# ID: svediakorp-gov73
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1627--1632
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 100,447
# sentences: 3,907
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


4?
SVERIGES RIKES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL,
MED TILLHÖRANDE HANDLINGAR, FRÅN
SJUTTONDE ÅRHUNDRADET.
BLIGT IIöGLOFLIGE STÅNDETS BESLUT FRÅN TRYCKET UTGIFNA.
FÖRSTA DELEN.
1627-1632.
®7@©KKl©[LlMla
TRYCKTA HOS E. WESTRELL, 18ÖS.
INNEHÅLL.
Förord
Inledning
Protokoll och Handlingar:
De med * betecknade äro blott i utdrag upptagne, eller anvisning
gifven, hvarest de förut finnas tryckta.
1. Riddarhusordning af 1626
2. Riddarhus-protokoll vid Riksdagen i Stockholm i Januari—
Februari 1627
Deruti Riksdagskallelse
Bilagor: Riksdagsproposition
Adelns förbehåll vid bevillningen, med underskrifter .
Adelns svar på propositionen
‘Project till Riksdagsbeslut;* Riksdagsbeslut; Underskrifter.
3. Riddarhus-protokoll vid Riksdagen i Stockholm i Dec.
1627— Jan. 1628
Bilagor: *Riksdagsproposition
Adelns besvär
Adelns svar på propositionen
Adelns anmärkningar vid qvarntullsordningen
'Riksdagsbeslut; Underskrifter
'Hemliga Utskottets beslut
. . . .
Förteckning på adel, bötfälld för uteblifvande . . . .
4. Riddarhusprotokoll vid Riksdagen i Stockholm i Juni 1629.
Bilagor: 'Riksdagsproposition
'Föreslagna stillestånds- och fredsvilkor med Polen m. m.
Adelns svar på propositionen
Punkter för Ständerna framlagda
Adelns svar till punkterna
Adelns besvär
'Riksdagsbeslut; Underskrifter
Riksens Råds försäkran till Adeln angående Skeppshjelpen.
Sid
I
IV
1
9
29
36
38
43
45
71
73
74
78
79
80
83
104
106.
107.
110.
112.
113.
114.
115.
5. Riddarhus-protokoll vid Mötet i Stockholm i Maj 1630 . .
Deruti Konungens afskedstal
Bilagor: ‘Proposition till ständerna
'Instruktion m. m. för sändebud till Tyskland ....
Adelns svar på propositionen
'Mötets beslut; Underskrifter
Kallelse till mötet, för adel och biskopar
6. Riddarhus-protokoll vid Mötet i Stockholm i Maj—Juni 1631
Bilagor: 'Proposition till ständerna
Adelns anmärkningar ang. utskrifningen
Adelns svar på propositionen
Punkter för ständernas utskott
Adelns utskotts svar
'Biafsked, eller Ständernas utskotts beslut
'Mötets beslut; Underskrifter
Adelns besvär
Kallelse till mötet
7. Riddarhus-protokoll vid Mötet i Stockholm i Pebr. 1632.
Bilagor: 'Proposition till ständerna
Adelns svar på propositionen
Project till Mötets beslut; 'Mötets beslut; Underskrifter
Skrifvelse från Kongl. Räkninge-kammaren ang. Adelns
rusttjenst
8. Riddarhus-protokoll vid Mötet i Stockholm i Nov. 1631 .
Bilagor: 'Proposition till ständerna
Kallelse till allmänt sammanträde
Adelns svar till propositionen
'Mötets beslut; Underskrifter
Adelns besvär
Handlingar ang. en beskickning till Konungen ....
Matrikel öfver den till 1632 års slut introducerade adel.
Sid
117
127
132
134
136
137
138.
149.
151.
152.
154.
155.
156.
157.
159.
172.
173.
175.
177.
189.
190.
192.
194.
195.
Bland de olika delar af Fäderneslandets historia, som för sig behandlade,
kunna sprida ljus öfver det hela, intager Riksdagarnes
historia onekligen ett vigtigt rum. Den tid har funnits, då Sveriges
rikes ständer ej voro utan inflytande på Europas angelägenheter;
om rikets förhållanden till dess grannar, om statsskickets utveckling,
om alla inre ärenden af allmän betydenhet, hafva de blott
tidtals saknat den röst dem tillkommit. Af den stora mängd handlingar,
som förvaras dels i Riksarkivet, dels i andra arkiv och
samlingar, utgöra ock Riksdagshandlingar en ej ringa del. Många
försök äro gjorda att dem begagna för vår historia, och icke få
partiela försök att utgifva sådana akter, i deras helhet eller i utdrag.
En allmän, vidtomfattande, från äldre tider i ett sammanhang
fortgående samling af detta slag torde väl en gång vara att
vänta, bekostad af statsmedel; och skall blifva ett af de väsendtligaste
bidrag till rikets historia. Ett jemnförelsevis mindre företag,
men i sig sjelf ganska stort, har vid sednast förflutna Riksdag
blifvit på förhand af Sveriges Ridderskap och Adel beslutadt:
att från trycket utgifva ståndets särskildta riksdagsprotokoll, med
tillhörande handlingar, från den tid de finnas först förvarade i Riddarhus-arkivet.
Om vår adel på grund af rättighet, eller af sjelftagen myndighet
och häfd, verksamt, och oftast mera än de andra stånden, ingripit
i allmänna ärendens behandling; så har den ock från tidigare
dagar än de andra, efterlemnat en sammanhängande följd af skriftliga
handlingar, som vittna om denna verksamhet, och upplysa
ståndets egen och rikets historia. Och i följd af båda delarne kan
Adeln hafva fullt skäl och rätt att taga första steget till offentliggörande
af dessa rika skatter.
Riddarhuset stiftades under Konung Gustaf Adolfs tid, och den
af honom år 1626 utfärdade Riddarhusordning, som först rätt beA
-
II
stämde ståndets representations-sätt, är den äldsta handling af större
politisk vigt, som på Riddarhus-arkivet i original förvaras; en del
äldre eller samtida privilegier finnas der mestadels i yngre afskriften
Från den närmast följande Riksdag, i Januari 1G27, äro de
äldsta protokollen. Sedermera fortgå nästan utan afbrott protokoll
och handlingar af flera slag, för riksdagar och utskottsmöten. I)e
äro till och med 1700-talets början ej mycket vidlöftiga, och ej
heller alltid rikhaltiga, men för vissa tider af stor vigt, och för
alla mer eller mindre upplysande. Under fortgången af 1700-talet
blifva de alltmera utförliga, utan att derföre alltid vara mera rika
på väsendtligt innehåll. Enligt Ridderskapets och Adelns beslut
börjas härmed utgifvandet af hvad som hör till den förstnämda
tiden *), och det i en efter tidsföljd ordnad samling.
Samlingen skall upptaga: Riddarhusprotokollet för Riksdagsärenden,
i dess helhet, utan afkortning eller sammandrag; de från
regeringen till adeln, antingen ensam, eller tillika med de andra
ständerna, aflåtna propositioner och andra skrifvelser, de till adeln
ensam i deras helhet, de andra i sammandrag; adelns svar å regeringens
skrifvelser, och andra af ståndet afgifna utlåtanden i allmänna
ärenden, samt dess s. k. Resvär, och öfriga till styrelsen i
ståndets egna angelägenheter afgångna akter, allt detta utan afkortning,
der ej en sådan skulle undantagsvis påkallas af ämnets möjligen
ringa vigt och framställningens vidlöftighet; adelns skrifvelser
till embetsverk oller enskildta personer, när åtminstone ämnet är
af politisk betydenhet; en och annan handling rörande enskildta
adliga slägter, så vida de finnas vara för tidens förhållanden upplysande
m. m. 1 allmänhet skall allt, i Riddarhus-arkivet befintligt,
som kan vara af vigt för fäderneslandets historia, blifva upptaget i
den fullständighet, som innehållet kräfver, och arbetets plan medgilver;
der något till ämnet hörande synes böra ur andra arkiv
tilläggas, skall detta ske med noggrannt urval. — För hvarje riksdag
kommer protokollet att meddelas i sammanhängande följd, blott
afbruten af hänvisningar till handlingarne, som likaledes för hvarje
riksdag bifogas såsom bilagor. — Det gamla stafnings-sättet, i all
sin ojemnhet och sin brist på skiljetecken, är utan förändring bibehållet,
att vittna, likasom språket i sin omvexlande enkelhet och
ståt, om tidens bildning.
1) Det finnes i Riddarhus-arkivet ordnadt i 40 till 50 Folioband, oell det så att
handlingarne äro inhäftade bland protokollen, vid de dagar till hvilka de höra.
Protokollen Uro i allmänhet renskrifna med prydlig stil; emellanåt eller derjemte
förekomma originalprotokoll, men sällan; oftare äro handlingarne originaler.
Första bandet omfattar åren 1627—31, det andra åren 1632—33 o. s. v.
lil
Arbetet kommer att utgifvas i band eller häften af den vidd
och omfattning, som bäst lämpar sig för olika skiften i rikets och
Adelns historia. Så omfattar det nu utkommande första bandet
1626 års Riddarhusordning, samt protokoll och handlingar för Riksdagar
och möten under Gustaf Adolfs regering från och med 1627,
nemligen för tvenne riksdagar under detta år, en under året 1629,
ett möte af de tre förnämsta ständernas ombud 1630, ett dylikt
1631, och två 1632; allt ur Riddarhus-arkivet, med undantag af
en och annan akt, som der saknas, och är hemtad ur Riksarkivet.
Detta band är enligt Riddarhus-Direktionens uppdrag redigeradt
och utgifvet af undertecknad.
Stockholm, Carlberg, i December 1855.
Wilh. Tham.
INLEDNING.
Grustaf II Adolfs regeringstid var en tid af stor verksamhet, i det
inre och i det yttre, af stora ansträngningar för rikets sjelfständighet,
för dess makt och ära, för dess inre förkofran. Denna inre
förkofran blef ett medel för den yttre storheten, togs dertill i beräkning
och i anspråk. Och till allt detta påkallades ständernas
medverkan, och genom denna, eller den förutan, anlitades hela
folkets både intellektuela och materiela krafter.
Det gällde först att försvara rikets gränser mot Danmarks
öfvermakt; dernäst att begagna vunnet inflytande öfver Ryssland,
till att trygga besittningen af Östersjöns östra kuster; derpå att
äfven mot Polen fullfölja de vid denna kust begynta landvinningar,
och tillika försvara Konungahusets rätt och rikets oberoende mot
Polska Konungens arfsanspråk; tills detta ledde till eröfringar äfven
vid Östersjöns södra strand, och slutligen ett länge tilltänkt ingripande
i Tyska religionskriget förde Sverige ut på ett af do vidsträcktaste
fält för ära och makt, som nationen någonsin beträdt.
Och sådant allt i bredd med åtgärder för den inre rörelsen, för
handel och sjöfart, för förvaltningens förbättrande, för stflndssammankomsternas
bättre ordnande, för vetenskap och själsodling. Det
var ett mångsidigt framskridande, grundadt på hög andlig lyftning
hos Konung och folk, kanske utan like i vår historia.
Men betydande voro ock de offer, som dessa ansträngningar
kostade; och de stora företagen, om de framkallade eiler ökade
källorna för nationens välmåga, så beskattade de dem ock till en
hittills nästan osedd grad. Flera af de vigtigaste bördor, som hvila
på Svensk egendom, grundlädes inom denna Konungs regering;
och det enligt tidens sätt ej alltid med deras uttryckliga bifall, hvilka
enligt gällande lag egde att dertill lemna sitt samtycke.
Under de år, som vi här särskildt hafva att behandla, skola
vi finna bevillningar och gärder till rikets försvar och yttre krig
vara, jemte sjelfva krigen och underhandlingarne, de förnämsta,
nästan enda föremålen för ständernas öfverläggningar, dels vid allmänna
riksdagar, dels vid möten af de tre »förnämsta» ståndens ombud;
hvaremellan de förhandlades och afgjordes af Konung och Råd,
eller af Rikets Råd i Konungens frånvaro, med eller utan tillkallade
enskildta personer af adel och presterskap, eller ombud från städerna.
Gustaf Adolfs tredje krig inträdde med år 1626 i ett nytt
stadium. Sedan förlusten af Liffland med en del af Kurland, och
faran för Litthauens säkerhet ej kunde förmå Sigismund att afstå
eller ens nedsätta sina anspråk, flyttade Gustaf Adolf kriget till
Preussen, och kom dermed sin fiende närmare på lifvet, och tillika
närmare skådeplatsen för den Tyska fejden. Han hade förut inom
sitt rike, i följd af sina fränders, slutligen äfven sin moders död,
sett sina inkomster ökade genom hemfallna län, och sin styrelse
befriad från hinderlig inblandning. Ilan hade slutligen under de
nästförgångna åren genom nya eller förnyade gärder blifvit iståndsatt
att underhålla en alltjemnt ökad krigsmakt.
Sednast var Qvarntullen år 1625, på en utskotts-riksdag, dock
af alla 4 stånden, beviljad på obestämd tid, till underhåll af en
stående krigshär; året förut hade en allmän riksdag beviljat boskapsskatt
och utskrifning af manskap, bådadelarne för 2 år, att
utgöras af allmogen, af adelns bönder dock som vanligt till hälften
mot de andra; städerna hade, i utbyte mot landshjelp (boskapshjelp),
utskrifning och båtsmanspengar, åtagit sig en gärd till bestämdt
belopp af 33,800 Daler, till underhåll och besoldning af ett
kompagni sjöfolk, äfven på 2 år; presterskapet skulle utgöra sin
vanliga taxa och mantalspengar (utgående efter antal bönder inom
pastoratet). Från år 1622 var lilla tullen eller accisen införd på
obestämd tid, men blef, likasom Landtågsgärden från 1621, stående.
Till år 1626 lät Konungen, ännu från utrikes ort, påbjuda
utskrifning och boskapshjelp utan ständernas hörande, till likhet
med hvad sednast varit beviljadt; och uppdrog åt den hemresande
Rikskansleren att derom förhandla med ett möte af Riksråd, Kammarråd,
biskopar och ståthållare från närmaste orter, samt Hofrättens
medlemmar, som skulle samlas i Stockholm vid vintern 2).
Sednare i Maj 1626 hördes häröfver ett nytt möte af något flera
personer, församlade i Strengnäs, vid tillfälle af Enkedrottningens
begrafning. Man finnér här 11 Riksråd, 12 dels ståthållare dels
2) Hallenberg, Svea Rikes Hist. und. K. Gustaf Adolfs regering, 5. 441. Konungens
bref till Riksråd oell Biskopar är af den 29 Dec., Memorialet för Kansleren
af den 30; allt i Riksregistraturen för 1625, å Riksarkivet. I slutet af
Mars 1626 kom Konungen hem.
VI
andra adelsmän från Södermanland, Nerike och Westergötland,
samt Erkebiskopen, biskoparne i Strengnäs, Westerås och Linköping,
och 7 andra prester, äfven från Mälarorterna och Östergötland,
godkänna Konungens beslut att flytta Polska kriget till Preussen;
och som dertill fordrades, att undersåtarne utgjorde någon
hjelp, lofva de att uppmana och tillhålla sina »medbroder och ledamöter
i riket, att utan tredsko utgöra i rättan tid hvad pålagdt
är, det vare sig boskapsskatt, tull, accis eller annat slikt»3).
Mötets beslut meddelades menige man i Juni månad4), jemte
underrättelsen om Konungens förestående utresa, och med uppmaning
att tåligt fördraga de besvär och utlagor, som oundvikligen
måst påbjudas. Under vistelsen i Strengnäs hade Konungen utfärdat
bref till åtskilliga landsorter, med anledning af det missnöje och
oroligheter, som der egt rum för pålagors skull; och i den instruktion5),
jemte bi-memorial, för det hemmavarande Rådet, hvilka
han lemnade efter sig vid afresan, lägges mesta vigten på nödvändigheten
att förekomma dylika händelser, eller att med fog dem
afstyra, att låta föreställa folket, huru oundgängliga både utskrifning
och gärder vore, och förhindra all misstydning, samt »predika
farliga meningar ur hufvudet på undersåtarne».
Vid ungefär samma tid före afresan, under den G Juni 1626
utfärdade Konungen det »Privilegium på Ridderhuset» 6), som vanligen
benämnes Riddarhus-Ordning. Adeln hade året förut öfverenskomma
att åt sig upprätta en förvaringsort för privilegier, och
mötesplats för samqväm samt för ungdomens studier; och att bestrida
kostnaderna derför genom dels bestämda dels frivilliga bidrag.
Konungen skänkte nu plats till byggnaden, beviljade för densamma
åtskilliga fri- och rättigheter, samt föreskref ordning och sätt för
3) Rådslag af d. 13 Maj 1626; bland en bundt dylika från Gustaf Adolfs tid, i
Riksarkivet.
4) Skrifvelse till Ståthållarne, med Patent om Konungens resa, under d. 19 Juni;
och Skrifvelse till undersåtarne, som bygga och bo i Westergötland, under d.
18; båda i registraturen. Riddarhusarkivct förvarar ej någon handling från
1626 års möten.
5) Bimemorialet finnes i Registraturen under den d. 19 Juni 1626, sjelfva in
struktionen
under d. 23 April 1627 (då den blifvit förnyad), men daterad d.
15 Juni 1626; under denna dato finne3 den ock bland Acta historica från
Gustaf Adolfs tid i Riksarkivet.
6) Var redan tryckt, då det upplästes för ståndet d. 18 Januari 1627; utgafs se
dermera
af Meurer 1634, jemte andra adliga privilegier.ifrån oell med 1617;
är i den härmed påbegynta samling upptagen i främsta rummet, aftryckt
efter det i Riddarhusarkivet befintliga original i handskrift på pergament,
med Konungens cgenhändiga underskrift.
VII
Adelns framtida sammanträden vid Riksdagar och möten. Vi anmärka
såsom det vigtigaste, att rättigheten att deltaga i dessa församlingar
blef fästad vid de på Riddarhuset inskrifna ätter, och
deltagandet i rådslag och beslut, vid ätternas hufvudman; att hela
ståndet fördelades i tre klasser, med rösträtt klassvis, hvarigenom
några få slägter af den mäktigare adeln tingo lika mycket att säga
som ett större antal mindre rika eller yngre ätter; och att adeln
vid riksdagen hade en egen ordförande, utsedd af Konungen, och
utrustad med ej ringa makt. Allt detta måste gifva ståndet inre
enhet, och dermed ökad yttre betydenhet.
Sommarens fälttåg i Preussen gällde först hertigdömet Ostpreussen,
som under Polsk länshöghet innehades af Konungens
egen svåger, Churfursten af Rrandenburg; med Pillau föll i Gustafs
händer den bästa hamnen på hela kusten. Han vände sig derpå
till de omedelbart under Polen lydande delar af Ostpreussen samt
Westpreussen, hvarest flera städer vid eller nära sjön intogos.
Landets innevånare, hvilka mestadels voro af protestantisk religion,
sågo i Svenskarne ej så mycket flender, som beskyddare mot Polens
katolske konung, och måste i alla fall lämpa sig efter segrarens
vilja 7). Königsberg, hertigdömets hufvudort, erhöll neutralitet;
Dantzig, hela Preussens förnämsta handelsstad, som egde en
viss grad af sjelfständighet, och redan 1623 varit af Konungen med
vapenmakt uppfordrad till neutralitet, då han derifrån befarade ett
anfall till sjös af Sigismund, hotades äfven nu från sjösidan. Vid
slutet af Oktober, när Konungen återvände hem, var redan vunnen
en god utgångspunkt för krigets framtida fortsättning.
Att skaffa medel till ett nytt fälttåg, blef Gustaf Adolfs första
omsorg efter hemkomsten. Ofverläggningar härom höllos med Rådet
i November; att kriget måste fullföljas, derom var man lätt
ense, eftersom ingen eftergift å Polens sida ännu syntes vara med
visshet att vänta, och att för tomma förespeglingar uppoffra hvad
som var vunnet, syntes ej rådligt, ej heller med rikets värdighet
öfverensstämmande. För att erhålla utvägar till utförandet, fanns
för godt, på förslag af Konungen, att sammankalla en allmän Riksdag,
och förmå ständerna att bevilja utskrifning och boskapshjelp,
och särskildt och först bringa Adeln till att låta bådadelarne utgå
efter samma förhållande af dess underlydande bondehemman, som
af krono och skatte, samt att i allmänhet upphäfva för tillfället
7) Det af Geijer, Svenska Folkets Hist., 3. 134. not 2 (Orebro-upplagan), åberopade
samtal med Preussens deputerade återfinnes något utförligare hos Steuzel,
Gesch. des Preuss. Staats, I. 447 o. följ.
VIII
alla undantag; ej minst ined afseende derpå, att menige man sökte
under skydd af de på ett eller annat sätt privilegierade undandraga
sig åliggande bördor. Sorn skäl åberopades ock, att qvarntullen för
den stora mängden af sqvalt-, hand- och väderqvarnar, och för en
mängd underslefs skull, ej inbragte så mycket man väntat.
Visserligen gjorde Rådsherrarne, vid första framställningen
om saken, någon svårighet att åsidosätta adelns privilegier; de ville
i stället för ökad utskrifning erbjuda ett särskildt regemente knektar
att af ståndet uppsättas. Men Konungen afböjde det. Mera enstaka
framstår grefve Abr. Brahes önskan, att utskrifningen kunde
få förrättas af adeln sjelf å dess gods; men han medgaf att det stred
mot majestätets rättigheter. Flera förbehöllo sig blott, att hvad nu
beviljades, ej skulle blifva stående s). Att saken redan på förhand
varit påtänkt, åtminstone af Axel Oxenstjerna, synes af ett bref
från denne till brodern Gabriel, riksråd som han sjelf9).
Ett par dagar efter sedan detta beslut var fattadt, den 27 November
utfärdades Riksdagskallelse J), hvaruti med vanliga ordalag
Adel, Biskopar, samt menige presterskaps, krigsbefäls, borgerskaps
och allmoges ombud kallades att infinna sig i Stockholm till den 15
Januari 1627. Patentet innehöll, enligt tidens sed, ej litet om de
politiska förhållanden, som föranledde Konungen att höra ständerna.
Adeln, ur hvars protokoll med tillhörande handlingar nästan
enda kunskapen om riksdagen erhålles, sammanträdde första gången
den 17 Jan., och derpå åter följande dag, då Johan Sparre -) till Bolmeryd
och Rinkestad helsade ståndet, såsom af Konungen utsedd till
Landtmarskalk, och lät uppläsa Riddarhusordningen. Samma dag
antecknades såsom närvarande 118 personer af adel, och efter fördelningen
i klasser omkring 100 hufvudmän för ätter. Riddarhussekreterare
var nu och vid många följande Riksdagar Johan Lars
8)
Rådsprotokoll för (den 24) Nov. 1026, oell derpå följande Rådslag, båda i Riks
arkivet.
Med början af detta år begynner först en sammanhängande följd af
Rådsprotokoller, dock ännu mycket ofullständig.
9) Af d. 26 Okt.; Fryxell, Berättelser ur Sv. Hist., 6. 128.
1) Riksdagspatentet, och den skrifvelse, hvarmed det sändes till Ståthållarne, ön
näs
i Rcgistraturen under d. 27 Nov., och i Riddarhusprotokollet, hvarutur dc
här äro aftryckta, sid. 9—11. På patentets femte rad är ordet Borgere, som
saknas i Ridd. prot., tillagdt ur Rcgistr.
2) Son af den i Linköping halshuggne Erik Sparre; var född 1587, utnämd gu
bernator
öfver Kopparhandelskompagniet 1625, Riksråd och rikskammarråd i
December 1627, sändebud till Danmark 1628, till traktaten i Lybeck 1629,
lagman öfver Tiohärad 1630, ståthållare öfver erkestiftet Mainz 1632, död
der s. å.
IX
sou3). Protokollet4) är högst knapphändigt, innehåller ej några
utförliga tal, utan blott en kort sammanfattning af det som föredrages
af Landtmarskalken, voteras af klasserna, och gemensamt beslutes;
ingen enskildt person framstår ännu särdeles mycket, ej heller
några partier. Och så förblef förhållandet under alla riksdagar och
möten inom Gustaf Adolfs regering.
Den 22 Januari voro ständerna samlade på Rikssalen å slottet,
mottogos af Konungen med ett tal, hörde Riksdags-propositionen
5) sig föreläsas af sekreteraren Johan Salvius 6), och fingo sedan
sannolikt mottaga hvar sitt exemplar deraf7). Den innehöll, efter
en inledning i hjertliga uttryck, en delvis utförlig framställning om
Polska krigets gång, först i Liffland, sedan i Preussen, och om de
underhandlingar angående stillestånd och fred, som än åtföljt än
afbrutit krigsrörelserna; dock alltid utan frukt, för Sigismunds envishets
skuld, hvilken aldrig ville helt och hållet afstå sina anspråk på
Sverige, utan fordrade vilkor, som gjorde dess oberoende osäkert.
Rikets både trygghet och heder kräfde derföre, att de vunna fördelarne
bibehöllos och fullföljdes. Derpå antyddes helt kort den
fara som hotade fäderneslandet, om katholska ligan i Tyskland finge
obehindradt begagna sin öfvermakt öfver Danmark. Slutligen begärdes
utskrifning och penningebjelp till krigsmaktens förstärkning
och underhåll; och ständernas uppmärksamhet fästades på underslefven
vid qvarntullens uppbörd; men båda delarne endast i allmänna
ordalag.
Hos Adeln förekom Propositionen till behandling den 22 och
23; nästföljande dagar uppsattes skriftligen, hvad man beviljade, och
deremot å sin sida önskade. Man finner ej just någon obenägenhet
att deltaga i de för kriget nödiga bördor, men val, åtminstone hos
de lägre klasserna, någon håg att bevaka ståndets företrädesrättigheter;
man ville veta bestämdt hvad Konungen fordrade, och man
ville höra Riksens Råds mening, såsom de der hade samma intresse
som den öfriga Adeln. De infunno sig ock på Riddarhuset, med
den rätt som Ridd. ordningen dem medgaf, till säte utan stämma. Då
3) Född 1588, adlad 1647 med namnet v. Ridderhusen, död 1648 barnlös.
4) Se sid. 10—28.
5) Se sid. 29—36, aftryckt efter Riddarhusprotokollet, för denna gång utan afkort
ning;
finnes oek i Riksregistraturen.
6) Adlad 1629, sc sid. 100; sedermera Riksråd m. m.
7) Så synes åtminstone ha skett vid följande årens riksdagar; de särskildta exem
plaren
till de ofrälse stånden torde alltid ha blifvit återlemnade, hvarföre Riksdagspropositionen
gemenligen finnes i flera afskrifter i Riksarkivet; men för
1627 års första riksdag finnes der ej någon samling af Riksdagshandlingar,
för den andra nästan blott afskrifter från en sednare tid.
X
nu adeln ville bestämma utskrifningen belopp till hvar femte skåttene!)
kronebonde, livar tionde af frälse, möttes den af Rådsherrarne
med den anmärkningen, att utskrifningen af ofrälse angick ej adeln,
utan Konungen egde derom afgöra; de ville ej heller inlåta sig i
något förslag till ledning för ståndet, afböjde blott all tanka på sammanskott
till värfning, och åberopade fäderneslandets behof, nyttan
af redan gjorda eröfringar, och framför allt adelns hederskänsla.
Följande dag gaf adeln med sig, men fastade dervid förbehåll 8),
som ock af Rådet på förfrågan gillades, och som upptogos både i stån
dets
svar9) och sedan i Riksdagsbeslutet: att hvad man nu åtog
sig, ej fick lända privilegierna til! framtida förfång; att undantag
gjordes för sätesgårdarne och för adelns hoftjenare; att husbonden
egde att genom sina tjenare välja bland roteskrifna bönder den, som
han ville skulle utgå i krigstjenst m. m. På dessa vilkor åtog sig
adeln för sina bönder utskrifning af hvar tionde man, och boskapspengar
i likhet med hvad skatte och krone erlade. Frågan om
qvarntullen hänsköt den till Konungens egen åtgärd med Råds råde.
De ofrälse ståndens svar till propositionen finnas ej qvar; men
innehållet kan man sluta sig till af Riksdagsbeslutet*), som dateradt
den 15 Februari, beviljar utskrifning till besagda belopp, likasom af
frälset, inom och utom frihetsmil samt rå och rör, så ock af preste-,
fogde-, skrifvares och andra frihetsgårdar, men med förbehåll för
både adliga och andra privilegiers helgd för framtiden; likaledes
boskapshjelp af både stad och land enligt 1624 års taxa. Presterskapet
lofvade, för sin egen del, att utgöra vanlig taxa och mantalspengar;
borgerskapet åter den båtsmanshjelp, som det åtagit sig år
1624. I en särskildt försäkring (af den 16 Febr.)2) förespeglade
städernas ombud, att vid underhandling i orterna skulle kunna erhållas
en försträckning i pengar, som de sjelfva ej vågat att på
stället utlofva både för sig och andra; men mot löfte, att de som
arrenderade kronans inkomster, skulle inflytta i städerna, vinna burskap,
och deltaga i försträckningen.
Dessa arrendatorer, hvilka med mera eller mindre öppet deltagande
i handeln, voro borgerskapet en förargelse, öfverklagades ej mindre
af allmogen, för det prejeri, som de vid uppbörden utölvade. I ett Biafsked
3) för allmogen (af den 10 Febr.) upptogos dessa klagomål,
8) Sc sid. 30—38. 9) Se sid. 38—13.
1) Tryckt hos Stjernman, Riksd. och Mötens beslut, I. 787. Ett förslag dertill,
som den 10 Febr. föredrogs hos adeln, väckte betänkligheter, emedan nämda
förbehåll för privilegierna ej syntes tillräckligen uttryckligt gälla äfven boskapshjelpen.
Jfr. sid. 43—44. 2) Stjernman, I. 791.
3) Stjernman, I. 792; har i öfverskriftcn den 15, men origtigt.
XI
jemte andra: öfver kopparmyntet, att det i liqvider lemnades åt
allmogen räknadt, men mottogs väget, hvilket vid myntets ojemna
och ofta för ringa vigt beredde förlust; öfver olika mått, mål och
vigt; öfver förlänings-innehafvares försök att tränga bonden från
sin gård, eller pålägga honom olaga bördor, eller till egen vinst befria
honom från skjuts och gästning m. m. Allt detta besvarades
med goda löften, och med inskärpt förbud mot olagligheter. Biafskedet
innehåller för öfrigt, och främst, ett upprepande af Riksdagsbeslutets
vigtigaste bestämmelser, med hufvudsakligt afseende på
allmogen, och kallas i slutorden både summan af dess beslut vid
Riksdagen, och Konungens förklaring öfver dess inlagda klagopunkter.
Annu ett ärende af vigt förekommer vid Riksdagen, åtminstone
hos Adeln, då densamma (den 31 Januari) fick del af Konungens
under föregående år 4) utfärdade privilegier för ett General-handelskompagni.
Detta var ett af de flera försök, som under Gustaf
Adolfs tid gjordes, att upphjelpa Svenska handeln till tällan med
utländningen, och det enligt allmän Europeisk sed, medelst de enskildtas
förenade krafter och tillgångar, under regeringens skydd,
och icke utan afsigt, att samlade kapitaler skulle vid förefallande
behof kunna komma regeringen till godo. Kompagniet var afsedt
till handel på främmande verldsdelar, och äfven till kolonisation och
Christna lärans utbredande, samt försäkrades om åtskilliga både politiska
och ekonomiska rättigheter och fördelar. Planen tillhörde
Holländaren Willam Usselinx, som ock tillerkändes vissa procent af
rörelsen; och hvilken, jemte Konungens hofmarskalk Didrik v. Falkenberg
5), understödde Rådets framställning hos Adeln om saken.
Teckning skedde (den 6 Febr.) till deltagande i kompagniet.
För öfrigt förehade adeln vid nästan hvarje sammanträde särskildta
ståndsangelägenheter. Den 15 Febr. »ändades Riksdagen,
och hvar förreste hem till sitt.» Ständerna hade varit tillsammans
en månad.
Konungen för ut till 1627 års sommarfälttåg tidigt nog, redan
kring slutet af April. Han möttes i Preussen af underhandlingar
å Churfurstens af Brandenburg sida, med afsigt att återfå Pillau,
men med ingen annan följd än ett stillestånds-fördrag för hertigdömet
(i Maj); sednare försökte Churfursten att med vapenmakt
genomdrifva sin vilja, men hans trupper måste kapitulera vid Morun
-
4) Den 14 Juni 1026; Stjernman, Ekon. o. polit. Stadgar, I. 932.
5) Son af Henrik Baltzarson v. Falkenberg, ättens stamfader i Sverige; var född 1595,
blef i Polska kriget Ofverste, slutligen generalmajor, stupade 1631 som kolm
mendant i Magdeburg.
XII
gen, och han sjelf ingå ett neutralitetsfördrag på mindre fördelaktiga
vilkor än det förra (i Augusti). Undertiden hade Svenskarne liera
träffningar med Polackarne, hvarvid Konungens lif mera än en gång
var i fara. Fienderna voro detta år bättre beredde än 1626, och
fingo redan Tysk undsättning under hertig Adolf af Holstein. Flera
orter intogos dock, särdeles i Oktober. Efter Konungens afresa
var Stjernsköld olycklig till sjös utanför Ilantzig (i Nov.)6). Svårigheten
att anskallä lifsmedel och pengar förlamade ofta krigsrörelserna,
hvaraf Konungens och Rådets brefvexling bär många spår 7).
Hemma i Sverige hade man, enligt Konungens efterlemnade
Instruktion 8), genom utskickade i landsorterna, till en början i de
närmast kringliggande, sökt förbereda aflysandet. af sqvalt-, väderoch
handqvarnar9). Vid midten af Augusti hade Rådet kallat till
sig till Stockholm Erkebiskopen och Biskopen i Strengnäs, och låtit
dem förstå, att man möjligen kunde hafva att motse en förhöjning
i Boskapsskatten *). Sednare skrifver Rådet till Konungen 2),
att det haft Stockholms stads borgmästare och råd inför sig, och
påmint dem om städernas ombuds löfte vid sednaste riksdag angående
en försträckning till kronan. Stadens styrelse hade derpå hört menige
borgerskapet, som först velat åtaga sig att utgöra 18,000 daler, men
sedermera på grund af de fattigares ringa tillgångar, heldre velat
erlägga hvar 30:de penning af löst och fäst, med undantag af gångkläder
och husgeråd, och det såsom lån på obestämd tid. Rådet
hade mottagit anbudet; det hade ock anbefallt ståthållarne i orterna
att på samma sätt förfara med dervarande städer.
Under hemresan utfärdade Konungen sjelf från Kalmar (den 27
Okt.) en kallelse till allmän Riksdag 3) till den 8 December, således
den andra inom året. Bland åberopade anledningar står nu faran
från Tyska sidan främst, både i och för sig, och för det stöd den
syntes gifva åt Polens ihärdiga motstånd.
Som vanligt förbereddes Riksdagsärendena i näst föregående
Råds-sammanträden, särdeles den 5 November4). Man blef lätt
ense att af ständerna skulle begäras utskrifning och boskapshjelp,
åtminstone den sednare för 2 år å rad. Konungen var sjelf den,
6) Om kriget, se Geijer, Fryxell och Stenzel.
7) Registraturen, och Brefsamlingar i Riksarkivet.
8) Af den 23 April, i Registraturen; är ett upprepande af den nästföregående, med
få förändringar, och med tillägg kanske om Qvarntullen, som ej namnes åtminstone
i det ena af de exemplar af 1626 års instruktion, som finnas bland
acta historica; jfr sid. VI not. 5.
9) Rådsprotokollet för den 8 Maj. 1) Rådsprot. för d. lii Aug.
2) Skrifvelse af d. 8 Sept., i Riksark. 3) Registratur. 4) Rådsprot.
XIII
sorn hyste mesta betänkligheten vid utskrifningen, såsom den der
kunde gifva anledning till missnöje både bland adeln, men särdeles
bland allmogen, och gifva henden tillfälle till stämplingar: »vårt folk
är så tokot, att det menar den unna sig godt, som ynkar honom.»
Det sattes ock i fråga att draga salthandeln under kronan, men
detta ansågs ej behöfva föreläggas för ständerna. Om qvarntullen
öfverlades en lång stund, och Konungen ledde frågan småningom
derhän, att denna tull skulle kunna, i viss mån åtminstone, utbytas
mot en omedelbar personlig skatt; hufvudsaken förblef dock de små
qvarnarnes afskaflånde. Annu en utväg att skaffa medel antyddes
af Skytte, och hade samtidigt blifvit tillstyrkt af Axel Oxenstjerna
i bref till brodern 3), att af alla privilegierade en viss penning af allt
löst och fast borde beviljas, såsom skett i K. Johans tid.
Riksdagen begvntes vid utsatt tid. Adeln 6) var samlad första
gången den 11 December; den 13 mottogo samtliga ständerna på
Rikssalen Konungens proposition. Landtmarskalk var åter Johan
Sparre; af adeln infunno sig i början 86 hufvudmän för ätter, 33
andra; af de ofrälse ståndens medlemmar känner man blott en del,
som voro med i ett utskott för hemliga ärenden. Konungens lielsningstal
7) på Rikssalen bar hera drag af hans med skäl prisade
vältalighet; Landtmarskalkens svar innehöll loford både öfver Konungen
sjelf, och öfver hans fader och företrädare, hvilken tillerkändes
början af rikets befrielse från Polskt förtryck och Påfvisk religion.
Sjelfva propositionen8) behandlar som vanligt de utrikes förhållandena
vidlöftigt, ställer de Polska främst, men fäster ock mycken
vigt vid de Dansk-Tyska, och visar alltsammans i dess inbördes
sammanhang. Ständerna lofvades att få del af de vilkor till stillestånd,
som voro Polens Konung och Riksdag föreslagna9). Till
krigets utförande begärdes utskrifning och boskapshjelp, lika allsi
Bref uf d. 1 Nov. 1627. Fryxell, 6. 132.
6) Riddarliusprotokollet, tryckt ä sid. 45—70, är, jemte tillhörande handlingar,
äfven för kännedomen om denna Riksdag den förnämsta källan.
7) Sid. 49—50, i protokollet.
8) Registraturen, och bland Riksdagsacta i Riksarkivet; ur Riddarhusprot. delvis
aftryckt å sid. 71—73.
9) De saknas dock bland Riksdagshandlingarne, och så vidt jag hittills funnit, äfven
bland diplomatiska handlingar i Riksarkivet; men hafva enligt Lengnich, Gesell,
der Lande Preussen, 5. 206, innehållit, att Polen skulle återfå allt eröfradt,
men afsäga sig anspråken på Estland, betala krigsomkostnaderna, och tillförsäkra
de dtergifna ländernas innevånare deras privilegier, egendom och religion;
äfven skulle Polens och Litthauens ständer gifva nöjaktig försäkran, att ingen
ilotta finge utlöpa ur Polens hamnar, och att iugen af Sigismunda arfvingar
skulle väljas till hans efterträdare, som ej afsade sig anspråken på Sverige.
XIV
manna som sist, och penningehjelpen till högre proportion, i mån
af den nedsättning i värde, som i dagligt bruk träffat det gängse
kopparmyntet; och båda för tre år å rad, henden till skräck, och
kronans lånegifvare till större säkerhet; vidare borde alla handqvarnar
aflysas, och tillika menige undersåtare med ed förbinda
sig att rigtigt utgöra qvarntullen. Det förespeglades, att om denna
blefve rätt uppdrifven, skulle alla andra gärder och pålagor blifva
öfverflödiga.
Konungens meddelande om utrikes ärenden synes hafva blifvit
väl upptaget af alla ständerna: hos Adeln satte andra klassen i
fråga, om man ens med förslaget till stillestånd med Polen hade
annat att göra, än att det »betänka och approbera», eftersom Konungen
med Rikets Råd det ändock väl öfvervägat. Ett tillägg till
de svar, som ständerna torde lia ämnat afgifva, tillkom i följd af
påminnelse från Rådet: nemligen en förklaring, rigtad mot Konung
Sigismund och hans slägt, att man ville i allo vidblifva Norrköpings
mötes beslut af 1604, angående det regerande Konungahusets arfsrätt
till thronen.
Mot utskrifningen och boskapshjelpen gjordes ej heller några
betydande svårigheter. Visserligen ville Adelns andra klass yrka
på Rådets hörande i saken, och ett beslut fattades i öfverensstämmelse
dermed, men blef ej verkstäldt. Man beviljade i allmänhet
hvad som begärdes, äfven för mera än ett år, om så skulle behöfvas;
blott förhöjning af boskapshjelpen ville man ej veta af: att
kopparmyntet sjunkit i värde, deraf hade de alla olägenhet, erinrade
prester och adel; vid utskrifningen påminte presternc, att nödig
drängehjelp ej måtte dem betagas. Handqvarnarnes aflysande
medgaf adeln för sin del gerna, och ville, likasom borgerskapet,
hemställa denna angelägenhet till Konungen sjelf; bönderna, och
presterna för dem, begärde att dessa qvarnar ännu någon tid finge
vara i bruk mot viss afgift; presterne inlade härom en särskild
böneskrift för allmogen; och i dennas eget svar heter det, att Konungen
medgifvit densamma handqvarnarnes bruk för ett halft år,
mot 1 marks afgift af hvarje hjon öfver 12 års ålder, förutom
qvarntull af hvad som på odelqvarnarne förmaldes.
Ständernas svar*) framlemnades till Konungen på Rikssalen
den 21, och han lofvade att låta collationera dem, och derpå uppsätta
Riksdagsbeslutet. Redan dagen derpå voro ständerna åter på
Rikssalen, inför Rikets Råd, och lingö del af detta beslut, och af
1) Alla svaren, jemte Presternes förbön för allmogen, finnas bland afskriften i
Riksarkivet; adelns svar, i Riddarhusprot., se sid. 74—78.
XV
den samma dag utfärdade Qvarntulls-Ordningen2). I Riksdagsbeslutet
befanns, emot ständernas önskan, boskapshjelpen upptagen
till högre proportion är förr. Adeln gjorde deremot anmärkning,
men lät öfvertala sig af Landtmarskalken, som sade att de andra
stånden redan gått in derpå, hvarföre »det förnämsta ståndet» ej
kunde draga sig undan; och man beslöt att söka »förmå sina undersåtare»
att utgöra denna hjelp i likhet med den öfriga allmogen.
1 qvarntullsordningen fann ock adeln åtskilligt betänkligt3), hvaribland
den edgång, som dem affordrades för tullens rigtiga utgö
rande,
och som de ansågo öfverflödig, då de en gång svurit Konungen
sin trohetsed; samt den kontroll, som var Konungens kommissarier
uppdragen att föra äfven öfver uppgifterna om de en
skildta
hushållens förbrukning af säd.
Efter ett par dagar (den 24) voro ständerna Konungen till
mötes på Rikssalen för sista gången under denna Riksdag, då
Riksdagsbeslutet ånyo upplästes. Det innehöll4) en högtidlig förklaring
angående Norrköpings arfförening af 1604, såsom gällande
med särskildt afseende på »furstinnan fröken Christina». Utskrifning
och boskapshjelp beviljades, lika allmänna som sista gången,
men den sednare öfverhufvud en half gång högre, och båda i händelse
af behof för tvenne år; presterne skulle för sig betala sin
taxa och gärd, borgerskapet sin båtsmanshjelp. Handqvarnarne fingo,
med afseende derpå att kanske ej tillräckligt antal tullqvarnar funnes
i landsorterna, fortfarande ett års tid begagnas af prester och
allmoge, mot en afgift af 1 mark Svenska för hvarje hjon öfver
12 års ålder, utom vanlig qvarntull. Den af Konungen utfärdade
qvarntulls-ordningen lofvade ständerna att sig hörsamligen efterrätta.
Slutligen godkände de, hvad Konungen med ett af dem på hans
begäran utsedt utskott för hemliga ärenden kunde komma att besluta.
Konungen bade nemligen redan i början af riksdagen (den 15 Dec.)
begärt ett sådant utskott af alla i stånden. Af dess öfverläggningar
bar man blott qvar hvad hos dess adliga medlemmar förekommit. Utskottet
synes ha varit kalladt till Konungen redan samma dag, och fått
del af det Tysk-Danska krigets gång, och den fara som deraf kunde
uppstå för Sverige i en framtid. Den 16 höllö adelns utsedde ett
sammanträde, hvarvid Landtmarskalken föredrog Konungens förfrågan,
huruvida det skulle vara rådligt att göra Danmark bistånd,
förhindra dess undergång, och dermed förekomma äfven en sannolikt
snart förestående undsättning af de Kejserliga till Polen. Tfär
2)
Stjernman, Ekon. o. polit. Stadgar, I. 951. 3) Sid. 78—79.
4) Stjernmau, Riksd. o. Möt. Beslut, I. 79fi. Jfr sid. 79.
XVI .
öfver anställdes en fullständig mundtlig votering, den första af det
slaget, som i protokollen träffas; men den innehåller i sjelfva verket
nästan samma uttryck alltigenom, och alltid samma mening,
att en sådan inblandning i Danska kriget vore rådlig och nödig;
endast grefve Per Brahe, som yttrade sig sist, tyckes ha önskat,
det man hade haft någon besinningstid.
Dagen derpå föreställde Landtmarskalken för hela adeln, att
Konungen begärt ett utskott för hemliga ärenden, ej af misstroende
till ständerna samtliga, utan emedan det som förehades ej fick
blifva allmänt bekant. Han begärde af ståndet ett bemyndigande
för utskottet att handla i dess namn, och fick det efter upprepade
försäkringar att frågan ej gällde något af hvad som i den allmänna
propositionen var nämdt, ej heller adelns privilegier, än mindre
någon enskildt person.
Sedermera förekommer i protokollen på ett par veckors tid
intet om denna sak. Öfriga Riksdagsärenden voro afslutade till Jul,
men helgden torde ha gjort uppehåll i deras expedierande, ty först
den 29 Dec. underskref adeln Riksdagsbeslutet. Redan förut hade
både detta stånd och bönderne inlemnat sina besvär, och de sednare
besvarades af regeringen under den 24. Vid nyåret 1628,
om ej förr, har en stor del riksdagsmän rest hem; snart voro troligen
blott utskottets medlemmar qvar, och då dess betänkande
underskrefs, endast de af adel och presterskap. Hvad som uppehöll
dem, var den fortgående underhandlingen med Danska sändebuden.
Frågan om Danmarks och Sveriges samverkan till inblandning
i Tysklands religionskrig var gammal nog5); och äfven sedan Danmark
häruti tagit försteget på eget bevåg, och särdeles sedan krigslyckan
blef K. Christian vidrig, hade inbördes beskickningar egt
rum; men man hade alltjemnt svårt att förena sig om vilkoren.
Nu voro två Danska herrar, Chr. Friis och Tage Tott, i Stockholm
såsom sändebud. Deras kreditif är dateradt d. 2 Dec., deras
förhandlingar med de af Gustaf Adolf utsedda ombud började den
24, och redan af den 4 Januari 1628 finner man en förbundsakt,
dock ej definitiv; långt sednare (den 19 Maj) har K. Christian gifvit
sin stadfästelse °). Förbindelsen hade ej någon annan följd, än
det till en början gemensamma försvaret af Stralsund.
5) Geijer, 3. 155 o. följ.
6) Hit hörande handlingar finnas i Riksarkivet, bland Dii>lomatica. Danska sände
buden
begärde försträckning af pengar och krut, samt undsättning med några
tusende man landtrupper, 20 örlogsskepp, 20 galejor och jagter m. m., att
användas i Danska farvatten och länder. A Svenskarnes sida invändes, att
XVII
Hemliga utskottets betänkande är af den 12 Januari: deruti
erkännes nödvändigheten att ej tillåta Kejsaren få fast fot vid Östersjön,
»hvars herradöme af hedenhös lydi under Sveriges krona»,
utan fast heldre möta fienden utom rikets gränser, och att förhindra
Danmarks undergång; skulle häraf uppstå fejd, lofvade utskottet
å egna och medbröders vägnar att hafva lif och blod osparda för
Konung och fosterland; slutligen förklarades, på gjord förfrågan,
att detta ärende ej behöfde eller med nytta kunde meddelas samtliga
ständerna. Betänkandet upptager, likasom äfven Riksdagsbeslutet,
alla utskotts-medlemmarnes namn, men är undertecknadt
endast af de två förnämsta stånden 7).
Utom hittills nämda gemensamma angelägenheter förekommo
vid Riksdagen åtskilliga, som mera angingo särskildta stånd; deribland
de förut antydda Besvären af adel och bönder. Adeln beklagade
sig 8) öfver de hinder, som kronans arrendatorer och tullnärer
lade för dess handel med afvel af egna gods; öfver olaga
tunga af skjuts, foror och inqvartering, hvarmed dess bönder be
svärades;
och att af de gårdar som den förmedlade, helgärds utlagor
fortfarande fordrades. Dertill lades en begäran, att adeln
skulle till och från riksdag »njuta fri forderskap, så väl som till
och från mönstringsplats».
Bondeståndets besvär hafva, att dömma af regeringens resolution
derå 9), varit af ungefär samma art som vid föregående riksdag.
Adeln blef den 2 Januari, af tre Riksråd, som infunno sig på
Riddarhuset, anmodad att inför dem aflägga ed på qvarntuilsordningen,
och gjorde det efter något betänkande. — Den påmintes
allt emellanåt af Landtmarskalken (d. 29 Dec.), och af Rådet (d.
2 Jan.), att rigtigare än vanligt var, utgöra sin rusttjenst*). Klagan
öfver försumlighet häruti förekommer från långt aflägsna tider,
och ej aftagande med rusttjenstens nedsättande till beloppet; och
dess otillräcklighet i alla läll var af gammalt erkänd. På grund
häraf blef nu ståndet uppmanadt att, »hvar och en efter sitt ämne
nian ville veta, om underhandlingen skulle vara förbindande för Danmarks
Konung och rike, hvilket kunde vara ovisst, eftersom K. Christian begynt sitt
krig såsom hertig af Holstein; och att Christians förslag syntes gå ut endast
på försvar, hvarmed intet godt slut vore att förmoda; man erbjöd 8 örlogsskepp,
men fordrade deremot, att Danmark skulle göra sitt till att hindra
Dantzigs handel. Danskarne yrkade å sin sida, att Sverige skulle uppträda
fiendtligt mot de Hansestäder, som lånade Kejsareu sitt biträde mot Danmark.
Förnämligast vid dessa sista frågor synes afgörandet länge ha häftat.
7) Stjernman, Riksd. o. M. B., I. 806. 8) Se sid. 73, 74.
0) Stjernman, a. s. 801.
1) I tidens språk heter det alltjemnt, och ganska rätt, russtjenst (af ross, häst).
B
XVIII
oell råd, derbredevid utstoffera besoldningsryttare», att af Konungen
aflönas; och teckning skedde dertill (d. 30 Dec.).
Slutligen omtalar ock Riddarhusprotokollet, huru Konungen, å
Rikssalen den 24 i ständernas närvaro, utnämde två nya Riksråd,
Landtmarskalken Johan Sparre och kammarrådet Mathias Soop,
och lät dem på stället aflägga ed, jemte två andra förut utnämde;
samt huru han vid samma tillfälle slog till riddare Per Brahe och
Erik Soop för visad tapperhet i Polska kriget'-).
Den 14 Januari 1628 slöts Riksdagen, ungefär en månad efter
dess början. Dess vigtigaste resultat var införandet af den personliga
gärd, som sedermera förekommer under namnet mantalspengar;
hvarken den första af denna benämning, ej heller den första i sitt
slag såsom personlig3), men den som i tillkommande tider bibehållit
sig.
Annu innan Konungen for ut till 1628 års krig i Preussen,
har han funnit otillräckligheten af de medel som ständerna beviljat;
och han utskref på våren, utan deras hörande, en gärd af 3 mark
för hvarje person öfver 12 års ålder, både i stad och land; stäthållarne
anbefalldes att, med Riskoparnes och andras hjelp, härom
underhandla med allmogen 4).
Sedan Konungen rest, visar sig af hans brefvexling med Rådet,
att denna s. k. »Tremarkshjelp», eller »den lilla mantalshjelpen
och contributionen», ej i alla orter blifvit godvilligt beviljad och
utlagd. I Upland, Westmanland, Södermanland och Östergötland
märktes föga eller intet motstånd. I Westergötland var Wadsbo
härads allmoge motsträfvig, och påstods vilja inverka på Östergötlands
och Nerikes; anmodad att skriftligen vända sig till regeringen,
hotade den att »blifva sina egna brefdragare». I Redvägs och Kinds
härader befarades uppror. Rådet lät väpnad makt rycka ned, men
med befallning att gå fogligt till väga, och lagade sig till att personligen
besöka hvar sina orter 5). Konungen gillade dess åtgöranden,
sköt skulden på uppbördsmännens framfart, osli skref faderligen
varnande bref til! de oroliga häraderna 8). I Augusti hade
2) Om riddarslag under krig, se Fryxell, 6. 87 och 90.
3) Sc Geijer, 3. 51, not 3. För öfrigt jfr Juel, om Mantalspenningarnc. 1814.
4) Registr. för d. 28 April.
5} Rådets skrifvelse till Konungen d. 1 och 20 Juli, till åtskilliga Rådsherrar d.
27, tili Kansleren d. 31 Juli, dels i Registr., dels i särskildt samling å Riks
arkivet.
En annan anledning till missuöje bland allmogen, särskildt i trakten
af Holaveden, uppgifves i brefvet af d. 27 Juli, nemligen att åverkan a ekskog
och oloflig jagt bestraffades med förvisning till Ingermanland.
0) Konungens bref till Rådet af d. 24 Juli, och till allmogen i Redvägs härad &, d.
XIX
Rådet bättre underrättelser att meddela 7). Tremarkshjelpen Önnes
verkligen sedermera uppburen, dock här och der ej utan svårighet.
Afven qvarntullens uppbörd mötte hinder, i det allmogen flerstädes
sökte gäcka den föreskrifna kontrollen, och en del arrendatorer
troddes se genom fingren dermed 8).
Samtidigt med påbudet om nämda penningehjelp, vidtogos ock
andra utvägar till att bereda kronan säkra inkomster, i det Salthandeln
drogs såsom regale under kronan, under skäl att hindra prisets
stegrande9), och Kopparkompagniets kapital togs till kronan
på lån l).
Kriget, som Konungen först trott sig behöfva börja i Liffland,
begyntes åter i Preussen i Maj, med ett nytt försök mot Dantzig.
Regnig väderlek lade hinder i vägen för framgången, och under
nästföljande tiden förekom fiendens försigtighet allt afgörande. I
Augusti tågade Svenskarne inåt landet, eröfrade flera orter, slutligen
Strassburg, och hemsökte med enskildta ströftåg äfven Masovien.
Mot hösten gick man åter till kusten, och Konungen for hem i
slutet af Oktober, lemnande som vanligt åt Rikskansleren båfle
Preussens styrelse, och den alltjemnt fortgående underhandlingen
med Polen, i hvilken Churfurste!! af Rrandcnburg under detta år
velat uppträda som medlare, Gustaf Adolf ej till nöjes. Under vintern
lyckades Herman Wrangel, i spetsen för hären, vinna en
seger öfver Polackarne (d. 2 Febr.) och undsätta det belägrade
Strassburg, hvarefter ändtligen vapenhvila afslöfs.
Konungens uppmärksamhet var numera ej blott delad mellan
Polen och Tyskland, utan han hade under sommaren 1628 öppet
blandat sig i det sednares angelägenheter, genom att taga Stralsund
i försvar mot Wallenstein; och med denna stads undsättning hade
han redan fast fot på Tysk botten. Faran för Östersjöns besittning,
och för Svenska kusternas trygghet, hotade, som man trodde,
äfven från Spanien, var hufvudskälet för en sådan inblandning; och
äfven Kansleren har, i bref dels från Preussen, dels under beskickning
till Stralsund och Danmark -), ej derifrån afrådt. Hans och
Konungens meningar skiljde sig först, då fråga lilef om att gå
egentligt anfallsvis till väga i Tyskland, ty man ansåg sig der ännu
stå på defensiven.
7) Rådet till Konungen d. 9 och 21 Aug.
8) Rådets bref till Konungen d. 6 Juni; och Rådsprotokollet för d. 26 Aug.
9) Placat af d. 18 April, hos Stjernman, Ek. o. Polit. Stadgar, I. 961.
1) Försäkring för participanterne; derst. I. 963.
2) Bref af d. 19 April från Elbingen, och d. 18 Sept. från Köpenhamn, bland
Rådslag.
XX
Mycket skriftvexlades oell rådgjordes om dessa angelägenheter
efter Konungens hemkomst3). Resultatet för tillfället ligger i ett
Rådslag af den 15 December, deruti Rådet, förutsättande att krig
med Kejsaren ej kunde undvikas, tillstyrker att det föres anfallsvis,
och att Polska kriget, såsom mindre farligt, försvarsvis fortsattes.
I bredd med detta ärende hade Konungen föreställt Rådet alla
de svårigheter han under fälttåget hade haft att bekämpa, för brist
på medel, eller deras fördröjda anordning. Han yrkade på de vanliga
gärdernas förnyande, samt utskrifning för kommande året, allt
på grund af sista Riksdagens beslut, men satte i fråga, om icke det
motstånd, som påbudet 0111 Tremarkshjelpen rönt, kunde göra det
rådligt att denna gång åter sammankalla ständerna. Rådet förklarade
detta sednare för onödigt, och i anseende till tidspillan onyttigt;
det tillsty rkte att påbjuda utskrifning, boskapshjelp och qvarntull,
samt att bruket af handqvarnarne, sorn med året skulle upphöra,
finge fortfara, mot afgift af sex mark Svenska för hvarje
hjon öfver 12 års ålder4).
I enlighet härmed utfärdades ock skrifvelser till alla landsorter5)
i början af år 1629, med åberopande af sednaste Riksdagsbeslutet,
och med påläggande af 1 Dalers afgift för handqvarnarnes
fortfarande bruk. Genom sednare skrifvelser (af d. 27
Mars) bestämdes denna afgift till 5 mark, och ryttare och knektar
Inkallades derifrån för sig och sitt folk,.på de gårdar de sjelfva
besil to 6).
Städerna togos särskildt i anspråk till sjömaktens förstärkning,
på ett sätt som skulle komma deras egen sjöfart och handel till
godo, och under form af kompagni. Ståthållarne anbefalldes7) att
låta befullmäktigade ombud från städerna mötas i Stockholm till
den 12 Januari 1629; dock efter bifogad namnlista, med de undantag
eller tillägg, som de i händelse af enskildtas sjukdomsförfall
funne för godt.
Af detta mötes förhandlingar finnas blott qvar Konungens proposition,
och städernas ombuds förklaring och beslut; båda af den
26 Januari8). På Konungens föreställning 0111 behofvet af förstärkning
för rikets flotta, och att städerna både för sin handel, och
såsom närmast utsatta för en fiendes anfall, voro deruti mest intresserade,
samt i enlighet med hans förslag, beslöto ombuden att
3) Se Rådslag, och Registr. Det vigtigaste Ur tryckt i Handl, till Skand. Hist.,
2ö. 23—04; jfr Arkiv för Svenska Krigens historia, XX—XXII, och 5—28.
4) Rådslag af d. 13 Dec. 5) Registr. för d. 12 Jan. 6) Origiualer i Kammararkivet.
7) K, ist för d. 17 Dcc. 1028.
8) Registr.; den sednare tryckt hos Stjernman, Ek. 0. pol. St., I. 970.
XXI
städerna skulle upprätta ett kompagni om 16 örlogsskepp9), af
100 till 150 läster, bevärade och bemannade, att användas i kronans
tjenst vid anfordran, annars till egen sjöfart; men tills dessa
fartyg kunde vara färdiga, skulle andra anskaffas och hållas kronan
tillhanda från nästa midsommar.
Det riva kompagniet försågs med privilegier'), innehållande
åtskilliga fördelar både för krigs- och fredstid. Finlands städer,
som ej i mötet deltagit, anbefalldes genom guvernören Nils Rjelke 2)
att bilda ett dylikt kompagni. Ett annat för skeppsbyggeri i Norrköping,
och för handel, äfven beräknadt till deltagande i krigstjenst,
privilegierades sednare på våren för Louis de Geer; och åter ett,
synes det, under namn af Amiralitet, för Rikets Råd och adel3).
Vid ofvannämda möte hafva ock städerna åtagit sig för framtiden
ett visst båtsmanshåll, som ständigt skulle hållas fulltaligt *).
Under tiden utvecklade sig Sveriges yttre förhållanden till ökad
fara: Danmark stod färdigt att draga sig utur Tyska kriget, Konung
Gustafs försök att vid traktaten i Lubeck uppträda som medlare
afvisades, och särskildta underhandlingar med Kejsarens fältherrar
förmodades på förhand blifva fruktlösa; och å andra sidan
blef det alltmera sannolikt, att ett svårare krig än någonsin förestod
i Polen, i anseende till de Kejserligas väntade inblandning deri.
Allt detta tycktes göra Ständernas hörande och nya bevillningar
nödvändiga; redan den 25 April utgick kallelse 5) till en allmän
Riksdag, att börjas den 1 Juni.
Men innan Riksdagen sammanträdde, hade Konungen funnit
sin personliga närvaro i Preussen oundgänglig, och han uppdrog åt
Rådet att mottaga ständerna. Säker synes han ej hafva varit på
deras medgörlighet6), men hoppades komma hem, innan de åtskiljdes,
hvarföre lian ock föreskref, att de skulle på tjenligt sätt
uppehållas någon tid 7). Han lemnade efter sig en proposition, men
9) Konungen hncle begärt 40; Kansleren hade i bref till R. Råd af d. 30 Nov.
erinrat om vigten af en sådan förstärkning för flottan på enskildt väg. Skeppens
fördelning på städerna, se Stjernman, Riksd. o. Möt. beslut, Bihang,
sid. 295.
1) Af d. 26 Jan. Stjernman, Ek. o. polit. St., I. 973.
2} Skrifvelse till Bjelke d. 28 Jan., i Registr.
3) Båda under d. 25 April, i Registr.
4) Beslut af d. 28 Jan., i Oxenstjernska samlingen, Riksark.; jfr Rabenius, om
Båtsmanshållet, Upsala 1851. 5) Registr.
6) Rådsprot. för d. 16 Maj: »Ständernas humörer stå i Guds hand: vox populi,
vox Dei». Detta protokoll är, som månget annat från denna tid, földt till
stor del på latinska språket.
7) Instruktion af d. 19 Maj, Dalehamn (Dalarö).
XXII
förändrade den i ett och annat, sedan lian fått se sakernas ställning
i Preussen med egna ögon, upprepande för öfrigt sin erinran
om varsam behandling af ständerna, »att formera deras humorer,
consilia och resolutioner» 8).
Rådet skred genast efter hans afresa till nödiga förberedelser
för riksdagen, utsåg Landtmarskalk, nemligen gr. Per Brahe (d. 3
Juni), och bestämde bland sina egna medlemmar den till denna tid
från Liffland återkallade Riksmarsken gr. Jacob Pontusson de la
Gardie att föra ordet inför ständerna, sedan Riksdrotset gr. Magnus
Brahe, för sin höga ålder, undanbett sig förtroendet9). Vid föregående
Riksdagar hade Konungen mestadels härtill användt riksamiralen
Gyldenhjelm, när han ej sjelf var tillstädes.
Den 8 Juni var Adeln samlad första gången >); af hufvudman
för ätter räknades 82, af ättemän 24; bland bådadelarne få, om
någon, från Finland2). Riksdagen öppnades den 12 å Rikssalen.
Propositionen:i) var denna gång uteslutande upptagen af utrikes
ärenden: främst ännu de Polska krigshändelserna och underhandlingarne,
intill den Kejserliga undsättnings-härens under Arnheim
ankomst till Preussen i Maj; men derpå talas ej mindre vidlöftigt
om den katholska ligans framgångar i Tyskland och mot Danmark,
dess traktan efter välde vid och på Östersjön, Wallensteins försök
att uppreta Danmark och Sverige mot hvarandra, hans öfvervåld
mot Stralsund, och Konungens beslut att taga staden i försvar,
dock under fortsatta underhandlingar.
Ständerna fingo ock särskildt del af de stillestånds- och fredsvilkor,
som under sednaste lider varit Polens Konung och ständer
erbjudna, innehållande föga stegrade anspråk efter vexande framgång;
likaledes de förslag, som å Konungens sida varit förgäfves
sända till mötet i Lybeck, samt en skrifvelse som afgått till Tysklands
Churfurstar, rörande Strålsunds undsättning4).
8) Bref från Elbingen <1. 27 Maj; har kommit fram d. 8 Julli, enligt Rådets svar
af d. 10.
9) Rådsprot. Afven vidtog Rådet från början (d. 91 Maj) enligt Konungens an
visning
en viss arbetsordning: Tisdagar och Fredagar skulle ordinarie sammankomster
hållas, och dessemellan böneskrifter och annat upptagas dels i
Kansliet dels i Råkuekammaren.
1) Riddarhusprotokollet, se sid. 83—■ 103. Det är fortfarande hufvudkällan för
kännedomen om Riksdagen, men derbredvid intager Rådsprotokollet nu ett betydande
rum. 2) Se sid. 103.
3) Riksdagsacta i Riksark., allt blott afskriften Riddarhusprot., jfr sid. 101—106;
i sin helhet är propositionen tryckt i Locuboms hist. Arch. 5. 12 o. följ.
4) Alla dessa handlingar tiunas i Riddarhusprotokollet, jfr sid. 106—107; brefvet
till Churfurstaruc är aftryckt i Arkiv till Krigslust.
XXIII
Med dessa handlingars öfverlemnande till ständerna synes det
dock hafva dröjt några dagar; propositionen sjelf torde ha funnits
innehålla ej just mycket att besvara; och man ser derföre åtminstone
adel och prester förehafva svar, som underhand meddelade
åt Rådet, ansågos påkalla närmare »information» om rikets ställning
till främmande makter, och anvisning till uttryckens ändrande *).
Då sedermera (d. 19 Juni) ståndens svar 5) mundtligen och skriftligen
afgåfvos å Rikssalen, befunnos adel, prester och bönder hafva
på tillfredsställande sätt utlåtit sig. De uttalade också ett odeladt
lof öfver Konungens åtgärder till krig och fred, och godkände särskildt
skälen till Strålsunds undsättande; presterne tycktes visserligen
förmena, att denna sak kunde utan vidlöftighet biläggas; alla
stånden önskade en sådan biläggning i godo, men der den ej kunde
ske, yrkade de stridens förflyttande till fiendens land, och lofvade
gå Konungen tillhanda efter all sin förmåga.
Städernas ombud yttrade ej särdeles mycket om de politiska
förhållandena, men utbredde sig så mycket mera, och i häftigt
klagande ordalag, öfver de bördor, som kriget dem ådragit, och
ännu ytterligare skulle medföra, och öfver handelns och näringarnes
deraf följande förfall.
Rådet tog detta mycket illa, uppsatte en skriftlig föreställning
till ståndet, full af skärpa, mångenstädes bitterhet, och lät uppläsa
den i samtliga ständernas närvaro den 23 Juni 6). En del städers
ombud, såsom Göteborgs, Norrmalms i Stockholm, och Nyköpings,
sökte dels på förhand, dels efteråt undandraga sig delaktighet i ansvaret;
men förgäfves. Ståndet måste beqväma sig att afgifva ett nytt
svar på Propositionen. Det vill synas, och Rådet trodde så sjelf7),
att den förargeliga skrifvelsen utgått från ombuden för de smärre
städerna, hvilka mest kände sig tryckta af de ofta öfverklagade arrendatorerne,
dessa »fribröder», som påstodos dela med borgerskapet
vinsten af dess näringar, utan att dela dess bördor. Adeln å
sin sida blef så belåten med ett uttryck i Rådets svar, mot de
ständigt stegrade varupriserna, att Landtmarskalken å dess vägnar
tackade derför, vid ett sammanträde på Riddarhuset.
Den dag då ständerna afleinnade sina svar på den första propropositionen,
mottogo de af Rådet den andra8), uppställd i 5
4) Rådsprot. för d. 16 Juni.
5) Riksdagsacta i Riksark.;. Rådsprot.; Adelns svar, se sid. 107—110; Prester
skapets
är tryckt hos Loenbom, hist. Arch. 5. 32 o. följ.
6) Riksdagsacta i Riksark.; Rådsprot.
7) Rådets bref till Konungen om Riksdagen, af d. 27 Juni.
8) Riksark.; Riddarhusprot., se sid. 110—112; Loenbom, 5. 38.
XXIV
punkter. Deruti dels upprepades innehållet af den förra, dels begärdes
nödiga gärder: nemligen »de vanliga mantals- och boskapshjelper»,
att utgå »ännu några år», och utskrifning »efter näst förra
års manér», »till dess man kunde komma till en god ändskap med
fienden»; samt slutligen, att likasom städerna åtagit sig att till flottans
förstärkning utrusta i C bevärade fartyg, så måtte ock de andra
stånden, »enkannerligen llidderskapet och Klerkeriet», hvar för
sig, förena sig 0111 ett antal skepp att anskaffa till kronans tjenst;
ville dessutom en eller annan enskildt för sig utrusta ett fartyg,
vore det godt.
Mot allt detta saknades ej invändningar å ständernas sida.
Adeln 9) ville (d. 20—25 Juni) väl bevilja boskaps- och mantalspengar,
de sednare till 1 Daler för hvarje hjon, men ville frikalla
rå och rörsgods håde från gärder och utskrifning; hvilket åter Rådet
för ingen del kunde medgifva. Adeln fordrade då, att utskrifningen
skulle kunna lösas med pengar, till värfning af utländskt
manskap; men äfven detta alhöjdes af Rådet, ej utan att framkalla
någon häftighet å Adelns sida, af Åke Tott. Ståndet måste slutligen
bevilja alltsammans, för 2 år å rad. Äfven för skeppskontributionen
måste Rådet hålla öfverläggningar med Adeln särskildt,
och bragte den dock ej tili högre bevillning, utom hvad enskildta
kunde för sig bidraga, än 50 Daler för hvar rusttjensthäst, ehuru
det beräknades, att efter 100 Daler för häst skulle summan blifva
50,000 Daler, tillräckligt endast till 2i fartyg; sjelfva ville Rådsherrarne
lemna 12 fartyg. För att emellertid åstadkomma hvad
som kunde något förslå, biel' man ense, att allt det som var insatt
i Söderhafs-kompagniet, skulle användas till nu ifrågavarande
ändamål.
I enlighet härmed blef nu Adelns svar uppsatt. Om de öfriga
stånden, af hvilka borgare och bönder underkastade sina svar Rådets
pröfning den 2G, hade gjort några betydande svårigheter att
gå Konungens önskningar till mötes, är ej rätt klart. Presterne
beviljade sina vanliga mantalspengar, samt boskapspengar; för skeppshjelpcn
hänvisade de till sina insättningar i Söderhafskompagniet,
hvars kapital de för sin del togo i anspråk för framtiden, fattiga
prester eller deras arfvingar till hjelp. Rorgare och bönder beviljade
mantals- och boskapshjelper för 2 år; de förre åberopade för öfrigt
sitt löfte om 16 fartygs utrustande, och sitt linder förleden vinter
åtagna vissa båtsmanshåll; bönderne beviljade ock utskrifning för 2
år, och tackade för det dem ej affordrades någon skeppshjelp.
9) Räds- och Riddarh.-prot.
XXV
Alla dessa svar l) upplästes för Rådet å Rikssalen den 26
Juni'-), och redan den 28 fingo ständerna del af Riksdagsbeslutet,
som blott hos adeln väckte något motstånd: i det att, vid bidragen
till skeppsutrustning, intet undantag var gjordt för enkor och
omyndiga barn, hvilka dock enligt privilegierna måste vara derifrån
befriade. Som beslutet redan var tryckt 3), ville ej Rådet göra
någon ändring, men gaf adeln en särskildt skriftlig försäkring efter
dess önskan 4). -— Riksdagsbeslutets innehåll följer af det föregående:
utskrifning och hjelper beviljades för »de två följande år».
Under Riksdagens sista dagar hade Rådet flera förhör med
städernas ombud, emedan de ej tycktes kunna verkligen lemna de
lofvade fartygen i rättan tid. Det afhörde ock klagomål af presterne,
öfver svårighet att få direktorer, som ville åtaga sig förvaltningen
af de i Handelskompagniet insatta medel; och samma
svårighet synes hafva förekommit hos adeln. Slutligen behandlade
Rådet åtskilliga af borgare och bönder inlemnade besvär 3).
Afven Adeln frambar inemot slutet af Riksdagen en del besvärspunkter
6), hufvudsakligen af samma innehåll, som vid föregående
riksdag, och mest rigtade mot läns- och fjerdingsmän, som af
afundsjuka ville kasta drygaste delen af alla bördor på Irälsebönderne.
Den 30 slöts Riksdagen, efter att hafva varat ej fullt en månad,
ehuru Rådet med afsigt dragit ut på tiden, i fåfäng väntan
på Konungens återkomst. Det var icke utan sjelfbelåtenhet, som
Rådsherrarne gjorde Konungen reda 7) för ärendenas gång, ehuru
de erkände sig ha haft svårigheter att bekämpa.
Fälttåget i Preussen begyntes detta år af de förenade fiendtliga
härarne genast efter stilleståndets slut, och icke utan framgång.
I striden vid Stuhm (Juni) voro de öfverlägsna; men kunde
sedermera föga uträtta mot Svenskarnes ihärdighet i försvar af fasta
orter. Snart tillstötte sjukdom, slutligen inbördes misstankar och
osämja. Polackarne, längesedan trötta vid kriget, yrkade på dess
biläggande, Frankrikes och andra främmande makters ombud upp
1)
Riksark.; adelns svar äfven i Ridd. prof., se sid. 112—113; presterskapets hos
Loenbom, 5. 41, der bifogad finnes en förteckning på ståndets bidrag stiftsvis
till Söderhafskompagniet, tillsammans uppgående till 87,500 Daler.
2) Enligt Rådsprot. och Rådets bref till Konungen; den 27 och 29, enligt Riddar
husprotokollet.
3) Det finnes ock tryckt i Riddarhusprot., jfr sid. 114; handskrift i Riksark.;
tryckt hos Stjernman, Riksd. 0. M. Beslut, I. 810 0. följ., samt i Arkiv för
Krigshist. sid. 37 0. följ.
4) Riddarhusprot., se sid. 115, 110. 5) Rådsprot. för d. 26 0. följ. dagar.
6) Riddarhusprot., se sid. 113, 114. 7) Det ofta åberopade brefvet af d. 27 Juni.
XXVI
träddo ock såsom medlare. Åndtligen kom det till stillestånd i
Altmark den 16 (25) Sept. 1629, på 6 år, hvarigenom Sverige behöll,
utom Estland och Liffland med Riga, äfven några orter i
Preussen, nemligen Pillau, Memel, Elbing, Braunsberg, men återlemnade
hvad de för öfrigt der intagit; Polska Riksdagen godkände
fördraget, ej utan svårighet, den 18 (27) November8).
Hemma i Sverige var man under sensommaren oroad af
smittsam sjukdom, som slutligen bragte Rådet (i Sept.) till det beslut
att flytta regeringens säte till Strengnäs för någon tid. Konungen
kom till Sverige ungefär vid samma tid, uppehöll sig först
i de södra orterna, sedermera i Södermanland, först i Oktober
tidtals i Stockholm, från den 21 nästan oafbrutet i Upsala intill
årets slut. Här höllos nu de rådplägningar (den 27 Okt. och 3
Nov.), som bestämde rikets öppna deltagande i Tysklands angelägenheter9);
ett deltagande, som det sista Polska kriget kan sägas
hafva uppskjutit för ett år. Ofverläggningarnes form är bekant;
här må blott anmärkas, att hvad som synes vara invändningar å
Joli. Skyttes sida mot ett anfallskrig, kanske ej så alldeles uttrycker
hans egen enskildta åsigt, som fastmera de grunder, hvilka till ömsesidigt
afvägande framhöllos. Det säkra är att Skytte lika så väl
som de andra vid voteringen stannade vid den mening, som Konungen
ville göra gällande. Striden mot densamma var i sjelfva
verket redan utkämpad i Oxenstjernas brefvexling med Konungen.
Under vistandet i Upsala hade Konungen ett nytt möte med
städernas ombud1). Han påminte dem, i en skriftlig proposition2)
af d. 18 Nov., om deras gifna löfte angående skepps utrustning till
flottans förstärkande, och lät äfven genom offentlig åklagare tilltala
dem för deras försummelse. De erkände sitt fel, lofvade att hålla
Konungen skeppen till handa till nästa vår, och dessutom obevärade
fraktfartyg, ett visst antal för hvarje stad, äfvensom det antal båtsmän
de sig åtagit; de öfverenskommo med Konungen om en viss
fraktpenning för fartygen, och om bestämd taxa för underhåll af
manskap, som till vintern skulle i städerna inqvarteras. Deras förpligtelse
härtill är daterad den 9 December 3). — Nils Bjelke var
anbefalld att på dylikt sätt förhandla med Finlands städer4).
8) Solignac, Gescliiclite v. Polen, p. 749.
9) Aftrvckta i Arkiv för Krigslust., 42—60. Jfr Geijer, 3. 180—181.
1) Kallelsen utfärdades den 9 Okt. från Stockholm, och mötet utsattes till den 10
Nov. att hållas i Westerås.
2) Registr.
3) Deist.; tryckt hos Stjernman, Riksd. o. Möt. beslut, 1. 816.
4) Skrifvelse af d. 10 Okt., i Registr.
XXVII
Förberedelserna till det blifvande fälttåget upptogo hela våren
1630. Till början af Maj kallades, ej en allmän Riksdag, tncn ett. Möte
af de tre förnämsta stånden, och äfven af dessa blott ett mindre
antal ombud, att infinna sig i Stockholm. Adel, biskopar och superintendenter
erhöllo personliga skrivelser ä), ståthållarne anbefalldes
att låta städerna skicka en borgmästare och en rådman hvar °).
Den 3 Maj var Adeln samlad på Riddarhuset, 50 till antalet7);
den 7 helsades de af gr. Per Brahe, såsom åter förordnad till
Landtmarskalk; och voro samma dag, jemte de andra två stånden,
uppkallade till Konungen. Dagen förut hade Rådet, under De la
Gardie som ordförande, emedan Konungen var hindrad af opasslighet,
haft en öfverläggning8), hvaruti beslutet om Tyska krigets
fullföljande, och framför allt om Strålsunds bibehållande upptogs,
och utan motsägelse åter godkändes. Blott Gu. Horn synes lia
fästat någon särdeles vigt vid fortsatt underhandling. Blef derefter
fråga, hvad man skulle tillstyrka Konungen att af ständerna begära:
att nästkommande utskrifning skulle utbytas mot en kontribution,
var väl förut afgjordt, och dess belopp föreslogs nu till en tunna
säd eller li lispund smör af hvarje mantal.
Vid ständernas möte den 7, denna gång i Konungens förmak,
meddelades Propositionen 9) genom sekr. Lars Grubbe. Den framhöll
såsom skäl till ständernas sammankallande, att »alla consilia,
sorn på förra Riksdagar fattade äro, måste nu utbrista och ställas
i verket»; derpå erinrades om de Polska krigs- och fredsförhandlingarne,
ändtligen afslutade genom ett temiigen pålitligt stillestånd
på 6 år; dernäst om föregående riksdagsbeslut som rörde deltagande
i Tyska kriget, hvartill man nu fått nya skäl genom Kejserliga
truppers uppträdande i sista Polska kriget, och genom det
otillfredsställande svar, som Konungen fått på sitt bref till Tysklands
Churfurstar. Ny underhandling var öppnad i Dantzig, Konungen
hade dertill utsett ombud, och ville äfven höra ständernas mening
om de vilkor de skulle frambära; men han tänkte föra denna
underhandling under vapen. Slutligen begärdes, i stället för den i
ordningen andra l) utskrifning, hvilken vid sednaste riksdag var
beviljad, en gärd till främmande manskaps värfning, helst i de
persedlar, som hvarje landskap lättast kunde åstadkomma.
5) Registr. för d. 7 Apr.; se sid. 137. 6) Registr.
7) Riddarhusprotollet. se sid. 117—131; är nu åter nästan enda källan för kun
skapen
om riksdagsförliandlingarnc.
8} Rådsprotokollet.
9) Registr.; Riksark., afskrifter; Riddarliusprot., jfr sid. 132—133.
1) Den första var uttagen på våren 1630; se sid. 151.
XXVIII
liesagda vilkor 2) till traktaten i Dantzig voro i de närmaste
lika med dem, som varit ämnade för underhandlingen i Lybeck,
och afsågo hela norra Tysklands återställande i sitt förra skick;
härtill kom nu kostnadsersättning för undsättandet af Stralsund,
dock ej såsom oeftergiflig fordran. Afven sändebudens instruktion
meddelades ständerna; uppsatt på latin, måste den för deras skull
öfversättas, och fördröjde dermed öfverläggningen för några dagar.
Som vanligt gjordes emellertid vid detta ärende ingen svårighet.
Frågan om bevillningen rönte motstånd af adeln: dels syntes
det betänkligt att ändra ett vid allmän Riksdag fattadt beslut, när
så få voro tillstädes, och just ej det stånd, som största tyngden
träffade; dels fruktade man, att kontributionen skulle begäras till
för högt belopp, samt slutligen att den kunde blifva stående för
framtiden. Efter åtskillig diskussion beslöt man att erbjuda 4 daler
kopparmynt för hvarje karl som blefve satt i roten. Då detta
meddelades Rådet, vid allmänt sammanträde på »Rättegångssalen»
å slottet, förklarade Ilådsherrarne att det var alldeles för litet, och
föreslogo, på Landtmarskalkens förfrågan, 3 Rdl. för hvarje roteskrifven;
adeln erbjöd åter efter något betänkande 2 Rdl. eller 1
tunna råg, eller 2 lispund smör; men Rådet afböjde det.
Vid ett nytt sammanträde å rättegångssalen (den 13 Maj) framförde
Landtmarskalken samma anbud oförändradt, och framlemnade
det dagen derpå, skriftligen alfattadt3), till Konungen; men fick
det svar, att Konungen ej dermed kunde låta sig nöja, utan ville
genom kommissarier underhandla med allmogen; och skulle Mötets
beslut uppsättas till 19 Maj.
Dagen dessförinnan fick adeln del af detta beslut, och anmärkte
att deruti ej var tydligt nog utsatt, att den tillämnade bevillningen
skulle motsvara den utskrifning, som återstod af de år 1629
beviljade; hvilket ock ändrades.
Sådant Mötets Beslut4) blef för ständerna uppläst (d. 19),
innehåller det som vanligt ett godkännande af Konungens åtgärder
för krig och fred, och särskildt en förnyad förklaring, att om kriget
i Tyskland ej kunde i godo biläggas, ständerna ville till dess
fortsättande lemna allt biträde. De tackade för Konungens anbud,
att utskrifningen för tillkommande året finge utbytas mot en kontribution;
men som »en part af oss» funnit svårt att bevilja en mot
utskrifningen svarande summa penningar, helst när allmogen, som
saken mest angick, ej var tillstädes, så ville Konungen under som
2)
Riildarhusprot., jfr sid. 134.
3) Adelns svar till propositionen, i Ridd. prot., se sid. 134—136.
4) Registr., under d. 15 Maj; Ridd. prot., jfr sid. 136—137.
XXIX
maren låta underhandla om saken med allmogen; om denna då ej
erbjöde hvad som kunde vara honom till nöjes, återstod ej annan
utväg, än att tillämpa den resterande utskrifningen.
Det torde kunna sättas i fråga, om Adelns motstånd i denna
angelägenhet varit alldeles enhälligt, eller om icke åtminstone Landtmarskalken
funnit sig deraf förnärmad, och kanske en och annan
delat hans mening. Landtmarskalken anmälde den 13 Maj sjukdomsfall,
var tillstädes den 14, anmälde nytt förfall den 18, och begärde
»efter Konungens befallning», att de ville utse »en annan Landtmarskalk,
som samma embete förträda kunde». Adeln utvalde
Henrik Fleming dertill, hvilken ock åtog sig uppdraget, men dågen
derpå i skrifvelse till sekreteraren afsade sig detsamma. Man ville
då hafva Clas Christerson Horn tiil Landtmarskalk, men han undanbad
sig på stället. Nu vände man sig till Konungen, som förordnade
frih. Joli. De la Gardie; och denne förde ordet för ståndet
den 19 Maj.
Konungens möte med ständerna denna dag var för öfrigt utmärkt
ej blott af nytt val af Riksråd samt Riddarslag, likasom vid
1627 års sednare riksdag; utan ock genom det tal, hvarmed han
tog afsked af sina undersåtare. Detta lika vältaliga som tankedigra
tal är ofta åberopadt, mest dock dess början; vi vilja här fästa
uppmärksamheten vid hans afskedsord till de olika stånden, och
särskildt de mot slutet förekommande ord, som äro rigtade till
borgare och bönder: då han önskar de förre, att deras små kåter
må blifva stora stenhus, deras små farkoster stora skepp, och att
oljan i deras krukor aldrig må tryta; och de sednare, att deras
ängar må grönska, deras åkrar bära hundradefallt o. s. v., så att
de med glädje och utan suckan må kunna utgöra sin pligt och
rättigheter.
Samma dag hade J. De la Gardie framfört till Adeln Konungens
helsning, att som ståndets vid sist hållna riksdag gjorda bevillning
til! skeppshjelp ännu ej utgått, och Konungen nu ej behöfde
de pengarne, att de måtte skänkas till Riddarhuset, till att för
dess räkning insättas i skeppskompagniet. Häremot hade man intet
att invända; men afböjde en anmodan om utgörande af de till Söderhafskompagniet
tecknade medel. Den 20 Maj upplöstes mötet,
efter 14 dagars samvaro.
Före sin afresa från hufvudstaden höll Konungen öfverläggning
ä) med Rådet angående en misshällighet som tycktes vilja utbrista
mellan Hamburgs stad och Danmark, huruvida Sverige kunde
5) Rådsprot. för den 21) Maj.
XXX
och borde blanda sig deruti; och helst till fordel för Hamburg, enligt
rikets vanliga sed att bistå städerna i Tyskland, för att dermed
hafva insteg i landet. Under vistelsen i skärgården uppsatte
Konungen skrifvelser 6) till ståthållarne och till allmogen 0111 det af
de förnämste ständerna fattade beslut, och hans egen begäran, att
i stället för utskrifning erhålla en kontribution af 3 spann säd eller
motsvarande i penningar för hvarje karl som sattes i roten. Men
dessa skrifvelser lemnades åt Itådet att utfärda, när det så funne
lägligt. Det skedde kring slutet af Juni 7), följande månad utsattes
till hållande af mötena med allmogen, och denna fick ännu en månads
tid att bestämma sitt val. Någon särdeles svårighet synes ej
härvid ha egt rum, utan gärd af pengar, till 3 Riksdaler, eller af
persedlar till motsvarande värde, för hvarje mantal, blifvit temligen
allmänt beviljad, och äfven utgått, till en del redan under årets
lopp, till en del nästföljande vår. I räkenskaperna för båda åren
1630 och 31 tinnes utskrifningshjelpen upptagen, förstnämde året
jemte särskildt rotehjelp, på grund, synes det, af en (i Januari)
utgången skrifvelse 8) till ståthållarne att låta för kronans räkning
uppbära, till 18 Dalers belopp, de rotepengar, som plägade åt
knekten utgifvas af dess rote, hvaremot Konungen ville sjelf förse
honom med kläder och gevär; dock var härutinnan undantag medgifvet
för åtskilliga orter, såsom Westerbotten.
Det första och närmaste bekymret under sommaren 1630 hade
kommit från Konungens egen utfärd, som fördröjdes af motvind
och oväder, hvarföre han, från Middelsten söder om Elfsnabben,
anlitade lmfvudstaden och kringliggande orter om en försträckning
af proviant. Då Stockholms borgerskap, som det troddes för bristande
betalning af förra förskotter, ej visste nog hjelp för denna
gång, sattes i fråga uti Riksrådet att låta visitera efter spanmålsförråder
!)).
Rådets öfverläggningar angå efter denna tid hufvudsakligen
blott verkställigheten af Konungens befallningar. Rikets egentliga
styrelse var i utlandet, och der framför allt sysselsatt med hvad
som rörde krig och underhandlingar, samt medlen för bestridande
af kostnaderna dertill. Konungens bref äro rika på klagomål öfver
långsamhet vid gärders upptagande, och vid anordningars afsändande,
C) Registr. för den G och 8 Juni. 7) Rådsprot. för d. 30 Juni.
8) D. 2G, 28 Jan.; enligt meddelade anteckningar från Kammararkivet; det skulle
föra utom gränserna för denua Inledning att anföra alla exempel på undantag
och partiela bestämmelser angående beviljade gärders uppbörd.
9) Rådsprot. för den 15 och 17 Juni.
XXXI
samt öfver städernas försumlighet att utrusta de Iofvade fartygen
Att följa krigets gång kan nu, ännu mera än förut, vara öfverflödigt.
Vid slutet af året var Konungen redan i besittning af nästan
hela Pommern, och stod som segrare inom Rrandenburgs gränser.
I en skrifvelse till Rådet i Oktober 1) 1630 hade Konungen,
vid en beräkning af tillgångarne för nästa år, tagit i förslag både
utskrifnings- och boskapshjelper för 1631. Rådet svarade2) med
en erinran, att båda dessa hjelper med innevarande året gått till
ända, och ej kunde utan ständernas hörande åter påbjudas; utskrifningshjelpen
kunde i alla fall ej utgå förr än på hösten; en anticipation
derå, såsom Konungen satt i fråga, läte sig ej gerna göra,
och bristande tillgångar hos alla stånd, äfven i följd af missvext med
deraf föranledda höga priser, hindrade andra utomordentliga utvägar.
Detta svar väckte hos Konungen stort missnöje, och ådrog
Rådet skarpa förebråelser för bristande nit; det sökte ursäkta sig,
och begärde äfven Axel Oxenstjernas bemedling; men i sjelfva verket
fick det rätt, i det Konungen ej blott afstod från sina anspråk
på utskrifningshjelp, hvaremot han förbehöll sig att begära en utskrifning
för året, utan ock befallde att aflysa boskapshjelpen, som
blott för ett år utgått; men han ville söka en ersättning deruti,
att qvarntullen och lilla tullen skulle, enligt den ursprungliga bestämmelsen,
uppbäras i silfver, hvaröfver ständerna ej behölde höras
:i). Refallningen angående boskapshjelpens aflysande återtogs
snart. Vid samma tid (d. 21 Febr. 1631) drog Konungen, med
anledning af sädesprisernas höjd, all spanmålshandeln på utrikes
ort under kronan4), och ställde den under tillsyn af Rikskansleren,
som häruti fick ett nytt prof af Gustaf Adolfs synnerliga förtroende.
Pfalzgrefven Johan Casimir, som länge haft, och äfven efter De la
Gardies hemkomst behållit öfverinseendet öfver krigsärendena i
hemlandet, ombetroddes, i följd af Konungens missnöje med Rådet,
tillika högsta uppsigten öfver Kammarverket.
I slutet af Mars 1631 tillsändes Rådet5) en kallelse att utfärda
genom Landshöfdingarne, till möte i Stockholm af de tre förnämsta
1) Registr., under d. 8 Ok t.
2) Bref af d. 25 Nov., tryckt jemte Konungens gensvar af d. 3 Febr. 1G31, Rå
dets
af d. 28 Mars, samt Rådets brefvexling med Oxenstjerna, och Konungens
bref till Pfalzgrefven, uti Historiska Samlingar (af Carl Adlersparre), 3. 273—330.
Jfr Geijer, 3. 210.
3) Skrifvelser till Rådet, Ståthållarne och Pfalzgrefven Johan Casimir, i Registr.
under d. 3 och 21 Febr., och i särskildta samlingar; Hist. Sami., 3. 291.
4) Patent af d. 21 Febr. Jfr Geijer, 3. 19G.
5) Skrifvelser och Fullmakter, samt patent till de tre stånden, af d. 2G Mars, i
Registr.; de kommo fram den 14 April, kallelsen utfärdades den 15.
XXXII
ståndens ombud, jemte fullmakt att med ständerna förhandla. Af
dem skulle begäras en utskrifning för året, och dessutom skulle
de i hemlighet höras öfver de å bane varande underhandlingar med
Kejsaren6), och öfver anspråk, som Konungen af Danmark dels
väckt, dels troddes skola väcka, på rättighet till tull och annat i
de af Svenska Konungen intagna orter vid Östersjön. För att göra
ständerna villigare, befullmäktigades den livligen till biskop i Linköping
utnämde Joh. Jtotbvidi, hvilken såsom hofpredikant varit
Konungen följaktig i flera krig, och nu sednast i det Tyska, att
om dctsammas gång göra fullständig berättelse inför Råd och ständer.
Mötet sammanträdde vid midten af Maj 1631. Till Landtmarskalk
utsågs af Rådet7) Åke Axelsson (Natt och Dag), praises i Hofrätten.
Adeln s) antecknade sig efterhand (d. 16—21), särskildt kallelse
utropades (d. 20) för krigsbefälet bland adeln; slutligen, efter
skedd klass-fördelning, räknades omkring 60 personer af detta stånd;
af presterne känner man blott namnen på ledamöter i ett utskott
för hemliga ärenden. — Landtmarskalken förmanade adeln vid
diskussionens början (d. 25), att hvar och en skulle till det bästa
uttyda hvad som blefve laladt, och ingen låta det komma ut öfver
tröskeln.
Samma dag voro ständerna samlade på rättegångssalen i slottet.
Jacob De la Gardie förde ordet för Rådet, utbredde sig öfver Konungens
vunna framgångar i Tyskland, men visade ock behofvet
af nya ansträngningar för bibehållande af hvad som var vunnet.
Han lät uppläsa Konungens fullmakter för Rådet och biskop Bothvidi,
med afseende på Riksdagen. Biskopen gjorde utförlig redo
för krigets gång. Slutligen upplästes propositionen 9), hvilken hufvudsakligen
gick ut på försvar för Konungens uppträdande i Tyskland,
och förklaring öfver krigets fortfarande, såsom förorsakadt af
fiendens obenägenhet lör all ärlig underhandling. Som nu krigsmakten,
i anseende till ständig afgång, mäste förstärkas, och deraf
ständerna sednast beviljade utskrifningshjelp till värfning af främmande
folk blott med svårighet utgått, begärdes denna gång en
utskrifning af inhemskt manskap.
6) Öfver detta ämne hade Konungen uppsatt särskildta frågopunkter, som finnas i
Registr. under don 1 Mars, och tryckta i Handl, till Skand. hist., 2. 102;
Rådslag och skrifvelser af Rådet, från Jan., Fehr. och Mars fiunas dels i
Registr., dels bland »Rådslag», i Riksark.; A. Oxenstjernas bref till Konungen
af d. 8 Jan., i Handl, till Skand. Hist., 24. 200.
7) Rådsprot. för d. 14 Maj.
8) Riddarhusprotokollet, sc sid. 138—148; är äfven nu förnämsta källan.
,0) Riksark., riksdagsacta, och Registr.; Ridd. prot., jfr sid. 149'—151,
XXXIII
Konungens begäran mötte motstånd hos Adeln: dels ansågs att
ingen utskrifning rätteligen kunde för detta år äskas, emedan den
utgångna penningehjelpen var först för samma år beviljad, ehuru
uttagen i förtid; dels fästade man sig vid några uttryck i propositionen,
hvilka tycktes gå ut derpå, att så länge den lära påstod,
som nu ölverhängde riket, finge ej några slags friheter åberopas
mot dylik anfordran. Man begärde veta Rådets mening, och framlade
skriftligen sina anmärkningar1), hvarvid tillfogades en erinran
om de ofta öfverklagade hindren mot utförsel af produkter från
adelns egna gods. Men Rådet svarade gång efter annan, att utskrifning
ovilkorligen måste med första möjliga anställas; och ståndet
gaf slutligen med sig, dock som man ser af dess svar till propositionen
2), med förbehåll, att denna utskrifning skulle räknas såsom
beviljad för år 1632. Af Rådsprotokollet 3) visar sig, att adelns
betänkligheter voro allvarligt menade, särdeles Ståthåliarnes, hvilkas
syssla det vanligen var att förrätta utskrifningen: Carl Bonde begärde,
att som Ståthållarne, när den sista penningegärden utgafs,
lofvat allmogen, att ej vidare någon utskrifning skulle ske inom
året, andra kommissarier nu måtte i deras ställe dertill förordnas.
Han hade i Nerike måst stämma allmogen 5 gånger till sig, innan
den kom, hvilket förr icke händt honom på 24 års tid. Rådet alböjde
förslaget; men måste höra nya vidlöftiga klagomål, särdeles
öfver hindren för spanmålsutförsel.
Elter ett par dagars uppehåll för Pingsthelgden, framlemnades
(d. 31 Maj) ständernas svar till propositionen4). Adelil beviljade
utskrifning i likhet med föregående år. Presterskapet hade deremot
icke just något att erinra, blott att de sjelfva finge behålla
nödig drängehjelp enligt 1627 års beslut; om Konungen häruti hade
gjort någon förändring, önskades att det få veta, på det de måtte
kunna enligt sin pligt efterkomma hans vilja. Städernas ombud
hänvisade lill deras bestämda båtsmanshåll, hvarföre ofta måst utskrifvas
hvar femte till sjette kari, och hvarmed vore gjordt utöfver
hvad Konungen nu begärt.
Rådet fann sig ej belåtet med presternes svar, inkallade derföre
ett utskott af ståndet, och förehöll dem dels att svaret var
mörkt, dels alt många missbruk föröfvades under den frihet de
påstodo för sitt folk. De ville å sin sida ej medgifva, att något
missbruk egde runi, de erinrade huru mycket lättare det var för
adelsmannen än för prestön att leda valet på den af roten, som
1) Ridd. prot., se sid. 151, 2. 2) Ritsark., och Ridd. prot., se sid. 152—154.
3) För d. 27. 4) De ofrälse ståndens svar i Riksark., riksdagsacta.
C
XXXIV
hitli helst vöre af med, och yrkade att sjelfva få lemna rotepengarne
åt den till krigstjenst uttagne; de funno i alla fall svårt
att något bevilja, då så få af landsbygdens prester voro tillstädes.
Rådet anlitade Rothvidi biträde till att underhandla med ståndet.
I de besvär ’), sorn presterskapet vid denna riksdag inlemnade,
sökte de ock befrielse Irån deltagande i utskrifningsförrättningen,
för den mängd listor på folk, som dervid måste skrifvas, eller att
åtminstone ansvaret derför måtte delas på verldsliga personer; de
öfvcrklagade annars mest arrendatorer och uppbördsman, som utk
ni Ide förhöjda mantalspengar, och uppdyrkade Riksdalerns värde i
förhållande till kopparmynt. — Adelns ofvan anförda klagomål iniemnades
ock skriftligen B).
Den 5 Juni tick adeln del af konceptet till Riksdagsbeslut, och
fann för godt att ej något visst år skulle utsättas, för hvilket utskrifningen
\ore att räkna. Sådant beslutet7) upplästes för ständerna
på rättegångssalen (d. 7), innehåller det adelns bifall till en
utskrifning, i likhet med föregående årens, att förrättas före den 1
September; och presternes, att deras drängar må roteras, och hvar
tionde man efter häradsprostens förslag uttagas, dock ej någon bland
deni, som biskopar, professorer och kapitel-medlemmar sätta i roten.
1 Riksdagsbeslutet nämnes ock, att adel och prester enligt
Konungens begäran utsett och befullmäktigat ett utskott, till förhandling
af angelägna hemliga ärenden; och de utseddes namn upptagas.
A id första tillsägelsen härom (d. 3 Juni) hade adeln förmenat,
att när så få af ståndet vore kallade till Mötet, kunde väl
alla få vara med om dessa ärenden. Men Landtmarskalken åberopade
Rådets uttryckliga vilja, och man gaf med sig. Utskottet
sammanträdde ett par dagar å rad, och fick sig förelagda några
frågopunkter 8): huruvida och på hvilka vilkor man borde fortsätta
underhandlingen med Kejsaren? Om man skulle nöja sig med att
Pommern, Mechlenburg och sjöstäderna återställdes (ill sina fordna
förhållanden, eller med vapen söka bereda en allmän religionsfred;
samt om krigskostnads-ersättning borde fordras? Dernäst, huru
man borde bemöta Konungen i Danmark, om han ville göra gällande
rättighet lill tull på Ruden, till kyrklig makt öfver Rugen, till tull
5)
Finnas i Riksark., rilsdagsacta, med päskrifVen dato d. 1 Juni.
6} De äro daterade d. 4 Juni; finnas i Riksark., och Ridd. prot., se sid. 156-—157.
7) Riksark.; Ridd. prot., jfr sid. 156; tryckt hos Stjernman, Riksd. o. M. Beslut.
8) Dessa frågor och Adelns svar derå, se sid. 154—156; de finnas ock, jemte pre
sternas
svar, i Riksark., bland afskriften Det gemensamma rådslaget, eller Bi
atskedet,
dateradt den 4 Juni, är tryckt hos Stjernman, Riksd. o. mot. besh,
I. 827; jfr sid. 156; det uuderskrefs af adeln den 7.
XXXV
inkomster vid Preussens kuster, och till inblandning i Tysklands
angelägenheter, såsom hertig af Holstein, tili fördel för Kejsaren.
Jte två ståndens utskott afgåfvo på dessa frågor dels särskildta
svar, dels ett gemensamt rådslag, det sednare mestadels öfverensstämmande
med presternes enskiidta. Dess innehåll går som vanligt
ut på önskan af fred, der den kan ernås på billiga vilkor,
annars ej. Hvad Danmark angår, yrkas dels uppskof, tills man
får se, hvad å dess sida företages, dels sättes i fråga, om ej möjligen
dess anspråk i kyrkligt afseende kunde ega någon rättsgrund.
På Riksdagens sista dag den 8 Juni, sedan alla ärenden, som
der förekommit, voro alslutade, linner man9) ett utskott af adel
och prester uppkalladt till Rådet, der det fick del af Konungens
befallning, att qvarntullen och lilla tullen skulle hädanefter uppbäras
i silfver. I enlighet härmed var en ny stadga om denna uppbörd
uppsatt, och det begärdes att herredagsinännen, när densamma
blefve offentliggjord, ville den till det bästa uttyda; man kunde
deremot hoppas någon lindring i andra pålagor. Råde adel och
prester yttrade sin fruktan, att detta påbud skulle förekomma allmogen
sällsamt; man borde åtminstone hafva fördrag dermed, tills
verkligen lindring i andra gärder löljde. Rådet ursäktade sig att
det ej kunde göra något vid saken. Stadgan utfärdades under den
10 Juni L).
Konungen gillade Rådets åtgöranden -); han förklarade sig hågad
att efterskänka femmarks-hjelpen, såsom den der utgick efter
lölketalet, och således trälläde den fattige lika med den lörmögne;
handqvarnarnes bruk kunde ändock fortfarande medgifvas: det vore
qvarntull nog, när någon arbetade så, att armarne värkte; deremot
kunde boskapshjelpen framgent utgå. — Konungen tillägger, att han
ej mera ville låta slå kopparmynt, eftersom det ej kunde hålla sig
uppe i värde. Häruti ändrade han dock snart sin mening, och försökte
tvärtom att hålla kopparmyntet uppe genom att aflysa allt smått
silfvermynt, så att blott Riksdaler specie och kopparpengar skulle
vara gällande, och med inbördes bestämdt värde3). För armeens
9) Rådsprot.
1) Stjernman, Ekon. o. polit. stadg., I. 993 och 1001; Rådets skrifvelse till ståt
hållarne
af den 30 Juni, derst. Redan från 1629 och 30 finner man städernas
kontribution samt krono-arrenden förhöjda efter det stegrade värdet på
Riksdalern.
2) Bref till Rådet d. G Aug., till Pfalzgrefvcn d. 26 och 31.
3) Konungens bref till Pfalzgrefven af d. 1 Nov. 1631; Kammar Collegii skrifvelse
till Stäthållarue d. 7 Febr. 1632; till Carl Bonde d. 24 Febr.
XXXVI
behof har hail vid denna tid låtit slå Creutzer af koppar, hvilka
ingen tick hafva i ego och hruk inom Sverige4).
På hösten 1631 blef verkligen Femmarks-hjelpen, hvilken utgått
sedan 1(529 såsom fyllnad till qvarntullen, aflystä). Deremot
hade sjelfva qvarntullen i allt liera orter, genom särskildta öfverenskommelser
eller föreskrifter, börjat öfvergå till viss afgift efter mantal
fi). Spanmålshandeln frigafs äfven på hösten detta år 7).
På utrikes jord fullföljde Sveriges Konung och krigshär sin
segerrika bana, vunno den afgörande striden vid Leipzig, och bröto
med öfverlägsen makt fram genom mellersta Tyskland till Rhens
stränder, och derutöfver, hvarest de äfven sammanträffade med
Spansk härsmakt 8).
Emellertid hade Konungen redan vid slutet af Augusti anbefallt
Rådet sammankalla de förnämsta ständerna till ett möte på vintern,
och af dem begära fortfarande boskapshjelp; befallningen förnyades
sedermera, och det hette att fullmakt till förhandling med ständerna
medföljde9). Men så var ej förhållandet, utan Konungen tillskref
i stället ståthåilarne ’), att de hvar i sin ort skulle föreställa delta
ärende för allmogen. Vid samma tid (Nov.) utfärdade Rådet å sin
sida, med åberopande af Konungens vilja, en befallning till ståthållarne
-) att taga med sig ombud af de tre förnämsta stånden lill
Stockholm till d. 1 Febr. 1032. Då det efteråt »förnummit» hvad
Konungen dem befallt, skyndade det att uppmana dem att härmed
låta anstå tills vidare3); och förklarade i ett bref4) till Konungen
(d. 9 Febr.), att det förmodat, att den lofvade fullmakten uteblifvit
blott genom någon skrifvares försumlighet, och derföre trott sig
böra äfven utan densamma gå Konungens önskan till mötes; först
4) Kammar Collegii skrifvelse till Per Erlandsson d. 31 Juli 1032; den 5 Maj
klagar Rådet i skrifvelse till Kansleren, att Konungen, genom att ej låta slå
annat kopparmynt än Cieutzer, försvårat omsättningen i landet.
5) Kammar Collegii bref till utskrifningskommissarierne att derom underrätta all
mogen,
af d. 3 Sept. 1031.
0) Åtskilliga skrifvelser från Kammar Collegium 1C30, 31, 32.
7) Placat af d. 9 Sept. 1031, särskildt tryckt; se Höppencr, Förteckning på Kgl.
plakater etc.
8) I anledning häraf begärde Konungen Rådets betänkande, om man skulle anse sig
dermed ha kommit i krig med Spanien. Rådets öfverläggningar och rådslag i denna
fråga, samt slutliga svar af d. 30 April 1032, finnas bland Rådslag i Riksark.
9) Skrifvelser från Konungen till Pfalzgrefve!! den 31 Aug. och 1 Nov. 1031,
spmt från Rådet till Konungen d. 9 Febr. 1032, i Registr.; skrifvelscrna till
sjelfva Rådet, som åberopas i dess bref, saknas i Registr. Märkvärdigt nog
hade Rådet i bref af d. 31 Aug. 1631 tillstyrkt just den åtgärd, som Konungen
å sin sida samma dag anbefallte. 1) Registr. för d. 3 Nov. 1031.
2) Registr. för d. 9 Nov. 3) Registr. för d. 19 Jan. 1032. 4) Registr.
XXXVI!
dagen förut hade ett genom misstag fördröjdt bref till Rådet kommit
fram, hvaruti det upplystes om Konungens förändrade afsigter,
och att han ej ville besvära ständerna med någon sammankomst.
Nu voro de redan komna, och kunde ej gerna med oförrättadt
ärende hemskickas. Likaledes skrefs till Rikskansleren, med tilllägg,
att ståthåilarne sannolikt ej utan svårighet skulle hafva kunnat
förmå presterne, och bönderne under säterier, att utgöra boskapsskatten;
man begärde ock hans förord, i fall att Konungen
skulle misstycka hvad som skett.
Mötet, sålunda sammankalladt ej alldeles enligt Konungens
vilja, öppnades af Rådet den 9 Febr. 1632. Af Adeln hade infunnit
sig 48 personer5), inberäknad Landtmarskalken, som åter
var Åke Axelsson (Natt och Dag). Vid sammanträdet på Rättegångssalen
å slottet helsade Jak. de la Gardie ständerna med ett
tal, om hvad Konungen uträttat sedan sista herredag, och särdeles
om den stora seger han vunnit öfver Tilly vid Leipzig. Kring samma
ämne vände sig Propositionen 6), som upplästes af sekr. Nils Nilsson
7), och hvari talades om Magdeburgs förstöring af Tilly, Konungens
läger vid Werben, föreningen med Sachsiska armeen, den gemensamt
utförda bataljen, Konungens derpå följande tåg från Sachsen
genom »Papisternes och Bispernes eget land» till Rhen och in
i Pfalz; samt slutligen om Sachsarnes inryckande i Schlesien och
Böhmen, Totts och Baners framgångar i norra Tyskland. Nu hade
visserligen Konungen uti de intagna länderna funnit några medel
till krigets fortsättande, men behöfde dock äfven understöd från
sina egna undersåter; helst hade han velat skona dem, såsom han
ock redan befriat dem från femmarks-hjelpen; men han måste
deremot begära, att den sedan några år vanliga boskapshjelpen
fortfarande utginge.
Rådet påstår i sina ofvan åberopade bref till Konungen och
Kansleren, att Ständerna med glädje afhört propositionen, och att
dömma af deras svar på stället, syntes villiga att bevilja hvad som
äskades.
Adeln gick ock verkligen utan svårighet in på att utlofva boskapsskatt
för ett år (d. 10 Febr.); då de från R. R. Gabriel Gustafsson
Oxenstjerna fått sig antydt, att detta ej var tillräckligt,
förmärkes häröfver någon missbelåtenhet; men då äfven hela Rådet
5) Riddarhusprotokollct, se sid. 159—171.
C) Riksark., Registr. oell Riksdagsacta; Riddarhusprot., jfr sid. 172—173.
7) Tungel, adlad 1637 under detta af den äldre brodern Lars förut antagna namn,
Hofråd 1651, fick afsked 1661, dog 1665.
XXXVIII
på förfrågan svarade, att Konungen ej skulle kunna nöja sig med
mindre än 2 års gärd, gaf man lätt med sig (d. 13), blott att vanligt
sätt oell tid för taxering oell uppbörd iakttoges.
Presterne visade sig oek villiga för sin egen del, men yttrade8)
för Rådet (d. 10) sin fruktan, det allmogen skulle misstycka, att
den gång efter annan lemnades okallad till riksmöten. Rådet framhöll
det vanliga skälet, att Konungen ej ville så ofta besvära allmogen
med långa resor; han bade ock nu genom ståthållarne i
orterna vändt sig till densamma; »voro fördenskull allenast de privilegierade
personer till mötet kallade, dy hvad de beviljandes varde,
är Cronones allmoge sedan pligtig att undergå»; begärdes således
att presterne ville livar för sig sådant i bästa måtto uttyda, och
disponera allmogen tili villighet emot Konungen.
Stånden hafva i denna fråga äfven sökt hvarandras råd, det
första exemplet af detta slag som träffas i protokollen. Det var 9)
de två ofrälse stånden, som hvar för sig skickade till adeln att
fråga (d. 14), för huru lång tid denna åtagit sig boskapsbjelpen,
och mottogo till svar en uppmaning, att likasom adeln bevilja den
för 2 år.
Samma dag voro ständerna åter uppe på Rättegångssalen, och
framlemnade till Rådet sina skriftliga svar på propositionen 1). De
utbredde sig alla i tacksägelser och lyckönskningar för Konungens
framgångar. Do beviljade boskapsskatt för åren 1632 och 1633,
att utgå på vanliga tider och sätt; adeln med förbehåll för sina
privilegiers framtida helgd, presterne med uttryckligt undanbedjande
af förhöjning; presterne tackade för det Konungen hittills ej fordrat
större gärder under sin frånvaro, än som under hans vistande i
riket varit vanliga, och förmodade att härvid kunde framgent förblifva;
städernas ombud tackade för det de förskonades från femmarks-hjelpen;
presterne förnyade slutligen sin önskan, att allmogen,
»som störste hopen är att utgifva boskapsskatten», hade varit
kallad till mötet, och fått del, som de andre stånden, af krigets
gång, och hvad Konungen iiskade till dess fortsättande; men då ej
så skett, hoppades de, att Konungen genom sina högtbetrodde män
ville med allmogen underhandla.
Detta tillägg i presternes svar misstyckte Rådet, och sökte att
få det borttaget, men förgäfves2). 1 Riksdagsbeslutet kom det
8) Rådsprotokollet. 9) So sid. 103.
1) Ståndens svar finnas i Riksark., bland Riksdagsacta, presternes dock blott i af
skrift;
adelns äfven i Riddarkusprot., se sid. 173-—-175.
2) Rudsprot. för d. 10 Febr.; jfr Rådets bref till Konungen af d. 17, och till
Kansleren af d. 18, i Registr.
XXXIX
emellertid ej in, men väl presternes löfte att uppmana allmogen
till godvillighet. Reslutets innehåll följer af det föregående; hufvudsaken
var att 2 års boskapshjelp allmänt beviljades. Om tiderna
för dess utgående stodo i första konceptet, som meddelades åtminstone
adeln (d. 17), några bestämmelser, som på dess begäran ändrades,
så att den för år 1633 skulle utgöras i två omgångar, i
Februari och Maj, ej på en gång i Februari. Riksdagsbeslutet3)
upplästes för ständerna den 18.
1 mera eller mindre nära sammanhang med denna riksdagens
förnämsta angelägenhet stodo de Besvär, som af prester och borgare
inlemnades, och af Rådet besvarades4). Man återfinner, likasom
hos adeln, ständigt samma sträfvan att förhindra eller undgå pålagornas
ständiga tillvext, eller prejerier vid deras uppbörd, och
samma försök att om möjligt bereda sig särskildta undantag eller
företrädesrättigheter.
Med adeln förhandlades särskildt från den 14 Febr. tvenne
ärenden, af hvilka det ena återkommer ännu en gång inom året,
det andra under olika former år efter år. Detta sednare gällde en
förändring i viss mån af gästgifveri- och skjutsinrättningen. Meningen
var, såsom Landtmarskalken meddelade adeln (d. 16), att till
taverners eller krogars uppbyggande, på hvarje 2 till 2i mils afstånd,
timmer skulle framköras af både frälse- och krono-bönder
inom häradet; till gästgifveriets underhåll och hästars inköp skulle
hvarje krono- och skattebonde erlägga 2 Daler, och adelsmännen
50 daler•>) för hvarje häst de höllö i rusttjenst. Adeln fann frågan
för litet utredd; Rådet lofvade (d. 17) att meddela ett af Rikskansleren
uppsatt förslag; men dervid stannade saken för denna
gången.
Mera ordades om ett annat förslag af Rådet, att adeln skulle
affärda till Konungen en beskickning, för att lyckönska honom till
hans segrar, och dervid skänka honom »en skön häst, och dertill
tyg och degen med diamanter besatte, eller ock ett väl monteradt
kompagni kyrassierer, eller att Adeln tager tridie parten af rosstiensten,
och förer den till Konungen,» såsom det heter i Rådsprotokollet
för den 14.
3) Finnes i Registr., och bland Riksdagsacta i Riksark., dock blott i afskrift,
samt tryckt hos Stjernman, Riksd. o. Möt. Beslut, I. 833; i Riddarhusprot.,
både koncept och renskrifvet, jfr sid. 175.
4) Båda ståndens besvär, bland Riksdagsacta i Riksark.; resolutionerna derå, i
Registr., och tryckta hos Stjernman, Riksd. o. M. beslut, I. 835 och 837.
5) Så står det på ett ställe, på ett annat 10 Daler.
XI
Landtmarskalken yttrade redan då sitt tvifvel, att ståndet
skulle vilja åtaga sig en så stor kostnad, som härtill måste fordras.
Så biel' ock förhållandet: man erkände gerna det hedrande i
sjelfva saken, men då det beräknades, att beskickningen med åtföljande
gåfva af »ett regemente knektar eller ett kompagni kyrassiercr»,
skulle kosta 30,000 RdL, och att de närvarande, efter
50 Rdl. för häst, ej kunde åstadkomma mera än 1300 Rdl.,
drog man sig alldeles undan. Rådet, och Landtmarskalken (ör sig,
samt några enskildta, såsom ståthållaren Axel Raner, bemödade sig
förgäfves att framkalla ett annat resultat. Den 18 ville några upprifva
beslutet, men då satte sig Landtmarskalken deremot. Sedan
han nedlagt sin staf, och Mötet var slutadt, gjordes ännu ett dylikt
försök af Raner (d. 21); Landtmarskalken var närvarande, och protesterade
jemte andra; Raner vände sig med särskildt förfrågan till
hvar och en för sig, fick verkligen en och annan att samtycka,
men rönte slutligen motstånd, och afstod.
Emellertid hade dessa tvenne för Adeln framställda frågor haft
till följd med sig andra företeelser af märkvärdighet. Då de först
bragtes å bane, ansåg nemligen Landtmarskalken dem vigtiga nog
att påkalla en talrikare församling af adel, än som för tillfället var
kallad, och lät sekreteraren (d. 15) göra anslag, att alla adelsmän
som befunno sig i staden, skulle inställa sig på Riddarhuset följande
dag, »vid straff tillgörande»; men inga flere infunno sig. Man beslöt
då (d. 17), att hädanefter när till möte forskrefvos endast några
få från hvarje landsort, skulle de befullmäktigas af de hemmavarande,
på det de ej ensamna skulle vara utsatta för agg och hat.
För öfrigt blef adeln påmint, genom en skrifvelse från Räknekammaren
(af d. 17) att insända till landshöfdingarne fullständiga
uppgifter öfver sin rusttjenst 6).
Medan Konungen under årets fortgång pröfvade nya vapenskiften
i Schwaben och Bayern, vid Lech och vid Nurnberg, fingo
väl hemlandets angelägenheter mera än en gång stå tillbaka för de
Tyska: till denna tid hör Rikets Råds bref till Rikskansleren7),
hvari det beklagar, att många tjenster äro obesatta, brottmålsärenden
och andra oafslutade, och önskar sig fullmakt att deröfver afgöra.
I slutet af Juni månad (d. 26) skref Konungen till Rådet8),
med befallning alt sammankalla de förnämsta ständerna, och af
6) Ridd. prot., sc sid. 175, 176. 7) Af den 5 Maj; jfr Geijer, 3. 233. Ett
dylikt bref finnes i Rcgistr. under d. 15 Nov., jemte ett memorial för Nils
Nilsson öfver förfrågningar att till Konungen framföra.
8) Rådets svar af den 25 Aug., i Rcgistr.
dem begära en utskrifning, och särskildt af adeln till samma proportion
för dess bönder, som för krono och skatte. Men i ett
postscriptum sattes i fråga, om ej vid den Riksdag, som hölls näst
före Konungens resa utur riket, tre utskrifningar blifvit beviljade»
af hvilka en blifvit verkställd, en utbytt mot penningar, och således
en skulle återstå; om så vore, kunde denna uttagas utan!ständernas
sammankallande, och dermed onödig kostnad dem besparas.
Rådet öfverlade *) sig emellan (d. 14, 21 Aug.), hvilketdera
kunde vara klokast, att med eller utan ständernas hörande påbjuda
utskrifning, men stannade vid det förra, såsom med vanlig plägsed
öfverensstämmande, och mest betryggande mot missnöje; så skulle
ock ständerna, då de blefve underrättade om Konungens framgångar,
lifvas till att villigt gå hans önskningar till mötes. Man svarade
Konungen med upplysning om verkliga förhållandet med utskrifningarne,
att blott två voro beviljade år 1629, och ingendera
öfrig att uttaga. Rådet förmodade att det ej kunde vara Konungens
mening, att en ny skulle påbjudas utan ständernas bevillning;
och hade derföre inkallat dem till ett möte till slutet af Oktober:
vid den tiden kunde nemligen den af våt väderlek fördröjda sädesanden
vara afslutad, och flyttningstiden öfverstånden. — Med afseende
just på tjenstellyttningen utfärdades kallelsen -) först i Sept.
(d. 12), och guvernören i Finland, som anbefalldes (d. 30 Aug.)
att särskildt förhandla med ständerna i sin ort, anmodades uttryckligen
att hålla saken hemlig, till dess hvar och en hunnit taga sig
års-tjenst. Ståthållarne i Sverige befalldes taga med sig till sagdan
tid ombud af de tre förnämsta stånden, försedda med fullmakt af
de hemmavarande, »såsom tillförne ske plägat».
De första dagarne i November infunno sig ständerna. Adelns
antal utgjorde 50, utom Landtmarskalken Åke Axelsson, som till
denna befattning åter af Rådet utsågs. Redan i första kallelsen till
plenum anmodades både de som till mötet voro förskrefne, och
de som eljest vore i staden, att inställa sig 3).
Den 7 November4) samlades alla tre stånden, Rådet till mötes,
på Rättegångssalen. Propositionen, som blifvit justerad dagarne
förut, upplästes jemte Konungens fullmakt för Rådet med afseende på
herredagen. 1 propositionen 5) framställdes utförligt Konungens bragder
i Pfalz, Schwaben och Bayern, den segerrika öfvergången öfver
Lech mot Tilly, Miinchens intagande, och Sveuskarnes framgångar
äfven i andra delar af Tyskland; derpå de hårdnackade striderna
1) Rädsprot. 2) Registr. 3) Riddarhusprot., sc sid. 177—188.
4) Enligt Rfidsprot.; d. 8 enligt Ridd. prot.
5) Registr. för d. 7 Nov.; Ridd. prot., se sid. 189, 190.
XIII
vid Nurnberg mot Wallenstein, intill Konungens aftåg till Neustadt.
Hvarthän han sedan gått, var ej för visso kunnigt, ej heller hvart
fienden ställt sin väg. — Kriget, ehuru lyckosamt, hade kostat både
pengar och folk, armeen behöfde förstärkning; och såsom allt hvad
Konungen uträttat, åsyftade fäderneslandets bästa, sattes ej i tvifvel,
att icke ständerna, af kärlek till detsamma, af känsla för sin pligt,
och omtanka för sin säkerhet, villigt skulle medgifva en utskrifning
i likhet med nästförledne årets.
Adeln synes lia funnit uttrycken i Konungens fullmakt för
Rådet, med afseende på utskrifningen, alltför obestämda, och ledande
till för stor tunga för framtiden; kanske den ock hoppades
få rå- och rörshemman denna gång fritagna. Hen begärde 6) en
afskrift af fullmakten, men fick i stället sjelfva originalet till sig
nedsändt att föreläsas; den meddelade sig ock med Rådet, och begärde
en försäkran af dylikt slag som år 1627, med tillägg att
rotepengarne måtte lemnäs till soldaten sjelf. Rådet svarade sig ej
kunna på eget bevåg gifva en sådan försäkring, men lofvade att
ställa Riksdagsbeslutet efter Adelns önskan. Vid fortsatt förhandling
blefvo uttrycken i Adelns svar till propositionen på förhand i ett
och annat ändrade på Rådets begäran 7).
Städernas ombud meddelade ock i förväg sitt svar, hvarvid
gjordes svårare anmärkningar: de hade nemligen uttryckt sin förmodan,
att utskrifningen ej anginge städerna, så länge de holle sitt
bestämda båtsmans-tal, men tillika yrkat en jemkning uti detta
sednare. Ombuden inkallades8) till Rådet (d. 13), och förehöllos
dels att deras båtsmän aldrig vore rätt fulltalige, och ej sällan
oduglige, dels att den besagda jemkningen borde dem sjelfva emellan
uppgöras. Det befanns egentligen vara Stockholms stad, som i anseende
till de förluster den lidit genom sednare årens sjuklighet,
ville blifva taxerad till lägre båtsmanshåll, och det så att de andra
städerna åtoge sig motsvarande förhöjning. Rådet befallte att svaret
skulle ändras.
Den 14 November samlades ständerna åter på Rättegångssalen,
och öfverlemnade sina svar9) till propositionen; Adeln beviljade utskrifning
så som år 1627, med förbehåll att ingen sattes i roten, som
var under 15 eller öfver 60 års ålder; presterne yrkade samma
undantag som sist, för biskopars, professorers och kapitel-medlemmars
drängar; borgarne vidblefvo sin förmodan, att utskrifningen ej
dem anginge, men talade intet om båtsmanshållets jemkning.
6) Jfr Rådsprot. för d. 8 och 9. 7) Jfr Rådsprot. för d. 10. 8) Rådsprot.
9) Adels och borgares svar i Riksark., bland Riksdagsacta; om presternes, so Rådets
bref till Konungen d. 16; adelns, äfven i Ridd. prot., se sid. 190—191.
XI.Ill
Rådet inkallade åter samma dag städernas ombud, förehöll
dem att de frångått hvad de öfverenskommit i detta afseende,
och förebrådde särskildt Stockholmarne, borgmästaren Hans Hansson
och rådmannen Jacob Grundel, att de läto Upsalas ombud
Thomas Larsson taga ordet före dem. Man afböjde den sistnämdes
försök att få saken uppskjuten, äfvensom Stockholms stads att få
afgifva särskildt utlåtande; och begagnade slutligen tvisten inom
ståndet till att förmå det medgifva en allmän utskrifning, dels för
att fylla hvad som fattades i städernas båtsmanshåll, dels för att
lära känna deras folketal, och således med billighet kunna jemka
dem emellan *).
Redan dagen derpå företeddes adeln ett koncept till Riksdagsbeslut,
och undergick på dess begäran några obetydliga ändringar.
Den 16 voro alla tre stånden samlade på vanligt ställe inför Rådet,
och hörde beslutet sig föreläsas. Det innehöll 2) adelns och pre
ll
Rådsprot. för d. 14 och 15.
2) Riksdagsbeslutet finues i Registr., och tryckt hos Stjernman, Riksd. o. M. B.,
I. 837; jfr sid. 192. Vid detta Riksdagsbeslut, det sista under Konung Gustaf
Adolfs regering, må med hänvisning till »Arkiv för Krigshistorien» i hvad
som angår utskrifningarnes belopp för denna tid, anföras några siffror till
uppskattning af de beviljade penninge- eller persedel-gärdernas belopp i gängse
myntsorter, sådaua de förekomma i statsräkenskaperna: Q,varntullen inbragte
i början 130,000 Daler Kopparmynt årligen, 1629: 261,000, 1630: 236,000,
1632: 305,000 Dl., under inflytande af den förhöjda beräkningen af silfvermyntets
värde mot kopparmyntet. Boskapspengarne utgjorde 16,25 ungefär
287.000 Dl. K. M., de sednare åren 500,000. Städernas kontribution höll sig
de första åren vid 34,000 Dl., steg 1629 öfver 52,000, de sednare åren till
76.000 Dl. K. M. Fem-marks-hjelpeu för år 1629 var 314,524 Dl., för 1630:
306,709, för 1631: 261,125 Dl. K. M.; Utskrifningshjelpen för 1630 (och
1631) 919,612 Dl., hvaraf dock en stor del kom att qvarstå bland restantier;
fran Finland inflöt första året blott 13,000 Dl. af 268,000. Rotepengarne voro
för 1630: 95,914 Dl., 1631: 60,358 Dl. K. M.' (Jfr De la Gardieska Archi
vet,
10. 129). — Af andra extraordinarie statsmedel steg stora sjötullen 16,29
till 221,815 Dl.,; och 1632 till 63,000 R:dr eller 220,500 Dl.; LiUa tullen
och accisen 1629: 64,536, men 1632: 120,000 Dl.; saltlicenten (införsels-tull)
J632: 134,215; spanmålslicenten (utförselstull) 1632: 83,936 Dl. K. M. (Saltet
var från 1630 belagdt med 2 Dalers tull för tunnan; spanmålen från
1631, hvetet med 4 Dl., råg med 2^, korn med 2, malt med 11- Dl. för tunnan;
dessa persedlars värde var då anslaget till 6, 4, 3, 2 Dl. för tunnan).
— De ordinarie räntorna af Sverige och Finland uppgingo 1629 till million
Daler Silfvermynt, 1632 till 2J million, hvaraf 570,164 för Finland, 296,807
för Upland, 226,390 för Östergötland o. s. v. — Ordinarie och extraordinarie
räntor af Preussen synas hafva stigit till million Daler K. M., af provinserna
närmast söder om Finska viken till ^ million. — Riksdalern gällde vid
denna tid 1§ Daler Silfvermynt eller 6| mark, och i kopparmynt ännu i början
äfvenledes 64 mark, men mot slutet af 1629 redan 10 mark eller 2 i Dl.,
XLIV
sternes bevillning till utskrifning sorn ofvan; borgarne förklarade
sig först hafva trott, att detta ärende ej angick dem, när de holle
sitt bestämda antal båtsmän; men som det blifvit dem föreställdt,
att detta antal hvarken vore fulltaligt, ej heller deras karlar alltid
duglige, hade de gått in på en utskrifning af hvar tionde man;
och skulle de dock sedan vidblifva sitt vanliga båtsmanshåll.
En märkvärdig följd hade den nämda tvisten mellan städernas
ombud, i det de öfverenskommo om en viss ordning att framdeles
vid Riksdagar iakttagas3). Denna akt är daterad den 19 Nov., men
några dagar sednare erkände borgmästaren i Stockholm Olof Bure
inför Rådet4), att ingen rättade sig derefter.
Alla tre stånden hafva vid detta Möte uppsatt Besvär5), adeln
för att skicka dein till Konungen (se nedf.), prester och borgare
inlemnade sina till Rådet. Det gällde öfverhufvud gamla klagopunkter,
hvartill nu kommit qvarntullens och lilla tullens förhöjning;
presterne klagade för böndernes räkning, de andra för egen del,
öfver de små qvarnarnes utdömande, de störres höga taxerande m. m.
Med adeln särskildt förhandlades äfven vid detta möte om en
ny skjuts-ordning, ur samma synpunkt som sist, blott att nu tydligare
framträder afsigten att jemnare fördela denna börda på de
till landsvägarne närmare eller derifrån aflägsnare gårdarne, och att
medelst en afgift i pengar befria frälset från hela besväret. Men
just för denna afgift fruktade adeln, såsom den der kunde blifva
en stående börda, en »servitut», hvilket ord, yttradt af Riddarhussekreteraren
inför Rådet, befanns väl hårdt. Saken förekom flera
dagar å rad (d. 9—15) dels i plenum, dels medelst utskott till
Rådet6). Ett var man som vanligt ense om, att hvad som skulle
utgöras, måste utgå efter rusttjensthästar, ej efter gårdetal: det
förra vore nemligen mindre stridande mot privilegierna, vore väl
att »efterlåta» men ej att »bortgifva» dem 7). Till dessa öfverläggningar
skickade adeln vanligen ståthållare; och slutet blef, att Rådet
skulle utse några hland sig att i samråd med några ståthållare uppgöra
ett förslag till en annan gång 8).
Slutligen återkommer ock frågan om en beskickning till Konungen,
för att lyckönska honom till hans segrar. Den dag då
och 1630—32 ända till 14 mark eller 3j Dl.; en Daler Silfvermynt motsvarade
1632 således 2,2[ Dl. K. M. All räkning är ford i Daler, öre (32 på
Dalem) och penningar (24 på öret).
3) Dinnes i en samling af handlingar, tillhörig Arboga stad. 4) Rådsprot. för d. 23.
5) Adelns Besvär, i Ridd. prot., se sid. 192, 193; presters och borgares, i Riks
ark.
, Riksdagsacta. 6) Rådsprot.
7) Per Baners yttrande t'-Rådet d. 15, se Rådsprot. 8) Rådsprot. för d. 28.
XLV
Riksdagsbeslutet meddelades ständerna, tog Rådet till sig ett utskott
af Adeln, erinrade dem om några ord som Erkebiskopen i detta afseende
yttrat, och förklarade attjman ej behöfde vara bekymrad för
några presenter att skicka med, ty Konungen såge mest till ett
godt och troget hjerta; så hade äfven Kansleren skriftligen yttrat,
och erbjudit sig att deltaga i kostnaden; Rådet ville sjelf bidraga
dertill i dubbelt förhållande mot Adeln; och ville denna ändock ej
vara med derom, skulle Rådet för egen del och ensamna åtaga sig
saken. Några af Adelns utskott, särdeles Ax. Raner, yttrade sig
med bitterhet mot dem, som ännu kunde vilja sätta sig emot förslaget.
Då frågan derpå förekom hos Adeln (d. 17), uteblef allt motstånd.
Man kom öfverens om 40 R:drs gärd för hvarje rusttjensthäst.
Men ett nytt tvisteämne yppade sig: Adeln ville ensam utse
ett ombud, som skulle resa åstad med särskildt utrustning, och
»hafva sin estim för sig», bredvid den som Rådet utsåge. Axel Baner
yrkade att ståndet tillika med Rådet skulle affärda en gemensam
beskickning; men han blef ej hörd, och man valde på stället,
medelst omröstning, Landtmarskalken tili adelns sändebud, och
lofvade honom på begäran en försäkring för den händelse, att han
folie i fiendens händer. Baner försökte förgäfves (d. 19) att få heslutet
upprifvet.
Nu tog Rådet illa vid sig, klagade sig emellan, att det gick
oordentligt till på Riddarhuset, och uppkallade (d. 20) åter ett utskott
af ståndet. Det kom, anfördt af Landtmarskalken, som sjelf
begynte med att ge tillkänna hvad adeln beslutat, och fråga, huru
förfaras skulle med de beviljade medlens uppbörd. Man upplyste
honom och utskottet, att adelil misstagit sig om Rådets mening,
att det aldrig tänkt skilja sig från ståndet, att det måste blifva en
gemensam beskickning, och att den då kunde aflöpa med mindre
omkostnad, än hvad adeln beräknat. Landtmarskalken ursäktade
sig, att han ej kunnat så förstå Rådets vilja, några af utskottet,
att ej deras vota blifvit rätt samlade. Slutligen skickades tvenne
Rådsherrar till Riddarhuset, att ytterligare utlägga saken, och lyckades
verkligen genomdrifva, att det skulle blifva en gemensam beskickning,
bestående af en Rådsherre och en adelsman. Kostnaden
anslogs, efter någon jemkning, att kunna bestridas medelst 25 R:drs
afgift för hvarje rusttjensthäst af adelns 350 hästar inom Sverige,
80 inom Finland, och 50 R:dr för hvarje af Rådets 80; tillsammans
13,750 R:dr. — Men nu ville Landtmarskalken ej vidhålla sitt
gifna löfte att resa å adelns vägnar. Man utsåg då Thure SparreRådet
valde bland sig (d. 23) Gabriel Gustafson Oxenstjerna, xkdeln
XI. \ I
beslöt att dess ombud skulle medföra ståndets besvär, som derföre
nu samlades. Den öfverenskomna afgiften skulle upptagas af ståthållarne
i orterna, hvilka egde, der någon tredskades, att seqvestrera
bans gods. Till att med Rikets Råd uppsätta kreditiv och
instruktion för legaterua befullmäktigades, för att ej uppehålla Mötets
slut, några Hofrättens ledamöter och andra9).
Presterne hade genom Biskop Paulinus påmint om detta ärende
(d. 17), men voro ej villiga (d. 20) att deltaga i kostnaden, så vida
ej någon af deni skulle följa med beskickningen såsom predikant;
Rådet föreställde dem, att det vore ett tillfälle att till Konungen
frambära ståndets besvär. Borgarne förmodades möjligen skola dela
kostnaden, men begärde sjellve blott (d. 23) att sändebuden skulle
framföra äfven deras lyckönskningar ').
Med Presterne särskildt fick Rådet ett ämne till öfverläggning,
som äfven så när hade tagit en mindre vänlig rigtning2).
Dem lemnades genom Bothvidi del af några besvärsmål, rörande
befordran till kyrkliga tjenster, att de skulle deröfver gifva sitt betänkande,
men de togo sig i stället anledning att gifva ett afgörande.
De erbjödo sig ock, vid sjelfva mottagandet af dessa ärenden, att
för dylika mål sammanträda emellanåt i Upsala eller annorstädes.
Rådet fann sig förnärmadt, och upptog frågan om behofvet af en
kyrklig öfverstyrelse, sammansatt af verldsliga och andliga personer;
man disputerade i liera dagar (d. 15—20), hvarvid Biskop
Rudbeck uppträdde med sin vanliga skärpa.
För öfrigt förekommer mot slutet af Riksdagen en begäran af
herredagsmän från Norrland, både prester och borgare, att få understöd
till hemresan3): de kunde ej gå, och hade ej råd att »leja
forderiskap», nied så ringa lön de hemifrån fått för sitt besvär.
Den 22 Nov. slöts Mötet. Landtmarskaiken tog afsked af sitt
stånd med något »discontentament». — Hela mötet hade gått för sig
på 16 dagar, utan att man haft någon aning, det Konungen redan
samtidigt med dess början, dagen före ständernas första allmänna
sammanträde, stupat på stridens fält. Först ett par veckor efter
ständernas skillsmessa kom underrättelsen om denna olycka, och
finnes antecknad på sista bladet af Riddarhus-protokollet 4).
9) Denna fullmakt, och sjelfva öfverenskommelse!! med Rådet om legationens affardande,
daterade d. 22, se sid. 194, 195.
1) Ur Rådsprot., liksom till stor del hvad som angår adeln för detta äreude.
2) Rådsprot., som för detta ämne Ur särdeles vidlöftigt. 3) Riksark., Riksdagsacta
4) Se sid. 188.
XLVII
Efter denna allmänna öfversigt af Riksdagar och Möten under
K. Gustaf Adolfs sednare regeringsår, följer att tillse riksdagens och
de särskildta ståndens inre anordning, särdeles adelns, för hvilket
stånd ensamt handlingarne ännu gifva någon fullständigare upplysning.
Vi måste dervid för sammanhangets skull gå något tillbaka
i tiden, tili Riksdags-ordningen af år 1617.
Denna ordningä) var, som bekant är, den första i sitt slag.
Den var dock blott en ordningsstadga, sorn föreskref huru tillgå
skulle vid Riksdagarne, och det, naturligt nog, mest eftersom hittills
tillgått. De få ord som betyda något för den frågan, hvilka
stånd som då funnos, och hvad deras rätt eller makt var som
sådana, stå der egentligen ej i den meningen. De som af Konungen
fingo del af ärendena, och gåfvo sina utlåtanden, voro de som
för tillfället mer eller mindre deltogo i styrelse eller rådslag. De två
prinsarne, hvar för sig, skulle gifva svar sjelfva eller genom ombud,
adeln å egna och krigsbefälets vägnar genom någon af de sina,
likaledes prester, borgare och allmoge hvar för sig. Härtill kom i
verkligheten ännu Enkedrottningen, som ej nänines i stadgan, men
som alltid fick del af förslager, och deröfver yttrade sig genom
ombud; samt Rådet, hvilket likasom prinsarne nämnes jemte, ej
bland stånden, och som af Gustaf Adolf hördes i alla ämnen, och
ofta afgaf särskildta betänkanden. Då Enkedrottningen och prinsarne
dött, fösvinner allt sådant deltagande, som de öfvat, i det ingen
trädde i deras ställe. Rådet glömde ej, när det behöfdes, att det
var Konungen närmast, och ej sällan i hans ställe. De egentliga
Riksstånden voro och blefvo Adel, prester, borgare och bönder.
Och deras rätt och makt var, enligt stadgan, att öfverlägga
hvar för sig, att gifva sina utlåtanden, och om dessa ej öfverensstämde,
att jemföra och försvara dem i Konungens närvaro, på
det Konungen slutligen deraf måtte taga hvad honom bäst syntes.
Vi hafva dock sett, huru Gustaf Adolf, på sin äras höjd, begagnade
sin makt med ett undseende, en aktning för ständerna, som
var båda delarne värdig. — Om röstning och afgörande rätt stånden
emellan talas i stadgan ej ett ord; ej heller om beskattningsrätten,
som också icke hörde dit.
Stånden rådplägade dels i hvar sitt rum; dels då de ville sammankomma,
eller Konungen dem kallade tillsammans, möttes de
på Rikssalen. I båda fallen fick ingen uteblifva, men ock ingen
obehörig vara tillstädes. Bland adeln innehade Grefvar och Friherrar
främsta rummet, de öfriga sutto efter ålder, utan anseende
5) Stjernman, Riksd. o. M. beslut, I. 700.
XLVIII
till stånd eller kall; ungdomen fick stå på golfvet och höra på.
Till Rikssalen beledsagades Konungen af Råd och adel, de öfriga
stånden voro honom till mötes. Tiden för Riksdagen var ej be
stämd,
men beräknad på dagar.
Om de särskildta ståndens sammansättning säger Riksdagsordningen
intet uttryckligt, och hvad härför var gällande, lag i Riksdagskallelsen
för livar gång; och så förblef det länge. Blott Adeln
fick häruti sin egen stadga6), hvilken dock ej så alldeles gällde
utskottsmöten. Riddarhusordningen af år 1626 var äfven den första
i sitt slag, men vida fullständigare än Riksdagsordningen. Redan
länge hade Gustaf Adolf klagat, att man ej visste, hvilka voro
rätte adelsmän; å andra sidan hade Adeln sjelf, med återstäldt inflytande
efter de under Carls styrelse öfvergångna lidanden, och
med stegrad sjelfkänsla, äfven känt behofvet af en stadgad ordning.
Huru denna kom till stånd, hafva vi sett7). Åtskilligt nytt upptogs
deruti, en del sådant, hvartill man knappt kan finna tillräcklig
grund i föregående tider, framför allt klass-indelningen.
Grefvar och Friherrar voro sedan deras första tillkomst ärade
framför den öfriga adeln, men någon slags företrädesrätt vid frågors
afgörande förekommer lika litet för dom annars som i Riksdagsordningen,
ej heller för andra ätter af gammal adel och stort
inflytande. De förteckningar man har öfver adel, sorn varit närvarande
vid Riksdagar i äldre tider, äro vanligen tillika rusttjenstiängder,
uppgjorda landskapsvis; för hvarje landskap stå gemenligen
Grefvar och Friherrar främst, dernäst den rikare eller mera
ansedda delen af den öfriga adeln, sist alla andra; men detta eger
dock ej alltid rum. Om och när någon närmare fördelning blifvit
af Gustaf Adolf aftalad med Adeln, eller ens med Rådet, är ej
kändt. Och dock var den i sjelfva verket en anordning af stor
vigt för framtiden, af en vigt, som ej kunnat undfalla honom sjelf.
Men onekligen låg den på visst sätt redan i tidens egna förhållan
6)
Eu äldre orduine; för adeln, af densamma sjelf öfverenskommen oell antagen,
finnes förvarad från Riksdagen i Stockholm 1597. All vid riksdag närvarande
adel skulle genom lottning utse två Förmän, hvilka skulle föra ståndets talan,
och leda dess öfverläggningar; derjemte skulle ock adeln från hvarje landskap
för sig utse två förmän, som egde att samla och uppsätta sina landsmäns meningar
och rådslag, och derpå sammanträda med hvarandra och med de gemensamma
förmännen, och förbereda ärendena till samtliga adelns öfverläggning;
en af de två gemensamma förmännen utsedd man af adel skulle i särskildt
bok uppteckna de vid riksdagen närvarandes namn, samt alla förmäns, så ock
de angelägenheter, som af öfverheten för adeln framställdes, och dess derpå
afgifna svar, och de personers namn, genom hvilka något blef ståndet meddeladt
m. m. — Akten finnes i Riksarkivet. 7) Se sid. vi.
XUX
den. De få grefvarne och friherrarne, och det något större antalet
af Riks-råds-ättlingar, hade visserligen, hvardera delen för sig,
mera att säga i rikets styrelse och förvaltning, och säkert ej mindre
antal tjenare och underlydande allmoge, än hela den öfriga,
ännu ej så särdeles talrika adeln tillsammans. Ej heller finner man
under de första tiderna några spår till afund klasserna emellan,
men väl tidigt att högre embete hos en del väckt någon håg att
bestrida ålderns företräde.
Vi gå att betrakta Riddarhus-ordningens hufvudsakligaste punkter
i deras tillämpning, sådan denna framstår ur Riddarhus-protokollet.
— Först af allt sjelfva den nämda indelningen af hela ståndet
i tre klasser eller »ordningar»; »Herreklassen», omfattande
Grefvar och Friherrar, hvilka fingo sina platser, hvardera delen för
sig, eftersom de blifvit eller blefvo i detta stånd upptagne; »Riddare
och deras vederlike-klassen», hvartill hörde de, hvilkas föräldrar
eller förfader varit Riksråd; och »Svenneklassen», hela den
öfriga adeln, eller »alla de andra familjer, som frälse tjena»; dessa
två klasserna ordnades första gången efter lottning, sedermera
eftersom hvar och en i klassen intogs; och skulle ingen ega säte
och stämma, förr än han var inskrifven i någon af dessa tre ordningar.
— Vid första fördelningen, under 1627 års första Riksdag,
upptogos platser för två grefliga och 4 friherrliga slägter, som alla
ordnades i jemn nummerföljd; för 16 slägter i andra klassen, under
numrorna 3 till 23, i det åtskilliga platser bevarades för personer,
som voro borta i Konungens tjenst, och för 86 slägter i
tredje klassen, under numrorna 7 till 129 och deröfver, ty de
sista äro i förteckningen 8) onumrerade, likasom en del andra, och
nära hälften (42) fingo sina platser bestämda först inemot Riksdagens
slut. Vid sednare Riksdagar förekomma andra personer och
slägter intagna bland dessa eller efter dem: dels sådana som förut
varit af tjenst förhindrade, eller utan annat skäl fördröjt sin introduktion,
än att de synas hafva ansett hela inrättningen onödig, och
velat bibehålla sin gamla vana, att efter eget behag inställa sig
eller icke vid Riksdag; blott i förra fallet fingo de intaga åt dem
bevarade platser, såsom Bengt Bagge 1630, då deremot Linnar
Nilsson Bååt 1629 fick nöja sig med nedersta rummet. Dels introducerades
nya ätter, småningom allt flera; år 1630 klagar Landtmarskalken,
att »de vilja så hopetals in på Riddarehuset». Dels
flyttades en och annan till högre klass, genom personlig upphöjelse;
eller att begånget misstag rättades, såsom då slägten Boije 1629
8) Se sid. 14, 15.
D
L
sattes i högre nummer. Från 1G32 på hösten finnes den första
fullständiga förteckning, på dittills erkiind adel9). Den upptager
3 grefliga slägtcr, 9 friherrliga, 23 af andra klassen, 153 af den
tredje. Vid all introduktion företeddes bevis på adelsrättigheter,
såsom egentliga adelsbref eller intyg om länge utgjord rusttjenst
och iniiehafd frälserätt, m. m.; så vida ej slägten var känd och
räknad för »gammal adel», då ståndet utan vidare omsvep upptog
den bland sig, såsom då år 1633 Anders Grijs anmälde sig.
Vid allmän Riksdag skulle hvarje adelsman infinna sig, som
var kommen till myndiga år, och ej hade laga förfall, »som är att
han å sotesäng ligger, eller är vanför af ålder, eller i Riksens tjenst,
eller ock utrikes faren». Ar 1627 på hösten voro platser upptagna
för 2 grefliga, 3 friherrliga slägter, 16 af andra klassen, 65 af 3:e;
1629 för 1 greflig, 6 friherrliga, 16 af 2:a, 49 af 3:e klassen.
Dessutom voro 1627 tillstädes 1 grefve, 2 friherrar, 16 af 2:a, 14
af 3:e klassen, och 1629 åter 3 friherrar, 10 af 2:a, 11 af 3:c
klassen, hvilka ej hade säte och stämma (se ncdf.); båda gångerna
klagades, att alltför få voro närvarande. Röter utsattes vid Riksdagarne
för den som uteblef, ej mindre än 50 Daler för hvar häst
han skulle uppsätta till rusttjenst, dock hälften mindre för de söner
af adel som hvarken hade ärfdt gods eller tjenst.
Hvarje ätt, antingen den hade få eller många medlemmar,
egde att vid Riksdagen utse en af de sina till hufvudman, hvilken
skulle innehafva dess säte och stämma, nyttja dess slägt-sigill vid
offentliga handlingars beseglande o. s. v. Desse hufvudmän ensamne
»sitte och tale i samqvämet», »alle andre stånde på golfvet
bakom sin ätts säte, höre och tige». Desse sednare voro de ofvan
nämnde ej röstberättigade, ättemännen. Ar 1627 på våren heter
det: »desse blefvo utvalde till capita familia;»; 1627 på hösten:
»desse vordo deputerade till c. f.»; 1629 »Landtmarskalken förordnade
efterskrefne till c. f.» Vid de sednare mötena, då ett mindre
antal, men både hufvudmän och ättemän voro kallade, synes saken
lia gått för sig utan omsvep. Ättemännen tyckas då åtminstone
ofta nog hafva deltagit i ärendenas behandling, varit med i deputationer,
utskott m. m. Redan vid Riksdagen år 1627 på hösten invaldes
ättemän i ett utskott för hemliga ärendens behandling. Valet
af hufvudmän synes hafva berott af ålder: år 1631 fick en frih.
Horn, som varit caput vid 2 Riksdagar 1627 och 1629, lemna
plats för en äldre broder; 1627 på hösten fick en frih. Oxenstjerna
9) Se sid. 195—198.
Ll
vika för en äldre kusin af yngre linea, 1630 denne för den förres
äldre broder.
Om någon slägt ej hade någon myndig medlem, som kunde
intaga dess plats, egde omyndigs målsman att densamma upptaga;
innehade han eget säte för sig, och ej hade någon »närskyld» att
sätta i sitt ställe, skulle Landtmarskalken dertill förordna någon
annan af adel. Om denna målsmans rätt erinrade Landtmarskalken
vid båda Riksdagarne 1627; men ingen fanns, som deraf begagnade
sig.
Krigsbefälet, som nämnes i Riksdags-ordningen och i kallelser
till allmänna riksdagar, men ej i Riddarhusordningen, omtalas ej i
dessa tiders protokoller, utom 1631, då det omblåstes att Adelen
under (bland) krigsbefälet skulle inställa sig, och mötet bivista.
Till ledning af adelns öfverläggningar utsåg Konungen för
hvarje Riksdag en Landtmarskalk, af adel, den som fanns »dertill
beqväm, och Oss och Riket samt Ridderskapet väl vill». Vid 1627
års första riksdag heter det: »vardt af H. K. M:t förordnad till
Landtmarskalk efter gammal loflig sedvana—Herr Johan Sparre»;
vid den andra Riksdagen samma år blef »efter H. K. M:ts nådiga
befallning kesad till L. M. — Johan Sparre», som helsade adeln
såsom af Konungen dertill deputerad, och bad, att ståndet »ville
honom derför god erkänna»; 1629 helsade Per Rrahe adeln, såsom
af Konungen förordnad och deputerad till L. M.; likaledes 1630.
Vi lia sett huru det tillgick, då han anmälde sjukdomsförfall, och
en annan skulle intaga hans plats 1). Aren 1631 och 1632 har
Riksrådet i Konungens frånvaro utsett Landtmarskalk, nemligen
Åke Axelsson Natt och Dag, tre gånger efter hvarandra.
Landtmarskalken egde att sammankalla Adeln; och betin nes a lltjemnt
hafva gjort det, dels genom anslag på Riddarhusporten, dels
genom mundtlig tillsägelse vid föregående sammanträde. Kallelse
till rikssalen utgick från styrelsen; från 1632 i November finnes
äfven qvar ett offentligt anslag dertill2). Vi hafva anmärkt3), huru
vid båda mötena 1632, utom de från orterna »efterskrefna», äfven
alla andra i staden befintliga adelsmän kallades att inställa sig på
Riddarhuset, den ena gången på Landtmarskalkens befallning, den
andra kanske på Rådets.
Landtmarskalken egde att leda öfverläggning och votering, samt
föra adelns talan inför Konung och Råd. — Han skulle afstyra all oordning;
hvad som oftast var föremål för hans tillrättavisning, var den
bristande ordning, som ståndet iakttog, då det uppträdde till slottet,
1) Sid. xxix. 2) Bland Riksdagsacta i Riksark.; se sid. 190. 3) Sid. XL och XLr.
I.1I
eller gick tillbaka derifrån. Vid sista mötet år 1632 tingo de få
närvarande gå som de ville. — Han egde ock att befordra till
verkställighet hvad Adeln beslutat, och att dertill påkalla biträde af
ståthållarne i orterna. Hetta begagnades vid indrifvande af böter
och frivilliga bidrag. — Han egde att anvisa hvar och en sin plats;
och gjorde det vid introduktion, dock vanligen med ståndets hörande;
oftast mottog han de nykomne med helsningstal, särdeles
då någon betydande man sökte inträde, såsom Salvius 1629. — Han
skulle tillse att alla voro tillstädes; äfven frånvaro från särskildta
sammanträden belädes med böter, efter adelns beslut, till 5 Daler
för hvar gång.
Landtmarskalken hade sig till biträde en Sekreterare. Denna
tjenst innehades, som nämdt är, länge af Johan Larsson, som ej
försummat att låta sitt namn stå fram i handlingarne. Han fick
»discretion» af de introducerade, och vid Riksdagens slut af ståndets
medlemmar i allmänhet.
Vid omröstning egde hvarje hufvudman en röst, för sin slägt,
inom klassen, och hvarje klass tillsammans en röst inom ståndet.
Omröstningen började ej alltid med första klassen, lika ofta med
den tredje, någon gång med den andra, allt efter som Landtmarskalken
befallte. Klassens votum upptogs och framfördes af en
dess ledamot. En gång, då af första klassen blott en var tillstädes,
voterade han med den andra.
Utskott omtalas ej i Riddarhus-ordningen, men förekomma,
dels såsom deputationer, vanligen i Landtrnarskalkens sällskap till
Rådet, dels utsedda af ståndet till särskildta ärendens behandling,
oftast till besvärens uppsättande, men 1627 i December, på Konungens
befallning, för hemliga statsangelägenheter. Till ledamöter
utsågos naturligt nog minsta antalet ur den fåtaliga första klassen,
men ur den andra ofta lika många, som ur den tredje. Mestadelen
voro ståthållare i orterna: i 1627—28 års utskott för hemliga
ärenden räknades, bland 30 medlemmar af adel utom Rådet,
7 ståthållare; i 1631 års utskott 7 bland 14. I allmänhet synas
dessa embetsmän hafva temligen fulltaligt inställt sig både till riksdagar
och möten.
Reslut och öfverenskommelser underskrefvos vanligen af Landtmarskalk,
och hufvudmän klassvis, samt derefter äfven af ättemän
klassvis. Af Riksdagsbeslutet underskrefs vanligen ett exemplar af
adeln för sig, ett annat af de tre ofrälse stånden; för hela den tid
vi nu förehafva, saknas de sednares underskrifter, utom presternes
å utskottsbeslutet af den 12 Jan. 1628.
Lill
Ingen fick upptaga en annans namn och vapen; om intet ämne
finnes så mycken tvist antecknad, som om detta, i det nya slägters
namn och vapen öfverkiagas af äldre, såsom Gyldensparrarnes
af Sparrarne, de yngre Krusarnes af de äldre, Stjernfelts besynnerligt
nog af Hammarsköld å slägten Stjernas vägnar m. m. Ett annat
tvistämne, som ej vidröres i Riddarhus-ordningen, men i Adelns
privilegier, och ofta förekommer i protokollet, är att en tagit i sin
tjenst en annans tjenare, utan att denne haft afsked. Det bestraffades
med böter, och för tjenaren med att utlemnas, »slås i jern»
för en tid, och sedan släppas.
Om det tillämnade collegium för adlig ungdom förekommer ett
och annat, såsom i Januari 1628, då det heter att en »treflig» (förträfflig)
Ingenieur kommit från Holland, som skulle här »profitera»,
så att tillfälle vore för dem, som i denna konst ville låta »exercera»
sina barn.
Vid val af direktion för Riddarhuset, af revisorer för dess räkningar
m. m., gick mindre formligt än förtroligt till väga: »de som
medlen disponerat, och räkningarne underskrifva, hafva sökt Riddarhusets
bästa» hette det 1629. R. R. Gabr. Gust:son Oxenstjerna
synes alltjemt hafva stått i spetsen för Direktionen. Ar 1631, då han
ville afgå, åberopade han som skäl just adelns obenägenhet att
skicka sina söner »hit till studier».
Landtmarskalken tog vanligen afsked af ståndet med ståtligt tal.
Om de andra ståndens sammansättning och formen för deras
öfverläggningar är ännu föga med säkerhet att säga. I utskottet
1627—28 deltogo 14 prester, hvaribland Erkebiskopen P. Ivenicius,
4 biskopar, J. Kylander, Sueno Suenonis, Laur. Paulinus och Joli.
Rudbeckius, 2 superintendenter, t professor, 5 stadskyrkoherdar
och en annan; 10 borgare, hvaribland en borgmästare i Stockholm,
»presidenten» i Göteborg, borgmästarne i Stockholms norra förstad
och 6 landsortsstäder, samt en rådman i Stockholm; och 14 bönder,
bland hvilka Måns Davidson i Ivjelunda af Kongahärad står
främst. I 1631 års utskott finner man Erkebiskopen, 4 biskopar,
hvaribland Bothvidi, 3 superintendenter, 1 läsemästare från Upsala,
2 lektorer, 3 kyrkoherdar från städer, och 2 från landtpastorater
i Dalarne.
Presterskapets ordförande var Erkebiskopen, borgerskapets
sannolikt oftast någon af Stockholms borgmästare. Det förras inlagor
till Regeringen finnas i Riksarkivet vanligen å ståndets vägnar
underskrifna af Erkebiskopen, liksom Adelns af Landtmarskalken;
borgerskapets mera sällan af någon särskildt person, en gång 1631
LIV
af Olaus Bure. Presterskapet har troligen voterat stiftsvis. Bondeståndet
har enligt Biksdagsordningen haft sig till hjelp en skrifvare,
utsedd af regeringen 4).
I borgerskapets öfverenskommelse af 1632 heter det, att ståndet
skulle vid hvarje riksdags början samlas å Rådhuset i staden,
der mötet hålles, och utse ordförande och skrifvare; att städernas
ombud skola, då de gå upp till slottet, iakttaga städernas egen inbördes
rangordning: Stockholm, Riga, Räfle, Upsala, Åbo; de sammankomma
dagligen, till dess allt är afslutadt, och taga derpå
vänligt afsked af hvarandra o. s. v. Akten är undertecknad af 6
personer, fullmäktige för Stockholm, Arboga, Norrköping, Westerås,
Köping och Örebro.
4) Det ofvanstående enligt handlingar i Riksarkivet, mest bland Riksdagsaeta för
åren 1627—32. Med följande åren blir ej litet att tillägga. — Utgifvaren
hade ämnat att för Adeln särskildt bifoga en förteckning på alla hufvud- och
ätte-män, som vid denna tids riksdagar och möten närvarit, jemte korta biographiska
uppgifter, men uppskjuter det, till dess med nästa del en större
tidsrymd är genomgången.
RÄTTELSE:
Sid. 195 rad. 17 står: Johan Christofferson läs: Christopher Jahcnsen.
PROTOKOLL och HANDLINGAR.
Privilegium på RidderhusedU
Ahr 1626.
Wij Gustaf Adolph med Gudz nådhe Sweriges Göthes och
Wendes Konung, Storfurste till Finlandh, Hertigh vthi Estlandh och
Carelen Herre uthöfwer Jngermanlandh. Gore wetterligitt att
elfter wårt elskelighe Riks Radh, Ridderskap och Adell hafwe Oss
i Vnderdånighet gifwidt tillkenna, att dhe sig hafwe föresatt medh
wår nädige tillåtellsse, att byggia och vprätta uthi denne wår Hufvudhstadh
Stockholm Ett Ridderhws, der till att förvahra sine Priuilegia,
holla dehres Samqwembder, Bröllop och andre Solenniteter,
Så och att anrätta där En Schola eller Gollegium för dehres Vngdom,
Bediandes ödmiukeligenn att Wij dem sådantt tillåthe och gunsteligen
priuilegiera wille. Så eliter dij Wij af synnerligh gunst och
nåde, den Wij draga till wäre Vndersåter j gemen, och särdeles
till dett Adelige Ståndett, gerna sij dehres Vpkompst och förkolring,
Achtte och detta dehres Ypsåth och begäran att wara godh och
skäligh: Hwarföre hafwe Wij der till nådigest bewilliet, Och till
saksens bättre befordringh vnndt och gifwidt dem ellterfölliende
Priuilegia Frij och Rättigheter.
Forst vnne och gifwe wij wårt Ridderskap oell Adell till Ridderhws
byggningh den Obvgde Platzen, som den Nye Kyrkian war
ärnatt att sättias opå, emellan Swarttemunke och Prästegatan belägen,
hollendes i längden Ottatyo Twå Allnar, och i bredden wed
Södre ändan Ottatyo Twå allner och wedh Norre ändan Ottatyo
twå Allnar, samptt all den liugne Stenen sorn der ligger, och antten
är lagd i fundanientet eller der till ärnat och ännu förhanden. Vnne
och derhoos och tillåthe, att dhe måge köpa och sigh fritt tillhandla
alle dhe Hws sorn stå emellan forbite Platz bådhe Swartmunke
och Prestegatan, Så och Tyske Kyrkian i Watnbrincken och dem
alle j Ridderhusedtt förbyggia.
Till thett Andra, Sedhan vnne wij dem och härmed Special
Frijheet och exemption på samma sitt Ridderhws, såsom in locum
publicum, och den der Ridderskapedts Condition eflterföllier, för
all Stadzens tungo och beswär, ehwadh Nampn de kunna hafwa;
1
o
1626.
FÖrbehollendes Oss och Cronan, att icke någen som der till Ewentyrs
kommer, att bruka Borgerlig!] Nähring, sigh någon Tull eller
accijs frijheet vnder sådant sken tillholler.
Till thett tredie: Wij tilläte och nådigest, att vthi samme Ridderhws
må eliter Lägenheten förbyggies allehanda Gatuboder och
Källare, som sedan kunne förhyras och vttlejjes till husens vnderholdh
och Vppehällc.
Till thett Fierde. I lijke motto vnne wij och effterlåte alle
the Jordegodz som kunne gifwes till förb:de Ridderhws och Ridderskapzens
Almenne öfninger, frij för wår och Cronones Russtienst.
Till thett Fempte; Så hafwe wij och nådigest bewiliet, att alle
the böter som Ridderskapedt för fauter och febi uthi dehres Russtienst
förfalle, vthj eflter Ordningen, skole komma, vthkräfwies och
anwändes Ridderhusedt till gode: Rogh medli thel förbeholdh, att
med ingenn som af wäre Munsterherrar och Commissarier blifwer
sakfdllt, Sijs genom linger; V'thån stride procederes, på dett Wij
och Cronan, emot denne wår gunstige tillåtelsse, deste richtigere och
bättre Russtienst hafwa motte.
Till thet Siette. Wij förordne och så här lioos och nådigest
tillåthe, att Ridderskapedh må vti ltikzdagerne och Mothén komma
på Ridderhusedt tillsamman, der ordentligen öfwerwäga och deliberera
dhe Ahrenden som blifvva proponerede, Såssom och eliest der
ordinarie möthes ätli, Såssom på en Bursse, de der någre Twäster
sin emellan hafwe, som icke medli Rättegång!], ethan med förlikning
tracteres: Faller de där elliest sijn emellan någodh hafw a att afhandla.
Till thet Siw ende. Och på thett att vthi theres Möthenn och
Rådhslagh ordenteligen må tillgå; Rå hafwe Wij thet så förordnadt,
att heele Ridderskapedt vthi Swerige och Finlandh, så gammalt
som Nytt skall blifvve anteknadt och distingueret i sino familier
och Atter. Hwilkett Wij hafwe låthett decia j Trenne Ordninger
eller Classes. Vthi den första, skole dhe wara, som af Oss eller
w are Förfäder framfahrne Sweriges Konungar äre medli Ahretittlar
och grad till Herreståndh förhögde, eller här eflter förhöges kunne.
Nemligen alle Grefwer och Frijherrer, hwilke skole hafwe sine Säten,
eliter som dhe äre intagne till, eller här eliter dennedh hedras
kunne: Grefwerne främbst, och dernest Frijherrerne. Vthi den andre
Ordningh eller Classe, skole alle dhe familier inskrifwes som
kunne bewisa, att någen af deres Föräldrar eller Förfäder hafwa
klädt Rijkssens Rådhz Embete och Wördningh här vthi Rijkedt;
hwilke om Säthen sijn emellan lotta skole. Vthi den Tridie, skole
komma alle de andre familier som Frälsse tiene och stånde dem
emilian i lijka motto om Säthen i Allmenne Samqwembder, eliter
1626.
3
som Lotten dem äldre tillägner, och dhe nye äre af Oss eller framfahrne
Konungar Adlade till.
Till thet Ottonde. Ingen skall hafwe Stemma ibland Ridderskapedt,
medh mindre han är inskrefwen j en af desse Trenne Ordninger,
och hwar hafwe Stemme vthi den Ordningh han een gångh
är inskrefwen, in till dess han ordenteligen blifwer transfererat till
en annan. Hwarföre när V ij eller Wäre efterkommande, Sweriges
Konungar täckes någen Ofrälsses Man medh Frälsse och Sköldemärke
att priuilegiera, då skall han tee sigh på Ridderhusedt,
hälst när Mothén holles och där irnmatriculera låthe, tagendes sitt
Säte och Stemma nederst utj den Tridie Ordningen. Blifwer och
någen af Swennerne Wördatt och tagen j Rijkssens Radh, då skall
han medh sine Barn och elfterkommende transfereres uthi ltiddere
och dehres wederlike Ordningh, och beholler där sitt rum och
stemma nederst, sedhan han sigh där ordenteligen bäfwer inskrifwa
låthedh. Hwar och någen vthur Riddare eller Swenne Glasse blefwe
af Oss wördatt, medh Grefwe eller Frijherre tittell och dignitet
han skall på samma sätt till förste Ordningen transfereres, och
ibland Grefwerne eller Frijherrerne, eliter som dedh honom defereres,
taga sitt ställe och stemma nederst, och så hans bröstarfwinger
eliter honom.
I ill thett Niondhe. Hwilken Adelsman som är lödder af Swensk
eller Finsk Fader och Moder, eller af Swensk och Finsk Fader
allena, läst Modren är Fremmand, Hann är Swensk Adelssman, och
niuther Swenske Manna Rätt och Privilegium, hwadh heller han
födes innan Rijkes eller vthan. Men kommer någon Fremmand af
Adell hijt inn j Rijket och gillter sigh Frelst inrijkes, han må wäl
niuthe Frälsse åå sine Godz men inthet Säthe eller Stemma iblandh
Ridderskapedt, medh mindre och förr än han naturalizeres af Oss
eller w are elfterkommende, och sedhen blifwer immatriculeret iblandh
Ridderskaped, och fånge alltidh uthi den Ordningh han föhres till,
dedh nederste Säthe och Stemme. Men Barnen hans behöfwe icke
att naturalizeres, vtan äre af Födzlcrätten och eliter gammel Sedhwane
Swenske af Adell, och blifwe strax inskrefne uti Ridderskapssens
matrikell, och hafwe Säthe och Stemme nederst i sin Ordningh,
denn af Grefwe är född, hoos Grefwerne och den af
Frijherre är född hoos Frijherrerne, och så holles i lika måtto
medh andre.
Till thett Tyonde. Ingen annan Fremmandh man af hwadh
Ståndli eller Nation han och är, såsom cij heller hans Barn afladh
med uthländsk hustru, niule här jnrijkes Frelsse och Adelige Privilegier
opå Godz, myckedh mindre Säthe och Stemma iblandh Rid
-
4
1626
derskapedtt, medh mindre han eller dhe i synnerhet af Oss eller
wäre elfl er k ömmande naturaliseres eller så widt Godzén wedhkommer
på wist Godz priuilegeres, j alle andre fall, blifwe respecteret
såsom han är man och wardh till.
Till thett Elleffte: Händer sig att någen Adelsman, af hwadh
Ordningh han och är, tager sigh någen offentligen wahnrychttadt
eller elliest befläckiadt hustru, fast hon änn wore af Frelssedt och
adar barn medh henne; the Barnen skole icke beholla sin Säthe
och Stemme i dehres Faders Ordningh, utlian försätties nederst effter
alltt Ridderskapedt och holle der sitt Rum, men ingen Stemme, till
dess någen genom en märkeligh dygd och förtjenst kan sielf förmå,
den gunst hos Oss eller wäre effterkommende, att han åther restitueres
eller gifwes serdeles stemme och suffragium.
Sätter någon Swensk Adelsman sitt boo vthrijkes under någen
Prins eller Stat, som dette Rijkes Wän är, för någen sin fohrdeel
eller Lägenheet skulldh, han och hans Rarn förlora iblandh Ridderskapet
sitt Säte och Stemma; Och där de någett lähn bäfwe af
Oss och Chronan, dedh falle hans nährmeste Arfwinger som jnrijkes
blijfwe tillhanda: eller där ingen finnes effter donationen, då
falle Oss och Chronan hem igen. Men sine Arfwegodz och annan
Arf Rättighet, må han och hans Barn niuta under Russtienst, och
så widt hwar sin rätt ordenteligen och lagligen förfölier och erholler
Och så wijdt han sigh j medlertijdh icke hoos någen dette Rijkes
Fiende och Owen, med Tienst, Rådh eller dådh anhengig gör.
Där och någen sådan eller hans Son åther blefwe till modz, att
komma j Rijket igen, och sigh Oss och Cronan på nytt obligera,
då må han åther nå sitt eller sin Faders Säthe och Stemme igen:
Men Wanslechttades någen så högtt, att han af haat eller förachtt
emott sitt Fäderneslandh begofwe sigh vthrijkes, satte där sitt boo
eller hemwist; och jdkeligen inplanttede sine Barn och effterkommende
dette Rijkes förachtt, han skall åtlnvarnes, och där han icke
effter förmaning alstår, och begifwer sigh hijt igen; då skall han
hafwa förloradt sin Stemme och Säte iblandh Ridderskapedh så och
sin Lähn där han någet af Oss och Chronan bäfwer vnder närmeste
jnrijkes Arfwingar, eller där de effter donationen eij till ähre
vnder Oss och Cronan igen: Och ware förplichttadt att j sitt Lefwandes
Lijf selia sine Arfwegodz; eller der dedh icke skeermädhan
han lefwer; då falle de effter hans dödh till hans nährmeste Arfwinger
jnrijkes, Och han och hans Barn holles uthj Rijket j alle
motte för Willfremmandh Man.
Till thett Trettonde, När Allmenne Rijksdagar vttskrifwes, da
skall alltt Ridderskapedt öfwer Swerige och Finlandh, så månge af
1626.
5
dhem till laga Åhr kompne äre, låthe sigh finna tillstädes, eller
wette medh sitt bref och Fullmacht sin laga förfall, som är att han
åå Sotesängh ligger, eller är Wahnför af Alder, eller j Rijkssens
tienst eller oell vtrijkes fähren.
Till thet fjortonde. Så snart the komma tillstädes, skole the
samblas på Ridderhusett, och hwar Att eller Familie för sighwällie
och constituere en af dhe sine ää dedh sinne till Hufwudh för familien
som intager och bekläder sin Äts Säthe, stämme och Rätt: Och
der någen Familie wore så Swagh åå Manshielp, att ingen af samme
Wapn till mogen Alir kommen wore, som dette Säthe kunde bekläde,
då förträde dedh Målsmannen eller Wärien så framptt han
icke sin egen families säthe beklädher; Men bekläder Målsmannen
sitt egett Säthe, och icke bäfwer någen nährskyldh frände att deputere
därtill; då förordnes af Landz-Marskalken een annen af Adell
i hans Stadh; Wore och någen beheftat medh Rijkssens tienst, då
må han een annan i sin Stadh deputera medh sitt öpne breff och
sitt Säthe och Stämme sambtt Segneet tilbetro.
Till thett Femptonde. Hwar Familie, hon ware sig aff Mantall
Stark eller Swagh, hafwe icke mehr änn en Stemme i sin Classe
och ware den ene så gildh som den andre, hwad heller han står
Åfwan eller nedan; Och ingen sittie eller tale i Samqwembdet vthan
den som åå dedh sinne till familie hufwudh förordnat warder. Och
han niuthe samme rätt så lenge den Rijkzdagh eller Mothe
warar, med mindre han för siukdom eller annor Laga förfall skulldh
sinn Rätt medh sine ätt förwantters samptyckie, på en annan transfereres.
Alle andre stånde på Gulfwet bak om sin Ätts säthe och
ää dedh sinne förordnade hufwudh höra och tijga till dedh som
antten discurreret eller voterat warder.
Till thett Sextonde. Rijksens Rådh hafwe sitt Säthe främbst j
Ridderhusedt för sitt Embete och Wärdighet skulldh, där de på
wäre wegner någodh med Ridderskapedtt hade att handla, men ingen
Stemma. Näst Rådzens Säthe; hafwe Herreståndet åå högre
handen sijn Sithen, åå Wenstre, Riddare och dere wederlijke Ståndett,
och så Swenne Ståndet sin säthen åå begge sijder.
Till thett Sjuttonde. Men på thett uthi alle Ridderskapets
deliberationer och omröstande, deste bettre skick och Ordningh
holles motte; Då wele wij och wäre effterkommende Constituera
dem till hwar Rijkzdagh eller Mothe Een Landz Marskalk tagen
och vttwaldh af Oss vthur sielfwe Ridderskapet, Denn Wij helinne
att wara där till beqwemb, och Oss och Rijkedtt sambtt Ridderskapedt
w'äl will.
Till thett Adertonde. Landz Marskalken skall hafwe macht att
G
1G2G.
kalla Ridderskapedt tillsamman, proponera och repetera hwadh sorn
af Oss eller åå wårö wegner blifuer antten Ständerne j gemen
eller och Ridderskaped allena förestältt. Förordna dem Tijder och
Tijmer till discnrs och deliberation, Moderere discurserne och taledt;
Föreskrifwandes hwariom och ehnom, huru länge och wijdt han
att gåå är efTterlåtidtt; Nafzssa den sorn sigh inimoderate förholla;
Befalla att vpptaga stemmerne och vota; Gollationera dem, Och
låthe strax genom Secretarium författa resolutionen och den offendtligen
atliisa. Tala för Adelen och referera dehres resolution och
nödtoriTt: Hwadh som och med wårt Tillstånd påbudet och slutet
warder af Ridderskapedt; dedh skall Lands Marskalken exequera,
och ingen fördriste sigh att settie sigh der opp emott, wedh dedh
straff tillgörande som belefwadh warder; Ilwar vthj och wäre
Ståtthollare j Provincerne Landz Marskalken och Ridderskapedh
hielp och handen läna skole.
Till thett Nittonde; Landzmarskalcken skall tillordna Ifwar sitt
Såthe uthi Ridderhusedt, och der någon dedh öfwerträder på behörligedh
sätt lörwijsa honom till sin Ortt; Sij och till att ingen
sigh absenterar eller wethe hans förfall. EfRer som och ingen sigh
skall fördrista alt uthstella nähr han af Landz Marskalken kallader
warder: Elliest hafwe ingen machtt att sammankalla Ridderskapedt,
vthan wårt Special tillståndh och befalningh.
Till thett Tiugunde. Vdhi Omröstandedh, hafwe hwar familie
som sagdt är sin stemme i sin Glasse eller Ordning, Och liwar
Classis hafwe i hele Ridderskapedt en stemme eller Votum, så att
heele Ridderskapedt består på trenne stemmor. Och wari denn
ene Classis så giklh som den andre, hwadh heller der äre månge
eller få familier vthi Ordningerne eller Classibus skall achttes stäm
mernes
myckenhet, Och den mening gella sorn Heste rösterne bij
falla.
Sedhan Collationeres alle Trenne Ordningernes Vota, och hvilken
meningh som Twenne Vota falla opå, Den skall gella och den
Tridje gånge dem andra tillhanda.
Till thett Tiugw och förste. Stemmerne vnder Familierne i
hwar Glasse eller Ordningh skall den samida som frembste rummet
bäfwer och besitter, vthi ett förtektt faat; Och sedan han dem vnreknadt
bäfwer, seija OfTendtligen huru månge Vota hwar meeningh
äre tillfalne; och dem öfwcrandtwarda Landz Marskalken, hwilken
sedhen Collationerer dem, och der låther författa ett Allment be
sluut
opå, och dedh offendtligen vpläsa.
Till thett Tiugw och andre: Ifwar Familie skall låthe göra sigh
ett Familie Jnsigell medh blotte Wapnedt, vthann Nampn; som
allenest skall brukes uthi Allmenne Acters eller Rijkzdagars besiutz
1G26.
7
förseglingar: Och setties dheres Nampn der boos medh hans egen
bandh, som i dedh sinne förestår familiens Rätt och Stemme.
Samme Jnsegell skall till inthet annedh brukes, och der någen dedh
wille missbruke, inthet gella eller komme någen till praeiudicium.
Jnsegledt må och af Ättmännen förtroos, ått en, hwilken dem
Ååseinber; Och när någen Itikzdagh eller Mothe vthskrifwes, då
komme den samme tillstädes, och dedh sambttligen sine Ättemän
öfwerandtwardar igen, hwilke dedh åter i dedh sinne tilltroo den
som de till Familie hufwudt vthwäliie. Hafwer oell förb:te Man
Laga förfall, då sende Jnsegledt medh sin Fullmachtt dem andre
Ättmännen tillhanda.
Till thett Tiugw och Tridie; Jugen tage vpp annars Slächt
Nampn, eller Wapn, hon ware lefwandes eller Uthdödd, och Confundere
i så motto Ätterne: Utan den beholle tillnampned som dedh
fiirst hafwer vptagett.
Till thett Tiugw och Fierdhe. Den dagh allmenne Mothe
skeer, och sådantt blifwer kungiortt, dedh ware sig genom Trumpetere
eller andre Tekn, då skall Landz Marskalken sampt alle constituerede
Hufwuden för familierne, sambles på Ridderhusedt, och
der ställes i Ordningh effter som de hafwe Sätb.en och Stämmer
till, Tree och Tree på bredd, Och dermed marchera vthi process
vthur Ridderhusedt, på Slottedt. inn vthj wårt Förmak; Således att
Landz Marschalken, hafwendes en staaf j sin bandh går allena frembst,
honom näst effter föllie dhe afl' Herreståndet, Tree och tree, eliter
som de hafwe Säthen till, Näst på dem föllie Riddere och Riddere
wederlike, och så Swennerne hwar effter som honom Lotten eller
Jnskrifningen tillordner sitt Rum på Ridderhusedt; Och när Oss då
täckes att komma på Rijks Salen tillstädes, skole de sampttligen
Gonvoiera Oss der inn på effterfölliende sätt; Nembligen, att wår
Marskalk går frembst, På honom fölier ware Hofftiänere, sambt
alle dhe af Adell som icke hafwe Säthen och Stemme Tree och Tree.
Dher opå går Landt Marskalken allena, Sedhan effter honom Tree
och tree af Swennerne. Der näst Ridderskapedh och dere wederlijke,
och så Frijherrerne, dher opå föllie Grefwarne som Såthe
hafwe; Och näst för Oss Rijksens Radh, och alle desse effter som
ohe Säten hafwe så att den som nederst sitter gåår frembst, och
först intager sitt Såthe på Rijkzsalen, som honom tillförne är wijst
af Landzmarskalken, och så hwar effter annan; Wår Marskalk stannar
midt för Ständerne; men Landzmarskalken tager sitt rum mitt
för Ridderskapedh. Och på samma Sätt beledsagc dhe Oss vtur
Rikz Salen igen. Men dher Oss icke sielfwe täckes comparera, då
gånge genest på Rikz Salen, och tage dher inn hwar sitt Säthe
8
1C2G.
Och förwäntte hwadh Wij dem och andre Stenderne genom Rikzens
Rådh hafwa att proponera eller medh dem tractera låthe. När
och Möthett skillies, skole Ridderskaped i samma process åther gå
af Slottedt och inn j Ridderhusedt, och der taga beskedh af Landtmarskalken,
hwadh Timma dhe skola sigh innstella till deliberation.
Till thett Tiugw och Fempte. Såsom om Säthen och gången
sagdt är; Allttså skall dett och holles med Vnderskrifningh och förseglingh;
Att Landt Marskalken försegler och vnderskrifwer besluten
och afskeder frembst eller näst Rikssens Rådh; Sedhen de af
den förste Ordning; dher näst dhe af den andre, och så dhe af den
tredie; Och hwar familie eflter som hennes Säthe och Stomme
medgifwer. Och hwadh som således blifwer Afhandlatt och gjordt,
binde så frånwahrande som Nährwarende; Och der någen försumer
att wara tillstädes och bruke sin rättighet, ware icke mindre bunden
än andre, och hafwe aldrigh Rätt att prsetendere någenn
frånwahru.
Till thett Tiugw och Siette; Och ändoch wij för godh ordningh
skulldh och all Confusion till att vndwijke, således hafwe welet förordne
om Ridderskapedz Ordninger och Säthen opå Rikzdager och
Mothén; Så skall doch sådane Ordningar, Säthen eller Stemmer,
ingens Tienst, Embete, Kall eller dygdh komma till meens, vthan
warda elliest respecterat som han är man till, och hans dygd,
qualiteter och andre Orsaker hwariom och elinora tillägne.
Till thett Tiugw och Si wende; När som och Rikzdagen är ändatt
och beslutett underskrifwidt; då skall Landz Marskalken accompagnieradt
af twå vthaf hwar Ordningh sampt Ridderskapedz Secretario
gåå vpp j wårt Oantzellij och der öfwerandtwarda Rijkzens
Cantzler, Besluthett underskrifwidt och förseglat; Och sedhan träda
inn på Ridderhusedt igen; Och uthj alltt Ridderskapedz närwaro
solenniter afdanka, afläggendes sin staaff, och öfwerantwardendes
alle acter som passerede äre, reenskrefne; Hwilke skole förwahres
i Ridderskapedz Cantzelij och där inlägges af Landz Marskalken, så
och någre honom i dett sinne tillordnede af Ridderskapedh.
Detta hafwe Wij såsom förbemält står, nådigest förordnatt,
effterlåtett och gifwedt wårtt Elskelige Rikz Rådh, Ridderskap och
Adell, och wele att dett här effter holles och effterkommes skall.
Och till yttermehro wissö hafwe Wij dett medh Egen hand vnderskrifwidt,
och wetterligen låtet hengia wårtt Secret här nedanföhre.
Datum Stockholm den Siette Junij: Åhr effter Gudz Sons Bördh,
Ett Tusendh Sexhundratt Tiugw och Siette.
Gustavus Adolphus.
ItHssdai/z acta opå holten Miiftzday
vthi Stochholm
Åhr 1627.
M i s s i u e
till alle Ståthollerne vthi Swerige om Rijkzdagen som hellas skall
vthi Stockholm Åhr 1627. then 15. Januarij.
Gustaf Adolph medh Gudz nåde, Sweriges Göthes och Wendes
Konungh, Storfurste till Finland, Hertigh vthj Estland och Carelen,
Herre vthöfwer Ingermanland!).
Wår synnerlige gunst och Nådige benägenhett medh Gudh
AHzmechtigh tiliförende. Effter dett Lindorm Ribbing!), Wij för
Rijkssens högnödige tarf! och lägenhett skulldh, äre förorsakade,
att sammankalla Ständerne och holla en Rijkzdagh här i Stockholm,
effter såssom innelychtte Patent vttwiser. Derföre är wår nådige
begäran, att i öfwer allt Edert Ståtthollaredömme 1), låthe publicera
detta wårt patent, och derhoos tillseije, Ridderskapet, Adelen, Clerkerijdt,
Ivrigzbefähledt, Borgerskapet och Gemene Allmoge, att dhe
till bestembdan tijdh förskicke dehres Fullmechtige hijt till Stockholm,
här dhe då widare wår willie förnimmandes warde. Och
befahle eder Gudh Alzmechtigh. Datum Stockholm
Lijka lydandes till effterskrefne Ståtthollare
Claes Hoorn Landzhöfdinge i Vpland
Axell Drake Ståthollere öfwer Skaraborg
Peder Jörensson Ståtholl: på Elfzborgh
Boo Ribbing Landzhöfdinge i Wermeland
Åke Axellsson Ståthol: öfwrer Calmar Lähn
Erich .lorensson Ståthol: öfuer Jöneköpingz
Christoff Ribbing!) Ståth: öfuer Croneb: Lähn
Holger Skeiding Stath: öfuer Söderm:
1) Östergötland.
10
1626.
Petter Kruse Ståth: widh Sätra
Per Nilsson Ståtho: öfwer Kopperb:
Stellan Mörner. Stath: öfuer Aland
H: Nilss Bielke Gubernat: öfuer Finland
Hindrich Olufsson Stath: öfwer Wiborg
Broor Andersson Stath: öfu: Wessina).
Johan Månsson Ståttholl: öfwer Norlanden.
Patent om Rijkzdagen
Wij Gustaf Adolph medh Gudz nåde, Sweriges, Göthes och
Wendes Konungh, Storfurste till Finlandh Hertigh vthj Estland
och Carelen, Herre vthöfwer Jngermanlandh. Tillbiude Eder trogne
Vndersåter, Grefwer, Frijherrer, Biskoper, Frijborne Frelssesmän,
Klerkerij, Krijgzbefähl, Borgere och menige Allmoge som bygge
och boo vthj Ostergöttlandh, Wår gunstige benägenhett, nåde och
alltt gott tillförenne.
Walborne, Wälbördige, Högh och Wällärde, Wijse och Ährlige
gode herrar och Män trogne Vndersåtere, Såssom inthet Krijgh
hafwer Swerige både längre och ledesammere fallitt, ann thett Wij
ännu stå vtj med the Påler; Så hafwe Wi och ingen tingh högre
elftertrachttet, ann att wi thett till en önskeligh ända bringa motte.
Men ehuru wäl wi hafwe them åttskillige medell nu olfta och långö
sedan föreslagett, att wi anttingen med goda eller genom twångh
theres Wapn nederleggia motte; Så hafwer dock den Fijenden så
förhärdatt waritt, att han j the nästförledne Åhr icke allenest till ingen
redelig Predh hafwer bewekes kunnett, vthan hafwer nu hafltigare
änn som tillförenne practiceret, huruledes han widh denne allmenne
Christenhetennes förfölielsse, tillika medh the andre Papister, Oss
alla thett Påweske Ook vnderkasta, wår Christeliga troo och Samwetzfrijheet
beröfwa, och ändtligen icke allenest om Lijf, Lefwerne
och timelige wälferd, vthan ock om wår Ewige Siäls Salighett bringa
motte. Medan han nu Prijssen till detta sitt Vpsått bruket hafwer,
ther vthur han sine blodige anslag i wärcket stella, och sijn förgilTtiga
Wapn emott Swerige till Siöes föhra wille: Så hafwe Wij både
till att föhra Krigssens beswär ifrån Eder och inn i hans Egett
Land; Såssom och till att förekomma och hindra tiletta hans blodtörstiga
Vpsåt, effter the förnembste röster af wäre Rijkz Ständer
i förledne Sommer gripit det radh, att heller möta honom ther
vthj hans eget Land, änn att förwentta hans Fiendtlige Ankompst
hijt i Rijkett. Och hafwe Wij stoor Orsak till att högeligen tacka
1626.
11
Gudh, som thetta wårt Christeliga företagende, en så stoor framgång
gifwidt hafwer, att Wij icke allenest hafwe tillslutet och stängt
honom alle hans hampner, ther han Oss ifrån Siösijdan vhr skada
wille, vthan och tagidt honom hans förnembste Städer och Festninger
ifrån, med hwilkes Penniger och tillhjelp han både dhe förre
Krigen fördt, såssom och detta sitt anslagh nu effectuera, tänktt
hafwer, Så att han nu hwarken sine Landzwahrur vttskepa och
förytra, eller någen tillförssell på Wapn och annan nödtorlVt vthan
eliter till Siöes inn vthi sitt Rijke bekomma kan, med mindre han
med Oss anttingen en Ewigh Fredh eller ett säkert Stilleståndh
göra moste. Så alldenstundh ther ligger nu högsta machtt opå, att
man denne saak så drifwer och fortsätter, dett Fijenden endtligen
derigenom till en önskeligh fredh anttingen med gode bewekes eller
twinges kan (der om han sigh fuller något i höst allerede hafwer
märkia låthett) Och wij så wäl här vtinnan såssom andre Rijkz
Ständers sammankompst och betänckende behöfwe. Ty befahle
Wij här med eder alle nådeligen, aff Ridderskapet och Adelen, så
månge som till sine Lage Åhr kompne äre, Seden Bispen, att i
med Twå af Capitlett, så och en Prestman af hwartt Häradh; der
hoos Krijgsbefahlett, Ofwerster, Ofwerste Leutenampter, sampt
Ryttemesterne, med en af Knechtternes Vnderbefähl så månge som
icke med någen särdeles Tiänst af Oss förhindrade äre; j lijke
motto eder af Borgerskapets att i en Borgemestere med en Rådhman
och en af menige Borgerskapett af hwar Stadh, Så och eder
af menige Allmogen, att i Twå Boofaste Bönder af hwarje härede
Fullmechtige giorde af sine medbroder som hemma åhre ställe eder
inn här i Stockholm till den 15 Januarij nästkommande 1627. Ahrs,
vtan någon drögmål eller Vppskofif, ther i tå med mehre förnimmandes
warde, hwadh Wij eder widare hafwe till att föreholla.
Wij äre eder elliest sampttligenn med gunst och nåde bewågne.
Och befahle eder Gudh Allzmechttigh. Afl' Stockholm den 27
Nowembris åhr 1626.
Gustavus Adolphus.
12
1027.
Vpå denne H: Kong: Mav:tz nådige skrifwelsse och
Patent församblades Adelen vppå Ridderhusedt den 17 Januarij 1027.
Oell wardt af Hanss Kong: Mtt. förordnatt till Landt Marskalck
elTter gammel lolligh sedhwane på denne här Rikzdagh den Edle
och Walborne Herr Johan Sparre till Rollmeridh och Rinkstadh
Gubernator öfwer dett Swenske Handels Compagniet, och etfter få
af Landt Adelen wore ankompne, wardt der inthet proponerat eij
heller nogre sedes vttdehltte. Vthan blefwe af Landtmarskalken
tillsagde att de i mårgon sorn är den 18. dito sigh der igen skole
finna låtha.
Den 18 Januarij wörö Adelen och Ridderskapet som wore ankompne
församblade på Ridderhusedt, och hölltt Marskalken en
widhlöfftigh Oration på effterfölliande sätt.
Först om dhe disorder som här till vpå Rikzdager och andra
solen samqwemb ibland Adelen och Ridderskapet waridt hafuer»
Hafwer H: K: Mt: af synnerligh Konungzlig dragande affection till
Adelige Ståndet, denne wijdtbegrepne Platzenn här hoos belägen,
till ett Ridderhus att bvggias vppå, hwilkett adelen medli godh beqwemlighet
kunna hafwa dehres sollenne sammankompster så wäl
på sådane Conuenter och Herredager såssom och elliest, och samma
huss med synnerliga priuilegier och härligheter benadet, såssom
dhe af tryckett wore vttgångne. gratulerandes derföre H: K: Mt:
på det vnderdånigste, såssom och tillsade på Adelens wegner sådant
om H: K: Mtt. att förtiena med Modh och blodh på dett ödhmiukelig:e.
Der hoos önskandes att detta Nywälbegyntte werk och Convent
till denne Rikzdagh såssom och framgeent Gudh sin Gudomlige
Nåde och Wälsignelse gifwa och förlähna wille.
Derpå vplass samma Privilegium på Ridderhusedt.
Och församblades desse effterskrefne af Adell till Rikzdagen
ifrån alle ortter på Ridderhusedt.
G: Peder Rrahe Peder Erlandsson Råt
II: Swantte Stenbock Åke Axelsson
H: Gabriel Erichsson Oxensterna Linder Torstenss:n
H: Göstaf Axelsson Oxenstierna Hindrich Fleming
H: Claes Stenbock Larss Sparre
H: Erich Hoorn Rengdt Sparre
H: Johan Gyldenstierna Hanss Kyle
H: Casimir Gyldenstierna Mathies Soop
H: Erich Rielke Axell Raner
Nilss Rynningh Carli Ronde
Boo Gostafsson Göstaf Leijonhufwud]!
Januari.
13
Swen Ribbing
Peder Sparre
Gorgonius Hindrechsson Gvldenankar
Jören Claesson Ogla
Axell Drake
Bengdt Kalle
Wolmar Yxkul
Johan Wernstett
Johan Viff
Jöns Nilsson JacobsSköldh
Ynge Anders Stuwart.
G: Anders Stuwart.
Davidt Stuwartt
Knut Drake
Jfwer Christersson
Broo Andersson
Stellan Mörner
Frantz Wackerbart
Anders Grip
Jesper Nilsson Krus
Axel Duwaltt
Larss Skytte
Erich Jörensson Vlfsparre
Olaus Bureus
Andreas Bureus
Nilss Bengdtsson Vlflähne
Jöns Persson Swinehufwudh
Jören Böriesson Papegoija
Håkan Skytte
Bengdt Rynningh
Erich Rynningh
Måns Vddesson Orneflycht
Knutt Posse
Knutt Lillie
Jsak Lilliesparre
Erlandh Lindelöf
Peder Böriesson Stråle
Nils Knuttsson Lilliehök
Jsak Axelsson
Jören Soop
Peder Swensson Swartt
Arendt Vddesson Orneflycht
Erich Månsson Vlfsparre
Botwedh Larsson Anckar
Knutt Claesson Ogla
Caril Claesson Hårdh
Jören Lilliesparre
Biörn Christersson Måneschiöld
Caril Christersson Måneskiöld
Johan Lode
Christer Påsse
Åke Swanttesson Stålarm
Johan Pattkull
Hans Rottkirch
Arfwed Lilliesparre
Herrman Kåse
Swen Lilliesparre
Krigzman Lillie
Hindrich Stöör
Åke Hansson Soop
Claes Sjöbladh
Erich Tönnesson
Johan Kruse
Wichardt Behrfeldt
Per Månsson
Holger Skeiding
Erich Krabbe
Pedher Michilsson
Jesper Andersson Kruss
Jöns Hansson
Nilss Bengdtsson af Lidingö
Peder Jörensson Vlfsparre
Knutt Vlfsparre
Christoffer Ribbing
Oluf Stake
Jsak Hindrichsson
Swen Bock
Bengdt Bock
Christof Oxe
Jöns Bonde
Vlf Bonde
Jöran Kåse
Jöns Rosenstråle
14
1627
Peder Nilsson
Jören Claesson Ekelöf
Stephan Lemnius
Erich Bertilsson Liustra
Nils Posse till Saby
Sten Claesson Bilssar.
Maurits Torstensson
Jfwer Nilsson
Anders Siöblad
Torsten Bengtsson Hierta
Jöns Persson till Ingelstad
Dawidt V. Sigerot
Johan Pattkull
Dereflter blefwe desse effterschme uttwalde till Capita Familie
för hwar Att.
Anno 1627,
Adelen
som hafwa beklädt Såthe på
Ridderhusedt vthi denna session.
Säten
Säten
1. Classis
1. Peder Brahe
Grefwernar
2. Johan Casimir.
Frijherrar
1. Swantte Stenbock 3. Erich Hoorn
2. Gabriel Erichsson Oxenstierna 4. Johan Gyldenstierna
2. Classis
13. Erich Vlfsparre
14. Mathias Soop
15. Carli Bonde
17. Axell Baneer
18. Åke Axelsson
20. Knutt Påsse
21. Swen Ribbing
23. Göstaf Leyonhufwudh
Classis
22. Johan Viff
23. Erich Alfsson Ickorn
26. Carli Hårdh
29. Riörn Christersson
32. Matz Lillietopp
33. Nilss Lilliehöök
3. Nilss Ryningh
4. Jöns Kurk
5. Linder Torstensson
7. Hindrich Flemingh
8. Hans Kyle
10. Knutt Lillie
11. Rengtt Sparre
12. Erich Bielke
7. Johan Kruse
8. Arfwedh Lilliesparre
10. Erich Krabbe
12. Gorgonius Hindrichsson
16. Swen Boch
17. Måns Axelsson
Januari.
15
36. Jesper Andersson
37. Bengdt Kafle
38. Holger Skeiding
40. Knutt Lillie
42. Anderss Siöbladh
43. Wolmar Yxkul
45. Johan Wernstedt!
47. Anders Grip
48. Åke Swantesson
50. Axell Drake
51. Jöns Stolpe
52. Arendt Örneflvcht
53. Jöns Nilsson JabobsSköldh
54. Anderss Stuwart
55. Per Börielsson Stråle
58. Knutt Drake
61. Jsak Hindrichsson
67. Nils Persson till Flisshult
Sölfwersparre
69. Jöran Ekelöf
70. Jören Claesson Ogla
71. Nilss Bengtsson
72. Anderss Olufsson Oxehufwudh
73. Christoff Oxe
77. Göstaf Persson Vlfsax
79. Jöns Rosenstråle
80. Botwed Larsson
82. Oluf Stake
83. Erich Liustra
84. Jfwer Christersson af Hiorttöö
86. Christer Claesson af Spurila
89. Bror Andersson
90. Stephan Lemnius
desse cfterschrefne lottade
93. Torsten Bengtsson Hierta
94. Baggemar af Boo
95. Anderss Swensson Rosenquist
96. Nils Stingh
97. Ruter i Finlandh
98. Burci
99. Sten Claesson Bölier
Manderskiölder
Göstaf Johnssons Barn på Rylanda
Munckenar
Brömss Olufsson Gyldenmarss
Anderss Erichsson
Friller
106. Jören Papegoija
107. Peder Michilsson Hammer
skiöldh
Peter Biörn eller Kruse
Eketrään
Swantte Pläter
111. Kåsernar
112. P>ich Jörensson Tegel
113. Jöns Hansson
114. Per Swensson Swartt
115. Erland Lindelöf
Skalmar i Finlandh
117. Jöns Swiuehufwudh
118. Jiins Persson till Jngelstadh
Baggerna af Berga
Lars Jonssons Barn på Härlinzsto
Måns Mårtenss:n
122. Carl Jönss:n Sabelsehiöldh
Erich Anderssin
Sabell
125. Nilss Bengtsson Ylffahne
126. Skytternar af Sätra och llus
seby
127.
Carli Baern
128. Peder Swensson Falk
129. Peder Månsson
Rytter
Arfwedh Jacobssons i Finlan
Hindrich Månss:
Brömss:r
Galler
ir>
1627
Bereffter tiltaltte Landt Marskalken Kidderskapet oell Adelon,
hwad poen deni skulle pålegges, sorn sigh antten absenterede eller
icke i rettan tidh sigh instella på ltidderhuset, när tilisagdt och
tiden och tarfwen dett fordrar.
Derpå omröstades alf efllerschrefne af Adell att gifwa för Invar
gångh de vthe blifwa eller icke i rettan tijdh komma.
1. Classis
G. Peder
. 5 D:1
H: Erich Hoorn . . .
. . 5 D:l.
H: Sw antte Stenbock. .
. 3 D:1
H: Johan Gyldenst. .
. . 2 D:l.
2.
Classis
Roo Gostafsson
. 2 D:1
Erich Vlfsparre . . .
. . 5 B:l.
Hindrich Fleming ....
. 5 D:1
Mathies Soop ....
. . 3 D:l.
Hans Kyle •
. 3 I):l
Caril Bonde
. . 5 D:l.
Lars Sparre
. 4 D:1
Axel Baner
. . 5 D:l.
II: Erich Bielke ....
. 5 D:1
Åke Axelsson ....
. . 5 D:l.
3.
Classis
Johan Wernstedtt . . .
. 5 D:l.
Jfwer Christersson .
. . 5 D:l.
Anderss Stuwart . . . .
. 3 R:l.
Bror Andersson . . . ,
. . 5 D:l.
Jören Claesson
. 5 D:l.
Larss Skytte
. . 5 D:l.
Och etfter Häste Rösterne fullo på fem D:1 derföre blef afsagdt,
att huilken som på rettan tijdh och timma sig icke instälte på
Ridderhusett eller och afginge, vtan Landtrnarskalkens loff och minne,
skulle gifwa för hwar gångh Fem Daler, sä frampt han icke hade
rättmätig excuse.
Dernäst tillsade Landt Marskalken Ridderskapet och Adelen,
att dhe den andra dagen klockan otta, sigh inställa och på Ridderhusett
comparera skulle.
Sedan upslogz på Ridderhussportten effterschme patent
EfRer H: Kong: M:tz nådiga befalningh skall Adelen och Ridderskapet
wetterligt wara, att dhe som ännu icke hafwa sigh presenterat och
angilwidt, skole strax dhe anlände gifwa sigh ann på Ridderhusedt
att låtheantekna sina Nampn, på dett Riksdagen må winna sin fortgång;
der till medh skall Ridderskapet och Adelen kunnigt wara,
att hwilken som sigh absenterar och vthe blifwer, vtan laga förfall
och rättmätig endskyllan när sambqwemb holles på Ridderhusedt,
eller och afträder eller vttgår vtan Landtrnarskalkens tillstånd!), skall
elTter bewillning näste dagh vttgifwe för försummelsse och tredsko
hwar gångh Fem daler. Der alla hafva sigh effterrätta. Af Ridderhusedt
den 18 Januarij
J. Larsin.
Januari.
17
Den 19 Januarij wörö effter Marskalkens befalningh Adelen
åter församblade på Ridderhusedt, och wardt inthet synnerligitt proponerat.
Vthan Erich Jörensson framhade någre konung Erichz K:
Carlis och Konungh Göstafz bref och Confirmationer, lydendes och
innehollandes såsom en Frelsseman Edel och Wälb: Erich Jörensson
att besittia och beholla sine Godz som andre af Adell här i Rikett.
Hwilket Landt Marschalken vptogh att willia referera H: Kong:
Mtt: inthett twiflandes att H: Kong: Mt: som honom för detta derföre
respecterat hafwer, änn ytterligare derföre hollandes och aehtandes
warder.
Den 20 dito wörö Ridderskapedt åter tillstädes på Ridderhusedt,
och då inthett heller något proponeredes; vthan allenest tillsades
af Landt Marskalken att Ridderskapet och Adelen, skole tillkommande
Måndagh som är den 22. dito förfoga sigh och wara
tillstädes klockan otta, på Ridderhusedt, vppå hwilken dagh H: K:
Mt: will begynna Rikzdagen.
Då vpstodh Landt Marskalken och tilltaltte Jöns Persson, som
sigh kalladt Gyldensparre Iwar vthaf han det giorde; der till han
swarede effter han förde i sitt w'apn en Gyldensparre, meentte han
at stånde honom sådant fritt; hwilket Marskalken begärede att han
wille hafwa därmed fördragh medan Sparrernas Farfader H: Larss
Siggesson samma Nampn halft hade. Dett han och lofwede at
willie det ej widere göra och då strax inskref sitt Nampn Jöns
Persson.
Den 22. Januarij församblades Ridderskapet och Adelen på
Ridderhusett, och seden hwar hade tagitt sitt ställe och Säte, vpstodh
Landt Marskalken och befaltte Adelen att dhe effter den
Ordning och sätt som i Privilergierne stå, skola ordine marchera
3. och tree vpp till Kong: Mtz: Förmäk och sedhen på samma sätt
neder på Ridderhusedt
Först nest effter Landt Marschalken Grefwe och Herreståndet
Sedhen de Atter, hwilkes Förfäder och föräldrer hafwa waridt brukade
i Rijkz Rådz Embeten.
Seden dhe hade waridt på Rikzsalen och anhördt H: K: Mtz:
wijdlöftige mundtlige Relation, såsom och hördt vpläses H: K. Mtz
Proposition, Förmantte Landt Marskalken Ridderskapet och Adelen
att dhe strax klockan ett effter middagenn skole åter komma
tillstädes på Ridderhuset, att deliberera om förb:te H. K: Mtz
proposition.
Dermed förfogade sigh hwar hem i sitt Logemente.
Effter middagen wore Ridderskapet och Adelen församblade
på Ridderhusedtt. Då vpträdde Landt Marskalken, och påmintte
2
18
1627
Adelen om den niundtlige Oration H: K: Mt: på Rikzsalen till alle
Ständerne haft hade, och den kortteligen deducerede, såssom och
dem errinnerde däm om propositionen af I): Salvio vpläsen blef,
Och på dett hwar och en deste bettre må blifwa vnderrättatt,
hwadh der vthj fattadt war, vplass den af Johan Larsson.
Seden propositionen war vpläsen, vpstegh Landt Marskalken
och widlöffteligen förde dem till sinnes H: K: Mtz. Rikssens Stat
och dehres Rröders, Swågrers, Fränders och Wenners, sampt Sveriges
Rikes arme till Hest och Foot nu vthj Lifland och Pryssen
stadde wilkor och tillstånd så och dett lyckelige progress H: K: Mt:
i Pryssen denne förgångne Sommer haflt hade; med trogen förmaning
dhe willie såssom Sweriges Rikes förnembste Ståndh sådantt
öfwerwäga betrachta och besinna Och synnerliga desse efltersch:ne
puncter. som i eflterfölliande proposition förmältte ähre.
Dereflter resiteredes sielfwe propositionen.
Kong: Maij:tz
Proposition inlefreradt den 22. januarij Ahr 1627.
Se Bilagan A.
Derpå resiterede Landt Marskalken H: Johan Sparre dhe twå
första puncta i propositionen, och mehnte att man den fahran wäl eonsiderere
skall och efter (lett oemotseijeligit wore så frampt Nå gen
Christen kärlek vthj oss finnes, Att wij wäre Slächtt, Wenner och
Förwantter ju både med Mans och Penningehielp endsettie schulle,
så mvckett rådh och embne dertill finnes kunne. Och ehuru wäl
denne materien wore, så frampt förmögenheten funnes snart till
att afhielpe; Så funnes deremot store difficulteter hwarföre dedh
både pro et contra wore till att disputere. helst medan fahran på
den ene, och hwar och eens privat frihet och nytte på den andre
sijden, är till att betenckie; Dock effter man i alle fall det beste
vthwelie skall och den minste fahran och olegenheten heller draga
änn den störste olyckan och j dett ytterste förderfwet sigh settie.
Moste dhe gode herrer effterschme puncta wäl considerere, hwilkedt
best och Fädemesslandet sampt wår egen wälferd nyttigst är.
1. Anttingen man fädernesslandzens store för ögon swefwende
perikel och fahre så mvckett mögeligit ähr jcke förekomme och
vnderstödje moste.
2. Om wåre krigzmachter j Pryssen och Lifland och i nöd
stadde äre, och vtan endsettning och hjelp icke bestå kuné; endsettia
skulle.
3. Den lycke och segerwinning som Gudh oss nådigst hertill
emot fienden förlähnt hafwer hvarigenom fienden näst Gudz tillhjelp
Januari.
19
tractater och redelige fredzmedel twinges kuné manligen och reputerligh
continuere skulle.
1. Wäre priwilegia så högdt observere och icke derifrån
träde, heller der vthj till een tidh någel cedere; och derigenom
fähren och olycken öfwer oss och wårt käre fädernessland draga,
derigenom wj både jfrån frihet, Iijf welferd, jaa sielfwe saligheten
j lengden drages och twinges kunne.
2. Wåre wenners slecht och förwantter som för wår frihett
och säkerhet fechtte, hielplöse förlåte, dedh wj hvarken för Gudh
eller menniskior nu eller i ewighett försware kunne.
3. Jfrån den lycke och segerwinning som Gudh oss här till
dagh, nådigst förlähnt hafwer, med störste disreputation affträde:
Och således oss och wår heele nation i ewighett een outhsläckeligh
skam och nese tillfoge.
Så endoch som han tillförenne sagdt hahr man kunne hertill
persuadere och disuadere; Så skulle man doch som gode fädernesslandzens
patrioter, dess wälferd högst i achtt hafwe, och den lille
fahran och discommoditet ringe achtte, hwilken nest Gudz hielp i
framtiden förandres och förbettres kunne: och begärede att de
dette wäl öfwerwäge och hwar och en Classis för sigh der vpå
resoluere.
Hwaropå Her Peder Rrahe vpstodh och resiterade dhe första
tre puncter som i propositionen stå förmältte, och der på per discursum
gaf sitt betenckiande.
1. Att Vttschrifningen må continueres som här till skedt är,
och till Adelens enskijlte, så och Ladugårdz Bönderne.
2. Contribution på penninger in Genere.
3. Hwad Qwarnetullens richttighet wedkommer, hade han af
sin fainilie ingen resolution tagidt, och derföre sigh icke kunne derpå
någott resolvere.
Derpå begärede Landt Marskalken, dhe andre både Classes
betenckiande och att Invar och en dett libere per discursum wele
vttseija.
Hw arpå dhe sigh förklarede, att wilha taget i ett gott betenckiande;
dock hade ihe gerna Ilikzens Rådz Rådh här vtinnan effter
saken ginge så wäl dem an såssom deres Perssoner.
Derpå wardt bewilliatt, att dhe wille låta fordra andra dagen
Rikzens Rådh tili sigh, och wenligen begära dehres assistence och
Rådh i saken, alt dhe icke göra för lithett eller för myckett.
Den 23 Januarij komine Ridderskapet tillstädes på Ridderhusedt,
der eliter komme Rikssens Rådh. som wore
G: Magnus G: Abraham
20
1G27
H: Caril Carlsson H: Gabriel Gostafsson
Boo Ribbingli Lindorm Ribbing
Philip Skeiding H: Peder Baner
H: Gabriel Bengtss:n H: Caril Oxenst:
Claes Hoorn Claes Fleming.
H: Johan Skytte
Vpstod Landt Marskalken, och kundgiorde Rikssens Rådh,
hwarföre dhe hade låtidtt fordra dem på Ridderhusedt, War Orsaken
att dhe wele wänligen meddehla dhem dehres gode rådh och betenckiande
vpå H: K: Mtz öfwergifna proposition; hwarpå Adelen
i går sigh hade resolueret, men icke slutidt förr ann de hade R:
Rådh det först vptäktt och dehres betenckiande deruthij tagidt, och
sålunda sigh samsatt att wilha swara på H: K: Mtz. proposition.
1. Att dhe funno sig effter eedz plicht och den kärlek dhe
draga och hafwa till H: K: Mt och Fädernesslandett, att wela vpsettia
all dehres förmögenhz icke anseendes någen herlighet eller
privilegia.
2. Derföre och till dett andra meente dhe rådeligit wara icke
att nampngifwa någett till bewilningh, förr ann dett wore först af
H: K: Mt: proponerat.
3. Förmeentte och en dehl, medan nöden ännu inthet så
stoor wore och på dett dehres privilegier icke i någen motto
schulle violeres, att hwar 5:te Skatte: och Cronebonde och hwar
10:de Frelssebonde skrefwes till kneckt, och sedan inthett anseende
till någre Privat Personers frihz.
Hwilken resolution R: Rådh wele taga i betenckiande; dett
dhe och tillsade och togo ett affträdh i den andre Salen, derom
att deliberera.
Seden dhe en | stundh hade waridt tillsammans giorde H:
Caril Carlsson en relation på förbe:de Adelens mening.
1. Medan H: K: Mt: hade dett Jus, v thån någens wilha och
samptyckie att holla en vttskrifning huru många honom synttes;
vthan dehres tillstånd!); dij achtede R. Rådh dehres förklaring i
den Punchten odios.
2. Till dett andra, Att dhe hade sigh förklaratt, att en vttschrifning
skedde och ginge öfwer alle Ofrällses Män, Ginge dem
sådan inthet ann, deröfwer att bewillia; Och derföre wore rådeligitt
att dhe vptencktte någre bättre Medell, dermz fadernesslandet
och krigzfolkz i Pryssen kunde assisteres.
Och resiterade widhlöffteligen på Nytt den fahra som fädernesslandet
och krigzfolkett i Pryssen swäfwade vthj, och aldrigh
hade fahran och nöden waridt så stoor som denna gången.
Januari.
21
Hw ilkett G. Magnus i lika motto refererade och dem förmantte
att dhe fädernesslandzens tillstånd wrele behierta och med yttersta
macht och förmågo komma det till hjelp och vndsettning.
Derpå vpstodh Landt Marskalken H: Johan Sparre och badh
på Ridderschapetz wegne som då tillstädes wörö, Rikssens Rådh,
effter såssom dhe wore her vthinnan interesserade, dhe wele dhem
allt fördij deres gode betenckiande vthj denne saak meddehla. Ty
der Adelen skulle vthlofwa att schrifwas af Frelse hwar 10:de Man,
cederede dhe en stoor dehl af dehres wälfångne Priuilegia, Men af
Ofrelsses man effter H: K: Mtz gode tyckio och behagh:
Der effter vpträdde Her Gabriel Oxenstierna Gostafsson, och
omständeligen deducerade de merkelige orsaker H: K: Mtt. hade
bewrektt, att settia kriget jnn vthj Pryssen, hwilkes progress så
lyckeligen näst Gudz macht, Hans Kong. Mt: en Segerherre öfwer
månge Nampnkunnige Folkrike Städer, Mechtige Festninger och
dett högsta en sådan Siöport och hampn att icke allenest 2: vthan
wäl 3 eller 400 Orligskep kunne hafwa deres trygge hampn vtt
och innlop, vthan och mehra fienden derigenom förtagen all tillför:
och vtföhring till Siöes, så att der H: K: Mtt. assisteredes vthj
detta wälberömlige krigz tugh (wore vthan twifwes med Gudz biståndh)
hans K: Mt tillkommande Sommer den mechtige fienden
Polen ett myckett mehra och högt berömligere afftwinga och sigh
ett Odödeligitt Nampn deraf förwerfwa schulle, vthan och fädernesslandet
och dess trogne patrioter och vndersåtere ett tryggeligit förswrar
för alltt fiendtligitt infall; så att Adelen med reputas kunna
fournera och fortstella deres wälhärbrachte aeminens härlighz och
Ståndz reputas, dhe Andelige med ett gott samwett och trygghett
fullgöra dehres kall och embete att tiäna Gudh den Alldrahögsta,
Och seden Hussståndet med fredh och rolighet sökia sin redeliga
nähring och bärningh. Och såge fördenschulldh R: Rådh att dett
ringa wele förslå att hw'ar Tijonde Man skrefwes.
Begärede derpå Marschalken dhe wele då vttryckeligen meddehla
dem dehres betenckiande, huru widt de skole vthj uttschrifningm
samptyckia.
Hwarpå H: Caril Carlsson, meente att hwar Classe för sigh
skole först vttseija dehres mening, huru widt och hwad medell ett
ansehii^itt krigzfolk wore till att nåå och bekomma.
Hwar till Herr Gabriel Oxenstierna Gostafsson änn ytterligare
sade och refererade effter samma proposition vthj den förste punct
her vthinnan bestodh som föllier
1. Om en General Vttschrifning schall holles?
2. Om ett sammanskott skall skee?
22
1627
3. Eller och en ansehligh werfning schall anstelles.
Hwar på Landt Marschalken befaltte att hwar Glasse schulle
vttseija sin mening huru dhe wore sinnade her vthinnan sigh att
resoluera.
Hwarpå G: Peder af den förste Classe på sinn och dhe andres
wägner förklarede och meentte att rådhsampt wore
Att en General Vttschrifning anstelttes, hwar af förmodeligit
wore en ansehlig krigzmacht skulle vpbringes.
2. Classis. Resoluerede på alles deres wegner Hindrich Fleming
och sade att Adelen och Ridderschapet gerna hade R: Rådh
och betenckiande här vthinnan
3. Hwilket Jöns Nilsson på den tredje Classis dettsamma
begärede, meden Adelen wore elfter edz plicht, benägne att vnderstödia
H: K: Mt: widh denne krigz occasion.
Derpå herr Gabriel Oxenstierna på R: Rådh wegne sigh förklarede
1. Meden en fremmande Werfning vthj en sådan hast, att
endsettia dem i Pryssen neppeligen wore att kunna skee
2. Och att göra en sammanschott wille inthz förslå. Dij
meentte R: Rådh att Ridderschapet och Adelen wele sigh sam
settia
och bewillia att en General Vtschrifning motte holles Och dhe
för dheres personer icke kunne seija huru widt och på hwad sätt
den schulle skee.
Och dermed afginge R: Rådh.
Och elfter tiden var förlupen, befaltte Landt Marschalken att
dhe strax samptlige Adelen schole elRer middag komma tillstädes
och göra derpå en endschap.
Efter middagen komme dhe åter tillsammans och effter många
discurser och deliberationer, vpstodh Landt Marschalken och befaltte
dhe schole sigh endeligen samsettia att saken kunne komma till
endschap.
Hwarpå alle 3 Classes sigh endrächteligen förklarede
Att de funno rådsampt att en vttschrifning motte skee på
Frelses Godz, Ladugårdz godz så och inn på fredzmilen.
Dermedh schole dhe om Morgonen komma tillstädes.
Den 24. Djto kommo Adelen tillsammans och uprepeterade
hwad dhe dagen tillförenne sigh samsatt hade. Och vplas Marschalken
conciperad en Mening på hwad sätt den schee schulle, att begära
af H. K: Mt: en nådig förklaring och assecuration, att dett
icke må lenda dem till någett praeiudicio; Och derföre rådsampt
funno, att någre af hwar Classe det R: Rådh wele mundtligen referera
men icke skriffteligen, och blefwe der till förordnede Landt
Marskalk. Af 1. Glass: G: Peder, och H: Gabriel Erichson. 2. Glass:
Januari.
23
Nilss Ryning, Hendrich Fleming, Åke Axelsson, Garli Ronde, Axel
Baner och Mathies Soop. 3. Glass: Rror Andersson, Bengt Kafle,
Jfwer Christerson, Holger Skeiding och Gorgonius Hindrichsson.
Eliter middagen komme dhe tillsammans och förklarede Marskalken
R: Rådh Wänlige meeningh.
Och elfter deliberation samsatte sigh alle tre Classes
1. Att hwar 10:de Man må skrifwes så wäl inn som vttom
fredzmilen vndantagandes Sätegårdzens Agor och dehres enskijltte
tienere, doch H: K: Mtz assecuration
2. Till dett andra På H: K: Mtz: andra Punct i propositionen
om penninge hielpen, meentte Ridderskapet, att Boskapz skatten i
lika motto som om vttsehrifningen uttgingo samptychtes, doch alltt
medh H: K: Mtz: assecuration, och derpå conciperedes de puncter
dhe begärede af H: K: Mt: så frampt utschrifningm och boschapzskatten
schulle samptyckes.
Hwar med någre af hwar Classe skulle H: K: Mt: dett andraga,
och deputeredes dertill, Landt Marskalken: H: Johan Gyidenst:
Åke Axelsson, Hindrich Flemming, Axell Baner, Broor Andersson
och Axell Drake.
Den 26 Januarij komme Adelen tillsammans och refererade
Marskalken H: K: Mtz resolution, att de skole skrillteligen öfwergifwa
dehres mening och den assecuration dhe her vthinnan begärede.
Effter middagen vnderschrefwe Hufwuden af Säten på hwar
fainilie, på den assecuration de vnderdånigst begärede och den bewilningh
dhe för denne gång:n göra kunde.
Se Bil. B.
Den 28 Januarij wörö Ridderskapet församblade på Ridderhusedt,
och vplass Marskalken dett conciperade Swar Dhe H: K: Mt:
på H: K: Mtz: proposition öfwergifwa wille.
Se Bil. C.
Den 29. Jan: Om morgonen klockan Nijo vpginge Ridderskapet,
effter Ordningm vpp till Rikszalen, och sedhen alla Ständerne
hade vpläsidt dehres Swar Afginge Ridderskapet i samma process
neder till Ridderhusedtt.
Den 31 Januarij wroro Ridderskapedt och Adelen tillstädes,
Och strax der effter komme, herr Caril Carlsson, Boo Ribbing,
11: Gabriel Bengdtsson Oxenst: Philip Skeiding, H: Gabriel Gostafsson
Oxenstierna, Lindorm Ribbing, H: Peder Baner och H: Carli
Oxenstierna, sampt Marskalken Diderich V. Falkenbergh så och
Wilhelm Vssling.
24
1627
Då vpträdder H: Gabriel Bengtsson Oxenstierna, och vnderrättade,
Ridderskapet H: K: Mtz: intention, medan detta Riket som
med sådana härliga immuniteter wörö begåfwade, som i fremmande
och wijdhaflegne Ortter, wore mycket gängsse, såssom och
dhe wahrur som uthj Allrika, America, Jndia och Magellanica funnes,
med stoor proufit här kunde sällies: dij hade H: K: Mt: af en
noga information och vnderrettelse för gott funnidt att begynna ett
Söder Compagnie; hwarigenom icke allenest Köpmännen, som sin
Nähring igenom Handell och Wandel till Siöes moste sökia, vthan
alle dhe som der till Lust och Willia hade att insettia en merkeligh
winning hade att förmoda; Såssom ögenskinligitt war till att
see af dhe Ost: och West-Jndianische Compagnie vthj Holland och
Engelland: hwarigenom dhe stoora krigz-omkostnader vthj Holland
med oppeholles Hwilkett i lika motto här skee kunde så frampt
det sin lyckliga framgångh winna kunnde; hwilkett lätteligen skee
kunde, der Ridderskapet och seden andre Stånd sig benägne funnes,
hwar effter sin förmågo att inleggia på 4. terminer.
Derpå swarade Landt Marskalken att dhe willia tagat i betenckiande,
icke twiflandes af den vnderrättelsse dhe nu fått hade,
jw sigh wälwillige dertill tinnes skolle.
Derpå giorde seden Diderich V. Falkenberg, j lika motto en
vnderrättelsse om den stoore winning deraf folia kunde så frampt
dett komme på gångh, hwilkz nu vthan möda skee kunde, effter
sådana merkeliga Poster alleredho wörö inteknade, och dermed
resiterede någre vpp som der till hade lofwat att insettia. Och på
dett allom motte wara wetterligit hwad priuilegium H: K: Mt: samma
Compangn: hade med priuilegierat vplass dett af Johan Larsson
När det war vppläsidt, giorde Herr Gabriell Oxenstierna Gostafsson
änn ytterligare en vnderrättelsse såssom och förmaning att
dhe godh: och frijwilleligen der till wele inläggia vthj samma
Compagnie.
Dermed afträdde R: Rådh.
Den 6 Feb:
Wörö Ridderskapet församblade, och inskrefwo vthj Söder
Compagniet, så månge som lust hade att insettia.
Framkom Larss Skytte med Peter Kruses Skiöldebref, hwilket
der vplass.
Hwareffter Jesper Andersson sigh beswärede öfwer dett Kruse
Nampnett och inthet wille tillstädja att Peter Kruse skulle föhra
dett Kruse Nampnet.
Februari.
Seden framkom Jfwer Christersson och tedde ett bref dateret
på Forssa, hwar vthaf han wille bewisa hwad Wapn hans Förfäder
förtt hafwa.
Vppstod och Knutt Påsse, och beswärede sigh på Slächtens
wägna af Forstenna öfwer Nils Bengdtsson, Bengt Stigesons Son.
öfwer dett Wapnet han förde lika med de af Forstena; Och wille
att han med Bref och wettur sådant betyga skolle.
Och till att vndfly all widhlöfftighet, wille Nilss Bengtsson
kalla sigh Vltfahne, att wara en åthskildnat emellan Slächterna.
Sedhen klagade Johan Wernstedt öfwer Erich Tönnelsson, att
han emot H: K: Mt: Mtz: ordningh hade tagidt hans gårdzfogde
som eij hade förloff eller pass, vthj sin tiänst och hafft honom
med sigh på rehsen till Norlanden
Der till han sw7arede eij annorlunda hafwa wist; vthan han
war alldehles vthur sin tiänst löös: hwilket och tiänaren sigh sade
hafwa fulkombligh afskedh ifrån Wernstedt, men icke fått sitt pass,
och effter han fick lägenhet att komma till sina förwantter hade
han sådant begärtt af Erich Tönnesson, och icke satt någen tienst
hoos Erich Tonnelsson, och effter långh discurs blef afsagdt dem
emellan
Effter Erich Tönnesson hade owetendes tagit tiänaren vthj
tiänst, så skall den samma sak alldehles wara vphäfwen Och tiänaren
slås i jern på 14 dager, och seden gifwes honom pass.
Derpå vpstodh Landt Marskalken och warnade hwar och en,
att dhe icke skole taga eller tubba annars Folk vthan lefwa effter
H: K: Mtz Ordning.
Den 8 Dito klagede Johan V. Fithinghoff Sedhen hwar Familia
hade taget sin Säte öfwer Johan Viff, att han hade tagidt hans
tjänare vthj sin tiänst som icke hade orloff eller pass ifrån honom.
Deremot han swarede, dett eij weta vthan han hade wist honom
ett pass, derföre hade han honom antagidt: Och betvgede
med en eedh att han alldrig hade wist af det Priuileg: förr änn
han hijtkom.
Derpå tillsades Johan Viff, att han skulle tillstå Fitinghoff sin
tjänare igen; Och saken stånde öpen till widare förklaringh.
Den 10. Feb: wörö Adelen församblade och vpgingo på Rikzsalen
och öfwerantwardades dem dette foliande beslutt
Se Bil. D.
Seden dhe wörö nedkompne och hade öfwerset beslutt, funno
dhe någre ordh hwilke wore dem vnder ögonen, Derföre vpträdde
1627
Marskalken med någre af Adelen af hwar Classe till Rikssens Rådh
Att begära att dett motte förandres.
Den 12. Feb.
Kommo dhe åther på Ridderlmsedtt. och vnderrättade Adelen
att H: K: Mt: hade påmint honom om Målsmansdömmet, och om dhe
begärede dett af H: K: Mt: Och på dett dhe motte wethe hwarpå
dett sigh grundade vplass af Johan Larsson, Cantzelerens Concept.
Derpå dhe swarede, att de willia taget i betenckiande, synnerliga
medan vttryckeligen förmähles, huru wijdt Målssmansdömet
bör förestås.
Dagen der effter komme Ridderhusets föreståndare på Ridderhusedt,
och giorde Her Gabriel Beinchtsson en widhlöfTtigh Oration
på etTterfölliande sätt.
Medan för detta mycket olvckeligen med penninger lefreringar
som Ridderskapet och Adelen effter samhelligh bewilning efffer llusstiensten
till Ridderhuset, så wäl som hwadh hwar och en i synnerhet
hade vttlofwadt långsambligen war tillgånget: derföre begärede
han att dhe wille sigh förklara, att de som i rettan tijdh icke vttlade
sine penniger hwadh böter derpå falla skulle; Och efter omröstning
beslöts
Att hwilken här effter i rättan tijdh och termin icke vttlägger
sine penniger och tillställer dem Ståtthollaren, vnder den han besittin
är, dett ware sigh Adelssmannen sielf, omyndige barn, jungfrw
eller enckia; då hafwe Ståtthollaren macht effter adviso ifrån
Ridderhusetz Föreståndare att wederkennes en gård om 10. Dalers
rentta, så frampt 100. daler vttlofwadt war, och sedenn den andre
effter som hwar skyldigh war.
Seden effter Förestånderne vthj Ridderhusedt härtill inthet
hade waridt authoriseret, hwad macht dem skulle tillordnes när
dhe Ståtthollerne tillskrefwo
Derpå dhe sigh förklarade; Att hwad föreståndere dem tillskrefwo
sam Ridderhuset wedkomme, skole Ståtthollerne strax vthan
endskyllan exequera.
3. Att dhe wille förordna någre som wille optaga dehres Rekning
på den Omkåstnadt på Ridderhusetz bygning anwrendt war:
Derpå wore då förordnade. Åke Axelsson H: Gabriel Erichsson,
Caril Bonde, Axel Drake och Gorgonius Hindrichsson.
Sedhen sadhe ytterligare H: Gabriell Bengtsson, effter han.
H: Claus Hoorn och herr Gabriel Gostafsson nu vthj 3. åhr hade
waridt der wedh, att dhe wille förordna andre vthj dehres ställe,
meden samma bygnadt fordrade stoor vpwachtning.
Februari.
27
Derpå beslötz att H: Claes Hoorn som moste förrehsa till
Finland och icke kunna wara tillstädes, motte dimitteras och sedhen
åhrliga en hwart åhr, och andra i staden igen, på dett att icke
någet af owetenhet må försumas.
Derpå bewiliades att H: Carli Oxenstierna och Peder Erlandss:n
skole förordnes H: Gabriel Benchdtssm och H: Gabriel Gostafsson
till hielp.
Den 13. Öfwersågo H: Gabriel Erichsson Åke Axelsson, Caril
Boude Axell Drake och Gorgonius Hindrichssm Rekningen, och effter
noga öfwerseende henne approberat och godh funnin, sedhen
vnderskrefwedt.
Den 14 vnderskrefwo dhe effterföliande beslutt Ett på pergament,
som öfwerandtwardades vpp i Rikz Cantzelijt, och detta
här inbundett.
Se Bil. E.
För änn dhe vnderskrefwo beslutett lottade desse effterskrefne
Slachter som tillstädes, såssom och för dem som frånwahrende
wörö, och bekomme Säthen såssom follier såssom och bewilliedes,
att dhe som her efter kunde sigh angifwa och wore af gamul ätt
eller effter kunne blifwa adlade, skole matrikuleres och taga Säten
effter såssom dhe sigh angifwa.
1.
Torsten Bengdtsson Hierta
18.
Swante Pläter
2.
Baggemar af Boo
19.
Kåsernar
3.
Anderss Swensson Rosenquist
20.
Erich Jörensson Tegell
4.
Nilss Stingh
21.
Jöns Hansson
5.
Ruter i Finlandh
22.
Peder Swensson Swartt
6.
Burei
23.
Erland Lindelöf
7.
Sten Claesson Böllier
24.
Skalmar i Finlandh
8.
Manderskiölder 4
25.
Jöns Persson Swinehufwudh
9.
Gustaf Johanssons Barn på
26.
Jöns Persson till Ingelstadh
Rylanda
27.
Baggemar af Berga
10.
Munckanar i Finland
28.
Larss Jonssons Barn på Här-
11.
Brömss Olufsson Gvldenmarss
lingstad
12.
Anders Erichsson
29.
Måns Mårtensson
13.
Friller
30.
Carl Jönsson Sabelschiöldh
14.
Jören Papegöija
31.
Erich Andersson
15.
Peder Michilsson Hammer-
32.
Sabell
schiöld
33.
Nilss Bengtsson Vlffahne
16.
Peter Biörn eller Kruse
34.
Skytterna af Husseby och
17.
Eketrään
Sätra
28
1627.
35. Caril Raem 39. Arfwedh Jacobsson i Finland
36. Peder Swensson Falk 40. Hindrich Månsson
37. Peder Månsson 41. Brömsser
38. Rytter 42. Galler
Den 15 Dito. Vpträdde Landt Marskalken medh fyra af Adell
och Johan Larsson vpp i Rikz Cantzelijt och öfwerantwarde dett
vnderskrefne och vndertrychte Pergamentz beslutett.
Sedhan dhe wore nedkompne
Giorde Landttmarskalken H: Johan Sparre till Ridderkapet en
påminnelse hwadh nu här passerat på denne här wäl ofwerståndne
Riksdagh att dhe dett wille hafwa i minnet, såssom och vnderrätta
dem som hemma wore hwadh här beslutedt war
Sedhan giorde han en widlöfftigh gratulation för dett dhe samptligen
hade wälwilleligen effterkommidt hwad han dem på sitt wahrande
Landt Marskalkz Embete åå Hans K: Mtz wegner och dehres
egen giordt och påmintt hade med begärende, hwar han i någon
motto med ord eller gerninger offenderat, dhe wille sådant i
bestå motto vptaga och det honom förlåta
Och dermedh aflade han sin Landttmarskalkz staff.
Sedhen inkom H: Gabriel Göstaffsson Oxenstierna och i lika
motto påmintte Ridderskapet och Adelen, hwadh här nu passerat
war wele som trogne Rikssens undersåter ihugkomma.
Dereffter vnderrättade han dem H: K: Mt: liberalitet, j dett
H: K: Mt: hade förährat dehres Stånd till heder och Ridderhuset
till prydnatt dhe nya Tappetter med den himmelen der vpslagne
wore förähratt.
Dereffter giorde Landtmarschalken tackseijelsse till Adelen på
Johan Larssons wegne för den liberalitet och förähring dhe honom
giordt hade. Tilbiudendes sigh wille om hwar och en i synderhet
förtjena. Och dermed valedicerede Landt Marskalken alla som tillstädes
wörö. Och till det sidsta sade han meden en stoor oordning
här till waridt hade och änn war att när H: K: Mt: lätt vttskrifwa
till Herredagher att så få sigh instella och dett i orettan tijdh och
emott ändan på Rikzdagen. Hwad poen och böter de skole erleggia
som åå samme dagh sigh icke instältte.
Derpå oinröstades, att hwilken som sigh icke åå bestembdan
vttskrefwen Herredagz dagh inställte, skole gifwa för hwar dagh
han vthe blefwe, vthan laghlig och rättmätigh endskvllan skall gifwa
Tree daler.
Dermed ändades denne Rikzdagh och hwar förreste hem till sitt.
1627.
29
Hi lagor.
Bil. A.
Kongl: May:ttz Proposition
giordh till Richzens Ständer samankallede och församblede denne
resa i Stockholm, medh Allernådigste begäran, att de den vthj sine
Puncter flitigt öfwerwäga, och sigh effter Richzens tarff och lägenheet
wäl der opå förklara wille. Actum Stockholm
Eflter såsom swåra och beswärliga tider, åtskilliga beswär och
tunger medh sigh föra, som hwar och en vthj sitt Hws antasta,
och honom sijn roo och makeligheet förhindra; Allttså förorsaker
och sådant åtskillige hiertelagh, snack och taal, meninger och inbillninger,
Och såssom hwar och en är god och Fäderneslandet trygger
till, så falla och om slichtt hans domar; dock finnes wäl månge
enfaldige som af wrångom förförde, skulden Regementzens föreståndelsse
tillskrifwa; Icke anseendes thenne tidz oroligheet som
fast intet Land förskoner, vthan i tribel och widlofftigheet ställer.
Sådant nu att förekomma, Såssom och Fäderneslandzens tillstånd
Stenderne och allan menigan Allmoge i sanfärdigheet att heretta,
och till medh Ständernes tidige betenkiande och trogne rådh och
hielp vthj desse farlige tijder att begära; Hafwer H: K: Mtt: för
godt ansedt thenne Allmennelige Herredagh att vtskrifwa; Och såssom
Ständerne sigh hörsambligen bäfwe instält; Alttså erkenner
och II: K: Mtt: samma wälwilligheet medh gunst och nådhe.
Ther näst kan thett Ständerne icke wara vthur minnet fallet,
huruledes för try Ahr sedan Stilleståndet i Lijffland blef förlängt
på ett åhr, till den ende att man i medlertijdh fullmyndige Sändebudh
på både sidor sända skulle, någet wist Rikerne emellan att
förafskeda; Alttfördij att reda på månge Herredager war af Ständerne
orådeligit funnit på sådane lättfärdige Stillestånd sigh att förlåtha,
helst medan the, öfver thett the osäkre funnes, wore till
medh af stoor omkostnat och beswär, så att föga skillfång war
emellan ett sådant Stillestånd och en öppen fegde. Så opå thett
man i tijdh sine Saker antingen till Krigh heller fredh retta kunde,
lätt H: K: Mtt: genom Rikzens Rådh åtwarna Polniske Ständerne,
att de innan Vttgång alf be:te Stillestånd, en Hufwud tractat anstella
wille, och hwar thett icke skedde, motte the weta, att H: K:
30
1627
Mtt: och Sweriges Chrono icke wille wara till Stilleståndet widere
förbunden. Hwar opå wäl föll ett twifwelachtigt swar, Men dock
försummedes af them Commissariernes affardigan, hwar vtöfwer
tiden förlop och Stilleståndet sig ändade.
Hwarföre drogh H: K: Mtt: i Sommars ett Ahr sedan öfwer
till Liffland medh dett vttlandske Krigzfolket (som doch elliest på
stor bekostnad holles moste) i den achtt, att hwar fienden Commissarier
förordnet hade, man tå handelen medh them begynna
skulle: Men när man till Lijlland kom, funnes ther inge Commissarier,
vthan Dunhoff Starosten på Dorpt och Gotthardt Johan von
Tisenhusen lupe wäl der medh, att de H: K: Mtt: vppeholla wille,
dock kunde the i förstonne som man ankom, ingen fullmacht eller
tillstånd wijsa, ther igenom the fullmechtigede wore medh wäre att
liandle; hwilket förorsakede H: K: Mtt: att göra alfwar åt saken,
och resterende delen af Liffland att intaga. Och aldenstund genom
Gudz nåder sådant innan en kort tijdz förlopp skedde, mente H: K:
Mtt: thett wara ett beqwembligit medell freden af fienden att trufwTa,
om man Krigzens börda kunde fly tia in i Litthowen, Togh fördenskull
in Birzen och Bonsk sampt Mitow, vtur hwilke orter man
beqwembligen infall i Litthowen göra kan.
Och såssoin detta altt lyckeligh framgång wan, förskräktes
fienden här vthöfwer icke lithet, blef för then skull bewechtt att
sända samma Tisenhusen tillhanda een ny Fullmachtt, vthj hwilken
han effter sin sedh införde en hoop och förfångelige ting och försmedelser
emot närwarendes Rikzens tillstånd, och wår Nation tili
wahnheder, så att samma Fullmacht mera tiente till att skämma
ut Oss, än handla om fredh med Oss: Doch war H: K: Mtt: tillfredz
att låta sine Commissarier inötha them, om the till handelen
hade haftt lust och wilie. Men såsom Tisenhawsen sågh sigh icke
kunna vppeholla H: K: Mtt: (hwar till han inckom war förordnet
och åfwenbe:te fullmacht vtgifwen) rychte han sin koos, och kom
icke till handels medh Oss widere, vthan honom folgde tree Woiwoder
som ock gåfwe sigh vth för Commissarier, hwilke i förstone
fliteligen anhölle, att man Wapnen nederleggia wille, låfwandes
sigh hafwa machtt fullkomligen medh Oss att handla, Men
på thett man icke skulle göra för myckit, ther vthinnan, att man
Wapnen nederladhe, heller för litet till fredzhandelen, hwar man
till theres begäran aldeles neka skulle, Hwarföre sändes Secreteraren
Salvius till them, medh them widere om saken att afftala och
theres Fullmachter att öfwersee; Men the stodo altt opå, att wij
wapnen nederläggia skulle, och sedan, meente sigh kunna handla
medh Oss, effter sitt goda tycke, icke wille the heller theres
Januari.
31
Fullmachter wijsa; hwilket nogsampt vtwiste, them wara sände, icke
till att handla medh Oss, vthan att hindra the victoriers widere
framgång, som Gudh Oss på the tider nådeligen förlänte. Effter
såsom thett och gaf tillkenna vtgången af theres processer. Ty så
länge the boro fahra, att wij tåged in åt Litthowen taga skulle,
tingade the medh Oss, antingen om stället ther Sammenkompsten
skee skulle, sättiandes thett till the orter, som aldeles osäkre och
oläglige woro; heller om försäkringen för theres personer, att the
fritt af och an till tractaten komma motte, hwilket allt war ther till
anstält, och ther hen rettat, att tiden förhales skulle. Och såssom
Ahrstiden så widt förledh, och Krigzfolkedz lägenheet så tillsade,
att man hwila och skiul för höstwädret sökia moste, och H: K:
Mtt: ther af bewechtt, sigh tilbaka öfwer Dynen begaf; Elliest och
theres, the Litthowers, store Felttherre medh sitt Läger ankom,
wände the tractaten vthj en hoop Smädeskrifter, som illa skulle anstå
en Skomakere att skrifva den andre till, än sedermera Konungzlige
Rådh och Commissarier, Hwar opå att swara onödigt
fans, vthan hemstellet Gudh, hvilken thett och hempnades medh
dett Slaget widh Wallhåff, på mången man af theres Nation. Och
så förlopp samma Ahr, af hvilkes omgänge man nogsampt sågh,
att Polacken icke så högtt war om Lijlland och thess förtappelse
heller förödelsse till göra, att han för then skuld någet af sitt haat
emot Oss skulle heller wälle falla låtha, och förthy fast ringa hoppning
genom thett Liflendske Kriget, wår trätta medh Konungen i
Poland och Polniske Chronan att ända.
Stelte förthenskuld H: K: Mtt: någre af the förnembste Rikzens
Ständer sådant måhl sistledne wåres i Strängenääs före att
betänkia, Hwilke samma Ehrende med mycken flijt betenkt hafwe,
och dock intet bätre medell funnit, än att man sigh beflijta wille
Krigzens börda att flytia in åt Pryssen och ther grundwaal läggia
till en sedem Bcllj, som man kalla pläger, på thett att fienden
motte af then olägenheet (att han Oss, sambt Kriget, så nära wed
hiertat af sitt Rike lida moste) bewekas fredligere tanker att fatta.
Såsom nu thetta Rådslagh war grundat på godh Skääl, och
wäl thet endeste som gälla kunde, thenna ensinte fiende att beweka.
Alttsså dreff H: K: Mtt: och saken medh flijt, Och Herren
Gudh som alle Rådslagz Vttgång och ändalychti sigh allena att regera
förbeholler, hafwer hijt in till gifvit sin heliga wälsignelse till
saken, att wij innan en kort tijdh ett beqwembt Krigenes Säte
vthj samma Provincie nått hafwom.
Och endock Konungen i Polen medh hela sitt Rikes machtt
Oss är vnder ögonen rvctitter, så ware dock Gudh ährat, som ho
-
32 1627.
nom icke tillstadde, Oss någen skada, antingen på Folk eller Städer
att göra, vthan lätt honom fåfängligen nötha tiden för en ringa ort
Mewa benempd, till dess H: Kon: Mtt: then endtsatte för Konungens
och Princens i Poland ögon; hwilket när thett war skedtt, och iså
måtto förekommit, att icke fienden skräppa kunde, att hwadh wij
giorde icke skedde af räddhåga, Tå befalte H: K: Mtt: Cantzleren
att skrifva then Polniske Cantzleren till om Fångernes förlossning,
och i samma brell någet röra om wår benägenhz till fredh. Hwar
opå fölgde, att man till Handels kom, Och såssom saken förste Dagen
allenest bestodh opå Spörsmål om någen there medel eller
wäger wiste theone oroligheet att afhielpa, Alltså blef then Dagen
intet mera resolveret vthan allt ad referendum hemburit.
Then andra gången the samankome, sloge the Poler till fredzmedell
före 1. Att the H: K: Mtt: Regementet i Swerige vnna
wille, emedan H: K: Mtt: lefde, men éffter H: K: Mtz dödh, skulle
thett hemfalla Konung Sigismundo eller hans Erfwinger. För thett
andra, wille the, att wij åhrligen medan H: K: Mtt: lefde skulle
betala Konungen i Polen någre tunnor guld i tribut och Skatt för
Chrone- och Arfwegodzen han miste moste. 3. Att allt hwadh
them afhändt wrore, them restitueras och vthan lösen igengifwes
skulle. 4. Konungen i Polen sielf eller hans Söner, eller elliest
hans Vttliggere och Tienere fritt motte färdes och resa afl" och till
i Rijket. 5. Att när Fröken i Poland skulle giftes, thett Wij tå
vtur Swerige henne Brudskatt gifwa skulle, och annan Vtredning;
som och wäl wille stiga en tämmeligh Summa. Thesse och
slike flere förslagh hade the att förebäre.
Ther emot wäre them swarede, Till thett förste, att H: K:
Mtt: här till daga, af ingen, vtan af Gudj allena, hade han och erkendt
sin Konungzlige Högheet och dignitet, then och genom Gudz
nådhe, moot mångom afwundarom allt in till theone Dagh förswaret;
så att nu snöpligit wore att anmoda H: K: Mtt: att regera af
andres Mäns etfterlåtelse, och allenast till sin Liffztijdh: Wore och
emot Rikzens Rett att the then Konung som ifrån them w'eken och
sigh sielf till sitt Fäderneslandz Fiende giordt hade, skulle på någrehanda
fall eller sätt igentaga till Sweriges Regemente, Wore och
emot then Edz plicht och trooheet ther medh the H: K: Mtt: och
H: K: Mtz Erfwinger förplichtede wore. 2. Att och Sweriges
Chrono (edler så månge Segerwinninger som Gudh Oss i thesse
åhren öfwer och af them att erholla nådigest förlänt hafwer) skulle
nu blifva them och theres Konung Skattskyllig, såge the an för
owijsligen af them förestält.
Januari.
33
Hwadh för thett tridie, thett som them afhändt wore, wedkomine,
w'ore för tideliga ther om att tala, ty när wij om Hufwtidsaken
ens blefwe, wore först här om att tala.
Hwadh anlangende Konungens i Polens och hans Anhangs resor
i Swerige, märchte wij fuller att the thett betinga wille, till
den ända, att de genom sådane tillfälle, wår inbördes eenigheet
(hwar opå näst Gudh all wår wälfärd, frijheet och frelsse hänger)
förspilla motte, och thett the vthj Otta och Tiugu samfälte åhr
medh Wapn och machtt icke hafwre (thes Gudj loff) kunnat göra,
hade the nu i sinnet att göra medh theres tungor, att wij af thenna
theres begäran wäl märchte på hwradh redeligheet och tryggheet
theres fredh sigh grundedhe.
För thett 5:te Wore och wäl andre och nvttigere Vttgifller
vthj Sweriges Chrono, ther Allmogen hade nogh medh att göra, så
att man icke behöfde beswära them medh Vtlandske Frökers och
till medh wår wärste fiendes dotters Brudeskatt och Vttredsell.
Men ther the hade i sinnet fredh och roligheet Rikerne emellan
att stiffta, så wore af nöden, att the sin Konung ther hen bewekte,
att han och hans Barn och e Återkom mere till thett första
på Sweriges Chrono och thess Vnderliggende Provincier ingen Rett
eller Arffz Rett att hafwa, löregåfwe, vthan hwadh Rett han och
the ther till halft hade, från sigh sade och lade.
2. Att han, hans Barn och Erfwinger sampt Chronan och
Polniske Ständerne, wille erkenna och holla H: K: Mtt. nu regerendes,
för then, som Gudh af sin faderlige försyn, hafwer satt
och förordnet till Sweriges Rijkes Lagkrönte Arf Konung och Herre:
Eflter såsom sådant och göra Keijseren, alle Konunger, Chur- och
Furster sampt frije Respub. i hela Werldenne.
3. Att och Konungen i Polen, hans Barn och effterkommere,
sampt Stenderne och Polniske Chronan, wille erkenna och bekenna
Sweriges Rijke och alle thess Inbyggere qwitte och frije, (effter
såsom the ock i sigh sielf äre, och af alle andre Nationer som
medh them Vmgänge och wenskap hafwa wele, ther före achtes
och holles) ifrån all then förplichtelsse som the fordom Konung Sigismundo
medh hafwe förbundne wrarit.
Hwadh öfwer wore, kunde lätteligen förlijkes och afhandles
när thesse puncter af them och theres Konung wrore richtige giordhe.
Men thesse puncters bewillning föruthan, wore medh them
ingen fredh att opretta. Ty så lenge the fundamenten till wårt
närwarendes tillstånd och stat om att kullslå sigh beflita wille (hwilket
skedde så länge the och theres Konung med thess klander och
prsetensioner omginge) kunde wij ingen fredh ingå eller holla.
3
34
1627
Thette wore så på bägge sidor the fredzmedel som föresteltes,
Och endoch the Poler emot wäre fredzmedell föga hade att säia
som skääl medh sigh hade, alldenstund all wår begäran war stältt
på billigheet, och allenest till att försäkra then närwarende stat wij
hafwom, föruthan hwilken försäkring ingen fredh wara kan, Allikwel
tycktes the Poler wara omöijligit sådant hoos sin Konung att erholla.
Hwarföre och på thett att een sådan godh lägenheet icke
motte gå fåfeng aff, tilbude wäre ett rumbt Stillestånd, för orsaker
skulld att oss emellan tå kunne slutes ett mvckit tryggere och
redeligere Stillestånd, än någensin för wore skedt, altt fördij, tå
war närwarendes Konungen och the förnembste Herrerner i Polen.
Men tiletta behagcde them icke heller, sökte doch effter att tractera,
så att wäl märkies kunde them gerna wilia hafwa fredh, Men
ther till inga rådh weta, huru the then, Oss förfångeligen, och sigh
medh förbehold, kunna sluta. De försökte allehanda medell, på
sidstone funne the på thett rådh, att dhe wille läggia sigh i handell
medh H: K: Mttz: Personn, och medh besendninger saken drifwa,
Hwilket H: K: Mtt: olägligt föll att afbijda, aldenstund Noveni bris
Manadh tillträngde, och för Seglatzen skuld längre eij war att töfwa:
effter man icke sågh någet wirkeligit endsätt hädan ifrån skulle
kunna förwäntes, Hwar icke H: K: Mtt: sielf hem till Rijket sigh
begofwe, Drogh förthenskuld H: K: Mtt: sin färde, och som man
förnimmer hafwer altt sedan intet mera omtalts.
Thetta är alttså hwadh förelupit är vthj the tu nästförledne
Ahren, hwar vtaf Stenderne klarligen see kunne huru H: K: Mtt:
både medh gode och onde hafwer trachtat effter att beweka Konungen
i Polen och hans Anhang till förlikning och fredh medh
H: K: Mtt: och Sweriges Chrono; Och såsom thett icke hafwer
behaget then Aldrahögste som allena freden gifwer, att beskära
thesse Rijker och Land roligheett och stillheet, så ware dock han
låfwat i ewigheet, som tungeste Krigzeris börda hafwer låtet falla
på wår förstockade fiende. Ty skinbarligit är att Gudh honom för
hans Synder skuld hafwer förstockat, på dett han sijn stora machtt
på the mächtige bewijsa motte, så wäl i wära tijder som fordom
tijdh, Ty wi läse i Biblien, Att Slagh äre holdne och wundne, ther
vthj ingen af Gudz folk är slagen: Så är ock oss händt, wij hafwom
slaget för Wallhåif och mist ingen man af fiende handawerk, endoch
månge hundrede af Fienden blefwe slagne. Månge faste Slott
som mächtige Ilerrer hafwe most belägringer före vpbryte, hafwe
wed förste och andre Skottet gifwit sigh; Store och Folkrijke Städer
som sigh medh Konunga machtt förlijke pläge, hafwe fältt
modet, allenest af rychtet vtaf wår Ankompst och Oss vnderdånige
Januari.
35
wordne; Och thett thett mäste är, Gudh hafwer Allernådigst vthj
wäre hender gifwit wår fiendes aldrebäste wilkor och lägenheet,
hwar igenom han icke allenast Oss, vtan hele Gudz försambling
som boor vth med hela Ostersiön anfächte och befeigda hafuer
kunet, Nemligen Siösidan och thess bäste hampner, Så och Strömmerne
Weichseln och Nogatten, ther öfwer wij nu Herre äre: Och
genom hwilke wi wår fiende all näring och handel förtaga kunne,
så att omöijeligit är thett han thett Krigh i lengden medh Oss föra
kan, om allenast Gudh förläner sin welsignelsse, och gifwer Sweriges
Ständer samdrecht och stadigheet samma wäl påbegvnte saak
till godh och önskeligh ände att hielpa och befordra. Hwilket om
thet skeer, Så skolom wij af hela wida werldenne, som nu sine
ögon till thenna stora saak wändt hafwa, och medh längtan thes
Vtgång förbijda, få thett roos och anseende, att wij ett folk äre,
som genom Gudz nåder wäre saker med alfwar, stadigheet och
macht alttså vtföra som tappre och redelige Swenske Män wäl och
loffligen ånstår. Men ther så skiäl, thett Gudh nådeligen afwände,
wij icke medh sådant alfwar som sigh bör samma saak fullfölgie,
skolom wij först sättia i fara, så månge tusende redelige Swenske
Män som nu vthj Prvssen theres blodh för Fäderneslandet wåge,
genom hwilkes förtappelsse, then Gudh wärdiges afwände, wij som
hema ähre, annat icke hafwom att wänta än fiendens eftertryck
och wår yttersta Vndergång, Thett skulle sedan icke allenast then
fienden förfölia och förachta Oss, vtan wij warde råkendes i alle
wäre granners föracht och w anwyrdan, effter the tå klarligen kunde
see och märkia, att wij the wörö som hwarken hugh eller machtt
hade Oss till att förswara. Och i synnerhet skulle närwarendes
fiende Polacken the fördeler han i Östersjön hafft hafwrer nu bätre
i achtt hafwa, till wår och hele then Christelige Kyrkies wedh
Östersiöns skadhe: Effter såsom allerede i fiol för än wij till Pryssen
komme, af en Catholiske Ligans Legat om sådant med Konungen
i Polen ähr handlet.
Och såssom thesse icke äre ringe farligheeter, så kommer här
än till thett widt uttseende Tyske wäsendet. Ty ändoch att Konungen
i Danmark gör wäl sitt bästa, Så äre dock thesse tider så
lörargede, att månge som borde hielpe H: K: Wide föga ther till
göra, månge af ostadigheet och oskötsamheet om altt thett saligt
är, aldeles affalla, och Gudz Ordz förfölliere bijstånd göra, så att
man icke säia kan huru länge thett mootståndet tillräckia will,
Och ther så skiäl, att the Påwiske finge rådandet i Östersjön, w'ore
lätt att tänkia huru stor fahra Oss öfwer hufwudet hengde; Hwilket
altt H: K: Mtt: hafwer gott funnit här, effter längden att
1627
vpreppa, på dett Ständerne, först måge weta, huruledes Sakerne drefne
äre, Sedan vthj hwadh farligheet Rijket, wårt käre Fädernesland
och Gudz Försambling som ther vthj boor, nu wistes vthj; Dragendes
till sainptelige Ständerne then Konungzlige och nådige tillförsicht,
att dhe sigh låthe Fäderneslandzens farligheeter till hiertat gå,
H: K: Mtt: icke allenest medh godh rådh, Vthan och medh willigh
hielp vnder armarne fata och bijspringa, på thett att hwadh medh
roos och Fäderneslandzens reputation är begynt, må och så lychtes
genom Gudz nåde till alles wåres heder, fredh och frelsse.
Will för then skull H: K: Mtt: för Ständerne och till theres
betänkiande hafwa förestellt effterföliende puncter:
1. Först huru och på hwadh sätt ett Antaal Krigzfolk wore
att samanskrifwa som förhoppligen fyllest giorde, wråre medh att
endsätia som i Liffland och Pryssen äre, och ther medh på alle
fall sielfwa Rijket förswraras kunde.
2. Hwru och på hwadh sätt man Peninge medell bekomma
skall then stora krigzmacht medh att vnderholla som nu vthj Rijkzens
tienst äre.
3. Serdeles efTter, för dett tredie, Quarnetullen intet hafue
förslaget i förflutne åhr, mäst förty att månge Oordninger inrijta,
som Chronan samma Inkompst onyttig göra, steller fördenskuldH: K:
Mtt. Ständerne till att betänkia, huru man bäst slike Oordninger
afskaffe motte, så att samma Tull någet renta motte, och H: K:
Mtt: icke hafwa orsaak Vndersåterne om flere hielper att bemöda.
Bil. B.
I denne besw!ärlige Fegde Tijd, lianss Kong:e Maytt: wår allernådig:te
herre, Rijkett och Fädernesslandett till hielp, will Adelen
prsesentere och oflerere H: Kong: Mtt. i all vnderdånighet till tiänst
och vndsettningh för denna gången den Tijonde Man af alle dehres
bönder så innan som vthan Fredzinijlen och deres Sätegårders Råå
och Röör, der hoos till penninge hielpen Boskapz skatten, på alle
dehres Godz, lijke medh Crono och Skatte; J vnderdånighet der
hoos begärendes, att H: Kong: Mtt: wille eflterskrefne Conditioner
dem nådigst effterlåte. Actum den 26 Janua: 1627.
1. Att Hans Kong: Mt. nådigst wille dehres Ståndz Personer
assecurere och försäkre, att hwadh de till assistens nu för denne
gåDgen oflerere, icke i framtiden skall reknes dem på dehres Frijh:
och Rättigheter till någett pradudicio och icke heller till ett exempel
framdehles förekastes och indrages.
2. Att Hans Kong: Mtt: dehres daglige Hofl': och Gårdztiänare
wed Sätegårderne nådigst för vtskrifningen förskone wille.
Januari.
37
3. Hanss Kong: Mtt. och nådigst wille effterlåte, att när
Bönderne af Commissarierne äre rootskrefne dehres tiänere då må
nampngifwe, h wilken bonde hans Hussbonde bäst miste kan; dock
sådan en karll som till Rijkssens tjänst nyttig befinnes.
4. Att ingen Skatt: eller Cronebonde i Frelse bönders roote
inskrifwes må.
5. Att i rooten ingen öfwer 50. och vnder 15. åhr inföhres motte.
6. På dedh Adelens bönder i längden af Krigzbefahlet, icke
skole medh Skiussfärder och Gästninger beswäres, att då (när
knechten laghligen skrefwen och uttnempd är, och af Cornmissarierne
accepteret, och till den förordnade platz ordineret) Adelens
bönder och heele dess roota, sedan för alltt eftertaal må w'ara
obeswäratt.
7. När Boskapz peningerne äre skrefne af Commiss: eller
Konungens befallningzman, att dehres tiänere och fogde, af dehres
bönder innom fredzmilen, den må vpbähre och till Cronones befalningzman
lefrere; På dett att Fogde fogde karar, Arrendatorer,
ländz eller fierdingzmän, dehres bönder med skiussning och annen
tunge icke må beswäre, Oordningen i qwarnetullen hemstelles H:
K: Mt: och Rikssens Rådh att emendere.
Hette föreskrefne bedie dhe i all vnderdånighz, att H: K: Mtt.
nådigst i den bäste meningh vptage wille. Blifwendes alles dehres
nådig:te herre och konungh.
af Förste Classe
Per Brahe Greffwe Swante Stenbock Gabriell Erichzson
till Wisingsborg mpp F.herrc till Orsten och Ochsenstiern,
Cronebäck mppria herre till Åhrestadh mppr
Erek Christerssonn Jahan Gyllenstierna
Horn Herre till Wijk herre till Lundhollm mpp
af andra Classe
Nils Ryningh Linardt Torstenson mp Boo Gustaffson mp
Henrich Fleming niprö Hanss Kyle mp Benckt Sparre mp
Erich Bielke mp Erich Jorenssonn Vlfsparre Knuth Lillie mpp
Mathies Soop mp Caril Bonde mp Axell Baner
Åke Axelsson mp Knutt Påsse mpria Suenn Ribbingh mp
Gustaf Läijonnhufued mp
af Tredie Classe
Jahan Cruse Arffwid Lillie Sparre mpria Erich Krabbe mp
38 1627
Gorgonius Hendriksson Suen Bock Johan Viff
Biörn Måneskiöidh Mas Lilletopp Jesper Andersson Grus mp
Nils Liliehööck mp Benckt Kaffle Håliger von Scheidingk mp
Anderss Siöbladh mp Wollmer Yxkull Jahan von Warnstidt
Anders Grijp Åke Suantesson mp Axill Drake mp
Jöns Nielsson mp Aron Vddeson Orneflycht Anders Stewart
Peder Börgesson Stråle Erick Tätt Knutt Drake mp
Jsaach Hindrickssonn mp Jöran Clason Oghla mp
J Classon Ekelöf nipp Jsack Axelson Sölffuersparre mp
Nihels Bengtson på Lydinge mp Christåfwer Andhersån
Jöns Rosenstråle Oluff Stake Jffuer Cristheisson
Broor Andhersson mpia Per Mikelsson Hamerskiöldh
Jöns Hansson Suerdh Per Månsson loodh Lasse Skytte
Carli Raam A Bureus Jonns Pärson Suijnehuffu
Jöran Böriessonn Per Swensson Swartt Nelss Bengson Vlffahne
Torsten Benson jerta Jöns Persson mp
Bil. C.
På Hans Kong:e May:tz wår allernådig:te konungh och herres
författade Proposition, är dette Ridderskapsens och Adelens vnderdånige
Swar och betenckiande. Aetum Stockholm den Januarij åhr
1627.
Vthaf E: K: Mtz: högwijse Konungzlige Taal och så wäl mundtlige
som skrifftelige giorde proposition, hafwer Adelen och Ridderskapedt
j all vnderdånighet förnummedt, vthi hwadh Stat och lägenhett,
wårt käre Fädernesslandh nu är stadd vthj, jemwäl och
hwad medell som i någre Åhr hafwer af E: K: Mt. nådigest waritt
företagett, wäre hädzske Fijender Pålacken till Fred med att beweke;
j dedh E: K: Mt: för Trij Åhr förleden, Stilleståndet i Lifland
till den ände prolongerede, att Fullmechtige Sendebudh ifrån
Pålen j medier Tijdh till att tractere komme skulle, hwar vppå af
wäre Fijender wäl ett twifwelachtigt Swar föll, som någerledes
tractatens forttgång förmodelig giorde: Hwarföre E: K: Mt:
saken till endskap att bringe med krijgsmachtten till Lifland
sigh begifwitt hafwer, der E: K: Mt: inge Fullmechtige Commissarier
vthan Dönhoff och Tisenhusen för sigh funnedt, som E:
K: M: medh Ord och fåfängh Spotzkt Taal oppeholle och förhindre
skulle, Fredzmedlen än ytterligere till att sökie och efftertrachtte.
Januari.
-39
Hafwer E: K: Mt: sedhen E: K: Mt förmerktte att Commiss: wore
förhanden begärett igenom D: Salvium, dehres Fullmachtts innehold
att wette: hwar utj dhe sigh wägrede och endskyllede, sigh den
icke att kunne wijst, heller tractaten begynne, förändh E: K: Mtt.
wapnen nederläggie wille.
Ythaf hwilken deres proces tractats mehning (som war E: K:
Mt. allenest mehr att hindre änn med Oss redeligen att tractere)
lätteligen war till att see och merke: hwilkedh och dehres processers
vttgångh stadhläste; Hälst medan dhe sine Afhandlinger, sedhen
Polniske Felldtherren ankom j Smädeskriffter och skäissordh förwandlade;
Hwilkett Gudh på dehres nation med dett Walhofske
Slaget hårdeligen hempnades: Så oansedt Gudh Allzmechtigh af sijn
Faderlige Barmhertighz E: K: Mt: samme Åhr i Lifland stoor nåde
och lycke betedde, att den heele provincien gick E: K: Mt: tillhanda,
och vnder Sweriges Crone med Krigzmaeht lagdt blef, war dock
allikwäl Fienden der igenom till Freden icke att beweke, hälst medan
han sine Landskapz förtappelse inthet eller lijtett achttade.
Hwarföre E: K: Mt: andre Fredzmedell att sökie förorsakedes, hafwer
fördij E: K: M: för gott funnedt, Krijget effter den Consultation
j Strängenes inn vppå Pryssen att dirigere och Krigzsens börda
och beswär der att nederlegge. Hwilken resolution Gudh Alzmechtigh
af sin Gudommelige nåde med en lyckeligh framgångh nådigst
wälsignat hafwer, så att E: K: Mt: Fienden derigenom till tractaten
på bättre och redeligere sätt än någen sin tillförenne skedtt är, twingede:
Oansedt att Konungen och Princen i Pålen personligen med
Polniske Krigzmachtten der i Pryssen sigh att försw are och Oss att
förringe pra:senterede; Och endock dhe till tractaten icke alldehles
obenägne wore, bäfwe dhe likwäl obillige ochristelige och emott
wårt k: Fädernesslandz Stadgers sträfwende Conditioner föreslagett
och framstältt, hwilke icke allenest medh förtreet äre till att oprekne
vthan och så skammeligen till att förtälie. Ty hwadh w'ore
både emot Gudh, som alle Regementten eliter sijn Gudomelige willie
förordner och Konunger wäber hädeligare och wårtt k: Fädernessland
och dess trogne lnbvggiare, som ett frijtt Folk äre forsmädeligere
till att seije, änn E: K: Mt: som af Gudh förordnede och af
Sweriges Rijkssens Ständer een Lagh Crönt Arf Konungh är, Rijkkett
och Regementtet j E: K: Mtz: Lijfztidh att wille effterlåthe, Synnerligen
af den Herrn som wårt Fädernessland icke allenest j stoor
beswäringh förlåtett, vthan ochsså dess Trogne Inbyggere med ali
liendligh hemligh och vppenbahrlig anfall att förhärie söktt och efftertrachttet
hafwer. Hwadh wore wår Nation förtreetligere och odrägeligere,
änn att wij (der wi dock, dess Gudi ware lofw'adt af
40
1627.
Naturen frije äre) ett annat Konunge Rijke skole ware skattskyllige
och vnderkastade?
Hwad skulle oss till fåkunnighet högre kunne förekastes och
räknes, ann att wij (de Landskap Slott och Städer, som medh
mången Redhligh Jnlendsch och Vttlendschz Mans blodh, dock genom
Gudz nåde, dyrtt wundne wore) så lätteligen och vtan fredz
erhollende heller betalningh att hafue aftredd och ifrån oss gifwedtt.
På hwad beqwemligere Sätt skulle wår inbördes Eenighet
kunne snarere sönderrifwes, wårt k: Fädernessland i grund förhäries,
och dess Trogne lnbyggere alldehles vttrotes, änn om Man Konungen
j Pålen, hans Söner och anhangh, som wäre hädzske Fiender
äre, fritt här i Rijkett att färdes och reese effterlåte wille.
Medh hwad skääl skulle Sweriges Rijkes inbyggere, andre
Konungers döttrar änn deres egne med Brudskatt försörie. helst
medan dhe ingen annan, för dehres Konungh och herre erkenne
och holle än E: K: Mt: allene.
Hwadh billighet nu uthi sådane och andre deere Conditioner
äre, kan lätteligen sökes och finnes, och der vthaf dömmes hwadh
affection de till freden hafwe kunne, Synnerligen medan de alle
Redelige och billige fredz Conditioner icke för denne gången accepterede,
som dem då föresloges och fredzens Fundament wara
skulle; Som war först att Konungen i Pålen och hans Erfwinger
på Swreriges Crone och dess vnderliggende Provincier ingen Rätt
att hafwe föregifwe skulle, vthan den Rätt dhe hallt hade, ifrån
sigh seije och lägge.
För dedh Andre, att han, hans Erfwinger och Polnische Cronan
och Ständer, skulle erkenne E: K: Mt: för Sweriges af Gudh
förord nede och Lagh Crönte A rf Konungh.
För dett Tridie, att dhe skulle Sweriges Rike och alle dess
jnbyggere (ifrån den Eedh och Plicht dhe honom hafwe warit förbundne
med) alldehles q witt och frij erkenne; Sedan kunne dhe
andre twistige saker lätteligen blifw'e lörlijktte.
Och eliter det icke biel' optaget, hafwer E: K: Mt: till ett lång
ligitt
Stilleständh warett inclineret; Och alltt dette Tijden som alle
förandringer är vnderkastad hemstelle welett; hwilket alltt fåfängt
waritt hafwer, effter de inge medell till Predh; Invar till de dock
wäl wore atFectioneret finne kunne.
Och alltt såssom nu icke allenest Fredzmedlen af E: K: Mt:
föreslagne, Billige, vtan och Orsaken till dette beswärlige Krygett
skäligh att wara befinnes. Alttså hafwer Gudh Allzmechtig, af sijn
Gudomlige Faderlige willie j förleden Sommer E: K: Mt: och wårt
k: Fädernessland och Folk med sine Barmhcrttighetz Ögon ansedt
Januari.
41
och genom E: K: Mt: högberömde Konungzlige Perssons, Wijsdom,
Flijtt och Manlighet gifwet af Fiendens mechtigste Landh, mestedelen
den Provincien Pryssen med dess Slott, Städer hampner och
Strömmer j E: K: Mtz: händer och dett E: K: Mt: och Sweriges
Krijgz macht vnder fötterne lagdtt; derigenom icke allenest Polnische
Cronones inkompster förminskatt, vthan ochså merkeligen och högeligen
förswagatt är; För liw ilken stoor nåde, Lycke och Segerwinningh
den Allzmechtige Ewige Nådefulle Gudh wari nu och i all Ewighett
högeligen tacket och lofwadt, hwilken igenom en sådan ringe
maehtt som E: K: Mt: i förledenn Sommer vttförde så stoor oförmodeligh
lyckeligh Tingh vttrettedt hafwer, Han wärdiges för sijn
barmhertighet skuld holle ännu sin Gudomlige beskydd och beskärmelsse
öfwer E: K: Mt: och wårtt käre Fädernessland, och gore alle
E: K: Mt: Consilia, Råådh och anslagh alletidh lyckesamme, och
förlähne E: K: Mt: vnder denne Swåre och beswärlige Rijkssens
börda, sijn Gudomelige Hielp och nådige Bijståndh, hans Gudomlige
Nampn till Ewigh Loff, Prijs och Åhre, E: K: Mt: till Långwarigt
och Roligitt Regementte w årt k: Fädernessland, och alle dess Trogne
Jnbyggere till Tröst, försw ar, hugnadt, glädie och en önschelig Fredh.
Och oansedt Gudh Alzmechtig nådeligenn hafwer förläntt E:
K: Mt: i förleden Sommer stoor Lycke och Seger emott wäre och
Rikssens fiender, Och E: K: Mt: derhoos alltijdh medh högste flijt
freden efftertrachtet, så hafwer dett dock likwäl ännu icke täkts
Gudh som Fredelin allene gifwe skall Oss den att beskäre.
Men alldenstundh, Fienden i förleden Sommer icke lijten vthan
stoor skade lididh hafwer, Och E: K: Mt: nådigst Oss bewist hwadh
fahra icke allenest wrårt k: Fädernessland, vthan ochså andre Omliggende
Provincier, (der Gudz klare och rene Ordh nu vthi Predikes)
skulle wara vnderkastade, och oundwikeligen med beswäres;
Jemwäl hw ad Vndergång och dödzfahra wårt k: Fädernessland förnembste
Krigsmacbt som nu i Pryssen är skulle för ögon stå och
Oemottseijeligh dem på falla, Irwar wår fiende (dädh dock Gudh
nådeligen afwända och förhindra,) Pryssen och de der intagne Platzer
sigh igen bemechtige och underdån giöre skulle. E: K: Mt: i
lijke motte ochså demonstreret att dedh Tyske Krijgzwesendett på
samme act ett stoort Öga hafwe och Wårt undergångh icke allenest
gerne see vthan och der till hielpe skulle, der dehres macht
sigh der till sträckie wille, hwilket Oss icke mindre Ölycke förorsake
skulle:
E: K: Mt: hafwer ochså nådigst bewist att der Gudh Allzmechtig
Oss nådigst näst sin Gudomlige hielp och Wälsignelsse den
nåde förlähne wille, att Wi den lycka och framgångh som Gudh i
42
1627
förleden Sommer nådigst gifwidt hafwer maintinere och försware
kunne; Skulle icke allenest dhe Spanische Ligers consilia blifwa
förwirrade viban dhe Pålnische Rådslagit och resolutioner förendra,
och wäre Fiender endeligen till fredh twungne, och näst Gudz
hielp till een sådan fredh som E: K: Mt: och wårt k: Fädernesslandhz
Jnbyggiere till reputation, Odödeligitt Nampn, gagn och godhe
lände skulle, för hwilken Orsak skulld och den Gyldene freden till
att Nåå E: K: Mt: Ständernes betenckiande j Frenne Puncter nådigst
begärett hafwer, sorn är
Först huru och på hwadh sätt hielper att bemöde.
Likalydande som å s. 36. 1—3.
Näär nu Adelen 'och fiidderskapet den store fahra och
ölycke som icke allenest af wår hufwudh fiende Pålackens store
macht och myckenhett, vthan ochså af wår Religions förwantters
ruin och vndergång, wårt k: fädernessland och wäre slächt och
förwantter vthj stadde äre, sigh för ögon ställe, och derhoos den
eedh som dhe E: K: Mt: och fadernesslandet med förplichtede, betrachte,
Befinne de sigh skyldige E: K: Mt: till tiänst och fädernesslandet
till endsatt och bijstånd, LijfF, Godz och Blodh att skulle
hafwa ospartt: Derföre de oansedt dedtt dem högeligen trycker och
emot deres wäliångne Priuilegia sträfwer, wilha de likwäl i denne
beswärliga och fahrliga tijden, till den 1. och 2. Puncten nembligen
till Mandz och penningehielpen ödhmiukeligen oflereret och prtesenteret
hafwe, E: K: Mt till tienst och Riket till endsettning nu för
denne gången, den Tijonde Man af alla deres bönder, så innan sorn
vtan fredzmilen och dehres Sätegårders Råå och Röör; Och derhoos
till penningehielp Boskapz Skatten på alia deres Godz lijka
med Crono och Skatte, doch medh etlterfölliande och förbeholdne
Conditioner och wiikor.
1—7. Att E: K: Mt: nådigst wille — — tunge icke må
beswäre. Likalydande som ä s. 36, 37.
Hwad den Tridie Puncten om Qwarne Tullens oordningh anlanger,
ställe de det E: K: Mt: i all underdånighet hem; mz E: K:
Mtz. högwise Rådz betenckiande elfter hwars och eens Provinciers
nödwändige egenskap och tarff, dedh med tiden på bäste sätt att
emendere och förandre.
J all underdånighz ödhmiukeligen hediendes att E: K: Mt:
denne dehres wälmente Resolution sigh nådigst wille behaga låtha.
Och likasom E: K: Mt: ifrån sin förste Regementz tijdh wårt k:
fädernesslandz swåre och tunge Regeringh icke med lijtett beswär
till denne dagh höglolligen förestått hafwer; Att E: K: Mt. allttsså
häreffter dermedh icke tröttes wille, uthan dedt med sådan flijt.
Februari.
43
Åhåga och Manlighet continuere och fullföllie: Förwentendes af
Gudh Allzmechtig wisserligen hielp och Wälsignelsse; Och att E:
K: Mt: hereffter dehres Ståndz Perssoner (der på dhe och icke
twifle) med all gunst och Nåde all dehres beswäringer nådigst
resarciere, och deres Nådig:te konungh och herre blifwa wille.
Bil. D. Project till Riksdagsbeslut.
Bil. E. Riksdagsbeslutet, dat: den Februarij 1627.
Det sednare finnes tryckt hos Stjernman, Riksd. och Möt.
Beslut. Skillnaden mellan håda originalhandlingarne är obetydlig.
Vid frågan om boskapshjelpen saknas i förslaget orden »så i städerne
som å landet»; och längre ned orden »medh hvilken Wij
thenne booskapzhielp så wäl som ofwanskrefne uthskrifning för
denne gången bewiliat hafwe»; vid borgerskapets bevillning saknas
hela parenthesen »för vtan hafwer»; tiden för hjelpens
utgörande är i förslaget utsatt till »den l:a Julij», i beslutet till
»Olufzmessa den 29», hos Stjernman till »den 29 Julij»; i frågan
om qvarntullen följa orden »huruledes sådan Tull bäst wore till
laga komma» uti båda originalerna två gånger efter ordet »betänckiande».
Föröfrigt har Stjernman flera tryckfel; de två vigtig
aste är o: mot slutet af första stycket saknas mellan »H: Kong:
Mtt:» och »wår vnderdånige Rådh» tvenne rader: »förestältte äre,
them och »elfter yttersta förståndh öfwerwäget och betrachtett, och
till besluth H: K: M:tt»; på sista styckets sista rad står »den 15
Januarij» i stället för »den 15 Februarij». — Beslutet har i original
följande underskrifter:
Jahann Sparre
Egen hand mp
Per Brahe Grefwe Gabriell Erikzsson Ochsenstiern,
till Wizingsborg mpp herre till Arestadh mpropria
Erek Christersson Hornn Jahan Gyllenstierna
Herre till Wiik herre till Lunthollm mp
Nils Ryningh Jönss Kurck Lindhorm Torstensson
till Hålbonäa till Lauko till Forstena
Knuth Lliliie mpp Erich Bielke mpp Benchtt Sparre mprija
Erich Jörenson Vlfsparre Åke Hanson Soop Carl Bonde
Benghtt Soop mpp Axell Baner Åke Axelson mpp
Knutt Påsse mpria Svenn Ribbing mpp Gustaf Läijonhufwudh mp
44 1627.
Jahan Kruser mp Arvidh Liliesparre Erich Krabbe nip
Gorgonius Hindrikson Sven Bock Måns Axeelson Oxe
Biörn Månesköldh Mas Lillietopp Nils Liliehööck mp
Jesper Anderson Grus mp Benckt Kaffle Johan Wiff
Jahan Hårdh Håliger von Scheiding Knut Lillie
Anderss Sjöbladh mp Wolmer Yxkul Johan von Warnstedt
Anders Grijp Acke Suantesson Axill Brake mpp
Aron Wddesson Örneflychtt Jöns Nilson Jakobschiöld Erich Tätt mp
Anders Stewart mp Pher Stråle Jonns Stolpe
till siöere
Knutt Drake Jsaach Hindriksonn Nills Personn Syllfuer Spar
mp mp
Nihels bengtson Sölffuerbälke mp Anders Olssonn
Christåfwer Andherssån Gösta Ullfsax Jönss Rosenstråle mp
Oluff Stake Erich Bärtalsson Liustra Christier Classån
Broor Andersson Stephan: Lemnius. Torsten Benson jerta
Andhers svenson Rosenqvist Andreas Bureus Sthen Kllasonn mp
Jöran Börjeson Per Mikelsson Hamerskiöldh Erich Jörenssn
Jöran Kåse mp Jöns Hansson Suerdh mp
Joens Pärsån Suijnehufvud Gus
Nijls Benchtson Wlffana Lasse Skytte Caril Raam
Petter Falk mp.
Den 11 Decembria
1627
församblades och wore tillstädes pä Ridderhusedt Ridderskapet
och Adelen och effter H. Kong: Maij:tz nådige betalning keesadt
till Landt Marskalk den
Edle och Walborne Her Johan Sparre till Bolmeridh och
Rinckestada, Gubernator öfuer Handelss Compagniet; hwilken upstodh
och giorde en kortt Oration på effterfölliande meeningli.
Walborne Edle och Walbördige Grefwer, Frijherrer, Riddare
och Adelssmän, effter såssom H. Kong: M:tt min nådig:te Herre,
nådigst hafwer deputerat migh till denne berammade Rijkzdagli för
denne gången för Adelsståndet till Landt Marskalk: derföre är hans
flitige begäran, dhe wille honom derföre godh erkenne, han will
sigh gerna deremot effter Ståndz wilkor accomodera till alltt dett
hwar och en kan wara till wilha och wälbehagh.
Dereffter wordo desse effferskrefne af Adellståndett deputerade
till Capita Familia vthi denna Rikzdagh.
Landt Marskalk
Her Johan Sparre
Grefwe Peder Brahe
Grefwe Casimir
Herr Claes Stenbock
1 Classis
Her Bengt Oxenstierna
H: Johan Gyldenstierna
2 Classis
Nilss Rynning
Christoff Torstensson
Peder Erlandsson
Hindrich Fleming
Hans Kyle
Jöns Lillie
Bengt Sparre
Erich Bielke
Erich Jöransson Vlfsparre
Åke Hansson Soop
Caril Bonde
Hans Hoorn
H: Axel Baner
Per Nilsson
Christof Ribbing
f.piinnhnfviidh
46
1627
3. Classis:
Swen Lilliesparre
Fritz Rosladin
Erich Krabbe
Gorgonius Hindrichsson
Erich Gostafsson Roos
Hans Rerendes
Johan Christoffersson Ulff
Johan Hård
Biörn Christersson
Anderss Kornig
Mas Kagg
Jesper Nilsson
Bengt Kalle
Otto Skeiding
Knutt Lillie
Christer Siöblad
Dirich Yxkul
Arfwed Stierna
Johan Wernstett
Mas Persson Store
Åke Swantesson
Axel Drake
Jöns Stolpe
Arend Uddesson
Jöns Nilsson
Anders Stuwart
Erich Tönnesson
Knutt Drake
Stellan Mörner
Jsach Hindrichsson
Nils Persson Sölfwer Sparre
Caspar Wrede
Axel Tursson
Knutt Claesson Ogla
Nils Bengtsson
Anderss Olufsson
Christoff Andersson
Conradt Falkenberg
Erich Boije
Göstaf Persson Vlfsax
Erich Andersson Rosenstråle
Botwed Larsson
Peder Lillie
Erich Bertilsson
Joswa Arendsson
Bror Anderrson
Staffan Lemnius
Torsten Bengtsson
Andreas Bureus
Sten Claesson
Per Michilsson
Lorens Biörn
Jören Kåse
Erich Jörensson Tegel
Johan Eketrä
Jiins Hansson
Swen Swartt
Jören Lindelöf
Larss Skytte
Peder Swensson
Per Månsson Loodh
Nils Joensson Rosenquist
Melcher Axelsson
Hindrich Stör
Erich Erichsson Geet
1. G: Nils Brahe
H: Gabriel Erichsson
2. Krigsman Lillie
Larss Sparre
Johan Ulfsparre
Alf ätteme
H: Casimir Gyldenstierna
Erich Vlffsparre
Knut Vlffsparre
Mathies Soop
December.
47
Erich Soop Jfwer Niisson
Jören Soop Christer Påsse
Jöns Bonde Johan Påsse
Vlf Bonde Nilss Påsse
Carl Baner Swen Ribbing
3. Oluf Lilliesparre Anders Stuwart
Johan Ulf Dawid Stuwart
Carl Christersson Melcher Falkenherg
Holger Skeiding Linder Ulfsax
Melcher Wernstett Olaus Bureus
Måns Uddesson Erland Lindelöf
Johan Jacobschiöld Ulff Melchersson
Der effter vpresiterades samma Capita Familiae, Och begärede
Land Marschalkenn att Ridderskapet och Adelen, effter den Ordningh
som i fiordh holtz på Rikzdagen Vthi Rådhslagh, Omröstende,
vpp och neder marcherende på Slottedtt holla wille, på dett att all
Oordningh må blifwa tillbaka. Seden begärede han att dhe wille
taga desse Tre effterschrefne puncter vtj ett gott betenckiande, och
sigh seden deropå förklara.
1. Att effter en stoor delli af Adelen, försittia Hans Kongl:
M:ttz mandat och befalning, och, sigh inthett instella till Vttskrifningh
Rikzdagh, hwad poen och straff dem skall påleggias, som
sigh mottwilleligen altsså vtheblifwa.
2. Hwadh sträf dhe skole vndergå, som sigh absentera åå
rette sammankomster på Ridderhusett.
3. Att Grefwerne, Friller: och Ridderståndett, wrele med hwar
andre Communicera om någet är dehres Stånd och privilegier till
meen och hinder, att dhe dett wille tillkenna gifwa; På dett dhe i
vnderdånighet, hoos H: K: Mt: kunna andraga, och om förandringh
vnderdånigt anhålla
Der på resoluerede sigh effter Classes
Derpå Resoluerede sigh förste Classis
Att den som sigh mottwilleligen och vtan lagligh förfall, som
i Adelens priwilegia stå förmältte till utschrifwen Rikzdagh absenterar,
skall böta för hwar hest han holler I Russtiänst Femptijo
daler, Andra Rikzdagh dubbeltt så mycket Och tredie gången stånde
till deres arbitral straff som tillstädes på Rikzdaghen komma, doch
H: K: Mtz: Rett härwed förbehollen
2. Classis
Samtyktte dett samma.
48
1G27
3. Classis
Resoluerede sigh cfTter noga öfwerwägande att hwadh i dhe
twenne Classes samptyktt war, de och samptychte och bewilliade.
Ytermehra opponeredes, att hwar någon Adelssman wore, som
hade månge Söner, och hade dem inge godz tilldehlt eij heller någet
erfdt Eij heller hade någen tienst, om dhe skulle bota som
vthe blifwa på vttschrifwen Rikzdagh.
Resolu:
Att den som är i Hans Kongl: Mtz: tienst han hafuer erfdt
eller icke och vteblifwer bote 50 dl. Men har hann ingen tienst,
eller intet erfdt bote 25. dl. när han blifuer hemma ifrån Rikzdagen;
hwargång.
På den Andra Puncten resolueredes.
Af alla trenne Classes som vthe blifwer eller och åå rettan
timma icke komma tillstädes på Ridderhusett när sammankompster
är och tillsagdt blifwer: bote för hwar gångh Fem daler, effter
som i tiord holtz och skedt är.
Hen 3. Puncten togz ad deliberandum
Derpå förmantte Landt Marschalken samptlige Ridderståndet,
att dhe effter samptycht och tagen afsched wille taga sigh till wara,
och vndfly samma bewilliade böter.
Den 12 Decembris edler Middagen wörö Ilidderskapet och
Adelen åter tillstädes på Ridderhusett.
Och berättede Landtmarskalken, att han hade teedt H: K: Mt:
Rollan på Adelen som tillstädes wore; hwilket H: K: Mt: sigh gunsteligen
behaga lätt att dhe sigh så hörsambligen hade instältt och
till denne Rikzdag till städes kommedt; Men att så månge af Adel
vthe blifwa, är H: K: Mt. obehageligit Och will derföre derpå
böter låta leggia. Der på Vplass Rollan på Säten.
Den 13 församblades på Ridderhusett Ridderschapet och Adelen
klockan 8. om morgonen, och sedhen hwart Caput Farn i lia: hade
tagit sin säte talade Landt Marschalken på effterföliande sätt, Att
han wille vpträda till H: K: Mt: och förnimma, Om H: K: M:tz
willie är, att Stenderne skole i dag vpkomma. Och befaltte att han
i medier tidh vppe wore, skole man tillsee hwem bortto wore. Såssom
och begärede, att de i marchering welle holla den Ordning
som i tiord holtz, så wäl i Vpp: som nedergående ifrån slottedt.
Strax derefller kom Landt Marskalken tillbakar, och hade
Hindrich Stör med sigh; hwilken H: K: Mtt. hade naturalizeret
December.
49
och befaltt att han på Ridderhuset skull matriculeres med förmaning
till honom, att han såssom en Adelssman, som nu vthj dehres
sambqwem war intagen skole sigh vthi all ting så förholla och
förskicka, som en rettschatfens Adelssman ägner och tillstår
Dett han sigh förobligerade wille etfterkomma.
Dernest sade Landt Marschalken, att H: K: Mt: hade befalltt,
att man en noga inquisition schulle hafwa, om dhe Adelssmän som
sigh absenterade för ålderdom eller andra excuser och derpå leggia
ett straff som sigh mottwilleligen absenterade; dock H: K: Mtz
egen sak, som förb:t är, förbehollen.
Sedhen talede han yterligare till Hindrich Stör, att han wille
tinna sigh wälwillig, såssom dhe andra alf adel giordt hade, och
contribuera till Ridderhuset efter sin lagenhet. Det han och lofw
ade willia eflterkomma så widt hans förmögenhet sigh sträcker.
Strax dereffter vpgingo Adelenn effter Ordningen vpp i Konungens
förmak, och beledsagede H: K: Mt: med R: Rådh vpp i
Rikz Salen.
Sedhen H: K: Mt: hade satt sigh i sin Kongelige Stool, och
R: Rådh ställt sigh vthj dehres runi och stellen.
Vpträdde H: K: Mt: och giorde en widhlöfftigh Kongeligh Oration
på fölliande sätt.
Edle, Walborne, Wälbördige gode Herrer och Wise Danemän,
huru Gudh denn Aldrahögsta nådeligen hafwer vppehollet och bewaret
detta wårt k: Fädernesslandh för alltt fiendtligitt öfwerfall,
så att det icke är kommet vnder fremmande Herskaper och Tyranni
allt ifrån Heden höös tidh, i dett att Vndersåterne och Sweriges
Inbygiare, inn om dess säkre Grentzer, hwar effter sitt stånd
och wilkor vthj trygghet och rolighet wistas kunde, är allom någorlunda
kunnigt; och dervthaf hafwa Orsak samptlige Stenderne
att tacka Gudh; Synnerliga och serdeles derföre, att Gudh hafwer
nådigst detta wårt k: Fädernesslandh igenom wäre Förfäders försichtighet,
dygd och Mandom vthur dhe Påfweskes träldom belrijat,
så att wårt fädernessland nu en tidh lång dess Gudj loff vthj en Christeligh
och rett Troo och Religion lefwat hafwer, ehwadh dhe Påfweske,
synnerlige Polniske Konungen detta Riket vthj så månge
åhr anfechtadt hafwer så manligen är emot stått, så att dhe wårt
K. Fädernesslandh eller dess Grentzer igenom Gudz försyn icke
äre attaquerede, vthan mehre Polnische Grönan och dess Grentzer
merckeligen med Stendernes bistånd, såssom och Land, Städer,
Slott och Feslninger så och Hampner intagne, och alltsså Krigetz
bördan vthi någre frarnledne åhr satt vthj deres Eget Landh. Men
ellwad Wj med Krigetz forttsettiande, vthi dette och förgångne åhr
4
50
1G27
med Lif och lefwernes Osparsamhz drifwidt hafwe till det högsta
såssom och igenom tractater och fredzmcdel sokt att bringa Fienden
till en redeligh tractat och stilleständh. Men så hafwer sådana
wår flijt inthett kunnet nå sin framgång; meden dhe Polnische
Gommissarierne, hwarken hafwe warit fullmechtige giorde, eller och
något rett alfwar haft att tractera medh dhe wäre; dock på dett
att icke skullen skulle wries inn på Oss, att wi wore Orsaken till
blodz utgiutelsse. Hafwe Wi låtidt gifwa dem någre puncter der
med wi mehne att Stilleståndet skole beroe vpå: hwilke dhe hafwe
tagit till referendum på deres Rikzdagh i Polen; Och der på begifwidt
oss hem vthur Pryssen; Och äre så ware Gudj tackat lyckeligen
hemkombne, och funnet alle wäre trogne vndersåtere och
wäre Landh och Riken vthi ett gott wälstånd. Men såssom den
ene Hafzwågen fölier den andre, Alttsså nalkas oss dhe Påfwesche
liga närmahre så att den hafuer sigh wåldsambligen vnderlagdt en
stoor dehl af Danmark, så att wi derhos måste befahra, att dhe
sigh widare inn till wäre Grentzor lenckia skole, så frampt dhe
icke i tidh mechteligen blifwa emot satte; För hwilka Orsaker schuldh
wi hafwe Rådsainpt funnidt att sammankalla Rikzens Ständer och
dem sådant weta låtha, såssom och nådigst begäre, deres gode betenckiande
opå den proposition wi schrilfteligen hafue låtidt fatta,
hwilken Ständerne samptligen tillstädes ankompne, wille grundeligen
öfwerwäga, berådslå och seden sigh så förklara som denne
tidz Lägenhet och Rikzens Stat kräfuer och fordrer.
Derpå reciterade II. K. Mtz. Secreterare Johannes Salvius
Propositionen.
Dereffter giorde Landt Marskalken lier Johan Sparre en widlöfltig
Oration och swar deropå, widh föliande sätt. Stoormechtig:te
Högborne Furste, Allernådig:te Konungh; ltidderskapet och
Adelen sampt dhe andre Ständerne, liafwa mehr änn högh Orsak
nogh, att tacka den Aldrahögsta Gudli som E: K: Mt: medh lycko,
Seger och godh helsso vthur mångo Lifz fahrligheter, i dette forledne
Ahr på E: K: Mtz Kongelige Persson hände, hulpet och bcwarat
hafwer, han wärdigas bewara E: K: Mt framgent widh godh helssa
och Wälmåge, såssom och derhoos Ynderdånigst betacka E: K: Mt:
för den Faderliga omwårdnat E: K: Mt: hafuer och änn drager för
E: K: Mtz: Vndersåtere och Sweriges Grönö: Och såssom Gud den
Aldrahögste igenom sin Gudomlige försyn hafwer befrijet wårt k:
Fädernessland ifrån dhe Påwesches Ook och Träldom och wäre
hädsche Fiender dhe Påler förmedelst E: K: Mtz: hogttärade och
höglollige i åminnelsses Herr faders S. Konung Carlis liögtt begåfwede
Wijsdom befrijar, och dett ännu Gontinuercr igenom E: K: Mtz
December.
51
högwisshet förstånd och Kongelige Persson, j det E: K: Mt: Oss
samptligen förträder, att wi tryggeligen hwar Vthj sitt stånd lefwa
måge Vthj sine hus och Lägenheter. Men så hafwer E: K: Mtz:
giorda flijt intliet kunna bringa henden der hen, att dhe till någon
fredlig tractat hafwa welet ingå, Vthan förorsakes att continuera
med kriget, der till med höres och spöries, huru dhe Påwesche ligisterne
tyrannischligen forttfalira, och inkrechtadt sigh en stor dehl
af Danmark, af huilke Orsaker schuldh E: K: Mt: för gott funnidt
att vtschrilua en Rikzdagh och sammankalla Stenderne, och medh
dehres Rådli och Vnderstödning denna närwahrendes fahrlighet förekomma;
Så finne Ridderskapet och Adelen sigh skyldige och
pliehtige effter yttersta formågo, med Lif, blodh och förmågo att
bispringa E: K: Mt: och Fäderneslandet: Medh vnderdånig begären,
att E: K: Mt. effter sedhwanlig gunst och Kongeligh nåde, Wille
framgent blifwa och wara dehres Allernådig:te konungh och herre,
dhe wille sigh deremot effter skyldig liorsamhz sigh vnderdånigst
resoluera på föreläste och dem tillstälte proposition.
Derelfter gingo dhe med samma process vppi H: K: Mtz förmak
och derifrån neder inn på Ridderhusett. Och eflter dagen
mcstadehles war förliden, befalltes att dhe fölliande dagen skole sigh
instella igen på Ridderhusett att taga dhe förestellte Punchter vthj
propositionen vthj ett rådhsampt betenckiande. Och på det huar
må deste bettre wetha, hwad af H: K: Mt: proponerat, befaltes
mig Johan Larsson dem på Nyo att resitera.
Se Bilagan A.
Dermed förfogede sigh hwar i sitt logemente.
Den 14 Decembris wörö Ridderskapett tillstädes på Riddcr,
husett.
Och tilltalade Landtmarskalken sampttlige Adelen, om den
Oordning som i går passerede i vpp: och nedergående på Slottett,
såssom och på sielfwe Rikzsalen, huilket H: K: Mt: misshagede,
och begerede derföre att dhe här eflter, en richtigere Ordning vthj
sittiande och gående holla wele; På dett den disorder ibland Adelen
warit hafwer må afkomma.
Sedlien medlian i Priuilegierne förmäles och änn här till inthet
är ibland dehres sammankombster obseruerat; Att der någre Omyndige
barn lunnes, som hade Målssmän, skole Målsmannen dehres
Atts Säte beträda; Och hwar nu någre förhanden wore, de wille
sigh anmelda, att dem Såten så frampt de icke till Gapita alleredo
förordnede wörö tillordnes skulle. Och effter inge funnes, skötts
den vpp till nästfölliande Rikzdagh att obserueras.
52
1627.
Dereffter giorde Landt Marschalken en begynnelse på sjelfwe
Rikzdagen och propositionen på föiliande sätt.
Eder kommer wäl ihugh gode Herrar och Män hwadh j går
proponeredes af H: K: Mt: på Rikzsalen; huilken behöfwer ett Tidigtt
Rådh, Synnerliga medan den Påfwesche liga merkeligen tager
öfwerhanden vthj dett Romersche Rikett, h wilke» är ett blomster
för alla andra Riken, vthan och nalkar sigh närmahre inn igenom
Danmark, inn emott Sweriges Grentzer hwilket dhe nu hafva practicerat
vthi hundrade åhr, att bringa desse Nordiske Riken vnder
samma den Påweske träldom. Och detta att förekomma och förhindra,
war Konungens vår allernådig;te herres högste Orsak att
sammankalla Stenderne till denne herredagh, och sökia dehres Rådh,
hielp och assistence, dem att emotstå; Hwilket Ridderskapet här
tillstädes, såssom denn förnembste Ledemot i Riket, wele granneligen
öfverväga, och sigh accomodera till H: Kong: Mtz: och Fädernesslandzens
defension: Och nu i förstone öfverväga den första
puncten i Propositionen författadt är.
Först
Om Stilleståndetz föhreslagne Puncta emellen begge Rikerne,
Swerige och Polen.
Derpå reciterade Landt Marskalken vpp samma Puncter. Och
efTter omröstningen förklarede sigh förste Classis. Att dhe funne
dhe vplassne och författade puncter om Fredz tractaten gode wara
och see inthett någet att der vthj skall förandres; Vthan Commissarierne
i Pryssen kunne sigh accomodera, efTter som Tijden och
aduiserne i medier tijdh förelöpa dem att remediera.
2. Classis. Eflter Hans Kong: Mt: häfver med Riksens Rådh
samma puncter wäl öfwerwägatt, och nu allenast Ridderståndet och
de andre Rikssens Ständer öfwergifwidt att betenckia och approbera:
Så finne dhe inthett der vthj som bör förandres; vthan det
warde wäl de deputerede Commissarier i Pryssen, elTter tiden och
lägenheten att förbettra eller och förandra.
3. Classis. Dhe hafva tagitt dhe framsteltte fredz puncta vthj
«tt noga betenckiande; Och see och weete der vthj inthet till att
förandra, vthan hemstelle det H: K: Mtt. sampt Rikzens Rådhz högwisa
betenckiande.
Hwilke Trenne Omröstninger blefwo accepterade gillade
Dereffter vplass Landt Marskalken den andra puncten utlij propositionen
om Vttschrifningen
Och förmantte Landt Marskalken samptlige Ridderskapet, att dhe
den wille wäl och noga öfwerwäga, såssom denne fahrliga och wijdt
vttseende tiden och lägenheten föreweta: Endock denn i (lord nog
-
December.
53
sampt var ventilerat, så väl af en som annan; J thett then ene
förträdde priuilegierne, som wäre förfäder med Rlodh spillan inn på
dem förwerfwadt hade: Sedhen dhe månge andre difliculteter, der
vthaf kunna vttspringa, och änn her efTter sigh yppas och föllia
kunna.
Och befalttes att dhe om samma punct skole omrösta, och
först den Tredie och nederste Classis
Resolueredes vthi den Tridie Classis
3. EfTter denne saak och Punct, är af stoor importans, och
behöfwer ett stoort betenckiande; der till med så äre Rikssens
Rådh ochsså der vthj interesserede: Derföre begärede dhe dilation
på en dag eller två sigh att betenckia.
2. Classis. Dhe see att det är omöijeligit att vndwika denna
Vttschrifning, för desse närwahrende fahrlige tider skuldh; Derföre
mehne dhe att en Vttskrifning på samma sätt må skee, som i
fiordh skedde; elliest skulle aller Allmoge sigh öfwer dembeswäre:
Dock så, att H: K: Mt: nådigst gifuer Adelståndet en skrifteligh
försäkring, att denne deres friwilleliga bewillningh icke må lenda
dem vthj framtiden eller deres priuilegia till praejuditz. Och allenest
för detta Åhret; Men der nöden och fahrligheten i tillkommande
åhr infaller, wele dhe sigh hafva Vnderdånigst tillbudet, att
bispringa H: K: Mt: och Fädernesslandett vthi allt det dem möijeligit
är.
1. Classis resolution.
EfTter dhe merkia och see, att Fädernesslandet moste succureres
och en uttskrifning stå, See dhe inthet att den kunna vndangå;
Men efTter dhe derhoos inthet kunne see på hwadh sätt den moste
holles; begäre dhe dilation sigh att berådfråga på en dag eller 2,
så wäl med Rikssens Rådh som andra deres medh bröder.
Derpå beslötz
Och beslötz att den Tridie Classis, gånge dhe andra tillhanda,
Och saken skiutes opp till i mårgen att Communicera denn med
R: Rådh.
Den 15 Decembris wörö Ridderskapett för middagen tillstädes
opå Ridderhusett, Och strax hwar hade tagitt sitt Säte, Reciterades
opp Rollan.
Sedhan sade Landt Marskalken att han wäl hade förmodat att
Rikssens Råådh, skolle efTter Ridderskapsens begäran, nederkommidt
på Ridderhusett; Men så är dett tillbaka blifuidt, för den Orsaken
att H: Kong: Mtt. will att sarnptlige Ständerne skole nu strax
komma vpp i Rikzsalen;
54 1027
Strax der eflter trädde dhe edler ordningen vpp, och när dhe
vppkomme i Rikzsalen, Trädde Rikssens Rådli inn till Ständerne,
Och tilltalede H. Carli Carlsson Ständerne till, att H: K: Mt: hade
någott synnerligit att Communicera med dhem, hwilkett lågo H: K:
Mt: och Riket macht oppå; Men efter dett borde hollas hemligen,
will H: K: Mtt. att hwart Ståndh skulle vttwälia ett vttskott, dem
H. K. Mt: sådant wille vptäckia och deres rådh och betenckiande
der vthinnan pläga.
Derpå äre effterschme gode herrar och Men strax uttnembde.
Den 16 Decembris, elTter Landtt Marskalkens betalning kommo
efter middagen Adelon tillstädes som dagen tillförenne till vttskott
vttwalde wörö.
Landtt Marskalken H. Johan Sparre
G: Peder Christoff Ribbing
G: Nils Caril Ränner
II: Rengt Oxenstierna Gorgonius Hindrichssm
Caril Ronde till Rorssiö Otto Skeiding
Rror Andersin Erich Soop
Peder Erlandssin Hanss Kyle
Mathies Soop Anderss Oluffsson
Larss Sparre Nils Bengttsson
Bengdt Kafle Erich Månsson
Erich Jörensson Jsak Hindrichsson
Axel Banner Jöns Lillie
Johan Månsson Knutt Jorensson
Axel Drake Ulff Bonde
Holger Skeiding Conradt Falkenberg
Dermedh Vpstodh Landt Marskalken och tilltalade Adelon som
församblede wörö på fölliande sätt
Walborne gode herrar och Män, Eder är wäl i minne, att H:
K: Mt. i går, lätt fordra ett vttskott aff Stenderne att Communicera
med dem om någre ährender, som H: K: Mt: achtar rådeligit att
böra öfWerwägas: Synnerliga detta som är För dhe athskillige
aduiser vthur Tyskland och Danmark ankomma, Att dhe Påweskes
Rådhslag de i mångo åhr halft hafwa, äre vppenbar wordne, och
kotnpne vthi sielfwa werket så att deres store åtrengtan hafuer
med krigesmacht intaget heele Tyscldand, som är ett blomster, för
alla andra Konunga Riken, Dher till mz vnderlagdt sigh en stoor
dehl af Danmarkz provincier, och der brede widh demonstrerede
dhe Påwesche widere intention, att hwar dhe skulle få widere framgång,
hwad Olycka Sweriges Rike och dess vndersåter deraf skole
December.
55
hafwa att förmoda. Derföre war H: K: Mtz: nådige begäran till
Ständerne, att dhe detta wäl wille öfwerwäga, och derhos at dhe
sigh wille förklara; Om dett icke wore rådeligit, att H: K: Mt:
skulle assistera Konungen i Danmark, och settia kriget på den
Ortten dhe Keiserische nu läge med sin macht; Synnerliga der dhe
Påw'esche wunno widere framgång, skole dhe sedhen med machtt
bespringa dhe Påler vthj deres förehafwende; dermed begärede
Landt Marschalken, att hwar och en wille gifwa sitt votum eller
förklaringh här till.» Och beslötz att omröstning skulle skee ifrån
den Nederste, och vpträdde, Melcher Falkenberg och vttsade sinn
mening på fölliande sätt»
Att effter det synes att dhe Påwesche vtan twifuel tillkommande
wåhr, skole med macht attaquera dhe ointagne provincier
på den andra sidan om Sundet, och således komma sigh närmahre
till Sundett. Wore dett rådeligitt, att man motte Fienden der vthe
och coniungerer sigh med Konungen i Danmark, att förhindra honom
att han icke må göra widere infall i Danmark.
Vlf Bonde Resoluerede; Att man iw förr jw bettre, skulle
möta Keisarens armee der vthe, förr änn han kommer widere.
Knutt Jörensson. R: Dett wore önskeligit att nå freden; Men
hwar och icke, att man då söktte Fienden i en annars Land, änn
här hemma i landet
Jöns Lillie R: Att man gör Konungen i Danmark biståndh
med alltt dett man kan och förmår.
Jsach Hindrichsson. R: Effter Konung:n i Danmark hafuer
söktt hielp hoos H: K: Mt:, så wore det gott, att man komme
honom till vndsettningh och mötte fienden i en annars Land och
således afwäriade falman ifrån oss.
Erich Månsson R: Effter man seer den fahra oss förestår med
Konungen i Danmarkz vndergång: derföre är dett best, att man
vndsetter Konungen i Danmark.
Nils Bengttsson, R: dett är inthet bättre, vthan man söker
henden der han är; och bispringer Konungen i Danmark.
Anderss Olufsson. R: Dett wore rådeligitt, att man söktte fienden
på den andra sidan om Sundet, förr än han kommo dher öfuer.
Hanss Kyle. R: dett synes wara det bestå medell, att man hjelper
Konungen i Danmark.
Erich Soop. R: Så frampt w'j möte henden vthi en annars
Land, så sittia wäre hustrur och barn vthj ett säkert wälståndh;
och synes derföre wara rådeligit, att man söker henden i en annan
Landh, och succurerer Konungen i Danmark.
5G
1G27
Otto Scheidingh. R: Medan Konungen i Danmark hafuer begärat
liielp af 11: K: Mt:; derföre är det billigt, att den ene grannen
och Naboen bispringer der andra, och med det första kommer
honom med en krigzmacht till vndsettning, och förtärer alttsså i
en annars land, det man liar moste förtära.
Knutt Posse: R. dett som för ögonen är vttwiser nogh, hwad
tahra der vthaf skulle (ollia, om Kejsaren skulle winna widere frarngångh:
derföre är rådhsampt, att man möter fienden der han
längst är, och allttså binder sin hest i en annars gärdzgård änn i
sin egen.
Gorgonius Hindrichsson: R: Yrthaf dhe orsaker, jagh hafuer
här hortz disputeras kan jagh inthett annat seija, att Konungen i
Danmark moste assisteres och Keisaren mett krigett offenderas.
Carl Banner. R. att man med en annsehlig liielp kommer Konungen
i Danmark till vndsettningh.
Christoffer Rihbingh. R: Alldenstund man förnimmer att Konungen
i Danmark, inthet är så mechtig, att han kan wara sufficient,
att emotstå Keisaren; dij är det bäst, att man möter fienden
der uthe.
Hollger Scheiding. R: Förmentte best wara, att man assisterer
Konungen i Danmark, och sätter krigzböran i en anders landh.
Axel Drake, R: Effter alle aduiser förwara oss ifrån dhe Påwesches
fiendtlige förehafwande: då är hest man gör dem emotstånd
och assisterer Konungen i Danmark.
Johan Mänsson R: Effter man seer att Konungen i Danmark
inthett är bastant emot Keisaren; dij är det rådeligitt att man möter
fienden vth om wäre grentzer än lier inne; Synnerliga medan Keisaren
är interesserat med Konungen i Pålen, allttsså förmodeligit
der han vnderlade sigh Danmark han för samma interesse, oss och
attaquera skolle.
Axel Baner. R: Elller det är oemotsaijeligit för den aliance
Keisaren och det Osterikische huset hafuer med Konungen i Pålen;
föllier att han alleredo är, eller och blifuer wår fiende: dij är
rådhsampt, att man söker samma fiende vthi en annars Land, och
elller beste rådh assisterer Kongeri i Danmark; derigenom kan
wår armee så wäl vnderhollas alf en annars, som af wår egnes hielp.
Erich lorensson. R: dett synes wara dett bestå rådh, att man
tidigtt assisterer Konungen i Danmark, och således gör fienden
emotstånd i en annars landh.
Bengt Kafle, R: Elftersom wi nogsampt see huru ined Konungen
i Danmark omgås, derföre är det rådeligitt att man assisterer
honom.
December.
57
Larss Sparre. R: Effter wåre discurser och vota falla mest
derpå, att man moste bispringa Konungen i Danmark och möta
fienden; helst medan förhoppeligit är, att der man möter fienden
der; lätteligen skall kunna honom emotstå, och derigenom icke allenast
Konungen i Danmark succureres oell hielpas; vthan wi vndfiy
derigenom den tillstundande fahran.
Per Erlandsson. R: När jagh seer och omtencker den fahra
Fädernesslandet på hänger; tyckes best wara, att man med en
krigzmacht möter fienden på den andra sidan om Sundet, och således
afholler fienden från oss.
Mathies Soop. R: Dhe discurser och aduiser i går förelupo,
betyga nogh att wårt fädernessland swäfuer i en stoor fahra; derföre
tyckes honom rådeligit att man bispringer Konungen i Danmark
med en ansehlig hielp.
Broor Andersson. R. De skäl hwarföre man skall föresee fädernesslandetz
fahra, det nu synes öfuerhangia är wår Religion och
andra friheter är nogh i går ventilerat; i dett att när ens annars
wegg brinner, och wi äre dertill med Konungen i Danmark med
pacta conuenta forbundne, och wi elliest wele vndfiy dePåwesches
ook och träldom, att wi bispringa Konungen i Danmark (så frampt
han sielf wil) nu medan tidh är; elliest skole wi wäl moste görat:
dock till H: K: Mtz. disposition.
Carl Bonde, R: Om Konungen i Danmark wil taga till tacka
wår hielp och vndsettning, är det gott hwar och icke moste wj
sökia fienden der han är.
H: Bengt Oxenstierna. R: Att man succurerer Konungen i
Danmark tyckes gott wara; dock att man föhrer en regular armee,
som icke deprehenderar Konungen i Danmarkz gunst.
G: Nils: R: Dett är best att man i tijdh succurerer Konungen
i Danmark, och holler fienden i en annars land, synes wara högnödigt,
och wårt fädernessland gagneligitt.
G: Peder Brahe. R. Elller detta ährendet, är af ett stoort importans
och wäl behöfde ett stoort betänckiande; men effter tiden
är så trång och stackott, att den inthet så kan ventileras; derföre
är dett rådeligist, att man i rettan tijdh gör Konungen i Danmark
biståndh och fienden albreck.
Dermed affträdde detta Uttskottett.
Den 17 Decembris, wörö effter middagen alltt Ridderskapet
tillstädes
Då framsteltte Landt Marskalken följande mening till dem.
Att H. Kong. M:tt hade förgången Lögerdagh låthett vttaga
ett vttskott alf samptlige sammankallede Rikssens Ständer war icke
58 1G27
derföre skedtt att H: K: M:t hade någet misshag till dheres förtroende,
vthan på det H: K: Mt: deste bettre kunde vnderrätta dem
dett närwahrende krigzwäsendet, som nu hafwer sin mechta framgång
af den På wesche Liga vtj Tysklandh; hwad fahra wi skole
hafwa, om så är att dhe skole få widare framgång:
Derhoos demonstrerede H: K: Mt: den olycka wäre granner
dhe Danske äre råkede vtlij; Och sedhen hwad fahra och olycka,
oss skulle oppå komma, så frampt de bemechtige och vnderkasta
sigh Östersiöen, Sundet och andra hampner. Vpå hwilket H: K:
Mtz: framstältte widlöfltige taal, förb:te vttskott sigh inthet hafwa
kunnat resoluera vthan tagitt dett ad deliberandum, och det till att
communicera med dhe andre af dehres medell; och derföre till den
ända, will dem hafwa tillfrågan och tilispordtt om dhe som icke
wore convocerede till dett vttskott, wille gifwe dem plenipotens,
att hwad de sluta och giöra skall wara kraflligt; helst medan dhe
inthett tenckia nogett annatt göra wille, ähn hwad som kan lända
dem eller andra af adel till någet praiiuditz; Och hwad dhe således
berådslå, samptyckia och giöra, af dhem holles och ellterkomes
skall. Helst och derföre medan H: K: Mt: eij heller intett någett
begärede som dehres wälfångna friheter eller priuelegia lända de till
någen nachdehl:
Derpå begärede dhe i första Classis att wetha, om H: K: Mtz tall
och communication, angåår dhe 3: puncter som proponeredes vthj
proposition, eller om det angår någen priuat saak och icke allmen
bör wethas; och när dhe få det förnimma, wele dhe sig resoluera.
Der till swarede Landt Marskalken; att dhe gode herrer hafwe
af hans förre Taal wäl förnummidt, hwad orsaken är, att dette Vttskott
är fordrat: År allenast derföre skett; På det H: K: Mtz gode
occasioner igenom en Allmen proclamation icke må förhindres och
vttsprides vthj dhe Ortter II: Kong: Mt: ännu hafwer sine correspondencier.
Sedhen lender dem eij heller till någet hinder vthj deres
friheter; Såssom och eij heller angår saken om vttschrifningen eller
qwarnetullen; mycket mindre någ:n priuat Persson.
Så resoluerede sigh alle 'frenne Classes på fölliande sätt.
3. Classis Resolution: Att hwad wårt vttskott i så motto
warda beslutendes, elller det länder H: K: Mt. och Fädernesslandet,
så wäl som dess trogne vndersåter till wälstånd och icke dheres
priuilegier och friheter till någen nachdehl, tillstå de dem fulkomligh
plenipotens att sluta, och sedhen afT dem effterkommes
och holles.
2. Classis samtyktte det samma så och
1. den första Classis.
December.
59
Sedhen begärede Landtmarskalken att dhe skole eflter tagen
afskedh förklara sigh på den andra puncten i proposition om vttschrifningen
och dermedh vplass Secreteraren Johan Larsson sielfve
puncten.
Och förklarede sigh alle trenne Classis som föllier elller ordningen.
2. Classis Dhe see att dett är omöijeligitt, vndwika denne vttschrifning,
för desse fahrlige Tijder skulldh, derföre erachtte dhe
att en vttschrifning på samma sätt som i fiordh holtz, skeer; Elliest
skulle Aller Almoge sigh öfwer dem beswäre; dock så att dem gifwes
en försäkring af II: Kong: M:tt som icke prauudicerer deres
priuilegia i framtiden, och dett för detta åhret allena: Men der nöden
tränger eller så stor blifuer, wele dhe sigh hafwa tillbudet att
elller yttersta macht bispringa H: K: Mt: vthann någen herredagz,
sammanfordrande.
1. Classis. Edler dhe see att fädernesslandet moste succureres,
för dhe store fahrligheter som synes swäfua och tillstunda,
att en vttschrifning på ett åhrs tijdh wid samma sätt som i fiord
skedde holles må; doch der hoos consentere för dehres perssoner,
att der som lägenheten och nödtorfften kräfuer att man flere armeer
än nu holles formeres och vprettes skolle, att den på samma
sätt vttschrifningen på Ett åhr eller Tw continueres må.
3. Classis. Elller dhe befinna högnödigt, att en vttschrifning
moste holles; derföre wele dhe för deres perssoner samma vttskrifning
i detta ålir hafwa bewilliat såssom den i fiord skedde;
dock alltt dehres priuilegier till ingen prseiuditz: Men der nöden så
fordrer, wele de än då elller dehres yttersta macht, H: K: Mt.
assistera, vthan någen Ständernes sammankallelsse.
När dhe Trenne Classes sålunda vttschrifningen samptycht
hade. proponerede Landtmarschalken den 3. puncten om Boskapzskatten,
hwilken punct såm han i bookstalwen författadt är, blef
reciterat.
Hwarpå sedhen blef:t resoluerat
1. Classis. Edler som dhe hafwa consenterat dett ena, så föllier
consequenter att dett andra och moste föllia: Derföre wele dhe
hafwa samptyktt samma Boskapzhielp att vttgå på tw åhr, eflter
sätt och form som här till schedt är: Men der armeerne moste
förmehres, follier att det tridie åhrs Boskapz hielp må continuere;
Men att deri schall stegras finna dhe orådeligit, för allmogens stora
beswär skulldh.
2. Classis. Elller dhe hafwa samptycht vthi vttschrifningen;
alltså wele dhe och i lika motto med Boskapz skatten holles skall,
60
1627
på ett åhr; oell der nöden så fordrar att den då Ett Ålir continuerede:
men att den icke stegres edler Rikzdaler.
3. Classis. För dehres perssoner willia dlie hafwa samptycht
Boskapz hielpen på 3. åhr om nöden så fordrer; Men der det icke
behöfwes, att den då lindrades, synnerliga att Bönderne vnder sätegårderne
förskonttes Men dhe andre måge den vttgifwa; Dock så
att åhrligen en Ny Boskapz längd och vttschrifning anstellas och
vprettas motte.
Sedhen vpreciterades den fierde puncten Om handqwarnernes
Aflskaflende. Och sedhen hwartt Caput familiae hade omröstatt och
sitt votum gifwidt, att dhe sampttligen wäl kunne lida att dhe motte
afskafles; Men där dhe dem och kunde få beholla för en wiss taxa
wore det gott, hwar och icke, må dett med alla afskaflas.
Derpå sade Landt Marskalken, att han wille låta concipera
swaret, så att de det följande Morgonen skole det få höra.
Den 18. Decembris wore tillstädes Ridderskapet tillhopa, och
vplas Landt Marschalken Swaret som conciperet war på dhe 4.
framsteltte puncter och tillfrågedes, om det wore någet som der
vthj borde förandras.
Dertill dhe sampttligen swarede att dett war rett författadt,
allenast, att såssom dhe i hord hade hemstältt II: K: Mt: med Rikssens
Råd att förordna om handqwarnerne, det samma tvchtes bäst,
att dett och så skee motte. Såssom och effter desse Swar så wäl
anginge R: Radh som dem wore dett rådeligist, att man dem sakerne
communieerede, och deres radh och betenckiande plägade;
Och beslötz att dhe till fölliande dagen skole på Ridderhuset komma.
Den 19. wörö Adelen åter tillhopa och sedhen dheres conciperede
swar war vpläsitt, vpträdde Landttmarskalken till Rikssens
Radh; och efter dhe funno der vthi någet som tiänte till att förandras,
skotz det vpp till afltonen när S. Bengt Soop/, lijk wart
vttförd; Men eliter mörkret hastigtt inföll skotz det vpp till den
andra dagen.
Den 20. wore eflter tagen Afskedh Adelen församblede på Ridderhusett,
Och strax hwar hade tagit sitt säte, kommo Rikssens
Rådli dijtt neder, som war
G: Abraham, Carl Carlsson, Boo Ribbing, Gabriel Bengtsson,
Claes Horn, Johan Skytte, Gabriel Gostafsson, Peder Baner, Caril
Oxenstierna och Claes Flemmingh.
Der på frågede G: Abraham, efTter dhe gode Herrer hade låtidt
begäre att R: Radh skole komma neder till dem; huilket de och
gerna hafwe elTterkommidt, och wele allttsså gerna förnimma för
hwadh Orsak, de dehres praesens begäret hade.
December.
61
Derpå swarade Landt Marskalkenn.
Att de till den ända hade låtidt fordra Rikzens Rådh till sigh,
att communicera med dem om dhe 4. puncter de till Swar H: K:
Mtt: underdånigst öfwergifwa wille. Tjenstfliteligen begärendes, dhe
gode herrer, wele med dehla dem dehres gode betenckiande vthj
detta conciperede Swaret, och så framptt det icke wore så sammansatt,
att de wele hielpe till att det motte förandres, så att det
kunde wara H. K: Mt: till nådigt behagh, och dem drägeligit att
vndergå.
Dermed af trädde R: Råd i den andra Salen, och när de dett
wäl öfwerwägit hade, kommo dhe strax inn igen, och talade Her
Caril Carlsson till dhem, som fölier
Dhe Herrar R: Rådh hafwa eliter deres begäran tliteligen öfwerläsidt
dheres conciperede Swar, huilket dhe funne gott, men
allenest att någre få Ord der vtj borde forandres; Synnerliga vtj
den första puncten, Om tractaten H: K: Mt: dhe Påler föreslagit
hade, Wore gått att der vtj infördes Sådana formalia, som kunne
förtaga wäre flender allt hopp till Successionen, att Arflöreningen
vthj Norköping Anno 1604. vprettedes, nu förnyades och dirigeredes
på H: K: Mtz: elskelige käre dotter: Helst medan dhe andre
Ständerne sådant vthj deres Swar underdånigst om anholle.
Derom disputeredes sedhen dem emellan, och effter lång och
noga öfwerwägning funno de dett gott, helst derföre, att förtaga
fienden alt hopp till Riket, såssom och att det förr af samptlige
Rikssens Ständer bewilliatt och samtycht är, vthi sielfwe Arfföreningen.
Sedhan efTter middagen wore Adelen församblade, att öfwer
wäga någre grauamina, de funno som sträfwa emot dehres wälfångna
priuilegia; Och derföre befalttes af Landt Marskalken, att liw ar och
en schulle fritt vttseija, hwar vtinnan han fan sigh beswäret, eliter
sådant alltt gingo dem samptligen vnder ögonen, der någet skedde
emot deres priuilegia, eller någen elliest laideredes eli oförrättades.
Och seden hwar hade sine beswär öfwergifwidt skriflteligen
såssom och mundtligen vttsagdt sine beswär och meening, conciperedes
dette fölliande gravamen af S: Johan Larsson; hwilkett Twå
dager der effter af Landt Marschalken och hans med deputerede,
vnderdånigst öfwerandtwardades H: lv: Mt.
Se Bil. B.
Den 21. Decembris wörö tillstädes Ridderskapet och Adelen
elller middagen, och vpträdde Landt Marskalken 11: Johan Sparre
och tilltalede dem med fölliande ordh
62
1627
Walborne gode herrer och Män, J hafwe sielfwe wäl seedt
hwadh oordning vthi vpp och nedergäende passeret är, att dett motte
vpphäfwes, och vthi processen förliolle sigli hwar och en sorn
Ordningen förmår, och en rettschaflens Adelssman ägner och bör.
Dereflter förmantte Landtt Marskalken samptlige Ridder stopet
att elTter dbe Danske Senningebuden äro förhanden och H: K: Mt:
såssom och dlie medh courtasie oell vpwachttning böre försees, att
dhe dett wele eliter komma, och sigh bequeme till H: Kong: Mtz
tienst och Senningebuden till vpwachttning.
DerefTter strax vpgingo dhe eliter processen vpp i Rikzsalen,
Och seden dhe hade folgdt H: Kong: Mtt. vpp i Rikzsalen; hade
Landmarskalken en Oration på Adelens wegner till H: Kong. Mt:
Att Adelen hade hörsambligen eflterkommidt H: K: Mtz befalniug
och låtidt fatta dehres mening på II: K: Mtz: framsteltte proposition
; hwilken de wille nu här lata vpläsa, vnderdånig bediandes
H: K: Mt: wille det med all gunst och nåde upptaga och framgentt
blifwa deres alleruådig:te Konung och herre
Dermed vplass S: Johan Larsson detta fölliande Adelens Swar.
Se Bil. C.
Seden alle dhe andre Ständerne eliter Ordningen
Derpå H: K: Mtt. swarede, att han wille låta collationera swarén
tillsainmen, och der vthaf latlia fatta ett Reslut, hwilket dem
sedlien schall tillställes, att sigh deropå förklara.
J)cn 22. Decembris wörö Adelen tillsammans för middagen och
ventilerede om Qwarnetuls Ordningen, och efter dhe skole eflter
Middagen den bekomma såssom och bcslutedt, passerede demi
samma gången inthett, vthan Landt Marschalken förmantte dhem
alt när Senningebuden ankomma dhe wille finne sigh redebogne att
bewise dem all courtosie och Vpwachtning.
Eliter middagen wörö samptlige Adelen församblede på Ridderhusett,
och strax der eflter vpträdde de i Rikzsalen med process,
och strax dereflter inkommo Rikssens Radh; Hwilke för dem lätt
vpläsa Riksdagz beslutet så och den Ordning huru quarne tullens
disposition härefter skall anstelias. Och sedhen dhe medh R: Radh
oell dhe andre Ständerne derom communicerat hade, Nederträdde
i lika Ordning inn på Ridderhuset igen.
Och sedhen hwar familia hade tagit sina ställen. Vpreciteredes
beslutet på nyt af Secre:
Der på Landt Marskalken dem tillfrågede, om de hade någet
deremot att seija.
Derpå omröstades vthj alle trenne Classes
December.
63
Att dhet kunne wäl passera, allenast H: K: Mt: nådigst wille
låta blifwa Roskapz skatten widh den första taxeringh:
Hwilkett Landt Marschalken demonstrerede att dett widh denne
fahrlige tiden inthett wäl ske kunne vthan H: K: Mtz och Rikssens
tarf fordrade att en sådan anselilig hielp moste vttgå; der till medh
liafwa dhe andra Ständerne den alleredo samptycht och bewiliat
De wille fördenschull såssom dett förnembste Ståndet sig wälwilleligen
der till beqwrema, och lika med dem der till samptyckia.
Och sedhen dhe med hwar annat någet lithell der om ventilerat
hade: ltesolueredes af alle trenne Classes
Elfter dhe see och förnimme att K: Mtz och Rikssens Stat
sådant fordrar, och dhe andra Ständerne alleredo der till beiakat
hafwa. Wele dhe och förmå dehres vndersåtere att dhe den och
i lika motto rättrådeligen vttgöra skolle.
Dernest vpreciteredes Qwarnetulls Ordningen, Och eflter den
någet widlöfftig war, dertill med behöfde ett noga betänckiande,
skotz det vpp till fölliande Morgonen.
Den 23. Decembris, kommo Adelen tillsammans på Ridderhusett
eliter middagen och sedhen Qwarnetullens Ordningen vpläsen war;
Eörfrågede Landtmarschalken, om dhe hade någett deremot att seija;
då begärede dbe att dbe funno rådeligitt att förnimma af H: K: Mt:
om den 4. Puncten i samma Ordning
Om dhe skole göra en Ny handstrekning eller löffte, skrifti:
eller mundtligh? huilket dhe achta onödigt; hälst medan dhe II:
K: Mt: tillförende med trohet och eed förplichtett wore; och wed
dehres Adelige Alires förbrytelsse, tenckie der widh att förblifwe.
Till den 5. P:
Förmode de i vnderdånighet, att H: K: Mtt. eflter det besiatedz
inneholldh, som i förste Qwarnetuls påleggende, resolueredes;
att äganden sin egen Mölnare till och ifrån settia må; förblifwa
wele, och i samma Punct dehres enskvitte qwarncr icke meent
hadhe; dock på thett all tingh deste richtigere tillgå motte, kunne
dhe wäl lida att Mölnaren in för Ståtholleren eller Commiss: sin
trohetz Eed praesterer; Och der som Mölnaren icke skrifwa eller
läsa kan; honom då en skrifware tillordnes, som alting richtigtt
annotercr och vptekncr; Men förwentte sitt salarium aff H: K: Mt:
Till den 9. Punct. Resol: eflter lång communication af trenne
Classibus
Meline Adelen, att den puncten, om han så stride obserueres
skall, dehres Perssoner alltidh oundwikeligit, j misstanckar drage
skulle, helst medan i hwars och enss husshold åhrligen stoor förändring
skeer; Hälst derföre, att en part afl Adelen det ena åhret
64
1627
mehr förtärer än dett andra, ined större gestning, kostfrihet,
Brölloper, Barnssöl, bcgrafninger, desslikest ochsså till ewentyrs
någre Måneder änn sedhwanligit är, på andre Orter sigh förholla,
och på annett sätt, änn wahnligitt hussholdhning anstella moste.
Och derföre niehna, att dehres husshold Qwarnetullen nogsampt
försäkrer med Zedlerne som vttgifves: wele derhoos vnderdånligen
förmoda att den Puncten så författas, att dhe alla misstanckar och
oredelige tillmäten måge vndwika
Derpå Conciperedes fölliande beswär vthi Qwarnetuls Ordningen
Se Bil. D.
Dermedh togz den dagz act sin ända
Den 24. Decemb. wörö Ridderskapet och Adelen tillsamman
att vpträda vpp i Rikzsalen att anhöra beslutett.
Samma dagh wardt Stellan Mörner eflter H: K: Mt. befalningh
naturalizeret och immatriculeret vthj de andre Mörnernes Säte
och ställe.
Derefter vpstodh Landt Marskalken och förmantte Adelen och
Ridderskapet att eflter H: K: Mtt. hade achttadt i dag göra en
ända på Rikzdagen, och nu strax skole vpgå i Rikzsalen att anhöra
beslutedt, de wele i vpp: och neder gående såsåm och på Rikzsalen
holla godh order, eflter såssom ordningen och processen
inneholler.
Sedhen sadhe han, att han hade fått befalning af H: K: Mt:
dett han skulle tillseija Adelen och Ridderskapet, så wäl dhe som
närwarende, såssom frånwarende, skolle holla och hafwa dehres
Russtienst färdige, ehwad Timma och stundh hwar och En eflter
H: K: Mtz befalning af Ryttmesterne bekomme tillseijelsse.
Sedhen hade H: K: Mt: befahlett att eflter på Rikzsalen i dagh
en Solen act skall förehafwes, j dett H: K: Mt: tencker till att slå
någre af Adel, för dehres Manlige gerninger, till Riddere att en
skulle wara der till betänktt att göra en Oration eller Swar på det
Taal H: K: Mt: hafwandes warder.
Derpå omröstades, effter de tillförenne, inthett bäfwe synnerligit
om denne act wist, eij heller någen sigh derpå beredt, att
göra II: K: Mt: derpå någen gratulation, både dhe Landt Marskalken,
att han åå dores wegner, wille det fullborda och holla deröfwer
en Oration.
Och eflter långh Endskyllan, jakade H: Johan Sparre dertill.
Dereflter vpträdde Adelen eflter processen vppå H: K: Mtz:
förmak och derifrån beledhsagede II: K: Mtt till Rikzsalen, der dhe
andra Ständerne församblade wörö.
December.
65
Dermed vpstodh H: K: Mt: och gratulerede samptlige Ständerne,
att de sigh så hörsambligen hade inställtt till denne Rikzdagh,
och derhoos wälwilleligen till II: K: Mtz proposition resolueret
och ingått. Och på dedh att denne Herredagh må komma till
en godh endskap, hafuer II: K: Mt: Iåthidt renskrifwa beslutett,
huilket dhe wele vnderskrifw;a, på det sedhen hwar och En må tilllåtes
att förrehsa hem till sitt igen.
Sedhen vplas Seeret: Johan Salvius beslutett.
Dereflter worde till Rikz Radh vttwalde Her Johan Sparre,
som Landt Marskalk i denne Rikzdagh waridt hade, och Mathies
Soop, såm Cammar Rådli waridt hafwe, och preesterede dehres
Eedli med II: Peder Banner och II: Carli Oxenstierna, som tillförenne
till Rikz Radh vttwalde wörö. Dehres Jurament förestafwede
Iler Gabriel Gostafsson Oxenstierna.
När den act war passerat
Vttgick II: Caril Carlsson Rikz Admiral med Marschalken Dirich
v: Falkenberg effter Rikz Sw7erdett, och inkommo strax tillbaker
på Rikzsalen, med Trummeter och her Puker,
Och sedhen H: K: Mt: hade hollit en widlöfftig Oration, och
berömbt dem som sig vthj Krigh wäl förhollidt hafuer, och hwad
mandom och Courasie vthj en krighzman för en dygd wrore, dett
kunne hwar och en wäl sielfdöinma; liw arvthaf Ridderståndet hade
sitt Vrsprung. Och kan ingen Cavalier eller krigzman inthet högre
efltertrachtte änn han sigh ridderligen och wiil vtj krig förhollcr,
der vthaf han kan förwerfwa sigh och beele sin Slächt och herkompst
ett Odödeligt högt beröm, och icke så mycket trachta eflter godz
och Rikedommar som lier til sket är Dett och II: K: Mtz högste
och störste beröm wore, att han vthj sine Ahner och herkompst,
wore af war och hade Riddere och Ridderssmän der vthj, och effter
desse när wahrende Iler Nilss Rrahe Grefwe till Wisingzborg,
hade sigh förgången åhr wid Mewa såssom en Rettskaffens Cavalier
förhollidt och med frimodighet taget fienden en skantz vthaf,
Och sedhen II: Erich Soop till Biurum vthj denna förgångne sommar
i lika motto sigh Rittermessig vthj den Rataglie, hans K: Mt
med sine flender dhe Poler liölltt emellen både felttlägren wid Dirschow,
i dett dett andra Rytteriedt w7eku för fienden tillbakar, hann
med sin squadron icke allenast wende dem flychtige tillbakar vthan
och slogh fienden, så att han moste fly inn i sitt läger; Erachter
II: K: Mtz: för dessa dehres Loflige Manlige bedrifter förbettra
dehres ståndh med Riddare Nampn.
Derpå framkallade herolden Erich Jöransson Wälb: H: Nilss
5
60
1627.
Brahe och II: Erich Soop, huilke eliter sedhwanligitt sätt oell pompa
ali II: K: Mt wordo slagna till Riddare.
Sedhen giorde II: Johan Skytte en oration och icke allenest
berömde dem
detta dehres Ridderlige ständli, Såssom oell förmantte dem andre
af Adel till mandom och dygd/ elitertrachtelse
Dernest giorde och H: Johan Sparre en lång och heriig Oration,
innehollendes Invad Courasie och Mandom
tandes warder.
Dermed beledhsagade dhe II: K: Mt: vpp i II: K: Mtz geinach,
och Adelon gingo neder i liidderhusett igen, Och sedhen dhe hade
önschat Landt Marschalken H: Johan Sparre till sitt höge Oliicium
vthj Rik/, ltådz Em betett mycken lycka och prosperitet. förfogede
Invar till sitt logemente, och tillsades att det schulle anslås pä l'ortten
när de skulle komma tillhopa igenn eliter dhe kunna intliet
komma till att vnderschrifwa för heligdagcrne. och derföre belälltes,
att ingen fördriste sigh att begifwe sigh vtliur staden.
Den 29. Decembris, wörö Adelon församblede på Ridderhusett,
och sedhen Rollan war vpläsin, Vnderskrefwo så wäl Famiiierne
såssom Slechterne, så wäl det beslutett som vplefreredes iu archivo,
såssom dett bär bifogade.
Se Bil. E.
Sedhen tilltalede åter Landt Marskalken Ridderskapet och Adelen
att dhe såssom de alleredo eliter II: K: Mtz betalning af honom
påminte wörö att dhe skole hafna dehres Russtienst färdige, det
samma wille han ännu yterligare tillseija, att de det e(l'terkomma
wille; Och ineden Russtiensten ringa wele förslå till en annee,
derföre är och derhoos 11: K: Mtz. nådige begäran, att liw ar eliter
sitt embne och Rådh, wele der brede widh vttstoflere en besoldning/
Ryttare; Huilke II: K: Mtt sedhen wele gasie och besåldiiing
lefrera, Och derpå Invar och En sigh betenckia, och gifwa sedhen
swar ifrån sigh.
Derellter förniantte lian Invar och en Att, att dhe wille inlefra
dehres Arlzwapn med dehres rätta färger ion j Ridderhusett, så
och att sedhen dhe ion vthj Rikz archivo kunne till efllterretteJsse
och förwahras.
Den ÖO Decembris wörö Ridderskapet tillsammans, och låto
sigh antekna hwilka som lust hade att tillsettia med Rustningzhester.
Sedhen förmantte Landt Marskalken dhem att ingen skulle fördrista
sigh att begifwa sig härifrån, förr än Gesandterne hade lått
dehres Afskedh, och H. Caril Ranners bröllop wore öfwerståndett.
1628, Januari.
67
Till det tredje sade och Landt Marskalken att R: Rådh skole
oclisså komma dijt neder, hwilke hade på H: K: Mtz wegner något
förhandla med dem, synnerliga om qwarnetullen, Att dhe fördenskulldh
wille finna sigh tillstädes strax effter Nyåhrsdagen så skole
dhe af dhem förnimma II: K: Mtz wilha.
Anno 1628
Den 2 Januarij, Effter sidste tagen afskedh och befalningh,
församblede sigh på Ridderhusett Adelen och Ridderskapet.
och sedhen Rollan war opreciterat
Koramo neder opå Ridderhusett effterschrefne Rikssens Rådh,
Iler Carli Carlsson, Iler Johan Sparre och H: Mathies Soop.
Då vpträdde II: Caril Carlsson och sade
Walborne Wälbördige gode herrar och Män, Dhem war alf
II: K: Mtt. i befalningh gifwidt, att såssom vthj Qwarnetuls Ordningen,
förmältt står, att Ridderskapet och Adelen skole göra handsträkning,
att dhe den bewilliade Qwarnetullen för dehres Perssoner,
såssom och till holla sitt Folk att dhe den richtigligen och
vthan Sweek wele vttleggia H: K: Mt: och Fädernesslandet till assistens
och Vndsettning; Och detta till widare styrkio reckia på
H: K: Mtz wegner R: Rådh handen.
Sedhen Famiiierne länge sinemellen såssom och med R. Rådh
derom communicerat hadhe, ingingo dhe samma handsträckningh,
och efter Ordningen och Säten, trädde hwar Familia med dehres
Släclit fram inn till Rikssens Rådh och gåfwo 11: Rådh handen,
med dett löffte och tillseijelsse, att dhe för deres Perssoner wele
samma Qwarnetull richtigligen vttleggia, men widere eller för någen
annen kunde dhe inthet cavera.
Derhoos begärede H: Caril Carlsson att såssom dehres Landt
Marskalk nu närwahrendes Rikz Råd, hade någre Rehsor dem påmint
och belälat att dhe skole hafw'a dehres Russtienst färdige;
Alltsså hade han än ytterligere bekommidtt befalning af H: K: Mt:
dem samptligcn och i synnerhet att tillseija att dhe till nästkommende
Kyndermesso, skole halwa den parat, så stofferat som H:
K: Mtz priuilegium derom deni till holler och förmår, Och skole
de wedh den tiden bekomma widere beskedh, Invar samma Munstringh
skall anstellas och bollas.
Ilwilket dhe lofwade att hörsambligen wele etfterkomma.
Till dett Sidsta, hade H: K: Mtt. och befahlatt, att ingen
elioo lian och är, skole fördriste sigh, att begifwa sigh hädan, förr
änn eliter Söndagen, och till dess dhe Danske Senningebuden wörö
sin koos.
1628
Deröfver dhe sigh högeligen beswärede, synnerliga dlie som
långwägade wörö, för Russtiensten och stolferingen der till, emedan
tiden war så svåra kortt.
Dermedh togo Riksson Rådi) sin Afträd!), Allenast begärede
H: Johan Sparre på Adelens wegnar att dhe gode Herrar vele
påminna H: K: Mt: om en nådigh förklaring, på dehres öfwerlefrerede
granamina.
Huilket dhe och till sade gerna vele elTterkomma, Men förhopligitt
att ingen resolution der på folia kunde, denne gången.
Dermedh ändades denna dagz act.
Den 8 Januari] woro Adelen som ännu qwarre woro tillsammans
oppa Ridderhusett, och sedhen hwar hade tagitt sitt locum.
Vpplas S: Peder Michilssons Hammerskiöldz skiöldc bref, gifwidt
alf högtährad i åminnelsse Konung Caril den 24 Nouembris
Åhr 1007
Så och Peder Riörssons brell som hans barn woro gifwidtt
af II: K: Mt: wår allernådig:te Konung och Herre, huilke och
wordo immatriculerade och skolle kallas Corneter.
Strax der effter vpstodh Landt Marskalken Her Johan Sparre,
och giorde ett taal till samptlige Adelen på fölliande sätt.
Effter såssom H: K: Mtt. och dhe hade vttwaidt och erkendt
honom godh, vthi denna väl ändade Rijkzdagh för dehres Marskalk
Derföre ville han hvar och en på dett llitigeste hafva betackat,
för dehres välvillighet hörsambhet och lydno, sorn dhe honom teedt
och bovist hade, Och emedan högb:te H: K: Mt: häfver tekts (docli
honom aldehles ovetterligitt, eij heller någen sin åstundandes ei
heller finner sigh der till qualificeret) till Rikz Rådz Embetet, Och
alltsså moste förlåta dores sambqwembder, (hvilket han icke gerne
giorde det Gudh kenner) och allttsså inthet kan frambdehles blifva
dehres Marschalk; will han sam l'örb:tt står tienstvenligen hvar oell
en i synnerhet, för dehres gode affection dhe till hans Persson
dragitt, och honom vthj alltt det han dem, på sitt Embetes vegnar
budit, eflterkommidt bafve wcnligsn betaka; Tillbiudendes sigh sådant
emot dem samptiigen och i synderhet att förtjena och ihugkomma;
Och dermedh vill hafva dem validicerat och Gudi befahlatt.
Der ])å giorde Ståtth. Christoffer Ribbing på dehres wegner
Landtmarskalken en synnerlig gratulation, med Önschning att dhe
längre motte hafwa halft honom vthi dehres sambqwembder till
dehres förman. Men effter dett halder behagat H: K: Mt: annorledes,
vele dhe honom der till hafwa önskat mycken lycko och
prosperi tet, med llitigh begäran han wille här edler som här till
Januari.
69
wara dehres gode befordrere; Dhe wille sigh vthj all ting deremot
accomodera till dett honom kann wara till villia och wälbehagh.
Sedhen påminte han dem, att hvad hwar och en hade lofwadt
och inskrifuidt till förähring till Ridderhusett, Dhe vele dett
efterkomma och vttlefrera, på det att Samma Ridderhuss motte
komma till byggnadt.
Dett dbe och lofwadc wele elfterkomma, Men nu icke stadde
widh penninger, och begärede dermedh dilation.
Såssom och dhe vthj förgången ahrs herredagh hade lofwadt
att villia senda deres barn, hitt till Collegium att dhe det och wele
efterkomma.
Medhen och hijt war ankommen en treflig Jngenieur ifrån
Holland som och skulle profitere här vthj Collegio, Att dhe som
wilha låta exercera dehres barn vthj samma konst, kunne dhe lätteligen
dett göra.
Och såssom och vthj samma Rikzdag war bewiiliatt, alt alle
åhr skolle En Director vthj Ridderhuset afträda; hvem dhe vthj
hans ställe wele dertill igen vttkora och wellia.
Och eliter Omröstningh, samptychtes och begäredes Peder Erlandsson
till Fijtvna, Cammar Rådh, effter som han i fiordh der
till vttwaidt war.
Dernest tilltalede Landt M: Adelen, effter som nu och i denn
förre Rikzdagen eenhelleligen wardt belefwadtt och samptychtt, att
hwiike som för deres absentia wore till böter faldne och annoterede
äre, dhe wille den här vttleggia; hwar och icke skall Ståttholleren
i hwar Landsenda den vttfordra, så och för dem som vthan
förloff wore sin koos dragne skole gifva för livar dagh dhe sigh
absenterat hade inn till dato fem daller.
Sedhen medan sigh en stor dehl mottwilleligen och uthan rettmätigh
endskyllan, hade icke instältt till denna Rikzdagh att dhe
effter som billigt wore och af dhem statueret är, dhe 50 Dl. böter
vttlade till Ståtthollerne när der på fordres.
Der till dhe samptiigen jakade och billigt och rätt wore att
hwar och en som vthan laga förfall, är vtheblifwen erleggie vthan
endschyllan dhe 50 1)1. till Ridderhusett, vndantagendes H: K: Mtz.
rätt här vti.
Seden vpteknades alle dhe som vthan förlof borttreste woro,
och befaltes att dher på skole giöres en längd och vthj acterne
inbindas, på det böterne seden må vttkräfias.
Se Bil. F.
Och elfter H: K: Mt: ännu hade någet att förhandla med dem
som till Vttskott walde woro. Att dhe jngalunda begifwa sig vtur
70
1628
staden, förr ann samma H: K: Mtz willia är effterkommin och dem
hemlof af H: K: Mt. nådigst efTterlåtidtt.
Dermed ändades denna wälholdne Rikzdagh den 14 Jan., och
hwar valedicerede den andra oell förfogede sigh dermedh till deres
Hemwist.
Gud låthe alltt hwad som beslutidt och giordt är lenda Hans
Gudomlige Nampn till Loff, pris och Ähra II: K: Mt: och Fädernesslandett
till beröm och säkerhett.
1627.
71
Bilagor.
Bil. A.
Kongl: M11 z: Proposition,
giord till Rikzens Ständer, satnmankallede och församblede denne
resa i Stockholm, med allernådigste begäran, att de den vthj sine
puncter flitigt öfwerwäga, och sig effter Rijkzens tarff och lägenheet,
wäl der opå förklara wille. Actum Stockholm den 13 Decemb.
A:o 1627.
Andoch man hafwer lefwat i dlien gode förhoppning, att dett
icke skulle hafwa giordts behoff till detta närwarendes Krijgh, (lere
gånger Ständerne om rauh och hielp att bemöda, medan man förmodede,
att fienden omsijder skulle ledes der widh, och tillstädia
att sådant måtte förmedelst fridlige medel stilles och bårtläggies:
Så hafwer sådant lijkwäl altt här tiil icke kunnet skedtt för margfaldige
tillfällen skuld, som här eliter widere förklares skole: Hafwer
fördenskuld H: K: Mtt: icke kunnet förbij gå denne Herredagh
att berama, på dett Ständerne motte kundgöres, huruledes Rijkzens
tillstånd nw förweter, och der brede widh vnderrättes, hwadh
farligheeter siel: af nyo begynna yppes, och till Rijkzens gräntzer
nalkas: Och att H: iv: Mtt: uthj desse farlige occurentier och tillfällen,
Ständernes gode radh och trogne bijstånd (hwilke den gode
Gudh af läderlige miskund altså wälsignc, att de måge lända hans
nampn till ähro, H: K: Mtt, Rijket och Regementet till långståndigheet,
Fäderneslandet till frijheet och frelsse, och alle des trogne
Inbyggere till wälmågo och walfard) höra och åtniuta må; Och
såssom Ständerne godw illigen och hörsambligen sigh här nw instella,
alltså erkenner II: K: Mtt: sådant allernådigest, och förmoder
att Ständerne inedh sedwanligh fiijt och nijtelskan till Fäderneslandzens
w älstånd de Freuder som proponerede warda husa och
betänkia, och sådane rådslagh fatta som sigh welsidugt skicka till
närwärende Rijkzens tillstånd, hwilket allt II: K: Mtt: emot Ständerne
i gemeen, och emot hwar och en i synnerheet med all Konungzligh
gunst och mule nådigest will förskylla.
lliireftcr följer en vidlyftig framställning om kriget och underhandlingarne,
angående fred eller stillestånd, med Polens Konung
och Ständer, hvaraf det hufvudsakliga återfinnes i Adelns
Svar pä Propositionen.
72
1627
Derpå heter det:
Åhr fördenskuld till dett förste H: K: Mtz nådige begären, att
Ständerne åfwanbe:te Stillestånd/, medel wele öfwerläsa, och H. K:
Mtt: sine meninger och råd meddela, om någet ytterligere om fred
göres kan än skedtt är: Och om icke dett som skedtt är, i någen
motto kan synes wara för wida gånget, och widere än Rik/ens
wårt Fädernessland/. reputation och wälfärd kräfwer och tillåter.
För dett andra, Aldenstund kriget och fahran intet hafwe sedan
i hord minskats, vtlian nu mera märkeligen ökts och tillwuxet,
j dett Östersjön och mästedels af Danmarks Rijke är lallen i
de Påweskes händer: Hwar före begärer H: K: Mtt: att Ständerne
wille sigh betänckia om icke rådeligit wore, att man holle een Vttskrifning
lijka såsom i hord holts, på dett att Regementerne, som
genom Siukdom och Kriget äre förswagade, motte stärkies och
Riket för krigzfolkzlösa skuld icke sätties i fara. Och endoch
H: K: Mtt: wäl weet att dett är beswärligit först för Adelen och
Presterskaped, att de sin manshielp tillsättia moste, och för Almogen,
att dhe sine Söner, Måger, Rröder och wenner mista moste,
Så troor doch H: K: Mtt: att samhtlige Ständerne mere skole älska
sitt Fädernesland/ wälstånd, än sådant enskijlt Interesse, Elliest
förmodes, att hwar och en som sin tienere, Son eller wen, mista
moste, dett heller skall lijda och vndergå, än sielff wara med hwstru
och Rarn hwsewiller och spolieret på altt dett han äger, The
ock som åstadgå moste, skulle heller billigt lijda de beswär som
Kriget en Krig/man ålägger, än wele see sitt Fosterland förödat,
slächt och wenner och sigh sielff förderfwadhe, och af henden till
Siälenes och Krop/ens träldom missbrukede. Hwarföre ock H: K:
Mtt: Ständerne tilltror, att de sigh i denne punct wälwilligt förklarendes
warde.
För dett tridje, Synes ock H: K: Mtt: att wara en högh nödtorft,
att Roskapzhielpen påbudes, så almen som i hord, Ty, aldenstund
Rijksens nödtorlfter aldrig bäfwe warit större i någet sin,
än de nu ähre: Hwarföre holler H: K: Mtt derföre, att de alf deres
sedwanlige trooheet och willigheet icke warde H: K: Mtt. vndfallendes,
vthan sigh här till godwöllige hnna låta. Och elfterdij,
att koppermyntet som nu mästedels i Rijket gängse är, bäfwer
minsket sitt wärde alf allehanda olägenheeter som inritne äre, och
almogen köpen på allehanda warur efter Selffmyntet satt bäfwer:
Ty, holler H: Iv: Mtt ock så före, att pro rato Roskapzskatten höges
moste. Och aldenstund både vttskrifningen och denne hielp ringe
kunne förslå till Rikzsens förswar vilh thesse farlige och widt vtseende
tider, och Iikwel II: K: Mtt: med Rikzens Radh nogsampt
December.
73
kan pröffwa, att med skääl af Ständerne icke högre hielp kan begäres
på ett åhr, Så begäres gunsteligen, att Ständerne wrele ware
obeswärede att vndergå samma Vttskrifning och Roskapzhielp try
åhr åslagh, på dett, att henden derigenom må förskräckies, och dess
snarere till skäligheeten och freden bewekes, Såssom ock, att de
som Cronan någen försträckning göra, Sakerne med att vttföra,
måge bäfwe någen wissheet att see opå, och deste willigere sigh
hnna låta.
Till det berdie, Alldenstund af förfarenheeten kunnogt är, att
handqwarnerne orsaak äre, att Miöltullen icke kommer i dett lagh,
att han kan lända Regementet till styrkia, ty, sampt males nu mäst
all mälden på liandqwarncr, och hwar dett icke skeer, så skiuta
dock Mölnerne och Tillsvnesmännen der opå, och Cronan sin inkompst
försnilla; Hwarföre begärer H: K: Mtt: Ständernes rådh,
om icke sådane handqwarner borde så wäl hoos adell som oädel,
Andelige som werdzlige afskaffes, och om icke aller Almogen in för
der till deputerede Commissarier på deres Eed som de H: K: Mtt:
swmrit hafwe, schulle sigh beplichta, (samma Toll som till Rikzens
förswar richtigt vtgå bör) vtan swek att vttgöre. Och förmodes
att desse tw medel skole samma Tulls inkompst så öka, att man
icke skall hafwa behof vndersåterne i framtiden med hielper och
pålager att betunga.
Bil. B.
Några beswär
Som Adelen och Ridderskapett j vnderdånighet ödhmjukeligen
begärer, H: Kong: Mtt. allernådigst täckes att remediere och
förandre.
Att dem förhindres af Tull arrendatorerne och andra att handla
med fremmande, såssom och på dehres Eget Ewentyr, tullfritt att
vttskepa vttrikes hwad dehres rätta afwel och inkompst ähr, der
med att inköpa och nödtorfteligen försöria dehres huss och ltosstiänst
med.
Sedhen beswäres dehres Ladugårds bönder af ländz och fierdingsmän
med olaglig och oändelig gästning, Skiussning, Kopperlörssler
och Omlägning, mera änn som Crono och Skatt; med vnderdånig
begäran, att de härefter när durchtogh skeer efter priuilegierne
motte twå Frelsses bönder räknas emot en skatt och Cronebonde,
och ländz och herdingzmän, som mot II: K: Mtz Ordning,
giöre, sträfås.
74
1627.
För dett Tridie; der och Frelssesmanncn, sitt hemman på dett
han dett kan besittidt beholle, till halfwe vttlagorne lörskoner, och
vndertijden icke mehra än halfgärdz hemman äre, blifwer likwäl af
Arrendatorerne och Fogderne Heelegärdz vttlagor fordradh, elfter
dhe således tillförenne vtlij Chronones längd införde waridt bäfwe;
derigenom godzén öde blifwe; Elller der linnes nu i landzänderne
mången Fogde, Arrendator, Borgare och andra som vnder Gompagnien
satt hafue sine 2. 3. eller 4. hester, och dermedh befrije
delires tilldehlningzhemmen för gest: och skiussning och andra
Cronones pålagor fridhkalla, så att Frelsses bonden med de få
Crone henderne sorn beholdne äre, allena moste vttstå all beswär
med skiuss: omlegning och annor tunga.
Ar och Adelens ödmiuka anhollende att när dhe till Rikzdagh
fordres, måge till och ifrån Herredagen, niuta fri forderschap, så
wäl som till och ifrån Musterplatzen.
I)ett wore och fuller Allernåd. Konung och Herre, andre beswär
nu till att specificere; Men Adelon will dermed för denne
gången Fädernesslandzens lägenhz ansee och patientere.
Bil. C.
Storinechtig:e Högborne Furste
Allernådig:te Konungh och herre
Wij äre af E: K: Mttz högwise sidstholdne berömmelige och
Konungzlige taal j vnderdånighet informerede och vnderrettede att
E: K; Mtt. denne närwahrendes Rikzdagh icke allenest för Svnnerligh
Orsaker skulldh bäfwer most conscribere vthan äre och wist
försäkrade derhoos, att der som nöden det icke hade kraldt skulle
E; K: Mtt. Rikssens Ständer dermed nådigst gerne hade förskonett:
Men alldenstund E: K: Mt: alf sitt alf Gudj högbegåfwede Konungzlige
förstånd, Fädernesslandzens Nödtorft, tarlt och perikel, nådigst
för vtt seer och pramidercr, helst medan den Onskelige freden j
denne Sommer icke allenest icke bäfwer waritt till att nåå, heller
wäre hender der till att beweke, vthann fahran sampt alles wåres
fördorll' Oss fast mehr och mehr Synes att nalkas och dageligen
ökes hafuer E: K: Mt: Stendernc att convocere icke förbij gåå kunnedt;
E: K: Mt: hafuer ochså nädigst Stenderne denn iorledne Sommers
förlopp emellan Oss och wäre fiender wijdtlötltigt refereret
och wårt i tiord så wäl som herelfter högnödige defensions werck
jemwäl och liendens Onda försåth emot Oss remonstreret, och klarligen
gifvidt tillkenne, huruledes de opå deres i liordh holdne Rikzdager
deres Consilia och resolutioner till alles wårt fördärf och
December.
75
vndergångh Iempett och stältt hafue; desslikes! ochså deres fiendtlige
förehafwende, med store wrerfningar och krigz praeparationer,
med åttskillige fiendtlige belägringar och anfall som j denne förledne
Sommer passeret äre; j werket stelltt, Och huruledes E: K: Mt.
igenom Gudz nådig:te tillhielp och bistånd dem dess Gudj ware
Ewigh loff manligen mött hafuer, och derigenom både deres Consilia
och förchaluende Corrumperet, så wäl som och ifrån Andre
Ortter tillskickett folk och ammunitions assistens dissiperet och
interciperet. Och derhoos likwäl j denn, dess Gudj skee äre lyckelige
progress alle fredzmedell icke welett vttslå: Men dem gerne
antaget och Punctwijs författe låthett; huilke ehuru Lidelige de och
äre, äre de af dem stundom både vttslagne, och stundom pro forma
jngångne, dogh på det Sidste ad referendum optagne, Men alldenstundh
att de, j hord dhe Neesslige och af Stenderne alldehles förkastade
fredzmedelss puncter, j åhr like som i fiordh skammeligen
och emot all billigh frihet begäret och framstelltt hafwe; Kan man
noghsampt dervthaf slute, huru wäl och alfwarligh dhe freden
mehne och ment hafwe.
Så elfter dett allernådigste Konungh och herre, att E: K: Mt:
eflter sin wahnlige Konungzlige Ahoge och llitigheett Fädernesslandzens
och alles wår wälferd att sökie sin egen Konungzlig Person,
oflta tillförenne, så wäl som i denne förleden Sommer icke förskontt
dett wi dock af alltt hierta gerna sedt hade; Vthan i fiendens
Land draget, boos alle Occasioner j stor fahrlighet verseret
och wäre fiender mandeligen mottstånd giordt bäfwer; Alltt till
den ände, att fienden till fred heller stillestånd twinges skulle:
Desslikest och nogsampt betyget och tillkenne gifuidt att E: K: Mt:
freden med Alfwar söktt och åstundad hafuer: Så låter Adelen och
Ridderskapet E: K: Mt: j alssom störste vnderdånighet, ödmjukeligen
och högeligen betacke, för den store och läderlige Omwårdned
E: K: Mt: om alles wårt wälstånd nådigst dragett hafuer; och
ödmiukeligen bedie att E: K: Mt. med dett besuärlige Regemente
icke tröttes wille, vthan här elfter som här till der vtj nådigst
perseverere.
Och elfter som dhe noksampt helinne att fiendens högmodh
af delires Religions förwantters victorier merkeligen ökes, och dhe
icke allenest till någre redlige fredzmedell icke träde wele, vthan j
denne lörledne Sommers tractat, de samme fredz eller stilleståndz
Conditioner föregifue. Som i tiord af Rikssens Menige Stender
Olfentligh som skaddige och disresputerlige lörskiutes; desslikest
ochsså dhe medell sorn E: K: Mt: dem nädigst bäfwer proponeret.
76
1627
förskiute och icke ingå wille, som doch alltt för lidelige j samme
puncter synes wara.
Wij för wäre Perssoner, icke synnerligen wethe dem till att
förandre, Synes likuel betenckeligit att wara, att man på Trettijo
Ahrs Stillestånd, dem alle dehres ifrån tagne Land och Städer restituere
skulle, hälst medan dhe med Sweriges Cronones store omkostnad
och Specer Ja med mången Redligh Swensch Mandz hierteblodh
eröfrett äre. Synes och emot alla Jura belli att sträfwa,
fiendenn alltt att restitueris, Jemwäl och wäl är till att considerere,
att Oansedtt Papisterne j deres nödh någet promittere, Ar dedt dock
dehres religion likmätigt, att de dehres Eed emott Oss wäl bryta
må, skulle de fuller till Ewentyrs alle de Commoditeter som Gud
Allzmechtigh Oss till denne dagh igenom victorier gifuidt hafuer
för fredz terminens vttgång, oss till alssomstörste förderf, antingen
sielf eller igenom andre bruke läte. Wore ochsså högt att betencke,
dett så mången Christne Siäler, som sigh vnder Oss, anttingen
med gode gifuidt eller med Swerd wundne Scholle i deres
wold och Tyranni igen öfwerandtwardes: Menn andre månge flere
Gonditioner, som wäl är till att betrachtte, och E: K: Mt: vthan
all twifuel, bettre än de för dehres Perssoner högwijsligen betenckie
och begrunde kan: Så medan skullen till mången redligh mandz Oskyldige
blods vttgiutelsse E: K: Mt: heller wårtt k: Fädernessland med
rette icke tillmetes, kan widare än hwad som Wj samptligen med
wåre Synder, afl' tiudh till straff förtient hafuer, Och freden så
frampt det möijeligitt är med bequeme och redelige medel till att
nå Oss högnödig är; Jemwäl och Oss de för ogonen swäfuede
Olyckor, förmedelst Gudz tillhjelp, med ett Tijdeligit och manligit
mod och Rådh, efter den Welsignelsse, Gudh täckes att gifue, förhindre
bör, och Wårt Fädernessland både med Rådh, hielp och
all Oordningz förhindringz och afskaflelsse assistere. Och således
wårtt käre fädernessland ware effterkommende ju åtminste j den
Stat Wj det for Oss tagett hafue effterlefwa skolle. Derföre hafuer
E: K: Mt: för Rådhsampt funnedt Stenderne nådigst effterschme
fyre puncta att proponere.
Först Att dhe, de Stilleståndz medlen och Gonditioner som
E: K: Mt: Polnische Stenderne hafue föreslaget wille öfwerlese, och
deres meningh och Råd meddele, om Någet Ytterligere om fredh
."iöres kann, än skett är, j någen motte kan ware för wijdtt gånget
och widcre än Rikssens wårt k. Fädernesslandz reputation och
wälferdh kräfuer och tillåter.
För dedit Andre, Om icke Stenderne, Rådsampt finne, att man
December.
77
holler j Åhr en lijka sådanne Vttschrifningh som i fjord holtz, dermed
Ivrigzmachten försterkes kunne.
För dett Tridie, om Stenderne till Ivrigzmachttens vnderhollande
Boskapzskatten, icke allenest i Ahr, som j fiord vttgifue,
vthan och så på Tw Ahrs tijdh, continuere wille; På dett Cronen
debiter derpå giöre kunne. Och eflter det att Koppermyntedt sitt
werde mist hafuer, för åtskillige Orsaker schuldh som inrittne äre,
och köpet på all tingh, eflter Sölfmyntetz werde sättes, meimer
II: K: Mtt. att Boskapzhielpen pro rato dereflter förhöijes moste.
För dett fierde, Eflter E: K: Mt: nådigst förnimmer att qwarnetullen
för åthskillige försnillande skull, icke kan komme till sin
rette gång, särdeles för handqw arnerne, som i Riket brukes, hwarföre
den till Rikssens wälferdz Endsettningh lijtett förslår. Derföre
begärer E: K: Mtt: nådigst weta, om icke rådhsampt wore, att alle
handqwarner både boos Adell och Oädel, Andelige och Werldzlige
afiskafles borde. Och aller Allmogen richtig tullen att vttgiöre för
Commissarierne med dehres eedh bekräfte skulle.
Så hafwre de för dehres Perssoner förb:te ärende, eflter ytterste
förstånd ventileret, och denne enttlige resolution fattedt, att
dhe så wäl nu som j sidst förleden herredagh skedde, sådanne
Obillige och emot alle Fädernesslandzens beslutt och Loflige Afhandlinger
sträfwende, och af wäre fiender proponerede fredzmedell,
icke allenest förkastett hafwe, wele, vthan j Ewigheet förkaste, och
mycket heller hoos E: K: Mt: Lijf, blodh och Godz frimodeiigen
opsettie, och med ett manneligit modh fahran vnder Ögonen stige
och möte, ann sådane Neeslige Obillige och frihetz preeiudicerlige
puncta och fredzmedell ingå och antage: Desslikest ochså hoos alle
E: K: Mtz högborne Lifzerfwinger, både Man: och Qwinkön eflter
som wår Trohets Eed och plicht oss tillholler, och expresse i Norkiöpingz
Arfloreningh specialiter omförmehles, klarligen vttwise,
standachtige förblifue, Hwilken Arfloreningz förnyelsse, Wi icke
allenest godh och nödig holle för mångens Owetenhetz skull att
reiterere, vtan j underdånighet bedie sådant specialiter af E: K: Mt:
nådigst motte förnyes, på dett wårt k: Fädernessland, på alle beswärlige
fall och hendelsser, hwilken Gudh nådeligen länge afwende,
j någen säkerhett och wisshet setties motte.
J deri andre Puncten. Ar Adelens Ennfåldige resolution och
betenckiande, att eflter som de hoos sigh Fädernesslandzens Nödh
och fahre wäl behiertet hafwe, och befinne af nöden att wara Ivrigzmachtten
med folk att stärkia, Rijket och wårt eget wälståndh, dermed
att defendere. Kunne dhe för dehres perssoner Oansedt ded
deni in priuato till stoor skada länder, dehres bönder elnvar de
78
1027
finnes j (lette Åhr lör Vttsclirifningen icke frikalle, vthan Vttschrifningen
nödig befinne, på samme sätt och Conditioner som i tiord
att continuere, och dcd icke allenest, vthan H: K: Mtz och fädernesslandhett
framdeles, eliter dehres förmögenhet att assistere.
Boskapzskatten anlangendes, som E: K: Mt: nådigst på Trij
Ahrs tidh continuerligh begärer Jemwäl och för Koppermvntetz
ringe ajstim meimer att skulle förhöijes: Derpå är Adelens enfaldige
meningh, att oansedt dehres vndersåteres förmögenhet vttlagorne
att vttgifwe merkeligen derigenom lörminskes, och dem i dehres
inkompster, särdeles Russtiensten med att erhollc högeligen skader
Dock på det han någet förslå och icke förhöijes må, inthet annat
slute änn att den på Tw Ahrs Tidh nödwendigt vttgiöres skall. Och
således dcres trogne hiertc emot H: Iv: Mt. och Fädernesslandzens
wälferdh demonstrere; flock att dermedh samma Ordningh i desse
Tw åhr som tillförende skedt är holles skall: desslikest och att
Boskapen åhriigen opschrifwes, och Contributionen derellter opbähres.
bör dett tridie Att om nöden icke krälwer de twenne Ahren
hielpen att continuere, dores bönder så här eliter som här tillförende
effter Lagen till Rikssens Nödtorlfter contribuere må. För
dett herde att dotte dehres wälmeente bejakande, j Vttschrifningen
och Boskapzschattens Contribution, frambdehles dem icke i
dehres priuilegia praeiudicerligh wara må, heller framdeles till exempel
förekastes.
Till den herde och Ytterste puncten, resoluere, dhe för dehres
perssoner vthur dehres hus och gärder, Handqwarnerne gerne att
wille afskaffa, helst medan dhe der uthj inthett synnerligit stort
interesse hafwe.
Och bedie vnderdånigst, att E: K: Mt: denne dehres underdånige
och wälmeente resolution nådigst optage och alles deres Nådigste
Konungh och herre, förblifwe.
Bil. D.
Adelens vnderdånige betenckiande vthi qwarnetuls ordningen.
Till den 4. Punct
Begära de vnderdånigst förklaring derpå, om dhe skola göra en
ny handstrekning eller lölfte, skrifti: eller mundtligh; helst medan
dhe H: K: Mt: tillförende med trohetz Eed förplichtade äro, och
wed dehres adelige Ähres förbrytelsse, tenckie dher wed att förblifwe.
Till den 5. Punct
Mehne de, att elfter det förste beslut på Qwarnetullen tillåter
dem dehres egen Mölnare till och ifrån att settie, skall Fl: K: Mt:
December.
79
dehres enschijltte qwarner hermod icke mehne; kunne och wäl
lida, att Mölnaren gör sin trohetz Eed; och der som han icke kan
skrifwa, att en skrifware på Konungens Löhn dijt ordnet blifuer.
Om den 9. Punct
Achtte Adelen, att der han så stricte skall obserueres, dehres
perssoner oundwikeligen i misstanke drager, hälst medan i hwars
och ens hussholdh åhriigen stoor förandringh skeer, medan en partt
det Ehne Åhret, mehr förtärer änn dett andre, med större gestningh,
bröllopp Barnssöl begralninger och dageligit arbetz folkz hollende;
desslikest ochsså till Ewentyrs, någre månader annorstädes,
änn på sedhwanlige Ortter sigh forholia, och på ett annatt sätt,
änn wahnligit warit hafwer husshoidningen anstella mosle; derföre
mehne de att dehres hussholdz qwarnetull nogsampt försäkrer att
den wiss vttgår, när Zcdlerne klarlig: och redligen vtlefreres: Bedie
ochsså vnderdånigst, att denn således ställes må, att dhe alle
misstancker, och af Commiss: otillböriige tillmälen och misstancke
vndwika måge.
Bil. E.
Riksdagsbeslutet, dat. den 24 December 1627.
Tryckt hos Stjernman. Det i Riddarhus-protokollet förekommande
exemplar har följande underskrifter:
Jahann Sparre ■
Egen hand mp
Landtmarschalk
Per Brahe Grefwe Class Stenbock
till Wizingsburg nipp
Bengt Ochsenstiernn Jahan Gyllenstierna
frijherre, Rijcks Stalmestere frijherre till Luutholm
Nils Ilyningh Herman Fleming Hanns Kyle
till H&lbonäs mpp
Jöns lillie Erich Bielke mpp Åke Hanson Soop
Carl Bonde mp Axell Baner Pär Nilsson
Knutt Påsse mpria Cristoffer Ribbingh Gustal Leijonhufwud mpp
Suen Lilliesparre Gorgonius Hendrikson Erich Krabbe mpp
Erick Göstafson Johan Christerssin Ylf Jahan Hårdh mppia
Biörn Måneskoldh Matthias Kagg Andres Körning mpp
Jesper Nilson Krus mpp Otto von Scheidingh mpp
Christer Siöblad Dittcrich Yxkul Arffuedh Stiernna
Mats Pärson Stoore Axill Drake mpp Jönes Stolpe mpp
80
1027
Aron Wddeson Örneflychtt Jöns Nilsson mp Anders Stewart
Erich Tätt Knutt Drake Stellan Mörner
Jsaach Hindricksonn mpp Nils Person Sijlfver Sparre
Kutt Wgla Clasonn Nihels bengtson Söluer bielke mpp
Anders Olssonn mpp Christåfwer Andhersån mpp
Conradt v. falkenberch mpp Erich Boije mpp
Göstaff Pärson UUffssax Erich Rosenstråle Bottwe Larsonn
E. Bärtalsson Josuva Aronsån Torstin Benson hierta
And. Bureus Stan Clason Pär Michilss:n Erich lorensson
Joran LyndlolT mp Swan Swart Lasse Skytte
Päär Svensson Nils Rosenquist mppia Mälker Assilsån
Ernest LijndhlöfT Erick Erickson Geet mpp
Afl- Slächterna:
Crisman lilila Johann Månssonn Ulfsparre mpp
Erick Månson Vlfsparre Knut Jörenson Vlfsparre mpp
Erick Soop Jörann Achatius Soop mppia Jönss Bondhe
W IfT Bondhe Jfuar Nilsson Christer Påsse mpp
Jahann Påsee Nills Påse mp Suenn Ribbingh mpp
Johann Wiff Carl Christersson Måneskiöldh mp
Håliger von Scheidingk mpp Olaus Bure Månss Örneflycht
Anders Stewart Dauid Stiwart Melchior v: Fackenberg mppria
Linar Wlfsax
Ständcrnes Utskotts Beslut, af den 12 Januari 1628, finnes
ej bland Riddarhusprotokollerna, men i Riks Arkivet, bland »Rådslag»;
det är tryckt hos Stjernman, och i Arkiv till upplysning
om Svenska Krigens och Krigsinrättningarnes Historia.
Bil. F.
Effter Landt Marskalkens betalning, och samptligh beslut och
bewilning skole desse effter:ne gifwa fern daler för hwar dagh dhe
äro annoterade.
12. Decembris Ulf Melchersson Melcher Axelsson
G: Casimir Hans Hoorn Vlf Melchersson
Swen Bibbing Vlf Bonde
Oluf Lilliesparre ^ ^ecemb: Jöns Bonde
Måns Vddesson G: Casimir Peder Michilsson
kom en dagh förseent Christof Torstensson 2 dager efter sessionen
Botwed Larsson Peder Nilsson Staffan Lemnius
Jören Lindelöf Per Lillie
December.
81
14. Dito
Conradt Falkenberg
Lorentz Biörn
Mathias Soop
Erich Krabbe
först sigh present:
17.
Erich Krabbe
Hanss Berendes
Casper Wrede
Sten Claesson
Lorentz biörn
Nilss Rosenquist
18.
Hanss Berendes
Caspar Wrede
Lorentz biörn
Erland Lindelöf
Johan Månsson
Axel Tursson
20.
H. Bengdt Oxenstierna
Johan Månsson
21.
Botwed Larsson
Johan Månsson.
22.
Hanss Berendes
Johan Månsson
24.
Casper Wrede
29.
H: Claes Stenbock
Staffan Lemnius
G: Nilss
Johan Hårdh.
30.
G: Peder
G: Nilss
H: Johan Gyllenstjerna
Johan Eketrä
Johan Månsson
Effter middagen
Herman Fleming
Anders Körningh
Stellan Mörner.
8. Januarij 1628.
Hans Kyle
Jören Soop
H. Axel Baner
Hans Berendz
Christer Siöblad
Stellan Mörner
Casper Wrede
Andreas linneus
Swen Swart
Erland Lindelöf
Jören Lindelöf
Larss Skytte
Håken Skytte
325 dl
Desse äro bortreste vthan förlof och skola gifwa för hwar
dagh Fem daler ifrån den 30. Decemb: inn till den 9. Januarij 1628.
är 10. dager
Johan Christersm
Arendt Vddesson
Johan Jacobsskiöld
Erich Tönnesson
Erich Andersson Rosenstråle
Effterschrefne af Adell hafwa inthet låta excusera sig, eij heller
hafwa någen laghligh förfall; och skole böta effter beslutidt
samptycke (förbehollen H: K: Mtz Rätt) att dhe icke hafwa sigh instältt
till Rikzdagen. Femtijo daler
Nilss Rynningh
Göstaf Leijonhufwud
Gorgonius Hindrichss:n
Johan Viff
Björn Christersson
Botwed Larsson
Staffan Lemnius
Johau Eketrä
480 dl.
Mauritz Torstensson Linnar Kagg
Truls Lillie Larss Kafle
Nils Olufsson Per Kafle
Peder Brätte Erich Slatte
Göstaf Brätte Jören Johansson
Knutt Roos Johan Claesson Ogla
Peder Hård Per Bengttsson
Mas Lillietopp Hellie Bengtsson
Desse bäfwe låtidt sigh endskylla att dhe för Sjukdom och
oförmögenhet inthet kunna komma till Rikzdagh.
Nils Lilliehöök Erich Akesson Jöns Olsson
Boo Gostafsson Axel Påsse Johan Kruse
6
Linder Persson
Carli Abrahamsson
Hans Jonsson
Bröms Gyldenmarss
Herrman Kåse
Per Kåse
Jöns Persson på Ingelstadh
82
1627.
Måns Axelsson
Bengt Jonsson
Erich Erichsson Viff
Oluf Hård
Erich Hård
Måns Kyl
Arendt Karsson
Nils Knuttsson Lilliehök
Mas Kafle
Nilss Persson
Anders Siöblad
Axel Soop
Clae9 Siöblad
Johan Yxkul
Erich Månsson
Anderss Grip
Oluf Stråle
Ture Månsson
Jöran Stalnebb
Nils Persson
Swanttc Rosenstråle
Bengt Brynttesson
Linnar Stake
Johan Bagge
Anders Swensson
Erich Sting
Marcus Papegoija
Truls Kase
Caril Ulffahne
Gunnar Galle
Jöns Räf
Per Räf
Oluf Christersson.
1629.
83
Anno 1629
Den 8 Juiiij komnio tillsammans pä Ridilerliuscilt nthi Stockholm,
Ridderskapedt och Adelen som till Rikzdagen wore ankompne.
G: Pedher Brahe
Caril Christersson
Anders Olufsson
Biörn Christersson
Nilss Bengtsson
Dawidt Stuwart
Sten Claesson
Anderss Bure
Axell Stensson
Jonas Bure
Madz Stoore
Axell Baner
Christof Andersson till Skedby
Bror Andersson
Anderss Stuwart
H: Gabriel Erichsson
Knutt Drake
H: Johan Gyllenstierna
Erich Erichsson Viff
Larss Skytte
Johan Viff
Jöns Hansson
Peder Månsson
Göstaff Krabbe
Peder Swensson
Viff Bonde
Linnar Nilsson
Jöns Bonde
Nilss Slatte
Peder Nilsson
Herrman Kåsse
Jfwer Nilsson
Holger Scheidingh
Anderss Sjöbladh
Arendt Uddesson
Jöns Persson till Ingelstadh
Caril Bengtsson
Jesper Nilsson
Swen Lilliesparre
Jöns Swinehufwudh
Nilss Persson Sölfwersparre
H: Claes Stenbock
Jsaach Axelsson
Erich Erichsson Geet
Jesper Andersson
H: Johan Pontesson
Carli Bonde
H: Bengt Oxenstierna
Larss Sparre
Erich Jörensson Vlfsparre
Caril Sparre
H: Erich Hoorn
Ture Sparre
Knutt Påsse
H: Frederich Stenbock
Erland Vddesson
H: Swantte Stenbock
Johan Krusse
Anderss Hårdh
Erich Tönnesson
Caril Jönsson
Pedher Mickalsson
84
1029
Christer Posse Gunnar Galle
Otto v. Sack Stephan Lemnius
H: Claes Christersson Knutt Jorensson
Arfwedh Lilliesparre Casper Wrede
Ture Lilliesparre Boye
Jöns Olufsson
Och för ann ofwankte af Adell hade bekoinmidtt eller tagidt
sine Säten, Vpträdde Her Pedher Brahe, Grefwe till Wisingzborgh etc.
och giorde effterföliande Oration.
Edle Wälborne, Wälbördige och Manhafftige Herrar och Mann.
Effter såssom brukeligit bäfwer wandt, att på alle Rikzdager
pläger deputeres och keesses en Landtt Marskalk för Itidderskapet
och Adelen; Alttsså bäfwer II: Kong: M:tt min A!lernådig:te herre
och Konungh, effter samma Loflige bruk, förordnadt och deputerat
migh för denna gången vthj denna wäl tillsammankallade Rikzdagh
till Landtt Marskalk; Endock han finner sigh till et sådantt kall
för vng, oförfaren och icke qualificerat och sigh till det högsta
excuserat: Men eliter han H: K: M: befalningh moste eflterkoinma;
Alttsså will han fliteligen Invar och en hafwa bedet Att der han
icke så fullkombligen som det sigh borde, samma bonom opålagda
kall kunne förträda; Dhe wille alle samptligen så och liw ar och en
i Synnerhet, sådant vthj hesta motto vttyda; han wille deremot
betee hwar och en all willig Wensk: och tienst igen: såssom och
begärede att Adelen och Ridderskapet, dhe wele för hans Embetes
schuld, honom all hörsamhet och lydno vthj denna Rikzdag och
sambqwemb betee och bewisa; Så och att dhe wele holla och effterkomma,
dhe wäl oprettade Ordninger som vthi de förre herredager
äre belefwade och holdne, På det all oskickelighet och disordre
må afskaflas och tillbaka bliflwa.
Wardt altså till Landt Marskalk Statuerat
Den Edle Wälborne och Manhafftige Herr Pedher Brahe, Grefwe
till Wisingzborgh Frijherre till Ridboholm, Konung: Mtz: troo Man
och Ofwerste öfwer Cavalariedt vthj Smålandh.
Och sedhen förordnede han efltersch: Grefwer, Friherrar, och
Adell till Cap: Familia;
1. Classis
Grefwre Johan Casimir H: Erich Hoorn
Friherrar H: Johan Gyldenstierna
H: Claes Stenbock H: Johan de la Gardie
H: Bengt Oxenstierna II: Peder Schenk.
Juni.
83
2.
Nilss Ryningh
Herman Flemingh
Per Erlandsson
Carli Gyllenstierna
Krigzman Lillia
Larss Sparre
H: Erich Bielke
Erich Jörensson Vlfsparre
3.
Jöns Olufsson
Johan Crosse
Göstaf Krabbe
Arfwed Lilliesparre.
Erich Viff
Anders Hård
Biörn Måneschiöld
Madz Lillietopp
Madz Kagg
Jesper Andersson
Bengt Kafle
Holger Scheiding
Ture Lilliesparre
Anderss Siöblad
Madz Stoore
Arendt Vddesson
Anderss Stuwart
Erich Tönnesson
Knut Drake
Stellan Mörner
Nilss Slatte
Nilss Persson Sölfwersparre
Casper Wrede
Nilss Bengtsson
Boo Oxehufwud
Vthan
H: Frederich Stenbock
H: Gabriel Ericksson
H: Jöran Gyldenstierna
Caril Sparre
Classis
Carli Bonde
Axel Banner
Peder Nilsson
Carli Stjernsköld
Knutt Posse
Åke Tott
Göstaf Leijonhufvudh
Hans Boije
Classis
Melcher Falkenberg
Christof Oxe
Haral Stake
Torsten Hierta
Andres Bure
Sten Bolia
Per Hammarschiöld
Frans Krusse
Erich Jörensson Tegell
Jöns Hansson Swerd
Per Swansson SwTartt
Ernest Lindelöf
Jöns Swinehufvudh
Jhöns Persson
Måns Mårttensson
Caril Sabelschiöld
Carli Vlflahne
Larss Skytte
Peder Falk
Per Månsson Loodh
Gunnar Galle
Hindrich Stöör
Erich Erichsson Geet
Linnar Nilsson Bååt.
Säte och Stemma.
Ture Sparre
Jöran Sparre
Knut Jörenss:n
Vlf Bonde
86 1629
Jöns Bonde Johan Vlf
Carli Banner Carl Måneschiöldh
Ifwer Nilsson Jöran Kafle
Christer Posse Dawidt Stuwart
Nils Posse Jonas Bure
Jon Lilliesparre Andreas Bure den yngre
Swen Lilliesparre Lorenss Krusse
Oluf Lilliesparre Håkan Skytte
Sedhen Invar hadhe bekominidt sitt Rum och ställe, tillsporde
Landt Marskalken alle dhe som tillstädhes wore; Medhan här till
vppå Ridderhusedt hafwer brukeligit waridt, att dhe som sigh icke
eflter H: Kong: Mtz: befalningh hade instältt till Riksdagen, vthan
laga förfall och rättmätig endschyllan? Om dhe skole wara förfalne
till dhe förre bewiliede böter, för tredzsko.
Omröstades uthi alle 'frenne Classibus, och bewilliades och
samptychte, att det schulle holles, och att Ståthollerne i hwar Landzende
samma Bööter vttfordra skulle.
Dernest frågede och tillsporde Landt M: Att dhe af Adell som
sigh absenterade, eller och icke i rettan tijd och timma sigh instälte
på Ridderhuset vthj denna Rikzdagh och Convent? Om dhe
Widh ded förre statucrede och bewilliade poen och peningeböte skole
underkastade wara.
OmrÖstadhes
Att dhe som heele dagen vthe blefwe skole gifwa för hwar
gångh Fem daler. Och dhe som anttingen förr eller effter middagen
vthe blefwe, skole gifwa Tree dl. så och hwar och en som
för seent och sedhen hwar hade tagit sitt locum ochsså tree daler.
Och sedhen dhe någott lithett sutedt hadhe vpstodh Knutt Posse
och begärede att Caril Bengtsson Vlffahne, skole såssom vthj sidst
holdne Rikzdagh hans Broder vttlofwadt hade, dett han wille bewissa,
huru han wore till dett wapnet kommin, han och hans broder
förde, medhen han på sin hustrus wegner war der vthj interesserat,
och komme samma Wapn slächtten af Forstenna till. Men
hans Adelskap och herkomst disputerade han inthett.
Derpå han sigh, till tillkommende Riksdagh wille förklara;
effter han förr på inge Rikzdager waridt hadhe, eij heller med sin
broder som vpå Togh och rehser stadder war, ingen Afskedh derom
tagit hade.
Hwilken saak vppskötz till nästkommende Herredagh och Möte.
Och effter Boijeslächten vthj Lott tagningen war förnär skedt;
derföre förhögdes dehres Säten vthj Riddareståndet alldranederst.
Juni.
87
Dernest beswärede Jesper Andersson och Jesper Nilsson sigh
öfwer Petter Krusse och hans Söner, att dhe kalla och nempna
sigh Krusser, emot Adelens och Ridderhusetz priuilegia; som förmå,
att ingen må vptaga annars Nampn eller Wapn.
Dertill Frantz och Lasse Krusse, Swarede H: Kong: Mtt. kaller
och nempner dem så, och hafwa af Alder så waridt nempde.
Meente Jesp: Andersson, att dhe måge wäl heeta Biörnar eller
Krusbiörnar, effter dhe föhra sådant vthj dehres w'apn.
Replicerade att dhe kunne inthet annat nampn gifwe sigh, Ann
som dhe äre nempde vthj dehres skiöldebref, och wille sigh om
dehres wedernampn hafwa hemskutedt till H: K: Mtz förklaringh.
Dermedh dhe andre låthe sigh åthnöija till H: K: Mtz: yterligere
samptycke.
Derpå ändades den förste dagz Session och befaltte Landt
Marskalken, att alle dhe som wore ankompne till denne Rikzdag
af dehres stånd och medell, skole sigh instella på Ridderhuset,
anttingen dhet blifwer omblåst eller och på Ridderhusett anslagit.
Den 11. Junij blef omblåst att Stenderne som till Rikzdagen
wore ankompne skole sigh den fölliande dagen instella på Rikzsalen,
att förnimma och anhöra H: K: Mtz proposition, hwad på
denne Rikzdagh förhandles skulle.
Den 12. Dito. Församblede sigh Ridderskapet och Adelen på
Ridderhuset klockan Otta om Morgonen, Och sedhen Rollan war
opläsin, vpträdde dhe efter ordningen oppi Rikzsalen; Och sedhen
hwart ståndli hade intagit sine Säten; Dwäldes de widh pass en
Timma, förr än Rikzens Rådh ifrån Rådh Cammaren inkommo.
Och när Rikz: Rådh hade tagit dehres loca och ställe, Framträdde
Feldtherren, Her Jacob de la Gardie, Grefwe till Lecköö. etc.
och giorde en Oration på fölliande sätt
Edle, Wälborne, Ahrewordige Hög: Wällarde, Wälachtade,
Förståndige gode Herrer och Män sampt Arlige Danemän.
Orsaken hwarföre H: K: Mtt: alles wår nådig-.te herre, är öfwer
reesst till Prvssen hafwa waridt många, men i synderhet denna
att H: K: Mtt hafwer bekommidt adviser att Keijsaren will assistera
dhe Poler med en ansehnligh armee; Dett dock H: K: Mtt
inthet hafwer welet troo, och fördenschuld öfwerresst dijt öfwer,
och så snart II: K: Mt. war dijt kommen, är Keijsarens FeldtMarskalk
Hans Georg V. Arnimb strax der efter ankommen med en
real armee till hest och Foot, och lägrat sigh widh Newburgh;
För hwilken skuld H: K: Mtt. der hafwer öfwer förhopp most fördröja;
dock förhoppendes att II: K: Mtt. förr ann denna Rikzdagh
sigh ändades worde, H: K: Mtt. wisserligen wore hemförwenttandes;
88
1629
Och på dott Ständerne som till Rikzdagen wore förskrefne och här
församblede icke alltt för länge motte vppeholles, hafwer H: K: Mtt.
förskickat hijt öfwer en vnderskrefwen proposition hwar på denne
Rikzdagh war vttschrifwen och Ständerne sammankallade. Regärendes
af Ständ: dhe wille den tåleligen anhöra, och sedhen dhe dhen
hade öfwerwägit, såsom trogne vndersåtere och patrioter sigh förklara
serdeles nu vthj H: K: Mtz frånwahru såssom II: K: Mt:
allernådigst till dem förseer; betackandes dem och på H: K: Mtz
wegner, att dhe sigh så hörsambligen hade instältt; hwilket H: K:
Mtt med all gunst och nåde worde emot hwar och en iliugkommandes
oall recompcnserandes, när Gudh will lf: K: Mtt lyckligen
i Landet hemkommandes worde.
Och när Orationen, ändatt war, Vplass Secret: Johan Salvius
sielfwe propositionen, såssom och till stältte hwartt stånd en afskrilll.
Derpå giorde hwart ståndh en gratulation till Feldth:
Och felliér sielfwa propositionen.
Se Bil. A.
Sedhen hwartt ståndh på Rikz Salen hade giordtt dehres gratulation;
Nedergingo först Rikzens Rådh; och sedhen nederträdde
Ridderskapet vthj samma order; och när hwar hade tagidtt dehres
Säten på Ridderhusett, vpreciteredes K: Mtz vnderskrefne Proposition,
och sedhen den af Secret Johan Larsson war vpläsen belaltte
Landtt Marskalken, att hwar och en wille taga dett vthj ett gott
och rådhsampt betenckiande, så att hwar och en deste bettre kan
sigh i morgon förklare.
Och elller tiden nestan war förleden, Tillsadhes, att dhe j morgon
på sedhwanligh tijdh igen wille instella.
Den 13. Wörö Ridd: och Adelen tillstädes på Ridderhusedt,
och sedhen Rollan war vpläsen. Omröstades, att dhe som wore
eller blefwe förfalne till böter, skulle (lett nesta dagen medh sigh
hafwa, eller och gifwa för hwar dagh En daler, så länge dhe deni
bortto hafwa.
DeretTter vpträdde Landt Marskalken, och giorde en widlöfftigh
påminnelsse hwar opå H. K. Mtz proposition som dem i går
blef föreläsen och öfwerlefreradt sigh grundade; Nembligen Fäderneslandzens
tillståndh. Och vthj hwad tahra dett nu står; Och begärede
fördenskull, att dhe såssom Fädernesslandzens förnerribste
Ledemott och ståndh, sigh så wele förklara vthj H: K: Mtz absens,
att dhe andre Stånden, sigh dervtaf kunde förorsaka, deste willeligere
och benägnere att finnas till II: K: Mtz och Fädernesslandzens
bestå. Och att dheres resolution gradatim eflter Ordningen motte skee.
Juni.
89
Och förklarede sig förste Classis
Dhe wele eliter som dhe plichtige äre gerna bispringa H: K:
Mtt. och eflter dehres förmögenhet dett effterkomma.
2: Classis. Finne sigh obligeret, att succurere H: Iv: Mtt eflter
dehres högsta förmågo.
3 Classis. Samptychtte dettsamma, och förmeente, att ingen
ibland deni skall finnes som icke eflter högsta macht och förmågo,
skall och will bispringa H: K: Mt: och Fädernesslandet vthj detta
onda tillståndett.
Sedhen sadhe Landtmarskalken, eflter sorn dhe nu in genere
hafwa sigh förklaratt att wilha succurere H: K: Mtt på allo fall?
Om dhe och äre sinnade, eflter som Keijssaren, alldehles låther
sig inerkia wara H: K: Mtz och Rikzens flender; Om dhe och wele
assistera H: K: Mt. emot honom, och hwTad Fiende sigh änn vttermehra
kunde yppas.
Omröstades. Och förklarede sigh rotunde alle frenne Class:
Att eflter de see, höra och af sielfwa werket förnimma att Keissaren
förklarer sigh H: K: Mtz: fiende: Alltsså wele dhe såssom
trogne Vndersåtere, hafwa ospardt efter Edz plicht dheres förmågo.
Och eflter tiden igenom månge discurser förlopp befalltes att
dhe dhen andra dagen sigh igen wille instella, på föresattan och
w7ahnlig tijdh.
Den 15. Dito wörö Adelen tillsammans och sedhen hwar hade
tagit sine Äts Säten, fordrades af dhem bother, som der till wore
förfaldne.
Sedhen frågede LandttM: dem samptligen och hwar Classis i
synderhet till: Om dhe tenckia att willia blifwa wid den resolution
på H: Kong: Mtz war gifwen.
Dertill, Dhe swarade, att hwadh dhe en gångh hafwa bew illiatt,
dhet wele dhe och holla och effterkomma.
Derpå befalttes att Sec: Johan Larsson skulle concipera och
stella dheres Swar.
Dermed förlofwrades hwar hem till sitt Logemente till den andra
dagen.
Den 16. Junii. Kommo tillsamman på Ridderhuset Ridderskapet
och Adelen. Och sedhen Ivwar hadhe satt sigh på sitt tillbörlige
rum; Förskickade Rikzens Rådh desse infattede Fredz Condit:
dhe lveisserische och Polnische Föreslagne, till att aprobera,
om dhe äre så stälte och grundade så att dhe äre Ii: K: Mt: och
Riket reputerlige.
Se Bil. B.
90
1629
Hwillke Conditioner dhe med största flijt någre relisor af Secret:
låto för sigh vpläsa.
Sedhen tillfrågede Landt Marskalken dem, Om dhe så wore gode.
Förklarede alle trenne Glasses att dhe finne inthet der vthj
som borde förändras.
Sedhen effter månge discurser, för gicks tiden och befalttes att
dhe den andra sigh igen wille instella.
Och för ann dhe nederginge, vpträdde Ture Lilliesparre och
beklagede sigh, att Cap. Johan Nilsson, hafwer vthan hans tillstånd
tubbat och af spenning giordtt hans tienare och tagit honom i sin
tienst: hwilket han dem will hafwa kundgiordt, på dett han derigenom
icke kunde råka på straff och böter.
Derpå befalttes hans Fader, Nils Rengtss:n att han skulle
tillseija sin Son, att han i mårgon skole sigh förklara på hans
käramåhl.
Den 17 wörö åter Adelen församblade på Ridderhusett, Och
kärade Ture Lilliesparre, på sitt förra Kähramål.
Der till han nekade Johan Nilsson, icke wisste att tienaren
war vthj hans tienst, dett Lilliesparre honom öfwertygade.
Derpå Omröstades, Och funno, af swar och genswar denne
Resolution.
Effter Johan Nilsson wetandes hafwer tagit den andre Lagstadde
tienare vthj sin tienst och på hussbondens fordran icke hafwer
welet släppa honom, vthan den ytterligere behollin; derföre är
han föreffter Adelens privileg: vthj drengie Ordningen till 50. Dl.
bote till Ridderhusett, såssom och lefrere hussbonden sin tienare
igen, till tillbörligit straff.
Derpå begärede Johan Nilsson, att dhe wele ansee hans lägenhet,
effter han nu war wägfärdig och stadd på Tugh och rehsa
öfwer till fiende Landh; dhe wele honom med samma böter hafwa
förskontt.
Derpå Omröstades
Effter han nu så hastigt skulle förrehsa wela dhe hafwa honom
förskont för halfwa böter till 25. Dl. hwilke och han strax
vttleggia skulle.
Hwilkett han och Iofwade, såssom och dem sedhen vttladhe.
Dereffter beswärede Jöns Persson till Ingelstadh sigh, att honom
sitt retta wedernampn vthj Rollans vprecitering icke gifwes.
Der till Sparrerna Swarede; att honom sådant för detta vara
förbuditt.
Replie: Att II: K: Mtt. hade gifwidt och tillstådt honom att
så nempna sigh.
Juni.
91
Swarede Sparre: Att dehres Rroder Herr Johan Sparre som
tillförrene war Landt Marschalk, weet beskedh derom, Och att han
wille hafwa fördragh med dett Guldensparre nampnet till H: K: Mtz
widere förklaringh.
Sadhe sigh inthet wille dermed afstå förr änn och H: K: Mtt.
derpå allernådigst sigh förklarede.
Dereffter begyntte Landt Marskalken att discurera om Conditionerne
dem Keisserische och Polnische föreslagne Om dhe i dagh
som i går finne dem gode och fullkomblige; Och om H: K: Mt
der vthj rättrådeligen hafwer med omgångitt.
Förklarede sigh alle trenne Class: att dhe alldrigh så frampt
någen reputerligh fredh eller Stillestånd skulle nåås och erholles,
j inge måtto stöde till att förandra, vthan der dhe moste för tidssens
lägenhet skulld lindres eller stegras; Att H: K: Mtt. dem effter
sitt högwisa Rådh förandre wele, effter som H: K: Mtt. finnér
Riket och dess Undersåtere nyttigt och reputerligitt.
Refalltes att dhe effter middagen wille instella, att anhöra dett
Gonciperede Swaret.
Och kommo dhe tillsammans, och funno dett wara gott och
effter tagen resolution wäll stältt. Allenest att der vthj motte insettias;
Att H: K: Mtt. wille göra sin högsta flijt att der mögeligit
och reputerligitt wore till att nåå, att med Keisaren kunde komma
till en godh Andskap och fredh.
Dermedh uppskötz till den 19. Dito dheres sammankombst.
Den 19. Junij. Romo åter Ridderskapett och Adelen tillsammans
på Ridderhusedtt att öfwergifwa dehres skrifftelige Swar
på H: K: Mtz öfwergifna Proposition.
Och sedhen hwar hade tagitt sine äts ställen
Vplass Secret: dett Conciperede Swarett på nyo, och till sporde
Landtmarskalken dem? Om dett war så skrifwidt, som dehres
samtycke hade waridtt.
Förklarede och Swarede, Att dett war så skrifwidt och stältt,
Som alles dehres meningh och samptycke, hade waridt.
En stund der effter, vppträdde dhe vthj process vpp i Rikzsalen,
och sedhen Ständerne der något förtöfwradt hade, kommo
Rikzens Rådh inn på Salen, och sedhen dhe dehres Rum och ställen
intagedt hade, giorde Landt Marskalken en Oration, Att Adelen
hade låtidt fatta ett skriffteligitt swar, på H: K: Mtz öfwergifne
skrifftelige proposition, med flitig anhollande R: Rådh wille den med
Tolamodh anhöra, och den vthj bestå motto inn för eller till H:
K: Mtt. vttyda.
92
11)29
I>('r|>å vplass Sec: Johan Larsson sielfwa detta föliiande Swarett.
Se Bil. C.
Sedhen vploso och dhe andre Stånden deres skrifftelige respons.
Och sedhen dhe hade lefreredt dem ifrån sigh, giorde Felttherren
ett tall, till dem samptligen
Fiirst betackendes dem åå H: K: Mtz. wegner, att dhe så wäl
vpå H: K: Mtz proposition skriflTteligen hade resoluerat Men efTter
dhe vtj en sådan hast dem icke kunne öfwersee, wele dhe sig yterligare
förklara, hwar någet icke wore så swarat som det sigh borde.
Derhoos skole och Ständerne wetha, att H: Kong: Mtt. hafwer
och öfwerskickat någre Puncter, hwilke It. K: Mt. nådigst begärer,
Dhe sigh ochså dehres betenckiande och behagelige swar wille dem
gifwa. På det H: K: Mtt. må weta huru H: K: Mt sina saker kan
anstella.
Derpå vplass Secret: Johan Salvius desse nestfölliande puncter.
Se Bil. D.
Och sedhen dhe wore vplässne, begärede Feldtherren, att dhe
sigh snart wele förklare eflter som K: Mtz: och Rikzens tarf, dett
högeligen fordrer, så kan och Ilikzdagen, deste snarere komma till
Endskap, och Ständerne dimitteras och hemförlofwas.
Dereflter nederträdde Riddersk: och Adelen på Itidderhusett.
\ preciteredes föreschrefne puncter på nyo, och befaltte Landt Marskalken,
dhe wille taga deni vthj ett gott betenckiande till i morgon
Pa dett, de deste bettre och snarare sigh sedhen kunna förklara.
Den 20. Kommo Ridd. och Adelen efTter befalning på Rettan
tidh tillstädes på Ridderhusedtt; Och sedhen dhe hade satt sigh,
reciterad Sec: Johan Larsson, H: K: Mtz öfwerlefrerade punct:
Derpå begärte Landt Marskalken, att den nederste Classis sigh
wele förklare.
1. Om Keisarens förehafwande.
Der till dhe Swarade, sigh nogsampt hafwa skriflTteligen förklarat
vthj dehres ofwrergifne Swar, om Keisarens fiendtlige intentioner,
förmehner sigh rotunde derom hafwa resoluerat;
2. Om dhe Fredz och Stilleståndz Conditioner med dhe Påler;
Om dhe kenne dhem wara gode och reputerlige.
Swarade såssom till den första sigh hafwa skriflTteligen erklärett.
3. Om boskapz och Manttals Penningernas continuerningh. att
dhe sigh och wille resolut förklara.
Derpå omröstades, först den nederste Classis.
Juni.
93
EfTter dhe see Fädernesslandzens tillstundande fahra, föllier
oundwikeligen, att de iw moste succurera H: K: Mt: och Fädernesslandet,
och wele derföre, efTter som här till hafwer wraridt wahnligit,
vttleggia Roskapzskatten, så och Mantals Peningerne En daler
af hwart Ilion, som äro öfwer sina Tolff Ahr; dock hermed
vnderdånigst begärendes, att dhe godz som liggia under Sätegårdernes
Råå och Röör måge vndantagas och förskonas.
Dett samma bewilliade och den andra Classis. Och effter få
wore tillstädes vthj den första; då gånge denn efTter Ordningen och
privilegierne dem andra tillhanda.
Sedhen befaltte Landt Marskalken att de wele votera om den
4. puncten, belangande Vttsehrifningen.
Och voterede dhe vthj den nederste Class: Att dhe samptyckia
till Vttsehrifningen, för dhe många armeer som nu till Fädernesslandzens
defension moste vttrustas och hollas. på sådant sätt
som här till den hollén är så att hwar 10:de Man skrifwres, dock
hervthj holles såssom om Contributionen vttlofwradt och belefwadt
är, att dhe som boo åå Råå och Röör måge derföre frj wara,
elliest ruineras alldehles des Sätegårder för folklösa skulldh.
Hwälket den andre Classis och samptyckte och den tridie gick
dem tillhanda.
Sedhen förehöltt Landt Marskalken om den 5. H: K: Mtz punct,
belangende Skepz Vttrcdningen.
Vpå huilket dhe inthet kunne votera vthan efTter den så wäl
som dhe twenne förre, anginge ochså Rikz: Rådh såm äre af dheres
ståndli, att dhe dem vthj detta alltt dehres goda Rådh wele
meddehla och funno Rådhsampt, att någre af Adel till dem förskickedes,
som dem vnderrättade huru wida dhe sigh vthj H: K: Mtz
begäran hade förklaradt, och huru dhe sigh med den resterende
förholla skole
Och derpå vpnembdes desse efTterschrefne att dhe tillkommande
Måndagh, skole Rikzens Rådh dehres bewillning och förklaring andraga,
såssom och begära dehres Consultation vthj den tillbaka
stående puncten.
Landt M: Grefwe Peder Carl Ronde Arfwedh Lilliesparre
II: Rengtt Oxenstierna Pedher Nilsson Peder Hammarskiöldh
Den 22: wörö Adelen tillhopa på Ridderhuset, då förskickades
desse föliiande medh föresch:ne ärender till Rikzens Rådh.
Landt Marskalken Axell Baner Arfwedh Lilliesparre
H: Bengt Oxenstierna Per Nilsson Per Hammerskiöldh
H: Johan Ponttesson
94
1629
Och cfllter dhe dwäldes tenge hos R: Rådh befalttes, att Adelen
elller middagen skole sig instella igen, så skulle dem R: R: förklaring
och Consilium vptäktt warda.
Emter tagen afskedh, kommo Adelen tillstädes på Ridderhusedt,
och sedhen dhe hade sigh satt på dehres Äts Säten. Sadhe Landt
Marskalken att sielfwe edre vttskickade, hafwe anhiirtt hwad discurs
Rikzens Rådh med dem hafft hafwer, Om den bewilliade Boskapz:
Mantals hielpen och Vttskrifningen, serdeles om den förskoningh
på dem som boo och wistas vnder Sätegårdemes Råå och
röör: Hwilket dhe meente inthet wäl skulle kunne skee, emter
mången (kan skee) sigh der vnder förswara, och sin vndflychtt der
vnder sökia skule; Eörmanandes dhem samptligen, dhe wele taga
saken vthj bettre betenckiande, och sigh accomodere till samma
Vttskrifningh och Contribution, som dhe här till vttgångne äro.
Derpå fullo många discurser, och sedhen dhe sin emellan om
saken delibererat hadhe, befalltte Landtmarskalken, att dhe wille
vphöra med deres murmel, och träda till sielfwa saken, och sigh
förklara; Och att den nederste Class: wille vtt seija sin meeningh,
elRer såssom hwariom och ehnom fritt stunde, sådant på den ortten
att vtt seija, serdeles dhe som bekläda dheres Äts Säten; Och
att dhe j synderhet wele sigh förklara, Om Vttskrifningen;
Och edler långsambt delibererande, resoluerede dhe sigh, effter
Vttskrifningen till recreuer och krigzfolkzens förökningh, ändeligen
af nöden är; Så samptyckia dhe dhen på 2. år; Och att dhe förskones,
som boo vnder Sätegårderne, såssom och Att när skrifningen
holles, hwar gifwa för sina bönder peninger, eller hussbonden
skaffa så månge dugelige karlar som åf hans Runder gå skall.
Secunda Classis
Etfter dett fahran är så stoor, att denne Contribution och Vttskrifningh
icke är att vndwikas; då bewillia dhe dem på 2. Åhr;
doch vtj Vttskrifningen, att Adelssmannen tillställer Krigz Commiss:
när nembningen holls, för hwar och en bonde, sorn Adelen sätter
i rooten En Rikzdl. eller och annat myntt af dess wärde, dermed
att leija eller vnderholla werfwade Soldater.
Prima Class:
Rewilliade på 2. Åhr Contrib: och vttskrifningen som dhe här
till holdne äre; Men där dhe kunne nå, att dhe måge gifwa för
hwar bonde som sätties i rootan En Rdl. eller dess wärde, såge
dhe hälst; Men kan det inthet erholles; då gånge sådant likwel
fort på 2. Åhr.
Derpå demonstrerede Landt Marskalken dem, hwad Oorder
dervtaf föllia skole, om dhe png:r gifwa skole. Men dhe wille der
Juni.
95
till förstå Vthan befaltte Att Secret: Johan Larsson skulle skriffteligen
författa dehres resolution, hwilket dhe Rikzens Rådh till stella
wille, och widere sedhen med dem derom sigh berådhfråga.
Derpå Conciperedes denne fölliande betenckiande.
Emter dett fahran och Rikzens tillstånd fordrer, att Riket moste
försees och försöries medh Krigzfålk, såssom och Peninger och
annan nödtorfft till dehres Vppehälle; Finne Ridderskapet och Adelen
sigh wälwillige, att Vttskrifningen så Continueres så här emter
som här till på 2. Åhr. Dock medh ödhmiuk anhollende, att Adelssmannen
må gifwa för hwar och en sin bonde som sätties i Rooten
En Rikzdl. dermedh kan werfwas en dugeligh Karll; desslikest
samptyckia dhe och, att Boskapz skatten och Mantals peningerne
vthj b:te tijdh vttgår, på samma tijd och wilkor som den här till
skedt och vttgången är; Men där Gudh den aldrahögste i medier
tijdh förläntte H: K: Mt: dhe medel att H: K: Mt: komme medh
fienden till accord eller fredh, att då denne bewilning icke fortsetties,
vthan att dhe måge niuta deres privilegia till goda.
Sedhen proponerede Landt Marskalken, Om skepz Vttredningen
Reklagede sigh alle sampttligen dehres oförmögenhet, dock
wele dhe efRer dehres förmögo och såssom dhe holla Russtienst,
der till Contribuera.
Men emter sådant icke giorde fyllest,' befaltte Landt Marskalken,
att dhe om den puncten såssom dhe om dhe andra voteradt
hafwa omrösta huru mycket dhe wille der till sammanskjuta.
2: Classis
Bewilliade af hwar hest dhe holla i Russtienst att gifwa 50. dl.
och det för denna gången.
3. Classis
Samptyckte detsamma
1. Classis
Weeta inge andre Vttwäger, vthan wele ochsså med de andra
en likhet holla: helst dhe allereda effter dehres förmågo dertill inteknadt
hafwa.
Och effter detta angick allt R: Rådh såssom dhe förnembste
af Adell, Wore dett gått att R: Rådh sådant Communicerades;
Och begärede att Landt Marskalken wille förmå boos dem att dhe
wille komma neder till dem på Ridderhusett, att dhe deste bettre
sakerne med dem ventilera kunna, och dehres rådh sampt betenckiande
deste bettre intaga motte.
Dett han och bewilliade wille effterkomma.
Om Morgonen derefTter blef Omblåsidtt att alle ständerne som
till Rikzdagen hade sig instältt, skole klockan 9. försambla sigh på
90
1629
Rikzsalen, att widare anhöra hwad Rikzens Rådh hade dem yterligare
at föreholla.
Den 23. Wörö förmiddagen på Ridderhuset samptlige Adelen,
och sedhen Rollan opreciterat war; Ginge dhe elit er opp i Rikz
Salen, och när dhe en stundh förtöfwadt hade, komme Rikzens
Rådh och när dhe hade tagidt inn dehres ställen.
Talade, Fellttherren Her Jacob de la Gardie, desse efitersch:ne
Ordh.
Rikzens Rådh hafwa nu med flijt öfwerseddt och igenom läsidt
Ständernes Swar, och finne dem, förhoppligit II: K: Mtt. wäl
behagende; Men elller Borgerskapet vthj deres skrifTtelige swar,
icke sware till H: K: Mt: proposition som det sigh borde och såssom
dhe andre Ständerne giordt hade, vthan inmängt en hoop skamlige
och Ahrerörige Ordh, moste dhe dem förleggia och replicera,
Begärandes att dhe samme replica wille anhöra, och Borgerskapet
sigh bettre förklara och resoluera.
Derpå vplas Secret: Johan Salvius samme Rikzens Rådh refuteringh;
hwilket Borgemestaren Hans Nilsson förklarede, inge sådane
Perssoner af herre eller Friherre ståndet wara meent, vthan
någre arrendatorer, som sittia frj vthi Städerne och äre rätte fribröder.
Och eflter han sig sålunda på Borgerskapsens wegnar förklarede,
Lefrerades Stenderne inge afskrift deraf.
Sedhen begärede Feldth: att de wille sigh snart förklara, på
H: K: Mtz: puncter på dett Allmogen och dhe andre Ständerne
måge hemförlofwas, och Rikzdagen komma till en ända.
Dernest begärede Landt M: att Rikzens wille sigh bemöda,
och på en stundh för middagen nederträda på Ridderhusedt att
Communicera medh dem om dhe puncter H: K: Mt. hafuer igenom
dem, låtidt tillstella.
Hwilket dhe på Rikzsalen, strax bewilliade att willia strax
komma efTter.
DerefTter gingo Adelen vthj lika Ordning neder på Itidderhusett.
Och när Rollan af Secret: war vpläsin och hwar hade sigh
satt komme effterskrifne af Rikzens Rådh neder på Ridderhusedt.
Grefwe Jacob, dela Gardie, Iler Caril Carlsson, H: Gabriel
Bengtsson, H: Claes Hoorn, H: Johan Schytt, H: Gabriel Gostafsson,
H: Claes Fleming och H: Johan Sparre.
Tilltalade Feltth: dem, till hwad ända dhe hade Rikzens Rådh
nedh fordratt.
Dertill swarede Landt Marskalken, att de wele gerna Consultera
med dem, som j lika motto såssom principaler angår dhe öfwergifna
puncter.
Juni.
97
Sade Felttherren, att Rikzens Rådh i dagh alle icke hafwe
waridt tillstädes, eij heller så grant kunna sigh ihugkomma dehres
bewillningh; dhe wele derföre ännu dem oprecitera, på det dhe
deste bettre dem dheres rådh och betenkiande måge med dehla.
Derpå giorde Landt M. en Mundtligh relation huru wida dhe
sigh förklarat hafwa; serdeles vthj dhe twenne Puncter om Boskapz
och Mantals Png:es vttleggiande, att dhe dem som dhe här till
vttgångne ähre, vttleggia wele Men hwadh vttskrifningen wedhkommer
wele dhe derföre gifwa Peningar.
Dertill swarede Felttherren, Att dhe sigh så friwilleligen till
de 2:e Puncter förklarat hade, skole sådant H: K: Mtt. wräl behaga;
Men så förnimma dhe wäl opå den tridie Punctens förklaringh,
att den hafuer wäl sin grundh, Men när dhe der brede widh
besinna dhe motiver H: K: Mt: deremott inwända kan, see dhe
inthet, att dhet kan hafwa sin fortgångh. Och är H: K: Mtz: mening
om Vttskrifningen, sålunda
Först att H: K: Mtt. åstunder och hälst seer att hans militie
wore försedd med inlendischt Folk.
Till dett andra, att dhe andre Stånden som äre Vttskrifningen
vnderkastade, skole sigh deröfwer beswära, att dem tillätes att leija.
Dertill swarede Landt M: dhe skole nu conferera med R. Rådh,
på det att saken derom kunde komma till ändskap. Dett samma
begärede och Felttherren, att dhe dett fritt göra skulle, eflter dett
så wäl går dem ann som sielfwe Adelen.
Derpå sade Åke Tott. att der vthj Finland skole continueras
med vttschrifningen skole Adelens Landgodz alldehles blifwa öde, så
att dhe dheres stånd och Wapne tienst kunna eller förmå vppeholla;
dhe gode herrer wele sådant besinna, och vttschrifningen
lindra och taga Penniger.
Swarade R: Rådh, dhe vnderstode sigh vthj H: K: Mtz frånwahru
sådant att göra. Der på sade då Åke Tott, effter dhe förnimma,
aff R: Rådhz Swar, att dhe icke hafwe tillståndh någre
beswär som Ständerne kunne hafwa till att inwända och bibringa,
att förandra, så föllier att dhe moste effterkomma hwradh som proponerat
är.
Swarede R: Rådh, dhe hafwa wäl tillstånd något att förandra,
der dhe see och förnimma dehres beswär wara H: K: Mt: och Riket
tilldrägeligitt vthj denna stora Fädernesslandzens fahra.
Derpå discuterades lenge åå både sidor och demonstrerade Rikzens
Rådh, hwad Confusion deraf föllia skulle, der dhe Png:r gåfwe.
Begärede Landt Marskalken dhe wele efTter sedhwanligit sätt
omrösta,
7
98
1C29.
Då förklarede sigh H: Bengt Oxenstierna på den 1 Glass: Att
dhe wele assistera H: Kong: Mtt. eflter dheres högsta förmågo.
Den 2. Swarede, På ett Åhr må Vttskrifningen holles och det
andra Åhret gifwes Peningar.
Den nederste Glass: förklarede sigh, Eflter dhe inthet annars
see och förnimma, att H: K: Mtz begäran moste fullkompnas, så
willia dhe H: K: Mtz befalningh effterkomma, och bewillia Vttskrifningen
på ett Ahr, och dett dhe, dett Andra Åhret kunne förbigå,
wele dhe vnderdånligen ombedet hafwa, hwar och icke, så gånge
H: K: Mtz willia fortt.
Derpå begärede Rikzens Rådh, dhe wele ännu taga samma
sak vthj ett bättre betenckiande, och med dhe andre Ständerne en
Lijkhet holla. Serdeles begärede Fellth: att dhe gode herrer och
Män icke wele förtenckia dem, att dhe detta drifwa; till hwilket
Fäderneslandzens tillstånd dem förorsaker såssom och dehres Embete
vthj H: Kong: Mtz frånwahru.
Der till LandtM: dem till det högsta gratulerade för dehres
Communication, såssom och i synderhet att dhe i dagh oppå Rikzsalen
hade någerlunda ogillat Rorgerskapzens Obillige stegring vtj
handell och wandell; Och wele deras Omak och Omsorgh med all
tienst förtjena; sassom och begärede dhe wele dehres discurser i
bestå motto vttyda.
Den 25. Kommo Adelen och Ridderskapett på Ridderhusett,
och sedhen dhe hade sig satt
Förehöltt Landt Marskalken dem, Om Vttskrifningen, och begärede
att dhe wille sigh till H: K: Mtz begäran accomodera.
Derom discureredes en lång stund pro et contra, och på dett
sidsta effter Landt Marskalkens demonstration, samsatte sigh alle
trenne Glassibus, att Vttschrifningen vthj föliande 2. Åhr må Continueras,
på Lijkformigtt sorn den här till hollén ähr.
Hwad skepz Vttredningen widkomrner kunne dhe allenast för
denna gången vtleggia af hwar hest till Russtienst 50 dl.
Hwilket dhe begärede Landt Marsk: sådant Rikzens Rådh vpteckia
wille
Dett han och strax giorde, och vpträdde till Rikzens Rådh,
och dem förtalde huru wida dhe sigh förklaradt hade; Och kom
sedhan strax neder, Seijandes dett wore alltt gott, och låthe sigh
wäl behaga deres relation, allenast att sådant skriflteligen motte
författas, På det beslutet der effter kunde göras, och Rikzdagen
komma till ändskap.
Derpå befaltes Secret: Johan Larsson att han desse effterschme
puncter skole concipera till den 2. dagen.
Juni.
99
Hwilket och biet etfterkommidt, effter som dhe här effter föllia.
Effter middagen komme R: och Adelen tillsammans, och funno
dheres Conciperede Swar gott; derpå befaltte Landt Marskalken
dhe wille komma tillstädes när som blifwer anslagit och vttropadt
när dhe samma swar skole ifrån sigh lefrera.
Se Bil. E.
Den 27 Junij blef ombiåsidt. att Ständerne skole komma opp
i Rikzsalen, att öfwergifwa dehres Swar på Punct: Hwilket och
Adelen effterkommo, och sedhen dhe hade tagit sine Säten och
Rollan opläsin, vpträdde dhe vthj Ordningen opp i Rikzsalen.
Och sedhen R: Rådh hade tagit sine ställen, Sade Landt Marskalken,
att Ridderskapet och Adelen hade korteligen låtidt fatta
dehres Swar, på dhe öfwerlefrerade puncter, Tienstligen begärendes
dhe wele dem anhöra och till det bestå hoos H: K: Mtt. vttyda.
Och blefwe allttsså föresch:ne Puncter af Sec. Johan Larsson
vthj Rikzens Rådz och Stendernes närwahru vplässne och sedhen
Secret: Saluium tillstältte.
Hwar till Felth: Swarade, att de wele låtha stella beslutett,
och när det är färdigt, det dem föreläsa.
Den 28 kommo på Ridderhusett och Adelen berådhslagendes
sigh om några beswär som dem praiiudicera vthj dehres privilegia
så och om den öfwerlast dhem skeer vpå dheres bönder med
skiussande och gestning.
Och effter många discurser, befalttes desse effterskrefna att
Conciperas, sedhen Rikzens Rådh att tillstellas och om remedieringh
i hans K: Mtz frånwahru att anholla.
Se Bil. F.
Detta blef af Landt Marskalken vnderschrifwidt
Dermedh vpträdde Landt Marskalken med samma beswär vpp
till Rikzens Rådh
Hwilke gåfwo honom till swar, att dhe wele dem öfwersee,
och derpå skatta böter så wida dhe det vthj H: Kong: Mtz frånwahru
göra kunne.
Den 28: Omblåstes på Sedlnvanlige Oetter att Stenderne den
fölliande dagen effter middagen sigh skole försambla på Rikzsalen,
att anhöra Rikzdagz beslutedtt.
Den 29. effter som omblåsit och anslagit war, kommo Adelen
tillsammans på Ridderhusett, Och sedhen Rollan war opläsin, trädde
dhe eflter ordningen opp i Rikzsalen.
Och när Rikzens Rådh hade tagitt inn dehres ställen; Sade
Herr Caril Carlsson till Rikzens Ständer, att R: Rådh hade låtidt
100
1G29
Concipera och Renskrifwa eflter dehres samptlige bewillning, Itikzdagz
beslnthett, hwilket dhe wille anhöra, och der dhe dett gott
funné sedhen vnderskrifwa och försegla.
Hwilkett Secret: Johan Salvius vplass, och när dett war vpläsitt,
funno Adelen der vthj något beswär, begärede derföre att det
motte dem tillstellas en atfskrifft, på det dhe deste bettre dett
kunde öfwersee.
Bewilliades att Johan Salvius skulle komma neder på Ridderhuset
dermed och dem deelarera, der någet för mycket der vthj
wore insatt.
Sedhen Valedicerade H: Caril Carlsson Rikzens Ständer, betackandes
dem åå H: K: Mtz wegner, för dehres wälwillige och gode
Swar; icke twiflandes vthan att dhe skole wara H: K: Mtt. acceptabel;
Onskandes att hwar med helssen motte komma till dhe sina.
Sedhen giorde och LandtM: Rikz: Rådh en valedication.
Den 30 Junii kommo Adelen och Ridderskapet på Ridderhusett,
och sedhen hwar hade tagit sine Säten inn, förmante Landt
Marskalken dem, att dhe som wore förfalne till böter dhe skole
dem ändeligen med sigh hafwa efter middagen, förr än dhe beslutedt
vnderskrifwa.
Dereffter förskickade Sec: Johan Salvius sitt sköldebref dijt
vpp, och blef immatriculerat.
Seden inkom och Peder Madzsson Son, och prasenterade sin
faders skiöldebref, och tillfrågede honom LandtM: huru hans fader
wille låtha kalla sigh: Swarede att dhe wille nempna sigh Stiernfelder.
Deremot protesterade Peder Hammerskiöld på sin hustrus
Slächts wegna af Stiernorna, att det inthet skulle honom dett effterlåthes,
meden dett länder Stierna slächtena till praäuditz. och
dermed inskrefz han vthj matrikeln.
Dereffter kom strax Salvius neder på Ridderhusett; och eflter
vthj skepz vttredningen war så generaliter stältt, att alla som Russtienst
oppeholla så wäl Enkior som Faderlösa skola der till Contribuera,
lnvilke dog eflter Lagen och priuilegierne böra wara frj
Hwilkett Salvius demonstrcrede icke så wrara meent, och på
det beslutet icke motte omskrifwes, så och det trychte gå fortt,
förmente han att Rikzens Rådh skole det medh deres försäkringh
skriflteligen dem derföre Cauera.
Hwilket och Rikzens Rådh sedhan skriflteligen Ridderskapetz
Secret: Johan Larsson lätt tillstella, och här iempte infördt är.
.SV- Bil. U.
Juni.
101
Sedhen önskade Landt Marskalken Salvium lycka till det wälförtienta
Ståndett. Deremott han Marskalken och dem samptligen
gratulerade och betackede, att dhe honom vthj dehres stånd wele
acceptera han welle sigh så der vthj förholla, att dhe ett behag
der till hafwa och draga skole, såssom och wetha sigh emot dem
samptligen och hwar i Synderhet respective förholla och förtiena.
Eflter middagen kommo Adelen tillsammans, att vnderskrifwa
beslutett sedhen Rikzens Rådh hade dem låtidt försäkra att enkior
och faderlösa barn härunder icke skole förstås.
Dereffter blef Secret: Johan Larsson lörskickatt till admiralerne,
att dhe wele komma på Ridderhusett, och welia och kehsa Directorer
till skepzvttredningen, På dett Peningerne rett måge disponeras
och anleggias
J medier tidh befaltte Landt Marskalken att dhe wele deputera
någre af Adel som öfwersågo Rekningerne på Ypbörd och vttgiflt
till Ridderhuset, sedhen sidste öfwersedde Rekningh.
Förklaredc sigh resolut, att dhe Welborne borrer som derom
hade disponerat och sielfwa Rekningen vnderskrifwidt och approberat,
hafwa Ridderhusets bestå och forttsettningh wäl wethat och
sökt och derföre ingalunda behöfdes någon widere öfwerseening,
vthan wore gill och godh nogh.
Sedhen kom Rikzadmiralen och Vice Admiralen på Ridderhusett,
Begärede her Carl Carlsson Rikzadmiralen, att dhe wele vttwälia
af dehres medell någre som sigh Directorskapet opå toge,
till Skepz Vttredningen.
Derpå begärede dhe, att Vice Admiralen H: Claes Flemingh
wele dett sigh opå taga, som sigh bäst deropå förstode,
Deremot han sigh för H: Iv: Mtz: honom anbefaltte saker sigh
exeuserade.
Doch på dett att peningerne till dess någen wiss Director
kunne förordnas Samptychtes att Adelen vnder den Ståtthållaren
dhe wore besittne eller holle dheres Russtienst, skolle erleggia
bede 50. Dl. af hwar hest, Och Ståtthollerne seden förskicke dem
till Ridderhusett.
Och vttnembdes desse effterschrefne af Adell, af hwilke skole
tages och kehsas en Director
H: Gabriel Erichsson Caril Sparre
Nilss Ryningh Måns Mårtenss:n
H. Erich Bielke Andreas Burdus.
Hwilke sigh alle exeuserade, sigh inthett deropå kunna förstå,
En part sade sigh och wara med H: Kong: Mtz: saker beladde.
Derföre blef ingen wäss Direct: vttwaldtt.
102
1620
Sedhen frägede Landt Marskalken Adelen till sedhen Admiralerne
wore nedergångne Om den afrittningen och Scampelun på
Ridderhusetz byggning war godh.
Swarede och hemstältte Ridderhusetz föreståndere samma bygning
och disposition effter som dhe dett best finna och skickeligast
till prydning Adelen wara kan.
Dereifter begärede och Landt Marskalken att dhe som hafwa
friwilleligen inskrifwidt och lofwat till Ridderhuset medh sampt
Russtiensts peningerne, vthleggia och betala wille, och ingen drögzmåhl
dermed längre göra, på dett Ridderhusetz bygning kunne
settias i werket och begynnas, effter till en sådan Magnific bygning
och real werk, stora och många peninger behöfwes.
Bewilliade samptligen, sådant att willia giöra och effterkomma.
DerelTter vnderskrefwo och förseglade alle af adell som till
Rikzdagen besluthet såssoin och detta bifogade
Se Bil. G.
Sedhen alltt war beslutidt och vnderskrifwidt Gratulerade Landt
Marskalken Iler Pedher Brahe, Grefwe till Wisingzborgh etc. samptlige
Ridderskapet och Adelen, för den wälwillige hörsamhet dhe
honom vthj denna Rikzdagz session giordt och bewist hade; Särdeles
och i synderhet betackendes dem, att dhe sigh så benägne
som trogne vndersåter och patrioter emot H: K: Mt: och Fädernesslandet
sigh vppå denne Rikzdagh och widh denne hans Landz Marskalkz
Commendo bäfwer funnidts, att dhe till H: Kong: Mtz begäran
wähvilleligen hafwa samptycht; Ingalunda twiflandes såsom
de dett godwilleligen hafwa vttlofwadt och med egne händer vnderskrifwidt,
dett allt effterkommandes, såssom och dehres vndersåtere
och bönder dertil förmana, sigh i lika måtto hörsambligen elfterkomma,
hwad således samptychtt bewilliat och beslutedt är. Till
dett sidsta begärede han och, der han vthj detta sitt kall och Marskalkz
embete emot dem samptligen, eller någen vthj synderhet
sigh icke förhollidt med ord eller gerninger, som dett sigh borde
och han gerna seedt och önskatt hade; Dhe wele honom sådant
förlåta, och dett alltt hans Oförfarenhet i saken tillrekna, Önskandes
der brede widh dem samptligen mycken lycko på dehres Rehsa,
sampt all prosperitet j andeligh och lekamlig motto.
Och aliade alttsså sin Marskalkzstaaf
Och hwar och En förresste till sin Ortt.
Dermed ändades denne wälholdne Rikzdagh den siste Junij Åhr
1629.
Juni.
103
Desse effterskrefne af Adell äre vteblefne och sigh inthz låtidt
excusera, eij heller halft laga förfall, och skole för denskull w'ara
förfalne till böter 50. Dl. till Ridderhusedt. Vthan det H: K: Mtt.
för olydno dem opå laggiandes warder
Casimir Gyldenstierna
Knutt Lilliehök
Hindrich Fleming
Johan Månsson
Carli Ryning
Jöran Soop
Swen Ribbing
Nils Olufsson af Hinsseberg
Isaach Lilliesparre
Erich Krabbe
Johan Christophersson Viff
Berendes för dett han aldrigh
kom tillstädes
Johan Hård
Per Hård
Sten Ifwersson, så och alle dhe
andre af Adel vthj Finland
Christian Siöbladh
Anders Siöblad som vtan minne
reste sin koos
Claes Siöblad
Erich Axelsson Stålarm
Axel Schytt i Finland
Johan Jacobschiöld
Per Börsson Stråle
Hieronimus Birkholtz
104
1621)
Bilagor.
Bil. A.
Kong: Mttz: Proposition
Öfwer någre wichtige och högnödige iirender att berådslå och
resolvera vthi, giord och stäldh till samptlige Rijkzens Stander
nu vthi Stockholm församblade. Actum Elbingen den 20 Maij
Åhr 1629.
Detta närwarande Fäderneslandzens och alle andre Naborlige
Itijkens, Furstendömes och Städers, deels ömkelige, deels fharlige
tillstånd, hafwer bewekt och förmått H: K: Mt: att sammankalla
Rijkzens Ständer, såssoin dess förnembligeste lcdamother, med dem
om alt förtroligen att Communieera, och sökia genom Gudz milda
bijstandh, rådh och medell, all befruchtande olycka ifrå Fäderneslandet
att afwäria, och fatta dee Consilia, och dem i Execution
ställa, som Fäderneslandet kunde styrkias och sätties i Roligheet
medh. Så opå det, att Rijkzens Ständer desto bettre måtte wara
om alt informerede, hwadh ifrån seneste Riikzdagh är passeret,
och däraf deste bättre döma hwad tillstunder, eller till attgiöraär;
Då hafwer H: K: Mt: befhalat alt omständeligen, så kort skee kan,
att författa, och punctswijs Stenderne föreställa, att öfwerwäga, och
hwad framdeles till att giöra och företaga ståår; Kong: Maytt: sitt
rådsamma betänkande att meddeela. — — —
Härpå följer en utförlig framställning af förhållandena till
Polen frän 1627 års slut, till och med den Österrikiska härens
ankomst till Polska Konungens undsättning år 1029; framförallt
alla försök till underhandling om fred, stillestånd eller vapenhvila.
Det heter vidare:
Hwad elliest i Kriget är förlupet sedan Näste Richzdagh, achter
K: Mtt: onödigt att referera, såsom en Saak den allom är kunnigh;
allenest att H: K: M:tt hafwer welet informera Ständerne om
sielfwa Tillståndet emellan Oss och fienden, medh Nådigste Begäran
att Ständerne alt wele flitigt öfwerwägha; Der någott nödigt
finnes i tijdh påminna, medhan Saaken står till att andra: Eller,
der (såsom Kong: M:tt icke annat förmodhar) alt är dirigeret eflter
dett rådh och resolution som på Sidhste Richzdagh biet! tagen, at
man sigh innan om sine fördeeler holla, och icke vthur henderna
låtha skulle, medh mindre man såghe sigh wäl försäkrat, och Rijk
-
Juni.
105
zeus Ständer nu finne godt widh samma resolution, cflter som K.
Mtt. inthet twiflar at blifwa, at dhe då gifwa deres Mening om
alt tillkänna, och så medh lijka wälwilligheet och frijmodigheet till
Saakzens Vthförende, så här eliter som här till, komma II: K: M:tt
och Fädhernes Landet till Vndsättning, då inthet twifwel är, att
Gudh i sin tijd een önskeligh och åhrlig Vthgång på saken gifwandes
warder.
Dernäst framhällcs tillståndet i Tyskland, den Katholska Ligans
och Kejsarens öfvermakt der och mot Danmark, den alltmera
utbredda religionsförföljeisen, faran för Sveriges religion och
frihet, om fienden får fast fot vid Östersjön, slutligen Kejsarens
inblandning i Polska angelägenheterna; Konungens af allt detta
föranledda uppträdande till Strålsunds försvar, de Svenske underhandlarnes
afvisande från traktaten i Lubeck, och fruktlösheten
af öfriga försök till förlikning. Slutet lyder som följer:
Så Alldenstund Gudh hafwer täckts att låtha oss råka i desse
tijdher, der han tager een så starck prob vthaff sin Försambling och
Sine Vthwalde, Och doch, när, och den honom täckes at hielpa,
plägar han alltijdh förläna Frijmodigheet, aflection, wilie och eenighet
till at förswara sigh: Derföre achter Kong: M:tt nödigt at Riksens
Ständer detta företalde att taga i ett godt betenckiande, fatta
Rådh, modh och Resolution till sitt och Fädhernes Landzens förswar,
icke låta henderne falla, fast än fahrligheeterne sigh något
högt vpgifwa; Vthan i den stadhen gå tillsamman, tagha Rådh i
tijdh, fästa sig till watn och Land, hwad någen sin möijeligit är,
achta icke at man någre extraordinarie beswär draga moste, att
någre godhe karlar sigh måste bewäria. och för sine Föräldrar,
Hustru, Barn, Slecht och fiirwanter, Hwss och heem, ia för Fädernes
Landet och wår Christelige Religion fachta, och allehanda tunga
och beswär dragha moste, hollendes dett derföre, att hwar ärligh
Man dett är plichtigh, och så mykit mindre må böra deröfwer förarghas,
eflter som faran är stoor, och tijdherne onde, som wij äre
råkede vthi; Hwarföre icke heller är till at undra, at sw åra tijdher
ingen Rooligheet eller liuffligit lefwerne wele tillåtha. Och på dett
Resolutionerne så mvckit bätre till alles wår och Fädhernes Landzens
1'örsw'ar tages kunne, då begärer Kong: M:tt at Rijkzens Ständer
wele alt detta företalde vthi sine Omständigheeter öfwerwäga,
deres betänckende, så öfwer dee Kcijserskes actioner, som öfwer
Kong: Mttz eghne processer medhdeela, och der dee förmeene något
ännu wara till at göra eller låtha, sådant eflter deres discretion
påminna, Eenkannerligen Invar Kong: M:tt eflter deres förrige
Rådhslagh, sökte för Fädhernes Landzens bättre defension skuld
106
1629
at föra kriget ifrän Rijkzens grentzer, genom Gudz milda bijståndh,
och der öfwer räkede i Widhlyflltigheeter, som icke annars skee
kan, eller sigh någre funne som H: K: M:ttz wälmeeninger wille
till dett wärsta vthtydha, Effter som sådane sigh otila finne, at dhe
Ständerne icke mindre enigt och willigt gå II. K. M:tt tillhanda,
än H: K: M:tt för deres wälferd skull sitt LijlT och lefwerne alltijdh
bäfwer hafft och än hafwer ospart; H wilken resolution der
han frimodigt och willigt alf Ständerne blifwer tagen och exequeret,
ähr Gudh wisserligen att tilltroo, dett han som wilia gifwer,
skall och gifwa Lycka Saaken at vthföra.
Desse äre så dhe tw-enne förnembligeste puncter som II: K:
M:tt hafwer denna gången att proponera låtha, och alt annat sigh
aff förorsaker; inthet twifliendes att Ständerne tage desse i godh
acht, och sigh således resolvera sorn denne tijdz olägenheet, Så
och Gudz Församblingz sampt Fädhernes Landzens tienst och wärn
eenkannerligen kräfwer, och hwars och ens trogne vndersåteres
och godhe patriots plicht och affection honom billigt tillbiuder och
obligerer, Effter som Kong: M:tt till dem samptligen och synnerligen
sigh Aller Nådigst förseer, och dhe alt här till willigt och til
Sweriges så säkerheet som intet ringa Beröm i andre Nationer
giordt hafwe.
Kong: Maij:tt hafwer och gerna bijwistadz denne Rijkzdagh,
icke förmodandes den tijdh lian bleff vthskreffuen, att dett Keijscrlige
Folcket till Pryssen marchera skulle; Men sedhan H: K: M:tt
sådant förnam, hafwer II: K: M:tt most sättia dijt öfwer, och ställa
all tingh der i order, så att dett förmedelst Gudz tillhjelp, försw’ares
och erhollas kunde, och alle andre Consilia så mycket bättre,
och säkrere tages: Will icke deste mindre, om möijeligit är, åtkomma
tillstädes for Rijkzdagens Vthgång, Inthet twifflendes att Riksens
Itådh i medier tijdh drifwa saken, och tillijka medh Stenderna
alt öfwerläggia på Kong: M:ttz wegner, till dess och Fädhernes
Landzens gagn och wällfärdh. Och blifwer K: Mtt: Ständerne sampt
och synnerligen medh Konungzligh Gunst och Nådher bewågen.
Bil. II
Stilleståndz Conditioner
Som II: K: Mtt vår allernådigste Konung och Herre, hafwer
låtedt föreslå them Poler i förledne höstes åhr 1628, när man förnam
att i sielfwa hufwudsaken intedt war till att vttretta.
Conditioner
Opä hwilka H: K: M:t hadhe ärnat sluta en Ewigh Fridh medh
Juni.
Polen (hwar der till komma kunde) eller Mutatis Mutandis ett så
långdt stillestånd!) som modh en Ewig fridh wörö till att förlijka.
Conditioner
På hwilka H: K: M:tt war resolverat att låta tractera i Liibeck
wedh sin Sendebudh till then tractat som ther i wintras emilian
Keijsaren och Konungen i Dannemark beramat war.
Copia
aff Iv. Mtz breff till Churfursterna j Tysklandh, om thz Tyska
owäsendett, som propositionen om förmäler. Dat. Stocholm 25
April. A:o 1629.
Af dessa fyra akter erbjuder den färsta ett återställande af
allt eröfrädt inom Preussen, med undantag af Pillau, mot säkerhet
frän sjösidan genom Polska flottans aflägsnande frän
Danzig, och i allmänhet genom ett förbund mellan statsmakterna
i Preussen till stilleståndets uppehållande. Enligt den andra
skulle Sigismund återfå allt er öf rädt, men afsäga sig all
rätt till Sverige, Finland och Estland. I den tredje fordras af
Kejsaren ej mindre än Norra Tysklands återställande i sina gamla
förhållanden. Den fjerde förklarar Konungens deltagande i Strålsunds
försvar. För öfrigt se Inledningen.
Bil. C.
På H: K: Mtz: wår Allernåd: Konungz och herres författade
Proposition är Ridd: och Adelens underdåniga Swar. Actum Stockholm
den 19 Junij 1629.
Vthaf II: Iv: Mtz wår Allernadig:te herres proposition äre Ständerne
widhlöffteligen vnderrättade huru såsom sakerne vtlii Pryssen
ifrån Åhr 1627. bådhe med sielfwa Kriget, så och vthj de anstältte
tractaterne äre aflupne: Och deröfwer allernådigst begärer wårtt
vnderdånige betenckiande; Om dhe föreslagne Fredz eller Stilleståndz
Conditionerne äre II: K: Mt: och Fädernesslandet reputerlige
och nyttige. Så ändock II: K: Mtt. vthaf medfödd högt förstånd
med Sweriges Rikes Rådi), sakerne bättre förstå och all tingh som
lända H: K: Mtt. och Fädernesslandet till wälfärdh; Tijdigt och
bättre kunna öfwerwäga och sådana Rådh och medel påfinna, som
H: K: Mt. och Fädernesslandet, kunne wara hälsosamme; Så see
och spöria likwäl Adelen och Itidderskapet der vthaf den Kongelige
nådige affection och förtroende som H: K: Mtt alletidh hafwer och
änn drager till sine Vndersåtere, särdeles till dehres Ståndli, och
will dem härvtinnan icke förbigå: Så hafwe dhe effter skyldig Plicht
108
1629
och hörsamhet, tagitt sakerne vthi ett noga betenchiande; Och finna
fördenskuldh H: K: Mtt. så högwijsligen, så wäl vthj sielfwe Krigzdispositionen,
som vthj fredz ejler stilleståndz Conditionerna som
äre föreslagne, wäl wara disponerat och giordt; så att dhe för delires
Personer irithet see kunne, der vtinnan wara förgätidt; Vthan
när dhe dheres meningh rätt skole vttryckia, vthi Conditionerne
nästan för mycket wara cederat.
Men så see dhe der brede widh, att H: K: Mtt. hafwer
derigenom söktt att komma Fädernesslandet vthj sin förre Stat och
Rolighet igen; Och efTter dhe Påler sådanne billige medel icke
bäfwe welet wedertaga; Så är dehres meningh, såssom dhe sigh
offta tillförenne på förelupne Rikzdagar förklarat hafwa, Att H: K:
Mt: vth om Rikzens Grentzer, så mycket möijeligit är, och med
Rikzens förmågo skee kan, setter Kriget fortt emot Konungen i
Polen och Polniske Cronan vthj Pryssen och Liflandh, så kan derigenom
Rikzens Grentzer blifwa Oplatzade och Oplundrade, Wäre
hustrur och barn, hus och hem förswarade.
Sedben till dett andra; Hwadh dett Tyska wäsendet belanger;
Så ändock H: Kong: Mtt. hafwer vndllytt all Widhlölltighet, som
sigh kunde förorsaka alf samma Ivrijgh, dervtinnan sigh inthett
welet inmengia, Ehwem H: K: Mtt. och der till kan hafwa vpäggiatt,
vthan vndflyt till det längsta: Men att H: K: Mtt. hafwer tagit
sigh opå Strålsundz defension, hafwer waridt dehres ynkelige
tillstandh och trägne anhollende; J synderhet hafuer H: K: Mtt.
scedt på den skada som Sweriges Rike der vthaf hafwa skole, så
frambt dhe Keiserische en sådan när belägen hampn och port här
vthj Ostersiön skulle hafwa blifwit mechtigh; Derigenom H: K: Mtt.
till det första hafuer till inthet giordt Keijsarens många intentioner
och förehafwande; Sedhen hafwer och H: lv: Mt. förhindrat att
Keissaren icke sigh något synnerligit sedhen medh Krigzmacht hafwer
kunnatt företaga; Och till det tridie, hafwer H: K: Mtt. befrijatt
så månge Christnas Siälar, som nu äre det Påweske Ooket
oundankastade, hwar elliest Strålsund hadlie blifwidt Keijserisch;
skedt hade: Och hwadh llere nyttigheter H: K: Mt: der vthaf hafwa
kan, att dhe äre uti lf: K: Mtz devotion, achttes onödigtt bär att
recitera;'Och see fördenskuldh både för b:te Orsaker och altt annat
interesse; H. Kong: Mtt. wäl där vtinnan giordt hafuer, att
H: K: Mtt. sigh dehres defension opå tagitt hafuer; Ty hwar II:
K: Mt. dett icke giordt hade; vthan twifuel hade Sweriges Rike
och wäre nästangrentzende granner, med Krigh, mord och brand,
så wäl till Watn som Land waritt heinsöktte; See och derhoos att
H: K: Mtt. i ingen motte hafuer la>derat Keissaren der vtinnan,
Juni.
109
vthan sådant most göra för wår egen säkerhet skuldh: Wele derföre
effter Eedz plicht, der något sådant annars eller wrångwisst
kunne vttydas, förswara, och H: K: Mtz gode nampn och affection
till fredh och Eenighet weta till att berömma och vttyda.
Hwadh högt betenckiande H: K: Mtt. wäl hade halft att inlåtha
sigh vthj samma Tyska wäsendet, både för den assistence
dhe Keiseriske Konungen i Pålen Ahr 1627. giorde, såssom och
för dhe månge förhindringer, Keissaren både med Legationer och
skrifwelsser hafwer practicerat och drifwidt, att dhe månge wäl påbegyntte
tractater vthj Pryssen ofruehtsambligen äre aflupne; Så
hafwer H: K: Mtt: likwäl det inthet welet giöra, vthan såssom en
Christen Konungh till att vndwika all blodz vttgiutelsse och widlöfftighet,
som sigh der vthaf kunna förorsaka; Och att bes wäret till
Krigz Uttföhrandet Oss alt för mycket icke skulle tryckia; Full--  mechtiget och affärdat sine Sendebudh till det Möte vthj Lybeck
dem medh Fullmachter och fredz Conditioner förseedt; hwilke Conditioner
Wj ochsså effter wårt förstandh hafwa ventilerat, och dem
så wara grundade och stältte befundne, att så frampt Freed och
Rolighet vthj Tyskland skulle plantas, icke stodlie till att förandra:
Men huru H: Kong: Mtz Legater afwijsste, vttrvcker Oss samma
proposition, och vthan dess allom wäl wetterligitt, så at för mycket
ringare affront H: K: Mt. är wedherfaritt, vthan någen deliberation
på Andre Ortter stoore Krijgh äre begyntte; H: Kong: Mtt.
hafwer änn då der widh icke blifwa låtidt, vthan till öfwerflödh,
till att låtha påskina sitt fredhelskande Sinne affärdat Iler Sten
Bielke till begge dhe Keijsseriske Generaler, och förr änn han är
vttkommen, så är alltt vttbrustitt, liwad boos dhe På wesche lenge
hafwer waridt practicerat; J det Keijssaren sambler sigh med de
Poler en Skepzllotta, Och att Keijssaren hafwer skickat sin Feldt
Marskalk Hans Georgii V. Arnimb med een anseenligh armee till
Hest och Foot, Konungen i Polen till assistence, och således tagit
sigh dett Polniske Krijget ann; Så att nu beele Weridén är Kunnigt
och Vppenbart, att han förklarar sigh H: K: Mtz och Sweriges
Rikes flender: Och effter H: lv: Mtt emot all billighet och Rätt så
högeligen är offenderat, och oundwikeligen föllier, vthan att H: K:
Mt: råker medh Keissaren och hans adhairenter vthj en vppenbar
feigde.
Och effter nu Sweriges Rike och dess Vndersåtere en så långan
tijdh hafwe warit Krijgzlasten vnderkastade; Ar Ridderskapets
och Adelens vnderdånige ödhmiuke anhollende, H: K: M:tt vtaf sin
medfödde höga Wijsshet, ännu wele vptenckia och sökia sådana
medel, att der möijeligit w ore och stöde till att nåå, att dett till en
110
1(529
reputerlig fredh eller stillestånd med wäre hädzska fiender komma
motte. Hwar och icke, att H: K: Mtt. så här elller som här till,
wille taga sigh den stora Krigzbördan vppå, och med ett frimodigt
hierta, gå Henderne vnder Ögonen, Jnthet twiflandes, Gudh som ali
lingh Regerar, och icke will at hans försambling skall vndertrvckias,
wäl gifwer Rådh och medel, att alltt fiendtligit skall afwärias; Och
såsom Keijssaren hafwer satt sin foot alleredo vthj Pryssen och der
begyntt Kriget, att H: K: Mt: så mycket möijelig och Gudh lycko
och wälsignelsse förlänandes warder, sätter Kriget vth om Sweriges
Rikes Grentzer som forh:t står; På det Gudz Försambling derigenom
kan vppbyggias, wara Hustrur och barn, Hws och hem för
alltt fiendtligit infall oturberat blifwa: Till hwilket dhe H: K: M:tt
af Gudh den Alldrahögste mycken lycko wele hafwa önskatt, så att
H: K: Mt: detta mödosamma Krigzbeswäret hans Gudomlige Nampn
till Vtspridelsse, H: K: Mt: till ett högtberömligit och Odödcligit
Nampn och Sweriges Rikes Vndersåtere till walford, vttföhra motte.
Bil. D.
Puncter
Som K: M: allernådigest begiärar att Rijkzens Ständer wele in
Specie taga i betenkiande och sigh yttre som närwarandes tidh och
Fäderneslandzens interesse kräfwer, resoluera opå.
Effter alf den förrige propositionen så och sielfwe acterne noghsampt
är vppenbartt att Keijsaren sigh för fiende hafwer förklarat
emoot K. M:tt och Sweriges Chrono, och söker nu så mykit möieligit
boos honom ståår att giöra II. K. Mtt. all den skada och afbräck
han kan tillfoga. Derföre wele Rikzens Ständer alla boos
sigh öfwerwäga, och meddela H. K. Mtt. liwadh rådh nu är till att
taga? och om man icke skall sökia att förekomma hans anfall i
Swerigie ooh sätia Kriget i hans egit landh? eller att låta kommat
på Sweriges Grentzer an, eller dee heller wille innan wåår Skiäregårdh
eller egit landh fächta medh honom?
2. På det att dee medell och sätt, förmedellst hwilka man
kan giöra sigh hopp frambdeles att komma till afhandlingh måge
rätt wara fattade och resolverede, så medh den eene som mz den
andre, Derföre begärer K: Mtt: att Ständerne weele öfwerwaga dee
Stilleståndhz Conditioner som äre Polniske Grönan i förledne Höst
proponerede, Sedan och dee Conditioner på hwilka K: Mtt: war
resolveret, att låta trachlere i Lubeck wedh sine sändebudh, och
om vthi den eene eller den andre något är medh säkerheet och
reputation att förandra? eller om man der opå ståå skall, hwar
Juni.
lil
det frambdeles till tractat kommo? och sit rådsamme betänkiande
meddela.
3. Men effter rådslag intit giälla medh mindre dee exequeres,
och tractaterne ingen krafft haflwa, och äre allenest ett speel, medh
mindre man hafwer sw ärdet i handen, och dcrmedh trycker effter,
kommandes fienden således att stutza och moderera sine disseiner,
Men detta intitt att kunna skiee, medh mindre skiählige medell till
Rikzens wärn finnes och resolueres: Hwilke, så widt Ständerne
widkommer, bestå mestadeels i penninger, folck och skiep, Och den
hielp, sidst är bewiliat löper med detta året till ända. Derföre
begiärar K: Mtt: nådigest att Ständerne ännu någre åår wele vthgiöra
dee wanlige Mantalls och Roskaps hjelper, effter det sät, som
här till skiedt är, och att hwar låter sigh wara anlägit, att allt
måå richtigt till och vthgåå.
4. Vthi lijka måtto att Vttskrifningen effter näst förre åhrs
maneer motte continueres till krigzfolckets stärkningh, till des Gudh
gifwer lycka att man kunde komma till een godh ändskap medh
fienden, eller Gudh elliest täcktes desse fharligheeter affwända.
5. lblandh andre fahrligheeter som Rijket på hängie, är fuller
fast den störste vhr sion, att icke wTåre fiender bringe stoore
flottar till wäga, och medh dem bemächtiga sigh Sion, Hindrandes
der medh traffiquen, Sedan giörandes oss beswärligh communicationen
medh Pryssen och Litlandh, och förhindrandes tillförslen,
och så att alltidh hålla oss i Swerigie i Larm, och bringa oss på
osäieligh skada och omkostnad!; Måste derföre vthan försummellse
tänkias på, Huruledes Östersjön må achtas emoot fiendernes flottar,
och eenkannerligen hållas i K: M:ttz händer, så att ingen Flotta der
vthi kommer, meera än K. M:ttz och den Danska. Dertill är, näst
stoore Chronones (lotta, det bästa medell att Ständerne skiuta tillsammen
och rusta sig till medh månge och gode skiep, som äre
dugelige till wärn, och kunne brukas till Örlugsskiep, försedde
medh styckin, ammunition aff Örligh och godt Siöfolck, hwilke i
fredelige tider kunne brukes på fracht och kiöpmanskeep, och i feigde
tider wara wederrede emoot skälig hyra till Rijkzens tiänst.
Städerne hafwa allaredo bewiliat sexton sådanne skiep, hwarfore
är och aff nöden, att dee andre Stenderne, enkannerligen Ridderskapet
och Klerkerijt, sigh och wille samsätia, att skaffa ett anseenligit
antaal gode skiep vnder samma priuilegier och Willtor
som Städerne sine hafwa loffwadt att vpbringa, Och tyckes der till
beqvämligest wara, att hwarf ståndli brachte vpp eet anseenligit
Capital, och kiöpte der aff skiepen in aff dee orter der dee wörö
beqwemme till att fåå, och att Iiwari Ståndli förklarade huru många
112
1(529
de skaffa wille. Elliest wörö och godt att der någon privatim till
handell eller elliest wille giöra sigh fast medh något godt skiep, att
hwar der vthi låto sigh alf sine plieht och affection till Fäderneslandzens
tiänst beweka.
Desse äre således dee förnämbligaste och importanteste puncter
som denne gången äre att betänkia och resolvera vthi Och förtror
H. K. Mtt. Rijkzens Ständer samptligen och synnerligen nådeligen,
att dee sigh opå hwar oell een specialiter alltså förklara, att
deres hugh och lägenheet till att hielpa Fäderneslandett vthur all
fharligbeet så myckit hoos dem ståår, må aff deres radh och förklaringh
allom kunnugt warda, och förorsake att och henderne
sielfwe så mykit mindre hopp sigh giöra måge.
Bil. E.
Ridderskapsens och Adelens vnderdåniga Swar opå H: Kong:
Mtz: wår nådigste herres öfwerlefrerade Puncter. Actum Stockholm
den Junij Åhr 1629.
Hwadh dhe första twenne Puncter anbelanger, förhoppes Ridderskapet
och Adelen, att dhe dehres meningh och betenckiande,
nogsampt sassom rättrådige Vndersåtere vthj det öfwergifne Swar
på II: K: Mtz: wår nådig:te herres proposition sigh förklarat hafwa,
till hwilkett dhe sigh och härmed vnderdånigst wele hafwe remitterat.
Den Tridie Puncten, belangende Roskapz skatten och Mantalspeningernes
Continueringh; Så alldenstundh H: K: Mtz: armee och
krigzkostnaden sigh dageligen öka, och till dess vnderhold mycket
behöfves: Dij wele Ridderskapet och Adelen godwilleligen till krigzfolkzens
vppehälle sigh hafwa förklarat, att dheres bönder samma
Boskapzskatt och Mantalspeninger på sätt och terminer, som dhe
vthj detta åhr vttgångne äre, vthj nästfölliande Tw Åhr dem vttleggia
och continuera.
För dett Tridie: Hwadh Vttskrifningen wedhkommer: Eliter dett
krigzfolket, så wäl i Lifland som i Prvssen, genom Siukdommar
och andra occasioner borttdöö och omkomma: Derföre wele Ridderskapet
och Adelen, så wäl till armeernes sterkninger, som och till
Landzens säkerhet och defension här till sigh wälwilleligen resoluerat,
Att dhe Vttskrifningen hoos dehres bönder, efRer dett sätt
som vthj detta förra Åhrct bollet är; vthj Tw fölliande Åhr en
lijkliet holles och vttskrifwes.
Hwadh Skepz Vttredningen wedkommer, Så bewillia Ridderskapet
och Adelen, att alle Frelssesmän och dhe som frelsse niuta
till samma skepz Vttredning, af hwar hest de holla i Russtienst
inleggia pening:r 50 dl. och dett för denna gången allena. Derhoos
Juni. 113
förmodandes, att dhe som Rådh och förmögenhet hafwa, vthan
dess der till sigh wälwillige finna, och dehres Png:r insettia: Så
och på dett, att dett til! ett Ansehnligit Capital komma kan, finne
Ridderskapet och Adelen Rådhsampt, att dhe Peninger hwar och en
till dett Söderländische Compagniet inteknat och vttlofwadt hafwa,
till b:te Skepz vttredningh inleggia och vttgifwa.
Vnderdanligen anhollendes, så wäl vtj detta, som i dett förra,
att der II: Iv: Mtt. j medier tidh med henderne kunde komma till
någen reputerligh fredh eller stillestånd, att dhe för desse och andre
beswär som krigen med sigh föhra måge förskones, och att
denne dehres friwillige beiakningh vthj contributionen, vttskrifningen
och skepz vttredningen, icke må drages Ridderskapet och Adelen
i framtiden till exempel eller någet pra?iudicio vthj dehres wäl
fångna
friheter; Såssom och ödhmiukeligen bedie att H: K: Mtt.
desse dehres wälmente Swar i bestå motto nådigst will vptaga och
dehres Allernådig:te Konung och herre förblilwa.
Bil. F.
Adelens och Ridderskapsens Beswär (vppå huilka dee vnderdånigst
af H: K: Mtt begära att the måge affskaffas och remedieras *).
1. Först blifua Adelens Bönder mycket betungade af Cronones
förssler med timber, Sten och annan Korssell; Derhoos till
holles
dhe, att dhe tillika med andra bönder moste holla Diurg:
och Gärdzgårder wid macht; Så att sielfue Hussbonden ingen
nytto eller forssel af sine bönder bäfwer, till sitt eget hussbehof,
bygning eller annan tarff.
2. Till dett andra, Effter Skatt: och Cronebönder mestedehles
äre förläntte till Krigzbefählet, Ryttere och Knechter: builke när
de rehsa af och ann i Landet, icke taga dehres tilldelningz bönders
hester, vthan af Frelsset, och således med dageligh skiussande,
förderfwa och till inthet göra frelsseböndernas Okiar och hestar:
Huilken Omlegning skeer af Landz oell Fjerdingzmäns förhatelige
afwund till Frelssebönderne; och sådantt till att beskönia, filidelfia
dhe den som omlagder warder, icke elfter som brukeligit är, något
merkie eller tekn, vthan allenast gifua honom Nampn på bonden,
På dett at Frelssebonden, icke skall kunna betyga huru ofta han
skiusser.
3. Till dett Tridie; Så är beklagende, att Adelens Ladugårdz
bönder med lika gäst: och skiussning som andre bönder blifwa be
-
ij Dessa ord finnas tillagda i den uti Riksarkivet befintliga afskrift; akten är
der origtigt förd till 1627 års handlingar.
t
114
1629
tungade; Ty så snart en troupe Bossman eller Ivnechter rehsa genom
landet , vttbrister hoos Landz oell Fierdingzmän samma Afwund,
som dhe hafwa till Frelssebonden; I det dhe förleggia dem strax
till Ladegårdz bönderne, föregifwandes att bäär rehser genom Landet;
der dock allenast fem eller 6. Perssoncr framdraga.
4. Till dett fierde; Ar dett Adelen och dehres bönder till
ett stoort beswär; Att när Vttskrifningen holls, och Adelssmannen,
eller någen åå hans wägnar, haftier låtidt inskrifwa och lefreradt
sina knechter han bör vttgöra till Capitainen, Och således alldehles
skilldtt honom ifrån sigh; Liknål så warder Adelssmannen och
Frelssebönderne af krigzfolket dageligen platzede; aldehles emot
H: K: Mtz. Ordning.
Till dett fempte, Att en Ordningh hoos Borgerskapet i Städerne
motte stadgas, för det Ochristelige stegrande, som dhe dagligen
dagz stegra på dehres wahrur, som the sällia till Landzmannen;
Att, på sådant eliter tidzens lägenhet en wiss taxa må göras;
På dett köparen som Säliarer. kunne der widh blifua; Och att borgaren
icke må wända dett in på kopparmyntett, vthan till sin stora
Snikenhz och girughett.
lill. G.
Sweriges Rijkes Ständers
B e s 1 u t h
Som alf them eenhelleligen giordes, på then Bijksdagh som
holtz vthi Stockholm then 29. Junij, Ahr M.DC.XXIX.
(Riks Sigill)
Tryckt vthi Stockholm, afl’ Ignatio Meurer.
Med följande eycnhundiyn underskrifter :
Per Brahe Johan de la Gardie mpp
Gveffwe till Wissingsborg
p. t. Lant Marskalk
Fredrich Stenbock mpp Bengt Ochsenstierna
Frijherre till Ekebyholm och Söderö!)
Rijks Stalmestere
Erek Christersonn Horn Johan Gyllenstierna
till Wijk Friherre Frijherre till Lundhollm
2. Classis
Nils Ryningh Herman Fleming Carl Gyllenstierna
till Nynäs mppria
Crisman lilila Larss Sparre mppria Erich Bielcke mpp
Carl Bonde mppri Axell Baner Pär Nilsson mpp
Juni.
115
3 Classis
Gustaf Krabbe Arffwidh Lilliesparre mppria
Knut Jörenson Vlfsparre mpp Erich Erichsonn mpp
Anderes Hårdh Biörn Månesköldh mpp
Jesper Anderson Crus mpp Mats Pärson Stoore Anders Stewart
Erich Tätt mpp Stellan Mörner mpp
Nils Personn Syllffversparre mpp Christåfwer Andhersån Oxse
Nihels Bengtson Soiner bielke mpp Harall Stake
Torsten Benson hierta And: Bure Sten Classon Bolia
Peer Michilsson Hamerskiöld Frans Kruse Erich Jörensson
Jöns Hannsson Swerd Jonns Pärsån Suijnehufvud mpp
Jöns Perss Gyllensparrre Pedher Swensson
Måns Mortensson Palm mpp Caril Jonsson Sa Låsse Skytte
E hand
Per Swensson Falk Per Månsson Loodh mpp Stephan Lemnius
Linndorm Nilsson Johan Salvius Erich Peders Stiernefelt
Vthaf Slachtterne
Carl Sparre Jönss Bonde mpp Viff Bonde mpp
Egen hand
Jluer Nilssonn Nills Påse mp Jon Lilliesparre
Swen Lille Sparre Carl Christerson Måneskiöldh
Oluf!' Lillesparre Håkon Skytte
Riksdaysbeslutet finnes ock tryckt hos Stjernman.
Bil. H.
Wij Vnderskrefne Sweriges Rijkes Radh Görom witterligitt,
Att eliter j themia wälholdna Rikzdagz besluuth förmäles thett alle
frällssismän, och the som frelsse niuta skole gifwa femptijo Dir af
Invar häst the holla i Rosstienst till then nu bewilliade Skepz Vttredningh,
Och Ridderskapedt hafwe förmeent then punchten wara
så general, thett ock Enckior och omyndige barn skulle begripas
ther vnder, flijteligen begärandhes wij wille them ther ifrå eximera.
Så allthenstundh siellfwa lagen kallar både änckior och omyndige
barn frije för Rostienst, och themia Contribution är eliter Rosstiensten
pålagd. Therföre hafwom wij här medh beslutedt j then
punchten såledhes welat förklara, att bemellte Enckior och omyn
-
Ilfi
1629.
dige barn skole wara för the femptijo Dir befrijadhe. Till wissö
hafwe wij thetta med egne hender vnderskrefwedt. Actum Stockholm
then 1 Julij Åhr 1629.
(Rikssigill.)
Abraham Carl Carlsson Gylldenhielm
Greffue till Wisingsborgh mpp mpp
Gabriell Oxenstiern, Johan Skytte
Frijhärre till Möreby och Lindholm mpp
Pär Baner Clas Flemingh
mppria
1630.
117
Anno 1630.
Den 7. Aprilis Lätt Hans Kong: Jlaytt förskrifwa till Stockholm
effterskrefne af Adell, att vnderrätta dhem Rijkssens tillståndh
och instälte dhe sigh den 3. Maij näst der effter på Ridderhusett.
Grefwe Peder Brahe
G: Nilss Brahe
H: Swante Stenbock
H: Åke Oxenstierna
Erich Rynningh
Lindorm Torstensson
Peder Erlandsson
Hindrich Flemingh
Gabriel Kyle
Erich Gyllenstierna
Axell Lillie
Ture Sparre
Erich Handh
Johan Hårdh
Biörn Måneschild
Jesper Andersson
Bengt Kafle
Holger V. Scheiding
Anderss Grip
Anderss Stu wart
Lindorm Stråle
Knutt Drake
Iconlt TTindrioheerm
1. Classis
H: Claes Christersson
H: Johan Gvldenstierna
H: Johan de Ia Gardie
2 Classis
H: Erich Bielke
Erich Månsson
Carli Baner
H: Axell Banner
Ifwar Nilsson
Caril Stiernschildh
Swen Ribbingh
Åke Tott
Stellan Mörner
Jsach Axelsson
Knutt Claesson Vggla
Nilss Bengtsson
Anderss Olufsson
Botwedh Larsson
Erich Bertilsson
Bengdt Bagge
Måns Mårtensson
Andreas Bureus
PVipli JnrpnQQnn
3.
H: Bengdt Oxenstierna
Caril Gyllenstierna
Herman Flemingh
V. Anders Stuwart
Jöns Bonde
118
1630
Ben 7 Maij församblades ofwanskrefne af Adell och vpstodh
Her Per Brahe, Grefwe till Wisingzborgh, Friherre till Ridboholm
etc Ofwerste öfwer Cavallariedt vthj Småland och tilltalede
Ridderskapet och Adelen med effterfölliande Sermon:
Edle, Walborne, Wälbördige Herrer och Mann
Endoch H: Kong: M:tt min allernådig:te herre hafuer befahlet
och Commenderat migh, att vthj denna Conuent och sammankommelsse
här nu j Stockholm af Ständerne hollas skall, att förträda
Landtmarskalkz embetet, för Adelen och Ridderskapet; hwaremot
iag migh vnderdånigst hafwer excuserat, både obeqwem till
sådant högdt kall, såssom och för den besatte min S: Her Faders
begrafningz dagh; men så hafuer sådana hans excuser inthett kunnedt
hoos H: K: M:tt kunnadt vttretta Så Mille han, såssom han
skyldig Mar H: K: Mtz nådige befalningh effterkomma, och effter
sitt yttersta förståndh dett för denna gångh förträda; Tienst: och
Wenligen begärendes att dhe wille sigh sådant låtha behaga; Såssom
och att dhe her elTter som för hafuer waridt brukeligit, efterkomma
dhe processer vthj vpp: och nedergångende, så och den
Order holla som på Ridderhusedt hafuer waridt wahnligitt. Önschandes
af Gudh Allzmechtig, Mille gifwa her till sin helga Welsignelsse,
att detta berammade Möte, motte lända Hans Gudomlige
Nampn och Ahras till vttspridelsse, H; K: Mtt. alles wår nådig:te
herre sampt heele Fädernesslandet och dess trogne vndersåtere till
Wälstånd och mycken prosperitetl
Sedhen intoge hwar och en sin rum och stelle såssom och
deputeredes Bengt Bagge sitt locum effter han tillförene för sine
tienster skulld icke hafwer sig kunnet justelia till någen herredagh.
En stund der effter, befallte Landt Marskalken, att dhe effter
Wahnlige Plägseder Ordentligen Mille vpträda på Stottedt effter
H. Kong: Mtt. sielf mundtligen wille proponera Ständerne, för hwadh
Orsak skulldh H: Kong: Mtt. hafuer funnidt rådeligit dem att
sammanskrifwa.
Och vpträdde Ridderskapedtt och Adelen, twå och twå vpp j
H: Kong: Mtz: förmak, effter II: K: Mtt. Mar någet Opassligh.
Vthj Vttgången reciterade Secret: Johan Larsson alla dem som då
tillstädes wore och vpgingo så i process inn till H: K Mtz: Cammar.
Så snartt dhe vpkomme, Stegh H: Iv. Mtt. vthur sin Cammar
till den förordnade och satte stolen och giorde en kortt oration,
för hwad Orsak skulldh han hade dem låtidt sammankalla och på
de desste bettre kunne fatta sådant hafuer H: K: Mtt låtidt sådant
skrifftligen stella, hwilket dhe wele anhöra och H: K: Mtt. sedan
ett behageligitt swar derpå vnderdånigst tillstella.
Derpå låås Secret: Larss Grubbe följande proposition
sampt Jnstructionen som Comissarierne skole meddeldas att
tractera med Keyssaren sampt Fredz Conditionerne; hwar på tractaten
skulle kunne tracteras och freden erholles hwilke wore på
Latin och här bifogede.
Sc Bil. A och B.
Derpå betackede Landtmarskalken vnderdånigst H: Kong: Mtt.
att H: K: Mtt. hafwrer Melett Ständerne sådantt vpteckia; Ridderskapet
och Adelen wele samma proposition, eliter skyldigh hörsamhet
öfwersee, och dheres vnderdånige sm ar skriffteligen igen
lefrera.
Dereffter ginge dhe vthj samma process, neder på Ridderhuset
igen, och befalttes att dhe effter Dagen och stunden Mar Midh
pass 2. dhe andre morgonen sigh Mille instella, att öfwerMäga hwadh
som proponerat är, och att Iwar och en deste bettre kunne sigh
betenkia der till, befalttes Secret: Johan Larsson att han propositionen
af nyo vprecitera skulle. Hwilkedt och skedde och der effter
gick hwar hem till sin Ortt.
Den Maij Wörö åter Ridderskapet och Adelen tillsammans,
och seden hwar hade intagidt sine ställen
Befaltte Landtmarskalken Secret: att propositionen skulle vpläses;
Men Instructionen förblifwer till dess han warder verterat
På dett att Invar och en sådant deste bettre motte förstå.
Dereffter vnderrettade Landtmarskalken Ridderskapet och Adelens,
Rikzens tillstånd, Om det fremmande Krigzfolket H: K: Mtt.
hafwer låtidt werfwa till krigzens vttförende, Dermed att förtaga
Vttskrifningerne, som falla alle Stånden besflärlige; dhe wele sig
fördenskull sådant wäl betenckia, och sig wäl resoluera, så att
Almogen och dehres bönder, dermedh motte förskones, ellwad dhe
deremott vttgöra kunne.
Och först tillfrågede dem? Om dhe wele blifwa widh sidsta
Herredagz beslut och Continuera med den resterende Vttskrilning?
Och Att dhe herom Mele omrösta.
1. Classis
Dett wore wäl gott och lotligit, att blifwa widh Afskedh; Men
der man Misste hfl'ad H: K: Mt: Mille emot Vttskrifningen begära,
wille dhe sigh deröfwer betenckia.
2.
Omröstade, Dett More wäl best, att blifwa flid sidsta Herredagz
besluth; Ty att gå derifrån och sigh derifrån Separera effter
dhe så få >vohre kallade till detta möte, och elliest alle Ständerne
120
1030
icke förskrefne, hälst dett Ståndett sorn så wäl Vttskrifninghen som
sielfwe Vttlagerne Invar den bewilliades vttstå skole. Men wore
dett Lideligit, wele dhe sigh deröfwer betenkia.
3. Class.
Funno både Swarén godhe
Sedhen sadhe Landtmarskalken till dhem, att dhe wille sigh
wäl betenckia ocb sedhen omrösta, att wille blifwa widh vttschrifning:n
och att 3. Class wille törst vthseija sin meeningh.
3. Classis
Förklarede sigh; Att eliter dhe i fiordh hafwa tillsagdt H: K:
Mtt. twenne Vttschrifninger, och den ena Alleredo öfwerstånden
är; dij äre dhe eliter beslutet skyldige den resterende på behörlig
tijd att ellterkomma. Men dber dhe wisste, liw adli H: Iv: Mtt.
nådigst wele begära, skole dhe sigh der till gerna accomodera,
eliter yttersta förmågo, eliter dett skulle falla Allmogen mycket
drägeligere en skatt att vttgöra, ann dheres Manshielp, eller änn
sielfwe bonden mista, Hwarigenom Cronones och Adelens bönder
skole merkeligen af sigh komma och Hemmanen warda Ode.
Der till swarade och replicerede Landt M., att vttgiöra en
Hielp, wore alle stånden bettre med tiänt och lideligere änn Vttskrifningen;
Dhe wele fördenschull sielfwe vttseija och nempna,
liw ad dhe wäl gifwa wille, eflter II: K: Mt. dem sådant hemsteller.
och att samma Classis wele sitt votum derom först gifwa.
3. Class:
Dhe kunne dett inthz göra
Då befaltte han, att dhen 2. Classis skolle sig förklara om
Vttschrifningen eller Contributionen
2. Classis
Dhe wille blifwa widh den meening, som den tredie Classis
hade sigh resoluerat, så frampt Contributionen wore lideligen af
H: K: Mt till att nåå, så att bonden kan och förmå den att
vndergå.
1. Classis
R. Dhe wille blifwa widh, hwadh som helst på enn Allmen
Herredagh både sielfwe bäfwe bewiliat såssom och beele Rikzens
ständer. Och wrele ännu förbida den resterende Vttschrifningen,
Elliest skulle wäl folia att hwar dhe någen Contrib: tillsade för
Vttschrifningen, den Continue skulle maintinera.
Der till Swarede Landtmarskalken; att H: K: Mtz: meningh
icke mehra är, vthan allenest för denne gången, Och eflter fleste
Rösterna faller den 1. Classis dem andre bij, att Contrib: går fortt,
så frampt den lidelig är till att erholla.
Maj. 121
Derpå befaltes Secret: att han skulle skriflleligen fatta eflterfölliande
dehres bewillning opå denne resolution.
Effter Penningerne för Vttschrifningen vthj H: K: Mtz nådige
proposition tillbindes; dij finne Ridderskapet rådeligit, att dhe vttgifues
och wele derwidh blifwa; Men hwar dhe alltt för högt stegras,
wele dhe blifwa wid sidste Herredagz besluth och Continuera Vttschrifningen.
Sedhen sade Landt Marskalken eflter dhe nu wore Eenige om
Penningernes Vttgifwende, Dhe wele på dett, att det kunde komma
till en Andschap, sin emilian allenest deliberera hwadh dhe wäl för
hwar Persson gifwa wele: Och att sådant gradatim skedde, och
den medleste Classis sin meningh först vttsade.
2. Class:
Eflter såssom dhe wäl wisste Almogens tillståndh särdeles
dheres egne Landbönders så att hwar dhe för mycket vttlofwade
öfwer sielfwe Hussbonden Contributionen gå skulle, funne icke
högre kunne vttlofwa änn 4 Dl. koppermynt.
Dett bewilliade och dhe andre twenne Classibus, fördij mehra
dierfdes eij heller förmotte dhe widere prestera och att Roteringen
skeer af nyo som sedwanligit är.
Derpå befaltte Landtmarskalken att dhet skole skrifteligen
författes.
Ridderskapzens och Adelens meningh är sålunda som föllier.
Att de betacka H: K: Mtt. på dett Vnderdånigste, som hafuer
welet ansee Allmogens store beswär vthj vttskrifningen, och eflterlåtidt
att lösa den tillkommande vttschrifningen med peninger; dermed
dhe erkenne bewises dem stoor gunst och äre wäl dermed
tillfredz, så frampt denn lideligh wore; Men der han för högt
stegrades, wilha dhe blifwa widh dhen wahnligé Vttschrifningen;
Dock wele dhe sigh hafwa tillbudet, att gifwa för hwar man som
setties i Rooten 4. Dl. och att Roteringen skeer på Nyo och widh
samme tijdh på åhret som Vttschrifningen skee pläger och dett
allena för dett Ahret.
Dermedh befalttes att dhe, andra dagen bittida skole sigh instella,
eflter som L: Marskalken hade förstådt, Rikzens Rådh w:ele
tala med dem i morgon
Den Maj kommo på Ridderhusedtt eflter betalning Ridderskapet
tillhopa Och sedhen dhe hade debatteradt saken på Nyo,
som förre dagen samptycht war finge dhe budh, att vpkomma till
Rikzens Rådh.
Och ginge så vthj Order vpp i Rettegångz Salen, och sedhen
dhe der litedtt förtöfwadt hade, kommo Rikzens Råd till dem;
122
16110
och giorde Feldttherren Her Jacob de la Gardie, effterfölliande Taal
till dem och dhe andre både Stånden.
Edl: Welb: Wälbördige, Hög: Wördige, Wellärde Wälachtade
och Förståndige Herrar och Män
Filter såssom i vthj går vthaf 11: K: Mtz: mundtlige taal, så
och af den proposition dem öfwerandtwardat nogsampt förstådt;
vthj hwad fahra och beswär Fädernesslandet vthj det Polniske
Långwarige Krijget vtstått hafuer, War dem nogsampt kunnigt,
såssom är och dem demonstreret vthj hwad widlöfftighz dett på
nyo med Keijssaren är råkadt vthj; dock så wida genom H: K:
Mtz försichtighz brachtt saken, att det till en fredztractat vthj
Dantzich komma skall med dhe keisseriske, och will H: K: Mt:
nu afferda sine Commissarier, samma tractat at biwohna, och till
den ända låtidt fatta en Jnstruction (som dem och i går är öfwergifwen)
dhen dhe wele holla Secret, och sedhen dheres betenkiande
deröfwer H: K: Mtt. vnderdånigst meddehla, och dher dhe dem
öfwerwägat hade dhe wele sigh förklara hwad dhem synttes om
samma Commission
Der till Landtmarskalken Grefwe Peder swarede, att Commissionen
wore af stoor importans, hwaropå nästan Fädernesslandzens
wälferd hänger, Tij moste saken tages i nogare betenckiande,
dhe wele sigh seden gerna resoluera:
Medhen dhe nu hade tagidt den till bettre delibererande; Om
dhe då hade ventilerat sin emellan om den Andre Puncten Angående
Vttskrifningen, eller och dess Gontribution.
Derpå Landtmarskalken sade, att dhe hade sin emellan öfwerwägadt
saken, och finne sig inthz närmahre kunne göra, vthan att
Invar gifwer som i Rooten setties A Dl. koppermynt, och att Roteringen
skeer af nyo och på behörlig tijdh.
Deremot R: Rådh med månge discurser, bewisste sådant inthz
förslå emot sielfwe skrifningen, vthan dhe wille sig bettre betenckia,
besinnendes hwad beswärlighz vttskrifningen med sigh förde, så
frampt den skulle hafwa sin framgångh, Och wore hans K: Mt:
högeligen att betacka, att han samma skrifning som endrechteligen
belefwadt är, nu för penninger står till at lösas. Tij dermed blifwer
så wäl Crono: som frelssesbönderne beholdne Och hwar och
en beholler sin Son, Måg, dreng och Fader hemma; de skole derföre
tillbinda ett Ährligit och reputerligit, på det H: K: Mt: förmedelst
samma Contribution dett fremmande krigzfolket kunne vnderholla
och försöria.
Der till Landtmarskalken sade sigh inthz widere kunne förklara,
Maj.
123
vthan wore bäst Rikzens rådh wille vttseija huru mycket fordres
skulle, så frampt vttschrifningen blefwo tillbaka.
Regärede derföre 3. Rikzdl. af hwart Hion som i Roten inskrifues.
Hwilkett togz ad deliberandum, doch wele dhe gifwa 2. Ridl.
eller en tunna Rug eller 2. pundh smör för hwar Persson, mehra
vnderstodo dhe inthz att gifwa, effter så få wörö hijtkallede, och
sielfwe bonden som detta mest anginge, inthz war hijtkalleder.
Derpå begärede ann Rikz: Rådh, dhe wele sigh änn bettre betenckia
och öfwerwäga Allmogens tillstånd, som alldehles med
Manshielp blifuer blottad, widh vttskrifningerne. och att dhe 2. dager
lier effter wele wethe dem besked, att sådant kunne refereras
H: K: Mtt.
Dermed ändades denne sammankompst, och nederträdde Adelen
neder opå Ridderhusedtt Och effter det war lidit på dagen, skole
dhe den 13. sigh igen instella, att ventilera sakerne till att gifwa
H: K: Mtt. förklaring och dehres mening tillkenna.
Den 13 Maij wörö åter på Ridderhuset Adelen tillstädes, och
öfwerwägade Jnstructionen som war verterat på Swensko och här
bifogadh, Och sedhen dhe dem punct ifrån punct wäl öfwersedd,
ventilerat och skärskodat. Funno dhe der inthet som stodh till att
förandra, Vthan hemstelle sådant H: K: Mtt. och tijden till att
disponera.
Och skedde denne öfwerseening gradatim såssom reciteredes
trenne gånger af Secret: på dett hwar och en sådant deste bettre
fatta och förstå kunde.
Se Bil. C.
Immatriculeredes och intogz Mårten Weiwitzer på Ridderhusett
och vplass hanss Rreff.
Strax dereffter vpträdde dhe åter igen vpp i Rettegångz Salen.
Och sedhen hwar och en af Ständerne hade tagitt sine stellen inn;
giorde Landtmarskalken kortteligen sitt swar, hwadh som på Ridderhusett
war samptycht: Retackendes H: K: Mt: på dett vnderdånigste,
som dem gunsteligen hafuer detta dem welet communicera
och vpteckia, hwadh således H: K: Mt: medh dhe Keisserische
tractera wille. Önskandes att samma tractat, motte lyckeligen afgå;
Hwad den andra puncten wedhkommer wele dhe blifwa widh förre
meningh, ef:r dhe icke vnderstå sig mehra att vtlofwa.
Rikzens Rådh deremot dem betackendes, att dhe sigh så hörsamlige
och Wälwillige hafwa funnidts vthj resolverende, Allenest
det wore för ringa och lithz förslå skulle till att werfwa och vnder
-
124
1630
holla armeerne dermed!), dlie wele fördenschuld dhe 3 Rdl. sorn
begärede äro, vttgifwa.
Excuserede sigh inthz mehra kunna vttlofwa vthan hwad det
wore för ringa, Are dhe benägne såssom plichtige, den resterende
Åhrs vtschrifning efter förre manier att vndergå.
Dermedh nederträdde dhe vthj Ordningen på Ridderhuset och
tillsades aff Secret: att dhe eflter middagen Swaret på propositionen
skole författa, så att Adelen effter middagen sådant motte få höra.
Och att dhe då strax wid klockan 2. sigh instella wele. den att
höra och öfwersee.
ElTter middagen på förre sagdan timma instältte dhe sigh att
öfwerwäga samma swar.
Och sedhen dhe något förtöfwadt hade, sende Landtmarskalken
Grefwe Peder vpp till Secret: Johan Larsson, och lett excusera
sigh, att han inthet kunne vpkomma, effter han finner sigh opasslig
och siuk, och at han wille dem swaret föreläsa, det att förandra
eller stadhfesta.
Dernest vplass dett på athskillige ganger, och seden dervtj
någre få Ordh blef förandret, befalttes att det till den andra morgonen
skole renskrifwes, att kunna öfwergifwas.
Och begärede Sec: Johan Larsson, att dhe klockan 7. andra
morgonen sigh wele instella, att ännu ytterligere öfwersee samma
swar med Landtmarsken, som och förmeener sigh igen att instella.
Dagen som war den 14. komrne på Ridderhuset igen Landttmarskalken,
med Ridderskapet och seden de swaret ännu yterligere
öfwerwägat hade, och effter bewilning richtigt funnidt, vpträdde
till H: K: Mt. som war någet Opasslig Landtm: H: Åke Oxenst:
Jesper Andrson och Anders Grip med eft:rföliande respons.
Se Bil. D.
Sedhen dhe hafde öfwerantwardatt H: K: Mt. dheres Swar
bekomme dhe beskedh igenom II: Per Banner.
Att H: K: Mtt. allernådigst låther betacka dhem för dheres
hörsamme och wähvillige swar som dhe H: K: Mt: hafwa öfwergifwidt,
hwilket H: K: Mt. nu hafuer öfwerläsidt och låtidt sigh så
wida behaga, allenest, att dhen hielpen för Vttschrifningen inthet
kan förslå emot sielfwe Vttschrifningen: Och på dett Allmogen
skole förnimma H: K: Mtz. godhe affection och icke gerna seer,
at dhe med skrifningen beswäres; Will H: K: M: förskicka sina
Commissarier vth j Landzenderne som med dhem derom handla
skole. Så will och H: K: Mtt. lätita stella besluthz till herde dagh
Pingesdagh, på dett, at denna Convent kan komma till Anda.
Maj. 125
Derpå gick Landt Marskalken med dhe andre neder på Ridderhusedt,
och berettede dhem H: K: Mtz. swar; och att hwar
och en till fierde dagh Pingesdag igen bittida wele instella så skole
dhe få höra H: K: Mtz: författade besluth, hwad som nu kan wara
vttlofwadtt
Samma dagh blef och Hans Lodhe eflter H: Kong: Mtz betalning
intagen på Ridderhuset och immatriculeredes. Och befaltes
att han skulle gifua Sec: 10. Rikzdl. för inskrifning:n och seden
af alla.
Dermedh togh hwar sin Afskedh till sigh igen att instella till
den 19 Maj.
Tredie dagh Pingesdagh, wardt nedersendt af Cantzelijdt besluthz
på Ridderhuset, och strax tillsades Adelen som hemma wore,
att dhe skole sigh inställa, dett at öfwersee; huilket dhe och giorde;
Och effter, Landtmarskalken blef åter Siuk, begärede han effter
H: K: Mtz: betalning att dhe en annan Landtmarskalk wele wälia,
som samma Embete förträda kunde.
Der till vttwaldes dem emilian Hindrich Fleming till Lechtis,
huilkett dett och wedertogh att förestå; Men andre dagen sig wägrade
dett för synnerlige orsaker icke göra kunna.
Dernest togh Caril Bonde H: Clas Christersson, Jesper Andersson
med någre flere besluthet till sigh till andra dagen att öfwersee,
effter dhe meente någet wara der vthj författad som wore
prseiudicerligit och moste förandres föränn dett vnderschrifwes.
Sedhen begäredes af Secret: Johan Larsson att dhe ändeligen
wele sigh instella till Morgonen bittida, både till att gifwa swar
om besluthz, såssom och till att vpgå på Slottedt, elfter H: K:
Mtt will gifwa dem afschedh och elliest någet synnerligit will förehafwa.
Dagen dernest komme dhe samptligen vpp j Ridderhuset, Och
då sende Hindrich Fleming sin excus skrift till Sec: Johan Larsson
excuserandes sigh att hau inthet wille prestera någen Landtmarskalk,
Vthan dhe måge wälia der till hwem dhe helst wille.
Hwilkett Adelen och Ridderskapet illa vptoge, och wele hafft
der till Herr Claes Christersson. Hwilken sigh alldehles wägrade
Derföre funno dhe gott att förfråga sigh hoos II: K: Mt: och att
H: K: Mt: dem en förordna wålle.
Wardt alltsså af H: Iv: Mtt. till Landtmarskalk deputerat, den
Edle och Welborne Herr Johan de la Gardie Friherre till Eckholmen.
När nu således II: Johan de la Gardie Landtmarskalkz embetet
antagitt hade, Begärede han wetha, Om dhe någre widere
insagor hade vthj besluthet, så att H: K: Mt: må göres Content
och Herredagen och detta mötet motte komma till ända; Synner
-
126
163(1
ligen effter H: K: Mtt. will derpå göra besluth i (lagh när Predikan
är hollén.
Dertill swaredes, att någre föreschme af Adel, hafwe tagit
dett att öfwersee, och ännu icke hafwe sigh instältt.
Jmedlertijdh proponerede Landtmarskalken; Effter såssom Ridderskapet
och Adelen vthj sidst holdne Rikzdagh, friwilleligen hafwa
vttlofwadt och sigh förskrifwidt, att dhe till skepz Vtredning wele
af hwar hest dhe böre holla i Russtienst vtgifwa 50. dl. och dein
till dehres Ståthollere dhe äre besuttne till Michaelis förgången tillstella
och lefrera; huilket inthz är skedt, dij begärer H: K: Mt.
samma Peng:r nu inthet, vthan seer helst att dhe till någett anwendes;
Om dhe icke då finne Rådeligit att gifwas till Ridderhuset
såssom ett Capital, och sedhen inleggias i Compagniet som skall
begynnas, och dess winningh komma Ridderhuset till godo.
Der till alle samptligen beiakade och samptychtte, och see
alldrahälst at dett på sådant wijs kommer Ridderhuset till goda
huilke Png:r dhe och strax wele till dehres StåtthoIIere lefrera när
dhe hemkomma.
Sedhen vpkomme dhe af Adell som hade öfwerwägidt beslutedt,
och effter icke alldeles stodh Speficeret (för detta Resterende
Ahret) begäredes at sådant fullkombligit motte insettias; Och befalttes
Sec: Johan Larsson, att vpträda till D: Salvium, och honom
dett vnderretta till att förandra: huilket och strax skedde och
emenderedes.
Jmedlertijdh praesenterede sigh Jacob Forbus, som hade förwerfwadt
sigh II: K: Mtz bref på förmehring vthj sitt Wapn och
begärede, att han effter K: Mtz nådiga willia och befalningh motte
immatriculeres och intages vpå Ridderhusedtt.
Derom Landtmarskalken tillfrågede Adelen, sedhen brefwedt
wardt vpläsidt? Om dhe hade någet deremot att seija
Förklarede sigh, Neij
Dermed deputeredes honom Locum, Önskandes honom mycken
prosperitet till detta sitt ståndli.
Sedhen instältte sigh Hans Loodh och begärede att han och,
effter såssom H: K: Mt: nadigst bewiliet och den förre Landtmarskalken
befalt hade, att han och motte naturaliseres och immatriculeres.
Dett honom och effterläts, med förmahningh att han sitt adelige
stånd som dett sigh borde alletidh förträda wille
Dett han vttlofwade att efterkomma wille, effter yttersta förmågo.
Dermed vpträdde dhe vpp till Rettegångz Salen, der dhe andre
Ständerne wohre allerede församblede
Maj. 127
Sedhen inkom H: Kong: Mtt. vthj process med Rikzens Rådh,
och seden H: K: Mt. hade sigh nedhsatt vplass D: Salvius sielfwe
beslutz på Pergament skrifuidtt.
Derpå betackede H: K: Mtt. dem samptligen Allernådigst, att
dhe såssom trogne vndersåter hade samptyktt och bewiliiat, hwadh
till Rikzens säkerhet hafwer widh denne tiden fordratt; begärede
och gunsteligen hwadh dhe sålunda bewiliat, hörsambligen och godwilleligen
wele efterkomma.
Sedhen sadhe och H: K: Mt. att han nogsampt wäl kan besinna,
hwad beswärlighz vttschrifningen medh sigh föhrer; dock
likwel, när man derhoos betrachtter, hwad nytto det medh sigh
hafuer, att man med Swenske Män, som nu månge åhr borttåth
(dess Gudi Wari lof) skedt är, kriget vpå Fiendens Land fördt och
krigzens stora Last opå dem dragidt hafuer, så att H: K: Mtz: igenom
Gudz beskydd och försyn mechtige Städer och prouintier förmedelst
Swenske krigzmän intagidt och vnderlagdt, jaa och så wida
igenom vnderhandlare, Nembligen Konungen i Frankrikes, Engelandz
och Chur-Furstens af Rrandenburgz, så wijdt twingett fienden,
att dett till en Sex Åhrig Stillestånd honom belefwadt hafuer: Och
meden II: K: Mt: är nu råkedt vthj ett beswärligere och widhlöfftigere
krijgh med Keijsaren och hans adhaerenter; Dhe wele då
såssom rettsinnige Vndersåtere, icke låthe falla sigh samma \ttschrifningh,
eller och för dess förschoning en Hielp att vttgifwa,
både dermed att förskona Mandzhielpen, så frampt dhe någet wälwillige
och rundelige wele contribuere; såssom och att vnderholla
dett Tyske Fremmande krigzfolket: Ty derigenom kan bonden eller
Landzinannen beholla sina drenger och Mandzhielp, så och sittia
trygger vthj sitt hus och hem, Om han än liten hielp vttgifwer;
Der dock wäre granner, som sielfwe kriget och inquarteringerne
äre vnderkastede, dagligen dagz sielfwe döden moste förwenta; jaa
och all dehres förmågo till dehres egen fiende och sielfwe Ivrigzmannen
tilldehla: Dhe wele fördenskull sigh såssom trogne Vndersåtere
så häreffter som her till hielpa till att vnderstödia H: K: Mt.
vthj detta ny inwefwade Krigett.
Men effter såssom lätteligen och wäl förhoppeligen skee pläger,
att mången wäl sigh skall imaginera och inbilla, Att K: Mt.
sigh samma Krigh vthan någen gifwen Orsak, dett opå tager: Så
tager iagli (Sadhe H: K: Mt:) Gudli den Alldrahögste till wetne,
vthj hwilkens Åsyn iag nu här sitter, Att iagh dett icke af eget
bewogh, eller såssom Lust till krijgh, vthan att jagh är der till
merkeligen gereitzt och förorsakedt, vthj någre åthskillige Åhr j
dett dhe Keisserische ali affront hafua bewisst oss med wäre Sen
-
128
1030
ningebodh till Lybeck sässom och med dehres Feldt Marskalk, med
en real armee hafue adiungerat och gjordt wår fiende dhe Påler
assistence, så att hwar det icke hade skedt, Wj ett merkeligit
emot dhem skole bahra auanceret. Dertill med äre wj och af
wäre Högtbedrängde granner Förwandter och Swågrer här till admoneret,
jaa och af widt aflegne Konunger med högsta (lijt kallade
att förtaga detta kriget, och till dett högsta at dhe förtrychte Religionsförwantter
motte befrijes ifrån dett Päwesche Ooket; huilkett
Wj forhoppes med Gudz nåde skall kunna skee
Seden raledicerede H: K: Mt: Alla Ständerne i gemen
Och effter gemenligit skee pläger, Att kruken bärs så länge
till watns att hon på Sidstonne sönder går; Så warder och mig på
Sidstonne gångendes, att etfter som jag nu vtj så många occasioner
och fahrligheter för Sweriges Rikes wälferd hafuer most vttgiuta
och låta mitt blodh: dock allt her till genom Gudz nådige
beschydd till Lifwet inthz skadd, och på Sidstonne dett låta moste;
dij will Jag för min afrehsa och nu denne gången hafwa eder
samptligen här När: och frånwahrendes Sweriges vndersåter och
Ständer, Gudh den Alldrahögsta till Siäl, Lijf och all welferd allernådigst
befahlett; Önschandes att Wj effter dette vssle och mödesamme
lehvernet effter Gudz behag måge finnas och möta hwarannan
i dett himmelscha och Oförgengeliga, hoos Gudh Oss beredda
lifwet och glädien. J synderheet will Jag Eder af Rikzens
Rådli den Alzwoldige Gudh hafwa befahlat: Önskandes af allt hierta
att hoos Eder aldrig må tryta goda Rådh, så att i edert kall och
Rådz Embete motte förestå, att Gudz Alira och hans Helga Ord
och lähra oförfalschat här må wrara och blifvva i wårt Federnessland
hoos Oss och wäre effterkommande Seden att Fredh och
Enighet må grönska och florera och all Owillia Oenighet och Vpror
må bortto blifwa och förtages, och att aldrig hoos eder måge gode
Råd fehlas till Fädernesslandzens Säkerheet, tryggheet och fredh;
så och på Sidstonne at alldrig af eder effterkom mende måge fehlas,
vtan tillresa sådane Perssoner som Riket och Regementett kan
wrara till styrkia, rättrådighet! och assistence, dett Jag af alltt mitt
hierta will eder hafwa önskatt vthj denna min valediction.
J lika motto will Jag eder af Ridderskapet, Gudh den Aldraliögsta
hafwa innerligen befahlat, Önschandes att j vtj edert Manlige
och Ridderlige Vpsåth wele continuera, så att j och eder efterkommande
måge härförbringa, de gamble wäre förfäders Götha
och berömliga widt vtspridda Odödeliga narnpn öfwer Heela Weridén
som nu en lång tijdli liafuer warit borttglöindt, ja nästan af
Fremmande förachteligitt, igen, motte vpkomma och sigh erfrischa,
Maj.
129
Så frampt dhe så her effter som dhe vthj min wahrende Regementz
tijdh, sigh hafwa manligen förhollidt, och oförtrutne haft
ospart Lif och blodh, der med J hafue låtidt påskina, Eder wara
af dhe framfarne Göters Att och efterkommande, som hafua vnderlagdt
sigh nästan hele Weridén, och många Konunga Riken sigh
vnderkufwat och många Hundrade Ahr Regerat, Ann ytterligere
för fädernesslandet vthj krig welen bruka låta, dermed förwerfwandes
ett odödeligit Nampn, af Konungar och Regenter respecteras,
Jaa och med Godz och Gärder beneficeras, så att dhe dehres Adelige
ståndh med reputas måge vttföhra; Dett wj dem hermed wele
hafwa önskat och valedicerat.
Eder af Det Andelige Ståndett, Will iagh hermed och valedicera
och förmantt hafwa, Att J beflite eder om Eenighett såssom
och förmana och tillholla Edre Åhörare, Hwilkas hierta i hafwa
vthj edert wåldh, till att wrida och wrängia dett, hwart eder löster,
att dhe äre dehres öfwerhet trogne och rättrådige och vttgöra dehres
plicht med hörsamhet och godha, styrkiandes dhem till eenighz
och samdrechtighet, Och att dhe icke låthe sigh förföhra af een
hoop Onda Menniskior Och skole i icke allenast förmahna och tillholla
dhem der till, vthan i skole och sielfwe föregå dem med
Ostraffelig och Oförargeligh exempel, så att dhe icke allenest af
eder lärdom och förmaning, vthan af edert lefwerne, förholle sigh
skickelige och Rolige, Och i synderhet skole i för all tingh waclita
eder för högferd, så att der vthaf icke förorsakes någett Obestånd
i Riket, och i allo motto beflijta eder om all Gudelighet, och wachta
eder för partij: Och alletidh så förestå eder Åhörare hwilkes hierta
i bäfwe vthj edert wåld och dem kunna Regera, både tili godt
och ondt, att de sig wälwill: och Roligen förholle, och vttgifwe
till Cronon och dheres hossbönder, Hwad dhe helst plichtige äro.
Dett Jag eder af hiertadt will hafwra Önskatt.
Eder af Rorgerskapet, Will iag och hafwa önskatt, att edre
Små Kåter måge blifwa stoore Stenhus, Eder Små båter stora
skep och Fahrkoster, Och att Olian i eder ktuker alldrigh må
tryta och fehlas, och det till er valediction.
Den Gemene Man och Allmogen Will iagh och hafwa önskatt,
att dheres Engiar måge grönskas, dehres åkrar bähra hundradefaltt,
så att dheres Ladhur blifwe fulla, Och att dhe j ali ömnoghet måge
tilltaga och wexa, till att medh glädie och vthan suckan, kunna
vttgöra dheres plicht och rettigheter.
Och i En Summa Will iagh Eder samptligen och hw ar i Synderhet
hafwa Gudh den Allzmechtige Till Själ och Lijf Allernådigst
och gunsteligen hafwa befahlatt.
9
130
1030
Sedhen vttgiek Rikzens Marsk effter Swerdet oell inkom med
Herolden, Hwilken framkallede effterfölliande af Herre och Adelssståndet,
Till Rikzenz Radh
H: Peder Grefwe till Wisingzborgh sorn hade waridt Landt
marskalk
och nu war Siuk
Feldtmarsk: Herman Wrangell
Åke Tott och
H: Johan Ränner Och sedhen dhe hade giordt dheres Rådz
Edli, slogli H: K: Mtt. till Riddare
Feldt Marskalken Herman Wrangel
Åke Tott och
H: Clas Christersson
Hermedh gick H: K: Mt: i process vtlij sitt förmak och på
Salen igen och Ridderskapet sedhen dhe H: K: Mt: beledsaget hade
neder på Ridderhusedt.
När dhe vthj process nederkomme befaltte Landtmarskalken
Herr Johan Ponttesson, Att dhe strax effter måltiden sigh igen
wille instella att vndersckrifwa besluthet, Der till dhe sadhe att dhe
andre dagen dett göra wille, effter dagen mest förleden; dermedh
toge dhe afsked den dagen, Och befaltte deni att dhe effter gamul
plägsedh wele komma Secret: Johan Larsson ihugh.
Der till dhe samptlige, såssom och fölliande dagen effterkomme
när dhe besluthz vnderskrefwo.
Om Morgonen Andra dagen, kom alltt Ridderskapet tillsamman,
Och förestälte Landtmarsken dem hwadli som dagen tillförenna
war proponerat om dhe 50 Dl. Russtiensts peng:r till Ridderhusett
som Capital vthj Compagniet skole inleggias, Om dhe
samma tillseijelse wele fullgöra och sådant effterkomma, helst medan
H: K: Mt dem inthz begärer, vtan att dhe dher till anwendas.
Der till alle samptligen jakade, Och wele samma pennig:r till
Ståthollerne lefrera, så snartt dhe hemkomma: Huilke pennig:r
sedhen skole quitteres af Sec: Johan Larsson på Ridderhusetz och
af Abraham Cabelliou på Compagniedz wegnar
Anholtt och Landt M: om de teknede Söderländische penniger
Dertill dhe nu inthet kuné Contribuera för de mångo beswären
dem henger öfwer hufwudet
Jnkom Hans Strijk och begärede at jntages på Ridderhusett
effter H: K: Mt. sådant nådgst bäfwer befahlatt
Tillspordes allttsså Ridd: och Adelen om de hade någet deremot
att seija
Nekade att de hade emot hans persson inthett
Maj.
131
Dermed jntogz han på Ridderhusett och bekom sitt ställe nest
boos Forbus
Seden Sade LandtM, effter som dhe nu så hopetals wellia in
på Ridderhusett, Om dhe icke måge gifwa till Ridderhusetz Secreterare
Tijo Rikzdl.
Responde: Alle samptligen Jaa, och der till ett panckqwet
Hwilkett Peter Krusse lofwade wille wara den förste som dett
giöra wille, och dett helst när de dett hafw'a wille
Derpå vnderschrefz sielfwa fölliande besluthett, huilket seden
lefrerades af Sec: Johan Larsson opp i Cantzlijt
Se Bil. E.
När dett alltt war vnderschrifwidt valedicerede Landt M: Herr
Johan Ponttesson Ridd: och Adelen, och hwar reesste hem till sitt.
132
1030
Bilagor.
Bil. A.
Orsaken hwij H: K: Mt: för tlienne gången haffwer funnet
nödigtt att sammankalla the förnemhste af Rijkzens Ständer, thet
kan till een deel icke wara dem sielfwe owitterliget, och består
förnembligast ther vthi, att effter sakernes beskaffenheet och åhrstijden
kräfwer, thett alla Consilia, som på förre Rijkzdagar fattade
äro, måste nu vthbrista och stellas j wärket, och någre nödige
ärender förefalla, som j sådane fall skee plägar, opå hwilke än
ytterligare betänckiande behöfwes, att H: K: Mt: theres tijdige
Rådh pläga, och j alla saker richtigheet ställa måtte, för än H: K:
Mt: sielf begifwer sigh vthaf Rijket. Så aldenstundh the bäfwe
sigh hörsambligen instäldt, optager och erkenner H: Ii: Mt: sådane
theres vnderdånige willigheet med gunst och nåde, och will them
effterfölliande puncter allernådigst förestäldt hafwe.
Härpå erinras om sista delen af Polska kriget, Österrikes
inblandning deri, samt det slutligen ingångna Stilleståndet; dernäst
om de alltjemnt fortsatta underhandling arne med Kejsaren
angående Tysklands angelägenheter, och det nu aftalade mötet i
Dantzig, hvartill ombud voro utsedda och befullmäktigade. Derföre,
heter det,
Hafwer H: Iv: Mt: först rådeliget bollet att deliberera medh
the förnembste af Ständerne på hwadh foot och grundh sådan tractat
funderas skall, att ther icke någet må proponeras, ingåås eller
sluthas, som nu eller i framtijdhen kunde lända, Sweriges Rijke
eller thess Naboer och wenner till något förfångh och skadha. Och
oanseedt H: K: Mt: hafwer riogsampt af nästförgångne Herredagzbeslut
förstådt Ständernes mening om the Conditioner som på förledne
tractat j Lybeck hadhe skolat proponeras, och huru wijdha
the i hohl holle att the samma drijfwes skulle, Invar ännu till någon
tractat komma kunde, Lijkwist medan sakerne äre nu sedan
mycket förandrade, Så hafwer ock II: K: Mt: Conditionerne något
lijthet förandrat och ther effter lathet fatta Instructionen för Commissarierne,
hwilken H: K: Mt: härmed låtlier Ständerne tillställa;
Med then nådigste begieran the wele then öfwersij och granneligen
öfwerwäga och sitt rådsamme betänckiande meddeela, om vthi een
eller annan punct något är med säkerhet och reputation att för
-
Maj.
133
andra, eller om Commissarierne therpå stå, och icke ther ifra wijka
skole. Och tiletta är således thet första.
För thet andra. Men effter rådslagh inthet gälla, med mindre
the exequeras, och tractaterne äre owisse, misslige och twiflachtige,
them ther inthet är att byggia på, med mindre man hafwer
Swärdet i handen, och ther med trycker effter, kommandes således
fienden att studtza och moderera sine desseiner, Så ärnar fuller
H: K: Mt: med thet första att giöra thet samma, som Ständerna
offta tillrådt hafwe så wijda Gudh nådhen och medlen förlähner.
Och alldenstundh Ständerne hafwe j Bohl, till then ända vthlofwat,
att wela ändå j Tw åhr ther effter Continuera then Vthskrifningh
och the hielper på 1627 Ahrs Rijkzdagh bewilliade blefwo och j
hohl till ända lupo; Tacker H: K: Mt: them ther före på thet aldranådigeste,
och försijr sigh än wijdare till them, särdeles som nu
här tillstädes äre att thee såssom trogne och rättrådige Vndersåther
icke allenest för sigh sådan sin Lofwen vidare tilstädja, A thån och
sine medbroder och then menige almogen som hemme äre j K: M:tz
från waru, ytherligere förmana, att hwadh vthlofwedt är må godhwilligt
richtigt och j rättan tijdh vthgåå. Men effter H: K: Mt:
förnimmer att Vthskrifningen faller Vndersåtherne något swåår, Så
hafwer H: K: Mt: fuller tänckt på medell huru the någorlunda
thermedh lindras kunde; och dock ei annat funnet, än att man besolder,
så mycket mehr fremmande folk j stadhen, thet H: Iv: Mt:
them häreffter vthländes bruka och mesteparten thet Swenska och
Finska folkedt hemma j Rijket lempna kan på thet landet så
mycket bättre brukas och förswaras, och folket sielf thesso beqwemare
sigh förkofra kunne. Män aldenstundh thet fremmande
folkedt är mycket kostsammare att vnderholla än thet infödde Swenske,
och ther till will behöfwes större penninge medell, än the
här till bewilliade hielper som dagligen meer afftaga än tillwächsa,
förslå kunne; Så ställer H: K: Mt: till Samptlige Ständernes vnderdånige
betänkiande, om the icke nyttigere holle, att man j staden
för vthskrifningen heller ladhé een skatt opå, således, att j hwart
landskap gofwes een genandts therföre, icke äfwen penningar, vthan
i sådane wahrur, som ther mäst wanka; Thar spannemåhl som
spannemåhlen är ympnogh, thar Smör som smöret mest laller,
och thar Järn, tiära, eller andra Partzeler som ther best och beqwemligest
kommes tillwäga, på thet Allmogen och således desto
mindre beswär linna måge.
134
1630
Bil. B.
Mandata cx quorum prascripto S. II. M:tas vult ut Commissarii
sui cum Cffisareanis agant statuantque.
Bil. C.
Befalningar efter hwilka H. K. Mt. nådigst will att H. K. Mtz.
Commissarier skole med tlie Keiserske handla och besluta.
(Svensk öfversättning i concept, med, många rättelser.)
Innehålla i punkterna 1—13 föreskrifter för sättet att gä till
väga, och i 14—20 sjelfva vilkor en, ungefär de samma som varit
i fråga till traktaten i Lubeck, blott med tillägg af krig skostnadsersättning
för Sverige, dock ej såsom oeftergiflig fordran.
Bil. D.
Ridderskapsens och Adelens vnderdånige Swar, opå H: Kong:
Mtz: föresteltte proposition. Actum Stockholm den Maj 1630.
Hwadh som hafuer förorsakadtt E: K: Mtt. för denna gången,
att låtha sammankalla dhe förnembste Rikzens Ständer, hafwa Ridderskapet
och Adelen, så wäl af E: K: Mtz: mundtlige taal, som
och af E: K: Mtz: Oss öfuerlefrerade skrififtelige proposition nogsampt
vnderdånigst förstådt; J dett E: K: Mtt. allernådigst gifuer
tillkenna, hwadh fahra och fahrligitt Wj sampt heele wårt käre
Fädernesland vthj dette långlige wahrande kriget med dhe Påler
månge Ahr swäfwadt hafwe: Såssom och huru dhe Keijserische
hafwa assisterat dem vthj samma Krijgh; Hoch igenom Gudz nådige
försyn, E: K: Mtz: höge Wijsdom och Konungzlige försorg,
bracht saken så wida att E: K: Mt. med dhe Påler är kommen
till en Sex Ahrig, önskeligh Wapnhwila och stilleståndh: Men så'
låthe dhe Keiseriske icke der widh blifwa, att dhe hafwa sammansäilat
sig med dhe Påler, och fördt emot E: K: Mt. en real arme,
vthan solda änn widare att continuera vthj dehres onda Vpsåth,
och på någre Ahr inkrächttadt sig nästan heela Ostersiöen, på dett
dhe deste bättre skulle komma Oss närmahre, att köhla på Oss
dehres hitzige brenriande medfödde Påweske haat och onda Vpsåth:
Hwilket och förmedelst Gudz nådige beskydd, E: K: Mtz höga försichtighet,
alltt här till är wordett förhindret, edler E: K: Mt:
hafuer söktt alle dhe medell och Vttwägar att emellan E: K: Mt.
och de Keiseriske en redeligh tractat anstellas skulle; Så är doch
E: K: Mtz goda intention alltt här till lioos dhe Keiserische inthz
stått till at nå; Allenast nu för en lithen tidh sedhen bracht dem
så wida, att dhe en tractat vthj Dantzich tenckia till att anstella
Maj.
135
(Vthan twifuel edler dhe wahnlige Papisters sätt, allenast att förhala
tiden och oppeboda E: K: Mtz: godhe fattade desseiner. Till huilken
tractat E: K: Mt sigh och hafuer accomoderat, särdeles på
dett heele Weridén skulle blifwa kunnigt E: K: Mtz fridhelskande
Gemuthe, såssom och att förekomma och afskaffa, alt Christett
blodz vthgiutelsse, samptycht att afferda och fullmechtige sine Commissarier
till samma möte; och till den ända, låthet fatta en
skriffteligh Jnstruction med någre Fredz Conditioner, så frampt det
till en reputerligh fredh komma skulle: Och deröfuer E: K: Mtt
allernådigst begärer wårtt vnderdånige betenckiande.
För huilken höga gunst och nåde, dhe E: K: Mtt. på dett vnderdånigste
ödhmiukeligen betacke, att E: K: Mt hafuer sådant
welet dem communicera och vpteckia, vthj den vnderdånige tillförsicht
att E: K: Mt: af meddföd, Kongeligh wijsdom, med sitt elskelige
Rikz Rådh, ofwanb:te Jnstruction och conditiones nogsampt till
Fädernesslandzens Wälfärdh hafwe öfwerwäget och fatta låtedt:
Dock hafwe Ridderskapet och Adelen, som nu här församblede
äre, effter E: K: Mtz nådige befalningh, dem öfwerwägat, ventilerat
och öfwersedd, och finna alltsså för wäre perssoner inthz dervthj,
som står till att förandra, så frampt dett till en säker och trygg
fred komma skall, såssom och lenda detta Rikedz Nabor och förwanter
till Wälstånd: vthan der något för tidzens lägenhet stöde
till att förandra, hemstelle dhe sådant E: K: Mtz höge wisse Rådh
och betenckiande att förandra. Af hiertadt önskandes, att samma
tractat fruchtsambligen motte afgå, Gudz Gudomlige Nampn tiil
ähra E: K: Mt: till högt beröm, Alle interesserede, sampt Sweriges
Rikes Vndersåtere till säkerhet och Roligheet; Men hwar öfwer
förhopp, dett Gudh nådeligen afwände, att samma tractat sönderginge,
och desse billige conditiones afl’ dhe keiseriske icke vptoges
eller och inthz fruchtsambligit vttrettedes, så att E: K: Mtt. moste
gripa till sielfwa wapnen, att vttföhra krijget emot dhe Keiserische;
Wele Ridderskapet och Adelen, såssom trogne och rättrådige Vndersåter
egner och bör (effter såssom dhe vthj förre herredager,
vnderdånigst vthlofwadt hafwe) med all frimodighet, affection, wilha
och Eenighet, fatta E: K: Mtt. vnder armarna, och sådantt hielpa
till att vttföhra, effter wår yttersta förmågo.
Hwadh den andra Puncten vthj samma E: Iv: Mtz: öfwergifne
proposition wedkommer, så frampt kriget skall företages, och med
tractaten inthett står till att winna. Rcgärer E: K: Mtt. allernådigst
ochsså wårt vnderdånige betenckiande om Vttskrifningen, som will
falla Allmogen alltt för beswärligit att vttstå Om icke vthj staden En
skatt opålades, på det landet deste bettre kunde komma sigh föhre igen
136
1630
och populeras, när således eendehles det Swenske och Finske krigzfolket
blifwa hemma, och fremmande och Tydske i staden igen|,
werfwas och vnderhollas: För hwilken kongeligh affection och faderligh
Omsorgh, som E: K: Mt. hafwer och alletidh drager till sine
Vndersåters wälmåge, betacke dhe på dett vnderdånigste ödhmiukeligen,
att med den resterende bewilliade Yttskrifningen, Adelens
bönder måge förskones, Helst eflter vttschrifningerne vthj desse
wahrende tijder, hafwer giordt Adelens Gärder odhe, så att dheres
intrader merkeligen äro derigenom förminskade; Och wele fördenskuld
i den staden för denna ene åhrs resterende vttschrifning af
dercs Laudboer, af hwart Mantal som vthj Rooten skrifwes vttlofwa
2. Riksdl. eller En tunna Rugh, eller och 2. Pund Smör,
elRer som Landzorten är till och hwar kan komma till wäga, och
att ingen twinges gifwe Partzeler som hafuer penniger, eij heller
till penniger som hafue sielfwa Partzelerne: Men hwar H: K: Mtt.
till krigzens vttföhrandet, sigh allernådigst låther behaga sielfwe
vttskrifningen wara nyttigere, wele dhe sigh, såssom dhe för detta
vthj förre Rikzdagh hafwa bewilliat, den samma godhwilleligen effterkomma,
eflter dhe icke see drägeligitt Allmogen högre skatt
skall kunna vttgöra, med vnderdånig ödhmiuk anhollende, att der
Gudh den Aldrahögsta nådigst förlähner sin helga Wälsignelsse
samma berammade tractat, täger en lyckeligh vttgångh och kommer
till en önskeligh fredh; E: K: Mtt. då sine trogne Ständer och Vndersåter,
som nu vthj så många åhr, hafwa dragit Krigzens tunga
börda, med samma hielp eller vttschrifningh måge förskones.
Bil. E.
Mötets Beslut, dateradt den 10 Maj 1630. Finnes tryckt hos
Stiernman. Det i Adelns protokoll befintliga exemplar har följande
underskrifter:
Johan De la Gardie
lantmarskalk mpp
Swante Stenbock mppria Åke Erichson Ochsenstierna mp
Johan Gyllenstierna mpp
Erich Ryningh mppie Linnardt Torstensson mppria
Henrich Fleming mppria Gabriell Kyle Erich Gyllenstierna
Ture Sparre mpp Erich Rielcke mpp Erich Månson Vlfsparre
Carl Bonde Jfuer Nilsson Axell Baner Suenn Ribbinngh mpp
Maj.
137
Erich Hand mpp Jesper Anderson Crus mpp Benkt Kaffle mpp
Johan Hårdh mpp Holjer Yon Scheidg Anders Grijp
Anders Steuart mpp Lindorm Stråle mppria Knutt Drake mpi
Jsaach Hindricksonn mpp Jsak Axelsson mppria Kutt Clason Wgla
Stellan Mörner mpp Zacharias Pauli till Wingzlö mpp
Nihelz Bengtson Söluer bielke mpp Anders Olsson
Bottuidh Larsson Anckar mppro Bengt Bagge mppr
Erich Bärtillssån Månss Mårtson Palm mpp A Bure
Erich Jörensson Hans Lodh mpp Jacob Forbvs
Hanns Strihk
Carl Gyllenstierna mppria Jönss Bonde Anders Stewart
Bil. F. (Ur Riksregistraturen, för den 7 April 1630.)
Till Adelen och Bisperna
Gustaf Adolph etc. Wår gunst och nådige wilia etc. Eflter
denne närwerende tijdz tillståndh fordrar det wij behöfwe eder
närwerellse Gref Magne. Dij ähr wår nådige' wilie och befallningh
att I således disponera edre saker, det i emot den nästkommende
förste Maij kunne wara här i Stockholm tillstädes, till att då wår
yterligere wilie förnimma. Rätter Eder häreffter. Gudh befallandes
etc.
Lijka lijdandes till Boo Ribbingh och de andre af Adelen.
Item till alle Bisperne och Superintendenterne.
138
1631.
Anno MOA/.
Effi er Haus Kong: layitz wår allcrnåiligeste Kommgz och Herres
nådige befalning äre Rijksens Adell sammankallede, till ett Mothe
här vthi Stockholm, at öfwerwäga Rijksens tarll' och tillstånd till denn
15 Maij:
och blef utwaldt och deputerat till Landt Marskalk den Edle och
Walborne H:r Åke Axelsson till Göksholm och Rinckestada Uice
Prseces vthi den Residerende Konungzlig Hofrätt i Stockholm.
Den 17 Maij blef Omblåsidt och slagitt på Pukema, samptt
med en Cantzelij schrifware Omropat, att den fölliande dagen skole
dhe eflterschrefne af Adell sigh instella på Ridderhusedtt, att låtha
sigh antekna och inskrifwa.
18. Maij
Landt Marskalken Åke Axelsson
Pedher Nilsson
Melcher Wernstedt
Adolph Hårdh
Carli Gylldenstierna
Caril Ronde
Ture Sparre
II: Johan Gyldenstierna
Per Månsson Lood
Knutt Drake
Arfwed Lilliesparre
Hanss Lode
Jesper Andersson
Sten Claesson
H: Claes Christersson
Larss Sparre
Nilss Rengtsson
G: Anderss Stuwart
Biörn Måneschiöld
Carli Måneschiöld
Jsaach Axelsson
Johan Lilliehöök
Otto V. Scheiding
Jöns Nilsson
Erich Erichsson Geet
Hindrich Stöör
Johan Yxkull
H: Erich Hoorn
Gabriel Kyle
Oluf Bure
Jon Bure
Stellan Mörner
Peder Kruse
Ture Lilliesparre
Maj.
139
20. dito
Erich Jörensson Ståth. i O- Christof Torstensson
stergötl: Axell Drake
Y. Anderss Stuwart Erich Krabbe
H: Åke Oxenstierna Nilss Persson Sölfwersparre
Erich Jörensson Tegell Per Jörensson Vlfsparre.
Den 20. dito blef effter Wahnligitt sätt åter igen Omblåsitt,
att Adelen vnder Krigzfolkett schole den fölliande dagen sigh på
Ridderhusett instella, och detta möthett biwohna.
21
Arfwed Hoorn Johan Stake
Hanss Strijk Oluf Oxehufvud
Anderss Olufsson Jacob Forbuss
Nilss Lilliehöök till Gäläred
Wardt Christof Torstensson, förschickatt af Landtmarschalken
till Rikzens Rådh, att förnimma, Om Ständerna som hijt äro försch:ne
och ankomna wore, schole vpkomma att anhöra propositionen.
Bekom swar, att det i dag inthz kunde skee uthan det schall
wäl blifwa tillkenna gifuidt
Derpå befaltte Landtmarschalken, att Ridd: och adelen wele
sigh instella på behörligitt Rum, när så blifwer derom anslagidtt,
widh wahnligit sträf, som heremot bryter.
Dermedh afträdde lliddersch. och Adelen
Dito förährade Peter Kruse Ståtholleren vid Säter till Ridderhuset
så myckett hwitt bleck till alle Ätternes Wapn att måla vpå,
och seden omhängia kring om Ridderhusens Saal.
24. Maj
Omblåsstes och vttropades af en Cantzelij schrifware, att Adelen,
Ridderskapet, och andre både Stånden som hijt till detta mötedtt
wore förskrefne, skolle i Mårgen sigh instella på Rettegångz Saalen,
att anhöra propositionen.
Den 25. Om morgonen, församblades effterschme af Adell,
som hijt wrore förschrefne, till att vpgå på Slottedtt till att anhöra
propositionen, som Rikzens Rådh Ständerne, effter H: Kong: Mtz:
nådige befalningh, skolle andraga och föreholla.
När dhe effterschme af Adell wore vpkompne, Tilltalade Landtmarskalken
dem; Att dhe wele accomodera sigh effter förre wahnlige
Ordning!) vthj vpgåendet på Slottedtt såssom och i Nedergången,
så och sedhen här på Ridderhusedt, såssom och dhe wele nu effter
ordningen taga dehres tilbörlige Säten, eliter som Lottkastningen
dett medgifuidt hafuer, och till Capita familia; vttwalde
Landt Marskalken H: Åke Axelsson
H: Åke Oxenstierna
H; Claess Christersson Hoorn
Johan Lilliehök
Torsten Christoffersson
Erich Gyldenstierna
Gabriel Kyle
Larss Sparre
Erich Ylfsparre
Jöran Soop
Erich Krabbe
Arfwed Lilliesparre
Erich Hand
Adolph Hårdh
Riörn Måneschiöld
Nilss Lilliehök
Anderss Körningk
Jesper Andersson Krws
Otto V. Scheiding
Ture Lilliesparre
Johan Yxkul
Melcher Wernstedt
Anderss Grip
Axel Drake
Jöns Nilsson
G: Anderss Stuwartt
Knutt Drake
Stellan Mörner
Jsaach Axelsson
Desse efftersch:ne vthan
H: Erich Hoorn
Carl Gyldenstierne
Ture Sparre
Pedher Jörensson
Nilss Sölfwersparre
H: Johan Gyldenstierna
Caril Ronde
Arfwed Hoorn
Axell Banner
Pedher Nilsson
Swen Ribbingh
Göstaf Leijonhufwudh
Johan Vggla
Nilss Bengtsson
Anderss Oxehufwudh
Conradt Falkenberg
Oluf Stake
Erich Broorsson
Jon Bure
Sten Claesson Böllia
Peter Krussbiörn
Erich Jörensson.
Måns Mårttensson
Pedher Sabell
Larss Schytte
Pedher Månsson
Hindrich Stöör
Erich Geet
Hans Loodh
Jacob Forbus
Hans Strijk
om Caput; Familia;.
Caril Måneschiöld
Johan Stake
Oluf Bure
Göstaf Sabell
Maj.
141
När nu hwar hade tagidt sin Ätts Säte förmanede Landtmarskalken,
att dhe wele hwadh här på Ridderhusedt kunne handlas
talas och förehafves, icke lathet kommat vth öfwer Tröschelen, Vthan
dett hoos sigh holla effter som hwariom och ehnom fritt är effterlåtidt,
sin meening att seija och vttala; Så och hwradh således talas,
icke må till dett högsta vttydes, effter som ingen är sinnatt
någott tala mycket mindre att handla, som skulle lända H: K: M:tt
wår allernådig:te herre eller och Fädernesslandzens wälstånd till
praeiudicium, vthan hwar och en wari fritt sin meeningh och tarff
att vttseija.
Derpå sendes en af Adell upp till Rikzens Rådh att förnimma;
Om dett war tijdh till att vpkomma.
Finge swar, att dett war nu tijdh, och så snartt dhe wore
vpkomne, wele Rikszens Rådh sigh instella, och denna Convent i
herrans Nampn begynna.
Dermed vpgick Landtmarsken med föresch:ne af Adell effter
processens ordningh.
Strax dhe wore vpkompne i Rettegångz Salen kommo strax
Rikzens Rådh upp som wore
II: Jacob Pontesson H: Pedher Banner
H; Carli Carlisson H: Claes Flemingh
11: Gabriel Bengtsson II: Johan Sparre
H: Claus Hoorn H: Mathies Soop
H: Gabriel Gostafsson H: Pedher Brahe
Och strax dhe hade intagitt sine Rådzställen. Vpträdde Feldtherren
Grefwe Jacob, och hade en Oration till dhe Tree föreschrefne
Ständer som wore Adelen, Clerkerijt och Borgerskapett på fölliande
mening.
Edle, Walborne Wälbördige, Ährew ordige, Högh och Wällärde,
Hederlige, Wijse och Wälförståndige Herrar och Männ. Rijkzens
Rådh bäfwe orsak att betacka dem på H: K: Mtz wegnar, att dhe
så hörsamb: och godhwilleligen på dheres skrifftelige fordran hafwa
sigh inställt och hijt kompne till att anhöra, besluta och rådslå,
hwadh dem på H: Iv: Mtz wegner, af Rikzens Rådh kan blifwa
proponerat. Och kunne de wäl sielfwe någerlunda besinna sielfwe
Orssaken hwarföre H: K: Mt. är förorsakatt dem att hijtkalla bådhe
till att demonstrera dhem, som dett icke så kan wara kunnigt H:
K: Mtz tillstånd!) der vthe i Tyschland, såssom och att öfwerwäga
Fädernesslandzens Säkerheett vthj H: Kong: Mtz absens och frånwahru;
Och dermed deducerade H: N:de dem, II: K: Mtz Lyckelige
framgångh, huru H: K: Mtt igenom Guds helga Welsignelsse, hade
142
1631
intagidt månge provincier, Städer och Skantzer, såssom och på åthskilJige
tijder, neder lagdt och slagitt dhe keijserische, såssom och
sedhen, vnderrettedhe dhem huru Kejsaren på desse månge herlige
H: K: Mtz A^ictorier, gör sigh fast, att göra H: K: Mtt. emotståndh;
Och på dett H: K: Mt icke må sleppa desse Segerwinninger och
Curagier som krigzfolket hafwa fattadt, vthur handen, tencker H:
K: Mt, att sterkia sine armeer, med werfningz folk, såssom och i
Synderheet att försona sigh medh sine egne Landzmän och Krigsfolk,
derpå H: K: Mtt sigh alldehles kan försäkra och förlåta både
med drabninger med fienden, såssom, och der någett skulle omträngia
(dett dock Gudh ali fahrlighett nådeligen wele afwenda) kunde
wända ryggen till; såssom dhe oflta och många gånger, såssom
manlige krigzmän alleredo för detta sigh förhollidt hafwa, dett och
törtroende II: K: Mtt till deni hafuer och drager; Sedhen att Fädernesslandett
för alltt oförmodeligitt öfwerfall må försäkras, och icko
alldehles förblottas med krigzlolk. Och på dett dhe deste bettre
måge om allt blifwa grundeligen vnderrettadt om H: K: Mtz Jyckelige
progress, bäfwer H: K: Mtt. opålagdt den wordige Biskopen
D: Johan Bothuidi, som när och boos H: K: Mtt waridt, och desse
herlige Segren seedt hafuer, widhlölfteligen att heretta.
Derpå vplass Secret: Nilss Nilsson, Rikzens llådz fullmacht,
såssom D: Johan Bothuidi
När den war vpläsin, Giorde Biskopen en Nöijachtigh relation,
Om H: K: Mtz lyckelige framgångh vthj Pommern och Mark Brandenburgh,
allt ifrån den tiden H: K: Mtt. till Yssdom arriverede,
huilken relation han med dager och Mijler vttsade Invar allt war
passerat, Såssom och derhoos berettade huru grufweligen dhe Keiserische
hafwa framfahridt vthj dhe platzer de innehaft hafwa, såssom
och berettade der hoos, huru vthan tuifwel Papisterne emott desse
Segerwinninger skolle göra stora praparatoria, till att emotstå H:
K: Mtt. och förhindra desse H: K: Mtz desseiner, till att frija de
förtrychte wäre Religions förwanter för dhe Keyss:s stora Tyrannj.
Huilket Ständcrne wele öfwerwäga, och deste benägnere finnes att
effterkomma H: K: Mtz nådige begäran till denna Sakz vttföhrende
och wår egen Sakerhett.
Dereffter vplass Sec: Nilss Nilsson fölliande proposition
Se Bil. A.
Sedhen propositionen och D: Johan hade ändatt sitt Taal, giorde
Landtmarskalken ett tal till Rikzens Rådh på fölliande sätt.
Edle Walborne Herrar, Rikzens Rådh; Han hafuer så wäl vthaf
Feldtherrens och D: Johannis relation, såssom och af sielfwe pro
-
Maj.
143
positionen nogsampt förstådt H: K: Mtz lyckelige progress uthj
Tyschland, så och hurulunde Keijssaren och den heele papistisska
Liga med alla macht göra sig färdiga, att förhindra och förekomma
sådana H: K: Altz lyckelige victorier; Der brede vidh hafuer
han och förstådtt, huruledes dett Svensche krigzfolkett, som med H:
K: Mtt. är öfwerdragitt, En dehls genom Siukdom, en dehls på
annadt sätt, omkompne, så att H: K: Mtt. deruthaf förorsakes, att
begära och till sigh fordra, afl' dett krigzfolkett som hemma qwarlefde
äro någre Regementen, Och i dehres stadh Fädernesslandet
till trygghet En Yttschrifning igen anstelles och holles motte. Hwilkett
Ridderskapet och Adelen wele taga uthj ett gott betenckiande, Och
etfter fattadt resolution wetha Rikzens Rådh, ett nöijachtigt swar.
Dermedh afträdde Landtmarskalken vthj process neder på Ridhusedt
igen. Strax de hade intagedt sine Säten, sade Landtmarskalken,
etfter dagen war en stor dehl förleden, skole i mårgon sig
igen instella, att deliberera om denne proposition Och dem der hoos
ytterligere förmante, att hwar etfter sin Eedz Plicht, wele den wäl
hoos sigh öfwerwäga, elfter som H: K: Altz och Rikzens Stat dett
nu fordrer. Såssom ock att en Tysthet och förswigende hoos dem
wara moste.
26.
Ivommo Adelen åther tillsammans, och sedhen Secret: Johan
Larsson hade vpreciterat Rollan på all Adelen, Tilsporde Landtmarskalken
dem om de hade sigh betäncktt på swar vpå samma
proposition.
Dertill nogre Swarede, att dhe så hasteligen icke kunne gifwa
swar, elfter hon är af hög iinportanse, och moste fördenschuld
sådant först Communiceras Rikzens Rådh etfter som dett dem och
dehres Landbönder angår.
Derom Röstades om, elfter wahnligitt sätt, och funne alle tre
Glass: att någre af Adelen skole vpträda till Rikzens Rådh, hurulunda
dett skall förstås om denne Vttskrifningh
Derpå nampngofwes
Landtmarskalken
IL Claes Christersson Caril Bonde
H: Johan Pontesson Otto V. Scheiding
Erich Jörensson Pedher Jörensson
Huilke och strax vpträdde; Alen så wore R: Rådh nedergångne,
och blef dermed saken vpschutin till Andra dagen.
144
1631
27.
Wörö åter på Ridderhusedt, och delibererades om besluthz,
särdeles om tijden på Vttschrifningen, Om den i detta eller fölliande
Ahrett skall anstellas. Och sedhen de saken länge debatterat hadhe,
Funne dhe alldehles rådeligitt att dhe föreschrefne aff Adel schole
fordra R: Rådz Communication härom.
Der på sändes en af Adell vpp i Rådh Cammaren att förnimma
om R: Rådh wore tillhopa; huilken kom tillbaker och berettade,
att dhe inthet hade waridt tillsammans
Derpå befalttes att Secret: schole vptekna några beswär som
dhe nödigt finna till att inwenda till denna Vttschrifning och att
dhe etfter middagen wele sigh instella igen att fatta samma beswär.
Effter middagen komme dhe åter tillsammans, och förr ann
de gott funne att öfwergifwa samma gravamen, wele de änn yterligere,
försökia boos Rikzens Rådh om delires goda betenckiande
och förskickade vpp till dem
Larss Sparre, Jesper Andersson, Pedher Månsson
Huilke komme tillbaker, och berettade, att Rikzens Rådh inständeligen
wele förstå att denna vttschrifning nu med alldraförsta
skall anstellas. Der på befalttes att dhe Mårgonen strax effter
wele komma tillstädes, att schriffteligen författa samma gravamen,
På dett dhe derigenom deste bettre R: Rådh sådant vnderretta kunne.
28.
Kommo Ater På Ridderhusett och sedhen dhe funno samma
beswär så wara stältte, Vpsändes desse effterschrefne af Adell till
R: Rådh medh fölliande beswär
Landtmarsk:
H: Claes Christersson Göstaf Leijonhufwudh
II: Åke Oxenstern Oluf Rure
Sielfwa Reswären
Se Bil. B.
Kommo tilbaker, och berettade som dhe förre, Att sakerne
ingalunda lida Vthan att denne Vttschrifningh jw j åhr moste anstellas.
Der på Omröstades och funno samptligen Rådhsampt och
gott till Fädernässlandzens säkerhet, att Vttschrifningen holles och
anställes på förre sätt och maner, och att Secret: derpå wele stella
swaret.
Den 30 Maj.
Kommo på Ridderhuset att öfwersee Ridderskapetz sw'ar som
Secret: stältt hade, och sedhen Dhe dett ncgsampt ventilerat hade,
Maj, Juni.
145
befaltes af Landtmarskalken att dhett schulle reenschrifwas, till att
kunna öfwergifwas fölliande dagen. Dock är det best att dhe effter
middagen sigh igen inställa, dett nöijachtigere att öfwerläsa.
Effter middagen kommo dhe tillsammens, och förendrede någre
ordh vthj Swarett
Då Omblåstes, att Ständerne schole fölliande dagen sigh instella,
att gifwa dehres schrifftelige snar ifrån sigh
Om den 31 Maj
Kommo all Adelen till sammans att vpträda till Rettegångz
Salen att öfwergifwa dehres swar.
När dhe Opkomme, och Rikzens Rådh hade tagitt sine ställen,
Framträdde Landtmarskalken, och giorde en Salutation, och der
bredhe widh sade att dhe hafwa låtidt schriffteligen författa dehres
Swar; huilkett af Secreteraren schulle vpläsas
Der på låås jag Johan Larssonn detta fölliande Swar.
Se Bil. C.
När den war vpläsen sampt dhe både Andre Ständernes Swar,
Sade Feltherren, att dhe dherpå weelc lutha stella Resluthett, och
när dhet blifwer färdigt, skall dem sådant med wahnligit tekn
blifwa kunnigdt
Dermedh afträdde dhe vthj process neder på Ridderhusett,
Och sadhe till Adelen, att dhem skulle blifwa kunnigt giordt genom
Zedelis anslående när dhe skole åther komma till sammammans Och
att ingen i medier tijdh begifwer sigh härifrån, förr än Rikzdagen
tager en fullkombligh ända.
Den 2 Junij
Blef en Sedell anslagen på Ridderhuss dorm att Adelen skole
sigh instella på Ridderhusett.
Derpå kommo dhe den 3. Dito tillhopa
Och sadhe Landtmarschalken att R: Rådh hade honom befaltt,
att Adelen schole vttwälia ibland sigh någre till Vttschott, effter
som dhe hade någet synnerligit med dhem att consultera Och att
dhe fördenschuldh dem wele nampngifwa
Derpå Omröstades, och meente ätt dhe icke wore så månge
hijt forschrefne, vthan dhe borde wäl alla dett biwohna
Deremott demonstrerade Landtmarskalken dem R. Rådhz meningh
härom, och på Sidstonne vttnembdes desse fölliande
10
i r>31
Uttskottedt
Landtmarskalken H: Åke Axelsson
H: Johan Pontesson Pedher Jörensson
H: Claes Christersson Jesper Andersson
Caril Bonde Anderss Grip
Larss Sparre Jsaach Axelsson
Axell Banner Otto V. Scheiding
Erich Jörensson Oluf Bure
Ture Sparre
När dhe nu wore vpnämbde, frägede Landtmarskalken dem
andre. Om dhe och wele gott erkenne, hwadh dhe således giörandes
och låthandes warde vthj denna Rådhslagh och Consultation
Ber till dhe sampttligen Jaakade.
Och förr ann dhe vpträdde vplässtes Måns Clemetssons Skiölde
bref, och blef så immatriculerat på Ridderhusett och bekom säte
näst Hanss Stryk.
Dernest vplass Erich Larssons Skiölde bref, och blef sammaledes
intagen på Ridderhusett, och bekom sätedtt näst Månss
Clemettsson.
Der på ginge förbenembde Uttschott i twenne dagar hoos Rikzens
Rådh till att deliberera om dett Rådhslaget, aff dem, blef dem
förestelit.
Se Bil. D, E.
Den 5 Junij
Omblåsstes effter wahnligitt sätt att Ständerne skole på behörlige
Ortter sigh instella och sedhen vpkomma i Rettegångz Salen,
att anhöra Rikzdagzbesluthett.
1). 6. Dito
Kommo på Ridderhusett, att öfwersee Conceptet på besluthett,
som om afltonen tiliförenne wardt sendt i Secret: Johan
Larssons hws.
När nu Conceptet war någre rehsor vpläsidt, funne dhe rådeligitt,
att inthett åhr determineres, vthan simpliciter för denna
gången
Derpå vpginge desse effterschme att communicera sådantt med
Rikzens Rådh.
Landtmarskalken
Larss Sparre, Per Jörensson, Erich Krabbe.
Kommo tillbaker och berettade, att Rikzens Rådh låthe sigh
sådant behaga, Och fördenschuld moste besluthz för dott och nå
-
Juni. 147
gett molira Om Vttschottet, Omschrifwes, och derföre kunne Ständerne
inthett i dagh tillhopa komma, Vthan i morgån skall Rikzdagen
taga en ända.
Och Begärede derföre att dhe fölliande dagen wele sigh instella
att giöra en ända på denna Convent, Och wele han i medier
tijdh med Secret: fatta dhe månge beswär, sam dagligen infalla
vthj dehres priuilegier
Om Antonen blef omblåsidt, att Ständerne schole sigh instella
på Rettegångz Salen klocka 9. Andra morgonen.
Den 7
Kommo på Ridderhusedt, och vnderschrefwe Vttschottet Rådslaget
Se
Bil. F.
Sedhen vpträdde Landtmarskalken med Adelen vthj behörligit
process, och när dhe på Rettegångz Saalen hade intagidtt dheres
behörlige Ställen, kommo Rikzens Radh och ställte sigh vthj dehres
Rum, och när dhe lijthett stått hade, -Vplass Secret: Nilss Nilsson
sielfwa besluthett.
Sedhen dett war giordt, Giorde Feltherren till alle Tre stånden,
En gratulation att dhe så benägne hafue waridt och sigh accomoderat
till H: K: Mtz: nådige begäran, Huilken hörsamhet och
wälwillighet, R: Rådh wele wethe till att berömma inn för H: Kong:
Mtt. och derpå validicerede dem samptligen såssom och begärede
ingen wille sig härifrån afsöndra förr änn dett wore vnderschrifwidtt.
Dermed nederginge dhe vthj process vppå Ridderhusett, och
belältte att dhe andre dagen skole sigh instella till att vnderschrifwa
besluthett och således giöra en ända på denna Rikzdagh.
Rikzdagzbesluthett, Se Bil. G.
Den Ottonde Junij. sedhen Adelen hade vnderschrifuidt besluthett,
Fans nödhtorlTtigt att desse fölliande gravamina skole Rikzens
Rådh öfuergifues, att dhe dhem till H: K: Mtt: vnderdånigst
öfwersenda skole, och begära derpå en afskafningh.
Se Bil. U.
Dessa grauamina Iofwade Landtmarskalken, att han wille Rikzens
Rådh tillstella och derhoos anholla, att här på böter motte
skaffas.
Dereflter vpkom Herr Gabriell Gostafsson Oxenstierna, och
holt ett taal till Ridderschapet och Adelen
Eliter som han nu en rum tijdh bort ätli, hade förestådt Ridderhuset
och dess direction förwalttet, och gerna sage att dhe en
148
1631.
Annan vthj hans platz förordna wele som sigh dess guuernament
förestode, Hälst effter Adelen så Obenägne tinnes att försenda dehres
barn till Studijs, som H: K: Mt. så rundeligen hafuer benådet
med ett åhrligit Salarium, Och kunde han det inthet längre allena
förestå vthan dhe moste andra der till keesa och wälia, helst medan
H: Gabriell Bengtsson Oxenstierna, är nu förordnat till Guberneur
vthöfuer Finland Och Härr Caril Oxenstierna igenom döden
hadankallat såssom medDirectorer; de wele iw ändeligen andra af
dehres medell der till deputera på det at Ridderhusetz disposition
alldeles icke motte nederleggias.
Derpå dhe swarede och begärede att H: Gabriell ännu ytterligen
der wed wele blifwa, tij om han sigh derifrån aldeles afsade,
så skulle sedan ingen den mödan sigh wilha vpå taga och huset
förestå, Doch wele dhe gerna förmå och bidia, Att H: Johan Pontesson
och Landtmarskalken, wele iempte IIH: samma direction
förwalta
Dermed H: H: lätt sigh då öfuertala, och der till samptychtte
och honom till assistence förmått och förordnatt
Herr Johan Pontesson dela Gardie Friherre till Eekholmen,
Gubernator öfver Ypland och Ståthollere opå Stockholms Slott,
och H: Åke Axelsson till Gökzhoim, pro tempore Landtmarskalk
och vice prseses vthj den Konungzliga Hoffrätt.
Dermed afträdde H: Gabriell
Sedhen giorde Landtmarskalken en gratulation till Ridderskapet
och Adelen att dhe så hörsambligen hafwa eflterkommidt hans Order;
huilket lian om hwar och en gerna igen will ihugkomma och
förtiena, Onschandes dem derhoos en lyckelig hemrehsa och ett
gott wälståndh.
Andades alltsså denna sammankompst och Convent.
1631.
149
Bilagor.
Bil. A.
Proposition
Olliver någre widdige och Högnödige ährender att berådslå
och resoluera vthj, effter H: K: Mttz. wär nådigste Konungz och
Herres nådige willia och befallning, giordt och Ställdt aff Sweriges
Rijkes nu här Residerende Rådh, till samptlige Rijkssens Ständer,
nu vthi Stockholm församblade. Actum Stockholm den 15. Maij
Anno 1631.
Endoch Hans Kongl: May:tt alles wär nådigeste Konungh och
Herre gierna hadbe för denne gången förskonadt Ständerne medh
denne sammankallelsse och mothe, eenkannerligen på denne tijden
om åhret, tå hwar och een vthj sin privat saak beqwembligast
och Nödigast hafwer att bestella, Så äre doch tijdernes beswärligheeter
så store att H: K: Mt: icke hafuer kunnadt gå thet förbij:
Och ehuruwähl Iv: Mt: hälst hadhe önskadt och sedt, att H: Mt:
sielf hadhe mått komma heem, och Ständerne som sine trogne Vndersåther,
icke allenest med Konungzlig Persohns närw-ahrelsse hugnadt,
och dette möthet Persohnligen kunnadt bijwistas, vthan och
den store Seger och Victorie som Gudb Alzmechtigh K: Mt: alt
ifrån den tijdh H: Mt: sin foot först på Tysche Botnen fäste, och
alt in till denne dagh, nådeligen förländt hafwer, Ständerne sielff
låthet förebära. Men effter Fiendernes illistige Practiquer, skaddige
och förderfwelige förehafwande, icke allenest emot H: K: M:t vthan
och emot dhen hede Christelige religions församblingh, så förgifftige,
wåldsamblige och store ähre, Så att H: K: Mt: så wiil för
sin egen och Fädernes Landzens Interesse och säkerheet, som och
för Gudz Församblingz förswaar skull nu icke kan komma där
ifrån; Hwarföre tilltroor K: Mt: Ständerne Nådigt, att alt hwadh
som K: Mt: för sin nödige frånwahro skull halwor befhalat sitt
elskelige Rijks Rådh effter sin, dem gifne, Nådige fullmacht, som
här vpläsen är, Ständerna på H: K: Mtz: wägner att proponera, att
dhe där till fullkombligh troo ställa, dem gierna höra, K: M:t med
sitt trogne rådh och godhe bijståndh effter alt tijdigt betänkiande
meddeela och giöra.
Härpå erinras om det lyckligt af slutade kriget med Polen,
och om anledning arne till Tyska kriget, och de fåfänga försöken
att förekomma dess utbrott.
150
1631
Och emedan H: K: Mt: nu vthj detta krijget af sådane wichtige
Orsaker och skääl som förberördt, inkommen är, Och där
vthj store och märkeiige Victorier (Gudi) ware j Ewigheet loffwatt)
erhollit, som allom vthan twijfwell wäll kunnigt och ett wist teken
är, att Gudh Alzmechtigh K: Mtz: förehafwande oell intentioner behagadt
hafwer, och än wijdere wäisigna will; Hwarföre är högeligen
alf nödhen, att vthj Tijd tänkes vppå Rådh och medell, där
igenom denne store seger icke allenest må erhollas; vthan och
fiendens onda Vpsååt och förehafwande styres och afwäries. Och
såssom K: Mt: altijdh där eflter trachtadt hafuer, huruledes Ständerne
måtte för dhe störste beswär lilifua lijsade som deni mäst
trängde, Derföre II: K: Alt och j förledet åhr vptänchte och förmeente,
att Vtschrifningzhielpen skulle falla Almogen tilldrägeligere
än såssom Vtschrifningen, och förthenskuldh bemeldte hielp alf
Ständerne begieratt; Män så hafwer K: Mt: doch förnummet, att
samma hielp med störste beswär är vthgången, och månge fattige
för penningelöso och fattigdom skuldh graverede, och K: Mt: gärna
önskadt att man sådane tijder lindhe mått råka, att Ständerne med
tesslikcs och andra beswär hadhe kunnadt blifwa förskondte; Men
efiter H: Mt: som förbemeldt är till dette krijget af stora orsaker
tw ungen blefwet, Och att thet emot een så mechtigh fiende icke
kan vthan folk vthföhras; Så hafwer tå inthet annadt medell w7arit,
än sorn emoth vthskrifningen en sådan hielp att hegiera, där med
folk kunde wärffwes att giöra fienden Motståndh. Och såssom nu
alle fiendens consilia aldramäst gå där vppå, huruledes han må
medli ådtskillige Starke Arineer K: Mt: alf Gudh här till förländte
framgång!) sistera, och sine arga illwilliande intentioner emot K:
Mtz wäre grannars och then christelige Religions frijheet fortsättia.
Tär emot K. M:tz ai mee sompt af medellöse och andra olägenheeter,
är mechta alftagen, Så att ther Gudh Alzmechtig II: Mt. icke
sijnnerligen vppehölle, neppeligen wore mechtigh nogh att emotstå
Fiendens stora wåldh och macht, Sedan är och K: Mt: mäst alle
fremmande wärffninger förspärrade och affskurne; walinarten och
så vnder dhe fremmande tilltagen, att fast än med stoor bekostnad!
någon wärffningh anstelles, Så förlöper och alfgår folket så
snardt som dhe kunne blifua wärflwadhe till: Och på thet K. Mt.
icke må till sin och Rijkzens obothelige Skadlie råka thar j någre
ditficulteter af feehl på folk, Thet till nödigli wärn, och att förswara
the Platzer som Gudh K: Mt så lyckeligen hafwer j hender
gifwett, behöflwes; Sedan och att FädernesLandet här hemma må
liafwa nödigt förswar om någon olägenheet henda kundhe, helst nu
medan det blifwer igenom någre Regimenters afförande något för
-
Maj. 151
blåttadt, Derföre hafwer H: K: Mt: för högnödigt befunnet, att
låtha hoos Ständerne anmodha och nådeligen begiera, att the thetta
åhr och med dett första en sådan vthskrifningh som vthj dhe näst
förre åhren hollén är, bewillia wille.
Och såssom H: K: Mt: weet att sainptelige Ständerne nogsampt
begrijpa, hwadh macht som ther på ligger, att aldt må blifwa conseruerat
hwadh K: Mt igenom Gudz milderijke bijståndh inkrächtadt
hafuer, och att fienden ett Manliget Mootståndh än ytterligere göras
måtte; Derföre tilltror K: Mt: alla Rijkzens trogne jnbyggiare att
dhe all fäderneslandzens skadha och osäkerheet gierna hielpa atfwäria,
Och, fastän K: Mt: inthz är sielff personligen tillstädhes vthan
vthj denne hela förledne Sommar och winter sielff iegatt vthj Fäldt,
halft ospardt all fahra och mödha för fädernesLandzens wälfardh
och säkerheet Fiendes wåldh och Tyranij att förhindra, the worde
sigh lijkawist vthj thenna K: M:tz högdtnödige begieran emot Rijkzens
Rådh så förklarandes, som alles och hwars och eens wälfardh
och troheet krätfwer, Jcke förewendandes någre frijheeter eller
beswäär så länge denne fahran på ståår, Vthan erkiennandes dett
för dett högsta privilegium och störste skatt bär j wärlden, att man
sin Christelige religions, samwetz och Fäderneslandzens frijheet i
medier tijdh niuta och bruka kan; Jnthet twijflandes vthan att Gudh
alzmechtigh, så på dette som dhe förre krijgh een godh och hugneligh
Vthgångh föriähnandes warder, och K: Mt: j alla tijdher
Ständernes wällwilligheet med nåder igen erkännandes.
Bil. B.
Endoch Ridderskapet och Adelen, inthet heller sågo, änn eder
Welborne Herrer, uthan någen protestation att satisficiera; Så befinna
dhe sakerna likwäl så förewetha, att dhe uthi någre sakers öfwerwägande,
dehres goda betenckiande begära.
Ty lilie hafwa hoss sigh på den Ene sidhan öfwerwägat den
plicht och trohet, som dhe H: K: Mtt: och Fädernesslande med förbundne
och piichtige äro. Vpå den andra sidhan, w ill infalla dehres
beswär, synnerligen och särdeles j dett, att såssom H: K: Mttz i
tiord vttgångne bref till Allmogen förmår, att man till den penninge
hielpens erhollende, skole Allmogen försäkrat w ara, att dhe för någon
widare Vttschrifufng för detta Aliret eij scholle beswräras. Will
fördenschuld synes swårt, att man dem der till bringa skall, förr
änn samina termin och Ahr är förlluten. Tij derutbaf moste föllia,
att twenne Vttschrifninger på ett åhr vttgå skole, eflter den förste
Vttschrifningen, holtz in Feb: och Ma-rtio, Sedlien folgde penninge
liielpen för den resterende schrifningen vthj Septemb: samina Ahr.
152
1631
Och der denne skrifning nu schulle strax anstellas skulle deruthaf
lätteligen föllia en stor tahra; ElTter som 11: Radh dett uthan någen
påminnelse sielf kunna besinna.
Sedhen finne Adelen och Riddersch: liwar för sigh och i sijnderhet
vthj dehres hussholdning högeligen beswärede, att dhe ingen
Spannemål, Jern, Ekewerke eller andra intrader må vttföhra, och
till samma dehres husshold och Ilusstienst anwenda; Vthan äre
ifrån alle friheter afschurne.
Dernest hegäres och de Welb: herrers förklaring, huru sam
ma proposition schall förstås, helst der vthj står specificerat att
denne schrifning vthj Åhr hegäres, och sedhen ingen inwende någen
frihet eller beswär, så lenge denne fahran påstår.
Bil. C.
På Rijkzens Rådhzöfwerlclrerade Proposition, är denna Ridderskapetz
och Adelens Odhmiuke Swar. Actum Stockholm den 28. Maj 1631.
Wij bäfwe somj)t vthaf H: Nådes Feldtherrens sompt och af
den wördige Biskopens 1): Johannis Rothuidj mundtlige Orationer,
sompt och af den Öfwergifne skrilftelige proposition förstådt och
nogsampt vnderrettade wordne, för hwad Orsak skulld, H: Kong:
Mtt. wår Allernådigeste Konungh och herre bäfwer waridt hewekt
för denne gången att sammanskrifwa och hijtfordra någre af dhe
förnembste Rijkzens Ständer, Endelds vnderrettas dem H: K: Mtz
lyckelige framgång och Segerwinninger vthj Tyschland; huruledes
II: K: Mtt. igenom Gudz nådige bistånd bäfwer sedhen H: K: Mtt.
lyckeligen dijt är anlendatt och landstigen, bemechtigct sigh månge
herlige Provincier, Städer, Hampner, Passer, skantzer och Festninger,
såssom och på månge och åtskillige Ortter, nederlagt, Fienden,
eröfratt månge Krigzfahner, ammunition; Borttagit Fiendens
Artollerij, Ragage och Tross, så att H: Kong: Mtt. alltt bär
till (den högste Godh wari derföre Ährat) med herlige Segerwinninger
waridt fienden Öfwerlägen, och honom en skräck iniagatt,
att han starke fortesser icke vthan Fiendens stora Blodhspillan, hafuer
most förlåta och förlöpa och således H: Kong: Mtt gångitt medh
wäldig macht in uthj Churfurstens afl' Brandenhurgz Land; huilkett
alltt är skedtt förmedelst Gudz Wälsignelsse, H: Kong: Mtz: Manlige
och Heroisske gemueth och försichtichtighett, sampt och Krigzmachtens
frimodighett.
Sedhen så är och Oss der bredbo widh vnderrettadt, med hwad
mödo beswär och Lifzfahra till alles wåres wälferd säkerhet och
och till dott högste och förnembste till wår ewige Salighetz
och Ghristelige troos och religions beskydd, emot dhe Omen
-
Maj. 153
nisklige och för ohörlige Tyrannischlige krigzöfninger, emott all krigz
bruk, som den Iveiserlige armee och Soldateska på månge Ortter
emott dhe Währlöse Män, menlöse Barn och qwinnor Omennischligen,
och för Ohörligitt äre öfwade och drefne: Af H: K: Mtt. äre
till inthz giorde, föriagede, nederhugne och slagne och således dhe
förträngde, så wäl till Siälennes som till kropssens wälferdh befrijade.
För huilket allt dhe H: Kong: Mtt. på dett vnderdånigste ödhmiukeligen
betacke, som sigh denna stoora krigzbördan opå tagit
hafuer, med vnderdånigh begäran; H: Kong: Mtt. här widh icke
wille tröttas, Vthan detta beswärliga krigztoget vttföhra, och till en
högt önscheligh ända bringa, Gudz gudomlige Nampn till Vttspridelsse,
H. Kong: Mtt sjelf till ett Odödeligitt beröm, samptt sine
trogne Vndersåtere så wäl som dhe förtrychtte wäre Religionsförwanter
till en andeligh och lekamligh wälferdh, Till hwilkett krijgz
Vttföhrelsse emot beele den Papistische liga och store armees emotståndelsse,
såssom och till Fädernesslandzens och Rikzens defens
och förwar, der någett oförmodeligit påkomme (dett dock Gudh
nådeligen afwende) behöfwes en Ahnsehnlig armee; Ar oss derhoos
proponerat och begäratt, att en Allmenneligh Vttschrifning öfwer
beele Rijkett med förste må anstelles och holles.
Så ändock Ridderschapet och Adelen, fuller vthj de förre
vttschrifninger, frampt för alle andre Stånd, här i rijket äre beswärede,
J dett alle dehres inkompster warda föminschade, dehres
Landgodz, så wäl innan som uthan Råå och röör liggia, w arda Odhe,
så att dhe dehres Adelige Stånd och Wapntienst med stoor mödo
kunna uppeholla och vttföhra; Likwäl när dhe deremot betenckia
Hans K: Mtz: och detta fahrliga krigetz tillstånd och Vttföhrende,
såssom och Fädernesslandzens högnödige säkerhet på krigzfolk, wele
dhe såssom trogne Fädernesslandzens Patrioter hafwa alla inwendninger,
som vthj en eller annan motto till dehres Ståndz och Privilegiers
erhollelsse, borde och skulle inwendas, tillbaka settia, och
icke afträda ifrån dhe förre Ahrs wälholdne besluth och Edz Plicht,
som dhe H: Kong: Mtt. med förbundne äre, bewillia och samptyckia
H: Kong: Mtt. till endsättningh och wårt Fädernessland till säkerhet,
för dehres Stånd; att en Vttschrifning anstelles och holles opå dehres
Landbönder för denne gången lijka som den Sidstholdne Vttschrifning
hållen och skedt är: Och der H: Kong: Mtt eller Rikzens Rådh
för nödigt och rådhsampt finne, att samma Vttskrifning nu strax
eller frambdeles skall anstellas, att hon då skall förstås och holles
för dett tillstundande Åhr 1632. och då icke widere på samma Åhr,
med någon Vttschrifning beswäres, Eij heller att Denne dehres fri
-
154
1631
willelige bewillningh icke må wara eller dragés dem eller dehres
wälfångna privilegier till någet praeiudicium nu eller i framtijden.
Detta dhe sigh försee till Hans Kong: Mtt. vnderdånigst ödhmiukeligenn.
Bil. D.
Puncter
Som II: K: Mt. nådigst halner befallat R. Rådh in Secreto och
Suh Fide Silentii att communicera de förnämbste af Rijkzens Ständer
in Specie till att öfwerwäga och betenckia och sedan derpå deres
skrilltelige betänckiande effter som närwarandes tidh och Fäderneslandzens
interesse kräffuer giffua.
1. Huru wijda och medh huadh conditioner H: K: Mt. sig
med Keijssaren uthj tractat inlåta skulle, der den söktes och fordrades,
Och om II: K: Mt. med Pommerens, Mechelborgz och Siöstädernes
restitution vthj deres förre frijheet och welkor sistera skulle,
eller och igenom wapnen sökia en allmän religions freedh.
2. Om någon Krigzkostnadt och huru stoor igen fordras skall.
3. Huru sakerne wore att företaga, der Konungen i Dannemark
något flentligit begynna wille.
4. Och alldenstund Konungen i Dannemark icke allenast tager
Tull under Rudhén, vthan och nu der vppå Jnsulen låtett uppsettja
ett Tullhus, Sedan han wäll hafuer wist att H: K: Mt. med Pommeren
war trädd i alliance, Och således både sielfue een stoor
dyrheet i K: M:tz annee förorsakar, Och then rettigheet förmedelst
Tullhusett han sig anmäter, länder H: K: M:t som dee länders protection
sig vppå tagett hafuer till lijten reputation, och framdeles
H: K: M:t och Sweriges Crono ett stort praeiudicium kan causera:
På huad sett att thetta skall kunna afstyras, och Konungen i Dannemark
afhålles, sig icke sådant wälde i Ostersiön serdeles på the
orter II: K: M:t bäfwer i sin och Sweriges Rijkes protection att
antaga och usurpera.
5. Om Iionnungen i Dannemark praetenderade ius Ecclesiasticum
på Landt tho Rugen, tliet han tå jure belli quitterat och mist
hafuer, sig dijt in på Landett logerar, huru K: Mt. tå honom möta
skall, att K: Mt. j thet H: Mt. med Häärs krallt och sedan förbund
är interesserat vthj, icke skeer någott praeidiucium.
6. Huru widt H: K: Mt: skall förstå, om Konungen i Dannemark
vnder ett skeen att han är Hertig af Hollstein deklarerar,
II: K: Mt. med Hertigen af Hollstein för Rommerske Rijkzens fiende,
och således praetextu Holsatiae contribuerer emot II: Iv: Mt. och
hielper H. Kongl Mtz hender.
Juni
155
7. Om han biuder till att taga och decia Tullen med H: K:
Mt. i Prussen, och gör H: K: Mt. således i sin rettigheet inpass.
Bil. E.
Vppå dee öfwerantwardade Puncter af M älhorne herrar Rijkzens
Rådhz är detta Adellens och llidderskapsens svvar som der till hafna
warit deputerede.
1. (som ofvan)
Ypå detta är wårt wälmeente swar sålunda, att man tractaten
med Keyssaren så frampt han tilbiudes intett vttslår, vthan honom
så wijda som Gudh, och H: K: Mtz reputation; Lyckones tiilåtellse,
och fäderneslandzens tiänst dett efftcrlåter ingår.
2. (som ofvan)
läll denne frågen är detta wårt swar att der omkostnaden
kunne nåås, wore thet wäll, men buar och icke måste fördenskull
tractaten icke utslås uthan lick wäll winna sin fortgångh, men om
omkostnades quantitet heemstelles H: K: Mt. och eder gode Herrer
om att disponera.
3. 4. (som ofvan)
Vpå desse tw enne föreskrefne Punchter är detta wår resolution,
att emädan oss aldeles är okunnigt huadh rett K: j Dannemarck
kan hafua uppå Rudhén, hafuer och Tullen för än som H: K: Mt.
dijt ankom uppburit. Derföre faller oss swart der uppå att swara,
doch synes nödigt att man ali ting till thet heste undrager och så
widt som skee kan temporerar, till man saken genom Gudz tillhielpande
kunde genom andra medell till ändskap bringa.
5. (sorn ofvan)
Till detta suaras sålunda, att emädan ännu dubberås om K. j
Dannemark något ius praetenderandes warder eller icke derföre synes
rådeligit att man den saken alldeles går lörbij till dess man kan
förnimma någon wissheet om saken, mender han de facto någott
begynte, måste man der till göra huadh saken fordrar.
6. (som ofvan)
Här uppå sw aras så frampt Konungen j Dannemark med samptlige
unionen och the Ewangeliske Ständer declarerar sig för H: Iv:
M:tt fiende Och såssom den Hertig af Hollstein contribuerar och
assisterar Keyssaren så är han till att excusera, men der han der
utlii drager Dannemarks macht och llotta till Keyssarens tiänst, så
är han att achta för wår fiende, som en Konung af Dannemark.
7. (som ofvan)
Der till s wårås att så frampt K. j Dannemark det gör, det
man doch icke will förmoda, så hafuer alle Ireedzmedell een ända,
156 1631
och är oss då intett annat till råda, än att bedia (rudh om en good
lycka och gripa till wapen oss der med förswara så länge Gudh
lyckan beskärer.
Åke Axellsson
Actum Stockholm den 4 Junii 1631.
Bil. F.
liija fskcd. dat. den 4 Juni 1631. Finnes tryckt hos Stjernman.
Bil. G.
Itikzdagzbesluthett
finnes tryckt hos Stjernman. Det i Riddarhusprotolcollet befintliga
exemplar har följande underskrifter:
Åke Axelson Åke Erichson Ochsenstierna mppr
landmarschalk mppr
Clas Cristersån Hornn mpp Erich Gyllenstierna mpr
Larss Sparre mppr
Gabriell Kyle mppr Erich lorenson Vlfsparre Carl Bonde
Arffuedh Horn Axell Baner Pär Nilsson mpp
Svenn Bibbingh mpp
Erich Krabbe mp Arffwidh Lillie Sparre mppria Jöns Nilsson mpp
Biörn Månesköldh Jesper Anderson Crus mpp
Otto vonn Scheidingk mppr Ture Lilliespare Melcher Werenstett
Anders Grijp Erik Drake mpp Anders Steuart mpp
Knutt Drake Jsak Axelson mppria Stellan Mörner mpp
Nihels Bengtson mpp Johan Classon Wgla mpp
Anders Olssonn mpp Conradt v Falkenberg mp Oluff Stake
Jon Bure Stein Classån Peter Kruse Erich Jörenssn
Peder Månson loodh Jacob Forbes Hannss Strihk
Per lorensson Vlfsparre mpp Nils Person Syllfversparre
Ander Stewart Carl Christersonn Måneskiöldh mpp
Bil. II.
Endock Kidd: och Adelen gerna förbij ginge för denne gången
B: Båd med någre beswär att belasta; Men eliter denne beswärlige
tiden mången uthj dehres husshold och nödtorfft högeligen graverar,
förorsakes dhe sådant dhe Wälb. herrar R: Båd att andraga, med
Juni.
157
flitig begäran, så frampt dett möijeligit, och vthan H: K: Mtz och
Bikzens skada skee kunde, vthj H: K: Mtz abseus förandra wele:
Men der dhe äre af så högh importance, att dhe eij vnderstå, dem
att limitera, K. R: wele desse inrittne beswär H: K: Mtt. vnderdånigst
andraga låtha att dhe effter som tarfwen och nöden fordre,
afschaffas och vphäfues motte.
Först blifuer Spannemålen, som dett eneste är som Adelssmannen
här j Rijket hafuer till att vpbära förbudett att vttföhra,
så att dhe ingen tingh hafwa som dhe kunna anwrenda till dehres
hussholdz nödtorfft vthan moste förmedelst denne Sperringen lida
twångh och skadha.
Till dctt andra, blifuer dhem, som någen spannemål hafwa och
till stadz fohra, och till Köpmannen föryttra wele, wist köp satt,
deröfwer dhe ingalunda wele afstå, Och hwadh dhe åter igenn till
Landtmannen försällia och han behöfwer, till dett högsta stegra,
effter dehres egen willia vthan någon Vpsicht eller emotseijelse, så
att köparen som åå Landet boor. alldehles härigenom blifuer vttödt
och förderfwadt. J lijka motto blifuer och hollidt med dem som
Ossmundz och annadt Jern vthj dehres intrader hafw a till att vpbähra,
förwägradt effter Adelens privilegia, tullfritt att vttschepa, som dhe
på dehres egen risico vttföhra, eij effterlåtidt.
Desslikest begäres och, att effter som en dehl aff Adelen som
hafwa Ekeskogh, som en tidh bäfwer wandt dem förbudett att
vttföhra, någerlunda motte förandres, och effterlåthes att hugga
Pipe-, Klappholtz och Wagenskott, och sedhen att vttföhra till dehres
nodtorfft: Men hwadh till skepzwerke dugligit är, begäres eij här
vnder att vttschepa eller hugga.
Bil. I. (Ur Riksregistraturen för den 26 Mars 1631)
Patent till alle Stådthollaredömmen i Swerige och Finland —
Wij Gustaff Adolph etc. etc.
Tillbiude Eder alla väre Trogne vndersåter, Grefwer, Frijherrer,
Biskoper, Frijborne, Frälssesmän, Klärkerij, Krigzbefehl och Borgare
som byggia och boo vthi Vpland Wår gunstige benägenheet nåde
och alt godt tillförende.
Walborne, Wälbördigo, Höge och W ällärde, Manhafftige, Wijse
och Erlige gode Herrar och Män, trogne Vndersåter, W ij förorsakes
för wårt och Rickzens högt anliggiande tarff och nödtorfft, nogre
af Rickzens Ständer att sammankalla, som om sådanne ärenden förnimma
och till Wår och Rickzens wälfärd, fatta her öfwer itt godt
rådh och besluut. Wij befale förthenskuld nådeligen att i af thenne
Landzända med Stådthollaren, nogre gode Män vthaff Ridderskapett
158
1631.
och Adelen; Såssom och medh Erchiebispen nogre gode män af
Klerkerijt och sä nogre af Krigzhefehlett och Borgerskapett förordna,
sorn sigh till then nästkommande 15 Maij till Stocholm begifva,
huarest the i wår frånwaru, tå wij för thessa Krigzbeswär wij nu
äre belastade mz icke kunne sielfwa wara ther boos tillstädes. Alf
de walborne gode Herrar Wårt Elskelige Rickz Itådh (them wij
ther till nådigst fullinächtigatt hafwa) skole förnimma huadh wij till
Rickzens välfärd wele låta framställa, nådigst ombetrodt eder på
wäre wägnar samma ärenden att föredraga. Wij förmode att i icke
allenast edert deputerede till besagdan tijd inställa, Vthan och Ullboda
them att fatta ther en sådan resolution som oss och fäderneslandzens
högnödige tienst wid thenne tijd ovndwijkeligen fordrar.
Och Wij äre etc.
Till alle Stådthollaredömme, mutatis mutandis
1632.
159
id32 ahrs acta.
passerade på Uidderhusedt ruder deu Edle och gelborne Herr
Åke Axelson till Gökzholm och Rinckestada uice praeses vthi den
Konungzliga Hofret här vtj Stockholm Landt Marskalke Embete.
Den 4. Februarij Anno 1632.
Wardt åter igen af Rijkzens Rådh förordnat och deputerat till
Landtmarskalk Den
Edle och Wälborne Herr Åke Axelsson till Gökzholm och
Rinckestada Vice Praeses uthj den Konungzliga Hoflrätt.
Hwilken migh Johan Larsson såssom Secreterare, befaltte att
tillreda vppå Ridderhusett, till Ridderskapet och Adelens tillkompst.
Den 7. biel' omblåsst eller med truminer omslagit, att all Adelen
som wore Ankompne, skole sigh instella på Ridderhusett, dehres
nampn at antekna.
Derpå hafwa sigh effterfölliande af Adell sigh angifwidt och
dehres nampn antekna låtha.
Landt marskalk H: Åke Axelsson
H: Göstaf Gabrielsson Oxenstierna
Johan Lilliehöök
Hindrich Flemingh
Larss Sparre,
Erich Bielke
Peder Jörensson
Erich Månsson
Åke Soop
Göstaf Krabbe
Johan Hårdh
Biörn Måneschiöld
Jesper Andersson
Bengt Kafle
Anderss Siöbladli
Melcher Wernstedt
H: Swante Hoorn.
Carli Bonde
Axel Banner
Peder Nilsson
Christer Posse
Jöran Påsse
Swen Ribbing.
Matz Stoore
Peder Stråle
Hans Drake
Arendt Vddesson
Stellan Mörner
Jsaach Hindrichsson
Johan Vggla
160
1632
Nillss Sölfwersparre Biörn Swinhufwudh
Anderss Olufsson Månss Mårtensson
Christof Oxe Franss Krussbiörn
Erich Bengtsson Hierta Jacob Forbus
Jon Bure Hans Strijk
Sten Claesson Hanss Oliweblad
Jöns Bonde Adolph Hårdh
Jfwer Nilsson Anders Hårdh
Carli Christersson Joswa Orneflycht
Den 8. ward t med trummer omslagidt, att alle ständerne skole
fölliande dagen försambla sig på sine wahnlige Ortter och Ridderschapet
och Adelen på Ridderhusett, till att sedan vpträda vtlij Ordning
vpp, till Rettegångz Saalen, hwar propositionen skole blifwa opläsin.
Den 9. kommo mestedehles föreschrefne af Adelen på Ridderhusett
widh klocken Otta. Der då Landtmarskalken förordnade
hwar och En sin ätz säte eller rum, Och när hwar och En det
intagit hade.
Förehöltt Landtmarskalken dem samptligen huru Rikz: Rådh
åter hade förordnat honom till Landtmarschalk; Derföre wele dhe
honom derföre godh erkenna och all lydno stånda, som han dhem
vthj detta loflige mötte, Aå Hans Kong: Mtz wår allernådig:te Konungz
och herres wegna befallandes warder igenom dhe Walborne herrar
Rikzens Rådh, så wida detta hans kall sådant fordrade; Och att dhe
wele regulera sigh vthj alla motto eflter dhe förra wäl begyntte
order vthj gåendet, omröstandet och Andra wahnliga bruk och ser
deles
att hwadh som talat kunna blifwa, vthj bestå moto vttyda.
Derpå dhe lofwede sådant att willia effterkomma.
Sedhen dhe någet lijtedtt suttidt hadhe, sende R: Rådh budh
neder och begärede att dhe willia vpkomma.
Och således vthj ordningen vpträdde på Slottedt vpp i Rettegångz
Saalen Ifvar dhe andre både Stånden Prest: och Borgerscha
pett
wore för dem vpgångne och samblade.
Och när dhe lithett vpwachtadt hade kommo effterschme alf Rikzens
Rådh vthur Rådh Cammaren på Rettegångz Saalen vpgångandes.
FeldtH: Grefwe Jacob dela Gardie, Rikz Adm: H: Carl Carlsson,
H: Nilss Bielke, II: Gabriel Gostafsson, II: Peder Banner, II: Claes
Fleming, II: Matbias Soop, II: Peder Brahe Grefwe.
Och när dhe dehres tilbörlige ställe intagidt hade. hölltt Feldtherrn
denne effterfölliande taal till alle Tree Ständerne.
Edle Welborne, Walbörd: Ahrew'ordige Wördige Höglärde
Lärde, Wijse och Wälachtte Herrar och gode Männ, Eder samptl:
Februari.
161
betacker Jagh på H: Kong: Mtz wår allernådig.te Konungz och
herres wegnar, på det flitigeste och Wenligeste att dhe på H: K:
Mtz nådige befalning och dehres skrifwelsse hadhe sig så hörsambligen
och willigen instältt, här till att förnimma, bwad helst II:
Kong: Mt kan dhem vthj sin frånwahru till Rikzens högnödige Aliggiende
Tarff att communicera, Och de sedhen vthj ett gott betenckiande
wele sigh vnderdånligen som trogne vndersåter sedan som
denne tijdz Stat fordrer förklara.
Sedhen berettade H: G: N:de hwadh helst H: Kong: Mtt hade
lyckeligenn vttrettadtt sedhen den Sidste herredagh, och serdeles den
stoora Seger som Gudh den alldrahögste hade förlänt H: Kong:
Mtt widh Leipzigh emott Keissarens Kriigzöfwerste och General
Graf Johan Tillj.
Och på dhe, detta ailtt deste tijdeligere måge förnimma, hafwa
dhe de detta alt låthz författa vthj propositionen, som Secret: schulle
vplässa.
Derpå Secret: Nilss Nilsson denna fölliande proposition vpreciterade
och hwardera Ståndet ett medgaaf.
Se Bil. A.
När propositionen således war opläsin. Giorde Landtmarschalken
en widhlöfftig oration, deropå vttgåendes, huru hierteligen och
gerna dhe hade anhört denna proposition om H: K: Mtt. success
och framgångh vthj Tyschland; Och att Ridderskapet och Adelen,
wele taga den vthj ett gott betenckiande och sig sedhen såssåm
H: K: Mtz: trogna Vndersåtere rättrådeligen förklara.
Dermedh toge R: Rådh dehres affträdh Och Ridderschapet och
Adelen nederginge seden vthj samma process på Ridderhusett.
När dhe nu wfore nederkompne, badh Landtmarschalken hwar
och En, effter som dhe hade förnummidt af propositionen Invad
II: Rådh på H: K: Mz wegner begärede, att dhe wille taga dett
vthj ett gott betenckiande till Morgåns och då kunne hwar och En
sigh sedan förklara
Om Morgonen som war den 10 kommo Ridderskapet och
Adelen tillhopa att öfwerwäga propositionen
Och först befaltte Landtmarskalken att Secret: Johan Larsson
skulle den opläsa, På dett hwar och en deste bettre honom kunne
fatta, och sig deste snarare förklara.
När den war opläsin, Befaltte Landtmarschalken, att dhe effter
wahnligit sätt wele Omrösta hwadh dhe härpå swara wele demonstreredes
dem widhlöffteligen H: Kong: Mtz: och Rikzens högnödige
11
1G32
tarff, huilken vthan Penninge Hielp och assistence icke kunne vppeholles
och widh macht prseserveres.
Hwilkett både Classerne togo vthj discurs med hwar andre,
och sigh strachs godwilleligen ined en mund förklarede, att dhe
dhen wahnlige Boschapz skattens vttleggiande på ett Åhr wele vttgifwa.
Hwilkett Landtmarskalken vthj heste motto vptogh, förhoppedes
och att Rikzens Radh, skole sig deres fattade wälwillige resolution
behaga och mz detta ena Ahrs bewillning benöija låtha
Frågedes yterligere dem ändå twenne rehser, om dhe alle
wore widh den meeningh, Och om derpå schulle fattas och schrifwas
swaret
Der tili dhe alla samptligen Jakade, att dhe finna sigh plichtige
H: K: Mt: och Fädernesslandet att bispringa, och detta fulleligen
wele hafwa bewilliat af dheres landbönder att vttgå.
Derpå befaltte Landtmarsk: Secret: att han schulle författa och
concipera swarett, och när dett wore färdigt schulle han låta honom
dett see
När han dett elftermiddagen seedt och sedhen opläsidt hade,
och alle funno dett gott och så wara stältt, befaltte han åter igen
Secret: att han dett schulle tee och wisa herr Gabriel Gostafsson
Om dett war Nöijachtigt swarat.
Hwilket Jagh Johan Larsson effterkom och effter dett stodh
vthj swarett att dhe samma Boschapzhielp allenast på ett Ahr hade
bewilliat; Meente her Gabriel, att dhe likwel först communicerede
dett Rikzens Rådh.
11.
Kommo på Ridderhusett, och när iagh Johan Larsson refererade
dem H: Gabriels meening, war dhet inthz dem behageligit,
att han hade meent, att dhe med ett Ahr ware tientte
Derpå badh Landt M: att dhe wille tagat ännu vthj bettre
betenckiande helst II: K: Mt: wörö så långt frånwahrende, de då
deste snarare schole sigh bequema till H: Ii: Mtz. nadige behagh
Meentte att dhe H: Rikzens Rådh inge flere åhr skole begära.
Och på dett dhe herom måge få en wiss Ynderrettelsse, wore då
effter H: Gabriels meening best, att dhe söchtte Rikzens Rådz
Communication och Rådh heruthj, helst medan dett samma så wäl
dem som Oss angar
Bewilliades då att LandtM: medh Hindrich Fleming och Caril
Christersson skole elftermiddagen opgå till att förnimma Rikzens
Rådz meeningh.
Februari.
163
13.
Wore åter på Ridderhusett och förklarede Landtmarschalken
dem samptligen, Att dhett vthan twenne Ahrs Boschapz hielp H: K:
Mt. eller Riket inthz wore tientt, Och badh att dhe fördenschuldh
wele derom rösta, och sigh benägnerere förklara
Hwilket dhe och strax giorde, och eenhelleligen bewilliade
Twenne Ahrs Roskapz skatt, och befaltte så att denne bewillning
på effterfoliande satt skole specificeras.
Rewillia af dheres Landbönder, den här till wahnlige Roskapsschatten
vthj twenne Ahr, reknandes nu detta närwahrende Åhr
1632. och dett fölliande Åhrett 1633. Dock så att Boschapzlengderne
skrifwes, och penningerne Vttlegges på wahnlige och belefwede
tijder om Åhrett som här till skedt är.
Samma Afften omblåsstes, att Ständerne skola opkomma och
lefrera sina swar ifrån sigh.
Den 14. Feb:
•
Kommo Ridderschapet till städes, och när dhe hade tagit sine
Säten, Oplässtes swaret, huilket dem samptligen behagede, således
wara alldehles dehres meeningh
Derpå sende Presterschapet såssom och Rorgerschapet opp
dheres Vttskickede till att förnimma huru månge Åhr de hade
samptychtt.
Der till Landtmarschalken, att dhe af Adellen på 2. Åhr hade
samptycht, och förmantte att dhe en lijkhet med dem holla och
giöra wille.
Dett dhe och lofwede att dhe och Tw ahr denna Contribution
vtgiöra wille.
Dereffter strax, lätt Landtmarskalken förnimma, om dett war
tijdh att vpkomma.
Finge swar af Rikz. Rådh att dhe klockan 10. schole vpkomma,
Huilket dhe och giöra wille och seden i w'ahniig process upträdde,
och när dhe wore vpkompne. kommo strax Rikzens Radh
inn och toge dehres tilbörlige stellen.
Derpå sadhe Landtmarschalken effter tilbörligh reuerens och
Ähretitell, Sade att Ridderschapet och Adelen hade låthett fatta
ett schriffteligit swar, på den öfwergifne proposition hwilkett Secret:
skule opläsa och sigh seden gunsteligen behaga låta.
Dereffter Yplass Jagh Johan Larsson detta effterfölliande Swar.
Se Bil. B.
1632
När nu dhe andre både Ständerne bade oell dehres swar låthet
opläsa, Sade Feldtherrn, att Rikz: Rådli låthe dem samptligen
betacka, att dhe så wäl: och godhwilleligen hade sig förklarat:
hwilke swar dhe wille collationera och derpå Rikzdagz hesluthz
författa låtha
Scdhen sade han till Landt Marskalken att han någet vterligere
hade medh honom och dem af Ridderschapett att handla och
dem att förehålla
Först, Om dhe icke holle rådeligitt och nyttigt att en Legation
af dehres medel med en af Rikzens Radh, försendes till H:
Kong Mtt: att congratulera Högb:te H: K: Mtt.
Andra. Huruledes en richtigh skiussfärdzordning må kunna
vprettes, så att den dagelige Omleg: och skinssning boos Vndersåtcrne
må vphäfues och nederleggies. Att dhe desse håde Puncter
wele taga vthj ett gott deliberandmn och dehres radh och mening
seden vpteckia
Hett han lofwede, sådant wele dem medh största flijt föreholla,
Och så mycket han förmår, derhen persuadera, att dhe dehres
widige betenckiande schole dem igen wethe låtha
Der på nederginge dhe på Ridderhuset vthj ordningen igen.
Och eflter dett war mycket Iijdit på dagen, förmante Landtmarskalken
dem, att dhe wele taga de både framstelte puncter vthj
ett gott betenckiande, och i morgon sig instella widh behörligit
rum och tijdb, och sina förklaringer då wetha lill att Yttseija
Och effter desse både Puncter, äro wäl till att öfwerwäga,
och så få af Adelen äre förschrefne och sigh instella, Och likwäl
derbrede widh månge bär i Staden tillstädes som detta så wäl angår
som dem och äro af samma ståndli, att dhe sigh i lika motto
instella, Och befaltes Secreteraren att han skulle låthe vpslå denne
närschrefne Sedell.
Låter Landtmarskalken Alfwarligen tillseija all Adelen som
här i Stockholm nu tillstädes äro, dhe äre sigh antingen hijt förschrefne
eller icke, att dhe komma tillstädes på Ridderhusedt j
morgon den 16. Februarij klockan Otta, widh sträf tillgiörande.
Skrifvidt på Ridderhusedt den 15 Feb: 1632
Om Morgonen kommo likwel inge flere ann såra vthj Rollan
stå specificerede, Och när dhe hade intagit sine stellen framstelte
och förehöltt Landtmarschalken dem, att dhe hafwe iw wist tagidt
dhe både Puncterne vthj ett gott öfwerwägende, hwar till dhe sigh
som rettsinnige patrioter och H: K: Mtz trogne vndersåtere wele
förklara, som H: K: Mtz: höga reputation och dheres egen nations
Februari.
1<&
seminentz wele betrachta. Och således yterligere påmintte dem
desse fölliande Rikzens Rådz begäran
Om dhe finna Rådeligit om en Legation skall sendes till Hans
Kong. Mtt. med en present af ett Regimente werfwadt footfolk
eller och ett wrerfwat Compagnie Chörissoor.
Derpå begäredes, att dher på ett förslagh schulle giöras, hwad
dhe skolla komma till att kosta.
Derpå Landtmarschalken med någre andre som sådane tienster
hade beklädt ett kortt förslagh giorde, så att ett Regimente foot
folk eller ett werfwat Compagnie Chörisseor med dess Ofwrerste
Ryttmestere, och andre öfwer och vnder Officerere, wäl skole
komma till att komma med gewehr Cläders och Wapns Stoffering,
sampt rehse och månadz Penniger till 30,000. Rdl. tillsammans,
sampt en reputerlig praesent, förvtan sielfwe Legationen stoffering
Resende och Vppehollende hoos H: K: Mtt.
När dhe detta förslaget och stoora omkostnad som på en sådana
legation skulle anwendas Regyntte dhe taga illa widh sigh,
att sådant afl- dem anmodades, eflter dhe så få tillstädes wörö och
hijt förschrefne.
Der då Landtmarskalken med Axell Ränner, nogsampt vnderrettade
dem, att det wäl lideligere kunde skee: Men dhe stöde
alle wed en meningh
Att det wore wäl högnödigt och dem synnerligit reputerligit,
der dhe en sådana legation till dehres herre och konung, som nu
vthj fiende Land war stadder och en så långan tijdh hade warit
ifrån dem, att dhe låthe honom besolda och gratulera, för dhen
stora åhåga som han bäfwer och drager för alles dehres och den
Christelige församblingens wälståndh schulldh
Och Eflter den ena meente dett kunne wäl skee och den andra
hoopen meente, att oförmögenheten, schulle holla dett tillbaka.
Befaltte Landtmarschallken, att dhe schole omrösta
Och sammansatte sigh således både Classerne, eflter vthj den
förra, wahr allenast Herr Gabriels Son, Herr Göstaf Gabrielssen.
Hwilkett betenckiande de begärede att Secreteraren w ille författa
Som och af honom skedde
Nembligen
Att Oförmögenheten finnes stoor hoos störste dehlén al Adelen,
der till med så äro så få tillstiides och hijt kallade till denna
Rikzdagen, att dhe derföre inthz kunna swara och vttlofwa för
dem som icke tillstädes äro; Ehwadh dhe som af någen förmögenhet
äro, och wäl wälle detta gerna eflterkomma, så kan det lithz förslå
till samma Chörissoors eller footfolks Regimentedz werfwande.
ICC.
1632
Sedhen framsteltte Landtmarschalken Om den andra puncteif,
angående skiussfärden.
Och på dett dhe någerlunda måge wetha, huru denna skiussfärd
eller Gästgifweri skole anrettes, wele han dem den någerlunda
demonstrera.
Först skall på 2. eller allarlengst mijl förordnes Platzer,
hwar på Crogar skall byggias och vprettas.
Till samma bygningh skola alla så wäl Frelsse som Cronebonde,
vthj alla Häreden framkiöra Timber att byggia och vpsettia
samma Crogare hus.
Och till Gästgifwernes Vnderhold och hesternes inkiöp, skall
gifwes af hwar skatte och Cronebonde 2. Dl. Och Adelen för
hwar hest dhe holla i Russtienst. Png:r 10. Dl.
Och efTter dhe fulkombligen icke wisste widere, medh hwad
privilegier eller på hwad sätt samma Werdzhus skulle vprettes,
wele dhe sig sedhan förklara, när dhe af R: Rådh herom blifwa
vnderrettade.
Dermedh befalttes att dhe andra dagen sigh igen skole in stella
Och i medier tijdh, wele dhe sådant conferera med Rikzens Rådh,
och förnimma hurulunda dem denna fattade resolution behagar.
Etfter middagen, samblades någre af Adelen på Slottedt, och
när dhe förnummo af Secret: att Rikz: Rådh wörö församblade
och tillstädes vthj Rådh Cammaren, Togh Landtmarschalken Hindrich
Fleming, och Stellan Mörner mz sigh, och ginge vpp till dem.
Den 17.
Lätt Nillss Nilsson Anholla på sin broders Larss Nilssons
wegner, att effter H: K: Mt hade benådt hans broder medh schiöld
och Wapn, att han då etfter Adelens wäl gifna privilegia må intages
och immatriculeres på Ridderhusetl.
Dett Landtmarschalken befalte doch så att han till näst stående
Rikzdag, sitt bref på wapnet skole låta wisa och vpläsa och
i medier tijdh, skole för honom ingen föredrages.
Sedhen sade Landtmarschalken att han med twenne af Adell
hade i Afftons waridt hoos Rikzens Rådh, och dem dehres fattade
meeningh hade tillkenna gifuidt, hwilken dhe inthz synnerligen wäl
hafwa vptagidt, vthan meente att dhe dem bettre wele öfwerwäga,
helst om legationen
Den andra Puncten, Örn Gästgifwerijt meente at Adelen af
^.hwar Rosstiensts hest dhe holla så innan som vtari fredzmilen reknadt
50. Dl. schole der till contribuera.
Februari.
1G7
Och huru dhe skole stabilieres wele dhe nedersenda, en Ordning
som Cantzleren tillförene derom sammansatt och författadt hade.
Men dhe blefwe widh denn andre dagen fattade meening, att
dhe samma legation inthz förmåtte vttstoffera eller kunde vttsenda.
Derpå strax nedersende R: Rådh besluthett. och förr änn dett
vplässtes
Samsatte sigh all Adelen, att när icke någen Allmen herredagh
holles och vtschrifues, vthan till ett möte eller samqwembd
förschrifues någre få aff hwar Landzende, så schulle dhe som Aå
stadh förordnes, aff dhe andre Fullmechtiges, så att hwad dhe giöra
och sluta, af dem androm schall blifwa efterkommidt, och icke således
dhe som framkomma, draga all haatet på sigh
Seden oplässtes besluthett
Se Bil. C.
Och effter Tijderne som Adelen hade belefwedt. icke wore så
satte som det war vtlofwadt, och emott dhe förra walmlige Tijders
Roschapz Png:s vttleggiande, wore då best att dett communiceredes
med Rikzens Rådh.
Och opsändes således
Åke Hansson Soop, Jsach Hindrichsson och Nilss Persson.
Kommo med swar tillbaker, och att dett schulle förandres och
blifwa widh 1627. Åhrs Rikzdagz giorde afskedh.
Deremellan praesent: Jonas Rureus Jöran Olufssons skiöldebref,
som han af H: K: Mt: bekommidt hade, och begärede åå
hans wegnar, att hans Nampn vthj matrikol boken motte anteknas
och han således på Ridderhusedt intagas.
Dett och befalttes, allenast at han brefuet in originalj till nästa
herredagh schall hijt senda.
Yterligere moverede Landtmarschalken, att Rikzens Rådh wore
swåre otålige, att dhe icke wele contribuera till legationens afferdande,
helst Presterschapet och Borgarne hade sig der till aceomoderat.
Och wore dherfore best, att dhe herutinnan widare omrösta
wele, och icke wara dem andre Ständerne Olijka.
Der till dhe då begärede att ett förslagh giordes på dehres
Russtienst
Hwilkett ochså giordes, och stellttes på ett förslagh 50. lidi.
af hwar hest och belop sigh effter som hwar vttsade sigh holla
vthj wapntienst, af dem som tillstädes wörö — — —• 1300. Rdl.
Derföre wele dhe blifwa widh denna efftersatte meening, ehuad
helst Landtmarskalken hann dem gerna persuaderat hade.
168
1632
Och effter detta ringa förslår, och dhe inthz kunna swara för
dem som hemma äro, effter dhe inthet äre af dem Fulmechtige
giorde, der till med så funnes stoor Oförmögenhet hoos störste
delden af Adelen, och derföre kunne dhe inthz vpbringa någen
ansehnlig Summa, att denna legation med reputation och Magnificens
ibland så månge Fursteliga, Grefliga och Adelige Perssoner
i Romersche Rikett kann passera H: Kong: Mt. till Ahra och heela
Nationen till reputation. Dij wore best att dher med innehöltz:
Om afftonen, Slogz om att Ständerne schole opkomma och
andra dagen anhöra Rikzdagzbesluthz.
18.
Nedersende Cammar Rådett ett schriffteligitt begäran, Att all
Adelen schole försenda hijt till Cammaren, dehres Rosstiensts lengder,
hwilkett Invar och en Ståthollere vthj sitt Lahn dem schole
tillholla.
Se Bil. E.
Hwilkett dhe vttlofwede.
Seden discureredes pro et contra om Legationens Afferdande,
helst effter några begijntte derom sig att leggia att icke så fulkombligen
war aftalt.
Hett och Landtmarschalken illa vptogh effter han inthz mehre
hade refererat, ann samptligen dehres eenhellige votering war, Och
på en annan gång må en annan dehres meningh framdraga när de
således sigh wele separera.
Der dhe då vttryckeligen sade, att hwadh dhe hade fattadt och
hann åå dehres wegner hade för R: Rådh refererat, Dett wille dhe
bestå så wara alldehles dehres mening der dhe och ännu stadigt
widh blifwa wille.
Angofwo sigh Herman Chapel en Lifländisch Adelssman, och
begärede Naturaliseres såssom och Johan Vitingh; Huilke gafz swar
att dhe herom schole söka H: K: Mtt.
Dermedh war då tijdh att dhe schole upträda
Och förr än dhe opginge sendes dette besluthz neder på ltidderhusett
att öfuersees
Och när dett war opläsidt och inthz funno någet der vtj wara
insatt emott bewillningen Vpträdde dhe igen opp i Rettegångz
Salen.
När dhe wore opkompne i Rettegångz Saalen, Sade Felttherrn,
att R: Rådh hade låtidt fatta besluthz på herredagen, hwilket dhe
wille vnderschrifwa och sedhen försegla
Dermed vplass Sec: Nilss Nilssen dett och sedhen yterligere
valedicerede hann dem samptligen, och bedjandes att hwar och
Februari.
169
En wille sigh wara befahlat när han hemkomma, detta till dett
bestå vttijde, såssom och att dhe mz helssa måge hemkomma
och finna hwar och en widh gott wälståndh. och att ingen hedan
rehser förr änn samma besluth först af honom är vndersch:tt och
förseglatt.
Dermed nederträdde åter Adelen på Ridderhusett, och effter
det war liditt på dagen wore dett best att dhe om måndagen sig
igen instältte detta följande besluth att vnderschrifwa
Derom då en part anhölle att dett fölliande dagen effter middagen
skee kunde.
19.
Effter middagen sende Landtmarskalken budh effter Secret:
att han wille affordra besluthz, effter som någre aff Adell wore
wägfärdige och wele gerna, att dhe kunne komma till att försegla.
Hwilket ochså skedde, och strax effter klockan Tw kom Landtmarskalken
vpp med en stoor delli aff Adelen till att vnderschrifwa
och försegla besluthz.
Och förr änn dhe dett giorde Yaledicerade hann hwar och En
betackendes dem för den Lydno dhe honom betedt hade, Lofwede
sigh sådant om hwar och En att förtjena; såssom och önschandes
dem lycko till dehres hemrehsande.
Sedhen badh han att dhe effter lofflig och gammal Sedhwane
Secreteraren Johan Larsson sitt deputat wele tillstella.
Derpå vplässtes Peter Grönebergz skiölde bref, men effter Adelen
icke wore alle tillstädes skulle han så länge i matrikelen inschrifwes
och sitt bref eller denne vidimerede copia deruthaf yterligere vprecitera
låtha.
Derpå vnderschrefwe en stoor delli af Adelen, detta fölliande
besluthz.
Se Bil. D.
Och förmantte dem yterligere att dhe wille senda dehres barn
hijt till Studijs
2. Att dhe dheres Ätts Slächter och linier wille senda hijt
till Ridderhusett, helst så många Confusiones vnder Ätterne äro
inrittne, På det man sådant wetta motte.
20.
Och sedhen om Måndagen dhe resterende af Adelen
Den 21. sende Åke Axelsson som hade waridt Landtmarschalk
budh till Secreteraren igenom Ofwrersten och Ståthollaren på Götheborg!]
Johan Hindrichsson, att någre af Adell, hade sammansatt
170
1632
sigh att dhe wilha komma tillsammans at deliberera widere om legationens
afferdande till H: Kong: Mtt.
Så vpkomme någre af Adell och till sporde Secret: hwadh nu
war förhanden effter dhe hade vndersch:tt besluthet och Landtmarsken
afdancket,
Der till Jagh Johan Larsson swarede, mig sådant inthet wetha.
Strax derpå vpkom H: Axel Banner, och demonstrerede hwadh
disreputation Adelen och Ridderschapet hafwa, att Rikzens Rådh,
försenda en legation till H: Kong: Mtt., och Adelen hafwa eller
senda ingen der brede widh.
Der till swarede en dehl, särdeles dhe vthur hof Rätten; Att
dehres Embete och kall fordrer, dett dhe moste wara vtj dehres
Collegio praecise Klockanslaget; der till medli, så war Landtmarskalken
icke tillstädes, vthan wore best att man vpträdde till honom
vthj hofretten, och förmår att han nedkommer; dett och Banner
fan gott, och wele tillika med dem vpstiga, och forma honom der till.
Lijthet derefter kom JE: Åke Axelsson vpp på Ridderhusett, medli
desse e(Tt:e af Adell, som en dehl honom folgde, och en dehl wore qwarre.
Åke Axelsson Ture Sparre
Peder Jörensson Johan Yxkul
Per Nilsson Peder Stråle
Axel Banner Sten Claessen
Åke Soop Jsach Hindrichsson
Erich Månsson Franss Krussbiörn
Swen Ribbing Biörn Christersson
Johan Hindrichsson Caril Christehrsson
Oluf Stake Oluff Bure
Bengt Kafle Anderss Olufsson
Strax dhe wore inkompne och hade sigh satt, satte Åke Axelsson
sig på sitt Ätts säte, och tillsporde dhem samptligen, icke såssom
en Landtmarskalk vthan som en annan af Landtsåterne.
Om dett icke war aldehles dehres Jaa och samptycke, så och
omröstning, Att dhe inthett förmåtte, för Oförmögenhet schuld, Vttgiöra
någen penninge Summa till någon Legations vttschickelsse.
Der till dhe alle samptligen jakade, att dhe sigh alldchles så
förklarat bäfwe, och war dehres fulkomblige Vota som förbit står.
Sedhen sade Landtmarsch: Åke Axelsson; Att en Part likwel
seden hade sigh annorlunda låthz förliuda, Men på sådant sätt
will han inthett bekläda samma officio.
Derpå discureredes pro et contra, och effter många discure
ringer
Frågede Axell Banner yterligere.
Februari.
171
Om då inge medel eller någen willia war till denna legationens
vttfärdande?
Swarede en Parti Willian är wäl godh, men machten och förmögenheten
ringa: dock wille Ståthollerne i landzänderne handla
medh dhem, så wore det wäl det hesta medlet, så wele dhe och
gerna accommodera sigh.
Ann frågede Axell Banner, Om det och skulle wara rådeligitt,
att Ståthollerne skulle hermed handla derom
Meente Jaa, helst störste dhehlen wore nu hemresste, och desse
få kunne nu inthz förklara sig, effter Rikzdagen war sluten och
alla söndrade
Sedhen frågedes widare Hwem dhe mente som schulle rehsa
åstad af dehres medel och föreslog Axell Banner Åke Axelsson, och
han igen Baneeren.
Men så sade Axell Banner, att någre hafwa likwel låthet finna
sig benägne, att contribuera her till. Och begyntte så i synderhz
fräga någre, om dhe icke hade der till beiakatt och först Oluf Stake,
huilken Swarede, att han effter sin förmögenhet gerna wille derpå
Spendera. Dettsamma till spordes och Jonam Bureum som och
lika swarede. Yterligere frågede han Anderss Olufsson; hwilken
swarede, Att han alleredo hade tillika med dem alla sigh förklarat,
hwarifrån han icke afträda kunde.
Dereffter fullo någre disputer så med den ena, så med den
andra att dher war ingen som sig wille rotunde förklara, vthan wille
blifwa widh afschedet.
Till dett Sidsta sade Åke Axelsson, Att han moste seija Sijncere
och rundt vth; Att dett stoora förslaget på hesten till 100. och
200. lidi., hafwa dem derifrån förschräktt.
Derpå Åke Axelsson, Swarede, Att han detta inthz mehra wille
disputera, vthan de hafwa ofwerlagdt denne kostnaden icke allenast
högt vthan på 15. Rdl. som för står förmältt, Och likwel till ingen
Summa eller bewilning med dem komma kunde.
Derupå vphofz denna discurs och valedicerede hwar andra.
172
1632
Bilagor.
Bil. A.
Proposition
Offwer någre nödige ärender att berådslå och resolvera vthi,
eliter H. K. Mtz alles wår Nådigste Konungz och Herres nådiga
wilha och befallning giordt och stelt aff Sweriges Rijkes nu här
residerande Radh till samptlige Ilijckzens Ständer nu vthi Stockholm
församblade. Actum Stocholm den 9. Februarij Anno 1G32.
Hwarföre H. K. Mtt. wår allernådigste Konung och Herre
bäfwer högnödigt befunnitt, och Nådigst befallatt, att Ständerne
åter på denne tijdh här församblas skulle, är enkannerligh och
förnämhligast denne orsack. Först emädan H. K. Mtt. eliter sin
åstundan och trängtan för högwichtige orsaker och förhinder skull
icke kan sielff personligen komma hem i Fädernes Landedt, både
modh sin egen höga Konungzlige närvvarelsse, sine trogne män och
undersåtare att hugna, såsom och sieltl dem att berätta om sakernes
lyckelige förlop, De store dråpelige och margfallelige triumpher
och Seger som II. K. Mtt vthi nästförlededt åhr igenom Gudz
krafftige och nådige bijstånd emott wår och hans rätta församblingz
fiende weldeligen erhollit haffwer, Lickwäl och uppå thef att Ständerne
icke deste mindre må blifva wetterligitt och kunnigt giordt,
hvadh H. K. Mtt i förlededt åhr emodt henden vttrettadt hafwer,
hwadh store victorier som erholdne äre, huru månge Land som
ifrån fiendens gräselige tyrannij och wåld äre befrijade, huru månge
store städer som både igenom accord, som och medh weldigh
hand och Storm äre intagne; Derföre haffwer H. K. Mtt oss Nådigast
beläladt att Wij Ständerne på denna tijdh hijt förskriffwa
skole, Vthi dedt nådigste förtroende, att de sigh hörsambligen inställandes
warde, håde detta företalde grundeligen till att förnimma,
såsom och till att öffwerwäga och betänckia hwadh som meera till
detta Krigz vttförande kunde högnödigt behöfwas och fordras.
Derefter erinras om föregående Riksdagsförhandlingar angående
Tyska kriget, och framhälles det hufvudsaklig aste af detta
krigs fortgång, ifrån intagandet af Frankfurt an der Oder: lägret
vid Werben, Sachsens undsättande och slaget vid Leipzig, tåget
genom mellersta Tysklands Biskopsstift och Rhcn-Pfalz; samt Buh
-
Februari.
173
mens intagande af Sachsarne, Pommerns och Mecklenburgs rensande
från fiender genom Tott o. s. v. Derpå heter det:
Och endock H. Iv. Mtt. af desse månge Landz och Städers
intagande wäl någre medell bekommitt hafwer, der medh förmodeligitt
detta krijgett till en godh enda och önskeligh roligheet kan
vttföras. Dock lickwäl emedan denne henden som H. K. Mtt haffwer
att göra medh är ännu swåra mechtigh, och haffwer ett stort
anhang af alla Påfveske, Så är till en godh Vttgång aff nödhen, att
H: K: Mtt. på medell må blifwa försterckt: Der medh H: K: Mtt.
sine trogne Vndersåtare gerna förskona wille och dedt annorstädes
sölua, effter som H: K: Mtt. dem och allareda med någre Vthlagor
och Femmarckz hielpen gerna förskont hafwer, och deras wälwilligheet
och godha bijstånd altijdh förnummitt och medh nådhe erkenner:
Men effter till ett sådant stort werck, och mycken omkostnadt
gåår, hwarföre är H: K: Mtt. vthi den nådige tillförsicht,
att Ständerne och än nu här effter anseendes sin egen Ewiga och
Leckamlige wälferd wille finnas widige H: K: Mtt. medh dhen på
någre åhr waanlige Roskapz hielp att bijspringa och Continuera,
om hwilkedt H: K: Mtt. oss nådigest befalltt hafwer medh Eder
godhe Herrer och Män som tillstädes kompne ähre, att tractera
och handla, och såsom detta först länder den betrychte Gudz försambling
till beskerm och Wårt käre FädernesLand till säker rooligheet;
Altså twiflar II: Iv: Mtt. och inthet, Vthan att alla i gemen
och hwar i synnerheet sin plicht ihugkommandes, och II. K. Mtz
nådige begäran här vthi effterkommandes warde, Jnthet twiflandes
vthan att II. K. Mtt. hwars och ens benägne wilha och hörsamheet
medh nåder igen ihugkomma will, Och är så detta hwadh
sorn H. K. Mtt. oss för denna gång nådigast hafwer befaladt Ständerne
att föreställa. Förwäntandes här vppå medh dedt första deras
godha benägne swar och welwilligheet att förnimma.
Bil. B.
På Rijkssens Rådz öfwerlefrerade Proposition, är denna Ridderskapetz
och Adelens Ödhmiuke Swar. Actum Stockholm den
14 Feb: 1632.
Wij bäfwe så wäl vthaf H. G: N:des Feldtherrens berömlige
Oration, såssom och af den öfwergifna proposition nogsampt förstådt
för hwadh Orssaker H: Kong: Mt. alles wår nådigeste Konungh
och Herre perssonligen icke hafuer kunnat biwista detta
lofliga inötedt, som H: Kong: Mtt gerna hade welatt och åstundat
(och Wj hierteligen önskade och gerna seedtt hade) för dhe högwichtige
Orssaker och stora krigzbörda H: Kong: Mtt. så herran
174
1632
ifrån sitt käre Fädernessland sladder och med belastadt är, Så wäl
till Sveriges Rikes trygghet och säkerhet, som och till wäre Religions
Förwanttes befrijelsse ifrån dhe Påfweskes och ligistiskes
stora Tyranni, förtryck och Jemmerliga förföllielsse. Hwilkett och
Gudh den Aldrahögste, förmedelst H: Kong: Mtz höga Omvårdnad,
Heroiske moodh och tijdiga Consilia, Jaa Lijff och Rlodz Osparelsse,
så vijda häfver brachtt, att Fijenden icke allenast häfver most
cedera och förlåta, dhe mechtiga Skantzar, Hampner och Städer
kringh om Ostersiöen; Vthan H: Kong: Mtt. häfver och några
rehsor slagitt Fijenden vthur feldtt och hemsendt en hoop lähner
till triumph och Segertekn, som vj sielfve hafva seedt vara eröfrede:
Sedhen häfver och H: Kong: Mtt. intagidt heela Förstendömmer,
mechtige Festninger och vijdt berömda Städer såssom
och nu satt sielfva Krijgett vthj Papisternes Egett Land och Biskopzdömme,
eflter som j sielfva propositionen wijdhlölTteligen är
vttfördt och deducerat. För hvilka stoora och margfaldiga Segervinningar,
Wij samptligen hafva högdt Orsak att hembähra Gudh
den Alldrahögsta derföre Loff och tackseijelse, som igenom Haus
Kong: Mtt. sådana stora verck häfver nådigst låtidt vttretta; att
1'ijendens Courage och inacht största deelen är dempatt och en
skräck iniagatt, såssom och H: Kong Mtt. vthj dessa många fahrliga
occasioner häfver be vallrat, medh hierteligit bedjande. Hans
Gudomelige Mtt. ville så här effter sorn här till bevahra Hans
Kong: Mtt. för all hemligh och Vppenbahrligh Fahrlighet, och förhielpa
att detta fahrliga och Wijdtvttseende Krijgett motta komma
till en höghönskeligh vttgång, Hans Gudomlige Nampn till Loff,
Prijs och Ähra, IIögb:te H: Kong: Mtt. till ett odödeligit beröm,
Oss och heela Sveriges Rijkes vndersåter, sampt den heela förtryckta
Christeliga Församlingen till befrijelsse, och till ett gott
välstånd igen.
Och effter som till detta vijdt vttseende krigzväsendet, och
till dhe många stora armeers vnderhollande, fuller vpgår merkeliga
bekostningar; Begärer H: Kong: Mtt. allernådigst alf Ständerne, att
dhen wahnlige Boskapzskatten änn vttginge och contribueredes.
Hett och Ridderskapet och Adelen, såsom H: Kong: Mtz trogne
vndersåter och patrioter, vnderdånligen hafva tagit vthj ett gott
betenckiande och godh: och frivilleligen till detta krijgetz vnderstödiande,
bevillia af dehres Landbönder, den bär till wahnlige
vtgångne boskapzskatten vthj tvenne Åhr, reknandes nu detta närwahrendes
Åhr 1632. och dett fölliande Ahret 1633. Hock så att
Boskapzlängderne skrifwes och penningerne Vttleggies på wahnlige
och belefwede tijder om Åhrett som här till skedtt är, Såssom och
Februari.
175
att denne dehres frivilliga bevillning!), icke må wara eller dragas
dem, eller dehres wälfångna privilegier till någott praeiudicium nu
eller j framtiden: Medh Ytterligitt önskande, att den högste Gudh,
ville oppeboda H: K: Mtt widh godh helssa och Wälmåge, så att
H: K: Mt. effter detta wäl vttrettade höga wercks förrettande,
lyckeligen må hemkomma, och finna sitt Konunga Rike och dess
trogna Yndersåtere, vthj ett roligit och gott välstånd, Såssom och
att H: K: Mtt sigh denna dehres vnderdåniga benägenhet allernådigst
wille låtha behaga.
Bil. C. Förslag till Riksdagsbeslut, af d. 16 Febr. 1632.
Bil. D. Riksdagsbeslut, dat. d. 18 Febr. 1632.
Det sednare finnes tryckt hos Stjernman. Det förra afviker
derifrån i punkten om tiderna för boskapsskattens utgörande,
der orden dhen åhrs tijdh, som förr skee pläger, saknas, och i
stället för orden vthj samma åhr utgifwas, står samma åhr
vthj Februario utgifwas.
Riksdagsbeslutet har, i det bland Riddarhus-protokollet förvarade
exemplar, följande underskrifter: ’)
Åke Axelson Gustavus Gabrielis Oxenstierna mp
Landmarschalk nipp
Johann Chrestiernson Horn mpp Jahan Lilliehöök mpria
Henrich Fleming mpra Per Jörensson Vlfsparre mpp
Arffuedh Horn mp Åke Hanson Soop Carl Bonde
Jönss Bonde mp Pär Nilsson mp Jffuer Nilsson mp
Jesper Anderson Grus Christer Påsse mp Suenn Ribbingh
Ture Sparre mp Erich Wlfsparre mp Gustaf Krabbe
Biörn Christersonn Måneskiöldh Bengt Kallie Melcher Werensten
Carl Christersonn Måneskiöldh Mats Person Stoore Johan Hård
Johan Classon Wgla Pädhar Stråle Oluff Stensson (?)
Aron Vddeson Örneflvcht mp Stellan Mörner mpp
Jsaach Hindriksonn mpp Nils Person Syllfuer Sparre mpp
Anders Olsson Oxsehåffuitt mp Chrestofwer Andhersån mp
Eric (?)2) Steen Clasonn bolia mp Jacob Forbvs
Larss Ilåkensson
Bil. E.
Effter för detta Stådthollerne vtj alle Landzändar medh begiäran,
är vordet tillskrifwet, Ridderskapet och Adelen där hänn
1) En del mycket svårlästa, en och annan i bladets öfra kant till hälften bortskuren.
2) Kanske Hjerta Bengtsson, kanske blott bomärke.
176
1632.
att disponera oell förmana, att dlie wisse Rusttiänst Längder förfärdigha,
och liijt till Räckninge Cammaren skole förskicka och komma
låta; Och det likväll ännu af största parten är tillbaaker blifwet,
och icke efterkommet. Hwarföre begiäres här medh af Landtmarskalken,
W älb: Åke Axellsson; att han nu wille hoos dhe godhe
Herrer och Män, som här försambladhe äre, där om på nyo påminnelsse
giöra, och iu så widt förarbeta, att dhe be:te Rust
tiänstLängder specialiter ställte, så att man kan see, vtj hwadh
Landskap, Häradh och Sochn godzén äre belägne, vtan widare
oppehåldningh inlefwerera, och det öfwer allt, och ingen vndantagen,
hwarken Änckior eller omyndige barn: Hwilke dock för sielfwe
Rust tiänsten, eliter privilegierne, obeswärade blifwa. Stockholm
den 17 februarij, Anno; 1632.
Johann Casimir
pfalsgraw mp
Clas Flemingh Pär Erlandsson
mppria mppria:
1632
177
Anno 1032
wardt efter Hans Kong: 5Iay:tz wår allernådigeste Konungz och
Herres betalning till Rikssens Rådh, vthskrifwen ett möte eller sammankompst
alf någre Rijkzens Ständer att holles här i Stockholm
vthi Novembris månadh.
Hollén af Jahan Larson. Ridd: Secretarius.
Den 3 Nouembris
Nampngåfvo och Presenterade sigh eHierschretne af Adell,
som wore föreschrefne och deputerede af Landzänderne.
Herr Claes Christersson Hoorn,
H: Swantte Hoorn.
Herr Johan Pontesson,
Knutt Lilliehöök
Erich Ryningh
Larss Sparre
Ture Sparre.
Erich Rielke
Åke Soop
Carli Ronde
Schering Rosenhane
Swen Lilliesparre
Johan Hårdh
Biörn Måneschiöldh
Caril Måneschiöldh.
Jesper Andersson
Bengdt Kafle
Jöran Kade
Otto Scheidingk
Melcher Wernstedt
Johan Drake
Anderss Stuwart
Linnar Stråle
3.
Jöns Bonde
Vlf Bonde
Axell Banner
Jfwer Nilsson
Knutt Påsse
Nilss Ribbing!)
Knutt Drake
Ernest Creutz
Jsaach Hindrichsson
Nilss Slatte
Nilss Sölfwersparre
Christof Ekebladh
Johan Ekebladh
Anderss Oluflsson
Christof Andersson Oxe
Göstaf Vlfssax
Göstaf Stake
Sten Claessen
Peter Kruse
178
1632
Bengt Papegoija Jacob Forbus
Erich Jörensson Hanss Strijk
Håkan Skytte Hanss Oliveblad
Joban Hindrehssen Rytter Larss Hakensson Dufwa
Då wardt åter deputerat och förordnatt af Rikzens Rådh till
Landtmarskalk
Den Edle och Walborne Åke Axelsson till Gökzholm, vice
praeces vthj den Konungzlige HolTrätt till Landtmarskalch. förordnat
af Rikzens Rådh.
Den 2. Nouemb: blef effter wahnligit sätt vtropat och Omblåsst
med Trumeter och Häär Fuker, att Adelen som wore förordnede
af Landzänderne till Herredagzmän och wore ankompne, skole sigh
fölliande dagen angifwa, och dehres fulmachter öfwerlefrera på Ridderhusedtt.
Den 7. Omblåsstes att alt Ridderskapet och Adelen, som så
wäl w ore lojt förskrefue som och elliest här wore stadde skole sig
instella och comparera vthj denna sammankompst.
Den 8. dito samblade sigh största delden af föresch:e af adelen
på Ridderhusedt och när dhe wore opkompne och dehres Åts säte
intagidt hade, giorde Landttmarskalken detta fölliande taalet till dem.
Wälborne Herrer, Edle och Welbördige Bröder, såssom Wj
vthj närwahrende Åhr annan gången äre tillsammankompne, så
bäfwe wj Orssak derföre at tacka Gudh som Oss så nådeligen bevarat
hafuer, han wärdiges wille Oss änn yterligere bewara och gifwa
Oss sijn helga Welsignelse, att detta herammede möte, motte lända
H: K: Sitt wår allernådigeste Konung och herre till behagh, Oss
till wälståndh och till wara privilegiers erhollelsse.
Sedhen förmantte Landtmarskalken dem, att dhe wele effterkornma
dhe förra ordninger här ]iä Ridderlmset kunne lofliga w ara
begyntte och nu endehles wara nederlagde motte igen vptages och
j acht tages widh strafz vndwikelsse, som derom bewdlliat ähr.
Der på vpträdde samptlige Adelen och eiTter dhe wore så få,
meentes att dhe för denne gången, vpträdde som dhe bäst kunde
opp j rättegangz Salen, der att anhöra H: Kong: Mtz nådige willie
och proposition
Strax dhe wore opkompne och sine Säten intaget hade, kommo
Rikzens Rådh som war
Iler Jacob de la Gardie, Feldt- H: Per Banner
herren H: Claes Flemingh
H: Carl Carlsson Admiralen H: Mathies Soop
II: Nilss Bielke H: Peder Brahe
II: Gabriel Oxenstierna
November.
179
När dhe i lika motto dehres Rådhz säten intaget hade, giorde
Felth: en kortt ingångh hwadh som hade förorsaket Hans Kong:
Mtt för denne gången att sammankalla Några af dhe förnembste
Rikzens Ständer, och derpå beropede sig på fulmachten R: Rådh
gifuidt såssom och sielfwe orationen
Derpå reciterade En Cantzelij förwant samma fulmacht, sam
och sielfwe orationen som föllier
Se Bil. A.
Och när den war vpläsen, giorde Landtmarschalken en gratulation
för H: Kong: Mtt: som H: Kong: Mt så nådeligen vthi denna
fahrliga rehsen och Kriget hafwer bewaratt, hans Gudomlige Mtt.
wille honom än yterligere tagan vthj sitt trygge hägn och förswar
och förhielpe alt till en Lvckelig och önschelig vthgång, så att H:
K: M. med lycko, med Seger, medh Fred och reputation och gott
wälståndh snartt hemkomma.
Dermed afträdde dhe neder at komma tillsamman fölliande dagen
Den 9. dito
Wörö Adelen effter tagen afschedh på Ridderhusett att öfwerwäga
sielfwa propositionen, och effter dhe funno att Vttschrifningen
icke så concorderade såssom Rikzens Rådz fulmacht af II: K: Mtt.
gifwen, derföre sändes Secret: Johan Larsson opp till R: Rådh, och
begärede den till att see och öfwerläsa, eller en Copia deraf. Hwilkett
honom wägrades, och sendes neder igenom Johan Månssén
sielfwa Originalet, som vplässtes och seden honom igen tillstältes
att vpbähra igen.
Prasenterade Larss Håkensson Dufw a sitt Skiölde Bref, gifwedt
af Konungh Sigismundo Åhr 1594. hans Fader Håken Larsson, och
begäre wetha om han må ajstimeras och bollås på dett brefwet
för en Adelssman
Dett Landtmarschalken med någre flere af Adell funno skäligt
och billigt
Sedhen öfwerlåso dhe någre Vttschrifningz Jnstructioner, till
att see på hwad sätt, Rooteringer äro anstälte och effter dhe någrelunda
icke kunnde sigh samsettia herom, wele dhe sådantt andraga
R: Rådh och dehres Consultation bruka, effter som samma vttschrifningh
i lika motto anginge.
Dermed wele Landtmarskalken tillsee att han dem sådant motte
communicera helst detta jnom Rå och Rör
10.
Hade Landtmarschalken förnummidt dehres meningh, och att
dhe sådant schulle giöra protestando och att dem en assecuration
180
1032
schulle gifwes allenest för denne gången. Och yterligere detta att
nåå will han med flere af Adelen yterligere vpträda och begära
samma assecuration
Och förordnedes eller nampngåfwes af alle trenne classihus
desse efTtersch: af Adell
II: Claes Christersson Otto Scheiding
Larss Sparre Bengt Kafle
Axel Banner Ernest Creutz
Och begärede en assecuration
1. Att när dhe lefrera knechten till vttschrifningz Commissarierne,
att dhe inthz sedhen skole wara holdne, der till widere att swara
2. Att ingen vnder 15. och ingen öfwer 60. Abra må införas
vthj Rooten
3. Att Knechten som schrifwen blifwer må bekomma sigh till
stofferingh sjelfwa roote penng:e.
Finge Swar, att gifwa assecuration dett kunde dhe inthz, men
så wele de wäl så accommodera besluthz at dhe schole nogsampt
wara försäkrade.
Sedhen framstälte Rikzens Rådh Om en Skiussfärdz Ordningh
huru den bäst skole kunne anstellas, På dett bonden med det daglige
skiussande och gästandet kunde mz förschones
Hwilkett dhe wille taga vthj betenkiande
Och vnderrättade Landtmarschalken dem wed sin nederkompst
hwad nytto samma Ordningh kunde schaffas hwar den kunde winna
sin framgongh.
Och befalttes Secret: Johan Larsson att han schulle ställa swarett
12.
Kommo på Ridderhusedt att öfwerläsa besluthz dett dhe funno
gott, Men så schulle dett opsendes till Rikzens Rådh
Hwilke funne någre Argument som inthz tienlige wore, och
begärede att dhe wele det förandra
Ture Sparre, proponerede om icke en b:d Duker icke motte
intages på Ridderhuset:
Huilkett inthz kunde skee vthan II: Kong: Mtz weet och wilha
Derpå inkom en b:d Nilss Brasch och tilltalede Axel Banner,
hwarföre han bäfwer sequestrerat hans Godz, effter han war född
en vthaf Adell
Rcspond Axel Banner: Sådant hafwa giordt ex officio, helst och
derföre att han ingen Frelsesman war, och att han twenne Ilehser
såssom och hijt till Ridderhuset hade, men inthz comparerat. Derföre
haluer sådant most skee
November.
181
Swarede Nilss Brasch, att han med godh skääl wille bewisa
sig wara en Adelssman, och dermed framlade någre schriffter
Huilke Ax: Banner inthz kunde gilla vthan lade deremott en
wetnesschrifft gifwen åå tinget om dhe gärder han vnder frelsset
besuttidt hade
Fragede A: B: huru han war kommen till Hielmsberga Gårdh
Resp: Hade det ärfdt efter sin Moder M: som war Östen Jonssons
dotter, som war en Norsell
Frågede yterligere Axell Banner, Om han, hans förfäder eller
hans Slächt,hade bydt eller Saldt någre godz till Skatt eller Cronebonde.
Negerede, Att han eller dhe, dett aldrigh hade giordt
F: Ax: Banner huru han war kommen till dett Brasche Nampnet,
om det är hans Fädernes eller Mödernes Nampn
Rs: Att hans Fader skall hafwa tagit sig, sitt Mödernes till nampn,
som heet Brasch
Fräg Huru då hans Fädernes och Mödernes YVapn wore
Framlade en Afrittning på bade Wapnerne
Disputeredes länge pro et contra, och Bräschen att att H: Axell
wille låtha falla sin fatta Jllwilia emott honom
R. Att han inthz hade till honom, vthan altt wara schedt på
sitt Embetes wegnar, medan han mehnar H: K: Mtt herutinnan skeer
förnähr
Fråg: Axell B: hwar hans Fader Bodt hade
Rs. hade bade bodt vthj Westergötland på en gård b:d Torp
i Werrn a Sochn
Dermed befaltes att han skulle sökia R: Rad herom.
Sedhen tillfrågede LandtMarskalken Om dhe boos sig hade
öfwerwägit om den skiussfärdz Ordningen, effter han troor att alle
schole finna den godh till lijsa för dehres Landbönder.
Derpå disputeredes lenge, och effter dhe inthz kunde komma
till någon Eenighz wele dhe blifwa widh wahnligitt sätt och wele
omrösta
Och befalttes att nederste Classen först schole votera.
Sade, Att dhe finna den godh och nyttig, allenest dhe hade
sättet huru den schulle anstellas och der han wunne sin framgång,
att hwar motte gifwa af hesten dhe böre holla j Russtienst, och
sedhen bonden warj alldehles frj
Den Andra Classen
Finna gott att Gäst: och sehiussningm afschaffes men på hwad
sätt wethe dhe icke, allenest att dhe gifwe af godzén effter Rosstiensts
wärderingh i png:r och at dhe förwissas om tiden och när
18*2
1 <>32
dhe få wetha hwad som begäres wele dlie sig förbeholla, om dhe
finna dett drägeligitt att undergå
Den 1. Class:
Bijfölle dem, och funne sådant wara Nyttigt
Effter middagen den 13 9bris blef Omblåsitt, att Ständerne
skole öfwergifwa dehres swar
14.
Iiommo Adelen på Ridderhuset, och förr ann dhe vpträdde,
lässtes opp dett stältta swaret; huilke dhe funno gott
Framträdde Knutt Drake af Hagelsrum till Landtmarskalken,
och sade sig finna beswäras af Johan Drake af Intorp att han dett
Drake Nampnet med retta inthz bör hafwa, helst medan Fadren
hade begärt af honom, han schulle låtha honom wara omolesterat
medan han lefde; sedhen måge de som effterlefwa, dett afträda
eller disputera,
Och Att han dett Ätsnampnet med retta må föhra, wille han
bewisa mz Konung Johans bref hans Fader sådant wara tillåtedt
Dermed skotz denne Act opp till nest kommende sammankompst.
Vpträdde derefter vthj Wanligit process effter flere af Adell
wore tillkompne
Och när dhe wore opkompne, Vplässte Sec: Johan Larsson
detta fölliande swarett
Se Bil. C.
15. Nouemb:
Fick Secret: Johan Larsson befalningh aff H: Peder Banner,
att han schulle inlefrera vpp i Rådh Cammaren, en längd på Adelen
som hade sig instält på denne Rikzdagh
Hwilkett jag och med Landtmarskalkens aduis giorde, och när
iag dett öfwergifwa schole, schole jag förnimma till hwadh ända
sådant begäredes.
Der till mig gafz till swar, att de dett till H: K: Mtt försenda
wille
Derpå wardt mig befahlat, att Invar jag förnumme R: R: wille
någet röra om skiussfärden, wore dett allenest boos dem debatterat,
men icke fullkomligen bewilliat
Sedhen frågedes mig af R: Rådh hwad dhe meente om denne
Ordningh
Respond: Discurserne falla, att dhe befahra sigh, att heruthaf
schall leilia ett Servitut
Hwadh sade Felttherrn
November.
183
Dett ordet hafuer ett stoortt efftertenckiande
Sendes neder en Copia af Besluthz och effter ett Ord eller tw
som stodh till att förandra, gafz mig befalning att R: Rådh teckes
dett förandra
Hwilkett och effter dehres egen begären strax emenderades.
Blåsstes om att Ständerne, skole sigh sambla på Salen, att
anhöra Besluthett
16.
Ivommo tillhope först på Ridderhusedtt och sedhen dhe widh
en stund suttidt hade, vpträdde dhe effter ordningen opp i Rettegångz
Salen.
Huilkett oplässtes af Johan Månsson
Seden togo R: Rådh och i sijnderhet Felth: sine Afträden och
sade till Landtmarschalken att han med någre af Adel schole föllia
honom opp i Rådh Cammaren
Och effter det war någet seent på dagen, skole dhe i morgon
sambla sig på Ridderhusedtt.
17.
Kommo tillhopa att wilha vnderskrifwa Besluthett, och wille
jag hafwa gått effter dett; Men så swarede Landmarskalken, att
wj det inthet få skolle, förr änn någett mehr skall här föredrages.
Framstelltt Landtmarskalken
Att j går hade R: Rådh haft taal till dem att twenne Bisper
hade waridt hoos R: Råd om en Legation att afferda till H: K: Mt
såssom i sidste Möte någerlunda war proponerat, både till gratulera
H: K: Mt såssom och derhoos Vnderdånigst begära H: K: Mt
Wille förfoga sig hem i landet igen
Och till sporde dhem, Om dhe finna nyttigt och Rådeligit att
afferda någen Legation helst effter Presterschapet och kan schee
Borgerschapet sådant giöra, så wore och rådeligit att dhe dett och
giöra wille
Och till att komma till en ändschäp wrore best, att omröstades
1. Classis
Funne gott och högnödigt, att en Legation affärdes till H:
Kong: Mtt.
2. Class: Funno j lika motto sådant wara högnödigt
3. Class: Samptychte och dett samma
Voteredes och beslötz alttsså enhelleligen att en Legation
schulle affärdes
Propo: Der till will behöfwes en stoor Summa penniger, att
vnderholla en sådan Legat som det sigh borde
184
1632
Omröstades allttsså och samptychtes effter dett förslag sorn
der på giordes att af Invar hest skulle gifwes 40. Rdl.
Dett, dhe och alle samptligen bewiliade och att samma Legat
af dehres Ståndli som schulle åstad sendes, fulkombligen med Folk,
wagner och tractament schole försees, och brede widh R: Rådh
tillika rehsa och sin egen sehrschildh aestim hafwa
Deremott meente Axell Danner att allenast en legation tillika
med R: Rådh afferdes
Derpå Omlades hwad för en persson der till vnder dem schulle
finnas som der till schole wara tienlig; Och hwar än en af dem
keesstes så schulle han doch dett inthet wele emottaga dij wore
best, att hwar schrefwe sin meening på en Sedel hwem dhe funno
dertill tienligh
Huilkett ochså schedde
Fullo alttsså Fleste Rösterne opå Landt Marschalken
Der på begärede han en assecuration på sin Persson och sitt
Folck liuar han kunde fånges af fienden
Huilkett honom och bewiliades
Dermed ändades den dagen
19.
Kommo på Ridderhusett, widere till att öfwerleggia samma
legations afferdande.
Och förestälttes på hwad sätt pennigerne schole vpbähres
Meentte enhelleligen, att Ståthollerne vthj hwar Landsända dett
giöra och infordra skulle.
Derpå vpträdde Axell Hanner, och protesterade sollenniter, att
han aldrigh hade samptijcht, myckett mindre wille votera, att den
som af R: Rådh schall åstadh sendes iw schall niuta desse Png:r
till godo och allenast wrara en Legation med dehres vttkeesste
Der till Landt M: aldehles nekede och sade sig alldrig på dett
sättedt wille rehsa åstadh Och see R: Rådh i handen, effter såm
dhe honom annorlunda förwissadt hade, och låfwede än yterligere
honom en assecuration
Huilken war Conciperat och strax vplass
Huilken dhe toge vthj ett widere betenckiande, och wele den
bettre öfwerwäga, förr än han vttgofwres
20.
Rlef iagh Johan Larsson vpsendt till R: R: att fordra beslutett
till att vnderschrifwas
J medier tijdh disputeredes lenge om detta, huru legationen
schulle förstås
November.
185
När jag vpkom bekom jag swar, att någre först skole vpkomma,
att dhe kunna öfverleggia med dem, och informera dem
annorlunda om dehres fattade meningh.
Derpå vpträdde
Landtmarskalken Axel Ränner
Hr Claes Christersson Knut Drake
Larss Sparre Johan Hindersson
Knutt Posse Peter Krusse
Nederkomme igen. Och sade att dhe inthz hade förstådt och
inthagit R: Rådh retta grundh och meeningh herom. 1 det att vthj
samma Legation skall en afl R: Rådh der vthj wara intagen, eliter
R: R: inthet w7ele separera sig ifrån dem, och derföre wele dhe
för dheres perssoner, dubbelt dertill contribuera
Hwaremott Landt Marschalken sade att dhe annorlunda sig
alleredo derom hade förehnatt, och annorledes nu vttsagdt.
Doch eliter R: R: wille sielf nederkomma, till att vnderretta
dem om detta ährende
Kommo allttsså neder
H: Carl Carlsson, H: Gabriel Gostafsson
Och sade H: Carl Carlsson, att dhe till den ända wore nederkompne,
att förnimma om den Legationen som schulle afferdes till
H: K: Mtt, eliter som dhe hade förstådt den icke af dem så grundeligen
war intagen, att dhe rette grunden förstå, huruledes dhe sådant
meent hade, och sade att dhet aldrig hade waridt dehres
tanker eller meeningh, att dhe wille söndra sigh ifrån dem, om
dett grundeligen hade blifuidt framdraget
Och förklarade b:te R: Rådh;
Att dhe äre tillsinnes, att wele tillika med dem afferda en af
hwart medel med en Fulmacht, Jnstruction och Creditif, och wele
dhe dubbelt der till Contribuera som dhe vttlofwa, Och mente
wara altt för mycket de alleredo belefwredt hafwa
Och således begärede att Landtmarschalken, wele tillholla dem,
att dhe wille förklara sigh, på dett Rikz admiralen proponerat hade.
Dett han dem och förmantte, och att hwar schulle seija sin
meeningh eller rösta om
1. Class: Her Claes Christersson
Att afferdas en Legation bestående vthj twenne perssoner
2. Dett samma
3. Desslikest den Tredie.
Seden vttlade H: Gabriel, att denne Legation såssom vndersåtere
till dehres herre afferdett, war en stoor diffirens emott en
18C
1G32
Konungh som selinder en Legation tili sin lijke; derföre kan denna
kostnaden med ringare wäl afkomma och detta träfiigen vttlade, så
att dhe alle låto sigh der med nöija
Caril Bondes meening war likwel så Att hwilken likwell således
afferdades af dehres Ståndli, han måste så wara vttstofferat som
det sig bör, helst eliter han af det förnembste Ståndet i Swerige
vttskiekedes
H: Gabriell Sade, att stofferingen billig moste wara; Men de
andra Specerne, behöfwes icke wara så stoore, ty så snart Legationen
är aflagdt så äre och vpwachta dhe H: K: Mtt såssom Tiänere,
der till medh, så går eij heller Legationen tilbaker med sådan
Comitat, som han afferdades vthan swaret kan sendes med en
Post liijt hem igen; Och således är dett nogh att En af Rådet,
med En af Ridderschapett vthj en Legation afferdes till H K: Mt:
och skall man wäl vttkomma till samma rehsa hwar man hade
12,000. lidi.
Der på Omlades huru stark Rosstienst Wäl till hest wara skulle
Meente till — 350. hester
Om och lvlärkerijt något wele här till contribuera, efTter legationen
på det Ståndetz wegner dehres persson och skolle praesentera
Hade ännu inthz så wida med dem kunnadt communicera
eller dem der till persuadera, förr änn dhe sinemellan här wore
loreentte
Och giordes således förslagh opå Rikzens Rådh på 80. hester
Och Adelen på — 350. hester
Om Adelen gåfwo 20. lidi. och R: Rådh dubbelt så inyckett,
hwad dett wäl skole sigh importera
Hwilket belopp sigh — 10200. lidi.
Men effter dett war förlijtett, att af hwar hest gåfwes — 25.
lidi. och tillreknedes dhe vthj Finland inn med till 80. hester.
Och blef således bewilliat att af hwar hest som holles skall
gifwes 25. lidi. och belopp sig således effter förslaget — 13,750. lidi.
Dermed blef då vphäfwen, den .Ulusie dem emellan waridt
hade, af den Vnderrättelsse 11: Rådh dem giorde.
Der på frågedes Landtmarskalken till, Om han wille widh den
Lottagningen såm schedd war, och praestera hwad han emottagit
hade att mz en R: 11: praesentera en Legat
Effter såm dhe hafwa muterat sine sinnen allttsså hafuer han
och aldehles forandrat sin mening och löffte, och ingalunda will
löllia medh
Hwilkett H: Gabriel emott sade och badh han wille betenckia
sigh bettre vthj och blifwa widh afschedh
November.
187
Eflter dhe ingen afschedh holla, så kan han eij heller holla
det han lofwadt hafuer.
Propo: Hwem man då der till af dhem skole bekomma, som
der till wäl skolle wara qualificerat
Ax: Banner sade strax att han för sitt officio schuld inthz kunde
det giöra
Föreslogz således Ture Sparre och Knutt Posse.
Knutt Påsse, Swarede strax, att han war en siuklig karll
Der på sade H: Gabriell, om Wj hade någett votum så wore
best att Ture Sparre samma stelle prsesenterade
Hwilkett och samptlige Adelen giorde och honom der till vttnembde
Deremott
han giorde sin excuse.
Frågede likwell; Om han icke skole nå den assecurationen
R: R: meente, den wara onödigh Tij der olyckan så stoor
wore, att Legaten af Fienden blefwe fången, så schulle H: Iv: Mtt
wäl winleggia sigh, att han igen löss komme; Och behöfwes allttsså
denne Legation inthett.
Den 21. Novem:
Kommo på Ridderhusett Och omlade huru penningerne schulle
vpfordres
Beslutho. Att Ståthollerne hwar vthj sin Landzända, skole
dem vpfordra till den Sidste Februarij
Och att derpå schulle giöres Fulmachter, att vnderschrifwas
af R: R: tillika medh dhem
Dernest Om dheres Creditif och Jnstruction
Effter dhe nu här en tijdh långh legat hade och sådant alltt
med en hast icke kunde förfärdiges; wele dhe authorisere dhem
som här stadigt blifwa, att dhe, dem medh R: Rådh fulborda, vnderschrifwa
och Legat: afferda
Dock schole man likwell medgifwa honom Adelens stora inrittna
beswär, och vnderdånigst anholla, att så mycket möijeligit
och nu Rikzens Stat skulle kunna tillåta, motte affschaffps.
Der på befaltes Sec: att han dem skulle colligera af dhe förre
herredagers författade andragna beswär
Derpå afferdades då efftersch: af Adell till att communicera
R: Radh huru dhe sig om all tingh hade sammansatt och förehnatt.
Carl Bonde Jöns Bonde
Larss Sparre Johan Hårdh
Nilss Ribbingh Peter Krusse
Och för änn dhe vpginge, kom åter Nilss Brask, och wille
gerna waridt immatriculerat på Ridderhuset
188
1(532
Swaredes honom, att han skulle förschaffa sigh en Befalningz
Zedell af R: Råd så schulle han blifwa intagen.
Kommo tillbaker Och sade, att R: Rådh läte sigh sådant alltt
wäl behaga hwad dhe således sin emellan nu giordt hade och att
besluthz schall nedersendes att vnderschrifwas.
Den 22. Nouembris
Kommo samptlige Ridderschapet och Adelen effter Landt Marschalkens
alfwarlige förmahning neder till att vnderschrifwa desse
fölliande Fullmachtter och sielfwa besluthett.
Se Bil. D, F, G.
Sedhen öfwersågo dhe, beswären som wore conciperede och
funne dem wara som dhe hade befalltt.
Se Bil. E.
Sedhen detta alltt war Vnderschrifwidt
Valedicerede Landtmarschalken med några discontentament, och
önschende dem Lycka till dehres hemrehsa Och alltt detta lända
H: K: Mt dem och Fädernesslandet sampt dem till behag, nytto och
wälstånd
För hwilkett Herr Claess Christersson åå samptlige dehres
wegner Brod: och fliteligen betacke, för sitt stoore Omak
Dermed ändades denne Rikzdagh och möte
Antin 1032 är
Den Stormechtigeste Högborne Furste och herre Herr Gustaf
Adolph Sweriges Göthes och Wendes Konung Storfurste till Finland,
Hertig vthj Estland och Carelen Herre vthöfwer Jngermanlandh,
vthj den Store Slachtningen widh Leipzig vthj Churfurstentumb
Sachssen af dhe Keisserische den 6. Nouembris skuten, och
således i Herranom Christeligen såssom En Heroisk Herre och
Krigzman afsompnadt. Gudh Den aldrahögste förlähne H: Kong: Mtt
en frögdefull Vpståndelsse och effter detta lifwet mz alla trogna
Christi bekännare en frögdefull Vpståndelsse.
Och War alltsså denna Rikzdag, en högtbedröfwelig, sårgefull
ända och Vttgång.
1632.
189
Bilagor.
Bil. A.
Proposition
Vppå dhe ährender Actum Stockholm den 7. No
vemb.
Anno. 1632.
Såsom H: K: Mt wår allernådigste Ivonungh och Herre både
af synnerligh Konungzligh gunst och nådigh benägenheet som och
för en rätt högh nödtorft åhrligen och alt här till hollit och achtadt
hafuer sine trogne män och Vndersåter vthi sin wijda frånwahru,
både de stoore lyckelige och margfallige igenom Gudz dens
Aldrahögstes kraftige och milde bijståndh förlänthe Victorier och
progresser emot sin retta Församblinghz och wäre mechtige och
hätskaste Fiender att kundgöra och förhålla, Som och hwadh mehra
till wårt käre Fäderneslandz och Statz Conservation och dette beswärlige
Krighz Vthförande, Ständerne att föreställa, och deres
goda Rådh och tijdige betänkiande att pläga; hafwer nödigt befunnetz:
Alltså hafwer och högstbe:te H. K. Mt. och nu vthi detta
Ahr icke weledt på sin förre wanlige Ivonungzlige gunst och höge
erachtande nödtorft emot sine trogne Vndersåthere någhot låthet
falla eller fehla. Vthan oss fördenskuld vthi nådigh befallningh och
fullmacht gifwidt, de förnämbste af Ständerne oppå denne tijdh
tillsammankalla; Vthi det nådige förtroende och tillförsicht, att de
sigh icke allenast hörsamblighen inställa, Vthan och medh ett gladt
och frögdefult hierta gerna förnimma de lyckelige Progresser som
Gudh Allzmechtigh II. K. Mt. och vthi detta åhr nådeligen förlänth
hafwer, som och vthi ett hörsampt och tijdigt betänkiande
taga, hwadh oss wijdare till Fäderneslandzens säkerheet och wällståndh
medh Ständerne att öfuerwäga och betänkia nådigst befaladt
ähr. Och högstbe:te H: K: Mt. sedan der oppå wårt trooplichtige
vnderdånige swaar efter som denna tijdz lägenheet, wår plicht och
hörsamheet det fordrar och kräfwer, Vndcrdånigst gifwa wille; — —
Härefter skildras Konungens framgångar tinder årets lopp,
uti Pfalz, Schtcaben och Baijern, segren vid Lech, Munchens
besättande, och Nurnbergs försvar, hvarifrån
H: K. Mt. tagedt sin wägh, Först vppå Neustedt, Men hwart
II: K. Mt. seden ähr wijdere gången ähr oss icke för wissö kunnigt.
Afven antydes krigets gäng under Horn, Baner rn. fl. i andra
delar af Tyskland.
190 1632.
Och såsom inge Krijg ehuru lyckelige de och föhres vthan
stoore beswär och folkz afsaknedt skee och tillgåå, altså kan och
icke heller vtlii detta stora och wijda aflegna krijgedt något annedt
förmodes; Hwarföre och H: K: Mt: wår allernådigste Konungh och
Herre detta betrachtande bäfwer höghnödigt och rådeligit befunnit,
Sin Swänske Armee igenom een ny Vtskrifningh att stärkia låtha,
och oss fördenskuld nådigst befaledt Stenderne, denne sin nådige
wilie oell höga nödtorft tillbörligen att föredraga, och deres trogne
och hörsamme Rådli här vtlii att pläga; Och som detta alt vtaf
H: K: Mt. eenkannerligen till Fäderneslandzens wällståndh säkerheet
och conservation anseedt ähr; Altså twifler H: K: Mt. inthet, vthan
att hwar och een och alla i gemeen först ihugkomme deres plichtige
troheet och skyllige hörsamheet emot H: K: Mt: kärleek emot
Fäderneslandet, och så deres egen wällfärdh och säkerheet, liwilken
först näst Gudhz nådige beskärm, der vthi beståår att de
förnemste orther och platzer som af H: K: Mt inkrächtade åhre,
måtte medh Swänske män besatte blifwa, Sedan och att H: K: Mt:
till sin egen höge persohns säkerheet någhot innlandskt folk hoos
sigh hafwa måtte: Och så till det tridie att Fäderneslandet på alla
händellser må medh Swänske Krigzmän försedd wara: Och när
detta alt tijdeligen och tilbörligen af allom blifwer öfwerwägedt och
betrachtadt, så ähr H: K: Mt. vthi den wisse och nådige tillforsicht,
att inge Ståndli sigh beswärade finne till een sådan vthskrifningh
som vthi de näst förledne åhr bollen ähr, godwilligen att
samtyckia och bewilia.
Och ähr så detta etc.
Bil. B. (Ur Riksdagsacta i Riksarkivet.)
Vppå den Stormechtigstetz H. K. Mtz wår allernådigste Konungz
och Herres wägnar låta de Walborne Herrar Sweriges Rijkes
nu residerande, Rådh biuda och befala, allom dem af Ridderskapet
och Adellen sampt Clerkerijt och Rorgerskapet som till
tiletta wälberammade Mothe kallade och här församblade äre, att
tlie j mårgon klockan 9. för Middagen låta sig finna tillstädes på
Slottet vppe i Hofrätz Salen, till att der sammastädes deres skrifftelige
Swar, vppå R. Rådz till dem stälte Proposition opplässa och
öfuerantwarda. Här hwar och een hafuer sig att efterretta. Datum
Stockholm den 13 Novembris Anno 1G32.
Bil. C.
På Rijkzens Rådz öfwerlefrerade Proposition, är denna Ridderskapetz
och Adelens Odhmiuka swar. Actum Stockholm den
Nouemb: 1632.
November.
191
Såsom Wij hafwe widhlöffteligen förstått af den propositionen
oss öfwerantwardatt är, hwadh wichtige skääl och motiver som
bäfwe bewektt Hanss Kong:e Mtt. alles wår Nådigeste Konungh
och Herre, detta berömlige Möte att beramma; Alttsså äre wj
icke allenast någerlunda vnderrättade om Fädernesslandzens Stat
och TarIT vthan och iämwäl förnummidtt den stoora Lycka och
mechtige Seger, som Gudh den Aldrahögsta, bäfwer takts Hans
Kong:e Mtt. emott sina och alla wåra Religions förwantters Fiende
att förlähna.
Så medan Oss näst wrår Salighett j denna w-erlden, inthett
större macht opå ligger änn opå Hans Kon: Mtz goda och lycke
liga
tillstånd; alttsså är Oss och inthett kärare att förnimma än
att Hans Kong: Mtz disseiner och wälmeente intentioner, motte till
en godh lyckelig och önskelig ända fullbringas, så att Wj motte
liafwa Orssak Gudh den aldrahögsta tackseijelse hembähra, med
Yterligh Önskan och begäran att den Herren som alltt Örligitt j
Weridén stiller, och alla saker effter sitt wälbehagh disponerer och
lager, han och wärdigas wille H: Kong: Mtt., så här effter som
här till nådeligen och wäl beskydda, alla H: K: Rådh och företagende
der hänn dirigera och styra att hans heliga Nampn motte
Alires och Prijsas, Hans Kong: Mtt. kundhe beholla ett Odödeligitt
beröm, Fädernesslandett till gagn och wTåre Grentzers vttwddgelsse,
Oss Vndersåtere, som för Hans Kong: Mtt.z långa och herran vtebiifwande
hafwa Orsak att qwida och söria, motte med sådan
hugnat mättas, den dagh och stund aflefwa, att wj kunde hafwa
Orssak seija, denna är den daghen som Gudh giort bäfwer, att
wår Konungh till Oss hemkommen är, med hugnat, med helssa,
med ähra, med fridh, med reputation, med ett gott och lyckeligitt
wälstånd, såssom och här för sigh hnna, sina trogna vndersåtere,
sitt Arfkonunga Rike, Land och Folk, vtj en godh, Rooligh och
fredhlig Stat.
Och såssom Wj nogsampt, kunna betenkia, att till denna H:
Kong: Mtz: höga Lyckas erholdne Victoriers fullfölliande så och
till dhe månge intagne mechtige Städers och Fästningers, Land
och Förstendömmers förswar och säkre guarnisoner, sampt till Fädernesslandzens
säkerhet, behöfwes ett ansehnligit taal Krigzfolk:
Dij Hafwe wj tagett detta Ahrendet vtj ett gott och Vnderdånigtt
öfwerwägande, och såssom trogne patrioter, aff hörsam Plichtt,
rättrådighet till wår allernådigeste Konung och herre, och Kärlek
till wårt Fädernessland; Frij: och godw illeligen, samptycht och beiakat
att En vttskrilningh för denna gången öfwer wåra Landbönder
må holles effter den Ordningh Åhr 1627. belefwatt är; Dock
192
1632
att dhe sorn äro öfwer — 60. och vnder — 15. Alira vthj Rooteschrifningen
icke motte inföhres.
J den Odhmiuke Ynderdånige tillförsicht, att denna wår wälmeente
trooplichtige bewillning, ähr H: Kong: Mtt. till ett nådigt
beliagh; Oss och sielfwa Fädernesslandett till förswar, såssom och
förmoda, att denna wår bewilningh icke motte lända wära wälfångna
privilegier vtj framtiden till någett praeiudicium.
Bil. D.
Riksdagsbeslutet, dat. den 16 November 1632, finnes tryckt
hos Stjernman. Det i Riddarhusprotokollet förvarade exemplar
har följande underskrifter:
Åke Axelson
Landmarsclialk mpp
Clas Christersånn Hornn mpp Jahan De la Gardie mpp
Knutt Lilliehöök Erich Ryningh mppr Larss Sparre mppr
Erich Rielcke mpp Acke Hanson Soop mp Carl Bohnde
Axell Baner Ifvar Nilsson Knutt Påsse mpp Nils Ribbing mpp
Jönss Bonde mp Wiff Bonde Schering Rosenhane mpp
Suän Lilliespare Johan Hårdh mppra Biörn Månesköldh
Jesper Anderson Grus mpp Benckt Kafle Otte von Schedingh
Anders Stouart Melcher Werensted Johan Drake
Linnar Stråle Knutt Drake Ernest Creijtz mppri
Jsaach Hindriksonn mpp Nils Personn Sylffver Späre mpp
Christopher Jahenson Ekebladh mppi Anders Olsson mp
Christofwer Andhersån Göstaf! VlffSax Gustaff Stake
Sten Klason Peter Kruse bäncktt böresån Erich Jörensson mpp
Hannss Strihk Jahan Ryther mpp Jacob Forbus Larss Dufva
Bil. E.
Några beswär som äre inrittne, vti Adelens wälfångna Priuilegier.
1. Att Ridderskapet och Adelen kunde niuta dehres wällfångna
privilegier tillgoda, På hwadh som dhe på dehres eget eventeur
och risico införskrifwa och gå låta, så att dett vthan molestatie
Tullfritt må passera.
2. Till dett andra, blifwa dhe och emott wahnligitt sätt och
bruuk beswärede, att gifwa accijs af fremmande drijcker, de antingen
på egen perikel införschrifwa eller och i Städerne till dehres
Nödtorfft inkiöpa och till dehres Sätegårder moste förföhra, så att
November.
193
dhe lika medh Borgaren accijsen äre vnderkastede, och således
drijckerne, till dett dijreste moste betala.
3. Hwadh och den förhögningen vthj Lille: och Qwarnetullen,
för beswär med sigh föhrer, så vtj Dageligit Hussholdh i Städerne,
sampt på wäre Qwarner på Landett, är mehra änn kunnigt, så att
nödigt wore, härutinnan motte en sådan order ställas, effter som
hwart Landskap, sådantt fordrer och kräfwer.
4. All den stundh, dett synes sträfwa emott sielfwa Lille tull
Ordningen, att en Parssel skall twå gånger förtulles; Derföre begäres,
att thetta motte blifwa widh sielfwa besluthett.
5. Befinnes och stoora beswär, af the många Nija Ordninger,
som nu med Qwarnenens taxerande, vttdömmande och andra processer
som mästadehles vthj hwar Landz Ortt finnes särskild, och
blifwa allttså dhe största Qwarnerne, aff dett höga taxerande mästedehles
odhe, särdeles begäres att de Qwarner, som liggia vnder
och j sielfwa Sätegården motte blifwa Orefne.
6. Desslikest blifwer Oss och alldehles förbudett som Ekewerke
hafwe, att hugga Wågenskott Klapp: och Pipenholtt, och dett
seden vttrikes skeppa, så att Adelen af dett sijna sigh till ingen
nijtto kan wenda, vthan förorssakes att sällia till Borgaren, eller
och der han later Eke Plancker såga, moste lian dem, till dem som
skepp bijggia vplåte, effter som dhe sielf gifwa wilha.
7. Oss tillätes eij heller på såmblige Ortter j synderhet the
widh Grenssen boendes abre wår Spannemål eller andra ware Jnkompster
och Vpbörder wj vptaga af Bonden att försällia och fritt
handla med the fremmende, vthan moste dett till Borgaren sälia,
huilken vthj ens prsesens tager 1. jaa 2. Rdl af tunnan; dett wj
sielfwe kunne hafwe, hwar dett Oss icke förhindrades.
8. Hwadh Wj och till Stadz eller Torgz föhra, derom samsettie
sigh således Borgerne, att dhe inthet wele mehre gifwe, änn
dhe sielfwe w ilha, och deremott stegra dhe, hwadh som helst Adelssmannen
till sin nödtorfft behöfwer kiöpa på dett högsta, så att
Adelssmannen vthj alla motto moste tillsettia, Oansedt att mynttet
faller och Spannemålen är i ringa Prijs.
9. Hwar och möijeligitt wore, att ett medell funnes, dett sådant
Myntt kunde i Ilandet preegas och slåes, att Rikzdalern vthj sitt
gambla Valör igen kunde komma på 6L mk. Derigenom kunde så
wäl dyrheten i Städerne som på Landet afkomma, såssom och
Tuller och Licenter vthj bewiliadt order igen stellas, och all Oreda
med mynttets förändrande, all dyrhet lindras och lättas.
13
194
1632
Bil. V.
Wij vnderskrefne Sweriges Rikes Rådh, Ridderskap och Adell
sorn tili detta Möte liiir j Stockholm liafwe waridt församblede Giöre
wetterligit att eli ter sorn Wj flir gol t oell Rådhsampt hafwa befunnidt,
för några synnerliga Orssaker och Ahrender schulld att afförda
till H: Kong: Mt. wår allernådigeste Konung och herre, tivenne af
wårt medell Allttsså hafwe wj till samme rehses kostnadz stoffering
och tractament tillsagdt af Invar hest Wj af Rikzens Rådli böre
holla vtlij Russtienst 50. Rdl. Och wj af Ridderskapet och Adelen
af Invar hest wi böre holla så wäl som Nywordne Frelssesmän
sampt andre af Adell så innan som vthan Landz stadde så och
Krijgz Officerer som Wapne tienst böre oppeboda 23. Rdl, och deni
till Ståthollerne, eller den han der till af Adell förordnandes warder,
aldrasidst, till den Sidste februarij nästkommende wele lefrera låta.
Och på dett sådana penniger desste richtigere och wissere vthan
någon endschyllan vttgå och vpbähres måge; hafwe wj Oss här
hoos förbundet och sammansatt, att hwar någre (som Wj icke ivele
förmode) detta icke wille vndergå och vttleggia, skole Ståthollerne
samma hans godz må sequestrera och rentten vpbähra och beholla till
dess penningerne blifw a erlagde. Der alla som detta w idkommer, j synderhz
dess Tiänere och fogder som vthan Landz kuné stadde wara
hafwa sig att efterrette. Hwilkett wj med wäre lianders vnderschrifwande
hafwe bekräftiget. Datum Stockh: den 22. Noveni b: 1632.
Bil. G.
Wij vnderskrefne Sweriges Rijkes Ridderskap och Adell, som
till detta möte, hafwe waridt församblede. Giöre wetterligitt, att
såssom dhe Walborne Herrar Rijkzens Radh med Oss hafwa för
Rådhsampt och gott befunnidt, tillika mz dem att affärda En af wårt
medell vtj någre w äre höge anlägne Ahrenden till Hanss Kong: Mt.
wår allernådigeste Konung och Herre; Alttsså hafwe Wj och till
samma Legations vttstofferende och tractament, tillsagt att wilha till
Ståtthollerne i hwar Landzände, der vnder hwar och en boendes
är, Alf hwar Hest, wi böre och skole holle vthj Rosstienst till nästkommende
Februarij Månad Penniger tiugw fem Rikz daler, lefrera
låta. Sedan, elfter och till samma Legations afferdande, moste wara
af nöden, Creditif, Jnstruction, sampt hwadh som ytterligare vnderdånigst
skall andragas; Derföre hafwe Wi och hermed j tillstånd
och Fullmacht gifwidt, såssom wj och hermedh fullmechtige, Dhe
Edle, Wälborne, och Wälbördige Herrar och Män Herr Johan Pontesson
delagardie, Friherre till Eekholmen, herre till
och Gubernator öfwer Vpland och Ståthollere öfwer Stockholm och
November
195
Vpsala Slott; Åke Axelsson till Gökzholm och Rinckestada vice
preeses. vthj den Konungzlige Hofrätt, Peder Erlandsson till Fijtuna
Cammar Rådh, Åke Hansson Soop till Håltetorp Jsaach Hindrichsson
till Hassioo och Schering Rosenhane till Torp. assessorer vthj
samma Konungzlige HolTrätt tillika med Rikzens Rådh, att dhe
samma skriffter förfärdiga och sedan sielfwa Legaten tillstella låta
och afferda: Och hwadh dhe nu således här vtinnan giörandes wrarde,
som länder till w'årtt ståndz reputation och privilegiers erhollelsse,
dett schall så wäl af Oss, som och af frånwahrende Obrotzligen
holles och efTterkommes, lijka som Wj sampttligen och hwar och
en i synderhet detl vnderschrifwidt giordt och tillstädes hade waridt.
Stadfest med wäre egne händers vnderschrifwande. Datum
Stockholm den 22. Nouembris Anno 1632.
Denna handling har mestadels samma underskrifter som Riksdagsbeslutet;
åtskilliga namn saknas, hvaribland Åke Axelssons,
och öfrige ofvan nämde fullmäktiges; ett nytt förekommer, Johan
Nilsson Ekebladh, jemte Johan Christofferson.
Bil. H.
Sääten eller Ordningen på
Ridderhusedt
1. Classis
Grefwer
1. Rraer 3. De la Gardie af Lecköö
2. Leijonhufwudh af Rasseborgh
Friherrar
1. Stenbocker af Cronebäck 6. Skencker
2. Oxenstierner 7. Bielker af Salestad och Krå
3.
Hoornar af Ååminne kerum
4. Gyldenstierner af Lundholmen 8. Gyldenhielmer af Rerqwara
5. De la Gardie af Eekholmen 9. Skytter af Duderoff.
2. Classis
1. Lilliehööker af Fåhrdal
8. Kyler
2. Kruser af Harfwila
9. Gyllenstierner af Nynäs
3. Ryninger
10. Lillier af Greger Madzssonsätt
4. Kurker
11. Sparrer
5. Slächten af Forstena
12. Rielker af Åkeröö.
6. Råter
13. Vlfsparrer
7. Fleminger
14. Sooper
196
1632.
15
. Bönder
19.
Stiernschiölder
16. Hoorner af Ivankas
20.
Påsser
17. Banerer
21.
Ribbinger
18. Slächten som föhra Natt och
22.
Tofter af Siundeby
Hagh.
23.
Leijonhufwud af Ekebergh.
3. Classis
1. Karpelain
34.
Körninger
2.
Rosenhaner
35.
Kagger
3.
Månar af Serkelax
36.
Kruser af Edhby, Frödzåker
4.
Hiertar af Häwämpä
och Arby
5.
Slächten af Hinsseberg
37.
Kafler
6. Ollengrener af Haleby
38.
Skedinger
7.
Cruser af Elghammer
39.
Stubber i Finland
8. Lilliesparrer af Fylleskog och
40.
Lillier af Okna
Åsa
41.
Lilliesparre af Kragestad
9.
Rossladiner
42.
Siöblader af Hinssekin och
10.
Ivrabber
Rönäs
11.
Wrangler af Lärie och Skogh
43.
Yxler
12.
Gyldenanker
44.
Stierner af Hörede
13.
Slächten af Ahrstadh
45.
Wernstener till Vthål
14.
Frankeliner
46.
Stoorer af Högelijdh
15.
Bratter
47.
Dhe som föhra heela Griper.
16.
Bocker
som ock kalla sig Stråler
17.
Roser af Hielmsäter
48.
Stålarmer af Gräfbacka
18.
Rosenbielker
49.
Skytter i Finlandh
19.
Laker
50.
Draker af .Intorp
20. Gyldén Crytzer
51.
Stolper
21.
Berendes af Strömssberg
52.
Slächtten af Granhammar
22.
Ylfwer af Horssnäs
Orneflycht
23.
Ikorner ifrån Nosa
53.
Jacobsschiölder
24.
Bäfwer i Finland
54.
Stuwart
25. Händer af Biörkcnäs
55.
Stråler
26. Härder
56.
Totter af Skedbo
27.
Illar
57.
Wildemän
28.
Kiler
58.
Draker af Hagelsrum
29.
Måneschiölder
59.
Mörner
30.
Såcker
60.
Creutzer
31.
Slächten af Kurila i Taweste
61.
Sölfwerhielmer
Land
62.
Birckholtzer
32. Lillietopper
63.
Dufwer
33. Lilliehöker af Gälaräd
64.
Pauli
1632.
197
65. Slåtter
66. Stålhandscher
67. Sölfwersparrer af Kalbo, Ora
och Hackunge
68. Wreder
69. Ekebladh
70. Vggler af Påarp
71. Slächten af Lidingöö som
föhra en bielka mz tre
stråler, nederwartz
72. Oxehufwudh
73. Oxer
74. Beurej
75. Falkenberger af Trystorp
76. Slanger
77. Boijer
78. Vlfsaxer
79. Bosenstråler
80. Ancker i Wermeland
81. Lillier af Aspenäs
82. Staker
83. Liustrer
84. Af Hiortöö.
85. Stakelberger
86. Dhe af Spuriia
87. Ollengrenar i Finland
88. Gyldenhorner
89. Rålamber
90. Lemnij
91. Duser
92. Dhe af Oletorp som föhra
en wexssaude Lillia
93. Hierter. Torsten Bengtsson
94. Bagger aff Boo
95. A ndcrss Swensson Rosenqwist
96. Nilss Sting
97. Ruter i Finland af Bergsta
och Hornhatt
98. Burer
99. Böllier Sten Claesson
100. Manderschiölder.
101. Göstaf Jonssons Barn på
Rylanda
102. Muncker
103. Gylderimärss,'Brömss Olufs
son
104.
xVnderss Erichssou Heste
hufwud
105.
Friller
106. Papegoyer
107. Hammerschiölder Peder Mi
chilsson
108.
Krussbiörner
109. Eketrän
110. Pläter
111. Kåser
112. Tegel Erich lorensson
113. Swerd Jönss Hansson
114. Swartter
115. Lindelöfwer i Finland
116. Skalmer i Finland
117. Swinehufwud Jönss Persson
118. Jöns Persson till Ingelstad
som fohra dubbel sparre
119. Bagger af Berga.
120. Larss Johnssons Barn på
Rylanda
121. Palmer Måns Mårtensson
122. Sabelskiölder Carl Jönsson
123. Tranér Erich Andersson
124. Sabel
125. Vlffahne
126. Skytter af Säter och Husseby
127. Raemer Carl Hansson
128. Falker Peder Swensson
129. Loodh Peder Månsson
130. Rytter
131. Arfwed Jacobssons Slächt
i Finland
132. Hindrich Månss: Ståthoflere
på Kexholm
133. Rrömsser
198
1(532.
134.
Galler
143.
Mårtten Weiwitzer Rosen-
135. Rosenquist på Åkershultt
stierna
13(5.
Melker Axelsson
144.
Hanss Loode
137.
Hindrich Stöör
145.
Jacob Porbess
138.
Geeter Erich Erichsson
146.
Hanss Strijk
139.
Peder Biörnssons Barn Cor-
147.
Oliueblad Måns Clemettsson
neter
148.
Yron der Lind Erich Larsson
140.
Linnar Nilsson
149.
Larss Nilsson
141.
Johan Saluius
150.
Jöran Olufsson
142.
Peder Madzsson, Stjerne-
151.
Peter Gröneberg!)
feldt
152.
Larss Håkensson Dufwa.
><s*a-oOOflii t —
