# ID: svediakorp-gov718
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 94,397
# sentences: 2,138
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bilagor
till
Högloflige
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1B23.
Sjunde Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckte hos Ojuof Grahn, 1825.
rasa
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den x Augusti,
förmiddagen.
N:0 I.'
tJerr von Franclen, Augufii
Det är möjligt att Lagutskottet haft något
giltigt skål till afstyrkande af ifrågavarande motion,
men då förundrar det mig, att Utskottet
ej anfört detsamma, utan helt enkelt för det,
att som Utskottet påstår, i alla öfriga fall finns
besvärstid, en sådan äfven bör äga ram vid
ifrågavarande tillfälle. Först och främst får
jag erinra att Lagutskottet misstagit sig deri,
att besvärstid åger rum i alla andra mål, ty uti
skuldfordringsmål, der skuldebrefvet år klart
och ostridigt, skall, enligt 2 §. 4 Cap; Utsöknings-Balken,
Konungens Befallningshafvandes
utslag genast gå i verkställighet, och då ifrågavarande
motion endast åsyftar, att når ett
ArrendeContract tydligen utstakar Arrendatorns
afflyttning, om han ej sitt arrende utgör och
han derefter för Konungens Befallningshafvande
erkänner det han ej utgjort hvad han åtagit
sig, så kan Konungens Befallningshafvandes ut
-
4
Den I Augusti f. m.
slag öfver denna skuldfordran, som i följd af
af skuldenårens eget erkännande, blir klar och
ostridig, lika lätt och med samma skål genast
gå i verkställighet, som i den händelse hvarom
ofvannåmnde §. förmäler.
Det motskälet kan således ej vara giltigt,
att besvärstid i allt bör existera, då redan förut
ej så år, och att Herrar Domares minne blir
generadt genom det att besvärstid år föreskrifva
för ett mål och ej för ett annat, måtte,
ehuru ledsamt, vål ej vara af så mycken vigt,
att ågande-råtten derföre bör göras osäker, och
det år gifvet, att den fortfar att vara det, så
långe Arrendator år tillåtet att qvarsitta, oaktadt
Konungens Befallningshafvande, i följd af
hans eget erkännande, dömt honom arrendet
förlustig. Erfarenheten har otaligt många gånger
visat, i synnerhet i de närmast Hufvudstaden
belägna Provincerne, att det just år under
denna besvärstid och den derpå följande Advocaturtid,
som Arrendatorer ej allenast förstöra
de inventarier de emottagit, utan säkra på att i
alla fall förr eller sent blifva afhyste, då van.
häfda jorden, som sedan behöfver många års
noggran skötsel, för att åter repa sig efter hvar.
je års vanhäfd, och detta år troligen en orsak
till det lägervall, i hvilket många Frälsehemman
sig befinna och contrasterar alldeles emot den
uppmuntran, sorn i senare åren blifvit gjord för
åkerbruks-skötsel och odlingar.
Att öfverdrift i allt, år oriktig, tycks sjelf
-
Den I Augusti f. m.
5
va ordet bemärka, och med frihetssystemet må
vara huru det vill; men blir det så Öfverdrifvet
, att jordägaren ej är säker på att återfå
en bortarrenderad gård förr, än den frie Arenrendatorn
vål hunnit vanhäfda den, så måtte i
en framtid det ej blifva afundsvårdt att vara
jordägare.
Min tanka är vist ej att Arrendatorer skola
betagas ali besvärstid, utan att de hos Hof'
Rätten gerna må få begagna den, sedan Utslaget
gått i verkställighet, då Arrendatorn hos
Jordägaren alltid har säkerhet, hvilken merendels
jordägaren saknar hos Arrendatorn; och då
det länder till ett godt ändamål, år jag öfvertyg^,
att Kongl. HofRåtten ej kan finna sig
stött af den lagföråndring, hvarigenom UnderDomstols
Utslag blir verkstält, innan HofRåtten
detsamma fått pröfva; och tager jag mig friheten
ytterligare erinra, det endast frågan år örn
så klara och tydliga mål, att Konungens Befallningshafvande
dömt pd Skuldenärem eget
erkännande.
Siuteligen får jag vördsammeligen anhålla
om återremiss af Betänkandet, samt att dessa
mina yttranden må få åtfölja återremissen, genom
hvilka Lagutskottet lätteligen torde finna,
det min önskan år antingen tillstyrkan af motionen,
eller åtminstone att Utskottet täcktes
uppgifva något skål, uppå hvilket dess afstyrkande
sig grundar; och att Lagutskottet vid
nästa öfverläggning härom, må blifva mera nogräknad!,
ån det nu varit, då det, hvad mm
Den I Augusti /• m*
notion angår, afstyrkt afhysande af opålitlig
Landtbo, och på samma gäng yttrat sig i Betänkandet
öfver Grefve Gyllenborgs begärda företrädesrätt
till grödan, att: Jordägaren förut
haft den utväg oppen, att i ArrendeContractet
förbehålla sddane vilkor, som vid denna hån*
delfe gifva honom rätt till Landtbondes fällande
fran arrendet. Vidare anmärkning öfver
denna motsägelse år öfverflödig, ty den år
för stor, att icke förefalla alla anmärkningsvärd,
hvarföre vore önskljgt, alt ej så mera
hände,
N:o 2.
Friherre Ridderjtolpe, Fredric:
Till förekommande af nu öfligt gäckeri mot
den regeln att förord bryter lag, skulle jag önska,
att lagarne tillhöllo Arrendatorerne att
villigt undergå den afhysning, som de underkastat
sig, i fall af brott emot contractet.
Jag inser nog, att dessa brott emot contractet,
böra vara otvifvelaktigt bevisade, och
till detta ändamål, vågar jag föreslå, att en
CompromissRätt må afgöra huruvida Contractsbrott
skedt; hvarefter, då det således blifvit
bestyrkt, det må vara jordågarnes rått, att få
Arrendatorn, igenom Landshöfdinge-Embetets
försorg, afhyst.
Om proposition å återretnies, anhåller jag
jjdmjukaötj
Den I Augusti,
7
N;o 5.
Herr von Schinclcel, Johan Fredric:
I anledning af Allmänna Besvärs- och Oe-2
conomie-Utskottets Utlåtande i frågan angående
sättet och tiden för Hammarskattens utgörande,
torde det tillåtas mig att få nämna nå-,
gra ord.
Utskottets Utlåtande härutinnan tyckes mig
innefatta liten eller ingen åtgärd uti första punkten
uti den utaf mig väckte motion, nemligen
rörande befrielsen från Bruksägares skyldighet
enligt Förordningen af den 7 Julii 1820, att erlägga
Hammarskatten i silfver.
Då Utskottet medger att den i nämnde
Förordning stadgade myntsort saknas; åtmindetone
i de fleste orter ej utan mycket besvär
och omkostnad kan anskaffas, tyckes det ej legat
utom Utskottets befattning att hafva yttrat
sig om denna författnings användbarhet, samt
mera eller mindre förmonliga inflytande på jernhandteringen
i sammanhang med Statens sannskyldiga
bästa.
Då det i allmänhet tillhör Oeconomie- och
BesvärsUtskottet att yttra sig öfver oeconomiska
författningar, tror jag att Utskottet på intet vis
varit bundet till tystnad hvad denna beträffar,
derigenom, att Stats-Utskottet redan yttrat sig
8
Den 1 Augusti.
häröfver i dess Utlåtande angående några vid
förslaget om inkomsternas beräkning förekomne
frågor.
Hvad andra frågan nemligen dimensionerna
af Hammarskatts-jernet, beträffar, så var enda
grunden hvarföre jag yrkade någon förändring
häruti, den, att jag trodde försäljningen af det
till StatsVerket öfverlemnande Hammarskattsjern
in natura skulle vara lättare att verkställa,-  om jern-partiet bestod af flere couranta sorter
än endast tvänne, i synnerhet som i och tre
fjerdedels tum platt och tre åttondelar ej utgöra de
enda goda medelsorter, sorn vid alla Bruk tillverkas,
och det dessutom alltid berodde på
StatsVerket att uppgifva de öfriga sorter som
det ansåg för goda, i hvilket fall ej den händelse
skulle varit att befara, som Oeconomie- och
BesvårsUtskottet fruktar, nemligen att endast de
i handel mindre gångbara och minst gällande
dimensioner skulle bekommas. Men då jag numera
derom blifvit upplyst, att en sådan förändring
ej skulle medföra någon särdeles föi'mon
för StatsVerket, och den för Bruksägaren kan
vara likgiltig, så förenar jag mig härutinnan med
Utskottet.
Hvad deremot tredje frågan beträffar, nemligen
terminen för Hammarskatts-jernets utgörande
in natura, så tror jag, att när erfarenheten
redan tillräckligt många gånger bovist, att
Handels - speculationer ej tillhöra Staten eller
StatsVerket, utan fast mera den enskilta omtankan,
och då det förra ofta derigenom fått
vidkännas betydande förluster;, så ägde i min
Ven I Augusti.
9
tanka StatsVerket en större förmån deruti, att
beständigt bekomma sedlar eller gångbart mynt
för Hammarskatten an jern in natura, hvars försäljning
åtmindstone alltid medför omgång, tidspillan,
och ofta nog måhända förlust. Om detta antages
för afgjordt, så följer derutaf, att ju längre
tid som lemnäs Bruksägaren att försöka försälj,
ning af sina effecter, ju mindre hade StatsVerket
att frukta att bekomma jernet in natura,
och någon förlust härutinnan vore då ej att befara,
emedan det Hammarskatts-jern som nu i
slutet af October in natura erhålles, troligen ej
så sent på året då skeppningen snart upphörer,
med fördel kan försäljas förr än följande våren,
emedan ingen köpare anmäler sig, i händelse
han ej erhöll jernet till så lågt pris, att han
undviker den förlust, som skulle drabba honom
genom räntan, som han finge vidkännas under
vintermånaderne.
Dessutom vore det ett ytterligare tillfälle
för Bruksägaren att sjelf speculera på sin tillverkning,
om han ägde längre anstånd med valet
mellan att lemna jern in natura eller penningar,
och således kunde få begagna sig af den
rättighet han äger att i Banken beläna sitt jern,
för att derigenom finna utväg att betala denna
skatt med penningar, hvilken förmon han ej är
i tillfälle att begagna sig utaf, förrän efter den
i November hvarje år.
I grund af hvad jag nu vågat anföra, får
jag anhålla om återremiss af Utskottets Betänkande,
och att dessa al mig nu gjorde anmärk
-
lo
Den I Augusti f. m.
ningar måtte få blifva remissen följaktig, i händelse
den bifalles.
N:o 4,
Herr Reuter/vård, Pehr Adam:
Då jag såsom Tjensteman inom det Embetsverk,
hvarest troligen de fleste, och derjemte betyd.'
ligaste upphandlingar göras för Kronans räkning,
ofta haft tillfälle öfvervara och taga närmare kännedom
af tillgången vid EntrepenadAuctioner; då
ämnet ej är utan vigt för Kgl. Maj:t och Kronan,
och jag derjemte är osäker, huruvida någon mera
sakkunnig och upplyst af Ridderskapet och Adeln
fäst någon synnerlig uppmärksamhet härvid;
anser jag mig pliktig att anmärka och uppj
lysa följande vid Utskottets Betänkande och
förslag till en förändring vid förenämnde Au^
ctioner, i anledning af Herr Z. Danielsons och
Olof Månssons motioner i ämnet.
Hvad först angår sjelfva motionairernas förslag
till de förseglade anbudens afskaffande eller
öppnande före Auctionen; så, enär de icke anfort
några grundade skäl till ett förändradt auJ
ctions-sätt mot det nu allmänt vedertagna, utan
Olof Månsson blott skall hafva anfört sig anfe
de Jkri/teliga anbuden i allmänhet vara ofördelaktiga;
synes det mig, att Utskottet icke
bordt fästa något afseende vid deras påståenden,
och desamma alltså afstyrka,
För min del anser jag dem fullkomligen
Den 1 Augusti f, m,
*1
kunna vederläggas med det enkla skälet: /kall
man framfor allt af/e och befordra fpeculanternes
fördel och vin/i mer ån Kongl. Maj:ts
och Kronans? dd. bora de förfeglade anbuden
affkajjäs eller brytas fåre eller ander auctionen,
forn vore nci/ian det/amma, cljejt icke;
ty det är påtagligt, att då speculanferne veta
det förseglade anbud linnas, hvilka icke förr än
efter auctionens slut till sitt innehåll blifva kände,
skola de alltid befara, att af dem blifva utträngde
genom lägre anbud, och följakteligen
vid klubbslaget, bjuda det allralägsta, hvartill
de kunna lemna den utbjudna varan. Dessutom
torde den fördelen, att medelst skriftliga anbud
få deltaga i concurrencen, icke böra betagas en
speculant, som ej har tid och tillfälle att personligen
öfvervara en EntrepenadAuction, eller
ock är på annan ort vistande.
Utskottet som ej trott sig böra tillstyrka de
förseglade anbudens afskaffande, har deremot
föreslagit deras uppbrytande på det sättet: ”att
början sker med muntliga anbud, och sedan
desse upphört, uppbrytas de skrifteliga anbuden,
och till innehållet för tillstädesvarande Speculanter
tillkännagifvas, samt i händelse något af
de sistnämnde finnes understiga det lägsta af de
muntlige anbuden, uppropet fortsattes då, så vida
ytterligare anbud inträffa, det minsta af dem
bör blifva gällande, och med klubbslag bekräftas,
men i annat fall, rättigheten till lefverancens
fullgörande, tillslås den, som förut munteligen
eller skrifteligen utfäst det lindrigaste
priset,
12
Den i Augusti f.
Detta upphandlings-sått vore i min tanke
nästan det samma 30m att afskaffa de skriftlige
anbuden ; ty hvilken närvarande speculant skulle
leke kunna bjuda ännu ett runstycke under det
upplästa skrifteliga anbudet, och den frånvarande
speculanten, som genom sitt nedsatta skriftliga
anbud hufvudsakligen beredt Kronans fördel
vare i 6in fått på det högsta förnärmad, då
ett ganska ringa underbud af en närvarande
Speculant kunde beröfva honom den påräknade
lefverancen. För tillfället ägde vål det allmänna
en liten besparing härvid, men det lika säkra
resultat för framtiden vore de sålunda vanlottade
förseglade anbudens uteblifvande, hvarigenom
ett öppet fält lemnades de vid auctionen
närvarande speculanterne, att genom sammansättningar
och efter eget behag taxera Kongl.
Maj:t och Kronan.
I anledning af hvad jag nu haft äran anföra,
får jag till Riksens Ständers bifall och
Kongl. Maj;ts Nådiga stadfästelse, vördsamt föreslå
bifogade ordning för verkställandet af
Kronans upphandlings-auctioner af persedlar, en
ordning den erfarenheten redan bestyrkt vara
för Kongl. Maj:t och Kronan den fördelaktigaste,
för Speculanter den rättvisaste, och derjemte
den som minst af alla år klander underkastad,
hvilket af hvarje Ledamot inom Kongl.
KrigsCollegium, äfvensom af Gouverneuren för
Kongl. Krigs - Academien , torde kunna besannas.
Jag anhåller derföre om återremiss af lie
-
Den I Augusti f, m.
13
tänkandet åtföljdt af dessa mina anmärkningar
och förslag.
Forflag till ordning vid v ericft ållandet af Au
ctioner
till upphandling af perfedlar för
Kongl. Majits och Kronans behof,
r) Vid upprop af hvarje persedel, uppgif.
ver EmbetsVerket det högsta pris, sorn för densamma
kan betalas, och hvaröfver något anbud
således icke emottages.
Upplysning: Före Auctionen åligger det
EmbetsVerket att göra sig underråttadt af Handlande,
Fabrikanter och Handtverkare om möjligaste
lägsta pris, för hvilket de till upphandling
ifråga kommande varor eller persedlar, kun^
na tillverkas och lefvereras.
2) Inga andra anbud ån de, sorn antingen
före Auclionens början skrifteligen gjorde blifvit
eller under Auctions-förrättningen med klubbslag
fästas, kunna komma i concurence om lefvereringen
hvadan contract till den eller de,
som på sådant sått stadnat för lägsta anbudet,
ovilkorligen bör utfärdas.
3) Vid lika pris emellan Auctions-inropen
och de före Auctionen skriftligen gjorde anbud,
äga de förre företräde till lefverering framför
de sednare.
Anmärkning: Då sådan händelse inträffar,
r4
Hen I Augusti /, m,
torde det vara skål att lemna den närvarande
speculanten förmonsrått framför den frånvarande,
hälst han under sjelfva uppropet mera verkat
till prisets nedsättande ån den sistnämnde.
4) I händelse tvånne eller flere skriftliga
anhud skulle innefatta lika och derjemte lägsta
pris, vare det EmbetsVerket förbehållet att få
afsluta contract med den af anbudarne som Em—
betsVerket sjelf finner pålitligast.
5) Då samma vara eller persedel i flere
poster utbjudes, och icke mer ån ett pris skäligen
bör på samma dag derföre betalas, må,
derest inropen finnes skiljaktige, det lägsta ovilkorligen
antagas, samt den eller de, hvilkas inrop
äro högre, anmodas att nedsätta desamme
i likhet med det lägsta. Vägra de detsamma,
bör lefvereringen erbjudas den som gjort lägsta
inropet; men skulle äfven han neka att de öfrige
inropen till det lägsta priset öfvertaga, må
hvarderas gjorde inrop förblifva oförändradt.
6) Alla före Auctionen inlemnade anbud
komma efter densammas slut, att i speculanternes
närvaro brytas och upplåsas.
N:o 5.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie,
Jacob:
Genom afledne CommerceRådet Sebastian
Thams den 8 Mars 1727 upprättade, å Rid
-
Hen I Augusti f, m,
15
dårhuset ännu förvarade, OriginalTsstamente,
har bemålte CommerceRåd till inrättande af ett
Collegium Illustre vid Riddarhuset, förärat sine
hos Kongl. Maj:t och Riksens Ständer ägande
fordringar, uppgående till ett belopp af 3o,ooo
Daler Kopparmynt, med föreskrift, dels att så
snart dessa penningar, hvilka icke fingo till några
andra usus användas, behörigen influtit, desamma
borde genom RiddarhusDirectionens föranstaltande,
som orden i Testamentet lyda, till
riktigt folk emot säker pant å en half procent i
månaden utlånas, och räntan derefter ikläda sig
samma natur, som capitalet, samt ej heller till
någon annan utgift eller Riddarhusets förnödenhet
användas, dels ock, att örn någon af
CommerceRådets barn eller anhörige i framtiden
sig anmälte och till ungdomens informerande
pröfvades skicklig, han framför andra borde
vara ihågkommen. CommerceRådet Thams fordringar
hos Riksens Ständer utföllo ordentligt
till det beräknade beloppet, Vid hvad tid eller
huruledes eller emot hvad vilkor den förste läraren
vid Commerce-Rådet Thams Collegium
Illustre M. Frievald år vorden förordnad, fin-,
neg icke någonstädes i äldre handlingar upplyst.
Från 1727 intill Juni månad 1742, hade
primitiva capitalet, genom de årligen utfallne
interessen, blifvit förökt till 5o,5i5 Daler 28
öre Kopparmynt, af hvilken anledning CommerceRådet
Thams efterlemnade Sterbhusdelägare
uti Memorial af den 5 September 17^3
hos Ridderskapet och Adeln hemställt, om icke
räntan af sistnämnde capital kunde användas till
årlig lön och underhåll för en lård och skicka
■ i6
Den I Augusti /, m.
lig man, hvilken uti det på Riddarhuset inrättade
Auditorio Illustre borde hålla publique föreläsningar.
Den instruction, som af RiddarhusDirectionen
den 20 Augusti 1746 gillades, innehåller,
att Secreteraren skulle uti Auditorio Illustre å
Riddarhuset hvarje Onsdags eftermiddag klockan
3 hålla offentlig föreläsning öfver något ämne,
antingen i Mathematiquen eller Naturkunnigheten,
samt deremellan, under någon viss utsatt
tid , lemna den studerande ungdomen fritt tillträde
till sig, för att blifva handledd uti nyssnämnde
vetenskaper, och det i synnerhet genom
egen öfning af Geometriska och Algebraiska problemers
upplösning, samt Physicaliske experimenters
och Astronomiske Observationers anställande.
Under sistnämnde dag, eller den 20 Augusti
1746, utfärdade RiddarhusDirectionen Constitutorial
a Thamiske Professionen för VetenskapsAcademiens
Secreterare Peter Elvius, som
samma år började de offentliga förelåsningarne
i Auditoris Illustre.
Vid den kort derefter eller år 1747 inträffande
Riksdagen, blef ofvannåmnde instruction
af Ridderskapet och Adeln fastställd.
N;0 6.
Den t Augusti f. nu
N;o 6.
Grefve Spenst Carl Gufiajt
Utskotten hafva föreslagit en lång kedja af
l3 §$. till antagande såsom lag, i afseende på
det åsyltade ändamålet att trygga creditgifvaren
vid invisningars emottagande för alla otillbörliga
förluster och bibehålla credittagaren vid sin
rått, att åtnjuta den credit han för öfrigt kan
ågaj och hvars större eller mindre betydlighet
enskilta omtankan säkrast bedömer. Utan att
viljfj neka, det de grunder, på hvilka Utskotten
fotat sitt förslag, i hufvudsaken åro riktiga,
henjställer jag, om icke det bästa vore, att endast
upphäfva Kongl. Förordningen af den \5
Juli 1818, angående så väl förbud mot graverade
assignationer på enskilt man, som mot
skrifna in visningar under 100 R;dr, äfvensom
Kobgl. Maj;ts förbud af den 22 October 1766
samt Kongl. Kungörelserne af den 2 4 Mars
1790 och 2 Augusti 1792; och sedermera helt
kort förklara, att, med undantag af hvad för
assignationer på Banken och för vexlar är särskildt
stadgadt, samt af förbudet mot tryckta
assignationer, hvilket torde böra fortfara, 4 Cap.
t) §. i UtsökningsBalken bör lända till efterrättelse,
samt att hvad för öfrigt stadgadt finnes
så vål derom, att alla skuldsedlar böra vara
vederbörligt underskrifne, som äfven om sättet
för fordringarnes utsökande, äfven för invisningar
gäller. Jag ledes till denna öfvertygelse
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VII. Band. 3,
Den i Augusti f. m.
i synnerhet af den fullkomliga öfverensstämmelse
jag finner vara emellan de fall, då någon transporterar
en del af sin, hos annor man, utestående
egendom, och en sådan transport i betalning
emottages, och då samma betalning sker
genom ett åtaget löfte om framtida gäldande
innefattadt i en egentligen så kallad skuldsedel.
Varandes jag öfvertygad, att de flesta financiella
ympar, på den gamla lagstiftningsstammen,
onödigtvis såra trädet, och att man dervid lått
kan öfverse, om ympen verkligen är ägta, samt
att frugten säkrast blir god och ymnig, om man
låter stammen få fröda sig i fred.
Hvilka anmärkningar jag anhåller må få
åtfölja Utskottens Betänkande vid återremissen,
om den beslutes.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för elen i Augusti,
eftermiddagen.
N:0 t.
Herr af Uhr, Carl David:
Då den hos Riksens Ständer gjorde ansök
-
jDen t Augusti c. m,
19
ning om ytterligare understöd för Skånska
Stenkolsverket, remitterades till HÖglofl, StatsUtskottet,
tog jag mig friheten anhålla, ett åtskilige
upplysningar, rörande hushållningen derstädes
och Verkets närvarande ställning, af Bolaget
borde infordras till ledning för sä väl
Utskottets eget Utlåtande i ämnet,-som det beslut
Riksens Ständer på grund deraf skulle komma
att fatta. Jag ansåg då liksom nu, att bifall
eller afslag å denna begäran, för att motsvara
Riksens Ständers värdighet, borde grundas
på tillförlitliga upplysningar, om orsakerne
till Verkets närvarande förlägenhet, samt de anledningar
till ett föråndradt skick, som igenom
det önskade biträdet, till både enskilt och allmänt
gagn för framtiden vore att förvänta.
Då likväl StatsUtskottet uti dess afgifna
Betänkande, i vissa delar understödjande motionen
, icke vidrördt eller närmare utredt de af
mig äskade upplysningar, till ledning för Riksens
Ständers beslut, i detta vigtiga ämne, hvaraf
inhämtas kan, huruvida Stenkolsverket verkligen
är af egenskap att det förtjenar ytterligare
omvårdnad och understöd, då en fullständig
pröfning af Verkets närvarande ställning, förutsätter
en föregående kännedom, af de flere
dertill bidragande orsaker, och då med ett ord,
man i allmänhet tror, att Skånska Stenkolsverket,
som hittills utan särdeles framgång medtagit
enskildtes förmögenhet, icke eller förtjenar
vidare uppoffringar, utbeder jag mig af dessa
skäl, att till StatsUtskottets Betänkande få tillägga
några upplysningar, dertill föranledd, af
20
Den I Augusti e. m.
Den i Augusti «. m.
21
den kännedom jag på stallet kunnat inhämta, och
min på grund deraf stadgade öfvertygelse, om
så väl Stenkols Verkets naturliga fördelar, som
de hinder, hvilka hitintills motarbetat deras utveckling
och begagnande, under förhoppning,
att Höglofl. Ridderäkapet och Adeln, som alltid
med värma omfattat stora och nyttiga företag,
vid detta ögonblick, då Skånska Stenkols Verkets
framtida öde, dess upprätthållande eller
undergång skall bestämmas, äfven nu delar sam*
ma ädla och patriotiska tänkesätt.
StatsUtskottet yttrar sig äga tillräckliga anledningar,
att anse Höganäs Stenkolsverk vara
af betydlig nytta för Riket, och verkets upprätthållande,
genom understöd af Staten följaktligen
af en allmän vigt och angelägenhet, särdeles
då, i anseende till de svårigheter, som
mött Bolags Interessenternes bemödanden och
uppoffringar för ändamålet, de eljest skulle
finna sig utur stånd att Verket fortsätta.
Stenkols Verkets nu erbudne inköp för Sta*
tens räkning, afstyrker Utskottet, dels för bristande
tillgångar dertill, dels ock hufvudsakligast
derföre, att dylika inrättningar bäst drifvas
och förvaltas af enskildte delägare.
Med anledning deraf, att oförutsedda naturliga
hinder motarbetat Schaktsänkningens full.
bordan vid Ryd, hvilket utgjorde vilkoret för
det af Ständerne vid sista Riksdag beviljade
understöd af 75,000 R dr, hvaraf 51,000 R;dr
blifvit lyftade och använde, samt för närvaran-;
de utgör Bolagets skuld till Staten, äfvensom
att Bolaget under tillgodonjutande af detta understöd
varit i saknad, af de förut beviljade
premier, för de från Höganäs försålde Stenkol,
till ett belopp af 6 skilling per tunna, utgörande
en sammanräknad summa för åren 1819
1822 af 28,794 R:dr j8 sk-, har Utskottet hemställt,
att förenämnde summa måtte få godtgöras
Bolaget, och afräknas den för Schaktsänkningen
iråkade skuld, samt derjemte tillstyrkt,
att ett fortfarande understöd, efter den vid
r8i5 års Riksdag utstakade grund måtte beviljas,
ifrån och med nästkommande år efter 6 sk.
Banco för hvar tunna Stenkol, som från Höganäs
Stenkolsverk försäljes till in- eller utrikes
ort; dock så, att desse premier äfven gå i
betalning å den återstod, af det lyftade årsbidraget,
som kan uppkomma efter nyssberörde
afräkning, tills hela summan 51,000 R.dr blifvit
liqviderad, men något understöd för borrnjngs--  försöken, har icke blifvit tillstyrkt.
Under fullkomligt erkännande att StatsUtskottet
uti dess sålunda gjorde framställning och
tillstyrkande, till alla delar iakttagit, både rättvisans
och billighetens fordringar, då på ena
sidan StatsVerket återfår dess vilkorligen lemnade
bidrag, hvilket om sänkningen vid Ryds
schakt inom bestämd tid kunnat fullbordas, icke
behöft återgälldas, utan då enligt Ständernes
vid sista Riksdag fattade beslut tillfallit Bolaget^
och på andra sidan, att Bolaget får sig tilj
godo beräkna de förut beviljade pi e.nier, hvar
af desamma under de sist förflutna åren varit .
1
22
Ven i Augusti e. m'.
mistning, med tillstyrkan derjemte, att desse premie)’,
ifrån oell med nästa års början måtte få
fortfara, tillåter jag mig härvid endast den anmärkning,
att sannna förmån äfven för innevarande
år kunnat tillerkännas Bolaget.
Stats-Utskottet har uti sitt förslag gått en
medelväg till ändamålets vinnande, hvaremot
vid vanliga förhållanden ingenting vore att erinra,
men om, som här inträffar, förslaget endast
afser, att jag så må säga, Stenkols-verkets
upprätthållande för dagen, utan något dervid
fästadt afseende på dess framtida bestånd, eller
dess fullständigare utveckling till enskild och
allmän nytta, en åsigt som under i8i5 och 1818
årens Riksdagar varit, och jag vågar hoppas,
äfven måste vara de nu församlade Riksens Ständers
liufvudsakliga föremål, och om således den
petition hvarom nu är fråga verkligen befinnes
af en ovanlig beskaffenhet, så torde den böra
betraktas utur en vidsträcktare synpunkt, och
äfven med större noggrannhet böra behandlas.
För att närmare utveckla skälen till denna
förmodan, och att derjemte meddela någon närmare
utveckling af ämnet, torde en kort öfversigt
om Grufve-brytningen och hushållningen
dervid, från Verkets första början här böra omnämnas.
Höganäs Stenkolsgruva består af tvenne
flötser, den ofia under namn af Grefvinnan
Ruths och 12 f. ninar längre ned den andra kallad
Fru^Bagges kolflötts. Den öfra är i anse
-
Ven I Augusti e, m.
SS
ende till sitt närmare grannskap till Jordytan
mera föränderlig, och blott tillfälligtvis att på.
räkna; men den undra har i likhet med de Engelske
kol-flötserne, sitt bestämda tak af sandsten,
och botten af svart eldfast lera, och är således
den, som i afseende på dess oförändrade
regelbundenhet förtjenar att arbetas.
Då förstnämnde del af kolfältet, efter inhämjad
kännedom om flötsens stupning, kunde
till sin varaktighet beräknas, föresåg man redan
från arbetets första början, nödvändigheten af
ett vattenschakts anläggning, längre ned på flötsen,
för att kunna åtkomma de ofvanför belägna
kolen.
Ryd blef i anledning af flere borrningsförsök
ansedt för tjenligaste stället. Ett schakt
blef der nedsänkt, och en ångmachin af betydlig
storlek eller med "4 tums cylinder der
uppställd.
När man sedermera med sänkningen af detta
schakt, hunnit till öfre flötsen på 02 famnars djup,
befanns vatten-tilloppet så betydligt, att Bolagets
penninge-tillgångar icke medgåfvo denna, blott
på framtida vinst, grundade plans vidare fullföljande.
Man insåg nu först sin egen oförmåga,
att med egna krafter utföra ett företag af
sådan omfattning, samt att arbetet af sådan
orsak måste inskränkas, blott till den öfra
flötsen.
Sådan^Yar Verkets ställning, då Bolaget*
Deri I Augusti e4 mi
sorn fann att detta fällt, snart skulle blifva utbrutit,
och icke ägde nog penninge-styrka, för
att öppna nya tillgångar, genom fortsättning af
Ryds schakt, vid 1818 års Riksdag erbjöd Staten
inlösandet af Höganäs Stenkolsverk,
Rikets Ständer, som med värma omfattade
ämnet, och tillika ansågo schaktets nedsänkande
på Ryd, såsom grunden för Stenkols-verkets
framtida bestånd, anslogo för detta företags fullbordande
75,000 Riksdaler, hvartill kostnaden
enligt förslag skulle uppgå, att utbetalas på vissa
bestämda tider, och fästade dervid det vilkor,
att schaktet inom utgången af 5 år, skulle vara
afsänkt på nedre kol-flötsen, med förklarande
tillika, att om detta vilkor icke inom den föresatte
tiden vore uppfylldt, skulle det beviljade
understödet, i fall det begagnades, till Staten återbetalas,
Under sådane föreskrifter och förbindelser,
företogs arbetet vid början af år 1820, och
fortsattes sänkningen af Charlottas Schakt, till
Mars månad samma är, då under indrifningen
af en ort från Ryds Schakt, en vattenådra tillstötte,
sora oaktadt forcerad pumpning med förenämnde
machine, ej kunde undanhållas. Denna
händelse icke ovanlig vid de Engelska Kolgrufvorne,
men här hvarken förutsedd eller beräknad,
erfordrade således ännu större penningebidrag,
om den ifrågavarande sänkningen skulla
kunna verkställas. Flyttning och begagnande
af en eller tvänne andra ångmachiner, sorn reda»
förut blifvit använde på en annan trakt af
/
Medium af åren
Upptagne
Stenkol
af alla 3
sorterne.
Försålde
Stenkol,
Vinst.
Förlust.
Inrikes.
Utrikes.
R:dr B:co.
R;dr B:co.
1798
i8o5
58,735
10,455
s,5o6
1,223
- - —
1806
1808
155,687
55,251
7,228
3,270
1809
1811
i48,555
46,384
36,709
4i5,41B
1812
i8i4
63,i 57
2U978
670
22,759
i8i5 — 1817
131,897
61,122
00
O
8,44o
1818
124,042
54,922
10
20,705
1819
139,540
62,580
220
3,5o9
1820
119,265
60,993
210
2,307
1821 — 1822
117,028
53,266
12,684
Den i Augusti «, mt
85
fältet, och hvilka der öfverflödig®, nu kunnat
begagnas, hade utan tvifvel bidragit till ändamålets
vinnande, samt för framtiden aflägsnat
alla hinder för arbetets fortsättning på den andra
kol-flötsen; men sedan en så betydlig del
af^ Stats-anslaget, redan var användt, den återstående
delen deraf nu mera befants otillräcklig,
och Bolaget såg sig utur stånd, att anskaffa
ytterligare förskott, afstannade arbetet. Riksens
Ständers föreskrift att inom utsatt tid fullborda
sänkningen, har af sådan anledning ej kunnat
verkställas. Bolaget har derföre icke eller lyftat
återstoden af anslagssumman, utan med någon
inskräukning af arbets-styrkan, under de
irenne sista åren endast fortsatt arbetet uti det
öfra fältet.
Ehuru detta arbete af anförde skäl ej kunnat
sträckas derhän, som är oell bör vara egentJiga
föremålet, eller den undra kol-flötsens bearbetning,
utan Grufve-brytningen hittills endast
blifvit fortsatt på den öfre delen deraf, har dock,
örn beräkningen uppgöres ifrån Verkets första
början, betydliga kol-qvantiteter erhållits och
utgått till både inrikes och utrikes orter, stundom
med vinst och stundom med förlust för
mteressenterne, på sätt följande uppställning utvisar,
då tiden indelas i vissa kortare perioder,
om medium tages särskildt för hvart år, nemligen
;
(Se bifogade Tabell).
Skillnaden emellan de upptagne och de för
-
25
Den I Augusti <*, m,
saide kolen, utvisar åtgången deraf för ångmachinernes
drift, samt behofvet för Grufvefolkets
eldstäder m. 111. äfven per medium lör hvarje år
beräknadt.
Jag ingår ej i pröfning, om den vinst och
förlust som denna tableau utvisar, för dessa epoker
sins emellan jemförde, jag tillägger blott,
att desse bär utförde resultat, grunda sig på
Bolagets till StatsUtskottet om förhållandet inlemnade
specifique uppgifter.
En närmare utveckling af dessa betydliga
skiljaktigheter, fordrade en ganska noggrann undersökning
och annu fullständigare uppgifter i alla
dithörande detailler än dem, som nu kunnat
erhållas. Men deraf inhemtas dock, och detta
förtjenar uppmärksamhet, att Skånska Stenkolen
under vissa år utgjort en icke obetjMlig Export-artikel,
samt att Rörelsen då i synnerhet
lemnat betydlig vinst till Bolaget, ehuru Verket
ännu är i sin linda och arbetet ej kunnat verkställas
på den större plan, hvartill detsamma bör
komma, för att blifva rätt lönande.
Det är emellertid en sanning, att under
krigsåren 1809 — 1813, då Engelska Stenkol
ej kunde införas i Danska Staterne, ägde de
Skånska en stark efterfrågan och begagnades
der i stället för de Engelska, samt hade efter
till anledning, der ännu med fördel kunnat afsättas,
om man icke i hopp om hastig vinning,
då icke vidtagit den okloka messure, att
på en gång öka priset med 24 sk. per tunna
Den I Augusti e. nt.
27
utöfver hvad kolen förut gällde, hvilket hade den
påföljd, som lätt borde kunna förutses, att efter
fredens återställande, de Engelska Stenkolen,
hvilka åter erhöllos till deras förra pris, utur
rörelsen utträngde de Skånska, hvilka sederine»
ra ägt föga eller ingen afsättning.
Det bör äfven anmärkas, att hufvudsakligaste
kostnaden vid alla Stenkolsgrufvor, består i
dyrbara ån gm adun er, samt den betydliga kolåtgång
som erfordras för deras drift, i och för
vattnets undanhållande på större djup.
Dessa omkostnader uppgå nästan alltid till
lika belopp, ehvad ett mindre eller större qvantum
kol på samma tid upptages. Och faller sig
deraf klart, att om till exempel för 100,000 tunnors
brytning, desse allmänna omkostnader utgöra
1 Riksdaler per tunna, och kolens brytning
på lika sätt ökas till 200,000 tunnor, nedsättes
derigenom kostnaden till 24 skillingar, och vid
5oo,000 tunnors brytning, till endast lfi skillingar
per tunna, samt att, till följe deraf, försäljningsjirisen
i samma förhållande kunna nedsättas,
och afsättningen derigenom betydligen underlättas.
Det blir således på en utvidgad brytning,
och ett dermed förenligt lågt försäljningspris,
som detta Veik bör grunda sina beräkningar.
Enligt officiella uppgifter grundade på noggranna
borrnings-försök, utgjorde kol-tillgången
28
Den I Augusti *> m,
l8»8 ett belopp af 10 millioner tunnor. De
sedermera gjorde undersökningar utvisa ännu
betydligare tillgång, men som desse sednare uppi
lysningar i denna väg ej grunda sig på här bifogade
officiella uppgifter, och desse undersökningar,
i saknad af nödige medel, icke eller kunnät
fortsättas med den kraft eller den utsträckning
både på djup och i fält, att kol-tillgångarne
öfver det hela med full säkerhet kunna beräknas
och bedömmas och desse efter all anledning
flere gånger öfverstiga hvad här finnes utfördt,
utvisar redan förenämnde qvantum, att
företaget förtjenar afseende, så mycket mera,
som, enligt de försök, hvilka i närvaro af Herrar
Edelcrantz, Geijer, Berzelius, Broling, Svartz
med flera, hvarom underrättelse för flere år sedan
blifvit Allmänheten meddelad, är utrönt, att
Svenska Stenkol af N:o x fnnnits lika tjenlige
som de Engelska, så väl till kokning som smidning,
att desse äro mera frie från inblandning
af svafvelkis, och således mindre angripa jern
och andra metaller under uppvärmningen, att de
i anseende till ljus och stark flamma, med synnerlig
nytta kunna användas vid fyrbåkar m. m.
så att det sannolikt endast synes bero af priset
hvilkendera sorten med större fördel kan begagnas,
äfvensom a4t följden af en saknad tillgång
inom Landet otvifvelaktigt skulle blifva den, att
en, vid så många närings-företag, oumbärlig artjkel,
komme att betunga handels\ ågen, och ännu
ttiera i det fall, då all inrikes täflan vöre undanröjd.
Men det är icke Stenkolen allena, sorn här
Den I Augusti e, m.
förtjena afseende. Det lagér af eldfast lera,
till en famns måktighet, hvarpå andra kolflötsen
hvilar, år äfven af ett stort och oberäkneligt
värde, så i afseende på dess ymniga tillgång,
som lerans förträffliga egenskaper, hvilken på
stället och med ringa kostnad borde kunna förädlas
till tegel samt flere andra nyttiga artiklar,
såsom lerkärl, porcellain m. m., och i sådan egenskap
utgöra en lika begärlig som förmonlig
afsättning, både inom och utom Riket, hvaraf
betydliga qvantiteter nu måste införskrifvas. En
omständighet af desto större vigt, som behofvet
af denna material, vid en stigande industrie årligen
tilltager. Någon fabricatioin deraf på stället,
kan likväl i saknad af nödiga verkstäder,
samt medel att dem uppbygga, för närvarande
icke åstadkommas, ehuru större och mindre requisitioner
af tegel dageligen göras. Den hos oss
mer och mer tilltagande brist, pä stensorter tjen
liga till masugns-pipor, kunde härigenom afhjelpas,
och borde ersättas med ett byggnadsämne, mera
beständigt, och tillika bidragande till hela den öfriga
byggnadens längre bestånd, igenom lerans
kände egenskap, att icke utvidga sig i hettan, en
olägenhet som åtföljer alla stensorter och vanligen
bidrager till yttre murgrus-förstöring. Ett
försök i denna våg, år innevarande år företagit.
Likväl har detta ej kunnat ske annorlunda, ån
att Masugns-ägaren ifrån Höganäs anskaffat leran,
och måste sjelf vid Bruket ombesörja teglets
tillverkning, hvilket naturligtvis skulle verkställas
med vida mindre kostnad, om denna fabrication
på en stor scala utfördes på sjelfva
Stället, der så vål leran som bränslet erhålle*
3o
Den I Augusti e, m.
till ganska lindrigt pris. Så förhåller sig åfven
med tegel till stålugnar samt vanligt eldfast tegel,
hvaraf behofvet dageligen ökas och Höganäs
förfärdigat till lindrigt pris, skulle finna säker
och betydlig afsättning både inom och utom
Riket.
Dessutom finnas högst betydliga tillgångar,
af både lösare och hårdare sandstenssorter, tjenlige
till slipstenar, trappsteg till byggnader m.
m. och Verkets belägenhet invid hafvet, försedd
med god hamn, uti en sädesrik proyince, synes
af sjelfva naturen bestämd, såsom tjenligaste
stället för flere slags Fabriker och Manufacturinrättningar.
Men frågas med skål, om förhållandet
verkligen Ir sådant, om ersättning för nedlagde
kostnader år så gifven, hvarföre begagnas då
icke alla dessa naturliga fördelar? Närvarande
BolagsLrteressenter hade vål under sådana omständigheter
bordt samla förmögenhet, och icke
förstöra sig på detta företag.
Detta inkast, ehuru vigtigt, år likväl lått
besvaradt. Orsaken till Verkets närvarande ställning,
och Bolagets iråkade förlägenhet, hårleder
sig enligt min öfvertygelse, endast och allenast
derifrån, att Bolaget började detta stora
och vidsträckta företag, utan tillräcklig fond
för dess utförande, samt att tillgångarne ifrån
Verkets första anläggning, icke varit svarande
emot behofven. Derigenom har håndt , att i
saknad af förlag, oundvikliga arbeten, antingen
måst uppskjutas i det längsta, eller också ofull
-
Xte/z I Augusti €. m'%
3*
komligt verkställas, och alltid vållat en flerdubbelt
större kostnad, ån de samma i råttan
tid verkställde, skulle hafva medfördt. Man har
icke eller under de år som rörelsen lemnat
vinst och utdelningar skedt, enligt den öfverenskommelse
som var stadgad, afsatt några me.
del för framtida behof, hvarigenom förestående
arbeten utan direct känning kunnat bestridas,
utan desse hafva då för tillfället, igenom nya
ansträngningar, ehuru oftast till otillräckligt belopp,
måst anskaffas, med ett ord, man har beständigt
stråfvat uti fattigdom, och under sida.
na omständigheter, har icke eller lyckligare resultat
med skål kunnat väntas, hvilket säkerligen
skedt, om arbetet från början kunnat fortgå,
efter en gifven och oföränderlig plan, utan
hinder af de tillfälliga händelser, hvilka flere
gånger inträffat, och så betydligt ökat kostnaden.
Bolaget har rål till afhjelpande af dessa
olägenheter, under da sednare åren inbjudit
Svenska Allmänheten, att deltaga i detta Patriotiska
företag; men då en sådan framställning
icke tillika upplyste hvarken orsakerne till närvarande
ställning, eller de anledningar, hvarpå
ett annat och för framtiden förmånligare förhållande
kunde grundas, och förslaget sålunda
framställt, hufvudsakligen syntes åsyfta, Bolagets
enskildta fördelar, misslyckades detta försök,
att förstärka Verkets tillgångar, och Bolaget
finner sig åter i behof af Riksens Ständers
omvårdnad.
22
Den | Augusti e, m.
Af sådan anledning, och då det beslut, som
skall fattas, nödvändigt måste afse icke allenast
det närvarande, utan fastmera Stenkolsverket*
framtida bestånd och förkofran, hvilket ock
varit föregående Ständers egentliga föremål, har
jag ansedt för min pligt, att meddela de hår
ofvan intagne upplysningar, hvaraf Högloflige
Ridderskapet och Adeln behagade inhämta, dels
att ifrågavarande inrättning, år ett för landet i
allmänhet, äfvensom för flere näringsgrenars
uppkomst, ganska nyttigt företag, dels också
att det stora ändamålet icke kan vinnas, utan
att den undra kolflötsen genom fortsättningen
af Ryds schakt, blifver tillgänglig, hvilket arbete
af anförda skål, hittills måst inställas.
Skulle arbetet inskränkas endast till öfra
flötsen, behöfdes icke något understöd eller
främmande bidrag dertill. Detta arbete bär sig
ganska vål, och lemnar säker vinst, hvilket af
de bägge sista årens förhållande äfven inhämtas.
Men då omkostnaden äfven skall utsträckas
till Schaktsänkningen vid Ryd, och nya koltillgångar
derigenom beredas för framtiden, befinnes
det af StatsUtskottet föreslagne understöd
vara utan allt ändamål.
Grufvebrytningen i öfra fältet, kan möjligen
fortfara ännu någon kort tid, men sedan
koltillgången derstädes medtagits, upphörer all
rörelse, oin icke under tiden andra och mera
vid
-
Ven t Augusti e. mi
Vidsträckta arbetsrum blifvit öppnade. Hvad sofa
skall uträttas, måste således verkställas skyndsamt
och med kraft Att uppskof härutinnan,
medför de betänkligaste följder, emedan om arbetet
skulle komma att inställas, och vattnet en
gång får intaga nuvarande arbetsrum, återgår
hastigt icke allenast Stenkolsverket, som nu uppehåller
en mängd trefna och nyttiga Medborgare
, utan ock hela trakten derikring, hvilken
för närvarande består af rika och vidsträckta
åkerfält, till hvad den förut var, ett sumpigt
och onyttigt kärr. Några och 20 års oafbrutna
mödor, samt alla de under tiden för detta verk
nedlagda omkostnader, i hopp om framtida er.
sättning och vinst, blifva utan all nytta, och
fö reståliningen af en så olycklig förändring, då
man tillika känner, att förhållandet bordt och
kunnat vara annorlunda, skall för alltid afskräcka
från ytterligare företag i denna våg, hvilket
ehuru lönande det ock kunde anses, under
sådana omständigheter, icke möjligen kan verkställas
utan mångdubbelt större kostnad, ån dea
som nu erfordras.
Ifrån denna synpunkt betraktadt^ förtjenaf
ämnet utan tvifvel Riksens Ständers allvarliga
behjertande. Vöre härvid endast fråga, att
lemna ersättning för några individuel uppoffringar,
så skulle jag vid detta tillfälle ej våga
höja min röst. Interessenterne i närvarande
Bolag hafva, det år sant, ingått uti företag Utöfver
deras förmåga, de hafva i saknad af till
-
it. till Ridd. o. Ad. Pr. VII, Band. 3*
54
Den 1 Augusti e. m.
råcklig fond, och endast af denna orsak, måst
vidkännas betydliga förluster, hvarifrån de eljest
varit fredade. Deras dom år gifven redan
i samina stund, som Verket nedlägges, de måste
i sådant fall dela samma öde, som så många
andra anläggare af nyttiga inrättningar förut
undergått; men mine Herrar, härvid uppstår
en annan och ännu vigtigare fråga, om
nemligen Skånska Stenkolsverket skall upphöra
derföre, att närvarande Bolag icke förmår att
drifva detsamma, och om de igenom Bolagets
bemödanden nu tillgängliga skatter böra begagnas,
eller förblifva utan all nytta för fäderneslandet.
,,
I samma mån, som fördelarne af nåringsföretag,
uti ett land åro gifne eller nära för
handen utgöra de mer eller mindre betydliga
linkar af det hela, och i sådant afseende intager
Stenkolsverket ett stort och vigtigt rum,
Fördelarne deraf grunda sig icke på aflägsna
eller inbillade förhoppningar, de finnas redan,
och måste nu fullständigare utvecklas eller
ock alldeles upphöra. Skånska Stenkolsverket
intager, i detta afseende, första rummet
bland alla de företag, som hittills påräknat och
för närvarande påräkna, understöd af allmänna
medel. Grunden år lagd till en säker och varaktig
byggnad. Nödige materialier finnas, det
fordras blott medel, att i ordning ställa dem
och fullborda densamma. Då grundläggaren sjelf
icke mera förmår, måste arbetet fullföljas af
någon arman; i sådant afseende påkallas nu Rik
-
Den I Augusti t, m.
55
sens S änders uppmärksamhet, och jag vågar
hoppas icke utan framgång.
Att dylika inrättningar icke med fördel
kunna drifvas för Statens räkning, vittnar erfarenheten.
De tillhöra ensamt den enskilta industrien
och omtankan; men under sådana omständigheter
som Stenkolsverket sig nn befinner,
da fråga är, huruvida denna för landet nyttiga
inrättning, skall upphöra eller fortgå, tillhörer
det ovilkorligen Stuten att träda emellan, och
medverka till dess upprätthållande, intilldess ett
annat Bolag, antingen i förening med det gamla,
eller ock af en alldeles ny sammansättning
kan uppgöras, som med större kraft och förmåga,
kan utföra hvad som blifvit börjadt.
Huru ett sådant Bolag antingen å nyo eU
ler i förening med det gamla, må uppgöras år
icke föremål för denna öfverläggning. Jag anser
det ganska möjligt, och ar fullkomligen öfvertygad,
att om i den ställning Stenkolsverket nu
befinnes, en fond kunde samlas af 200,000 R:dr
Banco, skulle denna summa vara fullt tillräcks
lig, icke allenast för sjelfva Grufvedriften, utan
ock för de anläggningar som för tegel-fabrica^'
tion m m. erfordras, samt att ett Bolag fÖrsedt
med denna fond, att fullfölja förestående
arbeten, under ledning af en klok och verksam
styrelse, inom kort tid skulle undanrödja alla
hittills inträffade svårigheter, samt derigenom
lägga en säker grund till egen förmögenhet.
Med anledning af hvad jag nu haft åran
iben I Augusti e, m.
tN. ^
•□föra, hvilär StenkolsVerkets framtida bestånd,
samt de allmänna fördelar, sorn derigenom kun.
na beredas, helt och hållet på de utvägar Riksens
Ständer nu vidtaga, för att med det enskilta
interesset förena Verkets framtida uppkomst,
eller med andra ord, att samla en fond,
som till detta ändamål uteslutande skall användas,
och hvilken såsom sådan, borde anses
för den enda köpeskillingen.
Att derutöfver kunna vänta något enskildt
tillskott eller någon ersättning för närvarande
Bolags uppoffringar, hvilka, ehuru betydliga, dock
icke bringat Verket till den punkt, ilrån hvilken
det endast kan verka, som ett stort och riksgagneligt
företag, är icke sannolikt.
Härvid sammanstöta dock tvånne emot hvarandra
rakt stridande interessen. Gamla Bolaget,
erkännande sin egen oförmögenhet, att på
vederbörligt sått fullfölja arbetet, önskar natur;
ligt vis, att om Verket öfverlåtes till andra, sådant
måtte ske med minsta förlust. De åter,
aom kunna äga vilja och förmåga att deruti ingå,
fordra på sin sida de billigaste vilkor, och
böra åtnjuta dem, om ändamålet skall vinnas.
Och vid ett sådant förhållande kan ingen annan
ån Staten, med fästadt afseende på det helas
sanna väl, förena dessa skiljaktiga interessen.
Frågan blir således, hvad sorn härutinnan
kan och bör tillgöras? Svaret derå, samt påföljderne
hvilka böra betraktas af högsta vigt,
Ben I u-fuglisii rrti
37
icke allenast för denna rörelse enskildt, utan
äfven i sammanhang med åtskilliga andra näringsgrenar
inom Landet, fordra den noggrannaste
pröfning, och det är i sådant ändamål,
jag slutligen nu äfven vågar framlägga min åsigt
härutinnan.
I den ställning Stenkolsverket sig nu befinner,
och då en så stor uppoffring fordras, för att
gifva det sitt sanna värde, hvarförutan icke några
vidare fördelar böra det samma tillerkännas, såsom
icke verkande till något stort ändamål, måste
man söka möjligheten att åstadkomma den
enskilta föreningen med ett nytt Bolags samlade
styrka, eller ock låta företaget återgå till sitt
förra intet. Tiden derföre år icke aflägsen och
följderne deraf låtta att förese.
Ett nytt Bolag, sorn skulle förklaras skyldigt,
att gifva åt Stenkolsverket den utvidgning,
som naturen anvist, kan icke emottaga Verket,
med erläggande af någon köpeskilling. Bolaget
måste anse den erlagd, genom den stora summa
som behöfver användas, lör att fullkomna Verket,
eller till enskildt och allmänt vål gifva det
ett bestånd, vårdt någon uppoffring, och detta
sker icke annorlunda ån genom Ryds-schaktets
afsänkning till den undra flötsen, samt att å densamma
fortsätta Grufve-brytningen.
lin fond af 200,o©o Riksdaler Banco erfordras
dertill jemte V erkets fullständigare utveckling
i öfrigt. Den bör vara afsatt innan Verket
med dertill hörande inventarier, rättigheter och
38
Ven 1 Augusti e, m.
skyldigheter, till detsamma afträdes, och jag hemställer
då, om icke genom denna summa, \ erJcets
hela värde bör anses guldit, och om icke
densamma bör anses såsom köpeskilling, enär
dessutom någon fortfarande reyenue icke kan
vara att vänta.
Enligt den till StatsUtskottet ingifva summariska
uppgift öfver Bolagets utgifter och inkomster,
hafva omkostnaderne vid Grufvan med
alla dess tillhörigheter ifrån Verkets första anläggning
till Mars månad innevarande år, sedan
vinsten blifvit afräknad, uppgått till en summa
af 465,441 Riksdaler Banco.
Hvad hittills blifvit tillgjordt och bekostadt,
är ändock icke att anse annorlunda än såsom
förberedande åtgärder, utan någon hufvudsaklig
verkan på det stora af företaget. Anvisning är
väl gifven, till en förinonligare rörelse hädanefter,
men utvecklingen återstår, och det beror
af Riksens Ständer om den skall ernås eller
icke.
Bolagets gamla skuld till StatsVerket, bestående
uti tvänne särskilta poster, löpande med
5 procents ränta, äro bägge inlecknade uti flere
betydliga Skånska Säterier, samt till ytterligare
säkerhet 78 stycken Actier, uti Stenkolsverket
derföre pantsatta. Den ena utgörande 93,000
Riksdaler, hvarå capitalet afbetalas med 5 procent
årligen, har igenom gjorde inbetalningar
redan blifvit nedsatt till 79,7160 Riksdaler. Och
jiquiden af den andra skuldposten, utgörande
Den I Augusti e, m.
39
120,000 Riksdaler börjas nästa år, med 10 procents
afbetalning å capitalet. Hela beloppet af
dessa skuldposter, utgör således i närvarande
stund 199,560, eller i rund summa tagit 200,000
Riksdaler Banco.
Stora uppoffringar till känbart lidande, för
det närvarande Bolaget, böra dock icke lemnäs
utan det afseende, som billighet och rättvisa
fordra, och om detta Bolag icke förmått att at
rörelsen gifva den utsträckning, som ensam förmår
att göra densamma varaktig och lönande, är
det just derföre, som man ännu mera bör anse
dess ställning beklagansvärd. Någon ersättning
bör således Bolaget erhålla, i synnerhet som för
någon inskränkt tid eller några få år, brytninrgen
med fördel ännu kan fortsättas i den öfra
delen af Grufvan, och denna ersättning kan icke
annorlunda äga ruin, än om Riksens Ständer
anse Stenkolsverkets uppkomst, förkofran och
framtida bestånd af sådan vigt, att en uppoffring
å Statens sida bör äga rum, och bör anses
ersatt genom de allmänna och enskilta fördelar,
hvilka derigenom uppkomma. Jag vågar likväl
icke föreslå hela summans afskrifning, ehuru vid
jemförelse af den nedlagde hufvudsuinman och
skulden, en förlust af 261,000 Riksdaler ändock
uppkommer, och det således synes hårdt tryckande
att lemna hela ägande-rätten till Verket
med dertill hörande inventarier, och ändock nödgas
betala en del af denna skuld. Jag inskränker
mig derföre inom det förslag, att Riksens
Ständer skulle erbjuda Bolaget, att emot eftergift
af 160 eller 170,000 Riksdaler af skuldsuin
-
1°
JDen I Augusti e% m,
man, afträda Verket tfll Staten, oell contant inbetala
skillnaden eller 3o,ooo Riksdaler,
Stenkols-Verk et blefve derigenom Statens
egendom, och såsom sådan önskade jag, att
densamma utan någon ersättning, öfverlemnades
till annat Bolag, emot förbindelse att samla
och disponera en summa af 200,000 R:dr
Banco, på vissa terminer, till exempel en fjerdedel
för hvart halft år, att ovilkorligen användas,
till andra flötsens bearbetande, och en
därefter lämpad utvidgning af Verket i alla
dess delar, med skyldighet tillika, att inför Rik.
sens Ständers Revisorer, med ordentliga räkenskaper
redovisa för detta användande, samt att
derest icke hela denna summa, lill ändamålet
åtgår, utan Verket dessförinnan btfinnes uti
full drift och gång, ersätta Staten för hvad af
de tillskjutna medlen icke åtgått. Om härvid
tillika fåstades det vilkor, att det hitintills beviljade
premier å6 skillingar Banco per tunna för
alla från Grufvan försålde kol, hädanefter upp.
hörde; en förmån, hvarvid närvarande Bolag,
i fall Grufvedriften utan hinder kunde fortsättas,
med lika säkerhet som förr borde bibehållas;
om det nya Bolag som nu är föreslagit, ige.
nom den afsatta summan, förmås att • bringa
Verket i vederbörlig ordning, och att inom kort
tid utvidga rörelsen, samt dermed äfven kolens
försäljning till större qvantum än förut; och
om från Höganäs, till inrikes eller utrikes platser
årligen utgingo t. ex. 100,000 tunnor Stenkol,
så utgjorde denna premiesumma i2,5ooR:dr,
och kunde då anses såsom en ökad inkomst.
jDeri I Augusti e. m.
eller rättare segt, såsom en besparing för Statsverket.
Om tillika Riksens Ständer behagade
anse dessa för StatsCassan besparade medel, såsom
afbetalning å Bolagets gamla skuld, så kunde
äfven tiden bestämmas, når densamma, i mon
af kolens ökade försäljning vore till fullo inbetald;
och Riksens Ständer hade igenom denna
utväg utan någon egentlig uppoffring eller förlust
för Staten, frålsat Stenkolsverket, från dess
nu förestående undergång. Ett föremål af synnerlig
vigt, då äfven i beräkning tages, de få
exportartiklar vårt land erbjuder och nödvändigheten
derföre att begagna dem, som genom
de redan gjorde betydliga uppoffringar, af Verkets
första anläggare nu linnas tillgänglige.
Då man vill ett ändamål, måste man äfven
vilja medlen, och jag tviflar således icke, att
Riksens Ständer, efter mogen öfverläggning, af
alla med ämnet gemenskap ägande omständigheter,
fatta ett beslut öfverensstämmande med
så vål landets sanna vål, som Nationens värdighet.
Sådan år min öfvertygelse, om Skånska
StenkolsVerkets tillstånd, om de fördelar som
derifrån kunna påräknas, och om medlen att
dem erhålla. Jag öfverlemnar denna framställning
tiil Ridderskapets och Adelns upplysta
granskning och rättvisa bepröfvande, under anhållan
om åferremiss af StatsUtskottets Betänkande,
samt att detta Utskott mätte anmodas,
afgifva bestämdt Utlåtande, huruvida det af mig
uppgifne förslag kan tillstyrkas eller icke, till
4*
Den I Augusti ». m.
ledning för det beslut, Riksens Sander kunna
finna för godt att derefter vidtagas.
N:o 2.
Friherre Ridderstolpe, Fredric;
Ibland alla de hinder, som motarbeta vår
fådernejords odling oell åndamålsenligaste håfdande,
består det allmännaste i de lagar soin
tvinga jordägaren att hellre sjelf, ehuru illa,
sköta sin jord, ån att öfverlemna denna jord åt
en medborgare, hvars tid och omständigheter
kunna lofva åt jordägaren en billig del utaf
afkastningen, åt brukaren en välförtjent lön lör
dess mö la.
Jordägaren, som redan betalt utskylder för
äganderätten, och som måste till Kronan liqvidera
allt hvad brukaren ej förmår, förväntar
billigt vis det skygd sorn varit första vilkoret för
erläggandet af all skatt. Huru grymt ser han
sig ej bedragen i denna väntan! Brukaren redan
skuldsatt före tillträdet, blir ofta efter för.
sta skörden ansatt af sina gåldenårer, och grödan
elfven den del deraf sam egentligen
endaft tillhörer jordägaren blir sequesfrerad
för att från all förlust frälsa en borgenär, fram.
mande för allt det förlag, som tillskapat denna
tillgång åt en (emot jordägaren ofta rent af svekfull}
gäldenär.
Om rättvisan skall återtaga sin primitiva
slägtskap med billigheten, bör lagen sorn det
Den I Augusti e, m.
43
mig tyckes, ej tillåta seqvester å större del af
en arrendators gröda, ån som återstår då Krono
och Fråste-tionde samt arrendebeloppet först
blifvit afdragne.
O n proposition å återremiss anhåller jag
Ödmjukast.
Bilagor
till Pleni-Protocollet lör den 5 Augusti,
förmiddagen.
N:0 i.
H err ]\lontgomrnerie, Gnjiaf:
Förevarande ämne anser jag af mera vigt
ån Utskotten, och tror det hafva förtjent de
förenade Utskottens allvarligaste uppmärksamhet.
Man hör allmän klagan öfver allmän
penningebrist, och man vill icke undersöka och
efterleta orsaken dertill, så snart man icke fin
ner den inom penningerörelsens eget område,
och icke oller begagna något botemedel derför,
44
Den 5 Augusti f% jnt
då det icke står i förening med en ifrån verldens
skapelse, åtminstone ifrån samhällslifvets
början, aldrig stadgad, aldrig såker, minst oföränderlig
så kallad financelärcis theori, som,
efter min tanke, i afseende på en tillförlitlig och
beståndande byggnad i verklighet, år lika omöjlig,
sorn ibland de lårde, fruktlösa efterletningen
af den så kallade philosojjhiska stenen.
Emellertid suckar jordbrukaren icke så mycket
under tyngden af mångartade och ofta dryga
skatter, som icke mer under bekymmer atl kunna
förvandla sin production till penningar, dem han
ovilkorligen till Statscassan år förpligtad att erlägga,
åsidosättande ali beräkning huruvida sådant
år möjligt eller icke. Utan öfverdrift kan
man säga, att i denna Statens fordran ligger en
stor obillighet, ja äfven en icke mindre orättvisa
till grund. I samhällens första början och
ännu icke för manga sekler sedan i Sverige,
följde man en båttre, sannare, riktigare grundsats,
man fordrade nemligen icke annat af den
skattdragande, ån hvad han genom jordens fruktbärande
förmåga, eller ifrån skog och vatten
kunde tillskaffä sig sjelf: han erlade sin skatt i
säd, fogel, fisk eller villebrådshudar. Sjelfva
grundräntan år ännu, såsom ett minne af denna
tid, beräknad på gråverk uti flere af de allågsnare
Svenska och Finska Provinserne.
De förenade Utskotten medgifva, att Landtmannen
eller den skattskyldige i allmänhet, skulle
tillskyndas en betydlig förmån, om honom
tillerkändes rådighet, atl på sätt motionairerne
Ven 5 Augusti f. m,
45
föreslagit, välja emellan Kronoutskyldernes liqviderande
i penningar eller uti spannmål; men
som härvid tillika förekommer, att Staten till
åtskilliga utgifters bestridande, har penningar
ovilkorligen af nöden, samt att om alla utlagor
fingo uti spannmål afbördas, skulle StatsVerket
ej allenast sättas i förlägenhet vid spannmålens
förvandling i penningar, utan ock blifva blottståldt
för betydliga förluster, oberåknadt åtskilliga
alltid oundvikliga utgifter för spannmålens
vård och skötande; och det år på dessa grunder,
de förenade Utskotten, utan behjertande
af jordbrukarens penningenöd och utan afseende
på rättvisans och billighetens kraf, åsidosättande
all möda att tillse sättet huru som
jordbrukarens och Statens gemensamma båsta
skulle kunna förenas, helt kort och sorglöst
afstyrkt antagandet af motionairernes ifrågavarande
förslag.
Detta Utskottens förfarande kan icke jag
åtminstone gilla. Då Utskotten i mindre vigtiga
ämnen sökt att genom vidlyftiga undersökningar
utarbeta och utreda frågan, hade Utskotten
i denna sak med fördubblade ansträngningar
bort tillse, om icke sätt fanns, hvarigenom
den af Utskotten sjelf i premisserna medgifna
forman skulle kunna tillskyndas den betryckta,
allt uppehållande jordbrukande medborgareclassen.
Dertill tyckes mig så många förenade kraftiga
och talande orsaker hafva bort uppmana
Utskotten, nu isynnerhet, då jordbrukaren,
hvarmed jag menar den egentliga Bonden, betungas
med Ökade bekymmer, dels derigenom
46
Den 5 Augusti f. m.
att en lika personel bevillning är beslutad dels ,
derföre att ingen progressiv förmögenhetsafgift
kommer att utgå, och dels för detatt beskattningen
för consumtion och öfverflöd, allt på jordbrukarens
bekostnad, skall upphöra ehuru, såsom
en stor Statsoeconom säger, af alla beskattningar
, ar o consuintionsufgifttr, de sam
låttaft utgöras Blottgenom den sednare art upphåfde,
måste förmodligen den ^dermedelst hittills
utgångna luxbegkattningen med mera ån hundrade
tusende R dr öka den allmänna Bevillningen ,
icke litet kånbart, då Stockholms stad ensamt
erlade för consumtion och öfverflöd Öfver 20,000
R.dr, hvilka nu af jordbrukaren måste utkråfvas,
ehuru rättvisan och billigheten påkalladt, att
raan i stället att upphäfva 5 Art. x §. i 1818
års BevillningsFörordning deri tillagt, hvad jag
vördsamt till lindrande af Landtmannens skattebördor,
föreslog, nemligen bevillning för CaractersFullmagter,
för Guld- och Silfverbroderier,
för Vagnar och Spannhdftar, för utländska
porcellainer och kläden, för Strutifjädrar,
Silkestyller samt för ägta pärlor och
juveler. Hvad Bonden för Tcbak och hilke
hittills betaldt med några skilling, får han härefter,
måhända, fylla med lika många R:dr derföre,
att bevillningen för consumtion och öfverflöd
blifvit tillintetgjord. Också har BondeStåndet
yttrat och yttrar ännu deröfver allmänt
missnöje.
Vid sådana förhållanden år det tid att betänka
jordbrukarens försvårade belägenhet och
Den 5 -A11gusti f* m,
«
att behjerta den. Detta anser jag för vigtigare
ån allt annat: detta för Svenska Folkets Representanters
högsta angelägenhet, detta för deras
dyrbaraste vårf. Äfven tillförene har jag
haft den åran och tillfredsställelsen att på detta
rum yttra, huru som jag anser, jorden för menniskans
hufvudnåring, dess odlare för samhällets
egentliga styrka och egentligaste medborgare,
men hvilka dock, under svett och möda,
arbete och ansträngning föranlåtas att sköta
denna jord, för att af hennes ofta osäkra, alltid
olika produetion underhålla Statskroppens
hos oss, ofantliga antal tärande medlemmar,
som ej sällan lefva i maklighet och öfverflöd,
medan jordbrukaren svigtar under mödans tyngd
eller suckar under hård eller åtminstone ojämn
och icke naturlig beskattning. Till denna onaturliga
beskattning räknar jag allt det jordbrukaren
i penningar måste afbörda såsom Statsbidrag.
Också förklarar detta sig lått såsom
onaturligt, och såsom betungande och hårdt, örn
man blott jemtör huru som jordbrukarens mångfaldiga
och stora utgifter till Präfter, Klockare
med flere, alltid utan svårighet erläggas, derföre
att dessa utgå in natura, då deremot Kronoutskylderne,
ehuru ofta mindre i förhållande
mot andra utgifter, väcka bekymmer och bringa
betalaren i förlägenhet, ej sällan i den olycka
att allt hvad han åger pantsättes och försåljes
på Executiv Auction för mindre ån halfva värdet,
hvarigenom den idoge jerdbrukaren med
hustru och barn för några R:dr bristande Kronoutskylder,
försåttes i tiggeri och den yttersta
nöd.
48
lien 5 slugusti f. mi
Om de förenade Utskotten sträckt derhän
deras uppmärksamhet, skulle deras utlåtande öfver
mera nämnde motioner, visserligen icke stad.
nät vid ett passivt, ofullständigt motiveradt afslag.
Jag tror mig således icke begära någon
ting öfverdrifvit, då jag anhåller om återremiss,
och om de förenade Utskottens närmare och
allvarligare granskning af detta ämne. Såsom
en ledning till Utskottens nogsammare begrun*
dande och begagnande, anser jag mig vördsamt
böra tillägga några ord derjemte, såsom bevis
att Utskottens motskäl icke åro tillfyllestgörande.
Att Staten behof v er till dt filliga utgifters be*
fridande penningar, kan ingalunda lia till följd
att Jordbrukaren ovilkorligen skall betala Kronoutskylderne
i penningar. Statens bestånd hämtar
sin grand från medborgares bestånd, och då
böra väl det förras behof vika lör de sednares,
såsom helt och hållit beroende af dem.
Kanske har den närvarande förlägenheten
hos medborgaren uppkommit just derigenom, att
man i Statshushållningen följt en stridig grundsats,
den nemligen de förenade Utskotten nu
yrka. På samma sätt är det med den förlägenhet
vid Spannemälens förvandling och med
de betydtiga förluster deraf, och dessutom för
dess värd och fotande fulle ådraga StatsVerbet,
enligt Utskottens tanka; det år nemligen
på lika sått som Utskotten äfven i dessa fall
afse mera StatsVerkets ån Medborgarenas fördel
och båsta. Men då nian å andra sidan er
in--
-
T)en 5 jlugusti f. mi
‘4*
inrar sig de betydliga uppoffringar StatsCassan
gjort för Spannemäls-Directionens inrättning,
utan motsvarande ändamål, hvarigenom Medborgare
kunnat tillvågabringas någon förmån, så finner
man lått, att om denna uppoffring från Statens
sida begagnades såsom medel att förvandla
till penningar den Spannemål, sorn för Kronoutskylderne
tilläfventyrs konÅne att från Jordbrukaren
erläggas, synes ingen svårighet och ingen
ändamålslös kostnad derigenom uppstå, utan
tvärtom en allmän nytta, större an hvad man i
öfrigt kan frambringa, ty medborgares välstånd
och trefnad måste vara Statens välstånd och
trefnad. Dessutom kunna ju LåneMagazinerne
härvid begagnas och af MagazinsDirectionen, med
denna förändrade bestämmelse, administreras efter
sig yppande omständigheter till detacherade
försåljnings-upplag, hvarigenom StatsCassan under
en omtänkt öfverstyrelse skulle kunna hår-J
leda mycken vinst, åtminstone undkomma all
förlust, i synnerhet om deri säd, som för Kronoutskylderne
komme att erläggas, skulle vara ritorr
, hvilket hvarje Landtman i sådant fall,
med mycken beredvillighet otvifvelaktigt verkställde.
Sålunda kunna motionairernas berömvärda
förslag utan svårighet och risque sättas i verkställighet,
Landtmannens penninge-förlägenhet
mildras, dess onaturliga beskattning någorlunda
tilli ättaföras och med detsamma en allmän nytta
och förmon tillvågabringas. Och det ar med
Bil. till Ridd, o, Ad, Pr. VII- Band. 4*
Den 5 Augusti f. mj
sådane förhoppningar jag ännu en gang anhaller
att Ridderskapet och Adeln täcktes bevilja
återremiss af ifrågavarande Stats- Bevillmngssaint
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ulskottens
Betänkande,
N;o 2.
Herr Ankar/värd., Auguft:
StatsUtskottet har vid pröfningen af den motion
jag väckt, om lindring lör Nerikes Regementes
Rotehållare, i de skyldigheter som BeklädnadsFörordningen
af 1818 ålägger dem, afstyrkt de
reclamationer jag med, öfvertygelse om billighet
och rättvisa, ansedt mig höra göra till gemensamt
gagn för den province jag bebor.
Jag hoppades vid Riksdagens början, attén
enskilt motion i detta fall ej skulle behöfvas, då
det i anledning af det vid sist förflutne Riksdag
fattade beslut om beklädnadens utgörande, äfven
fastställdes, att en fullständig berättelse om
forhållandet borde vid denna nu pågående Riksdag
afgifvas, för att, som orden lyda, Riksens
Ständer måtte komma i tillfälle att utlåta sig, huruvida
några förändringar i detta beklädnadssätt
kunna anses nödige. Jag trodde i anledning
häraf, att Regeringen sjelf skulle väcka denna
fråga, då förhållandet onekeligen måtte varit
fullkomligen upplyst genom Nerikes Regementes
samteliga Rotehållare* protest emot 18 »8 års
Bcklädnads-föräfidring samt deras i ämnet af
-
Ven 5 Augusti f. m.
51
gifne underdåniga anhållan hos Kongl. Majrt;
men då jag vid slutet af den för enskilta motioner
fastställda tid, ej försporde någon åtgärd
i denna väg vara vidtagen, ansåg jag det vara
en pligt, att väcka motion för att åtminstone
bibehålla talan öppen, hvilken försigtighet jag nu
finner fullkomligen rättfärdigad genom StatsUtskottets
betänkande, der det bland annat förekommer,
att ett Nådigt Bref af den 5o October
1819 bifallit Nerikes Regementes Rotehållares
reservation mot ett längre fortfarande af
den 1818 anbefalta förändringen i beklädnadens
utgörande, än till den nu pågående Riksdagen,
men att det tillika ålåge Rotehållarne att till
denna Riksdag inkomma med en underdånig ansökan
om ändring; hvadan dä detta vilkor blifvit
försummadt, Regeringen ej kunnat befatta
sig med anmälan hos Ständerna. Likvist får jag
dervid erinra, det jag för min del ej kan påminna
mig, att det omnämnda Kongl Brefvet
af den 3o October 1819 blifvit med Rotehållare
communiceradt, det har åtminstone helt och
hållet undfallit mig och alla öfriga härvarande
Riksdagsmän ifrån Nerike, och förmodar jag i
alla fall att ej några fatalier härigenom kunna
vara förlorade, då Rotehållarena genast vid emottagandet
af befallningen om ändringen, protesterat
deremot, och jag nu genom väckt motion
sökt fästa uppmärksamheten å nyo på
detta ämne.
Jag anhåller derföre att med några anmärkningar
få besvara StatsUtskottets Betänkande, för
att möjligen kunna bereda en annan åsigt af
s*
Btn g Augusti f- m,
förhållandet, än den, som ledt Utskottet vid af»tyrkande
af de ändringar, jag i min motion åsyftadt.
Jag vill härvid ej upptaga en dyrbar tid
att söka vederlägga Utskottets skäl, hvarigenom
Rotehållare frånkännas deras anspråk på
de räntor som vid IndelningsVerkets upprättande
anslogos till Beklädnadshjelp för Rotar af
det inom Nerike förlagda Kongl. Nerikes Regemente;
då jag ej i min motion kunnat öfvertyga
om denna rättmätiga fordran, så nödgas jag
öfvergifva hoppet att i detta afseende nu blifva
lyckligare. Deremot hyser jag den öfvertygelsen,
att hos Riksens Ständer finnes så mycken
ömtålighet för helgden af gifne löften, att hvad
som efter deras beslut åsyftat en lättnad, men
uti tillämpningen blifvit en partielt ökad tunga,
ej kan med känslolös liknöjdhet få fortfara utan
rättelser sedan anmälan derom blifvit gjord. När
således anmäldt blifvit, huru den vid sista Riksdagen
vidtagne åtgärden med förändringen i beklädnadens
utgörande för indeldta Arméen, för
Nerikes Regementets Rotehållare haft den menliga
verkan att bidragen till beklädnaden, derigenom
betydligen ökats i stället för att Riksens
Ständer genom dess sednaste Beslut härutinnan
funnit nödigt och billigt lätta Rotehållare i den
tunga, som tidens ändrade skick och Soldatens
derefter lämpade kostsamma beklädnad, gjort
mera tryckande för Jordbrukaren, så anser jag
för min del, i stöd af det tydliga förbehåll, som
1818 års Ständer gjordt, att vid denna Riksdag
skulle erhållas en fullständig berättelse om för
-
Iten g ,4ugusti f, m.
SS
hållandet, på det Ständerna skulle komma i tillfälle
att utlåta sig, huruvida några förändringar
i detta beklädnadssätt kunna anses nödiga; att
StatsUtskottet hade bordt eller åtmiridstone kun.
nät med full anledning till Riksens Ständer inberätta
den ökade pålaga, som genom den vidtagna
förändringen drabbat Nerikes Province,
då deremot de fleste öfrige provincer verkeligen
tillgodonjutit den lindring, som Riksens Ständer
åsyftat. StatsUtskottet har i det stället ingått i
bevisning om det rättsenliga af förvandlingen af
de i KneckteContractet för beklädnaden fastställde
penninge bidrag, till motsvarande spannemål
efter RiksStaten 1696, och detta kallas,
att .återföra utskylder till sitt primitiva värde.
Jag kan likväl ej finna det förenligt med KneckteContracternes
i 80 §. af Grundlagen försäkrade
helgd, att något annat primitift värde bestämmes,
än det Contractet bokstafligen innehåller,
och då deruti ej uttryckes någon förvandling
från penningar till Spannemål, synes den ej böra
komma i fråga, blott derföre att den största inkomsten
derigenom vinnes för Staten, utan afseende
på hvad de skattdragande dervid förlora;
men denna princips trogna iakttagande kan ensamt
förklura huru Rotehållarena för Nerikes
Regemente nu påläggas att betala sina bidrag
till Regementets beklädnad med förvandling från
penningar till spannemål, då deremot Rotehållarne
inom samma province, men för Kongl.
Westmanlands Regemente, som i sina KneckteContract
hafva sig tydeligen förbehållit, att af
Staten erhålla en tunna Spannemål till under,
stöd i Roterings-tungan, ej efter Confractets or.
54
Den 5 Augusti m4
dalydel.se
förvandling i penningar efter det för Staten blif.
ver det minst kostsamma. Att dessa rakt stridande
beräknings-sätt ej kunna vara grundade på
hvad man vanligen anser för billigt och rätt,
synes mig åtminstone klart; ett ytterligare stöd
härutinnan finner jag äfven uti de resolutioner
som ofta afgifvit-s, då tvistigheter uppstått emel.
lan Pastorer oell Församlingar om rättigheternas
utgörande, hvarvid Pastorerne alltid förlorat,
när de velat gora dylika förvandlingar, från
penningar som författningarne från ålder tillerkänt
deni, till varor nu efter den tidens varuvärden,
som då rättigheterna bestämdes i penningar;
och jag ser ej något skäl hvarföre icke
så väl den Lagstiftande som Lagskipande magten,
böra följa samma grunder vid rätts-frågors
afgörande, emellan sig oell det allmänna, sorn
då frågor af samma art uppstå individuer emellan.
Jag har väckt motion i detta ämne, i den
fulla öfvertygelse, att hvad jag för Nerikes Rotehållare
yrkat, var grundadt på full rättvisa,
och deruti har StatsUtskottets Betänkande ej
kunnat ändra mitt begrepp. Jag vågar derföre
anhålla, att detta StatsUtskoltets Betänkande
måtte återremitteras till ny handläggning, så att
Riksens Ständer måtte blifva i tillfälle aft bedöma
följden för Nerikes Regementets Rotehållare
af den vid sednaste Riksdag beslutne ändring
af Beklädnads-författningen, hvilken Riksens
Ständer sjelfve vid Beslutets fattande ej
ansett för ofelbar; och förnyar jag min vördsamma
anhållan, att Nerikes Regementets Rote.;
hållare antingen måtte sättas i åtnjutande af de
Den 5 Augusti f, m•
55
räntor, som af ålder anslagits till Regementet*
beklädnad, eller i motsatt fall, att KneckteContractets
ordalydelse mätte fa förblifva orubbadt,
utan förvandling från penningar till varor.
N;o 5.
Herr Sparre, Gujtaf Mauritz:
Jag respecterar hvad jag förutsätter hafva
motiverat riu förevarande afstyrkande utlåtande
af Högloflige StatsUtskottetspluralitet:, pligtkån.
slån att hushålla med Statsmedlen; men jag tror
att uppfyllandet af denna pligt ofta, och särdeles
vid detta tillfälle, låter förena sig med fullgörandet
af erkänslans fordringar.
Bland alla de Enkor, hvilka för deras af~
ledne männers förtjensters skull, njuta årliga
pensioner af Statsmedlen; hvilken af dem har
haft en man, som gjort mera för Fäderneslandet,
ån framledne Hans Excellence Herr Gref-r
ve Adlercreutz?
Jag skall ej ingå i framställning af alla de
lysande bedrifter, hvilka gjort General Adlercreutzs
namn lika allmänt kändt, som Svenska
krigaren allmänt aktad; men jag måste, ehuru
oangenämt det än år, återföra minnet på öfvergångna
sorgliga tider, erinra om en af hans
handlingar som offentlig man; en af dessa händelser,
hvilka, för att nyttja en om sitt folks
vål och rättigheter öm Konungs egna_ord:*För
-
66
Ven ^Augusti f- m.
synen någon gång synes tillåta till Reepnters
undervisning. Jag behöfver ej tillägga att jag
menar den afgörande dagen i Mars månad 1809,
lika så litet som påminna om, huru mycken
strid med sig sjelf det kostade den ädla mannen,
att besluta sig till anförare för ett företag
af sådan beskaffenhet; af den yttersta våda, lika
påkalladt, sorn deraf råttfårdigadt. Men påininnom
oss: att vid denna tidpunkt, samhällsbanden
redan voro lossade, fiendtliga massör färdige
att öfversvämma Svenska fosterjorden, och
ett inbördes krig, nära för handen ; påminnom
oss hvilka oberäkneliga följder, blott några timmars
obeslutsamhet den afgörande dagen kunnat
medföra; huru vi som Landsmän hår nu församlade
hade varit, kanske för alltid, åtskiljde;
och jag frågar: kan någon jemförelse äga rum,
©mellan den vinst som denna man tillskyndat
Staten, och den utgift af Staten som nu år i
fråga? böra Nationens ombud ballancera på att
anslå ett påkalladt behöfligt understöd till dens
Enka, som räddade åt oss vår Bank med dess
redbarheter?
Jag kan ej dela pluralitetens, i StatsUtskottet
öfvertygelse uti ifrågavarande ämne, och
anhåller derföre om Herr Grefvens och Landt.
Marskalkens proposition till återremiss af Utskottets
Betänkande.
N:0 4.
Friherre ffrirsén% Guftaf Fredric:
Uppå underdånig anmälan, att EnkeGref
-
Den 5 Augusti f. m.
57
vinnan Adlercreutz vore i behof af allmänt understöd,
behagade Kongl. Maj;t af lndragningsStatens
besparingar tillägga henne i5oo R:dr
årligen, från 1819 års början till påföljande
Riksdag: och genom Nådig proposition af den
25 förledne Januari erbjöd Kongl. Maj:t åt Nationens
Representanter ett tillfälle, att frambära
en ytterligare gård af Nationens tacksamhet
för framledne Herr Grefve Adlercreutz’* förtjenster
om Fäderneslandet, i det de försäkrade
och anslogo för hans Enkefru en årlig pension,
tillräcklig för hennes bergning under hennes
återstående dagar,
Ilögloflige StatsUtskottet har icke funnit skål
tillstyrka Riksens Ständer att detta erbudna tillfälle
bifallande upptaga.
Det är icke min röst som lämpligast höje»
till framställande x af framledne Herr Grefve
Adlercreutz’* förtjenster; och särskildt icke heller
den, som grundar ett tillstyrkande af en ny
utgift för Staten, på öfvertygelse!! om runda
tillgångar dertill: tvärtom är det mig fullkomligen
bekant, i det sednare afseendet, huru vid
Skattebidragen, i deras understa fördelning, mången
gång häftar försakelse äfven af lifvets oundgängligare
behof; och i det förra, att de män,
sorn stått vid Herr Grefve Adlercreutz’* sida, i
striden mot Rikets fiender, och i ögonblick af
inhämska hotande olyckor, hafva dertill ett synnerligt
företräde; men, likasom tillfällen någon
gång erbjuda sig, som af ett manligt sinne
lifligt uppfattade i sina verkning,ar, förbinda sam
-
SS
Den 5 Augusti ff m.
hållets välfärd med dess skuld till den enskildta
medborgaren; så gifvas ock tillfällen, då utgifter
i sina följder mångfaldigt och öfver all penningeberakning
återbäras; och likaledes förhållanden,
då begreppet om förvärfvade högtidliga
anspråk på en ädel Nations uppmärksamhet, intager
rummet framför betänkligheten 0111 hvem
som rättast borde försöka att göra dem gällande;
och det är af dessa förenade anledningar
jag nu tillåter mig att yttra några ord.
Jag liar nemligen icke kunnat undertrycka
den smärtsamma känsla som det hos mig väckt,
att, då Hans Maj:t Konungen gifvit Riksens
Ständer tillkänna, att Herr Grefve Adlercreutz^
Enka vore i behof, Riksens Ständer skulle derpå
svara; det må förblifva dervid.
Ligger det mycken vigt på de förhållanden
hvaruti vi oss nu befinna, på den inre friheten
i våra öfverläggningar, och den yttre
trygghet hvarunder dessa fortgå, så måste Herr
Grefve Adlercreutz^ namn vara oskiljaktigt förbundet
med hvad inom detta Hus finnes mäst
minnesvärdt: och äro föremålen för vår närvarande
sysselsättning af den betydenhet, att
framtidens bifall intager något rum i beräkningen
, då måtte det ock interessera oss att genom
handlingar bevisa att vi icke sjelfva så hastigt
glömma den nästförJlutna. Hredevid angelägenheten
af ordning och sparsamhet i penningeförvaltningen
, står utan tvifvel jemngod den
angelägenhet, att, utan förminskning, till en
annan tid öfverlåta en urgammal reel fond af
*
Vett g Augusti f. m,
59
nationligt värde; och under sysselsättningen
med afhjelpandet af oeconomisk förlägenhet och
brist, må man se till, under mer än ett förhållande,
att grund icke lägges till en annan,
af än vådligare art. Af innerligaste hjerta hade
jag önskat att, fråga om ett allmänt bidrag
af denna beskaffenhet icke behöft väckas: att
Herr Grefve Adlercreutz’s förtjenster, rätteligen
tillhörande en annan tids utveckling, utan all
uppsummering mot penningebidrag, för det närvarande
ostörda, fått hvila vid hans stoft; men
då nödvändigheten påkallat en erinran derom,
i bredd med anmälan om ett behof, då mine
Herrar, vågar jag tro, att ett Svenskt sinne
skulle lyfta sig öfver all undersökning huru detta
behof tillkommit, eller huruvida redan blifvit upp.
fyldt hvad fordras bordt, eller all annan detaille
af ämnet, för att blott sysselsätta sig med
undersökningen, huru en Fäderneslandets sak af
denna angelägenhet måtte befordras.
Det heter uti Riksens Stånders skrifvelse
af den 28 Dec. 180g i fråga om dispositionen
af Låckö, att Nationen, vid en tryckande Riksskuld,
icke fullkomligen kunnat följa sin böjelse,
utan måste inskränka sig att erbjuda General
Adlercreutz någon ersättning för hvad han,
genom Finlands afsöndrande, såsom der förut
bosatt och tjenstgörande af sin enskilta
egendom förlorat. Konungen har sedan den
tiden utplånat och betalt Rikets skuld, och General
Adlercreutz har derunder intagit det ärofulla
rummet, närmast vid Konungens sida, då
med vapnen i hand, de politiska grundsatser
»egrande försvarades, på hvilka allena en så
-
6a
Den 5 Augusti f. m.
dan förmån för Riket kunde bringas i verket;
Riksens Ständer år 1823 hafva alltså icke blott
att uppfylla hvad Riksens Ständer år 1809 hade
önskat, men af anförde skål, då icke kunde
utföra: de hafva äfven att i särskild erinran
bringa, huru samina man, som steg för steg
blodigt kämpade om sin fädernejord, sedan den
tiden uppoffrade sina återstående krafter, att i
sin nion bidraga till förvärfvande af någon ersättning
för det som icke kunde återvinnas,
huru han ännu i sin mannaålder, och med fulla
sinneskrafter, måste underligga krigsmödornas
verkningar på hans hälsa.
Med Grefve Adlercreutz föll all jordisk
lycka för hans Enkefru: blott sorger och motgångar
af mångfaldig beskaffenhet hafva liksom
uppvuxit på den mull, som gömmer denna
märkvärdiga man. Var det vål för att motställas
och uppväga det ärofulla arfvet, som den
återstående lefnaden skulle för Fru Adlercreutz
af så stora olyckor förbittras? detta ligger utom
området lör vår forskning : men med hemsk
förvåning hvilar erinran vid de inom denna famille,
sedan hans död, inträffade händelser; och
då blott den del deraf, som ännu kan godtgöras,
genom mildrade lefnadsomsorger för de
qvarvarande, ligger inom området för menniskors
alhjelpande, skulle väl Riksens Ständer
tveka att gifva sitt bifall till hvad Kongl. Majit
härom ädelmodigt framståldt?
Hade den stora verksamhet, som var Herr
Grefve Adlercreutz medfödd, odelad fått ägnas
Den 5 Augusti f, m.
6l
åt enskildta omsorger, så skulle hans famille ingalunda
behöft utgöra något föremål för Riksens
Ständers pröfning om ett biträde. Utan
tvifvel föreställde han sig ock vid sin bortgång
ur verlden, redan vara tryggad i denna del;
hvar och en känner att hab var sparsam och
mon om Statens medel: att han sjelf icke ämnade
det hans Enkefru skulle deraf understödas,
men många mellankomne händelser hafva
synnerligen förändrat den oeconomiska ställningen
i hans bo; det har blifvit skiftadt; Landtegendomens
värde år icke mer hvad det då ansågs
vara. Enkefruns andel år behäftad med
skuld, revenuen nedsatt; och alltså genom tidernas
skiften, utan någons förvållande, en helt
annan belägenhet inträffad ån den, som kunde
antagas vid hans död. . Herr Grefve Adlercreutz’s
Enkefru känner, i denna egenskap, sina pligter
till sin mans minne, och har haft nog af ödets
vidrigheter, för att lättsinnigt, eller utan synnerliga
bevekelsegrunder, dertill skola vilja foga
hvad sjelfva det nu för handen varande ämnet
må för henne innebära bittert och nedslående.
Men hon har ock pligter såsom Mor — och har
för Adlercreutz’# barn uppoffrat sin sjelfkänsla.
På den nu gällande IndragningsStaten finnes
pension för en Enkefru, högre än den
som af Kongl. Maj:t blifvit för EnkeGrefvinnan
Adlercreutz anvist: och äfven efter det att denna
Stat sednast blifvit reglerad, hafva pensionärer
afgått, som lemna tillgång för ifrågavarande
utgift; dervid för öfrigt ingen behöfver
frukta vådan af ett prejudicat; emedan jag an
-
62
Den 5 Augusti f, m,
tar för säkert: att detta Iand aldrig måtte finnas
i så usel ställning, att tillgång skulle saknas
till biträde för den eller dem, sorn kunde
framställa samma gällande anspråk på Nationens
erkånsamma uppmärksamhet, som Enka
och Barn efter franiledne Herr Grefve Adlercreutz.
Jag anhåller vördsamt om återremiss af
StatsUtskottets Betänkande, och yrkar dervid,
att de i5oo R:dr. Kongl. Majit interims anvid
till EnkeFru Grefvinnan Adlercreutz, måtte
henne af Riksens Ständer fortfarande tilldelas
och på allmänna Indragnings-Staten uppföras.
N:o 5.
Tians Excellence Herr Grejve De la Gar•
die} Jacobi
Da Stats— och OeconomieUtskottens Betänkanden
rörande Skånska Stenkolsverket nu kommer
under Ridderskapets och Adelns pröfning,
utbeder jag mig Herrarnes tillgift, deras öfverseende
godhet, om jag upptager Eder tid med
några anmärkningar vid båda.
Ehuru kallad af enskildta förtroendet till'
Styrelsen af detta Verk, är det ej endast i denna
egenskap jag nu höjer min röst, det ar hufvudsakligen
i följd af den närmare kännedom
jag förvärfvat om detta Verk, dess allmänna
nytta, dess outtömliga tillgångar af kol, och af
Den 5 Augusti f, m,
6.3
de skäl som hitintills vållat och med bibehållande
af lika behof oell lika brister, alltid skola
vålla hufvud-ändamålets förfelande. Jag anhåller
med ett ord att få yttra mig för ett allmänt
gagnande och af stort national-värde varande
företag.
Under de fyra år jag härmed ägt befattning
har jag haft mer än tillräckligt tillfälle
se den förmån Staten skulle deraf hafva om
det drefs med den styrka det borde och den
förlust, med hvilken nu varande Bolags-Interessenter
der arbeta; de betydliga summor, der
redan utan vinst iför Grundläggarne blifvit påkostade,
och omöjligheten att af dem våga hoppas
ytterligare tillskott; 465,44i Riksdaler, som
detta Bolag redan i contanta penningar der nedlagt
utöfver hvad de genom kol-försäljningen
kunnat erhålla; och i hvilken summa en enda
man tillskutit mer än 5io,ooo Riksdaler, är vida
öfver enskiltes krafter i detta land, och det är
lätt att inse det Bolaget lemnadt åt sig sjelft, ej
skall undgå dela lika öde med så många andra
stora och nyttiga inrättningar, att hafva uppoffrat
allt, erhållit intet, och först i en framtid se
ett rättvist lof, skänkt åt deras ädla, patriotiska
företag, under det andre skörda frukten af deras
mödor och kostnader, och, gagnande den
redan lagde grunden, draga hela förmån af de
förres kan hända öfverdrifne fosterlands nit, misstagne
calculer och dyrköpte uppoffringar.
Fullkomligen medger jag den svårighet, i
hvilken Statsutskottet sig befunnit, då, å ena si^
64
Dtn 5 Augusti f, m.
dan det ej kunnat undgå medgifva Stenkols Verkets
upprätthållande vara en sak af allmän vigt
och angelägenhet; å den andra vid hvarje nytt
anslag, så litet det än kunnat vara, återhållits af
den så ofta upprepade klagan öfver allmän nöd;
Utskottet har sökt följa en nära omöjlig medelväg,
för att vinna det förra, utan att öka
den sednare; och ehuru jag anser Stats-Utskotr
tet, utgående ifrån den princip det synes under
detta Riksmöte hafva följt, handlat äfven häruti
consequent; får jag dock göra tvänne anmärkningar
vid dess Betänkande, den förra val»
lad ingalunda genom StatsUtskottets uraktlåtenhet
eller mindre goda vilja, men af omöjligheten
för Utskottet, för Bolaget sjelf att uppgifva
beloppet af en summa, okänd då lika som nu,
jag menar premie-medlen för i825; Bolaget har
begärt återfå de med 1818 upphörde premiemedel,
och har uppgifvit beloppet deraf för åren
1819, 1820, 1821 och 1822, enligt Höganäs
tullkammares betyg.
Detta har Utskottet beviljat äfvenledes för
1824 och följande, men som härigenom år 1820
är förbigånget, och kunde i sjelfva verket af
StatsUtskottet ej annorlunda än som alla andra
Stats- anslag med året näst efter Riksdagen till
beviljande upptagas, får jag ödmjukast hemställa,
om ej detta tillägg af Riksens Stånder skulle anses
billigt.
Äfven hade jag för det andra Önskat, att
de af Bolaget begärdte och af Bergscollegium sorn
högst
ib'én <j Augusti' f\ jn.
högst nödige prÖfvade öooo Riksdaler till borr^
ningsförsök hade kunnat beviljas; för hvar och
en som känner det här erforderliga arbetes nödvändighet
, att genom ständige undersökningar
försöka dess fortfarande, och att enda medlet
för detta ändamåls vinnande är dessa borrningsförsök,
ehuru kostsamme neli tidspillande de äro,
kan det ej undfalla, att Bolagets begäran i denna
väg var grundad på ett o.ilkorligt behof för
Verket och väsendtlig nytta för det allmänna»
Oeconom ie-Utskottet har äfven insett nödvändigheten
af dessa borrnings-försök, och tillstyrkt
det begärdte anslaget; jag önskade att
Ridderskapet och Adeln delade lika tanka med
Utskottet i hvad denna del beträffar.
Med fullkomligt erkännande af det motiv
sont säkerligen styrkt OeconomieUtskottets förslag
i hvad som rör premie-medlen, nödgas jag
likväl härutinnan vara af en skiljaktig tanka.
Utskottet har föreslagit troligen för att lindra
Bolaget och lemna det och Verket en ökad tillgång,
att nemligen Premie-medlen, som äro anslagne
till gäldande af Kolgrufvans den 1 Jan»
|82Ö varande skuld å de uttagne 51,000 Riksdaler,
ej skola helt och och hållet dertill använJ
das, utan skulden fördelad på ,5 år, med en
femtedel hvarje år liquideras; blefve afsättningen
lika som den hitintills varit, vore visst en vinst
för Verket härutinnan förvarad, men om åter
skulle inträffa, att kol-försäljningen minskades,
Bil, till Ridd. o. Ad. Pr. VII Band. 5,
86
Den s Augusti f, m.
behofven för Kolgrufvans största afnämare, MagazinsDirectionen
aftoge, som man har skäl förmoda
och hoppas genom KronoBränneriernes indragning,
skulle följden lika lätt blifva, att Bolaget
finge tillskjuta utöfver beloppet af Premiemedlen,
och en förlust tillfogades Verket, genom
det medel Utskottets välvilja föreslagit
till dess upphjelpande. Af detta skäl, som ehuru
Iean hända ej på längre tid inträffar, men är
möjligt, får jag anhålla, att vid skuldens gäldande
utaf Premie-medlen, måtte förblifva vid hvad
StatsUtskottet föreslagit.
Med den grundligare sak-kännedom, den
klarhet i framställnings-sattet, den sanning i uppgifter,
den styrka i skäl det lågande nit som
utmärker den värde Talaren, hafva vi för ett
par Plenidagar sedan hört en afhandling i detta
ämne, lika upplysande som kraftig och öfvertygande.
Undvikande alla de personliga åsigter och
betänkligheter, hvilka flerfaldigt vid detta tillfälle
sig förete, har Herr af Uhr endast haft
fanken fästad vid det stora allmänna. Han har
betraktat Stenkolsverket, ej sorn det är, en enskild
egendom, men sorn det borde vara, Statens
ovilkorliga tillhörighet; han har sedt den ifrån
den lika höga som sanna synpunkt, att dess bibehållande
vore en nödvändighet för Fäderneslandet,
dess nedläggande en National-förlust,
att brytningen af Svenska Stenkol gjorde oss oafhängige
af Brittiska vinnings-lystnaden, och af
dess Köpmannavälde,
att ett motsatt förhållande
skulle göra oss för alltid skattdragande
till de samme, oaktadt äfven med betydliga upp
-
Den 5 Augusti f, tn.
6?
offringar för Staten, med uppoffringar ännu betydligare
för Grufvans första upptagare. Endast
det stora ändamålet bör sökas och vinnas, allt annat
åsidosättas.
Man kan ej uppriktigare än jag dela och
gilla Herr af Uhr* tankar och yttranden, och
om en enskilt mans tacksamhet vöre passande
till den, hvilken gjordt sig förtjent af Foster-^
landets, skulle jag be Herr af Uhr den emottaga
med lika godhet, som den af mig uppriktigt
honom egnas. Men då såsom Medborgsman,
som en mitt Fosterland varmt tillgifven
vän och nitisk för allt hvad som kan bidraga
till dess ära, dess sjelfständighet, dess oberoende
och dess gagn, denna tacksamhets pligt för dem
dertill bidraga, är hos mig helig; vågar jag hoppas
Herr af Uhr ej skall ogilla att, med fullkomligt
erkännande af det förslagets vigt, godhet
och riktighet, som han uppgifvit, jag tar mig
friheten göra några anmärkningar, dem skyldigheten
som Styresman för Verket, som Bolagets
organ nu ålägga mig, och som hos mig så mycket
mindre kunna styras af väld eller egennytta,
som jag ej äger den ringaste andel uti närvarande
Bolag eller har den minsta förmon af
dess bibehållande eller dess upphörande.
.lag inser nogsamt, att hvarje uppoffring af
Staten skall anses af de skattskyldige såsom en
ny gärd svår, men, då enligt visade och godkände
räkningar Bolaget i oell för Stenkolsverket
utlagt 465,ooo Riksdaler utöfver hvad de
deraf haft, då nu vid Grufvan befintlige inven
-
Den 5 An gite t i f, irt4
tarier uppgå till i85,34o Riksdaler, synes mig
att en afskrifning af 195,070 Riksdaler, Grufvans
nu varande skuld till Staten, eller i en rund
summa 200,000, ej vore en obehörig begäran,
då allt i det skick det nu befinnes, öfverlemnades.
Herr af Uhr synes sjelf hafva medgifvit
det, och jag vågar tro, att hvars och ens rättskänsla
skall äfven medgifva, det Bolagets uppoffring,
äfven om denna summa erhålles, uppgår
till öfver 265,000 Riksdalers capital, förutan
nära 20 års räntor, som fördubbla capitalet.
Man skulle äfven kunna här tillägga, att om Staten
indroge premie medlen, denna summa allena
vanliga år utgjordt 6 procents ränta och derutöfver
det af mig nu fordrade capital 200,000
Riksdaler. Jag förutser väl att någon vid uppgiften
af inventariernes värde, skall anföra det
inkast, att desse kostsamma byggnader, eld- och
luft-machiner, uppfordringsverk, jernvägar m. m.
om de nu föryttras af ett möjligen blifvande
upplöst Bolag, ej kunde uppgå till detta belopp,
meri jag får hemställa, om ett enda af allt detta
är öfverflödigt för ett kommande Bolag, om vid
Verkets drift något enda hus, machineri, eller
någon enda jernvåg kan undvaras, om ej de
uppgifne priser äro vida under hvad de redan
för 20 år sedan kostade, och till ojemnförligt
lindrigare pris uppfördes, än hvad dertill nu erfordrades,
0111 de ej funnos utan -skulle anskaffas.
Okunnigheten om Herr af Uhrs motion,
väntan ända till den dag den hår af mig afhördes,
och den korta tid aom sedan förflutit, har
Wen 5 Augusti f\ m,
*9
hindrat mig rådgöra med de actieågare, som
åro hår, ännu mindre har jag kunnat inhämta
deras tankar, som åro frånvarande; jag vågar
således ej yttra mig, huruvida de föreslagna
vilkoren öfverensstämma med deras håg att sina
actier lemna, men den kännedom jag har
om detta verk, och omöjligheten för de nuvarande
ågarne, att efter den vidsträcktare scala
Herr af Öhr föreslagit till dess drifvande, fortfara,
det enda sätt hvarigenom det hela fean
bära sig, utlagde omkostnader gäldas, och en
vinst för ett Bolag blifva, gör mig öfvertygad,
att de oaktadt den dryga förlust de dervid lida,
skola omfatta hvarje tillfälle att se en ökad
drift skänkt åt detta nyttiga företag och det
allmänna begagna en skatt, den de ej förmå
att, som sig bÖr göra fruktbärande; några små
omständigheter som ehuru underordnade det
stora hela, likväl åro för Bolagsinteressenterne
af vigt, torde dock härvid komina i betraktande.
Utan att vilja tilltro mig kunna uppge alla,
tåckes Ridderskapet och Adeln tillåta nrig näm -  na följande:
1) Den skuld som StatsUtskottet i sitt Betänkande
behagat fästa vid preiniemedlen, skulle
väl der qvarblifva, för gamla Bolaget afskrifvas
och Staten eller det nya Bolaget påföras,
såsom redan vid dem fästad.
2) Det parti kol oell leror, som nu år och
framdeles kunna upptagas till dess ett beslut
fattas och för hvilkas upptagande liela kostnaden
af nuvarande Bolag åi bestridd, bör vål
7°
Den 5 Augusti f m.
sorn Bolagets egendom anses, ej som ett inventarium
, köpet åtföljande.
5J Den obetydliga summan, som nuvarande
Bolsg utfåst sig tid efter annan att årligen
betala till Enkor och Barn efter afskedade arbetare,
eller ock till sådana arbetare sjelfve,
som i och för Grufvearbetet blifvit skadade, böra
vål ölverflyttas på nya Bolaget; Äfvenledes
de få donationer och litstidsköp å jord samt
Hemmansdelar, sorn i sednare tider (och til! och
med nu för 8 dagar sedan) blifvit ingångne, och
hvilka ej utan Grufvans märkliga skada och kostnad
kunna henne frånskiljas.
Ehuru obetydliga dessa anmärkningar åro,
har jag likväl trott mig dem böra göra, för att
följa den återrerniss till Stats- och Oeconomie.
Utskotten, Herr af Uhr hegårt och i hvilken begäran
jag Äfven får instämma.
Tidpunkten mine Herrar, är inne då den frågan
skall afgöra», antingen vi genom en uppoffring
af omkring 200,000 R:dr, en gång erlagd eller
snarare sagdt, endast afskrifven, skola för sekler
äga inhemsk tillgång af kol, oumgånglige för en
mängd af våra angelägnaste anläggningar, för
våra fyrbåkar m. m. Eldfasta leror för våra
Masugnar, Jernverk , Stålungnar, Fabriker m. m.
eller ock se en lika, årligen förnyad summa
utgå till utlänningen, tynga vår handelsvåg, och
Svenske mån för ett af sina första behof, som
de till millioners värde, ja till öfverflöd åga
onyttigt inom sitt eget sköte, skattskyldige åt
Den 5 Augusti f. m.
71
en Nation, som mera vis, ej ser på ögonblicket*
kostnad, då kommande tidehvarfs vinst är i fråga.
Fruktan att, genom ett illa öfverlagdt beslut,
ådraga oss egna och kommande slägters
förebråelser, då det beror af oss att skörda välsignelser
af samtid och efterverld har uppmanat
mig att framställa dessa anmärkningar.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 5 Augusti,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr Ribbing, Arvid:
I anseende till min frånvaro vid den tid,'
då nyss upplåste Betänkande slutligen expedierades
från de förenade Utskotten, kom jag icke
i tillfälle dervid foga den reservation, sorn jag
nu utbeder mig att få yttra:
Den beskrifning på fattigvårdens föremål,
hvarmed i:sta Artikeln börjar, behöfs, efter min
tanka> alldeles icke, emedan hvar och en af sjelfva
Ve-n .g Augusti e4 ruh
©fdet fattigvård hörer, att dess föremål är fattiges
vårdande, vitt denna vård kan ske enskildt
af hvarje Socken eller gemensamt af flere,
att Styrelsen tillhörer Pastorn och Ledamöter,
ne, som Socknen dertill utvalt, och att särskildt
öfverenskomma Reglementen, hvarå begärd Kgl.
fastställelse erhållits, gälla, synes allt af sig
sjelft lika begripligt, som det stadgande obehöfligt,
att man skall begära Konungens tillstånd,
för att få förena sig med en annan Socken
i det goda ändamål, att sörja för sina
fattige,
2:dra Artikeln, år en beskrifning på särskildta
slag af fattige; mig synes, att af deri
upptagne classer den sista, eller sådane, som
fattigvården pröfvar vara i behof af understöd, t
innefattar alla de öfrige. Skulle förslaget an—
tagas, att bland föremål för fattigvården, äfven
yåknas barn under i5 år, till hvilkas försörjning
och uppfostran föräldrarna ej innehafva
fulla tillgångar, så fruktar jag, att ett större
Barnhus i hvarje Församling, eller ock bidrag,
tili ganska högt belopp, komme att äga rum,
då tillgångarne för de fleste lägre folkclasser
på långt når icke låra kunna entagas såsom tillräckliga
för en ordentlig barnens uppfostran,
Och behöfvande skulle ökas i samma mån, som
Församlingarna åtogo sig barnavården, den de.
likväl aldrig skulle såsom föräldrar kunna bestrida.
Att obotliga och till arbete alldeles oförmögne
behöfva hjelp, säger sig tårnmeligen
ftjelft. Föreskriften att F^attigvårds-Slyrelsen
förut söka iuaccordera fattige hös slågtin
-
&en 5 Augusti e. m*
gar\ dernäst på Curhus, Lazarett, annan sjukinrättning,
eller eljest försörja dem i fattigstugan
eller egna hemvist, synes öfverflödig och
mera betunga än gagna; någonstädes på jorden
skola de vål vara. Användandet af gåfvan, lärer
på ingen närmare bero än gifvaren, och
Fattigvårdsstyrelsen bör vål vara obunden, att
ej ensamt afse den fattiges beqvämlighet, utan
äfven huru fattigmedlen bäst skola göras till—
råcklige för alla de behöfvande,
Stadganderne i 5:dje Artikeln, att hvarje
fattig bör hora till den Socken, der han är mantalsskrifven
, afviker ej från hittills följde grunder
och det af Utskotten gjorda, efter mintanka,
ganska nyttiga förslag till den ända, att
mantalsskrifning inom en Församling ej skulle
komma att ske utan Församlingens vetskap, torde
egentligen höra till de för sådana ämnen
särskildt utfärdade Författningar. Förslaget att
oägta barn skulle njuta fattiguppehälle i den
Församling dit modren vid dessas framfödande
hört, synes icke instämma med grundsatsen
, att bandet emellan föräldrar och barn
bör vårdas. Eli liderlig qvinna kunde plantera
ut gin afkomma i den ena Församlingen efter
den andra och behöfde blott flytta, för att vara
qvitt ali omsorg.
Utskotten hafva i fråga om inflyttningar,
hellre velat bibehålla 1788 års Förordning, än
antaga något nytt stadgande och dermed är jag,
för min del, fullkomligen ense. Förslaget om
en slags inteckning af de fattige i fastigheter med
74
Den 5 Augusti e, m.
flere reglementariska stadganden om Prötocoller
häröfver och dylikt, synes gå något långt
och kunna undvaras hädanefter sorn hittills.
I 4:de Artikeln finnes det band vara ålagdt
en Församling, som öfverenskomma att lemna
bidrag till de fattige efter taxeringsgrund, att
detta ej skall kunna frivilligt ändras, förr än
Kongl. Maj.t stadfäster annan öfverenskommelse.
Jag tror ej att det är billigt, att göra en
frivillig gåfva till en tvungen pålaga. För det
jag en gång gifvit på ett sätt, skall det icke tillåtas
mig att gifva på ett annat? eller, om pen:
ningar brista mig, skall jag då icke få gifva
spannmål eller varor?
Att sådana fattige, hvilkas vilkor framdeles
förbättras j böra ersätta det underhåll de
njutit, finner jag lika billigt, som orätt, att
fattiginrättningen skall tillfalla allt, både löst
och fast, som ett fattighjon kunde ärfva. Omyndige
barn skulle på detta sätt någon gång frånkänna
en förmögenhet, den de lagligen aldrig
förverkat och en fattiginrättning möjligen blifva
allt för inägtig.
Man har i 5 §. lemnat Församlingen en
frihet att göra tillskott in natura, som synes
något strida, emot den i i:$ta §,; men så, vida
det är öfverflödigt att tillåta, hvad som aldrig
kan förbjudas, så synes äfven tillståndet att med
matvaror m. m. få bidraga till fattiges underhåll,
kunna utgå.
r
Den 5 Augusti e. m.
75
Sedan Utskotten förklarat, att christelig
barmhertighet är enda rätta grunden för fattiges
vårdande och i förening med Bevillningsutskottet
formligen afslagit bidrag härtill, sasnin
Bevillning-, tillstyrka Utskotten likväl att,
då frågor derom uppstå, fattigafgifterne skola
utgå efter ägande inkomst, ehvad den genom
lön, egendom, rörelse eller arbetsförmåga förverfvas,
och att totala beloppet bestämmes af
Prosten i Församlingen samt fördelningen af
Landhöfdingen. Vår egen rtilt att beskatta oss
upphörer således, och det i fråga cm afgifter,
sorn mista sitt egentliga värde, när de icke mer
ske af ett godt hjerta och en fri vilja. Dessutom,
huru billigt är det, att hvälfva kostnadsbidragen
till Allmogens fattige på en tjensteman,
exempelvis en fattig militaire, hvilkens
hela lön kanske åtgår till en uniform. Bidrager
icke han tillräckligen till dem af hans stånd,
som äro oförmögne att tjena, med årlig afgift
till PensionsCassan o. s. v. inom andra classer.
Men om man än icke längre vill erkänna rigtigheten
deraf, att jorden efter hemmantalet,
så, sorn gemenligen hittills varit bruket, skall
föda fattige af jordbrukande classen, så borde
man åtminstone finna betänkligt, att genom annat
allmänt stadgande utkasta ett frö till oenighet
nästan inom hvarje Svensk Församling, enär
den allmänna skadan häraf visserligen icke vore
att jemföra med den fördel, som en eller annan
enskild genom rubbningen, på ett mer eller
mindre rättvist sätt skulle tillskyndas.
Få vi behålla den närvarande ordningen i
75
Sen 5 Augusti f. m»
vårt fattigväsende, så torde icke behof göras,
att anlita allmänna uppbördsman, hvarom sist»
§;n i denna artikel handlar.
Vid 5:te Artikeln, såsom egentligen innefattande
PoliceLagar till förekommande af tiggeri
och kringstrykande, får jag anmärka, att
den omsorg synes mig vara allt för vida utsträckt,
som under medgifvande af rätten att i avisor
tigga, dels förbjuder, att igenom ord eller skrifter,
begära, eller medelst åtbörder, sång eller
musik, utan vederbörligt tillstånd, söka tillvinna
sig almosor, dels ock utstakar ansvar för den,
som utgifver bevis, syftande till almosors insamlande.
Dessa stadgander synas mig allt för
obestämda och i allmänhet mäste det vara tillåtit,
att utgifva hvad bevis som halst, blott det
är sanfärdigl.
Att man föreslagit, att den dass af fattige,
som till arbete äro alldeles oförmögne, skulle,
såsom straff lör kringstrykande, hållas till det arbete
de kunde förrätta, är ett misstag, som man
väl icke åsyftat; men då man anser nödigt, att
de fattige, som hos enskild person vistas, sättas
linder hans husbonde välde, synes en fattigvårdsstyrelse
icke böra vara underkastad flere omgångar,
än den enskildte vid de tillfällen, som
det pröfvas nödigt att näpsa eller aga ett mindre
väl artadt fattighjon Och sedan man i denna
stadga utsatt, att fattighjon ej få näpsas,
som antingen neka till förseelser eller föregifva
sig icke hafva fått nog fattigdel, så kan man
Tara tamm el »gen \L.i, att dc iakttaga hvad oom
Ben 5 tiugasli'*. m.
71
till deras befrielse hörer, och att fattigvårdsstyrelsen
icke lärer underkasta sig besväret, att gå
till Konungens Befallningshafvande eller Magistraten,
för att få hålla dem i tillbörlig ordning.
Att Styrelsen ej får aga andras fattige eller
dem, som ej hafva fattigdel, lärer väl icke behöfvas
utsatt, då något hvar tror sig kunna få
gå frie för Fattigvårdsstyrelserne, hurudana de
då än månde blifva.
Att då barn kringstryka, som icke tillhöra
Fattigvården, föräldrarne derföre böra plikta,
samt att äldre, mantalsskrifne, som dermed beträdas,
böra värfvas eller föras på arbetshus,
tillhörer PoliceLagarne, så väl som sättet och
ordningen för dessas häktande.
Frågan om värfvade Soldaters permittering
lärer icke eller vara af egenskap, att höra till
Fattigförsörjningsanstalt.
I ett särkildt LagUtskottets Betänkande förekommer
hvad i sista p&ragraphen af denna
artikel namnes, angående att böter alltid först
böra förvandlas i arbete, och torde således här
kunna uteslutas.
6:te och fijta Artikeln , angående den närmare
styrelse öfver fattigvården, saint Rättegång
i tiggeri- och fattigvårds-mål, synes mig äfven
vara öfverflödig; då det förra, eller styrelsen
öfver Fattigvården, bäst lärer kunna nppdragas
åt Församlingens egen omsorg, och någon Rät-;
78
Den g Augusti e. m,
tegångs-ordning för tiggare som vilja pocka sig
4ill understöd, icke bör finnas. Huru länge en
fattig Föreståndare skall blifva vid sysslan; behofver
icke eller blifva föremål för Lagstiftningen,
så länge detta Församlingens förtroende
anses för en heder, hvilket ingen gerna afsäger
sig utan desto vigtigare skäl, och der detta förhållande
upphörer, kan ju Församlingens Ledamöter
dela detta, likasom ett annat gemensamt
onus sig emellan. Nödvändigheten att underställa
Consistorierne och Landshöfdingarne ett
af en Församling öfverenskomma FattigvårdsReglemente,
inser jag icke, och förändring i röstberäkningen
vid fråga om fattigvård hafva Utskotten
sjelfve afstyrkt.
Det vilkor, att Församlingens föreskrifter
till sine FattigFöreståndare ej skola åtlydas, u.
tan att de finnas öfverensstämma med grunderne
i denna nu föreslagne stadga, anser jag alldeles
för mycket ingripande i Församlingens
ratt, likasom att Styrelsen skall profva deras behof,
som anmäla sig till fattigvård. Denna ratt
har Församlingen sjelf för alltid utöfvat.
Andtligen hafva Utskotten skolat förtydliga
Committerades Lagförslag i fråga örn forum i
fattig vårdsm ål vid visse förhållanden; men, efter
hvad jag kunnat finna, uttryckt en annan
tnening, samt misstagit sig deri, att då Comitén
äfven afsett den händelse, att flere Län sammangränsa
uti och sig emellan dela en Socken,
hafva Utskotten uppfattat det såsom meningen
enkelt varit, att Socknar voro belägna inom
Den 5 Augusti e, mt
79
olika Län. Att Fattigvårdsmål tillhöra Konungens
Befallningshafvande, känner man redan,
och de löreslagne stadganderne, huru en tiggare
äger att processa med Församlingen, och dertill
.fritt använda sin vederparts (hörsamlingens)
FattigCassa, samt hafva rätt att fordra pastors
biträde att åt sig uppsätta Besvärs-skrift, hänvisning
m. in. dylikt, lärer icke finnas hälsosamt
att antaga.
N:o 2.
Herr Anckarsvärd, Auguft;
De Kongl. Committerades vidlyftiga förslag
till nya föreskrifter för Fattigvården , som af
Utskotten blifvit behandladt, synes mig innehålla
så liten kännedom om skillnaden emellan förhållanderna
i Slåder och på Landet, emellan
den Polismakt som ÖfverStåthällareEmbetet i
Stockholm utöfvar, och den som LandshöfdingeEmbetena
åga på Landet, att hela förslaget vid
dess uppgörande endast vittnar om kunskap, i
hvad som kunnat tillåmpas på en stor och folkrik
stad, med åsidosättande af Landets oeconomie
och behof i detta fall. Att således af de
Kongl. Committerades förslag kunna till Ständernas
pröfning utarbeta en nyttig och antogelig
ändring i de nu varande förhållanden med
FattigFÖrsÖrjningen, synes mig för Utskotten
varit ett omöjligt arbete, och har jag vid Utskottets
Betänkande, der visserligen mycket blifvit
ändradt och uteslutet, blott den anmärkning
att göra, det jag ändå anser mycket för mycket
Wt-n § Augusti e. In.
vara bibehållet, då ej hela förslaget såsom skadligt
blifvit ansedt. Jag är fullt öfvertygad om
att vår Fattigförsörjning på Landet i dess närvarande
skick år den enda riktiga, förenlig med
Nationens lynne och tänkesätt, och tror jag försöket
att vilja bringa allmänna välgörenhetens
hela utöfning under Lagens bud, snart »kulle
vi»a sitt menliga inflytande på moralitetens bekostnad,
då medlidandet för likars nöd ej mera
blelve någon dygd utan en påtvungen skyldighet,
och tacksamheten för åtnjuten hjelp i och
med detsamma döfvad; samt anser hela förslaget,
att sätta Fattigförsörjningen uti ett reglementariskt
system, skulle blottställa närvarande
slägte för förebråelsen af ett urartande
från förfäders sedvanor af gästfrihet och gifmildhet,
sorn gjordt denna åtgärd nödvändig,
hvilket jag ej erkänner vara förtjent; ty fast
Allmänheten i Landet ostridigt är fattig, tror jag
likvisst ej den mera vanlottade eller nödställde
individuen på något ställe ännu saknar lifsuppehälle
och skälig uppfostran, der sådant behöfts,
hvilket äfven är allt hvad samhälls-contractet
med billighet kan fordra; men om äfven ett tillstånd
af liknöjdhet för andras lidande verkeligen
vöre för handen, tror jag de föreslagne medlen
ej verksamt kunna afhjelpa det onda, ty genom
Fattigförsörjningen» systematiska behandlande
uppstår så mycket besvär och så stora extra
kostnader, att de fattiga som dermed skulle
hjelpas, säkerligen derutaf mer skulle lida än
gagnas, så framt ej hela Nationen genom dertill
ökade bidrag ännu mer skulle belastas med
skatter
Den 5 Augustii e. m.
skatter, för hvilkas utgående troligen redan den
gråns år uppnådd, hvaröfver man rimmeligen ej
kan gå, utan att äfventyra hela Statens bestånd.
Englands exempel, som hos oss så ofta åberopas,
bör äfven i detta fall kunna tjena till varning,
då det år allmänt erkåndt, att Fattigtaxorna
der utgöra en af de mest onererand»
utgifter för Landet, och tror jag det vara påtagligt,
att Sverige ej nu skulle tåla att belasta*
med en börda, som inom sig sjelf bår fröet för
ett ståndigt stigande och snart skulle komma
att motsvara alla de skatter, öfver hvilkas
tryckande natur man redan tåmmeligen allmänt
klagar.
Jag tror det derföre vara säkrast, att vi
föråndradt förblifva vid det gamla enkla sätt;
att hvarje Socken inom sig, efter egna godvilliga
öfverenskommelser, försörjer sina fattiga,
och uppfostar de frånfallna, och synes mig Lagstiftaren
hafva gjort nog, når han genom dessa
allmänna stadganden ådagalagt sin uppmärksamhet
pa detta vigtiga ämne; detaillerna för
verkställigheten bör otvifvelaktig! öfverlemna*
till Communerna, att sjelfva besörja, då man kan
vara fullt säker, att ändamålet bäst och med
minsta kostnad vinnes; hvarföre jag föreslår
förkastande af hela förslaget.
N:o 5.
Friherre von Liewen, Guftaf:
Det år endast i anledning af Utskottens ytBil.
till Ridd. o. Ad. Pr. VII. Band. 6.
81
Den 5 Augustii e, nit
frände öfver FattigvårdsComiténs förslag till redaction
af 5 Art. n §. angående permittering
af vårfvade Soldater m. m., som jag anhåller få
anföra några ord.
Då uti Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst
varande Soldater icke rimmeligen böra komma
i fråga uti en stadga om Fattigvården, synes
hela denna paragraph rätteligen böra försvinna;
så mycket mer, som den Medborgare, som antagit
Krigstjenst, ehuru han underkastadt sig
KrigsLagarnes stränghet, för öfrigt alldeles icke
afsagt sig de hvarje Svensk man tillhörande
medborgerliga rättigheter. Af lika goda skäl
kunde eljest andra Stånd ställas i lika cathegorie
vid företagande resor och vandringar, att nemligen
icke med behörigt pass kunna resa och vandra
hvart helst man behagade, utan att å hvarje
ställe, der man ville sig uppehålla, äga en försvarare.
Dessutom, om någon permitterad värfvad
Soldat betrådes med tiggeri eller olofligt
kringstrykande, strafias han efter gällande Författningar
och strängare ån andre personer i
samma förhållande; men det synes likväl strida
emot det system af liberalitet man bemödar sig
att i allt annat följa, och den rättvisa, som alltid
bör ligga till grund för hvarje lag, att förmena
soldaten, att, lika med andre medborgare, få
med lofligt näringsfång i sin hemort, eller hos
dem, hvilka hans biträde önska, under tjenstledigheten
sig på ärligt sätt försörja, utan att
blifva i beroende af de personer, åt hvilkas godtycke
han öfverlemnat sig, på samma gång som
hans rättighet till erhållande af permission skulle
Den 5 Augusti e* wi.
83
komma att bero af det försvar, som tilläfventyrs
ofta på hårda vilkor kunde komma att lemw
nas honom af dem, hvilka ville begagna sig af
dess arbete. Lätteligen skulle detta kunna föranleda
till preijerier.
Jag anser af dessa orsaker, att någon un--  derdånig hemställan till Kongl. Maj:t i detta ahj
seende skulle vara öfverflödig.
N;o 4.
Herr Toll, Florus:
Lag- och OeconomieUtskotten hafva' uti
deras Betänkande tillstyrkt n §. i 5 Art. uti
Förslaget till allmän stadga för Fattigvården i
Riket, hvaruti Soldater vid vårfvade Regementer
fråntagas de rättigheter, som tillkomma hvarje
Svensk man, och hvarföre jag, icke allenast
som Chef för ett värfvadt Compagni, utan såsom
älskare af att hvarje välfräjdad person a£
hvad Stånd som helst, må njuta lika rättighet
ter, tager mig friheten lemna Högloflige Ridderskapet
och Adeln del af mina tankar rörande
Utskottens Betänkande, uti hvad sorn
rörer ofvannåmnde paragraph. Soldaten per^-  mitteras för närvarande till uppgifven Socken
inom visst Hårad, med föreskrift uti passet att
ditgå pa största och genaste vågen; jemte passet
åtföljer Prestebetyg om karlens frågd, samt
Läkarebevis, att han icke år med smittosam
sjukdom behäftad. Bref från ChefsEmbetet af
-
84
Den 5 Augusti t. ra,
går till Konungens Befallningshafvande, med till—
kånnagifvande till hvilken Socken karlen år permitterad,
på det KronoBetjeningen må vara i
tillfälle att gora sig underrättad om dess uppförande,
och om något dervid är att påminna, derom
underrättar RegementsChefen. Då karlen
från sin permitterings-ort till tjenstgöring återkommer,
skall han vara försedd med betyg från
den Pastor, uti hvars Församling han varit permitterad,
om huru hans uppförande varit. År
betyget mindre godt, får han antingen afsked,
eller qvarhålles i tjenstgöring till dess han genom
ett förbättradt uppförande gjordt sig känd.
Desse, enligt KrigsArtiklar och Reglementen föreskrifne
iakttaganden, låra vara tillråckelig con;
troll, att hindra dem från kringstrykande och tiggande.
Men jag kan icke inse möjligheten för en
värfvad soldat att bestämdt uppgifva hos hvilken
person han kan njuta underhåll inom den Församling,
der han önskar tillbringa sin tjenstledighet;
ty om soldaten år handtverkare, lärer
han vål icke hos en och samma person på landet
i 10 månader behöfvas vid samma arbete.
Lika förhållande år med dags-arbetaren; ty
Landtbrukaren har visst stort behof af arbetare
under den bråda arbets-tiden, men då andamålet
år uppfylldt behöfver han dem icke vidare,
då karlen på annat ställe år nödsakad att söka
annat arbete. Om Herrar Landshöfdingar skola
höras för hvarje karl som begär permission,
huru ofta kunde icke då inträffa, att då beviljadt
svar derpå kommer till Regementet, de anmåldte
karlarne endera blifvit sjuke, eller af
andra orsaker icke vilja gå till samma ort, Hvem
Den 5 Augusti e, m.
85
skall då bestå underhåll för nämnde personer,
till dess ChefsEmbetet hinner få svar om andra
karlars permitterande? Som de fleste landtpermitterade
bestå af Torpare, Handtverkare och
Arbetskarlar, som till största delen hafva sina
hustrur och barn i de Socknar der de äro födde
och uppvuxne, och dit de söka permission för
att försörja sig och de sina; så kan ju hända;
att om en Socken skulle höras innan karlen finge
gå dit, att det blefve honom vågradt, i förmodan
att kans hustru och barn då nödgades
skiljas från 6in hembygd och vara sin man och
fader följaktig© till Garnizonen. Nu frågas, på
hvad sått denna ofta talrika familj skulle kunna
försörjas på en för dem okänd ort; der mannen
under exercice-tiden icke kan något förtjena,
utom sitt gage, som blott för honom ensamt är
tillräckeligt; och som dylika Soldater få afsked
efter uttjent capitulation, så hemstålles derjemte,
hvarest denna familj skall taga vägen, eller om
Gai'nizons-orten i sin Fattigvård skall emottaga
dem, om dess egne Sockenboar indirect bidragit
att försätta dem i fattighjons-tillstånd, ifrån att
på Landet vara nyttige medlemmar i Staten.
Flere af Statens medborgare, till större antal ån
den vårfvade Arméen, få årligen gå till Landsorterne
och Sjöstäderne, för att söka arbete och
idka handel samt sjöfart, utan att Herrar Landshöfdingar
i de orter dit de komma, blifvit hörde,
om de der åro behöflige eller icke; och få
återvända till sin hemort, u*an att vara ansedde
såsom skiljde från Församlingarne, oaktadt de
längre tid varit frånvarande. Hvarföre skall det
då göras svårigheter för ett mindre ar tal med3
86
Ven 5 Augusti t, m.
borgare, som i stället gå till Regementerne och
exercera tvänne månader om året, och hvarföre
skola de förlora sin rätt att tillhöra de Församlingar,
der de äro födde och' uppvuxne. Min
öfvertygelse är således, att de värfvade Soldater,
som genom arbete förtjena sin föda, bora njuta
samma rättighet, som andre välfräjdade personer
inom Riket5 och om någon bryter emot
samhälls-ordningen, af hvad namn det vara må,
han derföre straffas, efter hvad KrigsArtiklar
och Allmänna Lagen utstaka.
N;o 5.
Herr Lefrén y Johan Pehr;
Sedan Ridderskapet och Adeln beslutat återremiss
af Betänkanderne rörande Höganäs
Stenkolsverk, samt remitterat Herr af Urhs motion,
rörande ett nytt Bolags inrättande till Verkets
drifvande framdeles, anhåller jag att få beledsaga
nämnde Handlingar med några anmärkningar.
i) Jag delar med Herr af Uhr den öfvertyg
geise, att ett nytt Bolags inrättande, är det enda
verksamma medel, att för framtiden upprätthålla
detta för Landet i många hänseenden angelägna
verk, och anser med honom, att Staten bör afskrifva
hela sin fordran hos gamla Bolaget, i
det ögonblick det nya är formeradt och deponerat
säkerhet för de 200,000 Riksdaler, iona
Ven 5 Augusti e, m,
3?
ansetts behÖflige till Verkets framtida drifvande.
2) Men som hos många betänklighet vid
denna afskrifnings medgifvande kunde uppstå,
och det ändamål Herr af Uhr åsyftat sålunda
förfelas; torde den medelväg kunna vidtagas, att
nya Bolaget åläggas betala ränta för den afskrifna
skulden, på så lindriga vilkor, att actieteckning
ej derigenom hindras. Man kunde till
exempel bestämma, att ingen ränta skulle betalas
förr, än utdelningen per actie upphunnit
g procent; att en half procents ränta skulle betalas
till Staten, då Actie-utdelningen stigit till
10 procent; en procent, då den stigit till 12
procent, o. s. v.; hvarigenom Staten, då Actieutdelningen
upphunnit ig procent, erhåller
5, och Äctie-ägarne under tiden äggas, att drifva
Verket med kraft, emedan de dela hälften i
den successiva förkofran Verket vinner.
3) För att befordra teckningen af de nya
actierne kunde bestämmas att af dessa 5 procent
en eller tvenne skulle afdragas å capitalet.
4) Jag tror, att all premie-utdelning borde
upphöra, sedan detta nya Bolag öfvertagit rörelsen.
Härigenom skulle Staten tillskyndas en
besparing, sorn ungefärligen svarar emot den
förlust af räntan å nu varande Bolags skuld,
som Staten de första liderne fick vidkännas.
Håller man sålunda vinst och förlust mot
88 Den 5 Augusti f, nu
hvarandra, så blir Statens förlust ingen, eller o,
betydlig, men det stora ändamålet vinnes.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 6 Augusti,
formiddagen.
N:o i.
Hans Excellence Herr Grejve De la Gar$
diey Jacobi
Vid det Betänkande som nu sednast blifvit
upplåst,! anser jag mig pligtig anföra några ord, för
att rättvisa, om det fordrades, SeraphimerGillets
behandlande af de medel under deras vård
stå, men hvarom personer, vid ett flygtigt åhörande
af nämnde Betänkande, möjligen skulle
kunna tvifla.
Då patienter icke botas lika hastigt, utan
en del måste å Lazaretten och Curhusen qvarstanna
i längre tid och andra åter blifva snarare
återställde; då matvaror och andra förnödenheter
tid I^azar etten, på åtskilliga »tållen år o
Den 6 Augusti fé mt
89
långt dyrare åi> å andra orter; samt då, vid en
mindre Lazarettsinråttning, der ett visst antal
betjening måste finnas och der flere patienter
nied samma betjening skulle kunna vårdas, kost.
naden för hvarje person nödvändigt måste blifva
större, ån den utgjort, om flere sjuke varit
intagne; så år det icke möjligt, att underhållsutgiften
vid alla Lazaretter i Riket, kan för
hvarje sjuknummer blifva lika. Att en sådan
olikhet äfven visar sig i Lazarettsråkenskaperne,
har vist icke undgått Kongl. Seraphimei Ordens.
Gillets uppmärksamhet; men som vid de Lazarett
och Curhus, der Directioner finnas, och
hvilka i följd af Lånens innevånares egen begäran
blifvit af Kongl. Majit i Nåder tillförordnade,
denna skiljaktighet i kostnaden ej varit
större, ån att den af berörde giltiga orsaker
kunnat härflyta, har Kongl. OrdensGillet funnit
någon åtgärd i berörde afseende, ej böra af
Kongl. OrdensGillet vidtagas, vid de Lazarett,
der särskilda Directioner äro tillsatte, helst desse
på stället åro i tillfälle att förekomma allt
underslef, samt tillse, det patienter ej få vid
Lazaretten qvarstanna längre, ån nödvändigheten
det fordrar, och man har ej bordt kunna
betvifla, det ju, i fall någon ändring behöfts,
den blifvit hos Kongl. OrdensGillet föreslagen,
antingen af LazarettsDirectionerne, eller ock af
Lånens Deputerade, som årligen granska Lf*zarettsråkenskaperne
och taga kännedom om tillståndet
vid dessa inrättningar. Vid Södertelje
Lazarett åter, hvilket, i följd af Kongl. Majtts
Nådiga Instruction den 17 December 1817, ej
haft sårskild Direction, utan statt duette under
9°
Hen 6 Augusti f. m.
Kongl. Ordens Gillet, har, så fort underhållskostnaden
börjat uppgå till ett högre belopp,
ån Kongl. OrdensGillet ansett billigt nu böra
utgå, OrdensGillet varit omtänkt på medel, att
sådant rätta, och då Kongl. OrdensGillet erfor,
att genom bristande tillsyn på stället, nödig controll
å Syssloman och Läkare saknades, och patienterne
i Södertelje möjligtvis kunde komma
att behandlas mindre ömt och samvetsgrant,
gjorde Kongl. OrdensGillet den i Maj 1820,
hos Kongl. Majit underdånig hemställan, att Södertelje
Lazarett måtte förflyttas till hufvudstaden,
som låg mera i midten af Lånet ån SÖdertelje;
hvilken hemställan Kongl. Majit den
i4 Juni samma år i Nåder biföll, och hvarefter
Kongl. OrdensGillet, med vederbörande Directioner
hår i Staden träffat sådan öfverenskommelse,
att emot billiga vilkor, veneriska patienterne
intagas å Curhuset på Kungsholmen,
och alla de öfrige å Kongl. SeraphimerLazaretteti
Södertelje Lazarett hade ingen treskillingsafgift
och till dess underhåll utgick af llospitalsfonden,
vida mer ån des6 andel i det bestämda
Lazarettsanslaget.
StatsUtskottet har äfven gjort anmärkning
vid fördelningen af det till understöd för I.azaretten
af Allmänna HospitalsFonden hittills
utbetalte understöd i5,ooo R:dr årligen.
I anledning häraf får jag åran upplysa, att
Kgl. Majit, innan Riksens Ständer förJ. Riksdag
beslutat, det treskillingsafgiften skulle utgå, genom
Nådigt Bref den 4 Februari 1818 faststålt
Hen 6 Augusti f. m.
91
en af Kongl. OrdensGillet uppgjord fördelning
af nämnde anslag, vid hvilken fördelning Kgl.
OrdensGillet tagit till grund, ungefärliga beloppet
af det understöd, som för flere förflutna år,
per medium vid hvart och ett ställe behöfts.
Sedermera korn Kongl. Maj ts Nådiga Bref den
8 Juli nämnde år af innehåll, att treskillingsafgiften
var stadgad , och att de från SeraphimerOrdensGillet
till Lazaretten ditintill utgående
anslag skulle fortfara, beräknade efter de
sjukes antal inom hvarje Lån.
Som nu, efter hvad redan blifvit anmärkt,
underhållskostnaden vid Lazaretten, hvarken år
eller kan blifva i förhållande till sjuknummern
lika stor i alla Lånen, och det för öfrigt icke
år möjligt, att vid årets början, då anslagen
böra utbetalas, beräkna huru många patienter,
som för samma år komma att intagas, så kunde
det aldrig blifva billigt att uppgöra fördelningen
endast efter något supponeradt eller ett föregående
års sjukpersonal. Patienternes antal förändras
dessutom hvarje år, såsom t. ex.
OO
r-t
18x8
1819
1820
Borås voro
02
161
_
Westerås
97
i73
147
Mariestad
-
208
265
197
Nyköping
112
i5o
191
——
Wenersborg
124
254
i85
2 54
Calmar
i44
200
mjrTT-
1,—
92
Den fl Augusti /. tm.
Fahlun
i59
118
i3a
—-
Örebro
i4a
186
—
Carlstad
114
166
247
274
Gefle
—
70
167
98
Hernösand
_
90
129
i5o
Umeå
_
75
117
99
Carlskrona
96
i53
i4o
Det år äfven
bekant
, att
sedan Läkare i
någon ort företagit besigtningar, och ett större
antal veneriska patienter då blifvit upptäckte,
sjuknummern derigenom för tillfället ansenligen
ökas, men att deremot personalen ett annat år
vanligen blir mindre. Man har derföre trott,
det meningen med hvad Riksens Ständer om
Lazarettsanslagets fördelning yttrat, ej kunde
vara annan ån den, att samma fördelning borde
ske, i mun af behof vet viel hvarje Lazarett,
Vid medlet af år 1818, då Kongl. Majit*
Nådiga Bref oin Lazarettsanslaget och treskillingsafgiften
kom Kongl. Ordens Gillet tillhanda,
var således ingen anledning att ändra den i
början af samma år, på sådan grund uppgjorde
och af Kongl. Majit i Nåder stadfåstade repartitioner
af nämnde anslag och så mycket mindre
kunde någon rubbning då vara lämplig,
som man icke viste huru långt treskillingsafgiften
i hvart och ett Län skulle emot behofvet
förslå.
Någon tid derefter, anmålles af Konungen»
Den 6 Augusti f, m.
93
Befallningshafvande i Götheborgs Lån och på
Gottland, hurusom veneriska smittan på bägge
ställen i den mon tilltagit, att betydligare understöd
till dess botande voro för bägge Länen
högst nödvändiga; och sora andra medel för
detta ändamål ej funnos att tillgå , samt af inkomne
berättelser från öfrige Länen inhämtades,
att å en del ställen, alla inkomsterne icke
behöfdes, utan lemnade öfverskott till större
och mindre belopp, «å tillstyrkte Kongl. OrdensGillet
i underdånighet hos Kongl- Majit den ändring
i fördelningen af anslagen, att de för
Gottlands och Götheborgs Län skulle ökas, och
i samma mon, för de Län, hvilka syntes hafva
öfverskott, minskas. Denna ändring, den Kongl.
Majit i nåder gillat, var för tillfället högst nödvändig
och borde således ej kunna klandras.
Det torde ej vara ur vågen att härvid erinra,
det Lazaretterne ej äga någon del i Hospitalsfonden
och att följaktligen anslaget af
i5,ooo Ridr grundades, endast på Kongl. SeraphimerOrdensGillets
frivilliga medgifvande, att
afatå dem till understöd för Lazaretten.
Om afgiften till veneriska smittans hämmande,
efter behofvet kunnat Ökas eller minskas,
såsom nu, för kommande åren, blifvit föreslaget,
så hade det icke varit svårt att efter hvad
grund som helst stadga en gifven summa, till
understöd för hvarje Läns Lazarett.
Nu åter, når Lazaretten hade endast sin
gifna treskillingsafgift, som hvarken kunde ökas
g4
Den 6 Augusti f m.
eller minska, var det nödvändigt att lämpa un:
derstödet för Hospitalsfonden efter behofvet, ty
annars skulle, då brist någonstädes yppades,
all utväg halva saknats till dess afhjelpande och
ändamålet med understödet varit helt och hållit
förfeladt. Kongl. SeraphiinerOrdensGillet har
således vid fördelningen af nämnde anslag följt
den billigaste grund, och torde derföre anmärkningen
mot samma fördelning böra förfalla.
Slutligen och i afseende på Utskottets yttrande
om åtskillige felande räkenskaper för 1821
års treskillingsafgift, bör jag äfven meddela den
upplysning, att Kongl. OrdensGillet, redan vid
årets början, då samma räkenskaper bordt vara
ingifne, påmint vederbörande om deras insändande:
att de fleste sedermera inkommit och att
en af StatsUtskottets betjening, Häradshöfdingen
Lorich, som i Kongl. OrdensGillet infordrat
upplysningar för Utskottets räkning, då blifvit
derom underrättad af Kongl. OrdensGillets Secreterare.
Dess räkenskaper åro når som hålst
att tillgå.
I fråga om antagandet af det utaf StatsUtskottet
projecterade formulair till räkenskaper,
år jag med StatsUtskottet af lika tanke,
såsom till enhet och ordning bidragande och
i bägge afseenden lättande i betydlig mon den
handläggning, SeraphimerGillets Contoir vid det
generella sammandraget af de särskildta råkningarne
åger att uppgöra.
Den IX Augusti f, mi
95
Bilagor
till PleniProtocollet för den 11 Augusti
förmiddagen.
N:o 1.
Herr Hjarne, Carl Jacob:
Ännu gällande författningar tillägga hvarje
civil Embetsman vid afskedstagande! efter fyllda
7© år, rättigheten att som pension bibehålla
hela lönen för sin återstående lefnad. För Rikets
Ständers JustitiaeOmbudsman, lärer mig
vetterligen ingenting i denna väg vara stadgadt.
Nu, då det tillfälle inträffat, att Herr Friherre
Mannerheim för sin höga ålder afsagt sig denna
tjenstebefattning, som han allt ifrån tjenstens
första inrättande 1809, fortfarande, Riksdag
från Riksdag varit af Rikets Ständer anförtrodd,
förekommer, att decidera häröfver. Jag vågar
derföre ödmjukligen föreslå, att Riksens Ständers
JustitiaeOmbudsman, Friherre Mannerheim,
som innehar den höga åldern af 74 år, må tilläggas
rättigheten att bibehålla sin fulla lön,
såsom pension för sin öfriga lefnad. Då jag
härvid vågar erinra om de utmärkta tjenster
emot Fäderneslandet, som Friherre Mannerheim
1809 gjorde, och som tillvågabragte och stadgade
vår närvarande lyckliga constitution, så
fruktar jag så mycket mindre ett befaradt afslag
på denna min motion, då det ädla Svenska fol
-
g6
Dm 6 Augusti f, m,
ket i detta bifall förenar en tacksamhetskånsla
emot en förtjent man, och en för framtiden
stadgad rättighet för Riksens Högloft. Stånders
enda enskildta tjensteman, hvarigenom han blott
beviljas samma förmåner, som andra Statens civila
Embetsmån,
Om communication med de Respective MedStånden
af detta mitt ödmjuka Memorial, samt
remiss deraf till vederbörligt Utskott, vågar jag
Ödmjukast begära.
N:o 52.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus:
Ridderskapet och Adeln har åter kommit
till det vanliga Riksdagsåmnet, Götha Canal. Nu
såsom vanligen med felslagna förhoppningar: att
se detta så kallade storverk fullbordadt, ehuru
Riksens Stånder detsamma understödt med högst
betydliga summor. Vid detta tillfälle hade det
varit af största vigt att veta, till hvad belopp
desse understöd kunna stiga. Jag har föresett
nödvändigheten häraf, och derföre i Memorial
hos Ridderskapet och Adeln begärt, att StatsUtskottet
måtte anmodas meddela Riksens Ständer
en detaillerad uppgift på hvad Staten och
Banken, i alla vågar uppoffrat för Götha Canal,
Jag uppmanar nu, en eller flere af StatsUtskottets
närvarande Herrar Ledamöter att upplysa;
hvarföre Utskottet icke behagat lemna en sådan
uppgift, då den igenom ett Riks-Stånds remiss
blifvit affordrad.
För
Dsti 11 Augustii f, lil i
9?
För närvarande, således, i okunnighet ont
hvad det allmänna redan påkostat Canalen, har
jag svårt vid att yttra mig, om det af sammansatte
Utskotten föreslagne ytterligare bidrag •
men jag tror, att jag ej skall mycket misstaga
inig, om jag till 5 millioner skattar , dels contant®
anslag, dels öfverlåtne räntor, hemman *
jordågor med mycket mera, hvarmed St.ten redan
understödt canal-arbetet. Sedan Staten*
utan att på minsta sätt Varit dertill förbunden *
i dess visst icke lyckliga belägenhet, gjort så
stora uppoffringar, skulle äfven jag, som med
tusendetals flere , mycket mer upplyste medborgare,
anser nyttan af Götha Canal aldrig kun-*
na till hundradedelen svara emot kostnaden, tillstyrkt
det projecterade anslag af 2,000,000 R:d*
till Canalens åndteliga fullbordande, om jag först
kui.de
ändad, och sedan att Staten för detta bidrag ej
vore nödsakad att skuldsätta sig och göra lån
ined erläggande af ränta, utan kiinde dels med
någon del af Bankens vittst på sina utlåningar i
alla vågar, dels ock igenom besparing på RiksStatens
HufvudTitlar formera detta bidrag; mert
hvad det förra angår, betviflar jeg möjligheter!
att Canalen kan acheveras för berörde summa.
Jag grundar detta tvifvelsmål på dö flera missräkningar
sorn visat sig vid kostnadsförslageme
för denna Canal. Såsom: att första förslaget åf
a8ot) uppgick till blott 1,6oö,ooö R:dr, och sedan
ifrån år i8i5, utom Actie-ågarncs tillskott
och Discont vinst, Banken till år 1818 årligen!
Bil, till Ridd, o. AcL Pr. VII. Band* 7+
Den II Augustii et m*
understödf med 3oo,ooo samt eftergifvit af DisconiCreditivet
i,o83,ooo R:dr, uppgafs sistnåmné
rle år behof vet vera ;,9t2,5o4, oell ehuru Banhen
allt sedan årligen tillskjut it 5oo,ooo R:dr,
fordras ånnu 2,o5o,ooo R:dr för Canalens fullbordande.
Vid sådant förhållande och då ingen
han gå i borgen derföre, att arbetet blir färdigt
för besagde summa , fruktar jag att \id nästa
Riksdag ytterligare bidrag kan påfoidras. Och
som den lörsta skadan alitid år den minsta, tror
jag det vare klokast att innehålla allt understöd
för Canalarbetet , och låta Actionärerne igenom
nya tillskott efterhand fårdiggöra Cknalen.
Många af nuvarande Actieågare skola inköpt
sine Actier till ett det yttersta underpris
och betalt allenast några procent; desse böra icke
undandraga sig en patriotisk uppoffring. De,
hvilka ifrån Bolagets första sammansättning er.
lagt de årliga inbetedningarne, åro visserligen att
beklaga; men de kunna ej anses olyckligare, ån
så många andre medborgare, hvilka i concurser
förlorat sina på god tro utlånte penningar.
Sammansatte Utskottens projecterade afslag
på Canallriteressenternes begäran, att Staten
rnåtte ansvsra dem för 5 procent å deras
insatte medel, finner jag så mycket mera rättvist,
som ingen den minsta anledning kunnat
billiga en sådan pretention.
i)en II Augusti j. jfc.
N:o 3. '
friherre Anckarfvår d,\Carl Henric:
Det nu upplästa StatsUtskottets Betärikaride
torde tilläfventyrs icke till den grad hafva
fästat uppmärksamheten, som ämnets vigt Och
egenskaper åtminstone i min tanka synas påkalla.
Frågan är här, om ersättning till Svenska
medborgare, som genom det sista olyckliga kriget
med Ryssland och deraf följande fredsslut*
genom den nya gfänsregleiingen sett sig afhändas
sina hemman tillhörig jord, då den varit
belägen å den nu mera Ryska sidan af Torneå
Eif. Det har uti 1821 års convention, af de
respective contraherande Makterne, blifvit bestämdt,
att de hvar för sig skulle hålla sina undersåtare
skadeslösa, medelst 83 R.dr i6 sk;
B;co för tunnlandet af den mäst bördiga ansedde
jorden, och för jord af sämre beskaffenhet*
i den proportion, som flere tunnland derutaf
kunde anses i värde jemförlige med ett sådant
utaf den bästa sorten. Hemmarisägarne ilfi Neder
Torneå och Carl Gustafs Socknar, komma
med detta årets utgång att se sina jordägor
förminskas genom det afträde af 185 tunland
uppskattad och till bästa .sörten hänförd ägorymd.
Ersättningen för denria förlust Uppgår
till 15,417 R:dr B;co * och mången torde vid
första påseendet anse denna betalning vära me.
ra än fullkomlig ersättning för dén ifrågavarande
jordrymden; riieri först och främst* bör
tuani härvid taga i betraktande, att den verkliga
jordavidd , sorn ofvannämiide Sockneinän £#
Ven 11 jfugust i f. mi
sig beröfvad, utgör 704 geometriska tunnland,
sorn efter graderingsmefhod blifvit förvandlade
till r 85 tunnland. Häraf synes således att ersättningsbeloppet
för hvarje geometriskt tunnland
på långt när icke blifver så högt, som det vid
första påseenuet och utan en föregången undersökning
tör mången torde synas. Ekonomen
eller den verkliga jordbrukaren, inser dessutom
huru en förlust af sådant slag sorn den här
ifrågavarande, näppeligen genom ett blott till
sjelfva den förlorade jorden beräknadt värde, kan
ersättas. När härtill kommer, att det icke berott
af dessa olyckliga hemmansägares fria vilja
att bibehålla eller frånskilja sig deras välfångna
egendom, synes mig här mindre vara
frågan att genom betalning blott ersätta ett förloradt
värde, utan fast mera att tillfredsställa och
förnöja Svenska Hemmansbrukare, som utan
eget förvållande och utan sitt bifall och samtycke
sett sin skattskyldiga jord från Hemmanen
söndras, och som dertill fått vidkännas den
olyckan att nu mera vara åboer å den fiendtli.
ga gränsen, i fall af någon gång inträffande nya
misshälligheter. Det torde för en och hvar vara
kändt, huru boskapsskötseln uti Neder Torneå
och Carl Gustafs Socknar är jordbrukarens hufvudsak!
igaste näringsmedel. Den till Ryssland
afträdde jordägorymden innefattar dessa Hemmansägares
förnämsta och bästa ängar, och deri
till i85 tunnland graderingsvärde uppskattade
jorden, anses kunnat underhålla lika många eller
i85 kor. Hvarje sådant tunnland ersättes
nu medelst 85 R:dr 16 sk. Banco, som bör
motsvara capital värdet af hvarje förr afträd! upp
-
Ilen II tigusi i f m.
iel
skatta dt tunnland. Den årliga räntan af 85 R dr
i 6 sk. gör ungefärligen b Hulr sorn salunda skola
motsvara afkastningen utaf en ko, och då
man berättat mig, att den vanliga inkomsten af
en ko uti dessa Socknar uppgår åtminstone till
4 Lisp. smör; så faller det i ögonen huru dessa
våra beklagansvärda medborgare, vinna ersättning
genom de uti 1821 års convention till
detta ändamål fastställde 85 R.dr 16 sk. Banco,
Jag kan icke neka mig att finna, det Utskottet
ägt full anledning, att söka inhämta fullständigare
kännedom om detta mål för att deråt
lemna all den behjertande uppmärksamhet, som
jag för min del finner sakens beskaffenhet bordt
påkalla. Jag tager mig friheten utbedja mig
Ridderskapets och Adelns lifligare deltagande
uti dessa våra medborgares verkligen ömande
belägenhet; och anser jag i33 R:dr 16
sk. Banco vara det allraminsta, sorn Staten
bör kunna erbjuda i ersättning för hvarje af de
oftanamnde 180 tunland uppskattad jord, som
till Ryska Riket afträdas; men jag anser dermed
icke vara nog, utan tror att af högsta billighet
äfven fordras, att en ny skattläggning på
Statens bekostnad bör med dessa Socknar förrättas,
och att sådane hemman, hvilka nu till
följd af conventionen måste frångå sina ägorymder
ifrån all skatt och hemmansränta, måtte
befrias intilldess den nya refningen och deraf
följande skattläggning blifvit förrättad.
Nedre Torneå Socken har äfven vid grlnsregleringen
förlorat sin år 1797 med mycken
kostnad af sten uppförde kyrka, med alla dess
I0J Sen 11 Augusti f. m.
inventarier samt Pastorsboställe. Till ersättning
för dessa förluster har Socknen erhållit från
Ryska sidan 2411,
at Statsmedel 600a.
Summa 841 1 R:dr.
Den af tråd uppbyggda Kyrkan har på entreprenad
blifvit uppförd för 7215 R:dr Banco,
således ett öfverskott af 1196 R:dr till inköp
af Orgelverk, Kyrkoklocka samt ljuskrona, hvilken
kostnad uppgår till 2700 R:dr; hvadan en
brist af j5o5 R.dr för Socknen uppkommer,
Det förra Capellansbolet har nu blifvit förvandlat
till pastorsboställe, men den förändrade titulaturen
har vid detta, sorn vid ilere dylika
fall, icke kunnat åstadkomma ett förökadt värde;
hvadan Pastor omöjligen ka0 anses vara behörigen
försedd; och tillfogas äfven Socknen,
genom detta förhållande ett betydligt lidande„
om det från Statens sida icke ersättes; och torde
inköp bf det dertill projfcterade Heinmnnet
böra understödjas, då billigheten synes fordra
det, och kostnaden blott uppgår till i555 R:dy
sfi, sk. Banco.
Till åbyggnad å detta Prästebol, skulle jag
tro att en rund summa af 6000 R:dr Banco
vore lämplig att bevilja Neder Torneå Socknemän.
,
StatsUtskottet har ännu icke besvarat min
vördsamma framställning, med begäran om upplysning
öfver der* så kallade Rubeljundens na
-
J)eK>II Augusti f. m, Io%
flir och egenskap Jag äger således ännu full
anledning alt tro det dessa medel icke kunna
vara andra, än sådane, sorn genom tractat med
främmande makt tillfallit Riket, och »ynes det
mig, som skulle denna fond af Rys,ks Rubler
ändamålsenligare användas, om Svenska medborgares,
genom ett olyckligt krig, åsamkade
lidande derifrån ersattes, och i möjligaste måtto
godtgjordes, ån att hus oell tomter i Stockholms
Stad derföre åt Kronan inköpas; och
förmodar jag att StatsUtskottet vid et t ytterligare
behandlande af detta granlaga mål, uti
sjelfva rubelfonden, måtte finna en högt talande
anledning att tillstyrka den högsta möjliga
ersättning för C.rl Gustafs och Neder Torneå
Sockneboers gjorda förluster. Det torde tillåtas
mig att härvid nämna, huru Svenska medborgares
enskiidta interessen vid sednare fredstractater
och conventioner blifvit litet åsedde.
D^n uraktlåtenhet att vid conventionen iakttaga,
att den del i Torneå elfs Laxfiske af en hel
tunnas taxa , sorn tillhörde Neder Torneå Prästebol,
icke var en jorden åtföljande härlighet,
utan en ifrån hela Socknen utgående löne-förmå
11, uppskattad till minst Boo R:dr Banco, som
nu fått åtfölja det på Ryska »idan belägna
Prästbolet, torde äfven kunna anmärkas, då
deraf egentligen icke mera bordt tillfalla Ryska
sidan, ån i proportion af det hemmantal sorn
ifrån Socknen genom grånseregleringen blifvit
afskildt; och hvarigenom Socknen äfven får vidkännas'
olägenheten af en högst illa och otillräckligt
lönad Pastor. Jag vågar tro att man
saklöst kan härleda ett sådant förhållande ifrån
io4
Den XI Augusti f. mt
samma slags glömska i smått, som vid Kihler-*
tracUten i stort tillskyndade landet en årlig utgift
af go;Qoo R;dr Banco, genom uraktlåtenhet
att för Svenska och Norska postföringen öfver
Danmark till Hamburg, betinga samma vilkor,
gom vid alla föregående Freds-tractater med
Danmark blifvit iakttagne. Detta sednare för•fållande
medför ett allmänt lidande, sorn icke
mera kan bjelpas; men det förra eller glömskan
ett bevaka Neder Torneå Hemmansägares delaktighet
ud Pastors Laxfiske i Torneå eif, år
ett enskildt lidande, sorn efter mintanka äfven
ovilkorligen påkallar ersättning ifrån Staten,
fivars skyldighet det varit att bevaka detta Sock-*
neboernes interesse. Jag anser det vara af högsta
vigt att Svenska Lagstiftningen behjertar
dessa sina verkligt lidande medbrÖders belägenhet
på ett sätt, att Ryska styrelsen icke sättes i
tillfälle att visa sina grånseåboer vara bättre
lottade än våra, och det år i synnerhet på denina
grund, sorn jag anhåller om återremiss af
Betänkande!.
Nso 4.
Grefve Lagerbjelke, Axel:
Jag vågar tro, att BevillningsUtskottet skalf
befinnas hafva gjort allt möjligt afseende på de
anmärkningar, hvarmed återremisserne al dess
förra Betänkande i detta ämne varit beledsagade,
Alla otydligheter hafva, så vidt Utskottet
förmått, blifvit förklarade, och alla farhågor för
yådorne af det nya systemet synas, åtminstone
Ven II Augusti f. litt
105
mig, böra vara lugnade, då Utskottet nu så tydligen
framställt det fullkomliga correctiv, sorn
Utskottet vål alltid afsett, men i s itt Betänkande
kanske icke nog bestämt uttryckt, nemligen
Kongl, Maj;fs höga rätt, att, ej allenast efter
framtida förhållandens kraf, utan ock nu genast
vid kungörandet af den nya tariffen , utfärda de
införsel-förbud, som för inhemska Fabrikers och
Näringars skydd åro nödvändige. Hår kan således
icke vidare såttas i fråga någon brådstörtande
öfvergång till en obegränsad och skadlig
handelsfrihetj och hvad år Utskottets förslag då
annat, ån det jag tillförene hår haft åran yttra,
nemligen frihet i handel , erkänd som princip
och undantagen , eller prohibitionerne beroende
på Regeringens pröfning, samt Regeringen tillika
iståndsatt att dels, hos Utländska handlanda
Nationer bereda, dels motsvara desse Nationers
för vår bandel gynsamma Författningar, Af detta
förslags och den derpå grundade nya Tulltariffens
antagande, vågar jag hoppas lyckliga följder; utan
alt framställa dem med några af inbillningen lånta
färgor, får jag blott hänvisa till de Utlåtandet
bifogade Tabeller, hvarigenom synes, att till en
början minst en tillökad inkomst af 200,000 R:dr
B:oo om året vöre att förvänta, och skulle jag
dessutom särskilt yttra min öfvertygelse, fruktade
jag icke att bekänna, det jag uti det projecterade
friare handels-systemet inser den kanske enda
möjliga utvägen till Skatternas betydliga minskning
i framtiden.
Jag föreslår vördsammast bifall till det upplåsta
Utlåtandet och Tull-tariffen.
8*5
Sen II Augusti f1 m*
N:o 5.
Herr Lefrén, Johan Pehr:
BeviliningsUtskottet säger sig ej kunna inse
behofvet af en gemensam öfverläggning i
detta mål med HÖglofl- Allmänna Besvärs och
OeconomieUtskottet. Utskottet säger vidare: att
Utskottet icke befattat sig med landets ekonomiska
ställning och författningar, samt att det
endast har föreslagit en princip,' hvarefter det
ansåg Tullbevillningen kunna lämpligast utgöras
och till följd deraf uppgifvit grunderne tilldess
fördelning.
Men kan man vä! mera ingripande befatta sig
nied landets ekonomiska ställning, ån då man
föreslår en fullkomlig förändring, en fullstån-*
dig omstörtning af sjelfva den princip ('den enda
grundprincip) på hvilken hela vårt ekonomiska
system egentligen är bygdt? eller tnenar
Utskottet att ord och fraser förslå att dölja
den punkt, sjelfva roten, mot hvilken hugget år
ngtadi? O.n Utskottet ej ser, ejler ej vill se,
hvad hela verlden ser, så år detta ej sakens fel
utan Utskottets. Annat år att rakt fram framställa
till Stånderne dessa frågor; vill ni, eller
vill ni ej hos Konungen anhålla, att nu varande
grund för landets ekononiijka system
utbytes mot dess motsats? annat att under försäkran,
att man ej har befattat sig med, eller
vill befatta sig med allmänna ekonomien, likväl af
en simpel bevillningsfråga taga sig anledning att
framtvinga en favorit-idée, som pluraliteten skå:
Ven |I Augusti f. m.
ljgen tydligt ansett böra behandlas som en ekonomisk
fråga, och sorn mångå, kanske pluraliteten,
åtminstone har jag det hopp, antingen
rent af ogillar, eller åtminstone ej anser så bestämdt
lycksalighet medförande, sorn det H<5gloflige
Utskottet synes^tro.
Det gifves få olyckor för allmänna hushållningen
som kunna jemföras med ombytlighet
i grundsatser. Det förfärliga vacklandet, ej
annat, gör vår olycka. Ingen ting får stadga
sig och bära frukt, och om frukten någon gång,
i trotts af allt detta skulle hiana visa sig, såsom
nu är händelsen med en stor del af vår
inhemska industri, så framträda genast, liksom
af ett oblidt öde framkallade förslag, hvilkas
syftning, om också ej med afsigt derhän rigtade,
är att med roten upprycka det fruktbärande
unga trädet, för att i dess ställe plantera en
telning af ett hos oss ännu oförsökt slag, men
hvars frukter man af andra länders erfarenhet
känner såsom skadliga. Kan sådant kallas klokhet?
Om Stånderne fortfarande visa ombytlighet,
hvad skall följden slutligen blifva? Jo;
att ingen menniska vågar inlåta sig i något företag,
som fordrar,längre tid till mognad, ån
tills Sfandernes nästa sammankomst inträffar,
och som desse icke på bestämda tider sammankomma,
så blir ingen annan beräkning möjlig än
den, att schakra för dagen med utländskt kram,
och år detta höjden af sällhet, så måste jag
bekänna att begreppen i Statshushållningslåran
fått en vidunderlig natur.
Den IX Augusti f, m.
Jag våger hysa den öfvertygelse, att Stånderne
icke böra bifalla den af Bevi!lnings-Utakottet
framställda Statsekonomiska grundsatsen,
reen icke heller genom formligt beslut förkasta
densam ma, h vilket sednare lik vål jag och många
med mig, skulle anse vara det råttaste, örn
frågan i riktig våg förekommit. Må man låta
nu gällande grundprincip för allmänna hushållningen
tills vidare föiblifva oantastad och låta
tiden tillvågabringa en beftåmdare öfvertygelse
om dess förkastlighet eller nytta, ty orått i hög
grad, måste det vara att nu, då så många åro
förvillade, om rätta orsakerne till den förlägenhet
i hvilken vi för ögonblicket befinna oss, rigta
denna tillfälliga sinnesstämning till omstörtning
af ett gammalt system, som ännu både inom
och utomlands har många försvarare och
deribland, nästan utan undantag, (hvilket år
högst anmärkningsvärd!) alla de mån i hvarjo
land, hvilka stå i spetsen för ekonomiska styreisegrenar.
Det torde för öfrigt vara orätt
handladt, att af missbruken taga sig anledning att
ifra mot bruket af det gällande systemet, i
stället att kallt uppsöka och ståndaktigt använda
botemedlen mot missbruken och derigenom
bringa det en gång antagna och visserligen ej
afgjordt förkastliga systemet i en fullständigare
utöfning. Då jag åter framträder för att på
det lilligaste afstyrka antagandet af de grundsatser,
rörande importhandeln, hvilka Bevillningsutskottet
söker göra gällande, får jag å nvo
förklara, att jag på det högsta tillstyrker näringsfrihet
och handelsfrihet inom landet, och
jag vågar tro, mera enligt med den varsamhet
Den 11 Augusti f, rti.
sorn bör styra Riksdagsöfverlåggningar, att för
denna gång åtnöja sig med att lossa de inre
banden och låta tiden afgöra om någon hufvudsaklig
ändring uli import-föi fattningarna kan
erfordras eller ej.
N.o 6.
Grefve Härd Carl Gufia/l
Utan att emot de allmänna principerne för
Högloft. BevillningsUtskottets Betänkande, angående
de genom Stora SjöTullen inflytande
Bevillningsmedel, hafva något ett anmärka, anhåller
jag dock alt få fästa Piidder«knnet3 och
Adelns uppmärksamhet på några deri förekommande
. omständigheter, sorn synsjs mig böra
ändras.
Utskottet föreslår, i afseende på sådana
varor, hvilkas värde icke kan årligen fastställas,
äfvensom de, hvilka icke åro i Tulltaxan nämnde,
att hvar och en, som införer dylik, skall
genast till Tuilbpvakningen aflemna mårkruilit
och derjemte specifik förteckning å varorne, med
utsättande af det varde, de i Svensk hamn, eller
å lossningsorten äga, hvarpå, i händelse
varorne med resande införas, och då uppgå till
högst 5oo R:dr B;co, Tullprocenten dereftererlågges,
så framt Tullbetjeningen med det åsatte
värdet åtnöjes; ägande de i annat fall lösningsrätt
till godset, emot det uppgifna värdet, med
10 procents tillökning. En resande kati lätteligen
vara okunnig om varupriserne på den ort,
nö
ben 11 Augusti f, ni.
fler han debarqurrar och kan således vara tit*
satt för flen obehagligheten* att mista en vara
af kanske obetydligt värde* otti Tullbetjeningen
vill ehicanera. Då på så litet parti, sorn uppgår
till höyst boo R;drs värde, någon betydlig
förlust för Staten icke kan komma i fråga, tor.
de billigheten fordra, antingen att lösningspriset
bestämmes till minst 25 procent wtöfver det
Uppgifna, eller ock att den resande får behålla
sin vara och blott förpligias erlågga Tullen efter
det förhöjda värdet* om han icke sjelf hellre
skulle vilja taga lösen derföre.
Der värdering kommer i fråga, skall, efter
förslaget, en Magistratsperson deri deltaga och
föra ordet. Det torde böra bestämmas att Magistratens
Ordförande nämner denna person.
Ti'1 Jury, när den behöfves, utses tvenne
Ledamöter af varuägaren och tvånne af Tullbevakningen
Dessa 4 välja utom sig en Ordförande,
Troligen skola vid detta val paria vo.
ta uppkomma Det torde derföre böra stadgas,
att i sådant fall, Ordföranden genom lottning
bestämmes.
Genom värdering och de6S pröfning af Jury
Uppstår uppehåll för varuägaren, som derigenom
ofta kan bli lidande. Till förekommande häraf,
anser jag det stadgande vara tjenligt, att, om
värdering klandras, varuägaren får disponera sin
vara, emot det han erlågger Tull efter def
åsatte värdet och ställer borgen för, eller dö
-
i
ben ii Augusti J, m.
ponera Tull efter 10 procents förhöjning, då
derefter Juryn med Ja, kunde fastställa det af
Värderingsmånnen åsatte värde och med Nej,
detsamma med 10 procents förhöjning.
Den föreslagna inskränkningen , att införsel
af alla hittills förbudna varor endast skulle
tillåtas till de StapfIstäder, i hvilka Tulluppbörden,
enligt 1821 års bokslut uppgått till,
med Lots- och Båkafgifterne inberäknade, minst
14,ooo R:dr Banco, torde böra försvinna- I en
Stapelstad med utrikes handel, skall nödvändigt
någon Tullbevakning existera. År importen ringa
, behöfver den ej vara talrik och kan dock
hindra tullförsnillning,
Skulle vissa Stapelstäder undantagas från
rättigheten till införsel af alla varor, vore
att befara, det Jurendrägeriet der befråm
-
Bilagor
till PleniProtocollet för elen 111 Augusti
eftermiddagen
N:o 1.
Herr dnkarsparre, Ingemar Augu/t:
Vid 1816 irl Riksdag insågo Riksens Slån»
i i2
ben II Augusti e, m}
der nödvändigheten af, att, genom alla till Be-»
villningsärnDet hörande handlingars insamlande^
bereda tiiifålle till framtida utarbetande af en
Bevillningslag, Dessa handlingar åro åfven på
Statens bekostnad samlade, men icke Vederbörligen
aflemnade, hvarföre jag våckt en motion
sorn hufvudsakligast åsyftat infordrande af berörde
handlingar, på det de må till det nämnde
ändamålet användas, men som de icke blifvit
infordrade så får jag med åsidosättande af yrkande
örn någon vidare redogörelse för de utbetalte
medlen, vördsamt anhålla om återremiss
af de sammansatte Utskottens Betänkande, på
det att handlingarne må infordras och komma
Riksens Ständer tillhanda, innan de genom ert
längre efterlåtenhet kunna förkomma elles1
förskingras.
gr
Herr Danckwardt, Magnus Georg',
I den nådiga proposition om Recognitionsskogarne
hade Kongl. Majit föreslagit, att alla
Recognitionsskogar utan afseende på en och när
Bruksägarne till skatteköp deraf sig anmält, borde
så fort sig göra later, ett hemman indelas
och till skatte försäljas efter de stadgade hufVudsakJiga
grunderne i 1811 års Kungörelse,
Skälen derföre Voro, att de fleste Recognitionsskogsinnehafvare
dertill sedan sig anmält: att
de Öfrige med säkerhet ansågs deri vilja lilga,
särdeles då fråga vöre utii förhöjda afgifter för
dess»
beti il Augusti e. itt,
desse skogar: att på detta sätt den ifrågavande
anstalten med Recognitions-skogarnes användart.
de blefve efter enahanda grund allestädes behandlad
och utförd, och så mycket snarare till
slut bragt, både till förmon för Kronan, och
andra Medborgare, hvilka derigenom fingo af
de nya hemmanen ett lämpligt bidrag vid allmänna
oneras utgörande, och att densia föreskrift
utan förnärmande af Bruksägarnes rätt*
kunde af Riksens Ständer stadgas, med lika skäl,
Som afgifterne för skogarnes begagnande kunde
förhöjas. I stället att tillstyrka antagandet häraf,
hafvä de förenade Utskottert föreslagit, att
alla de Bruksägare, som inotn ert förelagd praescriptionstid
af ett år, anmält sig till skatteköp
af redan Undersökte skogar, eller i annat fall
reservationsvis förbehållit sig denna rätt, må
äga densamma begagna, med förbehåll för des.
Sa sednare att sedermera få afsäga sig denna
rätt: att de, sorn icke iakttagit prseseriptionstiden,
borde åläggas förhöjd Recogniticns-afgift
för skogarne till det belopp, att densamma motsvarar
de onera, som komma att vidlåda i orten
varande till hemman indelta Recognitionssk
ogar. Jag är väl af den tanka, ätt de Bruksägare
blifva fa, sorn ej begagna Skattéköpsrätten,
isynnerhet när de efter Utskottens förslag,
skulle i bägge fallen få för sina skogar utgöra
lika utskylder och skillnaden endast blifva, att f
ena händelsen Utsbylderna Utgjordes helt och
hållit i penningar, och i den andra till eti del
in natura) men det föreslagna stadgandet syneS
Bil till Ridd, o. Ad. Pr. VII. Band» 8.
H4
Den II ^uguslii e. m.
mig icke vara lämpligt. Först och främst ser
det ut, som skulle de Bruksägare, hvilka sedan
anmält sig till, men icke erhållit skatteköp å sina
ReeognitioUsskogar, och som nU efter hvad Utskottens
Betänkande i öfrigt innehåller, anses
icke hafva förlorat sin rätt dertill, borå å nyo
inom det före,skrifna året, sig dertill anmäla, så
vida deras rätt skulle Vara bevarad; sådant
ändå vara öfverflödigt* och det bör derföre i
beslutet uttryckas, i händelse det i öfrigt skulle
blifva beståndande. Af detta beslut, sådant
det är Uppfättadt, synes vidare följa, att endast
de Bruksägare, som icke iakttagit praescriptionstidett
för anmälan till skatteköp, men icke de ,
hvilka Väl densamma reservationsvis iakttagit,
men sedermera efter elen leinnade rättigheten,
afsagt sig skatteköpet, skulle underkastas den föreslagna
förhöjningen i Recognitionsafgiften, ehuru
likväl meningen måtte vara, att sådant äfvert
skulle gälla i afseende på de sistnämnde; detta
borde sålunda också till förekommande af all
oriktig tydning bestämdt uttryckas.
Att såsom Utskotten föreslagit, ålägga skogarne
en Recognitionsafgift i penningar, svarande
mot de onera Recognitionshemman i orten
böra utgöra, förekommer mig såsom nästart
omöjligt, emedan all säker grund saknas för
dess bestämmande Recognitionshemman skola
deltaga i alla allmänna utskylder och besvär,
såsöm rotering, skjuts, väghållning, publique
byggnader, FjerdingsmaHstjenst m. m. och huru
skall detta i penningar med den säkerhet, soni
för en ränta vara bör, kunna mätas och värde
-
Den II Augusti t, m.
115
ras$, och denna värdering af auetoriteterne profvasv
Nya framtida skyldigheter, sorn kunna
tfemman åläggas, antingen i följd af Riksens
IStähders beslut eller enskildta öfverenskommelsef,
skola efter den antagne grunden äfven beräknas
och räntan derefter för hvafje gang jeriikas.
Det föreslagna stadgande! blir Således
'overkställbar! i förevarande fråga; jag afstyrker
det på det högsta och tror, att något lämpligare
icke finnes att föreslå, äri b vad den KottgU
propositiönenj såsom ofvarinämndt är, innehåller.
I öfrigt hafva Utskotten frångått Riksens
Ständers beslut vid sista Riksdag, ätt inkomsterne
genom försäljningen af Recognitiohsskogärne
skullé användas till FörsvarsVerkets behof. Oni
Riksens Ständer vid denna Riksdag anslå hvad
dertill i alla delar erfordras, finner jag väl intet
Vid hvad Utskotten i detina del yttrat varå
att erinra; mfen i annat fall yrkar jag att Riksens
Ständers förra beslut må an Vidare tjena
till efterrättelse;
Jag underställer, om icke i följd af dessa
thina anmärkningar det förevarande Betättkähdfci
må till UtskotteH återremitteras.
N:o 5.
Herr Hjerta, Gujiaf;
Enligt Högibfligé Öecoriomie- och BesvärsUtskottets
medufeldte Protocolls- Utdrag äf deri
16 iiästl. Jitniij hade Utskottet instämt i State
-
116
Dtn il -Augusti /, rn.
Utskottets Utlåtande, utom i andra punkten,
nemligen:
1) Angående tiden hvarifrån Bruks-agarnes
skyldighet att skatteköpa sina Recognitionsskogar
skulle beräknas; och
2) Rörande sättet för Recognitions-målens
behandling.
Dessa punkter vorojalltså föremal för Utskottens
åtgärd vid sammanträdet å Ridderhuset
och blefvo ineningarne dervid sannnanjemkade,
på sätt det justerade Protocollet af den 5o Junii
innehåller; hvarvid dock Herr Landshöfdingen
Friherre Cederström sig reserverade emot beslutet
på det hela.
Men som Oeconomie- och ResvHrsUtskottet,
enligt förstnämnde Protocolls-Utdrag, hade
tillkännagifvit: ”det Utskottet ansåg sig icke tillkomma,
att, rörande frågan om de genom Reeognitions-skogarnes
Skatte-försäljning inflytande
medels användande, uti pröfning ingå, eller'något
hufvudsakligt Utlåtande meddela; så och
enär StatsUtskottets tanka i denna del, att desse
skatteköps-medel borde till RiksgaldsContoiret
aflemnas, för att derstädes disponeras, i samma
ordning, som för andra skatte löse-skillingar
finnes föreskrifvet, var det beslut, som blifvit
fattadt, och hvilket ej någonsin varit i fråga att
ändras af föl enade Utskotten, än mindre blifvit
det; synes det besynnerligt, att Herr Friherre
Cederström vid justeringen af den gemensamma
Den II Augusti f/m.
117
expeditionen gjordt den reservation: att StåtsUtskottet
i Betänkandet om Recognitions-skogarne
tillåtit sig, att enskildt göra tillägg utöfver
hvad i Utskottens sammansatta Plenum blef
beslutadt, innefattande tillstyrkande af afslag på
Konungens Nådiga Proposition, rörande användandet
af de för Recognitions-skogarnes försäljande
inflytande medel, på sätt Riksens Höglof.
Iige Ständer vid 1818 års Riksdag beviljat.
N:0*4.
Hörsamste Memorial!
.Sedan RiddarhusUtskottet, dels till följd af
den allmänna föreskrift, som innefattas i 4g §.
RiddarhusOrdningen, dels ock i grund af Högloflige
Ridderskapets och Adelns under den 29
sistlidne Januarii meddeldte remiss å Riddarhus*
Directionens vid denna Riksdag afgifne RiksdagsBerättelse,
företagit sig och jemväl fulländat
granskningen så väl af Riddarhus Directionens förda
Protocoller för den tid, som förflutit sedan sista
Riksdag, som ock af de sista 5 årens afslutade
Hufvudböcker öfver RiddarhusCassan och Adeliga
CadettScholae-fonden, jemte alla öfrige under
Directionens förvaltning ställde Cassör och
Medel, samt Utskottet till pröfning förehaft de
särskildta ämnen och hemställanden, som i omförmäldte
Berättelse förekomma; får Utskottet nu
öfver detta allt till Högloflige Ridderskapet och
Adeln aflemna sitt vördsamma Utlåtande, dervid
Utskottet, i afseende på uppställningen, skall
följa den ordning, som 5 Directionens Berättelse
n8
Den II Augusti e, m*
blifvit iakttagen, helst de, flere anmälanden, sorn,
i densamma innefattas, antingen i och för sig
sjelfva, äro af den beskaffenhet, att de fordra ett;
särskilt yttrande, eller ock gifva en lämplig anledning,
, uR i en mera systematisk ordning, genom
likartade ämnens sammanförande, framlägga
de omständigheter, hvilka vid Protocollernes
läsning ådragit sig Utskottets uppmärksamhet.
& U
Uti denna §, har R i dd arhu s U i re c tio n en. anmält
den tillväxt, sorn ej mindre RiddarhusGas»
san, än Adeliga Cadett'-Schplae-Fo.uden vunnit
under d,e sista 5 åren, utgörande för den förra,
7.215 Riksdaler g skill ingar „ 4 runstycken, och
för den sednare, 1.0,856 R:dy 24 sk. 8 rtst. B;co,
och Utskottet begagnar med nöje detta tillfälle
att förklara, det Utskottet funnit så väl sjelfva
Cassornes förvaltning vara med uppmärksamhet
och ordning af nu varande, Directionen förd,
som ock alla till densamma hovande låne-handlingar
uti ett skick, hvarigenom, fond emes. rätt,
och säkerhef för framtiden, är behörigen tryggad;
äfvensom, att de manga och till. en, del
vidlyftiga räkenskaper, hvilka angå dessa fonder,
äro med redighet och noggrannhet af Riddarl^u^Kaniereraren
fÖrfaOde.
Vid detta tillfälle nödgas, likväl Ufekottet
fullgöra en, obehaglig skyldighet, att inför Ridderskapet
och Adeln anmäla den förlust, sorn,
RiddarhusCässan och Stjernereutzska fonden, se-.
Ven II Augusti e, m.
«'9
dan sista Riksdag lidit af tillsammans 5ooo R:d
Råneo i capital utom räntor, härledande sig
derifrån, att ett på detta belopp af nu mera
aflidne Majoren Axel Printzenskjöld upptagit och
uti Frälsehemmanet Rud intecknadt lån, blifvit,
i anseende till inträffande särskildta omständigheter,
genom dom uti låntagarens Coneurs frånkänd
den företrädesrätt till betalning, som genom
berörde inteckning varit åsyftad och för
qassorne beredd, hvarigenom, enär andra Printzenskjölds
skulder ansetts böra framför ifrågavarande
fordran utgå utaf köpeskillingen för
Rud, hvarken denna köpeskilling eller- Printzenskjöjds
öfriga egendom lemnat något öfverskott,
jivaraf Cassorne kunnat utfå sin betalning.
Till närmare utredande af detta förhållande och
den Rättegång, som, efter det Concursmålet är
vordet hos Kongl-. Majit slutligen afgjordt, sedermera
blifvit af RiddarhusDirectionen anstäld
emot Majoren J. A. von Matern, såsom den
der, genom ett af honom utgifvit oriktigt betyg,
ansetts hafva varit en orsak dertill, att omförmäldte
fonder, på berörde sätt, blifvit i deras
rätt lidande, Ivar Utskottet låtit genom RiddarhusFiscalen
härom författa en omständlig Berättelse,
hvilken härjemte bifogas och hvarpå
Utskottet får sig vördsamt åberopa,
Då den förlust, som sålunda, drabbat RiddarhusCassan
o,ch Stjernereutzska fonden icke
kunnat förutses, utan först genom HofRättens
Dom i Concursen och den derpå följde försäljningen
utaf Ruds Hemman, blifvit uppenbar;
och de Ledamöter, hvilka på den tid lånet be
-
Ben 11 Au gusti f m.-
Yiljades, suttit i RiddarhusDirectionen, ernelfer--  tid till största delen genom döden algått, och i
öfrigt för deras förvaltning af Riddarhusets angelägenheter
vid 1817 och 1818 årens Riksdag,
efter RiddarhnsUtskottets tillstyrkande, erhållitett
så beskaffad! förklarande af Ridderskapets
och Adelns välbehag, som alltid varit såsom decharge
ansedd, återstår för nuvarande RiddarhusUtskottet,
i afseende på sjelfva målet, icke
något vidare att tillgöra, än att förhållandet
hos Ridderskapet och Adeln anmäla.
Härefter har hos Utskottet uppstått fråga*
huru med förlusten, sorn härigenom uppkommit*
borde förhållas För den del af lånesununau
eller 2000 R:dr jemte ränta, som af Riddarhus—
Cassan utgått, anser Utskottet någon ersättning
icke kunna komma 1 fråga, enär de öfverskott*
sorn genom capitationsafgiften eller annorledes
tilläfventyrs framdeles skulle kunna vinnas, och
under namn af ersättning för den tirnade förlusten
till Ridd arhus Gass an ingå, i allt fall bör
komma nämnde cassa till godo; men hvad åter
angar den summa af 5ooo R;drs capital, sorn
af framledne HofRättsRådet StjerncreutzAs Testamentsfond
utgått, har Utskottet funnit det
vara en både på rättvisa och hederspligt grundad
skyldighet å Ridderskapets och Adelns sida*
att så föranstalta, det denna summa blefve fonden
g tältgjord.
Förhållandet visar sig väl för det närvarande
sådant, att fonden genom räntor, sorn
blifvit hopsparde, innan utdelningen af p ensio
-
Den II Augusti f. m.
ner begyrdes, vunnit en tillväxt i dess capitalsumma
af i2Öo R:dr Banco utöfver hvad till
Riddarhuset blifvit såsom donerad fond först
aflenmadt, så att blott en mindre del deraf
skulle genom den nu inträffade förlusten vara
förlorad; men detta förhållande synes i Utskottets
Öfvertygelse icke kunna på något sätt förringa
rättmätigheten af den fordran, att fonden
bör oförryckt bibehållas vid den förkofran i capital,
densamma en gång erhållit.
Hvad åter angår räntans beräknande derå,
så enär densamma, under den förflutna tiden
icke till fonden ingått, och således ej kunnat
enligt testators föreskrift, årligen till pensioner
användas, och någon utdelning deraf för detta
ändamål ej eller nu mera, med iakttagande af
Testamentets föreskrift, kan äga rum, hvarigenom
en ersättning af räntan för den förflutna
tiden endast skulle blifva en tillökning i sjelfva
capitalet, hvartill åter skäl icke synes vara för
handen; anser Utskottet sig böra tillstyrka, att
den i räkenskaperne hitintills debiterade ränta,
utgörande 5-ji R:dr s4 sk. Banco, måtte afskrifvas,
och ränta å ofvanberörde capital icke
beräknas annorledes Stjernereutzska fonden till
godo, än ifrån den 1 Januari nästkommande
år 1824.
Till den således föreslagna ersättningen saknas
likväl för det närvarande, tillgång af RiddarhusCassans
egna medel, ännu mera förminskade
genom den förlust samma Cassa sjelf på
ifrågavarande lån lidit, utan nödgas Utskottet
122
jDen II Augusti e. m4
föreslå Ridderskapet och Adeln, att en sådan
ersättning må lenmas genom Capitationsafgiften^
på sätt hår nedanföre förmäles, och att Stjernereutzska
fondens fordran hos Majoren Printzenskjöld,
3ooo R.dr Banco, med ränta från d.
i Januari i824 må öfverföras på Capitations^f
giftsfonden, för att i den mån medel dertill
inflyta, i likhet med öfrige fondens, skulderbetalas.
§,■ 2.
Af a §. har Utskottet inhämtat; att till
följd af Ridderskapets och Adelns beslut, samt
Rong!. Maj ts f anledning deraf utfärdade nådiga
Kungörelse af den 2.3 fan. 1819, Capitationsafgifter
efter 2.4; sk. Banco för hvarje mantalsskrifven
adelig mansperson, som betalar bevillning
för förmögenhet eller njuter lön, blifvit
för åren 1817, 1818, 1819, 1820 och 1821 ifrån
Rikets samtelig® Lån uppburne, och till
Riddarhusets Cassa lefyerade, samt undertiden
använde till afbetalning å Capital och räntor af
Reparationsfondens skulder; att de sedan sista
Riksdag till följd af dels hföglofl Ridderskapets,
och Adelns då fattade beslut, dels RiddarhusDirectionens
förordnanden, vidtagne anstallter,
att förgylla Inseriptionerne nedan taket af de 5;ne
sjdorneaf Riddarhuset; att långs utmed vestra Riddarhusllygeln
anlägga en strandmur af sten, att
å nyo ommåla södra och vestra sidorne af Riddarhuset;
att anskaffa nya lyektor och lyktpålar
samt att anbringa en uppvårmningsanstallt
under RiddarhuaSalen, kostat tillsammans 6,847
Den II Augusti e. m.
Rufr t sk. 5 r;st, hvarigenom Reparationsfonden.
sorn den \ Maji 1818, häftade för eu skuld,
gf tillsammans 5ooo R:dr, jemte derå upplupne
obetalte interessen, ragst upptaga nya lån af andie
upder Adeliga JungfruStifts Djrectionens,
förvaltning stående Ronder, så att Reparationsfondens
Skulder vid sistledit års slpt, uppgått
till Capital 6,2.33 R:dr t6 sk., samt derå afbetalta
räntor 741 R:dr 12 sk., allt i Banco,.
RiddarhusUtskottet har låtit för sig framlägga
dea upprättade Hufvudboken öfver de sista
5 årens Capitati.onsttppbörd och vid anstäld;
granskning deraf, funnit densamma vijsord.a det;
f ofvanberörde måtto uppgifne förhållande, hvarjemte
Utskottet till vidare upplysning får hårhos
öfverlemna en af RiddarhusKasTiereraren,
särskildt upprättad calcul öfver betalningen, af
Reparationsfondens hittills varande skulder. Vid,
derefter inom Utskottet förehafd öfverläggning,
fi.uru den skuld Capitationsfonden, på sätt berördt
år, iråkadt, dels genom upplånte byggnadsbidrag
och dels genom öfvertagandet af
Stjernereutzska fondens förlust å Printzenskjöldska
lånet, må på det minst kånbara sätt för
Ridderskap.et och Adeln, kunna afbetala,», och,
hvilka föreskrifter, som till ett mera kraftigt
befordrande af detta ändamål, ån hvad hittills,
skedt, må vara nödige att för framtiden vidtagas,
har Utskottet kommit till den Öfvertygelse,
att omförmålte skuld icke kan, annorledes ån
genom en af Ståndet åtagen Capitationsafgift
godtgöras; men då, i afseende på frågan till
Rvad belopp en sådan Capitationsafgift hädan
-
124
Den II Augusti e, rn,
efter bör erläggas, Utskottet vid betraktande af
den tillökning i skuld, som Capitationsfonden,
(enligt hvad bär ofvan blifvit föreslagit, skulle
få vidkännas, funnit det hittills bestämda beloppet
af 24 sk. för hvarje Adelig mansperson, som
erlägger Bevillning för egendom eller njuter lön,
vara otillräckligt, så framt skulden, på en tid af
5 år, skall kunna afbetalas; och då Utskottet
jemväl anser betänkligt, att utsträcka betalningen
på längre tid, hvarigenom en betydlig förlust
i räntor skulle uppkomma; har Utskottet
ej sett någon annan utväg för sig återstå för
att vinna detta ändamål, än att till Ridderskapet
och Adeln hemställa, om icke Capi.tationsafgiften
må hädanefter utgå till samma belopp,
som den före 1816 utgjorde, och att således
hvarje Mantalsskrifven Adelig mansperson som
betalar bevillning för lön eller förmögenhet, må
ifrån nästa års början intill slutet af det år
då nästa Riksdag upphör, såsom Capitationsafgift
betala i R:dr Banco, oell bör med uppbörden
och redovisningen af dessa medel förhållas
på sätt hitintills stadgadt varit.
I sammanhang* härmed och då Utskottet
kommit i erfarenhet deraf, att Capitationsafgiften
för de Officerare af Adeln, hvilka tillhöra
de i Landsorterne förlagda Regementen, och
hvilken afgift af Regementsskrifvaren uppbäres,
icke alltid af denna sednare blifvit i föreskrifven
ordning redovisad, äfvensom i allmänhet
anledning förekommit dertill, alt en närmare
controll vore af nöden i afseende derpå, att
fonden verkligen erhölle hvad som under namn
Den II Augustii e. ttt,
m
af Capitationsafgift i Länen utgår, tror Utskottet
sig böra föreslå, att underdånig anhållan
måtte hos Kongl. Maj:t göras derom, dels att
samtelige Kongl. Majits Befallninghafvande kunde
i Nåder anbefallas, att låta hvarje år i LandsContoiret
upprätta ett sammandrag af Capitationsredogörelserne
för Länet, som i korthet
Upptager de personer, till namn och caracter,
hvilka erlagt Capitationsafgiften, hvilket sammandrag
sedermera borde i Länets allmänna
kungörelser införas med anmaning till vederbörande,
som saknade deras namn på denna förteckning,
och icke destomindre viste sig hafva
afgiften erlagt, att sådant i LandsContoiret till
rättelse anmäla, hvarjemte ett exemplar af den.
na förteckning alltid borde genom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes försorg insändas till RiddarhusDirectionen;
dels ock, att samtelige RegementsCheferne
kunde i Nåder erinras, att va^'
ka d eröfver, det RegementsSkrifvaren inom rätter
tid lefvererade och redovisade för den Capitationsuppbörd
han emottagit.
Slutligen och ehuru de reparationen som
på grund af RiddarhusDirectionens särskildta
förordnanden under sist förflutna 5 år blifvit
verkställde, varit, om ej alldeles oumgänglige,
åtminstone såsom behöflige att anse; dock likväl
ock som derest slika reparationer allt vidare skola
få fortfara, sådant ostridigt skall leda till den
följd, att Reparationsfondens skuld årligen tills
växer i stället för att minskas; och den förmo»
dan nu mera skäligen bör kunna göras, att några
betydligare reparationer, efter allt hyadj
1*6
Den u Augusti e, m.
redan blifvit tillgjordt, hädanefter under eh längre
tid icke skall komma i fråga, samt att såleledes
de, genom CapitationsuppbÖrden inflytande
meidel kunna helt och hållet till skuldens afbetalandé
Unvåndas; hemställer Utskottet, att
RiddarhnsDirectioneri måtte erhålla den ovilkorlig»
föreskrift, att den årligen inflytande CåpitationsUppbörden,
hädanefter endast bör till
detta ändamål äfsättas, så framt icke Ridderskapet
och Adeln särskildt skulle finna godt deraf
anslå thede! till Utförande af någon för Ståndet
uppgifven och beslUtad högst angelägen reparation
$ och att deremot kostnaderne till ailä
mindre förbättringar å Riddarhusets byggnader^
hvilka tkidd arhusDirectionen skulle pröfva ouitigånglige,
må bestridas af RiddarhusCassan; dervid
Utskottet likväl anser nödigt, att stadga det
vilkor; att Riddarhusbirectiönen ickb ina bé.
sluta om Verkstålligheteh af någon sådan förbättring,
hvilken fördrar utgift af 100 R:dr Och
derutöfver, utan att förut hafva hört RiddarhUsKamereraten
örn Cassans tillgångar och bör
alltid hans i detta afsfeende afgifvande yttrande
bhtståndligetl i Pfötoöollet intagan.
§• 3.
SedaU RiddarhiisDirectionen i det föregåfende
af dfchna §. anthålt: att Directiönen till
befrämjande af ofullständiga Genealogiers corn—
plettering, låtit genom Kungörelsers införande i
Svenska och Utländska Tidningar, till namn och
hummer uppgifva de Åtter, hvilkas Stamtaflör
fordrade tillägg, samt anmana vedefbörande al
Den ii Augusti e. m.
12 7
dessa Ätter, att en sådan brist afhjelpa, ehuru
denna åtgärd icke haft någon synnerlig påföljd;
att Riddarhuset sedan sista Riksdag fått såsom
Testamente af framlidne JustitiaeRådet Marks von
Wurtemberg emottaga dess Genealogiska samlingar;
och att 0975 Genealögiska tabeller blifvit
renskrifne och collationerade; hur RiddarhUsDirectionen
slutligen på anförde hkål hemställt,
att Underdånig anhållan matte hos Kongl.
Maj:t göras derom, dels att vederbörande Prästerskap
kunde anbefallas, att å de Genealogiska
förteckningar, sorn jemlikt Kongl. CircUlaibBrefvet
af den 4 Juli 1770, årligen böra af
detsamma Upprättas och genom UonSistorierneé
försorg till RiddarhusOirectioneU insändas; äfven
till år och datum uppföra hufvUdmähnens för
de sedan 1809 Adlade Åtters alla söner; till
deras födelse, giftermål och dödsfall; dels ock;
att sedan Directiönen nU mera på omförmåldte
sått erhåller underrättelse örn alla de af Riddfefskapet
och Adeln söm inom hvarje församling
i Ståderne och på Landet varda födde, vigde
och döde, Kongl. Rrefvet af den 5i Aug.
1762, hvarigenom det blifvit ÖfverStåthållaren,
Kongl Maj:ts Refallningshafvande och Regements.
Cheferne ålagdt; att till Directiönen aflemna Uppgift
på de af Adel å Svärdssidan, som blifva födde
och döde, kunde till all kraft och verkari
upphåfvas. Och får RiddarhiisUtskottet; soni
gillar de skål, hvarpå berörde hemställan sig
Stödjer, tillstyrka bifall å densamma, endast med
den förändring, att deri Prästerskapet föreslagnö
anteckningsskyldighet icke blott må sträcka sig
till ifrågavarande Adelsmäns sötler; utan jemväl
12$
toen it Augusti e. mi
till deras döttrar, enär de senare, såsom berättigade
att i Adeliga JungfruStiftet inskrifvas, synas
böra vara vid Riddarhuset kända och derföre
på Ättens Genealogie upptagne. I öfrigt
och då erfarenheten visat, huru obetydlig den
fördel varit som vunnits, genom de i sednare
tider ofta utfärdade Kungörelserna om Genealogiers
complettering, i jemförelse med de dryga
kostnader som de sarnmss införande i Tidningarne
och serdeles i Utländska Dagblad för
RiddarhusCassan medfört, tror Utskottet, att Directionen
hädanefter kunde anses hafva gjort nog
i ert sak, som ehvad utvägar än må vidtagas,
likväl ytterst måste bero af hvarje Adelsmans
eget välbehag, om han vill complettera sin Genealogie,
ell^r underkasta sig den påföljd, som
en ofullständig, vid inträffande Riksdag, mÖjeligen
kan för honom medföra, om Directioneil
ett år före hvarje Lagtima Riksdag och straxt
efter det kallelse till Urtima Riksmöte blifvit
utfärdad, låter i Stockholms Post- och InrikesTidningar
införa, hvad Författningarne, angående
Genealogiers complettering förmå, jemte uppgift
på de åtter, hvilkas Stamtaflor finnas ofull*
ständige; hvaremot allt sådan kungörande i Utländska
Dagblad synes kunna helt och hållet inställas,
och det så mycket häldre, som det i allt
fall tillhör en utifrån till Sverige inflyttande Adelsman,
hvilken vill tillgodonjuta någon sådan
förmån, som Svenske Adelsmän hår f Riket
tillerkände åro, att sjelf med lagliga bevis styrka
de uppgifter, på hvilka hans anspråk i denna
del sig grundar.
toen II Auguut i t. mi
139
I sammanhang med förevarande ämne, får
Utskottet anmäla, att Utskottet vid Protocollernes
låsning inhämtat, det RiddarhusDirectionen,
i anledning af derom gjord anhållan, genom beslut
den 25 Julii 1818, tillåtit f. d. ExpeditionsSecreteraren
C. F. Rothlieb, att för Descendencer,
hvilka ifrån Riddarhuset kunna utbegära»
och af honom, efter derom inför Directionen
gjord anmälan, författas och utskrifvas, uppbära
lösen emot förbindelse å hans sida, att vid
förefallande tillfällen biträda genom meddelande
af de Genealogiske upplysningar han kunde äga;
men då Utskottet i afseende på denna omständighet
funnit, att ehuru på den tid tillåtelsen
lemnades anledning dertill kunnat hämtas från
Rothliebs befattning med utgifvandet af en ny
HandMatrikel, och hans anställande såsom Extra
RiddarhusCanzlist vid den då korrt förut
slutade Riksdagen; likväl och då det icke år
möjligt för Andra RiddarhusCanzlisten, att enligt
sin skyldighet hafva vård om Riddarhusets
Genealogiska handlingar, derest någon person,
ej tillhörande Riddarhuset, jemväl skall till de
samma äga fritt tillträde, samt tillåtelsen, att emot
lösen utbekomma Genealogiska Utdrag, in.'
refattar ett medgifvande, som verkar på andra
RiddarhusCanzlistens rått, anser Utskottet, enär
i öfrigt någon anledning nu mera icke syne»
förekomma, till den förmodan, att Riddarhuset
skulle kunna i Genealogiskt afseende hafva någon
särdeles förmån af Rothlieb att förvänta,
sig böra till Ridderskapet och Adeln hemställa,
Bil, till Ridd. o. Ad. Pr. ,Vir. Band. g.
Dett II Augusti e. m.
om icke den honom i ofvanberörde måtto gifns
tillåtelse må för framtiden upphöra.
§. 4.
Denna §., som blött innefattar ett uppråknande
af utslocknade och tillkomne Ätter på
Riddarhuset sedan sista Riksdag* torde icke fordra
något särskildt yttrande*
§. B:
Uti denna §. har Directionen anmält, hvilka
Ledamöter af Ridderskapet och Adeln, sont
blifvit af Directionen gemensamt med 18520 ård
afgående Revisorer Valde i att å Ridderskapets
och Adelns vagnar deltaga i 1822 års Revision
af Stats- Banco och Riksgälds Verken, samt att
Directionen, i anledning äf en Ledamots anmälte
förhinder, att berörde förtroende emottaga,
genom särskildt inom Directionen anstäldt
val, kallat en annad medlem af Ridderskapet och
Adeln till Revisor i den afgårignes ställe. Enär
det sätt, hvarpå denna Ledamot blifvit till ifrågavarande
befattning utsedd, föranledt* enligt
hvad Utskottet haft tillfälle, att af Protocbllerne
erfara, till en särskildt cominunication emellan
Riksens Ständers år 1822 församlade Revisorer,
och RiddarhusDirectionen, dervid å ena
sidan upplysning om den grund, på hvilken
Directionen ansett sig behörig, att ensarn^ förrätta
berörde val, blifvit begärd, och å den
andra Directionen ingått i en detaillerad utveckling
af de skål, som grundlagt dess åtgärd i den -
Den II Augusti e. m.
*3*
na del, torde Ridderskapet och Adelns icke obenäget
anse, om RiddarhusUtskottet ingår i eri
närmare granskning af hvad sålrinda i detta amne
Förekommit.
' *'• a,? ^ . v-, V*. - t
Af
Protocollerne inhämtas* att Riksens Ståns
ders Herrar Revisorer, linder dert 18 Sept. 1822
af RiddarhusDirectionen begärt underrättelse om
de grunder, på hvilka Directionen ansett sig
böra i Herr Majoren Axel Reuterskölds ställej
ritan de öfrige Revisoretnes äf Ridderskapet och
Adeln medverkan eller deltagande i valet, utse
en ny Ledamot i Revisionen, då 47 §. i RiddarhusOrdningen
af den i3 October 1810, likväl
förmåddej att med val till Revisorer af
Ridderskapet och Adeln emellan Riksdagarne
borde förhållas, på sätt Kongl Kungörelsen af
den 19 Februari 1779 föreskrifver, och något
stadgande till förändring i förstnämnde föreskrift
icke vöre af Ridderskapets och Adelns
Revisorer kändt; att RiddarhusDirectionen samma
dag såsom svar härå méddeltlt, att. sora edligt
6g §. i nu gällande Riksdagsordning, de
ledigheter bland Riksens Ständers Revisorer,
soria emellan Riksdagarnfe rippköniMiä, Borde ersättas
genom nya val af dé Stånd der ledigheterne
inträffat, på dét sätt Stånden hvart för
sig lämpligast funné, samt 1 Ärt. 4 §. af den till
följd af Högloflige Ridderskapets och Adelns
vid sista Riksdags den aS Juni 18a 8 fattade
beslut, från sistberörde tid och ännu för närvarande
gällande instructiori för RiddarBusDifectionen
stadgade, att Directionen borde genom
^#1 återbesätta de ledighetér* söm emfellah Riks
-
132
Ven II Augusti <?, m,
degarne kunna yppa sig bland Revisorerne af
Ridderskapet och Adeln, Riddarhus-Direction
följaktligen, med tillämpning af G9 §. i Riksdagsordningen
och första Art. 4 §. uti RiddarhusDirectionens
instruetion, funnit sig icke
allenast behörig, utan jemväl pligtig, att, så
snart Major Reuterskjöld hos Directionen afsagt
sig den honom uppdragne Revisorsbefattning,
genast, på sätt sorn skett, skrida till val och
återbesättande af den uppkomne ledigheten; hvilket
förhållande RiddarhusDirectionen jemväl hos
Kongl iVlaj:t i underdånighet anmält; att den i
47 §• af den nu gällande Riddarhusordning befintliga
ofvan omförmålte föreskrift icke undfallit
Ridd arhus-Directionens uppmärksamhet;
. rnen som vid närmare jemförelse af 47 §. i RiddarhusOrdningen
med 69 §. i Riksdagsordningen
det tydligen visade sig, att den förra §:n
innefattade en inskränkning uti Högloflige Ridderskapets
och Adelnsiden sednare j|j. bestämdt
uttryckta och förvarade allmänna rätt att utan,
tillämpning af något särskildt Kongl. Maj:ts
pröfning understäldt och roed dess sanction fÖrsedt
stadgande, få, alldeles efter Ståndets eget
godtfinnande, örn val af Revisorer förordna;
samt 13 §. Riksdagsordningen förmådde, att
RiddarhusOrdningen borde, likasom de öfrige
Ståndens ordningar, vara i öfverensstämmelse med
Grundlagarne författad; hvaraf åter följde, att
når, såsom nu vore händelsen, en skiljaktighet i
föreskrifter, visade sig emellan Riksdagsordningen,
såsom Grundlag, och RiddarhusOrdningen,
Grundlagen måste framför RiddarhusOrdningen,
till åtlydnad och verkställighet förbinda, hälst en
Den II Augusti e, m.
motsatt grundsatts skulle medföra de. för Grundlagarnes
obrottsliga efterlefnad och bibehållande
i helgd, måst åfventyrliga följder, ansåg Dire.
ctionen ock, att det åberopade stadgandet uti
47 §. i RiddarhusOrdningen, hvilket icke elier
nu mera kunde efter dess ordalydelse verkställas,
hade i sjelfva verket upphört och förfallit,
ehuru det kommit att i §. qvarstå, derföre, att
RiddarhusOrdningen, fastståhl den i5 October
1810, sedermera icke förr ån vid sista Riksdag
undergått de jemkningar och rättelser, som i
följd af de under berörde tid uli Grundlagarne
tillkomne förändringar, bordt äga rum; hvadan
ock Höglofl. Ridderskapet och Adeln vid sista
Riksdag uti den då beslutna nya Riddarhusordning
förändrat ifrågavarande stadgande till
öfverensstämmelse med hvad 69 §. i Riksdagsordningen,
rörande detta ämne, föreskrifver,
och hvilken förändring äfven den 16 Juli 1818,
erhållit Kongl. Maj;ts Nådiga sanction.
Af denna framställning finnes, att grunden
för Directionens ifrågavarande åtgärd egentligen
livilar på lydelsen af den §. i instruetionen som
Directionen åberopat; men dervid får Utskottet
upplysa, att Ridderskapets och Adelns år 1818
fattade beslut, i afseende på förslagen till instruetion
och Lånreglemente, varit ef det innehåll,
att desamma skulle öFverlemnas till RiddarhusDirectionen
för att provisoriskt lånda till
efterrättelse intill nästa Riksdag, då RiddarhusDirectionen
uti dess Riksdagsberåttelse borde
utlåtande deröfver till Ridderskapet och Adeln
afgifva; dock att Directionen skulle äga, i llän
-
T)en il Augusti e, m.
delse betänkligheter eller svårigheter vid verkställigheten
i några delar deraf under tiden
skulle uppstå, efter att hafva dem till Protoeollet
anfört, att då tillämpi den hittills gällande
instructionen; att lydelsen uti den ifrågavarande
§. at instructionen tillkommit i följd af
en utaf Directionen sedermera eller år 1819
anställd granskning af berörde författning, då
ej mindre omförmålte, ån flere andra §§. blefvo
af Directionen på skål, so.m i Protocöllet åro
intagne, dels ändrade, dels jemkade, hvarefter.
D.irection öfverenskommit, att nåmnde instrucfion
sålunda öfversedd, skulle tjena till efterföljd;
att berörde 4 §. sådan den i sista RiddarhusUtskottets
förslag, blifvit författadt, år af följande
ordalydelse;
Genom val med slutna sedlar uppfyller äfvenledes
Directionen de ledigheter, som emellan
Riksdagar kunna yppa sig ibland Ridderskapet»
och Adelns Fullmägtige i Riksens Ständers Bank
och RiksgåldsContoir, äfvenledes bland Revisorerne
af Ridderskapet och Adeln öfver berörde
Riksens Stånders Yerk samt StatsVerkets förvaltning
och räkenskaper. Detta sednare val
sker samfält med de öfrige Revisorerne, och
sedan desse sin Revisionsförråttning slutat,skrider
RiddarhusDjreetionen samfält mert dem till
val af Revisorer för påst inträffande Revision,
samt att Directionen ansett denna Redaction
innefatta en pleonssme och derjemte vara genom
sin vidlyftighet otydlig, hvarföre Directionen
funnit densamma böra förändras sålunda, som
Directionen den åberopat. Nu, ehuru Riddar
-
Den 11 Augusti nt.
135
husUtskottet finner: att berörde 4 jj, i sista
RiddarhusUtskottets förslag icke bör anses så
Otydlig, att den ju kunnat af Directionen efter
ordalydelsen följas: att den redaction af instructionen,
som Directionen uppgjort icke bordt
af Directionen efterlefvas innan Ridderskapet
och Adeln densamma godkåndt, utan deremot,
i händelse betänkligheter mött i afseende på
omförmålte § s rätta förstånd, antingen Utskottets
förslag eller den gamla instructionen tillämpas
på sått Ridderskapet och Adeln föreskrifva,
och att Directionen vid så fatta omständigheter
icke ägt skål, att från denna förskrift afvika;
likväl och då för Directionens förmodade
rått, att få följa en egen öfvertygelse då ordalydelsen
af paragraphen ansetts otydlig, och att
i enlighet med en sådan åsigt, få inråtta sättet
för berörde vals företagande, den märkliga anledning
kan till Directionens fördel åberopas
och som icke bör Jernnäs utan afseende, att 17
§. i den af sista RiddarhusUtskottet uppgjorde
instruction medgifver frihet åt Directionen, i afseende
på densammas tillämpning, att vid möjligen
sig företeende särdeles tillfållen, då uti
instructionen antingen ingenting finnes föreskrifvif,
eller ock icke lemnar nog tydlig anvisning,
efter båsta vett, taga sitt beslut, samt Ridderskapet
och Adeln, dessutom vid denna Riksdag,
utan särskild remiss bifallit den del af BancoUtskottets
Betänkande öfver 1822 års Revisorers
Berättelse, hvarigenom Utskottet bland an
nät yttrat, att så vida Ridderskapet och Adeln
ansåge behöfligt, att Revisorernes gjorda framställning,
angående ifrågavarande Revisorsval
*3®
Ken II Augusti e, m,
skulle till någon särskild åtgärd föranleda, sådant
måtte ankomma på RiddarhusUtskottet att
deröfver sig utlåta j får Utskottet för sin del
hemställa, att RiddarhusDirectionens förfarande
vid omförmålte val, må anses icke vara af den
beskaffenhet, att någon väsendtlig anmärkning i
anledning deraf, bör äga rum; hälst Utskottet
icke kan undgå att inse det felaktiga deri, att
Revisorerne sjelfve skola välja deras medarbetare,
äfvensom, att det är onekligen mera lämpligt,
att den person, som blir utsedd till Revisor,
undfår innan förrättningens början, något
rådrum, både att skilja sig vid andra göromål,
och att i förvåg taga en närmare kännedom af
nödige författningar, hvilket icke kan inträffa,
om, med tillämpning af 1779 års Kungörelse,
den valde Revisorn, skall i samma ögonblick
sorn han kallas, tillträda ett så mödosamt och
graning* värf, som det, att på en ganska otillräcklig
tid öfverse Rikets hela Statsförvaltning,
§. 6.
Enär 6, 7 och 8 i Directionens berättelse
blott innefattar en Historisk framställning,
dels om de särskildta val, som under de sist
förflutna 5 åren, inom Directionen ägt rum,
till utseende af Revisorer öfver BancoDiscontVerkets
förvaltning och förra Riks-DiscontVerkets
fortfarande utredning, dels ock, om de
ledigheter, som bland Ridderskapets och Adelns
Fullmågtige i RiksgåldsContoiret och RiddarhusDirectionens
egna Ledamöter under berörde
tid inträffat, lamt huru Iedigheterne blifvit of
Ken II Augusti e, mi
•37
Directionen återbesatte; torde något vidare ytt^
rande deröfver icke erfordras.
§. 7.
Jemte en kort öfversigt af de förändringar,
som bland Tjenstemånnen vid Riddarhuset
timat sedan sista Riksdag, anmäler Directionen
i 9 §, dels att Directionen, i anledning af gjord
ansökning, tillagt förre RiddarhusFiscalen, Kammarherren
Falkenberg en årlig pension utaf
hälften af den lön, han på Riddarhusets Stat
såsom Fiscal innehaft, och dels, att Häradshöfdingen
Marks von Wurtenberg, vid dess afskeds?
tagande från första RiddarhusCanzlist-tjensten Ä
anhållit om pensions erhållande, i afseende hvarpå
Directionen för egen del yttrat, att, då han
dels såsom Extra Ordinarius, samt derunder
förrättad Ordinarie tjenstgöring, dels såsom
Riddarhusets Ordinarie Tjensteman på Stat, tillsammans
tjent öfver 20 år, ansåge RiddarhusDirectionen
honom å ena sidan vål vara beråt-,
tigad, att i grund af RiddarhusDirectionens instruction
erhålla pension, ehuru då redan så
många pensionairer blifvit på Stat till pensions
åtnjutande uppförde, som instructionen högst
tillåter; men ock å andra sidan, i anseende till
det särskildta förhållande, som härvid inträffat,
att något ledigt pensionsrum vid Häradshöfdingen
Marks von Wurtenbergs afgång icke gifvits,
denna fråga vara af den beskaffenhet, att densamma
borde underkastas Ridderskapets och
Adelns pröfning vid denna Riksdag, samt att
Häradshöfdingen Marks von Wurteaberg emel
-
*33
Den II Augustii e, rn.
lertid icke kunde få någon pension uppbära a
äfven om ledighet bland pensionairerne dess-»
förinnan skulle uppkomma.
I afseende på pensions tilldelande åt Kammarherren
Falkenberg, anser Utskottet Directionen
hafva rätteligen förfarit; men beträffande
Häradshöfdingen Marks von Wurtenberg; så e~
medan i5 §. i Artikeln \ förra RiddarhusUtskottets
förslag till Ijistruction för RiddarhusDirectionen
innehåller: ”att om någonafTjenstemännen
inom. Riddarhuset efter en tjenstetid
af 20 d 5o dr ifrån sysslan begär afsked eller
genom döden afgår
Directio
nen
äger, aft bevilja honom pension, i hvilken
omständighet den gamla Instructionen är af enahanda
lydelse, och någon annan mening deraf
ej skäligen kan dragas, än att med uttrycken:
*’en tjenstetid gf 20 d 3o dr, förstås sådan ,
hvarunder den, person, som är i fråga, varit på
Verkets ordinarie Stat uppförd, hvilket ock instämmer
med beräkningsgrunden för tjensteår i
afseende på de personer, hvilka till pension å
Kronans, Stat anses berättigade; samt en annan
tydning af nämnde föreskrift skulle ovedersägeligen
leda till oordning och missbruk, enär det
lätt kan inträffa, att personer under mångfalldiga
år blifva vid ett Verk qvarstående såsom
Extraordinarier, utan att derföre göra någon
eller åtminstone betydlig tjenst; ty och då i afseende
på Häradshöfdingen Marks von Wurtenberg,
rlet förekommer, att han först år 1810
blifvit ordinarie Tjensteman viii Riddarhuset,
från hvilken tid till den, då han begärde afsked,
D*n II Augusti e. ra.
139
^pdast nio år förflutit, finner RiddarhusUtskotfet,
det RiddarhusDirectionens beslut, i denna
;lel, icke är på författningarne grundadt, hvadan
Utskottet tillstyrker, att Häradshöfdingen
Marks von Wurtenberg må förklaras icke vara
berättigad, att någon pension från Riddarhuset
erhålla.
Vidare har Directionpn i denna §. hemställt,
att äldste sönerne af dc sedan 180g adlade Åtter,
måtte få rättighet, att såsom Tjenstemän
yid Riddarhuset varda antagne; och som Utskottet
uti sitt Betänkande, angående den nya Instructionen
, rörande denne omständighet redan
sig utlåtit; torde Utskottet endast få samma ytt-_
^ande här åberopa.
8°.
Sedan, RiddarhusDireotfonen uti to, §, an«i
^alt de särskildta Donationer, som efter siste.
Riksdag blifvit af framlidne Hof-Junkaren Johan
Otto Bergenstjerna , KrigsRådet och KammarJunkaren
Wilhelm Adojpfi de Silentz och aflidna
Fröken Ulrica Carolina von Hauswolff gjorde
till förmon för behöfvande Adelige personer serdeles
af qvinno-könet, och ställde under RiddarhusDirectionens
förvaltning; har Directionen i
sammanhang härmed förmält, att enär HofJunkaren
Bergenstjerna uti sitt Testamente förutsatt,
att de Galdenärer, hvilka erhålla lån utaf dess
fond voro berättigade till afdrag af Bevillningsprocenten,
Riddarhus Directionen, vid sådant förhållande,
väl ansett dem böra en sådan förmån
Den 11 Augusti e. ml
lills vidare tillgodo njuta; men då dervid förekommit,
att ett slikt afdrag skulle leda till en icke
obetydlig minskning af den årliga behållningen
utaf en fond , sorn är af den beskaffenhet, att
den, enligt jSi8 års Bevillnings.Förordnings föreskrift,
borde från Bevillningens erläggande vara
fri, har RiddarhusDirectionen funnit frågan
derom vara af den vigt, att den borde underställas
Ridderskapets och Adelns eget afgörande;
men då RiddarhusUtskottet har sig bekant,
att Riksens Högloft. Ständer vid denna Riksdag,
i afseende på grunderne för den blifvande Bevillningen,
stadgat, att någon befrielse från Bevillnings
erläggande för utlånte medel, hädanefter
ej må för Publiqve Cassör äga rum; torde
all vidare pröfning af förevarande ämne böra
förfalla.
§• 9-
Jemte tillkännagifvande af den tillökning i Stipendiernes
och FriCadettplatsernes vid Carlberg
antal, som sedan sista Riksdag , i grund af Adelige
Cadett-skolse-fondens vunna förkofran ,
blifvit , i öfverensstämmelse med Ridderskapets
och Adelns derom meddeldte föreskrifter, af RiddarhusDirectionen
beslutad och till verkställighet
befordrad; har RiddarhusDirectionen uti 11 §. tilli»
ka förmält, att då det ej kunnat undfalla RiddarhusDirectionens
uppmärksamhet i hvilka medel,
lösa omständigheter de ynglingar, sorn antagas
till FriCadetter vanligen sig befinna , såsom utgörande
just en af de hufvudsaklige grunderne för
erhållande af en sådan pl,ats, samt huruledes
Den II Augusti e. m.
141
den hjelp af 75 R;dr B:co en Fri-CadetC vid
dess utexaminerade , för närvarande får åtnjuta
i ändamål, att derföre uppköpa Uniform och
andra nödige klädespersedlar, följagteligen vöre
för honom högst ofullkomlig och ringa; hvaremot
en summa af omkring 555 R:dr 16 sk. B:co,
som nu utgör kostnaden för en FriCadetts underhåll
vid KrigsAcademien skulle, för en utgående
FriCadett, vara i berörde afseende mera
förenligt med hans verkliga behof och i betydligare
mån lätta hans ofta nog tryckande omsorger
vid inträdet på den kostsamma militära
tjenstemannabanan,har Directionen ansett sig härj
afhämta anledning, atthosRidderskapet och Adeln
hemställa, om icke enär något af de å Adeliga
CadetSkolans fond nu mera befmdtlige 3:ne FriCadett
rum, hädanefter blifver ledigt, återbesättandet
deraf måtte, på ett år uppskjutas, och den
summa, som eljest under en sådan tid skulle
användas till en FriCadetts underhåll , i stället
hnge anslås, såsom eqviperings-penningar åt den
utgående FriCadetten.
Och som RiddarhusUtskottet fullkomligen
instämmer i de åsigter Directionen i detta ämne
yttrat; får Utskottet tillstyrka bifall å RiddarhusDirectionens
i denna del gjorda hemställan.
I sammanhang med nu förevarande ämne,'
och som RiddarhusUtskottet under låsning af
RiddarhusDirectionens Protocoll inhämtat, att
olika behandlingssätt vid stipendiers bortgifvande
understundom blifvit inom Directionen följdt,
I42
Den II Augusti c, m.
i det, att sådant vanligen skett efter det ledigheten
någon tiel förut varit till sökanders un.
derråttelse i allmänna Tidningarne kungjord;
men ock, ehuru mera sällan, att stipendierne
blifvit disponerade genast efter det ledigheten
år vorden hos Directionen anmäld; alltså och
då någon bestämd föreskrift härom, så vidt Utskottet
kunnat utröra, icke finnes; men sådant
icke destomindre synes vara af behofvet påkalladt;
får Utskotlet till Ridderskapet och Adeln
hemställa, om icke stadgas måtte, att hädanefter
hvarken stipendium eller fri Cädettrrim
jmå af Ridöärhustiirectioberi bortgifväs forir; åri
detsamma varit tvenne månader såsom ledigt i
Tidningarne kungjordt, räknadt från den dag, då
ledigheten i Stockholms Post- och InrikesTidningar
första gången införes, qch hvilket kilbgörande
bör trenne gånger förnyas.
§• ib.
Då RiddarhusUtskottet uti ett särskildt afgifvet
Betänkande, anmält den af Utskottet
•verkställde granskning äf det vid sista Riksdag
uppgjorde förslag till eh hy insfruetion för RiddarhusDirectionen
och Riddärhiisets Émbetsoch
Tjenstemän, jemte resultaten af en sådan
granskning, samt tillika upplyst orsaken, hvar.
före Utskottet ansett sig böra tills vidare uppskjuta
med pröfningen af förslaget till ett nytt
Lånreglemente; torde Utskottet, i afseende på
hvad 12 § af Directionens Berättelse, rörande
dessa ämnen, innehåller, nu icke behöfva att
ingå i något ridare yttrande,
l)en ii Augusti e, m.
§ 11-
Då de skål RiddarhusDirectionen uti i3 §.
anfört emot fortfarandet af det AdvocatFiscalen
i Kongl. Götha HofRått, Lagmannen O.
Hedenstjerna vid sista Riksdag, af Ridderskapet
och Adeln beviljade årliga arfvode från
RiddarhusCassari af 20 R:dr Banco för bevakande
inom HofRåtten af Riddarhusets ahgelågenheter;
att nemligen bemålte AdvocatFiscal
under de sednare åren för Riddarhuset icke
haft någon befattning; att dess biträde äfven
framdeles sällan torde behöfva påkallas, och att,
öedan Kongl. HofRåtten öfver Skåne och Blekinge
blifvit inrättad, Riddarhuset äfven derstädes
kimde få mål anbångige, hvarigenom AdVocatFiscalen
vid samma HöfRått af det förhållande;
som i afseende på Lagmannen Hedenstjerna
nu ägde rum, tillåfvfentyrä thilde
hämta anledning, att jemväl fördra något
årligt arfvode, hvilka utgifter hvarje år,
titan motsvarande gagn, skulle i längden blifva
för RiddarhusCassan i märklig mön betungande,
synts Utskottet vara vål grundade; tillstyrker
Utskottet, att det AdvocatFascalen, Lagmannen
Hedenstjerna anslagna arfvode må med detta
års slut upphöra, samt att Directionen i stället
to& äga att lemna vederbörande AdvocatFiscaler
fen lämplig vedergällning vid hvarje af de tillfällen
då deras biträde påkallas.
§. 12.
tJti x4 $. har RiddarhusDirectionen på ari;
144
Den II Augusti e. m.
förde skål hemställt, att Ridderskapet och Adeln
skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Rikets HofRåtter mätte i Nåder
anbefallas, att vid de tillfållen, då någon under
Förmyndarevård ställd Frälseman varder af HofRåtterne
från Förmyndares biträde befriad, derom
lemna Riddarhus-Direction underrättelse;
men då Kongl. Maj:t till följd af Ridderskapets
och Adelns gjorde underdåniga anhållan under
den 6 September 1818 i Nåder förordnat, att
HofRåtterne böra hos RiddarhusDirectionen tillkännagifva,
då någon. Frälseman gör Cession,
eller sedan han enligt lag till myndiga år kommen
är, blifver under förmyndare ställd; och
efter det ett sådant förhållande blifvit i officiel
väg hos Directionen kändt, det så mycket hellre
synes tillhöra en så beskaffad persons egen omtanka,
då han återfått rättigheten att sig och
gods sitt sjelf råda och, med anledning deraf,
vill sin Riksdagsmannarätt utöfva, att sjelf inför
Directionen visa, det ofvanberörde hinder
upphört, som han, genom ett sådant tillkännagifvande,
endast bereder sig sjelf en fördel,
hvars erhållande icke lämpligen bör vora förenad
med ökadt besvär för ett allmänt Embetsverk
och dess Tjenstemän; alltså finner RiddarhusUtskottet,
på dessa skål sig icke äga någon
anledning, att å RiddarhusDirectionens berörde
hemställan tillstyrka bifall.
§. i5.
Sedan RiddarhusDirectionen uppå gjord för
frå
-
Den ii ^Augusti <*. ni.,
frågan hos ÖfverPostDireCteursEmbetet inhämtat,
att till följd af de, angående Postverket i
Riket gällande Författningar, nemligen Kongl.
Brefven till CancelliCollegium af den 21 Julii
17'ba och den 27 November 1772, RiddarhusDirectionen
icke kunde undgå, att utbetala lösen
för de till Directionen ankommande fribref;
har RiddarhusDirectionen, på den grund, att berörde
fribref endast innesluta antingen Genealogiska
förteckningar från Rikets Consistörier;
eller räkenskaper Öfver RiddarhUsCapitatiönsafgiften
från Kongl. Majds Befallningsliafvander;
samt att lösen föp sådana bref årligen uppgå
till ett ganska betydligt och RiddarhusCassari
betungande belopp, uti i5 §. anmält, detta förhållande
till den åtgärd, som Ridderskapef beli
Adeln kunde finna lämplig I anledning häraf
bör Utskottet upplysa, ätt vid efterseende i råkenskaperne,
det funnits, att den sålunda af
Riddar! usCassnn utbetalte lösen för ankommande
fribref till Riddarhus-Directionen, årligen
uppgått till omkring 80 R:dr Banco; och får
Utskottet för egen del yttra, att en ändring i
Författningarnes föreskrift, angående ifrågavarande
lösens erläggande, synes så mycket meni
vara af rättvisa och billighet påkallad, som, ef.
ter hvad dagliga erfarenheten visat, en slik de.
bitering af Postporto icke drabbar enskildfa personer,
som med Publika Verk,, hvilka tillgodonjuta
fribrefsråttighet, hafva något att göra och
derföre måste med dem brefvåxla; äfvensom det
hiå hända, i denna de! olika förfares; i afseende
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. VII. Ra«d. t«;
148
Ven II yJuqusti t. m.
med andra Directioner, som med Riddarhusets
kunna jemföras; men då denna fråga i och för
sig sjelf år af Bevillnings egenskap, såsom ledande,
ehuru obetydligt, till minskning af PostVerkets
inkomster och RiddarhusUtskottet dessutom
har sig bekant, att en dess Ledamot vid
denna Riksdag särskildt våekt motion om anskaffande
i allmänhet af en slik betalning för
ankommande fribref; hvilken motion blifvit till
BevillningsUtskottet remitterad; anser RiddarhusUtskottet
vid ett sådant förhållande, sig nu
endast böra intör Höglofl. Riderskapet och Adeln
tillkännagifva sin tanka i detta ämne, utan
att likväl deri meddela något särskildt tillstyrkande.
§• >4-
Jemte anmälan, det RiddarhusDirectionen i
anledning af f. d, ExpeditionsSecreteraren Rothliebs
gjorde afsägelse af det honom utaf Ridderskapet
och Adeln lemnade uppdrag , angående
tryckningen af Ståndets Prototocoll för sista Riksdag,
gått i författning om samma trycknings
fullbordande; och att den vid Riksdagens början
vore i det närmaste fulländad, har RiddarhusDirectionen,
rörande tryckningen af Ridderskapets
och Adelns Protocoller så väl vid denna
som framdeles blifvande Riksdagar, hemställt,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
lämpeligt, att åt RiddarhusUtskottet uppdraga,
att under påstående Riksdag besörja en sådan
Protocolls-tryckning,samt att fortsättningen deraf,
i händelse den vid Riksdagens slut icke skulle
Den il Augusti e» m.
149
vara fulländad , kunde sedermera af RiddarhusDirectionen
öfvertagas och fullbordas.
Då det långsamma fortskridandet af tryckningen
utaf Ridderskapets och Adelns Protocoller
vid 1817 oc’h 1818 årens Riksdag fästat
flere personers uppmärksamhet, och fråga derom
varit väckt jemväl inom Ståndet vid denna
Riksdag; liar RiddarhusUtskottet ansett sin pligt
fordra, att förskaffa sig en fullständig kännedom
om Directionens åtgärder och beslut i denna
frågan, samt huru mycket af Protocolls tryckningen
som ännu återstår att verkställa innan den
kan såsom fullbordad anses. Rörande den förra
omständigheten har Utskottet låtit utur Directionens
Protocoller sammanfatta en Berättelse, som
omständeligen visar hvad Direction i ämnet tillgjort
, och hvilken för korrtheten skull härjemte
åberopas, hvarjemte Utskottet får, efter
ett noggrant Öfvervägande af förhållandet, och
de skäi Directionen i silt Protocoll anfort, för
dess undandragande , att förr, än Rothlieb godvilligt
afsagdt sig trycknings-bestyret, dermed
taga befattning, för egen del yttra, det Directionen
efter Utskottets omdöme, uti sitt handlingssätt
i denna sak, sökt å ena sidan, att till
det yttersta förvara en enskild mans rätt honom
gifven, utan förbehåll, af Riderskapet och Adeln,
och på den andra, alt icke ingå i sådane åtgärder,
dertill Directionen genom särskildta föreskrifter
icke varit uttryckligen uppmanad,
men hvilka deremot i flera afseenden ålegat andre
Authoriteter att vidtaga; hvadan någon anmärkning
emot Directionen i denna del, skäli
-
15»
Den Ti Augusti e^m.
gen icke synes kunna göras; men då Utskottet,
af hvad i detta mål förekommit, tillika erfarit,
att ej mindre Boktryckaren Grahn, än numera
aflidne Boktryckaren Gadelii Sterbhus äga fordringar
för verkställd Protocollstryckning till ett
sammanlagdt; belopp af 881 Rull. 12 sk. Banco,
som vid detta års början ännu vorn ohetalte;
och att vederbörande, intill dess sådant skett,
vägrat att de tryckta Exemplaren utlemna ; och
detta förhållande, om det finge längre fortfara,
skulle genom det, ifrån en sådan qvarstad uppstådda
hindret för Protocollernes utdelande, vara
till sine följder af alldeles enahanda beskaffenhet
med den händelse, att Protocollerne alldeles icke
varit tryckta, men hvilket likväl finnes i Grundlagarne
ovillkorligen påbjudit; anser Utskottet
af sådan anledning, och till beredande af verkställighet
utaf ett, för spridandet af kännedomen
om Fäderneslandets angelägenheter, så vigtigt
bud i våra Grundlagar, sig böra till Ridderskapet
och Adeln hemställa, 0111 icke , genom särskild
skrifvelse till Kongl. Maj;t, underdånig anhållan
kunde göras derom, att Kongl. Maj;t täcktes
i Nåder anbefalla vederbörande, att infordra
en specifiqve redogörelse för de allmänna
medel, som blifvit använda till tryckning af Ridderskapets
och Adelns Protocoller för 1817 och
1818 arens Riksdag, och densamma derefter till
noggrann granskning företaga, samt att, derest
det skulle finnas antingen, att en sådan granskning
fordrade en längre tid eller ock att dervid
anledning tilläfventyrs förekom emot redogöraren,
att han vid penningarnes utbetalande för
berörde ändamål och beloppets verificerande, icke
Den 11 Augusti mt
så förfarit, som Riksens Ständers beslut, i afseende
på tryckningen af Ståndens Protocoller
innehåller, Kongl. Majit i dessa fall, täcktes af
andra medel förskottsvis till Riddarhus Directionens
disposition anordna så mycket, som erfoclras
för att godtgöra ofvannärnnde Boktryckare
deras rättmätige och i 5 år förhållne fordringar,
så att berörde exemplar omsider må varda för
Ridderskapets och Adelns Ledamöter och det
allmänna tillgängelige.
Beträffande åter den sednare omständigheten,
eller huru mycket som af Protocollerne
ännu finnes otryckt, har Riddarhu-Secreteraren
inför Utskottet hörd, förmält, att Protocollerne
för den 8 för- och eftermiddagen. 9, 10 och 11
för- och eftermiddagarne samt den 12 och iå
Juni 1818, ännu återstå att trycka, hvilka Protocoller
förmodas upptaga omkring i5 tryckta
ark; samt att orsaken hvarföre utgifvandet af
dessa Protocoller, hvilka vid Riksdagens början
voro otryckta, sedermera icke kunnat ske, lage
deri, att RiddarhusSecreteraren varit, genom tätt
infallande Plena och en vid denna Riksdag mer
än tillförene vidlyftig Protocollsföring, alldeles
urståndsatt, att medhinna något vidare, ån det
som för årendernas oafbrutna gång dagligen
erfordrades, och att RiddarhmSecreteraren derföre
ej kunnat, i afseende å dessa Protocoller,
verkställa det slutliga genomseende till vinnande
af ett städadt språk, som alltid tillförene
iakttagits, saint följaktligen ej eller föranstalta
om utskrifning af naanuscript för Boktryckarens
sysselsättande.
152
Den II Augusti e, m.
RiddarhusUtskottet, sorn ej kunnat undgå
att inse det grundade i dessa omständigheter,
har ansett sig bora låta dervid bero, under förhoppning,
att RiddarhusSecreterart n efter slutadt
Riksmöte icke har någon möda ospard,
att så skyndsam! sorn o öjiigt, låta de ån otryckta
Protoeollerne från Pressen utkomma, hvaröfver
Riddar husDirectionen jemväl torde anmodas
att hat va tillsyn j och finner RiddarhusUtskottet
i öfrigt icke någon betänklighet dervid
att tillstyrka bifall å Ridd mhusDireclionens särskildt
gjorde hemställan, huru med tryckningen
af Ridderskapets och Adelns Protocoller för
framtiden må förhällas; hålst Utskottet i förslaget
till den nya insfructionen för RiddarhusDirectionen
uppställt föreskrifter, sorn härmed
åro fullkomligen instämmande.
§. .5.
Sedan RiddarhusUtskottet sålunda granskat
och meddelat utlåtande öfver RiddarhusDii eetionens
vidtagne åtgärder och gjorda hemstållanden,
uppfyller RiddarhusUtskottet en lika angenäm,
som af Directionen rättvist foidrad pligt,
då Utskottet till Ridderskapet och Adeln hemställer,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle
finna för godt, förklara RiddarhusDirectionen
Ridderskapets och Adelns tillfredsställelse och
välbehag ofver det sätt, hvarpå Riddarhusårenderne
blifvit, sed m sista Riksdag af Directionen
förvaltade; hvilket dock allt till Högloflig©
Ridderskapets och Adelns vidare ompröfvande
Den 11 Augusti e* m.
>53
vördsamt öfverlemnas. Stockholm den 18 Juli
1820.
På RiddarhusUtskottets vägnar-.
C. G. Spens.
N. Snoilsky.
Berättelse
angående Riddarhusets Rättegångar emot Matoren
Printzenjköhls Cvncursmassa och Majoren
J. A. von Matern.
Majoren och Riddaren J. A. von Matern
försålde till Majoren och Riddaren Axel Printzenskjöld
och dess Fru i lifstiden, den 4 Febr.
18 i4, Aspebergs Säteri 2 mantal med derunder
lydande Torestorp, e tt tredjedels mantal Rå och
Rör, Rudda med öfrige Torp och Lågenheter,
samt Frälsehemmanet Rud ett mantal, och lilla
Abortan en tredjedels mantal med hvad derunder
hörer, allt beläget i Carlstads Lån. KöpeContractef
innehåller huru och när köpeskillingen
skulle liqvjderas och, i enlighet dermed,
borde utom de förut intecknade skulder, som
köparne sig, till belopp af 17,000 R:dr Banco
iklädde betalas den 18 Julii i8t4, 4ia5 Rldr
Banco. Två dagar efter denna betalningstid, eller
den 20 Julii nämnde år, utfärdade Herr Majoren
J. A. von Matern, hvilken samma * dag
KöpeContractet är dateradt, utgaf särskilt salubref
på Hemmanet Rud, bevis derom, att fulla
Men \l Augusti ef vt»
köpeskillingen, enligt rlet af honom utfärdade
Köpebref på Hemmanet Rud, blifvit till honom
betald, sorn dermed qvitterades.
Under tiden sökte Herr Majoren A. Printzenskjöld
hos RiddarhusDirectionen ett lån af
booo R;dr Banco emot förskrifning enligt förmulairetj
och första inteckningen i Hemmanet
Rud, inom dess halfva värde, efter derå af Domaren
i orten skedd uppskattning: och då vid
åtkomsthandlingarne till samma Hemman varstt
anmärka, det Hemmanet i lånesökandens hand
ej var fagståndet, så företeddes ofvannämnda
bevis, på det att någon förmonsrått för obetald
köpeskilling icke skulle kunna lånda RiddarhusCassan
till förfång.
Enär således de föreskrifter som Reglementet
för lans erhållande af RiddarhusCassan bestämmer,
syntes iakttagne, och då intet svek
kunde förmodas med beviset att köpeskillingen,
verkligen var betald, hälst hvarken KöpeContractet
eller Salubrefvet innefattade eller utmärkte
före belia I i af inteckning för återstående
köpeskilling; så beviljade RiddarhusDirectionen
Herr Majoren Axel Printzenskjöld förberörda
af honom sökte lån.
Sedermera då Herr Majoren Axel Printzenskjöfds
Concurs yppades, bevakade icke allenast
ComrnerceRådet Norström utan ock Majoren
J. A- von Matern sjelf, oaktadt det utgifva
betyget, intecknade fordringar såsom resterande
köpeskilling? och vid gjordt påstående.
Den i I Augusti e. m,
15 J
under skriftväxlingen, å RiddarhusCassans vågpar,
om förmonsrått framför dessa resterande
köpeskillings fordringar i anledning af omförmåide
bevis, har Herr Majoren J. A. von Matern
invåndt, att samma bevis icke innefattade
mer eller mindre, ån ett åberopande af köpebrefveis
innehåll, hvartill qvittencet sig hänförde,
och således skulle hvarken bevisa att köpeskillingen
annorlunda ån genom Köpeskillingsreverser
blifvit betald, eller upphäfva och förringa
den Herr Majoren såsom säljare tillkommande
förmonsrått för hans inom laga stånds-,
tidens sint intecknade fordran-,
I anledning, häraf, förklarade Kongl. Svea
IIofRått uti CoruursDomen, att då Majoren J,
A. von Matern» betyg af den 2p Juli 18iden.
däst innehöllc, att köpeskillingen för Hemmanet
Rud vöre enligt köpebrefyet befald, men dess
innehåll i thy fall emot 11 Gap, 2 §. JordaBalken
något vitsord ej medförde, kunde RiddarhusCassan
icke erhålla betalning utur de intecknade
fastigheterne, innan berörde resterande
Köpeskiliingsreverser blifvit betalde. RiddarhusGassan
dock obetagit, att dä ort och ställe
som vederborde, bäst den förmådde söka ersättning
af Majoren von Matern för den förlust
eller brist i Concursen, som RiddarhusCassan
förmenade honom böra vidkännas.
Vid underdånigt ändringssökande i; denna
HofRättens Dom androgs , att om i allmänhet
är antagit, det intygande som vanligen i köpebref
lemnäs, öfver betald köpeskilling. icke in
-
i$6 jVen H jftogusti e* rrt,
Befattade Bevis, att contant betalning blifvit
erlagd; så oeh enär säljaren såsom i förevarande
fall lemnar i ett qvitto , (som icke är något
utdrag af köpebrefvet utan en särskild handling)
det intygande, att fulla köpeskillingen blifvit betald,
så måtte ett sådant intygande innefatta någon
ting, och detta kan aldrig vara annat, än
att betalning blifvit lemnad med contant eller
annan valuta, men icke medelst köparens skuldsedlar
, som i dylikt fall, på en gång skulle utgöra
både betalning och förbindelse till betalning
och att dessutom köpecontractet utvisar, det
första afbetalningen å köpeskillingen var betingad
att verkställas den i8:de Julii ]8i4 med
4,125 Rjdr Banco; och då Herr Majoren J. A.
von Matern den so i samma månad qvitterat
fulla köpeskillingen för hemmanet Rud , måtte
- väl derigenom anses intygadt ej blott, att berörde
summa blifvit erlagd, utan ock att återstoden
af hvad för samma hemman belöpte redan blifvit
säljaren godtgjord, utan att någonsin bordt
befaras, det säljaren vidare kunde äga anspråk
för resterande köpeskilling eller derföre söka inteckning
, i synnerhet som rättighet dertill icke
uti köpecontractet blifvit förbehållen samt att
det alltså syntes ostridigt, det Majoren J. A.
von Matern aldrig borde kunna tillgodo njuta
någon sådan förmonsrätt, äfvensom att, i följd
deraf, en lika förmonsrätt ej eller kunde äga
rum i afseende på de af CommerceRådet Norström
bevakade fordringar, hälst hans rätt i detta
fall måste vara enahanda med den Herr Majoren
J, A. von Matern såsom säljare, på grund
af samma köpeskilling Reverser, ägde: och an
-
Den II Augusti e. m.
157
hölls af dessa skäl i underdånighet om den ändring
uti HofRättens Dom , att RiddarhusCassan
måtte tillerkännas rätt utbekomma dess i hemmanet
Rud intecknade fordran med derå upplupne
och upplöpande Räntor sanpt åbragte kost.
naclér enligt den intecknade skuldsedelns innehåll
, framför Majoren von Materns och CommerceRådet
Norströms fordrings-anspråk i samma
hemman ; men i den oförmodade händelsen
att Kongl. Maj:t skulle finna, att de af Corn
mereeRådet Norström bevakade fördringar verkligen
till en del utgjorde återstående köpeskilling
för hemmanet Rud, samt att förmonsrätt derföre
kunde äga rum; så yrkades i underdånighet, det
Kongl. Majit måtte i Nåder förklara, att då en
olaglig sammanblandning skett af köpeskillingarna
för Aspeberg och Rud, de samma borde från
hvarandra skiljas , på det sätt , alt de afbetalningar
som af Herr Majoren Printzenskjöld blifvit
gjorde, tillika med den del af köpeskillingsfordran,
som ännu innehades af Herr Majoren
von Matern måtte få beräknas hafva innefattat
den af Majoren von Matern qvitterade köpeskillingen
för hemmanet Rud , och endast så stor
del af CommerceRådet Norströms fordran sorn
svarade mot återstoden af samma köpeskilling,
förklaras vara uti hemmanet Rud intecknad
och tillerkännas förmånsrätt'till betalning
derutur.
Kongl Majits Nådiga Dom i anledning häraf,
gifven den 28;de Augusti 1820 innehåller,
att Kongl. Majit pröfvat rättvist gilla det slut
hvaruti HofRätten stannat.
Ef en II Auguslii e„ m9
Under tiden hade sysslomannen jemte en
af Borgenärerne uti Majoren Axel Printzenskjöld»
coneours, emot RiddarhusDirectionejls protest,
vid utlyst Auction den syide Mars 1820 å bemälte
Majors till creditorernes förnöjande afträdde
fasta egendom beslutat, att samma egendom
skulle på en gång och ostyckad den i8:de näst
derpå följande Julii försäljas; oaktadt RiddarhusCassan
hade inteckning särskildt uti det bland
fastigheterne varande hemmanet Rud: och sorn
RiddarhusCassan möjligen kunde till sin rätt blifva
förnärmad derigenom, att detta hemman,
på berörde sätt försålides , hälst köpeskillingens
belopp för hvarje hemman eller del, etter en
sådan åtgärd, svårligen skulle kunna utredas;
så och med anledning häraf, samt till förekommande
af alla de stridigheter , sorn af den gemensamma
försäljningen blefve en följd, söktes
hos Kongl. Hof-Ratten att ofvannämnde Beslut
måtte varda ogildt förklaradt och deremot stad*
gas , att hemmanet Rud vid den blifvande Auctionen
borde särskildt försäljas ; men Kongl.
Ho/Rätten förklarade genom Utslag den 2o;de
April 1820 sig icke kunna med detta ämne omedelbarligen
befatta , hvaruti i underdånighet söktes
ändring, som Kongl. Majit dock ej fann skäl
att bilalia.
Denna försäljnings åtgärd blef ock för RiddarluisCassan
likgilltig , sedan den, genom Kongl.
Maj:ts ofvanberörde Dom i Herr Majoren Å.
Prinfzenskjölds concurs, förlorat förmonsrätten
framför köpeskillingsfordringame, hvilka utgjorde
ett så stort belopp att RiddarhusCassan icke
Een ri Augusti e. m*
vidare hade något hopp om ersättning af Concours
massans fastigheter, hvilket vid deras försäljning
äfven visat sig.
Såsom äfven anfordt är, hade RiddarhusCassan
både genom Kongl. Hof-Rättens och
Kongl, Maj;ts Dom i Herr Majoren A. Printzenskjölds
Concoursmål, erhållit rätt, att af
Majoren J. A. von Matern söka ersättning för
den förlust eller brist i concoursen, sorn RiddarliusCassan
förment honom böra vidkännas i
och i anledning deraf blef han stämd till Carlstads
KämnersRätt, hvarvid å RiddarhusDirec'.
tionens vägnar androgs hufvudsakligen följande,
Riddarhus-Diréctiotieil förmenade, att då
KÖpeContractet, uti hvilket Aspeberg med underlydande
år skiljdt från Rud, hvarå ock särskildt
salubref år utfårdadt, bestämmer betalningssått
och tid, utan förbehåll om inteckning
för återstående köpeskilling, samt köpebrefvet
på Rud ej innehåller något derom, och de för
återstående köpeskilling af Herr Majoren A<
Printzenskjöld utgifne skuldebref ej eiler lemnade
tillstånd till inteckning, samt åndtligen det
särskildta qvitteneef, långt efter köpebrefvet utfårdadt,
sedan första afbetalningsterminen föriidit,
uttryckligen bestämde, att Herr Majoren
Printzenskjöld och Herr Majoren von Matern
betalt fulla köpeskillingen enligt köpebrefvet på
Hemmanet Rud, hvilken dermed qvitterades; så
hade, enär Herr Majoren von Matern å ett så
lydande qvitto gifvit den tydning, att det ej
skulle innefatta annat erkännande af betalning,
Dtn 11 yfugusli t. m.
ån sjelfva köpebrefvet, Herr Majoren, hvilken
icke kunnat vara okunnig om anledningen hvarföre
Herr Majoren A. Printzenskjöld begärdt
särskildt qvitto på köpeskillingen, ådagalagt antingen
en obetänksam lättsinnighet, att utfärda
en handling den han sjelf ansett betyda intet,
eller . ock ett så stadgadt uppsåt, att med en
handling, som han med flit och efter eget begrepp
tillskapat tvetydig, förleda RiddarhusDirectionen
eller någon annan, att Herr Mjoren
von Afatern i hvilketdera fallet som hålst, ej
kunde undgå att derföre ligligen ansvara. I
grund hvaraf och då härtill kom, att Herr Majoren
von Matern, som till säkerhet för återstående
köpeskilling, den 28 September 1814, hegardt
och den 5i Januari 1815 erhållit inteckning,
ej mindre uti Aspeberg och Torestorp,
ån ock uti Rud och Lilla Abortan, sedermera
den jo Februari 1816 medgifvit Banken för
6000 R:dr företräde uti Aspeberg och Torrstorp,
framför Herr Majorens återstående köpeskiilingsfordran,
genom hvilken RiddarhusDirectionen
ovetande tillkomne åtgärd, RiddarhusCassan,
sedan Köpeskiilingsinteckningen blifvit för—
monsrått tillagd, ännu iner förnärmats i sin rått,
enär en större gravation på Aspeberg och Torestorp
nödvändigt skulle för KÖpeskillingsskultfens
betalande, uti samma fastighet minska en
tillgång, som i kraft af KÖpeskillingsReversernes
prioritet, måste återsöka* i den återstående
panten Rud, RiddarhusDireclionen, hvilken såled
es kommit att förlora all betalning utur dess
pant, Frälsehemmanet Rud, yrkade att Herr
Majoren von Matern, hvilken på alla ofvanupp
-
Den II Augusti eA m.
räknade sätt, vållat den ifrågavarande RiddarhusCassan
drabbade förlust måtte förpligtas, att
ersätta samma Cassa ailt hvad den icke för
capitalet booo R:dr Banco, samt ogulden och
löpande ränta erhåller betalning utur Majoren
Printzenskjölds efterlemnade tillgångar, äfvensom
att godtgöra Cassan Rättegångskostnaden.
Detta oaktadt har Carlstads KämnersRätt
medelst Utslag den 6:te April 1822 frikänt Herr
Majoren von Matern från Betalningsskyldighet
af berörde 5,o 00 R:dr med ränta. Efter fullföljd
af Målet, har samma Stads RådhusRätt,
äfvensom Kongl. Svea -HofRätt gillat detta KämnersRättens
Utslag: och Kongl. Maj;t har genom
Dom af den 27 Januarii detta år, i Nåder förklarat,
att ehuru RiddarhusDirectionen å dess
sida kunnat af det qvitto som Majoren von Matern
uthändigat, hämta anledning till den mening
, att' köpeskillingen för det af nu mera aflidne
Majoren Printzenskjöld inköpte hemmanet
Rud, blifvit med contante penningar erlagd ;
likväl och som Majoren von Matern icke är vorden
öfvertygad om någon afsigt att med berörde
qvitto hafva velat missleda RiddarhusDirectionen
, eller ens hafva afvetat, att Majoren
Printzenskjöld af samma handling skolat sig begagna
för att af bemälte Direction erhålla lån;
alltså oell då Majoren von Matern^ förklaring,
att han ej kunnat förmoda att Majoren Printzenskjöld
skulle , på sätt sorn skedt, begagna
sig af omförmäldte qvitto, utfärdadt i likstämmelse
med köpebrefvet, hvilket äfven deruti åberopa*
; ej kan lemnäs utan afseende, pröfvade
TÖ2
Dertill Augästii c. m,
Kongl. Maj:t, uppå desse, jemte de flere i HofRättens
Dom upptagne skäl, rättvist, fastställa
HotRättens Dom i Malit.
Ri/ldarhysCassnn äger alltså nu mera ingeri
annan rätt till ersättning för ifrågavarande dess
fordran,, än öfrige oprioriterade fordrings-ägare
uti Herr Majoren Printzenskjöld.? Coneours;
.lag har ock af Sysslomannen i samma Coneours
begärt redovisning till .utrönande om något, och
i sådant fall huru mycket RiddarhusCassan i berörde
Coneours sålunda kunde bekomma, å hvilken
min begäran jag under den Ajde sistledné
Junii till svar erhållit, att då utredningen i Con
courssen efter afledne Herr Majoren A. Printzenskjöld
beror å en af CommerceRådet Norström
börjad rättegång med anspråk på en mindre
hemmans-lott , som blifvit afskild från deri
fastighet Printzenskjöld sig tillhandla* och efterlemna*
, men Som jemte densamma varit besvärad
med en inteckning, kan för närvarande
ingen Uträkning öfver den obetydligt dividend
som tillkommer fordringsägare lemnäs , och har
Sysslomannen lofvat i samma skrifvelse , att så
snart hinderri för redovisningen upphöra , med.
dela räkning och liqvid. Stockholm den 10 Augusti
É.
M. Kuylenstjerna.
(Se bifogade Tabell )
Specier
Den II Augustt 3. m.
Species facti
(ingående tryckningen af Ridderikapets och
Adelns Prutucoller får 1817 och 1818 drens
Riksdag.
1819 den 8 Maji Föredrogs i RiddarhrisDirectionen
en skritt af StatsC»mmissarien af
Wåhlberg, innehållande: att sedan han i följd
af Kongl. Maj:ts Befallning, för tryckningens bestridande
af Ridderskapets och Adelns Proto
coller
år 1817 1818, tid efter annan till Ex
peditions-Secreteraren
Rothlieb utbetalt, 5s48
R;dr 56 sk. Banco; och ehuru det kunde hända,
att kostnaden till dessa Protocollers tryckning
slutligen kunde komma att öfverstiga denna
summa; ansåg SfafsCommissarien sig likväl böra
till RiddarhusDirectionen hemställa, om icke
Rothlieb, innan vidare utbetalning till honom
skedde, borde inför Direciionen visa huru vidt
med tryckningen framskridit, kostnaden dervid,
och hvad af det som från trycket utkommit,
blifvit till Allmänheten försåldt samt förslagsvis
Uppgifva hvad större eller mindre summa ån
vidare till detta Verks bedrifvande kunde behöfvas.
RiddarhusDirectionen resolverade: "’Som
Riksens Ständer år 1818 förordnat, att kostna.
den till tryckningen af Ridderskapets och Adelns
Protocoll borde anordnas i StatsContoret
af Riksdagskostnadssumman, »arnt att de perso.
lier, hvilka haft sig uppdragit, att ombesörja
tryckningen och försäljningen af Protocollerne,
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VR. Band. u.
\t)2
Den 11 Augusti e. m.
borde aflemna redovisning för de influtne medlen
samt för de éfverblifvande exemplaren till
Fullmågfige i RiksgåldsConfoiret; och då RiddarhusDirectionen
icke af Ridderskapet och Adeln
erhållit någon slags befattning, hvarken
med tryckning af Ståndets Protocoll, eller utbetalningen
af medlen dertill eller redovisning
derför; ansåg RiddarhusDirectionen de i berörde
skrift framställde ämnen icke tillhöra RiddarhusDirectionens
upptagande och pröfning.
S. A. den '8 Maji, inkom Boktryckaren
Grahn med en ansökning, innehållande, att som
han ingått contract med ExpeditionsSecreteraren
Rothlieb, om tryckning af en del utaf Ridderskapets
och Adelns Protocoll för 1817 och 1818
årens Riksdag, och Grahn derigenom fått en
återstående fordran på 5ji R:dr 12 sk. Banco,
men Rothlieb allt dittills icke kunnat förmås ott
denna fo-rdran Grahn godtgöra; Grahn alltså
finge hos RiddarhusDirectionen anhålla, om utbekommande
af berörde fordran till hela dess
belopp, RiddarhusDirectionen svarade: att då
kostnaden för tryckning af Ridderskapets och
Adelns Protocoll vid sista Riksdag, borde utbetalas
af de till Riksdagskostnadens bestridande
anslagne medel, med hvilka RiddarhusDirectionen
hvarken tillförene haft, eller för då närvarande
ägde någon befattning; fann RiddarhusDirectionen
Grahns berörde anhållan innefatta
ett ämne, som icke tillhörde RiddarhusDirectionens
upptagande och pröfning,
1820 den 7 December: föredrogs ett Me
-
(Tillhö) Bil* till Ridd. och Ad Trot, VII B. pag. 161 )
Calcul ofver betalningen af Riddarhus-Reparations-Fondens skulder.
Interesse.
Capital
Summa.
Skulder den 3i December 1822.
Adediga CadettScholan
Wadstena Adaliga Jungfrustift
Grefliga Schefferska Stiftningen
354
276
i5o
28
02
—
1100
46oo
555
16
i434
4876
664
28
28
—
Summa
741
12
—
6255
ib
6974
182,0 års ränta
574
—
—
—
—
374
—
—
Summa
11 iö
12
—
6255
16
7348
28
—
Capitationsafgift för år 1822, som år
1823 inflyter, och hvarmed betalas
1115
12
—
i33
16
—
1248
28
—
Åferstående skuld vid i8s3 års slut
Interesse för år 1824
366
—
6100
6100
366
6466
—
—
Summa
366
—
6100
—
Med 1823 års afgift betalas
366
9°°
—
1266
—
—
Skuld vid 1824 års slut
Interesse för år 1825
5 i 2
—
—
5200
—
5200
312
—
—
Summa
012
—
5200
55i2
—
—
Med 1824 års afgift betalas
512
—
900
—
1212
—
—
Skuld vid 1826 års slut
Interesse för år 1826
a58
—
43oo
—
43oo
258
—
—
Summa
1
208
1
1
43oo
1
i
—
4558
:
—
Interesse för år 1827
198
-
—
—
—
198
—
Summa
198
33oo
3498
—
Med 1826 års afgift betalas
i98
—
io5o
—
1248
—
Återstår vid 1827 års slut
Interesse för år 1828
i55
22Ö0
—
I
22Ö0
155
__
—
Summa
l35
22ÖO
1
J2585
—
—
Med 1827 års afgift betalas
i35
1IOO
—
1255
Skuld vid 1828 års slut
Interesse för år 1829
69
—
1 i5o
—
n5o
69
—
—
Summa
69
115o
121g
År 1829 betalas med 1828 års afgift
69
i
~
n5o
1
12ig
—
—
Stockholm af RiddarhusContoiret den 8 April i8a3.
N. W. Stråle.
Dan Ii Augasi i e. m.
mori.il
hemställde, ont icke det tiilkoinme RiddarhusDirectionen,
att rätta elen oordning, sorn inträffat
derigenom, att tryckningen af Ridderskapets
och Adelns Protocoll för sista Riksdag långt
för detta afstannat; i sammanhang hvarmed äfven
anmältes en skrift af ExpeditiönsSecréteraren
Rothlieb, innehållande, att sorn till hans
kunskap kommit* det RiddarhusDirecfionens åtgärd
blifvit sökt till fullbordande af tryckningen
utaf Ridderskapets och Adelns Protocoller för
sista Riksdag, finge han hos Directionen anmäla,
att då, enligt Ridderskapets och Adelns honom
ensam lemnade uppdrag, det vöre både
hans rättighet och skyldighet att denna tryckning
låta fullborda* han skulle i nästföljande Januari
månad börja utskrifningen af hvad utaf
des=a Protocoll vore otryckt, och i slutet af
April månad 1821 lemna Protocollerne complette
af trycket utgifne jemte Register, och
hoppades han derföre* att någon åtgärd å Directionens
sida icke vidtoges, hvarigenom han
skulle hindras att uppfylla en helig skyldighet
och begagna sig af en lättighet, som Ridderska-,
pet och Adeln sjelf honom tillagdt*
RiddarhusDirectionen förklarade på de skål,
sorn grundlagt Beslutet af den 8 Maj 1820, att
Directionen ansåg sig böra vid samma beslut
förblifva; förmodande Directionen, att Rothlieb
med det värde han borde fästa vid det utmärkta
förtroende Ridderskapet och Adeln honom
ensamt lemnat, icke underlät uppfylla uet löfte
han i sin ofvanberörde skrift afgifvit,
IÖ4
Ven II Augusti «. m.
1821 elen 7 Februari, föredrogs Justitise—
Ombudsmannens remiss på Herr Professor Cederschjölds
hos honom gjorde anhållan, aft sedan
RiddarhusDireetionen ansett sig ieke kunna
taga befattning med tryckningen, Justitieombudsmannen
måtte genom sin Embetsåtgård föranstalta
att densamma blefve verkställd. I anledning
af hvilken remiss, Directionen förordnade,
att en afskrift af Directionens beslut den
7 December 1820 skulle JustitiaeOmbudsmannen
tillsändas.
1821 den 10 September, föredrogs en skrift
af Herr Professor Cederschjöld, dervid hon
aflemnade ExpeditionsSecreteraren Rothliebs afsägelse,
att vidare vilja fortsätta tryckningen af
sista Riksdagens Protocoll; i anledning hvaraf,
och då Directionen ansåg den då ännu återstående
Protocollstryckningen böra till slut befordras;
Directionen beslöt, att underdånig skrifvelse
skulle till Kongl. Majit expedieras, med
anhållan, att Kongl. Majit, i anseende till det
förhållande som nu mera inträffat, täcktes anbefalla
StatsCornmissarien af Wåhlberg , att för
nyssnämnde återstående Protocollstryckning nödige
medel Directionen tillhandahålla.
S. D. beslöts, att Fullmågtige i RiksgåldsConfoiret
skulle underrättas om den med tryckningen
sålunda vidtagne förändrade anstallt, på
det Herrar Fullmägtige måtte kunna i afseende
på Redogörelsen för den af Rothlieb redan verkställde
Protocollstryckning, eller från den 20
November 1817 intill den 27 Maj 1818, yidta
-
Den 11 Augusti c. m.
ga den åtgärd, som enligt Riksens Stånders
föreskrift på Herrar Fullmägtige kunde ankomma.
1821 den 11 October, anmältes Kongl.
Maj-.ts Nådiga skrifvelse af den 18 förutgångne
September, innehållande bifall lill Directionens
hemställan, och skulle medel af StatsCommissarien
afWåhlberg efter Directionens reqvisition, till
Directionen utbetalas i mon af behoivet; hvarjemte
,
S. D. upplästes Herrar FuIImågtiges svar,
deri de förklara sig vara beredvillige, att under
vissa förbehåll i RiksgäldsContoiret emottaga de
exemplar af Protocoll, som dit aflemnades.
I grund af hvad sålunda förekommit, ansåg
Directionen nödigt, att innan vidare åtgärd
vidtogs, rörande tryckningen, tillförlitligen bor
de utredas, huruvida berörde Protocollstryckning
tilläfventyrs blifvit af Rothlieb längre fortsatt
ån till och med den 26 Maj i818, under hvilkens
vård de tryckta exemplaren för då närvarande
kunde finnas, samt om desamma kunde
af RiddarhusDireetionen få emottagas.
1821 den 22 November upplyftes: att aflidne
Boktryckaren Gadelius i lifstiden tryckt
Adelns Protocoll för December månad 1817,
sednare hälften af Januari 1818, samt Februari
och April månader samma år: att utaf exemplaren
en del voro af Rothlieb från Boktryckeriet
afhätptade och en del ännu qvarliggande i
Den IX Augusti <?> mt
Gadelii Sterbhus, ait Boets Syssloman, Gross»
handlaren Smerling förklarat sig icke vilja flen»
utfeinna utan mot betalning af Sterbhusets for-r
dran för tryckningen, uppgående till 5io R;dr
Banco.. Att Gr,din tryckt förra hälften af
rniari månad 1818, hela Mars månad och för
Maj till och »ned Ridderskapets och Adelns Plenum
den 25 Maj: att hela upph.gan vore hos
honom qvarliggande utom 100 exemplar för Januari
och Mars månader, sorn blifvit lemnade i
Bokhandeln, sunt att Grahn såsom vilkor för
exemplarens utlemnande gjort påstående om be-,
talning för sin fordran, 5.71 R:dr 12 sk. Banco,.
RiddarhusDirertionep heslöf, att RiddarhusSecreteraren
skulle från särskildta Boktryckare
infordra uppgift på tryckningskostnad och papperspris
elter s5o° exemplars upplaga,
1821 den 28 November', anmältes dessa infordrade
uppgifter: hvarefter Directionen heslöf
att antaga Granns anbud af 1,0 R;dr Banco för
hvarje tryckt ark, papperet deri inbegripet: att
Directionen på de skäl, som den 8 Maj 1819
blifvit anförde, ansåg sig icke kunna taga någon
åtgärd i afseende på redovisningen för de redan
tryckta exemplaren af sista Riksdagens.
Protocojler; derom Grahn uti en särskild skrift
nu gjorde anhållan, samt att dels underrätta
StatsCommissarien af Wåhlberg, att Directionen
beslutat att om fullbordandet af den ännu återstående
tryckningen låta draga försorg; och dels
anmoda honom föranstalta, at! Gråhus och Gadelii
Sterbhus fordringar måtte varda betalte,
Den II Augusti et m.
I67
på det exemplaren måtte kunna på behörigt
ställe aflemnas' Slutligen uppdrogs åt RiddarhusSecreteraren,
att hafva inseendet så vål öfver
Protocollernes utskrifning, som tryckningens
skyndsamma verkställande, samt Correcturets
låsning.
1822 den 4 Mars', förordnade Directionen,
att StatsCommissarien af Wåhlberg skulle, genom
RiddarhusSecreteraren, anmodas, att lemna
Directionen upplysning, om Grahns och Gadelii
Sterbhus fordringar ännu blifvit liquiderade, och
hvarest Protocollerne voro att tillgå.
1822 den 4 October: föredrogs inför RiddarhusDirectionen
en skrift af Utredningsmännen
i Gadelii Sterbhus, hvari de anhålla att
Sterbhusets återstående fordran 310 R:dr Banco
måtte blifva detsamma godtgjord, samt Sterbhuset
derefter få aflemna de exemplar af Ridderskapets
och Adelns Protocoller, som finnas i Sterbhusets
förvar.
I sammanhang hvarmed RiddarhtisSecreteraren
anmälte att Herr StatsCommissarien af
Wåhlberg ännu icke, oaktadt erinringar, alleinnät
den upplysning, Directionen den 4 Mars
samma år af honom äskat.
Vid sådant förhållande beslöt RiddarhusDirectionen,
att Utredningsmännens skrift skulle
communiceras StatsCommissarien af Wåhlberg
med anmodan, att yttra sig deröfver i samman,
hang med svar å RiddarhusDirectionens Proto
-
tfa
Den »I Augusti e. m.
collsUtdrag ef den 28 November 1821, och
RiddarhusSecreterarens till följd af Directionens
beslut den ‘i Mars 1822 aflåtne Promemoria,
rörande ifrågavarande Protocollers bqviderande.
1822 den 28 November-, aflemnade StatsCommissarien
af Wåhlberg sin förklaring; hvarefter
Directionen ansåg, på de skål den 8
Maj 1819 blifvit anförde, sig icke kunna, på
6ått StatsCommissarien uti berörde skrift föreslagit,
af egen myndighet reqvirera medel till
godtgörande af Boktryckaren Grahns och Gadelii
Sterbhus’ fordringar, utan syntes, i afseende
på redovisningen för omkostnaderne vid sista
Riksdag, hvilken redovisning StatsCoinmis.
sarien förmålt sig åligga, det vara för Stats.
Commissarien sjelf af vigt, att så skyndsamt som
möjligt, Vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom
f. d. ExpeditionsSeereteraren Rothlieb kunde
förmås, att för hvad han uppburit visa redo,
då såkrast kunde utrönas, huruvida han saknat
medel att betala de räkningar, som nu voro i
fr£,£a; °tn hvilket beslut StatsCommissarien af
Wåhlberg genom Utdrag af Protocollet skulle
underrättas; och fann RiddarhusDirectionen vid
sådant förhållande sig icke kunna med den af
Utredningsmännen i Gadelii Sterbhus, uti ofvan
omförmåite skrift, fordrade betalning taga någon
befattning; hvarförutan RiddarhusDirectionen
förordnade, att uti den blifvande Riksdagsberåttelsen
borde i korthet anmälas de särskilda
åtgärder och beslut RiddarhusDirectionen, rö
-
Den 14 Augusti ft m, 169
rande Protocollstryckningen tid efter annan
vidtagit.
Bilagor
till PleniProtocolIet för den 14 Augusti
förmiddagen.
N:o x.
Herr af Schmidt, Georg Lars:
Med fullkomligt förtroende till de värde taleres
nit och goda besparings åsigter , hvilka
tält för sammanslåendet, får jag dock åberopa
de motskäl jag tillförene haft den äran anföra;
med tillägg , det min öfvertygelse är, att ett
gränse-län, som vid instundande krig, är underkastadt
många och svåra olikartade händelser;
icke till sitt omfång bör vara för stort, på det
att den styrande, möjligen må kunna styra sakernas
gång och verka till bibehållandet af ordningen
inom landet, hvilken då, mer än vid alla
andra tillfällen, påkallas af den största nödvändighet.
Herr af Uhr åberopar i sin reservation,
att då Länen tillförene varit under en styrelse ,
De/i 14 Jim, asti f. nu
de äfven hädanefter borde kunna vara det; men
torde Herr af Uhr behaga i minnet återkalla ,
att gränsen ungefär vid samma tid sorn Lanedelningen
verkställdes, flyttades till Fäderneslandets
stora och oersättliga förlust, mångfalldige
mil närmare.
No 2.
Hans Excellence Herr Grejve De la Gardie,
Jacob',
Vid det af Stats- samt Allmänna Besvärseclr
OeconomieUtskotten , eller rättare sagt endast
OeconomieUtskottet, meddelte • förslag, att
skilja Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet från styrelsen
öfver Hospitalen, och öfverlemna den åt
Lazarets Directionerne i Orten, har jäg ansett
mig pligtig framställa åtskillige anmärkningar;
öfvertygad, att så vida Utskottet ägt närmare
kännedom om förhållandet i detta ämne , dess
yttrande aldrig kunnat blifva sådant det nu är
forfattadt.
Redan tillföre, ehuru till längre tiri tillbaka
, hafva vid LänsHospitalerne särskildte Directioner
varit tillförordnade. Huru förvaltningen
af dem styrdes, är att inhämta af
Kongl. Förordningen den 11 April 1763, sorn
uti srdra och 3:dje §. §. af Tredje Artikeln innehåller
; att en del af samina Directioner, utan
föregånget laga bepröfvande, efter eget godtycko
minskat räntor hvartill hemman eller andra lägenheter
varit skattlagde, bortbytt Hospitalernes
J)cn 14 Augusti f. m.
171
fasta egendomar, gjort visse stadgeränfor, som
varit långt ringare än efter Jordboken och Markegången
skulle belöpa, och efter eget behag
förmedlat hemmanen, genom hvilka missbruk
en ansenlig minskning i Hospitalernes hemman
och räntor uppkommit; äfvensom Riksens Ständer
uti en den i5 October 1766 till Kongl.
Majit i underdånighet allåten skrifvelse, sjelfve
intygat, att den tid, som enskildte Directioner
för Hospitalerne varit i orterne tillförordnade,
hushållningen vid desse verk blifvit mycket vanvårdad.
Dels af denna anledning, dels i anseende
till särskilta beskaffenheten af de vid Hospitalsvården
förefallande ärender, dels ock på den
grund att Riksens Ständer funnit styrelsen öfver
Hospitalerne böraj handhafva® efter något vist
system, hafva Ständerne vid 1756 års .Riksdag
förordnat en Deputation, som skulle äga öfverinseende
öfver Hospitalerne och deras hushållning
. jemte flere andre barmherfighets-inrättningar
samt hålla hand deröfver, att hvad rörande
deni vöre stadgadt, blefve af vederbörande
iagttagit.
Vid 1766 års Riksdag, då alla Deputationer,
Commissionär och Directioner utom den
för Ranken afsk afla des; upphörde af sådan anledning
äfven HospitalsDirectioöen. Riksens Ständer
förklarade då uti deras underdåniga skrifvelse
de;i i5 October, det de med fägnad infiemtat
hyttan af omförmäldte Deputation, emedan
Hospitalerne af deni blifvit styrde efter en
princip, flere ägor återvunnits, som olagligen
vai;it derifrån antingen söndrade, eller ock för
Den 14 Augusti /* m%
en ganska ringa afgift nyttjade; instructioner
för Betjeningen utfärdade, hvarigenom den till
förene mycket försporde egennyttan förekommits,
samt Författningar vidtagne, som verkat förbättring
i inkomsterne och besparing i utgifterne och
sorn det icke tilhörde något RiksCollegium att befatta
sig med Hospitalernes hushållning, men Ständerne
funno nödvändigheten fordra, att vården
om desse Christliga inrättningar vidare blefve
at någon öfverstyrelse anförtrodd , utnämndes
dertill en Direction, för hvilken en af Riksens
Ständer föreslagen instruction den 11 December
1766 utfärdades. De göromål, hvilka åt denna
Direction varit anförtrodde, öfverlemnades sedermera
ar 1773 till två Herrar Seraphimer*
Riddare och år r7S7 stiftades Kongl. OrdensGillet,
som derefter fortsatt styrelsen öfver Hospitalerne,
enligt de instructioner , hvilka redan
voro, och den som derefter för OrdensGillet
biet utfärdad,
Således hafva Riksens Ständer sjelfve insett
olämpligheten af särskilte Directioner vid Läns
Hospitalerne, sjelfve afskaffat dem och i stället
inrättat den Öfverstyrelse, hvilken sedermera,
ehuru tinder förändrade namn , mera än ett
halft århundrade förvaltat Hospitalernes angelägenheter
till det mästa efter föreskrifter, dem
Riksens Ständer uti första instructionerne meddelt
, och sjelfve insett och offentligen medgifvit
nyttan och nödvändigheten af samma Öfverstyrelse.
Vare långt ifrån mig att påstå, eller ens
Den 14 Augusti /. ra.
173
hysa den misstanka, att nu yrkade LazaretsDireetioner
skulle förfara på samma sätt som de
äldre Directionerne vid Hospitalen gjort, men
då Ständerne förut insett nödvändigheten deraf,
att enhet i principer vid styrelsen af Hospitalen
följes och bland andra anledningar äfven derföre
förordnat en ÖfverDirection samt här ej
kunnat uppvisas något enda begånget fel , som
krafde rättelse, någon enda giltig orsak, som
fordrade ändring; vet jag icke hvarföre man
skulle förkasta ett styrelsesätt, som i flere afseenden
fuunits nyttigt oell åter antaga ett annat,
som just af motsatt anledning en gång blifvit
förkastadt.
Seraphimer-OrdensGillet har redan funnit
nyltan deraf att inrätta så kallade Central-anstalter,
hvarom Utskotten förmält och OrdensGillet
sysselsättes nu med förberedande åtgärder
i detta afseende. Att rigta Hospitalsvården derhän
, att vid Hospitalerne, dårar kunna förbättras
, utgör äfven ett bland föremålen för SeraphimerOrdensGillets
bemödanden, och skall detta
ändamål vinnas, blifver det mycket mera nödvändigt,
att Hospitalsvården öfver hela Riket
handhafves afen enda styrelse, som. endast den är
i tillfälle att dertill företaga nödige ansta!ter, dem
spridde Directioner , med olika afsigter och mindre
vana att behandla så beskaffade ärender
omöjligen kunna åstadkomma, Seraphiiner.
Ordens-Gillet har äfven haft all möda ospard
att öka Hospitalernes inkomster, hvilket
också till en del lyckats. Stiftelserne för
Hospitalen äro visserligen ifrån början så till
-
>74
Den. i 4 Augusti f% m,
rackeliga, att de fullt svarat mot ändamålet *
om de varit i behåll' men en mängd hemman
oell lägenheter äro, i följd af ett Riksens
Ständers fattadt beslut, det Ofverstvrelsen lör
Hospitalerne aldrig tillstyrkt, sålde till skatte,
hvarigenom den inkomst sorn annars deraf varit
att påräkna, blifvit till ett högst ringa belopp
nedsatt, efter knapt En R;dr emot i Tunna
Säd.
Något behof, att vid Hospitaterna anskaffa
närmare tillsyn, än som efter nu gällande Författningar
bör derstädes finnas, bör för öfrigt i
min tanka, alldeles icke föranleda till ändring i
styrelsen; ty, enligt KyrkoLagen, äro Herrar
Landshöfdingar och Biskoppar förordnade att
med biträde af Borgmästare och Fastor i Församlingen
hafva tillsynen öfver Hospitalerne, och
kunna på stället förordna om allt som hörer
till ordning och fordrar skyndsamhet; detsamma
är äfven x r.U varande instruction» Att med sålunda
tillsatte föreståndare och tillsyningsman,
Hospitaler äfven kunna väl organiseras och förvaltas,
visar i synnerhet Wexiö Hospital, som
utan tvifvel tallar med dylika inrättningar i främmande
länder. Huru juan skulle kunna vänta mera
nit och verksamhet af en LazaretsDirection,
sorn icke har någon förbindelse dertill, än af
Herrar Landshöfdingar och Biskoppaf som genom
deras Embeten äro dertill förbundne, vet
jag icke, och yrkar derfÖro atf Styrelsen öfver
Hospitalerne må förblifva sådan den nu är
organiserad; i hvilket läll SerapbimerOrdensGillet,
som har öfversigt af det hela , och bäst
Den 14 Augusti f. m.
175
inser bristerna och medlen att bota dem, säkerligen
vidtager sådane anstalter, som lämpade
efter tillgångarne , svara mot ändamålet.
I afseende på Utskottens yttrande om Wisby
Hospital, får jag äran meddela, att förhållandet
med detta Hospital, alldeles icke ar annorlunda,
än med alia Öfriga Hospitaler i Riket,
och som de Ett Tusende Riksd., hvilka nu lemnäs
till understöd för Lazarettet, äro tagne af
anslaget Femton Tusende R:d., hvilket efter,
hvad OrdensGiliet redan visat, ej vidai'e kart
till detta belopp utgå; så är jag af den tankan,
att styrelsen öfver Wisby Hospital äfven bör
blifva oförändrad.
Sluteligfcn får jag, i afseende på de emot
utdelningen af uppfostringshjelpen gjorde anmärkningar,
upplysa, att storsta delen af den
tages af Malmö Barnhusmedel och hvilka i SeraphimerOrdensGillets
redogörelse åro uppförde
, samt att utdelningen sker, ej efter godtycko
eller SeraphimerOrdensGillets egemnågtiga
ompröfvande, utan efter de skrifteliga anmälanden
om behofvet, hvilka från Herrar Landsböfdingar
till Kongl. Ordens-Giliet inkomma.
Af de nu af mig anfÖrde skål , får jag i
ödmjukhet tillstyrka afslag å Utskottens Betänkande
och bibehållande af hvad nu år, med de
förbättringar sorn Gillet redan gått i författning
verkställa , men som fordra tid att tillvägabringa,
för att undvika olågenheterue af ett hast
-
176
Den 14 Augusti /, m.
verk och nödvändigheten att åter ändra hvad
som blifvit beslutadt.
N.o 5.
Grefve Lagerbjelke, Axel:
Då BevillningsUtskottets nu åter till öfverläggning
förekomne Utlåtande sist lades på bordet,
yttrade, sorn Herr Grefven oell LsndtMarskalkens
nu ornförmält, åtskiliige värde Ledamöter,
att detta Utlåtande icke borde afgöras,
förr än i sammanhang med det betänkande Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
samfält komma att till Riksens
Högloflige Ständer afgifva öfver ämnen, som
med de nu ifrågavarande gemenskap äga.
Orsaken för det sålunda äskade tippskofvet
var, om jag den icke oriktigt fattat, att i
händelse Högloflige Ridderskapet och Adeln afgjorde
särskildt BevillningsUtskottets Utlåtande,
skulle sådant icke vara conseqvent, utan för tidigt,
hålst de tvenne Utskottens samfåldta Betänkande
sedan möjligen kunde gifva anledning
till ett annat beslut. För min del ser jag detta
förhållande ur en annan synpunkt, och får vördsammast
anföra skålen dertill. BevillningsUtskottets
Utlåtande innefattar hufvudsakligen ett
tillstyrkande, att Riksens Högloflige Ständer
ville, å deras sida, statuera att friheten år den
naturliga principen för all handel, och ingen
lärer kunna förmena Riksens Ständer att antaga
-
Den l4 Augusti f. m,
179
ga denna princip, om sådan är deras öfvertygelse.
Men i-.pplicationen häraf, i afseende på
iner eller mindre inskränkning, tillhör Konungen.
Hvad hindrar då Ridderskapet och Adeln
att nu afgöra BevillningsUtskottets Utlåtande
och sedan de sammansatta Utskottens Betänkande
förekommit, besluta, för att vara conseqvent,
det böra underdåniga Önskningar frambäras
om prohibitionens upphörande, i den man
sådant med Fäderneslandets vål år lörenligt.
Skulle denna min åsigt icke vara felaktigt
hvilket j ig med all vördnad underställer, torde
deraf vara en följd, att ett ytterligare uppskof
ined BevillningsUtskottets nu förevarande Utlåtande
skulle icke befordra ämnets conseqventare
och säkrare, blott sednare afgörande.
N:o 4.
Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuel:
Redan under 1809 års Riksmöte vågade
jag fästa Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på skadligheten af prohibitiva
författningar, i den motion om en förändrad
grund för exclusiva Privilegiers beviljande, hvilken
af Högh Riksens Ständer bifallen, och sorn
underdånig önskan framburen tiri Konungens
Thron, har gifvit anledning till den modification,
sorn dessa privilegier, enligt den derom sednast
utfärdade förordningen undergått. Jäg skulle
således nu jäfva mina hår yttrade tänkesätt, jäf
-
Bil. till Ridd, o. Ad, Pr, VII, Band. I*.
Den l4 Augusth f> m,
va Riksens Ständers instämmande deri ^ om jag
längre med tystnad afhörde de yttranden till
förmån för prohibitivsystemet, sorn, särdeles af
en Ledamot inom detta S*ånd, blifvit gjorde, så
väl under förra discussionen af nu förevarande
ämne, som vid dess ytterligare föredragning under
senaste Plenum. Min tystnad skulle vara
ett erkännande af grundsatser, hvilka jag högeligen
ogillar. Må det derföre först tillåtas mig hembära
min gärd af agtning åt det Höglofl. BevillningsLiskottet,
sorni den föreslagna TullBevillningen,
lagdt grundvalen till ett system, från hvilket
den praktiska Statsmannen aldrig bordt afvika,
oc h som jag anser äga den enda för sekler beståndande
basis, på hvilken handel och nårin ar
kunna frodas. Det är detta system som fördt
välmågan åt Nationerna, och afstegen derifrån
hafva först ägt rum, sedan denna välmåga var
stadgad och Regent erna, för att öka sin magt
eller sina inkomster, trodde sig vinna detta ändamål,
med att fjettra fliten och omtankan.
Stater, liksom inenniskor äga sin myndighetsålder;
att icke få använda densamma till
full utöfning af de physiska och intellectueila
krafterne, så framt dessa icke åro i strid mot
moralens eller allmänna lagens föreskrifter, är
oförenligt med samhällsråtten. Det liberala
systemet erkänner denna rått; det är upplyst af
sanningens ljus, som det vidare kringsprider.
■Prahibitiva syji ernet deremot erkänner den icke;
hvarje lörmåg&ns eller viljans utöfning, är en
beviljad frihet från den allmänna förbudslagen,
en ynnest gifven åt den ena, på den andras
Veil 14 slugusti f, m.
bekostnad; det omhöljer sig af mörker, på det
upptäckten må fördröjas att detsamma saknar
all gr undval och ej af sig sjelf kan bestå.
Man har tadlat theorierne om handelsfrihe-i
ten, framställde af fordna och denna tidens djupa
tänkare, och ansett dem vara tomma phraser
otjenliga af tillämpning, förglömmande att theorien
år resultatet af erfarenheten och betragtelsen,
samt att sjelfva åsigten af prohitivsystemefs
nytta, äfven år en theori. Men om man icke
vill förstå eller erkänna dessa systemers klarhet,
kan man vål jäfva erfarenhetens och historiens
vittnesbörd? Prohitivsystemet har i våra
dagar skiljdt Norra America ifrån England, SÖ-?
dra America ifrån Spanien, Brasilien ifrån Portugal,
tåndt tvedrågts och mordfaklnn i Irland;
och skiljer nu Grekland från sina förtryckare.
Jag vet att andra orsaker ån handelsförtryck
verkat på dessa cathastropher; men prohibitivsystemet,
kan, då det i allmänhet försvaras,
icke ensamt betraktas i sitt inskränktare förhållande
till handeln. Erkåndt i ett fall, finns
ingen begränsning för dess välde, och probitiva
TullLagar, Productplacater och Skråinråttningar
kunna urarta till medborgerligt förtryck, till
qväfvande af ali högre samfundsanda.
England och Norra America hafva blifvit
tagne till exempel bland Länder, hvilka af dessa
lagar befinna sig vål; men detta exempel år
orätt anfördt och förhållandet måste vara afen
motsatt beskaffenhet, emedan hvad England be.
träffar, modificationer redan sistledne år gjordes
1 §2
'Ben 14 Jugutlii- f, m.
vid NavigationsAkten, hvarigenom grunden lill
det system Iades, sorn nu i år blifvit af Parlamentet
utveckladt, oell hvilket under erkännande
af reciprocitet i den utrikes handeln och
sjöfarten, vunnit en fullkomlig seger öfver förbudsiagarne.
Och hvad angår Norra America,
torde löljande förtjena anmärkas: Under Congressens
sammanvaro i början af innevarande
är, förkastades med stor pluralitet en Bill, sorn
till befrämjande af inhemska Manufacturerne
hade för ändamål, att med ökade procent höja
importtaxan. ”Om vi begynna, sade en dervarande
Representant, Herr- Hamilton, att inrymma
fördelar åt vissa industriens grenar och lemna
andra ur sigte, skola vi uppväcka afundsjuka
af alla slag och sätta sjelfva Unionens bestånd
i farai En hvar artikel som vi utströko
af vår importtaxa, biet fråntagen vår HandeUmarins
rykte och välmagt. Den frie Statsborgsren,
sorn nu kännande sitt eget värde, uppstiger
med morgonsolen och uppsöker villebrådet
på det daggiga fältet, skulle förbytas i en
utmärglad, försagd Fabriksarbetare, som af a4
timmar, aibetar ib.”
Den värda talaren, sorn inom detfa rum ,
så mycket ifrat emot det fria import-systemet,
och trott följderne deraf blifva, pya behof,
nya beskattningar, nya laster, cosmopolitiska
äsigter m in. har likväl förklarat sig vara vän
nf den allmånnn Näringsfriheten. Denna delning,
denna olika tillämpning af förmoner , är
hvud den anförde Americanske talaren klandrat,
oili jag i del föregående anmärkt, sorn varande
Den 14 Augusti f, m,
grundfelet i prohibitif-systemet. En inhemsk
Näringsflit kan dessutom icke äga rum, utan en
stor utrikes handel; ty hvilket land är väl nog
rikt, åger nog mångfalldighet af produeter,
för att kunna försaka communicationen med
andra länder och endast finna sig belåten med
den inre circulationen, som i öfrigt utan en yttre
impuls snart skulle afstadna. Ingen Nation kan
ensamt sålja, utan att icke af en annan tvingas
återköpa j och om i det fria varubytet, som år
grunden för all handel, vöre en Stats förlust,
skulle icke då hvarje Lands Administration kunna
inse det, och skynda ett vidtaga sådane författningar,
som hämmade importen och endast
befordrade exporten; men i stället att befordra
sitt Lands handel, befordrade man upplösningen
af all handel, och återförde allt på en overksamhetspunkt.
Det är på denna, som Europa
möjligen kunnat komina, om det prohibitiva systemet
längre fått erkännas, hvarifrån man nu,
förd af den dyrköpta erfarenheten, funnit i de
fleste Stater för godt att visligen återgå.
Ehuru detta ämne har ett öppet fält, der
bevisen otn skadligheten af prohibitif-systemet
och vådan för den medborgerliga friheten af d ess
erkännande, kunde hopas, tror jag mig icke
böra förlänga discussionen med att ingå i detailler
af ämnet. Herr Tham har under första
debatten öfver Betänkandet, med den sakkännedom
utfördt ämnet, att icke någon önskan år
lernnad Öfrig. Må jag dessutom få conformera
mig med hvad så väl Herr Tham som Herr
Hjerta derom i sista Plenum yttrat. Jag har i
i$4
Den 14 Augusti f, m.
hvad jag haft åran anföra, blott med allmänna
grundsattser, hvilka jag hyllar, velat möta andra
grundsatser, sorn, jag hört bekånnas, och
hvilka jag icke trodt tillhöra når varande tidehvarf.
Då jag vördsamt anhåller om Herr Grefvens
och Landtmarskalkens proposition, till bifall
å Betänkandet, med de modificationer i detaillerne
af Tull-bevillningen på vissa Artiklar,
hvartill anmårkningarne kunna föranleda, år jag
öfvertygad att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
med de ljusa åsigter omfattar detsamma, som
alltid segra på detta rum, då Fäderneslandets
stora angelägenheter åro i fråga.
N:0 5.
Herr Uggla , Goran Gustaf :
De af Friherre Cederström och Herr Lefrén
förleden Plenidag gjorde anmärkningar emot
Bevillningsutskottets behörighet, att till pröfning
upptaga förevarande fråga, äro så väl i Utskottets
Utlåtande, som af Herrar Hjerta oc h Tham
på så goda grunder besvarade oell vederlagde,
att Höglofl Ridderskapet och Adeln lärer anse
samma anmärkningar böra helt och hållet förfalla.
Man har väl bland annat yrkat, att Utskottet
bordt åtlyda remisserne första gången
och ej tillåta sig att företaga i ämnet enskildt,
då detsamma icke ensamt till Utskottets åtgärd
skall varit remitteradt, samt att när sådant af
anmärkningarne vid Utskottets första Betänkande
Den 14 Augusti f. m.
skall än vidare blifvit upplyst, Utskottet bordt
återföras från dess så kallade ensidighet, att
ensamt ärendet behandla, o. s. v. Men man
har härvid måhända glömt, att hufvudämnet,
hvarom fråga var, är en bevillning, den
Rikets Ständer, enligt 07 och 60 §. § Regei ingsFormen,
äga att allena bestämma: att det Utskott,
hvars åtgärder äro föremål för de värde
Ledamöternes klander, är ett Bevillning* UtJkott,
hvilket har sig i 70 §. RegeringsFormen
och 5i §. Riksdagsordningen ålagdt, att opåmint
vid hvarje Riksdag uppgifva de allmänna grunderne
för den blifvande Bevillningens fördelning
och att derefter, med tillämpning af dessa grunder,
författa förslag till Bevillningens utgörande;
att, i följd af denna BevillningsUtskottet ensamt
tillhörande handläggning, Utskottet bland
de remitterade motionerne ansett sig noga böra
ufskilja dem som rörde boskattningen från dem,
hvilka angingo handeln, samt de dervid fästade
olika åsigter och olika afsigter. Denna pligt har
ock Utskottet fullgjordt. Utskottet liar dervid
ställdt sig RegeringsFormens föreskrift till efterrättelse,
en Lag, den Utskottet ansett för en
heligare pligt att åtlyda, än enskilde anmärkares
vanskeliga önskningar och en någon gång
deraf tillkommen lika vanskelig Remiss. Utskottet
liar jemväl erinrat sig den i RegeringsFormens
by §. tydeligen uppdragne skillnad emellan Statens
ordinarie inkomster, sorn alla utgå efter
vissa och fastställda grunder samt Bevillningsmedlen,
vid hvilkas bestämmande, så till grund
som till belopp, Svenska folket utöfvar sin urgamla
och elter många skiften genom 57 §. Re
-
Sen 14 Augusti f. m,
g»ringsFormen'ännu bevarade rätt, att sig sjelf
beskatta. Utskottet har icke kunnat förgäta, att
det är denna sjetfbejkciltningsrnagt, som upprätthåller
och befäster National-Representationen.
Det har sökt att ömt vårda och bevara
denna constitutionella klenod, lika vigtig för Nationens
välstånd, som för dess frihet och sjelfständighet;
och BevillningsUtskottet har ändteligen
uppå alla dessa grunder ansett sig icke
tillständig^ att, emot Grundlagarnes bokstaf och
anda, i ett beskattningsmål rådföra »ig med ett
Utskott, som endast har fromma önskningar till
föremål samt således iör kommande tider bortskänka
lör Rikets Ständer en af de dyrbaraste
rättigheter, vår fria StatsFörfattning Svenska Folket
tiliägger. Oell förgäfves skulle nian sedan
häfd mellankommit söka att återvinna en rätt,
som nian lättsinnigt och för considerationer en
gång eftergifvit.
Det torde dessutom härvid böra tilläggas,
att vid 1818 års Riksdag uppgjordes grunderne
för de blifvande Tuilafgifterne ensamt af BevillningsUtskottet
och att i det af samma Utskott
då afgifne Betänkande, innefattades ej allenast
ett bestämdt stadgande om alla inhemska
varors fria utförsel, utan ock sådane reglementariska
föreskrifter, som med mera anledning,
om någon sådan kunnat äga rum , än nu kunde
hänföras till Oeconomiska delailler, utan att cn
enda röst hördes, som satte BevillningsUtskottets
behörighet att handlägga ärendet i fråga ,
eller Rikets Ständers rätt, att derom besluta.
Detta Betänkande, kraftfullt understödt på detta
Den 14 Ju gus ti f. m.
hus af samme adle Friherre, som nu synes hafva
valt en motsatt väg i ett mål af likartad beskaffenhet,
var nog lyckligt att vinna Rikets
Ständers bifall och det beslut, som i likstämmighet
dermed fattades, utgör grunderne för den af
Kongl. Majit sedermera utfä rdade och ännu gällande
Taxa för Tullen å utgående varor.
Sådant har BevillningsUtskottets åsigt om
ämnets behandlingssätt varit. Har Allmänna Be.
svärs- och OekonomieUtskottet ågt en annan,
så synes sistnämnde Utskott från motions-tidens
slut hafva ägt rymlig tid, att åt önskningen för -  vara hvad man tvekat att som rättighet erkänna.
Men någon rådplägning i detta amne med
BevillningsUtskottet har icke af OeconomieUtskottet
blifvit äskad. Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet har således de facto erkänt
lagligheten och behörigheten af Bevillnings-Utskottets
åtgärd och derigenom lemnat ett ojäfagtigi
vedermäle af dess agtning för de i Grundlagen
stadgade former.
Beträffande nu. sjelfva hufvud frågan , eller
de af BevillningsUtskottet föreslagne grunder för
Tull-Bevillningens utgörande, så bekänner jag
upprigtigt, att efter den förändrade gestalt första
punkten angående Utländska varors införsel
i Riket emot Tull i Utskottets sednare förslag
nu erhållit, för mitt begrepp icke är fattlig den
farhåga för förslaget man säger sig äga och till
allmänt åskådande framställer. Då Utskottets
förra Betänkande i ämnet här förevar, ifrad©
88
Ven 14 Augusti /, m.
man emot Utskottets förslag, det inga Utländska
varor skulle anses förbudna, såsom ett
ingrepp i Konungens höga rätt. Utskottet har
i dess Utlåtande tillräckligen visat obefogenheten
af denna anmärkning; men Utskottet har
nu i en förändrad redaction häraf uttryckligen
förbehållit Kongl. Maj:ts höga rätt att göra så
många undantag från den allmänna införselfriheten,
Kongl. Maj:t i nåder finnér för godt.
Är icke härigenom tydeligen ådagalagdt, det
Styrelsen äger att utfärda så många förbud den
behagar, ja, att förbjuda allt? Hvad fruktar
man då, och hvad har man att frukta, om det
hittills hos Styrelsen rådande prohibitiva system
än vidare skulle vinna burskap? Till äfventyrs
principen. Det är sannt, Bevillningsutskottet
har valt den liberala; det har somen
allmän grundsats uppställt tillåtelsen, att emot
en bestämd tull införa alla utländska varor, och
antydt de möjliga förbuden, såsom undantag, i
stället för att det hittills varit förbuden, sorn
utgjordt den allmänna principen och tillåtelser—
ne undantagen; men hvad hindrar i allt fall
Regeringen att fortsätta förbuds-systemet, om
den vill, äfvensom den hittills icke varit betagen,
att hylla det liberala. För min del fruktar
jag visserligen icke denna utgång. Jag är
deremot öfvertygad, att Fäderneslandets älskade
Fader, upplyst om landets sanna fördelar, skall
fästa alseende på National - Representationens
framställningar, och såmedelst än närmare sammanknyta
det band, som i en constilutionel Stat
framför allt ulgör den rälta förenings-kedjan
Ven 14 Augusti f. m.
189
emellan Konung och Folk: de t inbördes fortroendet.
Jag har för min del icke kunnat till alla
delar instämma i ofvanformälte af Utskottets
pluralitet föreslagne nya redaction. Jag har
deremot, uppå de skäl min i Utskottets Utlåtande
bilagde särskilta mening innehåller, ansett
Utskottet hvarken tillkomma, att uti en sak,
som af Grundlagarne är bestämd, utstaka rålinien
emellan Konungs och Ständers särskilda
jurisdictioner, eller genom förutsättande af möjligen
inträffande förbud, böra antyda en aning
om fortfarandet af de prohibitiv-system, som
till vinning för enskilde personer och corporationer,
på öfrige Stats-borgares bekostnad, så
länge varit och är härrskande. Jag har derföre
ock, för att på ena sidan vidhålla andan af
Uskottets första förslag i all dess ursprungliga
renhet, och på den andra söka förekomma möjliga
misstydningar, i Utskottet tillstyrkt följande
redaction af första punkten; Bevillnings-Tulltariffön
bör innehålla bestämda afgifter för alla
varors obehindrade in- och utförsel samt Tullbevillningen
derefter utgå och redovisas, med
iakttagande af den genom 6o och 89 paragrapherne
Regerings-Formen Konungen tillagde
höga rätt, att till befrämjande af allmänt väl,
genom offentligen kungjorde författningar, på
längre eller .kortare tid, i afseende pä ofvan
omförmälte in- och utförsel samt Tullens bestämmande
å spannemål annorlunda i nåder
förordna. Till Högloflige Ridderskapets och
Adelns egen upplysta pröfning öfverleinnar jag
rgo
Den i j uéitgusti f. m.
valet em ellan dessa båda förslag, och vågar för
min del tro, alt mitt skall närmast stå tillsammans
med helheten i det Tull - bevillningssystem
Utskottet, för Rikets Högloflige Ständer
framlagt.
•
Vid detta tillfälle torde det tillåtas mig att
fästa Höglollige Ridderskapets oell Adelns uppmärksamhet
jiå de grunder, som så till sägandes
varit stödjepunkterne för Utskottets arbete,
grunder af frihet och ordning, hvilka den närvarande
tiden äskar, i stället för det i en äldre
tid antagne, samt ännu i vissa länder qvarhållne
system att, genom inskränkning och tvång,
befordra handeln och vissa handaslöjder, på
det att desse synnerligen hägnade anstalter
skulle i sin nion genom en förment befordran
af Statens^ välmåga, vedergälla den omvårdnad,
de på öfriga näringsgrenars bekostnad åtnjutit.
J)fct prohibitiv.! systemet har blifvit ansedt
såsom hufvudsakligast skyddande Manufacturer11c,
hvilka under åberopande af gammal häfd,
framställas såsom de sanna och oyanskeliga medlen
till ett Rikes välmåga. Främmande länder
omförmäles hafva derigenom blifvit för satte i ett
blomstrande tillstånd, och om man någon gång
nödsakats vidgå, att Staten verkeligen genom
dessa inrättningar förlorat, uppgifvas en växande
folkmängd och idoghet såsom ersättning derföre.
Afven Statens mistning genom förlorade
Tull-intrader har man ansett återgäldad genom
de vid l abrikerne anställde* personers Krono
-
Dtui 14 August: f, m.
191
utlagor och det Jordbrukaren beredda tillfälle
att få afyttra af honom producerade lifsmedel
och råämnen för näringarne, troddes vara tillräckligt
att hålla honom skadeslös för tvånget,
att till uppstegrade pris inköpa hvarjehanda nödvändighets-artiklar,
äfvensom den egentliga friheten
i handel och slöjder anmärktes vara uppnådd
genom den en och hvar förunnade rättighet
att oförhindrad anlägga Manufactur-inrättningar,
alla ämnade att sammanverka till det
stora syftemålet, eller möjligheten att i fredstider
insamla främmande skatter och i krigstider
bestå för sig sjelf, utan farhåga, att vid handelns
hämmade lopp, få vidkännas följderne af
flerfaldig oumbärliga, men då icke tilllredsställbara
behof.
Men icke blott slöjderne, äfven Jordbruket
liar man ansett vara af biträde från Tullinrättningen,
för att skydda emot främmande tällan,
och vinna ehuru modernäring, ytterligare säkerhet
och bestånd. För Bergs-handteringens
skull hafva rå ämnen blifvit till utförsel, och
gröfre metaller till införsel förbjudne, hvaremot
till Handtverkeriernes förkofran färdige arbeten
blifvit vägrade inträde, meri råämnens införsel
uppmuntrad; äfvensom man låtit sig vårda om
handeln och sjöfarten genom en förhöjd tull å
varor, inskeppade genom främmande fartyg och
nekat dylika att hit inbringa andra, än deras
eget lands produeter.
Emedlertid förena sig både billighet och
erfarenhet, att bestrida nyttan af dessa tvångs
-
IQ2
Ven 14 Augusti f, m.
anstalter, hvilka inga straff, äfven de strängaste,
förmått upprätthålla; hvartill skälet torde
böra sökas, ej allenast i den vinst lagbrott i
detta fall medföra, utan jemväl i den inre känslan,
som ej vördar andra bud, än dem förnuftet
och det allmänna begreppet om rått och
samfunds-förbindelser förestafva. I stället för
en åsyftad nytta hafva således dessa vilkorliga
stadgauden medfört en afgjord skada, då de
skyddat särskilde personers inkråktnings-försök
på allmänhetens bekostnad, ofta tillskapat ett
artificiel behof och förändrat den naturliga
måttstocken för varu-priset, då det icke bestämdes
af köparens behof och en fri concurrence,
utan af säljarens efter eget godtfinnande
lämpade tillgångar.
Genom införsel-förbud var afsigten, att
uppmuntra sådane fabricater, hvilkas tillverkning
på en eller annan grund antingen af den
allmänna rösten, eller oftare af enskildes tillfälliga
speculationer framställdes såsom möjliga,
att med vinst inom landet åstadkomma. Det
lärer ej kunna nekas, att om ändamålet någon
gång blifvit vunnet, hur sådant likväl skett både
på landets egen och förbrukarens bekostnad,
då det förra derigenom fått sitt rörelse-capital
riktadt mot sådane närings grenar, som knappt
förmått qvarhålla, ån mindre öka detsamma,
hvarom ett ständigt fortfarande behof af understöd,
förskott och skydds-anstalter säkrast vittnar,
och den sednare måst vid förefallande behof
antingen tillita lurendrägare!), och i sådant
lall, jemte varans värde, ersätta den fara denne
Ven 14 Augusti f. m.
193
underkastade sig, eller ock till Fabrikanten erlägga
en summa, hvaruti ej mindre rå-ämnets
pris och arbetskostnaden, ån må hända någon
gång en oskälig vinst och beräkningen af ett
yppigare lefnadssätt ingick. Rlen af dessa stegrade
pris, sorn icke ökade national-vålmågan,
då allt hvad som betalas utöfver en varas sanna
värde går för Samhället förloradt, följde likväl
icke, att köparen erhöll en båttre artikel.
Utan val emellan andra tillverkare, ån
dem, som, inskränkte till ett vanligen ringa
antal, ägde ett gemensamt intresse att uppdrifva
varuvärdet till det högst möjliga, måste afnåmaren
hålla till godo hvad honom lemnades, o.
afsedde de förbättringar en annorstädes utvecklad
skicklighet gaf rätt att fordra.
Hafva införsel-förbud egenteligen bidragit
att göra förbrukaren skattskyldig under tillverkaren,
så hafva utförsel-förbud å andra sidan
gjort producenten beroende af dem, ^soin uppköpte
och bearbetade varan, på det att desse
måtte vid produetens ytterligare försäljning i
dess ursprungliga eller förädlade skick kunna
påräkna en så mycket större vinst. Men, utom
det, att en betydlig svårighet möter vid bestämmandet
af de artiklar, sorn ej böra tillstädja»
att oförådlade utskeppas, så vida det som år
f.bricat för en tillverkare blir rå-årnne för en
annan, hvilket då livar och en söker utverka
sig ett särskildt tillstånd till inkräktningir af de
öfriges fria arbets-förtjenst, måste föranleda
motsägelse i denna del af Lagstiftningen, ligga
»94
®'“<? 14 Augusti f. mi
desse åtgärder i öppen strid för den al! handel
nödvändiga grundsats, att allt gäller hvad det
kan gälla.
Dessa på handeln lagde band, hvilka egenteligast
icke åro annat ån negativa monopolier,
oförenliga med stadgandet uti 6® §. af RegeringsFormen,
vålla likväl ännu större oredor,
når vissa personer förunnas, att, med undantag
från de allmänt gällande ptoliibifiva författning
garne, antingen utföra elier införa vissa varor.
Denna gynnande speculation sk par då ett capital
i en hand, som derigenom sättes i stånd,
att öfverbjuda oell från en loflig rörelse utestänga
alla medtåfl-ire.
Emedlertid hafva de oundvikliga följderne
af dylika inkråktningar ingenstädes uteblifvit,
och lurendrågeriet har stigit i samma teon, som
antingen behofvet ökats å vissa varor, utan att
af fabrikerne kunna uppfyllas, eller dessa ej
förmått lemna sina tillverkningar till lika godhet
och pris som uflåndningen; och erfarenheten
har visat, att vinningslystnaden, i detta afseende
vågat det yttersta, utan att låta sig hindras
eller afokråckas genom skärpta strsfF-anstalter,
hvilkas verkningar meråndels alltid stått
i motsatt förhållande till deras stränghet.
Vid ett sådant förhållande lärer det icke
få tagns för afgjordt, att det år genom inskränkning
i handeln och tvångslagar, sorn vissa länder
hämtat en ökad trefnad- tvärtom torde den
för
-
Den 14 Augusti f m»
fördomsfrie granskaren lått inse, att det prohibitiva
systemet lagt hinder i vågen för en
växande välmåga; hvilken af sådan anledning
mest genom ökade uppoffringar förvårfvas. FÖr
öfrigt lärer det icke kunna bestridas, att de
många inskränkningar, hvarmed tid efter annan
alla näringar blifvit beiagde och det förmynderskap,
hvarunder man, tvärtemot rättsbegreppet
af borgerlig frihet och den nationella riktningen,
velat sätta fullmyndiga medborgare, i
afseende på så vål dess allmänna som enskilda
handlings- och tänkesätt, qvåft na.ional-våimågan,
och mäste förr eller sednare medföra nåringarnes
aftynande samt samhälls lifvets vanmagt
och upplösning.
Det år uppå alla desse skål, i förening
med de af Utskottet anförde, sorn jag, under
åberopande af hvad jag i afseende på första
punkten andragit, tillstyrker för öfrigt bifall till
de i Utskottets förslag framställde grunder för
Tullbevillningens utgörande, oell. anhåller derå
vördsamt om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
, N;o 6.
Herr af Eken/lam, Israel:
Då detta ämne discuferades före återremissen,
sökte jag att sönderdela åtskilliga be
Bil.
till Ridd. o. Ad, Pr. VII. Band. i5.
Den 14 Augusti f, m.
stämda Facta uti deras orsaker och verkningar;
jag sökte fästa Utskottets uppmärksamhet på den
erfarenhet, som erböd sig hos vår granne i
, Öster, och trodde att det skulle vara oss mera
helsosamt, att blifva vise af andras skada, ån af
vår egen. Frågan hvilar hufvudsakligen på den
omständighet, hvilketdera brottet år lättare att
förekomma, antingen lurendrägeri eller tullförsnillning.
Utskottet har förblifvit sin grundsats
trogen, utan att ägna någon vederläggning åt
de ojåfaktiga facta som jag framståldt. Detta
vill jag likväl tro hafva tillhört Utskottet att
göra; åtminstone skulle det, så vål för mig,
som för alla andra af samma tanka, hafva varit
på det högsta tillfredsställande, att i frågan om
Fäderneslandets vål, kunna sammanföra erfarenheten
med den theori, som Utskottet adopterar.
Då en samling af så upplyste män som
BevillningsUtskottet, undviker granskning af sådana
omständigheter, som ligga i strid med deras
grundsats, så faller man lått på den idée,
att de framställde anroårkningarne åro af den
art, att de ej kunna vederläggas. Emellertid,
med förutsättande att Utskottet haft dessa förhållanden
i vederbörligt betraktande, ehuru ej
sådant synes af Betänkandet, så anhåller jag hos
närvarande Herrar Ledamöter af BevillningsUtskottet,
att de ville hafva den godheten att
nu hår upplysa oss om de anledningar som föranledt
Utskottet, att ej göra afseende på Rysslands
dyrköpta erfarenhet, i samma afseenden,
under alla de sednast förflutne 7 åren. Skulle
denna vördsamma uppmaning äfven hår blifva
utan följd, eller ej tillfredsställande kunna full
-
Den 14 Au gusti /, m.
*95
göras, så täckes Utskottet benäget ursågta, att
man på folia skål anser sig kunna såsom säkert
antaga, att dessa Ryska resultater innehålla
ovedersägliga bevis emot fördelen af det föreslagna
nyhetssystemefs införande. Slutligen förenar
jag mig med de Herrar, som hffva framståldt
lättheten af tullförsnillning emot lurendrågeriet,
anseende den inhemska Näringsfriheten vara det
enda råtta eorrectivet emot prohibiUvsystemets
missbruk och olägenheter.
N:o 7.
Herr Lefren , Johan Pehr:
1) Man sager: att hvar och en Lag
som nekar mig att erhålla den
bästa vara för bästa prir, der jag
kan fä densamma, är ett orättvist
beskattnings/ätt, ftridande mot in*
dividuella Jriheten rn, m.
Denna låra år icke ny, den är ganska conw
seqvent, härledd utur de af mig ogillade cosmopolitiska
grundsatserne. Den som utan afseende
på Statens (Fäderneslandets) gemensamma
fördelar vill yrka hvarje enskilt ögonblicks fördelar,
glömmer sjelfva idéen af Samhälle.
Det gifves någon ting som kallas Samfundsanda,
och denna bjuder den enskildta att
Uppoffra dagens tillfälliga vinst, för att derigenom
bereda det helas fortfarande vinst.
Ben 14 Augusti f, m.
Det gifves någon ting högre i samhållet ån
den tillfälliga vinst, soro kan uttryckas med zifFror
i dagboken öfver den enskiites utgifter och
inkomster. Detta högre år den val beräknade
vinst, som den enskildte delar med alla, utan
att i hvarje Ögonblick, så till sågande kunna utbryta
sitt 6aldo. Den enskildte Medborgaren får
ej betrakta sig som en passagerare örn bord på
ett fartyg, som betalande sin legope/ining sedan
icke mera bryr sig om skeppets öde, om det
sjunker eller llyter.
Ett klokt prohibitivsystem år nödvändigt.
Den enskildtes speculation på det helas bekostnad
bör ej lå äga rum; för enskildte
speculanters tillfälliga fördel, får man ej äfventyra
det helas säkerhet. Man måste försätta
landet i oberoende af alldagliga conjuncturer
och i tillstånd att kunna upprätthålla sin färdighet
sorn sjelfständig Stat.
Denna värdighet, ehuru den af några anses
som fåfänga, kan aldrig åsidosättas, utan att
oberoendet småningom undergråfves. Historien
lår, att ingen ting år farligare ån att låta förödmjuka
sig, och att den Stat, som i hvarje
Ögonblick år beredd att falla med åra, hellre
ån att stå med vanära, aldrig fallit så långe de
sanna samhållsdygderne och förnämligast måttligheten,
alla de öfrigas moder, njutit aktning
och uppmuntran.
Vid detta tillfälle, förnyar jag hvad jag
»•dan många gånger haft den åran anföra, att
Deri 14 Augusti f. mé
197
jag anser tvång i inrikes näringarne och inrikes
handeln skadligt, och att jag lika lifligt deri Önskar
all den rätte fe sorn kan vinnas, som jag
fruktar följdeme af den nu föreslagna fria importen
uf utländska varor.
Jag anser mig sorn representant vara ovilkorligen
förbunden att ifra mot hvad jag, till
högsta grad af öfvertygelse, anser vara för landet
förderfligt. Landets vål fordrar, att dess
näringar icke strypas utan skyddas. Den fria
inrikes concurrencen skall tvinga våra näringsidkare
att vara omtänksamma och flitiga samt
billiga mot consumenterne.
Men barbariskt vore det att af öfverilning
kasta hela Fäderneslandet i en degel, och dermed
göra ett experiment i stort, för att, i*der
fara att oåterkalleligen förstöra landet, försöka
om de theorier som andra länders Statsmän
bele, icke kunna förvandla vårt nära Nordpolen
belägna land till ett Canaan.
Vi skulle genom detta herrliga systeme
^tvifvelaktigt råka i ett olideligt coloniförhållande
och Nationen, till råga på olyckan, ge •
nom den fria communicationen med utlänningen
småningom vänja sig vid nya beljof af hittills
okända utländska luxartiklar, och slutligen förlora
all sjelfständighet och med densamma siri
frihet och sanna lycksalighet. Att dessa åsigter
ej öfverensstämma med cosmopolifiska åsigterne
vet jag rått vål, och just derföre tror jag mig
Den 14 Augusti f m,
hafva tolkat hvad pluraliteten ai Nationen anser
vara sitt sanna interesse.
Jag har icke längesedan någonstädes läst
den anmärkning: att det ej sällan händer, att
en enskild medborgare, liberal, det år; oegennyttig
till lynne och lefnad., sorgfällig att såsom
sådan vara känd och hedrad, nitälskande
för frihet och mensklighetens deraf beroende
förädling, vid pröfningen af äfven abstractare
ämnen, såsom politiska och Statshushållningslrågor
och vid val af grundsatser för deras afgörande,
utan betänkande antaga dem, som med
detta lynne bäst synes öfverensstämma, utan att
vidare eftertänka om Fosterlandets sannskyldiga
fördel verkligen dermed säkert vinnes. Jag
vågar tillämpa denna anmärkning vid detta tillfälle
och hoppas derigenom ej hafva sårat. För
enskild del blottställer jag mig hellre för omdömet
af Illiberal, än att genom en orätt använd
liberalitet medverka till många tusendes
afgjorda lidande och det allmännas säkra förlust.
2) Man fäger.- att ett prohibitivsy■
fern leder induflrien frän sin naturliga
gång, meri alt handelsfrihet,
med utlänningen leder Productivns
kraften dit, den bör för att ästadm
komma fö rf a vinfi.
Cosmopoliten, som ej äger något egentligt
Fädernesland, betraktar hela vrrlden i massa då
han talar om industriens naturliga gång, och
Vtn 14 Augusti f. m.
*99
glömmer att verlden nu som i fordna tider år
sönderdelad i särskildta iStater och sannolikt äfven
framdeles så skall förblifva, att dessa Stater
otvifvelaktigt skola fortfara att hafva olika
interessen, naturliga, eller uppkomna genom deras
styrelsers nycker och begärelser, och att
följaktligen den practijka Statsmanen icke får
lemna sitt lands politiska ställning utur ögnasigte
vid reglerandet af det hushållssystem, som för
landet bör uppfattas. Det är denna kloka åsigt
af eget lands sanna fördel, som i närvarande
ögonblick förmår en del af Englands Statsmän
att ifra för Engelska handelns frigifvande, ty de
inse klart att utländska concurrencen för dem
icke kan blifva farlig.
Men många af våra theoretiska Statsmän
synas tro att detta af Engelsmännen yrkade nya
system, leder sitt ursprung från den renaste
philantrophie å deras sida, och att vi, samt alla
andra med oss i lika läge och ställning varande
Stater utan all fara, äfven kunna lossa alla handelns
band, ty idéen att genom hög tull ensamt
styra concurrencen år icke i verkligheten utförbar.
Man måste göra en noggrann skillnad
emellan handelsinteresset i en Stat, som utgöres
af en enda Stad såsom t. ex. Hamburg, Frankfurt
med flere, och en Stat som består af flere
vidsträckta landskaper.
*
Köpmännen i dessa olika slags Stater, hafva
en alldeles olika grundsats att följa, de må
för öfrigt vara lika upplyste och till aina tänkesätt
oförvitliga.
20o
iDen 14 Jtligusti f\ m*
Köpmannen i en Stat som utgöres af en
Stad, har egentligen ej något Fädernesland,
han har blott ett Fädernehus. Störtar delta,
så jåter han det ligga i sist grus, han kunde ej
hindra det att falla. Deremot har Köpmannen
i ett stort Rike något helt annat ån sitt enskildt»
interesse att vårda, nemligen Nationalinteresset,
ty med Nitionens fall uttårkas han3
industriekålior. Bågge måste tänka förnuftigt
öfver deras respeotiva Statsinteresse.
Män i HandelsStäder hafva ofta af vanan
att uteslutande afse deras enskildta intresse blifvit
förledde till den tanken att detta deras enskildta
interesse också är verldens. De kunna
ej begripa hvarföre ej den oinskränkta handelsfriheten
, sorn ar dem så behaglig, ej är införd
i hela verlden. Oredan i åsigterne kan blifva
ganska vådlig om den äger rum hos Folk med
inflytelse. In/kränkning i Näringsfrihet kan
ej i något håtifeende vara gagnelig. Injkrdukning
i utrikes handelsfriheten dr gagnelig och
nödvändig, emedan den har för afsigt” att
Jtegra och befordra inrikes nåringarne. .
Denna grundsatts följes i alla Stater, der
man med alfvare tänker på National-interesset
och ej låter irra sig af bländande theorier. Må
det tillåtas mig att anföra ett factum, som klart
bevisar rigtigheten af det Systeme jag så ifrigt
yrkar,
1 ;o Ubglands utskeppning af yllevaror utgör
omkring gide delen af hela Landets export
t
Den 14 Augusti f. m,
201
och belöper sig enligt uppgifter Jemnade (1820)
till ett värde af 5o Millioner Thaler.
2:0 Värdet af den Ull, som felar i England
är 4o Millioner Thaler.
0:0 Värdet af de af denna Ull tillverkade
varor är nära 120 Millioner Thaler.
4:o Värdet af de varor, som tillverkas af
den Ull, som ifrån Spanien och Tyskland införes
är circa 4o Millioner. Hela värdet af Ylletillverkningarne
är således 160 Millioner Thaler.
Om exportvärdet härifrån afdrages, så återstår
ett consumtionsvärde för England af 110 Millioner
Thaler Om nu England , i stället att gynna
Manufacturer, exporterade sin råa produet
som är värd 4o Miilioner och ej importerade
till förarbetning circa 1 o Millioner skålpund Ull,
så sulle dess förlust bli skillnaden emellan 110
och 4o det vill säga 70 Millioner Thaler. Sådant
visar sig prohibitif systemet i practiqven.
Herrar Theorister tanke annorledes och jag hekla
gar hjerteligen det Land, som skulle bli ett
oller för dessas experimenter.
5) Man fäger att Handeln dri/ves
icke med penningar utan med värden
och att man erhåller ett, motJvar
ande värde för hvart och ett
värde forn utfkickas, Pd hvad fått
deffa värden frambringar , genom
Handels eller Martu fadur-induftrie
Soa
Den 14 Augusti /, m.
är för Staten likgilltigt, allena/l
de frambringas i JtörJta ttiångd
m. rrt.
Läran om likgilltigheten af hvad slags vara,
nyttig eller onyttig, nian erhåller för den
vara inan bortbyter, är fullkomligen cosmopolitisk.
Om vi till exempel skulle årligen införskrifva
öfverllödsvaror Caffe, Socker, Thée,
Tobak, Vin, Coefurer, Chocolade , Blommor,
m. m. jag till och med Pappillotspapper för hela
Värdet af vår export; vore sådant klokt? tänkte
man då på framtiden? hvad borde ett sådant
slägte kallas?
Erkänner man då ej det lefvande slägtets
ovillkorliga skyldighet, att i lugna tider spara
ihop capitaler för att dermed lifva inhemsk production
och framkalla inhemsk kraft? skola vi
återgå till det förhatliga systeme ur hvilket vi
rycktes genom samma hand, jag inenar Gustaf
Wasa, som störtade tyrannen från den verldsliga
och tyrannerne från den andeliga Thronen?
Hafva vi glömt eller vill man komma oss
att glömma , att Sveriges hufvndnäringar Åkerbruk
och Bergsbruk i skygd af Prohibitiva lagar
hunnit till den puukt, der de nu stå ? hafva vi
glömt, eller vill man man till fördel för grundlöse
Theorier komma oss att glömma att Sverige
före (fustaf I;s tid, då handelsföi bud och reglor
för Svensk Statshushållning voro okände,
exporterade Malm och 'Osmundsjern och importerade
Stångjern och att ännu i början af 17;Je
Deri 14 alugust 1 ft mé
Seklet vid i6o4 års Riksdag klagades att illa
hugget Osmundsjern ur Riket fördes: tänk om
det ändå varit väl huggit? Glömma vi att den
store Gustaf Adolf förbjöd att utföra Tack- och
Osmundsjern , samt befallte att allt jern skulle till
stångjern utsmidas; att en fortsatt omvårdnad å
Regeringens sida bragt denne handtering derhän:
att då jernförsäljningen i Gustaf I:s tid var circa
12000 Skep;d , ensamt Wermland år 1666 lernnade
25 ä 26000 på Götheborgs våg; att Rikets
Jerntillverkning 1683 steg till i5o,oeo Skep.,
1696 till 228,000 Skep:d 1763 till circa 33o,000
Skep;d , t 774 till
55o,ooo Skep:d och i våra
tider omkring 4oo,ooo Skep:d ? Hafva vi glömt
att Svenska Spannemåls produetionen, sedan den
någon tid sjunkit i anseende till krigen och till
täflan med de sädesrika Provincerne, Sverige ägde
på andra sidan hafvet, jag menar Liffland ,
stigit till sin närvarande höjd i skygd af Prohibitif-systemet,
hvilket Herrar Landtmän ej lära
vilja afskaffa: hafva vi glömt att Sverige, före
Gustaf Wasas tid importerade Öhl
Skor
Kläder
ja till och med svafvelstickor ?
Tro vi oss vara klokare än alla de Nationer,
som i skygd af det här så illa utskrikna Prohibitifsystemet
stigit och stiga i välstånd, eller vilja
vi ej se omkring oss för att förnimma hvad som
sker , och föregår hos andra , utan sjelfklokt
försöka att ensamme realisera ett ideal, som finns
i böcker, och som aldrig i någon Europeisk Stat
blifvit försökt utan att ©lyckor deraf uppkommit.
Man lär ej få glömma, att man ej är en
-
204
Ven 14 Augusti f, m.
suni i verlden, och man gör sannerligen bättre'
oni man med alfvare fortgår i ett erkand! godt
systeme', än att blottställa sig för halsbrytande
experimenter; oell hvilken har väl nog förtroende
till£sin|egen allvishet att vilja blottställa det
dyrbaraste man äger sitt Fädernesland, för oberäkneliga
vådor, emot en högst problematisk
vinst.
För min del skall jag aldrig säga ja till
denna förslags mening. Jag lider åf blotta
tankan. att ioo,ooo:tals Svenskar äro på förslag
att blifva det närmaste offret, och hela landet
det slutliga offret för ett efter min öfvertygelse
förfärligt systeme; men jag skall åtminstone hafva
den trösten att icke allenast hafva voterat
Nej, utan äfven att efter yttersta förmåga hafva
sökt motverka detsamma.
No 8.
Frih orre Wrangel, Henning]:
Det ifrågavarande Betänkandet rörande TullTaxan,
är af den ytterst stora vigt, att dess
mer eller mindre fullkomlighet inverkar betydligen
på Näringsfrihetens trefnad, och är det
endast genom en sammanstämmande enighet vid
behandlingen af detta ämne, som man kan ledas
till den välmåga ooh sjelfständighet vi eftersträfva.
Förslaget till Tullafgifternas bestämmande
har efter min tanka, två sidor som noga böra
ätakiljas, och hvar för sig särskilt bedömmas.
•».
Den 14 Augusti f. m.
to5
Den ena utgöres af de grunder hvarpå den
livilar, och den andra består af de missbruk,
dessa i erfarenheten äro underkastade. Icke allenast
erkänner jag rigtigheten af de principer
hvarpå Förslaget utgår, utan äfven beundrar
jag den consequence och enstämmighet, som så
vidt jag förstår, äfven råder i detaillerne af detta
Förslag, och har således emot dess theoretiska
sida icke något att anmärka, men vid tillämpningen
åter, eller i anseende till missbruk
hvartill det gifver tillfälle , anser jag de påtagligen
undergräfva vår industrie; och att efter min
tanka, ämnet för vår öfverläggning nu icke bör blifva
att undersöka huruvida Utskottet., efter ett
så långt och mödosamt arbete, väl utarbetat en
TullTaxa, till dess detailler, utan fastmer huruvida
detta Förslag kan bestå med den öfvertygelse
många ibland oss (icke Köpmännen) ännu
hysa, att Sverige kan och bör äga Näringar.
Hela naturen lemnar ojåfoktiga bevis, det
den ådla friheten uivecklar förmågan och bidrager
kraftigt till Folkens lycka; meri må det
tillåtas mig att framstålla tvenne Riken under
olika förhållanden, nemligen det ena såsom ny
Stat, der all ting skall skapas, och det andra såsom
urgammalt der allting så småningom behöfver
omskapas, der gamla vanor och författningar
försvåra hvarje steg framåt. Sverige kan anses
utgöra denna sednare Stat, hvilken i saknad af
de kunskaper, som utgöra grunderna för all
industrie, ännu icke hunnit till den höjd af
konstflit, att den med andra länder kan täfla.
Den stora frågan år således: behöfva våra nä
-
*o6
Ben 14 Augusti /'■
ringar en ökad förkofran, och i »Sdan bånde!-  se, huru bör den tillvägabringa®? 1 en stund då
liberala theorier, hvilka ufgjordt hos mig en
fixe idée, åro i strid med deras tillåmpning i
practiskt hänseende, kan jag icke neka, det min
ställning synes mig högst besynnerlig, ja till och
med svår, oin jag ej ägde den öfvertygelsen att
Sveriges uppkomst endast bvilar på de läror,
som seklers erfarenhet nog dyrt lärt Folken att
begagna. I ett land der industriens mångfald
ännu icke gifver lif åt det inre af landet, huru
kan det utsträcka handelsfriheten utöfver detta
lands grånsor, i likhet med andra, der egna
producters tillräcklighet förskaffa främmande
länders öfverflöd och öka egna medborgares
njutningar.
Vid all öfvergång bör man taga hela och
icke halfva mesurer, hvilka sednare åtgärder endast
påkalla täta förändringar i Författningar,
och en deraf följande lika omväxlande välmåga
hos en och samma individ.
Ingen Statskunskapens verkliga anhängare
kan förneka den sanningen, att hvarje näringsgren,
som icke upphunnit lika färdighet med
andra länder, behÖfver Statens uppmärksamhet,
och i samma mon den aflägsnar sig från
barndomstillståndet, år den mogen att emotstå
concurrencen af en friare importhandel; men
intilldess år ju en vara, hvilken såsom förhuden,
icke utan största risque, nalkas våra landamåren,
mindre ska llig för våra egna näringar,
ån den, som får förtulla». Jag är ingen
Ben 14 Augusti f. m.
207
ting mindre ån vån af prohibitiva Författningar
och ingalunda obekant med det ljus, vår tid
sprider öfver deras skadlighet, ty jag talar icke
för SidenFabriker och andra för vårt land onaturliga
näringsgrenar, men jag önskar blott att
våra oeconomiska anstalter måtte allvarligen inråttas
efter deras ändamål, antingen, att till någon
del skydda nåringarne, eller att helt och
hållet gifva dem till pris åt utländska concurrencen.
Alla dessa skål torde vara tillräckliga för
att styrka nedanstående principer:
1) Att tillskapa näringar, der inga finnas,
till befrämjande af lif i inre handeln.
2) Motarbeta importen af sådana producter,
hvilka med egna rudiinaterier inom landet kunna
tillverkas, i och med detsamma som man
uppmuntrar inrikes industriens mångfalld och
således concurrence sins emellan.
3) Att alla de Producter, hvilka enligt sakens
natur icke kunna tillverkas inom landet,
böra tillåtas till införsel.
Med så mycket större tillförsigt, har jag
vågat föreslå ofvanstående trenne resultater af
en lämpelig Tulltaxa, sorn man blott behöfver
eftersinna, om det år möjligt för ett land att
bestå blott med åkerbruk, och dervid framskrida
i cultur? Då det af erfarenhet kan bestyrkas,
att hvarje arbetare vid Landtbruket framj
2o8
*
Ven 14 Augusti f% m.
bringar trenne gånger mer än han sjelf behöfver
till förtäring 3 för hvem skall han vål producera
detta öfverskott, når han, omgifven af
åkerbrukande nationer, icke kan emot detta öfverskott
tillbyta sig lifvets ädlare producter, sorn
för menniskan i den mon hon odlar, utgör ett
moraliskt behof, om icke till utländska industriens
förmån, under det, att vår egen dignar
i fattigdom.
Från egna åsigter öfvergår jag nu till några
få anmärkningar.
Så vida det står fast, att Svenska Folket
åger rättighet att sig sjelf beskatta, så står denna
sanning omöjligen i förening med den af flera
Ledamöter yttrade öfvertygelsen, det rättigheten
att förbjuda och tillåta införseln af utländska
varor beror ensamt af Konungens nådiga
vilja. Ett sådant medgifvande förutsätter en
minskning i Statsbidragen, som på annat sätt
genom en directe bevillning nödvändigt får utgå,
så vida icke Staten skall erfara brist uti påräknade
inkomster; jag tror således fullt och
fast, det ingen förändring bör eller kan göras,
utan genom Stånderne sjelfve.
Utskottet tyckes äga ett förtroende till det
medborgerliga sinnet, som jag icke kan dela, så
långe Nationen genom en förfelad uppfostran
åger företrädesvis större insigter i Latinska
glosor, ån uti de ämnen, som för det allmänna
lifvet kan vara^ nyttigt; också anser jag,’ helt
an
-
T>en Augmii f. ».
annorlunda än Utskottet, orsakerna till den inom
Spanien flyktade arbets- och närings-fliten;
då enligt min tanka den hårrör af den okun.
nighet, som blifvit en följd af Utlänningens concurrenee
med Spaniorernes arbetskraft, hvilken
icke lönat sig att utveckla.
Då Credit-upplag inråttas, är nödigt, att
Tullbetjeningen ålågges vara uppasselig vid de
tillfällen, som ägaren finner erforderligt att öfverse
sina varor; ty i annat fall kan tillskyndas
stora förluster.
Allt hvad jag haft åran anföra, medgifver
jag, mera kan anses som strödda tankar, ån
framläggandet af ett systematiskt förslag, men
dock likvist vågar jag hoppas, det .såsom en
slutföljd, man bör kunna anse min öfvertygelse
vara den, att vi icke må glömma det slöjderna
åro civilisationens källa, och att det råtta förhållandet
emellan Landtbruk och Slöjder och
det stöd de ömsesidigt lemna hvarandra, år
sanna grundvalen för Nationen* oeconomiska
styrka. Det år på sådan grund jag å nyo fäster
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet derpå,
att vi må lemna våra Slöjder icke ett artificielt,
men ett upplyst beskydd, och det 5r i
följd deraf som jag vågar föreslå, att alla de varor,
hvartill egna rudimaterier finnas, samt äfven
alla de varor, som utaf utländska rudimaterier,
med gifven fördel och utan svårighet kunna i
Riket till lika godhet naturligen tillverkas, men
Bil, till Ridd, 0. Ad, Pr, VII, Band. 1 4,
Den 14 Augusti /. mi *
inga andra må uti Tull-taxan rent al förbjudas.
.
Deremot böra alla varor, sorn inom Landet
icke kunna tillverkas, tillåtas till införsel,
då högsta Tull-afgiften icke bör öfverstiga 10
å i5 procent, och minskas f proportion af godsets
mindre voluminité.
Bilaga
till PleniProtocollet för den 14 Augusti,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr Tham, Wollrath:
Genom Nådig Skrifvelse af den 5 Junii
1821, har Kongl. Maj:t i Nåder underrättat
Kongl. CommerceCollegium, det Konungen funnit
för godt förordna, att Svenska Produeter,
äfvensom Svenska Manufactur-varor, skola så
Den 14 Augusti e. m,
211
land- som sjövågen, kunna tullfritt i Norrige
införas, når sådant i sednare fallet sker med
Svenska eller Norrska fartyg, samt att Norrska
Produeter och Manufactur-varor skola likaledes
håde land och sjövägen kunna tullfritt i Sverige
inkomma, når i sista händelsen införseln
verkställes med Svenska eller Norrska Fartyg;
samt att Hans Maj;t vöre betänkt, att om de
förenade KonungaRikens inbördes handelsförhållanden,
särskildt för hvardera Riket utfärda
förnyade nådiga författningar, grundade på förenämnde
Dess nådiga beslut, hvarföre Kongl;
Collegium blifvit anbefaldt, att efter infordrande
af General-Tull-Directionens underdåniga yttrande,
inkomma med underdånigt utlåtande och
förslag om de modificationer och controller,
som i verkställigheten kunde anses nödvändiga.
Detta Konungens Landsfaderliga förordnande
lärer ånnu hvila, antingen hos'Kongl.
Collegium eller annan Auctoritet, som dermed
har befattning. Ändamålet med det nådiga beslutet
synes vara att befordra och befästa föreningen
emellan Brödrafolken, och att genom
sammansmältande af bådas fördelar, afven sammansmälta
dem till ett Folk Denna och dylika
oeconorniska författningar skola troligen
kraftigare befordra detta ändamål ån de vackraste
tal och de gladaste förenings gästabud;
ett annat icke mindre vigtigt ändamål, sorn genom
verkställandet af beslutet skulle befordras,
vore Svenska Fabrikers och Näringars tillvext, då
troligen Norrska Arméen skulle kuuna ined fördel
Ee* 14 Augustt e. »,
använda Svenska väfnader till sin beklädnad,
som den nu lärer hämta från Irland och andra
Länder, och i allo en större afsättning på Norrige
beredas af Svenska fabricater. Af dessa
skäl föranledes jag vördsammast anhålla, att
denna min med våra Tullbevillnings-frågor så
noga sammanhängande motion måtte till vederbörande
Utskott remitteras, med begäran, att i
anledning af bilagde ofliciella afskrift af det anförde
Nådiga Brefvet, infordra underrättelser
hvad följd Konungens Nådiga Befallning till
Kongl, CommerceCollegiurn medfördt, hvaraf
anledning för Riksens Höglcflige Ständer torde
blifva, att hos Konungen underdånigst anhålla
om Dess Nådiga Befallning, till skyndsamt verkställande
af förenämnde dess Nådiga Beslut, såsom
varande af för mycken förmon för både
Sverige och Norrige, att begrafvas i glömska,
eller likasom många andra oeconomiska förslag
blifva ett ämne för mångåriga fruktlösa speculationer.
Afskrift af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref
till Dess och Rikets CommerceCollegium,
angående handels-förliål—
landerne emellan Sverige och Norrige.
CARL JOHAN & c. Vår Ynnest &c.
8ccl Vi hafva i Nåder Funnit godt förordna,
att Svenska producter äfvensom Svenska
Manufactur-varor skola, så land- som sjövägen
kunna tullfritt i Norrige införas , når sådant i
9en 14 Augusti t, m,
SIS
sednare fallet sker med Svenska eller Norrska
Fartyg, samt att Norrska Producter och Manufactur-varor
skola likaledes både land- och
sjövägen, kunna tullfritt i Sverige inkomma, når
i sista händelsen införseln verkstålles med Svenska
eller Norrska Fartyg. Som Vi i följd häraf
åro betänkte, att om de förenade KonungaRikenas
inbördes handels-förhållanden, särskilt för
hvardera Riket utfärda förnyade Nådiga Författningar,
grundade på detta Vårt Nådiga Beslut,
så vilje Vi härmed hafva i Nåder eder
anbefallt, att, efter infordrande af Vår General-TullDirections
underdåniga yttrande, inkomma
med underdånigt Utlåtande och Förslag om
de modiGcationer och controller, som i verkställigheten
kunna anses nödvändiga. Vi befalle
&c. Sic. Stockholms Slott den 5 Junii 1821,
CARL JOHAN.
C. D, Skogman;
Enligheten med Höga Originalet intygar
J. H, v. Sydow.
214
Den 1$ Augustii f. m%
Bilago r
till Pleni-Proocollet för elen j8 Augusti,
förmiddagen.
N:o i.
Grefve Frölich , David'.
Det liar ända hittills'varit en allmänt antagen
gr un dsalts, att förbjuda export af sådane
rudematerier, med hvilkas förädlande den inhemska
industrien sysselsattes, på det förädlingsvinsten
måtte stadna inom Landet. Om likväl
denna grundsats i vissa fall kan tåla modification
och om det än af Konung och Ständer virf
denna Riksdag beslutes, det alla valiror af hvad
namn de vara må, få utföras emot Tull , så
torde dock varsamhet dervid böra iakttagas, så
att man icke af loflig böjelse att vara consequent
i princip, gör misstag i tillämpningen till oersättelig
skada för Riket i allmänhet och vissa Näringar
och samhällsklasser i synnerhet. Sådan
skulle likväl följden bli om sågblockar och gröfre
byggnadstimmer blefvo exporterade. Innan jag
går att utveckla detta, torde jag få erindra, att
timmer egenteligen icke är någon produet af arbete
lika med fyrkantade bjelkar och sparrar :
Exportfriheten uppmuntrar således icke i det
ringaste industrien och fliten. En timmerskog
kan till egenskap och värdes natur närmast jemföras
med matjorden; blir den en gång bortförd
eller förstörd sä fordras mansåldrar, innan den
Den 18 Augusti f. m,
315
återställes och efter den ögonblickliga vinsten
uppstår ödesmål för Sekel.
Jag föreställer mig väl att Bevillningsutskottet
delat desse åsigter och att åtminstone
en Ledamot deribland, af Ridderskapet och Adeln,
nemligen Landshöfdingen af Wingård ihogkommit
tillvarelsen af ej allenast en mängd
Sågverk inom Wermland^, Dahls - och Elfsborgs
Län, som äro privilegierade och skattlagde
endast med beräkning på köperätt till sågblockar
och hvilka Verk, utan knapt ett tunneland
tillhörande timmerskog, likväl af ålder
ansetts äga betydligt grundvärde1, genom den
säkra tillgången på köpe-sågblockar, utan äfven
erinrat om den vidsträckta handsågningsrörelse,
allmogen på vissa ställen sjelfve idka, samt på
Westergylns* och Dahlslandets behof af timmer
till nödigt byggnadsvirke och förmodeligen har
Utskottet ansett sig hafva förekommit en för vidsträckt
export derigenom , att de föreslagit 5o
procent Tull på sågblockar och i o procent på hustimmersvärde;
men häruti ligger ett stort misstag,
som jäg är i tillfälle ådagalägga och utbeder
mig få närmare utveckla.
Sveriges trädvaror, åtminstone de som skeppas
från Götheborg, afsättas bäst på England. Regeringen
derstädes, som vill skydda importen
från sina Colonier i Norra America och anser
de bättre trädvarorne från Norra Europas länder
såsom öfverflödsvahror, har alltid belagt
Plank och Bräder från desse sednare med hög Tull.
Förhöjningen i sednvre tider har likväl till stor
Veu I§ Auguila f. mi
del skett för att uppmuntra Sågverks-anläggningar
inom landet, hvilka ock nu i synnerhet i
Skottland äro ganska talrika och på flera ställen
drifvas med ångmachiner. Sågblockar hafva fått
inPöras utan Tull, men knappt något af de Nordiska
Rikena hafva hittills varit dåragtiga nog
att tillåta export af sågblockar och hustimmer ,
hvarföre ock Engelska Sågverken hittills måst
drifvas med bjelkar , som oansedt de kosta mer
och äro med Tull i England belagde, likväl lemna
mindre begärlige dimensioner, hälst 6, 7 högst
10 alnars längder med 9 tums bredd, äro de
som mest efterfrågas och användas, då bjelksågning
lemnar 12 å 15 alnars längder med 12
tums bredd; alltför dyra, och dessutom till öjvall'te
ten ansedde sämre än de som sågas af mindre
stor växtskog. Det var således icke utan
med afsigt att söka tvinga oss till export af 6:
å 10 alnars sågblockar i stället för plank af desse
längder, som Parlamentet år 18,21 förändrade
sin TullTaxa derhän, att på de korta dimensionerne
bl ef en relatir höjning i tullen emot de
längre, så att för exempel nu för 120 st. 6 alnars,
5 tums, g tums plank, hvars värde i Götheborg
är 66 R;dr 32 sk. B:co, i Engelska hamnarne,
utom andre afgifter, till nära 3J Punds
belopp erlägges i tull ig Pund 19 sk. eller tillsammans
öfver 2 3 Pund Sterling, hvilka eval—
verade i Svenskt B:co efter blott 11 § R.ds cours
göra öfver 264 R:dr B:co och således 4oo proc.
af hvad vabran är värd i Sverige och hvad deuger
sin ägare i behållning. Jag behöfver knappt
säga mera. En hvar torde finna, att om sågblockar
hädanefter lingö utföras mot 5o procent
Ven IS Augusti f. m.
SI7
Tull och hustimmer mot 10 proc. j »kulle de !
i Götheborg ofta blott för en' tid stationerade
Engelske Köpmän och Agenter, med hvilka ingen
Svensk handlande och ännu mindre Svensk
Näringsidkare, kan täfla i capitaler , inom kort
tid, medelst lifgifvande förlager till allmogen i
Norra Wermland och Dahlarne som gerna, utan
förhöjning i timmerpriset, skulle vara färdig
bortsluta 5 å 10 års försäljning, blott den erliölle
förskotter, slå under sig och inom några
år utföra allt nu fullvuxit timmer ifrån 16 tums
sågblockar till 10 tums hustimmer, derå endast
dessa utlänningar hade att skörda en ofantlig
vinst genom 'besparingen af hela Engelska Tullen
på plankor, under det att export af plank
och följakteligen förädlingsvins ten för sågningen
inom Sverige skulle upphöra och komma Engelsmännen
tillgodo. Det skulle ej heller vara
svårt, fastän vidlyftigt, att med en calcnl öfver
värdet af vanligen utskeppade qvantiteten plank
i förhållande till värdet af det antal sågblockar,
af hvilka planken blifvit sågade, visa det export
tullen af 5 procent på plank, renderar mera tili
StatsCassan, än 5o proc. af sågblockarne.
Det af ålder existerande förbudet för timmerexport,
borde således i min tanka nödvändigt
bibehållas eller minst 200 proc. af timrets
värde påläggas i utförseltull, hvilket kunde vara
af ungefär enahanda verkan, men äga så vida
företräde, som principen af exportfrihet vöre iakttagen,
hvilken för andra orter i Riket t. ex.
Norrland, kunde modifieras efter förhållande?
derstädes , som jag ej känner.
213
Den 18 Augustii f. m.
Hvad bjelkar betiäffar har råi Utskottet
föreslagit en låmpelig Tull nf5 Procent al deras
värde, men i likhet med gamla TnllTaxan
icke nog tydligt och rigtigt bestämdt, hvad soin
bör förstås med en bjelke , hvarigenom tillfälle
till eludering af TullT <xan år lemnadt. Såsom
bjelke anses åtminstone på vestra kusten icke
gerna någon stock, som ej håller minst ii alnars
längd och i i tums fyrkant Endast bjelkar af
denna och större dimension betalas vål och gifva
skogägarm ersättning för uppfredandet och
tillhuggningen. Stockar under nämnde dimension,
åro egenteligen ej annat än sågblockar,
med hvilkas utförande, sedan de genom en liten
kantning fått utseende af bjelkar, ett stort
missbruk redan ägt rum, mot hvilket några enskilde
vål gjort föreställningar hos Regeringen,
men icke vunnit gehör, på den grund, att TullTaxan
redan var färdig Rättelse härutinnan
borde likväl ske, och jag får i anledning af
desse ofvan anförde skål vördsammast föreslå,
att Tull-Tariff n rörande träd-virke, får förändrad
redaetion på följande sått j
w
Sparrar af Furu eller Gran, längre eller
kortare, ijrän 5 till 8 turn i fyrkant 6 Proc•
Mindre Timmer af Furu eller Gran, forn
icke kart anfon får Bjelkar, Sparrar, Spiror,
Sågblockar eller Hustimmer
ro Proc.
Sågblockar af alla Jlag och Bjelkar under
1 1 tums fyrkant och 11 alnars
långd __ — — 200 Proc,
A
Den Ig Augusti f. m.
2lf>
N:o 2.
Friherre Toll, Gu/taf Philip :
Med kännedom af Skåne, kan man aldrig
befara olågenheten, det behörig afsättning och
dymedelst befrämjande skadeligt fållande af skog,
skall lör en framtid betaga denna Provins utsigter
för fyllande af sine behofver i denna angelägna
omständighet. Jag år fullkomligen öfvertygad
det en förbättrad skogshushållning i
Skåne, skall i likhet med Rikets öfrige Provincer,
äga sin upprinnelse uti det verkliga värde
man kan med stöd af gällande författningar gifva
åt alla sine skogseffecter. Skogarne i Skåne
åro betydligast in uti landet; vedens specifica
tyngd o< h Allmogens besvär af forslandet deraf,
åro jemte lång våg till hamn för dess exporterande
, de orsaker som föranleda, det'prisen derå
åro redan så höga , att afsättning å ved- och
skogseffecter är för närvarande alldeles ingen ,
och flera skogar känner jag, der man med vinst
kan tillåta öfverflödig Eok- ochj Ekskog ruttna
på roten.
Af dessa skål och då Skåne dessutom åger
tillräcklig bråntorf, måssar, så och då man ännu
hoppas Stenkolsverkets kraftiga bedrifvande,
hvarigenom bristen i denna del för dm fattigare
och mest behöfvande delen af folket kan anses
förekommen för en framtid, kan jag icke annat
än önska, det Skåne i afseende å export af
ved- och skogseffecter, må vara lika ansedt
med Rikets öfrige Provincer.
Dtn IS -Augusti t. m.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 18 Augusti,
eftermiddagen.
N:o i.
Herr von Hohenhausen, Michael:
Sorn jag icke var tillstädes i Plenum då återremiss
beslöts på Betänkandet rörande anslag
af Staten till Södertelje Canal, får jag vördsamt
anhålla att några anmärkningar dervid, hvilka
jag skall hafva äran framställa, måtte få åtfölja
nämnde Remiss.
Det torde vara af högsta vigt för Riksens
Ständer i frågan om beviljandet af ett nytt anslag
utaf Statens Medel , veta hvad dermed blifver
uträttadt. Af Höglofl. StatsUtskottets Betänkande
har man icke kunnat inhämta upplysning
i hvad delar Södertelje Canal , sorn s^dan
3:ne år hegagnats, år ofärdig och omkostnads
förslag på det felande arbetet blifvit ingifvit till
StarsUtskottet. Att Bolaget för Södertelje Canal
gjort sig vål förtjent att af Staten understödjas
, lärer allmänt erkännas. Jag hade likvist
trott detta understöd af Staten bordt bestå
uti en efterskånkning af den skuld stor j 00,000
R:dr B:co hvaruti Bolaget står till Staten, om
nemligen ändamålet dermed står att vinna, hvilket
StatsUtskottet måtte vara i tillfälle att pröfva,
ty skulle den olyckliga händelsen inträffa ,
att, att sedan Staten utgifvit 75,000 Ridr B:co,
CanalBoIaget år 1828 skull® befinna sig i #am
-
ttcn iS Augusti t, m.
2?!
ma ställning som nu, skulle fortfarande af detta
bidrag behöfvas,' och ingen säkerhet uti det försträckta
Capitalet finnas, utom uti en inteckning
i den Canal, som icke mägtade underhålla sig sjelf.
Jag föranlåtes så mycket mera till denna
framställning, som de ökade anslag hvilka vid
denna Riksdag blifvit beslutna, tyckas sätta utom
all tvifvel, det Riksens Ständer icke böra
för framtiden belasta Nationen, med några ständiga
utgifter hvilka de kunna undvika, såsom
t. ex. räntor å actier, hvilket dessutom kunde
leda till ett ofördelagtigt praejudicat.
N:0 2.
Hörsammaste Memorial\
Efter erhållen del af de inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den 11 sistledne Junii förefallne
yttranden, i anledning af RiddarhusUtskottets
Betänkande om ändringar i första delen
af RiddarhusOrdningen, går Utskottet nu
att besvara de anmärkningar, som deremot blifvit
framställde. Utskottet får likväl härvid anmäla
, att, då under debatten åtskillige inkast
af mindre betydenhet förekommit, som hårledt
sig från missförstånd om Utskottets i Betänkandet
yttrade mening, och hvilka genast derpå
blifvit af andre Ledamöter, i Utskottets tanka,
nöjaktigt besvarade, Utskottet anser icke nödigt,
att nu upptaga Ridderskapets och Adelns dyrbara
tid med ett särskildt upprepande af hvad i
oinförmålte afseende blifvit anfördt.
Före sjelfva öfverlåggningen om Betänkandet
har Herr Grefve vou Schwerin, Fredric Bogis^
222
Den 18 Augusti e. m.
laus, gjort den framställning, att Ridderskapet
och Adeln först borde yttra sig, huruvida Ståndet
gillade den af RiddarhusUtskottet föreslagne
fördelning af RiddarhusOrdningen i tvenne
delar, samt om icke Ridderskapet och Adeln,
enår Kongl. Maj:ts sanction för närvarande ovillkorligen
fordrades till stadfästande så vål af den
ena sorn den andra af dessa delar, skulle anse
låmpeligt, att uti en underdånig skrifvelse, fästa
Kongl. Maj;ts Nådiga uppmärksamhet på sakens
verkeliga förhållande, att nemligen endast
hvad förra afdelningen beträffar, Kongl.
Maj:ts sanction vore af Lagstiftnings natur, men
att deremot, i afseende på den senare, densamma
egentligen icke vore af nöden, enär de bestämmelser
, som deri innefattades redan förut
voro genom det rigm de erhållit i Grundlagarne
af Högsta Magten sanctionerade, utan borde ifrågavarande
sanction endast betragtas såsom en
formalitet , som blott gaf åt beslutet en större
högtidlighet.
RiddarhusUtskottet inser nogsamt den skillnad,
som förefinnes emellan de särskildta sanctionerne
af RiddarhusOrdningens tvenne delar. Men
just den af Herr Grefve von Schwerin omnämnde
högtidliga sanctionen af Högsta Magten, rörande
senare delen, hvilken sanctions väsendteliga
natur bäst förklaras genom det anförda
träffande exemplet af enskildta Corpers och Corporationers
beslut, som underställas Konungen,
är i Utskottets tanka af en verkelig nödvändighet,
så framt författningen skall erhålla den
helgd och det skygd mot för täta förändringar,
som sakens vigt kråfver.
Den 18 Augusti e. m.
RiddarhusUtskottet, sorn på denna grund
i det förslag till förändrad redaction af RiddarhnsOrdningens
andra del, hvilket nu i särskildt
Betänkande framlågges till Ridderskapets och
Adelns granskning, under §. 5o bibehållit 5a
§. uti nuvarande Riddarhusordning, i hufvudsaken
oförändrad, anser sig således icke kunna
å den af Herr Grefve von Schwerin föreslagne
underdåniga skrifvelse tillstyrka bifall.
Med Riddarhus-Ordningens fördelande i
afdelningar, har Utskottet egentligen åsyftat att
tillvägabringa en systematisk uppställning af
Författningen, nyttig så väl vid förslagets be •
grundande före antagandet, som i synnerhet vid
dess begagnande i en framtid såsom Lag, helst
alla stadganden lättare både ihågkommas och
uppsökas, när ämnen af lika natur finnas i ett
sammanhang samt de olika genom särskilte titlar
i korthet angifne. Utskottet har derföre arnat, att
sedan redactionen af RiddarhusOrdningen blifvit
pröfvad och af Ridderskapet och Adeln antagen,
författa ett kort innehåll af RiddarhusOrdningens
alla paragrapher som vid densammas
lifgifvande af trycket skulle, efter Utskottets
tanka med förmon kunna tryckas efter sjelfva
Författningen, för att tjena läsaren till ledtråd
vid uppsökande af hvarje stadgande.
Då Ridderskapet och Adeln vid pröfning
af förslaget till RiddarhusOrdningens första afdelning
blott gjort anmärkningar vid vissa paragrapher,
samt förbehållit sig rättighet att granska förslaget
i det hela, när redactionen till den sednare
Afdelningen framdeles till Ståndet inkom
-
*34
Den iS Augueti e. m.
mer, får Utskottef, under åberopande af hvad,
rörande de mindre erinringarnes förbigående,
redan hårofvan år vordet yttradt, nu endast
besvara hvad sålunda blifvit anmärkt; dervid
Utskottet skall följa den ordning, hvari anmårkningarne
vid hvarje särskild paragraph äro vordne
framställde, samt särskildt angifva de tillägg,
som Utskottet, med anledning af de inom Ridderskapet
och Adeln förefallae discussioner, an-r
sett nödige att uti den uppgjorde Redactionen
till antagande föreslå.
I sammanhang med a;dra §., som afhand.
lar vilkoren för förlorandet af introductionsråtten,
uppkom vål inom Utskottet, då förslaget
förra gången förevar, den frågan, huruvida
ej 5i och 54 paragraphertie af nu varande Riddarhusordning
borde uti RepresentationsStadgan
intagas; hvarvid Utskottet trodde det vara lamp.
ligare, att införa dessa stadganden i Andra Delen
af RiddarhusOrdningen, af det skål, att då
en del af RiddarhusDirectionens åligganden funnos
i samma paragrapher omförinålte, det stadgande,
som innefattade föreskrifter om sjelfva
Directionens bildande, syntes i författningen
böra föregå dessa paragrapher; men, enär det
i allt fall icke kan undvikas, att i representations-stadgan
på åtskilliga ställen omtala RiddarhusDirectionen,
har Utskottet vid den, i anledning
af återremissen företagne ytterligare gransk,
ning, funnit sig böra hemställa, att på ett ställ®
måtte sammanföras allt hvad sorn med introductions-våsendet
äger gemenskap, samt att då någon
ändring uti 51 paragraphen icke behöfver
göras,
Den ig Augusti c. m.
225
göras, densamma måtte'ordagrannt införas under
2 paragraphen af förslaget i stället för den
af Utskottet föreslagne redaction, endast med uteslutande
af sista perioden, som handlar om
sättet för lottning och inskrifning af Fröknar i
Adeliga JungfruStiftet under Riksdagar,|hvilket
år en fråga, som tydeligen hörer till den nu
mera för Riddarhusets och Adeliga JungfruStiftets
angelägenheter tillsatte gemensamma Directionens
Instruction, och således icke lämpligen
bör linna ett rum i RiddarhusOrdningen.
Näst efter den andra följer såsom en tredje
paragraph ofvanberörde 54 paragraph, med den
förändring i lydelsen, sorn, enligt Utskottets
tanka, är med billighet och princip öfverensstämmande,
och hvilken förändring af bilagde
förslag närmare kan inhämtas.
Vid granskning af 4 § i Utskottets förra
förslag, som nu mera skulle blifva den 5, hafva
åtskillige värde Talare uttryckt deras ogillande
af formen för Utskottets framställning, och ansett
alternativa förslag från ett Riddarhusutskott
icke vara med Lag öfverensstämmande. Utskottet,
som, lika med hvad åtskillige af dess Ledamöter
under debatten yttrat, icke kan finna,
huruledes inom ett Utskott, sorn består af jemnt
antal Ledamöter, oell Ii vilka således kunna delas
i tvänne lika delar, det kan undvikas, att
ju möjligen tvänne meningar kunna hafva för
sig lika mångå röster, i hvilket fall, så länge
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VII- Band. i5.
2 21)
Den ig Augusti e, m.
formen, att före voteringen aflägga en röstsedel
icke för samma Utskott finnes stadgad, ej eller
Ordföranden liar afgörande röst, en alternativ
framställning är det enda som återslår att vidtaga,
kari för egen del ej inse hnruledes ett sådant,
möjligtvis oundvikeligt sätt att meddela
Ståndets Utskotts tanka, kan vara till formen
olagligt. I öfrigt hyser Utskottet den öfvertygelse,
att om dess förra Betänkande noga granskas,
Ridderskapet och Atleln skall utan svårighet
finna, att förevarande fråga egentligen blott
afser ord, enär Utskottets mening tydeligen endast
varit, att på samma gång sorn Utskottet
framställde det förslag, som enligt Utskottets åsigt,
i närvarande skick af den §. i Grundlagen,
sorn här borde tagas i betraktande, var det
lämpligaste, tillika göra Ridderskapet och Adeln
uppmärksam derpå, att då flere ändringar i 57
§. RegeringsFormen voro yrkade, kunde fråga
uppstå, om icke man borde intilldess de samma
blefvo antagne, bibehålla den gamla, ehuru erkäudt
bristfälliga, redactionen i RiddarhusOrdniigen
oförändrad.
Under discussionen hafva endast Herr Cederschjöld,
Herr Riben och Friherre Cederström
vidrördt den egentliga sakfrågan i Utskottets förslag.
Herr Cederschjöld har nemligen ansett
den gamla redactionen mindre otydlig och ledande
till villervalla, än Utskottet funnit den;
Herr Riben åter har förklarat sig anse den
nya redactionen bättre än den gamla, men tillika
önskat, att Utskottet ville åt den nya paragraphen
gifva mera tydlighet i den mon sådant
Den 18 Augusti e, m.
227
vöre möjligt, ehuru det tillika erkändes, hvad
Utskottet ock erfarit, att ett sådant förtydligande
icke var lätt att åstadkomma. Friherre Cederström
har deremot yttrat, såsom orden lyda;
att Utskottet bordt med uteslutande af allt hvad
sam i nuvarande 2 §. är taladt om Ättemän,
endast åberopa, att för den Adel som tillkommit
efter 1809, vöre förhållandet efter o7 §.
RegeringsFormen. De öfrige Talarne hafva
förnämligast fästat sig vid Utskottets rättighet
att tolka paragraphec i Grundlagen.
I afseende härpå får Utskottet erinra, att en
sådan rättighet har Utskottet hvarken tillerkänt eller
kunnat tillerkänna sig, hvilket Utskottet äfven
tror sig hafva skäligen tydligt förklarat i dess förra
Betänkande; och får Utskottet nu endast tillägga,
att då det ålegat Utskottet att utreda
den fråga som förevar till granskning, har det,
för en sådan utrednings fullständighet, varit oundvikligen
nödigt, att Utskottet tillika framställde
och yttrade den åsigt, hvarunder det
"fattat den §. i Regeringsformen, som med frågan
ägde sammanhang. Dessutom anhåller Utskottet
att få fästa Ridderskapets ock Adelns
uppmärksamhet på den omständighet, att i hela
första delen af RiddarhusOrdningen frågan endast
är om reprefentations- rätten för Ridderskapets
medlemmar, då Grundlagen deremot
bestämmer hvilka Medborgare äro Ridderskapets
och Adelns Medlemmar, Riksdagsordningen
12 §. stadgar särskildt, att Ridderskapet
cch Adeln vid Riksdagar representeras enligt
RiddarhusOrdningen, under förbehåll, att den
29|
Dm 18 Augusti c.
bör vara i enlighet med Grnndlagarne författad.
Utskottet har derföre ansett nödigt yttra .
sin mening om RegeringsFormens syftemål i 57
§. såsom en förklaring öfver den synpunkt, hvarutur
den nya paragraphen i förslaget borde betraktas.
Utskottet förmodar tillika, att efter de
förändringar, afkortningar och förtydliganden
som densamma vid en ytterligare företagen
granskning inom Utskottet, undergått, Ridderskapet
och Adeln torde finna, det Utskottets
förslag icke strider emot någotdera af de tolknings-sätt
af 57 §., som under debatten blifvit
yttrade, och detsamma således kan bibehållas
oförändradt, ehvad sistnämnde paragraph skulle
framdeles erhålla en förändrad lydelse eller
icke.
Sakfrågan i Utskottets förslag ligger deri,
att alla de personer, som lagligen tillhöra en
med Avlelig värdighet förlänad Ätt, men kunna
komma att tilltråda en annan med främre
såte på Riddarhuset, skola vara Ättemän af
den sednare Ätten, och endast af denne ÄttamannaråtteHS
bestämmande beror de representationsfrågor,
i hvilka RiddarhusOrdningen, enligt
13 §. i Riksdagsordningen utgör rättesnöret.
En noggran omsorg, att icke bestämma något
mer ån angående representationsrätten, och
det oaktadt åstadkomma så stor likhet som möjligt
ske kan, i de principer, som för på olika
tider uppkomne Adeliga Stammar följas, har
Utskottet ansett böra vara hufyudåndamålet,
Den 18 Augusti e. m.
229
rrten detta har, enligt hvad Utskottet i dess
förra Betänkande sökt ådagalägga, icke blifvit
i 1818 års Riddarhusordning iaktlagit. Inom
de äldre Åtterne har Utskottet funnit den principen
vara antagen, att alla Stamfadrens manliga
afkomlingar, skulle kunna såsom Ättemän
representera på den nummer, hans vundna värdighet
erhållit. I öfverensstämmelse härmed,
har Utskottet trott, att största likformighet skulle
vinnas, om sådant äfven finge gälla för de yngre
Adeliga Stammarne, så vidt deras Diplomer,
och den grundlag, hvarunder upphöjelsen skett,
icke löranledde till undantag härifrån.
Tvånne sådana undantag finnas, af hvilka
det ena hårrör från 57 §. i 180g års RegeringsForm,
och den omständigheten, att af de
Stammar, som efter dess antagande intrådt uti
Svenska AdelsStåndet, alltid endast en person
är Adelsman, så vida icke någon annan sedermera
särskildt blifver upphöjd.
Detta undantag år tillräckligt innefattadt i
orden uti 1 Mom. af Utskottets förslag, att
Ättemän af en Ätt nödvändigt sjelf måste vara
Svensk Adelsman, äfvensom sedermera i tredje
Momemtet, der Utskottet om dessa Stamfåders
yngre afkomlingar endast nyttjat ordet expectanter.
Men då inom er; af ålder, med Adelig
värdighet förlänad stam, en person efter 1809
upphöjes till högre värdighet, blifva efter samma
Grundlag alla hans afkomlingar, utom en
deribland på hvarje tid qvar i den lägre Ätten.
Emellan dessa måste vara regleradt, hvem sorn
Dtn 18 Annutti e, m.
år hufvudman för en sådan Att, och detta år
i 1818 års RiksdagsOrdnings a § uteglömdt,
ty tredje momentet omtalar blott den, enligt en
citerad Grundlags §. upphöjda delen af Stammen;
icke den i förra Adeliga värdigheten qvarblifna,
och det stadgande som förekommer i
andra momentet, gåller endast för några få,
kort före 1809 upphöjde Friherrlig® eller Grefliga
Åtters skyldemån. Denna brist år det sorn
Utskottet sökt afhjelpa, och dervid har Utskottet
så mycket mindre kunnat tråda RegeringsFormens
område för nära, som §. derstädes
afser en hel annan del af slågten.
I allmänhet, niir inom en Stam af samteligen
rned Adelig värdighet beklädda frånder, en
högre värdighet såsom FideiCornmiss särskildt
årfves, medför bibehållandet af FideiCommissprincipen
vid bestämmandet af hvem som år
hufvudman för den qvai blifna delen af stammen,
den stora olägenhet, att samma person, som den
ena dagen skulle vara hufvudman, en annan
dag, genom det att hans äldre Bror får en son,
eller flere söner, eller åtminstone genom det,
att dessa söner upphinna representationsåldern,
kan upphöra att vara hufvudman; att således
hufvudmanskapet på visst sått kan hoppa från
ett hufvud på ett annat. Denna olägenhet har
förmodligen föranledt till det stadgande som i
2 §., 2 mom. af nu gällande Riddarhusordning
innefattas, att för den qvarblifna delen af de
nyss före 1809 upphöjde Stammar, hufvudmannaråtten
skulle fortgå i den gren som en gång
varit hufvudman, och yngre söner af en äldre
Sen t?, Augusti ». m.
131
gren emellertid stå såsom expentanter. Visserligen
år detta ett sått, att afhjelpa svårigheten,
men det innefattar en afvikelse från principen
för hufvudmannarått. Utskottets förslag nfhjelper
svårigheten på ett annat vis inom de Pelarne
af Adeliga Stammar, som vid skeende
upphöjelser efter 1809, qvarblifva i den lägre
värdighetfen, sålunda, att alla de personer, sorn
tillhöra dessa grenar, anses som Ättemän till
den högre Attén, hvars värdighet de en gång
möjligen kunna ärfva, och alla tv ister deni emel.
1 m 0111 hufvudmanskap för den lägre Alten åro
derigenom undanröjde.
Det andra undantaget från den allmänna
principen beror på olikheten i de grunder,
hvarefter Friherrlig och Greflig värdighet vid
skedde upphöjelser kort före 180g utdeltes,
och den successionsordning för slika cårdigheters
tillträdande, som allt sedan den 6 Juni 180g
varit föreskrifven. Yngre söner af en efter
1809 upphöjd Friherre, kunna möjligen ärfva
Friherresknpet, men helt annorlunda år, 6å vidt
Utskottet kunnat förstå, meningen af de emellan
1792 och 1809 utdelade Friherre- och Grefvediplomer,
förhållandet med de i lägre värdighet
qvarblifne grenar ; f de;sa Ätter. Ingen af dessa
kan vara Ättemän af den främre slågten, och
Riddarhus Ordningen måste således bestämdt
stadga hvilken år hufvudman för den lägre.
Det är i detta afseende och till undvikande af
hufvudmannnrättens nyss omtalte hoppning från
en gren till en annan, som Utskottet ansett eig
böra föreslå bibehållandet af hittills gällande
•3*
Den ig Augusti e% m•
stadganden, och derföre infört under 2;dra m»m.
af denna § ett särskildt undantag frän de förut
uppgifne reglorne, sfödt på samma grunder
som i 2;dra mom. af 2 §. i 1818 års Riddarhusordning
äro ofsedda.
De ändringar Utskottet föreslagit, rörande
Ättemän och Hufvudmän, åsyfta således endast
förtydligande och rättelse i de obestämda och
ofta förvillande uttryck, som innefattas i 2:dra
och io:de §§. af berörde Riddarhusordning,
hvarjemte Utskottet föreslagit en sådan redaction
af paragraphen, hvarigenom erhålles ett
stadgande, som utmärker huru förhållas bör
med hufvudrnannaråtten, när en medlem af en
gammal Adelig Ått blifvit efte^ 1809 upphöjd
till högre värdighet, utan att då äga söner, men
sedermera erhåller sådana. Att ett sådant stadgande
saknas i 2 af j 818 års Riddarhusordning
är redan visadt, men lika tydligt år, att
det ej eller finnes i den io:de §, fullständigt uttryckt.
Der står nemligen, att i fall den upphöjde
personen år hufvudman, skall Capifisrätten
öfvergå på närmaste hufvudman; men någon
underrättelse är icke tillika Iemnad huruvida,
så framt den upphöjde personen sedan fåc
ilere söner, hufvudmanskapet då till dem afträdes,
eller om de qvarstå såsom expectanter,
till dess den andra grenen utgått. Det år likväl
just derpå som frågan endast beror, hvilkendera
af de två principer för hufvudmanna
ordning
som i Ksta Mom, och i 2.‘dra Mom. af
2 § RiddarhusOrdningen olika följes, bör vid
dessa fall af upp höj elser efter 1809 tillämpas.
Den 18 Augusti e. ra.
235
I afseende på Utskottets förslag i 6 §.,
hvilken nu skulle blifva den 7 §., att förmyndare
icke skulle i något fall få utgifva fulhnagt
till säte å Riddarhuset, hafva stridiga tankar
inom Ståndet blifvit yttrade; och som Utskottet
funnit de olika meningarne hafva blifvit under
discussionen fullständigt mot hvarandra jemförde
och de skål, som till ändring i Utskottets
förslag blifvit anförde, vederlagde, anser Utskottet
det vara tillräckligt, att under åberopande
af de motiver Utskotlets förra Betänkande i
denna del innehåller, förklara, det Utskottet icke
funnit anledning, att sitt förslag i denna del
frångå. Härvid anser Utskottet sig dock böra
särskildt upptaga och besvara de vårda Talares
yttranden, hvarigenom blifvit anfördt, dels att
en minskning af Ridderskapets och Adelns personal
genom samma förslag åsyftades, och dels
att det skulle vara svåit att utröna, om Utskottet
vid författandet af ifrågavarande §. tänkt
sig Ätternes eller personernes representation. I
afseende härpå får Utskottet förklara, att det
icke tviflar, det ju en närmare granskning af
förslaget skall upplysa, att icke personernes
representation, utan Åtternes, varit af Utskottet
åsyftadt, hålst det just år förÅtterne som några
Förmyndare icke kunna vara constituerade,
samt att, om en, i allt fall obetydlig minskning
j Ståndets personal kunde af §:s lydelse uppkomma,
sådant dock icke på något sätt ingått i
Utskottets syftemål; hvaremot förslaget i denna
§. äfvensom i den nästföljande grundar sig på
öfvertygelsen hos Utskottet om oiåmpligheten
deraf, att en och samma medborgare skulle kun
-
a3i
Ven 18 Augusti e, m.
na på en gång sjelf deltaga i NatiodalFörsamlingens
vigtiga öfverlåggningar såsom deras ledare,
och tillika utse andra personer till Ledamöter
i samina Församling. Utskottet har trott
och tror ännu, att möjligheten af ett sådant
flerlalldigt inflytande, bör så vidt möjligt år, i
representationsstadgan förebyggas.
Rörande 7 § , som nu blifver den 8;de, har
Friherre Boije, Ludvig, särskildt föreslagit, att
neka äfven de Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln, hvilka på grund «f sina öfriga Medborgerliga
förhållanden deltagit i val till Riksdagsmän
i ett annat Stånd, rättighet, att vid samma
Riksdag intaga Säte och Stämma på Riddarhuset;
men då, efter Utskottets tanka, dels bevisningen
inför RiddarhusUtskottet, huruvida en
sådan person i sin ort deltagit i Riksdagsrnauna
val, eller ej, skulle vara underkastad betydliga
8,vårighe*er, dels ock den uppställde jemlörelsen
emellan de val, som till Riksdagsmän af de andre
Stånden förrättas, hvarvid alltid ett stort antal
personer medverka, och det som sker derigenom,
att en hufvudman ensam utser Fullmåg—
tig för sig å Riddarhuset, finnes i betydlig mån
origt'g och haltandp, anser Utskottet sig böra
afstyrka detta Friherre Boijes förslag; hvarvid
LTtskottet tillika v‘.ll fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på möjligheten af den händelse,
att om i ett helt ValDistrict till Riksdags
mån inom PresteStåndet, några andra Kyrkoherdar
icke kunde finnas, ån de som voro af
Adelig börd, den följd, derest Friherre Boijes
mening antages, deraf skulle uppstå, antingen,
att en af dessa Kyrkoherdar tillsatte sig sjelf
Ven 13 Augusti e. m.
235
till Riksdagsman, eller ock att alla de öfrige måste
afsåga sig rättigheten att sitta på Riddarhuset
för det de deltagit i Valet.
Vid 8 §. i Utskottets förslag, sorn nu skulle
blifva den g:de, har Herr Cederschjöld anmärkt
en möjlighet af ordalagens förtydning; och sorn
Utskottet inser det grundade i denna anmärkning
äfvensom, vid en närmare granskning, förmånen
af den fördelning i tvenne Moment, som
i 12 §. af nu gällande Riddarhusordning förekommer,
får Utskottet föreslå bibehållandet i
hufvudsaken af den redaction samma nu åger,
hvarvid Utskottet likväl, i stället för införandet
i §:n af det utaf Herr Cederschjöld föreslagne
ordet, oafbrutet, tror sig böra göra det tillägg,
att en utifrån inkommande Adelsman , icke må
undfå Såte på Riddarhuset, utan att under de
3:ne sistledne åren före Riksdagen hafva varit
i Sverige Mantalsskrifven.
Friherre Boije har, i afseende på Utskottets
förslag till g:dej §:n , hvilken nu skulle blifva
den io;de, anmärkt, att det gamla budet fullständigare
uttryckte meningen. Utskottet får i
anledning deraf upplysa, att det tillkomna stadgandet,
om upphörande, redan vid andra generationen
af all rått till deltagande i Adejigft representationen,
innan Konungen dertill lemnatSitt
särskildta Nådiga tillstånd, år af Utskottet ansedt
nödigt, i anseende till svårigheten, att pröfva
huru personer i tredje och fjerde led Utrikes
sig förhållit och till hvad grad af noggranhet
jleras genealogier blifvit fördeoch är för öf
-
256
Den 18 Augusti e< m.
rigt sjelfva stadgandet håmtadt från 1626 års
Riddarhusordning, hvilket utan förändring år bibehållit
i den förnyade af år 1778.
Vid io:de §:n, som nu blifver den urte,
har vål inom Ridderskap-! och Adeln anmärkning
icke blifvit gjord, men Utskottet har likväl,
på grund af det i anledning al Herr Cederschjölds
yttrande gjorde tillägg vid gideon, ansett
sig böra föreslå ett lika beskaffad! vid denna
§.
Näst efter n:te paragraphen och innan frågan
om anteckningar förekommer, har Utskot_
tet ansett låmpeligt, att i det nya förslaget införa
53:dje paragraphen i nu varande Riddarhusordning,
hvilken §., vid närmare granskning syn,
tes skäligen böra till representafions-stadgan flyttas,
eftersom den deri åberopade kungörelsen af
den i4:de Julii 1818 föreskrifvit ett fall, då representations
rätten kan upphöra. Den i 5o;dje
§:n omnämnde kungörelsen af den io;de Augu.
sti 1762, tror Utskottet icke vara behöflig att
anföra, emedan densamma icke stadgar annat ,
ån skyldigheten att complettera Genealogierne
inom tvenne år efter kungörelsens utfärdande,
och 1818 års Författning är i och för sig sjelf
en tillräcklig Lag i detta ämne.
I afseende på Friherre Boijes gjorda framställning
vid den af Utskottet föreslagne i5
som nu blifver den i7:de, att, mer ån en gång
kan hända, att en Adelsman, som i en förestående
Riksdags öfverläggningar ^ önskar deltaga,
Den 18 A gusti e m.
icke vet sin egen ålder, iller huruvida det Prestbetyg
han sjelf derom inlemnat, år riktigt, anhåller
Utskottet, att här få förnya den erinran,
som en dess Ledamot redan under Discutionen
yttrat, att berörde stadgande icke år nytt , utan
igenflnnes i
darhusOrdning • och då i öfrigt den i Lag stadgade
påföljden för inlemnandet af ett laLkt bevis.
naturligtvis icke åger ruin, når Domstolen
ansett det icke hafva skett med uppsåt, tror Utskottetj
dock det icke vara olämpligt, att i sådan
händelse bibehålla ifrågavarande stadgande
såsom ett correctiv, hålst detsamma blott för
en Riksdag uppskjuter den ifrågakomne unga
mannens inträde på en , med misstag om sina
egna rättigheter, börjad Riksdagsmanna-bana.
Uti den iS som nu blifver den 20,
har Herr von Hartmansdorff förment sig finna
tvetydighet, hvadan Utskottet till förebyggande
deraf, ansett sig böra utförligare än hittills
skett, uttrycka meningen i förra redactionen.
Hvilket dock allt till Ridderskapets och Adelns
vidare ompröfvande vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 25 Julii 1823.
På Riddarhus-Utskottets vägnar,
C. G. Spens.
N, Snoilsky.
238 Den l3 Augustt e, m,
Törnyadt Förslag
till
Första Afdelningen af
Riddarhus Ordningen •
§. i
På
Riddarhuset eller
vid Ridderskapetsoch
Adelns sammankomster
under Riksdag,
åge hvar och en introducerad
Ätt, efter den
vid 180g års Riksdag
stadgade nummerföljd,
såte och stämma, på
sått denna Riddarhusordning
föreskrifver.
§. 2.
De personer hvilka
af Kongl. Maj:t blifvit
till Greflig eller Friherrlig
värdighet upphöjde
eller med Adelskap
benådade, men inom
tvenne år efter utnämnandet
icke hafva
sig till vinnande af Introduetion
å Riddarhuset
anmält, hafva all
vidare rätt dertill, enligt
Kongl. Förordningen
den 8:d.e Maji 1775
Svarar mot 1 §. i
1818 års RiddarhusOrd;
ning.
Ändrad §. jemför
51 §. i RiddarhusOrdningen.
Den 18 Augusti c, m, 289
och Kongl. Brefvet den
11 Februarii 1800, förlorat,
så framt ej Kgl.
Maj:t täckes, genom sår.
skild Nådig Resolution,
den försutne tiden åter,
ställa } åliggandes RiddarhusDirectionen
noga
tillse , att hvad ofvanberörde
Författningar
så vål härom, som i
öfrigt rörande Introduetioner
stadga, varder
noggrant iagttagit.
Under Riksdagarne må
likväl Introduction ej
beviljas förr ån RiddarhusDirectionen
hos
RiddarhusUtskottettillkånnagifvet,
och Riddarhus
- Utskottet hos
Ridderskapet och Adeln
anmält det vederbörliga
prestanda blifvit fullgjorde
samt Ridderskapet
och Adeln derefter
till Introductionen in
Pleno tillstånd gifvit.
§. 5.
Ej må någon upp- Ny §. Jemför 54 5
taga annan Ätts namn i Riddarhusordningen,
eller Vapen, med mindre
han , efter uppvisande
af Ättens Med
-
240
Den iS Augusti e, m.
lemmars uttryckeliga
samtycke dertill, undfått
Konungans Nådiga
tillstånd.
5 4.
Alla de CommendeursÅtter,
hvilka tillkommit
före dea dag då
den nu gållande RegeringsFormen
blef af Kgl.
Maj.t och Riksens Ständer
fastställd , äga att
bibehålla det högre Såte
å Riddarhuset som dem
blifvit för detta tillagdt;
men under ingen förevändning
må hädanefter
någon ny sådan Ätt
bildas , ej eller någon
ätt ur sin ordning flyttas.
Svarar mot 9 §. i
1818 års Riddarhusordning.
§. 5.
1:0 Inom såväl gamla
som nya Adeln anses
såsom Stamfader
för en Adelig ätt den
som till samma ätts värdighet
först upphöjd
blifvit, oell såsom Ättemariy
så vål hvar och
Åndrad §. svarar
mot den 4:de i Utskottets
förra Förslag, och
mot den 2:dra och lo-de
i 1818 års Riddarhusordning,
en
T)en 13 Augusti t, m.
en af ättens värdighet
lagligen delaktig blifven
man, som ock den, hvilken
denna väldighet
ärfva kan och sjelf år
introducerad Svensk Adelsmao.
Hufvudman
år den ättemän, hvars
ättegren år äldre ån någon
af de öfriges , och
har varit det i hvart
och ett led, från och
med statnfadrens barns;
till och med hans eget.
Fjermare etter yngre
i ätten år den ättemän,
som sednare eller
icke utan Heres bortgång
kan blifva hufvudman
; närmare eller äldre
i attén den , som
förr skulle blifva det.
Den ättemän, sora mera
ån en ätts värdighet
ärfva kan, råkne sig, i
afseende på såte och
stämma på Riddarhuset,
till den ätt från hvars
stamfader han på Svårdsidan
närmast härstammar,
samt enär tvenne
äf dessa åtter lagligen
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VII. Bind. 16,
E42
Den Ig Augusti e. m,
letia sin härkomst från
en och samma stamfader,
till elen ålt, sorn
fi ärnst på Riddarhuset
sitter.
2:0 Undantag härifrån
äger endast rum in_
om de åtter, hvilkas hufvudtnån
emellan 1792
och 1809 blifvit, jemte
större eller mindre del
af slågten och med särskild
stadgad arfsordning,
till Friherrlig eller
G-refvelig värdighet
upphöjde: Hufvudmannaråtten
för den ått,
som utgör siågtens icke
upphöjde del , tillfälle
då den åtieman, sorn af
de enligt diplomen i
lägre värdighet qvarblifvande,
var närmast
den eller de, hvilka i
den högre värdigheten
inträdde; och fÖ/rblifver
inom nämnde persons
gren till dess densamma
utgår. Nämnde hufvudmannarätt
tillfaller då
med enahanda villkor
den i samma lägre värdighet
qvarblifrie åtte
-
Den 13 Augusti c, fjit,
mannen, som befinnes
vara äldst efter stamfadren,
och som ej tillika
år ättemän på en
högre nummer.
5) I utveckling af ofvanstående
grunder föijer
således, att hufvudmanskapet
för de äldre
Ad eliga, Commendeurs,
Friherrliga och Grefliga
åtterne årfves efter först
födsloråtten , uti rått
nedstigande linea på
Svärdssidan; att för da
med stadgad särskild arfs*,
ordning före den 6;te
Junii 1809 till högre
värdighet upphöjde åtter,
biifve hufvudman
den, sorn i ätten äldst
år, pf dem som värdigheten
tillträd t lufva,
och ättemän alle de som
hafva arfsrätt till nämnda
värdighet; att för
den icke upphöjde delen
af desse slågter
tillhör hufvudmannaråtten
den. 60m ontingen
sjelf var närmast
af de når upphöjdisen
skedde, qvarblifvande
Ven 18 Augusti t. m.
ättemännen, eller som
äldst är af en sådan
persons gren; att först
efter berörde grens utgång
samma hufvud—
manskap öfvergår till
den i samma värdighet
qvarblifna och då för tiden
äldste grenen från
stamfadren, hvilken genom
yngre bröst-arfvingar
af dem som i den
högre värdigheten inträdt
kan hafva uppkommit;
att för de sedan
den 6.te Junii 180g
tillkomne ätter är hufvudman
den, som enligt
37 §. i RegeringsFormen
ättens värdighet
innehafver, och stamfadrens
all a öfriga bröstarfvingar
stå, de ofrälse
såsom Expectanter och
Frälsemannen såsom ättemän*
för att efter hufvudmannen
tillträda hans
rätt i mohn af hvars
och ens ålder i ätten, j
6.
Når Riksdag hållas Svarar mot 3 §•
skall, åge hufvudman, 1818 års Riddarhul
som vid den första eller Ordning.
Ven lS Augusti e, m.
244
andra af de anteckningar
hvarom i3 och 14
handla, dertill sig
anmåler, ovillkorlig rätt,
att Såte för åtten intaga.
Har hufvudmannen
vid andra anteckningen
sig icke anmält,
åge annan åtteman sam*
ma rätt, och bland flere
, den aom år liufvudraanna
rätten närmast.
Har någon åtteman
icke heller sig anmält,
må såte för åtten
intagas af Fullmågtig
som sjelf är af introducerad
ätt, och sorn hufvudmannen
eller den
hans rätt utöfvar, på
sätt här nedan föreskrifves,
förord nät. Under
Riksdagens lopp , vare
hufvudman, ättemän eller
fullmägtig, sorn sig
först anmäler, berättigad
att säte för ältan
intaga. Af dem som
på en gång sig anmäla
, njute hufvudman
framför ättemän, hufvud
man na-rätten närmare
atteman framför
fjermare samt ättemän
245
Den 18 Augusti, /, ra,
framför Fullmägtig företräde.
§• 7-
Från rättighet att Svarar mot
äga säte och stämma 8 §. §. samt eu
pa Riddarhuset vare de
personer uteslutne, hvilka
enligt 18 §. i Riksdagsordningen
ickekunna
såsom Riksdagsmän
i något Stånd godkännas.
Lag samma vare
med bysatt person. År
Adelsman hyiiken för
nesligt brott blifvit inför
Domstol tilltalad ,
genom behörigt Utslag,
som dock ej ännu vunnit
laga kraft förklar : i
antingen till straffskyldig
eller, med mer än
halfva bevis besvärad ,
så, att Domaren funnit ,
saken böra till framtiden
lemnäs då deri kunde
uppenbar varda, då
vare han intill dess samma
Utslag lagligen upp.
häfdt blifvit från Riddarhuset
utesluten. Ej
må fullmagt antagas ,
derest utgifvaren icke
7 och
del af'
Den 18 Augusti s» m.
■2\1
fyllt 21 år samt i öfrigt
år till såte och
stämma på Riddarhuset
berättigad. Får hmfvudman
enligt denna Riddarhusordning
icke utgifva
Fullmagt, inträde
närmaste åtteman på
hvilken sådant icke inträffar,
för tillfället i
full hufvudmannarått 9
finnes ingen sådan, vare
då ättens plats på
Riddarhuset ledig.
§. 8.
Är Adelsman i något
annat RiksStånd
röstägande Ledamot ,
eller Taleman, eller år
han LandtMarskalk, då
må han för den Riksdagen,
hvarken sjelf eller
genom Fullmägtig,
sin Riksdagsmannarätt
på Riddarhuset utöfva;
§• 9-
Är hufvudman utrikes
rest, antingen i Konungens
ärender eller
med vederbörligt tillstånd
för enskildta ans
(Ny §•)
Svarar mot 8 §. i
Utskottets förra förslag,
ändrad, och 12 §. af
1818 års Riddarhusordning.
248
Den ig i--*lii e m..
gelågenheter, vare hans
ratt bibehållen, att Fullmagt
utgifva. Adelsman
sorn med Konungens
tillstånd i hämmande
Herrskaps tjenst år, åge,
så vida han för sin person
de 3tne sista åren
löre Riksdagen hår i
Riket skattski ifven varit,
rättighet , att såte
på Riddarhuset intaga.
Förekommer der någon
sak till öfverlåggning
och beslut,som det herrskap
angår, i hvarstjenst
han år, bör han ej öfvervara
beslutets fattande,
hvarken in Pleno,
Utskott eller Nåmnd.
Adelsman, som med
Konungens särskilta nådiga
tillstånd sig emot
v främmande Öfverhet
med tro och huldhets
Ed förpligtat och egendom
eller embete
under de 5:ne sista firén
före Riksdagen inom
Riket innehaft, må
ined lika vilkor 2 Morn.
i denna § föreskrifver,
såte å Riddarhuset intaga.
Med Adelsman
Den 8 Augusti t. m,
249
som år i fiendtlig fångenskap
och med främmande
öfverhet» tillstånd
vistas i Fäderneslandet
vare i afseende
på öfverlåggningarnes
bevistande i frågor sora
röra denna magt, lag
samma, som angående
den person hvilken trädt
i främmande öfverhet»
tjenst, hårofvan stadgadt
år.
§. 10.
Flyttar Adelsman
sitt bo och hemvist utrikes,
på sätt 32 § i
1720 års Adeliga privilegier
omförmåler,håfve
han och hans efterkommande,
som utrikes
åro, förlorat såte och
stämma bland Ridderskapet
och Adeln , änskönt
han eller de fast
egendom hår i Riket
äga. Inflyttar i Riket
sådan Adelsman åter
eller hans son, och lagligen
styrker, att hans
förbindelse emot främmande
Herrskap upp -
Svarar mot i3 §. uti,
1818 års Riddarhusordning.
25o
Ven 18 Augusti e, nu
hört, samt atl han med
ny tro- och huldhets
Ed emot Konungen sig
förpligtat, då må han
af det utrikes vistandet
icke vara hindrad, att
inträda i alla rättigheter
såsom Svensk Adelsman.
Afkomling i fjermare
led ån son af den
utflyttade Adelsmannen
må icke återfå sin rått
till såte och stämma
på Riddarhuset förr,
ån han dertill erhållit
Konungens särskildta
Nådiga tillåtelse, samt
i öfrigt företedt sådane
bevis, som här ofvan
föreskrifne ar.
§• i».
Adelsman som utur
Riket afvikit håfve förverkat
rättighet till Såte
och Stämma på Riddarhuset.
Återkommer han,
utan att till brott förvunnen
blifva, inträde han
i alia sina förra rättigheter
; dock iakttages
så våi häi vid, som i det
uti nästföregående §.
Sv 'rar mot den 10
§ i Utskottets förra förslag
åndrad, och 11 §•
i 181 8 årg Riddarhusordning.
Ven ig Augusti e. m.
omförroålte fall, att den
inflyttande, bör på sätt
9 §. innehåller i 5 år
hafva varit skattskrifven
här i landet, innan
han får begagna sin re.
presentation.srått å Riddarhuset.
§. 12.
De å Riddarhuset
förvarade Genealogiska
Tabeller öfver alla introducerade
åtter, böra,
på sått och vid den
påföljd af uteslutandet
frän Såte och Stämma
på Riddarhuset, som
Kongl. Kungörelsen d.
14 Juli 1818 föreskrifver,
completteras och i
ordning hållas; åliggande
Riddarhus-Direclionen,
att häröfver noga
handhålla.
§. i5.
Så snart LandtMarskalk,
enligt 52 §. af
RegeringsFormen, och
25 §. af Riksdagsordningen
blifvit af Konungen
i Nåder ut
-
Ny §. Jemför 55
§. i 1818 års Riddarhusordning.
Svarar mot 14 §. i
1818 års Riddarhusordning.
Dan Ig Augustii
nämnd och af de tvenne
äldste närvarande
Grefvar, till hvilka Kgl.
Majit honom öfverlemnar,
till Riddarhuset
beledsagad , emottoges
han derstädes vid ingången
af RiddarhusDirectionen
, RiddarhusSecreteraren
och de
öfrige till RiddarhusCanzliet
hörande personer.
Derefter sammanträder
följande dagen
å utsatt timma ,
efter föregånget anslag,
Riddarhus-Directionen,
under Landt-Marskalkens
Ordförande, för
att förrätta anteckningen.
Med anteckning
förstås den åtgärd ,
hvarigenom en Adelsmans
begäran om inträde
å Riddarhuset såsom
Riksdagsman, varder
i grund af denna
Riddarhusordning, Ge
nealogiske Tabeller och
andra tillförlitliga handlingar
pröfvad ; hans
namn och värdighet,
derest något hinder icke
möter, införd i en för
Den 18 Augusti e, m.
sådant ändamål på alla
lefvande åtter inrättad
uppropslista, samt honom
tillställd en med
Riddarhusets sigill påtryckt
pollet, med påskrift
af ättens nummer
och namn, den antecknades
förnamn samt
nummer på den BånR
der hans ställe är honom
anordnadt. Skulle
emellan de personer,
hvilka anteckningen sålunda
förrätta, olika me-1
ningar uppstå om en
sökandes rätt att intrådespollet
erhålla, afgöres
frågan genom fleste
rösterne, hvarvid, i håndelse
af ett lika antaR
Landt-Marskalken åge
den afgörande.
i4.
Sådane anfecknin- Fortsättning af 14 §.
gar, hvarvid det åligger
RiddarhusSecreteraren,
RiddarhusFiscalen och
Riddarhusets 2:ne Ordinarie
Cancellister att
alltid vara tillstädes för
att lemna upplysningar
254
Den 18 Augusti e. m.
och biträde, böra vara
tvenne, och förrättas
hvardera med tvenne
upprop, som af Riddar.
husFiscalen verkställas,*
skolandes första anteck^
ningens tvenne upprop
ske på särskildta dagar,
men efter hvarandra,
så framt ej helgedag
inträffar, då det sedna -  re uppropet blifver nästa
söeknedag derefter.
Andra anteekningens
bägge upprop ske på
en dag, hvilken bör
vara den närmast föregående
helgfria, innan
Konungen i nåder
kallar Stånderne på
RiksSalen. Vid sednare
uppropet af denna
anteckning utlemnaspote
letter åt Ättemän och
Fullmågtige, hvilka sådant
ej vid den första
kunnat beviijas.
i5 §.
Sedan må ingen anteckning
tillåtas förr, än
RiddarhusUtskottet är
förordnadt, hvilket ge
-
/
Svarar mot 15 §. i
Riddarhus - Ordningen
utom lute punkten.
Den l8 Augusti e, m,
nast sko bör, så snart
Electorerne valde äro.
Detta Utskott hör ock
sedermera endast för
anteckningar sammanträda
en half timma före
hvarje utsatt Plenum.
Ej må någon af Riddarhusets
Tjenstemän,
utan RiddarhusUtskottets
samtycke, till någon
eli o det vara må, Pollet
utgifva, vid ansvar
efter Ståndets bepröfvande;
hörandes i öfrigt
noga tillses, att den sorn
Pollef ordenteligen er«
håller, afven genast och
ofelbart varder i uppropslistan
antecknad- Ej
må någon till anteckning
anmälas, som sig
vid Riksdagen icke personligen
infunnit eller
Pollet för honom utpifvas.
§ 16.
Häfver ättemän i Svarar mot 6 §,
behörig ordning antecknad
blifvit, äge i sådant
fall hufvudman rättighet,
att i grund af be-<
256
Den 18 Augusti e. m.
horig Fullmagt, Säte för
annan ätt intaga. Har
hufvudman Fullmagt utgifvit,
vare han för den
Riksdagen skil jd från
utöfning af sin Riksdagsinanna
rätt, utom i deri
händelse, att Fullmägtig
sin rätt förlorat, elier
ock Utrikes rest, eller
sin Pollet till RiddarhusUtskottet
återlemna!:.
Dör under påstående
Riksdag hufvudman,
som fullmagt
utgifvit , Janme fullmägtig
det säte han på
grund deraf innehaft.
Biifver under påstående
Riksdag Fullmägtig ge -  nom hufvudmannens afgång,
sjelf hufvudman,
intage han säte för sin
egen ätt, utan att skil.
jas från sin befattning
såsom Elector, Utskotts
eller Nämnds Ledariiot,
§• »7.
Den hvilken första Svarar mot 16 och
gången såsomRiksdags. 5 §. §,
man
Den 18 .Augusti e. m.
man sig anmäler, åligge,
att om sin ålder, i fall
sådant äskas, uppte bevis
genom Utdrag af
Kyrkoboken ifrån den
församling, der han född
är. Finnes ej Kyrkobok,
galle då bevis af
någon Konungens Embetsman
i orten. Företer
sig anledning , att
inlemnadt .betyg ar o~
rigtigt, bli fve inlemnaren
genast tilltalad i
laga ordning, och erhålle
ej inträdespollet,
innan han sig in för Domstol
rättfärdigat, oell
må han, i händelse betyget
befinnes falskt,
hafva förlorat för den
då påstående Riksdag,
all rätt till säte och
stämma bland Ridderskapet
och Adeln. Innehålla
de å Riddarhuset
befintliga Genealogier
fullständig underrättelse
om den söj
kandes ålder med dag
och dato, är ej annat
bevis af nöden; men påstår
den sökande att
Bil, till Ridd. o. Ad. Pr. VIL Band. 17
\
trg Den iS Augusti e, m.
Genealogiens uppgifter
äro origtige, hvile frågan
om Pollets erhål- t
lande, till dess han anskaffkr
bevis. Anmäla
sig på en gång flere,
som göra anspråk på
hufvudmannarätt för
samma ätt, ellerpånärm
are ättemannarätt, eller
klagar någon öfver
utlemnad polletpå grund
af påstådd origtig Genealogie,
då blifve, el.
ler fortfare att vara,
antecknad, den som enlligt
Genealogien är närmast
berättig ad, tili dess
den andre sin bättre
rätt med antagliga bevis
inför vederbörlig Domstol
styrkt.
§• l8-
Ej må någon full- Svarar mot 17 §
magt-för gällande anses, RiddarhusOrdningen.
som icke af ättens verkliga
hufvudman, eller
af den som, efter denna
Riddarhusordning,
dertill berättigad är, blifvit
utgifven. Rörandes
Fullmagten, antingen
Den 18 Augusti t, m.
sja
med utgifvarens stil öfver
allt skrifven och
underskrifven eller laglig
bestyrkt, ovillkorligen
vara författad efter
följande formulair:
Till den Lagtima
(Urtima) Riksdag, som
i N. skall håll as och
tager sin början (dendag
och år) befullmägtigas
härmed (caracter och
namn) att för
Grefliga ) Ätten
Friherrliga \N. N. N:o
Commendeursfoo intaga
Adliga jSäte och
Stämma på Riddarhuset,
hvarvid han ovilkorligen
förpligtas att ställa sig
till efterrättelse den af
Kongl. Maj;t och Riksens
Ständer antagne
och besvurne RegeringsForm
af den 6 Junii
180g, jemte) Riksdagsordningen
af den 1 o
Februarii 1810 och öfrige
gällandegrundlagar.
Ort och datum.
Namn
Sigill
Caracter.
Den 18 Augusti t. m.
§. 19.
Uppvises vid en och
samma anteckning tvenne
eller flere fnllmagter
för en och samma ätt,
varde de alle, ehuru af
behörig man utgifne,
ogillade. Anmälas sådane
Fnllmagter vid olika
anteckningar gäfle den
som först uppvisad blifvit.
Den som med obehörigt
utgifvande af
en eller flere Fullmagter
beträdes, kommer
för ett sådant förhållande,
hvilket uti RiddarhusUtskottet,
uppå RiddarhusFiscalens
anmälan,
upptagas och undersökas
flör, att anses
säte och, stämma på
Riddarhuset för längre
eller kortare tid förlustig,
allt efter hvad Ridderskapet
och Adeln in
Pleno derom ka . rättvist
pröfva.
§ 20.
Svarar mot 18 §. i
RiddarhusOrdningen.
Den hvars anhållan Svarar mot 1 g § i
om intrådes-Pollet blif- Utskottets första förslag
vit, antingen vid de an- och ändrad.
Den 18 Augusti e. i»,
anteckningar då LandtMarskalken
förer ordet,
eller vid dem, som ske
inför RiddarhusUtskottet,
ansedd icke kunna
beviljas, äge, när afslaget
honom tillkännagifves,
äska förhållandets
anmälande af Ordföranden
hos Ridderskapet
och Adeln in Pleno,
på hvars sluteliga afgörande
frågan kommer
att bero, utan att likväl
de beslut, som af
sådan anledning i Ståndet
fattas, må såsom
praejudicat anses eller
framdeles kunna i sådan
egenskap åberopas.
Såsom allmän grundsats
gällerj, att den,
hvilken enligt denna
Riddarhusordning blifvit
ansedd oberättigad
att äga Säte och Stämma
på Riddarhuset under
samma tid, ej el •
ler må fulhnagt utgifva.
alt
Dm 18 Augusti e, m.
N:o 3.
Horsamste Memorial!
Sedan RiddarhusUtskottet fulländat granskningen
af de § i RiddarhusOrrlningen, hvilka,
efter den af Utskottet i Dess Betänkande af
den 9 sistledne Maji uppgifne plan, skulle tillhöra
2:dra Afdelningen af ifrågavarande Författning;
får RiddarhusUtskottet nu härjemte
öfverlemna den redaction till samma Afdelning,
Utskottet, efter en sådan granskning , uppgjort,
dervid Utskottet i afseende på de allmänna grunder,
hvarefter den samma blifvit utarbetad, anser
sig endast böra åberopa den framställning
derom Utskottets nyssnämnde Betänkande innehåller;
och inskränker Utskottet sig således nu
endast dertill, att meddela en kort Öfversigt af
paragraphernes innehåll och de jemkningar, eiler
rättelser de samma ansetts böra undergå.
§. §. 2i, 22 och a5 innehålla stadganden,
hvilka, da de dels före, dels vid Ridderskapefs
och Adelns första sammanträden skola iagttagas,
Utskottet ansett böra börja denna del af
RiddarhusOrdningen. Redaciionen år utom rättelse
af någre ord, lika med i9, 20 och 31 paragrapherne
i nu gällande Riddarhusordning , hvarvid
dock det tillägg blifvit gjordt, att någre egenteliga
mål icke lå företagas till pröfning, innan
Ståndet, genom andra anteckningen, blifvit till
fullo organiserad t.
§. 24, om Electorers tillsättande, svarar mot
21 paragraphen i 1818 års Riddarhusordning,
Den 18 Augusti e. m,
365
och år redactiönen författad i enlighet med de
grunder, som Ridderskapet och Adeln vid besluts
fattande om Bänkmåns afskaffande anta.*
ga för Electorers utväljande.
§ 25, 26 och 27, omförmäla Electorer
nas
befattning, deras afgång derifrån samt tillåtelse
för dem att lemna Riksdagen. I paragraphen
26:te har Utskottet tillika besvarat Herr von
Qvanten*, Carl, den 17 sistledne Februarii remitterade
Motion, angående tillåtelse för Elector,
som blifvit vald till UtskottsLedamot, men
detta förtroende genast sig afsåger, att få sin
förra befattning bibehålla; hvarvid Utskottet
nästan ordagrant antagit hans förslag. Ett särskildt
tillägg, angående skillnaden emellan in
Pleno valde Ledamöter till förstärkt Utskott ,
och de Ordinarie , som af Electorerne utses ,
år af Utskottet föreslagit. För öfrigt år redactionen
till största delen ordagrant hämtad
från §. a2 första Momentet af 26, a4 , samt
sista Momentet af 26 §, §. i nu varande Riddarhusordning.
§ §. 28, 29, 5o och 3i om Ordförande i
Utskott; örn Ledamots rätt att afsåga sig ett
sådant förtroende; huru tillstånd må vinnas,
att på viss tid från RiksdagsOrten afresa; huru
Ledamotskap i Utskott förloras, och om laga
förfall, åro med högst fä förändringar hämtade
från närvarande RiddarhusOrdnings 20 25,
27, 28 samt 29 § § Stadgandet alf icke mer
ån en tredjedel af Ridderskapefs och Adelns
Ledamöter i ett Utskott, må pu en gäng erhålla
jDcn iS Augusti e. m,.
tillstånd att bortresa,' liar Utskottat ansett nådigt
att tillägga.
§. 32, om anslag till sammanträden , är lika
med den närvarande §. 5o.
§. 55, om huru förhållas skall då LsndtMarskalken
år hindrad att vara närvarande in
Pieno, är af enahanda lydelse med den nu gällande
§ 32, endast ined ett tillagg, som har
synts Utskottet vara påkalladt af 2 3 , 45
och 47 paragrapherne i Riksdagsordningen, jernförde
med hvarandra.
§. 34, afliandlar Landt-Marskalkens eller
Ståndets Ordförandes rättigheter och skyldigheter,
så vidt de samma ej redan åro i Riksdagsordningen
utmärkte - åtskilige stadganden i
den nu varande 55 §;n åro uteslutne, såsom
förut intagne i Riksdagsordningen.
§, 05, oroförmaler Diarium, F öredragnings—
lista och Bordslista. Utskottet har trott, att be~
stå md t skillnad borde göras emellan desse frenne
väsendtligt olika Handlingar , hvilket icke
skedt i nu varande RiddarhusOrdnings 34 §.
Diarium löper från Riksdagens början till dess
slut; Föredragningslistan angår hvart Plenum
särskildt, och Bordlistan innefattar dessutom äfven
de mål, hvilka enligt Ridderskapets och Adelns
beslut, åro för längre eller kortare tid
hvilande. I afseende på Föredragningslistan, har
Utskottet ansett dess uppsättande i Riddarhussalen
under påstående Plenum, vara en låmpelig
Den 13 Augusti 1 c. m,
265
anstalt, ledande till Ridderskapets och Adelns
Ledamöters beqvämlighet.
§, 36, om anförandens aflemnande till Protocollet,
svarar emot nu gällande §. 55, mfed
undantag af första Momentet, hvilket Utskottet
ansett vara öfverflödigt, och med ett tillägg vid
slutet, som synts vara af billigheten påkalladt.
Närvarande RiddarhusOrdnings' 36 , 57 ,
och 58 paragrapher åro uteslutne, emedan RiksdagsOrdningens
48, 4g, 5o, 5i, och 5 2 paragrapher
innefatta allt hvad som i dessa frågor
lagligen synes böra föreskrifvas. Likaledes har
1 Momentet af 5g §:n utgått, såsom innefattadt
i 5o §-.n Riksdagsordningen.
§. 57, om åfyentyret vid personliga förolämpningar,
och
§. 58, oro jåf för skyldemån i vissa mål ,
svara mot 2;dra Momentet, §, 5g:de, 4o:deii8i8
års Riddarhusordning utan töråndring.
§. 5g, om propositioner, och om måls slu.
teliga afgörande, motsvarar de nu varande 4o:de
och 4usta paragrapherne. Åtskilige stadganden
i de senare, innefattas i RiksdagsOrdningens
55, 54 och 56;te paragrapher och äro således
hår förbigångne; men Ridderskapets och
och Adelns talrikhet framför de öfrige Stånden
medför å en annan sida möjligheten af all, sorn
icke i Riksdagsordningen hafva behöft förutses.
Det år således ganska möjligt, att Ridderskapet
£66
Ven 18 Augusti e, m,
och Adeln icke åsåmjes om ordningen i hvilken
de särskilta propositioner skola göras, som under
en och samma discussion blifvit begårdta,
och för detta fall, bör någon bestämd regel finnasi
Likaledes är det icke omöjligt, att LandtMarskalken
och Protocollsföranden kunna i mon
af ställets aflägsenhet, hvarifrån ljudet kommer;
uppfatta Ståndets svar på en proposition olika
med hvad Ledamöter, som sitta på andra ställen
i Riddarhus-salen trott sig höra; och det har derföre
synts Utskottet lämpeligt, att såsom lag föreskrifva
hvad äfven under denna Riksdag blifvit
iagttagit, det LandtMarskalken alltid bör underrätta
Ridderskapet och Adeln om det sätt,
hvarpå han fattat Ståndets tanka, innan rättigheten
att begära Votering, anses förlorad.
§. 4o. Om upprop och omröstning, är af
enahanda lydelse med den nu varande §;n 43,
blott med undantag af sista momentet, hvilket
hör till den särskildta Ordningsstadgan , och der
jemväl är infördt.
§. 4i. Om tvenne upprop svarar mot 44
§. oförändrad.
§. 42. Om vallistor och voteringssedlar,
motsvarar den närvarande 45 § , med undantag
af allt hvad, som i 55:dje och yi:sta paragrapherne
Riksdagsordningen redan är stadgadt,
och med ett tillägg om personers uppförande i
alphabetisk ordning på listorne till de större
valen, hvars gagnelighet Ridderskapet och Adeln
redan vid denna Riksdag erkänt.
Ven 18 Augusti e. m.
*67
§. 43. Om lottning emellan personer, som
erhållit lika antal röster; samt om val till suppleanter
: är en af Utskottet tillagd ny paragraph.
Det har synts Utskottet nödigt, att i det förra
afseende! hafva något stadgadt, ehuruväl lottning
i alla fall torde visa sig vara det enda
antagliga. Vid de val, som i Grundlagarne äro
föreskrifvne, har Ridderskapet och Adeln, under
åtskilliga Riksdagar, öfverenskomma, att
tillika utse Suppleanter, till undvikande i möjligaste
måtto af tidsspillande valförrättningar.
Att besluta härom, synes tydligen böra tillkomma
Ståndet ensamt, och böra ske särskildt för
hvarje tillfälle, dock med det undantag, att förfarandet
vid val till Suppleanter icke får på
något sätt vara i strid med Grundlagens stadganden.
Då nu Grundlagen uttryckligen förmår,
att alla Ledamöter i en Nämnd, böra
väljas genom allmän omröstning, och således
vara af majoriteten tillsatte; synes det icke vara
olämpligt, att i RiddarhusÖrdningen uttryckligen
förbjuda det sätt, som någon gång blifvit
nyttjadt, att Suppleanter tagas af de personer,
som erhålla de flesta rösterne, närmast intill
den sista ordinarie Ledamoten, ehuru vallistan
ej innehåller flere nanni än sorn till ordinarie
Ledamöter erfordrats, och hvarigenom Suppleanterne,
dels verkligen blifva, dels kunna blifva
af minoriteten utsedde.
Det är nemligen tydligt, att då vallistorne
upptaga ett icke större antal namn, än de blifvande
ordinarie Ledamöternes, så skulle, i händelse
att hela Siandet, utom några få Leda
-
a6g
Den 18 Augusti t. m.
möter, sammanstämde i sitt val, dessa få Ledamöters
listor blifva de, hvarigenom Suppleéinterne
kommo att utses, oell således ett helt
annat resultat uppstå, än om Ståndet vid inträffande
ledigheter företagit ett särskildt val.
§. 44.- Oin röstberäkning och omröstningsprotocoll
, svarar mot nuvarande 46 §. oförändrad,
jjj. 45. Om val till Fullmägtige och Revisorer,
är utom en liten förändring, af enahanda
lydelse med 4y §. i nu gällande Riddarhusordning.
Förändringen består egentligen i uttagandet
af ordet: Sex Revisorer, hvaraf kunde
dragas den slutsats, att Ridderskapet och Adeln
in Pieno endast kunde välja Revisorer till den
första af de i 68 §. Riksdagsordningen omförmäldte
Revisionsförrältningarne, och att Revisorerne
till den andra Revisionen nödvändigt skulle
utses genom ombud, likasom det hittills skett;
men sådant är i bestämd strid med Grundlagen,
som uttryckligen förmår att Riksens Ständer
aga, i den ordning Stånden hvart för sig
lämpligast finner, förordna Revisorer, hvilka ord
Utskottet ansett endast böra åberopas. Varandes
Utskottet öfvertygadt, att ett stadgande i
RiddarhusOrdningen, som skulle befinnas inskränka
Slåndets i Grundlagen försäkrade rätt,
så mycket mindre bör bibehållas, som det icke
ens i sitt närvarande skick, enligt Utskottets
tanka, har någon lagligen bindande kraft.
§§. 46, -ty och 48. Om den särskildta
ordningsstadgan , om RiddarhusUtskottet, och
om RiddarhusDirectionen, äro i det närmaste
lika med 48, 4g och 5o §:ne i närvarande Riddarhusordning.
Tillägget vid slutet af 47
åsyftar bland annat, att undvika alternativa
framställningar från RiddarhusUtskottet, som
åtskillige af Riddarskapets och Adelns Herrar
Ledamöter i Ståndet klandrat., Stadgandet, att
en af Riddarhus!)irecteurerne icke åtnjuter honorarium
synes lika med alla öfrige föreskrifter
om Directionens lönevilkor böra införas uti Instruetionen.
§. 4g. Om RiddarhusSecreterarens tillsättande
af Ståndet, eller stadfästande i Embetet,
samt huru förhållas bör, då RiddarbusSecreteraren
är af sjukdom hindrad, att sin tjenst förrätta,
utgör ett af Utskottet gjordt tillägg till
RiddarhusOrdningen, Dessa städganden hafva
förut haft ett rum i Riddarhusthrectionens instruetion,
men då, vid öfverläggning härom, Utskottet
ansett, att ett så vigtigt embete som det,
att vara Ridderskapets och Adelns Protocollsförande,
aldrig bör annorledes, än tills vidare
och det blott i nödfall, tillsättas af någon annan
än af Ridderskapet och Adeln sjelf in Pleno,
och stadfästandet i Embetet af en tills vidare
förordnad Riddarhns-Seereterare, eller utnämnandet
af en ny, således kan bli ett öfverläggningsämne,
har Utskottet ansett ett stadgande
härom böra i RiddarhusOrdningen införas.
§. 5o, Om förändringar i PiiddarluisOrd
-
Den 18 Augusti e. m.
ningen, motsvarar nuvarande §. 52 med följande
rättelser:
1) Att hädanefter inga förslag till jemkningar
i RiddarhusOrdningen skola få föreslås
af Utskottet, så vida de ej grunda sig på stadfästade
Grundlagsförändringar.
2) Att sanctionerade ändringar i RiddarhusOrdningen
böra blifva gällande genast efter
den Riksdagens slut, då de beslutats, på det att
ej, emellan Riksdagarne, ett upphäfvet stadgande
må behöfva följas; och
5) Att RiddarhusOrdningen icke må åberopas
i sådane mål, der den möjligen genom
ett misstag vid redactionen, kan befinnas vara
i strid med Grundlagarna.
§. 5i. Eller om ceremonierne vid Ridderskapets
och Adelns åtskiljande, innefattar utom
den nu gällande paragraphen 55, ett tillägg,
hvarigenom Utskottet sökt undanrödja den stridighet,
som hittills i visst afseende ägt rum
emellan denne paragraphen och Grundlagarne.
Slutligen får Utskottet härjemte bifoga ett
förslag till ordningsstadga, som utom tilläggning
af ett moment, är af enahanda lydelse med de
år 1810 stadfästade. Stockholm den 27 Juni
1825.
På RiddarhusUtskottets vägnar,
C, G. Spens.
N. Snoilsky.
Ben 18 Augusti e, nt.
2jl
'Andra Afdelningen af RiddarhusOrdningen'.
§. 21.
x , . Svarar mot iq §.
Innan antecknmgar. Riädarhus0rdmnsen.
ne forrattas, skola Ban, 0
karne i RiddarhusSalen
vara af RiddarhusSecreteraren
och Fiscalen
indelte, hvarvid iakttages
den för Ätterne här
ofvan uti 1 §. stadgade
Ordning, på det sätt,
att första GrefveBänken
blifver till höger
om LandtMarskalksboM
det, den andra till vänster,
och så vidare.
Sedermera uppslås
en Bänklista vid hvarje
Bänk, hvarpå de Riksdagsmäns
namn uppföras,
som derå erhålla
sina platser; åliggandes
RiddarhusFiscalen, att
öfver verkställigheten
häraf noga handhålla.
§• 9 2.
Ingen må på Rid- Svarar mot 20 §.'
dårhuset inträda innan
han förut för vakthaf3
2y2
Ben 18 Augusti e, m,
hafvande UnderOfficeraren
uppvist den honom
lemnade inträdespollet.
RiddarhusFiscalen"åligge
att, efter egna
anledningar, eller
uppå erhållna underrättelser
tillse, del ingen
obehörig, öfverläggningarne
bi vistar.
Utlånar någon Ledamot
sin pollet till
annan person för att
honom såmedelst inträde
förskaffa, vare den,
som polletten utlånt,
säte och stämma den
Riksdagen förlustig ,
hvarom, efter RiddarliusFiscalens
anmälan ,
i Riddarhus-Utskottet
undersökas bör, för att
sedermera af Ridderskapet
och Adeln in
Pleno afgöras.
§• a5‘
Vid hvarje Riksdag Svarar mot 5i §.
skall första gången, då
Ridderskapet och Adelil
sammanträder in Pleno,
den
-
Den 18 Augusti e, m.
,*5enna RiddarhusOrd -  tung uppläsas, äfvensom
den särskildta Ordnings»
Stadgan för Ridderskapets
och Adelns sam.
mankomster. Ett tryckt
exemplar af RiddarhusOrdningen
bör sedan
ständigt vara att
tillgå, så väl å LandtMarskalksbordet
som i
RiddarhusCanzliet. Icke
må något beslut fattas
i Ståndet i ämnen, hvilka.
tåla uppskof, innan
andra anteckningen för
sig gått.
§• s4-
Sedan Riksdagen blif- Svarar mot a4 §.
vit af Konungen å Riks.
Salen öppnad, bör nästa
Söcknedag derefter så
vida Plenum Plenorum
icke å samma dag är
anbefalldt, Electorsval
verkställas. Med detta
Val förhålles sålunda,
att efter det Ridderskapets
och Adelns samtelige
valberättigade Ledamöter
enligt anteck-1
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VII. Band. 18
3^4 Den |8 -Augusti e, m,
ningslistan blifvit, genast
efter andra anteckningen,
af RiddarhusSecreteraren
delade
i 25 särskildta, men till
beloppet lika delar,
hvarvid, om något mindre
antal skulle öfverblifva,
detsamma med
en person på hvardera
af de sista afdelningarne
fördelas, bör en förteckning
upprättas, som
visar hvilka Ledamöter,
som tillhöra hvarje afdelning
, hvilken förteckning
skall tryckas
och å Riddarhuset vara
att tillgå sednast om
morgonen dagen före
den, då valet skall ske.
Hvarje afdelning kallas
särskildt inom skranket,
och uppropas Ledamöterne
efter anteckningslistan,
då hvar och en
framträder och i sin
ordning öfverlemnar till
Landt-Marskalken en
sluten sedel, innehållande
namnet på en
person, vald inom hela
Ståndet, då den, som
de flesta rösterne er
-
Den 18 Augusti e. mi
hållit, är behörigen vald
Elector, och bör hans
namn högt utsägas och
genast uppskrifvas på
en tafla, uppsatt vid
skrauket. Hafva tvenne
eller flere af de som
fått de flesta rösterne,
erhållit ett lika antal,
då skall lottning dem
emellan genast verkställas
af den forsta
Ledamoten inom afdelningen.
På lika sätt
förhålles med valet för
de öfrige afdelningarne,
hvarvid dock bör iakttagas,
att en efterföljande
afdelning icke får
rösta på den person,
som utaf en föregående
afdelning blifvit till Elector
utvald, samt att
LandtMarskalken lemnar
ett kort rådrum åt
hvarje afdelnings Ledamöter,
att innan upprop
sker, författa deras voteringssedlar.
Afgår Elector under
Riksdagen, välje den
afdelning , som utvalt
honom, en annan i dess
Den 18 Augusti e, m
ställe på sätt redan
stadgadt är, hvilket nya
val, efter der om dagen
förut gjordt anslag alltid
in Pleno ske bör. Skulle
vid sådant tillfälle
antalet af en Afdelning»
Ledamöter finnas vara
mer än till hälften förminskadt
mot det som
varit antecknadt vid första
valet, fylles bristen
i primitiva antalet utaf
den näst föregående och
näst efter följande afdelningen,
som hvardera
lemnar hälften af det
felande antalet utaf sådana
Ledamöter, hvilka
i en nummerföljd
närmast föregå och efterfölja
den afdelning,
som välja skall. Börandes
i händelse en sådan
brist skulle uppstå i den
25 Electorsafdelningen,
densamma ersättas från
den 2<*:de och första
afdelningen, äfvensom,
då Ledamöter saknas i
första afdelningen, det
felande antalet af Ledamöter
tages ur den
25:te och andra afdelningen.
Ben 18 Augusti e, m.
VI
§. 25,
Electorerne åligger,
att inom den tid Riksdagsordningen»
a8:de
föreskrifver, välja Ledamöter
till samtelige der
omnämnde Utskott samt
till RiddarhusUtskottet.
Innan detta Val skett,
må ingen utvald Elector
afsåga sig denria
befattning. Derefter må
det vara tillåtit under
enahanda vilkor som för
UtskottsLedamot stadgade
åro.
Electorerne tillhörer
äfven, att tillsätta
Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln i alla
de Utskott, hvilka Rik.
sens Ständer med anledning
af Riksdagsordningens
56 §. finna
vara af nöden , samt
att vid inträffande ledigheter
välja andra
Ledamöter i de afgångnes
ställe. De kunna
ej till Ledamot i Utskott
kalla annan person
än de», som till
Början af 32 §.
»78
Den 18 Augusti e. m.
säte och stämma antecknad,
samt i Riksdagsorten
närvarande
är, och som ej, enligt
stadgandet i 41 §, Riksdagsordningen,
är hin.
drad att förtroendet emottaga.
De förrätte
deras Val särskildt för
hvarje Utskott genom
slutna sedlar, hörandes
hvarje Sedel innehålla
namn på så många personer
som antalet af
de platser, hvilka för
tillfället skola besättas.
Electorerne må ej sammanträda
till Val, utan
föregånget in Flen o fattadt
beslut; och böra
minst Tretton närvarande
i Valet deltaga.
ValProtocollet bör genast
af minst Tretton
Electorer underteknas
och försegladt till RiddarhusSecreteraren
aflemnas.
$• 26.
Varder Elector till Svarar emot c4 §.
UtskottsLedamot vald,
upphöre han att vara
Den 18 Augusti e, m.
*79
Elector, så framt han
ej cn sådan befattning
på sått, 29 §. omförmåler,
sig afsåger. Elector,
som kallas till
Ledamot i förstärkt Utskott,
eiler Nämnd, bibehålle
sitt uppdrag såsom
Elector.
§ 27.
Tillstånd att på två
högst tre veckors tid
från Riksdagen afresa,
inå LandtMarskalken
bevilja fyra eller fem
af Electorerne i den
ordning de sig derom
anmäla.
§. 28.
Den bland Ridderskapet
och Adeln närvarande
Fullmågtige i
Utskotten, som intagit
Säte å Riddarhuset för
den efter Matrikeln äldsta
Åtten, bestämmes
till följe af 39 §. i Riksdagsordningen
att vara
Ordförande i Utskott.
(Slutet af 26 §.)
(Svarar emot a3 §.)
"v
28*
Den 18 Augusta e ni**
§ 29-
Adelsman, vald till
Ledamot i Utskott, åge
rätt, att innan han denna
befattning utöfvat
eller utöfva kunnat, densamma
sig afsåga. Sedermera
må han ej ,
utan laga förfall med
sin befattning såsom
UtskottsLedamot upphöra;
dock må Ordförande
i Utskott kunna
bevilja Ridderskapets
och Adelns Ledamöter
derstädes i den ordning
de sig derom anmäla s
två högst tre veckors
ledighet, dock så, att
alltid två tredjedelar af
dem qvarblifva. Ifrån
befattningen i Hemliga
Utskottet kan, sedan
detsamma blifvit i verksamhet
satt, icke någon,
utan Konungens tillstånd,
alldeles eller på
bestämd tid endtledigas.
§. 3o.
Uteblifver Elector
eller UtskottsLedamot
3 ;ne yeckor öfver den be»
(Svarar mot den 27
§. och usta Momentet
af $. 35.)
Den 18 Augusti t. m,
28*
viljade ledigheten utan
styrkt laga förfall, eller
försummar han utan
laga förfall trenne på
hvarandraföljande sammankomster,
eller bortreser
han utan erhållit
tillstånd, vare han sin
Riksdagsmannarätt för
den Riksdagen förlustig;
börandes sådant af Utskottets
Ordförande genast
för Ridderskapet
och Adeln in Pleno till—
kånnagifvas, och i Protocollet
der antecknas.
§. 3i.
Med laga förfall
förstås hvad allmänna
Lagen stadgar i 12 Capitlet
1 §. RåttegångsBalken,
Skulle andra
synnerliga, der icke nämde,
orsaken till förfall
anmälas och styrkas ,
må pröfningen deraf
på Ridderskapet och
Adeln in Pleno ankomma.
§■ 32.
Anslag till Plenum
((Slutet af §. 25 samt
§• 28.)
... (
Svarar mot 29 §.
]
Svarar mot 5o'§.
982
Den 18 Augusti e. ra.
bör ske dagen förut,
sist klockan 6, samt till
Electorers och Utskott*
sammanträden, sist klockan
8 om aftonen. Göres
anslag senare, vare
Plenum, Electorers eller
Utskotts sammanträden
ogiltige. Om under
varande Plenum ,
fortsättning pröfvas nödig
på eftermiddagen ,
bör anslag dertill innan
klockan 1 på dagen rara
gjordt.
§ 33.
Landt- Marskalken, Svarar mot 32 5
eller, om han låtit tillkännagifva,
att han ej p
kan tillstädes komma,
den närvarande, efter
Matrikeln, äldste Ledamoten,
äge, att vid samlingstimman,
efter med
klubban äskadt ljud,
låta börja öfverlåggningarne.
Denne senare
bibehålle dock alltid
sin yttrande och röstande
rätt, utom i de fall,
då han, med anledning
af 2 3 §• RiksdagaOrd
-
Dtn ig Augusti c. m.
283
ningen, efter af LandtMarskalken
anmält laga
förfall, företräder hans
ställe, och deltagit i de
Talemans öfverlåggningar,
som i 47 § Riksdagsordningen
omförmålas,
eller Plenum sammänkallat.
Dör LandtMarskalk
afvaktas i underdånighet
Konungens
Nådiga utnämnande af*
en annan.
/
§. 54.
LandtMarskalk, eller
den hans ställe företräder,
åge;
1:0 att hos Ridderskapet
och Adeln all
Konungsligan rått styrka,
och likaså inför
Konungen, Ridderska_
pets och Adelns, i enlighet
med den i 23 §.
Riksdagsordningen intagne
LandtMarskalks-s
Eden.
2:0 Att till verkställighet
befordra allt
hvad Ridderskapet och
Adeln lagligen beslutit.
rt
t
Svarar mot 33 J.
*84
Den 18 Auguttii e, rn,
5:o Att varna dem
som sig otillbörligen
förhålla, hvilken rättighet
likväl ej må sträcka
sig dertill, att göra
varningen allmän för
hela Ståndet.
§. 55.
Vid hvarje Riksdags Svarar mot den 34
början skall ett Diarium
upprättas med 2:ne columnerj
uti den ena införes
alla inkomna Mål
af hvad beskaffenhet som
helst, jemte Namnet på
den Ledamot, som ingifvit
ett Memorial, innefattande
sådan ny fråga,
som, enligt Regerings-Formen
Riksens
Ständers öfverläggning
och pröfning tillkommer,
och bör äfven innehållet
i korthet anföras
: uti den andra
columnen åter, antecknas,
när något Mål blifvit
in Pleno föredragit,
när det blifvit lagdt på
bordet, eller till något
Utskott remitteradt; när
Utskottets Utlåtande inkommit,
och når der
-
Den i3 Augusti e. m.
a 85
efter frågan blifvit af
Ridderskapet och Adeln
afgjord. Detta Diarium,
sorn i RiddarhusCanzliet
skall föras, bör vid
hvarje Plenum ligga å
LandtMarskalks bordet,
och dess emelian alltid
vara uti RiddarhusCanzliet
att tillgå. Efter ordningen
af detta Diarium
böra målen föredragas,
i fall icke åudring deri
sker på sätt 47 Riksdagsordningen
medgifver.
Förekomma propositioner
och reinisserfrån
Konungen, eller ärenden
från de andra RiksStånden
till communication
och afgörande,
böra sådana Mål och
Ärenden hvarje Plenum
först och främst
föredragas. I öfrigt
ställe LandtMarskalken
sig till efterrättelse,
hyad ofvan anförde 47
§. om den gemensamma
öfverlåggningen Talemånnen
emellan närmare
stadgar.
För hvarje Plenum
28b
Ven 18 Augusti e, m,
bör, sedan Talemansöfverlåggningen
för sig
gått, genast uppgöras
en särskildt föredragningslista,
hvaraf en afskrift,
under påstående
Plenum, bör vara uppsatt
i Riddarhus-Salen,
derå alla förändringar
i föredragningsordningen,
hvarom Ståndet kan
öfverenskomma, skola
genast anmärkas. Stadgandet
i 49 $. Riksdags-
Ordningen, att i
StåndsCancelliet alltid
skall finnas en öppen
förteckning öfver alla
på bordet liggande mål
med dertill hörande
acter och handlingar,
iakttages särskildt.
§. 36.
Väcker någon munteligen
en fråga, som
på bordet lågges, eller
remitteras, eller med
de öfrige RiksStånden
communiceras; eller gör
någon munteligen sådane
anmärkningar vid
ett Utskotts yttrande,
A
Svarar mot
Ven 18 Augusti e, m.
387
att de till samma yttrandes
återförvisande
föranleda; bör frågan
eller anmärkningen innan
nästa Plenum skrifteligen
till Protocollet
aflemnas. Alla skrifteliga
anföranden skola
genast efter deras upplåsande
afgifvas till Pro. '
tocollet. Under det ett
mål år hvilande på bordet,
må den Ledamot,
som sådant åstundar,
till Landt-Marskalken
inlemna sitt skrifteliga
yttrande deröfver, hvilket
yttrande bör, oaktadt
författaren år frånvarande
vid målets nästa
föredragning upplåsas,
så framt LandtMarskalken
ej finner deta
samma innehålla ämnen
eller uttryck, som äro
obehöriga.
§. 37.
Uppstår fråga, om Svarar mot sednare
någon tillåtit sig per- delen af 39 §.
sonligen förolämpande
uttryck, prÖfve Ridderskapet
och Adeln, om
288
Den Ig Augusti e. m»
han derföre af LandtMarskalken
enligt 54 §.
3 momentet af denna
Riddarhusordning varnas
bör; om saken af
ett Utskott skall närmare
pröfvas elier ock alldeles
förfalla- förvises
saken till Utskott, skall
ett sådant af tolf Ledamöter
sättas, och äge
LandtMarskalken, samt
den person, hvilken i
fråga är, att af nämnde
Ledamöters antal,
hvardera hälf ten utnämna.
Detta Utskott pröfve
genast målet och
lemne deröfver till Ridderskapet
och Adeln sitt
Betänkande , antingen
till befrielse, eller att
dermed skall förfaras
på sätt i mom. i RegeringsFormens
no §.
stadgar, eller till uteslutande
från säte och
stämma på Riddarhuset
för den Riksdagen, hvartill
fordras ett lika belopp
af röster, som nyss
nämnde §. för sättande
under laga tilltal bestämmer.
§• 38-
Seli IS Augusti e, m,
289
§. 58.
Uti alla sådana mål, Svarar mot 4o §„
hvilka personligen röra
en eller annan af Ridderskapets
och Adelns
Ledamöter, böra densammes
närmaste skyldemån,
till och med
syskonebarn ingen stårn.
ma äga, utan skola de
sedan så val dens som
saken angår som de
sjelfva s ägt tillfälle till
protocolletandragahvad
de nödigt aktat jemte
honom, når beslutskall
fattas, från Riddarhuset
taga afträde. Skulle någon
eller några, sorn
på ofvanberörde sätt
befinnas slägt vara, uti
sådan fråga hafva voterat,
vare han eller de
Riksdagsmannarätt för
den Riksdagen förlustige,
och i fall uti nästa
Plenum styrkes, att voteringen
kunnat bero af
hans eller deras röster,
gånge samma votering
åter.
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. VII. Band. Ig?
Ben Ig Augusti e. m.
§. 5g.
Enär ett mål till Svarar mot 4
slutligt afgörande före- 4 2 §. §.
tages, bör, utom hvad
i 55 och 54 §. § Riksdagsordningen,
år föreskrifvit,
hos Ridderskapet
och Adeln iakttagas:
att Propositionen
alltid först blir till bifall,
dernäst till återremiss,
i händelse en sådan
göras kan, och
derefter till afslag på
Betänkandet eller motionen;
att, enär propositionerna
så vål till
bifall som till afslag
hafva blifvit tued nej
besvarade och antagande
med förändringar
enligt Grundlagen år
tillåtit, förslagen dertill
framställas hvart och
ett för sig till antagande,
i den ordning
de blifvit gjorde, så
framt ej Ståndet derom
annorlunda åsåmjes; och
att härvid alla propositioner
så ställas, att
de Ledamöter, som önska
det förevarande för
-
i och
Ben 18 Augusti e, mt
slagets antagande, må
besvara frågan med ja;
och de sorn vilja afslå
det, med nej.
Landt - Marskalken
bör, så snart Ridderskapet
och Adeln yttrat
sig, till Protocollet förklara,
huru han fattat
Ståndets tanka, och
stadfästes sedan beslutet
genom klubbslag, så
vida någon Ledamot ej
begår votering.
§. 4o.
Då votering eller Syarar mot 45
val förrattas skall, anmode
LandfMarskalken
eller den hans ställe
företräder, sex personer
af Ridderskapet och
Adeln, att jemte sig vid
bordet sitta, af hvilka
tvenne föra anteckning
öfver de som rösta och
tvenne öfver de, som
vid första uppropet sig
ej infinna. Upprop förrättas
af RiddarhusFiscalen
efter anteckningslistan.
De, som till en
•92
Den 18 Augusti e, m,
och samma Bänk höra;
träde inom skranket,
når deras Bänks nummer
uppropas, och hvar
och en framlägge vid
upprop af dess namn,
en lyckt sammanrullad
sedel, på det pappersark,
som hålles af en
Ledamot vid bordet.
§■ 4i.
Vid alla val och Svarax mot 44 §.
voteringar, Electorsval
undantagna, skola tvänne
upprop ske. Den,
som sig ej infinner når
andra uppropet för hans
Bänk verkstålles; håfve
sin rättighet den gången
lörlorat.
§. 4a '
Val eller votering Svarar mot 45 §.
sker med iakttagande
af hvad 55 och 71 §§.
Riksdagsordningen föreskrifter.
Vid alla val,
på ett större antal personer,
böra namnen å
vallistan upptagas i alphabetisk
ordning.
Den 18 Augusti e,
Otn valsedlarnes råtta
beskaffenhet bör en
fullständig och skriftligen
författad underrättelse
alltid före valet i
Riddarhussalen anslås,
samt dervid tillika anmärkas,
hvilka Ledamöter
af Ståndet, som
förtiilfållet, enligtRiks.
dagsOrdningen, icke
kunna komma under
omröstning eller äro berättigade
att i valet deltaga.
Under påstående votering
böra voteringssedlar
alltid finnas att
tillgå på särskildta ställen
i Riddarhussalen,
och får emellan de med
Ja och Nej utmärkte,
någon skillnad i öfrigt
icke finnas.
§. 43.
Mellan tvenne eller (Ny
flere, som fått lika röster,
skiljes genom lottning,
når så behöfves.
Öfverenskommer Ridderskapet
och Adeln,
294
Den 18 Augusti e, m„
eller år det särskildt
stadgadt, att, jemte de
de personer, som in
pleno skola väljas, ett
visst antal suppleanter
tillika bör utses, för
att inträda, i mon af
inträffande ledighet ; då
bör alltid valet ske på det
sammanlagde antalet af
ordinarie och supplean.
ter, hvarvid de flesta
rösterna bestämma hvil-*
ka personer blifva ordinarier,
äfven sorn den
ordning, hvari suppleanterne
böra tillkallas,
§. 44.
Sedan voterings- eller
valuppropen åro slutade,
öppnas sedlarne
af ordföranden , samt
granskas af honom och
af dem, som vid bordet
sitta, ibland hvilka fyra
föra hvardera särskildt
Protocoll, som efter
fulländad votering eller
val collationeras; derefter
upprättas ett omröstnings-
eller valprotocoll,
hvilket under
-
Svarar mot 46
Den 18 Augusti e. m.
255
skrifves ef alla dem
som vid bordet sitta,
och genast upplåses.
§.45.
Vid hvarje Riksdag, Svarar mot §•
vare sig Lagtima eller
Urtima, vålje Ridderskapet
och Adeln in
pleno, på sätt föregående
^ § stadga, 3:ne
Fullmågtige uti Riksens
Ständers ELnk, och ett
lika antal Fullmågtige
uti Riksens Ständers
RiksgäldsContoir, samt
förordne dessutom, enligt
68 §. Riksdagsordningen,
på sått Ståndet
lämpligast finner, om
Revisorer till de derstädes
anbefallta särskildta
granskningsförrättningar.
Hvarförutan
Ståndet äfven, enligt
69 §. Riksdagsordningen
på sätt det lämpligast
finner, förordnar
om ersättandet af de,
genom dödsfall eller
andra tillfälligheter, uppkommande
ledigheter
bland Fullmågtige eller
Revisorer.
29i
Ven 18 Augusti e, m,
Fullmägtige och Revisorer
taga sina såten
efter de Åtters ordning
i Matrikeln, hvilka de
tillhöra.
I anseende till personerne,
hvilka till dessa
befattningar kunna komma
under omröstning,
iakttages hvad Riksdags.
Ordningens 70 §. härom
stadgar.
§• 46.
Till befrämjande af Svarar mot 48 §«
nödig ordning vid Ridderskapets
och Adelns
allmänna sammankomster,
är särskild stadga
upprättad, som i Riddarhussalen
alltid bör
vara till efterrättelse
anslagen.
§. 4ji
Svarar mot 4g §,
RiddarhusUtskottet
består af tolf Ledamöter.
Inför detta Utskott
skola Ledamöter afRidderskapet
och Adeln,
hvilka, efter de tvenne
första anteckningarne3
vid Riksdagen sig infinna,
styrka deras behörighet
lill såte och
stämma och utbekomma
polletter. Detta Utskott
tillkommer, att öfverse
Riddarhus, samt Adeliga
JungfruStiftsärendernes
förvaltning sedan förra
Riksdagen , revidera
Riddarhus-Cassan och
Adeliga CadettSchoIaeFonden,
såsom ock alla
öfrige under Directionens
styrelse ställde
Cassör, Donationer och
Legater; börandes öfver
allt detta, Utskottet
till Ridderskapet och
Adeln aflemna sin berättelse,
deruti äfven
bÖr föreslås de ändringar
eller förbättringar,
som Utskottet, antingen
i anseende till förvaltningen
, eller i andra
hänseenden kan finna
nödige.
I öfrigt åger Utskottet
att ställa sig till
efterrättelse, hvad denna
Riddarhusordning stadgar
j äfvensom de i
198
Den 18 Augusti e. m.
Grundlagen för Riksens
Ständers Utskott gifne
föreskrifter, hvilka kunna
på RiddarhusUtskottet
tillämpas.
§• 48.
Riddarhusets ange- Svarar mot 5o §.
lågenheter besörjas och
förvaltas af en Dire—
ction, bestående af 7
Ledamöter, för hvilken
år utfärdad särskild instruction,
innehållande
äfven föreskrifter för
Riddarhus- Secreteraren
och Riddarhusets Öfrige
Tjenstemän.
Ledamöterne i denna
Direction utses vid
slutet af hvarje Riksdag
af Ridderskapet och Adeln
in Pleno, genom
omröstning, bland sådan©
Adelsmän, hvilka,
enligt 4i §. Riksdagsordningen,
ej åro förhindrade,
att till Ledamöter
i Utskott väljas.
Ej må Ledamot af RiddarhusDirectionen
derjemte
kunna vara Full
-
Den 18 Augusti e, m.
299
mågtig i Riksens Ständers
Bank , eller i deras
Riksgålds-Contoir,
eller Revisor öfver dessa
Verks samt StatsVerkets
tillstånd, styrelse
och förvaltning.
h- 49
Har RiddarhusSecreteraresysslan
blifvit
emellan tvenne Riksdagar
ledig, och tjensten
af Riddarhus-Directionen
tills vidare tillsatt
på sätt den för Directionen
gällande instruction
omförinåler, då
bör inom 8 dagar efter
andra anteckningen,
Ridderskapet och Adeln
genom allmän omröstning
afgöra, om valet
af Ridderskapet och
Adeln gillas eller ej.
Emellertid före den af
Directionen förordnade
Secreteraren Protocollet
vid Ståndets sammankomster,
utom vid
den öfverläggning sorn,
rörande detta ämne,
kan uppstå j och den i
(Ny §.)
3oo
Ven 18 Augusti «. m'%
sammanhang dermed
skeende omröstning.
Skulle Directionens val
ogillas, eller blifverRiddarhus
- Secreteraresyslan
under påstående
Riksdag ledig, fylles ledigheten
på sått Ståndet
lämpligast finner.
Är RiddarhusSecreteraren
genom laga förfall
hindrad, föres Protocollet
af förste RiddarhusCancellisten
, så
framt RiddarhusSecreteraren
ej är i behof af
tjenstledighet på längre
tid ån r 4 dagar, i hvilket
sednare fall Ridderskapet
och Adeln
åger pröfva, huruvida
särskild vicarius bör för
honom tillsättas eller
icke.
§. 5 o.
Våckes fråga in Ple^ Svarar mot 52 §,
no om ändring uti dem
na Riddarhusordning,
bör en sådan alltid remitteras
till Riddarhus^
Utskottet, som med sitt
Den Ig Augustii e. m, 301
Betänkande deröfver till
Ridderskapet och Adeln
inkommer. Besluter Ridderskapet
och Adeln,
i anledning deraf, någon
ändring eller tilläggning
till RiddarhusOrdningen,
öfverlemnas
samma beslut till Konungens
Nådiga stadfästelse,
och blifver, derest
en sådan vinnes, genast
efter slutad Riksdag,
gällande. Varder under
påstående Riksdag, i
den ordning 82 §. Regerings-Formen
föreskrifver,
någon sådan
ändring uti Grundlagarne
antagen, som gör
en derefter lämpad rättelse
uti ordalagen a£
Riddarhus - Ordningen
nödvändig, bör RiddarhusUtskottet
sjelfmant
till Ridderskapet och
Adeln inkomma ined
förslag till dylik rättelse.
Yppas eljest eller
innan sistnämnde ån-'
dringar i RiddarhusOrdningen
blifva stadfästade,
någon stridighet
emellan Grundla
-
302
Den 18 Augusti e. m.
garne och Riddarhusordningen
, iakttages
hvad sorn i 12 §. Riksdagsordningen
stadgas.
§• 5i.
Sedan Kongl. Maj:t Svarar mot 55 §.
på Rikssalen åtskiijdt
Riksens Sfänder, och
dem hemförlofva^ samt
LsndtMarskalken derefter
på Riddarhuset afslutat
Ridderskapets och
Adelns sammankomster,
afiemnar LandtMarskalken
stafven till den efter
Matrikeln äldste
närvarande Ledamoten,
hvilken med 6 Deputerade
af Ridderskapet
och Adeln, genast uppträder
till Kongl. Maj;t
för att LandtMarskalks.
stafven i underdånighet
återlemna, och må sedermera
någon sammankomst
för Ridderskapet
och Adeln den
Riksdagen ej äga rum.
Likväl må de då ojusterade
PleniProtocol1*
rne inför RiddarhusDirectionen
justeras.
Den 18 Augusti e. m,
3°3
Stadga
till ordnings vinnande vid Höglofl. Ridderskapets
och Adelns sammankomster m. m. stadfåstad
den 1825.
1) Den sorn stannar på gången, sedan
LandtMarskalken öppnat Plenum, och ej då ge.
nast sin Bänk intager eller sedermera finnes på
gången stående, erlågge Trettiotvå skilhngar.
2) För den Som talar till Protocollet, upplåser
Dictamen eller Memorial från annan än
egen Bänk, vare lika afgift.
3) Den sorn lutar sig emot skranket framför
LandtMarskalksbordet, erlågge En Riksdaler.
4) För den som vid val eller votering, innan
hans Bänk blifvit uppropad, eller sedan han
sin röst afgifvit, står inom skranket eller der
frammanföre, eller i skrankdörren, vare lika
afgift.
5) Den som gifver sitt bifall tillkänna genom
handklappning eller sitt missnöje genom
hvissling eller stötning i golfvet, eilägge Två.
Riksda ler.
6) Den som förlorar sin pollet och uti
RiddarhusUfskottet begår en annan , må den
erhålla emot erläggande af Trettiotvå skiliingar.
3°4
jOen 18 Augusti e, nt,
7) Skulle vid de sammanträden som föf
Electorer, Förstärkt Utskott eller Nämnd utsättas,
så få Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln sig infinna, att val eller beslut för sådan
orsak skull, ej får äga rum, då bör, så vida
kallelse i behörig ordning skett, hvar och en
frånvarande Ledamot, som icke erhållit LandtMarskalkens
tillstånd att på viss tid lemna Riksdagsorten
eller icke, kan visa laga förfall, för
en slik försummelse erlägga Två Riksdaler.
Att allt hvad emot oordentligheier sålunda
stadgas, må till verkställighet komma, derå åligger
RiddarhusFiscalen noga och utan all mannamon
handhålla, och som de utstakade afgifterne
skola tillfalla fattiga Adeliga Enkor, så
bör RiddarhusFiscalen ovilkorligen, utan vidare
omgång, afgiften hos den felande uttaga, och
uti en med lås försedd sparbössa genast inlägga.
Vägrar någon att på Fiscalens anmaning
erlägga afgiften, då bör han af Fiscalen genast
tillsägas, att å nästa sammankomst, som efter
anslag sker, sig inför RiddarhusUtskottet inställa,
och ifall han kallelsen, derom Fiscalen ensam
vitsord åger, försummar eller ytterligare
vägrar afgiften betala, då åger RiddarhusUtskottet
honom från Riddarhuset utesluta, intilldess
han afgiften erlagt, hvarom anmälan af Utskottet
i nästa Ridderskapets och Adelns Plenum
göras bör, och der först bland alla årehcler upplåsas.
Datum ut supra.
Bi
-
Dtri 20 Augusti t. m. 30-5
Bilagor
tillPleni-Protocollet för den 20 Augusti,
eftermiddagen.
O
N:o 1.
Vordsamste Memorial!
Uti ett till RiddarhusDirectionen ingifvit
och hårhos bifogadt Memorial af denne dag,
har RiddarhusKamereraren, Herr RevisionsSecreteraren
Stråle på anförde skål, och till vinnande
af någon lättnad vid bestridandet af de
nu, särdeles emot förr, betydligt ökade RiddarhusKamererare
göromålen, anhållit, antingen om
en löntillökning af Etthundrade R;dr B:co, hvilken
RiddarhusKamereraren föreslagit sålunda ,
att det arfvode af ion R:dr 16 sk B.co som nu
bestås för Råkenskapernes förande vid Wadstena
Adeliga Jungfru Stiftet, skulle förhöjas
med 5o procent, samt att det från Adeliga Cadett-skolee-fonden
till Riddarhus- Kamereraren
utgående arfvode af 55 R:dr 16 sk. skulle fördubblas,
eller ock, att blifva entledigad från befattningen
med Wadstena Adeliga Jungfru Stifts
Cassan, hvilken tillförene haft sin särskildta Räkenskaps-förare.
Bil, lill Ridd. o, Ad, Pr. VII Band. 20
Dtn 20 Annutti t. m.
Då RiddarhusDirectionen, sora till följd af
Riddderskapets och Adelns Beslut nu mera äfven
öfvertagit styrelsen af Adeliga Jungfrustiftens
angelägenheter, förehaft denna RiddarhusKamerernrer.
s ansökning, har RiddarhusDirectionen,
med kännedom om de särdeles vidlyftiga
och ansvarsfulla göromål, som RiddarhusKamereraren
nu åligga, så mycket häldre ansett sig
böra fåsta uppmärksamhet derpå, som behofvet,
att för göromålens ståndigt tilltagande mängd,
förse Kamereraren rned biträde af en Contorsskrifvare,
redan vid föregående Riksdagar varit
nogsamt insedt, fastän Ridderskapet och Adeln
funnit sig, i saknad af tillråckelige medel till en
sådan persons aflönande, icke kunna tillåta dess
antagande; och ehuru tillgångarne synas icke
nu mera ån då, medgifva en sådan kostsammare
utväg för den erfoderliga lindringen i Rid.
darhusKamererarens besvär, samt RiddarhusDirectionen
derföre icke eller ansett sig -böra gifva
anledning till en ny fråga derom , har RiddarhusDirectionen
likväl trott, att detta billiga ändamål
kunde på annat sätt vinnas; men Directionen
har dervid för sin del icke kunnat finna,
att det i sådant afseende föreslagne endtledigande
för RiddarhusKamereraren från befattningen
med Adeliga JungfruStiftets angelägenheter
vore det lämpligaste, enär man med skålig
säkerhet torde kunna förutse, att någon
arman skicklig person , som ej förut åger dylik
befattning vid Riddarhuset och der borde
vara närvarande, icke skulle vilja åtaga sig en
sådan särskild Kamererare tjenst med densam
-
Den 20 Augut ti e, m.
30 7
fria åtföljande trägna och ansvarige göromål,
mot den hittills bestådda lönen af endast i55
R:dr 16 sk. och jemväl svårligen mot den ifrågastållde
tillökning af 5o procent. Dessutom
skulle Riddarhus och StiftsKamererare tjensternfes
afskiljande måhända komma att medföra flere
betydliga olägenheter, oberåknadt den för
RiddarhusDirectionen, att controllera tvenne Räkenskapsförare
i stället för en. Det vöre således
i Directionens tanka med Riddarhus- och
■jungfruStifts Råkenskapernes behörige handläggning
mera förenligt, om den nu varande gemensarimia
Kamereraren i stället sattes i tillfälle, att
genom en löne-förbåttring kunna sjelf påkosta
det, biträde, hvaraf han för de nästan årligen
Ökade göroinålens bestridande redan år, och äfven
allt mera synes blifva i behof; och då Ditectionen
ej kunnat undgå medgifva, att deri begårte
tillökningen uti de nu utgående arfvöderi
för Adeliga Jungfru StifisCassan och Adéliga
CadetlSkolae Fonden, i förhållande till den tillväxt
desse Cassör vunnit sedari samma arfvöderi
bestämdes, är ganska måttelig, samt det dessutom
i betragtande tages^ att äfven rned en sådan
tillökning, inkomsterne vid den så beskaffade RiddarhusKamerernre
tjensten, som snart fordrar eri
persons odelade arbetsförmåga, näppeligen kan
anses utgöra mer än hvad till tarflig utkomst
erfordras; har RiddarhusDirectionen trott sig
böra hos Riddarskapet och Adeln vördsamt tillstyrka
, att KiddarhusKariiererareri må erhålla
ilen förhöjning uti de hittills bestådda arfvöderi
ai Wadstena Adeliga Jungfru StiftsCassan och
3°8
Den 20 Augusti *t m,
Adeliga CadettSkolceFonden; »om ofvanber<5rdt
är. Stockholm den 11 Augusti 1820.
Jacob De la Gardie.
Fredric Klingspor. G. M. Danckwardt.
H. G. Melin.
N. Snoilsky.
Ödmjukaste Memorial!
Under förvaltningen af Riddarhusets angelägenheter
har det fästat uppmärksamheten hos
Högloft. RiddarhusUtskottet, särdeles vid sista
Riksdag, och sedermera hos Höglofl. RiddarhusDirectionen
att RiddarhusKamererarens göromål
under de sednaste 15 åren, på ett ganska betydligt
sätt ökat sig, dels genom åtskillige nya
Testamentsfonders tillkomst, dels genom de förut
varande fondeines tillväxt och förkofran. Det
har någon gång satts i fråga om icke det klefve
nödvändigt, att tillsätta en Bokhållare eller
Casseur, hvarigenom Kamererarens göromål skulle
komma att förminskas; men den betydliga tillökning
i utgifterne, som derigenom skulle uppkomma
och hvartill fond saknades, har gjort
det hitintills nästan omöjligt att uppgöra något
förslag i detta hänseende. Emedlertid hafva de
sednare årens erfarenhet visat mig, att göromålens
mängd så tilltagit, att föga hopp för mig
är öfrigt, att med bibehållande af hälsa och
krafter i längden kunna förena Kamererare-göromålen
vid Riddarhuset i hela deras vidd med
det Embete jag i Rikets tjenst innehar. Då jag
Den SO Augusti e. m.
309
således funnit någon lindring deruti vara af
verkligt behof påkallad och trott lämpeligaste
utvägen dertill vara att enskildt engagera någon
pålitlig person, hvilken skulle kunna bestrida de
göromål, som utan för mycket äfventyr till en
sådan kunde ofverl åtas, har det förefallit mig
tungt, att med en betydelig summa se de lönetillgångar
minskade, som hitintills icke varit mera
än tillräcklige för eget och en talrik familles
underhåll och denna känsla förenad med öfvertygelsen,
att den begäran jag vågar framställa,
är stödd på sträng rättvisa, har gifvit styrka åt
mitt beslut, att framställa förhållandet för Höglofl.
RiddarhusDirectipnen, som alltid visat mig
en utmärkt ynnest.
Med den tillökning uti närvarande inkomster
af 100 R;dr B:co och något tillskott dertill af
egne medel har jag trott det blifva möjeligt att
förskaffa mig en pålitlig person till biträde och det
är således om denna summans anslående jag vågar
anhålla. Tillgång dertill finnes på ett lämpeligt
sätt genom förhöjande af de arfvoden,
som nu bestås för Wadstena Adeliga Jungfru-;
Stiftet och Adeliga CadettSkoIaeFonden.
Den nu varande lönen vid Wadstena Ade.'
liga Jungfrustift, i35 R;dr 16 sk. har förblifvit
oförändrad sedan år 1786, då Cassans tillgångar
utgjorde 51,600 R:dr i5 sk. 7 r:st och deremot
utgjorde de vid 18122 års slut 146,875 R.dr 5o
sk. 1 r;st. År 1812 blefvo lönerne för Ombudsmannen
och Secreteraren förhöjde med 5o procent
oell utgöra nu 100 R;dr för hvardera men
310
Den 20 Augusti <?. m.
Kamereraren har icke hitintills tillgodonjutrt
denna förmån. Om densamma nu äfven honom
beviljas, koimne lönen att nu ökas med
66 R:dr 52 sk, Banco.
För redogörelsen af Adeliga CadettSkolmFonden
bestämde Höglofl. Ridderskapct och Adeln
vid ;Soo års Riksdag ett arfvode af 55,
R;dr 16 sk. Fonden, hvaraf någon utbetalning
ej ägde rum, utgjorde då 18,210 R;dr 40 sk,
6 r:st., men vid 1822 års slut 57,237 Ridr 45
sk. g r;st.
Begge dessa Cassör hafva således sedan de
derföre stadgade arfvoden bestämdes, uppstigit
till omkring tredubbelt belopp, oell i samma förhållande
hafva äfven göromålen med redovisningen,
uppbörden, utebetaluingarne och correspondencen
blifvit ökade, utan det större ansvar och
äfventyr, som förvaltningen åtföljer. Om arfvodet
vid Adeliga CadettSkolaeFonden ökades med
55 R;dr 16 sk. och således utgjorde 66 R:dr
02 sk. kunde visserligen detta icke anses vara
någon dryg förvaltningskostnad, för en Fond
sorn snart uppgår till 60,000 Rulr.
Skulle likväl Höglo fl; Directionen finna betänkeligt
att för mig tillstyrka någon tillökning
i närvarande löneförmåner, får jag såsom altei’-  pativ framställa den ödmjuka anhållan, att blifva
entledigad från förvaltningen och redogörelsen
för Wadstena Adeliga JungfrnStiftsCassan.
Intill år 178g hade Adeliga JungfruStiftet sia
egen Kamererare och då, nämnde år, vid Stifts
-
Den 20 Augusti e» m.
Kamererarens afgång, då varande Riddarhus-’
Kamereraren äfven uppdrogs Kamereraretjensten
vid JungfruStiftet, skedde det för att
bereda honom en förmån och lättare utkomst.
Sedermera har väl Ridderskapet och Adeln
beslutat, att desse tjenster borde förenas; men
ändamålet dermed synes troligen icke kunna
vara att pålägga RiddarhusKamereraren något
betungande villkor för tjenstens erhållande
hvilket i sig sjelf skulle innefatta det förhållan.
det, att förvaltningskostnaden för StiftsCassan till
en del borde bestridas af Riddarhusets öfrige
Fonder, och jag har således föreställt mig, att
RiddarhusKamereraren nu billigen kunde begära
att blifva entledigad från en befattning sorn i
stället att vara en förmån , genom förändrade
förhållanden, nu mera blifvit ett besvärligt åliggande.
Stockholm af RiddarhusContoiret den
H Augusti 182a.
N. W. Stråle.
N:o 2-
Hörsamste Memorial!
Sedan RiddarhusUtskottet, tillföljd afRidderskapets
och Adelns meddelte Remiss af den
2q sistledne Januarii, till granskning förehaft
Wadstena Adeliga JungfruStifts Direetions den
4 i samma månad afgifne Riksdagsberättelse;
och Utskottet jemväl särskildt genomläst Directionens
sedan sista Riksdag förde Protocoller,
samt reviderat StiftsCassan samt Grefveliga
Schefficrska Stiftningens hufvudböcker från och
Den 20 Augusti e. ?»♦
med år 1818 till oell med 18225 får Utskottet
nu aflemna sitt vördsamma utlåtande öfver omförmälte
Berättelse, punktevis, och i sammanhang
dermed huru Stiftsärenderne sedan sista Riksdag
blifvit förvaltade.
§. J.
Denna §. visar att, under de sista fem åren,
StiftsCassan vunnit en effectiv förkofran af
10,681 R;dr 10 r:st Banco 5 alt genom skedda
inskrifningar StiftFröknarnes antal blifvit ökadt
med 705 att 3o nya pensionsrum under nämnde
tid tillkommit, samt att af de 875 i Stiftet inskrifne,
och så vidt Directionen vetterligt vöre,
lefvande StiftsFröknar, 210 kommit i åtnjutande
af pension under år 1822.
Utskottet, som af StiftsMatrikeln derjemte
inhemtat, att, sedan sista Riksdag 102 Fröknar
ur Stiftet afgått, dels genom dödsfall, dels derigenom,
att de trädt i ägtenskap , får, i afseende
på denna hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln anmäla, att de hufvudböcker, som varit
underkastade Utskottets Revision, funnits vara
med ordning och noggranhet förda, äfvensom att
Stiftärenderne i allmänhet blifvit med nit och
ordning af Directionen förvaltade ; dock som af
redogörelsen för Grefliga Schefferska stiftningen
finnes, att 17 R:dr 44 sk. 9 r.st. B:co, derstädes
ännu balanceras, såsom en skuld, hvarföre nu mera
aflidna Priorinnan vid Stiftet i Norrköping, Fru
Ulfsparre, född Grefvinna Creutz i lifstiden Jiuf
-
Den^20 Augusti e* m•
31*
tat för uppburne hushållspenningar , som , vid
Inrättningens upplösande i Norrköping, icke äro
vordne redovisade; och upplyst är, att bemälte
Grefvinnas arfvingar efter hennes död, sökt och
vunnit urarfva förmon, samt att någon tillgång
i boet icke eller funnits till skuldens betalande;
men bemälta Grefvinnas arfvingar fått af Shefferska
stiftningen lyfta ett halft års pension med
i33 R;dr 16 sk., såsom begrafningshjelp, utan
att dervid något afdrag för samma skuld skett,
anser RiddarhusUtskottet sig icke kunna undgå
hemställa, det de StiftsDirectionens Ledamöter,
hvilka sistnämnda utbetalning anordnat och ännu
lefva, måtte ofvanberörde 17 R;dr 44 sk.,
g r:st. Banco Schefferska stiflningen ersätta, så
framt icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
nämnde belopp, i anseende till dess obetydlighet
och då flere af StiftsDirectionens på den tid
varande Ledamöter, nu mera jemväl äro genom
döden afgångne, häldre böra ur räkenskaperne
afskrifvas.
§. 3.
Uti denna §. anmäler Directionen, att Kgl.
Maj:t, i anledning af Ridderskapets och Adelns
vid sista Riksdag derom gjorde anhållan, genom
Nådigt bref af den 6 Augusti 1818, bifallit 5o
procents förhöjning af de dittills bestämde afgifter
för Adeliga döttrars inskrifning i Stiftet’,
sålunda, att samma afgifter hädanefter skulle
utgå, famillegåfvan med 5o R;dr samt inskrifningspenningarne
för Fröknar under 6 år med
bo R;dr; ifrån 6 till och med 12 år, uied 85
Dtn 20 Augusti eé m.
R:dr t.6 sk ; samt för Fröknar öfver 12 år
med 100 R.dr, allt Banco.
I sammanhang med detta ämne, har RiddcrhusUtskottet
till pröfning förehaft en af Hr
Gripenstedt, Jacob, inom Ridderskapet och Adeln
väckt, och till Utskottets yttrande remitterad
motion, om någon minskning af insättHingsbeloppen
för StiftsFröknar, samt att utlösen
af stjerna och hand måtte undvikas. Och
finner Utskottet för sin del betänkligt, att tillstyrka
bifall å den del af motionen som rörer
inskrifnings penningarnes och famiilegåfvans
nedsättande, enär ifrågavarande förhöjning utgör
en icke obetydlig inkomst för cassan, hvarigenom
Stiftspensionernes antal årligen kunna ökas,
och stiftningens ändamål befordras på samma
gång, som en större möjlighet beredes för de
inskrifne, att varda af pensionen delaklige; men
beträffande skyldigheten att lösa Ordfnskorsset
och Bandet, så emedan stadgandet i denna del,
hvilket tillkommit i grund af RiddarhusUtskottets
vid 1812 års Riksdag gjorda hemställan,
egentligen har till föremål, att förbättra StiftsCassans
vilkor derigenom, att densamma skulle
erhålla skillnaden emellan det belopp, som Ordenskorsset
och Bandet vid inköpet verkligen
kostat, och det som vid inskrifningen derföre
erlägges, samt att å nyo utlemna de korss, som
blifvit till Stiftet återsände för Fröknar, som
derutur afgått, men dessa båda utvägar att öka
Cassans inkomster synts Utskottet mindre lämp^
lige att bibehålla, hålst deri vundna tillökninven
i och för sig sjelf varit obetydlig, såsom
vanligen endast uppgående till emellan 5o k 4o
Den 20 Augusti e. m.
3*5
JU.dr om året, och StiftsCassan genom den år
1818 vidtagna och här ofvan omnämnde åtgärd
i allt fall vinner en förkofran, som med redbarhet
i fördel, förenar mera värdighet i sättet,
att den åstadkomma; ty hemställer Utskottet,
att stadgas måtte, det de Fröknar, hvilka hädanefter
inskrifvas i Stiftet, icke må vara förpligtade
att lösa Ordenskorsset och Bandet, derest
de icke sjelfve skulle sådant åstunda.
§ 3.
Med bifogande af ett extrsct utaf Stifts-.-  Cassans räkenskaper, som ej allenast upptager
de gäldenårer, hvilka icke inom föreskrifven tid,
eller slutet af år 1820 sine skulder till Cassan
inbetalt, utan ock visar, att Cassans utestående
fordringar för obetalte inskrifningspenningar och
fämillegåfvor, jemte räntor, utgjorde vid 1822
års slut tillsammans 2612 R;dr 29 sk. 11 r:st.
Banco, har StiftsDirectionen hemställt, om icke,-  såsom följd af Ridderskapets och Adelns vid
sista Riksdag fattade beslut, de Fröknar, för
hvilka inskrifningspenningar inom nämnde tid ej
blifvit erlagde, borde komma att anses hafva
upphört att till pensions åtnjutande vid Stiftet
vara berättigade, samt utur Matrikeln afföras, så
framt icke Ridderskapet och Adeln skulle behaga
pröfva, huruvida några särskildta skål och
omständigheter kunna föranleda till undantag
från detta stadgande; samt de fordringar för
inskrifningspenningar och fämillegåfvor, hvilka
ej genom innehållning af pensioner, enligt hvad
särskildt blifvit stadgadt, kunna blifva guldne,
måtte utur råkenskaperne afskrifvas.
3*6
Den 20 Augusti e. m.
Efter en noga granskning af förhållandet
med de fordringar Wadstena Adeliga JungfruStiftsCassa
ännu åger utestående af ofvanberörde
beskaffenhet, har Utskottet uti en sårskild
column af omförmålte extract, hvilket härjemte
bifogas, för hvarje af de der uppförde gåldenårer
tecknat sitt yttrande, och hvarpå Utskottet
för kortheten skull, nu får sig åberopa, och
anser Utskottet derföre det vara tillräckligt att
hår blott summariskt uppgifva de tillstyrkanden
Utskottet på omförmålte sätt afgifvit. I sådant
afseende får Utskottet anmäla, det Utskottet
funnit oftanåmnde fordringar lämpligast kunna
fördelas i följande classer, nemligen;
1) Sådana, hvilka genom innehållande af redan
tillfallen pension kunna liqvideras, och hvarom
således någon vidare fråga nu icke bör uppkomma.
Dessa åro N:ris i, 6 och 8, äfvensom N:o
2 för hvilken fordran betalning blifvit utfåst,
ehuru den inskrifna Fröken utur Stiftet redan
afgått.
2) Sådane, till hvilkas betalande, i afseende
på capitalet, tillgång kan vinnas derigenom,
att de inskrifne Fröknarne framdeles uppföras
till pension, och densamma sedermera användes
till skuldens liqviderande; i följd hvaraf Fröknarne,
enligt Riddeiskåpets och Adelns beslut
vid sista Riksdag skulle i Matrikeln qvarstå;
desse åro N:ris 5, 11, |5, 16, 18, 19, aå
och a 5.
Sådane, hvilka genom gåldcnärerues se,
Ven 20 Augusti e. m.
3>7
dan sista Riksdag inträffade conconrstillstånd
elier frånfälle, och dervid yppad brist, nu mera
icke kunna betalas, annorledes ån på det sått
uti näst föregående punkt år föreslagit; och har
Utskottet derföre i likhet med hvad Ridderskapet
och Adeln sistledne Riksdag stadgadt, hemställt,
att den nu upplupna räntan må afskrifvas,
och ingen ränta vidare beräknas, men att,
de inskrifne Döttrarna må vid deras pensionsrått
bibehållas, på det sått, att pensionen inneliålles
intilldess, att capitalskulden dermed blifvit
betald. Nlris 12, 17, 21, 24 och 5o*
4) Sådane fordringar för inskrifning af
Fröknar, hvilka ännu äro qvar uti Stiftet, men
hvilkas föräldrar underlåtit att den dem förelagde
betalningsskyldighet till capital eller ränta
fullgöra, eller 6ig dertill nu icke anmält:
Dessa åro N-.ris 10, 27, 29, 32 och 54. Och
sorn Utskottet inhämtat, att alla dessa gåldenårer
i mer eller mindre mon åro stadde i gäld—
bundna eller knappa omständigheter, och orsaken
till den uteblifna betalningen deruti måste
sökas; och då det synes Utskottet vara en till
ytterlighet drifven stränghet, att nu utur Matrikeln
afföra de inskrifna döttrarne, hvilka icke
sjelfve kunnat bevaka 8in rätt, har Utskottet
trott sig böra hemställa, att desse må vid pensionsrättigheten
bibehållas; men att lärn pliga
åtgärder måge vidtagas af Direetionen, för att
indrifva dessa fordringar, hvarvid Utskottet dock
tillstyrker, att derest någon gäldenär skulle
vägra att sin skuld erkänna, och densamma i
mon af sina tillgångar betala, den StiftsFröken,
3i8
Ven 18 Auguitii e\ m.
Ven 20 Augusti e. m.
319
för hvilken betalning således icke erhålles, niå
utur matrikeln åffbräs.
På enahanda grund hemställer äfven Utskottet
i afseende på N:o 35, hvarföre full betalning
nu blifvit erbuden, att de inskrifne döttrarna
måge uti StiftsMatrikeln med deras närvarande
ordningsrlumror qvarstå.
å) De fordringar, för hvilka ränta hitintills
blifvit betald, ehuru gäldenärerne icke magtat
att liqvidera capitalerne. Sådaue fordringar äro
N:ris 22 och 5i. Jemte det Utskottet, då gäldenärerne
synas hafva fullgjort i^llt hvad i deras
förmåga stått, hemställer, att de inskrifna
döttrarne måge vid deras pensionsrätt bibehållas,
har Utskottet trott tillåtelse böra lemnäs
gäldenärerne, att få behålla capitalerne med
vilkor, att räntorne ordentligen betalas.
Hvad N:o 26 angår, har Utskottet likaledes
hemställt, att pensionsrättigheten för den
ena Fröken, som ännu är qvar i Stiftet, må
anses förvarad; och då, efter hvad Utskottet
har sig bekant, något annat sätt till skuldens
betalande icke finnes, än slägtingars biträde,
har Utskottet, i fall ändamålet genom denna uti
väg ej skulle vinnas, trott sig böra tillstyrka
Summans afskrifvande.
7) Sådane fordringar för inskrifning af
Fröknar, hvilka redan utur Stiftet afgått, men
till hvilkas betalande gäldenärernes oförmåga
ännu icke blifvit ådagalagd, hvadan afskrifning
blott vilkorligen blifvit af Utskottet tillstyrkt.
N;ris 4 och 7, samt slutligen,
8) De fordringar, till hvilkas gäldande, sedan
döttrarne utur Stiftet afgått, någon tillgång
icke finnes, och hvilka således måste afskrifvas.
Dessa äro N:ris 5, 9, i5, i4 och 20. Af N:ris
i5 och 18 afskrifvas inskrifningspenningarne för
de Fröknar, som utur Stiftet afgått.
§• 4.
Denna §. innefattar blott en anmälan om
de förändringar bland Directiönens Ledamöter,
som under de sista 5 åren inträffat; och torde
således icke fordra något särskildt yttrande.
Jemte tillkännagivande, att Ombudsmannen
vid Stiftet, RiddarhusFiscalen och Karilfnarherren
Falkenberg, uppå derom gjord ansökning,
undfått afsked från samma beställning, och att
till hans efterträdare deruti blifvit utnämnd RiddarhusFiscalen,
Lagmannen Kuylenstjerna, har
Directionen tillika underställt Ridderskapets och
Adelns pröfning, Kammarherren Falkenbergs vid
afskedstagnndet gjorde anhållan, att i anseende
till hans långvariga tjenstetid, hugnas med någon
pension af Stiftsmedlen, hvilket Directionen
för sin del tillstyrkt; ntcn då Utskottet vid öfvervägande
häraf, tagit i betraktande, att något
stadgande icke finnes som berättigar, att af
StiftsCassan anslå en så beskaffad pension, för
32o
Den 20 Augusti t. m.
afskedstagande Tjenstemän, hvilket jemväl hittills
aldrig ägt rum; samt att genom ett sådant
anslag, en minskning skulle uppkomma i de
tillgångar som för pensioner åt StiftsFröknar
egentligen äro ämnade; anser Utskottet sig sakna
anledning, att denna Kammarherren Falkenbergs
anhållan understödja.
Och som Herr Landshöfdingen von Rosenstein,
i anseende till hans tilltagande ålder,
nedlagt sin befattning, såsom Ledamot i Stifts—
Directionen, och en annan dess Ledamot, Herr
Presidenten m. m. Friherre O. E. Lagerheim
instämt i samma förklarande, och nu mera tillika
är genom döden afgången, anser Utskottet
sig äga en ytterligare anledning att tillstyrka
antagandet af det uti den nya instruetionen för
RiddarhusDirectionen befintliga förslag, att Stifts—
ärendernes förvaltning må hädanefter af samma
Direction öfvertagas och besörjas.
§• 6.
Slutligen och med åberopande af hvad Utskottet
uti i § Iiärofvan yttrat, får Riddarhus.
Utskottet hemställa, om icke Ridderskapet och
Adeln skulle behaga förklax’a förra AdeligaJungfruStiftsDirectionen
Ridderskapets och Adelns
tillfredsställelse oell välbehag öfver det sätt,
hvarpå Stiftsärenderne blifvit sedan sista Riksdag
af Directionen förvaltade. Hvilket dock
allt, till Ridderskapets och Adelns vidare prof
-
Bil, till Ridd. och Ad. Fröt. VI!. B, p. 32r.
Wadstena Acleliga Jungfm-Stifts-Cassans Fordringar för Inskrihings-Penningar och Famillegåfvor vid 1822 års sjut.
N:o
Herr Lieutenanteri Friherre Cl|is Sam, Lybecker.
Fendricken Friherre Eric Johan fleetwood*
Framledne Lieutenanten Erland Kafle.
Herr ÖfversteLieutenanteri Friherre Ad. Fredr,
Rudbeck. - -
Framledne Lieutenanten Gustaf Åkerhjelm.
Framledne Lieutenanten Evert Reinhold von
Knorring. - -
Capital
cl
6 procent.
26
35
00
4o
16
16
16
20
l
Herr Lieutenanten Christoffer Lagerbjelke*
Framledne Öfversten Friherre Joliati Wilhelm
Örnskiöld. - -
Herr Ryttmästaren Friherre B. von Schwerin*
Transport
OJ
00
G6
011
58
16
0 2
Capital
cl
5 procent.
16
O i
55 16
00
135
16
16
Interesse
till 1822
års slut.
i3
16
10
28
ion 37
180! 8
Summa
26
46
T7
00
55
16
20; to
RiddarhusUtskottets Utlåtande ■
gi 37
200 o
-
65a 5o
(Den inkrifna Dottreri Sophia Lovisa Lybecker åtnju.
jter peision, hvilken enligt Ridderskapets och Adelns
\ beslut vid sista Riksdag, till skuldens betalande inne(hålles.
(Den inskrifna Dottren är död år i7g5. Gäldenären
) hfver i knappa vilkor, men dess Son Kannnarher]
ren G. M. Fleetwood, har den 14 April detta år
( örbundit sig, att inom ett år liqvidera skulden.
[Gäldenären död och ingen tillgång. Den inskrifna
| Dottren är gift år 1816; men i okunnighet derom,
) uppfördes hon år 1817 till pension, som innehölls,
och hvarmed en del af skulden iiqviderades; men se.
dan förhållandet blifvit upplyst, affördes hon, då
deri nu resterade summan fanns obetald.
[Gäldenären lefver och har i bref till RiddarhusFisca!e.
n loivat belala; men ännu icke sådant fullgjort.
D ra inskrifna Dottren är död 17g4.
[Enligt Ridderskapets och Adelns beslut vid sista Riks,
dag, kommer denna skuld att gäldas med pensionsbeloppet,
då den inskrifna Dottren Hendrica Lo
visa Conradina Åkerhjelm dertill uppföres.
StiftsFröken Eva Lovisa Charlotta von Knorring åtI
njuter pension, genom iuneliållnirig hvaraf skulden
11 detta år godfgöi és.
[Dottren Beata Lagerbjelke blef gift år 181g, hvaref
ter gäldenären upphörde att betala räntan. Om skulden
afskrifves, torde dock Famillegåfva för Adeliga
Ätten Lagerbjelke böra erläggas; när någon Fröken
af Ätten inskrifves.
(Gäldenären död, och skuideri vid års Proclama bevakad;
men ingen betalning erhållen. Den inskrifna
Fröken Petronella Charlotta Söderhjelm är detta år
uppförd till pension, hvarmed skuideri kan liqvideras.
Gäldenären saknar tillgång, och den inskrifna Fröken
Då ingen utväg nu mera finnes att få skulden hetaldj
hemställer Utskottet, att beloppet måtte utur Räkenskaperne
afskrifvas;
Utskottet hemställer, att nödige åtgärder måtte af Directionen
vidtagas, för att hos Gäldenären utsöka
beloppet; men att hyad sorn dervid icke utbekommes;
måtte afskrifvas.
är utur Stiftet
torde ny
afgången Ont
Famillégåfva
för
J O1
Schwerin framdeles böra erläggas.
skriiden afskrifves;
Ätteri von
Frihérrligä
I likhet med hvad vid N:o 4 blifvityttradt, hemställer
Utskottet att åtgärd till summans indrifvande måtte
vidtagas, och hvad dervid icke utbekommes, afskrift
vas. Men att Famillégåfva framdeles bÖr erläggas,
då någon af Ätten inskrifves.
Utskottet hemställer, att inskrifna Fröken Söderhjelm
måtte vid dess pensionsrättighet bibehållas, och skulden
genom pensionens innehållande liqyideras.
Enär ingen tillgång till skuldens betalande finnes, hemställer
Utskottet att densamma må afskrifvas, meri
att Famillegafva framdeles bör erläggas, då någon af
Ätten inskrifves;
N;o
Capital
å
6 procent.
Capital
å
5 procent.
Transport
5i 1
6
9
i55
16
10
Herr Ryttmästaren Adam Johan Lagerberg.
66
52
—
■—
—
11
Herr Öfver Jägmästaren Friherre Carl Fredric
von Kothen, -
33
16
—
35
! 6
—
12
Framledne GeneralLieutenanten Friherre Eberh.
Ernst von Vegesach.
55
16
—
55
16
—
15
Framledne Lieutensnten Gustaf Adolph Ber-  genstråle.
55
16
—
—
—
—
i4
Herr Capitainen Carl Emanuel Lagerberg.
66
02
—
—
i5
Framledne Capitainen Friherre Gustaf Fredric
Ehrensvärd.
88
4 2
8
—
—
-
16
Majoren Carl Christoffer Frejdenfelt.
55
16
—
—
—
—
17
Herr Öfversten Friherre Sven Palmstjerna.
35
l6
—
—
—
18
Herr Lieutenanten Wilhelm Fredric Planting
Gyllenbåga. -
200
—
55
t6
—
*9
Herr Capitainen Friherre Peter Pfeiff.
f
Herr ÖfversteLieutenanten Otto Boije.
35
l6
—
—
—
—
20
4i
l6
—
—
—
Transport
~565
26
~8
100
RiddarliusUtskottets Utlåtande:
lien äldsta af Döttrarne N;o 854 Ottiliana Lovisa Lagerberg
lefver; mea den andra är utur Stiftet afgången.
jEnigt Ridderskapets oell Adelns beslut vid sista Riksdig,
kommer skulden framdeles genom innehållande
af pension att godtgoras.
Utskottet hemställer, att den af Döttrarne som i Stiftet
qvarstår, må vid dess pensionsrätt bibehållas, samt
att lämpliga åtgärder till fordringens indrifvande må
af Directionen vidtagas.
tGaldtnären blef
i Iifs[i
iden Jagsökt; men nekade att
betala skulden såsom öfverårig. Sedermera död
utan tillgång. Den inskrifna Dottren N:o 864 Ulrici
Beatha Sophia Vegesach är qvar i Stiftet.
(Skulden skulle, enlig beslut sista Riksdag, genom innehållande
af penson liqvideras; men sedan den inskrifna
Dottren år 1820 blifvit gift, torde densamma
böra afskrifvas.
IGklJenaren död i vvtåttigt tillstånd. De inskrifna Dött/
rame Catharina laria och Eleonora Gustafva äro
| båda utur Stiftet! fgångne.
/Enligt Ridderskap etsocth Adelns beslut vid sista Riksdag,
skulle gäldert genom pension liqvideras. Sedan
dep äldsta Fröken Lovisa Ehrensvärd nu mera blifvit
gift, torde inskifmngspenningarne för henne 55:
26; 8. böra afskriivas.
Beloppet bör, då pension framdeles erhålles dermed
gäldas, enligt beslut sista Riksdag.
Den inskrifna Dottren, N:o 999, Beata Christina Palmstjerna,
är enligt Matrikeln qvar i Stiftet.
Ridderskapet och Adeln beslöt vid sista Riksdag att
skulden borde, då Döttrarne framdeles kommo till
pension, dermed liqvideras. Sedermera är den äldsta
år j8i9 gift; hvarföreinskrifningspenningarneför
henne 55 * R:dr torde böra afskrifvas.
Skulden bör enligt beslut sista Riksdag, med framdeles
tillfallande pension liqvideras.
/Gäldenären som bor i Finland, har blifvit lagsökt och
vägrat betala, och medgifvit att den inskrifna Dottren
N;o io5g, Eva Sophia Boije, må utur Matrikeln
afföras.,
I likhet med de grunder, som af Ridderskapet och Ai
deln vid sista Riksdag godkändes, hemställer Utskottet,
att den upplupna räntan må afskrifvas; men att
den inskrifna Fröken måtte vid dess pensionsrätt bibehållas
och capitalsummorne genom pensionens in.
nehållande framdeles betalas.
Sedan ingen tillgång till skuldens betalande nu mera
finnes, hemställer Utskottet att densamma måtte afskrifvas.
På enahanda grund hemställer Utskottet att äfven des,
sa summor matte utur räkenskaperne afföras.
Utskottet hemställer att 55 R:dr 26 sk. 8 r:st., till
hvilkas gäldande ingen tillgång finnes, måtte afskrifvas,
Då, i anseende till Gäldenärens knappa vilkor, ingen
utväg synes vara, att skulden af honom kan betalas,
hemställer Utskottet, att räntan må afskrifvas; men
att den inskrifna Dottren må vid Pensionsrättigheten
bibehållas eich capitalgälden med pensionsbeloppet
liqvideras.
Utskottet hemställer att 53 R:dr r6 sk., af capitalet ä
6 procent må utur räkenskaperne afföras.
Utskottet hemställer att skulden måtte afskrifvas, och
den inskrifna Dottren utur räkenskaperne afföras.
Den 2a Augusti e. m,
ftirig vördsamt underställes. Stockholm den i5
Augusti i8s5.
På RiddarhusUtskottets vägnar,
C, G. Spens,
N, Snoilsky-;
(Se Lifogada Tabell.)
Bilagor
till PleniProtocollet för den 22 Augusti*
O '
eftermiddagen.
H:o i.
Herr Montgommerie, Gustaf i
Då vid Plenum den i4 dennes föredrogs
Stats- samt Allmänna Befuårs och OeconomieVtjkotlens
Utlåtande öfver min Motion om Wejler-
och Norrbottens sammanslående till ett
Län, beviljade Högloft. Ridderskapet och Adelil
att, på min derom gjorde begäran, nämnde mål
skulle få hvila tills bériiälde Utskott yttrande
i enahanda ämne nemligen, om återläggande
af Herjeådalen ti ti Gefleborgs- och af JemtUil.
lill Ridd. 0. Ad. Pr. VII. Band. 21
Ben 22 Augut ti #• nu
land till Wejlertorrlands Län, till Ridderskapet
och Adeln inkonine. Detta har nu skedt,
och jag utber mig att, i ett sammanhang vördsamt
få framställa mina tankar och åsigter i
Kmnet. Då jag förut haft den äran att andraga
mina skal för Norr- och LFefterbottens förenande
till ett Län, tror jag mig, utan att helt
och hållet kunna förbigå dem, dock böra vid
detta tillfälle börja med att ådagalägga huru
ofullständigt och litet eller intet conseqvent de
Högloft Utskotten utredt och besvarat frågan
om Jemtlands återläggande till WefierNorrlnnd,
likasom Ltrefter~ och Norrbottens sammanslående,
jemförelsevis med frågail om Herjeädalens
förenande med Gefebotgs Län, ehuru samma
bevekelsegrunder och samma orsaker gälla, så
Val för det ena som för det andra.
På motionairernas mångå skäl att få Jemtland
återförenadt med WesterNorrland, svarade
Högloft Utskotten: ”Att man vid en så vigtig
frågas undersökning icke bör taga i betragtändö
alt afse endast de mer och mindre enskildtä
tillfälliga omständigheter som dermed aro i sammanhang,
utan fasthäldre de allmänna och väsendtliga
grunderna för densamma. I detta afseende
tro Utskotten sig blott behöfva erindra orri
de stora anstalter som blifvit gjorde för Jemtlands
odling och ökade befolkning.” Men hvarken
hafva Utskotten upplyst hvad de ansett för
< n fidi dt a tillfälliga omständigheter som böra
åsidosättas lör de allmänna och våsendtliga
grunderna i tionna fråga, eller utredt hvaruti
dessa flora anftalter bestå, sorn skolat blifvit
Den 22 Augusti c, nr,
gjorda för landets odling och olada befolkning.
Det vöre i synnerhet för den, som varit i denna
landsort, interfessänt att känna dessa fora
anstalter, hvarom man på stället icke kunnat få
någon serdeles påtaglig erfarenhet; och déssutom
vet jag ingen orsak hvarföre icke dessafto.
ra anftalter, om de förefinnas/iika väl blifvit till—
vägabragte om Jemtland varit förenadt med
WesterNorrland? Utskotten tillägga; såsom bihang
dertill, ”att redan AfvittringsVérkéts befrämjande
och fulländande är af elén stora vigt,
att det påkallar eh serskild Läns styrelses driftiga
tillsyn.” Det tyckes deraf, liksom Utskotten
vilie yrka att Afvittrings Verket icke kunnat
tillvägabringa^ fortsättas och fullbordas utan en
serskild Landshöfding i Jemtland, ehuru ingenting
är lättare vederlägdt, då man känner att
samma fora anftalter med lika driftig tillsyn
kunnat åstadkommas, i det vida mer odlade och
i anseende till användbar mark vidsträcktare
Stora Kopparbergs Län. Äfven anföra Utskotten
, förmodeligen, också såsom utdrag
af de stora anstalterna ; sorn annorlunda ické
åro uppgifna, ”att Jemtlands areal-vidd är
f>2o qVadfat mil, sorn efter afdrag till |;delar af
Fjällsträckor, sjöar och Alyror, hvilka ej kumiä
ödlas, lemnar omkring 4j Millioner Tunneland
användbar mark.” Men då Utskotten médgifVit
att Fj alif räckor; Sjöar och Myror ej kunna odlas,
och dessa med mycken säkerhet, i detta coupperade
landskap utgöra delar af areala viddén;
synes lätt att icke ens omkring millioner äru
vändbar tunland mark är att påräkna, emedan den
åtérsiåéride viddén således ej Utgör rrifcr än i2fi
324
Den 22 Airgust* m.
qvadrat mil, hvaraf ändå icke allt kan rara dug-*
ligt till att odlas.
På lika sått år det med de af Utskotten
uppräknade Jemtland tillhörande nästan outtömliga
kronoskogar och dessa många mineral-streck,
(hvaraf likväl ganska få åro kända, såsom förrnodeligen
nyligen Upptäckta) ”hvilka blott fordra
arbete för att blifva lönande.” Vackra, förhoppningsgifvande
ord, dock beklageligen utan
betydelse i verklighet, ty om dessa mineralstrek
blott fordrade arbete att blifva lönande,
skulle visserligen landets idoga och fintliga innebyggare
icke försumma att sig deraf begagna,
men det fordras annat ån blott arbete, det fordras
penningar, ja stora permingeförlager, för
att af sådane företag kunna draga någon förmon
och blifva ändå sällan lönande. Att deremot
stora penningetillgångar icke låra finnas,
tyckes bevisa sig af Lånestyrelsens fem års Berättelse,
der den uppgiften förekommer, att nemligen
Folket befinner sig får det närvarande
till första delen i fattiga omfändigheter. Likaså
med de af Utskotten framställda ”andre
näringsgrenar, dem naturen i rikt matt, erbjuder,
celi hvarigenom säkert en tiodubbel folkmängd
emot den närvarande der kan finna sin
bergning; sedan landets vattudrag blifvit upprånsade
till befordrande af produeternss afsättning,
så lärer nyttan och angelägenheten af förenämnde
anstalter och företag, hvarigenom landets
culiur med fura steg skall befordras samt
nödvändigheten af en särskildt Läns styrelse ,
icke behöfva någon vidlyftig bevisning.” Så dö1-
Jjtn S2 Augusti s, m,
325
ma de Höglofl. Utskotten, men detta rika mått
af näringsgrenar sorn naturen erbjuder i Jemtland,
och hvarigenom en tiodubbel folkmängd
skulle finna sin bergning, huru mycket contrast.
rerar icke denna uppgift mot allmänna begreppet,
mot allmänna erfarenheten och mot merbemålte
Låns styrelses 5 års Berättelse: I det
förra afseendet anses detta land för ett of naturen
det mäst vanlottade i Riket och i sednare
fallet styrkes sådant af uppgiften; Att förfta,
delen af folket liro i fattiga omfändigheter,
samt att fvåra missväxtår inträffat, och inträffa
vanligen, af 6 år, 4 å 5 år efter hvarandra
i mer och mindre grad. Och huruvida nödvändigheten
af en får fäldt Länftyrelfe skulle
behö-fva, vål icke en vidlyftig men åtminstone
någon bevisning, sådant öfvertemnar jag till Utskottens
och Riksens Höglofl, Ständers närmare
bepröfvande, säker derom, att denna nödvän9
dighet icke så lätt kan ådagaläggas med verke»
liga, antaglige och af erfarenheten bestyrkta skål.
Motsatsen år vida lättare bevisad, och detta
mitt vördsamma anförande torde kunna öfvertyga
hvarje opartisk derom. I sådant fall anser
jag mig äfven böra anmärka huru som man
blott för att fästa cn slags uppmärksamhet, mot
naturen af saken och mot alla sanna StatsOeconomiska
fordringar, söker att genom mer
och mindre lockande medel, tvinga innebyggare
i detta hårda och kalla klimat, att förgäfves
använda omtanka och kostnad på en större sådesproduetion
som sällan lyckas, och nästan aldrig
år lönande. Deremot påkallar förlusten
af Finland att ifrån de Norra orterne få ersatt
l)en 3* Augusti mt
do betydliga victualie-varor, som från apdrg
sidan Östersjön hittills öfyerkommit att fylla
Hufvudstadens behqfver af dem. Att Boskapsskötseln
år dessa orters råtta, af naturen utstakade
Näringsgren, bevisar sig lätt, om man en,.
dast jeinför de blott denna näring idkande in.
nebyggare i Jemtland med de jordbrukande dår.
Jnnevånarne t. ex trakten kring Skalf ugart
hvilka icke så eller skörda ett enda sådes korn,
icke ens potatoes, åro välmående, ja rika, blott
genom sin bofapfotfel och byteshandel; såmedelst
förskaffa de sig tillika sina behofver af
spannemål och salt: deremot åro de jordbrukande
ner i landet, såsom Lanefy relf ens 5 års
berättelse uppgifver, till ftorjla delen i fattiga
ornjländigheter och voro säkerligen alldeles nödfällde
oin de ej idkade en mer och mindre
tillåtlig handel på förrige, och Sveriges Södra
prter, hvarigenom deras egentliga bergning uppkommer.
Detta ådagalägger nogsamt till hvilken
näringsgren naturen bjuder innevånarena
der, och då, såsom Utskotten upplysa detta lands
vattudrag blifvit upp ränt ode och får bara gjorde
, borde Styrelsens omtanka åsyfta att följa
denna naturens omisskänneliga anvisning och sålunda
befrämja bofapsjkölfeln och Jkogs-dffecters
nertransporterande, hvarigenom Stockholm
lätteligen kunde förses med dess behofver af
ved3 fmiår, talg och of, jemte med dessa orters
industriella productioner af Vallmar och
Lårftyåfnader, Sålunda uppkomme en tillbörlig
och välgörande byteshandel, och välmågan blefye
derigenom i Rikets alla provincer allmän ,
emedan de hado behof af hvarandra och icke
Dfi 33 Ju gusti «, m.
&7
aåsom nu, genom en hos alla rådande , ehuru
för en del onaturlig spannemåls - production,
göras så mycket som möjligt oberoende
af hvarannan och med'detsamma försättas,
till hvad som redan inträffat, nemligen i en allman
penningeförlägenhet, följder af Styrelsens
felagtiga StatsOeconomiJka och adminifrativa
åtgärder, samt Lagfiftande maktens obehörigt
Utsträckta beblahdelser med PenningeVerket ,
hvaraf härrört ett allmänt förderfligt LdneSyjteme,
egenteliga upphofvet till jordbrukarens
nu förevarande bekymmersamma tillstånd;
sam svårligen åtminstone icke på långe kan
förbättras, kanske ej, utan en allmän och brydsam
cm i financielt afseende. Så hafva våra
fmanciella förhållanden i bredd med förvrängde
StatsOecono.miske åtgärder, bragt medborgarena
i allmänhet i trångsmål och i ett tvångsslåge, sorn
icke medgifvit en fri, naturlig och sann industriell
utveckling, och, hvad beträffar Jemtland,
skulle man med mycken anledning kunna påstå
och till och med bevisa att den tillkomne Lane
fly relf en mera befordrat ån sökt motverka
detta onda, Lyckligtvis hafva förledelserne
till odlfngslån och, Dijkont er ingar varit
så väl ifrån denna landsort som Norrland i allmänhet
så långt aflägsnade, att dejfa flora anCtalter
icke till den grad bragt mnebyggarena
dår i den intraslade och skuldsatte belägenhet,
som större delen af Rikets öfrige innevånare ,
men försöken af en onaturlig fådesproduction
har, genom tätt påföljande missväxtår, äfven
der, jemte andra olägenheter, verkat högst
ofördelagtigt. Huru som genom de tillkomne
Ben 22 Augusti e. nu
JFåneJiyrclferna lagsökningar och vinglcrier för
ökt sig, bevisar Utskottens uppgift på de vid
Landshöfdinge Esnbetet i Öjier fund årligen handhafde
mål, nemligen omkring 5ooo för Canziiet,
i oo o för L^ndsContoiret och 1200 på det så
kallade FörvaltningsUt/kottet, också en sinrik
ny uppfinning att föröka onödigt skrifveri och
med detsamma trassieri: det bör upylysas,
att detta skrifvande så kallade FörvaltniugsUt~
Jkatt, år en permanent afdelning af Jemtlands,
JJushållriingsScUlJkap. Sålunda finner man den
obehagliga sanningen af hvad Anders Mårtens-,
son yrkar, nemligen: ”Att Jemtlands innevånare
skolat vara i större välstånd och med hvarandra
lefyat mera fredsamt och enigt före Lånets
inråttande: att den fördel landet njutergenom
egen Landshöfding, tår endast en heder,
sorn icke svarar mot den förlust Staten och Landet
lider för underhållandet af Landshöfding ,
LandsSecreterare, LandsKamererare med flere
Tjenstemän; och att om görotnåien ökats , så
torde just tillfället ej sällan vara orsaken till de
tråtgiriges ansökningar och tvister, hvilka, i saknad
af sådant tillfälle, ofta skolat biläggas.”
Angående den våg of 20, 00 till 4o mil,
som enligt Utskottens uppgift, innevånarne i Jemtland,
om det återförenades med Wester-Norrland
finge till Hernöfund, för att söka handräckning
m. m. hos Lånestyrelsen, så, utom att
vä gelä ogden i dess Jlora del, tål någon afprutning,
skulle innebyggsrena otvifvelagtigt nu, IL
kasom tillförene, häldre färdas denna längre
väg i hvad afseende som hålst, emedan de ån
-
T)en 22 Augusti
då alltid måste afhämta sina förnödenheter af
salt Fisk och ej sällan af spannemål, antingen
från Sundswall elier Herncfand■ Ifrån Öjier,
funch Stad kunna landets innevånare ingenting
erhålla i handelsväg, hvadan en resa dit städse
år i detta fall åndamålslös; också upptager
Lånestyrelsens 5 års berättelse, att den blott år
att anse som en Jior by och att handeln dår
ej år lijliqare ari i Jemtlands flora byar'. Den
har således, i likhet med alimänne caracters-sjukan,
blott namn, heder och värdighet af Stael,
Allt synes mig sålunda bidraga till Jemtlands
återförenande med WesterNorrland, och en jemförelse
i detta afseende med ett granfe Fän ,
torde närmare bevisa, att denna förening icke
står i strid mot hvarken möjlighet eller en nyttig
erfarenhet af enahanda förhållanden. Stora
Kopparbergs Län till exempel, har en folkmängd
af i2i,g6g personer, hvaraf 72,555 åro
skattskrifne och landets areala vidd år 288 qvadrat
mil; Statsbidragen utgöra 664,217: 2. 8.
hvaraf bevillningen 85,4g6,: 55, 6. Deremot har
icke Jemtland mer ån 56,000 personer , hvaraf
blott 18000 skattskrifne, det vill säga circa *;del
af föregående Läns folkmängd, och skattdragande
personer; i samma förhållande år också Statsbidragen;
om man nu sammanräknar Jemtland
med JKefierNorrland, uppkommer ändå icke
flera ån 101,968 personer, deraf endast 07,554
mantalsskrifna; således dessa Lån sammanräknade
ändå vida mindre ån Kopparbergs Lån ensamt,
så vål i afseende på folkmängd som Statsbidrag.
Jemför man åter Norrbotten och JKeJterbotten
sammanslsgne med nämnde Lån , så
33»
Den a* Augusti e» m.
blir missförhållandet ännu större, och huru man
åu fortsätter dessa jemförelser, tala de mer och iney
för den yrkade föreningen, blott nian icke beräknar
behofven af Landhöfdingar efter locala vidden,
utan afseende på odling och folkmängd , i hvilket
fall våra nästan oniäteliga FjällJt räckor och
Lappmarker skulle påkalla en mängd med nya
Länsstyrelser.
I afseende på motionerade frågan om Herjeådalens
återlåggande till Gefleborgs Län, tillstyrka
Utskotten att Riksens Högjofl. Ständer
må ”hos Kongl. Maj t i underdånighet anhålla
det Kongl. Majit täcktes Öfver den af Herjeådalens
Fullmägtige vid innevarande Riksdag mecl
flere gjorde hemställning, låta höra ej mindre
detta Landskaps innevånare, än äfven Låiiestyrelsen
i 6fler fund. ecb Gefle, samt att Kongl.
Maj:t derefter med Nådigt afseende å innehyg—
garnes yttrade Önskan, täcktes vidtaga det beslut
Kongl. Magt i Nåder pröfvade bäst och nyt-,
figast.”
Men hvarföre Utskotten icke tillstyrkt samma
förfarande i afseende p.å väckt motion om
jemtlands återförenande med IG ejler Norrla n d
under förbehåll om Låne Residentets förläsgande
till Sundswall och Norrbottens med fKefiefbottens
Lån och LåneResidensets bibehållande
i Piteå , är en oförklarlig inconseqvens,
då samma skäl och orsaker äro för alla dessa
landskap lika gällande, lika talande och lika
rättmätiga. Jag har uppräknadt dem i förra
fallet j och jag skall utbe mig den äran att til
-
Den 22 Augusti e. m
331
lägga några skål i sednare afseende!. Jag skulle
i båda hänseenden kunna förutsånda den
upplysande-anmärkning att dessa L eine delningar,
då de vid f8og års Riksdag, efter en allmän
förvillelsens pch olyckans tidpunkt beslötos, icke
kunnat ske med nog lungt och moget bep.röfvande,
emedan det tydeligen visar sig att sakens
fordripgar dervid blifvit mindre befraktade,
ån personliga fördelar. Lika bevekelsegrpnder
gålde för båda Lånen och frambragte lika,
resultat, nendigen: att man delade ff^eflerNorrland
och JVeflterbotten, hvardera i tvenne Län,
såsom det synes enkannerligen blott för att med
dessa Lån belöna a;ne Häradshåfdingar. Det
kan icke hår vara fråga om att betvifla belöningens
rättvisa, men destomera att betvifla nyttan
och nödvändigheten af dessa Läns delning
för denna orsak. Huruvida förlusten af deras
långliga erfarenhet, rättvisa och skicklighet
i Domare vårf, blef ersatt genom upphöjelsen
till Landshöfdingar, och huruvida de ovillkorligen
voro lika gagneliga på denna, som på
deras förra plats, derom tillkommer icke mig ,
aldraminst inom detta rum , att döma , men
hvad som hör hit, och ligger för öppen
dag, år att denna delning af Lånen, icke motsvarat
ändamålet, hvarken i Politi/kt, Moralijkt
eller Oeconorniflt afseende.
I Politiskt hänseende var det mer ån ovåntadt
att sedan man, genom ett olyckligt fredsslut
med Ryssland förlorat en folkrik och i anseende
till Fijkjangfi, Bojkapsjkötfel och Spannemalsproduction
, båsta del af Westerbottens
Lån, nemligen hela Kemi, Kufamo och det
33 >
JJgn 22 jfitgusii e. m4
hufvudsakligaste af Torneå, och Öfver Torneå
stora Socknar, man dertill ytterligare skulle dela
den ringa återstoden i 2:ne L5n. Att denna delning
derjemte var stridande mot all Oeconomie, om
nemligen dermed nu mera menas befparing, synes
klart, i synnerhet då man erindrar sig den tidens
linanciella förlägenhet och nöd , äfvensom
hela denna landsorts förödelser genom fiendens
härjande framfart: När man erindrar sig allt
detta, faller man i en billig förundran, hvarföre
nian dertill skulle lägga sten på bördan , både
för den blottade StatsCassan och de nödställde
medborgarena i dessa Landsorter. Att slutligen
moralen icke eller derpå vunnit, bevisar
sig af Riksdagsmannen Anders Mårtenssons hår
förut anförda, all uppmärksamhet vårda yttran.
de och omdöme angående Tåne (tyr elfen i Jemtland,
hvarmed Norr- och IVefterbotten i sådant
fall hafva ett enahanda förhållande.
I hvad delar dessa länefördelningar således
kunna vara nyttiga, allraminst nödvändiga,
då de det icke äro hvarken i politijkt, mora-,
lifkt eller Statsocconorniskt afseende, kan åtminstone
jag icke inse och, utom i enskildta
personliga hänseenden, torde också fördelarne
alltid förblifva problematiska.
Dessutom hafva Wejler och Norrbotten i
allt nästan oskiljaktiga samband med hvarandra:
samma locala förhallanden, samma lynne, seder
och upplysning hos innebyggarne, enahanda näringar,
enahanda fredliga och lättstyrda sinnelag.
Det tyckes derföre att medborgare, sorn
Ben 22 JugUsti e, m.
33?
äga så mycket gemensamt med hvarandra, äfven
borde äga en och samma Länsstyrelse. Detta
har också af Herr af Uhr ganska upplyst blifvit
anmärkt i hans reservation emot Utskottens
beslut, äfvensom att ”om också något skulle
vinnas genom de båda Länstyrelsema, hvilket
jag icke medgifver, så följer deraf icke alt Utskottens
skäl att afslå motionen äro tillräckliga',
enär folkmängden, innevånarnes fredliga seder
m. m. hvarigenom få policemål förefalla, icke
blifvit intagne i beräkning; ty om Utskottens
skäl att afslå motionen, det vill säga att tillstyrka
bibehållandet af de skedda Länsfördelningarne,
voro giltiga; så borde af samma skäl
hvardera af de nya Länen ytterligare sönderdelas
i nya, ännu mindre Län , och hvar skulle
efter sådant system gränsen blifva för nya
LandshöfdingeEmbetens tillförordnande.”
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, har
också af långvarig erfarenhet och säker kännedom
om dessa orter, med grundlighet och sannt
nit, inom detta rum ådagalagt, hvad jag nu
omständligt sokt att ytterligare bevisa, nemligen
öfverjlödigheten, att icke säga onyttigheten af
tvenne Länstyrelser i en af fienden styckad proyince,
som i sin helhet, i sekler varit till båtnad
för Konung och Medborgare, styrd och handhafd
af en Landshöfding; men om också detta
någon gång tilläfventyrs icke skedt med erforderlig
drift, blir sådant ändå icke något skäl till
Länets sönderdelning, emedan denna drift och
vaksamhet lika lätt kan saknas hos en Lo/tdshöjding
öfver ett mindre sorn öfver ett Jiörre
334
Ben 22 Augusti et mt
Län , och nästan snarare i förra fallet, enär
dervid fordras mindre omtanka och verksamhet,
hvaraf ej sällan följer maklighet, då man måste
taga i beräkning menniskahs allmänna fallenhet
och anläg att rätta sig efter förevarande driffjedrar
och omständigheter.
I hvad hänseende sorn hälst man således må
betrakta detta ämne, synes allt tala för dessa Läns
återförening med dem, hvarifrån de blifvit afskiijda;
och till hvad som redan blifvit anfördtj
skulle ännu såsom ytterligare skäl kunna tilläggas
: att då Embetsmannapersonaleri, så öfver
all proportion till den öfriga folkstocken hös oss
tilltager, också i likhet med hvad äfven Herr
af Uhr så Sannt anmärker, ”att delta miss -  förhälla/idé utgör ett af de betydlig ajle föremålen
får Rikfens nu förfamlade Ständers
bekymmer, och fy(iernet får civilaj och man
kari tillägga Militaira Styrelfen är fddant,
att Tjenfiemännens antal oundvikligen måfté
ökas ja långe Junima fyjtem fortfar., och få.
lange användandet af MunicipalSiyrelfen ej
blir allmännare antagit: Rik fens Håglöf ige
iständer i ett fddant förhållande, böra begagna
alla anledningar att tillftyrka indragning
af f adana Embeten forn kunna undvaras
, oell som mari af anförda flerfalldigä
skäl, och orsaker måste anse de nya LändshöfdingeEmbetin
i Jemtland och JVeflerbotteri
så,sorn öfverflödige; så får jag vördsamt anhålla
atf UtJkotteris förenämnde Utlåtande må varda
återremitteradt, med anmodan att Utskotten
riiåtte taga denna sak i ett nogare öfyervägan
-
Ben 22 Augusti e. m.
31*
de, på det deras förnyade Utlåtande må komma
åtminstone i consequence med hvad de uti
enahanda ämne sig yttrat i anseende till Hdrjeddaleris
återläggande till Gefleborgs Län, emedan
medborgare i lika förhållande och med
lika anspråk, äga att förhoppas lika afseende
Oell lika behandling»
N;0 2»
Herr af Uhr, Gujtäf:
De skäl rnotionairerhe anfört, till stöd för
den önskan, att de i sednare tider verkställde
förändringär med Länsfördelnirigen i afseende
på Jemtland och Härjeådalen mätte upphafvas,
och denna vigtiga angelägenhet återföras till
det förhållande som tillförene ägt rum; synes
rnig förtjena ett vida hufvudsakligare afseende
än Utskotten deråt leninat.
Utan att kunna bestrida tillvarelsen af de
Olägenheter för örternas innevånare, som blifvit
öfverklagade, anse Utskotten likväl, att desse
olägenheter dels kunna äfhjelpas (hvartill dock
fordras nya anstalter , som blifva öfverflödiga
om motionairernes önskan uppfylles,) dels icke
äro af dfen vigt, att det stora ändamål, som med
den nya Länsfördelningfen åsyftas, bör för deras
skull gå förloradt.
Men det största ändamålet med all »Styrelse
måste vara det, att de styrdas trefnad och
önskningar, i möjligaste måtto matte befordras.
Ven 22 Augusti e♦ #j.
Den styrelse sora mäst afser de sfyrdaå
önskningar, oell cj en gång föraktar deras möjliga
fördomar, den skall äga mästa framgång i
sina bemödanden, så väl för folkets öfvergång
till ett upplystare och lyckligare tillstånd, som
för sjelfva landets upphjelpände, och begagnandet
af dess naturförmåner. Deremot skall detta
stora ändamål antingen alldeles förfelas, om
tnan till dess ernående använder medel som
Väcka och underhålla folkets missnöje; eller ock,
om det på sådant sätt till någon del kan vinnas,
skall dertill fordras omåttliga ansträngning
gar och uppoffringar.
Så vål Staten i allmänhet som hvarje enskildt,
torde hafva erfarit vanskligheten afsådane
calculer, sorn den Utskotten uppgjort, öfver
hvad Jemtland Jkall bli]va i afseende på heinr
mantal, folkmängd, m. im
Afven i de af naturen måst gynnade delat*
af Riket, vågar man ej förlita sig på så smickrande
beräkningar ; ännu mindre torde de böra
antagas såsom gällande för Jemtland , hvarest
åkerbruket hittills icke kunnat utgöra någon
hufvudnåring, af det oöfvervinneliga hinder, att
frostnätter så ofta förstöra åkermannens förväntade
gröda. I alla fall synes den naturliga
ordningen vara den, att utvidga styrelsens utgreningar
endast i den mohn, sådant påkallas
af redan ökad folkmängd och ökade näringar,
och
t)en Augusti trt.
33?
och då skall en sådan förändring understödjas
af folkets öfvertygelse örn dess nytta.
Men om raan efter osäkra calculer öfver
landets blifvande Statistik, i hvilka beräkningar,
folkets önskningar icke ingått, utvidgar styrelse-systemet
i den förhoppning, att landet någon
gång torde blifva så uppodladt, att den förökade
Lån-styrelsen blir behöflig; så fruktår
jag att inan misstager sig.
Att åter den nya Lånstyrelsen skulle behöfvas,
för de afvittringar med flere anstalter ,
som kunna vara eller blifva vidtagne för landets
förkofran, kan jag för min del icke fatta;
emedan sådane anstalter blifvit utförde i andra
orter, till exempel Fahlu vidståckta Lån, utan
att någre nya LandshöfdingeEmbeten derföre
behöft inråttas. Och vågar jag således instämma
i den önskan, att Jemtland måtte förenas
med WesterNorrlands Lån. '
I afseende åter på Herjeådalens återlåggande
till Gefleborgs Lån, tillstyrka Utskotten,
att så väl ortens innevånare som Lånsstyrelserne
deröfver må blifva hörde.
♦
Jag förmodar, att Embetsmannens yttranden
blifva antingen sjelfmant eller på Nådig befallning
till Kongl. Maj:t afgifne, utan att folkets
representanter behöfva derom påminna.
Desse tillkommer det deremot, att entingen sjelf—
ve inför Thronen frambära folkets önskningar,
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. VII. Band. 22.
538 Den 22- Augusti e. m.
eller ock att på sådane fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet,
då de såsom nu, sannolikt blifvit
antingen förbisedde, eller ock bortskymde af
Embetsmanna-Betänkanden. Det torde således
vara öfverflödigt att anhålla det Kongl. Maj:t i
detta ämne täcktes höra Länsstyrelserne. Deremot
tror jag, att Utskotten fästat för liten vigt
på angelägenheten af att höra ortens innevånare.
Innevånare i orten kunna blifva hörde, utan
att Kongl. Majit derföre inhämtar det rådanda
tänkefättet inom orten,
} *
Jag skulle derföre våga tillstyrka att Riksens
Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäla , att så väl de väckte motionerne , som
flere Riksdagsmäns ifrån de Norra orterne sammanstämmande
yttranden, gifva, anledning till
den förmodan, att den förändrade Länsfördelningen
till åfventyrs icke motsvarar de landsfaderliga
afsigter, som dermed af Kongl. Maj:t
tvifvelsutan varit åsyftade; samt att Riksens
Ständer i anledning deraf i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit i nåder täcktes tillåta innevånarne,
att ('antingen genom Socknestammo Protocoll,
eller ock genom Deputerade, valde af
innevånarne sjelfve, utan att Länstyrelserne sig
med valen befattat) till Kongl. Maj.t frambära
deras underdåniga önskningar och åligganden i
afseende på regleringen af Länsfördelnlngen.
~ Utom det förtroende och den tillgifvenhet
sorn Regeringen derigenom skulle vinna hos
Den 21 Augusti t. rru
2*9
detta redeliga folk, och utom den indragning af
ett LandshöfdingeEmbete som deraf torde blifva
en vinst, är jag öfvertygad, att Riksens Ständer
derigenom skulle hafva befordrat en af de vigtigaste
angelägenheter för Jemtland och Härjeådalen.
Jag anhåller derföre om återremiss af
Betänkandet.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 25 Augusti,
eftermiddagen.
Nio i.
Herr von TFeigel, Chrijlian Ehrenfrid:
StatsUtskottets Utlåtande om anslag till härvarande
Yeterinair-Inrättning , hvilket, åtföljdt
af anmärkningar ifrån 5:ne Stånd, varit till Utskottet
återremitteradt, har nu återkommit men
befinnes beklagligen, några mindre vigtiga tillägg
afråknade, uti hufvudsaken oföråndradt.
Utskottet har nemligen vål tillstyrkt, att
34<J
Ven 25 Augusti c, m.
■>
lötien för Inrättningens Föreståndare, ej blott
med afseende å nuvarande innefufvares förtjänster,
borde vara 2000 Ridr årligen, utan att den
äfven för hans efterträdare i tjensten borde bibehållas
vid enahanda belopp, i afseende på vigten
af sjelfva denna lärare-beställning, äfvensom
Utskottet uppgifvit en Fond, af hvilken med säkerhet
tros, att erfoderliga medel skola kunna
tagas, till resekostnader och tractamenten för
Djur-Läkare, i händelse sådane behöfva framdeles
beordras, att vid uppkommande farsoter bland
Husdjuren, på Statens bekostnad dervid lemna
biträde; men för Öfrigt hafva alla emot Betänkandet
framställde anmärkningar endast haft den
påföljd, att Utskottets pluralitet förblifvit vid
dess en gång fattade tanka, under upprepande
likväl endast af samma skål, hvarpå det förra
Utlåtandet var grmndadt och mot hvilka jag trott
mig hafva gjordt ganska grundade anmårkningar.
Hvilka de menliga följder åro, som för
denna vigtiga undervisnings-anstalt ofelbart måste
uppkomma, om den af Utskottet tillstyrkta
nedsättning af det årliga ansla'get för den samma
skulle bifallas, har jag, då fråsan förra gången
var under öfverläggning, vidlyftigt sökt ådagslågga
och skulle Mott missbruka HÖglofl.
Ridderskapets och Adelns tålamod, om jag nu
ville upprepa, hvad jag i sådant afseende då
hade åran att anföra. Jag anser mig således
vid detta tillfälle endast å nyo böra framställa
min öfvertygelse, att ofullkomligheter skola uppkomma
vid härvarande Veterinair-Inrättning och
svårigheter, sorn skola lägga hinder i vågen att
Ven 23 Augusti m.
af densamma draga den största mö.jeliga nytta,
i samma förhållande, vom det, hvad Rikets Höglofl.
Ständer bevilja, understiger hvad uti Konungens
Nådiga proposition blifvit åskadt och
borde derföre Önska, det behagade HÖglofl. Ridderskapr-t
och Adeln, för dess del åtminstone,
lemna bifall till alif, hvad uti den Kongl, propositionen
för Inrättningen begåres. Men då
jag tillika bordt föreställa mig, att hufvudorsaken,
hvai före det HÖglofl. Utskottet, oagtadt alla
de upplysningar det erhållit, ej kunnat förmås ,
att öka den af Utskottet förut tillstyrkte anslagssumman,
måste hafva varit den verkeliga svårigheten
att fiiina medel dertill; så har jag äfven
trodt min skyldighet vara , att ej alldeles
förbise densamma , och att således ej sträcka
min vördsamma anhållan om bifall till den Kgl.
propositionen längre, ån till den del deraf, sorn
redan af Utskottet blifvit tillstyrkt , jemte den,
som rör sjelfva Lärare-personalen och dess aflöning,
såsom för sjelfva beståndet af Inrättningen
oumgängelige; så framt ej, HÖglofl. Ridderskapet
och Adeln skulle finna skål, att äfven
bifalla anslag till underhåll för de 8 Elever ,
utöfver dem, för hvilka Utskottet tillstyrkt medel,
och hvilket jag för min del högeligen önskar
; förlitande mig i öfrigt derpå, beträffande
de för Inrättningen ännu telande rum och lågenheter,
att Utskottet, som förmodar sig framdeles
blifva i tillfälle att uppgifva disponible lågenheter
dertill, ej lärer underlåta, att så snart
ske kan, dem föreslå, oeh dymedelst afhjelpa
en brist, med hvilken Inrättningens bestånd i
framtiden vöre oförenligt.
342
Dan a5 Augusti e. m.
Af dessa skäl anhåller jag vördsammast, det
tåcktes Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
först göra preposition till bifall a£
Utskottets Betänkande med det tillägg, att de 666
Rjdr 32 sk. årligen, som erfordras till lönefyllnad
för den theoretiska Läraren och arfvode
för pensionairen, äfven måtte beviljas, i likhet
med hvad de värda Ledamöter af det Högloft.
Utskottet samteligen tillstyrkt, hvilkas reservationer
betänkandet åtfölja; samt derefter benäget
inhämta Högloft. Ridderskapets och Adelns
tanka, huruvida derutöfver äfven anslag må beviljas
för de öfriga 8 Elever, hvilket Utskottet
afstyrkt, men af flera bland de Ledamöter hvilka
sig reserverat, blifvit tillstyrkt och hvartill
360 R:dr årligen erfordras.
N:0 2.
Herr von Hohenhctufen, Michaell
Då denna fråga senasl förevar hos Ridderskapet
och Adeln, vid tillfälle då Herr von Hartmansdorffs
uti ämnet inlemnade memorial remitterades
till Utskott, förbehöll jag mig, när
frågan derifrån skulle återkomma, utförligare få
utveckla mina tankar häruti, emedan jag ansåg
skadeligt, att den aftonen upptaga tiden med
detta ämne; hälst det kunde undvikas, då de
upplysningar, som af åtskilliga Ledamöter blifvit
lemnade. syntes mig för Utskottet tillfyllestgörande
till frågans utredande.
Den motion som gifvit anledning till förevarande
Betänkande, fordrar att KrigsAcade
-
Den 25 Augusti e, m.
343
mien, så fort görligt år skall upplösas, och i
dess ställe vid Universiteten och Gymnasierne
anställas lärare i militaire- vettenskaperne. Motionairen,
äfvensom de flera Herrar hvilka häruti
i mer och mindre del med honom instämdt,
hafva grundat detta yrkande hufvudsakeligen på
det skål, att undervisningen vid KrigsAcademien
gåfve Eieverne en ensidig utbildning, som icke
gjorde dem skickelig» för annat än sitt eget yrke,
hvarutaf åter följde flera olägenheter för
Staten och dem sjelfva. Vidare att alla dessa
olägenheter kunde undvikas, utan skada för den
militaira bildningen, om uppfostran skedde gemensamt
med de civila Stånden vid Universiteten,
dår militairlårare gåfvo undervisning i de
för Officerare i allmänhet nödiga kunskaper och
högre militair vettenskaper voro att inhämta vid
särskildta undervisningsverk för IngenieurCorpserne,
Artilleriet' och Flottorne. Det HöglofL
Utskottet har nu äfven godkåndt detta i principen.
Jag medgifver att detta Förslag har talande
skäl för sig, och att jag till en del dermed förenade
mig, redan första gången jag inför detta
upplysta Stånd vågade framställa mina tankar,
i det jag erkände att de lägre klasserne vid
KrigsAcademien, icke åro i och för Inrättningen
behöflige, utan enligt min tanka, ansåg uti
flera fast icke i alla afseenden nyttigare för eieverne,
att de inhämta vid våra öfriga offentliga
Skolor de kunskaper, de i dessa klåsser skola
förvärfva; och tror detta på de skäl jag från
detta rum anfört, oagtadt jag år öfvertygad ge
-
344
Den 2S Augusti e, m.
norn hvad erfarenheten bestyrkt, att dessa kunskaper
lättare och säkrare vid Carlberg än annorstädes
bibringas, ty hvarföre skulle det annars
hända sig högst sällsynt, att ynglingar vid
ankomsten till KrigsAcademien kunna intagas i
4:de classen, dår början sker med militaire vetenskaperne,
men deremot så ofta inträffa , att
äfven de sorn varit vid andra offentliga Skolor
och med Informatorer bevistat ' flera terminer
vid Acadenaierne, vid 16 och 17 års ålder knappt
hafva nödiga kunskaper till intagande i de lägsta
classerne vid KrigsAcademien, och detta förhållande
åger vanligen rum hvarje år med rått
många.
Sedan jag nu ådagalagt, att min önskan för
KrigsAcademiens bibehållande medgifvtr förändring
i dess närvarande organisation, går jag att
framställa de företräden jag anser denna bildningsanstalt
äga framföre alla andra i Riket,
att för Arméen dana skickeligo linie Officerare.
Dessa företräden håi flyta;
j:o Af methoden uti, oth
2:0 Af den härdade uppfostran, som yid
KrigsAkademien meddelas.
Hvad först beträffar undervisningen, så
måste vål erkännas att den militaira har ett stort
behof utaf att theorien och praktiken jemt handleda
hvarandra: och huru vöre detta möjligt
vid Universiteten, som sakna alla tillfällen dertill,
utom exercice med handgevär, i och för
hvilken visserligen ingen KrigsAcademie erfor
-
Den 25 Augusti e4 rn.
o\5
dräs, lärer all annan militair praktik svårligen
derstädes stå att utöfva, då till och med recognoscering,
ej med erforderlig nytta kan läras, på
de flacka trakter, dår våra Universiteter åro belåg
na. Deremot kan all praktisk undervisning
med mycken lätthet vid KrigsAcademien verkställas.
t. ex lnfanterie manövern , Jkjutning
och kajining med Artilleriepjecer, hvarigenom
utgående Cadetter varit genast användbara som
Officerare vid Artilleriet, der ett större antal
vid infallande krig vanligen bOiöfvas, än som
finnas på Stat under freden, hvarföre hela utgående
Glassér från KrigsAcademien blifvit cornmenderade
att vid detta vapen tjenstgöra. Föriifications
arbeten hafva vål icke nog utförligt
ku nnat öfvas vid KrigsAcademien, i anseende
till dermed förknippad kostnad; likväl undervisas
dår i alla slags Fältskansars utstakning och
något mindre Fältverk brukar vanligen uppkastas,
hvarigenom Cadetterne låra sig kånna
arbets-methoden och åro således i stånd , att i
fält vid förekommande behof, på egen hand utföra
sådana mindre Fältarbeten. Denna undervisning
torde äfven lätteligen kunna utvidgas
till mindre förhuggningar med flere hinder mot
en anfallande fiende, sorn kan vidtagas af en
Fältvakt, till skydd emot öfverrumpling eller
till förstärkande af en mindre position. Fältmätning
, så vål den geometriska som den i
fält, eller recognosceringen, undervisas utförligt;
och kan ingen lemna Academien, utan uppgifvit
prof på nöjagtiga kunskaper deruti. Fålttjenjim,
eller den del af taktiken, som innefattas uti
tjenstgörings Reglementets 4:de del, undervisas
4
Den 25 Augusti e. m.
med noggranhet; dess praktiska öfning är så
högst vigtig för att hindra vid låsningen, att
villande begrepp deruti uppstår hos ynglingen ,
i afseende på Fältvakters och Detachementers
mångfaldigt olika förhållande vid olika tillfällen,
som förmånen att understundom åse och deltaga
i större Fältmanöver, hindrar inbillningen från
utsvåfvande föreställningar. Lärande af Krigsartiklar,
skrifvande a£ Ordres och Rapporter,
hvartill kan läggas åtskilliga Förslager och Reversal,
men hvilka jag medgifver äfven på andre
orter kunde läras, nämner jag blott för att
visa, det en utgående Cadett från KrigsAcademien,
redan förverfvat kunskap uti de flesta
praktiska färdigheter, som af en soubalterne-Officerare
erfordras.
Om man nu öfvergår till den militaira theorien,
så lärer väl dessa kunskaper ingenstädes i
Riket, båttre än vid KrigsAcademien kunna inhämtas;
ty utom hvad redan år nåmndt, att de
för att vål uppfattas, måste åtföljas af praktiken,
så år Stockholm hufvudorten i Landet
för militaira kunskaper uti alla grenar ; hvarje
ny uppfinning i metien, blifver dår pröfvad, jemförd
med det befintliga och bedömd , hvilket
der uppehåller det vettenskapliga lifvet. Och
KrigsAcademiens lärare), deras kända nit oberåknadt,
kunna icke undgå att härom taga kännedom,
lika litet som de under den uppsigt de
stå, kunna med liknöjdhet höra sin undervisning.
Jag lemnar att bedöma, om man vid Universiteten,
utaf isolerade Militaire lärare, hvilka
troligen skola sakna umgänge med vetten
-
Den 25 Augusti e. m.
347
skapsmän i de olika fördelningarne af MifitairStåndet,
kan hoppas att de lika vål sorn vid
KrigsAcademien skola, kunna bestrida denna undervisning
? «
Oaktadt hvad jag anfört om Militairelårare
vid Universiteten, påstår jag visserligen icke,
det vara skadéligt att tillsätta elem, ty jag tror
att så långe KrigsAcademien bibehålles, det med
dessa Herrar ej kan komma derhän, som nå«i
gon gång håndt i andra fac, att det fordras
mångåriga strider, innan de öfvergifva en gammal
vettenskaplig åsigt, ('hos dem blifven routin)
ehuru bevisad och allmänt erkänd vara öfvertråfiad
af en nyare.
Den härdade uppjoftran som erhålles vid
KrigsAcademien, har jag uppgifvit vara den andra
hufvudfakliga nytta, som denna inrättning
åstadkommer för MilitaireStåndet. Ett århundrade
tillbaka hade denna nytta ej varit att beräkna,
ty då uppfostrades barnen strängt och
allvarsamt i föräldrars hus och vändes vid tarflighet,
nu har deremot med förfining i seder,
åtföljt så långt, ofta kanske längre ån vål beräknade
tillgångar medgifva, finhet i mat och
dryck och i kläder. Föräldrar och Lärares mun
tala nu till större del ett annat språk mot fordom,
en mjuk, för convenancerne böjlig
moral, har under en större tidelångd tyckts vilja
uttränga den oböjliga lagens sträfva språk,
och det gamla ordspråket som utpekade den
okunniga hopen, forn man är kladd, fd år
man häddt synes_ blifvit ett tyst valspråk, äf
-
3f8
Deri 2£ sfugusti «, m,
ven inom elen hop, sorn anser sig långt öfvrr
Hen förra. En kort tid har jag tillbringat vid
ett Universitet, i»en mins allt för vål hvad
granna kläder och tillgång att depencera, gaf
för anseende bland ungdoms bekanta, och kån/
ner att många föräldrar linnas nog svaga, att
genom sådana medel söka befordra detta för
ynglingar skadliga anseende; sedan nu i liela
Europa klådselsjukan åter tyckes börja, äfven
bland karlar, blifv t en allmän farsot, år väl
föga troligt, vår ungdom icke äfven skall angripas
deraf. Aid KrigsAcademien deremot,
motarbetas denna löjliga barnslighet genom Kronans
uniform oell alias vilkor åro lika; hos ynglingen
inplantas der att förakta klen veklighet
och en qvinlig granlåts fåfänga. Anseende bland
kamrater kan der endast förverfvss genom Öfvertråffmde
egenskaper, större skicklighet i vetenskaper
eller kroppsliga färdigheter. J »g upprepar
hvad jag redan en gång förut haft åran
nämna, att mangen till Ki igsAcademien inkommen
veklig yngling, lemnat den, med glädje och
tacksamhet för sin der gjorda omskapning, och
med förmåga att gagna Konung och Fädernesland.
Den olägenhet, som af Herr von Hartmansdorff
med flere blifvit anmärkt vidlåda närvarande
uppfostran vid KrigsAcademien, att den
gör eleverne isolerade från andra ungdomsbekantskaper,
än inom sitt < get Stånd, ar en an.
märkning, hvars riktighet jag fullkomligt medgifver,
ehuru jag icke tror olägenheterne deraf
nu mera så svåra sorn fordom, ty den tid är
Den 25 Augusti e. m.
349
förbi då Ståndssinnet delade Nationen uti en
mängd små corporationer med ömsesidig afvog,
het mot hvarandra. Detta småaktiga lynne tillvar
på en tid KrigsAcademien icke fanns, det
har försvunnit under dess tillvaro. Tidsandan
har ensam uträttat denna förändring i nationallynnet,
den har borttagit det imponerande uti
och gjort lika löjlig, den civila tjensteman som
på sitt embetsrum bortglömmande att han är en -  Statens tjenare, vill spela rolen af en myndig
Byskolmästare, med dera som anlita dess embetsåtgärder
_ och den militair, sorn i samqväm
och vid bouteillen, blott skattar värdet af
sitt eget Stånd, och förtäljer växelvis historier
om sin tapperhet och sina bedrifter i fält och
på gästgifvaregårdar. Alen olägenheterne af den
isolerade uppfostran som jag villigt erkänner,
vara betydliga, försvinna om de trenne första
classerne borttagas från KrigsAcademien, hvilken
det oaktadt, bibehåller den stora fördelen,
att gifva en nära och vidsträckt bekantskap uti
sitt eget Stånd. Äfvenså kan den närvarande
olägenhet för Cadetten, vid händelse af ett framtida
önskadt ombyte af yrke betydligt förminskas,
om det stadgas sorn vilkor för att intagas
vid Krigs-Academien, kännedom af Latinska
språket, som ännu uti al! civil väg är nödvändig.
Men Grekiskan, som Utskottet funnit prydande
och gagnelig, erkänner jag uppriktigt mig
anse för öfverflödig, då alla classiska auetorer
o
äro öfversätta på moderna språk, och om än
dervid några poetiska skönheter gå förlorade,
tror jag deras förlust nyttigare ersättes hos Officerare
och Tjenstemännen, genom större kän
-
350
Ven 25 Augusti e, m,
nedom af den närvarande tidens praciiska fordringar.
Det har äfven blifvit anfördt sorn bevis på
KrigsAcademiens öfverflödighet, att då’ särskildta
Läroverk Annas för Artilleriet och IngenieurCo-rpserne,
behöfver man blott inrätta en dylik för
FJottorne, då allt behof af Militair-undervisning
i högre väg vore uppfyldt. Hvad först beträffar
ett särskildt Läroverk för Flottorne, så erkänner
jag fullkomligt att ett sådant erfordras, äfvensom
att Carlberg icke är ett tjenligt ställe
för SjöCadetter, och detta medgifvande grundar
sig på det skäl, att täkling, skeppsbyggeri
och navigation, icke lika väl kunna studeras in«
uti landet, som vid varfvet, modellkammaren och
hamnen. Men för LandtArinéen gör det icke
tillfyllest, att det finnes högre undervisningsanstalter
för de Scientifica corpserne, ty, äfven
med förening af dessa Läroverk, skulle
de icke utan olägenhet för de sujetter i och för
hvilka de äro inrättade, kunna mottaga ett betydligt
antal främmande. Vidare, äro de ämnen
som der undervisas, i all sin utveckling, till
stor del af egenskap, att endast i och för dessa
Corpsers behof erfordras; tyman kan lätteligen
finna, att hvarken Arméens Officerare i allmänhet,
eller ens dess Generaler hafva behof eller
nytta af en fullständig kunskap i Fästningsbyggnadens
alla detailler, eller uti höjde- och triangelinätningarnes
noggranhet, icke ens i utförlig
kännedom af Kanongjuteriets detailler, fördonens
och lavetagets construction, fyrverkskroppars
förfärdigande m. m.  , Hvardera bran
-
Ven 25 Augusti e. m.
351
elien fordrar ett odeladt studium, om någon
höjd deri skall uppnås, hvilket skulle borttaga,
utan nytta, allt för mycken tid, kanske stundom
till skada för FältOfficerares duglighet. Deremot
har hvarje Officerare behof af en allmän kunskap
i dessa Örne vägar, äfven om för honom
i filt icke skulle uppstå andra tillfälligheter än
dem TjenstgöringsReglementet förutsätter, och i
och för hvilka det ålägger kunskapers inhämtande
deruti. Men jag har redan anfört, att
dessa kunskaper säkrast inhämtas vid KrigsAcademien,
och tror i stöd deraf, i likhet med
Utskottet, det är högst angeläget att icke kull,
kasta den.
Ehuru högst ogerna, nödgas jag upptaga
ett anförande emot KrigsAcadeinien, emedan det
synes försigtigt att kunna förbigas. Klagan har
blifvit förd af män, hvilka sjelfve vid KrigsAcademien
blifvit bildade, och lemnat den med
de mäst hedrande vittnesbörd om deras insigter:
Att de anse sin der skedda uppfostran för
felad,
och att de utkommit i verlden ,• saknande
en mängd nödiga kunskaper, dem de med be-,
svär vid äldre år måst inhämta. Jag vågar hemställa
, är detta verkligen KrigsAcademiens fel ?
Man får väl lof erkänna den icke annat är, än
en Skola, och att ynglingar i allmänhet, som
vid 16 o- h 17 års ålder lemna studierna, icke i
allmänhet kunnat mera inhämta, än de första
grunderna i vetenskaperne; att det således varit
ett fel hos tidslynnet och de politiska inrättningarne,
att dessa första grunder ansetts tillräckliga.
Hvad allmänt tillfälle finnes ännu i
352
Ben 25 Augusti e, m,
tlag på läsning i större tactiska oell strategiska
afhandjingar, hvaruti efter de sednare krigen,
så förträffliga verk utkommit i Frankrike och
Tyskland; och det här i Stockholm, der vi
aga en KrigsVetenskapsAcademie, som väl äger
ett godt förråd gamla milifairböcker, men icke
medel att ens underhålla rummen att uppställa
dem uti. Alla större militairverk äro naturligtvis
otjenliga att begagna vid Carlberg, der
egentligen endast Skolböcker fordras; men med
den der lagda grund, och det småningom mer
mognande förståndet, kan den vettgirige sjelf inhämta
vidsträcktare rnilitaira kunskaper om honom
lemnäs tillgång på goda verk; och numera lärer
sådana kunskaper icke anses farliga hos det lägre
befälet. Undergifvenhet och lydnad för förmän,
skola alltid såsom fordom i Rom och Grekland underhållasgenom
ensträng ochoblidkeligdiscipline,
men när den förslappas, vare sig af veklighet, eller
ett hos folket missförstådt nit, för de lydandes
sanna fördel, kan den af intet ersättas, utan någon
gång af fanatismen.
Det Höglofl ige Utskottet, som ganska utförligt
behjndlat detta ämne, slutar sitt Betänkande
med att tillstyrka Riksens Ständer ingå
till Kongl. Maj;t med en underdånig anhållan,
att Militair y erket i hela dejf vidd och om fattning,
måtte af sakkånnare undersökas, hvarefter
de ock ägde yttra sig om beskaffenheten af
den till militairers egentliga yrke förberedande
undervisningen och till densammas fulländande,
nödige militair-läroanstalter, samt att Kongl.
M*j:t
Hen 25 Augusti e. m.
353
Majit till nästa Riksdag täcktes meddela Riksens
Ständer detta arbete, och inhämta deras
tanka deröfver. Jug hade förmodat att en undersökning
af MilitairLäroverket skulle göra
tillfyllest; en sådan undersökning år ock verkligen
sednare förrättad, ån den med Civile Läroverken.
utan att man funnit behofvet af en
föregående granskning, hvarken af Civilverket i
hela dess vidd och omfattning, eller af det militaira,
sorn nu af Utskottet blifvit föreslagiti
Båda delarne måtte åtminstone vara så bekanta
att utan en förutgången vidtomfattande forsk-i
ning, det står att bedömma, hvilken uppfostran
och hvilka kunskaper äro gemensamt behöfliga
för militaire och civila personer, äfvensom hvaruti
skiljaktigheter kunna fordras. Likväl om
man önskar oell hvaruti jag med glädje instäm-:
mer, att bringa Statens Läroverk till ett gemensamt
helt, lärer val klarligen falla af sig sjelft,
att undersökningen måste anställas samfält af
militaire och civile sakkånnare. Långt ifrån att
det vore ett hinder deremot, att SkolOrdningen
föreskrifver att en Revision med ElementarLåroverkea
snart skall taga sin början, synes dét
vål vara det måst tjenliga tillfälle, att då verkställa
en gemensam undersökning; äfven i det
fall man vill undvika granskningen af de högre
civile Läroverken, hvartill jag dock icke inser
något skål. Jag kan icke neka, det förundrar
mig som resultat af Betänkandet, finna tillstyrkt,
blott en revision af Militaira Läroverken, då
det föregående bedömandet af ämnet klandrat
Bil. lill Ridd. o. Ad Pr. VII Band. a3
354
Ven 25 Augusti e, m,
militaira uppfostrans ensidighet och allt igenom
varit till den grad verldsallmånneligt i åsigter,
att det någon gång för min fattning deruti synts
ensidigt.
En verklig och stor nytta för Riket synes
kunna uppstå af en gemensam undersökning utaf
de civila och militaira Läroverken, såsom
Friherre Björnstjerna löreslagit, hvarföre jag
anser mig pligtig yrka, att detta förjlag måtte
blifva föremålet för den underdåniga skrifvelsen
och nödgas på den grund anhålla om återt
remiss af Betänkandet.
N:q 3.
Hörsamste Memorial!
Genom ProtocollsUtdrag af den 12 sistlidne
Julii, har Högloffige Ridderskapet och Adelq
behagat till RiddarhusUtskottets Utlåtande remittera
en af Herr von Hohenhausen, Michael,
väckt motion, att Ridderskapet och Adeln måtte
bestämma ett premium för den Adelsman, sorn
till nästa Riksdag förskaffade sig kunskap och
färdighet i snabbskrifning, på det han då kunde
anställas såsom Extraordinarie Canzlist vid Ridderskapets
och Adelns Canzli; varande såsom
ekål fÖr denna motion anfördt, att genom berörde
anstalt, en möjlighet skulle kunna beredas,
att få Ridderskapets och Adelns Protocoller
färdiga till justering från ett Plenum till det
näst påföljande, samt den fördel vinnas, att det
hittills brukliga sått, att före justeringen kring
-
Van 25 Augusti c, «?,
335
skicka till påseende hos de Ledamöter, hvilka
muntligen utlåtit sig deras yttranden, då mera
icke skulle behöfvas, utan finge det ankomma
på talarne sjelfve, om de ville å Riddarhuset
genomläsa de för dem uppsatte anföranden,
hålst Protocollet i allt fall skulle stå under RiddarhusSecreterarens
tillsyn och ansvar, I sammanhang
med hvilken motion Utskottet tillika
fått emottaga särskildta af Herr Grefve von
Schverin, Fredric Bogislaus, och pierr af Eken*
stam, Israel, rörande detta ämne afgifne yttranden,
dervid denne sednare hemställt, att äfven
ofrälse personer måtte äga rätt att täfla oa)
ifrågaståjlde belöning
Utskottet, som lika med Herr yoq Hohen^
hausen nogsamt inser den fördel, som genom
snåljskrjfvares begagnande yid Protocollsförim*
gen hos Ridderskapet och Adeln skulle kunna
vinnas, så väl i afseende på Protocollernes fia--  stigare uppsättande, justering och lifgifvande af
trycket, sorn ock i afseende på den noggranhet,
hvarmed den talandes anförande till ord och
mening skulle blifva uppfattadt, får, på grund
deraf, yttra den öfvertygelse, att Utskottet snser
snållskrifvares begagnande yid berörde Protocojlers
författande vara af verklig nytta, äfvensom
utsättande af praemium för snällskrifvares
tilldanande utgöra på sätt föresLgif blifvit,
det lämpligaste, örn icke det enda sättet att be-r
fordra det åsyftade ändamålet; hvarjemte Utskottet,
i afseende på frågan om de åtgärder,
sorn till en närmare utveckling och bringande
verkställighet af berörde förslag, borde vid
-
Btn Ig jiugiuti «< m.
tagas, tror, att det belopp, hvilket utsätter såsom
praemium, borde vara så rundeligen tilltaget,
att detsamma icke allenast godfgjorde kostnaderne
för införskaffande från England, der
snållskrifveriet varit länge öfvadt och bragt till
fullkomlighet, af nödige Läroböcker i denna
konst, utan äfven lemnade ett öfverskott såsom
belöning för nedlagd flit och möda; att sedan
en snällskrifvare blifvit tilldanad och befunnen
skicklig, inan hör söka att fästa honom för
längre tid i Ridderskapets och Adelns tjenst,
genom förhoppning att i en framtid varda antagen
till Ordinarie Tjensteman vid Riddarhuset,
och att han emellertid alltid skulle vara
säker att erhålla plats såsom Extraordinarie
RiddarhusCanzlist vid Riksdagar; samt att slutligen
någon utsträckning af rättigheten att täfla
om nämnde belöning i afseende på ofrälse personer,
icke bör föreslås, enär RiddarhusDirectionens
Instruction innehåller, att andre personer
ån de af Adelig börd icke må till Tjenstemän
vid Riddarhuset antagas, och delta stadgande
synts Utskottet så mycket hellre böra
bibehållas, som ostridigt år, att genom det tillfälle
en Tjensteman vid Riddarhuset åger att
öfvervara RiksdagsÄrendernes behandling, och
sjelf till någon del lägga hand vid deras utarbetande,
hans bildning till en framdeles blifvan.
de upplyst och gagnelig Riksdagsman, i märklig
mon befordras. Och det är i öfverensstämmelse
med dessa åsigter Utskottet alltså nu får
hemställa, att icke allenast ett premium af 5oo
R;dr Banco mätte utsättas för den person af
Adelig börd, sora vid nästa Riksdag visar sig
Pett Sg Augusti t. wt
äga fullkomlig färdighet i snällskrifning, utan ock
en sådan person undfå försäkran, att vid inträffande
Riksdag varda antagen tili Extraordinarie
Canzlist vid Ridderskapets och Adelns
Canzlie, hvarförutan det hopp borde honom
lemnäs, att derest han under Riksdagen visade
utmärkt flit och skicklighet, samt i öfrigt kunde
förete erforderliga Academiska betyg, han framdeles
vid yppad ledighet skulle blifva såsom
Ordinarie Tjensteman vid Riddarhuset anställd;
om hvilket allt kungörelse skulls genom RiddarliusDirectionens
försorg i Allmänna Tidnin—
garne införas, med anmaning till elen eiler de
Frälsemän, som vilja täfla om ifrågavarande
belöning, att i sådant afseende hos Directionen
sig anmäla; att RiddarhusDirectionen derefter,
enär Riksdagskallelsen vore utfärdad, borde sammankalla
de täöande, för att låta dem inför sig
aflägga prof på deras färdighet, hvarpå Directionen.
skulle yttra sig öfver deras skicklighet,
samt antaga den person, sorn visade den fullkomligaste
färdighet till Extra RiddarhusCanzlist
för den instundande Riksdagen, hvarom anmälan
hos Ridderskapet och Adeln borde göras;
att derest sedermera Ridderskapet och Adeln
skulle finna snällskrifvarens skicklighet svara
mot Ståndets väntan , det utsatte premium
måtte till honom utbetalas en månad efter Riksdagens
början; samt att Ridderskapets och Vdelns
Protocoller, efter de af honom förde anteckningar
måtte, under RiddarhusSecreterarens
tillsyn och på dess ansvar uppsättas. Hvilket
allt till Ridderskapets sch Adelns godtfinnande
3jS D*n 25 Augusti e, m.
vördsamt öfverlemnas. Stockholm den lB Augusti
1823.
På RiddarhusUtskottets vagnar,
C, G. Spens.
N, Snoilsky.
Bilagor
till PleniProtocollet för deri 27 Augusti,
förmiddagen
N:o 1.
Herr Montgommerie, Gaftaf:
Vid Herr von Hohenhausens anförande i
Bista Plenum förbehöll jag mig att göra några
anmärkningar; men som återremissens ändamål
inskränkte sig blott till ändrandet af ett ord Uti
de Högloft. Utskottens Utlåtande, äfvensom till
Önskan om revijion icke endast af militaire LåfoVerken,
utan ock om en lika beskaffad revision,
i sammanhang dermed, af alla Rikets Lä2
toVerk, ej mindre de civila ån de militaira, och
Den 2» Augusti f. fri
-
då denna vidsträcktare undersökning af mig icke
blifvit vägrad, eller år stridande, utan tvärtom
öfverensstämmande, med mina yrkanden, grundsattser
och önskningar, på det all enfidighet så
vål i undersökningen af LåroVerkens brister
som deras förbättrande, må blifva så allmänt
sammanhängande, det hela omfattande som möjligt;
tror jag mig sålunda icke böra upptaga
Höglofl Ridderskapets och Adelns tid med någon
vidlvf'ig vederläggning, ehuru lått det vore,
af Herr von Hohenhausens anförande till försvar
af Krigs Academi* ris nytta och nödvändighet,
hvaremot både af andre och af mig redan
så mycket år anfördt, utan af ett enda verkligt
skål hafva blifvit af KrigsAcademiens ifrige och
nitiske förfäktare vederlagdt. Ändå yrkar Herr
von Hohenhausen: att ynglingar forn bevijiat
Academierne i XJpfala eller Lund, vid 16 å
17 ars ålder icke dgt kurt/kaper, forn kunnat
berättiga dem till antagande i den lägjta clasfen
vid Carlberg. Herr von Hartmansdorff
har redan vederlagt bevisen deraf, och jag kan
icke annat ån tillägga som ett motstycke, att en
utexaminerad Cadette näppeligen skulle admit—
teras som Student vid en Academie, ehuru han
genomgått de högsta Lärdomsprof ven vid Carlberg,
hvaremot en Philofophie-Magijier, hvarpå
många exempel kunna endragas, med utmärkt
heder kan ingå såsom Officerare, äfven uti Arméens
Vettenjkapliga Corpfer. Detta bevisar nog.
samt den underordnade lärdomsbanan på Carlberg,
mot Acadamierna i Upfala och Lund-, och
ådagalägger tillika öfverflödighet af det förra,
i synnerhet som Armécns flesta antal Officerare
36»
Wen 27 Augusti f. m,
åro utgångno och alltid skola utgå från andra
LäroVerk än det milifaira, utan att nian
kan förebrå dem äga mindre kunskap eller mindre
användbarhet i livad theoretiskt eller practiskt
afseende, som hålst. Sålunda blir ju äfven
Herr von Hohenhaufens påstående sjelfmant
vederlagde: om tneihpden för undervisningen,
att theorien och pråctiken ej kunna förenas
vid Univerjiteten; hvaHöre skulle! alessa då icke
kunna förenäs, kan med billig förundran åter
frågas ? Att till/alle faknas för fackheten i
terrainen, till rgcognofceringar utom Carlberg:
redan vederlagt af Grefve Cronhjelm. Att vid
Carlberg göras Infanteris maneuvrar, Jh j ut niaga
r och häftning med Art 1 Ileriepjecer; att Fortification
deremot ej nog practiceras, men Ja
mycket mer i Falt mat tu agen ; att KrigsArtiklar
och TjenjhgöringsReglemente låj'as: Ordres
och li apport er fri j veit, För fager och Reverfaler
författa*, hvarigenom allt Cadetteri
blir genaft användbar Souba/tern O giver. Hvem
finner icke att allt detta lika lått kan läsas, läras
och utöfvas vid Universiteterne, om vid
dem anställas Militair-Lärare? Detta bevisar således
intet för nödvändigheten af en KrigtAcademi,
Vidare yrkar Herr von Hohenhausen:
Att Militair-theoriens hufvudort är Stockholm
der controll år lättare och att man vid Univerfleterne
faknar umgänge med vettenfcipliga
mari i militair-yrket Visserligen borde
man hoppas att Militair-theoriens hufvudort är
i Stockholm, men om Militair-Projeförer anställas
vid Acndemiernä och Militäir-Lectorer vid
Gymnefernaf så fördelar sig Militair-theoriens
Ven *7 Augusti f. m, 361
likasom practikens hufvudort, såsom sig bör,
till den öfriga lärdomens hufvudorter, och då
saknar man icke eller umgänge med vettenjkapsmån,
ej ens i militair-yrfeet vid våra Universiteter,
ulan alla vettenskaper få då gemensamma
samlingsplatser och verkningspnnkter, hvarigenom
all ensidighet i uppfostran säkrast förekommes.
Herr von Hohenhaufen medgifver äfven ,
att ynglingar Jörn vid 16 ä 17 årsålder lemna
K r ig s A cad e m i e n, icke kunna vara grundligt
lärda. Detta medgifvande motsäger hans
eget yrkande i början, där det påstås att ynglingar
vid samma ålder, sorn komma från Universiteterna,
icke agt så mycken kunskap , att
de kunnat intagas i lägsta Classen på Carlberg;
häraf skulle tyckas, att KrigsAcademien enkannerligen
danade grundligt larda, men det är en
af erfarenheten nogsamt bestyrkt bedröflig sanning,
alt någon grundlig lärdom där icke står
att erhålla, om man ock studerade där till 4o
års ålder.
D en härdade uppfofran som Carlberg,
enligt Herr von Hohenhaufens tanka , meddelar,
jemte förakt f ör veklighet och qvinlig granlåt,
hvaremot granna kläder skulle nyttjas vid
Universiteterna åberopas såsom ett nytt skäl.
Mot detta skulle mycket kunna anmärkas, och
såsom vederläggning andragas; men jag har
föresatt mig att vara korrt. Jag har redan
förut ådagalagt, huru som Hufvudstadens
granskap är otjenligt för Cadetternas uppfostran,
förledande i moraliskt, förvekligande 1
physiskt och förstörande i oeconomiskt afseende.
362
Den *7 Augusti f, m.
Detta är ju således i rak strid mot Herr von
Hohenhausens yrkande ocdi jag öfverlemnar till
hvarje opartisk att döma, hvem af oss har rätt;
så äfven med hans påstående om de granna kläder
som Studenter skola nyttja, ehuru erfarenheten
nogsamt bevisar motsatsen, nemligen att deras
kläder äro ganska borgerliga, ja ofta att jemföra
med Diogenis; hvaremot Cadetterne äro
verkeligen granna, på sednare tider prydde med
epauletter och mycket skimrande saker. Studenterne
hafva väl också en uniform, men ytterst
anspråkslös och utan allt slags qvinlig granlåt.
Således återfaller Herr von Hohenhaufens yrkande
om Studenterne på Cadetterne, som verkeligen
äro för grannt klädde, att ieke få smak
för yppighet och med detsamma veklighet.
Slutligen hvad angår Herr von Hohenhaufens
yrkande om flora fördelen af att gijva
en nära och vidjträckt bekantjkap i Jitt eget
Stånd; tror jag med Historiens och i synnerhet
vår samtids vitnesbörd, icke så: Jag skulle deremot
vaga tro, att denna enfamma, nära och
ån mera vidfiräckta bekantjkap i Jitt eget Ständ,
just är skadligast af allt, för en högre militaire,
skadligare än sjelfva halfheten i kunskaper, emedan
genom denna instöpning uti en viss form,
alla ens åsigter bringas, ja tvingas till enjidig'
het och deraf härrörande omöjlighet att kunna
omfatta något utom sitt yrke och icke ens detta
uti en längre och mångfalldigare utsträckning >
med säkert och klart omdöme.
Genom denna ensidiga uppfostran, stridan*;
Den 27 Augustii f, m.
363
de mot den stigande tids-andans och upplysningens
kraf, har håndt att ali partiel öfverlägsenhet
i individuelt afseende måst gifva vika förden
allmänna bildningens högre förmåga; och det
år just derföre den medborgerliga, fria, jag
skulle kunna såga den constitutionella uppfostran
år så mycket öfver hvarje ensidig och skråmåssig:
och det är också derföre man icke nu mera
kan vara en god Officer, ån mindre en ypperlig
General, utan att hos sig förena, jemte sitt
Stånds kunskaper, en medborgerlig, allt omfattande,
fri- och fördomsfri bildning, och med
denna förutsättning kan icke nyttan af en KrigsAcademie
vara förenlig.
No 2.
Grefve Hård, Carl Guftaf:
Högh StatsUtskottet har i dess första Utlåtande,
angående regleringen af StatsVerkets andra
Hufvud-titel, förklarat sig icke kunna tillstyrka
anslag för 4 HofRåttsRåd i Götha HofRått, af
skillnaden emellan HofRättsRåds och Assessors
lön; och såsom skål anfört, dels att ali möjlig
besparing med Statens medel vore af omståndigheterne
påkallad, dels att en högre fullmagt
icke skulle berättiga till annan lön, ån den, som
för inmehafvande tjenst bestås, hvartill StatsUtskottet,
i anledning af anmårkningarne i denna
punkt, nu fogat det skål, att den nu öfverklagade
olikheten uti lönerne inom Svea och
Götha HofRått, inträffar på flera andra ställen,
Dtn 27 Augusti f. m,
och icke synes böra afhjelpas annorlunda, åa
på en gång genom en allrnån ny reglering.
Det första skålet har Högloflig^ Utskottet
sjelf upphåfvit, då det i ett annat Utlåtande
tillstyrkt 5o® Riksdalers tillökning i lönerne för
de 4 StatsSecreferarne, utan att det blifvit visadt,
hvarken att den hittills beMådde lönen
varit för utkomsten otilh åckelig, eller att dessa
Embeten blifvit af brist på tillräcklig lön mindre
vål förvaltade, hvaraf synes, att StatsUtskottet
icke anser besparing böra iakttagas, der
det finnér en utgift låmpelig.
Det andra skälet år mera grundadt, men
motsHges af den billiga fordran, att Embetsmin
af lika värdighet och tjenste-befattning må erhålla
lika löner, hvilket icke inträffar, då 4
HofRåttsRad i Götha 11 ofRått tjena för Assessors
löner, men dt re,not alla HofRåitsRåderne i
Svea och Skånska HofRåtterne hafva HofRåttsRåds
löner. Om StatsUfskottet velat handla
eenst quent efter den framställda principen, att
högre fullrnagt icke skulle berättiga till högre
lön, hade Utskotte t, sorn, enligt 5o §. Riksdagsordningen,
åger iakttaga nödiga indragningar
oell besparingar, bordt föreslå, att skillnaden emellan
HofRåttsRåds och Assessors lön för 5
HofRåttsRåd i Svea och 1 i Skånska HolRåtten,
blefve uppförd på IndrvgningsStaten.
Hvad slutligen angår den omständigheten,
att den öfverklagade olikheten åger rum på flera
ställen, så år det icke något skål för fortfarandet
af ett obilligt förhållande; och beträffande
uppskofvet med rättelser till en allmän reg
-
ne» 57 Augustt /. m.
36$
Tering, får jag anmärka, att, i afseende på HofRåtternes
lönings-stater, den nu begärde förhöjningen
lärer vara den enda omständighet, der
ny reglering kan såttas i fråga.
Om sålunda de omständigheter Högloflige
StatsUtskottet åberopat såsom skål till afslag af
den sökte löne-tillökningen för 4 HofRåttsRåd,
vid noga skärskådande finnas icke uppfylla ändamålet,
återstår deremot, såsom anledning till
bifall deraf, rättvisans fordran af ett lika förhållande
i löne-vilkor för Embetsmån af lika
värdighet och tjenste-befattning, understödd af
den omständighet, att Ledamöterne i Götha
HofRått, sorn på hvarje Division åro blott femj
nödvändigt måste hafva trägnare sysselsättning,
ån Ledamöterne i de öfrige HofRåtterne, emedan
i den förra föredragningen af lottade mål
år delad emellan blott 4, men i Svea HofRått
emellan 6, och Skånska HofRåtten mellan 5.
Högh Utskottet har icke upplyst huru stor
skillnaden år emellan HofRåttsRåds och Assessors
lön, men den kan säkert antagas icke uppgå
till mera ån 000 Riksdaler, och j«g hemställer
till Ridderskapets och Adelns behjertande,
om en sådan utgift må anses nog betydelig, för
att besparingen deraf kan blifva skål för vågradt
bifall till en billig fordran.
I följd häraf anser jag Utskottets Utlåtande
i denna del böra förkastas och den gjorde
ansökningen deremot bifallas.
366
Den 27 Augusti f. m,
N;0 5.
Herr Flach, Carl:
Vid Stats- och BancoUtskottens förevarande
Betänkande, anhåller jag få göra några anmärkningar,
i afseende på hvad sorn år föreslagit
rörande Borås Stad.
1:0 Utskotten föreslå att Borås skall erhålla
ett Lånebitråde af 100,000 B:dr Banco,
att successive utgå under loppet af åren i8a4
och 1825. Efter den förödelse, som öfvergå»
denna Stad, der 224 hus åro afbrånde, och endast
60 återstå för att rymma en folkmängd af
öfver 2000 personer, år lått att inse det ifrågavarande
låne-bitråde icke utgör behofvets totala
belopp, utan endast en del deraf, åmnad
att underlätta det betryckta tillstånd, hvaruti
Stadens innevånare åro försatte. Om detta lånebitråde
således skall uppfylla ändamålet; om
Stadens innevånare derigenom skola komma i
författning att återhämta egna krafter, för att
dermed uppfylla hvad som brister i de otaliga
behofven för Stadens återupprättande, så är
det af största vigt, att detta låne bidrag skyndsammeiigen
utfaller. AU tidsutdrägt dermed,
ökar den förlägenhet som derigenom skall afhjelpas,
och då detta anslag icke år en förlorad
summa för Staten, utan ett lån sorn lemnäs
mot full säkerhet och successive skall återbetalas,
så föreslår jag vördsamt, att dessa
100,000 R.dr B:co måtte blifva för de låntagande
tillgångelige, i den mohn de prestera den sällhet,
som utgör villkoret för lånets erhällan,
Den 57 Augusti J. m.
de. Under loppet af en förfluten éommar, åro
många hus och byggnader uppförde i hopp att
erhålla hjelp genom ifrågavarande lån, och en
villervalla skulle uppkomma, om dermed fördröjes,
som dels skulle förlänga, dels nästan förnya
ölyckan.
2:0 Då någon summa, icke i likhet med
hvad för Norrköping år föreslagit, blifvit disponerad
till Stadens publike byggnader, så anhåller
jag att z4,ooo R:dr Banco för detta ändamål
må blifva af totala lånesumman bestämd,
för hvilken Magistraten och Stadens äldste gifva
sin förbindelse, intecknad i de fastigheter
Staden åger, hvilken inteckning, sedan byggnaderne
åro fullbordade och brandförsåkrade till
det belopp som erfordras för att göra full säkerhet
för samman, får på dem Öfverflyttas.
3:0 Utskotten föreslå att Magistraten och
Stadens äldste i Borås skola besörja fördelningen
of lånesumman, och blifva serskildt ansvarige
för fullgörandet af hvad Utskotten i Betänkandets
6:te punkt föreskrifvit. I min tanka,
skulle en Comité, i likhet med hvad för Norrköping
är stadgadt, lämpligast befrämja ändamålet,
hvarföre jag äfven föreslår denna förändring.
Jag har äfven trott mig vid detta tillfälle
böra vördsamt fästa uppmärksamhet dervid,
att det icke år Borås innevånare allena, som
draga fördel af Stadens återupprättande; Skaraborgs,
Hallands- och Elfsborgs Lån , äfvensom
Den SJ Auguat i f. m.
en del af Skåne och Småland, skulle i synnerhet
lida stora förluster, om denna Stad ej snart
åter kommer i tillfälle och fortfarande vara en
lönande afsättningsort för alla Landtmanna producter
och en föreningspunkt för dessa Landsorters
industiie.
Jag anhåller om återremiss af Betänkandet,
och att dessa anmärkningar få densamma åtfölja’
Bilagor
till Pleni-Protocollet for den 27 Augusti,
eftermiddagen.
N:o l.
Grefve Speris, Carl Guftaf:
Då Stats- och Oeconomie-Utskotten i deras
Betänkande, i anledning af flere särskildte
memorialer, om ändringar i militair UndervisningsVerket
endast tillstyrkt en anhållan hos
Kongl. Maj;t om noga granskning af ämnet i
hela sin vidd, till framställning för nästa Riksdags
-
Den S7 Augut!i t. wi, 369
dags Ständer, är det på visst sätt öfverflödigt
att orda 0111 sjelfva saken här, eftersom den
kommer att afhandlas af mera sakkunnige män,
på mera afpassadt sätt, och med mera tillräck
lif» tid, således i alla afseenden till mera båtnad
för saken. Jag torde således egenteligen
böra inskränka rnig till frågan om, hvilken utsträckning
den tillstyrkta undersökningen bör
hafva, hvilken fråga är den, som med mästa ifvern
debatterades och som egenteligen gaf anledning
till återremiss. Men 0111 jag dervid i
förbigående skulle komma att yttra min tanka
om den egenteliga hufvudfrågan och om hvilket
resultat, elter min tanka, den föreslagne granskningen
kommer att ge, torde ett sådant fafsteg
förlåtas, i anseende till bägge frågornes ^nära
sammanhang.
Utskottet liar föreslagit, att Militaire-Verlet
i hela de/s omfattning /kulle under/ökas
af Jakkännare, som derefter skulle yttra sig
örn befajfenheten af den till Militairens egenteliga
yrke Jörberedande undervisningen, om
lämpligheten af militair-lärares an/iällande
vid Academien, (eller som jag förmodar meningen
vara, Academierna) behofvet af Applications-
Skolor för Scientifiqva Corpferney
de/Je Laro-Verhs organifation till fär/kildta
Skolor, eller till en Central-inrattning m. rn.
samt sedan särskildt afstyrkt utsträckandet af
denna revision så vidt, som Friherre Bjönstjerna
anmärkt.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VII. Bind. 24.
SjO Den 37 Augutli «, m.
Vid en del af anmärkningarne häremot,
synes man ha öfversett att Utskottets förstnämnda
tillstyrkande om hela MilitairVerkets undersökning
, mera har afseende på Grefve Cronhjelms
förslag om sammanslåendet af de högre
Militairunder-visnings-yerken och Herr Franc
Sparres, med flere, dervid gjorda anmärkningar
och nya förslag, angående den högst vigtiga
frågan, om en anstalt, i likhet med den Franska
Ecole Polytechnique, än på den andra frågan
om borttagandet af serskildta Elementar-undervisnings-verk
för det militaira yrket. Vid frågan
om den högre militaira-undervisningen, är det i
mitt tycke solklart, att militair-verket i hela dess
vidd bör tagas i betraktande, och jag kan således
på intet sätt, efter förnyadt genomläsande
af betänkandet förena mig med de Herrar,
som trott ordet militairverket vara genom en
misskrifning tillkommit, i stället för militair-läroverket.
Att uttrycket å ena sidan kunnat få
en större bestämdhet till undvikande af det inkast
som gjordes här vid debatten den a5, att
nemligen MilitairVerkets material-sidas alla detailler
på intet vis behöfde undersökas, vill jag
visst icke bestrida, äfvensom ej heller att flera
andra uttryck i meningen kunnat vara ändamålsenligare,
men då hela detta mål, är ett önskningsinål,
och det på Konungen ankommer att
utfärda instructionen för de begärda sakkunnige
granskare, måste jag fortfara i min tanka , att
bifall till Utskottets Betänkande ganska lämpeligen
kunnat lemnäs.
Hen första och mest omfattande frågan här,
Den S7 Auguat t. m.\
371
är den, om undervisnings-verk i allmänhet och
huruvida samhällenas och samhällslifvets närvarande
skick tillåter, eller redan anbefaller, det
som jag för min del anser böra vara idealet,
att ynglingens undervisande sker med generelt
afseende på odling, såsom erkändt, lika nödvändig
i de serskildta medborgare-classerna, och
att det speciella bildandet sedan öfverlemnas ,
äfven för mängden af menniskor, dels åt lifvet
sjelf, sedan hågen för bildning blifvit väckt och
möjligheten deraf förberedd, dels åt serskilte,
med hvarje yrke i sammanhang ställde inrättningar.
Besvarandet af denna fråga fordrar en
behörig generel åsigt af uppfostran och af det
närvarande tidehvarfvets kraf och den kan så
mycket mindre innebäras vid hvad slags revision
af undervisningsverk som hälst, som det är
just dennabe höriga åsigt, som framför allt qvalificerar
den ifrågavarande Revisions-Comittéens
Ledamöter att kunna kallas sakkunnige. Skulle
det vid denna förnyade granskning blifva utredt,
som jag för min del tror, att serskildte undervisningsverk
för vissa yrken, ännu äro nödvändige,
eller åtminstone i vissa fall nödvåndige,
afven för Elementar undervisningen , så förekommer
sedan vid pröfningen af ämnet, den
andra frågan om nuvarande Militair-undervisningsverk.
Då dessa här utgöra sjelfva det egentiiga
föremålet, är det klart, att undersökningen
här måste ingå i detaille och innefatta
serskilt MilitaireVerkets alla grenar, men revisionen
en detaille af Elementar undervisningen
i allmänhet inom Riket, synes inig så mycket
Vin Sy Augustt t. m,.
min/öre nödig, som , så snart den första frågan
fullständigt har blifvit besvarad, är ämnet redan
inskränkt till ett yrke, och kan ej utan förbiand,
ning utsträckas till de öfrige.
Dock, Statens undervisningsanstalt omfattar icke
ensamt det serskilta danandet för ett visst yrke.
Staternas närvarande skick, och jag vågar säga
det, det skick som de hafva haft, och skola bibehålla
ännu, men der en lång följd af tider»
har medfört erkändt oumbärlighet af en anstalt
inom samhället, vanligen benämnd Universitet ,
och der, med hvad afsteg från principen man
än emellanåt gjordt, åtminstone alltid ett hufvudsakligt
afseende förekommit, på behofvet af
allmän odling utan serskild bestämd rigtning, på
behofvet af en vettenskapelig progression, uppfyllande
det ena och vigtigaste af Samhällets ändamål,
att leda menniskor, icke endast till årets
eller generationens trefnad, utan till ett fort ■
skridande, ej blott på den ena Statens, utan på
hela menniskoslägtets bana, att med ett ord,
icke blott underhålla urets alla machinerier, och
förse de tröga hjulen emellanåt med smörja ,
utan att verkligen visa, hvad timma utaf tiden
som har slagit, eller skall slå. Mer eller mindre
klart, men alltid dock något som jag vågar
hoppas, erkännes behofvet af Univessiteter; häp
och där har jag hört nekas, hvad som likväl
är sanning, att då icke all undervisning i landet
bibehåller en relation till den universela bildningen,
förfelar så väl den ena som den andra
ofta sitt ändamål. Dervid uppstår då den tre,
Ven Sy Augusti «. m, J7S
dje af de frågor, med hvilka efter min tanka ,
hvarje granskare af undervisnings-anstalter för
ett serskilt yrke bör vara sysselsatt, huruvida
nemligen det är lämpligt och nödvändigt att
dessa anstalter för den större bildningen skola
sättas i sammanhang med bildningsverken för
serskilta yrken. Om denna fråga gäller hvad
som förut är sagt om den förstnämnde, att granskaren
af en undervisnings-method icket blott,
såsom nyss sades, bör sysselsätta sig , utan att
han ej kan undgå sysselsättningen härmed,
om han annars vet till hvad mål han syftar.
Sedan denna fråga är afgjord, förekommer och
måste förekomma, den 4:de frågan, som åter
ingår i detailler, huru för det ifrågavarande yrket,
de anstalter böra vara beskaffade , hvarigenom
det sökta sammanhanget åstadkommes.
Betraktar jag nu hvar och en af dessa
frågor serskilt, så finnér jag den första icke böra
vara serdeles debatt underkastad. Den som
lugnt betraktar den närvarande tiden, som icke
ledes öfver höfvan af idealer, skall medge mig
hvad häröfver är antydt, att samhällslifvet ännu
ej på långt när har hunnit den punkt der mängden
af de medborgare, hvars framtid är ämnad
att inskränkas inom ett viss. yrke, icke skulle
mer ändamålsenligt, redan under sjelfva elementar-undervisningen
väckas till ett afseende
på detta yrke; än mindre hafva vi uppnått
den, i tiden sednare om och i ideen förutgående
stationen’, dår de serskildta yrkena
skola så sammanflyta, att ynglingens fram
-
374
Ben 27 Augusti e, m,
tid icke behöfver vara ämnad att inskränkas till
en bestämd dass medborgare-förhållanden. De
olägenheter, som med ett 6ådant framdeles troligen
blifvande, fulländadt municipal-system följa,
åro till en viss grad omöjliga att förutse; men
att den närvarande ställningen medför åtskilliga
skadliga följder, kan icke eller nekas; att den
ensidighet som Herr von Hartmansdorff omtalt,
ofta uppstår häraf, vore fåfängt att bestrida;
dock denna ensidighets hufvudsakliga orsak ligger
i det egna ensidiga, som vidlådar tidehvarfvets
samhållsinrättning ännu , det ligger i det
för konstkännarens öga visserligen falska maneret,
men som dock är allmänt rådande, att föremålen
på taflan ännu hållas hvar och en i
förmyeket serskilt dager; det ligger med ett ord,
i det man måste betrakta och genomstudera ,
men icke ens för principer skull springa förbi.
Så hafva, för att återkomma till den serskilta
frågan om militair-yrket, uppkomst af stående
hårar skiljt krigaren till en viss grad från de
Öfrige medborgarne; denna uppkomst var ett
steg med ena foten visserligen på sidan om
den stora bildningsbanan, men hvar och en som
noga betraktar den tiden , skall medgifva mig,
att det med andra foten då var ett stort steg
framåt. Ilan skall medgifva, som jag hoppas ,
likaledes, att afsteget åanu är för tidigt att återtaga.
Der stående hårar hafva uppstått under en
eller annan form, der krigare-ståndet har bildat
sig, har, enligt hvad historien visat, serskilta
1
?, •
Den 27 Augusti e, m. 375
skolor för krigare-yrket, i mer eller mindre utveckling,
alltid uppstått; frågan om det yrket
har alltid interesserat de magtågande och dess
besvarande tillika säkert legat inom deras fattnings-spehr,
ty de stående hårarnes behof uppstod
alltid samtidigt med behofvet på jorden
utaf magtågande. Men fastän nu har börjat
visa sig en allmän känsla utaf lämpligheten, att
amalgamera serskilta stånd med hvarannan fast
revolutioner och constitutioner för tidehvarfvets
betraktare utvisa en önskan att innesluta
alla medborgare-pligter och medborgare-förmögenheter,
inom det allmänna ordet medborgare
, år det icke derföre sagt, att tiden år
inne, att ändra på en gång hvad som förut
har funnits. Det år så mycket mindre sagt,
sorn det år oafgjordt ännu, och torde blifva
i generationer oafgjordt, om på den konstiga
byggnad af samhällen, som genom skiljandet
af yrken, af classer och af skyldigheter,
i stort och en detaille, uppstod inom Europa,
det önskade templet af mensklighet med dess
enkelt rena architecture ens år möjlig att uppföra.
Det år till dess jag skulle kunna få se ,
om jag lefde öfver en menniskoålder, sammansmältandet
af de ofvannåmnde yrken, stånd och
skyldigheter mera fulländadt ån det nu år, som
jag icke kan undgå att yrka bibehållandet tills
vidare af serskilda undervisnings-verk för vissa
yrken, i den mon de visa sig för mina Ögon, i
tidens närvarande skick vara mer eller mindre
afskiljda från de öfriga. Det år på denna grund
äfven, som jag serskilt tror en anstalt för unga
27»
Hen 27 Augusti e. m.
Krigares bildning, med afseende på det blifyande
yrket, redan under elementar-undervisningen,
vara nu nödvändig, fastän jag inser möjligheten
af en kommande tid, då samma anstalt är
onödig.
Men nödvändigt år för fortgången småningom,
ehuru ej våldsamt, till det ideal man åsyftar,
att, då mängden af det enskilta yrkets idkare
ännu i visst afseende skarpare ån man önskar,
måste vara afskiljda från de andra , man
likväl bibehåller äfven inom denna mängd, det
afseende på vettenskaplig odling, den känsla och
den egtning för en sådan, och de berörningspunkter
dermed, som skola tillåta vettenskaperna,
att på sått samhället till sin trefnad fordrar ,
oafbrutet inverka på hela menniskolifvet. Den
ena methoden härtill år ett ändamålsenligt organiserande
af den enskilta undervisnings-anstalten
för det bestämda yrket, att så val inrättningens
lagar, som framför allt personalen, af
lärare och styresmän, hänvisar lärjungen till
den egenteligen vettenskapliga odlingen, såsom
något mer omfattande ån det hvartill hau sjelf
atråfvar och såsom det medel hvarigenom det
behof af allsidighet han icke kan undgå att mellanåt
kånna, skulle kunna blifva uppfyldt. Mer
ån en undervisnings inrättning har derföre hufvudsakligen
varit god, att lärjungen i lärarens
person sett grundlig kunskap visa sitt hela värde
; jag har med egna ögon sett, hvad personalen
i detta afseende inom låro-anstalterne för
serskilt» yrken kan uträtta; jag har naturligtvis
mest erfarit dét i afseende på militaira un
-
Dcn 27 Augusti e, m.
377
dervisnings-anstalter, efter som jag sjelf har idkat,
och idkar ännu, det militaira yrket vid en
scientifique corps; jag har sett hvad verkeliga
jättesteg som man har gjordt i det sednare decennium
till erkännande af vettenskapernesj aldrig
ostraffadt missförstådda vigt; jag har äfven
sett att mycket återstår. Det år klart att vid
den nu löreslagna undersökningen om militaira
undervisningen blir granskandet af personalen i
detta afseende, och af den ton som råder inom
dessa läroverk, en del af sysselsåttningarne; jag
tror mig kunna påstå med full visshet, att denna
granskning of det närvarande skall utfalla till
granskarnes tillfredsställelse. Men dessa inrättningars
lagar, kunna och böra vara uppgjorde
med sträfvande till samma ändamål, på det att
brister i personalen måtte kunna motvågas; det
år i detta afseende som en stor fast någongång
förbisedd visshet låg uti de gamla anstalterne till
elementar-undervisning för serskilda yrken, der
ynglingen, ehuru förnämligast sysselsatt att förskaffa
sig( de kunskaper, han synbart skulle komma
att behöfva, likväl tillika generades, utan
tydlig så kallad nytta, med elementerna till flera
kunskaper, som gåfvo honom begrepp om
den mer omfattande odlingens ämnen och syftemål.
De militaira undervisnings-anstalterne
hos oss utmärka sig, sådana de nu åro, icke ofördelagtigt
i detta afseende, och jag hoppas
med full tillförsigt, att det beständiga fordrandet
af omedelbar användbarhet hos alla kunskaper,
som mer ån en gång förefallit mig bekymrande,
då jag hört det göras af i samhällets
vigliga re angelägenheter deltagande män, icke
378
Den Vf Augusti <. m.
skall åtminstone så snart lyckas att uttränga
sysselsättningen med dessa för yrket någongång
främmande kunskaper ur dessa undervisningsverk.
Det ståndigt framträdande behofvet af
mathematikens application, i hela ordets vid.
sträckta betydelse, år i detta afseende en stor
och glädjande borgen. Hvad de gamla språken
angår, har jag enskilt och offentligt hört åtskilliga
påståenden, såsom voro de egenteligen tillhöriga
blott seminarier för lärda; kanhända torde
det visa sig en gång, om man utan orsak
förr ansåg allmännare ån nu, någon teinture af
sessa kunskaper böra vara ett villkor vid ali
undervisning. KrigsAcademien, hvarom hår serskilt
har varit fråga, har likväl icke undgått, att,
i sin närvarande organisation, erkänna den sanning
jag hår har i åtanka. Jag tror således åf.
ven i detta afseende, att genom den ifrågava.'
rande revisionen af undervisningsverken med
afseende på krigsmanna-yrket, skola de närvarande
anstalterne befinnas mera ändamålsenliga,
ån som å ena sidan mången kanske tror, och
som å den andra mången har blifvit ansedd tro
och påstå, endast derföre att han yrkat, eller
icke bestridt yrkandet af den revision, som år
i fråga. Att smärre rättelser kunna befinnas
nödvändiga, ligger i naturen af ali menniskoinrättnings
ofullkomlighet och jag förmodar då
med lika såkerket att de blifva rättade.
Lika vigtig som detta för lårjungarne antydda
behof af universel bildning, äfven vid den isolerade
undervisningsanstalten, hvilket antydande jag kai.
lade denenamethoden att åstadkomma nödig berö3
Dm 27 Augusti a, m.
379 *
ring emellan dessa enskilda undervisnings-anstalter
och den allmänna vidsträcktare vettenskapliga
odlingen, år vidare den’omståndigheten, att
samtidigt med inhämtandet af vettenskaplig odling,
ynglingen skall kunna vid Universitetet få,
så vidt hans böjelse dertill frivilligt föranleder,
inhämta den theorie, som fordras i hans blifvande
yrke. Det hör till den allsidighet, som
år första vilkoret för Universitets-bildning, att
all theoretisk kunskap dår på ett ställe, under
uppfostringsåren skall kunna vinnas, och
just derföre, att skillnaden emellan den nu varande
och den fordna tid, då våra Universiteter
och de mönster hvarefter de bildats, uppstodo,
ligger i ett nu allmänt erkåndt behof af
theori inom lifvets nästan alla yrken; just derföre
år det klart, att flera kunskapsgrenar nu ån
förr måste kunna läras vid Universiteterne. Det
är således med full öfvertygelse jag biträder
Utskottets åsigt, att äfven tillfällen böra föranstaltas
att vid Academierna inhämta de militaira
kunskaperne, likasom af samma orsak äfven
de öfriga som kunna sågas tillhöra serskilta
yrken. Men dessa anstalter böra vara tillfällen,
likasom hela Universitets-inrättningen endast
bör vara en öppnad och lättad möjlighet att
frivilligt anskaffa sig kunskaper. Och sakens
natur fordrar, att så vidt som dessa militaira
undervisnings-tillfällen af Staten föranstaltas, egenteligen
blott det theoretiska afses: den yngling,
som går den råtta Universitets-vågen, inhämtar
i alla fall sin praktiska kunskap, förrän
han lemnat Universitetet och ingått uti yrket. Det
år således alldeles åndamålsvidrigt, qtt genom lå
-
Den \"J Augusti c, n.
rare vid Universitetet, försöka ersätta en tillda—
ningsanstalt för enskilt yrke, ännu mer ändamåls;
vidrigt, att gifva dessa lärare en instruction lika
utsträckt till praktiken, som vid den serskilta
inrättningen. Universitetet är en fredad plats,
der frön utsås för att i en framtid äga tillgång
på moget byggnadsvirke; den serskilda anstalten
år ett drifhus, vid hvars anläggande man
har afsett behofvet af en serskild frukt för året.
Staten söker fylla detta behof, så snart den
kan, och Cadetten eller i allmänhet den i enskilt
anstalt bildade, har ett grundadt skål att
inträda tidigare ån Universitets lärjunge i Statens
tjenst, eller i den näring till hvilken han
år bildad. Jag inlåter mig härvid alldeles icke i
frågan , huruvida det praktiska af det eria eller
andra yrket kan vid Universiteterna möjeligen
läras, det har blifvit i detta afseende mycket taladt,
som i min tanka icke hör till ämnet; men
också om det praktiska kunde inhämtas , sorn
jag tror det kan, är det efter min tanka icke
ändamålet att der inhämta det. Den mera allsidigt
bildade, bör och kan finna sin praktiska
riktning genom sjelfva praktiserandet; skulle i
en Universitets-stad en praktisk inrättning för
ett yrke bilda sig sjelf, då kan den visserligen
bli ganska nyttig, men icke behöfver Staten befatta
sig dermed. Man har omrört härvid äfven
frågan om gymnastik och till och med simning,
man har velat uppdraga en jemförelse emell.
in KrigsAcademien och Universiteten i afseende
derpå ; allt sådant hör alldeles icke hit,
gymnastik år för en undervisningsort helt enkelt
nödvändig, likasom ett Apothek år det för
Dt B 37 Augusti t. m.
en större Stad, men det skulle åtminstone förefalla
mig bra underligt, om man påstod Eskilstuna
vara mer lämplig till Fabriksinråttning
ån Wedevåg, på den grund att i Eskilstuna
fanns ett Apothek; det högsta som derigenom
kunde bevisas vore, att den oumbärliga inrättningen
borde finnas på bägge desse ställen, men
utslaget i afseende på Fabriksstads anläggningens
lämplighet bör ögonskenligen grundas på
helt annat.
Långt ifrån således, att jag skulle kunna
tro de militaira lärarne vid Universiteten kunna
ersätta KrigsAcademien, tror jag dem icke
ens kunna ersätta de särskildta {undervisningsverken
inom de scientifiqua MilitairCorpserne.
Enligt sitt ändamål uppfylla dessa, hvardera i
sin spher, det behof af ständigt successivt sysselsättande
med theorie, som alltid menniskan
erfår, sedan hon har inträdt i det pracliska
lifvet. Kanhända ock troligen kommer begreppet
om sådana corps-anstalter då först rätt att
utveckla sig, när en gång det blir lag och mod,
att så väl för civila som militairer, alla eller
nästan alla inträdes-examina tagas, icke vid Acadernier),
utan inom corpserna; göres en gång
detta stora steg, kunna Universiteterne rätt uppfylla
sitt stora ändamål och då blir det, ehuru
skenbart motsägande sådant synes vara, först
nödvändigt att vid Universiteterne öppna tillfällen
att förvärfva kunskaper i alla möjliga
grenar. Jag tror i denna framställning äfven
vara innesluten min tanka om den föreslagna
EcolePolytechenique; den ersätter ej de anstalter
382
Den *7 Augusti e, m»
Sora böi’a finnas iilom hvarje scientifique corps,
att bibehålla dess medlemmar vid scientifiqua
sysselsättningar. Den gör det åtminstone ej i
vårt land, der praktiken sjelf icke lika ofta bevisar
theoriens oumbärlighet, såsom det sker,
der stora arbeten ständigt företagas och fulländas.
Och sammandragandet af all läroanstalt
till inhämtande af de applicerade vettenskaper,
ne, på ett enda ställe, kunde i synnerhet om
det blefve isoleradt från Universiteten, blifva af
ett menligt inflytande på den egentliga vetenskapliga
odlingen, som jag åtminstone för min
del anser för den mäst hufvudsakliga. Det kan
nemligen sättas i fråga, om icke här i landet
personalen af de vetenskapligt bildade och än
mer personalen af dem, hvars ögon följa vetenskapens
idkare, är för liten, att man bär skulle
kunna våga, hvad som i Frankrike möjligen
kunde gå an, eller som kanske blott troddes gå
an, och ej hunnit ännu visa sina följder, att
man nemligen sammandrog de applicerade vetenskaperna
på ett ställe, och lät den framstå i
en glans, som i närvarande, i alla fall på application
nog lystna tider, nödvändigt skulle bli
stor i mängdens ögon. Detta inkast är efter
min tanka det betydligaste emot förslaget, att
inrätta en slags EcolePolytechnique i Sverige,
och synes mig vara vida vigtigare än det, som
ofta har blifvit sagt om denna anstalts dyrhet,
i större proportion här än annorstädes, hvilken
förmodan också är grundad på den hos oss
varande mindre personal af dem sorn studera.
För att således på ett ställe sammandraga
Den 17 Augusti t,
383
hvad jag nu har anfördt, delar jag Utskottets
tanka, att militairlärares anställande vid Academierne
icke skulle vara skadligt, men tror dessa
personer icke kunna ersätta den plats som
genom Krigs-Academiens och Corpsinstiternes
borttagande kunde blifva ledigt. Icke eller kan
jag, som Utskottet synes anse, för min del finna
KrigsAcademiens plats kunna ersättas af deläg-;
re undervisningsverken, Gymnasier och Trivialskolor,
utan tror en särskilt bildningsanstalt för
den unga militairen, likasom för några andra
corpser, ännu länga nog blifva nödig att bibehålla,
ehuru på grund af förhållanden, som jag
förutser och hoppas skola en gång upphöra.
Men då Utskottets förslag icke går ut på att
stadga någon princip för framtiden, utan blott
att äska en framställning härom efter förutgående
undersökning, har jag ansett och yrkat att
Utskottets Betänkande borde hafva antagits sådant
det var, och får härmed hos Utskotten,-  till hvilka jag anhåller att detta anförande må
remitteras, ödmjukligen anhålla, att de icke i
någon hufvudsak ändra sitt förslag om nämnde
undersökning; kunnandes jag så mycket mindre
ingå på den föreslagna och af Utskotten afstyrkta
utsträckningen af denna revision till afla
undervisningsverk, både civila och militaira, sorn
jag tror, att första resultatet af de sammanträdande
sakkunniges öfverläggningar bör blifva just
förklarandet, att särskildta Elementarundervisningsanstalter
för militaira Ståndet, ännu äro i
afla händelser oumbärliga; hvarefter, för det
ändamål som här afses, det icke kan bli frågan
om de öfriga Elementarundervisnings verken in
-
354
Dtn ij Augusti e, m.
om Riket, utan endast om Universiteterne, med
hvilkas spher icke blott hvarje enskilt yrkesskola
, utan äfven hvarje yrke, bör sättas i sammanhang,
N.o 2.
Herr Liljeftråle, Guftaf:
Emot förslaget om PortoFranco-frihet för
Staden Wisby på Gottland med mera, begår
jag få göra följande anmärkningar. Jag skall
dervid bibehålla den korthet, som år mig tillständig.
Jag anser PortoFranco eller Frihamnsinråttningar
på Gottland, stridande emot Rikets
fördel och nytta i trenne hufvudsakliga afseenden,
nemligen, Pulilijkt, Statsoeconomijkt och
slutligen commercielt.
Uti politiskt afseende synes betänkligt att
detta bevilja, ty en sådan inrättning skulle nödvändigt
väcka ombrage hos utländska magter,
och sedan inrättningen en gång kommit i ordning,
med alla verkliga eller inbillade förmåner
för ort och ställe, och man dessutom sökt för.
vara dess bestånd med fästningsverk, blefve det
onekligen en amorce för första angripande fiendtlig
makt, som hade en sjöstyrka, öfverstigande
Sveriges.
Jag säger vidare StatsceconomiJlU. Till
Stats
-
Ven 2j Augustii e. m.
385
Statsoeconomien hörer efter mitt begrepp, äfven
och synnerligen den ordning, den lag, en Regering
visligen uppfattar och antager, att få begagna
ett lands naturliga fördelar, att dess producter
blifva i möjligaste måtto begärliga för
utlänningen, utan att prisen kunna blifva för
låga. Limpar man nu detta på Frihamnsinrättningen,
der alla utländska varor emot ganska
lindrig tull, kunna till stor mängd uppläggas,
hvad skulle följden blifva annan, ån undervigt
i handel, importens förfärliga höjd emot
exportens, och Rikets försvagande genom våra
egna oförsigtiga förhållanden. Härmed följer
tydligen föi lust och skada i commercielt afseende.
Omöjligen kunde andra Köpmän i Rikets
stapelstäder sålja varor, utifrån inkomne
och med högre tull belagde, för lika lågt pris,
som handlande på Gottland skulle kunna sålja
dem, då varorne efter ganska låg tull dit inkommit
och der försäljas. Oredan, orättvifan
och den billiga handelsjalousien ligger hår i
öppen dag, och de olyckliga följderne likaledes.
Jag vågar således i ödmjukhet och då jag
tager rådet utur mitt hjerta, såsom redlig Svensk,
anhålla om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition på afslag å Betänkandet.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VII Band. 25
0*n 30 Augusti f, w>,
Bilagor
till PleniProtocollet för den 3o Augusti,
förmiddagen.
N:o 1,
Herr Gyllenheim, Eric Gujlaf:
Uti inledningen och premisserne af Högloft.
LagUtsfcottets Betänkande om förändringar i
brottmålslagstiffningen, åro så vackra och hugnande
grundteckningar framlagda i perspective,
att hvarje för mensklighetens och samhällets vål
ömt deltagande vån icke annat kan ån deraf
göra sig de båsta förhoppningar; men huru meteorisk
blir icke deras tillvarelse, och de uppställda
satserna, förvandlade i toma skuggbilder
med den vundna upplysning att Högloflige Utskottet
vid ämnets hufvudsakliga afhandlande och
och i sjelfva resultaterne irke trott sig böra
omfatta tillfället att nu i någon måtto tillvägabringa
det åsyftade välgörande ändamålet, utan
alldeles öfvergifvit det till sitt framtida öde.
Således och ehuru Utskottet yttrar sig icke
mindre erkänna, ån medelst dess egna åsigter
hafva antydt behofvet af en reform uti omnämnde
lagstiftning, och af en förbättrad fångvård,
har likväl icke blifvit föreslagit något hjelpemedel
eller någon väsendtlig förändring hvarken i
Den 30 Augusti f. m.
58?
det ena eller andra, utan, ty värr, qvarstår- det
onda ännu, likasom ovidrördt, i all sin förra
styggelse.
Under medgifvande af den rigtiga anmärkning,
att en brådstörtande öfvergång från de
hårdaste till de mildaste straffbestämmelser kan
förekomma betänklig, synes mig dock vara lika
origtigt som menligt, om derifrån vill dragas
den följd, att detta bör leda till total inactivitet,
och att man ej må våga göra något steg
närmare fram till den goda synpunkten; eller
ett man, såsom hår år i fråga, icke skulle till
en början kunna för de första gången utöfvade
ringa förbrytelserne lämpa och förmildra straffen
efter närvarande bildnings och tidslynnes omisskänneliga
fordringar. Om icke lagarne stå i
bredd eller öfverensstämmelse med tidehvarfvets
skick, ett folks seder, uppfostran och medborgerliga
utveckling, så motverka och skada dessa
Statskroppens lifsprinciper hvarandra illa och
påtagligen; och huru vådlig verkan eller inflytelse
häraf uppstår, är redan för mycket bekant,
att hår närmare behöfva utredas.
Mig har åtminstone såsom klart och ovedersägligt
förekommit, att högsta nödvändigheten
påkallar en tjenlig och ofördröjlig rättelse
, af vårt criminal-lagvåsende. Att de fordna,
under andra tidsförhållanden, stadgade straffen,
nu mera i och för deras grymhet, tjena endast
till olycka och förderf, men icke till upprättelse:
vidare, att straff som räcker någon längre
tid, och följaktligen så kalladt correctionsstraff,
38»
Véit JO Augusti f. m.
Ven 30 Augusti f. m.
389
skäligen kan förmodas åstadkomma på den
brottsliges caracter och sedlighet en säkrare
verkan, ån ett momentelt och hastigt öfvergående;
att terrorismen, som i förra strafflagar
utgjordt ett af hufvudelementen, åter i de sednare
måst godkände lagstiftningar kommit under
nästan ingen eller ganska liten beräkning: att
man deremot tagit såsom säkert och afgjordt att
brottm ålslagars stränghet i de flesta fall icke
allenast år förkastlig, utan ock i stället af vida
mera vigt, att den straffade bringas till egen
inre öfvertygelse om sin förbrytelse emot lagen
och samhällsordningen, och åndtligen att lagen
icke må till sin natur omensklig sjelf medföra
sitt förakt eller sin vanmagt, men deremot att
dess bud, grundade på billighet och rättvisa må
emot den, som dertill gjort sig saker, noggrant
blifva använde och fullbordade.
Om dessa sanningar skulle ligga öppna och
oemotsägliga, så tyckes Högl. Lagutskottet härå
bordt hafva fästat mera afseende ; och med öfvertygelse
och känsla för deras värde samt med
liflig önskan för deras framgång, torde förlåtas
mig, att jag ån vidare vågar utbedja mig Högloft.
Ridderskapets och Adelns ynnestfulla uppmärksamhet
för någon närmare utveckling af
vissa omständigheter i detta visserligen icke likgiltiga,
utan högst magtpåliggande ämne.
Det år beklagligen alltför mycket bekant,
ef Utskottet äfven medgifvif, och af våra fånglistor,
undersöknings Protocoller och brottmålsannaler
nästan dageligen vitsord^dt, hvad för
-
skråckeliga följder den öfverdrifna hårdheten
emot mindre svåra brottslingar, eller egentligen
användandet å den af spö- eller risstraff
och kyrkopligt medförer; och huru mången af
ungdoms lättsinnighet, eller af andra blott tillfälliga
och ouppsåteliga omständigheter i ringa
mohn felagtig person, har derigenom ej allenast
för alltid sjelf blifvit olyckelig, utan ock likasom
tvingats att i egenskap af samhällets afsvurne
fiende, blifva mästare och andras undervisare
i bofstreck.
Högloflige Utskottet hade, efter min tanka,
utom andra tillråckeliga skäl, icke saknat en giltig
och ökad anledning till undanrödjande af
spö- och risstraffet samt kyrkoplikten för enkel
tjufnad äfven deri, att snatteri bot år , enligt
lagen fastställd för tillgrepp till belopp eller
värde blott af 5 R:dr 16 sk. men hvilka, efter
den gångbara myntvalvationen lätteligen borde
beräknas, till minst halfannan gång mer, eller
8 R:dr 16 sk.
För öfrigt må besinnas, att förvandling «f
böter till spöstraff, likaledes åger rum för åtskilige
andra förbrytelser, såsom slagsmål, sabbatsbrott,
svordom m. m.; och hvad dygd , åra
01I1 säkerhet i tanke- och handlingssätt, kan vål
sedermera väntas af den som lagen såmedelst
kränkt och till allt återställande förstört.
Utur enahanda bevekelsegrunder med de
ofvannämnda och med dem som åro oskiljagtige
från en ådel philantropie,och en framskriden
Den 30 Augusti f% m.
hyfsning, hafva de flesta civilicerade nationer
redan för detta visat sig angelägna, att till vårdande
af mensklighetens höga rätt, mildra eller
jemka sina criminal-lagar oell böra vi vål längre
uppskjuta att följa deras lemnade efterdömen
härutinnan.
I afseende på Kyrkoplikten, har Utskottet
inskränkt sin åtgärd dertill att endast föreslå
ett nytt formulair härvid. Hvad nytta och vinst,
dermed kan ernås står likväl svårligen att upptäcka;
enär den offentliga scandalen som år det
klandervärda och åndamålsstridiga, ändå alltid
blir densamma. Oin en förändrad ritual och
böneform blott erfordrats och gjort nog, synes
lårnpeligast varit at öfverlemna omsorgen deraf
åt Högvördige PresteStåndets EcclesiastiqueUtskott,
såsom ett till Handboken hörande ämne.
Månne dock Högloft. Lagutskottet icke gerna ,
utan något äfventyr kunnat tillstyrka indragning
af kyrkoplikten för oqvalificerad eller första graden
stöld ? Jemte hvad redan härvid år anmärkt,
torde kunna tilläggas, att sådant destomera varit
billigt, som fordom iagttogs den skillnad och
rättvisa, att den för tjufnad första gången dömde,
och den tredje gången dömde, icke behandlades
lika, utan denne sednare fick stå kyrkoplikt
3 Söndagar å rad, då nu deremot ingen
gradation i thy fall gifves. Om försoning med
församlingen och kyrkan outngångeligen skall
ske af den som forsta resan brutit emot 4o Cap.
i §. MissgerningsBalken, kunde väl gerna enskild
skrift dervid få antagas, såsom tillfyllestgörande
boj offer.
Ttn 30 Augusti f, >k.
391
Icke heller har Högloft. Utskottet sett »ig
befogadt tillstyrka annan förvandling af böter
än den som finnes föreskrifven i Kongl. Förklaringen
den 2.3 Mars 1807 och Kongl. Kungörelsen
den 6 Mars i8i3. Härmed står man
följagteligen på samma punkt som förut, och
visserligen år det Iiittast att åberopa hvad redan
är förhanden samt hjelpa sig dermed så godt
man kan. Det hade dock, må hända , möjeligen
kunnat gifvas utväg så väl att påtänka inrättandet
af cachots och mörka fängelserum, dels
vid Länshäktena och dels äfven vid Stads- och
Härads arresterne, hvarest ringare förbrytare
fingo afsitta sina böter, sorn ock att anvisa andra
brottslingar till arbete elter någon uppgjord
method och tariff vid Läns Correctionshusen ,
der dylika finnas att tillgå, och vid de befinteliga
allmänna i Carlscrona och Wadstena, så
länge och intilldess den tillernode fullständigare
organisationen härutinnan kan komma att tillvägabringa».
Arbete i sjelfva hemorten lärer icke
gerna kunna anskaffas för flere än sådane sora
blifva fällde men äro oförmögna, att erlägga
ensaks- och vitesböter, samt icke för dem som
efter MissgerningsBalken äro betraktade och skola
vidkännas en alfvarsammare; något annorledes
var åtminstone icke tendencen och meningen med
min motion i denna del.
Sedermera och hvad beträffar lagens stadgande
i allmänhet om häktande, har Utskottet
förment dess innehåll så tydligt och väl grundadt,
att någon rättelse eller förklaring deri ej
■kall vara af nöden. Deremot torde mången
Den 30 Augusti f. m.
anse det högst obestämdt, äfven öfver behofvet i
föreskriften utsträckt och äfven i sin latitud* ganska
farligt och missbruk underkast idt. Det heter
i 5 Cap 2 §. Sfraffljalken, att deri brottslige
genast skall häcktas och ej borgen för honom
tagas, i mål der ej med penningar bötas må.
Allmänna praxis är hvad Utskottet icke
eller lärer vara okändt, att den som beträdes
med stölld första gången och ehuru obetydlig
den må vara, ja äfven om den icke utgör iner
än snatteri häcktes, emedan kyrkoplikten eller
skriftermålet anses för urbota straff. Likaså
förfares. utom i flera andra litet magtpåliggande
händelser, med den som utöfvat, fastän af ringaste
grad förfalskningsbrott och dylika förbrytelser,
hvarå ärans förlust år stadgad, äfvensom i de
så kallade mindre edsöre Brotten och Duellsmålen
, ehuru icke dråp eller ofta ens slagsmål
deri inträffat; och hvad vinner vål Staten dermed,
att dess fängelser fyllas på förhand af sådane
personer, sorn oagtadt felagtige, dock ej
böra anses förlorade. Och månne den förolämpade
eller samhället derigenom något förlorar,
om den tilltalade skulle öfvergifva Fäderneslandet
eller blottställa sig för efterlysning och hämtning.
Jag kan irke finna sådant, men har svårt
att förena det ifrågavarande alltför oinskränkta
lagbudet om håcktunde och det olyckliga sättet
i dess verkställighet, genom arrestanters sammanblandande
af alla slag med den i constilutionen
lagde omvårdnad för personliga friheten
och de rättigheter, som på helgden deraf åro
hvilande.
Den So Augusti f,~m.
393
I sammanhang härmed har Utskottet tillika
förklarat sig icke kunna utsätta någon viss tid
för en brottslings återställande i dess medborgerliga
fördelar, emedan sådant beror på hans
uppförande och kan ej genom lag honom tilldelas.
Ehuru det ej egenteligen tillkommer mig,
som icke väckt nämnde framställning , att besvara
den härvid lemnade undervisning, skulle
jag dock för min del önskat och ansett serdeles
tillfredsställande, om Högloft. Utskottet behagat
upplysa, när en för tjufnad dömd må
förklaras vittnesgild; eller velat bereda Domaren
rättighet, att utan hinder af Kongl. Brefvet
den 27 Augusti 1792 och den 10 October 1798,
pröfva hvad verkan och vitsord en sådan persons
utsago kunde medföra.
Hvad Höglofl. Utskottet förstår med låmpelig
husaga å häcktad person, sorn felar i discipline,
är icke lått att fatta, enär den arresterade
ej antagit tjenst hos fångvaktaren. Efter
mitt omdöme bör en godtyckelig bestraffning aldrig
medgifvas eller gillas, utan får jag vördsammast
förnya min förra hemställan, att fånge
som i häckte eller under ransakning visar oskick,
fräckhet, vanvördnad eller kränkning af
lagarne, bör i likhet med hvad Kongl Brefvet
den 26 November 1812 innehåller, derföre undfå
så kallad extra judicielle bestraffning af prygel
eller cachof, likväl aldrig utan skedd ordentlig
undersökning och laga kraftvunnet beslut.
På samma sätt torde ock den som förolämpar
Domaren eller uppenbarligen ljuger att honom
iörleda, böra anses, ty att härföre döma den
Den 30 Augusti f. m*
som gjort sig skyldig till högsta kroppsplikt, att böta,
enligt 14 Cap. 7 och 8 §. § RåtfegångsBalken
och sedermera ålägga honom, efier vanlig
förvändlingsgrund, fängelse, hvari han sig redan]
befinner och ofta önskar ännu längre få
qvarstanna blir aldeles åndamålslöst.
Sluteligen har Höglofl. Utskottet förmält sig
ärna afgifva gemensamt med Allmänna Besvårsoch
Oeconomie-Utskottet Utlåtande, angående
corrections-inråttningarne i Riket; och ehuru
således kunde vara att hoppas, det någon utsigt
ännu ålerstår till en högt önskad och påkallad
snar reforme i bestrafFnings-systemet för
brottslingar, torde likväl ej dertill böra såttas
alltför mycken förtröstan , enär Utskottet förskottsvis
yttrat sig, om äta detsamma haft tid
och tillfälle för beredandet af den ifrågaställde
förbättringen i StraflLagen ej för närvarande
kånna tillgång på nödige anstalter till correctionsstraff.
Icke dess mindre och då flere af de i Utskottets
nyssbesagde Betänkande upptagne frågor
och åtskillige dervid sig företedde anmårkningar,
stå i ett nära sammanhang med förslaget
om Correctionslnråttningarne, öfverlemnar
jag till Höglofl. Ridderskapets och Adelns upplysta
ompröfvande huruvida icke bägge dessa
ämnen måtte på en gång vinna hos Högloflige
Lagutskottet behandling och tillbörligt öfvervägande;
och under förinodadt bifall häraf anhåller
vördsammeligen att mina hår ofvan skedda
erinringar fingo, i förening med återremigsen, dit
åtfölja, f
Ven 50 Augusti f. m.
N*o 2.
Herr Kuylenjtjerna, Eric Magnus:
Med den kännedom jag, som bestridt Secreteraregöromålen,
ej mindre hos f. d. Comitterade
till hushållningens reglerande vid Strömsholm,
än ock hos nuvarande Stuteri Öfver-Styrelsen
, åger om Strömsholms Stuterilnråttning
och dess förvaltning, anser jag mig pliktig göra
följande framställning till ledning för det begrepp
som, af Herr af Uhrs motion, rörande
samma inrättning, kunde blifva en följd.
I mer ån ett och ett halft århundrade har
Stuteri vid Strömsholm varit inråttadt. Jag har
sett authentique handlingar från de tider som i
Sveriges häfder äfven åro anmårkte för Statshushållning,
utvisa nästan orimliga anslag för
Strömsholms Stuteri, såsom till exempel 1696
och äldre årens stater hvilka bestämma ända till
1000 Lsp. hö om året för ett hästkreatur: men
jag anser tillräckligt att fästa uppmärksamheten
å förhållanden, som åro oss närmare för att så
vidt jag förmår ådagalägga om ej hvad möjligt
varit, blifvit vidtagit till förbättrande af hushållningen
vid Strömsholms Stuteri-Inrättning.
Efter år 1810, då Rikets Ständer beslöto
att Stuterilnråttningen vid Strömsholm borde bibehållas,
förordnades af Kongl. Majit en Comité
till hushållningens reglerande vid nämnde Stuterilnråttning,
till hvilken inråttnings-underhåli
hela Strömsholm och Kungsöhr samt dessutom
3760 R;dr sk. 8 r:«t. af Statsverket dittills
396
Den 30 Mgiisti f. m.
ärligen varit anslagne. De åtgärder som af
denna Comité, hvilken tills under år 1818 fortfor,
vidtogos och bereddes, voro hufvudsakligen:
Att alla Strömsholms och Kungsörs jordägor
afmättes; Att större delen deraf utarrenderades
mot hö m. m. som till Stuteriets utfordring och
underhåll erfordrades; Att nödige betesmarker
indeltes: Att Stuteriet sammandrogs till Strömsholm;
Att behöflige byggnader derföre dels uppfördes,
dels reparerades desto nödvändigare, som
de byggnader hvilka vid Kungsöhr lörut till
Stuteriet begagnades, ändock snart hade behöft
ombyggas : Att de dagsverken som förut af landets
innevånare utgjordes in natura, fingo lösas
efter Markegångspris, till lättnad för de dagsverksskyldige
och till beredande af en contant
inkomst för Stuteri-Inrättningen; och att Stuteri-Staten
reglerades med de sålunda beredde
inkomster utan vidare behof af de 2763 R;dr
42 sk. 8 r:st sorn af StatsVerket förut utgått
och hvilka alltså indrogos samt att Kungsöhrs
Kungsladugård blef för StatsVerkets räkning
utarrenderad emot 700 tunnor Spanmål hälften
råg oqji hälften korn, årligen.
■'Detta oaktadt bibehölls Stuteriets hästar
ungefärligen vid dess förra antal: och jag hemställer
till hvar och ens eget bepröfvande, hvad
omdöme dessa Comitléens åtgärder rättvist förtjena
vid jemförelsen af det förhållande, sorn
derigenom bereddes och det som förut i långliga
tider ägt rum.
De anslag Coniittéen erhöll till bjggnader
-
Den 30 Jugust! /. m. 397
nes uppförande och förbättrande vid Strömsholm,
påkallades icke alla för tillfället utan voro,
af skäl som jag förut nämnt, redan länge
nödvändige.
Redogörelse för dessa medel är längesedan
till Kongl. KammarRåtten aflemnad samt der
granskad, och Rikets Ständer hafva samma medel
vid föregående Riksdagar afskrifvit. Genom
den besparing 2763 R:dr 4a sk. 8 r:st., samt
den inkomst för Kungsöhrsarrendet som Comitéen
beredde StatsVerket årligen, låra dessa
medel ock redan vara ersatte eller snart blifva
det.
Sedan Comitéen upplöstes, förordnade Kgl.
Majit genom Nådigt bref af den 2 December
1818, en Stuteri Öfverstyrelse som i sådan egenskap
erhöll befattning med Rikets Stuterier och
Hingsthållningen vid Indeldta Cavallerier i Riket.
I samina Kongl. Bref stadgas uttryckligen
de åligganden Stuteri öfverstyrelsen tillhöra;
och jag, som endast haft befattning att uppsätta
de beslut Stuteri Öfverstyrelsen fattat, anser
mig ojäfvig vitsorda, att nämnde åligganden alla
blifvit fullgjorde. Bland dessa år ock att årligen
inför Kongl. Majit afgifva fullständig berättelse
om Rikets Stuterier m. m., och jag vill
minnas att Kongl. Maj:t bland de un lerråttelser
Kongl. Majit meddelat Rikets Ständer om Rikets
styrelse sedan sista Riksdag, i nåder förklarat
att Kongl. Majit om Rikets Stuterier nöjaktiga
anmälanden erhållit.
Den beräkning Herr af Uhr gjort öfver
398
Den 30 Augusti f. m.
Strömsholms Stuteris inkomster, är jag icke i
tillfälle att bedöma, emedan den ej i Högloflige
StatsUtskottets Utlåtande finnes detaillerad. Det
torde dock tillåtas mig erinra, att Stuterilnrättningens
hufvudsakliga contanta inkomst utgöres
af dagsverkslösen, som uppgått till circa 8000
R:dr Banco om året, allt efter som Markegångsprisen
varit och att arrendeinkomsterne år 1821
minskades i anseende till Arrendatorernes ådagalagda
oförmåga att fullgöra de af dem ingångna
contracter, i följd hvaraf Kongl, Maj:t
ock förordnade att Strömsholms Stuteri skulle
regleras i förhållande till dess minskade inkomster,
så att denna inrättning ej vidare med ytterligare
anslag måtte betunga Staten. Och som
Kongl. Maj:t, i sammanhang med nedsåttningen
af nämnde arrenden bifallit att arrendeutgifterna
förändrades på det sätt, att i stället för hö,
af hvilket Stuteriinrättningen hade öfverflöd,
erhölls halm och hafre, hvarå brist förefanns,
så reglerade Stuteri ÖfverStyrelsen samma år
UtfordringsStaten i förhållande derefter, till
märklig fördel för inrättningen.
Vid 1819 års början voro vid Strömsholms
Stuteri 232, vid 1820 års början 235, vid 1821
års början a4o, vid 1822 års början 252 och
vid detta års början 2Öi hästkreatur. Om nu
Herr af Uhrs beräkning, att Strömsholms Stuteris
inkomster årligen uppgå till circa 4o,ooo
R:dr antages; så, och enär denna summa fördelas
på 25o hästar, belöper för hvarje omkring
160 Ridr för året: och jag öfverlemnar
till hvars och ens omdöme, som har kunskap
Den 30 Augusti f. m.
399
om hästars underhåll, i hvad rnon detta belopp
kan anses öfverdrifvet, då nemligen fråga år
om sådana hästar som vid en Stuterilnråttning
underhållas, och då dervid beräknas ej blott
fouraget utan ock deras skötsel, tåmning, inridning
rned alla de Saldon, Sel- och Åkdon som
dertill fordras, samt en mängd byggnaders och
stängsels vidmagthållande m. m. Blott den
nödvändiga lyshållningen i Stallarne de mörka
årstiderne utgör en icke obetydlig utgift.
Om såsom Herr af Uhr anfört, någon häst
ifrån Strömsholms Stuteri, under hand sålts till
ringa pris, har en sådan häst säkerligen varit
förut såsom oduglig för Stuteriet casserad: och
då auction ej ansetts lämplig anställa för en
enda hästs försäljning, har den hellre genast
blifvit under hand afyttrad, helst hans föda efter
cassationen, varit daglig förlust.
Den uppgift Herr af Uhr gjort om den
generella hästförsäljningen vid Strömsholm,
äger jag ej tillgång på handlingar att i hela sin
vidd bedöma. Min aktning för Herr af Uhr,
tillåter mig dock ej tvifla, det han förskaffat sig
säkra underrättelser, innan han dem uppgifvit:
men hans slutsatts med beräkning deraf till allt
det gagn Stuteriet skulle åstadkomma, måste aldrig
kunna antagas. Kunde genom hästförsäljning
vinnas full ersättning för en Stuteriinrättnings
alla omkostnader, behöfdes ju dertill inga
Statsbidrag? Och likväl lärer ingen Stat i Europa
finnas, som icke redan i långliga tider lemnat
anslag till Stuteriinrättningar, och således
4"30
Den 30 Annutti f. m-.
torde äfven behofvet och nödvändigheten deraf
bevisas. Vid bedömandet af ett Stuteris nytta,
torde böra afses, utom productionen, ej blott
ädlare hästracers bibehållande för behof, sorn
eljest svårligen kunde fyllas, kanske icke inom
Riket, utan från främmande länder mot summor
som derföre skulle utgå, utan ock hästafvelns
förbättring i landet. Huruvida Strömsholms Stuteriinrättning
uppfyllt denna sin bestämmelse,
deröfver skall jag ej tilltro mig ett yttrande,
emedan jag bör anse mig dertill ej äga nog
kännedom; men det vet jag, att räkenskaperne
visa, det Strömsholms Stuteriinrättnings Hingstar
årligen betäckt emellan 2 å 3oo Ston samt
derutöfver, utom Stuteriets, och att derifrån
hvarje år till Kongl. HofStallen afgått utvalde
hästar, äfvensom att inom 6 månader 9 fullgode
Beskällare aflemnats från detta Stuteri, för
att blifva CoinpagnieBeskällare och till hästafvelns
befordran och förbättrande i Riket.
De anstalter som af Kongl, Maj:t år 1818
vidtogos, till hästafvelns upphjelpande, hafva i
förening med Rikets Stuterier och öfriga allmänna
Hingsthållningen, redan haft den verkan
att, enligt hvad af inkomne rullor inhäm.
tas, sistlidit år, derigenom mer än ii5o fohl
tillkommit, och minst 2600 ston blifvit betäckte.
Ytterligare åtgärder äro ock detta år af
Kongl. Maj t vidtagne till den allmännare och
mindre hästafvelns förkofran: och jag hemställer
således, om nu i detta, som allt står i ett
sammanhang, lämpligt vore göra någon rubb.
ning
Den 3o AugiÅ-ti /. m.
4oi
ning till hinder i fortgången; samt alltså, och
med stöd af hvad jag haft äran ådagalägga om
hushållningen vid Strömsholms Stuteriinrättning,
hvad afseende å Herr af Uhrs motion i detta
ämne vidare kan hafvas.
Jag anhåller om återremiss af Betänkandet,
och att, då motion först hos .Höglofl. StatsUtskottet
blifvit utvecklad, detta mitt anförande
mätte de öfrige Respective RiksStånden com^
municeras.
Nso 3.
Herr Bruncrona, Nils:
Då den af Herr Lagerhjelm gjorda mol
tion, angående en förändrad organisation af Ar 4
moen och Flottorna, förevar till afgörande uti
de sammansatte St^ts- och BesvärsUtskotten,
stadnade jag uti minoriteten och emot beslutet
rnig reserverade.
Grunden för denna öfvertygelse och reservation,
hämtar jag från ordalydelsen och tillämpningen
af RegeringsFormens i4, i5 och
64 §§. hvaraf följer: att då Nationen till Konungen
Öfverlemnat {len rätt, att ensam förord^
na och i sin vishet bestämma allt, sorn angår
Rikets försvar, så i dess stora omfattning, sorn
uti detaillerne, så är det ock Kongl. Majjts ostridiga
rätt att under freden förbereda, likasom
BiK till Ridd. o. Ad. Pr. VII. Band. 26.
Esri JO Augusti f. m.
under kriget använda allt hrad till ett sådant
åsyftadt försvar kan fordras och i sådan stund
kan blifva att påräkna.
Deremot har Svenska folket, enligt Rege.
rings-Formens 57 §. förbehållit sig den rätt,
att genom sina ombud, vid allmän Riksdag sig
beskatta: hvaraf likaledes följer, att de anslag
Riksens Ständer, uppå Konungens Nådiga proposition
till försvarsverket bevilja, kunna på
sätt behofven kräfva , och nödvändigheten fordrar,
af Kongl. Maj:t disponeras för dessa bestämda
ändamål: och hvarvid Riksens Ständer
icke förbehållit sig, eller aga annan ratt, än
den att anmärka om utgifterna öfverskridit anslagssumman,
eller ock om denna blifvit disponerad
för andra ändamål, än sådana, hvartill den
blifvit bestämd.
För öfrigt delar jag, med flere varda Ledamöter
af detta Stånd, den öfvertygelse, att
då Lagstiftarne uteslutande anförtrodt omsorgen
af Rikets Försvarsverk åt Konungen, anser jag all
discussion i detta ämne vara betänklig, det må
sedan angå det materiella eller personella af
våra försvarsanstalter.
Men till ämnet, och endast hvad organisation
af Rikets Sjöförsvar i allmänhet beträffar, får
jag med förbigående af allt, som blifvit mot
elter med motionen yttradt, ändock fästa Högl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet uppå
beskaffenheten af de vidsträckta kuster Sverige
har att försvara, och hvilka omvexla af raka
Dsm 3 ^ Augusti f. m. - 4pj
genom hafvet begränsade kuststräckor, och af farliga
och med djupa valten genomskurna skärgårdar,
af hvilka flere, på föga afstånd stöta
in till våra grannars områden.
Ovedersägeligen fordr,- så beskaffade kuster
både en seglande- och roddar- flotta, hvilka,
antingen hvar för sig, eller förenade, skola vårja
Lndet från fiendtlig» anfall från sjösidan. Den
förra af dessa flottor, eller den seglande, måste
och skall på de öppna kusterna hindra landstigningar.
tillvägabringa diversioner och för öfrigt
understödja efter, och i sammanhang med operationsplanen,
alla ofl- som defensiva företag;
på större och djupare vatten, för fienden afskira
c il connnunication och förhindra dess transporter
af manskap och munition; samt ändteligen
att förenad med en alierad makts flotta,
tvinga fienden till overksamhet; och hvarvid bör
komma i beräkning, att underlägsenhet i antal
ofelbart ersåttes genom befålets skicklighet och
öfverlägsenhet i maneuver, hvilka sanningar icke
saknas uti Svenska sjö-historien från de äldsta
tider.
Hvad åter den sednare, eller SkårgårdsFlottan
beträffar, så, enär detta vapen lika litet
kan agera i öppen sjö, som den förstnämnde uti
skärgården, och enär en sådan af största behof
påkallas, till betäckande af Arméens flanque,
landstigningars befrämjande eller förekommande
eommunicationers och transporters obehindrade
gång emellan fasta landet och Arméens serskilta
fördelningar, äfvensom den seglande flottan;
404
Den 30 Augusti f. m,
att genom omvexlande positioner, hos fienden
våcka osäkerhet, och diversioner i sammanhang
med Arméens rörelser, och sluteligen att göra
den fiendtliga SkårgårdsFlottan fullkomligt overksam,
utom andra krigstillfållen, såsom anfall
emot befåstade orter m. m. hvilket inom
detta Hus vöre lika onödigt som öfverflödigt att
uppräkna.
Min afsigt med detta anförande har varit,
att öfvertyga om Rikets behof, af så vål en
Örlogs- som Skärgårds-Flotta, och rnå det tillåtas
mig till ytterligare styrka för denna öfvertygelse
anföra följande historiska facta, nemligen:
Att efter Konung Carl XII.-s död, sedan
freden med de största uppoffringar kunnat erhållas,
insågo då varande Ständer nödvändigheten
att i nion af tillgångarne anslå medel,
ej allenast tilt ÖrlogsFlottans uppbyggande,
utan ock, åtog sig hvarje Provins en frivillig
extra gärd, till byggnad af Galerer, de enda då
kände Skärgårdsfartyg, i saknad hvaraf kusternes
härjande och brännande af fienden icke
kunnat förekommas, och sorn bekant är, fingo
desse Galerer namn efter Rikets Provincer. Uppå
anförde grunder och med afseende på det
ostridiga behofvet för Sverige, af så vål en seglande
som SkärgårdsFlotta, får jag vördsamt för
min del tillstyrka, att Riksens Ståndeg alltid
måtte, för dessa magtpåliggande ändamål, bevilja
så tillräckliga medel, sorn Rikets tillgångar
möjeligen medgifva, till Kongl. Maj:ts disposition,
så väl till underhåll af hvad Riket redan
deraf äger, till förrådernas complettering och för
-
Dtn 30 Augusti f. m.
4o5
stärkande, som till successiv nybyggnad af Skepp,
Fregatter och Skärgårdsfartyg, till det antal Kongl.
Maj:t till sjöförsvaret kan pröfva nödigt bestämma.
N:o 4.
Herr Eftenberg, Pehr:
Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten,
uti deras Betänkande, rörande
Näringsfriheten, föreslå i mde Art. 18 § att till
Mästerskaps vinnande å Tirnmermans-handtverket,
skall endast erfordras erfarenhet i det practiska
af handtverket, så att den, hvilken genom
nöjagiigt prof och verkställande någon våsendtlig
byggnadsdel, visat sig äga kännedom af hvad
yrket tillhörer, må derå vinna mästerskap; hvarjemte
i denna §. föreslås ajne andra slag af
Mästare i byggnadsvågen. Det skulle således ,
efter Utskottens tanke, vara nödvändigt och för
Staten nyttigt, att få 5:ne slag af Byggmästare.
Det första slaget skulle icke behöfva förstå att
uppföra en byggnad af sten eller tråd i hela
dess vidd, utan blott till en våfendllig del; ett
alltför obestämdt ord, då i händelse fråga sig
yppar, om denne mästare-skicklighet, genom Domarens
bepröf ande, skulle förklaras tillräcklig,
endast deri förmådde att uppföra en vindskappa,
ert takstol, eller något dylikt, hvilket allt åren
väsendtlig byggnads-del. Hvarje, timmerdräng
och hvarje murare har intill närvarande tid oimdvikeligen
af sine mästare erhållit kunskap och
erfarenhet i det practiska, innan de kunnat blifva
Gesäller, hvarför också hvarje Gesäll kan
4oS
totn Jo jiugustt f, m.
aflägga prof af någon byggnadsdel; och efter
Utskottens förslag böra således dessa TimmerDrängar
och Murare hädanefter blifva, icke GeJäller,
utan Måfture: Följden häraf skulle då
blifva den , att för Mästerskaps erhållande hädanefter,
man icke behöfde vinlågga sig om någon
annan kunskap ån den Timmerdi ängar och
Murare hittills sökt för att blifva Gesäller; ännu
mindre inhämta kännedom i de vettenskaper,
som derifrån åro oskiljaglige, utan blefvo de som
bygga nödsakade att, utom anlitande af Muroeh
TimmerhandtverksMästare för verkställigheten,
äfven anlita Architekter och Mechanici
för det egenteligen vettenskepliga i sjelfva planen
, sammansättningen och uträkningen, vid
hvarje förefallande större eller mindre nybyggnad
eller reparation, hvilket allt hittills legat
inom Byggmästarens skyldighet och ansvar, utan
något serskilt arfvode. Vidare föreslås, att till
Mästerskaps vinnande, både uti Murmästare- och
Timmermans-handtverken gemensamt, under Utskottens
benämning af Byggmästare, skulle fordras,
jemte berörde practiska håndighet, nöjagtig
och bepröfvad skicklighet i ritningars och
deseiners upprättande, samt byggnaders uppförande
derefter; då Utskotten lemnat Mur- och
Timmerdrångar rättighet att blifva handtverksmästare,
så snart de hunnit förvärfva en vanlig
Gesälls skicklighet, så synes det sednare förslaget
utan allt ändamål, emedan de fleste Muroch
Timmerdrångar säkert skola söka att blifva
sådane Mästare, och de egentelige Byggmästarens,
sorn Utskotten nu föreslagit, ej mera blifva
i tillfälle att med sina insigter utöfva sitt
iitn JO /•
yrke, i brist af arbetare sorn förstå det practi6ka.
Jag föreslår derföre vördsammast, att den
som vill vinna Mästerskap i Tinunermans-handtverket,
eller blifva Byggmästare, skall icke allenast
äga fullkomlig practisk skicklighet i byggnadskonsten,
äfven hvad angår den svårare delen deraf,
aåsom vid torn och andra spånningsbyggnader ,
utan ock åga bepröfvad kunskap uti de dertill
erforderlige theoretiske vettenskaper. Hvad slutligen
angår det föreslagna 5;dje slaget af Byggmästare,
så får jag dervid vördsammast påminna,
att, om Architeckter och Mechanici skola efter
aflagde prof på så vål praktisk som theoretisk
skicklighet, och utan att hafva varit lärlingar och
gesäller, blifva Byggmästare, de likväl aldrig
måtte få utöfva mästerskapet så långe de hafva
inseende öfver publike byggnader eller controllen
öfver råkenskaperne dervid. Ett skål för denna
min tanke får jag anföra utur Kongl. OfverIntendents-Embefets
räkenskaper, inlemnade till
Kongl. Kammar-Rättens öde Revisions-Contoir,
hvaraf underteknad händelsevis fått se, bland
181g års räkenskaper, att Conducteuren F. M.
Båck, som innehar Enkan Fredrica Regina Ekmans
Byggmästare-verkstad, dels uti hennes
namn , dels uti sitt eget, qvitterat Timmermans
aflöningar och att samme Conducteur äfven med
sitt namn controllerat Kongl. Maj.ts och Kronans
publike byggnaders hufvudråkningar, sora
innehålla sådane aflöningar, att, till exempel; en
Timmerman vid namn Svanström* finnes med
lika dagspenning uppförd i Januari! månad för
vinterdagar, med 4o sk. Banco, som första delen
af Mars Månads son-unaidagar, samt att .sam.
4og
Den 50 Augusti f. m.
me Timmermans arfvode, sedan under sommaren
blifvit, emot ali praxis, olika utfört för sommar
dagar, dels med 4o sk., 42f sk., och x
R:dr Banco, hvilket äfven år händelsen med
andre personer bland timmermännen, der samma
karlar blifvit olika aflönte för sommardagar,
dels med 36 sk. och dels med 4o sk. Banco.
De öfrige årens räkenskaper, rörande publika
byggnaderne, åro mig obekante, dock torde de
innehålla samma omständigheter. Till bestyr,
kande af hvad jag anfört, medföljer utdrag af
åberopade räkenskaper. I anledning af dessa
anmärkningar, hemstålles vördsammast om Betänkandets
återremiss.
Transumt utur Kongl. ÖfverlntendentsEmbetets
räkenskaper för år 181 g, som
finnas ingifne uti Kongl. KammarRåttens
5;te RevisionsContoir.
irsta hälften af Januari månad, Timmerman
Svanström 1 o dagar å 40 sk. , aflöningssumman
qvitterad uti Enkan F. R.eg. Ekmans namn, och
samma publike byggnaders hufvudräkning controllerad
af Conducteuren Fr. Magn. Båck.
2;dra hälften af Januari månad, Timmerman
Svanström 12 dagar a 4o sk., aflöningssumman *o
R.dr Banco qvitterad uti Fr. Reg. Ekmans namn
och samma publique byggnaders hufvudräkning
controllerad af F. M. Båck.
i:sta hälften sf Martii månad, Timmerman
Svanström 14 dagar å 4o ek.; aflöningssumman
Den 50 Augusti f. m.
4og
11 R;dr 52 sk. Banco, qvitterad af R. F. Ekman.
a:dra hälften af Martii Månad, Timmerman
Svanström, taxerad till 42 sk. 8 r;st B:co,
dess aflöning 10 R:dr 32 sk. Banco, qvitterad
af F. R. Ekman.
Sedermera har samma Timmerman Svanström
blifvit taxerad i de öfrige Månadernes
räkningar med 1 R:dr Banco om dagen , och
dess aflöningssummor qvitterade dels af Fred.
Reg. Ekman, dels af Fr. M. Båck.
irsta hälften af April månad, 2tne Timmermän
taxerade till 56 sk. hvardera, deras aflöningssumma
i4 R;dr 18 sk. Banco, qvitterad af
Fr. Reg. Ekman.
3:ra hälften af April Månad, en Timmerman
å 1 R:dr, 3;ne Timmermän å 36 sk., deras
aflöningssumma 4i R;dr 24 sk. Banco qvitterad
af F. Reg. Ekman.
Sedermera finnas samma Timmermäns sommar
dagsverken ökade från 36 till 4o sk» och
deras aflöningssummor qvitterade med Conducteuren
Fr. Mag. Bäcksegenhåndiga namn nemligen:
irsta hälften af Julii månad, en Timmermaq
å 1 R;dr, 5:qe Timmermän å 4o ek. de
-
gtn 3* JuguMtt f, m.
ra» aflöningssutnmor 43 R:dr 56 sk., qvitterade
med Fr. Magn. Bäcks egenhändiga naum.
ljsta hälften af Augusti Månad, 4:ra Timmermäns
aflöningssumma, qvitternd med Fred.
Mag. Bäcks egenhändiga namn.
a;dra hälften af Augusti Månad, 5 Timmermäns
aflöningssumman; q vitterad af F. Magn.
Bäck.
irsta hälften'af September Månad, Timmerman
Svanström, taxerad till en Rrdr Banco
om dagen, dess aflöning qvitterad af Fr. Mag.
Båck.
Att de uti förestående Transumt nämnde
personer, åro uppförde till den aflöning som
serskilt för hvarje månad omnåmnes samt räkenskaperne
controllerade af Herr Conducteuren
F. M. Bäck, som äfven för en del månader
dem sjelf qvitterat, och resten af Enkan Fr.
R. Ekman, intygas. Stockholm den ao Augusti
i8a3.
A. W. C. Tempelman.
Timi Jugusti t. n,
Bilaga
till Pleni-Protocollet för den 3o Augusti,
eftermiddagen.
N;o i*
Herr Berghman, Ambrosius Magnuri
Intet kan vara billigare och med rättvisans
kraf mera öfverensstämmande, än att Nationen
får veta huru och hvart de summor användas
som den sammanskjuter, och ofta med största
svårighet utgör. Det var i sådant ändamål och
ej för att tillfredsställa egen nyfikenhet, som jag
väckt den motion; att Högloflige StatsUtskottet
skulle anmodas, att till Riksens Höglofl. Ständer
afgifva en detaillerad calcul öfver hvad
Staten i allo för Götha Canal uppoffrat. Besviken
i mitt hopp om en fullständig uppgift
häraf, finner jag i Utskottets, i ämnet, afgifne
Betänkande, endast åberopande af de summor
jag i min motion, såsom mig vetterligt, uppgifvit,
och hänvisning till Riksens Ständers Revisorer»
och Götha CanalDirections Berättelser/ samt en
calcul öfver de räntor m. m. som Staten användt
till canalen, bestigande sig till, den för andra
behof icke ringa, men då Götha Canal är i
fråga, högst obetydliga summa af nära i©o,ooo
R;dr, Förklarande Utskottet ftr öfrigt; att ut-.
412
Ven 50 Augusti t, ra.
redningen af kostnaden vid hemmansräntor, Kronotionde,
roteradt manskap, Kronoparker och
jordägor, skulle medföra ett mödosamt arbete
och förordsaka den tidsutdrägt, att Utskottet
härvid icke kunnat åtgöra.
Härvid får jag anmärka; att om jag och
andre Riksdagsmän veta huru mycket Banken
bidragit till Canalarbetet och eftergifva till CanalDisconten,
saknar dock en stor del af Nationen
kännedom, så val derom, som af berörde
Berättelser, hvilka ej kunna vara annat än
ofullständige och spridde.
Jag förutsåg att det skulle blifva Utskottet
alltför besvärligt och tidsspillande, att författa
en noga uppgift på räntor och fond m. m. som
Kronan mistat genom Canalanläggningen: jag
föreslog derföre att dessa upplysningar skulle
infordras af Kongl. KammarCollegio, som ar i
tillfälle att dem genast meddela. Om Utskottet
behagat vidtaga denna utväg, hade en fullständig
calcul öfver Statens hittills använde kostnad
för Canalen, med ringa besvär, till Riksens
Ständer kunnat afgifvas,
Och då Nationen, jag upprepar det, icke
bör vara i okunnighet om och huru Statens medel
användas och hvad egentligen blifvit påkostadt
Götha Canal, som väckt så mycken uppmärksamhet;
anhåller jag att Utskottets Betänkande
måtte återremitteras, och Utskottet anmodas
att, efter ifrån Kongl. KammarColJegio
Ven 50 Jegueii t. ra.
413
infordrad upplysning i förrberörde ämnen/författa
och till Riksens Ständer öfverlemna oftaberörde
calcul. Blifvande nödigt dervid, att
beräkna all spannmål, räntor och dylikt, som
Staten årligen förlorar på Canalen, efter 5 pro^
cent till capital och upptaga värdet af hemman,
jordägor, Kronoparker och dylikt, Canalen till
last; för att på ett ställe och i sammanhang få
veta Statens hela bidrag för Canal-anläggningen.
N:o
22
25
24
25
26
27
I
2 9
5 o
02
53
Transport
Herr Carl Otto Rudebeck
Framledne Lieutenanten Friherre August Örnskiöld,
-
Framledne Banco-Commissarien Eric Benzelstjerna.
-
Frami. Capitainen Erasmus Adam Ehrenpohl,
Frami. Capitainen Johan Wilhelm von Ehrenheim.
-
Herr Capitainen Claes Fredric Uggla.
Herr Majoren Johan Rosenschiitz.
Herr Capitainen Rolf Herman Hårdh,
Herr Lieutenanten Carl Reenstjerna.
Herr AcademieAdjuncten David Munck af Ro
senschjöld. - -
Framledne ÖfverstcLieutenanten Anton Morman
Herr Can^liRådet Gustaf Abraham Silfverstolpe.
Capital
cl
6 procent.
585 26 8
00
00
00
72
55
00
loo
00
16
16
16
47
16
Summa
53
ioo
53
i5i4
16
16
16
16
16
17
Capital
cl
5 procent.
100 16
11
00
55; 16
35
366
t6
O 2
Interesse
till 1822
års slut.
2i5 20 7
16
2.5
16
16
*'9
14 52
52
65i
16
28
Summa
878147 3
42
55
42
66
32
52
32
72
58
100
148
68
47
02
57
42
152
42
a 5 12
37
32
32
2 ti
11
T
Räntan till 1822 års slut har detta år blifvit betald;
men capitalet återstår, i anseende till Gäldenärens
ringa tillgångar. Den inskrifna Dottren N:o 114g
Petronella Christina Rudebeck är qvar i Stiftet.
tRidderskapet och Adeln beslöt sista Riksdag, att skulc
den genom framdeles tillfallande pension bör be(
talas.
(Efter Gäldenärens död var Concurs och ingen tillgång
l Den inskrifna Dottren är qvar i Stiftet.
/.Enligt beslut sista Riksdags bör skulden af framdeles
1 tillfallande pensioner liqvideras.
jEfter Gählenären var Concurs, deruti utdelning erhölls
till capitalets fulla belopp; men som den upplupna
räntan först i räkenskaperne godfgjorde;, Uppkom
den nu balancerade resten å capitalet. Af de inskrifna
Döttrarne är en qvar i Stiftet.
(Inskrifningspenningar för Gäldenärens DotterDöbef N:ö
1222 Anna Beata Lovisa Storkenfeldt, sorn å
qvar i Stiftet.
jnnu dr
11
(R-änta har aldrig af Gäldenärén blifvit betald. Den
inskrifna Dottren N:o i335 Anna Maria Jacobina
Charlotta Rosenschiitz, är qvar i Stiftet.
^Gäldenäreh har gjort Concurs och sedermera år 1820 be^
tält ränta. De inskrifna Döttrarne äro alla qvar i Stiftet.
i^StiftsDireciionen har tills vidare låtit Gählenären bibehålla
skulden, emot räntans betalande, som ordentligen
skedt. Dottren ar qvar i Stiftet.
^Dottren N:o i422, Johanna Ulrica Munck
f schjöld, är qvar i Stiftet.
äF Rosen
-
[Gäldenäreil är död. Döttrarne äro qvar i Stiftet, Herr
Kammarherren Fladenberg har afgifvit sin förbindelse
att betala skulden, om numrorne i Matrikeln
få bibehållas.
(Den inskrifna Dottren N:o i4rä, Eleonora Ulrica
| verstolpe, är qvar i Stiftet.
RiddarhusUtskottets Utlåtande;
Utskottet hemställer att den inskrifna Dottren må vid
dess pensionsrättighet bibehållas, samt att med betallhagen
af capitalet må tills vidare få anstå, intilldess
Dottren kommer till pension, med vilkor att
räntan ordentligen betalas.
Utskottet hemställer, att räntan må afskrifvas, samt
att capitalbeloppet må, med bibehållen pensionsrättighet
för den inskrifna Dottren, af framdeles erhållande
pensionsbelopp liqvideras.
Utskottet hemställer > att den i Stiftet qvarvarande
Dottren må vid dess pensiottsrätt bibehållas, samt
att hvad sorn af skulden icke kan indrifväs, mä afskrifvas.
Utskottet hemställer, att åtgärd må äf Directionen vidtagas
för ntt indrifva beloppet; men att dén inskrifna
Fröken må vid des:) pensionsrättighet bibehållas.
-
,j <..■ .
Likaledes hemställer Utskottet, att med denna fordran
må förfaras; och att den inskrifna Dottren må vid
dess pensionsrätt bibehållas.
I arts«ende till Gäldenärens meddellösa tillstånd, hemställes,
att räntan må få afskrifvas: att de inskrifna
Döttrarne måga vid deras pensionsrätt bibehållas
och skulden liqvideras enär de komma till pension.
Med vilkor att räntan betalas, hemställer Utskottet att
skulden må få qvarstå, samt att den inskrifna Dotty
ren må vid dess pensionsrätt bibehållas»
Genom Directionens försorg, hemställer Utskottet, att
fordran bör indrifvas; men att den inskrifna Dottren
må vid dess pensionsrätt bibehållas.
Med vilkor att skulden, på sätt erbudit blifvit, varder
betald, hemställer Utskottet att de inskrifna Döttrarne
må vid deras pensionsrätt bibehållas.
Utskottet hemställer, att Directionen må vidtaga nödidiga
åtgärder för att indrifva denna fordran, samt
att den inskrifna Dottren emellertid må vid dess
pensionsrätt bibehållas,
Förteckning öfver de Wadstena Adeliga Jungfru*Stifts*Cas$ans fordringar f6r Inskrifningspenningar
och FamiUegåfvor, sorn Högloflige RiddarhusUtskottet till
afskrifning anmäler.
Capital
A
6 procent.
Capital
A
5 procent.
/
Interesse.
Summa.
N :o
_ ■
i
3
Framledne Lieutenanten
Erland Kafle,
3o
8
mm
—
■MM
^—
t-
7
5
5o
i5
3
9
Herr Rjttmä»taren Friherre J. B. von Schwerin.
66
3a
53
16
—
\o5
3?
4
205
37
4
i»
:
Framledne General-Lieutenanten Friherre E. E. von
Vegesach. - - -
_
MM
mmmm
79
21
4
79
21
4
j5
Lieutenanten Gustaf A c
. Bergenstråle.
53
16
—
—
MM
„
MM
MM
53
16
—r-n
| i4
Capitainen Carl Em. Lagerberg.
66
32
_
MM
—
MM
18
32
■MM
85
16
_
:
i5
Capitainen Friherre G.
7. Ehrensvärd. -
55
26
8
MM
—
—
—
-MM.
55
26
8
*7
Herr Öfversten Frihem
Sven Palmstjerna.
—
—
—
— ;
4i
|6
MM
4t
16
MOT.
38
Herr Lieutenanten Wilhelm Fred. Planting Gyllen-  båga. - - “ u
53
16
_
_
33
16
| 20
Herr ÖfversteLieutenanten Otto Boije;
4i
16
_
—
25
i5
3
66
3i
5!
I 21
Herr Framledne ÖfYersteLientenenten Carl B, Feiff.
—
—
—
MM
MM
56
21
4
56
21
4
24
Herr BancoConmuasarien E; Benzelstjerna,
—
i
—
—
—
9
16
—
9
16
—
5o
Herr Capitainea Relf F
erman Hårdh.
—
—
—
—
i4
32
—
i4
52
—
Samma
1
327
a
8
33
16
i
351
~6
6
1
h
20
2
