# ID: svediakorp-gov72
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1627--1632
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 75,119
# sentences: 3,558
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FÖRSTA DELEN
2:dra upplagan
1.637-1632
STOCKHOLM
KUNGL, BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1904
x riddarhusdirektionens berättelse till adelsmötet 1902
framhölls, att en omtryckning af de tre första delarna
af ridderskapets och adelns riksdagsprotokoll vore önskvärd,
dels emedan upplagan, som trycktes hos boktryckaren
E. Westrell 1855—1857, är utgången och dels för att
på dem skulle kunna tillämpas de mera rationella utgifningsprinciper,
som följts vid redaktionen af de öfriga
delarna. Direktionen föreslog därför, att om det anslag,
som förut beviljats för tryckning af adelns protokoll,
fortfarande komme att utgå, en del af detsamma måtte
få för sagda ändamål användas. Sedan riddarhusutskottet
tillstyrkt detta förslag, bifölls det af ridderskapet och
adeln den 20 mars 1902.
Med anledning häraf uppdrog riddarhusdirektionen
åt undertecknad att redigera den nya upplagan, af hvilken
lista delen, omfattande tiden 1627— 1632, nu offentliggöres.
Manuskriptet består af renskrifna protokoll, lättlästa
men på många ställen tydligen felaktiga, och då det ursprungliga
konceptet icke linnes i behåll, hafva felen ej
kunnat rättas annat än genom konjekturer, t. ex. tillägg
af enstaka ord inom parentes, när meningen därigenom
kunnat förbättras. Bilagorna äro till största delen afskrifter,
vanligtvis införda i manuskriptet på det ställe,
där de i protokollet åberopas. Utom besluten, som äro
egenhändigt undei’tecknade, äro endast några få originalhandlingar
bifogade protokollet. Äfven de exemplar, som
finnas i riksarkivet, t. ex. af propositioner och adelns svar
IV
på dessa, äro afskrifter, skrifna i följd efter hvarandra
såsom ett registratur. I den tryckta texten hafva bilagorna
för hvarje riksdag sammanförts i slutet.
Den historiska inledningen, som förekommer i den
första upplagan, har här uteslutits.
Stockholm i april 1904.
Severin Bergh.
Innehållsförteckning.
Riksdagen i Stockholm januari—februari 1627.
Sid.
Protokoll  l.
Bil. A. Kongl. Maj:ts proposition  24.
B. Adelns bevillning  33.
» C. Adelns svar på Kongl. Ma.j:ts proposition  35.
» D. Rikets ständers beslut. Underskrifter  41.
Riksdagen i Stockholm december 1627—januari 1628.
Protokoll  43,
Bil. A. Kongl. Maj:ts proposition  73.
> B. Adelns besvär  76.
» C. Adelns svar på Kongl. Maj:ts proposition  77.
■> D. Adelns betänkande angående kvarntullsordningen  82.
E. Rikets ständers beslut. Underskrifter  83.
» P. Förteckningar öfver frånvarande  85.
Riksdagen i Stockholm juni 1626.
Protokoll  88.
Bil. A. Kongl. Maj:ts första proposition 112.
» B. Adelns svar på Kongl. Maj:ts första proposition 115.
» C. Kongl. Maj:ts andra proposition 119.
» D. Adelns svar på Kongl. Maj:ts andra proposition 121.
» E. Adelns besvär 128.
> F. Rikets ständers beslut. Underskrifter 124.
> G. Riksrådets förklaring angående änkors och omyndiga barns
frihet från kontribution 125.
> H. Förteckning öfver uteblifna 126.
Utskottsmötet i Stockholm maj 1630.
Protokoll 427.
Bil. A. Kongl. Maj:ts proposition 144.
VI
Bil. B. Adelns svar på Kongl. Maj:ts proposition
> C. Mötets beslut. Underskrifter
Utskottsmötet i Stockholm maj—juni 1631.
Protokoll
Bil. A. Riksrådets allmänna proposition
>• B. Adelns förfrågningar angående utskrifningen m. m
C. Adelns svar på den allmänna propositionen
» D. Riksrådets hemliga proposition
» E. Adelns deputerades svar på den hemliga propositionen . .
> F. Mötets beslut. Underskrifter
» G. Adelns besvär
Utskottsmötet i Stockholm februari 1632.
Protokoll
Bil. A. Riksrådets proposition
» B. Adelns svar på riksrådets proposition
> C. Mötets beslut. Underskrifter
i D. Kammarrådets skrifvelse till landtmarskalken angående rust
tjänstlängderna
Utskottsmötet i Stockholm november 1632.
Protokoll
Bil. A. Riksrådets proposition
• B. Adelns svar på riksrådets proposition
i C. Mötets beslnt. Underskrifter
• I). Rådets och adelns beslut angående kostnaden för en beskick
ning
till konungen
» E. Adelns fullmakt för Johan Pontusson De la Gardie m. ii. att
uppsätta kreditiv, instruktion m. m. för adelns sändebud
till konungen
» F. Adelns besvär
s G. Säten eller ordningen på riddarhuset
Sid.
148.
151.
152.
165.
170.
171.
174.
175.
177.
179.
195.
197.
199.
200.
201.
216.
218.
220.
221.
222.
224.
Riksdagzacta opå hollén Rikzdag utlii Stockholm
åhr 1627.
Missive till alle Ståthollerne uthi Sverige om Rijkzdagen,
som hollas skall uthi Stockholm åhr 1627 then 15 Januarij.
Gustaf Adolph medh Gudz nåde Sveriges, Göthes och
Wendes Konimgh, Storfurste till Finland, Hertigh uthi
Estland och Carelen, Herre uthöfver Ingermanlandh.
Yår synnerlige gunst och nådige benägenhett medh
Gudh allzmechtigh tillförende. Elfter dett, Lindorm
Ribbingh, vij för rijkssens högnödige tarff och lägenhett
skulldh äre förorsakade att sammankalla Ständerne och
holla en Rijkzdagh här i Stockholm, effter såssom innelychtte
patent uttviser, derföre är vår nådige begäran,
att I öfver altt edert ståtthollaredömme1 låthe publicera
detta vårt patent och derhoos tillseije Ridderskapet, Adelen,
Clerkerijdt, Krigzbefähledt, Borgerskapet och gemene Allmoge,
att dhe till bestembdan tijdh förskicke dehres fullmechtige
hijt till Stockholm, här dhe då vidare vår villie
förnimmandes varde. Och befahle eder Gudh alzmechtigh.
Datum Stockholm [den 28 Novemb. anno 1626].2
Lijka lydandes till effterskrefne Ståthollare:
Claes Hoorn Landzhöfdinge i Upland,
Axell Drake Ståthollere öfver Skaraborg,
Peder Jörensson Ståtholl[are] på Elfzborgh,
Boo Ribbing Landzhöfdinge i Wermeland,
Åke Axellsson Ståthol[lare] öfver Calmar lahn,
Erich Jörensson Ståthol[lare] öfver Jöneköpingz [län],
Christoff Ribbingh Ståthållare] öfver Croneb[orgs]lähn,
Holger Skeiding Ståthållare] öfver Södermanland],
Petter Kruse Ståthållare] vidh Sätra,
1 Östergötland.
2 Tillagdt från riksregistraturet i riksarkivet.
8v. Ridderstc. o. Adels riksd.-prot., I—III. 1627. 1
2
1627.
Per Nilsson Ståtlio[llare] öfver Kopperberg],
Stellan Mörner Ståthållare] öfver Aland,
Her Nilss Bielke Gubernat[or] öfver Finland,
Hindrich Olufsson Ståthållare] öfver Wiborg,
Broor Andersson Ståthållare] öfver Wessmanl[and],
Johan Månsson Ståtholl[are] öfver Norlanden.1
Patent om Rijkzdagen.2
Yij Gustaf Adolph medh Gudz nåde, Sveriges, Göthes
och Wendes Konungh, Storfurste till Finlandh, Hertigh
uthi Estland och Carelen, Herre uthöfver Ingermannelandh,
tillbiude eder trogne undersåter, Grefvar, Frij herrar,
Biskopar, Frijborne, Frelssesmän, Klerkerij, Krijgzbefähl,
Borgere och menige Allmoge, som bygge och boo uthi
Östergöttlandh, vår gunstige benägenhett, nåde och alltt
gott tillförenne.
Välborne, välbördige, högh- och vällärde, vijse och
ährlige gode herrar och män, trogne undersåtere, såssom
inthet krijgh häfver Sverige både längre och ledesammere
fallitt änn thett vij ännu stå uti med the Påler, så
håfve vi och ingen tingh högre efftertrachttat, änn att
vi thett till en önskeligh ända bringa motte. Men ehuru
väl vi håfve them åttskillige medell nu offta och långö
sedan föreslagett, att vi anttingen med goda eller genom
tvångh theres vapn nederleggia motte, så häfver dock
den fij enden så förhärdatt varitt, att han i the nästförledne
åhr icke allenest till ingen redelig fredh häfver
bevekes kunnett, uthan häfver nu häfftigare änn som tillförenne
practiceret, huruledes han vidh denne allmenne
Christenhetennes förfölielsse, tillika medh the andre Papister,
oss alla thett påveske ook underkasta, vår christeliga
troo och samvetzfrijheet beröfva och ändtligen icke
allenest om lijf, lefverne och timelige välferd, uthan ock
om vår evige siäls salighett bringa motte. Medan han
nu Pryssen till detta sitt upsått brukat häfver, ther uthur
han sine blodige anslag i värcket ställa och sijn förgifftiga
vapn emott Sverige till siöes föhra ville, så håfve
1 I riksregistraturet uppräknas äfven: Johan de la Gardie, Svante
Baner, Nils Assersson och Erik Andersson.
2 Jämfördt med riksregistraturet.
Januari.
3
vij både till att föhra krigssens besvär ifrån eder och inn
i hans egett land, såssom och till att förekomma och hindra
thetta hans blodtörstiga upsåt, effter the förnembste röster
af väre Rijkz Ständer, i förledne sommer gripit det rådh
att heller möta honom ther uthi hans eget land änn att
förventta hans fiendtlige ankompst hijt i rijkett. Och
håfve vij stoor orsak till att högeligen tacka Gudh, som
thetta vårt christeliga företagende en så stoor framgång
gifvidt häfver, att vij icke allenest håfve tillslutet och
stängt honom alle hans hampner, ther han oss ifrån siösijdan
uhr skada ville, uthan och tagidt honom hans förnembste
städer och festninger ifrån, med hvilkes penninger
och tillhielp han både dhe förre krigen fördt, såsom och
detta sitt anslagh nu effectuera tänktt häfver, så att han
nu hvarken sine landzvahrur uttskepa och förytra eller
någen tillförssell på vapn och annan nödtorfft uthan effter
till siöes inn uthi sitt rijke bekomma kan, med mindre
han medh oss anttingen en evigh fredh eller ett säkertt
stilleståndh göra moste. Så alldenstundh ther ligger nu
högsta machtt opå, att man denne saak så drifver och
fortsätter, dett fijenden endtligen derigenom till en önskeligh
fredh anttingen med gode bevekes eller tvinges kan,
der om han sigh fuller något i höst allerede häfver märkia
låthett, och vij så väl här utinnan såssom [för] andre
rijkzens åliggiande tarff och nödhtorffter väre samptlijge
Rijkz Ständers sammankompst och betänckende behöfve,
ty befahle vij här med eder alle nådeligen aff Ridderskapet
och Adelen, så månge som till sine lage åhr kompne
äre, seden Bispen, att I med två af Capitlett så och
en prestman af hvartt häradh, der hoos Krijgzbefählett,
Öfverster, Öfverste-Leutenampter sampt Ryttemesterne
med en af knechtternes underbefähl så månge som icke
med någen särdeles tiänst af oss förhindrade äre, i lijke
motto eder af Borgerskapets att I en Borgemestere med
en Rådhman och en af menige Borgerskapett af hvar stadh,
så och eder af menige Allmogen, att I två boofaste bönder
af hvario härede, fullmechtige giorde af sine medbroder
som hemma ähre, ställe eder inn här i Stockholm till den
15 Januarij nästkommande 1627 åhrs uthann någon drögzmål
eller upskoff, ther I tå med mehre förnimmandes
varde hvadh vij eder vidare håfve till att föreholla. Vij
4
1627.
äre eder eiliest sampttligenn med gunst och nåde bevågne.
Och befahle eder Gudh allzmechttigh. Aff Stockholm den
27 Novembris åhr 1626.
Gustavus Adolphus.
Upå denne H. Kong. Maij:tz nådige skrifvelsse och
patent församblades Adelen uppå Ridderhusedt den 17
Januarij 1627. Och vardt af Hanss Kong. M:tt förordnatt
till Landtmarskalch effter gammal lofligh sedhvane på
denne här Rikzdagh den edle och välborne Herr Johan
Sparre till Bollmeridh och Rinkstadh, Gubernator öfver
dett Svenske Handels-Compagniet, och effter få af Landtadelen
vore ankompne, vardt der inthet proponerat, eij
heller nogre sedes uttdehltte, uthan blefve af Landtmarskalken
tillsagde, att de i mårgon, som är den 18 dito,
sigh der igen skole linna låtha.
Den 18 Januarij voro Adelen och Ridderskapet, som
vore ankompne, församblade på Ridderhusedt, och hölltt
Marskalken en vidhlölftigh oration på effterföliande sätt:
Först om dhe disorder, som här till upå Rikzdager
och andra solen sambqvemb ibland Adelen och Ridderskapet
varidt häfver, häfver H. K. M:t af synnerligh konungzlig
dragende affection till adelige ståndet [gifvit] denne vijdtbegrepne
platzenn, här hoos belägen, till ett Ridderhus
att byggias, uppå hvilkett Adelen medh godh beqvemlighet
kunna hafva dehres solenne sammankompster så väl
på sådane conventer och herredager såssom och eiliest,
och samma huss med synnerliga privilegier och härligheter
benådet, såssom dhe af tryckett vore uttgångne,
gratulerandes derföre H. K. M:t på det underdånigste,
såssom och tillsade på Adelens vegner sådant om H. K.
M:tt att förtiena med modh och blodh på dett ödhmiukeligste.
Der hoos önskandes att detta nyvälbegyntte verk
och convent till denne Rikzdagh såssom och framgeent
Gudh sin gudomlige nåde och välsignelse gifva och förlähna
ville.
J anuari.
5
Derpå uplass samma privilegium på Ridderhusedt.1
Och församblades desse eflfterskrefne af Adell till
Rikzdagen ifrån alle ortter på Ridderhusedt:
G[ref] Peder Brahe,
Her Swantte Stenbock,
Her Gabriel Erichsson Oxenstierna,
Her Göstaf Axelsson Oxenstierna,
Her Claes Stenbock,
Her Erich Hoorn,
Her Johan Gyldenstierna,
Her Casimir Gyldenstierna,
Her Erich Bielke,
Nilss Rynningh,
Boo Gostafsson,
Peder Erlandsson Båt,
Åke Axelsson,
Linder Torstensson,
Hindrich Fleming,
Larss Sparre,
Bengdt Sparre,
Hanss Kyle,
Mathies Soop,
Axell Baner,
Caril Bonde,
Göstaf Leijonhufwudh,
Swen Ribbing,
Peder Sparre,
Gorgonius Hindrichsson Gyldenankar,
Jören Claesson Ogla,
Axell Drake,
Bengdt Kafle,
Wolmar Yxkul,
Johan Wernstett,
Johan Ulff,
Jöns Nilsson Jacobssköldh,
Unge Anders Stuwart,
G[amle] Anders Stuwart,
Davidt Stuwartt,
Knut Drake,
Ifwer Christersson,
Broo Andersson,
Stellan Mörner,
Frantz Wackerbart,
Anders Grip,
Jesper Nilsson Krus,
Axel Duwaltt,
Larss Skytte,
Erich Jörensson Ulfsparre,
Olaus Bureus,
Andreas Bureus,
Nilss Bengdtsson Ulffahne,
Jöns Persson Swinehufwudh,
Jören Bonesson Papegoija
Håkan Skytte,
Bengdt Rynningh,
Erich Rynningh,
Måns Uddesson Örneflycht
Knutt Posse,
Knutt Lillie,
Isak Lilliesparre,
Erlandh Lindelöf,
Peder Bonesson Stråle,
Nilss Knuttsson Lilliehök,
Isak Axelsson,
Jören Soop,
Peder Swensson Swartt,
Arendt Uddesson Örneflycht
Erich Månsson Ulfsparre,
Botwedh Larsson Anckar,
Knutt Claesson Ogla,
1 Riddarhusordningen den 6 juni 1626. År tryckt i l:a upplagan
af denna publikation och dessutom på flere andra ställen. Har därför
här uteslutits.
6
1627.
Caril Claesson Hårdh,
Jören Lilliesparre,
Biörn Christersson Måneschiöld,
Caril Christersson Måne
skiöld,
Johan Lode,
Christer Påsse,
Åke Swanttesson Stålarm,
Johan Pattkull,
Hans Bottkirch,
Arfwed Lilliesparre,
Herman Kåse,
Swen Lilliesparre,
Krigzman Lillie,
Hindrich Stöör,
Äke Hansson Soop,
Claes Siöbladh,
Erich Tönnesson,
Johan Kruse,
Wichardt Behrfeldt,
Per Månsson,
Holger Skeiding,
Erich Krabbe,
Peder Michilsson,
Jesper Andersson Kruss,
Jöns Hansson,
Dereffter blefve desse
Capita familia; för hvar ätt:
Nilss Bengdtsson af Lidingö,
Peder Jörensson Ulfsparre,
Knutt Ulfsparre,
Christoffer Bibbing,
Oluf Stake,
Isak Hindrichsson,
Swen Bock,
Bengdt Bock,
Christof Oxe,
Jöns Bonde,
Ulf Bonde,
Jöran Kåse,
Jöns Bosenstråle,
Mauritz Torstensson,
Ifwer Nilsson,
Anders Siöblad,
Torsten Bengtsson Hierta,
Jöns Persson till Ingelstad,
Dawidt v. Sigerot,
Johan Pattkull,
Peder Nilsson,
Jören Claesson Ekelöf,
Stephan Lemnius,
Erich Bertilsson Liustra,
Nils Påsse till Säby,
Sten Claesson Bilssar (o:
Böllia).
effterschrefne uttvalde till
Adelen
som hafva beklädt säthe på
Bidderhusedt uthi denna session.
1. Peder Brahe,
1. Classis.
Grefvernar:
2. Johan Casimir.
Frij herrar:
1. Swantte Stenbock, 3. Erich Hoorn,
2. Gabriel Erichsson Oxen- 4. Johan Gyldenstierna.
stierna,
Januari.
7
2.
3. Nilss Byningh,
4. Jöns Kurk,
5. Linder Torstensson,
7. Hindrich Flemingh,
8. Hans Kyle,
10. Knutt Lillie,
11. Bengtt Sparre,
12. Erich Bielke,
3.
7. Johan Kruse,
8. Arfwedh Lilliesparre,
10. Erich Krabbe,
12. Gorgonius Hindrichsson,
16. Swen Bock,
17. Måns Axelsson,
22. Johan Ulff,
23. Erich Alfsson Ickorn,
26. Carli Hårdh,
29. Biörn Christersson,
32. Matz Lillietopp,
33. Nilss Lilliehöök,
36. Jesper Andersson,
37. Bengdt Kafle,
38. Holger Skeiding,
40. Knutt Lillie,
42. Anderss Siöbladh,
43. Wolmar Yxkul,
45. Johan Wernstedtt,
47. Anders Grip,
48. Åke Swanttesson,
50. Axell Drake,
51. Jöns Stolpe,
52. Arendt Örneflycht,
53. Jöns Nilsson Jacobssköldh,
54. Anderss Stuwart,
Classis.
13. Erich Ulfsparre,
14. Mathias Soop,
15. Caril Bonde,
17. Axell Baneer,
18. Åke Axelsson,
20. Knutt Påsse,
21. Swen Bibbing,
23. Göstaf Leijonhufwudh.
Classis.
55. Per Börielsson(l) Stråle,
58. Knutt Drake,
61. Isak Hindrichsson,
67. Nils Persson till Flisshult
Sölfwersparre,
69. Jöran Ekelöf,
70. Jören Claesson Ogla,
71. Nilss Bengtsson,
72. Anderss Olufsson Oxehufwudh,
73. Christoff Oxe,
77. Göstaf Persson Ulfsax,
79. Jöns Bosenstråle,
80. Botwed Larsson,
82. Oluf Stake,
83. Erich Liustra,
84. Ifwer Christersson af
Hiorttöö,
86. Christer Claesson af Spurila.
89. Bror Andersson,
90. Stephan Lemnius,1
93. TorstenBengtssonHierta,
94. Baggemar af Boo,
95. Anderss Swensson Bosenquist,
96. Nilss Stingh,
1 Här är antecknadt: Desse effterskrefne lottade.
8
1627.
97. Ruter
98.
99.
Finlandh,
Burei,
Sten Claesson Bölier,
Manderskiölder,
Göstaf Johnssons barn
på Rylanda,
Munckenar,
Brömss Olufsson Gyldenmarss,
Anderss Erichsson,
Friller,
106. Jören Papegoija,
107. Peder Michilsson Hammerskiöldh,
Peter Biörn eller Kruse,
Eketrään,
Swantte Plåter,
111. Kåsernar,
112. Erich Jörensson Tegell,
113. Jöns Hansson,
114. Per Swensson Swartt,
115. Erland Lindelöf,
Skalmar i Finlandh,
118. Jönss Persson till Ingelstadh,
Baggerna af Berga,
Larss Jonssons barn på
Härlingzsto,
Månss Mårttensson,
122. Caril Jönsson Sabelschiöldh,
Erich Andersson,
Sabell,
125. Nilss Bengtsson TJlflahne,
126. Skytternar af Sätra och
Husseby.
127. Caril Raein,
128. Peder Swensson Falk,
129. Peder Månsson,
Rytter,
Arfwedh J acobssons
[slächt]1 i Finland,
Hindrich Månsson,
Brömsser,
Galler.
117. Jöns Swinehufwudh,
DerefFter tiltaltte Landtmarskalken Ridder skåpet
och Adelen, hvad poen dem skulle pålegges, som sigh
antten absenterede eller icke i rettan tidh sigh instella på
Ridderhuset, när tillsagdt [blifver] och tiden och tarfven
dett fordrer.
Derpå omröstades aff effterschrefne af Adell att gifva
för hvar gångh de uthe blifva eller icke i rettan tijdh
komma:
1. Classis:
G[ref] Peder .... 5 Dal. Her Erich Hoorn . . 5 Dal.
Her Swantte Stenbock 3 Dal. Her Johan Gyldenst. 2 Dal.
2. Classis:
Boo Gostafsson ... 2 Dal. Lars Sparre . .
Hindrich Fleming. . 5 Dal. Her Erich Bielke
Hans Kyle 3 Dal. Erich Ulfsparre.
1 Ordet släclit är öfverstruket i manuskriptet.
4
Dal.
5
Dal.
5
Dal.
J anuari.
9
Mathies Soop .... 3 Dal. Axel Baner 5 Dal.
Caril Bonde .... 5 Dal. Åke Axelsson.... 5 Dal.
3. Classis:
Johan Wernstedtt. . 5 Dal. Ifwer Christersson . 5 Dal.
Anderss Stuwart . . 3 Dal. Bror Andersson. . . 5 Dal.
Jören Claesson ... 5 Dal. Larss Skytte .... 5 Dal.
Och effter fläste rösterne fullo på fem daler, derföre
bl ef afsagdt, att hvilken som på rettan tijdh och timma
sig icke instälte på Ridderhusett eller och afginge utan
Landtmarskalkens loff och minne, skulle gifva för hvar
gångh fem daler, så frampt han icke hade rättmätig
excuse.
Dernäst tillsade Landtmarskalken Ridderskapet
och Adelen, att dhe den andra dagen klockan otta sigh
inställa och på Ridderhusett comparera skulle.
Sedan upslogz på Ridderhussportten effterschrefne
patent:
Effter H. Kong. M:tz nådiga befalningh skall Adelen
och Ridderskapet vetterligit vara, att dhe, som ännu icke
hafva sigh prsesenterat och angifvidt, skole strax dhe anlände
gifva sigh ann på Ridderhusedt, att låthe antekna
sina nampn, på dett Rikzdagen må vinna sin forttgång.
Der till medh skall Ridderskapet och Adelen kunnigt
vara, att hvilken som sigh absenterar och uthe blifver
utan laga förfall och rättmätig endskyllan, när sambqvemb
holles på Ridderhusedt, eller och afträder eller
uttgår utan Landtmarskalkens tillståndh, skall effter bevillning
näste dagh uttgifva för försummelsse och tredsko
hvar gångh fem daler. Der alla hafva sigh effterrätta.
Af Ridderhusedt den 18 Januarij 1627.
J. Larsson.
Den 19 Januarij voro effter Marskalkens befalningh
Adelen åter församhlade på Ridderhusedt, och vardt inthet
synnerligitt proponerat, uthan Erich Jörensson frainhade
någre Konung Erichz, K[onung] Carlis och Konungh
Göstafz bref och confirmationer, lydendes och innehollandes
såsom en frelsseman edel och välb. Erich Jörensson
10
1627.
att besittia och beholla sine godz som andre af Adell här
i rikett.1
Hvilket Landtmarschalken uptogh att villia referera
H. Kong. M:tt, inthett tviflandes att H. Kong. M:t, som
honom för detta derföre respecterat häfver, ann ytterligare
derföre hollandes och achtandes varder.
Den 20 dito voro Bidderskapedt åter tillstädes på
Ridderhusedt, och då inthett heller något proponeredes,
nthan allenest tillsades af Landtmarskalken, att Ridder -  skapet och Adelen skole tillkommande måndagh, som är
den 22 dito, förfoga sigh och vara tillstädes klockan otta
på Ridderhusedt, uppå hvilken dagh H. K. M:t vill begynna
Rikzdagen.
Då upstodh Landtmarskalken och tilltaltte Jöns
Persson, som sigh kalladt Gryldensparre, hvar uthaf han
det giorde, der till han svarede, effter han förde i sitt
vapn en Gyldensparre, meentte han at stånde honom sådant
fritt, hvilkett Marskalken begärede att han ville
hafva därmed fördragh, medan Sparrernas farfader Her
Larss Siggesson samma nampn halft hade. Dett han och
lofvede at villie det ej videre göra och då strax inskref
sitt nampn Jönss Persson.
Den 22 Jannarij församblades Ridderskapet och Adelen
på Ridderhusett, och seden hvar hade tagitt sitt ställe
och säte, upstodh Landtmarskalken ochbefaltte Adelen,
att dhe effter den ordning och sätt, som i privilergierne(l)
stå, skola ordine marcliera 3 och tree upp till Kong. M:tz
förmak och sedhen på samma sätt neder på Ridderhusedt:
Korst nest effter Landtmarschalken Grefve- och Herreståndet,
sedhen de ätter, hvilkes förfäder och föräldrar
hafva varidt brukade i Rijkz-Rådz embeten.
Seden dhe hade varidt på Rikzsalen och anhördt H.
K. M:tz vijdlöftige mundtlige relation, såsom och hördt
upläses H. K. M:tz proposition, förmantte Landtmarskalken
Ridderskapet och Adelen, att dhe strax klockan ett
effter middagenn skole åter komma tillstädes på Ridderhuset,
att deliberera om förb:te H. K. M:tz proposition.
Dermed förfogade sigh hvar hem i sitt Rgemente.
1 Meningen otydlig.
Januari.
11
[Den 22 Jannarij] effter middagen vore Ridderskapet
och Adelen församblade på Ridderhusedtt.
Då upträdde Landtmarskalken och påmintte Adelen
om den mundtlige oration, H. K. M:t på Rikzsalen till
alle Ständerne haft hade, och den kortteligen deducerede,
såssom och dem errinnerde om propositionen af D. Salvio
upläsen blef. Och på dett hvar och en deste bettre må
blifva underrättatt, hvadh der uthi fattadt var, uplass
den af Johan Larsson.
Seden propositionen var upläsen, upstegh Landtmarskalken
och vidlöffteligen förde dem till sinnes H. K.
M:tz [och] rikssens stat och dehres bröders, svågrers, franders
och venners sampt Sveriges rikes armé[s] till hest och
foot nu uthi Lifland och Pryssen stadde vilkor och tillstånd,
så och dett lyckelige progress H. K. M:t i Pryssen
denne förgångne sommer hafft hade, med trogen förmaning
dhe villie såssom Sveriges rikes förnembste ståndh sådantt
öfverväga, betrachta och besinna och synnerliga
desse effterschrefne puncter, som i effterfölliande proposition
förmältte ähre.
Dereffter resiteredes sielfve propositionen (bil. A.)
Deropå resiterede Landtmarskalken H. Johan Sparre
dhe två första puncta i propositionen och mehnte, att
man den fahran väl considerere skulle, och effter dett oemotseijeligit
vore, så frampt någen christen kärlek uti oss
finnes, att vi våre slächtt, venner och förvantter ju både
med mans- och penningehielp endsettie schulle, så myckett
rådh och embne dertill finnes kunne. Och ehuru väl denne
materien vore, så frampt förmögenheten funnes, snart till att
afhielpe, så funnes doch deremot store difficulteter, hvarföre
dedh både pro och contra vore till att disputere, helst
medan fahran på den ene och hvar och eens privat frihet
och nytte på den andre sijden är till att betenckie; dock
effter man i alle fäll ded beste uthvelie skall och den
minste fahran och olegenheten heller draga änn den störste
olyckan och i dett ytterste förderfvet sigh settie, moste
dhe gode herrer effterschrefne puncta väl considerere,
hvilkedt best och fädernesslandet sampt vår egen välferd
nyttigst är.
1. Anttingen man fädernesslandzens store för ögon
svefvende perikel och fahre så myckett mögeligit ähr icke
förekomme och understödje moste.
12
1627.
2. Om väre krigzmachter, [som] i Pryssen och Lifland
och i nöd stadde äre och utan endsettning och hjelp icke
hestå kunne, endsettias skulle.
3. Len lycke och segervinning, som Gudh oss nådigst
hertill emot fienden förlähnt häfver, hvarigenom fienden
näst Gudz tillhielp, tractater och redelige fredzmedel tvinges
kunne, manligen och reputerligh continuere skulle.
1. Yåre privilegia så högdt ohservere och icke derifrån
träde, heller der uthi till een tidh någet cedere, och
derigenom fähren och olycken öfver oss och vårt käre
fädernessland draga, derigenom vi både ifrån frihet, lijf
velferd, jaa sielfve saligheten i lengden drages och tvinges
kunne.
2. Yåre venners slecht och förvantter, som för vår
frihett ock säkerhet fechtte, liielplöse förlåte, dedh vi
hvarken för Gudh eller menniskior nu eller i evighett
försvare kunne.
3. Ifrån den lycke och segervinning, som Gudh oss
här till dagh nådigst förlähnt häfver, med störste disreputation
affträde och således oss och vår heele nation
i evighett een outhsläckeligh skam och nese tillfoge.
Så endoch som han tillförenne sagdt häfver man kunne
hertill persuadere och disuadere, så skulle man doch som
gode fädernesslandzens patrioter dess välferd högst i achtt
håfve och den lille fahran och discommoditet ringe achtte,
hvilken nest Gudz hielp i framtiden förandres och förbettres
kunne, och begärede, att de dette väl öfverväge
och hvar och en Classis för sigh der upå resolvere.
Hvaropå Her Peder Brahe upstodh och resiterede
dhe första tre puncter, som i propositionen stå förmältte,
och der på per discursum gaf sitt betenckiande.
1. Att uttschrifningen må continueres, som här till
skedt är, och till Adelens enskijlte, så och ladugårdzbönderne.
2. Contribution på penninger in genere.
3. Hvad qvarnetullens richttighet vedkommer, hade
han af sin familie ingen resolution tagidt och derföre
sigh icke kunne derpå någott resolvere.
Derpå begärede Landtmarskalken dhe andre både
Classes betenckiande, och att hvar och en dett libere per
discursum vele uttseija.
J amar i.
13
Hvarpå dhe sigh förklarede att villia tagatt i ett
gott betenckiande; dock hade the gerna Bikzens Rådz
rådh här utinnan, effter saken ginge så väl dem an såsom
deres perssoner.
Derpå vardt bevilliatt, att dhe ville låta fordra andra
dagen Bikzens Bådh till sigh och venligen begära dehres
assistence och rådh i saken, att dhe icke göra för lithett
eller för myckett.
Den 23 Januarij komme Ridderschapet tillstädes på
Ridderhusedt.
Der effter komme Rikssens Rådh, som vöre:
G[ref] Magnus,
G[ref] Abraham,
Her Carli Carlsson,
Boo Ribbingh,
Philip Skeiding,
Her Gabriel Bengtsson,
Claes Hoorn,
Her Johan Skytte,
Her Gabriel Gostafsson,
Lindorm Ribbing,
Her Peder Baner,
Her Caril Oxenstierna],
Claes Fleming.
Upstod Landtmarskalken och kundgiorde Rikssens
Rådh, hvarföre dhe hade låtidtt fordra dem på Ridderhusedt,
var orsaken, att dhe vele vänligen meddehla dhem
dehres gode rådh och betenckiande upå H. K. M:tz öfvergifna
proposition, hvarpå Adelen i går sigh hade resolveret,
men icke slutidt, förr ann de hade R. Rådh det
först uptäktt och dehres betenckiande deruthi tagidt, och
sålunda sigh samsatt att villia svara på H. K. M:tz proposition.
1. Att dhe funno sigh effter eedz plicht och den
kärlek dhe draga och hafva till H. K. M:t och fädernesslandett,
att vela upsettia all dehres förmögenhet, icke
anseendes någen herlighet eller privilegia.
2. Derföre och till dett andra meente dhe rådeligit
vara icke att nampngifva någett till bevilningh, förr änn
dett vore först af H. K. M:t proponerat.
3. Förmeentte och en dehl, medan nöden ännu inthett
så stoor vore och på dett dehres privilegier icke i någen
motto schulle violeres, att hvar 5:te skatte- och cronebonde
och hvar 10:de frelssebonde skrefves till knecht, och
seden inthett anseende till någre privat perssoners frihet.
14
1627.
Hvilken resolution R. Rådh vele taga i betenckiande;
dett dhe och tillsade och togo ett affträdh i den andre
salen, derom att deliberera.
Seden dhe en J stundh hade varidt tillsammans, giorde
Her Carli Carlsson en relation på förbe:de Adelens
mening.
1. Medan H. K. M:t hade dett jus uthan någens
villia och samptyckie att holla en nttskrifning, huru
många honom synttes, uthan dehres tillståndh, dy achtede
R. Rådh dehres förklaring i den puncten odios.
2. Till dett andra att dhe hade sigh förklaratt, att
en uttschrifning skedde och ginge öfver alle ofrälsses män,
ginge dem sådan inthet ann deröfver att bevillia; och
derföre vore rådeligitt, att dhe uptencktte någre bättre
medell, dermed fädernesslandet och krigzfolket i Pryssen
kunde assisteres.
Och resiterade vidhlöffteligen på nytt den fahra, som
fädernesslandet och krigzfolkett i Pryssen sväfvade uthi,
och aldrigh hade fahran och nöden varidt så stoor sorn
denna gången.
Hvilkett G [ref] Magnus i lika motto refererade och
dem förmantte, att dhe fädernesslandzens tillstånd vele
behierta och med yttersta macht och förmågo komma det
till hielp och undsettning.
Derpå upstodh Landtmarskalken Her Johan Sparre
och badh på Ridderschapetz vegne, som då tillstädes voro,
Rikssens Rådh, effter såssom dhe vore her uthinnan interesserade,
dhe vele dem altt fördy deres gode betenckiande
uthi denne saak meddehla. Ty der Adelen skulle
uthlofva att schrifves af frelse hvar 10:de man, cederede
dhe en stoor dehl af dehres välfångne privilegia, men af
ofrelsses man effter H. K. M:tz gode tyckio och behagh.
Der effter upträdde Her Gabriel Oxenstierna
Gostafsson och omständeligen deducerade de merkelige
orsaker H. K. M:tt hade bevektt att settia kriget inn
uthi Pryssen, hvilkes progress så lyckeligen näst Gudz
macht Hans Kong. M:t en segerherre öfver månge nampnkunnige
folkrike städer, mechtige festninger och dett högsta
en sådan siöport och hampn, att icke allenest 2- uthan
väl 3- eller 400 örligskep kunne hafva deres trygge hampn,
utt- och inlop, uthan och mehra fienden derigenom för
-
Januari.
15
tagen all tillför- och uttföhring till siöes, så att der H.
K. M:tt assisteredes uthi detta välberömlige krigz tugh,
vore, uthan tvifve[l]s med Gudz biståndh, Hans K. M:t tillkommande
sommer den mechtige fienden Polen ett myckett
mehra och högt berömligere afftvinga och sigh ett odödeligitt
nampn deraf förverfva schulle, uthan och fädernesslandet
och dess trogne patrioter och undersåtere ett tryggeligit
försvar för alltt fiendtligitt infall, så att Adelen
med reputas kunna fournera och fortstella deres välhärbrachte
teminens, härlighet och ståndz reputas, dhe Andelige
med ett gott samvett och trygghett fullgöra dehres
kall och embete att tiana Gudh den alldrahögsta, och
seden Husståndet med fredh och rolighet sökia sin redeliga
nähring och bärningh. Och såge fördenschulldh R.
Rådh, att dett ringa vele förslå, att hvar tijonde man
skrefves.
Begärede derpå Marschalken, dhe vele då uttryckeligen
meddehla dem dehres betenckiande, huru vidt de
skole uthi uttschrifningen samptyckia.
Hvarpå Her Carli Carlsson meente, att hvar Classe
för sigh skole först uttseija dehres mening, huru vidt och
[med] hvad medell ett ansehligitt krigzfolk vore till att
nåå och bekomma.
Hvar till Herr Gabriel Oxenstierna Gostafsson
änn yterligare sade och refererade effter samma proposition
uthi den förste punct her uthinnan bestodh som föllier:
1. Om en general uttschrifning schall holles?
2. Om ett sammanskott skall skee?
3. Eller och en ansehligh verfning schall anstelles?
Hvar på Landtmarskalken befaltte, att hvar Classe
schulle uttseija sin mening, huru dhe vore sinnade her
uthinnan sigh att resolvera.
Hvarpå Gref Peder af den förste Classe på sinn och
de andres vägner förklarede och meentte, att rådhsampt
vohre att en general uttschrifning anstelttes, hvar af förmodeligit
vore en ansehlig krigzmacht skulle upbringes.
2. Classis. Resolverede på alles deres vegner Hindrich
Fleming och sade, att Adelen och Ridderschapet
gerna hade R. Rådh[s råd] och betenckiande här uthinnan.
3. Hvilket Jöns Nilsson på den tredie Classis [vägnar]
dettsamma begärede, meden Adelen vore effter edz
16
1627.
plicht benägne att understödda H. K. M:t vidh denne
krigz occasion.
Derpå Herr Gabriel Oxenstierna på R. Rådh vegne
sigh förklarede: 1. Meden en fremmande verfning utbi
en sådan bast, att endsettia dem i Pryssen, neppeligen
vore att kunna skee, 2. och att göra en sammanschott
ville intbet förslå, dy meentte R. Rådh, att Ridderschapet
och Adelen vele sigh samsettia och bevillia, att en general
uttschrifning motte holles, och dhe för dheres perssoner
icke kunne seija, huru vidt och på hvad sätt den schulle skee.
Och dermed afginge R. Rådh.
Och effter tiden var förlupen, befaltte Landmarschalken,
att dhe strax samptlige Adelen schole eifter middag
komma tillstädes och göra derpå en endschap.
[Den 23 Januarij] effter middagen komme dhe åter
tillsammans, och effter många discurser och deliberationer
upstodh Landtmarschalken och befaltte, dhe schole sigh
endeligen samsettia, att saken kunne komma till endschap.
Hvarpå alle 3 Classes sigh endrechteligen förklarede,
att de funno rådsampt, att en uttschrifning motte skee
på frelsses godz, ladugårdz godz så och inn på fredzmilen.
Dermedh schole dhe om morgonen komma tillstädes.
Den 24 dito kommo Adelen tillsammans och uprepeterade
hvad dhe dagen tillförenne sigh samsatt hade.
Och uplas Marschalken conciperad en mening, på hvad
sätt den schee schulle, att begära af H. K. M:t en nådig
förklaring och assecuration, att dett icke må lenda dem
till någett prsej udicio; och derföre rådsampt funno, att
någre af hvar Classe det R. Rådh vele mundtligen referera
men icke skrififteligen, och blefve der till förordnede
Landtmarskalken, af 1. Class. G[ref] Peder och Her Gabriel
Erichson, 2. Class. Nilss Ryning, Hendrich Fleming, Åke
Axelsson, Carli Bonde, Axel Baner och Mathies Soop, 3.
Class. Bror Andersson, Bengt Kafle, Ifwer Christerson,
Holger Skeiding och Gorgonius Hindrichsson.
[Den 24 Januarij] effter middagen komme dhe tillsammans,
och förklarede Marskalken R. Rådh[s] vänlige
meeningh.
J anuari.
17
Och effter deliberation samsatte sigh alle tre Classes:
1. Att hvar 10:de man må skrifves så väl inn som
uttom fredzmilen undantagandes sätegårdzens ägor och
dehres enskijltte tienere, doch [med] H. K. M:tz assecuration.
2. Till dett andra på H. K. M:tz andra punct i propositionen
om penningehielpen meentte Ridderskapet, att
boskapzskatten i lika motto som om uttschrifningen uttgingo
samptychtes, doch alltt medh H. K. M:tz assecuration.
Och derpå conciperedes de puncter dhe begärede af
H. K. M:t, så frampt uttschrifningen och boschapzskatten
schulle samptyckes.
Hvar med någre af hvar Classe skulle H. K. M:t
dett andraga, och deputeredes dertill Landtmarskalken,
Her Johan Gyldenst[ierna], Åke Axelsson, Hindrich Fleming,
Axell Baner, Broor Andersson och Axell Drake.
Den 26 Januarij komme Adelen tillsammans, och refererade
Marskalken H. K. M:tz resolution, att de skole
skrififteligen öfvergifva dehres mening och den assecuration
dhe her uthinnan begärede.
[Samma dag] efter middagen underschrefve hufvuden
af säten på hvar familie på den assecuration dhe underdånigst
begärede och den bevilningh dhe för denne gången
göra kunde. (Bil. B.)
Den 28 Januarij voro Ridderskapet församblade på
Ridderhusedt, och uplass Marskalken dett conciperade
svar dhe H. K. M:t på H. K. M:tz proposition öfvergifva
ville. (Bil. C.) *
Den 29 Januarij om morgonen klockan nijo upginge
Ridderskapet effter ordningen upp till Rikzsalen, och
sedhen alia Ständerne hade upläsidt dehres svar, afginge
Ridderskapet i samma process neder till Ridderhusedtt.
Den 31 Januarij voro Ridderskapedt och Adelen tillstädes,
och strax der effter komme Her Caril Carlsson,
Boo Ribbing, Her Gabriel Bengdtsson Oxenstierna],
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., I—lil. 1627. 2
18
1627.
Philip Skeiding, Her Gabriel Gostafsson Oxenstierna,
Lindorm Ribbingh, Her Peder Baner och Her Carli Oxenstierna
sampt Marskalken Diderich v. Falkenbergh så och
Wilhelm Ussling.
Då upträdder Her Gabriel Bengtsson Oxenstierna
och underrättade Kidderskapet [om] H. K. H:tz intention,
medan detta riket, som med sådana härliga immuniteter
voro begåfvade, som i fremmande och vijdh aflegne örtter
vore mycket gängsse, såssonO och dhe vahrur, som uthi
Aifrika, America, India och Magellanica funnes, med stoor
proufijt här kunde sällies, dy hade H. K. M:t at en noga
information och underrättelse för gott funnidt att begynna
ett Söder-Compagnie, hvarigenom icke allenest köpmännen,
som sin nähring igenom handell och vandel till siöes moste
sökia, uthan alle dhe, som der till lust och villia hade
att insettia, en merkeligh vinning hade att förmoda, såssom
ögenskinligitt var till att see af dhe Ost- och Vestindianische
Compagnie uthi Holland och Engellandh, hvarigenom
dhe stoora krigzomkostnader uthi Holland med
oppeholles, hvilkett i lika motto här skee kunde, så frampt
det sin lyckliga framgångh vinna kunnde, hvilkett lätteligen
skee kunde, der Kidderskapet och seden andre stånd
sig benägne funnes hvar effter sin förmågo att inleggia på
4 terminer.
Derpå svarade Landtmarskalken, att dhe villia
tagat i betenckiande, icke tviflandes af den underrättelse
dhe nu fått hade [de] ju sigh välvillige dertill finnes skolle.
Derpå giorde seden Diderich v. Falkenberg i lika
motto en underrättelse om den stoore vinning deraf folia
kunde, så frampt dett komme på gångh, hvilkett nu uthan
möda skee kunde, effter sådana merkeliga poster alleredho
voro inteknade, och dermed resiterade någre upp, som der
till hade lofvat att insettia. Och på dett allom motte
vara vetterligit hvad privilegium H. K. M:t samma Compagn[ie]
hade med privilegierat, uplass dett af Johan
Larsson.
När det var uppläsidt, giorde Herr Gabriell Oxenstierna
Gostafsson änn ytterligare en underrättelsse
såsom och förmaning, att dhe godh- och frijvilleligen der
till vele inläggia uthi samma Compagnie.
Dermed afträdde K. Badh.
Februari.
19
Den 6 Februarij.
Voro Kidderskapet församblade, och inskrefvo uthi
Söder-Compagniet så månge som lust hade att insettia.
Framkom Larss Skytte med Peter Kruses skaldebref,
hvilket der uplass.
Hvareffter Jesper Andersson sigh besvärede öfver
dett Kruse-nampnett och inthet ville tillstädia, att Peter
Kruse skulle föhra dett Kruse-nampnet.
Seden framkom Ifver Christersson och tedde ett bref,
dateret på Forssa, hvar uthaf han ville bevisa hvad vapn
hans förfäder förtt hafva.
Uppstod och Knutt Påsse och besvärede sigh på slächtens
vägna af Forstenna öfver Nilss Bengdtsson, Bengt
Stigesons son, öfver dett vapnet han förde lika med de
af Forstena, och ville att han med bref och vettne sådant
betyga skolle.
Och till att undfly all vidhlöfftighet ville Nilss Bengtsson
kalla sigh Ulffahne, att vara en åthskildnat emellan
slächterna.
Sedhen klagade Johan Wernstedt öfver Erich Tönn elsson,
att han emot H. K. M:tz ordningh hade tagidt hans
gårdzfogde, som eij hade förloff eller pass, uthi sin tiänst
och hafft honom med sigh på rehsen till Norlanden.
Der till han svarede eij annorlunda hafva vist, uthan
han var alldehles uthur sin tiänst löös, hvilket och tiänaren
sigh sade hafva fullkomligh afskedh ifrån Wernstedt,
men icke fått sitt pass, och efter han fick lägenhet att
komma till sina förvantter, hade han sådant begärtt af
Erich Tönnesson, och icke satt(?) någen tienst hoos Erich
Tönnelsson.
Och effter långh discurs blef afsagdt dem emellan:
Effter Erich Tönnesson hade ovetendes tagit tiänaren
uthi tiänst, så skall den samma sak alldehles vara up
häfven,
och tiänaren slås i jern på 14 dager, och seden
gifves honom pass.
Derpå upstodh Landtmarskalken och varnade hvar
och en, att dhe icke skole taga eller tubba annars folk
uthan lefva effter H. K. M:tz ordning.
Den 8 dito klagede Johan v. Fitinghoff, sedhen
hvar familia hade taget sin säte, öfver Johan Ulff, att
han hade tagidt hans tiänare nthi sin tiänst, sorn icke
hade orloff eller pass ifrån honom.
Deremot han svarede dett eij veta, uthan hade vist
honom ett pass, derföre hade han honom antagidt, och
betygede medh en eedh, att han alldrig hade vist af det
privilegium] förr ann han hijtkom.
Derpå tillsades Johan Ulff, att han skulle tillstå
Fitinghoff sin tiänare igen, och saken stånde öpen till
vidare förklaringh.
Den 10 Februarij voro Adelen församblade och upgingo
på Bikzsalen, och öfverandtvardades dem dette föliande
heslutt. (Bil. D.)
Seden dhe vore nedkompne och hade öfversedt heslutt,
funno dhe någre ordh, hvilke vore dem under ögonen.
Derföre upträdde Marskalken med någre af Adelen af
hvar Classe till Rikssens Rådh att begära att dett motte
förandres.
Den 11(1) Februarij.
Kommo dhe åther på Ridderhusedtt, och underrättade
[Landtmarskalken?] Adelen, att H. K. M:t hade påmint
honom om målsmansdömmet, och om dhe begärede dett
af H. K. M:t. Och på dett dhe motte vetha, hvarpå dett
sigh grundade, uplass af Johan Larsson Cantzelerens
concept.
Derpå dhe svarede, att de villia tagat i betenckiande,
synnerliga medan uttryckeligen förmähles, huru vijdt
målssmansdömet bör förestås.
Dagen der effter komme Ridderhusets föreståndare
på Ridderhusedt, och gior de Her Gabriel Be nehlsson
en vidhlöfftigh oration på effterfölliande sätt: Medan för
detta mycket olyckeligen med penninger[s] lefreringar, som
Ridderskapet och Adelen effter samhelligh bevilning effter
russtiensten till Ridderhuset, så väl som hvadh hvar och
en i synnerheet hade uttlofvadt, långsambligen var tillgånget,
derföre begärede han, att dhe ville sigh förklara,
att dhe som i rettan tijdh icke uttlade sine penninger,
hvad böter derpå falla skulle.
Februari.
21
Och effter omröstning beslöts, att hvilken här effter i
rättan tijdh och termin icke uttlägger sine penninger och
tillställer dem Ståtthollaren, under den han besittin är,
dett vare sigh adelssmannen sielf, omyndige barn, jungfru
eller enokia, då håfve Ståtthollaren macht effter adviso
ifrån Ridderhusetz föreståndare att vederkennes en
gård om 10 dalers rentta, så frampt 100 daler uttlofvadt
var, och sedenn den andre effter som hvar skyldigh var.
Seden effter förestånderne uthi Ridderhusedt härtill
inthet hade varidt authoriseret, hvad macht dem skulle
tillordnes, när dhe Ståtthollerne tillskrefvo.
Derpå dhe sigh förklarade, att hvad föreståndere
dem tillskrefvo, såm Ridderhuset vedkomme, skole Ståtthollerne
strax uthan endskyllan exeqvera.
3. Att dhe ville förordna någre, som ville optaga
dehres rökning på den omkåstnadh på Ridderhusetz bygning
anvendt var.
Derpå vore då förordnade: Åke Axelsson, Her Gabriel
Erichsson, Caril Bonde, Axell Drake och Gorgonius Hindrichsson.
Sedhen sadhe ytterligare Her Gabriell Bengtsson,
effter han, Her Claus Hoorn och Herr Gabriel Gostafsson
nu uthi 3 åhr hade varidt der vedh, att dhe ville förordna
andre uthi dehres ställe, meden samma bygnadt fordrade
stoor upvachtning.
Derpå beslötz att Her Claes Hoorn, som moste förrehsa
till Finland och icke kunne vara tillstädes, motte
dimitteras och sedhen åhrliga en hvart åhr, och andra i
staden igen, på dett att icke någet af ovetenhet må försumas.
Derpå beviliades att Her Caril Oxenstierna och Peder
Erlandsson skole förordnes Her Gabriel Benchdtsson och
Hr Gabriel Gostafsson till hielp.
Den 13 [Februarij] öfversågo Her Gabriel Erichsson,
Åke Axelsson, Caril Bonde, Axell Drake och Gorgonius
Hindrichsson rekningen, och effter noga öfverseende henne
approberat och godh funnin, sedhen underskrefvedt.
Den 14 [Februarij] underskrefvo dhe effterföliande
beslutt, ett på pergamentt, som öfverandtvardades upp i
Rikz-Cantzelijt, och detta här inbundett. (Bil. D.)
22
1627.
För ann dhe underskrefvo beslutett, lottade desse
effterskrefne slächtter som tillstädes, såssom och för dem
som frånvahrende voro, och bekomme säthen såssom föllier,
såssom och bevilliedes, att dhe, som her effter kunde sigh
angifva och vore af gamul ätt eller effter kunne blifva
adlade, skole matrikuleres och taga säten effter såssom
dhe sigh angifva.
1. Torsten Bengdtsson
Hierta,
2. Baggemar af Boo,
3. Anderss Swensson Rosenquist,
4. Nilss Stingh,
5. Ruter i Finlandh,
6. Burei,
7. Sten Claesson Böllier,
8. Manderskiölder,
9. Gustaf Johanssons barn
på Rylanda,
10. Munckanar i Finland,
11. Brömss Olufsson Gyldenmarss,
12. Anders Erichsson,
13. Friller,
14. Jören Papegoija,
15. Beder Michilsson Hammerschiöld,
16. Peter Biörn eller Kruse,
17. Eketrään,
18. Swantte Plåter,
19. Kåsernar,
20. Erich Jörensson Tegell,
21. Jöns Hansson,
22. Peder Swensson Swartt,
23. Erland Lindelöf,
24. Skalmar i Finlandh,
25. Jöns Persson Swinehufvudh,
26. Jöns Persson till Ingelstadh,
27. Baggemar af Berga,
28. Larss Jonssons barn på
Härlin gstad,
29. Måns Mårttensson,
30. Carl Jönsson Sabelskiöldh,
31. Erich Andersson,
32. Sabell,
33. Nilss Bengttsson Ulffahne,
34. Skytterna af Husseby
och Sätra,
35. Caril Raem,
36. Peder Swensson Falk,
37. Peder Månsson,
38. Rytter,
39. Arfwedh Jacobsson iFinland,
40. Hindrich Månsson,
41. Brömsser,
42. Galler.
Den 15 dito upträdde Landtmarskalken medh fyra
af Adell och Johan Larsson- upp i Rikz-Cantzelijt och
öfverantvarda dett underskrefne och undertrychte pergamentzbeslutett.
Sedhan dhe vore nedkompne, giorde Landtmarskalken
Her Johan Sparre till Ridderskapet en påminnelse hvadh
Februari.
23
nu här var passerat på denne här väl öfverståndne Rikz•dagh,
att dhe dett ville hafva i minnet, såssom och underrätta
dem, som hemma vore, hvadh här beslutedt var.
Sedhan giorde han en vidlöfftigh gratulation för dett
dhe samptligen hade välvilleligen effterkommidt hvad han
dem på sitt vahrande Landtmarskalkz embete åå Hans
K. M:tz vegner och dheres egen giordt och påmintt hade
med begärende, hvar han i någen motto med ord eller
gerninger offenderat, dhe ville sådant i bestå motto upfaga
och det honom förlåta.
Och dermedh aflade han sin Landttmarskalkz staff.
Sedhen inkom Her Gabriel Göstaffsson Oxenstierna
och i lika motto påmintte Ridderskapet och Adelen,
hvadh här nu passerat var vele som trogne rikssens
undersåter ihugkomma.
Hereffter underrättade han dem H. K. M:ts liberalitet,
i dett H. K. M:t hade förährat dehres stånd till heder
och Ridderhuset till prydnatt dhe nya tappeter med den
himmelen der upslagne vore förähratt.
Dereffter giorde Landtmarschalken en tackseijelsse
till Adelen på Johan Larssons vegne för den liberalitet
och förähring dhe honom giordt hade, tillbiudendes sigh
ville om hvar och en i synderhet förtiena. Och dermed
valedicerede Landtmarskalken alla som tillstädes voro.
Och till det sidsta sade han, meden en stoor oordning här
till varidt hade och änn var, att när H. K. M:t lätt uttskrifva
till Herredagher, att så få sigh instella och dett
i orettan tijdh och emott ändan på Rikzdagen. Hvad
poen och böter de skole erleggia, som åå samme dagh
sigh icke instältte.
Derpå omröstades, att hvilken som sigh icke åå bestembdan
uttskrefven Herredagz dagh inställte, skole
gifva för hvar dagh, han uthe blefve uthan laghlig och
rättm ätigh endskyllan, skall gifva tree daler.
Dermed ändades denne Rikzdagh, och hvar förreste
hem till sitt.
BILAGOK.
Bil. A.1
Kongl. Maij:ttz proposition,
giordh till Richzens Ständer, sammankallede
och församblede denne resa i Stockholm, medh
allernådigeste begäran att de den uthi sine puncter
flitigt öfverväga och sigh effter richzens
tarff och lägenheet väl der opå förklara ville.
Actum Stockholm [den 22 Jan. 1627?].
Effter såsom svåra och besvärliga tider åtskillige besvär
och tunger medh sigh föra, som hvar och en uthi
sitt hus antasta och honom sijn roo och makeligheet förhindra,
alttså förorsaker och sådant åtskillige hiertelagh,
snack och taal, meninger och inbillninger. Och såssom
hvar och en är godh och fäderneslandet trygger till, så
falla och om slichtt hans domar; dock finnes väl månge
enfaldige, som, af vrångom förförde, skulden regementzens
föreståndelsse tillskrifva, icke anseendes thenne tidz oroligheet,
som fast intet land förskoner uthan i tribel och
vidlofftigheet ställer. Sådant nu att förekomma, såssom
och fäderneslandzens tillstånd Stenderne och allan menigan
Allmoge i sanfärdigheet att heretta, och till medh Ständernes
tidige betenkiande och trogne rådh och hielp uthi
desse farlige tijder att begära, häfver H. K. M:tt för
godt ansedt thenne allmennelige Herredagh att utskrifva;
och såssom Ständerne sigh hörsambligen håfve instält,.
alttså erkänner och H. K. M:tt samma välvilligheet medh
gunst och nådhe.
1 Prot. sid. 11. — I riksarkivet finnes en defekt afskrift.
Bilagor.
25
Ther näst kan thett Ständerne icke vara uthur minnet
fallet, huruledes för trij åhr sedan stilleståndet i Lijffland
blef förlängt på ett åhr, till den ende att man i
medier tijdh fullmyndige sändebudh på både sidor sända
skulle, någet vist rikerne emellan att förafskeda. Alttfördy
att reda på månge Herredager var af Ständerne
orådeligit funnit på sådane lättfärdige stillestånd sigh
att förlåtha, helst medan the, öfver thett the osäkre
funnes, vore till medh af stoor omkostnat och besvär, så
att föga skillfång var emellan ett sådant stillestånd och
en öppen fegde; så opå thett man i tijdh sine saker antingen
till krigh heller fredh retta kunde, lätt H. K.
H:tt genom Rikzens Rådh åtvarna Polniske Ständerne,
att de innan uttgång aff be:te stillestånd en hufvudhtractat
anstella ville, och hvar thett icke skedde, motte the
veta, att H. K. M:t och Sveriges Chrono icke ville vara
till stilleståndet videre förbunden, hvar opå väl föll ett
tvifvelachtigt svar, men dock försummedes af them Commissariernes
affärdigan, hvarutöfver tiden förlop och stilleståndet
sig ändade.
Hvarföre drogh H. K. M:tt i sommars ett åhr sedan
öfver till Liffland medh dett uttlendske krigzfolket —
som doch elliest på stor bekostnad holles moste — i den
achtt, att hvar fienden Commissarier förordnet hade, man
tå handelen medh them begynna skulle. Men när man
till Lij flarid kom, funnes ther inge Commissarier, uthan
Dönhofi, Starosten på Horpt, och Gotthardt Johan von Tisenhusen
lupe väl der medh, att de H. K. M:tt uppeholla
ville, doch kunde the i förstonne, som man ankom, ingen
fullmacht eller tillstånd vijsa, ther igenom the fullmechtigede
vore medh våre att handla, hvilket förorsakede
H. K. M:tt att göra alfvar åt saken och resterende delen
af Liffland att intaga. Och aldenstund genom Gudz nåder
sådant innan en kort tijdz förlopp skedde, mente H. K.
M:tt thett vara ett beqvembligit medell freden af fienden
att trufva, om man krigzens börda kunde flytia in i Litthowen.
Togh fördenskull in Birzen och Bonsk sampt Mitow,
utur hvilke orter man beqvembligen infäll i Litthowen
göra kan.
Och såssom detta altt lyckeligh framgång van, förskräktes
fienden här uthöfver icke lithet, blef för then
26
1627.
skull bevechtt att sända samma Tisenhusen tillhanda
een ny fullmachtt, uthi hvilken han effter sin sedh införde
en hoop och förfångelige ting och försmedelser emot närvarendes
rikzens tillstånd och vår nation till vahnheder,
så att samma fullmacht mera tiente till att skämma ut
oss än handla om fredh med oss. Doch var H. K. M:tt
tillfredz att låta sine Commissarier mötha them, om the
till handelen hade halft lust och vilie. Men såsom Tisenhawsen
sågh sigh icke kunna uppeholla H. K. M:tt —
hvar till han inckom var förordnet och åfvenberte fullmacht
utgifven — rychte han sin koos och kom icke till
handels medh oss videre, uthan honom fölgde tree Voivoder,
som ock gåfve sigh uth för Commissarier, hvilke i
förstone fliteligen anhölle, att man vapnen nederleggia
ville, låfvandes sigh hafva machtt fullkombligen medh oss
att handla. Men på thett man icke skulle göra för myckit,
ther uthinnan att man vapnen nederladhe, heller för litet
till fredzhandelen, hvar man till theres begäran aldeles
neka skulle, hvarföre sändes Secreteraren Salvius till them,
medh them videre om saken att aiftala och theres fullmachter
att öfversee. Men the stodo altt opå, att vij
vapnen nederläggia skulle, och sedan meente sigh kunna
handla medh oss effter sitt goda tycke, icke ville the
heller theres fullmachter vijsa, hvilket nogsampt utviste
them vara sände, icke till att handla medh oss, uthan
att hindra the victoriers videre framgång, som Gfudh oss
på the tider nådeligen förlänte, effter såsom thett och gaf
tillkenna utgången af theres processer. Ty så länge the
boro fahra, att vij tåged in åt Litthowen taga skulle,
tingade the medh oss, antingen om stället ther samenkompsten
skee skulle, sättiandes thett till the orter, som
aldeles osäkre och oläglige voro, heller om försäkringen
för theres personer, att the fritt af och an till tractaten
komma motte, hvilket altt var ther till anstält och ther
hen rettat, att tiden förhales skulle. Och såssom åhrstiden
så vidt förledh, och krigzfolkedz lägenhet så tillsade,
att man hvila och skiul för höstvädret sökia moste,
och H. K. M:tt, ther af bevechtt, sigh tillbaka öfver Dynen
begaf, elliest och theres, the Litthowers, store Felttherre
medh sitt läger ankom, vände the tractaten uthi en hoop
smädeskriffter, som illa skulle anstå en skomakere att
Bilagor.
27
skrifva den andre till, än sidermera Konungzlige Rådh
och Commissarier, hvar opå att svara onödigt fans, uthan
hemstellet Gudh, hvilken thett och hempnades medh dett
slaget vidh Wallhåff på mången man af theres nation.
Och så förlopp samma åhr, af hvilkes omgänge man nogsampt
sågh, att Polacken icke så högtt var om Lijfland
och thess förtappelse heller förödelsse till göra, att han
för then skuld någet af sitt haat emot oss skulle heller
ville falla låtha, och förty fast ringa hoppning genom
thett Lillendske kriget, vår trätta medh Konungen i Poland
och Polniske Chronan att ända.
Stelte förthenskuld H. K. M:tt någre af the förnembste
Rikzens Ständer sådant måhl sistledne våres i Strängenääs
före att betänkia, hvilke samma ehrende med myckin
flijt betenkt håfve och dock intet bätre medell funnit, än
att man sigh beflijta ville krigzens börda att fly tia in åt
Pryssen och ther grundvaal läggia till en sedem belli,
som man kalla pläger, på thett att fienden motte af then
olägenheet — att han oss sambt kriget så nära ved hiertat
af sitt rike lida moste — bevekas fredligere tanker
att fatta.
Såsom nu thetta rådslagh var grundat på godh skääl,
och väl thet endeste som gälla kunde, thenna ensinte
fiende att beveka, alttså dreff H. K. M:tt och saken medh
flijt, och Herren Gudh, som alle rådslagz uttgång och
ändalychtt sigh allena att regera förbeholler, häfver
hijt in till gifvit sin heliga välsignelse till saken, att
vij innan en kort tijdh ett beqvembt krigenes säte uthi
samma provincie nått hafvom.
Och endock Konungen i Polen medh hela sitt rikes
machtt oss är under ögonen rychtter, så vare dock Gudh
ährat, som honom icke tillstadde oss någen skada antingen
på folk eller städer att göra, uthan lätt honom
fåfängeligen nötha tiden för en ringa ort, Mewa benempd,
till dess H. Kon. M:tt then endtsatte för Konungens och
Princens i Poland ögon; hvilket när thett var skedtt, och
i så måtto förekommit, att icke fienden skräppa kunde,
att hvadh vij giorde icke skedde af räddhåga, tå befalte
H. K. M:tt Cantzleren att skrifva then Polniske Cantzleren
till om fångernes förlossning och i samma breff
någet röra om vår benägenhet till fredh. Hvar opå fölgde,
28
1627.
att man till handels kom, och såssom saken förste dagen
allenest bestodh opå spörsmål om någen there medel eller
väger viste thenne oroligheet att afhielpa, alttså blef then
dagen intet mera resolveret uthan altt ad referendum
hemburit.
Then andre gången the sammankome, sloge the Poler
till fredzmedell före: 1. Att the H. K. M:tt regementet
i Sverige nnna ville, emedan H. K. M:tt lefde, men effter
H. K. M:tz dödh skulle thett hemfalla Konung Sigismundo
eller hans erfvinger. För thett andra ville the,
att vij åhrligen, medan H. K. M:tt lefde, skulle betala
Konungen i Polen någre tunnor guld i tribut och skatt
för chrone- och arfvegodzen han mista moste. 3. Att altt
hvadh them afhändt vore, them restitueras och uthan
lösen igengifves skulle. 4. Konungen i Polen sielf eller
hans söner eller elliest hans uttliggere och tienere fritt
motte färdas och resa alf och till i rijket. 5. Att när
Fröken i Poland skulle gifftes, thett vij tå utur Sverige
henne brudskatt gifva skulle och annan utredning, som
och väl ville stiga en tämmeligh summa. Thesse och
slike flere förslagh hade the att förebäre.
Ther emot väre them svarede: Till thett förste att
H. K. M:tt här till daga af ingen utan af Gudi allena hade
hafft och erkendt sin konungzlige högheet och dignitet,
then och genom Gudz nådhe moot mångom afvundarom
altt in till thenne dagh försvarat, så att nu snöpligit
vore att anmoda H. K. M:tt att regera af andres mäns
effterlåtelsse och allenast till sin liffztijdh; vore och emot
richzens rett, att the then Konung, som ifrån them veken
och sigh sielf till sitt fäderneslandz fiende giordt hade,
skulle på någrehanda fall eller sätt igentaga till Sveriges
regemente; vore och emot then edz plicht och trooheet,
ther medh the H. K. Mitt och H. K. M:tz erfvinger förplichtede
vore.
2. Att och Sveriges Ckrono — effter så månge seger -  vinninger, som Gudh oss i thesse åhren öfver och af them
att erholla nådigest förlänt häfver — skulle nu blifva
them och theres Konung skattskyllig, såge the an för
ovijsligen af them förestält.
Hvadh för thett tridie thett, som them afhändt vore,
vedkomme, vore för tideliga ther om att tala, ty när
Bilagor.
29
vij om hufvudsaken ens blefve, vore först här om att
tala.
4. Hvadh anlangende Konungens i Polens och hans
■anhangs resor i Sverige, märchte vij fuller, att the thett
betinga ville till den ända, att de genom sådane tillfälle
vår inbördes eenigheet — hvar opå näst Gudh all vår
välfärd, frijheet och frelsse hänger — förspilla motte, och
thett the uthi otta och tiugu samfälte åhr medh vapn
och machtt icke håfve — thes Gudi loff —■ kunnat göra,
hade the nu i sinnet att göra medh theres tungor, att vij
af thenna theres begäran väl märchte, på hvadh redeligheet
och tryggheet theres fredh sigh grundedhe.
För thett 5:te vore och väl andre och nyttigere uttgiffter
uthi Sveriges Chrono, ther allmogen hade nogh
medh att göra, så att man icke behöfde besvära them
medh utlendske Frökers och till medh vår värste fiendes
dotters brudeskatt och uttredsell.
Men ther the hade i sinnet fredh och roligheet rikerne
emellan att stiffta, så vore af nöden, att the sin Konung
ther hen bevekte, att han och hans barn och effterkommere
till thett första på Sveriges Chrono och thess underliggande
provincier ingen rett eller arffzrett att hafva
föregåfve, uthan hvadh rett han och the ther till hafft
hade från sigh sade och lade.
2. Att han, hans barn och erfvinger sampt Chronan
och Polniske Ständerne ville erkenna och holla H. K. M:tt
nu regerendes för then, som Gudh af sin faderlige försyn
häfver satt och förordnet till Sveriges rijkes lagkrönte
Arfkonung och Herre, effter såsom sådant och göra Keijseren,
alle Konunger, Chur- och Furster sampt frije Kespub.
i hela verldenne.
3. Att och Konungen i Polen, hans barn och effterhommere
sampt Stenderne och Polniske Chronan ville
erkenna och bekenna Sveriges rijke och alle thess inbyggere
qvitte och frije — effter såsom the ock i sigh
sielf äre och af alle andre nationer, som medh them umgänge
och venskap hafva vele, ther före achtes och holles
— ifrån all then förplichtelsse, som the fordom Konung
Sigismundo medh håfve förbundne varit.
Hvad öfver vore, kunde lätteligen förlijkes och afhandles,
när thesse puncter af them och theres Konung
30
1627.
vöre richtige giordhe. Men thesse puncters bevillning
förutban vore medh them ingen fredh att opretta. Ty
så lenge the fundamenten till vårt närvarendes tillstånd
och stat om att kullslå sigh beflita ville — hvilket skedde
så länge the och theres Konung med thess klander och
prsetensioner omginge — knnde vij ingen fredh ingå eller
holla.
Thette vore så på bägge sidor the fredzmedel, som
föresteltes, och endoch the Poler emot väre fredzmedell
föga hade att säia, som skääl medh sigh hade, aldenstund
all vår begäran var stältt på billigheet och allenest till
att försäkra then närvarende stat vij hafvom, förnthan
hvilken försäkring ingen fredh vara kan, allikvel tycktes
the Poler vara omöieligit sådant hoos sin Konung att
erholla.
Hvarföre och på thett att een sådan godh lägenheet
icke motte gå fåfeng aff, tillbude väre ett rumbt stillestånd,
för orsaker skulld att oss emellan tå kunne slutes
ett myckit tryggere och redeligere stillestånd, än någensin
för vore skedt, altt fördy tå var närvarendes Konungen
och the förnembste Herrerner i Polen. Men thetta behagede
them icke heller, sökte doch effter att tractera,
så att väl markies kunde them gerna vilia hafva fredh,
men ther till inga rådh veta, huru the then, oss förfångeligen
och sigh medh förbehold, kunna sluta. De försökte
allehanda medell; på sidstone funne the på thett
rådh, att dhe ville läggia sigh i handell medh H. K. M:ttz
personn och medh besendninger saken drifva, hvilket H.
K. M:tt olägligt föll att afbijda, aldenstund Novembris
månadh tillträngde, och för seglatzen skuld längre eij
var att töfva, effter man icke sågh någet virkeligit endsätt
hädan ifrån skulle kunna förväntes, hvar icke H. K.
M:tt sielf hem till rijket sigh begofve. Drogh förthenskuld
H. K. M:tt sin färde, och som man förnimmer,
häfver altt sedan intet mera omtalts.
Thetta är alttså hvadh förelupit är uthi the tu nästförledne
åhren, hvar utaf Stenderne klarligen see kunne,
huru H. K. M:tt både med gode och onde häfver trachtat
effter att beveka Konungen i Polen och hans anhang till
förlikning och fredh medh H. K. M:tt och Sveriges Chrono.
Och såsom thett icke häfver behaget then Aldrahögste,
Bilagor.
31
som allena freden gifver, att beskära thesse rijker och
land roligheett och stillheet, så vare doch han låfvat i
evigheet, som tungeste krigzens börda häfver låtet falla
på vår förstockede fiende. Ty skinbarligit är, att Gudh
honom för hans synder skuld häfver förstocket, på dett
han sijn stora machtt på the mächtige bevijsa motte så
väl i våra tijder som fordom tijd, ty vi läse i Biblien,
att slagh äre holdne och vundne, ther uthi ingen af Gudz
folk är slagen. Så är ock oss handt, vij hafvom slaget
för Wallhåff och mist ingen man af fiende handa verk,
endoch månge hundrede af fienden blefve slagne. Månge
faste slott, som mächtige Herrer håfve most belägringer
före upbryte, håfve ved förste och andre skottet gifvit
sigh; store och folkrijke städer, som sigh medh Konunga
machtt förlijke pläge, håfve fältt modet allenest af rychtet
utaf vår ankompst och oss underdånige vordne; och
thett mäste är, Gudh häfver allernådigst uthi våre
hender gifvit vår fiendes aldrebäste vilkor och lägenheet,
hvar igenom han icke allenast oss, uthan hele Gudz försambling,
som boor uth med hela Östersiön, anfächta och
befeigda bäfver kunnet, nembligen siösidan och thess bäste
hampner, så och strömmerne Weichselen och Nogatten,
ther öfver vij nu herre äre, och genom hvilke vij vår
fiende all näring och handel förtaga kunne, så att omöijeligit
är, thett han thett krijgh i lengden medh oss föra
kan, om allenast Gudh förläner sin välsignelse och gifven
Sveriges Ständer samdrecht och stadigheet samma
väl påbegynte saak till godh och önskeligh ända att hielpa
och befordra. Hvilket om thett skeer, så skolom vij af
hela vida verldenne, som nu sine ögon till thenna stora
saak vändt hafva och medh längtan thes utgång förbijda,
få thett roos och anseende, att vij ett folk äre, som genom
Gudz nåder våre saker med alfvar, stadigheet och macht
alttså utföra, som tappere och redelige Svenske män väl
och loffligen anstår. Men ther så skiäl, thett Gudh nådeligen
afvände, vij icke medh sådant alfvar som sigh bör
samma saak fullfölgie, skolom vij först sättia i fara så
månge tusende redelige Svenske män, som nu uthi Pryssen
theres blodh för fäderneslandet våge, genom hvilkes förtappelse,
then Gudh värdiges afvände, vij som hema ähre,
annat icke hafvom att vänta än fiendens efftertryck och
32
1627.
■vår yttersta undergång. Thett skulle sedan icke allenest
then fienden förfölia och förachta oss, uthan vij vorde
råkendes i alle väre granners föracht och vanvyrdan,
effter the tå klarligen kunde see och märkia, att vij the
vore, sorn hvarken hugh eller maehtt hade oss till att
försvara. Och i synnerhet skulle närvarendes fiende Polacken
the fördeler han i Östersiön hafft häfver nu bätre
i achtt hafva till vår och hele then christelige kyrkies
vedh Östersiöns skadha, effter såsom allereda i fiol, för än
vij till Pryssen komme, af en Catholiske Ligans Legat
om sådant med Konungen i Polen ähr handlet.
Och såssom thesse icke äre ringa farligheeter, så kommer
här än till thett vidt uttseende Tyske väsendet. Ty
ändoch att Konungen i Danmark gör väl sitt bästa, så
äre dock thesse tider så förargede, att månge, som borde
hielpe H. K. M:t, föga ther till göra, månge af ostadigheet
och oskötsamheet om altt thett saligt är aldeles
affalla och Gudz ordz förfölliere bijstånd göra, så att
man icke säia kan, huru länge thett mootståndet tillräckia
vill. Och ther så skiäl, att the Påveske finge rådandet i
Östersjön, vore lätt att tänkia, huru stor fahra oss öfver
hufvudet hengde; hvilket altt H. K. Mitt häfver gott
funnit här effter längden att upreppa, på dett Ständerne
först måge veta, huruledes sakerne drefne äre, sedan uthi
hvadh farligheet rijket, vårt käre fädernesland och Gudz
försambling, som ther uthi boor, nu vistes uthi, dragendes
till samptelige Ständerne then konungzlige och nådige
tillförsicht, att dhe sigh låthe fäderneslandzens farligheeter
till hiertat gå, H. K. M:tt icke allenest medk godh
rådh uthan och medh villigh hielp under armerne fata
och bespringa, på thett att hvadh medh roos och fäderneslandzens
reputation är begynt, må och så lychtes genom
Gudz nåde till alles våres heder, fredh och frelsse.
Vill för then skull H. K. M:tt för Ständerne och
till theres betänkiande hafva föresteltt effterföliende
puncter:
1. Först huru och på hvadh sätt ett antaal krigzfolk
vore att sammanskrifva, som förhoppligen fyllest
giorde, väre medh att endsätia, som i Liffland och Pryssen
äre, och ther medh på alle fall sielfva rijket försvaras
kunde.
Bilagor.
33
2. Huru och på hvadh sätt man peninge medell bekomma
skall then stora krigzmacht medh att underholla,
som nu uthi rijkzens tienst äre.
3. Serdeles effter, för dett tridie, qvarnetullen intet
häfver förslaget i förflutne åhr, mäst förty att månge
oordninger inrijta, som Chronan samma inkompst onyttig
göra, steller förthenskuld H. K. M:tt Ständerne till att
betänkia, huru man bäst slike oordninger afskaffa motte,
så att samma tull någet renta motte, och H. K. M:tt icke
hafva orsaak undersåterne om flere hielper att bemöda.
Bil. B.1
Adelns bevillning.
I denne besvärlige fegdetijd, Hanss Kong:e Maij:tt vår
allernådigste herre, rijkett och fäderneslandett till hielp,
vill Adelen prsesentere och offerere H. Kong. M:tt i ali
underdånighet till tiänst och undsettningh för denna
gången den tijonde man af alle dehres bönder så innan
som uthan fredzmijlen och deres sätegårders råå och röör,
der hoos till penningehielpen boskapzskatten på alle dehres
godz, lijke medh crono och skatte; i underdånighet
der hoos begärendes, att H. Kong. M:tt ville effterskrefne
conditioner dem nådigst effterlåte. Actum den 26 Janua.
1627.
1. Att Hans Kong. M:t nådigst ville dehres ståndz
personer assecurere och försäkre, att hvadh de till assistens
nu för denne gången offerere, icke i framtiden skall
reknes dem på dehres frijh- och rättigheter till någett
prsejudicio, och icke heller till ett exempel framdehles
förekastes och indrages.
2. Att Hans Kong. M:tt dehres daglige hoff- och
gårdztiänare ved sätegårderne nådigst för uttskrifningen
förskone ville.
3. Hanss Kong. M:tt och nådigst ville effterlåte, att
när bönderne af Commissarierne äre rootskrefne, dehres
tiänere då må nampngifve, hvilken bonde hans hussbonde
1 Prot. sid. 17. — Originalunderskrifter.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protI—III. 1627. 3
34
1627.
bäst miste kan; dock sådan en karll som till rijkssens
tiänst nyttig beiinnes.
4. Att ingen skatt- eller cronebonde i frelsebönders
roote inskrifves må.
5. Att i rooten ingen öfver 50 och under 15 åbr inföhres
motte.
6. På dedh Adelens bönder i längden af Krigzbefählet
icke skole medh skiussfärder och gästninger besväres,
att då — när knechten laghligen skrefven och uttnempd
är och af Commissarierne accepteret och till den förordnade
platz ordineret — Adelens bönder och heele dess
roota sedan för alltt efftertaal må vara obesväratt.
7. När boskapzpeningerne äre skrefne af Commiss[arierne]
eller Konungens befallningzman, att dehres tiänere
och fogde af dehres bönder innom fredzmilen den må
upbähre och till Cronones befalningzman lefrere, på dett
att fogde, fogdekarar, arrendatorer, ländz- eller fierdingzmän
dehres bönder med skiussning och annen tunge icke
må besväre. Oordningen i qvarnetullen hemstelles H. K.
M:t och Rikssens Rådh att emendere.
Dette föreskrefne bedie dhe i all underdånighet, att
H. K. H:tt nådigst i den bäste meningh uptage ville.
Blifvendes alles dehres nådigste Herre och Konungh.
Af förste Classe:
Per Brahe, Swante Stenbock, Gabriell Erichzson
Greffwe till F.herre till Örsten Ochsenstiern,
Wisingsborg. oell Cronebäck, herre till Ahrestadh,
Erek Christerssonn Horn, Jahan Gyllenstierna,
Herre till Wijk. herre till Lnnthollm.
Af andra Classe:
Nils Ryningh. Linardt Torstenson. Boo Gustaffsson.
Henrich Fleming. Hans Kyle. Bencht Sparre.
Erich Bielcke. Erich Jörenson Ulfsparre. Knuth Lillie.
Matthias Soop. Carl Bonde. Axell Baner.
Åke Axelson. Knutt Påsse. Suenn Ribbingh.
Gustaf Leijonnhufwudh.
Af tridie Classe:
Jahan Cruse. Arffwidh LillieSparre. Erich Krabbe.
Gorgonius Hendrikson. Suen Bock. Johan Ulff.
Bilagor.
35
Biörn Månesköldh. Mas Lilletop. Jesper Anderson Crus.
Nils Liliehööck. Bencht Kaffle. Håliger von Scheiding.
Anderss Siöblad. Wollmer Uxkull. Jahan von Warnstidt.
Anders Grijp. Åke Suantesson. Axill Drake.
Jöns Nielsson. Aron Uddeson Örneflycht. Anders Stewart.
Peder Börgesson Stråle. Erich Tätt. Knutt Drake.
Isaach Hindriksonn. Jöran Clason Oghla.
J. Clason Ekelöf. Isak Axelson SölffuerSparre.
Nihelz Bengtson till Lydinge. Christåfwer Andhersån.
Jöns Rosenstrål. Oluff Stake. Iffuer Cristheison.
Broor Andherson. Per Mikelsson Hammerskiöldh.
Jöns Hansson Suerdh. Per Månsson Loodh. Lasse Skytte.
Caril Raam. A. Bureus. Jöns Pärson Suijnehuffu.
Jöran Böriesonn. Per Swensson Swartt. Nels Bengson
Ulffahne. Torsten Benson Jerta. Jöns Persson.
Bil. C.1
På Hans Kong:e Maij:tz vår allernådigste
Konungh och herres författade proposition är
dette Ridderskapsens och Adelens underdånige
svar och betenckiande. Actum Stockholm den
[28?] Januari] åhr 1627.
Uthaf E. K. M:tz högvijse konungzlige taal och så väl
mundtlige som skrifftelige giorde proposition häfver Adelen
och Ridderskapedt i all underdånighet förnummedt, uthi
hvadh stat och lägenhett vårt käre fädernesslandh nu är
stadd uthi, jemväl och hvadh medell som i någre åhr
häfver af E. K. M:t nådigest varitt företagett, våre hädzske
fijender Pålacken till fred med att beveke, i dedh
E. K. M:t för trij åhr förleden stilleståndet i Lifland till
den ände prolongerede, att fullmechtige sendebudh ifrån
Pålen i medier tijdh till att tractere komme skulle, hvar
uppå af våre fijender väl ett tvifvelachttigt svar föll, som
1 Prot. sid. 17.
36
1627.
någerledes tractatens forttgång förmodelig giorde, hvarföre
E. K. M:t, saken till endskap att bringe, med krijgzmachtten
till Lifland sigh begifvitt häfver, der E. K.
M:t inge fullmechttige Commissarier uthan Bonhoff och
Tisenhusen för sigh funnedt, som E. K. M:t medh ordh och
fåfängh spotzkt taal oppeholle och förhindre skulle, fredzmedlen
än ytterligere till att sökie och efftertrachtte,
häfver E. K. M:t, sedhen E. K. M:t förmerktte, att Commiss[arierne]
vore förhanden, begärett igenom D. Salvium
dehres fullmachtts innehold att vette, hvar uti dhe sigh
vägrede och endskyllede, sigh den icke att kunne vijse
heller tractaten begynne, förändh E. K. M:tt vapnen
nederläggie ville.
Uthaf hvilken deres proces tractatens mehning — som
var E. K. M:t allenest mehr att hindre ann med oss redeligen
att tractere — lätteligen var till att see och merke,
hvilkedh och dehres processers uttgångh stadhfäste, hälst
medhan dhe sine af handlinger, sedhen Polniske Felldtherren
ankom, i smädeskriffter och skälssordh förvandlade,
hvilkett G-udh på dehres nation med dett Walhofske slaget
hårdeligen hempnades. Så oansedt Grudh allzmechtigh af
sin faderlige barmhertighet E. K. M:t samme åhr i Lifland
stoor nåde och lycke betedde, att den beele provincien
gick E. K. M:t tillhande och under Sveriges Crone med
krigzmacht lagdt blef, var dock allikväl fienden der igenom
till freden icke att beveke, hälst medan han sine
landskapz förtappelse inthet eller lijtett achttade. Hvarföre
E. K. M:t andre fredzmedell att sökie förorsakedes;
häfver fördy E. K. M:t för gott funnedt krijget effter
den consultation i Strängnes inn uppå Pryssen att dirigere
och krigzsens börda och besvär der att nederlegge.
Hvilken resolution Gfudh alzmechtigh af sin gudommelige
nåde med en lyckeligh framgångh nådigst välsignat häfver,
så att E. K. M:t fienden derigenom till tractaten på
bättre och redeligere sätt, än någen sin tillförenne skedtt
är, tvingede, oansedt att Konungen och Princen i Pålen
personligen med Polniske krigzmachtten der i Pryssen
sigh att försvare och oss att för jage prmsenterede; och
endock dhe till tractaten icke alldehles obenägne vore,
håfve dhe likväl obillige, ochristelige och emott vårt k[ära]
fädernesslandz stadgar sträfvende conditioner föreslagett
och framstältt, hvilke icke allenest medh förtreet äre till
att oprekne uthan och så skammeligen till att förtälie.
Ty hvadh vore både emot Gudh, som alle regementten
effter sijn gudomelige villie förordner och Konunger
valier, hädeligare och vårtt k[ära] fädernessland och dess
trogne inbyggiare, som ett frijtt folk äre, försmädeligare till
att seije, änn E. K. M:t, som af Gudh förordnede och af
Sveriges Bijkssens Ständer een laghcrönt Arfkonungh är,
rijkett och regementtet i E. K. M:tz lijfztidh att ville
effterlåthe, synnerligen af den Herrn, som vårt fädernesland
icke allenest i stoor besväringh förlåtett, uthan ochså
dess trogne inbyggere med all fiendligh, hemligh och uppenbarlig
anfall att förhärie söktt och eftertrachttet häfver?
Hvadh vore vår nation förtreetligere och odrägeligere,
änn att vij — der vi dock, dess Gudi vare lofvadt
af naturen frije äre — ett annat konungerijke skole
vare skattskyllige och underkastade?
Hvad skulle oss till fåkunnighet högre kunne förekastes
och räknes, änn att vij de landskap, slott och
städer, som medh mången redhligh inlendsch och uttlendschz
mans blodh, dock genom Gndz nåde dyrtt vundne
vore, så lätteligen och utan fredz erhollende heller betalningh
att håfve aftredd och ifrån oss gifvedtt?
På hvad beqvemligere sätt skulle vår inbördes eenighet
kunne snarere sönderrjfves, vårt k[ära] fädernessland
i grund förhäries, och dess trogne inbyggere alldehles
uttrotes, änn om man Konungen i Pålen, hans söner och
anhangh, som väre hädzske fiender äre, fritt här i rijkett
att färdes och reese effterlåte ville?
Medh hvad skääl skulle Sveriges rijkes inbyggere
andre Konungers döttrar änn deres egne med brudeskatt
försörie, helst medan dhe ingen annan för dehres Konungh
och herre erkenne och holle än E. K. M:t allene?
Hvadh billighet nu uthi sådane och andre deere conditioner
äre, kan lätteligen sökes och finnes, och der uthaf
dömmes hvadh affection de till freden håfve kunne, synnerligen
medan dhe alle redelige och billige fredzconditioner
icke för denne gången accepterede, som dem då
föresloges och fredzens fundament vara skulle, som var
först att Konungen i Pålen och hans erfvinger på Sveriges
Crone och dess underliggende provincier ingen rätt
38
1627.
att håfve föregifve skulle, uthan den rätt, dhe halft hade,
ifrån sigh seije och lagge.
För dedh andre att han, hans erfvinger och Polnische
Cronan och Ständer skulle erkenne E. K. M:t för Sveriges
af Gudh förordnede och laghcröntte Arfkonungh.
För dett tridie att dhe skulle Sveriges rike och alle
dess inbyggere ifrån den eedh och plicht, dhe honom
håfve varitt förbundne med, alldehles qvitt och frij erkenne;
sedan kunne dhe andre tvistige saker lätteligen
blifve förlijktte.
Och effter det icke blef optaget, häfver E. K. M:t till
ett långligitt stilleståndh varett inclineret och alltt dette
tijden, som alle förandringer är underkastad, hemstelle
velett, hvilket alltt fåfängt varitt häfver, effter de inge
medell till fredh, hvar till de dock väl vore alfectioneret,
finne kunne.
Och alltt såssom nu icke allenest fredsmedlen, af E.
K. M:t föreslagne, billige, utan och orsaken till dette besvärlige
krijgett skäligh att vara befinnes, alltså häfver
G-udh allzmechtig af sijn gudomlige, faderlige villie i
förleden sommer E. K. M:t och vårt k[ära] fädernessland
och folk med sine barmherttighetz ögon ansedt och genom
E. K. M:t[s] högberömde konungzlige perssons vijsdom,
flijtt och manlighet gifvet af fiendens mechtigste landh,
mestedelen den provincien Pryssen med dess slott, städer,
hampner och strömmer i E. K. M:tz händer och dett E.
K. M:t och Sveriges krijgzmacht under fötterne lagdtt,
derigenom icke allenest Polnische Cronones inkompster
förminskatt, uthan ochså merkeligen och högeligen försvagatt
är, för hvilken stoor nåde, lycke och segervinning]!
den allzmechtige, evige, nådefulle Gudh vari nu
och i all evighett högeligen tacket och lofvadt, hvilken
igenom en sådan ringe machtt, som E. K. M:t i förledenn
sommer uttförde, så stoor oförmodeligh lyckeligh tingh
uttrettedt häfver. Han värdiges för sijn barmhertighet
skuld holle ännu sin gudomlige beskydd och beskärmelsse
öfver E. K. M:t och vårtt käre fädernessland och gore
alle E. K. M:t[s] consilia, råådh och anslagh alletidh lyckesamme,
och förlähne E. K. H:t under denne svåre och
besvärlige rijkssens börda sijn gudomelige hielp och nådige
bijståndh, hans gudomlige nampn till evigh loff,
Bilagor.
39
prijs och ähre, E. K. M:t till långvarigt och roligitt regementte,
vårt k[ära] fädernessland och alle dess trogne
inbyggere till tröst, försvar, hugnadt, glädie och en önschelig
fredh.
Och oansedt Gudh allzmechtig nådeligenn häfver förlähntt
E. K. M:t i förleden sommer stoor lycke och seger
emott väre och rikssens fiender, och E. K. M:t derhoos
alltijdh medh högste flijt freden elftertrachtet, så häfver
dett dock likväl ännu icke täkts Gudh, som fredenn allene
gifve skall, oss den att beskäre.
Men alldenstundk fienden i förleden sommer icke
lijten uthan stoor skade lididh häfver, och E. K. M:t
nådigst oss bevist hvadh fahra icke allenest vårt k[ära]
fädernessland uthan ochså andre omliggende provincier —
der Gudz klare och rene ordh nu uthi predikes — skulle
vara underkastade och oundvikeligen med besväres; jämväl
hvad undergång och dödzfahra vårt k[ära] fädernessland[s]
förnembste krijgzmacht, som nu i Pryssen är, skulle
för ögon stå och oemottseijeligh dem på falla, hvar vår
fiende — dädh doch Gudh nådeligen [täcktes] afvända och
förhindra — Pryssen och de der intagne platzer sigh igen
hemechtige och underdån giöre skulle. E. K. M:t i lijke
motte ochså demonstreret, att dedh Tyske krijgzvesendett
på samme act ett stoort öga håfve och vårt undergångh
icke allenest gerne see uthan och der till hielpe skulle,
der dehres macht sigh der till sträckie ville, hvilket oss
icke mindre ölycke förorsake skulle.
E. K. M:t häfver ochså nådigst bevist, att der Gudh
allzmechtig oss nådigst näst sin gudomlige hielp och
välsignelsse den nåde förlähne ville, att vi den lycka och
framgång!], som Gudh i förleden sommer nådigst gifvidt
häfver, maintinere och försvare kunne, skulle icke allenest
dhe Spanische ligers consilia blifva förvirrade, uthan dhe
Pålnische rådslagh och resolutioner förandra, och våre
fiender endeligen till fredh tvungne, och näst Gudz hielp
till een sådan fredh, som E. K. M:t och vårt k[äre] fädernesslandhz
inbyggiere till reputation, odödeligitt nampn,
gagn och godhe lände skulle, för hvilken orsak skulld
och den gyldene freden till att nåå E. K. M:t Ständernes
betenkiande i trenne puncter nådigst begärett häfver,
som är:
40
1627.
Först huru och på hvadh sätt hielper att
bemöde.1
Nä är nu Adelen och Bidderskapet den store fahra
och ölycke, som icke allenest af vår hufvudh fiende Pålackens
store macht och myckenhett, uthan ochså af vår
religions förvantters ruin och undergång vårt k[ära]
fädernessland och väre slächt och förvantter uthi stadde
äre, sigh för ögon ställe och derhoos den eedh, som dhe E. K.
M:t och fädernesslandet med förplichtede [äro], hetrachte,
befinne de sigh skyldige E. K. M:t till tiänst och fädernesslandet
till endsatt och bijstånd lijff, godz och blodh
att skulle hafva ospartt, derföre de oansedt dedtt dem
högeligen trycker och emot deres välfångne privilegia
sträfver, villia de likväl i denne besvärliga och fahrliga
tijden till den 1. och 2. puncten, nembligen till mandzoeh
penningehielpen ödhmiukeligen offereret och prsesenteret
håfve, E. K. M:t till tienst och riket till endsettning
nu för denne gången, den tijonde man af alla deres bönder,
så innan som utan fredzmilen och dehres sätegårders råå
och röör; och derhoos till penningehielp boskapzskatten
på alla deres godz lijka med crono och skatte, doch medh
effterfölliande och förbeholdne conditioner och vilkor.
1—7. Att E. K. M:t nådigst ville tunge icke
må besväre.2
Hvad den tridie puncten om qvarnetullens oordningh
anlanger, ställe de det E. K. M:t i all underdånighet
hem med E. K. M:tz högvise Rådz betenckiande elfter
hvars och eens provinciers nödvändige egenskap och tarff,
dedh med tiden på bäste sätt att emendere och förandre.
I all underdånighet ödhmiukeligen bediendes att E.
K. M:t denne dehres välmente resolution sigh nådigst
ville behaga låtha. Och likasom E. K. M:t ifrån sin
förste regementz tijdh vårt k[ära] fädernesslandz svåre
och tunge regeringh icke med lijtett besvär till denne
dagh höglofligen förestått häfver; att E. K. M:t allttsså
häreflPter dermedh icke tröttes ville, uthan dedt med sådan
fiijt, åhåga och manlighet continuere och fullföllie, förventendes
af Gudh allzmeehtig visserligen hielp och välsignelsse;
och att E. K. M:t hereffter dehres ståndz per
-
1 Likalydande med punkt 1—3 sid. 32, 33..
2 Likalydande med punkt 1—7 sid. 33, 34.
Bilagor.
41
söner — der på dhe och icke tvifle — med all gunst och
nåde all dehres besväringer nådigst resarciere och deres
nådigste Konung och herre blifva ville.
Bil. Dd
Rikets ständers beslut. Dat. Stockholm den [15] Februari
1627.
Är tryckt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut, del. I,
sid. 787 o. f., men under oriktigt datum (15 Januari i stället för 15
Februari). Det vid Adelns protokoll fogade exemplaret har följande
originalnnderskrifter.
Jahann Sparre
Egen hand.
Per Brahe, Gabriell Erichzsson Ochsenstiern,
Greffwe till Wisingsborg. herre till Arestadh.
Erek Christersson Horn, Jahan Gyllenstierna,
Herre till Wijk. herre till Lunthollm.
Nils By ni ngh Jönss Kurck Lindhorm Torstensson
till Hålbones. till Lauko. till Forstena.
Knuth Lillie. Erich Bielcke. Benchtt Sparre.
Erich Jörenson Ulfsparre. Ache Hanson Soop. Carl Bonde.
Benghtt Soop. Axell Baner. Åke Axelson.
Knutt Påsse. Suenn Bibbingh. Gustaf Leijonnhufwudh.
Jahan Kruse. Aruidh Liliespare. Erich Krabbe.
Gorgonius Hendrikson. Suen Bock. Måns Axellson Oxe.
Biörn Månesköldh. Mas Lillietop. Nils Liliehööck.
Jesper Anderson Crus. Benett Kallie. Johan Ullf.
Jahan Hårdh. Håliger von Scheiding. Knut Lillie.
Anderss Siöblad. Wolmer Uxkul. Jahan von Warnstidt.
Anders Grijp. Åcke Suantesson. Axill Drake.
Aron Uddeson Örneflychtt. Jöns Nilson Jacobschöld.
Erich Tätt. Anders Stewart. Pher Stråle,
till siör[ed].
1 Prot. sid. 20, 21. — Utom det undertecknade originalexemplaret finnes
ett projekt, som dock föga afviker från det förstnämnda (jfr ofv. sid. 20).
42
1627.
Jonns Stolpe. Knutt Drake.
Isaach Hindriksonn. Nils Personn SijlfuerSpar.
Nihelz Bengtson Sölffverbielke. Anders Olssonn.
Ckriståfwer Andlierssån. Gösta Ullfsax. Jönss Rosenstråle.
Oluff Stake. Erich Bärtillssån Liustra. Christier Classån.
Broor Andherson. Stephan Lemnius. Torsten Benson Jerta.
Andhers Svenso[n] Rosenqvist. Andreas Bureus.
Sthen Clasonn. Jöran Börieson. Per Mikelsson Hammer
skiöldh.
Erich Jörensson. Jöran Kåse. Jöns Hansson Suerdh.
Jöns Pärsån Suijnehuffu. Nijls B[engtson] Ulfffana].
Lasse Skytte. Carli Raam. Petter Falk.
1627.
Den 11 Decembris 1621 församblades och vore tillstädes
på Ridderhusedt Ridderskapet och Adelen och effter
H. Kong. Maij:tz nådige betalning keesadt till Landtmarskalk
den edle och välborne Her Johan Sparre till
Bolmeridh och Rinckestada, Gubernator öfver HandelssCompagniet,
hvilken upstodh och giorde en kortt oration
på effterfölliande meeningh:
Välborne, edle och välbördige Grefver, Frijherrer,
Riddare och Adelssmän, effter såssom H. Kong. M:tt min
nådigste Herre nådigst häfver deputerat migh till denne
berammade Rijkzdagh för denne gången för Adelståndet
till Landtmarskalk, derföre är hans flitige begäran, dhe
ville honom derföre godh erkenne; han vill sigh gerna
deremot effter Ståndets vilkor accommodera till alltt dett
hvar och en kan vara till villia och välbehagh.
Dereffter vordo desse effterskrefne af Adellståndett
deputerade till Capita familia: uthi denna Rikzdagh:
Landtmarskalk
Her Johan Sparre
1.
Grefve Peder Brahe,
Grefve Casimir,
Her Claes Stenbock,
2.
Nilss Rynning,
Christoff Torstensson,
Classis:
Her Bengt Oxenstierna,
Her Johan Gyldenstierna.
Classis:
Peder Erlandsson,
Hindrich Fleming,
44
1627.
Hans Kyle, Caril Bonde,
Jöns Lillie, Hans Hoorn,
Bengt Sparre, Her Axel Baner,
Erich Bielke, Per Nilsson,
Erich Jörensson Ulfsparre, Christof Bibbing,
Åke Hansson Soop, Göstaf Leijonhufvudh.
3. Classis:
Swen Lilliesparre,
Fritz Bosladin,
Erich Krabbe,
Gorgonius Hindrichsson,
Erich Gostafsson Roos,
Hans Berendes,
Johan Christoffersson Ulff,
Johan Hård,
Biörn Christersson,
Anderss Körni[n]g,
Mas Kagg,
Jesper Nilsson,
Bengt Kafle,
Otto Skeiding,
Knutt Lillie,
Christer Siöblad,
Dirich Yxkul,
Arfwed Stierna,
Johan Wernstett,
Mas Persson Store,
Åke Swanttesson,
Axel Drake,
Jöns Stolpe,
Arend Uddesson,
Jöns Nilsson,
Anders Stuwart,
Erich Tönnesson,
Knutt Drake,
Stellan Mörner,
Isach Hindrichsson,
Nils Persson Sölfwer Sparre,
Caspar Wrede,
Axel Tursson,
Knutt Claesson Ogla,
Nils Bengtsson,
Anderss Olufsson,
Christoff Andersson,
Conradt Falkenberg,
Erich Boije,
Göstaf Persson Ulfsax,
Erich Andersson Rosenstråle,
Botwed Larsson,
Peder Lillie,
Erich Bertilsson,
Joswa Arendsson,
Bror Andersson,
Staffan Lemnius,
Torsten Bengtsson,
Andreas Bureus,
Sten Claesson,
Per Michilsson,
Lorens Biörn,
Jören Kåse,
Erich Jörensson Tegel,
Johan Eketrä,
Jöns Hansson,
Swen Swartt,
Jören Lindelöf,
Larss Skytte,
Peder Swensson,
Per Månsson Loodh,
Nilss Joensson Rosenquist,
Melcher Axelsson,
Hindrich Stör,
Erich Erichsson Geet.
December.
45
Aff ätterne [närvarande]:
1. [Classis]:
G[ref] Nilss Brahe, Her Casimir Gyldenstierna.
Her Gabriel Erichsson,
2. [Classis]:
Krigzman Lillie,
Larss Sparre,
Johan Ulffsparre,
Erich Ulffsparre,
Knut Ulffsparre,
Mathies Soop,
Erich Soop,
Jören Soop,
Oluf Lilliesparre,
Johan Ulf,
Carl Christersson,
Holger Skeiding,
Melcher Wernstett,
Måns Uddesson,
Johan Jacobsschiöld,
Jöns Bonde,
Ulf Bonde,
Carl Baner,
Ifwer Nilsson,
Chidster Påsse,
Johan Påsse,
Nilss Påsse,
Swen Ribbing.
3. [Classis]:
Anders Stuwart,
Dawid Stuwart,
Melcher Falkenberg,
Linder Ulfsax,
Olaus Bureus,
Erland Lindelöf,
Ulff Melchersson.
Der effter upresiterades samma Capita farn ilim, och
begärede Landmarschalkenn, att Ridderskapet och
Adelen effter den ordningh, som i fiordh holtz på Rikzdagen
uthi rådhslagh, omröstende, upp och neder marcherende
på slottedtt, holla ville, på dett att all oordningh
må blifva tillbaka. Seden begärede han, att dhe ville
taga desse tre effterschrefne puncter uti ett gott betenckiande
och sigh seden deropå förklara:
1. Att effter en stoor dehl af Adelen försittia Hans
Kongl. M:ttz mandat och betalning och sigh inthett instella
till uttskrifningh (o: utskrifven) Rikzdagh, hvad
poen och straff dem skall påleggias, som sigh mottvilleligen
altsså uthebiifva.
2. Hvadh sträf dhe skole undergå, som sigh absentera
åå retta sammankomster på Ridderhusett.
46
1627.
3. Att Grefverne, Friher[rarne] och Kidderståndett
vele med hvar andre communicera, om någet är dehres
stånd och privilegier till meen och hinder, att dhe dett
ville tillkenna gifva, på dett dhe i underdånighet hoos
H. K. M:t kunna andraga och om förandringh underdånigt
anhålla.
Derpå resolverede sigh effter Classes.
Derpå resolverede sigh förste Classis, att den, som
sigh mottvilleligen och utan lagligh förfall, som i Adelens
privilegia stå förmältte, till uttschrifven Rikzdagh absenterar,
skall höta för hvar hest han holler i russtiänst
femptijo daler, andra Rikzdagh dubbeltt så mycket och
tredie gången stånde till deres arbitral straff, som tillstädes
på Rikzdaghen komma, doch H. K. M:tz rett härmed
förbehollen.
2. Classis samtyktte dett samma.
3. Classis resolverede sigh effter noga öfvervägande,
att hvadh i dhe tvenne Classes samptyktt var, de och
samptychte och bevilliade.
Ytermehra opponeredes, att hvar någen adelssman
vore, som hade månge söner och hade dem inge godz tilldehlt,
eij heller någet erfdt, eij heller hade någen tienst,
om dhe skulle böta, som uthe blifva på uttschrifven Rikzdagh.
Resolu[tio]: Att den, som är i Hans Kongl. M:tz tienst,
han häfver erfdt eller icke och uteblifver, bote 50 dl.
Men har hann ingen tienst eller intet erfdt, bote 25 dl.,
när han blifver hemma ifrån Rikzdagen, hvar gång.
På den andra puncten resolueredes: Af alle trenne
Classes, som uthe blifver eller och åå rettan timma icke
komma tillstädes på Ridderhusett, när sammankompster
är och tillsagdt blifver, bote för hvar gångh fem daler,
effter som i hord holtz och skedt är.
Den 3. puncten togz ad deliberandum.
Derpå förmantte Landtmarschalken samptlige
Ridderståndet, att dhe effter samptycht och tagen afsched
ville taga sigh till vara och undfly samma bevilliade böter.
Den 12 Decembris effter middagen voro Ridderskapet
och Adelen åter tillstädes på Ridderhusett.
December.
47
Och berättede Landtmarskalken, att han hade teedt
H. K. M:t rollan på Adelen, som tillstädes vore, hvilket
H. K. M:t sigh gunsteligen behaga lätt, att dhe sigh så
hörsambligen hade instältt och till denne Rikzdagh tillstädes
kommedt; men att så månge af Adel uthe blifva,
är H. K. M:t obehageligit och vill derföre derpå böter
låta leggia. Der på uplass rollan på säten.
Den 13 [Decembris] församblades på Ridderhusett
Ridderschapet och Adelen klockan 8 om morgonen, och
sedhen hvart Caput familia; hade tagit sin säte, talade
Landtmarskalken på effterföliande sätt: Att han ville
upträda till H. K. M:t och förnimma, om H. K. M:tz villie
är, att Stenderne skole i dagh upkomma. Och befaltte,
att han i medier tidh uppe vore, skole man tillsee hvem
bortto vore. Såssom och begäreae, att de i marchering
velle holla den ordning, som i fiord holtz, så väl i uppsom
nedergående ifrån slottedt.
Strax dereffter kom Landtmarskalken tillbakar och
hade Hindrich Stör med sigh, hvilken H. K. M:tt hade
naturalizeret och befaltt, att han på Ridderhuset skall
matriculeres med förmaning till honom, att han såssom
en adelssman, som nu uthi dehres sambqvem var intagen,
skole sigh uthi all ting så förholla och förskicka, som en
rettschaffens adelssman ägner och tillstår.
Dett han sigh förobligerade ville effterkomma.
Dernest sade Landtmarschalken, att H. K. M:t
hade befalltt, att man en noga inqvisition schulle hafva
om dhe adelssman, som sigh absenterade för ålderdom
eller andra excuser, och derpå leggia ett straff [på dem],
som sigh mottvilleligen absenterade, dock H. K. M:tz
egen sak, som förb:t är, förbehollen.
Sedhen talade han yterligare till Hindrich Stöör, att
han ville finna sigh välvillig, såssom dhe andra aff adel
giordt hade, och contribuera till Ridderhuset efter sin
legenhet. Det han och lofvade villia effterkomma, så vidt
hans förmögenhet sigh sträcker.
Strax dereffter upgingo Adelenn effter ordningen upp
i Konungens förmak och beledsagede H. K. M:t med R.
Rådh upp i Rikzsalen.
48
1627.
Sedhen H. K. M:t hade satt sigh i sin kongelige
stool och R. Rådk ställt sigh uthi dehres ruin och stellen,
upträdde H. K. M:t och giorde en vidhlöfftigh kongeligh
oration på fölliande sätt:
Edle, välborne, välbördige gode herrer och vise daneman,
huru Grudh denn aldrahögsta nådeligen häfver uppehollet
och bevarat detta vårt k[ära] fädernesslandh för
alltt fiendtligitt öfverfall, så att det icke är kommet under
fremmande herskaper och tyranni allt ifrån heden höös
tidh, i dett att undersåterne och Sveriges inbygiare, inn
om dess säkre grentzer, hvar effter sitt stånd och vilkor
uthi trygghet och rolighet vistas kunde, är allom någerlunda
kunnigt, och deruthaf hafva orsak samptlige Stenderne
att tacka Gudh, synnerliga och serdeles derföre,
att Godh häfver nådigst detta vårt k[ära] fädernesslandh
igenom väre förfäders försichtighet, dygd och mandom
uthur dhe Påfveskes träldom befrijat, så att vårt fädernessland
nu en tidh lång dess Gudi loll uthi en christeligh
och rett troo och religion lefvat häfver, ehvadh dhe
Påfveske, synnerlige Polniske Konungen detta riket uthi
så månge åhr anfechtadt häfver så manligen är emot stått,
så att dhe vårt k[ära] fädernesslandh eller dess grentzer
igenom Gudz försyn icke äre attaquerede, uthan mehre
Polnische Grönan och dess grentzer merckeligen med Stendernes
bistånd, såssoin och land, städer, slott och festninger
så och hampner intagne, och alltsså krigetz bördan
uthi någre framledne åhr satt uthi deres eget landh. Men
ehvad vi med krigetz forttsettiande uthi dette och förgångne
åhr med lif och lefvernes osparsamhet drifvidt
håfve till det högsta såssoin och igenom tractater och
fredzmedel sökt att bringa fienden till en redeligh tractat
och stilleståndh. Men så häfver sådana vår flijt inthett
kunnet nå sin framgång, meden dhe Polnische Cominissarierne
hvarken håfve varit fullmechtige giorde eller och
något rett alfvar haft att tractera medh dhe väre; dock
på dett att icke skullen skulle vries inn på oss, att vi
vore orsaken till blodz utgiutelsse, håfve vi låtidt gifva
dem någre puncter, der med vi mehne, att stillestandet
skole beroe upå, hvilke dhe håfve tagit till referendum
på deres Bikzdagh i Polen; och der på begifvidt oss hem
uthur Pryssen och äre, så vari Gudi tackat, lyckeligen
December.
49
hemkombne och funnet alle väre trogne undersåtere och
väre landh och riken uthi ett gott välstånd. Men såssom
den ene hafzvågen fölier den andra, alttsså nalkas oss dhe[n]
Påfvesche liga närmahre, så att den häfver sigh våldsambligen
underlagdt en stoor dehl af Danmark, så att
vi derhos måste befahra, att dhe sigh vidare inn till våre
grentzor lenckia skole, så frampt dhe icke i tidh mechteligen
blifva emot satte, för hvilka orsaker sckuldh vi
håfve rådsampt funnidt att sammankalla Rikzens Ständer
och dem sådant veta låtha, såssom och nådigst begäre
deres gode betenckiande opå den proposition vi schriffteligen
håfve låtidt fatta, hvilken Ständerne samptligen
tillstädes ankompne ville grundeligen öfverväga, berådslå
och seden sigh så förklara, som denne tidz lägenhet och
rikzens stat kräfver och fordrer.
Derpå reciterade H. K. M:tz Secreterare Johannes
Salvius propositionen. (Bil. A).
Derelfter giorde Landtmarskalken Her Johan Spar re
en vidlöfftig oration och svar der opå vidh föliande sätt:
Stoormechtigste högborne Furste, allernådigste Konungh,
Ridderskapet och Adelen sampt dhe andre Ständerne hafva
mehr änn högh orsak nogh att tacka den aldrahögsta
Gudh, som E. K. M:t medh lycko, seger och godh helsso
uthur månge lifzfahrligheter, i dette förledne åhr på E.
K. M:tz kongelige persson hände, hulpet och bevarat häfver
— han värdigas bevara E. K. M:t framgent vidh godh
helssa och välmåge — såssom och derhoos underdånigst betacka
E. K. M:t för den faderliga omvårdnat E. K. M:t
häfver och änn drager för E. K. M:tz undersåtere och
Sveriges Crono. Och såssom Gud den aldrahögste igenom
sin gudomlige försyn häfver befrijet vårt k[ära] fädernessland
ifrån dhe Påvesches ook och träldom och våre hädsche
fiender dhe Påler förmedelst E. K. M:tz högttährade
och högloflige i åminnelsses Herr faders sal. Konung
Carlis högtt begåfvade vijsdom, och dett ännu continuerer
igenom E. K. M:tz högvisshet, förstånd och kongelige
persson, i det E. K. M:t oss samptligen förträder, att vi
tryggeligen hvar uthi sitt stånd lefva måge uthi sine hus
och lägenheter; men så häfver E. K. M:tz giorda flijt
inthet kunna[t] bringa fienden der hen, att dhe till någen
fredlig tractat hafva velat ingå, uthan förorsakes att
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. 1—111. 1727. 4
50
1627.
continuera med kriget; der till med köres ock spöries,
kuru dke Påvescke ligisterne tyrannischligen forttfakra
ock inkrecktadt sigk en stor dekl af Danmark, af kvilke
orsaker sckuldk E. K. M:t för gott funnidt att utsckrifva
en Rikzdagk ock sammankalla Stenderne ock medli dekres
rådk ock understödning denna närvakrendes fakrligket
förekomma; så finne Ridderskapet ock Adelen sigk skyldige
ock plicktige effter yttersta förmågo, med lif, blodk
ock förmågo att bispringa E. K. M:t ock fäderneslandett,
medk underdånig begären att E. K. M:t effter sedkvanlig
gunst ock kongeligk nåde ville framgent blifva ock vara
dekres allernådigste Konungk ock kerre; dke ville sigk
deremot effter sckyldig körsamket sigk underdånigst resolvera
på föreläste ock dem tillstältte proposition.
Dereffter gingo dke med samma process up i H. K.
M:tz förmak och derifrån neder inn på Ridderhusett.
Ock effter dagen mestadehles var förliden, befalttes att
dhe fölliande dagen skole sigk instella igen pa Ridderkusett
att taga dke föresteltte punchter uti propositionen
uthi ett rådhsampt betenckiande. Ock på det hvar må
deste bettre vetha, hvad af H. K. M:t proponerat, befaltes
mig Johan Larsson dem på nyo att resitera. (Bil. A).
Dermed förfogede sigk kvar i sitt logemente.
Den ld Decembris voro Ridderskapett tillstädes på
Ridderhusett.
Ock tilltalade Landtmarskalken samptlige Adelen
om den oordning, som i går passerede i upp- ock neder -  gående på Slottett såssom ock på sielfve Rikzsalen, hvilket
H. K. M:t misshagede, ock begerede derföre, att dke
kär effter en richtigere ordning utki sittiande ock gående
holla vele, på dett den disorder ibland Adelen varit
kafver må afkomma.
Sedken medhan i privilegierne förmäles ock ann kär
till intket är ibland dekres sammankombster observerat,
att der någre omyndige barn funnes, som kade målssmän,
skole målsmannen dekres ätts säte beträda. Ock kvar nu
någre förhanden vore, de ville sigk anmelda, att dem
säten, så frampt de icke till Capita alleredo förordnede
voro, tillordnes skulle. Ock effter inge funnes, skötts den
upp till nästfölliande Rikzdag att observeras.
Dereffter giorde Landtmarskalken en begynnelsse
på sjelfve Rikzdagen ock propositionen på fölliande sätt:
Eder kommer väl ikugk, gode herrar ock män, kvadk
i går proponeredes af H. K. M:t på Rikzsalen, hvilken
beköfver ett tidigtt rådk, synnerliga medan den Påfvescke
liga merkeligen tager öfverhanden utki dett Romerscke
rikett, hvilkett är ett blomster för alla andra riken, utkan
ock nalkar sigk närmakre inn igenom Danmark inn emott
Sveriges grentzer, hvilket dke nu kafva practicerat utki
hundrade åkr, att bringa desse Nordiske riken under
samma den Påveske träldom. Ock detta att förekomma
ock förhindra var Konungens vår allernådigste herres
högsta orsak att sammankalla Stenderne till denne Herredagk
ock sökia dekres rådk, kielp och assistence dem att
emotstå, hvilket Ridderskapet kär tillstädes, såssom denn
förnembste ledemot i riket, vele granneligen öfverväga
ock sigk accommodera till H. Kong. Metz ock fädernesslandzens
defension, ock nu i förstonne öfverväga den första
puncten i propositionen författadt är.
Först om stilleståndetz fökreslagne puncta emellan
begge rikerne, Sverige ock Polen. Derpå reciterade Landtmarskalken
upp samma puncter.
Ock effter omröstningen förklarede sigk förste Classis,
att dke funne dke uplassne ock författade puncter om
fredztractaten gode vara ock see intkett någet att der
uthi skall förandres, utkan Commissarierne i Pryssen
kunne sigk accommodera effter som tijden ock adviserne
i medier tijdk förelöpa dem att remediera.
2. Classis: Effter Hans Kong. M:t kafver med Riksens
Rådk samma puncter väl öfvervägatt ock nu allenast
Ridderståndet ock de andre Rikssens Ständer öfvergifvidt
att betenckia ock approbera, så finne dke intkett der
utki som bör förandres, utkan det varde väl de deputerede
Commissarier i Pryssen effter tiden ock lägenheten
att förbettra eller ock förandra.
3. Classis: Dke kafva tagitt dke framsteltte fredzpuncta
utki ett noga betenckiande ock see ock veete der
utki intket till att förandra, utkan hemstelle det H. K.
H:tt sampt Rikzens Rådkz högvisa betenckiande.
Hvilke trenne omröstninger blefvo accepterade ock
gillade.
52
1627.
Dereffter uplass Landtmarskalken den andra puneten
nthi propositionen om uttschrifningen.
Och förmantte Landtmarskalken samptlige Ridderskapet,
att dhe den ville väl och noga öfverväga, såssom
denne fahrliga och vijdt uttseende tiden och lägenheten
föreveta, endock denn i tiord nogsampt var ventilerat så
väl af en som annan, i thett then ene förträdde privilegierne,
som väre förfäder med blodhspillan inn på dem
förverfvadt hade, sedhen dhe månge andre difiiculteter
der uthaf kunna uttspringa och ann her effter sigh yppas
och föllia kunna.
Och befalttes att dhe om samma punct skole omrösta,
och först denn tredie och nederste Classis.
Resolveredes uthi den tridie Classis: Effter denne
saak och punct är af stoor importans och behöfver ett
stoort betenckiande, der till med så äre Rikssens Rådh
ochsså der uthi interesserede, derföre begärede dhe dilation
på en dag eller två sigh att betenckia.
2. Classis: Dhe see, att det är omöijeligit att undvika
denna uttschrifning för desse närvahrende fahrlige
tider skuldh; derföre mehne dhe, att en uttskrifning på
samma sätt må skee, som i fiordh skedde; elliest skulle
aller allmoge sigh öfver dem besväre; dock så att H.
K. M:t nådigst gifver Adelståndet en skrifteligh försäkring,
att denne deres frivilleliga bevillningh icke må lenda
dem uthi framtiden eller deres privilegia till prsejuditz.
Och allenest för detta åhret; men der nöden och fahrligheten
i tillkommande åhr infaller, vele dhe sigh hafva
underdånigst tillbudet att bispringa H. K. M:t och fäderneslandett
uthi allt det dem möijeligit är.
1. Classis resolution: Effter dhe merkia och see, att
fädernesslandet moste succureres och en uttskrifning stå,
see dhe inthet att den kunna undangå; men effter dhe
derhoos inthet kunne see, på hvadh sätt den moste holles,
begäre dhe dilation sigh att berådfråga på en dag eller
2 så väl med Rikssens Rådh som andra deres medhbröder.
Derpå beslötz.
Och beslötz att den tridie Classis gange dhe andra
tillhanda, och saken skiutes opp till i mårgen att communicera
denn med R. Rådh.
December.
53
Den 15 Decembris voro Ridderskapett för middagen
tillstädes opå Ridderhusett. Och strax hvar hade tagitt
sitt säte, reciterades opp rollan.
Sedhan sade Landtmarskalken, att han väl hade
förmodat, att Rikssens Råådh skolle effter Ridderskapsens
begäran nederkommidt på Ridderhusett; men så är dett
tillbaka blifvidt för den orsaken att H. Kong. H:tt vill,
att samptlige Ständerne skole nu strax komma lipp i
Rikzsalen.
Strax der effter trädde dhe effter ordningen upp, och
när dhe uppkomme i Rikzsalen, trädde Rikssens Rådh
inn till Ständerne. Och tilltalede H. Caril Carlsson
Ständerne till, att H. K. M:t hade någott synnerligit att
eommunicera med dhem, hvilkett lågo H. K. M:t och riket
macht oppå; men effter dett borde hollas hemligen, vill
H. K. M:tt, att hvart ståndh skulle uttvälia ett uttschott,
dem H. K. M:t sådant ville uptäckia och deres rådh och
betenckiande der uthinnan pläga.
Derpå äre effterschrefne gode herrar och men strax
uttnembde.
Den 16 Decembris effter Landttmarskalkens betalning
kommo efter middagen Adelen tillstädes, som dagen tillförenne
till uttskott uttvalde voro:
Landttmarskalken fler Johan Sparre,
G[ref] Reder, Christoff Ribbing,
G[ref] Nils, Caril Banner,
Her Bengt Oxenstierna, Gorgonius Hindrichsson,
Caril Bonde till Borssiö, Otto Skeiding,
Bror Andersson, Erich Soop,
Reder Erlandsson, Hanss Kyle,
Mathies Soop, Anderss Oluffsson,
Larss Sparre, Nilss Bengttsson,
Bengdt Kafle, Erich Månsson,
Erich Jörensson, Isak Hindrichsson,
Axel Banner, Jöns Lillie,
Johan Månsson, Knutt Jörensson,
Axel Drake, Ulff Bonde,
Holger Skeiding, Conradt Ealkenberg.
Dermedh upstodh Landtmarskalken och tilltalade
Adelen, som församblede voro, på fölliande sätt:
54
1627.
Välborne gode herrar och män, eder är väl i minne,
att H. K. M:t i går lätt fordra ett uttskott afl? Stenderne
att communicera med dem om någre ährender, som H. K.
M:t achtar rådeligit att böra öfvervägas, synnerliga detta
som är för dhe åthskillige adviser uthur Tyskland och
Danmark ankomma, att dhe Påveskes rådhslag, de i månge
åhr hafft hafva, äre uppenbar vordne, och kompne uthi
sielfva verket så att deres store åtrengtan häfver med
krigesmacht intaget heele Tyschland, som är ett blomster
för alla andra konungariken, dher till med underlagdt
sigh en stoor dehl af Danmarkz provincier, och der breder
vidh demonstrerede dhe Påvesche[s] videre intention, att
hvar dhe skulle få videre framgång, hvad olycka Sveriges
rike och dess undersåtar deraf skole hafva att förmoda.
Derföre var H. K. M:tz nådige begäran till Ständerne,
att dhe detta väl ville öfverväga, och derhos at dhe sigh
ville förklara, om dett icke vore rådeligit, att H. K. M:t
skulle assistera Konungen i Danmark och settia kriget
på den ortten dhe Keiserische nu läge med sin macht;
synnerliga der dhe Påvesche vunno videre framgång, skole
dhe sedhen med maehtt bijspringa dhe Påler uthi deres
förehafvende; dermed begärede Landtmarschalken, att
hvar och en ville gifva sitt votum eller förklaringh här till.
Och beslötz att omröstning skulle skee ifrån den
nederste, och upträdde Melcher Falkenberg och uttsade
sinn mening på fölliande sätt: Att elfter det synes, att
dhe Påvesche utan tvifvel tillkommande våhr skole med
macht attaquera dhe ointagne provincier på den andra
sidan om Sundet och således komma sigh närmahre till
Sundett, vore dett rådeligitt, att man mötte fienden der
uthe och conjungerer sigh med Konungen i Danmark, att
förhindra honom att han icke må göra videre infall i
Danmark.
Ulf B onde resolverede: Att man ju förr ju bettre
skulle möta Keisarens armee der uthe, förr änn han kommer
videre.
Knutt Jörensson r[esolverade]: Dett vore önskeligit
att nå freden; men hvar och icke, att man då söktte fienden
i en annars land änn här hemma i landet.
Jöns Lillie r[esolverade]: Att man gör Konungen i
Danmark biståndh med alltt dett man kan och förmår.
Isach Hindrichsson r[esolverade]: EfFter Konungen
i Danmark häfver söktt hielp hoos H. K. M:t, så vore
det gott, att man komme honom till undsettningh och
mötte fienden i en annars land och således afväriade
fahran ifrån oss.
Erich Månsson r[esolverade]: EfFter man seer den
fahra oss förestår med Konungen i Danmarkz undergång,
derföre är dett best, att man undsetter Konungen i Danmark.
Nils Bengttsson r[esolveradeJ: Dett är inthet bättre,
uthan man söker fienden der han är och bispringer
Konungen i Danmark.
Anderss Olufsson r[esolverade]: Dett vore råde
ligitt,
att man söktte fienden på den andra sidan om
Sundet, förr än han kommo dher öfver.
Hanss Kyle r[esoiverade]: Dett synes vara det bestå
medell, att man hielper Konungen i Danmark.
Erich Soop r[esolverade]: Så frampt vi möte fienden
uthi en annars land, så sittia våre hustrur och barn uthi
ett säkert välståndk; och synes derföre vara rådeligit.
att man söker fienden i en annan[s] landh och succurerer
Konungen i Danmark.
Otto Scheidingh r[esolverade]: Medan Konungen i
Danmark häfver begärat hielp af H. K. M:t, derföre är
det billigt, att den ene grannen och naboen bispringer den
andra och med det första kommer honom med en krigzmacht
till undsettning, och förtärer alttsså i en annars
land det man här moste förtära.
Knutt Posse r[esolverade]: Dett som för ögonen är
uttviser nogh, hvad fahra der uthaf skulle föllia, om
Keisaren skulle vinna videre framgångh; derföre är rådhsampt,
att man möter fienden der han längst är, och
allttså binder sin hest i en annars gärdzgård änn i sin
egen.
G-orgonius Hindrichsson r[esolverade]: Uthaf dhe
orsaker, jagh häfver här hört disputeras, kan jagh inthett
annat seija, [än] att Konungen i Danmark moste
assisteres och Keisaren mett krigett ofFenderas.
Carl Banner r[esolverade]: Att man med en annsehlig
hielp kommer Konungen i Danmark till undsettningh
.
56
1627.
Christoffer Ribbingh r[esolverade]: Alldenstund
man förnimmer, att Konungen i Danmark inthet är så
mechtig, att han kan vara sufiicient att emotstå Keisaren,
dy är det bäst, att man möter fienden der uthe.
Hollger Scheiding r[esolveradel: Förmentte best
vara, att man assisterer Konungen i Danmark och sätter
krigzbör[d]an i en anders landh.
Axel Drake r[esolverede]: Effter alle adviser förvara
oss ifrån dhe Påvesches fiendtlige förehafvande, då
är best man gör dem emotstånd och assisterer Konungen
i Danmark.
Johan Månsson r[esolverade]: Effter maij seer, att
Konungen i Danmark inthett är bastant emot Keisaren,
dy är det rådeligitt, att man möter fienden uth om väre
grentzer än her inne, synnerliga medan Keisaren är interesserat
med Konungen i Pålen, allttsså förmodeligit,
der han underlade sigh Danmark, han för samma interesse
oss och attaquera skolle.
Axel Baner r[esolverade]: Effter det är oemotseijeligit
för den aliance Keisaren och det Österikische huset
häfver med Konungen i Pålen, föllier att han alleredo är
eller och blifver vår fiende, dy är rådhsampt, att man
söker samma fiende uthi en annars land och effter beste
rådh assisterer Kongen i Danmark; derigenom kan vår
armee så väl underhollas aff en annars som af vår[a] egnes
hielp.
Erich Jörensson r[esol verad e]: Dett synes vara dett
bestå rådh, att mau tidigtt assisterer Konungen i Danmark
och således gör fienden emotstånd i en annars landh.
Bengt Kafle r[esolverade]: Efftersom vi nogsampt
see, huru med Konungen i Danmark omgås, derföre är
det rådeligitt, att man assisterer honom.
Larss Sparre r[esolverade]: Effter våre discurser
och vota falla mest derpå, att man moste bispringa Konungen
i Danmark och möta fienden, helst medan förhoppeligit
är, att der man möter fienden der, lätteligen skall
kunna honom emotstå, och derigenom icke allenast Konungen
i Danmark succureres och hielpes, uthan vi undfly
derigenom den tillstundande fahran.
Per Erlandsson r[esolverade]: Xärjagh seer och omtencker
den fahra fädernesslandet på hänger, tyckes best
December.
57
vara, att man med en krigzmacht möter fienden på den
andra sidan om Sundet och således afholler fienden från oss.
Mathies Soop r[esolverade]: Dhe discurser och adviser
i går förelupo betyga nogh, att vårt fädernesslandh
sväfver i en stoor fahra; derföre tyckes honom rådeligit,
att man bispringer Konungen i Danmark med en ansehlig
hielp.
Broor Andersson r[esolverade]: De skäl hvarföre
man skall föresee fädernesslandetz fahra, det nu synes
öfverhängia vår religion och andra friheter, är nogh
i går ventilerat, i dett att när ens annars vegg brinner,
och vi äre dertill med Konungen i Danmark med pacta
conventa förbundne, och vi elliest vele undfly de Påvesches
ook och träldom, att vi bispringa Konungen i Danmark
— så frampt han sielf vil — nu medan tidh är; elliest
skole vi väl moste görat, dock till H. K. M:tz disposition.
Carl Bonde r[esolverade]: Om Konungen i Danmark
vil taga till tacka vår hielp och undsettning, är det gott;
hvar och icke, moste vi sökia fienden der han är.
Her Bengdt Oxenstierna r[esolverade]: Att man
succurerer Konungen i Danmark, tyckes gott vara; dock
att man föhrer en regular armee, som icke deprehenderar
Konungen i Danmarkz gunst.
Gr{ref] Nilss r[esolverade]: Dett är best, att man i
tijdh succurerer Konungen i Danmark och holler fienden
i en annars land, synes vara högnödigt och vårt fädernessland
gagneligitt.
G[ref] Peder Brahe r[esolverade]: Effter detta ährendet
är af ett stoort importans och väl behöfde ett stoort
betänckiande, men effter tiden är så trång och stackott,
att den inthett så kan ventileras, därföre är dett rådeligist,
att man i rettan tijdh gör Konungen i Danmark
biståndh och fienden afbreck.
Dermed affträdde detta uttskottett.
Den 17 Decembris voro effter middagen alltt Ridderskapet
tillstädes.
Då framsteltte Landtmarskalken föliande mening
till dem: Att H. Kong. M:tt hade förgången lögerdagh
låthett uttaga ett uttskott aff samptlige sammankallede
Rikssens Ständer, var icke derföre skedtt att H. K. M:t
58
1627.
hade någet misshag till dheres förtroende, uthan på det H.
K. M:t deste bettre kunde underrätta dem [om] dett närvahreude
krigzväsendet, som nu häfver sin mechta framgång
af den Påvesche liga uti Tysklandh; hvad fahra
vi skole hafva, om så är att dhe skole få vidare framgång.
Derhoos demonstrerede H. K. M:t den olycka våre
granner dhe Danske äre råkede uthi; och sedhen hvad
fahra och olycka oss skulle oppå komma, så frampt de
bemechtige och underkasta sigh Östersiöen, Sundet och
andra hampner. Upå hvilket H. K. M:tz framstältte vidlöiftige
taal förb:te uttskott sigh inthet hafva kunnat
resolvera uthan tagitt dett ad deliberandum, och det till
att communicera med dhe andre af dehres medell; och
derföre till den ända vill dem hafva tillfrågatt och tillspordtt,
om dhe, som icke vore convocerede till detta uttskott,
ville gifva dem plenipotens, att hvad de sluta
och giöra skall vara krafftigt; helst medan dhe inthett
tenckia nogett annatt göra ville ähn hvad som [ej] kan lända
dem eller andra af adel till någet prsejuditz; och hvad
dhe således berådslå, samptyckia och giöra, af dhem holles
och effterkommes skall, helst och derföre medan H. K. M:t
eij heller intett någett begärede, som dehres välfångna
friheter eller privilegia ländade till någen nachdehl.
Derpå begärede dhe i första Classis att vetha, om
H. K. M:tz taal och communication angåår dhe 3 puncter,
som proponeredes uthi proposition, eller om det angår
någen privat saak och icke allmen bör vethas; och när
dhe få det förnimma, vele dhe sig resolvera.
Der till svarade Landtmarskalken, att dhe gode
herrer håfve af hans förre taal väl förnummidt, hvad orsaken
är, att dette uttskott är fordrat; är allenast derföre
skett, på det H. K. M:tz gode occasioner igenom en
allmen proclamation icke må förhindres och uttsprides
uthi dhe ortter H. Kong. M:t ännu häfver sine korrespondencier.
Sedhen lender dem eij heller till någet hinder
uthi deres friheter, såssom och eij heller angår saken om
uttschrifningen eller qvarnetullen, mycket mindre någon
privat persson.
Sä resolverede sigh alle trenne Classes på fölliande sätt:
3. Classis resolution: Att hvad vårt uttskott i så
motto varda beslutendes, eif‘ter det länder H. K. M:t och
December.
59
fädernesslandet så väl som dess trogne undersåter till
välstånd och icke dheres privilegier och friheter till
någen nachdehl, tillstå de dem fulkomligh plenipotens att
sluta, och sedhen alf dem effterkommes och holles.
2. Classis samtyktte det samma, så och den första
Classis.
Sedhen begärede Landtmarskalken, att dhe skole
effter tagen afskedh förklara sigh på den andra puncten
i proposition, om uttschrifningen, och dermedh upplass
Secreteraren Johan Larsson sielfve puncten.
Och förklarede sigh alle trenne Classes som föllier
effter ordningen.
2. Classis: Dhe see, att dett är omöijeligitt undvika
denne uttschrifning för desse fahrlige tijder skulldh; derföre
erachtte dhe, att en uttschrifning, på samma sätt som
i fiordh holtz, skeer; elliest skulle aller almoge sigh öfver
dem besväre; dock så att dem gifves en försäkring af H.
Kong. M:tt, som icke prsejudicerer deres privilegia i framtiden,
och dett för detta åhret allena. Men der nöden
tränger eller så stor blifver, vele dhe sigh hafva tillbudet
effter yttersta macht bispringa H. K. M:t uthann någen
Herredagz sammanfordrande.
1. Classis: Effter dhe see, att fädernesslandet moste
succureres för dhe store fahrligheter som synes sväfva
och tillstunda, att en uttschrifning på ett åhrs tijdh vidh
samma sätt, som i hord skedde, holles må; doch der hoos
consentere för dehres perssoner, att der som lägenheten
och nödtorfften kräfver, att flere armeer, än nu holles, formeres
och uprettes skolle, att den (o: då) på samma sätt
uttschrifningen på ett åhr eller tu continueres må.
3. Classis: Effter dhe befinna högnödigt, att en uttschrifning
moste holles, derföre vele dhe för deres perssoner
samma uttskrifning i detta åhr hafva bevilliat såsom
den i fiord skedde, dock alltt dehres privilegier till
ingen pi’aejuditz; men der nöden så fordrer, vele de än dä
effter dehres yttersta macht H. K. M:t assistera uthan
någen Ständernes sammankallelsse.
När dhe trenne Classes sålunda uttschrifningen samptycht
hade, proponerede Landtmarschalken den 3. puncten
om boskapzskatten, hvilken punct, såm han i bookstafven
författadt är, blef reciterat.
60
1627.
Hvarpå sedben bl ef resolverat:
1. Classis: Effter som dhe hafva consenterat dett ena,
så föllier conseqnenter, att dett andra och moste föllia;
derföre vele dhe hafva samptyktt samma boskapzhielp att
uttgå på tu åhr effter sätt och form som bär till schedt
är; men der armeerne moste förmehres, föllier att det
tridie åhrs boskapzhielp må continuere; men att den schall
stegras, finna dhe orådeligit för allmogens stora besvär
skulldh.
2. Classis: Effter dhe hafva samptycht uthi uttschrifningen,
allttså vele dhe och i lika motto med boskapzskatten
holles skall på ett åhr; och der nöden så fordrer,
att den då ett åhr continuerede, men att den icke stegres
effter rikzdaler.
3. Classis: För dehres perssoner villia dhe hafva
samptycht boskapzhielpen på 3 åhr, om nöden så fordrer;
men der det icke behöfves, att den då lindrades, synnerliga
att bönderne under sätegårderne förskonttes, men
dhe andre måge den uttgifva, dock så att åhrligen en ny
boskapzlängd och uttschrifning anstellas och upprettas
motte.
Sedhen upreciterades den herde puncten om handqvarnernes
affskaffende. Och sedhen hvart Caput fa mi Ike
hade omröstatt och sitt votum gifvidt, att dhe sampttligen
väl kunne lida, att dhe motte afskaffes, men där dhe dem
och kuude få beholla för en viss taxa, vore det gott; hvar
och icke, må dett med alla afskaffas.
Derpå sade Landtmarskalken, att han ville låta
concipera svaret, så att de det föliande morgonen skole
få höra.
Den 18 Decembris vore tillstädes Ridderskapet tillhopa,
och uplas Landtmarschalken svaret, som conciperet
var på dhe 4 framsteltte puncter, och tillfrågedes, om det
vore någet, som der uthi borde förandras.
Dertill dhe sampttligen svarede, att dett var rett
författadt, allenast att såssom dhe i hord hade hemstältt
H. K. M:t med Rikssens Råd att förordna om handqvarnerne,
det samma tychtes bäst, att dett och så skee motte.
Såssom och effter desse svar så väl anginge R. Rådh som
dem. vore dett rådeligist, att man dem sakerne communi
-
Deeember.
61
cerede och deres rådh och betenckiande plägade. Och
beslötz att dhe till fölliande dagen skole på Ridderhuset
komma.
Den 19 [Decembris] voro Adelen åter tillhopa, och
sedhen dheres conciperede svar var upläsitt, upträdde
Landttmarskalken till Rikssens Rådh, och efter dhe funno
der uthi någet som tiänte till att förandras, skotz det
upp till afftonen, när sal. Bengt Soopz lijk vart uttförd;
men effter mörkret hastigtt inföll, skotz det upp till den
andra dagen.
Den 20 [Decembris] vore effter tagen afskedh Adelen
församblede på Ridderhusett, och strax hvar hade tagit
sitt säte, kommo Rikssens Rådh dijtt neder, som var Gpref]
Abraham, Carl Carlsson, Boo Ribbing, Gabriel Bengtsson,
Claes Horn, Johan Skytte, Gabriel Gostafsson, Peder Baner,
Caril Oxenstierna och Claes Flemmingh.
Der på frågede G[ref] Abraham, effter dhe gode Herrer
hade låtidt begäre, att R. Rådh skole komma neder till
dem, hvilket de och gerna håfve effterkommidt, och vele
allttsså gerna förnimma, för hvadh orsak de dehres pr tesens
begäret hade.
Derpå svarede Landtmarskalken, att de till den
ända hade låtidt fordra Rikzens Rådh till sigh, att communicera
med dem om dhe 4 puncter de till svar H. K.
M:tt underdånigst öfvergifva ville, tjenstfliteligen begärendes,
dhe gode Herrer vele meddehla dem dehres gode betenckiande
uthi detta conciperede svaret, och så framptt
det icke vore så sammansatt, att de vele hielpe till att
det motte förandres, så att det kunde vara H. K. M:t till
nådigt behagh och dem drägeligit att undergå.
Dermed afträdde R. Råd i den andra salen, och när
de dett väl öfvervägit hade, kommo dhe strax inn igen,
och talade Her Carli Carlsson till dhem, som fölier.
Dhe Herrar R. Rådh hafva effter deres begäran fliteligen
öfverläsidt dehres conciperede svar, hvilket dhe funne
gott, men allenest att någre få ord der uthi borde förandres;
synnerliga uthi den första puncten om tractaten.
H. K. M:t dhe Påler föreslagit hade, vore gått att der
uthi infördes sådana formalia, som kunne förtaga våre
62
1627.
fiender allt hopp till successionen, att arfföreningen uthi
Norköping anno 1604 uprettedes nu förnyades och dirigeredes
på H. K. M:tz elskelige käre dotter, helst medan
dhe andre Ständerne sådant uthi deres svar underdånigst
om anholle.
Derom disputeredes sedhen dem emellan, och effter
lång och noga öfvervägning funno de dett gott, helst derföre
att förtaga fienden alt hopp till riket, såssom och
att det förr af samptlige Rikssens Ständer bevilliatt och
samptycht är uthi sielfve arfföreningen.
Sedhan [samma (lag] effter middagen vore Adelen
församblade, att öfverväga någre gravamina de funno
som sträfva emot dehres välfångna privilegia; och derföre
befalttes af Landtmarskalken, att hvar och en schulle
fritt uttseija, hvar utinnan han fan sigh besväret, effter
sådant alltt gingo dem samptligen under ögonen, der någet
skedde emot deres privilegia, eller någen elliest lgederedes
eller oförrättades.
Och seden hvar hade sine besvär öfvergifvidt skriffteligen,
såssom och mundtligen uttsagdt sine besvär och
meening, conciperedes dette fölliande gravamen af S[ecreteraren]
Johan Larsson, hvilkett två dager der effter af
Landtmarschalken och hans meddeputerede underdånigst
öfverandtvardades H. K. M:t. (Se Bil. B.)
Dea 21 Decembris voro tillstädes Ridderskapet och
Adelen effter middagen, och upträdde Landtmarskalken
Her Johan Sparre och tilltalede dem med fölliande ordh:
Välborne gode herrer och män, I håfve sielfve väl seedt
hvadh oordning uthi upp- och nedergående passeret är,
att dett motte upphäfves, och uthi processen förholle sigh
hvar och en som ordningen förmår och en rettschaffens
adelssman ägner och bör.
Dereffter förmantte Landtmarskalken samptlige Ridderskapet,
att effter dhe Danske Senningebuden äro förhanden
och H. K. M:t såssom och dhe medh courtasie och upvachttning
böre försees, att dhe dett vele effter komma
och sigh beqveme till H. Kong. M:tz tienst och Senningebuden
till upvachttning.
Dereffter strax upgingo dhe effter processen upp i
Rikzsalen, och seden dhe hade fölgdt H. Kong. Mitt upp
December.
63
i Rikzsalen, hade Landtmarskalken en oration på Adelens
vegner till H. Kong. M:t, att Adelen hade hörsambligen
effterkommidt H. K. M:tz betalning och låtidt fatta
dehres mening på H. K. M:tz framsteltte proposition,
hvilken de ville nu här låta upläsa, underdånig bediandes
H. K. M:t ville det med all gunst och nåde uptaga och
framgentt blifva deres allernådigste Konung och Herre.
Dermed uplass S[ecreteraren] Johan Larsson detta
fölliande Adelens svar. (Se Bil. C.)
Seden alle dhe andre Ständerne effter ordningen.
Derpå H. K. Mitt svarede, att han ville låta collationera
svaren tillsammen och der uthaf latha fatta ett
beslut, hvilket dem sedhen schall tillstelles, att sigh deropå
förklara.
Den 22 Decembris voro Adelen tillsammans för middagen
och ventilerede om qvarnetulsordningen, och efter
dhe skole effter middagen den bekomma såssom och beslutedt,
passerede denn samma gången inthett, uthan
Landtmarschalken förmantte dhem, att när Senningebuden
ankomma, dhe ville finne sigh redebogne att bevise dem
all courtosie och upvachtning.
[Samma dag] effter middagen voro samptlige Adelen
församblede på Ridderhusett, och strax der effter upträdde
de i Rikzsalen med process, och strax dereffter inkommo
Rikssens Rådh, hvilke för dem lätt upläsa rikzdagzbeslutet
så och den ordning, huru qvarnetullens disposition häreffter
skall anstellas. Och sedhen dhe medh R. Rådh och
dhe andre Ständerne derom communicerat hade, nederträdde
i lika ordning inn på Ridderhuset igen.
Och sedhen hvar familia hade taget sina ställen, upreciteredes
beslutet på nyt af Secre[teraren],
Der på Landtmarskalken dem tillfrågede, om de hade
någet deremot att seija.
Derpå omröstades uthi alle trenne Classes: Att dhet
kunne väl passera, allenest H. K. M:t nådigst ville låta
blifva boskapzskatten vidh den första taxeringh.
Hvilkett Landtmarschalken demonstrerede, att dett
vidh denne fahrlige tiden inthett väl ske kunde, uthan
H. K. H:tz och rikssens tarf fordrade, att en sådan an
-
64
1627.
sehlig hielp moste uttgå; der till medh hafva dhe andra
Ständerne den alleredo samptycht och heviliat. De ville
fördenschull såssom dett förnembste ståndet sig välvilleligen
der till beqvema och lika med dem der till samptyckia.
Och sedhen dhe med hvar annat någet lithett der
om ventilerat hade, resolveredes af alle frenne Classes:
Effter dhe see och förnimme, att K. M:tz och rikssens
stat sådant fordrar, och dhe andra Ständerne alleredo der
till bejakat hafva, vele dhe och förmå dehres undersåtere,
att dhe den och i lika motto rättrådeligen uttgöra skolle.
Dernest nppreciteredes q värne tull sordningen, och effter
den någet vidlölftig var, dertill med behöfde ett noga
betänckiande, skotz det upp till fölliande morgonen.
Den 23 Decembris kommo Adelen tillsammans på
Bidderhusett effter middagen, och sedhen qvarnetullens
ordningen upläsen var, förfrågede Landtmarschalken, om
dhe hade någett deremot att seija.
Då begärede dhe, att dhe funno rådeligitt att förnimma
af H. K. M:t om den 4. puncten i samma ordning:
Om dhe skole göra en ny handstrekning eller löffte, skriftl.
eller mundtligh, hvilket dhe achta onödigt, hälst medan
dhe H. K. M:t tillförende med trohet och eed förplichtett
vore och ved dehres adelige ähres förbrytelsse tenckie der
vidh att förblifve.
Till den 5. p[nncten], Eörmode de i underdånighet,
att H. K. M:tt effter det beslutedz inneholldh, som i förste
qvarnetuls påleggende resolveredes, att äganden sin egen
mölnare till och ifrån settia må, förblifva vele, och i
samma punct dehres enskyltte qvarner icke meent hadhe;
dock på thett all tingh deste richtigere tillgå motte,
kunne dhe väl lida, att mölnaren inför Ståtholleren eller
Commiss[arier] sin trohetz eed prsesterer; och der som mölnaren
icke skrifva eller läsa kan, honom då en skrifvare
tillordnes, som alting richtigtt annoterer och uptekner,
men förventte sitt salarium afif H. K. M:t.
Till den 9. punct. resol[verades] effter lång communication
af frenne Classibus: Mehne Adelen, att den puncten, om
han så stricte observeres skall, dehres perssoner alltidh
oundvikeligit i misstancker drage skulle, helst medan i
December.
65
hvars och enss husshold åhrligen stoor förändring skeer,
hälst derföre att en part aflf Adelen det ene åhret mehr
fortärer än dett andra med större gestning, kostfrihet,
brölloper, barnssöl, begrafninger, desslikest ochsså till
eventyrs någre måneder [mer] änn sedhvanligitt är på andre
orter sigh förholla, och på annett sätt än vanligitt hussholdhning
anstella moste. Och derföre mehna, att dehres
husshold qvarnetullen nogsampt försäkrer med zedlerne,
som uttgifves; vele derhoos underdånligen förmoda, att
den puncten så författa^, att dhe alla misstanckar och
oredelige tillmäten måge undvika.
Derpå conciperedes fölliande besvär uthi qvarnetulsordningen.
(Se Bil. D.)
Dermedh tog den dagz act sin ända.
Den 24 Decembris voro Bidderskapet och Adelen tillsamman
att upträda upp i Bikzsalen att anhöra beslutett.
Samina dagh vardt Stellan Mörner effter H. K. M:t[s]
befalningh naturalizeret och immatriculeret uthi de andre
Mörnernes säte och ställe.
Derefter upstodh Landtmarskalken och förmantte
Adelen och Bidderskapet, att effter H. K. M:tt hade achttadt
i dag göra en ända på Bikzdagen, och [de] nu strax skole
upgå i Bikzsalen att anhöra beslutedt, de vele i upp- och
nedergående såsåm och på Bikzsalen holla godh order,
effter såssom ordningen och processen inneholler.
Sedhen sadhe han, att han hade fått betalning af H.
K. M:t, dett han skulle tillseija Adelen och Bidderskapet,
[att] så väl dhe som närvarende såssom frånvarende skolle
holla och hafva dehres russtienst färdige, ehvad timma
och stundh hvar och en effter H. K. M:tz betalning af
ryttmesterne bekomme tillseij elsse.
Sedhen hade H. K. M:t befahlett, att effter på Bikzsalen
i dagh en solen act skall förehafves, i dett H. K.
M:t tencker till att slå någre af Adel för dehres manlige
gerninger till Biddere, att en skulle vara der till betenktt
att göra en oration eller svar på det taal H. K.
M:t hafvandes varder.
Derpå omröstades, effter de tillförenne inthett håfve
synnerligit om denne act vist, eij heller någen sigh derpå
beredt att göra H. K. M:t derpå någen gratulation, både
Sv. Ridder sk. o. Adels Riksd.-prot1—lil. 1627. 5
66
1627.
dhe Landtmarskalken, att han åå deres vegner ville det
fullborda och holla deröfver en oration.
Och effter långh endskyllan jakade Her Johan Sparre
dertill.
Dereffter upträdde Adelen effter processen uppå H.
K. M:tz förmak och derifrån beledhsagede H. K. M:tt till
Rikzsalen, der dhe andra Ständerne församblade voro.
Dermed upstodh H. K. M:t och gratulerede samptlige
Ständerne, att de sigh så hörsambligen hade inställtt
till denne Rikzdagh, och derhoos välvilleligen till H. K.
M:tz proposition resolveret och ingått. Och på dedh att
denne Herredagh må komma till en godh endskap, häfver
H. K. M:t låthidt renskrifva beslutett, hvilket dhe vele
underskrifva, på det sedhen hvar och en må tillätes att
förrehsa hem till sitt igen.
Sedhen uplas Secret[eraren] Johan Salvius beslutett.
Dereffter vorde till Rikz-Rådh uttvalde Her Johan
Sparre, som Landtmarskalk i denne Rikzdagh varidt hade,
och Mathies Soop, såm Cammar-Rådh varidt häfver, och
prsesterede dehres eedh med Her Peder Banner och Her
Caril Oxenstierna, som tillförenne till Rikz-Rådh uttvalde
voro. Dehres jurament förestafvade Her Gabriel Gostafsson
Oxenstierna.
När den act var passerat, uttgick Her Carli Carlsson
Rikz-Admiral med Marschalk en Dirich v. Falkenberg
effter rikzsverdett och inkommo strax tillbaker på Rikzsalen
med trummeter och herpuker.
Och sedhen H. K. M:t hade hollit en vidlöfftig oration
och berömbt dem, som sig uthi krigh väl förhollidt häfver,
och hvad mandom och courasie uthi en krighzman för en
dygd vore, dett kunne hvar och en väl sielf dömma, hvaruthaf
Ridderståndet hade sitt ursprung. Och kan ingen
cavalier eller krigzman inthet högre efftertrachtte änn
han sigh ridderligen och väl uthi krig förholler, der
uthaf han kan förverfva sigh och heele sin slächt och herkompst
ett odödeligt högt beröm, och icke så mycket
trachta effter godz och rikedommar, som her til sket är,
dett och H. K. M:tz högste och störste beröm vore, att
han uthi sine ahner och herkompst .... var och hade
Riddere och Ridderssmän der uthi; och effter desse närvahrende
Her Nilss Brahe, Grefve till Wisingzborgetc.,hade
December.
67
sigh förgången åhr vid Mewa sossom en rettschaffens cavalier
förhollidt och med frimodighet taget fienden en skantz
uthaf, och sedhen Her Frich Soop till Biurum uthi denna
förgångne sommar i lika motto sigh rittermessig [förhållit]
uthi den bataglie, Hans K. M:t med sine fiender dhe Poler
hölltt emellen både felttlägren vid Dirschow, i dett dett
andra rytteriedtt veku för fienden tillbakar, hann med sin
sqvadron icke allenest vende dem flychtige tillbakar uthan
och slogh fienden, så att han moste fly inn i sitt läger;
erachter H. K. M:t för dessa dehres loflige manlige bedrifter
förbettra dehres ståndh med Riddare nampn.
Derpå framkallade herolden Erich Jöransson välb.
Her Nilss Brahe och Her Erich Soop, hvilke effter sedhvanligitt
sätt och pompa aff H. K. M:t vordo slagne till
Riddare.
Sedhen giorde Her Johan Skytte en oration och
icke allenest berömde dem uthan önschede dem och derhoos
mycken lycka uthi detta dehres ridderlige ståndh,
såssom och förmantte dem andre af Adel till mandom och
dygdz efftertrachtelsse.
Dernest giorde och Her Johan Sparre en lång och
herlig oration, innehollendes hvad courasie och mandom
uthi krigh uttrettandes varder.
Dermed beledhsagade dhe H. K. M:t upp i H. K. M:tz
gemach, och Adelen gingo neder i Ridderhusett igen. Och
sedhen dhe hade önschat Landtmarschalken Her Johan
Sparre till sitt höga officium uthi Rikz-Rådz embetett
mycken lycka och prosperitet, förfogade [sig] hvar till sitt
logemente, och tillsades att det schulle anslås på portten,
när de skulle komma tilhopa igenn, effter dhe kunna
inthet komma till att underschrifva för heligdagerne, och
derföre befalltes, att ingen fördriste sigh att begifve sigh
uthur staden.
Den 29 Decembris voro Adelen församblede på Ridderhusett,
och sedhen rollan var upläsin, underskrefvo
så väl familierne såssom slechterne så väl det beslutett,
som uplefreredes in archivo, såssom dett här bifogade. (Se
Bil. £.).
Sedhen tilltalede åter Landtmarskalken Ridderskapet
och Adelen, att dhe såssom de alleredo effter H.
68
1628.
K. M:tz befalning af honom påminte voro, att dhe skole
hafva dehres russtienst färdige, det samma ville han
ännu yterligare tillseija, att de det effterkomma ville;
och meden russtiensten ringa vele förslå till en armee,
derföre är och derhoos H. K. M:tz nådige begäran, att
hvar effter sin embne och rådh vele der bredevidh utstoffera
en besoldningz ryttare, hvilke H. K. M:tt sedhen
vele gagie och besåldning lefrera, och derpå hvar och en
sigh betenckia och gifva sedhen svar ifrån sigh.
Dereffter förmantte han hvar och en ätt, att dhe
ville inlef[re]ra dehres arfzvapn medh dehres rätta färgor
inn i Ridderhusett, så och att sedhen dhe inn uthi Rikzarchivo
kunne till effterrettelsse och förvahras.
Den 30 Decembris voro Ridderskapet tillsammans
och låto sigh antekna, hvilka som lust hade att tillsettia
med rustningzhester.
Sedhen förmantte Landtmarskalken dhem, att ingen
skulle fördrista sigh att begifva sigh härifrån, förr
än Gesandterne hade fått dehres afskedh, och H. Caril
Banners bröllop vore öfverståndett.
Till det tredie sade och Landtmarskalken, att R. Rådh
skole ochsså komma dijt neder, hvilke hade på H. K. M:tz
vegner något förhandla med dem, synnerliga om qvarnetullen,
att dhe fördenschuld ville finna sigh tillstädes
strax effter nyåhrsdagen, så skole dhe af dhem förnimma
H. K. M:tz villia.
Anno 1628.
Den 2 Januarij. Effter sidste tagen afskedh och
befalningh församblede sigh på Ridderhusett Adelen och
Ridderskapet.
Och sedhen rollan var opreciterat, kommo neder opå
Ridderhusett effterschrefne Rikssens Rådh: Her Caril
Carlsson, Her Johan Sparre och Her Mathies Soop.
Då upträdde Her Caril Carlsson och sade: Välborne,
välbördige gode herrar och män, dhem var aff H. K.
Mitt i befalningh gifvidt, att såssom uthi qvarnetulsordningen
förmältt står, att Ridderskapet och Adelen skole
J anuari.
69
göra handsträkning, att dhe den bevilliade qvarnetullen
för dehres perssoner, såssom och tillholla sitt folk att
dhe den richtigligen och utban sveek vele uttleggia H.
K. M:t och fädernesslandet till assistens och undsettning;
och detta till vidare styrkio reckia på H. K. M:tz vegner
R. Rådh handen.
Sedhen familierne länge sin emellan såssom och med
R. Rådh derom communicerat hadhe, ingingo dhe samma
handsträckningh, och efter ordningen och säten trädde
hvar familia med dehres slächt fram inn till Rikssens
Rådh och gåfvo R. Rådh handen med dett löffte och tillseijelsse,
att dhe för deres perssoner vele samma qvarnetull
richtigligen uttleggia, men videre eller för någon
annan kunne dhe inthet cavera.
Derhoos begärede Her Caril Carlsson, att såssom dehres
Landtmarskalk, nu närvahrendes Rikz-Råd, hade någre
rehsor dem påmint och befalat, att dhe skole hafva dehres
russtienst färdige, alltsså hade han änytterligerebekommidtt
befalning af H. K. M:t dem samptligen och i synderhet
att tillseija, att dhe till nästkommende Kyndermesso skole
hafva den parat, så stofferat som H. K. M:tz privilegium
derom dem tillholler och förmår, och skole de vedh den
tiden bekomma videre beskedh, hvar samma munstringh
skall anstellas och nollas.
Hvilket dhe lofvade att hörsambligen vele efterkomma.
Till dett sidsta hade H. K. M:tt och befahlatt, att
ingen, ehoo han och är, skole fördriste sigh att begifva
sigh hädan förr änn effter söndagen, och till dess dhe
Danske Senningebuden voro sin koos.
Deröfver dhe sigh högeligen besvärede, synnerliga dhe
som långvägade voro, för russtiensten och stofferingen
der till, emedan tiden var så svåra kortt.
Dermedh togo Rikssens Rådh sin afträdh; allenast begärede
Her Johan Sparre på Adelens vegnar, att dhe
gode herrar vele påminna H. K. M:t om en nådigh förklaring
på dehres öfverlefrerade gravamina.
Hvilket dhe och tillsade gerna vele effterkomma,
men förhopligitt att ingen resolution der på folia kunde
denne gången.
Dermedh ändades denna dagz act.
70
1628.
Den 8 Januari] voro Adelen, som ännu qvarre voro,
tillsammans oppa Ridderhusett, oell sedhen hvar hade
tagitt sitt locum, uplas S[ecreteraren] Peder Michilssons
Hammarskiöldz skiöldebref, gifvidt alf högdtährad i åminnelse
Konung Caril den 24 Novembris åhr 1607, så och Peder
Biörssons breff, som hans barn voro gifvidtt af H. K. M:t
vår allernådigste Konung och herre, hvilke och vordo
immatriculerade och skolle kallas Corneter.
Strax der effter upstodh Landttmarskalken Her Johan
Sparre och giorde ett taal till samptlige Adelen på fölliande
sätt: Effter såssom H. K. M:tt och dhe hade uttvaldt
och erkendt honom godh uthi denna väl ändade Rijkzdagh
för dehres marskalk, derföre vill han hvar och en på
dett flitigeste hafva betackat för dehres välvillighet, hörsambhet
och lydno, som dhe honom teedt och bevist hade.
Och emedan högb:te H. K. M:t häfver tekts — doch honom
aldehles ovetterligitt, eij heller någensin åstundandes, ei
heller finner sigh der till qvaliiiceret — till Rikz-Rådz
embetet, och alltsså moste förlåta deres sainbqvembder —
hvilket han icke gerne giorde, det Gudh kenner — och
allttsså inthet kan frambdehles blifva dehres marschalk,
vill han såm förb:tt står tienstvenligen hvar och en i
synnerhet för dehres gode affection, dhe till hans persson
dragitt och honom uthi alltt det, han dem på sitt embetes
vegnar budit, effterkommidt håfve, venligen betaka; tilbiudendes
sigh sådant emot dem samptligen och i synderhet
att förtiena och ihugkomma; och dermedh vill hafva dem
validicerat och Gudi befahlatt.
Der på giorde Ståtth. Christoffer Ribbing på dehres
vegner Landtmarskalken en synnerlig gratulation,
med önschning att dhe längre motte hafva hafft honom
uthi dehres sambqvembder till dehres förman. Men effter
dett häfver behagat H. K. M:t annorledes, vele dhe honom
der till hafva önskat mycken lycko och prosperitet, med
flitigh begäran han ville här effter som här till vara dehres
gode befordrere; dhe ville sigh uthi all ting deremot accommodera
till dett honom kann vara till villia och välbehagh.
Sedhen påminte han dem, att hvad hvar och en hade
lofvadt och inskrifvidt till förähring till Ridderhusett,
dhe vele dett efterkomma och uttlefrera, på det att
samma Ridderhuss motte komma till bygnadt.
J anuari.
71
Dett dhe och lofvade vele effterkomma, men nu icke
stadde vidh penninger, och begärede dermedh dilation.
Såssom och dhe uthi förgången åhrs herredagh hade
lofvadt att villia senda deres barn hitt till Collegium,
att dhe det och vele effterkomma.
Medhen och hijt var ankommen en treflig Ingenieur
ifrån Holland, som och skulle profitere här uthi Collegio,
att dhe, som villia låta exercera dehres barn uthi samma
konst, kunne dhe lätteligen dett göra.
Och såssom och uthi samma Rikzdag var bevilliatt,
att alle åhr skolle en Director uthi Ridderhuset afträda,
hvem dhe uthi dens ställe vele dertill igen uttkora och vellia.
Och effter omröstningh samptychtes och begäredes
Peder Erlandsson till Eij tuna, Cammarrådh, effter som
han i fiordh der till uttvaldt var.
Dernest tilltalede Landtmarskalken Adelen, effter
som nu och i denn förre Rikzdagen eenhelleligen vardt
belefvadtt och samptychtt, att hvilke som för deres absentia
vore till böter faldne och annoterede äre, dhe ville
dem här uttleggia; hvar och icke, skall Ståttholleren i
hvar landsenda dem uttfordra, så och för dem, som uthan
förloff vore sin koos dragne, skole gifva för hvar dagh
dhe sigh absenterat hade inn till dato fem daler.
Sedhen medan sigh en stor dehl mottvilleligen och
uthan rettmätigh endskyllan hade icke instältt till denna
Rikzdagh, att dhe, effter som billigt vore och af dhem
statueret är, dhe 50 dal. böter uttlade till Ståtthollerne,
när der på fordres.
Der till dhe samptligen jakade och billigt och rätt
vore, att hvar och en, som uthan laga förfall är utheblifven,
erleggie uthan endschyllan dhe 50 dal. till Ridderhusett
undantagendes H. K. M:tz rätt här uthi.
Seden upteknades alle dhe, som uthan förlof borttreste
voro, och befaltes att dher på skole giöres en längd
och uthi acterne inbindas, på det böterne seden må
uttkräfias. (Se Bil. F.)
Och effter H. K. M:t ännu hade någet att förhandla
med dem, som till uttskott valde voro, att dhe ingalunda
begifva sig utur staden, förr änn samma H. K. M:tz villia
är effterkommin och dem hemlof af H. K. M:t nådigst
effterlåtidtt.
72
1628.
Dermed ändades denna välholdne Rikzdagh den 14
Januarij och hvar valedicerede den andra och förfogede
sigh dermedh till deres hemvist.
Grud låthe alltt hvad som beslutidt och giordt är
lenda Hans gudomlige nampn till loff, pris och ähra,
H. K. M:t och fädernesslandett till beröm och säkerhett.
BILAGOR.
Bil. A.1
Kongl. Maij:ttz proposition, giord till Rikzens
Ständer, samenkallede och församblede
denne resa i Stockholm, med allernådigeste begäran
att de den uthi sine puncter flitigt öfverväga
och sig effter rijkzens tarf och lägenheet
väl der opå förklara ville. Actum Stockholm
den 13 Decemb. anno 1627.
Andoch man häfver lefvat i dhen goda förhoppning,
att dett icke skulle hafva giordts behoff till detta närvarandes
krijgh flere gånger Ständerne om rådh och hielp
att bemöda, medan man förmodade, att fienden omsijder
skulle ledes der vidh och tillstädia, att sådant måtte förmedelst
fridlige medel stilles och bårtläggies, så häfver
sådant lijkväl altt här till icke kunnet skedtt för margfaldige
tillfällen skuld, som här effter videre förklares
skole. Häfver fördenskuld H. K. Mitt icke kunnet
förbijgå denne Herredagh att berama, på dett Ständerne
motte kundgöres, huruledes rijkzens tillstånd nu föreveter,
och derbredevidh underrättes, hvadh farlig-heeter sigh af
nyo begynna yppes och till rijkzens gräntzer nalkas, och
att H. K. M:tt uthi desse farlige occurrentier och
tillfällen Ständernes gode rådh och trogne bijstånd —
hvilke den gode Grudh af faderlige misskund altså välsigne,
att de måge lända hans nampn till ähro, H.
K. M:tt, rijket och regementet till lång ståndigheet,
fäderneslandet till frijheet och frelsse och alle des trogne
inbyggere till välmågo och välfärdh — höra och åtniuta
1 Prot. sid. 49, 50. — Jämförd med en afskrift i riksarkivet.
74
1827.
må. Och såssom Ständerne godvilligen och hörsambligen
sigh här nu instella, alltså erkenner H. K. M:tt
sådant allernådigest och förmoder, att Ständerne medh
sedvanligh flijt och nijtelskan till fäderneslandzens välstånd
de erender, som proponerede varda, huxa och betänkia
och sådane rådslagh fatta, som sigh velsidugt
skicka till närvarende rijkzens tillstånd, hvilket altt H.
K. M:tt emot Ständerne i gemen och emot hvar och
en i synnei’heet med all konungzligh gunst och nåde nådigest
vill förskylla.
EL K. M:tt kan icke förbijgå att låta Ständerne
veta hvad som i sommars sigh häfver tilldraget, oss
och de Poler emellan, på dett de gode herrer och män
må see, huru sakerne sigh tilldraget håfve, och huru
högeligen af nöden varit häfver och än ähr, att vij oss
till värn satt hafvom och än sättia emot de Polers och
deres anhängeres våld och list, der med dhe sökia vårt
värsta.
Och är alttså detta hvad i sommar uthi Pryssen
passeret är, hvilket H. K. M:tt här någet vidlöfftigere
bäfver införa låtet, på dett Ständerne kunne see,
att EL K. H:tt icke häfver varit vollende, att den
önskelige freden icke är upprettet, och land och riken
icke i fridh och roligheet regerede, men att dett fiendens
enbändigheet förorsaker, dett kriget continuerar, och farligheeten
ökar.
Ähr fördenskuld till dett förste H. K. M:tz nådiare
begäran, att Ständerne åfvanbe:te stilleståndz medel vele
öfverläsa och El. K. M:tt sine meninger och råd meddela,
om någet ytterligere om fred göres kan än skedtt är, och
om icke dett, som skedtt är, i någen motto kan synes
vara för vida gånget och videre än rikzens vårt fäderneslandz
reputation och välfärd kräfver och tillåter.
För dett andra, aldenstund kriget och fahran intet
håfve sedan i fiord minskats, uthan nu mera märkeligen
ökts och tillvuxet, i dett Östersiön och mästedels af
Danmarks rijke är fallen i de Påveskes händer, hvarföre
begärer H. Iv. M:tt, att Ständerne ville sigh betänckia,
1 Den detaljerade redogörelsen för kriget och underhandlingarna nte
slntes.
Bilagor.
75
om icke rådeligit vore, att man holle een uttskrifning
lijka såsom i fiord holts, på dett att regementerne, som
genom siukdom och kriget äre försvagede, motte stärkies,
och riket för krigzfolkzlösa skuld icke sätties i fara. Och
endoch El. K. M:tt väl veet, att dett är besvärligit först
för Adelen och Presterskaped, att de sin manshielp tillsättia
moste, och för Almogen, att dhe sine söner, måger,
bröder och venner mista moste, så troor doch H. K. M:tt,
att sambtlige Ständerne mera skole älska sitt fäderneslandz
välstånd än sådant enskylt interesse. Elliest förmodes,
att hvar och en, som sin tienere, son eller ven
mista moste, dett heller skall lijda och undergå än sielff
vara med hustru och barn huseviller och spolieret på altt
dett han äger. The ock, som åstadgå moste, skulle heller
billigt lida de besvär, som kriget en krigzman ålägger,
än vele see sitt fosterland förödat, slächt och venner och
sigh sielff förderfvadhe och af fienden till siälenes och
kropzens träldom missbrukede. Hvarföre ock H. K. M:tt
Ständerne till troor, att dhe sigh i denne punct välvilligt
förklarendes varde.
För dett tridie synes ock H. K. M:tt att vara en
högh nödtorfft, att boskapzhielpen påbudes så almen som
i fiord, ty aldenstund rijkzens nödtorffter aldrig håfve
varit större i någet sin, än de nu ähre, hvarföre holler
H. K. M:tt derföre, att de aff deres sedvanlige trooheet
och viiligheet icke varda H. K. M:tt undfallendes, utan
sigh här till godvillige finna låta. Och effterdy att koppermyntet,
som nu mästedels i rijket gängse är, häfver minsket
sitt värde aff allehanda olägenheeter, som inritne äre,
och almogen köpett på allehanda varur effter sölffmyntet
satt häfver, ty holler H. K. M:tt ock så före, att pro rato
boskapzskatten höges moste. Och aldenstund både uttskrifningen
och denne hielp ringa kunne förslå till rikzens
försvar uthi thesse farlige och vidt utseende tider,
och likvel EL K. M:tt med Etikzens Rådh nogsampt kan
pröffva, att med skääl aff Ständerne icke högre hielp kan
begäres på ett åhr, så begäres gunsteligen, att Ständerne
vele vara obesvärede att undergå samma uttskrifning och
boskapzhielp try åhr åslagh, på dett att fienden derigenom
må förskräckies och dess snarere till skäligheeten och
freden bevekes, såssom ock att de, som Cronan någen för
-
76
1627.
sträckning göra, sakerne nied att uttföra, måge hafva
någen vissheet att see opå och deste villigere sigh finna
låta.
Till det fierde, alldenstund af förfarenheeten kunnogt
är, att handqvarnerne orsaak äre, att miöltullen icke kommer
i dett lagh, att han kan lända regementet till styrkia,
ty sompt males nu mäst all mälden på handqvarn er, och
hvar dett icke skeer, så skiuta dock mölnerne och tillsynesmännen
der opå och Cronan sin inkompst försnilla.
Hvarföre begärer H. K. M:tt Ständernes rådh, om icke
sådane handqvarner horde så väl hoos adell som oädel,
andelige som verdzlige afskaffes, och om icke aller almogen
inför der till deputerede Commissarier på deres
eed, som de H. K. M:tt svorit håfve, skulle sigh beplichta
samma toll, som till rikzens försvar richtigt utgå bör,
utan svek att uttgöra. Och förmodes att desse tu
medel skole samma tulls inkompst så öka, att man icke
skall hafva behoif undersåterne i framtiden med hielper
och pålager att betunga.
Bil. B.1
Adelns besvär.
Hågra besvär, som Adelen och Ridderskapett
i underdånighet ödhmiukeligen begärer H. Kong.
M:tt allernådigst täckes att remediere och förandre.
Att dem förhindres af tullarrendatorerne och andra
att handla med fremmande, såssom och på dehres eget
eventyr tullfritt att uttskepa uttrikes hvad dehres rätta
afvel och inkompst ähr, der med att inköpa och nödtorffteligen
försöria dehres huss och rosstiänst med.
Sedhen besväres dehres ladugårdsbönder af landz- och
fierdingzmän med olaglig och oändelig gästning, skiussning,
kopperförssler och omlägning mera ann som crono och
skatt, med underdånig begäran att de häreffter, när durch
-
1 Prot. sid. 62. — Jämförd med en afskrift i riksarkivet.
Bilagor.
77
togh skeer, efiter privilegierne motte två frelsses bönder
räknas emot en skatt- och cronebonde, och länaz- och fierdingzmän,
som mot H. K. M:tz ordning giöre, straffas.
För dett tridie, der och frelssesmannen sitt hemman,
på dett han dett kan besittidt beholle, till halfve uttlagorne
förskoner, och undertiden icke mehra än halfgärdz
hemman äre, blifver likväl af arrendatorerne och
fogderne heelegärdz uttlagor fordradh, effter the således
tillförenne uthi Chronones längd införde varidt håfve, derigenom
godzén öde blifva. Effter der finnes nu i landzänderne
mången fogde, arrendator, borgare och andra, som
under compagnien satt håfve en 2, 3 eller 4 hester, och
dermedh befrije dehres tilldehlningzhemman för gest- och
skiussning och andra Cronones pålagor fridhkalla, så att
frelsses bonden med de få cronebönderne, som beholdne
äre, allena moste uttstå all besvär med skinss, omlegning
och annor tunga.
Ar och Adelens ödmiuka anhollende, att när dhe till
Rikzdagh fordres, måge till och ifrån Herredagen niuta
fri fordenschap, så väl som till och ifrån musterplatsen.
Dett vore och fuller, allernåd. Konung och herre,
andre besvär nu till att specificere; men Adelen vill dermed
för denne gången fädernesslandzens lägenhet ansee
och patientere.
Bil. O.1
Adelns svar på Kongl. Maj:ts proposition.
Stormechtigste högborne Furste, allernådigste
Konungh och herre.
Yij äre uthaf E. K. M:tz högvise sidstholdne berömmelige
och konungzlige taal i underdånighet informerede
och underrettede, att E. K. M:t denne närvahrendes Rikzdagh
icke allenest för synnerligh orsaker skulldh häfver
most conscribere, uthan äre och vist försäkrade derhoos,
att der som nöden det icke hade krafdt, skulle E. K.
1 Prot. sid. 63. — Jämförd med en afskrift i riksarkivet.
78
1627.
M:t Bikssens Ständer dermed nådigst gerne hafft förskon
ett; men alldenstund E. K. M:t aff sitt alf Gudi
högbegåfvede konungzlige förstånd fädernesslandzens nödtorft,
tarf och perikel nådigst föruttseer och preeviderer,
helst medan denn önskelige freden i denne sommer icke
allenest icke häfver varitt till att nåå, heller väre fiender
der till att beveke, uthann fahran
derff oss fast mehr och mehr synes att nalkas och dageligen
ökes, häfver E. K. M:t Stenderne att convocere icke
förbij gåå kunnedt. E. K. M:t häfver ochså nådigst Stenderne
denn förledne sommers förlop emellan oss och väre
fiender vijdtlöfftigt refereret och vårt i fiord så väl som
hereffter högnödige defensions verok jemväl och fiendens
onda försåth emot oss remonstreret och klarligen gifvidt
tillkenne, huruledes de opå deres i fiordh holdne Bikzdager
deres consilia och resolutioner till alles vårt fördärf
och undergångh lempett och stältt håfve; desslikest ochså
deres fiendtlige förehafvende med store verfningar och
krigz preeparationer, med åttskillige fiendtlige belägringar
och anfall, som i denne förledne sommer passeret äre, i
vercket stelltt, och huruledes E. K. H:t igenom Gudz nådigste
tillhielp och bistånd dem, dess Gudi vari evigh
loff, manligen mött häfver, och derigenom både deres
consilia och förehafvende corrumperet, så väl som och
ifrån andre ortter tillskickett folk och ammunitions assistens
dissiperet och interciperet. Och derhoos likväl i
denn, dess Gudi skee äre, lyckelige progress alle fredzmedell
icke velett uttslå, men dem gerne antaget och punct -  vijs författe låthett, hvilke ehuru lidelige de och äre, äre
de af dem stundom både uttslagne och stundom pro forma
ingångne, dogh på det sidste ad referendum optagne, men
alldenstundh att de i fiord dhe neesslige och af Stenderne
alldehles förkastade fredzmedelss puneter i åhr like som
i fiordh skammeligen och emot all billigh frihet begäret
och framstelltt håfve, kan man noghsampt deruthaf slute,
huru väl och alfvarligh dhe freden mehne och ment håfve.
Så effter dett, allernådigste Konungh och herre, att
E. K. M:t effter sin vahnlige konungzlige åhoge och flitig -  heett fädernesslandzens och alles vår välferd att sökie sin
egen konungzlig person offta tillförenne så väl som i denne
förleden sommer icke förskontt, dett vi dock af alltt hierta
Bilagor.
79
gerne sedt hade, uthan i fiendens land draget, hoos alle
occasioner i stor fahrlighet verseret och väre fiender manligen
mottstånd giordt häfver, alltt till den ände att fienden
till fred heller stillestånd t vinges skulle, desslikest
och nogsampt betyget och tillkenne gifvidt, att E. K.
M:t freden med alfvar söktt och åstundat häfver; så låter
Adelen och Bidderskapet E. K. M:t i alssom störste underdånighet
ödhmiukeligen och högeligen betacke för den store
och faderlige omvårdned, E. K. M:t om alles vårt välstånd
nådigst dragett häfver, och ödmiukeligen bedie, att E. K.
M:t ved dett besvärlige regemente icke tröttes ville, uthan
här effter som här till der uti nådigst perseverere.
Och effter som de noksampt befinne, att fiendens högmodh
af dehres religions förvantters victorier merkeligen
ökes och dhe icke allenest till någre redelige fredzmedell
icke träde vele, uthan i denne förledne sommers tractat
de samme fredz eller stilleståndz conditioner föregifve,
som i fiord af Bikssens menige Stender offentligh som
skaddige och disresputerlige förskiutes, desslikest ochsså
dhe medell, som E. K. M:t dem nådigst häfver proponeret,
förskiute och icke ingå ville, som doch alltt för lidelige
i samme puneter synes vara. Yij för väre perssoner icke
synnerligen vethe dem till att förandre, synes likvel betenckeligit
att vara, att man på trettijo åhrs stillestånd
dem alle dehres ifrån tagne land och städer restituere
skulle, hälst medan dhe med Sveriges Cronones store omkostnad
och specer, ja med mången redligh Svensch mandz
hierteblodh eröfrett äre. Synes och emot alla jura belli
att sträfva, att fiendenn alltt restitueres, jemväl och väl
är till att considerere, att oansedtt Papisterne i deres nödh
någet promittere, är dedt dock dehres religion lijkmätigt,
att de dehres eed emott oss väl bryta må, skulle de fuller
till eventyrs alle de commoditeter, som Gud allzmechtigh
oss till denne dagh igenom victorier gifvidt häfver, för
fredz terminens uttgång, oss till alssomstörste förderf,
antingen sielf eller igenom andre bruke läte. Vore ochså
högt att betencke, dett så månge christne siäler, som
sigh under oss, anttingen med gode gifvidt eller med sverd
vundne, scholle i deres vold och tyranni igen öfverandtvardes.
Menn andre månge flere conditioner, som väl är
till att betrachtte, och E. K. M:t uthan all tvifvel bettre
80
1827.
ann de för delires perssoner högvisligen betenckie och begrunda
kan. Så medan skullen till mången redligh
mandz oskyldige blodz uttgiutelsse E. K. M:t heller vårtt
k[ära] fädernessland med rette icke tillmetes kan vidare
än hvad som vi samptligen med väre synder aff Gudh
till straff förtient häfver, och freden, så frampt det möijeligitt
är med beqveme och redelige medel till att nå, oss
högnödig är, jemväl och oss de för ögonen sväfvande olycker
förmedelst Gudz tillhielp med ett tijdeligit och manligit
mod och rådh efter den velsignelsse, Gudh täckes att
gifve, förhindre bör, och vårt fädernessland både med
rådh, hielp och all oordningz förhindrellsse och afskaffande
assistere, och således vårtt käre fädernessland vare effterkommende
ju åtminste i den stat vi det för oss tagett
håfve effterlefva skolle, derföre häfver E. K. M:t för rådhsampt
funnedt Stenderne nådigst effterschrefne fyre puneta
att proponere.
Först att dhe de stilleståndz medlen och conditioner,
som E. K. M:t Polnische Stenderne häfver föreslaget, ville
öfverlese och deres meningh och rådh meddele, om någet
ytterligere om fredh giöres kann, än skett är, i någen
motte kan vare för vijdtt gånget och videre än Bikssens
vårt k[ära] fädernesslandz reputation och välferdh kräfver
och tillåter.
För dedh andre, om icke Stenderne rådsampt finne,
att man holler i åhr en lijka sådanne uttschrifningh, som
i fjord holtz, dermed krigzmachten försterkes kunne.
För dett tridie, om Stenderne till krigzmachttens
underhollande boskapzskatten icke allenest i åhr som i
fiord uttgifue, uthan och så på tu ahrs tijdh continuere
ville, på dett Cronen debiter derpå giöre kunne. Och
effter det att koppermyntedt sitt verde mist häfver för
åtskilliga orsaker schuldh, som inrittne äre, och köpet på
all tingh effter sölfmyntetz verde sättes, mehner H. K.
M:tt, att boskapzhielpen pro rato dereffter förhöijes moste.
För dett fierde, effter E. K. M:t nådigst förnimmer,
att qyarnetullen för åthskillige försnillande skull icke
kan komme till sin rette gång, särdeles för handqvarnerne,
som i riket brukes, hvarföre den till rikssens välferdz
endsettningh lijtett förslår, derföre begärer E. K. M:tt
nådigst veta, om icke rådhsampt vore, att alle handqvar
-
Bilagor.
81
ner både hoos adell och oädel, andelige och verldzlige afskaffes
borde. Och aller allmogen richtig tullen att uttgiöre
för Commissarierne med dehres eedh bekräfte skulle.
Så håfve de för dehres perssoner förb:te ärende effter
ytterste förstånd ventileret och denne enttlige resolution
fattedt, att dhe så väl nu, som i sidst förleden herredagh
skedde, sådanne obillige och emot alle fädernesslandzens
beslutt och loflige afhandlinger sträfvende och af våre
fiender proponerede fredzmedell icke allenest förkastett
håfve vele, uthan i evighet förkaste och mycket heller
hoos E. K. M:t lijf, blodh och godz frimodeligen opsettie
och med ett manneligit modh fahran under ögonen stige
och möte änn sådane neeslige, obillige och frihet prsejudicerlige
puneta och fredzmedell ingå och antage. Desslikest
ochså hoos alle E. K. M:tz högborne lifzerfvinger,
både man- och qvinkön, effter som vår trohetz eed och
plicht oss tillholler, och expresse i Norkiöpingz arfföreningh
specialiter omförmehles, klarligen uttvise(sicl), stondachtige
förblifve, hvilken arfföreningz förnyelsse vi icke
allenest godh och nödig holle för mångens ovetenhetz
skull att reiterere, uthan i underdånighet bedie sådant
specialiter af E. K. M:t nådigst motte förnyes, på dett
vårt k[ära] fädernessland på alle besvärlige fall och hendelsser,
hvilke Gudh nådeligen länge afvende, i någen
säkerhett och visshet setties motte.
I den andre puncten är Adelens ennfaldige resolution
och betenckiande, att effter som de hoos sigh fädernesslandzens
nödh och fahre väl behiertet bafve och befinne
af nöden att vara krigzmachtten med folk att stärkia,
rijket och vårt egett välståndh dermed att defendere,
kunne dhe för dehres perssoner, oansedt ded dem in privato
till stoor skada länder, dehres bönder, ehvar de
finnes, i dette åhr för uttschrifningen icke frikalle, uthan
uttschrifningen nödig befinne på samme sätt och conditioner
som i fiord att continuere, och ded icke allenest,
uthan H. K. M:t och fädernesslandhett framdeles effter
dehres förmögenhet att assistere.
Boskapzskatten anlangendes, som E. K. M:t nådigst
på try åhrs tidh continuerligh begärer, jemväl och för
koppermyntetz ringe sestim mehner att skulle förhöijes,
derpå är Adelens enfaldige meningh, att oansedt deres
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot/—lil. 1627. 6
82
1627.
undersåteres förmögenhet uttlagorne att uttgifve merkeligen
derigenom förminskes, och dem i dehres inkompster,
särdeles russtiensten med att erholle, högeligen skader,
dock på det han någet förslå och icke förhöijes må, inthet
annat slute, ann att den på tu åhre tidh nödvendigt uttgiöres
skall, och således deres trogne hierte emot H. K.
M:t och fädernesslandzens välferdh demonstrere. Dock att
dermedh samme ordningh i desse tu åhr, som tillförende
skedt är, holles skall; desslikest och att boskapen åhrligen
opschrifves, och contributionen dereffter opbähres;
för dett tridie, att om nöden icke kräfver de tvenne
åhren hielpen att continuere, deres bönder så här effter
som här tillförende effter lagen till rikssens nödtorffter
contribuere må; för dett fierde, att dette dehres välmeente
beiakande i uttschrifningen och boskapzschattens
contribution frambdehles dem icke i dehres privilegia
prcejudicerligh vara må heller framdeles till exempel
förekastes.
Till den fierde och ytterste puncten resolvere dhe för
dehres perssoner uthur dehres hus och gårder handqvarnerne
gerne att ville afskaffa, helst medan dhe der uthi
inthett synnerligit stort interesse håfve.
Och bedie underdånigst, att E. K. M:t denne dehres
underdånige och välmeente resolution nådigst optage och
alles deres nådigste Konungh och herre förblifve.
Bil. I).1
Adelens underdånige betenckiande uthi qvarnetulsordningen.
Till den 4. punct.
Begära dhe underdånigst förklaring derpå, om dhe
skola göra en ny handstrekning eller löffte, skrifft- eller
mundtligh, helst medan dhe H. K. M:t tillförende med
trohetz eed förplichtade äro och ved dehres adelige
ähres förbry tel sse tenckie dher ved att förblifve.
1 Prot. sid. 65. — Jämförd med en afskrift i riksarkivet.
Bilagor.
88
Till den 5. punct.
Mehne de, att effter det förste beslut på qvarnetullen
tillåter dem dehres egen mölnare till och ifrån att settie,
skall H. K. M:t dehres enschyltte qvarner hermed icke
mehne; kunne och väl lida, att mölnar en gör sin trohetz
eed; och der som han icke kan skrifva, att en skrifvare
på Konungens löhn dijt ordnet blifver.
Om den 9. punct.
Achtte Adelen, att der han så stricte skall observeres,
dehres perssoner oundvikeligen i misstanke drager,
hälst medan i hvars och ens hussholdh åhrligen stoor förandringh
skeer, medan en partt det ehne åhret mehr förtärer
änn dett andre med större gestningh, bröllop, barnsöl,
begrafninger och dageligit arbetzfolkz hollende; desslikest
ochsså till eventyrs någre månader annorstädes änn
på sedhvanlige ortter sigh förholla och på fett annat sätt,
änn vahnligit varit häfver, hussholdningen anstella moste;
derföre mehne de, att dehres hussholdz qvarnetull nogsampt
försäkrer, att den viss uttgår, när zedlerne klarligoch
redligen utlefreres. Bedie ochsså underdånigst, att
denn således ställes må, att dhe alle misstancker och af
Commiss[arierna] otillbörlige tillmälen och misstancke
undvika måge.
Bil. E.
Rikets ständers beslut. Dat. Stockholm den 24 Dec. 1627.1
Ar tryckt i Stiernmans Riksdagars ock mötens beslut, del. I, sid.
796 o. f. Det vid adelns protokoll fogade exemplaret har följande originalunderskrifter.
Jahann Sparre
Egen hand,
Landtmarschalk.
Class Stenbock.
Per Brahe,
Greffwe till Wisingsborg.
Bengt Ochsenstiern,
frijherre, Rijks Stalmester.
Johan Gyllenstierna,
Frijherre til Luntkolm.
1 Prot. sid. 67.
84
1627.
Nils Ryningh Herman Fleming. Hans Kyle.
till Hålbones.
Jöns Lillie. Erich Bielcke. Ache Hanson Soop.
Carl Bonde. Axell Baner. Pär Nilsson.
Knutt Påsse. Cristoffer Ribbingh. Gustaf Leijonhufwud.
Suen Lilliespare. Gorgonius Hendrikson. Erich Krabbe.
Erick Göstafson. Johan Christersson Ulf. Jahan Hårdh.
Biörn Månesköldh. Matthias Kagg. Anders Körning.
Jesper Nilson Crus. Otto vonn Scheidingk.
Christer Siöblad. Ditterich Uxkul. Arffwedh Stiernna.
Mats Pärson Stoore. Axill Drake. Jöns Stolpe.
Aron Uddeson Örneflycht. Jöns Nilson. Anders Stewart.
Erich Tått. Knutt Drake. Stellan Mörner.
Isaach Hitfdriksonn. Nils Person Sijlfver Spar.
K[n]utt Ugla Clason. Nihelz Bengtson Söluerbielke.
Anders Olssonn. Christåfwer Andhersån.
Conradt v. Falkenberch. Erich Boije.
Göstaff Pärson Ullffsax. ErichKosenstråle. BottweLarsonn.
E. Bärtillson. Josuua Aronsån. Torsten Benson Hierta.
And. Bureus. Stän Clasån. Pär Michilsson. Erich Jörensson.
Joran Lyndloff. Swän Swart. Lasse Skytte.
Päär Suensson. Nils Rosenquist. Mälker Assilsån.
Ernest Lijndhlöff. Erick Erickson Geet.
Aff slächterna:
Crisman Lilila. (!) Jahann Månsonn Ulfsparre.
Erick Månson Ulfsparre. Knut Jörenson Ulfsparre.
Erick Soop. Jörann Achatius Soop. Jönss Bonde.
Ulff Bonde. Ifuer Nilsson. Christer Påsse.
Jahann Påsee. Nills Påse. Suenn Ribbinngh.
Johann Ulff. Carl Christersonn Måneskiöldh.
Håliger von Scheidingk. Olans Bure. Månss Örneflycht.
Anders Stewart. Dauid Stiwert. Melchior v. Falckenberg.
Linar Ulfsax.
Bilagor.
85
Bil. F.
Förteckningar öfver frånvarande.
1.
Effter Landtmarskalkens befalning och samptligh beslut
och bevilning skole desse effter:ne gifva fem daler
för hvar dagh dhe äro annoterade.
12. Decembris
G[ref] Casimir,
Swen Ribbing,
Oluf Lilliesparre,
Måns Uddesson kom en dagh
förseent,
Botwed Larsson,
Jören Lindelöf,
Erland Lindelöf,
Ulf Melchersson,
Hans Hoorn.
13. Decemb.
G[ref] Casimir,
Christof Torstensson,
Peder Nilsson,
Per Lillie,
Melcher Axelsson,
Ulf Melchersson,
Ulf Bonde,
Jöns Bonde,
Peder Michilsson 2 dager
efter sessionen,
Staffan Lemnius.
14. Dito
Conradt Falkenberg,
Lorentz Biörn,
Mathias Soop,
Erich Krabbe först sigh present.
17.
Erich Krabbe,
Hanss Berendes,
Casper Wrede,
Sten Claesson,
Lorentz Biörn,
Nilss Rosenquist.
18.
Hanss Berendes,
Casper Wrede,
Lorentz Biörn,
Erland Lindelöf,
Johan Månsson,
Axel Tursson.
20.
H. Bengdt Oxenstierna,
Johan Månsson.
21.
Botwed Larsson,
Johan Månsson.
22.
Hanss Berendes,
Johan Månsson.
24.
Casper Wrede.
86
1627, 1628.
29.
H. Claes Stenbock,
Staffan Lemnius,
G[ref] Nilss,
Joban Hårdh.
30.
G[ref] Peder,
G[ref] Nilss,
H. Johan Gyllenstierna,
Johan Eketrä,
Johan Månsson,
Effter middagen:
Herman Fleming,
Anders Körningh,
Stellan Mörner.
8. Januarij 1628.
Hans Kyle,
Jören Soop,
H. Axel Baner,
Hans Berendz,
Christer Siöblad,
Stellan Mörner,
Casper Wrede,
Andreas Bureus,
Swen Swart,
Erland Lindelöf,
Jören Lindelöf,
Larss Skytte,
Håken Skytte.
2.
Hesse äre bortreste uthan förlof och skole gifva för
hvar dagh fem daler ifrån den 30. Hecemb. inn till den
9. Januarij 1628, är 10 dager.
Nilss By nilin gh.
Göstaf Leijonhufwud,
Gorgonius Hindrickson,
Johan Ulff,
Biörn Christersson,
Johan Christersson,
Arendt Uddesson,
Johan Jacobsskiöld,
Erich Tönnesson,
Erich Andersson Rosenstråle,
Botwed Larsson,
Staffan Lemnius,
Johan Eketrä.
3.
Effterschrefne af Adell hafva inthet låta excusera sig,
eij heller hafva någen lagligh förfall; och skole böta effter
beslutidt samptycke — förbehollen H. K. M:tz rätt —
att dhe icke hafva sigh instältt till Bikzdagen, femtijo
daler.
Mauritz Torstensson, Knutt Roos,
Truls Lillie, Peder Hård,
Nils Olufsson, Mas Lillietopp,
Peder Brätte, Linnar Kagg,
Göstaf Brätte, Larss Kafle,
Bilagor.
87
Per Kafle,
Erich Slatte,
Jören Johansson,
Johan Claesson Ogla,
Per Bengttsson,
Hellie Bengtsson,
Linder Persson,
4
Desse håfve låtidt sigh
dom och oförmögenhet inthet
Nils Lilliehöök,
Boo Gostafsson,
Erich Äkesson,
Axel Påsse,
Jöns Olsson,
Johan Kruse,
Måns Axelsson,
Bengt Jonsson,
Erich Erichsson Ulff,
Oluf Hård,
Erich Hård,
Måns Kyl,
Arendt Karsson,
Nils Knuttsson Lilliehök,
Mas Kafle,
Nilss Persson,
Anders Siöblad,
Axel Soop,
Claes Siöblad,
Johan Yxkul,
Carli Abrahamsson,
Hans Jonsson,
Bröms Gyldenmarss,
Herrman Kåse,
Per Kåse,
Jöns Persson på Ingelstadh.
endskylla att dhe för sjukkunna
komma till Rikzdagh.
Erich Månsson,
Anderss Grip,
Oluf Stråle,
Ture Månsson,
Jöran Stalnebb(?),
Nils Persson,
Swantte Rosenstråle,
Bengt Brynttesson,
Linnar Stake,
Johan Bagge,
Anders Swensson,
Erich Sting,
Marcus Papegoija,
Truls Kase (o: Kåse),
Carl Ulffakne,
Gunnar Galle,
Jöns Räf,
Per Räf,
Oluf Christersson.
Anno 1629.
Den 8 Jliliij kommo tillsammans på Ridderhusedt uthi
Stockholm Ridderskapedt och Adelen, som till Rikzdagen
vöre ankompne.
G[ref] Peder Brahe,
Anders Olufsson,
Nilss Bengtsson,
Sten Claesson,
Axell Stensson,
Madz Stoore,
Christof Andersson till Skedby.
Anders Stuwart,
Knut Drake,
Erich Erichsson Ulff,
Johan Ulff,
Peder Månsson,
Peder Swensson
Linnar Nilsson,
Nilss Slatte,
Herman Kåsse,
Holger Scheidingh,
Arendt Uddesson,
Caril Bengtsson,
Swen Lilliesparre,
Nilss Persson Sölfwersparre,
Isaach Axelsson,
Jesper Andersson,
Caril Bonde,
Larss Sparre,
Caril Sparre,
Ture Sparre,
Her Frederich Stenbock,
Her Swantte Stenbock,
Anders Hårdh,
Caril Jönsson,
Caril Christersson,
Biörn Christersson,
Dawidt Stuwartt,
Anderss Bure,
Jonas Bure,
Axell Baner,
Bror Andersson,
Her Gabriel Erichsson,
Her Johan Gyllenstierna,
Larss Skytte,
Jöns Plansson,
Göstaf Krabbe,
Ullf Bonde,
Jöns Bonde,
Peder Nilsson,
Ifwer Nilsson,
Anders Siöbladh,
Jöns Persson till Ingelstad,
Jesper Nilsson,
Jöns Swinehufwudh,
Her Claes Stenbock,
Erich Erichsson Geet,
J uni.
89
Her Johan Pontesson, Otto v. Sack,
Her Bengt Oxenstierna, Her Claes Christersson,
Erich Jörensson Ulfsparre, Arfwed Lilliesparre,
Her Erich Hoorn, Ture Lilliesparre,
Knutt Posse, Jöns Olufsson,
Erland Uddesson, Gunnar Galle,
Johan Kruse, Stephan Lemnius,
Erich Tönnesson, Knutt Jörensson,
Pedher Michilsson, Casper Wrede,
Christer Posse, Boije.
Och för ann ofvanb:te af Adell hade bekommidtt eller
tagidt sine säten, upträdde Her Pedher Brahe, Grefve
till Wisingzborgh etc. och giorde effterföliande oration:
Edle, välborne, välbördige och manhafftige herrar och
mann. Effter såssom brukeligit häfver varidt, att på alle
Rikzdager pläger deputeres och keesses en Landttmarskalk
för Ridderskapet och Adelen, alttsså häfver H. Kong. M:tt
min allernådigste herre och Konungh effter samma loflige
bruk förordnadt och deputerat migk för denna gången
uthi denna väl tillsammankallade Rikzdagh till Landttmarskalk,
endock han linner sigh till et sådantt kall för
ung, oförfahren och icke qvalificerat och sigh till det högsta
excuserat. Men effter han H. K. M. befalningh moste
effterkomma, alttsså vill han fliteligen hvar och en hafva
bedet, att der han icke så fullkombligen som det sigh
borde samma honom opålagda kall kunne förträda, dhe
ville alle samptligen så och hvar och en i synderhet sådant
uthi bestå motto uttyda; han ville deremot betee hvar
och en all villig vensk[ap] och tienst igen; såssom och begärede,
att Adelen och Bidderskapet dhe vele för hans
embetes schuld honom all hörsamhet och lydno uthi denna
Bikzdag och sambqvemb betee och bevisa, så och att dhe
vele holla och effterkomma dhe väl oprettade ordninger,
som uthi de förre herredager äre beiefvade och holdne,
på det all oskickelighet och disordre må afskaffes och tillbaka
bliffva.
Yardt altså till Landtmarskalk statuerat den edle,
välborne och manhafftige Her Pedher Brahe, Grefve till
Wisingzborgh, Frijherre till Bidboholm, Konung M:tz
troo man och öfverste öfver Cavalariedt uthi Smålandh.
90
1629.
Och sedhen förordned
Fri] herrar och Adell till (
1.
Grefve Johan Casimir.
Frij herrar:
Her Claes Stenbock,
Her Bengt Oxenstierna,
2.
Nilss Ryningh,
Herman Flemingh,
Per Erlandsson,
Caril Gyllenstierna,
Krigzman Lillia,
Larss Sparre,
Her Erich Bielke,
Erich Jörensson Ulfsparre,
3.
Jöns Olufsson,
Johan Crusse,
Göstaf Krabbe,
Arfwed Lilliesparre,
Erich Ulff,
Anderss Hård,
Biörn Måneschiöld,
Madz Lillietopp,
Madz Kagg,
Jesper Andersson,
Bengdt Kafle,
Holger Scheiding,
Ture Lilliesparre,
Anderss Siöblad,
Madz Stoore,
Arendt Uddesson,
Anders Stuwart,
Erich Tönnesson,
Knut Drake,
Stellan Mörner,
e han efftersch[rifne] Grefver,
)ap[ita] familim:
Classis:
Her Erich Hoorn,
Her Johan Gyllenstierna,
Her Johan de la Gardie,
Her Peder Schenk.
Classis:
Carli Bonde,
Axel Banner,
Peder Nilsson,
Caril Stiernschiöld,
Knutt Posse,
Åke Tott,
Göstaf Leijonhufvudh,
Hans Boije.
Classis:
Nilss Slatte,
Nilss Persson Sölfwersparre,
Casper Wrede,
Nilss Bengtsson,
Boo Oxehufwud,
Melcher Falkenberg,
Christof Oxe,
Haral Stake,
Torsten Hierta,
Andres Bure,
Sten Bolia,
Per Hammarschiöld,
Frans Krusse,
Erich Jörensson Tegell,
Jöns Hansson Swerd,
Per Swensson Swartt,
Ernest Lindelöf,
Jöns Swinehufwudh,
Jhöns Persson,
Måns Mårttensson,
Juni.
91
Caril Sabelschiöld,
Caril Ulffahne,
Larss Skytte,
Peder Falk,
Per Månsson Loodh,
Gunnar Galle,
Hindrich Stöör,
Erich Erichsson Geet,
Linnar Nilsson Bååt.
Uthan säte och stemma:
Her Fredrich Stenbock,
Her Gabriel Erichsson,
Her Jöran Gyllenstierna,
Caril Sparre,
Ture Sparre,
Jöran Sparre,
Knut Jörensson,
Ulf Bonde,
Jöns Bonde,
Carli Banner,
Ifwer Nilsson,
Christer Posse,
Nils Posse,
Jon Lilliesparre,
Swen Lilliesparre,
Oluf Lilliesparre,
Johan Ulf,
Carl Måneschiöldh,
Jören Kafle,
Dawidt Stuwart,
Jonas Bure,
Andreas Bure den yngre,
Lorenss Krusse,
Håkan Skytte.
Sedhen hvar hadhe bekommidt sitt rum och ställe, tillsporde
Landtmarskalken alle dhe, som tillstädhes vore:
Medhan här till uppå Ridderhusedt häfver brukeligit
varidt, att dhe, som sigh icke effter H. Kong. M:tz befalningh
hade instältt till Rikzdagen uthan laga förfall och
rättmätig endschyllan, om dhe skole vara förfalne till dhe
förre bevilliede böter för tredzsko?
Omröstadhes uthi alle trenne Classibus, och bevilliades
och samptychte[s], att det schulle holles, och att Ståthollerne
i hvar landzenda samma bööter uttfordra skulle.
Dernest frågede och tillsporde Landtmarskalken,
att dhe af Adell, som sigh absenterade eller och icke i
reitan tijd och timma sigh instälte på Ridderhusett uthi
denna Rikzdagh och Convent, om dhe vidh ded förre statuerede
och bevilliade poen och penningeböte skole underkastade
vara?
Omröstadhes: Att dhe, som heele dagen uthe blefve,
skole gifva för hvar gångh fem daler. Och dhe, som anttingen
förr eller effter middagen uthe blefve, skole gifva
tree daler, så och hvar och en, som [kommer] för seent
ncb sp.Jhpii hvar hade ta erit sitt locum. ochsså tree daler.
92
1829.
Och sedhen dhe någott lithett sutedt hadhe, npstodh
Knutt Posse och begärede, att Carli Bengtsson Ulffahne
skole, såssom uthi sidst holdne Rikzdagh hans broder
uttloivadt hade, dett han ville bevissa, huru han vore
till dett vapnet kommin, han och hans broder förde, medhen
han på sin hustrus vegner var der uthi interesserat,
och komme samma vapn slächtten af Forstenna till. Men
hans adelskap och herkomst disputerade han inthett.
Derpå han sigh till tillkommende Rikzdagh ville förklara,
effter han förr på inge Rikzdager varidt hadhe,
eij heller med sin broder, som upå togh och rehser stadder
var, ingen afskedh derom tagit hade.
Hvilken saak upskötz till nästkommende Herredagh
och Möte.
Och effter Boij eslächten uthi lott tagningen var förnär
skedt, derföre förhögdes delires säten uthi Riddareståndet
alldranederst.
Dernest besvärede Jesper Andersson och Jesper
Nilsson sigh öfver Petter Krusse och hans söner, att
dhe kalla och nempna sigh Krusser emot Adelens och
Ridderhusetz privilegia, som förmå, att ingen må uptaga
annars nampn eller vapn.
Dertill Frantz och Lasse Krusse svarede H. Kong.
M:tt kaller och nempner dem så och hafva af ålder så
varidt nempde.
Meente Jesp. Andersson, att dhe måge väl heeta
Biörnar eller Krusbiörnar, effter dhe föhra sådant uthi
deres vapn.
Replicerade att dhe kunne inthet annat nampn gifve
sigh ann som dhe äre nämpde uthi dehres skiöldebref, och
ville sigh om dehres vedernampn hafva kemskutedt till
H. K. M:tz förklaringh.
Dermedh dhe andre låthe sigh åthnöija till H. K.
M:tz yterligere samptycke.
Derpå ändades den förste dagz session, och befaltte
Landtmarskalken, att alle dhe, som vore ankompne
till denne Rikzdag af dehres stånd och medell, skole sigh
instella på Ridderhuset, anttingen dhet blifver omblåst
eller och på Ridderhusett anslagit.
Juni.
93
Dell 11 Junij blef omblåst, att Stenderne, som till
Rikzdagen vore ankompne, skole sigh den fölliande dagen
instella på Rikzsalen, att förnimma och anhöra H. K.
M:tz proposition, hvad på denne Rikzdagh förhandles
skulle.
Den 12 (lito. Församblede sigh Ridderskapet och
Adelen på Ridderhuset klockan otta om morgonen. Och
sedhen rollan var opläsin, upträdde dhe efter ordningen
opp i Rikzsalen; och sedhen hvart ståndli hade intagit
sine säten, dväldes de vidh pass en timma, förr än Rikzens
Rådh ifrån Rådh-Cammaren inkommo.
Och när Rikzens Rådh hade tagit dehres loca och
ställe, framträdde Feldtherren Her Jacob de la Gardie,
Grefve till Lecköö etc., och giorde en oration på fölliande
sätt:
Edle, välborne, ährevördige, hög- vällärde, välachtade,
förståndige gode herrer och män sampt ärlige daneman.
Orsaken hvarföre H. K. M:tt, alles vår nådigste herre,
är öfverreesst till Pryssen. hafva varidt många, men i
synderhet denna att H. K. M:tt häfver bekommidt adviser,
att Keij sarén vill assistera dhe Poler med en ansehnligh
armee, dett dock H. K. M:tt inthet häfver velet troo, och
fördenschuld öfverresst dijt öfver, och så snart H. K. M:t
var dijt kommen, är Keijsarens Feldtmarskalk Hans
Georg v. Arnimb strax der effter ankommen med en real
armee till hest och foot, och lägrat sigh vidh Neuburgh.
för hvilken skuld H. K. Mitt der häfver öfver förhopp
most fördröija; dock förhoppendes att H. Iv. Mitt förr
änn denna Rikzdagh sigh ända[n]des vorde, H. K. M:tt
visserligen vore hemförventtandes. Och på dett Ständerne,
som till Rikzdagen vore förskrefne och här församblede,
icke alltt för länge motte oppeholles, häfver H. K. Mitt
förskickat hijt öfver en underskrefven proposition, hvar
på denne Rikzdagh var uttschrifven och Stenderne sammankallade.
Begärendes af Ständerne dhe ville den tåleligen
anhöra och, sedhen dhe dhen hade öfvervägit, såsom
trogne undersåtere och patrioter sigh förklara, serdeles
nu uthi H. K. Mitz frånvahru, såssom H. K. Mit aller -  nådigst till dem förseer; betackandes dem och på H. K.
Mitz vegner, att dhe sigh så hörsambligen hade instältt,
94
1629.
hvilket H. K. M:tt med all gunst och nåde vorde emot
hvar och en ihugkommandes och recompenserandes, när
Gudh vill H. K. M:tt lyckligen i landet hemkommandes
vorde.
Och när orationen ändatt var, upplass Secreteraren
Johan Salvius sielfve propositionen, såssom och tillstältte
hvart stånd en afskrifft.
Derpå giorde hvart ståndh en gratulation till Feldth[erren].
Och föllier sielfva propositionen. (Se Bil. A.)
Sedhen hvartt ståndh på Rikzsalen hade giordtt dehres
gratulation, nedergingo först Rikzens Rådh, och sedhen
nederträdde Ridderskapet uthi samma order; och när
hvar hade tagidtt dehres säten på Ridderhusett, upreciteredes
K. M:tz underskrefne proposition, och sedhen den
af Secreteraren Johan Larsson var upläsen, befaltte Landttmarskalken,
att hvar och en ville taga dett uthi ett gott
och rådhsampt betenckiande, så att hvar och en deste
bettre kan sigh i morgon förklare.
Och effter tiden nestan var förleden, tillsadhes, att
dhe i morgon på sedhvanligh tijdh igen ville instella.
Ben 13 [Junij] voro Ridderskapet och Adelen tillstädes
på Ridderhusedt, och sedhen rollan var upläsen,
omröstades, att dhe, som vore eller blefve förfalne till
böter, skulle dett nesta dagen medh sigh hafva eiler och
gifva för hvar dagh en daler, så länge dhe dem bortto hafva.
Dereffter upträdde Landtm ar sk al ken och giorde en
vidlöfftigh påminnelse, hvar opå H. K. M:tz proposition,
som dem i går blef föreläsen och öfverlefreradt, sigh
grundade, nembligen fädernesslandzens tillståndh, och
uthi hvad fahra dett nu står; och begärede fördenskull,
att dhe såssom fädernesslandzens förnembste ledemott
och ståndh sigh så vele förklara uthi H. K. M:tz absens,
att dhe andre stånden sigh derutaf kunde förorsaka
deste villeligere och benägnere att finnas till H.
K. M:tz och fädernesslandzens bestå, och att dheres resolution
gradatim effter ordningen motte skee.
Och förklarede sig förste Classis: Dhe vele effter som
dhe plichtige äre gerna bispringa H. Iv. Mitt och effter
dehres förmögenhet dett effterkomma.
Juni.
95
2 Classis: Finne sigh obligeret att suceurere H. K.
Mitt effter dehres högsta förmågo.
3 Classis: Samptychtte dettsamma och förmeente, att
ingen ibland dem skall finnes, som icke effter högsta
macht och förmågo skall och vill bispringa H. K. M:t och
fädernesslandet uthi detta onda tillståndett.
Sedhen sadhe Landtmarskalken, effter som dhe nu
in genere hafva sigh förklaratt att villia suceurere H. K.
Mitt på allo fall, om dhe och äre sinnade, effter som
Keijssaren alldeliles låther sig merkia vara H. K. M:tz
och rikzens fiende, om dhe och vele assistera H. K. M:t
emot honom och hvad fiende sigh änn yttermehra kunde
yppas?
Omröstades. Och förklarede sigh rotunde alle frenne
Classerne, att effter de see, höra och af sielfva verket
förnimma, att Keissaren förklarer sigh H. K. M:tz fiende,
alltsså vele dhe såssom trogne undersåtere hafva ospardt
efter edz plicht dheres förmågo.
Och effter tiden igenom månge discurser förlopp, befalltes
att dhe dhen andra dagen sigh igen ville instella
på föresattan och vahnlig tijdh.
Ben 15 dito voro Adelen tillsammans, och sedhen
hvar hade tagit sine äts säten, fordrades af dhem bother,
som dertill vore förfaldne.
Sedhen frågede Landtmarskalken dem samptligen
och hvar Classis i synderhet till, om dhe tenckia att villia
blifva vid den resolution på H. Kong. M:tz [proposition]
var gifven.
Dertill dhe svarade, att livadh dhe en gångh hafva
bevilliatt, dhett vele dhe och holla och effterkomma.
Derpå befälttes att Secreteraren Johan Larsson skulle
eoncipera och stella dheres svar.
Dermed förlofvades hvar hem till sitt Rgemente till
den andra dagen.
Ben IG Junij kommo tillsammans på Ridderhuset
Ridderskapet och Adelen. Och sedhen hvar hadhe satt
sigh på sitt tillbörlige rum, förskickade Rikzens Rådh
desse infattede fredz condition er], dhe Keisserische och
Polnische föreslagne, till att aprobera, om dhe äre så stälte
9 G
1629.
och grundade, så att dhe äre H. K. M:t och riket reputerlige.
Hvillke conditioner dhe med största flijt någre rehsor
af Secreteraren låtho för sigh upläsa. (Jämf. Bil. A, noten.)
Sedhen tillfrågede Landtmarskalken dem, om dhe
så vore gode.
Förklarede alle trenne Classes, att dhe finne inthet
der uthi som borde förandras.
Sedhen effter månge discurser förgicks tiden, och befalttes
att dhe den andra [dagen] sigh igen ville instella.
Och för ann dhe nederginge, upträdde Ture Lilliesparre
och beklagede sigh, att Cap. Johan Nilsson häfver
uthan hans tillstånd tubbat och afspennig giordtt hans
tienare och tagit honom i sin tienst, hvilket han dem
vill hafva kundgiordt, på dett han derigenom icke kunde
råka på stralf och böter.
Derpå befalttes hans fader, Nils Bengtsson, att han
skulle tillseija sin son, att han i mårgon skole sigh förklara
på hans käramåhl.
Den 17 [Junij] voro åter Adelen församblade på Bidderhusett.
Och kärade Ture Lilliesparre på sitt förra kähramål.
Der till han nekade, Johan Nilsson, icke visste att
tienaren var uthi hans tienst, dett Lilliesparre honom
öfvertygade.
Derpå omröstades, och funno af svar och gensvar
denne resolution: Effter Johan Nilsson vetandes häfver
tagit den andre lagstadde tienare uthi sin tienst och på
kussbondens fordran icke häfver velet släppa honom, uthan
den ytterligere behollin, derföre är han föreffter Adelens
privilegier] uthi drengieordningen [skyldig] till 50 dal. bote
till Ridderhusett, såssom och lefrere hussbonden sin tienare
igen, till tillbörligit straff.
Derpå begärede Johan Nilsson, att dhe vele ansee
hans lägenhet, effter han nu var vägfärdig och stadd på
tugh och rehsa öfver till fiende landh; dhe vele honom
med samma böter hafva förskontt.
Derpå omröstades: Effter han nu så hastigt skulle
förrehsa, vela dhe hafva honom förskont för halfva böter
till 25 dal., hvilke och han strax uttleggia skulle.
Juni.
97
Hvilkett han och lofvade, såssom och dem sedhen uttladhe.
Dereffter besvärede Jöns Persson till Ingelstadh
sigh, att honom sitt retta vedernampn uthi rollans uprecitering
icke gifves.
Der till Sparrerna svarede, att honom sådant för
detta vara förbuditt. t
Replic[erade] att H. K. Mitt hade gifvidt och tilstådt
honom att så nempna sigh.
Svarede Sparre, att dehres broder Herr Johan Sparre,
som tillförrene var Landtmarskalk, veet beskedh derom,
och att han ville hafva fördragh med dett Gfuldensparre
nampnet till H. K. M:tz videre förklaringh.
Sadhe sigh inthett ville dermed afstå, förr ann och
H. K. M:tt derpå allernådigst sigh förklarede.
Dereffter begyntte Landtmarskalken att discurera
om conditionerne dem Keisserische och Polnische föreslagne,
om dhe i dagh som i går finne dem gode och fullkomblige,
och om H. K. M:t der uthi rättrådeligen häfver med
omgångitt.
Förklarede sigh alle trenne Classes, att dhe alldrigh,
så frampt någen reputerligh fredh eller stilleståndh skulle
nåås och erholles, i inge motto stöde till att förandra,
uthan der dhe moste för tidssens lägenhet skulld lindres
eller stegras, att H. K. Mitt dem effter sitt högvisa rådh
förandre vele, effter som H. K. Mitt finner riket och dess
undersåtere nyttigt och reputerligitt.
Befalltes att dhe effter middagen ville [sig] instella,
att anhöra dett conciperede svaret.
Och kommo dhe tillsammans och funno dett vara
gott och effter tagen resolution väll stältt. Allenest att
der uthi motte insettias, att H. K. Mitt ville göra sin
högsta flijt att der mögeligit och reputerligitt vore till
att nåå, att med Keisaren kunde komma till en godh
ändskap och fredh.
Dermedh upskötz till den 19 dito dheres sammankompst.
Den 19 Junij komo åter Ridderskapett och Adelen
tillsammans på Ridderhusedtt att öfvergifva dehres skrifftelige
svar på H. K. Mitz öfvergifna proposition.
Sv. Riddersh. o. Adels rihsd.-prot1—III. 1629. 7
98
1629.
Och sedhen hvar hade tagitt sine äts ställen, uplass
Secreteraren dett conciperede svarett på nyo, och till
sporde Landtmarskalken dem, om dett var så skrifvidt,
som dehres samptycke hade varidtt.
Förklarede och svarede, att dett var så skrifvidt och
stältt, som alles dehres meningh och samptycke hade
varidtt.
En stund der effter upträdde dhe uthi process upp
i Rikzsalen, och sedhen Ständerne der något förtöfvadt
hade, kommo Rikzens Rådk inn på Salen, och sedhen dhe
dehres rum och stellen intagedt hade, giorde Landtmarskalken
en oration, att Adelen hade låtidt fatta ett
skriffteligitt svar på H. K. M:tz öfvergifne skrifftelige
proposition, med flitig anhollande R. Rådh ville den med
tolamodh anhöra och den uthi bestå motto inn för eller
till H. K. M:tt uttyda.
Derpå uplass Secreteraren Johan Larsson sielfva
detta fölliande svarett. (Se Bil. B.)
Sedhen uploso och dhe andre stånden deres skrifftelige
respons.
Och sedhen dhe hade lefreredt dem ifrån sigh, giorde
Felttherren ett taal till dem samptligen, först betackendes
dem åå H. K. M:tz vegner, att dhe så väl upå H. K.
M:tz proposition skriffteligen hade resolverat, men effter
dhe uthi en sådan hast dem icke kunne öfversee, vele dhe
sig yterligare förklara, hvar någet icke vore så svarat,
som det sigh borde.
Derhoos skole och Ständerne vetha, att H. Kong.
M:tt häfver och öfverskickat någre puncter, hvilke H. K.
M:t nådigst begärer, dhe sigh ochså dehres betenckiande
och behagelige svar ville [på] dem gifva, på det H. K.
H:tt må veta, huru H. K. M:t sina saker kan anstella.
Derpå uplass Secreteraren Johan Salvius desse nestfölliande
puncter. (Se Bil. C.)
Och sedhen de vore uplässne, begärede Feldtherren,
att dhe sigh snart vele förklare, effter som K. M:tz och
rikzens tarf dett högeligen fordrer, så kan och Rikzdagen
deste snarere komma till endskap, och Ständerne dimitteras
och hemförlofvas.
Dereffter nederträdde Ridderskapet och Adelen på
Ridderhusett.
J uni.
99
TJpreciteredes föreschrefne puncter på nyo, och befaltte
Landtmarskalken, dhe ville taga dem uti ett gott
betenckiande till i morgon, på dett de deste bettre och
snarare sigh sedhen kunna förklara.
Den 20 [Junij] kommo Ridderskapet och Adelen
effter betalning på rettan tidh tillstädes på Ridderhusedtt.
Och sedhen dhe hade satt sigh, reciterad[e] Sekreteraren]
Johan Larsson H. K. M:tz öfverlefrerade puncter.
Derpå begärte Landtmarskalken, att den nederste
Classis sigh vele förklare.
1. Om Keisarens förehafvende.
Der till dhe svarede sigh nogsampt hafva skriffteligen
förklarat uthi dehres öfvergifne svar om Keisarens
fiendtlige intentioner; förmehner sigh rotunde derom hafva
resolverat.
2. Om dhe fredz och stilleståndz conditioner med dhe
Påler, om dhe kenne dhem vara gode och reputerlige.
Svarede såssom till den första sigh hafva skriffteligen
erklärett.
3. Om boskapz- och manttalspenningernas continueringh,
att dhe sigh och ville resolut förklara.
Derpå omröstades, först den nederste Classis: Effter
dhe see fädernesslandzens tillstundande fahra, föllier oundvikeligen,
att de ju moste succurrera H. K. M:t och fädernesslandet,
och vele derföre, effter som här till häfver
varidt vahnligit, uttleggia boskapzskatten, så och mantalspenningerne,
en daler af hvart hion, som äro öfver sina
tolff åhr; doch hermed underdånigst begären des, att dhe
godz, som liggia under sätegårdernes råå och röör, måge
undantagas och förskonas.
Dett samma bevilliade och den andra Classis. Och
effter få vore tillstädes uthi den första, då gånge denn
effter ordningen och privilegierne dem andra tillhanda.
Sedhen befaltte Landtmarskalken, att de vele votera
om den 4. puncten, belangende uttschrifningen.
Och voterede dhe uthi den nederste Class., att dhe
samptyckia till uttschrifningen för dhe många armeer,
som nu till fädernesslandzens defension moste uttrustas
och hollas på sådant sätt, som här till den hollén är, så
100
1629.
att hvar 10:de man skrifves, dock heruthi holles såssom
om contributionen nttlofvadt och belefvadt är, att dhe,
som boo åå råå och röör, måge derföre fri vara; elliest
ruineras alldehles des sätegårder för folklösa skulldh.
Hvilket den andre Classis och samptyckte, och den
triaie gick dem tillhanda.
Sedhen förehöltt Landtmarskalken om den 5. H.
K. M:tz punct, belangende skepzuttredningen.
Upå hvilket dhe inthet kunne votera, uthan effter den
så väl som dhe tvenne förre anginge ochså Rikzens Rådh,
sam äre af dheres ståndh, att dhe dem uthi detta alltt
dehres goda rådh vele meddehla, och funno rådhsampt,
att någre af Adel till dem förskickedes, som dem underrättade,
huru vida dhe sigh uthi H. K. M:tz begäran hade
förklaradt, och huru dhe sigh med den resterende förholla
skole.
Och derpå upnembdes desse effterschrefne, att dhe
tillkommande måndagh skole Bikzens Radh dehres bevillning
och förklaring andraga, såssom och begära dehres
consultation uthi den tillbaka stående puncten:
Landtmarskalken Grefve Pedher Nilsson,
Peder, Arfwedh Lilliesparre,
Her Bengtt Oxenstierna, Peder Hammarskiöldh.
Carl Bonde,
Den 22 [Junij] voro Adelen tillhopa på Ridderhuset.
Då förskickades desse fölliande medh föreschrefne ärender
tiH Rikzens Rådh:
Landtmarskalken,
Her Bengt Oxenstierna,
Her Johan Ponttesson,
AxeH Baner,
Och effter dhe dväldes lenge hos R. Rådh, befalttes
att Adelen effter middagen skole sig instella igen, så
skulle dem R. R[åds] förklaring och consilium uptäktt
varda.
Effter tagen afskedh kommo Adelen tillstädes på
Ridderhusedt, och sedhen dhe hade sigh satt på dehres
äts säten, sadhe Landtmarskalken, att sielfve edre utt
-
Per Nilsson,
Arfwedh Lilliesparre,
Per Hammerskiöldh.
Juni. 101
skickade håfve anhörtt hvad discurs Rikzens Rådh med
dem haflft häfver om den bevilliade boskapz-mantalshielpen
och utskrifningen, serdeles om den förskoningh på
dem, som boo och vistas under sätegårdernes råå och röör,
hvilket dhe meente inthet väl skulle kunna skee, effter
mången kan skee sigh der under försvara och sin undfiychtt
der under sökia skule; förmanandes dhem sarnptligen,
dhe vele taga saken uthi bettre betenckiande och
sigh accommodere till samma uttskrifningh och contribution,
som dhe här till uttgångne äro.
Derpå fullo många discurser, och sedhen dhe sin
emellan om saken delibererat hadhe, befalltte Landtmarskalken,
att dhe ville uphöra med dehres murmel och
träda till sielfva saken och sigh förklara, och att den
nederste Glass, ville uttseija sin meeningh, effter såssom
hvariom och ehnom fritt stunde, sådant på den ortten att
uttseija, serdeles dhe som bekläda dehres äts säten, och
att dhe i synderhet vele sigh förklara om utskrifningen.
Och effter långsambt delibererande resolverede dhe
sigh, effter utskrifningen till recreuer och krigzfolkzens
förökningh andeligen af nöden är, så samptyckia dhe dhen
på 2 åhr, och att dhe förskones, som boo under sätegårderne,
såssom och att när skrifningen holles, hvar gifva
för sina bönder peninger, eller hussbonden skaffa så månge
dugelige karlar, som åf hans bönder gå skall.
Secunda Classis: Effter dett fahran är så stoor, att
denne contribution och uttskrifningh icke är att undvikas,
då bevillia dhe dem på 2 åhr; doch uti utskrifningen
att adelssmannen tillställer Krigz-Commiss., när
nembningen holls, för hvar och en bonde, som Adelen
sätter i rooten, en rikzdl. eller och annat myntt af dess
värde, dermed att leija eller underholla verfvade soldater.
Prima Classis bevilliade på 2 åhr contributionen och
utskrifningen, som dhe här till holdne äre; men där dhe
kunne nå, att dhe måge gifva för hvar bonde, sorn setties
i rooten, en Rdl. eller dess värde, sågo dhe hälst; men kan
det inthett erholles, då gånge sådgnt likvel fort på 2 åhr.
Derpå demonstrerede Landtmarskalken dem, hvad
oorder deruthaf föllia skole, om dhe penningar gifva skole.
Men dhe ville [ej?] der till förstå uthan befaltte, att Secreteraren
Johan Larsson skulle skriffteligen författa dehres
102
1629.
resolution, hvilket dhe Rikzens Rådh tillstella ville och
vidhere sedhen med dem derom sigh berådhfråga.
Derpå conciperedes denne fölliande betenckiande.
Effter dett fahran och rikzens tillståndh fordrer, att
riket moste försees och försöries medh krigzfålk, såssom
och peninger och annan nödtorfft till dehres uppehälle,
finne Ridderskapet och Adelen sigh välvillige, att utskrifningen
så continueres så här effter som här till på
2 åhr; dock medh ödhmiuk anhollende, att adelssmannen
må gifva för hvar och en sin bonde, som setties i rooten,
en rikzdi., dermedh kan verfvas en dugeligh karll. Desslikes!
samptyckia dhe och, att boskapzskatten och mantalspeningerne
uthi b:te tijdh uttgår på samma tijdh och
vilkor, som den här till skedt och uttgången är; men där
Gudk den aldrahögste i medier tijdh förläntte H. K. M:t
dhe medel, att H. K. M:t komme medh fienden till accord
eller fredk, att då denne bevilning icke fortsetties, uthan
att dhe måge niuta deres privilegia till goda.
Sedhen proponerede Landtmarskalken om skepzuttredningen.
Reklagede sigh alle sampttligen dehres oförmögenhet;
dock vele dhe effter dehres förmögo och såssom dhe holla
russtienst der till contribuera.
Men effter sådant icke giorde fyllest, befaltte Landtmarskalken,
att dhe om den puncten, såssom dhe om dhe
andra voteradt hafva, omrösta, huru mycket dhe ville der
till sammanskiuta.
2. Classis bevilliade af hvar hest dhe holla i russtienst
att gifva 50 dal. och det för denna gången.
3. Classis samptyckte detsamma.
1. Classis veeta inge andre uttväger, uthan vele ochsså
med de andra en likhet holla, helst dhe allereda effter
dehres förmågo dertill inteknadt hafva.
Och effter detta angick alltt R. Rådh såssom dhe förnembste
af Adell, vore dett gått att R. Rådh sådant
communicerades; och begärede att Landtmarskalken ville
förmå hoos dem, att dhe ville komma neder till dem på
Ridderhusett, att dhe deste bettre sakerne med dem ventilera
kunna och dehres rådh sampt betenckiande deste
bettre intaga motte.
Juni.
103
Dett han och bevilliade ville effterkomma.
Om morgonen dereffter blef omblåsidtt, att alle Ständerne,
som till Rikzdagen hade sig instältt, skole klockan
9 försambla sigh på Rikzsalen, att vidare anhöra hvad
Rikzens Rådh hade dem yterligare at föreholla.
Den 23 [Junij] voro förmiddagen på Ridderkuset
samptlige Adelen, och sedhen rollan opreciterat var, ginge
dhe effter opp i Rikzsalen, och när dhe en stundh förtöfvadt
hade, komme Rikzens Rådh.
Och när dhe hade tagidt inn dehres ställen, talade
Fellttherren Her Jacob de la Gardie desse effterschrefne
ordh: Rikzens Rådh hafva nu med flijt öfverseddt
och igenom läsidt Ständernes svar och finne dem
förhoppligit H. K. M:tt väl behagende; men effter Borgerskapet
uthi deres skrifftelige svar icke svare till H. K.
M:t[s] proposition som det sigh borde och såssom dhe andre
Ständerne giordt hade, uthan inmängt en hoop skamlige
och ährerörige ordh, moste dhe dem förleggia och replicera,
begärendes att dhe samme replica ville anhöra, och
Borgerskapet sigh bettre förklara och resolvera.
Derpå uplas Secreteraren Johan Salvius samma Rikzens
Rådh[s] refuteringk, hvilket Borgemestaren Hans Nilsson
föi\klarede, inge sådane perssoner af Herre- eller Friherreståndet
vara meent, uthan någre arrendatorer, som
sittia fri uthi städerne och äre rätte fribröder.
Och effter han sig sålunda på Borgerskapsens vegnar
förklarede, lefrerades Stenderne inge[n] afskrifft deraf.
Sedhen begärede Feldtherren, att de ville sigh snart
förklara på H. K. H:tz puncter, på dett Allmogen och
dhe andre Ständerne måge kemförlofvas, och Rikzdagen
komma till en ända.
Dernest begärede Landtmarskalken, att Rikzens
[Råd] ville sigh bemöda och på en stundh för middagen
nederträda på Ridderhusedt att communicera medh dem
om dhe puncter H. K. M:t häfver igenom dem låtidt tillstella.
Hvilket dhe på Rikzsalen strax bevilliade att villia
strax komma effter.
Dereffter gingo Adelen uthi lika ordning neder på
Ridderhusett.
104
1629.
Och när rollan af Secreteraren var upläsin och hvar
hade sigh satt, komme effterskrefne af Rikzens Radh neder
på Ridderhusedt: Grefve Jacob de la Gardie, Her Carli
Carlsson, Her Gabriel Bengtsson, Her Claes Hoorn, Her
Johan Schytt, Her Gabriel Gostafsson, .Her Claes Fleming
och Her Johan Sparre.
Tilltalede Felttherren dem, till hvad ända dhe hade
Rikzens Rådh nedh fordratt.
Dertill svarede Landtmarskalken, att dhe vele
gerne consultera med dem, som i lika motto såssom principaler
angår dhe öfvergifna puncter.
Sade Felttherren, att Rikzens Rådh i dagh alle
icke håfve varidt tillstädes, eij heller så grant kunna sigh
ihugkomma dehres bevillningh; dhe vele derföre ännu
dem oprecitera, på det dhe deste bettre dem dheres rådh
och betenckiande måge meddehla.
Derpå giorde Landtmarskalken en mundtligh relation,
huru vida dhe sigh förklarat hafva, serdeles uthi
dhe tvenne puncter om boskapz- och mantalspenningarnes
uttleggiande, att dhe dem, som dhe här till uttgångne
öhre, uttleggia vele, men hvad utskrifningen vedkkommer,
vele dhe derföre gifva peningar.
Dertill svarede Felttherren, att dhe sigh så frivilleligen
till de 2:e puncter förklarat hade, skole sådant
H. K. M:tt väl behaga; men så förnimma dhe väl opå
den tridie punctens förklaringh, att den häfver väl sin
grundh, men när dhe der bredevidh besinna dhe motiver
H. K. M:t deremott invända kan, see dhe inthet, att dhet
kan hafva sin fortgångh. Och är H. K. M:tz mening om
utskrifningen sålunda:
Först att H. K. M:tt åstunder och hälst seer, att
hans militie vore försedd med inländischt folk.
Till dett andra att dhe andre stånden, som äre utskrifningen
underkastade, skole sigh deröfver besvära, att
dem tillätes att leija.
Dertill svarede Landtmarskalken: Dhe skole nu
conlerera med R. Rådh, på det att saken derom kunde
komma till ändskap.
Dett samma begärede och Felttherren, att dhe dett
fritt göra skulle, effter dett så väl går dem ann som
sielfve Adelen.
Juni.
105
Derpå sade Åke Tott, att der uthi Finland skole
continueras med uttschrifningen, skole Adelens landgodz
alldehles blifva öde, så att dhe dheres stånd och vapneti
enst [ej] kunna eller förmå uppeholla; dhe gode herrer
vele sådant besinna och uttschrifningen lindra och taga
peninger.
Svarede R. Rådh, dhe understode sigh [icke] uthi H.
K. M:tz frånvahru sådant att göra.
Der på sade då Åke Tott, effter dhe förnimma afiF
R. Rådhz svar, att dhe icke hafva tillståndh någre besvär,
som Ständerne kunne hafva till att invända och
bibringa, att förandra, så föllier, att dhe moste effterkomma
hvad som proponerat är.
Svarede R. Rådh, dhe hafva väl tillstånd något at
förandra, der dhe see och förnimma dehres besvär vara
H. K. M:t och riket tilldrägeligitt uthi denna stora
fädernesslandzens fahra.
Derpå discuterades lenge åå både sidor, och demonstrerade
Rikzens Rådh hvad confusion deraf föllia skulle,
der dhe penningar gåfve.
Begärede Landtmarskalken, dhe vele effter sedhvanligit
sätt omrösta.
Då förklarede sigh Her Bengt Oxenstierna på den
I. Class. [vägnar], att dhe vele assistera H. Kong. M:tt
effter dheres högsta förmågo.
Den 2 [Class.] svarede: På ett åhr må nttskrifningen
holles, och det andra åhret gifves peningar.
Den nederste Class. förklarede sigh, effter dhe inthet
annars see och förnimma, [än] att H. K. M:tz begäran
moste fullkompnas, så villia dhe H. K. M:tz befalningh
effterkomma och bevillia uttskrifningen på ett åhr, och
dett dhe dett andra åhret kunne förbigå, vele dhe underdånligen
ombedet hafva; hvar och icke, så gånge H. K.
M:tz villia fortt.
Derpå begärede Rikzens Rådh, dhe vele ännu taga
samma sak uthi ett bättre betenckiande och med dhe
andre Ständerne en lijkhet holla.
Serdeles begärede Felttherren, att dhe gode herrer
och män icke vele förtenckia dem, att dhe detta drifva;
till hvilket fäderneslandzens tillstånd dem förorsaker såsom
och dehres embete uthi H. Kong. M:tz frånvahru.
106
1629.
Der till Landtmarskalken dem till det högsta gratulerade
för dehres communication, såssom och i synderhet
att dhe i dagh oppå Rikzsalen hade någerlunda ogillat
Borgerskapzens ohillige stegring uti handell och vandell;
och vele deras omak och omsorgh med all tienst förtiena;
såsom och begärede, dhe vele dehres discurser i bestå motto
uttyda.
Den 25 [Junij] kommo Adelen och Ridderschapett på
Ridderhusett.
Och sedhen dhe hade sig satt, förehöltt Landtmarskalken
dem om uttskrifningen och begärede, att dhe
ville sigh till H. K. M:tz begäran accommodera.
Derom discureredes en lång stund pro et contra, och
på dett sista effter Landtmarskalkens demonstration samsatte
sigh alle trenne Classibus, att uttschrifningen uthi
fölianae 2 åhr må continueras på lijkformigtt [sätt] som
den här till hollén ähr.
Hvad skepzuttredningen vidkommer, kunne dhe allenast
för denna gången utleggia af hvar hest till russtienst
50 dal.
Hvilket dhe begärede Landtmarskalken sådant Rik
zéns Rådh upteckia ville.
Dett han och strax giorde och upträdde till Rikzens
Rådh och dem förtalde, huru vida dhe sigh förklaradt
hade. Och kom sedhen strax neder, seijandes dett vore
alltt gott och låthe sigh väl behaga deres relation, allenast
att sådant skriffteligen motte författas, på det beslutet
der effter kunde göras, och Rikzdagen komma till
ändskap.
Derpå befalttes Secreteraren Johan Larsson, att han
desse effterschrefne puncter skole concipera till den 2:a
dagen. Hvilket och blef effterkommidt, effter som dhe
här effter föllia. (Se Bil. D.)
Den 25 [Junij] effter middagen komme Ridderskapet
och Adelen tillsammans och funno dehres conciperede svar
gott.
Derpå befaltte Landtmarskalken, dhe ville komma
tillstädes, när som blifver anslagit och uttropadt, när dhe
samma svar skole ifrån sigh lefrera.
Juni.
107
Den 27 Junij blef omblåsidt, att Ständerne skole
komma opp i Rikzsalen att öfvergifva dehres svar på
punct[erne], hvilket och Adelen effterkommo, och sedhen
dhe hade tagit sine säten och rollan [var] upläsin, upträdde
dhe uthi ordningen opp i Rikzsalen.
Och sedhen R. Rådh hade tagit sine ställen, sade
Landtmarskalken, att Ridderskapet och Adelen hade
korteligen låtidt fatta dehres svar på dhe öfverlefrerade
puncter, tienstligen begärendes dhe vele dem anhöra och
till dett bestå hos H. K. H:tt uttyda.
Och blefve allttsså föreschrefne puncter af Secreteraren
Johan Larsson uthi Rikzens Rådz och Stendernes närvahru
uplässne och sedhen Secreteraren Salvium tiUstältte.
Hvar till Feltherren svarede, att de vele låtha
stella beslutett, och när det är färdigt, det dem föreläsa.
Den 28 [Junij] kommo på Ridderhusett [Ridderskapet]
och Adelen, berådhslagendes sigh om några besvär,
som dem prejudicera uthi dehres privilegia, så och om
den öfverlast dhem skeer upå dheres bönder med skiussande
och gestning.
Och effter många discurser befalttes desse effterskrefna
[besvär] att conciperas, sedhen Rikzens Rådh att
tillstellas och om remedieringh i Hans K. M:tz frånvahru
att anholla. (Se Bil. E.)
Detta blef af Landtmarskalken underschrifvidt.
Dermedh upträdde Landtmarskalken med samma besvär
upp till Rikzens Rådh.
Hvilke gåfvo honom till svar, att dhe vele dem öfversee
och derpå skaffa böter, så vida dhe det uthi H. Kong.
M:tz frånvahru göra kunne.
Den 28 [Junij] omblåsstes på sedhvanlige ortter, att
Stenderne den fölliande dagen effter middagen sigh skole
försambla på Rikzsalen, att anhöra rikzdagzbeslutedtt.
Den 29 [Junij] effter som omblasst och anslagit var,
kommo Adelen tillsammans på Ridderhusett. Och sedhen
rollan var opläsin, trädde dhe effter ordningen opp i Rikzsalen.
Och när Rikzens Rådh hade tagitt inn dehres ställen,
sade Herr Carli Carlsson till Rikzens Ständer, att R.
108
1829.
Rådh hade låtidt concipera och renskrifva effter dehres
samptlige bevillning rikzdagzbesluthett, hvilket dhe ville
anhöra, och der dhe dett gott funne, sedhen underskrifva
och försegla.
Hvilkett Secreteraren Johan Salvius uplass, och när
dett var upläsitt, funno Adelen der uthi något besvär;
begärede derföre, att det motte dem tillstellas en afskrifft,
på det dhe deste bettre dett kunde öfversee.
Bevilliades att Johan Salvius skulle komma neder
på Ridderhuset dermed och dem declarera, der någet för
mycket der uthi vore insatt.
Sedhen valedicerade Her Caril Carlsson Rikzens
Ständer, betackandes dem åå H. K. M:tz vegner för dehres
välvillige och gode svar, icke tviflandes uthan att dhe
skole vara H. K. M:tt acceptabel, önskandes att hvar med
helssen motte komma till dhe sina.
Sedhen giorde och Landtmarskalken Rikzens Rådh en
valedication.
Ben 30 Junij kommo Adelen och Ridderskapet på
Ridderhusett. Och sedhen hvar tagit sine säten inn, förmante
Landtmarskalken dem, att dhe, som voro förfalne
till böter, dhe skole dem andeligen med sigh hafva effter
middagen, förr än dhe beslutedt underskrifva.
Dereffter förskickade Secreteraren Johan Salvius sitt
sköldebref dijt upp och blef immatriculerat.
Sedhen inkom och Peder Madzssons son och prsesenterade
sin fäders skiöldebref, och tillfrågede honom Landtmarskalken,
huru hans fader ville låtha kalla sigh.
Svarede att dhe ville nempna sigh Stiernfelder.
Deremot protesterade Peder Hammarskiöld på sin
hustrus slächts vegna af Stiernorna, att det inthet skulle
honom dett effterlåthes, meden dett länder Stierna-slächtena
till preejuditz, och dermed inskrefz han uthi matrikeln.
Dereffter kom strax Salvius neder på Ridderhusett;
och effter uthi skepzuttredningen var så generaliter stältt,
att alla, som russtienst oppeholla, så väl enkior som faderlösa,
skola der till contribuera, hvilke dog effter lagen
och privilegierne böra vara fri.
Hvilkett Salvius demonstrerede icke så vara meent,
och på det beslutet icke motte omskrifves, så och det
Juni.
109
trychte gå fortt, förmente han, att Rikzens Rådh skole
det medh deres försäkringh skriffteligen dem derföre cavera.
Hvilket och Rikzens Rådh sedhen skriffteligen Ridderskapetz
Secreterare Johan Larsson lätt tillställa, och här
jernpte infördt är. (Se Bil. G.)
Sedhen önskade Landtmarskalken Salvium lycka till
det välförtienta ståndett.
Deremott han Marskalken och dem samptligen gratulerade
och betackede, att dhe honom uthi dehres stånd
vele acceptera; han velle sigh så der uthi förholla, att
dhe ett behag der till hafva och draga skole, såssom och
vetha sigh emot dem samptligen och hvar i synderhet
respective förholla och förtiena.
[Ben 30 Junij] effter middagen kommo Adelen tillsammans
att underskrifva beslutett, sedhen Rikzens Rådh
hade dem låtidt försäkra, att enkior och faderlösa barn
härunder icke skole förstås.
Dereffter blef Secreteraren Johan Larsson förskickatt
till Admiralerne, att dhe vele komma på Ridderhusett
och velia och kehsa Directorer till skepzuttredningen, på
dett peningerne rett måge disponeras och anleggias.
I medier tidh befaltte Landtmarskalken, att dhe
vele deputera någre af Adel, som öfversågo rekningerne
på upbörd och uttgift till Ridderhuset sedhen sidste öfversedde
rekningh.
Förklarede sigh resolut, att dhe velborne herr er, som
derom hade disponerat och sielfva rekningen underschrifvidt
och approberat, hafva Ridderhusetz bestå och forttsettningh
väl vethat och sökt, och derföre ingalunda behöfdes
någen videre öfverseening, uthan vore gill och
godh nogh.
Sedhen kom Rikzadmiralen och Vice Admiralen på
Ridderhusett.
Begärede Her Carl Carlsson Rikzadmiralen, att dhe
vele uttvälia af dehres medell någre, som sigh Directorskapet
opå toge till skepzuttredningen.
Derpå begärede dhe, att Vice Admiralen Her Claes
Flemingh vele dett sigh opå taga, som sigh bäst deropå
förstode.
110
1629.
Deremot han sigh för H. K. M:tz honom anbefaltte
saker sigh excuserade.
Dock på dett att peningerne [måtte erläggas], till
dess någen viss Director kunne förordnas, samptychtes
att Adelen under den Ståtthållaren dhe vore besittne eller
holle dheres russtienst skolle erleggia be:te 50 dal. af
hvar hest, och Stättkollerne seden förskicke dem till Ridderhusett.
Och uttnembdes desse effterschrefne af Adell, af hvilke
skole tagas och kehsas en Director:
Her Gabriel Erichsson, Caril Sparre,
Nilss Ryningh, Måns Mårttensson,
Her Erich Bielke, Andreas Burmus.
Hvilke sigh alle excuserade, sigh inthett deropå kunna
förstå. En part sade sigh och vara med H. Kong. M:tz
saker beladde. Derföre blef ingen viss Director uttvaldtt.
Sedhen frågede Landtmarskalken Adelen till, sedhen
Admiralerne vore nedergångne, om den afrittningen
och scampelun på Ridderhusetz bygning var godh.
Svarede och hemstältte Ridderhusetz föreståndere
samma bygning och disposition, effter som dhe dett best
finna och skickeligast till prydning Adelen vara kan.
Dereffter begärede och Landttmarskalken, att dhe
som hafva frivilleligen inskrifvidt och lofvat till Riddarhuset
medh samptt russtienstspeningerne xxthleggia och betala
ville och ingen drögzmåhl dermed längre göra, på
dett Ridderhusetz bygning kunne settias i verket och begynnas,
effter till en sådan magnific bygning och real
verk stora och många peninger behöfves.
Bevilliade samptligen sådant att villia giöra och efterkomma.
Dereffter underskrefvo och förseglade alle af adell,
som till Rikzdagen [kommit], besluthet såssom och detta
bifogade. (Se Bil. F.)
Sedhen alltt var beslutidt och underskrifvidt, gratulerade
Landtmarskalken Her Pedher Brahe, Grefve till
'Wisingzborgh etc., samptlige Ridderskapet och Adelen för
den välvillige hörsamhet dhe honom uthi denna Rikzdagz
session giordt och bevist hade; särdeles och i synderhet
betackendes dem, att dhe sigh så benägne som trogne
Juni.
lil
undersåter och patrioter emot H. K. M:t och fädernesslandet
sigh uppå denne Rikzdagh och vidh denne hans
Landzmarskalk commendo häfver funnidts, att dhe till
H. Kong. M:tz begäran välvilleligen hafva samptycht;
ingalunda tviflandes såssom de dett godvilleligen hafva
uttlofvadt och med egne händer underskrifvidt, dett alltt
effterkommandes, såssom och dehres undersåtere och bönder
dertill förmana, sigh i lika motto hörsambligen effterkomma
hvad således samptychtt, bevilliat och beslutedt är. Till
dett sidsta begärede han och, der han uthi detta sitt kall
och marskalkz embete emot dem samptligen eller någen
uthi synderhet sigh icke förhollidt med ord eller gerninger,
som dett sigh borde och han gerna seedt och önskatt hade,
dhe vele honom sådant förlåta och dett alltt hans oförfarenhet
i saken tillrekna, önskandes der bredevidh dem
samptligen mycken lycko på dehres rehsa sampt all prosperitet
i andeligh och lekamlig motto.
Och aliade alttsså sin marskalkz staaf.
Och hvar och en förresste till sin ortt.
Dermed ändades denne välholdne Rikzdagh den sidste
Junij åhr 1629.
BILAGOR.
Bil. A.i
Kong. M:ttz proposition öfver någre vichtige
och högnödige ärender att berådslå och
resolvera uthi, giord och stäldh till samptlige
Rijkzens Ständer nu uthi Stockholm församblade.
Actum Elbingen den 202 Maij åhr 1629.
Detta närvarande fäderneslandzens och alle andre
naborlige rijkens, furstendömes och städers deels ömkelige
deels fharlige tillstånd häfver bevekt och förmått H. K.
M:t att sammankalla Rijkzens Ständer, såsom dess förnembligeste
ledamother, med dem om alt förtroligen att
communicera och sökia genom Gudz milde bijståndh, rådh
och medell all befruchtande olycka ifrå fäderneslandet
att afväria och fatta dee consilia och dem i execution
1 Prot. sid. 94. — Bilagor (här ej tryckta):
1) Stilleståndz conditioner, som H. K.. M:tt vår allernådigste Konung
ock Herre kafver låtedt föreslå tkem Poler i förledne köstas åkr 1628,
när man förnam, att i siellfva kufvndsaken intedt var till att nttretta.
(11 punkter).
2) Conditioner, opå kvilke H. K. M:t kadke arnat sluta en evigk
fridk medk Polen — kvar der till komma kunde — eller mntatis mutandis
ett så långdt stillestånd, sorn medk en evigk fridk vore till at
förlijka. (12 punkter).
3) Conditioner, på kvilka H. K. M:tt var resolverat att låta tractera
i Lubeck medk sin sendebudk till then tractat, som ther i vintras emilian
Keij seren och Konungen i Dannemark beramat vaar (17 punkter).
4) Afskrift af konung Gustaf Adolfs bref till kurfurstarne angående
Strålsunds undsättning, dat. Stockholm den 25 april 1629 (tryckt i Arkiv
till upplysning om svenska krigens ock krigsinrättningarnas historia, I,
sid. 33 o. f.)
2 En bland riksdagsacta i riksarkivet befintlig afskrift är daterad
den 30 maj, ock i riksregistraturet är propositionen införd under den 29
maj. — Angående dateringen se vid. Svenska riksrådets protokoll
del. I, sid. 133, not. 1.
Bilagor.
113
ställa, som fäderneslandet kunde styrkias och setties i
roligheet medh. Så opå det att Rijkzens Ständer deste
bättre måtte vara om alt informerede hvadh ifrån seneste
Rijkzdagh är passeret, och däraf deste bättre döma hvad
tillstunder eller till att giöra är, då häfver H. K. M:t
befhalat alt omständeligen, så kort skee kan, att författa
och punctsvijs Stenderne föreställe att öfverväga och
hvad framdeles till att giöra och företaga ståår, Kongl.
Maij:t sitt rådsamme betänkiande att meddeela.
Först, då vethe de sigh samptligen och synnerligen
väll ihughkomma, i hvadh tillståndh sakerne i Pryssen
och med Polnische Cronan anno 1627, den tijdh om hösten
H. K. M:t uhr Pryssen heem till Sverige igen kom, voro
lempnadhe. — — — — — — — — — — —
i
Hvadh elliest i kriget är förlupet sedhan näste Richzdagh,
achter K. M:tt onödigt att referera, såsom een saak
den allom är kunnigh, allenest att H. K. M:tt häfver velet
informera Ständerne om sielfva tillståndet emellan oss
och fienden, medh nådigste begäran att Ständerne alt vele
flitigt öfvervägha, der någott nödigtt finnes i tijdh påminna,
medhan saaken står till att andra, eller der —
såsom Kongl. M:tt icke annat förmodhar — alt är dirigeret
effter dett rådh och resolution, som på sidste Rikzdagh
bleff tagen, at man sigh innan om sine fördeeler
holla och icke uthur henderne låtha skulle, medh mindre
man såghe sigh väl försäkrat, och Rijkzens Ständer nu
finne godt vidh samma resolution, elfter som K. M:tt
inthet tviflar, at blifva, at dhe då gifva deres mening
om alt tillkänna och så medh lijka välvilligheet och frijmodigheet
till saakzens uthförande, så här efter som här
till, komma H. K. M:tt och fädherneslandet till undsättning,
då inthet tvifvel är, att Gud i sin tijdh een önskeligh
och ährligh uthgång på saken gifvandes varder.
Till thet andra kan och Kong. H:tt samptlige Ständerne
allernådigst icke förholla, huruledes Keijseren och
hans General Wallensteiner sigh i dett Polniske väsendet
inmängie, och sedhan dhe nu sitt upsåth emoot väre religions
förvanter, furster och städher i Tyskland håfve
1 Den utförliga redogörelsen för kriget och underhandlingarna med
Polen 1627—1629 har här uteslutits.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., 1—lil. 1627. 8
114
1629.
nått, så och Konungen och Dannemarkz crono trycht,
Holsten och Jutland eröffret, uthsuget, uthplundrat och
sigh bemächtiget, begynt sättia sin foot fast vidh Östersiöön
och stärckia sigh der medh skeep, då håfve dhe
altså makeligen1 begynt att blåtta dett förgifft, som dee
bära emot K. M:tt och Sveriges crono, låtet så småningom
sij mehr och mehr hvad dheres intention är, hvad dhe
efftertrachta, och hvad vij aff dhem kunne hafva at för
modha.
— — — — — — — — — — — —
_
2
Så alldenstund Grudh häfver täckts att låtha oss råka i
desse tijdher, der han tager een så starck prob uthaff sin
försambling och sine uthvalde, och doch när och den honom
täckes at hielpa, plägar han alltijdh förläna frijmodigheet,
affection, vilie och eenighet till at försvara sigh, derföre
achter Kong. M:tt nödigt, at Rijksens Ständer detta företalde
alt taga i ett godt betenckiande, fatta rådh, modh
och resolution till sitt och fädherneslandzens försvar, icke
låta henderne falla, fast än farligheeterne sigh något
högt upgifva, uthan i den stadhen gå tillsamman, tagha
rådh i tijdh, fästa sig till vatn och land, hvad någen sin
möijeligit är, achta icke at man någre extraordinarie besvär
draga moste, at någre godhe karlar sigh måste beväria
och för sine föräldrar, hustru, barn, slecht och förvanter,
hus och heem, ja för fäderneslandet och vår
christelige religion fächta och allehanda tunga och besvär
dragha moste, hollendes dett derföre, att hvar ärligh
man dett är plichtigh och så mykit mindre må böra deröfver
förarghas, effter som faran är stoor och tijdherne
onde, som vij äre råkede uthi; hvarföre icke heller är till
at undra, at svåra tijdher ingen rooligheet eller liulfligit
lefverne vele tillåtha. Och på dett resolutionerne så
myckit bätre till alles vår och fädherneslandzens försvar
tages kunne, då begärer Kong. M:tt, at Rijkzens Ständer
vele alt detta företalde uthi sine omständigheeter öfverväga,
deres betänckende så öfver dee Keijserskes actioner
som öfver Kong. M:ttz eghne processer medhdeela,
och der dee förmeene något ännu vara till at göra eller
1 I riksarkivets exemplar står: mökeligen.
2 Den härefter följande redogörelsen för händelserna i Tyskland
nteslntes här.
Bilagor.
115
låtha, sådant effter deres discretion påminna, eenkannerligen
hvar Kong. M:tt effter deres förrige rådhslagh sökte
för fädherneslandzens bättre defension skuld at föra kriget
ifrån rijkzens grentzer, genom Gudz milde bijståndh,
och der öfver råkede i vidhlyfftigheeter, som icke annars
skee- kan, eller sigh någhre funne, som H. K. M:ttz välmeeninger
ville till dett värsta uthtydha, effter som sådane
sigh offta finne, at dhe Ständerne icke mindre enigt
och villigt gå H. K. M:tt tillhanda, än H. K. M:tt för
deres välferd skull sitt lijff och lefverne alltijdh haffver
hafft och än haffver ospart; hvilken resolution der han
frimodigt och villigt aff Ständerne blifver tagen och exeqveret,
ähr Grudh visserligen att tilltroo, dett han, som
vilia gifver, skall och gifva lycka saaken at uthföra.
Kong. Maij:tt häfver och gerna bijvistadz denne Rijkzdagh,
icke förmodandes den tijdh han bleff uthskreffven,
at dett Keijserlige folcket till Pryssen marchera skulle;
men sedhan H. K. H:tt sådant förnam, häfver H. K. M:tt
most sättia dijt öfver och ställa all tingh der i order, så
at dett förmedelst Gudz tillhielp försvares och erhollas
kunde, och alle andre consilia så mycket bättre och säkrere
tages; vill icke deste mindre, om möijeligit är, at
komma tillstädes för Rijkzdagens uthgång, inthet tvifflendes
att Rijksens Rådh i medhler tijdh drifva saken och
tillijka medh Stenderna alt öfverläggia på Kong. M:ttz
vegner till dess och fädherneslandzens gagn och vällfärdh.
Och blifver K. M:tt Ständerne sampt och synnerligen medh
konungzligh gunst och nådher bevågen.
Bil. B.1
På H. K. M:tz vår allernådigste Konungz
och herres författade proposition är Ridderskapzens
och Adelens underdåniga svar. Actum
Stockholm den 19 Junij 1629.
Uthaf H. K. M:tz vår allernådigste herres proposition
äre Ständerne vidhlöffteligen underrättade, huru såssom
1 Prot. sid. 98. — Jämförd med en afskrift i riksarkivet.
116
1829.
sakerne uthi Pryssen ifrån åhr 1627 bådhe med sielfva
kriget så och uthi de anstältte tractaterne äre aflupne;
och deröfver allernådigst begärer vårtt underdånige betenckiande,
om dhe föreslagne fredz eller stilleståndz conditionerne
äre H. K. M:t och fädernesslandet reputerlige
och nyttige. Så ändock H. K. M:tt uthaf medfödd högt
förstånd med Sveriges Rikes Radh sakerne bättre förstå
och all tingh, som lända H. K. M:tt och fädernesslandet
till välfärdh, tijdigt och bättre kunna öfverväga och sådana
radh och medel påfinna, som H. K. M:t och fädernesslandet
kunne vara hälssosamme, så see och spöria likväl
Adelen och Ridderskapet der uthaf den gode kongelige nådige
affection och förtroende, som H. K. Mitt alletidh häfver
och änn drager till sine undersåtere, särdeles till dehres
ståndh, och vill dem härutinnan icke förbigå. Så håfve
dhe effter skyldig plicht och hörsamhet tagitt sakerne uthi
ett noga betenckiande och finna fördenskuldh [af] H. K.
M:tt så högvijsligen så väl uthi sielfve krigzdispositionen
som uthi fredz eller stilleståndz conditionerne, som äre
föreslagne, väl vara disponerat och giordt, så att dhe för
dehres personer inthet see kunne der utinnan vara förgätidt,
uthan, när dhe dheres meningh rätt skole uttryckia,
uthi conditionerne nästan för mycket vara cederat.
Men så see dhe der brede vidh, att H. K. M:tt häfver
derigenom söktt att komma fädernesslandet uthi sin förre
stat och rolighet igen; och effter dhe Påler sådanne billige
medel icke håfve velet vedertaga, så är dehres meningh,
såssom dhe sigh offta tillförenne på förelupne Rikzdagar
förklarat hafva, att H. K. M:t uthom rikzens grentzer,
så mycket möijeligit är och med rikzens förmågo
skee kan, setter kriget fortt emot Konungen i Polen och
Polniske Cronan uthi Pryssen och Liflandh, så kan derigenom
rikzens grentzer blifva oplatzade och oplundrade,
väre hustrur och barn, hus och hem försvarade.
Sedhen till dett andra, hvadh dett Tyska väsendet
belanger, så ändock H. Kong. M:tt häfver undflytt all
vidhlöfftighet, som sigh kunde förorsaka aff samma krijgh,
derutinnan sigh inthett velet inmengia, ehvem H. K. M:tt
och der till kan hafva upäggiatt, uthan undflyt till det
längsta; men att H. K. M:tt häfver tagit sigh opå Strålsundz
defension, häfver varidt dehres ynkelige tillståndh
Bilagor.
117
och trägne anhoilende; i synderhet häfver H. K. M:tt
seedt på den skada, som Sveriges rike der uthaf hafva
skole, så frambt dhe Keiserische en sådan när belägen
hampn och port här uthi Östersiön skulle hafva blifvit
mechtigh. Derigenom H. K. M:tt till det första häfver
till inthet giordt Keijsarens många intentioner och förehafvande;
sedhen häfver och H. K. M:t förhindrat, att
Keissaren icke sigh något synnerligit sedhen medh krigzmacht
häfver kunnatt företaga; och till det tridie häfver
H. K. M:tt befrijatt så månge christnas siälar, som nu
äre det Påveske ooket oundankastade,1 hvar elliest Strålsund
hade blifvidt Keijserisch; och hvadh flere, nyttigheter
H. K. M:t der uthaf hafva kan, att dhe äre uti
H. K. M:tz devotion, achttes onödigtt här att recitera.
Och see fördenskuldh både för b:te orsaker och altt
annat interesse H. Kong. M:tt väl där utinnan giordt
häfver, att H. K. M:tt sigh dehres defension opå tagitt
häfver. Ty hvar H. K. M:t dett icke giordt hade, uthan
tvifvel hade Sveriges rike och väre nästangrentzende
granner med krigh, mord och brand så väl till vatn som
land varitt hemsöktte. See och derhoos, att H. K. M:tt
i ingen motto häfver hederat Keissaren derutinnan, uthan
sådant most göra för vår egen säkerhet skuldh. Vele
derföre effter eedz plicht, der något sådant annars eller
vrångvisst kunne uttydas, försvara och H. K. M:tz gode
nampn och affection till fredk och eenighet veta till att
berömma och uttyda.
Hvadh högt betenckiande H. K. M:tt väl hade hafft
att inlåtha sigh uthi samma Tyska väsendet, både för den
assistence dhe Keiseriske Konungen i Pålen åhr 1627
giorde, såssom och för dhe månge förhindringer, Keissaren
både med legationer och skrifvelsser häfver practicerat
och drifvidt, att dhe månge väl påbegyntte traetater uthi
Pryssen ofruchtsambligen äre aflupne; så häfver H. K.
M:t likväl det inthet velet giöra, uthan såssom en christen
Konungk till att undvika all blodz uttgiutelsse och
vidioff tighet, som sigh der uthaf kunne förorsaka, och att
besväret till krigz uttföhrandet oss alt för mycket icke
skulle tryckia, fullmechtiget och affärdat sine Sendebudh
till dett möte uthi Lybeck, dem medh fullmachter och
1 I riksarkivets exemplar står: underkastade.
118
1629.
fredzcon dithmer förseedt; Il vilke conditioner vi ochsså
effter vårt förståndh kafva ventilerat ock dem så vara
grundade ock stältte befundne, att [de], så frampt freed ock
roligket utki Tyskland skulle plantas, icke stodke till
att förandra. Men kuru H. Kong. M:tz Legater äre afvijsste,
uttrycker oss samma proposition, ock utkan dess
allom väl vetterligitt, så at för mycket ringare affront
Fän] H. K. M:t är vedkerfaritt utkan någen deliberation på
andre ortter stoore krijgk äre begyntte. H. Kong. M:tt
häfver ann då der vidk icke bliffva låtidt, utkan till
öfverflödh, till att låtka påskina sitt fredhelskande sinne,
affärdat Her Sten Bielke till begge dke Keijsseriske Generaler,
ock förr ann kan är uttkommen, så är alltt uttbrustitt,
kvadk koss dke Påvescke lenge häfver varidt practicerat,
i det Keijssaren sambler sigh med de Poler en
skepzflotta, och att Keijssaren häfver skickat sin JFeldtmarskalk
Hans Georgk v. Arnimb med een anseenligh
armee till hest ock foot, Konungen i Polen till assistence,
ock således tagit sigh dett Polniske krijget ann, så att
nu keele verlden är kunigt ock uppenbart, att kan förklarar
sigh H. K. M:tz ock Sveriges rikes fiende.
Ock effter H. K. M:tt emot ali billighet och rätt så
högeligen är offenderat, och oundvikeligen föllier, att H.
K. M:t råker ruedh Keissaren ock hans adheerenter uthi en
uppenbar feigde, ock effter nu Sveriges rike ock dess undersåtere
en så långan tijdk håfve varit krijgzlasten underkastade,
är Ridderskapets ock Adelens underdånige ödkmiuke
ankollende, H. K. M:tt utaf sin medfödda höga vijsshet ännu
vele uptenckia ock sökia sådana medel, att der möijeligit
vore och stöde till att nåå, att dett till en reputerlig
fredk eller stillestånd med våre hädzska fiender komma
motte. Hvar och icke, att H. K. M:tt, så här effter som
här till, ville taga sigh den stora krigzbördan uppå ock
med ett frimodigt hierta gå henderne under ögonen, inthet
tviflandes Gudk, som all tingh regerar och icke vill, at
kans försambling skall undertryckias, väl gifver rådk och
medel, att alltt fiendtligt skall afvärias; ock såsom Kejsaren
kafver satt sin foot alleredo utki Pryssen ock der
begyntt kriget, att H. K. M:t så mycket möijeligit och
Gudk lycko ock välsignelsse förlänandes varder, sätter
kriget utkom Sveriges rikes grentzer, som förb:t står, på
Bilagor.
119
det Gudz försambling derigenom kan uppbyggias, våra
hustrur och barn, hus och hem för alltt fiendtligt infall
oturberat blifva. Till hvilket dhe H. K. M:tt af Gudk
den alldrahögste mycken lycko vele kafva önskatt, så att
H. K. M:t detta mödosamma krigzbesväret kans gudomlige
nampn till utspridelsse, H. K. M:t till ett högtberömligit
ock odödeligit nampn ock Sveriges rikes undersåtere
till välferd uttföhra motte.
Bil. C.1
Puneter, som K. M:tt allernådigest begiärar,
att Rijkzens Ständer vele in specie taga i betenkiande
och sigh, effter som närvarandes tidk
och fäderneslandzens interesse kräfver, resolvera
opå.
Effter aff den förrige propositionen så ock sielfve
acterne noghsampt är uppenbartt, att Kejsaren sigh för
fiende kafver förklarat emoot K. M:tt ock Sveriges Chrono
ock söker nu, så mykit möieligit koos honom ståår, att
giöra H. K. M:tt all den skada och afbräck han kan tillfoga,
derföre vele Rikzens Ständer alla hoos sigh öfverväga
och meddela H. K. M:tt hvadh rådh nu är till att
taga, och om man icke skall sökia att förekomma hans
anfall i Sverigie ooh sätia kriget i hans egit landh, eller
att låta kommat på Sveriges grentzer an, eller dee keller
ville innan våår skiäregårdh eller egit landh fächta medk
honom.
2. På det att dee medell och sätt, förmedellst hvilka
man kan giöra sigh hopp frambdeles att komma till afhandlingk,
måge rätt vara fattade och resolverede så medh
den eene som med den andre, derföre begärer K. M:tt,
att Ständerne veele öfverväga dee stilleståndz conditioner,
som äre Polniske Cronan i förledne höst proponerede, sedan
och dee conditioner, på hvilka K. M:tt var resolveret
att låta trachtera i Lubeck vedh sine sändebudk, och om
uthi den eene eller den andre något är medh säkerheet
1 Prot. sid. 98.
120
1629.
och reputation att förandra, eller om man der opå ståå
skall, hvar det frambdeles till tractat komme, och sit
rådsamme betänkiande meddela.
3. Men effter rådslag intit giälla, medh mindre dee
exeqveres, och tractaterne ingen krafft halfva, och äre allenest
ett speel, medh mindre man häfver svärdet i handen
och dermedh trycker effter, kommandes fienden således att
stutza och moderera sine disseiner. Men detta intitt att
kunna skiee, medh mindre skiälige medell till rikzens
värn finnes och resolveres; hvilke, så vidt Ständerne vidkommer,
bestå mestedeels i penninger, folck och skiep, och
den hielp sidst är beviliat löper med detta året till ända.
Derföre begiärar K. Mitt nådigest, att Ständerne ännu
någre åår vele uthgiöra dee vanlige mantalls och boskaps
hielper, effter det sät, som här till skiedt är, och att
hvar låter sigh vara anlägit, att allt måå riehtigt till
och uthgåå.
4. Uthi lijka måtto att uthskrifningen effter näst
förre åhrs maneer motte continueres till krigzfolckets
stärkningh, till des Gudh giffver lycka, att man kunde
komma till een godh ändskap medh fienden, eller Gudh
elliest täcktes desse fharligheeter affvända.
5. Iblandh andre farligheeter, som rijket på hängie,
är fuller fast den störste uhr sion, att icke väre fiender
bringa stoore flottar till väga och medh dem bemächtiga
sigh sion, hindrandes der medh traffiquen, sedan giörandes
oss besvärligh communicationen medh Pryssen och Liflandh
och förhindrandes tiilförslen, och så att alltidh hålla
oss i Sverigie i larm och bringa oss på osäieligh skada
och omkostnadt; måste derföre uthan försummellse tänkias
på, huruledes Ostersiön må achtas emoot fiendernes flottar,
och eenkannerligen hållas i K. Mittz händer, så att ingen
flotta der uthi kommer meera än K. Mittz och den Danska.
Dertill är, näst stoore Chronones flotta, det bästa
medell, att Ständerne skiuta tillsamman och rusta sig till
medh månge och gode skiep, som äre dugelige till värn
och kunne brukas till örlughskiep, försedde medh styckin,
ammunition alf örligh och godt siöfolck, hvilke i fredelige
tider kunne brukas på fracht och kiöpmanskiep, och
i feigdetider vara vederrede emoot skiälig hyra till rijkzens
tiänst.
Bilagor.
121
Städerne hafva allaredo beviliat sexton sådanne skiep,
hvarföre är och aff nöden, att dee andre Stenderne, enkannerligen
Bidderskapet och Klerkerijt, sigh och ville
samsätia, att skaffa ett anseenligit antaal gode skiep
under samma privilegier och vilkor som Städerne sine
hafva loffvadt att upbringa; och tyckes der tili beqvämligest
vara, att hvart ståndli brachte up eet anseenligit
capital, och kiöpte der aff skiepen in aff dee orter, der dee
voro beqvemme till att fåå, och att hvart ståndh förklarade,
huru många de skaffa ville. Elliest voro och godt,
att der någon privatim till handell eller elliest ville giöra
sigh fast medh något godt skiep, att hvar der uthi låto
sigh aff sine plicht och affection till fäderneslandzens
tiänst beveka.
Desse äre således dee förnämbligaste och importanteste
puncter, som denne gången äre att betänkia och resolvera
uthi, och förtror H. K. Mitt Bij kzens Ständer
samptligen och synnerligen nådeligen, att dee sigh opå
hvar och en specialiter alltså förklaara, att deres hugh
och lägenheet till att hielpa fäderneslandett uthur all
fharligheet, så mykit hoos dem ståår, må alf deres rådh
och förklaringh allom kunnugt varda, och förorsake att
och henderne sielfve så mykit mindre hopp sigh giöra måge.
Bil. D.1
Bidderskapsens och Adelens underdåniga
svar opå H. Kong. Mitz vår nådigste herres
öfverlefrerade puncter. Actum Stockholm den
26 Junij åhr 1629.
Hvadh dhe första tvenne puncter anbelanger, förhoppes
Bidderskapet och Adelen, att dhe dehres meningh och
betenckiande nogsampt såssom rättrådige undersåtere uthi
det öfvergifne svar på H. K. Mitz vår nådigste herres
proposition sigh förklarat hafva, till hvilkett dhe sigh
och härmed underdånigst vele hafva remitterat.
Den tridie puncten, belangende boskapzskatten och
mantal speningernes continueringh, så alldenstund!! H. K.
1 Prot. sid. 106. — Jämförd med en afskrift i riksarkivet.
122
1629.
M:tz armee och krigzkostnaden sigh dageligen öka, och
till dess underhold mycket behöfves, dy vele Ridderskapet
och Adelén godvilleligen till krigzfolkzens uppehälle sigh
hafva förklarat, att dheres bönder samma boskapzskatt
och mantalspeninger på sätt och terminer, som dhe uthi
detta åhr uttgångne are, uthi nästfölliande tia åhr dem
uttleggia och continuera.
För dett tridie hvadh uttskrifningen vedhkommer,
effter dett krigzfolket, så väl i Liliand som i Pryssen,
genom siukdommar och andra occasioner borttdöö och omkomma,
derföre vele Ridderskapet och Adelen så väl till
armeernes sterkninger som och till landzens säkerhet och
defension här till sigh välvilleligen resolverat, att dhe
(o: med) uttskrifningen hoos dehres bönder effter dett sätt,
som uthi detta förra åhret bollet är, uthi tu fölliande åhr
en lijkhet holles och uttskrifves.
Hvadh skepzuttredningen vedkommer, så bevillia Ridderskapet
och Adelen, att alle frelssesmän och dhe, som
frelsse niuta, till samma skepzuttredning af hvar hest de
holla i russtienst inleggia peningar 50 dal. och dett för
denna gången allena. Derhoos förmodandes, att dhe, som
rådh och förmögenhet hafva, uthan dess der till sigh välvillige
finna och dehres peningar insettia; så och på dett
att dett till ett ansehnligit capital komma kan, finne
Ridderskapet och Adelen rådhsampt att dhe peninger, hvar
och en till dett Söderländische Compagniet inteknat och
uttlofvadt hafva, till b:te skepzuttredningh inleggia och
uttgifva.
Underdånligen anhollendes så väl uti detta som i
dett förra, att der H. K. M:tt i medier tidh med henderne
kunde komma till någen reputerligh fredh eller
stillestånd, att dhe för desse och andre besvär, som krigen
med sigh föhra, måge förskones, och att denne dehres
frivillige bejakningh uthi contributionen, uttskrifningen
och skepzuttredningen, icke må drages Ridderskapet och
Adelen i framtiden till exempel eller någet prtejudicio
uthi dehres välfångna friheter; såssom och ödhmiukeligen
bedie, att H. K. M:tt desse dehres välmente svar i bestå
motto nådigst vill uptaga och dehres allernådigste Konung
och herre förblifva.
Bilagor.
123
Bil. E.1
Adelens och Ridderskapsens besvär [uppå
hvilka dee underdånigst af H. K. M:tt begära,
att the måge affskaffas och remedieras].2
1. Först blifva Adelens bönder mycket betungade af
Cronones förssler med timber, sten och annan korssell;
derhoos tillholles dhe, att dhe tillika med andra bönder
moste holla djurg[årdar] och gärdzgårder vid macht, så
att sielfve hussbonden ingen nytto eiler forssel af sine
bönder häfver till sitt eget hussbehof, bygning eller annan
tarff.
2. Till dett andra, effter skatt- och cronebönder
mestedehles äre förläntte till krigzbefählet, ryttere och
knechter, hvilke, när de rehsa af och ann i landet, icke
taga dehres tilldehlningzbönders hester, uthan af frelsset,
och således med dageligh skiussande förderfva och till
inthet göra frelsseböndernas ökiar och hestar, hvilken
omlegning skeer af Länds- och Fjerdingzmäns förhatelige
afvund till frelssebönderne, och sådantt till att beskönia
tilldehla dhe den, som omlagder varder, icke effter som
brukeligit är något merkie eller tekn, uthan allenast gifva
honom nampn på bonden, på dett at frelssebonden icke
skall kunna betyga, huru offta han skiusser.
3. Till dett tridie så är beklagende, att Adelens
ladegårdzbönder med lika gäst- och skiussning som andre
bönder blifva betungade; ty så snart en troupe bossman
eller knechter rehsa genom landet, uttbrister hoos Ländzoch
Fierdingzmän samma afvundh, som dhe hafva till
frelssebonden, i det dhe förleggia dem strax till ladegårdzbönderne,
föregifvandes att häär rehser genom landet, der
doch allenast fem eller 6 perssoner framdraga.
4. Till dett fierde är dett Adelen och dehres bönder
till ett stoort besvär, att när uttskrifningen holls, och
adelssmannen eller någen åå hans vägnar häfver låtidt
inskrifva och lefreradt sina knechter han bör uttgöra till
Capitainen, och således alldehles skilldtt honom ifrån sigh,
1 Prot. sid. 107.
2 Dessa ord äro tillagda efter en uti riksarkivet befintlig afskrift,
sorn, förmodligen af misstag, inskrifvits bland riksdagshandlingar för december
1627.
124
1620.
likväl så varder adelssmannen och frelssebönderne af
krigzfolket dageligen platzede aldehles emot H. K. M:tz
ordning.
Till dett fempte, att en ordningh hoos Borgerskapet
i städerne motte stadgas för det ochristelige stegrande,
som dhe dagligen dagz stegra på dehres vahrur, som dhe
sällia till landzmannen; att på sådant effter tidzens lägenhet
en viss taxa må göras, på dett köparen som säliaren
kunna der vidh blifva, och att borgaren icke må
venda dett in på kopparmynttet, uthan till sin stora
snikenhet och girughett.
Bil. F.1
Sveriges Rijkes Ständers besluth, som alf
them eenhellelighen giordes på then Rijksdagh,
som holtz nthi Stockholm then 29 Junij åhr
M.DC.XXIX.
Tryckt exemplar'2 med följande egenhändiga underskrifter:
[1. Classis:]
Per Brahe, Johan De la Gardie.
Greifve till Wissingsborg
p. t. Lant Marskalk.
Fredrich Stenbåk. Bengt Ochsenstiern,
frij herre till Ekebyholm och Söderbo,
Rijcks Stalmestere.
Erek Christersonn Horn, Jahan Gyllenstierna,
till "Wijk friherre. Frijherre till Lunthollm.
2. Classis:
Nils Byningh. Herman Fleming. Carl Gyllenstierna,
till Nynäs etc.
Crisman Lilila. Larss Sparre. Erich Bielcke.
Carl Bonde. Axell Baner. Pär Nilsson.
1 Prot. sid. 110.
2 Pinnes äfven tryckt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut.
Bilagor.
125
3 Classis:
Gustaf Krabbe. ArfFwidh Lillie Sparre.
Knut Jörenson Ulfsparre. Erich Erichsonn.
Anderes Hårdh. Biörn Månesköldh.
Jesper Anderson Crus. Mats Pärson Stoore.
Anders Stewart. Erich Tått. Stellan Mörner.
Nils Personn Sijlfver Spar. Christåfwer Andhersån Oxsse.
Nihelz Bengtson Söluer bie[l]ke. Harall Stake.
Torsten Benson Hierta. And. Bure. Sten Classon Bolia.
Peer Michilsson Hamerskiöld. Frans Kruse.
Erich Jörensson. Jöns Hansson Sverd.
Jonns Pärsån Suijnehufud. Jöns Perss Gyllensparre.
Pedher Svensson. Måns Mårthensson Palm.
Caril Jonsson Sabelsköld]. Lasse Skytte.
Per Swensson Falk. Per Månsson Loodh. Stephan Lemnius.
Linndorm Nilssonn. Johan Salvius.
Erich Peders Stiernefelt.
Uthaf slächtterne:
Carl Sparre. Jönss Bonde. Ulff Bonde.
Ifuer Nilssonn. Nills Påse. Jon Lilliesparre.
Swen Lille Späre. Carl Christersonn Måneskiöldh.
Oluff Lillespa[rre]. Håkon Skytte.
Bil. G.1
Riksrådets förklaring angående änkors och
omyndiga harns frihet från kontribution.
Vij underskrefne Sveriges Eijkes Rådh görom vitterligitt,
att effter i thenna vällholdne Bikzdagz besluuth
förmäles, thett alle frällssismän och the, som frelsse niuta,
skole gifva femptijo Dir af hvar häst the holla i rosstienst
till then nu bevilliade skepz uttredningh, och Rid
-
1 Prot. sid. 109. — Original.
126
1629.
derskapedt kåfve förmeeudt then punchten vara så general,
thett ock enckior och omyndige barn skulle begripas ther
under, flijteligen begärandhes vij ville them ther ifrå eximera,
så allthenstundh siellfva lagen kallar bådhe änckior
och omyndige barn frije för rostienst, och thenna contribution
är effter rosstiensten pålagd, therföre hafvom
vij här medh beslutedt i then punchten såledhes velat förklara,
att bemellte enckior och omyndige barn skole vara
för the femptijo Dir befrijadhe. Till visso håfve vij
thetta med egne hender under skr efvedt. Actum Stockholm
then 1 Julij åhr 1629.
(L. S.)
Abraham, Carl Carlsson Gylldenhielm.
Greffue till Wisingsborgh.
Gabriell Oxenstiern, Johan Skytte.
Frijhärre till Möreby och Lindholm.
Pär Baner. Clas Flemingh.
Bil. H.
Desse effterskrefne af Adell äre uteblefne och sigh
inthet låtidt excusera, eij heller hafft laga förfall, och
skole fördenskull vara förfalne til böter 50 dal. till Rid
-
derhusedt uthan det H. K.
giandes varder:
Casimir Gyldenstierna,
Knutt Lilliehök,
Hindrich Fleming,
Johan Månsson,
Caril Ryning,
Jöran Soop,
Sven Ribbing,
Nils Olufsson af Hinsseberg,
Isaach Lilliesparre,
Erich Krabbe,
Johan Christophersson Ulff,
Berendes för dett han aldrigh
kom tillstädes,
M:tt för olydno dem opå läg
Johan
Hård,
Per Hård,
Sten Ifversson, så och alle dhe
andre af Adel uti Finland,
Christian Siöbladh,
Anderss Siöblad som utan
minne resste sin koos,
Claes Siöblad,
Erich Axelsson Stålarm,
Axel Schytt i Finland,
Johan Jacobsschiöld,
Per Börsson Stråle,
Hieronimus Birkholtz.
Anno 1630.
Den 7 Aprilis lätt Hans Kong. Maij:tt förskrifva till
Stockholm effterskrefne af Adell, att underrätta dhem
rijkssens tillståndh, och instälte dhe sigh dell 3 Maij näst
der effter på Ridderhusett.
1 Classis:
Grefve Peder Brahe, Her Claes Christersson,
G[refve] Nilss Brahe, Her Johan Gyldenstierna,
Her Swante Stenbock, Her Johan de la Gardie.
Her Åke Oxenstierna,
Erich Rynningh,
Lindorm Torstensson.
Peder Erlandsson,
Hindrich Flemingh,
Gabriel Kyle,
Erich Gyllenstierna,
Axell Lillie,
Ture Sparre,
Erich Handh,
Johan Hårdh,
Biörn Måneschild,
Jesper Andersson,
Bengt Kafle,
Hålger v. Scheiding,
Anderss Grip,
Anderss Stuwart,
Lindorm Stråle,
2 Classis:
Her
Her
Erich Bielke,
Erich Månsson,
Carli Baner,
Axell Banner,
Ifwar Nilsson,
Carli Stiernschildb,
Swen Ribbingh,
Åke Tott.
3 [Classis]:
Knutt Drake,
Isach Hindrichsson,
Stellan Mörner,
Isach Axelsson,
Knutt Claesson Uggla,
Nilss Bengtsson,
Anderss Olufsson,
Botwedh Larsson,
Erich Bertilsson,
128
1630.
Bengdt Bagge, Caril Gyllenstierna,
Måns Mårttensson, Herman Flemingh,
Andreas Bureus, u[nge] Anders Stuvart,
Erich Jörensson, Jöns Bonde.
Her Bengdt Oxenstierna,
Den 1 Maij församblades ofvanskrefne af Adell, och
upstodh Her Per Brahe, Grefve till Wisingzborgh, Friherre
till Ridboholm etc., Öfverste öfver Cavallariedt uthi
Småland och tilltalede Ridderskapet och Adelen med effterfölliande
sermon:
Edle, välborne, välbördige herrer och mann. Endoch
H. Kong. M:tt min allernådigste herre häfver befahlet
och commenderat migh, att uthi denna convent och sammankommelsse,
här nu i Stockholm af Ständerne hollas
skall, att förträda Landtmarskalkz embetet för Adelen
och Ridderskapet, hvaremot jag migh underdånigst häfver
excuserat både obeqvem till sådant högdt kall såssom
och för den besatte min S. Her Faders begrafningz
dagh, men så häfver sådana hans excuser inthett hoos
H. K. M:tt kunnadt uttretta. Så ville han, såssom han
skyldig var H. K. M:tz nådige befalningh efterkomma
och effter sitt yttersta förståndh dett för denne gångh
förträda, tienst[ligen] och venligen begärendes att dhe
ville sigh sådant låtha behaga, såssom och att dhe her
effter, som för häfver varidt brukeligit, efterkomma dhe
processer uthi upp- och nedergångende, så och den order
holla, som på Ridderhusedt häfver varidt vahnligitt. Önskandes
af (o: att) Gudh allzmechtig ville gifva her till sin
helga velsignelsse, att detta berammade möte motte lända
Hans gudomlige nampn och ähras (!) till uttspridelsse, H.
K. M:tt alles vår nådigste herre sampt heele fädernesslandet
och dess trogne undersåtere till välstånd och mycken
prosperitet.
Sedhen intoge hvar och en sin rum och stelle, såssom
och deputeredes Bengt Bagge sitt locum, effter han tillförene
för sine tienster skulld icke häfver sig kunnet bastelia
till någen herredagh.
En stund der effter befaltte Landtmarskalken, att
dhe effter vahnlige plägseder ordenteligen ville upträda
på Slottedt, effter H. Kong. M:tt sielf mundtligen vill
Maj.
129
proponera Ständerne, för hvadh orsak skulldk H. Kong.
M:tt häfver funnidtt rådeligit dem att sammanskrifva.
Och upträdde Ridderskapedtt och Adelen, två och två,
upp i H. Kong. M:tz förmak, effter H. K. M:tt var någett
opassligh.
Uthi uttgången reciterade Secreteraren Johan Larsson
alla dem, som då tillstädes vore, och upginge så i process
inn till H. K. M:tz cammar.
Så snartt dhe upkomme, stegh H. K. M:tt uthur sin
cammar till den förordnade och satte stolen och giorde en
kortt oration, för hvad orsak skulldh han hade dem låtidt
sammankalla, och på [det] de desste bettre kunne fatta
sådant, häfver H. K. M:tt låtidt sådant skrifftligen stella,
hvilket dhe vele anhöra och H. K. M:tt sedan ett behageligitt
svar derpå underdånigst tillstella.
Derpå låås Sekreteraren Larss Grubbe föliande proposition
samptt instructionen, som Commissarierne skole
meddehlas att tractera med Keijssaren, sampt fredzconditionerne,
hvar på tractaten skulle kunne tracteras och freden
erholles, hvilke vore på latin och här bifogede. (Se
Bil. A.)
Derpå betackede Landtmarskalken underdånigst
H. Kong. M:tt, att H. K. M:tt häfver velett Ständerne
sådan tt upteckia; Ridderskapet och Adelen vele samma
proposition effter skyldigh hörsamhet öfversee och dheres
underdånige svar skriffteligen igen lefrera.
Dereffter ginge dhe uthi samma process neder på Ridderhuset
igen, och befalttes att dhe, effter dagen och stunden
var vidh pass 2, dhe andre morgonen sigh ville instella,
att öfverväga hvadh som proponerat är; och [på det] att
hvar och en deste bettre kunne sigh betenkia der till, befalttes
Secreteraren Johan Larsson, att han propositionen
af nyo uprecitera skulle. Hvilkedt och skedde, och der
effter gick hvar hem till sin ortt.
Den 1 Maij voro åter Ridderskapet och Adelen tillsammans.
Och seden hvar hade intagidt sine ställen, befaltte
Landtmarskalken Secreteraren, att propositionen skulle
1 Lakun.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot1—IIL 1630. 9
130
1630.
upläses; men instructionen förblifver, till dess han varder
verterat, på dett att hvar och en sådant deste hettre motte
förstå.
Der effter underrettade Landtmarskalken Ridderskapet
och Adelen [om] rikzens tillstånd, om det fremmande
krigzfolket H. K. M:tt häfver låtidt verfva till krigzens
uttföhrende, dermed att förtaga uttskrifningerne, som falla
alle stånden besvärlige; dhe vele sig fördenskull sådant
väl betenckia och sig väl resolvera, så att almogen och
dehres bönder dermedh motte förskones, ehvad dhe deremott
uttgöra kunne.
Och först tillfrågede dem, om dhe vele blifva vidh
sidsta Herredagz beslut och continuera med den resterende
utskrifning, och att dhe herom vele omrösta.
1. Classis: Dett vore väl gott och lofiigit att blifva
vidh afskedh; men der man visste hvad H. K. M:t ville
emot utskrifningen begära, ville dhe sigh deröfver betenkia.
2. [Classis] omröstade: Dett vore väl best att blifva
vid sidsta Herredagz besluth; ty att gå derifrån och sigh
derifrån separera, efter dhe så få vohre kallade till deta
möte, och elliest alle Ständerne icke förskrefne, hälst dett
ståndett, som så väl uttskrifninghen som sielfve uttlagerne,
hvar den bevilliades, utstå skole. Men vore dett lideligit,
vele dhe sigh deröfver betenkia.
3. Class. funno både svaren godhe.
Sedhen sadhe Landtmarskalken till dhem, att dhe
ville sigh väl betenckia och sedhen omrösta att ville
blifva vidh uttschrifningen, och att 3. Class. ville först
uthseija sin meeningh.
3. Classis förklarede sigh, att effter dhe i fiordh hafva
tillsagdt H. K. M:tt tvenne uttschrifninger, och den ena
alleredo öfverstånden är, dy äre dhe effter beslutet skyldige
den resterende på behörlig tijdh att efterkomma. Men
dher dhe visste, hvadh H. K. M:tt nådigst vele begära,
skole dhe sigh der till gerna accommodera effter yttersta
förmågo, effter dett skulle falla allmogen mycket drägeligere
en skatt att uttgöra änn dheres manshielp, eller
ann sielfve bonden mista, hvarigenom Cronones och Adelens
bönder skole merkeligen af sigh komma och hemmanen
varda öde.
Der till svarade och replicerede Landtmarskalken:
Att uttgiöra en hielp, vore alle stånden bettre med tiänt
och lideligere änn utskrifningen; dhe vele fördenschull
sielfve uttseija och nempna, hvad dhe väl gifva ville,
effter H. K. M:t dem sådant hemsteller, och att samma
Classis vele sitt votum derom först gifva.
3. Class.: Dhe kunne dett inthet göra.
Då befaltte han, att dhen 2. Classis skolle sig förklara
om uttschrifningen eller contributionen.
2. Classis: Dhe ville blifva vidh den meening, som
den tredie Classis hade sigh resolverat, så frampt contributionen
vore lideligen af H. K. M:t till att nåå, så
att bonden kan och förmå den att undergå.
1. Classis r[esolverade]: Dhe ville blifva vidh hvadh
som helst på enn allmen Herredagh både sielfve håfve
beviliat såssom och heele Rikzens Ständer, och vele ännu
förbida den resterende uttschrifningen. Elliest skulle väl
folia, att hvar dhe någen contrib[ution] tillsade för uttschrifningen,
den continue skulle maintinera.
Der till svarede Landtmarskalken, att H. K. M:tz
meningh icke mehra är uthan allenest för denne gången.
Och effter fleste rösterna faller den 1. Classis dem andre
bij, att contrib[utionen] går fortt, så frampt den lidelig är
till att erholla.
Derpå befaltes Secreteraren, att han skulle skriffteligen
fatta effterfölliande dehres bevillning opå denne resolution:
Effter
penningerne för uttschrifningen uthi H. K. M:tz
nådige proposition tillbiudes, dy finne Ridderskapet rådeligit,
att dhe uttgifves, och vele dervidh blifva; men hvar
dhe alltt för högt stegras, vele dhe blifva vid sidste Herredagz
besluth och continuera uttschrifningen.
Sedhen sade Landtmarskalken, effter dhe nu vore
eenige om penningernes uttgifvende, dhe vele, på dett att
det kunde komma till en ändschap, sin emilian allenest
deliberera hvadh dhe väl för hvar persson gifva vele; och
att sådant gradatim skedde, och den medleste Classis sin
meningh först uttsade.
2. Class.: Effter såssom dhe väl visste almogens tillståndh,
särdeles dheres egne landbönders, så att hvar dhe
för mycket uttlofvade, öfver sielfve hussbonden contribu
-
132
1630.
tionen gå skulle, funne derföre icke högre kunne uttlofva
ann 4 dal. koppermynt.
Dett bevilliade och dhe andre tvenne Classibus, fördy
mehra dierfdes eij heller förmotte dhe videre prsestera,
och att roteringen skeer af nyo sorn sedvanligit är.
Derpå befaltte Landtmarskalken, att dhet skole
skrifteligen författes.
Ridderskapzens och Adelens meningh är sålunda som
föllier: Att de betacka H. K. M:tt på dett underdånigste,
som häfver velet ansee allmogens store besvär uthi utskrifningen
och eifterlåtidt att lösa den tillkommande uttschrifningen
med penniger; dermed dhe erkenne bevises
dem stoor gunst och äre väl dermed tillfredz, så frampt
denn lideligh vore; men der han för högt stegrades, villia
dhe blifva vidh dhen vahnlige uttschrifningen; dock vele
dhe sigh hafva tillbudet att gifva för hvar man, som
setties i rooten, 4 dal., och att roteringen skeer på nyo
och vidh samme tijdh på åhret, som uttschrifningen skee
pläger, och dett allena för detta åhret.
Dermedh befalttes, att dhe andre dagen bittida skole
sigh instella, effter som Landtmarskalken hade förstådt,
Bikzens Råd k vele tala med dem i morgon.
Den 1 Maj kommo på Ridderhusedtt eifter betalning
Ridderskapet tillhopa. Och sedhen dhe hade debatteradt
saken på nyo, som förre dagen samptycht var, finge dhe
budh att upkomma till Bikzens Bådh.
Och ginge så uthi order upp i Bettegångzsalen, och
sedhen dhe der litedtt förtöfvadt hade, kommo Bikzens
Båd till dem.
Och giorde Eeldttherren Her Jacob de la Gardie
eifterfölliande taal till dem och dhe andre både stånden:
Edle, velborne, välbördige, högvördige, vellärde, välachtade
och förståndige herrar och män. Effter såssom I uthi
går uthaf H. K. 3J:tz mundtlige taal, så och af den proposition
dem öfverandtvardat nogsampt förstådt, hvad
fahra och besvär fädernesslandet uthi det Polniske långvarige
krijget utstått häfver, var dem nogsampt kunnigt,
såssom är och dem demonstreret, uthi hvad vidlöfftighet
dett på nyo med Keissaren är råkadt uthi; dock så vida
1 Lakun.
Maj.
133
genom H. K. M:tz försichtighet brachtt saken, att det till
en fredztractat uthi Dantzich komma skall med dhe Keisseriske,
och vill H. K. M:t nu afferda sine Commissarier,
samma tractat at bivohna, och till den ända låtidt fatta
en instruction •— som dem och i går är öfvergifven —
dhen dhe vele holla secret, och sedhen dheres betenkiande
deröfver H. K. M:tt underdånigst meddehla, och dher dhe
den öfvervägat hade, dhe vele sigh förklara hvad dhem
synttes om samma Commission.
Der till Landtmarskalken Grefve Peder svarede, att
Commissionen vore af stoor importans, hvaropå nästan
fädernesslandzens välferd hänger, ty moste saken tages i
nogare betenckiande; dhe vele sigh seden gerna resolvera.
Medhen dhe nu hade tagidt den till bettre delibererande,
om dhe då hade ventilerat sin emellan om den
andre puncten angående uttskrifningen eller och dess contribution.
Derpå Landtmarskalken sade, att dhe hade sin
emellan öfvervägadt saken och finne sigh inthet närmahre
kunne göra, uthan att hvar gifver, som i rooten setties, 4
dal. koppermynt, och att roteringen skeer af nyo och på
behörlig tijdh.
Deremot B. Bådh med månge discurser bevisste sådant
inthet förslå emot sielfve skrifningen, uthan dhe
ville sig bettre betenckia, besinnendes hvad besvärlighet
uttskrifningen med sigh förde, så frampt den skulle hafva
sin framgångh. Och vore Hans K. M:t högeligen att betacka,
att samma skrifning, som endrechteligen belefvadt
är, nu för penniger står till at lösas. Ty dermed
blifver så väl crono som frelsses bönderne beholdne, och
hvar och en beholler sin son, måg, dreng och fader
hemma; de skole derföre tillbiuda ett ährligit och reputerligit,
på det H. K. M:t förmedelst samma contribntion
dett fremmande krigzfolket kunne underholla och försöria.
Der till Landtmarskalken sade sigh inthet videre
kunne förklara, uthan vore bäst Bikzens Bådh ville uttseija,
huru mycket fordres skuHe, så frampt uttschrifningen
blefvo tilbaka.
Begärede derföre 3 rikzdal. af hvart hion, som i roten
inskrifves.
134
1630.
Hvilkett togz ad deliberandum; doch vele dhe gifva
2. Rdl. eller en tunna rug eller 2 pundh smör för livar
persson; mehra understodo dhe [sig] inthet att gifva, effter
så få voro hijtkallede, och sielfve bonden, som detta mest
anginge, inthet var hijtkalleder.
Derpå begärede änn Rikzens Rådh, dhe vele sigh ann
bettre betenckia och öfverväga allmogens tillstånd, som
alldehles med manshielp blifver blottad vidh uttskrifningerne,
och att dhe 2 dager her eifter vele vethe dem beskedh,
att sådant kunne refereras H. K. Mitt.
Dermed ändades denne sammankompst, och nederträdde
Adelen neder opå Ridderhusedtt. Och effter det
var lidit på dagen, skole dhe den 13 sigh igen instella,
att ventilera sakerne till att gifva H. K. Mitt förklaring
och dehres mening tillkenna.
Den 13 Maij voro åter på Ridderhuset Adelen tillstädes,
och öfvervägade instructionen, som var verterat
på Svensko och här bifogadh.1 Och sedhen dhe den punct
ifrån punct väl öfversedd, ventilerat och skärskodat, funno
dhe der inthet, som stodh till att förandra, uthan hemstelle
sådant H. K. Mitt och tijden till att disponera.
Och skedde denne öfverseening gradatim, såssom reciteredes
trenne gånger af Secreteraren, på dett hvar och
en sådant deste bettre fatta och förstå kunde.
Immatriculeredes och intogz Mårten Weiwitzer på
Ridderhusett, och uplass hanss breff.
Strax dereffter upträdde dhe åter igen upp i Rettegångzsalen.
Och sedhen hvar och en af Ständerne hade
tagitt sine stellen inn, giorde Landtmarskalken kortteligen
sitt svar, hvadh som på Ridderhusett var samptycht,
betackendes H. K. Mit på dett underdånigste, som
dem gunsteligen häfver detta dem velet communicera och
upteckia hvadh således H. K. Mit medh dhe Keisserische
tractera ville, önskandes att samma tractat motte lyckeligen
afgå. Hvad den andra puncten vedhkommer, vele
dhe blifva vidh förre meningh, efter dhe icke understå sig
mehra att utlofva.
Rikzens Rådh deremot dem betackendes, att dhe sigh
så hörsamlige och välvillige hafva funnidts uthi resolve
-
1 Jämf. bil. A, not. sid. 146.
Maj.
135
rende, allenest det vore för ringa och lithet förslå skulle
till att verfva och underholla armeerne dermedh; dhe vele
fördenschuld dhe 3 Rdl., som begärede äro, uttgifva.
Excuserede sigh inthet mehra kunna uttlofva, uthan
hvad det vore för ringa, äre dhe benägne såssom plichtige
den resterende åhrs utschrifning efter förre manier
att undergå.
Dermedh nederträdde dhe uthi ordningen på Ridderhuset
och tillsades aff Secreteraren, att dhe effter middagen
svaret på propositionen skole författa, så att Adelen
effter middagen sådant motte få höra. Och att dhe
då strax vid klockan 2 sigh instella vele, den att höra
och öfversee.
[Den 13 Maij] effter middagen på förre sagdan timma
instältte dhe sigh att öfverväga samma svar.
Och sedhen dhe något förtöfvadt hade, sende Landtmarskalken
Grefve Peder upp till Secreteraren Johan
Larsson och lett excusera sigh, att han inthet kunne upkomma,
effter han finner sigh opasslig och sink, och at
han ville dem svaret föreläsa, det att förandra eller
stadhfesta.
Dernest uplass dett på åthskillige gånger, och seden
deruti någre få ordh blef förandret, befalttes att det till
den andra morgonen skole reenskrifves, att kunna öfvergifvas.
Och begärede Secreteraren Johan Larsson, att dhe
klockan 7 andra morgonen sigh vele instella, att ännu
ytterligare öfversee samma svar med Landtmarskalken,
som och förmeener sigh igen att instella.
Dagen [efter], som var den 14 [Maij], komme på Ridderhuset
igen Landttmarskalken med Ridderskapet, och
seden de svaret ännu yterligere öfvervägat hade och effter
bevilning richtigt funnidt, upträdde till H. K. Mit, som
var någet opasslig, Landtmarskalken, H. Åke Oxenstierna],
Jesper Anderson och Anders Grip med efterföliande respons.
(Se Bil. B.)
Sedhen dhe hafde öfverandtvardatt H. K. Mit dheres
svar, bekomme dhe beskedh igenom Her Per Banner:
Att H. K. Mitt allernådigst låther betacka dhem för
136
1630.
dheres hörsamme och välvillige svar, som dhe H. K. M:t
hafva öfvergifvidt, hvilket H. K. M:t nu häfver öfverläsidt
och låtidt sigh så vida behaga, allenest att dhen
hielpen för uttscbrifningen inthet kan förslå emot sielfve
uttschrifningen; och på dett allmogen skole förnimma H.
K. M:tz godhe affection och icke gerna seer, att dhe med
skrifningen besväres, vill H. K. M. förskicka sina Commissarier
uth i landzenderne, som med dhem derom handla
skole. Så vill och H. K. M:tt låtha stella besluthet till
herde dagh Pingesdagh, på dett at denna couvent kan
komma till ända.
Derpå gick Landtmarskalken med dhe andre neder på
Ridderhusedtt och berettede dhem H. K. M:tz svar, och
att hvar och en till herde dagh Pingesdag igen bittida
vele instella, så skole dhe få höra H. K. M:tz författade
besluth, hvad som nu kan vara uttlofvadtt.
Samma dagh blef och Hans Lodhe effter H. Kong.
M:tz betalning intagen på Ridderhuset och immatriculeredes.
Och befaltes at han skulle gifva Secreteraren 10
rikzdal. för inskrifningen, och seden af alla.
Dermedh togh hvar sin afskedh till sigh igen att instella
till den 19 Maj.
Tredie dagh Pingesdagh [den 18 Maj] vardt nedersendt
af Cantzelijdt besluthet på Ridderhuset, och strax
tillsades Adelen, som hemma vore, att dhe skole sigh inställa
dett at öfversee, hvilket dhe och giorde. Och effter
Landtmarskalken blef åter siuk, begärede han effter H.
K. M:tz betalning, att dhe en annan Landtmarskalk vele
valia, som samma embete för träda kunde.
Der till uttvaldes dem emilian Hindrich Fleming till
Lechtis, hvilkett dett och vedertogh att förestå; men
andre dagen sig vägrade dett för synnerlige orsaker icke
göra kunna.
Dernest togh Carli Bonde, Her Clas Christersson,
Jesper Andersson med någre flere besluthet till sigh till
andra dagen att öfversee, effter dhe meente någet vara
der uthi författad, som vore prsejudicerligit och moste
förandres, föränn dett underschrifves.
Sedhen begäredes af Secreteraren Johan Larsson, att
dhe andeligen vele sigh instella till morgonen bittida,
Maj.
137
både till att gifva svar om besluthet, såssom och tili att
upgå på Slottedt, effter H. K. M:tt vill gifva dem afschedh
och elliest någet synnerligit vill förehafva.
Dagen dernest [den 19 Maj] komme dhe samptligen
upp i Ridderhuset, och då sende Hindrich Flemingh sin
excus skrift till Secreteraren Johan Larsson, excuserandes
sigh att han inthet ville prsestera någen Landtmarskalk,
uthan dhe måge valia der till hvem dhe helst ville.
Hvilkett Adelen och Ridderskapet illa uptoge och vele
hafft der till Herr Claes Christersson, hvilken sigh alldehles
vägrade. Derföre funno dhe gott att förfråga sigh
hoos H. K. M:t och att H. K. M:t dem en förordna ville.
Vardt alltsså af H. K. M:tt till Landtmarskalk deputerat
den edle och velborne Herr Johan de la Gardie,
Friherre till Eckholmen.
När nu således Her Johan de la Gardie Landtmarskalkz
embetet antagitt hade, begärede han vetha, om dhe
någre videre insagor hade uthi besluthet, så att H. K.
M:t må göres content, och Herredagen och detta mötet
motte komma till ända, synnerligen effter H. K. M:tt vill
derpå göra besluth i dagh, när predikan är hollén.
Dertill svaredes, att någre föreschrefne af Adel håfve
tagit dett att öfversee och ännu icke håfve sigh instältt.
Imedlertijdh proponerede Landtmarskalken: Effter
såssom Ridderskapet och Adelen uthi sidst holdne Rikzdagh
frivilleligen hafva uttlofvadt och sigh förskrifvidt, att dhe
till skepz utredning vele af hvar hest dhe böre holla i
russtienst utgifva 50 dal. och dem till dehres Ståthollere,
[där] dhe äre besuttne, till Michaelis förgången tillstella
och lefrera, hvilket inthet är skedt, dy begärer H. K. M:t
samma penningar nu inthet, uthan seer helst, att dhe till
någett anvendas. Om dhe icke då finne rådeligit att gifvas
till Ridderhuset såssom ett capital, och sedhen inleggias
i Compagniet, som skall begynnas, och dess vinningh
komma Ridderhusett till godo.
Der till alle samptligen bejakade och samptychtte och
see alldrahälst, at dett på sådant vijs kommer Ridderhuset
till godo, hvilke penningar dhe och strax vele till
dehres Ståtthollere lefrera, när dhe hemkomma.
138
1630.
Sedhen opkomme dhe af Adell soia hade öfvervägidt
beslutedt, och eifter icke alldeles stodh specificeret för detta
resterende åhret, begäredes at sådant fnllkombligit motte
insettias. Och befalttes Secreteraren Johan Larsson att
upträda till D. Salvium och honom dett underretta till
att förandra; hvilket och strax skedde och emenderedes.
Imedlertijdh prmsenterade sigh Jacob Forbus, som
hade förverfvadt sigh H. K. M:tz bref på förmehring nthi
sitt vapn, och begärede, att han effter K. M:tz nådiga
villia och befalningh motte immatriculeres och intages
upå Ridderhusedtt.
Derom Landtmarskalken tillfrågede Adelen, sedhen
brefvedt vardt upläsidt, om dhe hade någet deremot att
seija.
Förklarede sigh: Neij.
Dermed deputeredes honom locum, önskandes honom
mycken prosperitet till detta sitt ståndh.
Sedhen instältte sigh Hans Loodh och begärede, att
han och, eifter såssom H. K. H:t nådigst beviliet och den
förre Landtmarskalken befalt hade, att han och motte
naturaliseres och immatriculeres.
Dett honom och eifterläts, med förmaningh att han
sitt adelige stånd som dett sigh borde alletidh förträda
ville.
Dett han uttlofvade att efterkomma ville eifter yttersta
förmågo.
Dermed upträdde dhe upp till Rettegångzsalen, der
dhe andre Ständerne vohre allerede församblede.
Sedhen inkom H. Kong. M:tt uthi process med Rikzens
Rådh, och seden H. K. M:t hade sigh nedhsatt, uplass
D. Salvius sielfve beslutet på pergament skrifvidtt.
Derpå betackede H. K. M:tt dem samptligen allernådigst,
att dhe såssom trogne undersåter hade samptyktt
och bevilliat hvadh till rikzens säkerhet häfver vidh
denne tiden fordratt[s]; begärede och gunsteligen hvadh dhe
sålunda beviliat hörsambligen och godvilleligen vele efterkomma.
Sedhen sadhe och H. K. M:t, att han nogsampt väl
kan besinna, hvad besvärlighet uttschrifningen medh sigh
föhrer; dock likvel, när man derhoos betrachtter, hvad
nytto det medh sigh häfver, att man med Svenske män,
Maj.
139
som nu månge åhr borttåth — dess Gudi vari lof — skedt
är, kriget upå fiendens land fördt och krigzens stora last
opå dem dragidt häfver, så att H. K. M:tz igenom Gudz
beskydd och försyn mechtige städer och provintier förmedelst
Svenske krigzmän intagidt och underlagdt, jaa
och så vida igenom underhandlare, nembligen Konungen
i Frankrikes, Engelandz och Churfurstens af Brandenburgz,
så vijdt tvingett fienden, att dett till en sexåhrigh
stillestånd honom belefvadt häfver. Och meden H. K. M:t
är nu råkedt uthi ett besvärligere och vidhlöfftigere krijgh
med Keijsaren och hans adhserenter, dhe vele då såssom
rettsinnige undersåtere icke låthe falla sigh samma uttschrifningh
eller och för dess förschoning en hielp att
uttgifva, både dermed att förskona mandzhielpen, så frampt
dhe någet välvillige och rundelige vele contribuere, såssom
och att underholla dett Tyske fremmande krigzfolket; ty
derigenom kan bonden eller landzmannen beholla sina
drenger och mandzhielp, så och sittia trygger uthi sitt
hus och hem, om han än liten hielp uttgifver, der dock
våre granner, som sielfve kriget och inqvarteringerne äre
underkastede, dagligen dagz sielfve döden moste förventa,
jaa och all dehres förmågo till dehres egen fiende och
sielfve krigzmannen tilldehla. Dhe vele fördenskull sigh
såssom trogne undersåtere så häreffter som her till hielpa
till att understödia H. K. M:t uthi detta ny invefvade
krigett.
Men eifter såssom lätteligen och väl förhoppeligen
skee pläger, att mången väl sigh skall imaginera och inbilla,
att K. M:t sigh samma krigh uthan någen gifven
orsak dett opå tager, så tager jagh — sadhe H. K. M:t —
Gudh den alldrahögste till vetne, uthi hvilkens åsyn jag
nu här sitter, att jagh dett icke [gör] af eget bevogh eller
såssom lust till krijgh, uthan att jagh är der till merkeligen
gereitzt och förorsakedt uthi någre åthskillige åhr,
i dett dhe Keisserische all affront hafva bevisst oss med
våre senningebodh till Lybeck såssom och med dheres
Feldtmarskalk med en real armee håfve adjungerat och
giordt vår fiende dhe Påler assistence, så att hvar det
icke hade skedt, vi ett merkeligit emot dhem skole hafva
avanceret. Dertill med äre vi och af våre högtbedrängde
granner, förvandter och svågrer här till admoneret, jaa
140
1630.
och af vidt aflegne Konunger med högsta flijt kallade att
förtaga detta kriget, och till dett högsta at dhe förtrychte
religionsförvantter motte befrijes ifrån dett Påvesche ooket,
hvilkett vi förhoppes med Gudz nåde skall kunna skee.
Seden valedicerede H. K. M:t alla Ständerne i gemen:
Och effter gemenligit skee pläger, att krukan härs så
länge till vatns, att hon på sidstonne sönder går, så varder
och mig på sidstonne gångendes, att effter som jag
nu uti så många occasioner och fahrligheter för Sveriges
rikes välferd häfver most uttgiuta och låta mitt blodh,
dock allt her till genom Gfudz nådige beschydd till lifvet
inthet skadd, och på sidstonne dett låta moste; dy vill
jag för min afrehsa och nu denne gången hafva eder
samptligen här när- och frånvahrendes Sveriges undersåter
och ständer G-udh den alldrahögsta till siäl, lijf och all
velferd allernådigst befahlett; önschandes att vij effter
dette ussle och mödesamme lefvernet effter Gudz behag
måge finnas och möta hvarannan i dett himmelscha och
oförgengeliga hoos Gludh oss beredda lifvett och glädien.
I synderhet vill jag eder af Rikzens Rådh den alzvoldige
Gudh hafva befahlat, önskandes af alltt hierta att hoos eder
aldrig må tryta goda rådh, så att I edert kall och Rådz
embete motte förestå, att Gfudz ähra och hans Helga Ord
och lähra oförfalschat här må vara och blifva i vårt federnessland
hoos oss och våre efterkommande; seden att
fredh och enighet må grönska och florera och all ovillia,
oenighet och upror må bortto blifva och förtages, och att
aldrig hoos eder måge gode råd fehlas till fädernesslandzens
säkerheet, tryggheet och fredh; så och på sidstone
at alldrig af eder effterkommende måge fehlas, utan tillvexa
sådane perssoner, som riket och regementett kan vara
till styr kia, rättrådighett och assistence, dett jag af alltt
mitt hierta vill eder hafva önskatt uthi denna min valediction.
I lika motto vill jag eder af Ridderskapet Gudh den
aldrahögsta hafva innerligen befahlat, önschandes att I
uti edert manlige och ridderlige upsåth vele continuera,
så att I och edre effterkommende måge härförbringa, de
gamble våre förfäders Götha och berömliga vidt utspridda
odödeliga nampn öfver heela verlden, som nu en lång tijdh
häfver vari dt borttglömdt, ja nästan af fremmande förachte
-
Maj.
141
ligitt, igen motte upkomma och sigh erfrischa, så frampt
dhe så her effter som dhe uthi min vahrende regementz
tijdh sigh hafva manligen förhollidt och oförtrutne haft
ospart lif och blodh, der med I bafve låtidt påskina eder
vara af dhe framfarne Göters ätt och efterkommande, som
hafva underlagdt sigh nästan hele verlden och många
konungariken sigh underkufvat och många hundrade åhr
regerat, ann ytterligere för fädernesslandet uthi krig velen
bruka låta, dermed förverfvandes ett odödeligit nampn, af
Konungar och Regenter respecteras, jaa och med godz och
gårder beneficeras, så att dhe dehres adelige ståndh med
rep utås måge uttföhra; dett vi dem hermed vele hafva
önskat och valedicerat.
Eder af det Andelige ståndett vill jagh hermed och
valedicera och förmantt hafva, att I beflite eder om eenigJhett,
såssom och förmana och tillholla edre åhörare, hvilkas
hierta I hafva uthi edert våldh till att vrida och vrängia
dett hvart eder löster, att dhe äre dehres öfverhet trogne
och rättrådige och uttgöra dehres plicht med hörsamhet
och godha, styrkiandes dhem till eenighet och samdrechtighet,
och att dhe icke låthe sigh förföhra af een hoop
onda menniskor. Och skole I icke allenast förmahna och
tillholla dhem der till, uthan I skole och sielfve föregå
dem med ostraffelig och oförargeligh exempel, så att dhe
icke allenest af eder lärdom och förmaning, uthan af edert
lefverne förholle sigh skickelige och rolige, och i synderhet
skole I för all tingh vachta eder för högferd, så att
der uthaf icke förorsakes någett obestånd i riket, och i
allo motto beflijta eder om all gudelighet och vachta eder
för partij, och alletidh så förestå eder åhörare, hvilkes
hierta I håfve uthi edert våld och dem kunna regera både
till godt och ondt, att de sig välvill- och roligen förholle
och uttgifve till Cronon och dheres hussbönder hvad dhe
helst plichtige äro. Hett jag eder af hiertadt vill hafva
önskatt.
Eder af Borgerskapet vill jag och hafva önskatt, att
edre små kåter måge blifva stoore stenhus, edre små båter
stora skep och fahrkoster, och att olian i eder kruker alldrigh
må tryta och fehlas, och det till er valediction.
Den Gemene man och Allmogen vill jagh och hafva
önskatt, att dheres engiar måge grönskas, dehres åkrar
142
1630.
bähra hundradefaltt, så att dheres ladhur blifva fulla, och
att dhe i all ömnoghet måge tilltaga och vexa, till att
medh glädie och uthan suckan kunna uttgöra dheres plicht
och rettigheter.
Och i en summa vill jagh eder samptligen och hvar
i synder het hafva Gudh den allzmechtige till siäl och lijf
allernådigst och gunsteligen befahladtt.
Sedhen uttgick Rikzens Marsk effter sverdet och inkom
med Herolden, hvilken framkallede effterfölliande af Herreoch
Adelss-ståndet till Rikzenz Rådh:
Her Peder Grefve till Wisingzborgh, som hade varidt
Landtmarskalk och nu var siuk, Feldtmarsk[alken] Herman
Wrangell, Åke Tott och Her Jahan Banner.
Och sedhen dhe hade giordt dheres Rådz edh, slogh
H. K. M:tt till Riddare:
Feldtmarskalken Herman "Wrangel, Åke Tott och Her
Clas Christersson.
Dermedh gick H. K. M:t i process uthi sitt förmak
och på salen igen, och Ridderskapet, sedhen dhe H. K. M:t
beledsaget hade, neder på Ridderhusedt.
När dhe uthi process nederkomme, befaltte Landtmarskalken
Herr Johan Ponttesson, att dhe strax effter
måltiden sigh igen ville instella att underskrifva besluthet,
der till dhe sadhe, att dhe andre dagen dett göra ville,
effter dagen mest [var] förleden.
Dermedh toge dhe afsked den dagen, och befaltte
[Landtmarskalken] dem, att dhe effter gamul plägsedh
vele komma Secretereren Johan Larsson ihugh.
Der till dhe samptlige jjakade], såssom och fölliande
dagen effterkomme, när dhe besluthet underskrefvo.
Om morgonen andra dagen [den 20 Maj] kom alltt
Ridderskapet tillsamman. Och förestälte Landtmarsk[alk]en
dem hvadh som dagen tillförenne var proponerat om
dhe 50 dal. russtiensts penningar till Ridderhusett som
capital uthi Compagniet skole inleggias, om dhe samma
tillseijelse vele fullgöra och sådant effterkomma, helst medan
H. K. M:t dem inthet begärer, utan att dhe dher till
anvendas.
Der till alle samptligen jakade, och vele samma penningar
till Ståthollerne lefrera, så snartt dhe hemkomma,
Maj.
143
hvilke penningar sedhen skole qvitteres af Secreteraren
Johan Larsson på Ridderhusetz och af Abraham Cabelliou
på Compagniedz vegnar.
Anhöltt och Landtmarskalken om de teknade Söder -  ländische penniger.
Dertill dhe nu inthet kunne contribuera för dhe månge
besvären dem henger öfver hufvudet.
Inkom Hans Strijk och begärede at intages på Ridderhusett,
effter H. K. M:t sådant nådigst häfver befahlatt.
Tillspordes allttsså Ridderskapet och Adelen, om de
hade någet deremot att seija.
Nekade att de hade emot hans persson inthett.
Dermed intogz han på Ridderhusett och bekom sitt
ställe nest hoos Forbus.
Seden sade Landtmarskalken, effter som dhe nu så
hopetals vellia in på Ridderhusett, om dhe icke måge gifva
till Ridderhusetz Secreterare tijo rikzdal.
Responde[rade] alle samptligen jaa, och der till ett
panckqvet.
Hvilkett Peter Krusse lofvade ville vara den förste
som dett giöra ville, och dett helst när de dett hafva ville.
Derpå underschrefz sielfva fölliande besluthett, hvilket
seden lefrerades af Secreteraren Johan Larsson opp i
Cantzelijt. (Se Bil. C.)
När dett alltt var underschrifvidt, valedicerede Landtmarskalken
Herr Johan Ponttesson Ridderskapet och Adelen,
och hvar reesste hem till sitt.
BILAGOR.
Bil. A.1
Kongl. Maj:ts proposition.
Orsaken hvij H. K. M:t för tlienne gången haffver
funnet nödigtt att sammankalla the förnembste af Rijkzens
Ständer, thet kan till een deel icke vara dem sielfve
ovitterliget, och består förnembligast ther uthi, att effter
sakernes beskaffenheet och åhrstijden kräfver, thett alla
consilia, som på förre Rijkzdagar fattade äro, måste nu
uthbrista och stelles i värket, och någre nödige ärender
förefalla, som i sådane fall skee plägar, opå hvilke än
ytherligare betänkiande behöfves att H. K. M:tt theres
tijdige rådh pläga och i alla saker richtigheet ställa måtte,
för än H. K. M:t sielf begifver sigh uthaf rijket; så
aldenstundh the håfve sigh hörsambligen instäldt, optager
och erkenner H. K. M:t sådane theres underdånige villigheet
med gunst och nåde och vill them effterfölliande
puncter allernådigst förestäldt håfve.
Först vethe sigh Ständerne nogsampt ihughkomma,
uthi hvad fahra och fahrligheet Sveriges rijke och alla
thess trogne inbyggiare här till sväffat håfve, icke allenest
af Konungen och then Polensche Cronan, uthan och
uthaf them Keijseriske, så och med hvad bekymber och
ijfver H. K. M:t altijdh eiftertrachtadt häfver att komma
med bägge deelarne till een önskeligh uthgångh och ändskap,
thet Sveriges rijke ändtligh i een säker frijdh och
roligheet sättias måtte, ty oansedt Gudh häfver förländt
1 Prot. sid. 129.
Bilagor.
145
thet modh, macht och framgångh, att man näst Gudz hielp
medh Pohlen allena nogsampt förr hadhe kunnat komma
tillrätta, så håfve doch the Keijseriske uthan all gifven
orsaak kastadt sigh ther emellan och icke allenast nu
någre åhr bordtådt för sigh eenskyldt gått oss alt närmare
och närmare, så att the hafva intaget heela then
tyska siösijdan och kommet in i sielfve Östersiöen med
skepp och flotta och giordt oss ther hvadh skadha the
håfve kunnadt, uthan och sammansällatt sijne kraffter till
landh och vatn med the Pohler, och eenkannerligen i förleden
sommar medh een så stoor krigzmacht infallet i
Pryssen, och thär tillijka med the Pohler så häfftigt gripit
oss an, att ögonskeenligen ther af häfver syndtz, thet
Gudh häfver therigenom synnerligen velat försökia, hvadh
beständigheet och ijfver Sveriges Rijkes Ständer håfve
hafft theres christeliga religion och frijheet i större fahrligheet
att förfächta. Så ändoch thenna prob häfver varit
så stark, att effter meniskio domar fast otroliget häfver
syndtz then fahra så lätteligen att undangå, lijkvist medhan
Gudh häfver seedt, thet Sveriges undersåthere hafva
här till varit så beständige i theres underdånige affection
och villia till att fatta deres Konungh och herre under
armarne och med sådan ijfver och eenigheet sin christeliga
religion försvara, så häfver Gudh endtligen förländt
H. K. M:tt then lycka och framgångh, att icke allenest
the Keijseriskes fiendtlige upsååt med skam och skada är
gånget tillbakes, uthan H. K. M:t är ock förmedelst Konungarnes
i Frankerijke och Engelandh så och Churfurstens
af Brandenburgh underhandlingh i förledne höst
kommen till eett sexårigt stilleståndh med the Pohler
under sådane conditioner och vilkor, som i thet närmaste
säkra och redelige äre på then sijdan, effter såssom the
af tryckedt [äro] uthgångne och af hvariom och eenom
läsas kunne.
I hvadh vijdhlöfftigheet man nu thessföruthan med
the Keijseriske thesse åhren bordt ådt råkadt är, hvadh
förtreet och oförrätt the H. K. M:t elliest tillfogadt håfve,
och huruledes H. K. M:t bådhe i förledne vinther och våhr
genom skrifvelsser och sendebudh häfver söcht att och
med them komma till een säker och redeligh afhandlingh,
sampt med hvad spått och neesa the H. K. M:tz sende
Sv.
Riddersk. o. Adels rihsd.-prot., I—III. 1630. 10
146
1630.
budh frå then Lybeske tractaten afvijst håfve, sådant är
och Ständerne på förledne sommars mothe omständeligen
och vijdhlöffteligen optächt. Så ändoch H. K. M:t stoor
orsak häfver hafft att ingen troo vijdare sättia till sådana
theres tractater, hälst medan och Chnrfursterne sielfvefögo
annat än ambiguo och t vij flach tigt svara på then
skrifvelsse, som H. K. M:t them för ett åhr sedan ther
öfver tillsände, uthan fast heller långe sedan ärnat gådt
öfver med vapnen, satt krigzens last in hostico och förekommet
theras ytherligare fortgångh, effter som sådant
på förre moth er är afftaalt vordett; icke thesto minder,
emedan någre fremmande potentater och särdeles Konungen
i Danmark håfve slaget sigh ther emellan, så häfver och
H. K. M:t [icke] velat precipitera med vapnen uthan sielf
styrckt under och med flijt genom sine skrifvelsser, agenter
och andra drijfvit, att ännu försökias måtte, om någre
skälige medell finnas kundhe genom een venligh afhandlihgh
all vijdhlöftighet och hlodz uthgiuthelsse att förekomma.
Så aldenstundh ther opå är fölgdt, att een sammankompst
och tractat emellan K. M:tz och the Keijseriske
Commissarier i Danzich uthi thenne månan beramat
är, tijt H. K. M:t i thesse dagar arnar affärda the sijna,
häfver H. K. M:t först rådeliget hollit att deliberera medh
the förnembste af Ständerne, på hvadh foot och grundh
sådan tractat funderas skall, att ther icke något må proponeras,
ingåås eller sluthas, som nu eller i framtijdhen
kundhe lända Sveriges rijke eller thess naboer och venner
till något förfångh och skadha. Och oanseedt H. K. M:t
häfver nogsampt af näst förgångne Herredagz beslut förstådt
Ständernes mening om the conditioner, som på förledne
tractat i Lybeck hadhe skolat proponeras, och huru
vijdha the i hohl holle att the samma drijfvas skulle,,
hvar ännu till någon tractat komma kunde, lij kvist medan
sakerne äre nu sedan mycket förandrade, så häfver ock
H. K. M:t conditionerne något lijthet förandrat och ther
effter låthet fatta instructionen för Commissarierne, hvilken
H. K. M:t här med låther Ständerne tillställa 1 med then
1 Ett exemplar är bilagdt protokollet under rubrik: > Mandata ex
quorum prsescripto S. B. Mäns vult ut Commissarii sui illustres, generosi
ac nobiles Dn. Axelius Oxenstierna Regni Cancellarius, Dn. Gabriel Benedicti
Oxenstierna rei armamentariae Praefectus, Carolus Baner Secretarius
status et Petrus Sparre Eegii Tribunalis supremi Assessor cum Csesareanis
Bilagor.
147
nådigste begieran, the vele then öfversij och granneligen
öfverväga och sitt rådsamme betänkiande meddeela, om
uthi een eller annan punct något är med säkerheet och
reputation att förandra, eller om Commissarierne therpå
stå och icke ther ifra vijka skole, och thette är således
thet första.
För thett andra. Men effter rådslagh inthet gälla,
med mindre dhe exeqveras. och tractaterne äre ovisse,
misslige och tviflachtige, them ther inthet är att byggia
på, med mindre man häfver svärdet i handen och ther
med trycker effter, kommandes således fienden att studtza
och moderera sine desseiner, så ärnar fuller H. K. M:t
med thet första att giöra thetsamma, som Ständerna offta
tillrådt håfve, så vijda Gudh nådhen och medlen förlähner.
Och alldenstundh Ständerne håfve i hohl till then ända
uthlofvat att vela ändå i tu åhr ther effter continuera
then uthskrifningh och the hielper, som på 1627 åhrs
Rijkzdagh bevilliade blefvo och i hohl till ända lupo,
tacker H. K. M:t them therföre på thet aldranådigeste
och försijr sigh än vijdare till them särdeles som nu här
tillstädes äre, att thee såssom trogne och rättrådige undersåther
icke allenest för sigh sådan sin lofven vijdare tillstädia,
uthan och sina medbroder och then menige almogen,
som hemma äre, i K. M:tz frånvaru ytterligare förmana,
att hvadh uthlofvadt är må godhvilligt, richtigt och i
rättan tijdh uthgåå. Men effter H. K. M:t förnimmer, att
utskrifningen faller undersåtherne något svåår, så häfver
H. K. M:t fuller tänckt på medell, huru the någorlunda
thermedh lindras kunde, och doch intet annat funnet, än
att man besolder så mycket mehr fremmande folk, i stadhen
thet H. K. M:t them här effter uthländes bruka och
meste parten thet Svenska och Finska folkedt hemma i
rijkedt lempna kan, på thet landet så mycket bätter brukas
och försvaras, och folket sielf theste beqvemare sigh
förkofra kunne. Män aldenstundh thet fremmande folkedt
är myket kostsammare att underholla än the infödde
agant statuantque>. Instruktionen består af 20 punkter, af hvilka punkt
14 innehåller förslag till fredsvillkor. Dessutom finnes ett af sekreteraren
Johan Månsson (Silfverstierna) skrifvet koncept på svenska: »Befalningar
effter hvilka H. K. M:t nådigst vill att H. K. M:tz Commissarier — —
skole med the Keiserske handla och besluta>: består af 21 punkter, hvilket
beror därpå, att fredsvillkoren utgöra en särskild punkt 15. Jfr ofv. s. 134.
148
1630.
Svenske, och ther till vill behöfvas större penningemedeil
än the här till bevilliade hielper, sorn dagligen meer afftaga
än tillvächsa, förslå kunne, så ställer H. K. M:t till
samptlige Ständernes underdånige betänkiande, om the
icke nyttigere holle, att man i staden för uthskrifningen
heller ladhé een skatt opå, således att i hvart landskap
gofves een genandts therföre, icke äfven i penningar, uthan
i sådane vahrur, som ther mäst vanka, thär spannemåhl
som spannemålen är ympnogh, thär smör som smöret mest
faller, och thär järn, tiära eller andra partzeler som the
bäst och beqvembligast kommes tillväga, på thet allmogen
och således desto minder besvär finna måghe.
Bil. B.1
Ridderskapsens och Adelens underdånige
svar opå H. Kong. M:tz föresteltte proposition.
Actum Stockholm den [14?] Maj 1630.
Hvadh som häfver förorsakadtt E. K. M:tt för denna
gången at låtha sammankalla dhe förnembste Rikzens
Ständer, hafva Ridderskapet och Adelen så väl af E. K.
M:tz mundtlige taal som och af E. K. M:tz oss öfverlefrerade
skrifftelige proposition nogsampt underdånigst förstådt,
i dett E. K. M:tt allernädigst gifver tillkenna,
hvadh fahra och fahrligitt vi sampt heele vårt käre fädernessland
uthi dette långlige vahrande kriget med dhe
Påler månge åhr sväfvadt håfve, såssom och huru dhe
Keijserische hafva assisterat dem uthi samma krijgh;
doch igenom Gudz nådige försyn, E. K. M:tz höge vijsdom
och konungzlige försorg bracht saken så vida, att
E. K. M:t med dhe Påler är kommen till en sexåhrig
önskeligh vapnhvila och stilleståndh. Men så låthe dhe
Keiseriske icke der vidh blifva, att dhe hafva sammansällat
sig med dhe Påler och fördt emot E. K. M:t en
real arme, uthan sökia änn vidare att continuera uthi
dehres onda upsåth, och på någre åhr inkrächttadt sig
nästan heela Östersiöen, på dett dhe deste bättre skulle
Bilagor.
149
komma oss närmahre, att köhra på oss dehres hitzige,
brennande medfödde Påveske haat och onda upsåth, hvilket
och förmedelst Gudz nådige beskydd, E. K. M:tz höga
försichtighet alltt här till är vordett förhindret, effter
E. K. M:t häfver söktt alle dhe medell och uttvägar, att
emellan E. K. M:t och de Keiseriske en redeligh tractat
anstellas skulle. Så är doch E. K. M:tz goda intention
alltt här till hoos dhe Keiserische inthet stått till at nå;
allenast nu för en lithen tidh sedhen bracht dem så vida,
att dhe en tractat uthi Dantzich tenkia till att anstella,
uthan tvifvel effter dhe vahnlige Papisters sätt, allenast
att förhala tiden och oppeholla E. K. M:tz godhe fattade
desseiner, till hvilken tractat E. K. M:t sigh och häfver
accommoderat, särdeles på dett heele verlden skulle blifva
kunnigt E. K. M:tz fridhelskande gemuthe, såssom och,
att förekomma och afskaffa alt christett blodz uthgiutelsse,
samptycht att afferda och fullmechtige sine Cornmissarier
till samma möte, och till den ända låthet fatta
en skriffteligh instruction med någre fredzconditioner, så
frampt det till en reputerligh fredh komma skulle. Och
deröfver E. K. M:tt allernädigst begärer vårtt underdånige
betenckiande.
För hvilken höga gunst och nåde dhe E. K. M:tt på
dett underdånigste ödhmiukeligen betacke, att E. K. M:t
häfver sådant velet dem communicera och upteckia, uthi
den underdånige tillförsicht att E. K. M:t af meddföd (!)
kongeligh vijsdom med sitt elskelige Rikz-Rådh ofvanb:te
instruction och conditiones nogsampt till fädernesslandzens
välfärdh håfve öfverväget och fatta låtedt. Dock håfve
Ridderskapet och Adelen, som nu här församblede äre,
effter E. K. M:tz nådige befalningh dem öfvervägat, ventilerat
och öfversedd, och finna allttsså för väre perssoner
inthet deruthi, som står till att förandra, så frampt dett
till en säker och trygg fred komma skall, såssom och
lenda detta rikedz nabor och förvanter till välstånd; uthan
der något för tidzens lägenhet stöde till att förandra,
hemstelie dhe sådant E. K. M:tz höge visse rådh och betenckiande
att förandra. Af hiertadt önskan des att samma
tractat fruchtsambligen motte afgå, Gudz gudomlige nampn
till ähra, E. K. M:t till högt beröm, alle interesserede
sampt Sveriges rikes undersåtere till säkerhet och rolig
-
150
1630.
teet; men hvar öfver förhopp, dett Gudh nådeligen afvände,
att samma tractat sönderginge, och desse billige
conditiones aff dhe Keiseriske icke uptoges eller och inthet
fruchtsambligit uttrettedes, så att E. K. M:tt moste gripa
till sielfva vapnen, att uttföhra krijget emot dhe Keiserische,
vele Ridderskapet och Adelen, såssom trogne och
rättrådige undersåter egner och bör — effter såssom dhe
uthi förre Herredager underdånigst uthlofvadt håfve —
med all frimodighet, affection, villia och eenighet fatta
E. K. M:tt under armarna och sådantt hielpa till att uttföhra
effter vår yttersta förmågo.
Hvadh den andra puncten uthi samma E. K. M:tz
öfvergifne proposition vedkommer, så frampt kriget skall
företages, och med tractaten inthett står till att vinna,
begärer E. K. M:tt allernådigst ochsså vårt underdånige
betenckiande om uttskrifningen, som vill falla allmogen
alltt för besvärligit att uttstå, om icke uthi staden en
skatt opålades, på det landet deste bettre kunde komma
sigh föhre igen och populeras, när således eendehles det
Svenske och Finska krigzfolket blifva hemma, och fremmande
och Tydske i staden igen verfvas och underhollas,
för hvilken kongeligh affection och faderligh omsorgh, som
E. K. M:t häfver och alletidh drager till sine undersåters
välmåge, betacke dhe på dett underdånigste ödhmiukeligen,
att med den resterende bevilliade uttskrifningen
Adelens bönder måge förskones, helst effter uttschrifningerne
uthi desse vahrande tijder häfver giordt Adelens
gårder odhe, så att dheres intrader merkeligen äro derigenom
förminskade; och vele fördenskuld i den staden
för denna ene åhrs resterende uttschrifning af deres landboer
af hvart mantal, som uthi rooten skrifves, uttlofva
2 riksdal, eller en tunna rugh eller och 2 pund smör, effter
som landzorten är till och hvar kan komma till väga, och
att ingen tvinges gifva partzeler, som häfver penniger,
eij heller till penniger, som håfve sielfva partzelerne. Men
hvar H. K. M:tt till krigzens uttföhrandet sigh allernådigst
låther behaga sielfve uttskrifningen vara nyttigere,
vele dhe sigh, såssom dhe för detta uthi förre Rikzdagh
hafva bevilliat, den samma godhvilleligen effterkomma,
effter dhe icke see drägeligitt allmogen högre skatt skall
kunna uttgöra, med underdånigh ödhmiuk anhollende, att
Bilagor.
151
der Gudh den aldrahögsta nådigst förlähner sin helga välsignelsse
[att] samma berammade tractat tager en lyckeligh
uttgångh och kommer till en önskeligh fredh, E. K. M:tt
då sine trogne Ständer och undersåter, som nu uthi så
många åhr hafva dragit krigzens tunga börda, med samma
hielp eller uttschrifningh måge förskones.
Bil. C.1
Mötets beslut, dateradt den 19 Maj 1630.
Finnes tryckt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut, del I,
sid. 818 o. f. Det i Adelns protokoll befintliga exemplar har följande
underskrifter:
Jahan De la Gardie,
lantmarskalk.
Swante Stenbock. Åke Erichson Ochsenstierna.
Jahan Gyllenstierna.
Erich Ryningh. Linnardt Torstenson. Henrich Fleming.
Gabriell Kyle. Erich Gyllenstierna. Ture Sparre.
Erich Bielcke. Erich Månson Ulfsparre. Carl Bonde.
Ifuer Nilsson. Axell Baner. Suenn Ribbinngh.
Erich Hand. Jesper Anderson Crus. Benkt Kaffle.
Johan Hårdh. Holger von Scheid[in]g. Anders Grijp.
Anders Steuart. Lindorm Stråle. Knutt Drake.
Isaach Hindriksonn. Isak Axelsson. Knut Clason Ugla.
Stellan Mörner. Zacharias Pauli till Wingzlö.
Nihelz Bengtson Söluer bielke. Anders Olsson.
Bottuidh Larsson Anckar. Bengt Bagge.
Erich Bärtillssån. Månss Mårtson Palm. A. Bure.
Erich Jörensson. Hans Lodh. Jacob Forbes.
Hanns Strihk.
Carl Gyllenstierna. Jönss Bonde. Anders Stewart.
1 Prot. sid. 143.
Anno 1631.
Effter Hans Kong. Maij:tz vår allernådigeste Konungz
och Herres nådige betalning äre Bijksens Adell sammankallede
till ett Mothe här uthi Stockholm, at öfverväga
Rijksens tarff och tillstånd till denn 15 Maij. Och blef
utvaldt och deputerat till Landtmarskalk den edle och
välborne Her Åke Axelson till Göksholm och Rinckestada,
Vice Prceces uthi den residerende Konungzlig Hofrätt
i Stockholm.
Den 17 Maij blef omblåsidt och slagitt på pukema
samptt med en Cantzelijschrifvare omropat, att den
fölliande dagen skole dhe etfterschrefne af Adell sigh instella
på Ridderhusedtt, att låtha sigh antekna och innskrifva.
[Den] 18 Maij.
Landtmarskalken
Pedher Kilsson,
Melcher Wernstedt,
Adolph Hårdh,
Carli Gylldenstierna,
Caril Bonde,
Ture Sparre,
Her Johan Gyldenstierna,
Per Månsson Lood,
Knutt Drake,
Arfwed Lilliesparre,
Hanss Lode,
Jesper Andersson,
Sten Claesson,
Åke Axelsson,
Her Claes Christersson,
Larss Sparre,
Nilss Bengtsson,
g[amle] Anderss Stuwart,
Biörn Måneschiöld,
Caril Måneschiöld,
Isaach Axelsson,
Johan Lilliehöök,
Otto v. Scheiding,
Jöns Nilsson,
Erich Erichsson Geet,
Hindrich Stöör,
Johan Yxkull,
Maj.
153
Her Erich Hoorn,
Gabriel Kyle,
Oluf Bure,
Jon Bure,
Stellan Mörner,
Peder Kruse,
Ture Lilliesparre.
[Den] 20 dito.
Erich Jörensson Ståthållare]
i Östergötland],
u[ngej Anderss Stuwart,
Her Åke Oxenstierna,
Erich Jörensson Tegell,
Den 20 dito blef effter vahnligitt sätt åter igen omblåsitt,
att Adelen under krigzfolkett schole den fölliande
dagen sigh på Ridderhusett instella och detta möthett
bivohna.
Christof Torstensson,
Axell Drake,
Erich Krabbe,
Nilss Persson Sölfversparre,
Per Jörensson Ulfsparre.
[Den] 21 [Maj].
Arfwed Hoorn, Johan Stake,
Hanss Strijk, Oluf Oxehufvud,
Anderss Olufsson, Jacob Forbuss.
Nilss Lilliehöök till Gälared,
Vardt Christof Torstensson förschickatt af Landtmarschalken
till Rikzens Rådh att förnimma, om Ständerna,
som hijt äro förschrefne och ankomna vore, schole upkomma
att anhöra propositionen.
Bekom svar, att det i dag inthet kunde skee, uthan
det schall väl blifva tillkenna gifvidt.
Derpå befaltte Landtmarschalken, att Ridderskapet
och Adelen vele sigh instella på behörligitt rum, när så
blifver derom anslagidtt, vidh vahnligit sträf [för den],
som heremot bryter.
Dermedh afträdde Ridderschapet och Adelen.
Dito förährade Peter Kruse, Ståtholleren vid Säter,
till Ridderhuset så myckett hvitt bleck till alle ätternas
vapn att måla upå, och seden omhängia kring om Ridderhusens
saal.
[Den] 24 Maj omblåsstes och uttropades af en Cantzelijschrifvare,
att Adelen, Ridderskapet och dhe andre både
154
1631.
stånden, som hijt till detta mötedtt vore förskrefne, skolle
i mårgen sigh instella på Rettegångzsaalen, att anhöra
propositionen.
Den 25 [Maj] om morgonen församblades effterschrefne
af Adell, som hijt vöre förschrefne, till att npgå på Slottedtt
till att anhöra propositionen, som Rikzens Rådh
Ständerne, effter H. Kong. M:tz nådige befalningh, skolle
andraga och föreholla.
När dhe effterschrefne af Adell vore upkompne, tilltalade
Landtmarskalken dem, att dhe vele accommodera
sigh effter förre vahnlige ordningh uthi upgåendet på
Slottedtt såssom och i nedergången, så och sedhen här
på Ridderhusedt, såssom och dhe vele nu effter ordningen
taga dehres tilbörlige säten, effter som lottkast
ningen
dett medgifvidt häfver, och till Capita familise
uttvalde:
Landtmarskalken Her Åke Axelsson.
Her Åke Oxenstierna, Her Johan Gyldenstierna.
Her Claess Christersson Hoorn,
Johan Lilliehök, Caril Bonde,
Torsten Christoffersson, Arfwed Hoorn,
Erich Gyldenstierna, Axell Banner,
Gabriel Kyle, Pedher Nilsson,
Larss Sparre, Swen Ribbingh,
Erich Ulfsparre, Göstaf Leijonhufwudh.
Jöran Soop,
Erich Krabbe, Melcher Wernstedtt,
Arfwed Lilliesparre, Anderss Grip,
Erich Hand, Axel Drake,
Adolph Hårdh, Jöns Nilsson,
Biörn Måneschiöld, g[amle] Anderss Stuwartt,
Nilss Lilliehök, Knutt Drake,
Anderss Körningh, Stellan Mörner,
Jesper Andersson Krus, Isaach Axelsson,
Otto v. Scheiding, Johan Uggla,
Ture Lilliesparre, Nilss Bengtsson,
Johan Yxkul, Anderss Oxehufwudh,
Maj.
155
Conradt Falkenberg, Pedher Sabell,
Oluf Stake, Larss Schytte,
Erich Broorsson, Pedher Månsson,
Jon Bure, Hindrich Stöör,
Sten Claesson Böllia, Erich Geet,
Peter Krussbiörn, Hans Loodh,
Erich Jörensson, Jacob Forbus,
Måns Mårttensson, Hans Strijk.
Desse effterschrefne uthan om Caput familise:
Her Erich Hoorn, Caril Måneschiöld,
Carl Gyldenstierna, Johan Stake,
Ture Sparre, Oluf Bure,
Pedher Jörensson, Göstaf Sabell.
Nilss Sölfversparre,
När nu hvar hade tagidt sin ätts säte, förmanede
Landtmarskalken, att dhe vele hvadh här på Ridderhusedt
kunne handlas, talas och förehafves, icke låthet
kommat uth öfver tröschelen, uthan dett boos sigh holla,
effter som hvariom och ehnom fritt är effterlåtidt sin
meening att seija och uttala; så och hvadh således talas,
iche må till dett högsta uttydes, effter som ingen är sinnatt
någott tala mycket mindre att handla, som skulle
lända H. K. M:tt vår allernådigste herre eller och fädernesslandzens
välstånd till prsejudicium, uthan hvar och
en vari fritt sin meeningh och tarff att uttseija.
Derpå sendes en af Adell upp till Rikzens Rådh att
förnimma, om dett var tijdh till att upkomma.
Finge svar, att dett var nu tijdh, och så snartt dhe
vore upkomne, vele Rikzens Rådh sigh instella och denna
convent i Herrans nampn begynna.
Dermed upgick Landtmarsk[alk]en med föreschrefne af
Adell effter processens ordningh.
Strax dhe vore upkompne i Rettegångzsalen, kommo
strax Rikzens Rådh upp, som vore:
Her Jacob Pontesson, Her Pedher Banner,
Her Carli Carlisson, Her Claes Flemingh,
Her Gabriel Bengtsson, Her Johan Sparre,
Her Claus Hoorn, Her Mathies Soop,
Her Gabriel Gostafsson, Her Pedher Brahe.
Och strax dhe hade intagitt sine rådzställen, upträdde
Feldtherren Grefve Jacob och hade en oration till dhe
tree föreschrefne Ständer, som vore Adelen, Clerkerijt och
Borgerskapets på fölliande mening:
Edle, välborne, välbördige, ährevördige, högh- och
vällärde, hederlige, vijse och välförståndige herrar och
männ. Bijkzens Bådh håfve orsak att betacka dem på
H. K. M:tz vegnar, att dhe så hörsamb- och godhvilleligen
på dheres skrilftelige fordran hafva sigh instältt och hijt
kompne till att anhöra, besluta och rådhslå, hvadh dem
på H. K. M:tz vegner af Bikzens Bådh kan blifva proponerat.
Och kunne de väl sielfve någerlunda besinna
sielfve orssaken, hvarföre H. K. M:t är förorsakatt dem
att hijtkalla bådhe till att demonstrera dhem, som dett
icke så kan vara kunnigt, H. K. M:tz tillståndh der uthe
i Tyschland, såssom och att öfverväga fädernesslandzens
säkerhett uthi H. Kong. M:tz absens och frånvahru. Och
dermed deducerade H. N:de dem H. K. M:tz lyckelige
framgångh, huru H. K. M:tt igenom Gudz helga velsignelsse
hade intagidt månge provincier, städer och skantzer,
såssom och på åthskillige tijder nederlagdt och slagitt
dhe Keijserische, såssom och sedhen underrettedhe dhem,
huru Keisaren på desse månge herlige H. K. M:tz victorier
gör sigh fast, att göra H. K. M:tt emotståndh; och
på dett H. K. M:t icke må sleppa desse segervinninger
och curagier, som krigzfolket hafva fattadt, uthur handen,
tencker H. K. M:t att sterkia sine armeer med verfningzfolk,
såssom och i synderheet att försöria sigh medh sine
egne landzmän och krigzfolk, derpå H. K. M:tt sigh alldehles
kan försäkra och förlåta både med drabninger med
fienden, såssom och der någett skulle omträngia — dett
dock Gudh all fahrlighett nådeligen vele afvenda —• kunde
vända ryggen till; såssom dhe offta och många gånger
såssom manlige krigzmän alleredo för detta sigh förhollidt
hafva, dett och förtroende H. K. M:tt till dem häfver
och drager; sedhen att fädernesslandett för alltt oförmodeligitt
öfverfall må försäkras och icke alldehles förblottas
med krigzfolk. Och pä dett dhe deste bettre måge om
allt blifva grundeligen underrettadt om H. K. M:tz lyckelige
progress, häfver H. K. M:tt opålagdt den vördige
Biskopen D. Johan Bothvidi, som när och hoos H. K. M:tt
Maj.
157
varidt och desse herlige segren seedt häfver, vidhlöifteligen
att heretta.
Derpå uplass Secreteraren Nilss Nilsson Bikzens Bådz
fullmacht, såssom D. Johan Bothvidi
När den var upläsin, giorde Biskopen en nöijachtigh
relation om H. K. M:tz lyckelige framgångh uthi Pommern
och Mark Brandenburgh, allt ifrån den tiden H. K.
M:tt till Yssdom arriverede, hvilken relation han med
dager och mijler uttsade hvar alltt var passerat, såssom
och derhoos berettade, huru grufveligen dhe Keiserische
hafva framfahridt uthi dhe platzer de innehafft hafva,
såssom och berettade der hoos, huru uthan tvifvel Papisterne
emott desse segervinninger skolle göra stora prseparatoria
till att emotstå H. K. M:tt och förhindra desse
H. K. M:tz desseiner till att frija de förtrychte väre
religionsförvanter för dhe Keijs[erskes] stora tyranni.
Hvilket Ständerne vele öfverväga och deste benägnere
finnes att efFterkomma H. K. M:tz nådige begäran till
denna sakz uttföhrende och vår egen säkerhett.
Dereffter uplass Secreteraren Nils Nilsson fölliande
proposition. (Se Bil. A.)
Sedhen propositionen [var uppläst] och D. Johan hade
åndatt sitt taal, giorde Landtmarskalken ett tal till
Bikzens Bådh på fölliande sätt:
Edle, välborne Herrar Bikzens Bådh. Han häfver så
väl uthaf Feldtherrens och D. Johannis relation, såssom
och af sielfve propositionen nogsampt förstådt H. K. M:tz
lyckelige progress uthi Tyschland, så och hurulunde
Keijssaren och den heele papistiska Liga med alla macht
göra sig färdiga att förhindra och förekomma sådana H.
K. M:tz lyckelige victorier; der brede vidh häfver han
och förstådtt, huruledes dett Svensche krigzfolkett, som
med H. K. M:tt är öfverdragitt, en dehls genom siukdom,
en dehls på annadt sätt [äro] omkompne, så att H. K. M:tt
■deruthaf förorsakes att begära och till sigh fordra alf dett
krigzfolkett, som hemma qvarlefde äro, någre regementen,
och i dehres stadh fädernesslandet till trygghet en uttschrifning
igen anstelles och holles motte. Hvilkett Bidderskapet
och Adelen vele taga uthi ett gott betenckiande
och eif ter fattadt resolution vetha Bikzens Bådh ett nöijachtigt
svar.
158
1631.
Dermedh afträdde Landtmarskalken uthi process neder
på Ridderhusedt igen.
Strax de hade intagedt sine säten, sade Landtmarskalken,
effter dagen var en stor dehl förleden, skole i
mårgon sig igen instella, att deliberera om denne proposition.
Och dem der hoos ytterligare förmante, att hvar
effter sin eedz plicht vele den väl hoos sigh öfverväga^
effter som H. K. M:tz och rikzens stat dett nn fordrer.
Såssom och att en tysthet och försvigenhet hoos dem vara.
moste.
[Den] 26 [Maj].
Kommo Adelen åther tillsammans, och sedhen Secreteraren
Johan Larsson hade upreciterat rollan på ali
Adelen, tilsporde Landtmarskalken dem, om dhe hade
sigh betäncktt på svar upå samma proposition.
Dertill nogre svarede, att dhe så hasteligen icke
kunne gifva svar, effter han är af högh importanse, och
moste fördenschuld sådant först communiceras Rikzens
Rådh, effter som dett dem och dehres landbönder angår.
Derom röstades om effter vahnligitt sätt, och funne
alle tre Class[erne], att någre af Adelen skole upträda
till Rikzens Rådh, hurulunda dett skall förstås om denne
uttskrifningh.
Derpå nampngofves:
Landtmarskalken,
Her Claes Christersson, Carli Bonde,
Her Johan Pontesson, Otto v. Scheiding,
Erich Jörensson, Pedher Jörensson.
Hvilke och strax upträdde; men så voro R. Rådh
nedergångne, och blef dermed saken upschutin till andra
dagen.
[Den] 27 [Maj].
Yoro åter på Ridderhusedt, och delibererades om besluthet,
särdeles om tijden på uttschrifningen, om den i
detta eller fölliande åhrett skall anstellas. Och sedhen de
saken länge debatterat hadhe, funne dhe alldehles rådeligitt,
att dhe föreschrefne aff Adel schole fordra R. Rådz
communication härom.
Maj.
159
Der på sändes en af Adell upp i Rådh-Cammaren att
förnimma, om R. Rådh vore tillhopa, hvilken kom tillbaker
och berettade, att dhe inthet hade varidt tillsammans.
Derpå befalttes att Secreteraren schole uptekna några
besvär, som dhe nödigt finna till att invenda till denna
uttschrifning, och att dhe effter middagen vele sigh instella
igen att fatta samma besvär.
[Den 27 Maj] effter middagen komme dhe åter tillsammans,
och förr änn de gott funne att öfvergifva samma
gravamen, vele dhe änn yterligare försökia hoos Rikzens
Rådh om dehres godha betenckiande och förskickade upp
till dem Larss Sparre, Jesper Andersson, Pedher Månsson,
hvilke komme tillbaker och berettade, att Rikzens Rådh
inständeligen vele förstå, att denna uttschrifning nu med
alldraförsta skall anstellas.
Der på befalttes, att dhe mårgonen strax effter vele
komma tillstädes, att schriffteligen författa samma gravamen,
på dett dhe derigenom deste bettre R. Rådh sådant
underretta kunne.
[Den] 28 [Maj],
Kommo åter på Ridderhusett, och sedhen dhe funno
samma besvär så vara stältte, upsändes desse effterschrefne
af Adell till R. Rådh medh fölliande besvär:
Landtmarskalken,
Her Claes Christersson, (xöstaf Leijonhufwudh,
Her Åke Oxenstern, Oluf Bure.
Sielfva besvären. (Se Bil. B.)
Kommo tilbaker och berettade som dhe förre, att sakerne
ingalunda lida uthan att denne uttschrifningh ju i
åhr moste anstellas. Der på omröstades, och funno samptligen
rådhsampt och gott till fädernässlandzens säkerhet,
att uttschrifningen holles och anställes på förre sätt och
maner, och att Secreteraren derpå vele stella svaret.
Den 30 Maj.
Kommo på Ridderhuset att öfversee Ridderskapetz
svar, som Secreteraren stältt hade, och seden dhe dett
nogsampt ventilerat hade, befaltes af Landtmarskalken
160
1631.
att dhett schulle reenschrifvas, till att kunna öfvergifvas
fölliande dagen. Dock är dett best, att dhe effter middagen
sigh igen inställa, dett nöijachtigere att öfverläsa.
[Den 30 Maj] effter middagen kommo dhe tillsammans
och förendrede någre ordh uthi svarett.
Då omblåstes, att Ständerne schole fölliande dagen
sigh instella, att gifva dehres schrifftelige svar ifrån
sigh.
Om den 31 Maj komme all Adelen tillsammans att
upträda till Rettegångzsalen att öfvergifva dehres svar.
När dhe opkomme, och Rikzens Rådh hade tagitt sine
ställen, framträdde Landtmarskalken och giorde en
salutation och der bredhe vidh sade, att dhe hafva låtidt
sehriffteligen författa dehres svar, hvilkett af Secreteraren
schulle upläses.
Der på låås jag, Johan Larssonn, detta fölliande svar.
(Se Bil. C.)
När den var upläsen sampt dhe både andre Ständernes
svar, sade Feltherren, att dhe dherpå veele låtha
stella besluthett, och när dhet blifver färdigt, skall dem
sådant med vahnligit tekn blifva kunnigdt.
Dermedh afträdde dhe uthi process neder på Ridderhusett,
och sadhe [Landtmarskalken] till Adelen, att
dhem skulle blifva kunnigt giordt genom zedells anslående,
när dhe skole åther komma tillsammans, och att ingen
i medier tijdh begifver sigh härifrån, förr än Rikzdagen
tager en fullkombligh ända.
Den 2 Junij.
Blef en sedell anslagen på Ridderhuss dören, att
Adelen skole sigh instella på Ridderhusett.
Derpå kommo dhe den 3 dito tillhopa.
Och sadhe Landtmarschalken, att R. Rådh hade
honom befaltt, att Adelen schole uttvälia ibland sigh
någre till uttschott, effter som dhe hade någet synnerligit
med dhem att consultera, och att dhe fördenschuldh dem
vele nampngifva.
Juni.
161
Derpå omröstades, och meente att dhe icke vore så
månge hijt förschrefne, uthan dhe borde väl alla dett
bivohna.
Deremott demonstrerade Landtmarskalken dem R.
Rådhz meningh härom, och på sidstonne uttnembdes desse
fölliande:
Uttskottedt:
Landtmarskalken
Her Johan Pontesson,
Her Claes Christersson,
Caril Bonde,
Larss Sparre,
Axell Banner,
Erich Jörensson,
Ture Sparre,
När dhe nu vore upnämbde, frågede Landtmarskalken
dem andre, om dhe och vele gott erkenne, hvadh dhe
således giörandes och låthandes varde uthi denna rådhslagh
och consultation.
Der till dhe sampttligen jaakade.
Och förr änn dhe upträdde, uplässtes Måns Clemetssons
skiöldebref, och blef så immatriculerat på Ridderhusett
och bekom säte näst Hanss Stryk.
Dernest uplass Erich Larssons skiöldebref, och blef
sammaledes intagen på Ridderhusett och bekom sätedtt
näst Månss Clemettsson.
Der på ginge förbenembde uttschott i tvenne dager
boos Rikzens Rådh till att deliberera om dett rådhslaget
aff dem blef dem föresteltt. (Se Bil. D, E.)
Den 5 Junij.
Omblåstes effter vahnligitt sätt, att Ständerne skole
på behörlige ortter sigh instella och sedhen upkomma i
Rettegångzsalen, att anhöra rikzdagzbesluthett.
[Den] 6 dito.
Kommo på Ridderhusett att öfversee conceptet på besluthett,
som om afftonen tillförenne vardt sendt i Secreteraren
Johan Larssons hus.
Her Åke Axelsson,
Pedher Jörensson,
Jesper Andersson,
Anderss Grip,
Isaach Axelsson,
Otto v. Scheiding,
Oluf Bure.
Sv. RiddersJc. o. Adels Riksd.-prot., I—lil. 1631.
11
162
1631.
När nu conceptet var någre rehsor upläsidt, funné
dhe rådeligitt, att inthett åhr determineres, uthan simpliciter
för denna gången.
Derpå upginge desse effterschrefne att communicera
sådantt med Rikzens Rådh: Landtmarskalken, Larsa
Sparre, Per Jörensson, Erich Krabbe.
Kommo tillbaker och berettade, att Rikzens Rådh
låthe sigh sådant behaga, och fördenschuld moste besluthet
för dett och någett mehra om uttschottet omschrifves,
och derföre kunne Ständerne inthett i dagh tillhopa
komma, uthan i morgån skall Rikzdagen taga en
ända.
Och begärede [Landtmarskalken] derföre, att dhe
fölliande dagen vele sigh instella att giöra en ända på
denna convent, och vele han i medier tijdh med Secreteraren
fatta dhe månge besvär, såm dageligen infalla uthi
dehres privilegier.
Om afftonen blef omblåsidt, att Ständerne schole sigh
instella på Rettegångzsalen klocka 9 andra morgonen.
Den 7 [Juni].
Kommo på Ridderhusedt, och underschrefve uttschottet
rådslaget.1
Sedhen upträdde Landtmarskalken med Adelen uthi
behörligit process, och när the på Rettegångzsaalen hade
intagidtt dheres behörlige ställen, kommo Rikzens Rådh
och ställte sigh uthi dehres rum, och när dhe lijthett
stått hade, uplass Secreteraren Nilss Nilsson sielfva besluthett.
Sedhen dett var giordt, giorde Eeltherren till alle
tre stånden en gratulation, att dhe så benägne håfve varidt
och sigh accommoderat till H. K. M:tz nådige begäran,
hvilken hörsamhet och välvillighet R. Rådh vele vethe
till att berömma innför H. Kong. M:tt, och derpå validicerede
dem samptligen, såssom och begärede ingen ville
sig härifrån afsöndra, förr änn dett vore underschrifvidtt.
Dermed nederginge dhe uthi process uppå Ridderhusett,
och befaltte [Landtmarskalken], att dhe andre dagen
1 Detta »rådslag», dateradt den 4 jnni 1631, är nnder benämningen
»biafsked» tryckt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut, del. I,
sid. 827 o. f. Det öfverensstämmer i hufvudsak med adelns deputerades
svar (se bil. E).
Juni.
163
skole sigh instella till att underschrifva besluthett och
således giöra en ända på denna Rikzdagh.
Rikzdagzbesluthett. (Se Bil. F.)
Den Ottonde .Tunij, sedhen Adelen hade underschrifvidt
besluthett, fans nödhtorfftigt, att desse fölliande
gravamina skole Rikzens Rådh öfvergifves, att dhe dhem
till H. K. M:tt underdånigst öfversenda skole och begära
derpå en afskafningh. (Se Bil. G.)
Dessa gravamina lofvade Landtmarskalken, att han
ville Rikzens Rådh tillstella och derhoos anholla, att här
på böter motte skaffas.
Dereffter upkom Herr Gabriell Gostafsson Oxenstierna
och holt ett taal till Ridderschapet och
Adelen:
Effter som han nu en rum tijdh bort åth hade förestådt
Ridderhuset och dess direction förvalttet, och gerna
såge, at dhe en annan uthi hans platz förordna vele, som
sigh dess guvernament förestode, hälst effter Adelen så
obenägne linnes att försenda dehres barn till studiis, som
H. K. M:t så rundeligen häfver benådet med ett åhrligit
salarium, och kunde han dett inthet längre allena förestå,
uthan dhe moste andra der till keesa och välia, helst
medan Her Gabriell Bengdtsson Oxenstierna är nu förordnat
till Guberneur uthöfver Finland och Herr Caril
Oxenstierna igenom döden hädankallat, såssom meddirectorer;
de vele ju andeligen andra af dehres medell der till
deputera, på det at Ridderhusetz disposition alldeles icke
motte nederleggias.
Derpå dhe svarede och begärede, att Herr Gabriell
ännu ytterligere der ved vele blifva, ty om han sigh derifrån
aldeles afsade, så skulle sedan ingen den mödan
sigh villia upå taga och huset förestå. Doch vele dhe
gerna förmå och bidia, att Her Johan Pontesson och
Landtmarskalken vele jempte H. H:t samma direction förvalta.
Dermed H. H:tt lätt sigh då öfvertala och der till
samptychtte, och honom till assistence förmått och förordnatt
Herr Johan Pontesson de la Gardie, Friherre till
Eekholmen, Gubernator öfver Upland och Ståthollere opå
Stockholms Slott, och Herr Åke Axelsson till Gökzholm,
164
1631.
pro tempore Landtmarskalk ock vice prseses uthi den
Konungzliga Hoffrätt.
Dermed afträdde Herr Gabriell.
Sedhen giorde Landtmarskalken en gratulation
till Ridderskapet och Adelen, att dhe så hörsambligen
hafva effterkommidt hans order; hvilket han om hvar
och en gerna igen vill ihugkomma och förtiena, önschandes
dem derhoos en lyckelig hemrehsa och ett gott välståndh.
Andades alltsså denna sammankompst och convent.
BILAGOR.
Bil. A.1
Proposition öffver någre vichtige och högnödige
ährender att berådslå och resolvera uti,
effter H. K. M:tz alles vår nådigste Konungz
och Herres nådige villia och befallning giordt
och ställdt afP Sveriges Rijkes nu här residerende
Rådh till samptlige Rijksens Ständer, nu
uthi Stockholm församblade. Actum Stockholm
den 15 Maij anno 1631.
Endoch Hans Kongl. Maij:tt alles vår nådigeste Konungh
och Herre gierna hadhe för denne gången förskonadt
Ständerne medh denne sammankallelsse och mothe,
eenkannerligen på denne tijden om åhret, tå hvar och een
uthi sin privat saak beqvembligast och nödigast häfver
att bestella, så äre doch tijdernes besvärligheeter så store,
att H. K. M:t icke häfver kunnat gå thet förbij. Och
ehuruvähl K. M:t hälst hadhe önskadt och sedt, att H.
M:t sielf hadhe mått komma heem och Ständerne som
sine trogne undersåther icke allenest med sin konungzlige
persohns närvahrelsse hugnadt och dette möthet persohnligen
hade kunnadt bijvistas, uthan och den store seger
och victorie, som Gudh alzmechtigh K. M:t alt ifrån den
tijdh H. H:t sin foot först på den Tysche botnen fäste
och alt in till denne dagh nådeligen förländt häfver,
Ständerne sielff låthet förebära. Men effter fiendernes
illistige practiquer, skadelige och förderfvelige förehafvande
icke allenest emot H. K. M:t uthan och emot dhen
1 Prot. sid. 157. — Jämförd med en afskrift i riksarkivet.
166
1631.
heele christelige religions församblingh så förgifftige,
våldsamblige och store abre, så att H. K. M:t så väl för
sin egen ocb fäderneslandzens interesse och säkerheet sorn
och för Grudz församblingz försvar skull nu icke kan
komma därifrån, hvarföre tilltroor K. M:t Ständerne nådigt,
att alt hvadh som K. M:t för sin nödige frånvahro
skull häfver befhalat sitt elskelige Rijkzrådh effter sin
dem gifne nådige fullmacht, som här upläsen är, Ständerna
på H. K. M:tz vägner att proponera, att dhe där
till fullkombligh troo ställa, dem gierna höra, K. M:t
med sitt trogne rådh och godhe bijståndh effter alt tijdigt
betänkiande meddeela och giöra.
Och såsom Ständerne uthan all tvijfvell icke ovetterliget
är, med hvad umsårgh och mödha K. M:t i sin heele
regementztijdh drifvett häfver att een gångh komma till
een godh ändskap på thessa nu mehre öfver 30 åhr medh
ådtskillige grannar och fiender varande krijgh, effter som
på förre Rijkzdagar är offta förtaldt, och aff H. K. M:tz
åhrlige och tröttesamme togh och reesor nogsampt uthvijses,
så häfver och K. M:t igenom Gudz nådige bijståndh,
egen frijmodigheet, manligheet och höga förståndh
med någre aff sijne grannar icke allenest till een reputerligh
och säker evigh fredh dett bracht, uthan och vårt
kiere fäderneslandh och dess grändtzer mechtigt amplificerat,
stoore provincier underlagdt, såsom och för tu åhr
sedan våre hätzkeste fiender dhe Påler igenom krigzmacht,
sedan K. M:t dem store provincier, landh och städer afftaget
häfver, till ett sex åhrs stilleståndh tvunget och
derigenom förmodat vijdare att komma till freedz tractater
och een gångh sättia sitt käre fäderneslandh och
dess trogne undersåthere uthi een säker freedh och roligheet;
män ehuru högdt som H. K. M:t med stoor möda,
arbethe och fahra effter freedh och roligheet trachtadt
häfver, så häfver K. M:t doch lijkvääl dhenn änn härtill
öfver aldt icke kunnadt nåå, uthan aff dett ehna kriget
inveffvat uthi dett andra, endeeles aff våre fienders och
onda grannars tillskyndan, endeeles att månge K. M:tz
stora lycka och seger förtrutet håfve, mäst och störste
delen vele vij våre synder tillrächna.
Och såsom Ständerne på ådtskillige förre Rijkzdagar
så af ett uthskått såssom och i geemeen nogsampt och
Bilagor.
167
vidlyfftigdt håfve förnummit, hvadh rättmätige skääl och
orsaker K. M:tt haffver hafft att taga sigh dette myckedt
besvärlige och mödosamma Tyscha krijg före, och hvadh
store inj urier, våldh, spått och förtreet som H. K. M:t
af Keijsaren och den papistische liga lijdet häfver och
tillfogadt är, dem man alla onödigt achtar här igen at
uprepetera, emedan dhe så offta på dette ställe ihugkompne
äro, hvilke Ständerne och hafva befunnit sådane
och så skählige, att dhe icke allenast till kriget samptycht,
uthan och K. M:t alles vår nådigste Konungh och
Herre underdånigst bijdett, styrcht och rädt, dette mödesamme
kriget uppå sigh taga, der medh icke allenest
sijne trogne undersåthere och fäderneslandh i säkerheet
att sättia och beholla, uthan och så den beträngde rätte
religions församblingen för aldt öfvervoldh och tyranij,
så vidt dedt skee kundhe, ville hielpa, befrija, försvara
och uppeholla.
Så är och Ständerne icke ovetterliget, att H. K. M:t
oachtadt den stora orätt och spått honom af Keijsaren
och dess anhangh vederfahren är, lijkväl häfver K. M:t
först söcht medell och vägar att låtha saken komma till
een tractat, för än som H. M:t ville, att dhet uthi ett
oppenbart krigh uthbrista skulle, och således igenom Konungens
i Danmarkz underhandlingh i förleden sommar
affärdat sine senningebudh till Pryssen, där med dhe
Keijserische att mötha och försöka, om det igenom tractater
till någon affhandlingh komma kunde. Män såsom
dett dhe Keijserische hvarken i sinnet eller hiertat var,
att dett till någon redeligh tractat eller underhandlingh
komma skulle, uthan allenest förmeendt oss medh tractater
att bedraga och uppeholla, så lenge dhe sijne illvilliande
anslagh och upsåt bådhe emot oss och all den
rätte religions församblingen uthi värket stäldt och fullbordat
hadhe, effter som dhe och alle andre nationer medh
slijke fåfänge tractater och sincerationes bedraget och
förderffvedt, så håfve dhe och, så snart dhe förnumme K.
M:t annorlunda vara sinnadt och sigh icke aff dem medh
sådan fåfängheet ville bedraga låtha, uthan sigh bättre
försäkra, och med een armee öfvergick till Tyschland,
strax all tractat uthslaget, fåfängeligen förebärandes att
K. M:tz Commissarier länge utheblefve, och fördenskuldh
168
1631.
vara Keijsarens Gesandter disreputerligit effter väre
längre att vändta, där doch Cantzleren, som caput Legationis
var där i Pryssen, boos dem lät sigh förmärkia
vara Legatus medh och till bodh sigh om praeparatoriis
att tractera, fullmachterne att öfversee och växla; lijkväll
häfver den Keijserische Gesandten icke till dett
ringeste [velat] med honom något communicera, myckedt
mindre tractera, icke heller sedan K. M:tz Gesandter dijt
ankompne vore, uthan som förbemeldt är söcht oss med
tractaten att uppeholla och bedraga, icke troendes att K.
M:t något större alffvar därtill bruka skulle, och äre såledhes
uthan någon congress re infecta därifrån dragne
och alle fredzmedell förskuthet, allena aff deres högfärdh
och stoora modh satt däropå att villia aldt medh vapnen
och våldh uthföhra. Håfve och ythermehre H. K. M:t
medh försmädelige breeff besvärat, där uthi K. M:t icke
allenast blifver aff Keijsaren sin rätte konungzlige titell
och högheet beröffvadt, den H. M:t doch aff Gudh allena
och ingen annan undfånget häfver, uthan blifver och så
medh boot och undsäijelsser nästan som affvijst, att begifva
sigh ifrån dhe landh och städer, som Gud alzmechtigh
H. K. M:t så nådeligen i händer fått häfver, lijka
som dhe öfver K. M:t något hadhe till att befhala.
Och emedan H. K. M:t nu uthi dette krijget af sådane
vichtige orsaker och skääl som förberördte inkommen
är, och där uthi store och märkelige victorier — Gudh
vare i evigheet loffvatt — erhollit, som allom uthan tvijfvell
väll kunnigt och ett vist teken är, att Gudh alzmechtigh
K. M:tz förehafvande och intentioner behagadt häfver
och än vijdare välsigna vill, hvarföre är högeligen
aff nödhen, att uthi tijdh tänkes uppå rådh och medell,
der igenom denne store seger icke allenest må erhollas,
uthan och fiendens onda upsååt och förehafvande styras
och affvärias. Och såssom K. M:t altijdh där effter trachtadt
häfver, huruledes Ständerna måtte för dhe störste
besvär blifva lijsadhe, som dem mäst trängde, derföre H.
M:t och i förledet åhr uptänchte och förmeendte, att uthschrifningzhielpen
skulle falla almogen tilldrägeligare än
såssom utschrifningen, och förthenskuldh bemeldte hielp
aff Ständerne begieratt; män så häfver K. M:t doch förnummet,
att samma hielp med störste besvär är uthgången,
Bilagor.
169
och månge fattige för penningelöso och fattigdom skuldh
graverede, och K. M:t gärna önskadt, att man sådane
tijder hadhe mått råka, att Ständerne med tesslijkes
och andre besvär hadhe kunnadt blifva förskondte; men
effter H. M:t, som förbemeldt är, till dette krijget af
stora orsaker tvungen blefven, och att thet emot een så
mechtigh fiende icke kan uthan folk uthföhras, så häfver
tå inthet annadt medell varit, än som emoth utskrifningen
en sådan hielp att begiera, där med folk kunde
värffvas att giöra fienden mootståndh. Och såsom nu alle
fiendens consilia aldramest gå der oppå, huruledes han må
medh ådtskillige starke armeer K. M:t aff Gudh här till
förländte framgångh sistera och sine arga illvilliande
intentioner emot K. M:tz, våre grannars och then christelige
religions frijheet fortsättia; tär emot K. M:tz armee
sompt af medellöse och andre olägenheeter är mechta afftagen,
så att ther Gudh alzmechtig H. M:t icke synnerligen
uppehölle, neppeligen vore mechtigh nogh att emotstå
fiendens stora våldh och macht; sedan är och K. M:t
mäst alle fremmande värffningar förspärrade och affskurne,
vahnarten och så under dhe fremmande tilltagen, att fast
än med stoor bekostnadt någon värffningh anstelles, så
förlöper och affgår folket, så snardt som dhe kunne blifva
värffvedhe till; och på thet H. M:t icke må till sin
och rijkzens obothelige skadhe råka thär i någre difficulteter
af feehl på folk, thet till nödigh värn och att försvara
the platzer, som Gudh K. M:t så lyckeligen häfver
i hender gifvett, behöffves, sedan och att fäderneslandet
här hemma må hafva nödigt försvar, om någon olägenheet
henda kundhe, helst nu medan det blifver igenom
någre regimenters afförande något förblåttadt; derföre
häfver H. K. M:t för högnödigt befunnet att låtha hoos
Ständerne anmodha och nådeligen begiera, att the thetta
åhr och med dett första en sådan uthschrifhingh, som
uthi dhe näst förre åhren hollén är, bevillia ville.
Och såsom H. K. Haij:t veet, att samptelige Ständerne
nogsampt begrijpa, hvadh macht som ther på ligger,
att aldt må blifva conserverat hvadh K. M:t igenom
Gudz milderijke bijståndh inkrächtadt häfver, och att
fienden ett manliget mootståndh än ytherligare göras
måtte; derföre tilltror K. M:t alla rijkzens trogne inbyg
-
170
1631.
giare, att dhe all fädernesland zéns skadha och osäkerheet
gierna hielpa affväria, och fast än K. M:t inthet är sielfit
persohnligen tillstädhes uthan uthi denne hela förledne
sommar och vinter sielff legatt uthi fäldt, hafft ospardt
all fahra och mödha för fäderneslandzens välfärdh och
sächerheet fiendens valdh och tyranij att förhindra, the
varde sigh lijkavist uthi thenna K. M:tz högdtnödige begieran
emot Rijkzens Radh så för klarandes, som alles och
hvars och eens välfärdh och troheet kräffver, icke förevendandes
någre frijheeter eller besväär, så länge denne
fahran påståår, uthan erkiennandes dett för dett högsta
privilegium och störste skatt här i världen, att man sin
christelige religions, samvetz och fädernesslandzens frijheet
i medier tijdh niutha och bruka kan, inthet tvijfiandes
uthan att Gudh alzmechtigh, så på dette som dhe
förre krijgh een godh och hugneligh uthgångh förlähnandes
varder, och K. M:t i alla tijdher Ständernes vällvilligheet
med nåder igen erkännandes.
Jacobus De la G[ardie]. Carli Carlsson.
Gabriel Ben[g]tsson. Claes Horn. Gabriel Göstasson.
Per Baner. Claes Flemming. Johan Sparre.
Mathies Sop.1
Bil. B.2
Endoch Ridderschapet och Adelen inthet heller
sågo änn eder, velborne Herrer, uthan någen
protestation att satisficiera, så befinna dhe sakerna
likväl så förevetha, att dhe uthi någre
sakers öfvervägande dehres goda betenckiande
begära.
Ty dhe hafva hoss sigh på den ene sidhan öfvervägat
den plicht och trohet, sorn dhe H. K. M:tt och fäderness
lande[t]
med förbundne och plichtige äro. Upå den andra
sidhan vill infalla dehres besvär, synnerligen och särdeles
1 Underskrifterna enligt den i riksarkivet förvarade afskriften. Original
finnes icke i behåll.
2 Prot. sid. 159.
Bilagor.
171
i dett att såssom H. K. M:ttz i fiord uttgångne bref till allmogen
förmår, att man till den penningehielpens erhollende
skole allmogen försäkrat vara (o: hafva), att dhe för någon
vidare uttschrifning för detta åhret eij scholle besväras;
vill fördenschuldh synes svårt, att man dem der till bringa
skall, förr änn samma termin och åhr är förfluten. Ty
deruthaf moste föllia, att tvenne uttschrifninger på ett
åhr uttgå skole, effter den förste uttschrifningen höltz
in Feb. och Martio, sedhen folgde penningehielpen för den
resterende schrifningen uthi Septemb. samma åhr. Och
der denne skrifning nu schulle strax anstellas, skuHe derutaf
lätteligen föllia en stor fahra, effter som R. Rådh
dett uthan någen påminnelsse sielf kunna besinna.
Sedhen finne Adelen och Ridderschapet hvar för sigh
och i synderhet uthi dehres hussholdning högeligen besvärede,
att dhe ingen spannemål, jern, ekeverke eller
andra intrader må uttföhra och till samma dehres husshold
och russtienst anvenda, uthan äre ifrån alle friheter
afschurne.
Dernest begäres och de velb. herrers förklaring, huru
samma proposition schall förstås, helst der uthi står
specificerat, att denne schrifning uthi åhr begäres, och
sedhen ingen invende någen frihet eller besvär, så lenge
denne fahran påstår.
Bil. C.1
På Rijkzens Rådhz öfverlefrerade proposition
är denna Ridderskapetz och Adelens ödhmiuke
svar. Actum Stockholm den 28 Maj 1631.
Yij håfve sompt uthaf H. Nådes Feldtherrens, sompt
och af den vördige Biskopens D. Johannis Bothvidi mundtlige
orationer, sompt och af den öfvergifne skrifftelige
proposition förstådt och [äro] nogsampt underrettade vordne,
för hvadh orsak skulld H. Kong. M:tt vår allernådigeste
Konungh och herre häfver varidt bevekt för denne gån
1
Prot. sid. 160. — Jämförd med afskrifter, som finnas i riksarkivet,
den ena afsänd till konungen ock försedd med påskrift: >Praesent. i 'Wer
ben
1631 15 Julij».
172
1631.
gen att sammanskrifva och hijtfordra någre af dhe förnembste
Rijkzens Ständer. Endehls nnderrettas dem H.
K. M:tz lyckelige framgång och segervinninger uthi Tyschland,
huruledes H. K. M:tt igenom Gudz nådige bistånd
häfver, sedhen H. K. M:tt lyckeligen dijt är anlendatt och
landstigen, bemechtiget sigh månge herlige provincier,
städer, hampner, passer, skantzer och festninger, såssom
och på månge och åthskillige ortter nederlagt fienden, eröfratt
månge krigzfahner, ammunition, borttagit fiendens
artollerij, bagage och tross, så att H. Kong. M:tt alltt
här till — den högste Gudh vari derföre ährat — med
herlige segervinninger varidt fienden öfverlägen och honom
en skräck injagatt, att han starke fortesser icke
uthan fiendens stora blodhspillan häfver most förlåta och
förlöpa, och således H. Kong. H:tt gångitt medh väldig
macht inn uthi Churfurstens aff Brandenburgz land, hvilkett
alltt är skedtt förmedelst Gudz välsignelse, H. Kong.
M:tz manlige och heroiske gemueth och försichtighett
sampt och krigzmachtens frimodighett.
Sedhen så är och oss der bredhe vidh underrettadt,
med hvad mödo, besvär och lifzfahra till alles våres välferd,
säkerhet och trygghett, och till dett högste och förnembste
till vår evige salighetz och christelige troos och
religions beskydd emot dhe omennisklige och för ohörlige
tyrannischlige krigzöfninger, emott all krigz bruk, som
den Keiserlige armee och soldateska på månge ortter
emott dhe vährlöse män, menlöse barn och qvinnor omennischligen
och för ohörligitt äre öfvade och drefne; af H.
K. M:tt äre till inthet giorde, förjagede, nederhugne och
slagne, och således dhe förträngde så väl till siälennes
som till kropssens välferdh befrijade. För hvilket alltt
dhe H. K. M:tt på dett underdånigste ödhmiukeligen betacke,
som sigh denna stoora krigzbördan opå tagit häfver,
med underdånigh begäran H. Kong. M:tt här vidh
icke ville tröttas, uthan detta besvärliga krigztoget uttföhra
och till en högt önscheligh ända bringa, Gudz gudomlige
nampn till uttspridelsse, H. Kong. M:tt sielf till
ett odödeligitt beröm samptt sine trogne undersåtere så
väl som dhe förtrychtte väre religionsförvanter till en
andeligh och lekamligh välferdh. Till hvilkett krijgz uttföhrelsse
emot heele den Papistische liga och store armees
Bilagor.
173
emotståndelsse, såssom och till fädernesslandzens och rikzens
defens och förvar, der någett oförmodeligit påkomme
— dett dock Gudh nådeligen affvende — behöfves en ahnsehnlig
armee; är oss derhoos proponerat och begäratt,
att en allmenneligh uttschrifning öfver heele rijkett med
förste må anstelles och holles.
Så ändock Ridderschapet och Adelen fuller uthi de
förre uttschrifninger frampt för alle andre stånd här i
rijket äre besvärede, i dett alle dehres inkompster varda
förminschade, dehres landgodz, så väl innan som uthan
råå och röör liggia, varda ödhe, så att dhe dehres adelige
stånd och vapntienst med stoor mödo kunna uppeholla och
uttföhra; likväl när dhe deremot betenckia Hans K. M:tz
och detta fahrliga krigetz tillstånd och uttföhrende, såssom
och fädernesslandzens högnödige säkerhet på krigzfolk,
vele dhe såssom trogne fädernesslandzens patrioter
alla invendninger, som uthi en eller annan motto till
dehres ståndz och privilegiers erhollelsse borde och skulle
invendas, tillbaka settia och icke afträda ifrån dhe
förre åhrs välholdne besluth och eedz plicht, som dhe H.
Kong. M:tt med förbundne äre; bevillia och samptyckia,
H. Kong. M:tt till endsättningh och vårt fädernessland
till säkerhet, för dehres stånd, att en uttschrifning anstelles
och holles opå dehres landbönder för denne gången
lijka som den sidstholdne uttschrifning hollén och skedt
är. Och der H. Kong. M:tt eller Rikzens Rådh för nödigt
och rådhsampt finne, att samma uttskrifning nu strax
eller frambdeles skall anstellas, att hon då skall förstås
och holles för dett tillstundande åhr 1632, och då icke
videre på samma åhr med någon uttschrifning besväres,
eij heller att denne dehres frivillelige bevillningh icke må
vara eller drages dem eller dehres välfångna privilegier
till någet prsejudicium nu eller i framtijden.
Detta dhe sigh försee till Hans Kong. M:tt underdånigst
ödhmiukeligenn.
Åke Axellsson,
Landmarskalk.
174
1631.
Bil. D.1
Puncter
som H. K. M:t nådigst häfver befallat R. Radh
in secreto och sub fide silentii att communicera
de förnämbste af Rijkzens Ständer in specie till
att öfverväga och betenckia och sedan derpå
deres skrifftelige betänckiande, effter som närvarandes
tidh och fäderneslandzens interesse
kräfFver, gifva.
1. Huru vijda och medh hvadh conditioner H. K.
M:t sig med Keijssaren uthi tractat inlåta skulle, der den
söktes och fordrades, och om H. K. M:t med Pommerens,
Mechelborgz och siöstädernes restitution uthi deres förre
frijheet och vilkor sistera skulle, eller och igenom vapnen
sökia en allmänn religionsfreedh.
2. Om någon krigzkostnadt och huru stoor igen
fordras skall.
3. Huru sakerne vore att företaga, der Konungen i
Dannemark något fientligit begynna ville.
4. Och alldenstund Konungen i Dannemark icke allenast
tager tull under Rudhén, uthan och nu der uppå
insulen låtett uppsettia ett tullhus, sedan han väll häfver
vist, att H. K. M:t med Pommeren var trädd i alliance, och
således både sielfve tullen een stoor dyrheet i K. M:tz annee
förorsakar, och then rettigheet förmedelst tullhusett han
sig anmäter länder H. K. M:t, som dee länders protection
sig uppå tagett häfver, till lijten reputation, och framdeles
H. K. M:t och Sveriges Crono ett stort prsejudicium
kan causera; på hvad sett thetta skall kunna afstyras,
och Konungen i Dannemark afhålles sig icke sådant
välde i Östersiön, serdeles på the orter H. K. M:t häfver
i sin och Sveriges rijkes protection, att antaga och
usurpera.
5. Om Konungen i Dannemark prsetenderade jus ecclesiasticum
på Landt tho Rugen, thet han doch jure belli
qvitterat och mist häfver, sig dijt in på landett logerar,
1 Prot. sid. 161. — Enligt en afskrift i riksarkivet. Hvarken dessa.
>punkter» elleT adelns deputerades svar finnas i adelns protokoll.
Bilagor.
175
huru K. M:t tå honom möta skall, att K. M:t i thet H.
M:t med häärs krafft och sedan förbund är interesserat
uthi icke skeer någott prsejudicium.
6. Huru vidt H. K. M:t skall förstå, om Konungen
i Dannemark, under ett skeen att han är Hertig aflf Hollstein,
declarerar H. K. H:t med Hertigen af Hollstein för
Rommerske Rijkzens fiende och således praitextu Holsatise
contribuerer emot H. K. M:t och hielper H. Kongl. M:tz
fiender.
7. Om han biuder till att taga och deela tullen med
H. K. M:t i Preussen och gör H. K. M:t således i sin
rettigheet inpass.
Bil. E.
Uppå dee öfverantvardade puncter af välborne
herrar Rijkzens Rådh är detta Adellens
och Ridderskapsens svar, som der tiH hafva
varit deputerede.
1.
Upå detta är vårt välmeente svar sålunda, att man
tractaten med Keijssaren, så frampt han tilbiudes, intett
uttslår, uthan honom, så vijda som Gfudh och H. K. M:tz
reputation, lyckones tillåtellsse och fäderneslandzens tiänst
dett eflfterlåter, ingår.
2.
Till denne frågan är detta vårt svar, att der omkostnaden
kunne nåås, vore thet väll, men hvar och icke,,
måste fördenskull tractaten icke utslås uthan likväll
vinna sin fortgångh, men om omkostnades qvantitet heemstelles
H. K. M:t och eder, gode Herrer, om att disponera.
3, 4.
Upå desse tvenne föreskrefne punchter är detta vår
resolution, att emädan oss aldeles är okunnigt, hvadh rett
1 Jämf. prof. sid. 161. — Enligt en afskrift i riksarkivet. Punkterna
äro i manuskriptet utsatta, men uteslutas här, med hänvisning till hil. D.
176
1631.
K[onungen] i Dannemarck kan hafva uppå Rudhén, häfver
och tullen, för än sorn H. K. M:t dijt ankom, uppburit,
derföre faller oss svårt der uppå att svara; doch synes
nödigt, att man all ting till thet heste undrager och så
vidt som skee kan temporicerar, till man saken genom Gudz
tillhielpande kunde genom andra medell till ändskap
bringa.
5.
Till detta svaras sålunda, att emädan ännu dubiteras,
om K[onungen] i Dannemark någott jus preetenderandes
varder eller icke, derföre synes rådeligit, att man den
saken alldeles går förbij, till dess man kan förnimma
någon vissheet om saken, men der han de facto någott
begyntte, måste man der till göra hvadh saken fordrar.
6.
Här uppå svaras, så frampt Konungen i Dannemark
med samptlige Unionen och the Evangeliske Ständer declarerar
sig för H. K. M:tt[z] fiende och såssom den Hertig
af Hollstein contribuerar och adsisterar Keijssaren, så är
han till att excusera, men der han der uthi drager Dannemarks
macht och flotta till Keijssarens tiänst, så är han
att achta för vår fiende som een Konung af Dannemark.
7.
Der till svaras, att så frampt K[onungen] i Dannemark
det gör, det man doch icke vill förmoda, så häfver
alle freedzmedell een ända, och är oss då intett annat
till råda än att bedia Gudh om en good lycka och gripa
till vapen oss der med försvara, så länge Gudh lyckan
beskärer.
Åke Axellsson.
Actum Stockholm
den 4 Junij 1631.
Bilagor.
177
Bil. F.1
Mötets beslut. Dat. Stochholm den 7 Juni 1631.
Ar särskildt tryckt samt i Stiernmans Riksdagars och mötens
beslut, del. I, sid. 822 o. f. Det exemplar, som är bifogadt adelns protokoll.
har följande originalunderskrifter:
Åke Axelson, Åke Erichson Ochsenstiern.
landmarschalk.
Clas Christersån Hornn. Erich Gyllenstierna,
Larss Sparre.
Gabriell Kyle. Erich Jörenson Ulfsparre. Carl Bonde.
Arffuedh Horn. Axell Baner. Pär Nilsson.
Suenn Ribbingh.
Erich Krabbe, Arffwidh Lillie Sparre. Jöns Nielsson.
Biörn Månesköldh. Jesper Anderson Crus.
Otto vonn Scheidingk. Ture Lilliespare. Melcher Werensten.
Anders Grijp. Erich Drake. Anders Steuart,
Knutt Drake. Isak Axelson. Stellan Mörner.
Nihelz Bengtson. Johan Classon Ugla.
Anders Olssonn. Conradt v. Falkenberg. Oluff Stake.
Jon Bure. Sten Classån. Peter Kruse. Erich Jörensson.
Peder Månson Loodh. Jacob Forbes. Hannss Strihk.
Per Jörensson Ulfsparre. Nils Person Sijlfverspar.
Anders Stewart. Carl Christersonn Måneskiöldh.
Bil. G.ä
Adelns besvär.
Endock Ridderskapet och Adelen gerna förbij ginge
för denne gången R. Råd med någre besvär att belasta,
men effter denne besvärlige tiden mången uthi dehres
1 Prot. sid. 163.
s Prot. sid. 163.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot.. I—lil. 1632. 12
178
1631.
husshold och nödtorfft högeligen graverar, förorsakes dhe
sådant dhe välb. herrar R. Råd att andraga, med flitig
begäran [att de], så frampt dett möijeligit och uthan H. K.
M:tz och rikzens skada skee kunde, uthi H. K. M:tz absens
förandra vele; men der dhe äre af så högh importance,
att dhe eij understå [sig] dem att limitera, R. R[åd] vele
desse inrittne besvär H. K. M:tt underdånigst andraga
låtha, att dhe, effter som tarfven och nöden fordre, afschaffas
och uphäfves motte.
Först blifver spannemålen, som dett eneste är som
adelssmannen här i rijket häfver till att upbähra, förbudett
att uttföhra, så att dhe ingen tingh hafva, som dhe kunna
anvenda till dehres hussholdz nödtorfft, uthan moste förmedelst
denne sperringen lida tvångh och skadha.
Till dett andra blifver dhem, som någen spannemål
hafva och till stadz föhra och till köpmannen föryttra
vele, vist köp satt. deröfver dhe ingalunda vele afstå, och
hvadh dhe åter igenn till landtmannen försällia och han
behöfver, till dett högsta stegra, effter dehres egen villia
uthan någon upsicht eller emottseijelsse, så att köparen,
som åå landet boor, alldehles härigenom blifver uttödt
och förderfvadtt. 1 lijka motto blifver och hollidt med
dem, som ossmundz och annadt jern uthi dehres intrader
hafva till att upbähra, förvägradt effter Adelens privilegia
tullfritt att uttschepa, som dhe på dehres egen risico
uttföhra, eij effterlåtidtt.
Desslikest begäres och, att effter som en dehl aff Adelen,
som hafva ekeskogh, som en tijdh häfver varidt dem
förbudett att uttföhra, någerlunda motte förandras, och
effterlåthes att hugga pipe-, klappholtz- och vagenskott,
och sedhen att uttföhra till dehres nodtorfft; men hvadh
till skepzverke dugligit är, begäres eij här under att uttschepa
eller hugga.
1632 ahrs acta,
passerade på Ridderhusedt under den edle och velborne
Herr Åke Axelsons till Gökzholm och Rinckestada Vice
praeses uthi den Konungzliga Hofret här uti Stockholm
Landt Marskalke embete.
Den 4 Februarij anno 1632.
Yardt åter igen af Rijkzens Rådh förordnat och deputerat
till Landtmarskalk den edle och välborne Herr
Åke Axelsson till Gökzholm och Rinckestada Vice praeses
nthi den Konungzliga Hoffrätt.
Hvilken migh, Johan Larsson, såssom Secreterare befaltte
att tillreda uppå Ridderhusett till Ridderskapet
och Adelens tillkompst.
Den 7 [Februarij] blef omblåsst eller med trummer
omslagit, att all Adelen, som vore ankompne, skole sigh
instella på Ridderhusett. dehres nampn at antekna.
Derpå hafva sigh effterfölliande af Adell sigh angifvidt
och dehres nampn antekna låtha.
Landtmarskalk Her Åke Axelsson.
Her Göstaf Gabrielsson Oxenstierna,
Her Swantte Hoorn.
Johan Lilliehöök,
Hindrich Flemingb,
Larss Sparre,
Erich Bielke,
Peder Jörensson,
Erich Månsson,
Åke Soop,
Caril Bonde,
Axel Banner,
Peder Nilsson,
Christer Posse.
Jöran Påsse,
Swen Ribbing.
180
1832.
Göstaf Krabbe, Christof Oxe,
Johan Hårdh, Erich Bengtsson Hierta,
Biörn Måneschiöld, Jon Bure,
Jesper Andersson, Sten Claesson,
Bengt Kafle, Biörn Swinhufwudh,
Anderss Siöbladh, Månss Mårtensson,
Melcher Wernstett, Eranss Krussbiörn,
Matz Stoore, Jacob Eorbus,
Peder Stråle, Hans Strijk,
Hans Drake, Hanss Oliweblad,
Arendt Uddesson, Jöns Bonde,
Stellan Mörner, Ifwer Nilsson,
Isaach Hindrichsson, Caril Christersson,
Johan Uggla, Adolp Hårdh,
Nillss Sölfwer,sparre. Anders Hårdh,
Anderss Olufsson, Joswa Örneflychtt.
Den 8 [Februarij] vardt med trummer omslagidt, att
alle ständerne skole fölliande dagen försambla sig på sine
vahnlige ortter och Ridderschapet och Adelen på Ridder -  husett, till att sedan upträda uthi ordning upp till Rettegångzsaalen,
hvar propositionen skole blifva opläsin.
Den 9 [Februarij] kommo mestedehles föreschrefne
af Adelen på Ridderhusett vidh klocken otta. Der då
Landtmarskalken förordnade hvar och en sin ätz säte
eller rum.
Och när hvar och en det intagit hade, förehöltt
Landtmarskalken dem samptligen, huru Rikzens Rådh
åter hade förordnat honom till Landtmarschalk; derföre
vele dhe honom derföre godh erkenna och ali lydno stånda,
som han dhem uthi detta lofliga mötte åå Hans Kong.
M:tz vår allernådigste Konungz och herres vegna befallandes
varder igenom dhe välborne herrar Rikzens Rådh.
så vida detta hans kall sådant fordrade; och att dhe vele
regulera sigh uthi alla motto effter dhe förra väl begyntte
order uthi gåendet, omröstandet och andra vahnliga bruk,
och serdeles att hvadh som talat kunne blifva uthi bestå
moto uttyda.
Derpå dhe lofvede sådant att villia efterkomma
Februari.
181
Sedhen dhe någet lijtedtt suttidt hadhe, sende R. Rådh
budh neder och begärede, att dhe villia upkomma.
Och således uthi ordningen upträdde på Slottedt
upp i Rettegångzsaalen, hvar dhe andre både stånden,
Prest- och Borgerschapett, vore för dem upgångne och
samblade.
Och när dhe lithett upvachtadt hade, kommo effterschrifne
aff Rikzens Rådh uthur Rådh-Cammaren på Rettegångzsaalen
upgångendes: Feldth[erren] Grefve Jacob
de la Gardie, Rikz-Adm[iralen] Her Carl Carlsson, Her
Nilss Bielke, Her Gabriel Gostafsson, Her Peder Banner,
Her Claes Fleming, Her Mathias Soop, Her Peder Brahe
Grefve.
Och när dhe dehres tilbörlige ställe intagidt hade,
hölltt Feldtherrn denne effterfölliande taal till alle tree
Ständerne:
Edle, velborne, välbördige, ährevördige, vördige, höglärde,
lärde, vijse och välachtte herrar och gode männ.
Eder samptl. betacker jagh på H. Kong. M:tz vår allernådigste
Konungz och herres vegnar på det flitigeste och
venligeste, att dhe på H. K. M:tz nådige betalning och
dehres skrifvelsse hadhe sig så hörsambligen och villigen
instältt, här till att förnimma, hvad helst H. Kong. M:t
lian dhem uthi sin frånvahru till rikzens högnödige åliggiende
tarff att communicera, och de sedhen uthi ett gott
betenckiande vele sigh underdån] igen som trogne undersåter
sedan, som denne tijdz stat fordrer, förklara.
Sedhen berettade H. G. N:de hvadh helst H. Kong.
M:tt hade lyckeligenn uttrettadtt sedhen den sidsta herredagh,
och serdeles den stoora seger, som Gudh den alldrahögste
hade förlänt H. Kong. M:tt vidh Leipzigh emott
Keissarens Krigzöfverste och General Graf Johan Tilli.
Och på [det] dhe detta alltt deste tydeligere måge
förnimma, hafva dhe detta alt låthet författa uthi propositionen,
som Secreteraren schulle uplässa.
Derpå Secreteraren Nilss Nilsson denna fölliande
proposition upreciterade och hvardera ståndet ett [exemplar]
medgaaf. (Se Bil. A.)
När propositionen således var opläsin, giorde Landtmarschalken
en vidhlöfftig oration, deropå uttgåendes,
huru hierteligen och gerna dhe hade anhört denna propo
-
182
1632.
sition om H. K. M:tt[s] success och framgångh uthi Tyschland
etc., och att Ridderskapet och Adelen vele taga den
uthi ett gott betenckiande och sig sedhen såssåm H. K.
M:tz trogna undersåtere rättrådeligen förklara.
Dermedh toge R. Rådh dehres affträdh, och Riddersehapet
och Adelen nederginge seden uthi samma process
på Ridderhusett.
När dhe nu vore nederkompne, badh Landtmarschalken
hvar och en, effter sorn dhe hade förnummidt
af propositionen hvad R. Rådh på H. K. M:tz vegner
begärede, att dhe ville taga dett uthi ett gott betenckiande
till morgåns, och då kunne hvar och en sigh sedan
förklara.
Om morgonen, som var den 10 [Februarij], kommo
Ridderskapet och Adelen tillhopa att öfverväga propositionen.
Och först befaltte Landtmarskalken, att Secreteraren
Johan Larsson skulle den opläsa, på dett hvar och en
deste bettre honom kunne fatta och sig deste snarare
förklara.
När den var opläsin, befaltte Landtmarschalken,
att dhe effter vahnligit sätt vele omrösta hvadh dhe
härpå svara vele, demonstrere[n]des dem vidhlöffteligen H.
Kong. M:tz och rikzens högnödige tarff, hvilken uthan
penninge hielp och assistence icke kunne uppeholles och
vidh macht praeserveres.
Hvilkett både Classerne togo uthi discurs med hvar
andre och sigh strachs godvilleligen med en mund förklarede,
att dhe dhen vahnlige boschapzskattens uttleggiande
på ett åhr vele uttgifva.
Hvilkett Landtmarskalken uthi beste motto uptogh;
förhoppedes och att Rikzens Rådh skole sig deres fattade
välvilligt resolution behaga och med detta ena åhrs bevillning
benöija låtha.
Frågedes yterligere dem ändå tvenne rehser, om dhe
alle voro vidh den meeningh, och om derpå schulle fattas
och schrifvas svaret.
Der till dhe alle samptligen jakade, att dhe finna
sigh plichtige H. K. M:t och fädernesslandet att bispringa
Februari.
18Ö
och detta fulleligen vele hafva bevilliat af dheres landbönder
att uttgå.
Derpå befaltte Landtmarskalken Secreteraren, att han
schulle författa och concipera svarett, och när dett vore
färdigt, schulle han låta honom dett see.
När han dett effter middagen seedt och sedhen opläsidt
hade, och alle funno dett gott och så vara stältt,
befaltte han åter igen Secreteraren, att han dett schulle
tee och visa Herr Gabriel Gostafsson, om dett var nöij
achtigt
svarat.
Hvilket jagb, Johan Larsson, effter kom, och effter
dett stodh uthi svarett, att dhe samma boschapzhielp allenast
på ett åhr hade bevilliat, meente Her Gabriel, att
dhe likvel först communicerede dett Rikzens Rådh.
[Den] 11 [Februarij],
Kommo på Ridderhusett, och när jagh, Johan Larsson,
refererade dem Her Gabriels meening, var dhet inthet dem
behageligit, att han hade meent, att dhe med ett åhr [icke]
vore tientte.
Derpå badh Landtmarskalken, att dhe ville tagat
ännu uthi bettre betenckiande, helst H. K. M:t voro så
långt frånvahrende, de då deste snarare schole sigh beqvema
till H. K. M:tz nådige behagh. Meentte, att dhe
H. Rikzens Rådh inge flere åhr skole begära. Och pa
dett dhe herom måge få en viss underrettelsse, vore då
effter Her Gabriels meening best, att dhe söehtte Rikzens
Rådz communication och rådh heruthi, helst medan dett
samma så väl dem som oss angår.
Bevilliades da, att Landtmarskalken med Hindrich
Fleming och Carli Christersson skole effter middagen opga
till att förnimma Rikzens Rådz meeningh.
[Den] 13 [Februarij].
Yore åter på Ridderhusett, och förklarede Landtmarschalken
dem samptligen, att dhett uthan tvenne
åhrs boschapzhielp H. K. M:t eller riket inthet vore tientt,
och badh, att dhe fördenschuldh vele derom rösta och sigh
benägnere förklara.
Hvilkett dhe och strax giorde och eenhelleligen
bevilliade tvenne åhrs boskapzskatt, och befaltte så,
184
1632.
att denne bevillning på effterföliande sätt skole specificeras.
Bevillia af dberes landbönder den bär till vahnlige
boskapsschatten uthi tvenne åbr, reknandes nu detta närvahrende
åbr 1632 och dett fölliande åbrett 1633, dock så
att boschapzlengderne skrifves och penningerne uttlegges
på vahnlige och belefvede tijder om åhrett, som här till
skedt är.
Samma alften omblåsstes, att Ständerne skole opkomma
och lefrera sina svar ifrån sigh.
Den 14 Februarij.
Kommo Bidderschapet tillstädes, och när dhe hade
tagit sine säten, oplässtes svaret, hvilket dem samptligen
behagede, således vara alldehles dehres meeningh.
Derpå sende Presterschapet såssom och Borgerschapet
opp dheres uttskickede till att förnimma, huru månge åhr
dhe hade samptychtt.
Der till [svarade] Landtmanschalken, att dhe af
Adellen på 2 åhr hade samptycht, och förmantte att dhe
en lijkhet med dem holla och giöra ville.
Dett dhe och lofvede, att dhe och tu åhr denna contribution
utgiöra ville.
Derelfter strax lätt Landtmarskalken förnimma, om
dett var tij cili att upkomma.
Finge svar af Rikzens Radh, att dhe klockan 10 schole
upkomma.
Hvilket dhe och giöra ville och seden i vahnlig process
upträdde, och när dhe voro upkompne, kommo strax
Rikzens Rådh inn och toge dehres tilbörlige stellen.
Derpå sadhe Landtmarschalken effter tilbörligh
reverens och ähretitell, sade att Ridderschapet och Adelen
hade låthett fatta ett schrilfteligit svar på den öfvergifne
proposition, hvilkett Secreteraren skule opläsa och sigh
seden gunsteligen behaga låta.
Derelfter uplass jagh, Johan Larsson, detta effterfölliande
svar. (Se Bil. B.)
När nu dhe andre både Ständerne hade och dehres
svar låthet opläsa, sade Feldtherrn, att Rikzens Rådh
låthe dem samptligen betacka, att dhe så väl- och godh
-
Februari.
185
villeligen hade sig förklarat, hvilke svar dhe ville collationera
och derpå rikzdagzbesluthet författa låtha.
Sedhen sade han till Landtmarskalken, att han någet
yterligere hade medh honom och dem af Ridderschapett
att handla och dem att förehålla.
Först. Om dhe icke holle rådeligitt och nyttigt, att
en legation af dehres medel med en af Rikzens Rådh
försendes till H. Kong. M:tt att congratulera högb:te H.
K. M:tt.
Andra. Huruledes en richtigh skiussfärdzordning
må kunna uprettes, så att den dagelige omleg- och
skiussning hoos undersåterne må uphäfves och nederleggies.
Att dhe desse både puncter vele taga uthi ett gott
deliberandum och dehres rådh och mening seden upteckia.
Dett han lofvede, sådant vele dem medh största flijt
föreholla och så mycket han förmår derhen persuadera,
att dhe dehres villige betenckiande schole dem igen vethe
låtha.
Der pä nederginge dhe pä Ridderhuset uthi ordningen
igen. Och effter dett var mycket lijdit på dagen,
förmante Landtmarskalken dem, att dhe vele taga de
både framstelte puncter uthi ett gott betenckiande och i
morgon sig instella vidh behörligit rum och tij dh och sina
förklaringer då vetha till att uttseija. '
Och effter desse både puncter äro väl till att öfverväga,
och så få af Adelen äre förschrefne och sigh instella,
och likväl derbredevidh månge här i staden tillstädes,
som detta så väl angår som dem och äro af samma ständh,
att dhe sigh i lika motto instella.
Och befältes Secreteraren, att han skulle låthe upslå
denne närschrefne sedell:
Låter Landtmarskalken alfvarligen tillseija all Adelen,
som här i Stockholm nu tillstädes äro, dhe äre sigh
antingen hijt förschrefne eller icke. att dhe komma tillstädes
på Ridderhusedt i morgon den 16 Februarij klockan
otta, vidh sträf tillgiörande. Skrifvidt på Ridderhusedt
den 15 Feb. 1632.
186
1632.
[Den 16 Februarij] örn morgonen kommo likvel inge
flere ann såm uthi rollan stå specificerede.
Och när dhe hade intagit sine stellen, framstelte och
förehöltt Landtmarschalken dem, att dhe håfve ju vist
tagidt dhe både puncterne uthi ett gott öfvervägende,
hvar till dhe sigh som rettsinnige patrioter och R. K.
M:tz trogne undersåtere vele förklara, som H. K. M:tz
höga reputation och dheres egen nations temin entz vele
betrachta. Och således yterligere påmintte dem desse
fölliande Rikzens Rädz begäran:
Om dhe finna rådeligit, om en legation skall sendes
till Hans Kong. M:tt med en prsesent af ett regimente
verfvadt footfolk eller och ett verfvat compagnie Chörissoor.
Derpå begäredes, att dher pä ett förslagh schulle
giöras, hvad dhe skolla komma till att kosta.
Der då Landtmarschalken med någre andre, som sådane
tienster hade beklädt, ett kortt förslagh giorde, sa
att ett regimente footfolk eller ett verfvat compagnie
Chörissoor med dess Öfverste Ryttmestere och andre öfveroch
underofficerare väl skole komma till att komma (o: kosta
med gevehr, kläders och vapns stoffering sampt rehse och
månadz penniger till 30,000 Rdl. tillsammans, sampt en
reputerlig prgesent, förutan sielfve legationens stoffering,
resende och uppehollende hoos H. K. M:tt.
När dhe detta förslaget och stoora omkostnad, som
på en sådana legation skulle anvendas, [hörde], begyntte
dhe taga illa vidh sigh, att sådant aff dem anmodades,
effter dhe så få tillstädes voro och hijt förschrefne.
Der då Landtmarskalken med Axell Banner nogsampt
underrettade dem, att det väl lideligere kunde skee.
Men dhe stöde alle ved en mening, att det vore väl
högnödigt och dem synnerligit reputerligt, der dhe en
sådana legation till dehres herre och konung, som nu
uthi fiende land var stad der och en så långan tijdh hade
varit ifrån dem, att dhe låthe honom besökia och gratulera
för dhen stora åhåga, som han häfver och drager för
alles dehres och den christelige församblingens välståndh
schulldh.
Och effter den ena meente dett kunne väl skee, och
den andra hopen meente, att oförmögenheten schulle holla
Februari.
187
dett tillbaka, befaltte Landtmarschallken, att dhe schole
omrösta.
Och sammansatte sigh således både Classerne, effter
uthi den förra vahr allenast Her Gabriels son, Herr Göstaf
Gabrielsson.
Hvilkett beten ckiande de begärede, att Secreteraren
ville författa, som och af honom skedde, nembligen att
oförmögenheten finnes stoor hoos störste dehlén af Adeien,
der til] med så äre så få tillstädes och hijt kallade till
denna Rikzdagen, att dhe derföre inthet kunna svara och
uttlofva för dem, som icke tillstädes äro; ehvadh dhe som
af någen förmögenhet äro och väl ville detta gerna effter -  komma, så kan det lithet förslå till samma Chörissoors
eller footfolks regimentedz verfvande.
Sedhen framsteltte Landtmarschalken om den andra
puncten, angående skiussfärden. Och pä dett dhe någorlunda
måge vetha, huru denna skiussfärd eller gästgifveri
skole anrettes. vele han dem den någerlunda demonstrera.
Först skall på 2 eller allerlengst 2 Va mijl förordnes
platzer, hvarpå crogar skall byggias och uprettas.
Till samma bygningh skola alla så väl frelsse som
cronebonde uthi alla häreden framkiöra timber att byggia
och upsettia samma crogare hus.
Och till gästgifvernes underhold och hesternes inkiöp
skall gifves af hvar skatte och cronebonde 2 dal.,
och Adelen för hvar hest dhe holla i russtienst penningar
10 dal.
Och effter dhe fulkombligen icke visste videre, medh
hvad privilegier eller på hvad sätt samma verdzhus skulle
uprettes, vele dhe sig sedhan förklara, när dhe af R. Rådh
herom blifva underrettade.
Dermedh befalttes, att dhe andra dagen sigh igen
skole instella, och i medier tijdh vele dhe sådant conferera
med Rikzens Rådh och förnimma, hurulunda dem
denna fattade resolution behagar.
[Samma dag] effter middagen samblades någre af
Adelen på Slottedt, och när dhe förnummo af Secreteraren,
att Rikzens Rådh voro församblade och tillstädes
uthi Rådh-Cammaren, togh Landtmarschalken Hindrich
188
1632.
k leming och Stellan Mörner med sigh, och ginge upp
till dem.
Den 17 [Februarij],
Lätt Nillss Nilsson anholla på sin broders Larss
Nilssons vegner, att effter H. K. M:t hade benådt hans
broder medh schiöld och vapn, att han då effter Adelens
väl gifna privilegia må intages och immatricnleres på
Ridderhusett.
Dett Landtmarschalken befalte, dock så att han till
näst stående Rikzdag sitt bref på vapnet skole låta visa
och upläsa, och i medier tijdh skole för honom ingen föredrages.
Sedhen sade Landtmarschalken, att han med
tvenne af Adell hade i afftons varidt hoos Rikzens Rådh
och dem dehres fattade meeningh hade tillkenna gifvidt,
hvilken dhe inthet synnerligen väl hafva uptagidt, uthan
meente, att dhe dem bettre vele öfverväga, helst om legationen.
Den andra puncten. Om gästgifverijt meente, at Adelen
af hvar rosstiensts hest dhe holla, sä innan som
utan fredzmilen reknadt, 50 daler schole der till contribuera.
Och huru dhe skole stabilieres, vele dhe nedersenda
en ordning, som Cantzleren tillförene derom sammansatt
och författadt hade.
Men dhe blefve vidh denn andre dagen fattade meening,
att dhe samma legation inthet förmåtte uttstoffera
eller kunde uttsenda.
Derpå strax nedersende R. Rådh besluthett, och förr
ann dett uplässtes, samsatte sigh all Adelen, att när icke
någen allmen herredagh holles och utschrifves, uthan
till ett möte eller samqvembd förschrifves någre få aff
hvar landzende, så schulle dhe, som åå stadh förordnes,
aff dhe andre fullmechtiges, så att hvad dhe giöra och
sluta af dem androm schall blifva efterkommidt, och
icke således dhe, som framkomma, draga all haatet på
sigh.
Seden oplässtes besluthett. (Se Bil. C, noten.)
Och effter tijderne, som Adelen hade belefvedt, icke
vore så satte, som det var utlofvadt, och emott dhe förra
Februari.
189
vahnlige tijders boschapzpenningars uttleggiande, vore då
best, att dett communiceredes med Rikzens Rådh.
Och opsändes således Åke Hansson Soop, Isach Hindrichsson
och Nilss Persson.
Kommo med svar tillbaker, och att dett schulle förandres
och blifva vidh 1627 åhrs Rikzdagz giorde afschedh.
Deremellan praesent[erade] Jonas Bureus J öran Olufssons
skiöldebref, som han af H. K. M:t bekommidt hade,
och begärede åå hans vegnar, att hans nampn uthi matrikelboken
motte anteknas, och han således på Ridderhusedt
intagas.
Dett och befalttes, allenast at han brefvet in originali
till nästa herredagh schall hijt senda.
Yterligere moverede Landtmarschalken, att Rikzens
Rådh vore svåre otålige, att dhe icke vele contribuera
till legationens afferdande, helst Presterschapet och
Borgarne hade sig der till accommoderat. Och vore dherföre
best, att dhe herutinnan vidare omrösta vele och icke
vara dem andre Ständerne olijka.
Der till dhe då begärede, att ett förslagh giordes på
dehres russtienst.
Hvilkett ochså giordes, och stellttes på ett förslagh
50 Rdl. af hvar hest, och belop sigh, effter som hvar uttsade
sigh holla uthi vapntienst, af dem, som tillstädes
voro. 1300 Rdl.
Derföre vele dhe blifva vidh denna efftersatte meening,
ehvad helst Landtmarskalken hann dem gerna persuaderat
hade.
Och effter detta ringa förslår, och dhe inthet kunna
svara för dem, som hemma äro, effter dhe inthet äre af
dem fulmechtige giorde, der till med så funnes stoor oförmögenhet
hoos störste dehlén af Adelen, och derföre kunne
dhe inthet upbringa någen ansehnlig summa, att denna
legation med reputation och magnificens ibland så månge
fursteliga, grefliga och adelige perssoner i Romersche rikett
kann passera H. Kong. M:t till ähra och heela nationen
till reputation; dy vore best att dher med innehöltz.
Om afftonen slogz om, att Ständerne schole opkomma
och andra dagen anhöra rikzdagzbesluthet.
190
1632.
l)en] 18 [Februarij].
Nedersende Cammar-Rådett ett schriffteligitt begäran,
att all Adelen schole försenda hijt till Cammaren dehres
rosstiensts lengder, hvilkett hvar och en Ståthollere uthi
sitt lahn dem schole tillholla. (Se Bil. B.)
Hvilkett dhe uttlofvede.
Seden discureredes pro et contra om legationens afferdande,
helst effter några begyntte derom sig att leggia
att icke så fulkombligen var aftalt.
Dett och Landtmarschalken illa uptogh, effter han
inthet mehre hade refererat, ann samptligen dehres eenhellige
votering var, och på en annan gång må en annan
dehres meningh framdraga, när de således sigh vele separera.
Der dhe då uttryckeligen sade, att hvadh dhe hade
fattadt och hann åå dehres vegner hade för R. Rådh refererat,
dett ville dhe bestå så vara alldehles dehres mening,
der dhe och ännu stadigt vidh blifva ville.
Angofvo sigh Herman Chapel, en Lifländisch adelssman,
och begärede naturaliseres såssom och Johan Vitingh;
hvilke gafz svar, att dhe herom schole söka H.
K. M:tt.
Dermedh var då tijdh, att dhe schole upträda.
Och förr än dhe opginge, sendes dette besluthet neder
på Ridderhusett att öfversees.
Och när dett var opläsidt och inthet funno någet der
uti vara insatt emott bevillningen, upträdde dhe igen opp
i Rettegångzsalen.
När dhe vore opkompne i Rettegångzsaalen, sade
Felttherrn, att R. Rådh hade låtidt fatta besluthet på
Herredagen, hvilket dhe ville underschrifva och sedhen
försegla.
Dermed uplass Secreteraren Nilss Nilsson dett, och
sedhen yterligere valedicerede hann dem samptligen, och
önschandes att hvar och en ville sigh vara befahlat, när
han hemkomma, detta till dett bestå uttyda, såssom och
att dhe med helssa måge hemkomma och finna hvar och
en vidh gott välståndh, och att ingen hedan rehser, förr
ann samma besluth först af honom är undersch[rifve]tt
och förseglatt.
Februari.
191
Dermed nederträdde åter Adelen på Ridderhusett, och
effter det var liditt på dagen, vore dett best, att dhe om
måndagen sig igen instältte detta föliande besluth att
underschrifva. (Se bil. C.)
Derom då en part anhölle, att dett fölliande dagen
effter middagen skee kunde.
Den 19 [Februarij] effter middagen sende Landtmarskalken
budh effter Secreteraren, att han ville affordra
besluthet, effter som någre aff Adell vore vägfärdige
och vele gerna, att dhe kunne komma till att
försegla.
Hvilket ochså skedde, och strax effter klockan tu kom
Landtmarskalken upp med en stoor dehl aff Adelen till
att underschrifva och försegla besluthet.
Och förr ann dhe dett giorde, valedicerade hann
hvar och en, betackendes dem för den lydno dhe honom
betedt hade, lofvede sigh sådant om hvar och en att förtiena,
såssom och önschandes dem lycko till dehres hemrehsande.
Sedhen badh han, att dhe effter lofftig och gammal
sedhvane Secreteraren Johan Larsson sitt deputat vele
tillstella.
Derpå uplässtes Peter Grönebergz skiöldebref, men
effter Adelen icke vore alle tillstädes, skulle han så länge
i matrikelen inschrifves och sitt bref eller denne vidimerede
copia deruthaf yterligere uprecitera låtha.
Derpå underschrefve en stoor dehl af Adelen detta
fölliande besluthet. (Se Bil. C.)
Och förmantte [Landtmarskalken] dem yterligere,
att dhe ville senda dehres barn hijt till studiis. 2. Att
dhe dheres ätts slachter och linier ville senda hijt till
Ridderhusett, helst så många confusiones under ätterne
äro inrittne, på det man sådant vetta motte.
[Den] 20 [Februarij] och sedhen om måndagen [underskrefvo]
dhe resterende af Adelen.
Den 21 [Februarij] sende Åke Axelsson, som hade
varidt Landtmarschalk, budh till Secreteraren igenom
192
1632.
Öfversten och St atho Haren på Götheborg}) Johan Hindrichsson,
att någre af Adell hade sammansatt sigh, att dhe
villia komma tillsammans at deliberera videre om legationens
afferdande till H. Kong. M:tt.
Så npkomme någre af Adell och tillsporde Secreteraren
hvadh nu var förhanden, eifter dhe hade under -  sc.h[rifvi]tt besluthet och Landtmarsk[alk]en afdancket.
Der till jagh, Johan Larsson, svarede mig sådant inthet
vetha.
Strax derpå upkom Her Axel Banner och demonstrerede
hvadh disreputation Adelen och Bidderschapet
hafva, att Rikzens Rådh försenda en legation till H.
Kong. M:tt, och Adelen hafva eller senda ingen der brede
vidh.
Der till svarede en dehl, särdeles dhe uthur Hofrätten,
att dehres embete och kall fordrer, dett dhe
moste vara uti dehres Collegio prsecise klockanslaget;
der till medh så var Landtmarskalken icke tillstädes,
uthan vore best, att man upträdde till honom uthi Hofretten
och förmår, att han nedkommer; dett och Banner
fan gott, och vele tillijka med dem upstiga och förmå
honom der till.
Lijthet derefter kom Her Åke Axelsson upp på Ridderhusett
medh desse efft:e af Adell, som en dehl honom
folgde, och en dehl vore qvarre:
Åke Axelsson, Ture Sparre,
Peder Jörensson, Johan Yxkul,
Per Nilsson, Peder Stråle,
Axel Banner, Sten Claesson.
Åke Soop, Isach Hindrichsson,
Erich Månsson, Eranss Krussbiörn,
Swen Ribbing, Biörn Christersson,
Johan Hindrichsson, Caril Christehrsson,
Oluf Stake, Oluff Bure,
Bengt Kafle, Anderss Olufsson.
Strax dhe vore inkompne och hade sigh satt, satte
Åke Axelsson sig på sitt ätts säte och tillsporde dhem
samptligen, icke såssom en Landtmarskalk uthan som en
annan af landtsåterne, om dett icke var aldehles dehres
jaa och samptycke, så och omröstning, att dhe inthett
Februari.
193
förmåtte för oförmögenhet schuld uttgiöra någen peningesumma
till någon legations uttschickelsse.
Der till dhe alle samptligen jakade, att dhe sigh alldehles
så förklarat håfve, och var dehres fulkomblige vota
som förb:t står.
Sedhen sade Landtmarschalken Åke Axelsson, att
en part likvel seden hade sigh annorlunda låthet förliuda,
men på sådant sätt vill han inthett bekläda samma
ofiicio.
Derpå discureredes pro et contra, och efifter många
discureringer frågede Axell Banner yterligere, om då
inge medel eller någen villia var till denna legationens
uttfärdande.
Svarede en partt: Villian är väl godh, men machten
och förmögenheten ringa; dock ville Ståthollerne i landzänderne
handla medh dhem, så vore det väl det bestå
medlet, så vele dhe och gerna accommodera sigh.
Änn frågede Axell Banner, om det och skuUe vara
rådeligitt, att Ståthollerne skulle hermed handla derom.
Meente ja, helst störste dhehlen vore nu hemresste,
och desse få kunne nu inthet förklara sig, effter Rikzdagen
var sluten och alla söndrade.
Sedhen frågedes vidare, hvem dhe mente som schulle
rehsa åstad af dehres medel, och föreslog Axell Banner
Åke Axelsson, och han igen Baneeren.
Men så sade Axell Banner, att någre hafva likvel
låthet finna sig benägne att contribuera her till. Och begyntte
så i synderhet fräga någre, om dhe icke hade der
till bej akatt, och först Oluf Stake, hvilken svarede, att
han effter sin förmögenhet gerna ville derpå spendera.
Dettsamma tillspordes och Jonam Bureum, som och lika
svarede. Yterligere frågede han Anderss Olufsson, hvilken
svarede, att han alleredo hade tillika med dem alla
sigh förklarat, hvarifrån han icke afträda kunde.
Dereffter fullo någre disputer så med den ena. så med
den andra, att dher var ingen som sig viUe rotunde förklara,
uthan ville blifva vidh afschedet.
Till dett sidsta sade Åke Axelsson, att han moste
seija sincere och rundt uth, att dett stoora förslaget på
hesten till 100 och 200 Rdl. hafva dem derifrån förschräktt.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protI—III. 1632. 13
194
1632.
Derpå Åke Axelsson svarede, att han detta intket
mehra ville disputera, uthan de hafva öfverlagdt denne
kostnaden icke allenast högt uthan på 151 Rdl., som för
står förniältt, och likvel till ingen summa eller bevilning
med dem komma kunde.
Derupå uphofz denna discurs och valedicerede hvar
andra.
1 50 enligt protokollet den 17 febr. (se ofvan sid. 189).
BILAGOR,
Bil. A.1
Proposition
öffver någre nödige ärender att berådslå och
resolvera uthi, effter H. K. M:tz alles vår nådigste
Konungz och Herres nådige villia och
befallning giordt och stelt alf Sveriges Rijkes
nu här residerande Radh till samptlige Rijckzens
Ständer, nu uthi Stockholm församblade.
Actum Stockholm den 9 Februari] anno 1632.
Hvarföre H. K. M:tt vår allernådigste Konung och
Herre häfver högnödigt befunnitt och nådigst befallatt,
att Ständerne åter på denne tijdh här församblas skulle,
är enkannerligh och förnembligast denne orsack: Först
emädan H. K. M:tt effter sin stoore åstundan och trängtan
för högvichtige orsaker och förhinder skull icke kan sielff
personligen komma hem i fäderneslandett, både medh sin
egen höga konungzlige närvar elsse sine trogne män och
undersåtare att hugna, såsom och sielff dem att berätta
om sakernes lyckelige förlop, de store, dråpelige och margfallelige
triumpher och seger, som H. K. il:t uthi nästförlededt
åhr igenom Gudz krafftige och nådige bijstånd
emott vår och hans rätta församblingz fiende veldeligen
erhollitt haffver, lickväl och uppå thet att Ständerne icke
deste mindre må blifva vetterligitt och kunnigt giordt,
hvadh H. K. Mitt i förlededt åhr emott fienden uttrettatt
häfver, hvadh store victorier som erholdne äre, huru månge
1 Prof. sid. 181. — Jämförd med en afskrift i riksarkivet.
196
1632.
land som ifrån fiendens gräselige tyranij och våld äre
befrijade, huru många store städer som både igenom accord
som och medh veldigh hand och storm äre intagne; derföre
haffver H. K. M:tt oss nådigast befalatt, att vij Ständerne
pä denna tijdh hijt förskriffva skole, uthi dedt nådigste
förtroende att de sigh hörsambligen inställandes
varde både detta företalde grundeligen till att förnimma,
såsom och till att öffverväga och betänckia hvadh som
meera till detta krigz uttförande kunde högnödig! behöfvas
och fordras. Och haff ve Ständerne i förlededt åhr
sä väl aff den välborne herres Gr eif ve Jacob De la Gardies
såsom och den vyrdige och höglärde Doctoris Johannis
Bothvid! högförståndige oration och taal som och aff
sielffve propositionen grundeligen och vidlyfftigt förnummitt
både hvadh högvichtige och nödträngde orsaker och
skääl, som H. K. M:tt vår nådigste Konung och Herre
häfver tvungedt och förorsakadt effter Ständernes samptlige
tillrådande, enhällelige samtycke och besluut detta
stora tyska krijgh emott den Romerske Keijsaren och
Påveska liga att begynna och föra, hvilket man achtar
onödigt här åter igen att uprepetera och förtällia, emädan
dhe uthan tvifvell ännu uthi alla velbetencktes och förståndigas
hierta och sinne nogsampt rootade och kunnige
äre; sedan och hvadh victorier som H. K. M:tt altt in till
den tijdh igenom Gudz milde velsignelsse erhollitt haffver,
hvilkedt sigh medh Franckfortz an der Oder stadz veldige
intagande ändade. Och ändock Ständerne uthaff de
publicerade patenter kunna in genere hafva förnummitt,
hvadh sedan uttaff H. K. M:tz armee kan der uthi Tyssland
vara uthrettadt och förlupitt, lickväl och uppå dedt
att sådant motte blifva dem in specie berättadt, häfver
man nödigt befunnitt bådhe Gudz margfallige nådeverck
som och H. K. M:tz herroiske acter specifice dock korteligen
att uprepetera.
i
Och endock H. K. M:tt af desse månge landz och
städers intagande väl någre medell bekommitt häfver, der
medh förmodeligitt detta krijgett till en godh enda och
önskeligh roligheet kan uttföras, dock lickväl emedan
1 Den följande redogörelsen för krigets gång från Frankfurts eröfring
uteslntes.
Bilagor.
197
denne fienden, som H. K. M:tt haffver att göra medh, är
ännu svåra mechtigh och haffver ett stort anhang af alla
Påfveske, så är till en godh uttgång aff nödhen, att H.
K. M:tt på medell må blifva försterckt, der medh H. K.
H:tt sine trogne undersåtare gerna förskona ville och dedt
annorstädes sökia, effter som H. K. Hatt dem och allareda
med någre uthiagor och femmarkzhielpen gerna förskont
häfver, och deras välvilligheet och godha bijstånd altijdh
förnummitt och medh nådhe erkenner. Hen effter till ett
sådant stort verck och mycken omkostnadt gåår, hvarföre
är H. K. M:tt uthi den nådige tillförsicht, att Ständerne
och ännu här effter, anseendes sin egen eviga och lekam -  lige välferd, ville finnas villige H. K. H:tt medh dhen på
någre åhr vaanlige boskapzhielp att bijspringa och continuera,
om hvilkedt H. K. M:tt oss nådigest befälltt
häfver medh eder godhe herrer och män, som tillstädes
kompne ähre, att tractera och handla; och såsom detta
först länder den betrychte Gudz försambling till beskerm
och vårt käre fädernesland till säker rooligheet, altså
tviflar H. K. M:tt och inthet, uthan att alla i gemen och
hvar i synnerheet sin plicht ihugkommandes och H. K.
H:tz nådige begäran här uthi effterkommandes varde,
inthet tviflandes uthan att H. K. M:tt hvars och ens benägne
villia och hörsamheet medh nåder igen ihugkomma
vill. Och är så detta hvadh som H. K. M:tt oss för denna
gäng nådigast häfver befalatt Ständerne att föreställa.
Förväntandes här uppå medh dedt första deras godha benägne
svar och velvilligheet att förnimma.
Bil. B.1
På Rijkssens Rådz öfverlefrerade proposition
är denna Ridder sk apetz och Adelens ödhmiuke
svar. Actum Stockholm den 14 Feb. 163:2.
Vij håfve så väl uthaf H. G. Kales Feldtherrens berömlige
oration såssom och af den öfvergifna proposition
1 Prot. sid. 184. — Jämförd med en afskrift i riksarkivet.
198
1632.
nogsampt förstådt, för liv adli orssaker H. Kong. M:t alies
vår nådigeste Konungh och. Herre perssonligen icke häfver
kunnat bivista detta lofliga mötedt, som H. Kong.
M:tt gerna hade velatt och åstundat — och vi hierteligen
önskade och gerna seedtt hade — för dhe högvichtige
orssaker och stora krigzbörda H. Kong. M:tt så herran
ifrån sitt käre fädernessland stadder och med belastadt
är, så väl till Sveriges rikes trygghet och säkerhet som
och till väre religions förvanttes befrij elsse ifrån dhe
Påfveskes och Ligistiskes stora tyranni, förtryck och jemmerliga
förföllielsse. Hvilkett och Gudh den alarahögste,
förmedelst H. Kong. Mitz höga omvårdnad, heroiske moodh
och tijdiga consilia, jaa lijff och blodz osparelsse, så vijda
häfver brachtt, att hjenden icke allenast häfver most
cedera och förlåta dhe mechtiga skantzar, hampner och
städer kringh om Östersiöen, uthan H. Kong. M:tt häfver
och några rehsor slagitt hjenden uthur feldtt och hemsendt
en hoop fähner till triumph och segertekn, som vi
sielfve hafva seedt vara eröfrede. Sedhen häfver och H.
Kong. M:tt intagidt heela förstendömmer, mechtige festninger
och vijdt berömbda städer såssom och nu satt sielfva
krijgett utlii Papisternes egett land och biskopzdömme,
effter som i sielfva propositionen vijdhlöffteligen är uttfördt
och deducerat. För hvilka stoora och margfaldiga
segervinningar vij samptligen hafva högdt orsak att hembähra
Gudh den alldrahögsta derföre loff och tackseijelse.
som igenom Hans Kong. M:tt sådana stora verck häfver
nådigst låtidt uttretta, att hjendens courage och macht
största deelen är dempatt och en skräck injagatt, såssom
och H. Kong. Mitt uthi dessa mänga fahrliga occasioner
häfver bevahrat, medh hierteligit bediande, Hans Gudomlige
M:tt ville så här effter som här till bevahra Hans
Kong. Mitt för all hemligh och uppenbahrligh fahrlighet
och förhjelpa, att detta fahrliga och vijdtuttseende krijgett
motta komma till en höghönskeligh uttgäng, hanss
Gudomlige nampn till loff, prijs och ähra, högbite H. Kong.
Mitt till ett odödeligit beröm, oss och heela Sveriges rijkes
undersåter sampt den heela förtryckta christeliga församblingen
till befrijelsse och till ett gott välstånd igen.
Och effter som till detta vijdt uttseende krigsväsendet
och till dhe många stora armeers underhollande fuller
Bilagor.
199
upgår merkeliga bekostningar, begärer H. Kong. Mitt
allernådigst aff Ständerne, att dhen vahnlige boskapzskatten
änn uttginge och contribueredes. Dett och Ridderskapet
och Adelen, såsom H. Kong. Mitz trogne undersåter
och patrioter, underdånligen hafva tagit uthi ett
gott betenckiande och godh- och frivilleligen till detta
krijgetz understödiande bevillia af dehres landbönder den
här till vahnlige utgångne boskapzskatten uthi tvenne
åhr, reknandes nu detta närvahrendes åhr 1632 och dett
fölliande åhret 1633. Dock så att boskapzlängderne skrifves
och peningerne uttleggies på vahnlige och belefvede
tijder om åhrett, som här till skedtt är, såssom och att
denne dehres frivilliga bevillningh icke må vara eller
dragas dem eller dehres välfångna privilegier till någott
prEejudicium nu eller i framtijden; medh ytterligitt önskande,
att den högste Gudh valle oppeholla H. K. Mitt
vidh godh helssa och välmåge, så att H. K. Mit effter
detta väl uttrettade höga vercks förrettande lyckeligen
må hemkomma och finna sitt konungarike och dess trogna
undersåtere uthi ett roligit och gott välstånd, såssom och
att H. K. Mitt sigh denna dehres underdåniga benägenhet
allernådigst ville låtha behaga.
Åke Axellsson,
Landtmarskalk.
Bil. C.1
Mötets beslut. Dat. Stochholm den 18 Februari 1632.
Finnes särskildt tryckt samt i Stiernmans Riksdagars ock mötens
beslut, del I, sid. 833 o. f. Det till adelns protokoll hörande exemplaret
har följande egenhändiga underskrifter:
Åke Axelson, Gustavus Gabrielis Oxenstierna.
Landmarschalk.
Suante Christiernson Horn. Jahan Lilliehöök.
Henrich Fleming. Per Jörensson Ulfspare.
Arffuedh Horn. Åche Hanson Soop. Carl Bonde.
Jönss Bonde. Pär Nilsson. Jesper Anderson Crus.
1 Prot. sid. 191. - Dessutom finnes ett projekt, dat. den 16 februari,
som skiljer sig från originalet endast med afseende på punkten om tiderna
för boskapsskatten? utgörande (se prot. sid. 188. 1891.
200
1632.
Christer Påsse. Suenn Ribbingh. Iflfuer Nilsson.
Biörn Christersonn Måneskiöldh. Ture Sparre.
Erick Ulfspare. Glustaf Krabbe. Bengt Kaffle.
Melcher Werensten. Carl Christersonn Måneskiöldh.
Mats Persson Stoore. Johan Hård. Johan Classon Ugla.1
Pädher Stråle. Oluff Stake.
Aron Uddeson Örneflycht. Stellan Mörner.
Isaach Hindriksonn. Nils Person Sijlfver Spar.
Anders Olsson OxsehufFuitt. Christofwer Andhersån.
Eric H. (?) B[engtsson], Steen Clasonn Bolia.
Jacob Forbes. Larss Håkensson.
Bil. D.2
Kammarrådets skrifvelse till landtmarskalk en angående
rusttjänstlängderna.
Effter för detta Stådthollerne uti alle landzändar
medh begiäran är vordet tillskrifvet, Ridderskapet och
Adelen där hänn att disponera och förmana, att dhe visse
rusttiänstlängder förfärdigha och hijt till RäckningeCammaren
skole förskicka och komma låta, och det likväll
ännu af största parten är tillbaaker blifvet och icke efterkommet;
hvarföre begiäres här medh af Landtmarskalken
välb. Åke Axellsson, att han nu ville hoos dhe godhe
herrer och män, som här försambladhe äre, där om på
ny o påminnelsse giöra och ju så vidt förarbeta, att dhe
be:te rusttiänstlängder specialiter ställte, så att man kan
see, uti hvadh landskap, häradh och sochn godzén äre
belägne, utan vidare oppehåldningh inlefverera, och det
öfver allt och ingen undantagen, hvarken änckior eller
omyndige barn, hvilke dock för sielfve rusttiänsten, effter
privilegierne, obesvärade blifva. Stockholm den 17 Februarij
anno 1632.
Johann Casimir Pfalsgraw.
Clas Flemingh. Pär Erlandsson.
1 Papperet har skurits upptill med den påföljd, att endast nedre
hälften af Stoores, Hårds och Uglas namnteckningar återstår.
2 Prot. sid. 190. — Orig.
Anno 1632
vardt efter Hans Kong. Maij:tz vår allernådigeste Konungz
och Herres betalning till Rikssens Rådh uthskrifven ett
möte eller sammankompst aff någre Rijkzens Ständer att
holles här i Stockholm uthi Novembris månadh.
Hollén af Jahan Larson, Ridd. Secretarius.
Den 2 Novembris blef effter vahnligit sätt uttropat
och omblåsst med trumeter och häärpuker, att Adelen, som
vore förordnede af landzänderne till herredagzmän och
vore ankompne, skole sigh fölliande dagen angifva och
dehres fulmachter öfverlefrera på Ridderhusedtt.
Den 3 Novembris.
Xampngåfvo och prsesen terade sigh effterschrefne af
Adell, som vore föreschrefne och deputerede af landzänderne:
[1.
Classis]:
Herr Claes Christersson Hoorn, Herr Swantte Hoorn.
Herr Johan Ponttesson.
Knutt Lilliehöök,
Erich Ryningh,
Larss Sparre,
Ture Sparre
Erich Bielke,
Åke Soop,
Carli Bonde,
2. [Classis]:
Jöns Bonde,
Ulf Bonde,
Axell Banner,
Ifwer Nilsson,
Knutt Påsse,
Nilss Ribbingh.
202
1832.
3. [Classis]:
Nilss Sölfwersparre,
Christof Ekebladh,
Johan Ekebladh,
Anderss Oluffsson,
Christof Andersson Oxe,
Göstaf Ulfssax,
Göstaf Stake,
Sten Claesson,
Peter Kruse,
Bengt Papegoija,
Erich Jörensson,
Håkan Skytte,
Johan Hindrichsson Rytter,
Jacob Förhus,
Hanss Strijk,
Hanss Oliveblad,
Larss Håkensson Dufva.
Dä vardt åter deputerat och förordnatt af Rikzens
Rådh till Landtmarskalk den edle och välborne Åke
Axelsson till Gökzholm, vice Prseses uthi den Konungz
lige
Hoffrätt till Landtmarskalk förordnat af Rikssens
Radh.
Ben 7 [Noveiubris] omblåsstes, att alt Ridderskapet
och Adelen, som så väl vore hijt förskrefne som och elliest
här vore stadde, skole sig instella och comparera uthi
denna sammankonrpst.
Den 8 dito samblade sigh största dehlén af föreschrefne
af Adelen på Ridderhusedt, och när dhe vore opkompne
och dehres äts säte intagidt hade, giorde Landttmarskalken
detta fölliande taalet till dem.
Välborne Herrer, edle och velbördige bröder, såssom
vi uthi närvahrende åhr annan gången äre tillsammankompne,
så håfve vi orssak derföre at tacka Gudh, som
oss så nådeligen bevarat häfver, han värdiges ville oss
änn yterligere bevara och gifva oss sijn helga velsignelsse,
att detta berammede möte motte lända H. K. M:tt vår
allernådigeste Konung och herre till behagh, oss till välståndh
och till våra privilegiers erhollelsse.
Schering Rosenhane,
Swen Lilliesparre,
Johan Hårdh,
Biörn Måneschiöldh,
Caril Måneschiöldh,
Jesper Andersson,
Bengdt Kafle,
Jöran Kafle,
Otto Scheidingk,
Melcher Wernstedt,
Johan Drake,
Anderss Stuwart,
Linnar Stråle,
Knutt Drake,
Ernest Creutz,
Isaach Hindrichsson,
Nilss Slatte.
November.
203
Sedhen förmantte Landtmarskalken dem, att dhe
vele effterkomma dhe förra ordninger här på Ridderhuset
kunne lofliga vara begyntte och nu endehles vara neder -  lagde motte igen uptages och i acht tages vidh strafz
undvikelsse, som derom bevilliat ähr.
Der på upträdde samptlige Adelen, och effter dhe
vore så få, meentes att dhe för denne gången upträdde
som dhe häst kunde opp i Rättegängzsalen, der att anhöra
H. Kong. M:tz nådige villie och proposition.
Strax dhe vore opkompne och sine säten intaget hade,
kommo Rikzens Rådh, sorn var
Her Jacob de la Gardie Felt- Her Per Banner,
herren, • Her Claes Elemingh,
Her Carl Carlsson Admiralen, Her Mathies Soop,
Her Nilss Bielke, Her Peder Brahe.
Her Gabriel Oxenstierna,
När dhe i lika motto dehres rådhz säten intaget hade,
giorde Felt herr en en kortt ingångh hvadh som hade
förorsaket Hans Kong. M:tt för denne gången att sammankalla
några af dhe förnembste Rikzens Ständer, och
derpå beropede sig på fulmachten R. Rådh gifvidt såssom
och sielfve orationen.
Derpå reciterade en Cantzelijförvant samma fulmacht,
sam och sielfve orationen som föllier. (Se Bil. A.)
Och när den var upläsen, giorde Landtmarschalken
en gratulation för H. Kong. M:tt, som [Gud] H. Kong. M:t
så nådeligen uthi denna fahrliga rehsen och kriget häfver
bevaratt; Hans Gudomlige M:tt ville honom än yterligere
tagan uthi sitt trygge hägn och försvar och förhieipe alt
till en lyckelig och önskelig uthgång, så att H. K. M.
med lycko, med seger, medh fred och reputation och gott
välståndh snartt [måtte] hemkomma.
Dermed afträdde dhe neder at komma tillsamman
fölliande dagen.
Den 9 dito.
Voro Adelen effter tagen afschedh på Ridderhusett
att öfverväga sielfva propositionen, och effter dhe funno,
att uttschrifningen icke så concorderade såssom Rikzens
Rådz fulmacht af H. K. M:tt gifven, derföre sändes Se
-
204
1632.
creteraren Jolian Larsson opp till R. Radh och begärede den
till att see och öfverläsa eller en copia deraf. Hvilkett
honom vägrades, och sendes neder igenom Johan Månsson
sielfva originalet, som uplässtes och seden honom igen
tillstältes att upbähra igen.
Prsesenterade Larss Håkensson Dufwa sitt skiöldebref,
gifvedt af Konungh Sigismundo åhr 1594 hans fader
Håken Larsson, och begärer vetha, om han må restimeras
och hollas på dett brefvet för en adelssman.
Dett Landtmarschalken med någre flere af Adell funno
skäligt och billigt.
Sedhen öfverlåso dhe någre uttschrifningz instructioner,
till att see på hvad sätt rooteringer äro anstälte,
och effter dhe någrelunda icke kunnde sigh samsettia
herom, vele dhe sådantt andraga R. Rådh och dehres consultation
bruka, effter som samma uttschrifningli i lika
motto [dem] anginge.
Dermed vele Landtmarskalken tillsee, att han dem
sådant motte communicera, helst detta inom rå och rör.
[Den] 10 [Novembris].
Hade Landtmarschalken förnummidt dehres meningh,
och att dhe sådant schulle giöra protestando och att dem
en assecuration schulle gifves allenest för denne gången.
Och yterligere detta att nåå vill han med flere af Adelen
yterligere upträda och begära samma assecuration.
Och förordnedes eller nampngåfves af alle frenne
Classibus desse effterschrefne af Adell:
Her Claes Christersson, Otto Scheiding,
Larss Sparre, Bengt Kafle,
Axel Banner, Ernest Creutz.
Och begärede en assecuration:
1. Att när dhe lefrera knechten till UttschrifningzCommissarierne,
att dhe inthet sedhen skola vara holdne
der till videre att svara.
2. Att ingen under 15 och ingen öfver 60 åhra må
införas uthi rooten.
3. Att knechten, som schrifven blifver, må bekomma
sigh till stofferingh sielfva rootepenningarne.
November.
205
Finge svar. att gifva assecuration dett kunde dhe
inthet, men så vele de väl så accommodera besluthet, at
dhe schole nogsampt vara försäkrade.
Sedhen framstälte Rikzens Rådh om en skiussfärdzordningh,
huru den bäst skole kunne anstellas, på dett
bonden med det daglige skiussande och gästandet kunde
med förschones.
Hvilkett dhe ville taga uthi betenkiande.
Och underrättade Landtmarschalken dem ved sin
nederkompst hvad nytto [af] samma ordningh kunde scbaffas,
hvar den kunde vinna sin framgongh.
Och befalttes Secreteraren Johan Larsson att han
schulle ställa svarett.
Den 12 [Novembris].
Kommo på Ridderhusedt att öfverläsa besluthet, dett
dhe funno gott, men så schulle dett opsendes till Rikzens
Rådh.
Hvilke funne någre argument, som inthet tienlige
vore, och begärede, att dhe vele det förandra.
Ture Sparre proponerede, om icke en b:d Duker icke
motte intages på Ridderhuset.
Hvilkett inthet kunde skee uthan H. Kong. M:tz veet
och villia.
Derpå inkom en b:d Nilss Brasch och tilltalede Axel
Banner, hvarföre han häfver seqvestrera! hans godz, effter
han var född en uthaf adell.
Respond. Axel Banner: Sådant hafva giordt ex
officio, helst och derföre att han ingen frelsesman var, och
att han tvenne rehser såssom och hijt till Ridderhuset
hade [kallats], men inthet comparerat. Derföre häfver
sådant most skee.
Svarede Nilss Brasch, att han medh godh skääl ville
bevisa sig vara en adelssman, och dermed framlade någre
schriffter.
Hvilke Ax. Banner inthet kunde gilla uthan lade
deremott en vetnesschrifft, gifven åå tinget om dhe gårder
han under frelsset besuttidt hade.
Frågede A. B[aner], huru han var kommen till
Hielmsberga gårdh.
1632.
Resp[onderade]: Hade det ärfdt efter sin moder M.,
som var östen Jonssons dotter, som var en Norsell.
Frågede yterligere Axell Banner, om han, hans förfäder
eller hans slächt hade bydt eller soldt någre godz
till skatt eller cronebonde.
Negerede, att han eller dhe dett aldrigh hade giordt.
F[rågade] Ax. Banner, huru han var kommen till
dett Brasche nampnet, om det är hans fädernes eller mödernes
nampn.
R[esponderade], att hans fader skall hafva tagit sig
sitt mödernes till nampn, som heet Brasch.
Frägade huru då hans fädernes och mödernes vapn
vore.
Framlade en afrittning på bode vapnerne.
Disputeredes länge pro et contra, och Bräschen [bad]
att Her Axell ville låtha falla sin fatta illvilia emott
honom.
Resp[onderade] att han inthet [hat] hade till honom,
uthan altt vara schedt på sitt embetes vegnar, medan han
mehnar H. K. Mitt herutinnan skeer förnähr.
Frägade Axell B[aner], hvar hans fader bodt hade.
Resp[onderade]: hade bode bodt uthi Westergötland
på en gård b:d Torp i Werma(?) sochn.
Dermed befaltes, att han skulle sökia R. Råd herom.
Sedhen tillfrågede Landtmarskalken, om dhe hoos
sig hade öfvervägit om den skiussfärdzordningen, effter
han troor, att alle schole finna den godh till lijsa för
dehres landbönder.
Derpå disputeredes lenge, och effter dhe inthet kunde
komma till någon eenighet, vele dhe blifva vidh vahnligitt
sätt och vele omrösta.
Och befalttes att nederste Classen först schole votera.
Sade, att dhe finna den godh och nyttig, allenest
dhe hade sättet huru den schulle anstellas, och der han
vunne sin framgång, att hvar motte gifva af hesten
dhe böre holla i russtienst, och sedhen bonden vari alldehles
fri.
Den andra Classen:
Finna gott, att gäst- och schiussningen afschaffes, men
på hvad sätt vethe de icke, allenest att dhe gifve af
godzén effter rosstiensts värderingh i png:r och at dhe
November.
207
förvissas om tiden; och när dhe få vetha hvad som begäres,
vele dhe sig förbeholla, om dhe finna dett drägeligitt
att undergå.
Den 1. Class:
Bijfölle dem och funne sådant vara nyttigt.
Effter middagen den 13 Novembris blef omblåsitt, att
Ständerne skole öfvergifva dehres svar.
[Den] 14 [Novembris],
Kommo Adelen på Ridderhuset, och förr ann dhe
npträdde, lässtes opp dett stältta svaret, hvilke[t] dhe
funno gott.
Framträdde Knutt Drake af Hagelsrum till Landtmarskalken
och sade sig finna besväras af Johan Drake
af Intorp, att han dett Drake nampnet med retta inthet
bör hafva, helst medan fadren hade begärt af honom, han
schulle låtha honom vara omolesterat medan han lefde;
sedhen måge de, som effterlefva, dett afträda eller disputera.
Och att han dett ätsnampnet med retta må föhra,
ville han bevisa med Konung Johans bref hans fader sådant
vara tillåtedt.
Dermed skotz denne act opp till nest kommende sammankompst.
Upträdde derefter uthi vanligit process, effter flere af
Adell vore tillkompne.
Och när dhe vore opkompne, uplässte Secreteraren
Johan Larsson detta fölliande svaret. (Se Bil. B.)
[Den] 15 Novembris.
Fick Secreteraren Johan Larsson befallningh aff Her
Peder Banner, att han schulle inlefrera upp i RådhCammaren
en längd på Adelen, som hade sig instält på
denne Rikzdagh.
Hvilkett jag och med Landtmarskalkens advis giorde,
och när jag dett öfvergifva schole, schole jag förnimma,
till hvadh ända sådant begäredes.
Der till mig gafz till svar, att de dett till H. K.
M:tt försenda ville.
Derpå vardt mig befahlat, att hvar jag iörnumme R.
R[åd] ville någet röra om skiussfärden, vore dett alle
-
208
1632.
nest ho os dem debatterat, men icke fullkorn bligen bevilliat.
Sedben frågedes mig af R. Rådh hvad dhe meente
om denne ordningh,
Respond.: Discurserne falla, att dhe befahra sigh, att
heruthaf schall föllia ett servitut.
Hvadh, sade Felttherrn, dett ordet häfver ett stoortt
efftertenckian de.
Sendes neder en copia af besluthet, och effter ett ord
eller tu som stodh till att förandra, gafz mig betalning,
att R. Radh teckes dett förandra.
Hvilkett och effter dehres egen begären strax emenderades.
Blåsstes om, att Ständerne skole sigh sambla på Salen,
att anhöra besluthett.
[Den] 16 [Novembris].
Kommo tillhope först på Ridderhusedtt, och sedhen
dhe vidh en stund suttidt hade, upträdde dhe effter ordningen
opp i Rettegångzsalen.
Hvilkett (o: beslutet) oplässtes af Johan Månsson.
Seden togo R. Rådh och i synderhet Feltherren sine
afträden och sade till Landtmarschalken, att han med
någre af Adel schole föllia honom opp i Rådh-Cammaren.
Och effter det var någet seent på dagen, skole dhe i
morgon sambla sig på Ridderhusedtt.
Den 17 [Novembris].
Kommo tillhopa att villia underskrifva besluthett, och
ville jag hafva gått effter dett; men så svarede Landtmarskalken,
att vi det inthet få skolle, förr ann någett
mehr skall här föredrages.
Framstelltt[e] Landtmarskalken, att i går hade R.
Rådh haft taal till dem, att tvenne Bisper hade varidt
hoos R. Råd om en legation att afferda till H. K. M:t,
såssom i sidste möte någerlunda var proponerat, både till
gratulera H. K. M:t såssom och derhoos underdånigst begära
H. K. M:t ville förfoga sig hem i landet igen. Och
tillsporde dhem, om dhe finna nyttigt och rådeligit att
afferda någen legation, helst effter Presterschapet och kan
November.
209
schee Borgerschapet sådant giöra, så vore och rådeligit,
att dhe dett och giöra ville.
Och till att komma till en ändschap vore best, att
omröstades.
1. Classis: Funne gott och högnödigt, att en legation
affärdes till H. Kong. H:tt.
2. Class: Funno i lika motto sådant vara högnödigt.
3. Class: Samptychte och dett samma.
Voteredes och beslötz alttsså enhelleligen, att en legation
schulle affärdes.
Propo[nerades]: Der till vill behöfves en stoor summa
penniger att underholla en sådan Legat, som det sigh
borde.
Omröstades allttsså, och samptychtes effter dett förslag,
som der på giordes, att af hvar hest skulle gifves
40 Rdl.
Dett dhe och alle samptligen beviliade, och att samma
Legat af dehres ståndh, som schulle åstad sendes, fulkombligen
med folk, vagner och tractament schole försees
och bredevidh R. Rådh tillika rehsa och sin egen sehrschildh
aestim hafva.
Deremott meente Axel Banner, att allenast en legation
tillika med R. Rådh afferdes.
Derpå omlades hvad för en persson der till under
dem schulle finnas, som der till schole vara tienlig;
och hvar än en af dem keesstes, så schulle han doch
dett inthet vele emottaga, dy vore best, att hvar schrefve
sin meening på en sedel, hvem dhe funno dertill tienligh.
Hvilkett ochså schedde.
Fullo alttså Heste rösterne opå Landtmarschalken.
Der på begärede han en assecuration på sin persson
och sitt folk, hvar han kunde fånges af fienden.
Hvilkett honom och beviliades.
Dermed ändades den dagen.
Den 19 [Novembris],
Kommo på Ridderhusett, videre till att öfverleggia
samma legations afferdande.
Och förestälttes, på hvad sätt pennigerne schole upbähres.
Sv. RiddersJc. o. Adels RiJcsd.-protI—III. 1632. 14
210
1632.
Meentte enhelleligen, att Ståthollerne uthi livar landzända
dett giöra och infordra skulle.
Derpå upträdde Axell Banner och protesterade
sollenniter, att han aldrigh hade samptycht, myckett
mindre ville votera, att den, som af B. Bådh schall åstadh
sendes, ju schall niuta desse png:r till godo och allenast
vara en legation med dheres uttkeesste.
Der till Landtmarskalken aldehles nekede och
sade sig alldrig på dett sättedt ville rehsa åstadh och
see B,. Bådh i handen, eifter som dhe honom annorlunda
förvissadt hade, och låfvede[s] än yterligere honom en assecuration.
Hvilken var conciperat och strax uplass.
Hvilken dhe toge uthi ett videre betenckiande, och
vele den hettre öfverväga, förr änn han uttgofves.
[Den] 20 [Novembris].
Blef jagh, Johan Larsson, upsendt till B,. B[åd] att
fordra heslutett till att underschrifvas.
I medier tijdh disputeredes lenge om detta, huru
legationen schulle förstås.
När jag upkom, bekom jag svar, att någre först
skole upkomma, att dhe kunna öfverleggia med dem
och informera dem annorlunda om dehres fattade meeningh.
Derpå upträdde:
Landtmarskalken, Axel Banner,
Hr Claes Christersson, Knut Drake,
Larss Sparre, Johan Hindersson,
Knutt Posse, Peter Krusse.
Nederkomme igen och sade, att dhe inthet hade förstådt
och inthagit B. Bådh[s] retta grundh och meeningh
herom, i det att uthi samma legation skall en alf B. Bådh
der uthi vara intagen, effter B. B[åd] inthet vele separera
sig ifrån dem, och derföre vele dhe för dheres perssoner
dubbelt dertill contribuera.
Hvaremott Landtmarschalken sade, att dhe annorlunda
sig alleredo derom hade förehnatt, och annorledes
nu uttsagdt.
November.
211
Doch effter B. B[åd] ville sielf nederkomma, till att
underretta dem om detta ährende, kommo alttsså neder:
Her Carl Carlsson, Her Gabriel Gostafsson.
Och sade Her Carl Carlsson, att dhe till den ända
vore nederkompne, att förnimma om den legationen, som
schulle afferdes till H. K. M:tt, effter som dhe hade förstådt
den icke af dem så grundeligen var intagen, att dhe
rette grunden förstå, huruledes dhe sådant meent hade,
och sade, att dhet aldrig hade varidt dehres tancker eller
meeningh, att dhe ville söndra sigh ifrån dem, om dett
grundeligen hade blifvidt framdraget.
Och förklarade b:te B. Bådh, att dhe äre tillsinnes
att vele tillika med dem afferda en af hvart medel
med en fulmacht, instruction och creditif, och vele dhe
dubbelt der till contribuera, som dhe uttlofva, och mente
vara altt för mycket de alleredo belefvedt hafva.
Och således begärede, att Landtmarschalken vele tillholla
dem, att dhe ville förklara sigh på dett Bikzadmiralen
proponerat hade.
Dett han dem och förmantte, och att hvar schulle
seija sin meeningh eller rösta om.
1. Class. Her Claes Christersson: Att afferdas en
legation bestående uthi tvenne perssoner.
2. Dett samma.
3. Desslikest den tredie.
Seden uttlade Her Gabriel, att denne legation, såssom
undersåtere till dehres herre afferdett, var en stoor
diffirens emott en Konungh som sennder en legation till
sin lijke; derföre kan denna kostnaden med ringare väl
afkomma, och detta träfligen uttlade, så att dhe alle låto
sigh der med nöija.
Caril Bondes meening var likvel så, att hvilken
likvell således afferdades af dehres ståndh, han måste så
vara uttstofferat, som det sig bör, helst effter han af det
förnembste ståndet i Sverige uttskickades.
Her Gabriell sade, att stofferingen billig moste vara;
men de andra specerne behöfves icke vara så stoore, ty
så snart legationen är aflagdt, så äre och upvachta dhe
H. K. M:tt såssom tiänere; der till medh så går eij heller
legationen tillbaker med sådan comitat, som han afferdades,
uthan svaret kan sendes med en post hijt hem igen;
212
1632.
och således är dett nogh, att en af Rådet med en af Ridderschapett
uthi en legation alferdes till H. K. M:t, och
skall man väl uttkomma till samma rehsa, hvar man hade
12,000 Rdl.
Der på omlades, huru stark rosstienst väl till hest
vara skulle.
Meente till 350 hester.
Om och Klärkerijt något vele här till contribuera,
effter legationen på det ståndetz vegner dehres persson
och skolle presentera.
Hade ännu inthet så vida med dem kunnadt communicera
eller dem der till persvadera, förr änn dhe sinemellan
här vore föreentte.
Och giordes således förslagh opå Rikzens Rådh på
80 hester och Adelen på 350 hester.
Om Adelen gåfve 20 Rdl. och R. Rådh dubbelt så
myckett, hvad dett väl skole sigh importera.
Hvilket belopp sigh 10,200 Rdl.
Hen effter dett var för lijtett, att af hvar hest gåfves
25 Rdl., och tillreknedes dhe uthi Finland inn med till
80 hester.
Och blef således bevilliat, att af hvar hest, som holles,
skall gifves 25 Rdl., och belopp sig således effter förslaget
13,750 Rdl.
Dermed blef då uphäfven den illousie(I) dem emellan
varidt hade, af den underrättelsse R. Rådh dem giorde.
Der på frågedes Landtmarskalken till, om han ville
[blifva] vidh den lottagningen, sam schedd var, och prsestera
hvad han emottagit hade att med en R. R[åd] presentera
en Legat.
[Landtmarskalken]: Effter sam dhe hafva muterat
sine sinnen, allttsså häfver han och aldehles förandrat sin
mening och löffte, och ingalunda vill föllia medh.
Hvilkett Her Gabriel emott sade och badh, han
ville betenckia sigh bettre uthi och blifva vidh afschedh.
[Landtmarskalken]: Effter dhe ingen afschedh
holla, så kan han eij heller holla det han lofvadt
häfver.
Propo[nerades]: Hvem man då der till af dhem skole
bekomma, som der till väl skolle vara qvalificerat.
November.
213
Ax. Banner sade strax, att han för sitt officio schuld
inthet kunde det giöra.
Föreslogz således Ture Sparre och Knutt Posse.
Knutt Påsse svarede strax, att han var en siuklig
karll.
Der på sade Her Gabriell, om vi hade någett votum,
så vore best, att Ture Sparre samma stelle presenterade.
Hvilkett och samptlige Adelen giorde och honom der
till nttnembde.
Deremott han giorde sin excuse.
Frågede likvell, om han icke skole nå den assecurationen.
R. R[åd] meente den vara onödigh, ty der olyckan
så stoor vore, att Legaten af fienden blef ve fången, så
schulle H. K. M:tt väl vinleggia sigh, att han igen löss
komme. Och behöfves allttsså denne legation (o: assecuration?)
inthett.
Den 21 Noveinbris.
Kommo på Riaderhusett och omlade, huru penningerne
schulle upfordres.
Beslutho att Ståthollerne hvar uthi sin landzända
skole dem upfordra till den sidste Februarij, och att derpå
schulle giöres fulmachter, att underschrifvas af R. R[åd]
tillika medh dhem.
Dernest om dheres creditif och instruction.
Effter dhe nu här en tijdh långh legat hade och sådant
alltt med en hast icke kunde förfärdiges, vele dhe
authorisere dhem, som här stadigt blifva, att dhe dem
medh R. Rådh fulborda, underschrifva och Legat[en] afferda.
Dock schole man likvell medgifva honom Adelens
stora inrittna besvär och underdånigst anholla, att så
mycket möijeligit och nu rikzens stat skulle kunna tillåta,
motte affschaffes.
Derpå befaltes Secreteraren, att han dem skulle colligera
af dhe förre herredagers författade andragna besvär.
Derpå afferdades då effterschrefne af Adell till att
communicera R. Rådh, huru dhe sig om all tingh hade
sammansatt och förehnatt:
214
1632.
Carl Bonde, Jöns Bonde,
Larss Sparre, Johan Hårdh,
Nilss Bibbingh, Peter Krusse.
Och för ann dhe upginge, kom åter Nils Brask och
ville gerna varidt immatriculerat på Bidderhuset.
Svaredes honom, att han skulle förschaffa sigh en
befalningzzedell af K. Båd, så schulle han blifva intagen.
Kommo tillbaker och sade, att B. Bådh läte sigh sådant
alltt väl behaga hvad dhe således sin emellan nu
giordt hade, och att besluthet schall nedersendes att under -  schrifvas.
Ben 22 Novembris.
Kommo samptlige Bidderschapet och Adelen effter
Landtmarschalkens alfvarlige förmahning neder till att
underschrifva desse fölliande fullmachtter och sielfva besluthett.
(Se Bil. C, B, E.)
Sedhen öfversågo dhe besvären, som voro conciperede,
och funne dem vara som dhe hade befalltt. (Se Bil. F.)
Sedhen detta alltt var underschrifvidt, valedicerede
Landtmarschalken med några discontentament och önschende
dem lycka till dehres hemrehsa, och alltt detta
lända H. K. M:tt, dem och fädernesslandet sampt dem till
behag, nytto och välstånd.
För hvilkett Herr Claess Christersson åå samptlige
dehres vegner brod- och fliteligen betacke för sitt stoore
omak.
Dermed ändades denne Bikzdagh och möte.
Anno 1682 är den stormechtigeste högborne Furste
och herre Herr Gustaf Adolph, Sveriges, Göthes och Wendes
Konung, Storfurste till Finland, Hertig uthi Estland
och Carelen, Herre uthöfver Ingermanlandh, uthi den
store slachtningen vidh Leipzig uthi Churfurstentumb
Sachssen af dhe Keisserische den 6 Novembris skuten,
och således i Herranom christeligen såssom en heroisk
November.
215
herre och krigzman afsompnadt. Gudh den aldrahögste
förlähne H. Kong. M:tt en frögdefull upståndelsse och
effter detta lifvet med alla trogna Christi bekännare en
frögdefull upståndelsse.
Och var allttsså [på] denna Bikzdag en högtbedröf
velig,
sårgefull ända och uttgång.
BILAGOK.
Bil. A.1
Proposition
uppå dhe ährender H. K. M:t vår allernådigste
Konungh och Herre häfver befahlat Sveriges Bijkes
nu här residerande Rådh för denne gångh
Stenderne att föreställa. Actum Stockholm den
7 Novemb. anno 1632.
Såsom H. K. M:t vår allernådigste Konungh och
Herre både af synnerligh konungzligh gunst och nådigh
henägenheet som och för en rätt högh nödtorft åhrligen
och alt här till hollit och achtadt häfver sine trogne män
och undersåther uthi sin vijda frånvahru, både de stoore,
lyckelige och margfallige igenom Gludz dens aldrahögstes
kraftige och milde bijståndh förlänthe victori er och progresser
emot sin retta församblingh och väre mechtige
och hätskaste fiender att kundgöra och förhålla, som och
hvadh mehra till vårt käre fäderneslandz och statz conservation
och dette besvärlige krigz uthförande Ständerne
att föreställa och deres goda rådh och tijdige betänkiande
att pläga häfver nödigt befunnetz; alltså häfver
och högstbe:te H. K. M:t och nu uthi detta åhr icke veledt
på sin förre vanlige konungzlige gunst och höge erachtande
nödtorft emot sine trogne undersåthere någhot låthet falla
eller fehla, uthan oss fördenskuld uthi nådigh befallningh
och fullmacht gifvidt, de förnämbste af Ständerne oppa
1 Prot. sid. 203. — Jämförd med en afskrift i riksarkivet.
Bilagor.
217
denne tijdh tillsammankalla, uthi det nådige förtroende
och tillförsicht, att de sigh icke allenast hörsamblighen
inställa, uthan och medh ett gladt och frögdefult hierta
gerna förnimma de lyckelige progresser, som Gudh allzmechtigh
H. K. M:t och uthi detta åhr nådeligen förlänth
häfver, som och uthi ett hörsampt och tijdigt betänkiande
taga, hvadh oss vijdare till fäderneslandzens säkerheet och
vällståndh medh Ständerne att öfverväga och betänkia
nådigst befaladt ähr, och högstbe:te H. K. M:t sedan der
oppå vårt trooplichtige underdånige svaar, effter som denna
tijdz lägenheet, vår plicht och hörsamheet det fordrar och
kräfver, underdånigst gifva ville — — — — — —
i
Och såsom inge krijg, ehuru lyckelige de och föhres,
uthan stoore besvär och folkz afsaknedt skee och tillgåå,
altså kan och icke heller uthi detta stora och vijda aflegna
krijgedt något annedt förmodes; hvarföre och H. K. M:t
vår allernådigste Konungh och Herre detta betrachtande
häfver högbnödigt och rådeligit befunnit sin svänske
armee igenom een ny utskrifningh att stärkia låtha och
oss fördenskuld nådigst befaledt Stenderne denne sin nådige
vilie och höga nödtorft tillbörligen att föredraga och
deres trogne och hörsamme rådh här uthi att pläga.
Och som detta alt utaf H. K. M:t eenkannerligen till
fäderneslandzens vällståndh, säkerheet och conservation anseedt
ähr, altså tvifler H. K. M:t inthet, uthan att hvar
och en och alla i gemeen först ihugkomme deres plichtige
troheet och skyllige hörsamheet emot H. K. M:t, kärleek
emot fäderneslandet och så deres egen vällfärdh och säkerheet,
hvilken först, näst Gudhz nådige beskärm, der uthi
beståår, att de förnembste orther och platzer, som af H.
K. M:t inkrächtade ähre, måtte medh svenske män besatte
blifva, sedan och att H. K. M:t till sin egen höge
persohns säkerheet någhot innlandskt folk hoos sigh hafva
måtte, och så till det tridie att fäderneslandet på alla
händellser må medh svenske krigzmän försedd vara. Och
när detta alt tijdeligen och tilbörligen af allom blifver
öfvervägedt och betrachtadt, så ähr H. K. M:t uthi den
A7isse och nådige tillförsicht, att inge ståndli sigh besvä
1
Den följande redogörelsen för krigshändelserna i Tyskland ute
slutes
här.
218 1032.
rade finne till een sådan uthskrifningli, sorn uthi de näst
förledne åhr kollen äkr, godviiligen att samtyckia och
bevilia.
Bil. B.1
På Kijkzens Eådz öfverlefrerade proposition
är denna Eidderskapetz och Adelens ödhmiuka
svar. Aetum Stockholm den 14 Novemb. 1632.
Såsom vij håfve vidhlöffteligen förstått af den propositionen
oss öfverandtvardatt är, hvadh vichtige skääl
och motiver som håfve hevektt Hanss Kong:e M:tt alles
vår nådigeste Konungh och Herre, detta berömlige möte
att beramma, alttsså äre vi icke allenest någerlunda underrättade
om fädernesslandzens stat och t arfi1 uthan och jämväl
förnummidtt den stoora lycka och mechtige seger, som
Gudh den aldrahögsta häfver täkts Hans Kongie M:tt
emott sina och alla våra religions förvantters fiende att
förlähna.
Så medan oss näst vår salighett i denna verlden
inthett större macht opå ligger änn opå Hans Kon. Mitz
goda och lyckeliga tillstånd, alttsså är oss och inthett
kärare att förnimma, än att Hans Kong. M:tz desseiner
och välmeente intentioner motte till en godh, lyckelig och
önskelig ända fullbringas, så att vi motte hafva orssak
Gudh den aldrahögsta tackseijelse hembähra, med yterligh
önskan och begäran, att den Herren, som alltt örligitt i
verlden stiller och alla saker effter sitt välbehagh disponerer
och lager, han och värdigas ville H. Kong. Mitt så
här effter som här till nådeligen och väl beskydda, alla
H. K. M:tz rådh och företagende der hann dirigera och
styra, att hans heliga nampn motte ähras och prijsas,
Hans Kong. Mitt kundhe beholla ett odödeligitt beröm,
fädernesslandett till gagn och våre grentzers uttvidgelsse,
oss undersåtere, som för Hans Kong. Mittz långa och
1 Prot. sid. 207. — Jämförd med en afskrift i riksarkivet med påteckning:
»Prsesentat. Dresden 24 Decembr. anno 1682 >.
Bilagor.
219
fierran uteblifvande hafva orsak att qvida och söria, motte
med sådan hugnat mättas, den dagh och stund aflefva,
att vi kunde hafva orssak seija, denna är den daghen som
Gudh giort häfver, att vår Konungh till oss hemkommen
är, med hugnat, med helssa, med ähra, med fridh, med
reputation, med ett gott och lyckeligitt välstånd, såssom
och här för sigh finna sina trogna undersåtere, sitt arfkonungarike,
land och folk uti en godh, rooligh och fredhlig
stat.
Och såssom vi nogsampt kunna betenkia, att till
denna H. Kong. Mitz höga lyckas erholdne victoriers fullfölliande,
så och till dhe månge intagne mechtige städers
och fästningers, land och förstendömmers försvar och säkre
guarnisoner sampt till fädernesslandzens säkerhet behöfves
ett ansehnligit taal krigzfolk, dy bafve vi tagett detta
ährendet uti ett gott och underdånigtt öfvervägande och
såssom trogne patrioter alf hörsam plichtt, rättrådighet
till vår allernådigste Konung och herre och kärlek till
vårt fäder nessland frij- och godvilleligen samptycht och
bejakat, att en uttskrifningh för denna gången öfver våra
landbönder må holles effter den ordningh åhr 1627 belefvatt
är; dock att dhe, som äro öfver 60 och under 15 åhra,
uthi rooteschrifningen icke motte inföhres.
I den ödhmiuke underdånige tillförsicht, att denna
vår välmeente trooplichtige bevillning ähr H. Kong. Mitt
till ett nådigt behagh, oss och sielfva fädernesslandett till
försvar, såssom och förmoda, att denna vår bevilningh
icke motte lända våra välfångna privilegier uti framtijden
till någett prcejudicium.
220
1032.
Bil. C.1
Mötets beslut. Dat. den 16 Nov. 1632.
Pinnes särskildt tryckt samt i Stiernmans Riksdagars ock mötens
beslut, del I, sid. 838 o. f. Det vid adelns protokoll fogade exemplaret
har följande egenhändiga underskrifter:
Åke Axelson,
Landmarschalk.
*Clas Christersånn Hornn. Jahan De la Gardie.
*Knutt Lilliehöök. *Erich Ryningh. *Larss Sparre.
Erich Bielcke. Åche Hanson Soop. *Carl Bonde.
* Axell Baner. *Ifvar Nilsson. *Knutt Påsse.
*Nils Ribbing. Jönss Bonde. Ulff Bonde.
Schering Rosenhane. *Suän Lilliespare *Johan Hårdh.
*Biörn Månesköldh. * Jesper Anderson Crus.
Benckt Kafle. *Otto von Skedingh. Anders Stewart.
*Melcher Werensted. *Johan Drake. Linnar Stråle.
*Knutt Drake. *Ernest Creijtz.
Isaach Hindriksonn. *Nils Personn Sijlfver Spar.
Christopher Jahenson Ekeblad. * Anders Olsson.
[Jahan Nillson Ekebladh.] *Christofwer Andhersån.
*Göstaff Ulffsax. Gustaff Stake. *Sten Klason.
*Peter Kruse. *Bäncktt Böresån. *Erich Jörensson.
Hannss Strihk. * Jahan Reyther. Jacob Forbus.
*Larss Dufva.
Bil. I).2
Bådets och adelns beslut angående kostnaden för en beskickning
till konungen.
Vij underskrefne Sveriges Rikes Rådh, Ridderskap
och Adell, som till detta möte här i Stockholm håfve
1 Prot. sid. 214. — De personer, hvilkas namn här ofvan betecknas
med *, hafva äfven underskrifvit bil. E jämte J. Ekeblad, som här tilllagts
inom []. Jämf. äfven bil. D.
2 Prot. sid. 214. —- Afskrift utan underskrifter. I riksarkivet finnes
en annan afskrift, daterad den 20 (siel) november, med underskrifter, men
namnen äro delvis alldeles förvrängda. Utom riksråden återfinnas här
ungefär samma personer som undertecknat riksdagsbeslutet (bil. C).
Bilagor.
221
varidt församblede, giöre vetterligit, att effter som vi för
gott och rådhsampt hafva befunnidt, för några synnerliga
orssaker och ährender schulld att afferda till H. Kong.
M:t, vår allernådigeste Konung och herre, tvenne af vårt
medell, allttsså håfve vi till samme rehses kostnadz stoffering
och tractament tillsagdt af hvar hest vi af Rikzens
Rådh böre holla uthi russtienst 50 Rdl., och vi af Ridderskapet
och Adelen af hvar hest vi böre holla så väl
som nyvordne frelssesmän sampt andre af Adell så innan
som uthan landz stadde, så och krijgzofficerer, somvapnetienst
böre oppeholla, 25 Rdl., och dem till Ståthollerne
eller den han der till af Adell förordnandes varder aldrasidst
till den sidste Eebruarij nästkommende vele lefrera
låta. Och på dett sådana penniger desste richtigere och
vissere uthan någon endschyllan uttgå och upbähres måge,
håfve vi oss här hoos förbundet och sammansatt, att hvar
någon — som vi icke vele förmode — detta icke ville
undergå och uttleggia, skole Ståthollerne samma hans godz
må seqvestrera och rentten upbähra och beholla, till dess
pennigerne blifva erlagde. Der alla som detta vidkommer,
i synderhet dess tiänere och fogder, som uthan landz
kunne stadde vara, hafva sig att efterrette. Hvilkett vi
med våre händers underschrifvande håfve bekräftiget.
Datum Stockholm den 22 Novemb. 1632.
Bil. E.1
Adelns fullmakt för Johan Pontusson De la Gardie, Åke
Axelsson m. fl., att uppsätta kreditiv, instruktion m. m. för
adelns sändebud till konungen.
Vij underskrefne Sveriges Rijkes Ridderskap och Adell,
som till detta möte håfve varidt församblede, giöre vetter
ligitt, att såssom dhe välborne Herrar Rijkzens Rådh
med oss hafva för rådhsampt och gott befunnidt, tillika
med dem att affärda en af vårt medell uti någre våre
höge anlägne ährenden till Hanss Kong. M:t vår allernådigeste
Konung och herre, alttsså håfve vi och till
samma legations uttstofferende och tractament tillsagt att
1 Prot. sid. 214.
222
1632.
villia till Ståtthollerne i hvar landzände, der under hvar
och en boendes är, aff hvar hest, vi höre och skole holle
uthi rosstienst, till nästkommende Februarij månad penniger
tiugu fem rikzdaler lefrera låta. Sedan eifter och
till samma legations afferdande moste vara af nöden
creditif, instruction sampt hvadh som ytterligere underdånigst
skall andragas, derföre håfve vi och hermed i tillstånd
och fullmacht gifvidt, såssom vi och hermedh fullmechtige
dhe edle, välborne och välbördige herrar och
män Herr Johan Pontesson de la Gardie, Friherre till Eekholmen,
herre till 1 och Gubernator öfver Upland
och Ståthollere öfver Stockholm och Upsala slott, Åke
Axelsson till Gökzholm och Rinckestada, vice preeses uthi
den Konungzlige Hofrätt, Peder Erlandsson till Eijtuna
Cammarrådh, Åke Hansson Soop till Håltetorp, Isaach
Hindrichsson till Hassiöö och Schering Rosenhane till
Torp, Assessorer uthi samma Konungzlige Hoffrätt tillika
med Rikzens Radh, att dhe samma skriffter förfärdiga
och sedan sielfva Legaten tillstella låta och afförda. Och
hvadh dhe nu således här utinnan giörandes varde, som
länder till vårtt ståndz reputation och privilegiers erhollelsse,
dett schall så väl af oss, som och af frånvahrende
obrotzligen holles och effterkommes, lijka som vi
sampttligen och hvar och en i synderhet dett underschrifvidt,
giordt ock tillstädes hade varidt. Stadfest med våre
egne händers underschrifvande. Datum Stockholm den 22
Novembris anno 1632.2
Bil. F.3
Några besvär, som äre inrittne uti Adelens
välfångna privilegier.
1. Att Ridderskapet och Adelen kunde niuta dehres
vällfångna privilegier tillgoda, på hvadh som dhe på
dehres eget eventeur och risico införskrifva och gå låta,
så att dett uthan molestatie tullfritt må passera.
1 Lakun.
2 Originalnnderskrifter: se bil. C.
3 Prot. sid. 214.
Bilagor.
223
2. Till dett andra blifva dhe och emott vahnligitt
sätt och bruuk besvärede att gifva accijs af fremmande
drycker, de anttingen på egen perikel införschrifva eller
och i städerne till dehres nödtorfft inkiöpa och till dehres
sätegårder måste förföhra, så att dhe lika medh borgaren
accijsen äre underkastede, och således drijckerne till dett
dyreste moste betala.
3. Hvadh och den förhögningen uthi lille och qvarnetullen
för besvär med sigh föhrer så uthi dageligit hussholdh
i städerne sampt på våre q v arner på landett, är
mehra än kunnigt, så att nödigt vore, härutinnan motte
en sådan order ställas, effter som hvart landskap sådantt
fordrer och kräfver.
4. Alldenstundh dett synes sträfva emott sielfva
lille tullordningen, att en parssel skall två gånger förtulles,
derföre begäres, att thetta motte blifva vidh sielfva
besluthett.
5. Befinnes och stoora besvär af the många nya ordninger,
som nu med qvarnenens taxerande, uttdömmande
och andra processer, som mästadehles uthi hvar landzortt
finnes särskild, och blifva allttsså dhe största qvarnerne
aff dett höga taxerande mästedehles odhe. Särdeles begäres,
att de qvarner, som ligga under och i sielfva sätegården,
motte blifva orefne.
6. Desslikest blifver oss och alldehles förbudett, som
ekeverke håfve, att hugga vågenskott, klapp- och pipenholtt
och dett seden uttrikes skeppa, så att Adelen af
dett sijna sigh till ingen nytto kan venda, uthan förorssakes
att sällia till borgaren, eller och der han låter
ekeplancker såga, moste han dem till dem, som skepp
byggia, uplåte, effter som dhe sielf gifva villia.
7. Oss tillätes eij heller på såmblige ortter, i synderhet
the vidh grenssen boendes ähre, vår spannemål eller
andra våra inkompster och upbörder vi uptaga af bonden att
försällia och fritt handla med the fremmande, uthan moste
dett till borgaren sälia, hvilken uthi ens prsesens tager 1,
jaa 2 Rdl. af tunnan, dett vi sielfve kunne håfve, hvar
dett oss icke förhindrades.
8. Hvadh vi och till stadz eller torgz föhra, derom
samsettie sigh således borgerne, att dhe inthet vele mehre
gifve, änn dhe sielfve villia, och deremott stegra dhe
224
1632.
hvadh som helst adelssmannen till sin nödtorfft behöfver
kiöpa på dett högsta, så att adelssmannen uthi alla motto
moste tillsettia, oansedt att mynttet faller och spannemålen
är i ringa prijs.
9. Hvar och möijeligitt vore, att ett medell funnes,
dett sådant myntt kunde i landet preegas och slåes, att
rikzdalern uthi sitt gambla valör igen kunde komma på
6 Vä mark. Derigenom kunde så väl dyrheten i städerne
som på landet afkomma, såssom och tuller och licenter
uthi beviliadt order igen stellas, och all oreda med mynttets
förändrande, all dyrhet lindras och lättas.
Bil. G.
Sääten eller ordningen på
Ridderhusedt.
1. Classis.
Grefvar:
1. Braer, 3. De la Gardie af Lecköö.
2. LeijonhufwudhafRasseborgh,
Friherrar:
1. Stenbocker af Cronehäck, 6. Skencker,
2. Oxenstierner,
7. Bielker af Salestad och
3. Hoorner af Aåminne,
Kråkerum,
4. Gyldenstierner af Lund-
8. Gyldenhielmer af Ber-
holmen,
qwara,
5. De la Gardie af Eekholmen,
9. Skyttar af DuderofF.
2. Classis.
1. Lilliehööker af Fåhrdal,
8. Kyler,
2. Kruser af Harfwila,
9. Gyllenstierner af Nynäs,
3. Ryninger,
10. Lillier af Greger Madzs-
4. Kurker,
sons ätt,
5. Slächten af Forstena,
11. Sparrer,
6. Båter,
12. Bielker af Akeröö,
7. Fleminger,
13. Ulfsparrer,
Bilagor.
225
14. Sooper, 19. Stiernschiölder,
15. Bönder, 20. Påsser,
16. Hoorner af Kankas, 21. Ribbinger,
17. Banerer, 22. Tofter af Siundeby,
18. Slächten som föhra Natt 23. Leijonhufwud af Eke
-
och Dagh,
1. Karpelain,
2. Rosenhaner,
3. Månar af Serkelax,
4. Hiertar af Häwämpä,
5. Slächten af Hinsseberg,
6. Ollengrener af Haleby,
7. Cruser af Elghammar,
8. LilliesparrerafFylleskog
och Åsa,
9. Rossladiner,
10. Krabber,
11. Wrangler af Lärie och
Skogh,
12. Gyldenanker,
13. Slächten af Åhrstadh,
14. Frankeliner,
15. Bratter,
16. Bocker,
17. Roser af Hielmsäter,
18. Rosenbielker,
19. Laker,
20. Gyldén Crytzer,
21. Berendes af Strömssberg,
22. Ulfwer af Horssnäs,
23. Ikorner ifrån Nosa,
24. Bäfwer i Finland,
25. Händer af Biörkenäs,
26. Härder,
27. Illar,
28. Kiler,
29. Måneschiölder,
30. Såcker,
Sv. Riddersk. o. Adels riktd.^
bergii.
issis.
31. Slächten af Kurila i Tawesteland,
32. Lillietopper,
33. Lilliehöker af Gälaräd,
34. Körninger,
35. Kagger,
36. Kruser af Edhby, Frödzåker
och Arby,
37. Kader,
38. Skedinger,
39. Stubber i Finland,
40. Lillier af Ökna,
41. Lilliesparrer af Kragestad,
42. SiöbladerafHinssekinoch
Rönäs,
43. Yxler,
44. Stierner af Hörede,
45. Wernstener till Uthål,
46. Stoorer af Högelijdh,
47. Dhe som föhra heela Griper,
som ock kalla sig
Stråler,
48. Stålarmer af Gräfbacka,
49. Skytter i Finlandh,
50. Draker af Intorp,
51. Stolper,
52. Slächtten af Granhammar
Örnedycht,
53. Jacobsschiölder,
54. Stuwart,
55. Stråler
56. Totter af Skedbo,
. I—llI. 1632. 15
226
1032.
57. Wildemän,
58. Draker af Hagelsrum,
59. Mörner,
60. Creutzer,
61. Sölfwerhielmer,
62. Birckkoltzer,
63. Dufwer,
64. Pauli,
65. Slåtter,
66. Stålhanscher,
67. Sölfwersparrer af Kulbo,
Ora och Häcklinge,
68. Wreder,
69. Ekebladh,
70. Uggler af Påarp,
71. Släcbten af Lidingöö, som
föbra en bielka med tre
stråler nederwartz,
72. Oxebufwudh,
73. Oxer,
74. Beurei,
75. Falkenberger af Trystorp,
76. Slanger,
77. Boijer,
78. Ulfsaxer,
79. Rosenstråle!’,
80. Ancker i Wermeland,
81. Lillier af Aspenäs,
82. Staker,
83. Liustrer,
84. Af Hiortöö,
85. Stakelberger,
86. Dhe af Spurila,
87. Ollengrenar i Finland,
88. Gyldenhorner,
89. Rålamber,
90. Lemnij,
91. Ruser,
92. Dhe af Öletorp, som föbra
en vexssande Lillia,
93. Hierter Torsten Bengtsson,
94. Bagger alf Boo,
95. Anderss Swensson Rosenqwist,
96. Kilss Sting,
97. Ruter i Finlandaf Bergsta
och Hornhatt,
98. Burer,
99. Böllier Sten Claesson,
100. Manderschiölder,
101. Göstaf Jonssons barn på
Rylanda,
102. Muncker,
103. Gyldenmärss Brömss
Olufsson,
104. Anderss Erichsson
Hestehufwud,
105. Friller,
106. Papegoijer,
107. Hammerschiölder Peder
Michilsson,
108. Krussbiörner,
109. Eketrän,
110. Plater,
111. Kåser,
112. Tegel Erich Jörensson,
113. Swerd Jönss Hansson,
114. Swartter,
115. Lindelöfwer i Finland,
116. Skalmer i Finland,
117. Swinehufwud Jönss
Persson,
118. Jöns Persson till Ingelstad,
som föhra dubbel
sparrer,
119. Bagger af Berga,
120. Larss Johnssons barn
på Rylanda,
121. Palmer Måns Mårtensson,
Bilagor.
227
122. Sabelskiölder Carl Jönsson,
123. TranerErichAndersson,
124. Sabel,
125. Ulffahne,
126. Skytter af Säter och
Husseby,
127. Raemer Carl Hansson,
128. Falker Peder Swensson,
129. Loodh Peder Månsson,
130. Rytter,
131. Arfwed Jacobssons
slächt i Finland,
132. Hindrich Månsson Ståthollere
på Kexholm,
133. Brömsser,
134. Galler,
135. Rosenquist på Åkershultt,
136. Melker Axelsson,
137. Hindrich Stöör,
138. Geeter Erich Erichsson,
139. Peder Biörnssons barn
Corneter,
140. Linnar Nilsson,
141. Johan Salvius,
142. Peder Madzsson Stier -  nefeldt,
143. Mårtten Weiwitzer Rosenstierna,
144. Hanss Loode,
145. Jacob Forbess,
146. Hanss Strijk,
147. Oliveblad Måns Ciena
ettsson,
148. Von der Lind Erich
Larsson,
149. Larss Nilsson,
150. Jöran Olufsson,
151. Peter Grönebergh,
152. Larss Håkensson Dufwa.
