# ID: svediakorp-gov719
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 46,070
# sentences: 1,060
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bilagof
tili
Högloflig©
Rkldcrskapets och Adelns
Protocoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm^
År 1823.
Åttonde Bandefo
STOCKHOLM,
Tryckte hos Ökdp Ghahw, i§s$j
Bilagor
till PleniProtocolIet för den i September,
förmiddagen.
iSTio i.
H«rr Lefrén, Johan Pehr:
Frånvarande sistledne Plenum pS eftermid^
dagen hade jag ej tillfälle deltaga i fortsättningen
af öfverläggningarne rörande Näring»-  frihetsfrågan. jag utbeder mig derföre att nu
få anföra några, som jag tror, tjenlig» anmirkningar
och att desse må de öfrige till
Ekonomiutskottet åtfölja.
Sidan 98 2 §. står i slutet ”dock vare ej
Gerningsman förbudet, att till J,likt biträde antaga
Gefäller och Lärlingar Jorn i fådan egenjkap förut
blifvit hot handtverkande Borgare antagne.” Detta
synes m'g otydligt. Är meningen att gerningsman
ej må tubba andras folk? eller att honom
är förbudet att använda en Lärgosse som fått
vederbörligt afsked från Mästare eller Gesäll
som på Landsbyggden söker förtjenst? I förra
Den i September f. nt.
händelsen är Författningen rigtig, i den sedriå™
re stridande mot allmänna medborgerliga rättigheter.
Sidan t 07, 4 §. står: forn jör viff a Städer
vch HandelsSocieteter äro utfärdade. Om dessa
aro i strid mot de nu stadgade grunder, så böra
de sfskaffis, ty i annat fall kan hela denna
Författning hvarom nu så mycket tvistas blifva
illusorisk,
Sidan 188, 2 §. Stadgandet är ovedersägeligen
rigtigt, men det bör äfven gälla för
HandtverksMästarne, ty husbondeskyldigheter*
ne äro i detta fall lika.
V. Art. Sidan 109, 1 §. står: ''De perfiner
af t/vinkbnet forn endaft vilja idka Handel ined egna
tillverkningar-, sidan 105, 2 §. står: "forn af
nämnde kun åflndkommät här torde orden: efter
företedt Ullftand af vederbörlig Hut hor it et, böra tilläggas;
samt bägge dessa §§. omredigeras så att
de komma i öfverensstämmelse.
M:o 2.
Grefve Hård 3 Carl Gufiaji
Vid den del af Höglofl. Stats- och LagUtskottens
förnyade utlåtande, som angår behofvet
af den Skånska HofRätterts inrättande,
vill jag icke göra någon hufvudsaklig anmärkning.
Det vore öfverflödigt, då min mening
Mcti i September J. rrv.
S
ingalunda varit, att den en gång inrättade.
JfofRätten skulla indragas. Likväl må min.
tystnad icke antagas såsqm bevis på en ändrad
öfvertygelse 5 den LagUtskotteta förnyade
utlåtande icke förmått åstadkomma.
Men några biomständigheter har fästad
snin uppmärksamhet.
Lagutskottet förklarar sin åberonade erfarenhet
hafva grundat sig på HofRätternss
allmänt- kungjorde ArbetsF-örteckningar , deraf
en Arithmetisk framställning icke ansetts
Stodig, såsom i sllmäana Tidningarae tillgängelig
för hvar och en.
Om detta LagUtskottet.a behandlingssätt'
skulle godkännas klefve deraf en naturligföljd,
att Utskottens Utlåtanden icke korum»
att innehålla, annat, än retultaterne af deras,
oerfarenhet och opinioner, hvaremot Riksens
Ständer fingo besväret, att efter behof uppleta
grundern# dertill i allmänna Tidningar och andra
tillgängeliga Handlingsr. Sådant öfverensstämmer
icke med det begrepp jag gjort
irdg om ändamålet med Utskotts, tillsättande.
En annan omständighet är den, att Utskottet
, vid besvarande af en gjord aDmärk-.
ning, om behofvet för Rikets norra orter äfen
serskild H=o f Rät t, förklarat,, att om en sådan
der varit inrättad, och fråga blifvit väckt
om dess indragning, hade Utskottet skolat stad-*
m. i- samma tillstyrkande, sorn. det- atfc afgifviu.
t Ben i September f. ml
DS intetdera nu var i fråga, hade något yttrande
derom icke erfordrats. Men då ett sådant
nu är meddeladt skulle dess bifallande innefatta
ett erkännande af nämDde behof, och
således Riksens Ständer icke lämpeligen kunna
undandraga sig att bevilja anslag för en HofRätt
i de Norra orterne.
Om Höglofl. Ridderskapet och Adeln
skulle finna för godt, att bifalla de förenade
Utskottens utlåtande, hemställer jag vördsamt,
att berörde tvänne punkter måtte från bifallet
uteslutas.
N:o 3«
Herr af Uhr, Carl David:
Under denna Riksdag, har fråga åter blifvit-
väckt att på en vidsträcktare Scala än hit;
tills kunnat ske, till nytta använda de flere
uti Norrbottens Län befinteliga godartade och
mäktiga Lager af Jernmalm, dels genom Malmens
förbrukning till Tackjern inom orten ,
dels också att med desse Malmer förse andra
landskap i Riket, hvilka deraf redan äro eller
framdeles kunna blifva i behof.
Till vinnande af ändamålet, har Gellivare
JernMalms fällt, ansedts äga företräde framför
de öfrige Malmtillgångarne, såsom förande den
bästa malm, och belägit närmast hafvet. Det
har blifvit omnämnt att tvenne eommunica-:
Den I September f, m.
tionslcder derifrån till hafvet kunde begagnas;
den ena söder ut åt Luleå Elf, och den
andra österut, åt Calix Elf, af hvilka, den
förra, så väl i afseende på dess större farbarhet,
som de fördelaktiga lägenheter till nya
Anläggningar, hvilka der förekomma borde föredragas,
ehuru den sednare i en framtid äfven
förmodas blifva af vigt.
På grund häraf, har uti de till Riksens
Ständer ingitne motioner, blifvit föreslagit, att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet borde anhållas,
det ett tjenligt Masungsställe med nödigt
skogsfång, måtte på den södra linien utses,
samt en Masugn på allmän bekostnad uppby*?
gas, ätveosom att en tjenlig transportväg
öfver Land borde anläggas, från Gellivare till
Luleå Elf, och denna Eif medelst uppränsning
samt hamnställens och Lastningsplatser# utrymmande
göras beqväm för båtfart i stort,
hvarunder tillika lämpliga Vattenfall, Nybygges
lägenheter och skogstrakter borde förfram<
tida anläggningar utses och afsättas, till hvilket
allt en fond af 50,000 R:dr Banco ansetts
nödig att efter behof utgå och användas.
Högloflige Stats- och EconomiUtskotten
hvilka till alla delar instämt, uti de sålunda
framställde åsigter af ämnet, hafva uti deras
derom afgifne Betänkande, likväl icke funnit
den tidepunkt ännu vara inne, då någon bestämd
summa af Statsmedlen borde anslås
för att genast verkställa de anläggningar, sorn
lill Berghandteringens införande i Norrbottens
& Dm i September f. m,
1,5.0, skulle på Statens bekostnad ytförss, uta
för närvarande inskränkt denna åtgärd, till
vissa förberedelser af detta vigtiga företag, och
hemställt att en fullständig undersökning måtte
anställas på allmän bekostnad, »arnt att en
fullständig plan 1 hela sin vidd uppgjord, tili
en början borde föregå, äfvensom att denna
undersökning, borde anförtros åt någre, i hvarje
till ämnet hörande Vetenskapsgren utmärkt,
kunnige personer, hvarjemte vissa grundet
för ifrågavarande undersökning blifvit anvisade.
De förenade Utskotten hafva härutinnan
ganska rigtigt behandlat frågan, de hafva ej,
kunnat pröfva något annat än det Förslag sorn,
blifvit dem förelagt; men då Mofipnairerne,
af hvilken anledning vet jag icke, med för-’
bigående af de öfrige, endast sökt fästa upp~.
ipärksamheten på Gellivare malmfällt, der likväl
flere betydliga hinder möta, att med dräglig
kostnad, och i någon större mängd, kunna
befordra Ma!intransporten, är det i sådant afseende,
jag Unner mig påkallad, att göra anraärkhingar,
och att tiilika fästa uppmärksamheten
åt en annan trakt af Lappmarken, der,,
ändamålet med vida nvndre kostnad kan vin,-
« • . * ' : "1 ,, ‘I * «
nas, och på ea större plan utföra,».
Redan vid 18,t 8 års Riksdag, föresfogq Rikets
Ständer, rom insågo nyttan och behofvefc,
af «n Bergslagsinrättning i Norrbottens Län,
att början dermed borne görss, i den del dep~
hvarest något farbsrt vatten kunde unde--
Den i September f, m,
lätta Ms^ntransporten. Detta stadgande synnerligen
uti en så folkfattig ort, för det mästa
bestående af vidsträckta ödemarker, är af
sådan vigt, att om det åsidosattes, fö.rfelag
ändamålet, i mer eller mindre grad, åtminstone
för ea längre tid, torde händ^ i flere mansåldrar.
Igenom en, sedan sista Riksdag, och enligt
Ständernes då fattade beslut verkställd
undersökning, å en då uppgifven communication
ifrån Gellivare, är utrönt och upplyst,
att Malnr.transporten med bilt, icke han verkställas
närmare intill Berget, än att Malmen
först skall lorås ta a 13 mil landväg, geuotn
dessa ödsliga Jkappmarkei;.
Man behöfver icke bevi«st, att århundraden
ännu framlöpa, innan någon, Malmförs*!
i stort här blir möjliga och transportkostnaden,
skall alltid blifva så dyr att bjäringen
endast vid en god conjunctur kan bära sig^
eller drifvas utan förlåt,
I denna del, eller, på denna sträckning ar
Lapprcmken är det i synnerhet myror, sorn
snan har att påräkna för höbergningj men alla
dessa äro Ejällmyror, och så svaga, att hö.
bergning å dem endast kan göras hvart annat
eller hvart tredje år, om icke gräsroten alldeles
skall utmattas, hvilket nogsamt bevisar
svårigheten att kunna underhålla tillräckligt
Sjutal dragare.
lo Ben I September J, m.
Så länge tillräckliga medel äro att påräkna,
kunna äfven de största svårigheter öfvervinna»,
och förvånande arbeten kunna dermed
fullbordas; men har kostnaden icke på förhand
varit väl beräknad, och öfverstiger densamma
de fördelar man sökt att vinna, sä skola
dylika företag drifvas med förlust, eller ock
snart återgå tili sitt förra intet. Den nogaste
pröfning måste således föregå verkställigheten,
alldrahälst om Statens bidrag skola påräknas,
och i detta afseende erbjuder sig inom Luleå
Lappmark, ett annat outtömligt rikhaltigt och
godartadt Jernmalmförråd, hvarifrån löpar ett
stort sammanhängande vattendrag, som med
ringa kostnad kan göras segelbart. Vid detta
Vattendrag finnas stora odisponerade skogar,
tjenliga Byggnadsställeo, ymnog tillgång på
hö, som bildas icke af myror, utan af träskens
och Elfvarnes årliga öfversvämmande,
6amt dessutom goda och vidsträckta betesmarker.
Detta betydliga Jernmalmsförråd år Ruotivare
Malmberg beiägit mil oi vanom Qvtchjocks
Kyrka och Jockmocks Pastorat.
Malmlagret som här är blottadt, ifrån öfversta
spetsen af det fjällhöga berget, bildar
en stor vägg ända ned till foten; som är |
mil lång, och nära J mil bred. Enligt de försök
som frar idne BergsRådet Friherre Hermelin
derå låtit anställa, håller denna Malm
56 å 58 procent godartadt Jern, som skall vara
ingående, och lättsmält på Masugnen.
Nära intill Ruotivare framlöper Komojock
Den i September f. in. 11
eller Karna Elfven, segelbara till Qvickjocks forseen,
hvilken på J mils längd, har åtgkillige
mindre forssar, hvilka måste ränsas för att
blifva farbara med större Malmbåtar.
Der Qvickjocks forssen slutar, börjar Sago
Träsk, 3 mil långt som löper ut i Tjomotijaur
genom en ström en half fjerdingsväg lång,
minst 6 fot djup i lägsta vatten. Denna har
endast 3 mindre forssar, som nu befaras med
vanliga roddbåtar, hvilkas rensning blir både
lätt och mindre kostsam. Tjomatijaur och Kalhajaur
(en och samma Sjö) 5 mil lång, är något
strid i början men 15 fot djup och stenfri.
Der nedanför är lutningen obetydlig,men
på tvenne ställen mindre djup, dock icke under
5 fot, hvars ränsning är lätt verkställd.
Pafkejaur en mil lång, förenar med Randdjaitr
1 \ mil lång, genom en ström, omkring 300
famnar lång, som väl har 7 fots fall, men
densamma kan ränsas och göras farbar med
mindre kostnad. Vattenleden från Randejaury
faller efter | mil in uti J^aijkejaur förmedelst
en | mil lång Eif, som har en svårare men
äfven ränsbar forss.
Vid utloppet af denna Sjö är bästa läget,
för början af Masugns anläggningar, helst
som i detta granskap det redan är temmeligen
befolkadt och ypperliga Skogar stöta derintill.
Tackjernstransporten derifrån-blir först mil
Sjöväg på lilla Luleå Elf och derefter 3 mil
Landväg på stora Luleå Elf till Storbacken.
Endast tvenne forssar hindra Luleå Elfs far
-
Den i September f. ml
barhet till hafvet, men dessa forssa* kansa
ven rängas och göras, farhara.
Skulle en, gång rörelsen här blifva liflig,
kommer trolige , denna väg efver land, emellan.
begge Elfvanus att utbyta* genom Canalfart:
men detta bör föxst i en framtid påtänkas,
sedan Bergslagen blifvit utvidgad och,
jdalm härifrån på en större scaia behöiver hemtas
till andra orter inom Riket.
Till Masugn vid Vaijkaijaur ksn kålveden,
flottss ned till Hyttebacken, eller också kunna
kolen föras dit med pråmar.
Sandsten och öfrige ämnen för- masugnarbyggnader
finnss der till öfverflöd, och i trakten
deromkring förekomma derjemte, flere andri
godartade; jeta malmer, hvilka ehuru fattigare,
dock tued fördel kunna tillsättas emot
dea rikare Xyotware Malmen.
Till Strömrensning och Segelledens uppr
hjelpande för Malmtransporten, erfordras Statens
bidrag och torde densamma kunna verkställas
med r2 å 16,000 R:dr Banco.
Äfven torde först* Masugosbyggnaöen,
böra bekostas af Staten eller, kanske häldre
bor den sorn vill ingå, i företaget erhålla understöd
till byggnaden S å 9000 Rdr Banco,,
samt Statens, bidrag dermed upphöra. Till
bespirande af menniskokraft, och att på en,
större scala kunna verkställa Maimtrsnsporteiu,
Den i "September J, m'.
tord* blifva nödigt att för densamma begsgaå
Ångfartyg. Ett sådant skulle påen gång kunna
boxera 8 Pråmar, hvardera ftf minst 300
Skeppund® drägtighet. Bygghadsköstnaden
derföre borde afveta af Statsmedlen tillskjutas*
men af Masugnsägarno återbetalas, indm viss
föreskrifven tid, och till VisSt belopp å#i»'g«n.
Om t. ex. 8 pråmar, förmedelst en Åogmaschin
kunde transportera 2400 Skeppund Malm
| Svensk mil på i timmes tid, ellér en mil
på 2 timmar, så inses lätt, hvilken betydlig
Malmtranspori med ringa personal och på kort
tid skulle kunna åstadkommas. Emellan Malmberget
och Masugnen vid Varkijaur klinde en
sådan resa fram- och åter Verkställas på tvenne
dygn. Likväl torde åtfcrbetalningsvilkoren
för de af Staten lemnade bidrag, bör& göra#
ganska lindriga* emedan den eller de som
flan första början grundläde denba rörelse t
Lappmarken, väl förtjena en sådart förmån*
hälst han ändock måste vidkännas mycken möda,
mångå Omsorger, Och mångå uppoffringar*
särdeles för att bringa kolningarne uti riktig
och vederbörlig Ordning*
. \
Emot erhållande af vissa fördslaL kundé
deremot Masugnsägarne förbindas, att med
drift och ordhirig, fortsätta Hytttoruket-, så
att t. ex. Första året tillverkades 500 Skeppund
Tackjern, Andra året 7 å Boo Skepp.,
Tredje året i.oöo å 1,500 Skepp, Fjerde Och
Femte åren 1,500 å 2,000 Skepp, och sedermera
minst 2,000 Skeppund Tackjern årligen, under
sigra viS3a år, hvarefter Nätiog?n hunnit det?
i4 Den i September f. m.
Stadga, att rörelsens egen vinst ersätter mödan,
utan biträde af främmande understöd;
men om de öfverenskomne villkoren försummades,
borde Egendomen af Kronan kunna öfverlåtas
till annan eller andre personer, att på
samma vilkor drifvas, sedan full ersättning,
för den afträdande Egarens kostnader förut
blifvit erlagd.
Enligt de underrättelser jag erhållit om
locala förhållandet, är Ruotivare för närvarande,
det enda Malmfält inom Luleå Lappmark,
hvarifrån transporten med minsta kostnad kan
verkställas sjöledes, sedan Segelleden en gång
kommit sig i ordning. Densamma kan också
vidare fortsättas ända ned till hafvet, j granskapet
af detta Jernmalmsfällt, samt vattendragen
derifrån finnas betydliga Skogar ännu
odisponerade, hvaraf således synes följa, att
förenämnde trakt är den tjenligaste, som kan
utses för Tackjemstillverkning på någon större
scala 3 och med bestånd för framtiden, äfvensom
att ifrån detta fällt ensamt, andra på längre
afstånd derifrån belägna Bruk, framdeles
i behofvets stund, kunna påräkna Malm till
drägligt pris.
Skulle enligt den derom väckta motion,
understöd till Masugns anläggning beviljas å
något tjenligt ställe å Gelivare linien, kan nyttan
deraf visserligen icke bestridas, men först
i en aflägsen framtid, kan någon större rörelse
der äga rum. Deremot kunna inom korrt
tid flere anläggningar företagas på Ruotivare
Den r September f. ml i5
Linien, endast Strömrensning för sig gått, och
den här ofvan omnämnde Segelleden blifvit
öppnad ifrån sjelfva berget, så vida anläggningen
af första Hyttan verkställes klokt, och
inrättningen derigenom vinner förtroende.
Om seglation öppnas, och malmtransporten
från Ruotiuare till Vaijkaijar verkställes med
Ångfartyg på sätt nämnt är, eller också med
Boddbåtar om 50 å 100 skepp, drägt, bör kostnaden
icke öfverstiga 16 skillingar skeppundet,
men till Edefors invid Luleå Eif, som skulle
blifva närmaste Masugnsstället ifrån Gellivare,
lärer transportkostnaden af ett skepp. Malm,
ej kunna beräknas mindre än omkring 2 R;dr
16 sk. per Skepp, hvarförutan endast mindre
partier Malm, derifrån åtminstone ännu för en
längre tid och intill dess att landet blir mera
bebodt, kunna anskaffas, deremot Tackjernstillverkningen
på Ruotivare Linien, endast begränsas
af Masugnsägarnes förmåga att anskaffa
nödigt förlag till rörelsens bedrifvande,
då alla för en blåsning nödige materialier,
här kunna anskaffas till större mängd, och
med mindre kostnad: omständigheter hvilka
hufvudsakeligen bestämma möjligheten af en
Bergslags inrättande i denna aflägsna del at riket,
samt det ena ställets företräde dertill fram*
för det andra.
Innan något slutelig! afgörande fattas i
denna angelägenhet, hvilket för Norrbottens
Län , skall medföra mer eller mindre lyckliga
följder för framtiden, allt i förhållande till den
l6 Den I September /, nu
plan sorn ifrån början uppgöres, mer eliel
mindre öfverensstämmande med locala belägenheten,
blir derföre en alfvarsam granskning
af mine hår meddelte uppgifter af mycken
vigt. Den samma kan icke företagas utan genom
undersökning pi sjelfva stället, och järnförelsé
af alla dervid förekommande lpcala förhål
l-snden: så mycket nödigare då fråga äé
att För verkställigheten begagna Statens medel,
hvarförutan ändamålet icke eller möjeligen
kari vinnas, jag anhåller derföre att Statsoch
ÉconomieUtskoitens nu uppläste gemensamma
Betänkande måtte återremitteras, samt
atf deö af Utskotten tillstyrkte undersökning
åt Uellevait sidan, på sätt föreslagit är, äfven
tnåtte Utsträckas till vattenledningen åt Knotivare
Malmberg j att denna undersökning till
Förenämndé bägge m&lmfällt, må ske så fullständigt
som möjligj, och verkställas så tidigt
att Riksens Ståndet vid deras nästa samtnan-r
Irädé, blifva i tillfälle att pröfva Förslagen öfver
transportkostnaderne från båda desse Malmfällt,
hvarefter det först blir möjligt att med
säkerhet besluta dé åtgärder, hvilka till ändamålets
vinnande 5 efter sig då företeendé
omständigheterne kunna och böra vidtaga»
N:ö 41
Herr af Robfan, Carl Magnus:
Utan bestridande deraf att ju Herr C. Bi
fl/
Ottu i September /. rit,
17
af Uhr t uppläste anförande må föranled* till
åtcrremiss ai M*ts- sa rut A llmänna Besvärs- och
EcqnoiniUtsicottens Betänk-nde, tni frågan om
tv* Ivän ligheteu af en föregående undersökning
innan några Statens bidrag b.'gåras tiil den rödån
af Rik-ens Ständer föreslsgne BergslagsInrättningen
i Luleå Lappmark och Norrbotten;
anser ]3g mig dock nu böra framlägga
åtskilige upplysningar och tn-ddela några reflexioner
i anseende till den nya framställning
af ämnet Herr C D af Uhrs yyrande innefattar,
gero 11 hvilket man tilläfventyrs annars
på förhand och innan någon undersökning förevarit,
kunde ledas till olö'delaktiga omdömen
om den del af Lappmarken, hvarest så utomordenteliga
skatter likväl erbjuda sig. 10m dem
Gellivare Jernmalmsbsrg, endast på 18 mils
**'stånd från hafvet företer, uti en trackt där
man hvarken saknar Skogar eiler förmånliga
Ängsodlingslägenheter, och hvarest man ännu
10 å 12 mil afskild från rätta Fjällbyggden,
finner ett mera lågt, jämnt och med sterila
Berg .mycket mindre besväradt land , än man
uti Lappmarken skulle sig förvänta.
Ruotivare Jernmalmsberg vid Qvickjock, är
deremot belägit 31 mil från Bottniska viken,
i granskapet af det vattudrag som under benämning
af Lilla Luleå Eif, efter circa 19 mils
lopp förenar sig med Stora Lulea Eif, och vidare
efter ytterligare 12 mil gemensamt med
den utfaller i hafvet.
Bil, till Ridd, 0. Ad. Prot, Vill Band. 2
9
Den i Septemberf. m.
Detta Jernmalmsberg ligger dock icke nä.
ra ett för större transporter användbart vatten,
ty det är först vid Qvickjock eller vid
pass 2 mil från Malmberget, hvarest det stora
Sagg a t Tråjk upphämtar de serskilt© vattendragen
från Riksgränsen och formerar sig pä
jo6o fots höjd öfver hafvet i den trånga och
med stupande klippor för det mästa omgifna
Fjälldal)!, hvarest uti 3 mils sträckning från
N. V. och tili S. O, man under de häftiga
Fjällvindar dsr ofta rasa, sorn knappast kan
linna iandningsställe om man behöfver bärja sig
undan sjögången, hvilken i anseende tili belägenheten
här drifves ovanligt hög. Sedermera
möta forssar, som ehuru för det mästa
föga våldsamma dock i anseende till sitt grunda
vatten samt lopp igenom långa holsterberg
eller stenras alltid skola blifva besvärliga äfven
för mindre båtar, och fastän lugnare vatten
sedan vidtaga, är man dock ännu 5 mil nedom
Qvickjock eller 7 mil nedom Ruotivare. inom
Fjällens krets. Melian de sedermera vidtagande
Skaika, Parkijaur, Randijaur, Purkijaur och
Waikijaur träsken äro åter dels större dels
mindre forssar, som till en del, redan för smärre
Båtar, och så behjertade Båtförare , sorn
man endast kunnat hämta från Torneå 5 äro
farbare, och hvilket under Friherre S. G Hermelins
tid blef ådagalagt och hvarom jemte
åtskilligt annat, sorn till transp.ortidéen denna
vägen hörer, upplysande Handlingar förtnodeligen
finnas bland de papper, dess Herrar Söner
nyligen förärat Kongl. L*ndtbruksAcad
em ien.
Den I September f. m.
Utan alt nu räkna de flera svårigheter, som
sig förete pä de första 2 milen mellan sjelfva
Malmberget och Qvickjock, genom Strömdrag
och fotssar, begränsade af oländiga stränder
och hvarest Karna,'ocks vattudraget, dessutom
är allt för litet att för transport med stora båtar
kunna användas, afskäres den vidare Sjötransporten
under 12 mils längd från Qvickjock
till Vaijkeijaur af 6 större och mindre
Forssar, hvarefter något annat än Landttransport
förbi Jockmocks Kyrka ned till Storbackens
Lastageplats vid stora Luleå Eif af circa
5 mil hvarken rimligen eller möjligen lärer
kunna komma i fråga. Tillsammans från Ruotivare
vöre man således nu kommen ig mil
enär man vid Storbacken råkar dsn gamla La(logeplats
sorn Gellivara ägt, och från hvilken
å Norra sidan om 6tora Luleå Elf detta Malmberg
ligger circa 10 mil aflägse. Dessa 10 miläro
visserligen endast landväg, emedan öjra delen af
stora Luleå Eif är i anseende till sin strida
ström, svåra Forssar och djupa, ända till 20 å
30 alnar i sand och lera nästan lodrätt nedskurna
strandbäddar, oanvändbar och den mellanliggande
Råneå Elfven alltför fattig på vat
ten för transportinrättning i stort; men Landt,
transporten St Routivare-sidan blir ej eller
mycket mindre, ty då de 5 mil som sluta
transporten innan man kommer till iastageplar»
sen vid Storbacken sammanläggas med d® 2 mil
sorn kanske måstd börja densamma ofvanom
Qvickjock har man ju hår 7 mil, och således
endast besparat sig 3 mil Landväg men belastat
«ig med en tillökning af 1 a mils Sjöväg,
2»
Den i September f m.
aemligen en sjöväg afbruten af 6 Forssafdelningar,
för att halva nedforslat en malm, hvilken,
efter hvad hi tt i Is genom små prof kändt
är, befinnes ända till to procent ringhaltigare
än Gellivare malmen, hvilken sistnämnde deremot,
enligt prof, uppstiger i halt ända till
68 å 72 procent och hvars utmärkta godhet,
allt ifrån den tid Meldersteins Bruk först och
Selets Bruk sedan anlades, constaterat sig i
stortj och under hvilken sammanlagde tid man
torde kunna beräkna att åtminstone 10 a 15,000
Skeppund, alltid utmäikt godt Jern deraf varit
tillverkade.
Reflexionsvis kan i anseende till deo från
Qvickjock föreslagna Sjötransporten anmärkas, att
om större Fragtbåtar skola begagnas på sjöarne,
så kunna ej de samma tillika nyttjas för att
(efter skedd Strömrensning) löpa forssarne;
dertill måste nödvändigt mindre båtar användas
och således Lastageplatser för da större
upplagen finnas både ofvan och nedan hvarje
Forss. Skulle åter de smärre Forssbåtarne äfven
öfver Sjöarne bibehådlas sä måste man
betänka, hvad ringa qvantitet derå kan föras,
relativt till den tidsutdrägt som för den i „
miis långa färden fram och lika långt tillbaka,
erfordras, j synnerhet om vind och väderlek
missgynna. Lägg nu här till förhållandet
med vårens fina början, Och Sjöarnes
olika tid stt bli isfria; ty vanligen då man redan
fiskar på öp£>e: vatten i Purkijaur, kan
man ännu köra isen på Ska ika Träsk __ och
då Skaika hunnit bis isfritt äro ännu så väl
Den i September f. m.
21
den nedanom densamma belägne ParkijaurSjön
som det ofvan belägne SagatTräsk till—
frusne. Lägg och ytterligare härtill den Jiod
«om uppkommer af snösmältningen och dea
vida större flod som sedermera inträffar genom
issmältningen i Fjällen efter Midsommar, och
beräkna den med September annalkande höft.
Jloden; så skall man lätt inse hvilken korrt
mellantid här blifver att påräkna för en lång
och långsam Sjötransport, och hvilka stora irrangementer
således skola fordras, i synnerhet
om densamma under olika methoder och qvantiteter
behöfde indelas noder mångå serskildta
stationer.
Att vintertiden fortfara med Malmtransporten
från Ruotivare för att t. ex. befordra
de å vissa ställen nödige Malmupplagen, möter
ock de betydligaste hinder, ty LappAllmogen
lågrar sig aldrig under vintern annorstädes
än i Skogslandet och öfverger Fjälltrakterne
redan i September och October, utan
att d;t återkomma förr än i Maij. Denna omständighet
skall alltid göra hela Qvickjocksnejden
öde under Vintermånadcrne, undantagandes
af de få Nybyggare sorn der nu äro
och de fä som kunna timättas (ty man misstager
sig ofelbart då man skattar trakterne
utmed Lilla Luleå Elf och i dess Fjällbygd
vara i jemnförelse med de Ängsodliqgsutrymmen
man finner ät Gellivare), och desse Nybyggeslnvånare,
hvad bvtjenirig kunnr de väl
förmå utgöra, om också med dragare försedde;
de skola bereda sig vägar för att färdas, och
22 Den i September f m.
huru länge blifva desse, på hvilka ingen synnerligen
trafique nu kan vara, beståndande i
ett klimat hvarest yrsnö nästan tillhör ordningen
för dagen; de skola ock medföra Betes foder
åt kreaturen och matsäckar åt sig sjelfva,
på färder, hvilkas långvarighet man i anseende
till tillfällige oväder ej kan beräkna. Särskildt
afseende torde det ock fordra, att de a
milen efter Karna Elfven som äro mellan Qvickjock
och Ruotivare äro blottställde för en sådan
genomstöpning vintertiden af uppflödande
vatten, att Inbyggarne der med moda kunna
hemforssla sitt åt den sidan uppsfackade höfoder
__ samt att aldrig Lapp Allmogen här
kan blifva till något biträde emedan de ej
vistas närmare Qvickjock än på 10 å 11 mil,
eller omkring Randijaur och Jockmock, och ej
kunna föra sina Renar dit upp af brist på Renmossa,
efter vatiudrsgen och i Fjälltrakten;
deremot är det Land sorn omgifver Malmberget
uti Gellivare, äfvensom hela sträckningen
åt stora Luleå Elfven, oberäknadt Nybyggare,
bebodt af ett större antal Lappar, och desse
gemensamt med de som finnas ide mera aflägsna
skogslanden strömma alltid till den förtjenat
Malmtransporten erbjuder, och hafva icke
allenast mångfalldiga år kört Malm från
Gellivare till Meldersteins Bruks Lastageplats
vid Spiken, utan ock ända fram till dess Masugn
Strömsund, sorn ligger åtminstone 17 mil
från Grufvorne. Priset har varit lindrigt och
skall troligen alltid blifva det, emedan Lappen
i briat på all annan förtjenst, hvarken är i
tillfälle att dyrka ej eller att afhålla sig frän
Den i September f. m.
23
dessa tjenstbarheter, ehuru afvand under sednare
tider han ock må hafva blifvit af lång
väntan elier ock tilläfventyrs alldeles underlåten
betalning.
Hvarje Lappman , som forsslar, bestrider
forsslingen vanligen aldrig annorlunda, än på
en och samma gång med flere DragRenar såsom
10 å 20 och derutöfver, hvilka med sina
Aktjor eller Slädar bindas i en Rojd, efter hvarannan,
och ehuru desse belastas olika från i o
till 18 Lispund, så blir afförseln betydlig, då
mängden befordrar den, och härvid kan man
beräkna den långa vintern, som i dessa Landsändar
npptager den betydligaste delen af året.
Nu märke man väl, att dessa Lappmän icke
behöfva belasta sig med betes jo der åt sina dragare,
emedan dessa förstå att sjelfve uppkasta
Snön och finna mossan, ehvar hvilostället blif—
ver; ej eller kan Lappen sjelf bli i förlägenhet
om föda, då han vanligen af de Lösrenar
han till ombyte medför, ej gör afseende på att
förtära eller föryttra en och annan under resan,
alltsom behofvet eller tillfället påkallar, och
man märke hufvudsakligen, att Lappmannen
med sina Dragare icke är beroende af väg, utan
finnér deri hvar som hälst öfver Snömassorne,
i hvilka han obekymrad om väderleken
hviiar efter hvad resans öfrige omständigheter
fordra, och alltid oförvillad om sin rätta
kosa, fortsätter vandringen, än vid Solens
än vid Månans och Norrskenets lysning, enär
reaosiunden för. Sällskapet är inne. Detta
Folket, hvars rättigheter och snart sagt till
-
34
Den i September J. m.
varelse kanske länge varit betraktade sned liknöjdhet,
upplefde en stor föiäudring under
Landshöfdingen Friherre G- A- .Koskulls styrelse,
hvilken sjelf både vinter- och sommartiden,
besökte Luleå Lappmark och stadgade
åtskilige der dittills okände eller förgätne ord- *
ningar, af hvilka omsorger dessa Fjällboer
med så mycket mera skäl tacksamt bevara
minnet, som hvad han började icke eller nu
lämnas utan uppmärksamhet.
Med det företräde jag härigenom lämnat
transporten med Renar framför den med Oxar
Och Hästar, har jag ingalunda velat säga , att
den transport sorn skall vgrunda en verklig
Bergslagsinrättning för framtiden skulle injlränka
sig till denna utvägen; jag har blott velat
härigenom framställa möjligheten att småningom
framskrida med Landets bebyggande och
befolkande, utan att under tiden vara hindrad
från Malmens nedskaffande och Bergslagsrörelsens
början. Afven sedan dessa Nybyggen
kommit till stånd, på Linien melian Malmberget
och Lastageplatsen vid Stora Luleå Eif,
där en etablerad väg mäste anläggas, kunna
dessa Lappman fortfara att varé till väsendtelig
nytta , om de ej onödigtvis undandrifvas
allt för långt; de vistas i alla fall, hela sommaren
vid Norrska HLfskusten och beta sedan
sina Renar i Fjällen , tills de om vintern
återkomma i Svenska skogslandet på trakter,
der Renmåssan växer.
Att Masugnsiägcnheter finnas åt Gellivare
Den i September f. m.
25
sidan, tyckes ej nu vara bestridt; och än mindre
skall det låta bestrida sig sedan den undersökning
förevarit, hvilken Utskottens Betänkande
afse . Om möjligheten att slutligen
ifiån Lastageplatsen vid Stora Luleå Elf, det
vare sig med Qvickjocks eller Gellivare Jernmalm,
fördelaktigt och i stort kunna fortsätta
transporten tiil hafvet, därom tyckes man ock
redan nu vara ense, och kan det äfven med så
mycket mera skäl, sorn detta, härstädes af
Forssar så litet besvärade vattendrag, utan
tvifvel lärer kunna anses för det största i hela
vårt Land. Enda skiljaktigheten i åsigterne
nu ligger således uti frågan om hvilketdera
må vara förmonligast, att rigta sina krafter,
åt Qvickjock, eller åt Gellivarej ty att sprida
dem till bägge och derigenom tilläfventyrs göra
dem otillräckliga öfverallt skulle visst vara
att bereda en sen skörd åt Fäderneslandet.
'
Jag skulle kunna mycket specielt här än
vidare uppfatta de skäl hvarpå jsg grundat
min motion rörande Gellivare,' men det vöre
att onödigtvis spilla tiden , då denna motion
liksom Utskottens Betänkande ej haft något
äja.nnst föremål, än att saken måtte under/ökar och
resultatet af denna undersökning sedermera
blifva grunden för frågan om Statsanslaget*
storlek och beskaffenhet.
Den r September-e. m.
Bilagor
till PleniProtocolIet för den l September,
eftermiddagen.
N:o i.
Grefve Hård, Carl Gujlaj:
Ehuru Höglofl. Allmänna Besvärs- och
EcononiieUtskottet erkänt nyttan af den föreslagne
rättigheten för ägare af enstaka hemman,
att derifrån under full ägande rätt afsöndra
någon del, och i följd deraf tillstyrkt en
underdånig anhållan hos Kongl. Majit om utfärdande
af en Nådig Författning i ämnet, har
det dock skett med en inskränkning, större,
än dea för emmansbeskaltningens utgörande
kan erfordras, och som troligen skulle motverka
de påräknade fördelarne.
Utskottet har nemligen ansett rättigheten
till afsöndring icke böra längre utsträckas för
ägare af enstaka Hemman än den förut finnes
medgifven för ägare af enskiftade Hemmani
så att endast ouppodlad jord finge upplåta®.
Genom en sådan inskränkning vore flere olägenheter
beredde. En redan odi*d, på viss
tid bortförpantad lägenhet kunde itke af inn®-  hafvaren med äganderätt förvärfva*; icke hellar
någon förut utaf utmarken upptagen Torp
-
Den l September e. m,
27
lägenhet. Den som köpte en jordrymd, vore
allisa försatt i den ställning , att på de forsta
åren icke kunna af jorden påräkna det ringaste
bidrag till sitt upphälle; och en jordägare
skull® vara mindre hugad för odlingar af utmark,
då han derigenom skulle betaga sig rättigheten,
att densamma försälja,
Någon inskränkning torde dock böra äga
rum, för att försäkra Hemmanets beståud, och
j detta afseende anser jag det vara tillräckligt,
om ett Hemmans odala ägor alltid dervid skulle
bibehållas. De Hemman, som endast hafva
odalägor, äro vanligen högst irfskränkta,
och, der utmark finnes, har den samma icke
ingått i beräkning vid Skattläggningen. Från
de förra bör således ingen afsöndring äga rum,
och från dem , som hafva utmark, kan den
afsöndras utan fara för utgörandet af ooera.
Jag anhåller på grund häraf, om återremiss
af Betänkandet, då Högloft. Utskottet korn-’
me i tillfälle, att tillse hvad afseende denna
anmärkning kan förtjena; äfvensom till Utskottets
bepröfvande hemställes, om icke frågor
om afsöndring, tili större belopp, än tiondedelen
af Hemmanets rymd, borde hos Kongl.
Maj:t af Dess Befallningshafvande anmiilas, då
större skyndsamhet skulle beredas, än om afgörandet
skulle bero af KammarCollegium,
hvars utlåtande i alla fall torde böra underkastas
Konungens pröfning. De upplysningar,
Born blefvo nödige kunde af Konungens Befallningshafvande
åstadkomma».
28
Den i September e. m.
NtO 2.
Hörsamsfe Memorial!
Sedan RiddarhusUtskottet under den 9 sist-'
lidne Julii meddelt utlåtande öfver Friherre
Henning Wrangels väckta, och till Utskottet
remitterade motion , att introduetioner å Riddarhuset
hädanefter icke må emellan Riksdagarne
af RiddarhusDirectionen beviljas, utan
ankomma på det beslut Ridderskapet och Adeln
iu pler.o derom fattar; har Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vid företagen pröfning af
nämnde utlåtande, under den 6 i denne månad
behagat samma Matrorial, i anledning af
åtskilligt’ Ledamöters dervid gjorde anmärkningar
till Utkottet återremittera.
E^å Utskottet nu går att yttra sig öfver
de amnärkningsr, som vid ifrågavarande utlåtande
blifvit framställde, får Utskottet tillen
början anmäla, att Utskottet trott den af någre
Ledamöter under discttssionen uppkastade
fråga, huruvida Ridderskapet och Adeln må
äga rätt vägra IntroducRon eller icke, böra
betragrts såsom liggande utom gränsen för
det yttrande Utskottet nu åligger afgifva, och
deremot utgöra ett från Motionen afskildt ämne,
enär en dylik fråga icke finne# vara hvarken
i berörde motion väckt, eller
anlednin g af discussion, till Utskottet remitterad.
Och då, beträffande de öfrige anmärkningarnf-,
deras månsifalidighet gör det til! en
skyldighet för Utskottet, att, till unvikande af
Den i September e. m.
39
en tröttande vidlyftighet i e»t ämne, deri redan
så mycket blifvit ordadt , urskilja de anmärkningar,
som kunna anses vara mindre betydliga
lian de, hvilka äro mera väsenteliga;
har Utskottet i alseende på de förra, velat inskränka
sig endast dertill , att åberopa hvad
under discussionen utaf flere Utskottets Ledamöter
äfvensom *f andre Ståndets medlemmar,
blifvit till vederläggning af de samma anfort,
samt vidkommande de senare trott att de lämpeligast
skulle kunna sammanfattas under 3:ne
serskildta synpunkter, nemligen: i:mo sådane
anmärkningar dervid afsigten varit att visa ,
det ifrågavarande motion och Utskottets derå
gjorde tillstyrkande, borde, i afseende på det
deri föreslagne uppskof med Introductioners
beviljande och i sammanhang dermed representationsrättens
tiilgodonjutande, betragtas
såsom en inskränkning i Kongl. Maj.ts Höga
rätt, att i Adeligt stånd försätta, elier till Friherrlig
eller Grufvelig värdighet upphöja förtjente
män, samt på sådan grund vara i strid
roed'- 37 §• Regeringsformen j 2:do sådane,
hvarigenom velat ådagaläggas, ?*t 51 § Riddarhusordningen
icke kunde med antagande af
Utskottets Förslag till sin lydelse bibehållas,
utan påkallade eo förändring dels derföre, att
samma efter hvad några talare trott sig finna,
innehölle uttryck , s>f hvilka den mening
borde dragas, att Introductioner, jemväl emellap
Riksdagarne, skulle äga rum, dels ock af
den orsak', att, såsom en Ledamot serskildt
förment, den i nämnde §. förekommande Formen
för Introductioners meddelande, icke vore
5o
Den i September e. m.
roed Grundlagens anda förenlig, och 3:tio sådana
anmärkningar, hvilka skulle gifva stöd
ät det påstående, att den i Kongl. Förordningen
den 8 Maj 1775, och Kongl. Brefvet den
ti Februarii 1800 gifne föreskrift inom hvad
tid prestanda för Introductions erhållande borde
fullgöras och hvarest anmälan derom borde
ske, tillika utmärkte en rättighet å den Adlades
eller upphöjdes sida, att sedan prestanda
blifvit godkända, jämväl genast erhålla Introduetion,
och att såsom följd deraf. RiddarhusUtskottets
tillstyrkande, det RiddarhusDirectio*
nen borde pröfva prestanda och Ridderskapet
och Ådein sedermera vid allmänt Riksmöte bevilja
lotroduetion, åsyftade, att tillvägabringa
på origtig väg en ändring i dessa Författningar,
uviika utgått från Högsta magten och
iivari således ändring icke annorledes , än med
dess bilail borde verkställas.
Efter ett noggrant öfvervägande af hvad
sålunda förekommit, får Utskottet yttra, att
Utskottet hvad den första omständigheten angar,
så mycket mindre kan finna Förslaget,
att Introductioner eodast vid Riksdagar må
beviljas vara i strid med RegeringsFormen,
som denna Lag, jemte förklarande, att Konun*
gen må låta samtelige Riksens Ständer deras
Privilegier, förraoner, rättigheter och friheter
åtnjuta, rörande förevarande ämne, endast förmår,
att Ridderskapet och Adeln representeras
enligt RiddarhusQrdningen och således, ehvad
sätt för denna Representation än må bestämmas,
de särskildta föreskrifter som utstaka
Den i September c, m,
3t
detta sätt, icke kunna komma i någon motsägelse
med Grundlagen, hvaraf åter följer, att
ett bud, som innehaller, att en Adlad, eller i
Friherrlig eller Grefvelig värdighet upphöjd
person icke må vinna Introduction eller,
sorn är detsamma, få sio plats såsom Representant
å Riddarhuset bestämd förr, än vid infallande
Riksdag, då hans Representationsrätt
först kan komina i fråga att utöfvas, icke eller
kan anges ingripa på Grundlagens område;
och då i afseende på a:dra anmärkningspunklen,
Utskottet af de yttranden, som inom Rid—
derskapet och Adeln blifvit afgifne vid det
tillfälle, då Friherre Wrangels. Motion först»
gången remmitterades, inhämtat, att Ridderskapets
och Adelns flesta Ledamöter då synts
vara öfverens derom, att 51 §. RiddarhusOrdningen
icke vore i behof af någon särskild
omarbetning eller förändring i och för antagandet
af ofta nämnde motion, hvadan och enär
Utskottet jemväl för sin del, instämt i en
sådan öfvertygelse, Utskottet uti det uppgjorda
iörnyade Förslagst till i:sta delen af RiddarhusOrdningan,
hvilket förr, än ifrågavarande
återretniss kommit Utskottet tillhanda, är
vordet uti ett särskildt Betänkande underkastadt
Ridderskapets och Adelns pröfning och
hvarpå det ännu beror, bibehållit samma §,,
så vidt den rörde Introduetionsväsendet oförändrad;
vid hvilket förhållande Uiskottel anser
sig icke böra ånyo ingå i granskning ar ett
ämne, deröfver Ståndet ännu icke sig yttrat;
samt beträffande 3:dje anmärkningen, det af
äldre å Riddarhuset förvarade handlingar lia
-
02
Den i September e. m.
nes ufred?, hvad jemväl blifvit af en Utskottets
Ledamot under d:scussionen upplyst, att
då en person tillförene sk,plåt intagas pa Riddarhuset,
hain först borde i sådant afseende
' derstädes Jtg angi/tfci, hvilket nu mera uttryckes
med de i sednare Författningar nyttjade
orden: fig till Introduction ä Riddcirhufet anmäla,
hvarpå, sedan en Deputation bestämt de avgifter,
som för detta ändamål borde af honom
erläggas, den Adlade blef genom en särskild
Ceremonis införd i Ståndet, elier såsom det
lordom kallades, derstädes Introducerad, hvilken
åtgärd motsvarar den actus, sorn nu för
tiden äger rum, att tilldela den af honom bildade
nya ätt sin särskilta Numer och anteckna
den i Riddarhusets Matrikel; och vid ett så
be*kaffadt förhållande, något tvifvelsmål icke
bör kunna uppstå derom, att den i 1775 års
Kongl Förordning befinteliga föreskrift, att
de, hvilka i Adeligt Stånd försättas, eller i
Friherrlig elier Grefvelig värdighet upphöjas
icke må antaga de dem förlänte Tittiar och
Sköldemärken, samt åtnjuta de privilegier och
immuniteter, som den nya Värdigheten åtfölja,
innan de sina Dipiomer uttagit och fig till Introduction
anmält, hvarpå 1800 års Kongl. Bref
sig åberopar, har afseende på något annat, än
den i:sta af ofvanberörde. åtgärder, och icke
på den, hvarigenom Ättens numer bestämmes,
samt Utskottets Förslag, att skilja granskningen
af prestanda från sjelfva Introductionens
meddelande, hvilket skulle tillhöra Ridderskapet
och Adeln;, således icke eller kan, såsom
några
Den I September e. nti
33
någre Talare velat påatå , anses innefatta en
inskränkning i nämnde Författnings tillämpning,
hvilken Utskottet tvärtom tillstyrkt
måtte i sin hela vidd bibshållasj alitsa anser
Utskottet sig icke äga skäl, att på grund a£
de i omförmälte måtto gjorde anmärkningar
frångå sitt i dess förra Betänkande afgifne ytt»
rande. Hvilket dock till Ridderskapets och
Adelns vidare pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 26 Augusti 1823.
C. G. Spen s.
N» Snoilsky.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 5 September,
förmiddagen.
N;o 1.
1 ■
Herr von Törne, Michael;
Sedan jag genomläst det anförande till
Bögloflige Ridderskapets och Adelns Proto
l
Bil. tili Ridd, o. Ad. Pr, VIII Band, 3
* ' *■
Ben .5 September J, m»
coll den 22 Auguat af Herr Montgommerie,
Gustaf, hvaruti iian söRer vederlägga Statssamt
Allmänna Besvärs- och EconomiUtskotten
som afstyrka Motionerna om Wester- och
Norrbottens sammanslående till ett Län, äfvensom
Jemtlands återläggande till WesterNorrlands
Län, mea i fråga om Herjeådalen^
återförläggande under Gefleborgs Län tillstyrka
närmare undersökning, anhåller jag vördsamt
att, vid detta fjerr Montgommeries anförande,
få göra några ^anmärkningar.
Om någon ort är i behof af Länsstyrelse,
så måtte det väl vara den, hvilken i anseen»
de till sitt aflägsna läge, sitt oförbättrade skick,
sina stora obegagnade förmåner påkallar allt
möjligt bemödande, för att vinna economisk
förkofran. Af Högloft- Utskottens Betänkande
ådagalägges, som m>g synes mer än tillräckligt
otjeniigheteo att förena Jemtland med
WesterNorrlands Län. Flere af Jemtlands Invånare
hafva tili Hans Majit Konungen inkommit
med underdånig anhållan, att intétt afseende
måtte göras pä denna Motion, som mot
deras vilja blifvit frsmstäld och som rakt strider
emot Folkets önskan och sanna interesse.
Hvem inser icke olämpeligheten, att Jemtlänningen
vid Norrska gränsen skall, för att
sökt rättvisa, nödgas inlemna sina ansökningar
i Hernösand på ett afstånd af omkring 40 mil,
och hvem kan betvifla de svårigheter, som möta
att på sådant afstånd vidtaga endast vanliga
administrativa åtgärder, som åligga alla
t
Den 5 September /. m.
35
Länsstyrelse’’? IngeD, *om äger kännedom
a» en Landshöfdtnges göromål, Kan anse detta
tjenlig!.
Hvad Heijeådalen serskildt beträffar bör
det vara förenadt med Jemtland, med hvilket
det är, i alla atseenden, af tn&ra likartad beskaffenhet,
än med Gefleborgs Län. Sedan nu
mera allmän Landsväg emellan Jemtland och
Herjeådalen, pä Statens bekostnad, blifvit anlagd,
är communicationen ganska beqväm.
Herjeådalens Invånare hafva i allmänhet
längre väg till G fle, än till Östersund Och på
de marknader, som hållas å sistnämnde ställe,
kunna de både köpa sina b^hof och föryttra
sina varor. 1 öfrigt torde icke oanmärkt böra
lemnäs, att Härjeådalen är förenadt i en Jurisdiction
med Södra Jemtland, att en del af
Militairens LöneSpanmäl i Jemtland utgår från
Herjeådalen, och att afvittringsverket derstädes
lärer komma att besörjas genom Jemtlands
afvittringsDomare. Alla dessa omständigheter
skulle göra den föreslagna lörändringen på det
högsta olämplig.
Sveriges Norra Provincer erbjuda icke
blott fullkomlig ersättning för hvad som genom
Finlands förlust saknas, utan kunna blifva
en rik källa till hela Fäderneslandets upphjelpande,
om de tillfällen begagnas, 60in der
finnas, och som jag sökt att närmare utreda uti
mine anföranden till Höglofb- Ridderskapets
och Adelns Protocol! af dan 5 Januarii och
3» Ben 5 September /, ‘ml
15 April 1818» hvilka jig nu tager mig den
friheten att åberopa.
Kraftiga förberedande anstallter böra vidtagai,
om ändamålet akall vinnaa. Floderna
bora göras flottbara, nya vägar böra anläggas,
Kronans ägor böra skiljas ifrån de enskiitas,
nya bostäder byggas, sådane arbetsföra personer
i Dalarne och Vermland öfvertalas att
nedsätta sig, sorn Kronohemmansåboer i de
Norra Orterna, hvilka genom för stark hemmansklyfning
der de nu bo, sakna nödig utkomst,
men kunna, då deras irna lotter försäljas,
erhålla ett litet Capital, sorn i förening
med något allmänt understöd, någorlunda kan
svara emot behofvet. Manne icke till alla
dessa anstalter fordras LäneStyrelser, som utan
för långt afstånd från 'den ort, der förbättringarne
böra göras, med uppmärksamhet kunna
följa och befrämja dessa vigtiga företag ? Detta
förekommer åtminstone mig ostridigt.
Herr Montgommerie frågar hvaruti de stova
anstallter bestå, sorn i Jemtland blifvit
gjorda, och hvarom man på stället, efter hans
föregifvande, icke skall äga någon kunskap.
logen redligt sinnad Svensk man kan neka
Hans Maj:t Konungens Landsfaderliga omsorger
till jemtlands förkofran, och de stora
förberedande anstalter, som i detta afseende
blifvit vidtagoe, äro tämmeligen allmänt kändt.
Mig torde dock tillåtas upprepa dem.
Den 5 Septemberf. nt!
Bestämda giäoaor Sr första vilkoret För
möjligheten af odling och Jordbrukets förbättring:
väl utstakade och afskiljda Jordlot- ,
ter är det andra och sista. Afvittringsverket
har derföre med 10 Landtmätare Och sädan
skyndsamhet blifvit börjsdt, att det inom få år
vinner sin fullbordan, då 275 så kallade Kronans
Afrad* land, innehållande 2,374,000 Tunland,
blifva att disponera för Statens räkning,
och är af mig i underdånighet till Hans Maj:t
Konungen inlemnsdt Förslag, rörande en dal
af dessa ödemarkers uppodling och befolkning.
Då lättade communicationer, vsre tig
landväg eller sjöledes, otvifvelaktig! i betydlig
mån bidraga till ett Lands economiska förkofran,
mäste dessa anstalter för Jemtland vara
af så mycken 6törre vigt, som genom strömmarnes
rensning, beredes tillfälle att tranan
portera Landets betydliga Skogsproducttr till
hafvet, för att dem föryttra. Jag åberopar
den relation Kongl. StrömrenaoiogsComittéen
ärligen låtit införa i allmänna Tidningarna,
hvaraf inhemtas huru /dessa Strömrensningar
fortskridit.’
Hvad åter de vägarbeten beträffar, sorn
i Jemtland blifvit företagne, så 5ro de af stor
nytta för detta Land. Den nys vägsn till
Norrska gränsen, som öppnar communicationen
emellan tvenne BrödraFolk, innefattar
16,415 famnar fast mark och 3,609 famnar
kafvelbroar å den Norra, samt 12,529 famnar
fast väg och 3,565 famnar Kafvelbroar å Sö,
Den 5 September f m.
dra linien, hvarjemte en ny väg blifvit anlagd
till Herjeådalen ifrån jemtland utgörande
24,187 famnar.
Af hvad jag nu haft den äran att anföra,
kan lätteligen inhämtas, huruvida icke alia
dessa nu nämnde arbeten, på korrt tid verkställde,
med skäl af Högloflig^ Utskotten kallas
stora anstalter, Mig synes det åtminstone
så, och när härtill lägges att 7 Srhäferier äro
på serskildte ställen i Länet anbgde, att 300
R:dr Banco årligen under 5 års tid, af H*ns
Maj:t Konungen, äro lemnade tili premier för
Ylleväfnader, att dylika fabricationer till betydligt
belopp blifvit tillverkade och afsättning
derföre äfven beredd, att 3 00 R;dr B;co
äro genom Kongl. Majrts Nådiga försorg lemnade
jemtlands Kongl. Hushållningssällskap
såsom gåfva, att ett SpanmålsMagazin för Länet
blifvit uppbyggdt, att jemtlands Kongl,
FältJägareRegemenie, som utgjort Ett Tusende
man nedsättes till 8oo:de för att lindra
Rotehållarnes för stränga Rotering , så synes
klart, stt dessa af Hans Majit Konungen vidtagne
Nådiga åtgärder skola medföra de mest
välgörande verkningar, och i sanning förtjena
att benämnas för stora förberedande anstallter
till Jemtlands uppkomst.
Herr Montgommerie öfvergår ofta från
sjelfva ämnet, som icke synes hafva varit dess
hufvudSyftemål, för att klandra LäneStyrelsen
i Jemtland, och enär anklagelsen, ehuru på orätt
»tälle, här blifvit gjord, utbeder jag mig Höglofligc
Ridderskapets och Adelns tillstånd och
D»n 5 September J. m.
5j
tålamod att fa vederlägga flera ogrundade beskyllningar.
Jag skall icke åberopa 90 §. i
RegeringsFormen för att undvika svaromål.
Herr Momgommeri anför: ”att man blott för
ait fästa en slags uppmärksamhet, mot naturen
af saken och mot alla sanna StatsEconomiska
fordringur, söker att genom mer och
mindre lockaode medei tvinga Inbyegarne i
detta hårda och kalla klimat att förgäfves använda
omtanka och kostnad på en större Sädesproduction,
soin sällan lyckas och nästan
aldrig är lönande.
J,
Denna uppgift år stridande emot sanna
förhållandet. I ett så vidsträckt Land som
Jemtland bör hvarje förbättring lämpas efter
olika localers serskildta beskaffenhet. I en
del Socknar odlas der Säd med samma fördel,
sorn i Rikets sydligare Provincer, då ett medium
beräknas af 10 år, i andra åter kan icke
med fördel odlas annat än foderväxter. Att
uti ett sådant land söka införa blott en odlingsmethod
vore oklokt och skadligt. Det
är en noga kännedom af bristerna som bör
föregå hvarje economisk förbättring, ty utan
en sådan kunskap kunde botemedlen hafva
vådligare följder, än sjelfva de svårigheter man
ville afhjelpa. Dessa underrättelser äro på det
noggrannaste samlade och derefter hafva premier
blifvit utsatte i hushållningen» alla grenar,
således icke, som Herr Montgomerie oriktigt
anfört, uteslutande för sädesproduction.
Tvärtom, är Ängsculturen i betydligt tilltagande
i Jemtland *eh framfot tilt uppmuntrad*
#
40 Den\ 5 September J. m.
der sådane lägenheter linnas,, sora dertill äro
mäst tjenlige.
Herr Montgomerie klandrar vidare den
organisation som blifvit gjord genom ett förvaltningsUtskott
och dea skriftvexling sorn
detsamma besörjer med SockenSällskspernas
Ordförande. Haa tror att denna srsstalU icke
är nyttig. Blotts framställningen af denna organisation
skall sorn jag hoppas bäst vederlägga
alia Herr Montgomeries på endast suppositioner
byggda anmärkningar.
Vi Sakna ännu den speciellare kännedom
af fäderneslandet som fordras för att rått vägleda
Ststsmanpens, Econorsens , Financ>érens
eller den MiHtaire tänkarens nyttiga planer.
Intet summariskt ät. pålitligt som ej grundar
sig på en noggran kännedom i detail: det är
denna, som fattas för Hans Msj:t Konungens
välvilja, som fattas för Riksens Ständer, och
det faller lätt t ögonen, att denna kännedom
aldrig skall vinnas, utan ett steg som förer
uppmärksamheten serskildt till hvar enda Socken
af Riket.
Men huru skall en så specialicerad kännedom
erhållas?
4 y N
Omöjligen ensamt genom Kongl. LanrltbruksAcademien
, Länestyrelserna eller HushållningsSällskaperna
i Provincerne. Dessa
kunna föga mer än inhämta uppgifterne. Någon
annan utväg synes således ej återstå , än
Den 5 September f, m, 4r
att till denna kännedom» sammanbringande,
utse serskildta personer eller så kallade MunicipalStyrelser.
Jemtlands Läns aktningsvärda invånare
hafva uppå min proposition frivilligt inrättat
dylika SockenBeredningar och verkan af denna
anstallt har öfverträlFat hvad jag vågst
hoppas- Dessa Stiftelser, hvars medlemmar
äga kännedom om den ort, der de äro boende,
kunna bäst lämna de säkraste och tillförlitligaste
underrättelser både i Economiskt, Topografiskt
och Statistiskt hänseende. Derigenom
bildas Folket småningom till medvetande
af dess egen ställning och belägenhet, det
lärer känna det land det bebor, och de ensktlta
medlemmarne fatta och begripa deras förhållande
till Staten och hvarandra. På detta sätt
erhåller Sveriges aktningsvärda Bondestånd ,
denna i Statsärender deltagande dass, det inflytande
billigheten fordrar.
För min del anser jag dessa Sällskaper såsom
det verksammaste medel att väcka och underhålla
en allmän medborgerlig anda. Man må på
hvad sätt man vill sörja för Landtmannen»
uppfostran, bildning och kunskaper; om han
är främling i sitt egit Fädernesland och icke
står i riktigt förhållande till den del af SamhällsOrdniogen
, sorn honom närmast rörer,
skall han alltid blifva liknöjd om dess Lagar
och betrakta dem med misstroget öga. Patriotismen
, som grundlägger och vidmagthåller
samhällens välfärd, födes icke af ögnablickcts
43
Dt» 5 September f. m.
ingifvelse» den utvecklas och mognar långsamt
till sin fullkomlighet. Dess egentliga
väsende är verksamhet till Landets och Folkets
förädling. Den som aldrig lärt känna
och värdera sitt Fädernesland, dess företräden
och alla de välgärningar, Samhäll Lagen meddelar,
som aldrig blifvit tillvand att öfva, ja
icke ens hört nämnas, de pligter som åligga
hvarje medborgare; som från ungdomsåren lärt
sig betrakta dess Lagar och ordning blott såsom
bördor; som aldrig fått något högre mål,
något ädlare rättesnöre för sin verksamhet, än
egennyttan: huru skulle en sådan kunna lifva»
af medborgerliga tänkesätt? men genom rättigheten
att få bereda , handlägga och yttra
6ig i de allmänna ärender, som ligga inom
hans krets, blir han först verklig fri Medborgare.
Han blir trognare undergifven de åtgärder
och Författningar, hvilka han sjelf önskat
och föreslagit, han vördar ännu högre sin
Konung och sin Statsförfattning, i samma mohn
som han slutes närmare intill administrationen
och kommer i tillfälle att inse att den oupphörligt
vill Folkets val, och han älskar lifligare
den jord och det land han sjelf eller hans
förfäder beredt, ej mindre genom deras medborgerliga
omtanka och klokhet, än deras arbete
och möda
Municipalinrättoingarne
i Jemtland bevisa
dessa sanningar. Följderna deraf hafva varit
att noggranna beskrifningar blifvit författade
öfver alla Socknar i Länet, att ganska betydliga
odlingar af både Åker och Äng blifvit
Den 5 September J. m.
43
verkställde, att Potatoes eulturen mycket tilltagit,
att klokare hushållnings principer i allmänhet
följas än tillförne, att allt lösdrifveri,
genom Sockentäilskaperna och Ordningsmanna
inrättningen, förekommits, att orten blifvit
lörsedd med tjenliga gräsfrön, att allehanda
slöjder mera allmänt idkas, att saltpextertill—
veikningtn vunnit en större förkofran, att flera
tusende tunneland sank mark , tjenlig tili
äng, blifvit afmätte, afröjde, (ill beskaffenheten
beskrifne och på Charta lagde , att anstalter
vidtagits till Barnaundervisningens ytterligare
befrämjande , att SockeDApothek anskaffats i
flera Församlingar, att Veterimrkunskapen blifvit
befrämjad, att hvarje lidande medborgare
letnnats tillfälle att framställa sitt tillstånd och
sina behofsamt blifvit hulpen efter sig företeende
omständigheter, att ett tusende exemplar årligen
utdelats af Länets HushållningsSällskaps
Handlingar , utan betalning rn, fl. åtgärder,
som tiden ej nu medgifver att omtala.
Alla desse anstalter skulle till större delen
uteblifvit, utom en Länestyrelse på stället.
Förvaltningsutskottet verkställer utan tidsutd'ägt,
och i förening med LäneSiyrelsen, det
nyttig» förenämnde Sälskaper föreslå, och är
i beständig skriftvexling med SockenSälsktpernas
Ordförande.
Svårigheter och stridigi meningar möti
merendels alla allmänna Förslag, just derföre
att de iro allmänna, och således ej lämpligt
för allas närvarande enskild interessen.
44
flen 5 September /, m'.
Vid hvarje försök till en förbättrad organisation,
måste alltid uppkomma några svårigheter,
och det ligger i sakens natur ait ali
ordning af vissa personer klandras. Rian motarbetas
vanligen af fördomen, sorn förkastar
det gagneliga, derföre att det är nytt eller af
okunoogheten, som ej inser planen i sitt hela/
eller af egenkärleken, som ogillsr allt annat
än sitt eget, eller af afunden sorn svärtar, eller
af elakheten som förlöjligar.
Utan att känna eller vilja inse förmånerna,
se en del af dessa personer blott det, som
är litst i alla saker, ej olikt dessa insekter,
hvilka födas, lefva och dö i flåckarne på ett
löf, som de förtära, utan att känna trädet eller
frukterna.
Herr Montgommerie yttrar vidare: ”att nu
varande LåneSysteme ar egenteligä upphofvet
till Jordbrukarens bekymmersamma tillstånd
och hvad beträffar Jemtland, skulle man med
mycken anledning kunna påstå och till och
med bevisa att den tillkomna LäneStyrelsen
mera befordrat än sökt motverka det onda.
Förmodeligen syftar förenämnd® utlåtande
derpå att hushållningssällskapet i Jemtland iklädt
sig full ansvarighet och distributionsskyldighet,
genom sitt Förvaltningsutskott, af
den Lånesumma, sorn från Riksens Ständers Bank
kan blifva Länets Invånare beviljad , och har
„nsett detta så mycket mer* vara en Medbor
-
Den 5 September J. mi
45
gerlig pligt, BOin intet odlingslån förut der erhållits.
I ett Land »om har ofantliga sträckor af
ouppodlad men till cin natur fruktbar mark
och likaledes ofantliga massor af råämnen, som
duga till förädling, men deremot få enskilt»
Capitaler, i ett sådant land är det af stor nytta
att kunna emot låg ränta undfå Lån af allmänna
medel, som klokt använd» i Näringarne
gagna både Staten och den enskildta genom
mångdubblad production, öka rörelsen och
befordra derigenom en lifligare omsättning och
circulation af RöreleeCapitalet, sorn i ett glest
bebodt land behöfves i förhållande till Folkmängden
var# större, än i ett mycket befolkadt
land. Sedelmyntets värd» uppehälles ick»
genom indragningar, utan genom den inre hushållningens
och industrien» förkofran.
Således syne» Herr Montgommeries financielia
åsigter icke vara byggda på säkrare grunder,
än hans Statscconomiska.
Mycket vore visserligen att annu tillägga,
men det redan anförda, torde göra tillfyllest
att vederlägga Herr Montgommerie* anmärkningar,
och anhåller jag vördsamt hos
Herr Grefven och LandtMarskalken att mitt
anförande måtte få åtfölja Herr Montgommerie»
till Höglofl. Stats- och EcoriömiUtskotten.
46
Den 5 September f. m. ,
N;0 2.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland:
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln antagit
St3ts och EconomiUtskottens Betänkande
olver min, den 23 sistlidne Februarii gjorda
Motion om åtskilige åtgärders vidtagande,
för att rigta de bildade MedborgareClasserne,
till deltagande i Samhällets productiva yrken:
är derigenom vunnit någon del af det ändamål
jag sökt, att nemligen, hos Kongl. Maj:t
i underdånighet måtte anhållas, att uppmärksamhet
åt denna angelägenhet må lemnäs, samt
att någre utvägar, till ändamålets vinnande
måtte anvisas.
Men den vigtigaste frågan återstår, den,
att genom allmänna uppmuntringar, och genom
ett offentligt gillande af grundtanken,
förmå personer, att gå den nya väg man önskar.
Då Utskotten icke ansett, de för lär—
domsyrken stiftade Kongl. Stipendier, från sine
stiftelser kunna rubbas, och på sätt jag föreslagit,
tili desse nya föremål öfverflyttas, är
alldeles intet i detta afseende gjordt. Vigtigt
är likväl att något äfven i denna del af saken
tillgöres, om ändamålet skall vinnas, ty
den enskildte Medborgaren, kan lättare inse
nyttan af en ny sakernas ordning, än verkställa
sådant som strider emot gamla vanor, fattade
fördomar och falska åsigter, så framt han
icke underlättas af allmänna anstalter. Månge
af Högloflige Ridderskapet och Adelns Le
-
Den s September /. m.
damöter, skulle, jag är öfvertygad derom, heldre
*e sina Söner och Anhörige försörjde i närande
yrken, än trängas på en knapp födande
tjenstemannabana: Men hvem vill vara den
lörsta att öppna en ny väg. Förgäfves anförer
man, att det i England, och nu mera i
Frankrike icke är sällsynt att finna de yngre
Sönerne af Adeliga Familier, sysslosatte med
Näringsyrken; att desse Famiilers anseende icke
deraf lider j att det är mera både hedrande
och tillfredsställande, att finna sig verksam,
nyttig och närande, än att känna sig öfverflödig
och tärande; att endteligen en sådan
rigtning, är den enda möjliga, för att bibehålla
något välstånd i Slägter, sorn icke mera
äga, eller böra äga den tillgång, att genom
riktande privilegier och StatsFörvaltningens
lucrativa egenskap, samla förmögenhet, hvilken
fordna tidehvarfg mindre utbildade Samhällsordning
lemnade en föga talrik AristocratClass.
Desse sanningar inses, men ingen vill
vara den förste.
På första Ståndets åsigfer i detta afseende,
beror de öfrige bildade SatnhällsClassernes
opinion och handlingssätt, Det är för mycket
begärt af den enskildte, att han på en gång
skall öfvervinna, både de verkliga hinder sorn
möta, och de som ligga i fördomar och vanor;
endast Högloft Ridderskapet och Adeln i massa
kan göra det, och uppmuntrad af det bifall
min första motion rönte, vågar jag derföre
vördsamligen föreslå:
Att Högloft, Ridderskapet och Adeln ville af
48
Dan 5 September f, m.
de Fonder som RiddarhusCassan tiger . eller sä fort
sig gora laterj af dem sorn inflytaeller af enskildtes,
till Riddarhusets disposition lemnade medel till
studerandes understöd-vid hvilka icke något bestämt
'vilkor om sättet blifvit fästadt, sti)ta eime Stipendier j
hvardera af 100 eller 100 R.-dr ärligen,, för Adelida
ynglingar, sorn allvarligen egna sig ät näringarne,
Desse summor äro icke store, men de behöfva
icke haller vara det; jag är öfvertygad,
att om Höglofl.. Ridderskapet och Adeln ger
exemplet, skall det snart följas af enskildte
donatairer, som i stället att använda deras välgörenhet
på stiftandet af Stipendier för Studenter
och Kadetter finna tidehvarfvets större
kraf af dylika Stiftelser för näringarne. Och
vigten ligger dessutom icke nu på gåfvans
storlek, utan på Höglofl. Ridderskapet och Adelns
genom sjelfva Stiftelsen, högtidligen
lemnade godkännande al den grundsats, att det
icke är oförenligt med Adelig börd och vårdad
uppfostran, att egna sig åt näringarne.
Då Utskotten bifallit mitt Förslag, till
inrättande af en Technisk undervisningsanstalt
i Hufvudstaden, med egenteligt afseende på
Näringsidkares behof, och föreslagit underdånig
anmälan till Kongl. Maj-.t om en sådan inrättning,
eller rigtande till sådant ändamål, af
dem som redan förefionas, och anledning torde
vara, att Kongl. Maj‘t, på en sådan underdånig
anmälan ville göra nådigt afseende, får
jag vidare vördsammeligen föreslå: att ett af
Den j September f nu
de. profecterade Stipendie.rnc må förbehållas sådana
Adeli ge. ynglingar, sorn ingå i någon FabriksMainu
fdctur eller Handtverksrörelse, och dertill inhämtar
studier vid det blifvande Institutet, eller i händelse
ett sådant icke kommer lill stånd, skaffar bevis att
han på annat sätt, och förenadt med verkeligt handläggande,
söker förvärfva de kunskaper, sorn höra till
det valda yrket.
Då Landtbruket är det vigtigaste af alla
Näringar, och letnnar så stort utrymme för
dem, som der till vilja använda sig, föreslår jag
vördsammeligen, att det andra af ifrågavarande
Stipendier, måtte blifva dess idkare förbehållit.
Den practiska Landtbruksskola, jag
i 5:te Momentet af min Motion vördsamt föreslagit,
hafva Utskotten så mycket mer ansett
öfverflödig, som 1811 års Kongl, Kungörelse
ålägger LandtbruksAcademien , att förbättra
den Landtbrukande Classens undervisning. Då
likväl sedan 181 1 ingen Academiens åtgärd,
till bildande af unge Landtman blifvit bekant,
synes mig, att tankans återförande på detta
ämna, icke kan vara alldeles obehörig, ty
äfven jag föreslog, att denna anstalt skulle
ställas under Academiens ledning, och jag önskade
blott det nya, att Academien , genom
anslående af något, Kronan tillhörigt Hemmar,'
matte sättas i tillfälle, att inrätta den åsyftade
undervisningsanstalten , hvilken ingalunda
skulle bestå i nya rön med frön och plantorp
hvaraf ingen bildas till Landthushållare, utan
Bil. till Ridd. 0. Ad, Pr. VIII, Band. 4
5»
Den 5 September f m.
i handläggningen vid ett systematiskt uppstäldt,
fullständigt Landtbruk.
Det är mig ock bekant, att månge hysa
den tankan, att ingen undervisningsanstallt tor
det egenteliga Landtbruket är iämpelig, och
att de skickeligheter som för dess idkare fordras,
äro så Mechaniske att de icke genom
någon Skoleuppställning kunna inhämtas. På
annan tid och ort, torde tillfälle gifvas, att
närmare och fullständigare utveckla hvad en
sådan undervisningsanstallt skulle innefatta : nu
tillåter jag mig blott i förbigående säga, att,
då Sverige köper Kött, Talg, Smör och Ost,
från främmande Länder synes något i en vigtig
gren af Landthushållningen vara att lära:
att, då Landtmannen ännu oftare måste söka
sin vinst i producternes dyrhet , än i deras
mängd, så synes något vara att lära i afseende
på rörelsens allmänna industri: att, när Åkrar
alldeles icke sällan finnas, som gödas hvart
l5 eller co år, så synes något vara att lära, i afseende
på jordens fördelning till foder och andre
växter: att, då man ännu ser vidsträckta,
odelbar* fält, användas till Fälader och Betesmarker,
så synes något vara att lära i afseende
på jordens fördelaktigaste användande:
att, när på vidsträckta Åkerfält, man nöjer sig
med skördar af 3:dje, 4:de till 6:te kornet, och
nog allmänt bärgar Hö af Ängar som endast
gifva halft och helt las9 på Tunnelandet, så
synes något vara att lära i afseende på arbetskraftens
nyttigaste användande: att, när
oerhördt varierande Spanmålspiiser, bevisa li
-
Den 5 September f. 111,
5»
ka variersnde äringar, beroende nästan uteslutande
af väderleken , så synes något vara att
Jära, i afseende på möjligheten att genom säkrare
brukningssätt, tvinga naturen till jemnare
grödor: att, då vid de fleste Landtegendomar,
ingem ordentelig Bokföring är bruklig, och de
fläste ägare, genom saknaden häraf, ,icke kunna
göra sig reda för Förlags- och Arbetskostnaderses
förhållande, till vinsten af hvarje serskildt
gren af deras rörelse, så synes något
vara att lära, i afseende på Landtbrukets systematiska
behandling. Jag anmärker vidare,
att då man med skäl klagar öfver misslyckade
Landtbruksspeculationer , men i allmänhet torde
böra medgifva, att speculationerne mindre
ofta misslyckats, för det de varit oförståndige
i sig sjelfva, än för det man misstagit sig, om
det förlag de fordrade, så synes någon brist
vara i allmänna och säkra beräkningsgrunder
för Landtbruks företag, hvilka kunde förtjena
att efterforska och och läras åt dem, som dermed
skola sysslosättas, så framt man icke vill
att hvar och en, skall lära af egna misstag.
Och jsg anmärker slutligen, att i ett land,
der alla slags menniskor, Embetsman, Köpmän,
Präster och till och med Fruntimmer, ej allenast
äro Egendomsägare, utan sjelfve Landtbrukare,
utan att till detta yrke anse sig behöfva
någre serskildte kunskaper; der i följe
deraf man finner, ett ständigt vacklande, mellan
den trögaste empirism, och det ytterligaste
experimenterande, utan att någon på ny
utvidgad tankeförmåga, och på gammal erfarenhetj
grundad, allmänt erkänd yrkets The
-
Den 5 September J. m.
orie, kan sägas finnas; jag anmärker att i ett
iådant land, om ock ick# i något annat, behöfves
en undervisningsanstalt för att en gång
bilda en dass af Egentelige Landtbrukare, som
med mera tankeförmåga än den iom fordras att
handtera spade, plog och yxa, både kunde
lyfta yrket ur routinens sömsaktighet och rädda
d«t från försökens vådor.
Jag har tagit mig den friheten anföra detta,
blott för att rättfärdiga mitt yrkande af en
Landtbruksskola, och för att framlägga de
grunder, hvarpå jag byggdt min öfvertygelse,
att den som från ungdomen studerar detta
yrke, lika så väl kunds förtjena att uppmuntras
med något Stipendium, som någon annan.
Då nu likväl icke någon Skoleinrättning i denna
väg blifvit bestämdt föreslagen, utan endast
emotsedt hvad LandtbruksAcademien kan
komma att göra, så hemställer jag vördsammeligen
till Höglofl. RiJderskapet och Adeln;
om icke det Stipendium jag föreslagit för Landtbruket,
kunde, till dess någon formelig Läroanstalt
blir inrättad få begagnas af Acielige
ynglingar från 16:de till 2 ende året, forn på Jlör.re
Landt eg endomar, och der Landtbruket veterligen
Sijfiématifhi drijver, jIndera detta yrke.
Jag anhåller, att detta mitt Memorial må
remitteras till Höglofl. RiddarhusUtskottets
granskning och utlåtande.
Den j September e. m.
Bilagor
till PleniProtocolIet för den 5 September,
eftermiddagen.
N:o i.
Herr Montgommerie, Guflaf: ]
Att nya SamhällsFörfattningar långsamt
mogna hör till den Allmänna ordningens, af
erfarenheten bestyrkta, jemna lugna gång. De
följa deruti Naturens efterdöme och hennes
successiva utveckling. Så många olika förhållanden
som ingå uti och hafva gemenskap
med ett nytt Samhällsskick, kunna icke på en
gång, af hvad mensklig förmåga som helst,
frambringas till ett fullständigt helt. Der ingå
mångfaldige elementer, fordringar af bud och
förbud af olikartade föreskrifter som dels skola
sammanhänga med det hela, dels, ehuru
tillfälligt afskiljde, utan att vara utryckta länkar
från den stora kedjan, gifva serskildta utstakningar
för särskildta lörhållanden, och derigenom
bilda ett vidsträckt helt, hvaraf ingen
del likväl får stå utan sammanhang och utan
ändamål. En sådan byggnad kan, icke ens af
de största snillen, straxt uppföras, så att der
icke i detaiilerne skall finnas mycket att rätta,
förbättra, tillöka eller förminska, om ock grunden
vore den alldrabästa
-
Den 5 September c. m.
Sådant är förhållandet med nya StatsFörfattniDgar
i allmänhet; sådant ock>å med den
Svenska af år 1809. Att deruti således kunna
försfinnas mer och mindre betydliga brister,
lacuner att fylla, fel och motsägelser att rätta,
ställen att jemka, andra att bättra, menin
gar att ändra, ord att tillägga eller utesluta,
bör ock ksn icke förefalla någon oväntadt.
Man måste ändå medgifva, än mer, man kan
berömma sig deraf, och vara såsom Svensk stollt
deröfver att Svenske män funnits, som i en sådan
förvillelsens och allmänna bestörtningens tide—
punkt, kunnat, ja kunnat på några veckor uppföra
en så beskaffad, verkeligen heroisk byggnad,
som denne vår StatsFörfattning: dertill fordrades
snillets och den ägta, fria, varma Fosterlandskänslans
förenade krafter, och dessa hafva aldrig,
minst i farans, i den stora nationda farans stund,
saknats inom Scandinaviens vidfräjdade område.
Sålunda kan icke min, icke någons tanka vara
att klandra, hvad blott rättas bör, nemligen
StatsFörfattninger.s brister; de skola småningom,
efter hand förbättras, och med tiden går det
lätt, obemärkt, utan det helas minsta rubbning,
emedan grunden är god, är hvad den för
Svenskar bör vara, byggd på Kolk och Konung,
Lag och Rätt. Men opinionen, denna de Constitutionella
Samhällens Lifsprincip borde hastigare
kunna utveckla sig, stadga, mogna: de
materiella förmögenheterna likom de politiska
formerna äro för mycket beroende af de ytire
tingen och deras mot eller medverkan, de intellectueila
till en del också, men uti ett annat mindre
motstånd rönande förhållande; deras mog
-
Den 5 September e. m,
55
nåd går hastigare och omfattar i fria Satnhäl!-  leo menniskans dyrbarastei, egentligaste fördelar,
der godtyckets eller enväldets materialism
icke, såsom uti tyranniska Samhällen , qväfver
all frihet, att förädling i intellectuelt afseende.
Svenska friheten räknar dessutom sin tillvarelse
icke blott från 1809, med mer och mindre
korrta ehuru dystra, ja smärtsamma intervaller
af en annan, tryckande sakernas ordning, är
Svenska friheten lika gammal som dea Svenska
jorden. Då är det i sanning oväntadt att
opinionen om det constitutionella lifvets villkor
och ändamål ännu icke hunnit så mycken mognad
att ens sjelfva denna Constitutionella StatsFörfattnings
väcktare förstå hvad dermed menas,
förstå hvad ädla, fria män höfves, för
att göra sig värdiga en Constitu'io tel Konungr
och Constitutionella medborgares agtning och
förtroende. Man bör dock icke tå tro om alla:
Sverige har aldrig haft brist på ärefulla Embetsman,
kanske brist på Rådgifvare sådane
som Axel Oxenstjerna; dock måtte det finnas
Herrar och Män, hvilka beträda hans fotspår
och hafva hoöom till eftersyn. Men bedröfligt
år det att anledningar till andra förmodanden
gifvas; att materiella fördelar syna*
gälla mer än pligt och heder; med ett ord att
9 och 38 § §. Regeringsformen icke förr kunna
äga någon vigt, icke förr behjertas, och med
smärta tillägger det fria, Svenska h jer tat. icke förr
kunna efterlefvas än ”att de forn önjka för andril g uti
dm af dem med benämningen af mini flere utmärkta
Corps, borde vora b>tänkte på någon Fond. hvarmed
afgående StatiRåd och SiatsSecretirare bö‘a
p cndoneras, da de befinna fig utur filånd att gi!U
56
Den 5 September c. ni
-
de grund fatt fr, hvarpå beful en byggas och derföre
anses böra refgnnaMed hvad känslor man
nödgas upprepa att detta språk är fördt af ett
Svenjkt Stats Råd behöfver icke uttryckas; än
mera, är såsom en upprigtig, allvarsam önskan
motionerad inom Rikets nu iörsamlads
Ständer, är remiiteradt till StatsUtskottet och
följagtligen af det besvaradt; detta svar motsvarar
lyckligtvis icke Motionärens förhoppningar,
men så mycket mera Riksens Ständers
värdighet och hvarje Svensk medborgares väntan
; det tillrättavisar, att börja med Motionärens
ovetenhet om hvad som i detta fall angår
StatsSecreterarne, hvilka, enligt 38 §■ RegeringsFormens
uttryckeliga och klara ordalydelse,
då de på sätt der utstakas 'sitt Embete nedlägga
, äro till Riksens Ständer deras förhållande
pröfvat och gillat vid lönen och öfrige t fen flen
åtföljande inkom/ler bibehållne; derefter tillägger
Utskottet: att det tror flg deremot böra yttra den
förmodan att StatsRqdets Ledamöter lika fåker t lära
uppfylla Sven fa Folkets billiga fordringar på
ett redligt beräknande af Rikets fann [kyl di g a nyttaf
utan affeende på de materiella fördelar, de hinna
åtnjuta eller förvänta, forn Rikets Ständer i den
oförmodade händelfe att en noggrann utöfning af
StatsRådets pligter [kulle aflägsna dem från Embe.
tet, icke underlåta, a't i det fallet bereda deni nödig
utkomjl; och lära Rikfens "Högloft Ständer alltfå
fnna, att någon åtgärd i denna del af motionen
ej erfordras
Att med min röst tillstyrka bifall till
detta StatsUtskottets Betänkande, är visserligen
icke af nöden, då en hvar med tillfreds
-
De-n 5 September e. m,
57
stal leise torde finna huru utmärkt rigtigt Höglofl.
Utskottet härutinnan förfarit och huru
fullkomligt Utskottet i detta måls behandlande,
i allo svarat mot Riksens Höglofl. Ständers
förtroende och rättmätiga förhoppningar- Men
må det förlåtas mig att j&g icke kunnat återhålla
uttrycket af den, såsom jag tror, billiga
förtrytelse deröfver att det Höglofl. Utskottet,
att Riksens Ilöglofi. Ständer varit föranlåtne
att upptaga, pröfva och afgöra ett så beskaffadt
mål som det förevarande, och än mer att
Utskottet föranlåtits erinra ett af Svenska StatsRådets
medlemmar om och tillrättavisa honom
på den RegeringsForms ordalydelse, hvars väktare
han sjelf är, och om hvilken han således
närmare än någon annan, borde äga en noggrann
kännedom till mening och bokjlaf, till fyfciimg
och anda.
Kanske att denna fordran anses för vida
utsträckt, må hända, såsom förmäten, då, men
också blott då blir det förklarligt huru Mini/liren
kan befinna /ig utur /länd att refignera i
bii/l af en Jond hvarmed ajgående Stats Råd och
Stats Secreterare bora penfioneras ? Här borde jag
tystna
här qväfva, tillintetgöra de mångar
tade,
dunkla, ja mörka föreställningar och betraktelser
som hopa sig på hvarandra i stigande
förtrytelser för det Svenska sinnet
detta sinne hvarom häfderne anföra så mycket
stort, ädelt dygdigt, oegennyttigt i tankar och
handling, hurudant är det nu? Det Höglofl.
Utskottet tröstar väl med den förmodan att StatsRådets
Ledamöter lika säkert lära uppfylla Svenska.
58
Den 5 September e, m.
Folkets billiga Jordringar pä ett redligt beräknande
af Rikets sannskyldiga nytta utan afseende pä de
materiela fördelar de kunna åtnjuta eller förvänta
men hvem kars försäkra oss derom, då en af
Statt-Rådets Medlemmar motionerat motsatte
o ■jfr1 ••
grundsatser, då hopp om penfwner tyckas galle
mer än ära och pligt, då Crefi rikedomar väcka
starkare driffjädrar än Ariftidis rätt finnighet?
Likväl äga vi en Constitution, en fri Statsförfattning
och borde under sådane förhållanden
mera utbilda oss uti fria, ädla mäns intellectuella
dygder än det beroende sinnets åtrå
efter lumpna, materiella fördelar, de der icke
gifva ära, icke sjelfständighet, icke mod i faran,
och icke en enda gnista af den sanna
dygd och den varma Fosterlandskänsla, som
uppoffrar allt för det allmänna bästa, f#r sin
Konungs och Sina Medborgares lugn och frihet
j må också deremot den, som icke kan och
icke vill värdera ära och dygd högre än lifver
och lifvets njutningar, aldrig trampa på
den urgamla, fria Svenska jorden, aldrig andas
Scandinavieng friska, fria luft, aldrig lefva
under en constitutionel Statsförfattning, och
minst bära namnet; Sven/k Man!
N:o 2.
Friherre Löfvenjkjild, Salomon:
I anledning af Arre inkomne Memorialer ,
angående befrielse Irån Skattläggning af Husbehof
Mjöirjvarnar säipt att obehindradt utan
I9en I September f ttt.
föregången syn på stället sådane qvårnar och
andre Vattuverk anlägga, hafva Rikets Ständers
Stats- Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EconomiUtskött i afgifvit Betänkande tillstyrkt
Rikets Ständer, i afseende på första frågan,
att med den afgörande rätt Rikets Ständer enlig1
57 §• af Regeringsformen uti frågor om
beskattning tillkommer, besluta att all den
skatt som efter det 1789 års Kongl, försäkran
utkom, kan hafva blifvit åsatt Hufbehofs Mjölq
var nar annorlunda ari Vid Jkattläggning å de
Hemman och lägenheter hvartill de höra, i enlighet
med hvarje orts skattläggningsmethod bör försvinna,
samt serskild skatt eller skattläggning
å sådane qvarnar hädanefter icke äga rum;
och i afseende på den andra att då någre andre
hinder icke böra ligga i vägen för anlägning
af Husbehofsqvarnar och mindre vattenverk,
än den skada , som genom vattenuppdämning
kan andras ägor tillskyndas, hvilken
skada åter icke kan tillförliteligen inses och
bedömas förrän vattenverket är fullbordadt,
genom utfärdande Författning må stadgss, att
hvad ao Cap. 4 §. ByggningaBalken föreskrifver
angående syD af Häradshöfding och Nämnd
å den lägenhet der vattenverk anläggas vill,
icke bör tillämpas, då fråga endast är om Husbehofsqvarnar
och mindre vattenverkslnrättningar,
hvilkas anläggning må vara hvar och en
ägare eller innehafvare af jord obetagit utan
annat vilkor dervid än att annans ägor, som
ofvan eller n dan ligga eller äldre vattenverk
som lagligen byggdt är, icke af uppdämning
mehn, lids, i hvilket fall Vattenverkgägaren
6o
Den 5 September t. mé
är underkastad den påföljd 2 §. 20 Cap. ByggningaBalken
utsätter.
Den af Utskotten tillstyrkte befrielse från
den skatt sorn blifvit Husbehofs Mjölqvarnar
åsatt, grundar sig egenteligast derpå, att den
qvarntull som genom 1625 års RiksdagsBesiut
såsom Bevillning tillkom, och sedermera
blifvit förvandlad i Mantalspenningar, är ansedd
vara af samma Natur som Qvarnränta,
Förhållandet är likväl icke sådant. Den
Qvarnar åts*tte ränta är en grundskatt, tillkommen
uti de äldsta tiderne.
Uti Wexiö stadga, den andra af år 1414»
stadgas: att alla Fofqvarnar, sorn ej gamla
qvarnstälien äro, och ej upprifne eller /hattade
äro efter Konungens och Riksens dom och
samtycke, skola utkastas; förthy Lagen utvisar
att ingen må bygga ny Byggning, gamla
odalverk till skada eller förfång.
Uti Calmsre Recess den andra, afår 1483,
förklaras: att Fotqvarnar som ej skada gamla
odalqvarnar i deras mäld, måge stå, om de
kunna gå året omkring, att gifva Kronan eller
Jordägaren halfvan tull.
Herr Sten Stures och Riksens Råds stadga
af år 1485 innehåller: att de Fotqvarnar
sorn så ligga i landet, att de äro allmogen
nyttigc, och icke ligga gamla Odahlqvarnar
Den 5 September e. m.
61
till mehn, måge stå och gifva deras Hnsbönder
deraf half tull.
Uti 1568 års Jordrefningslnstruction föreskrifves
alla onyttiga Qvarnar och BäckeSqvaltor
skola läggas för SpsnmålsTull, eller
rifvas bort, sorn lägenheten tillsäger, och
bör ingen Qvarn blifva stående med mindre
der göres Tull af litet eller mycket, efter sorn
de kunna göra skäl före, hvilket skall i årli«
ga räntan inskrifvas.
Konung Johan den lills Bref till Fogden
Anders Mänsson uti Vifolkers och Bobergs
Härader den 4 October 1583 innehåller. Till
det sista hafva de ock hegardt att de måga få
njuta deras BäckeQvarnar, för de orsaker sorn
de förebära och efter de rätte Odalqvarnar
blifva för sådana Sqvalt- och Bäekeqvarnarg
skuld ödelagd^, derigenom Kronans ränta och
rätta tull blifver förminskad , för hvilken orsak
skull de ock äro i Sveriges Lag lörbjudne
att hafvas uti bruk, derföre kunna och vele
vi ingalunda att de skola blifva ståndande;
utan efter lagen utrefne och omkullkastade;
dock der som någre vilja dem endteiigen behålla,
och de kunna vara af nöden för det
att de ligga af vägen, och långt ifrån Tuliqvarnarne,
då måge någre få blifva ståndande
med det besked att de skola läggas för en tillbörlig
tull, att oss och Kronan sker skäl
och du dervid kan vara för Oss till svars,
och skola samma Qvarnar straxt uti årliga
Räntan blifva inskrifne, eljest skall ingen någre
sådane qvarnar njuta.
6j
Dm 5 September e. m.
Ut? 1629 års QvarnTuIlsOrdning stadgas
bland annat, att uti viss* längder under Hära.
det* Sigill, alle Odal eller andre Tull eller
SqvalteQvarnar böra antecknas , så ock huru
många tunnor hvar och en uti afrad eller
Spanmåls Tullräntor och uti JordaBoken är
pålörd och att på det Sqvalterne icke måge
vara Odal eller Tullqvarnarne till mehn eller
hinder, skola de ock hvem de tillhöra, straxt
förstöras, men der någre sådane finnas som
OdalQvarnarne långt afiägsne och icke hinderlige
och dock ännu icke skattlagd» äro, utan
allenast persedlar och penningar utaf utgå pläga,
då skola de samma skattas och för ett
visst afrad i Spanmål, det högsta möjligen vara
kan, läggas, och den som sin SqvalteQvarn
således icke vill Afradsläggs, han skall henne
straxt afskaffa och ödelägga, samt att om någre
kunna finnas af dem, som af ålder och eljest
tillförene afradslagde äro, för ringa vara afradslagde,
då skall afradet deruppå så mycket
förökas, som görligen pröfvas Qvarnarne kunna
gört skäl före. Sedan skall ock allom vara
förbjudit någre nya Sqvaltor att uppbygga,
Odaiqvarnarne till mehn, men derest någon
vore sorn en sådan SqvalteQvarn OdalQvarnarne
vidt aflägset, upprätta vill eller kan ,
då skall den samma vara förpligtad then straxt
som förbemält är, att afrads lägga.
Sedan sålunda blef förordnat huru SqvaltQvarnar
skulle sättss till viss afrad, så föreskrifves
uti 6amma QvarnTullsOrdning:
Den 5 September e. m.
Hvad sjelfva QvarnTullen anlangar, sora
uti penningar af hvar Tunna Spanmål sorn
males utgöras bör, så skall den så härefter sorn
tillförene, af then som till Qvams kommer och
mala vill, tillfyllest efter gjord ordning afläggas
och den tillförordnade Mölnaren eller den
Qvarnen äger Och MjölTullen tager och åtnjuter
lefvereras, hvilken och med penningar,
ne till Terminens förlopp sin nytta söke, dock.
så att han skall vara förpligtat ther till att
svara, och för hvar och en Tunna Spanmål
som Qvarnen är skattad och afrads lagd före,
utan någon gensägo eller någon förevänd unskyllan
5 Daler om året att gifva.
Häraf 6ynes att den beviljade QvarnTullen
som utgick i penningar, och erlades af dem
som kommo till Qvarnen , icke förblandades
med Mjöl- eller Tulltäckten, som i förmalninggarfvode
betaltes och hvarföre Grannarne
voro till Ränta skattlagd».
Af 1634 års Jordebok för Gestrikeland inhämtas,
att vid den Ransakning som Ståthållaren
Peder Nilsson hollt Hemmanens andel i
SqvalteQvarnar blifvit utsatt till visst Kannetai
Säd under namn af TullSpaonemål, ehuru
de förut icke varit för Qvarnlotter taxerade.
Af föregående är utredt att från de alste
tiderne det enda vilkoret för SqvalteQvarnars
bibehållande har varit att de till afrad borde
skattläggas och att det icke upphörde genom
den år 1625 beviljade QvarnTullen.
64
Dan 5 September e. m.
Uii vissa af de Norra Provincerne beräknas
tillfälle till HusbshofsQvarnars anläggning
vid Hemmanens skattläggning, uti andre upptages
derföre serskildt så kallad TullSpannemål,
som af ålder utgått, och i andre ökas
derföre Räntepersedlarne.
Sedan QvarnTullen enligt 165q och 1655
årens Riksdagsbeslut förvandlades till en ständig
afgift under nama af Mantalspenningar,
hafva icke dess mindre husbehofsQvarnar blifvit
till ränta taxerade.
Vid 1660 års Riksdag yrkades verkställighet
å 1638 års RiksdagsBeslut, att Commisarier
skull® förordnas i Landsändarne, för att
alla Qvarnar och Sqvaitor bese och då döma
ut eller till att stå.
På ytterligare anförde Besvär deröfver att
på alla orter enligt 1638 års Riksdagsbeslut
ick« var ransakat om olagligen uppsatte Sqvalte-
och VäderQvarnar, beslöts år 1682, att vederbörande
Landshöfdingar derom skulle inquirera.
Uti 1688 års Kongl. Ingtruction för KronoFogdarna
förordnas: att Qvarnar med flere
lägenheter, sorn icke egenteligen under något
Hemman höra och i dess ränta äro inbegripna,
borde efter Landsortens bruk och maner
skattläggas och Kongl. Maj:t och Kronan tili
räkning förås.
1690
Den 5 September e, ht* 65
»690 års Skattläggningsmetbod för Westmanland
innehåller, att SqvalteQvarnar , sora
brukas allenast till husbehof, böra beläggas
med skatt* efter Strömmens Vilkor * Stenarne!
storlek och Bondens hushåll*
År 1697 förordnades QvarnCommissionett
1 alle provincer att ransaka ock döma öfver
uppsatte Qvarnar till mehn för OdalQvamarnt*
Enligt de deröfver förde Protocoller bleFvo
Qvarnar dels utdömde dels bibehållne Och
alla skattlagd* med undantag af sidéne, sorn
vid Hemmanens skattläggning ansågos håfve
blifvit beräknade.
På Allmogens underdåniga Besvär, att små
Sqvalte- och BäckeQvamar igenom något medel
utan Kronans Ingälders förminskande kunde
bibehållas, lämnades det besked, genom
1697 års Kongl. Resolution att dermed skulle
förhållas enligt den InstrUction som Kongl. Majit
hide meddelt vederbörande Landehöfdingaf och
Cominisgatier*
Af hvad som blifvit anfördt inhämtas, att
hvarken Qvarntullen då den Utgjordesj ellet
Mantalspengarne, som nu i dess ställe utgå *
hittills hafva medfört befrielse från räntal utgörande
af HusbehOfsQvarnaf.
Att Styckevis borttaga grundräfltöf ods
Bil. tilt Ridd. a Ad. Prat. VHf Band. £
SÖ Ben 5 September /, m.
fylla genom Bevillning den förminskning i
Statsbehofvet, sorn derigenom skall uppstå, är
icke allenast i principen en af de ömtåligare
grundlagsfrågor, utan kan äfven hafva de betänkligaste
följder på Beskattningens jämna fördelning,
derigenom, att de Skattebidrag som
blifvit fästade vid visse Inrättningar för att utgöras
af ägaren eller innehafvaren, som deraf
hämtar förmohn , öfverflyttas från honom på
andre medborgare.
Om Rikets Ständer, som de förenade Utskotten
hafva tillstyrkt, med utöfvandet af sin
beskattningsrätt, nu besluta, att ifrågavarande
grundränta skall upphöra och den skatt sorn
sedan 1789 blifvit åsatt Husbehofs Mjölqvarnar,
försvinna, och skatt derå hädanefter icke
äga rum, samt att den Statsbrist som härigenom
kommer att uppstå, skall fyllas genom
Bevillning, cå skall det leda derhän, att andre
skattdragare äfvenledes yrka befrielse från visse
af de grundräntor som efter nu gällande
beskattningslagar i behörig ordning hafva tillkommit,
för att genom Bevillning öfverflyttas
pä andre Medborgare.
Så länge all Skattläggning icke upphörer
och alla grundräntor icke försvinna samt Statens
bela behof icke fy 1 le3 genom Bevillning, hvilket
åter lärer böra ankomma på de bägge Constitutionella
StatsMagternes gemensamma Beslut,
skall hvarje partiel befrielse från grundräntor,
som genom Bevillning skall fyllas, under
annat namn utgöras af andre Medborgare*
Den 5 September e, m'. 6?
och de Statsbidrag, sorn ansetts böra vidlåda
visse Inrättningar eller Näringar hvälfvas pi
andre.
Af samma skäl som befrielse blifvit yrkad
och tillstyrkt från räntas utgörande af HusbehofsQvarnar,
kan befrielse yrkas af Hemmansägare
från vissa grundräntor, af Bruksägare
att utgöra Hammarskatt, af Masugniägare
att erlägga tionde och så vidare. QvarnRäntor
hafva från de äldsta tiderne blifvit räknade
bland Statens betydeliga inkomster; om HusbehofsQvarnar
befrias från räntas utgörande
och få anläggas utan föregången undersökning
huruvida skattlagde Qvarnars rätt derigenom
icke förnärmas, så öfverträdes den heligaste
pligten af Samhällsordningen, att vårda ägande
rätten, och skattlagde Qvarnar skola derigenom
sluteligen äfvenledes öfvergå till HusbehofsQvarnar,
men under tiden och intill dess
sådant inträffar, lära de icke , då det behörigen
styrkes att deras påräknade mälder afvärkas
vid HusbehofsQvarnar, kunna förvägras
förmedling uti de dem nu åsätta räntor,
hvarigenom en ytterligare Statsbrist skall uppstå,
som äfven genom bevillning får fyllas»
Hvarföre de HusbehofsQvarnar, som jern2
te de Hemman och Lägenheter, hvartill de
höra , blifvit skattlagde icke skola komma i
åtnjutande af den tillstyrkte befrielsen från
ränta, kan af Betänkandet icke inhämtas.
Skälen till Skattefrihet för de sedan 1789
frö
Pen 5 September e, m.
anlagde Qvarnar , äro hämtade från den Alimogen
samma år gifne försäkran på fri och
rättigheter.
Märkvärdig nog är den epok till hvilken
man går tillbaka, för att dervid stödja beråkoingen
af en vidtagande rättelse; men om nu
denna serskilda försäkran skulle anses föranleda
till en sådan befrielse för de Qvarnar som
tillhöra Allmogen, så synes den åter såsom
Stånds Previlegium icke kunna utsträckas till
de Mjölqvarnars innehafvare, som icke tillhöra
det Hedervärda BondeStåndet, eller sådane
som ej kunna räknas till något stånd.
Skulle åter desse fri och rättigheter 6å
<ydas, att allmogen för de HusbehofsQvarnar
sorn för» 1789 tillkommit, icke får begagna
den föreslagna befrielsen , utan uteslutas från
de samhällsförmåner, som genom förändrade
förhållanden kunna tilldelas alle andre medborgare;
så blefve uti intetdera fallet en rätt
princip eller saken aliena gällande, helst det
finnas mångfaldiga före 1789 skattlagde Husbehofs
Mjölqvamar, som dels innehafvas af
allmogen dels af andre, hvilka alla synas böra
komma i åtnjutande af den föreslsgne befrielsen,
derest den skulle äga rum.
Att de före denna tidepunkt tillkomne
HusbehofsQvarnar, som äro skattlagde, och de
HusbehofsQvarnar, som jemte de Hemman och
Lagenheter till hvilka de höra, blifvit skattlagde,
samt de Tullqvarnar för hvilka ägar
-
Den 5 IVrjileniirr <*. m.
6,
nes eller innehafvarnes husbehofsmäld vid deras
skattläggning till ränta blilvit beräknad,
hvilket under loppet af omkring 50 år ägt
rum , sunt siuteligcn att de Hemman i de
Norra Provincerne, som endast för tillfället att
anlägga HusbehoisQvarnar , för en sådan förmån
vid skattläggningen blifvit påförde serskildt
ränta, icke blifvit mnebegripne uti den
tillstyrkte befrielsen , synes äfvenledes vara
stridande emot de för en rättvis beskattning
erkände obestridelige grunder, att de allmänna
bördorne böra, så vidt möjligt är, jemnt
fördela-,
'Jfr
Hvad slutligen angår Utskottets Betänkande,
att ett serskildt Lagrum, rörande de
anläggningar af HusbehoisQvarnar och mindre
Vattenverk borde stadga^, så anmärkes dervid,
att en lika uppdämning sorn kan förorsakas
genom större Vattenverks anläggningar , kan
inträffa genom sådane smärre Inrättningar, då
innehål varén af ett större Vattendrag kan blifva
föranlåten göra lika uppdämning för en
Husb?holsQvarn med 1 par stenar, sorn för en
Tullqvarn med 1 2 pär, och att innehafvare endast
af 1 Tunneland Jord, som genom uppdämning
af ett mindre Vattenverk kan öfversvämtnas,
har lika rättighet till samhällets beskydd, som
en Innehafvare af 10,000 Tunneland jord,
hvilka genom ett större Vattenverks anläggning
kunna af vatten öfversköljas.
Ifrån århundraden tillbaka hafva Qvarn
-
j9 Den 5 September e. m.
anläggningar nästan vid hvarje Riksdag ufgjordt
föremål för RiksStånden, dels att ifra
emot obehörig», Odalqvarnarne till förfång,
tillkomne qvarnar, dels att erhålla utvidgad
frihet för husbehofsqvarnars anlägggning; och
emellan Riksdagarne hafva ständiga strider
derom uppstått.
Anledningen till sådane »tridigheter bör
sökas till en del uti icke nog tydeligt bestämde
gränser för äldre Qvarnägares rätt, och icke
tiilräckeligen utvecklade grunder för nya qvarnars
anläggning, samt till en del uti naturen
af dessa frågor, hvaruti stridiga intressen si
säta beröra hvarandra, att de tydeligaste föx«skri
:er ofta blifva otilIräckelige att förekomma
alla tvistar.
Å ena sidan, vilja äldre Qvarnägare från
deras förmalningsrätt hemta skäl att bestrida
iådane nya anläggningar, och å den andra
grunda sökander deras anspråk till sådane
Verks inrättande ej mindre på deras rättighet
att begagna de Localförhållanden hvaraf de
äro i besittning, än på ortens behof af utvidgad
förmälning.
Genom parternes utsträckte ömsesidiga
förmante rättigheter och deras ej sällan sins emellan
stridiga uppgifter af den ene om mälderbrist
samt af den andre om så kallad mäldertrång,
blifva desse frågor ofta så invecklade,
att understundom flere år åtgå innan de
komma i det utredda ikickj att de sluteligen
E>en £ September e. m.
71
kunna afgöra®. Förändrade förhållandet) uti
Allmänna hushållningen genom Landtbruket»
förkofran uti alla dess utgreningar, folkgtockens
tillväxt och lättade communicationer genom
Canal- och nya väganläggningar, näringarnes
tilltagande utveckling 68mt det stora
inflytande sorn Vettenskapernes framsteg med*
fördt på alla Mechaniska Inrättningar, påkalla
derefter lämpade föreskrifter för anläggningar
utaf Verk af en så allmän nödvändighet att
hvarje medlem i Samhället behöfver anlita
dem.
Gränsen för beloppet af hvarje qvarn»
förmalningsrätt är utsakad genom den skattläggninggränta,
som blifvit qvarnar åsatt, är
grundad på den Tulltägt, som genom uppgifven
årlig förmälning blifvit påräknade kunna
inbringas. Om hvarje Orts Spannemåls
förmalningsbehof, beräknadt efter visse Tunnor
Spanmål på hvarje person, ung, eller
gammal, förslagsvis fördelades på alle der inom
befintlige qvarnar i mohn af deras förmalningsrätt,
så skulle det utrönas huruvida nya,
vare sig Tull- eller Husbehofsq varnar, voro
behöflige, eller icke} i förra fallet borde in^-  gen kunna vägras att emot ränta anlägga qvarn,
men i det senare åter borde de äldre qvarnägare
åtnjuta ersättning för förminskning uti
deras vid anläggningen påräknade förmälning.
Genom cn sådan förändring uti ordningen
för Qvarnanläggningar skulle allas rätt vårdas,
alla tvister deromförsvinoaj och undersökningar
Ben 3 September c. >n.
vid andra tillfällen än rörande frågor om V3N
tenuppdämningsr icke beböfvas.
Med en sådan utvidgad frihet uti qvamanläggningar,
borde det vara hvar och en fritt
att nedlägga sin qvarn och med detsamma be.
frias från räntans utgörande.
Jag hemställer vördsammeligen till Hög*
loll. Ridderskapet och Adeln, huruvida hvad
som blifvit mfördt kin föranleda till återrenms.
Bilagor
till PloniProtocollet för elen 9September,
formiclclagem
r>t;o \-
Herr Hegardt, Chri/lpn Bernhard'.
Het har varit länge amtvistidt huruvida
Finska handeln är nyttig eller skadlig för
Sverige. Man, har uppgjort beräkningar, en
-
Man g September J. ni,
73
Sigt hvilka värdet af de från Finland årligen
Jiitlörde vahror synes vida öfverstiga värdet
af dem som härifrån ditföras, och man härefter
Säran om en Handelsbalance, denna förvillande
och i sitt yttersta resultat sig sjelf
, förstörande lära ganska lätt och conseqvent
deraf dragit den slutföljd, att Sverige förlorar
på handeln med Finland- J*g vill ej betrida
tillförlitligheten af desse beräkningar, som åtminstone
torde tåla någon afprutning. Jag vill
ej heller, mot den nog allmänt rådande melingen
om skadligheten af Finska handeln,
göra den invändning, sorn äfven med antagande
af theorien om handelsbalancen, kunde begagna*.
; att nemligen denna handel, ehuru directfe
medförande förlust, likväl indirecte skulle
kunna bidraga till en större vinst på Svenska
handeln med andra länder. Det är på en
annan och fastare grund jag stödjer mitt omdöme
j detta ämne, och som jag anser Finska
handeln förmånlig lika så väl för Sverige
sorn för Finland: på den grund nemligen att
ali handel Mationerne emellan är och måste
Vara ömsesidigt förmånlig. Det är derigenom
den uppkommit och fortgår oaktadt alla hinder
och inskränkningar, som göra den m'ndre
gagnelig än den eljest skulle vara, Handeln
har åt sig sjelf lemnat intet annat ändamål än
Utbyte af det ena landets produkter fmot det
andras, eller, hvsd som är detsamma, emot det
sorn dermed blifvit förvärfvadt: penningar.
Peq ganna ömsesidiga viosten deraf består just
Uti detta utbyte, som åt serskilda Länder förskaffar
hvad. dc mera behöfva och mer åstua
-
74
Den g September f, m.
da i stället för det som de kunna umbära eller
mindre värdera. Jag inser nogsamt att bär.
vid än för det ena än för det andra landet
och för enskilde handlande både kunna och
måste tillfälligtvis uppkomma förluster; men
sådana tillfälliga förluster bevisa ingalunda att
sjelfva den fria handelsgemenskapen länderne
emellan är skadlig. Också är det förmodeligen
icke så beskaffade, ingen beräkning underkastade
förluster som man menar, då raan
påstår att ett land i allmänhet och på det he«
la förlorar på handeln med ett annat; utan
man gör vanligen blott en jemförelse af införsels-
Och utförselsvärdet; och man tror, sällsamt
nog, att det Landet som fått vahror för
ett högre värd© förlorat, och att deremot det,
som fått för ett mindre, vunnit på handeln;
eller med andra ord: att den egentliga handelsvinsten
består uti hvad som icke blifvit
liqvideradt för Exporten, således uti en fordran,
som man tager för gifvet nödvändigt förr
eller sednare måste gäldas med penningar; icke
eftersinnandes, att, då Nationerne icke utgöra
stora handelsbolag, uti hvilka delägare ansvara
alla för en och en för alla, det iattligen
kan bända och verkligen stundom händer,'
att åtminstone en del af denna fordran aldrig
betalas, och att följaktligen det är den Nationen,
som gtfver, icke den sorn begagnar, Cre*
dit, den som mest exporterar, icke den sorn
mest importerar, sorn är blottställd för en dylik
förlust; och att det dessutom ingalunda är
en följd af Räkningarnes årliga uppgörande,
att det tillälventyrs uppkommande Saldo hvar
-
Den 9 September J. m.
75
je år ordentligen reed penningar godtgöres,
utan att det ganska väl kan blifva innestående
till ett annat år eller en annan tid, och
sluteligen genom det skyldiga Landets ökade
export directe eller indirecte afbördas. Men,
säger man, detta inträffar ej med Finska handeln.
Väre Köpmän få intet eller obetydligt
på Credit, och Finnarne som sälja till Sverige
för mer än hvad de härstädes uppköpa Och
härifrån dem tillsändas, taga contant betalning
för öfverskottet, och draga våra penningar ur
Landet. Må vara: det betviflas icke att så
tillgår: desse penningar hvad äro de? BancoSedlar,
fordringsbevis på Svenska Banken, som
icke inlöser dem och ej heller derföre godtgör
någon ränta, och hvilkas värde således ej
annat kan än vara obestämdt, vacklande och
merendels till försämring lutande. Desse BancoSedlar
emottager den Finske Säljaren af den
Svenske köparen: i stället för att sälja ein
vara på den enskilde köparens Credit, säljer
han den, om jag så må säga, på Bankens Credit.
Att häraf någon förlust skulle förorsakas
Sverige kan jag icke finna, utom i den händelse
att Banken framdeles inlöste sina sedlar
till ett högre silfvervärde än det hvartill Finnarne
dem emoitagit; men som denna händelse
är föga att förvänta; så torde man i det
hänseendet kunna vara obekymrad; och det är
troligen icke med uträkning på förbättring af vår
Vexelcours och vårt sedelvärde, som Finnarne
gerna emottaga Svenska BancoSedlar, utan emedan
de här efter behof kunna köpa varor
eller vexlar för desse sedlar, sorn de emedler
70
Den g September f m.
tid aovända såsom bytesmedel inom sitt eget
Land, Sådant var förbåi landet äfven den tid
Finland lydde under Svensk spira, och det är
lyckligt att det icke med detta Lands afträdande
alldeles upphörde. Kanske håfve vi
till en del att tacka denna omständighet, nem'
ligen våra sedlars användbarhet i Finska handeln,
för det att deras värde någorlunda bibehållit
sig desse sednare åren, och på det hela
icke undergått en betydligare försämring än den
redan nog betydliga, sorn Finske ej mindre än
Svenske innehafvare af Bankens Sedlar eller
derpå lydande lordringar måste vidkännas i
löljd af den stora Sedelutgifningen åren 1809
och 181 o, hvarigenom på en gång desse sedlars
och fordringars verkliga värde till mer än
hälften förminskades.
Man torde medgifva att de Svenske B a nCoSedlar
sorn äro i Finland eller komma dit,
antingen qvarblifva der eller återkomma hit.
I förra fallet fortfar Sverige att tillgodonjuta
en Credit, sqm ingen ränta kostar; i det sednare
betalar det med produeter eller med lör
produeter erhållne vexlar en Credit, sorn det
åtnjutit a erhållne Finska varor, öti intetdera
fallet uppkommer, så vidt jag förstår någon
förlust för Sverige. De förbrukade Finsk» varor
ne hafva underhållit och lifvat den Svenska
idogheten, lika som de Svenska varorne
och penningarne bidragit att underhålla och
lifva den Finska; båda Länderne hafva genom
Den 9 September J. in,
77
handeln blifvit försedde med förnödenheter
till lindrigaste pris; och resultatet visar sig
som det bör vara förmånligt för dem båda.
Om deras förmögenhet och industrie det oaktadt,
under tiden aftynat, så måste orsakerne
dertill iigga uti andra förhållanden och icke
uti handeln; uti naturhändelser, olyckor, eller
hvad helst för öfrigt minskar och hämmar jordens
och arbetets produetionskraft3 uti produeternes
ofruktbara användande, och icke uti
deras utbyte, vare sig sins emelian inom Landet
eller mot främmande Länders produeter.
Detta utbyte kan till sin natur och i allmänhet
ej annat än vara samfällt nyttigt och
förmånligt för alla särkilda Stater i den handlande
verlden, likasom för alla särskilda orter
och inbyggare inom en och samma Stat, fastän
desse ömsom vinna och förlora derpå, såsom
de äfven ömsom vinna och förlora på andra
yrken och näringsfång. Oklok ej mindre
än ovärdig är den handelspolitik som utgår
från afsigten att vinna på andra Länders bekostnad,
och sådan är den sorn, under omvexlande
former, i Europas fleste Stater;ty värr alltför
länge gjort sig gällande och ännu af många
yrkas, som uppfunnen af den enskilda snikenheten
och byggd på spetsfundiga theorier,
förvillat Staternes oftast välmenande Lagstiftare
och Styresmän, och somså intrasslat aila industriella,
mercantila och financiellaförhållanden,
att de nu mera icke utan största svårigheter
och ganska kännbara olägenheter kunna redas
och återbringas till naturlig och rättsén
-
7*
Den 9 September f* rn.
lig ordning. Att återbringa dem dertill bör
likväl, som jag tror, vara ett syftemål för all
Lagstiftning i desse ämnen, och således äfven,
hvad utrikes handeln beträffar, i möjligaste
måtto åsyftas, jemväl vid tillfälle af HandelsTractaters
afslutande och förnyande. Med tillämpning
häraf på HandelsTractaten emellan
Sverige och Ryssland kan jag, långt ifrån att
tillstyrka någon inskränkning af den nu tillåtna
Handeln emellan Sverige och Finland,
ej annat än önska dess utvidgande, så vidt de
Respective makternes politiska interresse med*
gifver, och att den måtte befrias ifrån aliade
pålagor och band som icke befinnas nödvändiga
i anseende till det ömsesidiga behofvet
af Tullinkomster och angelägenheten att förekomma
deras försnillning. Det öfriga torde
för den Finska handeln liksom för handeln i
allmänhet reglera sig bäst af sig sjelft, då de
handlande få sköta sine egne 8aker efter sitt
eget omdöme, utan tvång eller ledning och
utan annan uppmuntran än frihet, beskydd och
rättvisa.
Den 9 September e, m.
79
Bilagor
till JPJeniProtocolIetför elen 9 September,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr Ribbing] Arvid'.
Då Högloft. Besvärs- och EconomiUtskot»
tet med bifall till det Förslag jag vågat framställa:
”att i likhet med hvad Motionairen
framställt äfven under inträffande ledighet i
Consistoriel! pastorat, förening om blifvande
Pastors rätt må kunna verkställas,” så synes
väl genom orden: i likhet med, ingen tvifvel
vara att ju Förslaget är bifallet, sådant sorn
jag framställt det} mtn då vi ofta — ej längesedan
inom detta rum
haft exempel på
olägenheten af mindre bestämda uttryck i Betänkanden,
anhåller jag att Utskottet måtte,
genom återremiss sättas i tillfälle, att, i stället
för hänvisning till min hemställan, densamma
i sitt utlåtande intaga.
Herr Biskopen af Wingård har väl i gin
reservation ansett 3 månaders tid otillråckelig
för Föreningsförrättningen, och att den således
ej kunde hinna att ske före valet. Detta är
endast att befara, i den händelse Consistorium
dröjer, att om Förrättningen förordna, hvilket
möjeligen skulle kunna; föranledas af en
8o
Den 9 Sept ernber f.'»».
mindr* bestämd Redaction i den blifvsnde För*
fattningen, ty det är bekant, att om än Pastor
icke med Församlingen öfverenskommet
vid förrättningen, verkar detta icke hinder emedan
Kongl. Msjtt i alia fall slutebgen bestämdt
algor frågan. Emedlertid, til! förekommande
af alla betänkligheter, torde följande
förändrad® lydelse *f Betänkandet rnöjeligen
kunna sntagss: ”Här ett Consistoriel
Pastorat blir ledigt, skall Consistorium genset
gå i Författning om förenings upprättande,
jemlikt Kongl. Brefvet den 3 April t S16 och
Kongl Förklaringen deri »2 November 1819,
så stt denna förrättning, så vidt möjeligt är,
inom Församlingen kan tor sig gå förr än Förslaget
uppgöres; börande Consistorium förden
blifvande Kyrkoherden utse en Fullmägtig,
som hans rätt bevakar och hvilken jemte KronoOmbud,
ConsistorieFullmäktig och Ordföranden
i Sockenstämman bör vara närvarande.
Vid desse föreningar kungöres Församlingen
u*tryckeligen, att ingen annan grund kommet
Stt gälla för Pre6terättigheiernes utgörande äö
den förening, sorn af Kongl Majit, efter redan
stadgad ordning, på 25 eller 50 år i Nåder
fast ställes.
Herr Biskop af Wingård framställer medbröders
bästa såsom motiv för sin reservation
emot Utskottets Betänkande, men jag tror icke
att Preaterskapet i allmänhnt förlorat på dö
hittills upprättade föreningar och äfven jag afsa
g n ed motionen våra Seligionslärares bästa
fast
a
Den 9 September r. m.
81
fast icke deras sorn vingla sig till Pastoratet
på bekostnad af redliga medsökande^, hvilka
kanske under hela sin lifstid fått gå miste om
ett bröd. för det da icke varit nog oförsynte
att bjuda Församlingen materiel eisättning af
Etne Löneförmoner, för hvad i indeligt afseende
brister.
Emedlertid är jtg glad öfver att i allmänhet
bättre tänkesätt räder hos det Prästerskap
och den Biskop åt hvilka Religionsvirden
är anförtrodd i den ort jag bebor; då de
med den öppenhet dem ägnar, icke nöja sig
med att undangömma och öfversmeta den
mensklig» skröpligheten, utan inom sitt stånd
söka, att med rötterne borttränga ogräset. Vid
sista Prestmöte i Linköping beslöts nemligen
en underdånig anhållan hos Kongl. Majt, det
de herdar, hvilka på sådane smygvägar ville
Församlingen åtkomma, måtte förklaras ovårdige
Embetet. Detta skedde under Ordförande
af vår nu varande Ärkebiskop och det
är ej mindre med hans, än Biskopens i Linko,
ping vettskap, sora j»g ingifvit den motion
hvarom nu är fråga.
Med ali den agtning man är skyldig andras
motsatta mening tror jag dock, att hvad,
som mot mitt Förslag blifvit anfört, är tillräckligen
vederlagdt, ej mindre i Utskottets
Betänkande, än uti de yttranden PresteStåndets
egne fleste Ledamöter afgifvit. Det skäl, att,
Bil. tiU Ridd, o. Ad. Fr. VIII Band. 6
8s
Den 9 September e. tit.
genom upprättande conventioner det ömsesidiga
beroendet hvaruti Församlingen och deras
Kyrkoherde *tå till hvarannan upphäfves och,
med detsamma, tillfället att vid de obestämda
rättigheternes aflemnande och emottagande visa
sin välvilja å ena och eftergifvenhet å den
andra sidan saknar visserligen icke sitt värde;
men härför är tillfället öppet vid erläggandet
af de eventuela utskylderne, som sällan kunna
upptagas, ej heller vanligen blifva upptagne
i föreningar om Prästerättigheter.
Dä jag sluteligen, ehuru oförväntadt, likväl
finner, att Herr Biskop af Wingård jemte
a:ne af hana stånd gagna t deras plats såsom
Ledamöter af ett Utskott, att inför Rikets
Höglofiige Ständer för klara mine framställningar
för gissningar och omtalt, huru misstankar
kanna sjelfbehageligt sväfva, samt ändteligen
förkunnat, att hvad jag yttrat varit o
betänkt och utan åsyftad följd, si hoppas jag
att Höglofiige Utskottet i sitt svar på den återrerniss
jag nu begär, täckes låta inflyta de
tankar och yttrade. ändamål, sorn eber förmåga
jag har sökt ådagalägga, på det äfven jag
mätte kunna vara obekymrad om de vrånga
omdömen, hvarom Herr Biskop af Wingård
och inedreservanter talat.
Då emedlertid Utskottets Betänkande blifvit
i PrästeStåndet afslagit , ehuru de fleste,
som yttrat sig varit för detsamma, så, på det
Utskottet icke måtte utestängas från de upplysningar,
rom å ena och andra sidan blifvit
Den 9 September e. ni.
Öfver ämnet meddelade, ir.håller jag j äft detsamma
harvid fa toga , med tillägg af denna
min enskildta tanka; att sedan en Convention
blifvit för ett Pastorat upprättad* med Utiryckeligt
tiilkännagil vande, att densamma» i hvad
Kongl Majit den stadfäste, Vöre det enda>som
komme att till efterrättelse tjena, så synes För*-  Samlitlgen härigenom tillräckeligen hafva blifvit
undervist om ändamålslösheten med Contract,
som nu ej så sällan upprättas och om
hvilka Församlingen först efter lång process
med Läraren, blir underrättad, att ett sådant
Contract såsom före valet upprattadt är Olagligt
och till intet gällande.
Är man öfverens att sveket icke kan föda
goda känslor för Lärare, och har man allvard
med dessa mycket omtalta bildningsanstalter
till en förbättrad tnoralité hos allmänbeten, så
må man vara angelägen att ej i en ofördelag^
tig dager ställa den , som i lära och lefverne
skall föregå oss t ett godt efterdöme,
N;o 2.
Friherre Hjerta} Lars:
Ehuru jag erkänner att Höglofl- Bevillningsutskottet
i dess afgifne Betänkande rörande
Curhusafgiftens bestämmande och sattet
att densamma utgöra sorgfälligt omfattat detta
angelägna ämne och i hvad det Reglenlehtariaka
angår uppgifvit verkställtgbetsgrttnder, sä
84
Ben 9 September r. m".
torde mig tillåtas att i anledning af 6;fe Momentets
innehåll anmärka följande:
Utskottet yttrar i nämnde Moment, ”att
inom Länen bör genom Socken Fullmägtige en
Deputerad väljas tran hvarje Härad, hvilke
deputerade sammanträda på viss tid oeli ställe,
Landshöfdingen utsätter, för att under dess Ord
förande sjelfver öfverlägga och i händelse af
olika meningar genom Votering per Capita ,
deruti Landshöfdingen äger deltag^, besluta
huru den Committée bör sammansättas , sorn
skall årligen intill nästa Riksdag stadga den
för följande året nödige afgiften , samt äfven
sättet för de till Båkenskapernes granskning
årliga Revisorernes utseende; häruti deltaga
äfvenledes Fullmägtige från hvarje af de Städer,
sorn begagna samma Curhus som Landet.
Jag medgifver att vid första påseendet
kan den föreslagne Maximi eller Minimi afgiften
ej sakna billighet, men jag anser stora
svårigheter om icke omöjeligheter att tillvägabringa
den enstämmighet i besluten som fordras
tilländamålets vinnande. Mångårig ärfarenhet
vittnar derom, att sammankomster »om
angå större eller mindre penningebidrag sällan
emottages med den benägenhet som utgör fram -  ställarens föremål; ehuru billigheten och nyttan
tolkar ett önskadt bifall. Redan för flere
år sedan då Venerbka smittans tilltagande väckte
uppmärksamhet, ansågs nödvändigt att vidtaga
kraftiga anstalter för att åtminstone min*
ika dess rysliga följder.
g September e. m.
Uppå Kongl. Maj:t« Nådigt befallning att
genom sammanträden med Länens innevånare
öfverenskomma om en årlig utgifts åtagande
af hvarje Mantalsskrifven person kunde allmänheten
ej öfvertalas att lämna bifall, Meningarne
voro delade och fastän beveksamhetsskäl
sorgfälligt användes kunde i de flästa Län
ej den ölvertygelsen bibringas, att afgiften var
lika nyttig som af bebolvet påkallad. Då
dessa åtgärder ej värkade åsyftad framgång ,
vidtogs af Riksens år 18 i 8 församlade Ständer
den Författning att intill påföljande Riksdag
anse afgiften såsom hörande till en allmän be
villning, och alltsedan har 3 sk. Banco af
hvarje Mantalsskri! ven Person årligen utgått,
utan att mig vetterligen detta obetydliga bidrag
förordsakat någon klagan. Ett annat for
hållande tror jag ej förestå då efter Utskottets
betänkande afgiften hädanefter blir ett frivilligt
åtagande, hvars förberedelse anstalter så
väl i detta som alla andra dylika fall äro
högst obehagelige för Länsstyrelsen; ty hvem
känner cj den oftast obetydliga värkan af sammanträden
i Landsorterne, vare sig under hvilken
benämning som hälst. Min fasta öfvertygelse
är den, att ett önskadt resultat ej är att
vänta, då det skall ankomma på vederbörande
Deputerade , att afgöra frågan, och dertill
äger jag ytterligare anledning af de särskilta
betänkande, sorn i Utskottet blifvit anförde af
någre till BondeStåndet hörande Ledamöter.
Jag hemstälier vördsamt till Herr Grefves
och Landtmarskalkcn samt Högloft. Ridder
-
8§ Den g September e, m.
skåpet ock Adeln hvad utvägar böra vidtagas
Om vid förberörde sammanträden den äskad^
afgiften antingen helt och hållet skulle lörnekas,
eller ock bevilja* till ett under det verkelig!
behofvet oumgängeiigt belopp. Länsstyrelsen
jemte LasaretsDirection stadnar ju#
då uti ea så mycket mer bekymmersam belägenhet,
som det ringa bidrag Kongl. SerafimerOrdensGillet
meddelar ej tillåter att ens kunna
hoppas det sjukvården inom Länet moje ligen
kan befordra*. Af locala omständigheter beror
ock hufvudsakeligen att det bidrag som
fordras af allmänheten ordenteligen utgår ; ty i
Jönköpings Län hvars Styrelse Konungen mig
Llådigst anförtrott inträffar den händelsen, att
dervarande Lasarett länge sedan är som gam
malt, odugligt och trångt alldeles otjenlig!.
En ny byggnad är af största angelägenhet, så
vida en verksam och ändamålenlig sjukvård
•kail äga rum och Direction, som lörutsett
krafvet af ett nytt Lasarett, har med sorgfälIg
omtanka redan inköpt en för nybyggnaden
passande Tomt , samt i förväg samlat nödig
Sten till grundläggoingea. Längre har ej inkomsterne
medgifva ti|!göraodet; ty så länge
den bestämdas sk- afgittens utgörande, ej längre
varit bestämd än till nästa Riksdag, så h»r
Directiorien ej vågat ingå i ett kostnadfrförttag,
för hvars följder Direction endast skulle kunna
anses ansvarig.
Utan anspråk aU genom denna min framställning
värka eller förändra andras öfvertygelse,
kan jag då ett för det allmänna så vig.
Den o September e. m.
87
tigt ärende är i fråga ej underlåta, att ödmjukast
föreslå, det måtte afgiften hädanefter sorn
hittills bestämmas af Riksens Ständer såsom
ett vanligt Bevillningsmål, och om hvad till
äfventyrs ej torde kunna stadgas, vissa år till
exempel 5 skulle vara den tid inom hvilken afgiften
ej kunde upphöra, så tror jag att om ock
ej högre bidrag än 3 å 4 sk af hvarje Mantalsskrifven
person erlades, försattes LtsaEettsDirectionerna
derigenom i tillfälle, att för
Sjukvården vidtaga sådane anstalter, hvilka i
tnöjeligaste måtto skulle befordra det välgörande
ändamål sorn åsyftas.
Hvad det bidrag angår §om kommer att
utgöras af OrdensGillet, tror jag största billighet
vara deruti att det totala anslaget , ehuru
efter mio tanka allt för mycket nersatt emot
hvad det förut varit, bör tili hvarje Län i proportioneradt
förhållande till antalet af sjuka ut
betalas , och att OrdensGillet allt efter intradernes
belopp lämpar utdelningen, dock att
den efter Utskottets Betänkande ej understiger
dea anslagne summan.
N:o 3*
Hörramste Memorial!
Jemte anmodan till Riddarhusutskott et,
att skyndsammeiigen inkomma, så väl med
mistande sorn med Förslag till Ridderskapets
och Adelns underdåniga svar till Kongl, Majd,
Ven g September e. nu
har Högloft. RiddsrskapePoch Adeln , genom
ProtocollsUtdrag af den 5 dinnes, behagat till
Riddarhusutskott^ remittera följande:
”Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till
Ridderskapet och Adeln , angående
val af Revisorer} Gifven Stockholms
Slott dan % September 1S23.
”Det har till Kongl. Maj ts kunskap kommit,
att fråga inom Ridderskapet och Adeln
blifvit väckt, att icke allenast , sedan de sex
Revisorer blifvit valde , hvilka på sätt 47 §
RiddarhusOrdningen föreskrifver, emellan Riks
dagarne skola öfverse och granska StatsVerkets,
Bankens och RiksgäldsContoirets tillstånd,
Styrelse och Förvaltning, äfven nied tillämpning
af det allmänna stadgandet i 68 § Riksdagsordningen
, ytterligare sex Revisorer af
Ridderskapet och Adeln , vid denna Riksdag,
skulle utväljas, för att förrätta den, efter Grundligen
år 1827 infallande Revision.
”Vid jemförelse af Riksdagsordningens 68
sorn åt Rikets Ständer , i den ordning de,
hvart för sig, lämpligast finna, öfverläinnar
rättigheten, att, vid hvarje Riksdag, förordna
om Revisorer, med hvad 47 §, RiddsrhusOrdningen
innehåller, i kraft hvaraf Ridderskapet
och Adeln, vid hvarje Riksdag, vare sig Lagtima
eller Urtima, väljer 6 Revisorer, har
Kongl. Majit uti denna afvikelse från Riksdagsordningen,
vid sjelfva rättighetens uttryckande
oinskränkte stadgande, till ett, utan
Din g September e. m,
89
yftradt förbehåll för hvarje Revision, bestämdt
antal al sex Revisorer, ägt anledning, ait dervid
afse en af Ridderskapet och Adeln uti
RiddarhusOrdningen sjelfmant upptagen och
faststäld Ordning för Revisorgvalens förrättande”
”Men
då Kongl. Majit förmodar, att vid
RiddarhusOrdningens öfverlemnande tili Kongl.
"Majds Nådiga sanction det tor hän da icke varit
Ridderskapets och Adelns afsigt, att, i afseende
på dessa val, betaga sig den rätt, som Rikets
Ständer i allmänhet, efter Gsundhgen,
tillkommer, och då denna förmodan vinner ea
ytterligare styrka af det öfverlitande på Riddarhu*Directionen,
som hittills, i afseende på
de ofvanförmäite valen, ägt rum, enär ea rätt,
för *tt kunna öfverlåtas , nödvändigt efter egen
öfvertygelse, måste finnas, har Kongl.
M«j:t endast till bevarande af den tydlighet
och helgd, 60m Lagars ordagranna iagttagande
mellan de serskildta Samhä I Ismagterne så oumgängeligen
fordrar, härmedelst af Ridderskapet
och Addn velat äska ett tillkännagifvande af
den mening, Ståndet fästar vid 47 § RiddarhusOrdningens
stadgande, i afseende på val af
sex Revisorer-”
”Kongl. Maj:t vill 1" förväg förklara sin beredvillighet,
att anse Ståndets häröfver yttrade
tanka för sin egen, så att det valsätt, vare sig
för blott en eller för två Revisioner, som der*
af skulle blifva en följd, genast äfven vid innevarande
Riksdag, må kunna sättas t verk
-
Den g September e. m.
ståtlighet; men Kongl. Maj:t anser att, i detta
senare fall, den i frågaställde 47 §• RiddarhusOrdningen,
, må till undvikande af all framtida
osäkerhet eller skiljaktig tolkning , i öfverensstämmelse
med 68 §s i Riksdagsordningen»
ordagranna lydelse, rättas och förändras.”
Kongl Maj:t förblifver Ridderskapet och
Adeln med ali Kongl, nåd och ynnest städse
val bevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
G. af Wetterstedt.”
1 anledning häraf får RiddarhusUtskottet
yttra, att om 47 § RiddarhusOrdningen, i afS
ende på den händelse, som nu är i fråga,
bör utan hänsigt tili de allmänna grunder, sorn
i Riksdagsordningen äro uttryckte, aldeles för
sig sjelf tydas Och tillämpas på det sätt, Kongl.
Majus högstberörde Någiga skrifvelse gifvet
Utskottet anledning att förmoda, om hvilket
tolkningssätt likväl olika åsigter må hända
skulle kunna uppstå, tror Utskottet dock, att
för vinnande af en fullkomlig klarhet öfver
de bud som i RiddarhusOrdningen innnefattas,
det är angeläget, att tillika afse den öfverenas>ämmelse
hvari denna Författning, såsom underordnad,
bör stå till Grundlagarne. Och då
i sådant afseende förekommer, att 68 §. Riksdagsordningen
stadgar: ”det Riksens Ständer
skola i den ordning Stånden hvart lör sig
Den 9 September e. m,
Jämpeligast finna, vid hvarje Riksdag förord*
pa om Revisorer att emelian Riksdag arne, enligt
af Riksens Stander utfärdad Irjstruction. öfverse
och granska Statsverkets, Bankens och RiksgäldsContoirets
tillstånd, styrelse och förvaltning}”
äfvensom längre ned i samma § ramnes
afgående Revisorer och deras skyldighet,
att utsätta tid till nästpålöljande Revision} och
dessa föreskrifter synas sätta utom allt tvifvel,
att ett Riksstånd äger rätt både att, efter godtfinnande
förordna huru Revisorer skola tillsättas,
ej blott vid den första, utan jemväl vid
den andra af de Revisionsförrättningar, som emellan
Lagtima Riksdagar böra äga rum, och
att åt särskildte personer uppdraga en sådan
befattning, anser Riddarhu*Utskottet, att Riksdagsordningen»
berörde föreskrifter, genom
deras tydlighet i detta fall, sprida öfver meningen
af RiddarhusOrdningens 47 <jj. det ljus,
att, om än orriställningen i denne senare: att
nemligen, vid hvarje Riksdag vare si0 Lagtima
eller Urtima, tröije Ridder(kapet.och Adeln
sex Reviforer, att emellan Riksdagarne njverfe och
gran/la Statsverkets och de flere deri omnämnde
Verks Styrelse och Förvaltning, skulle till
äfventyrs lemna rum för möjliga tvifvelsmål
och olika tolkningssätt, berörde §, likväl bör
så förstås, sorn i Riksdagsordningen finnes uttryckt;
hälst RiksdagbQrdningens t2 §. bjuder,
det RiddarhusOrdningen bör, lika med alia öf
riga Stånds ordningar vara 1 öfverensstämmelse
med Grundlagarne författad. Men då Kongl,
Majit behagat genom högst berörde skrifvelse
lötklira sig finna, tili undvikande af all fram?
93
Wtn 9 September e. m.
tida osäkerhet eller skiljaktig tolkning, det 47
§ Riddarhusordningen bör i öfverensstämmelse
med 68 § Riksdagsordningen ordagranna
lydelse, rättas och förändras, samt Ridderskapet
och Adeln torde vilja begagna detta tillfälle
för att gå Kongl. Majtts yttrade Nådiga
önskan tillmötes, får Utskottet hemställa, örn
icke, enär Ridderskapet och Adeln i allt fall,
vid denna Riksdags början varit betänkt på ut*
arbetandet af en förbättrad redaction af nuvarande
Riddarhusordning, och i sådant afseende
jemväl uppdragit åt RiddarhusUtskottet att
Förslag dertill uppgöra, hvilket ock är vordet
till Ståndet afgifvit, ehuru samma Förslag ännu
ej blifvit af Ridderskapet och Adeln pröfvadt,
Ridderskapet och Adeln skulle behaga
hos Kongl. Majt, jemte anmälan derom, i underdånighet
tillkännagifva, att Ridderskapet
och Adeln skall j sammanhang med den förbättrade
redaction till Riddarhusordning sora
af Ståndet framdeles kan varda antagen, i underdånighet
föreslå och till Kongl. Majrts Någa
stadfästelse öfverlemna den förändrade lydelse
Ridderskapet och Adeln anser oftanämnde
47 §. af 1818 års Riddarhusordning böra,
af ofvanberörde anledning, erhålla, för att bringas
till ordagrann Öfverensstämmelse med hvad
Grundlagarne i förevarande ämnen stadga.
1 enlighet med dessa åsigter har RiddarhusUtskottet
uppgjort Förslag til! underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, sorn Riddarhusutskott
får härjemte öfverlemna. Hvilket allt
Wtn g September e. m.
95
Höglofl. Ridderskapefs och Adelns vidarepröfning
vördsamt underställas.
Stockholm den 6 September 1823.
På RiddarhuiUtskottets vägnar
C. G. Treffenberg.
N- Snoilsky.
Stormägtigsta Allernädigste Konung!
Genom Nådig skrifvelse af den 2 i denne
Månad, har Eder Kongl. Majrt behagat gifva
Ridderskapet och Adeln tillkänna, att till
Eder Kongl. Majus kunskap kommit, det fråga
inom Ridderskapet och Adeln blifvit vackt,
att sedan de 6 Revisorer blifvit valda, hvilka
på sätt 47 § RiddarhusOrdningen föreskrifver
emellan Riksdagarne skola öfverse och granska
StatsVerkets, Bankens och RiksgäldsContoirets
tillstånd, styrelse och förvaltning, äfven,
med tillämpning af det allmänna stadgandet
i 68 §• Riksdagsordningen, ytterligare
sex Revisorer af Ridderskapet och Adeln vid
denna Riksdag skulle utväljas, för att förrätta
den efter Grundlagen år 1827 infallande Revision;
men då vid jemförelse af Riksdagsordningens
68 $■, som åt RiksStånden, i den
ordning de hvart för sig lämpeligast finna,
öfverlemnar rättigheten att, vid hvarje Riksdag
förordna om Revisorer* med hvad 47 §,
94
Den g September c. ni,
RiddarfnuOrdningen innehåller, i kraft hvaraf
Ridderskapet och Adelö vid hvarje Riksdag,
vare sig Lagtima elier Urtima, väljer 6 Revisorer,
Eder Kongl. Maj:t i Nåder förklarat
sig uti detina afvikelse ilrån Riksdagsordningen»,
vid sjelfva rättighetens uttryckande oinskränkta
stadgande, till ett, utan yttradt förbehåll
för hvarje Revision, bestämdt antal af
sex Revisorer^ äga anledning att dervid afse
en af Ridderskapet och Adeln uti RiddarhusOrdningen
sjelfmant upptagen och fasstäild
ordning för Revisorsvalcns förrättande: samt
Eler Kongl. Maj t förmodat, att vid RiddarhusOrdningens
öfverlemnande till Eder Kongl.
Maj ts Nådiga ssnction, det tor hända icke
varit Ridderskapet och Adelns afsigt, att i af
sende på dess val betaga sig den rätt, som
Riksens Ständer i allmänhet, efter Grundlagen
tillkommer, och hvilken förmodan vunne en
ytterligare styrka af det öfverlåtande på RiddarhusDirectionen,
som hittills, i afseende på
de ofvanförmälte valen, ägt rum, enär en
rätt för att kunna öfverlåta», nödvändigt, efter
egen öfvertygelse, mäste finnas, har Eder
Kongl. Majit, endast till bevarande af den tydlighet
och helgd, som Lagars ordagranna iakttagande
emedan de särskildta samhällsmaglerne,
så oumgängligen fordrar, velat af Ridderakapet
och Adeln äska ett tillkännagifvande
af den mening Ståndet fästat vid 47 §. Riddarhusordningens
stadgande, i afseende på val af
Sex Revisorer; dervid Eder Kongl. Mij:t, t
förväg täckts förklara sin beredvillighet, att
anse Ståndets häröfver ytrade tanka för sin e~
H?n 9 September e. m.
gen, sa att dess valsätt, vare sig för blott en
eller för tvenne Revisioner, som deraf skulle
blifvit en följd, genast äfven vid innevarande
Riksdag må kunna sältas i Verkställighet} dock
ansåg Eder Kongl. Majit i detta senare fall,
rien ifrågaställde 47 §. RiddarhusOrdningen,
böra, till undvikande af ali framtida osäkerhet
eller skiljagtig tolkning, i öfverensstämmelse
med 68 §:s i Riksdagsordningen ordagranna
lydelse rattas och förändras.
Ridderskapet och Adeln som noga öfvervägat
hvad Eder Kongl. Majit sålunda täcks
Ståndet meddela, får i anledning deraf i underdånighet
yttra, att om 47 §. RiddarhusOrdningen,
i afseende på den händelse, som
nu är i fråga, bör utan hänsigt till de allmänna
grunder sorn i Riksdagsordningen äro uttryckte,
alldeles för sig sjelf tydas, och tillämpas,
på det sätt Eder Kongl. Maj.ts Nådiga
skrifvelse gifver Ridderskapet och Adeln
anledning att förmoda, om hvilket tolkningssätt
likväl olika åsigter må hända skulle kunna
uppstå; vågar dock Ridderskapet och Adeln
i underdånighet tro, att för vinnande af en
fullkomlig klarhet öfver de bud som i RiddarhusOrdningen
innefatta», det är angeläget, att
tillika afse den öfverensstämmelse hvari denna
Författning, såsom underordnad, bör »tå till
Grundlagarne. Och då i sådant afsende förekommer
att 65 §. Riksdagsordningen stadgar:
”det Riksens Ständer skola i den ordning Stånden
hvart för sig lampeligast finna, vid hvarje
Riksdag förordna örn Revisorer, att emellan
9^
flen 5 September c. m.
Rikt dagar ne, enligt af Riksens Ständer utfärdad
Instruction, öfverse och granska Statsverkets,
Bankens och RiksgäldsContoirets tillstånd styrelse
och förvaltningäfvensom längre ned i
samma §. nämnes afgående Revisorer och deras
skyldighet, att utsätta tid til! näst påföljande
Revision, och dessa föreskrifter synas
sätta utan tilt tvifvel, att ett RiksStånd
äger rätt både, att efter godtfinnande förordna
huru Revisorer skola tillsättas, ej blott vid
den första, utan jemväl vid den andra af de
Revisionsförrättningar som emellan Lagtima
Riksdagar böra äga rum, samt att åt serskildta
personer uppdraga en sådan befattning anser
Ridderskapet och Ada!n, * 11 Riksd gsOrdnin
gens berörde töreskrifter, genom deras tydlighet
i detta fall sprida öfver meningen af Rid -  darhusOrdningens 47 §. det ljus, att om än
ordställningen i denne senare: stt nemligen vid
hvarje Riksdag, vare sig Lagtima eller Urtima,
”välje Ridder fknpst och Adeln Sex Revisorer, att
emellan Riksdagarna öfverse och gran/ha Statsver.
keta och de flere deri omnämnde verks styrelse
och förvaltning, skulle tilläfventyrs lemna
rum för möjliga tvifvelsmål och olika tolkningssätt,
berörde § likväl bör så förstås, sorn
i Riksdagsordningen finnes uttryckt; helst
RiksdagOrdningens 12 §. bjuder; det RiddarhusOrdningen
bör lika med alla öfriga Stånds
ordningar, vara i öfverensstämmelse med Grundlagarne
författad. Men då Eder Kongl. Maj:t
behagade genom högstberörde Nådiga^ skrifvelse
förklara sig finns, till undvikande af ali
fram
-
Den 9 September e, nr.
97
framtida o«äkerhet eller skiljagtig tolkning;
det 47 §. RiddarhusÖrdningen bör, i öfverensstämmelse
med 68 §. i RiksdagsOrdningens
ordagranna lydelse j rättas och förändras, samt
Ridderskapet och Adeln Omfattar med begärlighet
detta tillfälle, att gå Eder Kongl Maj:t«
yttrade Nådiga önskan till mötes* får Ridderskapet
och Adeln, sorn i allt fall redan vid
denna Riksdags början anmodat deas Riddarhusutskott
att utarbeta ett Förslag till en förbättrad
redaction af nu varande Riddarhusordning,
i anledning hvaraf Utskottet ock med
ett Förslag i detta afseende inkommit, ehuru
detsamma ännu icke hunnit att af Ståndet
pröfvas, i underdånighet tillkännagifva, att
Ridderskapet och Addin, skall, i sammanhang
med den förbättrade redactiöneri till Riddarhusordningenj
som af Ståndet framdeles kan varda
antagen i underdånighet föreslå, och till Eder
Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse öfverlemna
den förändrade lydelse Ridderskapet och Adeln
anser oftanämnde 47 §. af 1818 års Riddarhusordning
böra af ofvanberörde anledning, erhålla,
för att bringas till ordagrann öfverensstämmelse
med hvad Grundlagarne i förevatande
ämne stadga.
Ridderskapet och Adeln framhärdar
Bil iilt Ridd. o. Ad. Pr. VIII. Band. ?
Dtn u September /. 'mi
Bilaga
till PleniProlocolIet för elen 11 September,
förmiddagen,
N:o i.
Friherre Wran gil t Hcnningt
Då mig veterligen ännu icke något Riksmöte
ägt rum, utan att fråga blifvit väckt om
jämnkningar och ändringar uti Financerna , så
vöre det önskeligt, att nu församlade Ständer
måtte vidtaga ett beslut, i detta vigtiga ämne
som kan tillfredsställa Nationen, och lämna
den hopp att kommande Ständer icke må sättas
i nödvändighet, att åter helt och hållit ändra
hvad vi nu besluta. Uti en fråga der stridiga
interessen lika söm afvisa den lugna och
djupsinniga eftertankan kan man med skäl
frukta ensidiga åtgärder, rasa i samma stund
som känslan för allmänt vä! höjer sin röst för
att framkalla ett beslut sorn skall afgöra Folkets
framtida öde, kan jag icke ett ögonblick
betvifla, den Patriotiska anda, som bör hänfö
ra hvarje Riddersman; och må det tillåtas
mig, att för Ridderskapet och Adeln framställa
de allmänna åsigter, sora leda mitt begrepp
i detta afgörande ögonblick.
i)en 11 September /. «*,
59
Den sanning att ett stadgadt myntvärde,'
Utgör Landets trefnad och välmåga, har så ofta
varit ett öfverläggningsäinne , stt för närvarande
föga vore att tillägga; men må det
tillåtas mig, att härvid göra den anmärkning,
att man vid denna frågas afgörande, bör noga
besinna, Folkets och i synnerhet de Skattdragandes
ställning, innan man genom ett penndrag
tillämpar Theoriens läror utan besinning
af Individuens ställning; då först blifva Theo*
rierna användbara, då de förena Statens och
de enskiltas fördelar; mpn då frågan nu allunda
visar sig för mina ögon att något interesse
måste vika, så kunna vi icke med nog uppmärksamhet
påminna oss Jordbrukarens belägenhet.
Jag vill derföre icke föra den nog
allmänna, msn i min tanka falska klagan att
Landtbruket såsom Modernäringen är ensamt
lidande, och bör ensamt underhjelpas Nej! jag
ställer alla Näringar uti samma cathegorie, de
behöfva hvarandra och fordra ömsesidigt understöd,
för att räcka hvarandra handen. Det
är icke sällan som man finnér att Hufvudstadens
interesse leder Opinionen och vill bestämma
våra beslut, men så mycket mera fordrar
Nationen af oss, att uppträda med sanningens
språk midt ibland detta förbländande
hvimmel, utan annat afseende än Folkets lindring
i sina bördor, och förmåga att med ökade
anledningar försvara sin sjelfständighet.
Vårt Fäderneslands oeh alla Länders erfarenhet,
har visat, att en hastig Öfvergång från
ett Systeme till ett annat fÖranledt de ölyckeligaste
hvälfningar, I en Stat, der liknöjdhe
-
• to o
Den ii September f. m.
ten träder i stället för det varma deltagandet
uti Nationens öde, och i sednare åren tyckes
Sveriges händelser besanna denna Lära, ej aflägsnad
från en fullkomlig utveckling, om man
icke i tid söker hämma olyckan i dess strida
lopp. Redan vid förra Riksdagen, förespådde
jag de vådor, som af då varande Ständers Finaneiella
beslut skulle blifva en följd * med
djup smärta ser jag mina aningar nära att
fullbordas» och jag önskar med det värml nit,
som följer min känsla för allmänt väl, att våra
Öfverläggningar skola lämna motsatta resultater
då man icke, utan orättvisa, kati
neka att de sammansatta Utskotten i många
delar, med alfvar, sökt bereda Landets väl, ehuru
jag ej i alla afseenden delar deras åsigter;
man kan ej annat än berömma den verksamhet
, sorn dess Ledamöter användt för utarbetandet
af denna Financeplan. Må man förlåta
denna långa ingress, men jag har enligt
min tanka, funnit den nödig för att påminna
oss om vådan af itt upplifva det förflutna,
och om närvarande tiders kraf, samt afleda förförvillande
Theoriers inverkan att, med glömska
af praktiken, grundlägga Folkens olyckor.
Financerne kunna enligt min öfvertygelse ben
traktas på a;ne sätt.
ijmo.i deras fullkomlighet sådane söm
befinnas uti välmående länder, der enskilte äro
förläggare och Staten endast genom välgörande
Författningar understödjer dessas välmåga.
sido Der omständigheter föranleda till den
Den n September J. m.
101
onaturlig» följden att Staten är förläggare, och
Jndividucrna af densamma understödde. I förra
fallet äga Myntets CreditSedlar ett bestämdt
värde, ägande rätten, en obetviflad helgd , geoom
hastiga och rättvisa ExecutionsLagar; ömsesidigt
förtroende gifver penningen en liflig
circulation, och befordrar industriens hastigare
utveckling. I sednare fallet der allmänna
Lånebiträden anlitas, erftr man vacklande myntvärde,
och deraf följande misstroende och penninge-förlägenhet,
hvilken förlägenhet, i vårt
Land öfvergådt till en direct penningebrisf,
då alla Cassör och Skatter samlas inom Hutvudstaden,
belägen på Rikets gräns, och således
motarbetande den allmännare circulation
af penningen inom Landet , hvilken om den
verkeligen existerade skulle göra ett mindre
behof af mynt..
I sådan sakernas ställning, är Lagstiftarens
första pligt, att »öka jemlik» Statens och
Individuernas intressen, genom en sakta öfvergång,
ifrån det onaturliga i våra Financer,
till det mera fullkomliga , hvarom jag förut
nämndt; och för att tillvägabringa denna ön»kan
anser jag följande Financiella principer
utgöra enda rätta grunden, hvarefter man bör
betrakta detta ämne.
t:o. Consoliderande af Bankens Silfverfond,
till en framtida möjelig realisation , eller
rättare sagdt utredning i likhet med hvad Utskotten
föreslagit.
I»t
3c n f I September f. m.
2:0. Att BancoSedelslocken så mycket
möjeligt är, bit>ehålles vid hvad den är , så
att en ålit för stor utsläppning icke kränke?
Capitalistens ägande rätt och en alltför stor indragning
icke skall sätta Näringsidkaren i den
Författning, att han ej kan utgöra Statens oundvikeliga
fordringar och bereda sin egen
välmåga.
*
3:0. Beklagligtvis är Landet alltför skuldsatt,
och fordrar stora Lånebiträden , och de
L&nctiilgångar, sorn lämnas till årlrga praductionen,
anses af manga otillräckliga; må hända
att de hafva rätt men jag vill för min del*
blott ärindra om nödvändigheten att tnedelsi
stränga Författningar lämna fria händer åt enskifta
Creditens begagnande hos deo redlige,
och stränga band på den oredlige, det är endast
på sådant sätt, som man i naturlig väg
så småningom öfverflyttas från ett sämre tillstånd
till ett bättre.
4^0' Då Spannemålert utgör en handelsvara,
men ej shijes af brist på Contanta köpare,
då Kronoutlagorna m d så mycken visshet
utprässas på de hårda vilkor, att oftast Bondens
sista Ko och gryta, gångkläder och öfriga
Lösören å flera orter föras Fögdenet öfver för
att försäljas och uppfylla Statens fordringar,
så frågas om man icke billigtvis kan påstå, att
ej allenast Creditbrist hos de högre Classerna,
utan äfven den mäst tryckande penningebrist
bos de lägre NäringsClasserna verkeligen äro
för handen, och att denna brist om öjel igen kan
S)cn 11 September f, >rC
103
sfhjelpss utan minskning i skatterna, och ett
i proportion af den ökade productionen lämpeligt
RörelseCapital, hvilket bör i min tanka
till en början underhjelpas af Staten , genom
ett sådant StatsLåneSystem, som gör allmän och
icke enskild eller Monopolisk nytta.
5:0. I stället för detta i 4:de punkten
artificiella medel, skall det visserligen hos manga
synas lämpeligare och förmonligare för Samhällsbeståndet,
att på hvad sätt som hälst, ja
till och med genom Utländskt Lån, få metalliskt
mynt i omlopp i Sverige} m-m erfarenheten
visar huru länge dessa metaller halva
haft trefnad i vårt Fädernesland, innan de öf
vergått tili andra Länder med stor befolkning,
utvidgad industrie , och der ett stadgadt och
utsträckt Creditväsende , till största delen ersätter
bristen på mynt, eller der en jämt till
tagande näringsflit och varumängd snart inlockar
de ädle Metallerna i tillräckelig myckenhet.
Genom det förvridna begreppet man i ail
mänhet har, att anse Guld och Silfver såsom
förmögenhetsrepresentanter, faller man ofta
j det misstaget, att icke jämntöra Penningens
värde , med hvad man derföre kan erhålla i
nödvändighetsvaror. Hvarföre kan man icke
lika så väl mäta förmögenheten med Säd ,
Kreatur och varor af alla slag? då enligt den
förstnämnde fclagtiga principen Peru och Mexico,
med sina outtömmeliga Guld och Silfvergrufvor
skulle vara rikare än England och
Den is September, f; m.
Frankrike med sin industrie och stora varqt
l verkning, men förhållandet är alldeles tvärt»
om. För öfrigt lior jag mig med ali trygghet
kunna påstå, atr Sverige med ett upplyst
användande af dess skogar, Bergvek, Strömmar
pcb på fleste ställen förträffeliga jordmån
äga fördelar, hvars välgörande inverkan, till
Landets förkofran, äro oberäkneliga, och kunna
täfla med hvilket land som helst: mep man
synes vilja mqtarbeta utvecklingen af dess förmåga
emedan den kan häoda vore mindre fördelaktig
för n|gra Individuer; men har väl
det i tio år bepröfyade besparings- och indragningssystemet
varit mera gynnande för
det allmänna välståndet, eller för Bankens Credit,
än det systéine sorq genom en liflig circulation
sätter krafterna uti den verksamhet,
so,m är så gagnelig för den stora allmänheten.
På man uppgör en jemförelse af det allmänna
förmögenhetstillståndet nq och för tio år
tillbaka, huru utfaller den till näringarnes
fördel, äfvensom om man antager möjeligheten
att undvika alla missbruk, hvilken är det, utom
Hufvudstaden , som vid denns jämförelse icke
* ser mera välmåga och mera rikedom i senare
gn i förra fallet, då fattigdomen och vanmagten
nu mera med hvarje dag tillvexa Hvad
vöre Skåne utom den så mycket öfverklagade
MalmöDiscont hvars tillvarelse upphört? och
hvad hade Sverige varit ptan de flera millioners
tillökning af RörelgeCapitalet år iflop?
kanske hemsökt af Rikets Fiender i denna.
Hufvudstad, lör hvilken det nu synes att landets
interesse måtte yika. Dg t stora misstaget
Den II September f. m.
Jivilade derpå, att då varande Ständar ej skilj—
de Stålens skuld från Bankens, men då detta
sorgfälligt undvikes, hvarföre uppställa så
många hinder emot de systémer sorn satt England
på höjden af sin rikedom och politisk*
styrka, som kommit förenta Staterna att förkofra
§ig till en förökad rikedom ojemförlig
med andra Staters, i anseende till den hastighet
hvarmed den till vext-.
Hade icke hos oss det en gång utgångp*
RÖrelseCapitalet så hastigt blifvit indragit, och
på samma gäng den enskildta Crediten blifvit
hunden, hade icke ett förvändt yrkande af be*
sparingssysteme, förenadt med felaktiga Tullförfattningar.
motverkat utveckling af ali handel
och industrie inom Riket, så skulle man
nu icke höra klagan öfver det missförhållande
so,m man anser vara en fpljd af pappersqiyntets
myckenhet. I följd af dessa betraktelser
kan man icke hysa betänkligheter att använda
sådana medel, sorn hvarken försämra Bankosedelns
värde, eljer minska produetionens
framgång. Att beständigt uppskjuta det godas
och nyttigas antagande, under förevändning
af bristande mognad är lika beqvämt för
de styrande, <om skadeligt för de styrda.
Skall då menniskan aldrig börja att utveckla
sina krafter, eller att förbättra sin belägenhet
förr än det ena och andra hunnit en viss grad
af mognad, så är det så godt vi återgå till
yårt fordna Vikingalif.
Det problem att med minsta kostnad
t)!,ii ii September f. m.
förskaffa sig största vinst, kan endast lösas
med biiräde af kunskaper och CapUaler, utom
hvilka ett Lhnds förmögenhet och Industrie
alltid skola skrida tillhakars. Utan kunskaper
som lära att på det mest ändamålsenliga sätt,
använda arbetskrafterna skulle man arbeta förgäfves,
och utan Capitaler skulle man icke
kunna förskaffa sig kunskaper.
6:0. Under så väl detta som förra Riksmötet
äfven som uti Samhällslifvet, utropas
Hushållning såsom von plus ultra för Folkens
uppkomst och sällhet; detta ord så ofta an
vändt,
men i min tanka lika ofta mi6sbrukadfc
gifver mig anledning att inför Ridderskapet
och Adeln utvekla det begrepp jag gör mig
derom Med hushållning förstår jag, de Capitaler
som samlas, för att genast utgå i allmänna
Rörelsen till reproduction, således äf
ven
den sorn genom luxe utsprider sina inkomster
verkar reproduction på dylika inom
Landet tillverkade Luxartiklar, och är
en nyttig medborgare: då först får han namn
af misshushållare, då han tillgriper Capitalet
för att tillfredsställa sitt luxbehof, och jag kallar
den hushållningsprincipen, att bära valmar,
då man har råd att bära kläde leda till
en för det allmänna, stor misshushållning.
7:0. Den medelväg man bör följa, föranlåter
mig att göra Ridderskapet och Adeln
uppmärksam deruppå, att då man ständigt
och med skäl beklagar penningekarleo* minikade
förmögenhet, genomett försämradtgmynt,
Dea Ii September J, m0
I07
bor man icke aflägsna från sin tanka, landtmannens
ännu svårare belägenhet, sorn får
för sin vara i nominalt värde hälften så mycbe,
sorn han förr erhöll i bättre mynt. De små
Capitalisterna och Jordägarn» äro mäst att beklaga
och då de sednare utgöra det största antalet
ocb deribland vår aktningsvärda Allmoge,
sorn mäst bidrager till Statens bestånd, så
lämnar jag åt Herrarnas egot bepröfvande,
huru man rättvisligen bör behandla Financerna.
För den större Capitalisten, och större
Jordägaren, bör det vara likgiltigt, hvad Financeplan
som användesj deras öfvervigt är
gifven, det gifves ingen conjunctur sorn de ej
bunna motstå, då de förstå att rätt använda
de håfvor, som Försynen lemnadt i deras händer.
För dem bör samvetets fordringar utgöra
högsta belöningen.
8:0. Till slut har jag som hufvudgrund
för alla FinaDciella principer att tillägga, det
hvarje Financeplan, som ej tillika åtföljes af
en lika hastig ExecutionsLag, som här istockholm,
skall föranleda till Credit brist och deraf
följande penningebrist.
Då jag nu, efter bästa förmåga, och renaste
uppsåt, sökt inför Ridderskapet och Adeln
anföra, från hvilken synpunkt jag betrak'
tar Financeplanens i Sveriges närvarande ställning,
skall mitt bemödande blifva, att vid discusionen
af hvarje punkt ihågkomma, hvad
sorn bör utgöra ledningen för de skäl jag
T)tn i j September j. m.
använder och i hopp att härutinnan vara conseqvent
är jag förvissad, att mina välmenande
afsigter vinna rättvisa äfven af dem, som
må hända Ogilla mina principer
För
Riksens Ständer kan det ej vara främmande,
med hvilken bäfvande otålighet våra
Coinittenter vänta uppgöraodet af en länge
omtalad och omtvistad Financeplan; jag kan
ej dölja för mig sjelf och vill ej heller göra
det för eder mina Herrar, den känsla mellan
hopp och fruktan hvaraf jag vet, att Nationen
ålerväntar sina Ombud, såsom deras välgörare
eller olyckgförebud; hvad hafva de väl hört
intill denna stund, såsom följder af våra 8:ta
månaders öfverläggningar annat än ökade skatter
och ökad förlägenhet, är detta en tröst då
de redan åtagne utgå under klubban? Måtte
då uti denna angelägna sak våra beslut hlifva
sådana, att vi, utan att rodna, kunna återvända
till våra hemorter, utan att anklagas,
såsom de, hvilka under larfvén af frihetens
språk, blott bär njutit behagen af sällskapskret--  sarnas nöjen; Svensken i allmänhet, och dess
Representanter i synnerhet, äro alltid måne
om deras sjelfständighet, de hafva aldrig upphört
att vara det, icke en gång vid branten
af dess fall, men mina Herrar vaktorn oss från
denna brant till hvilken vi må hända, kunna
närma oss hastigare än vi i detta ögonblick
föreställa oss, om den Konung som Svenska Folket
sjelf kallat på Sveriges Thron, och vid
hvilken vi fästa vår kärlek och våra förhopp
-
Den 12 September J, m, 109
ningarj genom de beslut vi bär fatta, »kulle
komma att regera öfver ett olyckligt Folk,
Bii agor
till PleniProtocollet för den 12 September,
förmiddagen.
T*Jio i,
Herr Treffenberg, Curry Gabriel:
Jag hade icke tänkt yttra mig något i anseende
till de åtgärder Rikets Ständer vidtogo
för Financernas upphjelpande, emedan jag är
öfvertygad om, att huru mari opererar utan
att skänka BancöSedelri ett bestämdt fortfarande
Värde, blir det endast paillativer och
tjenar blott att försvåra en Realisation i framtiden.
Jag kan dock icke för miri egen tillfredsställelse
undgå att vid nu ifrågavarande
litte puncten af sammansatta Utskottens Betänkande
förklara, att jag med min röst protesterar
mot allt utgilvande af Statsobligation
er<
Den 12 September /. m.
Jag anser dem icke vara af högsta behof,
ock så länge bör dylikt mynt efter mine åsigter
icke komma ifråga. Om Nationen icke
på annat sätt kan utgöra Anslagssummorne, är
rättast att säga det korta ordet Nej, till allt
som icke är af högsta nöden pakalladt, och
sådant år i sanning efter min slutförmåga, mycket
som blifvit begärt, dels af Regeringen, dels
af enskildte Motionairer. Jag förutser, att om
vi väl börja med detta skuldsättningsystéme
har det ingen gräns med reqvisitioner från
alla håll. Ce ricft qne le premier pas qui comte
lyder Fransyska ordspråket och det besannas
alltid.
För att undgå framtida förebråelser ber
jag att till Protocollet få dieter» för min räkning
Nej tili alla vidare Anslag och Nej till
StatsObligationerne.
N;0 2.
Friherre Ankarfvård, Carl Henric:
Den Ellofte punkten uti de Sammansatte
Utskottens Betänkande, lemnar ett allt för vidsträckt
fällt för uppmärksamheten för att icke
påkalla några anmärkningar ; den lemnar efter
min tanka ett allt för obegränsadt tillfälle för
en ytterligare Statens skuldsättning. Utskotten
visa sig ej otydligt derom öfvertygade
att de vid denna Riksdag blifvande Anslagen,
komma att öfverstiga de vanliga tillgåogarne i
Ven ii September r.
vanlig väg; och man föreslår således att briatén
skall fyllas medelst af RiksgäldsContoiret
upptagne Lån, emot Obligationer till Sedelbafvaren
att af RiksgäldsContoiret inlösss vid
anfordran jemte Ränta efter Tre procent om
året.
lanledning härutaf ber jag att å nyo få fästa
uppmärksamheten på den frågan, om dst är bestämdt
afgjordt att de behof som ifrån Folket
påkalla så stora skatter, förknippade med så stora
enskilta uppoffringar undergått en undersökning,
som bordt tillvägabringa öfvertygelsen
om deras oumgängelighet. Då jag nu icke
anser denna undersökning vara lör sig gången
på sätt och ifrån grundsatser som jag hade
önskadt, så anser jag mig icke kunna tillstyrka
att uti Låneväg fylla dessa föregifne behof,
hvars riktighet, hvars närvarande eller
framtida nytta jag ännu icke erkändt. Genom
de föreslagna Treprocenssedlarnes utställande
hvilka vid sikt af Banken skola inlösas, skall
sedelstocken ökas i och för fyllandet af Statens
behof och således samma systéme af tvångslån
ifrån Bancosedelns innehafvare följas, och
den en gång oundvikeligen inträffade liqvidationsperioden
skall såmedelst ännu ytterligare
försvåras. Man torde härvid vilja invända,
att det är RiksgäldsContoiret som utställer dessa
Obligationer, hvilkas efterfrågan genom sits
tre procen6ts ränta bör blifva begärlig; men
Jag ser detta oaktadt ingen ting som tryggar
mot möjligheten af dessa Obligationers hastig»
företeende till inlösen i Banken, hvarigenom
IlS
Ben H September /, m.
beloppet utom allt tvifvel kommer att betunga
BankoSedelstocken med en ytterligare tillökning
af sedlar utan någon slags motsvarande
fond och icke ens försedd med Riksens Ständers
förbindelse till Banken, att såsom Statens
skuld godkänna den sålunda ökade Sedelutgifningen,
som utom allt tvifvel ännu ytterligare
skall öka peönitigaförsäriiringen.
]3g ogillar allt SfatsLånesysteme, sorn ej
af högsta nöden är påkalladt. Jag ogillar detta
skuldsättningsSystgtti på den grund att jag
ännu ej kunnat öfvervinna mina betänkligheter
i anseende till den moraliska beskaffenheten
af dess egenskap. Jag tror det tillhöra
den störa haturinrättningen, att Menniskans
drift är ett sträfvande; för att åt ett kommande
slägte lemna en besparing eller ölverskottet
af det närvarandes behållning utaf arbetsprodukt.
Man bestrider också icke detta förhållande,
trien man använder det, i min tanka
felaktigt, då man drifver den sats, att eri
Statsskuld!, utan förbehåll är en tillden kommande
generationen lemnad skatt, jag inser
visserligen Undén hvilka förhållanden och huru
man under tillhjelp af någon findtlighet
kan undetstödja denna sats; men jag ksft ömöjligt
fatta hurti den någonsin eller ifrån
någon synpunkt kan blifva användbar
i anseende till de dagligt tärande behofven
för Staten i allmänhet, hvilka i mili
tanka aldrig kunna hänförastill annat än uppäten
mat. Jag förkastar således Förslaget i
dent
-
Den 12 September / mi
113
na del. Men vid valet emellan Statsobligationer,
då det icke mera vore möjeligt att bestrida
nödvändigheten af deras utställande,skulle
jag alltid företrädesvis rösta för fem procenuObligationer,
ställde på viss betalningstid ,
och grundade på en gifveh och bestämd Amortissements
fond. Endast på detta sätt blifva
StatsObligationer en formelig Statsskuld,’
för hvars återgäldande hela Samhället måste
ansvara, då deremot de föreslagne TreprocentsSedlarne,
1 fal 1 jag ej misstagit mig om meningen,
blott komma att utgöta ett ytterligara
intrång uti den redan nog mycket förnärmade
Sedelinnehafvarens rätt. Jag inser nog de vådliga
följderne af sådane fern procents Obligationer
uti Landets närvarande enskilt gäldbundne
tillstånd; jag inser tydligen huru alla penniogeägare
skola uppsäga till och med sine
intecknade fordringar lör att företrädesvis insätta
sine penningar uti RiksgäldsContoiret emoc
sådane Obligationer, tilt undvikande af
kostsamma Lagsökningar, och det ofta i penningeaffairer
ännu obehagligare tvånget afenskilta
considerationer. jag erkänner således
gerna att jag utaf införandet af ett sådant LåneSysteme
tj kan beräkna alla de vidt utseende
följderna af ett sådant Systems införande,
och jag vill också icke åtaga m:g någon delaktighet
uti ansvaret för dem. Jag tillstyrker
derföre Ridderskapet och Adeln att låta sa
kerna förblifva uti sitt orubbade skick i den
na del, derigenom att inga högre anslag be
Bil
till Ilichl. o. Ad. Prof. VIII Band. 8
Den 12 September f. m.
viljas, än som kunna utgöras genom d® gamla
utvägarne i bevillningsväg.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för flen 12 September,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr von Francken,
Jag får vördsammast underställa Högvälborne
Herr Grelven och LaodtMarskalkcn samt
Höglofl Ridderskapet och Adeln om ej nu ifrågavsrande
i3:de punkt borde slutas med
ordet Eficter, samt sista meningen: utnjuer
hvad hi/t ils. per mediuip i f rån och med iSvj till och
med 1S2-Z, varit vanligt, alldeles bortgå, då derigenom
de 1,200,000 R:dr, som äro anslagne
till jemiån kunde blifva beräknade utöfver
de i föregående punkt nämnde 30 Millioner,
och tillfäll® derigenom lämnas til! större fastighetslån.
jagjmsér ganska väl,att en lörökad och
Deri 12 September f. m, 115
följakteligen försämrad Sedelstock, som endast
uppehåller några få individuer, onekeligen
för det hela allmänna medför skadliga följder;
jag inser äfven, att en för långt utsträckt Fastighets
beläning lika skadar den låntagande
som Staten, men jag anser skyldigheten
fordra, att i hvad tjenligt kan vara, gå det
Hedervärda BondeStändet till mötes, och genom
den af mig nu b gärta förändring kunde
vi äga ti 11 tälle dertill, utan märkelig våda,
helst följden å andra sidan torde äfven ej vara
så förmånlig, om dessa 1,200,000 R:dr '
blefvo inberäknade i de 30 millionerna, och
Conjuncturen gjorde Jernlånen öfverflödige, så
minskades onekeligen Sedelstocken till ej fullt
29 Millioner, hvilket vore lika obilligt som
ovärdigt handlat mot Jordbrukaren, hvars belägenhet
är lika som vid Riksdagens början,
och hvarom den Riksdagsman, 0111 sådan skulle
finnas, som genom sitt långa vistande i Hufvudstaden
glömt hemortens ställning, troligen
vid återkomsten erhåller en obehaglig påminnelse.
Jag får derföre ödmjukeligen anhålla om
"* Högvälborne Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition på min nu föreslagne förändring
af i3.*de punkten.
Den iS September f. m,
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 16 September,
förmiddagen,
N:0 f.
Herr Mont.sommerin, Gr.fiaf:
Emot Herr von Törne, Michaels, upplasta anmärkningar
i plenum den 5 dennes f. m. mot
mitt anförande i plenum den 22 nästförflutne
Augusti i afseende på väckt Motion om Jemtlands
återförenande nied Wiji er Norrlands och
Herjeådalen! med Gefleborgs Län, anhåller jag att
vördsammeligen !ä göra några erinringar.
I förbigående kan jag icke uragtlåta att
förklara Herr von Törne min förbindelse öfver
den uppmärksamhet hvarmed jag ensamt
personligen med svar och anmärkningar blifvit
hedrad, ehuru jag uti mitt första anförande
icke ens nämndt Herr von Törnes namn och
ehuru fl-re i frågan sig yttrat, bland dem Herr
af Uhr Ii os Ridderskap-t oth Adeln samt Anders
Mårterifon, Eric Andersfon Bång och Carl
Bergman inom Hedervärda BondeStåndet, hvaraf
d>' 2-.ne förstnämnde dessutom äro de, hvilka
framställt ifrågavarande ämne Men åsidosättande
denna ensidighet, denna personlig
-
Den 16 September f m,
»17
het uti Herr von Törnes anmärkningar, detta
bemödande, att concentrera anfallet på enenda,
ehuru tillhörande flere, skall jag dock, så vidt
jag förmår, söka att försvarara icke blott min,
utan äfven deras, som med mig delat enahanda
öfvertygelse i detta ämne.
Herr von Torne börjar med att till styrka
för sin tanka åberopa en af 30 Jemtlands Invånare
utgifven underdånig skrifvelse och ”anhållan,
att intet affeende måtte göras pä denna mo
tion (nemligen om Jemtlands önskade återförening
med IVeJlerNorrland, och Herjeådalen med
Gefleborgs Lein) som emot deras vilja blijvitjramJlälld
och forn rekt jhider mot Folkets önjkan och
fanna interesse.'” Då denna underdåniga skrif
velse är införd i Allmänna Journalen N o 203 den
3tdje dennes, har hvarje läsare sf denna Tid
ning varit i tillfälle att göra sig bekant med
dess innehåll. Det kan icke undgå någon lä
sares uppmärksamhet, ja förvåning hvilket också
bevisar sig af en Artikel i gårdagens Ali
männa Journal, hurusom denna skrilvelses Författare
vågat nalkas KonungaThronen med anklagelser
mot och missgillande af Riksdags
manna personliga åtgärder, i synnerhet som
allt hvad deruti anföres är grundadt på blotta
berättelfer och rykten, så mycket mera som då
denna underdåniga skrifvelse blifvit författad,
Motionen inom de Höglofl. Utskotten ännu
icke ens blifvit behandlad, mindre inom Ståndens
plena till pröfning upptagen; Dessutom
är det serdeles djerft att 30 personer tro ftig
med den säkerhet kunna bedömma och känna
Den 16 September/, m.
36,000 personers öfvertygelse att dessa 30 anse
sig, på deras vägnar kunna tolka den inför
Thronen, och i följd deraf miss gilla och klandra
sina Riksdags Ombuds åtgärder. Jag tror icke
att ett sådant förfarande är värdigt, är öfver*
ensstämmande med Riksdagsmanna helgden, är
förenligt med Grundlagen, eller med den medborgerliga
pligt som bjuder att Riksens Ständers
öfverläggningsr böra vara fredade för
klander, impulser och anklagelser, af hvad
namn Och beskaffenhet som helst. Det hör
icke hit att utforska upphofvet och egentliga
ändamålet och syftningen af denna underdåniga
skrifvelse, underteknad af ÖfversteLieutenaoten
vid Regementet, af 4 f. d. Officerare,
f. d. RegementsLäkare, Rector, Apothekare,
Postmästare, Gästgifvare, Källarmästarfc m. flere
Ståndspersoner samt 15 ä 16 Bönder, hvaraf
likväl Olof Nilsfon under 1818 års Riksdag förenade
sig, såsom dåvarande Riksdagsman, uti
den äfven då väckta Motion om Jemtlands återförening
med Westernorrlands Län, utan
att denna fråga då möttes af något missgillande
eller klander inom Orten. Salunda är det
iner än oväntadt, att nu finna 30 personer yrka
hvad Herr von Törne åberopat, att nemligen
intet ajfrende matte göras på detina motion,
forn mot deras vilja bhjvit framjiåld och forn rakt
Jlrider mot Folkets önfkan och fanna interesfe.
Det skulle, i sanning blifva ett begynner -  ligt förhållande, om Nationens Representanter
vid hvarje Motion de ämnade väcka, vore
nödsakade att förut underrätta sig, huruvida
Den 16 Septernber e. m, 119
densamma öfverensstämde med v hfa perfoners
eller C or porat toners vilja och önjhan, och om
också dervid alltid inträffade den sällsamma
omständigheten, sorn vid den väckta motionen i
detta ämne, att nemligen såsom man vill yrka
sjeffmanda förklaranden sig framställde med
den oväntadt djerfva omfattning att 30 perso,
ner tro sig kunna uttrycka pluraliteteDs vilja
och önfkan bland 36,000 menniskor hvilka icke
blifvit rådfrågade, icke hörde, tyckes detta
förfarande likväl så problematiskt, så litet
antagligt och fögaeller intet ändamålsenligt, att
denna utväg hos ingen rättskaffens Riksdagsman
lärer vinna ringaste afseende.' det torde alltså tillkomma
vederbörande Ut [kott och vidare Rikfens
Häglof .Ständer att ensamt upptaga, pröfva och afetter
tillf yrka så väl denna Motion som alla andra
inom nuvarande Riksdag tillbörligen väckt*
och till behandling remitterade Motioner. Hvad
Herr voa Törns sålunda åberopat till styrka
för sin öfvertygelse, nemligen att feve aj Jemtlands
Invånare hafva till Hans Majit Konungen
inkommit med underdånig anhållan, att intet af fiende
måtte göras på denna Motion, forn mot deras
vilja blifvit fram fäld, torde hvarje opartisk finna
icke gälla för ringaste skäl mot Motionairernas
och min tanka, och jag vågar tillägga
icke eller till någon ledning eller grund för
Utskottens åtgärder eller Kongl. Maj ts Nådiga
afseende, emedan det icke lärer undgå någon
upplyst och erfaren granskare, att inse, det
rätta värdet af dylika underdåniga skrifvelser,
sorn, likt den ifrågavarande, ingenting upplysa
om Yelfva saken, och således till intet an
-
120
Dill 16 Septemberf* rit.
nät tjena, Och kanske dess Författare icke eller
dermed annat ändamål haft, ärr att leda
uppmäksamheten frän saken och på den person,
sora, under utsmyckadt, något för obegränsade
loftal, synes deri utgöra egentliga,
ämnet, åtminstone grundionen med blott några
mer och mindre derifrån aflägsnade variationer.
Derefter anför Herr von Törne: att JemtLimingen
vid Norr/ka gränfen kar omkring 41 mil
till Herivfandj och tillägger: hvem kan betvifla
de fvårighe ter, forn mota att på få dant af/land vid:-  taga endcjl vanliga adminiflratina åtgärder, Jorn aUgga
alla Laneflyrdfer? Jag svarar den kan betvifla
deisi (iårigheter, som vet, att man i eko
bör räkna vägalängden efter den aflägsenhet
en och en nan ytterst vid Norrska gränsen boende
enskildt perjon eller hushåll har till Hernösand:
I sådant fall skulle särskildta Läne
styrelser
erfordras på många ställen, bland
andra en i ÖjverTorneå, emedan der finnes Nybygge
och således några innebyggare, hvilka
hafva circa 45 å 50 mil till deras Länestyrelse
i Piteå, och af enahanda skäl ett serskildt
Milit arbefäl) emedan en och annan Soldat der
har 30 mil till Compagn irsmligsplatsen. Hvem
inser icke det ensidiga , det ytterligt oantagliga
af sådana beräkningar? Säkerligen äfven
Herr von Törne, och således tillika lempligheten,
åtminstone möjligheten deraf, att Invånarena
i Jemtland framdeles, likaväl som tillförene
skulle kunna äga deras Lane flyr elfe i Hernnjand,
dit de öfverhufvud tagit icke äga msr
Den i6 September f, m.
an 13, 20 ä 28 mil. Således torde detta Herr
von Tornes stea!, utan stt man äger någon specie]
kännedom af en Landi höj dinges göromål också
kunna anses bland de problematiska , sora
tala en närmare bevisning.
Likaså med Herr von Torner uppräknade
skäl, hvarföre Herjeådalen bör vara förenadt med
jemtland, nemligen 2 att J’ nu mera allman Landsväg
emellan Jemtland och Herjeådalen, på Statens bekostnad
blifvit anlagd, att deri sistnämnde Provinsens
invånare hafva i allmänhet längre väg till Geflej än
till Östersund och på de marknader, som hållas å
sistnämnde ställe, kunna de både köpa sina behof och
afyttra sina varors oell bland annat: att ajvittringsvei—
ket derstädes lärer komma att besörjas genom Jemtlands
a/vilt ringsdomare/’ Åberopande Motionairernes
samt Höglofl. Utskottens skäl för Herjeädsilens
önskade återförening med Gefleborgs
Län, beböfver jag blott mot Herr von Törnes
föregående yrkande tillägga: dt dm på Sta
tens
bekofineld anlagde Landsvägen emellan Herjeådalen
och Jemtland, beklagligen icke talar för
dessa provincers förening, eftersom Innebyggatena
i Herjeådalen säll,an och nästan aldrig
b;gagna den, emedan de så mycket möjligt är,
undvika att hafva någon communication med
Jemtland, aldraminst med Östersund, der de
visserligen hvarken köpa sina behof elier afyttra
sina varor; detta sker alltid i Städerna
inom Gefleborgs Län; också strider Herr von
Törnes uppgift, utom mot rätta förhållandet,
äfven mot dess egen 5 års berättelse der
nämnde stad uppgifves sorn. blott en stor by och
122
Den 16 Septemberf. m-,
der Handeln ej är lifligare än i Jemtlands större byar,
med undantag då marknader hållas, Och desse
bevistas nästan aldrig af Innevånarena i Herjeådalen,
emedan de hafva mera fördel att afyttra
sina varor och att uppköpa sina förnödenheter
i Hudiksvall, Söderhamn eller Gefle.
Att vidare den förmodan, gissningen eller
aningen: att a/vit t ringsverket derstädes lärer komma
att besörjas genom Jemtlands Afvittringsdomare,
skulle kunna anses, såsom Herr von Törne
påstår, för skäl mot Herjeådaiens afskiljande
från Jemtlands Län, är icke eller för mig
möjligt att fatta, och torde af hvar och en
som håller sig inom verklighetens, icke blott
möjlighetens och derpå grundade gissningarnes
område bedömmas under all vederläggning.
Ändå drager Herr von Törne häraf den bestämda
slutsats att: ”alla dessa omständigheter skulle göra
den föreslagneförändringen på det högsta olämplig"
Jag öfverlämnar detta påstående, säker om en
bättre slutkonst hos hvarje opartisk, till Riksens
Högloft. Ständers närmare afgörande.
Nu återgår Herr von Törne till Jemtland,
börjar med att uppräkna hvad der bör göras
nemligen ! "floderna böra göras flottbara, nya vägar
böra anläggas, Kronans ägor böra skiljas ifrån
enskiltas, nya bostäder byggas, sådane arbetsföra per.
söner i> Dalarna och Wermland öfvertalas att nedsätta
sig som Kronohemmans åboer," och frågar i
följd häraf: ''Manne icke till alla dessa anstallterfordras
Lånestyrelser, sorn utan för långt afstånd från
din ort. der förbättringarna |böra göras med uppmärksamhet
kunna följa och befrämja dessa vigtiga
Den 16 September e. m.
12.?
företag? Han svarar väl sjelf: ”DJta förekommer
atminjlont ung o/lridigt.” Men hvem inser
icke huru ringa skäl dylika yrkanden innebära,
ty om det fordras nya Läneftyrelfer till alla
förbättringar man inom hvarje vidsträckt landsort
skulle kunna företaga , hvar funnes då
gränsen för nya Landshövdingars tillsättande?
Dessutom finnes redan och har i flere år funnits
en SttömrensningsComité, som besörjt och
besörjer ännu om uppränsningen af dervarande
Floder, storskiftet fortfar ju äfven och arbetsfora
per fonér måtte väl hvarken från Dalarne
eller IVermeland behöfva införskrifvas, så länge
sjelfva orten icke saknar arbetsfört och arbetsvandt
iolk , som i alla afseenden är jämförligt
både i arbetskraft och kuijlindiijlrie , om ej öfverträfrande
innevånare i hvad provins sorn
helst inom Sverige. Någon serskildt Länestyrelse
torde således icke eller ; dessa afseenden
af någon serdeles nödvändighet påkallas i Jemtland.
Derefter kommer Herr von Törne troligen
på sjelfva egenteliga ämnet af dess anförande.
Men det har också fordom funnits ett
Land, der Regeringen hade sina Loftalare, der
Folket månadteligen underrättades om Regeringens
storverk och der Embetsmannens duglighet
beräknades efter loftalets mer och mindre
lyckliga uppfattning. Men dessa loftal
gjorde, oagtadt de berömvärdaste bemödanden,
detta land icke lugnt, icke lyckligt. M8ra välgörande
följder hoppas jjg dock, af varmaste
bjerta, lör mitt Fädernesland! jag hoppas att
124
Den 16 Septemia' f. m!
allt prål, all flärd , all lux i lefnadssätt och
ta i, matte ga vika för den redbara tankan, den
sanna, oegennyttiga handlingen, om också oberömd,
och då jag så önskar , bör jag äfven
jörbigå att anmärka något vidare om de flora
anf alter, som i Jemtland blifvit gjorda , och
hvarpå Herr von Törne med så mycken fjelfförfakelfe
och blygfamhet öfverlemnar en ganska
omständlig uppgift, ehuru jag likväl icke kan
frångå min öfvertygelse, att man nemligen på
/tallet icke derom kan jå någon ferddes påtaglig
er/arenhet.
Dessutom talar allt sådant ändå icke för
nödvändigheten af en serskildt Länestyrelse t
Jemtland, ty om också denna provins hört,
såsom tillförene, under VästcrNorrland , hade
visserligen hvarken Kongl Maj-.ts landtfaderliga
omsorger och Nådiga penningeunderstöd tili
premier för Ylleväfnader , eller till Kongl, HttshållmngsSällJkopet
fafom gåfva, eller Riksens Högloft
Ständers af Kongl. Maj:t sanctionerade
önskan om Jemtlands Fäl tJägareRegementes
minfanin g ifrån 1000 till 8 O© man, uteblifvit, lika
litet som det Nadigfi förordnade JlorJkiftet, uppbyggandet
af ett SpannemSkMagazin, anläggandet
af 7 Schö ferier och nya Landsvägar till
Norrige och Herjeådalen elier hvad andra företag
som hälst, hvilka likväl kunnat ske och
säkerligen ätverr skedt om Jemtland också icke
haft en serskildt Länestyrelse. Desäa /lora anfalter
kunna sålunda icke räknas till Läneflyrelfcw
åtgärder, emedan de utgått från
Ben 16 September /. m.
Kongl Maj:ti och Rilfeiis Hoglcjl Ständers tillgörande.
Till stöd för Säde&producfwn anför Herr
von 1 Örne ätt: ”i. en del Socknar odlas Stid tued
samina fördelsorn i Rikets sydliga provincer, dä ett
medium beräknas af 10 ärr i andra äter kan icke med
fordel odlas annat 'an foderväxter. Att uti ett sådant
land söka införa, blott en odlingsniethod vore oklokt
och skadligty och detta är just hvad jag påstådt,
men i hvilka Socknar Säd odlas med samma f ördel
som i Rikets sydliga provincerom man också beräknar
ett medium af io år, påkallar en närmars,
mera omständlig och bevisande uppgift
än denna obestämda, som ingalunda låtar trolig.
Mina b efky Ilningar tyckas således icke vara
ogrundade eftersom Herr von Törne inst i aimér
uti de samma, så.val i afseende pä produetionssättet,
som i afseende på det så kallade
För valtningsUtfottet, hvars utsträckta skrifveri
Herr von Törne icke kunnat vederlägga ,
men deremot sökt bevisa nyttan af Sockenberedningar
i Statiflift, Ekonomijkt och Topografijkt
hänseende; medgifvande denna nytta, betviflar
jag ändå att just för dessa Sockenberedningar
en serskildt Liim flyr elfe, såsom Herr Von
Törne yrkar skulle deraf vara en följd. Herr
von Törne medgifver sjelf fördelen af Municipal
/lyrelfer, hvaraf Sockenberedningar äro en härmning;
men hvarföre de samma icke skulle direct
kunna Correspondera med Landt bruks Acad
emten, ser .jag inga hinder, intet skäl? Och
det vore genom så beskaffade, frivilliga Municipal
flyr elfer inom hvarje Socken, som llere Lä?
126
Den i6 September f m.
nestyrelser kunde indragas till betydlig besparing
för StatsCassan, utan att Provincernas administration
derigenom skulle något förlamas,
utan tvärtom bringas uti tn mera direct bero
ring med sjelfva Regeringen , och den medborgeliga,
constitutionela andan så medelst
kraftigast lifvas och underhållas. Sålunda finge
Regeringen Embetsman icke blott för Löner
och Penfioner såsom nu, utan Embetsman för
äran och tillfredsfiällelfen att kunna gagna sitt
Fädernesland. Denna slags Patriotism är den
berömvärdaste, den minst tvetydiga, och mest
gagneliga: uppoffring af lif och lemmar för det
allmänna bästa kommer lyckligtvis, icke alltid
i fråga; men ständigt behöfver vårt fattiga Fä
dernesland Embets- och Tjenstemän , hvilka så
litet som möjligt äro Statens blott tärande, dess
tillgångar utsugande medlemmar. Frivilliga
öfvertaganden af administrativa åtgärder är det
enda sättet hvarigenom många kostsamma, med
ständigt uppdrifna Accorder och vid afskedstagande!
med stora pensioner begåfvade Embets-
och Tjenstemän, skulle kunna undvaras.
Också kan jag icke nog beprisa Herr von Törnes
erfarenhet och intygande om Municipalsty.
reiserg nytta. 1 Jemtland är ådagaiagdt huru
mycket genom dem kunnat tillvägabringas, utan
att några serskilda Embetsman med löner
och arfvoden behöft tillsättas; det mångfaldiga
de uträttat har Herr von Törne uppräknat,
men beklagligen för min motpart, bevisa de
derjemte att der sådane finnas, blifva Lciiuftifreljerna
mer och mer öfvetflödiga; hvaraf föl—
Den 16 September f. m,
jer att den serskildta Länejlyrelfen i Jemtland så.
mycket mindre är af nöden.
Ifrån frågan om SockenSällfkaperna och FörvaltningsUtJkottet,
öfvergår Herr von Törne till
teckningen af ”de svårigheter och stridiga meningar,
sorn merendels miila alla allmänna Förslag, just derföre
att de äro allmänna, och således ej lampliga för
allas närvarande, cnskilta interesse.’’ Sanningen af
detta yrkande bevisar just Herr von Törne så
tillämpligt på sig sjelf genom sitt bemödande
att motverka det nu ifrågavarande allmänna För.
Jltg till indragning af öfverflödigt anfedde Embeten
och Tjenjler, hvaremot det sårad9 enfkildia
imereffet gör så många fvårigheter och upphäfver
sig med så mycken bitterhet, hvaraf dessa
Herr von Törnes, såsom det märkes af gammal,
fast icke berömlig vana, lånade fraser om
Jördomen forn Jörkajlar, om afunden sorn svärtar
eller elakheten som förlöjligar, jemte lika beskaffade
här mindre lyckliga liknelsen om dessa
insekter, hvilka födas, lefva och dö i fläckarna på
ett lif, bära det ojäfagtigaste vittnesbörd.
Deremot torde det fillåtas mig att under
en mera omisskännelig tillämpning erinra, huruledes
det finnes vissa Lysmajkar som värka
uppmärksamhet, blott i mörkret och genom
landt ljus, och huruledes man äfven kon pryda
fig med lanta Fjädrar eller hvad ett gammalt ,
Svenskt ordspråk säger: plöja med en annans
Kalf Då Herr von Törne klandrar mina finan*
cielia åjigter, gör han det efter en förutsänd ,
verkeligen djup och sann Financial tankepg
-
3 28
Den 16 September f m,
riod, hvari* utvecklas ett på ämnet vä! afpsssadt
och träffande system, som icke annai kunnat
ån rättfärdiga H.err von Törnes, så oin hau
sjelf påstår, mig vida öfverträ Rande Finansiella
åjigter, men huru förvånad biet' jag ej vid det
jag händelsevis uppslog Ridder skåpets deli Adelns
Prutocoll för 18/8 ars Riksdag, 5;te Bandets första.
Afdelning pag. 165 ifrån och med 16 raden,
pag. 186 iirån och med 22 raden, och der igenfann
icke blott samma idé, eller samma
tasikegång, utan ord ifrån ord detsamma, som
Herr van Törne nu yrkar, då aniördt i Plenum
den 23 April nemligen r S18 af en värd Ledamot
inom detta rum, Herr Munk at Rosensköld,
så lydande: "lett land, sorn har ofantliga
sträckor af ouppodlad men till siri natur fruktbar
mark och likaledes ofitntelige massor af rå-ämnen,
som duga till förädling, men deremot få enskilta Capitaler,
1 ett sådant land är det af en stor nytta att
kunna mot låg ränta undfå lån af allmänna medel
, som klokt använda i Näringarne gagna
både Staten och den enskildta genom mångdubblad
produetior», öka rörelsen och befordra
derigenom en lif!ägare omsättning och circulatian
af RÖrelseCapitalet, sorn 1 ett glest bebodt land behöfver
i f örhållande till folkmängden vara större,
än i ett mycket befolkadt land.”
Så litet sjelftänkande är Herr von Törne,
men blyges ändå icke att göra denna slutsats:
”Således synes Herr Mont gomer ies financiella äsigter
icke vara byggda, på säkrare grunder än hans StatsEkonomiskaDerpå
kan jag icke annat svara,
än
Den 16 September f, m.
Sn att om också mina åsigter icke äro byggda
på fä kr a grunder; bedömmandet bör dock bero
at någon annan än Herr von Törne, så äro de
åtminstone byggde pä egna och icke, såsom
Herr von Törnes så väl financiella åsigter,
som vältalighet, på andras grunder, likasom
sjelfva hans Anförande på blotta loftal och
lånad- grunna Jr af er.
Sålunda har Herr von Törne icke kunnat
ens motsäga mindre vederlägga Motionairernas
och mina på facta och sanna förhållanden
grundade egeoteliga yrkanden til! bevis
deraf att en särskildt Länestyrelse i Jemtland
icke är påkallad al någon nödvändighet: mina
jemnförelser med ett angränfancU Län sorn till
folkmängd, Statsbidrag och Industrie är vida
större än Jemtland och WesterNorrland ssmmanslagne
och ändå med fördel styrdt af en
Landshöfding; mina ytterligare skäl för denna
återförening, hemtade från erfarenheten att
Innebyggatne i Jemtland alltid hafva communication
med Hernösand och Sundsvall, der
föryttra sina vshror, der uppköpa sina förnödenheter
och icke i Östersund, med mera har Herr
von Törne, såsom sagt är, icke ens sökt att vederlägga,
icke eller Anders Mårtenssons all
uppmärksamhet värda yrkande* ''att Jemtlands
Invånare skolat vara i större välstånd och med hvarandra
lefvat mera fridsamt och enigt före Lånets inrättande,
- att den fördel Landet njuter genom egen
Landshöfdingj är endast en heder som icke svarar
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VIII Band. 9
Den 16 September / ml
mot dell förlust Staten och landet lider för underh ållandet
af Landshöfding, LandsSecreterare, Tands Kämmerer
med flere Tjensteman; och att om göromideu
ökats, så torda justr tillfallet ej sällan rara orsaken
till de t rät gir iiges ansökningar och tvister , hvilke i
saknad af sådant tillfälle»ofta skolat biläggasV
Såsom slutföljd af allt detta tror jag att
detta ämne ifrån mer än en sida bör betraktas,
och anhåller derföre att dessa mina vördsamma
erinringar vid Herr von Törnes anförande.
måtte fä åtfölja återremissen till Höglofl.
Slata- samt Allmänna Befvclrs- och EconomiTJtfkotten.
N:o 2.
Herr Hjärne, Carl Jacob:
Vid det af BancoUtskottet föreslagna Reglemente
för de blifvande UtgreningsDisconterne
af BancoDisconten, får jag äran göra följande
anmärkningar.
1:0. Anser jag benämningen af det föreslagne
BancoOmbudet, vara origtig. Då Directionen
utgöres af Fullmägtige, valda af Riksens
Ständer, måtte väl de kunna anses., såsom
fullkomlige Ombud, för ett Verk sorn är Rikets
Ständers egendom, och hvaremot Verket
icke måtte behöfva någon försvarare eiler Ombud.
Personen med de föreskrefne functionerne
bestrider jag ej, om dea anses så nödig.
Den 16 September J. m,
(ehuru jig finnér den fullkomligt öfverflödig»
då den vid Veiket antagne Ombudsmannen
bör kunna uträtta allt hvad för denna person
är föreskrifvit), men den bör då kallas BancoCommissariej
och bör ej hafva afgörande, blott
delibereisnde röst.
2:0 Bestrider jag helt och hållit att
dessa Riksens Ständers Fullmägtige, må kunna
afmattas, annorlunda äa hvad för de öfriga
Riksens Ständers Fullmägtige är föreskrifvit.
3:0 Då på Betjeningens tillsättande lig.;
ger mycken vigt för de ansvarige Directeurerne,
så mäste örn de ej sjelfve få utnämua den
BancoFuIlmägtige ovilkoiligt förplikta;? att
antaga dea af Directionen föreslagne personal
samt dem endast med Consiitutorial förse, på
det att Directionen må kunna dem endtlsdiga,
då vigtiga anledningar förekomma dertill. Då
Götheborgs Contoiret äfven får befattning med
belåning på metaller och exportabla effacter,
kan icke Bokhållaren der umbäras; men i Malmö
föieslår jag indragning af denna person,
emot aco R:dr Banco anslag för Kamereraren,
som derföre bör hålla och afsluta Böckerne.
4:0. Dirscteurerne kunna ej rimmeligen
föreslås mindre arfvode än 666 R:dr 32 skj
Banco eller lika med öfrige Riksens Ständers
valde Fullmägtige: hvaremot jag anser BancoOmbudet
om det skall existera ej böra ha mera
än 666 R:dr 32 sk. Banco utöfver dess i
Banken innehafvande lön, sorn han vid denna
102
Ben 16 September /, m.
befattning, ansedd såsom tjenstebefattning, bor
tillfullo utan annat än vanlige afdrag åtnjuta.
X)e för Registratorerne och Bokhållarnesföreslagne
arfvoden böra nedsättas i Malmö till
333 R:dr 16 sk., och i Götheborg till 500
R:dr, men deremot Waktmästarnes ökas i Malmö
till 133 R:dr 16 «k. samt i Götheborg till
200, hvarunder man ej kan få någon dugelig
person, på hvars säkerhet likväl ganska mycken
vigt ligger. Efter desse förändringar fö*
reslås för Malmö Contoir.
4 Directeurer å 666: 32
. 2,666;
32.'
1 Ombud om det anses nödigt
666:
32*
1 Kamererare
. 666:
32*
Dito för Bokföringen
200:
I Registrator .
. 333:
16.
1 Ombudsman
. 333:
16.
1 Waktmästare
• 133:
16.
5,000;
—
För Götheborg.
4 Directeurer å 666: 32 sk. .
. 2,666:
32»
1 Ombud om det anses nödigt
. 666:
32-
1 Kamererare
. 800:
1 Ombudsman
• 5-0:
1 Registrator
. 500:
m-mmm
1 Bokhållare
5°g-‘
1 Vaktmästare . *
200:
-
5,830: 16.
Skulls någon af Bankens ordinarie Tjen
-
Den 16 September /, m.
*33
steman anställas ti 11?t jensf gör i n g vid Contoiren,
så böra de lika med Ombudet b*hålla och åtnjuta
hela deras i Banken innehafvande Lön.
Ätven alla sådane Bankens Embetsman böra
räkna sin tour och befordran inom Bancoverket
till godo. De utgifter sorn för tjenstgöringens
bestridande inom Banken genom deras afgång
kan erfordras bör af Banken bestridas af DiscontFonden
Resepengar till och ilrån Contoiren
erhållas för alla sådane Embetsman efter
Fullmägtiges i Bankens beslut, men den för
BancoOmbudet föreslagne cqvipering. anser jag
så högst ovanlig att jagden alldeles Lestrideroch
anser denna endast vara upptagen såsom ett sätt
att föröka till det aldrahögsta den för det synbart
gynnade BancoOmbudet föreslagne aflöning.
Directeurer som bo utom station böra endast
erhålla resepenningar till och ifrån station för
en gång: men deremot då jag anser det
högst nödvändigt, att Directionen alltid bör
finnas på stället, bör lämpelig inqvartering så
väl dem, som betjeningen anslås.
5‘.o. Då så mycken vigt synes läggas på
det föreslagna Ombudet, anser jag fullkomlig
contrast ligga deruti att Utskottet föreslår, att
Directionens Ledamöter böra förrätta hans tjenst
då han är frånvarande, som genom inträffad
sjukdom skulle ganska väl kunna räcka längre
tid, men deremot föreslår att ingen Directeur
får i hvad fall söm häldst vara frånvarande
öfver 3 veckor, utan att hans suppleant
skall inträda i dess ställe Jag deremot
anser ingen Directeurs plats böra af Suppleanten
fyllas, så framt ej Directionens antal ge
-
114
Den 16 September f. m.
rom en sådan Frånvaro understiger det föreskrifne
antal af 3 personer.
6:0. Ass gnationsrätt på Banken anser
jag icke kunna undvaras: det måste efter min
tanka medföra en mängd olägenheter som blifva
ganska store. Den större Cassan om ej Assignationer
tillåtas, bör ej heller kunna för varas
utan olägenhet med flere än 3 lås; Ordföranden,
en annan Directeur växelvis och Om»
budet, böra hafva hvar sin nyckel. Att insända
hvad som möjeligen för en å två utiåningsdagar
kan öfverstiga 1 $0,000 i Götheborg och
75,000 i Malmö, anser jag högst inconseqvent,
då det icke är troligt att Länesökande lemna
en si stor summa länge obegagnad, och man
genast derpå skulle åt^r reqvirera för att cornplettera
denna summa, 6om minst bör hållas
Lånesökande tillhanda.
7:0. Det vore oiä tviststt förneka Directiocens
Ledamöter att få Lånerättighet som andre
medborgare för det de åtagit sig besväret med
dess DiscontContoir, och högst orättvist, att
för detta åtagande tvinga dem att nu till fullo
inbetala förut inneha i vande Lån och derigenom
fråntaga dem omsältnmgsrätten, som är
förunnad alla andra
8:0. Hypothfkshandlingarne böra förvaras
lika med stora Cascan under Ordförandens,
en annan Dinctiu's och Ombudets vård, hvilka
böra hafva hvar sin nyckel till de 3 lås
som böra förvara haridlingarne,
Den 16 September f. m.
10 5
9:0. Sorn j*g ej kan anse någon Revision
af Revisorer laglig, så framt de icke äro
närvarande, så bestrider jag den föreslagna
Revisionen af endast 2, af Revisorerne: men
anser deremot att någon af Herrar BancoFullmägtige,
minst en gång om året, böra åläggas
att förrätta inprovisoriska Revisioner vid
Contoiren. Äfven bestrider jag att de valda Revisorerne
skulle anses skyidige inhemta BancoFullmägtiges
samtycke, innnan de skulle
kunna lemna Contoiren decharge. Det vora
en högst ovanlig mesiire, då Revisorerne
vanligen kunna gifva Fullmägtige befallningar,
i stället att, som här föreslås vid sine göromål
och beslut bero af dem eller behöfva deras
samtycke. I stöd af desse anmärkningar
vågar jag ödmjukeligen begära återremiss på
förevarande Betänkande.
N;o 3.
Herr Gyllenfvahnt Henric Adolph'.
De värda Motionairer, som yrkat en förändring
och rättelse i den för en del af våra
Landsmän öfvermåttan tryckande Postföringsskyldigheten,
hafva efter min tanka på ett så
öfvertygande och nöjaktigt sätt i full dag,
framlagt, så val den orättvisa sorn de Postskjutsande
vederfares, sorn nödvändigheten af
att snart lätta dessa tryckande bördor, att det
skulle vara öfverflödigt och utan ändamål att
ingå i några vidare detaiilcr i detta ämne. D«
t56
Den x6 September /. in.
förenade Utskotten hafva äfven erkänt denna
sanning; roen i stället för att enligt de rättsgrunder,
sorn af Riksens Ständer vid deras be*
slut vanligen blifva följde, föreslå ett kraftigt
och i möjligaste måtto, snart verkande medel
för det ondas afbjelpande, hafva Utskotten åtnöjt
sig med att erkänna dess tillvarelse, och
först i en aflägsen framtid tillstyrka dess rättelse,
hvilket j^g ej anser uppfylla tidens lordringar
och de lidandes billiga kraf.
Genom antagande af Utskottens Betänkan,
de skulle det nu varande Postföringssättet,
hvaröfver de skjutsande med sä mycket skäl
klaga, troligen komma att fortfara ännu en 6
å 7 år. Jag hemställer om detta förhållande
är billigt, och med rättsgrunder enligt, då
man besinnar att Riksens Ständer funnit nödvändigt
sedan i 68 j-t»let, då Postskjutsen organiserades,
fyra serskildta gänger förhöja
Gästgifva reskjutslegan, från 4 ända till 16
ek milen, utan att ihågkomma de PosP-kjuteande,
ehuru dessas åligganden och skyldigheter
så väl på i68o talet som nu, ansågos
och ännu anses mera svåra och omsorgsfulla.
Jag kan icke heller med de förenade Utskotten
dela dea åsigt, som deras utlåtande i 4
punkter af Betänkandet synes åsyfta , nemligen
att den sökta rättelsen skall bestämmas
af, huruvida Statsverket derigenom skulle komma
att vidkännas någon ytterligare gravation,
eller om de genom Posthemmanens Rotering
ingående medel skulle vara motsvarande den
kostnad j som till den förhöjda Postskjuts
-
Z7e«*i6 September J.m. 137
legan kan erfordras. Jag tror att då en del
Medborgare äro orättvist betungade, böra deerhåiia
rättelse, om det också skall ske med någon
uppoffring å Statens sida. De friheter
som posthemmanen åtnjuta ifrån rotering
och sorn Utskotten åberopar, föteslås af de
fleste Motionairerne skola upphöra emot det de
blifva befriade från Postföringen, och anhålla
de att i likhet med Kronans öfrige Hemman
blifva roteiade eller få betala Rotefrihetsafgift.
Häraf synes tydligt, att Motionairerna ej handla
egennyttigt, utan lära hafva giltige anledningar
till sin klagan, ty annars skulle det
vara orimmeiigt och bevis på särdeles sjelfförsakelse,
om de skulle vilja erbjuda en större
fördel i utbyte mot en mindre.
Då den ringare personal medborgare sorn
lider, och i många år lidit genom Postföringsskyldigheten,
icke i likhet med de Gästgifvareskjutsskyldige,
förmått förskaffa sig en mot
besväret någorlunda afpassad Skjutslega, ehuru
de haft mycket skäl dertill, anser jsg nu så
mycket mera billigt och rättvist , att Riksens
Ständer icke vidaré lägga binder i vägen för
dem att så snart sorn möjeligt erhålla den sökta
rättelsen, och föreslår derföre ödmjukast att
Riksens Högloflige Ständer, i enlighet med de
förenade Utskottens förslag, till Kongl. Majtt
i underdånighet inkomma med anhållan att
gamtelige Herrar Landshöfdingar, med snaraste,
blifva anbefallte förrätta undersökningar i ofvannämnda
ämne, jemte öfriga omständigheter,
hvilka med Postföringen kunna äga
133
Deri 16 September j. m.
sammanhang, samt att Kongl. Maj:t sedermera
täcktes i Nåder tilldela de postföring.sskyldige
gom af de inkomne handlingar finnas vara
hardt betungade, förhöjning på Skjutslegan från
och med 4 till och med 8, samt från och med
8 till och med 16 sk lör milen, då skäl till
denna förhöjning förefinnes, och att denna förhöjda
Skjutslega kommer att utgå intill dess
den af de förenade Utskotten förcslagne förändring
i Postföriagsskyldigheten, (hvilken jag
likasom Utskotten anser nödig och af behofvet
påkallad), hinner blifva reglerad. Jag anhåller
att Betänkandet må blifva återremitteradt,
och desse mina anmärkningar måtte få
åtfölja det samma tiil de förenade Utskotten.
\
Nto 4'
Herr Silfverberg, Mc,ginis Didrik:
Vid den af Herr Friherre Cederström väckte
och af Herr Tham samt med vissa modificationer
af Herr Grefve von Rosen understödde
motion om beläningsrättighet i Rikets Ständers
Bank af importvaror och hvilken blifvit tiil
Häglof!. BancoUtskottet remitterad, anhållerjag
vördsamt att få afgifva några anmärkningar.
Att en sådan beläningsrättighet vore fcrmonlig
för de Handlande, är utom all tvifvel, men
då hvarken någon enskild Corporations fördel,
eller den chimerika nyttan af förslag som grunda
sig endast på theorier, icke på ledning af
föregående års erfarenhet, kunna motivera Ri
-
Den i6 September J, rn,
keta Ständers beslut vid afgörandet af er, dylik
fråga; så lår jag på det högsta afstyrka bevil,
jandet deraf, emedan jag anser den icke allenast
onyttig utan ock skadlig.
Om man kastar en blick på Sveriges Geografiska
läge öfvertyga* man lätt att vårt land
af naturen ej är egnadt till Transitohandel i
stort; det nästan enda ställe, dit man har utväg
afyttra Nederlagsvaror är Finland, afsattningen
är dock icke så betydclig, att icke
tillräckelige Capital till denne handels bedrifvande
förefinnas, som äfven bevisas deraf att
då Finland tillhörde Sverige och hämtade alla
sine förnödenheter härifrån , inga belåningsanstalter
som de ifrågavarande behöfdes; följakteiigen
måsta de vara så mycket onödigare
nu, då Finnarne hämta större delen af de Varor
de behöfva fiån utländska orter directe.
Då den betydligaste delen af importen således
åtgår till Sveriges egen consunitJcn, frågss, om
det med sunda Statseconomiska principer kan
vara öfverensstämmande, att befordra införsel
af en emot behofven öfverdrifven Varumassa,
som otvifvelagtigt blefve följden af den ifrågasatte
beläningsrättigheten, hvarigenom VäxelCoursen
nödvändigt skulle uppjagas, och Sedelmyntets
värde genom en utsläppnin g af flere
millioner BancoSediar ytterligare försämras,
rakt stridande emot de åtgärder fdöglofl. Ridderskap,
:t och Adeln genom Sedelstockens ungcfåra
b?stämmande och Bankens consolideran.
de vidtagit till myntvärdets upprätthållande,
ob?räknadt den nära till omöjlighet grämande
Den 16 September f. m.
svårighet, att på säkra grunder inrätta en sådan
Låneansta t, att icke förlust för Banken
skulle uppkomma. Hvad Herr Tham yttrat
om fördelarne af Varubeläningarne i Götheborg
genom Götha CanalDiscont , skulle jag
tro ingen ting bevisa i närvarande fall , då
man besinnar, att detta skedde under Continentalsystemet.
då rommunicationen emellan England
och de fläste Ostersjöbamnar var aldeles
stängd, och derföre alla Handelstransactioner
dem emellan skedde öfver Sverige, särdeles
Götheborg, en omständighet , den jag tror
Herr Tham vid flere tillfällen lemnat ur sigte,
då han yrkat och trot, att liflighet i Handeln
och deraf följande förkofran genom upphäfvandet
af alia importförbud och obegränsad
frihet skulle kunna återställas och vinnas, men
hvilket jag af anförde skäl nödgas betvifla.
Herr Grefve von Rosen har yrkat att till befordrande
af NordAmerikanska Handeln beläniogsrättigheten
borde beviljas för åtminstone
4 importarticlar, Hudar, Socker, Bomull och
Tobak, hvarförutan och af brist på afsättning
i Sverige, Americanerne nödgas sälja sine läster
på annat håll , hvarigenom vi åter skola
försättas i nödvändighet att förskrifva nämde
varor ur andra hand till högre pris Om afsigten
med denne framställning varit att väcka
farhåga för en minskad Jernexport, gå förmodar
jag att den bäst vederlägges genom detta
års erfarenhet, ty jag tror att exporten på Norra
America aldrig varit från Stockholm och
Den 16 September f, nu
141
Götheborg så stor som nu, oagtadt Americanerne
ej hitfört hela skeppsladdningar af egne
produeter; de hafva dock sedan desse på andra
orter blifvit afyttrade, i stället för ballast medtagit
så mycket de ansett sig kunna här afsätta,
hvarföre ock på Amerikanske produeter,
för consumtionen ingen brist varit , hvaribland
dock Socker och Hudar icke få inräknas, såsom
icke der producerade.
Jag skulle vidare tro att det för Rikets
Handel, Penningeverk och sannskyldiga fördel
är vida förmonligare att våra exportvaror
betalas med växlar, än att vi på en gång öfverhopas
med flere års behof af importartiklar.
Af hvad jag nu haft äran anföra, synes
mig tillräckeligen styrkt, att den i fråga satte
beläningsrätfigheten af importvaror, vare sig
generel eller partiell, hvarken är behöflig eller
nyttig; och anhållerjag vördsamt att desse mine
anmärkningar må till Höglofl. BancoUtskottet
blifva remitterade.
I42
• Dm 16 September e. ml
Bilagor
till PleniProtocollet för den 16 September,
eftermiddagen.
' O
N?o 1.'
Grefve Q ronkjtlm, Polycarpus,:
Då min aktningsvärde vän Friherre Nös
Gyllenstjerna Jemnat Riksdagen och således är
hindrad att sjelf yttra sig uti ifrågavarande
ämne, anser jag mig så väl genom personlig
tillgifvenhet sorn egen rättskänsla förbunden,
att vid Utskottets Betänkande göra några anmärkningar,
hvilka jag förmodar föranleda till
dess återremitterande.
Det är icke enligt med Handiingarne, att
några fatalier å Familjens sida från början varit
försummade. Tvärtom visa de, att först
framlidne CanzliPresidenten Grefve Horn såsom
gift med en Grefvinna Gyllenstjerna år
173 * j och sedan samtelige Gyllenstjernska arfvingaxne
1740, 18 år och to mannder efter
Nystsdtska fredsslutet, i föreskrifven ordning
fordrat deras ersättning, inom den af allmänna
Lagen och serskildta Författningar om Statens
skulder efter Carl Xflrtes krig, utstakade 20 års
praescriptionstid På denna grund ändrade ock,
elter då gällande Regerings Lagar Riksens
Den 16 September e. >n.
143
Ständers Secrete Utskott vid 1766 års Riksdag,
den afslagsresolution, som Konungamakten år,
1741 på föregifven anledning af försutten tid,
emot Familjen låtit expediera.
Efter detta ådagalagda förhållande, kan
ett sednare försök att behandla Familleos anhållan
om verkställighet af högsta samhällsmagtens
år 1766, beslutade liqvidation, Basoin
å oyo väckt resningsfråga, destomiodre betraktas
annorlunda, än såsom en fullkomlig
nullitet, då högstsalig Konungen 1809 aldrig
låtit förmå sig att utfärda eller underskrifva
någon Resolution i öfverensstämmelse med
Högsta Domstolens afstyrkande mening. Da
utur KammarCollegii Betänkande hemtade gissningar,
dels att Konung Carl Knutsons åt Staden
Danzig försträckte penningar kunde hafva
varit tagne ur StatsCassan, dels att lånet möjligen
blifvit Familjen ersatt innan Konung
Carl Xllttes march till Ukraine , förtjena såsom
obestyrkte ingen serskild vederläggning.
Af Historien är likväl bekant att Carl Knutson
Bonde, både för och efter sin upphöjelse
på Thronen och afsättning derifrån, ägde och
bibehöll en ganska stor enskildt förmögenhet.
Om någon inbetalning hade skett på Kronans
ifrågavarande skuld; så bör den af allmänna
handlingar kunna bevisas, hvartill dock icke
ringaste anledning förefinnes. Enär SecretaUtskottet
under den så kallade Frihelstidens
Riksdagar i financiel!::, lika cå väl som mintsterielle
»render, innehade Ständernes hela
magt och myndighet, oeh vid utöfningen der-.
i44
Den 16 September e, m.
af, vanligen gif directa uppdrag åt Konungen,
lärer hvar och en finna, huru en försummad
formalitet att blott upplysningsvis lemna RiksStånden
underrättelse, om sitt i Hufvudsaken
vidtagne beslut, om den ock vore bevist) ej
kunna förändra saken eller lagligen verka tili
förminskning af Gyllenstjernska Famillens rätt,
»tt utbekomma sin fordran, som för öfrig!
grundar sig på de mest authentika handlingar;
Fältmarskalken Grefve Stenbocks utgifna qvitto
för hypotheket och af Konungen approberada
redogörelse öfver medlens användande till
Statens tjenst, samt Konung Carl XIRtes, Famillen
gifna högtideliga försäkran om ersättning.
Vid sådana omständigheter skulle ingen
enskildt gäldenär, utan att fela emot samhällslagarna
kunna söka att pä så yteliga skäl,
som dem StatsUtskottet begagnat, undandraga
s»g att underhandla om betalningen af
sin skuld, med en Borgenär som lemnat öfver
ioo.de
Efter vanlig ränteberäkning, har den ifrågavarande
skulden under detta långa uppskof,
stigit till en ganska betydlig summa,
hvilken enligt RiksgäldsContoirets åberopade
Reglemente i laglig rättegångsväg kan utsökas;
men genom underhandling och förlikning torde
kunna minskas. Emedlertid och då det i
allt fall icke synes vara Riksens Högloft. Ständer
värdigt, att utan föregången närmare undersökning,
hvarken afslå eller bevilja, hvad
å Famillens sidi blifvit ifrågaställdt; så är min
tanka,
Den 16 September c, m, lig
tanka, att Statsutskottet, hvilket i anseende
till Riksdagens annalkande slut, sjelf icke lärer
medhinna utvecklingen af alla till saken
hörande omständigheter, hade i stället både
kunnat och bordt tillstyrka någon sådan förberedande
åtgärd, hvarigenom hos Kongl. Majit
i underdånighet begärts, att antingen något
Embetsverk, eller någon dertill hörande enskilt
Embetsman, känd för insigt och erfarenhet
i så beskaffade utredningar, måtte i Nåder
få sig uppdragit, att företaga ärendets fullständiga
utarbetning och derom inkomma nfed
Embetsutlåtande; på det Riksens Ständer vid
ett kommande Riksmöte deraf må lemnäs del,
till upplysning och vägledning vid målets:
slutliga afgörande med nödig sakkännedom.
Då Ridderskapet och Adeln vid Riketg
allmänna Financereglering nyligen funnit för
godt, vidtaga den utvägen att anlita Statsoch
NationalCrediten om inhemske Lån, är
min öfvertygelse: att ingångne äldre skuld
förbindelser
måtte honoreras och aktning visas
för sådana Medborgares grundade reclimationer
, 60m under den förflutne tiden gjort uppoffringar
för Staten och redan länge varit i
saknad af deras tillständig» rätt — framgången
af den nya Creditoperationen torde med skäl
till en betydlig del blifva beroende af den noggrannhet
hvarmed denna princip iagttages.
Jag anhåller om återremiss af BetänkanBil.
till Ridd. 0. Ad, Pr. VIII. Band. 10
i
146 Den i6 September e. m.
det och att detta mitt anförande måtte få it'
följa återremissen.
N:0 2.
Herr von Francken, Augufl;
StatsUtskottet tyckes, sorn orden, i dess
utlåtande lyda: funnit allmänna röflen inom Rik%-  Stånden förenad deruti, att' undantag fran hvad
För fattning arne fladga om pen fion för affhedstagande
Embetsmän, bör göras för Landsbo ding
Järta, och har ansett sig i följd häraf böra
tillstyrka ifrågavarande 2000 R;dr Banco. Jag
kan ej likt Utskottet tro detta vara allmänna
röstens önskan, oaktadt några Ledamöter inom
3;ne Stånd yttrat sig derföre; tvertom jag
skalle anse mig misskänna pluraliteten om jag
hyste den tanke att de i vår nu varande mindre
lyckliga financiella ställning skulle vilja
så misshushålla och så illa årligen använda
2000 R;dr, sorn, om de ej directe gåjjafBevill»
ningen, ändock i det hela utgöras af hvad
den skattgifvande tillskjuter.
Det passar mig ej att disputera det Herr
Järta varit en skicklig Embetsman. Höglofl.
Ridderskapet och Adeln känner det otvifvelaktig!
hura dermed förhållit sig, men det jag
vågar påstå, är, att många våra Embetsman
varit och äro i sine kall lika skicklige och
många såsom Embetsmän äfven förtjenstfullaxe
än han, utan att vi tili dem hvarken villja
i
Den 16 September e. m. 147
eller kunna lemna 0000 R:dr om året för deras
öfriga lifstid. Som jag hoppas att denna
mening delas af pluraliten, så torde allt vidare
ordande Om Herr Järtas Embetsmanna förtjenster
vara öfverflödigt och han framför någon
annan ej erhålla den ifrågavarande stora
pension. J g vill således endast hålla mig vid
Herr Järtas förtjenst att år 1809 hafva som
Utskottet yttrar, ensamt uppsatt vår nu varande
RegeringsFotm, och i fall Herr Järta
det skulle gjort medger jag, att vi varit skyldige
honom en gärd af vår tacksamhet, och
om detta är å Ständernes sida uraktlåtit t så
har vår Konung åtminstone 3tne gånger sedan
nämnde år hågkommit honom med vedermälen
af sin Nåd, nemligen-. Nådigt utnämnande
till StatsSecreterare, derifrån Nådig transport
till Landshöfdinge öfver Stora Kopparbergs
Län och sednast äfven Nådigt afsked från
denna befattning; men hvad vi uraktlåtit om
vi varit något skyldige böra vi ändock ersätta
i synnerhet i denna tidepunkt, då både Konung
och Ständer gemensamt skörda välgörande
verkningar af denna Constitution, och
gemensamt erkänna den lycklig för Sverige
på samma gång sorn i öfrige Länder oenighet
om Constitutioners förmån så allmänt vaJ
rit rådatvde.
Efter denna ingress får jag åter upprepa,
att äro vi något skyldige så böra vi vår skuld
betala, och då kunde vi ju dertill välja sätt
som våra tillgångar medgifva samt vår egen
och Constitutionens ensamma Författares he
-
l48 Den 16 September e, m.
der fordrar, då kanske tjenligare vors att til!
efterverlden lemna någon hågkomst på sätt
skedt med Författaren af 1720 års Coastitutionj
men afven detta vedermäle, har jag endast
velat ojnnämna såsom mera tjenligt, än
att i vår medellösa tid anslå årlig betydlig
penningeafgift till en man sorn både år, helsa
och själsförmögenheter tillåta att sorn närande
medlem i Staten förtjena sitt och"de sinäs uppehälle
behöfva utan att endast varaStatsCassan tili
last. Jag tror tvärtom att åt Herr Järta intet
bör vidgöras för RegeringeFormens författande
emedan det ej var han forn författade den/amma,
utan endast gemensamt med många andra
dertill utsedde delade besväret, och bland
hvilka framledne RiddarhusSecreteraren Silfverstolpe
torde hafva lika stor, om icke större,
förtjenst än Herr Järta, och när Herr Silfverstolpe
som tjenade till slutet af sin lefnad
och ej i några förmonliga vilkor efterlämnade
Enka och Barn, icke såsom Författare af RegeriogsFormen
kom i åtanka af pension, så
vore det väl högst olämpligt att nu efter 14
års förlopp ensamt vilja belöna Herr Järta
för hvad flere, med onekeligt lika stor arbetelust
som han deltagit uti.
Redan för flere veckor sedan har ett Riksstånd
bestämt afslagit ifrågavarande pension,och
har säkert gjort det med mångdubbelt skäl,
ty just detta Riksstånd äger hvar och en i sin
hembyggd troligen ofta tillfälle att hos -inhyses
nödtorftiga sa armodet i hög grad och
husfäder, som oaktadt de ej hafva utsigt för
Den i6 September e. /», .l^y
morgondagens föda åt det käraste de äga Jina
hartig ändock skatta till Staten och följaktligen
äfven bidraga till utgörandet af bättre lottade
Medborgares pension. Det vore väl om detta
motskäl äfven togs i öfvervägande af de
män, om pä detta rum sådane finnes, som o -  aktadt de inse obilligheten af att gifva Herr
Järta 2000 R:dr Banco årligt underhåll, sorn
oaktadt de inse vådan af detta skadliga prejudikat,
ändock af gammal vänskap till den
ifrågavarande personen söka understödja denna
efter min tanke onödig» gåfva på äfven
den nödlidandes bekostnad.
Bilaga
till PleniProtocollet för den 18 September,
formiddagen.
N:o 1.
Friherre Ahcharfvärd, Carl Hindric-.
StstsUtskotfets Betänkande rörande tredje
HufvudTiteln, framställer sig nu nästan uti
»50
Den 18 Septemberf. m.
samma skick som före den, vid första föredragningen,
beviljade återremissen, och om StatsUtskottet
icke funnit anledning , att till följe
utaf gjorde anmärkningar, ändra åsigter, så har
icke eller jag under tiden funnit några skäl att
ändra min öfvertygelse.
Jag förbigår att åter upprepa de mindre
betydliga anmärkningar, hvarå jag redan förut
tagit mig friheten fästa uppmärksamhetfen, utan
att de vunnit det Höglofl. Utskottets afseende,
men hvad den betydliga utgiften i och för
Andra Gardets Caserne vidkommer, anser jag
det af högsta vigt, att aldrig upphöra att söka
fästa det sunda omdömet vid olämpligheten
att fortfarande bekosta dyra Militaireétabiisementer
uti Hufvucjstaden , på den grund Utskottet
föregifver, nemligen att tidpunkten ännu
torde vara långt aflägsnad för ett ändamålsenligare
behandlingssätt. Mig förefaller det
högst besynnerligt att Stockholms Garnison
under en så lång tid kunnat vara dessa Allmänna
Caserneinrättningar förutan, och att deras uppförande
nu först sedan Stockholm blifvit en
gränseort, vunnit egenskap af så högst nödvändige.
Då Stockholms Stad i alla fall bekostar
Inqvarteringen för de härstädes Garnizonerande
Trupperne , så synes mig, sorn de
till detta ändamål föreslagne 15,000 R:dr B co
om året skulle inom tredje Hufvudtitein , för
nödvändigare behof vara erforderlige, eller i
annat fall Bevillningen åtminstone med denna
summa kunna minskas. Utskottet företer ibland
ordsakerne för dess tillstyrkande af denna aas
Den 18 September f. nu 151
slagssumma, att Utjkottet anfer af vigt, att Grubba
dt bibehålla Rikfens Ständers fattade befut och att
uppfylla gifve järfäkringar. Man skulle härutaf
lätteligen kunna draga den 6lutsatts att förra
Riksens Ständer genom formeligt Contract med
Kongl. Andra LifGardesRegementet förbundit
sig till den ifrågavarande Casernebyggnaden}
som jag likväl icke tror förhållandet vara sådant,
så får det förlåtas mig, om jag icke anser
mig kunna tillstyrka fortfarandet af en ut.
gift 5 den jag icke finner påkallad af högsta
nödvändighet, och detta under en tidpunkt af
verklig förlägenhet, huru utvägar skola finnas
till de mera trängande Statsbehofvens fyllande.
Jag röstar således i denna del, likasom förra
gången Betänkandet förevar, endast för så stort
anslag, som erfordras att intill nästa Riksdag
uppföra en sådan byggnad, som i och för detta
ändamål för Kongl. Andra LifGardet sedan
sista Riksdag blifvit uppförd. Jag fortfar äfven
uti mitt påstående, att ingen löneförhöjning
för Chefskapet vid Östgötha LifGrenadierRegementet
måtte beviljas, och torde det äfven
härvid tillåtas mig, att anmärka, huru den
anledning till beviljandet af denna löneförhöjning,
man velst hämta ifrån Chefskapet vid
Nerikes Regemente, vid en noggran undersökning
skulle visa 6ig, icke vara af ett lika förhållande
, då den nuvarande Chefslönen vid
Nerikes Regemente blott är en af de mindre
förmonlige Majorslöner i Arméen, men deremot
den ifrågavarande LifGrenaditrRegementets
Cbefslönen är en gammal ÖfversteLieutenantslndelning.
Som jag hoppas att en ali
-
152
Den 18 September f. m
män Lönereglering för Arméen icke måtte vara
allt för långt borta, så tror jag det vore I
högsta måtto origtigt att under hvilken förevändning
sorn hälst bifalla några partiella Löneregleringar.
Jag tillstyrker sålunda äfven i
denna del afalsg å Betänkandet.
Sedan Tredje HufvudTiteln förra gången
förevar, har genom en Nådig skrifvelse en ytterligare
förstärkning för denna titel blifvit
äskad. Jag utbeder mig först och främst, att
såsom i min tanka anmärkningsvärdt få framställa,
att detta nya behof, är ifrån GeneralAdjutanten
för Arméen, och icke ifrån StatsSecreteraren
för, Krigsärenderne till Kongl.
Majit framstäldt. lander ett fullkomligt rättvisande
af Herr Friherre Björnstjernas ofta visade
nit för Försvarsverket har det likväl icke
kunnat undfalla mia uppmärksamhet, att jag
tror Statsförfattningen derutinnan vara ganska
tydlig, att allt hvad som rörer Försvarsverket i
anseende till dess behof och anslag tillhörer StatsSecreteraren,
och icke Konungens föredragande
i Commandomål, att undersöka, pröfva och
föreslå. Det är i min tacka af ganska mycken
vigt att administrationsgrenarne icke undandragas
sine rätta administratörer. Det är
•StateSecreteraren för Krigsärenderne, som har
sig uppdragen omfattningen af Försvarsverkets
alla delar, det är StatsSecreteraren som bör
hafva sig bekant alla förhållanden isora de
taillerne: det är han sora bör känna det fel»
agtiga, och genom tidförändringarna olämpliga
i inrättningarne: det är han gom bör kunna
Den 18 September f, m~.
uppgöra förslag till förbättringar: det är han
som bör känna huruvida tillgångar kunna finnas,
som med mera fördel kunde användas till
andra behof än dem de egenteligen afse, det
är med ett ord, St^tsSecreteraren, som är Rikets
Ständer ansvarig för det mera eller mindre
nit, skicklighet och drift, som kan stämpla
dess Embetsförvaltning, då föredraganden i
Commandomål deremot med dessa administrativa
förhållanden hvarken i följe af Grundlagen
eller likmätigt dess Instruction äger någon
befattning; jag kan således icke tillbakahålla
min förundran deröfver, att den enda verkelige
StatsSecreteraren vi äge, eå litet synes interessera
öig för den betydliga administrationsgren,
hvars ledare han borde vara, stt han
låtit bero vid ett Memorial från GeneralAdjutanten,
att i och för Tredje HufvudTiteln tillstyrka
nya anslag.
Då Statsutskottet genom GeneralAdjutantens
Embetsmemorial, fått sig öppoadt ett förut
faknadt till/alle, att i Aetail gran/ka behofvens
förhållande till anjlagets9 synes detta tillfälle deremot
för eu StatsSecreterare för Krigsärenderne
alltid varit öppet, och torde det icke böra
anses såsom en allt för obillig fordran, att StatsSecreteraren
uti StatsRådet inför Kongl. Majit
framställt samma besparingsmöjligheter å General
Adjutantens förslag, som SfatsUtskottet ådagalagt
vara grundadt på de förflutne 5 årens
erfarenhet. När mso nu tager j betraktande
huru det lyckats Utskottet, att endast genom
jämförelsen mellan hvad som blifvit fordradt,
i54
Den ig September f. m.
och det som verkeligen åtgått, afkorta en summa
af ej mindre än 85,000 R:dr utaf de äskade
behofven , så ledes man helt naturligt åtminstone
till tvifvelsmål, huruvida icke ändå
betydligare besparingar kunnat vinnas, om man
varit i tillfälle att undersöka huru inom detaillerne
hushålladt blifvit, emot huru man möjeligen
hushålla kunnat: det måtte vara tillåtit
att yttra en känsla af bedröfvelse, då man vid
granskningen af dylika förhållanden finner, huru
Styrelsens organer endast anse sig såsom
blotta vehicler för öfverförandet af nya fordringar
till ökande af folkets bördor, 'föga till
fromma hvarken för Konung eller Folk. Det
matte icke mycket kunna klandras om man
härvid helt oförtäckt yttrar , huru förtroende
till en Styrelse aldrig kan äga rum, der intet
bemödande visar sig, att, genom hushållning
med den skattdragandes förmåga, öfvertyga, att
man beräknadt den, vid uppställningen af Statsbehofvens
föremål, och det måtte åtminstone
finnas consequent om Representanten under
§ådane omständigheter, af alla sina krafter
motarbetar bifall till nya anslag, dem han icke
finner sig någon annan utväg att fylla, än att
på ett eller annat sätt betunga Folket , hvars
belägenhet han känner sådan, att den med
hepp om Samhällets välgång och trefnad icke
' medgifver några hvarken direct eller indirect
ökade bördor.
Tredje HufvudTiteln eller fcrsvarsomkostJ
naderna är den kräfta , som snart sagdt ifrån
urminaestider utsugit Svenska Statskroppens
Dm 18 September f. m. 155
krafter, utan att lämna något annat resultat,
än förlorade länder, och ett jämnt aftagande af
enskildt välstånd. Jag bekänner upprigtigt
att, jag ej sällan förundrat mig, att ifrån det
enskildta lifvet såsom ett dageligt taleämne
hafva inhämtat dessa obestrideliga sanningar,
och att de likväl så litet göra sig gällande
vid våra allmänna sammankomster i egenskap
af Lagstiftare. Utom kretsen af Styrelsens organer
tviflar jag att någon medborgare finnes,
som vill bestrida att serdeles Svenska jordbrukaren
är tryckt af skatter, sorn ingalunda stå
uti förhållande till dess förmåga att utgöra
dem, att Rote och Rustningskostnaderne eller
de väsenteligaste utgifterne för Arméens underhåll,
nästan uteslutande drabba Jordbruket,
och att de nu för tiden äro mångdubbelt mera
tryckande än förr, med ett ord: att den
sjelfägande Svenske Jordbrukaren snart sagdt
icke är annat än Torpare åt Staten, och detta
allt hufvudsakligast för att tillfredsställa Tredje
HufvudTitelns fordringar, eller omtankan
för försvaret, hvarigenom all möjlighet tihl för.
kofran och stigande välstånd så länge varit
uppehållit.
Månne det ej vid anslagens beviljande
bordt framställa sig till Riksens Ständers forskning
, huruvida desse utarmande försvarsanstalter
under det framfarna verkeligen varit
tillräckelige för att uti behofvets stund kunna
lämna hopp om det åsyftade resultatet , eller
om de blott varit gagnande att långsamt och
småningom förtära de verkliga krafter, som i
156
Den 18 September f. m.
min tanka ensamt forma att försvara frihet och
sjelfständighet, då den i verkeligheten skalle
hotas. Månne det vore olämpeligt att vid detta
tillfälle framkalla Historiens vittnesbörd af
hvem, och af hvad anledning Sverig© under
de sist förflutne hundra åren blifvit anfallit j
jag tror att man vid en sådan undersökning
lätteligen skall komma till den öfvertygelsen,
att det varit Sveriges Styrelse allena, som un«
der vexlande former af Frihet och Envälde,
utaf enskildta passioner, för enskildta ändamål,
eller till det minsta genom olyckliga beräkningar
ådragit Sverige de politiska äfventyr ,
hvarifrån vi kunna härleda vårt financiela
så väl sorn vårt economiska bryderi.
För hvilken annan än mig borde det vara
öfverflödigt att härvid erhindta huru sorn
året 1809 utgör den gräns, å hvars andra sida
jag tillämpar mina omdömen. Jag tror emedlertid
att man utaf det framfarna lätteligen
skulle komma till en grundad öfvertygelse,att
en stor del af uppoffringartse på våra försvarsanstalter
varit påkallade af inbillade behof,
lika såsom de tällan motsvarat sine beräknade
verkningar.
Om det nu är en obestridlig sanning, att
vi sedan hundrade år af ingen blifvit anfallrie,
utan att vi sjslfve påkallat anfallet^ om
det af Historien omisskänneligen ådagalägges,
att vi under den sålunda förflutne tiden , ömsom
såldt våra stridskrafter åt främmande interessen,
eller sett deni användas såsom försök
Den 18 September f m;
att tillfredsställa den inhemska äregirigheten,
så borde ett sådant förhållande i min tanka
lemna anledningar till det framfarnas rådfrågande
om nödvändigheten att stadga andra
grundsattser för framtiden.
Om vi således utan svårighet nödgas erkänna,
att Sverige icke äger några skatter, så
skola vi snart finna huru litet vi äfventyra
att nu mera än förr i sådant hänseende anfallas.
Jag inser icke heller hvilka anledningarne
kunna vara till den minsta farhåga, att
väre constitutionelle förhållanden skulle kunna
föra oss uti nödtvång att mot främmande
inflytelser behöfva försvara dem; jag tror att
undersökningen om vårt Statsskick för den Monarckiska
principen skall lemna de mäst tillfredsställande
utslag; man skall hos oss finna
en redan från ålder lagbunden Monarki; en
Representation af fyra Stånd, som mera framställa
idéen af förra tidem Landtständer; än något
af den ny ares conftitutionella L a gfiift ning a r;
en Representation sorn sammanträder blott
hvart femte år, som till tvåtredjedelar utgöres
af Embetsman och som genom ein sammansättning
icke äger någon styrka, hvarken genom
sammanhag emellan de serskiidte Stånden
och ännu mindre genom Representanternas
sammanhang ined Folket i egenskap af deras
Comittenter. Undersökningen skall utan allt
tvifvel visa huru denna Representation genom
sin oformeliga och litet efter tidfordringarna
beräknade sammansättning från alla håll öppnar
tillgång för ca indirect inflytelse, under
l58 Den i8 September f nu
det den på samma gång befriar Styrelsen från
tvånget, att genom dess organers ofenteliga
uppträdande uti Representationen förskaffa sig
det på talanger och vidsträcktare insigter grundade
inflytande, hvars välgörande verkningar
6» väl i ledningen som uti initiativet i öfverläggningarne
finner ett så vidsträckt fält.
Huru litet en sådan NationalRepresentation
som vår med den nu rådande monarkiska principen
är i strid lärer icke kunna vara tvetydigt
, och detta torde så mycket lättare inses
då man betänker huru mycken svårighet man
haft att ens kunna förfäkta den tankan, att
Sverige efter sine Grundlagar åtminstone borde
äga en Ministére och huru mycket man är
böjd att ännu bestrida denna mening. Såsom
motvigter till Regentmagten finnas ej heller hos
oss några municipajinrättningar; Styrelsen
sträcker obehindradt öfver allt sin långa och
mägtjga arm, utan att annorlunda än i önskningsväg
motas uti den economiska Lagstiftningen,
hvilken odelad tillhörer Konungen.
Man skall finna huru de fleste rättstvister emellan
enskildte, och emellan enskiidte och
Kronan i dylike fall afgöras af Konungen i
StatsRådet uti sista instantien; och man skall
sluteligen äfven finna huru genom den vidt
utgrenade Hierarchien, i Domaremagfens organisation,
4 hvars alla organer af Konungen tillsättas
och befordras, icke eller uti denna någon
kraftig motvigt emot verkställande magten
är till finnandes. Tryckfriheten hvilken,
såsom den vigtigaste och snart gagt enda möjliga
garantien för menniskans rättighster, ut
-
Den 18 September f. m.
gör en sa ömtålig stötesten förde maktägandes
herskningslystnad visar sig äfven hos oss så
begränsad, att derutinnan förgäfves skulle sökas
någon förevändning till utvertes misshälligheter.
Jag kan således icke förstå hvad
som uti våra constitutionella samhällsförhållanden
skulle kunna blifva ett föremål för den
monarkiska principens förfäcktares farhågor.
Å andra sidan kan jag icke heller, sanningen
att såga, mi den anda forn vifat Jig
vid våra Riksdagar, igenfinna någon anledning
till de magtägandes deltagande uti våra inre
angelägenheter. Jag finner deremot huru de
med fullkomlig tillfredsställelse kunnat åse
vare åtgärder med tryckfrihetens inskränkande
1812, med de ultra marinska besittningarnes
öfverlåtande till Konungens fria disposition;
med Barthelemy och Gouadelupsmedlers underdåniga
afträdande; äfvensom vår anspråkslöshet
till RubslFonden med mera som genom
traktater med främmande makter kunnat vara
Kronan Sverige tillerkändt De magtägande
skola likaledes vid en närmare undersökning
om Folkets lynne, och om tidsandan hos oss
säkerligen finna, huru bestämdt vi med ovilja
skulle se oss inblandade i alla för oss främmande
tvister; de skola inse huru Svenska
Folket under en stigen Nationalutbildning aflagt
fördomar och af styrelseiisten fordomdags
omsorgsfullt underhållen Nationalhat och
misstroenden; de skola finna huru under det
Nittonde Seculum, den frie JordbrukareClassen,
«om utgör en fjerdedel i Representationen än
-
x6o £)en 18 Septemberf. m,
nu aödgse hos oss på kallelse spänna gin hast
ifrån sin plog eller sitt sädeslass, och kanske
lägga sädesskäppan bort , för att emot en betalning
af en fjerdedeis Riksdaler i Silfver skjutsa
en femtedels grad.
Det bör således ursägtas mig om jag uti
beskaffenheten af våra Constitutionelle förhållanden
icke finner den minsta anledning
att befara deras antastande ifrån det Monarkiska
principförbundet, och jag finner således
icke hvarföre vi skola framhärda uti uppoffringar
för försv&rsanstallter, hvars behöflighet af
sannolikheten icke rättfärdigas, och hvars otillräcklighet
varit omisskänaeligen vitsordade
af erfarenheten.
Sedan Svenska Folket utan afseende på
Stånd och yrke, uppdragit Landets försvar åt
sine söner ifrån 20 till 25 års ålder, synes mig
Tredje HufvudTittelns förnämsta behof bestå
utaf vapen och andra materiella krigstörnödenheter;
det visar sig alltid för mig såsom en
stor orimlighet att det fattiga Sverige skall
onödigtvis utarma sig, ej allenast på 5 min
tanka allt för vidt omfamnande försvarsplaner
utan äfven i detsillerne förslösa frukten af sitt
trälande på till allsintet gagnande Militairegranlåt
och pragt. Det har icke kunnat motsägas
att blotta Snörmakarearbetet till en beklädnad
för öoo man Indelta Husarer uppgådt
till öfver 7,oco R;dr Banco och det torde blifva
en förlåtlig Militairephilosophie att påstå
2Pen ig September f, m. tél
det Landet likaväl försvaras med en rock utan
snören, som med en af sädane bepryddj om
detta är en sanning 50m icke äfventyrar någon
motsägelse, så borde utan tvifvel äfven slutsatsen
blifva den, att Lagstiftningen borde taga
ett sådant förhållande i närmare betraktande;
att Lagstiftningen borde behjerta huru
det är af Sveriges Jordbrukande menighet sorn
denna onyttiga grannlåt måst bekostas, ej sällan
under uppoffring af det lilla hushållet»
mest oumgäng» liga behof; att Lagstiftningen
härvid bör inse sin ställning såsom Konungens
rätte Rådgifvare och såsom den der bör kunna
olörfalskadt framlägga underrättelser om
Landets verkliga ställning och om de följder af
tilltagande armod och aftagande välstånd, sorn
af sådane ordsaker för framtiden blifva ännu
mera ätt befara. Jag hade hoppats den tid
vara inne, då Rikets församlade Ständer skut
le inse huru bördorne bäras nästan ensamt af
Jordbruket, och att ettSkatteförhållande som vi •
sar 4 å 5 procent utaf Egendomsvärdet, hvarken
kan uppehållas genom Lånebiträdeo, eller
hvad annan linanceoperation som helst, än skatternes
nedsättande, Under fullkomlig kännedom
af äfventyret utaf de förebråelser och a?
det ogillande, som hittintills följdt, och troligen
ännu länge komina att ifrån den Minisicriella
granskaren följa mina yttrade meningar, kan
jag under en orubbad öfvertygelse icke innehålla
den tankan, att Sverige oförståndigt utarmat
sig på sina försvarsanstalter och att för
Bil, till Ridd. o, Ad, Prat. VJI Band. 11
1-Ö2 18 September f. m.
Sveriges framtida försättande uti ett lyckligare
och bättre tillstånd den enda säkra utvägen
är, att begagna förmonerna af dess enstaka läge,
genom krafternas hela användande å den
econoraiska förkofran, sorn ensamt är i stånd
att lemna utvägar till verksamma försvarsanstalter,
hvilka äfven då först blifver af nöden
när Samhället verkligen känner sig äga något
att försvara. Ali upptänkelig indragning
utaf Miiitairbehofven, ali upptänkelig förbättring
uti Svenska Jordbrukarens belägenhet så väl
i anseende till skatternas belopp, sora till sättet
stt utgöra dem hade varit de åtgärder hvilka
jag ifrån Riksens Ständers verksamhet hade
önskat, och jag tror att den enskildta financen
endast genom sådane medel kunnat förbättras.
Då StatsUtskottets Betänkande första gången
förevar tog jag mig friheten yttra, huru
jag ansåg två Millioner för Landtförsvaret och
en Million för sjöförsvaret vara den summa
som icke botde öfverskridas; men som det kan
bända såsom en följd deraf skulle synas mången,
att Svenska Folkets hela uppoffring till
Tredje HufvudTitteln endast uppginge till Tre
millioner, så utbeder jag mig att få fästa uppmärksamheten
vid det förhållande, som genom
den nya RiksHufvudbokcn utvisas, och som
för Landtmilicen gör . . . 2,373,000.
Oberäknadt Arméens beklädnad ,
tross och utredning, Artilleriutgifter
och fästnings-byggnad
gom utföres med . . • 700,000.
Den 18 September f. m, 163
Spannemål och Bagerikostnader,
Beväringsexcercice, Wanäs Fästningsbyggnad,
Wed och Ljus för
Garnizonerne, Skrifmaterialier, rese-
och tractamentpenningar,
Durchmarschkostnader, Casernebyggnader,
Garnizons sjukhusbyggnaden
, indelta Infanteriets
lifmundering, oförsedda utgifter 484,000
Boställaverket beräknas till en ärlig
afkastning för Öfver- och
Underbefäl af ... 950,000
2 8,000 Torp med lega och årlig
lön, minst räknade till 3 dagsverken
i veckan ät 16 sk. . 1,456,000
Passevolanceafgift « I 1 234,000
Indelta Cavalleriets rustningskostnad 280,000
Infanteriets beklädnad : . 95,000
Tillökning i Augumentsräntorne öf<
ver Kronovärdet . . . 3oo,ooo
6,862,000
Sjömilicen upptager : ; . 572,500
Flottornes nybyggnad, beklädnad
underhåll, samt fyringar . , 530,000
Flottornes handtverks och timmer
mansstaters
Spannemåls aflöning 50,000
1,152,500
Den 18 September J. n%.
" Vid betraktande af dessa summor skall
man finna huru de till det mästa upptagas af
personalen, att således någon ökad styrka för
försvaret af dem föga är att påräkna, och jag
hemställer, om detta är ett rigtigt, ett väl beräknadt
förhållande för ett land, sådant som
Sverige. Det är påtageligt att Folkets ansträngningar
på sådant sätt förtäras, utan att kunna
lemna något annat resultat, än ett jemt åtagande
af den enskildta förmögenheten, och
utan annat synbart ändamål, än att under fredens
lugn upprätthålla stridskrafter, som icke
vid ett infallande behof kunna ytterligare ökas;
man måste äfven besinna, att uti här uppräknade
millioner, icke kunna upptagas de rustandes
besvär af skjutsningar, af torpsyner, af
mönstringar, drickspenningar, med flere osynlige
kostnader, som-till ej obetydligt belopp
^drabba Jordbrukaren i och för försvarsverket;
och månne Tänkaren och Philosophen, utaf
180g års catastrophe, icke med något skäl
hemtade anledning att hoppas andra förhållanden;
men menniskorne beräkna , och Försynen
styr, och synes ännu icke vilja tillåta Sveriges
Statseconorniska systéme att hafva uppnådt
sin Actimationspunkt, till inträde på en
ny och mera välberäknad bana.
Det synes mig vara tid att Representationen
börjar frånträda sin gamla vana, att vid
Riksdagarnes slut lemna bifall till allt hvad
som äskas i det synes mig vara tid att Representationen
genom någon återhållsamhet ali
Ben i3 September J, >», tfa
anslagens beviljande visar, att dess och Folkets
öfvertygelse kan uttryckas äfven utom
tillämpningen af 107 §, och jag tror att man
icke bör finna fordringarne vara särdeles öfverdrifne,
då man påstår att det blott tarfvas
en högst måttlig organisationsförmåga för
att inom Tredje HufvudTitelns åtta Millioner
göra en afprutning af några Hundrade Tusen
Riksdaler, till sine följder föga märkbara; och
om Riksens Ständer genom en sådan utväg
till ett annat Riksmöte förbant Ministéren
att genom någon mera verksamhet förbereda,
åtminstone de vigtigaste öfverläggningsämnena
och i förväg uttänka utvägarne, så skulle jag
tro att detta Riksmöte i anseende till deraf
härflytande verkningar kan blifva mera
märkvärdigt, än man i annat fall har skäl att
hoppas.
Jag röstar för afslag å de af Statsutskottet
för Tredje HufvudTiteln föreslagne
summor och anhåller att Contraproposition
måtte blifva den jag föreslagit.
166 Den 19 September /. ml
Biläger
till Pleni-Protocollet för elen 19 September,
förmiddagen»
N:o i;
Herr af Ekenjlam , Jfrael:
Ingen kan lifllgsre än jag önska införandet
af den liberalitet, som länder till Näringarnee
förkofran, och det är justaf detta skäl,
som jag haft äran göra det förslag till ändring
i den gällande Patentförordningen, hvarom nu
är fråga, Det år ej mitt fel, att så väl motionen,
som Utskottens Betänkande deröfver,
blifvit begåfvad med en rubrik, som stadnar
i halfva meningen, nemligen vid orden Previlegia
exclujiua> hvarigenom man ej förr, än inuti sjelfva
Betänkandet, kommer i erfarenhet af, att dessa
previlegia exclusiva angå enåzst Nya uppfinningar.
Denna nödvändiga specialitet är likväl
ett föremål för sjelfva Rubriken på den Kongl.
Förordningen.
Vissa ord äro moderna på serskildta tider,
vissa ord skrämma, då andra utgöra föreningspunkt
för sinnena, och det är derföre
som man, utan uppmärksamhet härpå, kau
lätteligen genom blotta rubriken, bereda rnot
-
\
Den 19 September f. ni.
167
vilja för en sak, som förtjenat ett allmänt deltagande.
Sådant är det närvarande förhållandet.
Förordningens tillvaro är dessutom ea
helt annan sak än dess befkajjenhet. Ingenting
är förhatligare än tuejlutande previlegier i den
vanliga meningen; och det är just ur den synpunkten,
som Patentförordningen tarf var en
hufvudsaklig förbättring. I det skick den nu
är , kan beviljandet af ett Patent bero atbitrairt
af de personer, som deröfver skola yttra
sig, och sådant bör ovilkorligen undvikas.
Förordningens syfte är omisskänneligen godt;
men förfelar alldeles sitt ändamål, såvida ej
densamma genom en förändring, åtminstone i
redactionen, sättes i öfverensstämmelse med
närvarande tids liberala kraf. Alla personer i
samhället böra äga en lika rätt: hvarje person
som nedlägger tid och kostnad på nya uppfinningar
till Näringarnes förkofran, bör, i händalse
han lyckas uti sine upptäckter , kunna
vara fullkomligen säker att komma i åtnjutande
af den ersättning, som Patentförordningen
åsyftar. Utan en sådan säkerhet lärer ingen
fördjupa sig i kostsamma försök ; och under
sådane förhållanden blifva uppfinningarme
ogjorde. Utskotten hafva genom framkastade
farhågor endast framstäldt skuggsidan af taflan,
jsg äger visserligen ej den egenkärlek, att tro
mitt förslag tili förändring vara det bästa i
form; men det hindrar mig ej att vara fullkomligen
säker, att Kongl. Förordningen , uti
nämnde omständighet, ovilkorligen kräfver en
förändring, så vida man vill, att den rättvisligen
skall vara byggd pä samma liberala
163 Dtn 19 September J. nt.
grund som Näringsfriheten; och sä vida man
vill att den skall äga en sådan inflytelse på
Näringarae som åsyftas.
Med största eftergifvenhet lör Utskottens
åsigter, återstå ändå 2:ne punkter uti Föiordningen,
som ej med rättvisa äro föreniige:
1:0. Att den ena Medborgaren kan erhålla
ett Patent på en ny uppfinning, då den
andra Medborgaren, under samma förhållanden,
kan gå miste om ett sådant Patent, i händelse
CommerceCollegium ej skulle finna det samma
lämpligt. Detta senare ord u»i Förordningen
upphäfver all säkerhet och all jemlikhet, medborgare
emellan, i detta fall; och denna arbitrage
är i det närmaste afhjelpt, om endast
ordet lämpeligt får utgå ur meningen.
2:dO. Den andra orättvisan består deri,
att en person, som genom fortsatte uppoffringar,
slutligen gjordt sig förtjent till den ersättning
som Patentet skall lemna , dömmes
förlustig samma ersät ning, endast derföre, att
han sedermera ej äger fullt förlag för att sätta
sin uppfinning i verkställighet så hastigt som
honom ålägges. Att denna oförmåga oftast
just kan vara en löljd af de föregående uppcffringarne
finnes soiklart. När Staten lemnat
honom Patent på vissa år, lör upptäckandet af
sin konst, så synes väl dermed böra förstås,
att ban under denna lid, oafkortad!, må begagna
sin uppfinning på sätt ban bäst förmår,
och för sig tjenligast finnér*, utan att Staten
Veu 19 September f. in.
bör kunna återtaga hvad den gifvit såsom belöning
och ersättning för gjorde upptäckter och
uppoffringar. När Patenttiden är utlupen , så
är i alla fall den upptäckta konsten fri till utöfning
lör hela Nationen.
Patent är i allo att anse i likhet med frihetsår
på Nybyggen: jag har aldrig hört, hvart
ken att man ömsom nekat och örnsom beviljat
frihetsår för verklige Nybyggare med samma
rätt, und> r föregifvande af lämplighet eller
olämplighet, af större eiler mindre fruktbarhet;
ej heiler, att man efter beviljandet af frihetsår
velat återtaga dem, i händelse Nybyggarens
lörlagstillgång och interessen vid brukningen,
skulle vara i strid med vederbörande Authoriteters
opinioner om Landtbruks drifvande.
Ytterligare utveckling af ämnet finnes uti sjelfva
Motionen, införd i Protocollerne för den 1
sistledne Mars.
Då Utskotten ogillat mitt gjorda förslag
till ändring i Förordningen, så afstår jag derifrån,
men yrkar deremot endast, vördsammeligen,
i anledning af hvad jsg nu haft äran an«
lora, att ordet lämpeligt i j;gta §., samt hela
3:dje §, måtte få utgå från Förordningen, utan
att något sättes i stället; och får derföre
anhålla om återremiss.
170
Ben 19 September /, ml
NlO 2.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Remhold:
Oaktadt en bland de yngste medlemmar
af Riddarhuset är det dock ej i dag den första
gång jag har den äran inför Högloflige
Ridderskapet och Adeln tillkännagifva min
tacksamma vördnad för Rikets första Universitet.
Man säger att känslan kallnar med åren
och att minnet af åtnjutne välgerningar snart
förgår. Hos mig har åtminstone ej ännu tiden
hunnit att i stelnade former förvandla de höga
begrepp om mensklig bildning, frihet och
ära, som från ett någorlunda väl inrättadt universitet
äro oskdjaktige. Hos mig har ej
ännu tiden utplånat minnet af det Läroverk,
hvilket jag har ett tacka för den redbaraste
bland alla kunskaper: att jag är en fri Svensk
medborgare, och genom mitt eget bemödande
kan blifva en fri menniska. Ett ibland de
hufvudsakligaste fordringarne uti en offentelig
Statsuppfostran är att omgifva massan af de
unga Medborgarena med höga imponerade föremål,
som höja tankan öfver den låga smutsiga
sinnligheten och inviger det unga sinnet
i det offenteliga lif, der framdeles dess förstånd
och mandomsstyrka skola pröfvas.
Således se vi bland forntidens herrskande
folk, hos Romare, Greker och Ferser, Ynglin.
Den T g September /.m. 17I
gen redan i sina spädaste år ryckt ur sina
föräldrars hus in i ett offentligt lif, för att
lära sig älska och dö för sitt fädernesland.
Således se vi SverigeB störste framfarne Konungar
hafva prydt visserligen icke Upsala stad
utan Upsala Universitet med många konstens
herrliga mästerstycken; och hvem vill beräkna
huru månget ädelt manligt beslut att blifva en
hedrande och nyttig medborgare, blifver af
ynglingen fattadt då han i Gustaf Adolphs Pelarsalar
uppträder för att höra sina förfäders
bragder och de dryga fordringar samtid och
efterverld af honom ha att utkräfva! sådant
har Regeringen och Academiens styrelse haft
för ögonen vid anläggandet af den nya Bibliotheksbyggnaden,
med örn faderlig omtanka
för Rikets ungdom, och har velat för dem,
som så gerna fästa sig vid något yttre, göra
synbart, att Gustaf Adolphs thron ännu står.
Utom det oumgängliga behofvet af ett större
förvaringsrum för ett ibland Europas större Bibliotheker,
så vida ej böckerne skola blifva
liggande i packlårar och likasom Kongl. Bibliotheket
blifva onyttiga derföre att de äro
otillgängliga, må detta vara nog sagt till försvar
för sjelfva byggnadens företagande. Jag
utbeder mig nu få ådagalägga, att Academien,
har ett ganska afgjordt anspråk på det Lånebiträde,
som Consistorium Academicum begärt
och Utskottet bifallit. Utskottet har varit ganska
sparsamt i anförande af de skäl hvarpå
detta bifall sig grundar, och jag har dessutom
funnit detta betänkande äfven i afseende på
stilen så föga lampeligt att leda till insigt i
17* Dtn 19 September J, m.
Baken, att j«g ser mig tvungen , att försöka
min egen ringa förmåga för att dertill bidraga.
Academien begär ett Lån på 50,000
R:dr af Banken, hos hvilken Academien har
att fordra insatte penningar till ett belopp af
73,000 några hundrade R:dr. Af dessa 73,000
R:dr består en ganska betydlig del af hårdt
Silfvermynt, hvaremot Academien nu får tillgodonjuta
Bankens Pappersmynt, uti de derå
löpande räntorne. Dessa räntor utgingo i början
efter 5 procent, men afprutades till 4, 3^
och eluteligen såsom de ännu äro 3 procent.
Af dessa 73,000 R:dr äro vidare 8,888 R:dr
i Silfver deponerade med det uttryckliga vilkor
af Konungen sanctioneradt, att i samma ögonblick.
Banken upphörde att utbetala räntan derföre i
Silfver, skulle hela Capitalet af Academien få
lyftas. Att Academien blifvit lidande genom
sina penningeföi hållanden till Banken lärer således
ingen kunna bestrida; och det till den
grad, att t. ex. dtt stipendium, på hvilket en
Student förr kunde företag* en utrikes resa öfver
halfva Europa, nu knappast förslår till ett
torftigt underhåll för honom vid Academien.
Riksens Ständer skulle således med största billighet
kunna rent af ur Banken skänka Academien
den summa, hvilken hon nu till låns
begär, och så mycket mindre vägra detta
lån, som Academien erbjuder Banken ytterligare
säkerhet derföre genom inteckning uti
sina ägande fastigheter. Hade ej Utskottets
Betänkande redan af 2:ne stånd blifvit bifallit
skulle jag hafva yrkat återremiss deraf, för att
få Linet räntefritt beviljadt Acaoemiea ellar
p
Ben 19 September J, m, tfg
åtminstone root samma procent, sorn Academien
beviljar BankeD nemligen 3 för ioo:det; nu
inskränker jag mig till att hafva bevist huru
rättvisa och billiga ConsisioriiAcademici anspråk
äro, och till att göra Höglofl. Ridderskapet
och Adeln derpå uppmärksamt, att Universitetet
genom Byggnadens uppskof lider en
ganska betydlig förlust och skada i synnerhet
på de dyrbara Boksamlingar, sorn nu måste
lemnäs obegagnade och vanvårdade.
Det är kanske första gängen Upsala Universitet
anlitar Rikets Ständer om biträde i
sina utgifter. Om Högvördige PresteStåndetg
bifall härtill har väl Universitetet på förhand
kunnat göra sig tämmeligen förvissadt; men
det anser likväl Ridderskapet och Adeln näst
Hans Majit Konungen och Hans Kongl. Höghet
Canzleren för sin förnämsta beskyddare,
väl Vetande att det fostrat många bland dess
fordne och nuvarande medlemmar af detta
stånd, som meden rik frikostighet ihågkomma,
hvarifrån de hämtat förmåga att göra sig och
sitt Fädernesland en odödlig ära.
17^ Dan 19 September e. m'.
Bilaga
till Pleni-Prot o collet för den 19 September,
eftermiddagen.
N:o 1.
Friherre Fock, Berndt Wilhelm’.
Höglofl. StatsUtskottet har i afgifvit utlåtande
besvarat de erinringar, sora af Herr
Friherre Ankarsvärd C. H. och Herr Tham
Wollrath i Ridderskapet och Adelns Plenum
framstäldes vid föredragningen af Utskottets
Betänkande rörande de 5o,ooo R:dr, hvilka af
mig, såsom Landshöfding i Upsala Län , åren
igiö och 1817, uppburos till Spannemåls upphandling
för detta Läns nödstälde Innevånare.
Redan då detta ämne första gången i förening
med samfälte anmärkningspunkterne emot Styrelsen
af Magszinslnrättningen förevar, yttrade
jag min öfvertygelse, att på detta rum icke böra
upptaga Ridderskapets och Adelns dyrbara
tid att ingå uti en vidlyftig utveckling till
försvar af alla de anmärkte åtgärderne, och
förklarade min önskan , delad af öfrige Directionens
Ledamöter, att när så fordras fullstän^
digt få rättvisa dem; i förhoppning om den
billiga gärd af rättskänsla, att opinionens omdöme
skulle känna sig återhållet likasom Lagens
intill de3S förklaring blifvit gifven. Det
är med samma fortfarande tänkesätt, som jag i
Den 19 September e. m.
dag hegardt ordet; det har ej skett för att
motivera Ridderskapet och Adeln till förkastande
af Utskottets Betänkande, ett beslut likgiltigt
i sina följder då irenne Stånd förut redan
bifallit det samma och hvilket i öfrigt
skulle vara helt och hållet motstridande min
önskan, som ej är att undandraga någon af mina
enskildta handlingar, som Landshöfding en
rättvis undersökning. Men då förevarande anmärkning
är af en helt annan och ömtåligare
beskaffenhet, än den som drabbat mig gemensamt
med Directionens öfriga Ledamöter, så
har jag ansett som en skyldighet emot detta
Stånd, hvaraf jag har den äran vara medlem,
att åberopa och framlägga när så påfordras
Handlingar till upplysning af det anmärkte
förhållandet.
Den af mig såsom Landshöfding i Upsala
Län till Kongl. Directionen ingifna och godkända
redogörelseräkning för Spannemålsupphandlingen
utvisar, att det af Directionen dertill
meddelade förskott varit otilIrackeligt, och
att jag sjelf af egne medel dessutom nödgades
förskjuta emellan 3 och 4000 R;drJ för denna
summa använd utan enskild nytta i tvenne år
för ett allmänt behof, har jag likväl ej yrkat
någon ränta; nu ifrågasattes om jag icke bör
åläggas räntebetalning för en del af Statens
förskott till berörde upphandling, ehuru Spannemålea
måste uppköpas i ett främmande land,
genom Commissionairer, hvilket naturligtvis
fördröjer Capitalets omsättning.
*;8 Den l g September e. m.
Del skulle vara utan ändamål att pi Riddarhusets
bord framlägga afskrifter afaiiaräkningar
o< h Bref ifrån min Comm ssionaire vid
ifrågavarande upphandling, för att sätta Ridderskapet
och Adeln i tillfälle att jemföra priserne
och omkostnaderne för de serskildta
Spannemålsposterna med det pr i s öfverhufvud
hvarföre det lefvererade totalbeloppet omkostnadsfritt
blifvit Directionen debiteradt. För
att i allmänhet bedöma spanoemålspnset i Finland
år 1817 örn våren och de inköpspriser
hvartill Råg och Korn af inig vid detta tillfälle
upphandlades, tror jag det vara t il Iräcke—
ligt kunna förete nar det påkallas L“fveransContracter,
upprättade emellan Åbo Academies
styrelse och min Commissionaire å mine vägnar;
hvaraf upplyses att jag för riiorra Rågen,
som blifvit MagazinsDirectionen omkostnadsfritt
i Upsala lefvererad för 13 R:dr 16
sk tunnan, nödgades sjelf betsla 11 R:dr tö
sk. på stället ochstt ritorra Kornet, debiteradt
Directionen till 10 R:dr 40 sk per tunna betaltes
till Åbo Academie med 10: 10, 8 per
tunna, eller att Råg och Korn öfver hufvud,
utaf detta parti, lelvererades Directionen otnkostnadsfritt
i Opsala för 12: 4, per tunna och
uppköptes till to: 37, då differencen 1: 14, 8-  utgör ut- och inkommande Tullfrsgt ifrån
Christinestad , Wasa och Åbo till Stockholm ,
från Stockholm till Upsala samt Mätare- och
Bärarepenningar m- m. enligt deröfver upprättad
vidräkning.
För
Den ig September e, m. I77
För att sätta Ridderskapet och Adeln i
tillfälle att äfven sjelfva bedöma, huruvida de
af mig från Allmänna MagazinsDirectionen lyftade
medlen varit hos mig liggande eller blifvit
till enskild nytta använde, åberopas äfven
vördsamt Postförvaltarens i Upsala qvittencer,
som utvisa att penningarne successive blifvit
genast öfverremitterade till min Commissionaire
i Finland för att verkställa Spannmålsupphandlingen.
Detta är hvad jag trott mig böra anföra
i hufvudsaken, och får allenast tillägga något
som väl synts mig en bisak utan all vigt, men
hvarvid likväl Höglofl. StatsUtskottet tyckes
hafva fästat en hufvudsakelig uppmärksamhet.
Jag skulle dock icke hafva yttrat min förundran
öfver att så skett, om saken rört mig men
då den angår en mig såsom Landshöfding
subordinerande Embetsman, så har jag ej ansett
mig tillständigt att i tysthet förbigå förhållandet.
StatsUtskottet har trott sig finna en
väsendtlig olikhet emellan det af MagazinsFörvaltaren
i Upsala utgifne qvittencet öfver
skedd lefvering, hvilket finnes bifogadt min till
MagazinsDirectionen ingifne redogörelse, och
det af samma Embetsman afgifne qvitto, som
af Herr Tham Wollrath blifvit åberopadt i dess
yttrande till Ridderskapets och Adelns Protocoll.
I all redogörelse har jag trott i granska
ningsväg ej funnes andra väsendteliga omständigheter
att observera, än tiden och fimman el*
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VIII Band. 12
Den i j September c m.
ler när emottagning eller utgifning af penningar
eller persedlar ägt rum och huru stort belopp
den utgjort, samt af hvilken och tili
hvem dea skett. I alia dessa omständigheter
äro de tvänne af MagazinsFörvaltaren Grandinson
utgifne qvittenceroe af enahanda lydelse.
Mvad är det då För en olikhet Utskottet
dem emellan velat finna? Eller är det då någon
åtskillnad om MagazinsFörvaltaren emottag!
t en del af den lefvererade Spannemålen
på Magazinstrappan eller 0111 det skett vid
aflastningen från Fartyget? I bägge fallen har
han såsom behörig person emottagit den i sin
vård och på sitt ansvar^ och den som lefverera!
vahran är derifrån skiljd, sedan han öfver
lefveringen erhållit qvitto Om derföre
MagazinsFörvaltaren i det ena qvittencet uttrycker
sig att spannemå!en blifvit lefvererad
till Magazinet, så betyder det ju ej annat än
att den till honom, såsom derföre redovisande,
blifvit öfverlemnad , hvilket är just detsamma
sorn i det andra qvittencet blifvit med
andra ord sagdt,, och med en närmare beskrifning
på lefvereringsstället som till och med
varit aldeles öfverflödig. Att emedlertid denna
närmare bestämning utaf lefvereringsstället
är öfverensstämmande med verkeliga förhållandet,
eiler att Spannemålen till en del redan
vid lossandet från. Fartygen blifvit öfverlemnad
till MagazinsFörvaltaren och af denne
till en mängd af undsättningstagarne i Länet
utlemnad är icke allenast inom Provinsen
allmänt kändt^ utan älven säkert af Rid
-
Den r§ SepUfnhcr e. M.
derskapets och Adelns Ledamöter ifrån Upsal»
Län kan vutsordas.
Bilaga i
till PleruProtoeollet för den 26 September,
förmiddagen.
N:o 1.
Herr Prlnizenjköldy Cart:
Då Jen återremiss Höglofl. Lag- och EcofiomiUtskotten
besvarat, varit föranledd af de
anmärkningar jag framställt emot Utskottens
första Betänkande i detta ämne, torde det be.
näget ursäktas om jag äfven vid detta tillfälle
upptager några ögonblick af Ridderskapets oell
Adelns dyrbara tid för att något närmare utveckla
de åsigter som ledt mig vid frågans bedömande
och såmedelst visa, det begreppet om
sanning och rätt varit grunden för min yttrade
öfvertygelse 3 och att det misstag som jag
trott mig finna af Utskotten vara begånget irnea
är vederlagdt, hvarken af någre i sftdant af
-
Den 20 Septemberf. m,
seende förebragte gällande skäl, ej eller af dea
utaf Utskotten hufvudsakligast åberopade omständighet,
att Betänkandet redan blifvit af de
gine öfrige RiksStånden bifallit.
Härvid anser jag mig dock först böra
vördsamt fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på de mindre lämpeliga
ordalag, Utskotten begagnat uti dess nu uppläste
Betänkande. Jag vet icke om orsaken
härtill skall ensamt sökas hos Expeditionens
Författare, eller om uppställningen, sådan den
nu är, skett på Utskottens befallning. Emedtertid
kan utlåtandet snarare anses för en emot
mig enskildt rigtad skrift, än ett Rikets
Ständers Utskott värdigt svar på den återremiss
Höglofl. Ridderskapet och Adeln beslutat;
och det synes mig, som skulle Utskotten högeligen
moquerat sig deröfver , att jag varit
nog förmäten att våga göra erinringar vid de
förslag, Utskotten uti deras vishet till Riksens
Ständer framställt.
Utan att med Utskotten vilja dela detta
anspråk på ofelbarhet, vågar jag likväl fortsätta
den förmätenheten att tro, det Utskotten på
ett mindretillfredsställande sätt behandlat denna
fråga, och öfverlemnar med full tillförsigt åt
den opartiske och mer upplyste granskaren att
bedöma, hvilkendera, antingen Utskotten eller
jag, som har rätt.
Hvarje uppmärksam läsare af 2 §. i Kongl.
Förordningen den 22 Julii 1S03 skall säkert,
Den 25 September f. m, 181
lika med mig, inse det Lagstiftaren omsorgsfullt
sökt bibehålla jemlikhet uti rättigheter
och skyldigheter Räntegifvare och Räntetagare
emellan, då han stadgadt: i i Morn. att, i
händelse tionde eller afrad fordras in natura
eller Räntegifvare åstunda den samma på detta
sätt lefverera, derom bör tillsägas vid, eller,
såsom Utskotten rätteligen föreslagit, före Thomä
dag: i 2 Mom. att, deräst Räntetagaren
utom Häradet är boende, Räntegifyaren må
fritt stå, att hos Kronofogden i orten eller Regementeskrifvaren
en sådan uppsägelse inom
den föreskrifne tiden anmäla , och sluteligen i
3 Mom. att, om hvarken å Räntegifvarens eller
Räntetagarens sida någon tillsägelse vid Thoma
dag skett, deraf bör ostridigt följa, att lösen
efter Markegång bör af Räntegifvaren erläggas
och att Käntetagaren dermed bör åtnöjas.
Att nu härutinnan göra den förändring
Utskotten tillstyrkt, skulle, efter min öfvertygelse,
i stället att förbättra Författningen,
snarare försämra den samma; ty ingen , utom
Utskotten, lärer underlåta att finna, det en
rubbning i likheten af Räntegifvares rättigheter
och förmoner ofelbart derigenom uppkommer,
emedan den ene Räntegifvaren skulle, i
sådan händelse äga rätt att, till ex», dagen före
Thoma dag uppsäga sin spannemål till lefverering
in natura, då deremot en annan, sorn
tili äfventyrs är hans närmaste granne, skulle,
derföre att hans räntetagare tillfälligtvis bor
utom Häradet, få vidkännas en förkortning af
fjorton dagar uti den i allmänhet fastställd©
1 Sa Den 5 5 Septemberf. m.
uppsägningstiden. Att Utskotten icke insett
tättvisan uti ett sådant förhållande, utan tvärtom
sökt försvara det, lärer väl förefalla något
hvar besynnerligt, hälst skälen för delta försvar
stå i uppenbar motsägelse med rätta meningen
af 1803 års Författning, hvars ordalydelse
svårligen lärer kunna föranleda till annan
slutföljd än den, att vederbörande tjenstemän
blifvit af Lagstiftaren förordnsde, icke
till Räntegifvarens biträde, såsom Utskotten
förment, utan till råntetagarnes ombud, på det
att derigenom måtte undvikas just den olikhet
i uppsägningsterminer, som Utskotten föreslagit
Och jag skulle i sanning vara mycket
villrådig vid bedömmandet af orsaken till detta
Utskottens förfarande, om jag för öfrigt uti
deras senare utlåtande kusde förmärka minsta
spår dertill, att de rätt läst och rätt förstått
den författning, hvari ändring af dem blifvit
tillstyrkt j men då man i stället erfar, det Utskotten
fästat så liten uppmärksamhet på innehållet
af den utaf mig åberopade 2:dra §.,
att de till och med kunnat uppgifva, det ingen
tid är bestämd, hvarinom uppsägelsen ho3
Kronofogde eller RegemsmsSkritvare bör ske,
fastän sådant finnes uttryckeligen stadgadt genom
orden: ”inom dea föreskrifne tiden” hvilka
ostridigt måste hafva afseende på Thomedag,
som näst förut omnämnes; och då man
vidare finner huru Utskotten , i anledning af
mitt yrkande att få bestämdt inom hvad tid
vederbörande Tjensteman ålåge att om den
hos honom skedde uppsägelsen underrätta tiondetagsre3j
hvarom Förordningen nu ingenting
Mata
Den 25" September f. m.
innehåller, förklarat denna omständighet redan
vara uti förra Betänkandet tydeligen upptagen,
enär der blifvit hemstälidt, att all uppsägning
skall ske löre Thorne dag, hvilket förklarande
icke otydligt ådagalägger det Utskotten med
hvarandra förblandat de erne ganska skiljaktige
omständigheterne, nemligen Räntegifvarens
uppsägning hos Tjenstemannen och denneg
anmälan derom hos Räntetagaren, hvaraf
åter följden varit den , att Utskotten , emot
Författningens klara ordalydelse, trott någon
verklig uppsägning icke kunna anses vara gjord
förr än den kommit till Räntefragarens kunskap; så
torde man med skäl böra härleda orsaken till
det felaktiga uti Utkottens framställning från
bristande uppmärksamhet både på sjelfva frågans
beskalfenhet och syftningen af den Motion
som foranledt Utskottens förslag; och må
det då förlåtas mig om jag deraf hämtar ytterligare
stöd för min förut fattade öfvertygelse
, att Utskotten begått det misstaget att
föreslå förbättringar der sådane ej äro af nöden,
mer» deremot underlåtit att göra det i ds
delar, hvarest brister verkeligen äga rum.
Jag kan således ej annat lin fortfara uti
mitt ogillande af det. Förslag Utskotten uti 2:dra
punkten af deras förra Betänkande framstäilt,
såsom saknande den enhet i principen och
rättvisa i verkställigheten, hvilka böra utgöra
hufvudgrundeD för ali Lagstiftning. Då likväl
det bifall, de 3:00 öfrige RiksStånder»
lemnat å detta Betänkande i hela dess vidd
redan bestämt Riksens Ständers beslut i före
-
184 25 September f. m,
varande ämne, vill jag vissarligen icke här söka
tillvägabringa någon skiljaktighet i tänkesätt
och åsigter, utan anhåller endast att detta
mitt anförande må såsom min enskilda reservation
uti Protocollet erhålla ett rum.
Bilagor
till PleniProtocolIet för den 25 September,
eftermiddagen.
N.o x.
Herr Berghman, Ambroius Magnus:
Jag bctviflar alldeles icke Herr Baroni
Wrangels goda afsigt med dess väckta motion
om HypotheksBankers berättigande till Creditive
på Riksens Ständers Bank} men jag fruktar
att hans eljest så prisvärda Patriotiska nit
hänfört honom, att till någon del adoptera det
nu gäliande olyckeliga Lånesystéme. Det
är nog illa att man för Statens tarfvor och
upprätthållande, nödgas gifva Creditiver på
Den 25 September c. m. 185
Banken, men att lemna sådane åt private Associationer,
vore af yttersta våda för Banken;
Hvad som handt förr, kan hända om igen.
Den grofva förlust Banken gjordt på förre FilialDisconterne
hvilka hade haft begränsade
Creditiver; ber vara en dyr Lärospån. Hvem
kan gå i borgen derföre att icke Nordlindar
och dylike innästla sig i hypothekBankens styrelse
och förnya Malmö Disconts bedrägerier.
Jag afstyrker således Herr Baron Wrangels ifrågavarande
Förslag under tillämpning af gamla
Regien; Vejligia me terrent.
N:o 2.
Grefve Hård, Carl GujlaJ:
Ibland de af Högloft ConstitutionsUtskottet
föreslagne förändringar uti Riksdagsordningen,
till befrämjande af Riksdagsarbetets
skyndsammare gång, förekomma tvenne, som
med hvarannan stå i så nära sammanhang, att,
ehuru de röra serskildte paragrafer af nämnde
Grundlag, de likväl icke böra utan med hänsigt
till hvarandra behandlas. Dessa äro de
i första och femte puncterne af Betänkandet
omförmälde.
Den första går derpå ut, att åt hvarje
Stånd skulle öfverlemna», att förordna, huruvida
Protocollet öfver discurserne skall utförligt
eller summariskt sammanfattas. Detta synes
mig ock vara rätt, ty förordnandet härom
4
jS5 Dsn 35 September e. m.
är af en blott reglementarisk egenskap och ha*
de. elter min tanka, icke bordt i en Grundlag
inflyta.
Hvad åter angår det i femte punkten fö'
reslagr.e tillägg till 49 §. af Riksdagsordningen,
att, i händelse af återremiss, från Riks.
Stånd till. Utskott, af ett utlåtande, StåndetsSecreterare
skulle punktvis och i korthet sammanfatta
aila anmärkningar, jemte hufvudsakliga
skälen derför, samt med uppgift af de
Ledamöters namn, som anmärkningarna framställt
eller biträdf, anser jag ett sådant stadgandes
användbarhet, såsom medel till arbetets
påskyodande, helt och hållet bero af det sätt,
sorn af Stånden vid Protocollsföringen föreskrifves.
Om nemligen ett Riksstånd beslutar, att
dess Protocoll skall summariskt sammanfattas,
så att, utaf Ledamöternes anförande, blott det
hufvudsakliga, med uteslutande af alla digressioner
upptages, blir det visserligen lätt att
efterkomma den i 5:te punkten föreslagne
föreskriften, ty Secretcraren behöfver
då icke vidare göra något utdrag, emedan
sjelfva Protocoiiet icke innehåller annat,
än det hufvudsakliga af anmärkningarne och
skälen derföre; men om ett Riksstånd skulle
besluta att dess Protocoll såsom hittils, skall
utförligt sammanfattas, uppstår ett belt annat
förhållande. Secreteraren har då med Protocoilsföringen
ailldeles samma besvär som hittills,
men skulle derutöfver, utur det utförligt
Ben 25 September e. nu l8J
redigerade Protocollet, utdraga Och punktvis
utföra hvarje anmärkning med de hufvudsakliga
skälen derfö T'"' ' norn skulle alltså
arbete, tili lindring endast i renskrifningen och
för Utskottens Secreterare, hvilka, i anseende
till den kännedom oni ämnena, de nödvändigt
måste äga mycket lättare böra kunna, utur
det meddelade fullständiga Protocollet, excerpera
det, som hörer till ämnet och sådant för
Utskotten framlägga.
Den ifrågasatte forkortningsmethoden,
skall, antingen den användes vid Protocollsföringen,
elier vid anmärkningars sammanfattning,
troligen föranleda till r,ya discussioner,
och dessa lätteligen öfvergå till yelfva ämnet,
men den tids förlust häraf kan uppkomma,
motsvaras i förra fallet af en allmän förkortning
och förmonen af ett mera sak- än ordrikt
Protocoll, hvaremot 1 senare fallet denna
olägenhet ej motväges af någon fördel.
Då det ar af vigt, i synnerhet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeta, hvars Protocoll
redan öfverflödigt sysselsätter Secreteraren, att
icke dennes besvär okas, samt ett arbetssammare
uppsättande af ett förkortadt Protocollsutdrag
nödvändigt skulle upptaga mera, eller
åtminstone dyrbarare tid, än utskrifningen a£
ett vidlyftigare, hemställer jag vördsamt, om
icke det föreslagrie tillägget till 49 §. Riksdagsordningen
borde sålunda redigeras.
för Secreteraren
betydligen ökadt
Igg Den 25 September e. ml
När utlåtande från Riksstånd till Utskott
återremitteras, böra anmärkningarne genom
utdrag af det justerad^ Protocollet Utskottet
meddelas
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 27 September
,
eftermiddagen.
N;o n
Grefve Horn} Claes Fredric:
Vid Justeringen af PleniProtocollet förden
11 sistl. Julii, utber jag mig få tillägga den
förklaring, att jag, efter inhemtad kännedom
af Herr Grefve Posses anmärkningsmernorial,
som 2:ne ConstitutionsUtskottets Ledamöter yttrat
vara förklenande för den afledne Grefvens
minne och sårande för dess Famille, såsom innebärande
tydlig stämpel af en mindre redig
sinnesstämning tvertom hos denne man, uti berörde
så bittert tadlade skrift, funnit ett så ljust
Den 27 September f. m.
begrepp om vår Grundlags anda och syftning,
ett så ädelt nit för Ligens helgd och Medborgares
rätt, att jag sannerligen häpnar för ursprunget
till den tanke, sorn här yttrades, då
jag inför Ridderskapet och Adeln yrkade ett
meddelande af Grefve Posses ifrågavarande anmärkningsskrift.
N:o 2.
Friherre Toll, GuJlaJ Philip;
Med säker öfvertygelse, det en realisation
af Sveriges Rikes RörelseCapital med utvexling
af silfver från Banken icke nu kunde
verkställas, på de verkelig® skäl sorn sig förete,
och hvarå flere af de respectiva RiksStåndens
värda Ledamöters så skrifteliga som munteligen
yttrade meningar gifvit mig fullkomlig
anledning stadga min, har jag med särdeles
tillfredsställelse sedt och genomläst det
Förslag, som uti Högloflige Sammansatta Statsoch
BancoUtskotten blifvit framlagt till det
ondas afhjelpande som beror af myntets vacklande
värde, och deraf uppkommande (för allas
inre Industri och förkofran högst motarbetande)
flerfaldiga bandelsspeculationer härmed. Jag
har funnit Utskotten vilja förekomma detta och
medelst bestämmelsen af Realisationsgrunderne
uti i:sta Alternativet till 128 sk , försäkra
6å väl fordringsägare som Låntagare hvad de
härefter äga och böra betala. Antagandet häraf
hade i min tanka ofelbart medfört den sä
-
' Den 2" September et ml
kerhet uti förut icgångne penningetransaCtiO'
ner, att nian i afvaktande det Realisationen kunnat
verkställas låtit dervid bero. Långifvareti
hade dessutom blifvit förvissad, att dess säkerhet
genom Bankens progressiva soliditet ytterligare
förstärkts aldeles icke längre varit satt i (hittills
vanliga) behof att i anledning af Sedelmyntets
vacklande värde och dylika motiver
sjelf handtera sitt Capital såsom en vara, den
här icke allenast genom dess egen försorg i
mera lönande företag bör år från år förflyttas,
utan ock. stundom för att vinna på andra speculationer
dermed dragas utur allmänna rörelfenu
hvilket förhållande i betydlig mohn tillväga—
bragt den enskilta Creditens förstörande. Men
då nu Högloft Ridderskapet och Adeln genom
voteringspluralitet antagit det 2*.dra Alternativet
hvarigenom ännu sakernas närvarande
skick får fortfara, utan att ens grund
blifvit lagd, för den blifvande realisationen, har
jag för enskildt del hindrad såsom frånvarande
vid öfverläggningen härom *tt afgifva något
yttrande, nu vördsamt trodt mig böra häremot
anmäla min Reservation, samt närmare
uppgifva de skäl hvarpå denna sig grundar.
I min öfvertygelse kan ett Folk af naturen
så väl gynnadt som det Svenska, lemnadt
åt egen omtanka att förvärfva (då inhemska
näringsfriheten under en vis och omsorgsfull
Regerings kraftiga skydd i förhållande till
frihet uti handel som säkrast framkallar Svert'
ges naturliga tnduftrie) lättast fortgå till målet
af »in förkofran, om ett bland de största (i min
Den 27 September e. m.
tanka elef aldrsstörsta) hinder häremot, någon
gäng och dä för alia tider genom allmän Lagstiftning
hardes. Detta är Statens Förmynderskap
öfver, och inblandningar uti rörelseCapitalets
förvaltning} denna sammanföring af
StatsLår.esystéme och verkelig finance, som
under alla theoretiske och praktiske synpunkter,
uti former af financelåra öfver hela dess
verldsområde framvisar resultater i onaturliga
och motsatte förhållanden, kan ej annat än
medföra lika osäkre som olycklige följder} att
någon gång hafva fått denna utredning verkstäld
hvarigenom RörelseCapitalet försäkrat uti
Rikets Bank och Riksbehofvernes fyllnad genom
Riksskuld uti dess olika egne styrelser hade
jag ansedt såsom garanteradt vid antagandet
af j.sta Alternativet af Högloflige Utskottens
Förslag, och då Bankens publicitet blifvit besluten
syntes mig möjligt att en myntbestämning
kunnat antagas. Jag hade trott att ömsesidiga
förluster vöre närmast sålunda beräknade
utaf så väl 1809 och 1810, som 1815 och
J 8 18 års Financeregleriagar , Staten fuflgjordt
sina förbindelser i anledning af dess inblandningar
med Banken, och boide härefter i likhet
med hvar och en privat man såsom gällande
betraktas och förblifva.
Jag hade trodt och måste uppriktigt bekänna
att jag fortfar i denna öfvertygelse,
det innan Staten kan garantera ägaren till contant
förmögenhet att icke i behofvets stund
rubba grundvalen af deas ägande rätt (dess
192
Den 27 September e. m.
bibehållna värde) och i samma motsatta förhållande
den skuldsatte näringsidkaren att RörelseCapitalets
förvaltning till Sedlarnes hastiga
förbättring genom indragning ur rörelse
till uppköp af Silfver icke undergräfde hans
erforderliga förlag, Staten ännu icke fullgjordt
dessa sine förbindelser. Då skulle jag tro i
sådant skick hvarigenomnäringsförlagerna (källor
för famhcLllets be/lånd) rubbade genom osäkre
penningeförhållanden, det blifver Statens
första omsorg och förbindelse med iagttagande
af ofvanskrifne hufvudprincipe skaffa erforderliga
tillgångar af Discont- och andre
Låneutvägar för de sistnämnde; på det att
desse under tiden icke måtte alldeles nedtryckas
uti armodets förtviflan och sjelfva näringarne
för hasigt aftaga. Huru allt detta i
sig sjelf skulle kunna verka till myntets förbättring
hvilket hufvudsakiigast i min tanke
legat till grund för öfvertygelsen vid 2:dra
Alternativets antagande lemnar jag åt nästkommande
års resultat att bevittna. Jag tror
det icke.
t
Bilaga
Den 30 September J.m.
Bilaga
till Pleni-Protocollet för den oo Sep.
tember,
förmiddagen,
N:o 1.
Grafve Hård, Carl Gujlaj:
Då nu fråga förekommit om den af tfa
del Herrar Fullmägtige öfver Banco- och Riks*
gäldsVerken vidtagne åtgärd, att genom utfärdadt
ProtocollsUtdrag i Embetet insätta dea
person , som Riksens Ständer till Justitieombudsmannens
efterträdare utsatt; såsom grund
för hvilken åtgärd blifvit åberopad 26 §. JustitieOmbudsmansInstructiooen
af den 27 Februarii
1810, lärer först böra undersökas!, huruvida
desse Herrar Fullmägtige handlat i en.
lighet med samma paragraf* ordalydelse. Deruti
stadgas: ”Dör Justitieombudsman, sammanträde
genast Fullmägtige öfver Banco- och
RiksgäldsVerken”, utan serskildt bestämmande,
hvilka eller huru många. Efter enkla ordalydelsen,
utan tydning, är härmed sagdt: sammanträde
de personer, som till Fullmägtige uti
dessa Verk äro utsedde , utan undantag , och
de äro 24. Då nu, enligt det inkomne Pro
-
Bil. till Ridel. o. Ad. Pr. VIII. Band. i 3
De!* 30 September f. m.
tocollsUtdrageti endast 21 Fullmägtige deltagit
i öfverläggningen och beslutet, anser jag det
vara gifvet, att dea åtgärd, de i detta afseende
vidtagit, icke skett i öfverensstämmelse
med Lagen och således är en nullitet, likasom
det beslut skulle vara, sorn af Konungen kunde
fattas i mål, hvaröfver StatsRådet bör höras,
om endast två StatsRåder voro närvarande.
När den mening, jtg nu yttrat, under en
föregående discussion blifvit här framställd,
har, till vederläggning deraf, blifvit anfördt,
att, enligt 8 §. utaf AnsvarighetsLagen för
Riksens Ständers Fullmägtige i Banken, af den
1 Maj 18I0, flere af Fullmägtige öfver båda
Verken i förevarande fall icke behöft vara
tillstädes, än som utgjort frdelar af deras fulla
antal. Jag ksn icke gilla den mening, att en
Lag, som är gifven enskildt för Fullmägtige i
Banken, eller en annan, som är gifven endast
för Fullmägtige i RiksgäldsContOret, skulle aa-,
ses gällande för båda Verkens Fullmägtige,
der de handla samfäldtj men om än så vore,
skulle åtminstone dessa båda Lagar anses lika
gällande. Nu är händelsen med dessa AnsvarighetsLagar,
att, efter den för BsncoFullmägtige
utfärdade, kunna beslut af dera fattas, då
två tredjedelar af deras antal, ntan afseende
på Stånd, äro närvarande, mec, efter AnsvarighetsLagen,
för RiksgäldsContorets Fullmägtige,
kunna icke Sessioner hållas, eller beslut
fattas, då endera af da Respective Ståndens
i><?« 30 September f. m. 195
Ledamöter ej åro tillstädes, så att, efter den
förra, är ett beslut giltigt, sorn fattas af 8.
BancoFullmägtige, om än alla Ledamöter af
ett Stånd äro frånvarande, men, efter den senare)
är ett beslut ogiltigt, sorn i sådant fall
fattas *f 9 närvarande Fullmägtige i RiksgäldsContoret.
Då det icke lärer få antagas, att
det skulle bero af Herrar Fullmägtige, att,
såsom gällande för deras gemensamma åtgärder,
ange hvilkendera AnsvarighetsLagen, som
för tillfället kan passa, och dessutom deras så
väsendteliga skiljagtighet utesluter bådas tillämplighet
till andra än hvartdera Verkets
Fullmägtiges enskilda befattningar, så förfaller
allt deraf hämtadt stöd för en del Herrar Fullmägtiges
åtgärd, att här handla i någres frånvaro.
Lika litet kan ock det af BancoUtskottet
vid förra Riksdagen utfärdade Reglemente
anses, i förevarande fall, lända till efterrättelse,
enär det samma tillkommit utan Riksens
Ständers kunskap och medverkan och dessutom
icke kunde vara af RiksgäldsCoatorets Fullmågtige
officielt kändt.
Om det således är bevisadt, att den vidtagne
åtgärden icke i behörig ordning tillkom,
mit återstår att undersöka, huruvida, i det fall,
som nu inträffat, att Justitieombudsmannen
med döden afgått under loppet al den Riksdag.
då han blifvit vald, Riksens Ständer sjelf,
ve äga vidtaga de åtgärder, sorn iör den upp»
komne ledighetens fyllande erfordrss, eller om
ig6 Den 5o September f m,
de skola anses för såflant fall vara rättigheten
dertill betagne.
Härvid förekommer, att RegeringsFormen
i dess 96, 97 och 98 §. §. ovedersägeligen
stadgar, att en Riksens Ständers JustitiaeOmbudsman
och dess efterträdare skola vid Riksdag
förordnas, samt att valrätten tillhör Riksens
Ständer, som skola den genom serskildt
valde Electorer utöfva. Denna mening är med
ordalydelsen alldeles öfverensstämmande; och
om, under loppet afår 1809, efter RegeringsFormens
antagande, den händelse inträffat, att
den utsedde JustitiaeOmbudsmtnnen eller dess
Suppleant med döden afgått, kan väl icke betviflas,
att ju Riksens Ständer, med stöd af
RegeringsFormens föreskrift, gått i Författning
om den uppkomne ledighetens ersättande. Hvad
sorn dä var Grundlagsenlig!, måste äfven nu
vara det, ty Grundlagen kan icke anses vara
hvarken ändrad eller i någon mon modifierad
genom JustitiseOmbudsmans Instructionen, utan
måste kivad i denna senare Författning, i afseende
på förevarande fråga innehålles, endast
kunna gälla i de fall, då Grundlagens föreskrift,
i anseende till Ständernes frånvaro, icke
kan efterlefvas. Om en annan mening antoges,
nemligen den, att Riksens Ständers i RegeringsFormen
medgifne rättighet blifvit, för
annat, än nyssnämnde fall, genom JustitiaeOmbudsmannens
instruetion åt Herrar Fullmägtige
uppdrageti, och att således hvad Ständerne
år *1809, utan hinder af Grundlagen, kunnat
Den 30 September f. ml
göra, nu icke skulle kunna äga rum, vora med
detsamma medgifvet, att en Gundlag kan i anw
nan ordning, än den i RegeringsFormens 56
§. föreskrifne, ändras och modifieras, nemligen
genom förändringar och tillägg uti JuatitiaeOmbudsmans
Instructionen, eller andra Reglementen,
som kunna, vid samma Riksdag, som
fråga derom väckes, genom tre Stånds beslut,
förändras och, liksom nämnde Instruction, af
Kongl. Majit endast promulgeras.
Etablerandet af en sådan princip skulle
upphäfva all garanti för våra constitutionella
förhållanden, och sorn bevarandet af dessa är
Representationens hufvudsakligaste pligt, tvekar
jag icke, att vördsamt tillstyrka, att Ridder*
skåpet och Adeln måtte för sin del förklara
Herrar Fullraägtiges tillkännagifne åtgärd för
ogiltig, och gå i författning om den uppkomne
ledighetens återbesättande, i öfverensstämmelse
med Grundlcgen och Riksens Ständers
förut tagne beslut; och torde de öfrige RiksStånden
böra om Ridderskapets Och Adelns
beslut härutinnan underrättas med inbjudande
att deruti deltaga.
Den 30 September e. ml
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 5o September,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr Dankvardt, Magnut Georg:
Det är väl sint, att vid Enskiftes Författningarnes
första införande raan ansåg lämpligast,
att uppdraga behandlingen af Enskiftsmålen
åt Kongl. Majtts Befallningshafvande,
och jag tror att sådant då var nödigt, dels
för att bringa detta nya skiftesiatt i gång, dels
för att undvika den långsamhet, som blifvit
en oundvikelig följd, om desse ärender liksom
andre skiftesmål skolat gå Domstolsväg instancerne
igenom, då säkert^jordägare ännu
mer blifvit afskräckte från detta delningSBätts
antagande. Nu, då raan allmänt hunnit öfvertyga
sig om den stora nyttan af samma delningssätt,
då enskiften mer och mer tilltaga
och Storskiften deremot efter hand upphöra,
då man derföre är betänkt, att sammanföra Enoch
Storskiftsförfattningar till en enda Författning
och att låta alla frågor, som med ägodelringarne
få sammanhang i förening dermed afgöras,
i följe hvaraf alla desse ärender måste
af en och samma Domstol behandlas och icke
som nu af 2:ne så blir det icke mera nödigt
Den 30 September e. m.
*99
eller lämpligt, att bibehälla desse mål hoi
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Skiftes-i
målen skola vid sådant förhållande blifva gan-r
ska många och af vidsträcktare omfattning,
syn på stället för deras ändamålsenliga afgörande
erfordras oftast, den Landshöfdingarne
icke kunna, särdeles på aflägsna ställen medhinna
att verkställa; och liä i desse mil ingå flere
ägande rätten rörande frågor, hvilka helt och
hållit äro af juridisk beskaffenhet, så visar det
sig häraf, att ett annat forum för desse mål,
sedan de få denna förändrade rigtning och omfattning,
är nödigt: att öfverlemna dem till
Domstolarne , såsom nu med Storskifuärender
tillgår, är icke i fråga och skulle vara olämpligt;
meningen är, att förordna ägodelningsRätt
i hvarje Härad med en Lagfaren man till
Ordförande och kunnige jordbrukare till Ledamöter,
hvarjemte nödig både juridisk och ekono.’
misk kännedomskulle hos denna Domstol förenäs.
Detta förslag är icke något nytt, icke
någre enskildte motionärers yrkande, vid denna
Riksdag; man har länge insett nyttan häraf
i förening med skiftesförfattningarnes sammanförande
, det har länge varit påtänkt och blef
sedan vid förra Riksdagen, på derom då gjorde
framställningar af förenade Lag- och Ekonomiutskotten
tillstyrkt och af Riksens Ständer
bifallit. För min del är jag fullt öfvertygad
om vigten af en sådan Domstol i ägodelningsmål;
och med den organisation deraf,
som jag idet nyss uppläste anförandet föreslagit,
tror jag att både säkerhet och allmän nytta,
i förening med nödig skyndsamhet skall vid
300 Den 5o September e. m.
desse måls behandling vinnas- Öfver fortgång
gen af Ägodelningsverket inom Provincen bör
i alla fall Landshöfdingarne äga en allmän
uppmärksamhet, tillse att vederbörande sine
skyldigheter fullgöra, ingå obehöriga uppehåll
äga rum, intet försummas, att Författningarna
xigtigt tillämpas ra. ra-, och denna
tillsyn är efter min tanka den enda och rätta
sora i afseende på desse ärender bör Landshöfdingarne
tillkomma.
Nio 2.
Herr Rofenblad, Bernhard:
Sedan Riksens Höglofl. Ständer nu mera
till det hufvudsakligaste bestämdt Bankens
financielle ställning till nästa Riksdag, aå får
jag vördsammeligen framställa de anmärkningar,
hvartill jag trott BancoUtskottets nu mera
återremitterade Betänkande No 14 föranleda,
för aå vidt detta icke har afseende på redan
afgjorde ämnen.
1:0. I afseende på Bankens Tjeostemanna
Stat och kostnadskonto till nästa Riksdag,
anser jag att en fullständig uppgift bör till
Riksens Ständer af BancoUtskottet inlemnas,
med Förslag till de förändringar och indragningar,
Utskottet anser Verkets nytta fordra.
Utan att kunna ingå i pröfning, om en sådan
förändring nu bör vidtsgae, tror jag för min
Den 30 September e. m, *C*
del, att det så kallade Commissariatet äfvensom
den serskildta DiscontStyrdsen kunna upplösas.
Jag kan icke inse nyttan af en dubbel
CollegialStyrelse, en högre och en lägre, hälst
vid ett Penningeverk af sådan natur som vår
Bank. Också äger mig vettedigen ingen utländsk
Bank en sådan organisation, ehuru Sers
af dem äga en verksamhet vida öfverstigande
vår; såsom t. ex. den Engelska hvilken utom
de egentliga Bancogöromålen bestrider hela
förvaltningen af största delea utaf den betydlig»
Brittiska Statsskulden, Om i spetsen för
hvarje af Bankens serskilte afdelniogar sattes
en Commissarie, måhända för VexelBankesi
a eller 3, med skyldighet att utom tillsynen
öfver sin afdelning, bereda de den tillhörande
mål, innan de föredragas Fullmägtige, aå troe
jag att desse ganska väl kunna umbära biträdet
af ett CommisssriatsCollegium. Men dea
ökade sysselsättning, härigenom Herrar Fullmäktige
bereddes, fordrade att de erhöllo så
tillräckliga löner , att de kunde umbära andra
inkomstkällor, hälst i vårt Fädernesland , der
så sällan män finnas att tillgå som antingen
genom egen förmögenhet eller genom innehafvande
af de hoa oss lyckligtvis sällsynta sine.
eurer, äro i stånd att utin ersättning offra sin
hela tid och hela verksamhet åt det allmänna.
Äfven vid den mindre betjeningen borda
indragningar kunna äga rum, hälst om den förändring
med 8edlarne vidtages , som här nedanföre
föreslås. Di man jemförer det stora
Bil, till Ridd. o, Ad* Fröt, VIII Band' 14
io 2
3tn 30 September e, m.
antal betjening, sora användes vid LäneBankem
emot vid BancoDisconten , oaktadt den förra»
rörelse obetydligt ölverstiger den senare»,
hvarest deremot mångfalldigt hastigare omsättning
ökar göromåleu , och likväl betjeningen
der äger nog tid öfrig att genom biträde åt
enskilt» förtjena stora sutnrnor; så måste man
förmoda, att vid den förra betydlig indragning
kan äga runa. Skulle nu indragningar vidtagas,
så fordra både rättvisa och billighet, att
de afgående Tjenstemännen bibehållas vid deras
innehafvande löner till dess de till andra
tjcnater blifva flyttade.
2:0. I afseende på beskaffenheten af BancoSedlar,
kan jag icke öfverensstämma med
Utskottet. Då föreskriften, att de skola transporteras
från man till man aldrig efterlefvea
och svårligen kan efterlefva», då ingen säkerhet
för inriehafvarena behörighet vinnes genom
transportering på viss man, ty hvarken
någon enskild eller ens Banken sjelf lärer undersöka,
om vederbörlig person p&skrifvit den
ytterligare transporten; sä kan jag icke finja
någon nytta vid Sedeltransporteringen, men
mångå olägenheter. Mig vetterligt ragttages
den vid ingen annan SedelBank, utan är den
lant från GiioBankar, hvilkas natur är helt ol:ka.
Jag tror således att den bör alldeles upphöra.
Beträffande förmånen att erhålla de nu
varande Transportsedlarne stälda på hv«d
summor som helst, så inskränker den sig till
första innehafvare!], ty sedermera i synnerhet
i Landsortcrne blir begagnandet af aådane o
-
Den 30 September e. «w, 203
jemna summor, endast förenadt roed olägenheter.
För min del anser jag bäst om Sedlar
pä de mäst behöflige valörer till och med 100
R:dr utgåfvos. (1 ett i Mara måned solemnadt
Betänkande har jag föreslagit Sedlar på 2, 3,
3*j 5j 6|j 10, 1331, 165, 25» 33f» 5°» 66-*,
ioo) öfver 100 R:dr kunde sedlar utgifvas på
hvad summa man hegärde, dock endast på
jemna 100- och loootai. Till försvårande af
förfalskning kunde hvarje af dessa olika sedelsorter
förses utom den vanliga stämpela
med Hine robur et fecitritas (på hvilken må hända
borde tillsättas deejl) med en annan innehållande
valören. I afseende på företrädet
emellan jkrifna och tryckta eller graverade
valörer, så synes mig visserligen de senare äga
företrädet, bestyrkt af både Utländsk och Inländsk
erfarenhet. Det skäl, HögloO. Utskottet
anfört, hvarföre RiksgäldsContoirets 100
R:drs Sedlar så sällan eftergöras, nemligen deras
inskränkta omlopp saknar all grund. Dessa
sedlar iro i Landsorterne af de mest begärlige
och omiastänkte sakna de aldrig omlopp.
Deremot ligger mot ali eftergöring af
Sedlar utaf större valörer ett hinder deri att
större summor alltid väcka misstanka när ds
finnas hos sådace personer, hvilka vanligen
idka ett så vanärande yrke som falsk myntning.
Som likväl denna fråg3 ännu torde
vara svår att bestämdt afgöra, skulle jag tillstyrka
att åt Herrar Fullmägtige öfverlemnades
att efter förutgången noggran pröfning
och begagnande af den tryckta undersökning
rörande medlets att förekomma Sedtiföcfalsk
-
2o4
Den 30 September e. m.
ning och eftergöriag pä Engelska Bankens bekostnad
blifvit föranstaltad, välja hvilketdera
sattet, de ansågo med Bankens säkerhet mest
öfverensstämmande. Och anser jag mig böra
tillägga, att då som hittils, äfven efter transporträkningens
upphörande, alla sedlar å högre
valörer kommo att utgifvas direkte från
Vexel Banken, och under controll af samtlige
de personer, hvars åtgärd 21a fordras för att
sätta en skrifven transportsedel i n>gifnings-lilleland,
så kan jag för mia de! häri icke befara
elgon minskad säkerhet.
