreterare Salomon Pehrsson tycktes visa
för liten verksamhet. Man anlitade Landshöfdingarne, att tala vid
hvar sin orts herredagsmän, emedan ändock, som Drotset sade,
”gemene allmogens samqväm är ringa nyttig”. Landshöfdingarne
fullgjorde uppdraget, med olika framgång, och alla funno de allmogen
behöfva lisas med någon slags eftergift, om den skulle gifva
med sig. Rådet framhöll, att det ej begärde någon utskrifning,
men detta gjorde ej tillfyllest. Slutligen kallades Landshöfdingarne
att infinna sig hos Rådet (d. 30) med några bönder af hvar sin
ort. Man erbjöd bönderna att framföra sina besvär. De yrkade
på borttagande af mantalspengarne, eller nedsättning i byggningshjelpen,
klagade öfver mvntbrist m. m., och ville till det högsta
bevilja ett års boskapsskatt. Regeringens ledamöter talade i bevekliga
ordalag; De la Gardie erinrade, hvilka svårigheter han haft
att bekämpa i Preussen för bristande tillgångar, och att man kanske
annars fått fred eller stillestånd på fördelaktigare vilkor. Slutligen
lofvade bönderna att gripa sig an det mesta de kunde. — Man ser
af protokollet (för d. 29), att äfven inom Rådet, om ock ur adlig
synpunkt, tvifvel funnos om lämpligheten af de brukliga gärderna.
P. Rrahe ansåg deni menliga för adelns privilegier, och ville för
sin del gerna i deras ställe gifva något visst i ett för allt. Drotset
försvarade gärderna såsom utaf aflidne Konungen uppfunna, och att
man ej gerna kunde finna några lämpligare.
Den 2 November voro alla stånden med Rikets Råd församla
-
9) En Uplandsbonde kallade en annan bonde, som visade sig eftergifvande för regeringens
önskningar, för herrehycklare; äfven sattes nn också i fråga att bönderne
skulle resa hem, utan att afvakta något riksdagsbeslut.
XLII
de på rikssalen, och afleinnade sina svar till Propositionen ’). De
uttalade alla sitt bifall till Polska stilleståndet, godkände på förhand
de vilkor, på hvilka Regeringen kunde få slut på Tyska kriget,
beviljade till dess fortsättning vanliga gärder, boskapsskatt, mantalspengar
m. in., allt dock ej utan förbehåll och klagomål: adeln yrkade
att ej dess afståelse af tullfriheten måtte utsträckas öfver bestämd
tid, bönderna att qvarntullen måtte nedsättas, missbruk med
förläningshemmans skötsel afhjelpas o. s. v.; presterna visade benägenhet
för snart fredslut i Tyskland, bönderna sökte på förhand
att i detta fall undvika all kontribution till krigshärarnes godtgörelse.
— I samma anda svarades på de punkter, som rörde inrikes
angelägenheter: man tackade för löftet om blifvande ordningsstadgar,
men förbehöll sig hvar sina gällande fri- och rättigheter; presterna
syntes särdeles skygga för stadgan om legohjon, att den
kunde göra intrång i urminnes frihet; för myntbristen ville de söka
bot uti inskränkning i lyxen, och höga tullar på öfverllödsvaror;
allmogen erkände sig ej rätt förstå detta ämne.
Härmed ansågs nu frågan om Polska stilleståndet afgjord, och
man skred till dess ratifikation. Man hade en gång (d. 26) åter
satt i fråga att anticipera på ständernas samtycke, men det afstyrdes;
liksom å andra sidan ett (d. 29) af Skytte väckt förslag, att
samtliga både Råd och Ständer skulle underskrifva ratifikationen 2).
— Den 26 väcktes ock af De la Gardie förslag att med ett utskott
af ständerna företaga närmare öfverläggning om de Tyska angelägenheterna;
och på hans råd beslöt man sig till att utsträcka kallelsen
äfven till borgare och bönder, ehuru med någon tvekan, emedan
det angick hemliga ärenden3). Sammanträden höllos den 30
Oktober före och efter middagen, hvarvid Raner förde ordet för
Rådet, samt Sparre, Rudbeck, Trost, och sannolikt Nils Persson för
hvar sitt stånd. Frågopunkterna voro ungefär desamma som i första
propositionen, dock något mera utförda, på grund af ett från
Kansleren (d. 23) ankommet memorial samt förslag till vilkor för
underhandlingen4). Ständerna begärde första gången betänketid;
1) Finnas i Riks-ark.; adelns äfven i Riddarhusark., se sid. 190—194.
2) Under d. 31 finnes ratifikationen i Registraturen.
3) Man hade på våren sett, yttrade De la Gardie sjelf, att hvad sorn förhandlats i
Rådet, i närvaro af sckreterarne, angående Preussen, blifvit bekant för Franske
Gesandten. Ett rykte synes ha tillskrifvit Gyldenhjelm skulden, ty han
protesterade deremot följande dag; en ordvexling uppstod, som Drotset lyckades
att tysta.
4) Torde vara de i Riks-arkivet, blaud Riksdagskandlingarne för året, bevarade:
Sverige skulle såsom underpant behålla Pommern, Churfurstcn crkestiftet Mainz;
Churfursten skulle förn underhandlingen å Kejsarens vägnar, Kauslcren k
XLIII
andra gången yttrade de sig hufvudsakligen derhän, att ej Churfursten
af Sachsen, åtminstone ej ensam, kunde antagas som medlare,
att kostnadsersättning borde erhållas åt både riket och armeen:
adeln ansåg den sednares tillfredsställande särdeles nödigt, för riket sjelf
vöre heder och framtida vänskap en bättre vinst; presterna ville att
man skulle fordra minst 30 till 40 tunnor guld, att delas mellan
kronan och hären; bönderna att den Svenska delen af hären kunde
med kronans medel förnöjas.
Utskottets rådslag5), justeradt den 3 och 5 November, uttalar
bestämdt, att man ej ville biträda freden i Prag, ej heller ingå
fred med Kejsaren genom Churfursten af Sachsen på dennes blotta
revers, utan helst direkt med Kejsaren sjelf, eller åtminstone genom
samtlige Evangeliske ständernas mellankomst. Kostnadsersättning
borde riket hafva, men heldre ingen mottaga än en alltför
liten; af krigshären måste åtminstone den delen, som vore Tyskar,
förnöjas af de Tyska ständerna; intill skeende ratifikation borde
Stralsund och Wismar, eller ettdera, behållas som pant. För öfrigt
hänskjutes sakens utförande till Regeringen. — Rådslaget är
underskrifvet af 27 adelsmän, 7 prester, 11 borgare, och besegladt
med 9 häraders och 4 landskaps sigill.
För den tillämnade skjutsordningens granskning tillkallades ett
utskott af adeln, som dertill enligt begäran utsåg, utom Landshöfdingarne,
ännu några från hvarje landsort (d. 2 Nov.); men som
detta utskott ej ansåg sig kunna på eget bevåg afgifva svar, fick
ståndet in pleno del af förslaget (d. 3, 4 Nov.). Detta är, sådant
det bland handlingarne befinnes6), särdeles vidlöftigt, och innehåller
föreskrifter både för tågande trupps befordring, och andras sorn
reste i offentliga ärenden, samt deras som foro i enskildta angelägenheter,
äfvensom för ridande och gående posters fortkomst.
Adelsman, på väg till Riksdag, skulle ega att taga fri skjuts för
3 hästar; ståndet yrkade isina anmärkningar på 4 hästar. Embetsoch
tjenstemäns rätt att utdela fripass var betydligt inskränkt,
adeln icke just till nöjes, särdeles som ändock många fall kunde
Sveriges; Kejsaren och Sveriges regering ratificera, jemte hvar sina medintressenter;
Frankrike och Nederländerna få inneslutas i freden; härarne förnöjas
af Tyska ständerna.
5) Riksark., Registr. under d. 30 Okt.; men underskrifterna voro ännu d. 9 Nov.
ej alla färdiga; finnes tryckt hos Stjernman, 2. 929.
6) Riddarhusark., jfr sid. 19 i—190; Adelns anmärkningar, dersammast., se sid.
190—8. Skjutslegan var i förslaget upptagen till 4 öre för hvar häst per
mil, dock under svärastc vägelagct (15 Mars—1 Maj och 1 Okt.—15 Dec.)
12 öre; för båt 6 öre o. s. v.
XLIV
förekomma, de der ej voro i stadgan förutsatta. Presterna frikallades
från gästning; adeln ville då ock ha deras vederlag återkallade
under kronan. — Ståndets anmärkningar föredrogos i Rådet
den 4; underhandlingen fortsattes, och äfven de andra stånden
hördes, men ingenstädes rönte förslaget bifall; bönderna fruktade
för en ny pålaga till krogarnes (gästgifveriernas) underhåll. Rådet
tyckte sig just ej nödvändigt behöfva deras samtycke: ”hvar de
ingalunda vele, så står sådant hos Hans Majestät att göra; bönderna
äro ej H. M:ts förmyndare”, yttrade De la Gardie (d. 3 Nov.).
Slutligen fann man dock för godt att för denna gång lemna förslaget
å sido; ämnet återkom dock i riksdagsbeslutet. Stadgan om
legohjon återkom äfven i sammanhang med detta beslut; om myntets
förbättring talades i Rådet ofta nog, i sammanhang med frågan
om Kopparkompagniets återupprättande.
På Riksdagsbeslutet började man att arbeta i Rådet från d. 3
Nov., och fann dervid mera än en svårighet i Ständernas svar på
Propositionen. Presterna hade så ställt sina uttryck, att de tycktes
bevilja qvarntullen, liksom boskapshjelpen, blott på två år, då
den dock från början var beviljad för alltid. Ronderna hade yrkat
nedsättning i denna tull, och någon eftergift måste de hafva; byggningshjelpen
var svår att nedsätta, särdeles som den hufvudsakligen
angick blott vissa landsorter, och de andra då äfven måste förnöjas
med något motsvarande o. s. v. Slutligen stannade man dock
dervid (d. 7), att med afseende på behofven för kriget tills vidare
ej annat kunde göras, än att ”contentera samtliga ständerna med
goda ord och löften”. Att den sednast vidtagna bestämmelsen om
tullen för jern väl påfordrat ett ständernas beslut, erkändes (d. 3,
4 Nov.). Om Adelns tullfrihet tänkte man en gång särskildt förhandla
med ståndet, men synes ha gått det förbi. Slutligen upptog
man i beslutet en punkt om Kopparkompagniets återupprättande,
efter mycken tvekan, dels för det kopparhandeln nyss blifvit frigjord,
dels för den osäkerhet, hvarför kompagniets kapital skulle blifva
utsatt vid kronans förefallande behof. Denna sednare betänklighet
framhölls ock af borgarståndet, vid ett samtal om detta ämne med
Cl. Fleming å Rådets vägnar.
Den 7 November meddelades ständerna förslaget till Riksdagsbeslut.
Anmärkningar saknades ej. Alla de tre högre stånden
protesterade mundtligt och skriftligt 7) mot att qvarntullen stod nämnd
bland ordinarie pålagor; prester och borgare ville ej heller hafva
7) Adelns erinran finnes i protokollet för dagen, se sid. 178; prestera och borgares,
i Riksark.
lilla tullen så benämnd; presterna förnyade sina erinringar vid det
upprepade löftet om skjuts- och tjenstehjons-stadgar; borgarne undanbådo
sig kopparkompagniet, såsom menligt för deras privilegier;
båda dessa stånd fruktade för nya förändringar i myntet. Adeln anmärkte
vid ordet Ridderskap, som i beslutets inledning enligt vanan
stod näst före ordet Adel, efter Riskoparne, att det borde sättas
före äfven detta, näst Grefvar och Friherrar; hvarom icke,
kunde det alldeles uteslutas. Denna önskan misshagade Rådet till
en början, men beviljades snart så, att ordet Ridderskap skulle få
alldeles utgå.
Qvarntullens egenskap af stående pålaga försvarades mot stånden
med ihärdighet, mot presterna med någon bitterhet i deras
både när- och frånvaro. Ett utskott af detta stånd var inkalladt
den 10, och föreställdes att qvarntullen var både ursprungligen beviljad,
och 1626 bekräftad, såsom en tillgång för underhållandet af
en ständig armé. Rudbeck ursäktade presterna, om de misstagit sig,
dermed att ej samma personer bevistade alla riksdagar; de kunde
emellertid ej annat veta, än att qvarntullen tillkommit för Polska
krigets skull; och torde nu, då det kommit till ända, en så stor
ständig här, som man en tid haft, hvarken vara nödig eller nyttig;
åberopandes Roms exempel, hvarthän bruket af stående härar ledt.
Raner svarade, att Roms exempel ej passade på våra härar, som
underhöllos af helt andra medel än de Romerska; vår historia visade
ock, att ej så mycket krigsfolket som andra ständer bragt riket
i orolighet; i alla fall talades i regeringsformen om en stående
här; hade något stånd skäl att klaga öfver qvarntullen, så vore det
adeln, som af gammalt ej är någon skattdragare; hvarje stånd hade
fått sina fördelar; ville man fråntaga kronan al! hjelp, måste den
återtaga hvad som blifvit kyrkan och läroverken tillagdt. Rudbeck
förklarade att ordet vanliga utlagor kunde gerna stå, ty ständerna
vore ändå ej för alltid bundna af sina egna beslut: «af samma
makt och myndighet de göra och ingå besluten, af samma makt
kunna de ock förändras.« — Kopparkompagniets återupprättande förfäktades
af Rådet (d. 10) mot ett utskott af borgarne, under
Grundel, hvilka man ock lät förstå, att i frågan om myntets reglering
hade ständerna egentligen intet att säga, åtminstone hvad
särskilda bestämmelser angick.
Den 12 November samlades Rikets Råd och ständer på Rikssalen,
sista gången för denna Riksdag. Unga Drottningen var tillstädes,
P. Baner förde ordet i hennes namn, Riksdagsbeslutet upplästes.
Derpå svarade Landtmarskalken å sitt stånds vägnar, med
tacksägelse till Regeringen; likaledes Rudbeck å presternas vägnar,
XI. VI
men han vände sig sedan til! Borgare och Bönder, och tackade
dem för det de plägat goda råd med presterna; slutligen talade M.
Trost och Nils i Mälby för hvar sitt stånd.
Riksdagsbeslutet8), utfärdadt af Sveriges Rikes Råd och Ständer,
Friherrar9), Biskopar, Adel, Clerkeri, Krigsbefäl, Borgerskap
och menige Allmoge, godkänner det med Polen slutna stilleståndet,
hänvisar för de Tyska angelägenheterna till det utskottsbetänkande,
som deröfver blifvit bordt, och förklarar att på de deruti upptagna
vilkor fred kunde slutas utan ständernas ytterligare förfrågande;
komme det icke till fred, lofvas all tjenst till krigets fullföljande.
Och åtaga sig ständerna denna gång boskapsskatt för 2 år, i förhoppning
att dermed, jemte andra vanliga utlagor, qvarntullsmantalspengar,
lilla tullen, taxan och städernas kontribution, skola rikets
inkomster märkligen förökas. Ständerna tacka för löftet om
en ny förordning angående skjuts och gästning, och önska tills
vidare sträng tillämpning af gällande stadgar; de erkänna ock behofvet
af en tjenstehjons-stadga, lämpad efter olika orters lägenhet,
och hvarje stånds gamla frihet, och begära emellertid ett påbud
mot lösdrifveri och lösa karlars höga anspråk vid antagande af
tjenst. De önska slutligen att åtgärder måtte vidtagas till näringarnes
förbättring, silfverbergverkets uppdrifvande, kopparkompagniets
återupprättande, godt silfvermynts införande; de skatta ock
godt vara, om införseln af öfverflödsvaror kunde inskränkas, och
handeln med inhemska varor upphjelpas medelst frivilliga kompagnier,
men erkänna att allt detta hörer Regeringen till att anordna.
— Beslutet är underskrifvet af 89 adelsmän, 59 prester, samt besegladt
med städers och häraders sigill.
Samma dag som sålunda Riksdags-förhandlingarne afslutades,
väcktes i Rådet fråga om ett nytt öfverläggningsämne. Enkedrottningen
hade hela året igenom tid efter annan gjort sig påmint genom
klagomål angående lifgedinget, och hennes omgifning klagat
öfver hennes svåra lynne, och öfver hennes sätt att sköta unga
Drottningen. Gabriel Bengtson Oxenstjerna ville nu att man skulle
begära ständernas betänkande häröfver, men det stannade vid förslaget.
Med presterskapet hade Rådet under riksdagens lopp haft en
särskildt förhandling, angående den psalmbok som Paulinus utgifvit.
Först talade man vid Rudbeck derom (d. 3 Nov.); sedan ställdes
Paulinus sjelf till ansvar (d. 6) i några presters närvaro, men und
8)
Finnes i Riks- och Riddarhus-arkiven, som vanligt på förra stället med de
ofrälse ståndens, på det sednare med adelns underskrifter; tryckt hos Stjernman,
2. 936. 9) Ingen Grefve hade varit vid riksdagen tillstädes.
XLVII
skyllde sig med sin goda afsigt, och dermed att andra före honom
utgifvit psalmer utan presteståndets hörande. Rådet begagnade
ock tillfället att anmärka åtskilliga egenmäktiga anordningar, som
Paulinus gjort i sitt stift. — Efter Riksdagens början talas om Biskop
Bothvidi död; och (d. 9 Nov.) om hvem som skulle passa till bans
efterträdare. De la Gardie erinrade: »för all ting måste Guds församling
vara väl försörjd med goda Biskopar och kyrkoherdar; i
allmänna rådslag fordras gemenligen, näst Rikets Råds, Presterskapets
betänkande». Något val kom nu cj till stånd.
Adelns protokoll bevarar en handling, som liksom Rudbecks
tacksägelse till de ofrälse stånden, antyder på ståndssplit. Det är
en promemoria om nyheter, med hvilka presterskapet och borgerskapet
ville göra intrång i adelns privilegier l); den står ej i något
sammanhang med den dags protokoll, hvarunder den befinnes, ej
heller med ståndens besvär för denna gång, men löremålen för
densamma återkomma i Adelns besvär nästföljande år. De gälla
patronatsrätten, vigseln hemma i adelns hus, som Biskoparne ej
ville tillåta, och att de förbjödo presterna aflägga vittnesmål för
rätta, utan förmans tillstånd; samt hvad borgerskapet angick, magistraternas
anordningar om landsköp, tolag, och taxering af hus.
Stockholms magistrat gjorde, genom Grundel, en erinran hos
Rådet och Adeln (d. 10) om en afbränd tomt i staden, som man
ämnade åter bebygga, att den som visste sig lia någon egande rätt
till platsen, skulle det anmäla. Det mottogs af adeln ej rätt
vänligt 2).
Rådet anmodade hvart stånd för sig om insättning af medel i
det nya kopparkompagniet, men som det vill synas med ringa framgång.
Adeln sade sig (d. 16) först vilja se de blifvande privilegierna
för kompagniet. Af Rådets egna medlemmar hade 11 personer
tillsammans tecknat sig för 11,000 R:dr 3).
Ståndens besvär förekomma denna gång till afgörande först
mot Riksdagens slut4). Adelns besvär inlemnades den 10, presters
och borgares tidigare, allmogen har kanske äfven denna gång ej
ingifvit några gemensamma. I allmänhet återkomma gamla klagomål.
Bland Adelns önskningar må nämnas, att en stadga skulle
utfärdas mot öfverflöd vid bröllop, begrafningar m. m., samt mot
öfverdrift i morgongåfva; bland presternas klagomål, att kyrko
I)
Se sid. 178 ocb 198. 2) Se sid. 181. 3) Se sid. 202.
4) Adelns besvär, i Riks- och Riddarlius-ark., se sid. 199—200; resolutionen derå,
af d. 12 Nov., hos Stjernman, 2. 941. Presterskapets besvär finnas i Upsala
bibliotheks manuskript-samling; resolutionen dera, af d. 6, hos Stjernman, 2.
933; å borgerskapets besvär, af d. 10, derst. 935.
XLVIII
tionden minskades genom ständigt vexande antal säterier. Både
prester och borgare påminte om revision af skeppskompagniets räkenskaper
5).
I afseende på Rådet sjelf finnér man midt under Riksdagen
den gamla klagan förnyad, att enskildta medlemmar alltför ofta uteblefvo
från sessionerna; och samma förhållande egde rum i de särskildta
kollegierna, särdeles Marskens. 1 hofrätten saknades grefve
Brahe ej sällan, som det påstods (d. 4 Nov.) derföre att han ogerna
innehade plats nedanföre Soop, anseende sig sjelf vara »af andra
qvaliteter». Mot amiralitetet anmärktes emellanåt, att det utan Rådets
hörande tillsatte tjenstemän. En och annan gång var Kansliet
föremål för de andra kollegiernas anfall, för dess vidsträckta inllytande
på alla slags ärenden; men dessa anfall funno i P. Baner en
undfallande man, som heldre gaf från sig, än tog till sig hvad honom
ej tillkom. Han hade vanligen medhåll af Drotset, som kallade
Kansliet »anima regni». Drotset förekommer numera oftast
som ordförande i Rådet.
Om Svenska styrelsens afsigter på Tyskland finnes från denna
tid ett märkvärdigt yttrande af Drotset (d. 11 Nov.), att man från
början velat skaffa Sverige de rättigheter, som tillkommo ett stånd
i kejsarriket, och det med och för Pomern; men han erkände, att
detta stred emot Gyllene bullan och andra Tyska rikets grundlagar.
De la Gardie ville påstå, att aflidne Konungen först blott tänkt på
att återställa Tyska riket till sitt förra skick. Men Hofkansleren
åberopade ett yttrande af Oxenstjerna, att Konungen sagt sig åsyfta
ett »imperium macedonicum», och att Kejsarens makt måste stäckas
och distraheras. — Detta var innan Baners bär segrat vid Dömitz,
hvarom underrättelsen kom vid årets slut, men ej synes ha framkallat
något öfvermod hos styrelsen.
Den 20 November hade Riksdagen gått till ända ®); kort derefter
utfärdades privilegier för ett nytt kopparhandels-kompagni med
intressenter dels i Sverige, dels i Holland; äfvenledes en förordning
om taverner och gästgifverier å landet, innehållande det för
sjelfva befordringssättet vigtigaste af hvad under Riksdagen var
föreslaget; samt förordning om postbud 7). Det vill dock synas af
följande Riksmötes förhandlingar, som om dessa förordningar ännu
då, på sommaren 1636, förblifvit utan tillämpning.
5) Betta kompagni hade råkat i obestånd, särdeles genom förlusten af några fartyg,
som blifvit borttagna vid Spaniens kust. C) Enligt Riddarhus-prot.
7) Stjernman, Ekon. o. polit. stadgar, under d. 9 Jan., 8 och 10 Mars; den 29
Jan.; och d. 20 Febr. 1636.
XL1X
Vid midten af Januari 1636 tänkte man redan på att kalla ett
utskott af Ständerna, för att afhjelpa bristen på tillgångar för statens
behof. Härtill kom, ej utan inbördes sammanhang, en ofta
omtalad plan att taga några åtgärder för städernas upphjelpande,
samt den ännu' äldre till stiftande af ett consistorium generale.
Drotset fästade särdeles (d. 18 Febr.) uppmärksamheten på frågan
om städerna: man hade vid flera herredagar lofvat att med dem
rådgöra om deras vilkor och förkofran; man borde derföre nu kalla
ett utskott af borgerskapet, till att »förhöra deras idkesamma besvär,
» och tillika förnimma om deras handel och vandel, deras
seglationsrätt, och utvägar till kontribution. Småstäderna kring
Stockholm och i Norrland8) kunde gerna inskränkas i sin rätt,
till förbättring för Stockholm; så vida nemligen man nu kunde
återtaga privilegier, som fordna Konungar gifvil. Om detta sista
blef i synnerhet en lång öfverläggning, ehuru man temligen allmänt
ansåg sig ega en sådan makt, då fäderneslandets bästa så fordrade;
man kunde deremot, till gagn för båda delarne, medgifva småstäderna
en frimarknad i Stockholm. Man stannade i det beslut,
att låta i arkivet uppsöka, och göra utdrag ur städernas privilegier,
och att emellertid tillkalla deras ombud till den 21 Maj. — Dernäst
sattes i fråga att offentliggöra ett s. k. omslag om gälds betalning
på viss tid; hvarvid dock erinrades, att kronan i första
rummet måste vara betänkt på att betala sina skulder. — Slutligen
frågade Drotset, om det ej vore skäl, eftersom städernas
ombud skulle sammankomma, att äfven kalla ett litet utskott
af de andra stånden. Man erinrade sig, att resolutionen på presterskapets
sednaste besvär ej var utfärdad, och att biskopsstolen
i Linköping var obesatt, och sedan några veckor äfven erkebiskopsstolen
var ledig; att Tyska kriget väl kunde påkalla ständernas
uppmärksamhet; att skeppskompagniets öde måste afgöras; slutligen
att Kansleren vore att vänta hem i Maj. Man beslöt att till
ofvannämda tid äfven kalla Biskopar och Superintendenter, de
förre med två, de sednare med en prest från hvarje stift, samt
Landshöfdingarne med en adelsman från hvarje ståthållaredöme, af
de hemmavarande befullmäktigad. Kallelserna utfärdades den 22
Februari. Städerna anbefalldes att med sina ombud insända sina
privilegiebref.
Vid slutet af samma månad begyntes ett annat slags möte
8) Om de Norrländska städerna yttrade Skytte, att Konungens afsigt med dem
varit, att krigsfolket der måtte ha borgläger, och att landet skulle befolkas,
der förr voro blott björnar och vargar.
4
L
eller sammanträde, till kollegiernas i regeringsformen anbefallda
redogörelse. Man började med Hofrätten, vid hvars förvaltning
visserligen åtskilligt var att anmärka, men ej just af väsendtlig vigt.
Mera och vigtigare förekom mot Krigs- och Amiralitets-kollegierna,
ganska litet åter vid Kansliet och Kammarkollegiet. Föreställningar
träffade de felande, och onöjaktiga ursäkter afvisades. Hela redogörelsen
räckte in uti April månad 9). Hen finnes ej hafva blifvit
utsträckt till Hofrätterna i landsorterna. — Kammarkollegiets förhör
gaf anledning' att tala om den ständigt vexande mängden af förläningar,
hvarigenom kronans inkomster förtogos. Johan Skytte
berättade (d. 7 April), huru han afstyrkt aflidne Konungen från att
bortgifva så mycket gods, men fått till svar, att »han det väl måtte
göra, på det de som godsen bekomma, må desto trognare vara
honom och hans familie; ty han kunde väl tänka, att kommer en
annan familia till regementet, då ogillar den K. M:ts bref, och revocerar
godsen under kronan igen.» Drotset påstod (d. 8), att
Konungen ämnat bortgifva hela Westergötland, Småland, Upland
och Södermanland, men med förbehåll af rusttjenst och andra ovissa
ordinarie och extraordinarie hjelper till kronan.
Frampå våren begynte Rådet att bereda de ärenden, som vid
det blifvande Ständernas möte skulle komma att förhandlas. Landshöfdingarne
anbefaldes (d. 30 Mars) att taga med sig hvad de behöfde
till redogörelse för sin förvaltning, enligt regeringsformen.
Med dem ensamna ville man rådgöra om stadgar för skjuts och
gästning, såvida det funnes vara skäl att åter vidröra detta ämne.
Frågan om consistorium generale skulle sparas, tills Kansleren kom
hem; men man skulle i Propositionen, med åberopande af 1634 års
riksdagsbeslut, framhålla de kyrkliga angelägenheterna såsom föremål
för öfverläggning; och emellertid anmoda Biskopen i Wexiö
ätt taga med sig kyrkoherden *) Baazius, såsom den der härvid
kunde blifva nyttig. Att han låg i tvist med Biskoparne sedan
flera år tillbaka, var ej obekant; Biskop Paulinus hade ock tvist
med professor Wallius för sin psalmbok; Rudbeck med Landshöfdingen
i Westerås, för det han ville draga ett rättsmål, hvari en
prest var invecklad, ifrån verldslig domstol; Rudbeck hade ock
nyligen väckt förargelse på tvenne sätt: han hade utgifvit en skrift
9) Protokollet finnes tryckt i Handl, till Skand. Hist. 33:c delen.
1) I Jönköping. Han hade under K. Gustaf Adolfs tid, med anledning af upp
börden
till Söderhafs-kompagniet, rakat i skriftlig tvist med Biskopen i "Wexio
sedermera med de andra Biskoparne, begagnat bittra ord, och sedan sökt un
dandraga
sig ansvar inför kyrklig domstol. Baazius blef sjelf biskop i Wexiö
lfii7, och dog som sådan 1619.
II
angående presterskapets privilegier, hvari han mest byggt på ståndets
äldre förhållanden, hvilka under sednare Konungar blifvit förändrade
eller upphäfna; och han hade i en skrifvelse till sitt stifts
kyrkoherdar, med anledning af ett kungligt påbud om bönedagar,
användt ordalag, som tyddes derhän, att några funnos, hvilka med
afsigt förlängde kriget, och riktade sig på allmogens utlagor. Man
erinrade sig härvid, huru K. Carl IX låtit prester deltaga i en beskickning
till Polen, på det de sjelfva måtte erfara svårigheterna afen
underhandling. — Afven öfver nämda krig i Tyskland ville man höra
ständerna. — Slutligen företogs (d. 17 Maj) en genomgående granskning
af de särskildta sjöstädernas betydelse för rikets handel. Bland
dem som ansågos mera skadliga än gagneliga, för den försnillning
af kronans tull der föröfvades, och för de ingrepp de gjorde i hvarandras
rörelse, räknades Gelle, som förmentes hafva så godt som
förverkat sina privilegier; så ock Södertelje, särdeles för Stockholms
skull; denna stad hade ock föranledt tvister mellan Iv. Johan
och hertig Carl, och varit på väg att väcka split mellan K. Gustaf
Adolf och hans broder. Afven Norrtelje och Oregrund voro till
ingen nytta. Af Stockholm hade kronan mesta gagnet, dernäst af
Nyköping, Norrköping, Göteborg och Calmar; i Liffland borde Riga,
Reval och Narva behålla full rätt tillsjöfart; i Finland, Abo, Wiborg
och Helsingforss. Men onekligt vore, att alla städerna, och Stockholm
ej minst, gått mera tillbaka än framåt i välstånd, och det
mindre i följd af kriget och kontributionerna, såsom de sjelfva föreburo,
än af egna fel, af bristande ordning och klokhet i näringar,
i det de handlande utförde våra råvaror till godt pris, och hemtade
dem åter förädlade till flerfaldigt värde, och handtverkarne
skötte flera handtverk på en gång, men intet rätt. Man ville dock
i propositionen blott i korthet antyda dessa förhållanden, gifva städerna
sjelfva skulden för deras obestånd, begära ståndets betänkande,
samt framhålla som hjelpmedel dels seglationsrättens inskränkning,
dels en frimarknad i Stockholm, dels ett omslag.
Den 30 Maj antecknades de till mötet ankomne; Lars Sparre
hade åter som Landtmarskalk uppdrag att mottaga adeln 2); Paulinus
och Grundel befalldes att tillse presters och borgares anteckning.
Borgarne tillsades, att vid ständernas första sammanträde
till propositionens afhörande skulle blott de 6 förnämsta i Regeringsformen
särskildt nämda städernas ombud infinna sig; när sedermera
fråga blefve om städernas angelägenheter, skulle de alla
2) Riddarhusprot., se sid. 205—213; Rådsprot. och särskildt protokoll, delvis tryckt
hos Ahlqvist.
LII
tilllkallas. I öfverensstämmelse härmed utgick ock kallelsen till plenum
å slottet den 1 Juni; och detsamma iakttogs alltjemt under
detta möte, att blott de sex städernas ombud fingo vara tillsammans
med de andra stånden i gemensamma rådplägningar. Af adeln deremot,
af hvilken endast 14 personer utom Landtmarskalkcn inställt
sig, tillätos flera andra, som funnos i staden, att bevista nämnda
akt, och de som dervid varit tillstädes, att deltaga i rådslagen, blott
att ingen blefve dragen från sin tjenstgöring i kollegierna. På detta
sätt ökades antalet i verkligheten till 2G. De först ankomne hade
företett fullmakter3) af hvar sin orts adel; den från Abo län måste
lemna Riksdagen, såsom ännu ej introducerad på Riddarhuset, och
en af de sednare tillkomna fick företräda länet.
Vid mötet den 1 Juni förde P. Raner ordet för Rådet. I Propositionen
4) skildrades först det Tyska krigets och underhandlingarnes
gång, samt de fördelar som i fält blifvit öfver Sachsarne vunna;
och ständerna tillfrågades, om man, der det kom till ny traktat,
skulle nöja sig med de vid sednaste riksdag öfverenskomna vilkor;
och der ej någon förhoppning yppade sig till fred, om då förbundet
med Frankrike skulle förnyas. Dernäst tiiikännagaf regeringen
sin afsigt att med Rikets Råd och presterskapet rådgöra, huru cn
likformig kyrko- och skolordning skulle åstadkommas; och å andra
sidan med samtliga närvarande ständer om utvägar för städernas
upphjelpande ur de skrala vilkor, hvaruti de råkat, ej så mycket
i följd af kriget, hvars bördor efter proportion tryckt alla stånd,
som fastmera af andra åtskilliga orsaker. Slutligen skulle ständerna
meddelas en utfärdad stadga om skjutsfärd och gästning.
Landtmarskalkcn mottog propositionen med vanliga artigheter;
af presterna steg ingen fram för att tala och mottaga akton; borgarne
togo den, men sade intet ord. Sedan ständerna gått, uppkallades
biskoparne till Rådet, och ställdes til! ansvar, för det ingen
svarat å ståndets vägnar. De anförde åtskilliga ursäkter, hufvudsakligen
derpå utgående, att de, genom det fördröjda Erkebiskopsvalet,
ej hade någon laglig ordförande. Man erinrade dem, att i
dylikt fall hade presterskapet vid Upsala möte valt magister Nicolaus
Bothniensis till ordförande, och så kunde de ju nu dertill utse Wallius,
Detta ansåg Paulinus förnärmande för biskoparne, och föreslog,
emedan han sjelf nu vore för gammal, Rudbeck. Dermed
voro åter Rådsherrarne ej belåtna, och slutligen måste Paulinus
åtaga sig bestyret3). Borgerskapet skickade Grundel (d. 1) att ursäkta
sin underlåtenhet, och skyllde på presternas föredöme.
3) Sc sid. 222—3. 4) lliks- osli Riddarhusark.; se sid. 214—210.
5) Rådsprot. för den 1, 2, 11 Juni. Bland Paulini ursäkter var att han ej hört
Lill
Propositionen synes för öfrigt ej hafva ledt till vidlyftiga öfverläggningar.
Adeln erkände utan svårighet sin pligt att bidraga
till krigets fortsättning intill ett godt slut; den begärde att få sig ånyo
meddelade de förra gången ifrågasatta fredsvilkor, godkände deni åter,
men hänsköt till regeringen, om något deri skulle ändras; förbundet med
Frankrike såge den gerna fönyadt, om det lände riket till nytta och
heder. Mot cn ny kyrko- och skole-ordning var intet att anmärka,
blott den ej blefve ståndets privilegier till förfång. Om något
kunde påfinnas och föreslås, som lände städerna till uppkomst,
utan att öka någon annans tunga, vore det godt; men gerna ville
man veta, af hvilka andra orsaker än kriget städerna lidit skada;
den nya skjutsordningens företeende afvaktades.
Från don 2 till den 10 Juni hvilade Riksdagsförhandlingarne,
för Pingsthelgdens skull. Då de återkomma, heter det om borgerskapet,
att det företett ett svar på propositionens alla punkter, då
dock blott den om städernas upphjelpande angick hela ståndet;
ändring anbefalldes. Adeln justerade sitt svar (d. 11 och 13), och
tilläde en erinran, som äfven upptogs bland besvären, angående en
af Stockholms stads magistrat utfärdad stadga mot landsköp. Svaret
meddelades på förhand åt P. Baner.
Den 14 voro de tre stånden åter samlade, och svaren på propositionen
upplästes 6). Innehållet af adelns synes af det föregående.
Presterna läto förmärka missnöje med krigets fortfarande,
men vidblefvo dock i det hela de förut fattade beslut. Med afseende
på kyrkliga förhållanden åberopade de, att den gällande kyrkoordningen,
som blifvit vidtagen under K. Johans tid, och try ckt 1572,
var godkänd på Upsala möte, och 1611 af K. Gustaf Adolf gillad;
ståndet hade, med sina påminnelser vid åtskilliga Riksdagar, aldrig åsyftat
att erhålla en ny kyrko-ordning, utan blott att några ändringar,
som funnits nödiga i vissa kapitel, måtte blifva stadfästade, såsom
redan aflidne Konungen lofvat, med anledning af ett till honom
ingifvet betänkande; men förr än något företoges i denna väg,
borde de lediga biskopsembetena åter besättas; frågan om städerna
hänsköts till dessas ombud, att sjelfva först besvara; angående
skjutsordningen borde allmogen höras. — Borgerskapet yttrade sig
ungefär som Adeln angående kriget och fredsunderhandlingarne,
och hänsköt till regeringen och presterskapet, hvad som angick
kyrko- och skolordning; för städernas befordran ansåg det tjenligast
allt hvad som lästes; och det heter äfven i Adelns protokoll, att propositionen
lästes «svåra leisse.»
6) Finnas i Riks- och Kiddarhusark.; adelns, se sid. 216—219.
att bevara dem vid deras fri- och rättigheter i handel och näring,
och hänvisade för öfrigt till äldre och nyare besvär; skjutsordningen
hoppades man skulle leda til! gagn.
Redan dagen derpå voro ständerna åter uppkallade, mottogo utförligare
meddelanden om underhandlingarnes gång i Tyskland, och
lemnade som vanligt i Regeringens skön att dermed förfara efter
omständigheterna. Denna fråga hvilade sedan i flera veckor. I allmänhet
voro mötets förhandlingar, så i ett som annat ämne, gång
efter annan afbrutna, och likaledes Rådets egna öfverläggningar, allt
i väntan på Ivansleren, hvilken uttryckligen begärt, att ständerna,
om möjligt, skulle uppehållas till hans hemkomst; de blefvo ock
emellanåt derom tillsagda. Adeln var ej åter samlad på Riddarhuset
förr än den 1 Juli. Rådet fÖrehade mera än en gång att med
Landshöfdingarne rådgöra om skjutsstadgan; dess egna öf\erläggningar
i detta ämne förete ett och annat märkvärdigt: såsom då
Rrahe (d. 30 Juni), med ogillande af scdnaste tidens nyheter, förklarade
det vara med ett Riksråds värdighet oförenligt att taga pass
och betala skjuts; och då det (d. 6 Juli) biel' tal om att bestämma
antalet af hästar, som hvar och en skulle få begagna på resa, nemligen
en Rådsherre 12, en annan adelsman af första klassen 5, af
den andra 3, af den tredje 2, en biskop 5, en superintendent 3,
en ståthållare 8; slutligen ansågs stadgan behöfva ytterligare granskning,
innan den tillämpades. Adelns besvär7) inkommo den 7 Juli,
och befunnos vidröra, utom magistraternas förordningar i städerna,
äfven patronatsrätten, samt otydlighet i lagens bestämmelser om
uppbud af salugods och om bördsrätt. Resolution uteblef för denna
gång; frågan om patronatsrätten ansågs bäst kunna behandlas i
sammanhang med kyrkliga ärenden. En gång (d. IG Juni) talades
i Rådet om Landshöfdingarnes redogörelse, men den synes ej hafva
blifvit satt i verket.
Med och om Presterskapet hade Rådet flera öfverläggningar,
hvarvid frågan om consistorium generale alltid återkom. En och
annan, särdeles Brahe, ursäktade presternas motstånd mot detsamma
8), på grund af aktning för andras som för egna privilegier, och
ej utan omilda uttryck om aflidne Konungens maktlystnad. Drotset
påstod (d. 28 Juni), att föga besked var af ståndet att vänta,
förrän en Erkebiskop blefve utnämnd. Biskoparnc och Wallius
voro denna dag uppkallade, för att tillfrågas angående den tillämnade
revisionen af kyrko-ordningen. Man hade redan den 14, ef
7)
Riks- och Riddarhusark., se sid. 220—221.
8) Han fruktade ock, att ett sådant kollegium kunde taga sig inqvisitorisk makt
öfver utrikes ifrån hemkommande ungdom.
ter sammanträdet med ständerna, låtit eftersöka den af presterna
då åberopade inlaga till Konungen i detta ämne, men förklarade nu,
att den ej kunnat återfinnas, och begärde en afskrift. Presterna
vidblefvo för öfrigt hvad de om saken redan yttrat. De voro ej
heller beredda och benägna att gifva något förslag till skolordning:
Akademien hade ju en gällande stadga; för de lägre skolorna var
en ordning utfärdad år 1610; gymnasierna hade efterhand tillkommit,
och af Biskoparne fått hvar sina stadgar. Just den derutaf
följande ojemnhet ville Rådet åberopa som skäl för en ny likformig
ordning; men derpå svarades, att i allt väsendtligt egde öfverensstämmelse
rum. Man kom derpå till frågan om consistorium generale.
Presterna erkände sakens vigt och värde, men blott så
vida man kunde för utförandet finna ett sätt, som öfverensstämde
med Guds ord, och med gammalt bruk, sådant det varit före påfvedömets
tid. De erkände regeringen såsom kyrkans högsta styresman,
men ville ej medgifva verldsliga personer del i dess förvaltning,
och erkände ej giltigheten af de föredömen, som Rådet
derför ville hemta från Tysklands protestantiska länder; de fruktade
ett nytt slags påfvedöme; ville ej ens medgifva biskoparnes
skyldighet till redogörelse; och yrkade slutligen åter på Erkebiskopsval,
och snart slut på mötet. Då det derefter blef tal om Paulini och
Wallii tvist angående psalmböcker, ville Rådet just häraf visa behofvet
af ett allmänt consistorium för slika måls afgörande; men
förgäfves. — Rådet fann slutligen för godt att låta båda dessa frågor
vara oafgjorda, tills presterskapet en gång kunde särskildt sammankallas;
men kyrko-ordningen måste dock nämnas i Mötets beslut,
nu liksom 1634, såsom föremål för granskning, och i kansliet skulle
förberedelser träffas dertill; presterskapet finge för ingen del tro, att
det var dess ensak att förordna om kyrkans och skolans angelägenheter,
ty regeringen och de andra ständerna hade ock deruti att säga.
Då ständerna (den 9 Juli) fått del af regeringens koncept till
Mötets beslut, anmärkte presterskapet, att deri talades om en tillämnad
»ny kvrko-ordning», men Rådet försvarade sig dermed, att
samma uttryck varit begagnade år 1634. I en särskildt skriftlig
uppsats 9) har ståndet, på begäran af Rådet, gifvit sitt förslag till
inrättning af ett consistorium generale, men med endast kyrkliga
medlemmar, och med ungefär den myndighet, som ståndet vanligen
vid Riksdagarne utölvade eller tog i anspråk. Ståndet hade ock
inlagt besvär 7), som ej i allo behagade sty reisen: såsom då det
9) Pinnes i Riksark., bland Riksdagsacta; tryckt hos Ahlqvist.
1) Finnas i Riksark.; resolutionen derå, af d. 5 Juli, i registr., och tryckt hos
Stjernman, 2, 942.
LVI
klagade öfver den nya skola, som grefve Brahe grundat på Wisingsö,
oell som ansågs blifva till men för Jönköpings skola; Brahe
tyckte sig dermed ha förtjent tack och ej tadel; och då det yrkade,
att ingen finge anställas såsom barnalärare i stad eller på landet,
hos adel eller oädel, utan att vara af vederbörande consistorium
pröfvad; denna fråga uppsköts till ståndets blifvande särskildta sammanträde.
I bredd med dessa förhandlingar med Presterskapet angående
de egentliga Riksdagsärendena, hade gått andra mera enskildta 2),
rigtade mot Rudbeck för hans utgifna skrift om ståndets privilegier,
hans bref om bönedagarne, hans och de öfriga biskoparnes tvist
med Baazius m. m. Rådet vände sig först (d. 13, IG Juni) till några
få prester, dels Rudbecks embetsbroder, dels hans och deras motståndare,
Wallius, Baazius och Matthia, och begärde deras utlåtande;
men fann mindre medhåll än väntadt var, och dock å Baazii sida
tillräckligt för att förvärra anfallen mot honom. Derefter uppkallades
Rudbeck sjelf (d. 21), svarade temiigen undfallande, och ej
utan sökta förklaringar, i afseende på sin utgifna bok, djerfvare i
frågan om brefvet till stiftets presterskap. — Brahe afrådde från
början ifrån hårda åtgärder mot en person af Rudbecks anseende,
och man lät slutligen äfven denna sak dragas ut tills Kansleren kom
hem. Att också den stod i sammanhang med frågan om consistorium
generale, framlyser tydligt ur Rådsprotokollet, ehuru först
Kansleren utsade det öppet. En och annan ville tillskrifva de
lediga biskopsembetena, äfven såsom mål för befordran, något inflytande
på Rudbecks, och hans både vänners och motståndares beteende
3).
Angående städerna, och inskränkningen af deras sjöfart, talades
ofta i Rådet, och ur olika synpunkter. Brahe yrkade äfven
härvid på privilegiers helgd: »det är just tyranners art att kassera
privilegier.» Fleming ansåg, att småstäderna kunde göra sig sjelfva
och staten mera gagn med handtverkeri, än med handel och sjöfart;
i alla fall hade staten mindre nytta af dem, än af åkerbruket;
äfven Brahe erkände, att rikets styrka hvilade mest på Bondeståndet.
Den 27 Juni tänkte man redan på att låta Borgareståndet resa hem,
med undantag af de sex förnämsta städernas ombud. Man medgaf
(d. 30) att ej mycket var att göra vid saken, och äfven att städernas
iråkade obestånd kunde vara att tillskrifva skeppskompagrriets
2) Mestadels tryckta i (G. Adlersparres) Handlingar 7:de delen; Jfr Biogr.
LexicoD, Rudbeck; peli Fryxells Berättelser, 8. 16(1 och följ. Amnet är der
sä utförligt behandladt, att hiir några få antydningar göra tillfyllest.
3) Se framför allt protokollet för den 17 Juni.
LV1I
förluster, och annan skada som enskildta lidit för kronan; svåraste
hindret för deras uppkomst, heter det den i Juli, är bristen på folk:
utan större folkmängd i landet vore alla försök fåfänga att få stora
städer. — Ståndet hade samma dag, vid ett sammanträde, hvari
alla dess medlemmar deltogo, framlagt för Fleming sin mening,
utgående som förr derpå, att bästa hjelpen vore att söka i bibehållande
af häfdvunna rättigheter och gällande stadgar, i ersättning
för lidna förluster o. s. v. — När mötets beslut skulle uppsättas
(d. G Juli), fann Rådet bäst vara att uppskjuta hela denna fråga,
låta ståthållarne hvar i sin ort bättra hvad som brast, och en annan
gång tillkalla städernas ombud provinsvis. Borgareståndet hade tidigt
inlemnat besvär, men för särskildta städer; och erinrades gång efter
annan, att det vore nyttigare att med allvar företaga hvad som
kunde lända samtliga till förkofran.
Ett hade både prester och borgare äfven vid detta Möte påmint,
om skeppskompagniets direktions redogörelse; och särskilda sammanträden
för detta ärende höllos dels med alla tre stånden, dels med
borgarne för sig (d. 1, 4, 5 Juli). Fleming förde Rådets talan;
och fann hos Adeln ingen särdeles ovilja för kompagniets mindre
lyckliga affärer: den ville helst hänskjuta till borgarne att först
gifva svar, sedermera till Regeringen att bestämma, huru med de
qvarvarande skeppen skulle förfaras, antingen de skulle säljas, eller
af städerna öfvertagas, äfvensom om direktorerna förtjenade att
bibehållas vid sin befattning; den bad ock Regeringen utse dem af
Adel, som skulle deltaga i räkenskapernas granskning. — Presterna
voro äfven i början fogliga nog, men uttalade sedan, särdeles skriftligen,
mycken harm mot direktorernas sätt att sköta förvaltningen,
ville hafva dem derifrån skiljda, räkenskaperna granskade, behållningen
fördelad, om der någon behållning var eller kunde blifva,
och kompagniet derpå upplöst, eller åtminstone ståndet skiljdt från
all befattning med saken; framför allt undanbådo de sig, att af prester
tecknade, men ej influtna medel skulle indrifvas. — Borgarne
slutligen yrkade räkenskapernas revision, men ock indrifvande af
utestående medel. Båda stånden ville att kronan skulle betäcka
lidna förluster, eller derför gifva någon godtgörelse 4). Fleming gaf
härom ingen förhoppning; han påstod att städerna borde för sig
fortsätta kompagniets affärer, för att möjligen bereda en större
behållning, ty nu hade man ej annan, än sjelfva fartygen; han
påminte ock ständerna, att de en gäng lofvat att hålla kronan lär
4)
Alla ståndens skriftliga svar linnas i Riks ark.; Adelns äfven i Riddarhusprot.,
se sid. 220. Borgarnes svar har nästan form af besvär, och upptager äfvei\
lilla tullen såsom föremål för klagan.
LV1II
tyg tillhanda, när sädant skulle behöfvas. — Något resultat var
ännu ej vunnet, när Mötets beslut uppsattes.
Utom alla nämnda föremål för Rådets öfverläggningar bade ännu
ett blifvit upptaget, hvaröfver ständerna ej blifvit hörda, nemligen
om utskrifning af manskap till härarnes förstärkning. Att en sådan
var oundgänglig, åtminstone till nästa år, var man ense, men tvekade,
0111 derför framdeles en Riksdag skulle sammankallas, eller
allmogen provinsvis vidtalas. Man synes ha tänkt sig möjligheten att
med Kanslerens biträde förmå de tillstädesvarande ständerna att gifva
sitt samtycke. Och så hade man i alla frågor funnit sig ur stånd att med
egna krafter komma något åstad vid detta möte; af det skäl, som
Kansleren sedan med rätta framhöll, att man ej sig emellan på
förhand kommit till någon enhällig mening. Medan nu Reslutets
uppsättande fördröjdes i afbidan på Ivansleren, påminte de ofrälse
stånden mundtligen och skriftligen om att få resa hem. Andtligen
den 9 Juli kom underrättelse, att ban var i annalkande, och man
anmodade ständerna (d. 11) att gifva sig ännu några dagars tålamod
: man kunde annars se sig föranlåten, att snart åter kalla dem
tillsammans.
Den 13 Juli kom Axel Oxenstjerna till hufvudstaden, och mottogs
på Södermalm af samtliga Adeln, presterskapet och stadens borgmästare
och råd. Ett par dagar derefter infann han sig i Rådet,
intog för tillfället en plats vid nedra ändan af bordet, och gjorde
derifrån en redogörelse i allmänna drag för sin förvaltning af rikets
krigs- och freds-förhandlingar sedan Konungens död, lemnande detaljerna
till en annan gång. Han ledde ock omedelbart talet på utsigterna
för närmaste tider, och på hvad som behöfdes till krigets
fortsättning, och således af ständerna borde äskas; dernäst på de
ärenden, hvaröfver dessa redan blifvit hörda; han tillstyrkte att ej
tala vidare med presterna om consistorium generale, men väl drifva
åtalet mot Rudbeck med fullt allvar; att ej mycket röra vid städernas
privilegier för öfrigt, men fasthålla frågan om sjöfartens
inskränkande till några få städer; men framförallt, särdeles i fall
någon bevillning eller utskrifning skulle af ständerna begäras, måste
man derom vara fullt ense inom Rådet. Han erbjöd sig att äfven
för ständerna aflägga en redogörelse, och att uppsätta de punkter
hvarom sedermera med dem kunde förhandlas, om man så för
godt funne.
Följande dag (d. 16) intog Ivansleren på uppmaning sin rätta plats,
och ny öfverläggning begynte under bans ledning om riksdagsärendena.
Man beslöt att han skulle för ständerna göra redo, som han sjelf föreslagit,
öfver rikets yttre ställning, men dervid ej ingå i nya detaljer,
1.1 x
och ej söka framkalla något nytt afgörande. För presterna skulle,
vid särskildt sammanträde, framhållas de i stiftens kyrkliga förvaltning
förekommande missbruk, och tvisten med adeln om patronatsrätten,
såsom ämnen, de der jemte andra påkallade inrättningen af
ett consistorium generale; så skulle ock visas, att deras eget förslag
dertill ej dugde; men annars skulle denna sak ej bedrifvas i annat
syfte, än att visa Rådets goda afsigter, och afvända all ovilja. Med
borgarne skulle likaledes talas om den tillämnade frimarknaden i
Stockholm, såsom en ersättning för möjligen nödig inskränkning i en
del städers sjöfart. — Redan denna gång, vid frågan om patronatsrätten.
hade Kansleren haft att bestå en strid mot sina embetsbröders
håg att till det högsta tyda sina rättigheter, och sökt visa
att dessa i sig inneburo äfven tunga skyldigheter, nemligen att vidmakthålla
kyrka och annat; han erkände sig sjelf hafva i denna
fråga misstagit sig, då han var med om att uppsätta Adelns privilegier,
till att underkastas Konungens stadfästelse. Då man vid
fortsatt förhandling (d. 19) kom till skjutsordningen, visade sig samma
olikhet i uppfattning af privilegierna, i det flera Rådsherrar voro
obenägna att afstå från rättigheten till fri skjuts, och åberopade
denna betänklighet såsom den mest betydliga å samtliga adelns sida,
å böndernas deremot fruktan för nya pålagor i skjutsens ställe, och
för privilegier till krogarnes fördel, så att det kunde blifva allmogen
sjelf förmcnadt att brygga och baka i sina hus. Man stannade
vid att låta saken alldeles hvila. Det gick ej bättre, då Ivansleren
yrkade, att med ständerna skulle talas om en utskrifning. Drotset
trodde, att de ej skulle anse sig vara befullmäktigade att det bifalla;
antingen måste derföre Riksdag bållås, eller samtal provinsvis med
allmogen i landsorterna. Kansleren hade intet emot den sednare
utvägen, men bestred att Riksdag behöfdes, för att utskrifning skulle
kunna anställas, åtminstone hland krono och skatte; han genomdref
att åtminstone ett slags löfte derom på förhand skulle i Rcslutet
upptagas. Det var under denna diskussion han frågade, hvarföre
man hade kallat ständerna, innan man var ense, hvad för dem
skulle framställas.
Under tiden hade de nya förhandlingarne med ständerna begynt.
Den 18 voro de alla tre uppkallade, hörde Kanslerens mundtliga redogörelse,
och en del akter, som tjenade till närmare upplysning om
rikets yttre förhållanden. De vidblefvo, enligt Kanslerens egen
önskan, sina fattade beslut, öfverlåtande verkställigheten åt regeringen.
Samma dag begyntes ock underhandlingen med presterna, och
fortsattes ett par dagar. Rudbeck deltog icke deruti. Ivansleren
LX
visade Konungens välmenande afsigter med consistorium generale,
och lade på presternas egna samveten ansvaret för det han ej lyckats;
nu vore ej tid att dervid något göra, så vida de cj sjelfva det
önskade; deras eget förslag kunde passa för en årlig synod, sådan
de när som helst kunde med regeringens tillstånd hålla, men ej
för ett stadigvarande kollegium. Presterna begärde att saken måtte
uppskjutas till nästa möte. — Derpå framställde Kansleren den farliga
syftningen af Rudbecks ofta nämnde bok och bref, och det med
mycken skärpa. Presterna sökte undvika all ytterligare förklaring,
men måste dock mundtligen gifva sitt ogillande af båda delarne tillkänna,
och inlägga förbön för Rudbeck. Han sjelf förklarade sig
först för Oxenstjerna ensam, och gjorde sedan inför Rådet en afbön.
Kansleren framhöll alltjemnt hans motstånd mot Konungens förslag
om consistorium generale, såsom första yttringen af samma afsigter,
som han nu på annat vis hade lagt i dagen, att ställa presterskapets
myndighet i motsatts mot den verldsliga makten. Han talade emellertid
sjelf i Rådet för att saken skulle i godo biläggas, så vida man ej
ville alldeles »bryta» biskopen; ettdera måste ske. Och man nöjde
sig med hvad sorn skett. — Allt detta oaktadt fick Rudbeck, när
ståndet den 21 företog votering till återbesättande af den lediga
Erkebiskops-stolen, lika antal röster som Paulinus, nemligen 15;
Wallius, biskopen i Abo Rothovius, och prof. Lenams fingo 4 hvar.
Af stiftets eget presterskap hade Lenams fått 40, Rudbeck 27, Wallius
4 röster. Utnämning blef nu ej af.
Med borgareståndet hölls ett sammanträde den 19 Juli. Kansleren
gjorde styrelsens makt gällande att bestämma öfver städernas
rätt till sjöfart. Gefle och Södertelje ombud försökte vederlägga
hvad mot deras städer var anmärkt, men förgäfves.
Slutligen justerades konceptet till Mötets beslut åter en gång
(d. 21), och meddelades ständerna. Adeln anmärkte ett ställe, der
det hette, att ständerna skulle godvilligen utgöra hvad förut beviljadt
var, och der de framdeles biefve om sådant anmodade, ej
lemna K. M:t ohulpen. Kansleren förklarade att det åsyftade utskrifning,
på det man ej skulle vara tvungen att derför sammankalla
en Riksdag. Landtmarskalken fruktade att för få voro närvarande,
för att dertill kunna gifva ett samtycke af gällande kraft;
men man lät förstå, att saken kunde gå för sig medelst underhandling
provinsvis. — Landtmarskalken erinrade om ståndets besvär.
Kansleren anmärkte, att första punkten deri stötte borgerskapet för
hufvudet, den andra (om patronatsrätten) likaledes presterskapet,
den tredje (om uppbud af salugods) skulle föranleda tvister mellan
adelns egna medlemmar.
LXI
Mötets beslut blef, efter erhållna underskrifter af Rådet, åter
uppläst för ständerna den 22, samt godkändt; och ständerna afskedades
med de orden, att man väl hade haft skäl att qvarhålla dem
längre, och af dem begära en hjelp; men dels voro de så få tillstädes,
dels hade de blifvit länge uppehållna, och Regeringen ville
heldre, der möjligt vore, använda andra tillgångar, än att ytterligare
betunga undersåtarne. — Dagen efter finner man presterna mottaga
en förfrågan, om de ej ville ändra sitt svar angående skeppskompagniet;
men förgäfves. Adeln anmodades att vara betänkt på
medel till Riddarhusets uppbyggande, och till de adliga öfningars
bringande till stånd, hvilka Konungen från början dermed velat
förena.
Beslutets5) hufvudsakliga innehåll är: att Ständerna, med anledning
af hvad dem, dels förut, dels efter Kanslerens hemkomst,
blifvit mundtligen och skriftligen meddeladt angående kriget
och underhandlingarne i Tyskland, tacka för regeringens omsorg
och nit, och vidblifva det de vid sednaste Riksdag beslutat, dock
öfverlåtande åt Regeringen att förändra de då gillade vilkor, om så
skulle synas skäligt; och om ej fred kan åstadkommas, lofva de K.
Majestät all trogen tjenst, der de om något särdeles anmodade blifva;
de se ock gerna, att förbundet med Frankrike förnyas, på de vilkor
regeringen kan finna tjenliga. De i enlighet med 1624 och
1634 årens beslut väckta frågor om consistorium generale, och om
en ny allmän kyrko- och skolordning, uppskjutas till dess K. Majestät
kan med presterskapet framdeles hålla ett särskildt möte, skolande
dock hvad der kan blifva beslutadt angående kyrkans stat, underställas
samtliga ständerna på allmän Riksdag. Till förbättring af
5) Finnes i Riks- och Riddarhus-arkiven; tryckt hos Stjernman, 2. 944. De stader,
hvilkas ombud underskrift^ beslutet, äro: Stockhom, Upsala, Göteborg,
Norrköping, Abo, Wiborg. Rikets samtliga städer och orter, som varit anmodade
att beskicka borgerskapets möte, uppräknas i Registraturen, under den
22 Februari: i följande ordning landskapsvis: Vplandh: Stockholm, Vbsala,
Sigtuna, Eeneköping, Norr Thilie, Oregrund; Sudermanland: Nyköping,
Söder Tällie, Torsillia, Strägnes, Trosa, Mariefredh; Öster göthland h:
Norrköping, linköping, Wadstena, Söderköping, Skäninge; Smålandh: Callmare,
Wästerwijk, Jöneköping, Wäxiö, Wimmerby, Ekesiö; Wästergötland:
Götheborgh, Skara, Lidköping, Mariestad, Sköfde, Brätte, Hio, Bogesund, Boråås,
Fahlköping, Alingzåås, Gamblelösa; Närike och Wärmmeland: Orebroo,
Carlstadh, Philippstadh; Wässmanlandh: Wäster&hs, Arboga, Saala stadh,
Köping, Hedemora, Kopparberget; W ä s t e r N o r 1 a n d e n: Gäffle, Hudvijkzwald,
Söderhampn, Sundzwald, lie mosand h, Lulåhå, Tornö, Umåå, Pithää; Oster
Norlanden: VlÉiä, Wasa, Gambia Carlby, Ny Carlby; Finlandh: Abo,
Wijborg, Eekcnäs, Ilälsingefors, Riiumä, Biörneborg, Borgo, Nystadh.
LX1I
städernas vilkor vill K. Majestät dels taga borgerskapets inlagde
besvär i betraktande, dels ock framdeles höra städernas ombud
provinsvis; hvad som angående deras sjöfart kan behöfva förordnas,
hemställa ständerna åt K. Majestät; emellertid skall hädanefter
en årlig frimarknad hållas i Stockholm, hvaremot Stockholmsboarne
skola åtnjuta motsvarande frihet i de andra städernas marknader.
I afseende på skjuts och gästning hade denna gång intet
visst kunnat beslutas, utan blifver vid förrige ordning, under Landshöfdingarnes
uppsigt. — Beslutet finnes undertecknadt af 20 adelsmän,
och af 21 prester och 6 borgare.
RÄTTELSER:
Sid. 189 rad. 30 står: 1625 läs: 1635
1 Första Delen:
Sid. L rad. 8 står: Anders läs: Thorkel
PROTOKOLL och HANDLINGAR.
Anno ÉG33
Marik alf (ilie walborne herrar Sweriges Kijkes Radh forselin
hven en Allmen Herredagh att hollas vtbj Stockliolm den 6.
Februarij elTter som den Stormechtigeste Höghborne Furste och herre
Herr Gastaf Adolph Sweriges, Göthes och Wendes Konungh,
Storfurste till Finland, Hertig vthj Estland och Carelen, herre vthöfwer
Jngermanland etc. Högtähradh och lofligh i Äminnelsse widh
Lutzen vtbj Chur Sachssen, Saligligen och Ridderligen sitt Lijf Ändade,
Vthj den Stoore Drabbningen som H: K: Mtt: hölltt med
Keijssarens Ferdinandi Generalismo Wallensteiner, och Segren på
dhe Swensches Sijde med stoor reputation erhöltz:
Vthj och till samma Rijksdagh fdrordnades och deputeredes aff
Wälb: herrar Rikzens Radh till
Landtmarskalk
Den Edle och Walborne Herr Larss Sparre till Dåderöö, Ståthollare
öfwer Jöneköpingz Festningh
Den 10. Februarij
Aflässtes af Predikestolen vthj alla Kvrkior att Adelen som
wore ankompne och kalade till Rikzdagen, skole låta sigh antekna
på Ridderhusedtt, på dett Rikzdagen seden medh första kunde begijnnes
och angå.
Den 11. Februarij
Kommo och sigh angofwo desse fölliande af Adell, dock sigh
icke alle tedde då samma dagh v thån dhe fölliande dager hwilke
och hekliidde sijne Äts Sääten.
1. Classis
II: Christiern Carlsson Oxenstierna II: Johan Hedenstierna.
H: Glass Christersson Hoorn.
1033
Johan Lilliehöök
Peder Erlandsson
Hindrich Flemingh
Hanss Ivijle
Krigzman Lillie
Ture Sparre
Erich Bielke
Peder lorensson
Scheringh Rosenhane
Johan Ollengren
Arfwedh Lilliesparre
Erich Krabbe
Swen Bock
Månss Axelsson Roos
Jöns Rosenbielke
Hanss Berendes
Johan VlfT
Adolph Hårdh
Biörn Måneschiöld
Madz Lillietopp
Per Lilliehöök
Nilss Kagg
Jesper Andersson
Bengdt Kalle
Otto V. Scheidingh
Anderss Siöbladh
Arfwedh Stierna
Melcher Wernstedt
Jöran Stålarm
Johan Drake
Arendt Vddesson
Anderss Stuwartt
Per Börresson Stråle
Johan Wildeman
Knutt Drake
Jsaach Hindrichsson
Per Sölfwersparre
Christof Ekebladh
Nilss Bengttsson
Åke Soop
Jöns Bonde.
Arfwedh Hoorn
Pedb.er Nilsson
Class Stiernschiöld
Knutt Påsse
Christof Ribbingh
Göstaff Leijonhufwudh
3 Classis.
Knutt Vggla
Anderss Olufsson
Christof Andersson Oxe
Jöns Rosenstråle
Oluf Stake
Wolmar Stakelbergh
Erich Bertilsson Liustra
Christer Claesson
Erich Broorsson
Torsten Bengtsson Hierta
Anderss Bure
Sten Claesson Böllia
Peter Krusse.
Johan Eketrä
Trulss Kååse
Erich Jörensson Tegell
Jöns Swerdh
Peder Swartt
Carli Persson Swinehufwudh
Jöns Persson
Johan Bagge
Caril Jönsson Sabelschiöld
Per Sabell
Håkan Skytt
Peder Falk
Johan Hindrichsson Rijtter
Anderss Brömss
Hindrich Stöör
Jon Gyllen Cornet.
Peder Madzsson Grubbe
Jacob Eorbess
Februari.
3
Hanss Strijk
Hanss Oliweblad
Larss Håkensson Dufwa.
Jacob Bengtsson Sabelhjerta
Lindwe Claesson
Madz Se,'redsson Delphin
Johan Göstaf Klingspor
Jöran Andersson Armskiöldh
Madz Tönnesson Crijtzhammer
Johan Branndtt
H: Swante Hoorn
Vthom Familierne.
H: Nilss Gijldenstierna.
Göstaf Bååt
Sefwed Bååt
Juren Sparre
Åke Sparre
Erich Månsson A HTsparre
Jfwer Nilsson
Erich Gostafsson Roos
Swen Lilliesparre
Juren Lilliesparre
Oluf Lilliesparre
Göstaf Krabbe
Bengtt Bock
Caril Måneschiöld
Juren Kalle
Axell Stålarm
Anderss Stuwartt
Dawidt Stuwartt
Måns Vddesson Orneflychtt
Joswa U ddesson Orneflychtt
Tönies Wildeman
Erich Sölfwersparre
Oluf Siöbladh
Per Stierna
Christer Påsse
Swen Ribbingh
Per Ribbingh
Johan Ribbingh
Vlf Bonde
Jören Stierna
Johan Ekebladh
Johan Vggla
Swen Vggla
Per Bengtsson Sölfuerbielke
Arfwedh Rosenbielke
Swantte Rosenstråle
Anderss Rosenstråle
Göstaf Stake
Jöran Kåse
Caril Jönsson Swinehufwudh
Jon Bure
Johan Bure
Axell Böllia
Jfwer Bagge
Johan Dufwa.
Sedhenn mestadehles af desse föreschrefne af Adell hade tagidt
och dem waridt förordnat dehres Ätts Säten, Vpstodh Landttmarskalkenn.
och giorde efiterfölliande Oration och Proposition
Edle walborne och wälbördige Herrar Män och Bröder så och
tillförlåtelige gode Wenner
Jagh twifler inthett, xthan att eder sampttligom är nogsainpt
kunnigtt, lör hwadii Orsaak skulldh, att denna Rikzdagh är sammanskrilwen,
Nembligcn för dolt Sorselice och hösdbedröfwelige
4
1633
dödhzfallett sorn för wära Synder skulldh är ko mine! t Oss öfwer
hufwudett, Så att Rikzens Radh vthj den Ynge Arffrökens Nampn
hafwa förskrifwidt denne herredagh eller Möte. Och wår förre
Landtmarskalk är affträdd och tagenn inn i Rikz Rådz Embetet
och i staden hafwa dhe befahladt och förordnatt migh vthj hans
ställe, (såssoni den, der till inthz finner migh tjenlig) och fördenschulldh
migh hoos dhe Welborne Herrar halner excuserat; Men
så hafuer min Endskyllan inthett kunnet någon staadh hoos dem,
vthan för denna gången most detta Landtmarskalks Embete antaga
och förträdha, Jcke den, som finnér sigh Capabel, vthann den,
som dehres befalningh moste effterkomma: Begärer derföre Broderligen
och Wenligenn J gode herrer, wele sigh detta låtha behaga,
och sigh Min Persson till dett bestå befahlatt: Jagh tilbiuder migh
vthj detta Embetett så att förholla, Så att Invar skall hafwa bär
till ett nöijachtigt behagh; Och hwar Jagh migh af Mennischlig febi
detta mitt kall vthj discurser eller eliiest icke så förholle, som dett
sigh borde Dhe wele sådant vthj bestå motto vttijda:
Önskandes af Gudh den alldrahögsta att detta lofliga möte
måtte så begijnnas och ändas, att det motte lända Gudz gudomlige
Nampn till Loff Prijs och Abra, Oss och heeia Fädernesslandett
till Eenighett och 'Wälståndh.
Der på Öfversten Johan Lilliehöök åå samptlige Ridderschapetz
wegne giorde till Landtmarschalken en lyckönschan igen Och wele
honom all lijdno stånda och respectera, som dett sigh borde.
Sedhen tillsporde Landtmarskalken dem.
Om dhe wele holla och effterkomma dhe förra wahnliga Ordninger
och särdeles Ridderhusedtts processen, och på dett att alle
måge wetha huru denn lijderjoch inneholler. Befaltte han Secreteraren
Johan Larsson att han samma Ordningh skulle oprecitera.
Dermed oplässtes samma process.
Hwar till alle frenne Classerne, Swarede att dhe wele dem
holla och effterkomma
Yterligere frågede Landttmarskalken dem; Om dhe wele wara
dhe förra poen vnderkastede när någen sigh absenterade eller icke
i tidh sigh instältte när sammankompsterne skole wara.
Der till dhe aile sampttijchte, att dett poen och penninge bote
Nembligen Fem Dl. som antingen sigh vthj en dagli förr eller effter
middagen absenterade vthan laga förfal eller excuse eller och seent
instältte sedhen någet wTar proponerat, den skulle dem vthan endskyllan
vttgifwa vthan Nåder.
Der på Landtmarskalken dem (Ideligen förmantte, att dhe i
tijdh och timma wele sigh instella och Comparera, när som derom
Februari.
blifuer kundgjordt, Helst och allttfördij denna tijdz Sorgelige tillstånd
högeligen dett fordrar; sa frampt dett någen sin hafuer krafdts,
så är dett nu mest och högst af Nöden fordres och kräfwes.
Dereffter praasenterade sigh någre af Adell synnerligen Finsche
och förfrågede sigh om dheres Nampn och Slächt wore vthj matrikelen
införde
Johan Hindrechsson Ryttere, Öfwersten begärede såssom han
och sidst hade om anhollidt, att Larss Larsson Sölfuerswerdh motte
anteknas och inschrifues
Larss Larsson
Carl Siggesson Rosendufwa
Axell Rääf ifrån Finland, hwilken och strax wardt sitt rum
tilldeeltt effter hans Slächt tillförenne war jnfördtt.
Jacob Bengtsson, Sabelhjerta
Lindre Claessons Son på sin Faders wegne och wille heta
Sabell. Men effter der w'ore förr Sabel, schulle han inholla med
dett Nampnet till nästa sammankompst
Madz Sefredsson Delphin
Class Galle, hwilken Hindrich Flemingh sade wara af gamull
ätt och honom Nampngaf
Torkel! Grijs hwilke alle sade wara af gamull Slächtt
Jöran Andersson som II: Kong: Mtt Saligh hade gifwidt Skaldebref
vthj Prijssen.
Hwilke befalttes att dhe skole sigh patientera så skole dhe få
beschedh. Derinedh afträdde dhe.
Den 12. Ivommo åter tillsammans och effter der war inthett
till att giöra så befaltte Landtmarskalken, att dhe den Andra dagen
igen skole instella.
Prsesent: sigh en Norsell Adelssman som hade gerna waridt intagen
be:d Hindrich Pedersson Måneskiöldh
Hwilken Landtmarskalken befaltte att han skulle dett sökia
hoos dhe Welborne Herrar Rikzens Rådh, effter som Landtmarskalken
icke hade macht någen att intaga som wore vttländsch.
Dereffter framkom Nilss Giordsson, huilken tillspordes effter
han förmehner sigh wara af Adell: hwarföre han då icke förr hade
sigh angifuidt
Swarede, att han hafwer waridt stadd vthj Cronones tienst,
eij heller hade meent att dett så noga schulle wara, dett man sigh
således på Ridderhusedt schulle angifwa.
Frågedes hwad bewijs han der till hade
Swarede hafuer alletidh waridt derföre respecterat såssom och
hade ett gamult bref, dermed han wille dett bewijsa
(,
1633
13.
Kommo ater tilisammans, och opreciteredes allenast dheres
Nampn
Sedhen hefaltte Landtmarschalken dem af Adell att dhe schole
låta måla dehres Wapn effter som Peter Kruse, så många kopperplåter
der till hade förahratt’, hwaropå dlie kunne måhlas.
Pett dhe och eflterkommo.
14. Febrnarij
Kommo tillsammans och effter propositionen inthett war färdigh,
Befaltte Landtmarskalken, att dhe i Morgon alle samman
v thån Siukdoms fall skolle sigh instella effter då propositionen
skolle skee.
Framträdde S. Peder Börssons Son b:d Jon Cornet. Iluilken
ingalunda wille heeta Cornet vthan Gijldenfahna
Peremott Sec: Johan I,arsson disputerede, att dett tillnarnpnet
iilldeeltes Barnen, den tijdh dehres W apn bref oplässtes och preesenteredes,
och war dett ett reputerligitt Nampn
Men han sade alltt deremott, helst dhe aileredo liafwa schrifwidt
och kalladt sigli Gijldenfahna
Pock på Sidstonne lätt hann sigh atT andra öfwertala och begiirede
att han och hans Sysehen måge låta nempna sigh Gijlden
Cornet.
Ilwilkett och skedde och således Boken förändrades.
Anhöllo åter dhe Finsche af Adell, och begarede att dhe motte
intages
Swarede Landtmarschalken, att dhe schole förbida så länge
till dess allenast den ene processen wore förbij, schole de sedhen
få besched och dijt inkomma. Permedh dhe åter afträdde.
Jnlefrerede Nilss Giordsson, ett missive hans Fader tillschrifuidt,
der vthj han med andre af Adell i Södermanland befalttes att sigh
instella vthj Stockholm.
Om Afftonen blef med Herpuker Omslaget och omblåsst af en
Cantzelijschrifwere att alle Ständerne schole sigh instella på Rijkzsalcn
Invar då propositionen skulle skee.
15. Februarij
Samblades all Adelen på Ridderhusedt
Befaltte Landtmarskalken att dhe af Adell vthj tertia Classe,
schole dheres wapn låta vphengia dett ena fölliande Numero emott
dett andra, så att Numeros correspondera emott Invar andra, så
att icke någen Jllousia skall dem emellan komma, att den ene
kommer längre neder widh döran att hengia ann den andra.
Februari.
7
Per på befaltte Landtmarskalken att dhe som ännu icke wore
intagne på Ridderhusedt scholle vpträda vthj H: F: Nd: Christinas
förmak och der förbida till Adelen dijt komme.
Pett dhe och effterkomme.
Sedhen opreciteredes af Secret: den 24. puncten vthj Ridderhuss
Ordningen Om processen vthj opp och nedergångenn
Hwilken Landtmarskalken befaltte att dhe granneligen wele
obseruera och etfterkomma och ingen afträda eller sigh absentera
widh wahnligitt poen
Perpå sendes Sec: opp att förnimma om dett snart war tijdh
att dhe skole vpträda.
Och effter dett war tijdh, så befaltte Rikzens Rådh att dhe
snartt skole opp marchera
Permedh då Landtmarskalken oppgick medh alle af Adell som
sigh hade instält och först ginge vpp i H: F: Nd: Fröikens Christinas
förmaak, dijtt och Rikzens Rådh kommo och war för dem
Plälzgrefwen och Pfalzgrefw innan.
Klockan 10. widh Pass, kom II: F: Nde. Fröiken Christina,
vthj process beledsagatt af heela Ridderskapet, PfaltzgrefwTen R: Rådh
och Ledd af Herr Carl Carlsson och H. Nilss Bielke.
För hwilken war bijgdt en troon med ett Maijestett, och sedhen
R: Rådh hade intagidt dehres Embetes Ställe och rum, samptt
och Ständerne dehres wahnlige platz
Vpträdde H: Carli Carlsson, och höltt en lang och Lamentatie
Oration med gråtende tårar öfwer H: Kong Mtz Persson och nu
den 6. Nouembris dödelige och hastige frånfälle.
Och först berömdes H: K: Mtz. Heroische Gerninger och tropheer,
sedhen H: K: Mtz Christelige medfödde dijgder Och huru
högtsörgeligcn H: K: Mtt. nu beklages af Sweriges Rikes Yndersåter
såssom af alle Wäre Religion Förwanter som dhe Iveijserische
eller den Pawesche Liga, Tijrannischligen blifwa attaquerede
Och detta alltt widldöfteligen deduceredes och vttföhrdes med alla
Åhörares högsta beklagande och högtbedröfweliga Suckande.
Och emott andan Sade II: Caril Carlsson, att 11: Radh hafwa
för den Orssaken schulldh, waridt bewogne att sammanschrifwa ett
Allment möte, både till att vnderretta dem om detta högtbedröfweliga
dödzfallet, Såssom och mz Rikzens Ständer att öfwerwäga, huru
Rikett motte sättias vthj sin retta Stat och Regering igen, och till
den anda låtidtt författa denna fölliande proposition, hwilken dhe
eflter som detta Rikzens tillstånd sådant högeligen fordrer Tijdeligen
och rättrådeligen wele öfwerwäga, betenckia och sigh sedhen
förklara effter som dett nu tarfwen och tijden dett fordrer.
8
1633
Hwilken vplass Johan Månsson.
Se Bil. A.
Der effter Landtmarskalken giorde i lika motto, effter som
denna Sorgeliga aet fordrade en Oration, och med stoort vttförligitt
sätt, högeligen beklagede Sweriges Rikes och dess vndersåteres
önkelige tillstånd af detta dehres högt ährede och Salige Konungz
hastige frånfälle, Som nu alldehles wore vthan Konung och Regent,
Till hwilken dhe (Näst Gudh) hafwa hallt dehres endeste tillflijcht,
tröst och förswar.
När nu Orationerne wörö holdne, beledhsagedes åter H: F:
N:de Fröjken Christina vthj sitt maak eller Saal igenn och Ridderschapet
vthj förra process neder till Ridderhusedt igen
Och eflter dett nar liditt någet öfwer middagen: Refaltte
Landtmarskalken alltt effter som dhe nu hade anhördt proposition
och dess widh hengiande puncter, Allttsså wele och hwar och en
dem boos sig ventilera och sin resolution hoos sigh fatta, så att
han i morgon, som dhe af importance äro, weta till att förklara
som dett nu denne fahrlige och Sorgelige Tijdz lägenhett sådant
höghnödeligen ascher.
16. Feb.
Ändra Morgonen kommo samptlige Ridderschapet tillsammans
att öfwerwäga den i går förestältte proposition
Och sende H: Gabriel Gustafsson Oxenstierna neder och lätt
excusera Hofretts assessorerne, att dhej sigh så dageligen icke
kunne biwohna på Ridderhusetz deres Consultation effter som Nöden
och hofretten dett annorlunda fordrer.
Sedhen opreciteredes sielfwa propositionen aff Secret.
Och sedhen befaltte Landtmarskalken att dhe om den första
Puncten som war om retta Christeliga Religions Ofwande.
Och att derom skulle omröstas, som wahnligit hafuer waridt,
och att hwar och en scholle wara fritt sijn meeningh att vttseija,
effterlåtidtt.
1. Classis
Förklarede sigh, att effter dehres ewiga Siäls wälferdh der på
henger hwarifrån dhe alldrigh wele och schole wika och vthan
tencke der wid blifwa inn till dehres dödzstundh
Den 2. Classis, förklarede sigh sammaledes, att dhe inn till
dehres dödztimma tenckia der vthj Continuera, såssom dehres Ewiga
Siäls Salighetz wälferd der på henger.
Desslikest den 3. Classis. Tenckia alldrigh att träda ifrån dehres
Rätta och vthj Gudz Ordz wäl grundade Religion aldrigh afwika,
ythan tenckia dervthj Christeligen lefwa och Saligen döö.
Februari.
9
Och wordo Således eensse om densi första Puncten.
Till dett andra framstältes Om den Vnga Fröikens vttkorelsse
och hijldningh.
1. Att dhe för dehres Perssoner inthett difficultera sigh att
föllia arfföreningen och åhr 1627 åhrs enhelliga löffte; Allenest att
Oss effter wahnligitt sätt och bruk först renoueras och yteriigare
Confirmeras wära wälfångna privilegier
Dett dhe andra både Classerne enhelleligen bifölle och att i
Swaret fulkombligen förbeholles Confirmation
Deremott Landtmarsch: sade, Jag troor nepligen att Fröiken
som är ett barn skall dett kunna giöra, mijckett mindre Rikzens
Rådh, effter dhe så wäl som wj äre af Adell
Swaredes, att dett moste skee, så frampt de hijldningen skole
vndergå.
Landt: Sade, att den hijldningen allerede är 1627. schedt och
behöfwes nu inthz så synnerligen att opreppes
Meentte att dhe wele Communicera sigh med dhe andre Rikzens
Ständer
Dett Landt Marsch: sade, att dett war dehres Stånd alldehles
disreputerligit att sökia Andres Consultation herutinnan, vthan dhe
schole man taga saken vthj bettre öfwerwägande.
Regäre att vthj swaret skall inföhres att dhe wilha blifwa
widh Arfföreningen och att dehres priuilegier dem fulkombligen
Confirmeres
Men så wele dhe sigh alldehles vthj Swarett hafwa infördt
och förbehollidt förr ann någen widere hijldningh skeer.
1. Om dehres Rätte Religions öfwande och exercerande
2. Confirmation på Sweriges Lagh priuilegier Arfförsäkringer
besluth och förra immuniteter och Afscheder som länder deres
Ståndli till reputation och wälståndh; Och detta moste och wele
dhe hafwa.
Sedhen proponerede Landtmarskalken den tridie och Sidste
Puncten
Den 3. Enighetz bandet eller Puncten befalttes att den middelsto
Classis skole dehres vota vttseija
Swarede att dhe samptligen wele igenom Secret: samma dehres
meeningh låtha vptekna. Huilkett och scbedde på effterfölliande sätt
Tij hwad dett tridie Enighetz bandet widhkommer, så wele dhe
såssom trogne rättrådige patrioter till Fädernesslandzens defension
och wår och Rikzens säkerhett hafwa ospardt, Liff och blodh och
all förmågo, så wida wara Adeliga Wälfångna priuilegia dett förmå
och wår egen förmågo dett kann tillåta.
10
1633
2. Att ingen tingli må påbiudes, vthan samptlige il idd ers kapel/
samtijckio
Och att när någon tatar till sin egen Nödtorfft eller till dehres
ståndz reputations vppehollelsse, icke må vttijdes till dett wärste,
effter som dhc wele förmode, att ingen schall sigh någet låta höra,
vthan dett sorn länder Regementtet till stijrkio och wälståndh Och
att dhe wele obediera R: Radh till widere Regementz Stat.
Derpå befalttes att hwadh som war debatterat och discurrerat
och taalt schulle bollås Secret och inn om lijchta dörar
Sedhen sade Landtmarskalken, att dhe ännu wille taga desse
stridige Puncter vthj ett nogare betenckiande till Måndagen och sedhen
sigh yterligere förklara
Disputeredes länge pro et contra om Rikz: Rådz administration;
Hwarom dhe icke fullkombligen kunde sigh förehna.
18. Februarij.
Kommo tillsammans och opreciterades opp längden
Dereffter wardt Landtmarskalken H: Larss vpfordratt til! Rikz:
Radh, och kom neder och sade att han hade talltt med Rådet om
den Puncten som dhe icke kunne komma öfwerenss om Nernb:
administration: derföre begäre R: Radh, att någre af dehres medell
skole opkomma, så wele dhe Comrnunicera dhem, Om den Regementz
Ordning H: K: Mtt hafuer låtidt författa.
Vpträdde allttsså
H: Johan Gijldenstierna Knutt Posse
Johan Lilliehöök Göstaf Leijonhufwud!!
Per Erlandsson Tians Berendes
Hindrich Flemingh Jesper Andersson
Ture Sparre Bengt Kafle
Jöns Bonde Otto Scheiding
Per Jörensson Christer Claesson
Arfwedh Hoorn Anderss Bure
Per Nilsson Johan Hindersson Rijtter.
Kommo neder widh pass klockan 12.
Och sade Landtmarskalken, att R: Rådh halwa giordt en förklaringh
opå delt residerande Rådett, förstås allenast på dem som
residera och icke som i andre tiänster äre bortto eller förskickade;
Och dem som residera skole dhe wara tilbundne med hörssamhet
inthett widere, vthan lika som dhe hafwa waridt dem obedierat
vthj H: K: Mtz absens; Och hafwa lt: Råd teedt dem Cantzlerens
bref, att när den Kongelige begrafningen skeer, då skall författas
en Regimentz Ordning huru Rikett och dess Jnbijggere skole blifwa
administrerat och förcståndet blifwa.
Februari.
11
Begäréde att dhe fördenschulld, att dhe wele beröm votera.
3. Classis resolut:
Wi erkenne dett gildt och gott, att Rikzens Rådh regera nu
som förr och som bär till bäfwer waridt wahnligit, till dess någen
Regementz form kann blifwa stältt.
Hwilka dhe andra twenne Classerne bijfolle och samptijchtte.
Der på befalttes att Sec: schulle i medier tijdh Concipera Swaret
på Propositionen
19. Feb:
Kommo tillsammans, och för ann de begijnte till att ventilera
sakerne framträdde
Per Stråle som war Oluf Stråles Broorsson och tilltalede Per
Börsson Stråle sorn är Anderss Gripz Slächtt och förwantt.
Och disput: Per Stråle emott Per Börsson att han inthett
borde föhra dett Stråle Nampnet, effter lian war af Gripe Slachtet
Och kan skee, när man seer till änndå ingen af Adell
Den andra meente wara så när att heeta Stråle som han,
helst lian förde Stråler vthj sitt AVapn, och att hans Faderbroder
Anderss Gripz Fader hafuer fått förbättring på sitt Ade.ige wapn,
kom bär inthet wedh, effter dhe wore af gammal Adelig Slächtt
Den andra beropede sigh på Trulss Kåse, som wisste att hans
fader hade sittidt på hans gård och waridt hans Landbonde, oell
således inthet kunde wrara någen Adelssman
Deremott Per Böresson sade till dem både, att de dett aldrigh
med nagen skääl skole bewisa, vthan Anderss Grip lian hafuer all
richtigheet och besehedh om dehres Adelige Herkompst.
Iler på befalttes Pär Börsson att han skall schafla sigh bewijs
om sitt Adelige herkompst, ef:r som ingen annars weet vthan han
är och bäfwer waridt respecterat för en Adelssman.
Dereffter vppträdde Knutt Drake emot Johan Drake, och sade
i lika motto såssom och dett vrgerat på förre Herredager att han
med ingen rätt bör nempna sigh Drake
Den andra sade, att hade han någet emott honom, så skulle
han dett skriffteligen giöra, så wille han sigh ochsså derpå således
igen förklara.
H war på befaltes och opålades Johan Drake att hann de skääl
och bref han hade att föhra dett Drake nampnet, skole hafwa med
sigh till nästkommende Herredagh
Dett han och vttlofwede och tillssade.
Sedhen inkomme dhe af Adell som tillförenne icke wore im
matriculerede,
Och beklagede sigh att dhe blifwa wijsste ifrån den
12
1633
ene till den andra, Och wethe således inthet hwarföre de dett holle
scholle, att dhe icke måge inkomma vthj Ridderhusedt
Landt M: Swarede, att dett är Orssaken att en Partt som äre
allerede intagne och beträda dheres ätts säte, icke äre tillfredz
med dehres Ställen, elTter en delli som sittia öfuer dem, äre senare
Adlade wordne, Och till att en gångh förtaga denna disputen och
Jllousien, bäfwe nu Rikzens Radh förklaradt att dett alldehles skall
hlifwa, widh H: K: Mtz priuilegier och dem emellan här på Ridderhusett
fattade och sluttne Ordning, att såssom dhe sigh angifwa,
dett warj sig ganiul eller Nij afl' Adel, skall taga sättedt nederst.
Och dermed oplässtes sielfwa privilegium, såssom och dehres
egen vnder sigh stabilierat ordningh, om dem som schole intages
vthj Ridderhusedtt
Der till och alle Trenne Classerne samptligen swarede, att
dher widh alldehles skole hlifwa, och wille att dett skall blifwa
widh som Stadgatt är, att den som sidst kommer och sigh preesenterar,
han niute och dett nederste stelle, eliter som dem nu i
månge Ahr hafuer waridt wetterligitt, om denna Lofliga Adeliga
Ridderhuss Ordningh.
Derpå befaltte Landtmarskalken dem som nu skole inkomma,
att dhe derin bewilliade Jnskrifningz Penningerne skole till Secreteraren
afleggia
Dett dhe och låfwede
Sedlien sade Landt Marschalken, att R: R: liafwa gifwidt eller
öfwerseedt en längd på dem af Adell, som nu begära inkomma,
hwilke och dereflter skole få dehres Sääten och ställe.
Der på opträdde Ofwersten Johan Rijtter och påminte dem
samptligen som i nästförre Herredagh hade waridt tillstädes, Att
Larss Larsson Sölfuerswärdh war af honom angifwen att han motte
intages vppå Ridderhuset, och fördenschull nu motte bekomma
första stellet af dem som intages skolle.
Desslikest begärede Sec: Johan Larsson på Arfwedh Nilssons
wegne, som och i höstarsse hade sigh praisenterat allenast han hade
icke sine bref tillstädes, och nu hade dem liijt sendt att han och
derföre ett förträde för desse liafwa och bekomma må.
Dertill dhe alle samptligen Jaakade Och war Johan Hindrichsson
Rijttere godh för Larss Larssons bref, Och seden oplässtes
Arfwed Nilssons bref och intoges således desse effterschrefne
afl- Adell.
Larss Larsson Sölfwersw ärdh Mårten Skoo. vtlii Finland
Arfwedh Nilsson GijldenOllen Lindwe Claesson som will och
Jacob Rengtsson Sabelhierta heta Sabel
Februari.
13
Axell Rääf Bäcker i Finland
Carl Siggeson Rosendufwa (laller i Finland, schole tee sin
Cauerede Christ: Rib: Erich bescheed
Krabb: och hade seedt lians Göstaf Klingsporr
skiöldebref Berfelder
Mass Sefredsson Delphin Rosencrantzer
Torkel Grijs Joren Andersson Armschiöldli.
När dhe således wore Jntagne och bekommidt dehres ställen
Sade Landtmarskalken, att Secret: hade så wida conciperat
swaredt på dehres eenhellelige förklaringh, huilkett dhe nu wele
anhöra, om dett så war författadtt som dett sigh borde och de dett
wele liafwa
Hwilkett sedlien af Sec: Johan Larsson oplässtes,
Der till alle trenne Classerne eenhelleligen swarede, att dhett
war rett conciperat, etfter dehres egen samsettielsse
Derpå befaltte Landtmarskalken Secret. Att lian schulle vpträda
och låtha dett Rikzens Råådli see
Hwilke wörö samptligen församblede vthj Rådh Cammareu,
och när de dett hade twenne gånger öfuerläsidt, Swarede de, att
dhe icke wore fulmechtige att confirmera dem dehres Privilegier,
Vthan någre af dhem wele nederkomma, och med dem beröm
Consulera.
20. Februarij
Ivommo åter tillssammans på behörligh stundh hwar strax op
reciterades
Lengden på Adelen.
Sedlien oplässtes åter igen dhe författade Swars Puncterne,
med förmaning!! af LandtMarskalken, att dhe den försäkringz exeption
vthj bettre öfwerwägende wele taga, eliter Rikzens Rådh intliett
äre mechtige dem att confirmera, vthan de äre detta så wäl
vnderkastede som dhe sielfwa
Deremott länge disputerades
Och wade ändeligen att dhe wele hafwa vthur hwalfwet sielfwa
Originalet, dermed att bewisa dehres wälfångna privilegier
Och förklarede, och samsatte sigh att dhe inthett kunne afstå
om dehres privilegiers maintination
Dereflter koni neder ifrån lt: Rådh swar att II: Gabriel Gostafsson
Oxenstierna med H: Claes Flemingh skole komma neder
till deni att öfwerleggia iriz om om Regementhett.
Strax der elfter konnno dhe på Ridderhusett, och tillsporde
Landt Marschalken H: Gabriell: Hwarföre dhe hade begärt dehres
Nederkompst:
Hermna- \it ,ihi. andeliven wele liafwa Confirmation.
14
1633
Der på II: Gabriel tilltalte deni oell giorde denna Oration.
Wälb: Att wj med Suckan skole öfwerlefwa denna dagen,
som H: K: Mtt Salig, vtbj sådane samqwembdcr och Rådhslagh,
hafuer waridt en rätt Wijse; huilkett dhe, dett Gudz gudomlige
■willie moste hemstella, oell wille önseha och bedia, att Gudli wille
beholla oss widh en rettschaflens een: och sambdrechtighett, och
samsettia oss den ena med den andra af alle Stånd att
1. Wij måge blifwa wid wår retta Religion
2. Att wj blifwa widh Idrre gifna och förwerfwade Ordninger
3. Och eliter inthett Regimente består vthan Gouernament
med biudande och befallende, och derföre kan icke wara vthan dhe
med andra Ständerne moste efTterkomma hvadh R: Rådh deni till
Rikzens bestå befallendes warder.
Der tili åter igen Swaredes, att dhe moste wara försäkret om
dehres priuilegier.
Hwilkett hafuer waridt wahnligit, när sådana Ombijtninger vthj
Regementett skeer
Och dermedh tedde K: Carlis försäkringh Adelen gifuidtt.
Swaredc åter Herr Gabriell
Wj hafwe först en Fröiken, sorn till sine Ahr inthett är kommen,
huilken vnder andras Scrutel moste lefwa, och derföre inthet
hafuer någen krafft att II: F: N:do som är ett barn skall vnderschrifwa
och confirmera dem någen assecuration
Till dett andra, Att dhe wele att Rikzens Rådh skole dem
försäkra: huilkett dhe inthett kunna giöra, hälst den ena Adelssmannen
inthett kan försäkra den andra J dett dhe äre först i en
Religion vpfödde, 2. Så äre dhe tagne vthur dehres Stånd: 3. Aar
någen af R: R: affaller som nu temmeligen äre Åldrige; Så tages
dhe här vthur Riddarehusett och af dehres medell.
Desslikest warder och II: F: N:de som är ett barn med R:
Rådh inthett annadtt skole påbinda, Vthan dett som dehres privilegier
är likmätigt, och hwar annorlunda schedde. Skole dhe, wäl
dett inthett emottaga, vthan stå deremott: huilkett dhe aldrigh
tenckia till att giöra, vthan dehres samptijeke och sådant Rikzens
nödh högeligen fordrer
Den Tridie Scrupeln Att dhe wele i medier tijdh II: F: N:de
kan komma till sijne mijndige Ahr obediera dhe Fem Embeten
som äre Drotzten, Marsken, Admiralen, Gantzeleren och
Skatt m estaren
Och när dett Rongelige I.ijkett hem kommer då praesteras
Ederne och när hijldningen skeer: Och skole derföre inthett miss
-
Februari.
15
troo dehres Perssoner, vthan att dhe troligen vthj warende tijdh,
skole beflita sigh om Rikzens wälferdh.
Framstälttes, att dhe hafwa så oflta öfuergifuidt dehres gravamina,
men inge swar eller förandringh der på någet någen sin
kunnet nåå.
H: Gabriel Swarede, Att 'liderne hafuer dett inthet kunnet lida,
Men nu meener Jagh att R: Rådh schole gerna beqwema sigh att
afschaflä så mijeket möijeligitt och tiden kan tillåta.
På denna discurserne Swarede då Landtmarskalkens vtbj Adelén
ställe.
Att dhe alldrigh hafwa waridt sinnade, eller någre discurser
hafft, att dhe wele affträda ifrån någen Arfföreeningh; Allenest
dhe begära en Confirmation på dehres wälfångna privilegier, eliter
som dhe stiga till en Nij Ofwerhet. A'tili den tillförsicht, att eliter
som dhe skole föhra Regementhett, dhe dett wäl skole kunna giöra
2. Till dett andra, att vthj Swars Puncterne står förmältt
till dess begrafningen skeer wele dhe dem obediera, är icke satt
som provisional, vthan då få dhe weta, huru wida dehres Regemente
skall streckia sig, dij vvele dhe aldehles blifwa wid den obediens
som vthj H: K: Mtz. absens hafue waridt dem förbundne.
Den assecuration bäfwe dhe fuller billigt om anhollidt, men
eflter dehres Regent är ett barn, så kunne de dett ochsså fulkombligen
icke fordre vthan wele och moste förbida till H: F: N:des
mijndige Ahr.
Her Claes Flemingh Sade, Den assecuration i begäre kan inthett
sökies, för dhe skääl som äre omrörde.
Der på begäredes af Adelen
Att hwadh som dhe vthj wahrende tijdh hafwe most cedera
vthj dehres privilegier icke motte lenda dem till någet praeiudicium,
Och att när denna vtschrifningh och Boschapz hielp är skedt, motte
sedhen afschafles
2. Att den Lille Tullen motte afschafles och att wj motte re
stitueres
vthj wår förra Stat igen.
Deremott wele dhe igen, eflter dehres Edz Plicht, hafwa
Ospardt all dehres förmågo
II: C:1 Flemingh: Att afschaffa den Lilla Tullen, dett länder
dem sielfwom till skada, Tij när den vphäfwes, så mista de dehres
priuilegier om Lindringen vthj Rosstieusten med andra herliga immuniteter
der vthj stå specificerede
Swarede en Partt, dett är af ringa importance om Russtiensten
Swarede II: Fleming. När i derifrån afstå så moste hwar och
en af Adel som hafuer ringa Godz holla allena en fulkombligh karr
16
16 .“53
och hest vthj Russtienst, der im wiil tre kunna wara om hesten,
förutan när någen af dett Adelige Qwinkönet sigh förseer, så faller
godzén till näste Slacht, elliest kännes Grenen der widh.
II: Gabriel, Dhe beswär sorn vthj denne beswärlige tiden emott
dehres privilegier kunne wara inrittne, är schedt för Rikzens
fahra och den stoora tarluen, som sådant högeligen halner dett
fördratt.
Vttschrilnin: och Boschapzhielpen är nu vphäfwen, Önschandes,
att Rikzens Stat motte sa blifwa, att wj icke bchöfde Ständerne
näget beswär om bemöde.
Och sade änn yterligere, att der så omtränger, så .wele dhe
sökia hwad medel dhe kunna, att Allmogen icke må beswäres, vtan
dehres sainptijcke
Reklagede sig att den Påökningen vthj Qwarnetullen och Lilletullen
, är skedt emott dehres samptijeke
3. Licententen och stoora Tullen i lika motto särdeles på
Spannemålen Saltt och Wijn
11: Clas Flemingh Swarede.
att den På Ökningen är skedt och kommen af Penningernes nederstegrande
Så
och desse Licententerne för dhe stoora Krigz Vnkosterne:
Huilke wäl heretfter kunne vphäfues, när som dhe någet lithet
kunne komma i Rooligheet.
Och schall allenest gifwes Invar Trettyonde Pennig hwad till
Stadz och Torgz fohres
Och wele låta sig wara anläget att dhe mäste beswären måge
afkomma, efiter som dhe och dem inäst äre vnderkastede som alltidh
har vtj Städerne moste residera
Peder Jörensson Ståtholleren, giorde dem gratulation för dehres
stoora Omak så och gunstige tillseyelsse
Och sidst försäkradre H: Gabriel dem att, dhe fullkombligen
schole försee sigh till samptlige R: Radh, att dhe inthett annedt
wele påbiuda eller och befahla, vthan som de dett trijggeligen för
samptlige Sweriges Rikes Ständer trijggeligen wele answara
Seden R: Rådh wore afträdde
Framsteltte Landt Marschalken, om dhe äre sinnade eliter
denne information, att afstå att begära assecurationen
Swarede Samptligen, att der om schulle röstes.
1. Classis efiter de wore få, så schulle 'iwar seija sin meeningh.
H: Swante Hoorn, Blifwa widh dett sorn sehrifwidt står.
H: Christiern Oxenst: Hans votum är, att den vtheslutes elller
som R: Rådh dem annorlunda nu hade demonstrerat.
Februari.
17
H: Johan Gijlld: Hans meeningh är, att assecurationen begä
res,
och att wj motte erholles wid wäre wälfångne priuileg: retta
Religion och Sweriges Lagh
2. Classis lie merkia af dett Taalet R: Rådh nu widhlöffteligen
hafwa dem deducerat, att dhe icke äre eller kunne blifwa
plenipotentes att gifwa dem någen assecuration, Medhen dhe allenest
såssom Förmyndere schole i H: F: N:des vnge Ahr förestå Regementtet.
3. Classis Dhe kunna och wäl wara denna assecuration förvthan
effter som dhe hafwa dheres wälfångna priuilegier, huilka R: Rådh
hafwa lofwadt dem att inaintenera.
Hwar medh då alle sampttligen wore tillfredz
Hwarpå då conciperedes samma punct och förändrades effter
som deres meeningh wahr.
Dereffter sende och begärede Rikzens Rådh, att någre af
Adelen scholle effter middagen till dem opkomma.
Deputeredes
Landt M: II: Larss Sparre Peder Nilsson
II: Swantte Hoorn Jöns Bock
H: Johan Gyllenstierna Hans Berendes
Hindrich Flemingh Knutt Drake
21. Feb:
Wörö åter på Ridderhuset, och sedhen dhe hade intaget dehres
Säten
Vplässtes af Sec: dett conciperede besluthett, och tillfrågedes
aff Landtmarschalken, om dett icke så war dehres eenhellelige
bevillning
Der till de alle samptlige jaakede, att dett war dehres samtyckie
22.
Feb:
Yterligere vplässtes dehres fölliande Swar
Present: Jacob Forbes sitt Adelige Herkompsts bref, effter
någre hafwa låtidt sigh, att han sitt Adelige Stånd köpt hade.
Framkom en b:d Jacob Jorensson ifrån Westergötland, och
tedde sig wara af Lilliehökerna
Der till dhe andra nekade, Och der före opå lades honom
att han schulle schaffa sigh der på beschedh.
Dett, och en stoor dehl af den Westgöte Adelen giorde och
betygede att hans Föräldrar aff Alder hafwe waridt och erkendt
för Adelssmän.
11.
18
1633
Madz Tönnesson ifrån Finland '), pra:sent: sitt förwerfwade
Skiöldebref som war gifwidt Åhr 1627. den 26. Sept: vnder
Dirschow
Bekom sitt Säte näst Carl Jönsson Swinehufwudh af
Vplässtes dhe förre gravamina hwilka dhe sedhen wele öfwersee
23.
Vplässtes allenast Rollen och sedhen gingo dhe neder
25. Feb:
Praesent: Åke Palm ett Konungh Johans Donations bref på
någre gärder, vthan adelig titull och priuileg: och begärede immatriculeres
Dett
honom wägrades och befaltes att hann schulle sökia det
hoos R: Rådh och flij sig annan beschedh om sin härkompst.
Vplässtes de nouo gravaminerna huilke någerlunda förändrades.
Eflter middagen blåsstes om att Adelen och dhe andre Ständerne
schole opkomma och lefrera dehres swar ifrån sigh
26.
Kommo således Ridderschapet tillsammans och sedhen Swarett
war änn till öfwerflödh der på Ridderhusett öfwerläsidt Ginge dhe
opp i Rikzsalen, och ditt kommo allenast R: Rådh, men Fröiken
inthz
Sade Landtmarschalken effter tillbörlig Ähretitlar att Ridd:
hade låtidt författa dehres Swar schrifteligen.
Hwilket af Secret: Johan Larsson oplässtes som föllier
Se Bil. B.
När dhe nederkomme igen, opreciteredes dhe sorn seent wore
kompne och sig absenterat hade, och lördenschuldh dömhdes till
böter, och effterletz att dhe vthan böter schole wara när de ^ till
Nijo, men dhe som kommo sedhen dören war stengd, skole wara
böterna vnderkastade.
Der på helältte Landtmarskalken, att dhe den andra Morgonen
skole sig instella att öfwersee beswären
Fordrade R: Rådh Rollan på Adelen som ankompne wörö.
Den 27. Februarij.
Kommo tillsammans och Öfwerlåsso och förandrade dhe grauamina
som wörö Conciperade
Beklagede sig åter Per Stråle emott Per Börsson om dett
Stråle Nampnet, helst han meente honom icke wara af Adell.
I) Creutzhammar, i brädden tillagdt.
Februari.
19
Der till, lien sade ingen schall honom öfwertyga vthan han
och hans förfäder hafwe waridt och äre af godh Adell.
Befalttes honom ytterligere at, han schall till näste Conuent,
detta allt hewisa.
Filter middagen omblasstes att Ständerne den andra dagen
skole vpkomma, att förnimma den andra propositionen
Den 28. Februarij
Kommo all Adelen tillstädes, och så snart Rollan war opreeiterat,
Dehatteredes deres gravamina igen
Sedhen retta tiden trädde dhe opp j Rikz Salen och strax dereAfter
kommo jim Rikzens Rådh och Sade Feldtherren Grefwe Jacob,
att II: Radh halwa latidt författa den Andra Propositionen Ilwilken
dhe i lika motto wele taga vtlij ett gott betenckiande och sigh förklara
som tiden och Rikzens Stat dett fordrede
å plass Johan Mansson den Andra och fölliande Propositionen
Se Bil. C.
Kommo åter j process neder, och strax oplässtes de novo den
andra propositionen Och seden den war vpläsen togz den första
puncten om Vttschrifningen vthj delihererande
Och voterede alle trenne Classerne och sade strax, att dhe
inth^tt vnleda sig derilrån, håde till Rikzens defension såssom och
effter dhe, den vthj höstars vttlofwadt bafwa
Den andra Puncten att dhe willia efrterkomma hwad sorn tillförenne
kan wara stadgat och belefwadt
Samsatte sig att dhe inthett widere kunne förklare sigh, förr
änn dhe hafwa öfuerlefreratt dehres grauamina
Och derföre befalttes att dhe ändeligen eflter som dhe nu wore
conciperede skole reen skrifwes till i morgons
Dermedh afträdde dhe neder.
Den 1 Martij
Kommo tillsammans och strax oplässtes dhe reenschrefne och
härnest fölliande grauamina.
Och sedhen dhe funno dhem alldehles wara som dhe så lenge
och i månge Åhr hafwa om auhollidtt förordnedes desse af Adell
som schulle vpträda till R: Rådh att dem öfwergifwa.
Landtm: Larss Sparre Caril Persson
H: Johan Gijldenstierna Adolph Hård
Christof Ribbingh Christer Claesson
Johan Lilliehöök Anders Bure.
Arfwed Hoorn
20
1633
Och wörö Rikstens Rådh försanablade vthj Rådh Cammaren.
Se Bil. D.
J medlertijdh framträdde Jon Perssons Son som wille vptaga
sin moderfaders wapn Helst H: Kong: Mt. Salig skall hafwa vthj
Mitow hans Faders Skiöld och merke tiilsagdt Men lian är strax
deröfuer dödh blifwen
Hwilkett Erich Krabbe betygede, dett afl- H: K: Mtt: widh
Mitow hördt hade.
Och effter han hade icke bekommidt derpå bref, kunde dhe
inthett der till swara, vthan skuto det till Rikzens Rådz förklaringh.
Kommo sedhen strax effter neder, dhe som till Rikzens Rådh
wore vpsende, och sade att Rikzens Rådh wille dem öfversee, och
skole dhe wäl få derpå beskedh.
Sedhen sade Landtmarskalken att han habler taalt med R:
Rådh om den andra Punctens retta förståndh, Att den inthet
annars förstås Vthan hwadh som här till är stadgat och belefwedt,
vttgår.
Der på omröstedes, och frågede Landtmarskalken, Om dhe
dett och wille vndergå helst tiden och tarfwen sådant högeligenn
ascher och fordrer. Och att den 3. Classis sigh först förklarede.
Hwarpå dhe ventilerede den länge, och Landtmarskalken underrettade
dem Rikzens Stat, huilken nu ingalunda moste vnlällas.
Men så kunde hwarken dhe eller dhe andra både Classerne
sigh icke förklara, vthan samsatte sigh widh fölliande mening som
och strax conciperedes och vplässtes.
Nembl:
Att wj inthet kunne swara till denna propositionen förr ann
Rikz: Rådh sigh förklara på dheres öfwergifna gravam: och dhe
Welb: Herrar giöra en vttydningh huru lenge Qwarne och lille
tullen är till att förstå om den skall wara och blifwa Continue eller
och dirigeras till någen tijdh, och att hwad som af dem begäres
icke så generaliter setties vthan att dhe dehres retta meeningh
specialiter dem vpteckia så kunne dhe både sig bettre betenckia
och sedhen fulkombligen förklara.
Seden proponeredes den 3. puncten om Krigetz vttföhrende
Swarede tillika
Att dem synes såssom dhe sittia ibland twenne Eelder, Ty
om wj lofwe för myckett, så befahre wj att bonden blifwer oss
förhatelig: Och lofwe wj för Lijtett, så kann dett inthett förslå,
Och derföre är dett best att R: Rådh sielf teckes förmäla hwadh
Mars.
21
dhe meline och hegare, Och att Landtmarschalken teckes dett andraga
för dem, nu dehres enhellige meeningh.
Befalttes att dhe om Mandagen igen skole sigh instella, j medier
tijdh wille hwar och en hafwa både samme puncterne vthj ett
gott betenckia till att förklara så att Rikzens och all dehres wälferdh
sökies
Jnlade Jacob Jorensen en Slächt liuea. Vnderskrefwen af Andrea
Bureo, att han war aff Lilliehökerna.
4. Martij
Kommo åter tillsammans och wele hafwa vpträdt till R: Rådh:
Men så wore dhe inthz tillhopa
Effter FL Magnus Brahe, Grefwe till Wisingzborgh Friherre
till Lidboholm och Herre till Sundholm och Axholm, Riddare,
Sweriges Rikes Rådh, President vthj den Ivonungzlige Hofrätt och
Lagman vthöfwer Upland hasteligen klockan C. om morgonen här j
Stockholm afsompnadh.
Och skotz derföre att sök ia R: Rådz betenckiande till andra
dagen detta opp
5. Martij
Kommo på Ridderhusedt, och sedhen Rollan war vpläsen
Förfragede Landtmarskalken, Om dhe sigh annorluuda hade
betencktt och dhe både puncterne öfwerwägatt, elfter R: Rådh i afftons
hade honom berettadt dett Allmogen gifwa sigh tillfredz.
Derpå oppreciterades
Dett conciperede Swarett om dhe trenne puncter, och frågedes
om dhe der wedh wille blifwa.
Togo dem ändå vthj ett bettre öfwerwägande och seden dhe
länge sig emellen hade disputerat och öfwerwägidtt dem, togo de
sampttiigen denne följande meninghen och sig så föreenade.
N: Att efRcr som Gemene Allmogen hafwa samptycht till den
Lille: och Qwarnetullen; Dy kunne eij heller Ridderschapet och
Adelen undraga sigh derifrån, vthan den hereffter samptyckia till
Rikzens defension på sätt och medell som han först belefwatt ähr
vttgår; Och att den förhögningen vthan någon bewillning är pålagdt,
aldeles afsehafles.
Sende Presterschapet dehres budh vpp till Ridderschapet, att
förnimma dehres meeningh
Förklarede sigh emott dem, som förb:t står Helst och derföre
den undergångitt, effter R: R: hafwa sig förklarat emott Bondeståndett
att förhögningen och Boschapz skatten, alldehles schall afleggias
och afskaffas.
22
IG 33
Förordnedes åter desse etfterselune att vpträda till R: Rådh
att taga endtligh resolution på hwadh sätt dhe Regementz schole
Gouernera
H: Christer Claesson Arfwed Lilliesparre
H: Jolian Lilliehök Swen Bock
Per Jörensson Bengt Kalle
Arfwedh Hoorn Knutt Drake
Knutt Posse Christer Claesson
Christof Ribbing Caril Swinehufwudh
Komrno tillbaker, och sade nu sorn förr på samma wijs och
sätt som vthj II: K: M:tz absens Regeringen är förestånden skall
Regeringen föreståndet warda elite, den form H: K: M:t sielf för
sin dödh hafuer författa lathett.
6. Martij
Pressent: Ater Palma någre Documenter dermed!) han wille
bewisa wara en Adelssman, etfter han der vthj war titulerat för
Edell och Welbördigh: remitteredes till R: Radh.
Sedhen disputeredes pro et contra om dhe twenne puncterne,
och inf ollo vthj discurne allehanda motiuer om dehres Adeliga
priuilegier.
På sidstonne Conciperedes åter samina puncter på nyo, och
dermed vpträdde Secret. dem att förnimma hoos R: Radh wara så
stältte som det borde wara.
Hwilke funno den 2. puncten icke wara så med Orde form,
formerat, och befaitte mig att iagh dett Ridderschapet scholle vnderretta,
så att dhe dett förandra motte så att herutinnan lijkhett
med de andre Ständerne motte holles.
Disputeredes åther lenge derom, och giorde Landtrnarschalken
sijn stoora tlijt, dem att bringa på retta förståndett Men så kunde
dhe icke fullkombligen förklara sigh vthan wele taga denn vthj widere
betenckiande till Morgondagen, och till dess dhe få förklaring
på deres grauamina.
8. Martij
Kommo åter tillsammans och öfwerwägade dhe författade puncter
med sielfwa dehres Swar, Och funno dett alldehles wara så
författadt som dehres meening och vthj propositionen med tijdzens
fordran, dett nu krafde; Men icke till att öfwerlefrera förr ann dhe
hafwa lått förklaring på dehres schritftelige öfwergifne beswär
Biet! så Jagh vpsendt till Rikzens Rådh och dem sedhen bekomm
Huilke, dhe funno för denna tijdz lägenhett wäl wara vptagne
och förandrede Beswären som wore inrittne af R: Rådh.
Se Bil. F.
Mars.
23
J medier tijdh hafwa både Strålerne disputerat om dheres Ätts
Nampn och andra disputer som emellan den ene och den andra
war vpkommen
Etfter middagen blåsstes om. att Ständerne skole komma vpp
och lefrera dehres andra Swar ifrån sigh
Den 9. Kommo all Adelen och Ridderskapet tillsammans att
vpträda j Ordning opp j Rikzsalen.
Och för ann dhe opginge, opreciteredes de nouo samma dheres
S^var, hwilke de funno, såssom dhe hade sigh samsatt, och dermedh
opträdde dhe vpp i Rikzsalen
Strax derelTter kommo R: Rådh och sedhen Landtrnarschalken
hade titulerat R: Rådh dehres tillbörliga titull, Sade han, att Ridderschapet
hafw’a låtidt författa dehres Swar schriffteligen, huilkett
dhe toleligen wele anhöra och dehres förklaringh i beste motto
vptaga och vttyda, tienstligen begärede.
Dermedh oplass Jagh Jahan Larsson sielfwra dehres Swar, som
här nest föilier
Ridderskapssens Swar Se Bil. D.
Den 11. Martij
Kommo åter Adelen tillsammans, och etlter der w'ar inthz
synnerligitt till att vttretta etfter dhe förbidde R: Rådh fulkomblige
swar, medan Feldtherren dem lofwadt hade
J medier tijdh war Sec: Larss Grubbe hemkommen, med bref
ifrån H: N:de Cantzeleren.
Dereffter vpfordrades Landtmarskalken till Rikzens Rådh; huilken
nederkom och hade fått befalningh, att Rikz: Rådh wele,
att några af hwart Stånd skole vpkomma till att vnderretta dhem,
på hwad sätt Rikzdagz besluthett skulle formeras.
Huilke af nampn gofwes etfter R: Rådhz medgifne rolla afl
Landtrnarschalken sielf, och icke annoterades
Sade och R: Rådh hade och expresse honom befaltt, att betalda
Ridd: och Adelen, att ingen schole fördrista sigh att förrehsa
hedan både till att vnderschrifwa sielfwa besluthz såsom och att
R: Rådh wille vttnempna dem som scholle rehsa etfter IL Kong.
M:tz saliga Lijk
Fordrade annorgången R: Radh en Rolla pa ali Adelen som
wore ankompne till Rikzdagenn.
Elfter middagen kommo störste dellien af Adelen tillhopa, till
att förnimma hwadh R: Rådh hade Vttschottett proponerat.
Berettade, att dher vthinnan skulle författas renunsation på
Sigismundj Erfwinger
24
1633
Dett andra. Om Regiments Ordningen Cantzlcren liafuer hijt
sendt med Grubben
Förklarede sigh, att dhe äre wäl till fredz att sådantt setties
vthj sielfwa besluthett.
12.
Befaltte Landtmarschalken Secret: Johan Larsson, att han schulle
vnderretta dem som i går icke wore effter middagen tillstädes,
hwadh R: Radh bade med Vttschottedt taaltt.
Sedhen att all Adelen och Ridderskapett scholle hafwa dehres
Russtienst färdigh till att comparera på Munstringh, så hast dhe
fingo beröm budh.
Hwilkett dhe alle promitterede, att hörsambligen wele effterkomma.
13.
Blåsstes allenast om.
14. Martij
Kommo tillsammans Och befaltte Landtmarschalken dem som
wore annoterade och falne till böter, att dhe schole hafwa dem med
sigh, till att vttleggia, och dett för dehres ohörsamhett.
Sedhen tillsporde Landtmarskalken dem, om dhe wele contribuera
2 Rdl. af hwar familia till att vttsticka dehres wapn vthj
en boock, effter som Andreas Bureus dem derom hade vnderrettadt.
Förklarede sigh fullkomligen alle Jaa.
Och begärede att Bureus welle stellat i werkett, och dhe som
hade lägenhet nu dem att vttleggia, han schulle dett giöra Men till
nästa conuent wille hwar och En samma sina Peng:r vttgifwa, och
moste hermed icke tillgå, som wahnligitt hafuer waridt, vthan att
Peng:e rett der till anleggias, så att de dett kunne få se med en
rett begynnelse till H: K: M:tz lijks nedersettielsse.
Dett han och vttlofwede.
Seden sade han der effter, Att j morgen skole dhe få beschedh
som schulle rehsa effter H: K: M:tz Salige lijk.
Dereffter ginge dhe opp j Rikz salen men först vthj H: M:tz
Arffrökens Christinas Förmak, huilken sedhen beledsagedes på förre
sätt vpp vthj Rikzsalen.
Dereffter vplässte Sec: Larss Grubbe detta fölliande Rikzdagz
besluthett.
Rikz dags besluthett Se Bil. G.
Sedhen dett war opläsidt, och hwartt Stånd hade gjordt H. M:tt
Arffröiken och Vttkorede Drottningh en lyckönschningh, såssom och
Mars. 25
gratulerat R: Radh att dhe Regeringen i II. M:tz omyndige Ahr hade
vpå sigh tagidt, såssom och att denne Rikzdagh så (redeligen war
aflupen
Giorde H. Per Banner på H: M:tz wegner dem samptligen en
nådig tackseijelsse, för dehres wäl widige förklaring
Felttherren
Sedhen sade att H: K: M:tt hade för sin dödelige afgång förordnatt
vthj dhe frånfalne Rikzrådh Andre vthj dehres ställe, som
nu dehres Eedh för H: M:tt schoie nu prsestera. som är
H: Johan Pontesson H: Axel Banner
E: Sten Bielke H: Erich Rijningh
H: Caril Bonde H: Per Sparre
H: Åke Axellsson H: Jöns Kurk
Sedhen de wore framtredde och nederknädde mz G: Peder
Brahe, som siri Edli vthj H: K: M:tz lifztijdh den tidh han war
tagen vthj Rådz Embetett
Stafwade H: Peder Banner Rikzrådz Eeden för dem
Dermedh ändades då denne wälholdne Rikzdagh alldehles oppe
på Slottedt.
Dereffter beledsagede Adelen H: M:tt vnga vttkorede Drottningen
vthj sitt maak eller Saal igen och dhe nederträdde på Ridderhusedtt.
Och effter dett war någet lidin på dagen, befalttes att dhe
mårgondagen scholle igen komma.
Dereffteg befalttes Peder Börsson Stråle, att han schulle
schaffa sigh underrettelsse om sitt adelige herkompst vthur Rikz
Cantzelijtt.
Effter middagen sende R: Radh en Rolla neder på Adelen,
som scholle rehsa effter H: K: M:tz Saliga Lijk effter som den
här nest effter föllier
Anhöltt Mårten Båhr på sin Sons wegner, att han motte
blifwa intagen opå Ridderhusett, och praisenterade sitt Adelige bref
af Konung Sigismundo gifwen
Hwilkett vplässtes och war förswenschatt
Men så togh Landtmarskalk: dett till att referera R: Radh och
honom opålades att han dett brefwet schole jnleggia dermed hans
Son restitueres till sitt mödernes Arf her j Swerige.
Dett han vttlofwede.
15. Martij
Fick Per Börsson Stråle, vthur Rikz Cantzelijdt en lengd
såra Rassmus Ludwichsson bäfwer sielf schrifuidt, hwar utinnau
26
1633
war ibland annadt instältt att Anderss Grips Fader hade fått förbettring
på sitt Skiöldemerke:
Hwilkett approberades och fördenschuldh tillstaddes att Per
Borssons Stråles Wapn schole vphengias i Heela Gripernas wapn
såssom och opålades honom att han schulle förskaffa och inlefrera
till neste Herredagh en fullkombiigh Ynderrettelsse om sitt Adelige
herkompst.
Huilkett han vttlofwede att willia effterkomma.
Sedhen begärede Landtmarskalken vthaf Kidderschapet, att
dhe wille seija dehres meeningh om H: K: M: höglolligh i åminnelsse
liafuer tillstådt och befaltt Jönss Persson till Ingelstadh, att föhra
Gyldensparre nampnet, eifter dhe skääl och bewijs som Jöns Persson
sielf framföhra kunne, Alldenstund!! Landtmarschalken förstått
hafuer vthaf sine vttskickede till honom som war Hindrich Flemingh,
Knutt Posse, Bengt Kafle och Otto v. Scheidingh, att han
der med inthett kunne afstå; ef:r H: K: M:t Saligh hoos Gudh, honom
sådantt tillåtedt och befalt hafuer.
Hwarföre begärede Landtm: att Jöns Persson wille framstiga
och tillkenna gifwa, huru han det bewisa wille
Swarede Jöns Persson
Dett H: K: M:tt vthj sin Cammar skulle hafwa sagdt till S:
her Johan Sparre som den tijdh Landtmarschalk war (och då först
deremot protesterade) att alldenstundh eder S. fader och i kalle
eder Sparre så måtte han wäl kalla sigh Gyldensparre eller der i
wille kalla eder Gyldenspte kunde han wäl kalle sigh Sparre:
huilkett wettnede Oluf Lilliesparre, sigh så hafwa bordt Konungen
tala
Sedhen iöregaf han och, dett H: K: M:t hafuer kallet honom
Gyldensparre vthj H: K: Mtz bref till honom, såssom och vthj en
lengd med IC: M:tz egen hand samma Nampnet wara vpteknatt dem
han nu inthz tillstädes hade.
Derpå begärede Landtmarskalken, att dhe dehres meening
herom wele vttseija
Fork: Att alldenstundh sådant war talatt af Hr K: M:tt och
vthj brelwet och lengden honom det nampnet gifuidt, kunde de
icke annars deraf dömme, ann att H: K: M:tt Saligh hoos Gudh honom
sådant tillstått och befaltt hafuer, helst meden dett inthz
kunde pneiudicera Sparrerne, eliter der är en åtdskildnat emellan
Nampnet såssom och Wapnett
Landt: M: Swarede, Att der änn så wore, att H: K: M:tt sådan
vthj sin Cammar tält hade, så svar sådant allenast en discurs,
och det han vthj brefuedt war nempdt, war dett schedt igenom
Mars.
27
Skrifweren: Men hwad den Lengden anlanger, som skall wara rnz
H: K: M:tz egen hand skrifwen, må wara vthj sitt wärde, der till
är hwarken bref eller Lengd här nu tillstädes;
Blef allttså Jöns Persson opålagdt till näste Rikzdag att bewisa
och fram hafwa samma lengd och bref, der de då sufficient befunnes
och kunde giöra tillfyllest, sådant wara af H: K: M:tt tillstådt
och befaltt, så måste dhe sigh wäl dermed låtha åtlmöja Och
i medier tidh kan han inthz vthj Ridderhuss boken för Gyllensparre
blilwa inteeknadtt.
Detta att effterkomma vtlofwede Jöns Persson att wele fulgiöra
att schafra bref och längd tillstädes till näste Herredagh.
Och eflfter R: Radh icke hade ännu inthz vnderschrifuidt Resluthz,
skole dhe i morgon komma tillstädes det att vnderschrifwra
Befaltte och att ingen schulle fördrista sigh att bortrehsa, förr
änn dhe dett hade vndersch:tt. Såssom och att dhe då strax scholle
hafwa med sigh hwad Secreteraren tillkommer
Den 16. Martij
Framkallede Landt M: Erich Gostafsson Roos, och tillsporde
honom huru han till dett wedernampnet war kommen
R: Att hans Fader hafuer sigh så kallat Huilkett Landtmarschalken
meentte att dett war orett att vptaga ett gammult Grefligitt
äts Nampn
R: Han det inthett giordt hade, vthan eifter sin Fader och
sielfwa wapnett
Hwrar då vpstode någre af Adell och betygede att han dett
nampnet alf vngdommen nutidt och kallat hafuer llooser af Hjelmsäter
Sedhen vnderschrefz besluthett och blef effter Ordningen accompagnierat
afl' 6. vthaf Adell opp j Radh Cammaren och dett öfwerlefreratt
af Seeret: Johan Larsson.
Dereffter begärede Landtmarscli: att den Rollan som schulle
rehsa effter H: K: M:tz lijk motte förandres, både att der stå någre
Specificerede som äre oförmögne, såsom och att andre tiänligere
kunne i Staden igen insetties.
Huilken Rolla R: Rådh öfw'ersågo och någre andra insattes,
hwilkenn strax af Sec: Johan Larsson omschrefz och af R: Rådh
vnderschrefz
Lofwedes och befaittes Ståttholl: att liw ar Adelssman schole
hijt vpp hafwa och bekomma till samma rehsa 4. schusshester.
Sedhen nederträdde Landtmarskalken och strax oplässtes såsom
och afschref någre Copier af fölliande Roila.
Se Bil. II.
28
1633.
Och tillssado Landtinarschalken dom att dhe inge bref scholle
hafwa att förwentta, vthan dhe skole till den 10. Maj sigh horsainbiigen
instella att giöra och bewisa TI: K: M:t den Sidsta tienst:
Men dhe sorn icke wore tillstädes och icke hafwa comparerat Dhem
warder R: Radh wäl igenom bref derom bjudande.
Dereffter intogz Marten Rährs Son efftcr R: Itådz befalningh.
Och dhe andre som sigh hade angifuidt eller ännu borde intages
eller schole inkomma i Ridderhusedt, de schole sigh instella till
nesta lliksdagh.
Sedhen giorde Landtmarschalken en gratulation till dem. betackendes
dem på dett vvenl: och flitigeste att dhe så god wille!igen
hafwa sig finna låtidt att samptyckia invad Rikzens höge tarf det
nu högeligen fordratt hafuer Dhe wele dett och troligen eftterkomma,
Såssom och Allmogen förmahna wid dchres hemkompst i
lika motto der benn förmå, att de dett samma och giöra: Desslikest
betackendes dem att dhe så hörsambligm hafwa effterkommidt
Invad bann dem vthj detta sitt Landtmarschalkz Embete befalt
hahr. Tillbiuder sigh sådant emott hwariom och Enom dett igen
att förtjena.
Nederleggiandes dermed sin Marskalkz stad', med Onschande
att aiitt motte wara Skedt, slutett och beiakatt Gudj den aldrahögsta
till Abra. Den vttkohrede Drottningen och Artfröiken Fröiken
Christina till wälferdh, Så och alla Sweriges vndersåtere till wälstånd
Fredh och säkerhett, Dem ochsså i lika motto att dhe med
helssa och wälmåge Hwar motte hemkomma och finna sina karkompne
mz lika wälståndh
Derpå giorde Johan Lilliehök Landtmarskalken på alles dehres
wegner en flitigh tackseijelsse.
Sedhen belältte Landtmarskalken att dhe som wille nu contribuera
till wapnens tryckiande, de schole dett strax giöra, på dett
en Regynnelsse med tryckiaren der vthj kunde skee
Vttlade således någre af Adell dehres 2. Rdl. och huilke dem
som dem vttgofwe schole derföre bekomma En book när den blefwe
färdig elfter inbunden lengdh
Se Bil. I.
Sedhen vnderschref Landtmarskalken En Lengd som ändå icke
hade vttlagd sine böter och ännu restera.
Se Bil. K.
Dermed!) ändades denne Wälholdne Allmenne Rikzdagh.
1633.
29
Hi la ,tror.
Bil. A.
Rijkzens Råd/. Proposition
Actum Stockholm den 15. Feb: 1633.
Edle, welborne, welbördige, Höglärde, manlige, wälwijse, ährlige
gode Herrar, Män och Dannemän: Närwarandes Rijkssens Rådh,
Låthe Ständerne sampt och synnerligen, Wäniigen och flijtigdt betacke,
att de sig efter deras påfordran och begäran till detta högtnödige
och Sorgelige Möte vthj rättan tijdh godwilligen och hörsambligen
inställt haffwe, vptaga det för een godh aflection och benägenheet,
Wällwdllig, nödig, Sky Ilig lydno och hörsamheett: Hwillkedt
de emot Ständerne i gemeen och i synnerheett med all godh
Wänskap, Rättwijss befordran och fremielsse, effter hwars och
eens Ståndz dignitet, Wvrde och Willkor,3 alltijdh wele och skole
befiijta sigh om att förskylla och -wedergöra: Och äre Ständerne
vtan ali twifwell igenom Rijkssens Rådz för detta afgångne breff
orsaken och tillfälle till denne sammankallelse och Mothe wäll kunnig
och wetterlig blefTwen; Hwillken sig enkannerligen och i synnerheett
härrörer af det stora och högstbeklagelige myckedt sorgefulla
och olyckelige Denn Stormechtigstes Konungs och Herres, Konung
Gustaft’ Adolphz, Sweriges Göthes och Wendes Konungs, Storfurstes
i Finland, Hertigs vthj Estlands och Carelens, Herres vtöfwer
Jngermannelandz, wår högstärhades allernådigste Konungs och
Herres bedröfwelige dödeiige frånfälle; Hwars Adle Siäl Gudh Allzmechtig
medh alle Christrognes till een ewigh frögdh och glädie
vpwäckie.
Och såsom vtan twiflwell och ögonskijnligitt ähr, att alle
Sweriges Rijkes och Fäderneslandzens trogne, vprichtige och redelige
Vndersåtare, högstbemällte och loflwärdigste wår allernådigste
Salige Konungs och Herres snara dödh, med bittra tårar och sorgefulltt
hierta högt beklaga och söria: Dock lickwäll apprehendera,
begråta och beklaga närwarande Rijksens Rådh denne store Konungs
dödzfall myckedt hierteligen och klagseligen, såssom dee där
högstbeprijssligste Salige Kongl. May:tt närmast waritt haftwe, och
hans Gudhfruchtige, högtförståndige, försichtige, vprichtige, Redelige
och Loflige Intentioner, meningar och willia bäst bekände wore,
så emot Fäderneslandedt i gemeen som emot hwar vndersåtare i syn
-
30
1633
nerheedt: Ty hwillken Konung bäfwer vllij desse, oell longé framfarne
tijder, waritt wärdigare och bequämrnare till att medi) rädta
wara och heetta een Konung, än såsom wår Konung Gustaff
Adolph, hwillken haffwer waritt ijffrigare, ståndachtigare och bättre
grundadt vthj den rätta Apostolische och Profetische Religion, hwem
bäfwer heller sedt den rätta Gudz Försambling, och hans heelige
Ordh befrämiadt ähn som han: Hwillken Konung hafwer vthj sitt
Rijke Rättwijssligare regeradt, bättre Lagh och rätt Statuerat, förordnadt,
wedh machtt holledt, och hwariom och enom så fattigom
som rijkom vthan någons anseende wederfara låtedt; hwillken haffwTer
waritt mildare emot sine vndersåtare, dem han aldrig och icke
den ringeste hafwer tröstlös eller oswaratt ifrån sig gå låtedt; Hwilken
haffwer bättre Regements eller Krigzordningar och disciplin
gjordt, holledt och achtadt, än som wår framfarne höglofligste Nådigeste
Konung och herre; hwillken haffwer waritt skarpsinnigare,
försichtigare och wijsare j Rådslag och att tidigare afsee diiudicera
och förebyggia desse fahrlige tijders, och illistige menniskors practiker
och onda förehaffwande; hwillken haffwer holledt jpricbtigare
och Stadigare freedh och förbund med Grannar, wänner och förbundz
förwanter, hwillken haffwer bättre förswarat, handhaffwad och
regerat dee som sig vnder hans wråldh och beskerm gifw itt haffwa,
och sitt Konunga rijke och Fädernessland igenom rättferdige och
oundwijkelige Krijgh, bättre och med större reputation vttwidgatt,
försäckradt och förmeeratt, hwilken haffwer waritt Manligare, arbetsamare
och meera wakande vthj Krijg och Strijdztider, och flere
Städer, Store Slachtningar och tropheer erholledt, ähn såsom denne
wår Lofwerdigste, Salige och stoora Konung Gustaff Adolph, Fädernesslandzens
Fader, hwillken och intet haffwer skonatt och spardt
sitt ädle Liff och blod för Gudz rätta och reena Församblings,
Ordz och sitt Fädernesslandzens Conservation och befräinmiellsse,
Manligen och Ridderligen Vtgiuta och låta, Och lick well igenom
sin Salige dödh En Segerherre öfwer sina och Christenheetennes
Flender bleffwedt: In Summa der alle dygder som Gudh Allzmechtig
menniskorne hafwer benådadt och gåfwadt med, skulle widlyftigdt
optäilies, beskrifwas och specificeras, så äre dee alle tillijka
samptligen och som vthj en klump fallne in vppå wår högstährade
allernådigste fordom Konung och Herre; Hwarföre wij och alle
Sweriges Rijkes trogne vndersåthare och Jnbyggiare hafwe så
myckedt större orsaak oss öfwer detta högstbedröfwelige stora
Konungzlige dödzläll hjerteligen att beklaga, gråta och qwijda: Och
det för ett rätt stort Gudz straff förordsakadt af w år obotferdigheet,
grofwe och margfalligc sinder haffwa till att holla och achta, som
Februari.
31
icke haffwa waritt warde längre een sådan Christen, Milld och
Gudhfrucktigh Konung att niuta och beholla: Män vppå dedt att
alles wära och ständernes samptlige sargade och blödige hierta icke
må af wijdare beklagan, som doch vthj dette stora sorgefall intedt
förandra kan, beswäras eller kränckias; hwarlöre will man nu der
med afstå, och näst een sannsky Ilig ånger och ruellsse, jnnerlig och
trogen åkallan till Gudh Allzmechtigh, att han sin wäll förordsakade
wrede och straff öfwer oss och Fädernesslandedt, wille af barmhertigheet
wenda och falla låta, och sin heelige Andes tröst vthj
den högstbedröfwade Stormechtige wår allernådigste Drodtnings,
och den heela Konungzlige families och alles wäre sorgefulle hiertar
jngiuta: Så wele wij oss igen opredta, ett manligitt moodh fatta,
och så för ögonen stella, betänckia och öfwerwäga, huru såsom
wårtt käre Fädernessland vthj denne myckedt farlige och bedröfwelige
tijd må tryggast emot all tiiistundende fahra blifwa beskermadt,
regerat, förestått och Vppeholledt. Och såsom vthj alla tijder (näst
Gudz beskerm och bewakande) samdrächtigheet och eenigheett vthj
Religionen och Regeringen hafwer waritt dedt starkeste band och
wapn, derigenom Rijken och Regementen äre blefne för alle anfechtningar
trygge och säkre ståndne, wäll bew arade och alitijd
tillhopa bundne och holdne; Efter som och (thes Gudh skee loff)
wårtt käre Fädernessland äre igenom samma band nu vthj een
longlig tijdh emot margfalleliga anfechtningar, oroiigheeter och bosuär
owijkeligenn, ståudachtigt och operturberat, samman och
wäll behollett bleffwedt: Hwarföre will och nu wara högst af nöden,
att så frampt Sweriges Rijke och dess jnbyggiare skole och
wele, så nu här effter som här till och af vrminnes tijd ett fritt
follck och stånd, och ingen vtan Gudh Allzmechtigh och wår Christelige,
ordentlige och af samptelige Sweriges Rijkes Ständer, godwilleligen
vttwalde Ofwerheett vnderkastade wara och blifwa: Så moste
och samma Eenigheetsband oss här effter vthj denne myckedt oroolige
och fahrlige tijdh, så starkt och hårdt sammanbinda, förknippa
och oupplössligen föreena, så att oss ingen af hvad nation och
ehwem dedt hellst wara kan, skall kunna antingen igenom twångh
eller List åtskillia, söndra eller vplösa: Och såsom detta Eenigheets
band förnembligast vppå trenne saker består, som först och förnembligast
Eeenige vthj denne wår rätta, reena och sanskyllige religion
och Gudztjenst: l)er ifrån oss hw arken Hellffwetes Portar
myckedt mindre någon menniskas woldh, Tyrannij, List, fallskheedt
eller någon annan ting ellwad dedt och hellst wara må och
nempnes kan, skall ifrån trängia, afwenda eller beiveeka, Sedan
Enigheedt, rättrådigheedt och vprichtigheedt emot wår Ofwerheedf
-
32
1633
Och såsom Gudh Allzmechtigh näst detta stora sorgelige dödzfall,
Svveriges Rijke och dess trogne vndersåtare och icke ringa der med
heemsökt haffwer, att oss etTter denne wår högstherömmelige och
nu hoos Gudhj Salige fordom Konung, icke någon Konungzlig Mans
Linia lempnad åhre som vppå hans Stool och Säte att blifwa och
wara wår Konung och Herre, sätties och bekrönes kunde, vtan
haffwer allena effter Gudz AJIzmechtiges skickelse och behag lempnadt
eliter sig denne närwarande, och oss för ögonen stälte, sin
ellskelige käre dotter, Den Stormechtige Högborne Furstinna och
Fröken, Fröken Christina med Gudz nåde, Sweriges, Göthes och
Wendes vttkorede Drottning och Arffröken, Storfurstinna till Finland,
Hertiginna vthj Estland och Carelen, Fröken vthöflfwer Jngermanneland,
wår allernådigste Furstinna och Fröken; Hwarföre moste
wij och ded Gudz gode wilha och Radh heemstellt haffwa, och oss
den gierna och hörsambligen vnderkasta: Och såsom alle Rijkzens
Ständer länge för detta och först vthj Norköping Åhr 1604. vppå
ett sådandt fall, som nu, ty werr, öfuer oss kommitt och handt
är, hafwa god- och frijwilleligen sigh samsatt, föreenadt och beslutedt,
att när ingen Konungzlig mans Erffwinge af den Linie till
och öfwer wore, då skulle om någon Konunga dotter och Fröken
igen wore, wara och blifwa närmast till Sweriges Rijke och Chronan;
Dedt samma är och ytterligare och expresse Åhr 1627. här
vthj Stockholm in vppå wår nu förestellte Allernådigste Furstinna
och Arffröken: aff alle Rijkssens Ständer godwilleligen och Eenhälleligen
bleffwedt Confirmeradt stadfäst och bewilliadt: Hwarföre
will och wara högst af nöden, att wij sampt- och synnerligen till att
bekräfTta de förre beslut, wår frijwillige tillsäijellsse och lofwen,
åhre och blifwe ther vthj Enige, att wij anamme, hylle och holle
högstbemellte den Stormechtige Furstinna och Fröken Fröken Christina
för alles wår och Sweriges Rijkes, med alle dess vnderliggiande
Provinciers vttkorade Drodtning och Arffurstinna, tillseijandes
Hennes F: N:de hullskap troskap och manskap, och wele för
henne vpsättia Lijflf, Leffwarne och all wår förmågo, och oss aldrig
hwarken igenom wåldh, twång, List eller af någre orsaker, som
Menniske påfund opdichta kunne, Låta ifrån H:s F: N:de afwenda,
förträngia eller på någrehanda sätt förföra och komma. Det Tridie
Eenighets bandh är, att alle wäre tanckar åhug och sinne der hann
äre rättade och drifwes, huru såssom Fädernesslandedt må blifwa
säkertt tryggdt och för alla flender, ehwadan dee sigh och yppa
kunde, wäll bewaradt, och derföre haffwa ospardt Lijff och all förmåge,
och icke lijda eller tillstädia att någodt annadt ibland oss
skall talas, mycket mindre i wärkedt ställas än dedt som trogne
Februari.
33
patrioter och redelige Swenske Män deres Eedh, Löffter och tillseijelsser
likmätigt äre wäl anstår, Och denne tijdz farligheedt fordrar
och kräfwer wed dett straff och Peen som vthj de förre beslut
ofta och omständligen ihugkommes, och så sidst att Ständerne
i gemeen och hwar i synnerheedt wille sig föreena och samsättia,
att dee nu vthj denne wår nådige uttkorade Drottnings omyndige
och Vngdoms åhr, weele lyda och rätta sig effter de Wellborne Herrers
samptelige residerande Rijkssens Rådz ordningar och Refallningar
vthj alltt dedt som kan lända till wår nådige uttkorade
Drottnings och Sweriges Rijkes gode, gagn, bästa och reputation:
Och såsom Rijkssens Rådh intedt twifla utan att alle Ständer i gemeen
och hwardt stånd för sigh besinne och aftage, att desse föreslagne
Punchter och Eenigheets band, äre den starckaste, Säkreste, Gudh
Allzmechtig behagligste, Wår Eedh, förrige Lyffte och tillseijellsse
lijkmätigste och för Fädernesslandedt reputerligste och tryggeste
Wärn, Medell och Skantz, som wij oss vthj desse sorgeliga och
farlige tijder företaga och angripa kunne; Allttså förmode de gode
herrer, som och äre vthj den wisse tillförsichtt att alle Stånd, sig
här vpå så förklarandes wrarde, som deres Eedh, troheedt, oprichtigheett
och Fädernesslandzens nödtorfft äskar och kräffwer; hwillkedt
när som dedt skedt ähr, weele Rijkssens Rådh wijdare med
Ständerne afftala hwadh som denne tijdz lägenheedt och Fädernesslandzens
tarff och säkerheedt kräffwer; J medier och alltijd önska
Rijkssens Rådh Ständerne sampt och synnerligen god helssa, rättsinnige
rådh och tanckar och alldt annadt gott tillstånd, och förhlifwa
dem alle i gemeen wäll béwrågne Datum Stockhollm den 15: Februarij
Ähr 1633.
Bil. B.
På dhe Wälborne Herrar Rijkzens Rådz öfverlefrerade proposition
är detta Adelens och Ridderskapsens ödhmiuka Swar Actum
Stockholm den 26 Februarij åhr 1633.
Wij hafwe både vthaf Wälborne Herrar Sweriges Rijkes Rådhz
vttgångne breff, så wäl som vthaf sidst öfwerlefrerede proposition
nogssampt grundeligen förstått hwadh stora wichtigheter hafwer förorssaket
dhe Welb: Herrar, för denna gången att sammankalla
sampttlige Swreriges Ständer: Nembligen att Gudh den aldrahögsta
effter sijn Gudohmlige försyn, för wära stoora margfalleliga Synder
skull, igenom den grymma döden, hädanrycht den Stormechtigeste
Furste och Herre, Herr Gustaf Adolph Sweriges, Göthes och Wendes
Konung, Storfurste till Finlandh Hertigh vthj Estlandh och Carelen,
Herre vthöfwer Ingermanland!); fordom wår allernådigeste
II. 3
34
1G33
Konung och Herre: Hwilkens Siäl Gudi) den aldraliögste tili en
Ewigh frögd och glädie mildeligen vpweckie, och nådeligen tröste
oss arme Swensche Män, som nu igenom detta dödelige frånfälle
äre wordne vthan Konung och Regentt, deröfwer Wj nu högeligen
aff hiertadt bedröfwede äre, att wårt käre Fädernessland och Wj
samptligen vtj denne orolige tijden, äre faldne vthj denne stoore
bedröfw'elssen, så att wij dett aldrigh medh tårar och ångerfulltt
hierta någonsin kunna vttföhrat, som dett sig borde och vtj sigh
siälff wärdt är att beklaga: Ty när wij alla den Salige llögtährede
Konungens Heroische bedriffter berömmelige odödelige gerninger
så och Ghristeligc dygder och oss högstbetedde gunst och nåde
rättsinneligenn betrachte och öfverwäge (effter som dbe vtj propositionen
widhlöffteligen berömmeligen och loffligen äre ihugkompne)
och alldrigh tillfyllest nogsampt kunne lauderas, effter som dhe högt
loffwärdige äre heela Wärdén att stellas för Ögonen, och fördenskuldh
den Salige högtährede Konunghen wäl wardh är, att nempnas
och kallas den Stoora Konungh Gustaff Adolph, fädernesslandzens
fäder och den Christelige Religions förswarare; Rlijfwa wj så myckett
mehra rörde oss högeligen att bekymbra och häfftigt beklaga och
söria öfwer denne Salige boos Gudj högtährede Konung/ dödh, som
oss Swensche män till hardt Rijs och straff, efter Gudz nådige
willie hasteligen tillfogat är: Men uppå dett wj med alle icke skole
misströsta, som detta stoora Sorgefallet icke kunne förandra, vthan
moste dett Gudh hemstella, och att detta wårt käre fädernesslandh,
vthj denne fahrlige tijden, för alltt fijendtligitt och tillstundende
olycker och fahrligheter motte conserveras, och vtj sin förre Regeringh
och sääker Stat förblifwa. Ar fördenskuldh nu vthaf nöden
att wj först och frembst åkalla Gudh den aldrahögste (som altt
effter sitt gudommelige Rådh, regerer och vttlohrer) om nådh och
welsignelsse sedhen oss till dett högsta beflita, wära hiertar och
sinnen der hen dirigera, att wj med samptlige Rijkzens Ständer,
vthj een rettsinnig samdrächtighet och säker ouplössligh Eenighetz
båndh oss till hopa förknippa och sammanbinda motte, vtj alltt dett
som kan lenda, Hennes Mitt wår Nådige Drottning!), så och den
Ynge Högborne Fröken, Oss och wårt käre fädernesslandh, till ähra,
gagn, wälferd och reputation; Hwarföre wj af Ridderskapett och
Adelen bäfwe tagidt desse frenne oss föresteltte eenighetz puncter
vtj ett tijdigt och noga betenckiande, Och oss effter som dhe äre
af stora wichtighett dem deste bettre vtj dette högtbedrölw eligc tijdz
tillstånd!), grundeligen öfwerwägatt, betrachtatt och på efterfölliande
sätt wårt wälmeentte svvar, hermed welet tillkenna gifwa och
vpteckia.
Februari.
35
Hwad dett första Eenighetz bandett vridhkommer; Så är ingen
af oss, någonsin sinnader, myckett mindre tencker till att afstå,
eller sigh låta be weka, ifrån wår vtj Gudz salige, reene wä 1 funderede
Augzburgiske Confession och gudztienst, hwarken genom
list, twångh eller waldh, vthan w'ele der widh stadigt genom Gudz
nåde inn till wår dödzstundh förblifwa, effter som derpå hänger
wår ewiga Siäls Salighett Hwilken Religion högtsahlige H: K: M:t
inn vtj döden bäfwer förfächtadt, och deröfwer sielfwa lijfwet tillsatt
bäfwer.
Hwad dett andra Eenighetz bandet widhkommer, hwraropå näst
Gudh wår timmeliga wälferd hänger: Alldenstund Gudh den aldrahögste,
detta wårt käre fädernessland, med detta stoora sorgelige
dödzfallet hafwer hemsöktt, att oss effter wår högstb:te hoos Gudh
Salige Konungh, icke någen Konungzlig ächtte Mans Erfwinge, som
vppå hans Stooll hafwer kunnat sittia och till wår Konung och
Herre crönas är lempnat vthan hafuer allenast af sin Gudomlige
försyn och skickelse, leefdt efter sigh Oss nu nyligen för ögonen
stältt kare Dotter; den Stormechtige Högborne furstinna och Fröken;
Fröken Christina med Gudz nåde, Sweriges, Göthes och Wendes
vttkorede Drottning och Arffröken, Storfurstinna till Finland,
Hertiginna vtj Estland och Carelen, Fröken vthöfwer Ingermanland!);
wår ållernådigeste furstinna och Fröken: Dy bäfwe wj af
Ridderskapett och Adelen icke welet eller kunnet, de förre loflige
och wäl betencktte Arfföreeninger, som i synderhet vthj Norköping!)
1604. bewiliat, och seden Ahr 1627. samptligen af Oss är
förnyat och confirmerat derifrån affträda: vthan eenhelleligen H:
K: M:tz endeste och elskelige käre dåtter, högstb: den Stormechtige
Furstinna och Fröken, Fröken Christina; för wår allernådigeste
vttkorade Drottning!) hylla och annama, och för H: F: N:de
hafwa ospardt Lijf, blodh och all förmågo: Onskandes der hoos
att H: F: N:de motte vtj gudzfruchttan och aila Christeliga dygder
vpwexa och vptuchtatt blifwa, sitt helga Nampn till prijs och Ähra;
Oss och Fädernesslandett till hugnatt, tröst och bijståndh.
Dett Tridie Enighetz bandet belangende wele wj såssom Fädernesslandzens
trogne patrioter, der henn alla wråra sinnen, tanckar
och gerninger alletidh dirigera så att Fädernesslandet och dess
Grentzer, för alltt fiendtligit anfall må försäkras, och till dess trygghet
hafwa ospartt, Lijf och blodh effter yttersta förmågo; Och vtj
denne sorgelige fahrlige tijdz tillstånd!), ibland oss inthz annat låta
höras, vttspridas, mycket mindre talas, änn såssom Fadernesslandzens
trogna och rättrådiga vndersåter tillkommer och wäl anstår;
Desslikest wele wj och vthj denne wår nådige Drottning/ omyndige
30
1633
Åhr, lyda och retta oss effter de Welborne Herrar samptlige residerande
Rijkzens Rådz Ordninger och befalninger, vtj alltt dett sorn
kan lenda till wår nådige Ilrottningz och Sweriges Rikes, gode
gagn och beste, vtj den vvisse och otwifuelachtige tillförsicht, att
dhe Welborne Herrer j medier tijdh och alletidh erholle oss widh
Sweriges Lagh och vvåra wälfångna Adeliga Priveligier och friheter.
Ar således detta Ridderskapetz och Adelens, kortta och wälmeente
swar; J den tienstlige och ödhmiuke tillförsicht, dhe Welborne
Herrer wele dette allt vtj beste motto vptaga och vttyda,
och alletidh förblifwa ware benägne gunstige herrar, Wenner och
mechtige befordrare.
Vppå samptlige Rijkssens adels och Ridderskaptz
wägner vnderschrefluidt
Larss Sparre mppria
pro tempore Landtmarskalk
Bil. C.
Rijkzens Rådz andre Proposition till Ständerne, Actum Stockholm
don 28. Februarij. A:o 1033.
Såsom Rijkzens Rådh vthaff Ständernes synnerlige och samptlige
enhällige swar, haffue först förnummit dhen store Hiertans
sorgh och bedröfluelse som dhe i synnerhet och gemeen öffuer
Loffwerdigste och Salige H. K. M:tt wår Aller Nådigste Konungz
och Herres högtbeklagelige dödli och frånfälle, som trogne och uprichtige
vndersåtare fattadt haffue, och dhet inedh tårar, vveeklagan,
hiertans ångest och suckan vthwijsadt och påskijna låtet.
Sedhan och dher näst att dhe sigh sandrächteligen, förklaradt,
loffuadt och tillsagdt haffue wedh den rätte Profetische och Apostolische
lära och Gudztienst och oförändrade Aussburgische Confession
stadigt och owijkeligen att wele förblilfua. Jämwäl och att Ständerne
dheres förrige Löffter, tillsäijelser, Rijkzdagz besluth och
arfförening om Successionen till Sweriges Rijke och Chronan inn
vppå dhen Stormechtige Furstinna och Fröken Fröken Christina
Sweriges, Göthes och Wendes Vthkorade Drottning och Arifröken;
ståndachtigt och oryggeligen wele holla och effterkomma.
Och att dhe till dhet Tridie och sidste tilsäije och loffue att
wele vthi wår vthkorade Nådige Drottnings omyndige åhr höra,
lvdhe och effterkomma alt hwad som Rijkzens Rådh till Ilögstb:te
H: M:tt och Sweriges Rijkes gode gagn och reputation dhem biudandes
och befallandes warde: Altså bepröffue och finne Rijkzens
Rådh, att Ständerne dheres Förfäders och den loffiige Swensche
Februari.
37
Nations ståndachtige, trofaste och redelige Exempel oförkränkt effterföllia,
stadeligen och obrotzligen holla och bewara wille: Hwilket
Rijkz Rådh och vthi denne sorgelige och fahrlige tijdh holla
och achta för dhet krafftigste och ouplösligste Medell och band
som nu angripes och företages kan, dher igenom och Sweriges
Rijke wårt käre Fädernesland kan bliffua för all olycka och fahrlighet
medh Gudz tillhjelp bewarat och förswaradt, och Ständerne
för dheres wälbetänkte, redelige och rättrådige resolution och swar
icke allenest högeligen berömma, vthan och så vppå dhen Stormechtige
Furstinnes wår vthkorade Drottnings och Nådige Frökens wegner,
alle vthi gemeen och hwar vthi synnerhet wänligen och flitigt
betacka, för dhen troheet, kärleek och rättrådighet som alle Ständer
H:s F: N:des älskelige käre högtährede Her fadher fordom
alles wår Nådigste Konung och Herre, Högstberömligest vthi åminnelse,
Hörsambligen, troligen och underdånligen bewijst haffue,
Som och för dhen wälwillighet och trohet som dhe nu emot H: F:
N:de wår Nådige vthkorade Drottning tilbiudhe och påskijna låthe,
hwilket H: F: Nåde emot alle sine trogne Vndersåtare, om Gudh
Alzmechtig .hänne lijffuet vnner, och hon till sine Myndige åhr kommer,
medh all Konungzligh gunst och Nådigh benägenhet skall
sökia effter att wedergöra och ihugkomina: J lijka motto weele
och Rijkzens Rådh så här effter som här till Regeringen och Regementet
så förestå, och Ständerne inthz annat biude och befaile,
än dhet som först kan lända Gudz Helige Nampn till ähra, wår
rätta Religion till befrämielse, H: F: N:de wår vthkorade Nådige
Drottning och Sweriges Rijke och alla dess Jnbyggiare till ähra,
godhe, gagn säkerheet och reputation, och som dhem kan swarligit
wara bådbe för Gudh och Mannom.
Och emedhan Ständerne nu samptligen och synnerligen sigh
vppå dhen förste förestälte Proposition och puncter aldeles loffligen
Gudh Alzmechtigh behageligen, och dheres Eedh, troheet och föregångne
besluth lijkmätigt, wäl förklaradt och swarat haffue, att
dher vtaff vthan all twiffuel lyser och synes som wille Gudh Alzmechtigh
oss och wårt käre Fädernesland ännu vthi denne store
vppå kompne olycka och sorgh Nådeligen bewara, för wäre Fiender
befrija, och oss wedh wår rätte Religion och Gudztienst vppeholla
och styrkia, och ett fritt folk bliffua låthe. Hwarför är och
högeligen alf nödhen, att wij oss och sielffue så my cket Menniskligit
är, dher till befordra hielpe och beqwämme.
Och som Ständerne icke owitterligit är vthi hwadh tijdher wij
nu leffue och råkade ähre, att ehuru wäl wår Loffwerdigste, framlärne
Nådigste Konung och Herre haffuer ifrån sin förste Rege
-
38
1(533.
mentz tijdh lätet dhet sigh wara högst anläget, huru som Sweriges
Rijke wårt käre Fädernesland, motte mz alle Grannar komma till
säker, roligh och reputerligh fredh oell stillheet: För hwilket högst
berömlige och Salige hoos Gudhi, II: K: M:tt icke haffuer hafi!
ospardt något arbete, mödhe eller fahriighet, utan dher till vppsatt
och wågat sitt Edle Konungzlige Lijff och Leffuerne, hallner och
hoos någhre afl grannarne förskaffat oss säker och reputerligh fredh
och tryggheet, och Sweriges Rijkes gräntzer dhermedh märkeligen
vthwidgat: Så haffuer docb Saligh K: M:tt icke kunnet sitt lofflige
vpsåt och godhe wälmening emot Fäderneslandet, aldeles till dhen
godhe ände som föresatt war, föra och komma, vthan såsom dhet
ene krijget är wuxet vthaff dhet andra, altså äre wij och ännu
medh dhen På wesche Liga i Tysland vthi ett vppenbart krijgh:
Och ehuru wäl att wij medh wäre förre Fiender dhe Fohler, äre
kompne vthi Någre ålirs stillestånd, hwilke och nu mehra hastigt
till ända löpa: Wij och icke heller dher bredhe widh förwissade
äre om dhe stillestånd/ åhren redeligen till ända holle wele, vthan
till ewentyrs detta wårt store sorgefall vthi adit taghe, och förr
än wij oss dhet försee, fiendtligen angripa, effter som wij och lörnimme
att den nye Polnische Konung Vladislaus ingen försyn eller
betänckiande dragher, Sweriges Rijkes Tittell att (öra och bruka,
Ilwarföre wij oss och billigt så mycket mehra ondt och fiendtligt
haffue aff honom till att förwänte: Heemställes derföre Ständerne
att betänkia igenom hwadh Medell sådane olyckor äre till att
förekomme och huruledes wij oss emot alle ilwiliande bäst skole
kunna förswara och i beredskap holla:
Och som vthi nästföriedne Höst bleff vtaff Ständerne sorn dä
tillstädes wore en lijka sådan vthskriffning som vthi dhe förre åhren,
hollén är, bewilliadt och samtykt: Ilwarföre holle Rijkzens Rådh
högeligen wara aff nödhen att samme vthskriffning medh dhet aldra
snareste företages, effter sorn Rijkzens Rådh icke hoppes eller förmodhe
att någon aff Ständerne skulle wara som sin mening eller
förre Löffter der vthi tänkte till att förandra, besynnerligen emedhan
denne tijdz Lägenhet och Fäderneslandzens trygghet och förswar
dedh nu aldramest och högnödigst kräffuer och fordrar, der
till medh wille och Ständerne alle i gemeen och (iwar vthi synnerhet
vthan Någon inwendh enskyllan och vnsagdt godwilligen och
vthan drögzmåhl, dhe förre stadgade och bewilliade ränter och vthlagor
vthgöra och ifrån sigh leffrera, och dher vthöffuer tijdigt
betänekia och öffuerwäga igenom hvadh andre Medell, der dhe så
framdeles behöffues, krijghen kunde lyckeligen och reputerligen
till ända föres, inthz twifflandes vthan att hwarf och ett Stånd effter
Mars.
39
dhen kärleek och plicht wij wår käre Öffuerhet och Fäderneslandet
skyllige äre, sigh här vppå tillbörligen, och effter denne tijdz Nödtorft!
och fahriighet förklarandes warder. Och förw^änte Rijkzens
Rådh här vppå medh dhet snareste Ständernes samptlige, tijdige
och wälbetänkte swar att förnimma, vppå dhet att dhe här icke
måge länge sigh till beswär vppeholdne bliffua.
Bil. D.
Ridderskapssens och Adelens ödhmiuke swrar opå den andra
Oss öfwerlefrerade proposition. Datum Stockholm den 9. Martij.
Effter som (Gudh den Aldrahögste, warj högeligen klagatt)
Wj utlii denne bedröfwelige tillståndet moste lefwa, att den stoora
Olyckan, är Oss och alla Sweriges Rikes Jnbyggere öfwerfallen,
att Oss fordom wår allernådigeste Konungh (Högtprijssligh och Lofligh
i åminnelsse) är igenom den timmelige döden, Vtj denne wår
och alle wäre Religion förwantters högtbedröfwede Stat, och vtj
sielfwre Krigzwäsendet hasteligen ifrån fallen; Så att Oss icke allenast
detta Tyselia Krigzwäsendet, beswärligen inwefwat widhänger;
Vthan som befruchtandess ähr, Wj vthj dett Polnische krigett, igen
warda råkendes; Och fördenschuldh till Rijkzens och dess Grentzers
högnödige förswrar, böre giöre Oss så myckett möijeligitt och skee
kan försedde och försäkrede medh hwadh som till dess defension
kunne behöfwes. Dy hafue wj vthj lika motto tagidt den andra
Oss öfwerlefrerade proposition, vttj ett gott och wälwiliogt öfwerwägande,
och Oss widh denne, sorgelige och Swåre Regeringz tillståndh,
wår wälmeente swar hermed welet vpteckia och tillkennagifwa.
Först, hwadh Vttschrifningen belanger, så kunne eller wele
Ridderskapett och Adelen icke ifrån den hew-illningh dhe j Nouemb:
sidst vttlåfwede afträda, vttan wele att samma bewilliade vttschrifningh
med första må för denna gången holles; J synderhett att
vttschrifningz Commissarierne förblifwa alldehles, widh sätt och
bruuk med Rooteschrifningen och Nembningen som den tijdh vttschrifningen
af Oss belefwedes, och yttermere sielfw7a sidsta besluthett
någerlunda inneholler och förmäler.
Hwadh dett andra widhkommer; hwar vthj begäres, att dhe
förre bewiliade och stadgade pålagor och rentier måge i gemeen
af alle Ständerne vttgiöres och ifrån sigh lefreres: Hwilke meden
denne beswärlige tijdz tillstånd, så och Fädernesslandzens säkerhett,
sådanne högeligen fordre, att dhe nödhwändeligen böre och
moste vttgå; Derföre lofwe Ridderskapett och Adelen, att hwadh
som vtj de förre stadgade och bewilkiade besluthen till terminernes
40
1633
förlopp till Krijgz Staten äro belefwede, godhwilleligen wele effterkomma
och vttgiöra låtlie: dock så frampt att någen af de förre
stadgade och bewilliade Renttor Oss framdeless skadelig och Odrägeligh
befunnes: Då försee wj Oss, att dhe icke vthan wårt samptycke
blifwa wårtt ståndli till skada och förderf och till ytterligere
besvvär continuerede.
Till dett Sidste: hwar och till krijgssens lyckelige och reputerlige
vttföhrende framdeles någott behöfwes kunde, och sådant af
dhe Welborne Herrar genom några nyttige medel, Oss bredhe
widh andre Rijkzens Ständer blifwer föreslagett och framstelt: Då
wele wj såssom Fädernesslandzens trogne patrioter, ytterligere afl"
rätt kärlek till wår käre Ofwerhet och sielfwa fädernesslandet, som
då tjden, fahrligheten och Nödtorfften fordrer, alletidh oss wälwillige
finna och förklara, hermedh hafwa tillbudett.
Vppå Samptlige ltijdderskapssens
wägner vnderschreffuidt
Larss Sparre mppria
pro tempore Landt Marskalk
Bil. E.
Några beswär som äre Inrittne vthi Adelens wälfångna privilegier,
som ödhmiukeligen begäres att dhe måge afskaflede warda.
Datum Stockholm den 1. Martij 1633.
Att Ridderskapet och Adelen måge niuta dehres wälfångne
priuilegier till goda, på alltt thett the antingen af sijne egne Vpbörder,
vth: eller jnrikes försände, eller till dehres hussbehoff på
egen eventeur innförskrifwe, att alltt sådant både j inn och vttschepandet,
må vthan beswär, för Tullen, Licenten, och liwad
Nampn dett nu eller framdeles hafwa kan, fri passera effter Adelige
privilegiers fullkomblige innehold: Och hwadh man af sijn egen
Vpbörd kan hafwa att föhra ifrån Räfle och annorstädes der j Lifland,
hijt jnrikes, anttingen till Swerige eller Finland, att thett
sammaledes motte Adelen tillåtes och för Tullens och Licentens
afläggiande obeswäradt passera; Såssom och att man i tillåtne
Hambner, på redden vthaf sijn egen Vpbördh, något i fremmandh
Skep inlaster, och på egen perikel gå låter, att dett för lille och
stoore Tullen vthan wår wälfångne privilegiers förkränckiande och
prseiudicium må obehindratt vttgå, när sådant ansagt warder på
Tullen.
2.
Till dett andra, warda dhe och emott allt wahnligit sätt och
bruk beswärede, att gifwa accijs och licent af fremmande drycker.
Mars.
41
samptt Spannemål, Saltt och annadtt mehra som Adelen anttingen
på egen perikel innförskrifwa, eller och i Städerne till dehres nödtorfft
inkiöpa, och sedhen till dehres Sätegårder moste förföhra;
Så att dhe lijka med Rorgaren accysen och licenten äre vnderkastade,
och således dryckerne icke allenest till dett dyreste moste
betala, vthan hwadh dhe och hafwa till att försällia, för halft
warde nödgas fahra låtha.
3.
Hwad och den förhögningen vtj Lille: och Qwarnetullen, för
beswär med sigh föhrer, så vttj dageligit hussholdh i Städerne,
sampt på wäre qwarner på Landett, är mehra änn kunnigt så att
nödigt wore härutinnan motte een sådan lijkmätig Order stelles,
att icke Cronon sker förnähr, eij heller någott wårt stånd till praeiudicium
lända motte: dock härutinnan dhe welborne Herrer Rikzens
Rådz höga betenckiande, om icke rådeligit wore een lideligh taxeringh,
på hwar heel, half eller fierdedehls gårdh att anstellas, på
dett wårt Ståndh, sampt gemene Man, måge för Tiänere och
Arrendatorer blifwa oslittne,' och all widhlöftighet således motte
förekommes, dem tjenstligen hemstelltt; Såssom och tienstligen begäre,
att den förhögningen både på Lille och qvarnetullen nu nyligen
vtan Ständernes samtyckio pålagdt är, må afskafTes.
4.
Refinnes och stoora besw'är, af the många Nya Ordninger, som
nu mod qvarnernes taxerande, vttdömmende och andre processer
som mästedehles vthj hwrar Landzände särschildh finnes; Och blifwa
således dhe störste qvarnome af dett höga taxerande mästedehls
öde; Och derföre i synderhett begäres, att dhe qvarner som liggia
under och i sielfwe Sätegården motte blifwa orefne.
5.
Aildenstundh dett synes sträfwa emot sielfw-e Tullordningen,
att een Partzel skall twå gånger förtullas, särdeles sökies widh
dhe Nya vpbrachte Tuller, widh the Dansche och Norsche Grentzerne
och i synderhett här i Stockholm, när någet föhres igenom
strömmen, Särdeles förhöije dhe här i Staden, Windbro och Bom
Penniger med annan pålagu, när någen låter sijn Skuta eller
Bååt igenom Strömmen passera, så att på Tulls och Vttlagurs
vttleggiande är ingen ända; Och fördy begäres, att härutinnen må
holles een lijkhett med sielfwa bewilliade besluthett och alla noviteter
afskaffes.
6.
Desslikest tillåtes oss eij heller, på desse näst omliggende
Grentzer, så wäl som och annorstädes w'år Spannemål (när icke
42
1633
allmen förbudh är skedt) eller oell andra wära jnkompster och
vpbörder wj vptage af Bonden, att försällia och fritt handla med
the fremmande, eller och vttrikes skepatt, vtan moste thett till
Borgaren vplåta, huilken vthj eens praesens täger Twå R:dr af Tunnan,
dett wj sielfwe kunne hafwe, hwar dett oss icke wore förbudett.
7.
När och Adelssmannen om wintter tijdh låter vttföhra ifrån
bruken sitt afradz Jern och dett nödgas vpleggia i Arboga eller och
dhe andra Vpsfaderne, så tages deraf Tull, ändock dhe dett inthet
tenckia der till att föryttrat, vtan allenast nederleggiat till Som
maren:
dy begäres att detta må vphäfwes, och när det till Siöstäderne
nederkommer, dhe allenest den tilbörlige Tullen måge wara
vnderkastade.
8.
Hwadh wj och till Torgz eller Stadz föhre, härom samsättia
sigh således Borgerne, att the inthett mehra wilha gifwa, änn the
sielfwe wilia, och deremott stegra the, hwadh som helst Adelssmannen
till sijn nödtorfft behöfwer kiöpa, på thet högsta: Så att Adelssmannen
vtj alla motto måste tillsettia; Oansedt att mynttet fäller
och Spannemålen är i ringa Frijs, så att dhe tunnan för fem 1)1. bekomme
så är dett lijkwäl ringa emott thett man tillförenne bekomrnidt
hafuer. j synderhet när man anseer, huru kiöpmannen stegrar
både Rikzdalern och sitt godz.
9.
Desslikest blifwer ock Adelen alldehles förbudet som Ekeschogh
hafwe, att hugga, Wågenskott Klapp: och Pipenholtt, och
dett seden vttrikes skepa: Så att Adelen af dett sijna sigh till ingen
nytto kan wenda, vthan förorssakes att sällia till Borgaren,
eller och der hann låter Ekeplanker såga, moste han dem som
Skep byggia vplåta, effter som dhe sielfwe wilha gifwa, för halflit
warde.
10.
Att och dhe månge körssier, som är Bielkcr, Sågestocker,
Wedh och andre Winter körssier motte afkomma, särdeles vtj Vpsala
och annorstädes der inngen hofholdning holles: Ty när bonden
eij förmår alltt framföhra som pålagtt blifuer, taga arrendatorerne
eller fogderne af Bonden, effter dehres egen godtyckio och taxeringh.
11.
Att och dhe twå Konungzhester, som nu nyligen äre på somblige
och kan skee wäl på flere oster förhögde, motte widh wahti
-
Mars.
43
ligitt och brukeligit sätt blifwa, och pennigerne vptages och infordres
effter gamult bruuk.
12.
Och derföre der möijeligitt wore, att ett medell kunne finnes,
att sådantt myntt kunde j landet prägas och slås, att Rikzdaleren
på 61 mk. kunde komma, därigenom kunde dyrheten i Städerne
och på Landet affkomma, såssom och Tuller och hwars och enss
taxeringh vtj bewilliat order igen stellas, och således all oreda med
Mvntedz förändrande, all dyrhett lindras och lättas.
13.
Elfter som och Adelssmannen lijder stoor skada med dett
olijka måhlett och wichtten, som finnes vtj Städerne: Derföre begäres
att ett Måhl och wicht öfwer beele Rikett må vprettes, och
derigenom skee hwariom och elmom lijka och rätt.
14.
Hwadh skada Ridderskapzens och Adelens Landhbönder taga,
på dhe månge och ohörlige Gest: och Skiussninger, finnér Invar
boos sigh, som sijn vpbördh af dhen hafwa moste; Så att bonden
härigenom uttarmas, Gårderne warda öde, och Adelssmannen kan
således hwar dett icke snart afkommer, sijn wapne tienst och Adelige
Ståndli icke oppeholla, vthan nödgas dett vphäfwa.
15.
Auelen begäre och att dhe halfwe gärder som j Jordebökerne
och i b} te af Ålder gångne, må icke af arrendatorerne och Fogderne
infohrés för heele, och vttlagorne icke mehre afl dem tages,
änn som dhe kunne giöre skääl föhre, när som Adelssmannen, dett
med bytes och häredz bewijs, sådant kunna betyga.
16.
Effter som nästen oundwikeligit är, att kunna förbijgå, den
sidst bewilliade vttskrilningen; derföre begäres och härmed, att dett
må blifwa widh den retta bewilningh att när knechten är lefreratt
på vttschrifningen, hussbonden inthet widere alf Krigzfolkett må beswäres;
Såssom och att Adelssmannen må sielf alf sijne bönder
uttnembna till knecht, elfter som han thet sigh drägeligest befinner,
och när han een gångh sijn knecht lefreratt hafuer, må sedhan
oplatzat blifwa, så och att hafwa macht, igentaga sijne förrymbde
knechter ellwar hälst the äre till finnande, elfter som Adelen (j
synderhet i Finlandh) andre i dehres ställe vttagne äre.
1. Classis.
Christian Carlson Oxenstiern Johan Gyllenstierna
mpp. nipp
44
1(533
2. Glass.
Johan Lilliehöök mppria Hanss Erikson Kyle.
Crisman lillla Per Jörensson Vlflspare mppria
Arfluedh Horn mppria Pär Nilsson. Knutt Påsse mppria
Christoffer Ribbingh mpp Gustaf Leijonhufwudh mpp.
3. Class.
Johan A Hengren Arffwidh Lillie Sparre mppria
E. Krabbe mpp Suen Bock Johann Berndes mppria
Adolf Hardt Biörn Månesköldh Bencht Kaffle mp
Otto vonn Scheidingk mpp Melcher Werensted mp
Kutt Wgla Classonn Johan Reijther mpp Peder Mattzon
Bil. F.
Rijkzens Rådz swar och Resolution på Ridderskapedz och Adelens
gravamina. Actum Stockholm den 5. Martij A:o 1633.
Finnes tryckt hos Stiernman, Riksd. o. Möt. Beslut.
Bil. G.
Rikzdagzbesluthett. — Stockholm den 14 Martij 1633.
Finnes tryckt hos Stjernman. Det i Riddarhus-arkivet befintliga
original har följande underskrifter*):
Larss Sparre mppria
pro tempore Landt Marskalk
Christian Carlson Oxenstiern mpp Clas Christerson Hornn mpp
Johan Gyllenstierna mpp Johan Lilliehöök mppia
Henrich Flemingh, Erich och alle mine effterkommande.
Hanss Kijle Crisman lilila Erich Bielcke mpp
Per Jörensson Wlffspare mppr Åke Hanson Soop
Jönss Bonde Arffuedh Horn mpp Pär Nilsson mpp
Knutth Påsse mpp Cristoffer Ribbingh mp
Gustaff Erichsson Leijonnhufwudh mpp Schering Rosenhane
Johan Ällengren. Arffwedh Lillie Späre mpp
E. Krabbe mpp Suen Bock Månns Axellsonn Roos
*) Ett annat i Riksarkivet befintligt original är underskrifvet och besegladt af
Biskopar och prester, samt med städers och häraders sigill och namn.
Mars. 45
Jöns Rosen Bielke Johann Berndes mppri Arfwe Rääff
Adolf Hårdt Biörn Månesköldh Päär Lylyehök Nillss Kagg mpp
Jesper Andersonn Crus Bencht Kaffle Otto vonn Scheidingk mpp
Anders Siöbladh Arued Stierna Melcher Werensted
Jören Stolarm Johan Drake mppria Aron Wddeson Örneflychtt
Per Borson strahe Anders Steuart Peder Stråle mpria
Johann Willman mppria Knutt Drake mpp Jsaach Hindriksonn mpp
Pär Söluerspare Christopher Jahenson Ekebladh mp
Nihels bengtson Sölerbielke mpp Kutt Wgla Clasonn
Anders Olsson Oxsehuffuett mpp Christofwer Andhersån Oxse
Jöns Rosenstrål mppi Olluff Sack Walmer Stakelberg
E. Bärtillssån liustra Christier Classén
Torsten Benson hierta Erich Broorsson Rhålamb mppria
A. Bure. Stenn Classon Böllia Peter Kruse mpp
Erich Jörenson Teghel, Jöns Suärdh Peder Swensson Swart
Carell Person Suinhufudh mppr Jöns Gyllensparre till Jngelsta mppria
Caril Jonson Sabellsköldh Per Sabell mpp Håkan Skytte.
Johan Reijther mpp Anderss Bromss Peder Mattzon
Jacob Forbes Hanss Strichk Hans Oliifuebladh
Larss Håkonson Dufwa Jacob Sabelhierta Linduedh Classon
Axel Räff Mattz Siffueson Tårkell Grijs mpp
Johan Gustaf Klingspore mpp Matz Tönnesson Johan Brandh
Suante Christiernsonn Horn mppria. Jörann Sparre mpp
Achatius Sparre Wiff Bonde Jfuar Nilessonn
Christer Påsse mpp Swen Ribbing Per Linnarsson Ribbing mp
Jahan Ribbingh Erick Giöstson Soop Swän lilliespare mp
Jöran Liliesparre Oluff lilliespare mp Gustaf Krabbe
Carl Christersonn Måneskiöldh Jöran Kaffle mp Jackop liliehöök
Axel Stålarm Anders Stewart David Stiwert
Måns Wdeson Joswa Wddesonn Tönne Willman mpp
Johan Nillson Ekebladh mp Pär Månson Stierna mpp
Jöran Stierna Johan Clason Wgla mpp Suän JöransonWgla mpp
Knutt Jöransson Wgla mppri Peer benchtson silluerbielke
Suante Rosenstrål mpp Gustaff Stacke mpp Erijk Sijlfuersparre mpp
46
1633
Johannes Bure Carli Jönson Suinehuffud nipp
Axell Bolia mppria Jffar Bagghe nipp
Bil. II.
Effterschrefne af Adel äre förordnede till att beledlisaga H: Salige
Kong: Mtz Jijk hijdt inn i Bijkedtt och skole vara här i Stockholm
till den 10. Maij nästkommendes. Datum Stockh: den 18: Martij
1633.
H: Christiern Oxenstierna
Johan Willdeman
Göstaf Stake
H: Swantte Hoorn
Per Sölfwersparre
Schering Rosenhane
H: Nilss Gyllenstierna
Christof Ekebladh
Nilss Slatte — abs:
Gustaf Bååt
Anderss Olufsson
Johau Ribbingh
Sefwed Bååt
Jöns Rosenstråle
Jören Stierna
Jöran Sparre
Oluf Stake
Johan Bure
Per Nilsson
Johan Eketrä
Anders Hårdh — absens
Jfwer Nilsson
Håkon Skytte
Jören Kafle
Christer Påsse
Larss Dufwa
Anders Stråle — absens
Swen Ribbingh
Jören Lilliesparre
Swen Stråle — absens
Krigzman Lillie
Göstaf Krabbe
Knutt Vggla
Hanss Kyle
Anderss Stuwart
Erich Kylsson
Johan Ollengren
Dawidt Stuwart
Jöran Stake -— absens
Swen Bock
Lönnies Wildeman
Erich Ribbingh — absens
Nilss Kagg
Per Stierna
Jonas Rosenquist— absens
Melcher Wernstedt
Swen Vggla
Jöns Persson på Jngelstadh
Johan Drake
Swante Rosenstråle
Lars Solfwerswerdh—absens
Jacobus De La Gardie
ol
Carl Carlsson Gyldenhielm Nihls Bielcke
mpp
mpp
till Salstadh
Fiherre mpp
Bil. J.
Till Adelige Wapnens tryckende deremot till sagdt hwardere
ett exemp:
Här följa 31 namn, med vidtecknade bidrag af 1 till 2 Bär,
och summa 48 Bdr.
Mars.
47
Bil. K.
Desse effterschrefne af
af Oförmögenhett inthz hafw
o
/Erich Akesson
i Måns Kyl
i Erich Hård
Ståth: Per ] Mass Kafle
Jörensson ( Nilss Påsse
excuserat 1 Per Hårdh
I Erich Sting
j Anders Lake
Knutt Lillie
Adell hafwe låtidt excusera sigh att dhe
a ku linet insteila till denna Rikzdagh
/Hanss Jonsson
Bengt Bryntesson
Linnar Stake
Axel Soop
Madz Persson
Johan Hårdh
Måns Kyl
Johan
Hindrichsson
Otto Scheiding
excuserar
-
i Bengt Jonsson
Pär Rääf
Jöns Rääf
i Nilss Siöbladh
Linnar Stråle
^Nilss Sölfversparre
Oluf Christophersson
Johan
Vggla j Nilss Knuttsson Roose
^Per Jonsson Bratt
Johan Dufva j Erich Viff
Trulss Kåse { Vlf Melchersson
EtTterschrifne af Adel i Finland åhre hemma och icke presenterat
sigh till llickssdagen i Stockholm A:o 1633. 15 Febmarij.
Mårten Poijss til Poisila,
Sigfred Poijss til Kalax.
Laress Carpelan,
Hanss Beingtsson Gyllenlohd.
Tårkill Anderson til Botila.
Hans Ramss,
Robert Wallass, til Åminne,
Johan Christerson til Hewumpä,
Erich Hindersson til Lemrno.
Nilss Duwa til Moisiö,
Jacob Nassakj, wahr aldrig
på tåg eller Rickssdaag;
på hvilken förmodess eet
kraftigt arbitral sträf.
På förbemelte Personerss Adelschap ähr ingen twifel, kunne
:h wähl mestedeless utan någon rettmehtig excuse insteila sigh.
Effterschrefne Personerss Adelschap ähr i Twifelssmåhl
Maurits Hoorn,
Herman Flemming
Axell Jwarson,
Erich Boije
Jörcn Boije
Steen Jwarson,
Otto Grohthussen,
Geert Skytte
Anders Paulj.
Casper Wrede,
ähr ifron Ty sland nyss
hemkommen
Hindrich Oluffson Stubbe.
Hindrich Månson, Spårra.
Lasse Månson, til Tenhella.
Carel Körning,
Ernest Creutz, til Sarflax.
Hieronymus Birckholtz.
Fraus och Carel de la Mot.
Hans, Hindrich, Carl och Erland
ILansöner Lindelöff.
Mårten och Anderss Skoo.
Peter Duwa, til Munkeby.
Nils Peerson på Haiko,
Hanss Jönson til Kråköö,
Joban Samuelssom Wilman,
Hanss Bertilson til Söderkulla,
Hindrick Gielsson, Rittmestare
Philip Mårtenson, til Stoorgård,
Laress Hanson, til Stoorgård.
T..i  a ...i
Erich Jörensson på Judikala,
Jacob Hanson, til Skittenbeck,
Erich Arwedson til Kahilo,
n ..i ii ■ ti:..1.„
48
1633
Johan Berngtson til Giessöö, Corporal Erich Johanson til Gunilla,
Gert von Vngern; twifless åm han ähraf Class Anderson til Stoorgård.
dhe Yngern eller eij. Hanss Thomasson til Kubböle.
Olof Johanson til Nybolsta, Leutenandt.
Desse effterschrefne åhre wähl af Adel, men vhtgamble,
Torsten Hinderson til Nårkulla, Thomass Bonreus.
Jören Jönson Swinhufvud,
Dessutom förekomma åtskilliga listor pä bötfällda för försummelse
af sammanträden, eller fullkomligt uteblifvande.
Bil. L.
1. Öppet bref af K. Carl I. i England för Jacob och Patrick
Forbes, att de härstamma af adlig familj. Edinburg den 2 Juli
1629. (På Latinska språket.)
2. Detsamma i Svensk öfversättning.
3. Donationsbref af K. Gustaf Adolph för Simon Bahr att
med frälse rätt besitta sin i främmande land afledna moders efterlemnade
fäderne och möderne arfgods. Stockholm d. 8 Febr.
1628.
1634.
40
H:nes Maij:ttx Proposition,
gionl till någre hijt kallade förnäme godhe lierrer och län alf
Rijkzens Ständer 1), medh Nådigh begäran, att dhe dhen flitigt
öffuerwäge, sitt betänckiande dher vppå giffua, och effter dheres
piicht secret och heemligen holla wille. Actum Stockholm den 22
Februarij A:o 1634.
Effter som H:nes M:t achtar ibland annat, dhetta wara ett
bequembt medell, Rijket wäl att regera och förestå, når H:nes
M:t någre dhe förnembste Rijkzens Ständer och Ledemoter om
Rijkzens tillstånd och lägenheet vetha låther, och medh dheres
tijdige Radh söker, huru dhet vthi gott wälstånd och säkerheet,
så inwertes, som medh dess omliggiande Grannar tilbörligen må
fattadh bliffua. Haffuer och orsaak att tacka Godh, som H:nes
M:t och Fäderneslandet vthi förflutten tijdh så mildeligen haffuer
bewarat, och emot dess flender godh lycka och framgång giffuit,
önskandes att dhen Aldrahögste icke mindre här effter sine nåder
meddela, Rijket och Regementet wälsigna, och på alle beswärligheter
en lyckeligh Vthgång förläna wille. Altså haffuer och H:nes
M:t funnet gott närwarande godhe Herrer och Män att sammankalla,
och öffuerwäga dhe Radh och medell, som till dess Conservation
och säkerheet kunne atf nödhen wara. Och erkänner H:nes
M:t medh synnerligh gunst och Nådher, att dhe sigh på H:nes
M:tz betalning så hörsambligen nu instält haffua, hwilket H:nes M:t
emot hwar och en igen nådigst will wetha att ihugkomma. Och
på dhett dhe orsaken till dheres sammankallelse, enkannerligen
wetha måge, så kan H:nes M:t icke förbij gåå dhem, som nu här
församblade äre, nådigst att optäckia, dhett och för dhetta dhem
till en dee! nogsampt är witterligh, huru som Storfursten i Ryssland,
förledne Sommar sine Store Sändebudh hijt affärdat haffuer,
ibland annat Sahl. K. M:tz högloffligst vthi åminnelsses dödelige
frånfälle att beklaga, och confirmera dhen wänskap bägge Potenta
1)
Denna och nästföljande tvenne handlingar äro hemtadc ur Riksarkivet.
if. 4
50
1634
ter och Rijker emellan warit hathier. Såsom och dher hooss en
närmare wänskap att sökia, således att H:nes M:t medh Storfursten
ett förbund emot Konungen och Chronan Påland ingå wille, både
för en man att ståå, och Krijget nu strax begynna. Ifwar vppå
afl Emes M:t då till swar är giffuit, att oansedt H:nes M:t nogsampt
befinner sigh alf Konung Uladislas wara laideradh, i dhet
han strax effter Konung Sigismundi dödh titelen alf Swerige sigh
tillmätt hathier, och Keijsaren medh folck och Ammunition emot
oss adsisterat, låtandes sin illwilliande affection, och dess förvthan
nogsampt lysa, ehwar han tillfälle och lägenheet der till kan haffua;
Dock likwäl emedan Sahl. Kong: M:t för dhetta ett Sexåhrigt stillestånd
med Pålacken ingått hathier, hwilket tilstundande åhr: 1635.
löper till ända: Hwarföre kunne eller wille H:nes M:t dher till ingaledes
förståå, att H:nes M:t dhet samma bryta skulle, effter som
heela weridén der igenom tiifälle giffues motte, H:nes M:tz actioner
att Calurnniera och dadla; vthan som ährendet är swart och wichtigt,
och H:nes M:t en egen Legation till Ryssland affärda Mille,
Altså om Storfursten då kunde behaga, ett förbund medh H:nes
M:t emot Pålacken på Misse Conditioner, och stilleståndz pacterne
oförkränkte, att ingåå, skulle Emes M:tz Commissarier i fullmacht
giffuas medh Ryssen på Emes M:tz M'egner här ötfuer att tractera
och handla. Så aldenstund Emes M:t är sinnad be:te Legation innan
någre dagar att affgåå låtha, som dhet oprättade eM igMrarande
fredzfördragh Confirmera skole, och effter dess innehold sigh till
all godh wänskap emot Storfursten och dhet Ryska Rijked tilbiudha;
då inthet twiffuel är, att om den Alliance moot Påhland
och bliffuer moveradh, IDvarföre hathier Emes M:t godt funnet,
närwarande godhe Eerrer och Män att sammankalla, och medh
dhem Communicera, Invad dhe vthi dhet fallet befinne häst stå till
göra; enkannerligen om för Emes M:t och Chronan skall nyttigt
M'ara, någon närmare wänskap medh Ryssen att ingåå, än allaredho
förmedelst dhet oprättade fredzfördragh skedt är. Ty endoch
denna nytta skijner dher alf att kunna fölgia, att 1. Effter som
Emes M:t synes aff offuanbe:te skääl, ovndvijkeligen skola i krijget
medh Påhland råka, och ingen lijknelse är, dhet någon säker, redelig
eller reputerlig!! prolongation aff Stilleståndet står till erholla,
dhet fördenskull för Emes M:tt bättre wara en Socium belli att
haffua, än att Emes M:t allena krijget emot Pålacken föra skulle.
2. SMeriges säkerhcet och dess förvthan i Ryssens wälfärd interesserar,
så att dher han vndergå skulle, M'år Stat eij litet dher
igenom pericliterandes wore. 3. Skulle Emes M:tz tractat medh
Påhland eij litet faciliteras, och Emes M:t göras fast i possessionen
Februari.
51
aff dhe provincier som både ifrån Pålacken och Ryssen nu innehaffuas.
4. Dhe Påhlers Consilia, skole och der aff merckeligen
förwirras, och incrementa status Polonici mycket förhindradt bliffua.
5. Om dhet offererade foedus och affsloges, kunne Mare ilwilliande
grannar en sådan occasion sökia att nyttia, och Ryssen sedan
medh sigh till Emes M:tz oppenbare fiende göra. 6. Eaffuer Kong:
M:t Bögloffligh vthi åminnelse sielff sigh till ett förbund medh
Ryssen offererat, som aff Bögstbe:te Kong: M:tz eget brefT är till
att see; Ewilket om dhet affsloges, skulle Ryssen desperata consilia
der aff fatta, och sigh medh Pålacken, Invar icke aldeles emot
Emes M:t coniungera, doch föreena och fredh göra. 7. Att frije
Commercier vthi och igenom Ryssland till andre Land och Konunga
Rijker, så mycket snarare, än elliest kunne ståå till practicera.
Men så kunne här emot desse difficulteter falla. 1. Att dlien grannen
är en reconcilieradh wän, vppå hwilken i nöden föga kan Mara
att lijta. 2. Ligger honom och vthan twiffuel i sinned, dhe Land
och Provincier honom ifråtagne äre, medh list eller wåldh att
igentaga, så snart occasionen sigh så praisentera kunde. 3. Kan
Emes M:t på dhett sätted sui iuris eij bliffua, när tractaten medh
Påhland angår, fredh eller wijdare Stillestånd (Invar dhet så nyttigt
funnes) vthan Ryssens Consens och weetskap att göra. BMilke
rationes Emes M:t nådigst begärer, att närwarande godhe Berrar
och Män granneligen öffuerläggie, medh hwndh flere skääl, dhem
sielffue både pro et contra infalla kunne, och Emes M:t dheres
betänckiande meddeela, om dhe rådeligit holla, något förbund medh
Ryssen Mrara att ingåå, och dher så godt funnes, på hwadh Conditioner
dhe slutas skulle; eller och emedan Stilleståndz terminen
nu flux löper till ända, om Man dhen tilstundande tractat medh
Påhland, sampt dess vthgång affbijda, och dhen tilbudne Alliance
aff Ryssen vthslå skall.
Sedan och till dhet Andra, tMåfflar Emes M:t inthet, vthan att
nänvarande godhe Eerrar och Män, wrette vthan någon wijdare
påminnelsse sigh att ihugkomma, förmedelst hwadh orsaker Sahl.
Kong: M:t högloffligh vthi åminnelsse är M'orden beMeekt, medh
en anseenligh Armée att gå öffuer ätli Tyskland, och kriget emot
Keijsaren och dhen Catholische Ligan begynna, såsom och hwadh
sedan till närwarande tijdh är passerat; Allenast kan Emes M:t
icke förbij gå, dhetta att giffua till känna, huru som högstbem:te
Sahl. Kong: M:t haffuer widh sin öffuerkompst på dhen Tydske
bottnen ingått medh Eertigen alf Pommern en Alliance till mutuell
defension, och enkannerligen att befrija hans Land och Vndersåther,
ifrån dhet omenniskelige wåldh och Tyrannij, sorn vthaff dhe Keij
-
52 1634
sersche dher förehades; vthi hwilken Alliance och ibland annat är
bewilliat, att dher Hertigen något dödeligit widkomme, skulle dhe
Pommerske Ständerne holla sigh till K: M:t och Sweriges Ghrono,
in till dess Kong: M:t och Chronan wore skeedd satisfaction, för
den omkostnadh som till dheras befrielse anwändes; och i synnerheet
inthet att befatta sigh medh Churfursten aff Brandenburg
(hwilken på ett sådant dödzfall allaredho en hylladh successor är)
för än om refusione sumptuum alt richtigt wore, såsom aff Alliancen
wijdare är till att see. Nu haffuer Gudh Sahl. Kong: M:tz
wapn så nådeligen wälsignat, att icke allena Pommern vthur fiendens
händer är libererat, vthan och alle andre Ewangelische, Churfurstar
och Ständer, medh dheres Land och Vndersåthare, som
vnder dhe Keijserskes förtryck nu fast agonizeradhe, så till dheres
religions, som prophan frijheet äre restituerade och hulpne wordne,
in till dess Sahl. Kong: M:t sielff sitt ädle Konungzlige LijfT (dhet
Gudh bättre) dher öffuer haffuer most lutha.
Och såsom åthskillige tractater och fredzförslagh dher vtlie
passerade äre, och än dageligen anspinnes, eflter som Konungen i
Danmarck till dhen ända sin interposition tilbiuder, och starkt på
freden urgerar; Churfursten aff Saxen medh någre flere, och mycket
der effter famblar, som aff bägges dheres skriffuelser till Kijkz
Cantzleren, och andre hijt kompne ader, wijdare är till förnimma.
Så endoch monge fahrlige stämplingar dher iämpte spele, dhe
allierade Ewangelische Furstar och Ständer till separation och vnder
fiendens List och bedrägeri], dher igenom mehra att bringa, än
dhet någon säker, redligh och reputerligh fridh kan stå till erholla;
Icke deste mindre är Rijkz Cantzlern worden förorsakadt en dagh
vthi Franckfurt arn Main till dhen 1. Martij att vthskriffua, dher
så öffuer Fredztractaten, som Konungen i Danrnarckz interposition
att statuera. Till hwilken ända, emedan vthaff nöden will wara,
att man vthi tidigt betänckiande tager, huru wijdha fäderneslandett
widh sådana tractater bäst kan försäkras, och att H:nes M:t sampt
Sweriges Chrono, för dess inaestimable skadha och omkostnadh,
såsom och för dhe monge wälgärninger icke allena Herttigen och
- Ständerne vthi Pommern, vthan och monge andre Cluirfurster,
Ständer och Städer här igenom vndfångit haffue, tilböriigh satisfaction
och recompense må wederfahras; Effter som Ständerne vthi
dhe fyra öffuer Creitzer på dhet möthet i Heiilbrun sigh förplich
tadt
haffue H:nes M:t och Sweriges Chrono Satisfaction för dess
store kostnadh och meriter att förskaffa: Thet Churfursten aff
Brandenburg och nu nyligen till dhe angräntzande öffuer- och neder
Sacsische Furster och Ständer haffuer begärat, dhe wille vthi be
-
Februari.
53
tänekiande taga, huru som H:nes M:t och Sweriges Chrono motte
skee Contentement, och dhet vthi fast land; såsom sielffue formalia
lyde: Derföre begärer H:nes M:t nådeligen att närwarande godhe
Herrar och Män, alt hooss sigh wäl öffuerwäga, och Communicere
medh H:nes M:t hwadh Radh der vthi är till att taga. Och såsom
store Swijrigheter till ewentyrs på samma tractat fallandes
warde, öffuer den Capitulation för dhetta om Pommern giord är,
emedan så Churfursten aff Brandenburg som Herttigen aff Pomern
vthi höstas igenom sine Gesandter här anhollit haffua, att bem:te
Furstendömme på Hertigens dödzfall motte Churfursten owägeriigen
inrymbt bliffua: Men remitterades aff H:nes M:t till en General
tractat vthi Tyskland, då här om tillijka kunne affhandlat bliffua,
som aff dhe passerade acter wijdare är till att förnimma; Derföre
om bem:te Churfurste sigh vppå dhen tilstundande tractat här emot
opiäggia kunde, och ingaledes der till wille förståå, att han Pommern
cedera och affståå skulle, Hwadh närwarande godhe Herrer
och Män mene på en sådan händelse, bäst wara att angrijpa; Om
Hmes M:t på Pommern stricté skall insistera, eller och om andre
Land, eller en anseenlig summa Penninger begäras skulle, såsom
och Invad assecuration dhe holla aff fienden wara till fordra.
Hwilke Hmes M:t förtroor närwarande godhe Herrar och Män, att
dhe sigh således dher vppå förklare, att Fäderneslandet igenom
dheres radh och betänckiande må vthi godh säkerheet sättias, och
wäre Fiender dhet hopp affskurit bliffua, som dhe om wår ruin
och vndergång sigh till en dcel nu inbilla kunne.
Sidst, och till dhet Tridie, emedan nödigt är, att Kong: M:tz
Salige Lijkz begraffning må vthan något wijdare drögzmåhl skee
medh tilböriigh konungzligh respect och hedher; Och H:nes M:t
haffuer gott funnet, den vthi Juni] månadh nästkommande att skee
låtha, effter som Hmes M:t förmodher, hwadh som behöffues, till
den tijden kunna förfärdigas. Derföre är i lijka motto Hmes M:tz
nådige begäran, att närwTarande godhe Herrar och Män öffuerläggie,
om dhen tijden bequembligen der till skall kunna berammas, och
Hrnes M:t icke mindre dheres betänckiande här öffuer låtha förnimma.
Högstbe:te Hmes M:t wår Allernådigste vthkorade Drotnings
och Arffurstinnes samt Sweriges Rijkes
Regerande Rådh och Förmyndare.
54
1634
Ridrierskapctz och Adcllens rnderdånigc Snar opå II: Bl:<z
wår allernådig:te vthkorade Drottningz författadhe Proposition. Actum
Stockholm, denn 2G. Februarij åhr 1634.
Vthaf hwadli widdige orsaker, som H: M: wår allernadig:te
vthkorade Drottning haffwer för nödigt och gott befunnit nu til
denne tijdh att late sammankalla någre de förnämbste Rijksens Ständer
och Ledemoter. det haffwer llidderskapedt och Adellen såwäl
vthaf H: M:tz författade Proposition, som elliest de högh-Walborne
Herrers Sweriges Rijkes Rådz information och vnderrättelse vnderdånigest
wäl förnummit: 1 det, att H: M: dem först nådigest opptäcker,
huru som Stoorfursten i Ryssland, förlidne Sommar, hafwer
här hallt sine stoore Sändebudh, icke allenest H: K: M:tz (höghlofligh
i åminnelsse) fordom wår allernådigste Konungz och Herres,
dödhlige frånfälle till att beklaghe, vthan och Conlirmere och stadfäste
den Wenskap som begge Potentater och Ilikenna emellan
warit haffwer; Såsom och derhoos en närmerre wenskap att söka,
således, att H: M: medh Storfursten emoth Konungen i Polen och
Polendske Chronan ingå wille, både för en man att stå, och Krijget
nu straxt begynna. Hwaropå vthaf H: M: är gifwit til swahr;
Att oansedt H: M: noghsambt befinner sigh aff Konungen i Polen
lsederet, lijkwal medan S: Kong; Maid för detta ett Säx åhrigt
Stillestånd medh de Poler ingått hafwer, hwilket tilstundande åhr
löper til ända, derföre kunde eller wille II: M: dertill intet förstå.
Och alldenstund H: M: nu achter att afferde enn Legation till Ryssland,
det opprättade ewighwarende fridzfördraget att confirmera,
då och vthan twifwel aff Stoorfursten warde moveret om samma
alliance, Hwarföre hafwer H: M:t för gott befunnit, medh de nu
här närwarande Rijksens Ständer derom att Communicere, hwadh
vthi det fallet bäst kan stå till göra: Eflfter som sielfwe Propositionen
det wijdere innehåller och förmäler.
Hwar opå är dette Ridderskapsens och Adellens vnderdånige
enfallige Swahr; Att medhan vthi fridzfördraget emellan begge Rijkerne,
Swerige och Ryssland, är förafskedet, att när som nogon
omskiflftelse sigh tilldrager, då skal den Herren som nyligen i Itegimentet
inträder, först besöke den andre, genom Sina Sändebudh,
och tilbiuda sigh til wenskap och benägenheet: Och man wäl weet,
att Rysserne äre ett misstanckfullt folk, så att hwar dermed nogot
länge skulle dröijas, kunde de wäl taga andre tanker deraff: derföre
meene Ridderskapedt och Adellen rådhligit wara, att det förbund
som allredhe igenom fridzfördraget giort och opprättat är.
Februari.
55
först och främbst, vtan noghon lång drogzmåhl måtte blifwa confirmeret
och stadhfäst. Sedhan, endogh betänkeligit kunde wara,
om man sigh vthi noghon wijdere alliance och förbund medh Storfursten
i Ryssland, emoot Konungen i Polen skulle inlate, än som
i fridzfördraget skedt är, allt för de skäl och orsaker som grundligen
vthi Propositionen, pro et contra insände äre: Lijkwal för
det store interesse skull, som H: M:t och Sweriges Rijke, vthi
Storfurstens och det Ryska ltijketz wälferd eller vndergång, och
de motiver som der brede widh föllier, haffue kunne, synes dem
icke skulle wara orådhligit, samma förbund så widt måtte förmeeras;
Att när nogon tractation (eflfter Stillestondsens förlop) 2) medh
Polakerne förehades, antingen till stridh eller wijdere stillestånd,
Att då Rysserne derom först gofwes tillkenne, Och opå wäre sijde
intet slutedes, medh mindre än som Rysserne blefwe dermedh ingripne,
så frambt de det sielfwe begärede, och vthi tijdh söchte,
så att tractaten för deres försumelse skull icke blefwe satt tilbaker.
Sammaledes der nogon tractat emellan Ryssen och Polackerne förehades,
att de då gofwe oss derom tilkänne, och intet slutedes dem
emilian, vthan H: M: och Sweriges Rijke wore der medh in slutit.
Hwar och Rysserne någre andre beswärlige conditioner föresloge f
anten att H: M: och Sweriges Chrone skulle så länge wara förbundne
medh dem kriget att vthföra, til dess de kunde recuperera
och winna Smolendscho och andre deres förlorade Land igen, eller
annat sådant som kunde wara H: M: och Rijket betänkeligit och
odrägeligit: då kan dem föreslås det igen, att de i lijke måtte
skulle wara förplichtede, hielpe H: M: och Sweriges Chrone till att
behålla och förswara allt det H: M: och Sweriges Chrone aff Konungen
i Polen antingen nu innehafwer, eller och häreflter bekommandes
warde. Dogh medh den beskedh, att hwadh H: M: och
Swerges Chrone sielf aff Polaken intoghe, deraf skulle Ryssen sigh
intet anmäta, vthan hwar behålle som han winna kunde etc. Med
andre sådane Conditioner som dertil tiene, antingen Rysserne vthi
deres obilliga förslagh och begäran til at möta, eller och elliest H:
M:t och Rijket effter denne tijdz lägenheet till gagn och bijstånd
wara kunne: hvilke, såwäl som och huruledes de frije Commercier
vthi ogh egenum Ryssland til andre Land och Konug Rijken bäst
practiceres kunne, llidderskapet och Adellen til de höghwälborne
Herrers, Rijksens Rådz (såsom dem der saken bäst kunnigh är) höghwijse
förstånd och betänkande wcle hafwa remitteret och framställt.
2) De ord här stå inom parenthes, äro i originalet signerade på ett sätt, som kan
tydas såsom utstrykning.
56
1634
Till det andre: Såsom H: M: och nådigest förer Ständerne till
minnes, för hwadh orsaker H: K: M: (höghlofiigh i åminnelsse)
medh sijn Armee är öfwerdragin åth Tydzland emoot Keijsaren
och den Catholische ligan; Jemwäl och huru H: K: M: hade ingått
een Alliance medh Hertigen afl' Pomern, til een mutuel defension;
och hwadh försäkring som Hertigen alf Pommern hade gifwit H: K:
M: opå samma furstendömme til een godh Satisfaction för sin anwände
Krigz kostnedh: Och medhan nu såvväl aff Konungen i Danmark,
som Churfursten af Saxen, och andre opå allehande sätt,
starkt blifwer urgeret opå friden, dertil och en dagh aff Rijkz
Cantzleren är förskrifwen til den 1 Martij vthi Frankfurt arn Main
att tractera, och ibland annet will wara i betänkende, huru fäderneslandet
icke allenest medh sådann tractat bäst kan wara försäkret,
vthan och på hwadh sätt det för sijn inestimable skadhe och omkostnadh
kunde hafwa sijn tilbörlige Recompens och Satisfaction;
Hwarföre, om Churfursten afl' Rrandenburg, hwilken opå dödz fall
effter Hertigen aff Pomern til samma furstendöme är näste Erffwinge
ingeledes dertill wille förstå, att han det cedere och afTstå skulle:
då begärer H: M: nådigest, Ständernes Retänkende, hwadh de, på
enn sådann händelsse meene bäst wara att angripa, om H: M: opa
Pomern så stride skall stå, eller nogre andre Land; Eller och een
anseenligh summa Penningar begäras skulle, Och hwadh Assecuration
de meena afl- fijenden wara till att fordra? Härtill är och
Ridderskapetz och Adellens vnderdånige mening och betenkende;
Att eflter de wäl kunne besinne, det fast än Keijsaren medh den
Papistiske Ligan göra och sluta någon fridh med H: M:t och Sweriges
Chrone, så äre de likewisst aff den art, att de, såsom deres Maxime
och allgemene Regie lyder, icke hålla oss någon troo och lofwen
wijdere eller längre, än som det kommer dem sielfwe til pass:
derföre, opå det, att H: M: och Sweriges Chrone, så för sijn egilin,
som dess confoederaters, de Ewangeliske Ständernes i Tydzlandz
skull, måtte deste bättre wara försäkrede, och opå alle fall hafwa
en foot opå den Tydske Rottnen, wore det gott, hwar Churfursten
af Rrandenburg så widt kunde disponeres, att han emoot annan
wedergäldning vthi Land och Lään der oppe i Tydzland cederede
H: M: war al!ernådig:te Drottning och Sweriges Chrone Pommern
til ewerdeligh äghendoom: Eller och, der det platt affsloges, att
man då stoge deropå, till att behålla de förnämbste Hambner och
orter widh Siösijdan, både i Pommern och Mechelburgh, medh så
mykit Land derhoos, som samma orter vthan Rijksens beswähr
kunde hallas medh Garnisoner. Men hwar det och ingalunda kunde
skee, och förr än som det derföre skulle komma til nogot open
-
Februari.
57
bart Krigh medh Churfursten aff Brandenburg, och de andre fursterne
här nider widh Siösijdan, hwilket vtan twifwel skulle gifwa
en stoor förändring och hinder i alle ware Saker vthi Tydzland,
då meene Ridderskapedt och Adellen wore bättre, att man begärte
een anseenligh Summa Penningar, det högste det kunde drifwas;
Och att II: M: och Sweriges Chrone så länge måtte behålla Pommern,
medh någre andre Land, som emoot samma summa kunde
göra fyllest, i vnderpant, intilldess att alle Penneger wore tilfyllest
erlagde. Vthi lijke motte, förmeene Ridderskapedt och Adellen
ochså skulle wara nödigt, att när som om friden tracteres, då och
jembte den Recompens och Satisfaction som opå H: M:s och Sweriges
Chrones wägne, för dess store kostnadh och meriter fördras, ochså
måtte förhandlas medh de Evangelische Ständerne vti Tydzland,
om een säker Allians och förbindning, til Assistentz och bijstånd
medh H: M: och Sweriges Chrone, vthi förefallande nodh emot
dess fijender, medh hwadh andre försäkringar som Rijket kunne
wara nvttige: Det de allt wele hafva stält vthi H: N:s Rijks Cantzlerens
höga discretion och gode betänkende, såsom den der om
alie saker bäst kunnigt och wetterligt är, till att öfwer wåga och
vthi werket ställa.
Till det sidste: Belangende det II: M: nådigest begärer wetta
Ständernes Retänkande om tijden till H: K: M:z Salige Lijks Begrafning,
när den beqwemligest beranunes kunde: Så tycke Ridderskapet
och Adellen, icke skulle falle oläghligit, att det effter H: M:tz
egit giffne förslag!), måtte skee in Junio nästkommande, hwar
elliest alle Saker som dertil höre, i medhler tijdh kunne blifue
ferdige. Och wele Ständerne som dertill kallade blifwe till samma
tijdh gerne hålla sigh till redz, och göra H: Iv: M:tz Salige Lijk
den tiibörlige respect, heder och wyrdning, som de H: K: M: såsom
fordom deres allernådig:te Konung och Herre skyldige och
plichtigc äre.
Detta är således opå H: M:tz wår allernadig:ta vthkorade Drottningz
föreställte Proposition, Ridderskapetz och Adellens vnderdånige
Swahr och betänkende.
Opå sambtlige Ridderskapsens och Adellens
wägner som nu tilstädes äre
Larss Sparre mpria
pro tempore Landt Marskalk.
58
1634.
Hötets Beslut. Stockholm den 5 Martij 1634.
Stjernman.
Underskri/ter å originalet:
Jacobus De La Gardie mpp Carl Gijlldenhielm
Sueriess Kikess Marsk etc. Kiks Ammiral mpp
Gabriel Oxenstiern,
Frij harre till Möreby och Lindholm mppria
Gabriel Oxenstierna GostafTsonn
Matthias Soop mpp Achatius Tott mpp
Carl Bonde Åke Axelsonn mpp
Larss Sparre
mppria
pro tempore Landt Marskalk.
Henrich Fleming mppria
Linnardt Torstenson mppria
Ache Hanson Soop
Ture Sparre mpp
Knutt Drake
Johan Hindrichson Ryther
mpp
Axell Lillie mp
Erich Gyllenstierna mppia
Jsaach Hindriksonn mpp
Schering Rosenhane
mppria
Andreas Bureus
Stellan Mörner mpp
Jonas Bure mppra
Tryckt hos
Nihls Bielcke
till Salstadh. Rherre mpp
Johan Skytte
Clas Flemingh mppria
Johan De la Gardie mpp
Axell Baner
Episcopi.
nomine Archiepiscopi
Jonas Magni Vex: prof. ups.
Johannes Botvidi Ep: L.
Nomine Episcopi Scarensis
Olaus Suenonis Past. Scarens.
L. Paulinus Gothus E. Strgn.
Johannes Rudbeckius Aros. mpp.
Nicolaus Krokius E. W.
Jonas Nicolai Sup: Mariaestadiensis.
Nicol. Eschilli Calm. mppria
Andreas Prytz Superint. Gothob.
Borgerskapett ifrå Stockholm
Jöns Hindrichson mpp
borgerskapet ifrån upsala
Pädar Oluffson
Nilss Börgesson praes. j Giötheborgh.
Hans Ollsson ifrå Norköping.
1634.
Hennes Kongelige May:tz Proposition
Giord till Sveriges Rijkes Ständer, som nu här j Piyköpingh för
samblade
åhre, den 14. Junij Ahr 1634.
Hennes Kongelige May:tt Sveriges Rijkes vtkorade Drottning
och ArffFröken, twiflar intedt, att närvarandes Rijkssens Ständer,
hafva af högstbemellte Hennes Kongelige May:ttz sidst vtgångne
Herredagz breff, och thedt som på senaste holldne Rijkzdagh proponerat
bleff, endeels förstått, för hvad orsaak skulld, Hennes
Kongelige May.tt hafuer låtidt dem hijdt till Nyköping förskrifva,
och widh denne tijdh, här sammankalla. Och som Ständerne håfve
sig på Hennes Kongelige May:tz Nådige begäran hörsampt och
tijdigdt inställtt, och nu här tillstädes kompne åhre; Så låter och
Hennes Kong:e May:tt sigh thedt allernådigst behaga, och derföre
betackar allom j gemeen och hwartt och ett ståndh j synnerheett:
will sådandt med all Konungzlig Nåde ihugkomma.
Thet ähr Ständerne för dette, så på omberörde Rijkzdag j
Stockholm, som sedermeere der sammestädes holdne Möte, klageligen
tillkänna gifwitt och till sinnes Tordt, huru som Gudh Alzmechtig
häfver af sin outransakelige prouidens och skickellsse
heemsökt wårtt käre Fädernessland och ifrån oss bordtryckt och
till sigh kalladt, Den Stormechtigste Högborne Furste och Herre
Herr Gustaff Adolph den Andre och Store, Sveriges, Göthes och
Wendes Konung, Storfurste till Finland, Hertigh vthj Estland och
Cai elen Herre vtöfwer Jngermanneland, fordom alles vår nådigste
Konung, nu Salig boos Gudh, och glorwyrdigest j åminnelsse.
Så aldenstund Hennes Kong: M:tt som vthj Hans Salige K: M:ts
tron och Konungzlige Stool ophögd och satt ähr, befinner wara så
wäll sijn, som alle Rijkssens trogne inbyggiares ytterste plichtt och
skvlligheet, att Hans K: M:tz Salige Lijk (som nu Gudh bättre
här på Båår ligger) må blifva här ifrån till dess Lägerstadh tillbörligen
beledsagadt, och sedan sielfwe begrafningen medh all skylldig
ähre och tienst hollén och Celebreret. Fördenskuld haffwer
Hennes Kong:e May:tt på sin sijda, så wijda låtidt sigh bär om
60
1634.
warda att alla saker som denne liögstbedröfwelig Konungzlige Lijkz
Ytffärdz och begrafnings Act fordrer, nu färdige äre. Och efter
sorn thedh så vtbj thette som vtbj alle andre Konungarijken, ett
gammaldt och af synnerlige orsaker wällbetänckt bruuk ähr, att
alla llijkssens Regalia böre bäras för Konungzlige Lijk, af de förnembste
färn Rijkssens höge Ernbetzmän: Så medan twå Perssoner
af be:te färn Ernbetzmän Nembligen Rijkssens Drottz och Skattmäster
äre för dette medh döden afgångne. Derföre och på thedt
att icke nu vthj denne Konungzlige Lijkz process någre märkelige
Ceremonier, för feel på bemellte Personer, som vthj wårtt Konungarike
alltijd af ålder waritt hafwa, och efter den samtyckte Regerings
forma framgeendt och stadigdt blifwa skole, förbij gås måtte:
Dy hafwer Hennes Kong:e May:tt medh Rijkssens Rådz Råde,
waaldt och förordnadt vthj de frånfallne Herrars stelle den Edle
och Wellborne Her Gabriell Gustaffsson Oxenstierna, Frijherre till
Kimitho, Herre till Tyressiö och forssa, till Rijkssens Drottz Så
och den Edle och Welborne Her Gabriell Rengttsson Oxenstierna,
Frijherre till Mörby och Lindholmen, till Rijkssens Skattmästare,
intedt twiflandes, att effter Wäl!be:te Herrar förmedellst deres gode
qualiteter longlige och store högloflige Hans S. K: M:tt och Rijkedt
bewijste tienster, desse Embeter och digniteter wääll meriterat
haffwe, Thedt Ständerne och fördenskuld, så frånwarandes, som
närwarandes, Hennes Kong:e May:ts här vthj giorde förordning af
skylldig hörsamheedt ratt vptaga, efter som Hennes Kong:e May:tt
och nådeligen begärer, biuder och befaller att Rijkzens Ständer erkenne
och respectere mer- och Wällbe:te Her Gabriell Gustafsson
Oxenstierna för Rijkssens Drottz och Her Gabriel Rengtsson Oxenstierna
för Rijkssens Skattmästare.
Sidst medan som Hennes Kong:e M:tt arnar att låta Hans
Kong:e May.ts Salige Lijkz Vttfärd här ifrån ske i morgon som
är den 15. och sielffwe begrafningen den 22. j denne Månaden;
Hwarföre will Hennes Kong:e Mitt hafwa här med alla Ståndli för
sig nådigst vppå mindt hwars och ens plichtt och skylldigheet emott
fordom deres (nu Salig hoos Gudh och glorwärdigst j åminnelsse)
allernådigste Konung och Herre: Dragandes till allom i gemeen,
och hwariom och enom j synnerheett, thedt nådige förtroende, att
alle särdeeles de som Hennes Kong:e May:tt till denne Konungzlige
Villiard hafwer hijdt förskrifwa låtidt, bewijse Hans Kong:e May:ts
Sahlige Lijk på Vttfärdz dagen här ifrån, all skyllig ähre och tienst,
Warandes ded, efter den order som Rijks Marskallken hwariom
och enom gifwandes warder, folgachtige till Stockholm till att der
beledsaga och inföllia Hans Salige Kong:e May:tt till sin Lägerstadh
Juni.
61
och Hwijlo Canunar. Hwilkedt, såsom hwar och een gior dervthinnan,
thed hans plichtt och skylldigheett fordrer och Hennes Kong:e
Mitt länder till ett nådigt behag, så och Rijkedt och Fädernesslandedt
till reputation och beröm: Så will H:s K: M:t och weete thed
med alle Konungzlige nåder att ihugkomma.
Och ändoch Hennes Kong:e May:tt hade här gierna Ständerne
någre högwichtige och Rijkedt anlägne ährender, nådigst att föreholla,
och der öfuer deres betänckiande förnimma: Män oppå dedt,
att Ständerne icke måge bliffwa här, för allehanda olägeriheeter
skuldh, länge vppeholdne; Så will Hennes Ivong:e May:tt alltt hwad
wijdare nödigdt kan wara med dem att öfwerwäga och berådslå,
dedt vthj Stockhollm, så snardt Hennes Kong:e M:ttz högtährade
Salige Käre Herr faders begrafning är öfwerstånden, låta Ständerne
föredraga och weetta. Hennes Kong:e May:tt blifwer Ständerne
— —
Saligh Konung lay.tz (Lijkfärdh :i)).
Se Bil. A.
Den 26. Junij Omblåsstes att Ridderskapet och Adelén som lil!
den lvongelige Lijkz begrafning wore kallede, så wäl som och till
denne Rikzdagh förskrefne, skole låtha sig finna på Ridderhusett
dagen der effter som är den 27. dito.
Den 27. Junij Jnstältte sig Ridderschapet och Adelen på Ridderhusett,
och låto antekna dehres Nampn, som sedhen her eliter
föllier 4) Och när dett war schedtt vpträdde Landtmarskalken, och
giorde detta föiliande taal och Oration till alltt Ridderskapet.
Wälborne, Wälbördige Herrar, Rröder, Fränder och goda
wenner, effter som Jag effter dhe Wälborne Herrar Rikzens Regerende
Radh, är, åter igen förordnett och deputerat för denna gången
till Landtmarskalk; effler som i Nyköpingh för detta någerlunda
är Rördt: Derföre begärer han wenligen, dhe wele vptaga
och erkenne honom för dehres Landtmarskalk och honom så wida
respectera som dett Embetet widkommer. Och att dhe wele vthj
denna Rikzdagh 1. observera och effterkomma dhe Ordninger här
till på Ridderhusedtt hafua waridt brukeliga
2: Och om dhe wele låta blifwa widh de böter som sig absentera
vthan Laglig Orssak, hemstelles derom att ventilera.
3) Ordet sakuas i originalet. 4) Denna och andra namnlistor saknas.
62
1634
3. Och effter denna Rikzdag, för denna Tijdz bedröfliga tillståndh
skulld; (vthan twifuel) stoora och högwichtiga Rijkzens saker,
blifwa framstältte. Dy wele dhe sådant holla Secret och icke
låtha sådant widare komma ann dett sigh bör, Och till dess framställing
finne sig willige som trogne Rikzens patrioter der till accomodera
och förklara.
4. Sedhen dlier dhe wethe någre wara afreesste, dhe wele dett
tillkenna gifwa såssom och ingen fördriste sig att förrehsa hädan
vthan och förr, denne Rikzdagen lyckeligen och wäl kan wara ändatt.
5. Att dhe och elfter gamultt bruk, wele och Secreteraren
tilldehla och gifwa, hwadh honom tillkommer.
6. Sedhen är mig af Regeringz Rådett befahlet dhem att an
draga;
Effter som Secret: Larss Grubbe nu nyligen är ifrån Tychland
hemkommen med någre högnödige saker som böre proponeres
för sampttlige Ständerne på denne Rikzdagh; huilke så hastigdt
icke kunne förfärdiges: hwarföre wele dhe sigh icke låta förlängia
vthan tålemodeligenn fördröija till dess dett kan blifwa öfwersedt
huilkett förhoppes med första i Andra wekun skee kann.
7. Att dhe, som icke hafwa ifrån sigh lefreradtt dheres Ross
tienstslengder,
dhe sådant medh första wele giöra och dem till
Cammareraren Tönies Hindrichsson vthan endskyllan tillstelia.
Sedhen effter detta Ridderbusett bör wara Obefiäckiatt, och
hw7ar och En, som här inne bör wara, moste så förholla och sigh
anstella så att dhe kunna slå sijn Ögon vpp för Invar Ehrlig Man,
Och lijkwell någre alf förseende, en partt aff inissförståndh, een
partt afl ond selschap och tillfälle, hafwa och moste sigh härifrån
förholla, som och Anderss Jörensson Stierna en tijdh hafuer most
sigh detta loflige samqwembdett afsöndra endock han hafuer baft
H: Kong: M:tz Salige perdon för den saken han hafuer sigh vthj
förseedt, men af egen försummelsse dett icke effterkommidt sigh
igen att instella: Dy befahles af Rikzens Rådh att dhe honom igen
vthj detta Collegio intaga och respectera som dett sigh bör, hvvaropå
dhe wille sigh förklara
Desslikes hafuer och Jesper Nilsson Kruse och råkatt vthj
olägenhett, så att han enn tijdh bortt åth icke heller hafuer most
här comparera, förr ann han hafuer most sökia höga Öfwerheten,
och således nåått H: K: M:tz mundtlige tillseijelsse på gunst och
nåde, men för dett bastiga dödeliga affall, inthett bref kunnett erholla;
och derföre R: Rådh befahlatt, att efTtcr II: M:tt Drottningen
hafuer gifuidt honom sitt bref dett han må komma igen på
Ridderhusedt och restitucras in integrum, dy wele dhe honom
igen vptaga och erkenna som en annan redelig Adelssman.
Juni.
63
Der på giorde Landtmarsken till honom en tillbörlig förmahning,
dett han schulle besinna sigh bettre här effter, och icke begå
någre fauter, dermed han kunne försee igen dett han härifrån blifuer
vthesluten, vthan heller som en erlig Adelssman sigh comportera
och förholla som dett ståndett egentligitt wedkommer.
Dett han och vttlofuede och sijn hand till Landmarschen der
på hände.
8. När nu igen blifuer omblåsst eller och på doren anslagett,
dhe då hörsambligen sigh willia instella, elfter som då tijden blifue
determinerade.
9. Dhe som icke hafwa låtidt antekna sigh, dhe wille träda
fram, och sigh låta anskrifwa, att man kan see, hwern som är
tillstädes eller icke.
10. J lijka motto; Hwar och någre wore aff dett Ståndett,
som ännu icke wore intagne vthj dett Riddare Collegio; Dhe wille
sigh angifwa, så schall sådant refereres till Rikzens Rådh, Och dhe
skole få beschedh och inkomma vthj den sidsta sessionen vthj
denna Rijkzdagh.
Den sidste Jun ij omblåsstes igenom en Cantzelij schrifware,
att Ständerne skole den fölliande dagen försambla sigh på Rikzsalen
der att anhöra propositionen och derföre schole Adelen sigh först
försambla på Ridderbusett att seden vthj process kunna upträda
till Rikzsalen.
Den 1. Julij kommo Adelen på Ridderhusedtt, och der först
förordnades desse här effter satte Capita Familia, och seden sielfwe
Rollan opreciteredes af Sec: Johan Larsson.
Sedhen sade Landtmarskalken, dett han hade waridt oppe hoos
Rikzens Rådh, huilke sigh hafwa förklarat på dem af Adell som
skolle intages vtj Ridderbusett
Först, att dhe fremmande som H: K: M:t Salig sielf hafuer
tillsagt att komma på Ridderbusett, Dhe schole samma gunst och
tillseijelsse åthniuta, Och få dehres Loca, fram för dhem som seden
1630, äro immatriculerede
Dhe andre som antingen äre adlade, eller af gamble ätter,
dhe scholle fölliande dagen eller när tijdh tillätes få besched och
dheres skääl Rref och Documenter kunne öfwersees, dhe wele fördenschuld
så lenge patientera.
Der på befaltte Landtmarskalken, att alle dhe af Adell som
hade sig angifwidt och här effter stå inteknade med 20. af dhe
vnge af Adell, scholle strax vpträda till Cantzelijt att wara Rikzens
Rådh fölgachtige opp j Rijkzsalen.
64
1634
Dermed opginge Adelen vthj ordningh opp i Rikzsalen, och
stadnade på dehres beliörlige stellen, strax komme R: Rådli och
ställte sig på sine Rådz stellen.
Först dhe fyra höga Embeten.
Ii: Gabriel Göstaffson, Drotzten
H: Jacob de la Gardie, Marsk
H: Carl Gvldenhielm Admiral
H: Gabriel Bengtsson Oxen: Skattmester
På andra sidan stodo
H: Nilss Bielke
H: Peder Banner
H: Class Fleming
Derpå framträdde II: Peder Banner och vthj Rikzens Cantzlerens
H: Axell Oxenstiernas som är Director öfwer det Tvsche
wäsendet; stelle, Giorde en Oration vthj Hennes May:tz Drottningens
Nampn till alle Ständerne, och dem betackede, att dhe så
god: och wälwilligen hade instältt och biwohnet med tillbörlig
tienst; H: Kong: M:tz högtähredes Kongelige Lijks nedersättielsse
och begrafning, Och änn yterligere att dhe äun samptligen wille
förbida denna Rikzdag till att öfwerwäga Rikzens tillstånd: Huilkett
dhe och såssom trogne undersåtere wele giöra och hwad som blifuer
proponerat och dem föreläsidt, sig benägne och godwilleligen förklare,
till H: M:tz Rikzens och dehres egen wälferdh.
Derpå Oplass Doctor Johan Salvius, efiterfolbande Proposition
När den war oppreciterat. Giorde Landtmarschen derpå en
tillbörlig gratulation, Och sedhen gingo dhe åter i process neder
till Itidderhusett, Och der Rollan igen opläsin Och eliter dett war
någett öfuer middagen, sade Landtmarschen, att dhe klocken trij
strax der eliter schole åter komma tillstädes, på dett man åter
propositionen motte öfuerläsa, så att hwar och en kunde honom
deste bettre fatta, och sedhen sig förklara
På föresattan stund kommo åter Adelen tillsammans, och för
änn Rollan blef vpläsin, Frågede åter Landtmarsken om dhe taneke
till, att wilha blifwa dhe förra Fem dalers bote, som sig vthan
Rättmätig Orssak vthe blifue, eller seent komme.
Respond: alle samptligen Jaa.
Der på oplässtes Rollan och inquireredess effter dem som sigh
absenterade när dett war bestältt
Oplass Sec: heela propositionen som denn här föllier
Se Bil. B.
Och när den war opläsin befaltte Landtmarsken, att dhe wele
den troligen och (liteligen öfuerwäga som dett sigh bör och denna
Juli.
65
tijden högeligen tarfwer och fordrer; Och j Förstonne wrele dhe delibera
om dhen förste puncten som inneholler om dhen Regementz
Ordningen som är författadt: hwadh dhe derom mehna och gott finna.
Och att dhe wele derom rösta, och sedhen sigh förklara
Trädde hwar Classe för sig tillsammans och effter lång deliberation
förklarede sigh på effterfölliande sätt
1. Classis.
Först, effter som Rikzens Rådh vtj propositionen framsättia,
att dhem skall tillstclles Regementz formen; derföre kunne dhe dhen
föga taga till deliberera, förr änn dhe först den seedt, och insinuerat
blifwen så wrele dhe sigh gerna förklara som dett sig bör, Och
hwar deruthj wore dheres wälfångna privilegia någet förnähr twifla
dhe inthett, vthan dhe wälborne Herrar R: Rådh som af dheres
medel äre, warda dett förandra; så att inthet motte lända dem till
praeiudicium. Och derföre begäre dhe att Adelens Landtmarsch wele
sådant R: Råd anmelda, Att dhem samma Ordning motte nedersendas,
att på Ridderhusett öfwersee, Och att dett motte skee till
den 3. huius.
2. 3. Detta begärede de begge andre Class: och.
Huilkett Landtmarschen sade sigh wele andraga Rijkzens Rådh,
Och hvad besched och Resolution han der opå kunde nåå wille han
dett dem wid sin opkompst om Torssdag, Opteckia
Dermed!) ginge alle neder.
Den 3. Julij kommo Adelen tillhopa på Itidderhusedt, Och
strax dereffter kom Landtmarsken ifrån Rikzens Rådh och sade
att R: Rådh hade befahlett att Jöran Boije skulle intages på Ridderhusedt
och Settias vthj Riddare eller i den andra Classen Nedan
för Herman Wrangell som skall föhras vthvr den tridie opp till
den andra, effter som han är tagen till Rikzens Rådz Embete
Sedhan sade han att dhe gamble aff Adelen som skole intagas
scholle lotta sijn emellan, och dhe Nys adlade intages såssom dhe
kunne wrara adlade till.
Desslikest skole och dhe andre Boijorne beträda dett ställe
dhe innehafwa till dess dhe kunna bewisa, att dheres förfäder af
huilke dhe äre afkompne Rikzens Rådz Embete beklädtt hafwe och
fördenschuld är denne Jöran Boije till den Classen förhögd, effter
hans Faderfader haffler waridt och beklädt R: Rådz Embete.
Sedhan klappades Liwdh och sadhe Landtmarskalken, dett han
hade waridt oppe boos R: Rådh, och dem vnderrettadt, att dhe hafwa
ventilerat den förste Puncten Om Regementz Ordningen, Och den
gerna hade till att öfwersee: Hwar till dhe Welborne Herrar sigh
II. 5
60
1634
förklarede Att efiter samma form angår dem sielfwa med, dy hegare
dhe att dhe wete vttnembna ett Vttskott, som tillika med
dem öfwerwäga samma Ordningh, och när dhe den godh finna,
wilha dhe sedhan den nedersenda, dem samptligenn alt communiceras.
Derföre wele dhe vttkohra någre som upgå detta Ahrendet
att öfwerwäga, När helst R: Radh derom befahlendes warder. Och
att alle frenne Classibus derom wele rösta.
Huilkett och så skedde och sade H: Grefwe Casimir på den
första Classis
1. Att dhe wille blifwa wid den tillseijelse som allereda i
propositionen är skedtt att samma Ordning vthj pennan kunde författas
och seden nedsendes, på dett att dhe samptligen den deste
bettre kunne öfwerwäga, Ändock dhe wäl derhoos nogsampt kunna
betenckia att der vtj någet författes som länder dehres privilegier
till prahuditz
2. Classis att alla Capita Familise som till dheres Ähr äre
kompne vpträda, och den der anhöra
3. Dett samma finne de best ochså, och icke någott vttskott.
Rlef alttsså besluthett, att alla Capita Familia; såm till dehres
Ähr äre kompne och sig någerlunda kunne förstå opå Regementz
saker, tillika opgå när R: Radh teckes derom befahla.
Swarede Landtmarsken, efiter dhe finna således gott wara, dhe
wilha dhå vttnembna 2. eller 3. såm med honom tillika opgår, R:
Rådh att anmelda och worde på vttkeesste desse fölliande af Adell
1. Class: II: Friederich Stenbock, H: Class Cristersson
2. Class: Åke Soop, Knutt Påsse
3. Class: Conradt Falkenberg, Ernst Creutz och Oluf Rure.
För änn dhe vpginge befaltte Landtmarsken migh Sec: Johan
Larsson att Jagh schulle opläsa dheras bref och Documenter som
tenckia att wilha inkomma på Ridderhusett: Huilket och så skedde
och först:
lönnies Hindrichssons Langman Anderss Swenssons Ödell
Rugislaus Rosens Knutt Swensson Odell
Anderss Vtter Larss Jacobsson Björne Ram.
som denna lista vttwiser som Rikzcns Rådh öfwersedt hade.
Strax der efiter neder kom Landtmarskalken med dhe andre
af Adell som wore vpgångne och sade att R: R: förundrade sigh
att dhe icke hade bewiliadt och vttgiordt ett vttskott, som den Regeringz
form med kunde öfwersee och gerna hade welet wetha
Orssaken; dock hafwa dhe belefwadt, att tillkommende Lögerdagh
klocken 7. för middagen skole Capita Familia; stella och låta sigh
finna oppe i Rättegångz Salen, hwar dhe då med dhem samma
Juli.
67
Regeringz form wilha öfwersee: dock hwar några Capita Familia;
icke wore till sine åhr kompne, och föga förstode sig på någen
Regering, de behöfde inthett med att vpgå.
Dhe vtj den 3:ie Classis sade, efiter den Classis war så stark,
och således icke tala kunne vthan en eller twå moste föhra Ordet
Altt fördy wore det best att dhe ålderstigne och helst dhe som
någen förfahrenhet hade derutur vttoges, som opginge, helst efiter
der inthz concluderes vtj samma Regeringz Regel förr änn den
publice allom dem communiceres, och nu allenast delibereras, om
alltt kan wara lideligh, och dhe som således vpginge, kunde dem
andra som qwarre blifwe widh dehres igenkompst alltt referera:
hwad der vtj kan wara författadt.
Derföre tillsades, att alla Capita afl den första och andra Classis,
och sedhen desse efiterschrefne alf den tridie Classis schole tillkommende
Lögerdagh klockan 7. sigh instella om samma ährendh med
R: Rådh att consulera.
Schering Rosenhane
Arfwed Lilliesparre
Erich Krabbe
Swen Bock
Johan Berendes
Biörn Måneschiöld
Anders Körning
Nilss Kagg
Jesper Nilss Krws
Bengt Kalle
Otto V. Scheiding
Ture Lilliesparre
Johan Wildeman
Knutt Drake
Stellan Mörner
När dhe således wore vpnembde befaltte Landtmarsken att
desse med dhe andre twenne Classibus, schole sigh efiter middagen
instella på Ridderhusett till att ytterligere öfwersee Adelens Documenter
som scholle intages på Ridderhusedt Alle samptligen elliest
schole tillkommende Lögerdag försambla på Ridderhusedtt, att dhe
som deputerede wore att vpgå måge wara tillstädes, sampt alla
dhe andra.
Efiter middagen kommo alla dhe vpp som wörö tillsagde, Och
approberedes desses skääl och Documenter, och skole komma på
Ridderhusett
Ernst Creutz
Jsaach Hindrehsson
Nilss Slatte
Jsaach Axelsson
Anders Oxehufvud
Conradt Falkenberg
Oluf Stake
Månss Palm
Oluf Rure
Carl Sabelschiöld
Johan Rytter
Peder Madzsson Grubb
Mårtten Rosenstierna
Jacob Sabelhjerta
68
1634
Anderss Swensson Odell» . . .. ...
„ , „ muta ett sate
Knutt Swensson Odell )
Anderss Persson Vtter
Larss Jacobsson Biörne Ram
Lönnies Hindrichsson
Desse skole bekomma eliter som dhe nu stå, Säten, eliter dhe
gamble Slächterna huilke skole lotta sin emellan.
Seden vplässtes Jon Lindz bewijs och skääl dermed han wille
bewijsa sig wara af Adelig afkompst, och först framlade en wet
ness
schriH! af 6. Adelssmän med häradzhöfdingens Signete, att hans
fader wrar af adelig afkommelsse.
Seden wetnede Bengt Kafle, x\ke Soop, Jesper Nilsson, Erich
Krabbe och flere af Adell att han skall wara af Adelig afkompst,
hafwer och alletidh wraridt derföre respecterat och hollén för en
Adelssmän sampt Jöns och Vlf Bonde
Biel' allttsså
Mechill Tomessons bewijs skall ann ytterligere tees R: Radh,
om han på samma skääl skall kunna inkomma.
Larss Månsson skall skalla sigh en slächt Linea af sijne Förwantter
särdeles af H: Mauritz Hoorn, II: Jöns Kurk och andre
Finsche af Adell.
Pål Jonssons bewijs eller Adelss Breef skall praesenteras R: Rådh
De la mott skall scbalfa sig bew ijs ali Felttherren, att han är
af samma Slächtte
Anderss Munck schall schaffa sig bewijs yterligere vthur
Danmark
Simon Madzsson af Bockila skall prors. R: Rådh
Nilss Hestskoo hafuer K: Sigismundj bref, som Åke Soop wetnade
sig seedt hafwa; dock skall lian skaffa sig samma bref förr
ann denna session tager ända.
Tuwe Tuwesson schall bewijsa sijn Adelige Afkompst; effter
brefwen äre honom förkompne vthj wådheldh, Hans Fader fader
hafuer waridt Biörn Olufsson.
Grelss Morttensson, som och will Hestskoo heeta hafuer Konung
Erich af Pommern bref på Godz men inthett wrapn der vthj
förmältt eller målatt.
Larss Hansson Jägerhoorn, wentter sitt bref ifrån Finland med
sijn Swåger
Peder Jonsson som är Jon Persson Son hafuer någre Bref der
vtj han tituleres Edell och Wellb:
Swen Hall skall förwentte lt: Rådz förklaring
Dermedh ändades denne dagh
Juli.
66
Den 5. Julij komino åter på Ridderhusedt, och strax dhe wörö
opkompne befaltte Landtmarskalken att dhe som wore deputerede
att vpgå till R: Rådh, skolle strax vpträda till dhem, att öfwerwäga
demi Regeringz Ordning: huilkett och skedde
Sedhen sende Landtmarskalken neder och befaltte att Adelen
klockan trij effter middagen skole igen sigh instella.
Effter middagen församblade sigh Adelen på Ridderhusett, Och
lätt Landtmarsk: tillseije dhem, Att dhe som wore förordnedt till
Vttschott och hade waridt oppe hoos R: Rådh, hade anhört Regementz
formen, och elller hon war något widhlöflftig kunde dhe henne
icke så hastigt bekomma dijt neder till att öfwersee, derföre schole
dhe den 7. sigh igen instella:
Dermedh affträdde dhe.
Den 7. kommo dhe åå rättan timma på Ridderhusedtt.
Strax derefter kom Landtmarskalken neder ifrån Rikzens Rådh
och sadhe att Otto Sperlingh, Hanss Rottkirch och Otto Schulman
hafwa anhollidt hos Rikzens Rådh, att dhe motte naturaliseres och
sedhen immatriculeres på Ridderhusedtt Hwilkett R. Rådh dem
efflerlåtidtt hafwer. Att dhe H: K: M:tz Salige nådige tillseijelse i
så motto gunsteligen skole åthniuta, Och inföhres vthj dett ställe
som åhr 1630. dem då nådigst tillsades: Men der någen tychtte
sigh härutinnan skee för nähr som sedhen kunne wrara intagne, dhe
måge vpträda till R. Rådh, och sigh hoos dhem besw'ära
Dernest sade Landtmarsk: att Rikzens Rådh hade förordnat
Salvium, dett han nu strax skall nederkomma, och vpläsa för dem
Regimentz formen, och den för dem förklara
Hwilken och strax nederkom, och den oplässte och dem vnderrättade,
att S: H: Kong: M:tt med R: Cantzler långö sedan hafwa
conciperat denna Regementz form och den sadan wrelet låta publicera
och påbiuda: Men så är dett Kongeliga dödzfallet så hastigt
påkommidt, att dett inthet hafuer wrunnidt sijn framgångh, förr
ann nu
Se Bil. C.
Och när han således den första ingången opläsidt hade, och
funne dett ordett Ewig, Lyssnade dhe allesammen
Derföre begärde Landtmarsk: att dhe welle effter Ridderhuss
Ordningen derom votera
Sw-aredes att han skulle först läsan opp all igenom, så wele
dhe tagatt vtj betenckiandett
Den 3. puncten när den vplässtes, sade dhe att dher vtj moste
stå A f f J n f ö d d o m S w e usko m:
70
1634
När lian då kom till den sidste puncten frågedes Salvium, Om
H: Kong: M:tt Salig hade den vnderschrifwidtt?
Respond: Salvius Neij, vthan H: Iv: M:tt hade den låtidt författa,
och den med R: Cantzleren öfwerwägatt och godh funnen:
Men icke vnderschrifwidt.
Derpå begärede dhe någre Rehssor att Salvius wele lempna
den der nedher, på dett dhe deste bettre kunne den öfwersee, och
sedhen sigh förklara.
Salvius swarede åthskilleligen, att han hade ingen befahlningh
att lefreran ifrån sigh: Hälst hade R: Rådli dett j betenkiande, att
så ifrån sigh lefrera EfTter dhe icke wisste om Ständerna wele den
wedertaga eller icke: dock wille han sigh boos dem ytterligere förfräga;
Och wille wetha dem swar elfter middagen.
Dermedh befalttes att dhe skole vthan endschyllan sigh instella
klockan 2. elfter middagen.
Dito förlofwedes Peder Hårdh för sijn siuklige lägenhet skuld
hem. Desslikest. Gudmund Ylfsparre
Efftermiddagen kommo dhe åter tillsammans Och oplässtes rollan.
Strax dereflfer kom D: Johan Salvius dijt neder med Regimentz
formen, och elfter Landtmarskalken, icke ändå war kommen lefrerade
Salvius den åth Secret: för Adelen.
J dett samma kom Landtmarskalken Och gick således, Salvius,
Grubben och Johan Fegraus med opp in j Salen Men Fegraus gick
åter strax neder.
Derpå öfwerlefrerade Salvius den till Landtmarsk: och badh
att dhe wele holle den secret, hälst hwar dhe icke kunna gifwa
sitt samptycke, att den skulle publiceras.
Dermedh togh han med Grubben sitt afträde.
Dernäst badh Landtmarskalken dem widlöftigt, att dhe wele
taga honom vtj ett gott betänckiande, och sigh således förklara som
trogne vndersåtere, ägnar och bör.
Swaredes, att dhe wele dett och gerna giöra, men dett wore
och rådeligitt att dhe och taalte något om dhe beswär som äre
inrijtne vthj dehres privilegijs och att dhe nu widh detta Ny Regimentz
antagande motte afskaffas.
Landtmarsk: swarede, dett är rätt att wj och see på wäre
Privilegier, att motte maintineras, dock wore dett och fuller rådeligit,
att dhe tage denna Regimentz formen att ventilera per discursum
och icke någet till att slute.
Swaredes, att dett wore tijdh nogh, den att öfwerleggia, allenast
dett är mehr nödigere att dhe beswär som äre inkompne vtj
Juli.
71
deras privil: motte först delibereras »och sedhen anholles, att dhe
motte afskalfade warda».
»Derpå Swarede Landtmarsk: Han förhoppes att dhe welborne
Herrar Rikz: Rådh och helst Regeringen, skole inthett finnas obenägne,
att alt inritatt beswär att afskaffa, så mycket möijeligitt
och skee kan, och denna tiden kan tillåta».
Blefwo alldehles wed dehras första meeningh
»Då tillsporde Landtm: dem till öfwerflödh Om dhe inthz wele
öfwersee denne Regemente form, förr änn dehres gravaminibus
wore först anteknade».
Swarade alle samdtpligen »Neij».
Derpå begärede Landt M: att dhe då wille låtha antekna dett,
som dhe wiste att wara dehres privileg: till praeiudicium, på dett
dhe sedhen kunne komma till att öfwerwäga, dett som R: Rådh
dem nedhsäntt hade.
Och befalttes Secret. Johan Larsson alt han dehres beswär
scholle antekna och dem schrilfteligen författa.
Först, Om qwarnetullen som dhe moste gifw'a af dehres Mäld
dhe mala på dercs egna qwarner inn på sielfwa Sätegårderne
2: Om vttschrifningen, att den må blifwa buar han bewilliades
elfter Privilegiernes innehold
Frågedes om dhe hade någett mehr.
3. Den oendelige Skiussningen Adelens Bönder så innan som
vthom Fredzmilen mehr än Crono och skatt göra, må afskaffas.
4. Att de många Tuller, dhe af en partzel moste gifwa afsehafifas.
Oluf Bure, Att dhe som wore benådde mz Godz och gårder,
motte dem först confirmeres
S: Landtmarskalken, Att Regeringen kunne inthett confirmera
någrom dehres bref, vthan alla beholle dem till H: M:tz inträdh
till Regimentz; Så warder Hennes Mtt: hwariom och ehnom dem
wäl confirmerandes.
Sedhen sade dhe, att alla dehres privilegier wore graverade
och bortto, och således icke wore någre Adelssmän
Dernest begärede, dhe, att när någen af Adell wille sällia sina
godz, att dett motte hembiudas nästa Slächtt, och att på hw'ar
tunna sääd och Lff. smör sätties en wiss taxa hwadh dhe schole
derföre Slächten emellan gifwes.
Disputeredes länge derom, och meente at Lagen dett nog
samptt
åthschillier
Dermed befalttes att dhe den andra dagen skole sigh instella
att öfwerleggia den Regimentz formen.
72
1634
Den 8. Julij Samblades all Adelen på Ridderhusett.
Och strax oplässtes Rollan och anteknades dhe sorn sigh absenterade
Strax
begynte Landtmarsk: att Punctevijs att oprecitera Regimentz
Ordinancen, och begärede, att dhe wäl wille öfwerwäga, Och
att dhe wele rösta om dhe puncter som wore betenckelige
Och först om Förtalett
3. Glassis: Att Förtalet någet widhlöfftigere vttföhres effter
Rookstafwen vtj Sweriges Lagh, och finna de gått, att den publiceras
vthi S. Konung M:tz Nampn
2. Classis: ElTter dett ordet Ewärdeligh, står der vtj författadt,
så kunna dhe sigh inthet derpå förklara, förr ann dhe honom
punctewijs öfwerwägat hafwa: Och hwar det Ordet skall der vtj
blifwa beståendes, så moste den vttgå vtj II: Kong: M:tz Nampn.
1. Mädan H: Kong: M:tt Salig, med stoor mödo lättigen bäfwer
sammanbracht samma Regimentz form, Så är dett billigt, att
den vtj H: K: M:tz nampn och vttgår: dock att den icke prseiudicerer
dehres stånd, eller deres wälfångna Priuilegier j någen motto,
och att de först igenom see sielfwa puncterne, så wele dhe sigh om
dett ordet Ewärdeligen förklara.
Dermed oplässte Marskalken sielfwe puncterne och dem tillspordes,
Om de således kunde passera.
1. Puncten, hafwa dhe inthet att emotseija
2. P: Jnsetties, Hanss och wrårom effter som Lagh förmår
3. Puncten Resolue: Af Jnföddom Swenskom Mannom, och att
detta wahl skeer som förr bäfwer waridt brukeligitt och vthj S.
Konung Carls tijdh är hollidt och belefwadt. 1. Effter som Söderköpingz
beslut!) Anno 1595. vthj den 5. puncten vttwijser. 2.
Sweriges Rikes Rådz Swar på Konungen i Påland vthj den 4. puncten
står. 3. Konungh Carlis vtj den 3. puncten 1602. Att när
höge Embetzmän skola wälias och tagas, att dhet må skee med
Rijkzens Ständers jaa och samptycke.
4. Puncten finne den godh; dock att dehres myndighet icke
widere sträcker sigh änn Lagh säger. Och att det inföhres, Rijkzens
och Ständernes Rätt.
5. P: är godh. Och att hwad Lijf angår icke vnder ringare
män, vtan som dhe sielfwe äre.
6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. äre gode
13. Motte blifwa som wahnligit hafuer waridtt.
14. 15. 16. äre gode
17. Om en Rikz Marskalk skal wara, disputeredes länge, dock
Juli.
73
kunde dhe inthet föreena sigh derom, ehwad Landtmarsk: dem
derom underrettade. Derföre moste derom röstes
1. Classis Resolution: Att effter aldrigh någon Rijkz Marskalk
för detta hafuer wraridt continue, vthan i stoore Sambqwembder på
Bröllop eller Cröninger; dy är best att dett och blifwer som för
waridt bäfwer med en Hoff Marskalk
2. Classis: J lijka motto; Att en Rijkz Marskalk förordnes
när solen Bancqueter eller stoora Herrar Convent äro: Men elliest
inthett, vthan en Hof Marskalk. Och difficulterade sigh högeligen
om dett stoora nampnett.
3. Classis fullo dem andra tw^enne bij.
18. 19. bör wara
20. Allenest vtj Jnstructionen jnföhres, att sådant communiceres
Ståthollaren, och att vtj Jnstruct: icke sätties någett jnn, som
deres privilegier praeiudicerer
21. är godh
22. Omröstades
2. Classis: Att dett motte blifwa som för hafuer waridt brukeligitt,
vthan dett Ofwerlandzhöfdingerne, förutan i Stockholm,
Lifland och Pryssen.
3. Classis: Dett är onödigt med dhe Ofwerlandzhöfdingerne
vtj Westergötland och Småland Desslikest vtj Finland, effter alle
rekenskaperne skole likwäl giöres här vtj Cammaren, och således
best effter wahnligitt sätt med Ståthollere
1. Classis: Förklarede sigh dett samma.
23. 24. den gilla dhe om Rijkzens Intrader sådana höga officia
alla kunna löhna, vthan Allmogens widere beswär
25. blifwer effter förra Order.
26. 27. 28. 29. äre gode.
30. Togz att disputeres
1. Classis: Att den som wäl sitt Höfdingedömme hafuer förestått,
må niuta sådant till godo och der widh blifwa, om han sielf
wåll, Om han icke till någet högre eller bettre kan promoveres
Dett samptychte dhe andre båda Classerne. Dock
Att R: Rådh eller Cammar Rådet förordna sådana Bookhollare
vtj Landzänderne såm swara till Rekenskaperne, och icke Landzhöfdingere
31.
ventileredes ock
Att Rikzens Rådh wele gifwa en förklaring!), huru dermed
skall holles, särdeles när dhe fordrer till Möte; Och att Ofwersten
för Adelens Russtiänst, blifuer som förr hafwer waridt här till
brukeligitt
74
1634
32. 33. 34. funne dem gode.
35. Wore hest att det någet lindrades, för Landzhöfdingerne,
och icke så stride holles hälst när ingen skada deraf folgde.
Uppskötz till effter Middagen, och sigh strax instälte till att
öfwerwäga dhe resterande puncter.
36. Begäre Rikz: Rådz förklaring, effter dhe inthett kunne
förstå, hwem dhe melina som till vpbörderne skole swara.
37. Togz till att öfwerwägas
3. Classis: Dett är billigt, att hwar giöör Rekenskap som äro
bookhollere eller arrendatorer för dett dhe vnder händerne hafwa,
och dhe andra för dehres administration.
2. Classis: Att de som Räntterne, eller och Ruderne holle,
göra Rekenskap åhrligen derföre är rättwist, och det till (livart
Collegio som det widkommer.
1. Classis: Fullo dhe twenne Classib: bij.
38. Står till dhe 5. höge Embeten, om dhe den wele holla
eller moderera.
39. Hafwa inthet deremot seija, vtan stånde till sielfwa Regeringen.
40. Jnthett betenckeligitt, att dhet motte allenest skee hwart
annat Ahr eller och tijden prolongeredes.
41. Effter nu Gudh bettre Jngen Konungh är, så är Summa
Majestas hoos Ständerne, och derföre när sådant heelt Collegium
eller en af dhe Fem höga Embeten någott peccerede, då sware
och stånde för Rijkzens Ständer.
42. är godh.
43. Dhe holle för gott, att liwad som skall proponeres, skeer
för alla Rijkzens Ständer och icke till någre Enskijltte, effter dhe
till den ände inthett äre vpresste, till att någet sluta, vthan giöra
rede för dehres adminstration. eij heller äre dhe då med någor
fullmacht försedde.
44. Att consultera med R: Rådh, om Fredz tractater eller
andra sådane Saker hahr sijn beschedh: Men att hielp skulle sökias
dermed Landet graveras, då skeer sådant med heela Rikzens Ständers
Jaa och sammankallelsse.
45. 46. 47 äre godhe
48. Den samma disputeredes lenge pro et contra, Och att
han war absurd, ehwadh Landtmarskalken, dem och vnderrettade
derutinnan; der till med wörö och störste dehlén af Adelen bortto,
derföre motte den opschiutes till andra dagen.
Dock befaltte Landtmarsch: att dhe som wore tillstädes skole
sigh förklara, hwad dhe meente om honom, så att när dhe j mor
-
J uli.
75
gon sammankomma, dhe som nu hortto äro, sigh deste bettre dereffter
kunne förklara
Derpå stelltes alle trenne Classis som tillstädes wore swar eller
ocb förklaring på den 48. puncten Nembligen som föllier.
Endock dhe finne sigh skyldige och plichtige Hennes M:tt och
Cronon med hörsamhet och tiänst förbundne, Så wele dhe likwäl
förmoda att samma obligation motte modereras och alldehles vtheslutas,
dett någen sina beneficia derigenom skall mista, der han
kunde disputera den tiänst honom biudes, och icke wille låta sigh
nöija med den löhn honom praesenteras.
Dermed nederträdde dhe
Den 9. Kommo tillsammans och strax vnderrettade Landtmarsk:
dem som sigh absent: dagen tillförene, hwad såm war belefwatt,
om dhe och funne dett gott.
Respond: Att dhe wore så wäl af förstånd som dhe och
meente att dhe inthet mehra hade ingått, änn som dem lände til!
dehres Ståndz reputation
Dock effter den 48. puncten är något swår, dy behöfwes den
wäl öfwerwäges, och begärede att den de novo motte optages
Lässte allttså Landt M: honom vpp, såssom och dehres författade
förklaring
1: Classis vota: Alldenstundh dett är aldrigh någen sinn hördt
att sådant skulle proponeras till Riddare och Ridderssmän: derföre
finna dhe honom alldeles Odrägelig och Slutes vth.
Dhe andra både Classerne dett samma och blifwa widh hwad
som i går derom belefwedes.
49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. äre gode
57. Effter Rikzens Rådh, hafwa macht och myndighet i andra
saker att disponera hafwa ochsså macht att beneficera den såm
wäl tiänt hafuer, till Hennes M:tz confirmation
58. 59. och 60. är inthz emottseija
61. Att der någon Ny Lagh eller stadga skall giöras, att dett
skeer med Ständernes samptykie; Men att af: eller tillsettia Embetzmän,
stånde till Regeringens disposition som de dett best finna och
hwar kan wara qvalificerat till:
62. 63. 64. Ar godh, att dett må skee med Ständernes wetschap,
för dett ordet Wederböhr
65. är godh sampt och sielfwa Conclusionen
Dermed befaltte Landtmarskalken Secret: att detta schulle reenschrifwas
till att öfwergifwa dett R: Rådh
War och Landtmarskalken oppe hoos Rikzens Rådh med någre
af Adelen som meente att dem schedde för nähr att, Otto Sper
-
76
1634
ling, Hanss Rottkirch och Otto Schulman skole inföhres vtlij åhr
1630. De wele fördenschuld sielff vpgå och sigh defendera som
meente sigh skee sådant till despect:1)
Kommo så strax dereffter nedher, och sade Landtmarskalken,
att R: Råd hade nogsampt disputerat med dhem derom, dock eliter
lång disputation och deliberation war llikzens Rådz förklaring att
dhe skole hafwa och niuta dett ställe som ifrån åhr 1630. wore
inteknade och infördes således vthj Matrikel boken näst Jacob
Forbes.
Sedhen fördes dhe jun vthj sielfwa Rollan.
Dito öfwergaf S: Larss Grubbe detta infogede bref till samptl:
Ridderschapet hwilkett och twenne rehsor oplässtes.
Se Bil. N.
Den 9. effter middagen kommo dhe åter tillsammans att widare
öfverwräga sielfwa propositionen
Befaltte ann ytterligare Landt Marskalken, deni af Adell som
icke wore intagne på Ridderhusett, skole lefrera dehres skäll till
Secret: och sigh antekna låta, så wille han sådantt tee Rikzens
Rådh och dem sedhen förskaffa beschedh, att dhe måtte intagas på
Ridderhusett
Sedhen taalttes länge om dheres gravaminibus; och befalttes
att dhe och skole fattas i pennan att öfwergifwas.
Dereffter sade LandtM: effter som dhe nu således wore eense
om Regimentz formen, Såssom och war vnder händer om dehres
besw7är, tychtes honom nu gott, att dhe toge, dhe andra puneterne
vthj propositionen till att öfwerwäga effter som dhe elliest inthett
hade till att förrätta
Swaredes af den 1. Classis, Att dhe först hade gerna förklaring
på Regimentz formen så och förklaringh på dehres beswär,
sedhan wele dhe wäl öfwerw'äga widare propositionen
De andre twenne Classerne meente och dett samma. Dock
kunde dett inthett skada, Att dhe och toge dhe andra resterende
puneterne vtj betänckiande På dett Rikzdagen derigenom icke motte
blifwa oppehollen.
Desslikest begärede och Landt M: att dhe wele vttnembna dem
som schole blifw’a Vttskott, På dett att när Rikzens Råd dem kallade,
de måge W'etha att retta sigh dereffter.
Meente att dhett hade tijdh nogh
Sedhen oplässte LandtM: den Andra Puncten vtj propositionen,
1) I nedra randen står tillagdt: först Cantzl: bref kommo. Se några rader
längre ned i texten; det der åberopade brefvet saknas dock bland Riddarhusets
handlingar, och är bland Bilagorna meddelad! efter original i Riksarkivet.
.lidi.
77
angående dett Tyscha Krigzwäsendet, och förmantte dem att dhe
den samma puncten wäl wrele considerera, effter som den är af
ett stoort importance, och att dhe wrele derom rösta.
2. Classis, Swaredes
Effter dett Tyscha Krigzwäsendet fordrer ett ansehnligit, och
dhe funne sigh skyldige och plichtige Hennes M:tt och Fädernesslandet
med Lijf, blodh och all förmågo hafwa Ospartt, och dhe
icke kunne vptenckia sådana medell, dermed sådant kan fortsettias
helst dhe medelen här till hafwa W'aridt förordnade, äre dem förtagne:
Dy hegare dhe ödhmiukeligen dhe Wälborne Herrar täckes
slå dem någre dräglige medell föhre, så wele dhe sigh sedhen derpå
gerna förklara
Dett samma Swarede dhe andra både Glass:
Sedhen oplässtes den 3:die puncten om Tractaten med Pålacken
och framstelte Landt: M: desse Punct. 1. den jus han praetenderar
2.
Titulen
3. Om dhe wundne Landen skole cederas eller erfligen beholles.
Förklarede sigh alle trenne Classibus på effterschrefne sätt som
formalierne lyda
Rikzens Rådh w7ethe best att författa Conditionerne till tractaten
Och effter dhe en gångh så och sedhen på alle Möten, hafwa
afsagdt Konungen i Pålen och hans Barn; derföre wore gått att
tractaten wunne sijn forttgångh med en ansehnligh armee der hoos:
Men medlen der till förw enta dhe ett förslagh derpå af Rikzens Rådh.
Dermed togz afsched att dhe morgonen wid dubbeltt straff
schole sigh instella till att öfwerleggia de andra puneterne
Den 10. kommo effter tagen afskedh alle sampttligen opp j
Ridderhusett
Anhölio först om dehres gravamina, att dhe motte anteknas
och beslötz denne fölliande punct
Att en lijkhet må bollas vtj qwarnetullen, effter månge af
Adelens qwarner blifwe öde, för dett höga taxerande skuld, såssom
och att alie Sqwaltter och Nybygde qwarner måge afskaffes, som
bygde eller liggia gambie Odelqwarner till förfång
Sedhan vpträdde Landt M: med
H: Class Christersson Hoorn
H: Johan Skytte den Angre
Lindorm Torstenss, Generalen
till att öfwerlefrera denna fölliande förklaringh.
Se Bil. D.
78
1634
När dhe nederkomme, berettede L: M. att Rikz: Radh, wele
öfwersee dehres författade förklaring, och hwad som då behöfdes
af dem någen widere vnderrättning wele dhe sådantt dem sedhen
communicera. Och effter dhe nu elliest inthet hade att förrätta,
wörö då best att dhe togo propositionen före, denn de novo att
ventilera.
Der till dhe och alle wore benägne, Och beslötz att så j swaret
den andra puncten skole inföhres
Effter till dett Tyscha Krigzwäsendet, fordres ett ansehnligit,
och wj der hoos wäl finna oss skyldige, för Hennes M:tt. Fädernesslandet
och dess wijdhengiande wälferd, att hafwa ospart, Lijf,
blodh och all förmågo; Och wj icke kunne vptenckia sådana medell
dermed sådant kan continueras: dy begäres ödhmiukeligen H:
M:tt eller dhe wälborne Herrar åå Hennes M:tz wegner wele slå
oss någre medel föhre som drägelige wore, Så wele wi Oss dertill
beqwema, så wijdt möijeligit, och wår förmågo kan tåla.
3. Puncten
Effter dett att När stilleståndet, emellan oss och dhe Påler
slötz och giordes, skall wara förafskedat, att Commiss: i medier
tijdh skole förordnes om möijeligit wore, ett Fredzfördragh eller
jw ett längre och långwarigere Stillestånd, bägge Rikerne emellen
kunne slutas eller prolongeres Och nu dett sidste Stilleståndet
snart till ända löper; då wore rådeligitt och mehra önscheligitt, att
Commissarier åå wara wegnar tillskickedes som handla och tractera
vtterligere, att dett långwarige Krigett till en önskeligh
Fredh eller längre Stilleståndh motte komma, effter dhe Jnstructioner
och Fredzmedel som vtj H: K: M:tz högtährades tijdh, äre
dem föreslagne eller som denne tijden dem antingen förmehra eller
förbettra kunne, På dett heela weridén må kunna sij, att wj
alla tillbörliga medel, icke hafwa welat vttslå; Oell om dhe skole
förbettras eller förminskas, hemstelles dhe wälborne herrar R:
Radh på Hennes M:tz wegnar och dem som commissionen blifwa
ombetrodde att förordna och disponera; Och der dhe då till ingen
redeligh tractat wele förstå, att då där hoos strax wore för handen,
En ansehnlig armee till Hest och foot anttingen af Swenschtt
eller werfwatt krigzfolk, som sielfwe krigett krafteligen, som dett
sigh borde, forttsatte, Och dem till att werfwa, eller här vthur
Rikett gå låta, såssom och medlen till dehres besoldning och vnderholdh
Regäres att R: Rådh, på Hennes M:tz wegner wele dem
oss föreslå; Så wele wj Oss effter Rådh och förmögenhett som
trogne vndersåter, wälwilleligen förklara: Dock wele wj förhoppas,
att hwar dett till en tractat kan komma, dett en sådana vttgångh
Juli.
79
skall winna, att wij dhe stoora besvär som dette Kriget widhänger,
måge förskones.
Dermed befalttes att swarett på propositionen skole conciperes.
Desslikest dehras gravamina reenskrifwas, till att öfwergifwas.
Dermed ändades denn dagen.
11. Julij.
Förlofwedes Arfwedh Stierna för sijn siukdom schulldh, att
begifwa sigh hem.
Oplässtes hwad som war conciperet till swar opå propositionen
Hwilkett dhe ann vtterligere wele taga vtj bettre betänckiande,
När dhe hafwa bekommidt förklaring på dehres swar på Itegimentzformen,
så och swar på dehras beswär
Hwilke beswär någre rehsor oplässtes och när dhe dem wäl
hade öfwerwägat skrefz twenne vnder, ett att öfwergifwas, och dett
andra till actis.
Se Bil. E.
Desse gravam: som dhe här införda lefrerade, Secret: Johan
Larsson efftermiddagen oppi Rådh Cammaren till II: Peder Banner
vtj dhe andra R: Rådz närwahru; hwilke gåfwo mig till swar, att
dhe wele dem öfwersee, så wele dhe sedhan sigh förklara och afschaflä
allt! hwadh som denne tijden kunde lijda.
Sedhen sade Landtmarsken, elfter dhe nu hafwa sigh mästadehles
på alle puncter vtj propositionen sigh förklaratt, och allenast
resterede som war af importance Den som angår medlen,
dermed alltt hwadh som af dem kunne wara bewiliatt, kunde fortsettias,
och elfter dhe altt här till så wäl vtj II: Kong: M:tz Salige
tijdh, såssom och sedhan, hafwa sigh som trogne patrioter, till
sielfwa öfwerheten och Fädernesslandet, troligen och wälwilleligen
förklaratt: Aflttsså myckett mehra tilltroor han dem nu vtj detta
beswärliga Regementz tijden dhe sigh myckett benägnare finna till
Hennes M:tz, och alles wår wälferdh till att hielpa vnderstödia Regementen
och att Landett motte försees medh Krigzfolk, som Rikzens
lägenhet dett nu högeligen asker.
Dertill swaredes, att dhe dett gerna giöra, och icke finne sigh
dertill obenägne så wida förmögenheten kan tillseija Allenast förblifwa
dhe widh hwad som är författatt vtj Swarett, Att Rikzens
Rådh wele dem medlen föreslå, som tillika med dem äre der vtj
interressede, så och att dhe andra Stånden sigh först förklara, som
sielfwa medlen för dehres personer äre vnderkastade sedhan wele
dhe sigh effter dehres Stånd och wälwilleligen förklara.
80
1634
Der till L: Marsk: Respon: Dhe hade med dlie andra Stånden
inthett till att giöra, vthan som wårt Ståndli är dett förnembste,
är dett allttsså billigt, att wj dem och föregå med godh exempel,
och så myckett möjeligitt är sigh någerlunda förklara hwad Nampn
dhett och hafwa skall.
Respond: Att lian wille nempna någet.
Landtt M: 1. Om Roskapzskatten, 2. Om Tullen
eller och något annat Peningemedel
Och på dett att wi blifwa widh Ridderhuss Ordningen, later
oss derom rösta Om Roskapzskatten är den lideligeste eller om
och någen kan vptenckia den sorn för vndersåterne wore bettre
att draga.
Respond: Om den stoora Tullen icke kunde stegras, så gingo
den öfwer fattiga och Rika, och den sorn mycket förtärde eller
förnötte, han då beswärett mest wore vnderkastadtt.
Swaredes, att den så högt med Wexel Tull och Licent war
beswäratt, att dett är omöijeligitt, den högre att beswära, Vthan
om Roskapzskatten kan wara lidigere, derom wele dhe ventilera,
och sijn emellan discurs wijs consulera.
Der på hefalttes, att den nederste Classis som war starckast,
dhe wille den taga vtj ett godt öfwerwägande, och sigh sålunda
förklara att dett motte alla wara behageligitt.
Derom disputeredes länge pro et contra Och på sidstonne sade
Cammar Rådet H: Johan Rerendes
Att dhe vtj den 3:dje Classis icke kunne vndraga sigh, widh
denna beswärliga tijden vthan moste komma Grönön med Folk,
och medel till peng:r till hjelp.
Och således för dehres Glasse, samptycke att vttschrifningen
vthom Fredzmijlen anstellas och Roskapz skatten vttgår ochsså i
lika motto vthom fredzmilen och på sätt och wijs som den tijdh
denn först bewilliades och sampttyckttes.
Hwilkett dhe andre både Classerne sigh behagede och bewilliade
godhwilleligen.
Der på Landt år: dem betackede, och begärede wethe, huru wida
dhe till vttschrifningen hade samptycht, antingen som här till är
schedt eller hwar 40. eller 30. Man
Res: Dhe wele först förnimma hwad Allmogen som förbit står,
som det mest angår sigh resolvera.
Derpå hefalttes att den Puncten schole conciperas som föllier.
Hwad den femptte puncten belanger Så kunna wj wäl besinna,
att Regimenterne som antingen vte eller hemma äre, dagligen afgå
och förminschas; Så wele wj, till dess stärkning och recreue be
-
Juli.
81
wilha af wäre Landhbönder må schrifwas hwar *) bonde, vthom
fredzmijlen, alldehles eliter Privilegiernes innehold, J lijka motto till
Krigzfolkzens vnderhold, sampttveke att Roschapz skatten vthom fredzmijlen
i lijka motto vttgår på sätt och wijs, som den först belefwedes.
Sedhen hefalttes, att dhe som icke hafw7a lefreratt dehres Russtiensts
lengder ifrån sigh skole dem till Cammareraren Tönies Hendrechsson
öfwergifwa, och att dhe i morgon bittida klockan 7.
schola sigh sambla, så wele någre af R: Rådh nederkomma, att
förklara regimentz formen.
Den 12. Julij
Församblade Adelon sigh på Ridderhusedtt efTter tagen afsked
om morgonen klockan siw7, och förbidde Rijkzens Rådhz nederkompst
huilke och emott klocko slagett kommo neder på Ridderhusett.
ålarsken, Herr Jacob de la Gardie, H: Johan Skytte, Her
Peder Banner och Åke Axelsson och D: Johan Saluius.
Giorde ålarsken en lyckönschen till dem, och sade sigh att
dhe hade öfwerseedt den förklaring!) dhe hafw7a författadt och dem
öfwerlefreratt angående Regimentz formen huilka puncter eendehls
dhe icke hafwa så kunnett förstå som dett sigh borde: Derföre
wore dhe nu nederkompne dem en bettre vttydelse att giöra, så
och medh dem att consulera derom; så att dett framdeles icke
må lenda dem eller deress barn, till någen skada eller förfångh.
Der på oplässte H: Per Banner sielfwa Förtalett, och tillsporde
dem, hwaropå sigh grundade dehres förklaring om sielfwa förtalett.
Sw7arede Landt ålarskalken Larss Sparre Dett w7ore allenest
meent om detta Ordett Ewärdeligen; hwilkett de förmeente i framtiden
kunde lände dem och effterkommandom till merkelig praeiuditz.
att dhe sigh så förbinda der vtj Ewärdeligen.
ålarsken giorde förklaringh, xVtt H: Kong: ål:tt (högfährad i
åminnelsse) hade författadtt samma Regimentz form, och seden
Rikzens Gantzler den amplificerat, förmehnandes at dhe hade samma
förtal med sielfwe Regimentz form i så långan tijdh sedhen hon
begynttes wäl skärskodat och igenom seedtt att dett ordett bör
der vtj stå, och demonstrerede någre skääl dermed han deducerede
att dett war lijkmätigt, särdeles der en jllwilliande Konungh kommo,
att dett då w7ore en Lagh: hwilkett dhe och hade confererat Presterskapets
hwilkett sigh hafw7a det låtidt behaga: Och om der vtj
någet wore jnfördt, som dhe kunna stöta sig opå, som j Lagen
står om 12. Rådz personer och nu af H: K: ål:tt för dhe månge
Ahrender och för Rijkzens stoora widd skulld insatt i Regimentz
1) Lucka i originalet.
II.
6
82
1634
formen 25. Dett skulle dhe således förstå, och icke wrångwist,
lijka som schulle dett sträfwa emott sielfwa Lagen
Landtt: Respond: att dhe wele taga dett j betre öfwerwägande.
Marsken, sade, dett wore bettre att dhe nu strax wele förklara
sigh och vttseija dehres meening, Om dhe finna den nyttig
och god, effter dhe inthett tänkia att påträngia eller någott sluta
som länder dem eller privilegierne till praeiuditz. Ty S: Konungh
Caril hafvver långö seden welett eendehls låthett vttgå henne alf
tryckett: Och att dett ordet Ewärdeligen skolle vtteslutas: så schulle
man dagligen dermed hafwa att giöra, och en ny Regimentz form
att formera, helst vtj denna tijden
2: Puncten. 3. och 4.
Och sade H: Peder Banner och demonstrerede att dett är nyttigere
och bettre, att dett står som jnfördt är, änn att Wårom inföhres
Dermed bindes Konungen icke att biuda något som sträfwer
emot Lagen och privilegierne.
Marsken och H: Per Banner, meente, att dett wäl och bettre
på en annan Ortt och icke awén der, dett infördes
Landt M: meente, att all Andelig och Werldzlig privilegier och
rätt borde infördt warda.
Dereffter oplässtes dett Swaret Adelen hade gifwidt af jnföddom
Swenschom.
H: Per Banner, Att dett så inthett kunde inföhres och sade
ytterligere, Så schulle ingen hafwa machtt att förandra eller afsettia
någen, vtan så moste Ständerne alletidh wara tillstädes, om dhe wele
dertill samtyckia eller icke: Och derpå schulle ingen wele wedertaga
någott Embete på sådant sätt: derföre kan dett inthett inföhres
Ty dett är ett Regale att af- och tillsettia Embeten och antaga
Tiänare, och der en Konung den machten icke hade, liwad wore
då Konungens aeminentz.
Landt M: Responde: Ar dett ett Regale så warda dhe sigh
wäl annorlunda förklarandes.
H: Åke Axelsson Hwem schulle och wille på några få dagar
wara Ståthollere: hwar Ständerna icke kände honom godh.
Demonst: Att vnder Rijkzens Rätt, förståås alla Stånd öfwer
heela Rijkett, och att dhe inföhra hwad vtj S: Kong: Carlis tijdh
är passerat, är allenast en beschylningh Konung Caril och Ständerne
hafwa emott Konungen i Påland att han Fremmande och dhe som
wore Påfwesche emot sitt löffte och eed hade betrodtt Rijkzens
Slott och Fäste, Och icke någen Lagh eller Statuta.
Sedan öfwerlupo dhe, dhe fölliande 8. puncter, efRer Adelen
hade inthett dereniott att seija
Juli.
83
13. Punct. H: Per Banner förklarade, att dett blifwer som
här till hafuer waridt wahnligit, Och Perssonerne som der vtj brukes,
förlåfwes vnderstundom nu som förr: Dock förblifwa sielfwa
Collegia vthj dehres myndighet och tillstädes
Resp: Dhe hafwa inthett annars förstådt, änn dhe som sigh
der vtj låta bruka, skola här residera Ähr vth och inn.
Dhe fölliande Puncterne inn till den 17. disputeredes jnthett,
men hwad den samma 17:de widhkommer: Förklarades att den
rätten hörer Konungen till.
20. Punct: Vthj hwars och enss Instruction, skall inföhres,
huru wida hans authoritet och administration sigh skall sträckia
22. Puncten. H: Per Banner, Demonst: att dett wore högnödigt,
hälst vth med Grentzerne och en altidh af Rikz: Rådh dijt
förordnades, på dett när som något Secret kunde förelöpa, honora
det communiceredes
Res. Hemstelles Regeringen deremot disponera.
24. Förklarades Att dhe wille giöra sådana Löhn på hwart
och ett Embete, Att Rikzens Intrader, för den Orssaken inthett
skole minsches, eller någen ny pålagu dertill påbiudes.
30. Står till Konungen att disponera effter han hafuer macht,
att förordna och tillsettia hwem han will. Men administration belangende,
der sware han till som sakerne hafuer administrerat och
der giöre rede föhre och sware inthet till Rekenskaperne widere
änn han hafuer belältt. Vtan den som med Vpb: och Vttgiffter
hahr till att giöra, lian giöre der Rekenskap föhre.
31. Finne dett wara skäligt, och wele låta giöra en Sessions
ordningh, men nu kan dett inthett skee dock skall dett bär efRer
opå Rikzdager observeras, Först Ridderskapett och Adelen, 2. Krigz
oflicererne näst dhem
35. Hwar Ståtholleren längre will vthe blifwa än dhe anteknade
3. wekur då schall han sökia dett boos Regeringen huilke
honom dett inthet warda wägrandes, hwar lägenheten och tijden
sådant kan tillåta; Men 3. weker som äre tillåtne, må han vthann
någors tillstånd borto ware, allenast han notificerer sådant till hofwa.
36. Förklarades Swarj Bookhollaren och Vpbördsmännen, som
sådant hafwer hafR vnder händerne.
37. är i den förra puncten förklaratt
39. Prolongeres till Johannis tijdh.
41. Skall skee inn för dhe Perssoner som i den 8 puncten
står förmältte
43. Förklaredes. År meent om dhe ährender som kunne
förelöpa som nödige äro, och Ständerne icke behöfwes
84
1(534
48. Hade wäl meent, att dhe skolle hafwa den bettre vptagit,
och är icke proprie meent om dem som nu tiäne vthan dhe
som vtj tiensten Succedere att dhe icke skole må excusere sigh
der med, att vndraga sigh ifrån tiensten att dhe, för den Löhnen
den för honom waritt hafwer, will tiana.
Och till att giöra dem Content, hafwa dhe samma punct alldehies
förandratt. Huilken och strax oplässtes den dhe sig behaga
låto.
Begärede Landt: M: åå sampttlige Adelens wegner; Att dem
motte kundgiöras hwadh löhn hwartt oflicio hade till att förwäntta
Res. Skall med aldraförsta giöras en fullkomblig Stat på
hwartt och ett Embete, som sig låta bruka i Cronones tiäust.
Swaredes af Adelen. Bordes wäll inföhres, vtj b:te punct, att
Konungm så wäl som Yndersåterne bindes der till: dock wele dhe
ann yterligere consulera sijn emellan derom
Sade Marsken Dett wore bettre, att nu hwar och en vttsade
sijn meening, effter dhe inthet något påbiuda vtan godo samptyckio
dehres.
Res. Att de wele wäl sädan den öfwerleggia, och sig seden
förklara
57. förklarar den 60. puncten
60. Förklarades; Att Regeringen ingen widere kunna beneficera
någen widere ann till II: M:tz inträd till Regementet, eller
till H: K: M:tz helsso eller hemkompst.
Res. EfTter som Regeringen gifwes macht och tillstånd vtj
denna formen på högre saaker, Jw ochsså att dhe autoriseres, till
att borttgifwa godz och vttdehla till wälförtiänte perssoner, Adelige
tittlar och wapn
Negeredes, Fulkombligen att privile: någen med Adelig titell
eller wapn meddehla eller någen naturalisera, tillätes Regeringen
inthett, men med godz och förlähninger till H:s M:tz inträdh i Regementet,
ähre dhe der vtj authoriserede; Alltt till den ända, att
vpwäckia mångon till dygd och ähra, och sigh om Fädernesslandet
väl förtiäntt at giöra. dem till recompens sådantt att tilldchla.
61. blifwer bestående. Wederböhr
Sedhen sade H: Per Banner; Att dett Ordet Ewärdeligen vtj
Förtalett är allenast infördt, För dhe Fem Collegia, att dhe perpetua
wara och blifwa scholle, ellwad förandringh vtj Regement/ på
ett eller annadt sätt kunde i framtiden, förelöpa.
Den 14. Julij
Kommo eliter Ordningen, Åter Adelen tillsammans,
Och sade Landtmarskalken, effter dhe nu hafwa fått conten
-
Juli.
85
tament på Regering/ formen, dhe wele nu taga dhe andra propositions
puncter vthj gott öfwerwägande och dem wäl öfwersee och
sigh sedhan förklara, att denna långwarande Rikzdag seden en gång
motte komma till ändskap.
Och först att dhe wele taga dhe twenne puncter Om sielfwa
vttschrifningen och Landzhielpen vthj deliberation, helst Allmogen
hafwer ingått att hwar 20. må nempnas och skrifwas, Om dhe
icke hwar 25. deremott wille samptyckia, och sedhen i lika motto,
halfpartten emott Crono och skatt vtj Boskapz skatten.
Swarede endrächteligen dhe kunne inthz så fullkombligen förklara
sigh förr än dhe hafwa fått resolution på dehres Gravamina.
Ytterligere badh Landtmarskalken effter som dhe äre Rikzens
Ledemoter och wetha dess tillstånd!], dhe wille sigh och såm nu
denne tijden dett högeligen fordrar, rättsinigligen förklara.
Dereffter kom budh effter Landtmarskalken att han skolle opkomma
till Rikzens Rådh.
J medier tijdh, discurerede dhe sijn emilian om samma puncter.
Men kunde inthett förehna sigh.
När nu Landtmarskalken nederkom Sade han, att R: Rådh,
hafwa låtidtt förfråga sigh, huru wida dhe hade förehnat sigh, Om
vttschrifningen och Boskapz hielpen: Hwar till Jag på edhre sampttlige
wegnar hafwer sagdtt huru wida i hafwe kunnat eder förklara:
Hwaremott Rikzens Rådh meentte dett wara alltt förringa hälst vtj
denna Rikzens tillståndh, och derföre änn yterligere begäre att dhe
wille tagat vthj ett bettre betenckiande och någett mehra samptyckia
2. Sedhen sade han, att han hafwer anhollidt om en schriffttlig
förklaring på den vnderrettelsse R: R: hafwa giordt om Regementz
formen
Res. Att dhe den inthz kunne gifwa, vthan dett kan collationeras
med det som på Ridderhusett är anteknadt med dett som
oppe j Rådh Cammaren är protocollerat.
3. Beswär puncterne wele dhe taga vthj gott öfwerwägande,
och dem derpå skriffteligen swar meddehla
4. Qwarnetullen att cedera på Sätegårderne kunna dhe inthet
tillåta, effter der uthaf skolle föllia en stoor wederwillia ibland
Allmogen.
Sedhen begärede Landt M: att dhe wille ännu de novo. taga
samma puncter vthj betänckiande, och att dhe wele dher om rösta.
Röstade allttsså efRer ordningen den 2: Glassis, och befalttes
att Secret: skulle den concipera och antekna, sedhen måge dhe
andra sina vota och sedhen låta antekna
Dehres Meening och förklaringh.
86
1634
Ellwad som Skatt och Crono bewillia till Vttschrifning och
Boskapz hielp, dett sampttyckia wj och j lijka motto af wäre Landsbönder
halfpartten, vthom Frijdzmilen må schrifwes och tages
Menn, inn om Fredzmijlen oss aldeldcs förbehollett ingen vttskrifning
eller Boskapz skatt, vttgår eller tages Och detta alltt för
denna gången allenast.
Dhen förste och tridie Classis sade och dett samma, Och wele
blifwa widh den conciperade punct.
Landtt M: frågede ann ytterligere, Om dhe icke wille beiaka
att schrifningen och Boskapzhielpen må för denna gången så vttgå
som tillförenna
Negerede sampttligen, att tijderna wäl sådant fordrar: Men
dehres Stat kann dett inthz tola eller draga
Derpå befalttes Secret: att han schulle vpgå med samma för
klaring,
och den Bikz: Bådh öfwergifwa
Ofwergaf således R: R: den conciperede punct, och refererade
derhoos, att Landtmarskalken hafwer giordt sijn högsta devour att
wele hafwa persuaderat dem till mehra, Men ingalunda någott kun
nett
erholla; Vthan der R: It: sielf tektes nederträda, och dem
öfwertala, wörö wäl dett bestå.
Der på oplässte Herr Pedher Banner sielfwa puncten. Och
sade dett will allssinthett förslå; och wele betenckia sigh om någen
skulle ablegeras af dehres medel, till att öfwertala.
Dermedh gick Secret: vth.
Och sende och kallade honom strax igen, och sade att 3. eller
4. skole strax nederkomma, och med dem herom discurera.
Ytterligere sade R: R: att dhe etfter middagen wele förklara
sigh på dhem af Adell som anholla att willia immatriculeres på
Ridderhusett.
Der på gaf Secret: Adelen vnderrettelsse hwad R: R: hade
sigh förklaratt, och att strax warda dhe fölliandes
L: Marskalken begärede, att dhe wele patientera till dess Dhe
kunne nederkomma.
Konimo allttsså neder Herr Gabriel Bengtsson Skattmest. II:
Class Flemingh och H: Johan Ponttesson
Först giorde Skattmest: en Salutation på R: R: wegnar till
dem, och tackade dem, att dhe hade sigh förklaratt om vttschrifningen
och Boschapzhielpen: Men effter samma förklaring för denna
gång inthz synnerligitt förslå, der till med skulle den Conveniens
der vthaf föllia
1. Att Slächten vthom Fredzmijlen skole sticka deres Boschapz
boos sina förwantter innom Fredzmijlen, och således lijtett förslå
Juli.
87
2. J lijka motto skulle och sådantt vnderslef skee med vttschrifningen;
derföre Invar dett möijeligitt skee kunde, dhe wille
en lijkhett holla, nu som tillförenna.
3. Och till dett wersta, hwar dhe icke nu skulle finnas så
benägne som tillförenna Så skolle dehres och wåres jllwilliande
Granner taga der någott vthaf: hwar dhe nu skole förfahra, dett
dhe nu icke så godhwillige så wälwillige som tillförenne.
Der till swarede Landt M: Att allmogen under Sätegårderne
äre så vttarmade, att dhe icke förmå vttgifwa Boschapzskatten.
Res. Skattmest: Dhe skole sielfwa göra calculam, hwad som
will behöfwes till dett Tyscha wäsendett både i folk och penniger,
och sedhen till Festning:r i Jngermanland, Lijfland och Pryssen.
Hwad dett fuller skulle förslå hwar dhe icke i gemen schrifningen
som tillförenne tillstadde: Och effter Allmogen hafuer låfwatt hwar
15:de Man Att dhe dett och godwilleligen wele giöra, så wäl inn:
som vthom Fredzmijlen, desslikest med Boskapzskatten Ty Festningerne
vtj förb:de Provintier måste så wäl j Fredlige som j Ofredlige
tijder med Folk provideras. Men, der medh dhe Påler kunne
komma till någott gott accord, så behöfdes inthett så synnerligitt
hielpen, Vthan dermed förschones, allenast en lijkhett med dhe
andre Ständerne härutj motte holles: Och allenast för denne gången.
Swaredes, att dhe wille tagatt vthj betenkiandet, och sedhen
skall gifwes swar
Der till R: Radh swarede att tijden kan inthett tålat, helst
dhe andra Ständerne gerna wele hafwa afskedh.
Då begäredes, att R: Rådh allenast täckes wele taga ett affträd
vthj den andra Salen till dess dhe sin emellan, kunne taga
Ahrendett vtj widere betenckiande. huilkett dhe och giorde.
Seden badh LandtM: dem att dhe nu wäl hafwa sielfwa hördt
R: R: anhollende så och hwadh dett wäl skulle förslå, hwad dhe
aldeles widh dehres meening blifwa willia; Och derföre begärede
att dhe ännu wele votera derom, och särdeles Någre, vtj hwar
Classis gåfwo ändtligm dehres förklaringh. Dock att Bengtt Kafle
wele hemptta dehres vota, och den sedhen vttseija, och sedhen en
och i dhe andre både Classibus.
Bengtt Kafle vthj alle dehres Nampn
Dhe finna sigh skyldige att bispringa dehres Fädernessland
effter ytterste förmågo, och der möijeligitt wore att dhe kunna
blifwa widh som vttlofwodt är, wore dett önscheligitt hwar och
icke, då wele dhe för denna gången dett vttlofw'a.
Dett samma förklarade sigh och dhe andre både Class:
Dermed togh Landmarskalken dehres resolution, och dett före
-
88
1634
brachtte R: Radh hwilka begärede, att dhe wille nampngifwa hwadh
de således samptyckia
Sedhen inkomme åter R: Rådh
Och dem betackede, att dhe hafwa funnidts wälwillige till dehres
begäran, och derföre helst sago såssom och begärede, Att
hwar Allmogen wele vttnembna låta hwar 15:de man, Att de dett
och giöra wälle
Landt M: på alles deras wegnar förklarede
Att Adelen hafwa sig sålunda bewilliatt Att hwar tractaten
icke winner sin framgång!) och nöden så tränger, dä bewillia dhe
halfpartten emot Crono och skatt vthj skrifningen och Boskapzhielpen,
Och att, dehres Embetzmän icke skrifwes eller tages.
Dermedh toge R: R: dehres afträd!)
Effter middagen vpgick Landt M: med Secret: på nästfölliande
ährenden Om Adelen, som begära att komma vtj Riddarehusett.
Se Bil. F.
Den 15. Julij
Kommo åter på Ridderhusett
Och framträdde Carl Abrahamsson, och begärede effter sitt
wapn, dett han motte kalla sigh Lillia Stielka
Derpå Landt M: Adelen tillsporde Om dhe hade någott deremott
Sade alldehles Neij
Dermedh anteknades han Lillia Stielka
Proponeredes såssom och kom Wapne snidaren och wille wetha,
Om han skulle continuera med sitt arbete.
Landt M: lofwrede att willia tala med Regeringen herom.
Sedhen sade Landt M: att Axell Lillie bäfwer begäratt att dhe
andre aff Adelen som icke äre af samma familia och likwäll kalla
sigh Lillior Att dhe på nästtillstundande Riksdagh, wele framleggia
hwad skääl dhe hafwa till dett nampnett Lillia
Sedhen sade Landtt M: att R: Rådh hafwa nu förklaratt sigh,
att dhe af Adell som hafwa sigh instältt på Ridderhusett och icke
ännu wore immatriculerede, skole intages och införes vthj Rollan
Och effter dhe vthj Landt M: Salig H: Johan Sparres tijdh,
hafwe Adelen sig förehnatt som då intoges, att en lika lottagning
så af dem som nys wore dermed benådde såssom dhe af Slächt
och bördh: Allttsså samptyckes och nu, att dhe lotta och hwar och
en sijn lycka förbijda skulle
Dermed lottede desse fölliande, och fingo Zedlar som föllier,
effter som Sedlarne vtj en hatt medh nuineros wore teknade.
Se Bil. G.
Juli.
89
När dhe nu så lottadt hade, Kom Budh neder ifrån R: Rådh,
att någre af dem w'ele nederkomma, till att consulera med dem
om någre ährendenn.
Her Gabriel Gostafsson, Drotzten, Herr Carli Bonde, H: Jöns
Kurk och Peder Sparre.
Drotzten sade, Effter Landtmarsk: bäfwer låtidt öfwergifwa
dem några Gravamina hwilka dhe nu äre nederkompna, med dem
att communicera. och derföre skole Nilss Nilsson först opläsa den
förklaringh dhe i fiordh gåfwro Adelen och Ridderskapett och sade
ytterligare
Och hwad Licenten anbelanger sade Rikz Drotztten, är af H:
K: M:tt Salig och högttberömlig till den ändan pålagdt, Först till
dett stoora krigetz vnderhollande
2: Serdeles äre dhe vptencktte till Guarnisonernes oppehollelsse
vtj Lifland och Pryssen; hwilka dhe och mest torquera Och hwar
möijeligitt wore, att dhe samma Licent på någon tijdh wele cedera
sampt och den ringa Tull så skulle Cronon träfliga dermed wara
tiäntt, deremott wrele dhe vtj andra motto, lindra Adelen någet,
som de kunna w’ara beswäratt medh.
Landt M: sade att dhe willia tagat vtj gott öfwerwägande
Sedan sade Drotzten, att dhe willia tagatt vtj ett gott betenckiande,
helst dett dock mest angår Borgerskapett, Och när således
alla Man gifwa Tull, så kan inthz vnderslef vtj Tollen skee,
och wore Cronon som förbit är, merkeligen widh denna tiden dermed
tiäntt.
2. Qwarne Tullen kunna de inthett Cedera ty om dett skedde,
skole Allmogen dermed misscontenteras.
Landtmarsken meentte, att dhe wore på dehres Sätegårder
mycket dermed tiäntte.
Drotzten meente dett kan inthz skee
Begärede, att dhe då motte gifwa effter Mantalet som alleredo
i någre Landzender skeer. Nekades alldeles
Sedhen oplässtes dhe andre öfwerlefrerade puncter
Hwar till Drotzten swarede, att dhe derpå skole få schrifftelig
godh beskedh med dett aldra första, allenast dhe wille w'etha dem
Swar på hwad som nu ambrachtt är;
Landt M: att deres privilegier motte handthafwes, dett och
II: Gabriel låfwede med högsta skee skole
Dermedh toge R: R: dehres afträdh.
Den 16. Julij
Kommo Adelen och Ridderskapet effter wahnlig tijdh åter tillsammans,
och sedhen Rollan war opreciterat
<10
1034
Talttes Ridderskapet sijn emellan, hwad dhe fuller skulle begära
igen att vtj dehres beswär motte afskafles; hwar dhe den
Tullen skulle andeligen cedera. Meentte och wille begära
1. Att den Tijenden som Adelen skulle vttgifwa, för Tullen
motte förskones
2. Att Giälen motte afskaffas eller något annat som dem
beswärer.
Seden kom Landt Marskalken neder ifrån Rikzens Radh och
sade att lian dem sådantt hade föredragitt, och wele cedera de twå
Slosshester så och Wintter körsslen: dett Landtmarsk: wäl meente
deremot skulle förslå. Doch begärede han, att dhe dett än ytterligere
wele tagat vtj bettre betenckiande, och sig wälwilleligen förklara
om Tullens cederande:
Sedhen wethe dhe sig påminna att vtj propositionen står infördt
att någre af hwartt Stånd skole vttgiöras någre som skole
öfwerleggia någre saker som i gemen eller oppenbahrligen inthz
kunne communiceras.
Wordo allttsså vttnembde till ett Vttskott
G: Casimir Arfwed Lilliesp:
H: Class Christersson Johan Re ren des
H: Friederich Stenbock Bengt Kafle
H: Göran Gyllenstierna Otto V. Scheiding
H: Johan Skytte Ture Lilliesparre
Anders Grip
Lindorm Torstensson Knutt Drake
Axel Lillia Stellan Mörner
Ture Sparre Ernst Creutz
Jöns Bonde Jsach Axelsson
Arfwed Hoorn Conradt Falkenberg
Knutt Posse Oluf Bure
Göstaf Leijonhufwudh Johan Rytter.
När dhe således wore vpnembde och tilsagde, Förmantte L:
Marskalken dem ann ytterligere, att dhe wele taga den förra Saken
vtj ett bettre betenkiande, Och att dhe ett fullkombligit swar och
förklaring wele om Tullen gifwa.
Resoluerade sig allttsså
EtTter såm dhe kunna besinna att Cronon af samma Tull
merkeligen wore tiäntt medh; derföre wele de den cedera vtj 2.
Åhr, och att dhe i medier tijdh med andra Pålagor motte förskones
och att R: Rådh wele gifwa dem derpå en skriftelig försäkring,
att dett icke i framtiden må lenda dem till någon skada.
Juli.
91
Hwilkett Landt M: sade att han wille dem sådant föredraga,
hoppes att dett skall dem sådantt wäl behaga, will och derbrede
widh anholla, att der möijeligit är, att de den Konungztijenden i
staden igen må erholla.
Dermed opträdde Landtt M: med Vttskottett opp i Rettegånz
Salen.
Den 17. Julij kommo Adelen tillsammans och opplässtes Swarett
som conciperat war
Hwilkett endchls ändrades, och sedhan gingo de neder
Den 18. Julij
Förordnades och befalttes desse effterskrefne af Adell att dhe
skole opgå till Rikzmarskalken Her Axell Banner, eliter han någott
hade dem åå H: M:tz wegner att föredraga.
Class Stierneskiöld Johan Sparre
Åke Sparre Jöran Stake
Jöran Boije Jacob Lindh
Sedan befaltte Landt M: att Secret: skulle opträda med swa
rett
och låta R: Rådh dett see, så snart dett wore Reentt schrif
widt
som förandratt blef.
Seden sade Landt Marskalken, att Knutt Drake hafwer oflta
vtj dhe förra Herredager och sambqwemder, beswäret sigh öfwer
det nampnet Drake som den Slächten af Jutorp föhra och sig
kalla och derföre gerna wille wetha huru dhe äre kompna till dett
nampnet
Framstegh Johan Drake af Jntorp och sade
1. Att hans Slächt hafwa det af vrminnes tijdh fördtt
2. Så är hans S: Fader och förfäder af fremmande Konungar
kallade och nempde, dett han och änn med Ähran intill sijn dödz
stund, tencker att giöra.
Knutt Drake. Begärede att han med bref och skääl wille sådantt
gott giöra, och sijne Documcnter frandäggia
Johan Drake: Sade; hwar dett wore för ett Judicial forum,
och att dett honom skrififteligen förestelttes, wille han det tillbörligen
skrifteligen swara och icke mz någott kräpell
Landt M: Responderede, denne Twist kan här wäl vptages,
Och hwar det icke kan decideras, må den som finner sig icke
skee tillfyllest, sökiatt på en annan Ortt der sådana twistiga saker,
plägar förehafwas.
Johan Drake sade, Att han wäl wille framtee sådane skääl
som nog skulle bewisa att hans Förfäder dett Draka nampnett
medh ähran hafwa sig kallatt.
92
1634
1. Vplässtes ett Morgongåfwo bref Dat: 1564. den 25. Junij,
der hanss Farfader kalles Drake
2. Förlähningz bref af Konung Erich gifwidt sub dato 1568.
den 20. Martij tituleres Drake
3. Konung Johans bref kallas Oluf Drake af Jntorp. Dat:
Ao. 73. den 20. Januarij
4: K. Carls gifwidt Axell Drake Ao 1604. den 27. Novemb:
Deremott framlade Knutt Drake en Slächt-Linea, såssom och
sade, när som först lotttogz och detta Ridderhusett schulle begynnas,
tillspordes Axell Drake, huru han war kommen till dett
Nampnet; Skall då hafwa swarat, Han wille dett nampnet bruka
vtj sijn Lifztijd, hans Barn måge giöra hwad dhe wilha
Johan Drake negerede dertill, och hwar hans fader sådant tält
hade, så lofuer han nu, och skall dett aldrig j Ewighet cedera.
Och begärede, att Knutt Drake af Hagelsrum skulle framleggia
sina bref och skääl, huru han war kommen till dett nampnet
K: Drake Resp: Konung Johan hade gifwidt hans Fader sitt
Kongeliga bref att han skall och må föhra dett nampnett Drake.
Johan Drake, Begärede att han wille framleggia samma bref.
Res. Knutt Drake, samma bref är i den Danske feigden dem
förkommidtt. som någre af Adelssmän wethe
Och effter desse skääl, lade sig någre af Adell dem emellan
Och dem sålunda föreentte att både Slächtterne samma Drake
nampnet skole föhra med den distinction som dhe här till giordt
hafwa och det till Ewärdeliga tijder.
Dermed föreenttes och förlikttes dhe på både Sijdor.
Om alTtonen blåsstes om, att Ständerne den fölliande dagen
skolle opkomma och Lefrera dehres Swar ifrån sigh.
19. Julij.
Kommo Adelen och Ridderskapett tillsammans på Ridderhusett,
att opträda till Rikzsaalen
Och förr änn dhe opginge, Framkallade Landtmarsk: Per
Börresson Stråle helst effter Nilss Persson Sölfwersparre på Oluf
Stråles sons wegnar, någre rehsor hade anhollidt, att Per Börresson
Stråle, schulle bewisa huru han war kommen till dett Sätett han
der beträder, såsom och att bewisa sijn Adelige afkompst
Per Börsson, Sade, Att han det Sätett vtj förste lottkastningen
bekommidt, huiiket han och vtj någre Sessioner både beträdt
och sedhan vnderschrifwidt, som actis som framlades vttwisste,
men om han eller Oluf Stråle samma Säte tillkomme, kunde af
actis inthz demonstreras.
Juli.
93
Derpå begärede Nilss Sölfuersparre, att han sine bref om sitt
Adelige Affkompst skulle afleggia
Per B: Stråle, Sade sig inga bref eller documenter hafwe,
vthan hans Frände Anders Grijp weet dett best
Framkom Anders Grijp, och giorde en lång relation Om begges
dehres Farfader och särdeles Per Börssons fader, huru han
war af sig kommen, j dett han alle Godzén förslösst hade.
Då frågedes Om Anders Grip och Per Börsson wore slächt
och förwanter
Res. Anders Grip Sade att dhe wore Syskennebarn och wore af
twenne kötzlige bröder födde
Jnter: huru då Anders Grip, war kommin till dett Gripe
nampnett och icke kallede sig Stråle, som deres Fader hafwa giordtt
A: Grip Giorde en lång Relation huru hans Fader af Konung
Erich war sitt Skiölde merkie förbettratt, och honom dett nampnet
af S: Konung Caril vthj sine commissioner till Engeland och andre
Chur och Förster gifuidt som hans Fullmacht och Jnstructioner
wäl j Cantzlijtt vttwijsste.
Begäredes att han dem skulle framleggia helst Konung Erichs
lorbettringz bref.
Negerede dett inthett hafwa, vthan beropede sig till Rikzens
Cantzelij
Derpå befalttes att Secret: Jonas Bure schulle sambla der vnderrettelsse
om. Huilken betalning skedde igenom Sec: Johan
Larsson.
Opålades Per Börssons Son, att han skulle förbiudas dett lian
sin hustrus Godz icke widere skall försällia hennes Godz.
Tillsades att dhe Lilliehöker af Olanda, schulle framleggia
bettre besehed om dehres afkompst och Lilliehöke nampnet.
Göstaf Lindwesson tilläts att kalla sig Sabelfahna
När nu alle Ständerne wörö opkompne och sine behörlige
Ställe intagett, såssom och Bikzens Radh accompagnierat afl' någre
förordnede af Adell, deres Rådz Säten förträdtt. Vplässtes Swaret
alf Secreteraren Johan Larsson, Och seden dhe andre Stånden effter
som brukeiigit i lika motto deres Swar ifrån sigh lefreratt, Toge
Adelen vtj wahnligitt process dehres alfträdh neder på Ridderhusett
igen
Se Bil. II.
Den 21. kommo Adelen tillsammans och elfter inthett war till
att förretta, gick hwar hem till sitt igen, och befalttes att dhe andra
dagen skolle komma tillsammans igen.
94
1034
Erich Boije togz taciter inn på Ridderhusett, effter lian cn
tijd bortt åth hade most absentera sigli derifrån.
Den 22. Dito.
EfTter Rollans opreciterando, Sade Landtmarskalken att Secret:
och Agenten vtj Danmarck Johannes Fegraus hafwer för sina meriter
vtj H: K: M:tt Salige Lifztid alleredo fått tiilseijelsse, Om
sitt Ståndz förbettring; Huilkett Regeringen honom nu hafwa medeltt
och fördenskuldh begärer, att han må insinueras och intages vtj
dehres Collegio.
Dermed oplässtes samma Breff och bekom sitt ställe, näst
dhem som lottadt hade.
DerefTter tilltalade Landt M: Anders Grip: Om han icke hade
någre bref och skääl både om sitt förbettringz skiöldemerke Och
om Per Börressons Stråles afkomst.
Nekade och refererade sigh, såssom om dagen tillförenne, till
den vnderrettelsse som finnes vtj Rikz-Cantzelijt, Men Per Börresson
war hans Sijschenne barn, både födde af twenne kötzlige bröder
Dermed framropedes Jon Bure och, så myckett han hade vtj
en hast kunnett finna, dett wille han dem vnderretta. Och om dett
gior fyllest eller icke, hemstelles dem att judicera.
Framlade allttsså Jonas Bure, Peder Månssons Släeht Linea
eller Wapnebook, derutj 1. fans Anders Gripz Fäder: och Möderness
afkompst och ahner.
2. Sedhen Rassmus Ludwichssons egen hand, dervtj förmäies
någre Adelssmän, hwilkes wapn äro förbettrade af Konung Erich,
deribland står Christof Andersson och vpteknadtt Jtem Per Månssons
egen hand, att Christof Anderssons Farfader, är adlatt atf
Kong Caril Knuttsson.
3. Jtem vtj samma hans book och på samma blad står förmältt,
att hans Skiöldemerke är förbettradt åhr 1560. och wapnet
huru dett är gifwidt med sina färgor Såssom och derpå, Peder
Börssons fader wara Christof Anderssons broder.
4. J lijka motto vtj Anders Bure, Slächt Linea book med
Anderss Gripz afkompst och att hanss Farfars farfader är adlatt af
Konung Caril.
5. J. Rassmus Ludwichssons Wapne book vtj Registret på
Adelen i samma book står Stråle, så och på en annan Ortt Oluf
Stråle, advocatus Stockholmensis, Ann i Per Månssons book,
Christof Anderssons Farssfar, kallas Stråle.
Detta remitterades till Regeringen att förklara
Den 23.
Kommo Adelen tillsammans, och efifter dett förwenttades effter
Rikzdagz besluthett Sendes Secret: vpp att förfahra huru snartt
dett skulle kunne komma till dess fullbordan
Res. Swaredes af Herr Per Ränner att dhe äre der medh tillwerka,
hwilket dhe förmehna mz det snareste schall blifwa conciperat.
Och sedhen skall dem en afschrilft meddehlas huilket han
förmeentte efftermiddagen skole kunna skee.
Der Näst sade Landtmarsk:
Medan Ridderhuss Ordningen förmår, att ingen må annars
Nampn eller wapn anttingen Lefwendes eller dödh vptaga; Och
Grefwe Casimir förmehner sig på sijn hussfrws och dess Slächts
wegner härutinnan wara för när skedt att Anders Christoffersson
hafwer tillägnatt sig dett nampnet Grijp som hennes Fader lofligen
tillförenne sig kalladt, och till den ända hijt sendtt sijn Son med en
protestation emot Anderss Christoffersson.
Hwilken oplässtes
Deraf begärede Anderss Grip en Afschrift så wille han schriffteligen
igen swara
Landt M: begärede af honom att han vtj alltt Ridderskapzens
prasens, skule seija sina skiäl, huru han war kommen till dett
Grijpe nampnett.
Giorde en lång relation, huru S: Konungh Caril sielf hafwer
gifwidt honom dett nampnet Och sade att G: Casimir behöfde dett
inthett disputera, eflter han månge gånger inn för Rijkzens Rådh
einott S: Swantte Banner som detta och urgerat hafwer, sigh nogsampt
förklaratt hade.
Begärede ytlerligere Landt M: att han skulle tee sina bewijs
derpå, att Konung Carli hade gifwidt honom dett nampnet.
Han hade inga andra bewijs, vthan brefwen som Konungen
hafwer medgifwidt honom vtj dhe Commissioner han haffler haft
till Engelandt och andre Chur: och Förstlige Hoff. Dem nog skola
bewijsa att lv: Caril honom så kallat hafuer, Emott huilket de,
och den tijden schole hafwa disputerat och icke nu, såm dett nampnett
med Ahran i den och nu wår S: Konungz tijd och ann till
sin dödz tijdh sampt hans barn skola sig nempna och kalla.
DerefTter gafz honom en afschriflt af samma protestation, den
han lofwede med första wille skrifteligen replicera.
Dito gaf Landt M: Simon Madzon ifrån Bockila vnder sijn hand
detta bewijsett.
Anno 1634. den 14. Julij, hafwa de wälborne Herrar Sweriges
Rijkes Regeringz Råd sigh förklaratt på Simon Madzson ifrån
Bockila angående hans Adelschap; Att dhe inthett kunne approbera
dhe skääl, åå hans wegnar inlades, med mindre han förschafifer
96
1634
sigh framdeles till nästa Rijkzdag annan besked; Men sitt godz
niuter han vnder Frelsse Hwilkett Jagh honom till wettnessbörd
hafwer welett meddehla. Datum af Ridderhusett i Stockholm ut supra.
Derpå befaltte LandtM: att dhe effter middagen skole opkomma
till att anhöra Conceptet på besluthet.
Effter middagen komrno de tillhopa och oplässtes conceptet
på Rikzdagz besluthett och dem tillspordes om dhe hade någott
deremott.
Nekadhe alldeles Neij
allenast vthj vttschriflningen motte infördt blifwa
1: dehres nödtorfftige Embetzfolk, 2. Om Roote Penningerne
Sedhen att den försäkringen med förklaringen på dehres beswärspuncter,
dem gifues förr än dhe någott kunna vnderschrifwa
De första twenne puncter, skall inföbres vtj Jnstructionerne
som vttschrifningz Commissarierne skola bekomma.
Dem andra befalttes att Secret. schole derom anholla hoos
Regeringenn.
Dito eliter middagen, war Secret: oppe hoos Regeringen och
solliciterede om assecurationen och förklaringen på beswärs puncterne
Resol: Att de schole bekomma dem förr änn de skola vnderschrifwa
Sedan
befalttes, att de förordnede Vttschott skole i morgon
igen opkomma, dett som dhe besluthett hade till att anhöra och
sedan till att vnderskrifwa.
Sc Bil. I.
Der eflter framlade Secret: inn för Regeringen dhe skiääl Nilss
Giordsson hade på sitt Adelskap
Hwilkett dhe approberade, och tillstadde att han motte intagas
på Ridderhusett
Den 24.
Nedersendes Regeringz formen huilken någre rehsor oplässtes
och eflter dhe funno inthz som sträfwede emott det dhe sigh tillförenne
der vtj förklarat hade Erkende dhe henne godh.
25.
Eflter inthz synnerligitt war att giöra kommo Adelen inthett
tillsammans vthan opslogz på Portten, att dhe den 26. som war
fölliande dagen skolle åter komma tillstädes på Ridderhusett.
26. Julij
Kommo åter tillsammans, och de novo oplässtes Regementzformen
-
Juli.
97
Seden sade Landt M: eflter dett Jesper Nilsson, hafwer tillagdt
Peder Michilsson dett han skall hafwa raderat Konungens bref, och
eflter dett är en stoor beskyldning bör dett icke lijdas ibland deress
Stånd.
Der till Per Michilsson swarede, att han dett i Ewighett aldrig
skole bewisa.
Jasper Nilsson sade i alles åsyn, att twenne Fogder scholle
honom dett betyga, till hwilke han och saken skiöt, och således
wille wrida dett ifrån sigh
Dett Per Michillsson ingalunda wele emottaga, Vthan effter
Jesper Nilsson hade honom jniurierat, så schulle han och giöra
honom dett gott. eller och blifwa en sådan som han honom tillagdt
hade.
Jesper Nilsson respond: han wille skaffa både Fogdernes bewijs
huru dett sigh hade; Men Per Michilsson wille alltt blifwa
wid honom
Framlade således wår S: Konungz Confirmation på samma F:
Görwels godz för huilkett han war beskyltter
Men der fordrades sielfwe donationen som af S: Konung Carl
gifwidt war
Dett Per Michilsson nekade att hafwa hoos sig
Res: Jesper Nilsson, dett Hans Drake hade iw honom tillschrifwidt
om denne beskyldning och förmant, det han sitt bref schole
med sig föhra, dett ifrån sig att leggia: hwarföre han då icke sådant
hade effterkommidt, ändock de wäl kunne troo, att han moste
hafwa det hoos sigh
Negerede alldehles
Togz derföre denne saken till widere betenckiande
Dito intogz Anders Stierna, som en tijdh lång hade most förhollidt
sig ifrån Ridderhusett för ett lägers måhl skulldh Effter
som H: K: M:t Salig och Regeringen honom saken hade perdonerat
och tillåtidt att han motte igen restitueras in integrum vtj sijn
förra Stat. Derföre giorde LandtM: till honom en förmahning, dett
han här effter skulle bettre föresee sigh dett hann icke befläckiade
sig mz någen grof gerningh att han icke motte förorsaka sig att
sky dehres lofliga sambqwembd.
Dett han och vttlofwede.
Seden inkom tammer Fiscalen, och beklagede att någre al
Adelen resterede medh dehres Russtiensts lengder, Och begärede,
att dhe molte tillholles, att förr ann dhe afrehsa dem inn j Cammaren
lefrera.
II. 7
98
1634
Hwilkett Landtmarsk: dem och äntligen tillsade, wid poen
som privilegierne inneholla. och befalttes att han skulle lefrera en
lengd på dem som resterede
Dett han och vttlåfwede; men der folgde inthett widere mehra
effter.
Kåm så blidh effter Landtmarsken att han skolle komma opp
till Regeringen och badh att dhe wille så lenge fördröija till dess
han kunde komma tillhakar.
Kom strax neder och refererade att vtj Regementz formen
effter Clerkeritz anhollende, så skulle ännu någett inföhres såssom
och vtj Rikzdagz besluthet
1. Om wår Christliga Religion
2. Om Ofwerlandzhöfdingen här i Landet och Finland, ställes
provisionaliter, Om dett så nödigt finnes.
Vtj Resluthett
Om Hennes M:tz Enkiedrotningens Lifgeding, Försäkres af
Ständerne der vtj
Seden sade Landt M: att tillkommende Tijssdagh, skall Rikzdagen
taga en ända Och att dhe då willia instella sigh
Intogz Nilss Giordsson effter den approbation Rikzens Radh
på hans Documenter seedt hafwa och skulle sittia näst Johan
Fegraeum.
Vrgerede åter på dehres försäkring och beswärs puncter
L: M: Swarede, att dhe schole få dem för ann beslutz opläses.
Den 28. Julij
Omblåsstes att Ständerne skolle komma tillsammans på Rikz
Salen, der att anhöra hwad såm beslutidt war.
Den 29.
Församblade sigh all Adelen på Ridderhusett
Och dermed gick Secret: opp effter Rikzens Rådz förklaring
på dehres gravamina, sampt der vtj författadt assecurationen, effter
som den här näst föllier.
Se Bil. K.
Dermed dhe låto sigh nöija
Rekom och swar, att Rikzens Råd, wille med det första sedhan
dhe i dag hafwa waridt oppe, nedersenda besluthz att vnderschrifwas.
När den war opläsin, Sade Landt M: effter Hennes Mtt. Vnga
Drottningen i dag praesent. sigh på Rijkz Saalen, dy moste observeras
den processen vthj Ridderhus Ordningen författadt är: hwilken
de wele effterkomma Och på dett att hwar och en må weta huru
den förmår, Wele de anhöra den som den vtj bookstafwen förmäler:
Juli.
99
Hwilken af Secret: oplässtes.
Dernest intogz Nilss Michilsson Foglanaf, hwilken hade en
Slächt Linea, af någre Adelssmän vnderschrifwen, samp Kong
Erich af Pommerens bref in Originalj på godz gifne vnder Adelig
Frihett Hwilkett oplässtes, derpå tillspordes dem af Adell, Om
detta war nogh och giorde tillfyllest till hans Adelskap.
Respond: Samma Bref innehöltt allenast frihet på Godzén men
icke på någet wapn eller skiöldemerke
Swarede Landt M: Att Regeringen och samptlige R: Rådh,
hafwa fullkombligen sigh förklaratt, att alla dhe som sådana bref
hafwa, och der boos bewisa kunna att dhe af denn Linean äre,
skole respecteras för Adelssmän, och immatriculeres på Ridderhusett:
helst då icke bäfwer waridt när sådana bref vtgafz brukeligitt,
att dehres wapn insattes vtj sielfwa brefwett,
Swaredes, att effter R: Rådh erkende sådantt för fullkombligitt,
Så erkenne dhe dett ochså för gott
Dermed biet han intagen
Seden intogz och Johan Erichsson, som hade en Slächttlinea
af någre Adelssmän vnderschrifwen; desslikest fans och hans wapn
vtj den Ransakningen som i Kong Carlis tijdh Om Adelen vtj Finland
bollen war: dock schole han till nästkommende Rikzdag framleggia
ytterligere sina skiäl, till sitt Adeliga Ståndz afkompst.
J lijka motto intogz Erich Arfwedsson Footangell, som hade
sina skiäl; huilke de approberede hälst hade han och Kong Erich
af Pommerens bref på Godz och S: Axell Kurkz bewijs på sitt wapn
Befalttes att dhe skolle taga sina ställen desse tree effter liwar
annan näst Niliss Giordsson.
Framlade Anderss Grip ett Swar på G: Casimirs protestation,
huilken oplässtes och sendes Grefwen en Copia deraff Och Landttmarskalken
tog Originalet af protestationen och Anderss Gripz
swar, lili att låta see R: Rådh, som sedan inthett tillbaka lefrerades.
Dereffter sade Landt M: Effter som de wisste att en controversia
är kommen emellan Jesper Nilsson och Per Michilsson, som
här inthz kan slitas, vthan moste på behörligh Ortt vttföhras;
Likwäl må man see dehres skiäl; hwarutaf sigh sådantt härrörer
och förorsaker, Och i medier tijd sådantt gerichtlich vttföhres,
beträde hwar sitt ställe
Framlade så Jesper Nilsson någre bewijs som han hade tagit
af någre Fogder, som då för det hastige vpträdet inthet kunne
opläses.
Men Per Michilsson wille alltt blifwa widh Jesper Nilsson.
100
1634
Fulle mestedehls derpå, Att han på Fogdernes taal, hade
allenast honom iniurierat, Och de måge dett och förswara om dhe
kunne
Opträdde herr Class Christersson och begärede att Carli Siggesson
till näste Herredag skole framhafwa sina documenter, till att
bewisa sitt Adelskap: Ändock Caril inthett sielf war tillstädes; derföre
swaredes inthz der till
Dermedh Opträdde dhe eliter Ordningen opp j Hennes M:tz
förmaak, och confoyerede Hennes M:tt effter processens ordning,
och leddes af Drotzten och Felttherren
Seden intoge hwar och en sitt tillbörlige stelle
I)he fyra höga Embeten
Drotzten Her Gabriel Gustafsson Oxenstierna
Her Jacob de La Gardie, Grefwe till Lecköö: Rikzens Marsk
Admiralen lier Caril Gvldenhielm.
Cantzleren Herr Axell Oxenstierna war vtj Tyschland
Skattmestaren her Gabrie] Bengtsson Oxenstierna.
Desse stöde på högra Sidan, så och Herr Per Banner; huilken
giorde ett taal till Ständerne
Att Hennes M:tt nu närwarendes hade låtidt författa en Regeringz
form som H:s M:tt will att vtj hennes M:tz Omyndige Åhr
skall holles och observeras och till den ända de Fem höga Embeten
som äre förordnede till H:s M:tz Förmyndere j medier tijdh,
skole till att maintinera samma Regementz form, först afleggia
dehres lifliga Eedh, som och strax nederföllo för Hennes M:tz
fötter och Eeden stafwades för dem af Wälkte lier Peder Banner
Framropedes så effter hwar annan med dehres tillbörlige titul
af Herolden Erich Geet.
Drotzten, Marsken, Admiralen och Skattmestaren
Och när Eeden war prajsterat, rektte hennes M:tt ynge Drottningen
till dem handen, och dhe stältte sigh twå på högre sidan
och twå af dem på wenstre sidan rett opå Teatro der hennes M:tt
satt j sijn Iiongeliga stooll
Her Gabriel Gostafsson Drotzten och her Caril Gyldenhielm
Ammiral på högre sidan om sielfwa stoolen och
Fellttherren Marschen Her Jacob de La Gardie och Skattmestaren
her Gabriel Bengtsson på wenstra sidan om Hennes M:tt.
hwilko och der blefwo beståndendes till den act på RikzSalen log
en ända Men H: Per Banner blef ståndandes på högra sidan på
golfwett och dhe andre af Rådet på wahniigit sätt på wenstro
sidonne som wore
Juli.
101
Her Nilss Bielke
Her Åke Axelsson
Her Johan Skytte
Her Axel Banner Rikzens Mar-
Her Class Fleming
skalk stodh på golfwrett för
Her Mathias Soop
alla Ständerne.
Her Åke Tätt
Her Erich Rynning
Her Johan de La Gardie
Her Jöns Kurk och
Her Carl Bonde,
Her Per Sparre.
Derpå sade Her Per Banner, att besluthett som bewilliatt är
medh sielfwa Regeringz formen skall nu Opläses af Hoff Cantzleren
Johan Salvio
Och först oplässtes besluthett och sedhan Regeringz formen.
Se Bil. L. och M.
Derpå giorde Landt M: Her Larss Sparre, på Adelens och
Ridderskapssens wegnar en gratulation med en lyckönschning till
Hennes M:tt vnge Drot: och sielfwe Regeringen
Sedhen dhe andre tree Ständerne
Derpå begärede H: Per Banner, effter som denne Rikzdag
lyckeligen och med ett eenhelligtt samptycke hade nu en ända och
allenast feelttes, att hwad som wore bewilliat och nu schritfteligen
författadt och opläsitt skole vnderschrifwas och förseglas: Allttsså
wele och ingen fördrista sigh, att förrehsa hädan för änn som sadantt
fulkombligen blefwo förrettadtt.
Dermed beledsagedes H: M:tt vti sin Cammer och Adelen och
Ridderschapett seden neder på Ridderhusett
Och effter dagen war öfwer tijden förleden befaltte Landtmarsken,
Att dhe andre dagen wele sigh instella, och i medlertijdh
ingen wid strafz vndwikelsse begifwa sig vtur staden, förr änn besluthett
och Regementz formen blifwer af dem vnderschrifwidtt.
Tillssades Jöns Persson som kallar sig Gyldensparre, Att han
boos R: Rådh skulle anholla Om han dett nampnet må beholla
Res. Han hade alleredo H: K: M: Salige egen hand derpå;
L: Marsk: meente dett inthet wara nogh.
Den 30. .liliij
Förmiddagen kommo de på Ridderhusett Och anhöltt Johan
Hindrichsson Rytter att när Per Bengttsson Bilefeldt priesent: sitt
Adelssbref, han då motte niuta det sidsta eller nederste Burnet på
Ridderhusett, så att ingen må komma eller trengia sigh der emellan
i medlertijdh
Detta tillsades honom
Nilss Hestskoo skall på näste Herredag framhafwa sitt skiöldebref
-
102
1634
Desslikest och Hindrich Jonsson på Giefzåhs skall oell tee sina
skääl på sitt Adeliga Stånd.
När dhe således hade vnderskrifwidtt och förseglatt Riksdag/
besluthett, så månge som den dagen tillstädes wore befaltte Landtmarsken,
att ingen skulle vnderstå sigh att begifwa eller förrehsa
hädan, förr änn han sin staaf och Landtmarskalks Embete på behörligit
sätt, aflagdtt hade.
Den 31. Kommo Adelen tillhopa
Och giorde Landtm: her Larss Sparre en gratulation till dem
samptligen, att dhe så vräk och godwilleligen hafwa sig hans Commando
vnderkastadt, Och efter denne Rik/dag nu effter Åstundan
så wäl afgången och en god ända taget will han härmed afleggia
sitt Embete och från sigh lefrera sijn staaf Dock wele dhe och
förordna först någre som accompagnera honom med dhe vnderskrefne
besluthet opp till Råd Cammaren, dem at från sig lefrera
så wille han med dem och Secreteraren opträda. Dock skole ingen
af dhe andra nedergå förr änn han igenkommo helst Herr Gabriel
Gostafsson Drotzten som härtill hafuer halft directorium öfwer
Ridderhusett, will komma hijt neder och samma Directorskap ifrån
sig seija medan han med så månge andre höge Officier är belastadtt,
att han dett inthett widere kan dett förestå.
Derföre kunne dhe j medlertijdh consulera med hwar andra:
hwem dhe wele der till förmå som med her Åke Axelsson Ridderhusetz
Saker Förwaltter.
Förordnedes så twenne af Invar Glasse som J^andttmarskalken
beledsagede opp till R: Rådh med sielfwa vnderschrifna beslutz
på Rikzdagsbeslutz och Regementz Ordningen in Original]
hwilken barss af Secret: Johan Larsson.
Förr änn dhe gingo opp, anhöllo dhe att L: Marschen wille
förnimma hoos Rådet hoos hwem dhe nu schulle sökia Pass, att
komma hwar hem till sitt.
När dhe nu komme opp, wörö heela Rådet församblade, Och
sade Landtmarsken att Ridderschapet och Adelen hade nu bekräfftadt
med vnderskrifwumde och förseglande, hwad dhe således friwilleligen
till Hennes M:tz vnge Drottningens Rijkzens och sielfwa
Fädernesslandett wälferd, hafwa funnidt gott och helssosampt, och
dett nu här ifrån sigh lefrera
Huilkett emottogh Her Peder Banner och dem på Regeringens
wegna betackede.
Seden kallade H: Gabriel honom till sig, och bad att han wille
excusera honom hoos Adelen, att han icke nu kan komma neder,
Juli.
103
som han wäl hafwer lofwat och gerna åstundatt, Och att han wille
förmå dem att dhe någen annan der till wille förmå, som dett opå
sig tager, effter han det inthz widere kan dirigera.
Resol: sig och Rikz: Rådh, att Adelen som långwäga wforo,
för denna gången af dhem skole blifwa hem förpassade Men framdeles,
effter sätt som öfwer deras beswärs puncter, är infördt
Seden betackede dhe och, Landt: M: för sitt hafda Omak,
wille wetha sådant tillbörligen att ihugkomma.
Dermed gikz uter ned med samma af Adell som honom opfölgde
Neder på Ridderhusett, Sade Landt Marschen, att H: Gabriel
Drotzten gerna hade welet komma neder, att ifrån sigh sitt Directorschap
öfwer Ridderhuset Men han kan nu för dhe wichtige
saker der förehafues inthet komma, Vtan igenom honom vpseger
sig ifrån samma Directorschap; Och hwad han i warande tijdh
hafuer befahlatt med Peningars vttgifwande och annat, det wille
han för swara, när Secret: schall presentera der Rekenskapen opå.
Derpå giordes honom gratulation
H: Larss Sparre; frågede dem så till hwem dhe j medier tijdh
meente att dhe willia förmå och bedia der till som Ridderhusetz
saker Dirigerar
Meentte en Partt H: Per Erlandsson och såmblige Herr Class
Flemingh
Bifölle så alla att dhe willia bedia och förmå Herr Class Fleming,
effter han förstod sig på bygning och elliest alletidh bör
wara tillstädes widh skepzholmen och här residera; der då Peder
Erlandzsson kan schee, förordnes bortt i Landzänderne.
Detta opå togh sig Landt M: att willia honom opå dehres
wegnar dertill persuadera.
Valedicerede dem, önschandes dem lycka till dehres hemrehssa,
och lefrerade sijn Landt Marskalkz staaf ifrån sigh
Knutt Posse, gratulerede honom, för samma sitt stora mödo
och beswär vtj detta kallet widh denna tijden Wele wetha sådant
tilbörligen att berömma, och till all redebogen tienst samptligen och
synnerligen hwar igenn honom wrederrede linnes.
Dermedh togh denna wälholdne Rikzdag en lyckelig och god
enda Och hwar förresste hem till sitt.
Gudh wari Lofwat och högeligen ähratt
Framkom Nilss Persson, Sölfuersparre och wele gerna wetha;
hwem som af dhe Strålerne antingen Oluf Stråles och hans broders
barn eller och Per Stråle Börriesson skole dett ställe beholla.
Landt M: swarede, att han effter middagen wille derom förfahra
104
1034.
1. Om Strålernas ställe
2. Om den Contraversien medh G: Casimir oell Anderss Grip
3. Om Jöns Persson. Anlangende dett Gyldensparre nampnett.
Effier Middagen hade Her Larss Sparre fått Resolution, Att
Oluf Stråles och Linnar Stråles barn, skole niuta besittia och bekläda
dett Stråle Sätett och nampnet Nembligen M 55. emellan
Stuwartarnar och Tottar af Skedbo.
Men opå neste Herredag eller sammankompst, wele Regeringen
sigh förklara Om Peder BÖrressons Stråles säte
Dhe actis sorn wore passerade emellan G: Casimir och Anderss
Grip Lefrerades till Rikzens Rådh
Hwaropå dhe framdehles wille sigh förklara.
Den 3. Om Gyldensparre Nampnet fick Secret: Johan Larsson
ingen förklaring.
Några dagar der effter vnderschref Larss Sparre på samptlige
Ridderskapetz och Adelens wegnar, Swaret på Cantzlerens bref.
som föllier.
Se Bil. O.
1034.
105
Hi lag or.
Bil. A.
Saligh Konung Jlaijitz (Lijkfärdh).
Sedhan såsom alle som till processen lydha äre klocken 8.
vppå Slottet försambladhe, och Orationen sampt Lijkpredikningen
medh fleere Ceremonier är ändat, observeras dhenne EfRerskreffne
Ordhningh.
1. Marchera 200. Hästar Adelens Rusttienst 3. vppå bredden,
fördhe aff Ryttmestaren Knut Lilliehök och Olåf! Stake Hwilke
skolle försambles emilian Bållhuset och Träägårdhen.
2. Dher vppå 8. Liitzenske Trophaee Stycken, Regeres aff
Arckelij Folcket, Hwilcke skolle ståå emilian Stallen och Bållhuset.
3. Dher vppå föllia Leiptziske Trophaje Faner, ställtte widh Styken,
bäres aff Ynder Officererne, som inthet annat Embethe haffwa,
och dher dhee eij tillräckia förordnas dher till Soldater.
4. Föllia 4. Compagnie Sudermanlänske Knechter, Hwilcke
hafwa dlieras Ställe, emilian Bållhuset och Stallen närmare ähn
Rytterijt ståår, Hwilcke commenderas aff dehres officerer
5. Dher vppå föllia diäknar och Studenter, hwilcke församb
las
emilian Broen och Slottet: Men Präster, Superintendenter och
Professores, skolle försambles inn vppå Bårgården.
6. Dhernäst Puuker och Trummeter, försambles vppå Bårgårdhen.
7. Dher Effter een Marskalck som bliffwer: Caspar Otto Sperlingh
Hwilken bliffwer Yppe j Salen.
8. Dher vppå föllia H: S: K: Maij:ttz Cammar och Hoff Junckrer,
så och andre aff Adhelen, som icke hafwa särdeles Officia
vthi processen.
9. Föllier Blodhz Fanen, stellt widh dhee andre Fanerna för
Landhskapen, Hwilcken bäres aff Öffwersten H: Fridrich Steenbock.
10. Dhernäst bäres Fanerna för alle Landhskapen, och dhee
dher till hörighe Hästar, ledde aff Effterskrefne aff Adelen: Hwilcke
skolle försambles vthi dhet Rummet geent emoot Saalen, dher Konungzlige
Lijket ståår:
106
ig:m
Landzänderna
Medhelpadh
Giestrikelaudh
Lapplandh
Westerbohl
Sawolax
AngerinanJandh
Alandh
Ölaudh
Osterbotn
Daal
Nylandk
Wärmmelandh
Kiäxholm
Närickie
Tawastlandh
Helssingelandh
I-audziiridenia
Narffwen
Hallerna
Ingermannelandh
Wässmannelandh
Carelen
Sudermannelandh
Greweskapen.
Fanerna föres aff
Mårthen Rosenstierna
Doctor Oloff Buraeus
Petter Kruse
Arffwedh Stierna
Johan Pattkell
Frantz Wackerbart
Erich Krabbe
Knut Draake
Jöran Claesson Ekeblad
Viff Bonde
Reinholdh Wunsch
Niels Boosson Bååt
Hindrich Nödingh
H: Nils Gyllenstierna
Tynes Willman
Öfwersten Johan Hindersson
Furstendömme.
Fanerna föres aff
Berendtz Lifwe
Anders Olofsson
Johan Skytte
Åke Sparre
Johan Willman
Christer Påse
Hästerna föres aff
! Jacop Fårbos
( Lars Duffwa
Håkan Skytte
Lars Skytte
Anders Hårdh
Ture Ribbing
Gustaf Eketräd
Arfwedh Rosenbielcke
Torckell Grijs
Gustaf Bratt
Gustaff Staake
Jöran Staake
Arfwedh Gyllenållen
Cräll von Bäneborgh
Caril Sabelskiöldh
Johan Eketrädh
Niels Silfwersparre
Måns Vddesson
Bengt Ribbingh dhen yngre
Niels Rosenqwist
Auders Stråle
Bengt Bock
Peer Biörnson Stråle
Jöran Armskiöldh
Gustaf von der Paall
Erust Adrekas
Oloff Sjöbladh
Anders Sjöbladh
Gustaf Stake den yngre
Wilhelm Mäsk
Mauritz Dubwalt
Gudhmuudh Vlffsparre.
Hästerna föres aff
Bengt Ribbing
Otto Bergh
Peer Hårdh
Magnus Stråle
jHindrich Stöör
l Johan Vlffsparre
Claes Stiernskiöldh
Hans Kyle
Carli Wrede
Caspar Wrede
Erich Kruse
Anders Styffwert den yngre
Juni.
107
Landzänderna Fanerna föres aff Hästerna föres aff
Estlandh
Berendh Täuben von Meidel J
Gustaff Rosenhane
Anders Brorson Rhalainb
Ostergiötlandh
Svän Ribbingh j
i Gustaff Bonde
[ Willem Yxkell
Södhre Finlandh
Ernest Kreutz J
i Erich Ribbing
Erich Sparre
Smålandh
Christopher Ribbingh j
[ Sven Bock
1 Gärt Lefwe
Norre Finlandh
Mauritz Horn <
| Axell Sparre
[ Ernest Bergh
Wästergiötlandh
Jöns Bondhe <
[ Johan Sparre
1 Jöran Vlfsparre
Storförstend: Finland
Erich Chrestcrsson Horn
i Peder Stierna provisiona-  liter
[ Casper Budtbergh
Vplandh
Iffwer Nielsson j
| Gustaff Baner
i Jacop Tisennusen
Wändes
Swantte Horn |
1 Twre Bielcke
i Jödert Willem Budtbergh
Giöthes
I
Åke Soop
{ Gabriel Oxenstiern till
Möreby
f Fridrich Willem Pattkell
Sweriges
H: Gustaff Leijonhufwudh J
f Greeff Gustaff Adolff
[ Baltzar Nymand
Fanerna bäres
vthur itt särdeles maak, Men Hästerna ståå
vppå dhen yttersta Bårgården, eller förborgen.
Dhernäst bäres Huffwudh Baneeret vthur Salen aff Generalen
Linnar Torstensson
Dher Effter föllier H: S: K: May:ttz Körass som föres aflf H:
Carli Horn.
Dher Effter föllier Lijffhästen ståandes vppå Bårgården som
föres aff Stallmästaren Hans Rootkirch och Caril Mörner.
Dher vppå föllia 2 Heroldher medh Silffwer Scepter Nämbligen:
Peer Månsson Loodh. och Anders Vtter.
Dher Etfter gåår Richz Marskalcken Här Axell Baner, alleena
för dhet Konungzlighe Lijket.
Honom är såsom Marskalckens Adjutanter tillordnade 2. aff
Adelen som processen j ordre hålla som äre: Caril Lillia och Jo
han
Lillia
Dher vppå föllier Ridderorden, som bäres aff Effterskrefne 4.
Otto Sack, Otto Scheijdingh, Knut Soop, Gabriel Kyle.
Sedhan föllia Regalia
1. Richs Skattmästaren H: Gabriel Oxenstierna till Möreby,
bäär Nycklen.
2. Vthi Richs Cantzlerens ställe, bäär Her Peer Baner Epplet.
108
1634
3. Richz Ainmiralen H: Caril Gylldhenhielm bäär Scepteren
4. Richz Marsken Greeff Jacop Delagardie bäär Swärdet
5. Richz Drottzet, Här Gabriel Oxenstierna till Kimitho bäär
Kronan.
Dhernäst föllier H: S: K: May:ttz Lijk, som bäres tillijka afT
20. Perssoner afl Adel, och wäxla j processen, så många reesor
som dhet behöfwes: Rlifwa altså 60. Personer som bära Lijket,
hwilcke försambles vppe j Salen.
Och äro Effterskrefne
Caril Hårdh
Anders Ivdrningh
Steen Jacobson Båth
H: Gustafi’ Gylenstierna
Johan Yxkell von Padenormb
Johan Ekebladh
Krigzman Lillia
Johan von Falckenbergh
Jöran Lilliesparre
Joen Lind
Caspar Gadö
Peer Ribbingh
Johan Ribbingh
Johan Viff
Gustaff Vggla
Otto Schollman
Fabian Plater
Svän Lilliesparre
Caril Måneskiöldh
Knut Lillia
Ernest von Mängden
Hans Hindrich von Tisenhusen
Otto von Mängden
Otto Yxkell auff Faelix
Berendh Täube
Bernt von Saltzen
Herman Feersen
Johan Brakel
Erech Wårtman
Fridrich Wårtman
Himmelen öffwer Bååren
Jesper Andersson
Peer Erlandsson
Niels Ivaggh
Jöran Boije
Revnholdh Mättstaak
Malcher Wärnstädt
Jacob von der Pfaall
Erich Silfwersparre
Erlandh Ivaffle
Peer Sabell
Biörn Christersson
Christopher Ekebladh
Hans Olivebladh
Gustaff Krabbe
Jöns Rosenstrååle
Scheringh Rosenhane
Arffwedh Lilliesparre
Didrich Yxkell
Salomon Sack
Jöran Kaffle
Gustaff Klingspor
Willhelm Rehbinder
Willhelm Tisenhusen
Hindrich Klebeeh
Otto Yxkel auf Padenormb
Reynholdh Feersen
Jurgen Yxkell
Edwardt Täube
Fabian Tisenhusen
Hindrich Strich
Reynholdt Buxhöfweden
Niels Bengtson
bäres af Effterskreffne 4.
Bengt Kafle
Knut Påäse.
Juni.
109
På bådhe sijdber om Lijket förer Capitein de Guardia, som är
H: Ture Lilliesparre, 60. Man medh offwerdraghne Bardisaner,
Hwilke skolle församblas vppå Bårgården, och när Lijket kommer
vth för Portten skiuthes medh 2 stycken aff Slottet.
Dher Effter follia 2 Marskalcker, som äre:
H: Lars Sparre och H: Ture Sparre.
Församblas vppe j Saalen
Dhernäst H: F: N: Pfalz grefwen H: Johan Casimir
Sedhan dheras F: F: N: N: Pfaltz greeff Carl, och Pfaltz greeff
Adolph.
Dher Effter gåå Richzens Radh, Hoffrådh och Landhrådt af
Eestlandh, Salvius, Virich och Wellingh Hwilcke försambles vppe
j saalen
Effter dhem föllia 2. Heroldher medh Sillfwer Scepter sorn äre:
Tynes Hindrichsson Langhman och Erich Geet.
Härnäst föllia åther 2. Marskalcker, som äre: H: Gustaff Horn
och Adham Hindrich Pentz.
Dhernäst H: May.tt Enkiedrottningen beledhsaget afl' H: Niels
Bielke, Här Johan Skytte
H: May:tt vnge drottningen beledhsagat aff H: Claes Flemmingh,
H: Johan Delagardie
H: F: N: Pfaltz greffwinnan beledhsaghet af Richzens Rådh IL
Caril Bonde, II: Åke Axelsson
H: F: N: Fröken Kirstin beledsagat af Cammar Rådh Conrodt
Falkenberg!), Hans Berndes.
Här vppå föllier II: F: N: F: Maria Ephrasina beledsaget alf
IL Johan Gylldhenstierna, H: Peer Skienck.
Sedhen föllier H: I": N: F: Eleonora Katharina beledsaget aff
Anders Christophersson, Isach Hindrichsson.
Hwilcke alle skolle försambles vppe j salen
Och vppå hwardera sijdha gåå 30. drabanter medh öffwerdragne
Bardisaner, hwilcke skolle församblas vppå Bårgården.
Dher vppå föllia 2. Marskalker Nämblighen: IL Jöran Gylldhenstierna
och Ställan Mörner
Församblas vppe j saalen.
Dhernäst heggie dheres Maij:ters Drottningernes Richzens Rådhz,
så och dhet öffrighg Adelige Frwentimber, Försambles vppe j Saalen
Sedhen Städernes vthskickede och Borghmestere som dher till
vocerade äre, Församblas vppå itt särdeles Rum in vppå Bårgårdhen
Konungzlighe
Residenter, xkgenter, Medici, Secretarij och andre
Officerer, som ickie äre alf adhel försambles vppå Bårgården.
110
1634
Borghmästare och Rådh ifrån Städlierna som ickie äre vocerade,
försambles vthen för Bårgården.
4. Compagnie Jnländske Knechter, hwilke skolle försambles
Vppå Spelebanen.
Bil. B.
Hennes May:tz Wår allernådigsté Drottningz oell Frökens till
samptlige Rijksens Ständer här för samblade.
Propositions Puncter
Hwilke Hennes May:tt allernådigst begärer att de öflwerwäga
och berådslå, och sitt betänkiande der öfwer gifwa wele Actum
Stockhollm den 1. Julij Åhr 1634.
Hennes May:tt wår allernådigste vtkorade Drottning och Fröken
betackar samptlig Rijkssens Ständer, att de på Hennes May:tz
befallning hafwe sig godwilligt och hörsambligen instältt, bijwistadt
Sahl: Kongl: M:tt, Hennes May:ts ellskelige högtährade Käre Herrfaders
fordom wår allernådigste Konungs och Herres Loffwyrdigst
j åminnellsse Jordefärdh, och dermed weelett betee den Vnderdånige
troheett, de fordom hafwe buritt till högstbe:te Hans Sahl:
Kong: M:tt och den plichtige wyrdning. de idkeligen j deras hiiirta
bära, Så och den ängzlan och bedröfwellsse dem af detta fallett
allt fort wedhänger, Och icke mindre den hörsamheett, med hwillken
de Hennes Mitt och Rijkett äre förplichtede; Önskar fördenskuld
till Gudh, att hans milde Guddommelige nåde all ytterligare
ölycke och fahra ifrån Hennes M:tt Fädernesslandedt och all des
trogne Ständer, Vndersåter och Jnbyggiare wille afwände, denne
förlusten af sin Guddommelige wijssheet och Nåde åter igen ersättia
och FädernesslandeUt j alle motto styrckia och försäckra.
Sedan nu denne S: Kong: Mayittz Kongelige Jordefärd är förrättadt,
hafwer Hennes Mitt icke kunnadt låta förbij gåå att vptäckia
Rijkssens Ständer, och med dem öfwerläggia närwarande tillståndet
jn- och vttrijkes; Hviadh beswär och fahrligheeter som oss
påhengia eller synes tillstunda, Och så förmedellst Gudz nådige
bijstånd sökia medell, hwarigenom Rijkedt kan erhollas och alle
farligheeter möijeligst afwerias.
1. Och ähr wed detta först och främpst för alltt annadt, såssom
en grundwal till Hennes May:ts och Rijkssens wällstånd, att betrachta;
Huruledes vthj Hennes May:ts omyndige åhr, Regeringen
med skääll, krafft och myndigheett föras; De dertill äre eller blifwe
förordnade måge hafwa wiss Regell och form att rätta sigh elfter,
och de andre weeta huru widt de till lydno hörsamheett och wvrd
-
Juli.
lil
ning äre förbundne, alldenstund förutan dette jnthedt Regemente
bestå kan, Och der dette icke alltt Lagligen och ordentligen bindes,
hafwer man på den ene sijdan allehanda fahrlige Practiker,
på den andre Regeringens förachtt, skeldnedt och egenwilligheett
att befara; Der af sedan (det Gudh ifrån Hennes May.tt och Fädernesslanded
afwände) intet annadt är att förmoda, än inbördes oenigheet,
onda och farlige rådh, och på sidstone förderf och vndergång,
Huru swårtt sådandt är att hindra och förekomma, när Gudh Land
och Kongerijken med wijsa och kloka Konungar, som till deres
åhr och förfarenheett äre kompne wälsignar, dedt är allom nogsampt
kunnigt, och gifwer förfarenheeten med j alla Kongerijken
och Regementen; Eij ähr heller någon af oss så okunnig i saken,
att han icke sielff minnes med hwad beswär och förtreet, tunga
och arbeete ware sijdst förledne LofTlige Konungar, Konung Caril
den 9:de och Konungh Gustaff Adolph den andre och Store, Loffwyrdigst
i åminnellsse, Rijkedt hafwe förestått, dedh förswaratt emott
fremmande Fiender, och vthj desse farlige tijder någorlunda kunnatt
holla Landzens roligheet, Lag och Rätt widh machtt, Der de doch
för deras egen Konungzlige anfödda högheett, och af Gudh begåfwade
förstånd och Måndom, mestedeelen andre Regenter i weridén
hafwe öfwergått, hafwe alltijd hafft Rijkedt och Ständerne sigh
till Ivdno och höörsamheett widige. Och fördenskuld halft både
rätt och sätt, alltt på dett bäste och beqwämbste att drifwa och
förestå; Hwilkedt Ständerne wäll öfwerläggandes hafwe de nogsampt
att besinna hwad stoor beswär och (såsom ded vnderstundom sig
vplåter) eendeels oöfwerwinnelige olägenheeter, Regeringen anstöta
och för den vttbrista, så att ellwad de och med Rijkssens Rådz
Rådh där emott arbeta, will ded doch som oftast meera hindres
än befrämias.
Nw fordrar likwäd först Hennes May:ts wår allernådigste
Drottnings och Frökens (till hwillken wij äre förbundne med trooheet
och tiänst) Wällfärd och högheett, så och Fädernesslandzens
och alles wåres erhollande och Wällstånd; Dernäst wår skyldige
omwårdnadt och piichtt, att j tijd och mädan allt boteligt är, beskoda
noga rijkssens tillstånd, och wara betänckt, huru alltt tijdigdt
och rådigdt botes kan, så att kärleek och respect, budh och
lydno, måge sware hwar andra, och hwar och een weeta hwar
efter han sigh rätta skall, Den som hafwer j högre eller nidrigere
willkor att binda, dedt han må weeta sig skole göra reda der före,
Och fördenskuld med deste större åhoge omsorg och flijt förrätta
sitt ombetrodde kall och embete, och den som lydno är skyldig
icke drista sigh att indraga eller handla efter egen willie.
112
1634
l)edh wore fuller att önska att framfarne LotTlige Konungar
med Rijkssens Radh och Ständer, som j förrige tijder lefwadt hafwe,
så wäll stadgadt öfwer sådane fall, som nu är hendt, och Rijkedt
j råkadt, såsom de elliest wijssligen esomoftast på andre Menniskelige
hendellsser hafwe waritt berädde; Enkannerligen att S: Ivonunghe
May:tt Konung Gustaff den 2. och Store, till alle sine store och
alldrig nogsampt prijsslige wällgierningar, som Fädernesslandedt af
H: Sahl: Kongl: M:tt vndfångitt hafwer, och alldrig tillfyllest berömma
kan, motte och så länge hafwa lefwadt, att den Regerings
ordning, som af H: Sahl: Kongl: M:tt hafwer j månge åhr waritt
drefwen, och är efter H: M:ts befallning författadt, så och öfwersedd
och god funnen, hade kunnadt Rijkssens Ständer förestelles,
af dem öfwersees, bättres, gilles och ratificeras. Hwilkedt der ded
skedt wore, skulle alltt nu finnes för oss lättare och richtigare, och
de månge wederwertige discurser, som nw föres afeen och annan,
och esomoftast af dem, som saken föga angår, wore förtagne och
vpphäffne. Män effter dy sådandt hwarken är skett j framfarne
Ivonungers tijder, Och Sahl: Kong: M:tt för sine idkelige åhrlige
och Långe Krijgztåg skuld icke hafwer haft så mycken tijd att
stellatt i werckedt, Finner man fuller dageligen feelett, och kan ded
hwar man beklaga; Men såsom ded nu icke låter sigh andra;
Alttså är af nöden att samptlig Rijksens Rådh och Ständer (hwillkes
interesse näst Hennes M:s wår allernådigste drottnings och Frökens
mäst der vthj består) med enigt rådh och wällbetänckt modh träda
tillsamman, bedia Gudh, att han med sin anda regerer alles wåres
hiärta, och ingifwer sådane rådh som honom äre behagelige, hans
Försambling till vpbvggellsse, Hennes M:tt wår Drottning och Fädernesslandedt
till styrcke och wällstånd.
Sedan att samptlig Rådedt och Ständerne taga för sigh den
Regerings formen och ordinancen som är effter Sahl: nästförledne
Kongl: M:tts befallning författadt och på sijdste här i Stockholim
holldne Rijkzdagh gillatt och god funnen, den samme llijtigdt öfwersij,
alltt med eenigt moodh och vthan effeder ölwerleggia, Och
till Hennes May:ts wår vttkorade drottnings och Rijksens trygheett
erhollande och wällstånd lämpa och sedan ded som en gång gott
funnitt warder gilla och ratificera, Så och j wärkedt fullföllia och
exequera, hollandes hand öfwer dem sorn Regeringen förtroos, att
de den med krafft och anseende (effter som ingen Regering annars
kan föres med skääll) förestå och föra kunne. På hwillkett sätt,
när de som Regementet j Hennes M:ts omyndige åhr förtroos, äre
tillbörligen authoriserade, så att de till Lag och rätts administration
och Regeringens vttföring nogsampt äre försedde, och icke nödgas
Juli.
113
för feel på lydno och hörsamheett låta händerne falla; Då är icke
mindre skääl, att de same ochså tillholles och bindes, ded de måge
blifwe innan om gräntzerne af ordentelig myndigheet och weeta
ded Regementet intedt dem tillhörer, Vtan moste och äre skylldige
att göra Gudh, Hennes May:tt och Rijkssens Rådh och Ständer reda
för deres budi), befallningen och administration. Hwillkedt när alltt
således warder lempat effter som Sahl: K: M:tt j sin Regerings
författade ordinance fast alldeeles der henn hafwer mottet; Då är
näst Gudz tillhielp att förmoda, att hwarken wäldedt skall missbrukas,
och Regeringen ey heller af förachtt eller orkeslössheett
förfalla.
På Sijdste Rijkzdag hafwe Rijkssens Rådh och Ständer, så
wijdt den af Sahl: Kongl: M:tts hastige dödzfall, och med hiärtans
bedröfwelsse bemängde och nyss vpståndne perturbation hafwer
kunnadt tillåta, någorlunda tagett j achtt, ded som i begynnellssen
hafwer most göras, och mäst synts nödigdt, Nembligen att vppreppa
dc förrige Rijkssens beslut, förtaga först wäre Fiender alt hopp till
att förwirra Rijkett och ådtskillia Ständerne, effter som sådane deres
konster äre kunnige, Och fördenskuld på nytt afsäija och förklara
Konung Sigismundj j Pålandh afföda nw och j tillkommande
tijder, odugse och obequämb till Rijkedt och alf den rättigheett
som Rijkedt eller des vnderliggande provincier directé eller indirecté
tillstår; Alldenstund ingen ting farligare eller oskäligare är, alin att
någott snack eller discurs öfwer sådant vthj ett wällbestältt Regemente
att lijda.
Därnäst efter Gudh hafwer S: Kongl: M:tt wälsignat med en
dotter Fröken, nw mera wår allernådigste vttkorade Drottning,
och således efter Norköpings beslut och Arfföreening, Så wäll som
i synnerheett här j Stockholim anno 1627 den 24. Decemb: giorde,
och Hennes M:ts persson tillämpade förklaring, weelatt försäkra
Rijkett med en wiss Succession, och der med förtaga alle wederwertige
och otijdige consilia, gifwandes alle Rijksens Rådh och
Ständer der med een anledning, att bewijsa Sahl: K: M:tt deres
skylldige tacksamheett, Så och emot H:s M:t en probe af deres
och wår nations vpriehtigheett och stadigheett; Så hafwe de och
på föreme nästförledne Möte förklaratt Hennes M:tt för deres allernådigste
drottning och Arffurstinna, satt Hennes M:tt på sin S:ge
högtährade Herr faders Stooll och säte, och sig till des wyröning,
troheett, tiänst och lydno laglig och ordenteligen förbundedt och
förplichtat, att för Hennes May:tt och Rijksens wällferd skuld
vpsatt och ospardt hafwa weele emott Jnländske och Vttländske
Lijff, Leffwerne och all förmåge.
II. 8
114
1634
Och så för dett Tridie, effter Hennes Maij:tt för sine åhr och
vngdoms skuld, icke ännu kan eller förmå sielfT stå Regeringen
före, såsom ey heller göra Rijkett och Ständerne försäkring på
deres rätt, rättigheeter och wällfångne privilegier, som rätt Lagh
och seder ähre. Derföre och på dedt Hennes May:tt wid Rijkedt
och sin rätt må blifwa erhollen, in till des Gudh will att Hennes
Maij:tt af allder och åhr beqwämb warder siel!' att regera och Rijkedt
och Ständerne försäckra, Och att Fädernesslandedt deriempte
tillbörligen må handhafdt regeradt och förswaratt warda, Då är
förbede Regerings ordinance beiakadt till Förmynderskapedt förklarat,
och på de Fem Rijksens höge Embete, eller deres stelle
effter ordinancen förträdande lämpadt worden.
Medan nw vthj desse trenne puncter heele Rijkssens wällstånd
hufwudsakeligen består. Så är högst af nöden, att nw sedan den
förste perturbation sig någott satt och lindradt bäfwer, Hennes
May.ts Konungzlige Stooll och säte icke mindre är aff Gudh stvrckt
och stadfäst, Och man öfwer ett och annadt bättre sij kan, hwad
feell som på ferde ähr, Men fördenskuld desse föreskrefne trenne
puncter och ährenden nw på nytt åter hemptade och förklarade,
så att wäre ilwilliande fiender, och alle andras hopp och anledning
till att förwirra wår Stat motte så wijdt med menniske rådh skee
kan, förtagas och afskäras. Sedan att wår allernådigste Drottnings
Konungzlige högheett och rätt sampt wissheett till des Kongelige
säte förklaras. Och så sijdst att man Regeringen stvrcker och stadfester,
afskaffandes genom tillbörlige rådh och medell alltt hwad till
des förklening, förfång och hinder af högh eller lägh blifwer inkastadt;
Hwillkedt allt där ded således med tijdigdt och nödigdt
rådh blifwer stadgatt och stadfestadt, är intedt att twifla, dett förmedelst
Gudz millde bijstånd Hennes M:ts och Fädernesslandheds
wällfärd vthj desse werlldennes bullersame tijder skall tillbörligen
vppehollen warda kunne. Ilwarföre och Hennes M:tt allernådigst
begärer att Rijkssens Ständer dette alltt wäll öfwerleggia, Regeringes
Ordinancen öfwersij, alltt till hennes May:ts och Rijkssens
wällferd lämpa och på sidstonne fatta en sådanne resolution och
afskeed, som denne tijd kräfwer och Fädernesslandzens förswar
och Regeringen är nödig och nyttig.
2. Sedhan och dernäst bäfwer man stoor orsaak att wäll taga
j achtt wära Naboor och grannars tillstånd och consilia, serdeeles
deres som wij anten äre j Fegde med, eller och hafwa hastig fegd
att förmoda af.
Derpå talas om Svenska vapnens fortfarande framgångar i
Tyskland, om Furstarnes förening i Heilbronn under A. Oxen
-
Juli.
115
stjernas ledning. Danmarks anbud af bemedling mellan de krigförande,
och det beramade mötet i Frankfurt arn Main, hvarför
skulle förhandlas med Ständernas utskott angående vilkor, att i
förbindelse med Furstarne göra gällande. Dernäst (3) om förhållandet
till Polen, det under nästa år tilländagående stilleständet,
Konung Vladislaw's sjelf tagna titel af Svensk Konung, och den i
allmänhet ringa utsigten till stadig fred. Slutligen (i) om den
från Ryska Storfursten under nästförflutna år mottagna beskickning,
och den nu till honom af gångna, om Rysslands krig mot
Polen, för tillfället ej lyckligt, och den fara, som nu frän Turkiet
hotade Polen. — Innehållet återfinnes till en del i Adelns svar.
5. Effter nu mest alle grannarne stå j wapen och full tillrustning,
så att elden till een stoor deell mäst brinner kring om
Sweriges gräntzer eller jw icke longt der ifrån, och weridén nw
starckare och mera, och jw med myckett mehr förbittradt mod är
weckladt j sigh sielff, så att desse krigen icke synes att kunna aflöpa,
förutan någre Rijkens och Regementers fullkomblig vndergång,
eller jw förändring; Och fördenskuld icke allenast Regeringen
vtan och Ständerne äre skyldige att bäre om hennes M:tt och
Fädernesslandedt åhog och omsorg, att de med sin fara och olycko
icke med hema jtändes, och logan sedan så om sig slåår att den
sig icke släckia låter. Derföre hafwer hennes M:tt icke kunnedt
låta, att stella Ständerne dette altt för ögonen, På ded de effter
sin plichtt emott hennes M:tt Fädernesslandedt och sig sielffwe j
tijd wille wara betänckte opå, huruledes denne Krigzlogan är att
afholla och möta, Dedt hon icke kommer och slår öfwer Rijkssens
gräntzerne på Oss och Rijksens Jnbyggiare.
Dedt Tyska krijgett moste wij föra intill dess Gudh beskärer
een god och säker freed, så att siökanten kommer i sitt Lagh
igen, och wäre wänner och Religions förwanter j Tyskland blifwa
stadfcste j deres förrige frijheett och rätt och Rijkett således af
den sijdan befrijedt och des interesse icke försummett. Emott
Poleske Grönan hafwer Rijket vthj des innehafwede Städer och
Fästninger j Pryssen och Liffland här till med nödige garnisoner
waritt försäkradt, så att man sig till een deell hafwer på Stilleståndet
och de Pålers lyffte förlåtedt, till en deel waritt j ded
postur, att Platzerne hafwe kunnadt sig förswara, och man på all
händellsse kunnatt hafft tijd att komma dem till vndsättning. Men
efter nw Stilleståndedt vttlöper, Och dessförutan sitter Pålacken j
fultt wapn och tillrustning, Låter och falla idkeligen fast efftertenckelige
ord, så att man på des loffwen lijtedt haffwer att bvggia,
Hwarföre och af nöden ähr, dett alltlsså der emott försäckras att
lif.
1634
man icke leffwer simpelt på Fiendens troo och Loffwen, Men
steller saken så an, att der han will annars än wäll, han doch
intedt må kunna göra; Ty derigenom förtages honom all occasion
och blifwer nödgatt att holla sitt LylTte deste fastare. Och så frampt
man förmedelst tractaterne icke kan komma till freed, att man då
må wara deste färdigare, att förrätta Rijkssens förswar och förekoma
des skada och nadeel.
Till Siöss moste för åtskillige orsaker skuld Rijkssens Skepsflåta
wara färdig, med månge och gode Skeep, stycken, ammunition,
follck och all annan nödtorfft wäll försedd, Och är der på
först af S: Kongl: M:tt sielff starckt arbetadt, och sedan intedt försummet,
så myckett sig wed desse beswärligheeter hafwer göra
låtedt, alltt till den ände, att Fäderness Rijkedt som till en god
deell på Sion består, deste bättre försäckratt wara motte emott alle
händellsser, Och så konne wed ali förfall wara beredd och mechtigh
dess vnderliggande provincier och andre wänner och Rundzförwanter
att komma till vndsättning och krijgett ifrån wäre gränsser
att holla.
Förutan dette mosle gräntzehusen och Fästningerne åhrligen
bättras och byggias, med nödtorfter försörias och föresijs, så att
man icke för hwartt wäder behöfwer att fruchtta sig. Detta alltt
och annadt slijkt att vtträtta (effter som intedt kan eller må vtan
Rijkssens störste skada försumes eller förgätes) kunne Rijkssens
Ständer lätteligen döma, hwad der will för en krafft af follck,
peninger, Prowiandt, ammunition och annat till; Såssom och huru
beswärligt dett faller Hennes May:tt och å des wegner Regeringen
att vttföra, wid desse tijder, der Rijkssens gäld, som vthj de continuerlige
swåre Fegderne äre giorde, moste makeligen betalas, på
dett interessen och beswären kunne afskatfes, och Rijkssens Credit
erhollas, Och extra ordinarj vttgifterne, såssom på S: Kongl: M:s
Lijks öfwerförsell och begrafning, och andre des lijke orsaker sig
intedt minskatt, men wäll förmeratt halfwe; Förutan ded, att man
med Krijgedz last ochså är belastadt.
Nw finnes fuller ett tämmeligt antaal follck j Rijkssens tiänst,
Man och intedt låter alle medell att på bäste sätt möyeligt, drifwa,
och till Hennes M:ts och Rijkssens tiänst och förswar att bruka,
Rijkssens Ständer och så sig måge försäckra att med alltt troligen
skall omgåås; Men effter wäre wapn äre märkeligen vttspridde,
och kunne icke, så lenge sakerne så stå, dragas alldeeles tillsammans,
med mindre man altt förlåta, och sig vthj fahra sättia, och
den närmare in på Rijkedt draga will, Så ähr lätt att döma, dedt
alltt icke så will tillräckia, och myckett kräfwes, fontän dedt att
Juli.
117
follckedt ochså åhrligen, fast ded än hemma ähr, och vtan krijgett
gåår så småningom af, och döör bortt, så att ded åter genom andre
medell moste vpfyllas, så frampt dett icke alldeeles skall gåå
vnder; Deremott weett hennes May:t wäll, med hwad tunga och
beswär samptlige Ständerne alltt härtill hafwe waritt belastade,
förmedellst åhrlige Vttskrifninger och Landzhielpar, och såge gierna
att man Ständerne dermed förskone och på någon tijd lijsa kunne.
Mädan nu nöden och fahran på den ena sijdan, och beswären
och tungan på den andre sijdan, så Hennes M:tt och å des wegnar
Regeringen, som sielfwe Ständerne trycker, Så hafwer Hennes
May:tt funnitt bäst dette alltt att förestelle Rijksens Ständer, och
begärer här med af dem allernådigst, ded de wille alltt wäll och
noga öfwerslåå, och effter som deres plichtt och willie till Hennes
May:ts och Fädernesslandzens nödige erhollende och wällferd dem
tillstyrckiandes warder, fatta öfwer stärckningen vthj follck och medell
een sådan resolution, som Hennes May.tt dem tilltroor, deres
waanlige kärleek till Fädernesslandedt ähr lijkmätig, och nöden och
tarfwen nu högst äskar och fordrar.
6. Föruthan desse ährenden, som ingen tijdz spillning och
försummelsse lijda, warder Regeringen och så förordsakadt att
stella Ständerne till noga betänckiande; Huruledes wår Ghristelige
Evangelische Religion Aussburgiske Confession, må genom dens
högstes Gudz nådige bijstånd j wårtt käre Fädernessland reen och
oförfallskatt, och förmedellst den i Kyrkie wäsendedt och Skolarne
så wäll som Regementedt enigheet och samdrächtigheet, så och
ett gott förstånd må kunna erhollett warda. Ty ändoch wij hög
orsaak hafwa, att tacka den högste Gudh som oss framför alle
andre nationer nu en god tijd serdeeles vthj wår sidst förledne
loflige Konung Gustaff Adolphs den andre och Store Regements
tijd med eenigheett och samdrächtigheet j Religionen begåfwatt hafwer.
weeta ey heller af annatt intill denne dag; Lik well medan wij
till en god deell med sådanne Naboer och Någrannar ähre besatte,
som icke med oss j Religionen öfwerensstämme, Så kommer och
ded ther till, att wår vngdom af ådtskillige Stånd icke allenast för
Köpenskap och Krijgzwäsendet skuld, eller och att besök ia fremmande
herrehoff, och der gore sig dugelige till Rijkssens Embeten
och tienster, begifwa sig j de Land, Städer och Hoff, der man
ådtskillig Religion är tillgedan, vtan och (ded wärst ähr och farligst)
de som för deras Studier skuld draga j fremmande land, besökia
nu en tijd bårdt ådt, sedan de Tyske Academier af wår Religion,
god deel äre ruinerade, andre Nationers Skolar och Academier,
som icke äre medh oss eensse, En partt af Vngdom ochså till
-
118
1634
förende icke ded ringaste j deres Christelige troos Artikler vnderrättade,
sedan att de kraftigdt skole wara informerade och stärckte;
Hwar af lätteligen är att döma huru hastigt sådane spade ingenia
kunne fatta någon surdeeg, och supa in fallske meeningar, och dedt
så myckedt hastigare fatta, och längere fördöllia, som man nw, dy
werr, meehra speelar med Religionen och Gudz tiensten, och gåår
j weridén illklokare der med om, hwar aff, der icke j tijd förebygges,
och Gudh synnerligen ombedes, vtan twifwell skall föllia,
att mången som man förmodar god tienst och bijstånd af, och
Föräldrar och Förwantter göra stoor omkostnad opå, skall fatta
. fallska och skadeliga meeninger, och dem öfwer kortt eller långt
föra med sigh i sin tienst, Giuta dem sedan hemma j andra, om
han till Skola eller Ryrckietienster brukader blifwer, Eller der han
kommer i Rijkssens eller annor werldzlig tiänst, draga flere till sig
af samme slag, hemligen och oppenbarligen förföllia och förachta
Prädike Embetedt, och hielpa till att göra en heell confusion j Rijkett,
Och där sådane wuxe till någott taali, hafwe wij sedan intedt
annadt än en skeldnadt, missförstånd, vproor och andre olägenheeter,
så i Kyrkiowäsendedt som Regementedt att befahra; Eliter
som sådandt icke vtan wår olycko för dette hoos oss hafwer waritt
på banen, och ännu j denne dag är orsaak till denne örlig och
innerlige Krijged j Tyskland, och hafwer monge andre Rijken och
Respubliker satt j fahra och olägenheet.
Nu twiflar hennes May.tt intedt att alle Ständerne i gemeen,
enkannerligen Prästerskapett (hwillkens åhoga sådandt j synnerheet
på henger) sijr först den fahra som wår Christelige Religion och
Gudz Försambling deraf kan påkomma; Sedan den olycko som j
Regementedt der af lätteligen kan opwäxa. Och äre iw med hennes
May:tt eensse, att man j tijd böör tagat j achtt, och sökia så widt
Gudh gifwer nåden till, att förekomma och afweria all olägenheett,
twist och twedrächtt, så j Kyrcke som Regementz wäsendedt.
Och fördenskuld warda de så myckedt willigare och heller betänckiandes
alle Christelige och skälige medell, att afwenda den
befahrande olycko; Hwarföre och Hennes May:tt begärer att Ständerne
dedt j betänkiande taga, ett gott och helssesampt råd fatta,
och der hoos besinna weele, huru alltt j och till en oförsumelig execution
ställes motte.
7. Jbland andre beswär, som Landedt betungar, ähr den Oordentelige
skiussfärd och gästning icke den ringaste; Hwarföre Ständerne
ochså den wele taga i betänckiande, och altt så hielpa att
moderera och lämpa, ded Rijksens ährenden, så och nödwendige
optog och munstringar måge befordras till hennes Mits och Fäder
-
Juli.
119
nesslandzens tiänst, Och alle andre egenwillige, egennyttige oordentlige
gästningar, skiussningar och betungningar måge afskaffade
och insteltte warda.
8. Man hafwer och af långlig förfarenheet, och serdeeles nw
wid denne tijd most spöria hwad olägenheett Allmogen så wäl som
Rijkedt och alle Ständer i gemeen af misswext förorsakas; Ty
såssom hunger och dyr tijden då j den ene, då j den andre provincien
deraf inrijter, och af sig föder nööd, sjukdomar, Pestilentzie,
Landz föröding och annadt slijkt, Och der då en misswexst j alle
Provincier och Landskap tillijka af Gudh påsendes, skulle der
öfwer heela Rijkedt koma j fahra och beswär, Och alle Jnbyggiernes
förmögenheett emott Spannemål föres af Rijkedt, såssom för
detta ofta är skeett, icke vtan Rijkssens och Allmogens store skada
och förderf; Allttså när Gudh Landedt med god åhrs wexst croner
och försijr, nödgas höga Oflwerheeten ofta att göra förbud på vttförssell,
och således stutza och hindra köpenskapen och coinmercierne,
till ingen ringa skada för alle Ständer, och serdeeles Borgerskapedt;
Ty såsom vthj dyr tijd intedt kan vttskepas; Allttså
när Spannemål är wäll wuxen, kommer han alldeeles i wanwyrdning
genom förbud, så att Almogen näpligeu kan lösa sin omkostnad
vtur sitt bruk, Likwäll blifwer intedt i förråd vtan alltt förtäres,
och öfwerheeten bär fahra att tillåta vttskepning, alltt i dett hoppett
att hafwa Rijkedt deste bättre försorgdt. På det nu framdeeles
denne olägenheeten motte kunna botas, sijr H:s M:tt ingen annan
råd eller medell, än att man effter andre wällbestelltte Regementen
Exempell sökte sätt och medell, att vprätta Kornhuuss j alle
häraden och Städer, så att j häradedt, effter som dedt är stortt
till, ett tw eller tree Kornhuuss oprättades, och lijka så i Städerne.
Att hwar man Andelig och Wärdzlig, Adell och Oadell, hulpe åhrligen
der in, effter som sådandt kunde finnas gott och skäligt, och
att ded lades j förwaring wäll torckadt och på dur tillredt. Och
att sedan wisse män j häraded och Städerne förordnades å Häredzting
och Rådstuffuu som samme Kornbodar förestode, hade nyckelen
deråt, och icke annars än till allmenne nöd, någott vtsålde,
och ded icke annars än med Lagmansens, Landzhöfdingens och
Biskopens samfeltte wettskap och rådh; Då kunde man sättia ett
skäligt prijss, och så lenge Spannemålen j Landskapedt vnder samma
prijss wore att fåå, borde sådane Kornbodar wara tillslutne, Men
så snart förmedelst en misswexst Spannemålen wille högre stijga,
att då Korncbodarne öpnades, och huussholden j samme häred
eller Staden tillätes att köpa, så myckett som till huussbröd kunde
wara af nöden. Hwillke peningerne förestånderne kunde taga, och
120
1634
anten vthnr andre Provincier eller oell vtur fremmande Land köpa
Spannemålen j staden igen, och således befordra Allmogens hästa.
Derigenom kunde Spannemålen j Rijkett alltijd holles j ett skäligt
prijss, Alle Kornjudar förhindras, och köphandelen alltijd blifwa
öpen, till så Ständernes och Allmogens j gemeen, som borgerskapedz
j svnnerheett gagn och märkelige tillwexst. Hwad nu Ständerne
här om döma, stelles till deres betänckiande.
Och är så för denna gång detta etc.
Bil. C.
På Rijksens Stat och Regeringen 'j.
Wij Gustaf Adolph etc: Gore witterligit; att effter som Wäre
Högtährede Förfäder, enkannerligen wäre elskelige käre farfader
och Her fader etc.
Se Stjernman, Riksd. o. Mötens Beslut, 2; Regeringsformen
af 1634, 2) sid. 889—91.
När Wij nu öfwerlägge alle tillfällen och orsaker till föres:ne
och flere dessliker olycker; Så och hwadh rådh däremot kan vptenkies,
finne Wij, så wij dt sådant j menniskligt förståndh och
förordning faller, till alt sådant enkannerligen wara wollende fördom
dedh owisse twistachtige Kongewalet; Och så förr, som sedhan
dedh ähr hotat, att Ilijkzens Regering och hwad deraf hänger icke
hafwer warit vthj en wiss form författet, och på alle sedhwanlige
förändringar så stelt och bestelt att dedh — — wedh Kongens
LijfT och dödh, nährwaru och frånwaru, helbregdha och siukdom,
j dedh nährmeste — — som skall här effter bollås och j acht
tagas, effter som wijdhare fölier.
1. Jfr Stj. § 2, sid. 892.
Till Swerrige ähr Konunger ärffwende, effter som Arfföreningen
Anno 1544. j Westeråås successionen beschrifwer, och den
sedhan ähr förnyert och wijdghat j Norköping A:o 1604. Och så
sijdst i Stockholm An. 1628. på wår elskelige käre Dotter, den
Högborne Fröken Christina förklarat och lämpat.
2. Se Stj. § 3.
3. Se Stj. § 4.
4. Se Stj. § 5.
Jr Riksarkivet. 2) Af en mängd hos Stjernman förekommande tryckfel anföras
de vigtigaste under Bilagan M.
r
Juli. 121
5. Se Stj. § 6, sid. 893.
Desse bäfwe fordomdags warit brukedhe j alle Rijksens tjänster
— — anned slijkt; men för orsaker skuldh icke kunnet etc.
6. Se Stj. § 7.
Till Hoffrätten höre alle Rättegångssaker — — på de skyldiges
liff och dödh; saken och des skäl, och efter des egen
godtycko och befallning sedhan ährended etc.
7. Se Stj. § 8, sid. 893, 4.
Rijket ähr och så stort och wijdt, så wäl som och hörer
därhen Lijfflandh sampt Ingermanlandh. Desse Hoffretter, hwar
vthj sin district och må ingen trädia ifrån deres domb; etc.
8. Se Stj. § 9, sid. 893.
9. Se Stj. § 10.
Dedh andre Collegium ähr Krijgz Rådhet — — Feltmarskalken,
när någon inländsk ähr, så och Rijkzens Tygmästare; Desse
skole och så haffwa på alt Krijgzfolcket till hest och footh
öfwer beele Rijket Räkne Kammeren; Effter som alt dette
föresme vthj special Krijgzrådhedz instruetion blifwer vthfördh.
10. Se Stj. § 11, sid. 896.
Dedh tridie Collegium ähr Admiralitetet; tillordnade Renter,
Men ingen förordning eller disposition af nye, ethan dhen skall
ståndha till Rekne Cammeren, och där göres special beskedh; Dedh
alt particular instruetionen wijdare vthwijser.
11. Se Stj. § 12, sid. 897.
Dedh fjärde Collegium ähr Cantzelliet; fyre af Rijksens
Rådh, och twenne Secretarios Status; Under Cantzelliet — —
Cantzelleren halfwe dedh stora Rijksens Jnsegel j sin förwaring;
Och den elste Secretarius Status dedh mindre Rijksens Rådhz
ordinarie sammankompster, skole af Cantzleren anstelles — —
Alle publike acter, förr ähn dhe Konungen att vnderschrijfwa föredragas,
af Cantzleren öfwersijs och vnderteknas; Dem ringare af
den Secreteraren, som dem frambär, etc.
12. Se Stj. § 13.
13. Se Stj. § 14, sid. 898.
14. Se Stj. § 15.
15. Se Stj. § 16, sid. 898, 9.
Deth ähr synnerligen att achta Vthan skall sigh sådant
alt, och dess acter wedh straff tillgörandes afholla; intill des han
åther kommer tillstädes, och där på behörlige ort och stelle inträder
igen. J medhlertijdh skall den älste af Collegii Adsessoribus
provisionaliter j dhe andres från wahra, och under Titel aff
Vice Drotzet, Vice Marsk, Vice Ammiral, Vice Cantzler, Vice
122
1634
Skattmästare, och att lagge af, wedh des andres igenkompst så
Embete som Titell. Samme Lag ware etc.
16. Se Stj. § 17, sid. 899, 900.
Andoch desse fem Consilia ähr betroot, wedh straff
tillgörandes, om dedh befinnes och öfwertyges; vthan medh
samfelt rådh desamme Consilij, och alt effter instructionen; Medh
mindre att Konungen vthan giordt vthur plichthig hörsam
heet
och special befallning.
17. Se Stj. § 18, sid. 900.
I Rijket skall och wara Hofmarskalken Stallmästaren,
alla dhe af Kök etc.
18. Se Stj. § 19, sid. 901.
En llijksens Tygmästare skall och så förordnes så j
Felt, som på festningarne skole lydha honom wercket dirigera,
rättandes sigh j alt dedh öfriga, efter sin particular instruction.
19. Se Stj. § 20, sid. 901.
20. Se Stj. § 21.
J lijke måtte skall förordnes eller Chronon skeer j dess
skoger impass; Hwarföre han på alt etc.
21. Se Stj. § 22, sid. 902.
22. Föresme 4. Embeten', haffwe inthet synnerligt föreschrefwet
sätte vthj Rijkzens eller andre sambquembder; Vthan Marskalcken,
såsom han ähr en af Rijkzens Rådh, altså beholler han
sitt säte, dedh honom efter inkallelsen ähr vplåthet; Tygmästaren
sitter näst General Majoren j Krijgzrådhed, och haffwer sitt såthe
iblandh andre, effter som han ähr man till; Lijke så ähr dedt medh
Stalmästaren och Jägermästaren; Men skole icke deste mindre,
hwar icke någon af andre betenckiandhe föresattes, altijdh hafwa
sitt stelle näst effter Landzhöffdingarne; Men sijn emellan ordnes,
såsom dhe j denne stadga föllia, först Marskalken, Sedhan Tygmästaren,
därnäst Stalmästaren, och sijdst Jägermästaren.
23. Jfr Stj. § 23, sid. 902, 3.
Landz Regeringen fördeles j visse Höffdingedömen eller Gubernament;
effter ordningen och sätt som fölier; Den förste ähr
Öfwer Rurggrefwen j Stockholm, altijdh en alf Rijksens Badh, som
hafwer sitt säthe på Stockholms Slott. Den andre Landzhöffdingen
j Vplandh öfwer alt Vplandh, och residerer j Stockholm j Stadhen;
Den tridie Landzhöffdingen j Westergöthland!!, öfwer alt Westergöthlandh,
residerendes j Skara; Den fiärde Landzhöffdingen j Finlandh
öfwer Norre och Söder Finlandh, sampt Alandh, residerandes
j Abo; den fempte Landzhöffdingen j Smålandh, öfwer alt
Smålandh och Olandh residerendes j Chroneberg. Den siette Landz
-
Juli.
123
höffdingen i Wessmannelandh, öfwer Wesmanlandh, Sijlffwer och
Jernbergslagen, residerandes j Westeråhrs; Den siuende Landzhöffdingen
j Carelen, öfwer alt Wiborgz Lähn, Nvslotts Lähn, Kymenegårdz
Lähn, och Kexholm, residerendes j Wijborgs stadh; Den
ottonde Landzhöffdingen j Ostergiötelandh, öfwer alt Ostergötelandh,
residerandes j Linköping; Den 9:de Landzhöffdingen j Södermanlandh
och Närike; Residerandes j Nyköping. Den 10:de Landzhöffdingen
j Tawastelandh öfwer alt Tawaste Landh och Nylandh,
residerandes j Tawastehws. Den ll:te Landzhöffdingen j Dalerne,
öfwer alle Dalerne och Kopparbergzlagen, residerandes på Fahlun
wedh Kopparberget; Den 12:te Landzhöffdingen j Wermelandh och
Daal, residerandes j Carlstadh; Den 13:de Landzhöffdingen j Noranden,
öfwer alle Wester Norlandh och Lapmarcken, residerandes
j Häd wik waldh. Den 14:de Landzhöffdingen j Osterbotn, öfwer
alt Osterbotn residerandes j Vlaborg. Den 15:de Landzhöffdingen
j Estlandh öfwer Harrien Wijrlandh, Wijken och Jerwen residerandes
j Reffle på slottet. Den 16:de Landzhöffdingen i ångermanland!],
öfwer alt ångermanland och Alentack, residerandes j Narffwen.
Den 17:de Landzhöffdingen j Lijfflandh, öfwer alle 3 Kreuzerna,
den Wendiske, Dorptiske och Pernawiske residerandes j Riga; Den
18:de Landzhöffdingen i Pryssen, öfwer alt dedh Sweriges Chrono
j Pryssen lydher, residerandes j Elbingen.
24. Se Stj. § 24, sid. 903, 4.
Öfwer Burggreffwen j Stockholm ähr den frempste och för
nembste,
men hafwer inthet Landh Han skall hafwa sig till
bijståndh en Stadzfougdhe af Adell som prajsiderar j Stadzretten
hoos Borgemästare och Rådh å hans wegner, och den hans stelle
j alle andre motte beklädher, nähr han förhindrader ähr. Sedhan
en godh Secreterare och så en Bokhållare och medh honom
48. Soldater; etc.
25. Se Stj. § 25, sid. 904.
Landzhöffdingarne beholle säthet, effter som dhe j ordning stå
vptalde; Deres Embete ähr, j andeligt eller werdzligt ståndh,
effter liwars och ens special instructions lydelse vnder profos,
medh 12. tjänare, etc.
26. Se Stj. § 26, sid. 905.
Lagsagor j Swerige skole wara tretton; 1. Vplandz 12.
Närike och Wermelandz; och 13. Jngermanlandz; Hwilke ähre etc.
27. Se Stj. § 27, sid. 905, 6.
ången må wara Landzhöffdinge vthj den Lagsagu att
Borgerskapet och allmogen icke skadhas etc.
124
1634
28. Se Stj. § 28, sid. 906.
Alle Slott och Festes Höffwedzmän — — enkannerligen dem
Landzhöffdingarne, som förestå Gräntze Landskapen etc.
29. Se Stj. § 29.
30. Se Stj. § 30, sid 906, 7.
Landshöffdingsdömen, så och — —- Befinnes han otrogen,
oförståndig, lörsumelig hafwa warit etc.
31. Jfr Stj. § 31, sid. 907, 8.
Landzöffwersterne och Regementen till hest och foot, hwart
stoort, efter som Landskapen åhre stoore till, skole wara till taalet
17. till hest 8. och till foot 9. Till hest skall först wara Öfwersten
öfwer Ridderskapetz Rustiänst. Hwilkens Öfwerste Leutenant
skall sitta j Lijfflandh, och hans Major j Finlandh och ångermanland!).
Den andre Landzöffwersten till Hest skall wara öfwer Vplandz,
Wesmanlandz och Sudermanlandz Rytterne. Den Tridie
öfwer Westergöthe och Daals Rytterne; Den 4:de öfwer Finlandz
Ryttere; Den 5:te öfwer Smålandz och Olandz ryttere; Den 6:te
öfwer Tawastelandz och Nylandz Rytterne; Den 7:de öfwer Öster
götelandz,
Nerike och Wermelandz Rytterne, och den 8:de öfwer
Careleske Ryttere. Till footh, Först Vplandz Regementet, därvnder
hörer Södermanlandh, Wesemanlandh, Dalerne och Rergzlagen;
Dedh andre Westgöthe Regementet, därunder hörer Daahl; Dedh
tridie Finlandz Regemente, därunder hörer Norre och Södre Finlandh;
Dedh fiärde Smålandz Regemente, vthur Småland!) och Ölandh.
Dedh fempte Tawaste Regemente vthur Ta waste Landh och Nylandh;
Dedh siette Östegöte Regemente vthur Östgöthlandh, Närike och
Wermelandh. Dedh siuende; Garelske Regementet, därunder hörer
Wijborgs och Nyslåtts Lahn; Dedh 8:de Norlandz Regemente, vthur
alle Wester-Norlandhen; Och sijdst dedh 9:de Osterbotns Regemente
vthur Osterbotn. Och skole desse hwart sterckes till Mantaal,
efter som hwart Landskap kan draga, högre eller ringare,
eller efter dedh Mantaal, som Konungen däröfwer gore och författa
låtber. Och skole vthur desse Regementen tages och formeras
sådane Regementen och Compagnier, som tijdhen och tarffwen kräffie,
görandes dem större eller mindre, och settiandes därföre en eller
flere Ofwerster, efter Konungens godtycko; Och endoch samme
Offwerster, som extra Ordinem tilsätties, fuller måge draga sin Soldh;
Men nähr Folcket kommer af tåg heern, och begifwer sig j sin
heemwist, skole dhe åther komma till sine Landzfäniker; Och inge
flere Ofwerster eller andre beropes till mothén och Rijksdagar, där
något att haffwa till att säga, ähn föresme Landz Ofwerster och
Officerer.
Juli.
125
32. Se Stj. § 32, sid. 908.
Landz Öfwersternes och deres Medh Officerers, — vthsendt,
dödt, affdanckt eller förlupet ähr; Och Rytter-Öfwersten
j lijke måtte huru hans folck och Regemente etc.
33. Se Stj. § 33, sid. 909.
34. Se Stj. § 34.
35. Se Stj. § 36, sid. 910.
36. Se Stj. § 37, sid. 911.
De som ordinarie wedh hoffwet ähre Öfwer Marskalk, Tygmästare,
Stalmästare och Jägermästare; Sedhan alle genom
sin Secreterare, eller annan fullmächtig etc.
37. Se Stj. § 38.
Nw ähr tillbörligt,
ifrån Helge 3. Konunge dag, åhr
ligen
intill Kyndermässo dagh och intill Fastelagen sielfwe gore
redha etc.
38. Se Stj. § 39, sid. 912.
Wedh samme tijdh skole och stella sig in Prasidenterne etc.
39. Se Stj. § 40.
40. Se Stj. § 41, sid. 912, 13.
Finnes någon af Adsessorerne Och där brotten så groff
ähr, att dedh medh rätten hielpes moste, såsom serdeles, där dlien
heder alira, lijff och lefwerne angåår; Då stånde desse till rätta
inför Konungen och Rijksens Radh; Och hwadh där slutes, dedh
haffwe ingen rätt att quälia.
41. Se Stj. § 42, sid. 913.
42. Se Stj. § 43.
43. Se Stj. § 44.
44. Se Stj. § 45, sid. 914.
Men hwar saken krafwer en almen bofaste och bofastes
söner, som sittie j Swerrige och Finlandh,
Sijst 2. Bönder
af hwarie häredh etc.
45. Se Stj. § 46.
46. Se Stj. § 47, sid. 915.
Eij skall någon af främmandhe Landh — — j blandh Ständerne,
medh mindre han bäfwer sitt boo j Rijket, etc.
47. Så skall ey heller häreffter någon blifwa tagen j Rijksens
Radh; till adsessor j något af dhe 5. Collegiis; ey heller till Landzhöffdingej
Landskapen; Till Lagman eller LandzÖfwerste, Medh mindre
han bäfwer sitt Hws och boo j Stockholm, Eller dar någon serdeles
orsak, (hwilket doeh icke ofta bör skee) bewekte Konungen att
kalla någon därtill; Så skall han doch sig obligera, att skaffa sig
126
1634
eget hws, och anten då straxt nedsettia sig där, heller effter förlöp
af hans Landztiänst, komma där att boo.
48. Jfr Stj. § 48.
Hwar och en som Konungen och Chronan wärckligen tiänar,
skall blifwa försörgdh medh skäligt vnderholdh efter ordningen, och
sig medh sitt deputat benöija låtlia; Och elliest j sitt lefwerne och
omkostnadt så förholla sig, som hans vnderhåldh och egen förmåge
kan tåla, lämpandes sins tiänsts reputation efTter som han den kan
holla och draga.
49. Se Stj. § 49.
Landzhöffdingarne j Jngermanlandh hans befallningh exe
quera;
Men så frampt någon af desse föres:te Landzhöffdingar j
Jngermanlandh, Lijfflandh och Pryssen, icke in specie fulmechtigedhe
åhre, att biudha öfwer Festningarne och Krijgzfolket, skole
dhe j desse extra ordinarj omkostnader icke högre ähn andre
Landzhöffdingar försörgdhe wardha; Så offta dhe och omskifftes, etc.
50. Se Stj. § 50.
Blifwer någon dedh ware sig Feltherre då skall Landz
höffdingen
därsammestädes Ordinarie wara en Krijgz Comisarius,
som adsisterar Feltherren medh Radh, Mustrar Krijgzfolcket, och
sörier för des quarter och vnderhåldh; Skall och afträdha Feltherren
sine vpwartares omkostnadt; Så och Trumpetare och Herpukerne;
Och dem inthz måge bruka, så länge Feltherren eller Öfwer
Commendeuren tillstädes ähr.
51 Se Stj. § 51, sid. 916.
52. Se Stj. % 52.
Således, som sagtt ähr, skole Embeten Konungen igen
hema kommer; Eller öfwermagi mogande warder, eller Fröken
gifft warder; etc.
53. Se Stj. § 53, sid. 917.
54. Se Stj. § 54.
55. Se Stj. § 55.
56. Se Stj. § 56.
57. Se Stj. § 57, sid 918.
Jngen nyy J.ag eller stadga — — Chronan eller vndersåterne
till förfång.
58. Se Stj. § 58.
59. Se Stj. § 59, sid. 919.
Mädhan Ivonger öfwermagj ähr nähr han mogande warder
eller Fröken gifft.
Juli.
127
60. Se Stj. § 60.
Jngen blijffwa heller j Rijket adlat och mädhan förmyn
derskapet
wahrur.
61. Se Stj. § 61.
62. Se Stj. § 62, sid. 920.
63. Se Stj. § 63.
64. Se Stj. § 64, sid. 921.
Men ähr Konungen öfwermagj på Konungens och Riksens
wägner; Hoch altijdh så, att nähr Kongen till sin åhr och
mogenheet kommer, han dedh då sielf ratificerar och bekräffter.
65. Se Stj. § 65.
Skulle sigh nw — — låtha wetterligen hängia här nedhan
före Actum etc. Se Stj. sid. 921.
Bil. D.
Adelens och Ridderskapssens ödhmiuke begäran och anhollende
vtj den öfwerlefrerade Regimentz formen motte förandres lindres,
afskalfes och vttryckeligere inföhres: Datum Stockh: den 10.
Julij 1634.
Förtalet belangende, finne billigt och skäligt att samma Regimentz
form vttgår och authoriseres vtj H: Kong: M:tz högtährede
vtj åminnelsses nampn; Alltt fördy H: K: M:tt största mödan skall
haft hafwa den att comparera och sammanhemptta och dett bäst
förtiänt hafuer. Sedhen att samma förtaal, såssom och sielfwe
Regimentz formen icke dem eller dehres efterkommande prieiudicerer
vtj dehres wälfångna privilegier, eller iw icke violerer Sweriges
Lagh, såssom och att dett Ordett Ewärdeligen vteslutes.
1. Puncten hafwa dhe intliett att emotseija
2. P: Vttföhres vttryckeligere, Hans och wårom som Lagboken
vttrycker.
3. P: Jnsätties: Af Jnföddom Swenskom Mannom såssom och
att sådana AVahl och vttwällielsse må skee cffter Söderköpingz besluth
belefwadt Åhr 1595. Vtj den 5. puncten desslikest inföhres
och dett Samma vtj Sweriges Rikes Ständers swar på Konungen i
Pålandz beschylningar vtj den 4. puncten: Så och Konung Carls
förklaring Anno 1602, hurulunda Rikzens Radh skole wällias, så
och andra höga Embeten:
4. P: Att således motte jnföhres; Rijkzens och Ständer
nes
Rätt.
5. 6. och 7. är intliett att emottseija. 8. är godh
9. 10. 11. och 12. P: finnes skälige
128
1634
13. Puncten: See hälst, att dett motte blifwa som här till
hafuer waridt wahnligit, eller och determineres wisse tijder om
Åhret, huru länge dett wara skall; På dett att dhe som sådana
officia bekläda; lijkwäl måge tillsee huru dehres egett förestås eller
maintineras.
14. 15. och 16. finne gode. 17. Puncten. 18. 19. äre gode.
20. Att vtj Jägermestarens Instruction må infohres; När han
någen Jacht will anstella vtj Landzänderna, att det må skee medh
Landzhöfdingens communication: Och att inge Jachter, eller elliest
hwadh samma Embete widhänger, må skee Adelen till någet praduditz
af honom eller hans Vnderhafwende.
21. är godh
22. Regäres att motte blifwa som här till hafuer waridt. Men
att här j Stockholm Lifland och Pryssen öfwerlandzhöfdinger förordnes
af R: Radh, hafwa sijn goda skääl: Men vtj dhe andre
Provintierne tyckes wara onödigt; doch hemstelles Rijkzens Rådh
beröm att disponera, som best wetha Landzens tillståndh
23. är godh.
24. Ar fuller godh; hwar Rijkzens intrader alltt draga kunna
sådana Officia att belöna och vnderholla.
25. Att medh dhe Öfwer Landzhöfdingernes Embete vtj dhe
andra provintierne vtheslutes, och att må blifwa som i den 22. står.
26. 27. 28. 29 alle gode.
30. Att den som wäl sitt Hofdinge domme bäfwer förestått,
må längre på honom transfereras och han förmår och will hwar
han icke till någett bettre kan promoveras, han då beholle dett
han vndfånget hafuer som här till skedt äbr. Och att sådane Bookhollere
förord nes vtj Landzänderna, som swara till Rekenskaperne,
och icke Landzliöfdingen.
31. Punct: Att Rikzens Rådh wele gifwa en förklaringh,
huru härmed holles skall När öfwer och vnder Officerer öfwer
Krigzfolket fordres till Möten och herredager, hwad ställe och rum
de hafwa skole. 2. Att Öfwersten öfwer Adelens Russtienst
så här effter som här till må blifwa som här till en tijdh waridt
bäfwer.
32. 33. och 34. hafwa dhe inthet att emottseija
35. Om dett icke kunde lindras för Landzhöfdingerne eller
andre Offiicianter att dett icke så stride må observeras, hwar han
öfwer tre wekur vthe blifuer; helst der och ingen skada af hans
vtheblifwande folgde.
36. Begäre Rijkzens Rådz förklaring, hwem dhe wele här
vnder förstås skall, som till vpbörderne swara skole.
Juli.
129
37. Dett är skäligt, att hwar gior reede för dett han vnder
händerne hafuer; Bookhollaren för vpbörderne och vttgiffterne; Regimentz
schrifweren för Rollerne, och den som commenderat hafuer
för sijn administration, särdeles åhrligen dhe som medh Rekninger
hafwa till att giöra.
38. Står till dhe 5. höga Embeten, om dhe wele dem holla
eller och moderera.
39. Hafwa inthett att deremot seija, vthan stander till sielfwa
Regeringen. Dock är intz betenkeligitt om Landzhöfdingerne, Men
att assessorerne i Finland och Liliand tijden motte prolongeres, och
tijden bettre framsättias på Ahrett.
40. Ar godh.
41. Etfter Gudb bettre nu ingen Konungh är; derföre när
sådant heelt Collegium eller En af dhe Fem höge Embeten någet
peccerede, då sware och stånde för Rijkzens Ständer.
42. är godh.
43. Örn någen proposition skall skee som angår alle Stän
derne,
Att den då skeer till dem alle samptligen, och icke till någre
enskijltte.
44. Att consulera med Rijkzens Rådh om Fredz fördrager,
eller dett som länder till Rijkzens defension, eller andra sådana
saker: dett hade sijn bescbed: Men der någen hielp schulle sökies
eller Landet graveras, Att dett då motte skee till sampttlige Rijkzens
Ständer.
45. 46. 47. hafwa dhe inthett att emottseija.
48. Dhe erkenne sigh skyldige och plicbtige Hennes M:lt och
Fädernesslandet med tiänst wara förbundne; Allenast begäres, att
hwar och en motte fritt stånda, att wedertaga någon tiänst, om
han will och förmår, eflter samma wilkor dhe vtj framfahrne Konungers
tijder nutidt hafwa, alldehles Otwungne.
49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. och 56. äre gode och stånde till
dhe Fem höge Embeters disposition
57. Eliter Rijkzens Rådh hafwa macht och myndighet, vtj
andra saaker att disponera är och skäligt, att dhe och hafwa maehtt
och tillstånd att benefieera dem som wäl tiana till Hennes M.tz
Ytterligere Confirmation
58. 59. är inthett at tala emott. 60. Ar Lagen lijkmätigtt.
61. Att der lägenheten och tijden så fordrer, att någen ny
Lagh eller stadga skall giöras, att dhett eliter Lagh må skee med
Ständernes sampttycke: Men att Affi eller tillsettia Embetzmän
stånde till dehres disposition såm dhe bäst finne, och hwar kan
wara qwalificerat och capabel till.
II. 9
130
1634
62. 63. äre godhe
64. Att för dett ordett Wederböhr begäres, motte sätties
med Ständernes wettschap
65. Hafwa inthett att emottseija.
Bil. E.
Några Beswär
som Adelen och Ridderskapett ödhmiukeligen hegare, motte förandres
och afskaffes.
1. Först, att Rijkzens Radh, wele den förklaring!) Adelen
bekomme på dehres inlaga vtj sidsta Rijkzdag, motte winna sijn
wurcklige effect, effter som den i bookstafwen står förmältt.
2. Tfll dett andra, Att Adelon på dehres Sätegårder motte frj
wara för sielfwa Qwarnetullen hwad hälst dhe låta mala till sitt
dagliga hussholdh.
3. När som vttschrifning bewillies, att denn effter Privilegierne
må holles, och icke skrifwes eller Roteres vlider Sätegårderne
eller sielfwe Fredzmijlen.
4. Att ett Förbudh motte skee, dett Cronones HeideRidere,
Skogzwachtere; Diur: och Fogleskyttere, icke giöra Adelen någett
inpass vtj en eller annan motto, emott Privilegierne.
5. Att en lijkheet må holles vtj Qwarnetullen, elfter månge
af Adelens Qwarner blifwa öde, för dett höga taxerande skuld;
Såssom och att alla Sqwaltter och Nybygde qwarner måge alfskaffes
som bygges eller liggie gambla Odelqwarner till förfångh efter som
Lagh förmår.
6. Att när Adelen, Ridderschapett och Krigzbefählet antingen
till Rikzdager eller och med budh eller bref vpfordres, att dhe
med frj fordenschap i fram och återfärd må försörjas.
Hwad och yttermehra Adelens Privilegier wedkommer, och
vthj någen motto kan wara graverade, att dhe här elfter hand
bäfwes och holles widh macht, dhe j ingen motto måge förringas,
vtan som dhe i bookstafwen stå, beschyddas.
Larss Sparre
pro tempore Landtmarskalk mppria
Johan Casemer Clas Christerssånn Hornn
Greffe till Easbårg och Falken sten mpp mpp
Knutt Lilliehööck mpp Gabriell Kyle mpp
Jesper Anderson Crus mpp Arffwidh Lillie Sparre mpp
Juli.
131
Bil. F.
Desse elftarskrefne af Adell anhollå att naturaliseres och hafwa
allaredo i hord, så wäl som tillförenna vnderdånigst derom solliceterat.
Casper Otto Sparlingh åhr 1630
Otto Schulman åhr 1630
Casper Badow'
Johan Vitinghoff
Hanss Rottkirch åhr 1630
Herman Chapel
Johan Duker
Desse folliande af Adell sökia! vnderdånigst att immatriculeres
på Ridderhusedt, och hafwa förgången Sommer och en Partt i
Wintress derom anhollitt.
Tönnies Langman Cammareraren, är adlat i Newburgh den 1,
Octob: 1632.
Bugisslaf Rosen är adlatt den förrste Oct: A:o 1617.
Anderss Ytter Ofwerste Leutenampt. Ahr 1632 den 20. Augustj
Anderss Swensson Odell A:o 1630. 11. Aug:
Knutt Swensson Odell i Nymberg den 31. Julij 1632.
Larss Jacobsson Riöme Ram är adlatt åhr 1631. och hafuer
nu först sigh angifwidtt.
Elfterschrefne af Adell hafwa nu angifwidtt sigh och äre af
frainfahrne Konunger adlade
Hanss Bengtsson Gyllenloodh hafuer vidimerat copia vthur Hofrätten
i Finland och är hans Fader adlatt af Konungh Johan åhr
1591. den 13. Augustj.
Erich Hindrichsson till Lemmos Fader, är adlatt af Högloflig
Konung Carli, brefuet är daterat i Stockholm den 16. Julij 1609.
Jon Lind bäfwer en wettness schrifft, gifwTen af någre Westgötische
Adell åhr 1591. att hans Farfader är adlatt af S: Konungh
Göstaf: Men brefw'et är dem förkommett vtj den förre Dansche
feigden: Desslikest betyge Jöns och Vlf Bonde med någre flere af
Adel att dhe äre Frelsesmän och tillika med dem hollitt Russtienst;
Skall och Konungh Göstafz Cronika ytterligere dett vttwisa: Hans
Rroder schall och hafwa tiänt H: F: N:de Pfaltzgrefwen.
Michill Tommesson i Stoorgården ifrån Finland är gillat vtj
den Konungzlige Hofretten der sammastädes, för en Adelssman,
effter som han teer een Copia aff sielfwa dommen.
Hindrich Persson. Norrbagge.
Per Jonsson Stork.
Balzer Nieman.
Tomas Ranck.
Hanss Raemsse
Simon Stuwart.
132
1634
Nilss Michilsson Lindenberg är i lijka motto för den Konungzliga
Hodrätten, förmedelst Konungh Erich af Pommerens gifne
donation på någre Godz. approberat.
Larss Månsson är af Axell Jfw erssons ätt, och will wara den
tridie vtj den vnderste Classen, som står Månar af Serkelax ändock
han föhrer ett korss med en stjerna Och schall ingen slächt wara
som lieeter Månar af Serkelax, vthan schall wara förschrifuidt och
han med hans heela Familia äro af dett Sätedt Serkelax.
Påwel Jonsson Ofwerste Major vnder dett Vplandsche Rytterijt.
Hanss Tornesson hafuer copia af Hofrettens domb i Finland,
dertill med Welborne H: Nillss Bielkes bewijs, att han är passerat
för en Adelssman
Carl dela Mott är af Franssösch Slächtte hafuer donationer
der vtj hans Fader tituleres Adell.
Anderss Munks Son widh samma Nampn, är inthz af dhe
gamble Munkerna i Finland, vthan äre kompne ifrån Danmark
Simon Madzsson af Bockila, är improberat för den Konungzlige
Hofretten i Finland: men sedhen skaffat sig annan besched sig
wara Frelssesman
Desse fremmande af Adell hafua nu angifwidt sig och anholla
att naturaliseres
Hanss Raemsse, Simon Stuwartt
Tomas Banck, Faikenberger af Kongzberga
Swen Hall Ryttmestere, bäfwer under Werben fått H: K:
M:ttz Glorwiirdigst i åminelsse tillseijelsse på Skiöldemerke, och
derpå är brefuet strax schrifuidt och Kupan färdig giord: Men för
dett hastiga vpryckiandet schulld inthett blifuidt vnderteknadt och
han strax fången och fängzligh hollén ett heeltt åhr nestan: J inedlertijd
är H: K: M:tt dödeligen frånfallen och hanss Frelsses Bref
försumett, edter dhe inthett annars wisste, änn han war Slagen.
Begärer vnderdånigst, att R: Regerande Rådh wele honom dett gunsteligen
meddela.
Detta betyger H: Friederich Stenbock och tillbödh sigh med
Edh sådant at bekräffta
Class Bertilsson Ekelöf hans fader fader
Daniel Golo witz, Nilss Hestskoo, Tuwe Tuwesson
Grelss Mårtensson Hestschoo, Jören Brunelsson
Larss Hansson ifrån Storgården Jaigerhoorn
Hindrich Jonsson är af dhe gamble Swenskerne.
Peder Jonsson Herr Friederich Stenbocks Ofwerste Leutenampt,
hafwer Hans Exe: Rijkzens Cantzlerens recommendation och wet
-
Juli.
133
ness schridt, att H: K: M:tt hafiipr honom sköldemärke och bref
tillsagt, huilkett och hafuer waridt skrifwidt
Erich Arfwedsson Footanger, Bengdtt Persson Gylefeldtt 1).
Den 14. Julij bekomme desse ehne besched af R: Rådh
Grelss Mårtensson Niuta sitt Adelskap etfter det gambla K:
Erichs af Pomern
Jon Persson niute sorn Pål Jonssrn
De La mott, schade sig bewijs vtur Frankrike
Nilss Giordsson schall tee sitt Morgongåfwo bref och det brefwet
hanss fader är af Johan Turesson tillsch:tt
Peder Jonsson som hahr Cantzelerens föreschridt. Niuta samma
Rätt som Pål Jonsson
Class Bertilsson intages
Hindrich Perss:n Norsk intages hans Son
Larss Mårtensson Niuta Serkelax stelle
Jon Lind approberedes.
Per Bengtsson på Fiäl schall på nesta Rikzdag
Den 14. Julij
Rikzens Rådz förklaring på desse edterschme af Adell
Michill Tornesson eller Nilss Michilsson schall wijsa sijn Slächt
Linea edter som dommen beroper sig opå den H: Jöns Kurk honom
meddelt
Pawel Jonsson Niuta frelsse på sine Godz och respecteras för
Adelssman till H: M:tz inträdh vthj Regementet, hwaropå Regeringen
af de schääi han inlägger det han är af H: K: M:tt dermedh
benadet som schall inföhres vthj samma brefwet, men sielfwe
schiöldemerket eller brefwet, kunne dhe honom inthz emot Regeringz
formen tilldehla, och der honom någet wedkommer schole barnen
det bekomma fullkombligen.
Swen Hall i lijka motto som den förre
Anderss Munk, Skada sig bewijs vthur Danmark
Simon Madzsson Niuta frelsse på sitt godz men icke respecteras
för Adelssman mz mindre han dett yterligere kan dett bewisa
Tuwe Tuwesson approberedes för Adelssman
Jöns Brynnelsson, bewisa mz Konung Carls Donation och flere
Kongelige bewujs
Johan Larsson nipp
1) Härefter följer ett concept af ungefär samma innehåll som ofvanstående. Jfr
Bil. P.
184
1634
glien
173.
176.
177.
178.
179.
180.
181.
182.
183.
184.
196.
198.
dag
199.
201.
Bil. G.
Ilen 13. Julij 1634. 2).
Lottede desse effterschme afl Adell och skolle föllia j Ordninvthj
Riddareboken.
Tönnies Langman 185. Anderss Vtter
Larss Biörne Ram 186. Cräilss Barn
Robert Stuwart till Harn- 187. Wittémberger i Finland
merby Ammiral Stuwarts 188. Raemssej Barn
Son 189. Gyldenloodh
Erich Sabelstierna 190. Class Bertillsson
Duker Johan Dukers Son 191. Hindrich Perssons Måne
schiöldz
Barn
192. Grönfelder i Finland
193. Vitinghofz Barn
194. Michill Tornesson
195. Hanss Tornesson
Larss Sparre
pro tempore Landtmarskalk mppria
Desse blefwe sedhen intagne vtj denna Bikzdag
Strömfelder Johan Fegraius, 197. Wederhorn. Nilss Gierdsson
Jagerhoorn af Stoorby Larss Hansson schall hafwa nästa Rikzsitt
skiöldebref
Fogelnäf Nilss Michilsson, 200. Ilestskiöld Johan Griebsson
Footangell Erich Arwedhsson
Tuwe Tuwesson
Grelss Mårtensson
Ollan af Finland
Odelor
Jon Lind af Hageby
Bil. H.
På Hennes Maij:tz wår allernådigeste vttkohrede Drottningz
förestältte Proposition. Ar detta Adelens och Bidderskapssens vnderdånige
swar och betenckiande. Datum.
Vthaf den öfwerlefrerade proposition hafwa Adelen och Ridderskapett
noghsampt fattadt och förnummidt, hwad höge Orssaker
H: M:tt hafwer hafft för denne gången att sammanskrifwa samptliga
Rijkzens Ständer, både till att bewijsa H: M:tz (högtt berömlige
och Lofwärdige j åminnelsse) Salige Her Fader, fordom wår
allernådigeste Konungh, den Sidsta PlichttskyIdige Ahratiänst och
Jordafärd, Såssom och der bredewidh, att låtha Oss wetha huru
såssom Regeringen, vthj H: M:tz omyndige åhr, kan bäst stabilieras
2) Näst före denna handling finnes sjelfva lottningsprotokollet, äfven underskrifvet
af Lamltmarskalkcn,
Juli.
135
och medh krafft och myndighet föhres så att ingen inbördes Oreda,
eller någre fahrlige practiquer i medlertijdh motte yppas: hwilkett
som är dett endeste och krafftigesste medel, derigenom 11: M:tz
stool kan stadfestas budh och lydno bollas, så och kärlek och gott
förtroende vndersåterne emellan vprettas och stadigt förblifwa;
Såsom och till dett sidste der brede widh vnderrettadt oss, vthj
hwadh terminis. Rijkett står med wäre omliggiande grannar och
jllwilliande Fijender.
Så ändock wj fuller hafwe högh och stoor orsaak, qwida och
oss högeligen att beklaga, särdeles wj som nu lefwe innom Sweriges
Rikes Grentzer och dess vnderliggiande provintier, att wj denna
Sorgeliga tijden aflefwa moste, .1 dett att wårt käre Fädernesslandh
vthan ett Manligitt Hufwudh försorgdt och föreseedt, som dess
Crono och Scepter rätteligen bähr och förestå skolle; Hälst när wj
der lioos betenckia, vthj hwad edell tijdh här till dagz wj vtj waridtt
hafwa, medan fordom wår Allernådigeste Konungh, Konungh
Göstaf den andre Stoore och nu Glorwördigest i åminnelsse lefde och
sielf Regementtedtt förestodh; Hwilken sine trogne Vndersåtere, så
Faderligen och wäl meente, så att han för alles wår wälferd och
säkerhet, olTta och många gånger sitt Kongeliga blodh hafwer hafft
ospartt, dermedh att bringa Fädernesslandett och dess trogne Jnbyggiare,
vthj dess förra frihett och Stat igenn, Järn wäl och icke
oss allena, vthan och den heela Tyselia nationen moste tillika
med oss hiärteligen deröfwer söria och sucka att dhe och denna
Krijgz beswärliga och oroliga tijden afbijda moste, för hwilke H:
K: M:t och för dess Rätte frihett, och för dett alldrahogsta för
Gudz Alira, och för den sanna Reena Ewangeliska Religionen sitt
hiertablodh vttsputidt och låtidt liafuer: Hwaruthaff alla menniskior
som dott få höra, moste med sanningh bekenna, Att H: K: M:tt Loffberömligist
ihugkommelsse ett stoort Nijt för samma Gudz ähra, denn
sanna Troon Fädernesslandet och för den förtrychta Tyska nationens
I.ibertet inn till sijn dödzstund dragitt och haft hafuer Men
så hafwe wij lijkwäl och der hoos mehra änn hög Orssak, den
alldrahogsta Gudh hiärteligen och innerligen att betacka (ändock wår
edle Konungh igenom döden borttrycht är), att H: K: M:t en Dotter
och Fröiken; den Stormechtigeste Högborne Furstinna och Fröiken
Fröiken Christina, Sweriges Göthes och Wendes etc. vttkohrede
Drottning!! och Arffurstinna, wår allernådigeste Drotningh effter
sigh lefdt, sorn på Hans K: M:tz Kongeliga stool hafuer låtidt
settia, Och wj dett i fiordh, på Sidsta samqwembd, högtönschelig
hafwa seedt, Hwilken wj och då, oss med Eedh troohet, Lijf,
Blodh och all förmågo hafwa förbundet, att hafwa ospardt, huilken
I <534
ännu späädh och omyndigh är, att Hennes Ma:tt sielfwa Regeringen
som dett sig bör och sielfwa stoora werkett vväl merkeligen
och högnödtorflteligen fodrar, förestå kan: Så hafwer dock Gudh
icke alldehles förlåtidt och öfwergifwidt oss, vthan föreseedt oss
med sådane Högwijsa, skickeliga och högtiänliga Rijkz och Regeringz
Radh, som Riket och dess Governament, vthj Hennes M:tz
omyndige åhr, Regera och förestå scholle; huilfcen authoritet och
myndighet vthan en wiss Regeringz form, welb:te Rijkzens Rådh
icke hafwa welet vtj inträda och opå sigh taga: Och fördenschuld
låtidt öfwerlefrera oss en Regeringz form, som högstberömlig- i
åminnelsse II: K: M:tt hafwer sammanhemptadt och författa låtedt,
men för dess hastige dödelige frånfälle icke hafuer kunnet fulborda
och publicera låta: Hwilken Regeringz form, wj till dett första,
hafwa granneligen öfwersedt, och med wälb:te H:r Rijkzens Rådh
denn grundeligen öfwerwägat och fliteligen ventilerat Och finne den
skäligh, Nyttigh och funderat vtj Sweriges Lagh och lijkmätig andra
welbestelte Politier och Ordninger. Odhmiukeligen begärendes,
att samma Regeringz form, som den är öfwersedtt och godh funnen
efrter lägenheten och som dett best ske kan må i werkett stellas
och fortsettias; På dett dhe Welb: herrar som den Swåre Regeringz
bördan skole förestå, måge wara fulkombligen authoriserede,
Och wij med dhe andra Ständerne öfwer heela Rikett, måge wetha,
huru wida wj dem till lydno åå H: M:tz wegner skole wara förbundne,
dermed förtagendes all owidia missförtroende och annan
oreda, som lätteligen kunde sig förorsaka; Och i staden igen Respect
Lagh och Rätt handthafwes, Sämio och gott förtroende, Regeringen
och vndersåterne emellan, tillwexa och stadigt förblifwa:
Dock att wäre wälfångne Privilegier, vthaf samma Regeringz form
icke må drages nu eller j tillkommende tijder till någet praöuditz
vthan heller önschandes härtill sielfwa Regeringen, med sampt heela
Sweriges Rikes Rådh mycken welsignelsse, att dett motte lända,
Gudj den alldrahögsta till Alira; H:s M:tt wår vttkohrade Drottningh
till styrkio, dem sielfwom oell heela Fädernesslandett till all
andeligh och werldzligh prosperitet och wälståndh.
Och effter som heela Fädernesslandetz och hwars och ett Ståndz
wälferd i synnerhet ther vthj myckett består att H: M:tt wår aller:
vtkohrede Drottning motte blifwa i thess Vngdoms åhr till alla
Christeliga och sådana dygder och sedher opföddg och informerat
som kunde lända Gudh till ähra, H: M:t sielf till styrkio och beröm,
och Fädernesslandzens trogne jnbyggiare till gagn och wälferd:
Så wele wj doch inthet twifle, att Regeringen som högstb:te
Hennes M:tz Ordentelige Förmyndere jemptte sielfwe Regeringen
Juli.
137
bära och theröfwer tillbörlig omsårgh och åhåga; hafwe wj dochlikwel
af den trohett och plicht, hwarmed wj H: M:tt och Fädernesslandet
äre förbundne så och för thenne saakz stoore importance
.skulld inthett kunnadt vnderlåta, thetta welb:te H: M:tz Förmyndere
af Rijkzens Regering i en godh meningh odhmiukeligen och fliteligen
att recommendera.
Sedhen är och billigt, när wj således Fädernesslandett och wår
egen Stat här hemma hafwa betrachtatt, att wj och till dett andra
öfwerwäga dett Tyska Krijgzwäsendet wj äre råkede vtj (såssem
dhe som igenom H: Kong: M:tz dödelige frånfälle härom högeligen
äre bedröfwede) Och således hafwa stoor orssak att tacka Gudh som
sakerna så wijda der vthe hafuer dirigerat, att wj den ena önscheliga
Tijdenden eliter den andra bekomma, att dhe wäre en Ivckeligh
progress och Seger alltt här till hallt hafwa; Onskandes att
sådant lenge och framgeent må continueres, såssom och förblifwa
vtj dett wissa förtroende att såssom Gudh detta werkett sielf drifwer,
han dett och till en önschelig ända bringandes warder, så att
det till en redeligh Fredz tractat kan komma: Och såssom allaredo
igenom samma Gudz skickelsse Konungen vtj Danmark så ock andre
Potentater hafwa sigh i fiord derom winlagt att persuadera
Fienden till en billig accord; hwilka ännu framgeent der vtj continuera
att dett skall winna sijn framgångh På det, dett myckna
Rlodz vtgiutningh, Land och Städers ruin och vndergång, må taga
en godh ända. Och Hennes M:tt som vtj detta stoora och mechtiga
kriget ett stoort interesse hafuer, Så see wj och vtj denne
puncten att H:s Mitt och gerna dett åstundar och dereflter trachta
låter, och till den ända Rijkzens Cantzler, som sielffwa werkett, åå
hennes M:tz wegnar med stoort arbete der vthe Directionen merckeligen
förestår, Fullmechtiget tillika med andra interesserede skall
sigh winleggia, och till dett högsta beflita, att dett och der till
skall komma Hwarom wj icke wille twifle, vthan såssom Rijkzens
Cantzler best weet hwad stoora macht dett H: M:tt och Fädernesslandet
åå henger, att dett till en önscheligh tractat må komma:
Så warder han och i acht tagendes dhe Puncter, Invar opå Freden
eller Stilleståndet han slutes, som i hord af Ständerne igenom ett
vttskott öfwerwägades, På dett at Fädernesslandett, med den stoora
Krigzbördan åå den sidan en gång motte afblifwa: Men hwar då
ingen redeligh Fredh står till att erholla, förblifwa wj widh dhe
förra besluthen som till detta Krijget hafwa tillika mz dhe andra
Ständerne samptycht och bewilliatt.
Den Tridie Puncten, anbelangende dett Polnische wäsendet;
Alltt såssom Wj oflta för detta, hafwa oss om Konungen i Pålen.
138
1634
hans Barn och affödo förklarat, allttsså welle wj dett ännu härmed
opreppat hafwa, Och således för Oss wäre Barn och effterkommandom
på nytt förklarat Konungh Sigismund]’ Barn och effterkommande,
Oberättigade och Otiänlige till Sweriges Crono och dess
vnderliggiande Provintier nu och i tillkommende tijder; Och wele
eller skole aldrigh låta oss deraf höra, mycket mindre någon discurs
derom falla låta, Men heller hand deröfwer holla, hwar någre jllwilliande
funnes, att dhe tillbörligen måge straffade warda. Och
på dett att wj dette oss påerfwede Kriget med dhe Påler, en gång
motte komma till någen godh vttgång eller längre Stillestånd, wore
Bådeligit, att detta nu till ända löpande Stilleståndet, hwar icke
någen fullkombligh Fredh, wore till att erholla att då effter den
afskeden som sidst skall wara tagen, Commissarier förordnades,
som dett sigh toge att förrätta: Allttsså wele wj förhoppas, att
Commiss: åå wäre wegnar med dehres deputerede tiliskickedes,
som handla och tractera ytterligere, att detta mödosamma långliga
Kriget, till en önschelig Fredh eller Stillestånd må föhres, etfter
dhe Jnstructioner och Fredz medell, som vtj H: K: M:tz högstberömligist
i åminnelsse tijdh worde dem föreslagne, eller som denne
tijden dem antingen förandra eller förbettra kunna (dock alltt till
wår och Sweriges Crones reputations erhollelsse) På dett heela
weridén må kunna förnimma, att wj alle tillbörliga medel icke
hafwe welet vttslå: Och om samma Puncter skole förbettras eller
förminschas, hemstelles Hennes M:tt eller dhe Welborne herrar
som Regeringen förestå att förandra, sam tijden då tillåter: Och
hwar dhe då till ingen redeligh tractat wele förstå, att då der hoos
strax wore för handen een ansehnligh armee till hest och foot, antingen
af Swenscht eller Werfwatt Krigzfolk, som sielfwa Krigett
krallteligen som dett sigh borde forttsatte: Och dem till att werfwa
eller här vthur Rijkett att gå låta; Hemstelles j lijka motto Hennes
M:tt och sielfwa Regeringen att forttsettia, som best wetha
alles wårt tillstånd, Radh och medell.
Hwadh den Fierde Puncten, belanger, angående wår granne
Ryssen, Förblifwa wj vthj dett stadiga förtroende, att wj ingen
fahra på den sidan hafwa att förmoda: Hock på all händelsse och
till att försäkra Landz Ortterne och Grentzehusen, wore dett Rådeligitt
att Festningerne vtj Liff: och Ingermanland nödtorffteligen försorgdes
medh Folk, proviant och ammunition, så att dhe wore
försedde, der någett oförmodeligitt opåkomme.
Medan nu till dett Femptte, till desse företalde beswärlige Krigen,
ett krafftigt och merkeligit behöfwes såssom och till att försee
och försona Rijkzens Skepz (lotta och till Krigzfolkzens och Regi
-
Juli.
139
menternes complering och recreu bevvilliat för denne gången, att af
wäre Landbönder må skrifwes och reknes twå emott hwar Skatt
och Crono, så innan som vthanom Råå och Röör och sielfwa
Fredzmilen, allenest att wäre nödtorfftige Embetz Fålk icke må föhres
eller sätties i någen Roteringh eller skrifningh, och att Frelsse
bonden sware till halfwe rotepenningerne emot Skatt och Crono;
med den ödhmiuke tillförsicht, att hwar emellan Oss och dhe Påler,
samma tractat kommo till en önschelig vttgångh; då wäre Ladugård:
och Landbönder förskones för samma Nempningh. J lika
motto till Krigzens och Skepz flottans oppehollelsse och Vnderhold,
samptycke wj för denne gången, ehwad tractaten winner någen
godh vttgångh eller icke, att wäre Landbönder så innan Råå och
Röör som vthom Fredzmijlen, vttleggia Boskapz skatten på sätt och
wijs då han först bewilliades, halfpartten emott skatt och Crono:
Och hwad nu således bewillies, tillstundande åhr 1635. skrifwes
och vttgår, vtj den wissa förhopningh, att hwar härmed oprichtigligen
omgås dett ett merkeligitt skall förslå: Och på dett Hennes
M:tt wår goda affection wj hafwe och drage till Hennes M:tt och
Fädernesslandet ögenskinligit änn- ytterligere må see och spöria,
hafwe wj inthett så högt welett ajstimera wära wällfångna Privilegier
såssom denna Fädernesslandzens beswärliga tillstånd och således
aff en frj willie tillåtett den stoore Tullen och accijsen att gifwes
och tages af dhe wahrur wj antingen till Kiöpmannen försällie eller
och innförschrifwa och komma låta, vtj fölliande Tw åhr, begynnandes
tillstundande Januarij 1635. och ändas vitgången åhr 1637.
dock att samma Tull och Accijs icke må högre stegras än tilliörenne.
Ytan heller der möijeligit wore lindras såssom och Medh
dhe förordh, att när dhe Tw åhren förlupne äre, detta vphäfwes
och wäre privilegier förblifwa och komma vtj deress retta esse igen.
Såssom och att detta icke må lenda Oss eller wäre wälfångne Privilegier
nu eller i tillkommande tijder i ingen motto till någet prseiudicium
oss förbehollett.
Hwad den Siette Puncten belanger angående wår Christeliga
Religion: Medan som sådant vtj en korrt och hastigh tijdh icke kan
företages att öfwerwäga, Wele wj sådant Rijkzens Regerande Radh
med dett Andeliga Ståndet, dett hafwa hemsteltt, att fatta en sådan
förordningh, der vtj att dett må lenda Gudh till ähra Oss och
sielfwe Yngdommen till nvtto och Ewiga Siäl Salighett: Men till
att förhindra någen som j wår Religion en godh grund lagt hafuer
extra patriam att studera eller peregrinera widare änn som Nyköpingz
och Orebroos besluth hwariom och ehnom tillbinder, wele wj
icke förmoda: Ythann hwariom och ehnom stånde fritt att besökia
140
1634
Fremmande Land och Konunga Rijken, som icke äre wäre oppenbahre
Fiender, derigenom att förfahra andra nationers Politier och
lofliga sedher, så att dhe sedhen kunna wara Ofwerheten och Fädernesslandet
till ähra och tiänst.
Hwadh den oordenttelige Gäst: och Skiussninghz Färden, som
så högt betunger Allmogen, widkommer; Hemstelles j lijka motto
Hennes M:tt och Regeringen effter Tijdernes lägenhet att afskaffa
eller vtj en rätt order att bringa; Så att Allmogen der möijeligit
och skee kunde, för samma oendeliga Gäst: och skiussning någorlunda
motte befrijes, så att dhe Grönön och Hwssbondanom, dehres
plichttskyldige vttschylder, deste bettre kunde vttgiöra
Hwadh Kornboderne som åå Landet och j Städerne till att vprättes
till att jnsambla Säädh på förefallande nödh widhkommer.
Så finne Wj dett för denne tijden icke wrara practikabel, vthan
der Rijkett framdeles kunde komma till någen Ympnoghet, wethe
Rikzens Regerande Rådh dett best att fortsettia af Cronones, effter
som dhe finna dett Rijkett och Yndersåterne nyttigt och gagneligitt.
Detta är således etc.
Bil. I.
Ständernes Utskotts Retänkande. D. 16 Juli 1634. Finnes i
Riksarkivet; tryckt hos Stjernman. 2. 861—7.
Bil. K.
Kunglig Resolution på Ridd. och Adelns Gravamina. D. 28
Juli 1634. Finnes tryckt hos Stjerman. 2. 867—9.
Bil. L.
Riksdagsbeslut. D. 29 Juli 1634.
Finnes tryckt hos Stjernman. 2. 871—887.
Bil. M.
Regeringsform. J). 29 Juli 1634.
Original-Afskrift med flera öfverstrykningar och rättelser.
Finnes tryckt hos Stjernman 2. 887—922'). De i Riddarhus
1)
De svårare tryckfelen i denna akt hos Stjernman äro: i Inledningen: Föreståndande
för förre stadige eller förre ståndande — andre gode dager för andre
laster, gode dager — i § 9: och skall då i sådane fall för och skall ää (eller
åå) i sådane fall — § 11: örlog skiep och flottan för örligh skiep och flåthar
— stycken och lådor för stycken och lådier — § 17: eller deres af dedt consilio
för alles deres af dedt consilio — § 26: Slotzfougde för Stadzfougde —
g 46: Rådhslagh och Regementet för Rådhslagh om Regementet.
Juli. 141
arkivet förvarade exemplar af håda dessa handlingar (L, M)
hafva följande underskrifter: 2)
Larss Sparre
pro tempore Landt Marskalk mppria
Jahan Casemer Gabriel Gabrielson Oxenstierna
Greffe til Rasbårg och Falkensten
Jöran Gyllenstierna Johannes Skytte Knutt Lilliehööck
mppri den yngre Friherre till Duderof. nipp
Linnardt Torstenson mppria Gabriell Kyle mpp Axsell Lillie mpp
Ture Sparre mppr Johan Vlffsparre Ache Hanson Soop Jönss Ronde
Arffuedh Horn mppr Jfuar Nilsson Claudius Stierneskiöldt
Knutt Posse Christoffer Ribbingh Gustaff Leijonhuffued
mpp mpp Egen hand
Jöran Carrllson Boije J.arss Gharplan * Larss Månsson till
then yngre mpj) Stensela Stiernekors nipp
Johan Christerson Jönnss Olufsonn * Jahan Allengren
Häwämpä ' egendt handtt
Arllwidh Lillie Sparre mpp E Krabbe mpp Suen Bock
Knut Gystesån Rås “Johann Berndes mpp Johan Wiff
Arfwedh Rääff Johan Hårdh mppri Biörn Måneskiöldh mpp
Otto von Sack mpp Sten Jffuerson Tauest Pähr Lilliehök mpp
Anders Körningh mpp Jesper Andherson Crus mpp Benckt Kaffle
Ture Lilliespaa mpp Ditterich Yxkull mp Anders Stierna mpp
Melcher AVerensted Anders Grijp till Stenssnäs Jöran Stålarm
Aron Yddeson Orneflyclitt Anders Steuart Pär Börgeson Stråle mpp
Johan Willman mppria Knutt Drake Stellan Mörner mpp
Ernest Creytz mppria Jsaach Hindriksonn mpp Nils Slatte
Jsak Axelson Sölffuer Sparre mppria Casper Wrede mppria
Christopher Jahenson Ekebladh mp: Gustaff Vggla mpp
Anders Olsson Oxsehuffuit Christofwer Andhersån nipp
* Erich Boije mpp Anders Rosenstråle Olloff Stake mpp
Johan Jägerhorn mpp Anders Rhålamb mpp Erik Bengtson hierta p.
Carli liliestelk Oloff Bure Peter Kruse Sten Classon
mppria marni propria
Hans Munck mppr Bänkt papegoya ** Jöran Kåsse
Pär Michelson Hammarschiöld mppria Suän Suartt Johan Eketrä
2) Mestadels gemensamma för bada; de endast i Riksdagsbeslutet befintliga äro
betecknade med *, de som endast finnas i Regeringsformen, med-**.
142 1634
Ericli Jörensson ** Hans LindhelöfT nipp * Carli LindhelöölT nipp
Jönss Gyllen Sparre till Jngelstadh Måns Mårthenson Palm nipp
Carli Sabelsköld Per iohanson Sabell mpp Caril Raham
Peder Falk Päder Månson Loodli mpp
Joban Ilindrichson Ryther mpp Hinrich Stör mpp
Ericus Erichson Gete mppria Jacob Aruedson Finkenbergh mppria
Jon Päderson Gyllen Kornett mppria Peder Mattzon
Marten Rosenstern inpp Jacob Forbos Hans Oliifuebladli
Erich Larson von der Linden Lars Dufua
Larss Larsson Sylffersuerd Arflwedh Gyllenållon
Jacob Sabelhjerta Mårtten Hestskou Göstaff Sabbellfanna
Axell Räll Caril Rosenduffa Mattz Siffedson Johan Båck
Gustaff Klingsporr Jöran Armscheuldh Matz Krytzhammar
Ths Langman mppria Larss Biörnram Erick Sabbellstierna
Knuth Odell nipp Jon Lindh mpp Anders Person Ytter
Clas Bartlulson Nillz Giordhson Wädurhornn
Larss Hansson Jägerhorn mpp Grels Mårthenson I^und mppria
*” Hans Thomson Stork Erick Arffuedzsonn Fottangel
Mickell Thomassån Anckarfäll Nijls Mickelsén Fåghellhuffuu
Johan Erichson Hästesköld nipp
Extra Capita Familiaj3)
Nilss Gyllenstiernna mpp Gösta Gyllenstiernna nipp
Crisman lilila mpp Knutth lilila nipp Christer Påsse mpp
** Johannes Sparre mppria Achatius Sparre mpp Knut Soop
Wiff Bonde Hindrick Horn mpp * Suen Bibbing!) mpp
Bengtt Rebbinng mpp Per Linnarson Ribbing nipp
Erich Ribbingh mpp Gustaf Krabbe Suän lillie späre
Jöran LilieSparre mpp Gustaff Stacke mpp Christer Nilsson mpp
Charl: Hårdh Andres Hårdh Tönne Willman mpp
Carl Christersonn Måneskiöldh Caril Wrede mpp Nilss Boije mpp
Arffwedh Stiernna mpp Pär Månson Stiernna mpp Måns Wddeson
Joswa Wddeson Ornefflyktt Jesper Aderson Crws nipp
Anders Stewart Johan Adolph Stiuart mpp
3) För extra capita är iakttagen den ordningsföljd, som finnes i underskrifterna
till Regeringsformen; under Riksdagsbeslutet sta namnen ej litet omkastade.
Juli.
143
Nils Person SyllffverSpar nipp Per SvllffwerSpar mpp Joran Stake
J^aurens van der Linden Jacob van der Linden Erich van der Linden
Bengt Raff Class Clasén Finkenborgh Måns Armskyld
Bil. N. >)
Till Ridderskapedt och Krijgsbefeledt.
Edle, Welborne Welbördige och Manhaftige godhe Herrer och
Män, Bröder, Fränder och tilförlåtelige gotjhe wenner.
Jag hafuer nw någre åhr bort ätli lefuatt i ded hoppett, att
efter vthstånden longlig mödhe, fara och arbete j fremmandhe landh
få tillfälle igen att komma ja och sij mitt Fäderneslandh; Mig öfuer
edertt lijff och omgenge hugne, Och medh mine ringe rådh och
tiänst bijplichta eder, och efter skyldighet och sedwana draga och
någott alf bördhan och hiälpa vnder efter mina krafter: Enkan
nerligen
hafuer min begärlighet att sij eder och flere mine wenner
j lijffuet, och ähnnu nyttia ded gamble omgenge, sorn jag medh
mången af eder, aff vngdomen hafft och fördt hafuer; mähra optendt
mine lenchtan och åstundan, och sådant enkannerligen effter
jag weet mången i desse åhr wara alf dödlien bortrycht, och dageligen
bortryckes, så att efter förlop aff någon tijdh och åhr åthskeldnaden
will blifwa så mycket större: Men så bäfwer S: boos
Gudh och loffwärdigst j åhminnelse, Kongl. M:tz fordom mijn aller
Nådigste Herres willie och förtroende, så och Fädernes landsens
tiänst och wälferdh, mädhan ded Pryssiske kriget wahrade, sådan
min åstundan j den tijdhen afskurit och förtagett; Sedhan dette
Tyske kriget angångett öhr, hafuer migh tijdhen j begynnelsen således
inweklatt medh beswär, att jag wijdare därpå icke ens hafuer
tenckia kunnat; Till des jag liijt ähr fordrader aff S: Kongl: M:tt,
och medh swåre Commissioner belagdh worden, jn till ded bedröffwelige
slaget wedli Lutzen oss wår S: aldrigh nogsampt högttprijsede
Konung, fuller medh beröm, alira och reputation,' Men
icke vthan alles wåres och Fäderneslandsens högste affsaknadt,
ängslan och bedröfuelse aff daga tagett och bortryktt hafuer; Jfrån
hwilken tijdh jagh sampt andre flere öfuerbleffne aff wår nation
häruthe ähr worden trycht och beswärat medh sådane difficulteter,
att jag som oftast icke hafuer wist huadli mig hafuer stått till at
göra. Släppa saken här handelöst, fan jagh wara Hennes M:tt wår
vnge Drotning och Fäderneslandet fahrligit, och Keijsaren (sedhan
dhe Ewangeliske wore vndertrychte häruthe) att icke allenast kunna
t) Aftryckt efter Ax. Oxenstiernas egenhändiga koncept, befintligt i Riksarkivet,
144
1t>34
komma frijtt och säkert Konungen j Pålandh till hielp emott oss,
vthan och att göra sig åther Mästare afl Siökanten och då medh
deste större alwar settia på oss an j Rijket; Sedhan att wara wår
nation spotligt och neesligit, där Weridén skulle sij och döma, att
all Swensk dygdh och Mandom medh S: Kongl: M:tt wore afTdödh;
Hwilkedt skulle förorsaka och beweka mången at tasta oss an,
som eliesth wäl lethe bliffua oss till fredz: Mig tychte och alles
wåres skyldigheet wara att wräckia wår Edle Konungs Rlodh, att
ded icke ohempnadt vthgiutet wara motte; Ty, om wij annars
giordhe, kundhe jag icke sij huru wij ded för effterkommandhe
skulle kunna förs wara; Sijst will eij heller förswarligit wara där
Fäderneslandsens interesse af S: Kongl: M:tt så wäldigtt och manligen
förwärfTwedt skulle härvthe så platt och aldeles vthan att kry
emott, förlathes och försummes. Däremott de mächtige fiender
man bär hafuer att stridha emott, de mechtige och allt på sig sielff
enskijlt siendhe Wänner man haffner att wederfåås; Serdeles desses
irresolution och åthskillige vthseende; Soldatescans licentie och egenwillighet,
Medlens knapheet och månge andre betänkande, mig icke
obilligit afrådde' att fåås wedh saken, eller mig dermedh betunge
lathe; Men så hafuer doch kärleken till Fäderneslandet, och min
plichtige trohet så till S: framledne Kongl: M:tt, som Hennes Kong:
M:tt min Drotning, och att afwäria Fäderneslandsens skadha, så
länge och så wijdha jag förmår, öfuerwunnidt alle desse beswären,
och bewekt mig att försökia continuationen aff dette w'äsendet, och
krigetz, som S: Kongl: M:tt lyckeligen begyntt, och så wijdha
bracht hadhe, vthföring; Serdeles medhan alf högstbe:te H: Sahl:
Kongl: M:tt wedh sin Iijffztijdh, des directorium på sine wegner här
j Öffwer Tysslandh förtroott och committerat hadhe.
Nw hafuer jag mig offta förestelt, Men mehra aff hiärtedt önskatt,
att jag ähn en gong hadhe mott besökia mitt Fäderneslandh
och eder, serdeles på dette edert mothe och Rijkzdag, Hwarest jag
weet de swåreste Rijkzsens ährenden att förhandlas, och således
at göra mitt och till saken j eder tiänst, och där jempte min S:
Konungs Jordefärdh att bijwistes och wedh den sijste tiänst att
betee min vnderdånigste och skyldige, altidh till H: S: K: M:tt
dragne trohett och huldhett; Men så moste jag sådane tankar emott
min willie settia afsijdes medh mindhre jag Hmes K: M:ts och Fäderneslandsens
interesse heruthe will försumma och öfwergiffua
Hwillkedt såsom ded mig och andhre oförswarligt falla will, Alttså
jag ded och hafuer most låtha stå tillbakes; Och mädhan jag nw
inthet mehra wedh denne tijdh kan hemma hoos eder göra, Så
will jag icke deste mindhre altidh flitigt bedia Gudh att affwäria
Juli.
145
ifrån H: M:tt och eder all skadha och fahrlighett; Giffue godhe och
helsosame rådh; Styrke eder wapn och wärie; Gore fiendens rådslag
till inthet, och giffue eder en godh och krafftig execution på
alla edre rådslag, och wälsigne bådhe landh och folk nw och altidh:
Kan jag något göra därhos mädhan jag här vthe ähr och lefuer,
hafue J godhe Herrer att försäkra eder på min oförtrutne otröttesame
wilie och åstundan, att gerna foga mine tankar till eder, och
altidh efter min skyldigheet regulera hädhan efter altt till Hennes
M:tz, eder och Fädberneslandsens tiänst; Efter som jag inthet skall
lathe altt härvthe derhenn att dirigera, så wijdt ded sig göra Jäther:
Och mig effter den ordre, som på Hennes M:ttz wår allernådigste
vthkorade Drottnings wegner Regeringen mig giffuandes
warde, j alle motte, rätte och regulere; Kan min lycka wara så
godh för min dödh at jag må komma hem till eder igen; Skall
iagh intet lathe, altt ded att göra så till Hennes M:tz och Fäderneslandsens
som edert och edert Ståndz tiänst, som j min möijpligheet
och krafter står, jag tillförendhe hafuer arbetet vthj och
min plicht mig till förbinder; Om annedt huru altt hemma j denne
tijdh ähr att anstella så vthij Rijksens Regering som medh ware
Nabor och grannar, achtar jag onödigt att mycket röra om, Wetandes
och mig hollendes försäkert att Eder så wäl som de andhre
Stenders trohett emot H:nes M:tt, Så och then Kärleek som wår
nation altidh haffue lathedt påskina emot Fäderneslanded, warder
oder altidh ingifuandes godhe rådh, och förorsakandhes, att inthet
ded nödigit och helsosampt ähr bliffuer försummet. Effter som
intet twiffuel ähr, ded Regeringens och edre, sampt Rijksens Rådz
och de andhre Stenders enstemmighett och förnunftige samdrechtighett
skall botha alle feel och Ivrankheter, som anten kunne wara
på färde eller man hafuer att bära fahra före; Och will jag fördenskuldh
härom inthet wijdare röra, än hwadh jag efter min skyldigheett
medh Regeringen och Rådet deröfuer hafuer communicerat,
Vthan allenast haffwa önskatt lycka och wälsignelse till alle
edre godhe och helsosame rådslag; Doch kan jag icke lathe medh
fåå ordh wänligen att påminna eder ded jag menar j gemeen eder
att taga i acht högnödigst wara motte.
Om huldhett och trohet emot H:nes M:tt wår vnge vthkorade
Drotning behöffuer jag inthet att jhugkomma, wäl wetandes huru
högtt hwar och en sin egen lyffte, plicht, och därjemptte S: Kongl:
M:tz wår nästförledne Konungs, Loffwärdigst j åminnelse, aldrig
nogsampt prijselige wälgerninger sig dertill lather beweka och förbindha:
Men desse twenne ährenden menar jag inthet wara eder
mishagelig att jag tiänstligen påminner. Först, att J wele j alle
’ II. 10
1634
Edre rådhslag ingen ting lathe Eder wara högre anlägett, ähn en
rätt semia och gott förståndh emellan eder sielffwe jnbördes så och
medh Regeringen Rijcksens Radh och dem andre Stenderne: Att
altt hwadh därtill tiänligit ähr tages wedh handen; Altt hwadh eder
kan åthskilia, eller göra dens enes wäsendh den andre misshageligtt,
att ded måtte \ ndllvs, afTskafTues eller jw vndanböijes. Red
ähr ingen som icke förstår, huad nytta, enighett och samdrechtighett
j all Werldenes ståndh och tijdher hafuer medh sig, Och fördensknld
blijfuer der fuller mehra omtaalt, ähn att man ded så
flijtigtt altidh tager j achtt. Och kunde mången hollat därföre att
jag dette fåfengtt schrifTuer, såsom en saak den Invar man wäl
förstår, och gillar. Men efter ded inthet ähr nog att wetatt, heller
tala därom vthan fast större konst rätt och förnunftigtt att practicerat,
på rwm och tijdh nähr ded så behöflues, Därföre förmodar
jag dette icke otidigtt afl' mig schriflues, eller wederwärtigtt vptages;
För dette mädhan wäre framledne Konunger leflede och regerade,
hadhe enighett och semie j Rijket sijn godhe krafft; Och där
något annadt vnderstundom vpwexte, wete wij mehra ähn nog att
seija och ihugkomma ware Fäders olyckor af oenighett och missförståndh
vthsprungne. Men så war då wår regerande Konungs
försichtighett, wakenhett och wålde wedh handen, som deels sådant
kunde förekomma deelss dempa, Och hafuer doch som oftast
halft sine beswär och fahrligheter medh sig; Nw åhre sakerne råkade
j andhre tijdher och tillfellen, hwarest altt lätteligere kan
förwirras, Och bothen icke så färdig och strax är wedh handen:
Jag kan Edher godhe herrer och försäkra att wäre owenner, som
åhre altt för månge, somblige oppenbare sotnblige j miug, settia
deres störste datum på någon wår inbördes osemie, som de hoppes
innen kortt eller långtt att skole hoos oss vpkomma; Efter som
inthet twifuel ähr, att där på af wäre owänner arbetas. Der nw
Gudh den atlwärier, och håller wårtt Fädernes landh och des trogne
Stender och Jnbyggiare j kärlek och ett gott förståndh, ded iagh
altidh will hoppes, och bedie Gudh om. Så ähr ded ett wist tekn
att den godhe Gudh hafuer j sinnet oss och Fädernes Rijket att
holla vpprätt; Hwarföre efter som alle Ständer, och J serdeles som
mest hafua att wederwåga, åhre j Fädernes landsens wälferdh så
högtt interesserade, twilfler jag inthet att J så ded ene som ded
andhre wäl öfwerlegge, och alle edre rådslag därhen wenda, huruledes
Rijksens Regering må blilfwa handhafldh till lag och rätts
owelde Administration, och Rijksens krafftige förswar; och alf samptligen
eder och de andhre Stenders enhellige bijståndh vnderstödh
och vppehollen, och icke j någon motte af andhre rådslag eller mis
-
J lili.
147
förståndh särdragen, förswagat och bekymbrat, wetandes och ded
för säkert hollandes, att hwadh som atf en eller flere däremot
syndes och icke tidigt bothes, skolle inthet allenast de som wedh
Regeringen sittia eller bijwistas vndgella, Men Times M:tt och Fäderneslanded
och J samptligen tilhopa.
Sedhan till ded andra: Moste jag och såsom den där nw en
lång tijdh S: Kongl: M:tz och Regements sakerne hafuer bijwistes,
recommendera Eder tlitigtt, att J wele wara j tijdh betenktte,
huruledes Rijket må kunna bliflua sterktt medh godhe medell; Wij
åhre här vthe j dette Tyske Ivrigett inwekladhe, och kunne ded
inthet förlöpe, vthan moste vthhärdha till des wij medh ähra och
tryghett kunne wekla oss dervthur. Och ändoch jag flir min Person,
så länge jag skall bliflua här hoos, inthet skall lathe på mijn
sijdha att drijflua sakerne, dedh höffligste jag kan att ded icke
medh Fädernes landzsens store beswär må tilgåå, Så kan doch
icke deste mindre icke aldeles vndwijkes att jw speser göres moste.
Stillestondet medh Pålacken löper och till ända, Då inthet annadt
till förmodha ähr ähn ett starktt krig, som vthan mykett folk och
peninger inthet föres kan, så frampt wij Fädernes landet och des
förborger j Lijfflandh och Pryssen förswara wele. Andre wederwertigheter
och fahrligheter kan hwar och en förnunftig Man wäl
öfwerwäga och besinna; och bör ingen klook man göra sig säker;
Effter som och Skepsflåtan (på hwillken en stoor deel af Rijksens
tryghett henger) kräfuer merklige omkostnader, som heller ökas
ähn minskas kunne. Nu kräfuer så skäl som nödhen, att Medlen,
till att vthföra Rijksens beswähr medh, j tijdh och för ähn storin
wädret kommer, måge tilbörligen sterkies, j folk,Npeninger, proviandt,
amunition och annadt slijkt, På ded nähr som omtränger,
man icke då atf nöd och medelslöshett slepper saken heller holler
den medh så spitze fingrar, att han sleppes moste till H:nes M:tz
och Fäderneslandsens ytterste och obothelige skadha.
Huruledes och på hwadh sätt medlen åhre att sterkia, och
Rijket att settia j ett sådant postur, att man freden kan nyttia där
den nåås, och fegden icke behöfluer att skreckias före örn den inthet
ähr till att vndwijka; Ded steller jag till eder, jemptte Regeringens
och Rådedz så och de andhre Stenders rådsame betenkiandhe,
icke dristandes mig för denne gong att trädha wijdare, serdeles
efter jag weet eder och dem andhre j gemen wara till altt
ded benägne som H:nes M:tt och Fäderneslandet kan ländha till
gagn och wälfärdh; Beder forst Gudh att wele Eder altidh giflua
godhe rådh, därpå lycksam vthgong, och sterkia och beware Eder
alle motte; Sedhan beder jag eder tiänstligen ded j mig denne
148
1634
min dristige doch trolig oell wälmente förmaning wele j heste motton
vptaga; Och försäkra Eder, att jag så länge jag lefuer, skall winleggie
mig om H:nes M:ttz och Fädernes landsons tiänst, Och så
ded j synderhet eder är till tiänst och wälbehag skall jag näst ded
förre altidh lathe wara min plicht och skyldighett. Befaler eder
samptligsn och synnerligen härmedh den högste Gudh till all godh
wälgong, så och beschyd till siel och lijff. Afl' Maintz den 20 Junij
A:o 1634.
k Eder godhe Herrer altijdh tiänstwillige.
A. O.
Bil. O.
Walborne Herr Cantzler Ilroder, Frände och synnerlige gunstige
gode Wenn.
Wij bäfwe bekommidt H:s Cantzelerens wenlige skrifwelsse sub
dato Maintz den 20:de Junij detta Ahret, der vthaf fiirstådt medh
hwadh stoor åstundan H: Cantzleren lengtar att komma hem i Fädernesslandet,
både att hielpa till med sino goda Rådh att vnderstödia
Regimentett, såssom och enkannerligen, att see sina käre,
Bröder wenner och Oss sampteligen wid lifwet igen: Men så äro
H:n Cantzleren af II: Kong: M:tt Salig och Glorwördigest ihugkommelsse,
fordom wår allernådigeste Konungh pålagda höga förtroende,
så och Fädernesslandzens höga reputation så wäll i dett
Pryska såssom nu vtj detta långsamma och mödosamma Kriget
vtj Tyscldand sampt med dhe swåra belastade Commissioner så
högt inwefwadt, att dessa beschw ärliga Krijgztijder hanss goda
Vpsååth, att see sitt kära och högtbedröfweda Fädernessland (som
så högeligen är bedröfwat öfwer sin borttrychtte Adle Konungh och
alles wår hiertelskande Fädernesslandzens fader) såssom och medh
sina (dock få nu jgen lefwa) ali vngdommen halda omgänge och
(konversation att förnya och sigh igen att påminna, inthet sådannt
kunnat tillåta: Sedhan demonstrerer Herrn Cantzleren Oss, att der
han skulle släppa alltt handalöst der vthe, skulle dett lenda hennes
Kong: M:tt wår allernådigeste vttkohredc Drotning Fädernesslandet
och heela wår Swenscha Nation till ringa beröm Och allt fördy
mehra moste See på Hennes Kong: M:tz höga interesse vtj detta
Krijget, såssom och till att wräekia H: Kong: M:tz ädla blodh:
Helst hade och H:n Cantzleren åstundat för denna gången att besökia
Oss vtj detta möthet, till att bewisa H: K: M:tt Lofwärdigst
i åminnelsse den sidsta ähra tienst till sijn hwillo-Cammar, sampt
oss med sina goda Rådh att bispringa såssom och tillbinder sigh.
Juli.
140
elller han der vthe lör desse höge wichtigheter skuld moste förblifwa,
han likwel på Hennes K: M:tz och alles wår wälferdh will
see och sina helssosamma Rådh, mödo och oförtrutna arbete alletidh
hafwa ospart, att all skada ifrån Fädernesslandet må blifwa
afwardt och directionen så forttsettias (med Gudz milde tillhjelp)
att den en lyckeligh Success och godh vttgångh skall winna: Sedan
råder H: Cantzleren af rätt dragande kärlek och stoora nijt till
Hennes K: M:tt och oss sampttligen, J dett han styrker oss till
sämio och eendrächtighet inbördes så wäll som till sielfwa Regeringen
Rijkzens Rådh: Och till dett andra att wj wele wara förtenkte
på medell och sätt, att dhe beswärlige krigen på alla sijdor oss
kunna widhengia. måge blifwa förekoinpne, efTter som alltt widhlöflfteligen
vtj sielfwa brefwet är vttfördt: För hwilka gode Rådh,
flitiga påminnelsse, trogna och goda aflection H: Cantzleren till oss
samptligenn såssom och till hwar och en i Synderhet hafwrer, och
alltt här till låtet påskina, och änn här edler vthj förblifsver och
drager, såssom och för samma sijn wenliga schrifwelsse, wj honom
högeligen, (Ideligen och Wenligen betacke; Särdeles för den stoora
åhåga och omwårdnat han hafuer för Hennes Kong: M:tt och alles
wår wälstånd, att Hennes K: M:tz höga interesse, och wår Nations
reputations erhollelsse må maintineras med detta lofliga och med
högt beröm alltt här till Krigz procederande, continuerligh må forttsettias,
och såssom H: Canzlerenn hafuer låtedt finna sigh alltt
här till oförtruten och all mödo och arbete hallt ospartt; han dett
änn ytterligere, Såssom en rätt Sw ensch Patriot (som wj och honom
fullkombligen tilltroo) som sitt Fädernesslandz höga reputation
alltidh liafuer tagit i achtt han der änn widere will vtj lorblifwa,
och sina höga sinnen, som Gudh honom icke för sigh sielf, vthan
för sielfw a Ofwerheten och sielfwa Nationen eenkannerligen af Gudi
begåfwat der benn dirigerer, att der möijeligit och prijsligitt kan
schee, att desse beswärlige Krigen, som Wj icke allenest nu vtj
versera (vthan kan skee hwar Gudh dett icke afwender) framdeles
kunne vtj råka, måge med hanss helssosamma rådh ophäfwes, Så
att wj en gångh motte aflefwe den tijden, att Fädernesslandet
motte komma till Boo, och få höra, att freden Oss hemföhres:
Ty huru högt desse Polnische och Tysche Krigen hafwa tryeht
hwarf och ett stånd här j Rijkett, kan H:n Cantzleren eendehles
af sielfwa förfarenheten wara kunnigtt, eliter som hwrart och ett
Stånd finner stoor afsaknad vtj en och annan motto, så wäl på Folk
som elliest, som H: Cantzleren icke alldehles som den tijdh han j
Fädernesslandet war, så wijdt wara kunnigt som sedhen i dhe
månge åhren han ifrån Oss warit hafuer mycket mehra är tilltaget,
150
1034
j dett att Landet dageligen graveras och blifwer vttblottadt, såssom
och att åhrs wexten någre åhr bortt ätli, och myckett hafuer gjordt
i Saken, så att någre Provintier (lett wäl (Gudh bettre) hafwe funnidt,
och ann högeligen deröfwer sucka och klaga moste. Och
dett icke till den ända således påminna H: Cantzleren heroin lijka
sorn wj twiflade, att han till alles wår wälferd icke schulle med
helssosamma tractater till sielfwa Freden wara benägen, vthan heller,
effter som dett Polnische Kriget snarligen igen oss opå halssen
kommer, Herrn Cantzl: dermed kunde komma oss närmahre, att
dett då antingen till redelige tractater eller sielfwa Krigetz forttsettiande
må wara så myket mehr tillstädes, Oss med Rådh och
dådh att biwohna. Men hwar och icke, att Fredhen i Tyschland
icke står till att erholla; hafwe wj inthet welet See på wårt Stånd
ehuru dett j många åhr hafuer waridt Trycht, vthan myckett
mehra till wår rette Ofwerhetz och alles wåres wälferd, och såssom
wår Eed och troohet och den kärlek och ihugkommelsse, wj intill
wår dödzstund böre bäre till H: Kong: M:tt låfwärdigst i åminnelsse
(såssom och till H: Kong: M:tz endeste elfter låttne Dotter, Wår
allernådigeste vttkohrede Drottning!), och sielfwa Fädernesslandzens
trygghet och Säkerheet, nu vtj detta wäl öfwer ståndne Möte funnidt
den författede Regimentz formen wara nyttigt och nödigt, att den
vtj Hennes Iv: M:tz Omyndige Ahr och seden framgeent må observeras
och forttsettias; Och fördenskuld dcrmedh förhoppes, att ett
gott förtroende emellan sielfwa Regeringen och oss, stadigt skall
förblifwa, effter som wj samptligen och hwar i Synderhet, alletidh
willia oss der hen beflita att dehres iespect schall blifwa af oss
fulkombligcn i acht tagen, så att Gud och Ofwerheten, såssom
sielfwa Regeringen dett schall wara till nådigt behagh: Sedhan hafwe
wj och på detta Motett med dhe andra Ständerne till att erholla
godh Sämio och eenighet såssom och att ett stadigt förtroende Vndersåterne
emellan continuerligh må förblifwa, så för wårt Stånd
förklarat och wälwillelige funnidts till dhe medell som Krigen och
dess beswärligheter widhengia, såssom och att sielfwa Fädernesslandet
må settias vtj sijn säkra Stat, samptychl till en Vtschrifningh
och en allmenne Hielp sorn H: Cantzl: nogsampt af sielfwe
besluthet warder förnimmandes, och der till ett Synnerligitt behagh
skall draga: Och änn då för alla andra Ståndh, till att låta påskina
wår rättsinniga kärlek till Hennes Kong: M:tt och till Fädernesslandet,
cederat på tw åhr tillgiörandcs, den stoora Tullen wj med
hafwe waridt privilegierede, Sjl att Cantzleren i alla motto schall
see och spöria wår Wälwillighet; Och änn yterligere wele och
schole låta finna oss redebogne att hafwa ospartt Lijf och blodh
Juli.
151
och all förmågo: Önschandes att Gudh den aldrahögsta wille meddehla
sådana Rådh och medel och förlähna sijn aldrahelgeste wälsignelsse,
att dett motte så dirigeras, förestås, och till ända föhras,
at alltt må lända till Hans Nampns Alira, Wår allern: vttkohrede
Drotning och oss samptligh till all andelig och werldzligh wälferdh,
och att effter all wällförrettade ährenden motte få see H: Cantzleren
och hugna oss hans tillkommelsse: Hwilkett II: Cantzleren Wj
till ett wälmeent svvar wälwilleligen hafwa welet swara och hierteligen
åstunda. Och wele.
Datum Stockh: den 30. Julij 1634.
H: C: till all ödhmiuk beredwillig tienst.
På samptlige Ridd: och Adelens wegner
Larss Sparre
pro tempore Laiultmarschalk.
Bil. P. Introduktionshandlingar:
1. Slägtlinea för Stier »kors af Serkelax, underskrifven af
Hans Munck, Mattz Siffueson och Erick Arucdzson.
2. Öppet bref, af K. Gustaf Adolph, på frälsefrihet och adligt
sköldemärke för Tönne Hindrichsson Langman. Neuburgh
1632. Afskrift, med måladt vapen, och vidimerad af Johan
Larsson.
3. Intyg af Nihls Bielcke, för Michel Thommesson, att hans
fader Thommas Mickilsson i Storgården inför Hofrätten i Abo
bevisat sin rätt till frälse frihet. Stockholm 1031. Original.
4. Bref af K. Erik till Danmark, Sverige m. m. pä frälse
frihet för Jönss Jacobson i Lunden; Bårckholm 1412. Afskrift,
med Grels Märthensäns påteckning.
5. Bref af K. Carl af Skottland, England rn. m., för Simon
Stewart, att han är af adlig härkomst; Holyruidhous, 1633.
Afskrift, vidimerad af Ericus Schroderus.
6. Bref af K. Johan III, på adligt sköldemärke, och frälse
rättigheter och skyldigheter, för Bengt Säfringsson. Ståckholm,
1591. Afskrift, vidimerad af Abo Hofrätts medlemmar.
7. Intyg för Mårthen Erickson till Böle, att han är af adlig
härkomst, och alltid utgjoi't sin rusttjenst. Stockholm 1634.
Original, underskrifva af 6 adelsmän.
8. Bref af K. Erik, på frälsefrihet för Magnus Torstenson.
Abo, 1407. På baksidan påtecknad!: Nilss Michelsson Lindenbergz
bewijs.
9. Slägtlinea för Nilss Michelson, såsom Måns Torstensons
afkomling; med 5 adelsmäns underskrift, af Stockholm, 1634.
152
1634.
10. Intyg för Juhan Erichssonn till Gunnita, att han är af
adlig h arli omst; Stockholm, 1634; med 5 adelsmäns underskrift.
11. Bref af biskop och verldsliga myndigheter i Brechin i
Skottland, för Johan Ramsay, att han är af adlig börd. Pä
latin. Dalhousie, Lundie et Brechin, 1623. Copia, vidimerad i Abo
1633, af Gabriel Oxenstierna, friherre till Möreby och Lindholm.
12. Sköldebref, af K. Gustaf Adolf, för Knut Swensson Ödla;
Nurnberg 1632. Copia, vidimerad af Stellan Mörner och Otto
Schulman.
13. Sköldebref, af K. Gustaf Adolph, för Anders Sivensson
Ödell till Waalssnäs. Stettin, 1630. Copia, vid. af desamme.
14. Intyg för Lars Hanson Jägarehorn, att han är af adel-,
Stockholm, 1634; underskrif vet af 5 adelsmän.
15. Sköldebref, af K. Gustaf Adolph, för Lars Jacobson till
Helgas; Frankfurt arn Mayn, 1632. Copia, vid. af 3 adelsmän.
16. Skånings häradsrätts intyg, för Jöns Swensson till Wånga,
att Tormunna gärd varit brukad och besuten som frälse, och
oftast som säteri; Seffvereby, 1609. Copia, vid. af 5 adelsmän.
17. Intyg, med underskrift af 3 adelsmän, för Class Bertolsson
till Söderkulla, att de sett ett sköldebref, utfärdadt för
hans förfäder af Gustaf I. Intyget gifvet af Stockholm, 1634.
18. Intyg af Nihls Bielcke, för Hans Tommeson i Mälla,
att han för Abo Hofrätt uppvist sitt fädernes sköldebref. Stockholm,
1634.
o o
19. Abo Hofrätts utslag i samma mål; Abo, 1627. De undertecknade
namnen, Nhills Biellcke, Jonns Nilsson, Anadreas
Gillinus, torde alla vara skrifna af den sistnämnde.
20. Abo Hofrätts utslag, angående Thomas Michellsons frälse
rätt; Abo, 1629. Med namnen Nihls Bielcke, Jöns Nijllson, Nicolaus
Persson, Laurentius.
21. Bref af K. Carl, på flera gårdar med frälse rättigheter
och skyldigheter, samt adligt sköldemärke, för Joen Ericsson.
Stockholm, 1606.
22. Sköldebref af Hertig Carl, för Lindwedh Claesson; Stockholm,
1602.
23. Nillz Giordszons förnyade skrifvelse till Ridd. och Adeln,
med anspråk och bevis för sin rätt till adelskap; jemte en mängd
titlar pä kungliga och andra bref, som deråt gifva stöd.
24. Bref af Johan Casemer, grefve till Rasbårg och Falkensten,
till Landtman skalken, med protest mot Anders Christoff ersons
anspråk på Gripe-namnet. Stockholm, 1634.
1635.
153
Uen n Marin Åhr ÉG35.
Läll Regeringen opforilru pä Stockholms Slott vij Råil-Camina
ren,
Vtskåtet alf Ridderskapet, Bisperne, och dee Sex Städer som
vthj Regeringsformen begrepne äre l) etc.
Tryckt i Ahlqvists Bidrag till Svenska Kyrkans och Riksdagarnes
historia; såväl Protokollet för den 17 och 19 Mars, som
frågepunkter till Utskottet, hvilkas innehåll dessutom ses af följande,
som saknas hos Ahlqvist.
xknno 1635. den 18. Martij wore wij vnderskrefne afl Ständernes
Vthskått, efTter H: K: M:tz alles wår nådigeste Drottningz
och Arffurstinnes Nådige befallningh, tillsamman på Stockholms
Slott till att öfuerwäga någre fråge Puncter angående den Pålniske
nu j Pryssen påstående Fredztractat, hwaröfuer wij och wårt enlälldige
betänckiande hafue gifuitt som här etfter föllier.
1. Itidderskapets Swar på den l. Punct.
Wij hafue på sistholldne Rijkzdagh här j Stockholm heslutitt
på huadh fundament fredztractaten emellan Oss och de Påler reassumeres
kunde och borde, kunne eller täncke nu intet att gå
där ifrån. Boch hemställe wij de Höghwälborne Herrar Rijkzens
Regering och Rådh att förmedla denne punct om Sweriges Rijkes
titel som Kungen i Pålandh Uladislaus j sin fullmackt betager wår
allernådigste vthkårade Drottningh, och tillägnar sigh, så frampt
thedh elliest vthan II: K: M:tz och Rijkzens präjudicio och fara
skee kan, och elliest j wärlden brukeligit ähr, att tractera medh
sine hender sepositis titulis et procuratorijs..
Presterskapets betänckiande på den 1. punct.
Wij påminne oss wäl huadh så wäl wij som de andra Rijk
zens
Ståndli och Ständer hafua på sistholdne Rijkzdagh eenhelleligen
slutitt, där widh de och som stadige Män wele förblifua.
Män mädan såsom bådhe Parterne hafue antagit Mediatorer till
denne tractat, och de nu siälfue (som wij aff Commissariernes bref
1) För detta Möte finnes intet i Riddarhusarkivet; allt ofvanstående är hämtadt ur
Riksarkivet.
154
1635
och Relation förnimme) hafue slagit dem en modum löre, att Commissarierne
på både sijdor skulle seponera titulos och deres procuratoria,
och intet där på låta tractaten stöta sigh, vthan där medh
fortfara. Hwarföre och på thedh att heela wärlden icke må gifua
oss skulden att wij till ingen fredh benägne wore, och wij sålunda
sancka på Oss alla menniskiors haat och bitterheet, synes oss skäligit
att wäre Commissarier intet ythslå Mediatorernes förslagh:
Doch så att de där medh icke den ringeste pr*tension på Sweriges
Rijke cedera kungen j Pålandh.
Rorgerskapets votum på den 1. punct.
Wij ogilla aldeles att Kungen i Pålandh må bruka medh någon
wår tillåtelse Sweriges titel antingen j sitt procuratorio eller elliest
på tractaten, elTter af Oss för detta een gong resolueret ähr på
sistholdne Rijkzdagh, att thedh icke skee kan eller må. Män där
Mediatorerne af een godh AlTection och meningh emot oss wette
thedh att förmedla, och Regeringen siälf deres förslagh godh och
Oss nyttigh erkenner, hemställe wij D: 1): N: N:r sådant att ingå
och wedertaga.
2. Ridderskapets votum på den 2. puncten.
Wij förblifue widh wår förr gifne resolution att Lijflandh beholles
ewärdeligen vnder Sweriges Crono, och Pryssen restitueres
pålacken, så frampt wij elliest där medh kunne få en ewigh fredh,
och Kungen j Påland Sweriges titel och sin förmente prsetension
på Swerige renunciera will: doch wij siökanterne så lenge beholla
j wårt wåldh och dem intet afträda, för än som thedh tyska wäsendet
hafuer wunnit een godh ända och vthgongh.
Presterskapets votum.
Där så wijda skulle komma at Konungen j Pålandh wille renunciera
titelen och all förmente pratension på Sweriges Rijke,
kunde thedh hafna sine skääl att hånom gifues heela Pryssen igen.
Doch medh thed förbeholdh att han pro restitutione och refusione
Sumptuum belli gifuer Sweriges Crono 3. millioner gull och att de
förnembste siöhampner blifua j Sweriges Crones hender och wåldh
till vnderpant, till dess och så länge att samma summa penningar
tillfyllest erlagt blifuer. Män på 20. eller flera åhrs stillestånd!],
synes oss intet mera kunna de påler igengifuas, än som allredo
gifuitt ähr.
Borgerskapets vot:
Så frampt wij kunne få een ewigh fredh, och beholla Lijflandh
ewärdeligen vnder Sweriges Crono, då kan på sådan händelse
Pryssen restitueres, doch icke förr än som thed tyske wäsendet
ähr satt j en fredligh stat, och krigzbekåstnaden refunderet. Huru
Mars.
155
stor den af de Påler fordras bör? thed hemstelles till Regeringen
och R: Radh.
3. Ridderskapets vot: på den 3. punct.
Commissarierne och Mediatorerne måste der på bearbeta att
Konungen j Påland söker medh alfuar till att öfuertala sine Syskon
att de renunciera deres förmente praetension på Swerige: Män där
thed intet hielpa will, att då så han och Pålenske Cronan och
Litthauen starkt förskrifua sigh, att de lmarcken medh rådh eller
dådh wele them j kortt eller longligh tijdh ther vthj assistera,
vthan heller effter all möijeligheet förhindra om een eller (lere af
them sigh något emot Swerige företogo. Och om Kung Uladislav
något dödeligit widkummo, att då ingen af dem skulle komma till
Cronan eller få någre beneficia j Påland lör än han sig thed samma
reuerserade. Och på detta allt måste Kungen j Påland sig skrillteligen
och in solenni forma förobligera.
Presterskapet
Så frampt wij någon säker fredh sluta och niuta skole will
wara af nöden att allt detta näst åfuanbe:te ske motte.
Borgerskapet
Emädan Kungen j Pålandh neppligen skall kunna hwarken
medh godo eller trugh bringa sine syskon till att renunciera deres
förmente praetension på Sweriges Crono. Och till befruchtandes
ähr, att där tractaten winner sitt lyckelige vthslagh, thedh Uladislai
bröder sädan slå sig till Keisaren och andre Sweriges Rijkes illa
affectionerade, och medh deres hielp oss på ett eller annadt wijs
anfächta. Hwarföre fordrar wår säkerheet att så frampt wij kunna
nåå antingen een ewigh fredh eller longt stillestånd!:, att då Konungen
j Påland Cronan och Litthowiske Ständerne för obligera
sigh skriffteligen emot oss att siälfue giöra oss assistens emoth
dem, eller alli minstonne dem intet bijstånd giöra. Elliest holle
wij fast osäkert att ingå medh dem fredh eller stillestånd!].
Ridderskapets votum på den 4. Punct.
Thed giöres logo behof något widlöfftigt här på att swara effter
denne punct nästan ähr thedh samma sorn j den andra punct ihugkommes.
Wij wele hafua Regeringen hemstält att spenna thedh
högre om sakernes förlopp så lijda kan, alldenstundh krigzbekåstnaden
intet ähr till att aestimeres.
Presterskapet.
Kunne wij winna och nå något mera än som 3. millioner
gull för Krigzbekåstnaden, står thz till att försökia, hemstelle Regeringen
och Commissarierne att fordra mera eller mindre.
156
1635
Borgerskapet
Wij bijfalla de andra begge ståndz vota härvthinnan, och tliedli
wäre personer ochså Regeringen herastella detta att moderera sorn
tijden och lägenheten tillseija kan.
Ridderskapets votum på den 5. Punct.
EtTter wår assecuration mäst måste bestå på bleck och papper:
Ilwarföre där de höge Herrar och Potentater som nu låta
bruka sig för mediatorer wele skrilTteligen assecurera Oss tillijka
medii Kungen j Påland, och dess ständer, måste wij fuller Oss
där medh åthnöija låtlie, särdeles att wele bijfalla denn som emot
fredzlörbundet något fientligit tillfogat warder.
Presterskapet
Wij sij oss på intet annat sätt kunna blifua tillbörligen assecurerade,
vthan att Mediatorerne tillijka medh Kungen i Påland,
Grönan och Litthowesk ständer Oss skriflteligen assecurera, och
lofua att vndfalla den parten som freden bryter.
Borgerskapet.
Där någre af de fremmande Potentater, och de hälst sorn Regeringen
med åthnögde ähre och sufTicient erkenne, wille skriflteligen
assecurera Oss, och att Sweriges Crono må beholla de förnembste
sjöhainpner och befästningar j vnderpant till dess man sig
siälf något säker giöra kunde, hade thedh sine skääl, huilket och
hemställes Rijkzens Regeringh och Rådh.
Ridderskapets votum på den 6. Punct.
På ett kårtt eller longt Stilleståndh kan hufudhbefästningarne
widh Sjökanten intet gifuas tillbaka, j synnerheet Pillon Elbingen,
Fiskhusen och Mämell, vthan allenast huadh Sweriges Crono bättre
opp j landet hafuer, kan wääl på ett rumpt Stilleståndh gifuas
tillbaka.
Sweriges titel förmene wij (dock på Regeringens bättre betänckiande)
skall kunna af wäre Commissarier vtlii Uladislai Stilleståndz
Jnstrumento någorledes protestando emottagas, så frampt
han elliest och der vthi will gifua Hennes K: M:t sin tilbörlige titel.
Presterskapet.
Wij hemställe vthi Regeringens godtyckio huru mycket Kungen
j Påland skall kunna igengifuas på ett stillestånd.
Hwadh Swänske titelen wedkommer, kan hånom den ingalunda
cederes vthi hans stilleståndz Jnstrumento, Män brukar han hånom
elliest de facto, kan thedh intet hindras, vthan altidh där emot
protesteres.
Borgerskapet.
På thedh man vthj någon roligheet må komma, synes oss
Mars.
157
intet obilligt att Kungen j Påland!) på ett rumpt stilleståndh igengifues
något af Pryssen som Sweriges Crono bäst mista kan, och
siälf beholler de principaleste befästningar och siöhampner på de
förre stilleståndz conditioner.
Titelen kan han de facto och medh wår prostetation bruka,
män icke medh någon wår samtyckio.
Vppå Ridderskaptz wägne Nomine Archiepiscopi
Larss Sparre mpria Jonas Magni vev. pp
pro tempore Landtmarskalk.
Jacob Grundell
en fulmechtige af Stokholms stadt den tidt Rådman.
De tre Ståndens Utskotts betänkande om Polska Fredstractaten.
Den 1!) Martti l(i35. — Tryckt hos Stjernman. 2. 922.
Bland underskrifter å originalet träffas följande adliga namn:
Larss Sparre mppria Åke Erichson Ochsenstiern
pro tempore Landt Marskalk lupp
Ture Sparre nipp Erich Gyllenstierna mppra Knutt Påsse mpp
Schering Rosenhane mppria ArflVidh Lillie Sparre mpp
Jesper Andson Crws mpp Bencht Kaffle Johan Allengren
Jsak Axelson Sölfliter Sparre Peter Kruse
Johan Hindrichson Ryther mpp Hanss Lijndelöfl'
Olaf Bärthillson Jören Jönson Suinehufudh
Den 20 Martii wörö vthi Rådh Cammaren etc.
Se Ahlqvist intill
Härmedh togo Bisperne afträde: Sadan discurerades medh
Landzhöfdingarne och dem förehölts af Regeringen hwadh för stor
plågo och beswär allmogen måste vthstå och lijda medh den oändelige
gäst- och skiutzning. Och mädan högnödigt ähr att där på
tijdig boot skaflas motte, begärade Regeringen att vthskottet wille
communicera sitt betänckiande igenom hwadh medell de förmeente
att een sådan allmän plågo och oordning remedieras och aflskafläs
motte.
Landzhöfdingarne klagade siälf der öluer att fast större gäst:
och skiutzning ähr vthi Landzenderne än Regeringen troo kan, önskade
siälfwe att någon wiss stadga der öfuer vthi alla Landzändar
publiceras motte. Deres ringa mening der om kunde de ex tempore
intet seija, vthan begärade Dilation att betänckia sig der på.
Den 23. Martii wörö in Senatu etc. Se Ahlqvist.
Landshöfding ars och Biskopars betänkande om unga Drott
-
158
1635
ningens uppfostran. Dm 24 Martil 1(135. Tryckt hos Stjernman,
2. 928. — Bland underskrifterna träffas följande adliga namn:
Larss Sparre Benckt KafTle
Landzhöffdingh vthi Vplandh mppria Lanshöfdingh i Småland
Ture Sparre Åke Erichson Ochsenstiern
T.andzhöffding j AVäsmanlandh mpp Landzhöffdingh j Carelcn nipp
Knutt Påsse Landhöfding öfuer Calmar Lahn och Oland
Landzhöfdinge vthöffwer Östergiöttlandh. Jesper Andher CniS mpp
Johan Ilindrichson Rvther Peter Kruse
Lanshöfdinge widh Elssburgh. och Dall Landzhöfdingh öfuer Kopparberg
och öster Dalarne
Gustaff Leijhy: Stellan Mörner nipp
Landzhöfdingh öff:r Närikie och Wärmel: Lantzhoffwetz öfwer Wiist Nohrlanhden
Den 24. Martij Effter Middagen wörö in Senatu.
Drått/en. Marsken. Her Pär Baneer.
H: Clas Flemming, Her Carl Bonde.
Bleffe Slåthållarne infordrade och medli dhem discurrerat om
Skiutzning och Gästning, och begärades att dhe Regeringen deras
betänckiande communicera wille, huru dhe förmeene att all inrijtat
Oårdning där vthinnan, kan stå till att remediera.
Sädan att effter Rytare och Knechter j Landzänderne röta neder
dedh eena Heemanet effter det andra, Invar igenom mästedeles
aff Landet odhe bliffuer, effter såsom när Rytaren bäfwer giort ett
Heeman odhe, öffuergifluer han dedh, och tager ett annat an,
som wälbygt ähr, och sålunda tränger bonden hårt som dedh wääl
häfdat och opbygt haffner, förskräckiandes der medh andre Bönder
att optaga och häfda förfallne heeman. Detta allt att bota och
förekomma förmente Regeringen at man till Ryttare och Knechter
moste förordna wisse heman, och Ofwersterne tillskriffuas, att dhe
sigh där effter rätta och Krigsfolcket där widh handhafwa.
3. Proponerades, huru ali Oordning medh mått och wicht
skall kunna afTskaffas? Ståthållarne förmeente bäst wara, att Regeringen
gior där vthinnan order och låter ställa i wärcket, huad
som för detta där om, på Rijkzdagarne gott befunnit och slutit ähr.
■Infordrades samptlige Ständernes vtskått, och tillspordes hwadh
dhe här om meente, och huru widha the dett gått och häisosampt
hefunno, att där vthinnan någon förändring skee skulle: eller om
een eller annan hade något där emot att seija?
Prästerskapedt: dhe för sine personer hålla fast högmodigt och
ny tigt att thet kunde ställas j wärcket, huad H: K: M:tt höglåfligist
j Åminnelse: haffuer förordnat och sedhermera på Rijkzdagar slutit
ähr.
Mars.
159
Borgerskapedt: Wij begäre, att få bliffua och handhafwas
wid Norköpings beslut om Måål och wicht; Nembligen att Orebro
inåål och wicht skall gälla ollner heela Bijkedt.
Wijborgs fulmechtig: Vthi Wij borg och dess Liihn, haffue wij
lijka Aln och måål medh Stockhoms boor. Män j Skeppund och Pyndare
ähre dhe olijke; J thedh att Wijborgs wichten j skeppund håller
5 ft iner än Stockholms wicht, hwilcket haffuer af ålder warit för
Ryssen och Refleskes skuldt), huilcke och haffua lijka wicht; Begärade
att få nilda den wicht dhe af ålder hafft bäfwe.
Lofuades att Regeringen wille wara der på betänckt, att ställa
här vthinnan effter Rijgsdags besluten och all billigheet, een godh
order.
Gafs Vtskåttet tilkänna, om dedh stoore Tiggerij som nu allestädes
j Rijket och särdeles här i Stadhen tager öffuerhanden, hwilcket
kommer der aff, att bådhe Ynge och Gamble stryka igenom
landet ifrån alla orther, och äntlichen här stanna; Om inge medel
kunne finnas, att Invar provincie behålle och försorgde i Spetalerne
sine fattige?
Episcopus Lincop: Hwadh Tiggiare barn widkommer, wörö
högnödigt, att ett Tuchthuus för dem oprättas kunne, och dhe där
vthi opfödas, och till allehanda arbethe hållas. Andre Landzstrykiare
stodo där medh till afskaffa, att man widh alla kyrkior j huario
sochen läte byggia en Stufu, där dhe dageligen wistas och alf Sochnerne
effter lägenheeten vnderhollas motte. Medh Hospitalerne
haffuer här till warit stor discorder, i thet att månge haffua förskaffuat
sig brell', och lågt sigh där inn medh tråtz, och giort
huad dhe bäfwe wrnelat. Män där man kan ställa där på en bättre
order, och ölfuer räntorne förordna en reedelig Man som vthan
barn ähr och med the fattiga täncker att Ieffua och döö, tuiflar
man inthet, att räntorne nogot meera till dee fattiges vppehälle
förslå skulle.
Borgerskapet sadhe sigh wille wara betänckt där på, och Regeringen
deras ringa betänckiande där på communicera.
Regeringen påminte Borgerskapet, huad för stoor bekostnadt
H: Sahl: K: M.tt haffuer giort på dett Tuchthuset som här j Stockholm
för några Ähr sädan oprättat bleff, huilcket, ehuru wäl thet
war vthi wärcket stält och handwärcker där till medh största bekostnadt
införskaffadt och där insatte; Så haffuer lick wäl Stockholms
Stadz förmän låtit dedh falla, och alldeles till inthet bliffua.
Begärandes tördenskuldh, att dee wille giffua sitt betänckiande,
huru dedh kan stå till att oprättas igen, Jtem huru såsom krögare
och wärdshuus j städerne måge kunna bliffua oprättade, at dhe
160
1635
wägfahrande måge bliffua försörgde medh maat, drick och forderskap.
Thet blef och llorgerskapet förehållit oell andragit, vthi huadh
olägenheet dhe haffua satt Kopparberget vthi; J thett dhe hafwa
intet åter want, för än berget skulle gifuas deni fritt, låfuandes att
willia dett tillbörligen, medh allehanda nödtorffter försörija, hwilcket
Bergzmännen nu klaga och supplicera intet wara effterkommit,
Vthan dhe igenom sådant lyfte beswikne, förmantes dem derföre,
att dhe weele sig bättre betänckia och så laga, att Bergzmännen
icke för deres förewållande gå vnder, Cronan och Bijket till märckelig
skada; huilkedt där dedli skedde (thet Gudh nådeligen afwände)
skulle dett j längden falla dem swårt att swara till.
Jacob Grundell badh att Regeringen wille inthet troo alt huadh
Bergzmännen klagar, vthan och förläna Kiöpmannen ett nådigt öra,
ty han nogsampt bewijsa will och kan, att ännu widh berget bådhe
Peningar och Spannemål in parato ligger, och att man derföre ingen
koppar kan fåå, han haffner och för sin person giffuit peningar
för vth på koppar på försäkring, att kopparen skulle liggia
honom tillhanda i wågen, hwilket doch inthet ähr skedt, och han
än j dag ingen koppar bekommit.
Den 25 Martij effter middagen wörö in Senatu.
Dråttzen. Marsken. B: Admiralen.
H: Per Baner, H: Clas Flemming.
Inträdde Ståthållarne och öfwergåfuo Regeringen deras betänckiande
på några dem föreslagne fråge puncter 1. Om Krögerij
och Gästgifuarehuus. 2. om wicht och mått. 3. om tiggerij.
Där effter blef Bisperne infordrade och af dem begäradt, att
dhe sigh wille widare förklara på dhe förestelte punchter.
R: De wiste nu inthet annat där till att swara, än som (lee
i går swarat haffue, effter deras ringe och enfaldige förstånd, heemställte
alle saaker Regeringen sielff där vthinnan så stadga och förordna
som dhe aff deras höge förstånd priifwa kunne, kan wara
Fäderneslandet ny tigt och till drägeligit.
Episcopus Arosiensis giorde widlvfftig relation om Hospitalens
tillståndh i Wästeråås, och hwadh Ordning han på Regeringens
nådige behag der öffuer haffuer göra låtit.
Regeringen funno den godh, önskandes att vthi alle andra städer
en sådan Ordning observeras och practiceras kunne.
Der näst gaf' Her Per Baneer tillkenna, att Regeringen sigh
nogsampt påminna kan, at på senste Rijkzdag war resolverat, att
man wid denne tijdh något medh dhe godhe Herrer Bisperne wille
stadga: Män mädan någre aff Bisperne intet nu hijtkomne wore.
Mars.
161
denne saak war och af sådan wichtigheet, att han behöfde en lång
tijdh och mogen deliberation, Regeringen och eliest för Krijgs ex
peditionen
skuldh ingen tijdh gifwes een sådan wiehtig saak at
företaga, vthan måste dedh till en lägeligare tijdh opskiuta: Hwarföre
hegäres, att dhe gode Herrar närwarandes af Bisperne icke
allenast sielffue, w^eele haffua Regeringen där vthinnan ändskyllat,
vthan och thet j bäste motto, hooss de frånw arande sine medbro
der
vthtijdha.
Lincopensis: Wij ähre wäl tillfredz, att denne högwichtige
saak till een lägeligare tijdh opsattes, både derföre, att någre af
wårt medel icke hijt komne ähre, såsom och derföre att denne
Saak kräfwer en lång tijdh och stort betänckiande och Ahrsens
nu inthet tillåter, sådant att tradera, allenast medan Clericijt hade
några postulata at föredraga, begärades vnderdånigst, att Regeringen
ville dem optaga och sigh der uppå resolvera, som ähr till
dett första.
Att ett förbudh motte vtgåå, att vngdomen icke här effter så
hoptals må åth Hålland för reesa, sine studia där att continuera,
alldenstund sig lätteligen der af någon irring och fara i religionen
föllia kan. 2. Att effter på sisthåldne Rijkzdag bewilliat blef, att
Prästerskapet skulle få behålla deras nödtorffligt folck, och vthskrifnings
Commissarierne thet intet haffue achta weelat, vtan nu
som tilllorende Prästernes nödtorfftige drängiar vttagit, begärade
han, att sådant remedieras måtte. 3. Begärade och Bisperne wetta,
om icke Regeringen behagadhe och för gåt funno, att gamble Konung
Gustaffz Hospitals skrår måge här effter hållas och effectueras,
särdeles huad som vthi Kyrkio Ordningen der om jhugkommes
och förmäles. 4. Att och dem motte gifwas någon beskeedh
och Reckning på Compagniets handlingar, att thett andelige Ståndet
må fa wetta, om dhe der aff haffua något till att förwänta eller icke.
Regeringen låfuade att wela taga alt i betänckiande, och effter
Helgedagarna gitfua där på tillbörlig resolution.
Sädan infordrades Borgerskapet, och dem dedhsamma, som dhe
andre Stånd förhölts: A. att där fredztractaten i Pryssen skulle
ofruchtsambligen aflöpa, och wij åter vthi Krijg räke, att om de
då på sådan händelse sigh wille låtha godhwillige finna, till alt thet
som kan lända Fäderneslandet till wälfärd, reputation och säkerheet.
R: Ja dedh weele wij giöra såsom reedelige Swänske Män.
Där medh gafs dhem afskeedh och heemförlåf.
Aff Norköpings, Götheborgs och Abo Städers fullmechtige fordrades
resolution om Mynteriet, som Regeringen dagen tillförende
dem praesenterade.
II.
.11
162
1635
Niel Börgesson Prtesidenten i Götheborg tackade Regeringen
för nådig offerte, låfuade att weela på Stadzens wägnar taga det
nderdånigst an, och giöra der vthinnan huad dhe till yttersta
förmå och giöra kunne. Men grofft mynt som R:dr, i d:r, markstyker
kunne dhe så hastigt inthet slå låtha; Begiärade att fåå
Jnstruction och Myntordning.
Åbo vtskickade förebar, att Mynte wärcken weela mycket kåsta
och at dhe inthet så snart nogot mynt anrätta och i esse bringa
kunne, wele thet doch medh vnderdånig tacksamheet antaga, och
deras Stadh wid deres hemkompst föredraga.
Om Krögarnes Privilegium är wårt eenfaldiga beten
k iande x)
1. Att wisse gärder een tuå eller flere deputeras att wpbyggia
Krogarne vppå, och att dhe dem för alle Cronones besuär åthniuta
måtte vppå en wiss tijdh, och sedan til Cronones (och Adelens)
nvtto anwendes.
2. Att til huar Krogh mätte förordnas så månge Mantaal een
tuå eller tre soknar, som för Penningar skole leffrera til Krögaren,
höö hafira och andra partzeler som dhe til Cronan eliest vhtgöra
plägar, och när behöffues hästar til Krogen att förskaffa, (doch
inthz eliest, Ytan om hans hästar icke räckia till).
3. Att Krögaren måtte frijt effterlåthit wara att vphandla
medh almogen huadh han till Krögerijt kan behöffua lör saltt fisk
och annat, och således sig till hielp een lijten handel driffua, allenast
att dhe skatt giffua til näste köpstadh (och att inthz vpköpes
vthi olagha hampner).
4. Att och frälsset icke måtte förwägras vppå samma privi
legium
som andre att vprätta krogar, (om dhe sielff wele)
5. Att det vnderhåldh som Länssmän och andre hafina (aff
Cronan för gästningen skull), måtte deputeras til Krögaren.
6. Att alle påster som vhtgå måtte sökia store Landzwägarne,
och icke andra tuär wägar ressa 2).
Wicht och mått angående:
1. Att Regeringen steller i werket huadh vppå förre Rijkzdagar
om Wicht och Mål beslutit är, och att sådant til huar landzort
förskickat bliffuer.
2. Att tunnorne måtte rättas effter Struket måål doch när
affradet vpbäres aff bonden, att då vppå huar tunna giflues ett
1) Är synbarligen ett koncept: livad som i de C första punkterna star inom pa
renthes,
är i originalet tillagdt med blyertz.
2) Allt det följande är skrifvet med blyertz.
Mars.
163
stop eller flere, effter man vthi Räkningen eliest icke kan komma
til sin fulnadh.
3. Effter stort bedrägerij brukas medh bispmans wijcht stelles
vthi Regeringens betenkiande om icke wichten kan stellas efter det
sättet som medh wicht skålar handlas, eller på nogot annat sätt det
bäst rätta kunne, att huar och een måtte ske lijka och rätt.
Tiggerijt anlangande
1. Att een wiss vnderskreffuen Rulle åhrligen måtte förferdigas
vppå alle hospitaler, och een noga ransakning hållas, om icke
till ewentyrs finnes många som haffua deras vppehälle aff spetalen,
som inthz wele låtha sig spijssa vthi spetalen, myket mindre der
wistas.
2. Att dhe tiggare vppå landet, som nödhtorffteligen behöffua
wara vthi spetalen, måtte komma der in, så widt som räntan till
deras vppehälle kan förslå.
3. Att een wiss Rulle måtte vprättas så wäl i städerne som
vthi huar sokn och Häradh och sedan der effter vthdeela dem vthi
huar sokn eller häradh att haffua deras tiggare.
4. Iluadh tiggare barn som finnas kunne, tyckes bäst wara,
att vthdela dem till gott folk, effter som många finnas dem gärna
antagha wele, så lenge och in till dess att nogot Barne eller tuchthuss
vprättas kunne.
5. Att nogon streng betalning vhtgå måtte, vppå huadh sätt
som hållas skall medh Tattarna som strykia om landet, sosom och
om andre landstrykare ifrå andre orter.
Desse begäre att immatriculeres
Grefue von Turns barn
H: Spens barn
I): Robertsons barn.
Peder Anderson.
Ludvick Bille.
1 (14
1(535
inno
Effter ilen Stormeeliligie llögborne Furst innes och Fröikens,
Fröikens Christinas, Sweriges Göthes oell Wendes vtkorades Drottningz
och Arflurstinnas Storfurstinnas till Finland Hertiginnas utj
Estlandz och Carelens, Fröjkens öfwer Jngermanlandz etc. och de
Hög Walborne Herrar Regeringens samptt samptlige Rijkzens Rådhz
Refalning och Yttgångne Rref, förskrefwen Alla Rijkzens Ständer
till ett Allmenna Mothe och Herredag att hollas här i Stockholm
den 15. Octobris Anno ut supra.
AfT Högbemälte Hennes Kong:e May:tt och Dhe Högwelborne
Herrar Regeringen och sampttlige Rijkzens Radh, wardt Deputerat
och Förordnat för Denne gången till Landt Marskalk den Edle och
Walborne Herr Larss Sparre till Dåderöö och Vlfåhsa, Landzhöfdinge
öfwer Ypland och Ståtthollare på Vpsala Slott.
Den 16 Octobris Refalte Landt Marschalken mig Johan Larsson
Såssom Secreterare, Att Jagh skulle låta kläda Ridderhusett med
Swart kläde; Dock schulle jag förfråga migh boos den Welborne
Herren ammiralen Glass Fleming!); Om det schall klädes med Swart
eller Tappetzerj
Hwilken Swarede, att han inthet kunde befatta sigh med Ridderhusett,
eliter han är inthett beden dertill; Dock meente han att
det jwr moste klädas med Tappeter.
Der till jagh replicerede, Att Landt Marsk: togh opå sigh sidst
holdne Rikzdagh, dett hann med twenne af Adell schole förmå E:
H:tt att dirigera Ridderhusett
Swarede, att han aldrig hade bedit honom derom; Ändock
jagh derföre hafuer gifwidt mig j discurs med Larss Sparre, och
begäret see din rekning. Men aldrig är iag moverat dertill af
någen, Och derföre kan mig inthet heller wedertaga någon Direction
Fråge jagh Herr Flemingh? Om jagh detta motte referera Herr
Larss Sparre
Respond: mig någre Reesor Jaa.
Den 16. Octobris Omblåsstes med Trumpeter och Her Pukar,
och vplässtes af en Cantzelij skrifware
Oktober.
165
Att Allt Ridderskapett och Adelen som wore hijt förschrefne
och tillstädes kompne, schole sigh instella på Ridderhusett den
fölliande dagen, som är den 17. dito, att låta antekna sina nampn
På det Rikzdagen med det första kunde begynnas.
Den 21. Octobris Blåsstes åter med Trumpeter och Heer Puker
sampt en Cantzelij schrifwere vttropatt, att Ridderschapet och
Adelen ändeligen skole komma på Ridderhusett att låta antekna
dehres Nampn och
Att den fölliande dagen skole Ständerna vpkomma på Rikz
salen
att anhöra propositionen och till hwadh ända Hennes Kong:e
M:tt Ständerna förschrifwidt och hijt sammankalladt hade.
Den 22. Octobris Jnstälte sigh efterschrefne af Adell såssom
och beklädde dehres Ätts Säte och ställe
Landt Marskalk herr Larss Sparre.
Capita Familia)
1. Classis.
Herr Erich Stenbock Herr Jöran Gylldenstierna
Herr Göstaf Gabrielsson Oxen- Herr Ture Bielke,
stern Herr Bengtt Skytte.
Herr Mauritz Hoorn.
2. Classis.
Christof Torstensson
Johan Månsson Vlfsparre
Peder Erlandsson
Åke Hansson Soop
Hindrich Fleming
Jöns Bonde
Gabriel Kyle
Knutt Påsse
Erich Gyldenstierna
Swren Ribbing
Krigzman Lillie
Göstaf Leijonhufwudh.
Ture Sparre.
3. Classis.
Larss Karpalin
Biörn Måneschiöld
Shering Rosenhane
Jesper Andersson Crws
Jönss Olsson Hinsseberg
Bengdt Kafle
Christer Gyldenhierta
Otto Schejding
Johan Ollengren
Oluf Siöblad
Arfwedh Lilliesparre
Johan Yxkul
Glass Bielkenstierna.
Anderss Jörensson Stierna
Jönss Rosenbielke.
Melcher Wernstett
Johan Berendes
Johan Drake
Mass Viff
Arendt Orneflycht
Caril Hårdh
Anderss Stuwart
166
1635
Stellan Mörner
Jeronimus Birckholtz
Jsaach Axelsson
Jacob Claesson Vggla
Nillss Bengtsson
Conradt Falkenberg
Per Ylfsax
Jöns Rosenstråle
Johan Lillie
Haral Stake
Christer Rålamb
Larss Bengtsson Hierta
Anders Bure
Sten Claesson
Peder Hammarschiöld
Peter Kruse.
Johan Bagge
Måns Mårttensson
Caril Sabelschiöld
Peder Loodh
Johan Hindrichsson Rytter
Hindrich Stöör.
Erich Geet
Arfwed Gyllen Cornet
Mårtten Rosenstern
Jacob Forbes
Hans Rotkirch
Hans Månsson Oliweblad
Jacob Lind
Mårten Gröneberg
Johan Erichsson Ilestschiöld
Påwel Jonsson
Peder Stork
Peder Andersson
Göstaf Anrep
Jöran Jacobssonn.
Extra capita Familia?
Herr Christer Oxenstern Jesper Nilsson Crws
H: Nilss Gyllenstierna
Erich Flemingh
Jöran Sparre
Peder Jörensson Vlfsparre
Åke Vlfsparre
Jacob Vlfsparre
Åke Johansson Vlfsparre
Göstaf Ribbing
Sefwed Ribbing
Göstaf Rosenhane
Nilss Sölfwersparre
Swen Lilliesparre
Anders Hårdh
Didrich Yxkul
Swen Vggla
Erich Vggla
Anders Stuwart
Melcher Falkenberg
Swante Rosenstråle
Göstaf Stake
Torsten Bengtsson
Frans Krusbiörn
Knutt Rytter
Jacob Törneschiöld
Jacob SölfwerPatron
Hans Sölfwerpatron
------ I ‘
Strax effter klockan war Otta, kom Landtmarskalken opp,
och seden förbe:te Capita Familia; hade tagit sine Säten hade Laudt
marschalken
detta Taal eller Oration till samptlige Ridderskapet och
Adelen
Welborne och Welbördige Bröder och gode wenner, elfter
sem dhe Hög Welborne Herrar Regeringen, hafwa mig åter igen
opålagt, att iag denna gången skall förträda Landt Marskalketz
Embetet; Ändock Jagh gerna hade seedt att de en annan hade
Oktober.
167
welet dertill deputera. Men så hafwer denna min endschyllan, inthet
kunnet Nå någen forttgång; Och derföre begärer Jag Broder:
och Wenligen, dhe wele nu såssom tillförenne honom derföre godh
erkenne: Han tillbiuder sig deremot, emot hwariom och enom sådant
med all alTection och benägenhet både så förholla som beqwema,
som det sig tillhör: Han förseer sig ock,
1. att de låta sig wara anläget att observera Ridderhus processen
i opp och nedergången, såsom och her på Ridderhusett.
2. Att dhe och wele holla Tyst och förtegat, hwad som här
på Ridderhusett tracteras och discureras.
3. Om de böter schole j Acht tages, som för detta hafuer
waridt brukelige, när någen sigh absenterar eller bortto blifwer
vthan rättmätigh excuse.
4. Att dhe och eflter Wanligitt sätt wele betenckia Secreteraren
Joban Larsson, för sitt Omak, när alltt blifwer afhandlat och
ändat
Der till dhe alle samptligen Jakade att de desse puncter wele
obserwera såssom och hand deröfwer holla, att dhe motte maintineras.
Och hwadh böterne widhkommer, som peccera med försumelsse
och Vtheblifwande, dermed schall holles den ordning
Att den som kommer seent eller och vthe blifwer en Session
schall gifwa för hwar gångh 3. D. koppermynt
Och den som blifuer bortto heela dagen, utan godh endschyllan,
schall gifwa 5. D. Koppermyntt.
Sedhen oplässtes Adelens priuilegier gifne på Ridderhusett
hwilke Landt Marschalken begärede, de xvele i achtt tage, och sig
dereffter Retta.
Seden opträdde Ridderskapet och Adelen vthj wahnligit process.
opp på Slottet ina j Rikz Salen
När dhe wore jnkompna, kommo strax der elfter Regeringen,
stannandes på högra sidan om Tronen
Drotzten Her Gabriel Gostafsson
Marschen Her Jacob de la Gardie
Ammiralen Herr Carl Carlsson
Cantzelerens stelle Herr Per Banner
Skattmestaren Herr Gabriel Bengtsson Oxenst:
Och på den andra Sidan, de andra af Bikzens Rådh, som
tillstädes wore.
Framträdde så Herr Peder Banner och giorde en wddlöfftig
Oration för hwad orssak skuldh, Hennes Ivong:e M:tt wår allernådigeste
vttkorade Drottningh, hade förorssakat II:s K: M:tt för
denne gången, wid denna Otijdh på Ahret att hijt förschrifwa war
1(5 .‘55
först. Om den goda vttgången emellan Oss och de Påler förmedelst
de 26. Ahrs reputerlige Slutne Stilleståndh, att der med hugna
Sweriges Rikes Vndersåtere
Till dett andra, Att låtha dem wetha huru Sakerne, sedan
Sidsta Herredagh här holtz, vthj Tyschland äre aflupne och nu
förewcte
Dett, tridie, att någre Oordninger som nu här passera, kunde
remedieras och andra gode kunde vptenckias, med Ständerne
tencker till att deliberera.
Derpå oplässte llofT Cantzeleren nästfölliande proposition
Se Bil. A.
När den war opläsin, Giorde Landt Marschalken Larss Sparre
en Gratulation derpå, Och sade sigh att de wele taga den vthj ett
gott betenckiande Såssom och wele sigh deropå förklara som trogne
vndersåtere ägner och bör.
Dermedh lefrerade Sekret: Nilss Nilsson åth Landt Marschalken
denna proposition med ett aftryck af Conditionerne som wore
oprättade emellen Swerige och Polen.
Se Bil. B.
När dhe nederkommo på Ridderhusett, Framstegh Johan Hindrichsson
Rytter Ståthollare vthj Westergötlandh; Och begärede,
att Per Bengtssons söner på Fiäll (Om hwilke han i fiordh hade anholdt)
motte intages på Ridderhusett.
Der till Swarede Landt M: att han allo reda hade taalt med
Regeringen derom: Och befaltt honom att han skulle förfahra hoos
Ridderskapet Om det sigh så j sanning hade, att han skulle wara
Adelssman
Betygede störste delden af Westgöte Adelen sig så santt wara,
och at han war Adlat af K: Sigismundo.
Andreas Bure betygede sigh samma skiölde bref hafwe seet
i S: Kong Carlis tijdh: Det och Jonas wetnede sigh j sina händer
haft hafwa, Huilket bref igenom Wådeld den tijd gården bran, är
dem ifrån kommen
Päck allttsså Bengt Bilefeldt mz sijn broder sitt ställe i Boken
och på Ridderhusett, näst Footangel.
Gingo så åter vthj Ordningen neder på Ridderhusett, och eflfter
dett war något lijditt öfwer middagen Befaltte Landt Marskalken,
att dhe i Morgon skole komma tillstädes att öfwerwäga den
anhörda och öfwerlefrerade proposition
Den 23. kommo Adelen tillsammans och strax Vpgick Landt
Marskalken att taga besched på någre af Adell som skole immatriculeres
-
Oktober.
169
J medier tijdh oplässtes Propositionen af Secreteraren, och
när Landt Marskalken nederkom, befaltte han att de effter wahnlig
Ordning skole omrösta
Först om dett Fredz fördrag som war Slutedt och giordt
emellen Oss och de Påler, War H:s K: M:tt och Fädernesslandett
reputerligitt och Nyttigt, Att de wele derom Rösta
Derpå Oplässtes sielfwa Conditionerne.
Första Classis votum
Erkenne och finne dette Stilleståndet och desse vprettede Conditioner
Loflige och wäl wara Slutne, för Hennes K: M:tt Sweriges
Crono och dess trogne Vndersåter, och wete inthett att de på bettre
sätt wid denna tijdz tillstånd, kunde hafwa blifwit erholdne.
Den Andre Classis sade och dett samma Alltt wara Lofligit
och wäl Slutedtt och erhollett
Den Tredie Classis: Betackede Hennes Kong: M:tt, sampt dhe
hög Welborne Herrar Regeringen och j synderhet de fremmande
Legater, sampt wära vttschickade Commissarier, som sigh så flitelige
och benägne hafwe funnidts att bileggia och tractera Rikerne
och Potentaterne emellen, att detta Långliga och beswärliga Kriget
till en sådan högönschelig och begärlig Yttgång och stillestånd kommen
är. Och finna alt wara wäl slutet och giordtt.
Derpå befalttes Secreteraren, att han swaret på Propositionen
om denne Punct stella schole.
Seden oplässtes den andra Puncten om dett Tyscha Krigzwäsendet,
Och befalte Landt Marschalken att de j lijka motto derom
votera schulle, och j Synderhet Om tractaten emellen Oss och
Chur Sachssen: Och effter den första Classis först voterede Alttsså
schulle nu den Andra Classis, först seija sitt betenkiande
Andra Classis första Votum
Finne för wäre Perssoner, inthett at kunne Swara här till,
vthan at det consuleredes Regeringen om samma tractat och dess
Conditioner, Och att de meddelte oss sina goda och helssosamma
betenckiande herutj, Som nu best wetha, huru samma Tyscha
Ivrigzwäsende best föreweter, såssom och Fädernesslandzens tillstånd
och förmögenhett. Och kunde wäl oprettas ett Stillestånd der
dhe desse fölliande Puncter wele ingå.
1. Att de wele Contentera och betala wår Armee
2. Att Satisfaction motte schee Hennes Kong: M:tt och Sweriges
Crono för Hans Kong:e M:ttz högloflige i Aminnelsses, Konung Gustafz
den Andres och Stores, lijfspillande, så och betalttes den stora
giorde Specer Sweriges Crono på samma Kriget och till de Tysche
Libertets erhollelsse anwendt och giordt är
170
1635
Den tridie Classis votum
De kunna inthet fulkombligit swara dertill förr ann de Welborne
Herrar Regeringen communicera dem först Krigetz tillståndh.
Den första Classis, samptychte dett samma
Der på befalttes Secret: att lian desse trenne Vota schulle
concipera att förnimma, Om deres meening war rett fattadtt eller icke.
Först; Att kunna aildehles Söndra eller slå sigh ifrån dett
Tyselia wäsendet, kunna dhe inthett wäl giöra: Men medlen till att
afbetala Krijgzfolkett, eller der tractaten icke forttginge, Kriget att
continuera, wethe de inthet att swara till; Vthan hwad tiilförenna
kan wara vttgångne, som dhe förmelina ringa skall kunna förslå,
Ehuru wäl wilian och benägenheten är godh; Allenast Råden och
förmögenheten hoos Yndersåterne är liten: Dock der Regeringen,
wele dem någre andre föreslå som Allmogen kunne tåla; finna dhe
sig wälwillige som benägne der till.
När detta war Conciperat och opläsitt, badh Landt Marskalken,
att de wele komma Saken något Närmare
Disputeredes länge pro et contra om Fädernesslandzens Tillstånd
och Allmogens tillståndh
Landt M: bad att de wele föreslå någre medell
Förklarede sigh alle trenne Classerne, att de inge medell
kunde föreslå; förr änn Regeringen vpteckia dem hwad som helst
best kunde vttgå
Landt Marschal: meente, Att wj moste sielf vptenckia någre
medell, och föreslog dem Om Roschapz skatten
Sw^arede som tillförenne Regeringen moste sielf opteckia dem
medlen, helst det dem så wäl Angår som dem.
Derpå befaltte då Landt M: att dehres ändelige resolution
schulle de novo conciperes.
Till dett Tyscha Krigzfolkzetz afbetalning eller och Krigetz forttsettiande:
hwar det tiil ingen tractat kan komma See, Ridderschapet
och Adelen för deres Perssoner inge medel att kunna föreslå:
Helst de Welborne Herrar Regeringen best wetha, huru de bewilliade
förriga Ahrs .Medlen, med stoort beswär äre vttgångne och
Lefrerade: Och fördenschuldh ödmjukeligen begäre; de Hög Welbornc
Herrar, nådigst wele föreslå dem någre som dräglige wore
och kunne vttgå; Så wele de sig sedan sorn trogne Patrioter gerna
förklara.
Derpå Oplässtes den Tridie Puncten vthj Propositionen om
Skiussfärdz Ordningen.
Samptykttes af alle trenne Classihus. Att så snart Regeringen
Oktober.
171
föresteller dem samma Ordning så wele dhe sigh seden deropå
förklara
Den Fierde Puncten Om Lego Hjonen samsattes de på fölliande
sätt.
Att en godh Ordning kunne vprettes på Legofolket wore Onscheligitt
så att hussbonden hwar effter sitt Stånd med respect må
få sine tienster och arbete förrettadt, och Legohionen deres tillbörlige
Lön.
Den sidsta Puncten belangendn Att ett gott Myntt i Landet
kunde vprettas
Samsatte de sigh således
Hwad Myntett belanger; Huilket så nödtorfteligen behöfwes;
Derpå Ilikzens Rådh sigh Anno 1633. så förklarede att dhe wele
derom draga sårgh Och fördenschuldh förblifwa dhe widh samma
förklaring.
Sedhen Prasenterade sigh Peder Andersson, huilkens bref vplässtes
och war af Regeringen benådet med Adelig frihet och frelsse
sampt Skiöldemerke. Huilket är Daterat vthj Stockholm den 27.
Aprilis 1635.
Tillssades honom stället näst effter dhe andra som sigh angifwidt
hade.
Refaltte så Landt Marskalken att j Mårgen igen schole sigh
instella på samma Ortt.
Den 24. Octob:
Vplässtes Rollan på Slächtterne och anteknades dhe som
bortta wore.
Intogz på Ridderhusett som wore absentes
Först Sade Landt Marsk: att Regeringen hade befaltt, att S:
Grefwen af Turns barn skole immatriculeres helst dhe wore för’
medelst Födzloretten naturaliserede, och skole bekomma dehres
ställen näst den Sidsta ibland Grefwerne
Sedhau j lijka motto skulle och bollas med Herr Jacob Spens
barn, och niuta ställe nest nedanföre Frjherrarnar.
Derefter praesent: D: Jacob Robertson sijt Adeliga Afkompsts
bref ifrån Konungen j Engeland Hwilken schole få sitt Säte nest
effter Rengt Bilefeldtt,
Dernest effter honom Pål Jonsson som kallade sigh Sölfwer Arm.
Näst honom skulle fullia Jon Perssons barn, som kallade sigh
Storker.
Effter honom Per Andersson Törneskiöld
Desse äre Adlade af Regeringen till H: Kong: M:tz myndige
Ahr effter som Hans K: M:tt dem sådan Abra tillsagtt hade.
172
1(535
Och effter Pål Jonssons bref och Jon Perssons på en dag
wore daterade derföre skole de lotta
Dock cederade Per Jonsson Stork Pål Jonsson öfwerstallett
vthan någon lottkastning.
Derpå befaltte Landt Marskal: att Secret: skulle åter igen opläsa
Propositionen: Hwilkett och skedde.
Derpå sade Landt Marsk: Att dhe påminna sigh wäl hwadh j
går war resoluerat om den andra Puncten på medlen till Krigetz
continuerende huilket fuller inthet skall giöra fj Hest till att förklara
Regeringm till behagh. De vvele fördenschulldh nampngifwa;
hvvad för Contribution best skall kunna vttgå och drägeligst wore
för Adelens bönder.
Swaredes i gemen, att dhe kunde inthet annorlunda sigh resolvera
ann som schedt wore; dock kunde wäl samma Swar annorlunda
ställas, att de förblifwa widh den Edli dhe Hennes Kong:
M:tt och Fädernesslandet med förbundne äro Och att Sec: dett
wille infatta vtj Samma swar
Derpå Coneiperedes detta Swaret
Wele för Hennes Kong:e M:tt och Fädernesslandet hafwa ospart
Lijf Blodh och all förmågo; Och fördenskulldh ödhmiukeligen begäre,
effter som Saken är af stoort importance och förmögenheten
Ringa, att Hennes Kong:e M:tt och dhe Welb: Herrar Regeringen
wille nådigst föreslå oss någre Medell, som drägelige äre och wårt
Stånd tåla kan; Wele wj oss såssom trogne patrioter deropå vnderdånligen
gerna förklara.
Der till dhe eenhelleligen sade sigh gerna wele Bispringa Hennes
K: M:tt och Cronon med all förmågo, När de allenast finge
wethe, hwad som begäredes.
Der på befalttes att Swaret fullkombligen effter dehres fattade
Resolution skulle förfärdiges
Dett och Secret: lofwede wele sigh det låta wara anlaget, så
att dett schulle blifwa fulbordatt.
Befaltte så att dhe Andra dagen igen skole vpkomma.
Den 26. Octob:
Kommo Adelen åter till sammans på Ridderhusett, och när
Rollan war opläsen; Befaltte Landttmarsk: att dett författede Swarett
scholle opläses: Och när dett war opläsedt, Sporde Landt M:
dem till, om dett war så conciperat som de dett hade welett
Responderede Jaa Allenast att någre Ordh kunde förandras
Strax korn budh ifrån de Hög Welborne Herrar Regeringm
att Landt M: med Secreteraren skulle vpkomma med Swaret huil
-
Oktober.
173
ket de wele med honom consulera; Hwar det icke så wore sammansatt
som tijden wäl fordrade.
Rijkzens Regering, funno Swarett wara gott och wäl resoluerat
Allenast att dhe wele nampngifwa hwar med Kriget eller Rikzens
Gäldh skulle afleggias
Landt M: Swarede, att de hafwa förklarat sigh mycket wälwillige
allenest de wethe inthett medell dermedh sådant skall kunna
vttföhras
Rijkzens Regering meente att om dhe wele bewillia till twenne
åhrs Roskapz skatt
Respond: Kunde wäl skee, Hwar Rijkzens Radh skriffteligen
wele honom det meddela
Dett dhe lofwede och befaltte Saluio att han desse nästfölliande
Puncter skole författa och dem Secret: Johan Larsson medgifwa,
till att delibereras med Adelen
Se Bil. C.
Der på gick Landt M: neder på Ridderhusett, och Sade att
han hade Communicerat med Regeringen om Swaret: Huilket sigh
det wäl låta behaga, allenast det är inthz författadt hwad dhe
wele Contribuera. Derföre begärede Jag att de wele dem det
schrifftligm opteckia, Så kunne de sigh seden deste bettre förklara;
Hwarefter nu Secret: wentter, De wele fördenschuld komma tillsammans
När som det blifuer Anslagett på portten
Effter middagen Slogz på portten att de den 27. Octobris
skole åter komma tillsammans
Den 27. Octobris
Kommo allt Ridderskapet och Adelen tillsammans till att öfwersee,
de framförestellte Puncter Rijkzens Regering i går hade
låtidt tillstella Secreteraren: Hwilka Landtmarskalken begärede dhe
wele taga vtj ett gott öfwerwägande, och sigh derpå förklara som
tijden och det Tyska wäsendet nu wäl högeligen fordrer.
1. Att den bewilliande hielpen sidst samptycktes och vttgfingen
är, ännu på Tw Ahr, icke kunde bewillies
2: Att Hwadh Hennes Ivong:e M:tt, Sluter med den Tysche
Nationen, wele, för gott erkenna, vtan någon Rikzdagz hollelsse.
Der på begärede dhe sampttligenn wethe, Om dhe och här
vnder förstå någon vttschrifning eller annan hielp.
Landt M: Swarede, Simpliciter inthz annat änn Boskapz hielpen.
Befaltte så Landtmarkalken att dhe wele votera, och låta sigh
denne saak, som är af stoort importance wara anlaget att H:s
Kong: M:tz höga reputation såssom och Fädernesslandzens intresse
174
1635
vthj detta Tvscha Krigzwäsendet, så med desse medlen kunde
maintineras, Att detta alt till en lycklig vttgång komma motte.
Voterade allttsså tertia Classis först
Finne sig welwillige och benägne till, att dheres Landbönder
vttgifwa Boschapz skatten på twenne fölliande Ahr: eliter som lian
detta Ahret vttgången är; Dock att icke Adelens Fodernöt boos
dehres Landbönder vttfåtte, inföhres vtj Lengderne
2. Classis Votum
Samptyckia Boskapz skatten på 2. Abr på sådant wijs, att
Frelsse bönder gifwa halfpartten emot Crone, och på sådanna terminer
som den nu sidst vttgången är; Och att j medier tijdh deres
bönder icke påtrengias mz någre andra Nya beswär
Den L Classis
Finne sig wälwillige att samma twenne åhrs Boschapz skatt
vttgår, Och Invar den wore för Nampngifwen wele de sig lango
seden der till hafwa accommoderat.
Dermed ropade dhe alle samptlige att hade dhe förr wist Hennes
M:tz Nådige willie, skole dhe långö sedan hafwa sig der till
förklaratt.
Der på Landt M: dem åå Hennes M:tz wegner fliteligen betackede
för samma deres benägne wälwillighett
Seden proponerede han den andra Puncten
Föll så Votum till den 1. Classis
Wörö högtönscheligit, att dett motte komma till någon godh
tractat emellen Oss och Chur Sachssen Och såssom de för detta
hafwa sigh förklaratt, Att de Conditionerne Hennes Kong: M:tt med
Regeringen sampt Rijkzens Cantzler hemstedt hafwa, att föreslå och
sluta, som tijderna och tillståndet bäst, tillåta. Allttsså wele dhe
och i lijka motto vthan någon Rikzdagz sammankallelse, hwadh således
slutes approberat hafwa, eliter som de wethe högb:t H:s
K: M:tt medh Regeringen och Rikz Cantzleren alletidh hafwa H:s
K: M:tz och Fädernesslandzens wälferd och reputation i achtt.
2: Classis Finna detta wara lofligen swarat
3. Classis Samptychte dett samma
Derpå befaltte Landt M: att Secreteraren skulle då förandra
Swarett, och denna dehres eenhelleliga bewillning igen inföhra.
Den 29. Octobris
Kommo Adelen tillsammans och oplässtes så dett conciperede
Swaret opå de twenne Puncter
Hwilket dem alltt behagede, allenest att någre Andre Orde
form skulle insettias
Seden detta war giordtt, Ginge de alle hwar till sitt, och be
-
Oktober.
175
faltes af Landtt M: Att de skole komma tillsammans, när teknet
opsloges på Ridderhuss portten.
ElTter middagen befalttes igenom en Sedel på portten, att de
den 30. Octobris skole komma tillstädes.
Den 30. Octobris
Kommo samptlige Adelen tillsammans och när Rollan war opläsen,
Sade Landtmarskalken.
Walborne Herrar Bröder och gode Wenner.
Dhe hög Welborne Herrar Regeringen hafwa begärt och befahlatt,
att ett Vltskott skall nempnes, med hwilka Regeringen wele
communicera dett 'Pyscha Krigzwäsendetz tillstånd, dhe wele fördenschulldh
någre vttnembna, som dijt vpträda till att förnimma,
hwaropå det sig heroer; Och j synderhet att dhe af hwar Classe
några der till deputera.
Wordo så deputerade till samma Vttschott
1. Classis
Herr Göstaf Gabrielsson Oxen- Herr Jöran Gyldenstierna
stern Herr Ture Bielke.
2. Classe.
Jöns Bonde Gabriel Kyle
Erich Gyllenstierna Swen Ribbingh.
Åke Vlfsparre
Af 3. Classe.
Otto Scheiding Arfwed Lilliesparre
Melcher Falkenberg Caril Hårdh
Jsaach Axelsson Biörn Christersson
Schering Rosenhane Anderss Bure
Dermedh ginge dhe opp j Rådh Cammaren, och derifrån sedlien
opp j en annan Saal; hwar och Vttskottedt af dhe andre
Stånden sig och församblatt hade. Der till någre af Rijkzens Rådh
medh D: Johan Saluio och en Secreterare
Och när dhe så skole opgå, Befalte Landtmarskalken, att dhe
andra af Adell wele förfoga sigh hem och komma tillsammans tillkommande
Måndagh
Den 2. Nouembris
Kommo Adelen tillhopa igen på Ridderhusett, efTter dagen tillförenne
war Omblåsitt och Vttropat att Ständerne skole komma
opp på Rikzsalen i dag att lefrera ifrån sigh sine Swar.
Och så snart dhe hade tagitt dehres ställen och Rollan Vpläsen
Oplässtes detta hereffter Adelcns Swar, Och när klockan war
in trintrp rlhr» vti Order vud i Rikzsalen, Och strax derpå
176
1635
inkomme Regeringen och Rikzens Rådh och stelte sigh hwar på
sin tillbörlige Ortt.
Och förr ann dhe vpginge intogz Göstaf Anrep
Seden Johan Pattkuls Son eifter han war af Födzloretten
Swensch Adelssman Men Fadren schole inthett ställe eller samqvembd
hafwa på Ridderhusett eifter Ridderhusetz Ordning
Dereffter sade Landtmarskalken att dhe Welb: Herrar Regeringen
hade bewilliat, dett Ludwich Rilles Son, förmedelst dee skääl
och Arflinea hann hade fått vthnr Dannmark om sijn Adelige
Afkompst skulle hans Son immatriculeres på Ridderhusett, och således
skole dhe holla honom och Sonen för Frjborne Frelssesmänn.
När dhe opkomme på Rikz salen och de hög Welborne Regeringen
och Rijkzens Rådh, hade tagit sina respective ställen
Giorde Landtmarskalken en ödhmiuk relation, att Ridderskapet
och Adelen hade vnderdånligen förklarat sigh opå II:s Kong:e M:tz
Proposition: Hwilket swar han ödhmiukeligen dhe wele dett j beste
motto optaga och sigh behaga låta.
Derpå oplässte Secret: Johan Larsson Adelens fölliande Swar.
Se Bil. D.
När den act på Rikzsalen hade tagit ända, och Adelen skulle
gå neder Befaltte Herrar Regeringen Landtmarskalken, att han
schulle föllia dem opp i Råd Cammaren Hwar honom befalttes, att
åter ett Vttskott skulle vtnembnes till att ventilera Skiussfardz
Ordningen.
Kom så Landt Marsch: neder på Ridderhusett och sade sigh
hafwa fått befalning af dhe Herrar Regeringen att Ståthollerne med
någre af Adelen vthur hwart Ståthollaredömme skole komma strax
eifter middagen, i Öfwer Ståthollarens Herr Class Flemingz Cammar
till att öfwerwäga den författade Skiussfärdz Ordningen Och
badh att dhe derföre någre wele vttnembne, som samma Ordning
kunde öfwerleggia
Först desse fölliande Ståthollare Af
Wessmanland Ture Sparre Jöneköpingz Lahn Bengt Kalle
Östergötland Knutt Posse Calmar Lähn Jesper Andersson
Södermanland Peder Erlands- Wermeland Göstaf Leijonhuf
son
wud
Skara Lähn Per .lorensson Wester Norl: Stellan Mörner
Elfzborgz lähn Johan Hin- Öster botn Melcher Wernstett
drichsson
Adelen af Upland, her Erich Stenbock, Herr Jöran Gyllen
stierna
-
November.
177
Östergötland Otto Scheiding, Swen Ribbing, Åke Ulfsparre
Småland Nilss Sölfwersparre, Arfwed Lilliesparre
Södermanl: Gabriel Kyle, Krigzman Lillie
Wessman!: Jesper Nilsson
änn af Opland Biörn Måneskiöld, Jsaach Axelsson, Anders Bure.
Westergötland Jöns Bonde, Erich Krabbe, Knut Soop
Nerike Melcher Falkenberg
Finland Herr Mauritz Hoorn, Hieronimus Birkholtz
Wermeland Jöns Rosenbielke.
Läte sigh allttsså finna på föresattan Ortt, hwar då fölliande
Skiussfardz Ordning öfw’erwägades och Landtmarskalken tillstälttes.
Se Bil. E.
Den 3. Novembris
Slogz bittida på portten, att Adelen skole låta finna sigh tillstädes
på Ridderhusett eifter Landtmarskalken hade någet med dem
att consulera.
Kommo så tillhopa på retta timma och när Rollan war Opläsin.
Sade Landtmarskalken, Att såssom sidst wrardt ett vttskott
med Ståthollerne förordnatt, att öfwerwäga den skiussfärdz Ordinanzen
som är författadtt huilke och Vttschottet hafwa anhörtt. och
sig derpå icke fullkombligen kunnet förklara, vthann samptlige
Adelens betenckiande,
Derföre begärede han, att dhe wele henne wäl öfwerwäga och
sitt betenckiande på hwar Punct skriffteligen författa låta och det
seden de Welb: Herrar Regeringen communicera låtha.
Befaltte så ytterligere att de wele förklara sigh i Synderhet
på Invar punct.
< Hwilkett de och samptligen sigh förklarede som här eifter
föllier
Den 4. Nouembris öfwrerlåso Adelen denna förklaring hwilken
någet litiiett förändrades; Och seden denn af Secret: war Reenschrifwen,
Prajsenteredes han först till Landtmarskalken, som då
på Ridderhusett inthet kunde komma, för någre tillfällen som wore
infallne.
Och när den af honom war öfwerläsin, Befaltte han att hon
schulle lefreras till Herrar Regeringenn.
Adelen toge sine Afträdh eifter der war inthett mehra att
tractera med dem. på den gången
Lefrerades så denna förklaring till Secreteraren Nilss Nilssonn
huilken bahr henne strax till herrar Regeringen som wore församblade
boos Rijkzens Drotzett.
Se Bil. F.
II. 12
178
1635
Den 5 Nouembris ')
Kommo Adelen tillsammans effter tagen afsched dem emellan
och effter der war inthett att tractera, Gick liwar hem till sitt
Om Afftonen Slogz på porten Att Adelen schole försambla sigh
igen på Ridderhusett på behörlig tijdh.
J medlertijdh kom betalning ifrån dhe hög Walborne Herrar
Regeringen till Secreteraren att dett förste Vttschottet schole vpkomma
Andra dagen.
Fick ochsså en Afschrifft af Rikzdagz besluthett som conciperat
war.
Den 6. Nouemb:
Förr ann Yttskottet vpgick, vplässtes Conceptet af Besluthet
och effter dett kom budh effter Vttschottedt, ventileredes dett inthett
ytterligere, vthan skiötz vpp till Andra dagen.
Vpträdde allttsså dett Yttskottedt som wore depnterede att
consulera om dett Tyska Krigzwäsendett.
Jfr Bil. //.
Adelen gingo seden neder vthj dehras Logementer.
Den 7. Novembris
Församblade sigh så Ridderskapet och Adelen på Ridderhusett,
och när hwar hade tagitt sitt ställe och Rollan vpreciterat.
Befaltte Landtmarskalken Herr Larss Sparre, att de wille anhöra
Besluthet, som är conciperat på Ständernes, Om det ock
kommer öfwer eenss med dehres öfwerlefrerade Swar. och att de
wele derom votera.
Oplässtes så det Ordenteligen af Secret: Johan Larsson
Begärede att dett Ordett Ridderskap, antingen motte vtheslutes,
eller framför Bischoperne vtj ingongen på Beslutett, settias
Seden, att denne Punct, dhe Welborne Herrar Regeringenn
skriffteligen skulle öfwergifwes, helst detta så wäl dem som alla
dehres posteritet i framtiden och nu kunde wara prauudicerligh.
Effter som det är infördt vtj Besluthet om Qwarnetulls penningerne,
Och dhe så wäl angår dhe Hög: och Welb: Herrar Regeringen
och Rijkzens Radh som Sielfwa Adelen: Derföre Begäre
Ridderskapet och Adelen ödhmiukeligen, att dhe högb:te Welb:
Herrar, wele hafwa sigh, dett till dett bestå befahlatt, Helst dhe
förhoppes snartt blifwa af med sådant beswär.
Detta lefrerades opp j Cantzelijt till Secret: Nilss Nilssonn.
Dermed gingo Adelen denne dagen hem igen.
1) Näst före denna dags protokoll finnes ett blad, innehållande en anteckning, som
återfinnes under Bil. G.
November.
179
Effter middagen gick Ridderskapetz Secret: opp j Cantzelijt att
förnimma, hwad Swar war fallet på den öfwerlefrerade Punct.
Secreteraren Nilss Nilsson sade sigh hafwa andragett för dhe
Hög Welb: Herrar Regeringen samma Saak, och hade bekommidt
fölliande Swar
Att alloreda war befallatt att dett Ordet Ridderskap som i feegynnelssen
på besluthet war af Skrifwaren jnsatt skole der vthur
alldehles Slutas
Men hwadh den schrifftelige Puncten widhkomme; Förmeente
Regeringen samma Qwarnetull wara perpetuum lofwatt, Och kunne
fördenschulld denn ingalunda vthesluta; Dock wele dhe hafwa dett
för sigh ihugkommett.
Den 8. Nouembris
Holtz en Allmenne tackseijelsses dagh öfwer heele Rijkett, effter
vttgången Hennes Kong:e M:ttz befalningh, för den erholdna
26. Ahrs Stillestånd emellann Swerige och Polen.
Den 9. Dito
Kommo Adelen tillsamman på Ridderhusett, och när Rollan
war opläsin, Befaltte Landtmarsk: att dhe som wore falne till böter
för dehres absentering och försummelsse, skole den andra dagen
hafwa penningerne med sigh.
Och när dhe hade tagitt sine Säten refererade Secret: dem det
förb:te Swar han hade fått om Qwarnetullen
Respond: Att den aldrig Perpetuum war bewiliatt
Seden sade Landt M: Effter som de wrethe sigh till att på
minna, Att på Sidste förflutne Herredag den tijdh Rijkzens Drotzett
Welborne Herr Gabriell Gostafsson Oxenstern som en rum
tijdh hade, Dirigerat Ridderhuss sakerne och hafft deröfwer Directorium,
för då månge honom opå kompne Rijkssens höge wichttige
Ährenden, dett icke längre förwaltta eller förestå kunde, Begärede
att Ridderskapett och Adelen täcktes förordna och förmå någen
annan som samma Directorschap sigh opå toge; Och då funne de
gott att Ammiralen Herr Class Fleming wrele sigh dett opåtage Denn
han och effter tagen afsked med 2) hade der till åå dehres
wegne, der till förmåt; Hwilken säger sigh dett inthett kunna ihugkomma.
Begärede så att de wilha ännu vttkesa någre af dehres
medell som ännu welb:te Herre dertill kunde persuadera
Förordnades så dertill Knutt Påsse, Swen Ribbing, Erich Gyllenstierna,
Jsaach Axelsson med Landtmarskalken
2) Lucka i handskriften.
180
1635
Hwilken belältte att de wete Adita opå Slåtet wid beqvembd
tijdh att H: Ammiralen der till att kunna förmå.
Sedhan sade Landt M: effter som nu inthett synnerligitt är
till att tractera, Om eder gode Herrar icke synes gott, Att man
taltte någott om några gravamina och inpass som skeer Oss vthj
wära privilegier
Swaredes wore wäl gott, Men det är ingen som holler hand
deröfwer Der till med så få inge besched derpå: Dock wore rådeligitt
at dhe samsatte sigh att låta författa någre som nu mest beswärer
dem wed denne tijdhen
Och föreslogz först
1. Om dhe Extra Ordinarie Förssler och Röessler.
2. Om den skiussningen vnder Frcdzmilerne
Detta och mehra wore gott att dett förändrades; men effter
tiden är förleden, wore best dhe i Morgon kommo tillstädes derom
att deliberera.
Den 10. Nouembris
Kommo Adelon elfter tagen afsched att deliberera om dehres
beswär som nu myckett inrita.
Proponerede allftsså Landtmarskalk*.'!), de förre beswär och
seden
Om icke en godh Ordning kunne vptenckias, att dhe stoore
bekostninger som nu anwendas, På Barnssööl, Bröllop och begrafninger,
Att de sådant föredroge Regeringen.
Funno alltt detta wara gott och önskade att någen god Ordning
kunde vptenckias, deremot att desse Onödige Omkostninger
motte lörtages och afskatfes
Seden om icke dhe stoora Morgongåfwer och i lijke motto
kunde afkomma, och gifwes elfter Sweriges Lagh.
Befalttes allttsså att desse och flere beswär skole conciperas,
och seden Regeringen öfwerlefreras.
Hwilkett och strax skedde, som seden vnderskrefz af Landtmarskalken
och effter middagen öfwerlelrerades detta fölliande igenom
Secreteraren opp till de Welborne Herrar Regeringenn.
Se Bil. I.
Framkom Påwel Jonsson och begärede att han och hans effterkommande
motte Nempna och kalla sigh Sölfwerarm.
Dett sigh och alla behaga lete.
Sedhen sade Landt M: at de påminna sigh wäl att Jesper Andersson
förgången sidste Rikzdag, begärede att Crusernar af Elghammar
skole framleggia dehres skääl af hwad afkomst vrminnes
dhe wore; de wele del nu framleggia
November.
181
Swarede Krigzman Lillie, att Dawid Stu wart weet der besched
om, såm då icke war tillstädes
J medlertijdh desse beswär conciperedes, Jnkom Jacob Grundell
och Hanss Hansson Rådhmän, vttskickett af Borgemestere och
Råd här i staden. Och tilltaltte samptlige Ridderskapet på fölliande
sätt.
Welborne Herrar, De hög Welborne Herrar Regeringen, hafwa
befalatt så och gerna see och önska att den Platzen Westantill som
för någre Ahr seden igenom wådelld afbrändes, igen motte vpbyggias,
der till sig och wäl inånge finnes, som gerna byggia wele,
och Rådet dem gerna Platzer och Rum wele tildehla Men effter
(kan skee) någre af Adell kunde hafwa någon rettighet eller tilltaal
på någre Tomptter: Dy begäre de Tienstligen, Att Adelen som
kunde hafwa någen rettighet eller rum på samma afbrende Platz,
de wele dett tillkenna gifwa, och dehres bref aldra sidst tillkommande
Valborgzmessa framhafwa, På det att icke ens ägendom tili
någen fremmande kunde tilldehlas vthan hwar och en hefde och
byggie sijn Tomptt.
Swarede Landt Marskalken, Att de best schole finna dett vtj
dehres Stadz Tomptte book.
Jacob Gryndel Swarede igen han meente, Att hwar och En
schulle best wethe hwad han Atte, och derföre billigt, att hwar defenderede
sitt antingen med bref eller häfdh
Dermed togh han afträd, och bad att de wele honom herutinnan
icke förtenckia, och der någen innan den tiden sine bref eller
häfd framhade och tedde, Wele de hög Welb: Herrar Regeringen
Tomptterne vttdehla, som dem hälst begärede.
När de wore alfträdde Sade Landtmarschalken, Att der någen
ibland eder gode Herrar funnes, som någen pratension eller Rätt
kunde hafwa på någen Tomptt eller Platz, att han dett i tijdh tillkenne
gåfwo och således icke mottwilleiigen förtego sijn rett.
Den 11. Effter middagen blåsstes om, att Ständerne den 12
Nouemb: skole komma opp i Rikzsalen, att anhöra Rijkzdagz
besluthett.
Den 12 Nouembris
Kommo alltt Ridderskapett på llidderhuss till att opgå på
Rijkz salen.
Då framkallades Jöran Jacobsson som dagen tillförenna war af
dhe Hög Welborne Herrar Regeringen benådet med Skiöldebref
Huilken sitt bref frambahr, som vplässtes, och seden tillordnades
honom för denna gången det Nedersta rummett och kallade sig
Sölfwerpafron.
182
1685
Dermedh Opträdde de vtj Ordningen till Slottedt opp till Hennes
Kong:e M:tz förmak och beledsagede Hennes Kong:e M:tt effter
ordningen opp j Rikzsalen
Hennes Kong: M:tt ledd af Rijkzens .Marsk, satte sig på sijn
Kongelige tron, och dhe Welborne Herrar Regeringz Personerne
Herr Jacob Pontesson Rijkzens Marsk, ståndendes på Tronen
på högre Sidan
Herr Caril Carlsson Gyldenhielm Rijkz Ammiral och
Herr Gabriel Bengtsson Oxenstern Rijkzskattmesteren På Wenstre
Sidan Men
Herr Per Banner blef ståndandes på högre Sidan på golfwet
och de andra Rikzens Råd på dehres wahnlige Rum
Drotzten war inthet tillstädes effter han war beheftatt med
Sjukdom.
Då framträdde Herr Peder Banner, Och sade att H:s K: M:tt
alles wår allernådig:te vttkorede Drottning hafwer låtidt, på Ständernes
eenhellelige Swar, författa detta Rikzdagz besluthett huilket
de wele anhöra och seden ingen fördrista sigh att begifwa sig hädan
för änn dett af dem wore vnderschrifuidt och förseglatt.
Vplässtes så fölliande Besluth af Secret: Nilss Nilsson
När dett war opläsitt giorde Landtmarsk: en ödhmiuk gratulation
till Hennes K: M:tt önschandes H:s K: M:t mycken lycko
och welsignelsse till H:s K: M:tt Regering och prosperitet och gott
Success till II:s K: M:tt loflige företagende.
Seden den act på Rijkz salen war ändatt, och Adelen hade
committerat Hennes Kong:e M:tt vthj sitt Kongelige gemach. Ginge
Adelen och Ridderskap vthj process neder på Ridderhusett.
Och effter Rijkzbesluthett af dhe Hög Wälborne Herrar Regeringen
och Rijkzens Bådh inthett war vnderschrifwidt, Befaltte
Landtmarskalken Att de den andra dagen, skola komma tillsammans
att vnderschrifwa besluthett
Befaltte att man j medier tijd skulle fordra på Swarett opå
dehres inlaga Beswär
Ypträdde så Jesper Andersson Crws och Jesper Nilsson Crws
och tilltalede David Stuwart och Crigzman Lillie; Att honom war
förekommidt, huruledes de Crwsar af Elghammar låta höra sigh
wara af Eldre Slächt och familia, änn dehres Slächtt af Harfwila,
Edby och Frössåker: Der dock dehres första afkomst är vthur
Bejern af det Stamhusett Crwsborg i Bejern, som D: Messenius
i sijn Slächt Linia Book inföhrer, hwilken Slächt är inkommen med
Konung Christof aff Bejern, och framhade ett gammaltt Wapn,
dermed han tedde att dehres Wapn och Slächtt war Vrminnes.
November. 183
Protesterede och emott dem att dhe wore aldehles inthz förwant
med dem, så och att dhe i framtijden icke skole kunna komma till
något Arf, effter dett wore twenne Slächter. Begärede och att dhe
wele framhafwa dehres afkompst eller vttkompst.
Davidt Stuwart, Respond: Att han dett nu vtj en sådan hast
icke kunde giöra, vthan till näste Herredag, Och sade att samma
Slächt war kommen ifrån Norige såssom och wijsste en kupa vn
der
ett bref, att Wapnen wore lijka
Derpå begärede Jesper Nilsson, att dhe wele framhafwa ett
Bref som Konung Erich hade Siwardt Cruse gifwidt, hwilket nog
schulle clarera om dehres afkompst och Wapn: huilkett bref han
för månge åhr seden secdt hade.
Negerede sigh dett inthet hafwa, vthan dett moste wara förkommidt.
Lofwede, att de och till näste Herredag wille framföra
de skiäl, som sådant alltt schulle förklara.
J lijke motto begärede Krigzman Lillie, att Johan Lillie af
Aspenäs schulle framhafwa sina skiäl, huru de äre kompne till dett
Lillia Nampnet, Helst sådant är begärt och urgerat på den sidsta
Herredag, att de sehiäl nu schulle framleggias
Johan Lillie, Sade sig då inthet hafwa waridt här, och kunne
wäl dhe skiäl finnas som dett nogsampt skall gott giöra, dhe schulle
och deremott med sigh hafwa dhe skiäl, hwarföre de kalla sigh
Lillior
Befalttes att sådane skiäl till nästkommende Rikzdag, af desse
twenne stridige Slächtter schulle framhafwas, att Slächtterne derigenom
kunde wara åthschillde.
W. Jesper Andersson Crws och Jesper Nilsson Crws inlade
yttermehra bär effter föliande dehres schriftelige ansökninger om
Samma saak 3).
Befaltte och Landt M: att de som wore annoterade och förfalne
till Böter, scholle dem i morgon afleggia Såssom och till Seeretera
ren
sitt deputat *)
Dermed gingo de alle Neder doch befaltes först, att Secret:
ändeligen schulle så laga att han kunde få Besluthz neder till Morgonen.
till att vnderschrifwas.
Den 14. Nouemb:
Kommo Adelen och Ridderskapett åter tillsammans j den meening
Att dhe wele hafwra vnderschrifwidtt Besluthett Hwaropå Secreteraren
med flijt oppe hoos Regeringen anhöltt, Men dhe förhöllo
honom dett, alltt inn emott middagen; Derföre ginge Adelen neder igen.
3) Jfr Bil. R. i) Jfr Bil. N.
Om middagz Tijdh, Bekom Jagli Johan Larsson Besluthz doch
Befalttes mig att för ann de träda till att vnderschrifwa skulle
Landt Marskalken handla med Ali Adelen som förmögenhz hade,
att dhe skola angifwa och tekna hwad dhe vvele Jnsettia vthj
Compagniet
Anhöltt och Secret: om Swaret på dehres öfwerlefrerade beswär
och petita: huilket lofwedes så snart dhe hade sig resolverat
om Compagniedz insettiandet
Den 10. Nouemb:
Kommo samptlige Adelen till att vnderschrifwa Besluthett
Och förr ann dett blef tillåtidt Proponerede Landt M: de Högh:
Welborne Herrar Regeringens begäran, Att hwar effter sijn förmögenhett,
wele låta antekna sigh, hwad och huru mykett han
wille insettia vtj Compagniet.
Hertill ingen wele sig förklara
Befaltte fördenschuld, att den nedersta schulle seija hwad han
wille her till giöra, och oplässte så infattade Lengd hwad Rijkzens
Rådh der till hade inteknatt
Se Bil. M.
Swarede så sampttligen att dhe wele först see Privilegierna
derpå scholle gifwas, Seden wele dhe sigh gerna accomodera till
samma Werk hwar der någen fohrdel hoos folgde.
Sedhen opstegh Landt M:
Betackendes dem alle samptligen att de så godhwilleligen och
frjwilleligen hade samptychtt till hwad som af H:s K: M:tt war
proponerat och nu Fädernesslandzens högnödige tarf fordratt hade
Såssom och att de hafwa respecterat vthj denna hans anbefaltte
Landtmarskalkz Embete; huilket kall han och nu aflade, helst
denna Lofliga Sambqwemb och Rikzdag hade en Enda. Aflade och
afdanckade så detta sitt kall Onschandes dem mycken Success till
dehres hemrehsan så att hwar och en motte mz helssan komma
hem, och finna sina kärkompna vttj ett gott begärligitt wälstånd
Derpå giorde Her Hindrich Fleming en gratulation för dett
stora Omak han vtj warende Rijkzdag hafft hade, Wele sådant om
honom igen förtiena den stund de lefwa.
Dermed lade Herr Larss Sparre sijn Landt Marskalkz staaf
ifrån sigh, Och vnderschref så Besluthz Och befaltte att ingen
skole fördrista sigh att rehsa härifrån förr än han dett vnderschrifwidt
hade.
Befaltte och så, särdeles Ståthollerne som ändå moste her
blilwa, att de den 18. Nouemb: wille komma på Ridderhusett att
November.
185
accompagniera honom mz Besluthz opp till Rådh Cammaren att
dett ifrån sigh lefrera
Dett dhe och lofwede och den 18. Nouemb: opträdde och dett
till H: Larss Sparre i samptlige Regeringz och Rikzens Rådz När
warelsse:
Huilkett Secret: Johan Larsson honom tillstältte och öfver
lefrerade.
Se Bil. K.
Den 20. Nouembris 1635.
Bekom jagh Johan Larsson då Secret dessa dhe Hög Welborne
Herrars Regeringens skrifftelige Förklaring, på Adelens inlagda och
öfwergifna Jnlagu.
Se Bil. L.
Dermed ändades denne Wälholdne Rijkzdagh
Gud gifwe att alltt hwadh som handlatt och Sluthett är motte
lända, Gudh den alldrahögsta till Ahra, Hennes liong:e May:tt och
sielfwa Fädernessland till Prosperitet och gott wälstånd
Johan Larsson nipp
Ridd. Secret:
186
1635
Bilagor.
Bil. A.
Hennes Mayttz Wår allernådigste Drotnings och Frökens, till
samptlige Rijkzens Ständer här försaniblade Proposition Hat:
Stockholm den 22. Octobr. A:o 1635.
H: K: M:t wår Allernådigste Vthkoradhe Drotningh och Fröken
hadhe nådigst gärna förskoont Ständerne medh denne Herredagz
besökningh, ahnseendes, att nw är hwar och en j sitt hws
beskäfltadt, med thz han öffuer Wintern leffwa skall, och H: M:t
elliest heller en annan än denne sida höstetiden på åhret thertill
vthwahldt hadhe: Men althenstundh här äre för en kort tijdh sedhan
någre wichtige förändringer, så wäll j thz Tyske som Polniske
wäsendet infalne, som ingen drögzmåhl lijdha, Så hafuer Hennes
May:tt för nödigt funnet, sakernes wichtigheet tijdzens olägenheet
at föredraga, Och tacker fördenskuldh Ständerne etc.
Den första orsaken, som H: M:t hafuer beweekt att så hastigt
sammanskrifwa Rijkzens Ständer, är den förandringh, som nw nyligen
är skedd j det Polniske wäsende.
Derpå erinras om de försök, som alltsedan 1629 blifvit gjorda
att utbyta stilleståndet med Polen mot en varaktig fred; om den
nye Polske Konungens Uladislai anspråk på samma titel och rättighet
till Sveriges krona, som hans fader velat göra gällande,
och på de eröfrade provinsernas återställande till Polen; om den
af gångna krig sexpeditionen till Preussen; samt om den slutligen,
under främmande medling, förda underhandling angående ett nytt
långvarigare stillestånd.
Att affstå honom Rijkzens titlar eller någon deel aff Lijflandh,
thertill sågh Hennes May:tt ingen skääl. Och hadhe fuller medh
Pryssen j lijka motto sitt stoora betänckiandhe. Ty oahnsedt wij
hadhe ther icke mvket af sielffwa landet, vthan allenest några fhå
Städher och fästninger inne, Så syntes äntå orådeligit, att på ett
Stilleståndh allena begifua sigh sådana fordelar medh huadh deere
skääl derhoos wara kundhe. Men aldenstundh högst bemelte Konungar
och Potentater ladhé sigh så högt theremellan, Sakerne be
-
Oktober.
187
gynte och gå något sälsampt i Tysklandh, och Hennes Mayrtt fördenskuldh
icke rådeligit fann, att giöra sigh heela Weridén till o wenner.
Då hafuer Hennes May:tt äntligen bätter funnet att gifua dem Poler
igen huadh wij härtill hafue taget them ifrån j Pryssen, än att
sättia alt på spitzen aff Wapnen, och altså äffwentyra heela Rijkzens
wälfärd på en twifuelachtigh vthgång aff Kriget. Men haffuer
lijkwist medh den respect och fordeel sådant giordt, at Konung
Vladislaus hafuer icke allenest vthelåtet Sweriges Rijkes titell vthur
sin titull och thet Polniske Secretet, Vthan ock den Hennes M:t
wår allernådigste Drottningh och Fröken cederat; huar till han tilförende
icke hafuer bringas kunnat: Så haffuer och Hennes May:tt
medh Lijflandz behollande erhollett ett stilleståndh, icke mindre än
opå sechs och tiugu nästfölliande åhr, Huilket Hennes Mav:tt skattar
en ewig fridh något när lijkmätigt, medh deere reputerlige conditioner,
som Ständerne sielffwe aff thet oprättadhe, tryckte och publiceredhe
Stilleståndz .Instrument medh mehra seendes warde.
Såsom nu Hennes May:tt alt thetta eingt och allena giordt
hafuer för dess samptlige trogne Vndersåteres och Rijkzens inbyggieres
wälfärdh schuldh, på thz the såledz en gång till en longwahrigh
roo komma motte Altså twider Hennes May:tt inthz, thz
Ständerne warde sigh samptligen och synnerligen högeligen theröfuer
hugnande, och huadh j så motto giordt ähr, Vnderdånigst gott
finnande och gillande.
Näst thz Polniske wäsende, påminna sigh Ständerne noghsampt,
j huadh terminis sakerne stodhe j Tysklandh, när the här sidst frå
huarandra skildes
Följer derpå en framställning om ärendenas mindre lyckliga
gäng i detta land, och orsakerna dertill; de förbundne evangeliskes
alltför stora trygghet i begynnelsen, nederlaget vid Nordhagen,
den allmänna nedslagenheten derefter, Kanslerens fåfänga
försök att återupprätta armeen och sammanhålla förbundet, Kurfurstens
af Sachsen särskildta fred med Kejsaren uti Prag, samt
hans bemödanden att tvinga de andra ständerna till att densamma
biträda, och att upphäfva sig till medlare mellan Kejsaren
och Sverige, som skulle låta sig afspisa med en godtgörelse
i pengar.
Medhan nw Rijkzens heeder och säkerheet, ja sielffwa billigheeten
lijkwist fordrar och kräfuer, at ther någon affhandlingh och
Wenskap ad' bliffua skall, Så moste ju the som här till trätt och
krigat haffwe, anten sielffwe, eller genom sine Fulmechtige ther
öffwer handla och huar annan försäkre: Jcke heller förswarligit är,
at man skall sigh äffwen medh otack så snöpligen tädhan wijsa
188
1635
låta: Så haffner Hennes May:tt sedhan Stilleståndet medli Pohlen
slutet bleff, befalt största deelen aff den Pryssiska armeen, serdeles
thz främmande folcket så och några wärffuade trouppar vhr
Liflandh, gå åth Tyskiandh, och ther vnderstödia sakerne till thes
man åth minstonne medh reputation och säkerheet kan skillias ther
ifrån.
Och detta är altså Summan aff Sakernes förlop i Tyskiandh,
sedhan här sidsta Rijkzdagh holts: Huilket Hennes May:tt hafuer
Ständerne till den ända nådigst optäckia welat, på thet the kunne
see, huru wij ännu stå på then sidhan, och huadh lijknelse man
ther kan hafua till fridh eller continuation aff Kriget här effter.
Ther thet nw kommer till tractats, Så motte hennes May.tt
nådigst gärna weta, Ständernes betänkiande, huru wijdha the holle,
at man skulle sigh j be:te tractat, serdeles medh Chur Sachsen
inlåta? Huru högt man på satisfactionen strängia, och huar widh
man äntligen statina skulle? Och ther wäre synder icke wore så
stora, at Gudh täcktes beskära oss en önskelig fridh ther vthe,
Huru Ständerne tå meente att man bäst skulle blifua aff medh the
månge främmande armeerna, som Hennes M:t och Rijket så wäll
i thz Polniska som Tyska kriget tiänt bäfwe? Skulle och wederparten
till inga billiga fridz medell förstå wele, vthan at man kriget
wijdare continuera moste, Huru, och genom huadh medell
Ständerne tå meente, att Kriget bäst föras skulle, till dess Gudh
en beständigt) fridh förlälma täcktes?
Förvthan desse Vthrijkes saker, påminner sigh Hennes May:tt
allernådigst, att hennes May:tt bleff på sidsta Rijkzdagh aff Ständerne
bedhen, till att optänckia, och göra någon godh ordningh j
then oordentelige och oskälige skiutzningh och gästningh, ther medh
almogen så högt och obilligt beswäres; Nu hafuer fuller Hennes
May:tt sådana almogens beswär allernådigst låthet gå sigh till sinnes,
och fördenskuldh fattat en ordningh huru Hennes May:tt förmeenar
thet böre remedieres, så att Rijkzens nödhtorfftige ährender
ickie nederleggies, privatpersoner ock få theres fordenskap för
skäligh betalning!), och allmogen doch icke, såsom här till, så
oskäligen och illa betungas, vthan sin åker och Hwsholdh desto
bätter förestå må. Men effter hwar landzända hafuer sin egenskap
och serdeles lägenheet ther widh att betrachta, Så will Hennes
May.tt låta communicera samma ordning med Landzheffdingerne
och någre andra förståndige Män, och först aff dem förnimma
huadh ther hoos j hwar och en Landzända serdeles kan wara at
påminna, för än hon aldeles publiceras.
Oktober.
189
Hennes May:tt förnimmer ock, at på landet och i städerne inrijter
en stoor oreeda medh leijefolcket, i det dränger och pigar
blifua nw mäst allastädes icke allenest så oskäligen dyrt, att den
fattige mächtar snart inthz folck att hyra, vthan ock så wrångt
och ilske, att hwssbönder och maatmöderne rådha föglia medh
them, Alt aff den orsak, at ingen wiss ordningh giord är, huadh
sådant tiänstefolck skall hafua om åhret, eller huadh hörsamheet
och lydno the sijna hwsbönder och maatmöder skyldige äre, och
huadh macht desse igen öffwer them bör haffwa: Huarföre motte
Hennes May:tt och ther om gerna förnimma, huadh huart och ett
Ståndz åliggiande och meningh wörö, på thet man och ther opå
kunde skaffa bother.
Dett högsta och största som Rijket almänt åligger, är den
trånghmåål som nw är på mynt j landet. Hennes May:tt seer och
förnimmer, att den meenige man i handell och wandell sampt annan
thess daglige handtering och nähring kan snart sagt icke skillias
frå huar annan, myket minder åstadhkomma huadh the Crohnan
till åhrlige Vthlagor skyldige äre, medh »linder Räntornes opbördzmän
j stadhen för reda penninger ahntaga dehres wahrur och partzehler.
Så medan thz een höghnödigh saak är at bota, Begärer
Hennes Kon: May:tt allernådigst att weta, genom huadh medell
Ständerne förmeena att man gott och nogh mynt j Rijket bekomma
må?
Desse ähre så the förnämbste ährender, som Hennes May:tt
lör denne gången haffwer nödige erachtat medh Ständerne att communicera,
Och effter Hennes May:tt icke gerna will holla them
länge oppe, vthan snart släppa huar och en hem till sitt igen, så
begärer Hennes May:tt allernådigst, the wele dctt jw förr ju heller
öffwersij, och sigh såledz ther på resolvera, som Hennes M:tz tilförsicht
och theres samptlige wälfärdh them tillstvrckiandes warde.
Hennes May:tt är dem samptligen etc.
Bil. B.
Pacta Induciarum Thet är The Sex och Tiugo Ahrs Fördrag
och
Stilleståndz Punchtar emellan H.ns K. M:tt til Swerige
och H. Konungzl. M:tt til Pålandh Vthi Stumssdorff then 2.
Sept. Stylo vet. Anno 1C25. Tryckt i Elbingen etc.
Bil. C.
Hennes May.ttz Nådigste begäran, att Ridderskapet wille sigh
villi dlieres Jnlago på fölliande Punchter vthtryckeligare förklara.
190
1035
Först, Aldenstund man ännu icke weet, huru länge wij i dhet
Tyska Krijget moste continuera, eller ther Gudh nådigst täckes
vnna oss fridh i Tyskland, så seer man likwist att så wäl Armeernes
affskaffande, som annan Rijkzens gäld och nödtorffter, än tå
till en tijdh stora medell behöffue, Derföre förseer sigh H:nes M:t
allernådigst till Ridderskapet, att dhe continuera ännu medh the på
sidsta Rijkzdagh bewilliade Hielper på ett paar åhr tilgörande.
Sedan, Aldenstundh Ridderskapet hemställer H:nes M:t på
hwadh conditioner H:nes M:t gott finner den Tyska friden att sluta,
så på dhet H:nes M:t i tijdh må wetha, ther Gudh täckes förläna
oss fridh i Tyskland, om H:nes M:t ther på skall åter vthskriffua
en Rijkzdagh, till dess ratificerande, eller om Ridderskapet
nu genast wele gott holla, hwadh H:nes M:t j så motto slutandes
warder. Dy begärer H:nes M:t Allernådigst, the wele sigh och
ther opå nödtorffteligen förklara.
Bil. D.
På Hennes Kong:e Mai:tz wår allernådigeste vttkohrade Drottningz,
öfwerlefrerade Proposition; Ar denna Ridderskapetz och Adelens
Vnderdåniga Swar och betenckiande. actum Stockholm den
2 Noueinbris 1635.
Adelen och Ridderskapet, äre nogsamptt wäl vnderrettade, af
samma Hennes Kong:e May:tz wår allernådigeste vttkohrade Drotningz
och Arffröikens öfwergilne proposition, huru Hennes K: M:tt
wid denne beswärlige Ahrssens tijdh, gerna hadhe welet förskona
Adelen och Ridderskapet, sampt dhe andra Ständerne, till denna
wäl påbegynta Rijkzdagh att hijt förskrifwa och sammankalla: Men
så hafwa Tijdernas förändringar, och Rijkzens Stat vthan Rijkes,
annorlunda icke kunnat tillåta; Vthan H: K: M:tt är wordett för
dess stora wichtigheter skull förorsaket, dem att saminanfordra,
och Oss dem; J Synnerhet, huru sakerna emellen Oss och dhe
Påler föreweto och aflupne äre; Såssom och huru dett Tyselia Krigett
(sedhan wj i tiord här wore) äre passerade; Sampt och huru
någre Oordninger här i Rijket äre jnrittne; och moste remedieras.
Vptekt.
Hwilkett wj alitt effter yttersta förstånd vnderdånligen effter
trogen och hörsam plicht, hafwe öfwerwägatt och ventilerat; Och
derpå dessa fölliande Odhmiuka Swrar, welet tillkenna gifwa.
Först Hafwe Wj med hiertans glädie och åstundan förnummidf,
att ett reputerligitt Stillestånd är Slutedt och afhandlat emellan
oss och wäre Fiender dhe Påler; Och för den orsaken schulldh,
November.
191
äre skyldige hembähre den alldrahögsta Gudh; Loff och tackseijelsse,
som der till sijn helga Welsignelsse förlänt hafwer; Såssom och
som Hans Kongre M:tt (högtberömlig i Aminnelsse) Konung Gustaf
Adolph, den andra och store; fordom wår Allernådig:te Konungz
Sinnen och förstånd, der henn hafwer dirigerat, att högb:te
H: K: M:tt alltt ifrån sijn Vngdom, och särdeles ifrån sijn förste
beswärlige Regementz tijdh, icke allenest med Kongelige åhåge och
försorgh, Sakerne med vfwer och beswärlige krijgh så wijda Heroisk
bracht att wj med wåre näst anbelägne Granner äre kompne
till en godh förlijkningh och godh Naboe och Wenschap; Vthan och
mycket mehra haft ospartt Lijf och blodh j månge occasioner att
forttsettia dhet beswärlige Kriget med de Påler, Först vtj Lifland
och sedhen vthj Pryssen, och der inkrechttadt och vnderlagtt sigh
och Sweriges Crono mechtiga Städer och Festninger, alltt till den
ända, att bringa samma fijende, antingen till en Ewigh Fred eller
Reputerligh Stillestånd: Men så haffler sådanne Hans Kong: M:tz
Kongelige Jntentioner, dem der till inthett kunnet förmå, allenast
för detta bracht dem till ett Sexåhrigt förlupet stillestånd Som i
medlertijdh H: Kong: M:tt war engagerat med dett Tyselia wäsendet,
nästan war lupet till ända; Så att Hans Kong: M:tt för sitt
hastiga dödelige frånfälle (som Wj alle högeligenn och hierteligen
beklage) antingen igenom belefwrede tractater eller och sielfwa Kriget,
haffler kunnat till ända bringa och vttföhra. Vthan sådant den
Stormechtig:e; Högborna Furstinna och Fröiken, Fröiken Ghristina,
Sweriges, Götes och Wendes vttkorade Drottning och Arf Furstinna,
Wår All: drottning med sådane mechtiga Provinciers och Städers
besittande antingen med sielfwa Krigett eller och tractater att
fortsettia, effterlefdt: Huilkett dhe Påler och nu förmedelst Gudz
den Aldrahögstes nådige försyn och Welsignelsse och sådane H:
K: M:tz Manlige bedriflter och merkelige jntentioner, Såssom och
förmedelst H:s K: M:tz wår allernådigeste Drotningz och de Hög
Welb: Herrar Regeringens faderliga omwårdnat, sampt de Welborne
Herrar afferdade Fulmechtiga Legater och Commissarier höga
och stoora llijtt med de tillskickade Fremmande Konungars, Fursters
och Republiquers Vnderhandlare, benägne Jdhkesamhett och
Jfwer bracht Saken så wida, att emellan Oss och dhe Påler en
Reputerlig och berömligt) högönschelig 26. Ahrs stilleståndh är vprettadt
och sådane Conditioner erholdne att Prvssens afträdande,
icke är reknandes emott dett bewilliande Stilleståndet reputerlige,
eller mehra nästan ewigh Fredz erhollelsse. För huilkett Hans
Gudomlige Nampn warj ewinnerligen prisatt H: K: M:tt fordom
wår allernåd: Konung, högtberömbd, Hennes Kong: M:tt wår aller
-
Iti35
nådigeste Drottningh och sielfwe Regeringen och högb:te så wäl
Jnnlendsche som Vttrikes Legater och Commissarier vnderdånligen
ödhmiukeligen och tienstligen respective betackatt, för dess stoora
Ivongeliga Omwårdnader affectioner och ilijts osparelsse, att detta
långliga beswärliga och oss högt pressade 37. Ahrs Krigett och
blodh spillning, är kommet oss vndersåtere och wårt käre Fädernessland
till ett Ansehnligitt högtberömligitt Stillestånd och lyckeligh
Attgång: Och således finna för wårtt Stånd, alltt wara Lofligitt
och reputerligitt, Slutedt, giordtt och afhandlatt.
Och såssom nu detta Krigetz lyckelige Vttgång merkeligen
hafuer Oss frögdatt, J dett wj hafwe förmeent, förmedelst dette
erholdne 26. Ahrs Stillestånd, skole hafwa wordett lijsade med de
månge beswärligheter, som samma Krijgh hafwa widhengtt: Men
så äre wj till dett andra af samma Proposition åter bekymbrade
wordne, J dett Oss underrettes att sakerne någet sälsyntt och
Olyckeligen på den Tyske Sijdan wara aflupne; Så att ehuru wäl
Rijkzens Cantzler med högsta yfwer och allfwar bäfwer dirigerat
werkett, eliter Hans Kong:e M:tz (högtbeklagelige dödelige frånfälle),
att winna en reputerligh Vttgång och Fredh: Men så bäfwer
Rijkz Cantzeleren ellwad llijt han och hafuer anwendt, den gode
Vttgången alltt här till inthett kunnett erholla: J dett Churfursten
af Saxen emott Vprettade förbund och skrilftelige försäkringar, ingått
och Slutedt medh Keijsaren, Cantzeleren och andre interesserade
förhundz förwantter, alldehles oåthspordt ett Stillestånd eller
Fredh, alltt derlien dirigerat och Slutedt, att wj schole Cedera och
atlträda vthan något recompens Hwadh således Hans Kong: Mayitt
med Lijfspillande dem Ewangeliske Tyske nationen till gode hade
vthj defension, och således Chur Saxen med llere Herrer och Respubliquer
af samma nation funnets otacksamme för sådane H: Kong:
Mav:tz dem höga bewista Welgerningar, sampt Sweriges Crono
stora anwende omkostnader till dehres Libertets och Religions erhollelsse;
SA att wj nu nästan med dem sorn Wj vtur Träldommen
och tyranniet frelst hafwa, råka med vtj vppenbahra Fegde, ehwadh
llijt och Rijkz Cantzeleren derpå gjordt bäfwer att Trefla med dem
en Redelig fred och recompens: Men så see Wj inthet annat vthan
att Wj med wäre store Synder hafwe förtörnat den Högsta Guden
att hans wrede synes ännu will öfwer oss Swäfwa och hotar med
krijgh och jw med krigz beswärligheter, der kriget antingen moste
continueres, eller och det fremmande Krigzfolket aldanckas och betalas
så frampt dett ännu icke till någott fredz fördragh kan komma.
Hwarom wj vnderdånligen Hennes Kong: Mitt som högste interesse
med Sweriges Crono der vtj bäfwer med sielfwa Regeringen och
November.
193
Rijkz Cantzeleren sigh till dott högsta wille låta wahra befahlatt,
att dett till en rcdeligh Fredz tractats vttgång komma motte, Så att
Hennes Kong:e M:ttz och Sweriges Cronos reputation må erholles:
MSn Conditionerne hemstelles H:s Kong: M:tt med sielfwa Regeringen
och Rikz Cantzeleren att föreslå och Sluta sora Tijderna och
tillståndet bäst kunna tillåta. Helst medan H:s Kong: Mitt med
Regeringen nu vthj sidste Wälafhandlade Stilleståndz tractat vtj
Pryssen hafwe söktt och erhollet Fädernesslandzens wälferd och
reputation; Allttsså förblifwa de och vtj den wissa tillförsicht, att
dhe och sådanne Conditioner mz den Tyselia Nationen Sluta och
ingå sorn erholla Hennes Kong: M:tz och Fädernesslandzens reputation
På dett Sweriges Crono och dess Vndersåtere icke må beswäres
med det Fremmande Ivrigzfolketts afdankning, Vtan att dhe
måge af den Tysche Nationen sielf contenterade och betalte warda;
Och hwadh j så motto åå Hennes K: M:tz wegner Slutes och Afhandlas,
skall af Oss och wäre effterkommande, Vthan någon Rikzdagz
holdning och sammankallelsse, kraftigt, stadigt och för gott
bollet blifwa, lijka som det på en allmenne Rijkzdag samptykt och
belefwadt wore Och förr änn H:s Iv: M:tt och Fädernesslandzens
reputation för de månge H: K: M:tz denn Tyscha Nationen bewista
trogna welgerningar j någen motto skole förringas eller lenda till
någon förklenring, wele wi förr hafwa Ospart Lijf, blodh och all
förmågo till att maintinera II: K: M:tz och Fädernesslandzens höghet,
så wida wårt Stånd medgifuer, Så att heela Weridén skall see
wår Oskyldighet, Invar dett till ett vppenbahre Krigh med Chur
Sachssen och wäre Religions Förwantter schole komma: Och till
den ända att H:s K: Mitt deste mehr må see och förnimma Adelens
och Ilidderskapzens trogna och vnderdåniga afection till H:s
K: Mitt och Fädernesslandzens wälferd och reputations erhollelsse;
Hafwe wj icke så högt wTelet aestimera wäre Wälfångne Priuilegia,
såssom H:s K: M:tt och Fädernesslandzens allmenne Wälstånd och
derföre bewilliat, antingen till Krigets continuerande, eller och till
annan Rikzens gäldz afbetalning och NödtorlTter, att på Twr fölliande
Ahr må Boskapz skatten vttgå af wråre Landbönder, alldehles på
sätt och terminer som den vtj detta Ahret vttgången är, halfpartten
emott Skatt och Crono; Och att j medier tijd wäre Landbönder
icke må graveres med några andra Nya Pålagor, Såssom och att
den sidste wårtt widige Cederande på denn store Tullen icke må
förlängres widare än som bewiliatt och försäkratt är; Och när desse
tijder förlupue äre, att då alldehles dette må vphäfwes; Såssom
och att denne wår Wälwillighet, icke må lenda Oss eller wår posteritet
nu eller j framtiden till någet prseiudicium.
194
1(535
Hwad swaret på elen tridie Puncten anbelanger; Sä förbida Wj
den författede Skiussfärdz Ordinancen oell så snart den blifuer Oss
Communicerat, wele wj j lika motto vårt vnderdåniga betenckiande
derpå gifwa, att hennes Kong:e M:tt der till skall fatta ett nådigt
behag; Astundandes att dett beswärlige skiussandet och gestningen
Allmogen dageligen aldra mest betungar motte afkomma och j staden
igen godh order påfinnes
Till dett herde, Att på Landet och j Städerne mehra och
mehra jnrijter en stoor Oreda medh Legofolkett förnimmer dett
liwart och ett Ståndli: Men ehuru och på liwadh sätt detta skall
kunna förandras hemstella Wj och i lijka motto H:s Kong: M:tt
och Regeringen derom att disponera, som Provintierne och Landzens
lägenheter best sådant tillåta.
Hwadh den Sidste Puncten Anbelanger att ett gott mynt här
j Rikett kunde vprettes, så vväl till Cronones vttlagor, såssom och
till den dagelige handtering och j synderhet till den rehsande Man;
Derutinnan förblifwer Ridderskapett widh den promiss Rikzens Rådh
åhr 1633. Oss Nådigst tillsagt liafuer, att de wille låta wara sigh
den höga saale recommenderat.
Detta är således etc.
Bil. E.
Ordinantie om Giästningh och Skiutzfärder.
Wij Christina medh Gudz nåde etc. gore witterligitt att efter
som ibland alle andre beswär som wäre undersåthere, särdeles
Prästerskapet och den menige man påhänger inthet ähr större, förtreeteligare
och idkesammare än dhen olage, oändelige Skiutzning
och Gästning, hwilken dlie atf åthskillige tillfälle och orsaker betungas
medh, vnderstundom fuller till wår och Rijkzens tiänst doch
mästadeels vnder ett skeen afl' wäre ährenden reeses i Landet och
störste delen aff alle handa ståndz Personer, särdeles Adell, Krigzbefähll,
Fougder och Fougdekarler; Ja wäl Köpmän och alles desses
tiänare och vthskickadhe, så hafTue oflta för oss wäre förfäder,
Sweriges Konungar, Christelige i åminnelsse, och wij siälfTue j wår
ltegementstijdh sökt åttskillige medell och sätt sådan wäre undersåtheres
olaga tunga att alfskaffa, giordt där öffuer så på ltijkzdagar
såsom elliest, stadgar ordningar, lathet uthgå Patenter och Mandater
så och befallningar till W’åre Ståthollare, Laghmän Heretzhöffdingar,
Foughdar, Rorghmästare och Rådh j Städerne att haffua där
opseende medh, alt j thel hopp att sådan oordningh bootat och
November.
195
bättradt warda skulle: Men så hafTuer här till liw arken wära förfäders
eller wäre ägne förordningar någon stoor frucht skaffat,
vthan där än j begynnelsen någon lijsa ähr bliffuen, då hafluer hon
wäret een lijten tijdh och åter strax fallet på förra oseedh. Hwarföre
halfue wij taget saken i noga betänkiande, huruledes icke
allenast tungan motte atfskalfas, vthan och rätta orsaken och grunden
därtill upphätfues, och för dhen skull härom till wäre vndersåtheres
lijsa, gagn och wälfärdh således förordnat och stadgat, och
ordne härmedh och stadge såsom fölgier !).
Härpå följa, i 24 punkter, vidlöftiga föreskrifter: hvarigenom
först förbehålles Konungens rätt att af sina undersåtare njuta
fri skjuts och gästning, såväl för sig sjelf, som för de af honom
utskickade, eller till honom kallade, då de hafva af honom underskrifvet
fripass, dock blott för det antal hästar passet utvisar (i).
Dernäst bestämmes sättet för uppbädadt krigsfolks till häst och
fot befordring, med hästar för trossen och de sjuka, på tåg,
samt till och från mönstring (2); deras underhåll i nattqvarteren,
antingen de inqvarteras i byar och gårdar, eller ligga i läger
pä marken eller i någon stor by (3); och i sednare fallet den
gärd, som åt dem utgöras bör af allmogen (4); sådana nattläger
räcke blott en natt, om ej särskildt undantag eger rum (5):
och alla dessa friheter tillkomma blott samlad trupp, under bcfälhafvares
ansvar för allt missbruk (6); om skeende genomtåg
underrättas Landshöfdingen af befälet minst åtta dagar i förväg
och drage försorg om tillsyn dervid, medelst häradsfogde och länsman,
eller der större trupp går fram, antingen genom personlig
närvaro, eller sälte annan man i sitt ställe (7); bcsoldningsryttare,
och soldater sorn hafva månadtlig sold, ätnjute befordring
och qvarter som ofvan, men kost efter skälig betalning, som bestämmes
enligt priser i närmaste stad, och erlägges efter uppgifter
ä det på hvarje ställe förtärda, hvilka till Kammarrådet med första
post insändas (8). Landshöfding njute pä resor inom sitt län fri befordring
med 5 hästar, och töring för sig sjelf femte; tjenstemänncn
likaledes till lägre bestämda belopp, hvar inom sitt distrikt;
sä ock krigsbefälet, då de resa för att efterse sitt krigsfolk (9).
»Wij haline och nådigst tillåtet att wårt Ridderskap och Adell måge
eliter privilegierne niutha frij skiutzhästar nähr dhe till Rijkzdager
opfordrade warda, dock ingen högre än till Tree hästar (10). Ståthållare
ege att utfärda fripass för de bud de till Konungen eller
1) Denna handlings v idlöf tighet, och dess jemnförelsevis ringa sammanhang med
Adelns protokoll, hafva föranledt, att den här intages endast i sammandrag,
med undantag för tionde punkten.
196
1635
hofvet afsända, och för den sorn skickas att förfölja rymd ?mssdådare
(11J. All annan frihet Ull gästning och skjutsning upphöfves,
utom Adelns hos egna bönder; och alla fripass, utfärdade
af Konungens Råd, Officerare och andra, hasserås; och ingen må
understå sig att för sig sjelf eller andra fordra fri gästning hos
prest eller bonde, utan betale för töring, häst och fordon, sä alt
ingen håfve skäl att klaga (12). Den som far ifrån ogulden gästning
hos prest eller bonde, straffes som för rån (13); straffes ock
den som ej betalar lejd häst eller båt, eller täger hästen med sig
emot egarens vilja (14). De som resa med fripass, vände sig till
läns- eller fjerdingsmän, eller der de bo afsides, till af dem förordnad
skjutsrättare, för att genom dess försorg erhålla qvarter
och töring hos allmogen (15); för öfriga vägfarandes beqvämlighet,
förordne fogde, häradshöfding och häradsnämd, vid landsting,
gästgifvare på hvarje 2 till 2\ mils afstånd, hvilka hos sig
eller närmaste grannar skaffa qvarter och kost mot betalning (Ib);
äfvensom nödig befordring, för adel och hoftjenare efter viss
taxa, för andra enligt öfverenskommelse (17). Vid stora landsvägar
förordne Landshöfding gästgifvare af borgarestånd, som
kan hålla godt hus och kost (18); i städerna förordne fogde,
borgmästare och råd såväl gästgifvare som formän (19); vid de
stora landsvägarne tillordnes gästgifvaren vissa närmaste härader
eller socknar, som hålla honom varor till handa mot bestämd
betalning (20); ingen nyttje gästgifvares eller formans häst mot
hans vilja längre än till nästa gästgifvaregård (21); för bristande
befordring bote gästgifvare; finnas ej gästgifvare och formän förordnade,
bote fogde, häradshöfding och nämd å landet, och i
stad dess förmän; och vägfarande ege att taga in hos närmaste
nämdeman å landet, hos borgmästare i staden (22). Ridande
poster till eller från hofvet, eller Landshöfding arne emellan, som
ej hafva fripass, blifve framför andra betalande befordrade (23);
gängande poster skola öfver hela landet förordnas, och postmästare
i orterna, enligt särskildt utfärdad ordning (24).
Bil. F.
Adelens och Ridderskapssens Vnderdånige betenckiande opå
den öfwerlefrerade Skiussfärdz Ordinantien: Med ödhmiuk begäran
att dett må klarare inföhres, så och förandres som föllier. Stockholm
den 4. Nouembris 1635.
Till den 1. Puncten
1. Hafwe inthet att emotseija, Vthan att all Allmoger bör
hielpa och fordra Konungen och Konungens ährende.
November.
197
2. Att Ryttere och knechter till Tugz opfordrande, må blifwa
som foorut hafwer waridt, så lenge Kriget opåstår, Så att dhe frj
fordenschap må niuta till Wapn och kost sino, så och nödtorft till
dehres egna hester: Men der Lägenheten till Siöss tillåter, att då
dehres Bagagie föhres till Wattn.
3. Att Öfversten och Ryttmesteren med Landzhöfdingen sigh
samsettia som Ahrssens tijdh och Landz Ortten tillåter, Iirigzfolkett
antingen till omlegning eller gärd att tillordna, må hemstelltt blifva.
4. Att fyra kannor Hafra eller Foderkorn, på hvar hest om
dygnet och proviant, så väl till Officerer som gemene Anttingen
med Specificirte Partzeler eller och elliest dehres nödtoriTt må tillordnes.
5. Att krigzfolkett i Tugandet och optog marchera två dager
och tridie liggia stilla; Och om flere nattläger behöfves; då ordne
derom Landzhöfdingen med Officererne om dagzlederne huru dhe
huar dagli tuga skole, efRer som dehres tienst af Öfwerheten sådant
hastigt fordrer.
6. Håfve inthet att emotseija
7. Att Landzhöfdingom aviseres 14 dager förr änn Krigzfolkett
anttingen skall opfordres eller och dhe skole tuga igenom
hans Ståtthollare domme.
8. Att en ordningh må sendes vthur Cammaren till Landzhöfdingen
på hvad sätt dett verfwade Krigzfolkett skole marchera
till den ortt öfwerheten dem hafva will.
9. Att Landzhöfdingen och de andra Officererne vtj Landzenderne,
när dhe rehsa åå Cronones Ahrender motte accommoderas
med Hestar och täringh som samma dehres officium sådant Nödtorfteligen
fordrer, och icke bindas till denna specification.
10. Att hvar Adelssman, som till Rikzdagh eller till Cronones
tienst opfordres må bekomma 4. hestar, och der han rijder
sina egna hestar, han bekomme frj foder och täring till sigh och
samma sina hestar. till och ifrån Rikzdagh.
11. Begäres att det må blifva widh H: Kong: M:tz Salige
och högloflige i åminnelse vttgångne mandat, att Landzhöfdingens
Pass må gella vtj Cronones tienst, efter som många saker förefalla
vtj Landzänderna, som här vtj icke stå specificerade.
12. Efter som dett inthet angår Adellen så hemstelle dhe
sådant sielfwe H: K: M:t och Regeringen, om de vele sådane förwerfwade
frjbref cassera eller icke.
13. Efter Presterskapet nu frikallas för gestning, att då Pre
sternes
wederlagh, de här till derföre nutidt hafwe, kallas vnder
Cronon igen.
198
1635
14. Kan wara godh; dock att Adelens Privilegier icke herutinnan
må lijda någett meen.
15. Samma Punct kan wara god, allenest att Adelens bönder
vth wedh stora Landzwägerne, någerlunda motte lijsas med dett
Oendeliga skiussandet, helst under Fredzmilerne; Och j staden
de wijdtaflegne bönderne, holla hollhester till Cronones nödige
rehser; Och etfter som af Lagläsare när dhe Ting och stemmo
holla, påleggia giärd och kost: hwem som samma Gestning skall
vttstå, motte specificeras.
16. Hemstelles 11: K: M:tt och Regeringen; Så att den rehsande
Man, må få skiäl för sina Peningar, och att icke mera må
tages för heste Nattfoder mehra ann tre öra.
17. Att öfwer heela Ahret icke mehr må tages ann 4. öre
för hwar skiusshest, och att gestgifwere må frjkallas för Gest:
och skiussning Men den Ordningen till siöes kan nogsamptt passera.
18. Att Regeringen teckies optecka dem på Invad sätt, krogerne
skole oprettes, och hwad Priuilegier de skola niuta; Så schole
wäl finnas dhe, som dem optaga wilha.
19. Att motte specificeras, hwad hwar etfter qualitet skall
gifwa för Måltiden och för foder till hesten om Natten, vtj Städerne
20. Att Cronon lefrerer dertill Höö och de andre Partzelerne
för den satta betalning, eller och Ivrögaren försöria sigh sielf så
wäl med Partzelerne, som de många hesterne, om han gitter så
att icke någon annan dermed beswäres Och krögaren alletidh så
försörie sig att den rehsande Man må fortkomma.
21. Ar godh.
22. Hafwa inthett att emotseija
23. Är i lika motto inthet att emotseijas
24. Wore önschandes att Postmestare och brefdragare kunne
forordnes i Landzänderne, så att man sine bref och Ährender j
rettan tijdh må kunna fortsenda och vttretta låta.
Bil. G.
Per memoria till discursum Om några Nouiteter som Presterskapet
och Rorgerskapet gerna wilha intrengia sig till Adelens wälfängna
Privilegier till förkrenkelsse.
1. Om Jus Patronatus
2. Att dhe icke wilha tillstedia, någen Copulation skall sehee
oell bollås på Adelens Gärder
3. Wilha Rischoperne icke, Att någon Prestman eller Capelan
skall eller må wetna vthj rettmätiga saker, vthan sin Förmans tillstånd
och förfrågan.
November.
199
Borgerskapettz behendiga och Subtile Påfundner
1. Om kiöp med Fremmandom etfter dehres opslagne Nya
Patent.
2. Den Tunga och Polagu uthan allmenne bewilning sorn tages
af alltt godz som inkommer 1 D:r af hundrat och en half det
som vtgår; Hwilkett Säliaren seden tager af den som dett behöfwer;
hwilket kallas på Swenska Tolagu. till Stadzens Magistratens
Salaria depui:
Äre alle husen så wäl Adelen som andres taxerede till 6. 5.
4. och 3 R:dr Åhrligen at vttleggias till wacht och wårdh. Hwarutaf
sådant hafuer sin grundh?
Bil. II.
Ständernas Utskotts Betänkande angående Tyska kriget.
Vinnes i Riksarkivet, dateradt den G November; tryckt hos Stjernman,
2. 929—933. Bland underskrifterna å originalet förekomma
följande adliga namn:
Larss Sparre
pro tempore Landt Marskalk 2)
Gustavus Oxenstierna Jöran Gyldenstierna Thure Bielke
Henrich Fleming Gabriell Kyle Erich Gyllenstierna
Ture Sparre Per lorensson Viff spar Åke Hansson Vulfsparre
Jönss Bonde Knutt Påsse Suenn Ribbingh Gustaff Leijonnhufuudh
Arffwedh Lillie Sparre Charl. Hårdh Biörn Måneskiöldh
Benckt Kaffle Otto vonn Scheidingk Melcher AVerensted
Melchior v. Falkenberg Jsak Axelson Nijls Person Stellan Mörner
Johan Hindriehson Ryther Petar Kruse A. Bureus
Bil. I.
Några Beswär och Petita hwar opå Adelen vnderdånigst ödhmiukeligen
begära, att Hennes Kong:e M:tt wår allernådigeste vttkorade
Drottning, med dhe Hög: Welborne Herrar Regeringen Allernådigst,
gunsteligen wele dem der på ett Nådigtt swar warda låta.
Datum Ridderhusett den 10. Nouemb: 1635.
Först: etfter som dhe hög: Welborne herrar Rikzens Rådh
Ahr 1633. Adelen och Ridderskapett på dehres inlagda beswär,
gunsteligen hafwa förklaratt, att de wele låta rätta dhe extra or
2)
Vid underskrifterna till denna och alla följande handlingar äro alla mpp utelemnade.
200
1635
dinarie Wintter Körssler: huilkett ännu inthett skedt är: Derföre
begäres ödhmiukelligen Hennes Kong: M:tt nådigst wele låta befahla
att sådana Nya Oendeliga Körssler motte afkomma, och således
denna förklaring fullgiordt blifwa: Desslikest at den Oendeliga
skiussningen vnder Fredzmilen motte vphöra, på dett Hussbonden
deste bettre kunde hafwa gagn af samma sina Bönder vnder Sätegårderna,
Och bönderna icke i grund af sig komma.
Till dett Andra: Medan nu en rum tijdli jbland Adelen är inritadt
en stoor Oordning med bekostninger opå dehres Bröllop
Barnss: och Grafninge ööl, Och i synderhet med de stoora Morgongåfwor,
som nu emot Lag gifwas och Vttfästas: Att om dhe Hög
Welb: Herrar som detta så wäl som Adelen angår, icke för gott
och Rådhsampt finne, att vthaf H: K: M:tt der på en godh Ordning
kunde författas, som tijderna nu tillåta, och j alla motto lofligen
kunde passera.
Till dett Tridie; effter på sidstholdne Rikzdagh öfwergafz en
supplication till de Hög AVelb: Herrar Regeringen; Att dhe åå H:
K: M:tz wegnar, nådigst tektes stadga en ordning på kiöpe godz
Adelen emellen; på dett att den som dertill wore bordat, för en
billig penning närmast motte dem beholla. Såssom och när sådana
Godz åå Ting opbiudes, skäligen motte skee, Så att sielfwa Rördemannen
dett j tijd motte kundgiöras, anttingen den till att lösa eller
icke, må förklara.
Till dett Fierde Så beklage sig någre af Adell, att vtj warande
Krijgztijder äre dehres Godz och Agendom både igenom wrångwijse
berettelser, som ock andra tillfällen, ifrån kompne. Derföre
begäre dhe vnderdånligen ödhmiukeligen, att E: K: Mitt allernådigst
wele låta restituera hwar och en till dett han är berettiget och
bördatt till, efTter som promitterat är vtj Adelens welfångna Privilegier
vtj den 13 puncten 3).
Bil. K.
Riksdagsbeslut. D. 12 November 1635.
Tryckt hos Stjernman, 2. 936—941. Det i Riddarhusarkivet befintliga
original har följande underskrifter:
Larss Sparre
pro tempore Landtmarskalk
Gustavus Oxenstierna Jöran Gyldenstierna Thuro Bielke
Bengtt Skytte Christopher Tårstensson Pär Erlandhson
3) Till det i Riksarkivet befintliga exemplar af denna handling finnes på särskildt
blad bifogad samma punkt, som förekommer i protokollet för den 7 Noveni"
ber; se sid, 178.
November. 201
Henrich Fleming Gabriell Kyle Erich Gyllenstierna
Crisman lilila Ture Sparre Per Jörensson Vlfspare Knut Soop
Jönss Bonde Knutt Påsse Suenn Ribbingh Gustaff LeijonhutTuudh
Larss Charplan den yngre Gustavus Rosenhane Christian Nielsson
Johan Allengren Arffwidh Lillie Sparre E. Krabbe
Class Bielken Stierna Jöns Rosen Bielke Matis Erichson Wiff
Johann Berndes Charl Hårdh Biörn Måneskiöldh
Jesper Andherson Crws Benckt Kaffle Otto vonn Scheidingk
Oluff Sjöblad Johan Vxkul Anders Jöranson Stierna
Melcher Werensted Aron Wddeson Orneflychtt Anders Stewart
Stellan Mörner Hieronymus von Birckholttz
Jsak Axelson Sylwersparre Jakop Clason Per Lindresonn Wlffuesax
Jöns Rosenstrål Johan Lillije Harall Stake Christian Rålamb
Larss Bengtsson Hierta A Bureus Per Michelsonn Hamersko
Peter Kruse Måns Mårthenson Palm Carli Jonson Sabelsköld
Per Loodh Johan Hindrichson Ryther Hinrich Stör
Ericus Erichson Gete Arffwid Gyllenkornet Melchior v: Falkenberg
Martenn Rosenustern Hans Rotkirch Hanss Månsson Oliwebladh
Jacob van Der Linden Marten Grönenberg
Johan Erichsson Hästeskölltt Jöran Jacobson Per Jonsson Stårck
Peer Andersson Giösta anrepp
Nilss Gyllenstierna Erich Flemmingh Åke Hansson Vulfsparre
Jakob Hansson Wlfspar Ache Johanson Vlffsparre Gustaff Ribbingh
Ture Ribbingh Jesper Nilson Crws Diderich Yxkull
Suän Lilliesparre Andres Hårdh Dauid Stuart
Swante Rosenstråle Torsten Bengtson Hierta Knutt Ryther
Frans Krus Rieuren Jacob Törneskiöldh
Jacob Jöranson Silfuerpatron Hans Joransson Silfuerpatron
Bil. L.
Kongl. Resolution på Adelns Besvär. D. 12 Nov. 1655.
Tryckt hos Stjernman, 2. 941, 2.
202
1635
Bil. M.
ElTterskrefne af Rijkzens Regering och Rådh hafwe bewilliat
att insättia j dedh nye Koppar Compagnie.
Drotzén
2000 R:dr
Marsken  2000
Skattmestaren . . . 1000
H: .lohan Skytte . 1000
H: Per Raner . . . 1000
H: Clas Flemmig . 1000
H: Caril Ronde . .
H: Åke Axellsson .
H: Axill Raner . .
H: Erich Ryning .
H: Clas Christersson
500 R:dr
1000 »
500 »
500 »
500 »
Bil. N.
Förteckning på bötfällda för uteblivande, med vidsatta dagar;
i allt 43 personer.
Bil. O.
Adelen som för denne gången inskrefwes på Ridderhuset
Anno 1635.
1. Classe
Grefwer Von Turner, Friherrar Af Spenss
3. Classis
Per Rengtssons Söner på Fiäll och heeta Pilefelder
D: Jacobj Robertsons barn och kalla sig Robertsson
Pål Jonsson Sölfwerarrn
Jon Perssons barn och heeta Stork
Peder Andersson och heta Törneskiöld
Oluf Hansson och heeter Örnehufwud
Göstaf Anrep, Johan Patkuls barn
Ludwich Rille, Jöran Jacobsson Sölfwerpatron
Bil. P. Ur Riksarkivet.
Adelon som hafwa låtidt
Vpland.
Landt: M: H: Larss Sparre.
Måns Martensson
Frans Krussbiörn
Jacob Forbess
Sten Claesson
Nilss Eengtsson
Anders Rure
antekna sigh på Ridderhuset.
Erich Jorensson
Johan Yxkul
Diderich Yxkul
H: Jöran Gyllenstierna
Biörn Christersson
Erich Geet
H: Göstaf Oxenstierna
November.
203
H: Göstaf Hoorn
Hindrich Stöör ligger börfast.
Bielkenstierna
II: Bengt Skytte.
H: Swante Hoorn
Gabriel Kijle.
Westergötland
Göteborgz Lahn
Landzhöfd: Johan Hindrichsson
Johan Bagge
II: Erich Stenbock
Knutt Rijtter
Skara Lahn
Landzh: Peder Jörensson
Åke Soop
Knut Soop
Haral Stake
Jöns Bonde
Erich Krabbe
Christof Torstensson
Arfwed Gijllen Cornet
Östergötland
Landzh: Knutt Posse
Åke Vlfsparre
Hans Rottkirch
Otto Scheiding
Swen Ribbing
Johan Vlfsparre
Åke Johansson Vlfsp:
H: Christer Oxenstern
Småland
Callmar Lahn
Landzh: Jesper Andersson
Peder Michilsson
Jsaach Hindrichsson
Jöneköpingz Lahn
Landzh: Bengdt Kafle
Torsten Bengdtsson
Jacob Vlfsparre
Vlfsax
Söderm ani:
Landzh: Hindrich Fleming
Ärland Fleming
Swen Lilliesparre
H: Savante Hoorn
Mårten Gröneberg
Schering Rosenhane
Swen Lilliesparre
Wässmanneland
Landzh: Ture Sparre
Jesper Nilsson
Nerike och Wermeland
Landzh: H: Göstaf Leijonhufwud
Melcher Falkenberg
Finland
Johan Rerendes
H: Carl Hoorn
Larss Carpelain
Westerbott
Landzh: Stellan Mörner
Österb:
Ivopperbergzlagen
Peter Kruse
Bil. Q.
Effter den afskedh som Ridderskapett och Adelen sijn emellan
belefwatt hafwa, Att en Wapn book skulle vprettas; Allttsså äre
ann samptlige Adelens yttermehra samptyckie, att samma Wapnbook
motte med det första förfärdigad och trykt blifwa. Afl1 Ridderhuset
den 14. 9bris 1635.
204
1635.
Bil. It.
Introduktionshandlingar, och åtskilliga acta:
1. Ridd. och Adelns förhön för Fru Anna Brömss, som »sig
försett mot Kongl. Maj:t och den Konungsliga Hofrätten». Concert
utan underskrift.
2. Jesper Anderssonn Cruus till Edby och Lundby protest,
att ätten Cruus af Elghammar ej är af samma härkomst, som
han och hans familia, ej heller af äldre slägt. Stockholm, den
13 Nov. 1635. Utan underskrift.
3. Jesper Nilsson Crus berättelse, på grund af hans farfaders
och faders vitsord, huru Siuard Krusse åtkommit sitt vapen.
Stockholm , den 10 Nov. 1635. Original med egenhändig
underskrift.
4. K. Carls af Storbritannien intyg för Doctor Jacob Robertsone,
att han är af adlig härkomst. Edingburg, d. 20 Juli
1630. Copia, vidimerad af A. Gylli Seers R.
5. Adelsbref för räntmästaren Per Andersson Törneskiöldh,
utfärdadt af Förmyndare-styrelsen, med förbehåll af Drottningens
framtida ratifikation. Stockholm, d. 27 April 1635. Copia.
6. Adelsbref för ståthållaren Jöran Jacobsson. Utfärdadt
med dylikt förbehåll. Stockholm, d. 12 Nov. 1635. Copia.
7. Een kortt Fortegnelse om de Hillers Slegtt. — Kiöbenhaffnn
denn 8. Octob:s Anno 1634. Undertecknad af Sophia Brahe
Ottis Dotter, och 4 herrar Dille. Copia, vidimerad d. 4 Nov.
1635 af Gustaff Leijonnhuffuudh.
1636.
205
Herredags elter ett skotts dag,
hollin af Riddera, Fresta och Bönda Ståndet sammanskrifwen af
Den Stormechtigeste Högborne Furstinna och Fröiken, Fröikenn
Christina Sweriges, Göthes och Wendes utkohrade Drottning och
Arf Fröiken, Storfurstinna till Finland, Hertiginna till Estland och
Carelen Fröiken utöfwer ångermanland, och hollén vthi Stockholm
1636.
Den 30 Mai Anno 1636.
bekom den Edle och Walborne Herr Larss Sparre till Dåderöö
och Vlfåhsa, Landz hofdinge öfwer Vplandh, af dhe Högwälborne
Herrar Ilijkzens Regering och Ilädh, befalningh att beträda Landtmarskalkz
Embetett för llidderskapet och Adelen som wore liijt
förskrefne till detta Mötedt, som aff dhe trenne Ståndhen, Ridderskapett,
Clerkerijt och Borgerskapett skolle holles här i Stockholm:
Och befalltte allttsså wälbe:te Landtmarskalken, att fölliande
Ståthollere med dehres Fullmechtige af Invar Provintia skole förfoga
sigh på Ridderhusett, att Tee och inleggia dehres Fulmachtter
och dehres nampn antekna låtha.
Landtmarskalken och Landzhöfdinge öflVer Vpland. Herr Larss
Sparre, Jsaach Axelsson Sölfwersparre. fulmachtten inlefreratt.
Westergötland Skaraborgz Lähn Erich Krabbe. Fullm: Lefren
Åbo Lähn .Ifwar Gostafsson Fullm: Lefrerat
Jöneköpingz Lähn Anders Sjöbladh Fullm: Lefre:
Westeråhs Lähn H: Ture Sparre Ståthollere
Jesper Nilsson är allena besittin i dett Ståthollere domme.
Östergötland. H: Knutt Posse Ståthollere, Caril Mörner
Fullm: J.ef:
Södermanland!). H: Peder Erlandsson, H: Erich Gyllenstierna
Elfborgz Lähn Johan Hindrichsson Rytter. Ståthollere, Anderss
Olufsson; Fullm: Lefre:
206
1636
Nerike och Wermeland!). H: Höstaf Leijonhufuudh Ståthollere
Wester Norlanden Stellan Mörner Ståtthollere
Oster Norlandenn.
Jfr Bil. F.
När dlie således hade inlagdt sine Fullmachter och dehres
Nampn låtidt antekna befaltte Landtmarskalken, att när så helst
blefwe omblåsidt, skole dhe stella sigh inn på den Ortt på Slottedt
som dertill blefwo deputerat.
Dermed afträdde dhe.
Den Sidste Maij ivardt igenom IJäär Poker och Trummetare
Omblåsst och Slagitt att Vttskottett som wore Fullmechtige och
lojt förschrefne skole den första Junij komma tillhopa på den Fyrekanttige
Salen på Stockholms Slott; Och detta skedde af en Cantzelij
skrifware.
Den 1. Junij kommo alla Fullmechtige af de frenne stånden
opp i den Fyrekantige Salen oppa Slottett, Och strax deropå kommo
Regeringen och Rijkzens Radh och togo inn dehres tilbörlige Ställen.
Derpå giorde Herr Peder Hanner som stodh hoos Regementz
Embeten Nederst ett taal till samplige Ständerne eller Yttskott som
der n ore försambladhe; För liw adli Orssaak Hennes Kong: M:tt
ivar förorsakett att sammanschrifwa någre Fulmechtige af dhe frenne
stånden; War allenast att informera dem Krigzens Stat vthj Tyskland,
så iväl som här inrikes; betackandes dem på högb: Hennes
Kong: May:tz wegner, att dhe så godwilleligen och hörsambligen
hade sig instältt, och begärede att de ivele anhöra propositionen
som af Hennes Kong: Mav:tz troo Tienere och Secretario Statu
Johan Nicodemi skole blifiva oplässen: Och förblifiver Hennes Kong:
M:tt dem samptligen och Invar j Synnerhett med all Konungzligh
gunst och nåde alletidh ival bewogen.
Sc Bil. A.
När den således ivar Opläsin, som skedde sivåra Leisse.
Sivarade Landttmarskalken, Att Ridderskapett och Adelen,
ivele taga samma skriftelige Proposition som dhe 1111 hafna hördt
vpläses till ett vnderdånigt delibererande; Och deröfiver dehres ödhmiuke
Sivar skrifteligen ifrån sigh igen Lefrera.
Men Presterskapett swarade inthett eij heller Rorgerskapett
Dermedh afträdde Regeringen och Rikzens Rådh.
När Rijkzens Regering nore afgångne, Refalte Landtmarskalkenn
att Adelen ivele strax klockan T\v efftermiddagen komma till
att deliberera denna öfiverlefrerade Proposition.
Juni.
207
Elfter middagen kommo Adelen effter tagen afskedh på Ridderhusett.
Och sade Landtmarskalken H: Larss Sparre
Wälborne Herrar gode Wenner och bröder Jagh skulle fuller
opteckia eder, hivad helst Regeringen hade honom opålagt att förträda
Landtmarskalks Embetet för denna gången: Men effter dett
är allena ett Vttskott och några få; Achtter han dett Onödigt att
seija: J synderhet begärendes, att dhe ivele nu som tilllörenne respectera
honom derföre; Han beqivemer sig gerna igen till dehres
tiänst
2. Sedhen att de ivele observera dhe förre Ordninger, som
bär på Ridderhusett plägar tagas i Achtt.
3. Secret: Johan Larsson sitt wahnliga deputat.
Dereffter oplässte sielf Marskalken samma Proposition.
Och när han kom till sielfive Puncterne, och (madh den första
frågan vthj den första Pinuten widhkommer, begärede Landttm:
att dhe ivele den ival öfiveriväga, effter sorn han är vthaf stoor
ivichttighett, och der till behöfwes en godh resulution, elfter som
det högeligen derathe behöfwes
1. Om Krigetz continuerende linar ingen fredh står till att
erholla: Hwadh man här till skal besinna och giöra?
Disputeredes länge pro et contra, och funno sig effter förra
förplichttelsser och afskeder att dhe äre förbundne att continuera
krigett till Hennes Kong:e May:tz och Fädernesslandzens repution
med Lijf, blodh och all Wälinågo.
2. Om Puncterne till Freden antingenn skole skärpas eller
Lindras.
llespond: Att dhe ivele först begära till att see dhem sedhen
så ivele dhe sig på den frågan iväl förklara.
3. Hivad den tridie Puncten eller frågann widhkommer, är
detta dehres meningh
Att dhe finna fuller Rådeligitt, att Förbundett medh Cron
Franckrike förnyades så ivida dett når Stat kan tåla, och dett Länder
Hennes Kong:e May:tt Rijkett och dett Tyske Krigziväsendett
till reputation och en önschelig Vttgångh.
Den andra Puncten
Om Kyrkio och Skole Ordningen.
Dhe önska och see gerna, att en god ordning vthj Kyrkior
och skoler kunde påfinnas och oprettas, som Ländade Gud den
aldrahögsta till Alira, Vngdommen till godh Jnstitution: Och sedhen
att samma Ordningh icke länder wära ivälfångna Privilegia till någon
förringningh.
Den tridie Puncten O111 Städernes tloreringh
208
1036
När så holst Kijkzens Regeringh teckes communicera dhem
igenom hwad medel Städerne kunne komma till florera, och dett
icke vttgår på någens beswär eller tunga wele dhe gerna dehres
betenckiande derom med dem conferere, och wore önskeligitt och
myckett lofligitt, att icke allenast Städerne motte populeras och
sigh förekomma vthj Handell och wandell, Vthan att och alla Ståndli,
som vthj desse beswärliga Krigztijder hafwa myckett vttstått, motte
igen opkomma och florera; Hade och gerna Ynderrettelsse för hwad
andra Orsaker Städerne äre förringade och icke igenom Krijgenn.
Befalttes så att den Sidste Puncten om skiussfärden skole tages
vtj betenckiande.
Medan vthj Propositionen står att R: Regeringh hafwa låtidt
författa en skiussfärdz Ordinance; Och så snartt dhe den få see
wele de gerna sig deropå förklare: huilken dhe förmehna wara
dirigerat till Vndersåternes Lindring och icke någen och j Synderhett
till någett prseiudicium.
Derpå befaltte Landtmarskalkenn att dhe wele Invar och en i
Synderhett taga detta alltt vthj ett bettre och nogare betenckiande
till Morgons och seden då effter middagen stella sigh inn igen till
Consultation.
Derpå gick då Landtmarskalken opp till Regeringen, att begära
dhe i höstarsse föresteltte fredz Puncta.
Hwilke dem låfwades annan dagen att bekomma.
Samma dag för änn dhe afträdde, Tedde Weliam Phillip en
Ofwerste Leutenampt sitt testimonium, Om sitt Adelskap ifrån
Skottlandh
Per Jonsson Gyldenswerdh.
Desslikest Mathias Porbus och Arfwed Forbus dehres Adelige
afkompst ifrån Skottland: Men dhe wore födde Finnar
1. Simon Råbock af Poikila med sine skääl och bewijs
2. Jfwar Gostafsson med sitt skiöldebref af Gamble Iler Sten
Sture gifwidt.
3. Class Skalm med sitt Skiöldebref alf Konung Christiern
gifwidtt
4. Mårten Poijs med sitt bewijs
Desse fyra förb:te Skääl och wetnes skriffter lefrerades inn till
Rijkzens Regeringh
5. Johannes Nicodemi
6. Andreas Koschildz barn. Ofwerste
Sedhen befaltte Landtmarsk: att Secret: Johan Larsson skulle
optekna på en Lengd alle alf Adell som wore här nu tillstädes.
Juni.
209
Eliter middagen som war den 2. Junij komme Adelen tillhopa
på Ridderhusett Och strax der effter kom Secret: neder ifrån Regeringen
medh de författade Fredz Puncta.
Hwilka oplässtes, och befalttes att denn skolle hellas Secret och ingen
afskrifft der af vttdehles, effter som dett wore ett Secretum Regni.
De hemstelle samma Puncter sielfwa Rikzens Regeringh och
Radh till att stägra eller och lindra effter tidernas tillstånd, effter
som dhe Staten så vthe som inne bettre äre kunnige änn som dhe:
Men till att lindrat till att betala dett Tyska krigzfolkett och creditorerne,
förmehne dhe Rikzens Stat inthet skall kunna tola och draga.
Hwadh de förmeentte om dhe i går ventilerede discurser, om
dhe wele derwidh blifwa
Derpå befalttes att dhe skole Oplässes Huilkett ochså skedde.
Meentte att dhe wele blifwe widh samma Resolution, och att
derpå författades ett Swar till dehres sammankompst.
Frågades dem så, effter Pinges Heligdagernar infalla när dhe
då synttes wele kgrnma tillhopa
Fölliande Fredagh som är den 10. huius
Gafz till Johan Hansson en Citation aff Landtmarskalken på
F: (Karin) *) om någre godz de wore tuistige om, och skedde dett
helst, effter han gifuer sigh vth för en af Adellen och iw hafwa
tillseijelse af H: Kong: May:t Salig. Vpå samma Citation fordrede
och togh, Jsaach Axellsson och Stellan Mörner.
Giordes ett Vttogh af den Rollan som all Adelen stodh anteknat
som nu här wore i Stockholm och befalttes att dem skole tillseijes
dett dhe den 10. skulle tillika comparera på Ridderhusett
med dhe andra till consultation.
Effter så få af Adellen äre ankompne till detta Möthet; derföre
hafwe dhe hög Welborne Herrar Regeringen belefwat att desse
effterschrefne Harrar och Män af Adell tillika med de andre schole
wara tillstädes och comparera på Ridderhuset till consultation
Herr Friederich Stenbock Herr Mauritz Hoorn
Herr Johan Oxenstern Herr Bengt Skytte
Herr Göstaf Banner Anders Stuwart
Swen Ribbing Nilss Bengtsson
Larss Karpalain Christer Rålamb
Johan Rosenhane Jon Bure
Carli Hårdh Måns Mårtensson
Dirich Yxkull Lorens Lindh.
Larss Sparre
pro tempore Landtmarskalk
I) Namnet saknas i texten, men se nasta sida.
II. 14
210
1636
Desse loreschrefne af Adell äre igenom Secret: Johan Larsson
tillsagde: Men sigh excuserandes inthett wara fullmechtige af någen
Landz Ortt; dock wele de fuller stella sig jnn till widare förklaring!!
Den 10. Junij Slogz på Portten att alle som wore förschrefne
och tillsagde af Ridderskapett och Adelen skole den 11. dito som
är den Andra dagen klockan 8. till Consultation sigh instella.
Adelen som äre förskrefne och tillsagde att bijwohna detta
Convent till consultation på Ridderhusett. Signatum den 11. Junij 1636.
Landtmarskalken Herr Larss Sparre
Herr Friederich Stenbock Her Mauritz Hoorn
Her Johan Oxenstern Her Bengt Skytte
H: Peder Erlandsson H: Knutt Påsse
H: Erich Gyldenstierna H: Swen Ribbing
H: Ture Sparre H: Göstaf Leijonhufwud
H: Göstaf Banner
U
Larss Carpalain Stellan Mörner
Johan Rosenhane Carli Mörner
Erich Krabbe Anders Olufsson Oxehufwudh
Caril Hårdh Jon Bure
Jesper Nilsson Måns Mårttensson
Anders Siöblad Lorens Lindh
Dirich Yxkul Jfwer Giöstafsson.
Den 11. Junij kommo någre få af Adell tillstädes att öfwersee
dett Conciperede Swarett, och förandrade således någre Puncter till
så Jenge dhe samptlige som wore förreste kunne komma med tillstädes
Seden
dhe hade dem consulterat och i Pennan wore författade,
Vptoge dhe den Saken emellan F: Karin på Biörköö, och Johan
Hansson till referendum till dhe Högwelborne Herrar Rijkzens Regering!):
Hwem de wele tildehla Godzén, elfter som Johan Hansson
ingen Slächtlinea hade om sin hustrus afkompst af dett Skiöldebref
Kong Erich af Pommeren och sedhen K: Christiern hade confirmerat.
Hwilkett hans wederpart nekade och sade att hennes
Fader hade waridt en Skrifware, och wele det betyda med ännu
månge lefwandes skiääl
Dett Johan Hansson icke förmeente dhe skole kunna bringa
till wäga
Frågedes Johan Hansson till, Om han af S: Kong: Mitt war
förwissat och tilisagdt om Adelsskap. Neg: Ythan sade att H: Clas
Flemingh hafwer honom sagdt, dett hans H:tt skall bestå, der hans
Juni.
211
H: blifwer derom tillfrågatt Dett H: K: M:tt hade lofwat honom
frelsses frjhett på hans hustrus Godz.
Den 13. Junij war Adelen tillhopa på Ridderhusett och öfwerlåsso
dehres Swar och förandrade dett någerlunda
J synderhett disputeredes om den Tolagun och trychte ordinancen
vtlij inkiöpett Borgem: och Rådh här i Staden hafwa påbuditt
och publicera låtidt och befalttes att det någorlunda skulle i
Swarett inföhres; Såssom och stellas vthj dehres gravaminibus.
ElTter middagen teddes Swar Her Per Banner att öfwersee
och fann dett wara gott allenast någre få Ord, att remediera
Tillssades Ridderskapett att de den andra dagen skole komma
tillsammans på Ridderlniset till att widare anhöra dehres Swar,
När det nu fulkomhligen wore förfärdigett.
Den 14. Junij Seden Ridderskapett hade sigh samblatt och
öfwerläsitt dehres Swar vpträdde dhe till Slottedt, der strax Regeringen
och Rådett sig inställte.
Der .-på sade Landtmarsk. eliter tillbörlig Salutation, Att Adelen
och Ridderskapett hade låtidt författa dehres Swar, huilkett
han begärede dhe wele dett gunsteligeu Anhöra.
Se Bil. B.
När sådantt alltt wardt Vttrettadtt befaltte Landtmarskalken,
att dhe skole sigh igen instella, Så snartt på portten anslåes
Samma dagh bekom Landtmarskalken befalningh att Vttskottedt
den andra dagen skole komma på Ridderhusett, och seden till att
vpträda pu den Fyrekanttige Salen, der Rikzens Regeringen wele
sig instella, Och med dem Communicera om någre högnödige
Ahrenden.
Den 15. Kommo Adelen eflter befalningh tillstädes på Ridderhusett
och vpträdde i den Fyrekanttige Salen; Hwar Herr Per
Banner och H: Mathies Soop kommo till dem, och Vnderrettade
dem widhlöffteligen tillståndett i Tyschlandh, Och huru wida dett
Tractatet vthi Lybeck kunde practiceras. Och wore seden inthett
på Ridderhusett för en den 30. Junij då tillssades såssom och vpslogz
på portten att Adelen den l. Julij skolle komma tillsammans
att vpträda på Riddere Salen eller den fyrekanttige Salen.
Den 1. Julij wore Adelen församblade på Ridderhusett, och
seden opträdde till Slottet Hwar till dem kom, Herr Class Fleming
och Her Erich Rynning, och communicerede med dem om dett
förra Skepz Compagniet.
Derpå Befaltte Landtm: att dhe eflter middagen skole komma
tillsammans om samma Compagnie att consulera.
212
1636
Kommo så klockan 2. till hopa
Först befalttes att Jffwar Gostafsson Blåfield, som till detta
Convent war vttsendt af Abo Lahn: Effter han för detta icke war
intagen på Ridderhusett, så kunde han denna sammankompst icke
biwohna; Och derföre motte han wäl begifwa sigh tillbaka igen,
och kunde wäl Carpalain hafwa all besched med sigh dijt öfwer,
När alltt war afhandlatt och beslutedtt.
Befalttes och honom att han skulle seva till Mårten Pois, dett
han till näste allmenne Rikzdag schulle hafwa med sigh fulkombligen
bewijs, af hwadh Vrsprungh han wore, sampt med En Slächt
Linea, verificerat af Adelen Vnderteknade.
Desslikest schulle han och tillseija Simon Bock af Bockila, dett
han schulle förskaffa sigh ett annat bewis af Capitularibus i Åbo;
om sitt Adeliga wapnet, effter dett han hade är förlagt vthj Cantzelijt.
Den 5. Julij kommo Adelen tillsammans och öfwersågo dett
fölliande Swaret om de Puncter dhen föregångne dagen på H: Glass
Flemingz Anbringande hade framstellt.
1. Om Rekningen sorn skulle vptages om Compagniet. Hwem
de dertill wele deputera
2. Om skepen skolle sällias
3. Att fournera Capetal till Compag: forttsettielsse.
Herpå giordes en schrifft som föllier och vpginge till Slottedt,
som der aff Secret: vplässtes
Se Bil. C.
Hwar till Herr Class Fleming Swarede att dhe honom inthett
hade Rätt förstått
Derföre sattes någott dertill Men så toges eller gafz dem ingen
Afskrifft
Den 7. Ofwergaf H: Landtmarsk: desse fölliande Gravamina
till Regeringen öfwerlefrerade.
Se Bil. D.
Den 9. Ofwergafz af Regeringen denne effterfölliaode Vttskots
afsched. Hwarpå Adelen sigh församblade på Ridderhusett dem
att öfwersee.
Effter middagen kom Tidender att Hans Exellentia Rijkz
Cantzleren war Ankommen till Calmare, derföre förresste Rijkzens
Drotzetten emott honom till Törissiö, etfter Hans Exellentia allorede
dijt wara Anlendatt
Den 13. Jnkom Rijkz Cantzleren H: Axell Oxenstern medh
stoort Solennitet, effter som ali Adelen Presterskapet och Borgemestere
och Rådh här i Staden, Vndfinge honom vtlie på Södermalm.
Juli.
213
Den 17. Julij Tillssades och Opslogz på portten, att Adelen
den fölliande dagen skole komma tillssammans på Ridderhusett, att
Vpträda på Slottet; der Rikz Cantzleren will communicera dem
dett Tyscha wäsendet och dess nu warande Stat.
Den 18. Dito, Församblades sigh på Ridderhusett alltt Vttschottet
sampt Ståthollerne på Ridderhusett. att vpträda till Slottet;
der att anhöra Afschedett.
Se Bil. E.
Den 17. Junij Vpträdde Landtmarskalken opp till Regeringen,
och bekom Swar på desse effterskrefne af Adell, Att dhe Högwälborne
Herrar Regeringen finne och approbere dehres skiäll och
bref på dehres Adelskap gode och gille (effter som vidimerede Copierne
Numererade vttwisa) Allenast dhe skole verificera dheres
Slächtt Linier med andre af Adelis vnderskrifuende, att de äre
successive af samma Mans afkompst, som brefwen äre gifne vppå
Men Clas Andersson Skalm behöfwer sådant inthett, effter han den
i den Konungzlige Hof Rätten i Finlandt, hafwer sådant verificerat:
Och när dhe sådant bekommidt hafua skole dhe instella sigh på en
Allmenne Rikzdag, Så skole de blifwa intagne vthj Ridderhusett.
JVs 1. Jfwar Giöstafsson Blåfiäld.
M 2. Clas Andersson Skalm.
JYi 3. Simon Madzsson Bock
M 4. Mårten Pois
Andreas Kohskildh
Arfwed Forbes och hans broder
Per Gyldenswerd
Wilhelm Philph.
Jfr Bil. G.
214
1036
lii lag o r.
Bil. A.
Hennes Kong: May:tz Wår allernådigste atkorade Drottningz
och Arllrökens till Rijkssens Ständers Vtskott här försambladt.
Proposition, etc. — —
Såssom af ålders hafwer waritt brukligit i Konunga Rijket
Swerige icke mindre än annorstädes, at Rijkssens Ständer, eller
iw Ständernes Vtskott på wisse tijder om åhret pläga förskrifwas
och tillsamman fordras, at låta sigh informera och vnderrätta om
Rijkssens tarf!, och der öfwer rådh göra sigh medh Regeringen och
sin emilian, och fatta wisse afskeed, och det så mycket oftare,
som ährendens wichtigheet och sakernes myckenheet sig ökas och
tätt tillhopa samkes, På dedt det ene ährendet icke öfwer det
andra tillwäxer, och outhreddt blifwer liggandes Rijkedt till all
som största skada och Confusion, Alltså medan widh närwarandes
tijd en deel wdchtige ährenden infalla som behöfwe gode rådhslagh
och ett moget betänckiande, der oppå resolutionerne seden kunne
fattas, och gode ordninger i Rijkedt stifltes, hafwer fördenskulld
Hennes Kongl: M:tt wrår allernådigste Vtkorade Drottning och
Arffröken för gott och nödigt funnitt, be:te Ständernes Vtskott till
dette nu wällbegynte Mothe tillhopa kalla, och med dem öfwer allt
sådandt till communicere. Tackar Ständernes Utskott etc.
Och såsom alle förnämme och Wichtige ährenden, som på
Rijkzdagar och Möten pläge komma j consideration, antingen angå
Hennes K: M:ts och Sweriges Chronos Vtrijkes eller och inrijkes
Stat, Alltså hafwer Hennes Kongl: M:tt först ärnadt låta opläckia
Ständerne grundtligen i Invad lagh sakerne äre råkade i Tyskland,
sedan den tijd de i förledne höstas här wore, och intoge vnderrättelse
derom
Härefter erinras först om de Tyska angelägenheternas ställning
intill förledna årets Riksdag, och det beslut, som dä fattades
angående krig och fredsunderhandling; dernäst talas ombundsförvandternas
ytterligare affall, armeens uppstudsighet, och Churfurstens
af Sachsen uppträdande i öppen fiendtlighet mot Sverige,
Juni.
215
hvilket dock blifvit bestraffadt genom nederlag och förluster vid
Altenburg (Artlenburg), Dömitz, Goldberg, Kiritz och Havelberg,
allt kring Elbe och gränsen af Mecklenburg; om Chur fur st ens alltemellanåt
förnyade försök till underhandling, och medling mellan
Sverige och Kejsaren, dock sä att Sveriges ersättning för gjqrda
uppoffringar skulle upptagas ej i hufvudt rakt atén, utan i en birecess,
och äfven detta synbarligen blott på svek, och till tidens
förhalande; tills han slutligen, angripen af fältmarskalken Baner
inom sitt eget land, mäst alldeles kasta sig i armarne på Kejsarens
fältherre Hatzfeld. Undertiden voro ock åtskilliga fördelar
vunna i Westphalen, såsom vid Haselune; underhandlingen med
Frankrike om samfält verksamhet var fortsatt, och Franska härars
uppträdande i Elsass hade ej varit utan inflytande på krigets
gång; å andra sidan hade man ej af böj t Danska Konungens
förslag om ett nytt fredsmöte i Lubeck.
Så ehuru wäll Ständerne sigh i förledne höstas nogsampt och
till det högsta vthelåtedt halTwa, der sig någon lägenheet yppade, förmedellst
tractat at komma vhr krigett, med hwem, huru och på
hwad wdllckor man tractera skulle, och sig försäckra låta, eller
der ingen tractat afbleflwe, på hwad sätt Ivrigett skulle föras? Så
befinner dock Hennes May:tt sakerne sedan någott förandrade, serdeeles
eflter Chur Sachssen hafwer sig stärckt med alle de Keijserske
trouppar han hafw'er kunnadt få, och nu der med tränger oppå
Hennes M:ts armeer ahn, der af står till betänckia, det han icke
lätteligen skall kunna förmås till tractat, med mindre denne hans»
nästan som ytterste och högste conatus, genom Gudz milde nådh
kunde blifwa till intedt.
1. Synes fördenskulld först wreele besinnas, Invad man här
oppå wijdare hafwer till att göra och resolvere?
2. Dernäst där wederparten till äfwentyrs motte kunna på
nytt bringas till tractat, om man wid de sidst bewälliade Conditioner
skall låtadt bewrända, eller dem antingen strängia eller lindra.
3. Och sidst der ingen lijknellse eller förhoppning hoos fienden
finnes till fredlig afhandling, om man då ibland andre medell,
skall förnya förbundedt med Franckerijke, der det ahnbiudes, Och
med samfelltt rådh och inachtt arbete till den intention att nåå een
universal freed?
Dernäst och för det andra, haflwer och Hennes Kongl: M:tt
weelatt öfwerwäga och Ständerne föredraga des inrijkes Stat, derjbland
Hennes M:tt sig först ihugkommer hwad om Ivyrkio Staten
esomoftast ähr omtaldt, och serdeeles på den Rijkzdagh som åhr
1634. här i Stockhollm höllts, beslutidt och aftaalt, att Regeringen
21(3
1(330
med samptlige Rijkssens Ilådli sampt Hiskoperne och Clerkerijedt
sigh wid första lägenheett wille föreena och aftala huruledes en
likformig och richtig Kyrckio och Skole ordning öfwer hecla Rijkedt
wore bäst at fatta, sampt Invad mera till det Andelige wäsendedt
hörer, på det den således må ordnes och föres, thet icke
mindre eenigheet j religionen, än samdrächtigheet j Regementet,
och Hennes M:ts rätt hoos alla stånd må erhollas och conserveres.
Ahr fördenskulld Hennes M:tt till fredz att såsom Prästerskapedt
sigh hafwer låtedt förnimma, dett de Hennes Maij:tt sine betänckiande
der öfwer optäckia wille, Allttså at weela dem höra och
öfwerleggia, och den saken såsom af stoor wichtigheett wijdare
eftertänckia.
2. Hafwer Hennes Mayitt för nödigdt funnidt, att reprajsentera
Ytskotedt Städernes willckor och lägenheett, hwillcken nu en
tijd bortt ådt hafwer waritt fast slätt, och äre de så stoore som
små illa färne och af sig kompne, eliter som dett particulariter
wid hwar i synnerheett kunde vtföras och för ögoneu stellas. Men
när man rätta orsaken der till will vtlecta, skall det wäll befinnas,
att sådandt icke är skedt genom Krigett och dess fölliande last,
hwillcken proportionabiliter hafwer legatt opå de andre Ständer så
wäll som dem, vthan af ådtskillige andre ordsaker. Så eflter gode
Städer äre en stoor stvrckia j ett wällbestellt Regemente och man
sig der om hafwer till beflijta. Så begärer Hennes M:tt allernådigst
af Ständerne, de wille optäckia Hennes May:tt deres gode radh
och betänckiande, på hwad sätt och genom hwad medell Städerne
skole tillwäxa kunna och komma i floor, och der det dem så behagar,
ähr Hennes Mitt öfwerbödig att träda med dem derom i
conference.
3. Ständerne kunne sig ock wäll oppå minna hwad pä dett
sidst holldne mötedt biet! aftaalt, om de oordentelige och oskälige
skiutz färder och gästninger, der med allmogen så högdt och öfwer
billigheett är beswärat, att de motte afskaffas, och i des stelle god
ordning stadges, Så efter Hennes Mayitt seder inehra hafwer låtidt
affatta en skiutz och gästnings ordinantie och Mandat, hafwer Hennes
Mayitt den i desse dager weelatt Ständerne comnuinicera låta,
och deres wijdare betänckiande der öfwer förnimma.
Hesse ähre de förnämbste ährenden etc.
Bil. B.
Vpå Hennes Kongie Mayitz öfwerlefrerade Proposition, är detta
Adelens och Ridderskapetz Vnderdånige Swar och betenckiandei
Actum Stockholm den 14. Junij 163(3.
Juni.
217
Wij äre nogsampt af meddeltt och föreläsen Proposition vnderrettade,
för hwadh wichtigheett skulldh, Hennes Kongie Maijitt
wår allernådigeste vttkohrade Drottning, är worden förorssakett, för
denna gången att sammanschrifwa ett Yttskott af någre Ständer;
är skedt, både till att informera Oss Rijkzens tarf; Såssom Och
till att comnuinicera Oss, huru Ivrigzsakerne vthj Tyschland äre
aflupne, sedan Wj j höstarsse wore här församblade; Och till dett
sidsta, att wele hafwa wårt betenckiande på några ährender, som
behöfwas remedieras till Rijkzens bettre Stat och Regementedz
Vnderstödiande: Hwillkett wj alltt efRer hörssam vnderdånigh Plichtt,
detta alltt hafwja tagitt vthj ett moget betenckiande, och deröfwer
wårt ödhmiuke Swar hermedh welett opteckia.
Först; Så bäfwe Wj alletidh fuller waritt vthj den wissa förhopningh,
att dett Tyska Krijgzwäsendet, till en bettre och önskeligere
Yttgångh skole hafwa kunnidt komma; efter som Chur Sachssen
alletidh för denna tijden hafwer låtidt sigh förnimma, dett han
wore benägen, att fredh och eenighett vthj dett Romerske Rijket
skole kunna practiceras. Menn så seer Man, att detta alltt inthett
hafwer waritt hans retta alfwar; Vthan allenast till att vppeholla
Oss, till dess han finge lägenhett att öfwerfalla och Jaga oss ifrån
den Tyska bottnen: Hwilken haus intention förmedelst Gudz nådiga
försyn, Rijkz Cantzelerens stora flijt och alfwar vtj detta högwichtiga
Ahrendet, Såssom och Felttmarskalkens Herr Johan Ranners
wakande Öga och Krijgz folkzens Couragie, hafwer sådana hans
onda förehafwende förhindratt; Ehuru wäl Churfurstenn alle Fijendtlige
medell vnder samma tractat hafwer drifwidtt, och öfwerfallidt
någre ware åthskillelige Guarnisoner såsom och bemechtiget sigh
en delfi af wäre forteser och welett gått inn j Mechelnborg; Och
detta icke allenast giordt medh egen machtt; Vthan och dragit
Keijssarens åthskillige armeer, inn på oss och wäre Krigzmachtter
der vthe, alltt derlienn dirigerat, att wilha föriaga oss vthur Tyschland
vthan någån satisfaction för dhe många, stoora och höge welgerningar;
II: K ong: Mitt Saligh hoos Gudh Glorwmrdigst ihugkomrnelsse
och Wj honom och dhe andre wäre Förbundz Förwantter
hafwa giordt (dem han nu störste dellien, igenom dett
Pragische Förbundett med Kejssaren vprettat, till affall ifrån Oss
hafwer brachtt) Och när alt sådant wore skedt och wj hade nestan
(juitterat heele Tyschland, wele han fuller träda med oss till tractat;
der till hann hafwer liw arken w aridt af Kejssaren Fullmechtigett
eller någott rett alfwar med hallt: Hwilkett alltt är förmedelst
Gudz den högstes nåde wordet förhindrat, så att wåre Saker der
vthe (dess Gudi skee loff) så wäl j Sachsen som i Westphalen stå
218
1636
vprette, och han nied sine och Kejssarens mechtige armeer på
åthskilleJige Ortter, hafwa sig most stuttzssa, och ingen framgång
här till wunnidt, Vthan stoora nederlagh hallt: Afl’ hwilkett alltt
som j propositionen widlöffteligen och dageligen inkommende aviser
nogsampt Sees och skönies, dett hann nepligen (hwar den dagen
Oj Lybeck som nu skall holles icke någott gott vttretter) skall
bringas och förmås till någon redelig tractat. Och till denn ända
föreställes oss till att besinna hwadh man härtill schall giöra och
resolvera. See allttsså wj af Ridderskapett och Adellen inthett
annat, hwar ingre fredlige vttwäger finnes; Vtan att Wj wele
blifwa wid Sidstholdne afskedh och besluth; Att wj willia hafwa
ospartt Lijf, blodh och all förmågo för wår allernådigeste Öfwerhett,
till dess Gudh En sådan Fredh mildeligen täckes förlähne,
som Hennes K: M:tt samptt Rijkzens höghett och Säkerhett likmätigt
är.
Till dett andra ställes Oss föhre; Att der någon tractat på
nytt stöde till att erholla: Om dhe Sidst bewilliade Fredz Conditioner,
anttingen skole strengias eller lindras.
Så alldenstund!! Fädernesslandett vttj detta såssom vtj de förra
swåra krigen merkeligitt ähr afl sigh kommidt, Besinna Wj wara
Rådeligitt, Såssom och ödhmiukeligen bedie, att H: K: M:tt allernådigst
ännu ytterligere täckes wela låta sökia dhe medell, dermed
att denna långsamma Feigden motte komma till en Önskelig Fredh
och Vttgångh, Och wele nu såssom tillförenna vthj wära gifna Swar
hafwa Fredz conaitionerne H:s Iv: Mitt och dhe Hög Wälborna
Herrar Regeringen medh Rijkzens Radh, sampt de wältillförordnede
Herrar Commissarier till att skerpa eller lindra efter den resulution
som Vttskottett på Sidst holdne Rikzdag hafwe för gott funnidt och
belefwett, eliter som Tijderne, tillståndett och occasionerne der
vtlie kunne förelöpa, Och dem sakerne Så Jnn: som Vttrikes best
äre kunnige: Hock att detta alltt må dirigeras till Hennes K: Mittz
och Fädernesslandzens Säkerhett och reputation.
Hwad dett Tridie vtj den förste Puncten widhkommer; Om
allzjngenn Fredh kan erholles, Om då Förbundett medh Franckrike
skall förnyas:
Der till är wårtt ödhmiuka ringa betenckiande; Att der ingen
liknelsse är till någen Fredz erhollelsse, och man kunde see vtj
sielfwa werkett, Att den Franssösische aliancen kunde wara ett
medell, dermed att bringa Fijenden till en Vniversal Fredh, Wore
då fuller Rådeligitt att man trädde medh honom vtj ett vprichtigt
Förbund på Säkre Conditioner, eliter som Franckrike är oss temmeligen
aflegen, hwar någett hastigtt och fahrligitt påkomme: dock
Juni.
219
således, att Wj icke igenom sådana Förbund!) inwefwa Oss mehra
vthj sielfwa krigett, som sedan kunde förhindra, hwar tiden och
lägenheten så kunna gifwa att någen Redeligh tractat sigh prsesenterades,
för samma Förbundb skulld icke skole måga der till träda
och komma.
Hwadh den andra Puncten vtj Propositionen tillkommer: Så
hafwe Ridderskapett och Adellen åhr 1634. vthj deres allerede då
Högbeite Herrar Regeringen med dett andelige Cleresiet derom att
författa en god Ordningh, som landade Gudh den aldrahögsta,
Oss och sielfwa Vngdomen till godh Institution och till Ewig Wilferd,
recommenderat. Widh hwilkett dhe änn framgeent förblifwa,
och derhoos ödhmiukeligen förmode, att de och derom blifwa cornmunicerade:
Önskandes denn kunde så Practiceres så att alle Stånd
motte hafwa sigh deröfwer att hugna och icke någen j en eller
annan motto och j Synderhet Ridderskapzens Privilegier, sorn oflta
tillbiudes vthj några motto att violeras, pradudiceras
Den Tridie belangende: Så wore mycket önskeligitt, att Städerne
här j Rikett kunde sigh förekomma och florera, så wäl som
alle andre Stånd, Till hwilkett behöfwes vtj denne tijden ett Tidigtt
och gott betenckiande: Allttderföre wele wj förmoda, att Hennes
Kong: Mitt allernådigst täckes communicera Oss på hwad sätt, sådant
best skee kan, hälst medan Städerne icke igenom desse beswärlige
krigz tijder vthan af andre åthskillelige Orssaker äre af
sigh kompne; der till så är och Oss dehres privilegier och handtering
mästandebls okunnigh; Vthan när Ridderskapett och Adelen,
blifwe derom jnformerede och Vnderrettede, och dett icke länder
dehres Wälfångna Privilegier till förfångh eller till någen Pålagu
och novitet, som alieredo skeer medh trychtte Ordinance och andra
Påfunder som Wj förmode skole blifwa remedierat: Wele dhe
gerna dehres vnderdånige betenckiande derom conferere.
Hwadh den Sidste Puncten: Om den oendelige Skiussfärden
Almogen med beswäres nu till att afskaffa; Förmäles vtj Propositionen;
Att hennes K: Mitt j desse dager hafwer låtidt författa ett
Mandatum och Ordinance, den till att afbringa: Hwilken Adelen och
Ridderskapett förhoppes således wara författadt och stelltt, att dett
länder Hennes lv: Mitt Vndersåtere till Lindring och den Resande
och wägfarende Man till förfordring och mehra beqwemhet. M ele
sigh och gerna accomodera, så snart den kan dem blifwa meddeltt;
Vthj den wisse och ödhmiuke tillförsicht, att dhe derutinnan icke
pradudiceres till någott beswär.
Detta är således etc.
Larss Sparre
pro tempore Landtmarskallk
220
1636
Bil. C.
Ridderskapssens Vnderdånige Förklaring på dett andragende
som skedde den 1. Julij 1636.
Först androgz; Att någre deputeres som öfwersee Compagniedz
Rekninger.
Derpå är Adelens vnderdånige betenckiande och begäran
Att Hennes K: M:tt nådigst täckes förordna der till hwem H:s
K: M:tt af wårt stånd synes af dem som dervtj Participera, effter
Wj så få äre här tillstädes, som der vthj något inlagt hafwa; Och
derföre icke någon förordna kunne.
2. Om Rådeligit finnes att skepen Sällies och dehles Penningerne
till participanterne, eller och att Städerne dem emottaga och
negotiera.
Derpå är Adelens ödhmiuke Swar.
Effter dett fuller synes jnthett Capital att kunna tillgå, att
komma skepen på gång igen; Och der skepen lengre skole liggia
NytteslÖse, wore dett samptlige Participanterne till yttermehra skada;
Derföre är Adelens betenckiande, på Hennes K: M:tz och Rijkzens
Regeringz widare förklaring, att skepen Sällias: Och der H:s Kong:
M:tt med Regeringen och Participanterne synes att imploiera antingen
Penningerne till Kopper Compagniet, eller dehla dem per
quota till participanterne; Heller och der Borgerskapet funne sig
sufficiente till att antaga skepen och stelle navigationen fort Hemstelles
alltt i vnderdånighet H:s K: M:t och Regeringen med Participanterne
att disponera. Hwar och Compagniet widere schole fortsettias,
och desse Directorer finnes effter giord rekning wäl hafwa
dirigerat; Ar dem lijka antingen H:s K: M:tt med Rikzens Regering
läte dem der widh blifwa, eller rådeligitt finna andra j dehres
ställe att tillordna, hemstelltt.
Bil. D.
Några Beswär som synes willia jnrita vtj Adelens wälfångna
Privilegia: Hwilka vnderdånligen begäres att sådant icke motte tillstädias,
Vtan heller afskaffes och sedan handhafwes och skyddas.
Alldenstundh den 21. Puncten vtj Privilegierne högeligen blifwer
beswäratt, vthaf dett Nya vttgångne afl Trycket patentet som
Borgemestere och Rådh hafwa publicera låtidt, Så att dhe fremmande
inthett fördriste sigh att handla med Ridderskapet och
Adelen, hwadh de till dehres Hwsbehoff effter nödtorfften behöfwe,
Vthan således derigenom blifwe twungne, att kiöpa vthaf Borgaren
som twå eller tree dubbelt dyrare sällia dehres wahrur: Hwarföre
begäre Ridderskapet och Adelen vthj vnderdånighet, at detta icke
Juli.
221
motte tillstädias, vthan den 21. Puncten som han j bookstafwen
lyder, altijdh blifwa widh macht hollén och handhafdh. Såssom
och att dem motte förbiudes några sådana Ordning:r att giöra, som
länder dett Adeliga Ståndet till skada och prajiudicium
Effterdy Ridderskapet och Adelen oppå månge Orter finna sigh
mycket beswärede öfwer dett Andeliga Ståndet, såssom icke allenast
vnderstå sigh att giöra en annan uttydning oppå den 33. Puncten
i Privilegierne om Jus Patronatus, ann som denn vtj Bookstafwen
lyder, vtan ochså dervtj med vtj sielfwa wercket continuera och ann
dageligen fortfahra, och således derigenom förtaga den Rett eller
dett Jus Patronatus som framfahrne Konungar, och nu sidst högtährade
H: Kong: M:tt (Högloflig vtj åminnelsse) wår allernådigste
Konung Oss privilegierat hafwe. Begäre fördenschulld ödhmiukeligen,
att denne Punct i Privilegierna motte och handthafwes, effter
som han vtj Bookstafwen lyder: Såssom och att Adelen till praeiudicium
icke någre Owahnlige Ordninger må tillfoges, såssom på
någre Orter af Endehls påbiudes.
Effter som Hennes Ivong: M:tt bäfwer åhr 1635. vtj den fierde
Puncten vthi förklaringen, på Adelens vnderdånige Beswärs Puncter,
om Kiöp och Salie Godz nådigst resoluerat, på effterfölliande sätt
Effter som vtj Sweriges Lagh förmältt är, huru såssom Ixiöpe
Godz böre opbiudes och Sällies, Will Hennes Kong: May:tt att Ridderskapett
och Adellen sigh dereffter aldehles rette; Och der någen
wore, som Lagen vtj dett fallett icke rett förstode, då stånde honom
fritt, att taga derpå widere förklaringh hoos Hennes K: M:tt
och Hofi-Retterne i Rijkett.
Dy begäres ännu Vnderdånligen, Hennes K: M:tt allernådigst
wele sigh ytterligere förklara huru man de frenne Capitlen 2. 9.
och 12. vthj Jordabalken i Landzlagen rätteligen skole förstås, effter
dett synes icke annorluuda kunna vttydas, vthan att dett bör Bördesmannen
först hembiudas.
Bil. E. Mötets Beslut. Dat. den 22 Juli 1636.
Finnes tryckt hos Stiernman, 2. 944—9. Det i Riddarhusarkivet
befintliga original har följande underskrifter:
Larss Sparre
pro tempore Landt Marskalk.
Benedictus Skytte Pär Erlandhson Erich Gyllenstierna
Knutt Påsse Suenn Ribbingh Ture Sparre Gustaff Leijonnhufuud
E. Krabbe Charl: Hårdh Jesper Nilson Crws Anderss Sjöbladh
Jsak Axelsson Sölffuer Sparre Stellan Mörner Anders Olsson
222
1630
Carl Mörner Carli Siggeson Johan Hindrichsen Keyther
Peter Kruse Lor: v. d:r Lindh
Bil. F.
1. EfTter såsom Hennes Mayestett Wår Allernådigste Vthkårede
Drottning och ArlTurstinne, Nådigest haffwer Påbiudet ett
Mothe vthi Stockhollm, denn 21 Maj Nästkommende, och för denn
orsakens skylld Ypfordret igenom Landzhöffdingenn, denn Edle och
Wellborne H: Larss Sparre, En Qualificeret Mann aff Ridderskapet
vthi dette Landzhöffdingzdömmet, som sigh på Remeldte Rum och
ställe, medh en Nöijachtigh fullmacht till att gore och lathe, Inställer:
Alltså haffwe wij Ynderskrelfne afl Adelen i Ypland, Hennes
Maijestetz Nådige Willie Vnderdånligen welet ellterkomme, och
Oss därföre Sammansatt och Vthkeest, denn Edle och Wellb:
Offwersten Jsach Axellsson till Ohra; som Sigh på Alles wäre
Wägne till Rerammede Mothe begilTwer. Ty wele wij honom här
medh haffwe fullmechtiget, att han vthi allt det som Gudh till
Åhre, H: M:tt till Nådigt Rehagh, Fäderneslandet till Nytte och
Gagn, så och wäre Adelige Privilegier till intett prseiudicium Lände
kann, må gore och lathe som Sakenn Nödhtorfftelig fordrer och
kräffwer. Till wissö medh egne Händer Vnderskrifwet och wäre
Anborne Secreter försegledt. Actum Penningeby Denn 26 Aprilis 1636.
Erich Bielcke Nihels bengtson Casper Otto Sperlingk
Steen Clasén Biörn Måneskiöldh Jonas Bure Oloff Bure
A Bureus Måns Mårthenson Palm
2. Dylik fullmakt af Adeln i Skaraborgs län, för Erich
Krabbe och Ollaf Stakke; undertecknad på Nähss, af Per J or enson
VI(späre.
3. Fullmakt af Adeln i Abo län, för Jfuar Gustafsson till
Sänstcla; und. pä Abo slott, af Hanss Lyndelöff, Hindrich Lindelöff,
Mårten Hest skoo, Gustaff Sabel!fanna, Jacob Hansson, Clas
Andersson.
4. Fullmakt af Adeln i Jönehiöpingz och Cronobergz Län,
för Anders Siöblad; und. i Jeneköpingh af Knutt Drake, Arffieidh
Lillie Sparre, Anders Jörenson, Nits Sölfwersparre, Erick Benctson,
Jören Kasse, Jöran Stiärnna, Pär Strålle, P. Månson
Stiärna, Päär Loodh, Bengt Jönsson, Jöns Stolpe, Lindorm
Wlfsax, Lars Biörnneram, Gösta Pärson, Nills Persson, Johan
Swensson Eeketrä, Magnus Stråle, Jönss Gyllensparre.
5. Fullmakt af Adeln i Östergötland, för Caril Mörner till
Tuna; und. i Lindhkiöpingh af Turo Oxenstierna, Casimir Gy/len
-
Juli. 223
stiärna, Otto von Scheidingk, Jöns Rosenstrål, Jahan Allengren,
Jöns Hanson Sverd, Peder Mattzon, Anders Stewart, Johan
Christersson.
G. Fullmakt af Adeln i Sudermannelandh, för Erich Gyllenstierna
till Nynäs; und. af Crissman Lillila, Stian Lilliesparc,
Georg Ginther Kr aili zu Benenberg Erbgesassen, Aron Wddeson
Örncflychtt, Dauid Stuart, Måns Wddeson.
7. Fullmakt af Adeln i Elfzborgz län, för Annders Oloff sson
till Säby. Und. pä Säby af Bengt Bröngessonn Lillia, Mats
Pärson Stoore, Johan Hårdh, Perr Lillije, Johan Stake, Axell
Soop, Jöran Koff le, Gustaff Stake, Tårkel Grijs, L. Stake, Nills
Påse, P. Kåse.
8. Löst blad med underskrifter, sannolikt af Westgöte Adel:
Jöns Bonde, Erich Soop, Erek Hårdh, Wiff Bonde, Mäns Axellson
Ros, J. Classon Ekelöf, Knutt Lilliehööck, Lars Dufua, Bengt
Böreson, Jöran Böresonn, Caril Liliestelck, Erick Giöstafson Ros,
Pär Hårdh, Andhers Nilssonn, Jacop Jörensson Liliehöök.
Bil. G. Introduktionshandlingar:
1. Sköldebref fjor Bengdt Jönsson, af Steen Sture Sveriges
Riksföreståndare; Abo slott, 1476. Copia på pergament, utfärdad
för Jfwar Giöstafsson Bläfiä/d, af Abo Hofrätts Assessorer och
Johan Larsson; Stockholm, 1636.
2. Sköldebref för Laurentz Skalm, af K. Christiern; Stockholm,
1461; och Hofr ät t ens i Finland utslag för Class Andersson
Skalm, 1625; copier på pergament, vidimerade af två adelsmän
och Johan Larsson, 1636.
3. Intyg af 7 Finska adelsmän, för Simon Mattzson Bock
till Buckila, att han alltid varit hullen för en frälseman, och
gjort vapen!jonst sorn sådan; 1636. Copia, vidimerad af 2 adelsmän.
— Intyg af Johan Larsson angående Simons vapen. — Pyckie
Härads domsbcvis för densamme; copia, vidimerad af 2 adelsmän.
4. Bref pä frälsefrihet för Niels Poytz, af Erich Axelsson
af Lagnöö; Stockholm, 1463. Copia, vidimerad af tre adelsmän,
1636. — Sigffredh Jönssons, lagläsare i Borgo län, intyg om
Märtens Poys sköld- och jordabrefs förkommande; Kymenegård
1618. Copia, vidimerad af 3 adelsmän, 1636.
N:is 1, 2, 3, 4 äro åtföljda af målade vapen, med bjerta
färger.
»4*9. jtjQB* -E-t i-<-
RÄTTELSER
Sid. 142, rad. 4 nedifrån står Aderson läs Nilsson
— 201, — 2 nedifrån — 1655 — 1635
