# ID: svediakorp-gov716
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,963
# sentences: 1,658
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bilagor
till
Högloflige
Ridderskapets och Ad lns
Protocoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Sjette Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckt hos Oi-of Grahn, i8a3.
H '
C \ ■ 1
Bilagor
till PleniProtöcollet för den 2 Julii#
tJerr Dalman9 Lars Johan:
Jag har med mycken Uppmärksamhet och
intresse åhört diseussionen sistlidne Lördag ,
angående Tull-bevillningeri. Jag ville ej då f örlånga
denna så långvariga debatt med att åfven
yttra de åsigter jag fått; men anhåller i stället,
att det ml må mig tillåtas.
Åndamålet med alla våra öfverläggningar
år ju allmänna välfärden. Jag förstår dermed
sUmman af N t tionens flesta Medlem mårs välstånd
och trefnad,
Hvad är då vilkoret för
hvarje individs välstånd? Jo! Ko att ej allenast
dess person utan ock dess egendom, och bytesmed!
let för all dess rörelse, penningen, år helig under
Lagen: att L gen år via och orubblig: tillämpningen
deraf liba för alla och kraftfull,
hastig. d;ö att alla industriela krafter i Samhället
få sprida sig naturligt, utan förmynderskap
eller tvångsmedel, och framför allt, att ej
monopolisba domar läggas i vågen, utan hvar
sådane finnas, de sorgfälligt bortrensas. 5:o atf
hvarje medlem får skuffa sig kunskaper och ski#b
-
N;o i.
i
Den 2 Julii f. m,
lighet till Statens tjenster, der det lättast och
mest ändamålsenligt kan ske; äfvensom att alla
äga förskaffa sig sina förnödenheter och aisancer,
till båsta beskaffenhet för båsta priset, utan
afseende på stället, der de tillverkats. Hvem
finner ej, att då hvarje enskilt man på detta
6ätt måste söka en god belägenhet,, äfven
Staten, det allmänna, hvars väl år det enskiltas,
multipliceradt med sig sjelft, måste gå samma
väg och ingen annan. Man säger, att öfvergåagen
är allt för hastig ifrån det tvång i handel
vi hittills haft. Ja! men år det icke derföre
Utskottet föreslagit Stånderne, att intill nästa
Riksdag lemna Styrelsen utväg till correctiv, om
det skulle behöfvas. Man säger, att handelsfriheten
, som skulle så betydligt Öka Statens in«
komster, ej kan decreteras, efter den skulle
störta Fabrikerne; men har man då glömt, att
det förhatliga lurendrågeriet, sorn de otroligaste
Statens uppoffringar ännu icke kunnat förekomma,
långt mer ån den öfverdrifvit befarade
tullförsnillningen, hvilken dessutom måhända reglementariskt
kan båttre än Utskottet föreslagit
motarbetas, skadat, och skall allt framgent skada
Fabrikerne; och om de ej vinna på det nya
systemet, skola de sannerligen åtminstone aldrig
kunna derpå förlora, särdeles om Tullen på de
för Fabrikerne nödige rudiraaterier betydligen
nedsåttes. Har raan ytterligare glömt, att det
år de flestes välstånd och fördel, sorn utgör
Statens, ej en eller annan Corporations? Haiman
glömt, att så vida det år bevist, att den
stora massan af Folket mår väl genom den fö-,
reslagne raesuren, conclusionen är gifven, Någre
Den 2 Julli f \ m.
s
Seigneurs Fabriqiians kunna kanske nödgas draga
in seglen, men det rubbar ej min Öfvertygeles.
Jag kan med denfta tankeledning ej underlåta
att hem båra BevillningsUtskottet min gård af
tacksamhet, att det frimodigt arbetat emot gamla
fördomar och små usla intressen, 6amt gif—
vit idé om lossandet af de förhatliga fjettrar,
som långe nog blifvit af oss burna, i afseende
på våra behof; men jag måste slutligen instämma
i Herr Grefve von Plåtens spådom, att
hvarken handels- eller näringsfrihet hjelper till
någon ting eller lemnar några våntade resultater,
om ej hvar Man försäkras om integriteten
af sin förmögenhets metallvärdes Status qvo, och
att i detta fixa orubbliga normalvårde återfå
sina försträckningar, samt att Statens aflairer
skiljas frän Bankens. Såmedelst skall crediten
omsider återkomma. Reda och förtroende skola
ge mod och lynne tili redbara, lönande företag,
och efter stormarne horizonten ljusna,
hvilket i evighet aldrig annars sker. Så långe
min röst får höras på detta Riddarhus, skall
jag ej tröttna upprepa denna prophetia, som jag
uppriktigt önskar erfarenheten må jäfva.
Dessa reflexioner, dem hvarken förmåga
eller tid tillåtit erforderlig utveckling, torde,
om de förtjena, få åt erremissen till Utskottet
åtfölja.
Jften S Julii f. ju^
N:0 *.
Herr von Hartmansdorff, Augusti
Då Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse af de*
10 April detta år, angående öfverlemnande åt
Riksens Ständer, att yttra sig öfver de straff,
som blifvit påbudna i 1820 års RurendrägeriFörordning,
den 12 sistlidne Maji remitterade*
till RagUtskottet, anmärkte jag att samma åtgärd
bordt äga rum , i anseende till Seglations--  Ordnmgen, hvilken stadgar nästan lika svåra
Straff, spm Lurendrägeri-Förordningen, och ofta
hänvisar till dess straff-bestämmelser. Jag ansåg
följakteligen en underdånig anhållan hos
Kongl Maj;t böra göras, att SeglationsOrdniugen
mätte underkastas enahanda granskning af
Riksens Stander, som den nyssnämnde Författningen.
Men en af Konungens Rådgifvare, som
var här tillstädes, och sade sig icke kunna förklara
orsaken till SeglationsQrdningens uteblifvande,
förmälte sig dock tro, att den med det
första vöre att vänta, hvadan ingen underdånig
Skrifvelse ansågs nödig. Jag yrkade derföre
ingen vidare åtgärd den gången. Men nu,
då 7 veckor sedan dess forflutit, utan att SeglationsOrdningen
blifvit Riksens Ständer meddelad „
pcb då dessförutan en nödig rättelse och öfverensstämmelse
uti straffen i dessa håda, med
hvarannan så nära förenade stadgar, troligen
chalie komma att saknas, får jag såsom motion
framställa min förut yttrade önskan,
Att Riksens Höglofl. Ständer ville hos Kongl,
Den 2 Julli f. m.
7
Maj:t i underdånighet anhålla, att straff-bestämmelserna
i SeglationsOrdningen måtte, på
redan anförda skäl , blifva underkastade enahanda
granskning af Riksens Ständer, som de
motsvarande lagrummen i LurendrägeriFörordningen
redan blifvit.
N:0 5.
Herr Hegardt, Christian Bernhard".
I anledning af förevarande punkt af Bevill*
ningsUtskottets Betänkande, utber jag mig vördsamt
att få yttra mina tankar. Jag lemnar derhän,
huruvida någon afgift af Räntan för utlånta
Capitaler må anses lämplig, då den dels
icke ens någorlunda kan controlleras, utan att
gifva anledning till förhatliga vexationer, dels, i
mohn af afgiftens betydlighet, torde bidraga till
Capitalers flyttning utur Landet. Men om Sta.
tens behof kräfver en directe beskattning på pennirige-lån,
så inser jag icke hvarföre ej Långifvaren
sjelf må äga rätt att omedelbarligen till
Staten erlägga sin utskyld, och hvarföre Låntagaren
skall besväras med att förskjuta och uppbära
densamma; hvarigenom det ändå ofta nog
obehagliga förhållandet emellan honom och Långifvaren
göres ännu obehagligare. Man invänder
väl, att Långifvaren, i fall det skulle få
bero på hans uppgift, kunde undandraga sig af~
giften; men med lika skäl kan man misstro
Handlandes, Fabrikörers och andra Näringsidkares,
med fleres uppgift af deras inkomster
*
Den 2 JiAii f, m.
och dessutom, hvad garanti äger Staten att Låntagaren
alltid vid uppgiften af sin inkomst gör
afseende på det bevillnings-afdrag han fått åtnjuta,
och att detta verkligen kommer det allmänna
till godo. Det år endast för intecknade
fordringar, som det med full visshet kan påräknas,
och endast för dessa torde nu gällande
BevillningsFörordnings stadgande vara lämpligt
och må hända böra bibehållas, och Gäldenären
således berättigas, att vid Räntans utbetalning
innehålla Bevillnings-afgiften; men också endast
berättigas. Det måtte få ankomma på honom
sjelf, om han vill begagna sin rättighet eller ej.
Långifvaren har intet medel att nödga honom
afstå derifrån, utan genom hotelse att uppsäga
lånet, och det bör Gäldenären vara beredd att
betala på den tid han dertill utfäst sig; så framt
han icke lättsinnigt lofyat hvad han ej kan eller
ej ämnat hålla.
För öfrigt, änskönt jag skulle tillåta mig
tro, att många Långifvare finnas så orättvise,
att vägra Låntagaren godtgöra sig ifrågavarande
afgift, så är dock föga troligt, att de för en
så obetydlig besparing ville uppsäga ett väl och
säkert stående penninge lån. Det torde derföre
med ländig visshet kunna antagas, att inga eller
ganska få intecknade Lån slcola uppsägas j
blott derföre, att Låntagaren begagnar sin rättighet
att afdraga Bevillnings-afgiften för Räntan.
Det är hans sak att göra det. Staten bör
ej befatta sig dermed, eller använda tvångsmedel,
lika oförenliga med Låntagares, som med Långifyares
interesse, och, sorn endast tjena till att
Den 2 Julii f, tn.
9
Täcka misstroende dem emellan, samt attföranleda
chicaner, tvistigheter och onödiga edgångar.
Vidkommande alla icke intecknade lån, så anser
jag intet skäl vara, att göra Låntagaren
till Uppbördsman för Långifvarens Ränte-bevillnings-afgift,
och tror, att Staten skulle fastmera
vinna än förlora derpå, att denna afgift
omedelbarligen utgjordes af Långifvaren, som
på ära«-ocli tro borde uppgifva den Ränta han
af sine utlånte Penningar årligen uppburit; hvaraf
följer att Låntagaren, vid uppgiften af sin
behållna inkomst af handel, rörelse eller annat
näringsfång, får afdraga den Ränta han för utlånte
Penningar verkligen erlagt. Jag underställer
vördsamt denna min åsigt af ärnnet Högloflig©
Ridderskapets och Adelns upplyste bepröfvande;
och anhåller ödmjukast att propositionen
till bifall å dea af mig föreslagne ändring uti
Utskottets Betänkande mätte framställas,
Bilagor
till Pleni-Protocollet för deli 2 Julii
eftermiddagen.
N:o 1.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning'.
Då i flere omständigheter, jag icke delar
Den 2 Julii e. m»
Höglofl. Stats oell BancoUtskottens omdomen,
innefattade i Utskottens Betankanden i afseende
på Financeregleringen, särdeles i förslaget om
införande af Statsobligationer; anhåller jag vördsammeligen,
att till ändrings vinnande, i dess
betankanden få följande anmärkningar framställa,
jemte skälen för min motsatta öfvertygelse,
samt att detta yttrande, hvilande på bordet,
må vid pröfningen af dessa Betänkanden få förekomma
till närmare pröfning- Med Utskotten instämmer
jag till alla delar, att nu icke lämpligt
vore, att en realisation besluta, på sätt föreslaget
blifvit, och under åberopande af de af
Utskotten anförde skäl, anser jag öfverflödigt
att derom något vidare jdtra, då allmänna opinionen
synes hafva stadgat national-omdömet i
detta afseende; men jag kan likväl icke undgå
att anmärka, att då Utskotten allvarligen framställt
det tillstyrkande realisation borde verkställas
så snart omständigheterne möjligen gjorde
den verkställbar, Utskotten icke dervid fästat
något omdöme, om den hufvudsakligaste
förberedande åtgärden i detta afseende, nemligen
vidtagande af sådana oeconomiska anstalter
som ledde till allmän hushållning och enskilt
sparsamhet, hvarom Riksens Ständer synas mig
böra hos Konungen göra underdånig hemställan.
Alla förflutna tiders erfarenhet besannar
styrkan af den grundsats, att m realisation, utan
samband med allmänna hushållningsanstalter,
till beredande af en förmonlig handelsvåg, och
inskränkning eller förbud för införsel af umbärliga
lux-arfiklar är en mesure, utan ändamål,
jorn skall förfelas äfven med en större tillgång
\
Ben 2 Julii e. m*
ir
af reel silfverfond, hvaremot förtroendet til! en
allvarlig löresats till allmän oell enskilt hushållning,
som blifvit stadgadt genom erfarenhetens
bevisning, otvifvelaktigt skall förekomma reali
ationens äfventyr äfven vid en inskränktaie
tillgång af metalliskt mynt; och skall en framtida
realisation med alivare påtänkas hvars nytta och
nödvändighet jag anser vara gifven, så böra
sådane oeconomiska åtgärder tidigt vidtagas, sorn
stå i sammanhang med allmän och enskilt hushållning
och sparsamhet, hvilken nu mera än
någonsin påkallas, sedan benägenheten för ali
slags luxe uppstigit till en förvånande högd.
Hvad dernäst den i sammanhang med realisation
nen, alternatift föreslagne myntbestämning, efter
128 skilling» cours, beträffar så, under önskan att
den dermed åsyftade nytta kunde vinnas, kan
jag likväl, för min del, icke inse huru denna
föreskrift skall kunna komma till någon tillämpning,
utan blifva ett tomt ord, utan betydelse,
enär Banken icke tillika både emottager och
utgifver silfver efter enahanda cours, utan cours
förhållandet bestämmer, om Banken får köpa
silfver eller icke, då likväl vid den föreslagne
coursen af 128 skilling för silfverköp Banken
ovilkorligen måste derföre erlägga en sådan betalning;
men det kunde möjligen bända, vid inträffande
förmonligare conjuncturer att silfver, i
annat fall, kunde erhållas för 120 skilling eller
deromkring, anser jag för min del lämpligare
att, med förändring i Utskottens Betänkande, i
detta afseende föreslå, det BancoUtskottet matte
varda upplåtit, att åt BancoFullmägtige gifva!
föreskrifter om uppköp af silfver efter sig fö-*
12
Den 2 Julii e.
re teon de omständigheter, hvarigenom möjligen
och afven troligen silfver kunde vid lämplige
conjuncturer, erhållas för bättre köp än 128
skilling, hvilka föreskrifter likväl icke borde
Riksens Ständers plena meddelas; kunnande med
fullt förtroende åt BancoUtskottet öfyerlemnas
detaillerne i detta arendes behandling. Då Utskotten
i Bilagan Lit. B. tillstyrka, att då metallisk
valuta blifvit ökad till det belopp att
två tredjedelar svara emot Bankens sedelstock
den tiden kommer att anses sorn den yttersta,
hvartill allmän utvexling af reelt mynt må
uppskjutas förekommer al uttrycket yttersta anledning
till den förmodan att någon modification
eller inskränkning i anseende tili reela fondens
belopp vid utvexlingstiden kunde vara i fråga,
som likväl vore betänkligt och icke bör medgifvas;
men hvad som i synnerhet förekommer
mig än märknings värdt är Utskott ens i särskilt
utlåtande, ineddelte tillstyrkande och förslag
till Stats-obligationers utfärdande, till fyllnad i
Statsbehof, hvartill Bankens öfverskott förme -  nas blifva otillräcklige. Oförmodadt har det
mig förekommit, både i afseende på sak och
ordning, att Utskotten afgifvit ett förslag, till
sina följder ett af de vigtigaste, som någonsin
hos Riksens Ständer kunna förekomma,
nemligen införande af Stats-obligationer med
5 procents ränta, då likväl Utskotten, icke med
beräkningar och motiverade tillstyrkanden upplyst,
att Statens inkomster nu icke mera förslå
till bestridande af Statens verkelige behof, utan
att tillgång annorstädes måste sökas. Det hade
väl varit i tillbörlig ordning alt sammanhang
Den 2 Julli e» mt
13
dermed, Utskotten framställt, de i förra tider
okände anspråken till biträden af Stats-medel
för Canal-anläggningar och allmänna företag,
öfver desse anspråk meddelt deras omdömen
och med jemförelse af i desse ändamål meddelte
tillstyrkanden af understöd till tillgångarne
till deras bestridande, framställt det ytterligare
uppkommande behofvet; detta har likväl icke skedt,
och Utskotten hade väl icke bordt förvänta, att
i en af Nationens vigtigaste angelägenheter,
Riksens Ständer skulle i förväg bifalla en inrättning,
utan sammanhang med tillstyrkande i
grund af anförde skäl, och utan att ens känna
till hvilka behof Stats-obligatione3-ne föreslås,
eller huruvida ifrågastaldte utgifter af nödvändigheten
påkallas, hvarom Utskotten icke något
Retänkande afgifvit. Jag förmodar att vid granskningen
af föreslagne behof, af den egenskap,
att de fordom icke ansetts tillhöra de verklige
Statsbehofven, Ridderskapet och Adeln fäster
en noggrann uppmärksamhet på följderne af ett
Skuldsättnings-systéme, som, visande sig i sin
början mindre betydligt och vådeligt, likväl otvifvelaktigt
skall öppna vägen för en fortfarande
National-skuldsättnjng hvarje Riksdag, på
kommande slägters bekostnad och genom föreslående
af nya anslag, derigenom, under fredens
lugn, hos oss införa en låneanstalt, som i
framtiden möjligen utsträckt, jemförelsevis, till
våra olika förhållanden, såsom i England, och
hvarifrån varnande exempel äro att hämta, skall
bereda detta fattigare Lands ofärd förr, än det
på resourcer rika England, der kämpande emot
undergång, Stålens Skuldsättnings-system sanno
-
4
14
Den 2 Juiii e, ni.
likt icke dess mindre bereder en icke aflägse*
Catastrophe jemte de menliga följder af ifrågastäklte
SkuldsättningS-systemer, sorn synas mi^ uppstå
i afseende på vår financiejlé ställning för framtiden,
anser jag, att äfvert betänklighet borde uppstå
till förslagets antagande, i anseende till de
omdömen hos våra grannar derifrån kunde ledas
om vår oförmåga; och hvad skola de vät
tänka om detta Lands national-styrka, som utan
all utländsk gäld och njutande Under fredens
lugn flere oafbrutna ymrtigä skördar, likväl icke
förmår af egne tillgångar bestrida allmänna behof,
annorlunda än genom Statslån dertill, och
hvad ansträngningar äro väl att påräkna i beliofvets
oell krigets stund, då tiligångarne, ehuru
ansenlige;, icke en gång under fredslugnet
förslå till de vanliga behofven? För min del
anser jag detta förslag, att genom Stats-oblitioners
införande, undergräfva National-förmögenheten
och skuldsätta kommande slägter, till
sin riktning och påföljder så vådeligt, att tendencert
derföre, som förflutne tid sig visat, bör
alfvarligen hejdas, med afseende hvarpå jag
vördsammeligen anhåller, att StatsUtskottets Utlåtande
om Statslån, som, skiljdt ifrån andre
Betänkanden särskildt kan behandlas, må, ut ari
dterrerniss afslas ; men skulle mot förmodan återremiss
deraf medgifvas, artser jag vid Betänkandet
böra anmärkas, att genom det föreslagne
upptagande af Lån för 3 procent, borttages Lånetillgångar
för de Lånbehöfvande , hvilket omdöme
afven sista Riksdag ingick i beräkning,
för deras afskaffande, hvarjemte emot Utskottens
förmodan att Låne insättningar för 5 procent
len 2 Julii e, m.
15
icke någonsin skulle komma att saknas, och ingen
fond för deras inlösande behöfvas, det
torde kunna invändas, att försigtigheten tyckes
bjuda en större varsamhet i delta afseende,
helst vid inträffande af oförmodade handels
- conjuncturer, cours - förändringar, krig ,
kanske en riksdagskallelse, hvar och en sannolikt
återfordrade sine insatte Capitaler, utan att
deremot svarande insättningar af andra, voro att
påräkna. Men, då jag nu tillstyrkt afslag på
Utskottens Utlåtande, i afseende på Stats-obli-*
gationer, får jag förklara det jag ansedt mig bora
söka upplysning om de nu sökte bidrag af
allmänna medel, och utyägarne till deras beviljande,
i ändamål att genom framställning deraf
söka ådagalägga att åtminstone de angelägnaste
fordringarne kunna uppfyllas, genom
sig företeende tillgångar, utan biträde af Statsobligationer.
Af Tabellen N:o 4, som är Utskottens Betänkande
bifogad, upplyses att Banquens Räntevinst,
till användande för ändamål hvarom nu
är fråga, uppgår till 1,096,398 R:dr under påföljande
fem år; att 572,700 R;dr äro reserverade
till användande af den å Odlingslånen ingående
lika summa under desse fem åren, äfvensom
der upptagne öfverskott af 26,921 R:dr,
utgörande en sammanlagd summa af i,6g3,iog,
R;dr till dispositioner; hvilken summa visserligen
synes otillräcklig till pretentionerne till anslag,
som lära uppgå till något öfver 3 Millioner
R:dr, men då desse påståenden skäligen böra ra»
battera», och å andra sidan af Bankens behåll»
16
Den 2 Julli e. m«
ningar, än ytterligare biträden synas mig bora
kunna meddelas, förekommer det mig icke vara
omöjligt att förena billiga fordringar med
tillgångarna. De af Utskotten föreslagne nya
Fastighets-lån, uppgående under de fem påföljande
åren till 766,g56 Rjdr, synas mig, med
förändring i Utskottens Betänkande, med all billighet
kunna tilläggas förenämnde Utgifnings och
Utlånings-fond, hvilken med tillägg af desse
756,g56, till förenämnde i,6g5,iog R:dr, utgör en
summa af 2,453,066 R:dr, sorn i det närmaste
borde blifva tillräcklig till de hos Utskotten begärte
Stats-anslagen; och då Bankens behållne
inkomster böra användas till Statens nytta, synes
det icke vara förenligt med Statens san.
na fördel att gagna några få med erhållande af
Bancolån å fastigheter som Utskotten föreslagit,
och deremot tillstyrka Statslån till fyllnad i Statsbehofven,
som deremot kunde förekommas genom
denna summas användande till allmänna större fö.
retag och anstalter; varande anspråk till Fastighets,
låns erhållande så mycket mindre billigt, som
genom större bidrag till afbrända Städer, Norrköping
och Borås m, fl., den föreslagne summan
till Fastighets-lån verkligen i egenskap af
Fastighets-lån till Städerne, till större del åtgår.
Skulle likväl, emot förmodan, förenämnde summa
af 2,453,o66 R:dr, ändock icke uppfylla de äskade
anslagen, så tillstyrker jag hellre till fyllnad
deri, någon större eller mindre del af det mindre
anslaget till silfverköp, utgörande i5o,ooo
R;dr årligen, eller på 5 år 750,000 R:dr, än att
Stats-obligationer må införas, sorn skulle genom
sina
Den 8 julli t, m.
gina skadliga följder föranleda till en icke
aflägsen förebråelse öfver ett förhastadt beslut,
och väcka nationens billiga missnöje och
ogillande af deras ombuds behandlingssätt af
detta ärende. Hvad angår de begärte anslag
af Bankens inkomster visar sig i första rummet
Götha Canal som, efter vanlig beräkning
af 3oo,ooo R:dr årligen, fordrar för fem
år i,5oo,ooo R:dr, anslag för Strömrensningarne,
100,000 R:dr årligen uppgår för fem
år till 5oo,ooo R:dr, hvarvid jag för egen del
hellre skulle önska att halfva Strömrensningsr.
nslaget finge tilläggas Götha Canal, dels i förhoppning
att genom fyllnad i framstållte behof,
ett slut derpå så mycket snarare vore att förhoppas,
dels derföre att om Strömrensningsanslagets
hälft begagnades till anslagets egentliga
föremål, vattuledningars beredande i Norra Pro.
vincerne till beredande af ved-tillgång till Hufvudstaden,
den andra kunde inställas, då nu genom
smärre gräfningar, i flere Rikets provincer,
den försätter den indelta Arméen, till arbeten
der använd, i ett beständigt dagsverkstillstånd,
tvärt emot Kneckte-Contractens innehåll,
hvarom jag förut denna Riksdag, ehuru
förgäfves, i detta RiksStånd anmärkning framställt.
Till förenämnde anslag, utgörande 2 millioner,
synas mig böra läggas 200,000 R:dr lånebiträde
till Norrköping, samt 100,000 R;drs
lån för Borås, 10,000 R:dr årligen i fem år
till ersättning för Södei Telje Bolag, som anspråkslöst
icke undandragit sig de största tipp
-
Bil, till Ridd. o. Ad, Prot, VI. Band. g.
«8
JPtn 2 Julii e. nu
offringarj tillsammans 5o,ooo R:dr, samt för
Trollhätte CanalBolag högst 100,000 Rsdr lån,
som derom lärer hafva sig anmält och med undantag
nf Hjelmare Slussverk åro de som aga
anspråk på biträden, hufvudsakligen upptagne
till beräkning 2,45oooo R:dr eller till den fö
renåmnde summa af 2,455,066 R:dr, som med
tillägg af Fastighets låne-tillgången, skulle af
Bankens behållningar kunna disponeras.
Beträffande åter Hjelmare Slussverk, så under
medgifvande af ett fortfarande understöd,
som förra Riksdagen beviljades, synas'med hänsigt
till Statens tillgångar de större bidrag nu
fordras icke kunna beviljas, då i stället förför*
ra Riksdagen begärte och beviljade lånbitråden,
frågan angår nu icke mindre än ny uppoffring
af mera ån en half million utan all ersättning
och någons deltagande då likväl en af Rikets
större städer, med nästgränsande trakt af vestra
Hjelmaren allena deraf skörda frukterne, och
det är fara värdt om ett gränslöst bifall lemnäs
till hvad som fordras, att i Hjelmare Slussverk
uppstår en ny Götha Canal, till anspråk och
Rikskostnader. Hvad som till biträde i detta
afseende nu kunde beviljas, kunde, om annan
tillgång saknas, bereda någon inskränkning i det
mindre anslaget till silfverinköp af 15o,ooo R d
ärligen, och får jag till närmare utveckling af
hvad jag så i afseende på tillgång, som föreslagne
anslag anfördt vördsammeligen bifoga
medföljande beräkning. Då jag, med tillfredsställelse
af Utskottens betänkanden inhämtat dera
oryggliga föresats ? att Banco- och Riksgälds
-
IXen g Julii f, m,
»*
sedelstocken ej skulle få öfverskjuta "0,000,000
R:dr, tror jag att Bancosedel-innehafyaren, i
detta förklarande och föreskrifterne om silfver—
inköp, till förstärkning af Bankens Silfverfond,
anser sig äga den trygghet för Bancosedelns bifoehållne,
om cj förbättrade värde, att nian
gerna medgifver användande af Bankens öfverskott
tili andra Statsbehof, till förekommande
af införande af Statsobligationer, sorn förr eller
sednare torde medföra en menlig inflytelse på
Banken, och verka till oreda och Bancosedelns
försämring. Slutligen förekommer ett ämne a£
mindre vigt, 3ivarvid jag gerna skulle undvika
fästa någon erinran, örn j ig icke ansåg min
pligt, såsom representant derom påkalla ett yttrande,
nemligen om den föreslagne förnyelsen a£
tvenne FilialDisconter i Götheborg oell södra
delen af Riket. Om de förr varande ännu exi«
sterade, skulle jag icke yrka deras indragande,
men vid nu varande förhållande, då Riksens
Ständer, varnade af förluster, förfiyttadt hela
Discontrörelsen till Stockholm, och emot förvaltningen
af denna Discontröj-else ej varit något
att erinra, förekommer det mig vara inconsequent,
om Riksens Ständer medförändring
i förra beslut, skulle denna Riksdag anse nyttigt,
hvad man förra Riksdagen, af erfarenheten,
fann vara skadligt, oberäknadt den mindre
säkerheten i penninge-förvaltningen, och vid
pröfningen för säkerheten till låns erhållande,
som torde inträffa vid aflägsna Disconter, mea
vid BancoDisconten icke äfventyras, hvarjemte
utom dessa äfventyr, hvarföre man onödigtvis
isig blottställer} det förekommer r/ug §o|U
Den 2 Jultt s. wi.
tionen icke skulle godkänna, att blott i ändamål
att låtta låntagares correspondance, Staten
eller Banken som är detsamma, skall göra en,
icke af nödvändigheten påkallad uppoffring af
omkring 16,000 R:dr för bägge Disconterne tillsammans,
till löner och arfvoden m. m. för Embets-
och Tjenstemän, som skulle Discontgöromålen
ombestyra. I sammanhang härmed får jag
emot förslaget af räntans nedsättning å Discontlån
till"5 procent, samt straffräntan till 8 procent, anmärka,
att det icke synes billigt att gynna Discontlåntagare
mera än andre att få en nedsättning i
räntan, under den lagliga, då ingen anledning är
att förmoda, det räntan, enskilte emellan nedsättes.
Dessutom blifver det för lånbehöfvande
ett misstag att tro, det dem derigenom i allmänhet
någon fordel tillskyndas, hälst det ofelbart
skall verka till minskade lånetillgångar för
Discont-lånsökande enär mångå säkra låntagare,
som ej kunna vägras begagna lånerättigheten,
utan tvifvel skola finna deras läkning uti, att
i afseende på den ena procenten, som på större
summor icke är obetydlig, äfven i förväg uttaga
allt hvad dem tillkomma kan, äfvensom under
medgifvande att straffräntan är allt för hög,
och kan billigt tåla nedsättning till 9 procent,
en sådan nedsättning likväl äfven skall minska
lånetillgångarne, emedan straffräntans obetydlighet
hindrar låninbetalningar å bestämda tider,
och med tillökning af lagsökningar, minskar inflytande
af förfallne lån till ny utlåning för
andra lånbehöfvande — hvad förslaget af Statsobligationers
upptagande, i afseende på mindre
creditivet angår, så enär utlåningssumman till
Dtrt i Julii *t m,
ii
Disconterne är föreslagen att okas med tre millioner,
synes i oförmodad händelse af behof,
att begagna mindre creditivet, tillgång dertill
icke saknas af denna ökade Discontfond, som san
nolikt icke kan lill fullt belopp begagnas. Med
afseende å hvad anfört år, anhåller jag vördsammeligen
att Stats- och BancoUtskottens särskildta
Utlåtande, som innefattar förslag till Statsobligationer
må afslås, samt att de öfrige framställte
anmärkningar må vid förmodad återremiss
af öfrige betänkanden till Utskotten få medfölja.
(Se bifogade Tabell).
N;0 2.
Herr Printzensköld, Axel:
Då jag fullkomligen delar Högloft. Utskottens
öfvertygelse om nyttan och nödvändigheten
deraf, att genom tydligare ordalag bestämma
tiden, inom hvilken TiondeSpannemålens uppsägning,
af så väl Räntegifvare, som Räntetagare,
bör ske, kan jag deremot ingalunda instämma uti
Utskottens åsigter, i fråga om förändring af den
del utaf 2 § i i8o5 års Författning, som stadgar
huru Räntegifvare, i afseende på uppsågelsen,
bör sig förhålla, i den händelse då Råntetagaren
år utom Häradet boende.
För att kunna nog tydligt ådagalägga det
misstag, som jag tror här ef Utskotten vara begånget
, torde det tillåtas mig att uppläsa nåmn-s
Vett g Julii e,
de så vidt den rörer förevarande ämne.
Den lyder sålunda: Ar Tionde- och Räntetagare
icke inom Häradet boende, ina Tiondeeller
Räntegifvare, sorn den förra om lefverering
in natura tillsåga vill, fritt stå, att denna
tillsägelse, når tionde och ränta tillhöra Landtoch
EcclesiastikStaferne, hos KronoFogden i orten
, men om den är MilitimStaten anslagen, hos
RegementsSkrifvaren, eller vederbörande UppbördsMönsterSkrifvare,
inom den fiöreskrifne
tiden anmäla, samt bevis deröfver taga, pa
hvilkens ansvar det sedermera bör ankomma,
att derom kungöra Tionde- eller Räntetagare!?.
Sjelfva ordalydelsen uti denna punkt tyckes
temmeligen klart gifva tillkänna, att ansvaret,
som der nämnes , åsyftar, icke Råntegifvaren,
utan vederbörande Tjenstemän, i händelse
af försummelse å deras sida, att kungöra Råntetagaren
om den skedde uppsågelsen. Motionairen
synes äfven hafva menat desse personer, då
han uti praemisserne säger, att den ifrågavarande
§. vål föreskrifver det en sådan tillsägelse ,
når Räntetagare bor utom Häradet, kan ske hers
KronoFogden eller RegementsSkrifvaren, hvilka
vid ansvar böra derom kungöra Räotetagaren;
men att, såsom orden lyda, detta ansvar hvarhen
finnes bestämdt, eller tiden derföre utsatt;
och jag styrkes så mycket (nera uti denna
min öfvertygelse, som både ansvaret för Tiondegifvaren,
derest han försummar att uppsäga
Spannemålen, och tiden inom hvilken sådant
bör ske, uti nu gällande Författningar åro uttryckligen
bestämde. Mig synes således, det
Den 1Z Julli e» m.>
föremålet för Utskottens Betänkande borde hafva
varit att föreslå: t:o inom hvad tid veder
börande
Tjensteman ålåge, att om den hos
hos honom skedde uppsågelsen underrätta Tiondetagaren,
och 2:0 det ansvar, hvartill han
kunde göra sig förfallen , i händelse sådant af
honom försummades; men alldeles icke att framställa
något förslag till ett föråndradt förhållande
emellan Tiondegifvare och Tiondetagare, då
denne sednare år boende utom Häradet, hvilket
icke eller af behofvet synes vara påkalladt. Och
då för öfrigt detta förslag, efter min öfvertygelse
till sjelfva sin princip år orättvist, emedan,
i händelse det vunne bifall, den ena
Råntegifvaren då ej skulle få tillgodonjuta samma
uppsägningstid som den andra , hvilket icke
lärer kunna stå tillsammans med den jemlikhet i
rättigheter och skyldigheter,som emellan lika medborgare
alltid bör med yttersta sorgfällighet bibehållas,
kan jag för min del ej bifalla denna
del af Betänkandet, hvilket jag a 1 Iså vördsamt
anhåller måtte till Utskottens ytterligare handläggning
återremitteras , hvarvid dessa mina anmärkningar
tillika torde iå medfölja.
N:0 5.
Herr von Qwanten, Carl:
Mig synes att Lag- och Allmänna BesvärsUtskotten
bordt göra mera afseende på den
välgrundade motion, som af Olof Janson från
Elfsborgs Län blifvit gjord , och innefattas i 1
punkten af Betänkandet, att sadan Kyrkoherden
ti
Ven 2 Julii e.
fått Bostållshusen sig lagligen tillsynta, h.n bör
utan Socknemärtnens deltagande dem underhålla,
I denna vigtig» fråga hafva Utskotten blott hänvist
till 26 C ip. 1 §■ ByggningaBalken, hvilken
§. gifvit anledning till många rättegångar, och
anse Motionairens rättmätiga fordran vara förklarad
i de orden: Vare han sedan skyldig
att hålla them vid makt med egen kostnad.
Detta lagrum kunde aldrig vrängas om stadgandet
voro slutadt härmed; men nu säger samma
Lag-§. vidare; att når the af ålder och bruk,
och ej af Prestens vanryckt förfalla, så skola
Socknemånnen them bygga och bättra på therns
kostnad Dessa båda lagrum stå i fullkomlig strid
mot hvarandra; och följden har verkligen varit
den, att uti ett Pastorat ett förfallet halmtak kostar
Församlingen nära 200 R:dr Banco, då under
rättegången Församlingen hänviste till de orden,
vare han skyldig att hålla husen vid
magt på egen kostnad och Pastor hänviste till
de orden i samma att Socknemånnen skola
dem bygga och bättra på therus kostnad,
när de af allder och bruk och ej af Prästens
vanryckt förfalla. Slutdomen fälldes efter denna
sednare mening, och skulle således all byggning
och bättring, hvarunder reparationer äfven
måste förstås, alltid komma att drabba För8amlingarne
, alldenstund husen ej förfallit genom
Prästens vanryckt. På sådant sätt skulle
aldrig dessa Dagens bud att Prästen skall hälla
dem vid magt med egen kostnad kunna åläggas
Prästen, ehuru når man jemför dem med
denna Lag-§., alla andra HusesynsFörordningar
och Lagar å Boställens byggnad och underhåll
Veu S Julii e. rn.
25
lande, finner man att andan af dem alla visar
Lagstiftarens mening varit den, att Prästen lika
med alla andra Boställsinnehafvare är skyldig
att på egen kostnad reparera och underhålla
sina hus. Sedan nu Husesyner enligt Betänkandet
hvart tredje år troligen komma att äga
rum, så får jag ödmjukast föreslå, attén tydligare
förklaring af denna jjj. må ske, för att undvika
det ej Socknemånnen må blifva ålagde att
reparera husen efter hvarje sådan syn, oeh
hvaruti tydligare må blifva utfördt enligt gällande
Författningar, huru långt Prästens skyldighet
att reparera och underhålla må sträcka
sig, äfvensom når Socknemäns skyldighet att
bygga och bättra skall äga rum, hvarigenom
många rättegångar torde kunna besparas _ det
kunde efter min tanka innefattas i desse tvenne
alternativer, att Prästen alltid reparerade, och
att Församlingens åtgärd aldrig vidtager förr
än byggnaden vore till reparation oduglig och i
anledning deraf borde nybyggas. I anledning
häraf begär jag återremiss på Utskottens Betänkande,
Nso 4.
Grefve Hard, Carl Gustaf :
Då en allmän författning ålägger Församlingarne
skyldigheten att vid Prestegården bygga
och underhålla’ så kallad tionde lada, och
således hvarje tillträdande Kyrkoherde är berättigad,
att en sådan emottaga, lärer icke någon
Kyrkoherde, utan autorisation af eu allmän
fi6 iSeu 1 Julli c. m.
författning, kunna från denna skyldighet befria
församlingen för längre, än sin tjenstetid; och
som det synes öfverflödigt att underhålla ett
hus, som icke begagnas och som lätteligen kan
tarfva nybyggnad under den tid, som contract
om Pastoralierne får räcka, hemställer jag till
Högloflige Utskotten, i fall denna anmärkning
föranleder till återremiss, om icke det borde föreslås
Riksens Ständer, att hos Kongl. Maj.t i
underdånighet anhålla om föreskrift derom, att
der Contracter om Pastoraliernes utgörande i
Spannemål äro för vissa år uppgjorde eller
framdeles uppgöras, Församlingen må, så länge
Contracterne gälla, yara befriade från skyldigheten
att underhålla tionde-lada, och berättigade,
att densamma efter godtfinnande disponera.
N:o 5.
Grefve Hård, Carl Gustaf:
Uti det upplästa Betänkandet föreslår Högloflige
Lagutskottet, att mål rörande dryckenskap
samt oloflig bränvins-minutering, äfven må
vid tillfälle af inträffande urtima Ting åtalas
och afdömas. Då Utskottet förut ansett, att
allmänna säkerheten icke torde äfventyra genom
ett några månader fördröjdt åtal af dylika
förbrytelser, finnes icke heller någon anledning
hvarföre de framför andra brottmål, som med
böter bestraffas, skulle vid urtima Ting handläggas.
Man skulle med samma skäl tillåta alla
måls upptagande vid inträffande urtima Ting,
D<W 2 t Julli e, m,
*?
och således göra TingsRätterne de' facto per
manente.
Frågan härom synes mig lämpeli
gen
kunna anstå tills LagComitéens förslag til!
Rättegångsordning kommer under granskning.
Utskottet har, efter min tanka, gått för
långt, då det ansett dryckenskap icke vid något
tillfälle böra från ansvar undantagas. Ofverlastande
är icke något brott, endast öfverträdelse
af ett godtyckligt förbud; ty med lika skäl kunde
en viss matordning föreskrifvas, och en öfverträdelse
deraf kallas brott. Att tillfredsställa
naturliga begär, då det icke sker på bekostnad
af någons rätt, bör icke kunna någon betagas,
först då, när det enskilta lifvets handlingar medföra
inflytande på det allmänna eller innefatta
störande af allas anspråk på ordning och säkerhet,
blifva de föremål för Lagstiftningen. I
följd häraf borde Öfverlastande inom enskildt
hus icke bestraffas, utan endast der offentligheten
medför allmän förargelse eller brott under
fylleri utöfva*. Minsta straffet borde drabba
den, som på vägar, gator eller vid allmänna
sammankomster är öfverlastad; ett högre den,
som i ett nesligt tillstånd åstadkommer förargelse
under Gudstjenst och det högsta den som i
ett sådant tillstånd begår brott.
Straffets skärpande för förnyadt fylleri, är
utan ändamål. Den som har aktning för opinionen,
låter af sjelfva åtalet rätta sig; den det
icke har, rättas hvarken af högre böter eller
stockstraff Lämpligare vore, att den, sorn af
28
t)e-n » Julii c. ut,.
fylleri gör vana, blefve af Presterskap et inför
KyrkoRåd eller Sockenstämma varnad.
Förvandlingen af böterne till fängelse vid
vatten och bröd synes mig obillig, och ännu
hårdare det stadgande, att hvem som helst kan,
emot böternes erläggande, förskaffa sig rättigheten
till arbete af en för fylleri dömd person,
som icke sjelf kan erlägga böterne. Derigenom
dömes den felaktige till en temporär
lif-egenskap.
Om straff-lagarne i fylleri-mål någonsin
uppfyllt sitt ändamål, att minska eller förekomma
så beskaffade förseelser, hade deras orättvisa
haft någon ursägt
nu äga de den icke,
då erfarenheten knappt lemnar exempel af en
enda derigenom förbättrad.
I fall af återremiss torde dessa anmärkningar
få dermed till Lagutskottet åtfölja.
Den 5 Julii f, m.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för elen 5 Julii
förmiddagen.
N:o i.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric'.
De constitutionella ordningafne hafva lika
såsom allt annat i naturen en bana för utveck.
lingen att genomlöpa, till uppnående af den
stadga, jag tror böra utgöra det samvetsgrannaste
syftemålet för Representantens verksamhet.
Öfvergången från enväldet till- de lagbundna
styrelseformerne, har alltid och allestädes varit
ett revolutionsverk, och det ligger i sjelfva sakens
natur, att den lagstiftning, som ifrån ett
sådant hastigt öfvergångstillfälle leder sitt ursprung,
måste innebära många brister, vållade
dels af tidsomständigheternas inverkan, dels af
svårigheten att i ett sådant ögonblick kunna
förese och ihågkomma allt. Ifrån denna natuiliga
orsak torde man äfven få härleda, att i
vår Statsförfattning det stadgande saknas, att
Konungens civil-lista vid hvarje Regentombyte
för hela Regeringstiden till summa bestämmes
och anslås; och det är ifrån denna Lagstiftningsbrist,
som den mindre behagliga händelse
nu inträffar, att den enskilte Representanten
framkallas uti en ställning, emellan tillfället, att
fien 5 Julli f\ mi
sorn StatsUtskottet behagat yttra, ådagalägga
underdånig vördnad och tillgifvenhet för en
älskad Konung, och samvetets röst som påminner
om Representantens pligt att framför
allt afse de representerades förmåga i bredd
med behofvets vigt vid beviljandet af ökade
Statsanslag.
Vid jemförelsen emellan anslagen för första
HufvudTiteln åren 1810 och 1818, tror jag
att man skall finna full anledning att fästa uppmärksamheten
vid dess jemt stigande ziffertal.
Herr Grefve von Essen har väl till Riksens
Ständer framställt, att de för Kongl. Maj;ts Hofhållning
anslagne 020,000 R;dr B:co befinnas otiliräcklige,
och att den uppgifne bristen skulle
utgöra omkring 100,000 R:dr B:co; men Herr
Giefve von Essen, hur icke ådagalagt att Konungen
i och för denna uppgifna brist vöre uti
något trångmål eller verkligt behof, och en så>
dan framställning [lärer också näppeligen kunna
göras , då man genom beräknandet af de 200,000
R:dr B :co, hvilka till Kongl. Maj;t årligen utgå
från RiksgäldsContoiret, med tillägg af5oooR:r
B:co. Konung Carl XIlI;s LifränteCapital genast
finner den uppgifne bristen betäckt, och dertill
ett öfverskott af ro5,ooo R:dr E:co. Då hvarje
Svensk man är ögonvittne till Hans Maj ts Konungens
enskilta frikostigheter, så visar det sig
tydligen, att den värde Motionairens framställning
om ett ökadt anslag för första HufvudTiteln
icke varit påkalladt af öfvertygelsen om bristan,
de tillgångar för Hans Majit, att bestrida de utgifter,
som dess Hofhållning erfordra. Då man
Dtm 5 Julli f. m.
st
dessutom tager i betraktande, att Svenska Folket,
utom de för Konungens Hofhållning anslagne
520,000 Födr, till samma ändamål erlägger
5000 R:dr årligen till meubler, till Hofstallet
hitintills 17,460 R:dr, utom de indelte
Räntorne, till Slottets Poliee, lysning och renhållning
i6,4ooo R:dr, ved och kohl för de
Kongl. Hofven 26,000 R:dr samt till Kungsgårdarnes
underhållande 28,000 R;dr; så finner man
att det Svenska Folket redan så ansenligen bidrager
till Hofhållningen, att jag för min del
anser det vara ganska betänkligt att bevilja något
Ökadt anslag.
Bibehållande af Kronans anseende har uti
motionen blifvit anfördt såsom anledning till bifall
för den, och det bör härvid icke finnas underligt
om begreppen, rörande fordringarne för
Kronans anseende konna vara delade Konungen*
Hof står. enligt a8 §., under Konungens
enskilta styrelse; kunnande Han alla beställningar
vid sitt Hof (Jter behag tillsätta och
derifrån afsätta', jag skulle tro att hvarken
Kronans eller Staten* anseende skulle komina att
lida, örn nödiga reformer uti den löntagande
delen af Hofvets Tjenstemanna-personal vidtoges
såsom utväg att, åtminstone i någon mohn
minska den uppgifna bristen för första HufvudTiteln.
Det måtte förlåtas mig, om jag tror att
520,000 R:dr böra kunna administreras på ett
sått, att de blefvo tillråcklige för sitt ändamål.
StatsUtskottet har bitrådt den tankan, att anslaget
synes otillräckligt såsom en oundviklig följd
af myntvärdets undergångna försämring, medi
32
Den 5 Julii f. m.
hvilket förhållandet likväl icke år annorlunda
nu ån för ii å 12 år tillbaka. Detta anslag
var för Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl XIII
tillräckeligt utan några enskilta tillgångar, och
om någon myntförsämring undertiden ägt rum;
så hafva också de ätliga varornes pris under tiden
betydligen fallit, och båda dessa omständigheter
gemensamt verkat högst ofördelaktigt å de Skattdragandes
välstånd. Statens verkliga anseende
bör i min tanka främjas genom beredandet af
den enskilt» välmågan och trefnaden. Det anseende
som vinnes genom en mera utsträckt
StatsLux, år för min, tilläfventyrs allt för inskränkta
fattningsförmåga, allt för problematisk,
och jag tager mig friheten, atti afseende derå,
åter upprepa, huru jag tror, att Statens åra,
Statens anseende i den mening hvarutur det sorn
oftast yttras, blott äro ord, dem folket ofta dyrt
betalar med hela frukten af sitt arbete och sin
möda. Jag har ifrån det inre af landet medfört
den öfvertygelsen , att Svenska Folket, uti
massa tagit, år i stort betryck; att dess utskylder
äro för stora till förmågan att utgöra dem;
att behofvet alfvarsamt påkallar lindring och ändring
uti ett genom sin ålder nu mera olämpligt,
och till tiden icke mera passande beskattningssått,
som drabbar jordbruket med sin största
tyngd. Så långe inga indragningar göras till
lindring uti de skattdragandes besvär, anser jag
mig icke tillståndigt, att samtycka till så beskaffade
förhöjningar å anslagen, sorn det ifrågavarande.
Jag inser fullkomligt hela obehaget af
min ställning vid detta tillfälle, jag föreser ganska
vål
Den 5 Julii f, m.
33
VÅ1 alla tydningar och misstydningar af mina beyekelsegrunder;
men då jag eftertänker huru jag
sjelf vid flere tillfällen påstått frimodighet och
Sjelfförsakelse böra vara ifrån Konungens Rådgifvare
oskiljaktiga egenskaper, så har jag vid
detta tillfälle icke kunnat tveka emellan känslans
och pligtens bud, då jag sorn Representant
finner mig påkallad, att högt yttra min öfvertygelse.
Det tillhör dessutom mitt sinnelag,
att hellre ustålla mig för klandret, i anseende
till den öfvertygelse jag hyser, ån att i tysthet
ogilla sådane åtgärder, till hvars bifall eller afälag
min röst varit offentligt påkaliad.
StatsUtskottets Betänkande upptager äfven
ett ökadt anslag af 5o,ooo R;dr B:co för Hans
Kongl, Höghet KronRrinsén, i anledning af Dess
höga förmälning och i följd af 1818 års Ständers
Beslut; men StatsUtskottet föreslår dessutom
en summa af 20,000 R:dr B:co till dea,
Kongl Prinsessans enskiidta disposition. Enligt
min öfvertygelse voro Hennes Kongl. Höghets
handpenningar inberäknade i den summa a£
5o,ooo Ralr, som af föregående Ständer anslogos
såsom en blifvande tillökning för Han»
Kongl. Höghets hofhållning vid tillfället af dess
förmälning. Jag anser mig derföre icke kunna
tillstyrka bifall till dessa 20,000 R:drB:co, och
jag fruktar härvid icke tydningen af en elak vilja
, då jag gör mig det säkra hopp, att detta
unga Furstliga par skall veta att igenfinna deri
Sanna hyllningen uti det samvetsgranna uppfyl
-
iffl, till Ridd. o, Ad, Fröt. Yl, Band. 5i
54
Dtn 5 Jalii /, m,
landet af den medborgerliga pligt) som ålägger
Representanten, att, så litet som möjligt, söka
göra sig behaglig på sina representerade medborgares
bekostnad. Då för Sveriges Drottning
gar något särskilt anslag till så kallade handpenningar
icke sedan den sednaste StatsFÖrfattningen
varit 1 fråga, så »ynes det mig icke vavara
i sin ordning, att erbjuda Hennes Kongl.
Höghet Kronprinsessan en agrement, som Riksens
Ständer icke funno sig i tillfälle att på
samma gång i underdånighet erbjuda Hennes
Kongl. Mejf Drottningen. Jag anhailer äfven i
denna del om återremiss af Betänkandet,
Vid frågan om befrielse för de Kongl. Hofstallet
underlsgde räntegifvare, att inni tura erlägga
deras råntehö, finner jag Stats Ut skut tet hafva
för högt beräknat det blifvande markegångspriset
å hö och halm, hvaraf jag befarar en påtaglig
brist i denna del böra blifva en följd.
Jag anser icke billigt att de till Kongl. Hofstallet
snslagne räntegifvare hårdare ån alla andra
deras veder likar bctungas> orh om en långvarig
orättvisa derutinnan ägt rum, att då Öfriga räntegifvare
inom Sveriges Rike, icke ägt att forsla
rånte-persedlarne utöfver 6 mils väg; så har
å afståndet icke något afseende blifvit gjort för
dessa under Kongl, Hof-Stallet skattskyldige,
hvilka jag anser böra alldeles befrias från ali
forssél-iön, då deras rån te-persedlar komma att
Utgå efter markegång. Jag anhåller älven i följd
häraf om återremiss utaf Betänkandet,
Sen 5 Julii f. mi
ii
N;o 2.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus i
Det kunde synas eftertänklig*, att fritt yttra
sig i en sek, som rörer en älskad oell vördad
Konungs interesse; men då denne Konung
år CARL JOHAN, hvars ädla och stora själ
5r så högt upplyFt öfver alla enskiita afsigter,
fruktar jag icke att blifva omildt ansedd, för det
jag höjer min röst, att hindra Förökandet af de
tyngder, som redan trycka, utan öfverdrift sagdf,
i allmänhet fattig© medborgare.
Vid 180g års Riksdag blefvo 1270,000 R:dr
änslagne för då värande Konungens Hofhållning,
En Ridderskapets och Adelns Ledamot
fann elg föranlåten att vid i8i5 års Riksdag
föreslå en tillökning af 5o,öoo R:dr, hvilka ock
af Rikets Högloflig© Ständer blefvo beviljade,
jemte 5oöo R:dr till underhall af meublerne på
Kongl, Slottet; så att Konungen derefter fick
årligen 525,ooo R:dr. Utom dessa anslag underhåller
Staten Konungens Stall och fournerar
Ved och kohl för Kongl. Slottet. Äfven vid
Sistnämnde Riksdag beviljade Ständerne Konungen
och Dess Dynasti 200,000 Riksdaler om åVet,
att everldeligen uppbära, såsom ersättning
för den del af Guadelouppska lösnings-summan,
Sonl blifvit använd till Rikets utländska skulds
betalning. Vidare har Kobgl. Majrt årligen booo
Riksdalers ränta på Konung CARL XIIl.s hemgifts-capital,
och StaMets underhåll upptager
StatsUtskottet till 28,000 R:dr. Hans Majestät
Den 5 Julii f, Tni
Konungen njuter således af StatsVerket årligen
6b8,ooo R:dr, oberåknadt hvad ved och kohl
kosta. Härvid bör tagas i consideration, att,
sedan K ron Prinsen fÖrmålt sig, Dess årliga anslag
af 100,000 R;dr nu föreslås att ökas till
170,000.
Om man sammanräknar hvad Konungen
hittills årligen uppburit af Staten, hvad
KronPrinsen hädanefter skall erhålla, och det
som Kongl. Prinsessan njuter och dertill lägger
Pv*nsionsStaterne elter Konung Gustaf lil, Konung
Carl XIII, dels såsom Konung och dels
såsom Furste, f. d. Konungen, trenne EnkeJtroPningar,
två KronPrinsar, en Hertig och
trenne Prinsessor; så uppkommer en så högst
b tydlig summa, att intet af naturen så vanlotMdt,
så futtigt, och på näringar så blottadt
Rike som Sverige, lärer så mycket contribuera
för sitt Konungahus.
Jag anser för en af
Nationens första pligter, den, att väldigt underhålla
sin Konungs Hof. Sjelfva Evangelium
bjuder: gilver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer;
men jftg tror att detta gifvande bör vara
relatift till dens förmåga som skall gifva, ty
ultra posse, nemo obiigotur. Och då jag med
fullkomligaste öfvertygelse tror att Nationens
krafter icke medgifva ett föröka dt anslag för
Konungen; kan jag ej tillstyrka bifall till StatsUtskottets
härom gifne förslag, och det så mycket
mindre, sorn Konungen har 64,000 RiksBancodaler
af Konungariket Norrige, hvilka
torde fy!'a bristen, om Svenska anslagen möjligen
icke skulle svara emot behofvet.
Dan 5 Julii fl m.
17
IsT; > 3i
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric:
Vid granskningen af de föreslagne Stafsanslagens
alla Hufvudtitlar, blifver det snart
sagdt en omöjlighet, att med den noggrannhet,
sorn vederborde, behandla ett så vigtigt åmne;
men då tvekan emellan ett ofullständigt arbete
och ingen åt ämnet lemnad uppmärksamhet, hos
Representanten icke kan få äga rum, så utbeder
jag mig, att få afgifva de hufvudsak ligaste
anmärkningar, hvartill jag funnit mig befogad,
förmodandes jag, att de i dessa ämnen mera
sak-kunnige icke iåra underlåta att fylla
bristen.
Under andra HufvudTitelns första punkt,
förekommer Stats-Utskottets framstållan, huru
vid frågan om tillökade löner för Justi tiaeRevisionen,
samt för Justitia? Canzlers Expeditionen,
tvenne Stånd bitrådt dessa tillökia löner,
samt tvänne Stånd ansett denna tillökning blott
för Justitiae Revisionen, men ej för JustitieeCanzlers
Expeditionen böra åga ram.
Under den för handen varande utarbetning
af en ny reglering för alla Statens Embetsverk^
kan jag ej tillstyrka oformlig beten, att undertiden
nya tjenstår tillskapas, hvilka vid den nya
Stits-regleringen kunde komma stt, uti ännu
betydligare nion öka IndragningsStaJen, och att
såmedelst motarbeta ett godt och nyttigt ändamåU
Jag hemställer derföre, om icke StatsUtb
38
Den £ Julli f. nt.
»kottet borde tills vidare afstyrka alla dylika
partiella regleringar.
Uti andra punkten tillstyrkes, att de arfvoden,
som tilt HofCanzlers-Embetets ombud,
till Tryckfrihetens vårdande i Landsorterne utgått
af 5o till 60 R:dr för hvarje sådant ombud,
borde å Stat uppföras. Jag kan för min
del icke finna att något sådant arfvode är lämpligt,
då jag föreställer mig, att Tryckfrihetens,
vårdande i en Landsort, bör innebära ett medborgerligt
förtroende, som bär bör förutsätta
högsta grad af bildning; oell tillika oberoende,
särdeles af ett så inskränkt arfvode, sorn 5o R:dr
Banco; jag anser det således böra utur Staten
alldeles försvinna.
Uti 3:dje punkten förekommer ett tillstyrkt
anslag af 1,11,2 R:drs tillökning på Medicinal-.
Staten för Ba,rnmorskors bildande; härvid framställer
sig för mig, huru som MedicinaiStaten
efter »820 års RiksStat redan upptager nära
65,ooo R:dr; det skulle synas mig, som detta
anslag borde kunna så fördelas, att derinom
funnes tillgång för de nu begärte 1,112 R;dr,
och att något mindre vigtigt föremål, som nu
tilläfventyrs medtager tiligångarne borde gifva
vika för det större; jag kan ej föreställa mig
gränsen för dessa beständigt begärte, och snart
sagdt lika lätt beviljade Statsutgifter, hvarigenom
anslagssuinmofne ifrån Riksdag till Riksdag
ökas uti en så förskräcklig progression. Jag
yrkar derföre äfven ändring uti StatsUtskottets
tillstyrkande af denna partiella Statsutgift.
Den g Julii f, m.
39
Ull 6:te pnnkten förekommer StatsContoirets
hemställan om öfverllyttande från 8:dehufvudtiteln
af 5 oo R:dr för döda kroppars besigtigande
till a:dra lmfvudtiteln, hvilket Stats -  Utskottet tillstyrker; äfven sorn summans ökande
till 5ooo R:dr. För min del finner jag att
denna utgift i anseende till sin egenskap af obe-<
stämd, helt och hållet tillhörer 8:de hufvudtiteln,
såsom innefattande extra ordinarie utgifter,
och kan jag ieke inse orsaken hvarföre
denna öfverflyttning bör äga rum. Jag föreställer
niig att den föreslagna tillökningen, till oooo
R:dr B:co, måtte grunda sig å de förra årens
erfärenhet, och jag kan således ingenting anmärka
emot sjelfva summans sålunda upptagande
i Statsanslaget.
Uti i7:de punkten förekommer en beviljad
löneförhöjning för ÖfverlntendentsCanzliet, hvarvid
jag äfven tar mig friheten begära StatsUt—
skottets uppmärksamhet af samma skäl, sorn jag
förr åberopat och alltid skall åberopa emot alla
partiella regleringar, under det den stora regleringen
med Embetsverken ännu är oafgjord»
Uti i8:de punkten tillstyrker StatsUtskoftet
att anslaget till skrifmaterialier och expenser,
samt ved och ljuspenningar för Collegierne m.
fl» publike Verk, måtte ifrån 42,54o R:dr ökas
till 5o,ooo; jag anmärker härvid och upprepar
hvad jag redan yttrat, att jag med största farhåga
emotser detta gränslösa beviljande af nya
Utgifter; det är med den största förundran jag
Uti Nationalrepresentation finner rösterne s,å
Ao
Sen 5 Julli fi m*
litet förenade, om att yrka hushållning och omtanka,
såsom ett medel, att göra de varande
Statsanslagen ipåhända mera än tillräeklige; då
deremot ett oåtérhållet bifall lill nya fordringar
utan tvifvel städse skola föda nya behof, hvilka
icke kunna fyllas utan de Skattdragandes ytterligare
betungande. Jag skulle derföre tro att
StatsUtskottet kunnat tillstyrka Riksens Ständer,
att erinra om nödvändigheten att sä hushålla
med de 42,000 R:dr, sorn till detta ändamål
äro ansjagne, att de ytterligare begärdte 8000,
kunnat vid detta tillfälle besparas.
Uti ig;de punkten behandlar StatsUtskottet
ett ämne, sorn intager en ej obetydlig plats
i Statsanslagets siffertal-, nemligen anslaget färdén
Utrikes MinisterStaten. StatsUtskottet anser
väj, att det allena beror på Kongl. Maj:t?>
att pröfva och förordna hvad beskickningar vid
Utrikes Idof, sorn kunna finnas nödige för Rikets
värdighet &c., och huruvida någon indragning
af hitintills, vanliga ministeriella poster,
genom Diplomatiska ärendernes besörjande,
af Chargé d’affaires skulle kunna äga rum. Jag
bestrider ingalunda denna det Höglofiige Statsutskottets
uppställning öfver ämnet; men jag
utbeder mig att derjemte få framställa, huru
som det år Svenska Folkets ostridiga rättighet,
ett allena genorp Riksens Sländer beskatta sig
sjelfve; att allena genom Riksens Ständer först
fatta ett omdöme, och sedan i följe deraf besluta
om Statsanslagens summor, hvarvid naturligtvis
kommit i öfvervägande en noggran,
pröfning af föremålens mera och mindre nöd
-
Den 5 Julii1/', nu
vänlighet; af nyttan utaf deras utsträckning,
afvågd med de olägenheter, som dessa utgifter
verka å de skattdragande, då icke fördelarne
å en annan sida åro så påtagliga, att de
motsvara det lidande, sorn tunga skatfhördor
alltid förordsaRa. Jag år således med StatsUtskottet
fullkomligt ense deruti, att inga föreskrifter
kunna eller höra gifvas Konungen, om
hvilka af de utrikes Ministerposterne, som böra
bibehållas eller ej, men jag tror deremot att
Riksens Ständer icke allenast med fuli råttig-r
het, utan äfven med fullkomlig säkerhet, kunde
bestämma, att Svenska Folket långt ifrån att
Vara i tillfälle, att för MinisterSiaten öka anslaget
icke för närvarande år i tillfälle, att för
detta behof bevilja mera ån 60,000 R;dr Hamburger
Banco.
KonungaRiket Norrige betalar till Utrikes
MinisterSfaten i ett för allt j5.,ooo R:dr Harnö.
Banco. Då nu Svenska Folket påtager sig fyra
gånger så mycket, synes mig att man äfven vid.
detta tillfälle icke undandragit sig, att bära största
tyngden.
Jag inser ganska val huru litet afseende
för det närvarande koTpmer att fästas vid dåtta
^litt andragande, men om jag ej fruktade, att
vara Prophet uti mitt eget land, så skulle jag
förutsäga, att den tid varder kommandes, då de
skattdragandes tillstånd må hända kan komma
att verksammare än nu, gifva sig tillkänna; och
det torde blifva mindre latt att bota det onda
sedan det fått uppnå sin hogsta höjd, än att i
48 Den ä Julli e> m4
tid genom ett fördomsfritt besinnande af vår s§
val politiska sorn oecononiiska ställning i förtid
mota ett öfyerhängande ondt. Sedan sista Regements-förändring
har Finnland och Pommern
blifvit afskiljde ifrån Sverige, hvarigenom våra
oecononiiska utvägar blifvit så ansenligen förminskade.
Jag önskade veta om StatsUtskottct
anställt någon jemförelse emellan Svenska Minister-lönerne
uti St, Petersburg, London och
Paris under den förra tiden och den närvarande.
Då Minister-aflöningarne alltid utgått i
Hamburger Banco, då varupriserna på de utrikes
orterne relativt till Hamburger Banco ick®
i min tro undergått någon betydlig förändring,
så skulle jag ej finna något skäl om dessa Miler-löner
nu äro betydligt högre än förr.
1; sj-ifva nödvändigheten af dessa höga dept
nitiska Agenter vidkommer, så kan jag ej
neka mig, att framställa en anmärkning, huru
jag ofta haft tillfälle att förundra mig deröfver,
att så angelägne och så dyrt betalte Embetsman
så länge kunna vistas utom sina stationer och
understundom hemma i landet , under ett fortfarande
åtnjutande af deras åtmindstone för
StatsYerket högst dryga traktamenten. Man skall,
härvid lätteligen, kunna vilja svara m.jg, att jag
häraf begriper lika litet, sorn oni jag skulle göra
samma anmärkning dervid, att man sett Lands—
höfdingar, som säkerligen under deras tjenstetid
vistats flere år utom, än inom sine Län. Jag
anmärker ytterligare, att jag aldrig sett iakttagas
att någon afräkning till Statens nytta uti
Minister-appointementer ägt rum, för sådan®
personer som förut på Stat ägt betydliga löner,.
r<tn 5 Julli f m*
43
StatsUtskottet har vid denna fråga velat visa en
sparsamhets-anda för det allmänna deruti, att
det synes hafva afslagit Ilegeringens begäran af
en ytterligare tillökning till Minister-Staten af
5o,ooo Riksdaler Hamburger Banco, på så sätt,
att Utskottet derutaf endast tillstyrkt en tillökning
af 10,000 Riksdaler Hamburger Banco;
men då Kongl. Maj:t vid denna sin proposition
tillkännagaf sig för åttonde Hufvudtiteln icke
behöfva mera ån 5o,ooo Riksdaler Banco i den
händelse Riksens Ständer beviljade den begärda
tillökningen för MinisterStaten, så har Utskottet
de facto tillstyrkt MinisterStatens ytterligare
ökande med dessa 5o,ooo Riksdaler, då
de på extra Utgifts-titeln icke blifvit minskade.
Jag fruktår, att man ännu hos oss icke gjert
sig tillräckligt bekant med de constitutionela
formernas fordringar; med de pligter som dess
rättigheter ålägga Representanterna; det är uti
Stats-anslagen, som Representationens hela magt
och styrka innefattas; det är vid deras bestämmande,
som det åligger Representanten att på
det samvetsgrannaste afväga nödvändigheten och
nyttan af en föreslagen utgiftj, då man aldrig
får åsidosätta att det är produeten utaf folkets
syett och möda sorn bestrider den,
I ,
I>et är vid Stats-anslagens bestämmande,
som Folkets Representanter äga att visa, om det
till Ministärens nit, skicklighet och drift äga fullt
förtroende, i hvilken händelse de kunna anslå
betydligare summor under öfvertygelsen af ett
för Samhället förmånligt användande , då i det
motsatta fallet de böra vara högst nogräknade
44
Den g Julii f. m.
vid beviljandet äfven af det högst nödvändiga;
__ Det ar endast och allenast på detta sätt som
Folkets Representanter med hopp oin framgång
Jeunna framtvinga nödvändigheten af en admini-,
stration, som ager förmåga, att med de inskränkta
medel som utan rubbning i Stats-borgarens
välstånd kunna erbjudas, uträtta det mesta möjliga
goda, som i Stats_Geconomiskt afseende aldrig
kan åstadkommas, utan det alla delarne
omfattande Statshushållnings-systeme, hvars saknad
hos oss icke numera lärer kunna motsägas.
Jag anhåller cm återreraiss af Betänkandet.
N;o 4.
Herr von Weigel, Chrijiian Ehrenfried:
Sedan det Höglpffige StatsUtskottet nu inkommit
med Betti 11 k anden, om den blifvande
S tats- regi e ringen, och deribland äfven under
andra Hufvud-titeln föreslagit de förändringar,
hvilka MedicinalStaten bör undergå, anhåller jag
att, beträffande den sednare, vördsamt få göra
följande erinringar.
Utskottet anför: ”Till medhjelpare för Provincial-Mediei
vid förrättningar pro tempore, då
antingen en Provincial Läkare dör, sjuknar eller
för ålder larfv ar biträde, eller då biträde pröfvas
nödigt i anseende till uppkomne farsoter,
har hittills blifvit bestådi: för 8 sådane medhjei
-
T) en 5 Jul t i f. m,
45
pare 77 Riksdaler 07 sk. 4 runst. och 8 tunnor
Spannemål lör hvardera; men som tillfälle
till Läkare-biträde nu mera icke bör kunna
saknas, sedan BataiilomLäkare vid alla Regementer
blifvit anställde, samt i anledning af
Kongl. Maj;ts derom afgifne nådiga proposition
och fleras motioner flere Provincial-Medici blifvit
antagne, anser StatsUtskottet nämnde löner
622 Riksdaler 8 runstycken med derunder be«J
råkrkade 64 tunnor desto hellre kunna indragas*
som, om vid något tillfälle en Provincial-Medieus
skulle behöfva biträde vid Låkarevården,
tillgång till den mindre betydliga utgift sådant
kan medföra, icke bör kunna saknas på andra
för Medicinalverket anviste anslag
I anledning häraf anhåller jag att få upplysa,
att enligt Kongl. Maj:ts Bref den 19 Oct,
l8j4, Provincial-Chtrurgen i Stockholms Lån,
hvilkens ständiga biträde Länet ej kan umbära,
njuter ett årligt arfvode af i5o Riksdaler af
denna fond; hvarföre således, om förut omnämnde
af Utskottet projecterade indragning bifalles,
ett särskilt anslag på Medicinal-Staten
torde böra uppföras till nämnde ProvincialChirurgs
lönande.
Vidare får jag anföra, att det obetydeliga
anslag, om hvilkets indragning nu år fråga, hittills
vål årligen kunnat lemna någon behållning
för Statsverket, emedan det aldrig blifvit anlita
dt , utom i sådane händelser, der inga andra
utvägar funnits, att förskaffa ett af omständigheterna
såsom nödvändigt påkalladt biträde åt
40
Den 5 Julli f, m.
ProvincialLåkare; men att en del af detsamma
likväl årligen utgått, och att för det närvarande
såtlane arfvoden åro beviljade för ProvineialMedicorum
medhjelpare, i Kopparbergs, Kronobergs
och Blekinge Lån, samt Philipstads
District af Wermlands Lån, af orsaker som ånhu
fortfara och bekiageligen ej så snart torde
komma att Upphöra.
Utskottet anser väl, att tillgång tili sådané
utgifters bestridande icke bör kunna saknas på
andra för Medicinalverket anviste anslag, meri
så mycket jag kan finna, åro de nästan alla af
den natur, att besparingar å deSamma aldrig
skola kunna uppkomma, med undantag af Titeln
till farsoters och sinittosamma sjukdomars hämmande
m. m., hvartill Utskottet hädanefter föreslagit
6000 R:dr årligen, och den till kostnaders bestridande
för besigtningar å döda kroppar, hvartill
3 ,000 Rplr årligen åro beräknade; hvilka
möjligtvis skulle kunna lemna tillgångar dertill.
Då detta likväl beror på omständigheter, hvilka
ej i förhand kunna beräknas, och det lika lått
skulle kunna hända; att sistnämnde båda anslag
kunde vid vissa tider blifva otillräckliga till och
med för deras egna verkeliga ändamål, så önskar
jag att få fästa HÖglofl. Utskottets uppmärksamhet
derå; för att, i händelse de kostnader,
som för ProvincialLåkares biträden hädanefter
kunna blifva oumgänglige, ej of besparingarna
på förut omnämnde Titlar skulle kunbestridas,
någon annan utväg att erhålla erforliga
medel dertill, måtte af Utskottet blifva
an vist.
Den § Julii m¥
47
Att Utskottet till indragning föreslagit 3,322
R»dr i3 sk. 4 r-.st, hvilka på nuvarande MedicinalStaten
fiunas* såsom en odisponerad årlig tillgång
upptagne, år en naturlig följd af denna
Stats förändrade reglering; jag får likväl i anledning
deraf anföra, att Kongl. Maj;t Uti Bref
den 12 Junii 1816, i nåder beviljat Kongl. SundhetsCollegii
Kammererare* i anseende till de honom
åliggande ansenligen ökade, trägne och ansvarsfulla
göromål, en årlig gratification af ioo
jR:drj hvilken af nu ifrågarande medel utgått,
och efter hvarje års fullbordadt bokslut blifvit
anordnad» Att tillgång måtte finnas lill utbe*
talande af denna årliga gratification äfven hädanefter
är så mycket mera nödvändigt, då
Kongl» Sundh. tsCollegii Kammererare ej åger
högre lön ån 54o R;dr årligen* 5'f T;r Spannmål
derunder inbegripne* oaktadt hins göromål
åro verkligen ganska mångfalldigä; något biträde
utöfver det af en Renskrifvare honom ej beståfj*
och hans egenteliga göromål erhållit en ytterligare
betydlig tillökning, igenom redovisningen
af de för besigtnings å döda kroppar Utgående
och inkommande medel hvilken före detta tillhört
Kongl. Maj.ts och Rikets StatsContoir mert
på Kongl. SundhetsCollegium blifvit öfverflyttad,
till följd af Kongl. Majifs förnyade Nådiga In•truetiort
för ProvincialLäkare i Riket.
N:o 5.
Grefve Hård, Carl Gustaf:
Höglofl. Statsutskott» t har ansett sig icke
kunna tillstyrka något afseende å den gjorda
48
Ben 5 Julii f. mk
hemställan cm tillökning i lönerne för 4 Hofa
RättsRåd i Götha HofRått, medelst anslag af
skillnaden emellan Assessors och HofRåttsRådslöner;
dels derföre, att besparing med Statens
medel vore af omständigheterna högt påkallad,
dels derföre, att en högre fullmakt icke skall
berättiga till annan lön , ån den Staten består
för innehafvande verkelig tjenste Det förra skälet
bör så vida gälla, att ingen onödig utgift
bör äga rum , och det senare synes hår ieke
kunna tillämpas, enär rättvisan fordrar ett lika
förhållande i afseende på löne-förmoner för
Embetsmin med lika värdighet och befattning.
Då Svea HofRått för 21 Ledamöter har 6
HofRåttsRåds-löner, men Götha HofRätt för
20 Ledamöter endast 4, ehuru i den förra endast
3 HofRåttsRåder åro Ordförander på Divisioner,
och i den senare 4, synes denna rättvisa
icke vara iaktagen.
En Ordförandes göromål åro hvarken mera
trägne eller mera maktpåliggande, ån en annan
Ledamots, men man har förmodeligen afsett,
att, då i detta fali den högre värdigheten
Vanligen medföljer en längre tjenstetid, densamma
också borde åtföljas af en större lön. Detta
synes mig ock så mycket billigare, som ulvägen för
en HofRättsLedamot till befordran utom verket
är ganskä inskränkt och i allmänhet lönerne
inom HofRåtterne, förenade med högst obetydeliga
extra inkomster, i förhållande till andra
Embetsmåns äro ganska små.
På
Ven ^ Julii f, m.
På denna grund och då den ifrågavarande
löneförhöjningen synes mig ganska obetydligt
det hela, hemställer jag om ieke StatsUtskottet
skulle finna skäligt, att tillstyrka bifall till Kgl.
Maj;ts i detta ämne meddelade Nådiga remiss.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 5 Julii
eftermiddagen.
N:o l.
Friherre Carpelan, Carl Mauritz'.
Frånvarande vid de discussioner, som hos
Höglofl. Ridderskapets och Adeln förefallit, föranledde
af Bevillningsutskottets föreslagne förändrade
Tariff för ut- och ingående SjöTullsafgifternes
beräknande, och således icke kännande
de anmärkningar, som dervid blifvit gjorde,
har jag trodt mig pligtig fästa Höglofl. BevillningsUtskottets
uppmärksamhet vid följande
förhållanden.
Herr Fornander har uti dess gjorda reserv
Bil, till Ridel, o, Ad, Prof. VI. Bandi 4;
50
Den 5 Juli t e. m,
vation äskat Tullens ytterligare nedsättande å
Kläde, Ylle, Bomulls- och Siden varor; deruti
instämmer jag för min del, ej allenast helt och
hållit, utan anser äfven till och med den af
nämnde Herr Fornander projecterade Tariffen
ändock för hög. Samma öfvertygelse hyser jag
likaledes om deri fixerade tullen å åtskilliga andra
effecter, hvarvid jag, vid en högst flygtig
öfversigt, synnerligast fästat mig vid följande:
l5 procent å Casimir, hvaraf i synnerhet
hvitt Casimir, såsom oumbärligt för MilitairaCivila-
och Gala-uniformer, synes mig nog dryg,
äfvensom 20 procent å Caffe- bönor; en vara
som vanan gjort till ett behof för alla klasser
af Svenska medborgare.
Tullen å Viner år bestämd till 25, 4o a
5o procent. Ehuru man borde förmoda alt ingen
Tullförsnillning å en sådan vara kunde
existera, utan i connivence med Tullbevakningen;
blir denna slutsats likväl högst felaktig då
man dels considererar den ofia öfvade plågseden
att på dertill lämplige ställen mer eller mindre
aflågsne från bevakningsorten, i öppna sjön
nedsänka vinfastager eller ock med båtar landsätta
dem, hvartill Gottländska localen åtminstone
år högst gynnande
dels ock åser den
under namn af Skeppsprovision tullfritt tillåtne
införseln deraf (äfvensom af Caffe och Risgryn);
oaktadt Kongl. GeneralTullstyrelsens hittills vidtagne
nitiska åtgärder, har den sig derifrån hån.
flytande betydliga Tullförsnillning icke kunnat
förekommas; men skulle någon möjligen kunna
flen g Julli t. m.
betvifla detta förhållande, får jag blott hånvis»
till Vin Import-Tabellerne vid Wisby SjöTullsKammare
, hvaraf tydligen skönjes att enda artikeln
Comniuninn-vin årligen på Gottland öfverstiger
hvad som blifvit af vin derstädes införtulladt
och införpassadt.
Att erlägga i5 å 25 procent för Plymer,
synnerligast 6trntfsjådrar som icke i Sverige
produceras, men dock äro ej allenast nog allmänt
brukade af det täcka könet, utan äfven
anbefallde att nyttjas till Generals, Landshöfdinge,
Presidents, StatsSecreterare och Hofuniformer;
samt att belägga aila slags infattade
pärlor med t5 å 20 procent, synes mig nästan
innefatta ett påbud att tullförsnilla slikartade
efi^cter, som kunna utan minsta svårighet
Undandöljasj då deremot en nedsatt Tull till 5
å 5 procent, gjorde
torde hända
att im
porteuren
ej ansåg det löna mödan undansnilla
Staten dess rättmätiga skårf,
I allmänhet betraktadt, synes mig effecter
af hvad art som hålst, hvilka med en mindre
volumineuse omfattning förena ett större värde,
böra med den lägfta möjliga tull beläggas
äfvensom jag tror att mindre tullförsnillning
uppkom deraf att alla öiner, utan undantag,
fingo vidkännas lika låg tull.
Genom sådana nedsatt» förtullningsprinciper
skulle Staten vinna flerfaldigt mera, både
med hänsigt till Stalsintradernes ökande, och
lagförbrytelsers undanrödjande. Dermedelst skul
-
s*
Den 5 Julii e. m,
le ock säkrast den af flere yttrade farhågan af
en
genom ett liberalare förtullningssystem
tilltagande försnillning — förekomma», som, åt»
minstone troligen, i alla fall, blefve enda tänkbara
försöket;
och som skulle vinna en ökad
garantie om strängare, mera ändamålsenlige och
på intet sått evasiva straff för tullförsnillaren
stadgades;
då, men ej förr, kunde man utan
en billig harm och utan åsidosättande af mensklighetens
kraf, se förbrytaren undergå sitt yälförtjenta
straff.
Om produktplacatet och andra prohibitiva
författningar för utländska importvaror hos os»
upphåfdes, skulle säkerligen derigenom Sverige
förberedas den, måhända, ån vigtigare förmånen
att tullen å vårt järn och andra Svenska
våsendtliga exportartiklar hos utlänningen äfven
nedsattes, likasom ock vår fragthandel,
derigenom uppmuntrades, synnerligast på Holland,
då deremot med våra nu gällande handelsstadgar,
våra medbröder, Norrmånnerne, kunna
begagna sig deraf, men icke vi sjelfve.
Vid Höglofl. Bevillnings-Utskottets meranåmnde
Betänkande, torde jag äfven få anmärka
att:
i) Den deruti föreslagne Juryn icke enligt
min tanka blir det åsyftade ändamålet motsvarig,
utan endast ländande till collisioner och
chicaner. Ej eller år det otroligt att, i anseende
till vårderingsmånnernes olika interessen
(ty värr nästan alltid enda drifijädern till men
-
Den S Juli» e4 mé
53
niskans handlingar) det lätteligen kunde hinda
att rösterne blefvo lika delte vid valet af Ordförande
som i en slik händelse således icke
blefve vald.
2) Anser jag ej eller de projecterade Auctionerne
åndamålsenlige, den lill deras verkställande
föreslagne minsta tiden af i4 dygn
efter första Kungörelsens införande i Stockholms
och Götheborgs Tidningar blir alldeles olämplig
på mera aflägsna orter som t. ex. på Gottland,
hvars postgång beroende af väder och
vind, vissa tider på året år understundom flera
månader afbruten, då deremot genom ett längre
fördröjande mera ömtåliga varor skulle äfventyra
att förskämmas.
5J Torde vårdett hejiämmande å diverse
utgående produkter, beråknadt, enligt Magistraternes
eller Måklarnes uppgifter efter olika orters
medelpris, icke alltid blifva den lämpligaste
normen. Såsom exempel, till styrka för
denna min tanka, har jag, i mitt förut under
Riksdagens lopp afgifna Betänkande, åberopat
den efter samma princip enormt förhöjde tullen
å Gottlåndsk kalk.
I sammanhang härmed vågar jag yttra den
öfvertygeisen att Gottland, i hänseende till dess
från det öfriga Sverige isolerade läge in. m.
åskar förändrade bevakningsanstalter och åtskilliga
exeptioner i allmänna stadganden, så vida
Tullintradernes säkra indrifvande förenad nied
dess handels bestånd och förkofran, ej skall
J)tn g Julii t. m.
åsidosättas. Månne ej Höglofl. Rikets Ständer
skulle finna lämpligt att, utan deras vidare hörande,
till Kongl. Maj.ts nådiga godtfinnande i
underdånighet öfverlemna att derom, enligt sig
företeende omständigheter förordna. Dessa mina
tankar ([endast alster af en varm fosterlandskänsla)
anhåller jag vördsammast måtte få bifogas
återreuiissen till Höglollige Bevillningsutskottet.
N:o a.
Herr von W eigel, Christian Ehrenfried:
Då jag nu anhåller, att till det Höglofl.
StatsUtskottets Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition om anslag till fullbordande
och underhåll af härvarande Veterinärinrättning
få lemna några upplysningar, sker
detta visserligen ej med förbiseende af den grundsats,
att det är ibland de mest maktpåliggande
skyldigheter af Rikets Ständer, att vid alla anslag
af Statens medel iakttaga den möjligaste
hushållning. Jag är tvertom om dess riktighet
fullkomligen öfvertygad, och borde således, i synnerhet
uti närvarande tidepunct, då, såsom Utskottet
anför ”behofven ökas men den Skattdra”gandes
förmåga att dem fylla deremot synes
”aftaga,” så mycket mindre försöka, att åstadkomma
någon ändring i Utskottets tillstyrkande;
men då jag har den öfvertygelsen, att vid uppgörandet
af det förslag uti ifrågavarande ämne,
hvilket Kongl. Majtt, till Rikets Höglofl. Ständer
låtit öfverlemna, all möjelig sparsamhet re
-
Ven 5 Julii é. m.
55
dan varit iakttagen, och att, om den nedsättning
deraf, som Utskottet föreslagit, skulle bifallas
, Inrättningens nyttiga ändamål uti hufvudsaken
skulle nästan alldeles förfelas, så har
jag ej ansett mig böra underlåta, att vid Utskottets
Betänkande göra några anmärkningar;
så mycket mindre, som jag med sann tillfredsställelse
funnit, att äfven inom Utskottet tankarne
rörande detta ämne varit delade; att i synnerhet
Herr Doctorn och Biskopen Wallenberg,
hvars upplysande reservation åtföljer Utskottets
Betänkande, ansett saken utur den, enligt
min tanka, enda riktiga synpunkten, och att
flere andra värde Ledamöter af det Höglofl.
Utskottet sig dermed förenat.
Innan jag likväl vidrör de hufvudpunkter
af Betänkandet, som angå sjelfva anslaget för
Veterinair-inrättningen , utbeder jag mig, att förut
få fästa Högh Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på ett yttrande, som förekommer
deruti, hvilket, enligt min tanka, låter befara,
att Utskottet vid behandlingen af detta ämne
möjligtvis skulle kunna haft ett mindre afseende
på den vidsträkta verkningskrets af Veterinairlnrättningar
i allmänhet och den nytta de i så
många hänseenden för ett Rike medföra, än saken
förtjenar ; eller att Utskottet åtminstone fruktat
den i Stockholm grundade sakna en sådan
bestämmelse; och hvilket yttrande så mycket
mera är af vigt, som den åsigt, hvilken legat
till grund för detsamma, ostridigt till Utskottets
beslut om anslagets nedsättning tyckes kunna
hafva medverkat lika sä mycket, som svårighe
-
Den g Julii e. m.
ten, hvilken Utskottet funnit, att anvisa de er--  forderliga medel dertill. Det heter nemligen uti
Betänkandet, och sedan Utskottet om lönerna
för practices och teoretices Lärarne sig yttrat,
”att dessa löner likväl blifvit tillstyrkte under
*det villkor, att undervisningen icke endast af”ser
Hästläkare-vetenskapen, utan att Boskaps”medicinen
i allmänhet blifver ett föremål för
”Lärarnes föreläsningar, såsom äfven varande
”för Landet af den allmännaste och största
”nytta.” På hvad sätt den tanka hos Utskottet
kan hafva uppkommit, att planen med den i
Stockholm inrättade VeterinairSkola endast af.
sett Hästläkare-vetenskapens spridande, känner
jag icke, men om ibland ”de flere till upplysningar
ledande handlingar, som jemte ritnin”garne
till projecterade byggnader m. m. Ut”skottet
säger sig hafva emottagit,” funnits de
underdåniga skrifvelser, som Comitterade uti
detta ämne till Kongl. Maj-.t afgifvit, så vågar
jag tro, att desamma ej kunnat gifva anledning
dertill. De upplysa tvertom, att den
undervisning, som vid härvarande Véterinairinrättning
skall meddelas, ingalunda bör inskränkas
till botande af hästens sjukdomar, skoning
m. m., oaktadt kännedomen derom och färdigheten
deruti äro för Hofslagaren och Djur-Läkaren
onekligen af lika så stor vigt, som hästens
värde vanligtvis öfverstiger det af de öfrige
husdjuren; utan att der bör undervisas uti natural-hi»torien
, anatomien m. m. af alla husdjur;
huru genom behörig skötsel, vård och begagnande
af dem , deras helsa kan bibehållas; huru
racerna kunna förbättras oell derigenom sjelf
-
Ven 5 Julii e% m♦
57
va djurens värde förökas; uti läran om de åkommor,
skador, sjukdomar och farsoter, för
hvilka husdjuren äro mest blottställde , eller hvilka
hos dem kunna förekoinmas och de deremot
af erfarenheten godkände säkraste kurmethoderna
; om de chirurgiska operationer, som i flere
afseenden företagas m. m.; samt att undervisningen
så inråttas bör , att ej blott Hofslagare
och DjurLåkare vid Inrättningen kunna danas,
utan att äfven andra personer, i synnerhet
Cavallen-Officerare, Possessionater och Landtbrukare
samt sjelfva MenniskoLåkaren, enär de
det önska, vid Inrättningen må kunna inhämta
allmänna eller grundeligare insigter, rörande
förut omnämnde för dem ofta ganska vigtiga
ämnen; af hvilket allt följer, att hvad Utskottet
föreskrifvit, såsom ett vilkor, och långt mera
ån detta, redan uti sjelfva organisationen af
Stockholms Veterinår-inråttning varit inbegripet
och att Utskottet således af förut omnämnde
handlingar, snarare tyckes kunnat hämta skål
för beviljande af hela det för Inrättningens underhåll
nödigt ansedde anslaget, än för dess
nedsättande. Denna inskrånta åsigt vederlågges
dessutom ganska bestämdt af de berättelser om
Inrättningen, som finnas införde i Stockholms
Post- och Inrikes Tidningar för de båda sist—
förflutne åren, och hvilka uti ingressen a£
Betänkandet äfven åro åberopade.
Beträffande sjelfva Betänkandet för öfrigt
så an fores, i afseende på den till Inrättningens
fullbordande nödigt ansedde anslagssumma, ”att
Utskottet väl trott sig finna, alt för en Ve leri
-
58
Den 5 Julii e» m,»
närinrättning af den större omfattning, som är
föreslagen för den i Stockholm grundade, de
byggnader, hvaraf Inrättningen sig nu begagnar
icke äro fullt svarande i det hela mot planen
och det utrymme, som localen erbjuder; oaktadt
det nödvändigaste redan är vunnit genom
lämpelig Stallbyggnads uppförande m. m, men
att Utskottet ock vunnit den förhoppning, att
det af Kongl. Maj;t och Rikets Ständer åsyftade
ändamål skall vinnas med mera inskränkta
bidrag af Staten, än deni Kongl. Maj:t på grund
af särskilte Comitterades uppgjorda förslag äskat;
hvilken inskränkning Utskottet desto hellre tror
kunna äga rum, utan menlig verkan på hufvudplanen,
Veterinair-kunskapens tillväxt, sorn Veterinärinrättningen
i Skara uti dess nu varande
skick lemnar ett icke obetydligt bidrag till kun_
skapens spridande; hvarföre Utskottet ansett sig
ej kunna bevilja det till inrättningens fullbordande
äskade anslaget, utan att dermed lärer
böra uppskjutas till en annan tid, då tillgångarne
kunna medgifva en sådan kostnad, samt
att imellertid, derest icke något annat Kronans
hus dertill skulle för ändamålet anvisas och begagnas,
hvartill Utskottet förmodar tillfälle ej
saknas, Inrättningen med de dertill redan upplåtna
lägenheter kunde fortsättas.
Hvad sålunda rörande de ännu felande lägenheters
anskaffande af Utskottet blifvit föreslaget,
finner jag visserligen likaledes trara den
bästa och minst kostsamma utväg dertill, och
skulle till alla delar åtnöjas dermed, om hvad
Utskottet förmodar, yore säkert, att något annat
Den 5 Julii e. m*
59
passande Kronans hus kunde åt Inrättningen
upplåtas; men då ut v ägarn e dertill ännu, åtminstone
för mig, äro okände, så nödgas jag
hos Högloflige Ridderskapet och Adeln anhålla,
att Utskottets afstyrkande af anslag till Nybyggnad
ej måtte bifallas, innan Utskottet bestämdt
hunnit uppgifva de lägenheter, som i
dess ställe för inrättningen kunna upplåtas; och
får såsom skäl för denna min vördsamma anhållan
framställa de olägenheter, hvilka för inrättningen
skulle uppkomma, om möjligtvis både
anslaget till Nybyggnad och det omnämnde upplåtandet
af någon annan passande lägenhet i dess
ställe skulle uteblifva.
Det är väl sannt, att, såsom Utskottet säger,
genom uppförandet af Stallbyggnad, Smedja
m. m. redan det nödvändigaste är vunnet; men
lika sannt är, att det sorn återstår, är lika oumbärligt;
och flere af Utskottets Herrar Ledamöter,
som gifvit sig den möda, att undersöka förhållandet
på stället, kunna intyga, att utöfver
nämnde byggnader, allt det öfriga, som af inrättningen
kan begagnas, består endast af en
gammal byggnad af träd, hvilken dessutom ej
länge, och åtminstone icke utan förnyade kostsamma
reparationer kan bibehållas uti det någorlunda
försvarliga skick, hvaruti den nu befmnes,
efter en företagen reparation; att uti denna
byggnad, bredevid den i detta afseende ej
sunda anatomie-salen, man varit nödsakad, att
uti trenne små rum sammanpacka inrättningens
vu varande elever; att utrymme saknas att hysa
flere; att det så kallade auditorium varit för litet
6o
Den 5 Julii c. m.
för att kunna emottaga alla dem,som redan infunnit
sig, lör att afhöra Ofver-Direeteuren Norlings
föreläsningar, hvilka han derföre varit nödsakad,
att ofta hålla uti det större sjukstallet, som likväl,
utom utrymmet, saknar allt hvad till ett auditorium
erfordras; att Inrättningens Bibliothek
och samlingar, hvilka likväl, så mycket ske kan,
ständigt böra förökas, nu mera knappt rymmas
uti de tvänne dertill tillgängeliga mindre rum;
att Doctor Retzius, som tills vidare lörestått
den theoretiska Lärarens befattning vid Inrättningen,
val bor derstädes, men att han har blott
en kammare att disponera, som ej är större än
en vanlig betjentkammare, och att Inrättningens
Föreståndare, hvars närvaro vid Inrättningen är
af så mycken vigt, har varit nödsakad, att emot
hyra förskaffa sig bonings-rum utom, Inrättningen,
Att, oaktadt alla dessa ofullkomligheter,
Inrättningen kommit i gång, och kunnat vinna
det förtroende, den här i Staden redan
äger, och att Inrättningens Lärare hittills villigt
underkastat sig de deraf för dem uppkommande
svårigheter, bör endast tillskrifvas deras verkliga
iiit för Inrättningens uppkomst, och hoppet,
man har trott sig kunna hysa, att Riksens
Högloflige Ständer, som förut, men i synnerhet
under det sednaste Riksmötet, så tydeligen uttryckt
deras önskan, det måtte Kongl. Maj:t i
nåder låta vidtaga alla åtgärder till Veterinärvettenskapens
befrämjande, äfven icke skulle afslå
medel till nämnde ofullkomligheters snara
afbjelpande. Men sådant kan förhållandet likväl
ej länge förblifva i händelse Inrättningen
Dtn 5 Julii t, m.
6t
skulle fortfara uti dess nu varande ofullkomlighet;
och detjir att befara, att ledsnaden, som
deraf bör uppkomma, hufvudsakligen grundad
på omöjligheten, att under sådane omständigheter
kunna antaga flere Elever; att öfver deras
flit och uppförande kunna hafva den erforderliga
tillsynen, och att, oaktadt all använd
tid och möda, kunna hoppas, att, med bibehållande
af deras moralité, kunna tilldana nyttiga
medborgare, skall troligen komma, att hos Lärarne
med tiden väcka den önskan, att snarare
få återgå till andra befattningar, der åtminstone
ej oöfvervinnerliga svårigheter hindra dem att
blifva nyttiga. Att ett sådant förhållande, i
händelse det skulle inträffa, ej skulle synnerligen
bidraga att befrämja det föremål, hvilket
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer åsyftat, Veterinär-kunskapens
tillväxt, torde ingen vilja bestrida.
Jag åtminstone för min del kan ej annat
än frukta, att det skall hafva en menlig
verkan derpå och kan äfven ej dela Utskottets
tanka, att det bidrag Veterinär-Inrättningen i
Skara i dess nu varande skick lemnar till Veterinär-kunskapens
spridande, skulle kunna till
en del göra de för Stockholms Inrättning af
Utskottet föreslagne inskränkningar mindre känbara.
Till bevis härå må det mig tillåtas anföra,
att det hufvudsakliga skälet, hvarföre en
Veterinärinrättning för Stockholm af Kongl. Majit
blef bifallen, var omöjligheten, att kunna bi inga den
i Skara till den fullkomlighet, som en centralanstalt
af detta slag för Riket bör äga. Veterinärinrättningen
i Skara skall alltid stå qvar,
såsom ett hedrande monument af medborgerlig
-
62
Den 5 Julii t. ntå
het, både hos dess stiftare och hans efterträdare
, hvilka med ospard möda och egna
uppoflringar anlagt och bibehållit densamma.
Den har medfört den verkan, att Veterinärvetenskapen
här i Riket blifvit idkad, förr änden
hunnit anses vara af den vigt, att den borde
fästa Kongl. Maj;ts och Rikets Ständers uppmärksamhet.
Den skall ock för framtiden medföra
den nytta, att 7 elever kostnadsfritt för
Staten der årligen underhållas och vinna en underbyggnad,
som gör, att de sedan på kortare
tid och med mera framgång vid Stockholms inrättning
skola kunna fullborda deras återstående
utbildning och att tvenne Lärare der sysselsättas
och underhållas, som vid skeende afgång
af de i Stockholm varande, blifva att tillgå, för
att befordras till dessa vidsträcktare Lärarebestållningar.
Men af samina skäl, som hindrade
att Inrättningen i Skara kunde påtänkas, såsom
en blifvande centralanstalt för Riket, och hvaribland
hufvudsakligen må nämnas; att antalet
af de hästar, som årligen kunna komma under
Inrättningens behandling i Skara, ej svarar emot
behofvet i afseende på undervisningen; att, i
följd deraf, äfven öfning i skoningen och i synnerhet
i skoningen af hästar med sjuka eller
förderfvade hofvar, der ej skulle kunna vinnas,
om ej under en längre tid, ån den, hvilken
Eleverna vanligtvis önska, att vid en sådan inrättning
tillbringa; att Elevernas bildning således
der ofta måste blifva ofullbordad och att,
når de sålunda halfbddade lemna inrättningen,
för att i egenskap af Hofslagare och Djurläkare
i Provincerna biträda, de ofta ej kunna för
-
Den £ Jiilii e.
63
värfva sig ortens förtroende, utan snarare bidraga
att nedsätta sjelfva vetenskapen, uti deras
tanka, hvilka dem om biträde anlitat; hvaraf
fy värr redan nu hår och der exempel ej
torde saknas; af samma skål, hvilka ock förmådde
ÖfverDirecteuren Norling, år 1819, att,
efter skedd tillfrågan förklara, så myckt-t det
ock för honom vore påkostande, att förringa
vårdet och skilja sig ifrån en inrättning, vid
hvilken , utom vänskapliga förhållanden och allmänt
förtroende i orten, nedlagde mödor oell
uppoffringar fästade honom, att Skara inrättning
aldrig, äfven medelst betydliga understöd
af allmänna medel, skulle kunna blifva centralanstalt
för Riket och att åtaga sig tillsynen och
ledningen af den inrättning, som af sådan anledning
för Stockholm måste påtänkas; af samma
skål skall ock dei bidrag inrättningen i Skara
kan lemna, till Veterinärvetenskapens spridande,
aldrig kunna anses af betydligt värde,
om denna inrättning ej kommer i förhållandet
af en Filialinråttning till en i Stockholm befintlig
större och fullkomligt organiserad Central.
Veterinärskola.
Beträffande det årliga anslaget till Veterinårlnråttningens
underhåll, har Utskottet ansett
sig böra tillstyrka den af Committerade för
ÖfverDirecteuren Norling föreslagne lönen, men
har detemot föreslagit i stället för den theoretiska
Läraren med en årlig lön af 1000 R:dr,
sorn uti förslaget år upptagen, 666 R;dr 02 sk.
i årlig lön för en tbeoretisk Adjunct, och detta
under förmodan, ”att Inrättningens Förestån
-
G.J T) en 5 Juli i e, m.
”dare blifver i tillfälle, att äfven i den tbeo”retiska
delen af vetenskapen lemna undervisning/’
Denna förändring kan jag likväl för
min del ej anse annat ån högst skadelig för Inrättningen
och åberopar såsom skål dertill, hvad
jag förut anfört, rörande den vidsträckta verkningskrets
, som Veterinärinrättningen äger och
den del af Herr Biskop Wallenberga reservation ,
som vidrör detta ämne. Det torde deraf tydligen
upplysas, att en theoretisk Lärare för Inrättningen
är lika oumbärlig, som den praktiska;
att den praktiske Lärarens tid och arbetsförmåga
åro af de honom dageligen åliggande göromål
så upptagne, att han ej kan åtaga sig , att derutöfver
ännu biträda vid den theoretiska undervisningen;
att den theoretiska Lårarenför sin del
äfven år fullkomligen aysslosatt igenom den undervisning
han lemnar Eleverna, och af egne arbeten
uti den del af vetenskapen , som tillhör hans
befattning; att han på intet sått bör betraktas
såsom ett påråknadt biträde för practices Läraren,
utan såsom en egen och för hela Inrättningen
lika nödvändig Lärare ; och att dessutom
den fallenhet som fordras af den , som praktiskt
skall utöfva Veterinair-vetenskapen, och som
skulle göra honom skickelig att vara Adjunct åt
den praktiska Läraren , ej bör hos honom förutsättas;
att till bestridande af hans tjenstebefattningar
erfordras grundeliga och vidsträckta
kunskaper uti allt hvad en Läkare i allmänhet
bör kånna och dessutom ännu uti det, som tillhör
Djurläkare-vetenskapen särskilt; att för
honom ej någon möjelighet finnes, att förskaffa
»ig
Hen 5 Julii e, m'.
65
sig inkomster utöfver lönen , åfvensom hvarken
för honom eller den praktiska Läraren ferier inträffa,
och att således den för honom projecterade
årliga lönen ej bör kunna anses annat, än
ganska måttligt beräknad.
Det föreslagna årliga arfvodet af 535 R:dr
l6 sk. för en Pensionär, som uti Förslaget upptages,
har Utskottet ej ansedt sig böra tillstyrka.
Utskottet anför uti detta afseende; 5’att då
”dermed egentligen åsyftas, att tilldana en skick”lig
person, som kunde vid Inrättningens nu
”varande Föreståndares afgång emottaga dennes
”befattning, Utskottet icke kunnat tillstyrka det-,
”samma, emedan med säkerhet bör kunna för”väntas
, det någon af de öfrige vid Inrättningen
anställde personer skola, genom enskild
”omtanka, vinna den kunskap, insigt och erfarenhet,
att vid Föreståndare.tjenstens ledig—
”het han kan till denna befattning vinna be*
fordran.”
Äfven emot denna del af Betänkandet har
Herr Biskopen m. rn. Wallenberg och med honom
flere Ledamöter af det Höglofl. Utskottet
sig reserverat och enligt min tanka, med största
skål då endast, genom denna Pensionärsbeställning
, säkerhet kan vinnas, att undervisningen
uti den praktiska delen af Veterinär-vetenskapen
kan bibehållas uti en oafbruten gång.
Det finnes nemligen 2,‘ne praktiska Lärare-beställningar
hår i Riket, den ena i Stockholm och
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. VI. Band. 5
66
Den 5 Julii <?. ni*
den andra i Skara, och om någon ledighet
uppkommer vid en af dem, igenom Lärarens
sjukdom, andra förhinder eller dödsfall, hvarifrån
skall en skicklig person tagas för tjenstens
bestridande och tillsåttanke ? Utskottet
förmenar, att de böra finnas ibland de öfriga
vid Inrättningen anställde personer. Men
hvilke åro dessa personer ? Utom theoretiees
Läraren finnes der ju inga andra än MåsterSmeden
, Elever och Stalldrängar. Att theoretiees
Läraren ej med säkerhet bör kunna påräknas,
såsom ett biträde för praktices Läraren, har
jag redan fö»rut sökt ådagalägga ; mycket mindre
bör han således kunna vara bestämd, att ikläda
sig praktiska Lärarens skyldigheter , helt och
hållit, temporärt eller ständigt; och om han äfven
händelsevis skulle äga de erforderliga egenskaper
dertill, hvem skall då genast blifva theoretisk
Lärare i hans ställe ? MåsterSmeden och Stall -  örängarne kunna naturligtvis ej heller påtänkas
dertill; och det år således endast ibland Eleverna,
som ämnen till praktiska Lärare vid Veterinärinrättningen
skulle kunna uppsökas. Men
beträffande dem får jag anhålla, att få fästa
Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå , att det hör till Veterinärinrättningens
organisation, att till Elever för blifvande
DjurLåkare ej andra personer vid Inrättningen
få antagas, ån sådane , sorn redan åro eller vilja
blifva Smeder; dels, på det att blifvande
DjurLåkare ej måtte få en blott theoretisk kunskap
uti den vigtiga delen af deras befattningar, skoningen;
dels på det de malte hafva lärt ett
Den 5 Julli e. nr.
67
handtverk , hvarmedelst de kunna föda sig, utan
att kunna vänta betydliga löner på stat, och
utan att behöfva åtnjuta för dryg betalning för
det Låkare-bitråde, de komma att lemna; att då
sökande till dessa Elev-platser således sällan
torde finnas ibland de mera bildade folk-klasserna,
hvilket äfven i allmänhet derföre bör önskas,
emedan den praktiska utöfningen af Veterinär-konsten
är af den besvärliga och ofta motbjudande
beskaffenhet, att den vid ett beqvämare
lefnadssätt och mera bildade sällskapskretsar förut
vane ynglingen svårligen skall kunna med trefnad
sig densamma åtaga och på ett sådant sätt fullgöra,
som det allmännas nytta kräfver, och att
högre bildning hos dem, som blifva till Elever
vid inrättningen antagne, således ej kan förutsättas.
Och då det deremot ej tyckes fordra något
bevis, att den praktiska Läraren vid en Veterinärinrättning
bör äga en grundelig , vetenskaplig
underbyggnad, och att han, i likhet med
den theoretiska, bör innehafva nästan alla de
kunskaper, som en Läkare i allmänhet bör äga
och derutöfver dem, hvilka tillhöra Veterinärvetenskapen
särskilt, jemte fallenheten och de
färdigheter, som erfordras, för att praktiskt utöfva
den och deruti undervisa; så följer ock,
att om icke någon person särskilt dertill vid
Veterinärinrättningen danas, hvilket med den
föreslagne Pensionären är åsyftadt, inga skickliga
ämnen vid inträffande ledigheter till practices
Lärare-beställningarne kunna med säkerhet vara
att tillgå; och att, i följd deraf, vid inträf
fande af en sådan ledighet, antingens Inrättningens
verksamhet på flere år skall komma att
Den 5 Julii e. m.
afstadna, eller att man skall blifva nödsakad,
att utifrån införskrifva en skickelig person till
ledighetens fyllande. Att ett sådant förhållande
nu redan äger runi, får jag tillika anmärka; emedan
ÖfverDirecteuren Norling ännu i egenskap
af Föreståndare och praktisk Lärare har
tillsynen och befattningar så väl vid Inrättningen
i Stockholm, som i Skara, och utan att ju
förr dess hellre en Pensionär antages, skall den
person saknas , som skall kunna blifva hans ef -  tertradare i Skara, i händelse han sjelf skulle
stadna för alltid qvar vid härvarande Veterinärinrättning.
De göromål som vid denna sednare
förefalla, äro dessutom så mångfalldiga att, om
der icke finnes någon till biträde för den praktiska
Läraren, som kan vara tillstädes när han
är hindrad att vara närvarande, desamma ej med
behörig ordning skola kunna skötas; hvilket äfven
är ett skäl till antagande af en Pensionair
så snart ske kan.
Emot en MästerSmeds och Stalldrängars antagande,
samt det dertill projecterade anslaget,
äfvensom emot anslaget till arrenderande af erforderlig
betesmark, har Utskottet ej haft något
att erinra, men har deremot ansett sig desto
hellre böra föreslå inskränkning ”uti det äskade
”antal fri-elever, ifrån 16 till 8, som det skall
?,vara att förmoda, att enskilte, som åstunda
”inhämta kännedom af Veterinär-vetenskapen,
”ofta skola finnas villige, att sådan afgift erlägga.
”
Beträffande denna af Utskottet förmodade
Den 5 Julii e« m$
69
tillgång på Elever utöfver deni, som på Statens
bekostnad underhållas, har erfarenheten hittills
lärt, att väl en och annan yngling kommit till
Stockholm för att såsom Elev antagas, men
alltid med den önskan, att snart på en FriElevs
plats få förflyttas; och då detta ej låtit
sig göra och de fått veta, att 5 å 4 års vistan -  de vid inrättningen erfordras, för att till pålitlige
DjurLäkare kunna danas, desamma då efter
någon tids förlopp och förspillande åter lernnät
Inrättningen. Det låter ej heller gerna tänka
sig, att hädanefter manga enskilta personer
skola finnas, som vilja anslå de 5oo R;dr, sorn
in alles ungefär erfordras för en sådan underyisnings-curs.
Men det är deremot säkert, att
ett antal af minst 16 Elever nödvändigt vid Inrättningen
måste finnas, om undervisningen der.
städes skall kunna i behörig ordning och på behörigt
sätt meddelas, hvarföre det ej tyckes vara
rådligt, att endast anslå underhåll för 8, och
att för de öfrige erforderlige 8 räkna på möjligheten
, att de hädanefter på egen bekostnad kunde
komma att sig infinna, så mycket mindre,
som de flesta af Rikets Provincer, oaktadt de
anstalter flere HushållsSällskaper redan vidtagit,
för att afhjelpa behofvet och flera af Arméens
CavalleriRegementer ännu sakna påiitelige
Djur- och HästLäkare, äfvensom pålitelige
Hofslagare ännu på ganska få ställen af Riket
finnas bosatta och dessa bristers snara afhjelpande
äfven tyckes vara ganska angeläget.
Om undervisningen skall uti behörig ordning
och på behörigt sått meddelas, bör neni
-
70
Ven 5 Ju-lii e-, m9
ligen antalet af Eleverna vara så stort, att de
kunna fördelas uti trenne afdelningar, ef hvilka
hvardera , utan sammanblandning ined de andra,
uti vissa delar af vetenskapen bör undervisas
och öfvas, och detta på följande sått:
Uti första afdelningen undervisas uti husdjurens
allmänna Naturalhistoria, Anatomie och
Physiologie, och uti låran om läkemedlen, hvarjemte
Eleverna böra öfvas uti Journalskrifning.
De sysslosåttas derjemte under vintern med dissectioner
i Anatomie-salen, och om sommaren
med odlingen af medicinal- och foderväxter i
plantagen, samt auscultera dessimellan i praktiken.
Uti den andra afdelningen undervisas och
öfvas Eleverne uti beslagskonsten, först uti föreläsningar
och genom öfning på döda fötter
och sedan de deruti vunnit behörig färdighel,
på lefvande vid inrättningens smedja, skoningen
af Hornboskap häruti inbegripen; och
Uti den tredje föredrages läran om Hus~
djurens sjukdomar och dessas behandlingssätt,
om förbandet och Chirurgiska operationerna.
Eleverna af denna afdelning åligger tillika, att
noggrant observera de sjuka djur, hvilka vid inrättningen
besigtigas eller vårdas; att rörande
dem uppsätta fullständiga sjukdomshistorier; att
förrätta liköppningar och deröfver författa berättelser,
når tillfälle dertill finnes. De sysselsättas
dessutom med sjelfva vården och skötseln
af dessa sjuka djur, med tillredandet och
Den 5 Julii et m4
ingifningen af Medicamenter, iordningställande af
förbandet och instrumental-appareillen för Chi
rurgiska
operationer, stallvakter m. m. Om
sommarn böra de åfyen gå tillhanda vid badinrättningen.
Utöfver dessa 5 sfdelningar för de vanliga
Eleverne, bör ånna en fjerde afdelning finnas
för den mindre del ar dem, som utmärker sig
genom större anlag och flit, och hvilka kunna
gå så långt, att de såsom blifvande ProvincialDjurlåkare
och RegementsHästläkare böra kunna
användas. De böra undervisas i läran om
de svårare farsoter, sorn ibland husdjuren kunna
förekomma, och de kraftiga åtgärder, som
tili deras hämmande böra vidtagas; om svårare,
mera sällan förekommande åkommor eller skador
och de Medicinska och Chirurgiska medel,
att dem bota; om Häst- Boskaps- Svin- och
Fårafvelns handhafvande; samt i Veterinår-iagiarenheten.
Dem tiliåtes äfven, att under Lärarens
tillsyn sjelfve förrätta förefallande operationer
och att biträda vid praktiken, både i
staden och på landet. Denna afdelning lemnäs
för öfrigt så mycken ledighet, som möjligt, för
att recapitulera, hvad den förut lärt och att bereda
sig tili examens undergående.
Skall en sådan undervisning kunna oafbruJ
ten lemnäs, så^ böra minst 16 Elever ständigt
vara vid inrättningen, så mycket hellre, som
tredje afdelningen af undervisningen ensam
vanligtvis sysselsätter 8, och dessutom Elevernas
antal stundom kan minskas, igenom sjuk
-
72
Den g Julii e. mt
lighet ibland dem, eller, hvad oftare hinder,
igenom yttre skador, för hvilka de dagligen i
smedjan och stallarne utsättas. Finnes icke detta
antal, så måste undervisningen på vissa afdelningar
tidtals afstanna och kan dessutom ej
blifva åtföljd af så säkra resultater, som den
blifver, når den uti förut omnämnde ordning
kan meddelas. En annan följd deraf blifver äfven
den, att Eleverna i sådant fall, måste uppehålla
sig längre tid vid inrättningen, för att
kunna genomgå hela lårocoursen, och att äfven
tiden blifver dubbelt lång, innan så många Hofslagare
och Djurläkare kunna danas, som Riket
behöfver, och att således den hufvudsakligaste
nytta, hvarigenom Veterinär-Inrättningen
kan godtgöra Staten den kostnad, sem på densamma
användes, igenom den af Utskottet föreslagna
inskränkningen af fri-elev-platserna,
skall fördröjas, om ej till stor del tillintetgöras.
Till diverse och i förslaget specificerade
extra utgifter, hafva comitterade tills vidare ansett
ett årligt anslag af i,5oo R:dr erfordras,
hvilket Utskottet ansett böra nedsättas till iooo
R;dr årligen, med hemställan, ”att denna summa
må beviljas endast till nästkommande Riksdag,
emedan Utskottet förmodar, att, då inrättningen
vunnit stadga, dess inkomster skola blifva tillräckliga,
att dermed bestrida dylika utgifter.”
Emot denna inskränkning borde jag minst
hafva något att anmärka, då comitterade sjelfva
i underdånighet hos Kongl. Maj:t anmält, att
Den § Julii e. mk
73
detta anslag troligen innan nästkommande Riksmöte
skulle kunna nedsättas, i enon af det större
förtroende inrättningen vinner och de större
afgifter, man, i anledning deraf, billigtvis
kan ålägga deen, som densamma om vård för
sjuka husdjur eller skoning anlita. Men dels
är denna tidpunkt, enligt min tanka, ännu icke
inne; och dels har vid beräkningen af detta anslag
ingått, att allt, hvad som erfordras till
tomtens planering, dess förseende med behörig
stängsel och andra återstående mindre, men
oumbärliga förändringar och reparationer å inrättningens
nuvarande byggnader och lägenheter,
sknlle utgå af det anslag till nybyggnad ,
som blifvit åskadt, men af Utskottet afstyrkt,
under förutsättande att någon passande lågenhet
i dess ställe för inrättningen skulle kunna upplåtas,
till hvilkens någorlunda förändrande till sitt
ändamål, äfvenledes utgifter ej torde kunna
undvikas; och kan jag således, underså förändrade
omständigheter, så mycket mindre önska,
att den af Utskottet på extra utgiftstiteln föreslagne
inskränkning måtte bifallas, som öfverskottet,
hvilket derpå möjligtvis kan uppkomma,
är, så vidt jag kan finna, den enda tillgång,
af hvilken de uppräknade utgifterne skola kunna
bestridas.
Att lön må anslås för en Djurläkare i
Norrbottens Län, hvilket, isynnerhet för att
hindra spridandet af Boskaps-sjukdomar ifrån
Finlands nordliga provincer, hvarest de sägas
vara ofta gångbara, af Konungens Befallningshafvande
blifvit åskadt 3 och af comitterade till
-
74
Den 5 Julii e. m.
styrkt, liar Utskottet afstyrkt, hufvudsakligen
derföre, ”att andra orter deraf kunde hämta
skål, att yrka enahanda förmåner,” och fastän
jag får bekänna, att jag för min del ej kan ingå
uti denna åsigt, anser jag likväl Utskottets
afstyrkande ej medföra några vådliga följder,
då, i händelse sådana omständigheter verkligen
skulle inträffa, hvilka Landshöfdingen befarat,
och som göra en Djurlåkares närvaro uti nämnde
liän nödvändig, den utväg återstår, att beordra
någon att ditresa, och emedan i alla fall,
äfven om lön nu blefve anslagen, ännu på någon
tid ingen af Eleverna kan anses vara så
långt för sig kommen, att honom en dylik ordinarie
befattning skulle kunna anförtros. Meri
deremot anser jag så mycket mera nödvändigt,
att tillgångar måtte finnas, så vål vid nyssnämnde
och möjligtvis inträffande tillfälle, som i händelse
på andra ställen i Riket farsoter skulle
uppkomma ibland husdjuren, att ersätta Djurlåkarne
erforderliga rese- och tractamentskostnader,
efter en fastståld taxa, sorn Kongl. Maj;t
framdeles, sedan' Rikets Ständer uti ifrågavarande
afseende beviljat medel, förklarat sig vilja
låta utfärda; och hvartill 5oo R:dr årligen
tills vidare blifvit föreslagne.
Utskottet har, så mycket jag af Betänkandet
kunnat inhämta, likväl lemnat denna det af
Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition obesvarad, men
torde böra anmodas, att deröfver med utlåtande
inkomma, i händelse Högloft. Ridderskapet
och Adeln beslutar återremiss af Betänkandet;
och det år derom, jag nq .hos Hög välborne
Den 5 Julii e. m,1
75
Herr Grefven och Landt-Marskalken och Högloflige
Ridderskapet och Adeln vördsamt anhåller,
och att Utskottet måtte anmodas, att,
så snart möjligt år, hos Rikets Stånder 1 Öreslå
de lågenheter, hvilka i stället för nybyggnad,
kunna anvisas till Veterinär-Inrättningens fullbordande,
eller i händelse tillgång till sådane
lägenheter ej skulle finnas, anvisa medel till deras
anskaffande genom anslag eller lån, eiler på
hvad sått Utskottet lämpligast finner, samt att
skaffa utvägar, att hvad till Inrättningens underhåll
in. m såsom högst nödvändigt blifvit
åskadt, må kunna erhållas; då troligen, inom
en tid af ganska få år, Inrättningen torde blifva
i tillfälle, att bevisa, att de förluster, sorn
hittills icke sällan träffat ågarne af husdjur, skola
i betydlig mon kunna förekommas m. in. och
att dymedelst den måttliga summan med tiden
rikeligen skall ersättas, hvilken nu begåres till
Yeterinärlnråttningens försättande uti lull verksamhet,
N:o 5.
Friherre Ridderjiolpe, Fredric:
Vid Högloflige StatsUtskottets Betänkande,
i frågan om härvarande Veterinär-Inrättnings
underhåll och fullkomnande, anhåller jag att
få göra följande anmärkningar;
j) Stats-Utskottet har ej riktigt uppfattat
Kongl. Maj:ts proposition rörande \ eterinärInrättningens
plan, Utskottet liar med det vil—
7«
Pen 5 Julii e, m.
kor beviljat en neclfatt famina, att Inrättningens
verkningskrets ej allenast må inskränka sig till
Hästmedicinen, utan äfven utsträckas till Boska.
pens skötsel. Så val af Kongl. Maj.ts proposition
som af de Committerades berättelse synes
tydeligen, att Veterinärinrättningen bar för afsig
att behandla kännedomen om alla de nyttiga
husdjuren i deras förekommande olika förhållanden.
2\) Utskottet har, jemte det att det sökt
utvidga Inrättningens verkningskrets, inskränkt
så väl Lärare-personalen som stipendierne för
Eleverne; så att hvarken kunna Lärarena sköta
sina Läro-embeten, då de ej få sina vissa delar
att undervisa, ej heller kan inrättningens practik
ska anstalter äga bestånd eller skötas med 8
Elever, som Utskottet föreslagit i stället för 16,
som föreslagits af Kongl. Maj:t.
Härvid bör ytterligare anmärkas, att Utskottet
har beviljat endast en Lärare och en
Adjunct, hvilken sednare de kalla Theoretisk.
Blir Adjuncten en slags theoretisk Lärare, så
har den practiska Läraren alldeles intet biträde
att påräkna, i fall att han genom sjukdom eller
andra inträffande omständigheter blir hindrad
att siu tjenst förrätta. Ännu svårare blir till
fället
vid någon Lärares bortgång: bland Eleverne
kan man ej uttaga Lärare, ty sådan bildning
kan ej påräknas. Bland Medici kan lika
litet påräknas någon som innan några års studium
och erfarenhet i saken, skullej ens med
medelmåtta intaga en sådan Lärostol, Skall der
-
T)en /j Julii <% ra.
7 7
emot Adjuncten vara Läraren till sådant biträde
sorn nästan beständigt tarfvas, så kan lian hvarken
få tillfälle att sköta den delen af undervisningen
som skall tillkomma den i Konungens
proposition föreslagne theoretices Läraren, ej
heller skulle han få tillfälle att så mycket ägna
sig åt Veterinär-kunskapens vidlöftiga studium,
som ens oundvikligt är. Med få ord: båda dessa,
Tjenstemäns verkningskrets blir förfelad.
Lika så skadligt det är att indraga den föreslagne
tlieoretiska Lärarens tjenst, eller och
den tillernade Adjuncten, som i Konungens förslag
kallas pensionair, lika illa är det att inskränka
Elevernes antal från 16 till 8, då dageligen
minst 5 äro sysselsatte med smide och 5 med
sjuk-skjötseln. Antingen skola de sjuke eller
skoningen försummas, eller ock läsningen, anatomiseringen
o. s. v. När härtill kommer huru ofta
jen Elevs bildning torde misslyckas, huru hans
hälsa kan taga skada, huru ofta och många som
fordras för att resa i förrättningar i Landsorterne,
så kan väl ingen annat än finna, att en
inrättning med den utsträckta verkningskrets sorn
Stockholms Veterinärinrättning ej kan organiseras
med 8 Elever, utan att periodiskt helt och
hållet afstanna. Göromålen blefvo dessutom
för Eleverne så betryckande, att på någon egentlig
undervisning vore ej att tänka, om än
deras kroppskrafter skulle kunna stå dem bi.
Få voro de som skulle uthålla en sådan cours,
och desse skulle troligen äfven afskräcka alla an.
dra att för framtiden beträda denna bana. Allt
detta upplyses bast af det med sak-kännedom
78
Den 5 Julii e. m,
författade anförandet, till Protocollet deu g
Junii, af Herr Biskopen m. m. Wallenberg,
hvilken tillika med Friherre Hjerta, Herr Lagerhjelm,
Herr af Uhr, Herr Doctor Knös och
Herr BruksPatronen Ekelund, föreslår att 7,6o5
Riksdaler j6 skillingar Banco böra öafkortade
utgå.
o) Utskottet har afslagit Byggnads-anslag
och i anslagets ställe endast vilkorligt föreslagit
att någon af Kronans Lågenheter skulle komma
att begagnas i händelse tillfälle skulle yppas.
Om nu ej sådant tillfälle yppas, så har Utskottet
ingen utväg påtänkt! Inrättningen blir utan
husrum, Föreståndaren bor utom Inrättningen
o. s. v.
Härvid får jag åran underställa ett förslag;
Då StatsUtskottet billigtvis funnit, att erforderligt
utrymme saknas till nuvarande Veterinairlnrättningens
i Stockholm disposition, har
Utskottet föreslagit att, till minskande af den
de knappa tillgångarne öfverstigande anslagssumma
som till Inrättningens utvidgande skulle
erfordras imellertid något annat Kronans hus
fladie hunna för ändamålet anvifas. I grund
af detta SfatsUtskottets förslag vågar jag föreslå,
att till Inrättningens disposition öfverlemna
de gent öfver gatan belägna KronoBrännerihusen,
efter att hafva infordrat och öfvervägt sakkännares
uppgift på huru stort Statsbidrag sora
efter upplåtandet af nämnde lågenhet erfordrasj
Den 5 Julli c. m«
79
hvilket bidrag torde blifva obetydligt i jemförelse
med den nu äskade summan.
4J Utskottet har helt och hållet förbigått
den punkten af Kongl. Maj;ts proposition, hvarest
5ao Riksdaler föreslås till resekostnader och
dagtractamenten till Djur-Läkare, sorn för det
allmännas räkning företaga nödvändiga resor
vid förrättningar under farsoter, besigtningar
o, s. v. Förbigåendet af denna punkt år ensamt
tillräcklig anledning att begära återremiss,
hvilken jag nu får åran begära, med anhållan
att dessa anmärkningar måtte få remissen åtfölja.
N;o 4.
Grefve Hård, Carl Gustaf:
Vid granskning af vår RegeringsForm finner
man StatsSecreterarnes verksamhet vara inskränkt
till deltagande i de administrativa ärendernes
beredning; föredragande af ärender, som
till deras befattning höra, yttrande i StatsRådet
öfver sådana, till deras befattning hörande mål,
som Konungen låter eljest der förekomma, deltagande
i utomordentligt StatsRåd, då fråga är
om att börja krig eller sluta fred, samt meddelande
genom contrasignation, af gällande kraft åt
från Konungen utgående expeditioner och befallningar,
eller ock vägrande af denna contrasignation,
om Konungen skulle yrka utfärdande
af något Dess beslut, som vöre emot RegeringsFormen
stridande.
StatsSecreterarnes verk
-
go
Ven 5 Juhl e. m.
samhet stadnar således vid expedition af Konungens
befallningar den sträcker eig icke till
någon verkställighet deraf, hvarken genom utöfning
af någon myndighet öfver subordinerande
Auctoriteter eller genom någon controll derå.
Kanske har man, vid behandling af frågan
om ökade löner för dessa Embetsman, förblandat
den inflytelse, sorn man ansett dem böra
äga , med den , som de, enligt Regeringsformen
verkligen äga.
Kanske har man bedömt de
ras
inflytelse ur den synpunkt, att de skulle
kunna vägra contrasignation af en Konungens
befallning, då den, utan att strida emot Regeringsformens
bokstaf, likväl vore stridande emot
den föredragandes opinion, och sålunda, i förmodan,
att denna ågde ett större inflytande, ån
den i sjelfva verket åger, ansett den böra, genom
större löne-förmoner, skyddas från allt in*
flytande af behof.
För min del anser jag StatsSecreterarens
Embete vara ganska vigtigt; men så långe deras
verkningskrets icke stråckes utöfver hvad den
nu år, anser jag den åt dem anslagna lön, i
jemförelse med andra lika vigtiga Embeten?,
icke erfordra någon tillökning, utan torde frågan
derom böra anstå, intill dess sig visat, om
någon förändring i deras befattning inträffar, i
sammanhang med frågan om organisation af Rikets
Styrelseverk. Jag anser så mycket hellre
StatsUtskottet hafva bordt icke tillstyrka någon
tillökning i StatsSecrelers-lönen, som, på sått
Herr
Den 5 Julii e, m.
.81
Herr Nordenskjöld/ i dess Betänkandet bifogade
anförande, anmärkt löneförhöjningen blifvit
begärd, hvarken af Kongi. Maj;t eller
Embetsmännen sjelfve; och Statsutskottet,
i dess Betänkande angående Riksstatens
andra HufvudTitel, ansett frågan om löneförbättring
för LandsSecreteraren i Götheborgsoch
Bohus Län samt Häradsskrifvarne i Westerås
Län icke kunna komma under Riksens
Ständers pröfning, derföre att framställning
icke blifvit gjord af Landshöfdingarne i nämnde
Län, eller vederbörande Embetsverk i ämnena
hörde.
Jag hemställer alitsa, att Betänkandet ml
afslås; men om återremisss deraf sker, torde
dessa anmärkningar dervid fogas.
till Pleni-Protocollet för den 7 Julli,
förmiddagen.
Herr Edenhjelm, Gillis'
StatsUtskottet har i sitt Betänkande tillstyrkt,
att Öfverste-Lieutenants lönen vid Görn
till Ridd, o. Ad, Pr, VI. Sand. 6
N:o 1
8.
Den 5 Julii f. m.d
tha ÄrtillerieRegemente bör begagnas till arfvode
för Fälttygmästaren, äfvensom att en
Officer af samma Regemente bör då nuvaranCommendanten
i Götheborg afgår, commenderas
att bestrida nämnde tjenstgöring. Jag
hemställer i anledning häraf till Ridderskapet
och Adelns bepröfvande, huruvida denna tillstyrkan
är med rättvisa och billighet förenad.
Götha Regemente 6om det största af Artillexie
Regementerne tyckes väl vara lika så mycket
i behof af att bibehålla sin ÖfversteLieutenants
lön, som något af de mindre Regementerne,
och det så mycke mer, som ingen
annan än ÖfversteLieutenanten på stat gerna
kan commenderas till Commendants tjenstgöringen,
i händelse Kongl. Majrt skulle göra af-*
seende på Utskottets gjorda förslager i denna
del? efter nämnde plats alltid bestridts af Öfverste
eller ÖfversteLieutenant. År det väl
möjeligt att med samma lön aflöna en Fält-:
tygmästare och en Comendant, som är resultatet
af Utskottets Betänkande? Ingen af
Majorerne, äfven med tillökt caracter, kan
utan förlust för Regementet till denna tjenstebefattning
commenderas, och utom dess tror
jag, att i behofvets stund ArtillerieOfficerare
kunna begagnas med mera fördel, än till commendanter
i öppna städer.
Svenska Artilleriet består af 3;ne Regementer,
har talrika Handtverksstater, betyd-*
liga och kostsamma Förråder, derjemte befattningen
med Arméens Beväring, Stycfkgjuterierne
och KrutFabrikerne, och lik vist finnes
Den 7 Julii f m.
ingen lön pS stat för en högre ArtillerleBefälhafvare,
utom de 2000 R:dr sorn äro tillslagne
Inspecteuren som arfvode. För 2:ne InfanterieRegementer
är en BrigadGenerals lön
på stat, och på *:ra Regementer 2:ne Brigadoch
en locpectionsGenerall- eller 3:ne Generals
löner för 4=ra Regementer. Frågas således
hvarje opartisk medlem af detta Stånd,
om det icke är lika nödvändigt att lön ansl&s
på stat till en högre Befälhafvare för Artilleriet,
hvars benämning må blifva hvilken som
hälst. Hans Kongl. Höghet KronPrinsen har
för närvarande Befälet öfver vapnet, och pre|
tenderar ingen annan ersättning för sina mödor,
än den han har, nemligen Artilleriepersonalens
underdåniga och varma tacksamhet
derför. Men kunna vi väl alltid påräkna denna
för vapnet lyckliga tid, att äga denne högt
upplyste Furste till Befälhafvare. Jag anhåller
således, att Ridderskapet och Adeln täcktes
ålägga Statsutskottet föreslå en för en ArtilleriBefälhafvare
anständig lön, hvarutaf un*
der den tiden Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
har Befälet, han då ägde tillfälle disponera
tjenligt arfvode för FältTygmäitaren och
Götha Regemente, således återfå sin dertill disponerade
ÖfversteLieutenants lön, som då
kunde användas till det ändamål, hvartill den
på staten är anslagen, och Officerare inom
Regementet vinna befordran, som nu på detta
sättet icke allenast gå miste om de större lönerne,
utan äfven de för gamla Militairer påräknade
högre pensioner hvilka ehuru obetydliga
dosk äro det enda hvarpå de till sitt lifa berg
-
Den 7 Jutii f,m'.
ning hafva att påräkna, då de för sjuklighet
eiler ålderdom icke kunna tjena längre. Någon
torde kunna invända emot hvad jag här
anfört, att då Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
lämnar Befälet öfver Artilleriet, kan samma
utväg tagas som förut skett, att en Regementschef
dertil antages, men är det då gifvit,
att Konungen dertill har fullt förtroende
för en af då varande Öfverstar, eller är det
gifvit att någon af dem dertill är passande,
ty mången kan vara utmärkt dugtig Regementschef
Htan att derföre vara passande hvarken
till General eller GeneralFältTygmästare,
hvartill fordras högre kunskaper och vidsträcktare
insigter än att styra ett Regemente, hvarföre
jag således anser nödvändigt för Konungen,
att hafva en sådan lön att disponera, att Han
från hvilken grad som hälst kan uppflytta en
till detta vigtiga Embete passande person, utan
att göra afseende på grad eller ändra för»
»jenster än dem, som äro nödvändige för denna
plats.
N:o 2.
Herr Franc Sparre} Bengt Erland:
Vid Höglofl- StatsUtskottets Betänkande
rörande Tredje HufvudTiteln får jag den äran
anmärka: att Utskottet ansedt allmänna Arbetskarlarnes,
som,arbete på Kungsholms Castell,
underhåll böra utgå af LandtArméens Statsani
slag, hvarvid jag får erindra, att Kongl. Majtt
Den i Juia /, nu
86
förut i Nåder befallt att befattningen med
Fästningbyggnaden i Carlscrona och dess Aveniier
skulle besörjas under Flottornes Befäl*
och att detta redan i några år blifvit verkstäldt
och hela den economiska förvaltningen
vid desse Byggnader derefter inrättad, och redogörelserne
i samma väg ingått, samt att detta
helt och hållit åter skulle förändras om förenämnde
underhåll för Arbetskarlarne af
LandtArméens Statsanslag skulle utgå: och
torde det kunna betviflas huruvida Kongl.
Maj:t för sin del i nåder gillade denna förändring,
då Kongl. Maj;t, med den nyligen gjorde,
afsett den större drift och fullkomligare
enhet som vinnes, om alla arbeten i
Carlscrona bestriddes under samma Befäl, betaltes
ur samma Cassa och förseddes från gemensamma
förråder, hvilket ock synes hafva
inträftädt på sätt nu denna Administrationsdetail
är organiserad.
Om således Arbetskarlarnes hela underhåll
skall utgå af Titeln för Militaira behofven,
och ej som billigare synes för någon del af
Fångbevakningsmedlen, anser jag åtminstone
nödvändigt att underhållet för dem som arbeta
på Kungsholmen utgå af Flottornes anslagssumma,
sä länge den af Kongl Maj:t fastställda
ordning för dessa arbetens bedrifvande
och redovisande fortfar.
Af dessa anledningar anhåller jag om återremiss
af Betänkandet, och att denna anmärkning
må få åtfölja.
JJti 7 Julii f. m,
N:o 3-
Herr Lefrén, Johan Pehr:
Det är i afseende på anslaget för Kongl,
KrigsAcademien jag utbeder mig få göra en
vördsam framställning.
StatsUtskottet har medgifvit att nu varande
ordinarie anslag aldrig varit tillräckligt,
men ansett sig, då frågan om KrigsAcademiens
reduction ännu är oafgjord, icke böra föreslå
någon förändring i anslaget, utan öfverlåta till
Kongl. Maj:t att af förmodade besparingar å
3:dje HufvudTiteln fylla den erkände bristen.
Under de sednaste åren har Kongl. Maj:t,
under afvagtan af nu varande Ständers sammankomst
då en reglering af det felagtiga varit
att förvänta, i nåder täckts anvisa nödiga
extraordinarie medel till fyllande af den nämnde
bristen, äfvensom till gäldande af Academiens
äldre skulder, hvarigenom verket återvunnit
sin förlorade Credit och derigenom nu
kan erhålla sina förnödenheter mot skälige
priser, hvilket ej varit möjligt så länge lefverantörer
nödgats i prisernes stegring söka
en billig ersättning för hvad de genom tids
utdrägt och osäkerhet vid betalningarne förlorat.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln lärer oj
misstycka att jag, såsom för det närvarande
närmaste vårdare af Academifns hushållning,
Den 7 Julii f. m.
8 7
begagnar detta tillfälle att tillkännagifva min
oro för de stundande åren, då jag ser verket
på förslag att å nyo blifva lemnat med en erkändt
otillräcklig ordinarie anslagssumma, och
mig, eller min efterträdare, derigenom uturståndsatt
att kunna uppgöra och följa en bestämd
ordning vid förvaltningen, samt förekomma
följderne af ett å nyo förloradt förtroende
till verkets förmåga att på dagen uppfylla ingångna
förbindelser.
Jag yrkar ej på ökadt anslag till fyllande
af nya behof, utan till fyllande af sådanesom
länge ägt rum, och om jag här skulle våga
tillkännagifva huru allvarlig den grundsats är
hos mig, att sparsamt tillvägagå med de Statsmedel
mig till förvaltning öfverlämnäs, så ön^
skade jag få styrka detta genom det enkla bevis:
att jag, af de extra anslagsmedel Konungen
till fyllande af Academiens behof, nådigst
anvist, vid hvarje års slut såsom behållning
återlemnat betydliga summor, hvilka jag ägt
rättighet att klanderfritt använda och hvilka
sannerligen ej kunnat blifva besparade om jag
ej ägt att disponera öfver en så stor summa
att jag vågat utstaka och följa en bestämd
plan för det hela af förvaltningen , ty det blir
alltid kostsamt att nödgas göra sina beräkningar
för dagen.
Jag får ej begära att Riksens Ständer skola
grunda någon åtgärd på enskild mans försäkringar
om sin goda vilja, men jsg vågar i
egenskap af Riksdagsman, i stället för hvad
88
Deri 7 Julii f m,
StatsUtskottet i detta fall föreslagit, vördsamt
föreslå:
Att Kongl. Maj:t, i den händelse KrigsAcademien
tills vidare kommer att äga bestånd
och nuvarande anslag, såsom hittills, ej skulle
räcka till, må äga rättighet att af allmänna öfverskotten
å HufvudTitlarne för KrigsAcademien
årligen använda en bestämd mindre summa,
men att, om mot förmodan, någon ytterligare
brist uppkomme, densamma då, på sätt
StatsUtskottet föreslagit, skulle fyllas af besparingarne
å 3:dje Hufvudtiteln.
I anledning häraf anhåller jag vördsamt
om återremiss af betänkandet.
Nio 4.
Herr Monigommcrie Cederhjelm, Jo fiås:
Då den i Välloflige BorgareStåndet af Herr
Beckman väckte motion angående Wermlands
FältJägareRegemente, innehåller smädande uttryck
om Regementet, vågar jag anhålla om
Höglofl. Ridderskapet och Adelns tålamod, då
jag med möjligaste korrthet skall söka rättfärdiga
Regementet. Herr Beckman börjar sitt
memorial med den stora tunga, Carlstad genom
inqvartering får vidkännas af Regementet.
I sanning, denna måtte vara högst (ryckande
, då den belöper sig till tvänne dagar
Den 7 Julii f, m.
%
då Regementet samlas och tvänne dagar då det
åtskiljes: desse få dagar, hade jag trott vara
Staden rikeligen ersatte genom minst 2000 R:dr
Banco, hvilka Fältjägarne säkerligen qvarlämna
i Staden hvarje gång de åtskiljas från
ett möte.
Då ingen till Fältjägare antages, innan
han förut uppvist gilltig prästattest, tyckes Herr
Beckmans beskyllning, att Fältjägarne bestå
af moraliter fördärfvade menninskor ej förtjena
besvarande. Regementet består till elfva tolftedelar
af infödde Wermländningar; det skulle
således förefalla besynnerligt, om bland Wermlands
allmoge, i allmänhet känd för redlighet
ock öppenhjertighet, så lätt skulle uppletas
550 så förderfvade menniskor sorn Herr Beckman
afmålar Fältjägarne. Om vid marknaderne
i Provinsen, finnas Skojare och Tjufband,
måtte hvarken RegementsBefälet eller Corpsens
organisation vara dertill vållande. Herr
Beckman torde till rättelses vinnande häruti
göra bäst, att vända sig till LandshöfdingeEmbetet.
Att vid ett Regemente der Trouppen är
så litet under Befälets tillsyn 60m vid detta,
möjligtvis flere oordningar kunna uppstå än
med reguliera Regementet', bör ej förefalla besynnerligt.
Men da RegementsBefälet vid alla
tillfällen sökt bibehålla disciplin och ordning,
då Regementet vid minsta anledning till tjufnad,
genast till Konungens Befallningshafvande
öfverlemna! den brottslige, då flera exem
-
90
Ben 7 Julii f m,
pel gifvas, *tt endast på misstankar för stöld,
Compagniet hos sin CompagnicChef anhållit att
få Jägare utstrukne , trodde jag detta bevisa
att i det hela tagit den militairiska espriten vid
Regementet vore god. Det påstående att FältJägarne
äro odugliga till arbete är löjligt; ty
hvilken Wermlänning vet ej att mera än hält-,'
ten af Regementet äro i årstjenst , och af de
flesta Possessionater ansedde bland de bästa arbetare.
Exempelvis torde tillåtas mig få anföra
att Landshöfdingen i Länet har för det
närvarande, en Rättare , en Trädgårdsmästare
och 3:ne Torpare, hvilka alla vid Jägarne ut3
tjent en Capitulation, några tvänne; till arrenJ
dator på ett utbruk har Landshöfdingen älven
en afskedad Jägare; Fältjägare sorn ehuru ägare
af Hemmansdel ändå uttjent flera Capitulitioner,
och ännu tjena qvar vid Regementet
5 Corporaler sorn varit erbjudne att iå ingå
som Underofficerare vid indelta Arméen och
ändå qvarblifva som Fältjägare, tyckes mig
vara starka bevis mot Herr Beckmans beskyllning,
att Fältjägarne bestå af de tygeilösaste
menniskor. Om dessa uppgifter, skulle betviflas,
vädjar jag till Konungens Befallningshafvande
i Länet, som kan dem bestyrka, och
Sedan torde tillåtas mig förklara , Herr Beckmans
motion för oriktig ock otillbörlig.
Det exempel Herr Beckman anfördt om
en Fältjägares anvärfvande som förut skolat
blifvit afstraffad, kan jag ty värr ej neka Men
då Herr Beckman så tjenstvillig att uppsöka
allt hvad som möjligtvis kan gifva Regemen
-
Den 7 Julii f. m.
91
tet någon skugga, endast kan anfort ett exempel,
jag vågar påstå att detta är i sitt slag det
enda som på många år, ja kanske sedan Corpsens
uppsättning inträffadt; vågar jag smickra
mig med att alla opartiska skola finna, att ett
misstag vid anvärfningen en gång händt, sorn
genast blef rättadt så snart det upptäcktes, och
således aldrig kan gifva anledning att beskylla
CompagnieChefs för vårdslösad värfning.
Då jag nu hoppas hafva för Riksens
Ständer tillräckligt vederlagt Herr Beckmans
anklagelse, anser jag mig hafva uppiylt min
pligt, att förvara ett Regementes heder, som
lika med resten af Svenska Arméen alltid skall
finnas värdigt att uppfylla antalet af Fäderneslandets
försvarare.
N:o 5.
Friherre Ankar/värd, Carl Henric:
Tredje HufvudTitteln lämnar alltid ett
vidsträckt fält för granskningen, och då man
•ftersinnar huru anslaget för denna Tittel sedan
1810 blifvit ökadt , ifrån 1,596,000 till
3,267,000, så häpnar man verkeligen öfver att
Sverige kan bestå, under så tilltagande utgifter,
och när man dertill lägger, att detta anslag
blott är en ringa del af hvad som ifrån
Riket och dess innebyggare till Försvarsverket
utgår, så finner man säkerligen en ganska alfvarsam
påminnelse, att sorn Representant vid
92
Den i Jnii f. m.
vid ett sådant förhållande efter yttersta förmåga
fästa uppmärksamheetn. Men i den mohn
man härutinnan finner pligtens fordringar vara
stora, modfälles man snart, vid besinnandet af
den enskildta Representantens oförmåga att,
som sig vederborde behandla ämnet; allt hvad
man i egenskap af Representant härvid kan
åstadkomma är först och främst, att beklaga
det aila Styrelsens åtgärder och företag endast
åsyfta ökade utgifter, och att dessas föremål understundom
icke torde kunna uthålla pröfningen
i anseende till beslutens obestridliga nödvändighet;
stt åter upprepa hurudet är styrelseorganernes
åliggande och pligt, att tänka för
Folket, att arbeta för dess bästa; att forska
efter det felaktiga uti organisationen af hvarje
del, och att rätta och att afhjelpa dessa brister
då de en gång äro fundne; att utarbeta
förslager till åstadkommande af den största
möjliga verkan genom de minsta möjliga skattebidrag.
Otti ingen lärer linnas, sorn vill neka,
att dessa äro ovilkorliga Embetsmannaåligganden;
så lärer man utan tvifvel också
finna huru omöjligt det skulle blifva för Representanten,
att vilja försöka att göra en sådan
slags verksamhet till ett åliggande för sig;
han nödgas inskränka sig till klander öfver
det påt»gligen felaktiga, oberäknade, eller uti
åfgärderne illa beräknade; till klagan öfver
underlåtenhet uti det godas främjande.
Vi<l betraktande af Hufvudstadens närvarande
läge, uppkomma hos mig många an
-
Den ~ .TuLi f.m.
93
ledningar till förundran, öfver alla de kostnader,
som å militaire etablissementerne härstädes
blifvit nerbgde, just sedan den tiden Slockholm
framställer en så äfventyrlig och betänklig
punkt för försvaret. Då man ser de
dyrbara Casernebyggnader, de palatser med
sina koppartak, som för denna föga talrika
Garnizonens sjuke uppbyggas, när man ser
huru förråder af alla slag här hopas; under
det man kanske intet vet, om man kommer
att äga medel, att med nödige byggnader förse,
den till centralförsvaret beräknade nya
Fästningen vid Wanås; när man ser hvilka
summor blifvit nedlagde till planeringen af
den ymkeliga excercitieplatsen Ladugårdsgärdet,
under det man icke en gång vid gränsen
äger en skants för att bestrida en Fiendes
möjliga antågande mot Hufvudstaden;
så torde det förlåtas, om man icke med blind
undergifvenhet blott betalar och tror, att allt
hvad som göres är beräknadt till det bästa.
Den dag torde komma, då lättfärdigheten att
bevilja nya anslag, kunde blifva Riksens Ständer
tillräknad såsom ordsak, i fall man en gång
skulle finna anledning att beklaga sig öfver
missräkningen; och jag tror derföre, att det är
bättre sent än aldrig påminna om nödvändigheten
af förändrade Statshushållningsgrundsatser
hos oss. Då man ser till hvilken grad mb
litairprålet här hos oss tagit öfverhand, nödgas
man påminna huruledes det här i Sverige
är af fattiga Jordbrukare, som denna stålen
underhålles, och fastän den icke till alla delar
94
Den 7 Jul i i J. m.
i synlig matto utgår ifrån Tredje HufvudTitteln,
iå torde det likväl icke vara olämpligt,
att ifrån denna hämta anledning
till dessa öppna framställningar, af hvad man
i hvarje landsända hörer yttras och beklagas
af så mången tänkande medborgare. Det får
ej finnas besynnerligt om anslaget för tredje
Hufvudtitteln återför i minnet, det ringa
afseende, som af Styrelsen nu för tiden fästes
vid de Rustandes yttrade bekymmer öfver RusN
ningsskyldigheternea i sednare tider så betydligt
ökade tunga, att den under förra tider
dervid trefne Jordbrukaren snart nog med fullkomlig
misströstan motser sin undergång; det
måste finnas helt naturligt, om egen och andras
erfarenhet härvid uppmanar Representanten,
att i hvad å honom kan ankomma söka
återföra i minnet huru det är Svenska Folkets
rättighet att genom Riksens Ständer allena
beskatta sig sjelfve. Då StatsUtskottets betänkande
nu endast framställer sådane tillägg
eller ändringar uti Tittelns förra anslag, hvilka
dels blifvit äskade, dels föreslagne, så finner
jag äfven härutinnan mig begränsad i anseende
till föremålet för mina anmärkningar.
Det visar sig för mig såsom ett alltför
oformligt förhållande, att Riksens Ständer icke
rådfrågas innan organisationer stadfästas
som fordra nya Statsbidrag. Det har hitintills
varit en alltför beqväm utväg för administrationen,
att efter godtycke organisera och reorganisera
; och att efter väl förrättadt arbete,
blott af Riksens Ständar begära, och få ökade
Den 7 Julii f, m.
95
Statsanslag. Det har aldrig blifvit frågan att
inom sjelfva Titeln genom utfinnandet af en
fördelaktigare sakernes inrättning, snarare finna
utväg till ökade tillgångar, i stället för beständigt
vexande behof. Sådan är nu i Smått
anledningen till Statsötskottets tillstyrkande,
att å stat uppföra sju nya TygStatsrjenster vid
Artilleriet, hvartill jag föreställer mig att medel
måste förefinnas inom det redan varande
anslaget, utan att derföre någon tillökning
bör komma i fråga. Styrelsen bör en gång
komma att besinna, att hvad som slösas på
personalen måste blifva en minskning uti till—
gångarne för materialen och en Administrateur
med något medvetande om sitt yrke, skall säj
kerligen aldrig tveka, att genom sträng hushållning
på personalen kunna komma så mycket
längre i verkan i anseende till materieln,
men detta förhållandet lärer näppeligen kunna
inträffa, så länge Riksens Ständer anse sig
pliktskyldigast endast böra bejaka, allt, endast
böra anse sådane småsaker vara af ingen
betydenhet, då deras slutliga hopsummering
likväl kommer att lemna ett helt annat resultat.
Jag kan i följe häraf icke tillstyrka de
nya Tygstatstjensternes öfverflyttande på stat
innan någon annan besparing blifvit föreslagen.
Det synes tillhöra vår tids organisations anda,
att hufvudsakligast åse personliga fördelar, särdeles
för det högre Befälet. Sådan synes grunden
varit för Arméens så kallade nya organisation,
men vi finna äfven huru dessa förhål
-
96
Din 7 Julii f. in-.
landen sträcka sig till Flottorne, då vi uti
femte punkten af Utskottets Betänkande finas,
hurusom det blifvit begärt, att det Herr Amiralen
Coijet tillagde arfvode under den tid
Herr General Amiralen Friherre von Stedingk
uppbär Chefslönen vid Arméens Flotta skulle
på Stat blifva uppförda Det är ganska mycketji
sin ordning, att Herr Amiral Coijet förses
med nödige inkomster för den tjenst han
bestrider} men då det för Arméen är stadgadt,
att Generalspersoner sorn icke Förrätta sine
tjenster, till de Tjenstförrättande afstå en vis9
del af lönen finnér jag i högsta måtto besynnerligt,
att icke förhållandet äfven är sådant
här, och lärer det icke kunna hänföras till
den stränga noggranhet, som i anseende till
allmänna medels förvaltning uti Constitutionela
Stater bör äga rum, att Herr Friherre
von Stedingk tillgodonjuter hela Chefslönen u«
tsn att derföre göra tjenst, och kanske dessutom
flere löner, under det att Amiral Coijet
för hela Chefskapets bestyrande blott njuter ett
obetydligt arfvode, som dock ökar Sratsanslaget
endast derföre att man ansedt GeneralAmiraln
Friherre von Stedingk derigenom böra
gynnas.
Uti Sjunde punkten tillstyrkes äfven de
af Kongl. Maj:t under den 26 Junii 1820 i Nåder
beviljade 32 R:dr till expencer för AmiralitetsConsistorium
i Carlskrona.
Jag skulle för min del tro, att alla dyli-' ®
ka *
/
Dm 7 Julii f. rn.
97
ka af Styrelsen beviljade nya utgifter icke af
Riksens Ständer borde godkännas ; följden
skulle nödvändigt blifva mindre bekymmerslöshet
vid beviljandet af nya fordringar.
Uti Nionde punkten anser Utskottet misshushållning
med ved hafva ägt rum, men föreslår
det oaktadt att anslaget måtte ökas ifrån
14,000 till 16 000 R:dr, då jag deremot
skulle vilja tro, att det rätta hade varit, att
blott erinra om omöjligheten för Statsverket
att med afseende å Statens bestånd bunna tilla
fredsställa allas fordringar, och jag för min del
anser att de förr anslagne 14,000 R:dr böra så
användas, att de i och för behofvet blifva tillräckligen
hvadan jag alldeles afstyrker bifall till
den föreslagne tillökningen. Samma förhållande
uppstår med resekostnaderne i Och för
Arméens räkning; jag känner ej hvilka underrättelser
StatsUtskottet inhemtat för att utröna
förhållandet härmed; i fall Herrar Generalers
och deras Adjutanters mönstringa-resor
härutinnan skulle vara innebegripne så bör
jag erinra att det torde vara tid att beräkna,
huruvida icke desse Embetsmäns löneinkomster
äro af den beskaffenhet, att dessa resor
utaf sjelfva lönerne och ej af Statsverket böra
hestridas. Jag tror i alla fall, att Riksens
Ständer äfven i denna del icke böra öfverskrida
det vid sista Riksdag faststäIde anslaget
af 10,000 R;dr Banco.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VI Band, 7
98
Dtn 7 Julii f, nt:
Utskottet tillstyrker äfven en Lönetillökning
af 500 R:dr Banco för Öfversten vid An?
dra LifGrenadierRegementet; det är genom
dessa tid efter annan beviljade tillökningar,
som Statsanslagen slutligen stiga till en orimlig
höjd. Det är en ganska känd sak huru
olika löningsvilkoren äro för lika grad inom
Arméen; det är en lika känd sak, att det icke
är någon omöjlighet att genom uppgörandet
af en jämn och lika fördelning för alla inom
lika grad, bereda billiga och goda vilkor för
alla, och dertill en icke obetydlig besparing
för Statsverket: det är en lika känd sak, att
ett förtjenstfull! arbete i denna del redan för
många år sedan är af Herr Presidenten Baron
Lövenskjöld uttänkt och utarbetadt; men så
länge Riksens Ständer blott bifalla alla nya
fordringar, så lärer man länge komma att finna
denna utväg beqvämare, lättare och mindre
mödosam, än att genom en ny reglering
söka ställa dessa saker uti ett efter tiden passande
förhållande; jag kan således för min del
icke tillstyrka denna partiela tillökning för
Öfverst''- J andra LifgrenadierRegementet,
så my ^t mindre, som jag är säker, att det
skull»* lOmma att hafva till påföljd otaliga reda,
..oner af samma slag, allt såsom följder
af aen så litet economiskt beräknade Arméens
nya organisation.
Rörande Andra Gardiets Caserner syne» af
Utskottets Betänkande, att kostnaderne vida
öfverstiga hvad Riksens Ständer vid anslagets
beviljande påräknadt; att sjelfva Tomtens inköp
Dtn 7 Julii f. m
99
ensamt kostar 32,000 R:dr synes ganaka anmärkningsvärde,
då det troligen varit möjligt
att i trakten af Fredrikshof af Kronans jord
kunna disponeras så stor plats, som till byggntderne
erfordrats och kan hända äfven tjenligare
och mera kostnadssparande i anseende
till säkrare mark sorn gjort grunden mindre
kostsam. Utskottets Betänkande visar, att den
redan färdige Casernebyggnaden för 2‘-neCompagnier
kostar 23,000 R:dr- De ännu efter
Förslaget återstående 4 Byggnaderne böra således
komma att kosta 112,000 R:dr, och således
hela denna Casernebyggnad minst 170,000
R:dr som gör 10,000 R:dr i årlig Ränta.
J»g hemställer nu, om denna betydliga
utgift varit påkallad af något verkligt Statsbehof,
då Stockholms Stad drager inqvarteringstungan
för dessa 800 man till hvilka»
casernerande Statsverket nu dessutom kommer
att belastas med den nya Byggnadskostnaden.
Jag frågar om Rikets försvar vunnit den
tldraminsta styrka genom dessa Caserneanläggningar,
och om tredje Hufvudtitelns anslag
sålunda kan sägas ändamålsenligt användt?
under Landets närvarande knappa tillgångar}
en utgift af 170,000 R:dr Banco grundad endast
på hvad StatsUtskoitet kallar andra Gardiets
rätt, att i likhet med de öfrige GardiesRegementerne
varda försedt med Casserner,
visar sig alldeles icke för mig utur samma
synpuncter, då jag vid denna fråga alldeles icke
kan upptäcka några rättigrunder i princi
-
100
Den 7 Julii f. m.
pen. Öra någon verkan en gång skulle komma
att följa å den Motion, som inom Riciderskapet
och Adeln blifvit vackt, att få en fullständig
uppgift å aila kronans hus och lägenheter;
om Kronobrännerierne skola komma att
upphöra, och MagazinsDirectionen att undergå
någon inskränkning, så torde Hus komma att
blifva tillgängliga, som med mindre kostnad
till Caserner kunde upplåtas. Jag kan således
icke för min del gilla Statsutskottets tillstyrkan,
att intill nästa Riksdag för denna Cassernebyggnad
anslå fortfarandet af 15,000 R:dr årligen;
jag skulle för min del tro, att Riksens
Ständer redan gjöra mycket, om de för en utgift
som aldrig kan sägas varit påkallad af
ett oundgängeligt Statsbehof, anslå 28,000
R:dr i ett för allt att utgå intill nästa Riksdag
eller endast Byggnadskostnaden för ett
Hus; börandes det få ankomma å kommande
Ständers pröfning om företaget ytterligare bör
utsträckas. Då Andra Gardiet under en så
låDg tidföljd af ar icke varit försedt med Caserner
af Staten, så synes det mig åtminstone
icke vara en så brådstörtande nödvändighet,
att på en gång fylla detta förmenta behof,
särdeles som byggnadsplanen är uppgjord till
flere smärre hus, hvadan den utan någon olägenhet
kan och bör inskränkas till ett hut
om sender. Den inqvsrteringsafgift som Stockholms
Stad betalar för etne Compagnier af
Andra Gardiet har uppgidt till något mindre
än 1000 R:dr Banco årligen; och dermed har
ändamålet af husrum tor trouppen varit fullkomligen
vunnit. Den nya Casernebyggnaden
Den 7 Julii f. m.
belastar Staten med en ränteförlust af 2,000
R:dr om äret för tvenne Compagnier och således
blifver landets kostnad hädanefter för
husrum åt desse 150 man nära 3,000 R:dr
Banco eller nära 200 procent dyrare än förr.
Utskottet yttrar stt ingen minskning uti
devid sista Riksdag för tredje Hufvudtiteln beviljade
summor böra kunna ifrågasättas, på
den grund, att Kongl. Maj:t äskat förhöjning;
jag delar icke med Utskottet denna öfvertygelse;
jag påtager mig likväl derföre icke,
att hänvisa till hvilka delar som böra drabbas
af den minskning i behofvet som jag tror
möjlTg; sjelfva minskningens nödvändighet
grundar jag på en fullkomlig öfvertygelse om
Svenska Folkets oförmåga att bära dessa skatter.
Den föresiagne anslagssummans fördelande
emellan Arméen och Flottorne anser jag
redan vara ett steg till ordning, som jag finner
mig böra i högsta måtto biträda, och är
det besynnerligt nog att det fordrats så lång
tid innan man kunnat hinna detta lilla mål.
Utskottet föreslår anslaget för Arméen till
2,288,604 R:dr jag skulle deremot vilja afpruta
summan till jemna 2,000,000; samt för
Flottorne till 1,000,000.
Anslaget blifver i alla fall nära dubbelt
emot det af år 1810; det tillhör Administrationen,
att på b?sta möjliga vis använda de
anslag Folkets ombud anse sig kunna och bora
bevilja. Jag känner ej till hvad grad Statsutskottet
kunnat vara i tillfälle, eller ägt tid
fttn 7 Julii f. m.
att granska medJens användande i detail, men
jag fruktar, att en rigtig uppställning af förhållandet
skulle ådagalägga nog litet verkligt
systéme uti det hela. Jag har till exempel
varit i tillfälle att underrätta mig om utslaget
af den committées arbete, som var nedsatt i
anseende till frågan om sjöförsvaret, och jag
har deraf funnit organisationen vara sädan att
fern sjundedelar af anslaget åtgått till Flottornes
personal, och att således blott två sjundedelar
återstå för tillvägabriogandet af en så
dyr material.
Om förhållandet i flere fall är sådant/ så
visar det aig påtagligen hvad hopp man kan
göra sig att af de städse stigande Statsutgifterne
erhålla det verkliga resultat i landets
sjelfständighet och trygghet, som alltid föregifves
såsom ändamål.
Statsutskottet tillstyrker Riksens Ständer
att för erforderliga utgifter utöfver anslaget i
och för tredje Hufvudtiteln anvisa Kongl.
Majit 233,333 R=dr 16 skillingar af öfverskottsmedlen
samt 66,666 Rtdr 32 skill, utaf
stora SjöTullsmedlen, och således 300,000
R;dr Banco mera än förra Statsanslaget, oberäknadt
den ytterligare tillökning som anslaget
erhållit, dels genom inskränkte utgifter till
SaltpeterFonden af 58,000 R:dr, dels af sådane
ifrån Anslagstitteln förr utgående utgifter,
hvilka nu blifvit öfverflyttjde på andra
Stater.
Den 7 Julii J', m.
Det är en besynnerlig method, att på sådant
sätt undandraga Folket en rigtig kännedom
om det verkliga Bevillningsbeloppet; det
är ett bufvudsakligt fel uti Bevillningens fördelande,
att derigenom uppkommer 6å betydliga
öfverskott, hvarigenom Folkets skatter
med en betydlig procent utöfver det bestämda
beloppet ökas, hvilket förhållande icke förr
än efteråt blifver synligt, och nästan alltid
af följande Statsregleringar så bortblandadt, att
Folket förblifver i okunnighet ora om hvad
sorn verkeligen i Bevillning utgådt, då det endast
för de sakkunnige visar sig till hvad
grad den beviljade Bevillningssumman understiger
den verkligt utgående Bevillningen.
Jag anhåller vördsammeligen att Ridderskapet
och Adeln täckes fästa uppmärksamheten
vid nödvändigheten att införa ett på
sparsamhet stäldt och bättre beräknadtallmänt
Statshushållningssystéme. Jag anser Riksens
Ständer icke med hopp om framgång härtill
kunna, eller böra taga någon annan åtgärd än
den, att till en början inskränka anslagssummorne,
för att såmedelst till en annan Riksdag
sätta styrelsen uti nödvändighet, att förer
lägga Riksens Ständer utarbetade Förslager,
som utvisa grundeme för bebofven och den
plan sorn bör utgöra målet för alla ansträngningar,
Gom uppgifva medlen att på möjligaste
bästa vis kunna uppnå milet för den plan
man uppgjort. Jag anser mig icke välja en
oriktig tidpunkt då jag härvid fäster uppmärksamhet,
å Svenska Folkets snart sagt eas
i©4
Den 7 Julii f.m.
hilliga kligan öfver för harda skattebördor;
Jag ber Ridderskapet och Adeln med dess
sakkännedom taga ämnet i öfvervägande; och
jag ber att man besinnar i hvad belägenhet
Riket skulle komma att befinna sig, i händelse
af ett anfall emot dess sjelfständighet, när
dess fredstillstånd är sådant, att behofven i
och för detsamma redan äro större än Folkets
förmåga att bestrida dem. Min innerliga öfvertygelse
är att hufvudfelet finnes inom Statsinrättningarnes
beskaffenhet, och det är degsas
inrättande efter Statens förnämsta ändamål,
nemligen Statsborgarens säkerhet, trefnad
och stigande välmåga som jag yrkar, såsom
ett hitintills i min tanke alltför mycket utur
beräkningen lämnadt syftemål. Jag anhåller om
åtorremiss af StatsUtskottets Betänkande.
N;o 6.
Herr Brimcrona, Nils:
Sedan RiksStatens 3:dje HufvudTitel blifvit
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln uppläst,
får jag vördsamt begära ordet för att dervid
i afseende uppå det årliga anslaget för
FyringsStaten gjöra några anmärkningar.
Höglofl. Statsutskottet har bestämt, att
en del af denna summa skulle utgå af Båkmedlen,
och en del af den till Sjöförsvaret anslagne.
Den 7 Julli f m.
Io5
Från äldsta tidar hafva Lots- och Båkinrättningsmedlen
varit ämnade till Nybyggnader
reparationer, och underhållet af de till de
sjöfarandes rättelse nödige sjömefken och hvilka
för det närvarande uppgå till io Fyr-och
75 KänningsBåkar och större Sjömärken, utom
andre i Skärgårdarne, och hamnarne oumbärlige
säkerhetsanstalter såsom Bergringar, Duc
d’Alber, MoringsAnkare och Pålfästen, till ett
icke ringa antal, och af hvilka åtskilligo nya
Båkar och förbättringar af de nuvarande högt
af behofvet påkallas till Sjöfartens botryggande.
Vid ett sådant förhållande får jag fästa
Höglofl. Ridderskapet och Adelns uppmärksamhet,
uppå nödvändigheten af ett ökadt och
särskildt årligt anslag för dessa ändamål, och
huru otillräckelige 17 å 18,000 R.dr varit, som
sedan sista Riksdag för FyringsStaten blifvit
anvisade att utgå utaf den till Sjöförsvaret anslagne
mycket emot behofven otillräckliga summa,
som närmare inhämtas af följande upplysningar
om anslagen under detina Titel nemligen:
1:0
Fyrbetjeningens Löner årligen 1,710 R:dr
2:0 Upphandling af Fyrkohl och
Olja m. m. - - 11,800
3:0 Till nybyggnad, förbättringar
och reparationer af Fyr- och
106 D«n j Julii /. m.
KänningsBåktr samt större Sjömärken
- 3>8oo _
4:0 Till anskaffande och underhållet
af BergRingar, MoringsAnkare,
Pålfästen, och Duc d’Alber 350
Summa Banco R:dr 17,660.
Jag hemställer således med nu varande
varuvärden, och arbetslöner, huruvida något
i större Scala med så otillräckliga tillgångar
skall kunna uträttas, och det är också egenteligen
härifrån, som alla af Sjöfarande och andre
personer anförde klander emot Svenska
Fyrinrättningen sig egenteligen härleda, ehuru
i förhållande till så inskränkta tillgångar Regeringen,
jag vågar påstå det, låtit uträtta vida
mera, än som kunnat påräknas genom iagttagande
af den strängaste hushållning.
Uppå dessa anförde skäl får j»g vördsamt
anhålla det Höglofl. StatsUtskottet täckes allt sådant
1 öfvervägande taga, och inse den ingalunda
inbillade utan verkliga nödvändigheten,
af förändring härutinnan, och att till nästa Riks*
dag en oafkortad summa under titel FyrinsStat
af 25,000 Rtdr årligen måtte till Kongl.
Majts höga disposition beviljas af Lots- och
Bäklnrättningslntraderna, så framt dessa magt^
påliggande anstalter skola blifva svarande emot
det dermed åsyftade ändamål.
Sluteligen och i sammanhang med detta
Den 7 Junii f, m.
10 7
ämne far jag likaledes vördsamt hemställa att
af samma intrader årligen och i mohn af tillgångarne
ett ärligt anslag måtte beviljas, till
inlösen af Landsorts och Korsö FyrBskar, och
hvilket jag förmodar så mycket mindre lärer
vägras, som det i längden blir en säker vinst
för StatsCassan, och som Högloft Utskottet
medgifvit Upplyst, huru Otjenligt det är att
dessa Bakar skola vara enskilte personers egendom.
Jag anhåller derföre om återremiss,
och att dessa mina anmärkningar då må få åtfölja
Betänkandet*
Bilagor
till PleniProtocollet för den 7 Julii,
eftermiddagen.
N:0 I
Herr
Dalman, Johan Wilhelm:
Det är i anledning af HögloO. Statsutskottets
Betänkande , rörande det af Kongl.
Maj:t i nåder föreslagna Riksmuseum samt de
i Höglo 11. Ridderskapets och Adelns sista Ple
-
io8
T)cn 7 Julii c. 111.
aum dervid afgifne yttranden, som jag vördsammast
anhåller få anföra några anmärkningar.
Så vida likväl en god sak svårligen kan snarare
förloras, än om den råkar ut för en oerfaren
försvarare, har jag i det längsta uppskjutit att
yttra mig i ett ämne, hvilket jag trott endast
behöfva ett noggrannare skärskådande för att
vinna bifall. Men då den närmare vården af
de samlingar, som äro ämnade att grundlägga
det af Konungen föreslagne Riksmuseum, blifvit
mig anförtrodd, då detta förtroende äfven
förutsätter ett varmare nit för befordrandet af
deras syftemål, så måste min pligt, att svara
häremot, afvisa alla de betänkligheter, dem ej
mindre en bristande framställningsförmåga och
ovanan att på detta rum uppträda, än flere
andra considerationer nog bevekande för mig
uppkastat.
Det af Kongl. VeftenskapsAcademien projecterade
anslaget för ifrågavarande Riksmuseum,
af 5,400 R:dr, har Höglofl. StatsUtakottet
ansett sig böra nedsätta till 1500. Jag anaer
mig hvarken rörande denna eller någon
annan summa kunna ingå i någon pröfning.
Jag tror att vid frågan om ett NationalMuseum,
måste det visserligen bero på Nationens
Representanter att efter omständigheterna bestämma
den.
Deremot har Herr Grefve von Schwerin
mot Höglofl. StatsUtskottets förslag behagat
Den 7 Julii e. m.
anföra elen anmärkning, att Herr Grefven ansi
ge Ständerna i denna fråga böra bevilja, antingen
allt eiler intet, emedan om denna förminskade
summa nu på Stat uppfördes, skulle
Rikets Ständer vid en annan Riksdag, må hända
åter komma att besväras med ansökning
om den nu afslagna tillökningen. Enligt mia
öfvertygelse torde det dock vara svårt att vid
detta Riksmöte förutse, eller med sannolikhet
bestämma, hvad beslut framtida Ständer en
gång kunna komma att fatta} för min del kan
jag ej se annat än att äfven för dem samma
tillfälle som nu kommer att stå öppet, att afslå
en sådan tillökning på anslaget, i fall den
verkeligen skulle begäras. Jag kan således
ieke anse vådan häraf vara af den beskaffenhet,
att den skulle hindra Rikets Ständer att
nu bifalla det minskade anslag StatsUtskottet
funnit sig kunna föreslå, och att således till
framtiden fördröja verkställigheten af en inrättning,
hvars nytta synes bevittnad genom
dylikas bildande i nästan alla odlade Nationers
hufvudstäder, och genom det inflytande de samma
yttrat tillbefrämjandet af allmän upplysning
och vettenskapligt interesse.
Vid öfverläggningen rörande det af Höglofl.
StatsUtskottet beviljade anslag, syntes mig
så väl Herr Grefve von Schwerin som Herr
von Hartmansdorff, hafva hyst den mening,
att StatsUtskottet beviljat en tillökning af
1500 R:dr, utom da förut af extra utgiftsmedlen
ansiagne 90o. Jag tror mig deremot
vara förvissad, alt med beviljandet af berörde
n«
Dtn 7 Julli t. uti
1500 R:dr, de förut anslagne skulle försvinna
och att hela den förhöjning StatsOtskottets
förslag således lemnar, endast gör 600 R:dr.
Det vore för öfrigt lika otacksamt som
orättvist, att söka förneka sanningen af en annio
anmärkning som Herr Grefve von Schwerin
behagat göra, att nemligen må hända intet
land, i förhållande till sina tillgångar, gjort
så mycket för konster och vettenskaper som
Sverige. Det vöre lika orättvist att påstå, det
bland dessa, NaturalHistorien blifvit vanlottad.
Men just denna anmärkning leder mig aldeles
otvunget till en annan, nemligen den, «tt allt
detta oagtadt, och fastän vi ägt en Linné, fastin
Sverige bälsås för den nyare NaturalHistoriens
fosterbyggd, så har dock denna vettenskap
inom Fäderneslandet hvarken vunnit
den tillgifvenhet, eller knutit det verksamma
och gagnande samband med allmänna samhällslifvet,
som i åtskilliga andra Länder. Ganska
säkert torde en af de betydligare orsakerna
härtill vara, att NaturalHistorien* studium i
vårt land, i brist af Mucéer, nästan endast är
inskränkt till Universiteterna, hvarvid åter den
olägenheten uppstår, att Ynglingar der sällan
äga tillfälle, att åt detta studium uppoffra en
tid , som fordra» för alfvars»mmare och mera
löngifvande vettenskaper; och deremot konstnärer
eller andra medborgare i allmänhet, finna
afståndet från Univer*iteterna alltför långt,
för att från dem hämta de upplysningar, hvaraf
de kunna linaa sig i behof,
Den 7 Julii e. mi
III
Det är till afhjelpande af delsa olägenheter,
och att bereda de ömsesidiga fördelar,
som vettenskaperna och det allmänna lifvet ,
genom en närmare bekantskap kunna tillskynda
hvarandra , som patriotiskt sinnade medborgare
varit betänkte på inrättande af ett NationalMuseum
i sjelfva hufvudstaden, såsom det
ställe hvarifrån åtminstone praktisk vettenskapläghet,
synes lättast och verksammast utsprida
sig. Det är till sådant ändamål, Friherre Paijkull
till Kongl. Maj:t och Kronan öfverlemnat
de dyrbara och betydliga samlingar, han under
en lång tid och med osparda uppoffringar
förvärfvatj och Kongl. Maj:t har i nåder bifallit
idéen om ett RiksMuseums inrättande
i hufvudstaden, och till StatsLJtskottet låtit
öfverlemna ofvanberörde nådiga proposition
härom.
Jag har redan förut sökt fäst* Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet derpå,
att de betydliga samlingar af detta slag,
som vid våra Universiteter finnas, egenteligen
synas ämnade för undervisningen, att de således
nästan endast af de studerande kunna
begagnas, och att detta således ej borde vara
ett skäl, att förneka Hufvudstadens vida talrikare
innevånare, samma tillfälle till vettenskapliga
sysslosättningar, i fall de skulle föredraga
att anslå någon af 6ina åt förströelser
ägnade timmar dertill. Såsom bevis på
det olika förhållande till samhällslifvet, hvaruti
en inrättning uti en småstad, vare sig äfven
vid ett Universitet, befinner sig mot en
i rs
Den 7 Julli e. rn.
likadan inrättning i hufvudstsden , skulle jag
må händ* kunna åberopa det olika interesse
vår MålarAcademi skulle erhålla , ifall den
skulle förläggas till Lund eller Upsala. Jag
tror icke, att hvarken allmänheten eller våra
Artister skulle lemm sitt bifall åt en sådan
förflyttning.
För öfrigt får jag äfven bifoga den upplysning,
att, genom lyckligt sammanträffande
förhållanden, de samlingar som här finnasconcentrerade,
redan nu synes i det hel* taget,
utgöra ett större Museum, än de vid våra Uni*
versiteter befintlige, och att de således ej torde
anses aldeles ovärdiga, att tjena såsom
grund för ett Svenskt RiksMuseum , helst de
samma uppkommit genom enskildta medborgares
donationer.
Det finnes för närvarande få nationer med
vettenskaplig bildning, som icke redan i sin
hufvudstad grundlagdt ett sådant NationalMuseum.
Jag må ej nämna BrittischMuseum, ej
det i Jardin du Roi uti Paris. Hastigare än
dessa har i Berlin uppstått ett som täflar med
de nämnda, och utom andra länders inrättningar,
dem jag förbigår, har man nu äfven några
år varit sysselsatt, att grundlägg» ett sådant
i Köpenhamn, hvartill liksom hos oss, privata
vettenskapsmän lemnat de första bidragen.
Hvarje Nation h^r i dessa fall, lemnat anslag
efter sina olik» tillgångar och sitt intresse för
s«ken. Museum i Paris säges äga ett årligt
Den 7 Julii e. m'.
anslag af 300,000’ Francs. Visserligen kan Sve-J
rige aldrig i denna del påtänka någon täflan
med dessa riken, men torde dock behöfva göra
något, för att ej komma att stå allt förlängt
efter, i afseende på resultaten af dessa inrättningar.
Ora man endast i minnet återkallar
de talrika upptäckter, de upplysningar, oväntade
nya åsigter, och ej mindre för vettenskapsmannen
än den bildade medborgaren i allmänhet
vigtiga resultat, som t. ex. en enda man,
en Cuvier, hämtat ur Museum i Paris, så tor-j
de man lätt finna, att det icke är ensamt Frankrike,
utan hela den civiliserade verldeo, sora
skördar frukterna af det anslag nämnde Mu-;
seum njuter.
Bibliotheker och samlingar äro för vettenskapliga
bildningen Capitaler, hvars räntor äro
de upplysningar, som af dera hämtas. EttNa-J
tionalMuseum är att anse såsom en Bank, dac
sådana Capitaler, nemligen samlingar i hvad
vettenskapliga ämnen som hälst, kunna deponeras,
med visshet, att de där både äro i sä^
ker vård, och tillgänglige för alla dem, sora
deraf vilja skörda kunskap. Till inrättandet
af ett Svenskt Museum äro redan genom enskildtas
frikostighet materialierne samlade; här
är således egentligen ej fråga om anslag till
dessa materialiers förökande, utan för att kuni
na på ett ändamålsenligt sätt vårda och hand-<
hafva hvad som redan influtit, eller framdeles
kan komma att inflyta;
Bil. till Ridd. 0, Ad. Prot. VI Band; 8
• i-4
Den J Julli t. m.
Skulle deremot hela detta förslag verkeligen
komma att aldeles afslås, då ser jag i
sanning intet hinder lagdt, att ju de samlingar
och lärdomsanstalter, som enskildte Svenske
medborgare äga, skola beständigt utgå till
Utlänningen, såsom redan alltför ofta skedt.
I Sveriges nyare LärdomsHistoria, står ty
Värr redan en mörk obehaglig bild af detta
slag' j*g nienar utflyttandet af Linnés samlingar
till England. Allt hvad främmande Nationers
lärda med täflan nitburit till ökande af
Linnés skatter, blef endast ett byte för de stolta
Britternas allsmägtiga guld. Med qväfd harm
och förödmjukelse måste nu den Svenska Naturforskaren,
hos dessa rika öboar bönfalla om
att få beskåda det Museum, som varit ett ibland
de vigtigaste medel till Svenska namnets vettenskapKga
ryktbarhet.
Hvad likväl något minskar det obehagliga
af detta minne, är att dessa samlingar afgingo
ur landet, utan att Nationen ägde någon
kunskap derom, och då till förekommande
af dylika obehagliga händelsers förnyande,
Sveriges vettenskapsmän , synas hafva fattat
den princip, att hälldre till staten öfverlemna
elier Testamentera sina vettenskapliga förråder,
så vågar jag till Höglofl. Ridderskapets
och Adelns egen upplysta bepröfning vördsammast
hemställa, huruvida det ej synes vara
något skäl, att äfven Staten å sin sida garan.
terar dem dessa donationers framtida vård,
till det allmännas nytta.
Den 7 Julii e. m.
% Jag får hos Högvälborne Herr Grefvert
Och Landtmarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, vördsammast anhålla, att dessa
mina anmärkningar må få åtfölja stertemissen
till Höglofl. StatsUtskottfet , Samt med
de öfrige Stånden communiceras, i händelse
från dem någon återremiss ägt rum.
N:o 2«
Herr TraJ Vinfelt t Carl'.
Sedan Höglofl. StatsUtskotteta utlåtande
angående den föreslagna indragningen af Medico-Tlaeologiske
Stipendii fonden blifvit återremitteradt,
anhåller jag vördsamt att få lemna
några anmärkningar, och att dessa få åtfölja
återremisseo.
Med serdeles tillfredsställelse har jag erfarit,
att Höglofl. Utskottet, som med så mycken
sorgfällighet söker bespara alla utgifter,
som möjligen kunna indragas, likväl ansett sig
kunna tillstyrka att en summa af 2,000 R:dr
Banco årligen må af Medico Theologiske Stipendii
medlen qvarbdfva, då jag anser denna
utgift rikeligen kunna ersättas genom den nytta
ett rätt användande af dessa medel kan åstadkomma.
Lika med Herrar Cederschjöld och Munck
af Rosenschiöld anser jag ändamålet med detta
anslag vara förfeladt , om, enligt Utskottetg
Il6 Den ^ Julii f. ml
förslag; endast Fysiologiska kunskaper skulle
af Presterne inhämtas, emedan dertill fordras
en föregående kännedom uti Anatomien, hvilket
allt icke skulle kunna genom ett så litet
understöd vinnas och ändå icke medföra någon
egentelig praktisk nytta* Att vara så okunnig,
som man nu i allmänhet är, om sin
egen kropp i dess friska tillstånd och om dess
bibehållande vid hälsan, synes mig verkeligen
vara en icke ringa ofullkomlighet uti hvad
man kallar en bildad och gagnelig uppfostran,
men denna allmänna Anthropologiska kännedom
är icke ensamt nödig och nyttig för Prester,
den är det för alla i hvad stånd och yrke
som hälst, och man har att hoppas, att de,
som hafva sig uppdragit att vårda uppfostringsverket,
upplyst skola inse detta och finna utvägar
till afhjelpande af denna brist, helst
början redan blifvit gjord med inhämtande af
NaturalHistoriens grunder äfven vid de lägre
Läroverken.
För min del anser jag, att sättet för användandet
af de qvarblifvande Medico Theo»
logiske Stipendii-medlen borde öfverlämnäs åt
Kongl. Maj:ts vishet , att efter vederbörande
sakkunniges hörande deruti vidtaga tjenliga åt,
gärder; men i händelse det pröfvas nödvändigt
att närmare utstaka detta användande, anser
jag äfven, att den så kallade Politia mtdica,
eller kännedom om hvad som kan bidraga till
hälsans bibehållande, till alla för densamma
skadliga inflytelsers sflägsnande och farsoters
förekommande och hämmande m. ni., utgör
Den 7 Julii e, m.
det ämne till hvars inhämtande blifvande Frei
ster skulle hädanefter roed mycken nytta begagna
detta lilla understöd. Uti mitt anförande
till Kongl. SnndhetsCollegii Protocoll,
i anledning af Kongl. Majtts nådiga skrifvelser
om SundhetsCommittéers inrättande, har jag
vidare sökt detaljera detta ämne och visa att
alla sådana anstalter för den allmänna hälsovården
böra stå i sammanhang och förening
med eller tillhöra en och samma styrelse, som
uti hvarje Församling äger att vaka öfver ordning,
sedlighet och Laglydnad samt öfver de
i moraliskt och ekonomiskt afseende ingångne
eller ingående öfverenskommelsers fullgörande.
Då nu Pastor alltid är ordförande uti sådane
styrelserellerså kallade KyrkoRåd, och alla
tjenliga åtgärders vidtagande och verkställande
så hufvudsakligen på honom beror, föijer
det helt naturligt, att den kännedom blifvande
Prester i detta afseende kunna komma i tilli
fälle att inhämta, skall för dem och det alimanna
medföra mycken nytta.
N:o 3*
Grefve Lövenhjelm, Carl Gu fl afl
Höglofl. StstsUtskottet har funnit sig befogadt
att afstyrka ett föreslaget byte af Offi*
cers Boställen och Indelningar vid Kongl. Lif—
Regementets Husarer. Öfvertygad om nyttan
och nödvändigheten af det ifrågavarande utbytet,
utbeder jag mig,* att fprj några ögon-c
Beti 7 Julii e, rn,
blick få fästa Höglofl. Ridderskapet och Adeins
uppmärksamhet på skälen till denna min
öfvertygelse.
Ryttmästarens vid Arboga Esqvadron nu
varande tvenne boställen, Beyby och Sarbecken,
äro »f så svag beskaffenhet, att deras afkastning,
tillsammanräknad med indelte lönen,
knappast uppgår till 500 R:dr Banco, hvilket
hvar och en, med mig, torde inse vara en till
ändamålet otillräcklig lumma, Denna lön är
ej allenast otillräcklig och ojemnförligt mindre
än de öfrige Ryttmästarelänerne, men öfverstiges
betydligt af nästan hvarje Lieutenants
lön vid samma Regemente, dock med undantag
af Lieutenantslönen vid Arboga Esqvadron,
hvilken är den svagaste af Lieutenant#
lönerne.
Af detta Ryttmästarens och Lieutenanfens
vid Arboga Esqvadron vanlottande har handt,
och kommer, så vida ej löneförbättring inträffar,
allt framgent att hands, det Officerare
under deras tjenstebana med ovilja emottaga
dessa beställningar, och med begärlighet begagna
tillfället af hvarje yppad vacance, för
att derifrån ju förr ju hällre aflägsna sig.
Också räknar denna Esqvadron, sedan år 1816,
nu i denna stund sin 5:te Ryttmästare och sin
5:te Lieutenant. Med rättvisande af dessa 10
jndividuers nit och drift, hemställer jag likväl
till hvar och tn sakkunnigs bedömande, om
ett så tätt ombyte af Befäl kan vara annat ät»
högst menligt för Konungens tjenst?
D*n j julii e, m.
Till afhjelpande af detta förhållande har
SecondChefen, understödd af Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen i Dess egenskap af Befälhafvare
för Konungens Lif- och Hustrupper,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslagit
att, den nu efter innehafvarens Major
Lindsfelt* förledit år timade död, till Kronan
indragne StabsRyttmistarelndelningen vid Östra
Westmanlands Compagnie Tibble, med tillhörigheter
måtte anslås Ryttmästaren vid Ar*
boga Esq vadron; att nu varande RyttmästafeJndelningen
Feyby och Sarbecken måtte anslås
Lieutenunten vid Arboga Esqvadron, samt att
dennes nu innehafvande Underofficers Indelning
Fenninge till Kronan kuade indragas.
Beredd på det inkast som kan göras mig,
att, genom denna reglering Ryttmästarelndelningen
vid Arboga Esqvadron, komme att befinna»
ej allenast utom Esqvadronens utan ock utom
Regementets stånd , får jag svara, att flere
prsejudikater derå föiut vid Regementet, utan
tjenstens mehn, befinnas; och att sådant är
förhållandet med SecondChefens , RegementsQvartermäst^.
rens, Ryttmästarens vid Östra
Nerikes Esqvadron, Lieutenantens vid Sanna
E;qvadron roed
Såsom ytterligare anledning till dessa föxeilagne
utbyten, får jag äran upplysa, att då
LifRegementet år 1791 delades blef förenämnde
StabsRyttmästarelndelning Tibble på Stat
anslagen Ryttmästaren vfd samma Arbog*
Esqvadron; och att den frångick EsqvadroneaA
Dm 7 Juii e, m,
derigenom att Majoren Lindsfelt, vid afskeds-1
tagandet, såsom Nådebevis, erhöll tillstånd
att under sin öfriga lifstid innehafva Bostället,
hvarefter det borde till Kronan indragas, som
äfven skett.
Då jag nu som jag hoppas visat behofvet
af förbättring i Ryttmästarens och Lieutenanteng
vid Arboga Esqvadron nog svaga lönevilkor,
samt tillika styrkt att ifrågavarande
utbyte, långt ifrån att vara en innovation,
blott är ett återförande till hvad som för 32 år
sedan varit fastställdt, återstår mig blott att
vördsamt anhålla om återremiss af Statsutskottets
Betänkande, med lika vördsam anhållan
att detta anförande måtte remissen få åtfölja.
N:o 4*
Friherre Stjerncronat David:
StatsUtskottet har för afslaget af min motion
åberopat 2:ne skäl. Det första deraf är
att då de i frågavarsnde penningelönerne upp«
kommit vid vargerningens upprättande, så voro
nu då Vargerningen redan uppbördt dessa
Officerare må hända öfverflödige, och således
att anse som surnuraeraire, och kunde möjligen
som umbäriige indragas.
Genom den förändring 60m föregått uti
taktiken i sednare tider, har ett större antal af
Den "j Julii e. m.
121
Befäl blifvit oumgängligen nödvändigt, så väl
i och för Trouppens dressering, sorn vid tjensteutöfningen
uti spridd ordning, ett Stridssätt
som den tiden aldrig brukades. Med anledning
deraf har Kongl. Maj:t funnit för godt,
att, genom utfärdad stat för Regementet bibehålla
fulla antalet af Befälet, ehuru Vargeringen
upphördt. Regementet har likväl pä
Esqvadronsstaten icke mera än 24 SubalternOfficersre,
hvilka fördelade på 8 Esqvadroner
gör 3 Subalterner på 125 man. Upplysningsvis
får jag nämna: att vid intet CavalleriRe-i
gemente i vår Armée finnes mindre antal SubalternOfficerare
på stat, i jemförelse med styr™
kan, men väl ett större antal.
Det är således uti dubbelt afseende orik*
tigt af Utskottet att benämna ifrågavarande
Befäl för Sur numer aire, då de hvarken äro utöfver
stat, eller kunna umbäras,
Om detta är gifvit så finnes väl icke något
giltigt skäl hvarföre en Cornett vid de
två Skånska CavalleriRegementerne skall hafva
i Jon blott 200 R:dr Banco, då Cornetterne
vid de värfvade CavalleriRegementerne erhålla
uti lön 405 R:dr Banco samt Cornetterne
vid LifRegementet 355 R:dr samma mynt.
Som andra skälet anför StatsUtskottet att
då Skånska HusarRegcmentet, som befinner sig
uti samma förhållande, icke hegardt någon löneförhöjning
för 6ina penningelöntagare, så ser
Utskottet sig derigenom utur tillfälle att till
-
122
Dm 7 Julii e. m.
slyrka bifall till min gjorda ansökning derom.
Då penningelönerne vid nästan alla så väl
Militaira som Civil* EmbetsmannaCorpser i
anseende till myntets försämring tid efter annan
blifvit förhöjde med minst 50 procent, så
har jag aldrig hördt åberopas som ett hinder
att de båda Skånska Indelta icke hegardt deraf
blifva deiaktige. Jag kan omöjligen inse
hvad som kan hindra Utskottet att föreslå
Skånska HusarRegementet till erhållande af
enahanda löneförhöjning med den, som blifvit
begärd för Skånska Dragonerne, hvartill de äro
lika berättigade. Hela den derigenom förökade
årliga utgiften skulle för begge Regementeine
uppgå till ungefärligen 2,600 R;dr
Banco
Hvad
sluteligen Utskottet föreslår att
Kongl. Majit af 3:dje Hufvudtittein skulle täckas
bevilja nödig löneförhöjning synes vara
allenast för att komma ifrån saken. Utskottet
kan omöjeligen vara uti okunnighet om att
Tredje Hufvudtittein är uppgjord efter redan
bestämda behofver, och att således ingen assignering
på densamma till andra ändamål kan
äga rum, så vida icke StatsUtskottet skulle
föreslå Ständerna att öka 3:dje Hufvudtittein
till erfordeligt belopp, hvilket äfven var föremålet
för min motion.
På dessa skäl begär jag återremiss af Betänkandet.
Den 7 Julii c. m.
N:o 5.
123
i
Herr von Francken, Augufi\
Det är långt ifrån mig att vilja tillstyrka
några onödiga anslag, då jag nogsamt känner
svårigheten för den skattgifvande och i
synnerhet Jordbrukaren att kunna sammanskrapa
och till pennningar förvandla de redan
mycket för högt uppdrifne Contributionerne,
men derför anser jag ändock högst origtigt
att vilja öfverskrida billighetens gräns och begära
att på stat varande CavalleriOffrcerare
skola tjena för 200 R:dr årlig lön, då kanske
deras uniform, som ändock vid ifrågavarande
Regemente är ovanligt måttligt dyrbar, uppgår
till många gånger denna lön. Jag anhåller
derföre vördsammast alt få anföra de skäl
jag tror mig finna emot Ut9kottets Betänkande.
Utskottet som har ganska rätt deri, att
de ifrågavarande 13 Officerare härleda sig
från den redan upplöste Vargeringen, har orätt
deri att desse Officerare äro surnumerairer
och förmodligen äfven orätt deri att de äro
öfverflödige, efter nu varande Militairtjenstgöring
fordrar förökat Befäl och ifrågavarande
Regementes förändring från tungt till lätt Cavallerie
gör det ändå mer behöfligt; men låt
dermed vara hur som helst så när Utskottet ej
tillstyrkt indragning af förenämnde Befäl, så
måste det så länge det finnes nödvändigt lönas
på ett ej orimligt sätt.
Den 7 Julii e, mt
Det andra skälet Utskottet anfört är att
Chefen för det i Skåne varande andra Indelta
CavalleriRegementet ej begärt löneförhöj^
ning för sine 13 Officerare som innehafva lika
otillräcklig lön; mot detta skäl vore mycket
att säga; men för att ej uppehålla Ridderskapet
och Adelns tid torde jag eDdast få omnämna
att det vore efter min tanke oerhört
orättvist, om ett Regemente skulle gå i mistning
om en billig löneförhöjning för det att
en annan Regementschef ej sökt samma förmån
för sine Subalferner Jag skulle tvertom
anse billigt att båda Regementerne fingo samma
tillökning, samt anhåller derföre att Utskottets
Betänkande blir återremitteradt, på det
att den af Friherre Stjerncrona gjorde och på
billighet grundade Motion må blifva tillstyrkt.
N:o 6.
Herr Munch af Rofenfchjnldt Eberhard:
De ifrågavarande 13 af Statsutskottet
kallade surnumeraire Officerare vid Kongl.
Skånska DragonRegementet hafva tillkommit
genom den år 1788 upprättade Vargeringen,
60m Rusthållarne vid de 2:ne indelta Cavallen
riRegementerna i Skåne då åtogo sig. Sedan
Vargeringen upphörde, qvarblefvo dock de vid
den anställde Officerare, nemligen J 3 vid hvardera
Regementes Vargering, och blefvo till och
med uppförde på Stat med Pcnniagelön. De
I
Den 7 julii e, ml
125
äro således icke mera surnumerairé, och borde
derföre hafva så väl som andre Officerare fått
tillgodo njuta den Löneförhöjning, som Riksens
Ständer, i följe af min motion, vid 1815
års Riksdag anslog åt alla penningelöntagande
Officerare och enligt de grunder, som Riksens
Ständer härvid i underdånighet föreslogo. En
annan fråga är, om, oaktadt den nyare takti -  kens fordringar på ett talrikare befäl, dessa
Officersbeställningar till någon del kunde indragas,
och de härigenom vundna besparingar
fördelas på de qvarblifvande. Denna fråga
har Utskottet ej vidrört, och icke heller uppgifvit
någon säker tillgång för beviljandet af
den yrkade Löneförhöjningen, utan öfverlemnat
regleringen häraf åt executiva makten. Enligt
min tanka och enligt hvad i hvart Constitutionelt
land iagttages hade Utskottet bordt
taga en bestämdare befattning med denna reglering,
ty Rikets, ja dess Repressentanters egit
interesse fordrar, att Lagstiftande makten sjelf
bestämmer lönevilkoren och framför allt löneförbättringarne
för den militaira makten.
Äfven föreslår jsg, att samma reglering
må vidtagas vid Skånska HusarRegetnentet,
hvarmed förhåller sig i denna fråga alldeles
på samma sätt, som med Skånska DrsgonRegementet,
och jag yrkar på alla dessa skäl återremiss
af ifrågavarande Betänkande.
126
Den 1 Jidit e. mt
Friherre Ankarfvärdt Carl Henric:
Vid åttonde HufvudTitelo har jag trodt
mig finna anledning till den anmärkning, atf
Kongl. Maj:t tillkännagifva att för andra extra
utgifter än sådane som för de Ministeriel ärenderna
erfordras, endast 50,000 R:dr Banco
behöfde anslås. Då StatsUtskottet föreslagit
den gräns, hvarutöfver det icke trodt sig för
MinisterStaten kunna tillstyrka Riksens Ständer
att öfverskrida , hade jag trodt att Utskottet
uti Staten icke tili extra utgifter bordt uppföra
högre belopp än 50,000 R:dr, då i annat
fall de öfrige 50,000 R:dr alltid blifva tillgängeliga
för att i och för MinisterStaten användas,
oaktat Utskottet ansedt denna Stat vara
fullkomligen fyld genom det föreslagna ansiaget;
jag tror derföre att artikeln extra utgifter
under åttonde HufvudTiteln bör inskränkas
till 50,000 R;dr.
Underrättad, att de på åttonde HufvudvudTiteln
uppförde extra utgiftsmedel icke alltid
redovisas, på sätt Författningarna i allmänhet
stadga, utan tillen betydlig del inför Konungen
allena redovisas, bär jag deraf hämtat
anledning om förhållandet söka närmare upplysning;
och jag har funnit huru vid sista
revisionen, dess Ordförande Herr Grefve Gyllenborg,
framstäldt en motion, det allmän redovisning
för alla extra utgiftgmedlen i sammanhang
med anslaget borde förbehållas säborn
Den 7 Julii e. nt.
127
ett vilkor för dess bestämmande. De extra utgiftsmedel,
som för de tre sista åren efter Konungens
Nådiga förordnande ej fått undergå
allmän redovisning, utgöra ett belopp af emellan
170 och 180,000 R:dr tillsammans; men
då denna motion ej allenast af Revisionens
pluralitet då blef afslagen, utan äfven , icke
lärer hafva blifvit i StatsUtskottet till pröfning
upptagen , återstår endast den utväg att
för Ridder6kapet och Adeln framställa förhållandet
af denna angelägenhet , den jag anser
mig bör* beifra, när Motionairen Herr Grefve
Gyllenborg, i anseende till sin sjuklighet, nödgat*
för någon tid afresa ifrån Riksdagen ,
hvadan han icke är i tillfälle att sjelf förnya
sin i detta ämne afgifne motion. Jag har förskaffat
mig afskrift af Herr Grefve Gyllenborgs
ifrågavarande motion , som omständeligen
utreder förhållandet, och får den i samma
ändamål min framställning bilägga.
Jag yrkar extra utgiftsmedlens behöriga
och ordentliga redovisning, då för detta anslag
ej mera än för några andra uti Grundlagen
finnas några undantagslagar. Jag åberopar
Herr Grefve Gyllenborgs så grundligt och väl
utvecklade motiver till styrka för mitt yrkande
, och jag anhåller om återretniss utaf
Betänkandet.
N:o 8-
Under en längre förfluten tid, har jag
Den 7 Julii e. m,
fästat uppmärksamhet vid dispositions- och
redovisningssättet af de så kallade allmänna
extra utgiftsmedel, men, inseende angelägenheten,
att till styrka för omdömet derom,
äfven känna föreskrifterne, i afseende på sä
beskaffade utgifter, under 3:ne föregående regeringssätt,
har jag innehållit ett yttrande derom
till dess jag, ifrån föreskrifterne under desse
regeringssätt, kunde hämta den ytterligare
ledning för mitt omdöme, som ett inskränktare
rådrum under sista revisionen 1820, icke
medgaf, men jag nu, af vundne upplysningar,
inhemtadt; och har mig nu dessutom förekommit
en förnyad anledning till den framställning
jag nu i detta afseende afgifver, af innehållet
af Kongl. Maj:ts nådiga svar till KammarCollegium
af den 25 Julii detta år, i afseende på
den af Collegium gjorda underdåniga förfrågan
om redovisningen för flere af Extra utgiftsmedlen
anordnade summor under åren 1819,
1820 och 1821 så lydande: Till svar å Eder
underdåniga förfrågan uti skrifvelse af den 2o
nästlidne Junit, huruvida någon af de poster som
finnas upptagne uti aflemnade förteckningar öfver
de summor, hvilka under åren 1819, 1S20
och 1821, blifvit på vår Nådiga befallning,
af Statsmedlen anordnade till åtskillige
personer för visse af oss kände behof böra
serskildt redovisas, eller om vid den inför oss
aflagde redogörelse må bero, vilje WI harige*
nom hafva Eder i nåder förständigat, det Wf
förordnat, att utdrag af ifrågavarande förteckningar
skall, genom StatsSecreterarne för de
Expeditioner, som medlen anordnat vederbö
-
Den 7 julii e. ml
rande tillställas, till erinran, att, efter skedd
redogörelse inför Oss,förde disponerade medlens
användande, begära och erhålla nådig decharge.
Då jag nu vidlyftigare omförmäler förhållandet
med de så kallade allmänna Extra
utgiftsmedlen under en längre tiderymd , sker
det i ändamål att upplysa så väl att desfe all.
tid haft Statens behof till föremål, forn att blott med
undantag af jifla regeringsfättet) redovisningen derföre
alltid varit öppen. Af äldre handlingar inhämtas,
att snart i etthundrade år, en Stat för
Rikets Extra utgifter haft benämning af Extra
utgiftsstat, och Kongl, Brefvet till StatsContoretafden
1709 upplyser Extra utgifternes föremål
i följande uttryck: 5Satt nemligen den för
år 1740, anslagne summan af 100,000 D:r
Silfvermynt borde hädanefter hållas orubbad
till de behof hvartill den egentligen är anslagen,
nemligen till fådane förnödenheter, forn viel
Statens reglerande icke kunnat påtänkas
Anslaget för desse utgifter var i mångå
år 100,000 D:r Silfvermynt, och desse medel
begagnades hushållsamt under frihetstiden. Efter
1772 års Regementsförändring utsträckte9
hehofven med Konungens utvidgade rättigheter,
men icke en gång under detta regeringssätt,
var inskränkning föreskrifven i allmän re*
dovisningsskyldighet för sådaoe Extra utgiftsmedel,
och inträffade först , efter ytterligare
inskränkning i Nationalfriheten 1789, att af
Extra utgiftsmedlen anordnades likasom ifrån
en enskild HandsCassa , för Konungen allena
kände behof, till redovisning inför Konungen
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr, VI Band, 9
i5o
Den 7 Julii e. m.
allens. Sedan åter, genom sista Regementsförändringen,
Nationen åter nalkats friheten,
hafva Dess ombud, Riksens Ständer i upprättad
Statsreglering den 10 April 1809 under vissa
HufvudTitlar bestämt Statsutgifterne och i den
8:de för Statsutgifter till föremål för extrautgifter
fastställt en summa 368,264 R:dr dels
till föremål som blifvit deri utstakade, dels
deraf 100,000 R:dr till sådane som icke kunnat
bestämmas och derföre till extra utgifters beJlridande
äro till Konungens Egen höga dispojltion
anslagnej och ehuru Konungens höga rätt att
disponera desse 100,000 R:dr nemligen till Extra
Statsutgifters bestridande icke kan ställas
i fråga eller inskränkas annorlunda än till föremål
för Statens utgifter, som icke tillhöra
andra HufvudTitlars föremål, eller de bestämde
afdelningarne i 8:de' HufvudTiteln med ani
slående af Statsmedel till Statens behof, syneS
likväl egenskapen af anslag af Statens medel
till Statens behof ovilkorligen påkalla rättigheten
att för dessa erhålla redovisning till vederbörlig
pröfning af deras användande till anslagets
föremål, likasom för Statsanslag i allmänhet
är föreskrifvit, hvarifrån nu gällande Regefingslagar
icke mera nu än under förra CotlStitutionele
regeringssätt, gjort något undantag
för ifrågavarande Extra utgiftsanslag; men,
då det likväl inträffat, att, i likhet med hvad
under sista Regeringssättet infördes och var
öfligt, redovisning i allmän väg icke alltid är
medgifven, utan nu undandrages, för större delen
af den anslagne Extra Utgiftssumman 100,00O
R» Jr årligen, så att på sådant sätt för åren
t)en 7 Julii é. ni.
1819 och IS20 af de 200,000 R:dr som på
Kongl. Maj:ts Nådiga disposition , för desse
5:ne år ankommit, utgått 103,539 R:dr 8 sk.
Och deribland 54,000 R:dr Hamb. B:co, som så.
ledcs blott efter 120 sk- Cours i så måtto ökaf
Utgiftssumman att under båda dessa åren 184,539
R:dr i Svenskt Banco af berörde 200,000 R:dr
jemlikt Konungens Nådiga föreskrifter icke fått
Underkastas Nationens granskningsrätt utan
Stadnat vid det) redovisning, Konungen i hvarje
Serskildt fall i nåder anbefallt , och icke en
gång i StatsRådets Prötocoller lärer inflyta; så
anser jag mig icke sakna anledning tillstyrka
den framställning till Riksens Ständer, att med
anslagets så beskaffade fortsättande söm företiämnt
är, må sammanbindas förbehållen rättighet
till allmän redovisning derför, i likhet
med öfrige Statsanslag, hälst hemlighet för
Statsutgifter är oförenlig med Regeringssättets
esprit, likväl utan inskränkning derigenom i
Konungens höga dispositionsrätt, som med redovisningen
icke bör förblandas, men genom
hvilken redovisning, med kännedom af föremålen
för utgifierne, Riksens Ständer inhämtade
upplysning om anslagets större ellef min-:
dre tillräcklighet i jemförelse till StatsbehofVen.
Till den nu gjorde framställning anser
jag mig i öfrigt deraf föranledd, att, då Riksens
Ständer vid sista Riksdag, ansågo sig be-j
rättigade att fordra redovisning för alia Statens
medel, ehvar de ock förvaltades, eåsorrt
Tullmedlen, KrigsCollegii Cassör m. tn. Annet
jag, med analogie af denna princip, den re-:
dovisning, jag yrkat, vara tacite, derundef
if)2 7 Julii e. m".
begripen, och böra äga rum; men, då Riksens
Ständer icke i annan väg, än genom deras
Statsutskott eller Revisorer kunna komma i
tillfälle att känna det förhållande hvarom nu
är fråga, nemligen att 184,539 R^dr af Extra
utgiftsanslaget, blott inom tvenne år blifvit
allmän redovisning undandragne, tror jag mig
hafva felat i det förtroende jag ägt, att såsom
Ledamot i alla Revisioner deltaga, om jag icke
begagnade, det förmodeligen sista tillfället, att
upplysa Riksens Ständer om ett förhållande af
undanhållen allmän redovisning som ligger utom
deras kännedom, till den åtgärd de lämpelig
anse. Såsom skäl för min framställning,
får jag ytterligare anföra, att om det skulle
medgifvas , att hela den ifrågavarande Extra
utgiftssumman af 100,000 R:dr kunde anordnas
för af Konungen allena kände behof, utan
redovisning i vanlig väg, kunde möjligen inträffa
att anslaget blef otillräckligt för anslagets
flere föremål , och att andre sådane utgifter,
som tillhöra Extra UtgiftsTiteln, antingen måste
inträngas på artdra HufvudTitbr, elier ock;
att StatsVerkets öfverskotter begagnades, som
likväl, i båda afseenden, vöre strirlande emot
Grundiagarnes afsigt genom upprättande af, för
Statsutgifterna bestämde HufvudTitlar, börande
afverskogen af Statsinkomsterna icke kunna
användas annorlunda än i öfverensstämmelse
med Riksens Ständers föreskrifter, eller till
sådane Statsanslagen överskjutande behof, så*
som t. ex. för Fångars forslande m. fl. hvilka
icke annorlunda, än efter förglagsberäkr.ingar
kunna föreslås och till blifvande behof icke
Den 7 Julii é. m:
135
med säkerhet kunna bestämmas. Sluteligen
och vid det inkast, som emot hvad jag föreslagit,
torde göras , att nemligen Regeringen
möjligen kunde behöfva inedal till så beskaffadt
användande, att redovisningen derföre
icke alltid vore lämpelig, får jag deremot
anföra, att om ock detta skulle medgifvas, ehuru
under förre Constitutionelle Regeringssätt
medel för hemliga behof icke varit anslagne,
så enär Riksens Ständer i anslaget för
MinisterStatens aflöning i en rund Summa af
90,000 R;dr Hamb. B:co, till Konungen öfverlemnat
att derom efter godtfinnande dispone-i
ra, hvilken synts Riksens Ständer vara så myc-,
ket mera till föremålen tillräcklig, sorn Riksens
Ständer i StatsRegleringen dea 22 November
1809 ställt i fråga möjligheten af besparing
derå, med yttrad förhoppning att dea
måtte komma Statsverket till godo, så torde
extra utgifter af hemlig egenskap, om sådane
någon gång blafvo beköflige, derå troligen
kunna utgå, men om så icke vore, skulle jag
anse lämpligare att Riksens Ständer tilläde Mi£
nisteranslääget elier serskildt 10,000 R:dr B:co
till extra utgifter utan allmän redovisning, under
förbehåll likväl af allmän redovisning för
ifrågastäldte 100,000 K;dr, eller denna del af
extra utgifternes bela anslag , till Konungens
höga disposition, hvilken redovisning icke för
dispositionsrätten, lägger något hinder i vägen.
Likheten med Herr Lagmannen Grefve
Gyllenborgs hos Riksens Höglcfi. Ständers Revisorer
är i32 2 väckte Motion betygar.
L, G. ar Sillén,
JJen 7 Juhi e, m,
N;o 9-
Grefve von Schverin, Fredric Bogislans;
Ridderskapet och Adeln har af det uppläste
Betänkandet inhämtat, hurusom, då i anledning
af befunnen otillräcklighet af sist församlade
Ständer* anslag till bestridande afRefoch
Skattläggningskostnaden i de Norra Provincerna,
Kongl. StatsContoiret, vid afgifvandet
af *itt yttrande utgått ifrån den sats:
Att en sådan arbetsplan borde för skiftes
förrättningen uppgöras, sorti svarar emot den
dertill beräknade tillgången, samt i förhållande
till personalen för arbetets behöriga bedrifvande;
så har deremot Rikets Ständers
Statsutskott funnit sig böra (ill Ständernas bifall
föreslå;
Att Kongl. Maj:t icke mera hädanefter
genom speciela titulär eller anslag, må hindras
i fri disposition af hufvudtitelns tillgång, i den
prdnjng, som derföre finnes antagen, förmodandes
Utskottet, såsom orden lyda, att anslagssumman
hädanefter, då de större bidragen
till Canal anläggningarne komma att uppböra,
må lemna tillräckligare tillgång för de
samfälta ändmålen, Jordbrukets, handelns och
näringarnas understödjande och befordran.
Då jag é-r min del finner den uppställda
sats fullkomligen rigtig, att arbetsplanerna
böra uppgöras efter beräksing af tillgångarna,
Den 7 Jul ii c. m.
i3 5
så skulle jag tro att en underlåtenhet å Ständernas
sida, att efter beräkning af de supponerade
behofven bestämma anslagen, vore att
rakt motarbeta antagandet af en för den skatts
betalande delen af Nationen högst vigtig och
kärkommen princip, hvadan jag icke kan un4
derläta att framställa min önskan, i händelse
Ridderskapet och Adeln tillåter återremiss,
att Utskottet behagade taga den saken i nogare
öfvervägande.
Hvarjemte jag önskade en,sådan redaction af
Betänkandet att den ej, såsom nu förhållandet synes
mig vara, genom Ständernas bifallåt detsamma,
måtte gifvaanlednijag till att anse 9?de titeln
såsom bestämd uteslutande till befordrande af
Canalanläggningar, i stället för att vara ämnad
till befrämjadde af åkerbruket, handeln
pch närjngayie i allmänhet.
I händelse likväl sådan vore Statsutskott
tets mening, önskade jag att det sades med
klara ord, samt att, då enligt min öfvertygel-,
se, refningsarbetet i norra provincerna, är ibland
de företag, hvilka i en framtid bäst
komma att löna »ig, anslag för detta behof
mätte bestämdt göras; och torde, sedan erfarenheten
visat, att årligen 1,400 R:dr utöfver
det förra anslaget åtgått, det nyafanslaget köra
yppföras till 3000 R.dr.
Den 10 Julii j. m',
Bilagor
till Pleni-Protocollet för elen 10 Julié,
förmiddagen.
N:0 Ii
Herr Litljeftr&le, Guftaf:
Ett yttrande utaf Herr Friherre Wrangel
uti sistlidne förmiddags pleno, bör icke lämnas
alldeles obesvaradt. Herr Friherren har
sagdt, att Stockholms Stad, i likhet med hvad
Götheborg gjordt, borde bygga Caserner åt
GarnizonsRegementerne. Af hvad anledning
och med hvad skäl Götheborg åtagit sig Casernbyggnad
för der varande Garnizon, tillhör
mig ej att bedömma; men jag tror att
håde sakens natur och Stockholms Stads Privilegier
befria Staden från skyldigheten att
hygga Caserner åt härvarande Regementen
Stockholm underhåller, aflonar och bekläder
sin så kallade Stadsvakt och den afiönas och
defrajeras på samtlelige Husägares ganska dryga
bekostnad, genom den så kallade Inqvarteringsafgiften,
som utgår i mohn af AssecuranceSumman.
Stockholms egenteliga Garaizon,
hvartill hörer GardicsRegementerne är Hit—
lagd, icke för Stadens skuld, blott såsom stad,
utan emedan det är Konungens ResidenceStad,
der Konungens och dess höga Famille bo och
Dm 10 Julli f, nn 137
vistas. Det är egentligen för Vakthållning
för dem, för vakthållning vid alla Rikets högre
Embetsverk och Gollegier som desse Cardier
härskola vara, med ett ord att bevara och
vakta, allt hvad Riket gemensamt äger dyrbarast.
Att bevara och vakta sin Konung och hvad till
Dess höga Hus och Regering hörer, kan aldrig
blifva Stockholms Stads ensamma plikt
och skyldighet, och då Staden på egen bekostnad,
som jag redan nämnde, bekläder,
aflönar och består inqvartering åt sin till numeraire
icke obetydliga Stadsvakt, för Staden
så oumgängelig till ordning och police, mägtar
den visserligen icke mera göra. Att Herr
Friherre Wrangel är den enda som påstått
att Staden borde bygga Caserner åt Gardies.
Regementer, bevisar tydeligen att ingen annan
funnit dét förenligt med StadenB Privilegier,
ordningar, lagar och plikt. Jag anhåller ödmjukeligen
att detta mitt koria anförande må
vara remissen af Betänkandet rörande 3;dje
Hufvudtiteln följaktigt.
N:o 2.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus;
Då jsg går att inför Ridderskapet och Adeln
yttra mina tankar öfver ConstitutionsUtskottets
åtgärder i anledning af de anmärkningsmemorialer,
hvilka ifrån Stånden blifvit
till Utskottet remitterade, och i anledning af
dess egen granskning af de i StatsRådet förda
158
f)an 10 Julii f. m.
protocoller, må det tillåtas mig att först uppgifva
den ståndpunkt, hvarifrån jag skådat så
väl det anmärkande Utskottet sorn föremålen
för dess anmärkningar, Och Folkets deraf beroende
rätt och bästa,
Utskottet har sjelf utstakat denna väg j
Utskottet har begynt med att uppställa syftemålet
för utöfningen af sin gransknings plikt;
detta syftemål, säger Utskottet, är att Konungen,
sorn vid fattandet af sina beslut upplyses
«/ ansvarige Rådgifvare, må af Folkets Re.,
presentanter upplysas om deni.
Granskningsrätten är en Svenska Folkets
gemensamma tillhörighet. Hvem som helst,
ägande Svenskmanna rät t, får begagna den;
och hvem sorn helst som talar sanning i ett
sanningen värdigt språk, han talar i Folkets
namn. I granskningsrättighetens begagnande
ligger garantien för beståndet af 1809 års Regementsförändring,
garantien för fyllandet af
de förhoppningar som derigenom väcktes och
för hvilkas skull Ständernas åtgärder och beslut
af Folkets röst sanctionerades. Syftemålet
för granskningsrättene begagnande således
vid detta tillfälle, först af den enskilte Riksdagsmannen
till bestämmandet af sitt beslut,
sedan af hvem »om helst, nu eller framdeles
till upplysning och ledning för kommande tider
detta syftemål är: att Ständerna och
Nationen , upplyste af Con8titutionsUtskottet'om
Rådgifvarnes handlingssätt, mätte om Constitu-=
Den io JulH f. m,
139
tions Utskottets granskningssätt varda upplyste.
I gransknings- och yttranderätten ligget
ett försvarsmedel, tillgängligt för en hvar, ägande
Svenskmannarätt, antingen han ledes af
omsorg för eget väl eller af omsorg för andras.
Utöfningen af granskningsrättigheten är
en pligt,- den kan synas tung, om man skulle
lemna örat åt förståndets kalla beräkningar,
jemväl då, när man frivilligt samtyckande till
uppmaningen *tt utöfva den, borde inse den
påsom ovillkorligen ålagd. Den framställer
$ig helt enkel såsom pligt, i hvilka yttre förhållanden
som helst, för en hvar som vant
pig att helt enkelt lyda en ädel känslas kraf.
Van att åt densamma underordna hvad honom
enskilt rörer, hör han ej andras anspråk att
afseende måtte görasjuppå hvad som rör dem.
Med blicken fästad på det mål. sorn genom
jnträdet på den constitutionella banan framställer
sig för det folk till hvilket han hör,
finner han kallelsen till ett samvetsgrant fyllande
af medborgerlig pligt i känslan af sin
förmåga dertill.
Mitt första åliggande blir att undersöka,
pm och i hvilken mon ConstitutionslJtskottet
genom sitt handlingssätt, genom sin utöfning
af granskningsrättigheten befordrat Nationens
constitutionella utbildning. Jag svarar ja på
den förra frågan. I samma förhållande som
förra Riksdagens ConstitutionsUtskott står tili
den Riksdagens ConsUtutionsUtskoU, dä behof
-
Den io Julii e, m.
vst af de rubriquer på dö raåi sorn i StatsRådets
ProtOcoller finnas till behandling upptagne,
framställdes såsom ämne för en Ständernas
petition till Konungen _ i samma förhållande
synes mig 1823 års ConstitutionsUtskoit
stå tili den förra Riksdagens.
År 1818 syntes ConstitutionsUtskottet ännu
icke hafva varit ense med sig sjelf, och
som jag har anledning att förmoda äta mindre
med Rikets Ständer och den större delen af
Nationen, om, hvilkendera af de tvenna myn-t
digheterna, hvilka, såsom det ville synas Con,
stitutionsUtskottet, Lagstiftaren hade ställt
bredevid hvarandra, Rikets Ständer eljer Con
stituiionsUtskottet
ägde största anspråk uppå
att ia handla med Rikets Ständers rätt.
1823 års ConstitutionsUtskott har öppet
förklarat sig i Rikets Ständer se sina principaler,
har förklarat sig icke vara mera än Rikets Ständers
Comilterade till eo granskande beredning;
Utskottet säger: Första beredelsen af den pröfcingsrätt,
huruvida, under den sedan sista
Riksdag tillryggalagda tiden, ljuset kring Kon
ungathronen
trutit elier försvagats
första
beredelsen af den pröfningsrätt som lagstiftningen
förbehållit Rikets Ständer, hafva Rikets
Ständer ät deras ConstitutionsUtskott öfVeilåtit.
Utskottet skiljer sig så fullkomligen
hvad anspråken på myndighet beträffar, ifrån
den ton som hördes under 1818 års Riksdag,
att tvertom Utskottet root slutet af sist Betan
-
Den io Julii f, m'
kande icke otydligen ger tillkänna' att dess
egenkärlek ingalunda skulle finna sig sårad,
om Rikets Ständer skulle behaga ogilla den
underordnade beredningens fällda omdömen.
Jemväl den frågan huruvida Utskottet fyllt
sitt kall såsom underordnad beredning , finnér
jag mig till en del böra med ja besvara. Utskottet
har satt Rikets Ständer i tillfälle att
samfällt kunna uttrycka en opinion, hvilken
Utskottets åtgärder förutan förblifvit individuell;
deras opinion, nemligen om beskaffenheten
af det ljus eom omgifvit Konungathronen;
Väl torde konstkännaren tro sig icke sakna
ämne för kritik. Han är van att göra den
frågan: huruvida Artisten begagnat hela sitt
material, uttömt sitt ämne, till första föremålet
lör sin pröfning. Jag är icke konstkännare
och derföre icke så sträng i mina anspråk.
Jag blott gläder mig å mitt Fäderneslands
vägnar att hafva sett kortsten träda fram
utur sin linda; och jag är nöjd att i följe af
ConstitutionsUtskottets förberedande granskning,
jag torde få se den Conjlitutionella frihetens
Urans, icke såsom det blifvit sagdt: nedläggas
inför Monarchien, utan bli en prydnad för både
Folkets representanter och dess lagkrönte Konung,
ty dertill är den krans ämnad hvartill
blommorna alleria på den Constitutionella fri-j
hetens jord kunna trifvas.
Hvad åter beträffar Utskottets behandling
af de anmärkningsmemorialer som blifvit till
Utskottet remitterade, och öfver hvilka väckta
Den io Julli f, mi
frågor, enligt ordalydelsen af Riksdagsordning
gens 29 §. Utskottet måste horss innan Ri=
kets Ständer kunna dem afgöra, sä befaraf
jag att Utskottet icke hunnit målet lör eö
granskande beredning. Jag finner mig så myc^
ket mera förpliktad att fästa RidderskapetS
och Adelns uppmärksamhet på de åtgärder,
som synas mig vittna om en mindre rigtig
behandling, sorn Underlåtenhet i detta afseende
å Folksrepresentantens sida, skulle kun-'
na verka att i en framtid både Utskott och
enskilta Riksdagsmän torde bli mindre angelägne
om att begagna anmärkningsrattigheten t
hvaraf åter följden ofelbart blefve att i många
fall, inom ConstitutionsUtskottet sjelft, ljuset
komme att tryta eller åtminstone att försvaga»’
Ifrån det Höglofl. StatsUtskotfet hafva sex
Anmärkningsmemorialer blifvit till ConstitutionsUtskottet
remitterade. ConstitutionsUtskottet
har i anledning af det första, N:o »8, samt
efter företagen granskning af de i StatsRådet
förda Protocoiler, funnit den emot föredraganden
för Krigsärenderna väckta anmärkningsfrågan
grundad , och i följd deraf remitterat
målet till Riksrätt.
Detta mål är af natur att mera än något
annat kunna påkalla Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet. Tillvitelsen att under utöfningen
af en upplysande rådgifvare» pligt,
hafva lemoat Grundlagens föreskrift ur sigte,
är stäld mot en enda man. Men denne man,
hvarföre lät man honom förgå sig mot La
-
Deri io Julii f. tn.
145
gens föreskrift? Han var icke ensam rådgifvande
och upplysande vid detta tillfälle. Grundlagen
har stadgat ett visst antal af upplysande
rådgifvares närvaro, innan beslut i Konungens
StatsKåd kunna fattas.
Grundlagen har stadgat att endast i han-f
delse af behof till rikets försvar , eller andra
högst vigtiga och angelägna ändamål, sedan
hela StatsRådets tankar deröfver blifvit inhämtadt,
och Kongl. Maj:t i följe deraf funnit det
oundvikeligen nödigt, får det kreditiv brytas,
hvilket Ständerna i följd af RegeringsFotmens
föreskrift i dess 63;dje §., äga att innan de åtskiljas
till styrelsens disposition nedsätta. På
gjord framställning af behofvet hade Ständerne
vid 1818 års Riksdag, såsom också Consti.
tutionsUtskottet nämner, med 700,000 R:dr ökat
3:dje HufvudTiteln. Ständerne hade härigenom
ådagalagt åtminstone en god vilja; och
en god vilja är också en god gerning, som kan
förtjena en motsvarande känsla. Har den vid
detta tillfälle blifvit motsvarad ? Förutsätta icke
de för kreditivets brytande i 63 §:en bestämda
Vilkor, vilkoret af hela StatsRådets närvaro;
vilkoret af inhämtandet af alla rådgifvares tan.
kar deröfver, hvarmed ofelbart torde böra förstås
deras ovilkorliga pligt att dem yttra, och
det vilkor änteligen att dess brytande skall
befinnas oundvikligen nödigt , förutsätta icke
dessa vilkor förpligtelsen af en föregående undersökning,
om än den kunnat anse* för utomordentlig,
huruvida alldeles inga tillgångar fun:
Dm 10 Julii f. tn,
nos, eller kunde beredas genom annan utväg
än genom kreditivets brytande V
Och likväl har Statsutskottet upplyst att
tillgångar icke saknades; ConstitutionsUtskottet
har vitsordat förhållandet. Utomordentligt är
i sanning detta fall. Må det i evighet förblifva
det ends i sitt slag. Men icke mindre utomordentligt
torde det synas mången, huru i
ett mål af denna beskaffenhet, för hvars mogna
öfvervägande och försigtiga behandlande,
Lsgstiftarsn genom flere klart uttryckta vilkor,
påkaltat de Rådgifvares uppmärksamhet,
med hvilka Konungen funnit för godt att eig
omgifva, endast en Rådgifvare kunnat anses
hafva åsidosatt Lagarnas föreskrift, Vore det
FolksRepreseatanterne allena som den skyldigheten
åligger att upplysa den ena den andra
då de se dem på väg att begå misstag; skulle
de allena finna sig förpligtade att så mycket
i deras förmåga star afvärja hvad som kan
lända Konungen och Riket till skada; vore
det inom FolkRepresentanternes samlingsrum
allena som det kan vara medgifvit att tala för
Folkets rätt och bästa.
Utskottet nämner i sitt Betänkande att
inom detsamma fråga blifvit väckt om icke anledning
till anmärkning kunde finnas emot
StatsSecreterares för Handels- och Financeäreudena,
samt mot öfrige närvarande Rådgifvare.
Utskottet tillkännager att i afseende på
den förra delade meningar uppstått, nemligen
. två
Ben i ss julli fm.
145
två Stånd mot två, i följd hvaraf Utskottet ansett
ingen anmärkning böra äga rum; att i afseende
på den senare den inom Utskottet väckta
anmärkningsfrågan, enligt Utskottets öfvertygelse
icke befunnits grundad, samt att dessutom
sådant icke ingått i remissens egentliga
föremål.
Det sista skälet torde böra ihågkommas
endast för att i en framtid aldrig mera såsom
gilltigt skäl åberopas. Den andra märkvärdigheten
detta betänkande innehåller, att Utskottet
anser en Rådgifvares åtgärder icke
kunna föranleda till anmärkning, då endast
tvenne Stånd delat en sådan mening , torde
kanske Ridderskapet och Adelil finna vara af
den beskaffenhet att rättsgrunden för den samma
kan fordra en närmare pröfning.
Den andra af Statsutskottet väckta anmärkniogsfrågan
rörer användandet af Statens
medel till Theatrarnas behof. ConstitutionsUtskottet
vitsordar det uppgifna förhållandet,
förklarar att StatsUtskottet icke saknat grund
för sin anmärkning, och återkallar i Ständernes
minne deras under 1818 års Riksdag bestämdt
gifna förklarande, det något yttertigare
allmänt bidrag åt Theatern ej kunde anslås.
Likväl anser ConstitutionsUtskottet anmärkning
ej böra äga rum, och det af det skäl att
enligt CofistitutionsUtskottets öfvertygelse bå
-
Bil. till Ridd, o. Ad, Pr. VI. Band. to
i46
Den io Julii f, rn.
de Konungens representation och Nationens
värdighet fordrat Hufvudstadens Theaters fortfarande
bestånd.
Må ConstitutionsUtskottet få njuta sin rätt
tillgodo att i detta afseende få äga sin enskilta
öfvertygelsej men Riksens Ständer torde
också få njuta sin rätt till godo, att få bestämma
sin åtgärd i enlighet med sin öfvertygelse.
Den mot föredraganden i Handels- och
Financeärendena väckta anmärkningsfråga för
det att han tillstyrkt användandet gf influtna
tullmedel , för den i följd af traktaten med
Ryssland medgifva och till export tullfria Span *
nemil ur Ryska hamnar, till bestridande af
kostnaden för hufvudstadens behöfvande invånares
förseendne med groft bröd , har ConstitutionsUtskottet
ansett böra förfalla derföre
att då för denna Spannemå! tull blifvit
erlagd. den vanligen medelst insättning i Banken
aflemnats i Räntekammaren }
att den till ursprung och beskaffenhet, till
uppbörds- och redovisningssätt är vida skiljaktig
från de i 60 §:n af RegeringsFormen omförmälte
tullmedel i
att traktaten icke antyder att Riket några
medel skola tillfalla och att inkomsten är
en verkan blott af Kongl. Maj:ts serskilta föreskrift,
om exportfrihetens begagnande af pri
-
Den i o Julii f. m.
vata personer mot en billig contribution, hvadan
i Utskottets tanka ingen tillämpning af
RegeringsFormens 65 §. som säger: att Statsmedel
icke må annorlunda användas än faatstäldt
bl ii vit, här kan äga rum.
Om ConstitutionsUtskottet hade tillkännagifva
att desse tullmedel, enär de utgjorts,
alldrig blifvit upptagne bland Rikets Ordinarie
eller extra ordinarie inkomster, hvilket
ofvannämnde uppgift att attesterna på skedd
insättning i Banken aflemnas i Räntekammaren
icke nöjagtigt upplyser, så kunde visserligen
ingen tveka att med Utskottet instämma
i den öfvertygelse att den väckta anmärkningsfrågan
bör förfalla.
Den af StätsUtskottet i dess 4:de AnmärkningsMemorial
framställd* öfvertygelse, att
de medel som influtit för till Utrikes orter från
Kronans förråder försåldt Krut, lika med de
medel sorn influtit för inrikes försåldt Krut,
hade bordt Staten tillhandahållas, och lika med
andra intrader behörigen redovisas , förklaras
af ConstitutionsUtskottet vara grundad. Men
någon anmärkning anger ConstitutionUtskottet
icke böra äga rum;
emedan Ständerne icke meddelat eller ens
kunnat meddela något uttryckligt stadgande
om disposition och redovisning af medel, inflytande
för utomlands försåldt Krut;
emedan således ej heller någon bestämd
föreskrift kunnat öfverträdas;
i45
Den iö Julli j. m.
emedan den genom Krutförsäljning härflytande
inkomsten, uppkommen inom 3:dje
HufvudTiteln, blifvit till dess förstärkande
använd.
Få torde de vara som anse underlåtenheten
att uppräkna de orter, der försäljning möj-i
ligen kunnat ske, såsom gällande skäl att icke
behöfva redovisa hvad som försåldt blifvit.
De af StatsUtskottet såsom en afvikelse
från gifna föreskrifter anmärkta försträckningar
af Saltpetermedlen till GevärsFaktoriet i Carl
Gustafs Stad, till Höganäs StenkohlsGrufveIntressenter,
samt till Götha CanalBolagsDirection,
sakna icke heller ConstitutionsUtskottets
vitsord att StatsUtskottets åsigt af ämnet
grundar sig på er. sträng tolkning af bokstafven;
men anmärkning eller en åtgärd tillvinnande
af rättelse för framtiden kan Utskottet
icke medgifva;
emedan GevärsFaktoriet hörer till Deensionsyerket;
emedan
Höganäs stenkolsgrufvas bearbetning,
äfvensom Götha Canal äro allmänt gag-r
nande företag j
emedan medlen blifvit utlånte mot sådan
säkerhet att ingen förlust dervid kunnat äfventyras.
De skäl som Utskottet låtit inför sig gäl
-
Den lo Julii J. ni.
la hade ofelbart hos Ständerne sjelfve åtnjutit
ett lika billigt afseende, men hvarföre har Ut*
skottet icke annat Ständerne att få gifva sitt
ConstitutionsUtskott samma hedrande vitsord,
•om ConstitutionsUtskottet gifvet StatsUtikotteft,
att nemligen dess åsigt grundar sig på
en sträng tolkning af Bokstafven.
StatsUtskottets omtanka och nit, ådagalagdt
uti dess sista eller 6;tc anmärkningsmemorial,
i anledning af skedde anticipationer på följande
årets anslag, hvilka Utskottet anser såsom skuld,
sättningar och således stridande mot föreskriften
i RegeringsFormens 76 §., har också af ConstitutionsUtskottet
blifvit rättvisad- Utskottet
yttrar jemväl sin enskilta tanka att dylika aaticipationer
i längden kunna blifva högst vådliga;
tnen att Riksens Ständer skulle få ådagalägga
enahanda öfvertygelse, och genom en
underdånig anmälan för framtiden afböja hvad
som synts Utskottet kunna bli högst vådligt;
det har Utskottet ansett så mycket mindre
nödigt som det vore att förmoda att anticipationer
skulle godtgöras af följande årets anslag,
utan deri uppkommande brist; då således ej heller
anticipationer skulle kunna anses innebära någon
verklig Bkuldsättning.
I anledning af det af en enskild Riksdagsman
anmärkta förhållandet att StatsSecreteraren
för krigsärenderna tvenne gånger vid
föredragning till bortgifvande af ledig lön försummat
infordra den, närmast till lön berätti
-
Ben io Julii f, m.
gades skrifteliga afsägelse; och att han contrasignerat
Fullmagter å lön för personer utan
behörigt anspråk derpå, yttrar Cosistitutions
Utskottet: att en sådan prejudice örn den ägt
rum> bör tillräknas Regements- eller BrigadChefen;
att i StatsRådets protocoller hvarken
den klagandes namn förekommer, eller något
som utvisar att han blifvit olagligen förbigången,
hvadan Utskottet anser någon åtalan
icke kunna äga mm.
Föreskriften i TjenstgöriogsReglementets
3;dje Cap. 51 § och uste Morn. kan ej vara
en StatsSecreterare för Krigsärender obekant;
att en rangrulla finnes inom Krigsdepartementet
bör kunna supponeras. StatsSecreteraren
är således i tillfälle att kunna deröfver vaka,
att ingen må i sin rätt förnärmas; dess pligt
att, enär sådant inträffar, om förhållandet
upplysa Konungen, lärer böra anses såsom ovilkorlig,
och då synes som hade ej heller ett
ät ConstitutionsUtskottet erbjudit tillfälle att
upplysa Konungen om sina Rådgifvare hafva
bordt lemnats obegagnadt.
Jag har med denna undersökning hufrudsakligast
åsyftat, att befordra en kanske
ännu nödig utveckling af begreppet om den
granskningsrätt, som Grundlagen tillerkändt
Riksens Ständer, men fördelad i en anmärkande,
en pröfvande och en beslutande åtgärd,
utöfvad under olika förhållanden och vilkor.
Rikets sannskylldiga nytta utgör syftemålet
och föreningspunkten för dem alla, och allas
Den lo Jul i i /. m.
derhän verkande bemödande borde vara att
ådagalägga aktning för hvarandras rätt.
Må hända har jag begått misstag under
det jag sökt att uppdaga andras. Att gemensamt
söka hvad som utgör ett gemensamt godt,
torde vara rätta sättet att bereda sig tillgift
den ena hos den andra.
Emedlertid framställa sig följande vigtiga
frågor:
När ConstitutionsUtskottet constaterat de
facta som ett annat anmärkande Utskott eller
enskild Riksdagsman uppgifvit; när pä detta
sätt ConstitutionsUtskottet godkänt premisserne
till en slutsats
kunna Ständerne af dessa
premisser draga en annan slutsats än den
ConstitutionsUtskottet af dem dragit, om Ständerne
skulle finna att ConstitutionsUtskottet
af premisserne dragit en falsk slutsats.
När ConstitutionsUtskottet i Ständernes
tanka, icke nöjaktigt upplyst de förhållanden,
som ett anmärkande Utskott eller enskild
Riksdagsman anmält, kunna Ständerna, efter
uppgifvandet af de omständigheter, hvari de
finna upplysningarne ofullständige, till nytt
utlåtande remittera ConstitutionsUtskottets Betänkande.
Dessa frågor leda till den vigtiga frågan,"
om hvars upplösande meningarne ännu synas
delade, den nemligen: om med Constitutions
-
r52
Den 10 Julii f. m.
Utskottets hyrande, såsom Rik«d3gsOrdningcns
29:de §* bjuder, innan Ständerne få afgöra en
af ett anmärkande Utskott eller af enskild
Riksdagsman väckt fråga, kan förstås annat,
än att ConstilutionsUtskottet må sättas i tillfälle
att upplysa det uppgifna förhållandet eller
att constatera factum.
Min afsigt med framställandet af dessa
frågor är ej att nu få dem besvarade; jag vill
blott Uppå dem fästa andras uppmärksamhet,
då jag föreställer mig att resultaterna af den
granskning Rom jag företagit, visar att deras
afgörande en gång kan bli nödvändigt.
Jag öfvergår nu till granskning af Utskottets
eget Betänkande, afgifvit i anledning
af de rådgifvande åtgärder, sorn synts Utskottet
vara af den beskaffenhet, att ett tillkännagifvande
utaf dem inför Riksens Ständer bordt
äga rum.
För att sä litet som möjligt borttaga
Ridderskapets och Adelns tid, skall jag blott
framställa den förrättade granskningens större
resultater.
Granskningens första resultat är; att Riksens
Ständer kunna finna sig äga anledningatt
i afseende på vården af yttranderätten framställa
den önskan, att StatsRådet sparsammare
må tillstyrka begagnandet af den så kallade
arbitraira makt, som genom 1812 års Tryckfrihets-Lag
blifvit lagd i Regeringens hand.
Den i o Juli i f. m.
J.55
Första punkten al de j Betänkandet anmärkta
Rådgifvande åtgärder innehåller uppgift
på de facta, som motivera denna önskan.
För bestämmandet af det beslut, som det
kan åligga Folksrepresentanten att i afseende
på denna fråga fatta, torde uppmärksamhet
böra lemnäs åt ConstitutionsUtskottets yttrande
i anledning af 8:de punkten af Herr
Grefve Horns till Utskottet remitterade snmärkningsmemorial.
Hvilken opinion än ConsiitutionsUtskottet
må äga om den executiva
magtens rätt i ordningsmål, och om de serskildte
omständigheters beskaffenhet, som för
ögonblicket påkallade samma rätts utöfning,
på det sätt som den utöfvades, så torde likväl
FolksRepresentanten, då han går att bestämma
sin opinion och den åtgärd som den
kan påkalla, böra erinra sig, att Allmänna Besvärs-
och EconomiUtskottet till Ständerne
inkommit med förslag till en underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit, åsyftande, att hvad
jemväl denna del af yttrande rätten beträffar,
bereda ändring för framtiden.
Granskningens andra resultat är: att Riksens
Ständer äga anledning till yttrande af
den önskan, det Konungens Rådgifvare vid
sina tillstyrkanden i sådane frågor som närma
sig den rålinea, som blifvit emellan den administrativa-
och Domaremakterna uppdragen
, mått» oafbrutit äga i sigte: huru den
jemnvigt emellan StatsMakterna, sorn Lagstif
-
Den 10 Julii f m.
tarén genom 1809 års Constitution hoppats
kunna bereda, helt och hållit deråt bero.
De facta, som rättfärdiga en sådan önskan
äro upptagne i Betänkandets 2:dra och 3:dje
anmärkningspuncter.
För bestämmandet af det beslut, Sorn det
kan åligga Ridderskapet och Adeln att med
afseende på detta förhållande fatta, torde man
böra erinra sig resultatet af den redan yttrade
opinion, hvartill RegeringsFormens io3.-dje §.
berättigar och förpliktar. Jag vet och kanner
att en opinion, yttrad under de vilkor som
denna föreskrifver och tillåter, bevittnar
både ofullkomligheten af alla menskliga institutioner
till bibehållande af rättstillståndet,
och de vådor för hvilka de blottställa individer,
under det att man genom dem sökt bereda
en ofta blott osäker säkerhet åt det hela.
Men hvad än om opinionernes inflytande
på våra handlingar och våra beslut må kunna
sägas, så fordras dock en i föreskrifven form
yttrad opinion att afseende på densamme göres
De beslut som Riksens Ständer med anledning
af ConstitutionsUtskottets fällda omdömen
gå att fatta, äro icke heller grundade
på juridiska undersökningar, äro icke heller
annat än yttrade opinioner, för hvilka de i
sin ordning genom opinioners yttrande bedömmas.
Det 3;dje resultatet af Utskottets förrät
-
%
Den io Julii f. ut.
155
tade granskning är: att Riksens Ständer äga
anledning att yttra den önskan: att vederbörande
som det åligger att vid förefallande behof
uppgifva de tillgångar, gom Riksens Stander
anvist, dervid aldrig måtte lemna ur sigte
att Lagstiftningen genom Titlarnas åtskiljande
och bestämmandet af visea villkor förmedlens
användande och redovisande» ansett sig
allena hafva kunnat afböja förnyandet af förra
tiders olyckliga erfarenhet.
De facta, sorn rättfärdiga framställningen
af denna önskan finnas upptagne i ConstitutioosUtskottets
Betänkande N:o 18 samt i den
6ista anmärkningspunkten af dess allmänna betänkande.
För bestämmandet af Ridderskapet och
Adelns beslut hvad denna del af Betänkandet
beträffar, torde jag få påkalla dess uppmärksamhet
åt mina anmärkningar vid ConstitutionsUtskottets
yttranden i anledning af de af
StatsUtskottet anmärkta punkter, som Constitutionslltskottet
ansett sig icke böra fastställa.
Jag förbigår de i Betänkandet upptagna
speciella anmärkningar, då deras bestämmelse
lärer Vara, såsom ConstitutionsUtskottet i början
af sitt betänkande ger tillkänna att upplysa
Konungen om sina Rådgifvare.
Ridderskapet och Adeln har hört hvad
dess ConstitutionsUtskott i enlighet med de
pligter som RegeringsFormens 106 och 107
156
Dtui 10 Ju lii f, m,
§§. detsamma ålagt för Riksens Ständer tillkännagifva.
Det åligger Ridderskapet och Adeln att
fatta sitt beslut. Grundlagens föreskrift är ej
positiv för Ständerna, såsom för deras, granskningen
förberedande Utskott. Grundlagen, såsom
jag förstår den blott bestämmer maximum
af den Ständerne tillerkände rättighet, öfverlemnande
åt hvarje tids förstånd att bestämma
huru långt deras opinion om hvad Rikets väl
kan kräfva, kan förpligta dem att sträcka sina
önskningar.
De kunna hos Hornängen skriftligen anmäla
deras önskan att han ville ur StatsRådet
och från Embetet skilja den eller dem mot
hvilka anmärkning blifvit gjord.
Vill man efter bokstafven tolka 107 §:n
så skulle man kunna säga: att Ständerna, enär
*ie ej vilja skriftligen anmäla den önskan att
Rådgifvarne måtte entledigas, icke äga rättighet
att någon skriftelig anmälan i afseende på
Rådgifvares åtgärder , göra. Så har man
stundom velat tolka andra 6tadganden af Grunda
lagen.
Det vore att vilja det Ständerne, hvilkas
pligt det är att lugnt pröfva hvad Rikets väl
kan kräfva, att visligen öfverväga kommande
slägters anspråk på deras omsorg, skulle handla
såsom en som blifvit bragt derhän att han
måste säga; allt dier intet.
Dea io Julli f. m.
157
Detta intygar sanningen af den satts att
alla Lagar, åsyftande garantier för Folkens
rättigheter eller skydd mot maktens missbruk,
förblifva oförstådda hieroglypher , intill dess
de blifvit förklarade genom tillämpningar, som
åter blifva prejudicater för kommande slägten.
Vi äga sådana prejudicater från 18 i 5 och
1818 årens Riksdagar, och någon tvekan bör
sålede* icke kunna äga rum, att icke vi i denna
fråga böra kunna besluta, utan att öfvergå
till någon af båda ytterligheterna.
Jag tillstyrker hvarken den ena eller den
andra ytterligheten. Icke den att låta anmärkningarne
falla, emedan min känsla af hvad jag
är skyldig både Konungen och Folket förbjuda
mig det; icke den att begagna Ständernas
rätt i sin högsta utsträckning, emedan politiken
förbjuder mig det.
Må det icke förvilla någon i sin opinion
om min karakter, att jag 6äger: politiken föw
bjuder mig det.
1
Politiken såsom all annan, man må kalla
den vetteDskap eller konst, som grundar sig
på ett bedömande af sådana krafter och deras
verkningar, som vi ej sjelfve kunna derigera,
der således ej heller hvarken krafterna eller
verkningarna kunna med säkerhet beräknas,
måste byggas på suppositioner. Af sådan na.
tur är ali politik, kretsen för den samma och
för suppositionerna må vara inskränkt eller
i58
Den io Jul'ii f. m.
vidsträckt; den må vara modifierad af lids—
och localförhållanden, eller sådan den af evighet
varit, den må inskränka sig inom den
trånga kretsen af en enskild mans famil], eller
hafva vidgat sig till den stora familj som Staten
i bild framställer eller borde framställa.
Jag menar den politik, hvilken utan alt lemna
ur sigte det afseende och de åtgärder som
den mtnekliga svagheten, så från en sorn från
en annan sida påkallar, dock antar såsom »ådande
den princip hvarpå alla familjeförhållanden
äro grundade och beräknade , principen
af en inbördes välvilja , från hvilken ingen så
bör kunna aflägsna sig, att icke det ges en
möjlighet *tt dit återvända.
När jag säger att politiken förbjuder att
till sin yttersta gräns sträcka den rätt sorn 107
tillerkändt Riksens Ständer, är jag långt ifrån
att mena den art af politik , som visserligen
också bygges på suppositioner , men på
suppositioner allena och på beräkningen it så
beskalfade gemensamma intressen, att till deras
ömsesidiga befordrande ingen inbördes välvilja
behöfs, hvarföre den ock, om den hos
en eller annan skulle någon gång finnas, med
fog kallas dårskap. Må väl kännedomen af
dylika förhållandens tillvarelse mana den enskilte
Riksdagsmannen att moget öfverväga,
innan han besluter den åtgärd som rikets sanskylldiga
nytra kan synas honom kräfva; men
illa bevandrad skulle han visa sig vara i den
äkta politiken, sorn är ädla naturers tillhörighet;
misskänna skulle han de anspråk på akt
-
Den 10 Julii f. lil.
ning som medborgerlig värdighet ger; sig sjelf
skulle han göra förlustig all rätt till aktning
och välvilja af likar, högre och lägre, om,
genom bevekalsegrunder, främmande i alla afseenden
för ett lagligen fritt folks Representanter,
han ville ens försöka att verka på deras
beslut.
Jag har afstyrkt båda ytterligheterna. Jag
deremot tillstyrker att ConstitutionsUtskottets
Betänkande, gilladt sådant det är, i underdånighet
nedlägges inför Konungens thron; samt
att i den skrifvelse hvarigenom Ständernas beslut
Kongl. Majit i underdånighet meddelas,
den önskan uttryckes, att Kongl. Majit täcktes
låta detta Ständernas öppna handlingssätt, inför
sig vitsorda deras tanka om Konungens
personliga egenskaper.
N:o 3*
Friherre Lagerbjelke, Gnjlaf:
Om det vigtiga och grannlaga ämne som
nu är under öfverläggning, af alla Talare blefve
betragtat, icke blott i sin helhet, utan äfven
i hvarenda af dess delar , samt dertill i
dessa delars mångartade detaljer, skulle det nästan
tyckas mig, som vore den nyss började
discussionens slut ännu beslöjat af framtiden.
Jag klandrar dock ingalunda denna noggranhet;
jag bär tillbörlig aktning för hvars och
i6o
Den io Juiri /. rn,
ens sätt att se: jag åtnöjer mig med att blott
framställa mitt.
Först och främst tror jag mig böra förbigå
alla de mindre anmärkningar, hvilka till
ingen slags påföljd blifvit aomälta, deras ändamål
synes mig öfverflödigt uppnådt, i och
med sjelfva anmälandet till Riksens Ständer,
samt den dervid fästade offenteligheten. Jag
inskränker mig således till Högloil CongtitutionsUtskottets
Hufvudbetänkande, i hvad som
rörer detsammas syftning på RegeringsFormens
io7;de §. det är skälen för eller emot denna
§:b tillämpning i närvarande fall, det är grun\
derne för densammas användande i allmänhet,
och följakteligen, om uttrycket ti 11 åtes,
sjelfva dess tillämpeliqhet, som jag ämnar undersöka!
Lagbud, jsg vet det, böra vördas,
måste åtlydas, men kunna granskas, då sådant
sker med sans och foglighet. Det är just i
utöfningeng ögonblick som ej mindre Lagstiftningens,
än andra menskliga inrättningars både
fördelar och brister lättast upptäckas. Men
vid anställandet af en sådan granskning är
framför allt nödigt att afse saken icke personerna;
sådant är äfven mitt ögonmärke. Jag
uppträder icke såsom någon anklagare; jag ämnar
icke taga någons serskildta försvar; mitt föremål
är att tala för rättvisan, för ordningen ,
samt för det verkeliga Statsintresse, som hvilar
på ordning och rättvisa; eller lämpeligare
sagt, jag önskar och eftersträfvar att kunna
så tala.
Jag
Dea Jo julli /, m.
Jag gör visserligen al! skyldig och förtjent
rättvisa åt ConstitutionsUtskottets uppställning
al dess ämne, dess pligter och verkningsförmåga.
1 vissa anförda grunder tillåter jag mig
likväl att vara af annan mening; och skall
framställa mina skäl med all dea anspråkslöshet,
hvilken höfves i en så olika strid, som
den emellan en enskild man och sjelfva samhällslageasorganer.
Ett ställe i Betänkandet ingermig
likväl genast någon dristighet. Laqjliftningen%
heter det, långsynt i fm hänsyftning t m/kränkt och
fparfam i förefkrifter, har lemnat mycket åt tolkningen
aj Grundlagarms ord alij delfe, likafom med
uppfat, på d t tillämpningen mätte inrättas efter
tiderna» fick. Om med Lagstiftningen* långsynthet
menas Lagstiftarens förseende af framtiden,
vet jag ej, om dess afsigt så egenteligen
kunnat vara att Jemna mycket åt erdalydelfms
tolkning Hvar och en, vare sig Lagstiftare,Talare,
Författare, är vanligtvis så klar och tydlig
som han kan, och der behofvet af tolkning
inträder, der, tror jag, Lagstiftarens förmåga
att förese, hafva upphört. Lika litet
kan jag tilltro honom uppf åtet, att medgifva
Lagbudens tillämpning efter tidernas fick. Andra
tider skola följa på våra; senare skiften på.
de närmast komminde; och någon gång måste
det väl kunna hända, att delade intressen, ellar
enskilta afsigter, elier lättsinnighetens öfverilningar
eller hämdlystnadens upplågande
passioner sträckte tillämpningen vida längre
än man nu kan föreställa sig. Likväl, då uti det
Bil. till Ridd, o. Ad, Pr. VI. Band. 11
Den 10 Julii f. m.
anförda stället, tolkning tyckes vara medgifven,
uppmuntrar det mig att äfven försöka
min.
Vidare yttras det i Betänkandet, att fel,
förfeelfer och mifslag kunna vifa feg i mångfaldiga
fkepnader, vien att graderna af anfvars påföljd
tlro ganjlta få. Om med dessa grader förstås
de olika slag af bestraffningar, sorn enligt io6;te
§. kunna ådöinmas, har jag intet deremot att
invända; men skulle io7:de §n anses såsom
en gradation af den näst föregående, vore sådant
ingalunda enligt med min öfvertygelse.
Jag tror dessa tvenne §. §. böra tillämpas i
alldeles skiljagtiga fall, samt att dessas förblandning
med hvarandra är af yttersta vigt
att undvika: åtminstone torde jag längre fram
komma att försöka denna bevisning.
Ytterligare förekommer det i Betänkandet,
att tob-.te $:» mindre är gjord att tillämpa, än
att varna, mindre att hämna, än att betrygga-, då
deremot af åtskilliga yttranden kan slutas, att
Utskottet anser io?:de § n vara af en lättare
och vanligare tillämpning, samt likasom en
leuteration af den förra. Jag vet icke om
jag bedrager mig, men mig synes att tankan,
alldeles omvänd, med mera framgång skulle
kunna försvaras. Jag tror nemligen io6;te §.
mindre vara ett varnande och betryggande, än
ett till verkligt användande ämnadt, samt således
i hvarje sådant fall hämnande bud hvaremot
ändamålet att varna och betrygga, mera tyckes
mig tillhöra 107 §. i sin vidtfamnande obe
-
Dm lo Julii /. ml
stämdhet. I den io6-te stadgas tydelig pgföljd
för uppenbart Lagbrott, rättegång anbefa
lies, formerna deWid föreskrifvas; resultatet
blifver den anklagades lagliga friande ellet
fällande. Sällan, jag medgifver det, (och önskar
det ännu mora) sällan torde rättvisan behöfva
framställas uti detta förfärande skick,
men då så måste ske, aldrig förgäfves. io7:de
§ åter synes mig vara ett blott stadgande för
formen af opinionens moraliska Domsrätt; och
jag bekänner att det alltid förekommit mig.
något ovanligt, att man dymedelst likasom
stiftat lag för opinionen, då deremot denna i
tingens naturliga gång, så ofta sjelf stiftar lagar.
Med ögonen fästade på framtiden, men
utan ringaste hänsyftning till våra dagar, har
jag esomoftast föreställt mig möjliga och olika
följder af denna §:s tillämpning. Vöre någon
gång, har jag sagt mig, Styrelsen stark
och Ständerna svaga, kunde vid sådana fall*
der Rikets^väl verkeligen kräfde io6:fe §:s användande,
allting lätteligen föras derhän, att
det stannade vid en försökt, men fruktlöst
aflupen tillämpning af den i07.‘de. Vöre åter
en annan gång Ständerne starka och Styrelsen
svag, kunde, vid inträffad omöjlighet, att med
skymt af rättvisa använda 106 §, den näst
påföljande, genom sin mindre bestämda natur
och tolkningens lätthet, möjligtvis urarta till
förföljelser, riktade af en majoritet emot individer.
Men vare 6ig huru det vill eller kan med
framtida vådor, frågan är nu om io7ide §:s
Bett xo Julii f. m.
tillämpelighet för tillfället. Dess ordalydelse
tyckes mig ovedersägeligen innebära, att icke
den eller den händelsen, utan samtältbeten af
allmänna ärendernas behandling är densammas
rätta föremål. Skulle ConfitutionsUtJkottet anmärka,
säger Grundlagen, att StatsRådets Le,
damöter uti deras rådflag om allmänna mått och
/leg, icke iagttagit Rikets fannfkyldiga nytta o. s- V.
Det lärer ej kunna bestridas, att Rikets fannjkyldiga
nytta vida mindre beror på hvarje serskildt
råd, hälst i hvardagliga mål, än på Styrelsens
allmänna tendens, yttrad i massan af
dessa rådslag. Sådan torde väl äfven Utskote
tets verkeliga mening hafva varit, då detsamma
omfattat en tanka, hvilken jag så mycket
mindre velat neka mig nöjet att anföra, sorn den
synts mig både väl grundad och väl uttryckt.
Den lyder sålunda : fäkert J,lall det icke väcka
•någon undran, om en fritt, lugnt och betänkfamt
granflicmde Beredning kunnat upptäcka mifstag och
irringar, hvilka tilläjventyrs undfallit varfamheten i
öfver läggningens ögonblick, ibland mängden af Janiman/låtande
ärenden. Ofta på Skyndades b fliten af
närvarande omfländigheter, och f lindom utträngde
fannolikt fel/va fikens vigt formaliteternas omgångar.
Huru skall nu detta så undseende omdöme
kunna förenas med io7:de §:s tillämpning
på några, så till sågandes, fristående
facta? För att motivera denna stränghet borde
ju antingen dessa facta vara af en vigt på
helasamhället.som kräfde allvarsammaste åtgärd,
eller ock, om mindre vigtiga, at ett antal och ett
ömsesidigt samband , tiilräckeligt attutvisafStyrelsens
uppsåtligen felaktiga syftning. Mea
Den 10 Julii f m,
i förra fallet stöde ju loö.te §:n der, med hej
la sin fruktansvärda uppställning af Rättvisans
Gudinnas attributer; och hvad det senare hänseendet
beträffar, återstår helt enkelt att undersöka
verkeliga förhållandet. I denna afsigt
hsr jag fallit på den tankan att sammanställa
antalet af acmärkningspunkteroa med
mängden af de under senast forflutne Femårs
period i StatsRådet afgjorda mål. Anmärkningarna,
med hänsigt till io7:de §. äro, om
jag rätt minnes, omkring tio, då de som röra
StatsRådets Ledamöter coliectift, och de gom
rigtats emot särskilte Föredragande, sammanräknas;
men de förra, elier de sorn egentligen
angå rådgifvande åtgärder, inskränkas till
Fyra punkter. Antalet nf afgjorda mål belöper
sig deremot till 35,314, samt då derifrån
efdragea omkring 9000 Högst*. Domstolsärender,
återstå likväl öfver 26,000. De irringar
eller afvikelser ifrån form, som kunnat
upptäckas i StatsRådets af- eller tillstyrkanden,
äro således mindre än en 65oo.-de del af
det hela; dess Ledamöter äro följakteligen felfria
på en 65oo;de del när; och då allt det
oanmärkta, enligt Grundlagen, bör anges såsom
godkänt, skulle ju de åtgärder, som kunna
föranleda till mistningen sf Riksens Ständers
förtroende, nedfalla ända till det arithmetiska
bråkets oändelighet, jemförelsevis med de
handlingar som tyckas påkalla detta förtroendes
bibehållande. Jag leni nar härvid sjelfva
anmärkningarna i deras värde, och lag är
skyldig Riksens Ständers granskande Beredning
denia tillit^ men till hvad billigt resul
-
i66
Den 10 Julii f. m.
tat sknlle äfven detta medgifvande kunna leda,
helst då man bssinaar, att af de anmärkta
Fyra punkterna, en blott innefattar en önskan
om råd till sparsammare utöfning af en Grund-»
lagcenlig Konungslig rättighet, samt tvenne
andra efter Utskottets eget uttryck: beträffar
mera enfkilta mål, fanit få tedea erbjuda en mindre
adcequat tillämpning aj lop.de forn handlar om
rådflag om allmänna mått och /leg?
Vore det mig tillåtet att bedomina andemeningen
af ConstitutionsUtskottets Betänkande,
skulle jag våga tro dess önskan i anseende
till sluteliga resultatet icke vara skiljd ifrån
min. Jag hämtar dertill anledning , icke
blott af några förut anförda ställen, utan i
synnerhet af följande: med tillfredsftällelfe, förmäler
sig Utskottet hafva erfarit, att de i Ad~
miniftrationen här och der framjlående ajvikelfer och
brijler icke förryckt eller ens rubbat den flora ord.
ningen, och att många föremål, hvaröfver den tyfta
patriotifka farhågan Jpridde en märkare färg, uppJlådt,
efter en oväldig imderfökning af motif och
förhållanden, i en bättre och renare dager. Än mer,
ZJtfkottet tror fg åt fanningen fkyldigt uttrycket af
den gemenfamma opinion, att Konungens Rådgifvares
handlingsfätt och rädfag, under den förflutna femårsperioden,
i allmenhet och öfverhufvud bära flampein
af redligt nits forgfällig omtanka, och oafbruten
verkfamhet. Troligen har en så klart yttrad
öfvertygelse bidragit till den af Utskottet sjelft
framkastade erindran om Rikfens Ständers rätt
att, som orden lyda, ogilla, återhålla eller nedlägga
den ander ordnqfte Beredningens talan. Skulle
Den I o Julii f. m.
dessa och flere yttranden, saramanstälde med
ett så alfvarligt steg som vissa anmärkningars
anmälan till den verkan 107 §:n förutsätter,
finnas innebära ett slags motsägelse, anser jag
för min del denna motsägelse endast vara skenbar,
och tror, att Utskottet såmedelst velat förj
lika billighetens fordringar med den strängaste
rättvisans kraf: skiljandes jag mig ifrån
Utskottet blott deruti, att jag finner både rättvisa
och billighet sammanstämma till den slutföljd,
att de gjorda anmärkningarna , i hvad
som rörer tillämpning af RegeringsFormena
107 må förfalla. I denna hänsigt anhåller
jag att Högvälborne Herr Grefven och Landt»
marskalken täcktes göra proposition, «å snart öf«
verläggningens närmare fortgång dertill lem-j
nar tjenligt tillfälle och anledning.
N;o 4.
Friherre Rudbesk, Alexander",
Det är med anledning af ConstitutionsUtskottets
Betänkande rörande StatsRådetsEmbetsbefattningar,
som jag vördsamt utbeder mig
att till Höglofl. Ridderskapets och Adelns pröfi
ning få den äran framställa mina åsigter.
ConstitutionsUtskottet har anmärkt de af
HofCancellersEmbetet någon gång anbefallts
indragningar af vissa Tidningar, såsom mindre
ändamålsenlige. Jag hade trott att en sådan
inskränkning kunnat både lagligt och nyttigt
Den to Jnlii f, m.
denna senare tid varit ännu vidsträcktare , då
hade Publicistens granskning öfver Riksdagsmäns
yttrade framställningar uteblifvit, hvilka
pndast tillböra Stånden att sjelfva censurera,
®å länge HofCanceller»E:nbetet förvaltas af den
ädle och upplyste nian, hvars Fosi®rlands och
hederskänsla så ofta blifvit vitsordad inom dessa
murar, så är jag för min del fullkomligen
öfvertygad, att dess rättvisa med en säker
blick bedömmer öfverdriften af de egensinniga
insinuationer, som ofta af kitsligheten framstäf,
las. Friheten är dyrbar, dess öfverdrift vådlig,
hvarföre bestämda gränser äro nödvändiga
för dess bestånd, och då jag hyser den öfvertygelsan
att vår Regering vaksamt söker
Bpprättbålla dessa fördelar, så lärer Herrar
StatfRåder häldre förtjena Nationens tacksamma
bifall , i följd af det goda de sökt medverka,
än anmärkningar relativt till mindre betydlige
ämnen,
Det tillhör en Representant att lika ifrigt
söka freda ds Konungsliga rättigheterna, som
»tt alltid yrka Folkets fördelar, samt vid alla
tillfällen framställa dess behofver, och då des.
sa föremål kunna förenas, så uppfyller jag en
glad pligt, sedan jag förut vid flera tillfällen
framställt de senare, att äfven nu beifra de
förras helgd.
Då Utskottets Betänkande innehåller flsra
olika ämnen, så torde Herr Grefven och Landtmarsk&lken
täckas benägit göra serskilt» propositioner
öfver hvarje Moment.
Den io Julii f. m,
isr;o 5-
Herr R of tilblad, Bernhard:
Må hända, torde mången anse mig jäfvig
att yttra mig i ett ämne , i hvars afgörande
gällande ordning förklarar mig jäfvig att deltaga.
Men då det vidrör ett af de vigtigaste
föremålen för vår Constitutionella samhällsförfattning,
så har jag ansett mig böra begagna
min Riksdagsmannarätt att framställa äfven
mina tankar och jag tackar Försynen, att jag
härvid kan tala min öfvertygelse® språk, utan
att såra mitt hjertås känslor.
Innan jag öfvergår till pröfningen af de
anmärkningar Höglofl. ConstitutionsUtskottet
med hänvisning på 107 §. RegeringsFormen
framställt, anser jag mig först böra undersöka
idéen och betydelsen af denna §, äfvensom aaledniflgarne
till dess stiftande.
Svenska Folket har lyckligtvis från urminnes
tider aldrig saknat Constitutionella samhällsförhållanden.
Det är denna lycka vi också
äro skyldige den förenade känsla för frihet
och Konungastyrebe, som aldrig inom Sverige
varit utslocknad , och som alltid afvan under
de svåraste skiften tryggat fortfarandet af dess
sjelfständighet och dess frihet. Men ofta missbrukade
hafva formeroe för dessa förhållanden
ej sällan erhållit en utbildning, som gjort deni
till medel än i despotismens än i enakildta herr9klystnadens
händer. Sålunda linna vi i vår IIi
-
170 Den 10 Julii fm'.
storia tidehvarf, då Sveriges Ständer, missnöjda
med förflutne Styrelseåtgärder, erkänt hos
sin Konung en fullkomlig Envåldsmakt {fe Kongl,
Maj-.ts Råd och famtelige Ständers förklaring af deli
16 Nov. 1632 med flere Acta Publica). Således
igenfinna vi ett annat tidehvarf, då de
olyckliga frukterna af det förutnämnde styrelsesättet
missledt Rikets Lagstiftare att söka
korrectif i motsatta ytterligheter; då Ständerne
utan band af 'något ansvar eller några former
tillägnat sig eller rättare sitt af 50 Adelsmän,
25 Präster och 25 Borgare bestående secreta
Utskott oinskränkt lagstiftande , verkställande
och lagskipande makt; då Konungen , med
skyldighet att låta sätta sitt namn under Ständernes
beslut, ty ännu ville Folket ej känna
annan Öfverhet än sin Konung var förvandlad
till en ärftlig President i ett RiksRåds Collegium,
hvars öfrige Ledamöter till- och afsattes
af Ständerne. Det är från detta tidehvarf,
som vi äga så många sorgliga minnen af förtjente
medborgares uppoffrande för partisgget,
af Fäderneslandets stora intressens åsidosättande
för de små enskildta. Det är i denna tids
historia vi finna upptecknadt, huru samma rådslag,
som vid en Riksdag tvungit en Rådsherre
att nedlägga sitt Embete, vid en annan förskaffat
honom äran af en högtidlig Ständernes
Deputation och af en på deras befallning öfver
honom slagen medalj; det är der, vi se samma
maktägande Ständer vid en Riksdag, under uttryck
af den högsta aktning och förtroende
till sina RådsEmbeten återkalla samma personer,
sorn de föregående Pviksdag förklarat för
Den 10 Julii f. m.
171
btgångnt feljleg förlustige det förtroende Rikfens
Råd, böra äga. (Se RiksdagsTidningarne för
1769 1770 pag. 12
14 och för 1765 1766
pag 188 tS9). Följden af ett sådant Ständernes
deltagande i verkställande makten blef
1772 års Regementsförändring, påkallad och
gillad af allmänna rösten.
En annan tid inträffade, då händelser, jag
ej äger behof återkalla i minnet, fordrade nya
former för tryggandet af vår samhällsbyggnad.
Varnad af det förflutna sökte också 1809 års
ConstitUtionsUtskott bilda en styrande makt verksam
inom bestämda former, med i enhet i beslut och
full krajt i medlen att dem utföra; en Lagstift alide
makt visligt trög till verkning men fast och stark lill
motstånd; en Domaremakt, sjelf ständig under Lagarne,
men ej sjelf herrskande öfver deni. Det sökte att
rikta dessa makter till inbördes bevakning, till inbördes
återhåll, utan att dem sammanblanda , utan att
lemna den återhållande något af den återhållnas verkningsförmåga.
På dessa hufvudgrunder af Statskrifternas
serskildta bestämmelse och ömsesiga motvigt
skulle den Statsförfattning hvila, som Utskottet
föreslog, och som nu utgör Sveriges sf Konung
och Folk besvurna Grundlag.
I enlighet med dessa af 1809 års ConstitUtionsUtskott
yttrade grundsatser öfverlemnar
vår nu gällande RegeringsForm hela verkställande
makten åt Konungen, då den säger, att
Han äger allma fyra Riket, men tillägger på
fatt denna RegeringsForm jörefkrifver och för iakttagande
deraf bjuder, att alla Expeditioner
172
Den io Julii-J. m.
utom i kommandomål , skola af ansvarsskyldige
föredragande kontrasignera®, samt serskildt
stadgar, att Konungen i alla Regeringsärenden utoni
de miniflerislla och kommandomål skall inhämta
råd, af ett StaisRåd , hvars medlemnar Han
sjelf kallar och endtledigar, men som under
ansvar äro förbundne Jina meningar yttra och förklara.
(Se Regeringsformen §§. 4, 5, 6, 7, 8,
9j 35, 38 )
Ytterligare innehåller Grundlagen föreskrifter,
så väl för att trygga åt Nationen och
dess Representanter den granskningsrätt af de
styrelsegrunder, hvarefter Riket regeras, hvilken
från ett Folks politiska frihet är oskiljaktig,
sorn att förekomma, att Konungen möjligen
kunde sakna tillfälle inhämta de rid, Han
vid en noggrann sakernas undersökning kunde
anse mäst befrämja Rikets sannskyldiga nytta.
Sålunda försäkra 86 §. Regeringsformen och
en serskildt TryckfrihetsLag Nationen frihet
ett i tryck yttra sig öfver, äfven Regeringens
åtgärder, endast med den inskränkning till innehåll
och skrifsätt , Lagarne stadga. Sålunda
är i enlighet med 53 och 105 §. Regeringsformen,
Constifutionsötskottet ej Domare
såsom en värd ledamot af detta Utskott yttrat,
lyckligtvis lefva vi ej i Commissionernas
tidehvarf, utan granskare af de i StatsRådet
förda Protocoll, äfven sorn detta Utskott äger
rätt infordra dem, gom förda i ministeriel eller
kommandomål röra allmänt kända Och uppgifna
händelser; ägande Utskottet enligt 106
§• Regeringsformen ställa under laga ansvar
Den 10 Julii f, m.
170
inför RiksRätt den eller dem af StatsRådets
Ledamöter eller Föredragande , som Utskottet
af dessa Protocoller kunnat finna halva
uppenbarliga handlat mot Regerings Formens tydliga,
föreskrift eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf
och af andra Rikets gällande lagarj eller underlåtit
gora förestiillningar mot sådane öfverträdelser, eller
deni vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande
af någon upplysning. Under denna §. böra
således alla öfverträdelser af någon i Riket
gällande Lag, som Utskottet anser höra
beifras men afgörande!, huruvida sådane ägt
rum beror ej af den angifvande auctoriteten, u«
tan af en enligt Grundlagen till sin sammansättning
redan befintlig Domstol, som är skyldig
grunda sitt Domslut på gifna Lagar. (RegeringsFormens
106 §.) ConstitutionsUtskottet
äger äfven genom 107 §. RegeringsFormen rätt,
Om det anmärker, att StatsRådets Ledamöter samfäldt
eller en eller flere af dem uti deras rådslag om
allmänna mått och steg icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon StatsSecreterare icke med
oväld, nitj skicklighet och drift sitt förtroende Embete
utöfvat sådant då för Riksens Ständer tillkän*
nSgilVa,, hvilka om de finna Rikets val det kräfva,
kunna hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan
att han ville ter StalsRådet och från Embetet skilja
elen eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord.
Samma §. tillåter också, att frä gor i delta ämne
kunna i RiksStåndens Plena väckas och af andra Utskott
än ConstitutionsUtskottet aiulragas men icke af
Riksens Ständer af göras', förr än sistnämnde Utskott
deröfver blifvit hardtJ och till förekommande aå
174
Den 10 Julii /, m.
ali Lagstiftande maktens ingrepp i den verkställande
stadgar Grundlagen i 107 §■ RegsringsFormen
och 29 §. R, O. med ömtålig noggranhet
serskilta former, så väl för väckandet
sorn afgörande i Ståndens Plena af dylika mål
Såsom i 107 §, att under Riksens Ständers öfver—
läggningar derom , skola icke Konungens beslut uti
inål, som röra enskifta personers .eller korporationer s
rättigheter och angelägenheter kunna ens nämnas, ännu
mindre någon Riksens Ständers prejning underkastas,
Då nu 106 §. afhandlar beifrandet af alla
utaf de ansvarige Rådgilvarne begångne olaga
handlingar, hvilka endast kunna komma
under laga tilltal, så synes tydligt att 107 §.
blott afser en rättighet för ConstitutionsUtskottet
äfvensom för andra Utskott och enskildt
Riksdagsman att föreslå samt för Riksens Stän.
der att besluta en framställning till Konungen
af ett opinionens ogillande af de åsigter, som
legat till grund för vissa eller alla Konungens
Rådgifvares Rådslag rörande allmänna ej
enskildta mått och /leg, en framställning, på
hvilken Konungen kan göra det afseende Han
finner Rikets väl kräfva.
På detta sätt får jag förklara, att jag förstår
107 §. RegeringsFormen samt vår Grundlagsbud
rörande Ständernes granskningsrätt af
Regeringsåtgärder och det är med den vördnadsfullaste
erkänsla för de Herrar och Män,
som utarbetat denna Grundlag, jag uttrycker
min beundran af den vishet, med hvilken de
Den ro Juiii f. m.
175
velat skapa en Konungamakt, bunden af Lagar
och allmän upplysning, men endast af dem
hämmad i sin verksamhet för allmänt väl»
Om ännu något till vinnande af detta slöra
mål skulle i Grundlagens föreskrifter eller
Statsförvaltningens anordning återstå, så torde
det fäkert och baft med tiden och genom tiden
vinnas.
Må det vara mig tillåtit, innan jag vidare
fortgår, framställa ett historiskt factum,
hemtadt från ett land, rikt på constitutionella
minnen. Jag talar om England. Äfven der
äger NationalRepreseniationen rätt inför Thronen
framlägga petitioner rörande ombyte af
Regeringens medlemmar. Den enda gång,
jag känner, att Underhuset begagnat denna
rätt var 1784. Inom korrt tid ingick Huset, ledd
af den ryktbara koalitionen 3:ne gånger med adresser
i detta afseende. Konungen afslog dem
alla; för teckningen af den sålunda emot Underhusets
önskan bibghållne Minister, under
hvilken Britanien mångdubbelt steg i välstånd,
och räddande sin och Europas frihet lyckligt
uthärdade kampen mot Revolutionära enthusiasmens
och militaira despotismens hela kraf.
ter, behöfver jag blott nämna dess Chef Wiliam
Pitt den yngre.
Jag öfvergår nu till sjelfva anmärkningspunkterne,
Den första äger till föremål tillstyrkande
af 3;ne tidningars indragning i stöd
af 4 §. 8 Morn. i TryckfrihetsFörordningen.
Mina tgukar rörande sjelfva Lagbudet och dess
i76
Den 10 Julii f. m.
i
tillämpning har jag vid ett annat tillfälle yttradt.
Nu vill jag endast hemställa till hvarjes
lugna omdöme, huruvida användandet på
enskildta fall af ett Lagens stadgande kan hänföras
till allmänna mått och /leg, och jag frågar
hvarje läsare af våra Dagblad, om d®tta användande
hämmat Dagbladens fria granskning
af Regeringens åtgärder? a:dra och 3:djo Aamärkningspunkterne
omfatta tillstyrkandet af
en förklaring utaf en Kongl. Resolution som
berättigade en enskildt man söka laga åtgärd
i anledning af ett enligt hans påstående brutit
contract, och att bestämma aaslagen för en
utaf enskildt man stiftad SondagsSkola. Om
dessa begge anmärkningar yttrar Utskottet
sjelf, att deras tillämpning till 107 § såsom
varande mer enskildta mål, visserligen är mindre
adacquat, men att då Utskottet ansett
sig hvarken böra hänföra den under 106 §.
eller låta dem stadna inom sitt Protocoli, så
har det ej trott någon annan utväg än den nu
begagnade återstå. Denna slutsats för att tillvägabringa
tillämpning af en §. i Grundlagen,
man sjelf anser mindre tillämplig, kan jag
ingalunda anse öfverensstämmande med Rege*
ringsFormens 83 sorn bjuder att Grundlagarne
efter ordalydelsen skola tillämpas. Jag
tror också, att ett Grundlagsenlig!, af Utskottet
i just detta Betänkande begagnadt sätt finnes, att
utan hänvisning på 106 och 107 §. § framställa
de anmärkningar, man anser, ej böra
hänföras under dessa §. § , men ej eller sakna
omnämnande. Hvad sjelfva de klandrade
råd
-
Den io Juli i f, m.
17?
radslagen beträffar, så, om man anser lagstridigt
att Konungen förklarat en af Honom sjelf
utgifven och troligen af Hans Ombudsman
missförstådd Resolution, så tillhör första frågan
i händelse af beifran obestridligen 106 §.
Samma förhållande är med den andra, om man
anger Konungen sakna rätt ingå i bestämmandet
af anslag för fromma Stiftelser m. m., en
lagtolkning, som möjligen i en framtid kunde
bereda oss förmånen af Kloster, med flera lika
nyttiga inrättningar.
Jag erinrar mig, huru en Fru för några
år sedan gjorde en disposition till förmån för
en Dansorden. Om i en framtid det skulle
falla en annan Fru in som lagligen kunde
borttestamentera sio egendom, att anslå En
million R:dr till en dylik inrättning, sås kulle
för everldiga tider en så betydande del af
Rikets tillgångar användas för så onyttigt ändamål,
om ej Regeringen ägde rätt komma emellan
Såsom administratif åtgärd lärer troligen
af ingen klandras, att en SöndagsSkola
ej blef försedd med mångdubbelt större inkomster,
än dertill möjligen kunde användas. Dea
4tde anmärkningen afser tillstyrkandet af besluten
om LandtRäntmästares, Kronofogdars
o3h Postförvaltares tillsättande af Kongl Majit.
Härvid kan jag icke underlåta uttrycka min
förundran att ConstitutionsUtskottet, med hvars
rätt att vid vissa tillfällen förklara Grundlagen,
man kan anse förenad pligten att förstå
Bil, till Ridd. 0, Ad, Prof. VI Band. 12
Den 10 Julii f. m,
den, att detta Utskott så förklarar 28 §. RegeringsFormen,
att med tjemter af egenskap att
Konungen der cl utfärdar Fullmakter ej kunna forstus
andra, än sådane hvartill Konungen vid tiden sif
Grundlagens stiftandet befullmäktiga!.. Ordalyd elaf
Grundlagens stadgande är följande: ”Kon
ungen
äger att i StatsRådet utnämna och befordra
infödd# Svenske män till alla de Embeten
och tjenster inom Riket högre eller lägre, hvilka
äro af den egenskap att Konungen Fullmakter
derå utfärdar, dock böra vederbörande förut med
Förslag hafva inkommit, der sådane hittills ägt
rum.” Här säges ju tydligen, hurti cj hvilka Ernber
ten afKonungen skola tillsättas. Det enda bestäin*
da stadgande i senare fallet är att Förslag af vederbörande
skola inkomma, der sådane hittills
ägt rum. Jag kan ej eller dela Utskottets
tanka, att Grundlagsbudet skulle sakna både
mening och ändamål, om ej bruket måste tjena
till norm för tjensters egenskap att utnämnas
af Konungen. Jag tror att i ett land,
hvars Grundlag fästat så mycken vigt vid tillvarelsen
af en constitutionel Rådkammare, der
finnes mening och ändamål i det stadgande, att
Konungen utnämner Embetsmän i StatsRådet,
hvars Ledamöter dervid äga de pligter och
rättigheter 9=de och 33:dje §. §. RegeringsFormen
föreskrifva. Må jag äfven få erinra liidderskap.
et och Adeln, att de instruetioner, som
berättigat vederbörande verk att nämna ifrågavarande
Embetsmän, i administrativ väg af
Konungen blifvit utfärdade, och i samma väg
kunna ändras, äfven som att det ena af dessa
Embetsverk ej existerade, då Grundlagen stif—
Ben lo Julii /. m.
*79
fides. Man talar om behofvet af förändrade
administrativa former lämpade efter tiden — man
jemför oss med andra constitutionella Länder,
der Ministérer finnas med full ansvarighet inför
opinionen och lagar, men der de också för
sin verksamhet äga fritt val af både former
och organer, och under detta vill man hos oss
omgifva hvarje åldrigt bruk för Regeringens
verksamhet med Grundlags helgd; underkasta
ändring i sättet för Postmästares tillsättande,
samma form som för kullkastandet af våra
Grundlagar, Jag tror att det är emot sådane
tydningar eller rättare misstydningar, som 83
§ RegeringsFormens bud och Grundlagens bok6tafliga
tillämpning är riktad. Hvad nyttan
af de förändrade utnämningssätten beträffar,
så tror jag det vart obestridligen bättre att
de vigtiga LandtRänttr.ästare- och Kronofogdetjensterne
utnämnas af Konungen i närvaro af
Rådgifvare, pligtige att sig deröfver yttra, äa
af ett underordnadt Embetsverk, der så lätt
de hemlige insinuationerne kunna undandragas
uppmärksamheten. Jag tror, stt vi då skola
sakna exempel af enskildtas drängars
tillsättande till Kronofogdar, att färre balancer
skola uppkomma, och de grundade
eller ogrundade ropen om Kronobetjeningens
prejerier försvinna. I afseende på Utskottets
farhåga, att dessa tjenster kunde blifva sökte
såsom pensioner eller Nådegåfvor, så får jag
yttra min öfvertygelse vara, att i händelse
vid tillsättandet af Postförvaltare Konungen
stundom kunde förena afseenaet på tjenstens
tillbörliga drift, med den för hans Konungslig
i8e
Den io Julii f. m.
ga hjerta dytbnra tillfredsställelse, att kunna
bereda en verksam utkomst åt män, hvil—
has krafter och tillgångar under Fäderneslandets
försvar blifvit medtagne, så tror jag detta
vara mera billigt och rättvist, än att uteslutande
förbehålla dessa tjenster åt Postskrifvare,
hvaTs enda anspråk är Rmfkrifning,
hvars enda fordrade bildning är förmägan att
renjkrijva.
Utskottet har serskildt anmärkt mot vissa
Föredragande såsom mot Herr Qviding:
1:0. Tillstyrkandet af ett aflåtit svar rörande
sammansättningen af den 18«8 formerade sammanträdde
RiksRätt. I händelse denne tillstyrkan
kunde ansea motstridande 102 §. RegeringsFormen,
så vore den öfverträdelse af Grundlagen
och då tillhörde dess beifran 106 §. under
107 §. kan den aldrig hänföras. a:o. Aflåtandet
af ett bref till en Regementschef,
deri en bestämd 6äker inkomst anses nödig
för dem, som föreslås till surnumerara kornetter.
Innefattade detta bref meddelandet af
ett Kongligt beslut, så var sättet för dess utfärdande
en uppenbar öfverträdelse af 38 $.
RegeringsFormen, med derå för föredraganden
följande ansvar efter 106 var det deremot,
en i enskild väg framstäld nyttig önskan, så
känner jag ej, att någon granskningsrätt af enskildta
bref tillkommer, hvarken Riksens Ständer
eller deras ConstitutionsUtskott. 3:0. Tillstyrkandet
af en med enskild man utan föregången
entreprenad auction afslutad lefverering
för Örlogsflottan. Då erfarenheten skiftevis
Den 10 Julii f. m.
m
visat största förmånen af upphandlingar med
eller utan entreprenad-auctioner, borde man
känna detaljerna för att kunna fälla något
omdöme. Hvad Utskottet nämndt att Leverantören,
som lärer varit framlidne Grefve C.
H. Posse till Fogelvik skulle med 18 procents
vinst till andra afstått en del af Leverancen,
bevisar ingen ting, då risquen af ett så stort
företag måste motsvaras af möjligheten af en
betydligare vinst.
Emot Friherre Ehrenborg har Utskottet
anmärkt tillstyrkandet af en Författning rörande
Husbehofsqvarnars skattläggning i Kronobergs
Län. Jag saknar tillräcklig speciel kännedom
för att kunna bedöma denna Författ*
ning, sorn lär grundat sig på den af KammarCollegium
lemnade upplysning, att vid Hemmans
skattläggning i nämnde Län, Husbehof*.,
qvarnar ej ingå i någon beräkning, men jag
kan ej undgå finna högst anmärkningsvärdt
att med hänvisning på 107 §■ föreslås en anmärkning,
hvars enda påföljd, om den godkändes,
blef, att Riksens Ständer hos Konungen
anhöll, att han täcktes entlediga en person
från ett Embete, denne ej innehade. Nästan
lika är förhållandet med den mot Herr
af Klintberg gjorda anmärkning. Hvad sjelfva
det af denne senare afgifna råd beträffar, så
finner jag för min del tillstyrkandet af eo
mindre men bättre lönt Personal i Allmänna
Maga/insDirectionen nyttigt. Deremot tror
jag, att om man kunnat undgå tillägga Upphandlings-Commissionäreme
provisioner, de
bordt undvikas.
Dea io Julli f. m.
I afseende på ConstitutionsUtskottets anmärkningar
äger jag icke vidare att tillägga,
men då dessa i min tanka, dels icke tillhöra
Riksens Ständeis opinions omdöme, dels endast
vidrört mindre betydliga mål, så har jag ansett
m g, för att bilda detta mitt utlåtande till
ett helt, böra framställa en teckning af den
sista 5-års Styrelsen, sådan den visat sig
för mig.
Utan att ingå i någon undersökning af
vidden af en Svensk Konungs Congtitutionelle
Rådgifvares verkningsförmåga, vill jag utgå
från den slutsats, att caracteren af en Regeringsstyrelseåsigter
bestämmas af dess allmänna
handlingar, men jag anser rättvisa och conseqvens
fordra, att dessa handlingar bedömas
i deras hela omfattning. Böra en Regerings
medlemmar uppbära tadlet för de åtgärder,
opinioner kunna ogilla, så äga de rätt fordra
berömmet för dem, dessa godkänna.
Bland en Regerings vigtigaste åligganden
är det, att på en gång för närvarande och
kommande tider trygga Statens ära och oberoende,
samt bibehålla den vänskapliga ställning
till främmande Makter, hvars afbrott är
förenadt med så stora uppoffringar. I bedömmande
af hvad Kongl. Maj:ts Regering i detta
afseende »trättat, får jag förklara mig öfverensstämma
med Herr Cederschjöld i dess
till Ridderskapets och Adelns Protocoll den
27 Januarii afgifna anförande (t Band sid. 149),
Herr Cederschjöld yttrade nemligen, ’’Då nu
Dm ro Julii f, m.
i85
mera Ingen tacksägelseadress kan äga rum,
anhåller jag att få i Protocollet förvara uttrycket
al den innerliga glädje och tacksamhet,
hvaraf mitt hjerta är uppfyldt, för det
Hans Majestät fredat oss från ali känning a£
de politiska stormar, hvaraf så många andri
länder de senare åren varit skakade och framför
allt för det Hans Maj.t täckts genom Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens förmälning förvissa
oss om sin Dynastis varagtighet.”
Religionen
detta dyrbaraste element
för samhällens beständ har ej saknat nödigt
hägn och skydd för samvetsfriden — flere
åtgärder till nytta för den rådanda Kyrkan
hafva utmärkt detta sigtförflutne Qvinqvennium.
Lika omsorg har ägnats det vigtiga Undervisningsverket.
Elementarskolorne hafva
erhållit en ny organisation och ny lönereglering,
en ny Skolordning blifvit utgifven. Sied
dttn mångfalld af åsigter, hvarje «ak tillåter,
kunna de vidtagne förändringarne olika bedömmas.
Få torde likväl de vara som ej
medgifva, hvad som nu är, vata mara öfverensstämmande
med tidens kraf, än hvad som
förut varit.
Vett en [kap erne hafva ej saknat hägn. Oberäknadt
enskilta uppoffringar af Konungen,
hafva af de få Statsmedel, dertill kunnat användas,
anslag för dem blifvit gjorde, och en
förbättrad organisation af den Academi, söra
bär deras namn, vidtagen.
Io4 Ben io Julii f m,
Läk ar ev Sr den har fortfarit att njuta det kraftiga
skydd, sorn under 14 år så fördelagtigt
ändrat dess skick inom Fäderneslandet. En
fördelning inom Provincerne af BataljonsLäkarne,
Lazaretternes utvidgande och förbättrandet
eller rättare grundläggandet af den
hittils i Riket nästan alldeles vårdslösade veterinärkunskapen
vitsorda detta.
Lättade^tillfällen för allmänheten att tillgodonjuta
Lagarnes hägn genom lättad tillgång
till Domstolar, och en vaksam tillsyn
öfver desse hafva visat Kongl. Maj:ts Regerings
omvårdnad för Lagfkipningen.
I Inre Förvaltningen hafva införandet af
förbättrade räkenskapssätt så väl vid Tullverket,
som LandtRänterierne, RikshufvudboksFörslagets
fullbordande, de från mer än 70
år qvarvarande balancemes afslutande, bestäm-j
mandet af en viss utsatt termin för uppgörandet
af alla en publik uppbördmans räkenskaper
gifvit hela det vigtiga uppbördsverket
en ordning och en säkerhet, man tryggt kan
påstå, det aldrig förr ägt. Till vinnande af
de så mycket önskade statistiska upplysningarne,
hafva så kallade Femårsberättelser från
Landshöfdingarne blifvit infordrade, hvartill
formulärer uppgjorts, och medgifver jag att
flere af dessa berättelser sprida mycket ljus
öfver kännedomen af Fäderneslandet.
Mångfaldiga anstalter vitsorda de nitisks
bemödanden, Kongl. Maj;ts Regering användt
Den io Julii f. m.
i85
till Näring arne! förkofran, såsom förbättringar
i den så verksamt nyttiga Enskiftsstadgan, Afvittringens
återupplifvande i de Norra Landtskaperne,
storskifta verket i Dalarne, anstalter,
som redan lemna säkra hopp om de ärofullaste
äröfriogar, dem fliten aftvingar ödemarker,
öppnade vägar så väl emellan egna provinc*r,
sorn med Brödralandet, Strömrensningar,
hvilka på en gång gifva Riket tillgångar i
hittills onyttige skatter , och lemna Hufvudstadens
behof tillfälle att sprida flit och välmåga
i egna, i stället för i främmande Landskap;
fullbordandet af Södertelge Canal, denna
i synnerhet för inre Kustfarten så vigtiga anstalt
och hvars årligen i stark progression ökade
begagnande lemnar hopp att nyttan snart
skall besegra fördomarne, och slutligen det
kraftfulla fortsättandet af Götha Canal. Må
fritt jag här mötas af deras ogillande, 6om
hopat så mycket klander öfver detta storverk.
Jag för min del skall alltid anse
ett företag, som förenade de begge haf, hvilka
skölja Sveriges kuster, bereder 19® mils inre
sjöfart emellan våra rikaste provincer för ett
ärofullt monument af den Regering, hvars kraft
af den Lagstiftning, hvars ömhet för allmänt
bästa och af den medborgare, hvars alla uppoffringar
besegrade ihärdighet beredt fortgången.
Frukterne af dessa anstalter hafva varit
en af Tabellverket vitsordad tillväxt i folkmängd
och Production. Om denna tillväxt, ehuru
tålande jemförelse med hvilket Qvinquennium
som hälst, likväl ej motsvarar våra
önskningar, så flona vi lätt orsakerne, fia väl
i86
Den 10 Juli i j. m.
i den För helt verldens Näringar gemensamma
förlägenhet, öfvergången från ett allmänt
krigstillstånd, hvars långvarighet gifvit det egenskapen
af naturligt, till en allmän fred måst
medföra, som i vår enskilta oordning i myntväsendet,
en oordning, som då den störer säkerheten
för äganderätten, för förtroendet och
industriella beräkningar måste hämma Näringarnes
och välståndets förkofran. Till afhjelpande
af detta hufvudonda har Regeringen till
Ständerne öfverlemnat ett Förslag, bearbetadt
och gilladt af samtelige de Konungens Constitutionella
Rådgifvareg i allmänna Regeringsårender,
som varit medlemmar af FinanceComitéen.
Måtte Riksens Ständer , som i detta
afseende äto ensamme maktägande, vidtaga de
åtgärder, Fäderneslandet* väl ålägger oss såsom
en helig pligt.
I afseende på Rikets utländska HandelsJårhållanden
har det System blifvit fullföljdt,
sorn åsyftar att genom förbuden i införsel befordra
inhämsk industri. Jag, som tror, att
alla näringar lemnade åt sin egen fria vexelverkan
lättast fortgå till målet af sin utveckling,
kan ej gilla detta system, och jag är fullt
öfvertygad, att ingen Skanderbeysarm förmår
föra det prohibitiva svärdet till båtnad för handel
och näringar. Men om jag kunde äga den
förmätenheten att ansa nödigt rättfärdiggörelse
af Regeringsåsigter , derföre att de varit
motsatta mina, så äfven i denna händelse,
skulle jag finna en sådan i den erinran, att
striden emellan dc begge så kallade Liberala
Deri 10 Jul i i /. m* i S?
i •'
och Prohibitiv* Systemen ännu ej tyckes i
Theorien vara slutad; att det senare i nära
ett århundrade med tå afbrott herrskat hos
oss, och slutligen i minnet af 1815 års Riksdag,
dåvarande Ständers underdåniga skrivelser
och serskildta Utskott. I full Consequens
med systemet och Riksens Ständers yttrade
önskningar hafva skärpta stadganden i nya
SeglationsOrdningen och nya Lurendrägeristad*
gan blifvit införde.
Regeringens åtgärder i afseende pi lednin.
gen af Allmänna Magazins Inrättning en visa uppenbarligen
den ömmaste omvårdnad tor nödstäldte
medborgare. Om dess bemödande ej
vunnit önskadt resultat, så torde orsaken igenfinnas
i det onaturliga af ett Regerings Handelsinstitut,
som förenadt med större omkostnader
skall köpa dyrare än enskildte och sälja
mot bättre vilkor. I motsats med 1815 års
Ständer, som trodde sig i en sådan inrättning
finna medlen att förekomma nöd genom missväxt
och befordra jordbrukets ftigande, tror jag producenters
och consumenters ömsesidiga intressen
bäst befrämjas genom att lemna uppgörandet
åt dem sjelfva och befria dem från de bördor,
de vid en sådan allmän Handelsinrättning oundgängeliga
förluster medföra.
Styrelsen af Krigs är ender ne saknar ej spår
att Sveriges Konung är en af tidehvarfvets
atörste Härförare. Med anslag för Arméern«s
och Flottornes alla materiella behof, knappt
uppgående till hvad Barackväsendet ensamt i
i83
Den 10 Julii f m.
ett annat Constitutionelt land med ej stort större
krigshär kostar, hafva krigsförråden uppfyllts,
Örlogs-och SkärgärdsFartyg anskaffats,
en Fästning såsom Centralpunkt för Rikets försvar
och förråder grundlagts. En värd talare
har här yttrat, att Indelta Arméen, som af
Konung Carl XI skulle'blifvit organiserad såsom
en melis, nu är en af de bäst hållna Arméer
i Europa. Utan att medgifva det förra erkänner
jag det senare och finner deri anledning
till beröm, i synnerhet då denna Armée kostar
vida mindre än motsvarande Utländska
(se de derom utgifna officiella kalkyler). Detta
det nyttigaste minne af Konung Carl Xlts
vsrksamma Rgering, anser jag för min del såsom
en af våra dyrbaraste institutioner, ehuru
den såsom allt kan behöfva lämpas efter tiden,
i synnerhet hvad rustningen beträffar. Det är
denna institution, som skänker oss en Armée
af på en gång verklige medborgare och öfvade
Soldater, och som i farans stund, upptagande
i sina leder det unga Beväringsmanskapet,
bildar en oigenomträngelig förmur för Skan^
diens sjelfständighet och Skandiens Lagar.
Bland Konungens Constitutionella rättigheter
är deltagandet med Riksens Ständer i den
stort Lagstiftningen. Man har yttrat, att Standerne
vid denna Riksdag blifvit handlöst öfverlemnade
åt sig sjelfva att urarbeta alla mål.-  Oberäknade en mängd mindre Förslager (se usta
Samlingen af Bihangen till RiksStåndens Protocoller)
hafva från Regeringen till Ständerne
blifvit inlemnade Förslager, till en Närings
-
Den to Julii f. m.
189
Lag, med afseende att på en gang afgöra den
omtvistade frågan rörande en efter tidens ställning
afpassad Näringsfrihet; till ordningens
återställande i penningerörelsen , och till ett
ändradt Administrationssätt, 3:ne af de vigtigaste
ämnen, som vid detta Riksmöte blifvit
föremål för våra öfverläggningar. Så vidt besluten
bero af Riksens Ständer , är det deras
obestridliga rätt, att förkasta eller antaga ofvannämnde
Förslager. Men i förra händelsen
är det ej Ministérens fel, som hvarken äger
eller bör äga rätt föreskrifva Ständernes beslut,
då vore ju Lagstiftningens frihet endast
ett tomt ord.
Efter denna öfversigt af sistförflutne 5 års
Regeringsåtgärder, lemnar jag åt hvarjes eget
omdöme, att afgöra, huruvida Kongl. Maj.ts
Regering under denna tiderymd verksamt ber
främjat Rikets sannskyldiga nytta*
N:o 6.
Friherre Löwenjläöld, Salomon’.
I anledning af hvad sorn blifvit anmärkt
emot StatsSecreteraren Herr Friherre Ehrenborgh
utber jag mig vördsammeligen få anti
föra, att lika som io:de och afrad utgå af Bergverks
anläggningar har en viss afgift blifvit åsatt
Mjölqvarnar, att qvarnräntor från de älsta liderne
blifvit räknade bland Statens betydeliga
inkomster, att på det, vid ett efter den natura
T 90
Den i o Julii f. m.
liga ordningen i mohn af tilltagande nyodlingar
och tillökad Folkmängd, utvidgadt förmalningsbehof,
Staten icke skulle komma att vidkännas
förminskning uti en på detta sätt påräknad
allt jemnt växande inkomst har det
lika länge varit lagdt till grund vid beviljandet
»f Husbehofsqvarnars anläggning, att de
i mohn af deras husbehofs förmälning skulle
till ränta skattläggas.
I öfverensstämmelse härmed hafva da derom
utkomne älste Lagar och Författningar blifvit
afpassade.
Uti Wexiö Stadga vid Räfsta Tinget år
1414 stadgas: att alla Fotqvarnar, som ej gamle
qvarnställen äro, och ej upprefne eller skattade
äro, efter Konungs och Riksens dom och
samtycke skulle utkastas, och derefter ej byg-i
gas vid 40 Mark.
Alla sedan den tiden utkomne Författningar
hafva haft till föremål, att de Statsbidrag,
som under namn af Qvarnräntor varit påråka
nade att på denne väg i Statens Cassör ingå,
antingen af besparad Tullifgift genom Husbehofs
förmälning eller af Tulltäckten vid
Tullqvarnar utan förminskning, der skulle inflyta.
Uti flere af de i Rikets Archiver befintlige
äldste räkenskaper, upptagas och redovisas
räntor af Sqvalte-qvarnar.
Den 10 Julii f. nt:
Enligt 1690 års Skattläggningsmethode
för Westmanland belägges Spvalte-qvarnar,
som brukas till husbehof med skatt i mohn af
hushållets personal.
Vid QvarnCommisionsförrättningarne, som
på Ständernes underdåniga anmälan på 1690-  talet agde ruin öfver hela Riket skattlades
med få undantag alla Husbehofsqvarnar som
bibehöllos, och vid Hemmanens skattläggning
icke blifvit beräknade, till serskildt ränta för
Husbehofslönnalningen.
Att upprepa alla de Stadgar som i anledning
af Ständers gjorde framställningar under
loppet af 400 år utkommit rörande Qvarnräntors
utgörande af all Spsnnemål, sorn för—
males antingen vid Tull eller Husbehofsqvarnar
vore för vidlyftigt.
Friherre Ehrenborg har genom sitt i underdånighet
tillstyrkte afslag å Rikets Ständers
i anledning afjnågre RiksdagsFullmägtiges väckte
Motion, önskningsvis framförde underdåniga
anmälan om Husbehofsqvarnars anläggning
utan ränta, vårdat helgden af de ännu gällande
Beskattningslagarne.
Bifall å den anmälte befrielsen från en
stadgad Grundskatts utgörande, hade haft den
påföljd, att fyllnaden af den brist uti Statens
ordinarie inkomster, som härigenom uppstått,
kommit att såsom bevillning obehörigt öfverflyttas
på andre medborgare.
192
Den 7 Julii f, m.
N:0 7.
Friherre Ankarfvcird, Carl Henrici
De Lagbundne Styrelseformernas garantier
innefattas till största delan uti, för sine rådslag
och handlingar ej mindre än för sin verksamhet
eller overksamhet inför Nationens ombud
ansvarsskyldige Rådgifvare.
Om detta är en obestridlig sanning af
hvars ådagaläggande det ensamt beror, om
Samhäilsfriheten är ett ordspel eller en genom
sin verkan omisskännelig fördel; så intager
säkerligen granskningen af desse ansvarige
Rådgifvares handlingssätt, det aldravigtigastc
rummet ibland,, Representantens alla åliggandem
Riksens Ständers ConstitutionsUfskott erkänner,
sorn jag tror för första gången, att
Svenska Folket och dess Representanter uti
StatsFörfattningen förbehållit sig, foch icke
ConstitutionsUtskottet allena) att vid hvarje
Riksdag, undersöka huruvida för att nyttja
Utskottets bildrika språk, det ljus hvarmed
StatsFörfattningen omgifvit KonungaThronen,
uppfyllt sin bestämmelse att lysa, eller om de
medelst ett dunkelt 6ken, snarare omkring
Thronen underhållit en skymning, i anseende
till Konungens och Folketsoskiljagtiga intressen.
Det är således med en verklig tillfredsställelse
som frihets- Och Fäderneslandsvännen erkänner
de framsteg, som af detta Constitutions
Ut
-
Den 10 Juiri f. m.
*93
Otskott blifvit gjorde S Constitutionaiitetens
vig; för den som lifligt påminner sig en tid,
då ConstitutionsUtskotlet ansåg sig uteslutande
Vara både granskare och opinionsDommare i
anseende till Konungens Rådgifvares administrativa
verksamhet, är det en verkelig tillfredsställelse,
att finna huru CönstitutionsUtskottet
ganska tydeligt anser sig af Riksens
Ständer- öfverlåten, endast dsn första beredelsen
af pröfningsrätten; det är således med
tacksamhet Svenska Folket bör emottaga
stadgandet af den grundsats, som Utskottet
gjordt gällande, stt tolkningen af Grundlagarnes
ordalydelse i Och för tillämpningen,synes
likasom med uppsåt anförtrodd åt tidernas skick;
och då tidens skick omisskänneligen visarsig uti
ett, hos Folket mera utveckladt begrepp, ej allenast
om enskildt» rättigheter, utan äfven om
hvad Samhället för sitt välstånd kräfver, så
är det utan tvifvel en följd af tidens skick,
att den allmännna uppmärksamheten mera än
någonsin är fästad å Styrelseorganernas handlingssätt,
såsom mäst utaf allt inverkande å
Samhällstillståndets beskaffenhet af hoppgifvande
eller oroande, till lycka eller olycka.
Det sunda förnuftet biträder utom all
tvifvel ConstitutionsUtskottets yttrade mening,
att fel, förseelser och misstag kunna viga sig
i mångfaldiga skepnader; och Lagstiftaren
synes icke förlorat ett sådant tingens naturliga
förhållande utur sigte, dä han genom 106
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr, VI 13
Den 10 Julii f, m,
och 107 §. §. uti RegeringsFormen sträckt
sitt förutseende, till möjligheten af Lagens uppsåtliga
öfverträdande, och derföre stadgat ansvar
inför Laglig Domstol efter den förra af
desa §. §.; äfvensom till de händelser der utan
Lagens prositiva öfverträdande Rikets sannskyldiga
nytta, icke uti rådslagen blifvit iakt.
tagen, eller förtroendeEmbetet icke utöfvadt,
med oväld, nit, skicklighet och drift, hvaremot
den 107 §. synes vara uttänkt. Vid det
förra förhållandet åligger det ConstitutionsUtskottet,
att inför RiksRätt låta den brottslige
tilltalas; vid det sednare är det Folkets
öfvertygelse om verkningarne af Rådgifvarnes
negativa förhållandes som utgör hela grunden
för missnöjet med Styrelseorganerne; hvadan
beslutet om någon åtgärd i likstämmighet med
den hänvisning
ta fall aldrig kan blifva något annat äta ett opinions
yttrande; och då jag erkänner rigtigheten
af den tanke jag här vid något
tillfälle hört uttryckas, att Representantens
öfvertygelse tillhör Fäderneslandet, kan jag
icke neka mig att äfven framlägga mina åsigter
rörande detta lika vigtiga som grannlaga
amne, oaktadt äfventyret att, uti mine
omdömen mycket kunna misstaga mig om det
fatta.
Då ConstitutionsUtskottet ansedt 6itt Betänkande
påkalla en så Omständlig inledning,
så torde det äfven benägit ursäktis mig , om
jag sökt följa ett sådant efterdöme att, i förväg
förklara grunderne för mine anmärk
-
Den iö Jutii /. m.
*95
fiitigar, oeh för den tankeyttring jag öfver Sm-»
het går att afgifva.
jag förbigår alldeles ds delar, hvaruti
ConstitutionsUtsköttet efter min tanka äger
att handla med Riksens Ständers rätt, nemligen
de fall för hvilka Utskottet funnit anledning
ställa den felagtige under RiksRätt efter
den lo6;te §.
jag åsidosätter äfven att anmärka de tillfällen,
för hvilka det möjligen kan synasmig>
att Utskottet ägt anledning att, vid tillämpningen
snarare afse den 106 än den 107 §., och
jag anser mig af den Ordning Utskottet iakttagit
böra hemta vägledningen vid uppställandet
af mina anmärkningar.
ConstitutionsUtskotfet har funnit anledning
att. emot StatsRådets Ledamöter och vederbörande
föredragande göra åtskilliga anmärkningar,
med hänsyftning till den påföljd 107
§. innebär. Den första anmärkningen är Rådgifvande
åtgärderne till de i Kammarexpeditionen
den 22 Januarii, 23 April och 10 December
1822, fattade beslut om fastställd indragning,
och förbjuden fortsättning af Dagbladen
Argus, CoUriren från Stockholm och Argus,
dm andra. Utskottet ogillar dessa åtgärder,
såsom icke grundade å sådane omständigheter,
som Tryckfrihets Lagen stadgar för att påkalla
de*ni men Utskottet uttrycker i min tanka
en origtig lära, då det hyllar, hvad det, kallar
Konungens arbitrernnde makt i dylika frågor.
I95
Den lo Julii f. m.
Då TryckfriketsLsgen tydligen bestämmer
hvilka förhållanden som berättiga Konungen,
att inskränka den, för aila andra tillfällen
genom Lagen stadgade Tryckfriheten, så
synes mig ett uti Lagen icke medgifvit arbitrerande
hafva ägt rum, när Utskottet funnit,
det ingen af de anledningar till trykta Skrifters
indragning, som uti TryckfrihetsLagen finnes
stadgade, förevarit, vid de af Utskottet
anmärkte tillfällenj det cynes mig således, att
Föredraganden ägt full anledning att pligtenligt
vägra sin contrasignation å ett beslut,
stridande emot TryckfrihetsLagens ordalydelse
och anda; det synes mig att Utskottet bordt
uti sitt Betänkande utsätta, hvilken den föredragande
för Kammarärenderne varit, som bebehandlat
desse ämnen. Jag finner således
härutinnan anledning till en väsendtelig anmärkning
emot Utskottets Betänkande. Utskottet
yttrar sin önkan, att StatsRådet fparjämmare
tillstyrkt Konungen begagnandet af
indragningsmakten i anseende till Dagbladi
Utskottet tillkännagifver i och med detsamma;
att StatsRådet öfverflödigt tillstyrkt dessa indragningar,
som efter Utskottets yttrade mening
icke varit hyllade af allmänna tänkesättet,
och af aktningen för Publiciteten. Utskottet
ådagalägger härigenom huru StatsRådet
för Konungen undanhållit det allmänna tänkesättet,
äfvensom afseende å aktningen för Publiciteten,
såsom det dyrbaraste föremålet för Folkets
ömtålighet, då den bildar det säkraste
värnet för dess frihet; då den utgör den svag*res
yttersta tillit emot allt mägtigt förtryck,'
Den lo fulii f. wt.
*9?
synes Publilitetens vanvårdande genom tillstyrkandet
afen arbitrage, icke af lagen hemtad
indragning, vara eu af de svåraste anledningar
till klagan, som Folkets ombud å Folkets vägliar
emot Styrelsen kunna framföra. Huru
skall uti ett lagbundet Samhälle sanningens
ljus framtränga till Thronen, om det derifrån
utestänges genom Rådgifvares tillstyrkta inskränkningar
i Tryckfriheten?Huru skalldet lagbundna
samhället vinna sin erforderliga utbildningom
det hufvudsakligaste medlet för medborgare
alt ömsesidigt bibringa hvarandra upplysningar
på ett arbitrairt sätt inskränkes genom intrång
uti Tryckfriheten? Hvar är värnet och
säkerheten emot förtrycket, om Förtryckaren
kan ansvarslöst få tillstyrka indragningen, eller
förbud emot fortsättningen af den klagan,
som hvarken varit vådlig för allmän säkerhet,
eller förnärmande personlig rätt, eller af fortfarande
smädlig egenskap? jag hade utan
tvifvel önskat att ConstitutionsUtskottet i anledning
af ådagalagde Statsrådets handlingssätt
vid frågor om TryckfrihetsLagens tillämpning,
mera bestämdt utred t mot hvilka af
StatsRådets Ledamöter anmärkningsrne i följe
härmed borde rigtus. Utskottet tillkännagifver val,
att Föredraganden, Herr tillförordnade StatsSecreteraren
Danckvardt, vid tvenne tillfällen, och
StatsRåden Grefvarne Sköldebrand och Fleming
vid ett tillfälle på grundliga skäl i nädevugaf6tyrkt
förbudet mot vidare utgifning af en indra*
gen skrift;men härvid förekommer det mig, som
om Konungens Rådgifvare påkallat nåden
der blott bordt vara fråga om rättvifan, Uti
Den 10 Julii f m.
det lagbundna samhället är rättvisan enda
grundvalen för det fris samhällets bestånd,
och Folkets frihetsälskande lynne uttryckes
illa inför Regenten, då vid frågor om landets
»tora angelägenheter, rättvisan åsidosattes, för
att endast göra Nåden gällande å den punkt,
hvarest förvexlingen af dessa båda vilkor så
lätt kan bilda ämne till stridighet mellan Styrelse
och Folk.
Jag tror att Utskottet ändamålsenligaye
förfarit om det underrättat Riksens Ständer,
hvilka de Rådgifvare varit, som tillftijrkt
den indragning af Dagblad, som Utskottet
icke funnit grundad å Lagens föreskrifter: det
hade i min tanka varit af mera vigt för Riksens
Ständer att tå erfara af hvilka rättvifan äMofättes,
än att få veta utaf hvem nåd blifvit
begärd} jag inser fullkomligen hvilka anledningar
jag häraf borde hemta, för att begära
en återremiss utaf Betänkandet, men jag anser
den älven kunna undvikas, om Riksens Ständer
skulle finna för godt, att blott i underdånighet
underställa Konungen ConstitutionsUtskottets
Betänkande i denna del, och att
dervid bifoga en underdånig önskan, att Kongl,
Majit täcktes nådigst finna, att rådslagen vid
frågor om indragning af Dagblad, understundom
icke uttryckt det allmänna tänkesättet,
då de icke varit fotade hvarken å Lagens
bokstafliga lydelse eller å dess anda,
Constitu'ir nsUtskottets anmärkning rörande
tillstyrkandet i KrigsExpeditionen den 13
September iS33 , af det^Nådiga förklarandet,
Den lo Julii f. m.
rörande en af JustitieCanzlersEmbetet emot
Kongl. KrigsCollegium anställd talan i ett mål
rörande med enskilt person upprättadt Contract
om casseradt Gjutgods, i följe af hvilken
verkställande magtens åtgärd, ansvarslöshet för
ett Domrätts ägande Embetsverk ägt rum, och
i sammanhang därmed mistning af den ersättning
för liden förlust, som enskilta Parten
i laglig väg sökt och påräknat, är af en si
påtagligt lagstrid ig beskaffenhet, att det nödvändigt
bör fästa den allmänna uppmärksamheten.
Att Utskottet härvid icke utmärkt
hvilka de Rådgifvare varit som vid rådslagen
så litet iaktagit hvad Grundlagen, hvad Allmänna
Lagen och det sunda omdömet om rättvisa
och billighet föreskrifver , skall tvifvelsutan
sysselsätta omdömet. Det förefaller mig
härvid besynnerligt, att Utskottet icke en gång
namngifver den Föredragande, emot hvilken
Riksens Ständer af det uppgifne förhållandet
böra hämta anledning, att handla efter royrde
§,s föreskrifter. Jag känner äfven huru jag
härvid kunde yrka återremiss utaf Betänkandet,
men jag föredrager den utvägen att utan
allt afseende till personen yttra min mening
vara, att Riksens Ständer böra till Kongl.
Maj:t skrifteligen anmäla deras önskan att
Han ville ur StstsRådet och ifrån Embetet skilja
den Föredragande för Krigsärenderne , som
den 12 September »822 contrasignerat ofvan
åberopade Konungens beslut, som otvifvelaktigt
varit stridande emot Rikets sannskyldiga
nytta, då det förnärmat enskilt mans rätt,
200 .
Dm ro Julii /, m.
Emot Herr StatsSecreteraren Quiding har
ConstitutionsUtskottet framställt så många anmärkningar,
att Riksens Ständer efter mitt om-’
döme icke kunna undgå att hos Kongl. Maj:t
skriftejigen anmäla deras önskan, att Han ville
utur StatsRådet och ifrån Embetet skilja Herr
StatsSecreteraren af Qviding. Jag tror att Utskottet
vid detta tillfäll® vidtagit den lindrigare
utvägen då ic6ste §. kan hända för de i
fråga varande anmärkningarne varit fullt ut
lika så lämplig som den jojtde; jag yttrar
detta blott anmärkningsvis och är af dea öf~
veriygdseti, att loytde §. alltid pä goda skäl
bör kunna tillitas, äfven der ansvaret kan
hänföras under den io6:te. Jag skulle icke
tro, att det vore Representationen värdigt att
pbeifradt förbigå sådane omständigheter, att
en StatsSecreterare tvärtemot Grundlagens bok-'
statliga lydelse medverkadt tili en annorlunda
sammansättning af RiksRätten, än den Grundagen
föreskrifver; att en Stats-Secreterare
annorlunda än 38 §. RegeringsFormen föreskrift
ver, sökt göra Konungens bud och befallningar
gäHande; att en StatsSecreterare tvärtemot
gällande Författningar befrämjat ett enskilt
Contract med Kronan å den ej obetydligs
summan 1 oo,coo R;dr Banco, i stället för
att , genom offentlig Auction eller förseglade
anbud lämna tillfälle för flere Spccubnter s
hvaraf följden varit att andre personer af leverancen
kunnat tillhandla sig vissa delar af
Contractet , emot en betalning af iS procent
till första Contrahenien, och hvarvid Kronans
Den io Julii f. m.
201
och det allmännas dermed oskiljagtiga förlust
påtaglig^n synes.
Huru StatsRådet vid alla dessa förhållanden
kunnat vara overksamt, kan endast ConstitutionsUtskottet
förklara; dess tystnad i den:
na del anser jag likväl ganska vådlig för allmänna
omdömet, som härvid försättes uti mycken
villrådighet, när det tillhör menniskolynnet
att vilja förklara alla förhållanden. Hafva
StatsRåden tillstyrkt de anmärkte åtgärderne,
så finner man ej ordsaken hvarföre de icke
blifvit framstälde till föremål för samma anmärkningar
som StatsSecreteraren; hafva StatsRåden
åter afstyrkt de fattade besluten, så
skulle det visa sig såsom hade Konungen alle.
na varit af den tanka, att StatsSecreteraren
pligtenlig! förfarit, och StatsSecreteraren vore
vid ett sådant förhållande så mycket brottsligare
, som Konungens beslut icke utan dess
biträde kunna äfventyras för ett lagstridigt
innehåll: desse förhållanden hade i min tanka
bordt vara upplyste genom Utskottets Betänkande.
I anledning af Utskottets anmärkning
emot tillstyrkandet af besluten i KammarExpeditionen
den 20 Febr. 1821 , och 14 Aug.
1822, om LandtRäntmästares och KronoFogdars,
samt i Handels- och FinanceExpeditionen
den 12 April 1820, om PostFörvaltareg
tillsättande genom Kongl. Maj:ts egne Nådige
Constitutorial, nödgas jag åter upprepa den anmärkning
jag redan vid ett föregående förhållande
yttrat, att Utskottet först'och främst icke
namsgifver de Föredragande, som med de anjnärkteärenderne
ägt att sig b,efatta}jäfvensom att
202
Den 10 Julii f. m .
de Föredragande vid frågor om tillstyrkandet
af beslut uteslutande framställas, utan att ens
någon fråga i Utskottets Betänkande uppstår^
rörande StatsRådets ansvarsfull» medverkan till
de beslut, för hvars tillstyrkande Utskottets
Betänkande framställer ansvarsskyldigbeten va.
ra i fråga. Jag tror mig likväl äfven i denna
del böra inskränka mig till en vördsam hemställan,
om det icke skulle vara lämpligt att
medelst underdånig skrifvelse till Hans Maj:t
tillkännagifva det Riksens Ständer anse 28 §.
Regeringsformen vara misstydd genom StatsRådets
tillstyrkande för Kongl. Maj;t att tillsätta
andra tjenster, än dem, som af Konungen
tillsattes vid 1809 års Regementsförändring.
Hvad som är anmäkt emot sådane före»»
dragande, hvilka redan äro utur StatsRådet
pkiijde anser jag ingen åtgärd i anledning af
107 §. kunna äga rum; men vid dessa anmärkningar
förekommer samma besynnerliga förhållande,
som vid de öfrige , att ConstitutionsUtskottet
aldeles icke ådagalagt hvad StatsRåden
iakttagit för att aigtyra sådane beslut, som icke
varit öfverensstämmande med rättvisa och med
Rikets sannskyldiga nytta. Det är möjligt att
man häröfver bordt ytterligare infordra Utskottets
utlåtande ; men det är ocksåmöjligt att man
i följe deraf skulle kunna blifva försatt uti
nödvändighet, att emot ett större antal af StatsRädets
Ledamöter söka tillämpningen af 107
jjj:* föreskrifter, hvilket förhållande Utskottet
synes vilja undvika , ehuru p« grunder dem
Den 10 Julii f ni.
205
jag icke delar, då jag tror att Nationens heder
ingalunda kunde komma att iida däraf, att
Folkets ombud funno sig nödsakade, att, som
ConstitutionsUtskottet yttrar, om Konungens ansvarige
Rådgifvare upplysa både Konungen
och Nationen.
Vid detta ibland våra Constitutionela" förmer
mäst högtidliga tillfälle, då Folkets Ombud
påkallas, att i Folkets namn och å dess
vägnar, lämna ett godkännande af StatsRådets
handlingssätt under den förflutna tiden, påminnes
Representanten om åliggandet, att härvid
icke uraktlåta något för befordrandet utaf det
helas bästa j öfverdrifven stränghet torde likväl
vid ett sådant tillfälle vara lika litet förande
till målet, som den allt Öfverseende efterlåtenheten.
Vid granskningen af de Rådgifvande»
handlingssätt, torde Representanten
ej sällan finna anledning att ransaka sitt eget
hjerta, om han vid utöfningen af sitt ansvarsfulla
kall aldrig vikit för Högsta magtens inflytelse,
om han aldrig lyssnat till det egna intressets
badrägliga röst, om han för sin öfvertygelse
om förändringarne för Samhällets bästa
åsidosatt alla andra beräkningar; och vid
dessa betraktelser skall säkerligen icke finnas
någon, som ej deraf hämtar anledning till var,
samhet vid »lutbedömmandet; men tillika en
alfvarsam påminnelse om pligten, att efter yttersta
förmåga genom egen frimodighet stadga
rättigheten att bedömma andras.
Svenska Folkets framskridande å den Gon*
204
Den 10 Julii f. tn,
stitutionela banan'är tvifvelsutanjunderkastadt
samma Lagar, som för den lefvande naturen bestämmer,
de på hvarandra följande skiften, af
bardomstid o;h af utbildning, för att hinna
den mognade mannaåldern. Om otåligheten
någon gång klagat öfver uppehållet, då önskningarne
alltid hastigare hinna målet, än dess
uppnående tillåtes af möjligheten, så är denna
otålighet lika fullt oundgängelig för alla framsteg;
då den bekymmerslösa trögheten utgör
dess oöfverstigligaste hinder. Vi hafva en
Statsförfattning, som innebär många förträffliga
egenskaper, och hufvudsakligast den, af Statsmagternes
billiga afvägning de lagstiftande
och verkställande magterne emellan5 men genom
våra föråldrade, till tiden icke mera lämplige
StåndsOrdniogar, till intet göres snart
sagt allt det goda, som åsyftats uti våra GrundLagar.
Våra sammanträden förlängas under etfc
olidligt arbete för Oss sjelfve, till tunga
för Folket, och till föga båtnad för det allmänna;
vi sitta skiljde på fyra rum, vi se ej
hvarandra, vi höra ej hvarandra, vi besluta
hvar för sig, och det åren lyckoträff oär hän3
delserne foga öfverensstämmelse i de beslut,
hvars satnmanjämnkande ofta fordrar så vidlyftiga
omvägar. Våra sammanträden kunna
under närvarande omständigheter ej så ofta
som vederborde förnyas, öfverläggningsämnanas
mängd ökas under den långa tiden, och
arbetet blifver vid deras utredande oftast ofullständigt
genom omöjligheten, att under så3
Den io Julii f. m,
2o5
dane förhållanden medhinna att öfverfara alltr
Riksens Ständer sammanträda och hafva hitintills
funnit de stora, de mest riksvårdande
föremålen vid sine sammankomster allt'för li.
tet eller allsintet utarbetade. Riksens Ständer
hafva börjat yttra sine anspråk på Ministérenj
och Ministrame hafva ej sällan med missnöje
upptagit desse Representationens fordringar.
Om det är Konungens Rädgifvares pligt att
upplysa Konungen, så är det Riksens Ständers,
att äfven oförstäldt förelägga Konungen
och Ministéren sina tankar om Landets tillstånd,
och jsg skulle för min del tro, att det
tillfälle då décharge för den framfarna förvaltningen
för Konungens StatsRåd begäres,
vore lämpligt, att till Kongl. Maj:t i underdånighet
framföra hekymret öfver det stillastående,
hvarunder Svenska Folket hotas att digJ
na, genom åtskilliga af dess Statsinrättningars
olämplighet till tiden och dess fordringar.
Jag skulle tro, att Svenska Folkets Ombud
vid detta tillfälle skulle äga full anledning att
hos Kongl. Majit framställa den önskan, att
dess Minisfére ville hädanefter verksammare
än hitintills, arbeta på Förslag till en förändrad
Representation, eller åtminstone förbät-i
träd arbetsordning för den närvarande, hvartill
Styrelsen äger rättigheten, och må hända
i följa dermed skyldigheten förvarad i Grunda
lagens föreskrift. Jag skulle tro att Folkets
Ombud vid detta tillfälle skulle kunna hos
Konungen anhålla, om Ministérens verksammare
medverkan till fullbordandet af det nya
Lagverket, då bristerne uti det gamla, torde
2f)6
Den io Julii f, m.
vara mera än något annat vållande, till dlett
öfverdrifna kostnaden för blotta fångars tränsporterande,
sorn det 6ist förflutna året upp--  gådt til! den Oerhörda summan af nära 170,000
Rdr. Jag skulle tro att Folkets ombud skulle
hos Konungen kunna anhålla att Ministéren
sorgfälligt ville undvika, att genom tillstyrkandet
af illa beräknade handelsföretag förordsaka
Landet kännbara förluster. Jag skulle
tro att Riksens Ständer kunde hos Kongl.
Maj:t anhålla, att de vigtige StatsSecreterareEmbetena
blefvo, enligt Grundlagens lydelse,
tillsatte, medelst ordentlige Fullmakter. Jag
skulle tro, att Folkets ombud kunde i underdånighet
hos Konungen anhålla, att all onödig
pragt och kostnad å Ryttare- och Soldatbeklädnad
borde sorgfälligt undvikas, såsom högst
menligt verkande på Landtbrukaren välstånd.
Jag skulle tro, att Folkets ombud kunde hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, att
Ministéren vid PassevolanceCassans behandlande
bör komma i hog till hvad ändamål, och
af hvars bidrag denna Cassa är tillkommen.
Jag skulle tro, att Folkets ombud kunde hos
Kongl. Majit underdånigst anhålla, om en påminnelse
till Ministéren, att sparsamt tillstyrka
nya löner och betydliga extra löner för
dem som redan innehafva höga lönebelopp. Jag
skulle tro, att Folkets ombud till Konungen
kunde framställa den önskan, att Konungens
Ministére gjorde Konungen riktigt bekant med
Landets betryckta economiska ställning; med
nödvändigheten af ett klokt, och på sparsamhet
stäldt StatshushällningeSystéme, såsom ett
-
Drn 1 o Jtt-lt i f m.
207
da möjliga madel, att bota de sår, hvaraf Fäderneslandet
i detta afseende ännu blöder;
jag skulle med ett ord tro, att Folkets ombud
omsider böra låta förstå, att de anse sig pligtig®
påminna Ministéren, huru Statsmannen
gör ilia om han, vid • Statsskeppets fö:anda
underlåter att beräkna tidens kända verkningar,
likasom om han, af bristande uppmärksamhet
genom en missvisande Compass så länge
låter föra sig ur Kosan, att han slutligen
kommer i det lägervall, som gör skeppsbrottet
till en oundviklig följd. Derefter vill jag,
utom i det fall jag uppgifvit, för StatsRådetg
öfrige Ledamöter tillstyrka den decharge ConstitutionsUtskottet
synes önska, oagtadt da
framställde starka anledntngarne till ett allvarsammare
behandlingssätt emot hela Ministéren*
Desse
aro mine tankar, i anledning af
frågan om decharge för Konungens StatsRåd
för den förflutne tiden , och jag återupprepar
hufvudinnehållet af min mening, som är, att
Riksens Ständer med stöd af ConstitutionsUtskottets
Betänkande anhålla om StatsSecreteraren
Qvidinge entledigande, samt att Riksens
Ständer i underdånighet förelägga Kongl.
Majit ConstitutionsUtskottets Betänkande såsom
en upplysande Act rörande dess Rådgifvare,
samt att Riksens Ständer genom en underdånig
skrifvelse hos Kongl. Maj:ts tillkännagif.
va deras önskan om rättelse för framtiden uti
»ådane omständigheter, som under den För fl u r
ne tiden icke alltid vitsordat tillvarelsen af
io8 Den io Julii f mi
en oafbrutit Constitutionsenligt handlande Mi-1
nistére»
Bilagor
till Pleni-Proto collet för elen 10 Julix,
eftermiddagen.
N:0 I.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Då jag anhöll om ordet skedde det för
att säga några ord till mitt försvar emot den
värde Talaren, som näst efter mig uppträdde
på bänken» Jag begagnar dess benägit gifna
förklarande af sin aktning för andras öfvertygelse,
för att å min eida förklara, det jag
aldrig ägt och ej heller yttrat den öfvertygelse,
att Ridderskapet och Adeln borde låta
en skrifvelse till Kongl. Maj:t afgå, i hvilken
ConstitutionsUtskottets Betänkande skulle upprepas.
Jag har föreslagit aflåtsndet af en underdånig
skrifvelse såsom vehikel åt Betänkandet.
Ligger något otillbörligt deri att
detta
Den 10 Julli e. m.
detta Betänkande i underdånighet underställes
Konungens uppmärksamhet. Än de Betänkanden
tom Revisorerne till Rikets Stander afgifva,
sedan de fulländat granskningen af Statsverkets
räkenskaper; säger icke Grundlagen, att
en afskrift deraf skall tillställas Konungen?
Hafva vi icke sett att Styrelsen i anledning
derutaf vidtagit åtgärder, som spridt ljus öfver
de anmälte förhållanden, innan ännu Ständerna
hunnit samlas, och sjelfve tagit kännedom
af Revisorernes förrättade granskning.
Då lagen stadgat att Konungen skall upplysas
öfver hvad som i underordnade räkenskapsverk
befunnits anmärkningsvärd! , hvarföre
skulle det anses otillbörligt att genom en afskrift
af ConstitutionsUtskottets Betänkande
upplysa Konuogen om de förhållanden, hvarom
ConstifutionsUtskottet ansett sig böra upp«
lysa Ständerna och Nationen.
Mindre tillbörligt, säger min känsla mig;
skulle det vara, om vi exerperade Betänkandet,
och intagande uti vår skrifvelse hvad
som funnits tadelvärd! hos en eller annan af
Konungens Rådgifvare, men icke hvad sora
kan vara berömvärdt, gåfvo anledning att bedömmas
såsom mindre opartiske. Om tilläfventyrs
ConstifutionsUtskottet icke nog omsorgsfullt
granskat Protocollerna och öfriga
handlingar, och derigenom blifvit missledt att
fälla för stränga omdömen
det kunna vi
icke pröfva, som ingen tillgång till Protocol*.
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. VI. Band. 14
210
Pen 10 Jalii e, m.
Jerna och handlingarna äga. Mea Konungen
han det; inför Honom äro rädslagen gifnaj för
Honom äro handlingarna tillgängliga, och skul:
le genom en origtig uppfattning af ämnet,
ConstitutionsUtskottet öfver en eller annan
hafva fällt ett omdöme, hvarigenom han blifvit
förnärmad, *å kan Konungen anbefalla
handlingarnas tryckande och derigenom bereda
tillfälle för allmänheten att rätta *in apinion.
Än en gång förklarar jag, att det handlingssätt,
sorn jag föreslagit syntes inig ädelt;
det är derföre som jag det föreslagit; finns det
ett ännu ädlare sätt att fullgöra den pligt sorn
oss åligger, må det föreslås! mitt bifall deråt
skall icke saknas. Men må man ej under
farhågan att kunna vidtaga något steg, som
kunde tydas såsom otillbörligt och som den
subalterna politiken förbjuder, föreslå en åtgärd,
den samtid och efterverld torde dömma
hafva varit otillbörlig.
ConstitutionsUtskottet kan hafva misstagit
sig, jag kan icke dömma deröfver. Men
ConstitutionsUtskottet har fört det språk, som
dess kall tillhörde. Och detta språk skall icke få
hinna till Konungens öraj dessa förr ohörda
toner skulle qväfvas, för att låta oss förnimma
eckot af ett språk som detta Folk icke
förstår? Var det en dröm den tankan, som jag
i Förmiddags yttrade: En Nation framställer
den icke bilden af en Familj? få ej mera
Folkets ombud förtroligt nalkas Folkets Fa*
Den lo lulii r. m.
211
der? skall en oöfverstiglig mur emellan dem
uppresas? De få icke nalkas honom med tacksägelser
för åtnjuten Faderlig omsorg, för det
att må hända en suck af klagan med detsamma
kunde hinna hans Thron. De få ej nalkas
honom, för att meddela resultatet af den
granskning, sorn Lagstiftaren föreskrifvitFolksk
representanten såsom pligt och tillerkänt honom
såsom rättighet
ehuru detta öppna
handlingssätt vittnar om det förtroende, som
han hyser till Konungens personliga egenskaper.
Och hvad den önskan beträffar som jag
föreslog, borde i 6krifvelsen framställas, och
det språk i hvilket den uttrycktes — må ingen
oroa sig. Jag är säker att Konungen
känner detta språk. Han förstod detta språk;
då ännu han lefde i annat Land; då ännu
han var hvad vi äro; förändrade förhållanden
och förändrade omgifningar hafva icke kunnat
för detta språk stänga vägen till hans
hjerta. Man torde tänka: hvad CoDstitutionsUtskottet
funnit sig böra för Rikets Ständer
tillkännagifva, skall i alla fall blifva honom
kunnigt, och att rättelse icke torde uteblifva
i sådant som rättelse tarfvar. Men hvem
skall meddela honom, hvad vi önska måtte
påkalla hans uppmärksamhet? Jag ser ingen
enda Minister här personligen närvarande,
ConstitutionsUtskottet har ansett 106 §;
vara en §. för varning. Den värde Talaren, hvars
yttrade meningar jag velat försöka att veder
-
213
Den 10 Jnlii e. nt.
lägga, anser jemväl io7;de §. vara en me*
ningslös §.; en §. för varning. Må man då
rent af förklara hela Constitutionen, hela Rc~
geringsFormen för en formlös varning!
Ej må 107.‘de §. tillämpas, säger den värde
Talaren, om ej felet är ögonskenligt. Men se allt
ögon lika långt, och ett öga som länge varit
beslöjadt; när det hastigt blottas för ett förvillande
sken, förmår det åtskilja föremålen?
kan det finna väg som leder till målet?
Ej må det tveäggade svärdet dragas utan
nödtvång! säger han. Ej må något svärd dragas
inom Fäderneslandets gränsor! önskar jag•
icke en gång om Ständerna skulle känna sig
Starka och finna Styrelsen eftergifvande. All
styrka är relativ; dess bestämmelse är att biträda,
icke att förtrycka. Men skulle den dag
komma, da ett svärd kan behöfvas, vore det
ock blott andans, hvar vill man finna ea
arm att föra det, när ingen öfning tillåtes.
Arithmetiskt har de» värde Talaren beräknat
att Ständerne böra låta anmärkningarne
falla. Hvad betyda 4 mål på 26,000, frågar
han» Hvad betyda 10,000 på 26,000, frågar
jag. Förhållandet är ju det samma som 2
Stånd emot 2. Ja! 13001 anmärkningar böra
efter den värde Talarens Räknesätt icke kunna
föranleda någon anmälan, så framt ej den
•ista anmärkningen skulle vara ett pgon/Jienligt
misstag.
Den i o Julii e. m.
2i5
Sluteligen får jag förklara min öfvertygelse
vara den, att då vi utöfva rättigheten
att uttrycka opinionen om beskaffenheten af
det ljus, som under den förflutna tiden om-!
gifvit Konungathronen, så är det oss icke tillåtit
att dervid handla såsom oss enskildt godt
synes; vi måste handla så, att Nationen må
kunna gilla vårt handlingssätt.
N:o a.
Herr aj Tibell, Gu fl af Wilhelm:
Sedan Höglofl. ConstitutionsUtskottet nu
granskat StatsRådets Protocoller, har uti dess
härom afgifne Betänkande åtskilige anmärkningar
med anledning af 107 §. Regeringsformen,
blifvit till Riksens Ständers ompröfning
öfverlemnade. Jag vågar ej upptaga Höglofl.
Ridderskapets och Adelns tid med att framlägga
mitt enskilta omdöme öfver hvart och
ett af de anmärkte Rådslagen, då jag i närvarande
tidpunkt trott mig finna tillräcklig
ledning för ämnets bedömande, af några allmänna
åsigter, som jag vördnadsfullt anhåller
få anföra, i afsigt att redovisa grunderne för
den röst, mig åligger att viddetta vigtiga tillJ
fäll* afgifva.
Då fråga icke här uppstådt om något som
förelupit mot 106 §. RegeringsFormen, det vill
säga emot hvad beskrifne Lagar stadga, utan
om bedömandet af gifne rådslag, efter hvad
314
Den 10 Julii e. rn.
hvars och ens enskilta begrepp och öfvertygelse
om det rätta och bästa föranleder, så framstäf
ler sig först för mig den omständigheten, att
nästan intet ämne i Styrelseärendernes område
finnes, hvaröfver icke olika tankesätt kunna äga
rum, och hvilken mening är då den ofelbara?
man säger den allmänna j men äfven detta tor*
de tåla undantag; ty i mångå ämnen var allmänna
tankesättet helt olika för 50 år sedan,
mot nu- och mången torde anse sin mening
vara den allmänna, om den tilläfventyrs vore
den rådande i den krets han lefver. Äfven
synes mig, att, om Konungens Rådgifvare isina
rådslag, kunna med renaste välvilja misstaga
sig i sina åsigter, sådant äfven vid dessa
åsigters bedömmande, kan äga rum; jag har
således trodt rättvisa och billighet ålägga den
största varsamhet vid denna pröfning. Men
äfven det allmänna interegset har synts mig
fordra samma förfarande; enligt RegeringsFormens
anda , är ConstitutionsUtskottet bestämdt
att, om uttrycket tillätes mig, nagelfara
allt, deremot äro Riksens Högloflige Ständer,
hvars pröfning Utskottets anmärkningar underkastas,
stälde på den upphöjda ståndpunkt,
der det helas bestånd tages i öfvervägande;
der hvarje saks vigt ordnas efter den stora
måttstock, med hvilken ett helt Rikes angelägenheter
endast kunna mätas, och der den verkan,
som Riksens Ständers behandlingssätt af
ämnet kan medföra, tages i lika noggrant öfvervägande
, tom sjelfva sakens enskildta beskaffenhet.
Den xo Julli e. m,
'1
2l5
Tidens tecken äro betydelsefulla; det torde
nu vara af vigt att gifva ett efterdöme af
den lugna värdighet med hvilken ett fritt Folk.
njuter en Lagbunden frihet, det torde vara af
vigt att högtidligen ådagalägga, det i vår lugna
vrå af verlden , Regering och Folk utgöra
ett enda odelbart helt, och att om vi å ena
sidan efter våra Lagars föreskrifter, med en
enskilt Domares noggranhet undersökt Konungens
Rådgifvares handlingssätt och rådslag, så
hafva vi å den andra, vid dessa rådslags slutliga
bedömmande, med Statsklokhetens ledning
förfarit i stort.
Då de nu varande Konungens Rådgifvare
under en lång följd af år i vigtiga och omsorgsfulla
värf redeligen t jent sitt Fädernesland
och under ett förtjent bifall genomgått
Statens förut innehafde Embeten, så är det för
mig icke tänkbart, att de nu ställde, så till sågandes
i hela Nationens åsyn skulle hafva
handlat mot hvad de ansedt rätt och nyttigt;
jag är således för min del fullt öfvertygad om
deras afsigters renhet, och då dertill kommer
att Högloflige Utskottet i öfrigt yttrat att Konungens
Rådgifvares handlingssätt och rådslag
under nästförflutne Femårsperioden, allmänne-r
ligen och öfver hufvud bära stämpeln af redligt
nit, sorgfällig omtanka och oafbruten verksamhet,
så får jag för min del tillstyrka , Sitt
de anmälte anmärkningarne må förfalla.
Den io Julli *e, m.
N:o 3.
Grefve Horn, Claes Fredric;
Då jag vid Riksdagens början, i föreskrifven
form till ConstitutionsUtskottet uppgaf
åtskilliga anmärkningspuncter mot Regeringen»
organer, var detta steg föranledt , dels af den
erfarenhet sist förflutne Riksdag medförde, då
man allt för trångt begränsade den fria Representantens
yttrande rätt, med åberopande af
90 §. i RegeringsForinen , dels deraf, att ett
LagFörslag låg förberedt till närvarande Ständers
antagande, som skulle förvandlat ConstitutionsUtskottet
till ett Inqvisitoriskt Tribunal,
hvars Opinionsdomar blifvit Ständerna förelagda,
att på god tro gilla och stadfästa.
Det var under sådane omständigheter, jag ansåg
mig böra begagna Riksdagsmannens ännu
i Grundlagen förvarade rätt, att sätta ConstitutionsUtskottet
i nödvändighet att yttra sig öfver
några Regeringsåtgärder för hvilka jag förmodar,
att Rådslag hafva legat till grund, och
dem jag anser vara oförenlige med Rikets
sannskyldiga nytta.
Sålunda skulle för Riksens Ständer öppnas
ett tillfälle att fritt och obehindrat rådslå
om de vigtigaste föremålen för Lagstiftningens
öfverläggningar: om garantierna för den
Constitutionella friheten; men hade jag kunnat
förmoda att denna enda utväg till lösande
af bandet, sorn Grundlagen lagt uppå Riksdagsmannens
frihet att yttra sig öfver styrel
-
Den io Julli e. m.
217
sens åtgärder, skulle leranäs så obegagnad, så
hade jag till äfventyrs bordt sträcka mitt bemödande
till en systematisk framställning af de
allmänna ärendernas gång under Representationens
5såriga hvila , och jag hade kanske lyckats
att visa, huru nödvändigt det är, att mot
den framilande strömmen, som hotar med förstörelse
, uppresa de Dammar, som endast en
förenad Nationalkiaft med fast vilja förmår
att åstadkomma.
Under loppet af Riksdagen har likväl p|
flerfaldigt sätt ådagalagts den Ministers overksamhet
och misstag, under hvars osammanhängande
tillvarelse sedan sista Regementsförändringen
, Landets inre tillstånd blifvit oförbättradt
om ej förvärradt. Väl har till vederläggning
af denna sanning, uppställts alla de
politiska storverk, hvari vårt Cabinett under
denna époque deltagit, sedan man med dialectisk
färdighet sökt bevisa nödvändigheten
af Sveriges inblandande i Europas tvister, ehuru
vårt geografiska läge, vår ringa folkmängd
och ringa production, gör denna sats problematisk,
men ganska säkert högst menlig, om
den tillämpas på händelser , som tilldraga sig
långt från våra gränsor, och hvilka kunna vara
utan minsta inflytande på vår egen ställning,
allenast vi vilja trånga våra förfäders
Vikingasysteme.
Man må tala om ny förvärfvad krigsära5
om förening med ett annat Konungarike; om
Fästningsbyggnader vid Gotha Canalj om ett
il*
Den io Julin e. in.
nytt Linieskepp; om en ny HofRätt; ett nytt
Gymnasium; en ny Skolordning; en LandtbruksAcademie;
man må åberopa de åtgärder
som blifvit vidtagne i följd af Rikseos Ständers
beslut; men må man ej tro att en sådan teckning
af Ministérens verksamhet skall tillfredsställa
Svenska Folkets isråriga väntan på fördelame
af en förbättrad Samhällsordning, aom
onekeligen bordt directe verka förmonligt pä
landets inre ställning, så vida ändamålet med
en lycklig förändring icke skulle förfelas.
Den bedröfliga visshet jag äger, om det
planlösa fram- och återskridandet på vårCon-'
stitutionella bana, aom måste blifva en följd af
osammanhängande styrelseåsigter, under en
fullkomlig brist på systeme i Statsorganismen,
har afhållit mig ifrån att öka mängden af välj
menande motioner som under denna Riksdag
blifvit väckte; ty jag bekänner uppriktigt min
öfvertygelse vara , att alla små partiella förbättringar
som kunna åstadkommas, föga eller
intet gagna, så länge det stora hufvudföremålet
för Statens bestånd, Nationens trefnad och
fria kraftutveckling, icke befordras genom en
förändrad Statsreglering i öfverensstämmelse
med landets behof och tillgångar. Till detta
vigtiga ändamål begär Folket, med all rättvisa,
verksamhet hos sin Ministére; emedan
Ständernas åtgärder äro inskränkte till detailler
och kunna icke sammanställas till ett helt, utan
Ministcrens ledning och medverkan. Men så
ofta denna billiga fordran af Folkets Ombud
irambäres, mötes man med oroande insinuatio
-
1
Den 10 fulu f. nu 219
ner om vådor, som från alla sidor hota Staten
(till hvilkas afvärjande man synes mera påräkna
Statens vanmagt än dess naturliga styrka).
Man talar om främmande inflytelse, om afundsamma
utlänningars uppmärksamhet, om brännbara
ämnen inom främmande Nationer m. m.,
troligen för att bemantla de rätta orsakerna
till en visad farhåga för vår sjelfständighet,
samma stund man likväl så högljudt prisar
dess tryggade tillvaro genom förfäder* bedrifter,
att man tycker sig höra gensvaren från
de sköldar, som bekläda dessa murar. Allt detta
synes mer bevisa en låtsad , än en verklig
farhåga för yttre faror , hvilken politique sä
ofta tjent till slöja för äregiriga och landsförödande
afsigter, hvarom våra häfder nogsamt
vittna. Vill man då änteligen finna någon fara
för vår frihet så skall man uppsöka den uti
Folkets ringa känsla af frihetens värde , uti
den oupplyste massans bugkomst afen kanske
lyckligare individuell belägenhet, under den
olycksfull Regering , hvars grofva politiska
misstag sluteligen förde Riket till branten af
6in undergång och väpnade mot sig sjelf detta
ädla Folk , sorn tålmodigt burit sina bördor,
sä länge blindt förtroende till Styrelsen var
en religieus pligt , men som nu mera högt
fordrar att komma i åtnjutande af de fördelar,
som måste vara ändamålet med ett störtadt
Envälde, Må man ändteligen inse, att den
verkeliga sjelfständigheten hvilar på behofvet
att förvara Samhällsfördelar, dem man för intet
pris vill förlora eller bortbyta; att ett lands
krafter med största omsorg sparade och icke
220
Den 10 Julii e. m.
utan verkeligt behof påkallade, utgöra grunn
den för Statens sjelfbestånd, och må man icke
förfära sig, må man icke misstro afsigter , då
dessa 6anningar upprepas: att det är farligt låta
friheten behålla för mycken likhet med enväldet
, att vådor för landets sjelfständighet
upptäckas snarare inom än utom dess gränsor,
att dessa vådor verkeligen finnas och måste
finnas uti en Statskropp, som belastad med Seclers
missbruk af Enväldets och Aristocratiens
institutioner, styres genom de oformligaste inrättningar,
knappast passande för de tider då de
uppkoinmo; med ett jordbruk betungadt af omåttliga
skatter och arbetsskyldigheter, som
dessutom nästan uteslutande skall underhålla
en stående Armée, i förhållande till Folkmängden,
större än något land i verlden kan
uppvisa; ägande en Ministére, sorn jäfvar sin
constitutionella tillvarelse, som tror det vara
pligtenligt att misstro sina insigter då Rådslagen
påkalla såöane, som i skrift och tal yrkar,
det Konungen äger allena styra Riket sitt,
som tilltror sig att inför Folkets Representanter
yttra det Folkets känsla gillar denna tanka;
en Ministers, som på PensionFonder vill
grunda sin öfvertygekes seger, som döf för
Folkets rättmätiga klagan öfver hård medfart,
tror sig upprätthålla Tbronens prerogativer
genom ett ihärdigt sträfvande att höja Konungens
magt utöfver Lagen i den för Svenska
Jordbrukare så vigtiga frågan om Commandomål.
Om i en sådan sakernas ställning, oro
och farhåga sprida sig med progressiva steg
Den lo Julli e, nu
221
bland Nationen, 6å är tid att man blir uppmärksam
på orsakerna till det onda.
Det är alltid ett olyckligt tillstånd, då
den upplyste medborgaren nödgas, med GrundLagen
i land, öfvertyga den oupplyste, att h»n
icke är slaf, då denna nedtryckt af egenmägtigt
pålagda bördor, tror sig laglikmätigt behandlad
allenast han undgår det högsta våld
som af godtyckets försvarare påkallas. Riksens
Ständer kunna ej med likgiltighet åse förhållanden
af 6ådan natur och af deras vishet, deras
fosterlandskänsla hämtar Svenska Folket
hopp om ett förbättradt tillstånd. Måtte det ej
bedragas i sin väntan! mycket kunna visserligen
icke Ständerna utträttaj dock beror det af
dem att kraftigt medverka till förberedelsen af
de hufvudsakeliga förbättringar uti hela vårt
Statsverk, uti alla Styrelse-och besksttningsformer,
uti vårt Försvarsverks organisation till
ett ändamålsenligt sjelfförsvar, utan Landets
odrägliga betungande genom krigiska leksaker;
men härtill fordras att vid KonmgaThronen fäJla
detta ofvikliga ljus, sorn mäste omgifva Majestätet
och med sina välgörande strålar lifva
hoppet om en lyckligare framtid; och då skall
Svenska Folket i den verkliga farans stund, icke
sky någon uppoffring till Statens upprätthållande.
Jag har redovisat för mina åsigter af vårt
Constitutionella samhälles brister. Mina ordalag
skola bittert klandras, jag är derom öfvertygad;
de äro likväl endast uttryck af ett
*10
Den io Jnlii e. ml
varmt hjertås känslor för medborgares väl, och
Representanten bör ej tveka att tala så som
han tänker, obekymrad om de tydningar man
gifver hans afsigter, då han äger sitt eget med-’
vetande om deras renhet. Sådane tänkesätt
skola dictera de anmärkningar, jag nu går att
göra vid de från ConstitutionsUtskottet inkomne
Betänkanden, hvilka äga den högsta
märkvärdighet, då de äro ämnade att underhålla
den gnista af Constitutionelt Samhälls-J
lif, som hotar att slockna; hvarföre det torde
tillåtas mig, att fästa Högloft. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet vid bedömandet,
huruvida Utskottet motsvarat Riksens Ständers
vigtiga förtroende, åtföljt af Svenska Folkets
spända uppmärksamhet.
Först torde det vara angeläget att anmära
ka, huru litet afseende ConstitutionsUtskottet
synes hafva gjort uppå den skillnad i behand
lingssättet af anmärkningsmål, som Grundlagen
tydeligen anvisar i 29 §. af Riksdagsordningen.
ConstitutionsUtskottet äger nemligen,
att sjelfmant inkomma till Ständerna
med de anmälanden, hvartill detsamma, efter
skedd granskning af StadsRåds Protocollen,
tror sig befogadt; men ett annat förhållande
uppkommer, då anledningar till anmärkningar
från Stånden eller andra Utskott remitteras
till ConstitutionsUtskottets handläggning; i detta
fall inskränkes Utskottets rättighet att bedöma
dessa anledningars beskaffenhet till blotta
pröfvandet huruvida desamma föranleda till
behandling efter xoöitc §;s föreskrift; hvaremot
Den io Julii e. m~.
ai5
Utskottets åliggande måste vara, att till besvarande
upptaga alla degsa anledningar till anmärka
ningar, utan undantag, och utan fästadt afseende
på deras vidare beskaffenhet, endast genom
upplysningar, dem CongtitutionsUtskottet
ensamt är i tillfälle att inhemta, vägleda
Ständerna till målet, under de öfverläggnin.
gar och beslut, som Stånden med full Constitutionell
rättighet gå att företaga.
Sålunda anser jag Utskottet icke behörigen
hafva utlåtit sig öfver de inkomne remisser
då Utskottet yttrar: än, att något giltigt
skäl till anmärkningens fastställande här icke
är förhanden; än, att Utskottet icke anser sig
äga skäl att anmärkningen godkänna; eller att
en anmärkning icke förtjenar afseende till anmälan.
Sådane positiva domslut äger ConstitutionsUtskottet
visserligen icke att afgifva;
det skulle på samma grund kunna rent af vägra
att upptaga remisser till besvarande, och
vore detta Grundlagsenligt, så hade visserligen
icke Ständerna, under denna Riksdag, förkastadt
den föreslagne nya redactionen af 107 §. i
Regeringsformen; och jag hemställer vördsammeligen
huru vilkoret för Ständernas beslutande
rätt, enligt denna lag §. uppfylles, nemligen
ConstitutionsUtskottets föregående hörande
öfver de från Stånden remitterade anmärkningsmål,
om detta Utskott skulle behaga
att ingen ting låta höra.
Det Höglofl. Utskottet säger sig genom
omröstning ej kunnat ernå ett bestämt resul*
224
Ben io Julli e, m,
tat af sina öfverläggningar om StatsRådets
officielt tillkännagifna tillstyrkan till dsn vägrade
Revisionen af vissa under Statsverkets förvaltning
stående Fonder, hvarvid Utskottet
trott, att Krigsmanshus, Militiae boställs, samt
MötespassevolanceCassorna och HospitalsFonderna,
ej äro af fullt enahanda befkajfenhet med
verkliga Statsmedel. Jag tager mig friheten fästa
Höglofl. Ridderskapet och Adelns uppmärksamhet
på detta uttryck. Om verkliga beskaffenheten
af dessa Statsmedeläro likväl Ständerna
vid 2:ne Riksdagar fullt ense, och Kongl.
Majit har sjelf i Nåder täckts medgifva deras
redovisning, med undantag af MötespassevolanceCassan.
Utskottet har således, enligt min
tanka, ägt den 6törsta anledning att anmärka
StatsRådets bristande agtning för Svenska Folkets
rätt vid behandlandet af ifrågavarande
mål.
ConstitutionsUtskottet säger sig hafva erkändt
och följdt hufvudprincipen i Svenska
StatsFörfattningen, att Konungen bör upplysas
af ansvarige Rådgifvare, samt både Konung
och Nationen cm dem. Nu öfverlämnar jag
till Höglofl. Ridderskapet och Adelns bepröfvande,
hvad slags upplysning cm de ansvarige
Rådgifvarenas förhållande Utskottet velat meddela,
då till exempel, Utskottet i sammanhang
med rådslagen öfver Giftermålsdispence för
personer sorn brutit mot 6:ta Budordet, behandlar
rådslagen om dispence i Grundlagens
uttxyckeliga föreskrift om de 4 StatsSecrete
rarena*
-
Den 10 fulii e, nt.
rarnes och JustHiaeCancellerens tillvaro. Utskottet
har sålunda i anledning af min gjorda
anmärkning öfver de en längre tid varande
vacante StatsSecreterarebestäliningar , bestämdt
förklarat, att ingen anmärkning kunnat eller
bordt göras häremot. Jag hade likväl i mitt
Memorial sökt fästa Utskottets uppmärksamhet
på vigten för Ständerna att veta huruvida
StatsRådet påyrkat ett mera grundlagsenligt
förhållande i denna del, eller om StatsRådsProtocollen
endast bevittna en kall liknöjdhet,
en ansvarsfull tystlåtenhet vid tillfällen af*
för vår fria samhällsordnings bestånd, så magtpåliggande
åtgärder.
TryckfrihetsLagens tolkning, har varit
föremål för en anmärkning; men oagtadt jag
med afsigt gifvit ConstitutionsUtskottet anledning,
att i vidsträckt omfattning behandla detta
ämne har likväl Utskottet endast fästadt afseende
på indragningen af 3:ne periodiska
6krifter, men förbigått den mycket vigtigare
frågan om sjelfva Lagens egenmägtiga förändring
uti r §. 4 mom.
ConstitutionsUtskottet har icke eller funnit
giltig anledning tilhanmärkning uti det af
m'g oppgifne förhållande, att åtkomst till försvarsverket
rörande handlingar vore förvägrad
uti KrigsCollegium, Förvaltningen af Sjöärenderna,
Cancellier och Contoir, samt GeoeralAdjutantExpeditionerna;
då Utskottet tror, att
Bil. till Ridd. o. Adt Pr. VI. Band. i*>
326
T)en 10 fulu 9. m.
anmärkningen är tillräckligt både utredd och
vederlagd, genom blotta framställningen af beslutet
och motiven. TryckfrihetsLagen säger
likväl uttryckeligen uti dess 2 §. 4 mom. att
alla handlingar, utan åtskillnad på målens beskaffenhet
af Civila eller Militaira, böra vara
att tillgå, uti Collegier, Förvaltningar, jemte
andra publika verk, och stadgar samma Lag-§
ytterligare: att som det blifver för vidlyftigt
att alla förekommande ämnen, mål och ärender
med noggran het utsätta, Jkall det Jld hvar
och en fritt, att i tryck allmänt kunnigt göra, allt
hvad forn i denna Lag icke finner uttryckeligen jör.
budit. Då nu i Tryckfrihetsförordningen ingenstädes
finnes stadgadt något förbud mot
allmängörandet af Militaira handlingar, med
undantag af de Protocoll, som inför Konungen
hållas i Commandomål, synes det mig, som
skulle ConstitutionsUtskottet hafva grundat sitt
afgifne utlåtande på kännedomen af föreskrifterne
för de hemliga handlingar inom Krigsdepartementet
och alla ChefsExpeditioner,
hvartill de för redliga Svenskar så förhatliga
conduitelistor höra.
Högst anmärkningsvärd förefaller mig den
upplysning ConstitutionsUtskottet lämnat ur
Rådsprotocollerne öfver Krigsärenderna för den
20 Mars 1821, att Föredraganden och StatsRådet
afstyrkt den då projecterade förhöjning
i längdmåttet för Recruter vid Indelta Cavalleriet;
men deremot tillstyrkt att denna åtgärd
matte vidtagas såsom följd af en Kongl. Maj:ts
Nådiga önskan. Det kan ej undfalla någon,
Den 10 jul ii e, m.
hvad ConstitutionsUtskottet ej synes vilja medgifva,
huru oförenligt med andan af den fria
StatsFörfattningen, huru verkligt grundlagsstridig
det är att Kongl. Maj:ts Nådiga Påbud
i form af enskilta önskningar, af ansvarige
Rådgifvare tillstyrkas, och af den lik» an,j
svarige Föredraganden contrasigneras.
ConstitutionsUtskottet har äfven lemnat
den, efter min tanke, mindre tillfredsställande
underrättelse, att StatsSecreterare och Stats-.
Rådet den 8 Maj 1821 afstyrkt den åtgärd,
hvarigenom Contractet med Extra Rotehållare
rubbats, då den förstnämnde uraktlåtit att,
med stöd af 38 §• i Regeringsformen, sin Embetspligt
utöfva.
Den rådgifvareåtgärd som föranledde det
så kallade Talaresällskapets upplösning, har
ConstitutionsUtskottet godkändt, emedan serskilte
omständigheter för ögonblicket påkallade
den Executiva magtens åtgärd häremot;
men det måste åligga ConstitutionsUtskottet
att upplysa Ständerna om dessa särskilta omständigheters
beskaffenhet, sorn kudde föranleda
målets upptagande i Konungens Rådkammare,
då det som rättsfråga borde af Domstol
behandlas.
1 följe af anledning till anmärkning mot
StatsRådetoch Föredraganden för dess åtgärd vid
förbudet mot en privat Theaterinrättning i
Hufvudstaden, det jag anser stridande mot 60 §.
i Regeringsformen har Utskottet sålunda för
-
228
Dtn 10 Julii e, m,
klarat begreppet om monopolium, att detta icke
förefinnes, så vida ingen vinst dermed är
förknippad. Denna definition har Utskottet
tillämpat pi den Kongl. Theaterinrättningen,
hvilken lärer underhållas med förlust; men jag
frågar, om ej förekommandet af en ännu högre
förlust, den Utskottet anser vara rättvist
förebyggd pi enskildt mans bekostnad, bör
kunna anses för en verklig vinst, och således
afven i Utskottets mening godkännas som monopolium.
Jag bör inskränka mig vid hvad som nu
blifvit anfört mot Utskottets Betänkande, öfvertygad
derom, att de Herrar af Ridderakapet
och Adeln, som äro Ledamöter af Statsutskottet,
äro i tillfälle och icke underlåta,
att redogöra för sistnämde Utskotts bearbetande
af de ämnen, sorn gifvit anledning till anmärkningar
mot Styrelsens organer. Det återstär
mig likväl att yttra en billig förundran
öfver ConstitutionsUlskottets slutliga anförande,
då Utskottet, efter att hafva godkänt vissa
anmärkningar och tillstyrkt deras behandling
efter 107 §. i Regeringsformen, ändock
icke otydligt synes uppmana Ständerna att
bevilja decharge för StatsRådet. Ärligt måste
jag bekänna att, om de af ConstitutionsUtskottet
godkände anmärkningspunkter ensamt
kunde bestämma opinionen för en Ministereförändring,
så skulle jag tveka att dertill
bidraga genom min röst; men olyckligtvis äga
Svenska Folkets Representanter långt vigtigare
och grundligare anledningar, att inför
Dm ia juli i e. m.
Thronen nedlägga underdåniga önskningar om
förändrade styrelseprinciper, och då dessa
•ynbarligen bero af individuella förhållanden,
äfven om dessa förhållandens förändrar
de skick.
I anledning af hvad jag sålunda anfört
mot ConstitutionsUtskottets Betänkanden, an-'
håller jag örn desammas återremitterande, åtföljde
af dessa mina anmärkningar, på det
Utskottet må blifva i tillfälle att fullgöra hvad
det så riktigt medgifver vara sitt åliggande,
då Utskottet säger sig vara förpligtadt, att vid
besvarandet af remisser i anmärkningsfrågor,
framlägga alla dermed gemenskap ägande omständigheter,
som Utskottet ensamt är i tillfälle
att hemta upplysningar från sjelfva källan!
Först efter meddelandet af dessa fullständiga
upplysningar är också efter min tanka
FolksReprcsentanten i tillfälle att samvetsgrant
rösta öfver de beslut, sorn med hänsigt
till 107 §. komma att vidtagas.
N;o 4.
Grefve Mörner t Carl Stellan:
Med en sann tillfredsställelse ser jag Nationens
ombud i dag under utöfning af en,'
bland ett fritt Folk3 dyrbaraste rättigheter,
nemligen den, att granska sin Styrelses förvaltning;
och näst den att beskatta sig sjelf;
SOQ
Dm 10 Julii e. m.
kan det icke för ett lagbundet samhälle gifvas
en vigtigare förrättning, än då det skall
yttra sig öfver de Rådgifvare* förhållande,
som närmast intill Regenten, äro både Honom
och Nationen ansvarige för de allmänna ärendernes
gång. Jag kan ej heldre vid detta tillfälle
dölja en känsla af stolthet, att Sverige
begynner med allvar utöfva denna rättighet
just under en epoque, då uti de flesta Europeiska
Länder på continenten nästan alla Cortstitutionella
rättigheter blifva ett probleme,
som man hälst med styrkans magt söker att
upplösa; men om derjemte kan tilläggas att
granskningen af Styrelsens åtgärder sker här
med mera omständlighet än annorstädes, om
det icke kan visas något land der alla detailler
så noga 6kärskådas som hos oss, så tycker
jag mig i allt detta finna flere anledningar,
hvarföre vid denna rättighets utöfning måste
förfaras med så mycket mera varsamhet, med
så mycket större känsla af rättvisa, Fördomsfritt
gör sig,,ConstitutionsUtskottet all justiee,
att med den möjeligaste uppmärksamhet hafva
följt granskningen åt, och som till Ständernas
kännedom hemställt det, hvarvid Utskottet
funnit någon betänklighet, men jag
tror derjemte att någon skillnad gifves emellan
Utskottets samt Ständernas åliggande, och
att de sednare äga mera omfattande samt mera
noggranna pligter att uppfylla. Under den-'
na åsigt utbeder jag mig nu så korrt, möjeligt
ar, få yttra mig öfver de gjorda anmärkning»,
puncterna,
Den Io Juli i e. m.
Hvad dm avgår sorn rörer indragningen af
åtskilige Dagblad, så vet jag väl huru till
tidens anda hörer, att man af Tidningsskrifvare
får tåla mycket, äfven innan någon bevisning
föregådt, och att de utan synnerligt
ansvar böra få Säga allt; men då nu fråganär
här att yttra min enskillta öfvertygelse, måste
jag bekänna, att jag är uppfödd med en för
gammal vana af aktning för menniskors goda
namn och rykte för allmänt och enskilt lugn,
att ej sällan hafva ogillat de klander och de
smädelser af Tidningsskrifvare, hvilka oftast
synts förekomma mera af kitslighet och sträfvande
efter märkbarhet, än nit att rätts och
upplysa. Kanske min ömtålighet j i detta
fall af flere anses såsom ett fel, och mitt yttrande
må hända gammalmodigt, men jag åstundar
blott tala sanning, och jag skulle ej
vid detta tillfälle göra det, om jag dolde huru
som flere af de indragna Bladen ofta synts både
för mig och många andra i Landsorterna, af sådan
beskaffenhet; att man väntat deras indragning,
innan tidningen derom inträffat} jag finner derföre
att, då anledning icke saknats till indrag,
ning, bör den icke blifva en grund till anmärkning
af den art som nu skedt.
Hvad åter Ebersteinska testamentet angår,
har jag med uppmärksamhet läst båda de afhandlingar,
rsom angå detta ämne, och anser
vederläggningen fullkomligen hafva besvarat
anmärkningen.
Vid frågan om Gjutgodset, lärer egenteliga
vigten hvila derpå att JustitieCan^leren bilf—
252
Den jo Julii e. m.
vit anbefald, nedlägga ett redan börjadt åtal ,
men Utskottet tyckes hafva glömt, att det var
genom ett missförstånd af Konungens Utslag,
som JustitieCanzleren börjat sin åtgärd, och att
denna Embetsman som är Konungens, samt det
allmännas Ombud, icke har sig ålagt utföra
andras talan, så vida ej Konungen det uttryckeligen
befaller. Om detta varit Konungens afsigt
hade troligen Handlingarne i målet blifvit
till JustitieCanzleren remitterade; nu då Utslaget
blott innehöll det parten agde, att derest
han trodde sig befogad sin talan i laglig ordning
utföra mot KrigsCollegii beslut, var det
ett missförstånd både af klaganden och af JustitieCanzleren
att de ansågo denna åtalan böra
blifva såsom för Embetsfel, när frågan var
endast om ett Ersättningsanspråk hvaruti Kronan
tillföll vinst genom KrigsCollegii åtgärd
och med hvilket JustitieCanzleren sig ej hade
att befatta. Mig förekommer det således, som
att StatsRådet i sitt tillstyrkande sökt, att på en
gång bevaka den enskiltas rätt samt Kronans fördel.
I öfrigt förstår jag icke, huru som i följd af
ifrågavarande ärender, andra än tidningar kunnat
hämta anledning till den anmälan, som 107 §. i
RegeringsForme* omtalar; denna §. handlar om
de fal! då StatsRädets Ledamöter, uti deras rådJlag
om allmänna mått och (leg icke iakttagit Rikets
fcmnfkuldiga nytta , men här har ej någon
sådan Iråga förekommit, utan om enskilta personers
rättigheter, och om Lagens tillämpning
till dem- Oin häruti någon verkelig oriktighet
är begången, så hade det varit till RiksRätt
sorn pröfningcn bordt hänskjuta® 3 mea
Den io lulli e. ml
235
igenom den form, som Utskottet nu gifvit St anmärkningen
, har man förvandlat till en opinionsfråga,
hvad som egenteligen var en rättfråga
, och finner jag således grundade skäl
till dessa bägge sednare anmärkningars förkastande.
Den anmärkning som angår Uppbördstjensters
tillsättande genom Konungens Constia
tutorial är deremot såsom ett allmänt mått och
steg af en större omfattning, och i sådant afseende
kunde 107 §. snarare tillämpas; jag för
min del tror dessutom, att uppbördsverket hädanefter
sorn hitintills kunnat med lika säkerhet
handhafvas om ej den nya regleringen inträffat,
men icke kan jag finna att Rikets sannskyldiga
väl derigenom på något sätt lidit.
Rättigheten att tillsätta tjenster har af ålder
tillhört Konungamagten och det är blott
igenom ett, ifrån densamma lämnadt uppdrag
som vissa Embetsverk tillkommit utnämningen
af ifrågavarande uppbördstjenster, dock alltid
med rättighet för Konungen, att vid inträffade
klagomål, pröfva riktigheten af deras utnämnande.
Då nu den som har högsta inseendet
åtagit sig att sjelf omedelbart göra utnämnandet,
tyckes samhället derigenom fädt en ökad
garanti , i stället att hafva lidit någon skada,
i synnerhet som efter detta ingen får utnämnas
till Uppbördstjenster, hvilken ej tagit Cameral
eller Juridisk Examen vid Academierna
för att derigenom kunna tillbakahålla oskickeliga
samt okunnoga personer. Att den närma»
Den io Julii e, m.
re befattning Konungen således åtagit sig med
dessa tjensters tillsättande , vore stridig mot
RegeringsFormen finner jag ej, men om så verkeligen
vore, och vederbörandes uppmärksamhet
ansetts uteblifvit, hade äfven i detta fall RiksRätt
troligast varit rätta Formen, emedan frågan
vöre om RegeringsFormens tillämpning af
28 och 47 §§■
Hvad de anmärkningar, som blifvit serskilt
gjorde emot vissa Föredragande, angår skulle
det ej blifva allt för vidlyftigt att söka närmare,
än 60m nu skedt, utreda hvarje af dessa
mål, men om det tillåtes mig, äfven i detta fall
oförstäldt yttra min öfvertygelse, måste jag säga,
att jag äfven i dessa anmärkningar, funnit
dels sådane mål, om hvars beskaffenhet me<
ningarne kunnat vara mycket delade, så att
hvad Utskottet klandrat, kunde af andra gillas;
dels sådane hvilka snarare bordt blifva
föremål för en RiksRätts pröfning, än för det
opinions yttrande, som 107 §. åsyftar,ty hårdt
är för hvilken medborgare som hälst, att först
anklagas och sedan dömmas utan något gifvit
tillfälle att få förklara sina åtgärder. Jag kan
fördenskull i bägge dessa afseenden ej gilla Utskottets
nu gjorda framställning. Utom de förmälte
anmälanderne har jag i Utskottets utlåtande
funnit flere andra, hvilka utan att vara
ämnade till föremål för någon Grundlagens
tillämpning, likvist innefatta ett bejiåmdt klander
af vissa Styrelsens åtgärder. Huruvida dessa
äro någon följd af enskilt» till Utskottet
gifna anmärkningar mot StatsRåd eller Förer
Den IQ Julii e. m.
235
föredragande är mig obekant; men äfven i detta
fall vet jag icke hvad den Form vill säga
under hvilken de blifvit bragte till Ständers
kännedom. Jag är öfvertygad att Utskottet
gjordt detta i ali välmening , och för att visa
den möjeligaste uppmärksamhet, men ehuru
god afsigten än må vara, är dock svårt inse
åtgärdens riktighet, ty jag finner ingen §. i
Grundlagen sorn berättigat dertill, utan lärer
Utskottets egenteliga åliggande vara att anmärka
sådane förseelser hos Konungens Rådgifvare
eller Föredragande, hvilka det anser
kunna hänföras under 106 och 107 §. §, a£
RegeringsFormen. För vår StatsFörfattnings
framtida bestånd, har jag i förbigående trott
mig böra göra denne anmärkning, och återkommer
nu till det hufvudsakligaste, af hvad
i närvarande fall synes böra tillgöras.
Frågan är, huruvida StatsRådet hvaraf en
del nära 14 år, och de öfriga en kortare tid
varit Konungens Rådgifvare nu skola på en
gång enligt ConstitutionsUtskottets anmälan,
blifva ett föremål för Riksens Ständers begäran
hos Konungen att skilja dem från deras
vigtiga Embeten. Finnas icke bland dessa —
män, hvilka genom sin långliga Embetsmanna
erfarenhet och kännedom af Rikets angelägenheter
otvifvelaktigt äro oumbärliga för ärendernas
gång, och finnas der icke äfven andra
lika förtjente af vår aktning, hvilka uppoffrat
sina krafrer och sina bemödanden till
Rikets försvar och dess vältrefnad „ skola
dessa för/jente upplyste Embetsman inom vårt
s"6
Den 10 fulii t. m.
Stind uppoffras blott derföre att de ägt nSgra
få rötters pluralité emot sig, eller minne denna
tillfällighet kan påtvinga hela Nationen
den opinionen, att dessa Herrar böra förlora
ett allmänt förtroende. Visserligen kunna både
StatsRådet och Föredragande likasom andra
någon gång misstaga sig, ty fullkomlighet
har e] fallit på någons lott, och ju högre
man är uppsatt på ärans trappa, ju snarare
samla sig ovänner, men icke har jag funnit
hos Nationen anledningar till sådane missnöjen,
hvarigenom de skulle önska sig StatsRådets
hela upplösning. Varsamhet i behandlingar
är en nödvändighet för alla men synnerligast
hos Riksens Ständer, hvars åtgärder
i så många afseenden grundlägga Rikets kornmande
öden. Jag tillstyrker för den skull att
detta mål, med yttersta uppmärksamhet för
behandlas. Då 107 §. bestämt säger att Riksens
Ständer, om de finna Rikets väl det kräfva,
kunna hos Konungen skrifteligen anmäla
deras önskan, att han ville ur StatsRådet och
ifrån Embetet skilja den eller dem emot hvilken
anmärkning blifvit gjord, har ju Grundlagen
tydeligen utmärkt att det är endast vid
stora utomordentliga fall, då Rikets väl sådant
fordrar, som en dylik anmälan bör ske,
men detta synes icke vara förhållandet nu och
i sanning vöre mycket osäkert hvad vi skulle
vinna genom en förändrad personal af Statsj
Rådets Ledamöter. J»g anser dessutom att Fäderneslandets
väl just är det som kraftigast
fordar att vi icke nu yttra en önskan, som
vore mindre väl grundad och tom i co fram
-
Dtn 10 Julli r, litt
237
tid skulle kunna bereda vådelig» följder, ty
efter min enskildta öfvertygelse är den anledning
sorn kan hemtas af de gjorda antnärkningarne
i det närmaste ingen, och om andra
skulle dervid fästa mera vigt, lär dock ingen
kunna säga att anledningen är stor eller af betydenhet;
men i den stund då Riksens Ständer
ej skulle draga i betänkande att för sådane
mindre vigtiga fall begära det Konungens Ridgifvare
och Föredragande mitte aflägsnas,lägges
äfven grund till en beständig strid emellan
partier, hvilka pi sätt som skedde ifria
1738 till 1772 skölt sönderslita det allmänna»
under det dessa partier slitas om platserna;
med en kraftfull Regent bereder sådant ofelbart
någon gång Constiutionens undergång,
med en mindre dristig Rikets svaghet. Skulle
vi väl mina Herrar af en efterverld vilja ådraga
oss en sådan förebråelse? Nej! jag hoppas
det man om oss skall säga, att 1823 irs
Ständer kände sina rättigheter, och visete att
begagna dem, men att de derjemte ägde moderation,
och i stället för att bereda åtal, som
kunde äga anseende af öfverdrift och partianda
visade att de följde Constitutionens anda
och mening, samt att de för vigtigare fall
icke spara begagnandet af sin förmiga.
'Nto 5.'
Herr Hjerta t Gujlaf:
Äfven jag önskar, att samtelige SfatsRå:
238
Den ro Julli e. m.
det, icke måtte anmälas, enligt 107 §. för de
icke allmänna mått och steg, utan mera enskilte
fall rörande punkter, som ConstitutionsUtskottet
anmärkt. Äfven jag tror, att det
icke vore enligt med Grundlagens anda eller
bokstaf. Men öfvertygad kan jag ej vara, att
de förtjena eller icke förtjena detta behandlingssätt,
i det outredda skick, hvari målet
genom Utskottets ofullständiga Betänkande
finnes.
Den öfverläggning, som i dag föregått,
ar och blifver vigtig för Svenska Folket. Mig
synes att man dervid icke ännu erinrat 6ig,
den noggranhet i undersökning, som Folket i
dylika fall har rätt att af sine Representanter
fordra. Det tillhör Menniskan, att i en enskildt
handling hafva rätt att tveka, när hon finner
pligtens och försigtighetens bud obestämda
eller stridande deremot; men FolkRepresentanten
måste vara öfver all tvehogsenhet. Gud och Lagen,
vare hans valspråk! Folkets väl hans ändamål!
Samvetet utgöre hans belöning!
För min del anser jag den handling, som
af Riksens Ständers ConstitutionsUtskott nu
blifvit förelagd, icke så utreda ämnena, att
jag med godt samvete, kan rösta öfver dess
antagande eller förkastande.
Jag vill ej fästa mig vid, att Utskottet
origtigt användt 106 och 107 §. §,1 flera fall.
Jag vill ej nedlåta mig, att tro, det sådant
kunnat ske med afsigt. Jag vill icke en gång,
Den io Julii e, nt.
som Ledamot af Riksens Ständers Statsutskott,
der jag åtminstone bjudet till att göra min
pligt beifra den försumlighet i undersökning,
som jag finner vid alla de af detta Utskott
anmärkte administrationsfel, eller den lättsinnighet
hvarmed ConstitutionsUtskottet medgifver,
att, dessa anmärkningar grunda sig på
en sträng tolkning af bokstafven; men likväl
då denna bokstaf ej kan vara någon annan än
Grundlagens, icke anser den så helig, som 83
§. Regeringsformen det ovilkorligen bjuder
och som således gör det, om icke till Standernes,
dock till ett beredande Utskotts ovägerlig!
pligt.
Jag vill bjuda till, att med ettord, glömma
allt hvad jag tror vara rätt, för att kunna
glömma allt, som härvid synes mig vara
orätt j men jag kan ej glömma min skyldighet,
att veta, hvaröfver jag skall besluta. Och
huru veta det, då ingen akt af Utskottet så
åberopas, att man kan skåda den i sammanhang;
intet förhållande så utvecklas, att man
kan reda det; få punkter så tydligt för Ständerna
framläggas, att orsak och verkning rätt
kunna bedömas.
Friherre Boijes yttrande i förmiddags bevisar
bäst felagtigheten i Betänkandet. Är
det väl möjligt, att då jag, som Folkets ombud,
skall rösta öfver en af detta Folks vigtigaste
allmänna angelägenheter, jag skall behöfva
tveka, om jag bör tro, Rikets Stan-s
ders Utskotts uppgifter eller Friherre Boijes,
24°
Den 10 Julii e. nt.
sorn endast kan hafva att tillgå en del af dd
handlingar, sorn fullständigt vittna i saken
och dock tyckes fullständigare utredt den, än
Utskottet. Är det väl möjligt, att jag skall
fria eller fälla Friherre Ehrenborg, då jag ej
•vet en enda Författnings datum , angående den
sak, hvarföre han skall anmälas till entledigande,
eller finnér uttryckt, hvad jag fruktar
är orsaken till allt, nemligen att styliseringen
i ExpeditionsUtskottets Förslag till underdånig
skrifvelse nästlidne Riksdag, angående
skattläggningen å Husbehofsqvarnar, gifver
anledningen till hela misstaget, genom användandet
af orden: föreda en Författning, i stället
för: bejluta denna lefkattnings upphörande: en
händelse som bör låra Sveriges Representanter
vigten af att uppfylla sina pligter; synnerligen
de, sora f& det förtroende, att i Utskotten
bereda målen och uppsätta Expeditionerne,
samt synnerligast de män af detta Stånd, som
af Lagen satta till första Ledamöter i Utskotten,
böra erinra sig de pligter, dem åligga och
att endast genom dessas uppfyllande, vinna
den ära, som Ädlingen ifrigastbör eftersträfva,
emedan detta eftersträfvande allena förlikar
honom med mindre framsatta, men kanske
mera duglige medborgare.
Med ett ord: jag förklarar, att jag, i det
skick detta Betänkande nu finnes icke kan rö*
•ta öfver hvarken dess antagande eller förkastande,
att jsg nekar att deröfver rösta; att jag
fordrar det Utskottet åtminstone bättre utreder
2!dra
Den 10 Julii é. m,
2:dra och 3:dje puncterna, äfvensom den äfven
med N:o 2 teknade anmärkniogspuncten
mot Friherre Ehrenborg, och anhåller derföre
om proposition på åtterremiss af Betänkandet.
N:o 6.
Grefve Posse, Claes Fredrk:
Då ConstitutionsUtskottet gjordt anmärkning
emot StatsSecreteraren för Krigsärenderne
i och för sin föredragning den 26 Junit
1821 af Förvaltningens af Sjöärenderne förfrågan
rörande Contracts afsiutande med enskildt
man , är det genom en saknad broders bortgång
min skyldighet att upplysa, hvad handlingarne
nogsamt bestyrka att genom detta
ifrågavarande Contracts afsiutande Kongl. Maj:t
och Kronan, långt ifrån att hafva lidit förlust
blifvit tillskyndad en ganska betydlig vinst*
Det kan visserligen på ena sidan vara möjeligt
att några få sortamenter af den ifrågavarande
lefverencen kunnat mot lägre pris erhållas,
såsom enkla bräder och dylikt; men
deremot var det vid sakens föredragning och
Contractets afsiutande bestämdt upplyst att de
hufvudsakligaste partierne såsom balkar, mastspiror,
Bjelkar m. m. hvaraf Örlogsflottan är
i årligt behof genom detta Contract komrao
Kongl. Majit och Kronan tillhanda till nära en
tredjedel bättre pris, än de under de då senast
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VI. Band. 16
242 Ben 10 Julii e, m*
förflutne åren kunnat erhållas så väl å Auctioner
som genom förseglade anbud och serskildte
Contracter, då dertill kommer att
Kongl. M»j:ts och Kronans bestämde årliga behof
för Örlogsflottan af Furu- och Granvirke
blef uppfyldt på såsätt, att Kongl. Majit och
Kronan utan serskilt kostnad feck ett helt års
förlag från en ort af erkändt bättre trädslag
än vanligen kunnat erhållas då enligt Contractet,
lefverencen skulle verkställas på Lefveranteurens
bekostnad det ena året, och betalningen
föret erhållas det påföljande, hvilket
genom auctioner ingalunda kunnat vinnas
utan erfarenheten bestyrkt att man ofta i behofvets
stund fått emottaga hvilken vahra som helst.
Jag tror mig således hafva visat att Stats.'
Secreteraren vid detta tillfället iagttagit Statens
sanna fördel, då han tillstyrkt antagandet
af ett Contract, hvarigenom Kongl. Maj:t och
Kronan fått sitt bestämda behof af virke till
Örlogsflottan uppfyldt, af ett godt och bättre
trädslag än vanligen kunnat erhållas, samt för
ett pris som i det hela vida understeg hvad
som derföre vanligen blifvit betalt å auctioner
och enligt anbud ehuru det visserligen
kunnat vara ett eller annat mindre betydeligt
parti, som genom dylika åtgärder
kunnat för lindrigare pris möjeligen erhållas.
Hvad Utskottets yttrande argår att följden
af Contractets afslutande ledt dertill att lefven
renteuren kunnat på annan man öfverlåta Con
-
Den 10 Julii\ e> m. g4S
tractet i. vissa delar med sig sjelf betingad vinst
af 18 procent å betainingssumman, hvarom Utskottet
i officiel väg skolat erhållit underrättelse,
så vågar jag nästan tro att det varit
från mindre säker källa som dessa underrättelser
blifvit hämtade, emedan jag åtminstone
med säkerhet vet att Lefverenteuren de 2:ne
redan förflutne åren sjelf verkstäldt nästan hela
Lefverencen, och jag i dessa dagar erhållit officiela
besigtningsdocumenter som styrka att Lefverenteuren
för i år äfven redan hade Lefverencen
i ordning till nästan hela det belopp
som Comtractet föreskrifver; och tror jag mig
således kunna förklara, att om något öfverlåtande
af Contractet på anoor man i vissa delar
ägt rum, hvilket jag icke ännu haft tillfälle
få fullkomlig kännedom om, så är det
så obetydlig del att det icke ens bordt komma
i beräkning, och jag tviflar högeligen på
att den dervid ifrågavarande procenten kommit
Lefverenteuren tillgodo , eller att Utskottet i
officiel väg deraf kunnat erhålla uppgift, ännu
mindre haft i Grundlagen stadgad anledning
att derom göra anmälan.
a44 Ben il Julii /, ml
Bilaga
till PleniProtocollet för den 11 Julii,
förmiddagen.
N:o i.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogidaus:
Hos Högloflige Ridderskapet och Adeln
får jag härmed vördsamt föreslå, att Riksens
Ständer matte uti underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj=t framställa följande underdåniga
önskningar:
1:0. Att Kongl. Maj.t täcktes i Nåder
tillsätta ordinarie StatsSecreterare och JustiiiaeCantzler,
samt låta dem med Fullmagter
förses;
2:0. Att Kongl. Maj:ts Rådgifvare, enär
omständigheterne påkalla, åtgärder emot utgifvare
af Tidningar, i deras tillstyrkanden
måtte vara toleranta;
310. Att de, i deras tillstyrkanden, sorgfälligt
måtte respectera gränsen som lagstiftningen
uppdragit emellan Domaremagten och
den administrativa;
4:0. Att de i deras tillstyrkanden af
utgifter till allmänna behof måtte iagttaga
Den 11 Julii f. m,
245
den nogaste hushållning med Statens medel
samt i afseende på dessas disposition och redovisning,
hvad Grundlagen och Riksens Ständers
beslut föreskrifva.
jag anhåller att denna motion må till
ConstitutionsUtskottet remitteras.
Bilaga
till Pleni-Protocollet för elen 11 Julii,
eftermiddagen.
N:o i.
Hörsamste Memorial!
Genom ProtocollsUtdrag af den 3 sistledne
Junii har Höglofl. Ridderskapet och Adela
behagat till Riddarhus Utskottets utlåtande remittera
den af Herr Grefve Mörner, Carl Stellan,
gjorde hemställan , att Ridderskapet och
Adeln måtte på sätt tillförene öfligt varit, anslå
arfvoden åt RiddarhusKamereraren och Rid-i
darhusFiscalen för deras besvär under nu påstående
Riksdag.
2 46
Den j i Julii e. m.
I anledning häraf samt i betraktande af
hvad vid flere Riksdagar i detta afseende blifvit
af Ridderskapet och Adeln beviljadt, får
Riddarhusutskott^ vördsamt föreslå, att dessa
Tjenstemän må hvardera erhålla ett CanzdistTractamente,
beräknadt för lika tid och till
enahanda belopp, som för en Canzlist vid Riks.
Stånden blifvit under innevarande Riksdag af
Riksens Ständer faststäldt eller 3 Riksdaler Banco
om dagen, hälst Utskottet för sin del icke
funnit lämpeligt antaga den af RiddarhusUtskottet
vid 1817 och 18»8 årens Riksdag, under
tillstyrkande för den Riksdagen af enahanda
beräkningsgrund för bemälte Tjenstemän*
vedergällning sorn nu blifvit föreslagen,
tillika yttrade mening, att RiddarhusKamereraren
hädanefter endast borde erhålla ett arfvode
vid Riksdagens slut, enär Utskottet, efter
en noggrann undersökning af förhållandet,
kommit i erfarenhet deraf, att RiddarhusKameraren,
jemte den tillökning i besvär och bokföring
aom han ostridigt får vidkännas, i afseende
på den Economiska detaillen vid Riddarhuset
under en Riksag, ehuru sådant ej kan
af Ståndets Ledamöter alltid iagttagas, dessutom
i flere år haft sig ålagdt, uppbörden och
redogörelsen för den till Riddarhuset inflytande
Capitationsafgiften, som ännu fortfar, utan att
derföre uppbära någon serskild vedergällning,
éhuru det ej kunnat undfalla både detta och
sistledne Riksdags Riddarhusutskott den tid och
moda han måste använda på en slik redogörelse
för medel, som ofta i ganska obetydliga
Den II Julii e. m.
summor hvarje gang och på olika tider inkomma
ifrån tjugufyra Län , hvilkas CapitationsRäkningar
skola granskas och sedermera i en
Hufvudbok sammanföras, hvadan ock fråga under
en förfluten Riksdag varit väckt om anslående
af en serskild Lön för en ContoirsSkrifvare
till RiddarhusKamererarens biträde,
men hvilket Ridderskapet och Adeln, i anseende
till RiddarhusCassons inskränkta tillgångar
icke sett sig i tillfälle att bevilja; och får RiddarhusUtskottet,
som nyligen granskat Hufvudboken
för de sista fem årens Capitationsafgifter,
vid detta tillfälle med verkelig tillfredsställelse
nämna, det Utskottet funnit redovisningen
derföre vara med utmärkt redighet och
roggranhet af denna skicklige Tjensteman verkställd.
Hvilket dock allt till Ridderskapet och
Adelns vidare ompröfvande vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 8 Julii 1833.
Få RiddarhusUtskottets vägnar
Eric Sparre.
N- Snoilsky.
*48
Den 12 Julli f. m.
Bilagor
till PlertiPro t o collet för den 12 Juli i 5
förmiddagen.
N:o 1.
Herr af Ehn flam, Israel',
Då det är jag som från början framdragit
det origtiga behandlingssätt, som vid lottade
måls öfverlemnande till adjungerad ledamot för
närvarande begagnas, så åligger äfven mig den
obehagliga skyldighet, att göra Ridderskapet
och Adeln uppmärksamme på LagUtskottets
märkvärdiga handläggning vid målet. Till en
början får jag erinra huru Lagutskottet är
det enda Utskott, der den rådande moraliska
kraften nödvändigt skall, genom sin sammansättning
vara så vida partisk, att de mest
verkande Ledamöterne vanligen hafva ett enskildt
interesse vid alla sådane frågor, som röra
granskning af Lagskipningens arbetsmethoder,
och behofvet af återgång till Lagens
sanna esprit, ifrån godtyckliga åtgärder hvilka
vunnit insteg, endast derigenom, att de undgått
allmän uppmärksamhet Af sådan natur
är det ifrågavarande ämnet. Saken ville framställa
sig så tydelig, att ej mera än tvenne
alternativer syntes kunna komma i fråga; det
ena att qväfva motionen genom ett förklädt
Den 12 Jul ti f. m.
roagtspråk: det andra, att den bifalla. Ett
öppet afslag kunde ej stå tillsammans med
Lagens ovilkoriiga föreskrift om lottning^ och
ett bifall skulle deremot medföra en formalitet
vid Ordinarie Ledamäters tillfälliga ersättande
genom adjungerade; en formalitet, som, ehuru
ringa, likväl var en slags ökad controll.
Under sådana förhållanden tar Utskottet
det parti, att uti sitt första Betänkande,
tala om en helt annan sak än motionairen.
Utskottet understöder lottningsprincipen på det
kraftigaste, men rigtar dess användande åt
ett helt annat håll, nemligen till byten af
mål emellan varande Ledamöter men undanhåller
det verkliga syftemålet, sorn angick när
Referent utbytes genom insättning af adjungerad
Ledamot. Jag frågar vördsamt Ridderskapet
och Adeln: är det tänkbart, att Riksens Ständers
Lagutskott ej skall förstå hvad hvarje
annan Svensk man kan begripa? Mina ord
vid första remitterandet d. 5 sistl. Mars, voro
bland andra, desse: Se Protocollet, berörde dag.
Jag hemställer hvad följden skulle blifva,
om den praxis vinner burskap, att Utskotten,
när de ej vilja yttra sig öfver saken, endast
behöfva föregifva, att motionen angår fvart
när den angår hvit t, och derigenom aldeles
undanhålla Motionen för Riksens Ständer. I
BondeStåndet blef också verkan sådan som
mm kunde vänta: Detta Hedersvärda Stånd,
som 6ag ett verkligt resultat, ledt från en
riktig premiss, biföll Utskottets Betänkande,
under naturlig förmodan, att Utskottet talade
25o
Den 12 Julii f.m.
om samma sak, som motionairen; men för de
andra 3:ne Stånden kunde förhållandet ej döljas:
Biskop Wallenberg, Professor Fröberg,
Prosten Wijkman, Herrar Nilson, Santeson
och Bagge, uttryckte, inom Preste- och Borgarestånden,
samma allvarliga och tydliga
mening, som förut från detta Stånd kommit
Utskottet tillhanda. Man återvisade Utskottets
Betänkande från alla tre Stånden, under
om9tändeligt tillkännagifvande af sakens vigt,
med antydan till Utskottet, att nödvändigt yttra
sig i den sak, öfver hvilken dess yttran
var begärd. Nu blef sista villan värre än den
första: Nu kunde ej frågaa undgå att be
svaras.
Då jag ej vill tillåta mig att nyttja ordefc
Advocatur, så måste jag säga, att det är med
en anflrärigad juridijk jhicklighet, sorn Utskottet
uti detta sednare Betänkande frambär sina origtiga
resultater. Jag skall ej vara vidlyftig;
men anser mig, för sakens vigt ännu behöfva
anropa Ridderskapet och Adeln om några få
ögonblicks uppmärksamhet.
Utskottet lägger till grund för sitt afstyrkande
den slutsats, att då Kongl. Maj.t eller
HofRätt tillsätter adjungerad Ledamot för tillfället,
så kan ej Partens inflytelse dervid blifva
verkande, utan att förutsätta uppenbar mannamobn
hos endera af dessa auctoriteter. Detta
är alldeles falskt, ty Kongl. Maj:t hvarken
kan, eller ens bör kunna, eller har någonsin
visat, annat än att han äger förtroende till
Den 12 Julii f. m.
den person som HofRätten föreslår; och HofRätten
deremot, åger dessutom ej heller mera
än mensklig förmåga, att mota intriger, hvilka
aldrig bedrifvas uppenbarligen. Hvem kan
hindra en part att veta när en lottad Referent
begär permission, eller är i begrepp att emottaga
ett förordnande till annan tjenstebefattning?
Hvem kan hindra en part att då, inför
HofRätten, framställa sitt hemliga ombud
såsom Competent till den ledig blifvande platsen,
i egenskap af adjungerad Ledamot, utan
att HofRätten ens någonsin skall kunna ana,
att det är en tillställning af Parten? Bör jag
förmoda en Juridijk Taskspelare vara oskickligare
än den, som ur en kortlek låter mig,
huru ofta jag än vill, uttaga ett kort efter
mitt behag, hvilket likväl alltid blifver ett
och samma kort, och således endast heter att
vara efter mitt behag, men i verkligheten är
efter hans eget. HolRätten kan således blifva
bedragen, hvilket tydligen synes, att Lagstiftaren
äfven förutsatt när lottning blifvit
anbefalld; hvarigenom en sådan möjlighet
skulle, om ej upphäfvas, åtminstone försvåras.
Dessutom frågas billigt, om lagligen föreskyifne
Controllör skola, i somliga fall, icke få gälla
derföre, att principen för Controil förutsätter
obehagliga möjligheter, eller mannamohn,
såsom Utskottet uttrycker sig? På den grund
borde alla Controller afskaffas.
IS*u säger Lagen bestämdt, att Referent icke
kan handlägga mål, som ej genom lottning
honom tillkommit; derföre utdelar man målen
252
Dm 12 Julii f. m.
genom den scrupuleusaste lottning, emellan de
sittande Ledamöterne; men sedan Lothringen
är skedd, vill man anse målen tillhöra sjelfva
Stolen på hvilken första Ledamoten suttit; så
att man på denna 6tol anser sig, genast efter
lottningen , och så ofta man behagar, kunna
utan lottning, insätta hvarje främmande person,
som kan komma i fråga såsom Adjungerad
Ledamot. År sådant rimligt? I Lagen står
likväl att man skall lotta emellan personer och
ej emellan stolar: är det sundt förnuft uti, att
uppbygga med ena handen och nedrifva med
den andra? Att först lotta noggrant om hvilken
person, som skall emottaga ett mål, och
sedan utbyta den efter behag? Under sådana
förhållanden bör jag göra mig skäligen säker,
att Ridderskapet och Adeln ej låter förvilla
sig af Utskottets Betänkande.
När nu det samma ej mera kan återremitteras,
så anhåller jag om afslag derpå; samt
att Herr Grefven och Landtmarskalken täcktes
göra proposition på min, till Utskottet gjort
da framställning, i likhet med hvad Biskop
Wallenberg föreslagit, nemligen: att den Perfont
forn på vanligt fatt anmälts till adjungerad Ledamot,
mätte förut vara beflämd genom lottning etnellan
%:ne, hvilka Prejidcnten äger, att i detta
ändamål inför HofRätt uppgifva. Förhållandet
till Kongl. Majit bör förblifva orubbeligt detsamma
som förut, hvarigenom ingen verkelig
förändring uti formaliteter åstadkommas; enda
skillnaden är att Hofrätten vid Förslagets uppi
Den 12 Julii f. m.
sättande begagnar Hazarden i stället för om-i
dömett uti sann slutföljd af Lagens föreskrift.
N:0 21
Friherre af Nordin, Carl Johan:
Jag har yttrat genom min reservation, den
öfvertygelse jag hyser om Höglofl. StatsUtskottets
nu ifrågavarande Betänkande; det till-a
hör oss alla att kunna misstaga sig och mig
snarare än mångå andra, det är således troligt
att jag det gjort enär jag tillhör minoritetens
tanka, men att de skäl Utskottet lagt till grund
för sitt afstyrkande af Kongl. Msj:ts Nådiga
proposition, icke kunnat verka hos mig någon
förändrad öfvertygelse, dertill tror jag mig fulL
komligen berättigad, emedan jag anser mig
hafva i mitt serskilta yttrande vederlagt Utskottets
uppgifne grunder, i följe hvaraf jag
vördsamt anhåller det Utskottet måtte få sig
återremitteradt dess Betänkande med anmodan
att framlägga mera sanna grunder eller ock
förändra resultatet af dess yttrande.
N:o 3»
Grefve Mörner, Carl'.
Då jag till Protocollet för den i s sistledne
Maj anhöll att Besvärs- och Economie Utskottets
Betänkande rörande yrkad befrielse
Den ift Julii f. in.
för Gottlands Hemmansägare att underhålla
La?tagebryggör vid de på Ön varande Landtharnmar
måtte blifva hvilande, skedde det af
den anledning att jag trodde mig kunna anskaffa
handlingar hvarpå Wisby Stads innevåtj
nare grundade deras förmenta rättighet att för
Statens enskilda behof uppbära och använda
de medel, som erläggas af Fartyg hvilka besöka
ifrågavarande Landthamnar, till bevisning
hvarom jag nu får den äran upplysa, dels att
4i § i Kongl. Resolution på CommerceCollegii
besvär af den 9 December 1766 bestämt innehåller,
att Kongl. Maj.t på sådan grund afslagit
den af Gottlands allmoge gjorde begårau
att antingen befrias från Bryggornes vidmagthållande
och byggande vid Hamnarne och
Lastageplatsarne, eller ock sig till hjelp dervid
undfå de Bropenningar sorn Wisby Stad
äger uppbära; att rättigheten för nämnde Stad
till Hamn och Bropenningars uppbärande så väl
vid Staden som Landthamnarne samt Allmogens
skyldighet att bygga och underhålla
Hamnbryggorne vöre grundad i äldre och sednare
Kongl. Resolution och previlegier , dels
ock att Rikets Ständer vid 1815 års Riksdag
jemväl afslagit Gottlands Allmoges lika beskaffade
anhållan på sätt Besvärs- och EconomiUtskottets
då afgifne Betänkande närmare innehåller
} och sorn förmodeligen närvarande
Ständers EconomiUtskott saknat kännedom om
förenämnde Handlingars tillvaro, och på grund
deraf frånkänt Wisby Stads innevånare en dem
af ålder tillerkänd rättighet, anhåller jag att
till vinnande af nödig rättelse härutinnan
Den 12 Julli f. nu
Utskottets Betänkande må varda återremitteradt.
N:o 4*
Grefve Hård, Carl GuftaJ:
I anledning af StatsUtskottets utlåtande ,
till jämkning af RiksStåndens meningar, rörande
anslaget för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förmälning och utrikes resa m. m.,
hvilket utlåtande af Högvördige Präste samt
Vällofl. BorgareStånden blifvit gilladt, yttrar
sig Hedervärda BondeStåndet i dess den 6 nästledne
Junii meddelade ProtocoUsUtdrag, sålunda:
hvilket Förslag iså måtto godkändes, sorn
Ståndet biföll, att Redactionen af Riksens Ständers
Expedition må, i likhet med Präste- och
BorgareStåndens beslut, innehålla: dels att
300,000 R:dr skola af SalpeterFonden utgå ,
icke såsom förskott, utan såsomen utgift, derföre
ingen ersättning Fonden tillflyter; dels
ock att den summa , Rikets Ständer erbjudit ,
6kall utgifvas, med berörde 300,000 R:dr af
SalpeterFonden och de öfrige 300,000 som blifvit
anviste att förskottsvis erläggas af RiksgäldsContoiretg
medel, till den del, sorn af redan
varande tillgångar icke kan bestridas, tagas
i beräkning vid den blifvande Bevillningsgummans
bestämmande , utan att någon serskild
Bröllopsgärd må äga rum; börande dock
i Expeditionen sluteligen tilläggas, att som
BondeStåndet vid dess ifrågavarande bifall fä
-
stat det vilkor, att förstnämnde 300,000 R-.dr
borde vid Bevillniogens fördelning ersättnings
vis
Komma jordbruket och rStädernes jord till
godo, genom reparation å andra Närungar eller
artiklar, så skulle slutligen afgörandet af nämnde
vilkor, betraktadt såsom en Bevillningsfråga,
framdeles, sedan Bevillningsutskottet
deröfver blifvit hördt, öfverlemnss till
Riksens Högloft. Ständer i sammanhang med
öfrige Bevillningsgrunder.”
Häraf synes uppenbart, att BondeStåndet
bifallit ärendets expedierande , i enlighet med
Präste- och BorgareStåndens beslut, men förändrat
den serskilda mening, som förut utgjort
ett vilkor för dess bifall till SslpeterFondens
användande, till en serskild fråga, gom , efter
Bevillningsutskottets hörande, får af Riksens
Ständer serskildt afgöras.
Den underdåniga skrifvelsen är alltså uppsatt
på grund af tre Stånds sammanstämmande
beslut; men den mening, som BondeStåndet
ansett böra deruti slutligen inflyta, har ExpeditionsUtskottet
ansett icke kunna intagas , då
endast ett Stånd derom meddelat föreskrift.
Bilaga
Den 12 julii c, nu
2$7
Bilaga
till PlciiiProtocollet för elen 12 Julii,
eflerinidclagen.
N:o 1.
Herr Gyllenholm, 2?n‘c Guftaf:
Äganderättens helgd är i ali väl ordnad
Lagstiftning sökt och vårdad, såsom en af den
samma* förnämsta lifsprinciper. Den utgör i
Samhälls organisationen dess hufvudelsment,
eller egenteliga palladium. Endast i högsta
nödfall, då det allmännas behof och välfärd
sådant kräft, har man någon gång häri tillåtit
sig smärre undantag, men sorgfälligt undvikit
en större rubbning genom positiva och
generella stadganden. Hvad Höglofl-Sammansatte
Utskotten deremot tillstyrkt och antagit,
i deras nu upplästa Förslag om Vattenverks
inlösen och utrifvandej synes innefatta ett vådeligt
afsteg från den i anförde måtto förut
gällande grundsats. Början till ett dylikt ingrepp
i enskilt» rätts förhållanden skulle i
fortsättningen kunna leda till de mest farliga
följder. Bästa beviset derå företer sig af sj Ifva
det uppgjorda Förslaget, då Utskotten, för
att vara consequenta i deras åsigter nödgats
äfven tillstyrka undanrödjandet af ordentligen
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VI Band. 17
258
Den 12 Julli c. m.
Ingångna Contracter emellan Vattuverks- och
Jordägare om skadestånd för det lidande de
förre kunna tillfoga desse sednare. Om nu i
öfverensstämmelse med denna principe den ene
grannen för hvarje förmodadt eller verkeligt
mehn och oundvikelig servitut skulle kunna
depossedera den andra, huru mångfaldiga anspråk
i sådan väg skulle icke kunna uppstå,
och hvar skulle gränsorna för dylike yrkanden
i deras utsträckning rätteligen bestämmas?
Att allmänt väl i förevarande fråga så aldeles
nödvändigt påkallar den föreslagne hårda
tvångsmésuren, torde ock fastmera vid sakens
riktiga betraktande förefalla tvifvelaktigt och
problematiskt, som i vårt Isnd öfver allt finnes
större tillgång på jord och odlingsmark,
än på tjenlige strömfall och vattulägenheter.
Detta bekräftas ju nogsamt i den klagan man
här inom detta rum förut hört, att jordbruket
redan skall vara drifvit till omåttelighet och
verkat öfverproduction. Men vare härmed,
huru det vill, skulle säkerligen det förra, utom
hvad som åstadkommes genom dessa sed-t
nare Naturens stora drifkrafter, till så mångfaldiga
yrken och inrättningar för enskildte
och för det allmänna lika oumbärliga, icke
kunna äga bestånd, och än mindre vinna förkofran;
ty menniskan lefver icke allena af
bröd, och icke uppfyllas alla hennes behof af
jordens oförädlade alster.
För öfrigt är man nu mera tämmcligen
öfverens derom, dtds att Lagar som icke medföra
en gitven och ostridig nytta , skada ge
-
Din 12 Julii e. m.
259
rom dem? blotta tillvarelse, i det de försvåra
tillfället för Samhällets medlemmar att sjelfva
efter godtfinnande till deras inbördes förmon
ordna och lörvalta sins angelägenheter; och
dels 'att den ena Näringsn icke bör gynnas pa
den andras bekostnad, utan att de bäst frodas,
enär de få gå i bredd och hålla hvarandra
hand i hand. Om man i förra tider stundom
häri handlat olika, harman dock nu tillräcko—
ligen insett både oklokhetcn och obilligheten
deraf, och må väl au icke komma i fråga att
någon vedergällningsrätt skulle utöfvas till
jordbrukets fördel för det högre och kan hända,
mindre tillbörliga prérogatif eiler skydd
Bruks- och Vattenverken, likasom en eller annan
rörelsegren, tillförene erfarit.
Jemnförelsen som man till stöd för mera
nämnde project velat hämta från de existerande
tvångsbuden i Skiftes-och SfängselFörfattningarne-,
äfvensom i börd och annan lösningsrätt
håller icke eller vid närmare granskning
profvet. De förre afse icke annat än alla delägarnes
gemensamma vinst och förmon i ägoväldet
} icke deras totala skiljande derifrån;
och de sednare rubba icke eller en af Lagen
och alla formaliteter faststäld ägande- eller
besittningsrätt, utan endast öfverlemna åt vissa
personer en optionsrätt, hvilken, vid handeln
köparen bekant , ej kan sägas directe kränkt
hans företag och välfärd, eller mehnligt förnärmat
hans med lagligt värn omgärdade rät-,
tigheter.
2 6jt>
Deri 12 Julli e. m.
På dessa skäl och de flere väl grundade,
hvilka blifvit framstälde af dem, sorn yttrat
sig emot dan omnämnde tvångslagen, anger jag
för min del dess antagande betänkeligt , och
tror att detta ämne, hvari meningarne äro så
märkeligen delade, åtminstone icke ailt för fort
må påskyndas, utan anstå till pröfning, i sammanhang
med nya LagFörslaget till Jorda-och
ByggningaBalkarne, samt hvad deri innefattas,
rörande vattuafledningar och Sjöars uttappande
eller sänkning m. m.
Men derest omständigheterne, emot ofvia
anförda tanka, skulle finnas så starka och tvingande
att nödvändigt lagförändring gensst mätte
vidtagas , till afhjelpande af de stora hinder
vattuverken förmenas tillfoga jordbruket,
vågar jag vördsammast hemställa, huruvida
icke, vid närmare öfvervägande af de väsendtlig*
svårigheter, som i verkställigheten komma
att möta omförmälte Förslag, deremot för
ändamålet kunde anses tillräckligen verkande
och mera rättsenligt om en Författning blef
förslagen och utfärdad af ungefär följande uppställning
och syftning:
i ;o. Att då till Kronohemman, Boställe
eller Fideicommisse hörer vattenverk som medelst
nppdämning eller öfversvämning skadar
angränsande jordägare, må denne sistnämnde,
uppå föregången anmälan hos Konungens Befallningshafvande
i orten, derå anställa lös—
niogsanspråk , och i händelse lägenheten blott
tillhörer Kronan, då förvärfva sig densamma,
Den 12 Julii e. m.
261
efter enahanda grunder sorn för skatteköpj
men i fail åter enskild mans rätt derunder är
beroende, bör hemmansägaren eller hans efterträdare
å jorden till det lösta vattuverkets
afträdare eller dess rätts innehafvare, erlägga
årligen en från samma sin Fastighet utgående
ränta eller afgift, svarande emot vattenverkets
i laga ordning uppskattade behållning och inkomst.
Att såsom Höglofl. Utskotten synes
hafva beredt öfverlemna i inlösarens välbehag
att på hvad ställe och så aflägse som helst,
anvisa till vederlag, skulle otvifrelskteligen
medföra många och eftertänkelige ledsamheter;
ty högst obilligt vore väl att en Tjensteman,
eller Fideicommissarie, boende t. ex. i Skåne,
skulle åtnöja* med surrogat i Norrland.
2:0. Då Vattuverk siiljes, skall den som
kan ådagalägga att detsamma gör fårfång å hans
jordbruk, äga frihet att framför bördeman det
inom Laga Stånds tiden mot köpeskillingen
tilli sig lösa: och 6å vida vsttuverket ej är
serskildt skattlagdt eller afsöndradt från en
på samma gång upplåten Hemmansfastighet
må han då icke dessmindre tå vattuverket
derifrån utbrutit och efter föregången uppskattning
köpeskillingen bestämd.
3:0. Enär i så kallade Döger- och Sqvalte
qvarnar, så väl som i andra vattenverk flere
äro delägare, och halfva eller större antalet
af Interessenterne vilja emot lösen afstå en
sådan deras qvarn- och vatfenlägenhet till
den jordägare, som deraf pä sitt Hemmans
s6s
Den 12 Julii c, m.
område lider ifrågaställde förlast och intrång,
vare äfven de öfrige förstnämnde delägare ett
fika lösningsansprdk för sina anloiter underkastade.
4:0. Hvad beträffar ersättningen för klandradt
och utdömdt vattenverk, torde den från
föregående synpunkter ej böra upptagas högre
ån antingen, då börd eller utlösen från tull
ägande rätt inträffar, till gällande verkeliga
värdet efter sista köpeskillingen, med tillökning
af gjorda nödiga omkostnader, eller ock,
då besittningen i innehafvarens hand endast
varit tilldeld och anslagen, till verkets gifna
säkra afkomst, beräknad efter de fem sista arens
medelpris. Detta sistnämnda belopp, hvilket
ej mindre än Kronans ränta och alla andra
fastställda utskylder, som vattenverket dittils
ålegat, öfverflyttas på lösningsgifvarens hemman
och blir detsamma för alltid åtföljande,
bör komma, i enlighet med hvad Högloft.
Utskotten förordnat, att bestämmas genom
Nämnd, eller mätismäns ordom, men för den
som deråt ej nöjes, genom Domstoiarnes pröfning;
hvarvid dock ej, såsom i förslaget är
sagt, lärer vara lämpeligt eller nog ty deli gt
att åberopa Kongl Förordningen den eéOctober
1743, utan endast att förklara, det dylika
frågor, i likhet med andra tvistemål, få ifrån
UnderRätt till HofRätten, och vidare till Konungens
Högsta Domstol fullföljas
5:0.
Sluteligen torde äfven närmare än
hvad allmänna .Lagen härom utstakar, böra
Den io Julii c. m.
265
påbjudas, att vid blifvande undersökningarom
nya qvarnars eller vattenverks anläggande
sorgfälligt ina tillses, och innan bifall derå
meddelas, med Visshet inhemtas, det vattenskada
af samina Verk ej kan orsakas å ofvan
och nedan, eller omkringliggande ägor; äfvensom
uttryckligen föreskrifvas, att öfverenskomtnelser
emellan vattenverks och jordägare
i såefane ämnen hädanefter ej må träffas eller
medföra förbindande verkan för längre tid3 än
emellan dera som desamma afslutat.
1 förening med återremiss af Utskottets
Betänkande, derest en sådan beslutes, utbeder
jag mig vördsammast att desse mina anmärkningar
få vara följaktige, till det afseende de
kunna förtjena.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 14 Julii3
eftermiddagen.
N;o 1.
H err Hegardt, Chri/lian Bernhard
Det är icke min afsigt att nu ingå uti
en fullständig granskning af sammansatta Stats
-
•264
Den io Juhi.
och BancoUtskottens Betänkande, eller att väga
ett försök att i hela sin vidd utreda iörevarande
vigtiga och invecklade ämne. Det är
endast för att i allmänhet yttra mina tankar
derom, som jag anhållit om ordet och vördsamt
utber mig att för en stund få fästa Högloft.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Utskotten synas mig, så vidt jag fattat
deras mening, erkänna angelägenheten af en
Myntbestämning eller Realisation, hvarmed
förstås hvarken mer eller mindre än BancoSedelns
bestämda silfvervärde och VexelBanKens
återförsättande i verksamhet till upprätthållande
af detta bestämda silfvervärde. Häruti
instämmer jig fullkomligen, och anser ifrågavarande
Realisation högt påkallad, icke
blott af sakernes närvarande ställning, och af
behofvet att afhjelpa den öfverklagade penningebristen
och tilltälliga förlägenheten, uta'n
fastmera och förnämligast af Statens allmänna
och ständigt fortfarande Interesse, sorn bjuder
sträng och allvarlig redlighet i penningeverket
likasom i alla andra offentliga inrättningar.
Härtill erfordras, att Nationen får veta
hvad de löften egentligen innehålla som Banken,
under namn af sedlar utgifver-, och att
dessa löften noggrant uppfyllas.
Vill man ändamålet, så måste man vilja
medlen. Vill man att Bankens Sedlar skola
äga ett stadgadt värde, så måste man vara
beredd att inlösa dem vid anfordran, så må
-
Den i4 julli.
265
ste man icke frukta att röra vid Bankens silfverfond,
hvars bestämmelse är just denna och
ingen annan. Innan denna utvexling af silfver
emot sedlar företages, kan ett stadgadt
sedelvärde icke förväntas, man må uttänka
Och vidtaga hvilka anstalter sorn helst. Detta
ha Utskotten också insett, och deras föremål
synes hafva varit att bereda möjligheten
af «n sådan utvexling i framtiden. Deremot
ha Utskotten, om icke alldeles afstyrkt, åtminstone
icke tillstyrkt den för närvarande eller
inom någon viss tidepunkt. De ha icke
uppgifvit någon Realisationsplan, utan blott
föreslagit förberedande anstallter till en Realisation,
till hvars företagande de ansett förstärkning
af Bankens SilfverFond oumgängeligen
nödig, ända till tvåtredjedelar motsvarande
den utelöpande Sedelstockens belopp,
efter den evalvationsgrund, som komme att
antagas. Denna omtanka att tryga verkställigheten
af ett så vigtigt företag, denna försigtighet
att ej begynna hvad man ej med
visshet tror sig kunna fullborda, är visserligen
lofvärd.
Jag erkänner det, och misskänner ej de
6tora svårigheter, som nu förete sig för utförandet
af äfven den bast uppgjorda Realisationsplan;
men jag tror att dessa svårigheter
ligga icke så mycket uti SilfverFondens förmodade
otillräcklighet eller mindre förmonliga
förhållande till den nuvarande Sedelstocken,
ej heller uti de betänkligheter man velat
fästa vid uppt?gandet af ett lån för Ban
-
266
Dan i4 Julii e, rn.
ken, 5 händelse det befunnes nödigt; utan framför
allt uti de öfverdrifva anspråk, sorn både
för allmän och enskild räkning göras på Bankens
biträde med understöd och försträckningar
af alla slag: anspråk som ensamt föror
sakat
att Banken icke kunnat göra rätt för sig,
och som äro — må de icke länge förblifva
det väsendtligaste hinder för Sedelvärdets bestämmande
och Bankens återställande uti ett
rättsén ligt skick. Så länge detta hinder får
fortfara, så länge anspråk på lån skola gälla
mer, än anspråk på rätt, så länge medgifver
jag, att det ej är värdt att tänka på Myntbestämning
eller realisation, änskönt SilfverFonden
fullt motsvarade Sedelstocken. Men
om detta hinder undanröjes, om dessa anspråk
på lån och understöd af Banken inskränkas
till hvad Banken förmår uppfylla, i förening
med sine egne förbindelsers uppfyllande; med
ett ord: om man en gång och för alltid upphör
att begära oförenliga ändamåls vinnande;
att begära af Banken att den skall åtaga sig
hvad den ej kan åtaga sig, utan att förstöra
sin egen Credit, att den skall förse Landet
med ett så kalladt tillräckligt RörelscCapital,
ett visst qvantum bytesmedel, bestående i siffror,
hvarmed man inbillar 6ig kunna tillskapa
Nationalvälstånd; men som ej ett hårsmån
ökar den verkliga förmögenheten, utan allenast
pä sin höjd befordrar dess omflyttning
troligenicke oftast till sådana händer,som bäst
använda den; emedan en lätt vunnen tillgång,
merendels lättsinnigt användes. Om,'säger jag,
man afstår frän dessa anspråk; så vågar jag
Den l4 Juli i.
267
yttra den öfvertygelse, att en Realisation af
Bancosedlame till deras nuvarande Silfvervärde,
att stadga, och ordning i penningeverket
äro både möjlige och lätte att återställa och bibehålla;
kanske utan, oeh säkert utan betydlig
förstärkning af Bankens nuvarande silfverförråd.
Jag åberopar såsom grund för denna min
öfvertygelse allt hvad sä väl Kongl. FinanceComitéea
uti sitt underdåniga Betänkande, sorn
jag i egenskap af dess Ledamot särskildt, i
detta ämne yttrat och sökt bevisa; och den
upplysning vi nu vunnit om Bankens tillstånd,
bestyrker den tanka jag hyst om dess förmåga
att reda sig; endast man med allvar viii
att den skall göra det. Blotta förberedande
anstalltcr, under det man från Riksdag till
Riksdag uppskjuter verkställigheten, skola endast,
fruktar jag, bereda stadga åt den opinion
att ingen stadga i penningevärdet, åtminstone
icke i vår tid, är att hoppas, eller efter andras
åsigter att befara.
Att för Bankens räkning uppköpa silfver,
när det behöfves, är visserligen angelägit och
nyttigt; men att fastställa ett visst Sedelpris,
hvartill silfver emottages i Banken, utan tillika
fastställd förbindelse, att efter samma beräkningsgrund
utgifva sillver för Sedlar, är ea
anstsllt som, så framt den skall vara något
annat än ett simpelt lån på silfver, synes mig
ingen ting kunna uträtta; al.Iraminst gifva
styrka ät Bankens credit och hoppet oas en
s68
F)<m i4 Julii.
enart tillstundande realisation. Derigenom sättes
val en gräns för myntförbättring; men lemnäs
ett öppet fält för myntförsämringen. Det
tyckes dessutom vara en förvänd ordning att
bestämma hvad det redbara myntet eller metallen
skall gälla i sedlar, då det tvertom
kommer an på att bestämma hvad sedeln är
värd i verkligt mynt eller metall. Om silfver
skall köpas, tror jag vara bäst att BancoStyrelsen
uppdrages derom besörja och på
det för Banken förmonligaste sätt dertill använda
det anslag, som af Bankens4årliga vinst
eller inkomst, till detta ändamål bestämmes;
men icke att Sedelstocken okas för att köpa
silfver. Det syses utan ändamål att göra skuld,
endast för att få medel att betala samma
skuld; så framt man icke hyser den hemliga afsigt
att på de sednare långifvares bekostnad
bereda en större utdelning åt massans samtli
ge
borgenärer.
Skulle Realisation beslutas och sättas i
verket innan nästa Riksdag, så torde till förstärkning
af Bankens Fond genom uppköp af
silfver, äfven kunna an vändas de af Fastighetsoch
Odlingslånen inflytande räntor och Capitalafbetalningar.
och i följd häraf dessa slags
lån för framtiden upphöra: Fastighetslånen såsom
utan nyttigt ändamål, och odlingslånen,
emedan de befunnits löga eller intet tjena till
det åsyftade ändamålet.
«*
Efter den rigtiga grundsats att befria Banken
från betungande och med dess soliditet
Den l4 Ju idi.
26g
oförenliga bidrag och uppoffringar till utomordentliga
Statsbehof och arbetsföretag , som
anses medföra allmän nytta, ha Utskotten föreslagit
att upptaga lån uppå Statsobligationer
med ränta. Det bör likväl först vara af«
gjordt att dessa behof äro verkliga och oundvikliga;
att dessa företag äro af så mycken
vigt för allmänt väl, att de på ett eller annat
sätt böra på Staten bekostnad utföras. I detta
fall är det utan tvifvel för Folket mindre
kännbart att medlen dertill genom upplåning
anskaffas och efterhand återbetalas, ån om de
antingen genom betydligt förhöjd beskattning
inom korrt tid skulle utkräfvas, eller ock såsom
hittils ofta skett af Banken, förmedelst
ny sedelutgifning tillskapas; enär följden deraf
blefve Sedelvärdets ytterligare försämring
och ökad svårighet för den åsyftade penningeverkets
Reglering. Men om denna olägenhet
skall förekommas måste Statsobligationerna va*
ra grundade allena på Statens eller RiksgäldsContoiretg
inkomster, och hvarken directe eller
indirecte gravera Banken; så att tillökning
af dess Sedelstock deraf uppkommer; hvilket
i synnerhet i början af Realisationens verkställighet
kunde blifva ganska menligt. De
obligationer som RiksgäldsContoiret till förberörde
ändamål koinme att utgifva, borde
derföre, i min tanka, icke ställas på betalning
vid anfordran, utan på vissa af betalningsterminer
med 4 eller 5 procent ränta; hvartill
ett mot behofvet svarande lån troligen skulle
utan svårighet erhållas. Jag nekar icke att
ju obligationer som betalas vid anfordran och
Den i4 Julli,
dertill] löpa med ränta, om ock under 3 procent,
erbjuda vissa fördelar, och, utan tvifvel,
med lika säkerhet, vore begärligare än obliga,
tioner med högre Ränta på längre betalningsterminer.
De vere, så länge deras inlösen aldrig
vägrades, aldeles lika med det gångbara mynt
hvarmed de inlöstes, och kunde till Iska hög
ränta §om detta åter utlånas. Men det är just
derföre jag acser betänkligt altför närvarande
införa dylika obligationer, om det nemligen
allvarligt är i fråga, att återgifva stadga åt
ponningeverket, och göra Banken och den allmänna
värdemätaren — penningen oberoende
af Staters och enskilde personers störrre
eller mindre låncbehof och skuldsättning.
Jag tillstyrker för min del att Utskotten
måtte anmodas bestämt uppgifva till hvilket
silfvervärde de anse utvexling af sedlar mot
redbart mynt utur Banken kunna äga rum;
vare sig 120, 128 eller 132 skilling för Silf
verRiksdalern.
Någon äfven mindre billig be^
räkningsgrund är bättre än ingen; är bättre än
den fortfarande ovissheten om myntets rätta
värde och dess ständiga ombytlighet. Derjemte
tillstyrker jag att Utskotten i sammanhang
härmed måtte få sig uppdragit att utarbeta och
framlägga en Realisationsplan, möjlig a 11 verkställas
innan nästa Lagtima Riksdag; och att
endast så vidt det är förenligt med detta ändamål
föreslå medel och utvägar att afhjelpa
den öfverklagade penningebristen, bereda tillgång
på allmänna Lån till Näringarnes un
-
Den l4 Jnlii.
271
derstöd och biträden till allmänt nyttiga företag.
Sluteligen anhåller jag vördsamt att hvad
jag nu haft den äran yttra måtte; om det fin-'
nes förtjena något afseende, få medfölja den
återremiss al Utskottens Betänkande HöglofI,
Rtdderskapet och Adeln torde finna för godt
att besluta.
N;0 2.
Herr Peresvetoff Morath, Anders Wilhelm:
De hvilka yrka ett skyndesamt verkställande
af Realisation eller utvexling af Silfver
ur Banken mot Sedlar, antaga såsom ostridigt,
att intet Land kan hafva underbsflance i handel,
utan att tillgångar och behof måste rätta
sig efter hvarandra 3 att någon betydligare del
af Bancosealarne ej kan presenteras till utbyte
i Banken mot Silfver, hvarken på en gäng
eller successivt vid hvilket ofordelagtigt Handelsförhållande
60m hälst, efter som Sedlar äro
för den inre rörelsen beqvämare än metalliskt
mynt, och Rikets mindre Folkmängd mot dess
vidsträkthet gör circulatiotäen af myntet trögare,
samt alltså sammansättningar för stora
och hastiga speculationer i hänseende till det
metalliska nästan omöjliga; att i afseende på
Fragt- och Assurancekostnad det alltid skall
blifva dyrare, att med metalliskt mynt på Utrikes
ort betala Importartiklar än med Växlar
272
Den ]4 Juli i.
under en genom Realisationen stadigvarande
Cours; att om man Sfven ville antaga, det sådane
förhållanden ägde rum, sorn föranledde
till någon utförsel af Silfvermynt, det ovilkorligen
skulle återkomma i följd af den lära, att
det bytesmedel man nödvändigt behöfver, det
förskaffar man sig tor hvad pris som hälst, och
att intet annat sätt gifves, att återföra välstånd
i Landet , än att genast tillvägabring»
en Realisation, hvars fördelar den af år 1776
vitsordar.
Det första påståendet är, efter min tanka,
grundadt, så vidt nemligen fråga arom ett
land der Creditpapper utgöra Riksmyntet , ty
der kan annan eller 6törre import ej äga rum,
än den som af exporten , och en mindre betydlig
KöpmannaCredit betäckes, emedan Creditmynt
i sig sjelft ej är vahra, och derföre
icke kan i allmänhet anses begärligt på Utrikes
handelsplatser, eller utgöra export-artikel,
såsom det mettalliska; men deremot synes mig
klart, att när ett Land, hvilket länge icke ägt
annat än Creditmynt återfår metalliskt, importen
kan längre tid ganska betydligt ökas utöfver
exportbeloppet just genom möjligheten,
att med sjelfva metallisk* myntet, såsom vahra,
ersätta skillnaden.
Den enskildt* vinsten beräknar ej det allmännas,
utan står vanligen i strid deremot; således,
i händelse af en realisation i Sverige,
skulle det förhållande troligen inträffa, att då
vådan
Dan i4 Julli,
vådan af Coursförändring troddes genom rea]isai
o i vara försvunnen, speculationerne å impoitvahror
ökade sig, och öfverstego exportbsloppet,
hvaraf följde att växelbehofvat kunde
göra det till vinst, att utföra Silfver, såsom
betalning för Importartiklarne, oell då Bancosedlar,
i förhållande till det uttagne och utförde
Silfret, i Banken inginge, försvårades pen-t
ningerörelsen i landet allt mer och mer, och
Näringarne aftynade.
Vid ett sådant missförhållande emellan ex*
port och import skulle exportartiklarne minskas,
ty utan tillräckligt mynt i omlopp kunde
productionens nu varande belopp ej bibehållas.
Det återstod då icke annat medel än
att alltjemt minska Importen till dess man återhunnit
jemnvigtspunkten.
Landets inre ställning under en sådan återgångstid
vore naturligtvis bedröflig. Myntets
försvinnande ur rörelsen skulle hindra den
just derigenom allt mer och mer afiynande enskildta
Crediten, att medelst private assignationer
eller löpande ekuldbevis surogera det
försvunna myntet.
Från denna sida är således ingen hjelp,
att förvänta, och om skatferne ej kunna nedsättas
i förhållande till ett sålunda förminskadt
Rörelsecapital, så finnes äfven där en ordsak
till än svårare förlägenhet,
Bil, till Ridd. o. Ad. Fröt, VI Band* 18
374
Deri i4 Julii,
Möjligheten af exportens förökande bew
rodde då derpå, att Fragthandeln under tiden,
blefve så till Sveriges fördel, att vinsten deraf
återförde det metalliska myntet, och med det
ökad production af exportable effecter. På
detta hopp hvilade alltså ytterst Realisationens
framgång. Om det felslog är ej svårt, att
förutse i hvilken belägenhet Staten befunne
sig.
Tiden för en sådan öfvervigt i handel
torde vara aflägse och man gjorde försigtigast
att först afbida en lyckligare HandelsConjunctur,
innan man vidtager financielle åtgärder?
förutsättande att den redan finnes.
Bland märkvärdigheter denna Riksdag räknar
man med skäl, att upphäfvande af det så
kallade Prohibitive Systemet yrkas på samma
gång som man vill åstadkomma en realisation
ehuru på sätt jag nu sökt visa, ett ännu strängare
prohibitive Systeme än det nu varande,
miste, sedan Realisationen skedt, följas, emedan
endast genom en inskränkt import något
kinder gifves för Silfreta utförande.
Vid afgörande af frågan om en realisation nu
skall ske eller icke, förete sig biomständigheter
så aldeles egne, att deråt måste lämnas
stor uppmärksamhet. Sveriges Pappersmynt
utgör Finlands egenfeligaste Mynt. Detta sednare
Land drifver således sin rörelse på Sveriges
bekostnad. En här verkställd Realisa
-
Den 11 Julii.
tion medför för Finland alla fördelarne , men
kostnaden och vådorne blifva Sveriges ensak.
Om man föreställer sig, att en Bank med
Silfverfond kunde för Finland erfordras, så
kan man äfven tänka sig möjligheten, att tilla
vägabringa denna inrättning med en del af
det Silfver, som nu förvaras i Svenska Bankan»
I det ögonblick en Realisation här verkställdes
kunde ju i Finland föreskrifvas, att
skatterne endsst i Svenska BancoSedlar skulle
utgå och ett högre agio tillika utsättas, hvarefter
Svenska Sedlar mot Rubelmynt inväxlades. Få
detta sätt hopsamlades skyndsamt det i Finland
varande Svenska myntet ansedt till 5
millioner R:dr, och Silfver kunde derföre snart
sagt på en gång utur Svenskt Banken lyftas.
Detta Silfver återkommer säger man, Handeln
med Finland skall småningom återföra det;
men utom det att Sveriges Handelsförhållande
med nämnde Land nu är af den beskaffeni
het, att Sverige dervid ej äger fördelen, skulle
ju Finland kunna finna det lämpligt, att
förfara så som vi hittills förfarit, det vill säga
ur sin Bank ej utväxla Silfver, utan låta
det dit indragne hvila såsom Hypotheque för
af Finska Banken utgi>£vande Sedlar. I detta
fall torde de som så ifrigt yrka Realisationan
ej förmå sätta denna Silfvermassa i rörelse*
Vidare säger man, hvad hindrar Finnarne,
att vid nu- varande förhållande när som hälst
förvandla Svenska Sedlar till Silfver genom
276
Den 14 Julii.
växlars uppköpande i Sverige? eller hafva
Finnarne ett bestämdt tycke för det i Svenska
Banken förvarande framförallt annat Silfver?
Sannt är att Finnarne kunna , så sorn nu
understundom inträffar, på Sveriges Beurser
köpa Växlar för det i Finland varande Svenska
myntet, inen tå länge Sverige ej äger metalliskt
i omlopp, kan detta växelköpande ej
ske annorlunda än i mon af tillgångar å exportable
varor härstädes, ur det skäl jag förut
omnämnt. Deraf följer tydligen, att Finlands
Köpmän kunna blott till en del årligen i växlar
omsätta Sedlarne. En utväg den de » allt
fall varsamt måste anlita, ty i annat fall stiger
Coursen på Svenska Beurserne till den höjd
att en iraportspeculation till Finnland , verkställd
medelst Svenska växlar, köpte efter en
sådan Cours ej kan medföra annat än förlust
emedan Utländske Köpmän i sådant fall kunde
i Finnland lefverera den utländska varan
för bättre pris, än den af Finnska Köpmannen
på sådant sätt dit införskaffade.
Deremot när Resligationen skedt förlora
Finnarne icke vid alt köpa Växlar på Svensk
Beurs, ty Coursen 6tiger ej betydligt här så
linge något Silfver finnes qvar att utföra, och
det nu varande Correctivet är då försvunnit.
Uppskjutes åter Realisationen kan genom
i Sverige ökad Pioduction af sådane varor ,
forn från Finland nu måste införas , Finska
Handeln blifva för Sverige oskadlig. Erfaren.
Den l4 Julli.
heten visar, att vi äro på vägen till detta
mål. När det hinnes upphör vådan af Svenska
myntets löpande i Finland, och realisation
har då ett hinder mindre emot sig.
Det är för närvarande icke lätt, att i Financefrågor
öfvertyga Svenska Folket med andre
än fullgode skäl.
Detta folk har så länge varit föremål för
Financielle misstag både af fordna Regeringar,
och Folkets egne Ombud , att det nu funnit
mödan värdt, att göra sig något närmare bekant
med Financevettenskapen och StatsEconomien.
Man måste således beqväma sig, att en
gång för alla sätta å sido enskild vinning, och
enskildte afsigter samt handla redligt och öppet.
De fordna bivägarne äro genom Bankens
Publicité stängde; man har således ej val mellan
att stadna på den punkt man står, eller,
följd af Nationens uppmärksamhet, gå rätt fram
till målet.
När vid sådane omständigheter man säger
det Svenska Folket, att det skall realisera sitt
mynt, som icke annat vore än att Banken skulle
till sine Creditorer göra utdelning af sine
tillgångar, och man vidare säger att Realisationen
skulle ske med utländskt lån, sorn åter
icke annat är, än att utbyta en inhemsk icke
räntebärande skuld mot en utländsk med ränta,
sä är det ej underligt om Folket svarar Nej»
278
Den i4 Julii.
ty det ha t af enskild erfarenhet lärt, att den
sorn lånar på ett ställe för att betala på ett
annat, har gjordt jemnt ingen ting mer och
ingenting mindre än ombytt Borgenär.
Det vill icke eller hjelpa, att åberopa 1776
års Realisation (den år 1800 beslutade har man
såsom för nära vår tid, visligen satt å sido)
ty RiksgäldsContoirets handlingar framlägga
förhållandet den tiden i sin rätta dag. En här
vidfogad Bilaga visar, att från den 1 Augusti
1779 till den 24 April 1789 under det Sve} J
riges Fragthandel i följd af Nord Amerikanska
kriget inbringade betydligt, och Sillfisket dessutom
var ymnigt, mera än 3 millioner i Utländske
Lån (Coursen var då pari) måste a£
Regeringen upptagas för åtskilliga behof. Om
än antages, att af denna summa 1 million
åtgått för Konung Gustaf Ilhs utländska resa,
hvilket synes högt beräknadt, återstår dock
2:ne millioner, hvilka under denna del af Realisationsperioden
fallit Staten till last, och val- I
verade i Bancosedlar efter 128 sk. Cours utgöra
den betydliga summan af 5 millioner i
333,333 R:dr 16 sk. i Bancosedlar.
Ej utan skäl kan härvid anmärkas, att en |
stor del, kanske allt, af desse millioner dragits
i Växlar och alltså icke ökat den då i Bankens
hvalf varande Silfverfond eller det inom Riket
löpande Silfvermyntet, samt att de Utland-,
ske Lånen i följd deraf icke omedelbart understödt
Realisationen af år 1776, men att desse
millioner indlrscte bidrsgit att upprätthål
-
Den i4 Julii.
379
la den, det visar sig när man besinnar, att ds
under denna tid vissväxt hemsökt Landet ett
större qvantum Spannemål måst införskrifvas,
och i anseende tili Kriget Flottor utrusta» &c.,
ett af tvänne fall skulle inträffa antingen att
man nödgades göra Lån utrikes, eller ock att
om genom ökad beskattning desse summor uppi
tagits, Coursen i anseende till- ökadt växelbehof
i mon af en ökad import skulle stiga, och
i och med detsamma Silfver utföras.
Följderne af kriget, och en, tid efter an-,
nan, ökad import bidrogo sluteligen dertill att
när lån ej mera upptogos, Silfret efter denna
period allt mer och mer utgeck. Det kunde
ej återföras annorlunda än genom ökad export,
men huru litet detta varit möjligt att åBtadkomma,
visar sig bäst vid betragtande deraf,
att Sillfisket sedermera minskats, att Frankrike,
England och Ryssland började tillverka
betydligt mera Jern än på 70 och 80 talen,
och att den i England uppfundne PudlingaProcessen
gjordt Engelska Jernet till sådane än*
damål gagneligt, hvartill det under nämnde pe«
riod ej kunde användas,
Man har länge påstått , att det krig medi
Ryssland sorn Sverige företog år 1788 var en
följd allena af Regentens utomordentliga Utgifter
för sig och Hofvet, hvika utgifter skulle
undangömmas bland krigskostnaderna? men man
glömmer aldeles att beräkna huru hans bemödande
att på sätt jag nämnt, genom Lån ä
utrikes ort indiract upprätthålla Realisationen,
2 8o
Beti i4 Julli,
till en del invecklat Staten i de skulder, hvarom
RiksgäldsContoirets Handlingar lämna ett
så bedröfligt minne; man glömmer att denna
så naturliga önskan att kunna upprätthålla en
Realisation den han sjelf verkställt, försatte
Konungen i den nödvändighet, att för Nationen
dölja rätta förhållandet.
Hade Konungen yppat, att Lån nästan
årligen måste göras 6a hade ju sådant haft
ett menligt inflytande på Coursen, misstroende
till Realisationens bestånd uppstått, och i och
med detta samma Realisationens fördelar försvunnit.
Denna obehagliga belägenhet förklarar lätt
dels hvarföre Ständerne den 26 januarii 1779
kunde hos Konungen aflägga ein tacksägelse
för det han, som orden lyda, genom rådighet
och försigtighet återställt säkerhet i myntvärdet
och säga , att honom allena varit förbehållit,
att inom korrt tid verkställa hvad Ständarne
nästan under 30 år fåfängt eftersträfvat,
hvadan ock Ständerne för sig, samtid och efterverld
förklarade deras tacksamhet för detta
Konungens storverk , dels ock hvarföre Konungen
vid 1786 års Riksdag i sitt tal till Ständerne
yttrade, att han ej sammankallat dem
för att af dem äska nya gärder, ej kräfva nya
pålagor, 6amt Stäcderne i samma års Riksdagsbeslut
bland annat förklarat, att de af Statsutskottets
Berättelse om StatsVerkets tillstånd
funnit, att eriorderlige penningesummor blifvit
anslagne till de i Staten uppförde behof,
Den i4 Julii.
281
och att anledning vöre, att förmoda, det sådane
utvägar blifvit nyttjade, att Riket icke blifvit
belastadt med någon ny och Ständerne
icke vetterlig skuld.
Af denna framställning torde kunde dragas
den följd att 1776 års Realisation understödd
af synnerligen lycklige Handelsconjuncturer
troligen ändock visat sig annorlunda i
fortsättningen äfven under Konung Gustaf III:s
regering om icke utländske Låa tid efter annan
blifvit upptagne, hvarigenom vexelbehofvet
ej fick tillfälle visa sig i sitt rätta skick.
Med detta exempel för sig, är det ej förmätit,
att tro det hvilken realisation som helst
här företages den har stora svårigheter, att
besegra och bär icke alltid så gyldene frukter,
eom dem man deraf lofvar sig.
Jag vill dock icke gå ända derhän, att
påstå det ingen Realisation skall för Svenska
Folket bära andra än bittra, ehuru män af
erfarenhet och af financiella kunskaper yttrat
det Nordens Folk räkna sina olyckor från 2:ne
enart sagt medfödda, origtiga idéer, den ena
att i Norden söka det öfverflöd och de njutningar
som Södern erbjuder, och den andra
att anse Guld- och Silfvermynt för detta Folk
oumbärligt, ehuru hvad öfverflödet angår Naturen
sjelf ådagalagt, att det ej åt Norden är
ämnadt, och i afseende på vprldsmyntet, dess
bibehållande i rörelsen måste bero af ett staa
-
282
Den i4 Julii.
digt fluxus & refluxus, som ej ar möjligt
förekomma med en 4 å 5 månader om året
hämmad Sjöfart.
De betänkligheter jag förut anfört, jemte
minnet deraf att missväxter kunna påkalla en
hastigt ökad import af Spannemål, till och
med blott fruktan för missväxt så som år 1819,
då 376,677 Tunnor säd, mjöl oberäknad!, infördes,
torde vara skäl nog för den mening,
att Utskotten rätteligen förfarit då de för närvarande
afstyrkt Realisation.
Bland de förslag HufvudBetänkandet innehåller,
har intet med så mycken bitterhet
anfallits, som det att nu bestämma grunden så
för invexling af silfver mot sedlar, som för
framtida utvexlingen af specie-mynt och
jag skall derföre, sedan jag nu yttrat mig i
frågan om Realisationen inskränka mig blott
till besvarande af de inkast, som mot detta
Utskottens Förslag blifvit gjordt.
För min del har jag ansedt antagandet af
samma Förslag vara enda sättet, hvarigenom
striden mellan Penningeägares och de Gäldskyldiges
intressen kunde, i sakernes nu varande
skick, upphöra, men man synes häldre
vilja fortsätta en strid, hvars verkningar Sveriges
Financehistoria visat hafva varit så bedröfliga.
Man vill på ingendera sidan gifva
hoppet förloradt om vinst på hvarandras bekostnad.
Penningeägaren kunde om Utskottens
Förslag antogs ej erhålla 48 sk. i Silfver för
Den l i Julii.
a85
En R:dr i Bancosedlar, den han sig förvärfvadt
under 5o, 100, 120 eller 136 sk:s Cours, och
den gäldbundne kunde ej få betala efter hög
Cours, såsom 140 eller 150 eller 160 skil lingar,
en skuld som tillkommit då Coursen var
under 128 sk.
Emellertid hafva desse skillde intressen ej
försmått att låta framställa ett annat skäl hvarföre
Förslaget ej borde godkännas, det nemligen,
att då nuvararande Ständers Beslut kunna
af kommande Ständer upphäfvaB, skulle
ingen säkerhet gifvas derföre att icke den
Cours, hvarefter nu varande Ständer förklarade
in- och utvexlingen böra ske, ansåges af
nästa Ständer olämpelig, och af dem böjdes
eller sänktes, hvarigenom ett tillstånd af allmän
förvirring, vådligare än det närvarande,
skulle uppstå i Landets inre rörelse.
Är det då så litet bindande för kommande
Ständer, att alla Skuldförbindelser, alla köp,
alla näringsföretag bLfvo under tiden beräknade
efter det fastställde Coursförhållandet ?
När nästa Riksdag inträffade hade ju den
fixerade Coursen för en blifvande utvexling
redan vunnit en viss häfd hos Nation. Alla
individuers förhållande voro fästade dervid.
Hvar och en måste försvara denna punkt kring
hvilken hela rörelsen löpte — och Nationens
Ombpd skulle vilja, eller ens våga rubba det
då bestående förhållandet, och iochmeddetsam
-
Den i i Julii.
ma förstöra sista lemningen af enskild och allmän
credit.
Man synes ej vilja hogkomma huru svårt
det i alia tider och alla Länder varit, att ändra
de grunder, hvarpå Folket vänt sig, att
göra sina beräkningar.
De åsigter hvarmed en Generation uppväxer
behåiler den länge. Således hvad vanan
befäster under den tid sorn förflyter till
nästa Riksag må, med tillämpning häraf skäligen
kunna beräknas till fördel för Utskottens
Förslag och att vanan är mägtig det visar
sjelfva penningeförhållandet i Sverige.
Oin man frågar den stora, mindre bildadö
delen af Nation hvad en Svensk SilfverRiksdaler
är värd i BancoSedlar, så svarar denna del
af Folket säkerligen 48 skillingar, och det
skall icke blifva lätt att göra för det begripligt
Coursens verkningar, hvarigenom 1 R:dr
i BancoSedlar i dag förskaffar ett större qvan.
tum silfver än i morgon, eller är det aDnat än
et» blott idée, lika med den som Utskotten i
dess förenämnde Förslag utveckladt, hvaraf
förhållandet mellan Banco- och RiksgäldsSedlarne
bestämmes, emedan de förre, hvilka äro
de sednares värdematare, sjelfve ej äga något
oföränderligt värde.
Öfvertygad, att bland de Förslag Utskottens
Betänkande innehåller, intet skulle komma
att blifva sä gagnelig!, om det antoges, som
Den i4 Julii.
2 85
det ifrågavarande, röstar jag för bifall derå,
men om det lyckas de ömsesidiga öfverdrifterne
att förhindra ett sådant antagande anser
jag dock icke saken för alltid förlorad. Man
torde nästa Riksdag finna nödigt att gilla idéen
och man torde då göra Utskotten mera rättvisa
än de nu fått erfara.
Jag anhåller om Ridderskapets och Adelns
öfverseende för det jag så länge upptagit dess
tid; men sakens vigt och min öoskan, att något
nyttigt må denna Riksdag till vägabringas
har ej tillåtit mig att stillatigande afbida Ridderskapets
och Adelns Beslut i ämnet.
(Se Bifogade Tabell),
N:o 3«
Herr Dalman, Lars jfohan:
Innan Myntregleringen, detta vigtigaste af
alla Riksdagsärender, definitift afgöres, kan jag
ej afhålla mig, att ännu en gång, ehuru troligen
förgäfves, erinra om några för mig oemotsägliga
reflexioner.
1:0 Allmänt och enskildt förtroende är af
lika hufvudsaklig väsendtlighet för allmänna
välmågan, genom befordrandet af en liflig rörelse,
som vinden för det bäst utrustade Skepp.
Detta förtroende kan endast skapas, genom
att de i Banken deponerade myntbara Metal
-
Den i4 Julii.
ler göfas i nya Sedlar rörliga, som skulle äga
fullt Silfvervärde. Men resten af utelöpande
representativer, utgörande omkring 15 millioner,
finge qvarstanna i rörelsen i egenskap af
Skuldbevis med säkerhet af de Backen lämnade
Hypotheker och Nationens garantier,
samt genom det föreslagne årliga Shfveruppköpet
i så måtto småningom försvinna, som de
å det insatta Silfret af Banken tagne depositionsbevis
skulle berättiga till förstörande af en
lika valeur CreditSedlar.
2:0. Alla meningar synas öfverensstämma,
att en successive förbättring afRepresentativernes
förhållande till reda Fonden nu
mera är skadlig och orättvis. Hvad kan då
vinna# genom ett uppskof uti det beslut, att
Banken gör rätt för sig med 40 för too;det
så långt den kan? Det skall ju ändå nödvän-i
digt en gång gå dertill, eller är det väl möjligt,
att man vill plundra Penningeägaren ännu
mer genom att blott fixera Sedlens raaximi-värde,
men ej gränsen för dess fallande?
Vill
man betaga Handel och Näringar all
utväg, att erhålla stående psnningelån? Är det
så man kan retablera Crediten? eller kan denna
Credit existera i ett land, der Lagstiftningen
bemyndigar den låntagande återlemna ett
ringare värde än det han emottagit, då ziffertalet
och ej det Silfverbelopp, hvarpå Myntrepresentativen
lyda, får vara grunden för en
försträeknings årliga återgäldande? Är det att
Den i4 Juliu
förmoda, att stående lån i detta Land skall på
drägliga vilkor erhållas?
3:0. Har man uppgifvit eller kan man
uppgifva något rimligt skäl, hvarföre Nationalförmögenhetens
bevis skall ännu vidare identifieras
med Statens skuldbevis och desse
två slags contrasterande papper dela samma
öde?
4:0. Kan någon vara enfaldig nog, att
låta narra sig af det bedrägliga project, att
pka villervallan! med räntebärande Statsobligationer,
förfallna vid uppvisandet? Behöfs mer
än sunda förnuftet för att finna huru de voro
pnödiga om RiksgäldsContoiret hade verkliga
medel att disponera , att de således utan ny
amortissementsfond blifva en ny breche på
Bankens Credit j efter Banken ansvarar för ali*
RiksgäldsSedlars inlösen, eller ock skola desse
obligationer, då RiksgäldsContoiret ej kan
dem vid uppvisandet honorera, falla till hvad
FilialDisconternes föllo och värka samma elände.
Besparas icke räntan, om Banken genast
börjar sin föreslagne utredning och den qvarstående
Riksskulden af circa 15 millioner Banko
ökas med de millioner som oundvikeligen
tarfvas. Det vore åtminstone handla gerad*
Men då jag ej tror att Landtbruket bör skuldsättas
synes mig FastighetgLånefonden borde
först i »tället användas.
I allmänhet tycker jsg mer om direct öppen
bevillning till hvad omöjligen undvikas
288
Den i4 julli.
kan, efter man då oförvilladt vet sin ställning.
För det hemliga gift, det aqua tofana, som ligger
i all beskattning genom rörelsemedlets
vacklande värde i ett fictivt rörelsecapital, skall
jag ej tröttna att varna, och upphör aldrig att
hata denna beskattningsmethode af allt mitt
hjerta.
5:0. Utskotten h^fva ej bevärdigat någon
uppmärksamhet till mitt Förslag om Bankens
återförande till sin primitiva function, likväl
med uppskof af Silfrets utvexling tills vidare.
Jag skulle högeligen önska blifva undervisad
om de sanna oöfvervinnelige svårigheter, som
dervid skulle möta.
Då denna mesure är i mitt begrepp grunda
valen för ordning, reda, allmäDt och enskilt
förtroende, fosterlandskänsla, industri med ett
ord det hvarpå hela Nationalvälmågan fotar
sig, vill jag ej följa Utskotten i Betänkandets
detailler, viss inom mig, att hela Systemet är
falskt och bygdt på grundsatser, hvilka erfarenheten
hittills har jäfvat, och att snart eller
sent m*n måste komma till det naturliga enkla,
orubbliga , att rörelfemedlenc ändamålsenliga
nytta ej hvilar på phrnfer, ej eller på ombytlige
J,härdar och fäljbara producter, utan blott pä Metallvaluta
i hvalfvén.
N;o 4.
Den l4 Julli,
389
NiO 4.
Herr Silfverberg, Magnus Diedric:
I anledning af Höglofl. Stats- och BancoUtskottens
Betänkande angående Financeregleringen,
anhåller jag vördsamt att i korrthet
få yttra mig.
Allmänna tänkesättet synes vara tämeligen
Btadgadt i öfvertygelsen om nödvändigheten af
en myntbestämning eller realisation, men om
densamma icke skall vara beräknad blott för
det närvarande ögonblicket, då den verkställes,
synes man äfven böra vara betänkt på de garantier
man kan äga för framtiden för det bestämde
myntvärdets orubbliga bestånd, och i detta afseende
uppfyller det betänkande, den af Kongl.
Maj:t i nåder tillförordade Comité afgifvit mera
den billiga förväntan man derpå synes kunnat
äga, än det nu under öfverläggning varande
utlåtande af Höglofl. Stats- och BancoUtskotten.
Jag tror att Höglofl. Financeberedningea
på ganska goda skäl afstyrkt en realisation,
som skulle grunda sig på Rikets skuldsättande
genom utländskt lån; men deremot fynes
mig de betänkligheter vara af mindre vigt,
sorn anföras emot det förslaget, att enskilte
personer skulle inbjudas att deltaga i Banken
och derstädes insätta reda penningar, hvarefter
Bil. till Ridd, o, Ad, Pr, VI, Band. 19
Den i4 Juli i.
Bankens styrelse skulle öfverlemnas gemensamt
åt Rikets Ständers Fullmägtige och de enskilte
delägarnes ombud. Utan att våga ingå i
någon tolkning af 72 §. RegeringsFormen, skulle
jag tro den mera afse , verkställande magn
tens icke deltagande i Bankens styrelse och
Förvaltning, än något hinder för Rikets Ständer
från en förändrad organisation af densamma
, hvars ändamål skulle blifva att genom
helgden af ett afslutadt Contract med private
Actieägare Och förbindelsen att detsamma uppfylla,
bereda en görande emot Bankens framtida
anlitande af Rikets Ständer vid påkommande
behof, och hvarförutan en realisation
blott blir en temporair åtgärd i likhet med de
föregående, och saknande yttersta vilkoret för
Bankens fortfarande Credit, som beror på säkerheten
af ett orubbeligt myntvärde.
Sedan de af FinanceComitén uppgifne Förslag
af Höglofl. Financeberedningen ej befunnits
antaglige, återstod naturligtvis inga andra
åtgärder att föreslå , än inköp af myntbara
metaller af Guld och Silfver för en del af
Bankens årliga räntor till förstärkande af dess
reela Fond, samt Sedelstockens bestämmande
vid en viss summa, hvilka jag äfven tror såsom
motverkande det representativa myntets
ytterligare försämring till nästa Riksdag vara
ganska ändamålsenliga, i synnerhet om någon
anstalt vidtoges, icke att styra VäxelCoursen,
hvilket erfarenheten visat äfven med stora uppoffringar
varå omöjeligt, men att genom uppköp
af Växlar vid öfverflödig tillgång och å
-
Ben i4 juli i.
terförsäljning af de samma vid brist, förekomma
de iör Handel och Näringar så högst skidlige
betydligaffluctuationer af densamma. Möjligheten
häraf bevisas af de obetydliga variationer
Coursen undergått, under loppet af förledit
och detta år, hvilket kan tillskrifva! de
af tillförordnade StatsSecreteraren för Handelsoch
Financeärenderne gjorda trasseringar.
Om man afven skulle antaga att Banken
utan säkerhet för myntvärdets orubbeliga be*
stånd i framtiden, kunde få den Credit, att en
realisation med fideiars Silfverfond beräknad
efter t. ex. 128 sk. Cours, af utelöpande Sedelstocken
.30 millioner blir möjelig, hvilket
jag dock ej vågar hoppas, så erfordras dertill
7|:dels millioner i Silfver, således sadels millioner
utöfver Bankens nu varande redbara
fond; om vidare antages att till uppköp häraf
årligen anslås en summa af 416,666 R:dr Banco*
Sedlar,så åtgår dertill omkring 17 år, innan nån
gon Realisation kan komma i fråga, af hvilka
skäl, man, enligt hvad jag förut haft äran
yttra , mera synas böra anse de af Höglofl.
FinanceBeredningen uppgifne Förslag, såsom
motverkande en ytterligare Sedelmyntets försämring,
än sorn förberedande åtgärder till en
framdeles realisation , enär det synes vara al-r
deles omöjligt, att kunna förutse eller eng ani,
hvilka grundsatser eller beslut Rikets Höglofl;
Ständer i Financielt afseende torde gilla eller
fatta vid de Riksmöten,som under nämnde läng-J
re tiderymd komma att äga rum. Utur denna
synpunkt betragtadt, kan jag icke elle*
2^2
Btn x4 Julii.
medgifva rigtigheten af 128 sk* Cours såsom
grund för inköpet af Silfver, ty om man vill
ändamålet, mäste man vilja medlen. Det synes
således vara tillräckligt om den föreskriften
meddelades Rikets Ständers BancoFullmägtige,
att till bästa möjeliga pris och Cours verkställa
inköpen, och då dervid iagttoges att inköpen
skedde den tid af året, då exporten är sorn
lifligast och VäxelCourseo lägst, hvarefter Silfvervärde!
alltid bestämmes , synes alla vidare
föreskrifter i detta afseende vara öfverflödige.
Dessutom synes mig den föreslagne bestämningen
af 128 sk så väl för Silfverinköpen, sorn
ock till grund för den i en aflägsen framtid
möjeligen blifvande Realisationen, enligt första
Alternativet af 4^de Hufvudpunkten af Betänkandet
, innefatta både en orättvisa emot
BancoSedels innehafvarne emedan den betydligt
öfverstiger det nu varande värdet etter
Cours, och af samma skäl en verkelig myntförsämring,
ty om den antages, skall den ofelbart
leda derhän att VäxelCoursens minimum
blir 128 sk. enligt det värde en Riksdaler i
Silfver genom Rikets Ständers beslut erhållit,
och att en lägre Cours endast genom ett för
Riket fördelagtigt Handelsförhållande skall kunna
uppkomma, som ehuru icke omöjligt, åtminstone
icke är troligt. Utaf anförde skäl
anhåller jag om återremiss af Betänkandet samt
att desse mine anmärkningar få densamma åtfölja.
Den i4 Julii,
N:o 5.
Herr Bruncrona, GuJlaJ Adolph:
Medlem af de sammansatte Stats- och
BancoUtskotten har jag deltagit i omröstningarne
och besluten rörande den Financeplan,
hvilken Riksens Höglofl. Ständers oinpröfvande
blifvit understäld, hvarvid jag i vissa frågor
tillhört minoriteten af de röstande. Genom
ämnets föredragande, icke ostyckadt i hela
dess omfattning utan punktevis, och genom
min bristande uppmärksamhet, att sedan bifall
till en föregående punkt blifvit lemnadt, förändring
i en sednare icke kunde åstadkommas,
har i några fall handt, att utan rubbning idet
hela af det System som blifvit uppstäldt eller
af redan fattade beslut, jag inom Utskotten
icke vidare ansett mig kunna anföra hvad jag
önskat. Af denna anledning har jag trott mig
böra spara mina anmärkningar till dess jag fått
tillfälle yttra dem med öfversigt af allt hvad
dermed står i sammanhang, biträdd af det ljus
discusionerne inom Utskotten under utvecklingen
af planen mig lemnat, hvarunder min öfvertygelse
äfven närmare hunnit stadga sig.
Detta tillfälle har vid Betänkandets föredragning
inför Ridderskapet och Adeln yppat sig
och för att ej åter anse mig bunden, skyndar
jag mig, att utan att inskränka mig till någon
viss punkt, utlåta mig öfver allt hvad med
det ämne jag går att framställa äger gemenskap.
*g4
Dan i4 Julii.
Utskotten hafva antagit 2:ne äfven af mig
på det högsta gillade principer: den ena att
Banken med hänsigt å nyttan och möjligheten
af en blifvande realisation, så mycket ske kan
bör consoiidera sig: den andra , att till förekommande
af de menliga följder både i sjelfva
verket och opinionen, som inblandning af StatsVerkets
angelägenheter med Bankens , måste
hafva på den sistnämndes och dess Myntrepreaentativers
Credit, desse Verks hittills agde förhållanden
till hvarandra borde så vidt möjligt
vore upphöra. De föreslagne RiksgäldsContorets
3 procents Obligationer att inlösas af Banken,
StatsVerkets fortsatta räntefria betalningsskyldighet
till denna Bank , och åter Bankens
skyldighet att betacka utgifter till företag egenteligen
tillhörande Staten och främmande
för Bankens functioner och behof, leda likväl
hvarken till den åsyftade consolideringen eller
till upplösning af de anmärkte skadliga förhållanden
emellan» Statsverk och Bank; och omän
de förealagne relationerne dem emellan icke
befinnas så obestämde och oinskränkte, som
vid förre anslag ägt rum, blir dock opinionen
icke gynnande för Bankens Credit, så länge
man vet att hon icke kan honorera egna förbindelser,
under det hon bispringer Staten.
Nödvändigheten af denna omgång och det invecklade
förhållandet, att emottaga af Statsverket
och åter utbetala åt det samma torde vara
grundad på mindre tvingande skäl och antagiige
beräkningar, hvilka böra vika för det
verkliga och i utförandet påtagligt riktiga; valand?
den minskning i bevillningen derigenom
Den i 4 Julii,
gg5
tillika blifvit åsyftad i det hela skenbar, hvil;
ket jag nedanföre tror mig kunna ådagalägga.
Deremot vore efter min tanka mera än;
damålsenligt att, till sådane oundviklige företag,
som nu mera fortsättningen af Göthaoch
HjelmareCanaler, samt Strömrensningarne
under instundande 5 år anses vara, och der
återbetalning ej äger rum, upptaga lån emot
Statsobligationer på tid, med 5 procents ränta
och årlig amortering. Enligt uppgjord
calcul skulle till dessa utgifter 6uccessivt under
5 år åtgå 2,780,000 R^dr. Om Banken i
stället stt å ena sidan af Statsverket emottaga
Capitalafbstalninggr å dess Lån, för att tilL
silfver, såsom föreslagit är, dem förvandla, och
å den andra, använda andre inkomster till bestridande
af utgifter för det allmänna, främmande
för dess bestämmelse samt icke förendige
med dess närvarande behof och den realisation,
som åsyftas, om Banken, säger jag, i
stället skulle uppoffra sin vid detta års slut
återstående fordran hos Statsverket i Capital
R;dr 5,233,026 emot förbindelse å Statens sida,
att genom RiksgåldsContoiret utgifva förenämnde
5 procents obligationer och dem amortera
med 100,000 R:dr årligen, så skulle det
således upptagne allmänna lånet vara betalt på
27 år med 4,216,500 R;dr, och som ett öfverskott
derigenom uppkom af R:dr 1,016,526 kunde
denna summa tillhandahållas och användas, i
händelse utgifterne öfvsrgingo kostnadsförslagen
för återstoden af Canalerne eller ock till
dylike behof i framtiden, Jag har bifogat eo
296
Den 14 Julli,
Calcul, hvilken icke torde behöfva uppläsasj
öfver progession och minskningen af räntan,
samt beloppet af både capital och ränta på
dessa 27 år. Afbetalningen af den sammanslagne
summan eller R:dr 4,216,500 på af Utskotten
föreslagit sätt med 150,000 R:dr årligen,
skulle åter upptaga 28 år, utgörande således
skillnaden af betalningstiden endast ett
år, och någon förökning i bevillningen genom
den åtgärd jag föreslagit, komme således
ej i fråga. Banken oberoende och öfverlemnad
orubbad åt sin egen verksamhet, skulle
deremot använda sin behållning 600,000 R:dr
att så fördelaktigt möjligheten medgåfve, efter
omständigheternes föranledande till större
eller mindre belopp, dock ej under ett minimum
af t. ex. 450,000 R:dr årligen, inköpa
Silfver till förstärkande af dess Fond; och som
åtskillig® lån af Trollhätte CanalDirection,
Städer, och Kyrkor blifvit begärde till ett
belopp af något öfver 600,000 R:dr, så i händelse
desse skulle beviljas, kunde de af öfver,
skott successivt utgått till dess de blifvit fyllde,
hvartill äfven i händelse af behof förskottsvis
FastighetsLåneFonden kunde begagnas,
på det nya Statsobligationer för sådane
lån icke måtte behöfva utfärdas; ty det är
blott utbetalningar, som icke äro räntebärande
och som aldrig återgäldas, hvarifrån jag i Bankens
närvarande tillstånd skulle önska densamma
vara befriad. Sedan en gång Banken
consoliderat sig i den mott, att silfverutvexling
kan medgifvas och fortgå, må Banken, efter
afsättning af en viss del. af sina inkomster till
Den l4 Julii.
297
ytterligare inköp af silfver, i fall uttömning
skulle påfordra ett sådant inköp, öfverlåta det
öfriga antingen till verkställande af stora allmänt
nyttiga företag eller, till nedsättande af
bevillningen, att användas för de vanligeStatsbehofven.
Uppoffringen för Banken af en fordran
bos Statsverket., som rätt betraktad, ej
kommer densamma till godo; och förökningen
af ränta å obligationeme med 2 procent, hvilken
å ett hvarje år genom amorteringen förminskadt
LåneCapital äfven med hvarje år
blefve mindre betydlig, uppväges i allt fall
fullkomligen af de derigenom vundne 2:ne stora
ändamål, en påskyndad Realisation genom
Bankens hastigare conselidering och Statsverkets
fullkomliga skiljande från ali inblandning
med Bankens operationer.
Jag föredrager Statsobligationer på tid
med 5 procents ränta de föreslagne 3 procents
obligationerne. De förra afhjelpa i någon
mon den öfverklagade penningeförlägenheten,
men blifva dock ej löpande, såsom obligationer,
betalningsbare a vista, och for«*
dra ej såsom desse en fortsatt ålitning i Banken
och en sammanblandning af detta verk
och RiksgäldsContoiret, hvarutom de anviste
tillgångarne möjeligen icke förslå, 3 procents
obligationerne kunna ej betraktas annorledes
än såsom ett mynt surrogat utöfver den sum-i
ma af 30 Millioner Utskotten ansett tillräcklig
för rörelsen, och i denna egenskap har man
äfven tagit i beräkning f. d. FilialDiscontverkens
dylika obligationer, såsom utgörande en
298
Den i4 Juli t.
integrerande del af dåvarande RörelseCapital.
Då Banken i allt fall skall vara beredd att
vid påfordran iniösa desse 3 procents obligationer
vöre det bättre att assignationer på
Banken till fyllande af behofvet enkelt utgåfvos,
hvarigenom åtminstone ränta bespardes.
Om likväl den egenteliga Sedelmassan
såsom föreslagit blifvit 3 förökas utöfver dess
närvarande belopp, om dess utspridning befordras
genom forsatte fastighetslån och BancoDiscontens
utgreningar, om nya rörelsemedel
uppkomma genom private associerades Disconträttighet
och en utvidgad assignationsrätt för
enskilte, samt om i allmänhet penningens omlopp
befordras genom ett bättre ordnadt executions-
och hypotheksväsende, samt allmänna
och enskilta Creditens förbättrande, så torde
vara rådligast att lika litet genom löpande
3 procents obligationer som Assignationer, än
ytterligare öka penningesurrogaterne, hvarigenom
man åter torde blottställas för de olägenheter,
som efter uppoffringar och enskiltes
olyckor nu mera i det mästa synas öfvervundne.
Jag skall alltid bestrida en förbättring
af Representativa myntet genom indragning;
men lika mycket anser jag till sina följder
vådligt ehuru för ögonblicket lockande,
ett för hastigt uppsvält och alltför mycket utvidgadt
RörelseCapital i papper.
De af mig föreslagne 5 procents obligationer
hafva ock den med rättvisa förenad eegen-'
skap, att som de allmänna arbeten genom dem
tillvägabringa medföra nytta åt efterkommande.
Den li Julii.
299
tyngden af kostnaderne äfven utsträckes till
framtiden utan att fördelt på en mängd ef år
blifva särdeles tryckande. Förminskning af en
årlig utgift till Banken ifrån 500,000 R:dr till
emellan 100,000 och :oo,ooo R:dr blir i allt
fall en betydlig lättnad för Nationen, hvilken
på sätt jag visat, lika mycket äger rum vid
den förenklade diq vidationsmethod jag föreslagit,
som vid den Utskotten ifrågasatt. Begärligheten
af desse obligationer sätter jag ej
ens i fråga. Garantien är tillräckelig för att
gifva dem förtroende och RiksgäldsContoirets
förre obligationer lemna rum till en i detta
afseende tryggande erfarenhet. Oanvånde Capitaler
skola troligen egentligen användas till
erhållande af sådane obligationer, och sorn
upplåningen skulleske under loppet af 5 år torde
densamma ej böra föranleda till många uppsägningar
hos enskilt®, helst om det stadgades,
att innnehafvare af de undet tiden utlottade
obligationer skulle hafva förmonsrätt till omsättning.
Hvad särskillt angår Bankens uppköp af
silfver, så tror jag Bancoadministrationen borde
erhålla uppdrag, att efter för tiden efter sanno
likt mest gynnande conjuncturer uppköpa silfver
antingen genom vexlar eller helst genom
direct utbyte mot Sedlar, utan att bindas vid
något visst maximipris, hvarom allt BancoUtskottet
torde utfärda en närmare instruction.
Då silfver blir en vara, som med säkerhet
kan vinna afsättning, tror j^g att silfver jemväl
skall finnas att tillgå, och ehuru jag med
-
3oo
Den i4 Julii»
gifver att dess införskrifning eller införsnde
icke kan ske annorledes än genom direct eller
indirect utbyte mot Svenska exportartiklar,
hoppas jag dock att Coursen icke derigenom
borde märkeligen höjas, dels emedan summan
icke är i den grad betydlig, att den i mindre
delar efter händ använd , hastigt skulle verka
på Coursen, dels emedan genom säkerheten, att
få afnämare af silfret till ett pris som ej mycket
kan omvexla, en större och hastigare förnyad
export bör uppmuntras, ån då andre
varor tagas i retour hvilkas pris äro vacklande
och hvilkas afyttrande leder till en långsammare
omsättning af det till export nödige
RörelseCapitalet; och om en mindre qvantitet
utländske Fabrikater derigenom skulle införas
eller desamma i någon mön blifva dyrare,
skall inhemska näringsfliten blott deraf ytterligare
sporras*
I händelse Utskottens utlåtanden och Förslag,
så vidt de angå de af mig vidrörde
punkter, blifva återremitterade anhåller jag
att detta mitt yttrande måtte återremissen åtfölja.
(Se vidfogade Tabell.)
TJjo 6.
Friherre Lagerbjelke, Gujlaf:
Elter långa och mödosamma öfverlägga
