# ID: svediakorp-gov720
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 33,832
# sentences: 880
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bilagor
till
Högloflige
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm;
År 1823.
Nionde Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckte hos Oi,of GhAHN, iSsi.
i r_
v \v • •■* , >- •' ■ ... ••
-'■■'v--. .V -vvvr.
■ w-% ■ ■ ■ «-:
■ 9
;7 ’ - i, s „ -
,w„
.v ’ ■ y,
s
. • 1 -  '
' 1
i .•** , v
XXX ,xX
>•*
> -- *
-
,X ,, *■ .. - ■,x
■ t r V.
■: X- . . ■ . ' /
1
.
■
V--v XV.-'‘X:--'? x‘.\';'X ■- - ,, v -
■ ■ / ■ ' xx ; . ; xx.' x
: - > f
i
\ 'i ~ ^
i ,
.■
Bilagor
tili Pleni-Protocollet för den 5 October*
Den hufvud fråga, «om ar Öfverläggningetts
föremål, eller Stats- och BancoUtskottens memorial,
angående den af Rikets Ständers Fullmägtige
öfver Banco- och Riksgäldsverkea
vidtagne åtgärd, att genom Protocollsutdrag i
JustitiasOmbudsrnaDsEmbetet insätta den af Rikets
Ständer till JustitiseOmbudsmannens efterträdare
utsedde man, har endast i och föf
sig sjelf och utan alla personliga attributet
betragtsd, synts mig äga en så fast stödjepunkt
i Lagens bestämda kraf, att jag trott den sakna
alla verkliga element för strid. De inom
detta Hus i ämnet redan hällne discussionet
hafva ock tili en del rätt visat denna min åsigt,
under det en annan del hyllat motsätt»
grundsatser. Under Grundlagens och godtyckets
serskildta egider bade tvenne med hvarannan
stridande Opinioner uppstått och på karni
N:0 ii
Herr Uggla, Göran Guftaf
4
Dtn 3 O cl ober J, m.
pen9 utgång berodde, om Rikets Grundlagar
borde tydas efter deras ordaförstånd, eller en
hvars godtyckliga tillämpning. Constitutionen
gick segrande ur denna första strid. Rikets
Ständers i öfvesensstämmelse med Statsförfatt.
ningen fattade beslnt blef respecteradt. Hufvudföremålet
för striden ligger således icke
nu mer inom densamas område och har genom
en sednare händelse blifvit än mer derifrån
aflägsnadt. Men valplatsen är blott förändrad.
Det återstår ännu att värja sig för sidohuggen;
och utan öfvermod, men med den frimodighet,
som känslan af en uppfylld pligt, som
medvetandet af egna afsigters renhet ingifver
och befästar, går jag att mig försvara. Mert
då för utvecklingen af detta försvar de grunder,
som föranledt Fullmägtiges åtgärd, måste
i ett sammanhang framställas, oberoende af
beslut och händelser, hvilka under tiden inträffat,
har jag för fullständigheten i min framställning,
icke kunnat undgå, att vidröra ämnen,
som ehuru redan således de facto undanröjde,
med den öfverklagade åtgärden likväl
äga en så nära gemenskap, att man icke kan
rigtigt bedömma den sednare, utan att träda
inom de förraä område.
Det är i sådant afseende, som jag till en
början får åberopa det stadgande uti 98 § af
Kongl- Majds. samt Rikets Ständers faststälde
Regeringsform af den 6 Junii 1809, och som
uti 63 §. af Riksdagsordningen den to Februarii
1810 jemväl finues intaget, hvilket är
af följande lydelse; ”Electorerne böra vid
Den 5 Qctoher J. m.
vid samma tillfalls, då de Justitieombudsmannen
utse och på enahanda sätt, välj* en
man af de egenskaper, som hos denne Embetsman
erfordras, att honom efterträda, i fall
han innan den nästföljande Riksdagen skulle
med döden afgå. Vidare innehåller den af
Konung och Rikets Stäoder för Rikets Ständers
Justitieombudsman den 27 Februari» 1810
utfärdade Instruction uti dess 26 §. följande
föreskrift: ”Dör Justitieombudsmannen, sammanträde
genafl Fullmägtige öfver Banco- och
Riksgäldsverken och insatte i Embetet genom
protocollsutdrag, den perjon, Riksens Ständer
till hans efterträdare utsett.” Och sluteligen
hafva Rikets Ständer på grund af ett i behörig
ordning anstäldt val, medelst utfärdadt samt
af Herr Landtmarskalken och samtelige Herrar
Taleman underskrifvet förordnande den it
Augustii innevarande år utsett Herr Förste
ExpeditionsSecreteraren och Häradshöfdingen
Johan Gabriel Richert, att efterträda Rikets Ständers
Justitia Ombudsman, i händelse han inom
nästkommahdeRiksdag skullegenom döden afgå,
eller genom något i Lag stadgadt förfall hindras,
att sitt Embete sjelf utöfva, samt förordnat
honom Richert, att i dessa fall JuslitiaeOmbudsrnansEmbetet
tillträda.
Det lärer väl icke kunna bestridas, att
den af Rikets Högloft. Ständer vid denna Riksdag
valde justitiseOmbudsman Herr Casper
Ehrenborg med döden afgått inom den i Regeringsformens
98 §. för hans efterträdares iusättsnde
i Embetet lörutsatte tid, eller inom
6
Den i Oclöher f. m.
dea nåjljöljande Riksdagen, då den offenteliga
sorgen ännu vid denna klagar öfver förlusten
af en ruan, som i medborgerlig dygd ägde tå
sina likar; det är af orden i omformäUe förordnande
ögonskenligen klart, att Herr Richert
utan alla undantag blifvit till hans efterträdare
Utsedd och det är i 26 §. af JustitiaeOmbudsmannens
Instruction Fullmägtige öfver Bancooch
Riksgälds Verken ovilkorligen ålagdt, att
vid JustitineOmbudsrranaens död dess efterträdare
i Embetet insätta
Jag
frågar: hvad hafva nu desse Full
mägtige
annat gjort, än oivanåberopade Lagar,
Instruction och Förordnande uttryckligen
föreskrifva?
Rikets Ständer hafva i den ordning Grundlagarne
stadga, vid denna Riksdag valt sin
Justitieombudsman. De hafva likaledes på
enahanda sätt valt den man, som borde honom
efterträda, i fall han innan den nästföR
jande Riksdagen skulle med döden afgå; Rikets
Ständer hafva för denne JustitiaeOmbudsmannens
Efterträdare utfärdat vederbörligt
förordnande, att i detta fall JustitiaeOmbudsmansEmbstet
tillträda', och Rikets , Ständers
Fullmägtige öfver Banco- och Riksgäldsverken
hafva till åtlydnad af tydeliga föreskriflen i
Just i titeOm budsmans Instruetionen, vid JustitiaeOmbudsmannens
inträffade död, i Embetet insatt
den person, Rikeis Ständer sjelfve förordnat
till hans efterträdare. Här var således icke
fråga om ett nytt val och kunde aldrig
Den 5 October f. ni.
7
blifva det, om Grundlagarne och Rikets Ständers
egne i laglig form utfärdade förordnande
skola äga gällande kraft och icke i en död
bokstaf förvandlas. Herr Richert var i kraft
af Rikets Ständers förordnande deras Justin”»-.
Ombudsman de jure i simma stund Herr Ehrenborg
med döden afgick. Detta förordnan •
de är icke vilkorligt; successionsrätten på Etnbetet
är deruti utan alla undantag tydeligeo
bestämd och måste således ifrån den dag
det utfärdades, ovilkorligen gälla, ehvad Justitieombudsmannen
skulle genom döden afgå
under, eller ejler Riksdagen. Det återstod derföre
endast, att iagttaga de i Instructionen
stadgade former, för att sätta den af Rikets
Ständer valde Efterträdaren i tillfälle att sitt
Embete utöfva. Fullmägtiges åtgärd har ock
inskränkt sig inom denna?.; af Instructionen utstakade
gräns, den nemligen att honom i Embetet
insätta och derigenom till verkställighet
befordra ett af Rikets Ständer redan fattadt
Beslut, en åtgärd, hvilken är i allmänhet fck
Fullmägtige lika litet ovanlig och främmande
under det Rikets Ständer äro församlade, som
emellan Riksdagarne. Häraf följer äfven ostridigt
och klart, att, om än Rikets Ständers
Fullmägtige icke haft sig någon i ofta åberopade
Instruction åliggande pligt, att i detta fall
fullgöra, Rikets Höglofl. Ständer sjelfve i sådan
händelse icke ägt, att tvärtemot hvad Grundlagen
och deras eget utfärdade förordnande ut.
tryckeligen innehålla, vidtaga någon annan åtgärd
vid Justitieombudsmannens död, än den
deras Fullmägtigtige nu vidtagit, att hanslag-j
8
Den 5 Oktober f. nt.
ligen valde Efterträdare 1 Embetet insättaDerföre
kunde trädan om ett nytt val al Justitieombudsman
icke vara annat än olaglig,
såsom kränkande ett af Rikets Ständer redan
fatsadt beslut, Och i ett Riksstånd, som njuter
den oskattbara lyckan, att äga Carl DtGéer
till vårdare af den Constiiutio.nella friheten i
dess öfverläggningar, blef ock den af Gretve
von Rosen derom väckta motion enligt 55 §.
Riksdagsordningen behandlad och, såsom bokstafligen
stridande emot Grundlagarnes lydelse
förkastad.
Det har emot Fullmägtige blifvit anmärkt,
att ifrågastälde angelägenhet, såsom af en från,
Fullmägtiges egenteliga förrättningar aldeles
skiljd och olika natur, endast emellan Riksdagarne
skulle tillhöra Fullmägtiges befattning:
att 26 §. af JustititeOmbudsmannens Instruction
60m blott för en såd-.n tidepunkt skall hafva
afseende icke vore användbar, då principalerne
sjelfve voto tillstädes och man har i sammanhang
dermed jemförelsevis liknat Riksens Ständers
Fullmägtige öfver Banco och Riksgäldsverken,
vid en Inspector, för hvilken det
skulle vara både anständigt och klokt, att om
Tjenstefolk^ väljande rådföra sig med sin Herre,
geller Husbonden), hvilken serdeles om
han vore en determinerad man, val kunde uppsäga,
en Inspector, sorn i oträngdt mål vilje
agera Förmyndare-' vidare att Fullmägtige icke
vid samma tillfälle de vidtogo der nu öfverklagade
åtgärden, genast skredo till val af
Justit iaeOmb.udsmannens efterträdare och slute
-
Ben 3 Oktober f m.
ligen att då icke flere än Tjugoen Fullmägtige
vid ifrågavarande tillfälle varit tillstädes, deras
åtgärd till Formen icke varit behörig.
Jag får häremot påminna, att då på sätt
jag ofvanföre anfort, 98 §. Regeringsformen
och 63 §. Riksdagsordningen tydeligen och
utan undantag bestämma den påföljande Riksdagen
såsom den terminus ad qvem, inom
hvilken händelsen förutsattes inträffa, någon
annan tillämpninng deraf, än sorn skett, så
rnycket mindre bordt äga rum, som jemlikt
RegeringsFormcns S3 § , Grudlagarne skola efter
deras ordalydelse i hvarje särskildt fall
tillämpas. Om Tagstiftarens mening, hvarom
jag uti en emot ordalydelsen stridande tydning,
icke ansett mig befogad, att i pröfning ingå,
endast åsyftat inträffande händelser mellan
Riksdagarne , så frågar jag: hvarföre har en
sådan mening ej blifvit uttryckt så väl uti 98
Regeringsformen och 63 <§• Riksdagsordningen,
sorn den blifvit det uti Riksdagsordningen»
69 der, i afseende på andra val, ordet:
'"'nidian Riksdagarna” finnes tydeligen ut
satt?
Förmodeligen derföre, att en sadan mening
icke varit Lagstiftarens- 26 § af JustitiasOmbudsmar,
trens Instruction bjuder likaledes
ovilkoi Sigen hvad Riksens Ständers Fullmägtige
ö'ver Banco och RiksgäldsV;riten hafva
att iakttaga vid en JustiticeQmbudsrrr ns död.
H varken ordet innan eller ordet emellan finnes
der nämndö Denna författning borde i förevarande
fall desto mer lända till efterrättelse,
som Kongl. Majit i inledningen dertill beha
-
le Den 3 Oclobcr /. m.
gat i Nåder förklara, det Kongl. Maj:t icke
funnit densamma innefatta några föreskrifter,
hvilka kunna anse3 stridande emot de för Ju.
sti tireOm budsmannens Embetsbefattning i Regeringsformen
lagda grunder. Och har det
varit Fullmägtige så mycket mindre tillständigt
att ifrån så uttryekeligt bestämda föreskrifter
afvika, eller förvandla ärendet till ett
föremål för en förfrågan, som, utom det, att
Fullmägtige då med skäl kunnat tillvitas, att
i oträngdt mål hafva Rikets Höglofl. Ständer
besvärat, Fullmägtige äro, i stöd af de för dera
utfärdade Ansvarighetslagar och Instructioner,
vid strängt ansvar förpligtade, att noga efterkomma
hvad dem till efterrättelse blifvit föreskrifvit.
Rikets Ständers säkerhet bvilar ock
på en sådan Deras Fullmägtiges lydnad och
på rättigheten, att den vid alla tillfällen kunna
påyrka. Aldraminst bör det då vara Stan*
dernes Fullmägtige tillåtit, att, emot det klart
uttryckta orda förJlandet, i möjligheternes obegränsade
rymder uppsöka affigter och andemeningar,
sorn med Lagens bokstaf icke äro förenlige.
Hvad angå? anmärkningar rörande det
af Fullmägtige beslutne uppskof med valet
af JustitiacOmbudsmannens efterträdare, åberopar
jag hufvudsakeligen hvad Herr Stråle en
förfluten Plenidag derom anfort- Jag får endast
tillägga, att Fullmägtige ansett sig äga så mycket
mer anledning till detta uppskof, som sednare
Momentet i 26 §. af JustitiseOmbudsmannens
Instruction bjuder: ”Biifver cleo person,
Den 7> Octobcr f. rn.,
II
sorn Riksens Ständer utsett, att Justitieombudsmannen
efterträda, till verkelig Justitieombudsman
förordnad, välje genast bemälte
Fullmägtige samfält och per capita.en annan."
Fullmägtige hafva icke kunnat finna annat än
att ordet: verkelig Justitieombudsman efter Sven*
ska språkets ordbestämning uttryckte, det begrepp,
att den till Justitieombudsman förordnade
efterträdaren skulle vara verkelig Justi—
tireOmbudsman, innan val af hans efterträdare
borde komina i fråga och att han som sådan
icke kunde anses förr , än han erhållit del af
ProtocollsUtdraget och befattningen verkeligen
emottagit, om annajs detta verkelig, som endast
på åberopade Ställe i Instructionen finnes
nämndt, icke endast är ett tomt ord, utan både
förstånd och mening. Hafva Fullmägtige häruti
misstagit sig, så synes mig misstaget vara
mera Författningens, än Fullmägtiges fel. Emedlertid
lära Fullmägtige åtminstone icke ge.
nom nämnde uppskof kunna anses hafva föregripit
[ma principaler i deras åtgärder. Det är
således anmärkningsvärd!, att samme ädle Friherre,
som med en tactik , hvilken är honom
så egen, såsom en kränkning af Rikets Ständers
rätt, till allmänt åskådande framställt
Fullmägtiges för långt utsträckta åtgärd i förra
händelsen, eiler att utfärda ett Protocollsutdrag,
hvilket Konung och Ständer uti en allmän
Författning dem anbefallt, med icke mindra
ifver klandrat Fullmägtige, för det de icke
gått ännu längre i sednare fallet, eller skridit
till ett ordenteligt val. Likväl lärer det
icke kunna nekas, att det är endast i följd af
*2
Den 3 Del ober f. m..
denna utaf Fullmägtige icke vidtagne åtgärd»
som Rikets Högloffige Ständer, förmedelst den
afsägelse hvilken under tiden mellankommit,
nu komma i tillfälle, att lagligen besluta om
nytt val af Justitieombudsman. Det är ej
genom ett sådant handlingssätt, som principalers
rätt blifver för nära trädd, eller Rikets
Ständers förtroende missbrukat» och den dom
en annan värd Ledamot, Herr Roos med ett
magtspråk redan i förväg behagat fälla öfver
Fullmägtige, lärer åtminstone häraf ej hämU
ett stöd.
Beträffande anmärkningen, att endastTjuguen
Fullmägtige vid ifrågavarande tillfälle
varit tillstädes!, så har Grefve Hård af 26 §.
JustitifeOmbudsmanns Instructionen gökt hemta
styrka lör den mening, att alla Tjugufyra
Fullmägtige bordt beslutet öfvervara, om det
ej för en nullitet skulle anses och i sådant afseende
förment, att med orden i s^mma §.
”Dör Justitieombudsmannen, sammanträde genast
Fullmägtige öfver, Banco-, och RiksgäldsVerken,
” utan serskildt bestämmande, hvilka
elier huru mångå, vöre efter enkla ordalydelsen
utan tydning sagd t: ”sammanträde de personer.
som till Fullmägtige uti de>se Verk äro
ut=eddfl. utan undantag, och de äro Tjagufyra ”
För min del måste jag yrka rakt motsatsen af
denna Grefwns mening och det efter sjelfva
enkla or daly deln en utan tydning och jag behöfver
härföre endast åberopa Grefven? egna ord; att
§. icke serskildt bestämmer hvilka eller huru
mångå, sorn skola sammanträda. Den fråga
Den 3 October f. m.
torde nu vara lätt att besvara, antingen det
varit Fuilmägtige, eller den adle Grefven,
som gifvit åt denna §. en tydning, som i dess
ordalydelse icke finnes. Då således åberopade
§., elter orden och utan tillskapade tillsatser
läst och förstådd, icke bestämmer Fullmägtiges
antal, måste de för Fuilmägtige utfärdade
Reglementen vara dea Lag, som bordt lända
Fuilmägtige till efterrättelse. Enär nu desse
Reglementen, hvaraf Reglementet för BancoFullmägtige
icke på sätt Grefve Hård synes
åsyfta, lärer kunna anses mindre gällande för
det, att detsamma blifvit utfärdadt af BancoUtskottet,
deruti för båda Verken öfverensstämma,
att Sessioner ej må hållas då Fullmägtig
för ettdera af de fyra RiksStånden icke
är tillstädes, ellet beslut i vigtigare mål
fattas, så framt icke minst tvåtredjedelar af
Fuilmägtige äro närvarande, så lärer, enär
tjuguen Fuilmägtige af alla Stånd vid ifrågavarande
tillfälle voro tillstädes, denna endast
på falska slutsatser och godtyckliga förklaringar
grundade anmärkning desto mer böra förfalla,
som det icke var något nytt val, utan
blott en verkställighets åtgärd, som utgjorde
föremålet för Fullmägtiges sammanträde. Dessutom
torde här böra erinras, att om Fullmägtiges
fulla antal för en sådan händelse vore
af nöden, skulle det ofta blifva en physisk omöjlighet
för Fuilmägtige, att, vid förekommande
fall vidtaga de i JustitimOmbudsmannens
Instruction dem anbefalde åtgärder, så
länge Reglementet icke förbjuder Fullraägtig,
att blifva sjuk, eller på permission resa bort
14
Den 3 Ött ober f m,
och Fullmägtiges Suppleanter från de fleste
Stånd endast genom Fullmägtigs afgång kunna
till tjenstgöring inkallas,
Sluteligen har jag, i afseende på don ofvan
anförde liknelsen angående Husbonden
och Inspectoren, trott mig endast böra förklara*
att'Styrelsen öfver Banco- och RiksgäldsVerken
utgöres af fria och sjelfständiga män, hvilka*
under utöfningen af deras från Medborgerligt
förtroende härflytande kall, utan all beröring
med Husbondaväldets rörliga Satelliter, med
Lagen till rättesnöre och kraft att följa den,
äga en säkerhet och fasthet, som sätta dem
öfver en Herres enskildta godtycke.
Sådane äro mina åsigter af förevarande
fråga, sådane de bevekelsegrunder jag följt
hos de förenade Fullmägtige öfver Banco-och
RiksgäldsVerken. De stödja sig på Lag, pligt
och öfvertygelse. Jag har ansett mig vara
skyldig min högsta principal, det Svenska
Folket, att i öppen dag framlägga, om jag
sorn Representant ömt vårdat dea heligaste
garantien, för dess frihet: Rikets Lagar; jag
har trott mig skyldig, att inför det RiksStånd,
af hvars dyrbara förtroende jag ännu njuter
den lyckan* att innehafva ett medborgerligt
Embete inom ett af Rikets Ständers Verk, be«i
hörigen redovisa, om jag, som Deras Fullmägtig,
fullgjordt min pligt; och det är för
mitt handlingssätt under utöfningen af detta
Embete, jag sökt att mig försvara. Högiofl.
Ridderskapets och Ådelns egen fältskans!»
Den a Ort oler f, m. l5
bestämmer nu resultatet. Striden är redan
spelad in på den allmänna opinionens stora,
stormiga område. Med oförfäradt lugn och
oföränderlig öfvertygelse afvuktar jagdess dom.
N:o 2.
Herr Munck af Rofenfchjnld, Eberhard:
För mig sorn sökt till att med uppmärk-?
samhet, köld och oväld skärskåda det ifrågavarande
ämnet, är det klart, att då våra Grundlagar
författades, förutsåg man ej, och tänkte
ej på den nu inträffade händelse, då Justitieombudsmannen
dör under Riksdagens lopp.
Jag tror derföre att för detta färskildta fall intet
finnes stadgadt i våra Grundlagar, eller något
stadgande ämnadt och beftämdt för detta fall.
Men Riksens Ständer behöfva derföre icke
komma i någon förlägenhet, ty de hafva redan
då de valt en suppleant äfven valt dmt
som i fall den på samma gång valde Justitieombudsmannen
innan nästa Riksdag dör eller
af annan orsak afgår, skulle efterträda honom.
Om Riksens Ständer sjelfve eller deras Fullmägtige
i Banken och RiksgäldsContoiret utfärda
förordnandet till denna Suppleant, är en
formalitet, sorn i anfeenclt till refultatet är likgiltigt
ty i begge fallen förbi i f ver den redan
valde Suppleanten Justiticc-Ombudsman. Namn.
de Fullmägtige hafva haft skälig anledning begagna
Grundlagens ordalydelse, ehuru ej be
-
Den 3 Octo ber f. m.
stämd för denna casus, för att utfärda Protocollsutdraget
med förordnandet. Det var dock
enligt min tanke en tillfällighet, att detta
Grundlagens stadgande kunde nu rimligen af
Fullmägtige så användas. Att det var bestämdt
blott för den händelse, att Justitieombudsmannen
doge mellan Riksdagarne, visar
sig deraf, att något särskildt stadgande för
detta dödsfall allsicke behöfdes, om det inträffade
Under Riksdagarne, ty så länge Riksens
Ständer äro tillsammans, böra och vilja
de naturligtvis fjeljve utöfva sin rätt, att välja
Justitieombudsman och Suppleant. De
hafva redan valt den aflidne» efterträdare, således
kunde ej fråga uppstå om val till JustitiseOmbudsman,
utan om val till den afgångne
Suppleantens efterträdare, och detta val borde
Riksens Ständer sjelfva utöfva. Fullmägtige
hafva derföre rigtigt handlat derij att de ieke
gjort det. Motivet för detta deras handlingssätt
förmodar jag varit den skyldiga aktningen
för Riksens Ständers rättigheter, och icke
farhågan, att nu varande justitiacOmbudsmannen
Richert skulle afsäga sig ett förtroende,
som han en gång emottagit. Ty med mera
skäl borde dröjas att välja Suppleant vid de
tillfällen, då Justitieombudsman samma gång
skall väljas, emedan den, som än icke mottagit
förtroendet, bör snarare kunna supponeras
vara i stånd att afsäga sig det, än den sorti
redan det mottagit, hvilket Herr Richert gjort,
då han mottog Fullmakt till Suppleant, och
således äfven Fullmakt att vara JustitiaeOrd
buds*
-
/}e/i 3 Oclober f. m.
17
budsman i det ögonblick Herr Ehrenborg upphörde
att vara det.
Sedan derföre nu Sverige genom Herr
Ehrenborgs död och Herr Richerts afsägelse
lidit en dubbel och kan händs oersättelig N*-  tionalförlust, återstår blott för Riksens Ständer
ait vidtaga den nödiga åtgärd, hvaruti Fullmägtige
ännu icke gått dem i förväg, nemligen
att välja Suppleant, och för Ridderskapet
och Adeln att utse Electorer dertill, samt att
inbjuda sine MedStänder att göra detsamma;
N;o 3.*
Herr von Hohenhaitftni Michaél:
Sedan utbetalningen af det mindre Creditivet,
på -eätt Regeringsformen!? 63 §. fastställer,
blifvit aovisadt uppå Riksens Ständers RiksgäldsCöntoir,
förde uti ansvarighetslagen för
Fullmägtige i RiksgäldsContoiret, äfven böra
införas det lagstadgaöde, som med afssende uppå
denna utbetalning finnes uti a §• 1 Mom.
af Ansvarighetslagen för Fuilmägtige i Banken.
Samma Lagstadgande torde dock böra qvarstå
i Ansvarighetslagen för BancoFullmägtige,
emedan Riksens Ständer möjeligen vid
kommande Riksdagar kunde finna lör godt, att
åter uppå Banken anvisa det mindre Crediti vet.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr, ix Bind 2
18
Den 3 Oclober f. m,
N;o 4.
Herr von Haussvolff, Carl Gnjlaj Reinhold:
Då Grundlagen, eller Riksdagsordningens
56 §. tillåter, att sådana frågor måge, oaktadt
den stadgade Motionstiden af en Månad ifrån
Riksdagens början enligt 27 §. tilländalupit,
väckas, hvilka af redan fattade beslut, eller
redan upptagne ärenden, eller under Riksdagen
inträffande händelser omedelbarligen föranledas
} får jag med begagnande af denna lämnade
frihet, vördsammeligen göra nedanstående
hemställning.
Hos de Respective RiksStånden har förevarit
öfverläggning om Höglofl. LagUtskottets
i anledning af derom väckt Motion affattade
Betänkande, angående tiden då till vederbörande
Authoriteter böra insändas Domböcker
jemte så kallade SmåProtocoller, eller Protocoller
öfver Inteckningar, Ägtenskapsförord,
Lagfarter och Förmyndaremål, och om det
ansvar Domaren ådrager sig, som icke inom
föreskrifven tid denna sin ovilkorlig» skyldighet
fullgör. Men då härvid bör i skjälig consideration
komma, hvad allmänt kändt är och
erfarenheten nogsamt vitsordar, att genom folkökningen,
hemmans klyfning, tilltagande serskildte
förhållanden i anledning deraf, fattigdom,
bristande tillgång till sysslosättning och
hvarjehanda särskildte tillfälligheter} rättegångar,
tvister och göromål, vid så väl Undersom
ÖfverDomstolarne årligen allt mer och
Dax 5 October f. m.
*9
mer i antal och genom allmänhetens så kallade
stigande upplysning, hvarigenom saker oftast
försättas i invecklad beskaffenhet, ansenligt
förstoras; att i åtskilliga, i synnerhet aflägsne
Landsorter, svårighet möter för UnderDomare,
att erhålla erforderligt antal af påli—
telige biträden, utom hvilka Domaren sjelf är
ur stånd satt, att hvad utskrifning angår fullgöra
inom stadgad tid, den skyldighet Lagarne
likväl utan undantag honom ålägga;
Och att många mål och ärender äro af den
särkildte beskaffenhet att det icke medförer
den ringaste angelägenhet eller nytta, att utom
dat protocoll som finnes på stället hvarest målen
förevarit, renskrifne exemplar ofta in dupplo
skola öfversändas till och förvaras uti högre
Authoriteters Archiver, utan blott föranleda
till onödigt förödande af papper, till ett ändamålslöst
vidlyftigt skrifveri, som öfver behofvet
betungar i synnerhet Underdomare,
hvilka ensamt sakna på stat aflönte biträden,
och således sjelfve af deras tillgångar måste
sådane löna och underhålla nog dyrlegdt, emedan
sådane skrifvare icke njuta den förmån
såsom andre Tjenstemän, att få i befordringsväg
beräkna den tid, de hos Underdomare använda,
hvilket afskräcker dugeliga Sujetter
att sålunda bortslösa år; och till ett synnerligt
besvär vid högre Autoriteter att vid inkommande
réele tvister, hvilka hafva gemenskap
med äldre afgjorde, ^ bland dessa vidlyftiga
hoppackade luntor, utsöka det mål hvarom
fråga är, äfvensom vid inträffande olyckshändelser
genom eldsvådor, många nyttiga
83
Ben 3 October J nu
handlingar varda ett rof för lågorne, emedan
allt icke i brådskan kan räddas eller det nyttiga
utgallras, hvilket likväl kunde ske, om
Kke andra än till upplysning för Efterverlden
gagne.liga handlingar, hvaribland ingalunda
kunna beräknas brott och så kallade injuriemål,
slagsmålssaker med flere merendels af
den vidlyftigaste beskaffenhet uti Archiver, Källare
och hvalf förvarades. Hvarföre ock uti det
af tillförordnade Kongl. LagCommittéen å trycket
utgifne Förslag till en ny förbättrad Civil
Lag blifvit projecteradt, uti RätiegångrBalkens
i Cap. 8 §. att ofvanberörde Småprotocoller,
hvilka måste in extensö innehålla Inteckningar,
Äktenskaps förord, Testamenten. Afhandlingar
om lifstidsränta och Bolag, Lagfart om
fast Egendom och FörmyndareÄrender, böra
enligt hvad ock nödvändigt synes, fullständigt
rensktifne, vid förelagd tid till ÖfverDomstolen
ovagerligt-n insändas. Men deremot uti berörde
CapiieU 16 §., af ofvan anförde skäl blifvit tillstyrkt,
att ur UnderRätts Allmänna Sakprotocoll
och Dombok utskrifvas endast alla de mål,
som angå ägande rätt till fast Egendom , eller
ock ägoskillnad eller delning af jord eller annan
fastighet; men allt öfrigt uteslutes såsom
icke för samtid ännu mindre för Efterverld interres*ant,
och hvaraf dessutom de vigtigare
mål antingen underställnings- eller Vad- och
Besvärsvis inkomma till ÖfverDomstolen, och
således finnas i deras Protocoller vidare förvarade
och att detta renskrifne Exemplar af
Domaren insändes irom slutet af det påföljande
året  anser jag mig befogad vördsamt
Den 3 Oelober f. m.
31
hemställa, att i likhet med hvad rörande åtskilligt
andre föreslagoe lagstadganden blifvit
vidtagit i anseende till den tidsutdrägt, som
måste inträffa innan Förslaget till en ny allmän
Civil- och CriminalLag kan komma till
Riksens Höglofl. Ständers skärskådande, åtminstone
detta ofvanberörde nya och nyttiga Lagstadgande
måtte genast antagas, och af Riksens
Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
tillstyrkas, så att medelst utfärdande
Nådig Förordning, det samma må gälla
till ofelbar efterlefnad vid utskrifning och försändande
till ÖfverRätt af UnderRätternes Domböcker,
ej mindre hädanefter än ock för den
framfarne tid, hvarunder Domböcker hittills icke
till behörigt ställe blifvit öfversände.
Anhållandes vördsammast, att denna min
motion må till Höglofl. Lagutskottet remitteras,
att benägit och ofördröjligen sitt Betänkande
i likhet dermed affatta, för att Riksens
Ständers pröfning underställas, så att deras
tillstyrkande må på en gång med underdåniga
skrifvelsen till Kongl. Majrt om Lagförklaringen
angående ansvaret för uraktlåtenhet , att
Småprotocollernc och Domböckerne till ÖfverRätt
insända, kunna expedieras.
I
2§ Dén 3 Octöbcr e rn.
Bilagor
till PlenlProtocollet för den 3 October,
eftermiddagen.
N:o i.
Hörsamste Memorial!
Uti afgifvit Betänkande af den i6:de sistledne
Julii, rörande Förslag till en ny Iostruction
för RiddarhusDirectionen, har Riddarhusutskott
väl såsom skäl hvarföre Utskottet
då ännu icke företagit till pröfning det
utaf 1817 och 1818 årens Riksdags Riddarhusutskott
uppgjorde, af RiddarhusDirectionen
sedermera öfversedde och tili RiddarhusUtekottets
utlåtande vid nu påstående Riksmöte
remitterade Förslag till ett nytt Reglemente
för Låns beviljande från de under RiddarhusDirectionens
förvaltning ställde Fonder,
anfört, att en sådan pröfning synts lämpeligast
böra uppskjutas intill dess sig visat om
och hvad förändring rörande hypotheksväsendet
som under denne Riksdag kunde blifva
af Riksens Ständer beslutad; och ehuru grundadt
detta skäl i och för sig sjelf än är; dock
tom den tidepunkt med hvarje dag synes allt
mera nalkas, då Riksens Ständer må hända
önska att åtskiljas, och till deras hemorter sig
begifva; och något beslut som i omförmälte
B en 5 Octobcr «. m.
23
afseende kunde vägleda Utskottets omdöme vid
berörde granskning .ännu icke blifvit vidtagit och
till äfventyrs ej förr än nära intill Riksdagens
slut torde vara att förvänta, samt i öfrigt, för
att döma af hvad hittils under denna Riksdag
blifvit tillgjordt, rörande åtskilliga motioner
som med detta ämne stått i sammanhag, någon
särdeles anledning icke synes vara till den
förmodan, att betydlig ändring i Hypothsksväsendet
sker, har Utskottet trodt omförmälte
betänklighet nu mera böra gifva vika för den
skyldighet Utskottet å en annan sida finner
vara sig ålagdt, att så tidigt afgifva sitt ifrågavarande
yttrande, att Ridderskapet och
Adeln må kunna detsamma behörigen öfverväga;
och det är tf sådan anledning aom
Utskottet omsider företagit sig omförmälte
granskning, dervid Utskottet hufvudsakligen
gillat det Förslag, som af RiddarhusDirectionen
blifvit öfversedt, utom i hvad det angar
2, 3 och 4 §. §., i afseende på hvilka Utskottet
trodt förändrade stadganden vara af nöden,
och hvartill] Utskottet jemväl hemtat anledning
deraf, att RiddarhusDirection i dess Riksdags
Berättelse på anförde skäl hemställt om
en sådan förändring i berörde Lån Reglemente:
1:0 att när större penningesummor inflyta och
icke kunna snart emot inteckning i f»3t egendom
enligt Reglementet utlånas, RiddarhusDirectionen
må äga, att endast intill dess tillfälle
dertill yppas, emot annan af Riddarhus*
Directionen godkänd säkerket samma penningar
på korrt tid utlåna. 2.0 att lån må efter
de i öfrigt i Reglementet stadgade grunder, å
Den 5, Oclober e. m„
Kronoskatte hemman meddela» till lika belopp^
som å Frälsehemman, eller hälften al värdet,
3:0, att Lån så väl a Kronoskattehemman, som
å Stenhus i Stockholm må beviljas, älven då
sådana fastigheter ägas af andre än Adelsmän
och 4:0 att berest lån sökes på det sätt, att
Directionen måtte efter behörig transport in«
fria något till annat publikt verk stäldt, och
med inteckcingibevis forsedt Skuldebref, och
finneg det hufvudsakligen innefatta sådan© förbindelser
sorn det fastst alde formulairet till
Skuldsedlar innehåller, Directionen då må af
Skuldebrefvets olika lydelse med samma formulaire
i öfrigt, icke vara hind.»d, att sådan
ansökning upptaga och dermed enligt de eljest
i Reglementet stadgade förcski ifter, samt elter
förekommande omständigheter förfara. Och
får Utskottet till befrämjande af en lättare pröfning
för Ridderskapet och Adeln af berörde
LånReglemente nu härhos öfverlemna ett exemplar
deraf, hvari de förändringar Utskottet
ansett behöflige äro vordne intagne, hvarjemte
Utskottet i afseende på de skäl, som till de
samma föranledt anhåller få följande anföra.
Utskottet, har nemligen, lika med hvad
RiddarhusDirectionen i denna del yttrat, icke
funnit .någon anledning att anse Kronoskattehemman
utgöra mindre antagelig säkerhet, än
annan fastighet å landet, hvartill Låntagaren
innehafver full ägande rätt, hälst då, vid varderingen
iagttages att hemmanets onera af räknas
å a:fkas<r Ingen, i följd hvaraf värderingssumman
blifver i proportion mindre, än den , å
Dfin 3 Ckloher e. m.
*
.25
?räl sehemman, och säkerheten således enahanda,
hvadan ock. Kronoskatte hem'.nan blifvit i
Reglementet , uppförde bland de hypotheker,
hvarå lån till hällten af värdet må meddelas.
Vid frågan om sättet att utröna en till
pant erbjudea egendomsvärde, har Utskottet
väl funnit, att de föreskrifter för värdering
efter Bancomethod, som ännu aro gällande,
torde i flere delar tarfva rättelse och förbättring;
men då det icke tillhörer Utskottet, att
afgifva något Förslag i detta ämne, hvilket,
innefattande frågor om ändringar uti en allmän
gällande Förordning, endast såsom lagstiftningsärende
kan af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln jemte de öfrige RiksStånden pröfvas,
har Utskottet icke funnit skäl grunda sitt Förslag
å annat än de hittills gällande föreskrifter
om värdering af fast egendom. Fråga har
väl inom Utskottet' blifvit väckt, att såsom
vilkor för Låns erhållande af Riddarhusets
Cassör stadga någre serskilde föreskrifter i afseende
på sättet, huru värderingen skulle vara.
inrättad, men Utskottet har ansett så mycket
mera betänkligt, att sådant tillstyrka, sorn des -  sa föreskrifter, utan att äga gällande kraft af
lag, icke kunna till efterlefnad förbinda vederbörande,
sorn borde de samma vid värderinggförrättningen
iagttaga, hvarigenom en Lånsökande
möjligen kunde blifva ur ständsatt att
fuflgöra de vilkor, som för lånets erhållande
såluoda voro föreskrifne-, och det har dessutom
synts Utskottet mindre äfventyriigt, att
följa en från längre tid gällande bestämd För
-
26
Den å October c. rn.
fattning, som erbjuder åtminstone några fasta
stödjepunkter för bestämmandet af en egendoms
värde, ehuru samma Författning k»n
till äfventyr» i andra delar finnas ofullkomlig,
än att genom en utsträckt beräkniogsgrund för
värdet, lemna rum för en alldeles godtycklig
behandling, sora ehvad correctiv deremot än
må föreskrifvas, svårligen kan upptäckas, och
hvarigenom osäkerhet för Cassan måste i större
min uppkomma.
Då sednare tidens erfarenhet visat, att
svårighet ofta uppstår, att genast kunna utlåna
influtne penningar emot säkerhet af första
Inteckningen eller Inteckning näst Banken,
har Utskottet trodt det blifva nödvändigt, att
nu lemtia Directionen rättighet, att i nödfall
äfven bevilja Lån på andra Inteckningen eller
emot särskildt hypothek eller borgen. Dervid
har det dock ej undfallit Utskottet, att då,
genom meddelande af ett lån mot första In.
teckningen, Cassan möjligen, ehuru föga troligt,
kan äfventyra förlust till någon del af
räntan eller Capitalet, men aldrig till det hela
deraf, en sadao total förlust ännu snarare
kunde uppkomma på ett lån till säkerhet hvarföre
funnes gifven en Inteckning som vore
Sednare ån den första; och Utskottet har således
ansett sig böra föreslå sådane föreskrifter
i detta afseeude, sorn i möjligaste måtto trygga
för förluster, och sorn förhindra att den
lemnade rättigheten icke utan i verkligt behof
varder af Directionen begagnad, hvilket
3ter, om tillåtelsen blefve ovilkorlig och lem
-
Den 3 October e.m.
97
n«d utan annat förbehåll, In att en viss proportion
af värderingssumman icke öfverskreds,
lätteligen kunde vara att befara.
Deremot har UtBkottet uti 4 §. genom det,
*tt något i ordalydelsen bestämdt formulaire
icke ovilkorligen för låns erhållande blifvit
före«krifvit, sökt bereda tillfälle för Lans
upptagande i redan intecknade skuldsedlar,
och derigenom förekomma de olägenheter,
som för lånsökande tillförene ofta uppstått
genom tvånget, att nödgas låta intekna
en skuldsedel enligt Cassans formulaire och
deremot döda en äldre inteckning å samma
summa, hvilket jemväl fordrat sednare inteckningshafvarens
begifvande, samt deraf följande
tidsutdrägt och kostnader. Derigenom är äfven
uppfyldt hvad Directioneo åsyfta t genom sin
hemställan om frihet, att få belåna till andre
verk ställde skuldsedlar, då de å RiddarhusCassan
transporteras. Utskottet har jemväl
trodt det böra vara RiddarhusDirectionen under
vissa vilkor tillåtit, att på sätt den föreslagit,
utlåna penningar mot ghypothek eller
borgen på högst ett halft års tid, dervid Utskottet
likväl, för att i denne del betrygga
Caseans säkerhet fästadt det förbehåll , att de
i beslutet deltagande RiddarhusDirecteurerne
böra vara ansvarige såsom för egen ikuld för
lånets återbetalning.
I öfrigt har Utskottet tillstyrkt bifall å
Directionens Förslag, att Stenhus i Stockholm
23
Den 3 O t: t ober e. m.
må belåna* afven i det fall, då de icke ägas,
• f Adelsmän. Hvilket allt jemte 2:ne Ledamöters
yttrade serskildta meningar till Ridderskapets
och Adelns vidare pröfning vördsamt
Öfverlämnäs.
Stockholm den 29 Augusti 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar
Polycarpus Cronhjelm.
Snoilsky.
Utdrag af Profocollet, hållit i RiddarbusUtskottet
vid Lagtima Riksdagen i
Stockholm den 29 Augusti 1823.
S. D. Vid granskning af det till Utskottets
utlåtande remitterade Förslag till ett
nytt Reglemente för Låns beviljande från de
under RiddarhusDirectionens förvaltning ställde
Cassör, voro Herr Grefve Spens, Carl Gu*
Btaf, *amt Herr Treffenberg, Curry Gabriel, i
afseende på 2, 3 och 4 §. §. uti samma Reglemente
af skiljagtige meningar och yttrade:
Herr Grefve Spetts: För min del reser
verar
jag mig mot Utskottets beslut i afseende
på 2:dra och 3*,dje § ne af LåneReglementet.
Andraes sista Moment föreskrifver värdering
efter Bsncomethod. Hvar och en kän2
ner denna methoda orimlighet. Hvar och en
Dea 3 October e. m.
»9
vet, att enligt den summeras varuvärden, beräknade
efter det ena århundradets skick, med
varuvärden efter det andra; en Bancovärdering
ger just då, när han är ärligt uppgjord
af värderingsmånnen, ett lika confust begrepp,
sorn de Förslager' till Riksstat, der man summerat
ziffror efter kronovärdi, efter statspris,
efter Riksmarkegång och efter verkligt saluvärde.
Det är orimligt af ett Riksstånd,
att såsom grund för sina Deputerades omdömen
fastställa sådana reglor. Det är ännu mer
opulitijkt, ty ju mer orimlig en Författning är*
ju lättare är den att eludera.
Ändamålet med värdering är en sann egendoms
beskrifning. Det är icke så nödvändigt
att slutsumman af värderingen är lagom
stor, som att grunderne för calculen äro uppgifne,
och att de data, som pä stället måfte anskaffas^
äro sahna. Värderingen kan sedan göras
om lika lätt och lämpligt sf Directionen,
efter de grunder den godkänner. Det bör vid
stadganden härom ihågkomma®, att eget intresse
drifver Lånsökandqn, att skaffa värderingssumman
hög; och likaledes, att Domare äfven
derpå arbetat någon gang: åtminstone har det
sedt så ut. Det är vidare tydligt, att enär
sådana band finnas på värdering&männen, att,
då Regeln stricte följes, den egendom, hvars
hufvudsakliga inkomst är af Ladugårds vahfor,
blir tre å sex gångor mindre i proportion
mot den som ger spanmålsafkastning,
är frestelsen stor att jämka denna exstanta obillighet,
genom uppgifvande af annat korat&l,
5o
tfen 5 Octoher g. m.
annan åkerjords natur, och så vidare, än som
man annars hade uppgifvit; och der billighet
frestar till afsteg från Författning, blir författningens
påföljd ofta skadlig. Blifva de data,
sorn Directionen ej kan pröfva, härigenom förfalskade,
så är för den origtigheten ingen hjelp,
och Directionens Beslut bestämmes ändå sluteligen
efter godtycke. Mitt Förslag är derföre:
”Fast
egendom på landet bör vara värderad
af Domaren, med biträde af 2:ne i orten
boende i Landtbruk kunnige, ojäfvige,
män, som dervid fogat en fullständig egandoms
beskrifning, upptagit afkastningen i varor,
och nödige utgifter efter det förhållande
de tilltro sig, att på ära och tro uppgifva,
samt beräknat sedermera den behållna egendoms
afkastningen efter noga utsatte grunder.
Directionen infordrar dessutom PröfningsCommittéernas
taxeringsvärden, jemte uppgift af
Länet* Markegåogspriser, under de sista iren;
och tager sedan, med noga afseende på Cassans
säkerhet, och med anförande till Protocoliet
af grunderne derlöre, sitt beslut om hvad behållen
årlig afkastning, som minst k»n anses
böra af egendomen förväntas; hvarvid likväl
ali sådan inkomst, hvar» fortfarande ej
anses säker, icke tages i beräkning. Värdet
på egendomen beräknas sedan till Capital å 5
procent.”
Härigenom är en bestämdt större pröfningsrätt
gifven Directionen, än i Utskottets
Den 3 Ortoher t. mi or
Förslag; men sådant är tillbörligt, då man hac
så vidt möjligt är för«Dstalltadt om, att data
blifva säkra, hvarefter Directionan skall döma;
är deremot anledning lemnad till dessas
förfalskning, då är all Directionens pröfningsåtgärd
mer eller mindre olämpelig. Skulle
Bancomethod antagas, så borde man förut hafva
öfvertygat sig, att det ena dervid skeende
»fsteget från sanningen så corrigersr det andra,
att värdet sluteligen blir ett säkert minimum^
vöre man derom öfvertygad, borde
Directionen sedan icke få pröfva värderiogssumman.
Man har inom Utskottet anfört, att Domare
icke äro i lag ålagde, att göra någon
annan värdering, än efter Bancomethod, och
att deras ansvar för en värdering af annat
namn vore litet eller intet; jag tror den säkerhet
Cassan kan få genom möjligheten att
fordra ansvar framdeles på värderingsman, vara
lika liten, som Discontens säkerhet genom
så kallade vederhäftighets betyg af auetoriteter.
Allt sådant är blott en ledning för en
pröfvande Directions omdöme, hvarvid ett
förhållande af förtroende fordras emellan
denna Direction och Auctoriteten; så endast
bör åtminstone i min tanka saken betraktas.
Dessutom kan, endast genom ofvanstående
Förslag, RiddarhusDirectionens Protocoll
bli i dessa delar hvad det bör vara; annars
undandrager sig den egenteiiga pröfningsåtgirden
Bilt protocoll; många fall uppstå, der
verkliga rättelsen för Directionen mäste bli
32
Ben J Octobsr e. m.
underrättelseri sorn icke produceras, och Protocollets
grunder rättas efter det förut uppgjorde
resultatet. Missbruket häraf kan blifva
vådligare, än den mindre ansvarsskyldigheten
för värderingsmännen, hvilka i alla fall icke
tnåtte ha särdeles svårt att undvika ansvar,
hvad åter angår fruktan, att Domaren skulle
kunna neka förrätta annan värdering än efter
Bancomethod, synes sådant böra bli den Låhesökadens
ensak att förekomma. I annat
fall är ingen egentlig skada skedd, d å lånet
iiteblifver.
Utskottet har vidare i 5:dje § utsträckt
Directionens rätt att utlåna penningar äfven
till sednare Inteckningshypotheker, när den omedelbart
första prioriteten ej kan anskaffas;
men fästat dervid tvenne vilkor, att utom Banrolån
endast sådane Cassalån, å hvilka uppsägning
ej befarades, borde tillåtas vara prioriterade
tramför RiddarhusCasssns hypotheker,
och att i sila sådana händelser egendomens
gravationer, inberäknadt det sökta lånet,
och 3tne års ränta på de äldre, skulle vära
en tredjedel mindre, än i fall Cassans intekhing
antingen vore den första, eller endast företrädd
af Bancolån.
Senare inteckning medför i flera afseenderi
mindre förmån än den första. Man kan i senare
fallet aldrig förlora bela Capitalet; man
erhåller åtminstone allt hvad som fås för egendomen,
ehuru stort vanpriset än må blifva;
Den 3 October e. m.
Den hufvudsakliga olagenheten är, att forsta
inteckningshafvaren kan ålägga ett brådstörtadt
salu, i afseende hvarpå Utskottet föreslå’
git det första vilkoret, att aldrig taga inteckningar
efter andra Cassör än der uppsägning
ej befaras. Vidare har inom Utskottet blifvit
anfört, att Bancolån försvinna småningom, och
andra Cassal ån fortfara, till sitt hela belopp;
Utskottet har derföre föreslagit det ytterligare
correctivet, att i alla dessa fall minska belåt
ningsrätten med en tredjedel.
Jag tror för min del, att då man i alla
fall icke utlånar mera än § på Säteri, och * af
värdet på hemman af annan natur, är ytterligare
nedsättning icke nödig, då blott Cassalån
företräder den inteckning, som aökes; naturen
af ett Bancolån, som med några få pro-:
cent årligen minskas, ger härtill i min tanka
icke tiilräckelig anledning. Det fordras så mån-i
ga år, innan Bancoifbetalningen sätter den sednare
inteckningshafvaren i samma ställning,
sorn om primitiva gravationssumman varit en
tredjedel mindre, att innan dess, kan i alla fall egendomsvärdet
hafva mångdub belt förändratsig.
Det är dessutom ingen princip i attlgrunda sitt
beslut i afseende på Creditgifning, på den ställning,
som många år hädanefter skall blifva^
detta beslut bör grundas på närvarande ställning
ensamt. Långt innan Bancolånet hunnit
afbetalas, kan en senare prioriterad fordrings-,
ägare, eller ock en ägarens enskilta borgenär,
jBil till Ridd o. Ad, Pr. IX. Band. 3
34
Den 3 October e, m.
tvinga egendomen att bortgå under utmätningsklubba;
och anser man i sådant fall erssan
löpa fara, när den efter en annan Gassa
har beviljat Lån inom halfva värdet af ett
Frälsehemman, fordrar man för dessa händelser
i det stället en tredjedel mindre proportion,
då synes det mig, att alldeles samma försigtighetsmått
behöfves, när den Gassa som ä~
ger företrädesrätt är Riksens Ständers Bank.
Jag har inom Utskottet yrkat, att när senare
inteckning, i brist af den första, af Directionen
blir beslutad att kunna antagas; skulle
summan af gravationerne med inberäknad tre
års ränta, vara en tredjedel mindre än annars,
så snart det äldre länet vore af enjlild man lemna
dt, eller af en Cassa som kan behöfva sannolikt
uppsäga sina Capitaler; det är nemligen
då, sorn den största rirquen uppstår genom
möjligheten, att fastigheten kan tvingas
ned genom påstående af omedelbar betalning.
Utskottet har deremot alldeles afstyrkt
ali utlåning på säkerhet efter enskild, man
eller Cassa, hvaraf uppsägning befaras; jag
tror att detta är för långt gångit. |ag
tror att enda möjligheten att få goda hypotheker,
är att icke onödigtvis inskränka genom
lagdt band, concurrencen af Lånsökande;
likasom det i allmänhet medgifves, att man
lättare får goda vahror i handel när många
concurrera om att sälja. Till concurrence af
Låcsökande fins ingen annan utväg, än att,
när tillfälle blilver till utlåning, tillåta, att, så
vidt det med Cassara säkerhet kan förenäs.
Den 5 October c. m.
55
redan färdige sedlar må få bslånas; Cassana
behof att få sine medel fruktbara medgifver
ofta ej det dröjsmål till nästa Ting, sorn inteckniag6Lagen
föreskrifter, och mäste föreskrifva.
Hvar detta dröjsmål erfordras, blir
ingen annan Lånsökande, än den, sorn genom
privat bekantskap inom verket, fått veta
en tillräcklig tid förut, att Cassan skulla
snart få penningar att utlåna, eller ock den,
som kan lemna in sitt hypothek flera år kan:
ske förr, än han utfår länet.
Utskottet har gått ett stort steg ifrån den
hittills antagna, i min tanka högst korttänkta,
administrationsmethoden för Cassör, genom föra
slaget i 4 §., att ej bestämdt fordra någon
Skuldsedel efter visst formulaire, utan tillåta
Directionen emottaga hypothejter, sådane de
vanligen brukas man och man emellan, och
endast afse, att det som kunde inteckna9, och
behöfde inteckna», verkligen var intecknadt,
samt dessutom pantens säkerhet, som alltid är
det hufvudsakliga. Concurrence af ^.ånsökande,
att välja på, skall härigenom betydligen
ökas, och de fall, då Tinget behöfver afvaktas,
blifva mindre täta än hittills. Men efter
alldeles samma princip synes det mig orätt,att
utestänga hela det stora antalet egendomsägare,
sorn kunna ha sin egendoms äldsta inteckning
pantsatt hos enskildte, och icke tillåta
concurrence af andra än dem, sorn lyckats få
förut ett annat Cassalån. Jag tror derföre, att,
om med anledning af den olägenheten, sorn
uppsägning af ett äldre lån medför för sena
-
36
Den 3 Oclobcr e. ml
re inteckningshafvare, man för denna händelsen,
att Lån söktes efter ett annat, som ansågs
mindre stående, nyttjade det correctiv,
sorn Utskottet föreslagit äfven för Lån efter
andra stående, enär de lemnate af Cassör utom
Banken, skulle man ha mycket mer afsett Cassans
säkerhet, än som Utskottet har föreslagit.
Man hade då inskränkt behofvet af handlingar,
som Lånsökanden i och för lånet behöfde
anskaffa, endast till värderingsacten, som
icke kan undvikas, och gravationsbevisen, som
han alla tider på året kan få; och jag upprepar
ännu en gång, min öfvertygelse, att möjligheten
af den säkerhet, som sökes för Cassor,
* ligger efter min tanka ytterst i concurrencen
af Lånsökande, hvarigenom Directionen
får att välja på; ju mer man ställer så till, att
endast de lån kunna beviljas, som länge förut
varit beredde, och hvarvid samråd med
Embetsmännen inom Verket ofta varit ett behof,
ju mer kan möjligen man risquera, att,
oagtadt ständigt ökad försigtighet, se sina
Ombud förda bakom ljuset och sina Författningar
eluderade. Att detta ej af mig befi--  ras, då jag betraktar Riddarhusets närvarande
Embetetsmanna personal, hoppas jag är tydligt,
eftersom jag deltagit i granskningen af
deras åtgärder-, men principen är sann, och tor-;
de förtjena någon uppmärksamhet.
I ett serskildt fall skulle jag vilja föreslå
ett ytterligare correctiv, än Utskottet föreslagit.
Jag tror nemligen att i intet fall RiddarhusCtissan
borde belåna en fastighet till hö
-
Den 3 October e. m.
37
gre bolopp, än att gravätionen tned 3 års rån»'
ta uppgick till au,000 ä 25,000 R;dr Banco.
Större egendomar falla i proportion lättare,
och jag för min del anser en inteckning för
10,000 R:dr uti en till 200,000 R:dr värderad
egendom mycket sämre än en på samma summa
i en fjerdedelen mindre egendom.
Herr Treffenberg; För min del kan jag
icke instämma uti det stadgande Utskottet föreslagit
i 4 §• af ifrågavarande LånReglemente.
Jag anser detsamma i betydlig mohn för
svåra, kanske omöjligt göra, erhållandet af
Lån ur Riddarhusets Fonder, för Personer,
hvilka till äfventyra icke hafva förbindelser i
Stockholm eller det utsatta districtet deromkring;
och detta fallet inträffar säkert med
många särdeles med dem, hvilka bo i de från
Hnfvudstaden aflägsnare Provincerne.
Dessa personer kunna ofta hafva att erbjuda
den i LåneReglementet föreskrifna fullgoda
Fastighets säkerheten, och derjemte fullkomlig
vederhäftig borgen för räntans rigtiga
erläggande, men för sådane vilkor som de i
4 §. föreslagne, äro de urståndsatte att negociera
ur dessa Cassör.
Det är sant, att Riddarhusets fonder icke
äro anslagne i egenteligt ändamål att vara en
publique Låneinrättning; de äro så tillsägandes
en Corporations egna tillhörighet, hvilken
således äger att föreskrifva de vilkor, sorn sy*
38
Den 3 October e. m.
nas den tjenligast, för att göra dessa medel
fruktsamma och vinna nödig säkerhet för deras
återfående; men, det är Sveriges Ridderskap
och Adel som är denna Corporation
och hvars medlemmar, hvar och en för sig*
kan anses hafva eller fä sin röstandel om dessa
medels förvaltning, hvarföre det synes mig
orättvist, om de få Ledamöter af vårt stånd*
hvilka såsom här närvarande nu ära i tillfälle
anordna om RiddarbusFondernes^utlåning,
dervid göra sådant stadgande, sorn det hvaremot
jag härmed reserverar mig, och hvarigenom
det må hända för många af de frånvarande
blir omöjligt att erhålla ifrågavarande
Lån, sorn likvist enligt en annan punkt i Reglementet
företrädesvis borde lemnäs åt Ridders
och Adelsmän.
Och skulle dessa serskildta meningar genom
Prot collsutdrag åtfölja det Betänkande,
sorn rörande den af Utskottet verkstälde granskning
af omförmälte LånRegiemente kommer
att till Höglo!!. JRidderskapet och Adeln af»
gifvas. Ut supra.
Ex Protocollo
N. Snoilsky.
LSnK eglemente
för Låns beviljande från de under RiddarhusDirectionens
förvaltning ställde fonder.
i §.
RiddarhusDirectionen äger tillse, att de unj
Den 3 Octobcr c. m.
der dess inseende ställde fonder, så vidt tillgången
det medgifver, må göras fruktbara och
till den ändan tillåtas Directionen, att, emot
pant af fast egendom och laglig ränta samt
sex månaders uppsägning, lån meddela utur
alla de Cassör och Fonder, der ej särskildta
Testamenten annorlunda föreskrifva, dock aldrig
öfver io,ooo R:dr Banco; hvarken tillen
och samma person eller på en och samma pant.
2 §.
Hypotheker hvarpå lån får göras äro;
j;o. Frälfe Säterier, till högst tvåtredjedelar
af värdet.
2:0. Frälfe, Frälfe [katte och Kronojhattehemman
till högst halfva värderingssumman.
3:0. Försäkrade, väl underhållne och
fördelaktigt belägne Stenhus i Stockholm, då
BrandförsäkriogsContoiret Fribref derå utgif.
vit till högst halfva Brandförsäkring6värdet.
Sorn denna utlåningsproportion är den
högsta, sorn får komma i fråga, så böra assecurance-
och värderingsinstrumenterne noga
pröfvas. De senare böra vara upprättade enligt
Bancomethod, och äger Directionen, att
äfven infordra uppgift på det värde hvartill
panten blifvit till bevillning taxerad under de
sist förflutne fem åren, samt sedan efter omständigheterne
läningssumman sä jemka, att
4o
Den 3 October e. m.
Cassan i alla hänseenden må äga full säkerhet.
3 §•
Uti den egendom hvarå lån af Riddarhusets
Cassör meddelas, må ej annan gällande
Inteckning med förmånsrätt framför Cassan äga
rum, än ett proportioneradt Bancolån, hvarvid
dock alltid iakttages, att sammanräknade
beloppet af Bancolånet, och det gom från Caasan
beviljas, ej må öfverstiga den för panten
i 2 §• medgifna högsta Lånesumman.
Finnes, då lån sökes, annan Inteckning i
panten än ofvan nätnndt är, och begär Låntagaren,
att densamma må, med först utfsllande
del af lånet infrias, då äger Directionen,
derest olägenhet derigenom ej uppstår, sådant
tillåta, och bör Directionen i sådan händelse
meddela nödige föreskrifter för verkställigheten,
samt tillse, att den med Cassans medel
infriade Skuldgedeln genast varder försatt i det
skick, att densammaa ej vidare kan blifva gällande,
äfvensom, att Inteckningen inom ett
års förlopp varder i laglig ordning dödad.
Skulle|Directioen sakna tillfälle till penningars
utlånande mot första Inteckningen näst
Banken, på sätt ofvan cämndt är, må det vara
Directionen tillåtit, att så länge detta förhållande
fortfar, och sedan ett allmänt beslut
derom blifvit af Directionen fattadt, bevilja
Dm 5 October c. m.,
lån mot inteckning efter annan allman Cassa,
af aådane, hvilka vanligen icke uppsäga sine
utestående fordringar, hvarvid dock bör iagttagas:
Att
beloppet af de förr varande Inteckningar,
jemte å hvarje Capital-summa beräknad
Tre års ränta, sammanlagdt med det lån,
som af Cassal utgifves, icke må öfverstiga
tvåtredjedelar af det värde hvartill enligt 2 §.
fast egendom högst må belånas:
Finner Directionen sig äfven pådettasätt
icke kunna mot säker inteckning göra Cassans
medel fruktbara må den äga, att på högst
ett halft års tid utlåna dem emot säkerhet af
hypotheker eller borgen; dock vare, i sådant
fall de i beslutet deltagande Directeurerne ansvarige,
såsom för egen skuld, för Lånets återbetalning.
På detta sätt må dock ej utlånas
mera än högst 10,000 R.dr Banco.
4 §•
Skuldebref hvarå Lån meddelas, bör innehålla:
1:0.
Förbindelse, att efter högst 6 månaders
uppsägning lånet återbetala.
2:0. Åtagande, att'hvarje halftår tills betalning
följer betala ränta k 6 procent för
åz
Den 5 Octohei' c. rn.
3:0. Att lantan till det årets slut då lånet
medelås, skall liqvidera^, och föriallodagarne
sedan derifrån räknas, vid äfventyr, att
om räntan inom utsatt tid ej erlägges, anses
Capitalet till betalning förfallet.
4:0. a^a inbetalningar till Cassan
böra verkställas genom insättning i VexelBanken,
för Casgans räkning och BancoAttestens
aflemnande.
5;o. Att alla de omkostnader, som Cassan
till Intecknings förnyelse eller fordringens
utsökande kan k'omma att vidkännas, böra af
gäldenären ersättas.
6:0. Rättighet för Directionen , att Skuldebrefvet
Låntagaren ohörd å annan man öfverlåta.
Skulle de uti 3:dje, 4:de och 5;te punkterna
nämnde vilkor uti Skuldebrefvet saknas,
äger Directionen, att derå tiga gäldenärens
serskildta förbindelse.
För uppfyllandet af de i ofvanskrifne 2,’dra,
31dje och 4tde punkterne föreskrifne åtaganden,
bör Directionen fordra borgen såsom för
egen skuld , af någon inom Stockholms Stad
eller Stockholms Län boende och af Directionen
godkänd person.
I öfrigt äger Directionen, att, i enlighet
med ofvan stadgade grunder upprätta forinus
Ven 5 October e, m.
laire till Skuldsedel, hvilket Lånsökander, då
de derom sig anmäla, till etterrättelse meddelas
Anmärkningar:
i;o.
Då Lån på hus sökes, ingifves Branda
försäkringsContoirets Fribref i hufvudskrift eller
ock, om huset är förut uti Banken pantsatt,
en af Bankens Registrator bevittnad afskrift
deraf, hvarförutan bevis från BrandförsäkringsContoiret,
huruvida Huset häftar för
Premielån eller ej, skall ansökningen åtfölja.
2:0. Vid lån å Landtegendomar af här i
2 §. uppräknad natur, ingifves ordentlig värdering,
upprättad af Domaren i Orten på sätt
nämnde §■ föreskrifver.
3:0. Om Panten är af Säterie eller Frälse
natur, ingifves Kongl. KammarCollegii bevis,
att den ej häftar för bytesbrist eller annan
Kronogravation.
4:0. Handlingar som styrka Lånsökandens
ägande rätt till Panten, såsom KöpeBytea-
eller Gåfvobref, jemte Fastebref, eller
bevis om oklandradt Laga stånd. Har
Lånsökanden sedan sådan åtkomat blifvit Enkling
eller i annat gifte trädt uppvise han
ock behörigt afvittringsbevis. Är Egendomen
ärfd, företes Arfslnstrumentet med bevis derom,
att det är oklandradt, samt förre ägarens
åtkomsthandlingar.
44
Den 3 October c. m,
5:0, Protocollsutdrag öfver meddelad Inteckning,
hvarom bevis jemväl bör vara skrifyit
å sjelfva OriginalSkuldebrefv«t.
6:0. Gravationsbevis, upprättadt efter de
10 föregående årens InteckningsProtocollers
föranledande, utfärdadt antingen af Domaren
i den Orten der egendomen är belägen, eller
ock af AdvocatFiscalen i den HofRätt, under
hvars Jurisdiction fastigheten lyder; börande
detta bevis innefatta ej mindre upplysning om
de inteckningar som i egendomen för penningelån
eller andre skulder, kunna vara meddeldte
och gällande, än ock huruvida något
Egendomen till större eller mindre del angående
ArrendeContract deruti är intecknadt. För
Landtegendom skola sådatie bevis utfärdas efter
det Tingets slut, då Inteckningen för lånet
meddeltes, oeh i Staden minst dagen efter
den då Inteckningen bief faststäld.
7:0. Sökanden vare pligtig förete behörig
Domstols- samt LandsContoirs eller Förmäns
bevis, att han ej är Uppbördsman, eller
Föreståndare för Magaziner eller Fattiginrättningar,
eller om han tillförene haft upp*
börd, eller annan så beskaffad befattning om
händer, att han för densamma fullkomligen
reda gjort, och derföre på intet sätt häftar,
.. samt att han ej är Förmyndare, eller har för
Barna arf att ansvara, ej eller häftar för någon
annan skuld hvarigenom Cassans inteckningsoch
förmånsrättjkan göras stridig, eller dess säkerhet
vara något äfventyr underkastadt.
Den 3 Octolr c. m,
45
8:0. Är den erbjudne Panten förut behäftad
med Bancolån, skall med uträkning från
Banken styrkas,fhuru mycket derå återstår, så
till Capital som upplupen ränta.
9:0. Söker Förmyndare Lån på omyndigs
fasta Egendom, skall ej mindre Förmyndareförordnandet,
än Öfver Förmyndarens eller
behörig Domstols samtycke till lånet in-J
gifvas.
5 §•
Åtkomsthandlingarne skola ingifvasi hufvudakrift,
men skulle Låntagaren åstunda att
återtaga hufvudskrifterne, böra behörigen vidimerade
afskrifter af de samma i stället till
Directionen »Aemnäs»
Protocollsutdrag eller bevis, som af HäradsRätt
eller annan Domstol afgilves böra
vara med Rättens eller Domarens vanliga si.»
gill försedt, äfvensom I enskildt mans betyg,
bör finnas under namnet utsatt utgilvarens
tjenst eller yrke, jemte sigill derunder.
6 $.
När lån utur någon af Cassorne åstundss,
»kall skriftelig Ansökning derom göras hos
Directionen, hv»rvid bifog»s de säkerhet»-  handlingar, detta Reglemente föreskrifver och
hvilka äfven i ansökningen böra finnas upp-.
Den 5 October e. m.
räknade. Revis öfver ingifvandet meddelas af
RiddarhusSecreteraren då sådant äskås.
7 §•
Om Directionen finner Lånehandlingarne
fullständige och den erbjudne panten fullgod
samt bifaller lånet, utasslgneras antingen hela
summan eller delar deraf, i den mohn penningar
i Cassan äro att tillgå, för att Låntagaren
eller dess lagligen antagne Fulimägtige
tillställas.
Afslås gjord anhållan örn lån, äge Lansökanden
sina handlingar återtaga. Samma
rätt äge äfven den Lånsökande, hvars anhållan
blifvit bifailen, ehuru penningar ej genast
kunna erhållas, om denne sedermera icke
skulle finna sig belåten, att afvakta den tid, då
lånet kan utbetalas.
8 §•
Hvarje Lånsökande erhålle lån i den ordning
han sig anmält och fått sine handlingar
prölvade samt godkände.
Skulle på en gång tvenne eller flere sig
anmäla, erhålla den eller de företräde, som
minsta summan äska. Äro sumtnorne lika,
blifve då den först hulpen, 6om bäste panten
bjuder. Inträffar den händelse, att Adelsman
och ofrälse person på simma gång söka lån,
äge Adelsman företräde.
Den 3 Octoler e, m,
4?
9 §•
Om inbetalning af ränta eller hufvudstod
eller af betalningar ä hufvudstoden skola gälla,
måste de, enligt hvad ofvan är föreskrifvit,
ske genom insättning i Banken för Cassans
räkning och Attesten lemnäs till Kamereraren
emot undfående af ett utaf honom undertecknadt,
samt af RiddarhusSecreteraren annoteradt,
tryckt och nummereradt qvittence.
10 §.
Allt hvad Cassan till Capitalets eller Interressets
infordrande äfvensom till inteckningars
förnyande 6amt lånens bevakande i hvad
måtto det vara må, nödgas förskjuta, kommer
Låntagaren till last, och skall af honom, jemte
årliga räntan , eller på derom skeende tjll^
sagelse, Ovägerligen återbetalas.
it §•
Så länge Låntagaren i rätt tid erlägger
räntan, och i öfrigt fullgör sina skyldigheter,
samt någon anledning till osäkerhet för Cassan
ej förekommer, må lånet, om Cassan icke
är i behof af sine penningar, hos honom innestå.
RiddarhusFiscalen bör göra sig underrättad
i Brandförsäkringsverket, om något af
RiddarhusDireciionen belänt hus skulle försämras,
så att Brandförsäkringssumman nedsättas,
på det Directionen då må kunna länet uppsäga.
48
Ben 3 October e, m.
12 §.
Underlåter Låntagare att, då han sig dertill
förbundit, vid årets slut inbetala den då
upplupne ränta, bör han genom RiddarhusFiscalen
genast anmanas att sådant fullgöra,
och; om det oaktadt med räntana inbetalande
tvenne månader skulle fördröjas, bör Lagsökning
för Capital och ränta genast varda afFiscalen
anstäld.
13 §•
När någon till Cassans säkerhet intecknad
egendom genom köp kommer utur förra
ägarens hand, åligger pantens nya ägare, sedan
han första uppbudet erhållit, om han lånet
bibehålla vill, sig hoa Directionen härom
ovilkorligtn anmäla.
N:o 2.
Hörssmste Memorial!
Uti ett till Höglofl. Ridderskapet och A.-  deln den 5:te dennes ingifvet Memorial , har
Herr Sparre, Bengt Erland , anfört, att ehuru
Höglofl. Ridderskapet och Adeln bifallit Statsoch
EconomieUtskottens Betänkande! angående
den af honom väckta Motion om åtskilliga
åtgärders vidtagande, för att rigta de bildade
-
Den 3 Octo ber e. m.
dadé MedborgareCIasserne till deltagande i
Samhällets productiva yrken, hvarigenom
blifvit tillstyrkt, att hos Kongl. Majit måtte i
underdånighet anhållas, att uppmärksamhet åt
denna angelägenhet kunde lemnäs samt att någre
utvägar till ändamålets vinnande måtte
anvisas; återstode likväl, efter Herr Sparres
tanka en vigtig omständighet, den, att genom
allmänna uppmuntringar och genom ett offentligt
gillande af grundtankan, förmå personer,
att gå den nya väg man önskade} och
då Utskotten ansett de för Lärdomsyrken stiftade
Kongl. Stipendier icke kunna från sina
stiftelser rubbas och på nya föremål öfverflyttas,
men det vore af vigt, att något äfven
i denna del af ämnet frill gjordes, om ändamålet
skulle vinnas, enär den enskildte medborgaren
lättare kunde inse nyttan af en ny Mkcrnas
ordning, än verkställa sådant sorn strider
emot gamla vanor, fattade fördomar och
falske åsigter, derest han ej i sitt bemödande
underlättas af allmänna anstalter; har Herr
Sparre föreslagit, det Ridderskapet och Adeln
måtte af de Fonder, som RiddarhusCassan ägde,
eller så fort sig göra lät, af sådane sorn
framdeles inflyta, eller af enskildtes till Riddarhusets
disposition lemnade medel till studerandes
understöd, vid hvilka något bestämdt
vilkor om sättet ick» vöre fästadt, stifta
tvenne stipendier, hvardera af 100 eller
150 R:dr årligen för Adeiiga ynglingar, sorn
allvarligen ägna sig åt cäringarne, helst vig
-
Bil, till Ridd. 0, Ad. Fröt. IX Band. 4
5o
Den 3 Or t ober e. m.
ten icke lage för närvarande på gåfvan» storlek
utan fastmera på Ridderskapets Och Adelnä,
genom sjelfva stiftelsen, högtidligen lemnade
godkännande af den grundsats , att det icke
vore oförenligt med Adelig Börd och vårdad
uppfostran, att agna sig åt näringarne; hvarjemte
Herr Sparre, till vidare utveckling af
sitt i berörde måtto gjorda förslag, på anförde
skäl, hemställt, att af de föreslagne Sti—
pendierne må förbehållas sådane Adelige ynglingar,
hvilka ingå i någon Fabriks-, Manufactur-
eller Handtverksrörelse och dert’11 inhämtat
studier vid det Institut för Tecknisk
undervisning, som i öfverensstämmelse med
hvad Stats- och EconomieLJtskotten, i deras
omförtnäldte Betänkande, tillstyrkt, framdeles
torde blifva i Hufvudstaden inrättadt, eller i
händelse ett sådant icke skulle komma till
stånd, skafta de bevis, att han på annat sätt,
och förenadt med verkelig handläggning, söker
förvärfva de kunskaper, som höra till det
valda yrket, samt att det andra Stipendium
måtte få begagnas af sådane Adeliga ynglingar,
ifrån i6:de till 2ode året, hvilka, i brist
af någon allmän skoleinrättning för Landtbru.
kets practiska utöfning, på större Landtegen-,
domar, och der Landtbruket vetterligen systematiskt
drifves, studera detta yrke; och har
Ridderskapet och Adeln förstnäfnnde dag behagat
samma Memorial, tillika med de af Herr
Hammarsköld, Lorentzo, Friherre Ankarsvärd,
Carl Hindric, Grefve von Schverin, Fredric
Bogislaus, Friherre Björnstjerna,Magnus, samt
Herr von Hartmansdorff, August, i anledning
Den 3 Öetöbet' e. tit.
St
deraf gjorde anföranden till RiddarhnsUtskot*
tets utlåtande remittera.
Då Utskottet nu går, att sådant åliggaö*
de fullgöra, anser Utskottet sig först böra, efter
sin åsigt, bestämma det begrépp Utskottet
fästat vid uttrycket Stipendium, och hvad
som vid tilldelandet deraf egenteligen synas
hafva varit åsyftadt. Utskottet tror nemligen,
att Stipendiers tillskapande förnämligast varit
föranledt å ena sidan, af Statens behof af kunnige
Embetsmän och vettenskapsidkare, och
å den andra af meddellösheten hos större delen
af Nationen, hvarigenom föräldrar betagits
tillfälle, att gifva ät sina barn den vetenskapliga
bildning,'som de under en lyckligare
ställning kunnat emottaga, och som för Statens
tjenst är behöflig. Bevis för detta förhållande
finnes på mångå ställen uti Fäderneslandets
Historia under början af Konung
Gustaf I:s Regering, der denne store Konung
ofta utbrister i klagan deröfver, att skicklige
Embetsmän af landets egne barn saknades, hvarigenom
Han fann sig nödsakad , att anförtro
flere vigtiga delar af Statsförvaltningen åt Utländska
personers händer. Det Var för att afhjelpa
denna briat och för att sätta obemedlade
Svenska ynglingar i stånd att besöka Lärosäten,
der en högre förstånds odling kunde
vinnas, som denne Konung först, Och efter
Honom flere Sveriges framfarne Regenter äfvensom
enskildte Medborgare anslogo summor
till understöd för fattige ynglingar vidi
deras studiers fortsättande. På detta sätt haf*
52
Den 3 Octol/er r. m.
va stipendier fått deras upprinnelse och se”
dermera blifvit i enahanda afsigt bibehållna;
och ett stipendium torde således egGnteligen
böra anses icke såsom en belöning, utan såsom
ett bidrag till den studerande ynglingens
uppehälle under det han, såsom Herr von Hartmansdorff,
ganska rigtigt anmärkt, uppoffrar
sin tid och sin möda på förvärfvande af sådane
kunskaper, hvilka ej under läroåren och
må hända ej på lång tid derefter gifva deras
Idkare en inkomst, hvarifrån han kan hämta
en tarflig bergning. Utgående från denna synpunkt,
tror Utskottet, att om Stipeodilnrättningen
skall bibehållas vid sitt rätta ändamål,
så måste de summor, sorn dertill anslås endast
komma sådane personer till godo, hvilka hafva
för afsigt att vid ett Läroverk förvärfva
kunskaper, som i vidsträcktare män kunna bidraga
till att öka subjectets intellectuella bildning,
han må sedermera använda den skörd
han sålunda upphemtat till gagn, antingen för
Staten directe derigenom, att han ingår i
dess tjenst eller för sådane näringsyrken,
hvilka äro i behof af vettenskapernes biträde
för att bringas till en högre grad af
fullkomlighet; men deremot synes det vara
aldeles främmande för berörde anstallt, att tilldela
stipendium åt personer, hvilka blott vilja
sysselsätta sig med yrken som inom kort
tid lätt kunna läras, och för hvilkas skickliga
utöfvande endast vana, eller hvad man kallar
handlag fordras, enär nybegynnare!! uti slike
yrken redan under lärotiden kan genom det
arbete lian förrättar, erhålla åtminstone uppe
-
Pc:i 3 Oololar e. m.
hälle; och till detta sia;': af näringsyrken anser
Utskottet allt hvad sorn vanligen förstås
under namn af handtverk böra räknas.
Utskottet kan icke förena sig med Motionairen
i den öfvertygelse, att någon verklig
fördom inom AdelsStåndet finnes deremot, att
dess Medlemmar ingå i de produetiva Näringarna
, enär flere exempel på motsatsen kunna
anföras. Tvertom synes det tankesätt alltmera
försvinna, som i allmänna samhällslifvet uteslutande
gör afseende på bördens företräd®
eller de yttre utmärkelser, hvilka vanligen åtfölja
Statens Tjenstemän, utan man önskar häldre
att bestämma Medborgarens värde efter en
annan mera säker och mera rättvis måttstock,-  den — af ädelhet i tanke- och handlingssätt
förenad med redbarhet i kunskaper.
Utskottet nekar dock icke , att åtskilligt
kan göras för befrämjandet af en sådan tanke,
sättets utveckling, hvarigenom den uppväxan-i
de Adelige ynglingen må lära , att icke blott
de ofTentelige Statens värf, krigsyrket eller
Embetsmannens kall, äga rätt till hans bemödande
och nit: att äfven det enskildta lifvet,
då det användes till det allmännas gagn, äger
anspråk på hvar tänkande Medborgares aktning;
att Landtmannens eller varuförädlarens
fredliga yrken äro förtjente af hans uppmärksamhet
och äga sitt värde, helst de både öppna
för sine idkare, ehuru med mindre yttre
utmärkelse, ett lika rikt tillfälle med de föregående,
att gagna det allmänna, samt erbjuda
åt dem genom tidigare utsigter till trefnad och
Den ä Octobcr e. m.
välstånd, ec mera snar belöning för försakelser
och mödor, än den andre sysselsättningar
jnå hända förmå gifva.
Det bör ej kunna med skäl häremot invändas,
att Adelsmannen om han inträder bland
Näringsidkares Class, afviker från sin egenteliga
bestämmelse, att vara medlem af Representationen
och föra Folkets talan i allmänna
angelägenheter. Utskottet är åtminstone öfvertygadt,
att icke allenast det allmänna utan
äfven Ståndet enskildt skulle vinna derpå, om
bland dess medlemmar på Riddarhuset män
funnos hvilka i särskildta näringsgrenar äga
grundeliga kunskaper, ey derigenom skall otvifvelaktigt
en mångsidighet i sanna och gagneliga
åsigtcr uppkomma, hvaraf åter visa beslut
och en förbättrad allmän hushållning och
economisk ställning inom landet skola blifva
välgörande följder.
I frågan åter om medels erhållande till
så beskaffade stipendier sorn nu äro i fråga,
får Utskottet upplysa, att sila de Fonder hvarifrån
Riddarhusstipendier nu utgå, med undan*
tag af den så kallade Adeliga CadettskoleFonden,
hafva tillkommit genom enskildt» personers
donationer, dervid det uttryckeliga vilkor
blifvit fästadt, att Stipendierna böra tillgodonjutas
endast af sådane Adeliga ynglingar,
hvilka vilja studera vid Rikets Universiteter,
och i hvilken föreskrift således någon rubbning
icke ksn göras', att deremot CadettSkoleFouden,
hvilken egentligen tillkommit ige
-
Den 3 October c, m,
55
nom de afglfter, som vid Introductioners erhållande
till Riddarhuset erläggas,kan ien frami
tid, genom den tillväxt Fonden på detta sätt åra
ligen vinner, lemna tillgång för inrättandet af
Stipendier, hvilkas föremål Ridderskapet och
Adeln synas vara oförhindrade att sjelfve bestämma;
dock bör Utskottet härvid icke obemäldt
lemna,’att Ridderskapet och Adeln redan
vid 1817 och 1818 årens Riksdag förordnadt,
att i den mån afkastningen på denna Fond tillväxte
skulle deraf alternativt tillskapas ett
högre Academiskt stipendium på 240 R:dr
Banco, och ett FriCadetfrum på Carlberg, hvilket
beslut, så vidt tillgångarne det medgifvit,
äfven gätt i verkställighet, och att följagteligen,
derest Ridderskapet och Adeln skulle
finna för godt, att Fondens blifvande odisponerade
afkastning borde till förut icke vanliga
ändamål användas, berörde förordnande måste,
på längre eller kortare tid blifva h vilande.
På dessa grunder, och då det syne» vara
Ridderskapet och Adeln värdigt, att, genom
lemnadt understöd åt sådane obemedlade Adaliga
ynglingar, hvilka uti de närande yrkena
önska söka deras utkomst och i sådant afseende,
utom praktisk färdighet vilja vid något
Läroverk inhemta de vettenskaper, som kunna
befrämja en fullkomligare utöfning af det
yrke de valt, gifva, på sätt Herr Sparre sig
yttrat, ett högtidligt godkännande af den grundsats,
att det icke är oförenligt med Adelig
Börd och vårdad uppfostran, att Ståndets med?
s6
D»n 5 October e. m:
lemmar ägna sig åt näringarne; får RiddarhusUtskottet
i så måtto tillstyrka bifall å elen af
Herr Sparre framställda Motion, att i den man
blifvande Räntebesparingar å Adeliga Cadcttskolefonden
det ■ medgifva, och då tjenliga Läroanstalter
för näringarne och jordbruket kunna
varda inrättade, 2.me Stipendier till lika belopp
med de nu varande lägre Acadsmiska
Stipendierne, eller 160 R;dr Banco hvardera
cm året må berörde fond anslås, för att, enligt
de hittills gällande allmänna grunder för
Stipendiers bortgifvande, tilldelas åt de Adeliga
ynglingar, hvilka på sätt berördt är åstunda
att förvärfva sig vettenskaplig underbyggnad
för näringarnes fullkomligare bedrifvande;
och att det må öfverlemnas åt RiddarhusDirectioncn,
ntt i afseende på tid och vilkor
för dylike stipendiers innehafvande, för
hvarje stipendiat serskildt göra de bestämmelser,
sorn efter hvarje Näringsgrens olika beskaffenhet
och andre omständigheter kunna
finnas nödige; dock att au ifrågavarande stipendier
ej må under längre tid, än högst 5 år
af en och samma person åtnjutas, Och kommer
såsom en följd af detta tillstyrkande, så
vida Ridderskapet och Adeln dertill lemnar
dess bifall, enär RiddarhusDirectionen finnér
oftanämnde stipendier i afseende på de dervid
fästade vilkor kunna utgå, den af Ridderskapet
och Adeln år 1818 meddeldta föreskrift
ofn den behållne räntans användande,
att förblifva hvilande intill dess den summa,
sorn för oftanänmds tvenne Stipendier erfordtas,
blifvit till iullo afsatt; hvilket allt jern*
Den 3 O c Löher c. m.
56
te tvenne Ledamöters serskildta mening till
Höglofl. Ridderskap^tä och Adelns vidare pröfning
vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 33 September 1823.
På RiddaihuiUtskottets vägnar
Polycarpus Cronhjelm.
N- Snoilsky.
Utdrag af Protocollet, hållit i RiddarhusUtskottet
vid Lagtima Riksdagen i
Stockholm den 23 September 1823.
S. D. Vid afgörande af den utaf Herr
Sparre, Bengt Erland, väckta och till RiddarhusUtskottets
utlåtande remitterade Motion
angående Stipendiers anslående till de Adelige
ynglingar, hvilka allvarligen ägna sig åt Näringarne,
var Grefve Cronhjelm, Polycarpus, af
serskild mening och yttrade-.
Lika med Motionairen tror visserligen jag
det vara önskeligt, att de bildade SamhällsClassernes
barn, så väl Frälse som Ofrälse,
mera än hittills, ägna sig åt de så kallade närande
yrken; men jag tror icke att detta ändamål
vinnes genom utdelning af stipendier.
Ursprunget till Stipendier har varit , att åt
meddellösa ynglingar bereda tillfälle, att, utan
hinder af knapphet i egna tillgångar, kunna
63
Den-3 October e, m.
vid Läroverken förskaffa sig de kunskaper,
sorn i framtiden skola gagna Staten eller det
allmänna. Men om man abstraherar från bebofvet
och föreställer sig detta fullkomligen
uppfyldt genom andre tillgångar, så kan jag
icke finna, att stipendierne i och för sig sjelf—
ve innefatta någon uppmuntran till ytterligare
framsteg; ty de låna sitt värde endast af
detta behof och kunna icke ställas i samma
cathegorie med de distinctioner af Ordnar, Jetoner,
Medailler ra. ra., sora det allmänna utdelar,
och som hafva till ändamål, att verka
på dan oegennyttiga hederskänslan. Nu är
förhållandet vid de så kallade närande yrken,
(hvilka jag häldre ville benämna enskilde, ejnedan
alla yrken äro närande och således äfven
det allmännas eller Statens,) att ingen
skicklighet deruti kan vinnas, utan practisk
handläggning, att denna, 6åvida yrket eljest är
lönande, och andra än lönande yrken vore orätt
att uppmuntra, måste äga sitt värde och kunna
uppfylla individens , mot yrket svarande behof,
och att således inga Stipendier der äro
af nöden- Det är visserligen sannt, att de
bildade MedborgareClassetne, mera än de må
hända borde, inkasta sina barn i de allmänna
yrkena eller Statens, men detta begär har
synts mig några år vara i aftagande, och i
alls fall anser jag det icke kunna modifieras
genom den åsyftade inrättningen af Stipendier,
Utan endast af tiden, som har sig ensam förbehållit
att afhöljadefördomsr, hvilka ännu betacka
sundare idéer, och tiden fores troligen icke
fram genom Stipendierne.^Hvad Landtbruket seri
Den 3 October c.m.
59
skildt beträffar, si är det, såsom Motionairen
anför, beklagligen sannt, att för värt Fädernesland
ännu mycket deraf återstår att lära;
men orsaken ligger visserligen ej deruti, att
icke de mera bildade SamhällsClasserne egnat
sig åt detsamma, ty man finner i aila provincer
ett betydligt antal af dera3 individer,
så väl Adeliga som Ofrälse, hvilka öfvertagit
arrenden eller sköta egne större eller smärre
egendomar. Men cUn rätta och enda orsaken
6ynes mig ligga i aftynandet af rörelsens liflighet;
ty der denna är verksam der växa Capitaler,
Och der sådane finnas der lockas den
enskilda industrien af sig sjelf till nya försök
och förändringar, och detta endast genom hoppet
och möjligheten af vinst. Dessa orsaker
existera äfven vid Manufactureme och förklaw
ra hvarföre de Svenska ligga under de utländske,
hvarföre de ej kunna drifvas i stor Scala
eller Fabriksmässigt, hvarföre de således äro
mindre lönande och mindre locka till concurrena.
» Men en annan orsak; hvarföre Manufacturerne
äro miudre sökte af bildade individer
än de kanske annars skulle vara, syres
mig ligga uti den med skråväsendet uppvuxne
barbariska sed, att Lärlingen de första
åren är föga annat än betjent åt Mästare och
Gesäller och i egenskap af sådan ofta blir ganska
illa behandlad; och så länge detta bruk.
icke är häfvit, må man fåfängt vänta, att bildade
Föräldrar, måne om sine barn, skola,
vare »ig af Stipendier eller af en förutsedd
vinst af yrket, förmås att insätta dem i Manufacturyrken,
der de befara, att blifva ut
-
6o
Den ö Octoher c. m.
satte för så väl fysiska £0m moraliska misshandlingar.
Jag tror mig nu hafva anfört orsakerne,
hvarföre bildade ynglingar i allmänhet, mindre
än mao kanske har rättighet att önska ,
egna sig åt enskilde närande yrken, och dessa
orsaker anser jag icke kunna häfvas genom de
ifrågavarande Stipendierne. Men jag tror mig
med serskildt afseende å Adlige ynglingsr böra
tillägga, att lika skadligt det skulle vara,
att uteslutande egna dem åt Statens tjenst,
lika skadligt vore det å andra sidan, att söka
bibringa dem uteslutande tendens till enskilte
productive ysken; ty ”Adelsmannen är, såsom
Herr von Hartmansdorff i ämnet yttrat, genom
födseln bestämd till det offentliga hfvet
och att såsom Representant föra Folkets talaa
i allmänna angelägenheter. För att kunna
uppfylla detta kall åligger honom att skaffa
sig kunskaper och kännedom om menskliga
angelägenheter i allmänhet, ty det är hans
pligt att sysselsätta sig med Staten, icke med
hushållet allena-5’ Först då, när hos honom
6aknas kropps- eller själsförmögenheter för att
på ett utmärkande sätt gagna det allmänna i
offentelig väg, då först bör han efter mia
tanke ute/lutande egna sig åt enskilde yrken,
och ifrån det offentliga Ståndet, sorn han egenteligen
tillhör, inträda i det enskilda, för
att der ehuru på ett mera obemärkt sätt. vara
nyttig för sig sjelf, för Medborgare och för
Fäderneslandet.
Ben 5 Octoher c. m.
Härmed förenads sig Herr af Lehnberg,
Carl Magnus: och skulle bemälte Herrars sålunda
yltrade skiljagtiga tankar genom Protocollsutdrag
åtfölja Utskottets Betänkande- Ut
supra.
Ex Prolocollo
N. Snoilsky.
Bilaga
till PleniProtocolIet för den 9 October,
förmiddagen.
N:o 1.
Herr von Hartmansdorff, Auguft:
I anledning af de olika meningar, sora
uppstått om rätta förståndet af de stadgar , som
bestämma sättet huru förhållas skall med tillsättandet
af JustitiasOmbudsmannens efterträdare,
då den forre under påstående Riksdag
aflider, har jag anhållit att få framställa min
åsigt af saken, enär ingen annan åsyftning
6*
Den g Oc löher f, m.
dermed, ån reda och rättelse för framtiden
kunde sättas i fråga. Detta ögonblick trot
jag nu vara inne; och jag vill hegsgna det för
att i följe af de slutledningar, hvartill jag kommer,
föreslå ändringar i 25 och 26 §. §. af
JustiticeOmbudsmannens Instructian.
Ordalydelsen i dessa lagrum är för "härvarande
så obestämd stt den, efter mitt begrepp
icke kan tillämpas utan jemnförelse med
andre lagbestämmelser, eller utan uppfattning
af meningen med de stsdganden i Grundlagen,
hvaraf denna §. i JustitiaeOmbudsmannens Instruction
är en följd. Svårligen lärer någon
Lags ordalydelse kunna göras så tydlig eller
fullständig, att man icke vid tillämpningen måste
göra afseende på de allmänna jörnuftsgrunderna
för ali Lag, och på Lagstiftarens uppfat i
hänseende till de fårfkildta förhållanden som äga
rum hos det Folk, för hvilket Lagen är
gjord. Dess tillämpare skulle eljest icke behöfva
äga hvad man hittils af honom fordrat,
nemligen kännedom af den allmänna rättsläran,
och af sitt Lands allmänna Författning, utan vara
belåten med att blottförstå, uppläsa och afkunna
den bokstafligalydelaen afsärskildta § §. lemnande
derhän huruvida påföljden deraf vore förenlig
med rättslärans allmänna fordringar, och med
andan af det Samhälles serskildta Lagstiftning,
der tillämpningen skedde. Ett sådant läsande
af lagens bokstaf utan eftersinnande af Lagens
mening skulle leda till sjelfmotsägelser 60m
äro alltför ögonskenliga, för att behöfva med
Den 9 Octo ber j. m.
65
exempel upplysas. Jag antager således, att
Lagens anda alltid forst bör betänkas och tillämpningen
ske derefter, så vida icke ordslydelsen
är så bestämd att afvikelser från bokstafven
kunde leda till Lagens förtydning.
Från dessa grunder vill jag draga de slutledningar,
jag nu går att göra.
Huru förhållas skall med tillsättandet af JustititiasQmbudsmannens
efterträdare mellan Riksdagarne
är intet tvifvel underkastadt. Återstår
således att först utreda frågan om nytt val
af JujlliiceOmbudiman bör, under det Riks dagarne
påflå af Rikfens Ständer fnr&ttas, ehuru de redan
valt en Suppleant att honom efterträda? Derpå
svaras fa, ehvad man vill hemta svaret från
allmännatförnuftsskäl, eller från andan af vår
Statsförfattning. Suppleanten är eljest JustitiasOmbudsmannens
ovdkorliga Survivancier, och
tillvarelsen af en sådan, då det icke behöfdes,
är stridande både mot rättsgrunder i allmänhet
och mot vår Statsförfattnings fordringar.
Eftertankan måste nemligen säga en hvar,
att då ingen våda genom brist på Survivancier
uppkommer, bör en sådan icke finnas, dels emedan
det kan hända, att Survivancieren, innan
företrädaren afgår, varder genom moraliska
eller physiska fel oskicklig, eller mindre
skicklig, ändå han valdes, dels emedan en annan
mera tjenlig person till efterträdare, kan
under tiden varda bekant. Derföre .är det ock
som grundlagliga Författningar i allmänhet äfvensom
vår, vanligen icke erkänna några andra
Survivancierer än till Thronen och till
64
Den 9 Oclobcrf. in,
vissa rum i den Lagstiftande Församlingen!
Likaså vådligt som det skulle vara, att, synnerligen
i första fallet, för hvarje gång bestäm*
ma efterträdaren genom nytt val, likaså litet
farligt synes det vara, att göra det med Justitieombudsmannen;
och då bör valet för nyås.
Men invänder man, Grundlagen förbjuder
icke bokstafligen att utnämna Survivancierer pä
Embeten! Jag medgifver det; men 60 §. Regeringsformen
förbjuder Konungen, att bevilja
några monopolier hvilket Survivancer ostridigt
äro; och 28 §. Regeringsformen stadgar, att
endast förtjenst och skicklighet skola. vara
grund til! befordran, hvilket icke kunde uppfyllas,
om man på förhand bortgåfve ett Embete,
utan att kunna veta huru det framdeles,
då tjensten blefve ledig, kunde stå till med
Survivar.cierens egenskaper, i jemförelse med
då blifvande medtäflares. Också har Regeringen,
iagttagande Grundlagens anda i detta fall
icke sedan närvarande Regeringsform blef gällande,
mig veterligen beviljat Survivancier i
något till Statsförvaltningen hörande embete,
ehuru deras meddelande å Hofsysslor och Ordens
värdigheter, eller i Rådane afseenden,
som för Samhället äro likgiltiga, bevisar, att
sjelfva saken hvarken är glömd, eller kommen
ur bruk. Äro Survivancer stridande mot Grundlagens
anda, då det sngår Embeten, som tillsättas
af Kongl. Maj:t så måtte de äfven vara
det, då fråga arom de beställningar, som Riksens
Ständer meddela. Hvarföre har då Grundlagen
Lkväl förordnat en Survivancier åt Ju
sti-,
Den 9 October f. m.
stitiatOmbudsmannen? Jo, rimligtvis derföre,
att Ständerna icke, såsom Regeringen»
alltid äro tillstädes, och kunna tillsätta en efterträdare,
samt emedan de icke velat öfverlåta
sitt val St någon annan. Men under påstående
Riksdag äro Ständerna tillstädes och kunna
tillsätta en Justitieombudsman efter deras
6inne. Skälet att begagna Survivancieren förfaller
således och följakteligen äfven påföljden
deraf. Nytt val syne» derföre efter allmänna
förnuftsskäl och enligt andan af v&r Grundlag,
böra äga rum under påstående Riksdag, då
Embeteta ledighet dertill föranleder. Men det
hindrar icke Ständerna att lita sitt val falla
på den redan utsedde Suppleanten, i händelse
inga mellankommaade omständigheter förbjuda
det. Sådane kunna dock finnas; ty man
måtte väl erkänna, att längre tid än som
behöfves för Ombudsmannen till att dö, fordra
s icke heller för Suppleanten till att begå
ett brott, eller en ehuru må hända inför Lag
icke 6traffar, dock i allmänna omdömet förklenlig
handling, eller att vara sinnessvag, eller
bysatt för gäld o. s. v.
Man torde ej heller vilja bestrida att detsa
händelser kunna ganska väl inträffa under
tidenfmellan en ny vald Justitieombudsman*
insättande i Embetet, och hans dödliga frånfälle;
och att do ehuru ej bokstafligen omtalade
i de lagrum, sorn angå Suppleanten, likväl
äro vigtiga nog, för att böra befria Rik
-
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr. IX Rand, g
66
Den 9 October f. m,
sens Ständer från ett sådant Ombud, och tillåta
dem välja ett annat.
Betragtar man efier Lagens bok/laf frågan
om anställande af nytt val till Justitieombudsman,
under påstående Riksdag, ehuru Suppleant
är till: så finner man 9§ §. Regerings
formen
ovilkorligen stadga, att denne bör Justitieombudsmannen
efterträda, i fall han, innan den
näjlf öljande Riksdagen, /kulle med döden afgå. Och
då 83 §. Regeringsformen bjuder, att Grundla•
garne, i hvarje färfäldt fall /kola, efter deras on
dalydelfe, tillämpas, så bör intet nytt val äga
rum utan Suppleanten vara JustitiaeOmbudsmannens
ovilkorlige Survivancier. Om hvad
jag förut anfört, äger någon grund, 6å synes
detta stadgande vara både förnufts- och grundlagsvidrigt.
Men då så mycken klokhet och
sammanhang framlysa i Grundlagens öfriga
atadganden, bör man icke obesedt taga för afgjordt
att någondera delen saknas i det före.
varande. Vid närmare eftersinnande lärer man
rimligtvis icke kunna antaga annat än att med
orden innan den näjlföljande Riksdagen menas zmellan
Riksdagarne, emedan Ständerne då icke
äro församlade, eller kunna förrätta nytt val.
Att meningen är sådan, synes så mycket tydligare,
som Grundlagens berörde ordalydelfet
enligt hvad Herr Lefrén redan anmärkt, tilli’
kännagifver, att fedan en efter sista Ombudsmannens
val nästföljande Riksdag begynt, har
äfven Suppleantens rätt att efterträda Justitieombudsmannen
upphört, i händelse denne af*
gioge innan Riksens Ständer förrättat det val,
Den 9 O cl ober f, m, 6f
till detta Embete, hvilket de, enligt 96 §< Re«
geringsformen vid hvarje Riksdag skola göra.
Hvad som gäller om Suppleanten i början af
Riksdagen, eller före valet, måtte äfven gälla
i slutet af densamma eller efter valet, emedan
grunden i bägge fallen är enahanda, eller den
att Riksens Ständer äro tillsammans, och icke,
så länge det räcker, behöfva tillita den Survii
vander, som endast för deras frånvaro är på-;
räknad.
Om än emot såsom jag förmodar sunda
förnuftsslut och Grundlagens anda Lagens iden-:
na del mindre vårdade» bokstaf ovilkorligen
stadgar, att en Survivanciet för JustitiieOmbudsmanöen
bör finnas, när det icke behöfves, och
följakteligen att Suppleanten skall, under påstår
ende Riksdag tillträda sysslan utan nytt val, så
frågas ytterligare om Fullmägtige i Banken
och RiksgäldsContoiret skol* befatta sig med
att infätta honom i Embetet enligt 26 §. Justitim
Ombudstnannens
instruetion ?
Derpå svaras
nej'.
Ty enligt hvad jag redan hos Herrar
Fullmägtige haft äran anföra finnes ingen rimlig
grund, hvarföre icke de skulle hafva fått
detta, hvarken Banken eller RiksgäldsContoiret
angående uppdrag, om icke af orsak, att inga
Representanter af samtelige RiksStånden mellan
Kikrdagarne äro att tillgå. Men under desamma
finnes icke skälet till befattningen, följagteligen
bör den sednares äfven upphöra och den
första åtgärdens eller Justitieombudsmannen»
insättande i embetet, leder till den andra, eller
val af Suppleant genom Herrar Fuilmäg-i
"68 Den 9 Oetoler /. m.
V
tige,
ehuru Riksén* Ständer äro tillstädes och
kunna göra det. Detta galler om man icke
ingår i någon pröfning huruvida nytt val a£
justitieombudsman bör anställas, eller ej. Ingår
man i denna pröfning, så lärer man svår.
ligen kunna förbise motsägelser mellan Grundlagames
anda och dess bokstaf, och Fullmägtige
destomera böra undvika att g& Riksens
Ständer och ConstitutionsUtskottet i förväg, i
afseende på tillämpningen, som 26 § JustitiasOmbudsmans
Instruction ej i afseende på Supple^
antens insättande, gör någon 6kilinad emellan
Riksdags och annan tid, emellan Riksdagens
början eller slut. Det står blott: dör JufliticeÖmbudsmanmn,
§å akola de insätta Suppleanten
i embetet. Mea i början af en Riksdag
eller innan Ständernas Lagtima val föregått,
kunna ej Fullmägtige göra det, emedan ingen
§pppleant finnes, ty suppleantskapet räcker
enligt 98 .§• Regeringsformen icke längre än
till Riksdagens början. Får och bör man antaga
conseqvence i lagstiftningen, så väl vid
slutet, som i begynnelsen af ett Riksmöte, så
är det äfven klart, att Survivancen efter det
Lagtima valets förrättande icke påräknas taga
sin början förr än den behöfves; eller efter
Riksens Ständers åtskiljande.
Origtigheten, att Banco- och RiksgäldsFullmägtige
befatta sig med Suppleantens insättande
i JustiticeOmaudsmans-embetet, eller
med väljandet af Suppleant under Ständernassammanvaro,
synes äfven af det föreskrifna sättet
dertill.
Den 9 October e. rn.
Enligt 98 § Regeringsformen rfkall Justi—
timOmbudsmans Suppleant väljas al 48 Ständernas
Electorer, hvaraf öfver hälftens röster,
eller minst 25 erfordras för att blifva valdj
och man har hittils förstått Lagens mening så,
som skulle ingen af detta antal få fattas. Fullmägtige
i Banken och RiksgäldsContoiret utgöra
såsom bekant är, tillsammans 24. Enligt
8 § i BancoFullmägtigss och 9 §. af RiksgäldsFullmägtiges
Ansvarighetslagar af den 1
Maji 1810, behöfva blott tvåtredjedelar vara
tillstädes, då ämnen af vigt, och sysslors tillsättande
skola afgöras. Följagteligen erfordras
endast 16 när varande Fullmägtige, och endast
8 röster då Ordförandens är deribland,
för att i Embetet insätta Justitieombudsmannen,
och välja hans efterträdare, eller blott en
tredjedel så många röster för att göra det, när
Fullmägtige utöfva Riksens Ständers rätt, som
när de utöfva den sjelfva, hvilket _synes mig
vara ett tydligt missförhållande» Ville man
nu föreställa sig möjligheten, att någon sökte
utöfva ett otillbörligt inflytande på detta val,
och att någon väljande kunde af mensklig
svaghet duka under för hot eller frestelse, så
synes det vara lättare att verka på färre, än
på flere personer, så framt man icke vill antaga
att Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret
äro mera ofelbara, än andra Riksens
Ständers Electorer, hvilket hvarken lärer kunna
påstås eller medgifvas.
Endast genom ett Protocollsutdrag från Riksens
Ständers Ombud i Banken och Riksgälds-?
7o
Den 9 October f. nt.
Contoiret, insattes Suppleanten i [ustitimOmbudsmanse
mbetet, enligt 26 §. i dennes Instruction.
Hvarföre får han icke Fullmagt, så väl
som andra och ringare Embetsman? Jo rimligtvis
emedan de som skulle utfärda henne,
eller Ständerne äro frånvarande mellan Riksdagarne,
och icke kunna göra det. Men under
påstående Riksdag äro de i stånd dertill. Följ—
agteligen böra de äfven gifva Fullmagt åt den
andre likaväl som åt den förste JustitiaeOmbudsmannen,
hvilken under tiden blifvit tillsatt.
Hvad som gäller om val och befullmägtlgande
af Justitieombudsman under Rikd&garne,
gäller naturligtvis i alla afseenden, äfven om
hans Suppleant, och hvad som gäller om enderas
afgång genom döden, måtte äfven gälla
Om embetet nedlägges; emedan ingen lärer
kunna emot sin vilja tvingas att vara Justitieombudsman,
mera än att bibehålla något annat
embete.
På sidane grunder vågar jag föreslå, att,
i 25 §• af JustitiaeOmbudsmans Instruction, orden:
innan näjlinfallande Riksdag, med änden
af ginge: måtte förändras till: mellan Riksdagarna
från embetet af ginge-, samt att 26 §. af samma
Instruction måtte erhålla följande förändrade
ordalydelse:
■Afgår JustiticeOmbudsman från embetet, under
påstående Riksdagföre eller efter det Lagtima, valet
till detta embetet besätt ande, förhålles med utseendet
•f en efterträdare på sätt 97 §, Regeringsformen fä
-
Den 9 October f, m.
7l
rcskrifver: afgår Justitieombudsman mellan Riksdagarne,
tamm ant reide genast Fullmäktige ofver Bancooch
Riksgdldsverken, och insatte i embetet genom Protocollsutdrag,
den person , Riksens Ständer till hans
efterträdare emellan Riksdagarne utsedt. Blifver denne,
till verklig Justitieombudsman förordnad, välje
genast bémälte Fullmägtigc samf äldt och per Capita
en annan. Lag samma vare, om denne person rättigheten
till efterträdandet sig, mellan Riksdagarne afsäger
eller el/est derifrån afgår, Under påstående
Riksdag förhålles dermed enligt 98 §, Regeringsformen.
Om denna framställning godkännes, 6å förmodar
jag, att Högloft* Constitutionsötskottet,
till hvilket jag anhåller att denna motion måtte
remitteras, lärer hos Riksens Ständer föreslå
de ordförändringar i Grundlagarne, hvilka
dermed stå i förbindelse, och till hvilkas föreslående
jag på detta rum icke är berättigad.
Bilagor
till Pleni-Protöcollet för den 9 October,
eftermiddagen.
Nio ii
Herr Lilljeflråle, Gu fia/'.
Sedan Högloft. Ridderskapet och Adeln uti
Plenum d. 4 sistl. beslutat^en förhöjdjjCapitations
-
7»
D*n 9 Octubcr e, m.
afgift för Ridderskapets och AdelnsLedamöter till
Bästa Riksdag, för att betacka brist uti RiddarhusCassans
Fonder, egenteligen deraf föranledd
att ea RiddarhusCassans fordran hos aflidne
Majoren Axel Printzenskjöld, genom på god
tro snart sagdt, lemnadt lån, gått förlorad;
och då Höglofl. Ridderskapet och Adelö funnit
betänkligt att för uragtlåtenhet af vidtagande
nödige försiktighetsmått, som denna olycka
kunnat afböja, någon recherce eller
Rättegång anställa, synes mig likväl vara välbetänkt
och med rättvisan enligt, att så vidt
naöjeligt är, söka praecavera dylika misstag för
en framtid. Jag vågar derföre föreslå «tt Höglofl.
Ridderkapet och Adeln genom aflåten
skrifvelse till Höglofl. RiddarhusUtskottet, dels
behagade uttrycka sitt verkeliga misshag och
nin ledsnad öfver ofvannämnde olyckliga tillfällighet
och derjemte åligga Höglofl. RiddarhusUtskottet,
att jemte tillkännagifvande af
dessa Höglofl. Ståndets tänkesätt allvarligen
tillsäga närvarande eller blifvande RiddarhusDirection,
att vid tillkommande frågor om utlåningar,
emot Intekning uti Landt- eller StadsEgendomar,
på det nogaste ställa sig till efter'
rättelse, Lagar och laga stidgar, samt icke
utan fullgiltigt Gravationsbevis, och alla öfriga
nödige och allmänneligen vidtagne försigtighets-
och säkerhetsmått, några Lån med-J
dela, sä kärt det Directionen må vara, att ej
decharge undfå eller sjelf derföre stadna uti
ansvar. Hvilken påföljd likväl lika rättvist
bör förfalla, sedan RiddarhusUtskottet vid nu
sktende Riksdag funnit rättvist att gilla alla
Den 9 October e. m.
RiddarhisiDirectioneos i thy mål vidtagne åtgärder.
Ehuru den föreslsgne Capitationsafgiften
ej för alla af Ridderskapsts och Adelns medlemmar,
kan vara betydlig eller kännbar,
drabbar den dock aldratyngst de meddellösa
bland Adeln, ty ofta händer att Försynen låter
en fattig man få stor familia och många
söner, då den rike deremot erhåller få eller
inga, I den händelse Höglofl, Ridderskapet
och Adeln skulle behaga gilla denna min på
billighet och goda skäl grundade framställning,
anhåller jag ödmjukast, att Högvälborne Herr
Grefven och LandtMarskalken behagade göra
Höglofl Ståndet, en i sammanhang härmed
lämpelig och tjenlig proposition.
N;o 2.
Hörsamste Memorial!
Under den 3 i denna månad har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln behagat till RiddarhusUtsKoitets
Utlåtande remittera en af Grefve
Cronhjelm, Polycarpus, gjord motion, att
då erfarenheten visat, att en stor del af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter vanligen voro
hindrade att till slut bevista Riksdagaroe,
och enär det syntes vara rättvist, att alla finge
deltaga uti val till de embeten, hvilka enligt
Lagarne, af Ståndet böra tillsättas, ett sådant
tillägg uti RiddaihusOrdningen måtte göras,
att, i händelse Riksdag 6kullc fortfara
7*
Dan 9 O doba- c. m.
öfvar 3:oe månader, RiddarbusDirecfionen likväl
ovilkorligen må väljas inom fyra månader
från den dag, då Kongl. Majtt afgifvit dess
Nådiga proposition om Statsverkets tillstånd
och behof. Ock får Riddarhusutskott i anledning
häraf yttra, det Utskottet, efter pröfning
af Motionen, icke funnit hinder för densammas
antagande, hälst det stadgande sora
derigenom velst tillvägabringas icke innefattar
något som kan anses stå i strid med Grundlagarne.
I följd hvaraf, och derest Ridderskapet
Och Adela skulle behaga gilla denna tftskottets
åsigt vördsamt tilistyrkes, att 48 §. uti
det af Utskottet uppgjorde, och på Ridderskapef
och Adelns pröfning nu beroende förslag
till en förändrad redaction af Riddarhus.;
Ordningen, må sålunda ändras, att orden: vid
Jlutet af hvarje Riksdags borttagas, och i stället
iöförss ; ovilkorligen inom fyra månader från den dag
då Kongl, Majit afgif vit Dess Nådiga proposition till
Rikets Ständer angående Statsverkets tillstånd och behof,
af Ridderskapefc och Adeln &c. samt att
vid periodens slut det tillägg göres: ,JOch bör
Directionens Riks dags Ber ät tel se så tidigt af Riddar -  huslltskottet granskasalt Ridder skåpet och Adeln, i
anledning af det yttrande^ Utskottet deröfver bur afg
ifvås må kunna inom nämnde tid pröfva samma, Berättelse
ock huruvida Directionen må hafva dess åliggande
i afseende på Riddarhus- och Stiftsärendernesförvaltning
rätteligen fullgjort. Äfvensom att I
3 §• af 1 Art. uti Förslaget till Instruction för
RiddarbusDirecfionen, de orden: vid flutet af
hvarje Riksmöte, må utbytas mot orden: pä fatt
48 §. i Riddar hut Ordningen fad gar.
Den 9 October e. ni, y5
Hvilket dock allt, till Ridderskapets och
Adelns vidare profning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 8 October 1823.
På Riddarhusötskottcts vägnar
Polucarpus Cronhjelm.
N. Snoilsky.
\
Bilaga
till Pleni-Protocollet för den 11 October,
förmiddagen.
N:o 1.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel:
Då detta ämne förra gången här discuterades
tillkännagaf jag det föga hopp jag ägde,
att denna Riksdag se realiseradt mitt Förslag
om stämpladt papper till begagnande vid postuppbörden,
så till vinnande af en bestämd controll
öfver densamma, som till införande af
den berömda frankeringsmethoden.
Flere personer, som vid första påseendet
76
Den ii Ocloler f. ui.
ansågo saken Invicklad Och ogörlig hafva, sedan
de närmare undersökt detaillerne, funnit
den klar och verkställbar, hvilket gifvit mig
anledning förmoda, att den vid ett annat
tillfälle kan vinna flere anhängare och möjeligen
gå igenom eamt visa det gagn den medför.
Då jag således anser’ett ytterligare utvicklande
öfver denna särskildta fråga i Utskottets
Betänkande för det närvarande vara
öfverflödigt, bör jag, för att ej onödigt upptaga
tiden, endast hvad densamma angår nämna:
att den ökade personal för pappere s stämplande
och de ökade utgifter, som detta papperets
kringspridande i landet, enligt Utskottets
mening skulle medföra och i betydlig mohn
belasta PostCassan, hvaraf Utskottet ock hemtad
förnyad styrka tili afslag å min Motion,
efter min tanka, icke kan jemföras mot den
nytta, som med detta förslags antagande hade
varit förenad, enär, hvad stämplingen beträffar,
mekanikens begagnande i betydlig mohnc
skulle minska behofvet af en stor personal för
detta ändamål, och kringsändandet af det stämplade
papperet är lätt och mindre dyrt, genom
de flere sjöcommunicationer vi äga.
Det torde nu blifva mig tillåtit att göra några
anmärkningar vid Utskottets egna förslager,
hvarvid ibland annat förekommer, Utskottets
tillstyrkan, att den så kallade moderation å
Brefporto borde försvinna. Efter min öfvertygelse
är det först och främst i betraktande med
Postverkets^ ändamål, ett högst onaturligt me,
Den II October e. m. 77
del) att på detta sätt beskatta den enskilte
correspondenten , för att söka befrämja controll,
och det innebär i sig sjelft ingen sådan, hvilket
jag i mitt yttrande, som medföljde återremissen
i detta ämne, meddelst calcul bevisat.
Vi böra ihågkomma vårt Lands geografiska
läge, och att emellan Torneå och Ystad afhandlingsr,
Born. uppgå till flere lodtal, möjeligen
behöfde afsända» med posten} att de rättsökande
i Nordliga delen af Sverige, här i
Stockholm hafva närmaste HofRätt att flere
Medborgare tilläfventyrs, skulle vilja rneddedela
hvarandra Litteraira arbeten af Manuscripter,
uppgifter m. m. och för all sådan communication
blir det kännbart om moderation skulle
komma att försvinna, och missnöjet hos den
enskilte öfver ett dylikt beslut, alltid så mycket
rättmätigare och säkrare, som det ligger
för öppen dager,fatt ingen fullkomlig controll
derigenom ändå vinnes för det allmännas
bästa.
Åtminstone får jag för min del helt och
hållit reservera mig emot ett 6å menligt och
änd&milslöst beslut.
Utskottet tillkännagifver såsom ett stöd
för dess Förslag om Landshöfdingarnes resor,
med uppdrag att för sig låta uppväga Bref
”att bland de flere Herrar Landshöfdingar som
inom Utskottet deltagit i öfverläggningarne
derom har ingen sig deremot yttrat, och, att
Utskottet icke kan inse huru en sådan uppsigt
skulle kunna medföra någon våda i af
-
78
Dm Ii October f. m.
seende på den frihet, som utgör ett vilkor för
Brefvexlingen.” Hvad det förra beträffar, eiler,
att Herrar Landshöfdingar, ej yttrat sig emot
Förslaget, så, då fråga var, om att pålägga
dem en ökad, besvärlig Embetsbefattning, får
man väl mera sätta detta på deras mode/lies
Conto, än tro, att de fullkomligt delade de
öfrige Ledamöternes åsigt af saken, nemligen:
att en ofelbar controll derigenom var gifven.
Hvad det sednare eller Utskottets säkra
blick i framtiden vidkommer, om fortfarande
oberoende i Brefväxlingen, oagtadt dessa föreslagna
visitationer i Postväskorne, så må det
ursägtas mig, att jag nyttjar repressalier, och
icke tror på inmaginéra satser, då Utskottet
icke behagat antaga mina zifferbevis.
Jag kan således icke på någon grund tillstyrka
bifall åt ett sådant uppdrag som det
ifrågavarande, åt någon authoritet, hvarken
Troman eller Trotjenare, såsom efter min tanka,
endast medförande onyttig kostnad för Staten,
tidsspillan, misstro, oro och obehagligheter, utan
någon enda förmohn för det allmänna.
Icke eller kan jag dela Utskotteg mening
i afseende på den af en värd Ledamot här
framställda fråga, örn ea progressif afgift för
recommenderade Bref. Grundlagen hindrar icke
på något ställe, genom någon föreskrift
Bevillningsutskottet, att i en fråga af denna
art föreslå Ständerna andungar och tillägg,
ulan ger 31 §. Riksdagsordningen deremot full
Den ii October f m.t
79
latitud® åt Utskottet, att handlägga »lia Be
villningsämnen.
Postintraderne utgöra en Bevillningspost,
och en progressif recömendationS'
afgift, kunde komma att öka Bevillningsinkomsterne
genom det, att Staten sjelf bestod Lack.
och Segelgarn, som Utskottet talar om, till de
recommenderade Brefvens säkrare förseende,
och de medel som nu tillfalla Postförval tärne
såsom ersättning för dessa reqvisita i stället
uppburos för Statens räkning; således tyckes
denna punkt, lika så väl som alla andra, hvilka
angå vinst af Postverket, tillhöra Bevillningsutskottets
handläggning, och tror jag
detsamma opåtalt, och utan att hafva trädt
ömsesiga rättigheternas gräct för nära kunnat
upptaga denna proposition, till Förslags afgifvande
deröfver. Likaså vill jag tro, att Utskottet,
utan att befara klander, hade kunnat
föreslå beloppet af ett premium, att utgå af
Postmedlen, åt den som inkommer med ett
Förslag till Controll öfver Postverket hvilket
af Ständerne antages; jag kan icke frångå den
tanka, att allt hvad som i financielt hänseende
rörer Postverket har gemenskap med Bevillcingsärender,
och således ensamt af Bevilli
ningsUtskottet bör behandlas.
Emedlertid och intill dess någon säkrare
controll blir uppgifven, och antagen, torde den
enklaste och tjenligaste finnas i uthängaode
af Copior ur Specialen öfver afgående Bref.
Det förutsätter en ovanlig djerfhet hos PostFörvaltare,
om detta icke skulle förekomma
försnillning. Utskottet Jåter förstå, att hvem
8o
Ben 11 Octoler /, m.
sorn vill åger tillträde till Specialen på PostContoiren.
Detta var icke allenast förut af mig
kändt, utan har jag sedan längre tid tillbaka,
flere gånger begagnat mig deraf för att efterse
om Bref rigtigt afgått, hvilka icke framkommit
på behörig tid. Man får dock medgifva,
att dels skulle ett sådant efterforskande af tilläfventyrs
flere personer på en gång, i lika ärende,
sammanstötte i PostContoirets rum, vara
besvärligt och hinderligt; dels icke innebära det
correctif, som Copior ur samma Special, uthängde
till allmänt åskådande, hvarvid vore fästadt
den hufvudsak, att dessa samma Copior, underskrifne
af förste Magistratsperson på stället,
af honom skulle till GeneralPostContoiret
med omgående Post ötversändas.
Jag tror lika med Utskottet att icke mäng.
den af Correspondenter lära befatta sig med att
genomgå och granska 114 st. eärskiIdte PostChartor,
men osäkerheten om, att en person,
utan att man vet hvilken denna person är, eller
vid hvad tid och stund han fiscaliserar
(om det så nödvändigt Ekall kallas), gör efter
min tanka tillfyllest för att få Brefven rigtigt
upptagne så till lod som antal på dessa försnillningsfjättrar,
och, då dessa sedan inkommit
till GeneralPostContoiret för att jemföras
med dem, som vanligen annars från Po. >Contoiren
dit insär.das, och efter hvilka liqviden
hittills controllerats, upptäckes ofelbart, om försnillning
skedt. Dessutom är det högst få ställen,
hvarifrån Posten ej afgår åt olika håll, på
olika
Den ii Octolcr f. m, 8r
olika dagar i veckan, och således kan man åtminstone
dela dessa 1141 2:ne delar, då Chartornes
antal ej blir mer än 57 hvarje gång,
hvartill äfven kommer, att icke alltid Bref afgå
till hvarje af dessa 57 serskildta ställen;
och många Chartor innehålla få namn, samt,
den som afsändt Bref, och är på stället i ändamål
att efterse om det rigtigt afgått, icke
om han ej har dess bättre tid, bryr sigom, att
genomse någre andre Chartor än de, som upp*
fatta Brefven till det ställe han skrifvit.
För sådane copiors utskrifning vill jag ej
medgifva behofvet af en fördubblad betjening.
Att 6 personer här å PostContoiret, för att
inskrifva 500 å 800 Bref dageligen , ofta behöfva
biträde, vågar jag icke bestrida; men
deremot tillkännagifver jag min förundran öfver,
att det antages så högst tröga skrifvare
till sådane Poster, då 8oo:de namn beqvämligt
kunna skrifvas på 5 å 6 timmar. Man kan
således med allt skäl fordra dessa Copiors både
utskrifvande och uthängande, dagen efter
Postens afgång, utan att behöfva gifva hvarken
nya Tittlar eller nya Löner. Jag anger det
vara en mycket för utsträckt liberalité och ett
oförlåtligt vanvårdande om allmänna medel,
om man underlåter atc stadfästa denna controll
sedan den kommit i fråga, och någre giltigare
skäl ej äro framlagde, till vederläggning af dess
nytta och bevis af dess olägenheter.
Bil. till Ridd, 0. Ad, Pr. IX. Band, 6
8a
Den 11 October f. m.
Sluteligen får jag ödmjukast hemställa till
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt, att
i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit framföra
den anhållan, att ingen förhöjning å afgiften
för recommenderade Bref hädanefter må
äga rum, utan Riksens Ständers hörande deröfver.
Välloflige BorgareStåndet, lär hafva
beslutat en dylik Skrifvelse och jag tror anledning
vara att instämma i en likalydande underdånig
anhållan.
Då Utskottet icke meddelat något yttrande
öfver den här af Herr Grefve Spens väckta
motion om upphäfvande af det stadgande
i Kongl. Brefven till Dess CancellieCollegiutn
af den 21 Julii 175* och 27 November 1772,
hvarigenom enskilte verk åläggas, att för, till
dem ankommande Fribref betala lösen, får jag
ödmjukast anhålla att proposition till bifall åt
denna Motion blifver gjord, och att de öfrige
respective MedStånden inbjudas att i ett lika
beslut instämma i händelse Höglofl. Ridderskapet
och Adeln icke skulle anse Utskottets vidare
hörande häröfver vara nödigt.
I RiddarhusUtskottets utlåtande öfver RiddsrhusDirectionens
Berättelse, 10m nyligen här
förevarit äro motiverne för en ändring i dessa
författningar upptagne och så talande att jag
tror mig icke behöfva tillägga något derom.
Den l5 October f. m, 83
Bilagor
till PleniProtocollet för den 15 October,
förmiddagen*
N:o 1.
Herr Dalman, Lars Johan;
Min öfvertygelse och min röst har alltid
varit emot ökade bördor för hela Nationen genom
det landet i allmänhet få litet, fastän för
någre enskildte' localt få mycket gagnande företaget
med Götha Canal. Statens gemensamma
Casfa, samlad för dess underhåll, tyckes
väl af en förvaltare eller Fullmägtig ej böra få
disponeras utan till gemensamma fördelar, hvilket
man väl ej alfvarsamt kan påstå Götha
Canal skall åstadkomma: sådane slags utgifter
synas böra bestridas endast genom Äctier och
frivilliga sammanskott eller Collecter öfver hela
Riket, som nu tor nya Kyrkors byggande
ofta beviljas, hvarigenom en verklig samfundskänsla
kan sig uppenbara; men ej tvungit utgöras
af äfven den torftige Dagkarlen och andre,
som aldrig af arbetet kunna draga något
parti; minst tillåtas förstöra Crediten för bJationalskattkammaren,
då den, i stället att med
sina inkomster få skaffa valuta för dess oconsoliderade
depositionsbevis, tvungits dermed
bygga Canalen, hvilket, enligt det af Bolaget
åberopade Coatract åligger Bolaget en
-
8 i
Den i5 Octoher f m.
[arnt-, ännu värre än att det allmänna nu nödgas
sätta sig i betydlig ränteskuld, utan säker
inlösningsfoud för denna ett privat Bolag tillhörige
Canalbyggnad; hvilka alla mesurer så
uppenbart synas mig skada hvarje mans enskildta
välmåga. Detta i allt för stor Schala
entamerade skrytverk öfvertogs i början af ett
bolag visst ej af Medborgerlig uppoffringskänela,
utan i beräkning på enfkilt vinjl och af hunger
efter lån af en enskilt Discont. Nu då
calculerne felslagit mer än calculer gjordt, sedan
räkning i verlden existerat, eftersom ett
Förslag slutande sig med 1,600,000 R:dr måst
redan ökats till 8 å 9 Millioner, 6amt den påräknade
Disconten blifvit bragt i oemotsägeligt
concurs tillstånd (Bolaget må så i det ena
som andra afseendet vara oskyldigt, resulta-'
terne äro dock ostridiga); nu vill man påtruga
det allmänna de afgjorda förlusterne och hela
arbetet samt helt comode taga 5 procent på
sina — kanske någon gång för en bsgatelle
erhållne Actier. Denna åsigt af saken har ej
blifvit rubbad af hvad jag denna Riksdag kunnat
förnimma, icke ens af hvad det snillrika
jag dessa dagar läst i en Tidskrift, nyligen
utgifven af en Statens pensionaire f. d. Landshöfdingen
Hans Järta, som vill banlysa Nyttans
principe såsom ändamål vid vårdandet af
Nationens angelägenheter och substituera idealismen;
en man, som förlöjligar realitetens
åsigterochpå phantasiens vingar vill lyfta Fäderneslandet
till andra spherer, I detta systéme
kan försvaret för Götha Canal, såsom allmänt
företag i det fkuldfattn Sva rigo, blifva en bruk
-
Den 15 Octo hrr fm.
85
bar länk, men för mig som lika mycket afskyr
Egoismen, det är, principer af blott individuella
fördelar, som jag ogillar satsen af ett Ro.
maneskt Speculatift Fädernesland; för mig, 6om
dessutom , i motsats af den vittra Författaren,
tror på ett samfundsContract och aldrig kan se
Konungamakten under samma synpunkt som
fadersmyndigheten; som älskar svärmeriet i
mångå fall, men finner det rent af opassande
i Statijliken och enfalldigt tänker, att romanen,
aplicerad utom de enskildte förhållanden, blir
löjlig om ej skadlig; för mig blir pligten alltid
lika helig, att med min röst, äfven under
för enskilt del upprigtig beundran af det stora,
dristiga och sköna i idéen om Canalbyggnaden,
under beklagelser, att ej enfkildtci Ccipitaler
och nog uppoffringsmod finnes till dess
realisation afstyrka vidare bidrag från Nation
nens gemensamma Cassa eller genom Statens
skuldsättning. Jag anser dock fylinaden af de
påräknade 7 millioner, enligt Utskottens Betänkande,
nu böra utgå, enär det förut utgifne
annan vore ä pure perte, men mot det uttryckeliga
vilkor och, om möjligt, vederhäftig
borgens sättande af Bolaget, att det dermed gör
Canalen fullt färdig och allt framgent underhåller
den utan Statens ringa/le ytterligare till flott.
Nio 2.
Herr Berghman, Amhrojius Magnus':
Om jag iakttog tystnad, då frågan är om
86
Den i5 October f, m.
ytterligare bidrag till fullbordande tf Götha Canal,
skulle jag tro mig fela i den pligt mig
åligger 6åsom Riksdagsman att ifra emot alla
anslag af Statens medel till företag hvilkas
nytta, antingen icke svarar mot derå användande
kostnad, eller ej kommer hela Riket i
allmänhet till gagn. Ibland desse, får Götha
Canal, efter min och mångå andras tankar, första
rummet. Det var vid 1809 års Riksdag,
som fråga derom föret blef framställd för allmänheten.
Man hade den skickligheten, att
begagna den öfverspända sinnesstämning, som
var föranledd af de stora olyckor, hvilka dels
redan öfvergått Riket, dels ännu hotade detsamma,
och hvarvid man så lätt fattar intryck
af föreställning, som gifva hopp om förbättring
i ens vilkor. Canalanläggningen afskildrades
såsom i högstä^måtto Riksgagnelig. Den
skulle verka allmän och enskild båtnad, derigenom
att lätta communication emellan nästan
alla Rikets provincer, och gifva lif åt alla näringar.
Jag skulle aldrig sluta, om jag ville
uppräkna alla de fördelar den kom att medföra.
Man åberopade utur Historien, att framfame
Konungar ansedt Östersjöns förening med
Westerhafvet, medelst en Canal, högst förmonlig;
men man frågade sig icke, hvarföre ingen
af dessa Konungar företagit detta arbete?
Sverige var då i största flor och med sina många
och vigtiga ultramarinska Besittningar ägde
det flerdubblad^ resourcer emot nu, då det
är reduceradt till det minsta möjeliga. Svaret
hade ej kunnat blifva annat än^att desse Konungar
voro för mycket kloke, upplyste och
Den i5 October j. m. S7
om landets val sorgfällige, att belasta det med
en kostnad, som skulle i allt för stor mohn
öfverstiga nyttan. Man . ansåg saken annorlunda
år 1809. Ritningar uppvisades till Canalen
och ett Förslag till hela kostnaden framgafs,
som slutade sig på 1,600,000 R:dr. Intet understöd
begärtes af Staten. Kostnadssumman
skulle inbringas af ett Bolag, igenom Actier,
hvilka genast skulle gifva 5 procent om året.
Allenast begärdes att Bolaget måtte få inrätta
en egen Discont. Entusiasmen för denna nyhet,
och lättrogenheten att få 5 procent för
det Capital man tecknade, var så stor, att
Actier togos till nära dubbelt emot kostnadssumman.
Det funnos dock tänkande män, som
bedömde saken annorlunda och betviflade den
6å högt beprisade nyttan af företaget; men de
fleste tego, för att ej compromettera sig; ty det
ansågs nästan för skam att yttra sig deremot.
Så var tonen stämd för saken. Likväl, och
då ämnet förekom hos Ridderskapet och Adeln,
talade den Hedersmannen och Patrioten,
nu mera salig Baron Corfits Ludvig Stael von
Hollstein med styrka och nit emot Förslaget
till Canalanläggningen. Men förgäfves. Det
bifölls: privilegium beviljades af Ständerne dertill
för Bolaget, och det fick ock rättighet till
inrättande af en Discont. Derefter företogs arbetet
i planens största Scala, man påstår £
20 serskildte ställen af Canalens hela sträckning,
hvilket haft den påföljd, att man ej
kunnat inskränka sig tili en viss del och småningom
fullborda arbetet. Detta fortgick till
1815 års Riksdag, dä Bolaget redan lärer fun*
Den l5 Oclober f. m.
nit att företaget ej kunde verkställas för uppgifne
Förslaget och öfverstiga dess förmåga,
oansedt allt hvad Disconten med yttersta utsträckning,
kunde inbringa. Bolaget begärde
derföre understöd af Staten och, utan att på
minsta 6ätt, hvarken igenom löften eller förbindelser,
dertill vara obligerade, beviljade
Riksens Ständer 300,000 R:dr årligen, till nästa
Riksdag. Om Sfänderne då afslagit allt
understöd, hade de undvikit, att vid hvarje Riks.
dag besväras med pretentioner på nya bidrag.
Canalen hade väl troligen sent blifvit färdig,
men den skadan hade varit mindre, än uppoffringen
af de stora summor, som sedan dertill
blifvit anslagne och nu än vidare påfordras.
Vid 1817 års Riksdag blef CanalDisconten,
på goda skäl, indragen; men Bolaget
fick dock 300,000 R:dr årligen bevilja till
nuvarande Riksdag. Men dessa grofva summor,
oberäknadt den förlust af nära 1,100,000
R:dr som Banken lidit på CanalDisconten och
hvilken summa blifvit eftergifven, hafva dock
icke knnnat fullborda Canalen, utan pretenderar
man dertill ännu 1,650,000 R:dr; hvilket
förenade Stats- och BancoUtskotten funnit för
godt tillstyrka att medgifvasj ehuru de dertill
ej hafva annan tillgång att uppgifva, än tillgörande
Statslån. Det felade i Canalens Historia:
att, sedan Nationen med manga Millioner
understödt byggnaden, hvilka kunnat betycieligen
minska de tunga Stat&bördor Allmänheten
bär, skall den nu skuldsätta sig för
att ytterligare bidraga till Canalen och betala
ränta för hvad således uppoffras. En sådan
Den 10 0cl ober J. ml
89
Statseconomi kan icke apnat än' leda till ruin.
Vid det nu hegärde ansiag för Canalens färdiggörande,
företer sig den vigtiga anmärkning:
att, sedan många Millioner blifvit använde
till arbetet, fordras nu för deSs fullbordande
lika stor summa och 50,000 R:dr derutöfver,
som hela kostnaden uppgafs blifva,
efter första Förslaget: En missräkning som vis
serligen
icke haft, eller nånsin kan få, sin like.
Missräkningar kunna ej förekommas: aldraminst
vid omfång som det ifrågavarande:
de i några år uppstegrade, men de sista åren
åter nedfallne priser på förnödenheter för Canalarbetet,
kunna i någon, fast ringa, mohn öka
kostnaden; men att föreslå j,600,000 R.dr
för bela kostnaden, då 9 å 10 Millioner redan
blifvit använde, utan att den ännu nådt
sin fullbordan, är högt oförlåteligt om det
skedt af okunnighet, och straffvärdt om det
skedt af uppsåt. Hade ett omkossnadsFörslag
på 8 å io Millioner för 1809 års Ständer blifvit
framlagdt, skulle de säkert nekat privilegium
till företaget: i öfvertygelse att det öf
versteg
privatas krafter att påkosta och säkerligen
inga Actietagare anmält sig. Efter hvad
Herr Gustaf af Uhr uppgifvit, hafva misscalculer
i de årbge arbetsplanerne stundom ägt rum.
Och då, allt ifrån början , man eå gräseligen
missräknadt sig, vet jag ej hvad förtroende
sorn bör sättas dertill, att för de nu pretenderade
1,650,000 R:dr Canalen skall blifva färdig.
Hvem går i borgen derföre: att icke
den summan 2 eller flere gånger dertill åtgår?
På sådanj sätt hafva Riksens Ständer; tid ef.
t
90
Den i5 October f m.
ter annan blifvit inledde i desse oerhörde köstna*
der och de veta icke i denna stund deras utgift
härvid. Hade StatsUtskottet, efter den proposition
derom, jag haft den äran att göra,
af Kongl. KammarCollegium infordrat uppgift
på de Hemman, Boställen, Soldaterotar, hemmansräator
m. m. som Staten mistadt igenom
Canalgräfningen; så skulle man noga kunna
beräkna hela omkostnaden för Staten. Lika
som en hemlighetsslöja betäcker den så mycket
prisade nyttan af ifrågavarande Storverk;
så synes en sådan undanhålla kännedomen af
dess kostnad. Vid sådant förhållande och då
sista kostnadsförslaget ej bör hafva mera förtroende
än det första, anser jag klokast att
Riksens Höglofl. Ständer, en gång för alla
nu afsäga allt vidare understöd till Canalbyggnaden,
men skänka Bolaget alla de summor,
hvarmed Staten understödt arbetet: Likväl att
Bolaget hädanefter ersätter Boställshafvare med
flere, deras årliga förluster: äfven sådane räntetagare,
som eljest af Kronan skulle hållas
skadeslöse. De sammansatte Utskotten anse
nödigt att fortsätta understödet för Canalbyggnaden,
emedan den eljest icke kan fullbordas,
i hvilket fall allt hvad Staten bidragit, vore
utan nytta användt och bortkastadt. Detta låter
något och synes hafva vigt; men då man
af circa 8 Millioner kan bespara 3me, tror jag
det vara än vigtigare, i synnerhet, dä man
skall låna penningar till anslaget. Men frågar
min, huru skall Canalen då blifva fullbordad?
Jag svarar att Actieägarne hafva endast att
följa det vackra patriotiska Exempel Söder
-
Den i5 Octoher f. m. 91
Telje CanalBolag gifvit. Det samma har redan
betalt 250 procent på sine Actier och icke af
Staten fått, eller ens hegardt, aldraminst pretenderadt
något understöd, annorledes än med
lån, och äfven det till högst obetydlig summa:
icke en procent af hvad Götha Canals
Bolag erhållit, troligen och åtminstone efter
mitt Förslag, till skänks. Det skulle blifva
kännbart för de af sistnämnde Bolagslnteres6enter,
som ifrån början contribuerat för sine
Actier; men ganska lätt för de speculanter,
hvilka, för någre få procents betalning blifvit
innehafvare af Actier till betydeliga summor.
De förre äro ej olyckligare än många andre
Medborgare som blifvit lidande på illa beräknade
företag af egendomshandel, odlingar m.
m. De hafva alldeles icke att skylla Riksens
Ständer för den förlust de kunna göra.
Bilagor
till PleniProtocollet för den i5 October,
eftermiddagen.
N:o 1.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Då för utföringen af det utaf Riksens
Höglofl. Ständer nu fattade beslut om Götha
92
Den io Oclober c. m.
Canalbyggnad, Och i anseende till den långt
framlidna tiden, det är nödvändigt att de beviljade
förskotten på nästkommande års anslag
kunDa disponeras, men inga treprocents låo
förr än efter 1824 års ingång lära kunna upp*
tagas, äfvensom af Bankens vinst ej heller förr
än nästkommande år något torde utan särskilt
Riksens Höglofl. Ständers Beslut kunna disponeras;
så får jag vördsammeligen föreslå, att
för så väl de 50,000 R;dr,som i år förskottsvis
få lyftas, som för de 100,000 R:dr, hvilka
genast vid Nyårets ingång få användas,
säker utväg måtte beredas; som sådan får jag
föreslå, att Banken på dess nästa års vinstbehållning
förskjuter nödige medel härtill;
och anhåller jag att denna min Motion måtte
till Stats- och BancoUtskotten remitteras.
#
N:o 2.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus'.
Då jag nu går att väcka den Motion, att
RiddarhusSecreteraren ej i framtiden skall få
innehafva något Embete i Statens tjenst, anhåller
jag få fästa uppmärksamheten dervid,
att denna Motion aldeles icke åsyftar den nu
varande RiddarhusSecreteraren, hvilken erhållit
tjensten utan detta vilkor, oeh att tillämpning
af Förslaget således ej förr än vid dess
afgång från tjensten kan komma i fråga.
Den i5 OctoLer é. m,
93
Jag anser verkställandet af detta Förslag
vara både nyttigt, billigt och möjligt.
Nyttigt torde det vara att RiddarhusSe^
creteraren, som af Ståndet ensamt tillsättes, ej
får vara i beroende af någon annan Auctoritet,
vare sig i anseende till det dagliga Förmanskapet
eller i anseende till möjliga löften
om framtida fortkomst på Embetsmanna banan.
Vida skild från det påståendet, att en sådan
inverkan för det närvarande blifvit försökt eller
skulle lyckats, anser jag dock för en fram-,
tid kunna ligga inom inöjligbeternes gräns, och
jag anser Representanten lika pligtig att söka
förebygga de misssbruk som kunna hända, som
att rigta sin blick endast inom det närvarandes
inskränkta område,
Men rättigheten, att jemte ett Embete i
Statens tjenst äfven innehafva RiddarhusSecreteraretjensten,
kan, utom olägenheten af en
möjlig främmande impuls, äfven medföra den,
att tjensten i en mindre nitisk innehafvares
hand vårdslösas. Rikets Högloft. Ständers särskildta
Utskott anför i dess Betänkande pag.
ao8, att genom det föränderliga värde af Rikets
Creditmynt, som ofta inträffat, lönerne vid
åtskilliga vigtiga Embeten sluteligen blifvit så
försämrade, att deras innehafvare varit nödsakade
bereda sig utkomst dels genom biförtjenster
och dels derigenom att de sökt sig löner
i flere Verk, hvaraf de följder uppkommit, att
icke allenast Statens tjenst på ena eller andra
9*
Den i{ October e. m.
stället blifvit försummad eller mindre väl förvaltad,
utan ock att Tjenatemännen genom åtskillige
delade befattningar ej sällan blifvit
hindrade att förvärfva sig de insigter, sorn för
utöfvandet af en enda erfordras. Det har icke
tillhört Utskottet att utsträcka denna åsigt
af tjensters förening äfven till enskilde Verk,
men tillämpningen dit blir densamma och olägenheten
bör si mycket mera afhjelpas då
den drabbar på en gång de allmänna och enskilda
Verken.
Ehuru stora orsaker Ridderskapet och Adeln
än kan hafva att vara nöjde med nuvarande
RiddarhusSecreterares förvaltning af sin
tjenst, kan dock i framtiden hända, att samma
menliga följder, som erfarenheten visat att
flere tjensters förening medfört för Staten, äfven
kunna drabba Riddarhuset, Och det är
dessa olägenheter, som antagandet af Förslaget
äfven skulle afböja.
Förslaget innefattar äfven en billighet till
förmohn för tjenstsökande i allmänhet i så
måtto, att det tillstyrker att icke på en person
hopa tjenster, som hvardera kunna underhålla
dess innehafvare. Det tyckes ligga
en inconseqvens deruti, att man klagar öfver
för stort antal tjenstsökande och vill rigta en
del af den bildade Classens barn till Näringarne,
under det man på samma gång tillåter
tjenster att förenas, utan att sådant af behofvet
påkallas.
Ben i5 OctoLcr e. m.
95
Möjligheten af Förslagets antagande anhåller
jag få visa genom en kort calcul af RiddarhusSecreterarens
inkomster och genom en
jemförelse mellan dem och de som njutas af
andre Tjenstemän. RiddarhusSecreterarens lön
är 600 R:dr Banco; dess tractamente under
Riksdagarne är 300 R-,dr Banco i månaden.
Ifrån och med 1809 till och med 1823 eller
under 15 år, hafva Riksdagarne upptagit en
tid af 43 månader, som per medium för året
gifver 3:ne månader eller 900 R:dr Banco.
Enligt RidderskapetB och Adelns beslut vid
förra Riksdagen tillkommer RiddarhusSecreteraren
för hvarje diplom» 50 R:dr Banco; från
och med 1809 till och med 1822 eller under
14 år hafva 173 introductioner ägt ruma hvilket
per medium för året gifver minst 12 Introductioner
eller 600 R:dr Banco. Upptages
nu Boningsrum, Uthus, Ljus och Vedpenningar
till 300 R:dr Banco, hvilket kanske ej är
för drygt beräknadt, så uppstår ett resultat af
2,400 R:dr Banco för året, hvari dock ej är inberäknadt
de särskilda discretioner sorn erhållits
då Riksdagarne hållits utom Hufvudstaden
samt respenningar och resetractamenten vid
sådane tillfällen. De fleste af Statens embeten,
så i civil som militaireväg, och deribland sådane,
som icke allmännast uppnås och som anses
underhålla sine innehafvare, medföra på långt
när icke så betydlig inkomst.
Enligt de underrättelser jag varit i tillfälle
förskaffa mig, tjena Assessorer i HofRätter
och Collegier för endast 1000 R:drBan
-
96
Den 15 Octoler c. ml
co, HofRälts- och CollegialRåd för 1,400 Rrdr
Banco, RcvisionsSecreterareför 1800 R.dr Banco,
BancoCommisgarier ej öfver 1700 R:dr Banco
o. s. v. Efter denna -jemnförelse hoppas jag
inga tvifvel skola uppstå om Förslagets verkställbarhet,
och jag anhåller att Motionen må
blifva till RiddarhusUtskottet remitterad.
Bilagor
till Plem-Protocollet för den 17 October,
förmiddagen.
Nto 1.
Herr Dahlman, Lars Johan:
Jag anhåller vördsamt att få anmäla mia
raservation mot de genom votering sista plenum
tagne beslut, att Götha CanalBolag lår,
under hvad benämning sorn helst, arbetsbidrag
eller rättare sagt genom Statens skuldsättning
utan att afgifva en Jadan förbindelfe forn blifvit fö.
rejlagen-, äfvensom emot resultatet af den sena»
re voteringen, att Bolaget njuter all Canaleng
afkastning, utan att tued denna inkomjl öka Bygg
-
Den 17 Octobcr f. m.
97
nadsCaisan, under det mer än 4- Millioner rclntefritt
tagat till Bolagets arbetskoflnad utaf det allmänna.
Det utgör min högsta förundran, att
cj någon nied mera erfarenhet och talent uppstår
såsom det allmännas förespråkare, och att
ett så ytterst lamt motstånd vid detta tillfälle
blifvit gjordt. Jag får nu underkasta mig den
Starkares rätt och frågar ”om det nu mera är
tvijvelaktigt, hutm jorn är den [torkare-, det allmänna
eller Bolaget? Sannerligen efter hvad jag
nu erfarit, anser jag Bolaget, under Herr
Grefve von Flåtens anförande oö/vervinnerligt,
och innan Catnpagnens slut, vinnas thy värr
ännu många segrar; ty när var ej egoismen
med patriotismen i skölden starkare, än den
ouppblandade ensamma patriotismen? Då det
lyckats Bolaget a 1 i t hitli lis, att ej gå suplicando
tillväga, men blott anmäla sig till tvångslån
eller utskrifva gärder, bör man väl ändå våga
ödmjukt anhålla, att dess Coryphéer täckas
upphöra att smäda Representationen och påbörda
den, att hafva våldfört Bolagets rättigheter;
detta ädelmod bör väntas af segraren
sing
var emedlertid den som vetat ingå och hålla
ut i detta efter vanlig beräkning ej särdeles
låfvande Bolag: nu visar det sig, emot de ordinairt
klokas förmodan, att Bolaget får allt
hvad det åstundar. Det torde i alla fall bäst
upplysa min mening, att ställa Södertelje CanalBolag
som ett frappant motstycke. Säkert
gör det, utan skryt och fordringar på Staten
med tredubbelt större egne uppoffringar mer
Bil. till Ridd. o, Ad. Brot. IX Band. 7
Den 17 Ocloberf. m,
allman nytta _ än genom Götha Canal någonsin
kan verkas, men jag glömmer, att nyttan
ej får vara Statsmannens ändamål blott bisak.
Jag hemställer sluteligen till allmänna
omdömet, hvem är största patrioten, den som
oponerar sig alltid och allestädes emot sitt Fäderneslands
skuldsättning samt sjelf gör och
ifrar för enJJiildta uppoffringar efter råd och lägenhet
till gagneläga och ärorika företag; eller
den, som på det allmännas bekostnad bygger
sig ärestoder och segrande befordrar corporationers
fördelar?
N:o 2#
Grefve von Ro fen, Robert:
Som detta är första och förmodeltgen det
sista tillfälle jag haft att inför Höglofl. Ridderskapet
och Adeln tala om skogshushållning
i allmänhet, hoppas jag Högloflige
Ståndet ursägtar mig hvad jag nämner innan
jag skrider till hufvudsaken nemligen Höglofl.
Utskottets Betänkande.
Vid de flesta Riksdagar jag öfvervarit, har
blifvit taladt om en förbättrad skogshushållning,
men ingenting derom faststäldt. klen
vid 1817 års Riksmöte fann Kongl, Ma:jt och
Rikets Ständer den af stor vigt och nödvän
-
Den 17 Oetobrr f. m.
99
dighet. T anledning häraf har Kongl. Maj*
gjord allt hvad sera kunde väntas och önskas;
Hans Kongl. Majit har befallt alla de Authoriteter
som med detta ämne hafva att befatta
ingifva Betänkande — har gifvit uppmuntringar
samt utsatt eo belöning för utgifvaren afdet
bästa Förslag till en förbättrad skogshushållning
hvaraf redan tvenne lemnadt pressen. Resultatet
af allt detta, som mig synes, är ingen
annan än Ekeskogarnes försäljande och det nu
af Höglofl. Utskottet uppläste Betänkande.
Utskottet tillstyrker försäljande af alla de
Kronoparken som ej skola behållas för Kronans
räkning, till Arméens och Flottornas behof.
Må det tillåtas mig att korteligen få framställa
några af de betänkligheter som jag tror
måste uppstå i fall af en sådan upplåtelse.
1:0. Äro dessa Kronoparker de enda skogar
som directe höra ' under Kongl. Majrts Egen
höga disposition; med deras aflåtande till
enskilda personer, fruktar jag att hoppet om
eD snar och förbättrad skogshushållning, åtminstone
förminskas, då fältet försvinner för
vår Nådige Konungs verksamhet.
2*0. Äro de fleste af desse parker belägne
i Skoglösa Orter, och fordrade-en ganska
noggrann och rättvis répartition, om ej en stor
del alldeles skoglöse och på längre afstånd
belägne trakter skola befinna sig utan all tilltillgång
på de nödvändigaste skogseffecter, el
-
100
Den 17 October J, m.
ler ock nödgas lösa dem för ett obilligt och
ruinerande pris.
3:0. Tror jag att om de på nyssnämnde
orter, belägne Boställen, ej skola lida för mycket,
måste största delen af den nu å dessa
parker befinteliga timmerskog för detta ändamål
seqvestreras, emedan ingen annan tillgång
finnes, och således all försäljning å dessa packer
svårligen kan verkställas»
Sluteligen för att ej trötta Högloft. Rid—
derskapets och Adelns tålamod, får jag nämna:
att om alla de anmärkningar om intäckter
till odlingar, sorn inkommit blifvit beviljade
vore skogen säkert till det mästa ^expedierad.
Må det äfven tillåtas mig, som en slags
Chef för Skogs- och Jägeristaten, nämna något
som rörer den. Ett af de skäl, Utskotten
tager till försäljande af Kronoparkeme är att
de svårligen kunna bevaka*; jag är af samma
tanka, så länge Staterne förblifva organiserade
corn de för närvarande äro; men tillåt mina
Herrar göra Eder uppmärksamme på deras nuvarande
stallning; dessa stater hafva dels inga
dels otillräckeliga löner, inga befordringar utom
tittlar, föga utsigt om pension, och den
trägnaste och mödosammaste tjenstgöring, då
skyldigheterne fnllgöras ratt, hvad kan man
vänta af allt detta, Och huru lätt vöre icke
det att med de löner denna stat nu innehar,
ökad med högst fjerdedelen af hvad som nu
Den 17 Octo lier f.m, 101
stjäles af skogarne, reglera en ordentelig staf,
som snart skulle visa att Svenskar kunna både
akta och sköta skog lika så väl som flere andra
Nationer göra det.
Bilaga
till Pleni-Protocollet för den 17 October,
eftermiddagen.
N:o r.
1 Herr Thamy Wolrath;
Principen att RiddarhusSecreteraren icke
bör bekläda annat publikt Embete, godkänner
jag ej Orsakerna äro att jag tror det inom
Svenska Adeln ännu finnas män med ära och
kunskaper.
Att Ridderskapet och Adelö vid val tilt
RiddarhusSecreterare måste fästa sig och säkerligen
fäster sig vid dessa egenskaper.j
Att RiddarhusSecreteraren om han icke
får bestrida annat Embete, blir skild från allt
I 82
Den 17 Oetober e. m.
tillfälle att emellan Riksdagarne verksamt följa
landets angelägenheter och uppöfva sina
kunskaper och själsförmögen heter genom annat
än speculadoaer, hvilka, ehuru ganska nyttiga,
likväl icke efter min öfvertygelse verka
lika med en god Embetsmannapraktik.
i
Att om Ridderskapet och Adeln väljer så
illa, att deras Secreterare tager impuls af högsta
magten eller af andra personer, så finnas
många andra sätt att på honom inverka äts
genom det publika Embete han bekläder.
Att Ridderskapet och Adeln genom ett
sådant stadgande som Motionairen föreslagit,
binder händerna på sig sjelf att välja den mäst
skickelige, ty denne om han äger vigeur,
torde^sällan och kanske aldrig lemna utsigten
af Embetsmanna vifgen, för att, för hela
lifstiden binda sig vid en minndre förmönlig
syssla, hvars göromål under Riksdagarne
fordra mera skicklighet, tålamod, ansträngning
och försakelse än som är mängden raedgifven.
Om RiddarhusSecreteraren innehafver Domaresyssla
är han fullt oberoende, ty från.
denna kan han ej skiljas utan Embetsfel; lemnäs
honom annan syssla, hoppas jag, att alltid
Svenska RiddarhusSecreterare skola 6å väljas,
att de lemna sådane Embeten hvarje gång
deras innehafvande skulle sätta dem i förbindelser,
oförenliga med Ståndets förtroende:
Dan 17 Oclober e. m, 103
framfcrna Exempel ge mig full rätt till denna
förmodan.
Att den publika tjeasten icke bör hindra
RiddarhusSecreteraren att uppfylla sina plig—
ter emot Ståndet __ behöfver ej bevisas; ty
erfarenheten, äfven den vi nu dageligen ha,
bevisar detta, då vid infallande Riksdagar, annor
man alltid förordna» att bestrida den publika
syssla, RiddarhusSecreteraren innehafver.
Då man vill uppgöra beräkningar som
Bkola grundlägga beslut, böra dessa vara säkra;
Motionairens beräkningar angående RiddarhusSecreterarens
lönevilkor äro icke allenast
osäkra, de äro äfven påtagligen origtiga. Han
har beräknadt RiddarhusSecreterarens arfvode
under Riksdagarne till 300 R;dr Banco månatligen,
detta bar icke alltid så varit; vid 1809
ärs Riksdag sorn ensam räckte 12 månader,
hade då varande RiddarhusSecreteraren icke
mer i ett för allt än 1,000 R:dr Banco. Vid
2810 års Riksdag sorn börjades den 23 Julii
och slöts den 13 November hade han 3 R:dr
Banco om dagen samt 300 R;dr Banco i arfvode.
Det är sagt att ifrån och med 1809 till
och med 1823, eller under 15 år, 43 månaders
Riksdag förkaffat RiddarhusSecreteraren 900
R:dr Banco årligen; att uppgiften- är origtig,
bevisas af det anförda, dessutom ordsakas en
mindre missräkning-deraf att 3 gånger i5>gör
45; ej 43*
Diii 17 October c. m.
1809 års Riksdag ordsakaues af krig, revolu
tion
och total Regementsförändring.
1810 års Riksdag af KronPrinsen Carl Augusts
död.
I8i2:iårs Riksdag af Continentalkriget.
1815 års Riksdag af freden, som slutade detta
krig och af föreningen med Norrige.
1818 års Riksdag af Discontemas falk
1823 års Riksdag är ensam ordinarie enligt
Constitutionen, således 6 Riksdagar på
15 år.
Krig, revolutioner, Kongl, personers dödsfall,
förening med andra Nationer, allmänna
Banqueroutter, måste ej nödvändigt skola
inträlfa inom hvarje tidrymd af i5 år, således
är icke nödvändigt att under samma tid skall
finnas mer än 3 Riksdagar. Antagas dessa till
8 å 10 månader hvardera, så uppstår en Riksdagstid
af 24 eller 30 månader, hvilka om man
antager det uppgifna månatliga arfvodet å. 000
R:dr Banco sorn bestämdt, i förra fallet på ij
år gör 480 och i sednare åter 600 R:dr om
året.
Ordsaken att ifrån och med 1809 till och
med 1822, 173 Introductioner ägt rum lärer
lätt finnas deruti att under tiden flera ovanliga
händelser inträffat; Regerande personers till
-
Den 17 O et ober c. nt.
träde till Regeringen, samt kröning, krig och
Ired, som gifvit anledning till Asra benådmngar.
Det är hvarken bestämdt gifvit att sådana
händelser alltid under hvarje tid af 15 år
cifva lika anledningar till benådningar, icke
heller, att den Regerande lika begagnar detnj
således är den deraf hämtade grund till löneberäkning
alldeles osäker. Ändteligen är äfven
misstag deruti begått att RevisionsSecreterarelön
är utförd till i,Soo R;dr Banco,
då den likväl är lika med HofRätts- och
CollegialRåders.
Jag har icke varit Embetsman, men 30
års verksamt deltagande så väl uti allmänna
som enskildta göromål hafva hos mig stagadt
den öfvertygelse, att alla Embetsmanna Corpser,
lika som alla andra Medborgareclasser äro
blandade af iner orh mindre goda, redelig*
och verksamma män, och att om deruti någon
gång träffas verkeligen elakas, deras antal
uppväges af verkeligen fullgoda;3 jag
skall derföre aldrig deltaga uti den syftningen
att från öfverläggningar och förtroenden som
angå de constitutionella göromålen vilja utesluta
Embetgmännen, så mycket mindre som
dessa för sina befattningar nödvändigt måste
förskaffa sig kunskaper, hvilka icke lika nödvändigt
måste förvärfvas af dem, som ensamt
egna sig åt Landtmannens, den handlandes eller
Näringsidkarens yrkenj jag delar häruti
icke den stränga åsigt som jag tror mig finna
uti Motionen, och jag frågar sluteligen hvad
Ben 17 Oclober e, m.
fira det kan vara, att den man som skall föra
Ridderkapets och Adelns protocoller och
den Ridderskapst och Adeln sjelfva välja
efter deras högsta förtroende är Embetsman, då
äldre och yngre Embetsman deltaga uti de beslut
sorn den förre endast på papperet uppfattar,
redigerar och för sina hufvudmän justerar.
Vittnar erfarenheten för eller emot Embetsmånnen
inom Riddarhuset må Protocollerna för
Riksdagarne 17S6, 1789? 1792, iSoo, ej mindre
än sednare tiders derom rådfrågas och
hvt\d RiddarhusSecreteraren serskildt angår vågar
jag påstå, att om också hos honom pligt—
känslan för Fädernesland och dess Stånd vore
svag eller svigtande, är hans ställning sådan
att den alltid måste föras till rätta målet så
länge Ridderskapat och Adeln sjelfva icke
svika det hopp och de fordringar, Fosterlandet
vid dem äga rätt att fästa.
Jag afstyrker således helt och hållit den
gjorda Motionen, den jag ej allenast anser för
icke nyttig, utan äfven skadelig, och anhåller
att dessa anmärkningar få till Utskottet medfölja.
Den 20 Qclobcr c. m.
lo 7
Bilaga
till Plcni-Protocollet för elen 20 October,
eftermiddagen
V
N;0
Ii
Herr Treffenberg, Curry Gabriel :
ConsfitutionsUtskottet anför att utfärdandet
af ett militairiskt TjenstgöringsReglemente
inskränkt till sammandragningen i ett helt,
af spridda, hvar för sig lagligen meddelte föreskrifter,
och bland annat, af de hvarje Tjenstegrad
inom Reglementet åtföljande skyldigheter,
utan tvifvel måste tillhöra Konungens
omedelbara-besörjande, genom hans rådgifvare
i Commandoärenden och jag instämmer fullkomligt
deruti; tilläggandes likväl min öfvertygelse
vara den: att denne Embetsmans åliggande
vid ett sådant uppdrag, icke inskränker
sig till att endast låta afskrifva och till
eit helt sammanfoga fordna siadganden, utan
bör han äfven med sorgfällighet tillse, att allt
hvad som tarfvar ändring och förbättring, får
densamma i öfverensstämmelse med det rätts.
Så länge vi äga en Constitutionel Statsförfattning,
bör vid dylika tillfällen, i första
rummet för uppmärksamheten, sättas alla punkter,
som på något sätt röra Medborgares rättigheter,
så att de blifva oförryckta.
Den 20 Oclobcr c. m.
Jag sträcker åtminstone mina fordringar
så långt, att Konungens Rådgifvare i Commandomål
för Arméen, då det ifrågavarande
TjenstgöringsReglementet skulle utlärdas hade
bordt, i stället för att till efterlefnad låta copiera,
de fordne lagligen tillkomna, i mitt anmärkningsmemoria!
ö! verklagadeo/a^/igÅ^nztfanmärka.
dem, och redigera stadgandet Renlighet med andan
och bokstafven i j6 §. Regeringsformen.,
Vid ett sammandrag af olika föreskrifter,
som äger till den grad stämpel af nogrannhet,
att det till och med destinguerar den yttre
sorgebeteekningen efter afledne Föräldrar och
Syskon, hade e(ter min öfvertygelse det varit
en skyldighet, att äfven fästa uppmärksamheten
åt lefvande personers rättigheter och timliga
väl.
ConstitutionsUtskottet finner likväl denna
enkla verkställigbetshandling, (som det kallar
den ifrågasatta öfverklagade Föredragande och
Rådgifvareåtgärden), vara sådan, att det yrkade
åta let icke kan äga rum, och jag skall
icke eller ytterligare fordra något sådant, men
jag tror mig deremot icke hafva fullgjort min
skyldighet sorn Riksdagsman, om jag dervid
lärer bero, hvarföre jag med stöd af 56 §. Riksdagsordningen
anhåller att få väcka följande
Motion, nemligen:
Att Riksens Ständer i underdånig skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anhålla: att vederbörande
Actoritetcr, så Civile som Militaire, hvils
Den 20 October e, m, 109
ka tillkomma att ingifva Förslager till befordring
gar för de dem underlydande Tjenstemän, blifva
anbefalde: att hädanefter , dä någon annan uppföres
pä Förslag, än den, hvilken efter tour och ancinneté
dertill är närmast berättigad s icke allenast
orsaken till ett dylikt förbigående, uppgifva och bifoga
ingående Förslagetutan äfven.att den sorn förbigås,
vid samma tillf älle erhåller en likalydande communication
derom,
I ett land, hvars lagar äro grundade på
den sköna regel att det är bättre tio brottslingar
gå fria än en oskyldig dömes, tyckes
ett dylikt stadgande vara både rättvist och behöfvisj
och hos ett Folk med en Constilutionel
Statsförfattning bör hvarje väg för godtyckligheten
tillspärras.
Om Lagstiftande magten vill bibehålta sitt
förtroende måste den åt allt hvad sorn kan
gynna våld och orättvisa lemna sin uppmärksamhet
och begagna de tillfällen Grundlagarne
medgifva, att inför Thronen yrka rättelse i de
brister som tilläfventyrs finnas. Riksens Ständer
handla icke eller rätt mot styrelsen om de
dölja eti upptäckt stig, som leder till våldförande
af 16 §. Regeringsformen. Först då Regeringen
blifvit visad hvar den finnes och icke
sätter hinder för dess begagnande faller
missnöjet och oron med rätta på densamma.
Jag bör vid detta tillfälle åberopa hvad
jag redan hos ConstitutionsUtskottet anfort,
nemligen: att med den egna organisation af en
110
Den 20 October e. »t.
Indelt Armée, som vi äga, der snart sagt, Soldatens
både underhåll och tqvipering direct:
måste ntgå från de Rust- eller Rothålisskyldige
är det af största vigt, att ej sakna Medborgerlighet
hos Befälet. Detta skulle dock
blifva fallet, om i en framtid Regementerne
tilläfventyrs endast fiogo sådane Chefer, hvars
egenteliga nit röjde sig i en öfverdrifven god
hållning inom deras Corpser, utan afseende på,
med hvad rätt och på hvad sätt medlen dertill
af Indelniagsgifvarne uttogos. Dessa Chefer
skulle då med lätthet, om endast deras o*
controiierade vitsord inför Konungen, vid fråga
om befordringar gäHde, blott framdraga
6ådane Sujetter, som hyllade gamma godtyckliga
tankesätt som de sjellva, för att så mycket
snarare vinna ändamålet, hvarigenom Indelningsverket,
således kunde komma att på
ett högst tryckande sätt förvaltas.
Man bör ihågkomma: att snart sagt ur
alla SamhällsCIasser personer hafva ingådt till
Civila och Militaira Tjenster; att de fleste Representanterne
hafva närmare eller fjermare anhörige
som skola framkomma på Embetsmannavägen
genom Förmåns intyg; att dessa Förmän
äro Menniskor och således kunna vara
svaga, orättrådige, egenn^ttige, hätpdgirige, m.
m., att inom sjelfva Representationen, likasom
' vid alla de tillfällen då Medborgarnes röst är
af offentlig natur, skyldskapen kan gifva anledning
till en återverkan, som är så mycket
farligare, som den är orättvisare än ali direct
personlig förföljelse, och som kuade undanfaål
-
Den 20 Octobcr t, m.,
lii
la mycket godt och nyttigt för vårt Samhälles
lycka och sjelfständighet.
Då icke den rättighet kan medgifvas, att hindra
en sysslas bortgifvande genom tidsutdrägt
intill dess bevis och dom erhållits, utan endast
genom detta Förslag, möjlighet beredes, att
om man fant sig dertill befogad , vid vederbörlig
Domstol söka upprättelse af den, som
tilläfventyrs inför Majestätet framlagt en falsk
uppgift och dymedelst beredt ens ofärd, finnes
efter min tanka ingen ting, som bör hindra antagandet
af min motion, och det öppna handlingssätt,
som härigenom föreskrifves, skall
efter min öfvertygelse medföra de bästa följder,
för Regeringen, såsom aflägsnande från
densamma alla misstankar om enskildtas förföljelser,
och för Folket, beredande hvarje Tjeni
steman hvad han har rätt att fordra, skydd
mot godtycklig behandling, i en dess vigtigaste
välfärdsangclägenhet.
Jag anhåller att min Motion blifver till
Allmänna Besvärs- och EconomiUtskottet remitterad.
Den 23 October f. m.
Bilaga
till PleniProtocollet för den 23 October,
förmiddagen.
N:o 1.
Herr von Hohenhausen, Michaél:
Vid genomläsandet af Herr von Hartmansdorff^
anförande, har jag funnitmigvaraafen helt
motsatt tanka, och har derföre uppsatt de 6käl
på hvilka jag anser mig böra afstyrka hans
Motion.
Herr von Hartmansdorff har anfört, ’’att
Lagens anda alltid först bör betänkas, och tillämpningen
ske derefter, så vida icke ordalydelsen
är så bestämd, att afvikelser från bokstafven
kunde leda till Lagens för tydning.'" Om
Lagen skall vara öfver hvarje individs vilja
och ännu mer öfver mängdens, tror jag rådJigast
vara, så vida Lagen icke är alltför ofullkomlig,
att först efterse Lagens bokstaf,
och följa den om den är tydlig, och endast
när den är otydlig efterforska och utleta andan,
för att genom anaiogie sluta till Lagens
mening i den mörka punkten. Andan af en
Lag är icke alitid en lätt sak att utfinna, tillämpad
till hvarje serskilt fall, de upplystaste
män
Den 23 Octoler J, m. 1X5
män hafva deruti ofta skiljaktiga tankar; Men
bokstafven måste vara klar, då lagen ej står
skrifven i ett mystiskt språk eller med en för
närvarande tid oförsvarlig vårdslöshet. Om
en orättvisa eller mindre billighet skulle vederfaras
en person, fördrager han den nästan
alltid vida häldre om den kommer från La.
gens bokstaf, än ifrån Medborgare, som tilläm'
pa Lagens anda utan förening med bokstafven.
Motionairen anförer att han sjelf anser, att
enligt S3 och 98 §. §. Regeringsformen ordalydelfen
bjuder det intet nytt val bör förrättas till
JustitiaeOmbudsman, om han dör under påstående
Riksdag, sedan han under samma Riks*
dag dertill blifvit utvald, utan Suppleanten ovilkorligen
vara JustititiaeOmbudsmannens sur-’
vivancier intill nästa Riksdag, men att detta
lagstadgande är både fÖrnuftvidrigt och stridande
mot Grudlagens anda.
Jag hyser likväl en helt annan tanka, och
skall i korthet anföra skälen till, att jag i deni
na Grundlagens ordahjdelfe igenfinner både för*
nuft och Grundlagens esprit.
Det synes mig verkeligen förnuftigt, att
den person, hvilken Riksens Ständer ansett näst
den till Justitieombudsman utvalda, äga deras
mästa förtroende att bekläda detta Embete, och
den de således dertill befullmägtigat i händelse
af den förres afgång, äfven böra vid ett
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr, IX Band, 8
Dtn 23 Octobcr f m.
inträffadt frånfälle af JustiticeObudsmanen, intaga
bans plats. Hvad de suppositioner beträffar
att den af Riksens Ständer utvalde Suppleant
under återstoden af Riksmötet efter valet,
kunde dertill gjordt sig ovärdig, så synes den
mindre möjelig än att Justitieombudsmannen
doga dagen före Riksdagens utblåsande eller
samma morgon innan det skedt, då tiden icke
rnedgåfve förrättande af något nytt val utaf
Ständerne»
Med Grundlagens anda torde detta Suppleantens
inträdande således äfven vara förenligt,
då det icke någorstädes är stadgadt att Riksens
Ständer godtyckligt kunna endtlediga Justitieombudsmannen
utan endast finnes föreskrifvit
ett bestämdt sätt, nemligen genom nytt vals
anställande hvarje Riksdag; derföre synes icke heller
en Suppleant, som af Riksens Ständer blifvit
utnämnd och befullmägtigad att efterträda
Justitieombudsmannen om han dör innan nafla
Riksdag, godtyckeligt kunna beröfvas denna
rättighet. Dessutom då man lärer nödgas erkänna
att schismer mer eller mindre ofta vid
dessa val äga ruin, torde det icke vara i enlighet
med Grundlagens anda, som söker att
förebygga dem, i detta fall genom ett onödigt
val dem åstadkomma. Ett helt annat förhållande
är om Justitieombudsmannen dör under
varande Riksdag, innan nytt val skedt, ty emedan
detta val ovilkorligt skall förrättas, är
upphörandet af Suppleantens rätt att efterträda
vid början af en Riksdag, tom föreskrifves af
Den 23 Ortober J. m. no jj
Grundlagens ord innan ndjla Riksdag" andan af
Grundlagen i fullkomlig harinonie med desa
bokstaf. Hvad Survivancebeställningen beträffar,
sorn förmenas vara i strid med Grundlagens
esprit, så då Grundlagen uttryckeligt
Stadgadt en sådan, på detta Embete, synes mig
det långa raisonementet söm anföreg^ att det
först mellan Riksdagarrie må äga rum, nog hår
dragit
och sluteligen hvad meddelandet af
Fullmagten beträffar, bekänner jag mig anse
den för en fullkomlig småsak; den lärer icke
kunna komma i fråga att uppvisas i rangtvist
med JustitiaeCanccIleren. Den Fullmakt
Suppleanten fått af Riksens Ständer att i händelse
Justitieombudsmannen dör innan nästa
Riksdag, han skall honom i tjensten efterträda,
synes mig göra alldeles tilliyllest.
Sålunda fattar jag Grundlagens anda, en
tredje och fjerde kan möjeiigen se den ännu
på ett annat sätt, utan att någon trodde sig
förtyda Lagen. Det torde derföre vara nyttigast
att man städse tillämpar Grundlagen i
enlighet med andan och bokstafven af Regeringsformens
83 § jag afstyrker således all
annan tydning af Grundlagen, än den som Mo»
tiönairen funnit enlig med bokstafven af 98 §.
Regeringsformen och tror det Vara rakt stridande
mot andan af GrUndlagen, att uti en
biförfattning som skall gälla vid sidan och
med stöd af Grundlagen, vid citationer nyttja
andra uttryck, i synnerhet då de gifVa en
Den 23 Octoler f. m.
skiljaktig mening mot Grundlagens ord. Dea
föreslagna ändringen af orden innan nästa
Riksdag till mellan Riksdagarne uti 26 §. af JustitiaeOmbudsmannens
Instruction, lärer således
vara Grundlagsvidrig.
Hvad åter beträffar utväljandet af Suppleant
under Riksdagarne, sedan den en gång
utvalde efterträdt Justitieombudsmannen i
Embetet eller annorlunda afgått
finner jag
ganska lämpligt att Riksens Ständer sjelfve
utvälja honom om tiden det tnedgifver helst
ingenting i Grundlagen deremot lägger hind
r och då utväljandet af Suppleanten att efterträda
en afgående Suppleant, ännu blott finnes
uti JustitiaeOmbudsmans instruction intagit,
ser jag intet hinder att uti 26 §. af denna Instruction
införa följande ord: afgår Suppleant,
under varande Riksdag från Jin bejlållniug, inhemte
Fullmägtige Riksens Ständers vilja, om de
fjel/va utvälja en ny Suppleant, eller öfverlåta valet
ät Fullmägtige.
Den a4 Oktober,
117
Bilaga
till PleniProtocollet för den 24 October.
V
N:o 1.
Friherre Rudbeck, Alexander:
Då de sammansatte Utskottens Betänkande
rörande Spanmåls MagazinsDirectionens bea
stånd eller upplösning nu förekommer till Höglofl.
Ridderskapets och Adelns öfverläggning,
utbeder jag mig, att, med åberopande af hvad
jag, redan vid denna Riksdags början, anfört
rörande den nöd och penningeförlägenhet, som
låg tungt, i synnerhet, på den Jordbrukande
Classen af Nationen, nu fä göra de anmärkningar
och tillägg, hvartill Utskottens ifrågavarande
Betänkande synes mig föranleda.
Sedan, genom den uppmärksamhet Hans
Majit Konungen behagat nådigt lemna åt sitt
Folks underdåniga framställning af sina be,
hofver och omöjligheten, att med fällda priser
på sina kostsamma productioner, jemte eget
bestånd, längre utgöra tryckande Statsbördor;
och genom hvilket nådiga afseende,
ett tacksamt Folks kärlek och förtroende för
sin Landsfaderlig! Regering, om möjligt, ännu
närmare befästats
det blifvit Rikets nu församlade
Ständer möjligt, att genom Bevillnisgens
nedsättande med 46o3ooo R:dr och
riS
Din 2^ Ottolin;
Saltpettergärdens minskning till circa iqo.ooq
Rdr, verkeligen lindra dessa bördor och lätta
mcdien till de återståendes utgörande', och hop*
pet derigenom för kommsnde år ljusnat; synes
det mig af så mycket större vigt, att, genom
en klok reglering af Spannemålshandelp
och Magazinslnrättningen, som så omedelbart
verkar på den större mängdens väl eller ve,
för framtiden befästa och stadga detta hopp}
men att, enligt Betänkandets innehåll, åt slumpen
öfverlemna Svenska Folkets öde, eller att
Jordbrukaren i goda år skall få’ litet eller intet
för sine producter och deremot under missväxtår,
af egna förråder, Sakna sina behof och
nödgas anropa LMändningen om sin lifsbergning,
förekommer mig vara, antingen mindre
öfverlagdt, eller planen uppställd af Handelsspeculationen,
Enär Utskotten synas ämnat, *tt alldeles;
upplösa Spannemåls-MagazjnsDirectionen, hade
man skälig anledning att vänta ett project,
som, på ett förmånligare sätt, uppfyllt
ändamålet och den allmänna önskan, hvilken
ofelbart måste bestå uti någorlunda jemkade
och bestämda, ej som hittills, varierande Spanmålspriser.
Hvad de Sammansatte Utskotten föreslå-?
git om En Million R:dr Banco till Spanmåls,
upphandling, anser jsg, för min del nyttigt
pch antagligt; men hemställer, om ej sådane
Uppköp böra verkställas endafl under de goda
Dea s4 Octobcr
åren då Säden gäller mindre än under de svåra?
och , att denna upphandling blott må ske
af torrkad Säd, samt att uppköpen måtte verkställas
inom hvarje Län, af dertill utsedde Rikets
Ständers
inför deras Revisorer redovisning
skyldige
Ombud, hvilka, mer a£
patriotism än vinningslystnad och dryg aflöning,
fullgöra sine åligganden. Örn den af
Utskotten föreslagna Summan fördelas på Länen
efter dessas mer eller mindre gifvande
produetion, så kunna, i följd af verkställde
upphandlingar och Magazinering, de rikare
Magazinerne understödja de behöfvande. Skulle
sådane, i min tanka de nyttigaste Magazinslnrättningar,
vid Riksdagens nu analkande
slut ej synas antagelige; så anser jag visserligen
säkrast, att öfverlemna Summan till Sädesupphandlingen
åt Hans Maj:t Konungen,
då, med dess kända, sanna och verkliga omtanka
för sitt Folks väl, ett vida bättre resultat
är att förvänta, än hvad ett, under så
många månader utarbetadt, Betänkande nu föreslagit.
T)m 27 (h t ober f. m.
Bilaga
till PleniProtocollet för den 27 Octobei1,
förmiddagen*
N:o 1.
Herr Rosenblad, Bernhard;
Den dryga Tryckningskostnad, Statsverket
under närvarande Riksdag, fått vidkännas, till
en stor del förorsakad af den flera gånger
förnyade omtryckningen af åtskillige handlingar,
föranlåter mig att vördsammeligen föreslå
åtgärder, hvarigenom Riksens Ständer med betydlig
besparing, mot hvad hittils åtgått, kun-:
na för kommande Riksdagar vinna så väl de
ändamål 59 §. Riksdagsordningen åsyftar, sorn
förmånen af ett skyndsamt utdelande bland
RiksStånden af de vigtigaste Konungens propositioner
och Utskottens Betänkanden.
Till detta ändamåls vinnande anser jag
M I* , J ö
nödigt
1:0. I a/féende på Tryckningen:
Att de så kallade Bihangen indelas, nästan
såsom hittils, i 10 Samlingar, hvaraf
hvarje utgifves för sig särskildt under tittei:
Bihang till Samtlige Rita Ståndens Protocoller vid
Rihsdadagen då och d/i usta Samlingen (2,dra
Ben 27 Or löher f. m.
i2r
j:dje &c. innefattande det och det. Dessa Samlingar
blifva följande•"
i;sta Samlingen, Kongl. Maj:t» Nådiga Propo.
fitiolioner och Skrifvelfer till Rikfens Ständer
eller deras Ut/kott, äfven/om, på Kongl.
Maj;ts Nådiga befallning aflemnade Betänkanden
m. ni. Då den vigtigaste och
vanligen äfven (ill arktalet betydligaste
delen af dessa Nådiga Propositioner
in. m. öfverlemnas tryckt till utdelning
bland RiksStåndens Ledamöter, så kunde
hela den dryga kostnaden af dubbet
sättning undvikas, om Riksens Ständer
hos Kongl. Majit utverkade, att den
person åt hvilken tryckningen af de till
utdelande ämnade handlingarne finge befallning,
att i en nummerföljd ombesörja
tryckningen af aila till denna Samling
hörande handlingar, oehmedåliggani
de att låta afdraga utom de exemplar, som
skola utdelas, det för Bihangen bestämda
antalet, hvilket genast öfverlemnas
till Expeditions-Utskottets disposition.
Om än ett och annat hvitt blad mäste
lemnäs vid vissa ark, svarade dock
denna olägenhet ej mot vinsten af att
bespara den dubbla sättningskostnaden.
Äfven den läsande Allmänheten drog
ej ringa fördel, genom den vin6t i tid,
som erhölls, derigenom, att denna Samling
på detta sätt blafve vida förr föxpreauroeranterne
tillgänglig.
122
Ren 27 Qctober f ni,
2.'dra Samlingen, Rik fern Ständers Reviforers
och JnjliticeOmhudsmans till Rikfens Ständer
a/gifne Birätt elfer*, tued flere dtjlika Handlingar.
De förut i denna Samling införda
RiksStåndens Protocollsutdrag, som
innefatta remisser till Utskotten, kunna
gerna uteslutas, då icke 59 Riksdagsordningen
anbefaller deras tryckning i
Bihangen, då de förut finnas tryckta i
Ståndens Protocoiler, och då i denna isolerade
sammanfogning saknas allt interesse.
De här bibehållna handlingar
deremot, ehurti icke uttryckligen nämnda
i 59 §. Riksdagsordningen, och
sorn först vid r818 års Riksdag lära i
Bihangen influtit, tyckas likväl fordras
för dessas fullständighet, men då åtminstone
större delen af dem redan före
Biksdagens början genom publik åtgärd
af trycket utgifvits och utdeldts, så kunde
den dubbla tryckningskostnaden besparas,
om Riksens Ständer uppdrogo åt
samma authoritet, sorn ombesörjer ofvannämnde
tryckning, att utom det förut
erforderliga antalet exemplar låta afdraga
ett för Bihangen tillräckligt antal;
och till så mycket större beqvämlighet
för Allmänheten kunde redan före
Riksdagen prenumeration å denna
Samling öppna9, då å Pranumerationssedlame
öppet rum lemnades för Riksdagens
årtal och Samlingens titelblad
efter Riksdagens början utdeladei.
Den 27 Delo f/er f. m.
j;dje Samlingen, CoftnitutionsUlJkottets Betänkande».
4ide Samlingen, St atsUfottets Betänkande» och.
Förklaringar.
5;te Samlingen', BeVillningiUtfottets Betänkande».
ÖUe Samlingen, BancoUi[kottets Betänkande»*
7;de Samlingen, LagJJtfottets Betänkande».
Side Samlingen, Almänna Befvärs- och Econa
miUtJkottets
Betänkande».
9;de Samlingen, Rikfem Ständers P rot o c olls ut-*
drag 3 forn inne! atta B tfut.
jo;de Samlingen, ExpeditionsUt [kottet s Memorialer
med Rikfens Ständers deröfver fattade
Be/lut, Rikfens Ständers underdåniga Skrifv
elfer och Riksdags B ef litet.
Samtelige dessa Samlingar borde på sätt
ExpeditionsUtskottets vid 1818 års Riksdag den
2 Februarii afgifna och af samtlige RiksStånden
bifallna Memorial föreslår, till skyndsam
tryckning befordras; med de tillägg, att då sådane
Betänkanden förekomma, hvaraf tryckta
Exemplar böra bland samtlige RiksStåndens
Ledamöter utdelas, Expeditionsutskott t ålåge
efter tillkännagifvande från Utskotten, att ombesörja
aldragningen utaf ett tillräckligt antal
124 ~ Den 27 October /. m.
exemplar; att då tryckning i och för en sådan
utdelning erfordrades af ett Betänkande, till
hvilket tryckningen af den Samling det tillhörde,
ännu ej hunnit fortgå; så kunde med
detta Betänkande en ny afdelning börjas, försedd
med löst titelblad, efter hvars slutade
tryckning, den af Samlingens förra afdelning
kom att fullföljas; att då flere Utskott afgifva
ett gemensamt Betänkande, detta införes i den
Samling det första i ordning varande Utskottets
Betänkande tillhör; att i händelse ett eller flere
särskildta Utskott skulle af Riksens Ständer
tillsättas, dessa Utskotts Betänkanden i särskildta
samlingar infördes; att till lätthet för
både Bokhandlare som ombesörjer utdelningen
af Bihangen och för köparne de åtföljande
Tabellerne ovilkorligen förses med öfverskrift till
hvad samling och sida de höra; att till vinnande
af likhet i format emellan alla Samlingarne,
antingen 1 :sta och 2;dra Samlingarne
komma att i octav tryckas eller och jemte
alla ds öfrige i qvart, på sätt hittils vanligen
förfarits med de särskildt utdelade Exemplar
af vissa Kongl, propositioner, Riksens
Ständers Revisorers Berättelser o. s. v.; och
slutligen att den Authorifet, sorn fått sig uppdragit
tryckningen af andra Samlingen, mätte
åläggas att innan Riksdagens början hafva fogat
anstailt örn tillgång på nödige Tryckerier
lör en skyndsam tryckning.
2:0. 1 af fe ende på antal Exemplar och pris.
I händelse Riksens Ständer skulle finna
Den 27 Octoler f.m.
125
nödigt vidtaga de åtgärder i afseende på Bi*
hangens tryckning, jag nu vördsamligen före-!
slagit;, torde finnas nödigt förut bestämma upp;
jagans storlek äfvensom priset på de till försäljande
ämnade exemplar. För att vinna den
åsyftade allmännare spridningen, torde iiksotn
hittills en skilling arket böra bestämmas för Bihangen
till Riksens Ständers Protocoller vid
kommande Riksdagar, till dess annorlunda beslutas.
Äfven torde under samma vilkor upplagans
storlek bestämmas antingen till 500
Exemplar såsom nu lär vara förhållandet eller till
1,2003 det senare i händelse Riksens Ständer
skulle för godt finna utdelning bland RiksStåndens
Ledamöter af samtlige Bihangen, ett
beslut, som betydligt underlättande det åsyftade
ändamålet, skulle förorsaka obetydlig tillökning
i kostnaden, då en ganska dryg del af
dem i alla fall styckevis lärer komma att
bland Stånden utdelas och för återstoden endast
papperets värde kom att öka kostnaden;
under det att genom de af mig föreslagna anstalter
betydliga summor genom besparad sätts
ningskostnad kunde vinnas, och genom tryckning
af ett lika antal exemplar af alla till Bihangen
hörande handlingar betydlig lätthet för
ordning vid tryckningen bereddes.
Den 27 Octoler e. m.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 27 Octobeif,
eftermiddagen.
Nio i»
Grefve Cronhjelm, Polycarpus i
Vid Högloft* ConstitutionsUtskotteis bil
Uppläste Memorial är i afseende å sjelfva saken
ingenting att anmärka; Grundlageds for-^
dringar äro uppfyllde och desse böra vara helige*
i synnerhet för den sorn anser Representanten
icke böra egna sig åt försvar af andra
intereseen än det allmännas. Men om Utskottet
i dess Betänkande öfverskrida gränsen föf
sina rättigheter så är det en pligt för Representanten
att fästa uppmärksamheten dervid
och först då, när hvarje offentlig åtgärd blir
underkastad det offentliga bedömtnandets lugna
och frimodiga granskning skola de constia
tutionelle formerne uppoå sin bestämmelse, fre*
dadé för inverkan lika mycket af det hviskartde
tadlet, som af den högljudda okunnigheten*
Vid granskningen af det uppläste Betänkandet
framställer sig otvungit den anmärkning att
Utskottet med uteslutande af slutmeningen, ha.
de tillfyllest gjort både sin egen om ämnet
fattade öfvertygelse, och »liggandet i RiksdagsOrdningens
55 och det utgör föremål
för en billig förundran, att det Utskott som
Dih 27 Octobcr e. rn.
127
bäst borde känna Grundlagens innehåll, vid
detta tillfälle så alldeles förbisedt, innehållet af
Regeringsformens 83 §. Då denna §:s förej
skrift att Gmndlagarne skola endast efter deras
ordalydelse i hvarje serskildt fall åberopas,
tillämpas till det uppdrag som 55 §. Riksdagsordningen
ålägger Utskottet, hade jag
trodt det vara tydligt, att Utskottet ägt ingen
rättighet att yttra, att den förevarande frågan
var oförenlig med Grundlagens anda och i strid
med Regeringsformens
jag anser Utskottet obefogadt till detta yttrande
må det förlåtas mig att jag i detta afseende
jäfvar Utskottets bedömande och förklarar
mig af en helt motsatt öfvertygelse. Beträffande
sluteligen Utskottets yttrande, att Motionens
antagande skulle bidraga att inskränka
så väl den belönandes som den belönades rätt
kan jag lika litet dela denna åsigt, och hade
i sådant fall visst aldrig understödt Motionen.
Man kan icke inkräkta på andras rättigheter,
utan att öfverskrida gränsen för sina
egna, och detta mitt enskildta ogillande af slutmeningen
i Utskottets Betänkande hoppas jag
skall nogsamt visa under hvad synpunkt åtminstone
jag för min del betragtar ett sådant
förfarande.
isbo 2.
Vördsamste Memorial 1
i
Sedan RiddarhusDirictonen uti Memorial
128
Den 27 October e. m'.
till Hoglofl. Ridderskapet och Adelfi af dett
litte sistlidne Augusti till bifall hemställt RiddarhusKamereraren
Herr RevisionsSecreteraren
N. W- Stråles för Directionen anmälte anhållan
om ett ökadt anslag af Wadstena Adeliga
JungfruStiftets samt Adeliga CadettSkolans fonder
af tillsammans 100 R;dr Banco å de arfvoden,
60m RiddarhusKamerararen af dessa stiftelser
hittils uppburit, för att dermed, till lindring
i göromålen vid RiddarhusKamereraretjensten
kunna aflöna en Skrifvare vid RiddarhusContoiret
eller ock att han måtte eudtledigas
från Kamererärebefattningen vid Adeliga
JungfruStiftet; så har bemälte RevisionsSecreterare,
under förmälan det han vid den
tid då berörde anhållan af honom gjordes icke
kunnat förutse, att det arfvode af Ridderskapet
och Adeln täckts anslå för innevarande
Riksdag åt Rådd arhusKamerera ren skulle, genom
Riksdagens långvarighet uppgå till ett
betydligare belopp, hvarigenom hao erhållit en
inkomst, hvilken under den tid som till nästa
Riksdag framlöper åtminstone till någon del
kunde anses svara emot den begärta skrifvarehjeipen,
numera hos RiddarhusDirectionen
skrifteligen begärt, att den anhållan han sålunda
framställt måtte för det närvarande helt
och hållet få förfalla ; hvilket RiddarhusDirectioaen
ansett sig böra hos Ridderskapet och
Adeln vördsamt anmäla och torde, i händelse
af bifall dertill, Ridderskapet och Adeln täckas
om ett sådant återkallande underrätta
Rid
-
Sfm 97 Oktober t. m.
RiddarhusUtkottet, der äreodet aanu lärer hvila
oafgjordt.
Stockholm den 20 October 1823*
Fredric Klingspor. G. M. Danckvardt.
C. F. Carleson.
N. Snoilsky.
N:o 3.
Vördsamste Memorial!
Under utöfntngen af den, RiddarhusDirectionen
åliggande skyldighet att besörja nödige
förbättringar å Riddarhuset med dertill hörande
Byggnader och utrymme, har hos Directionen
förekommit den oundvikeliga nödvändighet,
stt i höst eller under instundande vinter
låta uppföra en ny Lastbrygga i stället för
den, vid Riddarhusets Norra Strandsida, af
träd nu varande, som ögonskenligen år vorden
så gammal och bräcklig, att den icke genom
eli mindre reparation kan 'fried någon säkerhet
i brukbart stånd återförsättas; hvarföre
ock Directionen till en sådan nybyggnad af
ungefär enahanda beskaffenhet med denna gamla
brygga, låtit af erfarne män upprätta ett
Förslag, enligt hvilket dertill skulle åtgå Pålar,
Bjelkar, Bräder, Spik, Dagsverken, Trans
-
Bil. till Ridd. e. Ad, Pr. IX. Band. 9
Ben ur &etoher #. m.
porteT och diverse annat, för en summa af
189 R:dr Banco; i förening hvarmed Directio1
nen äfven i betraktande tagit, det med sjelfva
Strandvallen på Östra sidan om berörde Brygga
varande förhållande, hvilket, genom den i
flere afseenden skadeUga åverkan som vattnet
gör på denna, utan någon betäckning, af tid
efter annan, för Byggnadernes säkerhet verkställde
utfyllningar, tillkomne Strandvall, visat
behofvet af en sådan betäckning derföre, medelst
en stenmur, som utan någon serdeles betydlig
kostnad kunde komma att motsvtra
den, hvilken å Westra sidan om Bryggan redan
med så mycken fördel blifvit uppförd,
och i'likhet hvarmed, denna Stenmur skulle
bereda ett snyggare bruk af den uppfyllda
platsen, än det hvartill dea nu gagnasj men
ehuru RiddarhusDirectionen sålunda för sin
del insett vigten och nyttan af desse förbättringar,
och äfven trott att de med mindre
svårigheter, och följagteligeo med mer* besparing
kunde verkställas i ett sammanhang,
än om de serskilt, eller Bryggan först såsom
visserligen den angelägnaste, och Stenmuren
framdeles såsom i och för sig sjelf mindre angelägen
blefvo uppförde, utan att dervid beräkna
den större fördel, som annars för det he*
la otvifvelaktigt uppkomme, dels genom det
stöd sorn muren gåfve åt Bryggan, dels af det
utrymme, sorn betydligen skulle lätt* murlägningen
serdeles under och invid Bryggan, i
fall den icke vöre först uppförd; så har likväl
Directionen i anseende till både vidden af
desse förbättringar och den föga tillgång Rid
-
Den S7 Octobcr e. nti
dårhusets Gassa för närvarande dertill lemnar,
ansett sig icke böra på eget bevåg ingå i några
närmare anstaliter till deras verkställighet,
utan att förut hafva begagnat tillfället af Höglofl.
Ridderskapets och Adelns närvaro, till
erhållande af dess egit förordnande i detta
ämne; och då RiddarhusDirectionen således nu
får vördsammeligen anmäla berörde förhållande,
samt utbedja sig Höglofl. RidderskapetS
och Adelns föreskrift hvad Directionen i afseende
derpå har att fullgöra, bör Directionen
icke förtiga den åtgärd som Directionen trott
försigtigheten i förhand fordra, och derföre
vidtagit, att hos Stadens Styrelse, som i allmänhet
äger disponera stränderne inom Staden,
tillkännagifva behofvet af förenämnde ytterligare
strandbetäckning, i den förmodan, att ehuru
den sträckte sig något utom Riddarhusets
designerande tomt pä sjösidan, Styrelsen
likväl icke skulle hafva något att påminna
deremot, lika litet sorn mot den förut verkställde,
hvarvid Directionen jämväl uttryckt
den önskan, att Styrelseo kunde finna utvä^
låta på annat lämpligt ställe förflytta det så
nära Riddarhusets Strandvall i sjöa stå-mde
sprutskjul, som nu mera komme att medföra
både trängsel och vanprydnad vid denna sida
af Riddarhusets egendom ; hvaröfver Directio -  nen dock ännu ej erhållit bemälte Styrelses
yttrande. Stockholm den ao October 1823.
Fredric Klingspor. G. M. Danckvardt.
C. F. Carleson.
N. Snoilsky.
13* E)*11 *9 Oetaber f. m.
•\ -
Bilaga
till^Pieni-Protocollet för den 2o, October,
förmiddagen.
N:o t.
Friherre af Nordin, Carl Johan'.
Jag har varit af skiljagtig mening med
pluraliteten i Utskottet; jag anhåller alltså att
få redovisa för min åsigt af denna fråga.
Utskottet har ansedt att Revisionsarbetet
bör delas i 2;ne delar, den första i Revision af
stne års afslutade Räkenskaper, den sednare i
granskning af förvaltningen för hela tiden intill
dess Revisorerne sammanträda. Den första står
i full enstämmighet med 68 $• Riksdagsordningen,
der orden lyda, det Revirorerne skola
sammanträda så ofta att Revision må kunna
omfatta a:ne års afslutade räkenskaper Grund,
lagen omtalar för öfrigt icke någon vidare utsträckning
och har grunden för denna utvidg*
ning måst, af Utskottet troligen sökas i föreskriften
att revision skall ske, enligt af Rikets *
Ständer utfärdad Instruction. Utskottet har
ansett sig af denna Ständernes rättighet äga
fog framställa den utvidgning tf gransknings*
rätten: att förvaltningsåtgärderne skola granskas
ända intill den förevarande tiden; men
Bt:n 2g QaiBbar f. m.
jag hemställer om detta är i enstämmighet med
meningen i 68 §■ och om Rikeens Ständer kunna,
genom en af dem författad Instruction, äga
rättighet, att emot Grundlagarnes tydeliga
mening tillvälla sig en utvidgning i deras
granskningsrätt, som i verkställigheten medför
oordning och rubbar grunden för ali redovisningsskyldighet.
Gerom den förealagne
förvaltningsgranskningen utöfver de 2:ne åren,
inträffar äfven den händelse, att samma tids åtgärder
komma att undergå 2;ne granskningar,
så att, till exempel 1825 års Revisorer, hvilka
böra granska 1822 och 1823 årens afslutade
räkenskaper, derjemte skola ingå i granskning
af förvaltningsåtgärderne under loppet af
åren 1844 och 1825» för hvilka 2:ne år det
tillhör 1827 åra Revisorer att granska de afslutade
Räkenskapern». Jag hemställer vördsamt
till hvar och en, om det är med en sann
conatitutionel anda öfverensstämmande att vid
olika tiden af samma auctoritet granskning af
samma åtgärder skola verkställas.
Det är en pligt för Styrelsen, att inför
Nationens Ombud redogöra för sin förvaltning,
men det är ock deas rättighet, att sedermera
vara befriad ifrån anmärkningar.
Det år
lätt tänkbart att åsigterne vid 2:ne Revisioner
kunna vara olika, att hvad den ena ansett origtigt,
den andra gillar, eller tvärtom, och
då 2tne Revisioner, efter Utskottets Förslag,
skola granska samma tid, samma Förvaltnings*
åtgärder, hemställer jag hvilka besynnerliga
förhållanden uppstode, om den ena Revisions*
134
Dm 29 Oclober f. m.
berättelse!) blott korarae att innehålla en vederläggning
af den föregående.
1820 och 1822 arens Revisorer ansågo sig
böra ingå i en sådan granskning och jag delade
denna öfvertygelse, emedan den hittills gällande
Instructionen dertill gifveranledning; rata
då nu fråga är att upprätta en ny Instruction
kan jag för min del icke underlåta att yrka
det den må blifva författad i enlighet med
Grundlagarnes bokstaf oeh med sanna Constitutionella
principer. Uen föreslagne Instructionen
har lör ölrigt, efter min tanka, ett utmärkt
företräde framför den af 1812, det vore
alltså af ett väsenteligt nyttigt inflytande för Samhället
att denna nya Instruction, genom Kongl.
Maj:ts promulgation blefve gällande, men föga
lära vi kunna sädant hoppas, om Kongl. Majrt,
Grundlagames högsta väktare, finner i dea
framställde Instructionen föreskrifter, hvilka efter
Dess bedömrnande, äro i strid med Grundlagarne,
och att Kongl. Majrt sålunda lärer bedomina
denna fråga, dertill hafva vi full anledning,
af Dess Nådiga skrifvelse till nu församlade
Ständer, rörande Revision af TullrSkeoskaperne.
På nu anförde skäl anhåller jag
vördsamt om återremiss.
Men 3-1 9et »ber f, m.
Bilaga
till PleniProtocollet för den 01 Octo ber,
förmiddagen.
N:o 1.
Grefve Gyllenborg, Johan Hening:
Efter en, af ohelsa föraranledd, längre
frånvaro ifrån Riksdagen, återkommen då
Bevillningsutskottets Förslag till Bevillnir,-  gens tördelning jemte Regiementariska stadgandeo
till pröfning hos Ridderskapet och
Adeln förekommer, och efter de upplysningar
jag erhållit, icke instämmande i en del af hvad
Utskottet föreslagit, anhåller jag vördsammeligen,
att i saknad af rådrum att nu derom
inhemta fullständigare kännedom, att få till
Utskottets pröfning afgifva utförligare erinringar
dervid, sedan betänkandet efter vanliga
förhållandet i detta ämne, förmodeligen blifvit
återremitteradt, hvarom jag anhåller, inskränkande
jag mig nu, blott till någre hufvudsaklige
anmärkningar vid Betänkandet. Oväntadt
förekommer, att den tillämnade nedsättningea
i Bevillningen tili nära en half Million Riksdaler
årligen, icke föreslås komma ägare af
hemmanen tillgodo till större andel än omkring
en tionde del deraf eller något öfver
60,000 R:dr, då likväl ingen MedborgareClass,
af skattskyldig», ägt större anspråk än h&ra
-
I
Dm 5l ört obel /. w.
mansägare, som redan i jämnförelse med andre,
flere år blifvit lidande genom beskattning,
grundad på högre beräkning af hemmans värden
än vara bordt, och hvilket förhållande,
redan vid Riksdagens början, var anmärkt och
allmänt erkänd*. Icke dess mindre fortgår
BevillningsUtskotret på samina väg, och af
jorden äskar, elter samma Bevilinirgsprincipe
de samma 2 procent, efter redan åsatte värden,
men icke efter hvad hemmanen verkeligen
äro värde, hindrade af den för hvar 1’rovince
bestämda B villningssumma, i den nedsättning,
sorn nedfallne pri-, å Landtmanna producter,
och i löljd deraf fallne egendomsvärden rättvisligen
påkallat. Utskottet anser sig blott
kunna medgifva nedsättning till 10 procent å
hemmans värdet, sorn icke kan emottagas gåsom
uppfyllande a! rättvisans fordran, men
denna nedsättning är likväl sammanbunden,
med en föreskrif', så förhatelig v<d dess tillämpning,
att den icke bör godkännas nemligen
att desse to procent icke skulle lika fördelas
i mohn af de uppskattniogsvärdeD å hemmanen,
som nu i många år varit orörändradt
gällande i grund af mångfaldiga TaxeringsCommiitéers
edeliga, så kallade pröfning och
omdöme, utan härefter, efter BeredningsCommittéernes
omdöme, fördelasoch bestämmas, om och
till hvad belopp, nedsättning för hvarje hemman
borde äga rum. Att denna föreskrift skall
öppna häftiga stridigheter inom BeredningsCommittéerne,
utan att derföre rättvisan säkrare
nalkas, ligger i öppen dag, och jag föreslår
derföre den förändring i Betänkandet att
Den October f. rti.
>37
dm ne (.fänning i hemmamvärden, forn medgifves för.
di/as i lika förhållande alls hemman emellan. Då
Bevillning å hemman icke mera får bestämmas
efter rätta hemmansvärdet, utan efter de, till
grund för Provincebevillningens beräkning,
förut åsatte hemmans värden , och således grunden
för hemmansbevillningen icke mera kan
sökas i rättvisan och öfverensstämmelsen ^förhållande
till andre skattskyldige, hade det varit
enligare med det sanna, att rakt bestämma
att nemligen Bevillningsprocenten skulle utgå
efter förut åsatte hemmansvärden, ehuru desse
sannolikt, vid fallande Spannemålspris, alltid
skola till hemmansägarens ojämförliga betungande
öfverstiga hemmanens blifvande rätta
värden, till förekommande äfven deraf att
Taxeringsman, vid tillämpning af deras Edsförpligtelse
icke må komma i förlägenhet huru
töreskriftcrne i öfverensstämmelse med rättvist,
skola tillämpas och efterkommas, särdeles
som den nya TaxeringsEden synes gifva
en större latitude för deras pröfning och åtgärder
till en mera godtyckelig pröfning än
vederbordt, och önskas i anledning deraf, upplysning,
hvarföre icke det förut gällande Edsformulair
fått bibehållas. Hvad åter angår
beloppet af nedsättningssumman å hemmansbevillningen,
så påkallar rättvisan att den åtminstone
blifver tjugufem procent i stället för
den till tio procent föreslagne. Att hemmansvärden
fallit, och ytterligare komma att falla
i anseende till alla Lindtproducters låga pris,
ligger i öppen dag, och att jämkning och större
nedsättning i BeviUoings utgörande efter
Den 31 Qcteisr /. /«,
hemmansvärdeo, är en rätts fordran, så vida
nian icke vil! decretera att hemmansägaren
skall i jemlöreise till andre skattskyldiga erlägga
högre Bevillning. Alle andre Medborgareclasser
hafva saknat skäl att yrka den
nedsättning i Beviilningen, sorn hemmansägaren
ägt rätt att yrka, särdeles som de consum
en ter af Iandtmannaproducter i de fallne pris
å landtmannavaror, ägt en icke påräknad fördel,
till lättnad i tillgångar tili utskylders afbördande
och inser jag således icke hvarföre
Bevillningäfjtskottet medgifvit lika nedsättning
i Beviilningen för alle skattskylldige,
och till exempel för Jernbruk, till lika nedsättning,
eller tio procent, som för hemmanen
som likväl ilrån en rättvis fördelning icke
hämtar någoe grund. Jag hade deremot trodt
att ej allenast ali nedsättning, som skulle kunna
äg* rum, skulle komma det tryckta Jordbruket
tillgodo, utan äfven, att vid Bevillningens
bestämmande och fördelning man skulle
ihogkomma att för alia Medborgareclasser,
blifvit, på jordbrukets bekostnad, liqvideradt
hälften af anslaget för Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens resa och förmälning m‘ m. gerom
de 300,000 R:dr, som utgådt af Saltpelterfonden,
genom tvångslagar i administratif väg,
tillkommit på Jordbrukets bekostnad allena,
utan att ägare af Bruk eller Hus i Städerna,
dertill något bidragit, och då, om detta ej
varit att tillgripa desse, och allexandra skattskyldige
rätteligen i Bevillningsväg, bordt i
denna summans anskaffande deltaga synes mig,
att Bevillningsutskottet, tili beredande af jerna
Dun 31 ©ctober /. m,
*39
rättvisa, och lättnad för hemmansägare bordt
lenina åt detta förhållande den uppmärksam*
het att nedsättningen å hemmansbevillningen
åtminstone icke borde åberopas såsom skäl för
en allmän lika nedsättning 1 Bevillniogen, då,
till ett större belopp, alle, utom hemmansägare,
utan allt bidrag, begagnat Saltpstterfondens
tillgångar, att bestrida förenämnde Bevillningssumma,
som i någon väg borde Jordbruket
godtgöras. Jag anhåller vördsammeligen
att jemte desse anmärkningar Betänkandet
måtte till Utskottet återremitteras och mig vara
öppet att dervid afgifva flere erindringar
äfven vid de Reglementariska föreskrifterne,
i afseende å hvilka jag nu endast vill nämna
att jag tror att den andra Taxeringsinstancen,
till bespirande af kostnad och besvär för vederbörande,
aldeles kunde indragas, varande
den icke annit än en confimatorisk instance,
utan ali nytta, som erfarenheten nogsamt upplyst.
Föreskriften att en husbonde skall ansvara
för bönders och torpares utskylder, saknar
all grund i rättvisa. Desse äro ju ej annat
än arrendators arrendatorer, då de äg*
rätt till uppsägning och fardag och hvarföre
skall förhållandet i anseende till desse vara
olika. Detta obilliga stadgande är ett påfund
vid sista Riksdagar, som aldrig förr varit påtänkt,
såsom oförenligt med rättvisa beskattningsgrunder,
och lika så afgift för Inspector
och Fogde efter Egendomars hemmantal.
lio Den gi Oclsbcr e. mt
Bilagor
till Pleni-Protocollet för elen 51 October,
eftermiddagen
N;0
i.
Herr Mant ^emmerie, Guflafi
Lika med de Höglofi. Utskotten anser jag
förevarande amne, bland ett af de. viktigare , som under
detta Riksmöte, utgjort föremål för Rikets Högloft.
Ständers öfveriagg/tingar, förtjena ett utmärkt
rum, i anseende till dess inflytande på Rikets handel
och sjöfart/ och det var i följd deraf som de
Höglofi- Utskotten äfven ansågo sig, såsom
orden lyda, Jerbundne att doat egna en fördelen
npptnärk/untseiy men denna uppmärksamhet har
dock icke sträckt sig derhän att Utskotten
behandladt detta af dem medgifna vigtiga ämne
i sin helhet, eller ens noga upptagit och
u*redt den del deraf, som af Motionairerna, likasom
af Utskotten sjelfva, afsetts såsom den
vigtigaste, nemligen Dykeri- och BergningsCompagniets
Reglementariska föreskrifter, hvilka,
med skäl, egenteligast blifvit klandrade,
och hvaråt alltså Utskotten, enligt min vördsamma
öfvertygelse, bordt ägna den största
och den noggrannaste uppmärksamhet, Ehuru
Utskotten också sjelfva rättvisligen medgifvas
att billigt afseende bör och kan fastas å den klagan,
sorn allmänt föres öfver de betungande vilkor, som
Den 5i Qctobcr t. m.
Uti nu gällande Dy kerl Reglemente äro föreskriJnCj och
anse derjemte lindringen deruti rättast och ändamålsenhgast
beredas om tillfället för den sjöfarande, att
genom egen omtanka hjelpa sig atur sin iråkade olycka,
gifves en passande utsträckning. Och ehuru
TJtskotten i sine förut åberopade prasmisger ansett
ämnet af en särdeles vigt, fälla de Höglofl.
Utskotten allt detta oaktadt, följande slutsats:
att i sådant ändamål granska
glemente samt punktvis föreslå fen förändring detsamma
borde undergå, vore en åtgärd sorn icke ligger
inom gränsen af Utskottens phgter, och icke medgifves
aj en för vigligare ämnen ämnad tid. Jag
behöfver icke erinra huru litet denna slutsats
öfverensstämmer med Höglofl. Utskottens prasmisser,
icke eller huru oväntadt det åtminstone
förefaller mig, att Utskotten, erkännande
Motionairernas yrkande att nu varande DykeriReglementet
innefattar betungande och man
kan, utan öfverdrift, tillägga obilliga vilkor,
likväl icke -anfedt det ligga inom gr ån/en af TJtfkottenr'
pligt er, ehuru egentliga ändamålet af
Motionerna i detta ämne att granjhi oftanämnde
Reglemente, hvari det obehöriga, det origtiga,
det tryckande, det mot Folkrätten och Medborgerlig»
friheten stridande enkannerligen består,
än mer: Utskotten yttra till och med att
denna gran/kiting icke medgijves af en för nyttigare
ämnen ämnad tid, ehuru de nyss förut medgifvit
att ämnet vore ett af de vigti gare forn tinder
detta Riksmöte förekommit, hvadan Utskotten
j prasmisserna ansågo sig förbundna att deråt egna
en färdeles uppmärk/ömhet* Hvilken motsägelse!
Hvilket bortblandande af egentliga ämnet med
142
Den ?u Geisler e, m.
vackra, lofvande prarmisser, och utan conseqventa,
eller ens sammanhängande slutsatser.
1 ett så vigtigt ämne hade man haft skäl att
vänta ett annat, nemligen klarare, bestämdare,
noggrannare, egentliga ämnet upptagande behandlingssätt
eller granskningen af DykcriReglementefs
allmänt öfverklagade, af Utskotten
sjelfve medgifna betungande och för den
olyckliga sjönödlidande prejande vilkor, men
kanske att ämnets vigt just påkallade ett mera
omväga, intrasslande, ministérielt behandlingssätt.
Så skulle kunna synas då man t. ex.
jemför Utskottens åberopade vackra yttrande
att lindring uti nämnde härda vilkor rättast oell ändam
alse ali gast beredes om tillfället för den sjöfarande
att genom egen omtanka hjelpa sig utur sin iråkade,
olycka, gifves en passande utsträckning, med Utskottens
straxt derpå följande i Reglementet
föreslagna hufvudgrund nemligen 1:0 att en
viss tid sedan hjelp vidtagit af minst 60 timmar
mätte bestämmas under hvilken tid dét vore Skeppare,
Skepps- och Godsägare tillåtit, att sä viii med.
eget Folk som med biträde af främmande hjelp, till
beredande af bergning verkställa lossning af lasten,
utan■ att derföre vara förfallen under . Dykeriet,
H varuti består nu den passande utsträckning
Utskotten ville bereda de sjöfarande för att
kunna hjelpa sig sjelfva vid inträffad olycka?
Jo i nästan samma för DykeriCompagniet passande
60 timmar som förut finnes bestämdt och
sorn så ofta och med skäl blifvit öfverkiagadt
och kan icke annat än alltki högt öfverklagas,
sä länge känsla för rättvisa och känsla för olyckan
finnes, den billiga, icke öfverdrifna
Den 31 Get ober e. nti
1*5
känsla nemligen, som om den icke lifvar den
fria, ädla Medborgaren att sträcka en hjelpsam,
en räddanda hand åt den olycklige, icke
brottsligt, naturstridigt förmenar, eiler förhindrar
den af vågorna öfverhöljda, i deras djup
nedsänkte eller mot klipporna krossade, att
hjelpa sig sjelf och att rädda sin Egendom så
långt han vill och kan det. Denna lika billiga,
som naturliga rätt borde visserligen icke
komma i fråga att undergården ringaste inskränkning,
i synnerhet i ett upplyst, Constitutionelt
samhälle, då godtycket eller vinningslystnaden,
efter hvad jag vågar hoppa», icke lära kunna
föreskrifva lagar, som skulle bära stämpel af
mörker och valdy nemligen våld pi Folkrätten
och den medborgerliga friheten. Af så kraftiga,
eå talande, så bevekande skäl yrkar jag sålede»
på det lifligaste att denoa «f Höglofh Utskotten
föreslagna onaturliga tidsbestämningen
måtte alldeles upphäfva», och i stället uttryckligen
föreskrifvas, att DykeriCompagniets åtgärd
icke förr får vidtag», än den Skeppfrntne
sådant sjelf åstundar eller iemnat allt hopp
förloradt att med eget folk eller legdt biträde,
kunna hjelpa sig sjelf.
Att ett strängire förhållande, eller med
andra ord: ett större prejeri Dykerilnrättningen
är medgifvh att iakttaga mot utländska sjöfarande,
sorn tilläfventyrs hafva den olyckan att
blifva skeppsbrutna vid, eller stranda på våra
kuster, tyckes mig icke eller rättvist, och hade
således icke bordt undgå Höglofl. Utskottens
uppmärksamhet till granskning, och åt
-
i 44 Bt-n 5j Ort ober e, m.
gärd till önskad rättelse. Ölyckan är för aila
menniskor lika helig, lika ömmande, utan afseende
till hvad Verldsdel och Stat den hör
som drabbas deraf. Moralens bud är detsamma
åtminstone i förhållandet mot den olycklige
öfverallt, i alla Länder, hos alla Folkslag till
och med hos de mindre upplysta, mindre bil—
dare. Jag kan icke dela Utskottens tanka,
att Staterne hafva till hvarandra i moraliskt
afseende annat förhållande än individerne; Religionen
bjuder: att vi /kola an/e alla menni/kor
för vår näfta, och detta bud är derjemte moralens
och samvetets gemensamma röst, hvilket
icke låter jäfva sig, hvarken äf politikens någon
gång motsatta kraf eller andra tillfälliga
omständigheters olika fordringar. Det Svenska
namnet har åtminstone i fordna tider varit
öfver ailt aktadt, såsom innefattande rättvisa
och ädelmod, och ädelt är det att icke se till
persoo i nöden; i ölyckan, i lidandet och i
döden nemligen, äro alla menniskor lika, och
påkalla sjelfmant lika afseende då fråga är om
hjelp och räddning. Jag har på detta rum
en gång förut haft den äran att yttra, att det
tillhör den närvarande upplysta tiden åtminstone
hos oss att krossa allt barbariskt i Lagar
och Privilegier: blott derigenom uppkommer
en välgörande mild upplysning, en ädel
bildning en sann medborgeligbet och med detsamma
de ärofullaste, de skönaste bevisen på
en med den lagbundna friheten öfverensstämmande
constitutionel anda. Af sådane anledningar
yrkar jag för Svenska Lagarnas, för
Svenska
«
Dttn oi Oitohtr <t, »n\ l ig
Svenska namnets ära, att uti DykeriReglcmentet
måtte fastställas, att utländska sjöfarande
sorn tilläfventyrs på våra kuster lida skeppsbrott
eiler der stianda, böra njuta samma afseende
och vård i ölyckan som vära egna
medborgare
Hvad
åter den frågan, vidkommer huruvida
ifrågavarande Inrättning vid Octroijens
slut bör öfverlemnas till Statm eller vidare
till enjkildt bolag, derpå torde icke eller vara
särdeles svårt att afgörande svara, då, såsom
Herr Friherre Cederström, Jacob, i dess, Utskottens
nu uppläste utlåtande, bilagde reservation,
hvarmed jag i alla delar instämmer,
tydeligen ådagalaggt hvad några Motionairer
yrkadt nemligen, att denna Inrättnings upplåtelfe
åt enfkildta Bolag, är /{ridande mot Regeringsformen
60 §. De Höglofl. Utskotten hafva väl
Varit af motsatt tanka, men om man blott opartiskt
jämför Utskottens hårdragna, osammanJ
hängande skäl med Friherre Cederströms klara
Och bestämda motskäl, så kan man icke annat
än förena sig med nämnde Friherre i den af
honom fällda slutsats att "dessa Utskottens slutledningar
egenteligen innebära deras egen vederläggning,
i det de gifva en tolkning ät Grundlagens stadgande,
grundad pä äldre Inrättningar hvarom Grundlagen
ingenstädes handlar., dä denna Lags stadganden
endast är o gällande för hvad sorn skedt rf ter dess utfärdande,
sä lärer icke eller någon ytterligare vederläggning
deraf vara af nöden Det lärer salunda
Bil. till Ridd. 0, Ad. Prot. iXJBand, 10
i4G
Den ?>i Octoler c. m.
icke vara någon tvifvel underkastadt aft en
vidare upplåtelse af Dykerilnrättningen åt enskildta,
är stridande mot Regeringsformens atida
och bokstaf, och om jag också för min del
kunnat låta missleda mig af Utskottens ministériella
argumentationer deremot, skulle
jag dock genast blifvit upplyst och tillrättavisad
af den mans tanka i detta ämne, hvilken
i allmänhet ådjgalaggt så mycken kännedom
uti våra Grundlagar som Herr Friherre Cederström,
och då han så bevisande insrämdt i
Motionairernas yrkande att ifrågavarande Inrättning
icke vidare kan upplåtas till enskildt
bolag mot Grundlagens bestämda föreskrift,
följer deraf, om denna anstallt anses för nyttig
och således behöflig, att densamma af Staten
bör öfvertagas. Hvad Utskottens farhåga
att i händelse af ett sådant öfvertagande, StatsCassan
derpå komme att förlora, beträffar, synes
mig att någon förlust å Statens sida icke
skäligen borde vara att befara, då Inrättningen
under nuvarande enskildt administration
anses vara och troligen äfven är särdeles lönande,
eftersom det saken rörande enskildta
interresset med så mycken häftighet och värma
motsätter sig upphäfvandet deraf och till
och med hvarje den ringaste förändring deri:
sadan var äfven min obehagliga erfarenhet då
jag vid Riksdagens början på detta rum väckte
motion i detta ämne. Sedan har jag haft
tillfälle att oaktadt allt det töcken hvaruti DykeriDirection
sökt insvepa sig och sin vinst,
till och med genom eds afläggande att densamma
förtiga, att säger jag med tämmelig sä
-
Den 31 October c, m.
kerhet upplysa mig derom att årliga vinsten
på hvarje af de nio Actierna lärer uppgå till
minst lagliga räntan af 100,000 R;dr Banco,
och ej sällan vida deröfver, hvadan Inrättningens
årliga Capitalvärde kan skattas till
nära en Million ll:dr Svenskt Banco, som således
utgör ungefärliga värdebeloppet af sjönödlidandes
inom årsloppet inträffade olyckor
pä våra kuster, och tillika den afskyväckande
i full, ja brottslig motsatts så kallade väljigndfe
våra Stränder årligen gifva. Erfarenheten
häraf, ja blotta tankan härpå måste nödvändigt
åtminstone för hvarje mensklighetens vän
vara högst rysvärd, och jag kan icke annat
än äfven vid detta tillfälle uttrycka min förundran
deröfver att enskildta personer äga
hjerta att grunda deras lifsuppehälle, kanske
välmåga och rikedomar på dylika blodsinkomster.
Jag tror således att blotta misstankan på
så beskaffad flem vinning, innan den mera allmänt
förhärdar hjertat och hämmar medlidandets
vackra känsla, bör, såsom en klandervärd
och ofta klandrad moralisk fläck från Svenska
individuella namnet afskaffas, och denna inrättning
gå mycket hellre af Staten öfvertagas
sorn den derigenom bör kunna blifva mindre
tryckande; mindre förhatlig och i följd deraf
ställd på villkor sorn innebära mindre ocker
på den olyckliges och moralens bekostnad, om
Staten också icke komme att särdeles vinna
derpå.
*
l48 Den T)i~fJctobcr e. m.
Af sådana, såsom jag dristar (ro, vigtiga
och begrundansvärda anledningar anhåller j3g
vördsamligen om återremiss af Högloft. Stats-,
samt Allmänna Besvärs- och EconomieUtskottens
nu uppläste Betänkande, lifligt önskande,
att Högloft. Utskotten måtte taga detta verkeligen
vigtiga ämne, och i synnerhet hvad det
xeglementariska deraf beträffar, uti ett nogsamt
och samvetsgrann! öfvervägande.
N:o 2.
Herr Blomfledt, Hansi
I följd af Utskottets förevarande Befänkande
utber jag mig att helt korrt få göra några
erinringar.
Vid 1818 års Riksdag hade jag äran att
inför Ridderskapet och Adeln i anledning af
en i Vällofl. BorgarfStåndet väckt Motion, yttra
mina tankar rörande DykeriVerket sådant
det ännu i Sverige är beskaffad!.
Uti ett på nådig befallning år igar ingifvit
underdånigt utlåtande angående hsndelssjöfarten,
Tullverket m. rn. hlef äfven nödigt
att vidrörs detta ämne, helst några då förefallna
händelser, genom Dykeriets onödiga
inblandning, lätt hade kunnat föranleda obehagliga
collisioner med främmande magter.
Dessa mina anföranden hafva synts såra några
få enskildta personers interesse och förorsakat
vissa både munteliga, skrifieliga och tryckta
Den 31 Octo ber e. m.
försök att försvara till och med närvarande
skick af det verk, hvars grundval man trodt
vara skakad. Jag har icke ansedt mig tillständigt
eller ens värdigt att enskildt ingå i
pennkrig och försvar af de theser och facta,
jag i officiel väg trodt mig pligtig att framställa
och de åsigter, hvilka jag ännu tror bör
blifva gällande.
Jag bör ej heller nu dä samma ämne på
nytt blifvit ett föremål för Riksens Ständers
granskning, åter upprepa hvad jag i åfvannämnde
yttranden anfört, utan blott åberopar
det. Utskotten tyckas förutsätta, att fråga vore
om en Dykerilnrätfning skall existera eller
icke __ och ingått som mig synes, öfverflödigt
i en sort bevisning för dess nödvändighet.
J*g för min del har aldrig bestridt den möjliga
nyttan af en allmän anstallts tillvarelse för ifrågavarande
goda ändamål och mig vetlerligt
har ej heller någon annan gjort det. Jag har
deremot bestämdt sagt, att en depot af Dykeriredfkap
Jamt erforderligt Tjenfleniän och mavjkap
för detta behof, borde ovilkorligt vara att lillg A d
dertill utfedda tjenlig ajle Jl tillen låiigi Svenfka ku flen.
Jemte ifrande mot de grofva missbruk
som äro en följd af Inrättningens nu varande
organisation och de åt densamma förunnade
monopoliska förmåner, hafva facta och förhållanden
uppgifvits, hvilka vitsordas af en allmänt
stadgad öfvertygelse och jag vädjar frygt
till omdömet af den, sorn velat taga rätt kan-;
nedom om detta ämne.
l5e Den oi Oclober c. m.
Ett upphörande af närvarande Octroij eller
hufvudsaklig förändring, i annat än det regiementariska,
lärer icke enligt Svensk Lag kunna
äga rum, emedan detta Jernbref måste hållas
i lika helgd med hvarje annat Contract i
Samhället. Men vid Octroijens slut är det,
som man bör hafva beredt en mera rättsenlig
och nyttig inrättning för Staten och för individuer,
en anstallt som icke utgör ett exclusivt
previlegium för någon viss Corporation» Man
har i Betänkandet velat bibehålla den nu gällande
prescriptionstiden af 60 timmar, inom
hvilken endast, det skulle vara den skeppsbrutne
tillåtit att begagna främmande hjelp, utan
något beroende af Dykeriets arbitrage.
Jag anser ett sådant stadgande orättvist; ty
det är våld att neka den sakkunnige sjömannen,
att sjelf bestämma när och på hvad sätt han
vill begagna en hjelp, som betalas med dryga
procent af spillrorne från dess bergade förmögenhet
Jag påstår således att det bör bero
på Skeppare och Godsägare sjelfva, att utan
förelagd tid anlita eller icke Dykeriets biträde;
de sjelfva och endast de, äro competenta domare
vid valet af medel och åtgärder som behöfva
påkallas till deras Skepps och Gods
räddning.
Vidare har Utskottet afstyrkt Inrättningens
öfvertagande af Staten på den grund att
man supponerat drygare aflöningar och mindre
ptovenue; jag bestrider denna slutsats och
tror att en 6äkrare garantie vinnes för ända
-
Den 31 October e. m.
målet genom den ansvarighet som bor åläggas
Dykeriets Committérade, lika med andre Statens
Tjenstemän.
Ingen vinst för det allmänna eller för enskildta
bör komma i iråga för hvad sorn är en
välgörenhets anstallt. Den hemlighetsslöja som
omgifvit Dykeriet är nu lyckligtvis nära aftäckt.
Om ändteligen någon behållning skall
uppkomma genom de af Skeppsbrott redan nog
olycklige medborgares frälsning från total undergång,
så måtte då sådant öfverskott tillfalla
Staten och icke blifva en donation åt enskildta.
I öfrigt instämmer jag fullkomligt i en
värd Ledamot Friherre Cederströms reservation,
som åtföljt Utskottets Betänkande och i
hvilken finnes grundligt utveckladt allt hvad
sorn har afseende på tillämpningen af 60 §. i
Grundlagen, som förbjuder dylika monopilier.
Jag vågar således vördsamt föreslå; att i
den underdåniga önskan som för Kongl. Maj:t
kommer att frambäras från Riksens Ständer,
måtte bestämdt uttryckas: att Staten skulle
vid Octroijens slut öfvertaga Dykerilnrättnmgen,
att ett Reglemente dessförinnan bör emanera
i enlighet med de af Riksens Ständer, nu
beslutande grunder och sluteligen, att all den
behållning som sedan aflöningar och omkostnader
äro bestridda af verket, kan uppkomma,
öfverlämnäs till Kongl. Ma:jts Nådiga disposition
för välgörande aostallter tili handeln*
152 Den 31 Octoler r. ni.
och sjöfartens bästa. Jag anhåller om proposition
till återremiss.
N:o 3,
Herr Toll, Florns".
Jag vill icke bestrida de skäl sorn kunna
föranleda till ändring i stadgarne rörande Dy-*
kerilnrättningen ; men då nu varande innehafvare
af DykeriActierne dem erhållit på ettsätt
som Lagen kallar laga fång och då jag bestämt
vet att hela Famillers väl och subilstance
bero pä ägandet af »dessa Actier, samt
då högsta föremålet för våra Lagars helgd
måste vara att hvarje medborgare skyddas
till sin egendom, så anser jag som en helig
pligt att högtideligen yrka, det nu varande innehafvarne
af DykeriActierne icke i deras rätt
förnärmas.
Jag yrkar på dessa grunder återremiss å
Betänkandet,
