# ID: svediakorp-gov714
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 76,067
# sentences: 1,928
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bilagor
till
H o g 1 o f I i g e
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1825.
Fjerde Bandell
S T O C Iv H O L M,
Tryckt hos Olof Grahn, 1825.
wtm
Bilaga
till PleniPrötoeoilet för den 5| Maji,
förmiddagerl
N:o x.
Herr Ribbing, Arvid:
Jag hsr deltagit i Höglofl. LagU t skot tets
Betänkande, tom ogillar det af Herr TheologiteDoctorn
och Domprosten Lamér föreslagne
Correctiv emot Ägtenskapwkilinad för e-'
genviiligt öfvergifvande, emedan jag trott mig
se ett bättre. Jag vill nemligen häldre helt
Och hållit'utestänga misfibruken, än sätta straff
fet till deras väktare.
Herr Domprosten Limér har föreslagit
idit Correctiv, att den, som öfvergifvit sin
Maka, borde ick^ mera få gift# sig» Men
mången skulle icke bättre önska sig än friheten
att få lefva huru som helst, utan att vidare
kunna komma under oket af ett ägtenskap,
och straffet blefve således stundom en
belöning. Endast på denna grund har jagstadnat
i det slut LagUtskottets Betänkande inne«
fattar, och min Reservation emot skälen dari.
4
Den 5 Maji f. ml
hvilken ej behöft att mer än på ett ställe upptagas,
ligger i denna min Motion.
De öfverklagade missbruken härleda sig
från Lagens misstydning, hvilken i så måtto
ägt rum, att, då lysning till upplösning af
ägtenskap är tillåten endast i den händelse,
att den, sorn öfvergifvit sin Maka, rest utrikes,
har man sträckt tillämpningen så vida att, när
ena Makan blott begifvit sig i nästa Härad
eller Län, man förfarit så som hade den afvikne
lemnat Riket i uppsåt att ej mera återkomma;
och missbruken hafva gått så långt,
att den efterlysta ofta sjelf suttit i Kyrkan
hördt på huru det blifvit honom förelagdt,
att, vid äfventyr af Ägtenskapets upplösande,
inställa sig hos den hemmavarande Makan,
inom natt och år, och när detta förflutit, har
domaren dömt till skillnad. Makar, som trött;
nät vid hvarandra, eller önskat ombyte, hafva
aldrig lättare kunnat vinna sin önskan, och
alla hinder, af varningsgrader, böter, 6killnad
på viss tid m. m., som Lagstiftare af särskilda
tider, de senaste af år iSio, lagt emot
lättsinnigheten, har man på denna genväg
undvikit  klagan öfver missbruken bar upp.
stått, __ hvarföre Kongl- Maj:t, i nådigt Bref
dea 4:de Februarii 1818, förordnat, att så vidt
möjligt vöre, domaren skulle göra sig under.
rättad om den afviknes vistelse. Men det
är lika när; och skall, efter min tauka blifva
det, ända till dess man återgår till den rätta
Lagtolkningen, ty förr, än man riktigt eftersökt
den förrymde inom landet, äger man
Den 5 Maji /,
S
icke antaga, att han rest utrikes. Han bör
icke skona3 från att allmänneligen efterlysae,
häktas och hemförpassas. I vär nu gäil&nde
Kyrkolag heter det ock i i6:de Cap. 3 §.
”Men öfvergifver någon sin Make och blifver
dock qvar i Riket, måste den verldslig»
domaren göra sitt Embete och skaffa den öfvergifne
rätt.” — Detta stadgande oaktadt har
domaren, på sätt redan är anfördt, efter gammal
vana utfärdat lysning och derefter Skiljodom,
utan annan grund i Lagen än den ringa
anledning, som ett, i 13 Cap. 4 §. GiftermålsBalken,
efter min tanka, origtigt skiljetecken
kan gifva,
I missbruket ligger ofta ett frö till rättelse.
Det förevarande synes nu moget att
falla. Jag vågar derföre, till Lagens återställande
i sin ursprungliga helgd, föreslå följande
stadganden: 1:0. En öfvergifven Ma
ke
äger, att klaga hos Församlingens Pastor.
2:0. Pastor åligger, att derest han icke på annat
sätt kan få kunskap om den förrymde,
genom Äibetetsskrifvelger till Presterskapet i
Häradet och nästgränsande Socknar, begära
bevis, som vid ordinarie Socknestämmor skola
utfärdas, om den afvikne i orten varit syn*
lig eller ej, och om någon kunskap om honom
eller ‘hans vistelse förefinnes. 3:0. Är
det sålunda styrkt, att den afvikne icke pä
minst ett halft år vistats i orten, och anledning
saknas att utröna hans vistelseort, då
äger Pastor hos Konungens Befallningshafvan^
Den g Maji f, m.
de requirera allmän efterlysning öfver bela
Riket efter den förrymde, som vid ertappandet
bär bäktas och hem förpassas. Men 4:q.
Är ett halft år förflutet från denna allmänna
efterlysning, utan att den förrymde inom Riket
kunnat tillrgttafå*
då. först må mart
antaga, att Make öfvergifvit och förlupit
den andra, och farit utrikes, i det uppsåt att
ej mera komma tillbaka __ och derefter för-,
fara på sätt i3:de Cap. 4 (j. QiftermålsBalksp
stadgan
Det förstås af sig sjelf, ätt om kunskap,
erhålles, tqte den allmänna efter!ysningen,
hvar deh »fterspansdé lylaked inom landet
finnes, den samme då genom tjenlige medel
bör föras till hemorten och underkastas vanlig
kyrkodlscipline, äfvensom att kostDsderne för
lysning, hemming m. m. börs af den förrymde
Makans enskildta lott i Boet ersättas, så
långt tillgångarna räcka.
Må man icke invända att det är för besvärligt,
för många omgångar med ef^kspaning
och lysning. Efterlysas icke nu personer som
underlåtit att betala de obetydligaste Kronoutskylder
genom Kungörelser från den ena
ändan af Riket till den andra? Och skulle
man icke vårda sig och lyssna till ropen från
en öfvergifven Maka, Fader- eller Moderlösa
barn.
Denna motion, omedelbarligen föranledd
Den 5 Maji f. >f'J • $
%f Herr Doctorens och Domprosten L amf ra
i samma ämne, anhåller jag ödmjukast måtte
få afgå till Lagutskottet.
Bilagor
til! PleniProto,collet för den 5 Maj»
eftermiddagen.
N:o i.
Friherre Anckarfvärd, Carl Henrici
Det är med en särdeles tillfredsställelse
jag finnér mig hafva framstäldt anledningen»
till utveckling af ett för Samhället högst magt}
påliggande och vigtigt ämne, då antagandet etl
ter förkastandet af Herr Grefve A. G» Mörnera,
dea 17 April i vederläggnjngsväg emot mig,
afgifne Grundlagstolkning, afgörande bestämmer
om Sverige är en constitutioafll Stat eller
icke, och om Svenska folket mera älskar sia
frihet än enväldet. Förvånande är diet i sanning
att,, ifrån Herr Grefve A* G* Morney
höra fden, uti motiverne till 1S09 års CoffH
stitution, för Konungens ansvarige Rådgifvare
nyttjade benämtyngen. af Mjcistras, icke taa
Den 5 Maji c, m,
mera anses bevisa annat, än att den, efter den
värde talarens mening endast för kortheten och
beqvämligheten af uttrycket blifvit använd,
och att man nu, utaf de Embetsman som blifvit
inbegripne under denna titel, synes fordra
en verkningsförmåga, forn går utöfver den af lagen
utflakade gräns. Härvid torde det tillåtas mig,
att till föremål för en ytterligare granskning
återupplifva den frågan, huruvida icke, den ifrån
1809 års lagstiftare exempelvis åberopade
tanka, att Sveriges Constitutionelle Konung
mäste i alla mål låta sig upplysas, af ett
offentligt StatsRäd, hvars Ledamöter ställde
under ansvarighet icke blott för deras yttrade
rådslag, utan afven får deras tystnad, dåde
bordt råda, mäste sjelfve sorgfälligt söka upplysningar,
för att bevara sitt lif, sin välfärd
och sin heder-, är ett, utaf Lagstiftaren åsedt
gränslöst verkningsfält för Konungens ansvarige
Rådgifvare. Jag säger verkningsfält, derföre
att jag tror förmågan i detta afseende först
kunna komma i fråga vid betracktande af den
verkställande individens handlingssätt; ordet
Minister kan vara likgiltigt; jag skall snart
kunna medgifva att meningen språkenligare
uttryckes genom ordet Rådgifvare, då det är
ansvarigheten för afgifne eller uragtlåtne rådslag,
som ensamt utgör hela skillnaden emellan
den lagbundne, och den enväldige styrelseformen.
Det är denna Regeringsmedlemmarnes
ansvarighet, som hos oss gör styrelsen till
grunderne fullkomligen likartad med Engelska
och Franska Ministérerne, för hvars organer
verkningsförmågan genom lag, är lika litet be
-
Den 5 Maji c. m.
9
stämdt begränsad som hos oss, dä der, lika
såsom här, det godas befrämjande anses ovilkorligen
böra härflyta ifrån Styrelseorganernes
nit, skicklighet och drift, likasom det skadliga,
det iandsförderfliga i Styrelseåtgärder anses
böra vara förebygdt genom Styrelreorganernes
stränga ansvarighet derföre inför lagarne.
Herr Grefve Mörners förutsättning; att
man glömt, hvad 4 §• Regeringsformen bjuder,
är på det sätt Herr Grefven uti minnet
söker återföra denna §. i sanning mycket vågad,
inför en allmänhet, som icke nu mera
borde misstänkas, att ej kunna läsa uti bok:
Herr Grefven tyckes af 4 §. vilja draga den
slutsätt*, att Konungen äger allena /lyra Riket:
men hvarje annan, som öpnar Grundlagen skall
utan tvifvel förundra sig, att den ädle Grefven
utan anledning af komma eller punkt stadnar
midt i meningen; som tydligen uttrycker, att,
Konungen äger att allena styra Riket på det fatt
denna Regeringsform fÖre/kiijverj hvad är att al?
lena styra eller regera? Härtill måste säkerligen
6varas; att dermed förstås förmågan att
utan något bindande vilkor, eller i förväg lagt
hinder, kunna oberoende af allt, göra sina
bud och befallningar gällande. När nu 38 §.
bokstafligen bjuder att, ”alla i/rån Konungen utgående
Expeditioner och befallningar, utom i Commandomål,
/kola, för att blifva gällande, ccntrafgneras
af den föredragande, som vare anfvurig att
de inf amma med deröfver förda protocoll, så synes
det ju tydligen för hvar ocji en, som blott
Den 5 Maji e, m,
vill se, att Konungen after Grundlagens bok^.
stafliga tolkning, icke allena förmår göra sins^
bud och befallningar gällande, utan att dertill
fo?rbss en föredragandes contrasignation, då den-i
na föredragande är ansvarig för den sålunda
anbefaldte åtgärdens laglighet, äfvensom för
dess öfverensstämmelse med Rikets rätt och
bästaj då Lagstiftaren så omisskänneligt fram-?
stalt en sådan garantie emot en enväldig all—
Rådighet; dä Regeringsformens 7 §. bjuder att
Konungen tåte uti StatsRådet Ji,g föredragasÄ
qch af görs der alla Regeringsåirender, utom
<de Minijieriella &c. &£.
då Rege»
ringsFormens § §. bjuder, att Konungen ej må.
fatta något beslut i de mål hvaröfver StatsRådet
höras bör, dereft icke 5 af Stats Rå.-,
fyn, jemte vederbörande StatsSecreterare, eller
den han tjenst förrättar, till/lädes åro.
Vid betracktande af allt detta, 6kail Her?
Grefve A. G- Mörners tofkningssätt af Grundlagen
synas så mycket mera främmande, sona
apan derigenom kommer i villrådighet om begreppet
utaf den ädle Grefvens egna ord då
han 1S.09 den 3 junii yttrar, ”således fkall
fen teckning af en Confiituiionel Konunganiagt,
som man hittills anfört mera sorn ett;
froh lenie än sorn en verklighet hår en gäng
lifva realiserad, och Reg euten åga all förpläga
att gagna, ingen att skada: huru vill;
detta yttrande väl stå tillsammans mod. den,
ädle Grefvens sätt, att nu lör tiden af RegejpngsFcrmens
4 §■ åberopa endast den halfva
Reningen, att Konungen, äger allena fyra Riket^
djå, vilkoret likväl mäste blifva, af t det sker på.
Den s Maji e, m.
II
det satt denna Grundlag föreskrifver. Hvem
annan än StatsRådet och StatsSecreterare äro
skyldige att vaka öfver att detta vilkor uppiylies,
och hvem annan än de, äro ansvarige
för alia öfverträdelse! i denna väg; och burn
ville den adle Grefven förklara, sine ord, att
Reg-nten hos oss, icke skall ägs någon förmåga
att skada, i fall fun efter den ädle
Grefvens sednaste ord , verkeligen genom
Grundlagen ägde att allena styra Riket, och
att allena till verkställighet befordra sina beslut:
hvad skulle i sådant afseende hindra honom
att skada. Månne den ädle Grefven redan
den 3 Junii 1809., var af den tankan, att Sveriges
Konungar allt framgent skulle komma att
uti förstånd och hjerta äga en så afgjord öfverlägsenhet
å sine undersåter, att skadeförraågan
derigenom skulle vasa utom all fråga.
Sorn en dylik tanke skulle göra nog mycket
intrång uti det begrepp vi fästa vid Gudomligheten,
så kan jag, för min del icke antaga
en sådan förutsättning såsom möjlig, och jag.
tror helt säkert, att Herr Grefve A. G. Mörner,
åtminstone 1809 var öfvertygad om nödvändigheten
att begränsa Konungamagten så,
att den som den ädle Grefven 1^09 yttrade,
sattes utom möjligheten att skada i och att
detta problem uti vår Statsförfattnings ordalydelse,
och anda är bragt till verklighet, derom
är jag lika öfvertygad, som Htrr Grefve.
Mörner var det 1809, hvadan det matte ursäktas
mig om jag icke vill antaga, att Korpungen
äger allena styra Riket, efter den ofy?-,.
gränsade ordbemärkelse, hvarunder dessa, i
12
Den 5 Maji e. m.
Grundlagen befintlige ord blifvit af den ädle
Grefven framställde. Man skall på mera än
ett ställe i Grundlagen finna huru lagstiftarea
velat förebygga, att Konungen skulle allena
eller som är det samma, efter godtycke kunna
styra Riket; men Grundlagen har också lika
visligen förekommit, att Konungens Rådgifvare
och StatsSecreierare skulle kunna allena
styra Riket* emedan, likasom Konungens
bud och befallningar icke kunna blifva gällande
utan behörig contrasignation, kan en
contrasignerad befallning utan Konungens höga
namnteckning icke heller blifva gällande.
Vår Statsförfattnings ordalydelse och anda utmärker
ganska tydligt och bestämdt huru Styr'
relseformen hos oss, är en, genom Rådgifvares
och StatsSecreterares ansvarighet begränsad
Konungamagt Lagstiftaren yttrar 1809:
Huru SlatsRädet är sammansatt af Embetsman
som Kommgen tillkallar och hvilkas råd
han hör icke blott, af pligt, utan afven af förtroende.
Desse Embetsman äro dels sådana
som under Konungen når/nast lagga hand
vid Regeringsår ender ne och följaktligen dela
med honom hedern för det nyttiga, som sker,
nesan och hatet får det skadliga. ($809 års
Riddenkapets och Adelr.s Protocoller sid. 344),
Jag hoppas således att man skall sakna ali anledning
tili rättvisa, uti den ädle Grefvens
anmärkning, att jag glömt innehållet af 4 §.
Regeringsformen, och lemnar jag åt andra att
utfinna med hvad benämning den ädle Grefvert
sätt att nu för tiden tolka 4 §. bör utmärkas.
Den 5 Maji e. m.
13
Jag önskade uppriktigt, att jag öfver denna
del af ämnet icke hade att yttra något
mera, men jag skulle mycket förebrå mig om
jag med min tystnad syntes gilla och antaga
den värde Talarens läror, åtminstone sådane
som de blifvit framställde. Den ädle Grefven
yttrar äfven, att man har glömt, huru det
fullkomligen instämmer med Svenska menighetens
önskan och tänkesätt, att Konungen -äger
allena styra Riket; jag bestrider på det
högsta denna uppgift, såsom stridande emot ali
Historia om Svenska Folket. Det lärer blifva
en absolut omöjlighet för hvilken Konung
som helst att styra, utan genom Embetsman; den
Constitutionella Konungen styr genom inför Lagen
och allmänna omdömet ansvarige Embetsman;
den allena styrande, det vill säga den allrådande,
den Enväldige Konungen styr genom
Embetsman utan annan ansvarighet än inför
Despotens godtycke; och jag tror mig som
Folkets Representant med säkerhet kunna på-i
stå, att Svenska Folket aldrig länge fördragit
att styras af en Konung, uti den mening,
sorn jag anser vara den enda hvartill det, af
den värde Talaren stympade Grundlagsbudet
kan hänföras.
Jag tror att det icke varit den värde Talarens
mening, att gifva ett exempel af Grundlagstolkning,
genom åsidosättande af conima
och af punkt vid läsningen 5 men jag har bordt
försvara mig för den tillvitelsen, att som Representant
hafva glömt Grundlagen. Den värde
Talaren förebrår mig, att vid uppställning
gen af mina tankar om Ministérens Grund
-
Den 5 Maji e. m.
lagsenlige åligganden hafva slutligen glorht
att Konungen är Carl Johan, Jag fattar i sanning
icke den värde Talarens afsigt med dennafframställning;
den Constitutiönella Konungens
gerningar ärd emot allt åtal fredade; de
äro följaktligen äfven öfver samtidens beröm;
att framställa Konungens persön, och dess personliga
egenskaper, såsom inflytande vid frågan
öm Svenska Folket häldre önskar styras
af en Konung, än af hvilka Embetsman, söm
hälst, synes mig alldeles icke hörande till ämnet,
då efter den värde Talarens fötr åberopade
yttrande, hela problemet för den Constitutiönella
Samhällsbyggnaden är, att för
Regenten icke binda förmågan att gagna, och
att likväl strängt begränsa förmågan att skada-
Statsförfattningar kunna ej uppgöras med
afseende å en viss Regents individuel» egeh-*
skaper, och Grundlagar få ej heller tolkas
med afseende å sådane personl/ge förhållanden;
alla Constitutioner äro påkallade af erfarenhetens
bevisning, att Konungar äro menniskor,
att de lika nied Slägtet dela dygder och
brister, och det så ofta misslyckade älventy^-  ret, att odelad lemna magten att råda öfver
likars välfärd uti en enda för sine gerningar
icke ansvarig hand, har påkallat inrättningen
af ansvarige Ministrar eller Rådgifvare; jag
tror således att den, sorn vid afhandlandet af
den vigtiga frågän om Folkets rättighet till
anspråk på den Ministeriel» Verksamheten^
aldeles åsidosätter att vidröra Konungens
person, förtjenar mindre förebråelsen ätt häfta
glömt något, än den, som framställs! ed
Den 5 Maji e. mi
15
Varande Konungs egenskap, såsom afgörande
ianledning att bedöma Folkets tänkesätt om
Sine Styrelseformer ,j| rr.ed skäl torde kunna
komma att förebrås, att åtminstone för Ögonblicket
hafva glömt, huru den fria Statsförfattningens
anda uteslutande bör vara* att titan
afseende å möjligheten af någon gång förekommande
ovanlige Kegentskaper, för Sam*
ballet stadga säkerhet emot den mera ofti
förekommande vådan af tnenskiiga brister äfven
hos Regenter. Vid bedömmandet af denna,
den värde Talarens framställning, att man
slömt att vår Konung är Cart Johan, och vid
bpdömmandet af de slutsatser han för Rådgifvares
pligter deraf syneS vilja draga, saknar
jag inom Samhällenas Constitutiöhela Historia
all vägledning, och finner dermed inga
andra likheter, än dem, Romerska Senatens
yttranden i anseende till vissa af Ctfcsalerne
någon gång kunna framställa, och jag
tror att I809 års Lagstiftare af en ännu i
Éninnet varande erfarenhet* hämtade tillräcklig
anledning, att för Konungens Rådgifvare stad*!
ga andra pligter än blott misstroendet till egj
fie insigter, och vördnaden för de beslut hvara
vigtighet man icke genast insedt.
Den ädle Grefven har visserligen sökt
ådagalägga, hvilka vådör för det allmänna
ihöjligen kunde komma att uppsta genom tätå
ombyten of Embetsman, i fall StatsRådet skullé
finna det mera pliktenligt att behålla sin öfvertygelse
än eine platser5 det har säkerligen
i6 Den 5 Maji e, )n,
undfallit den värde Talaren, huru vi under tiden
af vår nya Statsförfattning redan räkna
10 eller 11 ombyten afStats-Secreterare
för Handels- och Finance-ärenderne, 5
för Krigs-, 3 för Kammar-, 3 för Ecclesiastikärenderne
utan! att räkna de Biföredragands.
Jag har också verkligen trodt mig
finna, att ärendernas gang häraf mycket lidit;
och jag har äfven härutinnan till stor del ve^"
lat finna orsaken tillden overksamhet hvarom
här nu varit fråga; och jag har som enda möjliga
rättelse häremot, sökt framställa att StatsRädet
skulle börja, mera än den ädle Grefven anser
nödigt, värdera sine grundsatser, utan afseende
å bibehållandet af sine platser. Jag
har trodt det just häraf borde komma att
följa, det dessa skadliga, af den ädle Grefven
befarade ombyten mera skulle förebyggas än
befordras. Jag önskar att jag icke äfven för
denna tankeyttring, måtte misstydas, då jag
lika så mycket sorn hvarje Svensk man värderar
den lyckan att äga en Kung, som uti
Folkets sköte lärdt känna dess fordringar, be-i
hof och tänkesätt; som sjelf i egenskap af un-’
dersåte länge varit i tillfälle att erfara, huru
vidtagne eller uraktlåtne Styrelseåtgärder kunna
menligt verka, ock som säkerligen mången
gång sjelf klandrat eller gillat dem: dä jag
lika så förhoppningsfullt som andra inser föri
månerne af att äga en Kung, som-höijd af segrens
lager och mättad af dess retelscr, kan
odeladt öfverlemna sig åt den oändligt större
äran.
Den 5 Maji e. m.
17
äran, att inom våra byggder stadga friheten
samt återföra välmåga och trefnad.
Jag vill ej medgifva att man med rättvisa
kan gägas hafva glömt dessa förhållanden, derföre
att man just under dem fordrar den Ministeriela
verksamhet, hvarförutan dess fördelar
lätt kunna förloras. StatsRådets förpliktelse
att sjelfkraft påminna om Rikets rätt och
bästa; förpliktelsen att öfvervara alla mål af
synnerlig vigt och omfattning, som i StatsRådet
förekomma och Rikets Allmänna Styrelse
röra; torde kunna styrka den förmodan, att
StatsRådet icke blott bestå af passiva Rådgifvare,
utan att det äfven utgöres af sådane Embetsman,
hvilka under Konungen närmast lägga
händen vid Regeringsärenderne; och desse
Embetsman äro utom all tvifvel Sörpbktade,
att väcka frågor om, och uppgöra nija FörJJ a g till
tilja allmänna Författningars vidtagands; till tipphäfvande
och förändring af ds förut gällande; till
nya allmänna inrättningar uti färfkilta Styrdfens
grenar, med flera af dylik bejkaffenhet.
Det är härvid som nit, skicklighet och
drift särdeles komma i fråga; och det skulle
vara ganska väl om jag ända till den grad
hade misstagit mig, att häfdatecknaren efter
den värde Talarens förmodan, stödd uppå samtidens
vittnesbörd, verkeligen skulle finna anledning
till småleende vid betraktande af mine
påminnelser rörande Styrelsens åtgärder
BIL lill Ridd. o, .Ad, Pr. IV Banch 2
n
Den 5 Maji e. nit
efter Samhällets förändrade Statsskick. Jag
faar framlagt mine åsigter, Herr Grefve Mörner
har i egenskap af Styrelsens organ , sök C
vederlägga deras riktighet; det tillkommer nu
Svenska Folket att bedomina halten af bådas
vära skäl; och medvetenheten samt kännedomen
af hvad som är och icke är, skall hos
Folket blifva det ojäfvige vittne, emot hvilket
opinionsstriden alltid kommer att ändas
genom sanningens slutliga seger. Om allmänheten
godkänner, att hvad jag öfver bristande
undervisning uti Grundbgarne anmärkt,
efter den ädle Grefvens yttrande är obetänkt;
så förmodar jag likväl, att man af den ädle
Grefvens sätt att föreläsa dem, skall finna nödvändigheten,
att vid deras läsning åtminstone
förordnas iakttagande utaf komma och punkt.
Jag har egenteligen icke fordrat deras förklarande,
emedan jag, lika med d«n ädle Grefven,
tror, att deras ordalydelse bör antagas
såsom tydlig, jag har påstått deras läsning
såsom nödvändig, derföre, att det vid inträdet
å Embetsmannabanan synes vara nödigt>att veta
hvad man svurit iakttaga att med lif och blod
försvara. Hvad Herr Grefven för öfrigt yttrar om
de offentliga undervisningsanstaltefnes beskaffenhet
och närvarande tillstånd, tror jag mig
kunna lemna obesvaradt, och återupprepar blott
i förbigående huru Riksens Ständer vid 1809
års Riksdag anhöiio, att undervisningsverket
i sin helhet mätte blifva ett föremål för undersökning
och reform, hvilken dock ännu uteblifvit
i hvad universiteten elier den vigtigaste
delen deraf beträffar, lör öfrigt torde det
Den 5 Maji e, fti.
Ijj
tiråtas mig att bäavisa till ett nyligen utkoni*
mit arbete utaf en af Upsala Academies iör—
tjentaste Lärare, och den skildring som deruti
gifves af en i ämnet kunnig min, öfver
dan Civiiistiska bildningens närvarande tillstånd
vid Universitetet och dess behof af ornskapning,
hvilket utgör i verkligheten et t så tillfyiiestgörande
motstycke till den adie Grefvens
frainstälda tafla, att jag anser allt vidare
yttrande öfver århnet blifva öfverflödigt. •
Om Svenska Folket efter den ädle Grefvens
uppgift sorn oväntad och besynnerlig
anser den anmärkning, jag gj°rt vid långsamheten
af den nya Lagbokens utarbetning, så
har jag tili svar å den ädle Grefvens yttrande
ej annat att erindra, än att jag gärna erkänner
det jag icke uppfunnit något visst for*
mula r eller förkortningssätt för tankan och
begreppet, i följd hvaraf Lagar inom viss tid
kunna 'beställas; men att jag likväl af hvad
den ähle Grefven yttrat icke anser mig behöfva
frångå, att arbetet möjligen kunnat vara
närmare sitt slut än det visar sig. Till den
förmodan, att det ännu ka*> komma att dröja
i mångå år, innan Svenska Folket får hugna
sig åt en ny allmän L'g, sorn står i öfverensstämrtielse
m d dess Grundlagar, hemt&r
jag förnåmligasi anledmngen deraf, *tt inga af
de för Lagens sluteliga antagande nödvändiga
förberedande åtgärder ännu blifvit vid agne;
det nya Lagfors! get bör e ter Reg riigsforraen
för au nsa förelä gas Sunder e hafjva
varit u „f högsta Domstolen först och se
-
20
Den y Maji.
dan utaf StatsRådet granskadt. Efter den ädle
Grefvens uppgift är hela CivilLagen färdig,
och om den är det alltsedan 1821, så må man
ju förundra sig, att icke Högsta Domstolens
och StatsRådets granskning ännu ens blifvit
påbörjad, så att någon del af den nya Lagen
redan vid denna Riksdag kunnat blifva Riksens
Ständer förelagd- Man har svårt att förstå
hvarföre denna granskning ej småningom
blifvit företagen, då ett så vidlöftigt arbete på
en gång torde kräfva mera tid, än Högsta
Domstolens Ledamöter derå kunna använda,
under uppfyllande af sine vanlige göromål,
och då det är lika omöjligt att Riksens Stan*
der kunna vid ett Riksmöte, med erforderlig
noggrannhet öfverväga ett så magtpäliggande
arbete, så torde det icke vara för öfverdrifvit
tilltagit, att 20 år ännu kunna komma att åtgå,
om Styrelsens ifver för saken, icke hädanefter
skulle visa sig verksammare än hitintills
åtminstone uti synlig måtto skedt. Riksens
Ständers i dessa dagar uttryckta önskan,
att sådane anstallter måtte vidtagas, hvarigenom
det nya Lagarbetet kunde fortskyndas;
torde i någon mån gifva stöd åt min häröfver
yttrade mening. Då man helt naturligt
sökt bevisa ofoget af en påstådd Ministeriel
overksamhet, bör det icke synas underligt om
jag söker försvara min mening för beskyllningen
att hafva varit obetänkt. Det torde
således tillåtas mig att äfven få sätta Styrelsens
verksamhet i fråga i anseende till
ledningen utaf utarbetandet af en ny Sjölag,
då ifrån den Commitée som för 7 ä 8 år se
-
Den 5 Maji c. tn.
2i
dan i detta ändamål nedsattes, mig vetterligen
ingenting förspordts; hvad verksamhet gom
visat sig i afseende på de Economiska Förfatfcningarnes
urskiljande och sammanförande tili
ett beit, torde också tarfva någon pröfning;
ett samhäiisbehof utaf den största vigt, redan
vid många Riksdagar i fordna tider snsedt,
hvarom Riksens Ständer 1809 gjorde framställning,
och hvartill medel vid i8r2 1$rs
Riksdag anslogos, men hvaråt man likväl först
efter 18 .'8 års Riksdag ifrån Styrelsen börjat
fästa afseende utan att vi likväl ännu sedt några
frukter derutaf. En lika ihärdighet att
önska har ifrån Riksens Ständers sida erfordrats
för att utaf Styrelsen omsider efter 1818
tillvägabringa den Comitté, som allt ifrån 1809
varit begärd till undersökning, om genom en
förbättrad arbetsmethod och förändrad organisation
af Styrelseverken, indragning af öfvcrflödige
Embeten skulle kunna äga rum.
Såsom ännu ett bevis huru Comittéer lernnats
utan eftersigt torde det tillåtas mig, att
påminna om Comittéen fcr utredandet af Svenske
mäns fordringar i anledning af uppbringningar,
hvilka Staten 1812 lofvade att godtgöra,
men hvilken utredning oaktadt Riksens
Ständers flerfaldige påminnelser icke kunnat
tillvägabringas så, att den vid nu innevarande
Riksdag ännu blifvit för Riksens Ständer framlagd.
Den ädle Grefven har haft den godheten
medgifva, att Jurylnrättningar och Munic!
pal-Institut ioner hafva deras värde, och
att de i vissa fall kunna användas, Den ädle
q2
fifcn 5 Maji
Grefven tillägger, att de stå i otvifvelakt-gÉ
sammanhang och beroende af en ny Lagsökning;
jag har alltid varit af samma tanka,
hvadan jag också funnit anmärkningsvärd? s
att dessa hufvudfrågor icke blifvit preliminairt
afgjorde såsom hufvudgrunder så väl tor
d^n nya Lagstiftningen, sorn för den Civila
Styrelsens organisation.
Huru nödvändig en sådan nrbetsmethod
hade varit torde iar tast inses deraf, att cm
ti 1 exempel vid den ny» Lagens fullbordan,
allmänna tänkesättet skulle fordra Svenske
Nämndens återställande ihan sitt närvarande
skick, till hvad den ursprungligen varit eiler
till en Jury , med deråt följande moralisk bevisn
ngsgrund, i stället för den nu vedertagne
arithmetiska, så förfaller derigenom troligen
en stor del af LagComittéens Förslag,
så väl i afseende på Rättegången i brottmål»
som i trirteinål, äfvensom hela planen för
Pottistolsinråttningen, hvarpå i sådan händelse
ett fl erard ig t arbete ej utan Staten betyd*
liga kostnad blifvit fruktlöst auvändt. Samma
slutsatser gälla lika ovedersägligt i afseende
på planen för en ny organisation af de administrativa
Embetsverken. Meningen af mina
ord har på flere ställen af den ädle Grefvert
blifvit missförstådd; men då den värde Talsren
uppmanar mig att visa hvilka öfverflödiga
Embeten i sednare (ider blifvit tillskapade
är denna misstydning så omisskännelig, att jag
nödgss i den ädle Grefvens minne återföra
verkliga beskaffenheten af det yttrande mot
Den 5 Maji c. m.
23
hvilket dess uppmaning blifvit riktad. Jag
har velat fästa uppmärksamheten derpå, att
så v-da man vid en ny plan för Domstolsinrättr.
ingen, förvaltningen och försvarsorganisationen
ej utginge fren den gruBdprincip, att
ät den enskiite såsom medborgare uppdraga
en mängd offentliga functioner, tued ett ord,
principen för 3-urtjInrättningen, ffiunicipaljörvaltningen
och en verklig Nutmalartnering, så funnes
ingen gräns för det ständigt stigande behoiyet
af betalte functlonairer, och föijakteligen
ej helier för Statsbördornes till vext. Orsaken
härtill ligger i sakens natur, att genom
Civilisationens framsteg, ej blott enekil tas förhallanden
och beröringar sinsemellan, utan äfven
till Staten, och Staternes dem emellan, tilltaga,
i en ständigt vexande progression och nödga en
offentlig magt att uppträda såsom medlare;
och på detta sätt förökas de offentliga förrättningarne.
Att denna anmärkning är grundad
torde ej den adle Grefven vilja bestrida
, för hvilken det borde vara öfverflödigt,
att af mi'g erinras i hvilket stigande antalet
af mål inom några år tillvext vid alla
publika verk, oagiadt så många offentliga befattningar
och värf blifvit uppdragne åt Corarnitéer,
hvaraf vi haft ett så högst be.tydligt
antal. Men att detta förhållande äfven inora
de 3 hufvudgrenarne af Statsbestyret förorsakat
en ansenlig tillvext i Sysslor, Embeten
och Utgifter, torde ej heller kunna nekas; jag
erinrar blott om de två nya StatsExpeditionerne
1809,nyä Hofrätten, MagazinsDirectioneos
nya organisation, de nya Landshöfdingedöme'
24
Den 5 Maji e, nu
na; tillökningen af Artnéens befäl; dess nya
organisation och dermed följande oupphörliga
förökning af Brigader och derifrån påkallade
BrigadGeneraler m. m. den nya LäkareStaten
och de ständige Commissariaterne, o.
s. v.; ehuru det visst ej är min afsigt att påstå
det alla dessa nya Sysslor äro onyttige,
eller att de alla äro lika ooödige, sorn t. ex.
Courscontrollerne och Presidentskapet i KrigsIdolRätten;
och som HofRätten i Christianstad
synes vara det, åtminstone intill dess afgjordt
blifvit hvad organisation för ÖfverDomstolarne
i allmänhet bör kunna komma i fråga. Såsom
en tillökning torde äfven kunna nämnas
de sedan sista Riksdag tillkomne Taffelpenningarne
för Presidenterne i vissa af Rikets Collegier,
samt aflöningarne för de diplomatiske
bcställningarne nu emot förr.
För öfrigt är den invändning emot möjligheten
att få offentiige functioner förrättade
genom frivillig gärd af obetald medborgerlighet,
som den ädle Grefven hämtar ifrån svårigheten
att på ett och annat ställe erhålla
Nämndemän, af mindre vigt än vid första påseendet
skulle synas; ty det är helt naturligt
att så länge icke medborgarens värde, som sådan
aktas, utan äran endast åtföljer Embetsliiannabefattningen,
elier skenet deraf, så skall
den enskildte endast ledd af god vilja, icke
åtaga sig allmänna värf som blott lemna honom
besvär, men hvarken Inkomst ellef anseende,
då deremot dessa fördelar af sig sjelf
tillfalla Embetsmannen.
Den 5 Maji c. m.
25
Men låt denna princip borttagas och svårigheterna
skola efter hand af sig sjeljve försvinna.
Huru denna åsigt af Statsorganisationen,
utan ett af sigt li gt missförstånd kan kallas mercantile
är för mig omöjligt att fatta. Den ädle
Grefven framställer härvid Oxenstjernas tidehvarf
till ett sådant mönster för Embetsmanna
oegennyttan, att man derunder icke skulle vågat
sätta i fråga efter hvad penningevärde
Embetsmannaarbetet kunnat mätas; jag fruktar
likväl att denna framställning kommer i någon
strid med den historiska kännedomen, om de
fördelar hvarmed särdeles det högre Embetsmannaarbetet
den tiden på det allmännas bekostnad
verkligen betaltes. Tiden af Förmyndareregeringen
under Carl XLs minderårighet
Och flere andra exempel för att icke gå vidare
tror jag med framgång skulle kunna anföras
såsom bevis från tramfarne tider, att äfven
bland de högre Embetsman, hvars sköldar nu
pryda detta Riddarhus, den vanlige mätaren
för daglönare arbetet icke varit till den grad
föraktad och förgmådd, som den ädle Grefven
genom en vältalig ordställning sökt göra gällande;
Reductionshistorien och sjelfva Grefve
Dahlbergs dagbok vittna om förhållandet under
den fordna tiden: extra utgiftsräkningarne
intyga utan tvifvel den närvarande tidens företräden,
och något vittnesbörd ifrån Konungens
HandCassa äger ingen rättighet att begära.
Huru min värde motståndare af mitt yttrande
kuonat hämta anledning att påkalla denna förklaring
vet jag ej; och jag kan aldrig lära
$6
Den 5 Maji e. ml
inig begripa öfverensstämmelsen emellan den adle
Grefvens ifver, emot hvad han i denna fråga
kallar mercantila åsigter, och de framställningar
man för icke längesedan inom dstta Riddarhus
sfhört osa nödvändigheten' af pensionsfond
för de StatsRåd, som skulle mera värdera
sin öfvertygelse, än de nied platsen åtföljande
löneinkomster; och , det försvar af en
motsatt mening, sorn den värde Talaren nyligen
afgifvit för ds Rådgifvare, som hellre se
sins råd lemnade utan afseende, än de sjelfve
lemna en plats, som under sådaoe förutsättningar
synes mig bibehållas, tii| föga båtnad för
det allmänna.
Om Svenska Folket godkänner den ädle
Grefvens framställning, att nyttan och nödvändigheten
af en representationsförändring är
obevist; om Svenska Folket antager den värde
Talarens mening, att de urgamla formerna
hitintills utgjordt kärnan af vår nabonalkraft,
så måste jag derutinnan vörda den allmänna
viljan, men fatta och förstå detta den ädle
Grefvens uttryck kan jag icke.
jag kan ej anse såsom obsvist att allmänna
rösten alltsedan 1809 högljudt yttrat
sig lör nödvändigheten af en förbättrad repre*
sentation.
Hvilket land är för den constitutionelat
friheten mera utbildadt än Sverige; hvarest finnas
Stånd och Classer, mera blandade än hos
oss: hvarest och i hvilket land finne» allt så
Den 5 Maji e. pil
förberedt som här att emottaga och njuta den
sanna Srihetens verkningar Vår Statsförfattning
äger utom all tvifvel förtjensten af ett
för det Europeiska Samhällstillståndet med möjligaste
billighet afvägt maktförhållande emellan
Folk och Styrelse; Folket är tillfreds m«d
den andel uti SamhällsStyrehen det sig fös behållit:
vi äro lycklige, att ingen af Statsmagterne
önskar eller behof ver önska att inkräkta
på den andras omtåds; allt hvad vi behöfva
är krafternas fördelning på ettsätt, att de kunna
hjelpsamt räcka hvarandra handen till befrämjande
utaf det helas bästa. Månne ej våra
förhållanden till Norrige älven påkallade en
större uppmärksamhet för en framtida utbildning
af en närmare förening; och månne ej
våra orimliga Ståndsordningar, under en eljest
gol Statsförfattning alltid blifva ett hufvudsakiigt
hinder häremot: är det att förmoda
elier att önska, dst BrödraRiket skall kunna
fatta förtroende tili våra af oss sjelfve, såsom
Oljeniige erkände former j och hvad styrka lämnar
vä! den politiska föreningen, om den saknar
stödet af den moraliska öfvertygelsen om
likartade natiotialintressen, och om lika förmåga
att ömsesidigt bevaka och besörja dem.
Hvarest är såsom hos oss en ny Dynasti, som
är politiskt inbjuden, att genom den nya ord-:
pingens utbildande till bättre, mera välgörande
och pålitligare Statsinrättningar, binda tacksamheten
och trefnaden vid dec nya tiden,
till ersättning för de sorgeliga minnena frat*
den gamla.
28
Den 5 Maji c, m.
Att Herr Grefve A- G- Mörner skulle uppträda
såsom försvarare af våra nuvarande representativa
förmer, förefaller säkert Oväntadt
tor den, som sedan 1810 icke följdt de allmänna
händeisernes gång: emot detta försvar behöfver
jag, likväl icke anföra mera, än blott
en hemställan till hvarje nitälskande och redlig
Riksdagsmans erfarenhet, om de nästan oöfvervinnerliga
svårigheterne, att under närvarande
förhållanden vid våra Riksdagar för
landet uträtta något verkligt nyttigt, jag tror
ej att samhället delar den öfvertygelsen, att
en Representationsförbättring icke är möjlig utan
att Samhället efter den värde talarens uttryck
skulle skakas uti sina Grundvalar. Att
Styrelsen emedlertid ganska verksamt motarbetat
all förbättring härutinnan genom underlåtenhet
att samla och utarbeta de Statietiske
uppgifter, hvaraf i8oy, 1812, i S^ 5 och
1817 års Ständer ansågo sig vara i behof är
ett påstående, som jag oaktadt tjenstförrättande
StatsSecreteraren Harr Danckvardts anmärk-i
ningar ej kan återtaga. De först för korrt tid
6edan till Regeringen inkomne Fem års berät.
telserne borde ej kunna anföras såsom motbevis;
först och främst saknas ännu vid dem de
Tabeller öfver Jordbrukets tillgångar och skattebidrag,
som för ifrågavarande behof äro så
oundgängligen nödige, och hvilka utgjordt egentliga
föremålet lör Riksens Ständers önskningar.
Jag fruktar äfven att Styrelsen vid
denna så väl som vid mången annan åtgärd
inskränkt sig till dess blotta anbefallande, utan
att fästa något afseende vid verkställigheten,
Den 5 jfpiji c, m.
29
hvars pålitlighet äfven torde kunna sättas i
fråga, i anseende till de liesta orter; och det
torde i alla fall visa mindre egen böjelse hos
Styrelsen, att bana denna väg, då det lilia som
nu blifvit tillgjordt med lika lätthet kunnat
frambringas redan 1812; och hvarföre de till
Fem års berättelserne hörande Statistiske Tabeller,
icke ännu kommit Riksens Ständer tillhanda
torde vara en fråga, hvars besvarande
kunde äskas af Herr Danckvardt. Jag kan icke
medgifva att all representationslörbättring
är omöjlig, utan att omskapa eller upplösa
vårt Sjelfständiga och oberoende Bondestånd}
jag tror tvärtom att detta, skulle blifva mera i
tillfälle, att lemna verksamma bevis af sitt oberoende-,
om det ägde att afhandla landets stora
angelägenheter gemensamt och under ett
tak med den upplystare delen af MedRepresentanter.
Det saknar nu uti sitt enstaka tillstånd
nödige kunskaper för att kunna med fullkomlig
pröfning behandla de ofta nog invecklade
ämnen som komma under dess handläggning,
men det blifver alltid innehafvare af
detta rena, sunda omdöme som skiljer rätt från
orätt och godt från ondf, der åsigterne af mera
upplyste blifvit utvecklade. Det är emedlertid
tillfredsställande att se det deltagande för
Skattebördens öde, som uttalar sig i hvad den
ädle Grefven yttrar öfver dess Representationsrätt;
märkbart öfverensstämmer med denna
den ädle Grefyens ömhet om BondeStåndets
oberoende och sjelfständighet, den ihärdighet
hvarmed Styrelsen sökt tillvälla sig rättigheten
att till och med tillsätta Ståndets Notarier.
33
Den 5 Jäåji e, m,
Men verksammare än allt annat', skulle någor!
betydlig minskningiSkaubördorne försäkra detta
oberoende och denna sjelfständighet; derom höres
likväl ifrån Minisléren aldrig någon tanke
väckas.
Då jag uti mitt anförande den 25 Mars
framställe frågan hvad Ministrarne gjort lör
Statsförfattningens utbildning och fullkomnande,
tänkte jag mig, att man ej härvid endast
skulle fästa sig vid underlåtenheten; att utarbeta
grunderne för en ny och förändrad Representation
Huru mänga medel gifvas ej att
genom åtskillige förändringar förbättra, då man
<ej ansett sig väga att helt och hållit omskapa;
oih huru lätt skulle icke all förändring åstadkommits,
om framställningen derom utgådt ifrån
Regeringen, och om den, af den ministeidella
inflytelsen blifvit understödd. RiksStånden
barva nu nyligen tagit ett beslut om voteringen
per Capita i Utskotten, ett beslut
hvars vigtiga följder jag förmodar kunna komma
att i Svenska Folkets tacksamma minne
bevara hågkomsten af denna Riksdag. Min
öfvertygelse är likväl, att samma välgörande
utslag säkerligen långt för detta kunnat vinnas,
om framställningen härom utgått fran Mioistésen.
pä gamma sätt förhåller sig med en
mängd andra biförändringar, son skulla kunna
lätta och påskynda kikidagsarbetet, befordra
större samman!äng i radplägningarne och emellan
Represet ta onens särsk ldte del », samt
sålunda till nå on del afhjelpa clägenheterne
atf Ståndsindelniagen, och befästa det sam
-
Ben 5 Maji c, m,
31
basd, ej blott emellan Representanterne sinsemellan,
utan äfven emellan dem ecb deras
Comittenter. Hit kunna hänföras öfverläggning
i vissa fail på gemensamt rum emellan alla
Stånden, gemensam klubbinrättning; publicitet
vid öfverläggningarne; Ständernes tätare sammanträden;
pétitionsrätten förunnad åt enskildte
cch åt Corporationer; afskaffandet eller jemkning
af Regeringens envälde i anseende till
den Economiska lagstiftningen, af lika myckea
olägenhet i mångå fall för Regeringen sjelf,
som för Folket; men Ministércn har aldrig
synts fästa sina tankar vid någon förbättring
af våra Constitutionella förhållanden, då deras
stympande och inskränkning likväl under tiden
flere gånger med framgång varit i fråga,
enligt hvad jag förut yttrat. Om Götha Canal
är så mycket taladt, att jag icke vågar trötta
Huset, eller allmänheten nied dess ytterligare
behandlande, men skulle den med visshet
ej komma att lemna efterkommande betydligas
re förmåner än dem jemförelsen med Roms
ruiner kunna framställa, så kan jag icke neka
mig att finna, att den då blefve ett af vår
tid alltför dyrt betalt minnesmärke af vår fåfänga.
Om Svenska Folket antager den värde
Talarens försvar, för den Ståndpunkt å hvilken
näringsfriheten sedan 1809 hvilat; om
Svenska Folket finnér sig tillfredsstäldt med den
värde Talarens fråga, hviika dej skatter äro
hvaraf landet utarmas, och om det finner sig
tillfredsstäldt med den underrättelsen, att skat-j
32
Den 5 Maji e. m.
terne äro desamme som de af ålder varit, så
får visserligen äfven jag åtnöja mig dermed;
men jag nödgas likväl ännu påminna, att
skatterna i Sverige sedan allt för långt tillbaka,
å jordbruket varit alltför stora, och att
de i sednare tider genom ökade arbetslöner,
och förhöjda vården å alla nödvändighetsvaror,
genom stockning i all rörelse blifvit svårare
att utgöra; genom ökade Passevolanceafgifter,
genom de stigande fordringarne i anseende
till Rust- och Roteringskostnaderne
blifvit snart sagdt odräglige. Vår indelta Armé
som vid sin Inrättning icke var annat än
en Milice, är kanske nu för tiden en af de
bäst hällne stående Arméer i Europa; och detta
kan ej vara utan en ökad kostnad för jordägaren,
som håller den.
Stora läger, långväga marcher och Canalarbeten
draga nu för tiden eri stor del af den
indelte Arméen ifrån jordbruket ; man uppgör
beräkningen af millioner dagsverken utgjorde
af den indelta Arméen, såsom vittnande om
en stor nytta, och man synes ej ihogkomma,
att dessa Dagsverken utgjorde på inproductiva
företag, äro direct tagne ifrån Jordbruket,
som nödvändigt häraf måste hafva sin
känning. Fordom fästade man i anseende till
indelta Arméens excercitier och möten ofta afseende
å förevarande mera eller mindre goda
årsväxter, samt andra tillfälliga Economiske
P förhållanden: nu mera göres intet afseende
härå; man klagar öfver strängare behandling
än
Den 5 Maji e. mi
33
an Indelningsverket vid sin inrättning åsedt;
och man beviseg genom ziffror, att mån saknar
allt fog till klagan, efter de beräkningsgrunder
man efter godtycke för tillfället finner
för godt att stadga; ju mera man klagar
ju härdare hemsökes man, och exempel torde
kunna företes ä orter, som för 3:dje året se
sine Ryttare beordrade till långväga Lustläger,
under en tid då foderbristen är så svår, att
man näppeligen minnes den sådan, hvaraf
följden måste blifva, att Hästarne utsvultne
komma att göra en långväga marche,
och derpå följande exercice, tili säker olycka
för mången fattig Jordbrukare, som härifrån
kan komma att räkna sin undergång.
Fordom hade man under sådane förhållanden
åtminstone fördröjt mötet till Hösten, nu icke
mera sä, sedan man har en Statsförfattning
med ansvarige Rådgifvare, förpliktade att sjelf,
krafde påminna om Rikets rätt och bästa5
skatterne kunna sålunda vara desamma och
Skillnaden i sättet att utkräfva dem, likväl be*
tydligt förändra deras egenskap af mera och
mindre tryckandej af mera och mindre utarmande.
Herr Grefve Mörner upprepar så of^
ta huru man blott för nöje skull klandrar,
att man snart skulle vara frestad att tro, det
han blott roar sig i förlitande på Svenska
Folkets godtrohet, då han anför, huru de skatt?
skyldige fått erfara en ej obetydlig lindring
uti de af af ålder med Hemmanen följande besvär.
Om min klagan att Landet utarmas ge«
> Bil- till Ridd, o. Ad, Pr. IV Band, 3
34
Den 5 Maji e. mi
nom itändigt ökade skatter enligt den adle Grefa
vens yttrandeär fullkomligen ogrundad, hillver
en fråga som at Folket må afgöras och besvaras;
den värde Talaren får förlåta att jag emedlertid
icke antm anser mig öfvertygad, att
Sverige icke saknar ett på sanna grunder fo.
tadt Siatshushällningssystéme och de 3 förena-*
de Utskottens hemställan i denna del torde
väl gifva någon styrka åt min tnecing.
Den ädle Grefven har sökt fritaga Ministéren
ifrån all drägtighet i de åtgärder, soni
vallat förvirringen i vart penningeväsende.
Då jag yttrat huiti jag (todde, det Ministérea
kunnit afböja förblandningen af Rikets skuld
med landets mynt, i fall den dertill gjort nå*
got försök, så am.åg jag mig ej behöfva befara*
att missförstås såsom hade jig dermed
menat den utsläppning af BancöSedlar soni
skedde i början at 1809 år* Riksdag för de
då oundvikebkelige krigsbehof; jag hade trodt
att nr.n ännu ej bordt förglömma att Riksens
Ständer vid simma Riksdag beslöto, att 4
Millioner utaf krigskostnaderne skulle betäckas
med annuiteter, men att detta redan fattade
beslut upphäfdes vid 1810 års Riksdag i
Ö ebro, utan att Minisféren sökte att afvärja
det j och att sedermera vid 1812 års Riksdag
yiterbgire tre och en half millioner R.dr Banco
anvistes på RiksgäldsContoiret, som också
utbetaltes jern e lilla Creditivet och för—
skotterne till Hamnstängningen, med tillsammans
öfver en mili on eller tillhopa nära 0
millioner j och att Ministéren till denna alste
Den 5 Maji J. m.
35
operation med de 3 och en half millioRerne
ganska verksamt bidrog är allmänt bekant.
För att bedömma om Riksmyntets tillgripande
var så nödvändigt åberopar jag FinanceComittéens
Betänkande, undertecknadt af Fem
Minibtårens Ledamöter, och ibland dem äfven
af den adle Grefven sjelf. Det heter der om
dessa och dylika operationer —
__”Hvad
först beträffar den hjelp, som Banken vid allmänna
vådor leninat Staten och som Rikets
Ständer uppmanas att icke afhända sig 5 så
torde med skäl kunna anmärkas, att vid dessa
Financeoperationer en öfverdrifven men mindra
riktig hushållningsberäkning gådt i bredd -med
det befallande behofet af biträde. Man har
v"elat bespara räntor, som hade tryckt Folket
med nya bördor, och derföre utgifvit myntsedlar
i stället för Statsskulds förbindelser.
Häruti ligger Väsendteliga orsaken till
påföljande oredor, men derjemte etc väsenteligt
bevis, ått annat hjelpemedel fanns, om
man velat begagnat dst: ty omöjeligen kaa
det inkastet godkännas, att sådane Statsobligationer
ej kunnat vid ifrågavarande tillfällen använda?»
Den: värde Talarens fråga till mig hvarföre
jag icke då yttrade mig öfver detta ämne
besvaras med den uppriktiga bekännelsen^
att jag icke ansåg mig äga tillräckliga kunskaper
för att ingå i afhandling om d® Financiella
åtgärderne; att jag 18*2 icke yttrade
mig häröfver förklaras deraf att jag då
annu hvar Embetsman, och att jag i min egcnskap
af sådan icke tilltrodde mig att tilli*
36
!Den 5 Maji f, ni'.
k» uppfylla pligterne såsom Riksdagsman,
Hvad den ädle Grefven uti samma ämne anför
rörande Discontcatastrophen torde äfven
kunna betraktas ifrån flere synpunkter, hvarigenom
mitt yttrande troligen ej skulle sakna
stöd; men om som den ädle Grefven påstår
Discontinrättningarne föllo till följd af felaktigheten
i sjelfva planen för dessa inrättningar
utan att den vådlige utsträckning de åt
sine företag kunde gifva genom Riksens Ständers
biträden och authorisationen af Assignationernes
emottagande i uppbörden dertill bidrogo,
så skall det synas så mycket mer anmärkningsvärd^
att Regeringen genom en formelig
proposition kunde föreslå Riksens Ständer denna
authorisation och ett stort Creditif för en så
felaktig inrättning, som CanalDisconten, och att
derpå villja bygga ett sådant luftslott som
Götha Canal.
Den ädle Grefven har med åberopande af
berättelserne vid hvarje Riksdag om hvad i
Rikets Styrelse sig tilldragit, äfvensom af
LandtbruksAcademiens års-berättelser sökt bevisa
obehörigheten af hvad som blifvit anfört
rörande Ministérens overksamhet. Bevisningen
bar likväl stadnat vid blotta omnämnandet
af dessa offentliga handlingar. Jag delar
val ej med den ädle Grefven vissheten att deras
innehåll nu är i friskt minne, men om jag
blott får förmoda det, så tror jsg mig lika
trygt som min värde motståndare utan att
derutur göra några anföranden inför dennjt
upplysta samling kunna påstå, att de för min
Den 5 Maji e. m.
37
satts innehålla flere bevis än för den motsatta
meningen. Att Ministéren under en tiderymd af
13 år, och efter 5 Riksdagar också skulle
fått tillfälle att vara complette overksam, samt
endast sysselsätta sig med föredragning och
afgörande af befordringar, distinctioners utdelande,
Lustlägers sammandragande, enskiltas
ansökningar eller med ett ord blott couranta
mål låter icke heller tänka sig, då så många
vigtiga frågor i allmänna ämnen på Riksdagarne
blifvit väckte i form af önskningar, eller
i form af beslut till Regeringen öfverlemnade,
och som förr eller sednare nödvändigt
påkalladt någon slags åtgärd j men om utur
dessa Riksdagsberättelser afsöndras dylika mål
som mera bevisa för den enskilte Riksdags-s
mannens och för Riksens Ständers verksamhet
än för Ministerens, så lärer föga återstå
som skall komma att i betydlig mohn intyga
den verksamhet hvilken jag tagit mig frihet
ten bestrida.
Hvad den politiska delen af den ädle
Grefvens anmärkningar vidkommer så har jag
omsorgsfullt sökt undvika att vidröra den. Å«
ren 1812 och 18^3, Conferencerne i Åbo inbegripna,
äro i Sveriges Häfder för märkbara
tidepunkter för att inför samtiden kunna fördomsfritt
och sanningsfullt behandlas, mina
tänkesätt härom äro icke alldeles obekanta, och
äfven jag torde kunna komma, att för en
framtida Historieskrifvare lämna några anteckningar
öfver dagens händelser under desi
sa märkvärdige åratal.
38
Den 32 Maji e. m,
Mycket vore visserligen ännu för mig att
upptaga utur Herr Grefve A- G. Mörners vidlyftiga
anförande, hvaribland mången torde
förundra sig, att jag aldeles förbigår de mig
tillagde moiiverne för mitt handlingssätt som
Riksdagsman; äfven som den framställte förmodan,
att mine kunskapskällor äro brochu-,
rer, som den ädle Grefven stämplar såsom
föraktelige. Det var en tid då Herr Grefve
A. G. Mörner äfven intog en plats i Oppositionen,
och jag har dervid aldrig betviflat anledningarne
till dess yttrade tänkesätt; jag anser
mig också nu icke annorlunda böra besvara
den adle Grefvens framställningar i dessa
delar emot mig. Jag har icke kunnat yn4-  gå, att emot den ädle Grefven anmärka huru
Grundlagen bör läsas till punkt; och jag ser
mig äfven i anledning af den ädle Grefven emot
ndg rigtade anmärkningar, föranlåten erindra
om nödvändigheten att med mera noggrannhet
räkna till 13, emedan eljest ett
misstag så lätt kan äga rum vid tydDingen af
en motståndares mening, då jag yttrar min
Förmodan, att ingen lärer vilja åtaga sig bevisningen,
att Svenska Folket nu 1823 befinner
sig uti ett bättre mera individuel lyckligt
tillstånd än för r3 år sedan vid denna tid,
borde jag icke vänta mig att man i stället för
18I0, skulle upptaga den olyckliga ställningen
före och under revolutionen 1809, såsom
den jämförelsepunkt med närvarande tid, hvartill
jag hänvisat. Ett sådant uppsåtligt misstag
förtjenar ej att till vederläggning upptaga»,
då hvar man vet att jag säkerligen me
-
Dea 5 Maji e. m.
39
fl verksamt än den adle Grefven sjelf ock än
de fleste s* dess Colleger bidrog, att under
denna Fäderneslandets brydsamma ställning
iralia det, som frälsas kunde; men det är likväl
påKO tande att under sådane förhållanden,
genom en så uppenbar misstydning, blifva
iramstäld såsom den der ömkade tillbaka den
olycks stalin,og, för hvars athjeipande jag
i min mohn efter yttersta förmåga bidragit,
och for hvars eviga afvärjande jig kanske
just derföre med mera otali het än andra
begär Siyrelse-uppmarksimhetens fästande
vtd Folkets fordringar, behof och tänkesätt.
•Nio 2,
Kerr Hjerta, Guftafx
jag vill ej deltaga i den strid, som uppå
kommit derom, huruvida Svenska Folket äger
en administration, liknande andra Grundiagsstyrde
Folks. Tiden afgör nog den tvisten. J*g
finner åtminstone ej i Englands Constitution
pågon Mir.istére; mea jag finner likväl en
Minister© i England. Folken finna sig behöfva;
Folken ford'a; tiden tnedgifver och
nya
förmer uppkomma, der de irke ännu finnas;
eller iakttagas och, utbildas,der de verkeligen
finnas.
Jag vill ej heller yttra mig derom, huruS.
Vida vår administration, varit så. verksam*, somt
40
Den 5 Maji e. mi
man har rätt att fordra. Ibland hvarje Folk;
finnas i hvarje tid många anledningar, att, både
tro och misstro en verksam administrations
verkliga nytta för Samhället i sitt stora hela
betragtadt. Der Folkclassernes olikhet i bildning
och förmögenhet är betydlig, blifver of-:
ta en administration, sorn verksamt följer exem,
pel från Folkslag af jemnare bildning, jemnare
fördeld förmögenhet, en skadlig administra-J
tion. Der folken äro öfvergående från gamla
despotiska former till nya, samhälliga; men
icke Folkundervisningen, eller ej en gång den
högre undervisningen, blifvit af dessa nya former
uppfattad; stå de under öfvergångstiden i
ett helt annat förhållande än det, hvari man
vanligen skådar dem. Man ser nemligen el-,
jest ynglingen utur undervisningsverket utgå,
med ädlare grundsattser än han sedan som un.
dersåte kan, i allmänna lifvet, följa; men dä,
ser man återigen i första tiderne, män, som
ynglingarne skulle vörda, om de lärde begripa
dem och följa om de kunde fatta samhällets
sanna fördelar. Under denna tid tvistar
ej allena den lefvande Samhällsandan med de
gamla formernes döda bokstaf, enligt tingens
vanliga ordning; utan samhällsContractets lefvande
bokstaf nödgas äfven strida emot de
döda formernes utlärde eller nyss inlärde anhängare.
Under ett sådant vacklande tillstånd,'
är kanhända en overksam administration den
bästa, näst efter en fullkomligt ädel. Under
dess overksamhet blifva de endast till undersåtare
danade ynglingarne, såsom män bildade
till medborgare. Menskliga naturkraften, der
-
Den 5 Maji e, mi ^
41
vid lemnad till sig sjelf, rättar då de misstag,
hvari man hade fallit, om magten förstått
att leda allt och att till allt anvisa behagliga
platser och sysselsättningar. I en sådan tid
uträttas föga, det är sannt; men den är ock
korrt, och i dess spår framträder en annan, en
lid, då den kraftfulla generationen, af egen
erfarenhet inser nödvändigheten af undervisningens
och Samhällsformernes öfverensstäm- '
ruelse i den stora uppfostringsanstalten, Staten;
och denna tid biifver då verkfamhetens tidy
den bättre tid, då frihetens varde icke mera
betviflas; ordningens bud icke missförstås; uppfostrans
och lagen goda anda, sprider enighetens
lugna kraft ibland lyckligare slägten.
Jag anser mig endast böra söka bestrida
den lära, som Herr Grefve Mörner framstäldt,
att Grundlagen icke bör blifva ett föremål för
allmänna undervisningen. Jag skulle likväl
kunna beskyllas för att glömma, att jag yttrar
mig till Svenska Riddersmän, om jag dervid
skulle försöka, att öfvertala. Der hvarje bjerta
klappar för ett kärt Fosterland; der hvarje
tanka förenar begreppet om dess lycka, med
det om sanning, ordning, enighet; der hvarje
röst höjes till upplysningens och rättvisans
försvar, der behöfver man ej mycket orda, för
att af en hvar förstås; när man säger: ätt den
Grundlag forn tnåfle befvärjat, bör ock kännas. Men
så enkelt detta bevis är och så tillräckligt det
vöre på detta rum, anser jag mig likväl böra
utbedja mig Ridderskapets och Adelns tålamod,
vid framställningen af ett bevisningssätt,
42
Den 5 Maji e. m.
som ehuru ovanligt, jag likväl tror mig ber»
använda, emedan det kanske icke är örverflödigt
för allmänheten och efterkommande.
Jag ville derigenom bevisa nödvändigheten,
att Grundiagen rätt läses, och ratt förstås;
Och Grefve Mörner, sorn gifvet mig anledning
att nu yttra mig, har äfven gifvit mig det
kraftiga medel för detta bevis, som jag nu går
att framställa, genom det sätt hvarpå Herr
Grefven sjelf i sitt anförande visat sig lära
och förstå Grundlagen Det tillhör Ridderskapet
och Adeln, att bedörama, om flyddetidci«
händelser öka eller minska vigten af det.i
ta bevis.
Grefve Mörner, sorn säger i sitt yttranden
”Då har man glömt hvad $ §. i Regerings-,
Fonnen bjuder:” Läser denna § sålunda:
”Konungen figer allena Jlyra Riket .”
Jig dår upp densamma och se! der stars,
**Konungen äger aliena styra Riket på det sätt denna,
Regerings Form Jure skr ifuer." hvarken punct
eller komma finnes, i denna mening Hvar och,
en af nss, hvarje Svensk man, vet och vill,
att dess Konung, enligt 9 ij. af denna vår besvurna
Grundlag skall allena bejluta, sedan han
hört StatsRadet; hvar och en af oss vill åtlyda
hvarje Konungens beslut, sorn enligt 3$
§. för att blifva gällande, fordrar: att en Stats^
Secreterare befluter, att derföre inför folket anavara.
Men ingen al oss lärer tro, att Romin
-
Den g Maji c. m.
43
gen äger allena Jhjra Riket, utan pä det föll Regeringsformen
föreskrifver. Och sannerligen
Carl Johan har aldrig glömt och kan aldrig
glömma, att Han allena på det sätt äger ait
styra Sveriges Rike, som Sveriges Regeringsform
föreskrifver. Det är således endast sättet
hvarpå Grefve Mörner läst 4 §., som jag till
dess menliga följder vill framställa, i läll det
vid andra Grundlagsparagrapher skulle af Konungens
Rådgifvare användas.
Jag läser nemligen 10 §. Den lyder (se
RegeringsFormen) läser jag ej denna §. till
punkt utan stadnar vid ordet förrättar har jag
endast dess föreskrift sålunda; (se nämnde §).
Då biifver icke Rikets allmänna Beredning hvad
den enligt Grundlagen bör vara. Bortglömd
eller icke nog aktad, biifver hon icke svarande
mot Gruodlagens fordringar, utan endast
tillfredsställande enskildte personers pensionsbehof»
Jag
läser 2S §. Den lyder; (Se RegeringsFormen)
stadnar jag här vid ordet utfärdar,
föreskrifver densamma endast följande:
(Se nämnde §.). Då förglömmes den förslagsrättighet
och med detsamma den skyldighet,
att rätt upprätta Förslag, som för de inför Konungen
ansvarige Chefer för Embetsverk m. m.
måste bibehållas, om de skola kunna gagna
Konungen och landet,
Jag läser 33 §. Den lyder: (Se Regeringsformen),
läser jag nu endast till och med or
-
44
Den 5 Maji c, m,
den yttra fig9 skulle denna §. blott bjuda: (Se
nämnde §■) och då förglömdes en af folkets
billigaste fordringar; den nemligen, att i Statens
Embetsman se personer kände för skicklighet
och förtjenst.
Jag läser 37 §. Den lyder; (Se Reger.
Form) om man nu 6å hastade vid Grundlagens
läsning, att man stadnade vid ordet: män;
kunde det ju i framtiden inträffa, att man, då
kanske mera än nu invand, att kallt tolka ef-:
ter döda ord en hos Folket lefvande Grund-?
lag, ansåg att meningen endast vore, att vid
Adelskaps utdelande det var förbjudit, att dertill
upphöja Qvinnor; ock att dessa stora egenskaper,
60m förr prydt Sveriges Adel icke
skulle behöfva uppmuntras eller bslönas.
Jag läser 64 §. Den lyder: (Se Reger.
Form) flyttar jag här punkten till ordet di
fpofition;
och glömmer bort Ständers pröfning
och den upprättade Staten-, då först fattar jag
möjligheten, alt ämnen för Statsötskottets
handläggning, enligt 30 §. Riksdagsordningen,
behöfva öfverflyttas till ConstitutionsUtskottets
behandling, enligt 29 §. samma lag.
Jag läser 75 §. Den lyder: (Se Reger.
Form.) slutar jag här vid ordet Deputerade j låter
den olagligheten tänka sig, att dessa Deputerade
icke skulle vara genom val uttagne af
de verkliga RiksStåndtn, utan godtyckligt kallades,
af t. ex. Landshöfdingar, Consistorier och
Borgmästare, till en del bland löntagande Em
-
Den 5 Maji e, m.
*5
befsmän; hvilket kunde blifva ett ingrepp i
Svenska Folkets urgamla rätt, att sig beskatta,
sorn 57 §. RegeringsFormen bevarar.
Genom samma läsningssätt, finner man att
om sista momentet af 43 §. RegeringsFormen
förgätes, skulle man misskänna denna §. tydeliga
syftning, att en Svensk Konung, som går
i fältj eller til! afiägsnare inrikes orter reser,
bör medhafva minst 3 StatsRåd och vederbörande
StatsSecreterare, samt höra dem i de
mål, Konungen då sjelf afgör. Måtte man ej
i en framtid, så läsa den! ett krig, eller en
resa, skulle då återgifva det Grundlagsstyrda
Svenska Folket en Konung, beslutande och
befallande, förutan ansvarige Rådgifvare och
Contrasignenter.
Men om man finnér, att alla dessa §.
äro direct vigtiga för Folket, och således endast
indirect för Konungen, skall man med förundran
skåda, att äfven sådane finnas, som
genom en dylik felagtig läsning, skulle blifva
direct skadlige för Konungen.
8 §. RegeringsFormen skulle derigenom
blifva ett medel till en fullkomlig Oligarchi,
om man ansåg sig tillräckligt underrättad genom
läsning till och med orden: håras bör: då
skulle Konungens i 9 § förbehållna rätt, att
allena besluta, helt och hållit upphäfvas. Och
ingen Svensk man skulle utan häpnad se en
punkt på detta ställe af en ibland Grundlagens
vigtigaste meningar.
Deri 5 Maji e, m,
Så har jsg nu bjudit till, att enkelt och
tydligt visa nödvändigheten, att Grundlagen
rätt läses, till punkt läses och rätt förstås samt
tillämpas. Måtte det hafva lyckats mig! måtte
Ridderskapet och Adeln derigenom hafva funnit
huru vigtigt det är, att den åtminstone läses
vid dessa högre läroverk, hvarifrån Statens
Embetsman och Konungens Råd , skola framdeles
utgå, samt att den bör läras, redan under
den tid, då ynglingen, med ren och obekymrad
ifver omfattar allt, söm tillhör ett
kärt Fosterland och älskade medborgare!
N:o 31
Friherre Wrangel, Henning*
Den misstanka sorn i allmänhet träffar dem^
som klandra Regeringens åtgärder att de villjd
resa fig på andras Jall, torde ej alltid vara grun?
dad; jag är förvissad att ingen vältänkande
Svensk ledes af detina driffjäder vid sina handlingar,
utan fast mer sf sannt nit för det allmänna
bästa? i följd af denna min öfvertygelse,
anser jag som en skyldighet, att vid de
anmärkningar, som göras mot Konungens Rådgifvare,
eller Ministrar, man nyttjar det språk,
som tydligt uttrycker tankan, Och utreder saken,
utan att med afsigt »åra personen; derigenom
vinnes äfven den dubbla förmån, att
kunna anmärka det Jelaktiga och göra rättvifa ät
det jörtjenjlfu lia.
Under detta Riksmöte finnas bland osg
de, som oförstäldt yttrat sig mot Nlinistéren.
jag har hittills trodt att mitt omdömme i afseende
på dessa yttranden varit öfverflödigt,
men nu säger mig min inre öfvertygelse, att
jtg äfven bör bidraga til! att motverka den opu
nion, sorn Herr Grefve Mörners ochHerr Danckvardts
anföranden afd. i7;de April tyckas vilja
b reda; nemligen att ailä Regeringens åtgärder
i fl re år burit stämpeln af den högsta
fullkomlighet och medfört den största lycka
för landet#
Konungens Rådgifvaré synas ej villja un»
derkasta sig den moraliska ansvarighet, hvartill
Folkets ombud, enligt Constitutionen, anse
dem förpliktade. Denna ansvarighet kan
äfven enligt Constituliortens bokstafliga innehåll
tyckas vara mycket begränsad, men den
existerar ändock och degs vidare utveckling
skulle förmohnligt undanrödja den öfVerdrifna
tvist, sorn intagit dess ställe.
Tnnan jag går att vidare omnämna de
jtfisstag, som enligt min tanka i ofvannämnde
anföranden af den i?:de April blifvit gjorde,
så torde det ej vara ur sin ordning att nämna
ett ord om en Ministéres rättigheter och
skyldigheter De förra anser jig till en del
bestå uti den förmån att få deltaga i Representanternas
öfverläggningar, och derigenom vara
i tillfälle att genast försvara sig emot opo*
fcitönens anfall, och f]tljve fa tata till sitt för—
ivar. De sednare bestå, dels uti afgifvande a£
Den 5 Maji e, m.
råd, grundade på Constitutionens ordalydelse
och ett i grund af dessa råd conseqvent förhållande,
och dels uti den moraliska pligten,
att med allvarlig föresats enligt bästa öfvertygelse
såsom Representant framlägga antingen
directe eller indirecte de planer som för landet
kunna vara nyttigast — hvem borda väl
också kunna bättre inse och bedömma ställningen,
bristerna och botemedlen än den
som genom en upphöjd plats är i tillfälle, att
från dilferenta authoriteter inhämta upplysningar?
Hvad som icke lagligen är en skyldighet
bör befallas af Fäderneslands-känslan*
En Constitutionel Konung och en välsinnad Regering
böra aldrig kunna beklaga sig öfver
den skiljemur, som Nationens Representanter
önska att uppresa, mellan dessa båda magter;
ty endast den kan hindra Statens olyckor och
falk' Att undandölja Folkets klagan, kan ej
tjena till något, om man ej söker att bota den
orsak, hvilken jöranledt densammaj ändamålet vin.
nes bäst då Konungen med förtroende till Fok1
hets Representanter hörer och icke förkastar de.
ras önskan. Är Nationen nöjd med Ministéren
bör den bibehållas, i motsatt fall bör den lern:
na rum för en ny.
Grefve Mörner yttrar bland annat, att
Svenska Menighetens önskan och tänkesätt är
att heldre styras af en Konung, än af Embetsman:
ja visserligen då denna Konung ar
Constitutionel, och äger ansvarige Embetsman,
cå valde, att de tillika äro patriotiska och
verk
-
Den 5 Maji e. m. 49
verksamma Medborgare. Enligt hvad förut
är nämdt om deras rätt, att deltaga i Lagstiftande
magten, äga de tillfälle till utöfvande af
desSa medborgerliga dygder; den, som åtager
sig att vara Rådgifvare bör framför allt, äga
sin egen öfvertygelse; och fritt yrka denna
öfvertygelse, utan afseende på förmodad underlägsenhet
i snille, ty i motsatt fall förvandlas
der» ConsiitutioneUa formen, till maktägande
hos en enda person;. Mitt mening är ej
att framställa begångna misstag såsom straffbara,
men aila böra vara ense om att de böra
klandras till virinaildé af upplysning.
Jag kan ej dela tankan om vådan af undervisning
i Grundlagen vid allmänna Läroverken.
Utaf Samma skäl skulla det vara
yanskligt étt låta Lagen i allmänhet utgöra ett
ämne för studierna.
Man kan väl ej betrakta Grundlagen sorn
étt tjenstgöringsReglemente, utan snarare som
ett föremål för ständig granskning, i synnerhet
som den upphöjer, själen genom bekräftelsen
på, att vi äro frie medborgare och ej
slafviska verktyg: för öfrigt bör den lärare,
sorn antages vid ett publikt Läroverk varå så
känd till sin persön, att han ej bör kunna
na misstänkas att vilja störa det allmänna
iugnet.
Det är ej nog att man äger kunskaper i
EiU tili Ridd. o. Ad. Pr. IV Band* 4
Ben ‘y Maji e. m.
Historien, man bör äfven kunna tillämpa dem,
och det sker enligt min tanka bäst genom
jemnförelsen mellan och hänförande till Grundlagen
under en skicklig Lärares ledning. Då
jag förbigår med tystnad en stor del af Grefve
Mörners anmärkningar, dels till undvikande
af vidlyftighet, dels af föresatts att icke
tala för att blott klandra, så kan jag ändå ej
lemna obemärkt den del, som rör det öfverflödiga
antalet af våra Embetsman, och hvilket
påstås vara en nödvändig följd af Civilisation
och en förökad folkmängd. Om civilisationen
deri bär någon del, så bevisas blott
att den är högst ensidig och ofullkomlig, då
den beröfvar i ett, hvad den gifver i ett annat
— förmågan nemligen: att genom de enklaste
medel komma till det insedda ändamålet.
Hvad åter en ökad folkmängd angår,
så behöfver man blott göra en jemförelse med
den tiden då vi ägde Finland, Liffland m. ra.
och de Embetsmän vi då underhöllo. Det
försvar som göres emot påståendet att Skatter,
na jemnt ökas, kan jag för min del icke gilla,
ty genom prisernas fallande i jemförelse med
priserna då skatterna beviljades, måste man
nu använda dubbelt så mycket varor till försäljning,
för att kunna fylla den bifallna Beviilningssumman.
Detta är en Arithmetisk sanning,
som ej kan bestridas. I allmänhet kan
äfven anmärkning äga rum i anseende till medel,
som förskottsvis begagnas utan Ständers
hörande, och blir det alltid ett fel, att pä
sådant sätt anticipera på framtiden.
Den 5 jMaji e. ml
Det felaktiga prohibitivsysteme som 1815
och 1818 antogs hade kunnat af Regeringens
Ledamöter inskränkas, om ej aideies förekommas,
derest de begagnat sin Representativa rättighet;
för att upplysa om det rätta} i stället
understöddes prohitiva planen och några få
Individer ha iva vunnit på ds öfriges bekostnad.
Jag slutar med den önskan att vi må fini
na Ministéren vara en skyddsgifvande magt,
rik på moralisk inflytelse i bemödandet att för
Konungen framlägga Nationens önskningar,
snarare än en magt, som verkar efter egna
ensidiga åsigter. 1 detta fall skall aldrig harmonien
komma att störas mellan Folkets Re-;
presentanter och Regeringen.
N:0 4-
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Uti Hans Hans Excellence Herr Grefve
Mörners anförande af den i7:de sistlidne April,
har jag tyckt mig finna en Styrelsetheorie
uppställd, som förekommer mig något olik
den Styrelsetheorie, hvartill Constitutionens
stadgander synas mig otvungit leda. Af min
pligtkänsla känner jag mig manad att derpå
fästa andras uppmärksamhet, och då jag anser
den, Riksdagsmannen tilldelade, roligheten
att fritt tala och utlåta sig, innebära skyldigheten
att göra det inom dst Stånd hvaraf han
Oen 5 Maji e. nii
Sr medlem, så finner jag triig i nödvändighet lii
vördsammast anhålla det Ridderskapet öch Adeln
täckes åt mitt afgifvande anförande, förunna
ett rum i sitt Prötocoll.
Herr Grefvens sättser uppställas sålunda:
Konungen äger att allena Riket styra;
Konungen är dervid endast förbunden att
inhämta underrättelse öch råd af étt StatsRåd.
Konungen är förbehållit att allena besluta;
ehuru dess Rådgifvare blifvit ovillkorligen
förbundna att sini meningar yttra och förklarat
Svenska
menigheteris önskan och tänke^
sätt, som alltid helldre skall styras af en
Konung äd af hvilka Embetsman som hälst;
instämmer med desse Grundlagens stadgäodeO.
Hvar och ed af dessa satser; betraktad
för sig är visserligen rigtig; men vid deras
sammtnanställriing torde kunnä anmärkas att
vid den första: ”Konungen äger att allena Riket
styra,” icke olämpligen hade bordt tillägg
gas orden: ”på det sätt denna Regeringsform
föreskrifver, Och att tili deri tredje, hämtad ur
Regeringsformens 9:de §■ hade kunnat fogas dé
j samma §. befintlige Orden:” För rådslaget»
Ahola StatsRådets Ledamöter vara ansvarige.
Af ofvanberördA uppställning af satgerné
fsljir i Herr Grefvens tanka;
Den 5 Maji e. mi
Att mellan en Svensk Rådgifvares åliggande»
och emelian Engelska och Fransk*.
Ministrars ingeri liket finnesj
Att blott för beqvämlighetens ecb korthetens
sku'l benämningen af Ministrar bör
kunna tillägga* Svenske Rådgifvare, anseendes
Herr Grefven i detta afseende sådant hvar»
ken för olämpligt eller inconttitutionelt.
Att man likväl icke bör af Svenske Rådgifvare
begära, hvad sorn i andra Constitutionella
Länder fordras af dem sorn inbegripas
under titel af Mostrar, emedan sådant vöre
att hos de förre förutsätta en verkningsförmåga,
utöfver den af Lagen, utstakade gräns.
Herr Grefven slutar vidare: att när den
Konung sorn, äger att allena styra Riket, är
F Carl Johan
så blir det icke allenast förlåt
ligt
utan äfven pligtenligt, om Rådgifvaren vid
yttrandet af sina meningar misstror sina egna
jnsigtet j '
Om han, vördande ett fattadt beslut* hvars
rigtighet han, till, äfventyr* ej genast insett*
icke derföre anser sig hafva förlorat förtroendet
eller varit onyttig.
Om han, derföre, att hans. mening icke?
blifvit gällande, ännu, icke anser sig förbunden
att lemna sin plats.
Herr Grefve», menar att oro roaffi bfcsjÄBWR
54
Ben 5 Maji e. m.
Huru de fleste ämnen kunna under olika
synpunkter betraktas;
Huru uti manga fall grunderna för omdömet
äfven i theorien äro oafgjorda;
Huru den tanken, att vid afgifvandet af ett
enkelt råd, ett afgörande steg skulle följa
många gånger skulle hindra eller aflägsna invändningar
som annars kunna göras, ehuru de
möjligtvis ieke åstadkomma någon förändring
i beslutet, likväl tjent att utreda och närmare
bestämma begreppen;
Huru genom täta ombyten af Embetsman,
menliga följder för ärendernas gång ofelbart
skulle uppstå;
Så torde man lätt inse:
Att den Lära, hvars olägenheter Herr Grefven
blott i korrthet vidrört, endast i dessa
sällsynta och vigtiga falt kan vara lämpelig,
då Statens välfärd eller Lagens helgd kan vara
i fråga, samt att den nuans, som 9:de §.
i Regeringsformen innehåller, också utmärker
att sådan varit Lagstiftarens afsigt.
Herr Grefven anser sluteligen en annan
tydning icke heller hafva några förmåner för
andra än dem som med otålighet tro sig vara
bortskymda af personer hvars platser, de
må hända med skäl, förmoda sig bättre kjunna
uppfylla.
Den 5 Maji c. m.
Jag anmäler mig såsom den der tror, att i
det hela en annan tydning bör gifvas åt Re*
geringsformens stadganden för Styrelsetheorien,
än den sorn den värde Talaren anser varaden
rätta, utan likväl att jag derföre skulle vilja
vara ansedd såsom den der efterlängtade att
hädanefter blifva mindre bortskymd än hitintills.
Om en sådan tro någon gång varit fattad
om min ringa person under 1815 års Riksdag
så torde orsaken dertill vara den, att jag
kom att säga att nya idéer icke kunna lefva
utan genom nya organer. Jag erkänner villigt
att jag sedan den tiden ägt tillfälle öfvertyga
mig att denna sats är alltför absolut. Idéerna
som jag har funnit, verka icke mindre
mäktig på organerna än organerna på idéerna. Det
tadel som RiketsStänder fått uppbära för det att
de någon gång genom framställda och mindre väl
beräknade önskningar rubbat den lugna åsigteti
af hvad som till Riket sannskylldiga nytta länder,
har medfört den verkan, att man vid denna
Riksdag ser Riksdagsmännen ådagalägga ett nit
och en arbetsifver, synbarligen lifvade af den
önskan att hädanefter blifva mindre tadlade,
samt att afböja den opinionen att de kunde
finna sig handlöst lemnade. Den öppenhet
hvarmed de, hvilka framställt tvekan och farhågor,
blifvit besvarade; omsorgen att sätta
allmänheten i tillfälle att sjelfständigt döma;
90 § fortfarande liggande blandöfrige handlingar;
allt detta vitsordar huru, underskyddaf rät—
tigheteö att fritt tala och utlåta sig; nya idéer
Don 5 Maji e, m,
kunna bryta sig väg till erganeraa, och later
ana möjligheten af en menlös tid, då idéer och
orgaoer fullkomligen skola motsvara hvarandra.
Att om mig må kunna säga , att jag i
min mån medverkat derhän har städse utgjort
enda målet för m'<n ärelystnad, det ujgör allena
skälet hvarföre jag i dag anhålla om
«rdet. * * ' . t
Jag önskar vara så korrt som möjligt och
får jag derföre genast uppgifva den (anka jag
hyser, att det är ordet allena, som förekommer
i Regeringsformens 4;de och 9lde <$ § , hvilket
utgör orsaken till den oss emellan rådande
olikhet i åsigter af en Svensk Rådgifvares politiska
caracter.
Tänkom oss ordet alhna såsom borta, huru
lyder då den Styrelsetheorie, som Grundlagen
uppställer.
”Konungen äger att styra Riket på det
sätt denna Regeringsform föreskrifver;” §. 4.
Uti StatsRådet late Konungen sig föredragas
och afgöre han der alla Regeringsärender,
utom de Ministerielle- och Commandomål; §.
7. Uti alla mål sorn bos Konungen i StatsRådet
förekomma skall Protocoll föras; §. 9.
Alla från Konungen utgående expeditioneroch
befallningar, utom i Commandomål, skola för
att blifva gällande, contrasignerag af den föredragande;
§.38* Konungen kalle till Rådgifvare,
kunnige, erfarne, redlige och allmänt
Den 5 Maji e, m.
57
aktade man; §. 4; desse Rådgifvare äro ovillkorligen
förbundne att sine meningar till Protocollet
yttra och förklara: de äro för sina
rådslag ansvarige; §. 9. Vare dock Konungen
förbehållit, att, utan afseende på de af
Rådgifvare yttrade meningar sina beslut fatta;
$. 9. Skulle Konungen besluta något, som
vore stridande mot Regeringsformen, vare det
föredragandes rättighet och pligt att sin contrasignation
derå vägra, samt nedlägge han i
följe deraf sitt embete; §. 38.
Jag frågar om desse stadganden för Styrelsetbeo.
rien, sådana som jag dem bär sammanfört
äro stridande enot Constitutionens anda?
Om Styrelsebeslu^ skulle fattas, icke enliga
med Regeringsformens föreskrifter; om
någon grund skulle finnas för den förmodan
att vid bestämmandet af hvad Regeringsformens
107 §. kallar allmänna mått och steg,
Rikets sannskyldiga nytta, icke blifvit iakttagen,
så frågar jag, då Lagstiftaren så försigtigt
anordpadt allt, att underrättelser och råd
aldrig skulle saknas; att öfverraskning skulle
förebyggas, om ansvar derföre inför Gud och
menniskor kan falla på andra än på de Rådgifvare
eller Ministrar, hvilka ägde att med
underrättelser och råd biträda, och hvilka äg4
de att sjelfkrafd* påminna om Rikets rätt och
bästa.
Om det måste msdgifvas att ordet allena
bade kunnat uteslutas ur Regeringsformens 4
och
-»■
5»
Den 5 Maji c. m.
skett i Lagstiftarens framställning af den Con.'
stitutionella Konungens rättigheter, så återstår
att undersöka hvarföre ordet alhna blifvit af
Lagstiftaren nyttjadt.
Ordet allena styrande Konung, nyttjadt i
1809 års RegeringsForm, uttrycker motsattsen
af en styrelseform, som erfarenheten lärt att
ogilla, likasom ordet enväldigt regerande Konung
i 1680 års Riksdagsbeslut, enligt den tidens
begrepp, skulle uttrycka motsattsen af
det aristocratiska väldet, som under FörmyndareRegeringen
blifvit så förhatligt. Bruket
af ordet allena har uti vår RegeiingsForm en
historisk upprinnelse, likasom de uti ingressen
till ansvarighetslagen nyttjade ordalag "Konungens
rådgifvare 6kola endast råd gifva, men
ej jemte honom regera.” Det är lätt att finna
att dessa ordalag ingalunda behöfdes för att
tydliggöra Lagstiftarens afsigt. Hvarföre nytjades
de? de nyttjades för att tillfredsställa opinionens
fordran: för att skingra farhågorna
hos dem som ägde att bifalla eller afslå RegeringsFormen,
och som mindes de förflutna
tiderna. Det finns ingen RegeringsForm, ingen
Charta, intet, emellan lydande och befallande
slutit contract, som icke bär sporr dertill att
det blifvit affattadt eller slutit under yttre tvingande
omständigheter och att vid valet af ordalagen
afseende behöft göras på beskaffenhet
ten af de för ögonblicket rådande känslor.
Skulle inga andra skäl för nödvändigheJ
ten att vid de högre Läroverken läsa öfver
Den g Maji e, lii.
59
Grundlagen godkännas, så utgör det historiska
förhållandet, eller förklaringen af Grundlagens
bud genom tidsbegreppens inverkan på
desamma, ett tillfyllestgörande skäl derföre.
Skulle farhågan för Professorns möjliga misstag
i tolkningen, kunna rättfärdiga ynglingens
okunnighet om de Grundlagars beskaffenhet
som han mäste lofva att med lif och blod försvara,
så borde ej heller husfadern eller matmodern
få läsa Bibeln för sina barn och sitt
husfolk.
1809 års Lagstiftare och 1809 års Folk.
ville ej att Constitutionen skulle framställa
Sveriges Konung såsom en Collegii President,
som kan öfverröstas af sina bisittare; man ansåg
Konungen icke böra presidiskt bindas till
sina styrelsebeslut, på sätt som han blef det i
följd af 1720 års Regeringsform. Men man
ansåg honom icke heller böra vilja utöfva den
godtyckliga magt som 1789 års säkerhetsact
medgaf. Midt emellan ligger detta moraliska
band, hvars behof, hvilken dödlig som helst
frivilligt erkänner; detta band som icke binder
viljan eller den moraliska friheten, men som
genom iagttagande af föreskrifne former, och
genom den åt sjelfvalda rådgifvare tillerkända
rättigheten och skyldigheten, att också verka
såsom moraliska krafter, mot irringar skyddar
den allena styrande, den allena beslutande.
Lagstiftarne förklara icke de ord, som de
nyttja; de förutsätta hos efterkommande den
tolkningsförmåga som deras tid ägde. Jögo
6>
Den 5 Haji e. rn.
års Ständer ansågo sig icke behöfva säga atfc
de med en enväldigt regerande Konung icke
förstodo en sjelfnetrskande Konungj 1720 års,
Lagstiftare icke att Sveriges Konung genom
deras RegeringsForm skulle juridiskt bindas,
och de af 1809 års Lagstiftare, hvilka ännu,
lefva, anse sig visserligen icke genom tillägget
af allena styrande och beslutande Konung
hafva uttryckt någon annan tanka än den af
en moraliskt frihandlande Konung, sora tillåter
sina sjelfvald! Rådgifvare att såsom moralisk»
krafter verka uppå hans beslut, och som tillåter
det så mycket helldre, som det kommer
på hans moraliska ansvar inför Gud och historien
att de äga den kunnighet, den redlighet,
den erfarenhet och de grundade anspråk
på allmän aktning som Grundlagen förutsätter.
Annan verkningsförmåga än dep som Grundlagen
tillerkänner den Svenska rådgifvaren utöfvar
icke heller hvarken Presidenten uti Fran*
ska StatsRådefc eller Engelska Skattkammare^anzleren.
Såsom Konungen i Sverige allena
•tyrer och beslutar, så styra och besluta allena
både Konungen i Frankrike och Konungen I,
Stora Britanniep.
Jag vigar derföre tro att det är ordet allena,
tagit i en annan bemärkelse än Lagstiftaren
velat gifvat åt detta ord, som föranledt
dea värde Talaren till antagande af den opinion
att Svenska Ministrars eller Rådgifvare!
kall består uti att afgifva så, kallade enkla råd,
pller råd för tillfället, utan beständig hänsigt
få hvad Rikets rätt och bääta kan fordra; och,
t
Den 5 Maji e. m.
sbtii föranledt honom att tro att Svenska Ministrar,
kallade till sina Embeten för att biträda
med underrättelser och råd, skulle handla
pligtenlig!, om de misstrodde gin förmåga
ätt biträda med underrättelser och råd, derföre
att Konungen är Cari Juhan.
jäg hemställer till den värde talarens bedröfvande
om icke följden af en sådan sjelfförsakelse
lära, otti den vunne burskap skulle
blifva, att hvarje på Sveriges thron uppstigande
Konung skulle synäs sina Ministrar en Carl
Johan, och hvarje Carl Johan synas dem ett öfvermensklig!
väsen.
Det torde ej behöfva vidlyftigt bevisas
att titeln af Ministrar, tillagd Konungen i Sveriges
rådgifvare, icke under något hänseende
kan kallas olämplig eller incönstitutionel, Det
gifvas ord antagne från främmande tungomål,
som icke kunna öfversättas emedan de, öfversätta
efter ordalydelsen skulle väcka ett annat
begrepp, än det man ville dervid fästa. Bland
dessa är ördet Minister. I senare tider först
har det blifvit öfvefsatt med ordet Rådgifvare.
Rådgifvare, eller Konungens män, benämdes
redan i Carl deri Störes tid för Ministeriales.
De motsvarade den i vår gamla Historia
förekotcmande benämning af handgåhgna män.
De voro till rängen under de fria männen ända
!t'l dess att folkens anspråk på vishet i
Styrelse stegrades derhän, att ansvarighet mot
hätionernas fordringar förenades med de.is
kåll. Sedan den tiden hafva alltid Niiniitrjtr
-
62
Den y Maji e. m.
ne ansett sig såsom ansvarige inför de nationer,
hvilkas öden af deras rådslag bestämdes.
De som icke gjordt det höra till undantagen.
Ludvig den XIV:des och Fredric den Il:s x\linistrar
ansågo sig likaså ansvarige inför hedrens
Grundlag, som Ministrarne uti constitutionella
Stater anse sig ansvarige i kraft af Chartor och
Regeringsformer. Framtiden kommer att visa
hvilketdera slag af ministeriel ansvarighet, skall
för Konungame och Folkslagen medföra de
nyttigaste verkningarne, då det är lätt att finna
att den juridiska ansvarigheten helt och
hållit bestämmes af dems bsgrepp om hedrens
Grundlag, hvilka det tillhör att mot Ministrarne
tillämpa de juridiska ansvarighetslagarna.
Om den värde talarens redovisning för
de åsigter, som bestämdt en del af allmänna
ätgärderoe under den förflutna tiden, har jag
icke stort att säga. Herr Friherre Anckarsvärds
yttrade tankar om en del utaf dem vittnar
att hvar sak har två sidor. Andra synas
mig vara af den beskaffenhet att de vid en
förnyad läsning, och utan främmande åtgärd,
torde framställa sig under en ny dager. Men
hvad OstersjöCompagniet beträffar, så får jag
nämna, att om jemväl detta försök skulle vittna
om Regeringens uppmärksamhet att följa
sakernas omvexlingar och om dess bemödande
att göra örvergången så lindrig som möjligt,
så blefve mig veterligen hvarken Ständerna
eller allmänheten derom underrättade. Sådant
som projectet af enskild man framställdes, nemligen
under vilkor att natioen skulle med en
Den 5 tytt/i <•. nu
65
million R:dr i Silfver tagne ur Bankens hvalf,
ingå i Bolaget, kunde Ständerne så mycket
mindre lyssna till projectet, som Götha Canal
Bolaget påkallade deras odelade uppmärk-;
samhet.
N;o 5.'
Grefve Posfe, Carl Henric:
Hans Excellence Herr Grefve Adolph Göran
Mörners yttrande till Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Protocoll af den 17 sistledne
April är af den natur och har vunnit den offentlighet
genom ett af de mäst lästa här utkommande
Dagbladen, att jag såsom Riksdagsman
anser mig skyldig äfven uppträda, för
att bidraga till undanrödjandet af den förvillelse
i allmänhetens omdöme, som lätteligen
skulle kunna uppkomma af framställningar,
hvilka äga auctoritet utaf en Regerings-Ledamot.
Historien utkräfver nog sin rätt och man
behöfver ej frukta, att en Ministeres loftal öfver
sig sjelf, biir den källa ifrån hvilken häfdatecknaren
inför en efterverld hämtar grunderne
till bifall eller tadel; men inom det
constitutionella samhället är samtiden redan
efterverld och det är vigtigt, att Folket lär
känna den Ministére, sorn vid Thronens sida
har det dyrbara kall sig anförtrodt att ansva;
ra för ledningen af dess öden.
64
Den 5 Maji e, m.
/
Y rande rättens närvarande inskränkning
i vårt Fädernesland beiriar Ministéren från obehaget,
att af den enskildte medborgarens
anmärkning, kallas till återhåll, om han under
målningen af sina storverk, i djerf utflygt,
förvirrar sig inpå digtens områden.
Det bör ej förundra att föreläsningarne öfver
våra Grundlagar vid Universiteterne af
Herr Grefve Mörner ogillas, enär Herr Grefven
sjelf nu synes vilja gifva dem en annan
tydning, än den Herr Grefven år . 1-809 med
så stort berömvärdt nit åökte utsprida och för
alltid befästa. Såsom ledamot af Con6titutionsUtsköttet
yttrade Grefve A. G. Mörner sig ofta
på ett sätt, som icke var tvetydigt rörande
Konungamagtens gränsor och Regeringens Ledamöters
både moraliska och juridiska ansvarighet.
Såsom StstsRåd yrkar Herr Grefve Mörner
nu att man af Conjiillens Ledamöter icke bör
fordra en verknings för måga foin går utöfver den af
Lagen utjiakade gräns; och till stöd för denna
mening åberopar Herr Grefven 4 §• af RegeringsFormen
på ett sätt som förändrar hela
Constitutionens anda. Konungen äger allena /lyra
Riket, säger Herr Grefve Mörner i stället för
att der står, om man läser till koma, Konungen
äger allena styra Riket på det sätt denna Regerings
Form föreskri/ver. Svenska menighetens
önskan och tänkesätt rörande den lagbundnä
friheten, kan oagtadt Herr Grefve Mörner!
för
-
Den 5 Maji e. m.
^5
förkl .ring, aldrig blifva tvetydig. Ännu mindre
torde det blifva möjligt att inom detta
rum förvilla begreppen derom. V» hafva alla
ifrån urminnes tider insupit denna frihetskänsla
med modersmjölken och man skall lika litet
kunna lyckas att qväfva den, som att beröfva
oss den afsky för främmande ok, som alla Sven»
skar lått i arf af sina Förfäder.
Herr Grefve Mörner säger: att man /kall
betänka hvilka följderna /kulle blifva af den läran,
alt en Ledamot af Stats Rådet, /kulle lemm jin plats
derföre att hant mening icke blijver gällande. Jag skulle
tro, att man snarare må betänka vådan af den
möjlighet, hvilken Herr Grefve Mörners förklaring
gifvit någon anledning förmoda, nemligen
att det skulle kunna finnas i Sverige ett
StatgRåd, som af rtn vördnad, hvarken vågade
äga eller yttra någon bestämd mening. Ett
sådant förhållande vore föga öfverensstämmande
hvarken med landets intresse eller med
den grundsatts, hvans rigtighet den ädle Grefven
i samma förklaring erkänner, att det är
hederns lag sorn för Embetsmannen måste blifva
både driffjäder och belöning; att det är denna
som i en monarkisk Stat i synnerhet utgör
lifsprincipen.
Det är bedröfligt, att Folkets Representanter,
då de efter fem års skilsmässa åter
sammanträda, finna sig i saknad af ali ledning
från Styrelsen för sina magtpåliggande göro
-
Bil. till Ridd. o, Ad. Pr. IV Band, 5
Den 5 Maji e, m,
trål, oell ett erfara det denna långa tidrymd
fruktlöst fått, i ordets egentliga bemärkelse,
stryka fram, utan att af Ministeren hafva blifvit
begagnad till grundlig och fullständig utarbetning
af de förslager, som oundvikligt krafdes
för att rädda den ringa återstoden af Fol*
kpts välmåga och grundlägga ett bättre säkert
as skick. Det är sant, man kan förebrå
Minisié"en samma liknöjdhet och enahanda overksamhet
vid 1815 och i§»7 årens Riksdagar;
n desse Riksmöten påkallades af utomordentliga
händelser ock kunde i så måtto
såsom oväntade urskulda Ministéren om d n
visade sig oberedd; men när Riksens Ständer
under hela den linga mellantiden sedan 1818
ej semmank ilades, osgtadt Folkets ställning
med hvarje dag förvärrades så upps'od i hela
landet den niturliga tanken, att Ministéren
trodde sig behöfva detta långa rådrum och
verkligen använda det, för att i grund undersöka
belägenheten och uppgifva de tjänligaste
botemedlen. Man var så mycket mer berättigad
till denna föres’ä Ilning, sorn man rédan
för 3 är sedan såg en Comité af Ron un sen förordna».
utgjord till större delen af hans Mini6tére
med tydlig föreskrift att i hela sin vidd
upplösa detta probleme.
Med bedröfvelse se vi oss svikne i våra
förhoppningar; ingen enda proposition bär
blifvit till Ständerna öfvet lemnad, som visir oss
möjli v heter att återställa stadga i penningväsendet
och or<’n ug i Creditpörhä 11 inderm»,
och att genom bättre grunder för Systemet af?
Ben 5 Maji é. mi
•6?
våra våra Hushallsforfattningar återföra välmågan
och lifva industrien. Såsom enskildte ledamöter
af detta Hus har Ministrarne lika litet
gjort några framställningar i dessa ämnen,
som kunnat tjena Ständerna till vägledning.
I stället ha vi endast hört talas om nya anslag,
pensioner och dylikt. Representanterne
hafva äfven denna Riksdag * för tredje gången,
möts af dånet utaf dessa utnötta fräse?, om Håfvens
förening, Gra den återställda vapenäran3 or»
det återvundna anseendet i Earopa, om befrielsen
från utländsk skuld* otti Rikets räddning fränt
branten af sitt fall m. m. hvarmed man redart
förut vid tvenne Riksdagar sökt döfva Folkbra
budets känsla för dess Committenters lidande.
jag föreser att inan skall invända det ingen
lag*paragraf åläggef Ministéren, att inom
Viss tid, antingen i form af motion, eller proposition,
framlägga de förslag till rättelser och
förbättringar, som af Folkets belägenhet tarfvas;
men jag vet ock ät t någon lag lika litet
dertill förhinder den. enskildta Riksdagsmannen
eller Uiakotten; och) äro då icke Ministéren»
ledamöter i. närvarande tidpunct Representanter
äfven så val som vi P Med hvad rätt kan
då nationens fordran på en Financeplan, förord-j
nandet af pennihgverket, på en Statshmhållmingspian,
för regleringen af handelns, industriens
o?h näringarnes inbördes förhållande,
på en Befpnrwgtplan af Statens utgifter till
lindrande af Folkets bördor i med hvad rätt
upprepar jag, kunna då dessa nationens fat-z
St
Den 5 Maj e. m.
dringar, af hvilkas uppfyllande hon väntar
räddning och hjelp, vandes emot oss enskild,
te Riksdagsmän såsom Representanter mera,
än emot Ministrarna såsom våra medrepr ef mtanter?
De stå ju pä den upphöjda plats hvarifrån
de med större beqvämlighet kannat öfverskåda
hela Riket, upptäcka de verklig*
bnsterne och uppfinna medlen att bota dem?
Då samvetspligt och hederskän 1» anses tillräckligt
bindande för den enskildte R prej
sentanten, att utan skrifna lagar med fasta
stäldte vitén, efter yttersta förmåga i rådslag
och beslut bidraga till ett lyckligt och
välgörande öfverlägguingames utslag, så känner
jag ej att någon undantags! <g härifrån fritager
Ministrarne i deras egenskap af Representanter.
Men ej nog dermed, blott af Ministéren
kan också den insigtsgrad väntas, sorn
erfordras till den ledning, hvarförutan ingen
Representation motsvanr sitt ändamål.
Hvad skulle väl Storbrittanniska parlamentet
och Franska Kamrarne anse sig kunna uträtta
lemnade åt sig sjelfva och om ej Mtnis rame
uppträdde såsom ledare af öfverläggtiingarne,
med aila, af Folkets behof påkallade lagfors!*»
och upplysningar? hvarföre då vänta mera af
Sveriges Ständer?
Tvenne Riksdagar hafva förflutit sedan vår
brydsamma 8 ällning yppades, utan ttt M nis
ér n låtit det vara sig angelägit, att bidr g*
till dess alhjelpande genom råd. upplysningar
och förslag; denna brist af ledning, har vållat
att allmänna ställningen efter hvar och •«
Den 5 Maji e. m.
65
af dessa Riksdagar försämrats och man bär
velat Kasta skulden på Ständerna För tredj«
gången samlade, och om möjligt, mera än förut
Jemnade åt oss sjelfve, nied föga utsigt att
ensamme genom vår åtgärd kunna bereda nationen
ett lyckligare resultat af denna Riksdag,
än af de tvenne föregående, torde det
vara förlåtligt om Folkets Representanter höja
rösten för att inför Folket ådagalägga huru
orättvist man af Ständerne allens fordrar,
hvid som endast af Minisiérens och Represen—
tanternes förenade bemödande kan väntas, och
att åtminstone för efterverlden visa. att 1S^3
års S änder, nitälskande att komme landets olyckliga
ställning till hjelp, med smärta såt;0
sina afsigter genom Mimstérens overksamhet
tillintetgjorde.
Då jag framställt den meningen, att Mitvstéren
bordt känna sig förbunden att till Riksens
Ständer öfverlemna ett grundeligen genomtänkt
och pröfvadt förslag till penr inteväsendets
reglering, så känner jag alltför väl
de invändningar hvaraf jag skall mötas, för
att ej på förhand försöka upptaga dem Man
skall säga hvad man också redan sagdf, att
Kongl. Magt vid sistförflutna Riksdag till Riksens
Ständer »flät en dylik proposition, men
att Riksens Ständer vid fattandet af deras beslut
åt denna föga afseende lemnade.
Jsg kan ej besvara denna anmärkning titan
att af sjelfva ämnet föias pä en punkt,
.
'#s
Den 5 Maji e, fn•
sorn lemnar särdeles upplysningar öfver Msaisiérens
besynnerliga handlingssätt.
Man kan föga tänka sig, att ej den ifrågavarande
proposition då den passer3t Conseillen
innan den öfverlemnades till Representanterne,
också var en frukt af Ministérens eftertanka
och insigter.
Hvarföre uppträdde ej Ministrarne här
under discusiooerne öfver Financeregleringen,
för att understödja, försvara och göra gällande
de idé^r, som i propositionen voro framställde
och hvilka de förut i Coo.seillen. tillstyrkt?
Skulle man ej kunna säga snarare, att?
Konungens proposition af Ministrarne lemnades
utan aiseende, än att så skedde ifrån StanAmus
sida, och bör man ej öppet utsäga det?.
I hvilket tvetydigt ljus visar sig då ej en Mi»
21 iste re, som dén ena dagen tillstyrker sin Konung
att till Ständerne öfverlemna ett Finacceproject,
åt hvilket den sjelf den andra dagen
är den förste att vända ryggen?
Men en annan invändning återstår att
pröfvas, af måhända ännu större vigt. Ministéren
lärer ej underlåta att till sitt försvar,
för sin overksamhet andraga, det Ständerna,
ersamne hafva sig genom Grundlagen förbehållen
beslutande rätten, i hvad som röret
Banco- och Riksgäldsverken. Denna anmärk»,
ning är redan i det föregående i vissa delar
undanröjd, ty Ministrarne äga alltid, så vidt
de äro medlemmar af detta Stind, lika rättighet
som alla andra Representanter att äfven i.
D. n 5 Maji e. m
-
sadane ämnen framlägga sina åsigfer i form af
motioner och fä deni pröfvade; men herot då
återställandet af ordning och liflighet i p nningerö'elsen
helt och hållit på åtgärder, o n
Riksens Ständer med BincoSedeln kunna fin ■9
sig föranlåtne att vidtaga? Beror ej dea stora
frägan lika mycket, om ej mera på de beslut,
gom kunna fattas till förändring af deli civila
lagens stadganden, så vidt allacomr eters helgd
och säkerhet deraf beror, pch inom denna
spher, eller den civila Lagstiftnincen är ju
Statsmagten lika delad emellan Konung och
Ständer, med initiativet lika öppet tor begge
niagterre? Bristerne i vår civila Lagstiftning,
så val i afseende på dea reala som denperfonhga
creditm äro så stora, att utan deras athjelpande
ingen Riksens Ständers reglering af penri
ngeväsendet kan återställa skick, ordning och
förtroende i creditlörhåilanden; ty der lagarna
organisera osäkerhet och oordning i alla penningeiransactioner
mati och man emellan, der
är hvilken myntbestämning som helst ot Bräcklig
att garantera ett bättre sakernas tillstånd
och4motverka de förde rfliga följderna af lagens
brister för gil rörelse. En af FinanceComité;
n. ledamöter. Herr Grefve v. Schverin, har
i ett.Coinitéens Betänkande, åtföljande serskildt
yttrande fästat uppmärksamheten på ofulikombgheterna
i Lagstiftningen hvsd dm rörer
en del af detta ämne eller faftighnts-crediltn
jmen någon framställning saknas ännu om olägenheterne
utaf samma ofulkomligheter i laga
rne i afseende på den andra afdelningen a£
tialcredit.en 3 hvilken till skillnad ifrån Fastig
-
72
Den 5 Maji e, rn,
betsCrediten kunde kallas varucrediten och slutligen,
i afseende på dea perfonliga eller namncrediten.
Det torde vara en af de mäst grundade
tillvitelser som man, må hända skulle vara berättigad
att göra Ministéren, att den icke genom
någon framställning försökt få dessa brister
afhuipne, och hvad sorn ännu mera är,
att dtn icke genom tankcyttring förrådt sig
ana, långt mindre inse dessa lagstiftningens ofullkcmlighster
och alla de olyckliga verkningarne
deraf på ail rörelse, hvilka ensamt ti 11—
skrifvas myntvärdets vacklande; likasom den
circulerande penningens credit, och personernas,
emellan hvilka den omlöper i betalningar,
icke i grunden voro två serskildta saker,
ehuru de till en viss grad kunna inflyta på
hvarandra.
Man torde ej böra eå mycket förundra
sig öfver att Ministéren uragtlåtit att vidröra
utredningen af detta och af mångå andra vigtiga
ämnen, söm den hade sig uppdragen genom
sin instruction, dä man at Commitéens
Betänkande finner huru Ministéren i sin ifver
för en Myntbestämning till och medförglömt,
att en garanti behöfdes för att den nya, efter
Committéens förslag, af Staten bch enskildte
sammanfogade Banken, skulle fortfara med de
betydliga bidrag i föflagsväg till näringarne,
som hitintills från Riksens Ständers Bank utgått,
och hvilket understöd af Stätscrediten
och den enskilta crediten genom realisation sä
-
Den 5 Maji c. m.
kerligen skulle afbrytas; ett tillstånd för nli*-  ringsidkaren, så mycket vådligare att befara,
som ifrån annat håll ej någon hjelp kunds
förväntas, då Committéen för sin nya Bank betingat
sig samma fortfarande monopolium som
Statens Bank för närvarande åtnjuter.
Att Staten skall nödgas uppträda såsom
förläggare för nästan alla näringar, bevisar ett
sä olyckligt Samhällstillstånd, att man måste
beklaga, att detta förhållande ej kunnat tilltvinga
sig eo speciell uppmärksamhet af Minigtéren.
Skulle denna nödvändighet i Ministérens
mening verkligen vara undanröjd endast
genom en Myntbestämning, eller, med annat
ord, en Realisation? Det vore obilligt att
tilltro Ministéren en sä ringa insigtsgrad, som
skulle uttrycka sig uti denna mening; men
billigt torde det deremot varit, att Ministéren
med någon utförlighet framlagt sina tankar
öfver detta ämne, hvilket må hända snart nog
skall inses vara, både vigtigare och djupare
ingripande, än frågan om Myntbestämningen.
A«t så kunnat och bordt ske lärer ej betviflas
af Committéen, då frågan tydligen innefattades
i instructionen, och någon kännedom af ämnet
borde väl ej eller saknats, då ibland Herrar
Commiltérade ej mindre än Fem Ledamöter
under loppet af de sista 25 åren förestått
ledningen af Handels- och Financeärenderne.
Lika mycket torde man vaYa berättigad
att beklaga, det Riksens Ständer, uti en tcke
74
Dea 5 Maji e. m.
mindre vigtig: SamhäFsirigelägenhef, viri närvarande
Riksmöte befinna sig i saknad af all
vägledning ifrån Minis eren- Slutet af de pro-^
hibitiva Författningarnas och Styrelseåtgärdernes
bana, påskyndadt genom deras öfverdrift,
tyckes vara recknadr vid denna Riksdag, och
Ministéren, sora redan för tre år sedan, g
nom nya Lurendrägeri och Segl utons-örordningarne
uppnått prohibjtivSystemets Cluiminstionspunkt
och derifrån boij .t liksom sn ånin—
gom öfvergå, synes nu blott vänta, hvilk a
impuls Riksdagen kommer att gifva åt opinionen,
för ait, vill Gul, sedermera också
sielf anställa en för ändrad kosa. Men bär är
ej fråga om allmänna grundsatser, om en blod
strid emed an idéer; _ på intet annat område
af Sa mbällsa nge lagén Ke terne - ha abstraeuoner
uträttat så mycket ondt, som pä det Economiska
och verka så föga god'. Den stora praktiska
frågan ar att veta. sedan de prohl bi riva,
messuretfi* nu genom sina fördtrfiiga verkningar
på Na tionalväl tnågan, visat, arg för erfarenheten
fattlige i ail sin skadlighet, problemet
är, siger jag, att utröna, huru mycket roed ständigt
afseende på framtiden, i närvarande tide-,
punkt kan. relaxeras af det prohibitiua tv °nget, så,
att under öfvergången den minsta möjliga skada
för den enskifte, må förenas med den förmohn
för det allmänna, som sökes genom en
förändring i hushåljnmgsgrundsatserne; och att
yi öfver detta ämne icke utaf någon af M i nisnarne
erhållit de prakti ka upp'ysningar al
data och facta, hvaraf de ensamme kunna vass
i besittnings och på hvilken endast ett lycij&
Den 5 Maji e, m.
75
ligt beslut kan fotas, torde snart under vå-*
Va ötverlaggningar komma att visa sig.
Herr Grefve Mörner har i sitt ofta åbe-r
ropade yttrande, den iy:de April så mycket
ordat om Styrelsens ”planmässiga gång'” under
den tidrymd, som förflutit sedan *809., och
om millbörligheten af Herr Friherre Anckarsvärds
klagan öfver bristande
ningssystem, att uppfyllandet af denna billiga
fordran synts mig böra vara den ädle Grefven
och hans CoHeger ganska lätt. Har Sty-4
jergen så väl vetat, att efter tidsomständigheterne
adoptera ett System för vår hushållning
under åren 1830 till 1815, samt sedermera
åren 1816 till 1821, så borde det för samma
Styrelse ej vara underkastadt någon svårighet,
att år 1823 uppgifva, hvilka principer för
regleringen af våra export- och impcrtiörhåilanden
den närvarande lidens omständigheter
påkalla. Förlåtligt torde det vara, om man
betvifla? tillvarelsen af den omtanka och planmässighet,
sorn Grefve Mörner omtalar, sedan
man sett sådana prof på osammanhang och
förhastande hos den närvarande Ministéren,
sorn påbudet om DiscontAssignationernes inlösning,
dea 29:00 September 181.7 och å~
ierkallandet af samma påbud endast 2 dagar
derefter, eiler den i:sfe October, sedan,
man sett Författningen om Busväfnadernea
stämpling utfärdad i3iS och derefter samma
Lag inom ett år, först upphäfven de facto,
och sedermera de jure, och slutligen*
sedan maa med förundran, erfarit, att Lagaj*
Detl 5 Maji e. m,
hvilka varit föremål för så manga Styrelsens
öfverläggningar, som Lurendrägeri och SeglationsFörordningarne,
kunnat påbjudas till allmän
efterlefnad och det oagtadt straxt derpå
inställas och ånyo underkastas omarbetning
för att derefter förändrade utfärdas Tillkännagifva
dylika exempel omtanka och conseqv.
ns elier bevisa de ej motsatsen, och huru
lätt vore det, att mångfalidiga dessa bevis?
H°rr Grefve Mörner har inlåtit sig i ett
vidt och bredt försvar för de prohibitiv* Lagar
och åtgärder af alla slag, sorn nästan öfversvämnvdt
och tiliintptgjori all rörelse under
de sisst förfimna sju åren. M^n kan väl svårligen
undgå, att t Förbigående anmärka det
bt.syniiFrliga härvid, att samme Talare, som
1815 så ifrigt besiridde de prohibiuva åsigternes
antagifd *, nu uppträ ler och lofsäger Ministären
derföre, att dessa åsigter sedermera
blifvit fö j e; men då den ädle Grefven afbållit
sig ifrån allt yttrande öfver Friherre Anekarsvärds
påstående, att alla dessa prohibitioner,
icke, å-om i andra länder härrört ifrån
öfvertygelsen om det prohibitiva Systemets
nytta för egna Ni ringars tillväxt och förkofran
i allmänhet,’ utan ifrån samma källa som kursoperationerne,
och endast utgjort en länk i
kedjan af de bemödanden, sorn Styrelsen gjort
för att nedsätta kursen och förbättra Bancosedelns
värde, __ så torde något ännu återstående
tvifvelsmål vara förlåtligt, huruvida proJ
hibitiva-Systemets antagande här i Sverig®
verkligen skedde af princip eller emedao he«
Ben 5 Maji e. m.
77
is Europa, såsom Herr Grefven yttrar sig,
satte sig uti *n prohibitiv författning; hälst
vissa Författningar utom de af Friherre Anckarsvärd
åberopade, såsom t. ex. Hammarskattens
erläggande i silfver, förhöjningen i
]erntu!len 1816, för att, som det hette, förbinda
exportörernes intresse med det allmännas,
__ den, vår handels credit så förstörande tryckningen
af listan öfver vexelsluten, m. fl. och
i sammanhang dermed, de till RörelssCapitalets
förminskning vidtagna åtgärder genom inskränkningen
i privata assigneringen o. s. v,
svårligen torde låta förklaia sig utur någon
annan synpunkt, än den af Friherre Anckarsvärd
angifna; och i gadant fall skulle följandet
af prohibitiva Systemet sannerligen ej be^
visa så mycken omtanka eller planmässighet
i Ministörens förfarande, helst då man besinnar,
att det prohtbiva Systemet här blifvit på
ett förvändt sätt tillämpadt, att en stor del
af det sorn borde förbjudas, är tillåtet att infö
a emot lindriga tuilafgifter, hvaremot en
myckenhet af det som borde tillåtas, är förbjudet.
Genom fortsättandet af d<tta misstag
och genom Handels-Tractaten* förnyande i afseende
på F n«ka Handeln, har man, godvilligt
underkastat sig olägenheterne af både, det
oinskränkt fria och det prohibitiva Systemet,
utan att af n. gotdera draga nytta.
Ministéren skall väl till sitt försvar förmodligen
ånyo förekasta o^s, att RiksensStänders
önskningar om prohibittoner emedlertid
blelvo uppfyllde. Det torde dock vara öfver
-
78
Bea 5 Maji e, mi
flödigt, ett här ingå i någon vidlyftig utveck3
ling för att bevisa, det Riksens Ständers klagan
vid 1815 års Riksdag liufvudsakligen var
rigtad emot missbruken och undafitagslagarne
de nästföregående åren , och att i de förhållanden,
der förändring åsyftades* den åtminstone
ej önskades hvarken brådstörtad eller
sträckt till den ytterlighet, sorn sedan ägt rum.
Men efter man vill låta påskina ett sådani
miigtigt inflytande af Riksens Ständers önskningar
under den förflutna tiden, så torde det
Vara mig tillåtet att fråga, hvarföre under
samma tid, ej samma benägna afseende fästats
på Riksens Ständers så ofta förnyade önskningar
om RiksHufvudboksarbetets påskyndande,
om en förändrad Organisation af Tullverket,
om en Instruction för Magazinslnrättningens
Styrelse. Det närvarande tillståndet
med dessa angelägenheter synes ej vittna*
hvarken om särdeles nit att efterkomma Riksens
Ständers önskningar och ej elier om någon
synnerlig verksamh*t hos Minisféren, då
Förslaget till instruction för MagaainsDirectionen
för 25 år sedan inkom till Regeringen
och ännu lärer sakna all åtgärd.
*
Den kommande Häfdatecknaren lärer väl
ej underlåta, att såsom varnande minnfen af
denna Ministörs omtanka och conseqvens, anteckna
hushållningen i Magazinslnrättningen
de sednare åren, SpanncMtsålsupphandlingarne
och undsättningarne samt Kornexporten till
MedelhafsLänderne m. m Men då Herr Grefie
Mörner vill urskulda Ministérens förfäran
-
Den 5 Maji e, rrt.
79
de, att sedan i8'0 ej hafva giort någonting
£ >r t sarta i verkställighet Ständernes och
Regeringens beslut, rörande näringsfriheten,
så lärer en samtida åskådare ej böra antaga
dna ursägt utan att göra påminnelseh: att
två Stånds sfadnsode mot två i denna fråga
vid 1»»5 och 1817 årens Riksdagar ej hindrade
Styrelsen aft göra hvad allmänna tänkesättet
fordrade, då BorgareStåndet j & 12 och Regeringen
sjelf sedermera yttrat, att Skråförfattni-
t’ "ii m. rh- utgjorde Reglera ntariska stadf
ith.i, tom tillhörde ÉcOnprtiiska Lagstiftning
n. der Resö ringen obehindradt ensam kunde
stifta Lv Och då C >ntmntérade tiil Skråförf
ipivg irnes ö* v«rseende år j 8 tö hemställde,
n ■ t handeln mel inhemska händtverksvahrot
bad» > orh utom marknader matte, genom ett
u"ryckfgt sta leande, förklaras fri och obes
hii diadt. och Riksens Ständer^ JustitiseOmbudstn
n i < n hemställan erinrade om det samma
år 18:0: så synes det, sorn man svårligen skulle
k ur na fritaga Minisiéren från förebråelsen
för overksamhet, dä i detta ämne ännu ingenting
bhivit tillgjordt.
Kongl. LandtbruksAcademiens totala vanvårdnad
torde icke heller böra lemnäs obemvkt,
i en tid då hela den bildade verlden
inser värdet af vetenskaparnas tillämpning på
Käringärrie, såsom det kraftigaste och säkraste
medlet att befordra National välståndets hastiga
förkofran. Oagtadt denna Academie är
stiftad af Hans Maj;t Konungen sjelf och med
skäl kan kallas Hans Maj.ts egen Academie,
Den 5 Maji c. m.
inger den icke dess mindre redan genom sins
toma oanvända palatser, aningen af det Skådespel
af Romerska ruiner, som Herr Grefve
Mörner i sitt anförande omtalar tili försvar af
GöthaCanal, hvilket storverk säkerligennuskulle
mindre klandras, om visedan år 1812 hade
ägt en mindre ensidig Ministére.
Det torde förtjena att vid ett annat tillfälle
serskilt undersöka, huruvida orsakerna till
LandtbruksAcademiens närvarande förfall, ligger
i naturen och organisation af denna inrättning,
eller bör tillskrifvas dess närvarande
Styrelse.
Herr Grefve Mörner har uti sitt ofta åberopade
anförande uppmanat oss att under/oka,
om de olägenheter, hvaröfver vi beklaga ort,'kunnat
af Regeringen förekommas? Får fl ejter en fladalt
pröfning, säger Grefven kan man afgöra, ont
tadlet vore billigt eiler ej. Deona uppmaning
har påkallat desse få anmärkningar, hvilka
visserligen kunde utsträckas ganska långt; mea
det vore utan ändamål att blifva vidlyftigare,
då Landets närvarande ställning nogsamt
vittnar hurudan Ministéren varit sedan år 1810.
N:o 6,
Hane Excellence Herr Grefve afl IVetterJledt,
Guftaf:
Jag har länge tvekat, om äfven jag skulle
-
Den 5 Maji e, m.
le förlänga en tärhända redan nog (idodande
och tröttande öfverläggning, i synnerhet sedan
2:ne aktningsvärde Ledamöter inora det»
ta Ständ i föregående Plena besvarat de anmärkningar,
som af Herr Friherre Anckarsvärd
blifvit gjorda emot Styrelsens åtgärder, inea
heldre än att ytterligare utsträcka till en blifvande
Protocollsjusteriug detta periodiskt återkommande
ämne, har jag trodt mig böra
nu genast yttra min åsigt deröfver, jag är
skyldig den det Stånd, jag har den äran tillhöra,
det Embete, jag innehafver, de pligter,
det mig ålägger och det öppna handlingssätt,
som jag anser böra utgöra första villkoret för
en ansvarig Embetsmans enskilta ställning inom
ett Constitutionelt samhälle.
Det är med fästadt afseende .på dessa för-,
enade grundsatser, som jag börjar med att förklara,
att Konungens ansvarige Rådgifvare,
ansvarige för de råd de gifva, på sätt EfögelingsFormen
bjuder och föreskrii ver, åtkomlige
för anmärkningar, på sätt Grundlagen äfven
till ordalagen bestämmer, icke äropl gtige att
ingå i något särskillt svaromål å en enskilt
Ledamots emot deni rigtade anmärkningar;
och att då jag nu går att åtminstone i allmänhet
yttra mig, i anledning af de tillvitelser,
som blifvit gjorda af Friherre Anckarsvärd
emot den så kallade Ministérens overksamhet
och bristande skicklighet, sker det af
mitt eget val, icke af någon mig ålagd Con
-
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. IV Band. £
82
Den 5 Maji e, m.
stifutionel förbindelse; men det sker, för att
om möjligt är, vinna ett slut på en strid, som,
om den stadnar endast vid svar och gensvar:
nödvändigt skall leda till ödande af en tid,
som nyttigare kan användas; men det sker,
för att ådagalägga äfven min åsigt af ämnet
och af dess påföljder.
Jag skall icke ingå i någon särskild vederläggning
och pröfning af de skäl, på hvilka
Friherre Anckarsvärd grundar sin öfvertygelse
om Styrelsens osammanhang och overksamhet.
Svaret derpå har Grefvarne v. Pia*
ten och Mörner fullständigt gifvit; men jag an*
ser mig blott vid detta tillfälle böra anmärka,
att då denna öfvertygelse synes vara så
stadgad hos Friherre Anckarsvärd att han nu
för 3;dje gången inför detta aktningsvärda
Stånd framträder med anföranden i allmänna
ordalag uppfattade, till stöd för denna sin
mening, så förmodar jag, att han icke heller
lärer underlåta, att, till förmon både för Konung
och land, gifva åt denna öfvertygelse all
den påföljd, som Grundlagarne medgifva, att
han derföre icke anser sin pligt såsom Representant
endast inskränkt till klagomål utan
verkan, men äfven dermed förenar den handling
och de åtgärder, sorn honom i egenskap
af Representant tillkomma Då det i intet Land
och för .intet Folk kan vara nyttigt, att hafva
osammanhängande och overksamme Styrelseorgarer,
synes mig att den som äger denna
öfvertygelse, icke bör tveka, att åtminstone
begagna alla de medel sorn Lagarne gifva vid
Den 5 Maji <*.
handen, för att kalla Representationens mening
till stöd för sin egen, och derigenom åtminstone
söka bereda en förändring i Styrelsepersonalen,
och att han derföre icke lärer
underlåta att fästa ConstitutionsUtskottets allvarliga
uppmärksamhet på det speciella i dess
allmänna tilivitelsepunkter. De som med mig
äro föremål för anmärkningarne, äro åtminstone
berättigade att förvänta sig denna conseqvence
emellan fortsatta anmärkningar och
handling. Med högre pligter emot Fäderneslandet,
som bleivo dera ålagde, då de emottogo
deras ansvariga Embeten, förena de likväl
samma rättigheter gom öfriga medborgare.
De böra äga skydd af Lag och det allmänna
omdömet intill dess de af Lag eller det allmänna
omdömet äro dömde, och utan att äga
något anspråk på ofelbarhet, erkännande deremot
gerna, att brister finnas hos dem, likasom
hos andra, och att äfven, med de bästa
afsigter, felsteg kunna begås, tro ds likväl,
att aktning och förtroende äro de första vilkor
för hvarje Styrelse, den må heta StatsRåd
eller Ministére, och att då dessa tänkesätt
icke kunna hysas för den man anser för
osammanhängande och overksam bör man göra
allt för att försöka få en annan, i synnerhet
då Grundlagen lemnar tillfälle dertill, och
en sådan för hvilken man kan hysa aktning
och förtroende.
Må Avisskrifvaren, understödjande de
meningar, som här blifvit yttrade, fritt i offenteliga
Dagblad framställa sin mening om
Pr.n 5 Maji e. »j*
de® ga kallade; Ministérens oskicklighet, och
Utlofva ojäfaktig» bevis derpå. Vid sådan?*
tillmålen bör naturligtvis icke något afseende
fästas. Men då en Representant framstår och
icke blott för en gång, utan i en fortsatt utveckling,
anför dylikartadö anmärkningar, och
använder derpå hela förmågan af sina kunskaper
och sitt begrundande, då böra dessa
anmärkningar mätas unde1 andra äsigter och
betraktas under en annan synpunkt. Det är af
aktning för detta Representantens högre och
vigtigare kall, som jag afgifvit denna förklaring
; den utgår från ett hjerta , gom vet att
värdera hvad friheten klafver, men som derjemte
innerligen tror, att denna frihet, grundad
på gemensamma rättigheter, äfven för sitt
bestånd påkallar gemensamma pligter.
Jag har gagt detta för sjelfva grunden till
Friherre Anckarsvärds anmärkningar. Jag skall
nu något vidröra fället. Detta har af en vida
skickligare talare än jag inom detta Stånd redan
blifvit vtdrördt, men det förenar sig så
nära med mitt ämne, att jag anser mig icke
kunna undgå att derom yttra några ord. Alla
dessa anmärkningar emot Styrelsens overk.
samhet, emot dess underlåtna åtgärder, emot
det handlös» tillstånd, hvari den lemnat Nationen,
hade de icke likaväl kunnat göras, utt-n
att omförmäla eller åberopa vinsten eller
icke vinsten af en Statshvälfning/, som räddade
Sverige och der ädelheten i utförandet
stämplade ädelheten af företaget.
Den 5 Maji e, «,
f en tid, så rik på brännbara ämnen ut-'
om oss, då makten ej kämpar mers i ord eller
i löndom, men med högljudda läror och i
väpnad handling med de liberala grundsats
seme, hvarföre påstå, att ingen vinst blifvit
Svenska Folket efter Statshvälfningen tillskyndad?
Hvarföre, äfven med öfvertygelse derom,
yppa densamma? Kan den vara nyttig att
bibringa oss sjelfve; kati den vara nyttig att
bibringa de främlingar, som följa oss med deras
uppmärksamhet. Och behöfves det att
utgå från en sådan premiss, för att visa Styrelsens
oskicklighet? Och finnes inom den tideryrnd,
som Friherre Anckarsvärd heskrifvst,
icke en enda åtgärd, som förtjenar dess gil--  lande så må han åtminstone erkänna, och honom
såsom sjelf verksamt deltagande i Statshvälfningen,
tillekrifver jag åtminstone hans
delaktighet i denna vinst, att man åtminstone
måtte hafva tillvunnit sig den rätt och dea
förman framför närmast förflutna fider, att har
öppet kunna säga, att man ingenting vunnit,
jag skall icke fästa mig vid uppgiften af 13
eller 14 årj jag skall antaga dea tidepunkt
Friherre Anckarsvärd i sitt svar på Grefve
Mörners anförande åberopat och det är med
fästadt afseende på Maji månad 18 iq, som jag
med trygghet kan säga; ”Stige den fram, som
med hopp cm framgång för bevisningen kan
påstå, att Svenska Folket nu 1823 icke befinner
sig uti ett bättre mera lycklig individuelt tillstånd,
än då.” Jag skall blott tillägga att
detta Folk, nyss räddadt af behjertade mäns
lugna snöd, af en åldrig Furstes manliga upp»
i i
Ven a Maji c ni.
offring af egna känslor och af sina återstående
dagars lugn, såg sig vid denna tid för 13
år tillbaka, tryggadt för sina framtida förhoppningar
genom en Furste vid thronens sida
som, kallad af allmänna förtroendet, redan
hade uppfyllt dess förväntan. Men innan
månadens utgång släcktes detta hopp, och
det radan i hamnen bergade skeppet öfverlemnades
åt det sveksamtna ödet att skakas
af nya stormar. Hvad var då detta individuell
lyckliga tillstånd för detta urgamla ädla
Svenska Folk, som, krossadt af motgångens
slag, upprördt af de dystraste begrepp, fästade
vid KronPrinsen Carl Augusts dödsfall, såg
oskyldigt inhemskt blod flyta inom sitt sköte
och Europas mägtigaste Stater färdige att inblanda
sig i dess inre angelägenheter. Vid
en sådan tidepunkt förlorar sig framför det
stora helas politiska tillvarelse, vigten af
några underlåtna elier, efter enskild Öfvertygelse,
felaktiga inre åtgärder. Den Försyn,
sorn alltid vakst öfver detta land, som, då allt
synes förloradt på sätt dea största Svenska Talare
sagt, alltid framkalladt, desss hjeltar, dessi
hämnare som i hjertat haft nit att rädda sina
bröder och blod att för dem uppoffra denna
Försyn, gäger jag, förenade sinnen och hjertan,
och ledde dem att kalla från Henric 1 V:s Fädernesland
den Konung, åt hvilken vi i dag egne
en gemensam trohet och en gemensam tillgifvenhet.
Jag skall ej säga hvad Han gjort, för att
rättfärdiga Svenska Folkets val; men oagtadt,
efter hvad jag nyligen hördt, jag går att blott;
Den 5 Maji e. m.
87
ställa mig för den tillvitelse af Herr Grefva
Posse, att jag begagnar mig af hvad han kallar
utnötta /ra/er, skall jag likväl tillägga, att
tryggade områden, ett förenadt BrödraFolk,
en förvarad sjelfständighet, en återvunnen
aktning, en på den stora Gustaf Adolfs och
Dess Fältherrars stridsfällt åter upplifvad krigsära,
en utplånad Statsskuld, dessa fördelar, de
framträda sjelfmant i Maji månad J823 att
vittna för Carl Johan och för Hans Styrelse.
De tala i hvarje bröst, som här omgifver mig,
i hvarje brÖ6t som andas på Scandinaviens
jord, och de få ett gensvar i de sköldar som
äro fästade på dessa murar och som förena
minnet af samtida bragder, nied de väldiga
minneni af en förfluten tids Krigsära. Dessa
höga och stora vittnen, de kunna icke jäfvas
af Friherre Anckarsvärds hjerta, och omgifven
af dem, tror jag mig tryggt kunna framstå att
besvara hans förut åberopade kallelse. Det
är äfven denna hållning i taflan, -sorn jag hos
honom hade önskat att finna, äfven om derigenom
färgen hade bleknat i det som ansågs
anmärkningsvärd! och felaktigt. Jag är öfvertygad
derom att äfven dessa färgor derpå
hade vunnit. Nagelfarad till ytterlighet och
sönderstyckad i detaiIler kan svårligen någon
mensklig handling undgå att gifva anledning
till tadel eller rättelse. Huru mycket mer
dessa allmänna Regeringsåtgärder, som verka
på allas interessen och på allas öfvertygelse.
jag vördar den grannlaga uppmärksam
-
23
Den 5 Maji e, »?.
het, som egnas åt Styrelseorganernes handlingar
och beslut i en Constitutionel Stat. jag
anser den lika ovilkorligen nödvändig för dessa
organers eget personliga anseende, sorn för
helgden af Folkets rätt. ilen då meningen af
denna granskning, då ändamålet för denna uppmärksamhet
icke kan vara att ägga, reta och
söndra, mea att varna, upplysa och rätta, så
ligger inom området af dessa sednare afsigter
vägen och sättet redan utstakade att hinna till
målet. Må åled; s Representanten, till skärpande
af sin syn, fritt väpna sina ögon; men
månne han uppfyller sin egentliga bestämmelw
se, om ban tiilsluter det ena ögat för att på
»ärmare hail mödosamt forska med synglaset.
Friheten har otta lika så många smickrare
som enväldet, och det höga språket hos den
förras bekännare äger ofta ett lika ursprung,
som det låga och krypande tungomål, hvarmed
enväldets verktyg och tjenare framhviska
sina meningar eller låta gissa till sin öfvertygelse.
Med allvar i sak men måtta i uttryck
framgår den sjelfständigc mannen emellan
begge dessa ytterligheter, utan afsigt att
köpa, vare sig någons eller mängdens gunst.
Och då jag säger mig sjelf emedan jag aldrig
skall tillåta mig att tro om andra, det
jag ej önskar att andra må tro om mig,
att detta är och bör vara Herr Friherre Anckarsvärds
afsigt, så tror jag mig kunna vädja
till honom sjelf, i afseende på de meningar,,
jag här yttrat.
Under ett inbördes erkännande af värdet
Dan 5 Maji c. m,
3 9
af andras tankar och åsigfer, under uteslutande
af sill öfverdrift i deras framställande, skola
våra öfverläggoingar antaga den allvarliga
men lugna gång, som åt sakerne gifva deras
tillbörliga vigt, mea åt personligheten intet
ytrymme. Fäderneslandets vigtiga angelägenheter
kräfva handling och beslut, icke
personliga tvister. Likgiltigt må det vara,
hvilka Styrelsens organer äro eller blifva;
men likgiltigt kan det, för ingen V3ra, att
se Sveriges fri borna Söner, nu och i kommande
tider, i broderligt och enigt förbund
omkring deras Lagbundna Konung, deras åldriga,
ärofulla baner och de af dem sjelfva
stiftade lagar.
Bilagor
till
PleniFrotoeoIiet för den j Maji,
förmiddagen.
N:o x.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaust
Höglofl. BancoUtskottet har uti sitt be*
tänkaade för Riksens Ständer anmält att Her»
Den 7 Maji j, in,
rar BancoFullmägtige, hvilka af Utskottet
blifvit hörde, varit af delade tankar, samt att
pluraliteten afstyrkt Batikens publicitet, hvarvid,
bland andra skäl äfven blifvit anfördt, att
ändring i Grundlagarne blefve nödig innan pu*
bliciteten kunde beviljas.
Utskottet delar icke denna åsigt. Utskottet
förklarar att det anser frågan om uppgift
på Bankens hela ställning icke stå i det omedelbara
sammanhang med de i Grundlagen
gifna stadganden, att ändring i deras innehåll
må anses böra föregå de äskade uppgifternas
meddelande.
Likväl har Utskottet ansett sig böra underställa
Ständernas egen pröfning att afgöra
om Grundlagen lägger eller icke Jägger hinder i
vägen för Bankens publicitet, det vill säga med
andra ord, antingen nuvarande ,Ständer kunna
om frågan besluta, eller om, efter föreslagen ändring
i de §. §. af Grundlagen, som synas pluraliteten
af Herrar BancoFullmägtige utgöra hinder
för publicitetens beviljande, rättigheten att besluta
bör öfverlemnas åt kommande Ständer.
Det synes mig så mycket mindre nödigt
att genom proposition utröna Ständernas tanka
i denna fråga, som Ständerna redan derigenom
att publicitetsfrågan fått inom Stånden väc^
kas, samt blifvit remitterad till Utskottets utlåtande,
tillkännagifvit att de icke i Grunda
lagen funnit något hinder för frågans afgörande.
Den 7 Maji f. m.
91
Hvad åter beträffar de egentliga vilkoren
för publiciteten3 så har Utskottet förklarat:
1:0. Att, om Ständerne skulle finna för
godt äska uppgift om Bankens ställning och
i denna del Jör tillfället upphäfva all kraft och
verkan af den aflagda tysthetseden, så finner
Utskottet intet hinder derföre, och befarar ej
heller deraf någon skada för Bankens credit.
2;o. Att, om Ständerne skulle besluta
att en sådan uppgift nu skall ske, grunden
derföre må blifva Bankens sist afslutade räkenskaper,
utan inskränkning för öfrigt i afseende
på upplysande uppgifter för den förflutna
tiden, om de speciabter äskas.
3:0. Att, sedan den för tillfället nödiga
utredning blifvit lemnad, Ständerne, efter Utskottets
hörande, och i sammanhang med den
blifvande Financeregleringen måtte afgöra och
bestämma, om och huru vidt ytterligare i detta
ämne , framdeles under Ständernas sammanvaro,
eller dess emellan årligen efter afslutade
räkenskaper, eller efter hvarje revisionsförrättning
må kunna allmängöra®.
För min del finner jag i desse af Utskot;
tet föreslagne villkor inga väsendtliga hinder
uppställda för den af så många önskade publiciteten.
Att Ständerne hädanefter, ehuru de kuni
na finna sig i tillfälle att sjelfva bedöma de
93
Ben 7 Maji f m.
åtgärder, hvilka i afseende på Bancoverket
kunna synas dera nödige, aldrig måtte fatta
beslut, utan att först hafva hört BancoUtskottet,
yrkas med så mycket större skäl, 6om
Ständerne inalles icke få öfver någon fråga
besluta innan vederbörligt Utskott blifvit hördt.
M>g vill det sjrnas att aila tre ofvan uppl
gifna momenter hade kunnat sammanfattas uti
följande enkla proposition: om nemligen, Rikets
Ständer skulle vilja besluta, att, efter upphäfvande
af 1072 års beslut, uppgifvit i Ut«
skottets första betänkande såsom egentliga
hindret för publiciteten, BancoOrdningens 72
må återställas i sin fulla kraft.
Alla förhållanden skulle i öfrigt fortfara,,
sådane sora de varit. Tysthetseden klefve bibehållen
i alla de mål, hvilka enligt BancoGrdningarne
hemliga hållas böra, nemligen i
hvad sorn rörer ensbildtas räkningar med Banken.
Kommande Ständer skulle bibehållas vid
sin rätt att fordra uppgift på Bankens ställ—
Sting, grundad på samma BancoOrdningemj.
72 §. i kraft hvaraf nu församlade Ständer ir.-s
fordrat uppgift på Bankens närvarande ställning,
och Utskottet bibehålies vid sin rätt att
för Ständerne föreslå de beslut i afseende på
Banken^ som omständigheterne kunna påkalla*
Ben 7 Kaji j. mi
93
Nso 2.
Grefve Gullenborg, Johan Henning:
Då under en längre tiderymd, Riksens
Ständers Rank, varit förvaltad, jemlikt föreskrifter,
hvilkas osfbrutna efterlefnad uppfyllt
ändamålet och nationens fordringar, men rubbningen
i de deri stadgande Financiella förhållanden,
som föranledt till nu öfverklagade oredor
i penningeväsendöt, allena tillkommit, i
följd af Riksens Ständers egne, emot deras om;
buds tillstyrkanden, år IS09 vidtagne beslut,
har det varit att förmoda, att af erfarenheten
varnade, Riksens Ständer häldre skulle bibehålla
dess BancoUtskott vid de rättigheter,
som detsamma, på dess principalers vägnar
ännu innehafver och aldrig missbrukat, än att
sjelfva ingå i utöfningen af desamma, och i
öfverensstämmelse härmed har icke anledning
saknats till den tanke, att publiciteten af Bankens
tinancielle ställning såsom icke af nödvändigheten
påkallad, åtminstone icke borde
fordras förr, än i följd af en redan beslutad re.
alisation, och i sammanhang med de åtgärder
dervid, sorn kunde lämplige anses, men då denna
publicitet synes af allmänna rösten vara bestämdt
påkallad, torde en erinran deremot, vara
utan ändamål, särdeles sorn, i sjelfva verket
nationen redan förut genom FinanceComitéens
beräkningar torde vara upplyst i det
närmaste om ds förhållanden man söker att
känna och hvarå en bekräftelse åsyftas, hvilken
utan att söka lägga hinder i vägen för den
94
Den 7 Maji f. m.
enskildte kännedomen, jag likväl trodt, att i
form af officiel uppgift, det kunde vara betänkligt
att meddela, sorn möjligen kunde framdeles,
utom och inom Riket öppna anledningar
till Speculationer, hvilka fordra säkra,
men icke vidtagas på de hittills, blott på gissning
grundade beräkningar, i anseende till Bankens
financiella ställning. Men om som är att
förmoda, den af BancoUtskottet tillstyrkte publiciteten
af Bankens ställning, af Ridderskapet
och Adeln bifalles, får.jag, för min del
vördsammeligen tillstyka att dervid må det
vilkor fästas, att de för BancoUtskottet nu
gällande föreskrifter, måga orubbade bibehållas
till nästinfallande Riksdag, då Riksens Ständer,
efter sig då företeende omständigheter äga
att derom besluta, och genom hvilket stadgande,
hos BancoFullmägtige och BancoUtskottet
väckte betänkligheter, i afseende på
ändring i de Banken rörande constitutionelle
stadganden, synas komma att förfalla; äfven.
sorn jag anser en vidsträcktare periodisk publicitet
af Bankens förvaltning och räkenskaper,
än hittills ägt rum, icke emedlertid böra föreskrifvas,
antingen realisation beslutas, eller åtgärder
vidtagas, för dess framtida beredande,
hälst i båda fallen, det kunde blifva menligt för,
och motverkande ändamålet om de financiella förändringarne,
innan nästa Riksdag, i anseende till
Bankens reela fond, blifva allmänt kände. Med
erkännande att publicitet i allmänna ärender är
en rättsfordran hvarföre i allmänhet icke bör
läggas hinder i vägen, måste likväl undantag
medgifvas i financielle liksom ministerieile ärender,
då för beredande af allmän nytta, omständig,
Den 1 Maji f. m.
95
heter deri påkalla inskränkning, och likasom
ett handelshus, under fördöljande af sitt financielle
tillstånd af opinionen understödt, ej allenast
kan upprätthålla sin credit, utan äfven
finna utvägar att derunder förbättra en ofördelagtig
ställning, så, med förutsättning att
vår Banks inrättning fortfarer att blifva oförändrad
, kan, i enahanda förhållande, ett icke
offentligt görande af vår Banks financielle ställning,
i afseende på Silfver Fonden i critiska
tidpunkter blifva af obestridlig nytta , hvarpå
exempel, som alltid meddela den säkraste bevisning,
kunna hämtas ifrån Bankens egen historia,
enär efter en misslyckad realisation,
det befanns att omkring tvåtredjedelar ai Silf—
verFonden blifvit utvexlad, detta förhållande
för allmänheten okändt, likväl icke verkade
på opinionen till nedsättning af Bancosedlarnes
värde, då deremot, om rätta förhållandet
varit officielt kändt, den mindre återstående
delen af reela fonden, sannolikt i följd af misstroende,
äfven hade ifrån Bankens hvalf utvandrat,
och mesurer till återförande af en
förbättrad ställning hade blifvit förfelade. Jag
tror, för min del, att erhållande allmän kännedom
om Bankens reela fond icke har något
inflytande på Coursförhållanden, eller beräkningar
af myntvärdet, i afseende hvarpå, ett
förbättradt förhållande allena bör väntas af
fördelagtig utrikes handel och allmän och enskildt
sparsam hushållning, hvaremot jag tror
att allmänheten med fullkomlig anledning fästar
en större och ogillande uppmärksamhet
derå, om genom en skadlig tillökning af Ban
-
Dm 7 Maji f. m,
kens sedlar, deras innehafvares förmögenhet
minskas och undergräfves, än om några få
tunnor guld-mera eller mindre i Silfver förvaras
i Bankens hvalf.
NrO 3.
Grefve Hård, Carl Gnjlaf;
Herr Hjertås motion, som föranleclt det
nu till pröfning företagna BancoUtskottets Betänkande,
går derpå ut, att Bankens tillstånd
mätte inför nu församlade Ständer i alla dess
delar framläggas; och jag anser Utskottet hafva
bordt inskränka sitt utlåtande tili hvad i
de tvänne första punkterne innefattas, utan att
nu sätta i fråga något afgörande af Bankens
publicitet för framtiden. Detta är ett särskilt
ämne- Här är frågan, huruvida Bankens ställning
nu må för Rikets Ständer yppas, för att
grundlägga deras beslut om en förändrad organisation
af Bsncoverket. En annan fråga är,
huruvida med antagandet afen förändrad inrätt,
ning står tillsammans eller icke, att Bankens
ställning och förändringarne deruti allmängöras.
Beträffande hufvudsaken, anser jag uppdagandet
af Bankens ställning vara ett nödvändigt
vilkor för beslutet om Financeregleringen,
hvilket icke kan medföra någon menlig
följd; hvarken för verkets credit, eller för de
en
-
Den 7 Maji f. m.
97
enskildes, genom opinionens verkan till nedsättning
eller förhöjning af Bancosedelns varde.
Det har ofta blifvit sagdt och det är ganska
troligt, att man i det närmaste känner Bankens
ställning, så vidt den af dess Böcker kan
bedömas. En bestämd uppgift måste således
endast obetydligt skilja sig från hvad man redan
vet, och om än skiljagtigheten skulle vara
större, ånman förmodar, kunna verkningarne
derutaf göras oskadlige, om Riksens Ständer
lämpa sine beslut efter omständigheternes kraf.
I alla fall synes mig följderne kunna blifva
vådligare derutaf att Rikets Ständer skulle på osäkra
grunder bygga sitt beslut i financefrågan,
än ds kunna blifva det af ett beslut,
som grundar sig på fullständig kännedom
om Bankens ställning.
Jag anser alltså Utskottets Utlåtande böra
bifallas i hvad första och andra punkterne
deraf innehålla, och afgörandet af den tredje
böra uppskjutas tills fråga blir om en ny Finance-reglering.
N;o 4-
Herr Tham, Wollrath :
BancoUtkottet har anfört, ”att det ej anslg
sig böra tillstyrka rubbning i gamla BancoFormen
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. IV Band;
38
Den 7 Maji f. ml
pä en enskildt Riksdagsmans förslag och att
då förra betänkandet uppsattes inga anledningar
af de förekomma ärenderna då funnos
att understödja ett förslag, stridande emot
förra Ständers beslut, men att Utskottet ansåg
sin pligt såsom Utskotts Ledamöter, och deras
aflagde Ed fordra, att emot den väckte motionen
äfven nu yttra deras betänkligheter."
Om på enskildte Riksdagsmäns motioner
intet afseennde bör göras, läret ingen ny fråga
kunna väckas utan ifrån Regeringen; detta
skulle jag tro, vara rakt stridande emot Regeringsformen.
Jag tror det vara Utskottens
ovilkorliga skyldighet fästa afseende på enskildte
Riksdagsmäns motioner, på deras mer och
mindre vigtiga innehåll, den nytta eller skada
Staten eller det allmänna deraf kan hämta, med
ett ord, att fästa sig vid saken och ej vid personen,
antingen motionen strider emot förr fattade
beslut eller ej; och ägde icke kommande
Ständer ändra eller förbättra de beslut föregående
Ständer fattat, skulle alla saker förblifva
i ett och samina skick ehvad verkan deraf
följde.
Då förra Betänkandet uppsattes, var landets
förlägenhet lika väl känd som nu, och angelägenten
att framdeles kunna emotse en förbättrad
penningeställning, lika obetviflad. Jag
tviflar derom, att Utskottet erhållit några nya
eller andra anledningar att medgifva den äskade
publiciteten, än den opinion, som in
-
Den 7 Maji f, nn
99
om RiksStånden nog allmänt yttrades emot
Utskottets förra, evasiva svar.
Utskottet tyckes ”anse af mycken vigt för
Banken, at ett mindre antal personer förnämligast
styrt och disponerat om detta verk, att
Utskottet med Ständers rätt fått afgöra en del
årender, och tyckes frugta att, om Publiciteten
meddelas, denna beslutande rätt kan Utskottet
för all tid ifrångå.”
Enär Utskottet sjelft är sammansatt af Ledamöter
inom RiksStånden, tyckes mig, att
detsamma med nöje borde önska få Utskottens
mångåriga hemliga åtgärder en gång af Ståndsbröder
granskade; medvetandet att redligen
hafva uppfyldt deras pligter borde lifva denna
önskan, och vissheten att opartiskt granskas,
betaga den frugtan, att beslutanderätten
icke skall återlemnas Utskottet, så framt Ständerna
finna, att densamma hittills i väsendtlig
mon gagnat Banken , eller hädanefter kan göw
ra det; det är endast gonom publicitet och
granskning, som utrönas kan om de beslut,
så väl Utskotten, med kunskap om Bankens
ställning, som Ständerne under mer och mindre
okunnighet derom, samt med tro på Utskottens
betänkanden vid flere tillfällen fattat,
orsakat penningeverkets oreda och lagt grund
för de klagomål, Utskottet omtalar och till
hvars afhjelpande ljuset torde vara gsgneligare
än mörkret.
Utskottet omtalar vidlyftigt de befarade
100
Den 7 Maji /. ni.
speculationer på Banken, sora utländningen
skulle grunda på dess publicitet, anför vidare
att sådana speculationer orsakat våra metalliska
effecters fall samma gång Pappersmyntets
värde började minskas och bärleder allt detta
onda från Pappersmyntets osäkerhet eller obestämda
värde.”
Jag kan i allt detta aldeles icke dela Utskottets
tanka. Om speculationer på Banken äga
rum, så måste det vara då, när den betäckt
med hemlighetsslöjan, icke kan fullgöra sina
förbindelser, ty då måste misstankan nödvändigt
uppkomma, både emot verket, emot dess
ägare, och dess förvaltning; men samma stund
deremot som verkliga ställningen redligen framlägges,
upphörer misstanken och med den, de
derpå grundade speculationer. Då landet icke
äger någon utländsk skuld, hvilket afhvar
och en, som ej är invigd i Financernas theoretiska
hemligheter, anses för en stor lycka;
då Sveriges utrikes handel, utom den missfördelagtiga
Finska, icke verkställes med mynt
utan med vexlar för egna exporterade varor,
kan jag ej begripa hvad utländningen skall
göra för Speculationer på Svenska Banken;
Utskottets påstående att Sveriges metalliska
effecter föllo på samma gång som pappersmyntet,
öfverensstämmer icke med rätta förhållan.
det. Under Continentalkriget kunde Svenskt
jern, landets förnämsta metalliska export, föga
eller intet säljas; detta och icke myntets fallande
värde orsakade vanpris, efter krigets slut
steg jernet småningom och sedan pappersmyn
-
Den J Maji f. m.
IOI
tet fallit till 120 i 130 sk. cours åren 181S,
1819 och 1820 till det högsta pris det någon,
sin i Sverige hunnit; att det sedan åter betydligt
fallit, beror icke af vårt Pappersmynts
vanvärde, utan troligen af våra försvarade
Handelsrelationer, sedan äfven de förenade Americanska
Staterne, om jag ej bedrager mig,
ökat Tullen på Svenskt jern. Tillgång och afsättning
på varor, tillgång eller brist på mynt,
äro de naturliga orsakerna till fallande och
stigande priser; man behöfver ej dertill söka
några främmande.
”Utskottet anser garantier för myntets bestämda
eller säkra värde nödvändiga och att
endast då dertill tages nödiga åtgärder, Bankens
publicitet kan gagna.”
Jag anser publiciteten högt påkallad och
högst nödvändig derföre, att dessa garantier nu
fela; funnos de, eller om Banken kunde honorera
sina sedlar, då vore pubiiciteten icke
nödig för Bankens credit. Nu är den nödvändig
icke allenast för denna credits återställande,
utan äfven för Ständerne, att med säkerhet
kunna bedöma huru den bäst skall återställas,
huru de äskade garantier bäst skola
gifvas och pappersmyntet erhålla ett säkert
värde. Jag kan ej disputera BancoUtskottets
Herrar Ledamöter deras tro, om de verkeligen
äga den, nemligen: att de med visshet redan
känna de bästa medel att återgifva Bancosedeln
förtroende och ett säkert värde; men de
böra icke misstycka, att Rikets öfrige Repre
-
loa
Den 7 Maji f. m.
sentanter, genom erhållande upplysning om
Bankens verkelig» ställning, söka stadga deras
öfvertygelse i detta vigtiga ämne; de arbeta
icke för sig ensamt. Represeatanterne kunna icke
anse sig ensamt ägare till Banken; deras
hemmavarande medbroder hafva äfven deruti
andel, och dessa hafva rätt fordra, att man ser
med egna ögon och afgör efter egen pröfning
och öfvertygelse.
Den ställning, hvaruti penningeverket nu
befinnes härleder sitt första ursprung från det
genom revolutionen år 1809 slutade olyckliga
kriget; jag för min del tror att Riksens
Ständer böra söka kunskap örn allt hvad sedan
den tiden i Bancostyrelsen förelupit och
i sådant afseende nu fatta beslut.
Lika litet som jag kan förena mig med
de premisser BancoUtskottet anfört, hvilka icke
för mig visa annat än vacklande begrepp
och åsigter, lika litet kan jag förena mig med
de obestämda beslut da 3 sist* puncterna i
Betänkandet innehålla, men utgående från de
bestämda éynpuncter, på hvilka Herr Kammarherren
von Seth och Herr Doctor Hedrén grundat
deras särskildta utlåtanden, vågar jag till
Högloft. Ridderskapet och Adeln föreslå, att
Ridderskapet och Adeln, i anledning af Herr
Hjertås motion och dess nämnde särskildta yttranden,
ville besluta.
iso. Att, med upphäfvanue af all kraft
och verkan af den tysthetsed BaocoUtskottets
Den 7 Maji f, m.
Ledamöter aflagt, Bankens Räkenskaper, tillgångar
och skuider, endast med undantag af
hvad enskildta personer angår, genast framläggas,
till granskning af Rikets Höglofl. Ständer
ifrån och med 1808 års slut, och att Ständerne
deraf erhålla de utdrag och upplysningar,
de behaga föreskrifva.
2:0. Att sedan en sådan allmän utredning
öfver Bankens ställning, nu blifvit lemnad,
Riksens Ständer efter BancoUtskottets hörande
före denna Riksdagens slut, skola afgöra
och bestämma, huruvida och på hvad sätt Bankens
räkenskaper, efter deras afslutande, eller
efter hvarje revision, skola till allmänhetens
kunskap utan förbehåll meddelas, och om således
Bankens publicitet skall fortfara oafbrutet
till nästa Riksens Ständers sammankomst.
Bilaga
till PleniProtocollet för den 7 Maji,
eftermiddagen.
N:o i»
Herr von Hartmansdorff% Auguft:
Högloft, Stats Utskottets Utlåtande öfver
104
<
Den 7 Maji c, m.
mitt Memorial angående upplysningars infordrande
om antalet och begagnandet af Kronans
byggnader, hvilket i Plenum den 25
sistledne förevar, underrättade Högtofl. Riddersk?pet
och Adeln derom, att Riksens Ständers
vid 1815 års Riksdag i samma ämne fattade
beslut icke blifvit till Kongl. M^j:t expedieradt.
Jag utbad mig då, att efter inhemtad
underrättelse om ordsaken till detta uragtlåtande,
få föreslå medel att förekomma något
dylikt vid innevarande Riksmöte.
Af handlingarne har jag ej kunnat få någon
annan upplysning, liksom jag ej bör hysa
någon innan förmodan, än att Expeditionen till
Kongl. Majit af Riksens Ständers ifrågavarande
beslut måtte hafva blifvit glömd eller förlagd
under den brådska och det öfverhopande af göromål,
som emot Riksdagarnes slut pläga inträffa
i ExpediiionsUtkottet. Utan att det ringaste
misstro uppmärksamheten hos de Ledamöter,
hvaraf Utskottet för närvarande består, tror
jag likväl, att hvad som tillförene handt äfven
hädanefter under lika omständigheter kan
förefalla, i afseende å bristande expedition af
Riksens Ständers beslut. Till förekommande
deraf vågar jag vördsamt föreslå: t
p
Att Höglofl. Ridderskapet och Adeln för
lin del ville fatta och anmoda sina respective
MedStänder förena sig i det beslut, att hvajpe
Utskott borde till Stånden ingifva en Lista pff
de mål, sorn af detsamma blifvit handlagda,
och fordra åtgärd genom Expeditionsutskott©!,
Den j Maji e, m.
105
samt detta åter till Stånden inlemna motsvarande
listar lika många som Utskotten å de
mål, sorn genom ExpeditionsUtskottets åtgärd
blifvit expedierade, hvarigenom hvarje Motionaire
och hvarje Utskotts Ledamot vöre i
tillfälle att göra jemförelser och att efterse de
ärender, som han kände eller honom angingo.
Skulle Högloflige Ridderskapet och Adeln
samt de öfrige RiksStånden gilla detta Förslag,
så kunde början med de ifrågavarande listornas
ingifvande göras genast, och desamma för
hvarje vecka efter hand fortsättas till ömsesidig
reda och efterrättelse.
Bilagor
till PleniProtocollet fpr den 12 Maj,
förmiddagen.
N;o 1,
Grefve Hård, Carl Gitftaf',
I anledning utaf den af Herr Hjerta gjorde
anmärkning vid ExpeditionsUtskottets Förslag
till underdånig skrifvelse till Kong’- Maj:t,
io6
Den 12 Maji f, m,
angående prestanda till Bruken af åboerne å
de hemman, som Bruksidkare till Skatte inlöst,
torde tnig tillåtas yttra några ord:
Då jag emottog förtroendet att vara Ordförande
i ExpeditionsUtskottet, var det med
den föresatts, att, efter min förmåga, söka befordra
föremålet för detta Utskotts verksamhet,
som jag ansåg vara, att, med noggranhet
i afseende på Logik och Grammatik, sannt
uttrycka Riksens Ständers mening. Jag visste
icke utaf något formulaire för expeditionerne
och jag ansåg icke ens nödigt, att genomläsa
ExpeditionsUtskottets memorialer vid föregående
Riksdagar, för att deraf hämta rättelse
för expeditionssättet vid den närvarande; men
då Herr Hjerta ansett nödigt fästa Utskottets
uppmärksamhet på olämpeligheten af den uti
ifrågavarande Förslag nyttjade ingressen, har
jag tillåtit mig, rigta min enskilda uppmärksamhet
pä grundligheten af den gjorda anmärkningen.
Förslaget börjar med dessa ord:
Hos Rikfens Ständer har en Ledamot af Bon -  deStåndet framflälldt &c. När jag här tillämpar
de allmänna Regiorne, finner jag intet vara
feladt mot sanningen, Logiken eller språket.
En enda Ledamot af BondeStåndet har
vackt en, icke allmän, utan mera enskild fråga.
Den har icke föranledt den minsta discussion
inom Ståndet, ieke eller blifvit communicerad
med de öfrige Stånden, Det är således
Den 12 Maji f. m.
107
denne Ledamots framställning, som blifvit föremål
för Riksens Ständers öfverläggning, jag
medgifver, att man också kunnat säga: Hos
Rik fens Ständer har fråga blifvit väckt, eller." det
liar väckt Rikfens Ständers uppmärkfamhet o- f u.y
men detta hade, utan att vara mera välljudande,
varit mindre bestämdt; Hvad är det då,
som utgör olämpligheten? Skulle den bestå
deruti, att Kongl. Maj:t underrättas derom,
att en Ledamot i det eiler det Ståndet väckt
en fråga. Jag tror icke att sådant kan anses
olämpligt, enär de fall äro sällsynte, då frågor,
liksom genom inspiration, på en gång
väckas hos alla Ståndenj eller skulle den bestå
i det ovanligs? Jag tror icke det heller»
Jag har, af Herr Hjerta väckt til! uppmärksamhet,
rådfrågat förra Riksdagens handlingar,
och inhämtat, att flera då afgifna underdåniga
skrifvelse!- haft samma ingress. En af
dem har denna början; Hos Rikfens Ständer har
Herr Bifkopen Doct. Almqvifi väckt fråga: en annan
af Riks dagsjnllmågtige Jör Götheborgs Stad är,hos
Rikfens Ständer anmäldt-, en tredje: åtfkiUige.Riksdags
Fullmägtige inom Bonde Ståndet från Skaraborgs
och öflergöthlands Län hafva hos Rikfens Ständer
anmält. Äfven vid denna Riksdag och vid
samma tillfäle, som den ifrågavarande anmärkningen
gjordes hafva Expeditioner blifvit god.;
kände, som haft ungefär lika uppställning.
Hos Rikfens Ständer hafva RiksdagsFullniägtige jör
Götheborgs Stad vid innevarande Riksdag anfört__
är början till en ibland dem.
jag tror mig med det anförda hafva till
-
io8
Den 12 Maji f rn.
räckeligen visat, att den gjorde anmärkningen
icke varit grundad, om icke på tycke och
smak; men jag åsyftar hvarken något personligt
klander, ej heller ait inskränka någons
rättighet, att anmärka hvad honom godt
synes.
Jag har härmed blott velat bereda någon
uppmärksamhet för den vördsamma önskan,
att man icke måtte, genom mindre väsendtliga
anmärkningar, öka obehaget af det i sig
sjelf otacksamma uppdrag, som är ExpeditionsUtskottet
gifvet, att blott redigera andras tankar,
med föga tillfälle tiil användande af egna.
Om Höglofl. Ridderskapet och Adeln
skulle finna, att jag bordt yttra mig, innan
återremissen beslöts, får jsg till min ursägt åberopa
icke något hinder af granlageriheten ,
som skulle förbjuda mig att söka förekomma
beslutet, utan misstroendet till min egen förmåga,
att oberedd framställa mina tankar till besvarande
af anmärkningen.
N:o 2.
Herr Mant gömme, i?,, Grift af:
Vid Höglofl. Bevillningsutskottets nu afgifne
utlåtande och förslag i afseende pågrunderne
till den framdeles utgående Bevillriingen,
har jag trodt mig böra vördsamt göra några
anmärkningar. Jag vet att min erfarenhet och
Den ra Maji f- m,
109
raina kunskaper i delta vigtiga ämne, icke
helt och hållet motsvara ändamålet, ieke eller
min välmening; men om den 1 i fl i ga åtrån att
i mån gagna, kan komma i beräkning, så bör
jag icke tveka att till de mera sakkunnigas
granskning, framställa mina åsigter äfven i
den fråga som, i likhet med den förevarande,
närmare, än kanske någon annan, lörer
Medborgares väl, och således det allmänna hajla.
Då man under nu varande Riksdag hört
så många klagomål anföras öfver nu gällande
Bevillningsförordning, jemte ofta upprepade
önskningar om en rättvisare fördelning af
sjelfva Bevillningen; hade man, må hända icke
utan skäl, väntat att Höglofl. Bevillningsutskottet
tagit detta förhållande i en noggrann
betraktelse och öfvervinnande de många svårigheterna,
härvid naturligtvis sig yppat, sökt
att utarbeta en ny grund för Bevillningen t ändamålsenligare,
rättvisare, billigare utgående
än den nu varande. Derigenom hade Höglofl.
Utskottet kunnat bota de nu öfverk lagade bri-'
sterne i deras helhet: hvaremot de partieia
förändringarne ej sällan åtminstone förvilla, om
ej skada mera än förbättra. Det af mig vördsamt
föreslagna sättet, som enligt Utskottets
Utlåtande af en annan utfprligare och noggrannare
blifvit utarbetadt nemligen, att då
man känner Statsbristen, hvilken såsom bevillningssumma
skall utgå, densamma skulle fördelas
på Rikets alla Län, efter Länens mer eller
mindre välmåga och storlek, samt sedan
efter lika grunder på hvarje Stad, Härad och
110
Den 12 Maji f m.
Socken genom en af Konungens Befallningshafvande
inom hvarje Län nedsatt Comité af
ortens kunnigaste och redligaste personer af
alla Stånd; synes icke ensamt mig utan äfven
för många andra ett ibland de bättre, om icke
oemotsägeligt det bästa sättet att få bevillningen
jemnare fördelad med iagttagande af alla
de omständigheter och olika förhållanden, som
öfver allt uppkomna af Länens, Häraders
Socknars, Hemmans och jordmåns olika
fördelar i hvad afseende som helst. Genom
detta fördelningssätt af^Bevillningen skulle
äfven vid räkenskapernas förande den
fördel vinnas att i stället för de nu begagnade
flerfalldiga tittlarne blott en enda behöfdes
nyttjas, och räkenskaperne sålunda blifva
enkla, korta och lätt controllerade: och
dessutom undvek man de stora olägenheterna
både af fyllnads anslag och öfverskott, emedan
Bevillningen och fördelningen deraf såmedelst
skulle, i förhand, kunna beräknas på
runstycket.
Också har Utjkottet funnit detta project
icke utan förtjenft, men likväl icke kunnat antaga
det af orsak att Utskottet trott sig sakna,
för Bevillningsgrunderne, kännedom af hvarje
Läns olika hufvudnär ingar och de deri förefallande
förändringar. Att Fäderneslandets Statistiska
kännedom varit ringa, har hvarje sann medborgare
med smärta måst erkänna, men att
den sträckt sig ända derhän att man, såsom
Höglofl. Bevillningsutskottet yrkar, icke
har kännedom af hvarje Läns olika hufvud
-
Den 12 Maji J, m.
3 Ii
näringar och att Utskottet å denna för hvar
Svensk bedröfvande att icke säga förödmjukande
orsak, funnit sig föranlåten förkasta ett
i öfrigt för antagligt och godt ansedt Förslag,
är mera än öfverraskande.
I sanning, om så skulle förhålla sig, tvekade
icke eller jag att förena mig med dem,
som inom detta rum sökt ådagalägga Regeringenty
eller den så kallade Miniflerens 'Overksamhet.
Uti intet fall har ett Samhälle mer linhof,
mer nytta af noggrann kännedom än i
Statistiskt afseende. Om en Regering försuramade
att förskaffa sig upplysning derom, försummade
den tillika grunden för Samhällets
bestånd, medborgares väl kanske Thronens
säkerhet. Alla beskattningar böra utgå efter
Statistiska upplysningar och dessa böra vara
så noggranna som möjligt, om medborgareskola
åtnjuta rättvisa. Mer än overkfam vore den
Regering sorn åsidosatte denna vigtiga del af
Statens och dess medlemmars fordringar: lyckligtvis,
tror åtminstone jag, att denna overksamhet
icke kan lempas på vår Regering, ehuru
den Statistiska kännedomen hos oss ännu
icke hnnnit den fulländning den kan få,
genom fortsatta bemödanden att samla tillförlitliga
upplysningar om hvarje orts, Läns och
Sockens olika Local, Närings- och Jordbruksförhållanden.
Jag tror så mycket hellre detta,
som om icke flera genom trycket utgifna
enskildta Sfaiijli/ka uppgifter skulle kunnat gifva
Höglofl. BevillriingsUt/kottet den upplysning,
att det åtminstone fått kännedom af hvarje Läns
112
Den 12 Maji f. nu
olika hufvudnäringar, det enda Utskottet saknade
för att kunna antaga ifrågavarande project
tyckes mig att de af Regeringens omtanka
och verksamhet infordrade och nu utdelade
Landsbo/dingarnes Femi rs b er ät t elfir bort, Jag kan
och vili icke betvifla det, åtminstone gifva
Utskottet ifrågavarande upplysning, äfvensom
om de i Lånens olika hufvudnäringar jörejoline
förändringar. Således kan icke jag medgifva
att Utskottet saknat tillfälle att förskaffa sig
den Statijlijka upplysning som erfordrats: denna
Utskottets förevändning, hoppas jag åtminstone,
icke kunna vara med rätta förhållandet
öfverensstämmande, ty då är Fäderneslandets
Statistiska kännedom mindre än ringa, och vår
belägenhet både såsom Representanter och Medborgare
htgjl beklagansvärd.
Men om man också medgåfve, att Utskottet
saknat så tillfyllestgörande kännedom det
önskat om Länens olika hufvudnäringar, skulle
jag, dock tro att derpå B vil at icke så mycken
vigt att, om Förslaget nemligen i öfrigt var
godt och ändamålsenligt
detsamma blott
derföre bort åsidosättas. Jag tror nemligen
att om äfven ett eller annat Län fått sig tilldeldt
en tilläfventyrs större Revillningssumma
än sig bort, om dcssStctiJli/ka kännedom varit nog.
grann, deraf ingen egentlig, tryckande eller ens
kännbar olägenhet kunnat uppstå, emedan då
denna Summa vidare på Städerne, Häraderne,
Socknarne, Mantalen och Personerne blifvit
fördelad några Ridr mer eller mindre ingenting
-
Den 12 Maji f. m.
gerning gjort, så mycket hellre sorn de perso*
ner hvilka ägde förtroendet att fördelningen
verkställa otvifvelaktig! på heder och samvete,
gjort afseende på de olika förhållanden,
s<’m Locaifördelar, inträffade olyckor eljer andra
mer eller mindre gynnande omständigheter
kunnat påkalla olika beskattning, och derigenom
åstadkomma en så rättvis och jemri fördelning
som, med beräkningen af mensklighetens
vidlådande allmänna ofullkomlighet, är
tänkbar, men deremot med nu gällande Beviliniflgsstadgar
icke möjlig.
Jag skulle nu hafva vågat uppgifva ett
mera omständligt Förslag härtill; men lyckligtvis
har Utskottet upplyst att en annan re.
d3n gjort det, otvifvelaktigt med mera skicklighet
än jag kunnat det åstadkomma. Troligen
innefattar äfven hans förslag att summan
af Statsbristen, som skall utgå genom Bevillning,
fördelas på alla Län efter deras stor*
lek, rikedom eller fattigdom, mer eller mindre
lönande Näringar, Jordbrukm. m. derefter,
med iakttagande af samma grundsatser, genom
Landshöfdingen och en sammankallad Comité
på Städerna, Häraderne eller Socknarne inom
hvarje Län, under noga beräkning af alla
möjliga local- och andra fördelar, hvarigenom
den ena Staden, Häradet eller Socknen, oansedt
dess storlek och folkmängd, kan vara bättre än
den andra. Vid denna fördelning bör vidare be.
räknas det större eller mindre antalet af rika
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. IV Band, 8
Den 12 Maji J. ml
Possessionater eller Capitalister, inom hvarje
Stad, Härad eller Socken; och fördelningen
rättas derefter: Sedan förestår den detailie
rade
slutliga reparation mellan hemmantal
och personer af den Bevillningssumma,
som på förenämnde sätt sig belöpt på hvarje
Stad, Härad eller Socken Hittils har deo Statlfti[ka
kännedomen behöfts blott approximando
iakttagas, äfvensom gmnderne för fclfvu Btvillningens
utgörande: nu förestår, afhåra, neraJ
ligen af den Staliflifka kännedomen och Bevillning!
gruv der ne. ett närmare och afgörande användande;
hittills har man sökt rättvifani
billigheten-, nu skola båda finnas och sedan de
äro funne, med vätma omfattas och noga följas
Och då tror jag den klagan blir undanröjd,
som yttras äfven i Allmänna Journalen
för den 10 dennes, att nemligen ”bland dc orsa”ker,
som mest välla allmogens förlägenhet,
5,bör utskyldemas ojemna och origtiga fördel?’niug
förnämligast räknas.”
Denna klagan måste så mycket hellre dä
försvinna, som ingen bättre och nogare kan
känna och följa alla sig företeende undantag
och mer eller mindre local eller andra fördelar,
än just Stadens, Häradets och Sockens
mest upplyfte och redligajle personer sjelfva, de
der skola fördela och efter serskildta omständigheter
tillämpa Bevillningen på per faner och
Jord inom deras orter. Den praktiska Statifli(ka
kännedomen går då hand i hand med tillämpningen,
och detta sätt öfverträffa ju vida
i rättvisa äfven den mest noga Theoreti/ka kun~
Den 12 Maji f. ni,
‘{kap, sora icke, i likhet med den förra medger
iakttagandet af tillfälliga förändringar.
]ag vill nu komma till sjelfva grunderna
För Bevilluingens utgörande, hvilka serskildta
grunder vid tillämpningen skola följas* meni
efter min vördsamma tanka, uti Räkenskaperne
såsom nu, till deras olika rubriquer, icke
upptagas, utan sammanslås i DebetsSedeln un-,
der den gemensamma Hufvudtiteln Bevillning,
hvarigenom betydlig enkelhet i Räkenskaperne
uppkomme, äfvensom lättnad för kontrollen
, och med detsamma möjlighet att minska
Tjenstemänoens antal äfven i denna del af
Styrelseverket, som, i så många afseenden, gei:
nom bibehållandet af föråldrade former In-i
damålslöst utsuger Medborgares ringa tillgångar.
Om det af mig föreslagna sättet att fördela
Bevillningen skulle antagas, torde af Högloft.
Ut/kottets föreslagna grunder mycket kunna
utgå och än mer böra förändras; men i allt
fall anser jag följande dervid vara uriderkastadt
närmare bepröfning, innan ett antagande
bör komma i fråga.
i;0. Angående pérfonela afgifteni torde dea
af Utskottet gjorde ändringen icke varit behöflig:
den förra kunde således få vidare
fortfara.
2:0. Hvad Utskottet i 3:djs puncten föreslagit,
delar jag lika grundsatser i »fseeadé
Btn 12 Maji f. m,
på tillätelfen För Häftighet stigare att af värdet af„
draga bevislig gäld, ehuru jag önskade att Utskottet
närmare uppgifvit hvad det menar
med bevislig gäldy under hvilken rubrik icke
annan gäld likväl borde komma i fråga, än
intecknad och bevislig; således ensamt den som
drabbar Faftigheten och minskar dess värde;
men hvad Uijkottet i samma punkt föreslagit
för Fordringsägare att pä heder och famvete uppgifva
inkom flen af /ine penningecapitaler, och derföre
ftjeljve erlägga bevillning, kan jag ingalunda
medgifva vara hvarken moralijkt eller politijkt
rätt. I förra fallet'är det orätt att sätta hvarje
Långifvares heder och famvete på för hårda prof,
hvilket de egenteliga Capita lift erne, efter hvad
en långlig erfarenhet tycks ge vid handen ,
icke lära kunna bestå, och i det sednare afseendet,
bör man väl icke under det man sorn
bäst baklagar sig öfver en allmän penningebrist
och i synnerhet öfver bristande förtroende
och Credit enskildta imellan , genom dylika
beskattningar än mer störa och snart sagdt
till intet göra äfven den ringa möjlighet, som
ännu finnes för den behöfvande att få lån.
Dessutom har erfarenheten äfven i detta tall
bevisat, att man derigenom icke kummer åt Capitalisten,
men väi försvårar gäldenärens Lånevilkor*
Denna
beskattningspunkt torde alltså helt
och hållit böra försvinna.
3:0. Uti den af Höglofl. Utskottet föreslagne
4ide punkt, skulle, tyckes mig, ett uai
Den 12 Maji f. m,
1I7
dantag bör äga rum för Sparbankar, emedan
dessa äro nyskapade välgörenhetsinrättningar,
de der genom beskattningar åtminstone i de
ras törsta daning, icke borde tryckas eli r
tillintetgöras, utan fast mer om möjligt befordras
och understödas. Dessutom äro deras
fonder af den tillfälliga beskaffenhet att de
som bidragit till deras tillväxt, äfven kunna
åstadkomma, genom godtycklig uttagning af
der deponerade medel, deras hastiga tillintetgörande.
Inrättningen med den välgörande
åsyftning som Sparbankernas, hvilka nemligen
äro lyckligt uppfunna medel att återföra dgn
tjenande MedborgareClassen ifrån vanan att
förstöra sin behållning på Krogar, Nummerlotteriet
och andra Hazardspel till omtanka
flit och sparsamhet, böra icke så omildt behandlas,
i synnerhet just vid den hoppfulla
vändpunkten till vanlottade medmenniskors
moraliska förädling. Deremot instämmer jag
icke blott helt och hållit med Högkil. Utfkottet
i dess föreslagna sista lide punct om Lnx*
artiklars beskattning, utan jag anser mig dervid
böra vördsamt vidare föreslå betydliga
tillägg. Såsom bevekelsegrunder dertill må
jag anföra: att sjelfva Jorden, menniskans hufvudnäring
och det enda sanna, verkeliga varagtiga
af hvad vi äga, tillhör oss gemensamt
utan åtskillnad, men påkallar arbete, svett
och möda om man från henne skall kunna
påräkna föda och kläder; hon måste således så
mycket som är möjligt befrias från tung och
tryckande beskattning, på fåfängans, flärd ens
Och praktens bekostnad, i synnerhet sorn detta
Den 12 Maji f. m.
"åt det enda af erfarenheten bestyrkta sätt, hvarigenom
deras tilltagande kan minskas och kanske
helt och hållet förekommas, jemte a t derq
härflytande faoralrjka och phyjtjka brister. Hurusom
Förgyllningar, Siden- och Mahogny-möhr
ler, innan kort, genom deras beskattning, försvunnit,
och lemnat uppmuntran och förkofraq
åt 'inhemsk industri, är ett exempel, sorn kraftigt
och öfvertslande ådagalägger nyttan -af
Luxbevdlaing, Detta verkar vida mer än
skrik och föreläsningar mot öfverflöd och flärd.
Ivian kan och bör icke förmena medborgare,
att på sått dem godt synes använda och njuta
af deras tillgångar och Egodelar-, unn hafva
de råd att förskaffa sig öfverflödsartiklar, be-?
qvämligheter och njutningar utöfver hvad mängden
af deras medt»ennisko,r ©ch likar, af lyckan
mindre gynnade, kunna ägaj så hafva da
ifven råd att derföre erlägga en lämplig beskattning?
rättvisans och billighetens fordrin-s
gar äro här nära förenade^ båda t ia lika hogg
för följande tillägg i 13 l Sårs BeviliningsFösqrdnings
lil Art. pch i jj., nemligen:
7;0 Mora? För hvarje Caracters jullmaki erlägges
årligen:
För Högflbefrodde Mans
värdigheten . . 50 R drf
H^gtbetrqdde Mans värdig*
heten t. ex. . , 25  ._
Tromans , - . 12 _
Trotjenare . 6 ..
Mindre Fullmagier . 3
Bni 12 Maji j, ml
»»»
Derigenom skulle de
högre våfdigheterne äfven
vinna mer anseende och
mindre afund, emedan
man visste att deras innehafvare
på ett ädelt satt
mera än någon annan bij
droge till Statens bestånd
och till fyllande af dess
behofver.
Sio Mora. För hvarje Guld- och
Silfveibroderi och Galoner
på uniformer
Större t. ex.
| Mindre . . .
9:0. Morn. För Wagnar erlägges;
Täckta,för Spanhästar
öppna, för dito
Täckta, för 1 p.ir hästar
Öppna, för dito
10:0 Morn. För utländska rorcelainer:
Större Servis, t. ex. .
Mindre dito . *
i 1:0 Mom, För nyttjandet^af UtländIla
kläden erlägger person,
t. ex. . *
lss to Mom, För Struts- ochand^antländ/ka
Fjädrar och Plymen
Större t. ex.
Mindre . , .
6 R:dr»
3 —
12
8 —
8 _
6 _
i*  ,
6 —
12
6 —
12®
Den 12 aji j. m.
13:0 Morn. För Utländjke SilkesTyller,
person . . 3
14:0 Morn» För Ägta Perlnr eljer Juveler,
person . .12
Desse ära de tillägg jag vördsamt nu föreslår
vid Art. ”Bevillning för Confunition och
djvirftöd
Jag vet att tillägget gäller mest medlemmarne
af detta lysande Stånd; men jag vet äfven
att detsamma icke är lysande blott af yttre
Äretecken och Prydnader, det är äfven ly
fande
af stora förtjenster
stora uppoffringar
för Fäderneslandet, och med denna förutsätt-,
ning kan icke jag tveka, att, då den jordbrukande
MedborgareClassett klagar öfver hög och
Ojämn Bevillning, densamma må tillåtas åtnjuta
den, jag hoppas, betydliga lindring deri,
som genom tärågasatte Luxbeskattning blir att
påräkna; jordens, beskattning bör minskas, och
påkallar det nu, kanske mer än någonsin;
Inxens okas, emedan flärd och pragt äro i tilltagande,
och det är blott deras försvinnande,
deras tillintetgörande, som skall återgifva hvarje
Svensk man dess fordna yttre enkelhet, inre
kraft, ära och anfeende,
På dessa skäl anhåller jag att Höglofl.
Utskottets utlåtande måtte återremitteras, åtföljt
af detta mitt vördsamma anförande.
Den 12 Maji f. in.
N:0 3.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning'.
Då jag. nu mera, skulle förgäfves yrka
pröfning af de vid 1800 års Riksdag godkände
grunder för allmänna bevillningen, sedan
Beviiiningsötskottet ej gjordt afseende på
min framställning i detta afseende, efter hvilka
grunder likväl, blott genom en taxeringsinstance,
allmän rättvisa i bevillningsiördelning«D,
likaså säkert bereddes, utan kostnader för
Staten, som nu i trenne taxeringsinstancer hvarvid
kostnaderne onödigtvis uppgå til! emellan
40,000 och 50,000 R:dr, utgörande, jemlikt ifrån
RiksgäldsContoret meddelte tabeller, hela
Bevillningsinkomsten af Bergverken i Riket,
är för mig, vid detta förhållande, endast öfrigt,
att pröfva de grunder för blifvande bevillning,
som BevillningsUtskottet til! Riksens
Ständer nu afgifvit, och hvarvid det torde
mig tillåtas följandeanmärkningar afgifva Hvad
nu först angår den föreslagna capitationsafgiften,
så torde efter vederbörlig pröfning och
utlåtande vid mantalsskrilningarne, nedsättning,
åtminstone till en tredjedel, böra äga rum för
de fattigare, torpare, arbetare och inhysesfolk
på landet, sorn sakna utvägar till förtjenst el.
ler arbetsförmåga till bergning, eller hafva
flere oförsörjde barn, eller gamla orklöse föräldrar
att underhålla, äfvensom den nu föreslagne
befrielse ifrån personel afgift vid 60 års
ålder, icke synes böra blifva ovilkorligen medgifven,
utan efter förekommande omständighe
-
122
Dea 12 Maji f nu
ter äfven borde få ankomma på enahanda,
förberedande granskning vid mantalsskrifning»^
ae, till TaxeringsComttéens närmare pröfning,
sorn, i anseende till dem, hvilka, med billighet
borde, i personella afgiften njuta lindring.
Hvad dernäst angår bevillningsafgiften för ca.
pitaler, så synes den föreskriften, nu är gällande,
om räntelic]viden emellan fordringsägare
och gäldenärer, antingen böra alldeles upphäfvas,
och capitalisterne sjelfva erlägga be*
villning för utiånte capitaler eller ock. om det
möter svårigheter, att at Utskottet sådan föreskrift
föreslås, att dan icke, sorn nu stundom
händer blovér en död bokstaf, utan tillämpning,
men fordringsägaren deremot vid större
ansvar äo hittills, må förbindas att medgifva
bevillningsafdrag, till förekommande af det
förhållande, som nu stundom torde inträffa,
att dea som har både fordringar ock skulder,
m'n icke är i tillfälle att afbörda de sednare
med de förra måste medgifva afdrag i det för.*
ra förhållandet, m-n likväl icke får tillgodonjuta
samma rätt i det sednare och derigenom
studnar i en förlus', som han icke komme at&
vidkännas, om fordring ägaren directe erlade
sin bevillningj men skulle icke correctivee
kunna utfinnas emot så beskaffade missbruk *
som jag likväl förmodar skulle kunna föresl&s,
så anser jag det vara moraliskt rättare, och
för Staten nyttigare, att Capitalisterne directe
sjelfve erlade bevillning, då ledning kunde tagas
ifrån föreskrifterne för förmögenhetsafgiftens
utgörande än att föreslå föreskrifter, som.
i Ben 12 Maji f. ni.
123
af erfarenhetens upplysning, man förutsåg,
skulle blifva utan efterlefnad; och som hos
åtski 1 lige torde föranleda till en obehaglig
Villrådighet hvad i så beskaffade omständigheter
rätteligen vore att iakttaga. Hvad dernäst,
och i synnerhet förekommer anmärkningsvärdt
är, ätt Utskpttet, i afseende pä det vig.
tigaste föremålet för dess granskning, nemligen
den hittills gällande föreskriften om en
bestämd bevillningssumma för hvarje Län eljer
så kallad minimitabell, helt enkelt förklarat:
det kommer en minimiafgift att faftjlällas, utan. att
motiveradt med upptagande af skäl och motskäl,
framställa de öfvervägande, såsom grunn
der för Utskottets beslut. Det har icke kunnat
undfalla Utskottets uppmärksamhet, isynnerhet
som motioner blifvit ifrån alla RiksStåndan
frarnstäldte om orättvisan och olämpligheten
af bibehållande af dea ifrågavarande
minimitabellen, att densamma nu, som i alla
förflutne tider, är för nationen förhatlig, och
då Utskottet till större delen utgöres af Ledamöter
ifrån landet, hvilkas erfarenhet måsta
besanna, hvad icke en gång af andia medborgareclasser
är betvifladt, att nemligen, i följd
af de, på förflutne h,ögre Spanmålspris, åsatte
högre vården, å egendomar, i stället för bevillning
af 2 R:dr för tusende af egendomsvärdet
i likhet med de i 2 Art. 4 § upptagne
Bergverk, Fabriker, Verk och Inrättningar*
hemmanen måst utgöra närmare dobbel bevillning
än vara borde, jemlikt antagen beräkningsgrund,
sedan genom nedsättning i spannemålspris,
hemmansvärdet i allmänhet fallit.
Den 12 Maji f m.
till hälften af det, hvarpå nuvarande hevi 11—
rungsbcräkning grundades, så hade det varit
art förmoda, att Utskottet skulle meddela ett
omdöme om detta förhållande, och i sammanhang
dermed och i afseende på hemmansägar s
lidande de förflutne fern bevillningsåren, genom
ötverbevillning, samt den utsigten för iramt den,
att af lika och fortfarande anledning, egendomar
komma att sakna de högre värden de förr ägt,
förklara, det en annan grund och lägre beräkning
af bevillning för Jordbruk borde äga rum, än, i
affeende på de flere jlags egendomar, forn i förberörde
z Art 4 §. äro upptagne, i afseende på
den olika säkerheten af deras värden och den
uppkommande olika inkomsten, hvarföre i
förening med billighet, bevillningsprocenten
borde få bestämmas lägre för värdet af hemm in
och qvarnar, hvilka sednares värde äfven bero
af Spannemålsvärdet, än för annan slags egendom;
att, om 2 R:dr af tusende fortsattes
att antagas till grund för bevillningen af omnämnde
egendom i 2 Art. 4. §., borde blott
hälften deraf, eller högst ■§, en Riksdaler
Sexton sk. för tusende af hemmansvärdet bestämmas
för Jordbruk och Qvarnar, och hvarom
du, så mycket mera, varit att förvänta ett
yttrande och förslag, som jemföielsen till bevillningsprocent
emellan egendomar af olika
beskaffenhet, otvifvelagtigt ingår i beräkning,
vid pröfningen af bevillningsgiunderne
och hvarom, såsom i hufvudgrundeme ingående
och aldeles icke det reglementarisk» tillhörande,
ett förmodad! yttrande af Utskottet
Den 12 Maji f. m.
125
Syn»s trug böra nu äskas. Då, med undantag
af Hemmansbrukarne, inga andre medborgareclasser
i allmänhet klaga öfver nu gällande
bevillning? fördelningsgrunder, hvartill med
afseende å nedsatte pris på Spannemå! och an.
dre landtprodueter, de, såsom consumenter deraf,
äfven skulle sakna anledning, men jordbruket
allena under den förflutna tiden förlorat:
så syres, att utan förnärmande af någons
rätt, om bevillningen i allmänhet förblifver
som den nu är, nedsättningen i bevillningen
hufvudsakligen bör komma jordbruket
tillgoda, såsom ett uppfyllande af rättvisans
och det allmännare omdömets föreskrift, och
då Bevillningsutskottets Betänkande gifver anledning
till den förmodan, att genom inkomsterna
af Sjötullen rätteligen beräknade, en ökad
Statsinkomst till föranledande af bevillnin.
gens nedsättning, skall erhållas, och allmänna
rösten påkallat bevillningens nedsättning, lärer
icke något hinder böra uppstå, att till emelian
2 och 300,000 R:dr förminska bevillningen
å jordbruket, som de sistförflutna åren
uppgått till omkrig 540,000 R.dr efter beräkning
af egendomsvärden.
Man skulle kunna mycket förkorrta uppgörandet
af bevillningsförslag till nästa Riksdag,
om man förklarade att nemligen bevillningen,
efter hemmansvärden, skulle nedsättas
till hälften, likväl efter beräkning af de högre
värden hemmanen nu äro åsatte, hvarigenom
bevillningen nedsattes emellan 2 och 300,000
R:dr, raen för öfrigt komme att förblifva huf
-
126
Den i2 Maji f. m~.
vudsakligen sådan den nu är, med mindra
iförändringar sorn icke kunde åstadkomma bea
tydlig nedsättning i bevillningen, hvilkens sä3
kra belopp då kunde beräknas, och med indragning
af den andre taxeringsinstancen många
obehagliga reglementariska uppgifter och
omdömen i afseende på egendomars värden
icke behöfva fordras. Sluteligen lår jag emot
Utskottets betänkande anmärka, att det icke
synes mig vara förenligt med princip af rättvisa
och billighet att ålägga bevillning af Sparbankar*
hvilka nyttiga inrättningar icke böra
betungas med bevillning, äfvensom Stiftelser
för Fattigförsörjningar och fattige barns undervisning
borde för bevillning befrias Jag
anhåller vördsammeligen att Betäckande! till
Bevillningsutskottet återremitteras*
H:0 4.’
Herr Montgonierie, Fabianj
Vid Bevillningsutskottets Betänkande tini
Grunderne för den blifvande bevillningen, torde
mig benägit tillåtas göra följande anmärkningar
s
1:0. Hvad personela afgiften angår, synes
Högloft. Utskottet endast, för att förenkla räkenskaper
hafva bortlagt graderingen, och af-'
Vikit ifrån det förra stadgandet i 1818 års
Förordning, samt föreslår att denna afgift bör
it^jå från och med fyllde 17 till och med
fren 12 Maji fini
127
60 år. Detta kunde visserligen vara bra
nog; men dä Capitation eller de så kallade
Mant dspenningarne äro en afgift utaf samma
*rt och natur som denna; så vågar jag föreslå
dea ändring, att båda dessa afgifter sammanslå
gos och förenades till en, med förhöjdt belopp
under namn af personel afgift, så att Mantalspenningarne
helt och hållet försvunno. Härigenom
blefve ännu en column mindre i De*
biteringeö.
2:0. Utskottet föreslår i andra Momentet
af Betänkandet, att den synbara förmögenheten
skall beskattas, enligt grunden för den nu
gällande B villningsförordningen; men har i
det 3tdje åt«"r upptagit det efter 181 o års Bevillningsstadga
nyttjade sättet, att låta Fastighetsägare
afdraga bevislig gäld, med åliggande
för Fordringsägare att på heder och samvete
uppgifva inkomsten af sina penningecapitaler,
och derföresjelfve erläggaBeviilning. Utom
det att detta allt tyckes innebära en t tydlig
motsägelse, så har erfarenheten nogsamt visat^
att det härmed åsyftade ändamål att åtkomma
capitalisterne, har alltid lelslagit, Och skäll öfelbart
äfven göra det hädanefter, samt afgiften
drabba den gäldskyldtge och hämma ali
credit man och man emellan.
Derföre synes mig, att om det i 1818
års BevillningsFörordnings 2 Art. 6 stadgade
ansvar ej anses nog strängt, kunde det
sl^ärpas med någon 6t@rre del af Capitalets
förlust, derest bevis om Bevillningsafdrag^
128
Den 12 Maji f nt.
ej kunde prtcsteras; men §• i öfrigt bibehållas
3:0
Förslaget om en MinimiTabell, ber
efter min tanka helt och hållit utgå, såsom
öfverflödig och grundad på ett förhatligt beskattningssätt,
redan vid föregående Riksdagar
på goda skäl afskaffadt. Och som de öfrige
pnncterne i förslaget äro öfverensstämmande
med nu gällande B villningsFöiordning afår
18 18, så är bäst bibehålla den oförändrad intill
dess en ny förbättrad på billigare grunder
kan hinna utarbetas: emedlertid tyck®»
mig vara säkrast att statina vid det gamla och
i utöfning vana behandlingssättet; synnerligen
då den säkert uppfyller Statsbehofvet.
Jag anhåller vördsamt att Utskottets Betänkande
åtföljdt af dessa anmärkningar måtte
återremitteras.
N:o 5.
Herr Ehrenborg 5 Cafperi
Att ingå i fullständig granskning af hvad dels
Höglofl. Bevillningsutskottets pluralitet, dels
en icke obetydelig minoritet af dess Ledamöter,
angående Bevillningsgrunderne anfört, fordrade
nästan lika mycken tid och arbete, som
Utskottet derå användt, och vore måhända för
närvarande öfverflödigt, då Utskottets arbete,
en
Den l 'i Maji f. /;?„
*29
en frukt, som det synes, föga mera afsammanstämmighet,
än af skiljagtigheter i äsigter, icke i
alia delar torde hafva uppnått den grad af fulländning,
att äterremiss kanundvikas. Med antagandeatt
ingen bevillning kan, då jemte billigheten
af Grunderne äfven säkerheten för Stats—
inkomsterne och controllen å de skattskyldiges
uppgifter måste afses, blifva fullkomligen
rättvis, och att grunder, som under någon
längre tid med fördel för det allmänna och
utan befydelig enskild olägenhet blifvit tillämpade,
måste äga något företräde framför de,
ännu oförsökte, så vida desse sistnämndes theoretiska
värde icke är desto påtagligare, inskränker
jag mig till den anmärkning, att bibehållandet
af en så kallad MinimiTabeH utgör
en orättvisa, 60m bör kunna undvikas,
jag tror att denna orättvisa är eller kan blifva
dubbel först derigenom, att Riksens Ständer
icke om Provincernes production och inkomst-tillfällen
samt derpå grundade nuvarande
verkliga Fastighetsvärde kunna äga den
kännedom, att de annorlunda än på höft kunna
bestämma hvarje Läns så beskaffade värde,
dertill säker grund icke eller kan hämtas af
nu gällande taxeringsvärden, enär det är en
känd sak, att desse till en stordal blifvit efter
tillfälliga omständigheter bestämde i vissa Län,
till högre, i andra till lägre belopp: och för
det andra, emedan en sådan bestämning, om
den ock för närvarande kudde med allsidig
billighet tillvägabringas, likväl framgent korn*
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. IV Band. 9
D;:n I? Maji/
rne att afvika derifrån i samma mohn, som Skad
production eller befordrad fördelaktig afsättning
höjde det verkliga värdet å vissa Provincers
Fastigheter, och motsatta ofördelaktiga
förhållanden inträffade i andra orter. Denna
så påtagliga orättvisa är icke en ovilkorlig
följd af nuvarande Bevillningsgrunder utan
tvärtom med dem oförenlig, så vida derigenom
ett annat värde kan blifva åsatt Fastigheten,
än efter samma grunder i öfrigt borde
äga rum; och de gällde ock anda till 1818 åra
Riksdag utan någon sådan bestämning och
utan olägenhet. Äfven den, som genom minskning
i påräknade Statsbidrag möjligen skulle
kunna inträffa, 6ynes lätt 1 igen kunna förekommas
genom rättighet för Riksens Ständers
Fullmägfige, att, derest Bevillningen vid taxeringarne
icke uppgått till det påräknade beloppet
höja den, på sätt Herr Lagman Ståhle
föreslagit, med en viss procent, hvilken förhöjning
i min tanka borde i sådane fall äga
rum å all Bevillning af lön, egendom och rörelse.
På detta sätt blefve Taxeringsmannen
obetagen att i allo följa Bevilloingsgrunderne
utan något sådant band, som genom en MinimiTabells
antagande skulle i förväg läggas
för dess pröfning, och i händelse af den sålunda
bestämde Bevillningens otillråckelighet
vöre ock en utväg gifven, att få bristen fylld
efter samma grunder, som vid Taxeringen
blifvit följde.
Vid Bevillningen för Capitaler och afdrag
för sk^ld misskännes visst icke det go
-
f)m 12 M t ji f- m.
da syftemålet till producentens lättnad och
»II slags inkomsts beskattande; med så vida af
ed förestående financereglering kan Vara att
hoppas, det möjligheten att enot skälig rån-*
ta och nöjaktig säkerhet erhålla pertningefötsträckningar
hädanefter skall gå någorlunda
i bredd med behofvet deraf, Och med lörde»
len för Cipitaiisterne att få sine Capitaler emot
sadan säkerhet utlinie* torde vara bättra
att bibehålla det hittills gällande Stadgandet
om Bevillningens för Capitaler indiretta erläggande
genom afdrag å räntan, såsom mera förenbgt
både med principen af sy: bär förmo -  genhet och med tryggheten för Statsverket att
erhålla de påräknade intraderne. Om den lag*
liga räntan i allmänhet nedsättes till 5 procent,
men Capitalerne deremot befriades från
ali både direct och indirect Bevillning, skulle
mahanda ändamålet på det både enklaste och
Säkraste sätt vinnas.
Om, som jag förmodar, Hoglofl. Ridder*
skåpet och Adeln skulle finna att Bevillning**
grunderne i vissa delar fordra en omarbetning*
anhåller jag att dessa mina anmärkningar måt*
te få åtfölja återremissen.
Den 12 Ma ji e, m.
Bilagor
till PleniProtocoIlet för den 12 Maj,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr Ehrenborg, Ca/per',
Jag må öppet bekänna, att jag ej riktigt
kunnat fatta meningen af Högloft. LagUtskottets
Betänkande, i hvad angår utredningen, huruvida
allmänna Lagens Stadgande i 15 Cap,
2 §. RattegängsBalken må anses ändrad genom
de sedermera, angående villkoren för be
hörighet att föra andras talan, utkomne För^
fattningar. Nämnde §. innehåller; ”Ej bör
någor allmänneliga thertill brukas, sorn af
Rättén, ther saken drifves, ej godkänd är,och
lof thertill fått.” Och vidare: ”Vill parten
bruka till Fullmägtig sin skyldeman, eller then
i bans tjenst är, eller han eljest häfver förtroende
till, stånde det honom fritt.”
Efter det sedermera genom Kongl. För-,
ordningen den 18 Martii 1749 blifvit förordnadt,
att ingen må tillåtas advocera, som icke
från Academien äger vittnesbörd om tillräcke—
lige insigfer i Lagfarenheten, och genom Kongl.
Brefvet af den 27 Maji igot förklarad!, att,
med undantog af de handelfer, 15 Cap. 2 §. RättegångsBalken
ferjkildt utstakar, icke någon^
Den 12 Maji e. tn.
i35
undantagande Kronobetjent, som icke uppbörd
äger, samt Lands- och StadsFiscaler, må till
Fullmägtig låta sig bruka, som ej, efter fullgjorde
Academiska Specimina, af Rätten, der
6aken drifves, lof dertill fått; så synes Lagutskottet
vilja under egenskapen af nämnde
undantag hänföra ej allenast det senare Momentet
af berörde §., angående rättigheten att
till Fullmägtige nyttja skyldeman, tjenare och
vänner, utan ock det förra, i följe hvaraf endast
Rättens tillstånd, och således icke ovilkorligen
Academiskt Testimonium, skulle för
allmänna sakförare erfordras; i enlighet med
hvilken åsigt en förklaring äfven blifvit af
Utskottet tillstyrkt.
För min del vågar jag åter anse, att de
särskilde undantag i 15 Cap. 2 $. RättegångsBalken,
som 1801 års Kongl. Bref omformaler,
ej kunna vara någre andre än de som
upptagas i det senare Momentet af paragraphen,
enligt hvilket partén må till Fnllmägtig
nyttja Skyldeman, then i hans tjenst är ,
eller then han eljest häfver förtroende till;
och att deremot i det nästföregående Momentet,
enligt hvilket, för rättigheten att alimänneliga
föra andras talan, fordrades Rättens
tillstånd, en väscntelig tilläggning och förändring
blifvit gjord, då enligt 1749 års Kongl.
Förordning, äfven Academiskt Testemonium
om Juridisk insigt blifvit stadgadt såsom villkor
för nämnde rättighets utöfning,- hvaraf i
min tanka följer, att nämnde Lagrum och Förordning
icke kunna 6åsom sammanstämmige
l?en ja Maj-i <?. »*..
oförändrade sfadganden, jemte hvarandra he~
$tå, utan att den senare mäste häfvas, om det
förra skall i sin fulla kraft återställas.
Då jag på denna grund afsfyrker en.aå
beskaffad förklaring, sam Lagutskottet föreslagit,
får jag, i frågan om hvad sam kan vaja
lämpligt att för framtiden stadga, anföra *
ntt. hvad Motionairen föreslagit, instämmer med,
Kongl. LagCommittéeos i nain tanka rätisenliga
åsigt, att nemligen, då det Er en hvar part
tillåtit att sjelf föra sin sak så godt han kan,,
han ej: eller skäligen bör åläggas att i sitt
(tälle sätta annorlunda qvalificerad person: och
%tt vid tillämpningen af 15 Cap. 2 §. RättogångsBalken
Domaren ofta skall sakna säker
grund för bedömandet, både af de förhållanden,,
Vid hvilka en person skall anses allmanmUgck
anlitad om Fullmägtigskap, och huru stadgandet
i meranämnde ..§ , att parten m.å bruka tills
Fullmägtig den, sorn i hans tjenst är, skall
förlikas med samma Capitels. 15 §. enligt hvilken
det är partén förbudet att låta tjenstedtäng
gifva dess skrifter in, eiler till munte—
ligt förhör skicka j men dä likväl förändringen
härutinnan synes mera påkallad af hvad enhet
och rättsenlighet i Lagstiftningen i allmänhet
kräfver, än af något utaf kännbara 01-  iägenheter föranledt behof samt det dessutom
torde vara gagneligt, att allmänna Med borgerliga
kunskaper genom förbättrade undervisningsanstalter
bibringas menigheten, innan
den försättes i fullt begagnande af den icke sällan
för både part och ombud vådebga rät
-
Den 1t Maji e. m.
tigheten att fora andras talan; så hemställer
jag, i förening med hvad jag förr yttrat emot
partiella Lagförändringar, der de icke af desto
större angelägenhet påkallas, om icke med den
ifrågavarande kunde hafvas anstånd intill dess
densamma i ett sammanhang med nya Lagver*
ket kan varda vidtagen. Skulle åter skyndsam
rättelse pröfvas nödig; så tillstyrker jag
för min del i sådant fall, icke någon half
mesure, icke de redan varande, i föreskrifterne
nog mångfaldige, stridige och invecklade
Lagbudens och Författningarnes ökande med
en Lagförklaring af samma tendens, utan rent
af antagande af 30 Gap. uti LagCommitiéens
Förslag till RättegångsBalk, med undantag af
2 §., hvilken står i sammanhang med andra
förändringar i Rättegångsordningen, samt af den
del i 30 <§. som till 2 §. hänvisar. Jag vågar
icke trötta Höglofl. Ridderskapet och Adeln
med uppläsande af nämnde, 30 §. §. långa Capitel;
men om återremiss beviljas, torde det
af Höglofl. Lagutskottet lemnäs den uppmärksamhet,
det hittills synes hafva undgått.
N:o 2.
Herr Ehrenborg, Ca/per:
Med Höglofl. Lagutskottet instämmer jag
fullkomligen deruti, att i frågan om DomareEmbetenas
förvaltning af deras rätte Innehafvare
utan biträde af Vicarier vid andre tillfällen,
än då verkelige förfall dertill foran
-
i56
Den 12 Maji e, rit.
leda, det icke är Författningar, utan Författningars
efterlefnad, som erfordras. Men då
det missbruk, hvaröfver i Motionen klagas,
blifvit nog allmänt, åtminstone i medlersta
delen af Riket; då detta missbruk, som icke
är af beskaffenhet stt lämpeligen kunna af enskild
part öfverklagas, sträckt sig derhän, att
ej allenast Domare, utan att styrka sådane förfall
som Författningarne föreskrifva såsom vilkor
för tjenstledighet, ofta få begagna sig aF
Viesner, utan ock ombyte af desse, i anledning
af Domarens Förslag, kunnat ske så ofta,
att 4 till 5 särskilte Vicarier varit inom
loppet af ett år förordnade att inom en och
samina Domsaga förrätta ordinarie Ting, Urtima
Ting, andre särskilde förrättningar
oberäknade: då det alltså vill synas, som hade
föreskrifterne både om sparsamhet med
tjenstledighets beviljande, och om HofRätternes
rättighet och åliggande att oberoende af
Domarens förslag förordna dem till Vicarier,
till hvilka HolRätterne äga största förtroende,
råkat i förgätenhet, till verkelig olägenhet för
de Landsorter, hvilkas Domare, då de sjelfve
funnit sig hindrade att sine Embeten förestå,
icke varit betänkte att föreslå skicklige Vicarier
och bibehålla de samma under någon
längre tid för alla de tillfällen , då Domarne
behöft tjenstledighet: och då det oberoende af
allt annat än Lagen, som Domaremagten äger
och bör äga, synes göra angeläget, att beroendet
af Lagen så mycket sorgfälligare handhafveg
och att detta vigtiga Embete, genom
dess förvaltning af värdige män, bibehålies i
Den 12 Maji e. m.
>37
den helgd och det anseende, sorn det af ålder
ägt och Samhällets väl påkallar; så hade jag
önskat, att Lagutskottet tillstyrkt en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t om upplifvande
af gällande Författningar i detta ämne
och om HofRätternes tillhållande att dem efterlefva.
Den åtgerd till controll härå synes
ock utan svårighet kunna åstadkommas, att
hofRätterne för hvarje under dem lydande
Domsaga förde en Förteckning eller Tabell,
hvarå Tingsterminerne antecknades och derjemte
anmärktes, när och på hvilka skäl Domaren
erhållit ledighet från förrättande af något
utaf ordinarie Tingen eller ock särskilte
förrättningar, samt åt hvilka Vicarier samma
Ting eller förrättningar blifvit uppdragne, äfvensom
att dessa Förteckningar insändes vid
hvarje års slut till JustitiaeCan leren och JustitiaeOmbudsmanen
att granskas, hvarefter desse
Embeismän hvar i sine berättelser ägde
anmäla, huru förhållandet dermed befunnits.
Till förekommande af allt missförstånd
om anledningen till denna min framställning,
utber jag mig att öppet få förklara, att i det
Län, hvars Styrelse blifvit mig i nåder anförtrodd,
anledning nu mindre än kanske någonsin
förr finnes till den slags klagan, som Motionerne
innehålla. DomareEmbetena förvaltas
nemligen för det mästa af kunnige och allmänt
aktade ordinarie Domare och deras Förslag
till Vicarier, då de någon gång hafva förfall,
bestämmes af urskiljning och omtanka för
ortens väl. Men tider hafva varit då ett mot
-
Den 12 stoji e. m,
satt förhållande inträffat och orter torde ännu
linnas, der det äger rum. De verkeiiga olägenheter,
som deraf härledt sig och det missnöje
det äfven alstrat hos menigheten hafva
gjort mig till pligt att icke förtiga sanningen;
och jag anhåller att Lagutskottet genom återremiss
måtte få anledning att styrka till
något mera gagnande och fördelaktigt, än ett
förblifvande in statn quo.
N:o 3.
Herr Dalman, Lars jhhan:
Emot det nu fattade beslut anhåller jag,
alt min reservation må i Protocollet antecknas:
jag stöder mitt omdöme vid den grundsatts,
att en medborgare, sorn ännu ej sina
medborgerliga rättigheter förvärkat, för ingen
del bör betagas den heliga rätt, Samhällscontractet
honom medgifver, att genaste vägen ålita
Lagens värn, särdeles emot dem, hvilkeaf
Staten antagne och lönade för att vårda de öfrigas
välfärd bedraga detta hopp genom skygd
eller öfverseende af den advocatoriska behandlingen:
Att allvarsamt vänta, det en Embetsman
skulle blifva denna enskildtes nitiska förespråkare
emot en annan Embetsman, vore så
mycket enfaldigare, sorn ett gemensamt intresse
gerna åstadkommer samma åsigter. Erfarenheten,
det oemotsägligaste af alla bevis,
fiiUtygar i alla tider och i alla länder, huru
Dt? ii 12 Maji e. m._
litet det båtar, att intermediairt söka upprättelse
och hjelp emot Embetsman.
Det kunde ju hända t. ex., att någon innehaft
en revers stäld på ordres, och i öfver
2me hela år, fått hålla till goda med i Underrätt
gillade, af Öfverrätt alltid upphäfde invändningsutslag,
samt de mäst evidenta rättegångsfel,
utan att hafva varit i stånd att få
bufvudfrågan ompröfvad, och vid anmälan derom
hos vederbörande, kunde man med plats,
möjligen utverka ett lindrigt förestäilningsbref
till den Domare, af hvars behandlande raan så
kännbart lidit, och ännu längre tvingas behålla
en Domare, för hvilken, man med så
mycket skäl kunde sakna förtroende. På dessa
2;ne grunder af princips och erfarenhet,
samt i djupet af min själ öfvertygad, att det
som framför allt annat gör ett Fädernesland
dyrbart och patriotismen bofast i en nation är
helgden af den br.fiam:e lagen, om fråga vore
om sjelfva det urmodiga Duellsplacatet, tror
jag mig böra önska, att fruktan för respective
Emhetsmäns risque af en förändring, ej måtte,
verka till den nu anbefallda omvägens bibehållande:
då de rättsökande måste förhålla sig
till de rättskipande åtminstone, som 10,0 till
borde val de förres fördel ingalunda billigt kunna
vika för de senare. Och jag vågar tro, att
äfven Embetsmännens egna sanna fördelar bero
af omöjligheten för dem, att någonsin frestas
leka med sina trälande medborgares rätt-.
lio Dea 12 Maji e. m.
N;o 4.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Sedan flere Riksdagsmän i det Hedervärda
RondeStåndet yrkat, genom motioner, att den
pligt af 12 skillingar B:co, som är föreskrifven
för uiebiifvande ifrån andra uppbördsstämman,
af Skattskyldige, som icke Kronoutskylder erlagt,
samt den af 1 R:dr för uteblifvande ifrån
andra RegementsLiq vidationsmötet af räntegifvare
m. fl. måtte upphöra, meo Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottet berörde yrkanden
afslagit, anhåiler jag vördsamligen att
deremot få följande anmärkningar till bepröfvande
framställa. Hvad först angår frågan om
föreskrifne böter för den skattskyldige, som
saknar tillgång att på andra Uppbördsstämman
erlägga Kronoutskylderne, men likväl är
ålagd att vid andra Uppbördsstämman sig infinna
blott för att tillkännagifva sin oförmögenhet
att betala; så synes detta vara ett ärende
som aldeles icke tillhörer EconomieUtskottets
handläggning, men hvarom, af Bevillningsutskottets,
i sammanhang med Bevillning^-  förordningen bör föreskrifva®, hälst enär sistnämnde
Utskott föreslår böter för uteblifvande
vid Mantalsskrifningarne, samma Utskott äfven
i sammanhang dermed bör, i afseende på
uppbörden föreskrifva hvad iagttagas bör, samt
huruvida ansvar och böteri förevarande fall kunna
lämplige anses; anhållandejag, att öfver denna
erindran, erhållaEkonomieUtkottets benägna
utlåtande. Hvad åter behörigheten af böterne
Den 12 Maji e- ,n‘
angar, får jag för min del, yttra den öfvertygelse
att denna föreskrift, att infinna sig på
en Uppbördsstämma der ingen är förbunden
ovilkorligen att betala, innefattar ett ganska obilligt
tvång, utan ändamål, som i synnerhet
träffar den fattigare medborgareclassen, hvilken
häldre bör njuta lindring än onödigtvis betungas.
Hvar och en, som känner förhållandet
på landet, erinrar sig nogsamt att mångfalldiga
stadganden förekomma, som undfalla
den fattigare och ringare Folkclassens kännedom,
och hvarvid ingen efterfrågan uppstår,
särdeles då de, saknande naturlig billighet
icke kunna förmodas. Jag har med förtrytelse
erfarit att, i en ort, omkring 100 personer,
merendels af de minst bemedlade torpare och
backstuguhjon, blifvit hemsökte med utmätning
af desse 12 sk. B:co, för uteblifvande
ifrån andra uppbördsmötet, hvarom de ieke
ens anade förbindelsen till inställelse; och jag
hemställer, om det icke är oförenligt med
all billighétsprincipe, att en fattig enka i en
backstuga sorn har att erlägga en liten capitationsafgift
af 24 sk. piigtfälles till hälften
af samma utskylder, för det att hon saknar
kännedom om detta sällsamma stadgande, eller
icke orkar gå några mil till en aflägsnare
uppbördsstämma, för att blott förklara att
hon för närvarande är oförmögen att betala.
Utskottet har väl föreskrifvit den modification,
i förbindelsen, att befrielse ifrån böter äger rum
om den skattskyldige, antingen styrker laga
förfall, såsom hinder för inställelse, eller bevisar
oförmögenheten att betala, men, detta
142
Den j‘i Maji c, rn,
medgifvande, står i sammanhang med sa manga
svårigheter och omgångar, att befrielsen,
stundom omöjlig, torde blifva mera dyrköpt,
an sjelfva böterne.
Beträffande åter de föreskrifne böter för
Rantegilvares uleblifvande vid andra Regementsuppbördsmötet,
så är i anseende till obilligheten
i föreskriften, förhållandet enahanida
Och i sammanhang med ämnet, torde jag,
äfven efter motionstidens slut vara berättigad
att till rättelse anmäla det förhållande att hemmansbrukare
vanligen icke erhåila Specificerade
Debetsedlar på beloppet af deras hemmans
utgående persedelräntor, utan först vid
desse uppbördsmöten blifva derom summariskt
underrättade, samt att detta, till lindring
i besväret af vederbörande vidtagne
bruk, icke bör föranleda till skyldighet för
räntegifvare att sjelfva vid Regementsuppbördsmöten
sig inställa, för att efterfråga hvad de
blifva skyldiga, men deremot föreskrifvas bör,
att i likhet med andra Debetsedlar, räntegifvare
borde i behörig ordning och föreskrifven
tid genom ränteuträkningar, underrättas
om deras ränteskulders, i grund af maikegången
specifica belopp, sorn, om de, utan förbindelse
till inställelse vid mötet, icke erlades
vid andra uppbörd sstämman, eller inom afradsdagen
den 25 Februarii , borde vara utmätningsgilde,
äfvensom i afseende på Kronoutskylderne,
de borde kunna genast, efter andra
uppbördsstämman, genom utmätning uttagas
hos dem, som vid denna stämma icke sin o
-
Den 12 Maji e, tn.
«*3
förmögenhet att betala anmält, och i afseende
derpå uppskof begärt, för hvilka den executiva
åtgärden längre likväl, inom föreskrif.
ne uppbördsterminer kunde skäligen fördröjas,
utan förbindelse i något fall tili den ändamålslösa
anmälan af oförmögenhet att vid andra
stämman betala. För min del anser jag
det vara en rätts fordran för räntegifvare och
skattskyldige, att de i tvenne afseenden, nu
omförmäldte böter upphäfvas med iagttagande
i öfrigt af hvad jag vördsamligen föreslagit,
och förmodar jag, det Höglofl. Ridderskapet
och Adeln med afseende å hvad anfört är bifaller
att Betänkandet måtte till Ekonomie och
BesvärsUtskottet återremitteras, till nu föreslagne
förändringar, hvarom jag vördsamligen anhåller.
till PleniProtocollet för den i5 Maji,
Friherre von Duben, Carl;
Då jåg uti Plenum hos Höglofl. Ridder
-
förmiddagen,
N:o t»
144
Den 15 Maji f, m.
skåpet och Adeln den 26 sistledne Februarii
väckte motion om förbättring af Vestgötha Regementes
löner i synnerhet, sarpt den öfrige
Indeidte Arméens löningsstat i allmänhet, hade
jag önskat, att då vara i tillfälle kunna bifoga
en upplysande Tableau om förhållandet,
nu och förr med förenämnde Regementes löningsstat}
förbehållandes mig att framdeles
derom upplysa. Sedan jag nu mera utarbetat
en sådan Tableau och densamma här öfverlemnar,
anhåller jag vördsammast att den måtte
till StatsUtskottet såsom bilaga till min motion
remitteras, på det Höglofl. StatsUtskottet
måtte komma i tillfälle att klarligen åskåda
det obilliga och orättvisa förhållandet, som råder
emellan en Vestgöiha Officers och Underofficers
tjenstepligter, och de förmåner han för
de förstnämndes uppfyllande af Staten njuter;
öfvertygad att StatsUtskottet med fästat billigt
afseende härå, skall föreslå för Riksens
Höglofl. Ständer, sättet att af de tillgångar,
som förefinnas i Regementets urgamla LöningsStat
åstadkomma en rättvis jag vågar säga en
högt påkallad Löneförbättring, samt bestämma
beloppet för densamma. Tableauen torde nogsamt
upplysa att mera än hälften af gamla
Löneanslaget är till Staten indragit vid afsittningen,
och att om än Regementet blefve återförsatt
i dess fordna Lönetdlstånd, som endast
vore en rättvisa, detsamma ändock ej vo-i
re afundsvärdt, men kynde anses tillräckligt.
(Se bifogad Tabell.)
N;o 2*
Indelningarne efter Infanterie be-  nämning på reductiousStaten.
Förra Cavalfe-  rielönen enligt
Indelnings-Ver-  ket.
Nuvarande reduetions :
terieStat.
nfa
1-
BoställsRäntor.
LöningsRäntor.
Transport
14.968
3t
5
3»i 19
I"5
3
3>3°6
29
8-
Lieutenants, 2:dra Capitainen
413
4
2
•f2 9
1 6
—
43
20
ro
Fändricks, Lieutenanten
417
14
8
63
58
6
91
3
2
Fältväbels, i esta Adjutanten,
_____
uppiora viu jidocn • •
Sergeants ... i
214
34
1
73
40
10
3
8
r 1
Förares ....
210
12
11
67
1.0
11
—
Fourier® ....
217
10
3
65
22
6
—
—
Wartofta Compagnie:
Capitaines ....
699
33
7
136
38
208
23
6
Lieutenants, StabsCapitaines .
407
29
7
81
46
6
80
43
Fändricks, 2:dra dito.
374
2
5
53
2
6
72
>9
A
T
Fältväbels, 2:dre Adjutanten,
unnfÖrd vid Staben » ■
“
Sergeants ....
198
2
56
28
6
i5
39
9
Förares .....
193
2
4
50
12
5
—
Fouriers ....
197
7
5
49
33
9
Gudhems Compagnie'..
Capitaines ....
701
15
9
126
2.0
198
—
Lieutenants, 2:dra Capitainen
432
9
7
54
3
7
118
18
Fändrieks, Lieutenanten.
391
34
10
67
18
9
82
38
—
Fältväbels ... 1
219
29
5
48
24
11
13
22
8
Sergeants . ,. 1 .
197
23
7
64
2 9
—
6
40
10
Förares. ; 4- . .
216
2 1
7
69
~5
5
—
—
Fouriers, 3:dje Adjutanten}upp-
förd vid Staben
—
—
——
—
—
—
Summa
2:0,609
35
, 2
4,376
43
4
4»24i
34
lo
Differetrceo emellan ofvanstående afföningars belopp efter
gamla och nya Staten, är genom Cavalleriereductionen till
Kronans besparing indragen, och har i betydlig grad minskat
aflöningen för det nu tjenstgörande Befälet; hvarförutan åtskilige
hela Indelningar af gamla Cavallerie-anslaget helt ochi
hållit, jemte den högst betydliga Hästvacance-afgiften, till
Ettman ingått.
Häremot åtnjuta likväl Regementets nuvarande Indelningshafvare,
enligt Kongl. Brefvet den 22 Mars 1814, till någon
Lönförbättring på reductionsStaten, en tills vidare af Kronans
Indragningar i Nåder reserverad Extra Stats tillökning,
som efter disposition och Markegångsförvandling utgått för år
182a vid
Capitainelndelningarne för hvardera : t 5 ; R:dr 29: 135 3.'
Lieutenants och Fändricks dito . 1 , , 17: 37, r.
5;ne Adjutanter dito J . t 1 .52: 33, 4*
samt resten af beloppet likaledes fördeldt till en liten nödhjelp
för den ytterst vanlottade indeldte Underofficers Corpsen,
som mästadels icke har någon vidare Lön, utom sine Boställen,
hvilka de i allmänhet sakna förlag att kunna förmånligt
bruka, och hvarpå dessutom Öfverräntor samt publique
Utskyldet af de fleste måste till Kronan per Contant återbetalas
Sålunda efter verkliga förhållandet från RegementsContoiret
specifikt uppgifvit betygar
v. Diiben,
Indelningarne efter Tnfanterie be-  nämning på reduetionsStaten,
Förre Cavnlle-  rielönen enlipt
Indelningsver-  ket.
Nuvarande re
terie
BoställsRäntor.
Transport
[7,569
5
4
1,580
16
3
ÖfverfteLieutenant* Compagnie:
1
Lieutenants, StabsCapitainen .
401
20
8
38
6
6
Fändricks, StabsLieutenanten
47§
34
8
81
46
6
Fältväbels 2 idre dito
231
19
-
§0
1 l
7
Sergeants ...»
213
27
6
56
33
6
Förares » . * •
200
35
3
57
14
6
Fouriers i * 4
200
8
10
4i
2
2
Forjle Majors Compagnie:
Lieutenants, StabsCapitainen .
451
36
4
59
25
1 1
Fändricks, StabsLieutenanten.
435
5
9
60
29
6
Fältväbelsg StabsFändricken ►
236
1
10
48
3.4
6
Sergeants i ♦ • 4
203
37
4
65
6
6
Förares 111.
185
29
3
38
8
—
Fouriers ; . * 1
211
41
1
56
46
6
Andre Majors Compagnier
Lietenants, StabsCapitainen i
434
9
7
121
39
—
Fändricks, 2 idre dito . *
4i7
•6
11
73
1
6
Fältväbelsg StabsLieutenanten
209
41
3
45
5
6
Sergeants • • i .
204
2
2
63
6
Förare* j 1 i 2
199
34
5
44
36
10
Fouriers .
183
41
3
49
25
7
Tredje Majors eller Elfsborgs
Compagnie: ^
Lieutenants 2 . « 1
396
28
10
58
7
3
Fändricks * * > •
403
26
6
70
1
7
Fältväbels 1 . . 1
221
47
10
55
32
2
Sergeants • . i .
210
6
4
69
12
2
Förare* 1 ;
201
12
6
48
25
10
Fouriers 1 j ,
216
35
6
67
14
5
Barne Härads Compagnie:
Capita ines . *
^50
1
6
ix8
21
, *■
Transport
14,968
3»
5
3>U9l25
.3
Lönings Räntor,
2,190
20
11
111
10
8
126
10
9
10
_
10
26
8
11
23
8
118
43
3
1‘3
42
10
3
23
9
2
—.
6
39
88
8
5
157
111
12
5
178
3.306
19
39
42
39
28
29
Tilhör Bil, till Ridd, och Ad, Protocoll, IV Band, pag. 144.
Uppgift på Öfver- och UnderBefälets aflöning vid Kongl.
Westgötha Regemente, till beloppet så väl efter förra Cavallerie-Indelningen
som nu mera efter reduction på InfanterieStat,
bestående uti anslagne HemmansRäntor, förvandlade genom
behörig uträkning etter Länens Markegångar för nästlidit år
1822, såsom desse Löner utgått, med afdrag af faststäldte år~
lige Pensions- och KronoAfgifter.
Indelningarne efter Infanterie-benämning
på ReductionsStaten.
RegementiStaben *
Öfverstes^ anslagne till CavallBrigadeGenerals
plats:
ÖfversteLieutenants- och RegementsChefs,
vid Staben och
Capitaineskapetj tillsammans
liSte Majors dito .
2.’dre dito Capitainslndelning
3:dje dito dito . *
RegementsQvartersmästares .
iiste Adjutants; Underofficers
Indelning; återbetalar på Bostället
. . 3: 34, 8.
2ldre dito UnderOff- Indeln.
:dje dito dito återbetalar
: 1 .10: 23. 9*
Li/Compagnieti
CapltaineLieutenants
Fändricks, StabsLieutenanten
Fältväbels, 2:dre dito .
Sergeants J . . •
Förares ; . i J
Fouriers ; . . ♦
Förra Cavalle-  rie-lönen 'en
ligt Indelnings.
Verket.
Nuvarande reductions
terieStat.
Infa
n-
t ^ ,
Boställs Räntor.
Lönlngs Ränte:-
2,103
33
2
188
10
to
1,281
2 1
9
1,185
28
8
553
3
5
145
—
_
682
29
4
174
35
Il6
44
10
679
3i
- ■ -
82
6
5
228
18
—
494
21
n
65
17
—
180
4
9
224
34
11
66
9
2x6
38
5
49
25
2
7
<3
6
206
8
1
48
12
9
444
13
4
67
16
99
23
3
447
7
5
47
44
b
117
13
10
232
28
3
54
10
9
10
»5
—
230
3
8
58
44
11
4
10
216
44
6
63
23
6
—
204
»9
b
00
45
7>569
5
4
1,58©
16
3
2,190
20
11
Den 15 Maji /. ni.
N:o 2.
Herr Zengerlein, Jacob:
Med fästsd Uppmärksamhet på de tätai
indragningar af Tidningsblad, sorn varit en
följd af 8 Morn. 4 §. TryckfrihotsFörordningen,
har jag likväl icke kunnat inse hvarken
hyttan eller nödvändigheten deraf; den fortfarande
smädeliga egenskap söm kunde framstå
i ett dagblad, tror jag rättast böra hämmas
i den lagenliga väg, som TryckfrihetsFörordningeh
i öfrigt stadgar, hvarförutan jag
anser vårt samhälle allt mer och mer gå den
sanna upplysning till mötes, sorn utan mellan,
fcomst af någon enskildt väcktare öfver yttrande
rätten, förmår bedöma, Nationens och Regeringens
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter
^ och den gräns dervid sorn ingenderai
magfen, med beggés bestånd, bör söka öfverträda.
Jag tillstyrker således bifall till ConstitutionsUtskottets
förslag så mycket hellre,
som detta 8 Mom. 4 §. tillkommit vid 1812
års Riksdag på ett med Grundlagens stadgande
icke förenligt sätt, och hvaremot jag mig
då reserverade.
N*o 3.
Herr Uggla, Göran Guftafi
Då ConstitutionsUtskottet i det förslag#
Bil till Ridd. o. Ad, Pr. IV Band. 19
i46
Den i5 Maji f m.
sorn nu är föremålet för Högloflige Ridderskapets
och Adelns öfverläggning, tillstyrkt upphäfvande
af 8 Momentet i 4 §■ af TryckfrihetsLagen,
har Utskottet derigenom lemnat
ett lika dyrbart vedermäle af dess ömhet för
Regeringsformens helgd, som af dess agtning för
hvarje Svensk medborgares i samma Grundlag
klart uttryckta rätt; den, att icke till dess
välfärd blifva förderfvad, utan han lagligen
förvunnen och dömd är och ej utan ransakning
och Dom kunna dess egendom afhändas.
ConstitutionsUtskottet har härigenom, i
hvad på Utskottet ankommit, i constitutionel
ordning återfört TryckfrihetsLagen från den
vanställda skepnad den i constitutionsvidrig
väg erhållit, till dess ursprungliga öfverensstämmelse
och enhet med Regeringsformen,
till den i 86 § hvarje Svensk man förunnade
rättighet, att endafi inför laglig Domstol kunna
tilltalas för innehållet af utgifna skrifter.
Tryckfriheten har, hvad Dagblad och periodiska
skrifter angå, ifrån 1812 års Riksdag
varit undandragen Lagen och öfverlemnad till
godtyckets vanskeliga behandling. ConstitutionsUtskottet
har velat återgifva Tryckfriheten
den säkerhet och fasthet, sorn sätta den
öfver en myndighets enskilda godtycke. Detta
Utskott har således fullgjort hvad tvenne föregående
Utskott underlåtit; det har i denne
del rättvisat det vigtiga förtroende det innehar,
och jag betygar derföre Utskottet min
enskilda tacksamhet.
Den I j Maji f. fri.
Jag vili ej ku ingå i en undersökning sm
de för Tryckfriheten menliga följder, den vid
ofvannämnda Riksdag tillskapade undantagslagen
medfört. Sjelfva tillvarelsen af en sådan
Lag och en derpå grundad indragningsrätt, om
än, på sätt Utskottet yttrat, utöfvud med upp«
lyst tålsamhet och oinskränkt af agtningen
för allmänna tänkesättet, förutsätter en inskränkning
i yttrande rätten, är ett i förväg
lagt hinder, som, oförenligt med RegeringsFormens
ofvanåberopade stadganden, bör undant
rödjas. Då denna indragningsrätt, äfven med
fogsam utöfning, hvarje gång kränker en af de
yppersta rättigheter, vår fria Stats-författning
Svenska Medborgare tillägger och med detsamma
i sjelfva verket upphäfver en af de
skönaste paragrapher, RegeringsFormen har att
uppvisa, den som bjuder säkerhet tilt egendom
och personlig välfärd under Lagen; så
frågar jag: hvilka olycksaliga följder skulle ej
uppkomma af denna arbitraira magt, om den
någon gång i en framtid skulle falla i händerne
pä den egenmägtige och fanatiske otålsamheten,
alltid färdig att slå upplysningen
för hufvudet, eller den enfaldiga räddhågan ,
som i ständig ängslan för faror, långt utom
förnufts- och naturordningen, skulle se skräckbilder
och spöksyner i allt?
Jag frågar: hvilket dagblad eller periodisk
skrift af sann upplyst syftning och med
frimodighet i skölden skulle då anses för icke
vådlig för allmän fäkerhet, dier utan Jkäl och beth
förnärmande perfovJig rätt, eller af fortfarande
Den 15 Maji f. m.
fmäctelig rgenjhap? och skulle icke då Tryckfi
heten, denna herrliga Guds gåfva, utan hvilken
all constitutionel frihet är en dröm, skakas
i sina innersta grudvaiar, och snart i sin
grift nedläggas.
Uppå sådan» grunder, i förening med de
af Utskottet anförde, samt med fullkomlig öfvertygelse
derom, att en gräns bör sättas för
den arbitraira magtens vidare kraftyttring inom
Lagskipningens område, hvilken, utan alla
stöd af både förnuftsskäl och rättsgrunder för
dess tillvarelse, är i lika uppenbar strid med
Rikets constitutionella, som öfrige Lagar, godkänner
jag för min del ConstitutionsUtskottets
förevarande Förslag till den behandling 56 §.
RegeringsFormen stadgar; i hvilket afseende
jag vördsamt anhåller om Herr Grefvens och
UandtMarskalkeus proposition.
N:0 4-
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Vid Statsutskottets Betänkande, angående
nedsättning af arrendet för Svartsjö Kongsgård,
m. m. får jag, med instämmande i den
mening Utskottets Ledamot Herr Borgmästaren
Ekstrand Betänkandet bifogat, för min del
yttra den öfvertygelse, att Utskottets behandlingssätt,
af detta ärende bör icke godkännas. Om
Herr Weaner erbudit ett större arrende än vara
borde; så mcdgifver jag visserligen att Sta*
Den 15 Maji f. ni.
ten icke bör draga fördel af dess oförsigtighet,
Utan meddela eftergift eller anstånd med betalning
och Contractets uppbäfvande; men jag
anser likväl att dermed icke bör godtyckligt
tillgå, utan först, efter en föregången undersökning
och uppskattning af Egendomen och
derifiån hämtad grund, en billig lindring i
vilkoren för arrendets utgörande borde bestämmas.
Utskottet föreslår en nedsättning i arrendet
för Wenner ifrån 600 tunnor Spannmål
årligen till 450, och det för 10 påföljande
år, med föreskrift tillika, att, under den tiden,
och före nästinfallande Riksdag, borde en upp.
skattning af Svartsjö Kungsgårds förmåner
verkställas, men, om resultatet af denna undersökning
skulle visa att skäl icke varit att
så betydligen nedsätta arrendet, och det för
flere år efter nästkommande Lagtima Riksdag,
så hade man ju godtyckligt gjordt en uppoffring
af Statens inkomster, Då likväl det icke
är rättsenligt, att, som sagdt är, slumpa med
Statens inkomster, synes mig att uppskattning
af Egendomen först bor verkställas, samt arrendet
sedermera på öppen auction bör utbjudas,
sedan nu varande arrendatorn erhållit befrielse
ifrån fortstättning af arrendet hvilken då
har öppet att göra nytt anbud. På annat sätt
bör icke tillgå med bortarrenderande af Statens
egendom, som ock vanligen tillämpas,
och då man af erfarenheten känner, att alltför
många arrenden med Staten äro träffade, som
synas påkalla ändring, torde ifrån bifall till
ifrågavarande betänkande, ett vådligt prejudi€at^kunna
hämtas för en godtycklig bahand
-
Den ig Maji f. ml
ling och arrende nedsättning, sora, med iagttagande
af Statens rätt, icke annorlunda än ef.
ter föregångne undersökningar genom utlyste
Auctioner, böra kunna bestämmas. Jag hemställer
vördsamligen, om icke af anförde skäl
betänkandet må till Utskottet återremitteras.
N:o 5.
Friherre Bj örn fljerna , Magnus:
Sedan flere värda Ledamöter under loppet
af denna Riksdag fästat Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på ett det vigtigaste
ämne i hvarje bildadt Samhälle och framför
allt i en cotistitutionel stat, den allma unn
uppfofiraii, vågar äfven jag vidröra en del deraf,
den som har till syfte KrigsStåndet, hvilken,
ett föremål för etne motioner, väntar sitt
framtida öde af Riksens Ständers beslut.
Herrar Montgomerie och von Hartmansdorff
äro de Motionairer, hvars anföranden jag
skall söka besvara, först, i hvad som rörer
tillvarelsen af en Krigsskola i allmänhet, och
O 1 7
sedan den åsigt, hvari dessa värda Ledamöter
sig förena om flyttandet af den vid Carlberg
befintliga till Rikets Universiteter. Herrar v.
Hartmansdorff och Montgomerie anse tillvarelsen
af en Krigsskola skadlig, derföre att
ynglingen som uppfostras der, erhåller en enfidig
miiitairijk bildning hvarigenom han, sorn or
-
Den 13 Maji f- en.
den lyda: ”mot naturens anlag måste egna sig till
KrigsStåndet, emedan han icke kan äga skicklighet
för annat yrke, än det hvartill han från
barndomen blifvit bestämd,” vidare säges,
att denna bildning ej öfverensstämmer med
tidens anda eller den stigande allmänna upp-,
lysningens kraf, som vill att menniskorna skola
närma sig till hvarandra och icke genom
ett slags skråmässig uppfostran åstadkomma
och befordra Ståndsskillnader; vidare att en
sådan bildning måste vara stridande emot den
medborgerlighet, sorn bör vara andan i ett grund*
lagligt samhälle.”
Ehuru flere och vigtiga inkast kunna gö^
ras emot dessa grundsattser, i synnerhet då de
användas på KrigsAcademien vid Carlberg, der
enligt samma talares yttranden, ”mångå medborgerliga
män blifvit bildade, hvaraf Riddarhuset
ännu dagligen visar dyrbara vedermälen;”
Ehuru med skäl torde kunna påstås att
den framställda princip af alldeles lika uppfostran
för olika Stånd kan tåla betydande
modificationer, att ynglingen som ämnar sig
till KrigsStåndet, till exempel ej bör uppfostras
lika med den som egnar sig till det andeliga
Ståndet; att beslutsamhet och djerfhet
skall inplantas i den förres sinne, saktmod och
formhet i den sednares; att den förres efter.’
domen böra hemtas ur Krigshistorien, den sednares
från Kyrkofädren, att elementerne till
den förres bildning äro Mathematik, Humaniora
och lefvande språk, till den sednares,1
V
Ben iy M ji /. m,
Theologien, de döda Språken och Rhetorikeft*
att så vidt skilda syften icke kunna förenäs
annorlunda än på bekostnad af den ena delen,
hvilket allt torde bevisa att Herrar von Hartmansdorff
och Montgomeri®, nog enjidigt hafva
framstäldt principen, emot enfidig uppfostran 5
likväl, och då denna del af de väfda motionairernas
framställning är öfverensstämmande
med tidens anda, eller rättare sagt med tidens
lynne, skall jag böja min enski 1 Idta tanka
tinder allmänna opinionetls, denna verldens s|
kallade Drottning, hvilken ehuru ofta uppstigen
på eri usurpend och vacklande Thron, likväl
af mig ej skall bskrigas. Antagande således
med Herrar von Hartmansdorff och Montgomeri.
*, ”att en oväldig allmän bildning får
föregå den Serskildta, sorn erfordras för att egna
sig åt en bestämd sysselsättning i samhället,
” får jag dervid likväl hemställa huruvida
detta mål ver keli g en kan Vinnas medelst ryckandet
af en enda länk ur uppfostringens hela
kedja, som vöre upphäfvandet af det enda med
mijitairisk tendens i Riket befintlige uppfor
stringsverk, då 12 Gymnasier och än flere
TrivialSkojor qvarstå med en ljka ensidig
Theologisk tendens, sorn deO förres är mili*
tairisk, då A pologisfSkolornes syfte är ensidigt
för näringsidkare, (mindre grundligt an hvad
sorn erfordras att inträda på tjehstemannabanan)
och då slutligen Universiteterne, Rikets
högsta Lärosäten mäste äga ett högre syfte,
än den här ifrågavarande Elcmentarundervis^
ningens.
Den 15 Maji f. m.
153
Må vid detta tillfälle det tillåtas mig a't
g o a de värde motionairerne uppmärksamme
på, att deras conclusion icke öfverensstämmer
med deras premiss, ty då med yrkande af ett
gemensamt syfte för den elementaira uppfostran,
de sjelfve anse den högre eller applicativa
böra vara särskildt för de särskildta yrken
hvartill ynglingen kan egna sig, så borde
de i följd deraf consequent icke föreslagit
flyttandet af KrigsAcadamien, hvars nedre afdelning
är elementarisk och hvars högre är
applicativ till Universitet, hvilket i intetdera
afseendet dertill är passande, ty i förra fallet
är Universitetet långt öfver den Elementaira
uppfostran, och i det sednare^ ej dertill lämplig
så vidt den applieativa undervisningen efter
motäonairernes egen tanka bör vara särskildt
för de särskildte yrken och icke förenad
för dem alla- Skulle emedlertid den enda
länken i undervisningens hela kedja hvars tendens
är militairisk upphäfvas, utan att de med
annan tendens försedda länkar undergingo en
nödig förändring, eller utan att eri större med
oväldig allmän syftning försedd uppfostringsanstallt
inrättades, så frågar jag, hade man ej obetänksamt
nedrifvit sitt hus nian att hafva
ett annat att bo uti,
För ätt bevisa att intet af våra nu ägande
offentliga undervisningsverk ägnar sig till
denna oväldiga allmänna elementarbildning
får hos Ridderskapet och Adeln jag vördsamt
anhålla, att i korthet få analysera dem, hvaraf
torde inhämtas, att den brist som skulle upp
-
154
Den 15 Maji f. m.
stå i händelse Academien på Carlberg upphäfdes
icke för närvarande kan ersättas.
Vid Univerfiteterna, för att draga fördel af
den Academiska föreläsningsmetoden och detacar
demiska lifvets sjelfverksamhet, måste ynglingen
vara minst 16 å 17 år gammal, hafva moget
omdöme och egen verklig håg för arbe>i
tet, hvarförutan han förlorar sin tid dervid,
lär alls intet och kommer lika okunnig ifrån
Universitetet, som han kommit dit.
Äfven i moraliskt afseende bör han vid
Universitetet äga denna ålder, ty dessförinnan
kan han svårligen lemnäs utan tillsyn af en
ledare, hvilken oberäknad svårigheten att erhålla
en pålitlig, ökar kostnaden till dubbelt,
hvarföre allt Uni versiteterne icke i något afseende
kunna vara lämplige för de pä Carlberg
befintlige ynglingar hvaraf |;delar icke
ännu upphunnit den Academiska åldern af 16
till 17 år.
Universiteterne hafva dessutom den stora
olägenheten af nära 6 månaders ferier, hvilken
långa intervall den 17, 18 å i^åriga ynglingen
möjligen kan begagna, men som för de på
Carlberg befintlige 13, 14 och i5:åriga gossar
vore aldeles förlorad, och hvarunder de
icke allenast skulle glömma hvad de under
läroterminerne inhemtat, men äfven komma
utur arbetsvanan, en ännu större förlust hvilken
icke inträffar vid Carlberg, der studierna
oafbrutit fortsättas 11 månader 0111 året,
Den i5 Maji f.m.
155
Innan jag går att lemna våra Universiteter,
som jag högaktar derföre, att så många
grundlige vettenskaps män och äfven store
män der blifvit bildade, nödgas jag likväl kasta
en blick på den intillectuella rigtning, de i
sednare tider erhållit, för att se huruvida denna
kan vara lämpelig för den ungdom, som
ägnar sig till KrigsStåndet.
Den nyare Tyska Fhilosophien, åt hvars
Moraliska och Religiös» tendens jag gör fullkomlig
rättvisa såsom ett nationelt vapen emot
de i sin tillämpning så olyckliga materialistiska
läror, hvilka af Locke, Helvetius,
d’Allembert och Diderot blifvit framställde är
likväl invecklad i ett så dunkelt språk, att
ynglingen som icke gör Methaphysiken till
sitt hufvudstudium, och sålunda kan intränga
j dess mysterier, ofta deraf förvillas, sällan kan
reda begreppen, som likväl utgör första vilkoret
för ali human bildning, i synnerhet vid
Krigsståndet, hvars vettenskapliga bildning
grundad på Mathematik icke kan inhemtas i
Metbaphysikens ideala verld. Den förres ElemeDt
är positivt den sedntres speculativt och
sällan finner man en Mathematicus fördjupa
sig i Kants, Schillings och Fichteg systemer,
sällan en af dessa Philosophers Lärjungar,
blifva grundlig Mathematicus.
Den Tyska Philosophiens invecklade mörka
språk tyckes äfven hafva verkat menligt
på den Litteraira smaken hos vissa dess Lärjungar,
sorn långt ifrån att följa den Classiska
Den iS Maji f. >n.
Litteraturens enkelhet och klarhet i styl»
hafva antagit en öfverdrift i uttryck, en dun*
kelhet t mening, och en längd i perioden,
som väl förenlig med det Tyska språket icke
torde vara det med det SvensKa, och i synnerhet
i M il ifa irisk. vettenskapligt afseende, der
stylens tydlighet utgör första vilkoret ej kan
vara önskansvärd* äfven under denna synpunkt
anser jag således den Militaira uppfostran
icke böra lyckas, ^om den enligt Motionairernes
tanka skulle flyttas till Rikets UniVersiteter.
Om vi sålunda Funnit att ynglingarnei den
på Carlberg befintliga åldern (i synnerhet i
i dess nedre afdelning från I3:de till i6;de året)
icke med fördel kunna flyttas till [Jniver.
siteterne, der blott genom missbruk Gossar af
denna ålder någon gång vinna tillträde (ty
Skolordningen förutsätter att Studenten genomgådt
en Cours vid ett Gymnasium innan
han inträder till Universitetet, då han är minst
16 år gammal) återstår att undersöka hvar
annorstädes än vid Universiteterne en oväldig
allmän vettenskaplig Elementarbildning lämp*
ligen kan inhemtas.
GijmnaJiernt äro utan tvifvel de ©ffeniliga
Uppfostringsanstalter, sorn lämpeligast skulle
kunna ersätta förlusten af Carlberg, åtminstoaf
dess nedre afdelning, om Gymnasiernes ten •
dens icke vors' öfvervägande Theologifk; af
Den 10 Maji f. ni, l5f
So läsetimmar i veckan äro 18 egnade åt
Latin . Grekiskan, Hebreiskan, Disputationer»
Choralsång, samt Theologie, Rhetorik och Logica
hvilka alla läsas på Latin,då blott latimmar
i veckan återstå till Humaniora, Nlathematik
och lefvandespråk (modersmålet inbegripet) **)
Jag klandrar ej denna fördelning af Studier
för ett Läroverk, ämnadt att tilldana
medlemmar för det Larda Ståndet, anser den
tvertom i detta hänseende för Classisk, men
kan ej neka att den förefaller mig såsom
mindre lämplig för de ynglingar, som egna
sig åt KrigsStåndet; ty att uppoffra |:tedelar
af sin ungdoms dyrbara tid att inhemta
kunskaper, hvaraf man i en framtid med undantag
af Latin, ej hemtar annat än föga nytta,
måste vara mindre gagneligt, än att använw
da hela sin tid på de ämnen, hvaraf man verkeligen
är i behof, och hvilka till och med
då knappt kunna medhinnas. Jag inser säle
-
*) För Gymnasisterne, — ej Lärarne som läsa
dubbelt.
**) Ordinarie'Lectionstimmar i veckan:
För Latin - - - 6. Franska - - i.
Grekiska - - 3. Tyska - - t.
Hebreiska - i, Svenska - - I.
Moral - - i. Geographie - i.
Logica - - i. Historie - - i.
Theologie - 2. Geometri- - 2.
Dispufationer 2. Aritmetik - 2.
Choralsång - 2. Psychologie - i.
Summa a 8. Summa 12,
T)m i:> Maji J. m.
des icke möjligheten att Gymnasierne med
deras nuvarande Theologiska tendens, och med
5 månaders ferier, (hvarunder ungdomen glömmer
hälften af hvad han lärdt) kunna ersätta
den brist, som skulle uppstå i händelse Carlberg
upphäfdes, ty 12 timmars studier i veckan
under loppet af 5 månader måste ej kun*
na svara emot 30 timmars Studier i veckan
under loppet af 11 månader, (som det läses på
Carlberg).
Äfven i Moraliskt afseende torde ynglingen
vid ett Gymnasium mindre kunna vårdas,
än vid Carlberg, der Cadetterne förenade till
Bord och Boning äro under ständig tillsyn af
Lärare och Befäl, samt erhålla en M i 1 i t a i r i s k
anda och lydnad, så mycket nödvändigare hos
oss, som Officeren vid inträdandet i tjensfen
icke som Herr von Hartmansdorff behagar anföra,
kommer ifrån en Casfern för ynglingar, till
en Casfern för fullvuxne, utan kommer ifrån ett
uppfostrings-Institut, likt det som finnes i det
Constitutionella England, och i det Republikanska
NordAmerica, till den så medborgerliga
tjenstgöringen på Roten, der han på egen
hand i 10 Månader om året, och i full
beröring med andra Medborgare än de som höra
till hans stånd, ej som Herr von Hartmansdorff
tyckes befara, blottställes för den eldighet
i t thin ef åt t en, forn fkulle vägra att igenkänna andra
än de hvilka, såsom orden föllo genom
Kronans märke, uniformen, voro utstämpiade
till Krigstjenst} ett förhålllande om hvars 0-
Den i5 Maji f. m.
159
rigtighet, det dagliga umgänget bör öfvertyga
Herr von- Hartmansdorff.
Sedan vi sålunda funnit Gymnasiernes
mindre användbarhet i deras nuvarande skick,
för andra, än de som ägna sig åt LärdomsStåndet,
måste vi kasta en blick på Trivial- och
ApologistSkolorne, för att se huruvida dessa
möjligen skulle kunna uppfylla 6yftemålet af
en oväldig allmän bildning.
TrivialSkolorne, äro första steget på uppfostringens
högre bana, och utgöra så till sägande
ingressen till den Classiska undervis^
ningen, som sedan fortsättes vid Gymnasierne
och Universiteterne, de stå i visst afseende
äfven i sammanhang med Carlberg; ty LäroCoursen
vid TrivialSkolorne slutar der den
vid Carlberg börjar, oeh man utexamineras
från dessa vid den ålder, gom erfordras för att
ingå till Krigsskolan. TrivialSkolorne äro
således nyttige preliminaire Skolor åt Carlberg
i synnerhet som vexelundervisningen, der allt
mer och mer blifver införd, som äfven införd
vid Carlberg utgör ett ytteidigare samband emellan
dessa uppfostringsverk, men de kunna
såsom ämnade olika åldrar och olik vettenskapshöjd
icke erfätta hvarandra.
Apogologift Skolor ne, nyttige för tillkommande
Näringsidkare, Jordbrukare, Handtverkare
m. fl. passa i intet afseende såsom Elementarskolor
för en solid vettenskaplig bildning, al-’
i6ö
Den i5 Mi/i J. m,
draminst för den Milita ira, hvars grundEle
ment Mathematik, der aldeles icke läses.
Sedan vi genomgådt den offentliga undervisningens
särskildta länkar, återstår att kasta
en blick på den Enskildt* uppjojlran, för latt
se huruvida denna möjligen skulle kunna afhjelpa
den brist som skulle uppstå i händelse
Carlberg antingen upphäfdes, eller förvandlades
till en ApplicationsSkoIa<
Den Enjkildta uppfoftrans1 allmänna caracter,
är mera gjord för Qvinnan och den husliga
kretsens stilla dygder, än för Mannen som i
tid måste söka menniska- och verldskännedom,
som blott meddelst conflicten af egna idéer
med andras kan stadga dem, och som
ung måste vänjas att leda sig sjelf till målet.
Den enskildte uppfostran har dessutom felet af
bristande täflan, af veklighet i föräldrars hus,
och af saknadt umgänge med jemnårige, hvarunder
desse vänskapsband tilknytas, hvilka starkast
af alla, lifvande ynglingens glada minnen
uti en mognare ålder, gifva stöd åt den på
tjenstemannabanan eller i samhäilslifvet inträdande
ynglingen, Och då i synnerhet aro af
vigt för den medellösa och på Famillerelatioj
ner blottade, som eljest står ensam och förlorad
i den nya krets, hvari han inträder.
Då vi nu genomgått den offentliga och
enskildta uppfostrans olika delar, funnit att
Univerfitettrne äro olämplige för den på Carj.
berg
Den 15 M- tji f en.
berg befintliga åldrn; att Gymnafierne ej äro
tjenlige tor andra än de §om ägna sig till lär.
domsståndet, att TrivialSkotonie äro för en yngre
ålder ån den på Carlberg befintlige, ztt ApologiJlSkolorne
icke kunna uppfylla ändamålet
af en solid vetenskaplig bildning, och att den
Enjlildta uppfp/Iran är mera gjord lör det milda
könets stilla dygder, än för mannens: så
frågar jag hvarejl skall ungdomen, sorn ämnar
sig till krigsståndet inhemta de förberedande
kunskaper, som dertill erfordras, om Carlberg
förstöres? må man icke svara mig, de få inhemta
dem hvareji de behaga, det vöre ungefär
som att anbefalla ynglingen lära simma, der intet
vatten finnes.
Om Sverige, som Herr Montgomerie anför,
ägt stora Generaler och skicklige Officerare
under Gustaf Adolph den Stores och
derpå följande Carlars tid, ehuru det då icke
ägde någon KrigsAeademie, så bevisar detta
icke mer, än om man sade att Birger Jarl,
Torkel Knutson och Matts Kettilmundson varit
store män utan att kunna läsa och skrifva
och man deraf ville draga den slutsats, attman
ej bör kunna läsa och skrifva för att blifva en
stor man. Om enligt Herr Montgomerie,
Frankrike under revolutionen ägt anförare
hvars bragder, mod och talanger väckt Europas
bifall utan att de bevistat någon KrigsACadetnie,
så har Frankrike haft några andra
äfven någorlunda skicklige Anförare, hvars
Bil, till Ridd. o. Ad. Pr, IV Band, H
162
Den \ Maji f m.
uppfostran blifvit gjord vid KrigsAcademier,
och bland hvilka Napoleon Bonaparte, uppfödd
vid Krigsskolan i Etienne, torde kunna
komma i beräkning.
Den enda möjlighet, att icke upphäfva,
men att förvandla Carlberg till blott en
ApplicationsSkola för de Miiitaira vettenskaperne,
vöre inrättandet af en Politecknisk Skola,
der alla de ynglingar förenades, hvilka för sitt
framtida yrke egentligen behöfva Mathematiska
Studier, såsom Bergs, Hydrauliska, och
Civile Architecter, Artillerister, Ingenieurer,
Fältmätare, Skeppsbyggare, Navigateurer m.
fl. och hvilka vid circa 17 års ålder derifrån
borde utgå till ApplicationsSkolorne; men detta
ehuru visserligen fullkomligare i sin generella
åsigt, skulle likväl långt ifrån att medgifva
en af Motionairerne åsyftad besparing
betydligen öka kostnaderne för Staten, dels för
inrättandet af den stora Politeckniska skolan,
och dels för inrättandet af de derpå följande
ApplicationsSkolorne, hvarafden för LinieOfficerare
kunde qvarblifva på Carlberg, och den för
Artillerille och IngenieurOfficerare (hvilka ganskaväl
kunna förenas) på Marieberg, som redan
är beslutadt ehuru ännu icke utfördt.
Det årligen från KrigsAcademien utgående
antal Cadetter anser den ene värde Motionairen
vara större än hvad som erfordras att fylla
Arméens behof, likväl är medeltalet af årligen
utgående Cadetter (sedan Academien blifvit
delad i 5 Classer) blott 20 å 25; afgången i
Den J 5 Maji f. M.
»6!5
Arméen sedan krigit i medeltal 90, vid Flottan
10, summa 100, hvaraf således blott f:del
kan ersättas meddelst de från Carlberg utgående
Cadetter, som ej tyckes vara öfverdrilvit.
Man talar om kostnadenj förhållandet emellan
Carlberg och Upsala är följande: en
från Upsala utgående TheologieStudent kostar
Staten efter hvad en värd Ledamot Herr Gref*
ve von Schwerin upplyst 4,000 R:dr Banco; en
från Carlberg utgående Officer circa 1000 R dr.
Om från det ärliga anslaget till Carlberg
afdrages Slottets och Trägårdarnes underhåll,
samt Ståthållarens och SlottsBetjeningens löner
(hvilka der skulle finnas i händelse KrigsAeademien
upphäfdes), om man ihogkotnmer att
åndragningeo af Lectors Löner icke kan ske
annorlunda än i mohn af deras dödliga frånfälle,
om Stipendier inrättades vid Academierne
till sitt belopp någorlunda svarande emot
hvad FriCadetten åtnjuter i kost, beklädnad
och undervisning och om Miiitaira Professorer
anställdes vid Universiteterne, så blefve visserligen
besparingen ingen, men den Intellectuela
förlusten lika kännbar, hvarföre jag för min
del , hvarken som Riksdagsman eller Embetsman
kan tillstyrka upphäfvandet eller förändrandet
af KrigsAcademien, så länge Gymnssierne
icke erhållit en mera oväldig allmän
bildning, eller cck en Politecknisk skola blifvit
inrättad, der en human vettenskaplig Elementarbildning
jemte grundlige Mathematiska
kunskaper kunde inhemtas, för att sedan
i 64
Den l a Maji f m,
användas vid de i sammanhang dermed särskildt
upprättade AppiicationsSkoior, för Bergs,
Hydrauliska och Civile Architeeter för LinieOfficerare,
för de vettenskapliga Corpserne,
samt för Flottans och ConstructionsStaterne.
Då jag sålunda sökt ådagalägga nödvändigheten
att b behålla KrigsAcademien så länge
våra öfrige uppfostringsanstalter icke erhållit
ett förändrat skick, eller ock en med
oväldig allmän syftn;ng försedd PoliteckniskSkola
blifvit inrättad, medger jag gerna att
bristfälligheter finnas vid KrigsAcadeinien, härrörande
egenteligen från dess local nära Hufvudstaden,
hvilka i möjligaste måtto böra afla
jeipas, och Inrättningen förbättras men icke
derföre upphäfvas.
För öfrigt anser jag alla våra offentliga
Undervisningsverk behäftade med lika stora
om ej större bristfälligheter och framför allt
icke stå i det sammanhang med hvarandra, så
väl för den Medborgerliga, som för den lärda
bildningen, man med skäl borde förvänta.
Med anledning häraf, och i sammanhang
med hvad som blifvit föreslagit af Herrar
Montgomerie och von Hartmansdorff, samt för
andra grunder af den allmänna uppfostran, af
Herrar Hammarsköld, Tigersköld, Friherre
Palmstjerna och Grefve Cronhjelm, äfven som
af min aktningsvärda vän Htrr Friherre Franc
Sparre angående de mera bildade Medborgare
-
Dm i5 Maji f. m.
l65
Classernes rigtande till deltagande i Samhällets
productiva yrken, hvilket äfven ingriper
iden allmänna uppfostran, får till Ridderskapet
och Adeln jag vördsamt föreslå, att Riksens
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes icke allenast
låta undersöka KrigsAcademiens nuvarande
6kick, men tillika alla våra offentliga undervisningsverks,
ifrån och med Universiteterne till
och med Pedagogierne samt af sakkunnige
och redlige män till nästa Riksdag låta utarbeta
ett Förslag till deras förbättrande, samt
ställande i system och sammanhang med hvarandra,
så att Sveriges uppväxande generation
må kunna danas till allvar i lynne, grundlighet
i kunskap, flit i arbetet, och medborgerlighet
i sinnet så nödvändigt för ett Folk
som, mohn att följa civilisationens framsteg,
vill upprätthålla sin frihet, och försvara sin
sjelfständighet.
Om under behandlingen af detta grannlaga
ämne, jag skulle stött någras opinioner,
må det ej förtänkas mig. Van att så i
det offentliga som enskiidta lifvet, frimodigt
och öppet yttra min tanka, har jäg äfven här
trodt mig böra göra det, försäkrande Ridderskapet
och Adeln, att min åsigt om den vore
mindre grundad, likväl har sitt ursprung i v-'
varma nit att i någon mohn kunna g»'-  derneslandet.
i66
Den 15 Maji f, né.
N:o 6.
Friherre Posse} Chri {ler:
Höglofl. Lagutskottet har förklarat sig
icke kunna till väsentelig pröfning upptaga
Motionen i fråga om de serskilta Edgångsformulairen;
och då Utskottet således frånskiijt
sig befattningen med detta ämne hade dess utlåtande
härom enligt 44 §. Riksdagsordningen
bordt afgifvas sist inom åtta dagar-, men i det
stället hafva öfver två månader förflutit, sedan
Motionen till Utskottet remitterades. LagUtskottet
, som försutit tiden att skilja ärendet
från sig lärer således varit oberättigadt till
en slik åtgärd, destomera, sorn, på sätt Herr
Ribbing anfört, ämnet rätteligen tillhörer LagUtskottets
handläggning, och emedan det i alla
lall varit Utskottet öppet, att i och för ärendets
upptagande sammanträda med annat
Utskott, hvars befattning frågan kunnat anses
tillkomma.
Ehuru jag är öfvertygad, att Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, af hvad jag redan an-i
fört, inser biligheten af min begäran om återremiss,
måste jag, jemte åberopande af Herr
Ribbings yttrade särskilta mening, fästa Höglofl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på följande omständighet. Höglofl. LagUtskottet
grundar sitt ogillande, af sättet för
vittnesEdens aftagande derpå, att, enligt Förset,
vittnet skulle aflägga berättelse flera
ar ej ter eller före Eden, hvilka begge
Den lB Maji f. m.
händelser kunna inträffa, och i förra fallet, efter
det en mängd andra ämnen varit föremål
för vittnets tankar och borttagit hugkomstea
af den vigtiga förbindelse vittnet åtagit sig,
samt i det senare, utan att helgden af en redan
aflagd EJ med dess högtidlighet verkade
på vittnets sinne. Denna tydning strider mot
Motionens bokstafliga lydelse: att vittnet först
skulle varnas och berätta samt sist edeligen
fästa berättelsen, och tyckes visa, att LagUtskottet
med mindre interesse behandlat frågan.
Qch då Utskottet således origtigt fattat
Motionen och på detta misstag städt sitt Betänkande,
lärer återremissen bli så mycket mara
nödig.
N:o 7.
Grefve Iiåid, Carl Gijiaf:
Höglofl. LagUtskottets Betänkande, som
innefattar Förslag till ändring af 21 Cap.Rätä
tegångsBalken, föranleder till några anmärka
ningar.
Det i första §. innehållna allmänna stadgande
synes mig för vidsträckt och de i följande
tre §. §. medgifna undantag dels icke
nog bestämde, dels icke på fullkomlig rättvisa
grundade.
Grunden för undantaget i Förslagets t
§. lärer vara den, att der anledning till Kä^
108
Den i5 Maji f. ni.
romåls anställande eller bestridande varit, hvilket
är händelsen, då edgång, i följd af half
bevisning, kommer i fråga, der bör icke kostnadsersättning
äga rum. Denna grundsats anser
jag rjgfig, men den borde, efter min tanka
vidsträcktare tillämpas Ofta händer , att
eh rättegångsfråga är sä invecklad, att det fordras
all en Doma'res Lagkunskap och skarpsynthet,
för att utreda, hvad sorn deri ärrätt,
äfven i sådané fäll synes mig rättvist, att
Parterne vidkännas hvar sine kostnader, ty de
äro lika interesserade, att genom Domarens
tillämpning af Lagen få afgjordt hvad som är
döras rätt. Detta förhållande är i vår gamla
Lag afsedt, då der Stadgas: finnes någon sak
hafva varit så mörk och tvifvelaktig, att man
till Rättegång skälig orsak haft, kännedåhvar
sin kostnad sjelf.
Det 1 Förslagets 3 §. innefattade stadgande
anser jag vara mindre väl grundadtoch
tillämpningen deraf måste i många fall bli ganska
arbitrair, då icke alltid värdet af det omtvistade
kan uppskattas i penningar och sins emellan
jämnföras. Om t. ex. tvist uppstår om ägande
rätt till en jordrymd, Käranden vinner
äganderätten, men. Svaranden som i genstämning
yrkat betesrättighet derå, vinner bifall
till sitt påstående; hvem har vunnit mäst?
Den som lått äganderätten med inskränkning
i dess nyttjande rätt, eller den, som fått nyttjandf
rätt utan ägande rätt. Pröfningen beror
af godtycke. Rigtigare torde det vara, att
dena som vinner i hufvudsaken, får ersättning
Den 15 Maji f. m.
för sine kostnader om än han förlorar i en,
kanske till värdet betydligare, bisak. Der
flere Käromål, efter en stämning utföras, måste
de med hvarandra äga något sammanhang
ock således något kunna anses för hufvudsak,
det öfriga såsom deraf härflytande.
Fjerde §:ns innehåll finner jag icke nog
bestämdt. Dess tillämpning skulle komma i
fråga, när t. ex. en kärande part vid första instancen
vunnit hvad svaranden medgifvit, men
mindre än han sjelf yrkat; han1 söker då en
högre instance och vinner allt hvad han påstått;
men svaranden går ännu längre, och får
i tredje instancen den första Domstolens beslut
faststäldt. Hvem har då uppehållit 6aken?
käranden, som gått till andra instancen och
vunnit, eller svaranden, som gått till den tredje
och vunnit. Om det anses vara käranden,
så bör han, efter det föreslagne stadgandet,
godtgöra svaranden de kostnader, som denne
tillskyndats vid de två sista instancerne, och
detta kan icke anses öfverenstämmande med
rättvisa. Dt!t rätta i detta fall vöre, att käranden
finge sin kostnad vid första instancen
ersatt, och att den öfriga qvittades.
Hvad som i 21 Cap. RättegångsBalken af
vår nu gällande Lag kunnat anses felaktigt
och gifvit anledning till rättvisans eluderande
är 4 §. deraf, men hvad som oftast föranhdt
till klagan och kanske af allmänheten fötts la.
gen till last, har varit ett hos Domstolar nog
Den i y Maji /, m.
allmänt vedertagit bruk, att efter behag jemka
rättegångskostnaderne.
För min del tror jag, att lagen 1 detta
hänseende skulle bäst uppfylla rättvisans fordringar,
om deni allmänhet stadgade; att den,
som flutligen vinner i kufvudfaken, skall njuta
ersättning lör de kostnader, han oundgängligen
mast derföre använda; samt medgåfve undantag,
der saken varit mörk Och tvifvelagtig, så
att Domstolens Utlåtande af ovissheten påkallats,
och der half bevisning förekommit, sorn
fått fyllas eller häfvas genom edgång.
Då blir också lagen enklare och mindre
underkastad förtydning. Något måste vara
lemnadt at Domarens pröfning och denna bör
bli mera öfverensstämmande med Lagens anda,
j den reon, omdömet mindre förvillas genom
speciella stadganden, som aldrig kunna
omfatta alla möjliga casus.
Der särskildt lidande ägt rum, bör också
skadestånd äga rum, efter samma grund, som
för kostnadsersättning blir gällande; men skadeståndet
bör, efter min tanka, bestämmas af
Domaren, antingen i sammanhang med sjelfva
saken, eller efter särskildt utförande, och bestämmandet
grundas på särskildt bevisning.
Gode mans bestämmande må tjena till rättelse
för Domstolens beslut, men icke i sig sjelft utgöra
ett bindande beslut.
I följd af det nu anförda, anser jag frå
-
Den ig Mfljif m,
17»
gan bora till Höglofl, Lagutskottet återre-*
(nitteras.
N:o 8.
Grefve Hård, Carl Gujlaf:
Stadgandet om Revisionsskillings nedsättande
af den, som vill draga HofRätts Dom
eller Utslag under Konungens pröfning, synes
mig stå i ett så nära sammanhang med föreskrifterne
om vadepenningars erläggande vid
Underdomstolarne och bestämmandet af en så
kallad Summa appell a bi lis, hvilka alla omstän-.
digheter, efter min tanka, åsyfta ett correctiv
emot hågen att förlänga rättegångar, att någon
partiel ändring af det ena stadgandet, utan
vidrörande af de öfriga, icke kan vara fördelagtig
j äfvensom jag anser bestämmandet
af en förändrad tid för missnöjes anmälande
emot HofRätts Dom eller utslag och för Frx’
standts fullgörande icke böra komma i fråga,
utan i sammanhang med föreskrifterne derom,
i allmänhet.
Olägenheten af partiella lagförändringar i
frågor, sorn med hvarandra äga gemenskap,
är hufvudsakligast den, att den princip, som
vid ett tillfälle tages till grund, möjligen
vid ett annat lemnäs ur sigte, och således ett
skadligt osammanhang i Lagstiftningen uppstår,
hvaraf prof icke lära saknas uti hittills vidtagne
Lagförändringar och förklaringar. Den
-
Dtrn 15 Maji f. m.
na olägenhet synes mig så mycket häldre, i
a iseende på förevarande ämne, kunna undvikas,
som de till ändring löreslagne lagbud, om
an tilt äfventyrs mindre lämpelige, likväl icke
äro af en så bestämdt rättstridig tendens, eller
af ett så vigtigt inflytande, att ju icke med
deras förändring kan anstå, intilldess granskning
af hela rättegångsordningen i ett sammanhang
försvinner.
Jag hemställer alltså vördsamt, att proposition
måtte göras (ill Förslagets förkastande,
utan pröfning af dess detaljer; men om Högloft.
Ridderskapct och Adeln ej skulle finna
för godt, att bifalla denna min hemställan,
anhåller jag att i sjelfva saken få framställa
någre anmärkningar.
Högloft. Utskottet tillstyrker upphäfvandeaf
stadgandet i 30 Cap. 1 §. RättegångsBalken,
om Revisionsskilling® nedsättande, på det skäl:
att rättigheten, att få sin talan pröfvad af högsta
Domaremagten, måste efter all rättsgrund vara
lika oppm för alla rättsökande. Principen är
thc-oretiskt rigtig, men som dess allmänna tillämpning,
hvartill äfven hörer, att hvarje rättegångsfråga,
om ock den blott angår en knappnålsvärds,
mäste få dragas under högsta Domaremagtens
pröfning, skulle medföra fler* olätffnneter,
dels genom ökade göromål för Högsia
Domaremaafens utöfvare, hvaraf blefve en
nödvändig följd denna magts fördelning, och
der^f uppkommande brist på enhet och conseqvens,
dels genom missbruket af det oin
-
Den 15 Maji f, m.
173
skränkta t ill fäli et till rättegångars långvariga
fulliöljande, som alltid måste verka menligt på
moraliteten, sä har Lagstiftaren ansett nödigt,
att genom en slags Polisförfattningar inskränka
principens användande, till förekommande
af dessa skadliga löljder. Af sådan Polisartad
egenskap är stadgandet om Revisionsskillingg
nedsättande; och ehuru detsamma kunde anses
mindra nödigt, då högsta Domaremagtcn
nu mera icke utöfva» af Konungen personligen
i dess Råd, utan är sniörtrodd åt en särskild
corps af Domare, kan jag likväl icke annat
finna, än att upphäfvandet af den åsyftade
inskränkningen skulle bidraga till högsta Domaremagtens
ytterligare fördelning och den
deraf härflytande skadliga påföljd.
Det är sagdt, att vilkoret af Revisionssktllings
nedsättande, ehuru för den mera förmögne
Parten lättare att uppfylla , likväl för
dea mindre bemedlade blifver betungande, i
den mort, det i högsta måtto försvåras och såmedelst
äfven kan afskära möjligheten för honom,
att af Besvärsrättigheten sig begagna.
Häremot invändes, att om den mindre bemedlade
kan utan olägenhet fullgöra sammanstäm,
mande Domar, erlägga lösen förhandlingarna
och anskaffa borgen för kostnad och skada, så
lärer han ock kunna anskaffa 66j R:dr, till
Revisionsskilling, så vida hans sak är rättvis*
Är åter en part så fattig, att han icke mägtar
någotdera, har han rättighet till talans
fullföljande utan penningar. Om likväl den
fattige skulle, genom stadgandet om Revi
-
Den 15 Md] i r, m,
sionsskillings erläggande, någon gång verkligen
hindras att fullfölja talan emot en orättvis
Dom, så torde också någon gång den mera
bemedlade, genom samma stadgande, afhållas
ifrån att fullfölja talan emot en rättvis
dom, till uppehåll i den fattiges rätt. Jag
anser derföre stadgandet om Revisionsskillings
nedsättande böra bibehållas, men tror
deremot den ändring vara lämpelig, att den i
6 §• af 5o Capitlet utsatte eumina af 500 Daler
eller 166^ R:dr ökades till tre eller fyra
gånger detta belopp, då förhållandet blifver
billigare.
Hvad angår tiden för missnöjes anmälande
emot HofRätts Dom eller Utslag, kan det
väl synas billigt, att Parter erhålla tillfälle, att,
efter inhemtad Kännedom om Domens innehåll
besinna sig, huruvida de vilja talan fullfölja
eller icke, men detta tillfälle beredes icke säkert
genom den af Utskottet föreslagne tid af
20 dagar, enär Parter kunna vara från HofRätt
så aflägse boende, att de på denna tid icke
hinna få kunskap om Domen och sitt beslut i
följd deraf meddela; utan torde lämpeligare ti«
den för missnöjes anmälande mot HofRätts
dom, om någon ändring skall äga ram, böra
bestämmas efter det olika afståndet.
Om icke min först gjorde hemställan vin.
ner bifall, torde dessa anmärkningar föranleda
sakens återremitterande till Lagutskottet.
Den i5 Maji <*, »*.
Bilagor
till PleniProtocollet för den i5 Maji,
eftermiddagen.
N:o x.
Herr Gijllenhem, .Eric Gujlaf:
Tillfälligtvis frånvarande vid sista Plenum
under discussionerne öfver Högloft LagUtskottets
Betänkande, i fråga om inskränkning i
tjenstledighet lör UnderDomare, utbeder jag
mig vördsammast att nu få aflemna några till
ämnet hörande upplysningar.
Det skulle visserligen vara bäst och önsk;
ligast om Ordinarie Domrarne alltid sjelfve förrättade
sine embeten; men hvad Häradshöfdingarne
beträffar, är sådant icke möjligt af
flere grundade anledningar; och det torde alltså
närmare förtjena att undersökas, om icke
de olägenheter som vid deras tidetals inträffande
tjenstfrihet öfverklagas, hörröra mera från
nödtvungna omständigheter, och från nämnde
Embetens närvarande beskaffenhet, än från
bristande tillämpning af de härom åberopade
Författningar- Förhållandet emellan andra Tjensteman
och Häradshöfdingarne är helt olika.
Desse hafva ingen Semestre, som eljest i allmänhet
åtnjutes. De kunna icke, såsom många
andra, hvarken på längre eller kortare tid,
176
Den 15 Maji e. ni.
#fter eget godtfinnande och genom enskildt arrangement,
göra sig ledige tran tjensteutöfnin*
gen. De måste för hvarje sådant tillfälle ingå
med serskild ansökan derom, och vid Embetets
förlust är dem förbjudit att låta på annat
sätt någon i sitt ställe detsamma förrätta.
De hafva hvarken den förmon att, efter
välbehag, härtill kunna använda underordnade
personer, eller öfverenskomma, såsom i flere
andra Embetsclasser, med sin Kamrat eller närmaste
man i tjensten att fylla deras plats- Vidare,
och då de äfven genom de mäst gällande
hinder befinna sig ur tillfälle att sjelfva
Vara tjenstbara, måste de på egen bekostnad
aflöna sina vicarier. Men, utom allt detta har
tidernas skick verkat derhän, att då fordom
Anscultanter och Extraordinarier icke sällan erlade
betalning för det de, under Tingen föjjagtige
fingo vinna öfning och tilldanande, kunna
nu nästan icke emot vedergällning skicklige
biträden erhållas.
Ynglingar hafva i senare tid funnit vida
bättre utsigter för deras bergning o-~h fortkomst
inom andra mindre besvärliga, men mera säkra
och lönande tjenstegrenar. Ordinarie UnderDomrarne,
om de äro samvetsöm ine för sitt kall,
tvingas häraf, med uppoffring af hälsa och krafter
i förtid, till en starkare, ofta öfverdrifven
ansträngning; aldrahälst aom medborgerliga
utvecklingen, jemte pä ord rån de af en hastigare,
men ordentligare behandling med brottmålen
-
Dtn i5 Maji e. m.
177
malen, baft en märkbar inflytelse i allmätÄel
på rättegångarnes mängd och vidlyftighet, så
att på åtskilige ställen fordoni Dombokan för
ett helt år knappast utgjordt hälften i arktslj
emot Domboken nu blott för ett enda Ting;
inom samma Tingelag. De häraf uppkomna
följder hafva naturligtvis närmast träffat UnderDomarena,
och i sin mon jemväl på mångahanda
sätt spridt verkningen deraf till Samhället.
Emedlertid och om härifrån, sorn jäg förmodar,
ordsaken egentligen härleder sig till behofvet
af permission för Häradshöfdingar; och
tillförordnande af substituter för dem nunågon
gång, kanske mer än förr, torde detta skäligen
icke böra räknas dem eller HofRätterne
till last, utan förnämligast tillskrifvas sådané
händelser och förhållanden, som efter närvarande
skick och inrättning ligga utom deras
förmåga att afhjelpa eller undvika.
Vidkommande åter vicariernes trier eller
mindre skicklighet; så beror det onekeligeri
på Hofrätternes eget urval af de personer, soni
de finna för godt anförtro UnderDömareEmbetets
förvaltning; och merendels tillgår härmed
så, att ingen får ett dylikt uppdrag, innan/
hans duglighet, antingen genoiri tjenstgöring
vid HofRättens Protocoll och i dess Canzlij
eller och medelst undervisning och handledning
af ordinarie Domare under flere TingsCourser,
blifvit pröftrad och vitsordad. De
lörsta förordnanden meddelas ock blott i éri
-
BiL till Ridd. a. Ad, Pr. IV Band- ii
178
Den i5 Maji e. m.
kia mål, eller så kallade couranta ärender,
men icke till ordinarie Tings förrättande. Genom
de nu mera påbjudne strängare examina,
och då någon ej förr än efter 21 års ålder
får befatta sig med Domaregöromål, bör väl
äfven en säkrare grundläggning och ett verksamt
correctif emot duglöshet väntas. Fullkomlighet
straxt kan dock hvarken fordras eller
vinnas. En gång måste ju den practiska
öfningen för DomareSujetter, om jag så får
uttrycka mig börjas, och derefter vidare fortsättas,
helst erfarenheten visat, att utan den
de bästa Theoretici begått stora misstag. Man
torde häri finna anledning till ett mildare bedömande
öfver de förres någon gång saknade
ofelbarhet, och att anspråken rörande dem icke
alltför mycket böra vidgas.
För öfrigt, och om en Part eller någon
ort för ett eller annat tillfälle skulle finna sig
mindre väl belåten med sin Domarevicarius,
utgör sådant ett enskildt föremål, hvari, utan
att generaliseras såsom ett allmänt missbruk,
rättelse kan annorledes, än genom Riksens
Ständers åtgärd sökas och ernås. Herr Ehrenborg,
som i förenämnde afseende påkallat Högloft.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
har dessutom sjelf erkänt, att hvad han
trott böra förekommas, redan upphört, enär
han yttrar: "att i det Län, hvars Styrelse
blifvit honom i nåder anförtrodd, anledning
ou mindre än någonsin förr finnes till den slags
klagan, som motionerne innehålla,’?
Deri i5 Maji e. tn.
179
Efter Smnets öfvervägande från förestående
synpunkter, finner jag för min del mig
icke kunna instämma i bemälte värde Ledamots
mening om lämpeligheten, hvarken af någon
underdånig anhållan hos Kongl. Majit
att de häri gällande Författningar må upplifvas
och HoiRätterne om deras efterlefnad erindras,
hvilket synes öfverflödigt, enär HofRätterne
både hafva sig desse Författningar
noga bekanta och dem, så vidt ske kan, jemväl
vidmagthålla; eller af den föreslagne con«i
troll genom Förteckningars upprättande och
årliga insändande till JustitiaeCanzlern och JustitiasOmbudsmannen
öfver UnderDomares beviljade
tjenstfrihet; en anstallt som deremot
torde vara mer angelägen och tjenlig för de
Embetsman, hvilka äro ställde utom ali tillsyn
och redovisning, när och huru de till andra
behaga uppdraga och öfverlåta deras tjensteåligganden.
Häremot innerligen delande den Önskan
att rättvisan och lagskipningen måtte för enskildt
och allmänt bästa städse bandhafvas af
skicklig©! tillvande och värdige personer, vågar
jag såsom, efter min öfvertygelse, den sä*
kraate och bästa utvägen till de anmärkta olä*
genheterneg afhjelpande, vördsammast uppgifva
och tillstyrka: det underdånig hemställan
till Kongl. Majit bunde ske, att på sätt i
Wermeland och flerestädes, med anledning af
Kongl, Förordningen den 10 April 181c, redan
äger rum, HofRätterne i hvarje Dom3
saga fingo för året förordna en beständig, så
Deri i 5 Maji e. m.
kallad BroffmålsDomare, hvilken derigenom
binder sig närmare till Orten, förvärfvar 6ig
den kännedom om local och folket, sorn kan
erfordras, samt vinner linder en jämn öfning
de egenskaper, som utgöra vilkoren för dess
bestämmelsei och HofRätten, då ordinarie Domarens
förfall berättigade denne till ledighet,
icke såsom nu ofta* kommer att befinna sig i
stor förlägenhet på den, som med fall tillför*
lit om mognad, insigter och stadga kan till
Vicarius i så vigtig Embetsförvaltning utses
och användas.
Skulle ändå farhåga återstå, att Underdomare
onödigtvis begärte och utverkade för sig
permission, kunde på samma gång den mesure
vidtagas, att härom blef ett lika stadgande
med hvad nya Lagproject till Rättegångsbalk
i 6 Capitiet 6 och 7 §. §■ anvisar, gom ehuru
ägande samma väsendteliga innehåll och syftning,
som förra Författningarne, endast deråt
gifver en klarare tydning och bestämmelse.
Med den beslutade återremissen till HögJofl.
Lagutskottet anhåller jag i all ödmjukhet
ätt detta mitt anförande må få vara följaktig^
N.-o
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Med den föresats, att i allmänhet icke försvara
mine Mcuioner, då Betäukandeii deröf
-
Den i5 Maji e, m.
vef irrån Utskott inkomma, utan anset såsom
?iiisstag i omdömet, då vid ämnet och behandlingssättet
icke någon uppmärksamhet hos
Ridderskspet och Adeln fästas; nödgas jag likväl
vid LagUtskottets Betänkande i anledning
af min Motion om förändringar i Rättegångsordningen,
i flere föreslagne fall, göra någre
anmärkningar, till upplysande deraf, att Utskottet
så stympadt upptagit Motionens ämnen
och motiver, att deraf icke kan hämtas
fullständig upplysning om dess beskaffenhet
och åsyftande, och med anledning hvaraf äfven
som af andre Betänkanden, jag skulle önska
att Utskottet meddelade en hänvisning, upplysande
tiden af Motioner att de såsom tryckte
kunde till läsning vara att tillgå, då vidlyftigheteu
lägger hinder i vägen för deras
ormtändeligare upptagande af Utskottet. Då
jag framställt föremålet för min Motion vara,
beredande af enhetsprinciper vid alle högre och lägre
Embetsverk i förening med trygghet för rättsökande
till bevarande af fatalier, och rådrum att
hinna få kännedom af en dom eller utjlag innan de
voro fÖrpligtade att deri föka ändring; att detfå
endet af dom eller utjlag, i ftället för anjlag /kulle
genom ett allmänt fladgande blifva tiden, ifrån
hvilken Fatalier borde beräknas, samt file des då delfåendet
beflämmer fatalietiden hos Landshöfdingen
Qch KammarCollegierne, det ock torde få be flammas
fatalietiden i Under Rätterne och Ho)Rätten-, hade
jag skäligen förmodat, att Utskottet skulle derom
göra en framställning och deröfver meddela
ett motiveradt yttrande hvarföre icke:
patmi fatalieber£kning vöre lämpelig i RäKSs
»83
Den 15 Maji e. tw,|
frågor i lika Instancer i administratif väg,
som i den Judicielle eller vid Domstolarne.
Jag får äfven emot Utskottets Betänkande anmärka,
att dels äro mine Motioner, i visse af*
seenden obesvarade, dels en annan tydning
deraf gifven, än mig synes vara mecj ordalydelsen
förenlig. Utskottets hänvisning till n
Cap i § RättegångsBalken, besvarar icke mitt
yrkande att Kärande Part kunde vid Underdomstolen
saklöst vara frånvarande under Rättegångens
lopp, och Utskottet har alldeles
gådt förbi mitt yrkande i afseende på föreskrifven
inställelse vid vitén, i 27 Cap. 1 och
2 §. §., äfvensom Utskottet icke besvarat mitt
hufvudsakeliga yrkande att delfående, men icke
an/lag, /kulle blifva grund får Fatalieberåkningen,
till ändrings/ökande i fl of Rättens Dom eller TJtflag%
hvaremot Utskottet anset det jag yrkat upphörandeaf
Revisionsskilling® utgifvande, hvarom
jag likväl mig icke bestämdt yttrat, som a£
Motionens innehåll upplyses. Då det ligger i öp,'
pen dag, att man icke kan tvinga en i Kam"
marCollegium vinnande Part att meddela dea
tappande bevis öfver tiden, då han af Utslaget
del fått synes mig det ligga i sakens natur
att man icke lagligen kan fordra en omöjlighet,
som jag i Motionen närmare utvecklat,
utan att deremot borde föreskrifvas vara vinnande
partens åliggande, att för sin egen säkerhet,
meddela ett sådant bevis, eller en i officiel
väg meddelad påskrift å Utslaget, då tappande
Parten, till Fatalieberäkning deraf del
erhållit. I förmodan att jag icke saknar anledning
att af Lagutskottet äska en närmare
Den 15 Maji e. ml
utveckling af ämnet och besvarande af hvad
jag nu anfört, anhåller jag vördsammeligen
om återremiss af Betänkandet, särdeles som jag
förmodar att Utskottets Betänkande om Revisionsskiilings
nedsättande, som af Utskottet
fått ett sammanhang med Betänkandet öfver
i frågavarande Motion och nu äfven förekommer,
torde till Utskottet blifva återremitteradt.
Nto 3.
Friherre Rudbeck, Alexander:
Då vid 1800 års Riksdag frågan första
gången framställdes af då varande Konungen
till Riksens Ständers granskning om flyttningstidens
förändrande för Tjenstefolket, och då
denna fråga till afgörande förekom hos Ridderskapet
och Adeln bibehölls genom votering
den förra flyttningstiden genom minoritetens
beslut, såsom en följd af den då varande
Classification emot pluratitetens allmänt
yttrade önskan, att flyttningstiden borde förändras
till medlet af Junii.
Detta förhållande vittnade, att under den
Riksdagen utgjordes Pluraliteten bland Ridderskapetioch
Adeln af Jordbrukare och Näringsidkare,
som af erfarenheten kände det stora
Oeconomisks behofvet af flyttningstidens förändrande
till Junii Månad, och som ett ytterligare
bevis om angelägenheten af en sådan
Den 15 Maji e. ni.
föfäodring vittnar äfven de vid alla påföljande
Riksdagar så ofta förnyade och från Qlika
orters Representanter väckte Motioner om
en mera oeconomisk nyttig flyttningstid, än
$en nu varande.
Deri med kännedom erfarne Landthushål|afen
instämmer otvifvelaktig! i den önskan,
att Tjenstefolket endast f>ör äga flyttningsrätt
Sommartiden eller i Junii månad af följande
§å tydliga anledningar; nemligen att med Jutiii
månads ingång slutas det gamla hushållså?et
Sedan vårsåningen blifvit fullgjord och Kreaturen
kunna valisläppas, då deremot det just är
Vid denna tiden, sorn det rya kommande hushållsåret
börjar, och med åkerjordens köring,
plöjning och dikning, samt hägmademas upprättande
förberedes det påföljande årets skördar.
Det ar ju hvarkeä tänkbart mindre troligt
att en Rättare, en Stalldräng, en Oxstillare
eller en Ladugårdspiga, som nästföljande Höst
Sippa afflytta skulle med samina nit och välvilja
samla, sköta och vårda det foder, som
Sommartiden inbärgas för den kommande vinr
terns utfordring, då deremot det nya Tjenstelolket
med ett nitfullare bemödande och un$ér
sin första tjenstebefattning hos sin nya
husbonde ofelbart utmärker Sig med flit och
pmtanka till vårdande af den fodertillgång,
hvarmed de under fordringsåret skola stilla
|CreS!turen och hvarföre de skola ansvara.
lefven synes, det vara lättare för Husborg
Den 15 Maji e. m.
den att inom Junii månad kunna aflöna s*tt
Ti enstefolk, sedan han under Vintermånaderne
realiserat sina producter till högst erbjudne
priser; än att i October liksom vräka bort
sina vahror till sådana fördindelsers fullgörande.
Af dessa anledningar anhåller jag att äm.
net måtte återremitteras med mina här gjorde
anmärkningar.
N:o 4.
Herr Munck af Roftnfchjöld, Eberhard:
Jag skall vördsammast anhålla, att få utj
Ridderkapet och Adelns Protocoll förvarad
pain reservation mot 2:ne den Plenidag, hvars
Protocoll nu justeras, fattade beslut, hvilka
möjligen kunna leda till utvidgande af Konungamakten
på den Lagstiftande maktens bekostnad.
Ännu är det Constitutioneila sinnet i
Sverige så litet utbildadt, att min mening icke
är, att med denna Reservation appellera tili
samtida Medborgare, utan min afsigt med den
är, att vädja till efterverlden. Så länge 5 års
mellantid är stadgad för vår Lagstiftnings
sammanträden, och så länge våra Constitutioneila
förhållanden så litet ingå uti den al K
manna undervisningen, skola vi alltid få orsak
att klaga öfver ett mindre lifligt deltagands
ttti hvad sorn angår Constitutioneila grundsatser,
om dessa ej tillika, röra personer ocfe
Den i5 Maji c. m,
personliga förhållanden. Men jag hoppas, alt vi
dock skola så långt framskrida påden Conslitutionella
banan, att den tid en gång kommer, då
äfven Svenska Medborgare med förvåning skola
läsa och knappt vilja tro, att då Konungen sjelf
föreslagit en bestämd gräns för Commandomål
till förekommande af den Militaira förvaltningens
ingrepp i de civila Auctboriteters, en
del af Lagstittande makten förkastat ett så
liberalt förslag, oaktadt samma makt (Riksens
Ständer) vid nästföregående Riksdag ansett
nämnda gräns ej vara i våra Grundlagar nog
tydligt uttryckt, och ConstitutionsUtskottet då
på samma grund i ett anmärkningsmål ej ansett
sig befogadt, att till ansvar använda den
§., som derom stadgar, samt sedan godkändt
Konungens Förslag om denna §=sförtydligande.
Om derföre tillägget vore öfverflödigt i ett
afseende, skulle dock dess antagande befria $.
från den vid -sista Riksdag, der tillagda felaktighet,
’ att ej vara nog tydlig. Jag medger,
att knappt något Rikes Historia kan framte
exempel af ett Förslag från executiva makten
till inskränkning af dess egen myndighet, och
att det ovanliga häruti kunnat väcka farhågor
hos en och annan, sorn ej närmare undersökFörslaget,
eller kännt dess motiv och ändamål;
j synnerhet då man tillika fick hör»,
att Förslaget var blott negativt och ej positivt,
och att förslaget beskref en Circel m. m.
dylikt. Åro väl Tio Guds Bud mindre positiva
eller bindande, fast de fleste i formen äro negativa?
Då frågan är om att inskränka ea
Den 15 Maji e. rn,
187
menniska® eller en myndighets befattning, så
är det åtminstone likså nödigt, att uttrycka,
hvad han icke får befatta sig med, som hvad
han får befatta sig med. 1 Konungens Förslag
uttrycktes begge delarne, meni detäldre
stadgandet blott den ena delen. Förslaget innehöll
utomdess ordagrannt äfven det »äldre,
blott positiv» stadgandet, och ett tillägg,
som, oaktadt sin negativa form, hade en positiv
bestämning. Det var hufvudsakligen li
ka med Friherre Ankarsvärds till ConstitutionsUtskottet
ingifne förslag, endast med den
skillnad, att i Friherrens förslag det äldre
stadgandet ej var ordagrannt bibehållit, utan
ordet omedelbart utbytt mot ordet direct.
Om för öfrigt en idée förekommer i tillägget,
som äfven finnes i det äldre stadgandet,
eller ett ord, sorn dock ej förändrar meningen,
kunnat blifvit bättre valdt, så förringar
det ej värdet af Förslaget i det hela,
och en ny rédaction hade vid denna Riksi
dag kunnat föreslås, men i hufvudsaken alldeles
lika med den nu af Konungen föreslagna.
Då jag medgifvit anledning till farhåga
hos en och annan vid den nya Redactionens
antagande, så hvad mig sjelf angar, sorn haft
tillfälle närmare känna både det liberala syftemålet
af ifrågavarande Förslag, och det liberala
sätt, på hvilket det tillkommit, kan jag
ej utan en inre förebråelse ^underlåta att högt
afgifva min reservation emot ett beslut, som
Ridderskapet och Adeln nästan enhälligt ta
-
i88
Den ig Maji e. m.
git. Jag tillstår, att det smärtar mig, att denna
gång tänka olika med en så stor Pluralitet
af denna vördnadsvärda församling, men det
smärtar mig ännu mer, att tillfället fått gå
förloradt4rll förbättring af en så vigtig delaf
vår Grundlag och att Förslaget bli <vit af denna
annars för liberala tänkesätt så utmärkta
Församling på ett sådant sätt upptaget qch
afgjordt.
Hvad skulle v» val säga, om vi finge i
utländska Tidningar läsa att en Regent i någon
af de Constitutioneila Staterne föreslagit
en förut saknad bestämd gräns för Militaira
jnakten och att Lagstiftande Församlingen förkastat
ett sådant Förslag? Kanske skulle vi
säga, att den Församlingen antingen ej visste,
att värdera Nationens Constitutioneila rättigheter,
eller att den med otacksamhet upptagit
förslaget, eller ock må hända bägge delarqe.
Deremot har Ridderskapet och Adeln samma
dag antagit ett förslag till inskränkning af
Städernes valrättighet, och öfverlåtandet af
denna dyrbara rättighets bestämmande i vissa
fall åt Konungens godtycko. Jag förnyar nu
den anmärkning jag vid sista Riksdag till Protocollet
gjorde, att sedan 1812 års Riksdag
hsr intet förslag kommit från Konungen till
Inskränkning af Nationens oeh Riksens Ständers
rättigheter, men ganska många Förslag
för detta ändamål emanerat från Riksens Ständers
egna Ledamöter, Jag har haft tillfälle
%tf erfara detta, då jag vid de 2:ne sistförfiu^
ben 15 Maji e. m. i 3^
ha Riksdagarne varit medlem af ConstitutionstltskoUet.
Flere sådana Förslag hafva då af
ConstitutionsUtskottet blifvit qväfde i sin födsel,
och aldrig kommit till Riksens Ständers
kunskap. Men ett af dem, som erhållit bifall
af samma Utskott vid sistiedne Riksdag, är
det nu nämnda. Den reservation jag då emot
detsamma gjorde och här till Protocollet upprepade,
får jag nu förnya. I följe af detta
Förslag äger äfven blott en klass af de väljande
rättighet att hos Konungen anhålla om
förändring af valsättet för hela Staden* och
Konungen att det efter behag förändra. I andra
constitutionella Stater är det icke Regenten
eller den exacutiva magten, utan det är
den lagstiftande, som afgör förändringar i vissa
orters sätt att välja sine Representanter till
den. Det skulle ej förundra mig, om vår liberale
och sannt cönstitutionelle Konung vägrade
sin sanction åt ett Förslag, som emot all constitutionel
princip tilldelar Könutigamagten en
direct inflytelse på en del Medborgares val till
Representanter vid Riksdagarne, och åt Dess
godtycke öfverlåter sättet för denna rättighets
ntöfrung.
N:o 5.
Mörsamste Memorial!
Sedan Höglofl Ridderskapet och Adeln i
anledning af gjorde anmärkningar, vid Riddare
husUtskottets dea 3 sistlc-dne April afgifne
190
Den 15 Maji e. ml
Memorial, angående Bänkmäns afskaffande*
behagat under den 17 derpåföljde samma Mej
morial till Utskottet återremittera; har Utskot»
tet å nyo företagit frågan till granskning jemte
de vid Betänkandet gjorde anmärkningar,
dervid Utskottet bland annat inhämtat; att Herr
Riben, Carl Wilhelm, under åberopande af
händelser, hvilka skola tilldragit sig under den
påkallade partitiden, velat från de svårigheter
sorn derunder skola mött ett politiskt
parties bemödanden att vinna och på sin sida
öfverföra Bänkmännen till störtande af ett annat
på samma tid existerande parti, hämta stöd
för den förmodan, att Bänkmanslnrättningen
erbjöd Dagot fastän otillräckligt värn mot ett
parties sträfvande till inflytande och välde vid
en Riksdag, hälst det alltid skulle vara lättare
att verka på ett val i massa, än på ett val
som anställes af få. Och då genom den tide?
rymd af 5 år, sorn enligt Grundlagen förflyter
emellan hvarje Lagtima Riksdag det oundviki
ligen måste hända, att af de Ridderskapets och
Adelns Ledamöter, hvilka vid ett föregående
Riksmöte varit-församlade, en betydlig del
skall vid ett efterföljande vara frånvarande,
och deras platser innehafvas af andra och yngre
Ledamöter, hvarigenom inträffar, att många
af Ståndets Ledamöter äro vid Riksdagens
början för hvarandra okände; samt enar en
sådan kännedom icke kan under den korta tid
af 8 dagar från Riksdagens öppnande, inom
hvilken Utskotten böra vara organiserade; hinna
göra betydliga framsteg; har Herr Riben
trodt, att val af Elcctorcr, verksteldt af hela
Den 15 Maji c. m.
191
Ståndet, otvifvelaktigt skulle leda till den följd,
att en StåndsLedamot måste antingen välja på
sina enskildte vänner, i hvilket fall valet vore
ensidigt, eller ock inrätta sin lista efter an-i
dras råd, i hvilketJshändelse åter vägen vore öppnad
för intriguer; i hvilket senare afseende Herr
Riben framstäidt den beräkning, att om Ridderskapet
och Adeln bestode af 600 personer
och någon funnes hvilken ville bland dem utdela
listor, så skulle 150 sådane, författade efter
lika formuiaire, ovilkorligen bestämma
pluraliteten, emedan de öfrige 450 af Ståndets
Ledamöter icke vore sins emellan enige, hvarigenom
deras listor blott skulle tjena till att
indirede understödja partilistan; och har på
desse hufvudsakliga skäl Herr Riben afstyrkt
Electorers utväljande in pleno, samt deremot
ansett Bankmannen böra bibehållas, likväl på
det sätt, att till förekommande af den olägenhet,
som till äfventyrs skulla kunna uppkomma
genom den händelse, att blott arne personer
af en afdelning funnos tillstädes vid
valets företagande, hvarje Bänkmansafdelning
borde välja Bänkman utur en annan afdelning,
såsom Bänkmansafdelningen N:o 1, utur
N:o 2; N:o 2, utur N:o 3, 0. s- v., samt
sluteligen N:o 5o, utur N:o 1; att Herr Grefve
De la Gardie, jacob, som instämd t i hufvudsaken
med hvad Utskottet anfört, har i afseende
på Utskottets tillika gjorde hemställan att
de vid Electorsvalet afgifvande röster borde vid
hvarje 25:te sedel uppsummera®, gjordt den erinran,
att detta syntes blott upptaga tiden utan
att medföra nytta, att Herr Grefve von Schverin,
Fredric Bogislaus, under yttrad öfvertygel
-
19‘2
Ben Maji e. m,
se ait allt val vore en slump, isynnerhet di
det skedde med slutna sedlar, och att det således
hufvudsakligen komme derpå an, att göra
Chancen något nära lika för dem sorn i valet
deltaga, såsom en medelväg framstäldt det förslag,
att Ridderskapet och Adeln i stället för
att delas i 50 delar, borde fördelas uti 25 ;
och hvarje afdelning inom sig välja en Elector,
dervid Herr Grefven tillika hemstäldte,
att hvarje sådan 25:tedel skulle på kallelse af
äldsta Ledamoten kunna förut sammanträda och
rådgöra, hvarigenom, efter två eller tre timmars
deliberationstid och dervid inbördes lemnade
upplysningar Herr Grefven ansett hvars
och ens öfvertygelse lättare kunna blifva bestämd,
och skulle valet sedermera ske inom
skranket. Och hafva utom ofvannämnde Talare,
jemväl Herr Rosenblad, Bernhard, Friherre
Björnstjerna, Magnus, Herr von Hartmansdorff,
August, Herr von Hohenhausen,
Michael, Grefve Spens, Carl Gustaf, och Friherre
Anckarsvärd , Carl Henric, yttradt sig
dels emot och dels till försvar för de åsigter,
Utskottet i dess Betänkande framstäldt, dels
ock för antagande af Herr Grefve von Schverins
ofvanberörde Förslag.
RiddarhusUtskottet har öfvervägat hvad
sålunda förekommit och de remitterade handlingarne
i öfrigt innehålla, och dervid funnit,
att de emot Utskottets Betänkande gjorde anmärkningar
förnämligast afse 2ine särskildte
ömständigheter, nemligen frågan om Bänkmäti
nens
-
Den jf Maji e. m.
*93
nens afska^ande och hvilket sätt, som vore det
lampeiigaste för Ridderskapet och Adeln att
vidtaga till utseende af Electorer.
I afseende på den första omständigheten,
emot hvilken Herr Ribert ensam yttrat sig,
får Utskottet förklara, sitt Utskottet långt ifrån
att kunna med den värda Ledamoten dela
hans mening, att det vofé lättare, att verka
på ett val gjordt af Ridderskapet och Adeln
1 massa, än på ett val sorn verkstäldes endast
af ett inskränkt antal Ledamöter, tvärtom tror
att såsom princip, ett motsatt förhållande alltid
måste stå fast, hälst detsamma synes vara
grundad! i sakens egen natur* så framt icke
det sätt, hvarpå samma val förrättas* i öfrigt
skulle fifinas så ändamålsvidrigt utstakadt, att
öppet tillfälle derigenom vöre lerfinadt för en
Obehörig inflytelse; Och det är ur denna synpunct
Utskottet anser det äf Herr Riben upp»
gifne medel* att genom listors utdelande vid
Electörsval åstadkomma étt resultat, söm vore
till förmån för ett visst parties afsigter, icke
innefatta någöt Verkligt motskäl till förringande
af de grunder hvarpå Utskottet stödt sitt
Förslag om Bänkmännens afskaflande, titan endast
röra frågan om verkställigheten eller sättet
huru Electorer sköia utväljas; och då Utskottet
såledés icke finner anledning vara för
hadden sitt fråhgå de skäl, Utskottet i sitt förfa
Betänkande framstäldt i afseende på Bankmannens
upphörande, får Utskottet au endast
Bil. till Ridd. e. Ad. Pr. IV Band. 13
Den 15 Maji e, tni
åberopa hvad Betänkandet i denna del innehåller.
Vidkommande sedermera den del af ämnet,
sorn angår sättet, hvarpå Electors val mä
af Ridderskapet och Adeln lämpeligast kunna
företagas, sä har Riddarhusutskott väl å ena
sidan icke kunnat frångå den öfvertygelse, att
den utväg Utskottet i sådant afseende redan
föreslagit, betragtad endast såsom en tillämpning
af principen om en oinskränkt valrätt för
hvarje Ridderskapets och Adelns Ledamot, icke
bör lemna rum för någon grundad anmärkning;
men å den andra sidan icke eller kunnat
undgå att inse vigten af de erinringar, som
inom Ridderskapet och Adeln blifvit gjorde
emot det af Utskottet föreslagne valsätt, och
då en Lista på 25 personer måhända skulle
i vissa fall genom den tid, som erfordras för
dess uppsättande gifva anledning till ett möjligt
försök att med begagnande af den väljandes
förlägenhet om valbara personer eller liknöjdhet,
viija på obehörigt sätt verka på det
blifvande valets utgång; har Utskottet trott
sig med fästad uppmärksamhet tillika å det
särskildta Förslag, som inom Ridderskapet och
Adeln i detta afseende blifvit yttradt böra framställa
en förändrad grund för utöfningen af
nämnde val, hvilken grund efter Utskottets
tanka skulle med bibehållande af Riksdagsmannens
fria valrätt så vidt det vors möjligt
och med undvikande af omförmäite olågenheter
innefatta en medelväg emellan det nu
varande Bänkmansvalet och en samfält om
-
Den i 5 Maji ej m,
ig5
röstning på 25 personer. Och får Utskottet
i Sådant afseende föreslå:
Att sedan Riksdagen af Konungen blifvit
å RiksSalen öppnad, bör nästa Söcknedag der-<
efter, så vida Plenumplenorum icke å samma
dag är anbefaldt, Electojrsval verkställas. Med
detta val förhålies sålunda, att efter det Ridderskapet
och Adelns Samtelige, enligt anteck»
ningslistan, närvarande Ledamöter blifvit genast
efter andra anteckningen af RiddarhusSecreteraren
delade i 25 särskildta, men till
beloppet like delar, hvarvid, om något mindre
antal skulle öfverblifva, detsamma med en
person på hvardera af de sista afdelningarne
fördelas bör en förteckning upprätta®, sorn
Visar hvilka Ledamöter tillhöra hvarje afdelning,
hvilken Förteckning bör tryckas och S
Riddarhuset vara att tillgå senast om morgo-*
nen dagen föreden, då valet skall ske Hvard
je afdelning kallas särskildt inom skranket och
uppropas Ledamöterne efter anteckningslistan^
då hvar och en framträder och i sin ordning
öfverlemnar till LandtMarskalken en sluten sedel,
innehållande namnet på en person, vald
inom hela Ståndet} då den som de flesta rö~
sterne erhållit är behörigen vald Elector, och
hvars namn högt utsäges och uppskrifves genast
på en tafla sittande vid skranket. Hafva
2:ne eller flera bland de som fått de flesta rö»
Sterne; erhållit ett lika antal, då skall lottning,
dem emellan genast verkställas af den första
Ledamoten inom afdelningen. På lika sätt
förhålies med valet för de öfrige afdeloingar
-
Igg
Ven 5 i Maji é, m.
oe, hvarvid dock bör iagttagas att en efterföljande
afdelning icke får rösta på den person,
som genom en föregående afdelning blifvit
till Elector utvald, samt att derföre rådrum
lemnäs för hvarje afdelning^ Ledamöter
att innan upprop sker* författa sina voteringsSedlar.
Afgår Elector under Riksdagen, välje ded
Afdelning, som utvalt honom, en annan i dess
ställe, på sätt redan stadgadt är, hvilket nya
val efter derom dagen förut gjordt anslag alltid
in Pleno ske bör. Skulle vid ett sådant
tillfälle antalet af en afdelning* Ledamöter finnas
vara ider än till hälften förminskadt, mot
det som varit antecknadt vid första valet, fylles
bristen i primitiva antalet utaf den näst föregående
och näst efterföljande afdelningen,
som hvardera lemna hälften af det felande an;
talet, utaf sådane Ledamöter hvilka i enNurnmerföljd
närmast föregå och efterfölja den afdelning,
som välja skall. Börandes i händelse
en sådan brist skulle uppstå i den 25‘.te Electors
afdelningen, densamma ersättas från den
24:de och i:sta Afdelningen, äfvensom då Ledamöter
saknas i Lsta Afdelningen det felande
antalet Ledamöter tages ur den 25:te och s:dra
Afdelningen; hvilket dock allt, jemte Tvenne
Ledamöters serskildte mening Höglofl. Ridderskåpet
och Adelns vidar* ompröfvande vördsamt
underställas.
Stockholm den 6 Maji 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnät
C G. Spens-'
N. Snoilsky.
Den i5 Maji e. m.
Utdrag af Protocollet, hållit i Riddarhusutskott
den 13 Maji 1823.
S. D, Efter fulländad justering af Utskottets
Utlåtande i anledning af de anmärkningar,
som vid Utskottets Betänkande angående
Bänkmännens afskaffande blifvit inom
Höglofl. Ridderskapet och Adeln gjorde, yttrade
Grefve Spens, Carl Gustaf, sig skrifteligen
sålunda:
Jag anhåller, att vid Justeringen få till
Protocoljet anmäla, att för min del är bifallet
till det nu upplasta Betänkandet icke grundadt
på ändrad opinion om olämpligheten af
val i massa med 25 namn på hvarje ValLista,
utan åberopar jag i det afseendet, min samt
Friherre Posses emot sista Betänkandet gjorda
reservation, men det af Utskottet nu tiljagde
nya Förslaget till val af Electorer genom listor,
med blott ett namn på hvarje, anser jag
deruti äga ett mycket stort företräde framför
Utskottets förra.
Häruti instämde Friherre Posse, Christer:
Ut supra.
Ex Protocollo
N. Snoilsky,
Den 11 Maji /, m,
Bilagor
till PleniProtocollet för den 21 Maji,
förmiddagen*
Nto i<
Herr Montgommerie, Gu (Inf i
Ehuru jag icke för första gången går atii
föra en olika strid, känner j»g ändå, att hvad
man vågar mot öfverlägsenheten är redan
blott derföre svårt, att man tror sig se den
misslyckade utgången i förhand. Om jag icke
blottställde mig för nya anmärkningar,
nya anfall, skulle jag nu för lörsta gången i min
lefnad hylla den af Friherre Björnstjerna med
rättvisa klandrade Tyskarnes nya mörka philofophie
för att omhvärfd deraf, kunna, utan atfc
se, gå, med den bliädcs lugn, de bländande
eller afskräckande föremålen till mötes. Utom
Friherrens mångartade kunsk3per, rika erfarenhet,
upphöjda plats, hvarifrån man med en
snillets blick så lätt kan öfverskåda det hela
och i sammanhang dermed alla dess delar,
utom dessa fördelar säger jag, har Friherren
haft en icke mindre vigtig i den 2 och en
half Månader långa tiden att begrunda uppå
och omständligt utvickla det ämne, som, ehuru
magtpåliggunde jag med en vida inskränktare
förmåga tilljålliglvis uppfattade och nu
Den 10 Maji e, m.
*99
niera tillfälligt, snart sagdt ögonblickligt, för-,
anlåtes mot Friherrens vidlyftiga anmärkningar,
att försvara, dock så kort som möjligt.
Friherren börjar nied att yrka: ”det yng-,
lingen, som ämnar sig till KrigsStåndet, ej bör
uppfostras lika med den som egnar 6ig till
det andelig» Ståndet, att beslutsamhet och djerf,
het skola inplantas i den förres sinne, saktmod
och fromhet i den sednares &c.»men,'
anmärker jag, hvem kan i förhand bestämma
att den ynglingen är danad till eller har anlag
för KrigsStåndet i den andra för det cmdeliga.
och det är dennji enfdighet hos Föräldrar och
Lärare, och i Afseende på den ädla välgörenhets
åsyftning hos Staten, hvad angår FriCadetterne,
som jag klandrat och aldrig kan undgå
att klandra, ty derigenom hafva så mångfalldiga
mer och mindre skadliga misstag skedt
och ske ännu, att denna enfidighit försvarad
af hvem som helst påkallar det högsta behjertande.
Jag erinrar mig, ifrån ungdomsåren,
en händelse som kraftigt ådagalägger de ledsamma
följderna deraf att man uppfostrar och
danar ynglingar till ett Stånd, som icke öfverensstämmer
med deras naturanlag. I mia
födelsebygd inträffade, att föräldrar 6om hade
en enda Son, bestämde honom genom ensidig
uppfostran för det andeliga Ståndets Sonens
fallenhet undersöktes, rådfrågades, pröfvades
icke blott af omsorg för säker utkomst och i öfverensstämmelse
med Föräldrars cmhet, uppfostrades
han till prejl, och han blef det, men
mot hans inre anlag, hans naturliga böjelse,
JO*
Den 21 Maji f. m.
som man till en tid lyckats att genom ensidig
bildning qväfva, utan att dock tillintetgöra,
Ehuru man gjort allt för att hos honom inplanta
fakt mcrd och fromhet jemte efter domen hemtade
från Kyrkofädren, och utan att man i hans
sinne väckt bejlntfamhet och djerfhet genom exempel
ur KngsHif orien inträffade likväl i församlingens
närvaro inom helgedomens murar, att vid det hart
förrättade altartjenften, hans q väfda känsla för
krigsyrket hastigt uppflammade lik en vådeld.
Och hänförde honom till den brottslighet att, vid
det ett Compagnie Soldater med Befäl i Kyrkan
inträdde, att säger jag i stället att måsfa
utsäga med en hög och säker röst." halt, front.
Denna händelse har gjort djupa, outplånliga
intryck hos mig, och i sanning, deri bevisar
hela höjden af den enfidiga uppfostran^
olycka och onaturlighet; den bevisar vådan af
att åsidosätta menniskans verkeliga fallenhet,
origtigheten af att icke pröfva ynglingens naturanlag,
falskheten af föräldrars och lärares nuvarande
grundsattser att gifva barn och ynglingar
eo enfkildt, och icke en allmän uppfostran
och bildning Och vidare de obehagliga
Och till och med för Statens bestånd farliga
följder, som derigenom kunna uppstå att man
blir hvad man icke har fallenhet för eller duglighet
till. Vore det icke derföre af högsta
nödvändighet och nytte t att ynglingar meddeldtes
grunderna till allmänna kunskaperna för
hvarje yrke, för att lätta möjligheten att antaga
det Stånd, hvartill en hvars olika anlag
i framtiden anvisade? Och med denna aler,-
Den 21 Maji /. m.
farenheten bestyrkte nödvändighet och med sä
kerhet förutsedde nytta, kan väl icke en KrigsAcademie
äga bestånd eller vara af nöden. Dess
enjidightt i uppfostran ligger för hvar och en
opartisk i öppen dag? och kan af inga ensidiga
argumentationer bortblandas. Jag vet icke
om mitt yrkande i detta fall, är, såsom
Herr Fri herren tror ^öfverensflammande med allmänna
opinionen eljer med allmänna lynnet, hvars
impulser jag icke rådfrågat, om också jag skulle
erkänna dess Semiramis välde, dock utan att
slafviskt böja mig derunderj men hvad jag vet
och lifligt känner är att ali ensidig bildning icke
öfverensstämmer med dea stigande upplysningens
kraf och icke eller med el> fri Statsförfattnings
fria anda, som mera borde befordra
än förhindra dess medlemmars fria intellectuelln
dier materiella utveckling och fullkomnande i
hvad afseende som helst, blott det icke kränker
lag och moral. Också m*dgifvet Herr Friherren
åtminstone till en del sanningen deraf,
men hemställer, huruvida m<*l verkeligen
”kan vinnas medelst ryckandet afen enda länk
ur uppfostringens hela kedja, sorn vore upphäfvandet
af det enda med militairisk tendens
i Riket befintlige uppfostringsverk, då 12 Gymnasie?
och än flere Trivialskolor qvarstå med
en lika ensidig theologisk tendens, som den förres
är militairisk 6tc.” Jag vågar svara derpå;
att om Milit air Lector er anställdes vid Gymnasier
och MilitairProfesforer vid Academierna,
skulle den Militairijka och Theplogiska tandens
smalgameras och derigenom få en mindre ensidig
syftning tillsammanstagna, än de nu
302
Den 21 Ma.jif, mt
hvar och en serskildt. Såsom bevis derpå att
min conclusion icke öfverensstämmer med mia
premiss i afseende på den tlementaira och den
opplicatiua uppfostran, anför Herr Friherren att
”KrigsAcademiens nedra afdelning är elementari/k
och dess högre är applicatiu; men jag tror mig
kunna ådagalägga att den mära afdelningen ehuru
må hända till någon del? eiementarisk i Ulromethoden,
likväl till sin anda och hela åsyftning
är likaså ensidig sorn den öfra, nemligen
genom Militqmjk extrem, Uniform, Kamrat [kap,
Exempel, discjpline med få ord: alltsammans
bringar ynglingen uteslutande, ©vilkorligt o,ch
utan val till Krigsyrket: något undantag lärer
näppeligen kunna anföras. Således har jag icke i
minslutsatts motsagt premisserne, och icke eller
®ökt nedrifva ett hus utan att hafva ett annat att £o
teti, ty jag har vördsamt blott föreslagit KrigsAcademiens
förenande med Gymnajierne och Ä~
tademierne och dervid tillika yrkat varsamhet och
ett noga bepröfvande.
Under erkännande af dertill bristande kunskaper
och erfarenhet, förbigår jag det omständliga
af Friherrenskritifka undersökningar af Uni~
verfiteternas, Gymnafierms, Trivial och ApologiftjkoJornas
samt enfiildta uppfojlrans, beskaffenhet och
mer eller mindre ändamålsenlighet med tidens
anda och 6amhällets fordringar, och vågar
blott, äfven af skyldighet att icke för mycket
upptaga Ridderskapets och Adelns tid med långa
anmärkningar och reflexioner, fästa mig vid
det sorn ovilkorlig! hör till mitt ämne, säker
derom att någon mera skicklig och sakkunnig
Den 21 Maji f. m.
?o5
ån jag skall bepröfva och bedöma det bela ,
också af hvad Herr Friherren i detta afseende
så detailleradt utvecklad.
Den jemnförelse Friherren gör emellan låsetimmarne
vid Gymnajierne och Krigsslcadeuätti
tyckes vara mycket otördeiagtig för de torra,
om man icke dervid med erfarenhetens vittnesbörd
kunde göra det inkastet: att öfverhopade
ut an läxor gagna vida mindre än efter förståndet
och tankeutvecklingen atpassade studier,
och i synnerhet uppöfvad sjelfreflexion hos de
studerande; och efter denna förutsättning torde
12 timmars studier i veckan under loppet
af 5 månader, ej sällan, kunna svara emot 30
timmars öfverhopande studier i veckan under
loppet af x 1 månader, hvilket senare lärer vara
fallet på Carlberg-, men hvarigenom yngling
gen blir brådmogen och hastar till målet, nemligen
Fändricks fullmagten, utan att besinna vigten
och nyttan af hvad han för att snart hinna
detta lockande mål, öfverhopande lagt på minnet
och sedan ofta icke vidare ämnar begagna
och utveckla, eftersom omdömet tilläfventyrs
mindre blifvit uppöfvadt än minnet. Också
vore det icke onyttigt om man komme litet
långsammare till nämnde mål: derigenom skuta
]e många fördelar, efter min tanka, vinnas.
1:0 Hunne ungdomsvärman afsvalna, och med
detsamma många deraf härrörande utbrott och
förhastanden förekommas. 2:0 Finge tjensten
derigenom iner anseende, då den med mognadens
värdighet blefve utöfvad. 3:0 BJefve
derigenom mera likhet med den trögare civila
304
Den 21 Maji J. m.
banan, hvarpå man icke sä hastigt hedras med
en Kongl. Fullmagt; 4:0 Skulle kunskapernc
medhinna att blifva grundligare och 5:0 sjelf—
pröfningen af ens anlag vara utvecklade och
således ett säkrare val af yrke blifva möjligare.
Om man derefter, i följd af utmärkande
egenskaper, vunne hastigare framsteg, skulle
det mera öfv*erecstämma bäde med rättvisa och
billighet, än nu då så mycket afseende göres
på ålder i tjensten eller åtminstone såsom förevändning
begagnas, då serskildte recommendationer
eller favoritskap saknas.
Ibland redan af en annan anmärkte och
ådagaiaggde misstag, som Friherren gjort, hör
ptt i ApologistSkolorna verkligen läses Ma~
them atik, och att Friherrens, ifrån motsattsen
utgående slutföljder, således helt och hållet
ramla, hvarigenom äfven ApologiftSkolorne, skulle
kunna begagnas för mera medellösa barn ,
såsom Element arJkolor också för dem, hvilka
en dag Romme att egna sig åt Krigsyrket, eftersom
i desamma enligt nya skolordningars
bokstaflig» lydelse Mathematik skall läsas och
förmodligen äfven läses.
Vid betratgtandet af den enjlildta upp/oflrctn
motsäger också fri herren sig sjelf, emedan
Friherren vid ffåg«n om den Academiska
bildningen klandrar den der rådande friheten
Och sjelfverksamheten, men deremot yrkar nu;
**att man i tid måste söka mennisko qch verldskännedom,
sorn blott medelst conflicten afegaa
idéer med andras kan stadga dem, och som
Dea 21 Maji f m,
205
lång mäste vänjas att leda sig sjelf till målet.*’
Vidare tillägger Friherren; ”Den enskildta
uppfostran hat dessutom felet af bristande täflan,
af veklighet i Föräldrars hus, ochafsaknadt
umgänge med jemnårige hvarunder dessa
vänskapsband tillknytas, hvilka starkast af alla,
lifvande ynglingens glada minnen uti en
mognare ålder, gifva stöd åt den på tjenstemannabanan
eller i samhällslifvet inträdande
ynglingen, och då i synnerhet ärö af vigt för
den medellösa och på Faraillerelstioner blottade,
sorn eljest flår en/dm och förlorad i den
nya krets hvari han inträder.” I sanning, dessa
tvenne tankeperioder, tala högt för den
offentliga uppfostran, och bevisa huru litet
man pä tjenstemannabanan har att hoppas
utan Familier elationert då man icke endast kommer
att stå enfami mert äfven är förlorad. Huru
magtpåliggande blir det icke derföre att
dessa lyckliga relationer, söm kamrat/kaperi och
vänfkapsbanden åtminstone gifva, Utsträckas, äfven
i afseende på Militairer utom KrigsAcademien
på Carlberg till de öfriga Academiéfna,
och ännu bättre till Gymnasierna och om
möjligt ända till ApolögistSkolorna, hvarigenom
uppfostran för alla stånd* blefve så
allmän och utvidgad, sorn är görligt, på det
att dessa band må bli desto större och starkare
och dess trådar komma i gemenskap med
alla samhällschsser, 6å öfverensstämmande med
en Coostituttonel Statsförfattnings anda och kraf,
och Så välgörande för hvarje individs framtida
lycka, om man icke skall stå ensam och
förlorad, Ändå tror Friherren att Universi
-
2 o5
2>é« 21 .Mz/i f mi
teferne äro olämplige för Cadetter; ”att Gytrimjieierne
ej äro tjenlige för andra än de som
egna sig till Lärdomsståndet, att Trivialskola*'-  na äro för en yngre ålder än den på Carlberg
befintliga; att ApologiftSkolorna icke kunna upp*
fylla ändamålet af en solid vettenskaplig bild»
ning, och att den enskildta uppfostran är mera
gjord för det milda könets stilla dygder*
än iör mannen:” och frågar i följd deraf*
”hvarest skall ungdomen som ämnar sig till
Krigsjlåndet inhemta de förberedande kunskaper,
som dertill erfordras om Carlberg förstöres?”
och utan tvekan svarar jag: der hvarest
så mänga andra eller rättare de fleste andra,
inhemtat deras kunskaper, hvilka icke bevistat
någon KrigsAcademie och ändå äro
eller hafva varit utmärkt skickliga Militairer*
och må hända gfundligare vetenskapsidkare
äfven i Krigsyrket, än de som åtnjutit en ensidig
Militamfk uppfojlran•. der hvarest en Guflaf
den bste, Gujiaf Adolph den Store, Axel
Oxen/tjerna, Baner, Tor fl enjon, Helmfeldt, Wrangel,
Stahlberg; m. fl., att förtiga sednare tiders mån-,
ga utmärkte män, hvilka utom Carlberg hemtat
så väl deras förberedande som opplicativa
hmjhaper: och när man betänker hvilka män
äfven i andra än krigsyrket utgått från Upfala
och Lund, sedan de förberedande blifvit
b idade vid våra Gymnafier, Trivial- och ApologiftSkolor,
män sådane som, Linneér, Linnerhjehn,
Wargentin, Polhem m. fl,; så frågar jag, kanske
med mera rättvisa tillbaka: om denna
Lärdomsbana kan anses så ändamålslös, så förs
nuftsstrid:g, !Jsom att anbefalla ynglingen lä-;
Gen 21 Maji f. trt.
207
fa simma der intet vatten finnes.” I sanning
denna slutsats hade icke jag väntad ifrån Friherre
Björnfjerna, hvars omdöme jag åtminstone
vetat värdera såsom rikt, klart, och opartiskt
genomträngande till det ganna och rätta.
Icke eller att Friherren gör en jämförelse med
Birger Jarl, Torkel Knntfm\|och Maits Kettilmundfon
i afseende på läsa och skrifva, hvilket
de icke kunde och voro likväl flore män,
men man bör, vid denna jämförSlse, ocks!
taga i beräkning olika tider, olika upplysning,
olika fordringar och då torde min
slutsats ej bli såsom Friherren söker missmisstyda
den nemligen: ’7att 1nan ej bör hinna
läfa och Jlrifva får att blifva en för man.” Såsom
må hända mera träffande, motstycke skulle
kunna tilläggas: att man ock/a rut för tiden
icke är en Jior man, blott derföre att man kan läfa
och Jlrifva. På samma sätt anmärker Friherren
och namngifver Napoleon Bonaparte såsom
den hvilken, äfven någorlunda skicklig Anförare,
vid Krigsskolan i Brienne gjort sin uppfostran:
detta exempel skulle kunna anses blott
som ett någorlunda talande undantag, om man
betänker den mängd af Napoleons samtida,
hvilka utan att hafva bevistat någon Krigs-*
Academie voro 6tora undran väckande Härförare
och deribland må jag blott namngifva
en enda såsom närmast oss och kärast
för hvarje Svenskt hjerta, och kanske
ypperst bland dem alla efter sorn han besegrat
dem alla, nemligen Cart XlV Johan*
Här borde jag sluta så snart jag uttalat detta
namn, ty det enfamt hade varit åtminstone för
So3
Den ai Maji /, m.
mig nog att öfvertygas huru öfverflödig en
Krigs Academi är, men jag har föresatt mig att
följa den Chrzoologiska uppställningen af Friherrens
anförande, och, så vidt jag förmår
ha den äran att besvara detsamma. NU
kommer Friherren till beräkningen af Arméeni
årligen afskedtagande Officerare; sorn uppgifvas
vara i medeltal 90, då ifrån KrigsAcadenilen
uppgifves årligen utgå blott 20 å 25
Cadetter att intslga de afskedades ställe. Vid
Flottan är missförhållandet ändå större. Detta
ådagalägger ytterligare att KrigsAcademien ;
oaktadt dess kostsimma inrättning för Staten
och enfkildtaj icke på långt när, motsvafar ändamålet;
och hvarifrån får då Arméen och Flottan
den drygare mängden af Officerare, om
icke från Academierna i XJpfala och Lund eller
frän Rikets andra LäröanstalterP Har icke Friherren
äfven i detta afseende motssgt sig;
och är icke det således för hvar Och éh öpar«j
tisk i öppen dag, att KrigsAcademien är öfverflödig;
ty kan Arméen och Flottan vara belåtne
med mer än |:delar af deras Officerare; sorn
icke bevistat KrigsAcademien, så måste deraf
följa att Jldelen äfven kunde utgå från de
öfrige Academierna, i synnerhet då, med ökad
fördel, om vid desamma anställdes MilitairP
ro fe sfor er, hvarigenom äfven för Milit air yr ket
förberedande och applicativa kunskaper vid
GymnaJier och Academier, såsom sig borde, stöde,
att erhålla- Är icke alltså KrigsAcademiens
upplösning och förening med de öfrige
Academierna, och till och med Gymna/iernaJ så
myc
-
Den 21 Maji j. ni.
fhycket mer nödvändig och nyttig, som der|
(jväldiga och fria uppfostran derigenom upp™
kornme, öfverensstämmer äfven med vår Stats*
författnings- och samhällsskicks syftning och
kraf, nemligen i anseende till National Beväringen.
När hvar och en Mansperson, utan un*
dantag, är född till krigare; så bör man ock,
utan undantag* jemte den allmänna uppfostran*
Så vidt fallenhet och anlag det yrka, äga tillfälle
at(4förskaffa sig kännedom af, åtminstone
det väsendtligaste i ffrigsyrket, Då skall icke
än en gång hända, hvad sorn under 180$
Och 1809 arens krig till Regeringens och Nationens
föga heder, men stora grämelse hände,
att nemligen den käcka ungdom som under namn
äf landtvärn Och fricorps e,r uppsattes, i brist af dugligt
öfver-och underbefäl, vanvårdades eller okloktochändamålslöst
uppoffrades, och af handtverktgefäller
och utsupna, okunniga personer till
Pfficerareoch Underofficerare snart sagdt såsom
kreatur haödterades. Denna smärtande erfaren-^
het har gjordt djupa intryck hos mig, ehuru
undfcr denna olyckstid, ännu oerfaren och ung,
Och det är derföre det forde förlåtas mig att
jag nu med så mycken ihärdighet och värm*
ifrar för en allmän oväldig, ändamålsenlig militair—bildning.
Hvad åter uppgiften om de olika kostnaderna
vid Academievne och vid Carlberg angar;
så förstår icke jag åtminstone huru en
Cadett endast kan kosta i underhåll iooo Ridf
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr* IV Band, 14
210
jBen 21 Maji f. rit,
såsom Friherren anför, om icke Friherren mc^
nar circa 1000 R:dr årligen, ty efter hvad som
KrigsAcademiens nu varande Styresman, på
detta rum vid sista Plenum uppgaf, kostar
hvar Cadett utom 50 R:dr til] Böcker 5 å 60O
R dr årligen, oberäknadt hvad underhållet af
hela Inrättningen kostar Staten och personligen
Hans Majtt Konungen. Hvad en Student kostar
är icke siler nog säkert uppgifvit, mendet
är säkert, att om LandtCadelterna flyttades till
Vpfala och SjöCadetterne till Carlscrona de icke
der kostade mer än på Carlberg, hvarigenom
likväl de icke ringa fördelar för dem i många andra
»fseenden skulle vinnas, äfven, hvad Herr
Fri herren sjelf medgifver i afseende på Carlbergs
local nära Hufvud fladén, sorn fäster uti
ynglingarnes hjertan och sinne så många intryck
för flärd och fåfänga för Spectacler, Dineer
och Soupéer, och borttager med detsamma
ihärdigheten och allvaret för Studier och redbara
sysselsättningar, att förtiga många andra
förförelser och olyckor för ynglingarnas framtid,
som Hufvudflcfden mer än någon annan Stad*
vanligen medför.
Ändtligen yrkar Friherren, att ”alla våra
offentliga undervisningsverk äro behäftade med
lika stora om ej större bristfälligheter, och
framför allt icke stå i det sammanhang med
hvarandra, så väl för den medborgeliga, som
för den lärda bildningen, man med skäl borde
förvänta.” Denna anmärkning tillkommer icke
mig att lefv ar a, icke att jakat icke eller att
nika} dertill fordras långt iner erfarenhet och
Den 21 Maji f m :,
kunskaper än jag beklagligen har; irnen daen
omarbetad Skolordning, författad af Statens ut^
märktaste personer hvad lärdom och erfarenhet
beträffar, nyligen utkommit och blifvit satt i
verkställighet kan man latt komma i villrådighet
hvad roan derom bör tro eller icke tro»
Men huru dermed än må vara, instämmer jsg
likväl helt och hållit i Friherrens slutliga yrkaode,
”att Riksens Höglofl Ständer må hos
Kongl.Maj;t i underdånighet anhålla, detffongh
Majtt täcktes ej allenast låta undersöka Krig,-  Acadniiitns nuvarande skick, mea äfven tillika
alla Våra offentliga undervisningsverk ifrån Och
med Universiteterne till och med pedagogiernö
samt af sakkunnige och redliga män (utan afseende
likväl af hvad opinion de äro) till bästa
Riksdag låta utarbeta ett Förslag till deras
förbättrande och ställande i system och
Sammanhang med hvarandra, om nemligen Ri*
kets Ständer emot min förmodan icke nu genast
skulle finna skäl, att i underdånighet begära
KrigsAcademiens upplösning och förening med
de öfriga Acadmmrm och Gymnafierrte på sätt
jag, i min motion under den 3 sistledne Mars,
vördsamt föreslagit.
Äfven jag bör vördsamt anhålla öm tillgift
om jag till äfventyrs-, dock utan afsigt,
skulle stött någras opinion, emedan äfven jag äc
van att tala öfvertygelsens och sanningens språk*
öch äfven mina åsigter i ämnet härleda sig från
den renaste källa* nemligen sännt nit och varm
åtrå att i min ringa män kunna gagna, och då
den svaga förmågan att verka upphör, atmina
2i2
Den 21 Maji j. m.
stone alltid höja lifliga önskningar för mitf
Constitutionella Fäderneslands ära, oberoende oell
fallhet.
N:0 8.
Grefve von Schiver in, Fredric Bogislaus'.
Herr Borgmästaren Ekstrand har uti sitt
yttrande, som åtföljer Utskottets Betänkande
ådagalagt:
1:0. Att Statsanslaget af 58>öoo R:dr årligen,
fullkomligen godtgöres genom en
årlig Krutförsäljning inom Riket, sorn
tillskyndar Statsverket en inkomst af
omkring 60,000 R;dr.
2:o- Att Saltpetterfonden derigenom tillkommit,
att Hemmansägare, hvilka det
sedan år 1804 ålegat att hålla Staten
Saltpetter tillhanda, nödgats i betalning
derföre åtnöja «ig med en fjerdedel af
det pris, som Saltpettern gällt man och
man emellan, eller af det pris som de,
hvilka icke funno sig i tillfälle att sjelf-*
va tillverka Saltpetter, nödgats derföre
betala dem, som till försäljning utbjödg
denna vara.
Genom fondens éuccessiva tillväxt hade
man kunnat komma derhän att Saltpetterskatten
upphört, sålunda nemligen att Kronan ha*-
t)en 2i Maji f, ni.
de kunnat för Saltpettern betala hvad den i
handeln galler.
Men denna utsigt skulle beröfvas örn
på sätt som StatsUtskottet föreslår, en betydande
del af fonden disponeras till ett för denna
fond helt främmande ändamål. Det är lätt
att förutse, att, sedan man en gång banat sig
väl till denna fond, den snart skall tömmas
till sin sista fyrk, och att sedan förmodligen
också en näringsgren skall förfalla, till hvars
utbildande jordbrukaren allena bidragit, den
ena derigenom att han hållit Kronan Saltpetter
tillhanda för ungefär en fjerdedel af dess
Verkliga pris; den andra derigenom att han
i följd af Styrelsens anmaningar och i tron
på Kungsord ingått i kostsamma anläggningar.
FörsLget att af Saltpetter-fonden taga
300,000 Ridt till bestridande af kostnaden för
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens resa och Biläger,
synes mig derföre verkligen orättvist,
och jag förutser, att ehuru man nu säger, att
RiksgäldsContoiret skall prestera de ytterligen
erforderliga 300,000 Rtdr, så kommer denna
summa att förblifva en nationens skuld, intill
dess att man vid en annan Riksdag föreslår,
att den må licjvideras med återstoden af Saltpetterfondea.
Men med fog må en sådan åtgärd kunna
sagas vara mer än orättvis. Det är en gärd
Bf tillgifvenhet och kärlek för vårt Konungahus,
som det är fråga om att utgöra. I fets
2)4
Den 21 Maji f. m'.
tygandet af tillgifvenheten och kärleken vilja
naturligtvis alla samhällets klasser deltaga;,
men gärdens tyngd, den vill man efter gammal
vana till drygaste delen lägga på Jordbrukarens
skuldror. Det måste bli Konungen
obehagligt att förnimma, att ett offer af vår
tillgifvenhet, sorn egnas Hans Son, skall gifva
anledning till orättvisa samhällsclasserna emellan,
och kanhända sluteligen verka till förstöring
af en näringsgren, som Sveriges Jordbrukare,
i följd af Styrelsens anmaningar, med
2o års uppoffringar bildat, och att den enda
utsigt de ägt, att deras bördor en gång skulle
kunna minskas., skall dem derigenom beröfvas.
Då vår Grundlag så noga föreskrifver,
att verkställande magten ej må till främraan-?
de ändamål disponera anordnade medel, eller
sammanblanda tittlar och cassör, synes det
icke vara visligt handladt af Ständerne, atä
sjelfva träda denna grundsats för nära.
För min del skulle jag helst önska att de
föreslagne 600,000 R:dr måtte uppbäras efter
gammal sedvana genom Bröllopsgärd. Gamla va?
nor äro gamla band; tyngderne kännas ejnar
det är kärleken, som hjelper bära dem. Det utgör
en fägnad för den ringa arbetaren att veta
sig hafva lågt sin skärf till offret, hvars föremål
är att befordra Konungahusets höga nöje.
Nekar man honom denna glädje, då först kan.
han komma i frestelse att beräkna hvad högd
tiden kostar.
Den 2r Maji f. nu
Men skulle raan anse Jordbrukaren icke
kunna bära några ökade skatter, så torde följande
förslag bli det rättaste, att nemligen:
Sedan summan af 600,000 R:dr blifvit
fördelad efter Bevillningens 2:dra artikel, så
komma de af Saltpetterfonden disponerade
300,000 R:dr, att räknas landets 65,305, samt
städernas 722 Hemman tillgodo, hvilket gör
på hvarje helt Hemman omkring 4J R;dr.
N;o 3.
Herr To//, Florus:
Då i anledning af Höglofl. ConstitutlonsUtskottets
Betänkande, Tryckfrihetens gränsar
än vidare skola utvidgas, anser jag för en helig
pligt, att fästa Höglofl. Ridderskapets och
Adelns hela uppmärksamhet på följderna af
detta farliga företag.
Så välgörande verkningar för hela meBsk?
ligheten, tryckfriheten än medför, så farlig anser
jag den vara, då man äger rätt att missbruka
densamma, hvilket sker, då det öfrige
af barrieren sänkes, som ännu omgifver den.
Vi böra betänka det förhållande uti hvilket
vi stå till nästan hela det öfriga Europa;
med begärlighet läses våra öfversätta blad på
alla orter och likt en smitta sprider sig våc
lyckliga Constitution småningom till hvarje vri
Den g I Majt f m.
af vår verldsdel. Genom missbruket af Tfyckfriheten
hindras dessa välgörande verkningar
och följden blifver kanhända alt densamma
alldeles undertryckes, ty vi Veta, att utan lörsigtighetens
iakttagande Vid hvarje företag, gå
vi lätt miste om teffscten, ty då frihet urartar
till sjelfsvåld, så är förtsoendet förloradt.
Vårt gamla Sverige anfördt af sira goda
Konungar, har så ofta varit eit lycki gt ex.nv
fiel för yerlden, både i vapenbragd och uppysniog,
och nu är åter dep tidepunkt inne
då under Carl johans befäl, Sverige redan genom
det förra utmärkt sig och skall säkert ntl
genom ljusets varsamma spridande förtjena sig
kommande tidehvarfs välsignelser.
I anledning häraf får jag hos Högvälbor»
be Herr Grefven och LandtMarskalken ödmjukast
anhålla att ConstitutionsUtskottets Betänkande
tillika med denna anmärkning måtte åtefremitteras,
K:o 4. •
Herr Montgommery, Gujtaft
Då jag vid sista Plenum begärde bordläggandet
af Höglofl. ConstitutionsUtskottetä
Memorial om upphäfvåndé af 8 Mornentet i
4 §. TryckfrihefsFörordningen, var min afsigt
att utarbeta ett alternativ i denna vigtiga fråga,
hvarom jag nu sökt stadga min öfverty
-
Den 21 Maji f. m.
Si?
geise och har jag derföre den äran att åtminstone
tili nå^on del utvickla densamma.
Gencrh en vidlyftig framställning behöfver
jag icke att, inom denna upplysta samling,
ådagaläggadet mpgtpaliggahde, det.grannlaga,
i synnerhet under nuvarande förhållande i politiskt
afseende serdeles afgörande och vigtiga af
detta ämne. Deri innefattas Nationens lugn,
Nationer.j oberoende-; Konungamaktens helgd-;
bådas fredande, enäkildta medborgares okränkbarnet
elier kränkbarhet xiii namn, heder och
åra- Det allmännas och enskddtgs val eller ve
béror således i mer eller mindre mohn på
detta ämnes mer ellér mindre värdiga afgörande
j en framtid. Det är alltså tillbörligt
att det skärskådas hoga och mångsidigt. Man
skulle väl kunna invända att det tillägg eller
denna infogning tillkommit i 4 §. Tryckfrihetsförordningen
lagstridigt och sålunda genom
^tt slags ofverrunvpling, och att det, i följd
deraf på samma sätt kunde eller borde borttagas?
rilen just denna öfverrumpling bevisar,
efter min taakaj, att Tryckfriheten dessförinnan
till en oförutsedd grad varit missbrukad,
eftersom ett så utomordentligt medel af Kon.
ung och Nationens Representanter blef vidtagit,
att det vidare befarade missbruket förekomma.
Detta bevisar vidare* att ett ovilkorligt
upphäfvände af detta band på en snart
sagdt tygellös tryckfrihet, utan moget öfvervägande
både af tid, lynne, upplysning och
Nationens politiska ställning i förhållande tili
det jäsande Europa, icke bör äga rum- De
Den 2i Maji e. m.
förfärliga skakningarne inom de öfriga Europeiska
Staternes yttre och i synnerhet inre
beståndsdelar, den blodiga kamp, hvilken sorn
bäst varar mellan ovan frihet och gammalt förtryck
, de upprorsgnistor, man kastat ända in
uti det aflägsna, men derföre lugna Och afundade
Scandinavien, de smädeskrifter hvarigenom
man inom och utom oss sökt att väcka
oro och split, allt detta påkallar ett varsamt
förfarande af det ädlaste ett fritt och manligt
Folk äger nemligen Tryckfriheten, men tillika
det farligaste, emedan det är så lätt missbrukade.
Vid så beskaffad e inre och yttre förhållanden,
bör man göra allt för att bibehålla jemvigt,
äfven i detta, och ms Lända i fynnerhet i detta
afseende, imellan Thronen och folket. Den
arbitraira maiten hos den förra eller någon
dess organer, är icke mindre obillig, att icke
säga vådlig än den tygellösa friheten hos det
sednare. Båda böra vara eller bringas i harmonie
med hvarandra: båda äga lika rättigheter
likasom skyldigheter, bådas gränsor böra
bestämdt utskakas; men jag tror att råmärket på
den sidan bör vara starkast uppdraget, hvarest
materiella kraften är störst, och således, i
afseende på mängden och massan farligast och
kanske dertill nu för tiden lättast missbrukad.
Utgående ifrån dessa under moget bepröfvande
fattade grundsatser, tror jag mig vördsamt
böra föreslå' följande alternativ till förändring
af ifrågavarande 8;de Moment, nemligen så
lydande;
I —
I
i
Den 21 Maji fm, 219
8!0. ”Anser HoFCanzleren ett Dagblad
eller periodisk, skrift, vådlig för allmän säkerhet,
eller utan skäl och bevis förnärmande
personlig rätt, eller af en fortfarande smädlig
egenskap, må han äga, att i Stockholm gecotr,
ÖfverStåthållareEmbefet, och i Landsorterne,
genom Konungens Befallningshafvande låta
genast inställa’’ det Nummer af dagbladet eller det häftet
af periodiska, skriften, som sålunda ansels aj brottsligt
innehåll, och ställe genast, utan minsta tidsutdrägt,
dess Redactör eller Författare till svaromål
och ansvar inför den af Rikets Ständer valde
Tryck] riket sComitté, som af Konungen med lika antal
personer, må kunna akas; och åge parter ne i den
händelsen att utlotta hvar sin Ledamot aj den såmedelst
förstärkta Comittéen, hvilken, på satt, allmän
Lag och denna TryckfrihetsF örordnin" föreskrifva,
åfigger under Rikets Siänders Justitiat-Omhudsinans
p résidium, citt Qin det indragna dagbladet eller periodiska.
skriftens mer eller mindre brottsliga beskaffenhet
dämma och deras Författare elter Rcdactörer allt~
så skyldig f älla eller frikänna, i hvilket senare fall
det indragna numret af dagbladet eller häftet af periodiska
skriften straxt åter må få utkomma. Tryckfrihet
sComillé ens utslag böra alltid atlmängöras, Fortsätter
daghi adsredactör eller periodisk skrifts Förfaltare
i påföljande IY:r eller häfte det ämne, som under
åtal är och innan dom fallit, äge ffofCäncelleren
att dagbladet eller tidskriften på, sätt utstakadt är helt
och hållit indraga, dock ställes Redactör eller Författare
inför TryckfrihetsCornitté. en, sorn pröfve om
något serskildt ansfar, utöfver indragningen af ding :
bladet ellet' periodiska skriften+ hör äga runi.
220
Den 21 Maji f. m.
Genom detta alternativ, om det af HögJofl.
ConstitutionsUtskottet och vidare af Rikets
Höglofl. Ständer skulle godkännas, förekommes
alla farhågor, alla olägenheter, sorn
äro följder antingen af obegränsad arbitrair
indragningsrättighets fortfarande eller af helt
Och hållit lössläppt Tryckfrihet om 8 Momentet
upphäfves; derigenom förekomsnes den
ofta öfverklagsde långsamheten då dylika mai
dragas under allmänna Dmijlolar, olempligheten
hos oss af JuryDoniftoiar, Och deras ej säl*
ian mindre ändamålsenliga sammansättning och
äfven någon gång deraf uppkomne misshäU
likheter; och derigenom kommer Rik fens Ständers
TrijckfrihetsComiiié i en med dess ändamål öfverensstämmande
verksamhet, och då af Nationens
Representanter tillsatte personer, fingo döma
öfver så grannlaga ämnen , kunde ingen Medborgare
frukta hvarken väld eller Embetsmanna
skråanda, och då Konungen ägde att
för tillfället om honom så godt syntes, tillförordna
ett lika antal domare, och hvardera
af parterne utlotta en, så tyckes mig allas fordringar
vara uppfyllda, lika sorn jag sluteligen
tror, att genom detta alternativ snarast
Och fullkomligast vinnes det dyrbara målet j
hvart sannt Constitutionelt samhälle, nemligen
bevarandet af Majeftätets helgd, och perjonlig
‘lerhet} jemte- lagbunden frihet.
Den 21 Maji f. m.
121
N:o 5.
grefve Posse, Cart Hinric:
Jag har tillika med Herr Monfgommerie
begärt ConstitötionsUtskottets nu ifrågavarande
Betänkande på bordet, för att få tillfälle
att närmare utveckla en särskildt åsigt, sorn *
måhända, kan blifva ett stort skäl för tillstyrkan
af ConstitutionsUtskottets Betänkande,
inen som under Discussionen öfver detta ämne
synes mig föga hafva blifvit vidrört.
Jag ämnar ej tala om orättvisan af denna
Lag, som sätter Författaren såsom Medborgare,
utom Lagen och lernnar hans egendom och
hans heder till pris åt godtycket, utan att det
tillåtes honom att försvara sig, eller eris att
känna anledningarna och skälen till den Styrelsens
åtgärd, som måhända någon gång beröfvat
honom hell hans välfärd- Denna sida
af ämnet har ofta blifvit utvecklad, och al!—
draminst skulle jag kunna förmoda att opinionen
i detta afseende inom detta Hus vore
tvifvelaktig. Lika litet tänker jag uppehålla
mig med att visa fkadligheten af denna ExceptionsLag,
genom det band den lagger på medborg
tiga bildningens och N ationalupplysningens
tillväxt eller den skada, som tillvarelsen af indragningsmakten
i Elfva år, redan i detta afseende
tillvägabragt. Äfven från denna synpunkt
har frågan blifvit tillräckligt utredd*
flch allmänna tänkesättet deröfver,, kan anses
Den 21 Maji f. m,)
stadgadt. Likaså öfverflödigt skulle det Vära,
såsom jag håller före, att här inlåta sig i
en undersökning för att visa, det dénrtä ExceptionsLag
helt och hållet motstrider våf
Statsförfattning och undergräfver dess grundvalar;
ty ej behöfver jag erinra Eder, Miné
Herrar, om hvad 1809 års oförgäteliga Lagstiftare
yttrade i sjelfva motiverne till Grund*
Lagen otti yttranderättens frihet, det vill säga
fullkomligt oberoende af allt annat än Lag,
och att de deruti sågo grundvilkoret ej blött
för Statsförfattningens bestånd, utan äfven för
möjligheten af degs successiva förbättring utan
våldsamma skakningar. Och slutligen lärer
det ej eller vara mera nödigt, att inför Eder *
Mine Herrar, med vidlyftig utveckling vilja
bestyrka den sanning, att samma Naturlag gäller
inom den litterära productionens område,
som inom den materiella productionens, den
nemligen, att fåker befttning srätt är det förjta
vilkoret för frambringandet af goda producter, och
att 8 Momentet 4 §. af 1812 års Tryckfrihetsförordning,
sorn sätter en gren af den litterära
industrien under godtycket, just härigenom
motverkar sitt eget ändamål, som mycket säkrare
skulle uppnås, om Författareyrket utan
undantag äfven i sina åtgärder finge hugna
sig af äganderättens helgd.
Nej, Mine Herrar, det är ej om skadligheten
af den ifrågavarande, nu till upphäfvande
Föreslagne undantagslagen, i sä måtto att
den hindrar den enskildte medborgaren, att i
tryck framställa sina meningar och upplysa
Den ii Maji j. ml
£25
Samhället; endast återhållen af allmänna Lagen,
som j^g ämnar yttra mig; — det är på den
ännu större skadligheten af den ifrågavarande
ExceptionsLagen, derigenom: att den lemnaf
Regeringen enfam öppet tillfälle att yttra sig
och verka på opinionen, och den våda, för
hvilken vi på detta sätt blottställas, hvarpå
jag anhåller att få fästa Högloft. Ridderskapet
och Adelns uppmärksamhet.
Europas samhällsskick har nått den utveckling,
att den ilireeta eller indirecta Censuren
S i vår tid ej mera värderas af de magtägande
för samma orsakers skull, som för 3o å 40 år
sedan. Då begagnades Censuren blott för att
tillbakahålla den enskiltes sjelfständiga yttrad-:
den, som möjeligen genom sin frimodighet kun-’
de väcka misshag; — man lemnade Folkets
meningar för öfrigt åt sitt öde, utan att vidare
bekymra sig derom.
Detta förhållande har förändradt sig; de
magtägande ha insett opinionens vigt, och ingen
styrelse tror sig nu mera kunna undvara
att äga den på sin sida; men följden deraf har
också blifvit, att nästan alla styrelser mer eller
mindre sökt, att sjelfve hvar och en inom sitt
land, på ett articifielt sätt kunna styra och frambringa
den, och härtill har den indirecta censuren
öfver periodiska skrifter blifvit använd,'
såsom den tjenligaste anstaliten. Man förebygger
derigenom på en gång. såsom i censurens
menlösa oskuldsdagar, att den enskilda
te genom sitt fria3 af Regeringen oberoendea
Den 2 i Maji f. m.
yttrande, Får verk* på nationens tänkesätt
och är tillika sjelf obehindrad af all motsägelse,
att genom de blad, som man mera eller
mindre doldt gjordt till sina organer derpå
utöfva det inflytande, hvartill ögonblickets
interesse föränleder. Genom en sådan indirect
censur, som äfven här stadgas utaf det ifrågavarande
8 Mom. 4 §. TryckffihetsLagen, äro
således också vi blottställde ej allenast för vådan,
attingen allmän opinion utbildas, såsom det till
exempel var händelsen under f. d. Konungens
Regering, utaö för den ännu större, att Allmänhetens
omdöme, så vä} öm saker som om
personer, förvillas utaf de af de magtägshdes inflytande
dicterade bladén, och att på detta sätt
en aldeles falsk, opinion frambringas. Det är
för denna vådas skull, hvars skadliga följder
kunna vara oberäkneliga, som jag framför allt
trott mig böra motivera min öfvertygelse om
nyttan och nödvändigheten af Utskottets förslag,
och jag lemnar åt efterkommande att afgöra,
om de samtida pbehomenen inom Svenska
Tidningsverlden, ej berättigat mig tili
den framställning jag gjort.
I öfrigt får jag förena mig med Herr Cederskjöld,
i hvad han anfört, emot det af Friherre
Åkerhjelm framstäldte alternatif. Jag är
af samma tanka sorn han, att ConstitutiortsUtskottets
förslag bör hvila till nästa Riksdag
utan några ändringar eller modificationer, hvilka
GrundLagen ej medgifver. Jag skulle tro*
ptU alla de Herrar, som önskat några förändring
gali
Den ,21 Maji f. m.
345
garj hafva vägen för sig öppen, ätt genom ConstitutionsUtskottet
bereda en opinion för aritagande
eller förkastande äf de åsigtefj hvilka
äf dfem här blifvit framställde.
N:o 6.
Friherre Bjcrnftjerna, Magnus:
Då jag nu går att yttra min tanka öfver
ConstitutionsUtSköttets Förslag orri upphäfvande
af 8 Morn. i 4 §. TryckfrihetsFörordningen,
är det som enskildt Riksdagsman jag begär
ordet, och icke som organ af Styrelsen,
hvars åsigt i detta, för min Embetsbefattning,
främmande ämne, jag icke känner. /
TryckfrihetsFörordningens ifrågavarande 8
Moment, anser jag i alla afseenden såsom bristfälligt,
derföre att det icke gifver någon garanti,
hvarken åt Regeringen mot Dagbladens
till äfventyrs inträffande sjelfsvåld, eller åt
Folket mot censurens möjliga godtycke.
Det gifver ingen garanti åt Regeringen j
säger jag, ty lagen eluderas medelst det indragna
bladets återutgifvande, under vrängde
namnj eller endast en tillagd ny nummer Dea
gifver ingen garanti åt folket, ty den bär
godtyckets stämpel, oförenlig med ett grundlagligt
Samhällsskick.
Éiii till Ridd. o. Ad, Pr. IV Band. 15
22 &
Den 21 Maji f mi
Jag Söner det således i båda hänseenden
skadligt, åtminstone bristfälligt, och tillstyrker
derföre, i likhet med hvad ConstitutionsUtskottet
gjordt, dess uppbäfvande; men sorn ea äskad
garanti mot Censurens godtycke derigenom
vinnes, bör Stytelsen såsom motvigt erhålla
äfven en garanti mot Dagbladens möjliga
sjelfsvåld, hvilka i annat fall kunde urarta till
revclutionaira eldbränder, och den enskildta
trefnaden förstörande smädeskrifter.
Denna garanti är så mycket nödvändigafe
i Europas närvarande ställning, då striden
emellan enväldiga och lagbundne Styrelseformerne
är gifven, då båda delar luta till ytterlighet,
och då det vore värdigt det Svenska
Folkets lugna sinne, och öfverensstämmande
med dess politiska ställning och krafter,
samt andan af dess grundlag, att gå en
medelväg emellan dessa ytterligheter, upprätthållande
nationens rättigheter å ena, samt
stänga vägen för sjelfsvåldet å andra sidan,
ett sjelfsvåld, som TryckfrihetsFörordningeng
tillkonstlade Jury och deraf följande ringa böter
och straff, icke ensamme kunna hämma.
Som ConstitutionsUtskottet emedlertid föreslagit
upphäfvande af Indragningsrättigheten
hos HofCanzleren, och derigenom förekommit
godtycket i censuren, utan att tillika föreslå
•n motsvarande garanti mot d«t möjligen in^
träffande sjelfsvåldet i Dagbladen, får till Ridderskapet
och Adeln jag vörd&amc hemställa»
om ej
Den 21 Maji /. m,
22f
t:o. Böternee belopp för olika Tryckfrihetsbrott
begångne i dagblad och periodiska skrifter
borde förhöjas.
2:0. Utgifvare eller Förläggare af Dagblad
och periodiska skrifter, stalia vederhäftige
mäns borgen för så stor summa, som möjligen
i böter af dam kan komma att erläggas.
3:0. Tryckfrihetsbrott i Dagblad och periodiska
skrifter dömas af vanliga Domstolar,
och icke af Jprymän, såsom dertill mindro
passande.
Dessa garantier emot Tryckfrihetens missbruk
finnas så väl i det Constifutionella Frankrike,
sotn i det än friare England* der tryckfriheten
likväl är större än i något annat Landf
på jorden.
Hof-Canzlerens indragnlngs-rättighet aE
Dagblad och periodiska 6krifter skulle i thy
fall helt och hållit kunna upphöra, eller åtminstone
inskränkas till indragning af viss
Nummer, utan att gälla för hela tidskrifter.
I anledning häraf får hos Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken samt Höglofl.
Ridderskapets och Adeln jag vördsamt föreslå
återremiss af Betänkandet, med anhållan at£
Utskottet, i händelse det skulle gilla ofvannämnda
åsigt ville utarbeta Förslag till den
förändring* som TryckfrihetsFörordningen i
följd deraf måste undergå, hvari bör fastställ
228
Den 2 i Maji J> ni.
las, dels böternes belopp för olika Tryckfrihetsbrott,
dels hvilken Domstol skall ådöma
dem, och dels cautionerneg belopp föf utgifvare
eller förläggare af Dagblad och periodiska
skrifter. Då man sålunda å efta sidan
vunnit uppgifvande af Censurens godtycke*
och åden andra lörekommit Tryckfrihetens missbruk
torde man äfven kunna hoppas att vinna
den för Grundlagsförändringar nödiga sanctionert,
hvilken i händelse förslaget endast
upptog uppoffringar och inga motsvarande gaj
tander möjligen skulle kunna uteblifva.
N:o */•
Her i Munck af Rofenfchjnld, Eberhard
Det är en nu mera i ailä constitutionella
Stater erkänd sanning, att man i Tryckfriheten
äger det säkraste värn för en Nations frihet.
Deri ensam är i stånd att ersätta många
brister, sorn kunna vidlåda en Statsförfattning.
Men då Tryckfriheten är ett nödvändigt
vilkor för en sann politisk frihet i alla
constitutionella Stater, så blir dén det ännu
mer i vår, der den Lagstiftande makten, den
aom skall controllera de Högsle Embetsmännens
åtgärder, så sällan sammankommer. Emellan
Riksdagarne ersattes denna granskande
myndighet ännu säkrare af Tryckfriheten, äo
af sjelfva Justitieombudsmannen, hvars verkningskrets
och åtgärder så mycket bero af
dess egen håg och godtycke. Således hafva
Den 21 Maji f. lil.
vi mer än någon .innan consthutionell Stat
Skäl, att önska oss en nog vidsträckt tryckfrihet,
och denna frihets oberoende af Högsta
maktens arbitraira myndighet. Och huru mats
qck må tänka om Tryckfrihetens nytta i sig
sjelf, kan vä! ingen annat än ogilla det stadgande,
sorn öfveriärjmar åt en myndighets godfycko,
och således möjligen äfven åt dess
nyck, en Medborgares, ej blott egendom*
utan äfven ära och betager honom den rättighet,
som den största ^missdådare äger, att
i behörig ordning, ransakas och dömmas,
Detta insågo förmodeligen de män, som
grundläde vsr tryckfrihet efter den lyckliga
Regementsförändringen 1S09; men de tycktes ej
hafva gjort sig nog bekanta med den Engelskt»
tryckfriheten, elier med andra ord, med den
förnuftiga, inom sina rätta gränser bestämda
tryckfriheten. Man lemnade mera utrymme
åt friheten, att granska Menniskors personliga
förhållanden, än åt granskningen af allmänna
åtgärder. Snart tycktes man derföre hafva
planterat frihetsträdet i en ofruktbar jordmån,
och tryckfriheten syntes nästan ej bära andra,
än sura och skadlig» frugter. Den nyttjades
ofta till att förgifta sinnena, eller till ett skarpt
instrument för enskilt hämd. Denna i sig sjelf
ädla frihet blef dymedelst för manga förhatlig
pch en skräckbild för många familier ijdqras husliga
lif. Med darrande hand tog mången redlig
Husfader, mångenom sin Faders lugn ,och heder
Ömtålig Son dagens papper i hand, och farhågor
Väcktes ibland äfven för allmänna
toen 2l Maji /, rtl.
Mea man borde ej hafva glömt att äfven i Eng-»
land blef tryckfriheten i början skamligt missbrukad
till enskilt* tvister och smädelser, till
Orättmätig* angrepp mot Embetsman och enskildt*
, till kungörande af ugla både snillets
och hjertius foster. Orsaken låg just i det
långvariga tvång, som förut varit rådandes
och inom få år återkom man der till en behörig
sans och till ett rättmätigare nyttjande
af denna i sig sjell ädla frihet. Man lärde
snart, att de samma lagar, sorn skydda hvar
anans person och egendom böra äfven försvåra
hans rykte mot en skribents smädelser,
hvilken ehuru för feg, att göra ett öppet anfall
på en person, kan grymt såra honom genom
en anonym skrift,
Riksdagen 1812 korn, och da fleste Representanterna
vid den voro uppskrämda af
Tryckfrihetens missbruk. Det var då ej så
svårt, att genomdrifva en föreslagen inskränkning
af Tryckfriheten. Förslaget antpgs så
begärligt, att det icke ens fick hvila till följande
Riksdag. Jag bade ej och kunde ej hafva
någon del i detta Riksens Ständers märkvärdiga
beslut, ty jag va? först af en utländsk,
resa och sedan af RectorsEmbetets i Lund tillträdande
Vid midsommar hindrad att mer än
några dagar bevista denna Riksdag, men mina,
tankar i denna vigtiga fråga lät jag trycka i,
Örebro Tidning.
Följderna sf den då ^vidtagna inskränkningen
i vår tryckfrihet, hafva varit oberäk^
Den 2i Majif. m.
231
neliga, kanske ej blott för Sverige, utan för
hela det civiliserade Europa. Hade man den
tiden, då utlänningens opinion ej behöfdö sä
mycket som nu menagera9, fått om de för vårt
Lands politiska ställning vigtigaste frågor utan
tvång i tryck yttra sig, så hade allmänna rösten
lättare trängt fram till högsta maktens öron,
och ej blifvit bortblandad med någre kortsyntes
elier af det Engelska interesset vilsefördes skrik.
Den rådande opinionen hade möjligen influerat
på det parti som togs, och kan hända hade Europa
dä undgått att få se etablerad en legitimitetsprincip,
som nedsätter eller rättare ej
erkänner Nationernes egen legitimitet, en
princip som bör hos hvar Svensk Patriot väc^
ka dess afaky, ehuru icke dess farhåga.
Hade man i stället vid 1810 Irs Riks*
dag inskränkt Tryckfriheten för smädaren, så.
hade Sverige undgått scandalen af de stridskrifter,
som nästan dageligen utkommo under
loppet af 1815 års Riksdag.
Om vi ännu ej hunnit nyttja och handhafva
Tryckfriheten på ett sätt, som skyddar
hvar medborgare för lömska anfall af detta
vapen, hvilket likt alla andra vapen, kan använda6
till både gagn och skada, sa kan orsaken
härtill vara flerfaldig. Det kommer nemligen
till en del deraf, att af den Tryckfrihet, som
vi tillkämpade oss 180g, lia vi endast nästan
fått behålla den, som medgifver anonyma anfall
mot ej bestämdt uppgifna, men dock til 1—
tfäckeligen för gissningar utsatta personer, och
Den 21 Maji f, m.
det under skydd af ett om i städet för ett forti
eller af angreppets framställning i form af
fråga m. fl. utvägar, som t England fåfängt
skulle befria angriparen för behörigt åtal. Men
$ill en god del torde detta af många Läsares
fjifafl uppmuntrade missbruk härleda sig deraf,
att en stor dei af flen läsande publiquen isynnerhet
i Landsorterne, ännu ej fått lära, att
interesstra sig för allmänna ärenden, och derföre
mäst är rpad af enskilta. Och sådan är
ttienskliga svagheten, att man är mera nyfiken
få läsa klander; än beröm ty dervid vinner
ens egit personliga värde genom jämförelsen.
Vi hafva än mera frihet att trycka personliga
förolämpningar, åtminstone under form
af allusioner, och med löfte om framtida bevis,
än i England. Man skall kunna läsa Engelska
Dagblad för en hel månad, utan att finpå
ett enda angrepp på en persons enskilta
eller husliga förhållanden. Der får man ej
ens i enskilt hillet till en person skrifva något
smädligt eder så förolämpande, att det kunde
ge skälig anledning till tvekamp, utan att bli
behandlad som en libellist; äfven Ojn man efter
hvad som blifvit skrifvit och tryckt beVisar
det. blir ansvaret lika. D[en beskyllning
man gör i tryck mäste svedan vara bevisad,
eller vara: ett verkligt factum. Deremot har
man en desto vidsträcktare frihet alt granska
medöorgares allmänna lif och deras Embetsåtgärder?
Just
denpa frihet gör Embetsman der så
Den 21 Maji j. m.
Varsamme, att ae sällan ge uppsåtlige anledningar
till klander. Opinionen om Domares rättvira
är allmän.
jag skulle derföre önska ett Förslag , som
satts en säkrare och bestämdare gräns för friheten
att i tryck angripa medhorgares personliga
förhållanden; men jag önskade tillika ett
sorn återställde rättigheten att, oberoende af
någons godtyckliga åtgärd, fritt få yttra sig om
åtminstone den inre Styrelsens åtgärder- Huru
olika ock tankarne må varaomnyttap af Tryckfrihet
i allmänhet och om dess gränsor, ja om
sjelfva den politiska friheten så kan väl, blott
en mening vars om orättvisan af det stadgande,
sorn åt en aucthoritets godtycko och således
på discretion öfverlåter en Tidningsskrifvares,
äfven en medborgares, ej blott lagligen
undfångna egendom, utan medborgerlig ära. I
den mäst despotiska Stat kan den största missdådare
göra anspråk på ranfakning och dom.
Till och med för närvarande i Frankrike är
en sådan makt ej öfverlåteti till någon Embetsman.
Då ifrågavarande stadgande vid 1812 år$
Riksdag antogs och sattes i verkställighet genast,
lärer det ansetts för hvarken någon förändring
eller förklaring af Grundlag, utan förett
blott reglementariskt stadgande,1 som vid
samma Riksdag, då det föreslags kunde inrotas.
Af samma grond bör det kunna upphofvas
vid samma Riksdag, som Förslag deroth
göres. Och ett skadligt stadgande bör meri
Hen 21 Maji f. hi.
mera skäl kunna hastigt afskaffas än införas. Således
hade i min tanka Riksens Ständer kunnat
a 815 upphäiva detta stadgande. Men då det
blifvit upptagit och sedan bibehållit i Tryckfri-*
hetsFörordningen, oaktadt eine Riksdagar passerat,
Samt derigenom indirecte sanctioneradt
af Riksens Ständer, återstår för dem för dess
upphäfvande genast vid denna Riksdag ingen
annan utväg, än att för deras del besluta,
och hos Konungen i underdånighet an;
håila , att älven Hans Majit täcktes dertill lem*
na sitt nådiga bifall. Då detta Tillägg tillkommit
med åsidosättande af de lagliga former,
måtte det likså hastigt kunna återgå. Ett
skadligt Förslag mätte med mera skäl, utan
iagttagahde af de föreskrilne formers långsam*
het, kunna upphäfvas, än antagas. Jag föreslåe
således, att Riksens Ständer vid denna Riksdag
besluta upphäfvande af ilrågs varande stadga
, samt hos Kongl Maj t i underdånighet
anhålla, att Hans Majit täcktes dertill sitt nådiga
bifall lemna, och begär härå Herr Grefven
och LandtMarskalkons proposition.
Nio 8.
Herr Rnjenblad, Bernhard:
Såsom icke älskare af godtycklig magt,
den må hvila bos en Regerings högsta orgarter,
eller bos Sekreta eljer andra Ständernes
Constituerade Utkott, skulle jag visserligen
Icke draga i betänkande att för min del god
Dea 21 Maji j, m.
255
kanna Högloft. ConstitutionsUlskottets Förslag
om uteslutande af 4 § 8 Momentet ur Tryckfrihetsförordningen,
så vida det Höglofl. Utskottet
derjemte hade föreslagit en sådan ändring
i 5 §. af denna Lag eller dess Rättegångsordning,
att det i lörutnämnde Moment
innefattade mindre onda ej mera behöfdes, så*
sorn ett correqtif mot ett större ondt.
Man har ansett det namn för oväldig rättvisa,
EngUnds Lagskipning förvärfvat, vitsorda
förträffligheten och ändamålsenligheten af
crimioella måls afgörande genom moraliska
Domslut, det vill säga genom Edsvurne, 0-  återkalleligen och omotiveradt frikännande eller
fällande. Men måane ej förhållandet med
detta Juryinrättningens vunna anseende är detsammi,
som med de slutsatser för nyttan af
prohibitiva Handels- och NäringsLagar, stora
skatter och Statsskulder, man velat draga af
Englands under sådane förhållanden stigande
Välmåga? Månne ej likasom andra industrien
befrämjande orsaker satt England i stånd, att
oaktadt prohibitivsystem och dryga Statsbördor
utveckla den rikedom och makt, det upp’
nått, äfven så andra öfvervägande omständigheter
låtit dess lagskipning vinna och förtjena
sitt anseende, ej genom, men oaktadr, Juryinrättning;
jag för min del vågar tro förhållandet
vara sådant och skall nu försöka utreda
detta mitt påstående.
Då Statens åndamålär skyddande af hvarv
|e dess medlems genom Samhäljsbandet försa
-
256
Dea 21 Maji f m.
krade rättigheter, så mäste hvarje ingrepp i
dessa g en-oro Staten förekommas, eljer om
de ej kunna förekommas, bestraffas. Detta
har alstrat criminalLagar, hvilkas föremål
ej endast omfattar bestraffande af verkligen
begångne förbrytelser, utan äfven förekommande
af straffs åläggande för icke begångne,
det vill säga skydd för den oskyldigt anklagade.
Det högsta maj för en criminalLag,
hvars uppnående den alltid bör äga i sigte,
är således hvarje Jkyldigr beflraffning, hvarf e ofiylchg-
bejrielfe. Hos de Folk, der odling eller
de intellectuella förmögonheternes utveckling
ännu är i sin början, der har hvarken arter)
af förbrytelser elier sättet för deras döljande
vunnit den utvidgning, som för det fullständiga
utredandet fordrar den stränga juridiska
undersökningen, der har också den oförderf--  vade naturen ännu bibehållit i sin ursprungliga
renhet helgden af demoraliska förbindelserne-
Derföre har vanligen hos dessa folk
det moraliska, på Domrarnes inre öfvertygelse,
grundade domslutet blifvit valdt framför
det på Juridisk visshet byggda, hvilken man
ej eller ägt nog skicklighet att utreda- Således
ser man hos Nordens äldre invånare, till
hvars Folkstam Englands eröfrare AngloSaxerpe
hörde, sakers afgörande öfverlemnad åt en
edsvuren Nämnds godtycke, stundom tillsatt af
ijdäradet, stundom af Anklagaren, stundom af
den Anklagade, hvilken sistnämnde äfven å
'fissa fall ägde rätt genom egen och ett visst
$ntal af honom sjelf valde mans edgång afgöra
sin sak. Men också omvexlande med des
-
Den 21 Majt f.
237
fea domsätt finner man jernbörd med flere sådane
medel att utröna sanningen, hvilka uttryckte
tiriehvarfvets öfvertygelse om Förgyhens
omedelbara deltagande i sakers afgörande
genom ödets utslag. Deremot i de Länder,
der odling framskridit, och i följd med den
ej endast mångfalden af brott , utan äfven
Svårigheten genom dejas invicklade förhållanden
att skilja det sanna och det sannolika, der
har så väl helgden af dea oskyldiges rätt att
bli frikänd, som af den förnärmades och samhällets
anspråk att se den rätta brottslingen
straffad, framkallat nödvändigheten att ej öfverlemna
åt den moraliska öfvertygelgens god J
tycke dessa dyrbara fordringar, utan att göra
dem beroende af den fullkomligaste visshet,
åstadkommen genom permanenta Domare af
jpröfvad sakkännedom och skicklighet, af ansvar
för sina handlingar, oberoende af parterne, och
skyldige att på laga skäl motivera sina domar,
hvilka ändå fällda inom de lägre instancerne
kunnau nderkastas granskning af högre
med ännu mera urkiljning besatte Domstolar.
I England, der man i allt nästan endast
äf tryckande nödvändighet tillåtit sig afvikelser
från af Förfädren öfverlemnade stadgar och
former, der har man ärtnu bibehållit AngloSaxerries
sätt att afgöra brottmål. Men det
motstridiga häri med tidehvarfvets verkliga
kraf, har såsom jag förut nämnt, blifvit modifieradt
genom tillkomne omständigheter, hvilka
borttagit en del af dess skadliga följder,
filand dessa omständigheter igenkänna vi dets
Brittiska folkets allmänna deltagande i allt na»
23§
Den 21 Maji f ml
tionelt, som fäster en noggrann och upplyst
uppmärksamhet vid hvarje offentlig handling*
och sålunda underkastar den det starkaste moraliska
band, på samma gång, som det gifver
Samhällsförhållanderne det starkaste moraliska
stöd. Äfvenså finna vi en af dessa modifierande
omständigheter vara det tillfälle, denna
allmänna uppmärksamhet äger, att följa
hvarje Domstols handlingar, då äfven de lägre
af dessa alltid sammanträda i folkrika Städer*
just vid tidepunbteri af ea stor bildad publiks
sammanvaro, hvilken sålunda sedan den lika
med Juryn följt Domarens undersökning af
förevarande mål, kan lika med Juryn stadga
sin moraliska öfvertygelse- och på detta sätt
bildar en slags kontroll öfver dennas godtycke
liga rätt till beslut. Men allt detta oaktadt,
ser man likväl vid sådane måls behandling, der
enskiidta passioner närmare vidröras eller häftigt
på individuella opinionen verkande ämnen
förekomma, i sjelfva England det godtyckliga
sfgörandet genom Jury medföra väld och orättvisa.
Såsom exempel häraf återkallar mitt
minne 2 händelser ur Engelska Lagskipningens
historia, den ena från Americanska oroligheternes
början, då en i Boston vakthafvande Officor,
som först sedan han nära blifvit misshandlad
af Folket tillåtit sig gifva eld, like
väl af en utaf just samma Folk sammansatt
jury förklarades skyldig till mord, och endast
genom befälhafvande Generalens ingrepp i Doinaremagted
kunde räddas; den andra, då efter
det fanastiska upploppet i Birmingham
*79°j under hvilken man satte eld på ett Dis
-
Dm 2i Maji f. mi
sidéntercapell och dess Predikants den lärde
Priestleys hus och dyrbara samlingar, samthsn
sjelf med moda blef räddad ur mordbrännErnes
händer, en af Stadens invånare utgjord, ej
mindre fanastisk, Jury, oaktadt ovedersägliga
bevis, frikände de hufvudsakligaste brottsligarne,
och först sedan Domrarne funnit sig befogade
hålla till dem ett skarpt tal om de
skyldigheter, de åsidosatt, fällde några mindre
brottsliga. Och vid politiska förbrytelsers
afdömmande ser man ej vanligen utgången bero
mindre på sakens rätta förhållande, än pa
hvem, som tillsatt Jury, antingen en af Rege~
ringen eller en af Oppositionssinnade Magi»
strater utnämd Scherif?
Hos oss, hvars CriminaLlagar i alla öfriga
händelser fördra afgörande genom på Juridisk
visshet motiverade domslut, har man blott i
Tryckfrihetsmål afvikit från denna allmänna
grundsatts, och infört en godtyckligt afgöran.
de Jury. Men hvarför i detta enda fall ändra
vår Criminella Rättegångsordning och sålunda
underkasta den tvenne motsatta principer;
hvarföre frånkänna en i enlighet med
17, 28, 31» och 33 §. § RegeringsFormen samt
allmän Lag tillsatt Domarecorps, som enligt
36 §. är oberoende af allt utom lagen, men
också ansvarig inför den och skyldig att på den
grunda sina beslut, och sora äger sig uppdragit
det dyrbara värf att skydda de i 16 §• RegeringsFormen
Svenska Folket försäkrade heliga
rättigheter af lif, ära, egendom, perfonlig frihet
och välfärd, hvarföre, säger jag, frånkänna den-;
Den 21 Maji f. m.
na Domarecorps skyddandet af Svenska Folkets
rätt att i tryck yttra sina tankar, men
också att ej genom tryck blifva till sina heliga
rättigheter förnärmad eller se allmänt lugn
stördtj och i det ställe öfverlemna detta skydd
åt en Rätt, hvars afgörande med någon skick,
ligbet hos den anklagade nästan helt och bål*
1 it beror af denne? Ty vår jdryssammansättning,
deri olik den Engelska, är sådan, att
blott en enda röst utom de Ledamöters, af den
anklagade sjelf tillsatte, fordras för att frikänna.
Månne éj också såsom en följd häraf skulle
kunna inträffa frikännande af uppenbart mot
TryckfrihetsFörordningen stridande skrifter, uri.
derlättadt äfven derigenom, att den verklige
fast ej uppgifne Författaren sjelf kommit att
sitta i Juryn och således att dömma i egen
sak? månne ej å en annan sida, då en anklagad
saknar skicklighet eller vilja, att till egen
förmån begagna lagens brister, den händelse
skulle blifva möjlig, att en af samma personer
sammansatt Jury, under alldeles lika förhållanden
frikailat en anklagad, men förklarar en
annan skyldig till en förbrytelse, som medför
förlusten af en af de dyrbaraste medbom
gerliga rättigheter?
Bland alla Tryckfrihetens missbruk ägä
inga vidsträcktare och 6vårare följder, än dé
som kunna föranledas af Tidningar eller periodiska
skrifter. Ty liksom dessa, uppfattande
de för det ögonblickliga intresset mäst begär^
liga ämnen, kunna sätta hela den läsande ali;
män
-
f)en 21 Maji J. m.
24*
mäoheteB i samband med tiden och tiden9 hän.'
delser, och sålunda kraftigt bidraga till Tryckfrihetens
välgörande verkningar ho" ett fritt folk,
Nationalandans och upplysningens framsteg,
så äga de äfven förmåga att undergräfva hela
samhällsbyggnaden, om lagarne skulle sakna
all tillbakahållande kraft- Hos oss, der utgången
af hvarje till Domstol öfverlemnadt Tryckfrihetsmål
är godtycklig och detta godtycke
ofta är den anklagades eget, der måste emot
de möjliga följderne häraf finnas något motvägande,
och det enda nu lagliga är HofCanzlerens
i 4 §, 8 Mom. Tryckfrihetsförordningen
stadgade Indragningsrätt. Således
så länge Rättegångsordningen i Tryckfrihetsmål
befinner sig i sitt närvarande skick, kan ej
nämnde Moment utgå , utan att borttaga det
enda befintliga stöd mot sjelfsvåldet, ehuru jag
gerna medgifver oriktigheten af principen för
dess stadgande och lättheten att eludera detta.
Ehuru det ej står i omedelbart sammanhang
med mitt ämne tror mig likväl böra omnämna
hvilka missbruk af allmänna Tidningar
och periodiska Skrifter, jag anser vara störande
allmänna lugnet, och således hufvudsakligen
påkalla lagarnes hämmande makt- Bland dessa
räknar lag ej framställandet af hvilken ej
samhällsordningen störande sakåsigt sorn helst,
och i hvilka uttryck som helst, blott dessa senare
ej öfvergå täll personliga smädelser. Bland
en större samling af tänkande menniskor må
-
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. IV Band. 16
242
Ben 21 Maji f. m.
ste otvifvelaktigt under mångfalldigt olika
synpunkter de vigtigaste saker framställa sig;
och således en mängd af olika åsigter uppkomma,
och då man med innerlig öfvertygelse
är fästad vid sin åsigt, så insmyger sig så
lätt vid bedömandet af motsatta, en klädsel af uttrycken,
sorn det lugnare bepröfvandet aldrig
kan gilla, som förvånar den ovane Läsaren och
som måste smärta dess föremål. Men denna
mindre tiMbörltga uttryckens klädedrägt tillhör
likväl de menskiiga ofullkomligheter,
som måhända aldrig kunna undvikas, men
också aldrig medföra någon synnnerlig skada.
En gång vand dervid fäster man ingen synnerlig
uppmärksamhet på dem, anser dem på
sin höjd uttrycka Författarens individuella känsla
och betraktar endast sjelfva den afsöndrade
saken. Deremot anser jag för tryckfrihetens
farligaste missbruk
kanske det farliga
ste
för Staters bestånd, de bemödanden, som
från något utmärkt blad kunna utgå, med föremål
att under förförande språk och genom
förledande sofismer försvaga samhällsbandet
och undergräfva den makts moraliska styrka,
hvars föremål och hvars pligt är att upprätthålla
frihet, lag och rätt.
I öfverensstämmelse med hvad jag här
har yttrat, är\ således min önskan, att på samma
gång måtte ur TryckfrihetsFörordningen
kunna utgå dess 4 §:s 8 Moment och förändras
dess 5 §• i likhet med vanlig Rättegångsordning.
Då skall från Sveriges Grundlag och
Sveriges lagskipning försvinna allt godtycke,
Den 21 Maji./, ml 245
och hvarje medborgare äga trygghet atf endast
kunna straffas efter lag och laga dom,
men också att finna skydd af lag och laga
rätt.
Bilagor
till FleniProtocollet för den 21 Maji,
eftermiddagen.
N:o 1*
Herr Riben, Carl Wilhelm:
Svenska Hemmanen voro icke af begynn
nelsen Kronans utan hörde fullkomligen sina
ägare till, hvilka voro så frie att de icke erkände
någon öfver sig. Denne Svenska Hemmans
ursprungeliga natur bevisar Svenske Folkets
frihet och Bondens fordna anseende. Bon4
de kallades också endast den som var ägare
till sitt hemman; han hette man för Jigi han
Var odalburen till sin jord, hade Stora friheter
och deltog i landets Styrelse, hans skyldigheter
voro ringa och frivilligs. Efter hand
åtogo Bönderne sig att bygga och underhålla
Den *i Maji c. m'.
Slotten samt Upsala öde, att utgöra krigstjenst
till fots och förse vägfarande män med skjuts
och gästning. Detta är ursprunget till de besvär
och räntor, som i dag trycka Svenska
jordbruket.
Hemman bestodo icke fordom af visst hemmantal
och voro derföre icke satta till ständig
ränta: deraf uppkommo de åtliga skattläggningarna
genom hvilka hvar Bonde skattlades
efter sitt ämne. Den första syn och skattläggning
beslöts år 1282, då hemmanen i vissa
Landsorter blefvo satte till öre och örtug
eller ättung och tolftung.
Dessa skattläggningars föremål voro: 1:0
vtt utsätta huru mycket hvar Bonde efter det
af honom innehafvande öretal eller annan jordräkning
borde i årlig ränta skatta till hemmanets
Jordeboksränta, 2:0 att sätta hvart hemmantill
en viss sättning, det vill säga tillhus
ru stor del Bonden i extra ordinaire skatter
borde svara.
Följderna af dessa årliga skattläggningar
voro minskning och osäkerhet i Kronans inkomster
och kostnad för Allmogen. Allt koni
an på skattläggningsmännens godtycke. Den
grund som var desse föreskrifven, var ock obillig,
då ett litet hemman enligt sitt öretal sattes
lika väl till sättning, som ett dubbelt större.
Gustaf den I ville afhjelpa dessa olägenheter
och förordnade derföre år 1528 en ali
-
Deri 21 Maji e, lil.
215
män skattläggning öfver hela Riket. Skattläggningsmännen,
som af Konungen förordnades,
blefvo befallte att uppskrifva hvart hemman
med sine ägor med utsäden, höbol, mulbete,
fiske, skog eller andra förmohnsr, dock
så att gården icke skulle skattläggas efter ägornes
vidd utan efter deras godhet, med iakttagande
af tillhöriga lägenheter och förmohner,
Derefter skulle Hemmanen med Torp,
Utjordar,'Qvarnar, Strömmar, Fisken, Ängar,
Holmar, eller andra lägenheter upptagas och
inskrifvas i årliga räntan. Å denna allmänna
skattläggning skulle ock ransakas, om någon
hade slagit under sig Kronans Jord, Skogar,
Strömmar, Qvarnsr, Fisken, Ängar, Holmar,
Skär eller andra Ägor, hvartill innehafvarne
med goda skäl borde visa sin rättmätiga åt--  komstj mäktade de det ej skulle egendomen
komma under Kronan igen. Sammaledes skulle
ägor tagne från Kronohemman och roed orätta
lagde under Skattehemman åter läggas
till sina rätta hemman. Vidire förordnades,
att de större gårdar, å hvilka flere åboer
kunde bärga sig, särdeles när de hade öfver
2 markland jord och annan god lägenhet bredevid,
skulle räknas för 2 och ett halft mantal,
i hvilket fall skatten skulle förökas, men
de Skatte- eller Kronogods, rom allenast lago
för 4, 5 eiler 6 öres land jord eller mindra
skulle skattläggas för allenast halfva sättningar,
och räknas för en half uti gärder och andra
ovissa pålagor, så framt icke jordens godhet och
andre förmbhner ersatte dess ringhet, i hvilket
fall ett sådant hemman skulle räknas för helt.
246
Den 21 Maji e. m.
De Frälsehemman som voro lagde för hel ordning
och fulla gärder skulle med flit ransakas,
efter sorn Adeln besvärat sig att somliga endast
utgjorde hälften af de årliga utlagorna.
Äfven biet förordnadt, att den Bonde eller Landtman,
som brukade 2:ne Hemman Krono- eller
Skatte, skulle hålla bägge vid magtmed byggning,
gödning, stängning oeh dikning och svara
till 2 mantal, så att han icke fickläggadet
ena under det andra.
Denna af Gustaf I, påbjudne skattläggning
blef dock icke allmän; med hans död afstadnade
den alldeles. År 1582 förordnades
af Johan lil skattläggning på de Kronohemman,
sorn sålldes till skatte under ständig Besittningsrätt:
den verksfälltes af Häradshöfding,
Fogd.’ och Prest. År 1602 företogs den första
allmänna skattläggning i Gestrikland,
Helsingland, Ångermanland och Medelpad:
12 sädesland jord räknades för ett fullgärds
hemman, hvarefter det skattlades med sina
vissa räntepersedlar. 1605 ekedde en allmän
skattläggning i Dalarne och nedre Bergslagen.
1615 skedde skattejämkning i Helsingeland,
36ig en allmän jordrefning i Westergöthland
och 1624 beslöts en allmän jordrefning öfver
hela landet på det skatten måste bli lämpad
efter hemmanens rätta godhet, hvarefter ock
en allmän jordebok upprättades der hemmanen
till natur och ständig ränta upptogos, och ingen
fick sedermera öka eller minska sina hemman
med ägor från andra hemman.
Den 21 Maji e. m.
Allt från 1624, klagades beständigt öfver
ojemn skattläggning; en ny lofvades stan?
digt, men påbjöds först 1689- Denna af Carl
XI anbefallte skattläggning skulle i synnerhet,
afse Kronans säkerhet och hemmanens
måttliga beskattning för att idke råka i odes
mål, och skiljde sig från alla föregående förnämligast
deri, att då man vid de sistnämd^
alltid lågt öretalet till grund, så såg man nu
påo hemmanets verkeliga förmohner, bestående
i Åker, Äng, Skog, Mulbete, Fiske m. m.
Men äfven denna skattläggning blef i
verkställigheten partiel och ensidig som alla
föregående, hvilket ock inträffade med den
myckenhet af mindre skattläggningar öfver
enskilta lägenheter, hvarigenom intagor å allmänningar
blefvo satte till visst hemmantal
och ränta. Den stora ofullkomligheten uti da
hittills omnämnda skattläggningarne härrörde
deraf, att hemmanen b'*efvo satte till vissränta
och mantal utan att deras ägor och tillhörigheter
förut blifvit ordentligen refvade och
till sin rätta beskaffenhet tillförlitligt beskrifne.
Deraf hafva uppkommit de tid efterannan skedde
förmedlingar och det ännu emelian lika
Hemman befintelige olika Hemmantal, hvadan
vid många Riksdagar allmänna ref- och skattläggningar
blifvit begärde och lofvade samt i
vissa landskap verkstäldte.
Refning ar en förrättning, hvarvid ett Hemmans
egor och tillhör]gheter geometrice afmätas på
Charta af tagas och till Jin befkajfenhet beskri/vas.
Den 21 Maji e. m.
En slik förrättning utgör uu mera grunden
för ali skattläggning hvarom kan läsas
Landtmätarelnstructionen af den 20 April *725,
Kongl. Brefvet af den 27 Julii 1737 , Kongl.
Förordningen den x Martii 1749, Kongl. Resolutionen
på Presterskapets besvär den 7 Julii
175a m. fl. Författningar.
Sedan refning blifvit verkställd anställes
ransakning och derefter skattläggning.
Grund vid Skattläggningen är Hemmanets
samt dess ägors godhet och villkor, hvadan
Hemmanet kan så väl förmedlas, som till Man»
tal och ränta förhöjas, allt som Skattläggningsmännen
pröfva.
I anledning häraf sker sjelfva skattläggningen,
hvarmedelst hemmanet efter sina förmåner,
ägor och tillhörigheter, sättes till visst
mantal och årlig ränta, som efter hvarje orts
rätta undervisning och bruk till sina persedlar
uppföras, hvilka uträknas efter Kronovärdering.
I öfrigt iakttages vid Skattläggningar de
för hvar landsorts särskildt utkomne och ännu
vanlige Skattläggningsmethoder. Se härom
skattläggningsmethoden af den 30 Januarii
1688 och KammarCoinmissionens bref den 30
Mars 1742.
Svenska Hemman fördelas nu för tiden !
Den 21 Maji c. m.
tre slag, hvilken fördelning i Kronans Jordebok.
uteslutande är antagen.
1:0. KronoHemman, af hvilka Kronan äger
räntan.
2:0. Frälsehemman, af hvilka Frälseman*
nen och icke Kronan är ägare till räntan.
3:0. Skattehemman, af hvilka en äger
jorden och en annan räntan.
Således kallas de hemman SkatteKrono, af
hvilka Kronan äger räntan men icke jorden,
och de hemman, SkatteFrälse af hvilka Frälse-t
mannen äger räntan men icke jorden.
Kronohemmanen räkna sitt upphof förr
nämligast:
1:0. Från det af Yngve Frey inrättade
Upsala öde, hvilket genom de stora odlingarne
under Braut Anunds Regering ansenligen förökades.
2:0. Genom HelgeAndsholms beslutet 1282.
Få Regenter hafva funnits, hvilkas per^
sonliga egenskaper så inverkat på sin tid,
som den store Magnus Ladulås. Af naturen
utrustad med ovanliga kropps- och själsförmögenheter
och bildad till Tidehvarfvets högsta
odling brann han af begär att upplyfta Svenska
Folket till rangen af Europas hyfsade nation
Den 21 Maji e. m.
ner. Genom sitt giftermål med en utländsk
Prinsessa, och genom alliancer med främmande
Furstar gjorde han Sverige till en medlem
af det stora Europeiska Statsförbundet, och i
fullt medvetande af sin Konungsliga höghet
omgaf han sin thron med en förut i Sverige
osedd prakt. Upsala öde fordom så tillräckligt
för Hofvets underhåll kunde vid nu förändrade
förhållanden icke mer förslå. Han
sammankallade derföre Ständerna till en Riksdag
i Stockholm, der han gaf dem tillkänna,
det han nu mer icke kunde upprätthålla glansén
af Sveriges Konungsliga Krona med Upsala
öde allenast, hvadan han äskade förbätt.
ring i Kronans inkomster. Ständerne togo detv
ta vigtiga ärende i öfvervägande, och sedars
de rådslagit i 2.-ne dagar, samlades de den 3:dje
på HelgeAndesholmen der de igenom Uplands
Lagmannen Israel Andersson förkunnade sitt
beslut och tilldömde Konungen r:o högste äganderätten
öfver alla Malmstrek och Bergverk,
2 0 öfver Rikets största insjöar och hafsvikar,
Mälaren, Wenern, Wettern, Hjelmaren, Bråviken
och Undboken, tillika med Strömmarne vid
Trollhättan, Motala och Eskilstuna, jemte uttrycklig
föreskrift, att alla sorn idkade fiskeri
i bemälte vatten, skulle göra Kronan deraf
ränta, undantagandes Byarnes sjelfägor; hvarförutan
alla som i de nämnde Strömmarna hade
Qvarnar derföre också skulle erlägga ränta.
3 0 Öfver de största strömmar i Norrland der
de stora Fiskerierne voro för fångande af Lax?
Ål» Sik och Id, så att alla som dessa fisken idkade
skulle gifva Konungen ränta deraf. 4 0»
Den 21 Maji e. m:
Öfver alla hufvudskären i Skärgårdarne, der
fiskande kunde idkas. 5:0. Öfver de största
skogar i Riket, så att hvad af dem efter den
dagen odlades vore Kronans.
Detta var den första rätt till Svenska skogar,
som Svenska Folket öfverlät åt sin Konung,
ty förut antingen tillkommo skogarne genom
häfd vissa enskildta, eller voro de så
alldeles ingen tillhörige, att hvar och en kunde
upprödja Hemman, under full både ägande
och nyttjande rätt. Andra tider andra seder.
År 1544 förklarade Konung Gustaf I för
ett ftort mifsbnik\ått Byalag tillegnat sig trakter
af stora Skogar, och förordnade att ägor, som
obebyggde lago fjerran från Byggdelagen
skulle höra Sveriges Krona och ingen annan till.
Vid 1602 års Riksdag blef allt hvad som
vore odladt eller bygdt på allmänningarne af
Ständerne vederkändt under Kronan.
KronoHemman hafva vidare uppkommit:
3'0. Genom Dana-arf.
4:0. Då Skatte- eller Frälsehemmans ägare
genom brott förverkat sin egendom under
Kronan, på det sättet kommo Folkungarnes
egendom under Kronan; och enligt 1600
års Riksdagsbeslut tillföll Staten all egendom
tillhörig de Herrar, som vikit till Polen med
Kung Sigismund.
252
Den 21 Maji e. ni.
5:0. Derigenom att rika Svenska jordägare
uppstigit på KonungaThronen, då deras
gods. ofta blifvit med Kronans förenade
och förlorat sin förra Frälsenatur, samt blifvit
Krono. Detta ar förhållandet med Birger
Jarls egendomar och Gustafvianska famillens
arfvegods, hvarom kan läsas Kongl. Brefvet
till ReductionsCommissionen den 19 December
1693.
6:0. Derigenom att Konungarne fordom
lära hafva köpt eller tillpantat sig Frälsehemman
j när sådant skett är mig icke bekant»
men att äfven på detta sätt jord kommit
under Kronan, synes af Kung Christians försäkran
år 1457 att afstå med sådant missbruk.
En sådan försäkring gaf också Konung Hans
år 14S3-
7:0. Genom Digerdöden, hvaraf måoga
hemman föllo i ödesmål och sedan upptogos
för Kronans räkning.
8:0. Genom Kongl. Förordningen den 4
Februarii 1543, som bjuder att ett i ödesmål
förfallit Skattehemman skall anses somen Kronans
välfångna egendom.
9:0. Genom Indelningsverket; ty som de
Hemman, hvilkas ägare ville afstå sin Skatträttighet,
blefvo förmedlade, betjente allmogen
sig så mycket mer af en sådan förmån, som de
erhölio Kongl. Maj:ts fösakran, att orubbade
äga och bebo sina innehafvande Hemman.
Den 2i Maji e.m.
10:0. När Skattemannen fått Skatterätt
med vilkor att underhålla ett visst antal får
och efter 6 års förlopp sin förbindelse utan
laga hinder icke fullgjordt. Se Kongl. Brefvet
den 28 Jan. 1757-
11 :o. När Skattemannen för 3;dje gången
blifvit beträdd med oloflig fällning af Ekar.
Se Kongl, Förordn. d. 10 Jan. 1746 och KongL
Förkl. den 25 Maji 1757.
12:0; När Skatteman häftade för 3 års obetalt
ränta och närmaste arfvinge, efter föregångne
uppbud ej velat den samma erlägga,
samt hemmanet tillträda. Se 1688 års Skattläggningsmethod.
1681 års HusesynsOrdn. och
Res. på Allm. Besvär den 10 Sept, 1743.
13:0. När Skatteman utan att hafva lidit
genom vattuflod eller annan olycka sökt förmedling,
då Skatterätten emot förmedlingen antingen
bordt afstås eller försäljas åt den, soni
åt honom erlagt lösen och emottagit hemmanet
med gamla räntan. Se KammarColl. Berättelse
den 5 Maj 1697 och K. Br. den 16
Jan. 1695 samt den 3 Jan. J744-
14:0- När Hemmanet skolat säljas utom
börd, men genom Hembud tillfallit Kronan.
Se Svea HolRätts Bref den 22 Sept. 1768.
År 1789 blef Skattebönders ägande rätt
till Skattehemman bibehållen i sin helgd och
för evigt oförkränkt, äfvensom den dispositions
-
Den 21 Maji c. nr,
rätt derå som försäkrad blifvit. De å hemman
i laga ordning gjorde och faststäldte Skattläggningar
och Tiondesättningar blefvo äfven
förklarade att för evärderliga tider vara beståndande,
utan att någon rubbning deri skulle
kunna i framtiden tillåtas.
Sedan Krono- och Frälsehemman med tiden
uppkommit, blefvo de'äldste Svenska hemman
kallade Skattehemman, ett ord, som på olika
tider haft en ganska olika betydelse.
Ända till Gustaf Wasas tid förstods med
Skattehemman, de hemman, som Bönder ägde
men ej frälst med Rusttjenst. Frälfehemman åter
voro de genom Rusttjenst frälste, men då
det enligt 1285 års stadga stod i hvarje Bondes
fria skön att ränta eller ej, så kunde samma
hemman ha än den ena, än den andra naturen.
Derföre voro Bönder och OdalBönder
detsamma. Se här upprinnelsen till Sveriges
Adel och Sveriges Allmoge.
Ifrån Gustaf Wasas till slutet af CarlXbs
Regering betydde Skattehemman detsamma
som SkatteFrälse- Häraf förlorades gamla be«-!
lydelsen af Skatthemman och utmärkte då sådana
Hemman, som till Räntan voro af Kronan
åt enskildte bland Adeln förlänte. De
andre Skattehemmanen kallades Bördsrättshemman
och räknade egentligen sin upprinnelse
från Kongl. Placatet den 7 Martil
1582.
Den 21 Maji e, m.
Nu betyder Skattehemman sådana Kronohemman,
scm till ständig äganderätt blifvit
sällda undan Kronan åt enkilta; med vilkor,
att ägarne deraf skola utgöra skatt och svara
till alla Hemmanen åtföljande besvär.
Efter 1582 har skatterätt erhållits genom
köp. I Konung Johan III:s tid betaltes den
för hela Hemman med 50 till 100 Daler: i
Carl IXldes erhöllts den för ett pär Oxar. År
1629 sålldes Skatterättigheter i Westergöthland
för 20,000 R:dr och gais för hvart Lispund
Smör Ränta 24 R:dr. De i anledning deraf
skedde Skatteköpen bekräftades af Gustaf
Adolph den 10 Marti 1630. År 1659 förklarades
Bördsrätt för enahanda med Skatte. Den
förekommer under egenskap af ständig besittningsrätt,
i alla 16- och i7©otalens Författningar,
utom i 3:dje §. af Resolutionen på Allmogens
besvär 1719, der den benämnes med
jordägande rätt.
Kronoskatte inbegriper således den under
sådan Titel från Kronan köpte jord, jemte
sådan sorn af ålder varit odal. De egendomar
uti Skåne, Halland och Blekinge, sorn
varit af denna senare egenskap komma derföre
äfven under denna Titel, sedan vederbörande
vid 1689 års undersökning sig behörigen
legitimerat. Nu lärer Skatträttighet åtminstone
i Upland och Södermanland erhållas
för 10 års Grundrätta.
De Hemman sora före år 1700 haft egen
-
256
Den 21 Maji e. m'.
skap af Skatte, kallas gammalt, och de som
sedan den tiden blifvit af Kronan försållde nytt
Skatte. Se härom Kongl. Förordningen den
17 September 1701., den 13 Jan. 1707 och d,
19 Sept. 1723-
Skatte rätt har äfven blifvit förvärfvad
i;o. Genom rustning i krigstid och uppJ
rättande af ödeliggande Rusthåll. Se Resolution
på Allm. Besvär d. 28 Junii 1731.'
2:0. Genom laggill rustnings presterande
och odling af oländig mark. Se Kongl. Förklaringen
d. 5 Oct. 1741.
3:0. Genom Nybyggens anläggande i
Lappmarken. Se Resolutionen på Allmogens
Besvär den 17 Augustii 1762, Kongl. Brefvet ’
d. 27 Julii 1737.
Frät/e är den jord som besittes med full
ägande rätt och fri disposition.
Frälset grundlädes af Magnus Ladulås åc
1285, när hantillät hvarje Jordägare att genom
rustning fria sin egendom från skatt.
Denna frihet hade afseende på Ledungs
Lama eller Érigsskatten, hvartill Skeppsvirke
hörer, en skatt bestående i en del af de persedlar,
som nu begripas under Jordeboksräntan
och sällan af Frälse utgått. Gustaf 1 tilläde
-
Den Si Maji e. >n.
lade år 1526 Sakören åt allt Frälse; befrielsen
för gästning och skjutsfärd agde rum redan år
1474, men i Bevillning deltog det till hälften
mot annan jord.
Sådan vir Frälsejordens egenskap till desg
Eric XIV genom de Säterierne tillagde särskildte
formohner lade grunden till den olika
egenskap Frälsejorden sedermera erhållit, Och
som fördelat den i Utsockne FrälseSäterier, Rå
och Rör samt Ladugårdar.
Frälsejorden har vissa tider minskats, andra
ökats: Under Catholska tiden föll myc“i
ket Frälsegods under andeliga Frälset. Under
Gustaf I återgick det till Adeln. Under Drottning
Christinas Regering ökades Frälset omåttligt.
Genom Carl Xbtes reductioa blef
åter mycket Frälse till Kronan indragit.
Utfockne Fvälfe är sådan Frälsejord* som
antingen underlagd något visst Säteri, ligger
utom dess Rå och Rör, eller sådan som ej
underlagd något Säteri ligger här och der i
Landet och kallas Strögods.
Säterier leda sitt upphof från Adelns anseende.
Eric XIV befriade för en Grefve 3
för en Friherre 2 och för en Adelsman 1 Sätesgård
från Rusttjenst och Skatt. Sigie.
mund utvidgade år 1594 denna frihet till alla
Adeliga Slott och Afvelsgårdar. Koaung Carl
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. IV Band, 17
258
Den 2i Maji e, m.
IX bestämde att Säterifriheten borde sträcka
sig en mil kring sätesgården. Detta district
kallades fredsmil, hvaraf Rå och' Rör uppkommit.
Jordeboks Räntepersedlarne utgingo kanske
någon gång af Frälset, men aldrig af Säterier.
Hvad Hemmantalsräntan angår voro Säterierna
befriade från Byggningshjelp och
dagsverken (Kongl. Förordningen den n Februarii
1594; för skjuts och gästning, Förordningen
den 7 Februarii 1615). Likaledes
voro Säterier befriade från 2 delar af Tionden.
(Se Riksdagsbeslutet 1600 och Adelprev.
'617, 43 §.). Lagmans- och HäradshöfdingeRäntan
samt Tingsgästningspenningarne (Se
1604 års Riksdagsbeslut) jemte Bevillning (Se
RiksRåds Br. till allm. 1526 Ad. R;n 1562,
Riksdagsbesluten 1602 och 1624.
Vid början af löootalet underkastades Såterierne
endast följande onera, Kyrko- och
Kyrkogårds-, Socknestuga- och Fattigstuga
samt Brobyggnad och vägrödning jemte Skallgång.
Piestetionde i frågaställdes länge och
1600 års Riksdagsbeslut säger, att Prester och
Adel böra sig derom förena. Några Säterier
äro underkastade Knecktebåll, nemligen sådana
hvilkas Säterifrihet var tvetydig när Indelningsverket
gjordes.
Rå och Rör är sådan Frälsejord, som lig
-
Den 21 Maji c. rrti
259
ger inom Sätesgårds gamla gräns. Genom
1638 års stadga och Förkiaringarne deröfver,
af 167S och 1681 fastställdes Säterifrihetens
gräns till de Frälsehemman med deras Torp,
Adelsmannen ägde inom den Bolbyns enskilte
ägor och Rågång der Säteriet låg, eller
hvarå urminnes häfd kommit.
Om Rå och Rörs Hemman brukas under
Säteri utan serskilt åbo, njuta de lika friheter
med Säterier, men i motsatt fall sVara de för
Lagmans och HäradshöldingeRänta samt Tings-)
Gästning®- och Mantalspenningar^, Brandstod,
Prestegårds- och Tingshusbyggnad.
Ladugårdar äro sådane FrälseEgendomar,
som till Säteriernas understöd anlagde af deras
existence dependera, som orden lydaiKongl*
Plac. den 6 November 1678. De böra vara
högst en half mil i rätt linea från Sätesgård
belägne, byggde med svarsgode hus. Se
Kongl. Res. den 10 Sept. 1684, Landshöfdingelnstructionen
1687 So §■ och HäradsFogde
Instrr 1688 9 §•
Ladugårdar åtnjuta enahanda friheter med
Säterier utom Rå och Rörs rättigheters.
ä-.
Grefve Hård, Carl Gu/la fl
Uti det uonlästa Utlåtandet har Högloft.
2«o
Den si Maji e. m.
StatsUtskottet hemställt, att Riksens Ständer
mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit ville efter alla vederbörandes
hörande och så vida det kan finnas
lampeligt, låta uiarbeta Förslag till jämnande
af, ali jord och hemman vidlådande, grundräntor
och tjenstbarheter, och detsamma Riksens
Ständer vid nästa Riksdag i Nåder meddela.
Höglofl. Utskottet har alltså gillat den
princip, att all jord bör draga lika tunga. Jag
tycker mig kunna inse , att en del jords frita*
gande från åtskilliga grundräntor och tjenstbarheter
grundat sig på den idée, att icke alla
Statens medlemmar skulle vara arbetare,
så vidt dermed utmärkes de, som använda sin
fysiska arbetsförmåga; utan en del äga ledighet
att använda sin tid på intellectuel utbildning,
för att såmedelst gagna det allmänna.
Om man icke går så långt, att man anser äfven
denna skillnad, emellan arbetande och loke
arbetande, böra försvinna, tordeman finna,
att der tjenstbarheter åtfölja jord, skall deras
lika fördelning just leda till motatsen af hvad
man söker, eller till olikhet i beskattningen.
En Bonde utgör sjelf de tjenstbarheter, skjuts*
ning, brefbäring m. m., som åtfölja dess hemman,
och har deraf obetydlig tunga. En person
som egnat sig åt andra yrken, måste deremot
för desse ijenstbarheters utgörande begagna
tjenstefolk, och de falla honom således
drygare. Således måste man från början vänja
sig att förrätta samma arbeten, som Bonden,
eller ock vara underkastad en hårdare
Den 21 Maji e. m.
261
beskattning. Att man länge lemnat denna omständighet
ur sigte är uppenbart, men jag kan
icke inse rättvisan eller förmohnen af den
föreslagne messurens verkställighet, oagtadt
den Auctoritet, som blifvit åberopad af Rid—
•lerskapets och Adelns önskningar vid 1809
och 1810 årens Riksdag.
Om än man vill förbigå det efter min
öfvertygelse skadliga i principen, möta i verkställigheten
åtskilliga anmärkningar.
De ändamål, som uppgifvas äro: Sfats
bördornes
jämna fördelning de skattdragande
emellan och enkelhet i beskattningssättet. Då
det är afgjordt, att den, som köper ett mindre
onereradt hemman, betalar högre köpeskilling
och den, sorn köper ett mera onereradt, af lika
godhet för öfrigt, betalar mindre erlägger den
förre högre ränta, den senare lägre; och detta
jämnar förhållandet
bådas behållning blir
lika Ett annat förhållande kan ju icke uppstå,
om Statep erlägger till den ena differencen
af dess högre köpeskilling och tar af honom i
form af beskattning, räntan för dess återbekomma
Capital. Förmohnen häraf blifver ingen
för det allmänna, icke heller för den en^
skilda, 6å vida icke Resultatet slutligen skulle
bli, att elen nu privilegierade jorden emot
ersättning af Staten beskattades, på det den af
ålder beskattade jorden skulle, utan ersättning
till Staten, njuta lindring — och o:ättvi”
san häraf behöfver icke utvecklas.
262
Di n 21 Maji e. m.
Skulle, å en annan sida, principen om en
jämn beskattning af jorden, helt utföras, skulle
nödvändigt hemmantalet bringas till jämnlikhet,
ty hvad vore törmönen deraf, att ett
Säteri betalde Kronotionde, deltog i rotering,
skjutsning m. m. om icke det skedde efter jämnföreise
af dess godhet emot andra hemmans»
Det vore icke heller nog, att de nu icke med
grundränta belagde Hemman dermed betungades,
utan en jemnkning skulle också ske emellan
de gamla Skattehemmanen. Omöjligheten
häraf är lätt att inse, om man betänker olikheten
af Rustning, Rotering, Väghållning, Kyrkobyggnad
m m i olika Provinser  och om
än icke verkställigheten vore omöjlig, skulle
oändliga svårigheter uppstå af liqviderne, ty
naturligtvis skulle Staten, som erlägger ersättning
till det förut obeskattade Hemmanet,
också undfå ersättning af det Hemman, som
vinner minskning i sin beskattning. Utskottet
har också icke ansett en fullkomlig likhet
vara möjlig, men har dock trott något vara
vunnet, om all jord beskattades, lika godt i
hvad förhållande.
Hvad enkelheten i beskattningen och uppbörden
angår, är det icke lätt att inse, huru
någon sådan kunde vinnas blott derigenom,
att all jord beskattades, om icke beskattningen
skedde på det sättet, att alla lägenheter
eller Hemman bragtes till jemnlikhet och i
följd deraf lika beskattades. Det lämpeligaste
sättet, aft åstadkomma enkelhet i beskattning,
vöre att briuga den under förra rubriken _
Den 2I Maji e. m.
3Ö3
Jordeboksräntan är utsatt i många persedlar,
deraf ingen får in natura erläggas
men
kunde med förtnohn bestämmas uti en enda.
Tjenstemanna-personalen för debitering och
uppbörd kan icke inskränkas, ehvad beskattningsmethod
man vill antaga. Men i
redovisningen och controllen ligger det mäst
invecklade; kan mera enkelhet der införas,
kan det ske, om än en del Hemman 6kulle
förblifva fritagne från vissa onera.
Jag erkänner, att jag icke kan anse Förslaget
om jemnlikhet i beskattning, i den mening,
det här blifvit framställdt, för annat än
en Chimére, så vida man icke egentligen åsyftar
en rubbning i äganderätten och vill bemantla
en orättvisa med ett vackrare namn.
Jag hemställer vördsamt i följd häraf, att
StätsUtskottets utlåtande, som endast leder till
en önskan, som icke kan uppfyllas, alltså
måtte afslås.
N;o ?.
Herr Bruncrona, Nils;
Sedan 1720 då ditintills 60 Kronohemman
voro till Lotsverkets disposition,
hafva 41 blifvit till Skatte försålde, de fleste
likväl utan förbehåll att Lotsningen utgöra,
och hvilket medgifvande varit och är för Lotsinrättningens
ändamål och bestånd af dc meni
Den 21 Maji «, »/,,
ligaste följder; hvarifrån det obestånd sig
härleder, hvaruti denna för Sjöförsvaret och
handeln vigtiga anstallt på de fleste ställen i
Riket sig ofta befunnit och sorn genom ökade
LotsTaxor icke kunna fullkomligen ersättas
Skulle
nu de 19 återstående Lotshemman
få genom medgifne Skatteköp, skiljas
från Lotsverkets fria disposition, skall deraf
följa, att förr eller senare inom xo år skola
vid de fleste Lotsplatser i Riket, vid de nu
varande Lotsarnes afgång, inga vacancer kunna
completteras; emedan ingen duglig karl,
emot en årlig lön af 5 till ro R:dr och en
Lotspenningeförtjenst, af x, 2, högst 8 R=dr
lärer kunna förmås i Latstjensten ingå, då
sådane ringa förmoner, som dem Lotshemmans
delar nu medgifva, icke för dessa Lot^män
blifva mera att påräkna, och jag bör vördsamt
fästa Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på de följder för Sjöfartens säkerhet
på våra farliga och vidsträckta kuster,
som deraf är att befara, äfvensom uppå
nödvändigheten för Staten, att vid ett sådant
förhållande, för Lotsarne i allmänhet an«
slå contant* löner, hvilka å 50 R;dr per
Lots, och omftring 900 Lotsar skulle uppgå
till ett årligt belopp af omkring 5000 R:dr
och derutöfver, och hvilken summa mångdubbelt
öfverstiger de intrader, Kronan genom
Skatteköpen .tillskyndas.
I afseende på Lotshemmans försäljan
-
Den 21 Maji e. m.
365
de till Skate, anhåller jag uppå dessa grunder
om återremiss af Höglofl, Utskottets Betänkande.
N;o 4.
Herr Bergfeldt, Erici
Att jag i sista plenum begärde på bordel
BancoUtskottets förslag om präglande af en JubelRiksdaler,
lika med den som slogs 172 r
I anledning af det årets Jubelfest, var föranledt
deraf, att jag ansåg denna Jubelfest, äfvensom
den föregående af 1621, egentligen
hafva haft afseende på den af Konung Gustaf I
företagna Reformation medelst Evangeliska
lärans införande; och att nuvarande Sekels Jubelfest,
till minne deraf, framflyttad i likhet
med hvad vare trosförvandter i Tyskland iagttagit
till 1817, eller det seculaira motsvarande
året emot det, då Doctor Luther förut offentligen
uppträdde såsom Reformator, redan
var firad, samt en Medaille då deröfver var
slagen; så att år 1821 upphört att vara ett
Jubelår.
Så förhåller det sig äfven. I det vidlyftiga
påbud, Konung Gustaf Adolph lät utfärda
om Jubelfesten 1621, omtalas i synnerhet
Papisterneg stämplingar emot Konungen,
Riket och den införda renade läran, samt de
vådor, som deraf hotade. Året 1621 valdes
likväl för att erinra derom, att hundrade år voro
266
Ben 2i Maji c. ni.
jerat förflutne, 6edan Konungens Farfader Kon.;
ung Gustaf I, som införde Religionsförändringen
snträdde styrelsen af Riket till dess räddande
ifrån utländskt öfvervälde. Denna Juj
belfest firades på 3 dagar, nemligen den 21 i
Januarii, Februarii och Mars månader, medelst
3 Gudstjenster hvardera dagen i Städerna och
en på Landet, samt genom offenteliga tal i
Upsala och vid några andra Lärosäten. Ingen
penning finnes vara präglad öfver denna Jubelfest.
Då Jubelfesten 1721 kom i fråga infordrade
CanzliCollegium Consistorii Ecclesiastics
i Upsala Utlåtande. I sitt svar snför Consistorium,
att året 1721 väl icke svarade emot
reformationens införande i Sverige, emedan det
verket först börjades 1523 och derefter; men
som Gustaf I, upphofsmannen till reformationeD,
tillträdde 1521 RiksStyrelsen, så kunde
till en åminnelse deraf Konung Gustaf Adolphs
gudliga exempel följas och Jubelfesten firas en
utriimque, som orden lyda. Konung Fredric
hade nyss uppstigit på Svenska Thronen och
fred var slutad med Rikets fiender, utom med
Ryssland, hvarom likväl underhandlingarne voro
började och som afslöts den 30 August»
samma år; särskildta ämnen till den Tacksägelsehögtid,
som allmänt i Sverige begecks
den 17 Mars 1721; på samma sätt som den
förra Jubelfesten. Öfver 1721 års jubelfest
präglades 2.‘ne medailler t:o den af BancoUt—
skottet omnämnda, såkallade jubelRiksdalern,
emedan den är slagen efter Riksdalers Skrot
Den 21 Maji e. rn.
267
och Korn, föreställer på första sidan Konungens
bröstbild med omskrift FRIDERICUS D.
G REX SVECI.ZE, nedanför i afskärning. AN
JUBIL 1721. rå frånsidan, Konungarnes Gustaf
I:s och Gustaf Adolphs hufvuden i aflånga
och med lagerkrantsar omgifne infattningar,
ställde emot hvarandra. Öfver den ena
bilden står GUSTAVUS D. G. REX SVECIA,
öfver den andra GUSTAVUS ADOLPHUS D.
G. REX SVECUE. Nedanför i afskärning:
IN MEMÖRiam VINDICATiE
LIBERTatis AC RELIGionis.
På yttre randen: GLORIA IN EXCELSIS
DEO.
2:0 En medaille med omskrift; GLORIA
ALTISSIMO. På ett med Sveriges vapen
och Konungens krönta namn prydt altare ligger
eld med uppstigande låga. Nederst AMDCCXXI.
JUR1L. På fältet af Penningen
OB LIBERTATIS AC RELIGIONIS VINDI
CATIONEM.
Vid sådant förhållande, sorn jag nu haft
den äran anföra? då JubelRiksdalern endast
vid Reformationsjubilreum 1721 blifvit slagen,
förnämligast såsom en compliment åt Konung
Fredric, det följande Jubileum redan år 1817
blifvit firadt, äfven med en för tillfället slagen
medaille, och då s82i således icke varit
ansedt såsom Jubelår, anser jag ompräglandet
af omnämnde JubelRiksdaler med detta årtal
såsom olämpligt, och aistyrkcr det derföre.
Den 21 Maji e, m.
Med mera anledning skulle en dylik pen;
ning kunna slås i år, 60m är det trehundrade
ifrån Gustaf I:s utkorelse den 6 Junii 1523 till
Konung i det af honom räddade Sverige, för
att derigenom på det tredjeSeculairåret fira minnet
af utkorelsen afdenna redbart store Konung,
somupplyfte Svenska Folket ifrån utländskt både
medborgerligt och religieust förtryck, till frihet
och ett utmärkt rum ibland Europas nationer.
Kostnaden vöre såsom BancoUtskottet
anfört, ingen utom för stämpeln, om penningen
sloges efter Riksdalers skrot och korn.
JubelRiksdalern af 1721 skulle väl dertill kunna
ompräglas med den förändring: att vår nuvarande
Konungs bröstbild, med omskrift: CAROL
XIV JOH. D G. REX SVEC-ETNORVEG.
sattes på första sidan och i afskärningen
endast AN. 1823. Men Konung Fredriks medaillon
bör efter min tanke alldeles icke till-*
sättas på andra sidan. Med all åt en afliden
Konungs minne skyldig vördnad, tror jag mig
likväl oförgripligen kunna anmärka, att hans
bild ej bör ställas jemte Gustaf I:s och Gustaf
Adolphs.
Då likväl denna af mig nu föreslagna
Penning endast kan hafva afseende på Konung
Gustaf I:s upphöjelse på Svenska Thronen, är
medaillonen af Konung Gustaf idolph äfven
öfverflödig. Den förstör enheten af medaillen
genom framställande af en bild, som fästar uppmärksamheten
utan att höra till ämnet. I hån.
delse präglandet af en sådan Seculair-medaille
eller Riksdaler skulle beslutas, hem6tällsr jag
Den 21 M iji c. m.
269
derföre vördsammast; att Kongl. VitterhetsAcademien,
hvilken det åligger att granska alla
förslag till minnespenningar, innan de få afpräglas,
måtte bli anmodad att dertill uppge
förslag, för att erhålla det fullkomligen correct;
helst med Svensk inskrift, emedan denna
på en penning, slagen såsom en Riksdaler,
och ämnad, att såsom den komma i allmänt
omlopp, bör vara begriplig för hvarje
Svensk man.
Må hända kunde följande anspråkslösa
förslag tjena till någon ledning.
På första sidan: Konungens bröstbild med
vanlig omskrift, såsom på Riksdalrarne.
På andra sidan: Konung Gustaf I:s hufvud
i en medaillon med omskrift GUSTAF I»
SV. KON. Medaillonen omgifven af en krans
flätad af lager och ekelöf. Omskrift: MINNÉ
AF K. GUSTAF I. UTKOR. 1523-
Nedanför i afskärning:
RESLUT. AF RIKS. ST.
2323.
Jemförelsen emellan Sveriges tillstånd vid
slutet af hvardera af de tre Secler, som förflutit
sedan Konung Gustaf I valdes till Konung,
är ganska förmonlig för den tid, i hvilken
vi nu lefva.
Den <21 Maji e, tit,
1623 Krigen med Danmark och Ryssland
hade kostat stora ansträngningar och det med
bohlen fordrade nya. Konung Gustaf Adolph
hade väl 12 år suttit på Thronen, men ännu
barnlös och under döfvade men ganska hotande
anspråk af Konung Sigismund. Annu hade
Gustaf Adolph icke hunnit att gifva Svenska
Folket en Nationalära, att bevara och åt nationalcaracteren
den lyftning, som sedan ledt
till så många stora och ädla företag i alla yrken.
Sverige ägde val då åt öster dyrbara
besittningar, men saknade ännu de med det
sammanhängande provincer, Konung Carl X:s
nyttiga segrar förvärfvade
Under
det andra århundradet inträffade
Sveriges största upphöjelse till ära och magt,
äfvensom dess djupaste fall. Konung Carl XII*
hvars förmätenhet att kasta sig i vådor åtminstone
var lika stor, som hans ståndaktighet att
sedan sträfva emot de olyckor, han sjelf beredt
för sig och Riket, föll. Kraften var med
honom försvunnen och svagheten, som måste
följa efter öfverdri fna ansträngningar, inträddei
Fred och lugn voro väl återställde 1723, såren
började läkas; men Riket var uttömdt på
folk och penningar, utmattadt och fördjupadt
i skuld; Konungen, utan Thronarfvinge5 för
framtiden ingen försäkrad stadga i styrelsen.
Äfven nu ha vi smärtande förluster att
beklaga; tryckande bördor att bära; men vi
hafva erhållit någon ersättning för hvad vi
förlorat: vi 2ro befriade från utländsk skuld i
Den 21 Maji e. m.
271
vi lefva under en Grundlag, som lofvar beskydd
emot förtryck., så väl af enväldet, som af
måogväldet. Vi tryggas för framtiden igenom
det allvar i caracteren, samt de ädle och redbara
egenskaper, som utmärka vår älskade
Kronprins, och våra förhoppningar om Dynastiens
bestånd, komma snart att ytter ligare befästas.
Skulle präglandet af någon Seculair mia-.'
nespenniog beslutas, så torde likväl detta beslut
bora i underdånighet underställas Konungens
nådiga gillande.
Om hvad jag nu vågat framställa, finneg
förtjena uppmärksamhet af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, så anhåller jag att detta
mitt Memorial må bli till BancoUtskoftet, jein-r
te dess afgifna Betänkande remitteradt.
N:o 5-
Grefve Hårdt Carl GuJlaJ:
Allmänna Besvärs- och EconomieUtskottet
har i dess Utlåtande för det mästa förklarat
sig icke kunna tillstyrka de föreslagna
förändringarne i Kongl- Förordningen den 26
Februarii 1817 angående Sockenstämmor och
KyrkoRåd; och jag är af samma tanka, som
Utskottet, utom hvad angår frågan om etc
allmänt tillträde till Sockenstämmorne, hvilket
Utskottet jämväl afstyrkt. Grunden för detta
afstyrkande är hämtad af den förmodan, att
272
Den 21 Maji e, m.
den goda afsigten med öfverläggningarne, an-'
gående åtgärder till ordnings och sedlighets
befordrande, skulle kunna förfelas, om de åhördes
älven af ungdomen, som i syftningen
till förekommandet af dess möjliga utsväfningar
och oseder, troligen oftare skulle se föriörhatliga
tvångsband, än en väTberäknad omvårdnad
för dess bästa. Utskottet synes mig
häri hafva misstagit sig. En lag. som inskränker
naturlig frihet, anses alltid för ett tvångsband,
som dock endast blir förhatligt i den
mon, man mindre inser nyttan deraf för det
allmänna
så förhåller det sig med alla po
lisförfattningar.
De som vid Sockenstämmor
vidtagas, kunna icke blifva särdeles ingripande
i enskildas frihet, men jag tror, att deskul.
le upphöra att anses förhatliga och tvärtom
mera frivilligt efterlefvas, om de, som äro underkastade
deras tvångsband, få öfvervara öfverläggningarne
och besluten derom, och vänj.
des att såmedelst anse sig liksom deruti deltagande.
Utaf öfverläggningarne skulle de
upplysas om den goda afsigten med de Författningar,
som vidtogos, och deras nödvändighet;
och denna upplysning skulle hos den
ofta obetänksamma, sällan elaka ungdomen,
bereda laglydnad af öfvertygelse, mera än af
tvång. Detta är efter min tanka den allmänna
fördelen af CommunalStyrelser och Municipalinrättningar.
Jag har gjort denna anmärkning, mindre
med hänseende till verkningarne af det ifråga
va
-
Den 21 Maji e. m?
gavarande sfadgandet, ty jag tror, att liija litet
hädanefter, som hittills, fråga blir om någons
uteslutande vid Sockenstämmor $ men
jag har ansett principen vara origtig och motsägelsen
alltför märkbar, om samma Ständer,*
som antagit en vidsträcktare publicitet vid
Domstolar, skulle gilla en inskränkning af den,
som alltid existerat vid Sockenstämmor.
På grund af hvad jag anfört, hemställer
jag, att detta ärende må till allmänna Besvärs^
och EconomiUtskottef återremitteras»
2ST:o 6;
Herr Lefrén, Johan Pehr;
Allmänna Besvärs- och EconomiUtskottefe
har medgifvit, att flera allmänna Undervisningsverk
finnas sorn sakna Lärare och Inrättningar
för Gymnastiska öfningarne, hvilkas nytta
och nödvändighet Utskottet, långt ifrån att
bestrida, på ett tillfredsställande sätt gillar.'
Men det torde tillåtas mig anmärka: att
då mati vill upplysa fåken, så bör man ock
söka medlen till dess ernående- Jag förmodar
att Utskottet haft anledning att behandla denna
fråga gemensamt med StatsUtskottet, sorrt
troligen utfunnit någon utväg att bestrida denna
sannerligen maktpåliggande utgift.
Bil. till Ridd. ö. Ad. Pr. IV Band. 1$
s74
Den 21 Maji e. m,s
Att uppskjuta saken till en annan Riksdag
då nådig proposition måhända vore att förvänta,
synes ej vara rätt.
Här gäller ej den regeln: att den som
vinner tiden vinner allt. Må bland andra skäl
det tillåtas mig nämna ett; som talar mot
uppskof.
Vår förtjenstfull Stiftare af Svenska Gymnastiken,
hvars företräde framför de i andra
länder försökte, är så allmenneligen erkändt,
har ty värr en ganska vacklande helsa och
jag fruktar att hvarje års uppskof blottställer
den goda saken att förlora den person, som
ensam är i stånd att rigtigt ordna de inrättningar
i denna väg, hvilka ännu saknas.
Det torde dessutom behjertas att Centralinstitutets
Elever sakna all uppmuntran, om
ej anslag finnes tili löner för Gymnastiske Lärare
vid Gyinnasierne och Skolorne.
På dessa grunder vågar jag anhålla om
åferremiss af Betänkandet.
N:0 7.
Herr Lefren, Jöhan Pehr i
Mig synes att Herr Lennings, från Utskottets
pluralitet afvikande tanka är ganska
rigtig. Han föreslår att Riksens Stander i
Deit 2 i Maji e. iii.
underdånighet skulle begära, att ett nytt Reglemente
för Judarne mätte blifva utfärdadfc
Och att i detsamma alla sedan nu varande Reglementes
datum Utkomne serskildte stadganden
rörande Judarties rättigheter och skyll dig—
heter deri borde intagas. Hvar och en lärer
finna, att denna grundsats är högst ändamålsenlig
och borde gälla för all Lagstiftning.
Om den blifvit följd sedan Konung Carl X:s
tid, så hade vi nu ej en så ofantlig mängd
Osammanhängande spridde Författningar* att
föga någon Tjensteman finnes, sorn med visshet
kan påstå att han känner de föreskrifter,
sorn för dess befattning äro gällande, Bevis
derpå att spridda Författningar äfven i förevarande
fall förorsakat misstag behöfva Vi ej
söka längre än i sjelfva motionen, sorn påkallat
Betänkandet, emedan Motionären ej känt
den af Utskottet citerade Förordning, sorn berättigar
Judarne att begagna Svenskt Tjenstefolk.
jag anhåller om återremiss och att des^
Sa mina anmärkningar må, i händelse den med»
gifves, få densamma åtfölja»
Nto §*
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Det har stundom intråffadt att, genom remiss
till obehörigt Utkott, mål blifvit hoS
Riksens Ständer anmälte i annan egenskap,
än de rätteligen bordt framställas, och sådant
äf äfven förhållandet med de flere Motioner
i'Den 21 Maji e. ih.
af Riksdagsman i Hedersvärda BondeStåndeL
i afseende på afskaffände af de mängfalldige
ArbetsCommenderingar, hvarmed Landet nu besväras.
Detta ämne, innefattande en rättsfråga,
huruvida Hemmansbrukare skola bi behållas
vid deras rättigheter att begagna Soldater
till arbete, särdeles under bergningstiden, hsr”
otvifvelaktigt tillhört StatsUtskottets handläggning,
och anser jag, för min del, att ärendet
bör till StatsUtskottets Utlåtande öfverlemnas,
som jag till Höglofl. Ridderskapetsoch
Adelns bifall får vördsammeligen hemställa.
Hvad nu sjelfva saken angår, uppstår
forst den fråga hvad Författningarne derom
stadga, som icke medgifva Arbetscommenderingar
i annat fall, än till Fästningsbyggnad?.1-,
samt dernäst om ock Författningarne ej betryggade
emot Arbetscommenderingar, huruvida
icke Hemmansbrukaren® naturliga rätt och
billigheten, borde befria Soldaten att till arbete
annorstädes användas, än till biträde vid
Rotebondens eget hemmansbruk. Hvad nu
först angår den första frågan, så upplysa de
fleste KneckteContracten af 1682, och flere
Kongl, stadfästelser derå af November 1685,
att Kneckten är skylldig, särdeles i andetiden,
att arbeta hos sine Rotebönder för en billig
betalning, och ägde ej tillstånd att för större
vinning utan Rotens lof och minne, hos andre
arbeta; och, att både Contracteraes mening
och Regeringens omdöme derom varit sådant,
att Knecktarne ej ägde rättighet att undandraga
sig arbetet hos Rotebonden, upplyses
af Kong!. Resolution på Allmogens besvär
Den 21 Maji c, m.
27?
aF 1766. § 70 af innehåll: ”att ingen upp
budning
af Soldater får ske till enskildt arbete,
eller enskildte personers nytta, hälst sådant
i förra Resolutioner är uttryckeligen förbudit,
utan ankommer det i slike händelser på beting
och öfverelskommelse, allmogen och vederbörande
emellan,” äfvensom Kongl. Resolution på
Allmogens besvär af 1756 §. 15 innehåller:
”att Soldater vid indelte Regementerne kunna
icke förskonas för arbete vid Fästningsbyggnaderne,
dock vill Kongl. Maj:t till någon lisa
för Allmogen i Nåder låta vid desse byggnader
nyttja så mycket manskap af värfvad?
Regementerne, sorn gjörligheten medgifver
vid sådana förhållanden, betryggade genom
KneckteContract och nyssnämnde Kongl. Försäkringar,
har det varit oväntadt, att som Friherre
Björnstjerna denna Riksdag förklarat,
Indelta Arméen skulle blifva beräknad, tilL
förrättande årligen af arbetscommenderingar af
mångfalldiga slag, äfvensom att EconomiUtskottet
skulle sig yttra, att Konungen ägde
att förordna om Indelta Arméens användande,
utan att någon pröfning eller omdöme i detta
afseende kunde Riksens Ständer tillkomma, då
likväl denna rättighet icke lärer kunna utsträckas
till ändring eller upphäfvande af i ordentelige
Contracter och Kongl. Stadgar förvarade
rättigheter. Det är väl en sanning,
att, jämlikt §0 §. RegeringsFormec, hufvudgrunderne
i Indelningsverket kunna undergå
jemnkning, men en sådan bör tillvägabringas
t annan, än den önskningsväg, hvarmed Ecopomi-Utskottet
tillkommer att ärender be»
Den 21 Maji e, nu
handla, och i alla fall måste väl RotehålU*>
fes enskilta rättigheter i grund af medgifva
och uppfyllte förbindelser godkände kunna
bibehållas orubbeliga, så framt enskilt rätt
Skall få förhlifva oförkränkt- Klen, pm ock så
vore att Författnjngarne icke betryggade ernot
Soldaternes användande till Arbetscommenderingar,
saknade man likväl icke anledning
förvänta att sådane borde tillstyrkas, då i öfvervägande
kommer det lidande, som Hem-*
mansbrukaren derigenom tillskyndas, och motionairerne
rätteligen anmärkt, att nemligen
genom Soldaternes lidande af desse ArbetsCommenderingar
ej allenast uppkommer störfe
svårighet att få leja Soldater, utan äfven
Större kostnader, genom upphöjd lega, hvartill
kommer det sorn genast och allmänt
betungar Rotarne, att, genom Soldatens
bortovarelse under sommartiden de nödgas ej
allenast sakna det i KneckteContractet betingade
arbetsbiträde, särdeles under bergnjngstiden,
utan mäste äfven uppbärga Soldatens
egen gröda vid Soldatrorpet, och verkställa
åkerkörning och såning jemte de reparationer
vid torpet som Soldaten, hemmavarande, är
skylldig vidkännas. Om vid en föregående
Riksdag EconomiUtskottets enahanda- behandling
som vid denna blifvit, yid saknad känne-i
dom om särskilte förhållanden i särskilte
KneckteContrakter af Riksens Ständer bifallen,
så upphäfver detta bifall icke hvar och en
provins partielle rätt, som beror af en partiel
pröfning af hvarje provins, förbehållne rät*=
tigheter och får jag af anförde skäl Vördi
Den s i Maji e. m.
279
Sammeligen anhålla, att målet till beredande
af en sådan pröfning, må med desse erinringar
till StatsUtskottet öfverlämnäs, men, om
emot förmodan, detta icke bilalles utan Economiötskottets
fortfarande åtgärd dervid med"
gifves anhåller jag Betänkandet med desse anmärkningar
mätte till Economi- och BesvärsUtskottet
återremitteras.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 23 Maji,
förmiddagen.
N:o n
Herr Stjern/lolpe, ojonas Magnust
Sedan jag hört, och derefter äfven genomläst
Friherre Björnstjernas yttrande om
våra allmänna Läroverk, samt Krig6Academien
i synnerhet, finnér jag mig föranlåten att,
med ali aktning för den värde Talarens, kunskaper,
och det nit han ådagalagt för den go.
da saken i allmänhet göra några anmärkningar
vid berörde yttrande, hemtade af egen er*
farenhet,
Den 23 MäfU
Jag har genomgått både TrivialScholä
och Gymnasium, och tror mig således ej be-"-  höfva hemta mycken ledning för mitt omdö->-  ine af den nya Skolordningen, ehuru den till
en god del upphäfvit den ensidiga syftning
samma Läroverk, ännu under den tid jag genomgick
dem, måste vidkännas, nemligen att
blott dana Prester eller Lärare. Då* t. e. umdervisades
icke derstädes i Franska och Tyska
språken såsom nyare Skolordningen bjuder,
och det Philosophiska studium inskränkte
sig till Plennings Logica samt Brunmarks Moral;
icke eller fick man derstädes lära Algebra,
såsom nu sker. Enligt den således förbättrade
Skolordningen,, sorn öppnat ett mera vidsträckt
fält i alla kunskapsgrenar, måste efter
min tanke en yngling med någorlunda fatt—
mhgsgåfva, och sorti under courseh genom dessa
Läroverk använder tillbörlig flit, hvartill
uppmuntran så Val genom täflan som belöning
medelst stipendier icke fattas, nödvändigt vinna
mera kunskaper i allmänhet, än hvilken Cadett
som helst, äfven med afräkning af Hebraiska
och Grekiska språken, och denna Cours
genom Trivialskola och Gymnasium, börjad
vid 6 å 7 års ålder, kan Verkefigen fulländas
till i8:de eller i9.'de året rätta tiden alt ingå
i JVli 1*tairStåndet- Sedan man fått en sådan
grundläggning sam vid ett Gymnasium erhålles,
måtte det icke vara svårare att, efter en
använd kort tid på högre Mathemaliken, prestera
OfficersExsmen, än att efter ett eller 2:ne
års förlopp taga Magistergraden vid ett Uni—
yersitet, och en snäll Gymnasist skall svårlb
Den 20 Maji.
281
gen behöfva längre tid till det sednare. Herr
Friherrens beräkning af 12 timmars läsning i
veckan under loppet af 5 månader vid Läroverken,
såsom ej svarande emot 30 timmar i
veckan under 11 månader, torde kunna jämkas
då man besinnar, att Coursen genom Sko.
la och Gymnasium fordrar egentligen 12 år,
hvilket väl måtte uppväga KrigsAademiens
fyra år. Hvad åter den olägenhet angår,
sorn Herr Friherren 6ynes befara af dessa Läroverkens
ferier, så tror jag ej att den är
mycket betydande, ty äfven de kunna och böra
användas af en flitig yngling, och man
har icke försport att en snäll yngling genom
dem blifvit försämrad; en lat eller oduglig
deremot förbättras ej deraf, att han utan recreation
oafbrutet måste hänga näsan öfver
boken.
Jag för min del kan således icke inse;
att en snäll Gymnasist skulle blifva mindre
skicklig Militair än en yngling, uppfostrad en.
dast och allenast för Krigsgtåndet vid en KrigsAcademiej
ty hvad sorn återstår att inhemta af
Krigskonsten, skall väl nödvändigt inplantas
genom öfning i tjensten, hvilken merendels
sedermera lemnar tillräcklig tid att fortsätta de
studier sorn höra till yrket j och vi se ju dessutom
många af våra unga Officerare med beJ
römvärd flit egna sig åt de studier sorn höra
dit, samt prestera examina som hedra dem
sjelfva och det upplysta tidehvarf i hvilket
vi lefva.
282
Den 23 Maji,
Härmed vill jag dock ej yrka, att KrigsAcademien
är en alldeles onyttig Inrättning,
emedan den skänkt Arméen många skickliga
Officerare, och gifvit en viss lyftning åt hela
Militairståndet, genom väckt täflan ibland
de unga Officerarne, så att den som ej passerat
Academien, par ambition gripit sig an med
studier i sitt yrke, för att ej stå efter Aeademiens
Elever; men då derjemte en QfficersExamen
existerar utom Academien, så synes
densammas beskaffenhet kunna eller böra vara
sådan, att en yngling med någorlunda kunskaper,
och som med heder igenomgår dem,
bör kunna ställas i jemnförelse med en utexaminerad
Cadett; ty det beror ju på vederbörande
att fastställa en sådan Examen för en
hvar, som utan egentelig tjenstetids beräkning
erhåller Kongl. Maj:ts Nådiga Fullmagt att
ingå vid något Regemente såsom Officer,
Att utan vidare undersökning upphäfva
KrigsAcademien, vöre visserligen i alla fall
ett förhastadt steg; men till äfventyrs torde
man framdeles kunna jemka saken så, medelst
en lättare cours vid läroverken, eller tillfälles
öppnande att der mer ögna sig åt egentliga
militaira studier, att samma Academie blefve
öfverflödig; och af denna anledning förenar
jag mig på det högsta med Friherre
Björnstjerna i den framställning han gjordt ,
om en noggrann undersökning af cilla Läroverk
i Riket, och att en berättelse om deras skick
matte till nästa Riksdag vara färdig. Hvad
jag blott velat bestrida är Friherre Björn™
Den 23 Maji,
283
Stjernas yttrade mening, att en skicklig officer
ej skulle kunna utgå ifrån våra allmänna
Läroverk, hvilket JngenieurCorpsen till en
^början bäst torde vederlägga; och jag är öftyertygad
att Herr Friherren, med den upplysning
han äger, skall vid närmare undersökning
biträda mia tanke.
En annan värd ledamot af Ridderskapet och
Adeln har tagit KrigsAcademiens partie af mindre
evidenta skäl, pch yttrat att våra läroverk
i allmänhet ej dana rätt goda Sujetter. Det
är väl möjligt, att den värde talaren haft rätt
j något, ty hvilken åker är utan ogräs? men
att t. ex. Informatorer, hämtade ifrån Läroverken,
endast lära sina elever spela kort, är en
beskyllning den jag, till våra Läroverks heder,
tror vara så vida förhastad, som man ej
af eft exempel bör sluta till hundrade af samma
beskaffenhet.
jag anhåller vördsamt, att detta mitt memorial
måtte få åtfölja de öfriga i samma ämpg
till vederbörligt Utskott.
jsho si
(grefve Hård, Carl Guflaf\
Höglofl, Lagutskottet har förklarat det
vara af erfarenheten ådagalagdt , att Oagtadt
dels flere provincers skiljande från Götha
HofRätts jurisdictiqn och dels samma
2&4
Den 23 Maji,
UofRätts fördelning på flere divisioner, den
likväl icke kunnat medhinna, att med erforderlig
skyndsamhet till slut befordra alla
derstädes anhängige Rättegångsmål; same**
att efter den Skånska HofRättene inrättning,'
eä många mål dit inkommit, att en större balance
af oafgjorde icke kunnat undvikas; hvilken
erfarenhet ledt Utskottet till det omdöme,
att Götha Rikes fördelning emellan två ÖfverDomstolar
varit af gällande anledningar påkallad,
äfvensom att Skånes och Blekingens
behof af nya Hofrättens förläggande i Christianstad
ej borde betviflas^ pä grund hvaraf
Lagutskottet ansett sig böra tillstyrka den
Skånska HofRättens fortfarande.
Hvad Utskottet af erfarenheten inhämtat;
kan hvar och en utan desss tillhjelp inse. Då
efter LagmansTingens slut de mesta och vidlyftigaste
målen inom en kort tid inkomma,
är det naturligt, att icke alla lika skyndsamt
kunna afgöras, utan till och med flera månaders
uppehåll måste uppkomma emellan afgörandet
af mål, som på en dag inkommit, helst
icke mer än s.ne Divisioner i sender äro sysselsatte
med föredragning af lottade mål. Om
ett motsatt förhållande är hvad som afses med
det obestämda uttrycket: erforderlig skyndsamhet,
kan den omöjligen åstadkommas. Balance
af oafgjorde mål måste också, vid hvad
period sorn helst existera, då mål alla dagar
inkomma, men icke kunna, utan förberedande
åtgärder af communication, handlingars inforg
grande, berättelsers författande och underskrit-*
Den 25 Maji.
285
Vande m. m., afgöras j och denna balance må*
sie bli större i den mon rättegångsärenderne i
allmänhet äro flera. Jag erkänner alltså den
åberopade erfarenhetens rigtigbet, men bestrider,
att den kan tillräckligen motivera resultatet
af Utskottets utlåtande.
Det är otvifvelagtigt, att populationens
tillväxt och utvidgandet af näringsföretag skola
medföra utveckling af flere rättsförhållanden
och följaktligen förökande af rättegångar,
men om denna verkan, som onekeligen existe^-  rat, härrört ensamt af en sådan naturlig orsak,
hade säkerligen det deraf uppkommande behofvet,
af‘en Öfverdomstol ökade verknings-''
förmåga, varit afhjelpt med den vidtagne åtgärden,
att öka antalet af Ledamöter och Di
visioner i Götha HofRätt. Denna orsak har
dock varit den minst verkande, utan andra
hafva tillkommit, tillfällige och öfvergående,
såsom dels nya , dels skärpta polisförfattningar,
hvälfningar i Creditförhållanden, och föri
brytelsers okände af hvarjehandra öråker.
Åverkan på KronoSkogar, försäljning af
Brännvin, Caffe m. m., oloflig Brännvinsbränning,
innehafvande af oförseglad Brännvinsredskap,
försummad väglagning, Lekstugors fortsättande
utöfver en viss tid, och dylika förseelser
belädes med ansvar af böter och vi*
ten, ojemförligt större, än hvad som förut varit
vanligt. Då dessa höga böter å ena si*
dan lockade till tätare 'åtals anställande och
Den 2 5 Maji.
a den andra {ill större bemödande att undvika
ansvar, samt härtill kommer att Författningarnes
obestämdhet någon gång lämnat rum både
för obehöriga åtal och obehöriga undflygter,
var det naturligt, att rättegångarne om sådane
frågor skulle ökas, och äfven dragas så långt
det med måttlig kostnad lät sig göra. Förut, jag
vet det af egen erfarenhet, anställdes ofta åtal
för åverkan å Krönoskogar Och för försummad
väglagning, som sällan föranledde till egentlig
rättegång Och nästan aldrig kommo till
HofRättens pröfning, emedan man ansåg den ringa
plikten för en gärd, som tacksamt borde betalas.
Sedan nu åter i de flesta fallvitena blifvit
upphäfne och ansvaret således minskadt,
hvilket äfven i flera fall torde framdeles inträffa,
skall mängden af så beskaffade rättegångar
aftaga.
Den genom Disconternes myntrattighet utSträckta
enskilda crediten, vidkändes, genom
deras indragning och andra orsaker, en ovanlig
rubbning, hvaraf följden blef Lagsökningar
och concufser till en förut oerhörd mängd, 0-  förmågan att betala och behofvet af anstånd,
Samt till en del kanske äfven mindre redlighet,
gjorde hvarje sådant mål till en vidlyftig
rättegång, för hvars uppehåll man gerna begagnade
utvägen att söka HofRättens pröfning.
När nu snart den oförsigtigt begagnade conjuncturen
hunnit fullt utveckla sina följder i
afseende på enskildas creditförhållanden och
det varnande efterdömet af andras undergång
alhåller från obetänksamma speculationer, skall
Den 20 Maji.
237
mängden af Lagsöknings- och Concursmål alltmer
minskar
Brottmålens ökade mängd lärer icke kunna
tillskrifvas någon egentlig förändring i nationens
lynne, utan till en del kunna anses
härflyta från Handelns och näringarnes aftagande,
hvarigenom en mängd af menniskor,
Vane vid mera obestämde näringsfång kommit
att sakna sysselsättning} men genom en förbättrad
Polis och Criminal Lagstiftning, skola
äfven brottmålen aftaga.
Emedlertid ökades Rättegångarne 1 Götha
HofRätt och åtgärder vidtogos för att sätta
densamma i stånd , att oafbrutit fullgöra sitt
vigtigare Domarekall. Wermeland skiljdes från
dess Jurisdiction  . och ställdes Under Svea
HöfRätts
men just denna Omständigheten ,
att den ena HofRätten kunde bestrida ökade
göromål, utan behof af ökadt arbetsbiträde,
hvaremot den andra, med denna minskning i
göromål, likväl var öfverhopad, bevisar, att
orsakerne voro locala och tillfällige. Extra
Ledamöter adjungerades; ordinarie Ledamöternes
antal ökades; HofRätten indelades på fyra
divisioner och äfven en femte formerades under
någon tid. Att vid de tillfällen* då flere
nya Ledamöter varit adjungerade, ett betydligt
större antal mål afgjordes, är naturligt;
men att deremot HofRattens tillökning med 2
Ledamöter och indelningen på 4 Divisioner
Verkat mindre, kan lätt förklaras, då man befiinnar,
att de af Rotia* föredragandes antal ö
-
288
Den 25 Maji, ^
kades endast med i, och att, genom minskningen
från 5 till 4 föredragande på hvarje
division, ordeingarne oftare återkommo, så att
hvarje Ledamots förberedande arbete ansenligt
ökades; och kanske må man anse det möjligt,
att denna ökade arbetstyngd minskat hågen,
att påskynda målens afgörande. Man har klagat
och man klagar ännu öfver långsamheten
i afgörandet af de vid HofRätten anhängige
Rättegångar och man betänker icke, att Fårternes,
dels vårdslöshet och okunnighet i utförandet,
dels bemödande, att vinna utdrägt,
kanske oftare vållar uppehåll, än Domarens
mindre förmåga att medhinna göromålen.
Man klagar öfver bsllance af oafgjorde mål
utan att beräkna, huru många af dessa varit
incomplette»
HofRätternes arbetsförteckningar bestyrka
hvad jag uppgifvit. Afgjorde vädjade och instämde,
lottade Besvärs- samt underställde
Brottmål jemte besvarade Kongl. Maj:ts Remisser
utgjorde år 1812 i Götha HofRätt 2038
och år 1821— 2581. Tillökningen på dessa
slags mål, deraf största delen utgjordes af lottade
Besvärsmål, var icke så förfärlig; men af
sådane mål, sorn utan Communication afgjorts,
var antalet 1051 år 1812 och 3606 år 1821,
således 2555 flera det senare, än det förra året.
Den, som är bekant med göromålen i eri
HofRätt, finner säkert, att af dessa 3606 mål
största delen måst vara Besvärsmål och af
den egenskap, att Besvären funnits påtageli
gen
-
t
Den 21 Maji
gen obefogade. Ett sådant förhållande kan
icke vara en följd af annat än de tillfällige
orsaker, som förut blifvit anförde. Under loppet
af 9 år, eller ifrån 1813 till och med
182c, har Götha HofRätt 3 år afgjort flera
mål, och 6 år färre, än som dit inkomrnitj, inberäknade
balancerne från de nästföregående
åren. Högsta beloppet af balanceq af färre
afgjOrde än inkomne mål, för något af dessa
år har varit 243; men om man beräknar alla
9 åren tillsammans, ha, under deras förlopp,
inalles blott 301 mål mera inkommit, än som
blifvit afgjorde. Om balancen af oafgjorde mål i
de särskilda HolRätterne jämnföres, uppkommer
det resultat, att den i Götha HofRätt vid 1813 års
slut utgjorde nära en åttondel af då inkomne
Och från förra året balancerade mål, meni82r
icke fullt en tiondeli hvaremot i Svea HofRätt
balancen vid 1813 års slut utgjorde en tretiondedel,
men vid i82t års slut en tjugufemtedel
af inkomna mål, att således balancen i
förhållande till inkomne mål i Götha HofRätt
minskats, men deremot ökats i Svea HofRätt.
Till Skånska HotRätten inkommo ifrån dess
början, den 4 Julii 183 *, till samma års slut,
728 mål, hvaraf 190 voro då oafgjord^. Hela
summan af i Götha HofRätt, under loppet
af år 1831, inkomne och från förra året balancerade
mål var 624b och de vid nämnde
års slut oafgjorde 754.
Det kan väl icke utan Speciel granskning
Bil till Ridd. o. Ad. Pr. IV Band. 19
29®
Den 25 Mdj i t
af Rotlarne, bestämdt utrönas, men man må
likväl med någorlunda säkerhet antaga, stt
denna balance hufvudsakligen utgjorts af in~
complette, eller sådane mål, hvars föredragning
berodt på föreskrifters fullgörande af
Parterne; oeh denna förmodan vinner mycken
sannolikhet vid jemnförelse med förhållandet
inom Skånska HofRätten, der den, i mohn af
inkomne, högst betydeliga summan af oafgjorda
mål utmärker att balance, oberoende af
HofRättens arbetsförmåga, måste existera, enär
antalet af afgjorda mål, under sista halfåret
1821, i Skånska HofRätten blott utgjort
538 och i Götha HofRätt 657, utvisar en skillnad,
som icke lärer kunna tillskrifvas bristande
förmåga eller flit hos Ledaraöterne i den
förra.
Resultatet af det nu anförda, blir, att deri
betydeliga tillökniugen af Rättegångarne i Götha
HofRätt *kan anses temporär, härrörande
af tillfälliga orsaker, med hvilkas upphörande
den öfverklagade olägenheten skall aftaga; att
de vid Sessionernes slut befintelige balancerne
icke utmärka långsamhet i målens handläggning,
utan ära en följd af HofRättens egenskap
af permanent Domstol j och att dessa balancer,
ehuru till numerären ökade, likväl
tilltagit i mindre förhållande, än målen i allmänhet;
hvaraf följer att Skånska HofRättens
inrättning icke varit nödvändig för målens
skyndsammare behandling, helst om detta ändamål
för någon tid behöft befordras, säkrare
och för Staten mindre betungande medel dertill
Den 23 Maji,
291
funnits medelst Extra Ledamöters adjungerande
med arfvode», eller ordinarie Ledamöters constituterände
med lön, antingen till de nuvarande
4 Divisionernas förstärkande elier tormerande
af en ny, genom hvilka medel äfven
den drygare kostnad undvikits, som troligen
blir af nöden, i anseende till Skånska HofRättens
behof af flera Ledamöter.
Närheten af en ÖfverDomstol skall föranleda
dess besvärande med mål, sorn man kanske
icke skulle anse mödan värdt, att på lane
gre afstånd fullfölja. Göromålen skola alltså
ökas, och dessutom torde en förstärkning af
Ledamöternes antal erfordras, så vida de sko»
la njuta någon ledighet och göromålen icke
skola afstadna vid inträffände sjukdom eller
annat förfall.
Om, å en annan sida, afseendet på obei
qvämligheten för Invånaren i aflägsna provincer,
att på längre afstånd utföra Rättegångar
ingått i beräkning vid inrättningen af den ifrågavarande
HofRätten, anser jag denna anledning
vara mindre vigtig; det är en sälsynt händel*
se, att en part personligen utför talan i Hof-:
Rätten och förmonen af dess närbelägenhet består
då endast i besparing af postporto och möjligen
af tid, genom något kortare Vade-, Besvärsoch
Cömmunicationstid; men då det icke kan
fordras, att det allmänna gör uppoffringar,
för att minska några enskildas utgifter, bör
allt afseende på en sadan anledning förfalla.
Efter min öfvertygelse är alltså LagEJt
-
ig2 Den 23 Maji.
skottete utlåtande angående den Skånska HofRättens
nödvändighet ogrundadt. jag har fram-*
stäldt de omständigheter, hvarpå mitt Omdöme
sig grundar, och jag anser dem föranleda
ärendets återremitterande, till samma Utskott,
oin icke Högloft. Ridderskapet och Adeln
skulle finna för godt att förkasta utlåtandet.
Men andra omständigheter bestämma mig, att
ogilla den Motion, som föranledt detsamma- I
valet imellan, å Nationens sida, en uppoffring,
som kunnat sparas, och, å Regeringens sida,
återkallande af en beslutad och verkställd åtgärd,
tvekar jag icke att yttra mig för det
torra. Den tillökning i beskattning, sorn deraf
kan bli eri följd är icke betydlig, och jag
anser Riksens Ständer icke böra i detta fall
undandraga sig den, enär ändamålet med den
ifrågavarande åtgärden otvifvelaktigt varit samhällets
nytta, och den kan klandras, endast
såsom mindre nödvändig, icke som skadlig.
Jag fruktar icke något missbruk som följd af
ett sålunda motiveradt bifall, utan är tvärtom
öfvertygad, att derigenom Riksens Ständer
skola bereda åt sig det förtroende, att icke
framdeles sådane steg skola vidtagas, som kunna
hindra dem, att låta öfvertygelsen om det
rätta grundlägga deras ,beslut. I följd häraf
torde frågan till StatsUtskottet böra återremitteras,
med föreskrift, att å stat uppföra de för
Skånska HofRätten nödige utgifter.
Beträffande frågan om de 500 R:dr som
blifvit Advocatfiskalen i Götha Hof-Rätt i Nåder
tillagde, såsom ersättning för förlorade
Dm 25 Maji.
29"
sportler, kan jag ingalunda gilla elen grund,
hvarpå StatsUtskottet bygdt tillstyrkandet om
denna gratifications uppförande å allmänna indragningsStaten.
De Advocatfiskalen tillkommand?
laglige sportler bestå hufvudsakligast i
dess andel af böter. Någon bestämd inkomst
af denna beskaffenhet är icke genom Fullmagten
honom försäkrad, lika litet som någon
annan publik auetor; och en ersättning för
möjlig minskning af sådan inkomst bör alltså
lika litet komma i fråga, som någon minskning
t lönen i fall af betydliga ökade portier.
Det skulle strida emot allt moraliskt begrepp
om Staten skulle åt några dess Embetsman
garantera eo inkomst, grundad på förbrytelser
emot lagen eller olydnad emot Domstolars laga
kraftägande beslut. Om man dessutom efter
den slags billighetsprincip, som StatsUtskottet
antagit, skulle handla conseqvent, borde
jemnförelse uppgöras emellan Advocatfiskaa
lens i Götha Hofrätt bötesandel, den tid Herr
Lagman Hedenstjerna å denna tjenst erhöll
Fulfmagt, och nu.
Som Riksens Ständers beslut,' ehvad det
än kan i detta ämne blifva, icke bör stödjas
på origtiga grunder, hemställer jag att äfven
denna del af Utlåtandet måtte till Statsutskott
tet återremitteras.
Den 23 Maji.
N:o 3.
Grefve von Schwerin} Fredric Bogislaus:
Höglofl. Lagutskottet tillkännager uti sitt
Betänkande, att det anser 5 Csp- I § MissgerningsBalken
böra oförändradt bibehållas?
intill dess att MissggrningsBalken i hela dess
vidd hunnit öfverses och förbättras. LagUtskottets
förslag till svar å Kongl. Maj:ts nådiga
proposition är: att betänkligheter finnas
för Rikets Ständer, att till följe af den gifna
uppm ningen inkomma med underdånigt förslag
till en förändring af 1 §. uti 5 Cap. Miss<j
gerningsBalken, hvarigenom jemte vissa besrraffningsgraders
uppställande, det nu stadgade
dödsstraffet i detta fall må aldeles upphäfvaso
Då fråga uppstod om Remiss af denna
Kongl. Maj ts Nådiga proposition, anförde jag
att jag i RiksdsgsOrdningens 33 som begränsar
Lagutskottets åtgärder till blott utarbetning
af remitterade förslag, samt i RiksdagsOrdningens
56 §. gom bestämmer viss tid för Riksdagsmannens
rätt att väcka frågor eller framställa
förslag, såg hinder för Rikets Ständer att gå
Kongl. Majus nådigst yttrade önskan till mötes.
Då Grundlagen ovilkorligen föreskrifver, att
Konungens propositioner ej få omedelbarligen i
Stånden afgöras, tillstyrkte jag remiss till LagUtskottet,
förväntandes, jag bekänner det, att
de skäl, som jag anfört för frågans behandlingssätt,
jemväl skulle synas det Höglofl.
Lagutskottet vigtiga.
Den Maji,
295
jag gillar fullkomligen det beslut, som
Höglofl. Utskottet fattat, meri ej de motiver
hvarpå det blifvit grundadt Då jag nu för
mina tankar öfver ämnet utber mig ett rum i
Ridderskapets och Adelns Protocoller, är det
icke min afsigt att bereda återremiss af Utsk
ttets Betänkande- Det är blott öfver de
vid frågans behandling vidtagne former, sorn
jag ämnar yttra mig; formerna utgöra i constitutionella
stater rättigheternas egentliga garantier.
Det fordras tid innan man lar sig
-respectera dem. Den ena måste lära af den
andra, och erkännandet af begångna misstag
bör ej falla medborgaren tungt.
Grundlagen har visligen stadgat att Ståndens
öfverläggningsprotocoller skola tryckas»
I den kedja af tankar och handlingar som sammanbinda
generationerna skola kommande tiders
både Representanter och Ministrar finns
en ledning, när de frukta att förvilla sig i ö-j
gonbiickets labyrinth. Så har politiken förädlat
6ig sedan dess Agenter börjat ait på dödssängen
bikta sig inför det uppväxande slägtet;
och sjelfva Machiavellis läror hafva upphört
att vara farliga, sedan hvar man känaer dem,
RegeringsFormens 87 §. föreskrifva? ordningen
för ändringars beredande i allmänna lagen.
Ständernas Lagutskott skall yttra sig,
både öfver enskild Riksdagsmans önskan om
lagförändring, och om Konungen finner för
godt att någon lagfråga för Riksens Ständer
framställa. Högsta Domstoln åligger det, att
ben 20 Maji,
yttra sig innan Konungen för Riksens Ständef
framställer en af honom önskad lagförändring,
och att om Ständerne föreslå lagförändring^
yttra sig innan Konungen deröfver sitt beslut
fattar.
Det är lätt att inse lagstiftarens afsigt
fned denna föreskrift. Han har i frågor ont
förändringar i allmänna lagen velat tillägga
Högsta Domstolen samma inflytelse Och samm$
återhållande kraft, söm han i frågor om förändringar
i Grundlagen, tillagt ConstitutionsUt6koitet;
och d<-t är att befara, att en rubbning
i denna löreskrifna ordning förr eller sednare
skulle kunna föranleda till obetänkta lagförändringar*
När
Konungen uppmanar Ständerna att in^
komma med förslag till förändring af en viss.
Dag ligger icke i sjelfva denna uppmaning ett
förslag? månne ej öfyer motiverna till denna
gjorda uppmaning eller öfver rigtigheten af den
idée, att dödsstraffets äfskaffande för de sorn
tala lasteliga om Konungen, Drottningen och
Thronföljaren, och att Fängelsestraffets införande
i dess ställe, verkeligen utgör en fordran
af tidens mildare åsigter,Hagsta Domstolens
yttrande bordt inhämtas och tjena Lagutskottet
och Ständerna till upplysning och vägledning
vid fattandet af deras beslut , såsom ConstitutionsUtskottets
Betänkande gör när det är fråga
öm att beslut* om Grundlagsförändringar,
Men det yttrande af Högsta Domstolen, som
åtföljde Konungens proposition, gaf det någon
Den 25 Maji.
2 97
upplysning ofver frågan; någon vägledning för
beslutet?
Om Riksens Ständer* i följd af Kongl,
Majus giföa anmaning hade föreslagit dödsstraffets
afskaffande, så hade ofelbart för att
fylla hagens föreskrift, öfver detta Ständernas
förslag Högsta Domstolens tanka bordt inhemtas,
innan Konungen i StatsRådet kunnat fatta sitt
beslut? Än om Högsta Domstolen funnit skäl
$tt afstyrka den afStänderna föreslagna mildringen,
sedan likväl Konungen genom sin till
Ständerne afgifne uppmaning att inkomma
med förslag till mildring så godt sorn på förhand
sanctionerat Ständernas Förslag: hade
väl då de för förändringar i allmänna Lagens
föreskrifna former iagttagne?
Om Konung och Ständer skulle sig emellan
öfverenskomma om förändringar i allmäna
Lagen, utan att Högsta Domstolen blifvit
hörd och om Konung Och Ständer skulle sig
emellan öfverenskomma om förändringar i
Grundlagen, utan att ConstitutionsUtskottet
blefve hördt, så skulle väl med skäl kunna frågas
om våra Lagar, så väl den allmänna som
Grundlagen äga de garantier, hvarmed 1809
års Lagstiftare ville skydda dem.
Då Kongl. Majus Nådiga proposition Ridderskapet
och Adeln förelästes, tyckte jag
mig genast deri finna en afvikelse ifrån den
föreskrifna formen. Jag ville ej tydligare
än jag gjorde uttrycka min tanka, ty jemväl
2g8
Ben 23 Maji.
för^ Riksdagsmannen, gom fritt brukar fala och
utlåta sig fins det vissa förmer, som han villigt
iagttager fastän de icke blifvit af Grundlagen
bestämde. prejudicatet hade blott till
en del existsradt om Lagutskottet behandladt
frågan på sätt, sorn jag föreslog. Men sedan
Utskottet inlåtit sig i pröfning af Hufvudfrågan,
bar jag ansett för min pligt att genom
denna min Reservation förvara formens helgd.
Bilagor
lill PleniProtocolIet för den 27 Maji*
förmiddagen,
N:o 1.
Herr Printzenfchjöld, Carl 1
Det sätt, hvarpå Höglofl. StatsUtskottef
behandlat denna fråga synes mig icke instämma
med den hushållsprincip, Utskottet under
loppet af hela denna Riksdag oafbrutet följt
Vid handläggningen af alla sådane mål, som i
Ener eller mindre mon åsyftat någon utgift för
Statsverket, tvertom tycker jag mig uti Ut
-
Den 27 Maji J. m.
skottets tillstyrkande igenkänna en frikostighet,
lika litet förenlig med Statens nuvarande
knappa tillgångar, som den, efter min öfvertygelse
icke är byggd på rättvisa och billiga
grunder. Jag har alltid föreställt mig, att när
man skall tillstyrka eller bevilja ersättning
för en uppgifven förlust, bör man först med
noggrannhet undersöka hvari förlusten egentligen
består samt huru stor den är, och derefter
bestämma om och till hvad belopp ersättning
må äga rum. Ingen af dessa omständigheter
finnes likväl af StatsUtskottet vara
iakttagen. Jag kan af dess Betänkande icke
en gång hemta ledning för mitt omdöme,
huruvida någon förlust här verkeligen ägt ruin
eller icke, man har väl sagt, att AdvocatFiscalen
förlorat påräknade sportler $ men
hvilka desse sportler äro, och af hvad beskaffenhet,
såsom t. ex. mer eller mindre lag-,
lige, säkre eller endast beroende af tillfälliga
händelser, derom har man lemnat oss i fullkomlig
okunnighet, och i stället nöjt sig med
att tillstyrka uppförandet å Stat af den utaf
Regeringen beviljade årliga gratification 500
R:dr, hvilken benämning icke otydeligeo synes
visa, det ersättningen hufvudsakligen är
grundad på godtycko, och att den lika lätt
kunnat bestämmas till två- å tredubbelt belopp,
i fall man så behagat. Det är af sådan
anledning och med öfvertygelse om nödvändigheten
att varsamt behandla alla frågor,
hvilka kunna leda till något prejudicat i_en framtid,
som jag vågar ödmjukast hemställa, om
Icke Betänkandet i denna del bör återremitte
-
5o:>
Ben 1j Maji /. nt,
råstål StatsUtskotfet, för att, efter inhemtade till*
förlitlige upplysningar i de omständigheter som
här ofvan äro anmärkte, inkomma med ett
derpå grundadt förslag till sportelersättning för
Advoc>tFiscalcn i Götha HoiRätt.
I öfrigt torde det tillåtas mig vid detta
tillfälle upplysa, huru en nästan lika beskaffad
sportelersättningsfråga, sorn den nu förevarande,
helt nyligen af Regeringen blifvit afgjord.
KammarCollegii Secreterare ingick nemligen
till Kongl. Majit med underdånig ansökan om
ersättning med 500 R;dr Banco årligen för de
sportler honom frångått, derigenom att Kongl.
Majit nn mera sjelf i Nåder tillsätter LandsKammcrerare,
Landt Räntemästareoch Kronofog;
detjensterne, hvarå Fullmakter förut af KammarCollegium
blifvit utfärdade. Uti nådigt svar härå
af den 20 nasti, Mars har Kongl. Majit täckts förklara,
det ersättning väl skulle erhållas, men
icke med någon rund summa, såsom Secreteraren
begärt och KammarCoIlegium tillstyrkt,
utan efter meddelad och af StatsContoiret granskad
uppgift på de lagliga sportler, sorn genom
den skedde förändringen årligen gått för^
lorade. Om samma utväg, hvilken jag tror
vara den rättaste, vidtoges i afseende på AdVocatFiscalens
i Götha HofRätt ersättningspretention,
skulle man utan tvifvel lättast
komma från denna sak, hvilken i alla fall efter
mitt begrepp aldrig af Riksens Höglofl.
Ständer kan afgöras så, att icke antingen Staten
eller den enskihe derigenom skall blifva
Den 27 Maji f. m.
lidande hvaremot StatsContoiret, enligt min
tanka är i tillfälle att undvika båda dessa ytterligheter,
enär detsamma af de dit årligen
inkommande uppgifter äger en säker ledning
för sitt omdöme, huruvida och till hvad
belopp sportelersättnifigen lagligen bör ä~
ga fum.
N:ö i.
Herr Rothlieb, Axeli
Behöflighefen af deö uti Christianstad anställda
HofRätt har Höglofl. Lagutskottet
i dess Betänkande erkänt, och jag för min
del är af enahanda tanka. Kongl. Götha HofRätt
har med all både vilja och förmåga den
ager, icke kunnat medhinna så skyndsamt som
rättvisans kraf fordrar, afhjelpa de der anhängig®
besvär långt före nya HofRätteos inrättning,
och det är nu omöjligare än förr,
hälst de der arlhängige mål mera till, än aftagit;
och en mängd Lagsökningsmål som öfverklagats,
endast till vinnande af förlängd
betalningstid, öka i betydlig mohn HofRättens
arbeten, jag tillstyrker derföre återremiss af
StatsUtskottets Betänkande, med anmodan att
Uppgifva medel till anslag på Stat för den i
Christianstad anställde nya HofRätt.
Den 27 Maji /. m,
N:o 3.
Grefve' Härd, Carl Guftaf;
Hvad som föranledde mitt sista Plenidagen
afgifne yttrande rörande den i ChristianBtad
inrättade HofRätten, var icke blott min
förut fattade öfvertygelse i detta ämne, utan
äfven LagUtskottets behandling deraf. Utskottet
åberopar nemligen endast erfarenheten till
grund för sitt yttrande. Då frågan är af den
beskaffenhet, att individuel erfarenhet derom
endast kunnat vinnas genom någon slags handläggning
vid rättegångsärender, och det inom
Götha HofRätts jurisdiction, elier ock genom
granskning af verilicerade factä, men det förra
erfarenhetsmedlet icke kan anses hafva ägt
rum för mer än en ringa del af Utskottets ledamöter,
och det sednare icke lärer blifvit be.
gagnadt, enär ingen enda speciel uppgift blifvit
meddelad, tror jag mig icke hafva orätt
uttryckt mig, då jag benämnt Utskottets Utlåtande
för ogrundadt, enär det alltså innefattar,
icke en utredning af de omständigheter,
hvarigenom ett säkert omdöme kunnat grundläggas,
utan blott en enskild opinion; och jag
ansåg mig så mycket mera dertill befogad $
som min enskilda opinion var deremot stri.,
dande. Jag ansåg mig böra instämma i resultatet
af Utskottets Utlåtande och tillstyrka me.
dels anslående för den Skånska HofRättens
fortfarande, meri jag ansåg mig icke böra grunda
mitt tillstyrkande på erkännandet af denna
Ben 27 Maji f. ni
5o3
tlofRiitts nödvändighet, då min öfvertygelse
ogillade denna grund. Jag framställde de omständigter,
som iöranledt min öfvertygelse _
de orsaker, sorn verkat Rättegångsäreadernes
betydliga ökande i Götha HofRätt, och de uppgifter,
som kunde upplysa förhållandet med
dessa ärenders mängd och möjligheten af deras
behöriga handläggning, utan inrättning af
en särskild HofRätt. Om äu det resultat, jag
häraf dragit, icke af alla anses vigtigt, har jag
likväl satt Ridderskapet och Adeln i tillfälle,
att i ämnet fatta ett omdöme, då jag anfört
grunder, hvarpå ett sådant kan byggas, och
jag har således genom mitt anförande fyllt en
en brist i Höglofl. LagUtskottets Betänkande.
Hvad sjelfva hufvudsaken beträffar, eller
den Skånska HofRättens nödvändighet, hafva
åtskillig© Ledamöter yttrat sig derföre, och
sökt bevisa densamma ur tvenne synpuncter*
dels brist på erforderlig skyndsamhet vid målens
afgörande i Götha HofRätt, och dels behofvet
af en närmare tillsyn vid DomareEmbetets
utöfning i de från Götha HofRättaflägsnare
provincerne Skåne och Blekingen.
1 förra afseendet får jag åberopa hvad jag
fötut yttrat. Jag har visat, att under loppet
af nio år nästföre Skånska HofRättens inrättning,
öfverhufvud blott 33 mål årligen mera
till Götha HofRätt inkommit, än som blifvit
afgjorda; att balancen af oafgjorde, i förhållande
till inkomne mål var mindre 1321 än
18123 och dea var det äfven 1820, samt att
jjcn 2 7 Maji /, m.
största tillökningen af mål bestått uti sådane*
som utom communication afgjorls, i följd
deraf, för det mästa, att besvären varit obefogade;
^hvaraf jag dragit den slutföljd,
att rättegångarne i Götha PlofRätt, aftillfällige
orsaker ökade, åter skola minskas och att
genom något temporairt arbetsbiträde denna
ÖfverDomstol skulle framdeles kommit i tillfälle,
att utan uppehåll handlägga de inkommande
målen. Denna min förmodan är icke
vederlagd af hvad sorn blifvit anfördt och
kan icke vederläggas annorlunda, än genom
framtidens Utslag. I anledning af Grefve Posses
yttrande om göromålens ökade mångd i 813
och 1814, får jag upplysa; att balarcen bada
dessa år var mindre än 1812, och målen t 813
blott 400, och 1814 endast sco flera, än j 812.
Då jag sagt att Götha HofRätt behöfde temporairt
biträde, har jag också mött den gjorde
anmärkningen, att målen ännu icke aftagif.
Jag har trott, att de framdeles skola aftaga,
och detta skall framtiden besanna För ett säkrare
bedömande af frågan hade det varit vigtigt
att veta, huru många af de årligen balahcerande
målen varit till föredragning färdige
och huru månge icke, men härom lemna arbetsförteckningarne
ingen upplysning. Sannolikt
är visserligen, att den Skånska HofRättens
inrättning skall befordra målens skyndsammare
afgörande, men icke i större nion, än om Götha
HofRätt blifvit förstärkt — och möjiigen
torde denna förmon motvägas af det
friare utrymme för trätgirigheten, som genorii
den
Den 27 Maji/ ni.
3o5
deh nya HöfRätten blifvit beredt, och hvilket
lärer öfverflödigt begagnas, enligt den uppgift
Herr Tham gjort om målen i Hof
Rätten,
bland hvilkas antal icke f^^Jpptagne
de utom Rotul föredragne. Om den af Herrar
Tham och Mannerstain framställde princip om
Parternes rättighet till beqvämlighet vid rättsökande
skulle fullföljas, lunnes ingen gräns
för antalet af ÖfverDomstolar.
£»m .
I senare afseendet eller behofvet af en
närmare tillsyn öfver DomareEmbetets utöfning,
torde jag få erinra, att HofRättens verksamhet
inskränker sig till upptagande af klagomål
och remitterande till AdvocätFiscals
Embetets handläggning af sådané mål, deri
begångna felagtigheter anmärkas, och denna
verksamhet beror icke af ett större ellef mindre
afstånd* Om Skånska Hofrätten i detta
afseende redan verkat nyttigt, lär det beto på
ombyte af Domare, en åtgärd, som äfven Götha
HofRätt kunnat vidtaga
Jag
förnyar alltså min förut gjorde hemställan
om ärendets återremitterande till Lagutskottet,
så vida icke Höglofl. Ridderskapet
och Adeln skulle finna föt godt att förkastat
Utlåtandet»
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr-, IV Band* 2«
3oé
Den 37 Maji f. mi
N:o 4.
Herr Berghman, Anibrojiut Magnni:
Redan då i Sällskapskretsarne begynte
omtalas, att en ny HofRätt skulle inrättas i
Christianstad, yttrade sig allmänna rösten enhälligt
deremot. Man ansåg denna HofRätt
aldeles icke nödig, och endast medföra en dryg
kostnad för Staten, aom kunde undvikas, om
Götha HofRätt blefve förstärkt med någre Ledamöter,
då Presidents, jemte någre Ledamöters,
HofRättsBetjentes, med fleres löner tillika
med kostnaden vid inköp af ett HofRättsbus,
kunde besparas. Man smickrade sig med hopp,
att ryktet härom skulle vara ogrundad! och ej
kunna besannas, rnen det dröjde ej länge innan
man erhöll visshet om dess fullbordan och
allmänna tänkesättet förblef detsamma, utom
hos dem, som kunde vara intresserade i saken.
Jag har icke nog egenkärlek att lita på mitt
eget omdöme i saker af vigt, så vida mera
upplyste och kunnige män ej gifva deras bifall
dertill. Och då ganska många sådane i
denne sak yttrat lika öfvertygelse med mig,
har jag trodt mig såsom Riksdagsman pligtig
draga detta ärende under Riksens Högloflige
Ständers pröfning. Jag har derföre till Högloft
Ridderskapet och Adeln ingifvit ett MeJ
morial, om indragning af i senare åren tillkomne
öfverflödige Embetsverk, Tjenster och
Pensioner m. m., hvaribland äfven den nya
HofRätten fanns upptagen, för att kunna min
-
Den 27 Maji /» mj
ska RiksStaten, och i följd deraf nationens så
högst tryckande bördor.
En värd Ledamot af Vallöf]. Rorgare-J
Ståndet, Herr Lindström har ock väkt Motion
om nya HofRättens indragning, och är det i
anledning deraf, som det nu uppläste Stats- och
LagUtskottens Betänkande blifvit afgifvet.
LagUskottet tillstyrker denne HofRätts bi be—
behållande såsom nödvändig och anför ibland
andre skäl dertill Skånes och Blekinges aflägsenhet
ifrån Jönköping, hvilken skall medföra
hinder och uppehåll för rättsökande parter.
Denna aflägsenhet reducerar sig dock till 20 å
30 mil, och huru mycket kunna då de med
skäl beklaga sig sorn bo 50 å 100 till och med
150 mil ifrån Svea HofRätt och der skola bevaka
sina Rättegångar? Efter den princip
Lagutskottet tycks vilia etablera, skulle vi få
många HofRätter i Riket. Det synes ej billigt
att för Invånarnes i Skåne beqvämlighet,1
det öfriga Rikets Inbyggare skola beskattas,
hvaraf såsom sagt är, en stor del hafva 4 till
5 gånger så långt till deras HofRätt, som Skåne
hittills haft. Utan ali tvifvel skall Götha
HofRätt medhinna att handlägga alla ifrån
Skåne och Blekinge inkommande mål, om den
får någon tillökning i sin personal; så att äfven
det skälet till nya HofRättens nödvändighet
försvinner.
I ett så fattigt Land som Sverige, bör man
med största sorgfällighet inskränka alia utgifter
OGh anslag till de ytterst nödvändiga, för
Veil 27 Maji J.
a6t icke sluteligen ej ens hafva tillgång tili
desse. Man bör väl akta sig att beskatta så
kögt, att man till slut ej h*r någon som förmår
bära den ringaste skatt.
Och då StatsUtskottet förklarat sig ej veta
utvägar till anslag för meranämnde nya Hofy
Rätts afiönande, om ej nödige utgifter för andre
ändamål skulle innehållas, eller en till-;
ökning i Bevillningen beslutas; så får jag vördsammeligen
föreslå: att HofRätten i Skåne och
Blekingen måtte indragas och Presidenten
samt de Ledamöter, hvilka ej kunna finnas
nödige till förstärkning af Götha HofRätt,
jemte de af Betjeningen sora hafva Fullmakter,
sättas på IndragningsStat tills de, efter
derom af Riksens Ständer hos Kongl. Maj:t
tillgörande underdånig anhållan blifva vid skeende
ledi^heter i Svea och Götha HofRätter
flyttade till lika Embeten och Tjenster. Någre
af Ledamöterne och kanske äfven af Betjeningen,
skulle transporteras till Götha HofRätt.
För dem af Betjeningen, Vaktmästare
och så kallade Poster som hafva Constitutorlaler
kunde helt eller halft års lön anslås såsom
gratifikation.
Den 2 7 Maji e, m.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 27 Maji,
eftermiddagen,
N:o i«
Herr Lefrén, Johan Pehr;
Jag har utgått från den synpunkt, att
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse ej borde anses
som en bestämd proposition, utan som et t
tillkännagijvande af Kongl. Maj:ts åsigt af publicitets
frågans behandlande.
Af denna orsak har jag ansett att Motion
af enskild Riksdagsman nödvändigt erfordrades
för att få frågan handlagd och derföre
gjorde jag, såsom vän af offentligheten, mia,
Men sedan jag nu af det, till justering i
föremiddags uppläste Protocolls utdraget trott
mig finna att detsamma ålägger Utskotten, att
med Betäakanden i ämnet till alla dess delar
inkomma; så anser jig min Motion för det
närvarande (jag anhåller vördsamt att Ridderskapet
och Adeln täckea fästa sig vid ordet
närvarande) alldeles öfverflödig och låter
den, om Ridderskapet Och Adeln så önskar,
gerna förfalla, i förmodan att Utskotten upptaga-så
väl hufvudfrågan gom detaljerne. Jag
£Ör denna förklaring får att ådagalägga att
Den 27 Maji c, ml
jag ej ledes af envishet, utan af lugn värma
för en sak, som jag innerligen älskar och af
skyldig eftergifvenhet för deras öfvertygelse*
som anse min Motion öfverflödig.
N;o a.’
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus■.
Det Höglofl. EconomiUtskottet, som anser
allmänna opinionen tämmeligensäkert hafva
stadgat den mening, att gårdfarihandeln sådan
den nu utöfvas, är en kräfta som bortfräter
den allmänna välmågan hos allmogen och
bereder dess moraliska försämring, har funnit
sig böra tillstyrka Riksens Ständer, att hos
Kongl. Maj:t anhålla, det ej mindre Städerne
Borås och Ulricehamn, än allmogens i Marks,
Vedens, Bollebygds, Ås, Geseneds, Kinds och
Redevägs Härader i Elfsborgs Län, från långliga
tider tillbaka förunnade rättighet att utöfva
Gårdfarihandel, måtte helt och hållit
upphätvas.
Då det är opinionen, hvilken, såsom Ut.
skottet säger fällt denna dom, torde det icke
löna mödan att undersöka skälen för densamma,
och att söka vederlägga dem,
Jag ämnar blott anföra några skäl, som
torde öfvertyga Ridderskapet och Adeln, att
det vore något hårdt att låta den af allmänna
opinionen fällda dom gå i verkställighet, in
-
£}e/t 27 31aji c. »i.
lil
nan man försökt, om ej de öfverklagade miss*,
bruken kunna förebyggas*
Enligt förpassnings-längderna utgjorde
hufvudartiklarna af de från dessa trakter utförda
varor:
Ylleväfnader år 1813, 401,000 Alnar;
år J8i6, 546,000 d;o.
år 1822, 775)Ooo d;o.
Linneväfnader år 1813, 762,000 do.
år 1816, 1,145,000 d:o.
år 1822, 1,530,000 d;o.
Band
år 1813, 972,000 d.o*
år 1816, 1,513,000 d:0*
år 1822, 1,392,000 d:o.
Värdet af de från dessa orter utgångna
Varor, utgjorde efter ett medium af åren 1813,
14, 15 och 16 öfver en million Riksdaler.
Linne- och Ylleväfnaderna hafva ifrån år
1813 till och med år 1822, till qvantitet nästan
fördubblats.
I samma mon som productionen ökat*
har deras antal, som åt densamma bereda afsättning
minskats. År 1796 funnos omkring 2000
Gårdfarihandlande, som begärde pass. Nu endast
omkring 600; förr bestodo tillverkningarne
af gröfre saker, trävaror och hårväfnader,
hvilka, ehuru af ringare värde fordrade ett
större antal menniskor till transporten och de*
biten, Nu äro de varor som tillverka* mera
812
Den 27 Maji e. m,
yärda och mindre tunga. Benämningen af
Gårdfarihandlande är qvar, men handeln drifves
mera i stort, och på Norrige är afsättningen
betydlig,
För öfrigt torde böra ihågkommas, att i
alls Landsqrter i Sverige, der så kallade slöjder
blifvit bland allmogen införde, har ali*
mogen ingen annan utväg att förvandla sina
Varor i penningar till uppköp af lifsmedel och
till liqvider nde af Kronoutskylderna, än att
fara gärd emellan och au utbjuda dem till salu.
Så g§r dalkarlen med sina trävaror, bergsmannen
med sitt smide, Norrlänningen med
sina väfnader, sin Fogel och sitt Smör.-Ehuru
alla söka större Marknadsplatser, för att fortare
bli utaf med sina varor, försmå de likväl icke
att hålla i hvilken gård spm helst, der de
tro sig kunna finna köpare. Der vattentransportei*
icke finnss, eller vissa tider af året icke
kunna begagnas, måste varorne på hästrygg,
hjul eller släda föras från tillverkningsorten
till afsättningsorten, och finnas Köparne
icke samlade i släder, så mäste de uppsökas i
sina enstaka gårdar. Gårdfarihandeln är hos
Oss hvad Caravanhandeln är > Ahica och det
högländta Asien.
Den Landsort* hvarifrån, enligt Utskottets
tanka, efter år 1824 ingen mera sknJIe
få idka gårdfarihandel, har en Folkmängd af
?i.788 j Jorden,ehuru i allmänhtt mindre god,
är uppskattad uti Bevillning till 5,346,629
R:dr De sju Härader i hvilka den är för
-
Den , 27 M/yt e. m.
5i5
delad, hålla i,too Soldater. De slöjder sorn
de idka och den gårdfarihandel som de drifva,
äro äldre än vår Statshistoria. Ctekttadt allt
det inflytande som Städernes Representanter,
under förra Riksdagstider ägde, Sann man iikyäl
alltid betänkligt att rent af förbjuda hvad
Folket ansåg vara en uråldrig rättighet. Octa
jas? föreställer mig, att Konungen skulle med
Snisshag se en petition sig föreläggas af den
natur, sorn det Höglofl. Utskottet föreslagit.
Hvad jag haft åfan anföra torde bestämma
Ridderkapet och Adeln att neka sitt bifall
åt Utskottets Betänkande; och kanske torde
ett Betänkande, sorn grundar sig blott på
Opinions skäl, icke behöfva återremitteras.
H:o 3.
Grefve Hård, Carl Guftaji
I anledning af flera väckta Motioner rörande
gårdfarihandeln har allmänna Besvärsoch
EconomieUtskottet, vid pröfning af detta
ämne, ansett sig böra fästa Riksens Ständers
uppmärksamhet på de landsföiderfliga följder-,
ne af denna handel. Dessa följder uppgifvas
vara kringspridande af förbudna öfverflödsvaror:
en deraf uppkommande moralisk undervigt
hos den mäst oförderfvade delen af Nationen,
och ytterst: uttömde tillgångar, obestånd,
skuldsättning, lättja, högmod, brist på
arbetsförmåga och förderfv&de seder. Ehuru
514
Dai 2/ Maji e. in.
man ofta sett stora verkningar uppkomma af
stna orsaker, ina ste man likväl förvånas öfver
att höra den, Invånarne i en inskränkt
trakt af Riket, från längre tid tillbaka förunnade,
rättighet att sjelfva inom Riket afyttra
sine tillverkningar åberopas såsom orsak till
dessa fenomener, hvilka antyda icke mindre,
än Nationens förfall i fysiskt och moraliskt
afseende, och en högst olycklig Economisk
ställning. Man må så mycket hällre häröfver
förvånas, som man hört Rikets mindre förmånliga
ställning härledas från omväxlingar i po-!
litiska, financiella och Statseconomiska förhållanden,
och då ett tilltagande sedeförderf sedan
secler öfverklagats.
Sant är väl att den kringvandrande SkålVestgöthen
icke sällan sållt helt annat än eg?
na eller inhemska tillverkningar, och att han
såmedelst bidragit till kringspridande af utländska
vahrorj men man bör icke derföre gifva
honom ensamt skuld för detta onda, om det
annars är ett ondt, och man bör icke tro, att
detta missbruk icke kan förekommas, utan en
fullkomlig inskränkning af den i sig sjelf ganska
naturliga friheten, att få hvar och när
som helst afyttra hvad man sjelf producerat.
Man köper i nästan alla Rikets Städer, i öppna
Salubodar och vid Marknader, aila utländska
luxearticlar, förbudrm och icke förbudna;
de sednare ofta oförtullade. Skuiie derföre
bandel afskaffas? enär man sett alla anstalter,
till förekommande &f lurendrägerie och tullförsnillning,
hittills icke förmått att hiodca
Dtn 27 Maji e. mi
dessa missbruk. Skulle man afskaffa Fabriker
derföre, att någon gång utländske Fabrikater
blifvit uppviste och stämplade såsom inhemske.
En sådan grundsatts kan icke gillas.
Om man opartiskt vill betragta verkningarne
af Gårdfarihandel, skall man finna, å
ena sidan, missbruk, men som härleda sig äfven
från andra orsaker, och å den andra, ett
betydligt antal menniskor derigenom lifvade
till idoghet, jordbruket, ehuru försvåradt gerom
en dålig jordmon, likväl icke försummadt,
och medel åstadkomma, att skaffa dessa menniskor
de lifsförnödenheter, som deras jordbruk,
äfven mera vårdadt, aldrig kan i tillräcklig
mängd lämna, oberäknadt den fördelen,
att andra orter derigenom vinna afsättning för
sina öfverskott af sådane förnödenheter. Att
åtskillige andra provincers innebyggares kring?
vandringar att söka arbete, icke äro riksgagneligare,
torde icke behöfva bevisas. De hafva
derigenom blifvit bekante med lux och sedeförderf,
som de förut icke kännt.
Det lämpeligaste medlet, att förekomma
missbruken afGårdfarihandeln lärer vara,att göra
dem så litet förmonliga 60m möjligt genom liberale
handelsförfattningar och näringsflitens ledande
till sådane föremål, der den med allmän fördel,
kan användas. Men att endast minska
concurrencen af lurendrägare och tullförsnillare
och lemna utvägarne dertill öppna, endast för
ett inskränktare antal, anser jag skola motverka
ändamålet.
5i6
Den 27 Maji e. m.
På grund häraf anser jag Allmänna Besvärs-
och EconomieUtskottets ifrågavarande
Utlåtande böra förkastas.
Nto 4.
Herr von Stahl, Samuel:
I en tid, då man så mycket önskar och
talar om en mera utvidgad frihet i handel och
raringar, var det oväntadt att få ett sådant
Betänkande från EconomiUtskottet, som det nu
ifrågavarande om Gårdfarihandeln i Westergöthland.
Om de Ledamöter i Utskottet, hvilka rörStat
emot denna Handelsrättighet, antingen ta»
git kännedom af de handlingar, rörande denna
fråga, som finnas i Kongl. Maj:ts Handels-och
FinanceExpedition, eller gjordt sig den mödan
$tt genomläsa desamma; så hade beslutet utfallit
annorledes, än som nu skedt.
Då jag öfver 20 år varit Domare i samma
ort, bör jag känna förhållandet, och som
tjensteman och representant, derom yttra mine
tankar.
Dervid anser jag det vara öfverflödigt,
»ft å nyo upprepa, hvad en värd Ledamot ,
Herr Prosten Grevillius, i EconomiUtskottet
uppgifvit; men jag åberopar likväl allt hvad
<$enna Ledamot anfört, med förklaring derjem
-
ben 27 Maji e. m.
3 j
te* att, om Innevånarne i de sju Härader af
Elfsborgs Län, som till Gårdfarihandel varit
berättigade hädanefter skulle förlora denna rättighet*
måste deras innebalvande Hemmans åsatte
värde och mantal, likasom roteringsböfdan
nedsättas.
Man har anmärkt, att allmogen kunde afsatta
sina varor i städerne Borås och Ulricehamn,
Jag känner äfven, att så verkligen
sker; men jag vet ock att Handlande Borgerskapet
i desse Städer nuj, mera än tillförene
äro oförmögrie att köpa alla deras ti 11 verk—
ningat af finare och gröfre Ylle- Linne- och
Bomullsväfnader, m- m., dels af bristande tillgångar,
och dels af den anledning, att örtens
invånare i senare åren, tillverka ett större parti
af varor, än som fötut skedt, Och hvilket
af de i TullDirectionen förvarade anteckningar
kan inhämtas* Det har äfven blifvit anmärkt,
ittt allmogen genom utskickade Deputerade
från hvarje Socken eller Pastorat kunde
i Riket låta försälja deras producter. Hvar
och en sOm känner orten, kan lika med mig
intyga att så verkligen tillgår. I Marks Härad,
sOm bestar af 24 socknar och har en folkmängd
af nära 24,000 menniskör, finnas knappast
14 personer, som idka gårdfarihandeln.
De lemna sina vahror inom Åhs, Redevägs
och Kinds härader, samt till HsndelsBorgare
i Borås och Ulricehamn, dels mot
contant betalning, och dels på 6, 9 och 12
månadefs credit. Efter en uppgjord calcul y
sorn* icke ät falsk eller felagtig, uppgår endast
i
1Den 27 Maji e. m.
de varor, hvilka i Marks härad tillverkas, till
vida öfver en million R:dr Banco årligen. Att
till någre få personer utborga en så betydlig
egendom skulle vara högst oförsigtigt och äfventyrbgt.
Den förledi t år tillåtna handel i
Norrige, anser jag vara både i politiskt och
economiskt afseende vigtig och nyttig. De
Gårdfarihandlande af allmogen afsätta det varor
för flera hundratusende R;dr, utan att man
behöfver frukta, att derifrån påföras några
förbudne varor, hvilka deremot för bättre pris
erhållas här i landet. Jag medger visserligen,
att flere missbruk, åtskillige gånger inträffat
derigenom, att en del allmoge låtit förleda sig
af några Christna och Israelitiska Judar och
Köpmän, att på sina handelsresor medföra något
till införsel i Riket förbudit gods. Jag försvarar
icke denna obetänksamhet, utan tvärtom
ogillar jag densamma, önskar att den alltid
måförekommas och beklagar att sådant kunnat
inträffa: och får jag upplysa, att alla de,
som befatta sig med någon otillåten handel,
äro utfattige: men deremot de, som idkat den
lofliga handeln, förmögne; men jag hemställer
dels till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
behjertande och upplysta pröfning, om invånarne
i denna landsort, till ett antal af öfver
70,000 menniskor böra lida och straffas derföre,
att någre få lagbrytare inom deras samhälle
finnas? Med samma skäl skall då Riket*
Borgerskap förlora sine handelsprivilegier, emedan
nästan i hvarje Stad funnits handlande, hvilka
utborgadt och sållt så kalladt Lurendrägeri?.
Peri 27 Maji e. m.
Af alla desse skäl vågar jag anhålla att
EconomiUtskottets Betänkande måtte ogillas,
och ortens invånare bibehållas vid de privilegier,
hvilka de af flere Sveriges framfarne
Konungar glorvördigst 1 åminnelse erhållit, och
hvilka privilegier ytterligare i nåder blifvit
stadlästade af vår nu regerande allernådigste
Herre och Konung. v
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 3o Maji,
eftermiddagen,
N:0 I.
Grefve Hård, Carl Guftaf:
Höglofl. Besvärs- och EconomiUtskottet
yttrar, att ej mindre Guld- och Silfverbrodexiernes
rikhet, än tillåtelsen att bära dermed
försedde Uniformer ännu icke undergått någon
förminskning eller inskränkning, motsvarande
den tarflighet, som höfves i nuvarande tiders
allmänna förlägenhet. Det är således Utskottets
tanka, att tarflighet höfves vår tid. Men
denna tanka torde icke af alla delas. Om
man vid ordet tarflighet skall fästa något be
-
*
Den 5o Maji.
stämdt begrepp så skulle dermed förstås inskränk;
ning af be hofven till det för menniskan i allmänhet
nödvändiga, undvikande af detjöfverflöi
diga. Millionären skulle lefva på samma sätt,
som den hvars tillgångair endast lemna ert
knapp utkomst
följden häraf är lätt att inse:
Den rikes skatter skulle icke användas,
icke minskas. Den fattige alltid bli fattig, då
ingen behöfde hans arbete. Konstfliten skulle
icke göra framsteg, ty dess producter måste
inskränkas till det nödvändiga. Begäret att
förvärfva skulle försvinna, ty ingen kunde
sakna det nödvändiga, och att äga mer, vöre
ingen förmon.
Detta lärer dock icke vara det tillstånd
vi önska, och jag inser icke, hvarföre vi skuli
le önska det. icke är krigaren mindre hjelte
för det guldet pryder dess rock och handtaget
af dess svärd; icke är Statsmannen mindre
djup, för det hans stol är klädd med siden;
icke bör Nationen klandras, för det vl
dela icke blott fördelarné utan ock olägenheterne
af en framskridande cultur.
Men om tarflighet tages i en relativ bemärkelse
och dermed förstås den kloka hu6-'
hållning, som bjuder att inskränka hehofven
efter dllgångarne; då är tarflighet önskv-.rd
och den motverkas icke af broderi på Uniformer;
Det är icke Statens utgift utan den enskildes,
och det måste bero af dennes egen oratankäj
att icke välja ett lefnadssätt, som medi'
Ben 30 Maji.
Ö2i
för större utgifter, än dess vilkor medgifva.
Möjligtvis kan härigenom någon afbållas ifrån
att ingå i Statens tjenst, men jag tror
icke, att det allmänna skulle lida, om dess
Embeten och Tjenster voro ett mål, mera för
ärelystnaden än för Nåringsomsorgen.
Jag kan icke gilla Utskottets tillstyrkande
af en förnyad underdånig önskan, att bruket
af Guld, Silfver samt broderier å Militaire-och
Civile Uniformer måtte inskränka»} utan jag
hemställer att utlåtandet må förkastas.
N:o 2.
Grefve Posse, Cart Hindric',
Ingen som med uppmärksamhetet gjort
sig reda för orsakerna till Fäderneslandets
närvarande mindre lyckliga ställning, lärer
Underlåta att med full öfvertygelse instämma
i den underdåniga önskan Utkottet tillstyrkt,
rörande inskränkningar uti de dyrbara uniformerne,
helst begäret att framför allt sträfva efter
en prunkande yta tyckes hafva gått i bredd,
med det allmännna välståndets synbara aftagande.
Uti en af Sveriges mäst penningefattiga
provincer, der man i alla tider funnit de tapraste
krigare hafva många aktningsvärda fa
-
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. IV Band. ai
523
Den 30 Maji.
miller råkat i största förlägenhet, för att åt
barn eller anhörige anskaffa medel till ea sist—
lidit år verkställd uniform* förändring, sorn
för många kostat mer än värdet af jett halft
hemman. Uti andra lika högt beskattade provincer
har man för den dryga uniformskostnaden
skull, af unga tjenstsökande Officerare,
fordrat borgen för en viss årlig inkomst, så
vida inträde i Regementet skulle beviljas.
Alla Militair-, Embets- och Tjenstemän
utgå förnämligast utur de bildade Classernej
och det är just desse, som under de sistförflutne
10 åren varit mäst pressade, så väl genom
den på mångfaldigt sätt ruinerande indirects.
Tnllbeskattningen,som genom den införda illiberala
Financeplanen. De^ol^ekllge verkningarna
af desse misstag äro så allmänt kände och hafva,
blifvit så offentligt ådagalagde ej mindre genom
taheHCommissionens senaste uppgifter, hvilka
visa en betydlig förminskning i Ståndspersons
och BorgareClasserne, än genom alla under
denne Riksdag gjorde Tsbleaaer,'som vittna
omen tredjedel mindre inkomster af Jordbruk,
Handel och många andra Näringar nu än för
10 år sedan, att det icke lärer vara nödigt
derom vidare orda,.
Fåfängt söker man i egen eller andra
Länders. , Krigshistoria några anledningar till
dyrbara Militairuniformer. Gustaf Adolphs
och Carl XIf;s Krigare vöro utan Guld och
Silfverprydnader lika segrande under förflutna
tider, sorn de Franska Spldaterpe i våra da
-
Dan 30 Maji»!
525
gar, hvilka oagtadt alla senare Regements-’
förändringar annu bibehålla samma simpla trefärgade
Infanteriuniform, hvars blotta åsyn,
mer än ofta, sedan 30 år drif vit deras fiender
på flygten.
Men det är ej nog med att våra närvarande
dyrbara Militairuniformer äro föga lämpade
efter Landets allmänna förlägenhet. Då
man betragtar saken ifrån en annan politisk
och moralisk synpunct, så torde man ännu mera
böra beklaga, att ett allmänt yttre decorations-*-  Systéme blifvit infördt uti det constitutfonella
Sverige, ej allenast för alla civila Embetsverk, utan
äfven för alla medborgerliga Corporationer;
ett systéme, sora endast i despotiska länder
hittills varit antagit, och sora torde blifva föga
tjenligt att bereda den vettenskapliga och intellectuella
utveckling, hvaraf Sverige nu synes
vara i behof.
Till stöd för de dyrbara uniformerne, har
man anfort, att civilisationen i ett land till—
vexer derigenom, att dess Invånares behof ö
-
tillika vill bemöda sig att utbreda aunaaa
ne om det som tjenar att uppfylla dem. Att
endast göra det förra utan att tänka på det
senare leder till sedeförderf, corruption och
förtryck.
»Jag kan således icke gilla da åsigter
som föranledt Grefve Hårds önskan att Ut-*
skottets Betänkande skulle afslås, utan hem--
kas; detta kan ej försvaras, så
ställer till Höglofl. Ridderskapetä Och Adelns
upplysta bepröfvande, huruvida det ej är mesa
öfverensstämmande ned öfvertygelgen om
Landets närvarande behof, att dertill bifalla»
