# ID: svediakorp-gov713
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 33,742
# sentences: 758
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Deri 17 April f. m;
3oi
låsningar i Technologien, Mechaniken m. ra.,
och af den Professor som höll dessa föreläsningar,
skulle en gång om året utgifvas en
berättelse om dan nytta, dessa slags Scholor
verkat, samt tillika i samma skrift meddelas
alla i och för industrien nyttiga upptäckter,
hvilka ägt rum, både inom och utom landet.
De borde vara så populairt författade, att de
hvilka icke äro i tilllälle , att bivista föreläsningarne,
kunna deraf få en ledning vid utförandet
af hvilken näringsgren sorn helst.
Genom det häf ofvan föreslagne Reglemente,
hvilket likväl icke borde helt och hållit
taga sin början förr än 1825
och intill
dess så småningom användas, på det att ingen
genom en alltför hastig förändring må blifva
lidande, har jag hopp att man kunde försäkra
hvarje medborgare om en orubbad näripgsfri*
het, och lemna honom medel till att fullkomna
den. Det synes mig som man på detta
sätt kunde lossa de fjättrar, hvilka hittils hindradt
både producenten och con6umenten att
njuta af sina rättigheter. Jag skall nu försöka
att framställa mitt utkast till ett Reglemente
för Tullafgiften och handeln.
Reglemente för TullaJgifttn och Utrikes handeln.
I §.
För a't undanrödja ett missbruk, som ofta
hittills ägt rum vid Tullarne, borde man be
-
502
Den 17 April f rn.
stämma ett visst pris på hvarje slags vara,
och efter detta pris erlägga en viss procent i Tullafgift
t. ex. 6 procent af värdet; då kunde man
ej mera (såsom nu sker) efter godtycke värdera
varan, hvilket gör att priset ofta utsättes
så lågt, att den fastställda procenten blir en
alltför ringa inkomst för Staten. Hvad som
utöfver denna procent skulle betalas i Tull
borde rätta sig efter varans täflan med producterna
inom landet, hvilket läogre fram skall
vidare omnämnas.
2 §•
Införseln af alla utländska produkter skulle
vara tillåtne mot en afgift, proportionerad
efter National industriens framsteg. Den ringa
afgift som skulle erläggas i tull för de
produeter, som ej inom landet kunde tillverkas
bör alltid bibehållas, men deremot ökas för
dem som blott ofullkomligt eller otillräckligt
tillverkas intill dess våra inländska varor kunde
jemföras med de utländska. Denna Regel
borde 1 synnerhet noga observeras så länge
industrien vöre i sin barndom, men modifieras
då industrien hade hunnit till den höjd,
att våra produeter med fördel kunde exporteras.
3 §.
Som vår Sjöfart är en af de Industriegreaar,
som lordrar en stor uppmuntran och upp.
märksamhet, så borde man bestämma en vida
Den 17 Apr il /. m.
303
lägre Tullafgift för de utländska varor, hvilka
tillfördes oss af våra egna skepp, än för dem
som infördes af utländningen.
4§.
Hvarje en fjerdedeis, eller halft år skulle
våra Handelsagenter på utrikes orter vara för*
bundne att insända en noga uppgift af priser
på alla sorter varor från alla land (som
kunna i Sverige tillverkas), inberäknadt
Tullafgiften för exportationen, samt transportkostnaden,
med afdrag utaf exportpremierna om
sådana finnas, hvarföre till detta ändamål, alphabetiska
uppsatser skulle lemnäs till agenterna
öfver alla de varor, på hvilka man brukade
veta priset. Desse inkomne prisnoter
skulle jemföras, med dylika som inlemnades ifrån
Directionerna för ExpositionsMagazinerna
öfver tillverkningspriser på allt hvad sora tillverkades
i industriel väg inom landet,- samt
med de från Landshöfdingarne uppgifna priser
öfver alla andra producter. Den skillnad som
i följd af denna jemförelse befanns vara emellan
de utrikes och inrikes priserna skulle blifva
en ledning för bestämmandet af Tullafgiften,
alltid iakttagande att höja den samma i
mån af den skada, en utländsk vara kunde
tillföra vår Industrie och minska den i motsatt
förhållande.
Såfom exempel anjöres följande;
En Köpman kan införa en matta, som ko»
5o4
Ben 14 April,
star honom i inköp 1 R:dr 24 sk. per aln,
transporten 4 sk. dito, hvilken värderas, i anseende
till tullafgiften, till 2 R:dr Riksgälds
aln, hvaraf 6 procent göra ungefär 4* sk. productionspriset
i Sverige 1 R:dr 40 sk., skillnaden
emellan detta productionspris och inköpet
utrikes, gör 7* sk., hvilka- tillika med de 4f
sk. procent utgöra 12 sk., som betalas i tull, då
både Köpmannen och den Svenska Fabrikanten
kunna sälja för 2 R:dr Riksgälds med 8 sk.
vinst på aln, och den Svenska troligen debi-*
teras lika lätt sorn den utländska, i fall varan
ar lika god.
5 §•
Om någon Handelsagent skulle antingen
genom försummelighet eller genom köpmännernes
inflytande begå det felet att uppgifva
falska varupriser, borde han mista sin
syssla.
6 $.
Banco- och RiksgäldsContoiretg Fullmägtige
skulle åläggas, att hvarje en fjerndel® eller
halft år, justera Tulltaxorna enligt de i föregående
§ omnämnde Prislistor, då de äfven
skulle äga rättighet att fordra biträde af de
Embetsman, sorn i apmet kunde lemna upplysningar.
Härigenom bibehölls Ständernas decisionsrätt,
enligt 60 §. Regeringsformen och
man vänn den fördelen, att emellan Riksdagar
-
Den 17 April f. m.
3°?
|arna kunna åstadkomma nödige modificåiioner.
7 §•
Om någon uppfinner eller inför en i Sverige
förut okänd Industrigren, borde haa
derföre erhålla Patent i 10 år. Denna regel
borde gälla för både Svenskar och udändhingar.
8 §.
För att uppmuntra de utländingar, som
vilja sätta sig ned i Sverige, och gagna landet,
antingen genom utspridande af sina kunskaper,
eller genom insättandet af sina Capifaler
i allmänna rörelsen, borde Regeringen frikalla
sådana personer ifrån att betala skatt till
Staten t vissa år, men om de efter denna tid
ville lemna landet, skulle de åläggas, att godtgöra
Staten för de förmåner de åtnjutit, genom
erläggandet i silfver till Banken af en
viss procent utaf deras lagligen bevisade Egendom.
9 §
Enligt hvad sorn är antagit vid Tullverket
i Dannemark, kunde man uppgöra Tariff r för
alla sorter väfnader och tyg^r, hvaruti styckenas
vigt och storlek voro upptagna, och då
man sedan, medelst en Microscope räknade trä
Bil.
till Ridd. o. Ad. Pr. III Band, ae
£?<’/;•}- April f. m.
derne inom en vbs qvadrat och jemnförde dessa
tråders antal 'med vigten på stycket, bavisade
det pä det nogasie tygets finhet och värde.
10
Då man kunde cn gros reexportera en vara
wied bibehållande af den Tullstämpel, som
blifvit påsatt vid införseln, så skulle män hafva
rättighet att af Tullen återbekomma den
erlagda afgiften för Importen. Detta vöre ett
sätt att upplifva transporthandeln, samt undvikåsen
kostnad och de chicaner, som nederlagsmagaziner
förorsaka.
11 §.
Slutligen skall jag bjuda till att uppgifva
medel, till att minska lurendrägeriet, hvilka
böra stå i förening med en mindre kostnad
för Staten, än som hittills skedt. Man
kan utan tvifvel hoppas att nationalindustriens
tillväxt, och den lindrigare Tullafgiften skola
inskränka antalet' af Lurendrägare, genom den
mindre vinst de kunde dråga derafj men som
man ändå alltid måste förutsätta, att de komma
att finnas så skall jag föreslå att hvarje
enskilt, känd för ett oklanderligt uppförande
kunde, om Regeringen funné för godt, erhålla
en Fullmagt, som berättigade honom, att göra
beslag på de va bror, för hvilka man villa
undvika att betala tull, och hvilka han öfver*
korn vid gränsen, på afvägar, och vid otillåtna
landningsställen, men så snart Contrabandet
Iftn 17 April j. m.
vöre fordt ofver gränsen eller laddningen helt
och hållit lossad, skulle ej rättigheten mera
gälla, att confisquera det. Vid lörsta p.seendet
torde principen till denna slags bevakning
kunna anses omoralisk, emedan dea tyckes väp
na medborgare mot hvarandra, och väcka miss
troende, men endast derigenom anser jag möj
ligt att hindra lurendrägeriet och den person,
som häldre än att betala en billig tull, vill
försnilla Statens inkomster, förtjenar att både
misstänkas och bevakas.
12 §.
Enskilta kustbevakningen skulle åläggas,
mot ett ansenligt vite, att betala till tullen
den vanliga afgiften för de gripne varorne, då
Staten ej skulle erhålla något vidare, utan
den som gjort beslaget få behålla allt.
Detta vite borde vara mycket högt bestämt
för att hindra all öfverenskommelse, som
bevakningen i annat fall kunde finna sin fördel
uti att göra med de lurendrägande Som
dessa öfverenskommelser i alla fall blelvo
kostsammare för de sednare, så är det att
hoppas, att om de en gång, gått in derpå,
de ej skulle finna sin vinning uti att förnya
dera.
13 §•
Den som kunde bevisligen angifva att enskilta
kustbevakningen vore i hemligt förstånd
Den n April f, ni.
med lurendrägaren Och ej betalte afgiften till
tullen, skulle i hans ställe erhålla rättigheten
till att göra beslag. Och afvert blifva ägare af
de confiscerade varorne» så snart han hade betalt
tullafgiften för desamma.
14 §•
Den Tullbetjent, som kunde bevisas hafva
gynnat lurendrägeri, borde skiljas från Rensten,
och dertill betala en ansenlig pl'gt, men
om han ej hade att betala med, skulle hatt
genom arbete ersätta dea.
15 §•
Uti allmänna Tidningarna, skulle införas
Lur«ndrägarens namn och hemvist, och för att
ett starkt ansvar skulle hvila på den enskilta
kustbevakningen , borde den i händelse af
lagbrott, straffas med fästningsarbete. För öfrigt
förenar jag mig till alla delar uti den af
Grefve Carl Posse föreslagne organisation utaf
Tullverkets Styrelse och Förvaltning.
Dessa äro de förslag, som här framläggas,
till bepröfvande af de personer, som äga en
vidsträcktare och mera upplyst erfarenhet än
jag. Efter att hafva i början af denna motion,
uppehållit mig en stund vid de allmänna åsigter,
som alltid böra vara den punct hvarifrån
man utgår vid våra afhandlingar, så har
lien 17 April f. m.
jag öfvergått till detailler, hvilka äro mindre
angenäma att sysselsätta sig med, men äro
dock vigtige, emedan endast genom dem, de
allmänna grundssttserne nedstiga ifrån theoriens
höjd, till nyttan af den practiska tillämpningen.
Ifrig älskare och försvarare af
vilt Censtitutionelt, men genom den naturliga
tendenceo af mina idéer, i synnerhet fästad
vid 'de frågor, sorn röra Statshushållningen,
har jag försökt att betrakta dem med den anda,
som constitutionella principer ingifva och
befästa.
Jag har trodt, att emedan hvarje medborgares
frihet borde vara helgad, så borde
han äfven (i följd af den credit bans goda uppförande
tillvunnit honom) få begagna den,
till utgifvande af assignationer, hvarföre jag
framställt mina tankar, rörande ett utsträckt
Creditsysteme; äfven har jag trodt att friheten
ej kunde förväntas i något annat land, än der
missbruken blifvit förekomne, och för att möjligen
hindra dessa missbruk, i anseende till
den orättvisa, och ojämna fördelningen af skatterna,
har jag uppgjort en ny method till
värdering af jord, som tillika lemnar raedeloch
Säkerhet för assigneringen.
Samma kärlek till frihet och rättvisa har
i, dag ledt mina bemödanden, i anseende till
afskaffandet utaf Skråförfattniogarne och prohibitivsystemet,
och sedan asgignationsrättigheten
lämnar medel till förlager, så torde mitt
Industriproject, utvisa canalerne till dessa me
-
Ifcn 17 April J. m.
d<els utspridande öfver hela landet. Principernes
fasthet kan olyckligtvis ej ersätta bristen
af talent hos en medborgare, men den
är likvist en borgen för att i hvad omständigheter
som hälst, hans själ alltid skall uppfyllas
af den känsla, som gör att han utan
tvekan skulle uppoffra sig för sitt Fädernesland.
Sverige räknar bland sina Invånare ett så
stort antal af detn, som äro lifvade af den
känsla jag här yttrar, att denna tanka ingifver
mig den ljufva öfvertygelsen om Sveriges
pånyttfödelse; jag vill dermed säga, de
unda principernes seger öfver egennyttan;
och denna seger skall blifva grundvalen
till den styrka, det oberoende, och den sällhet
sorn Sverige har rätt att vänta, som
allt nu tyckes lofva, och som mina lifligaste
och varmaste önskningar nedkalla.
N:o 4.
Herr Berghman, Ambrojlus Magnus:
Till mine anmärkningar vid Höglofl. Statsutskottets
Betänkande och förslag: att, så
väl min motion om någre tillkomne nya Embetsverks
och Sysslors indragning, och hvad
jag ansedt i öfrigt nödigt vid Statsregleringen,
som ätskiilige andre Riksdagsmäns väckte frågor,
om onödige sysslors reducerande, måtte
till särskildte Utskottet remitteras; får jag til.
lägga; att som berörde min motion hufvud
-
Ben 17 Aprilm
sakeligen har afseende på Statsregleringen, i
det jag föreslagit, det SiatsUtskottet måtte an*
modas ,1 att vid jemförelse emellan 1810 och
i82s årens RiksStater, i stöd af Regeringsformens
62 §, icke allenast pröfva hvilka af da
under tiden tillkomne Embetsverk och sysslor,
sorn kunna indragas, utan ock granska detaillerne
ef Hufvndtittlarne, saint deraf utesluta hvad
Utkottet kan finna skjäiigt, hvarigenom Utskottet
kommer i tillfälle att bestämma summan
af hvarje titel, tom troligen då skulle
kunna minskas; så och då särskddte Utskottets
bestämmelse egentligen är, att undersöka och
föreslå en bättre organisation af äldre Erabets.
verk och Sysslor, med lika afseende på ärersderrtes
bättre gång som å besparing i Statens
utgifter, och detta Utskott således cj har minsta
befattning med Statsverkets reglerande,
hvilket min motion åsyftar, får jag understäl
la om den af något annat än StatsUtskottet
kan komma under pröfning.
N:o 5.
Grefve Hård, Cerl GirJInf:
En Ledamot af detta Stånd har, om jag
icke orätt fattat dess ord, yrkat den satts, att
det af FinanceComitéen afgifna betänkande,
såsom blott innefattande stödjeduncter, icke
borde tagas till grund vid behandlingen
af Fmancefrågan, utan att enskilde Representantors
motions-r borde härvid tjena till vägled
-
Den t 7 April f. m.
ning. Jag h ade förut trott, att i ett ämne af
så vidsträckt omfattning, af så allmänt inflytande,
mera bestämdhet i åsigttrne och mera
sammanhang i öfver äggningarne skulle bere
das, om, ett Förslag varit uppgjordt, som fullständigt
upptagit och utvecklat de förhållanden,
sorn på frågan äga inflytande och derefter.
framställt de medel, hvilka ansetts säkrast
leda till målet, som jag anser vara: stadga i
penningeverket, med minsta möjliga rubbning
af för handen varande ägande rätts förhållanden
; och jag hade äfven funnit mig i denna
tanke styrkt af det yttrande, samma Ledamot
förut fällt om caracteren af enskilda motioner,
nemligen ensidigt alseende på partiella o<’h locala
omständigheter. Men då jag af det först anförde
yitrandet låtit mig tillrättavisas och jag
af de förefallna discussionerne funnit, att flera
Förslager blifvit gjorde, torde det böta åtminstone
förlåtas mig, om äfven jag i detta ämne
„ lämnar ett bidrag, till vägledning. Jag skall försöka,
att så mycket möjeiigt är vidga min synkrets,
så att icke åsigterne matie bli alltför
inskränkte eller ensidige.
Jag har granskat FinanceComitéens Betänkande
och der, i åtskilliga ats.eenden funnit
mindre, än jag hoppats. Jag hade vänlat att
få en stödjepunkt för mitt omdöme om myntets
värde eller vanvärde, genom meddelade
uppgifter om Bancosedelns lörhålland- till silfver
under å ts k i I lige- perioder, särdeles af tillökning
eller indragning af sedelstocken, äfven
som genom uppgifter om Bancosedelns^
Den ■ 17 April j. m.
313
förhållande till Jordegendom och dess produkter
vid samma tider, jemte de särskilda omständiuheter,
som kunnat vtrka törändringaJi
d s;a lörhållauden. Jag hade väntat att få
uppgifvit förhållandet imellan Fastighetsvärdet
och det skuldbelopp, hvarföre det häftat, under
olika periodi r; och då det anföres att Fastigheter
på landet äro intecknade för 60 millioner,
m n jag vet, att en betydlig del af Rikets
Fastigheter, såsom all jord al ren Krononatur,
alla boställen, hemman Och lägenheter,
som tillhöra allmänna Veik och Inrättningar,
fideiCommisser samt åtskillig? privatas Egendomar
äro ointecknade, hade jag väntat att äfven
få åtminstone approximativt, uppgifvit, i hvad
förhållande till värdet den öfriga jorden är
skuldsatt; jag hade slutligen väntat, att få
upplysning, huruvida Coursen, som åtminstone
någon tid obetydligen varierat, bestämts af
blott naturliga förhållanden, ellet: om speciella
åtgärder, såsom export af silfver m. m.
verkat till dess brstämmande; men då dessa
upplysningar saknas och den enskilde representanten
icke är i tillfälle att förskaffa sig
detn, måste han stadna vid mer eller mindre
sannolika bypotheser,
Innan jag företager någon pröfning af hufvudsaken
eller förslaget till vinnande af ett
stadgadt penningeväsende, får jag vid åtskilliga
FinanceComitéens framställningar göra några
anmärkningar.
Comitéen anser den öfverklagade nöden,.
Dea 17 .4pr il f. m.
hvad jordbruk och bandel beträffar, hafva tillkommit
af en allmänneligen ovanlig öfverproduetion
och minskade atsätcningsti 11 fällen, men
dessutom för Sverige enskildt, hafva haft en
hufvudorsak i BancoSediarnes vanvärde, och
det redbara myntets försvinnande ur rörelsen.
Hvad öfverproduetion angår, har den i
Sverige endast varit partiel, hvilket bevisas af
de obetydliga Spannmålsbehållningar, sorn vanligen
funnits, och af den mängd af menniskor,
som icke ägt mera än det knappaste uppehäl-'
lej och jag tror, att i år, i fall af en något
6ent inträffande skörd, prisernes stigande skall
bevisa, att de förra årens besparingar icke äro
mer än tillräcklige.
Min erfarenhet sträcker sig icke så långt,
att jag minnes den tid, då redbart mynt fanns
i rörelsen, och jag kan således icke döma om
ställningen då; mén jag inser likväl, att dess
försvinnande ur rörelsen endast medelbarligen
verkat till nöden , i så måtto, att derigenom
beredts möjligheten för de våldsamma bryt
ningar i värt pennmgeverk, som närmast ver«
kat nöden.
Om BancoSedelns vanvärde derigenom vore
bevisadt, att den icke efter sitt innehåll inlöses
med silfver, kunde detta vanvärde icke
motsägas, men i allt annat fall anser jag uppgiften
derom för ett misstag. Då Bankens utelöpande
Sedelstock säges utgöra 30 millioner
och dess fond i Silfver 5 millionej Specie, och
Den 17 Jpril f. tn.
denna senare aldrig blifvit genom olagliga
tillgrepp minskad, måste man antaga, hvad
också Comitéen antagit, att. åtminstone 25
millioner i sedlar blifvit utgifne, utan att motsvarande
valuta i silfver blifvit i Banken insatt.
De hafva således aldrig ägt och aldrig
bordt äga högre värde än efter den cours, sorn
var gällande, då de utgåfvos, och om jemnfö*
reisen derefter sker, tror jag, att de någorlun.
da bibehållit sitt värde, eller att innehafvaren
i detta afseende icke förlorat. Om man
betragtar BancoSedeln i dess förhållande till
blott inhemske värden, har den snarare stigit
än fallit; men om äfven BancoSedeln, i dessa
förhållanden betragtad, skulle förlorat något af
sitt värde, är denna förlust rikligen ersattt genom
qvantiteten af Baocosedlar eller enskildas
derpå lydande skuldförbindelser, hvilken ännu
mera skall ökas, då den gäldbundne jordbrukaren
icke betalar räntan utaf afkastning, utan
med minskning af sin capitalförmögenhet.
Den tid är icke aflägsen, då Fastighetsmassan
i Sverige troligen icke var intecknad för knappt
sjettedelen af det belopp, som nu, men dess
värde i otvungen handel åtminstone uppgick
till hälften emot nu. Den öfverdrifvit ökade
qvantiteten af Bancosedlar och derpå lydande
Skuldförbindelser har icke uppkommit, såsom
afkastning af en ursprunglig capitalförmögenhet
i penningar,utan ärvinstenpå ett conjunetursspel.
Ett exempel må upplysa förhållandet. Man
köpte en egendom före 1809 för 5000 R:dr,
och sälide dea efter 18 to för dubbelt.
Den 17 April f m.
Säljaren fick då hälften i BancoSedlar och
hälften i intecknad skuldsedel- Nu åter koper
han egendomen for blott den intecknade skuldsedeln,
och har sitt före 1809 använde capital
i behåll- Om således ban skulle få mindre
Silfver för detta captal nu än före 1809, kan
ban väl ändå ej sägas ha förlorat. På detta
sätt hafva likväl de flesta Capitaler uppkommit.
Jag tror mig af det nu anförda kunna
sluta, att den öfverklagade nöden blifvit i betydligaste
mon förord-akad derigenom att, medelst
en större sedelmassas bringade i omlopp
och bedrägliga utsigter, att, genom capitalers
användande till jordbrukets utvidgning, vinna
förkofran, jordbrukaren förleddes att begagna
en conjunctur, hvars hastiga öfvergång han
icke kunde förutse, och att jordbrukaren icke
lik» lätt kynde precavers sig emöt det menliga
inflytandet af en hastig förändring, sorn capitalisten
kunde deraf draga fördel ; samt att
väl icke sedelmyntets ökade värde i förhållande
till silfver, utan dess genom indragning förorsakade
otillräcklighet för omsättningen och liqviden
af de uppkomne skuldbeloppen gi
den ett naturligt värde, i förhållande till jorden
och dess prpdueter»
Det misstroende, som säges hafva mött
peflningen, är något, hvarom jag icke kan gölja
mig begrepp. Huru skall man, om sådant
$*isterat, kunna förklara den begärlighet, hvarmed
den samllts och den motvilja, som sports
Den 17 April f. m.
3*7
ått använda den i reel egendom. Misstroende
till myntet och fraktan för dess förändring kunna
icke hs verkat dess undanhållande ur rörelsen,
ty capiralisten mäste val ha insett, att Bancosedeln
hos honom förvarad, varit underkastad
samma förändring * som orri den till en annaa
varit utlånad. Snarare må man antaga, att ö1—
vertygelsen om omöjligheten, för Gäldenaren,
itt med ett minskadt Rörelsecapital godtgöra
de fordringsanspråk, sorti en öfvergående conjunctur
alstrat, verkat misstroendet till enskiltas
förbindelser; att man alltså mera funnit sin
aekning vid, att genom myntets undanhållande,
ge detsamma ett högre värde * och att mati
närt det hoppet, att på de skuldsatte näringarnes
bekostnad, få den förlorade räntan mångfalldigt
ersatt genom ed fördelaktig Financeoperation.
Att motsätta interessen uppkommit och
en slags afundsamhet emellan jordbrukaren
och capitalisten, bestrider jag icke, men väl
att den varit ömsesidig; ty det har berodt af
capitalisten att blifva jordbrukare, men icke
tvärtom Itt fiendtligt tillstånd emellan gäl*
denar och fordringsägare skulle naturligen uppr
komma, så snart den förre såg sig öfverlemnad
åt den senares godtycke; men striden
måste upphöra, när Gäldenären förlorat allt
Och fordringsägaren icke har mera att vinna.
Strid kan icke tänkas emellan dem, som äga,
och dem, sorn hafva intet att förlora, ty de
senare ha intet intresse att förfäckta. J*g har
öckså hort föras dessa olika intressens talanj
Dtn l 7 April f nu
men jag har icke hört yrkas återgången af Seclelmyntets
värde till det ursprungliga eller Silfrets,
och ännu mindre ständigt nya tillökningar
af pappersmynt utan motsvarande garantier;
ehuru jag icke saknat tillfälle att erfara
hvad gäldenärs-classen, till befordrande af sitt
intresse önskat. Att denna, sorn ickev sällan
yttrat klagan öfver sitt betryck och önskningar
om förbättring af sitt tillstånd, derföre
skulle beskyllas att hysa det hoppet, att en
gång afbörda sin gäld i ett nytt slag afassignater,
förefaller mig högst oväntadt, äfvensom
Comitéens yttrande om vådan af en sådan förhoppning.
Man har, åtminstone i vårt land,
icke sett fattigdomen vara hvarken så uppfinningsrik
eller djerf, i fråga om att förekomma
förvärrandet af sitt tillstånd, som rikedomen
varit det uti planer att vinna förkofran, att tillskansa
sig allt.
Att den stränga redbarhet, som fordom
styrde inbördes afhandlingar i penningeangelägenheter,
vid flera tillfällen synas blifvit utträngd
af en sorglös lättsinnighet,ärsannt; men
vill man vara rättvis, skall man också medgifva,
att deona sorglösa lättsinnighet varit en
naturlig följd af de omständigheter, som förledt
till speculationer, hvars olyckliga resultater
härrört icke af felaktighet i beräkningen,
utan af förändringar, som icke kunnat förutses,
och att sorglösheten först då inträdt, när
allt bemödande att uppfylla ingångna förbindelser
varit fruktlöst. Vill man vara rättvis,
skall man också medgifva, att denna sorglösa
T)t'.n 17 4pr il f. m.
lättsinnighet redan märkbart aftagit och *tt
anledning är att hoppas, det redbarheten åter
skall komma att styra inbördes afhandlingar,
utan användande al sådane medel, som måste
börja med att fullkomna det onda innan det
goda kan uppkomma.
Comitéen anser nu tiden vara inne för återställandet
af reda i penninge- och credit—
väsendet. Grunden härföre skulle vara betryggandet
af all ägande rätt, genom bestämmandet
af ett oföränderligt förhållande emellan
Bancosedlames värde och det redbara myntets,
och medlet, en icke tvungen realisation,
utan ett tillåtet utbyte, efter faststäld grund,
af Sedlar mot Silfver, och Silfver mot Scdlan
De stora ändamål, sorn deraf skulle vinnas, vore
återställandet af säkerhet i penningeafhand
lingar enskilda emellan och rörelsemedlets eller
myntets naturliga ökande eller minskande
i följd af behofvet. Jag anser dessa ändamål
böra befordras. Jag anser en myntbestämning
derföre nödvändig, men, en sådan, som icke
arbitrairt bestämmer förhållandet emellan Bancosedeln
och Siifret, utan en sådan, som bestämmer,
att det naturliga förhållandet aldrig
arbitrairt skall rubbas,.
Jag vili söka utreda, huruvida garanti kan
gifvas tor ös orubbliga förhållanden, sorn vilja
fastställas, huruvida realisation, som anses för
förnämsta medlet till myntbestämningen kan
verkställas utan våda, och sluteligen huruvida
icke ett varaktigt förhållande emellan Banco-.
Den x7 April /. m.
sedlar och Silfver kan etableras utan användande
af Realisation.
Garantiera för ett orubbligt förhållandeskulie
vinnas^dsrigenom, att privata actieägare skulle
bli delägare i Banken för ftdelar och Nationen
för f:delar. Skulle pluraliteten bestämma åtgärderna
för Bankens styrelse, hade Nationen
lagligen samma magt, sorn förut och kunde, när
som hälst förändra Styrelsegrunderne. Skulle åter
de private rösterne gälla iika med nationens*
uppkommevoverksamhét , i stället för verksamhet,
och Rikets magtägande Ständer skulle lika
så väl kunna bryta coritractet med Bankens
privata delägarei som de förr kunnat göra det
/med dem, som i Banken på god tro insatt
silfver. Den verkliga garantifen för contractets
och i följd deraf, myntförhållandet® orubblighet,
ligger då uti det moraliska band, som nu,
mera än förr, skulle anses afhålla Nationen
eller Ständerne från eri orättvisa. Om än jag*
ville antaga denna garanti för tillräcklig, skulle
ändå de fleste icke anse den så. Bankens
Styrelse kunde alltså komma att sakna förtroende.
Man anser Bankens fond i Silfver tillräcklig
för utväxlingen, men man anser den böra
ökas, för att stärka förtroendet. Jag tror också
att Bankens närvarande Siifverfond vore
mer än tillräcklig för utvexlingen, om den aldrig
varit inställd och således förtroendet alarig
rubbadt, meri olika är förhållandet nij;
Det
Den 17 April f. tit, 321
Det är lått stt bibehålla ett förvärfvadt
förtroende, man det är svart att återvinna ett
ea gång förloradt»
Man må antaga, att fonden är 5 millioner
och att den på ett eller annat sätt ökades med
3 millioner och såmedelst gjordes vederhäftig
efter 120 sk. cours för feddar utaf den utelöpande
Sedelstocken. Jag tror icke att någon
Bank äger i förhållande så stor reel valuta.
Men den vore ändå otillräcklig till inlösen af
hela Sedelstocken. Mången skulle hysa den
farhåga, att den, som har penningar till hands,
genast begagnade tillfället att derföre tillväxla
sig Silfver. Det vore en ganska obetydlig
förlust, om tnan blott af nyfikenhet ville göra
ett försök, att låta ett capital i Silfver ligga
utan tänta någon tid, då man kanske under
flere år låtit capitalen i sedlar ligga oförrätir
tade, och mun dermed ville utröna, hvad verkan
af en sådan operation kunde blifva. Mån,’
gen skulle äfven hysa den farhåga, att de Bäti.’
cosedlar, som funnos i Finland, och hvilkas
mängd, derföre att den omöjligen kan beräknas,
kanske föreställes större, än den verkeiigeo
är, skulle öfversändas till Sverige för att
utbytas mot Silfver, och den fruktan vore åt.
minstone icke ogrundad, att en större allmänt
känd uttsgning a£ Silfver skulle väcka allmän
010.
Följder af dessa farhågor blefve nafurli
-
Bih till Ridd, o, Ad, Pr, III B&r.d. st
Den 17 April f. m.
gen, att hvar och en som har fordringar utestående,
och tydligen inser, att om Silfverfonden
uttogs, den återstående Sedelstocken
förlorade i förhållande till Silfver allt värde,
också skulle bli betänkt på utväg att få värdet
af sitt capital genom utvexling tryggadt.
Alla fordringar skulle uppsägas, och när de i
Fastigheter på landet intecknade uppgå till 60
millioner och de öfriga, dels intecknade, dels
ointecknade kunna antaga» till minst hälften
af detta belopp, vöre det en gifven följd, att
alla Gäldenärer försattes i Concurs tillstånd,
och att derigenom åtminstone deras undergång
vore realiserad. Ställningen, som häraf skulle
uppkomma kan hvar och en bedöma : Banken
ägde intet Silfver, men en utelöpande sedelstock,
utan annan valuta^ än namn och fastigheter,
ställde under Concurs-utredning för omkring
90 millioner. Således utan värde; allt
rörels,emedel saknades, föjaktligen afstannade
all rörelse. Jordbruket och andra näringar
upphörde att skatta och Staten saknade således
sina nödvändiga tillgångar; och det ur
Banken uttagne (Silfret förflyttades till andra
länders Banker eller förvarades hos privata
ofruktbart. Att vid sådant förhållande Statens
oberoende vore i fara, kan man icke för sig
dölja, och hvem kan garantera att detta förhållande
icke skall inträffa. Alla beräkningar
blifva osäkra, när menskliga passioner, särdeles
egennytta och vinningslystnad, på utslaget
kunna äga inflytande. Jag gillar i många fall
den regeln, att något bör vågas för att vinna
4iågot, men ett nödvändigt vilkor för dess
Den 17 April f m.
523
tillämpning är, a 11 man bestämdt vet, huru mycket
man vägar, om ej huru mycket man kan vinna.
Den, som utsätter sig för möjligheten att förlora
allt, om än för att vinna allt, spelar ett
förtvifladt spel, och att man med lugn öfverläggning
skulle ingå i detta vågspel, kan jag
icke föreställa mig
Om
de olägenheter, som kunna af en be- -  slutad realisation befaras, icke genast inträffade,
skulle osäker heten om kommande Ständers beslut,
vid hvarje annalkande Riksdag väcka-druktan
derföre, och således samma våda kunna
uppstå.
Till förstärkande af Bankens fond med de
erforderlige 3 millioner Specie,' finnas flere
utvägar, men man kan icke påräkna, att det
nödiga beloppet, eller ens någon betydlig del
deraf kan inom landet erhållas. Detta låter
icke bevisa sig, men det torde icke heller behöfva
bevisas Silfret skulle således anskaffas
från andra länder.
Skall det köpas utifrån, för Bankens räkning,
måste först vexlar köpas för Bancosedlar,
som på ny räkning utgifvas. Sedelstocken ökas
alltså och fonden skulle, i anseende till
den ytterligare Sedelutgifningen, behöfva ytterligare
förstärkas. Uppköpet af vexlar för
7* millioner skulle osvikeligen uppdrifva coursen
så högt, att denDa utväg icke kunde begagnas.
Med utländskt lån af Silfver för Ban
-
Deri i] April f ru,
kens eller Statens räkning blefve forhållandet
detsamma, icke genom coursens uppdrifvande,
men genom andia omständigheter. Jag har
hört sägas, att det Norrska lånet erhållits
med uppoffring af omkring 17 procent, hvilket
skulle göra, att 3 millioner i Silfver, i
stället för att kosta millioner i Sedlar,
verkligen uppginge till 8| millioner, hvarige*
nom denne operation försvåras. Actieteckning,’
som är den tredje utvägen, skulle ske af utländingar
eller inhemske män, med utifrån
forsk affadt Silfver. Utom det räntan årligen
skulle utgå i Silfver, så vida icke en sådan
handelsvinst kunde påräknas, att räntan dermed
kunde liqvideras, skulle Actieägarne en gång
återbetala sina utländska lån. Genom actiernes
försäljande skulle de skaffa sig B^ncosedlar, och
för dessa köpa vexlar, men då vexlar till myckenhet
efterfrågade, nödvändigt måste uppjaga
coursen, blefve deraf en säker följd, att Silfver
i stället ur Banken uttoges och till lånens
återbetalande utskickades. En minskning j Sedelstocken
vore häraf en gifven verkan och
en ännu vådligare, en minskning i fonden,
som då vore på samma punct, som förut. Att
detta skulle verka menligt på opinionen om
Bankens säkerhet, synes mig .gifvet, och de
naturliga följderna af misstroende skulle åter
inträffa. Man kan väl icke inbilla sig, att
enskildtes insättningar kunde blifva så betyd]ida,
att de motsvarade eller uppvägde en så
betydlig minskning af Bankens fond. Insättning
af Silfver, om än det funnes, skulle bli
ganska ringa, då hvarje insatt qvantum gene
-
Den 17 April f. ml
325
reit ökade Sedelstockens värde, men icke
serskildt garanterade inlösen af den uttagne
reversen.
En annan omständighet bör ännu öfvervägas.
Actieägarne skulle försäkras om en bestämd
ränta och skulle hoppas en större vinst,
om de skulle förmås att ingå i företaget. Att
öka denna vinst skulle bero af större utlåningar.
Tiden och vilkoren för deras begagnan.
de skulle bestämmas af Bankens styrelse. Egennyttan
skulle troligen förleda till större
Speculationer, för att öka vinsten, men pär
någon våda af en för långt utsträckt credit
kunde befaras, skulle fordringarne indragas,
och jag inser häraf som följd ett ganska förderfligt
förändrande af sedelstocken.
Om således intet osvikligt medel finnes,
att med de förhållanden som redan uppkommitt,
gifva en säker garanti för varaktigheten
af ett Financesysierae i vårt land, utan garantien
hufvudsakligast skulle bero på Nationens
eller Ständernes moraliska förbindelse, attdcke
ändra de grunder, på hvilka enskilde byggt
sina beräkningar, hvilken förbindelse, efter
hvad jag förut anfört icke torde hos hvar och
en verka fullt förtroende, anser jag det vara
bäst, att icke våga en operation, som åtminstone
hmi ha de mest vådliga följder, och således
måste väcka oro och fruktan hos hvar
och en, sorn för dessa olyckliga följder mäste
bli offer.
Den 17 April f. m,
Jag iror att de förmåner, som af en, genom
realisation tillvägabragt, myntbestämning
skulle härflyta, kunna utan realisation beredas
genom en myntbestämning, sorn icke fixerar
det närvarande förhållandet tili ett beständigt,
utan blott försäkrar, att Bankens fond och dess
Sedelstock aldrig skola arbiträtt hvarken fikas
eller minskas. Sådant kunde tiilvägabriugas
derigenom, att Riksens Ständer, i enlig'
hei med denna princip, uppgjorde Regiemen
tet för Bankens styrelse och derjemte beslutade,
att detta Reglemente icke finge ändras, ritan
i samma ordning, som Rikets Grundlagar.
* Detta beslut, i förening med den moraliska
förbindelse, sorn skulle afhålla Riksens Ständer
och Regeringen från alla egenmägtiga åtgärder
till rubbning af ägande rättsförhållanden, jemte
Bankens publicitet, skulle åstadkomma förtroendet
och stadga opinionen om ett visst förhållande
emellan Bankens Sedlar och Silfret,
underkastadt inga andra förändringar, än dem,
som naturliga conjunctursförhållanden kunde
medföra.
Genom detta sålunda stadgade förtroende
skulle samma lyckliga resultater uppkomma,
som af realisationen blifvit lofvade. Capitalisten
kunde emot säkerhet utlåna sina penningar
och vara öfvertygad, att det mynt han återfinge,
vöre lika godt, som det han utlånat.
Näringsidkaren kunde, med säker beräkning,
i anseende till myntet, ingå i alla företag af
industri, och endast ha den osäkerhet att strida
emot, som rättvisligen tillhör företaget och
V ,
Deri 17 April f. m.
år oskiljaktig från all speculation , och den med
realisation förknippade vådan för GäideDärer
af Capitalers uppsägning och indragning vore
åtminstone här mindre, dä ingen annan Sper
culation för Capita listen ägde rum# än att antingen,
genom utlåning draga af Capitalet en
laglig ränta eller ock använda det i näringsföretag.
En af Realisationen påräknad nytta, kanske
den väsend* iigaste, är den, att RörelseCapitalet
i mynt skulle kunna efter behofvet
ökas, derigenom att frukten af arbete kunde i
redbart mynt omsättas; meri denna nytta kan
älven förenas med myntbestämningen,' sådan jag
der. föreslagit på def sätt, att Banken, emot en
elier omkostnaderne lämpad ringa afgift, vöre
förbunden att till mynt stämpla Silfver, och
att Banken äfven vore förbunden, att emottaga
sådant mynt och derföre utgifva särskildte
Bancosedlar, som ovilkorligen skulle vid anfordran
inlösas af den genom Silf verinsättningen
uppkommande fond.
Då insättaren här vöre försäkrad, att hvad
han insatt, icke i något fall kunde komma att
förblandas med Fonden för de gamla Banco-sedtarne,
skulle naturligtvis insättningar
ske i större mån, och med full säkerhet kunde
då både en supponerad handelsvinst och
art från utläsdningen i myntbara metaller indraga»
och RörelseCapitalet såmedelst okas.
Den olägenheten att två slags sadelmynt blefv*
gångbart synes mig ick* stor; att agio deni
i
328
Den 17 April f m.
emellan uppkommer är naturligt, äfvensom att
det kan variera, men denna variation kunde
aldrig bli så sor, som på Coursen vid växeltransactioner,
der omsiändigheter verka tili
förändring, oberoende af myntförhållandet.
Om myntbestämningen på detta sätt verkställdes
och genom insättningar af silfver liksom
en ny Bank formerades samt RörelseCapitalet
med dess sedlar ökades, skulle småningom
behofvet af Lånebiträden ur Banken minsk*®,
föli*kteligen en utredning af gamla Banken
beredas. När omsider dennas sedlar blifvit
till den grad umbärlige, att Bankens fum
ctioner corn LåneBank upphörde, icke genom
afslag på Lånansökningar, utan derigenom,
att sådane icke gjordes, och således gamla
Bancosedelstocken reducerats derhän, att den
efter Cursförhållandet motsvarades af dess fond,
då kunde Realisation, om man så ville, verkställas
och båda fonderne förenas, utan våda
för något enskildt interesse.
Om än denna senare idée, eller en efter
band beredd Realisation, icke förbättring af nuvarande
Bancosedlarne endast vore en cbimere,
är likväl intet förloradt för hufvudsaken. Men
idéens bringande till verklighet beror dels af
öfvervigt i handel, derigenom import af silfver
skulle åstadkommas, dels genom en !emnad
större utsträckning åt enskild» Creditens
verksamhet, d.er.-genam också behofvet af Ban,
kens Lånebiträden kunde minskas.
Den ij April f m.
329
Ett nödvändigt vilkor för myntbesfämningens
oskadlighet är, att Bankens inflytande
räntevinst aldrig finge förvandlas tili nya fruktbärande
Capitaler, utan ovilkorligen skulle för
Statens behof användas, och ett annat vilkor
för dess verkställbarhet är att intet Crsditiv
finge på Banken utställas, utan måste annorstädes
anvisas. Om i detta afseende Statsobligationer
blifva oumgänglige, hvilket äfven
i andra hänsenden torde blifva händelsen, så
så är det visserligen ett vådligt medel, icke
så mycket-derföre,' att Capifalen skulle dragas
från näringarne, ty dessa skulle känna en direct
lättnad i beskattningen, utan genom dess
natur att förleda till allt större utsträckning.
Men denna våda skulle bli mindre betydlig, om
Stats-Lånesystemet med varsamhet användes
och en nog betydelig årlig amortissement bestämdes.
Man torde väl af bJationens stigande
upplysning och kunskap om 3ndra Länders
exempel kunna vänta den omtanka för framtida
bestånd, att detta icke äfventyrss genom
ett för vidsträckt begagnande af detta hjelpmedel,
äfvensom af Styrelsemagten den omvårdnad
om landets väl, att icke ökade utgif*
ter föreslås, som kunna påkalla ett sådant begagnande.
Jag inser väl, att garantien för fortfarandet
af en Myntbestämning utan realisation icke
är större, än för fortfarandet af en såda©
med realisation; jag medger äfven att principen
för den föreslagna realisationen icke egentiigtn
innefattar någon orättvisa; men vid til
-
33^
Den 17 April f. m.
lämpning af förslagen finnes den märkliga olikhet,
att fördelarne kunna vara desamma,
men olägenheterna icke. Misslyckas realisationen
genom blist på förtroende, hvilket FinanceComittéen
äjven ansett möjligt, då den
föresett hela Fondens utttagande och reserverat
utväg till upptagande af metalliskt
lån, kan Statens undergång deraf följa. Misslyckas
eller fulliöijes icke myntbestämningen
på det sätt jag föreslagit, blir enda’ olägenheten
den, att de påräknade fördelarne uteblifva,
men vår ställning blir icke försämrad.
Jag, för min del, afstyrker från begagnandet
af en utväg, scm kan medföra så vådliga
följder, hvilkas möjlighet icke kan bestridas.
om än man skulle vilja säga, att'spökräds*
lan förstorat dem.
N=o 6.
Herr Ehrenborg, Casperi
I anledning af Friherre Focks, uti Plenum
den ii dennes, uppläste dictamen samt den
deraf föranledde discussion , rörande allmänna
Magazinslnrättningen och dess förvaltning, utbeder
jag mig att några ögonblick få upptaga
Högloft. Ridderskapets och Adelns tid och uppe
märksambet.
Det synes höra till menniskolynet, att
gerna vilja morn sig sjelf uppsöka orsaken till
det lidande man vederlares, elier tillden mindre
fördelaktiga ställning, hvaruti man blifvit
Den j 7 April /. m.
bragt, samt att i sådane fall vara mera angelägen
om ett bestämdt föremål, mot hvilket
harmen och förebråetserne kunna rigtas, än om
en noggrann undersökning angående de sannskyldige
orsakerna till det menliga förhållandet,
och de rälta hjälpmedlen deremot. Detta
lynne röjdes hos våra hedniska Portåder,
då de missväxter, hvarmed landet hemsökta ,
tillräknades Konungarne, som stundom {ingo
umgälla det med litvet,- och det synes ej vara
alldeles främmande för deias Christna efterkommande,
lör att döma, bland annat, af
föregående Riksdagars historia. Huru voro
icke, vid 18 i.5 års Riksdag importhandeln,
och vid 181-8 års Riksdag Disconterne, eiler
kanske rättare impofteurerne och DiscontDirecteurerne,
sådane föremål och offer för missnöj-t,
sorn lingö, under Nationens lidande af
ett, hufvudsakligast genom andra förhållanden
förorsakadt trångmål, uppbära harmen för både
det onda de gjort, och för det, som de icke
vållat. Några FiliaiDisconter hafva sedermera
icke funnits, och lika litet någon 1 i fl' g
och vidt utsträckt handel. Harmen olver det
förtärande, tilltagande trångmålet har således
måst taga en annan rigtning; andra föremal
och offer för missnöjet hafva mast' uppsökas;
och någre hafva trott sig finna dem i de så
kallade Ministrarne och i Magaz-nsDirectianen.
Och liksom hos en och annan frågan
härvid icke varit om Sveriges Minislére är
till sjelfva sin grundinrättning, genom bestäm*
da funetioner och ärendernes fördelning så organiserad,
att en del af dess medlemmar kas
332
Den 17 April f. /n.
uppfylla något annat ändamål än att hindra
och motväga godtyckliga och lagstridiga åtgärder
, utan om c!e så kallade Ministrarnes personliga
skicklighet och duglighet: så har det
ock mindre kommit i beräkning huruvida en
Magazinslnrättning i stort, hufvudsakeligen
ingripande i den enskilta Spannmålshandeln
någonsin kan vara för ett Rike nyttig, och
om för den så beskaffade inrättning, som förra
Ständer sjelfve beslutat, ett bestämdt System
och bestämda föreskrifter varit gällande,
än om den öfver safnma inrättning förordnade
Directionens förmenta underlåtenhet, att rättvisa
alia de stora förhoppningar, man med mer eller
mindre skäl gjort sig om dess verkningar; mindre
om de grunder, som för en sådan förvaltning
bordt och böra stadgas, för att förekomma vackn
lande och godtyckliga åtgärder efter tillfälliga
anledningar, och för att i behörig tid tjena till
ledning för omdömet, huruvida samma grunder
blifvit följde,* än om det lidande, som Nationen
genom MagazinsDirectionens förvållande
skall vederfarits, då den, sorn en Talare uttryckt
sig, lagt sten på börda; med ett ord
mindre om medlen till framtida förbättring
af Magaztosväsendet än om en slags reaction
af allmänna opinionen emot de anstalter, som
i detta afseende hittills blifvit vidtagne och
utförde.
Att MagazinsDirectionens vidsträckta befattning
med Spannmåls både uppköp och försäljning,
allt till priser, som icke för någon
längre tid varit bestämde och af ingen en
-
Den 17 April f, m?
333
skildt kunnat beräknas, afhållit de enskilda
från speculationer på spannmålshandel, då de
dervid aldrig kunnat göra sig säkre att icke
vid uppköpet öfverbjudas, och vid afsalu un;
dersäljas af en Auctorité, med hvars bestämmelse
detta varit enligt, så vida den dervid
ej utgått från beräkningen af vinst, eller ens
alltid af skadeslöshet; att det lätta tillfället
att under missväxtåren erhålla Spannemål till
låns från Magazinerne, begagnadt af allmogen
med den obetänksamhet, som vanligen är
en följd af bristande beräkning, bidragit att
fördjupa den i en skuldsättning och ett trångmål,
som troligen till en del undvikits, om den,
åtminstone i de flesta fall, genom saknaden af
en sådan utväg nödgats använda egen omtanka
dels till besparing, dels till förskaffande och förvärfvande
af tillgångar: att då landtmannen således
blifvit vand att vid alla behof af antingen
spannmåls afsättning eller spannmåls undsättning,
påräkna Statens biträde, upphörandet
af detta biträde under de senare bördiga
åren, fallit sig, för honom så mycket känbarare,
som han derigenom blifvit beroende, icke
af egentelige Spannmålshandlare, hvilkas
tillvarelse, åtminstone på många orter genom
Magazins upphandlingarne upphört , utan af
Småkrämare, som begagnat sig af hans tillfälliga
förlägenhet för att åtkomma hans vahra
till vanpris: och att Magazinsinrättningens ofvanoämnde
dubbU syftemål till Spannmålsproducternes
upprätthållande och SpannmålsConsumenternes
försörjning, föranledt till en
mängd stridiga förhållanden; lika oförenliga
33*
Den 17 April,
med efi sannskyldig näringsfrihet, sorn svåra
för Staren att bemedla; detta allt är etter sakens
natur och erfarenheten, så sannt, att,
hvad man i anledning deraf yttrat om Magazinslnrätfriingen,
föga kan anses öfverdrifvit,
Men cn annan sak är huruvida MagazinsDirectiönen
för sin del bidrsgit till det oförmon1
i ga resultat, som af dess förvaltning öfverkUr
gas. Må man härvid ihogkomma de grundsatser,
som i ofvannämnda afseenden hittills
hös Regeripg och Ständer varit rådande: den
kanske ytterliga ömhet hvarmed man velat göra
ali befarad brist i Spannmålstillgången och
allt deraf förordskadt enskilt lidande tili föremål
för Statens allmänna omvårdnad, i den
mån att man icke ens tvekat att föranstallta
om uppköp af utländsk Spannmål, till och med
innan man hunnit om tillräckligheten af inhemska
förråder vinna säker öfvertygelse; den
enahanda rigtning, som härigenom blifvit gif*
ven åt de underordnade Auqtoritetenie, eller
Lånestyrelserne, att förvissa både provincernes'
invånare, och Staten, om deras försörjning
vid alla de tillfällen, då degs fulla tillförseende
genom enskild försorg i ringaste
måtto kunnat anses tvetydigt: d© med undsättningstsgarnes
fördel icke alltid förcnlige
anstallter, som tili afsättningens befordrande,
och i följd af Magazmsinqättningens andra besiämmelse,
skolat vidtagas, och i afseende
hvarå Styrelserne för de Län, der upphandling
skolat ske, naturligtvis af>ett, att deraf
tillskynda största möjliga förmån åt Länens
invånare, hvilka, sådant som Systemet hittila
Den 17 April f. m.
335
varit, lika mycket i detta afseende, sorn i det
* förutnämda, påräknat Styrelsens omvårdnad:
vidare den verkeliga, ehuru på detta rum bestridda,
saknad af Instruction, oell det dubbla
beroende dels af Ständers föreskrifter, dels af
tillfälliga befallningar från Regeringen, hvarunder
Directionens befattning måst bestridas:
och änteligen det frö till inrättningens upplösning,
som redan vid dess stiftelse blifvit
lagdt, da den fått en inskränkt fond till sitt
begagnande, men obegränsade föremål äör sin
verksamhet. Besinnar man allt detta och urskiljer
man hvad MsgazinsDireCtionen efter eget
bepröfvande eller efter Ständers elier Regerings
föreskrifter antingen gjort eller underlåtit,
så torde vid en allmän öfversigt af Dirtctionens
förvaltning (ty någon granskning af
delaillerne lärer ej kunna komma i fråga annorlunda,
än den af Revisorernes berättelse
föranledes), den oväldige finna skäl till samma
omdöme, hvaruti desse insigtsfull och ni.
tiske Revisorer stannat att nemligen Revisorerne,
som insett föränderligheten i de allmänna
förhållanden, hvilka på Directionens åtgärder
ägt inflytande, och svårigheterne, som genom
uteblifna bestämda föreskrifter uppkommit, för
öfrigt ej kunde underlåta att vitsorda Directionens
bemödanden att i allmänhet bevaka Inrättningens
fördel 1 likhet härmed säger mig den
erfarenhet, jag både såsom Tjensteman och
Jordägare i Landsorten varit i tillfälle inhemta,
att Directionen, så länge dess tillgångar
varade . alltid sökt gå Landtmänneng behof
och önskningar med verksamhet och bered
-
556
Zfen 17 April f. jn
villighet till mötes. Att desse behof och
önskningar icke alltid varit, med hänsigt till
redbar och framtida fördel, väl beräknade, bör
hvarken ligga Directionen, den underordnade
Styrelsen elier ens de enskilde till last. Dst
tillhör Lagstiftningen, att uppgöra Systemerne
eller de grunder, hvarefter Styrelsens organer
böra verka; desse organer fullgöra sin pligt,
då de handla i enlighet med samma grunder,
eller, om gtunderne icke eller fullständigt blifvit
anviste, efter egen bästa urskiljning, som
dock ej kan sträckas utöfver det menskliga föreseendets
vanligtvis trånga gränsor; och om en
inrättning är skadelig är det i stiftningen, icke
i begagnandet, som hufvudfelet består.
I öfrigt och med fullkomligt instämmande
i hvad en värd Talare, Herr Grefve von Pia*
ten, anfört, angående olämpeligheten af Statens
hufvudsakeliga deltagande i Spannmåls-!
handeln , må mig dock tillåtas yttra den öfvertygelse,
att ett land såsom Sverige, der
vissa Provincer t. ex. Dalarne och Jemtland
under ett hårdt climat ofta äro blottstälide för
missväxt, utan att äga det läge, som med lätthet
medgifver tillförsel af Spannmål, både
menskligheten o,ch det allmänna bästa lärer
påkalla en verksammare åtgärd till deras un-i
derstödjande vid verklig hungersnöd, än i andra
af climat och för enskilda industrien fördelaktiga
localförhållanden mera gynnade länder kan beböfvas,
äfvensom omtankan synes fordra, att
Staten söker vinna ett sådant ändamål genom
ständige
Den 17 April f. m.
33?
ständige förråder, för att såmedelst vara oberoende
af möjeligheten eller den större eller
mindre lättheten till inländsk, eller utländsk.
upphandling i sjelfva behofvets stund»
I detta afseende synas Riksens Höglofl. Ständer
böra bestämma, huru stort Spannmåls be-'
lopp i Kronans förråder alltid bör finnas, och
efter hvilka grunder det, till den del det icke
ingår genom Kronan behållne räntor, bör
upphandlas. Då erfarenheten visat, att missvakter
i Sverige oftast äro partielle, sällan allmännai
skulle ett förråd af 200,000 å 300,000
tunnor troligen göra för de fleste fall tillfyllest
om det oförryckt tillhandahålles för detta
ändamål, utan att användas för Kronobränöc-rierne,
hvilka, såsom inskränkande utrymmet
för den enskilda industrien, utan att tillskynda
Staten synnerlig vinst, torde böra indragas.
Om någon annan, än torrkad säd icke
upphandlas och om Räntegifvarne äfven pa
tjenligt sätt uppmuntras, att torrka den spannmål
de till Magazinen lefverera, skulle sädesföråderne
en längre tid kunna förvaras, utan
att Styrelsen behöfde besörja om försäljning
deraf, hastigare än omständigheter dertill förd
anledde.
Om en sådan anstallt tillika skulle finna*
påkallad af den varsamhet, hvarmed öfvergången
från Statens inblandning i Spannmåls-!
handeln, till denna handels fria idkande af enskilde
utan Statens mellankomst, bör beredas,
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. Kl Band. 22
Den t7 April f.
och hvilken, med afseende å jordbrukarnes nu:
varande förlägenhet osli bristen på enskildte
Spannmålshandlare, i synnerhet i vissa orter
blifver högst angelägen; så lärer det eller de
Utskott, dit desse anmärkningar torde få åtfölja
Friherre Focks anförande, icke underlåta
att utreda, huru sättet och vilkoren för ofvannämnde
upphandling skulle lämpligast be*
stämmas, så att dels fördelen deraf egentligen
komme de orter tillgodo, der ofvannämnde ofördelagtiga
förhållande inträffar, dels verknin*
garne deraf på den enskilda handelsspeculationen
icke blefvo menlige utan denna tvärtom
efterhand lifvades till den verksamhet, hvarmed
den förr ersatt, och äfven hädanefter
torde komma att ersätta, behofvet af Statens
ofvannämnde biträde: ett behof som allt mera
skall undanrödjas, i den män man genom väl
beräknade financielle åtgärder förmår befordra
RörelseCapitalets 1 i fl i g a circulation, i den mån
frihet i handel och näringar får . utbilda sigoch
gifva stöd åt Jordbruket, och i den månlandtmannen,
dels genom låneunderstöd på billiga
vilkor lemnäs tillfälle, att för afsättning af sin
vahra afbida den tid, då den kan ske med
någorlunda fördel, dels lindras och lättas i sådane
oneja, hvilka, ofta mindre genom prestationens
belopp än genom sjelfva sättet till
dess utgörande och utkräfvande, äro för honom
betungande.
Den 17 April f, m.
33»
» N.o 7;
K .
Herr vari Quanten, CW:
Då nu Friherre Focks memorial, jemte de
anmärkningar som dervid gjordes, komma att
remitteras, får jag vördsammast yttra mina
tankar i detta ämne, med anhållan att de äfven
må få åtfölja remissen.
Verkan af SpanntnåisDirections åtgärder
klandras allmänt, såsom för landet mera skadande
än gagnande; jag medgifver det äfven;
låtoin oss undersöka ordsakerne.
Från 1818 års missväxt och derpå grundade
uppköp, härledde sig egentligen SpannmålsDirections
oförmånliga ställning; missväxten
injagade oro och bekymmer hos de flesta
Herrar Landshöfdingar, öfver en förestående
hungersnöd , penningereqvisitioner ingingo,
och behofvet för dem att uppköpa betydliga
Spannmålspåster till förekommande af hungersnöd,
afskildrades med så lifliga färgor,
att de af denna Direction, ej kunde, ej borde
afslås, synnerligast som landets välgång och
önskan, voro deras enda åsigt. Genom dessa
ofantliga uppköp stegrades prisen än mer, fonden
medtogs, och sluteiigen upptäcktes att faran
ej var så nära, efter de flesta lagren voro
oanvände, när nya grödan inbärgades,
Nu frågar jag hvar och en opartisk;
skulle Direction i Stockholm bättre kunna be-j
340
Deri i7 April /, «t.
döma landets Economiska ställning, än Herrar
Landshöfdingar, och bör man väl någonsin
kunna tillskrifva administration skullden till
SpannmålsDirectionens iråkade förlägenhet, då
denna förlägenhet var en följd af administrationens
ytterst visadeönskan, att uppfylla Nationens,
genom sine Landshöfdingar framställde
önskningar.
Directionsåtgärder vid Spannmålshandelen på
Italien, kan jag ej bedöma, sedan Friherre
Fock försäkrar att utgången ännu ej är bestämdt
afgjord; men hvad jag kan bedömma
är, att denna Direction snart sagt varit mel -  lan 2-,ne eldar, utan instruction och, således
uiståndsatt, att blifva skyddad lör sina åtgärder
genom ett troget uppfyllande af en sålunda
föreskrefven bana.
En värd Talare har här yttrat, att hvad
som är användbart i andra länder, bör äfven
Vara de hos oss, och på den grund föreslagit
SpannmålsDirections fullkomliga upplösningj
jag för min del kan icke inse att så alltid förhåller
sig, och då Sveriges södra provincer
kunna snart sagdt täfla med andra Europeiska
länder i productions förmåga, kan på intet sätt
norra delen göra det. jag vill ej upptaga
Höglofl. Ridderskapet* och Adelns tid med
theoretiska betragtelser öfver detta förhållande,
hvartill ämnet väl kunde föranleda, jag vill
blott nämna, att jag anser det vådeligt, att
helt och hållit öfverlemna åt slumpen, huru
de norra Provincerne i händelse af missväxtår
skola blifvit försedde med oumbärlig Span
-
Den 17 April f m.
341
©ernsi, och mot billigt pris. Till den ändan
vågar jag föreslå följande:
Att om också SpannemålsDirection upplöses
och dess Verk och Inrättningar komma
att offenteligen försäljas, med undantag af de
IVlagaziner, som anses nödige för Kronouppbörd?n,
Garnizoner &c att åtminstone det
må finnas circa 200,000 Tunnor Spannemål till
Disposition, i händelse af missväxt, hvilka
kunna uppköpas och förvaras på följande sätt.
Om t. ex. i ett godt år, Administrationen
bestämmer sitt pris till 5 R:dr Banco för
Rågen, 3* ä 4 för Kornet samt 2 å för
Hafran, och erbjuder possessionaterne i (te
sädesrikare Provincerne, att köpa högst ^del
af deras ungefära afkastning, mot följaude
Vilkor.
Säden betalas contant, men skall af säljaren
vårdas; äfven får den af honom disponeras
mot vilkor och borgen, att när tillsägelse
derom sker i Julii eller Augnsti skall
Spannemålen inom medio af October samma
år vara lefvererad, då i motsatt händelse uppköp
sker för säljarnes risque. Härigenom; blifver
aldrig Spannemålen för gammal, eller illa
vårdad; Magaziner undvikas i dessa Pror
yincer och de nödlidande af missväxt funnes
bröd mot billigt pris; då erfarenheten tyden
ligt visar, att der missväxt inträffar, der blifö
ver utan en sidan Barmhertighetsanstallt alltid
hunger och dyr tid.
/
343
Den 17 April f, m.
N:o 8.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric-,
* '
Utom de upplysande underrättelser, som
dels af 1820, dels af 1822 års, Rikets Ständers
Revisorers berättelser, rörande allmänna
Magazinslnrättningen, kunnat hemtas, har jag
under detta Riksmöte haft tillfälle afhöra åtskilige
anmärkningar, mot icke blott allmänna
MagazinsDirectionens förvaltning, utan äfven
emot sjelf va Inrättningens till varelse och,
likaledes tagit kännedom af hvad i försvarsväg,
under min frånvaro blifvit anfördt.
Långtifrån att, här ämna uppträda såsom försvarare
af Directionens förvaltning eller af de
felaktigheter, 60m finnas i sjelfva Inrättningens
organisation, utber jag mig blott att
få underställa Ridderskapets och Adelns upplysta
pröfning, huruvida icke ytterligheten
i öfvergången från ett systeme till ett annat
af motsatt förhållande, stundom lägger ett frö
till skadeligare följder, än dem mas velat hämma
eller förebygga, och huruvida det rätta
torde vara att söka undanrödja felaktigheterne
i de Inrättningar vi äga, för att en gång vinna
fullkomlighet och en grund för varagtighet,
heldre än att, för några felagtigheter skull
störta hela Inrättningen.
Om det tillätes mig att framställa huru
j vårt land de mäst gagnande SockneMaga/.iner
äro organiserade, så torde deraf kunna bevisas,
att en sådan Inrättning, i stort för he*
Deri i7 April f. m.
343
la Riket kan blifva lika verkställbar och lika
gagnaRde.
Socknens hemmansägare insätta per helt
mantal i a 2 Tunnor torr Spannemål och då
hemmansbrukare, hvarefter annan, godtgjordt ägaren
eller föffeträdaren för insatsen, inträda
äfven de i lånerättigheten; en eller tvenne föreståndare
väljas, sorn mot ett lämpeligt arfvode
icke i Contant utan i Spannmål, emottaga
och förvalta Förrådet; detta Förråd utlånas
hvarje vår och, lånet åter insattes hvarje höst,
eller inom årets slut, jemte ränta, äfven t Span*
nemål, till olika belopp i olika Socknar, från
2 till och med 4 kappar per Tunna; andra
Socknens Jordbrukare få äfven låna emot säker
borgen, efter hvad tillgångarne medgifva;
om ett sådant missväxtår intiäfiar, att omöjeligen
lånet kan af Låntagaren inbetalas, måste
likväl räntan, ovilkorligen årligen inlemnas.och
sjelfva lånet löper med ny ränta, tills en meta
gynnande skörd, för Socknens Innevånare bereder
möjelighet att inbetala sin skuld , och
den, utan sådan anledning tredskande lagsökes
genast; igenom en så beskaffad förvaltning
hafva sådane Magaziner, under tidens lopp,
uppgådt till 3 å 4 gånger första insatsen och
stundom har, efter Socknestämmo-beslut på
öppen auction, någon del försäldts, till bestridande
af allmänna byggnader och till besparande
af contapta utgifter för delägarne;
stundom har äfven, då förrådet uppgådt öfver
hvad man ansedt lånebebofvet kräfva, ut.
delningar blifvit beslutne emellan delägarne,
Den 17 Jpril f, m.
hvilke således, af denna inrättning haft flerfaldige
förmoner, och aldrig förlust, och i en del
Socknar har det framtida förutseende Och prisvärda
beslut tagits att, när förrådet uppgådt till
så stort belopp, att det kunnat ägs bestånd, äfven
med någon förlust af årlig ränta, halfva
Förrådet icke mera utlånts, utan fått blifva
qvarliggande till följande årets första användande,
för möjeliga händelsen af en total missväxt,
då låntagaren, långt ifrån att kunna inbetala
sin skuld, torde sakoa tillgångar till eget
bröd och i denna Magazins besparing finnér
en tillflyckt i nödens stund. En sådan
Mag‘<z:nslnrättning lärer icke kunna anses, för
någon skadande, då ingen är tvungen att sig
deraf begagna.
Om, i stället för att hafva öfverlemnat
Millioner till allmänna MagazinsDirectionens
fria disposition, hvarmed denna styrelse, under
olika tidepunkter, med mer eller mindre
klokhet och under den, förmodeligen alltid ägande
goda afsigten, att vilja uppehålla Spannemälspriserne
och förskaffa sig föriåder till
framdeles inträffande behofver, drifvit en likväl
stundom illa beräknad och skadelig Spannemålshandel,
Rikets fordna Ständer, jemte
anslaget af en viss bestämd summa, hade
gifvit Directionen en ovilkorlig föreskrift
att, vid gyndsamma skördar inom Riket
uppköpa ett bestämdt qvantum af till ex.
såsom Maximum, 150,000 tunnor torr Spannmål,
såsom en nödig tillgång för möjeligen inträffande
missväxter och krig; om detta för
-
Den 17 April f. m.
råd, aldrig hade, emot contant vätderings beräkning,
på credit utlemnats åt undsättningsbeböfvande,
utan där nöden varit så stor att
all tillgäng att Contant betala sitt behof saknsts,
hade blifvit udånadt, mot återbetalning,.
med lämpelig ränta i 'Spannemål och, aldrig förr
än från Läns-Styrelsen anmälan blifvit gjord
att Städernes Handlande förklarat sig icke
kunna anskaffa Örtens behof, eller det, för
bristande betalningsförmåga hotande svältet ,
påkallat Statens och Öfverhetens bistånd;
Örn styrelsen öfver en sådan Magazins-inrättning
icke hade varit förknippad med så stora
Contanta extrafutgifter, utan försedd med bestämda
föreskrifter i afseende på ali möjeiig
besparing- om den summa, somvi representerande
Papperslappar hade anslagits, blifvit åtminstone
utan ränta lemnad, så hade icke
denna, såsom nu, under de förflutna åren bebesvärat
Inrättningen och förökat de redan
förfärligt höga priserne för nödstäidte undsättningStagare.
_ Om styrelsen af denna Inrättning
aldrig fått företaga sig annan Spanneinåle
försäljning, än den redan nämnde och,
öfverskottet af Maximi beloppet, sedan Kronans
behållne Spannemåls-räntor och räntan
för undsättningslåD influtit, och detta, på öppen
Auction, i de orter där sädén bäst betalas,
hvarvid äfven de handlande kunnat förse
sig med förråder, vågar jag tro att en så organiserad
Magazins-inrättning icke skulle kunnat
blifva förstörande, hvarken för sig sjelf
och sine, till förvaltning eroottagne store tillgångar
eller, för både euskildle Jordbrukare
346
Deri 17 April J. m.
och handlande, hvilke nu, i sine Speculationsforetag
befunnit sig i Concurrence med ett allmänt
Verk, som kunnat göra och stundom
gjordt stora och må hända onödiga uppoffringar.
Att döma af allmänna rösten, synes, man
önska nu varande allmänna Magazinslnrättnings
upphörande; men då jag tillika hört fö.
reslås att hvarje län borde blifva en särskildt
Magazinslnrättnin'g, anser jag för en pligt att
söka fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på Nödvändigheten af någon Centralftyrelfe
jör det hela, dels för emottagande och förvaltningen
af Kronans behållne RänteSpannmål,
dels för möjligen inträffande krig, missväxter
och sådane oförväntade och olycklige
natur-händelser, som, då år 1812, tre frostnätter
midt i sommaren, öfver hela landet förstörde
den, till mognad sig närmande, mäst
lofvande vårsädsskörd, och då totala missväxter
kunna komma att påkalla ett hastigt in~
förskrifvande af utländsk säd, öfverlemnar jag
åt hvarje förutseende Nationens Representant
att bedöma, i hvad belägenhet en läns styrelse,
och sjelfva Rikets styrelse, skulle komma
att sig befinna, om Städernes handlande,
icke nog tidigt, eller i tillräcklig myckenhet
kunde öfverallt anskaffa fulla behofvet, för af
hunger förtvirlade folkmassor, ochmanmåicke
af några, nu lyckligen inträffade förmonlige
skördar, låta förleda sig att glömma de, från
elima tet sig härledande svårigheter, li varmed
Den 17 April j\ m.
jordbruket i vårt land stundom blifvit besväradt.
Långt ifrån den egenkärleken, att tro de
försighetsmått, jag framlagt vara de bästa och
mäst användbara, i händelse af en allmän MagazinsStyrelses
reorganiserande, önskar jag att
någon mera sakkunnig ledamot af detta Stånd,
m'å söka fullkomna hvad i mitt förslag kunde
finnas bristande, och vågar då tro, att man
skall kunna sluteligen utfinna och i vårt land
bibehålla en Magazinslnrättning, hvilken icke
skall bereda allmän Jkada “Och Stålens fall, utan
allmän nytta och Statens bestånd.
Om RiddenAapet och Adeln täckes dertill
lemna dess bifall, torde detta mitt vördsamma
anförande få, jemte de öfrige i detta ämne,
till StatsUtskottet remitteras, och torde då äfven
tillåtas, att ett, mitt föregående anförande,
rörande nödvändigheten af att i Kronans Magaziner
aldrig annan än torr säd 'emottages,
får till samma Utskott medfölja.
Den 17 April e, nt.
Bilagor
till PleniProtocolIet för ilen 17 April*
eftermiddagen,
N:& 1#
Grefve Gyllenborg, Johm Henning-.
Då jag icke anser det den 19 sistledne
Mars fattade beslut i afseende på Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens regentskap, lägga hinder
i vägen för en Constitutionseniigare behandling
af den fråga, som, i Kongl. Maj;ts nådiga skrifvelse
innefattas, nödgas jag, som ej har något
att erindra emot saken, utan blott emot sättet,
huru den afgjordes, yttra min reservation. Jag
hade
gifvit något yttrande i frågan och Grundlagens
föreskrift, att nemligen propositionen skulle
ställas på Betänkandet, till bifall eller afslag,
således icke kunde äga rum, att, i saknad af
allt yttrande, och då flere, i anledning af gjorde
anmärkningar, begärt återremiss af betänkandet,
att propositionen naturligtvis, skulle
göras till återremiss på vanligt sätt af betänkandet,
i ändamål att af ConstitutionsUtskottet
erhålla ett yttrande i ett nytt betänkande, sorn,
jemnlikt Grundlagen, allena kan ligga tili
grund för ett afgörande beslut och då jag an~
sedt, det ConstitutionsUtskottet bordt tillför
-
Den 17 April e. m.
?>49
bindas att afgifva ett nytt Betänkande, hade
jag förmodat att det så mycket häldre, kunnat
undanrödja hinder för den allmännare önskan
att bifalla hvad som blifvit föreslagit, som sjelfva
föreslåendet förutsätter möjlighet att det
constitutionseniigt kunnat ske. Då först sedan
ett sådant betänkande till RiksStånden inkommit,
synes mig, att fråga borde blifva,
om det hufvudsakliga afgörandet; efter sig då
företeende förhållande och otti ConstitutionsUtskottet,
antingen tillstyrkt hvad Konungens
nådiga skrifvelse innehåller, eller blott, att
frågan, i anseende till beskaffenheten kunde nu
till afgörande förekomma torde med afseende
på det allmännare medgifvande af ändamålet,
det hafva befunnits mindre betänkligt att bifalla
ett betänkande, om det ock varit mindre
behörigt, än att bifalla frågan, utan något
betänkande derom; men, då delta sednare nu
är fallet, och jag anser det vara, ett för framtiden,
ganska vådeligt prejudicat, som nu förmodehgen
första gången inträffadt, att proposition
blifvit gjord till bifall af Konungens nådiga
skrifvelse, utan samband med ett Utskotts
betänkande och sorn icke synes mig vara förenligt
med föreskrifterne i 56 §. Regeringsformen
och 44 §. Riksdagsordningen, så anser
jag mig vara föranlåten, icke i anseende
till saken, utan afgörande sättet, vördsamligeö
deremot yttra min reservation.
*
35<J
Den 17 April e. m'.
N;o 2.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel;
Då Högloflige Ridderskapet och Adeln beslöt
i detta ämne var jag icke i tillfälle att få
anmäla min reservation deremot, hvarföre jag
nu får äran tillkännagifva densamma»
Jag ogillar, icke allenast formen under
hvilken denna fråga blifvit behandlad, såsom
efter min tanka varande ett högst menligt prer
judicat, för tilläfventyrs flerfalldige öfverraskande
methamorphoser af Grundlagarne; utan
äfven beslutet i hufvudsaken, då det icke utsträcker
sig till öfverlemnandet af full beslutande
röst, åt en Furste, 6om i sanning förtjsnar
ett dylikt förtroende, så genom dess ädla
tänkesätt, som kända kunskaper och manliga
väsende.
Att jag helt och hållet reserverar mig emot
ett beslut, hvarigenom 3, 106 och 107
§. §. i Regeringsformen, så äfventyrligt för
Sveriges constitutionella Statsforms bestånd amalgameras,
och hvarigenom Sveriges och
Norriges Kronprins Ozcar, möjligen en gång
kunde komma att öfverröstas at någre ansvarige
Rådgifvare, är enligt dt-n anda hvarmed
jag besvurit Fäderneslandets. Grundlagar, samt
en undersåtlig grannlagenhet som ingen bör
kunna misstyda.
Den 17 April c. mi
N:o 3.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner, Adolph
Göran:
Sedan Grefve von Platen, uti ett förträffligt
anförande den 1 Mars, redan besvarat det väsendtligaste
af den critiska tafla öfver Ministärens
förhållande, som Friherre Anckarsvärd,
vid tillfälle af en motion om Minister Statens
inskränkning uppgjordt, skulle jag icke vidare
uppehålla Höglofl. Ridderskapet och Adeln
med detta ämne, om icke det nu justerade
Friherre Ankarsvärds anförande utgjorde
en fortsättning 'af samma sak, och om icke denna
afhandling, långt före detta, utan föregången
justering, blifvit uti en allmän Tidning
införd. Då samma anförande innefattar frågor,
som blifva ej blott uf en administrativ
men af en constitutionell natur, påkallar den
en närmare undersökning. Jag nödgas derföre
blifva vidlyftig och jag anhåller om Höglofl.
Ridderskapets och Adelns benägna öfverseende.
Men om å enasidan, de Embetsmän Konungen
täckes nyttja till sina rådgifvare, aldrig
böra eller kunna undandraga sig den ansvarighet
inför nationen, som Grundlagen dem ålagt,
är det å den andra sidan deras rätt, att
icke på obestämda eller obehöriga anklagelser
dömmas och att vid ärendenas behandling och
Jagens tilllämpning, icke finna fordringar uppställas,
som äro antingen omöjliga, eller sorn
det vore lagstridigt, att efterkomma.
352
Den 17 April e. m.
Deji benämning af Ministrar, Friherre Anckarsvärd
nyttjat blir genast, igenom det sätt
på hvilket den blifvit framställd, ett slags constitutionel
fråga. De exempel den värde Talaren
anfört, bevisa endast att denna benämning
blifvit för beqvämiigheten och kortheten
skull använd. I detta afseende tror jag den
icke olämplig och vet ej att något inconstitutionelt
ligger deri. Men då man sedermera,
utaf de Embetsmän som blifvit iobegripne under
denna titel, fordrat en verkningsförmåga,
som går utöfver den af lagen utstakade gräns}
då man uti StatsRådets åligganden velat finna
en likhet med Engelska och Franska Ministérernes
befattning; då har man glömt hvad 4
§ af Regeringsformen bjuder, att Konungen äger
allena styra Riket, att han dervid endast är
förbunden att inhämta under rätteljer och råd af eli
StatsRåd och att då enligt 9 §. dessa äro förbundne
att fina meningar yttra och förklara, är det
Konungen dock Jör behållit att allena beful a; mari
har glömt att detta Gi undlagens stadgande fullkomligen
instämmer med Svenska menighetens
önskan och tänkesätt, sorn alltid häldre skall
styras af en Konung, än af hvilka Embetsmän
som heidst och man har sluteligen glömt,
att denna Konung är Carl Johan, att inför
Honom torde det vara ej allenast förlåtligt, men
pligtenligt, om vid yttrandet af olika meningar
man hkväl misstror 6ina egna insigter, och orti
med vördnad för det beslut, hvars rigtighet man
Icke genast insett, man likväl icke tror sig hafva
förlorat förtroeiidet elier varit ©nyttig, fastän
-
Den 17 April e, m.
än den tanka man framstäldt icke vunnit afseende.
Härmed tror jag mig också hafva besvarat
de påståenden ? som indirecte af Friherre
Anckarsvärd, som direete uti åtskilliga tryckta
alhandlingar blifvit gjorde, att en Ledamot
af StatsRädet, derföre att hans mening icke
blifvit'gällande, skulle genast lemna sin plats.
Må man betänka hvilka följderne häraf skulle
blifva; huru de flesta ämnen kunna under olika
synpunkter betraktas; huru uti inånga
fall grunderne för omdömet äfven i theorien
äro oafgjorde; huru tankan, att vid afgifvandet
af ett enkelt råd, ett afgörande steg skulle
deruppå följa, torde många gånger hindra eller
aflägsna invändningar 60m annars, ehuru do
möjligtvis i^ke åstadkommit någon förändring
i beslutet likväl tjent att utreda och närmare
bestämma begreppen-, må man öfverväga allt
detta, tillika med de följder för ärendemas
gång, hvilka igenom täta ombyten af Embetstnän
skulle uppkomma, och man skall snart
finna, att den lära hvars olägenheter jag blott
j korthet vidrört, icke är lämplig annat än
för dessa sällsynta och vigtiga fall, då Statens
välfärd eller lagens helgd vore i fråga, och
att den nuance, som 9 §. i RegeringsFormeQ
innehåller, också utmärker att sådan varit lagstiftarens
afsigt. En annan tydning kan icke
heller hafva några förmåner för andra, än dem,
sorn med otålighet tro sig vara bortskymde af
personer, hvars platser de, måhända med skäl,
förmoda sig bättre kunna uppfylla.
Bil, till Ridd. o. Ad. Pr. lil Band,
Den r? April e. m.
Men ifrån benämningen har Friherre Anckarsvärd
kommit -till handlingarne och skyllt
Minisléren för en i^rårig overkamhet. För att
med fada i detalj vederlägga detta Friherre
Anckarsvärd? påstående, behöfde jag endast
hänvisa honom till de vid början af hvarje
Riksmöte till Rikets Ständer aflåtne berättelser
öfver hvad sig i Riksstyrelsen tilldragit, till
den berättelse som vår nuvarande Konung år
1812 vid RiksStyrelsens återlemnade till Konung
Carl XIII afgaf, till den Hans Excellence
Grefve von Engeström, öfver utrikes ärendernes
ställning år 1813 aflemnade, till de af
Kongl. LandtbruksAcademien årligen afgifne
berättelser m. fl. officiella handlingar samt allmänt
kände författningar eller åtgärder, och
Friherre Anckarsvärd skulle nödgas erkänna
att Regeringen, under ofta ganska brydsamma
omständigheter, med uppmärksamhet sökt begagna
hvarje fördelaktig utsigt, med omsorg
sökt undvika hotande vådor eller olägenheter.
För att bevisa detta skulle jag endast behöfva
atfufur nämnde handlingar och utaf de mäst
kända och obestridliga händelser, hvilka dessa
senare åren sig tilldragit, uppgöra taflan öfver
Sveriges bel genhet 18^9 och hvad den är nut
Men detta vidlyftiga arbete skulle allt för
mycket upptaga eder tid mine Herrar och upprepandet
af allmänt kända förhållanden skulle
trötta edert tål-.mod Jag tror mig deremot,
uti beskaffenheten af de utlåtanden Friherre
Anckarsvärd förebrått Ministeren, hafva en ge.
nare väg till besvarande af hans anmärkningar.
När én gång häfdatecknaren, under gransk.
Den i? April e. m, 355
ningen af närvarande Riksdagsgöromål skall
finna, att vid ett af de strängaste anfall, emot
Ministéren, de förebråelser man gjort densam- -  ma icke gingo ut på annat, än att nationalrepresentationen
icke blifvit förändrad; att Grundlagarne
icke utgöra ett ämne för allmänna undervisningen
vid Skolorne; att förslaget till
en ny lagbok icke äonu blifvit fulländadt; att
Betänkandet om Styrelseverkens organisation
vore blott ett Comitéefoster; att Statsförfattningen
icke understödjes af Juryinrättningar,
municipslinstitutioner och verklig nationalarmering;
att det icke skulle gifvas någon gräns
för tillväxten af den stående hären af Domare,
Administratörer och Soldater; att Ministé.;
ren är skuld till de financiella oredorne; att
den bordt förekomma förblandningen af Sta«i
tens skuld med Statens mynt; att den vållat
Discontcatastrophen genom assignationernes emottagande
i uppbörden som mynt; att Financeprojectet
blifvit öfverlemnat utan bestämdt
godkännande af dess grunder, att emellan
Sockneboer och Pastorer aftal icke blifvit
beredda om bestämda lönevilkor; att sedan
1S10 ingenting blifvit gjordt för näringsfriheten,
att ändteligen Ministéren skall beredt
eller understödt hvad Friherre Anckarsvärd
kallar, det olyckliga företaget Götha Canal,
m. m. dylikt, då säger jag skall visserligen
Häldatecknaren, vid ögnandet på dessa anklagelsepuncter,
småleende fråga, om man
icke hade annat att förebrå denna Ministére,
om densamma ägde rättighet att med sitt inflytande
afgöra alla dessa ämnen, om det vew
556
Den ly April e, m.
keligen varit nyttigt att en del af dessa förändringar
blifvit tiilvägabragte, oin hvad man
anfört rörande vissa brister verkeligen öfverensstämde
med rätta förhållandet, om det var
billigt att tillskrifva Ministéren händelser som
han dels icke bordt förese, delsicke utan kränkning
af Grundlagen kunnat förekomma? Då
man nu så lätteligen förebrår Ministéren^ att
Representationsförändringen icke ägt rum, med
hvad skäl har man väl gifvit sig rättigheten
att tadla föregående Ständers beslut, med hvad i
skäl har man bevisat att en sådan förändring
verkligen är nyttig och nödig? Har man då
förgätit att Sverige ensamt ibland Europas nationer,
har ett sjelfständigt och oberoende BonJ
deStånd, att en representationsförändring troligen
icke kan med någon fullständighet göras,
utan att detta Stånd skulle undergå en
omskapning, eller sammansmältning som skulle
upplösa de urgamla former, hvilka hittills utgjordt
kärnan af vår nationalkraft? att med
detsamma Samhället skulle skakas uti sina
grundvalar; att jättet huru en representationsförändring
skulle tillvägabringas och grunderne
hvarefter den nya representationen skulle bildas,
möta båda delarne lika stora svårigheter; att
verkställigheten af det ena och andra skulle
lika sätta i fråga allas rättigheter och allas
säkerhet? Jag har fordom, såsom, medlem af
ConstitutionsUtskottet haft uppdrag att uppsätta
det Betänkande, som Utskottet rörande
detta ämne 1810 om våren afgaf och just detta
arbete, har mera än något annat öfvertygat
mig om svårigheterne och vådan af sjelfva
Den 17 April e. m.
357
saken Det är i följe af de betänklighe.ter,
hvilka jag då allt mer och mer upptäckte, som
jag inom mig stadgade öfvertygelsen, om nödvändigheten
att uppoffra den osäkra föreställningen,
om en störte fullkomlighet, för det osvikliga
behofvet af allmän trygghet och lugn»
Ej mindre obetänkt än sistnämnde anklagelse
och lika främmande för Ministérens åliggande,
är den anmärkning att Grundlagen
icke utgör ett föremål för allmänna undervisningen
Jag tror att den aldrig bör blifva
d t. För att känna Grundhgen är det nog
att läsa den. Rättigheten att förklara den eller
göra utläggningar deröfver tillhör ingen,
och en sådan rättighet tillagd hvilken lärare
som hälst, blefve snart skadlig, om ej vådelig.
Den genom Tryckfriheten tillåtna off ntliga
granskningen är helt annat. De således
yttrade meningar medföra ingen authoritet och
mötas af andra lika gällande. Meningar åter
yttrade af en lärare, om deri förekomme något
misstag, blefve snart ett sätt att fortplant»
villfarelser. ,
Medlet hvarigenom medborgaren 6kall
vänja sig att älska sitt Fädernesland och att
förstå dess lagar, är att hsn lär känna dess
Historia, att han i utbildningen af dess samhällsskick
blir bekant med afstegen, vådorna
och de fördelar som blifvit småningom eröfrade,
att han genom rediga och sanna rättsbegrepp,
lär sig att pröfva, hvad som är och
hvad sorn boide vara. Allt detta kan och bör
35S
Den 17 April e, m.
ungdomen vid våra nuvarande allmänna un;
dervismngsverk. inhemfcrbsch när den förvärfv
vat dessa kunskaper, då har den också ali
den grundläggning som behöfves för att kunna
rätt bedömma och tillämpa våra grundlagar.
Jag har vid delta Riksmöte hördt mychet
klandras den nya Skolordningen. Jagskall
vid ett annat tillfälle utbedja mig att få förklara
mig deröfver. Må det nu endast tillåtas
mig anföra några ord af hvad en man yttrat,
som sjelf danad vid våra publika undervisningsverk,
alltid skall blifva ett utmärkt
bevis att de icke qväfva snillet, att de medgifva
de mäst omfattande och grundliga insigter.
”En af de stora idéer, säger han, som
skapat Sveriges ännu bevarade allmänna inrättningar,
uttrycker sig i systemet af dess offentliga
Läroverk, uti deras gemensamma rikt-;
ning att bilda ett Folk med grundlighet i begrepp
och allvar i lynne, uM deras jemna stigande
ifrån elemeutarisk öfning af kunskapsförmågan
till bestämda kunskaper, ifrån ordmdt
Skoltvang till ordnad academisk frihet.’'9
Han yttrar med detsamma sin farhåga, ”att
den mekaniska anordning och den ledigare
maehinrörelse, man vill gifva åt nya Statsinrättningar,
komma att förlama den organiska
kraft hvilken de gamla utvecklat samt att det
förbättrade konstverket, vid brist på sådan
drifvande kraft skal! stadna eiler sönderfalla”
I öfverensstämmelse härmed, kan jag ännu ej
annat än hysa dea öfvertygelsen, att en af
den nya Skolordningens vasendtliga förtjenster,
är att den icke söht förändra, blott full
-
Den 12 dpril e. m.
5 59
komna det gamla, och jag vågar hoppas, att i en
/ramtid man skall erkänna, att detta arbete,
att de nya Gymnasii inrättningar det medfört,
att den periodiska granskning af våra undervisningsverk
som derigenom sr bestämd, och
som ådagalägger afsigten ej allenast att förekomma
missbruket», men också att fortgå tilt
en större fullkomlighet, att säger jag allt detta,
på ett hedrande sätt, vitnar, att oaktadt
mängden af göromål, vid en tidpunkt, då
samhället nyss var räddadt ifrån undergång,
Styrelsen korrt efter Regementsförändringen
sträckte sin omtanka äfven till efterkommande^
Att tillskrifva Minisféren den långsamhet
man trott sig finna uti LagComittéens arbete,
är en annan ej mindre oväntad än besynnerlig
tillvitelse- Har då Friherre Anckarsvärd
uppfunnit något visst formulär eller förkorrt^
ningssätt för tankan och begreppet äfvensom
för pennan, i följe hvaraf lagar kunna inom
viss tid beställas likasom handtverksarbeters,
eller som periodiska skrifter? eller vill hati
icke bomma ihcg, att vid ett sådant företag,
är det mindre fråga om tiden än om fullkornligheten?
att i ett samhälle som icke skall nyskapas,
men der alla med ägande rättens helgd
förut omgärdade förmoner och rättigheter skor
la bibehållas, är en ny Lagstiftning icke ett
enkelt uttryck af theoretiska speculationer öf-J
ver allmänna rättsgrunders tillämpning, 'men
att der bör omfatta hela kedjan af erfarenheten£om
de verkliga rättsfordringames förhållande
till Folkets individuella bildning, till
Den 17 April e. m.
dess belägenhet, till de enskiltas inbördes för*
Jbindelser och till Civilasationens framsteg? under
en sådan synpunkt lordrar detta arbete ej
allenast en noggrann kännedom af det närvarande
och af vettenskapens framsteg i allmänhet,
men också en uppmärksam samling och
granskning af allt det i förflutna tider stadgade
och hittills gällande. Ju äldre Samhället
blir, ju mera skall således detta arbete försvåras,
och likväl äro nu redan alla de Balkar
som höra till CivilLagen färdige och Förj
slag till StrafiBalk och MissgerningsBalk hafva
varit under öfvervägande, ehuru de fordra
en ytterligare Omarbetning. När emedlertid
de nya LagBalkarne äro allmänheten genom
trycket meddelade, när man vet att samma
Committé under tiden utarbetat flera LagFörslag,
såsom till den nya ConcursLagen och
en ny InteckningsLag, till Författning röran*
de vattenverks uppdämningar, till en ny Dora;
stolarnes organisation och nya Straffinrättningar,
m. m. samt att den afgifvit Betänkanden
otn gränsorne emellan de Judiciella och Administrativa
målen m. fl dylika ämnen, när
säger jag.man bör veta allt detta, då hemställer
jag huru den beställsamhet skall anses,
hvarmed man sökt uppskrämma Nationen för
en tidsutdrägt af 20 år och en utgift af ännu
200,000 R;dr? Utaf hvad vi redan veta, kunna
vi med säkerhet antaga att denna Comittécs
arbete icke på långt när^skall fordra så mycken
tid som vår nuvarande Lagbok, till hvars
utarbetning LagCommission af Konung Carl
XI lörordtiidss 1686, och hvilken först 1723
Den 17 yl pr il e. m.
kunde lemna Rikets Ständers del af de nya
LagBalkarne, hvilka likväl icke förr än 1731
det vili säga 45 år efter arbetets böljan, voro
så fullbordade att de kunde Ständerne till antagande
föreläggas. Sedan nu varande LagComitsée
18 11 förordnades, hvilken för att gifva
arbetet en större fullkomlighet är delad uti
arbetande och granskande Ledamöter, men
hvaraf blott de förra hafva arfvoden och de
senare deremot måste dela sin tid emellan
denna och andra befattningar, har Leta utgiften
för både aflöning och tryckningskostnaden bestigit
sig till omkring 78,000 R:dr och har
således icke uppnått hälften af det belopp,
Friherre Ankarsvärd såsom en möjlig tillökning
uppgifvit.
Att vid detta tillfälle finna ett utfall
gjordt rörande Föreningen med Norrige, lärer
förefalla än mera oväntadt. Säkerligen har icke
afsigten att bringa barmonie emellan båda
ländernas lagar varit någon orsak till hvad
man behagar kalla arbetets långsamhet hos
oss. Jag tror mig redap hafva visat att denna
förebråelse är orättvis. Nu återstår att fråga
hvarföre man angående Föreningen med Norrige
tillagt orden, den så kallade Föreningen?
Må hända vill man säga dermed att den kunnat
vara fullkomligare. För min del hyser
jag deremot den oförställda öfvertygelsen, att
den blef ej allenast allt hvad den kunde, men
hvad den borde, vara. Skulle jag väl för att bevisa
detta behöfva erinra, om Norriges Geographiska
beskaffenhet} om de kostnader och
362
Den 17 April e. m,
svårigheter, om den tidsutdrägt som ett långvarigt
krig i ett sådant land hade medfört ?
Eller skall det icke snarare instämma med
Höglofl. Ridderskapet och Adelns tänkesätt emot
ett stridbart och agtniogsvärdt Folk, att
mera f*äkna på de band sora under jemnlika
rättigheter alstras af inbördes förtroende och
inbördes välvilja, än uppå dem, man kanske
skulle förgäfves sökt pålägga, igenom dessa
medel som böra nyttjas emot Fiender,» icke emot
bröder Må vi komma ihåg, att under
denna senare synpunkt, är det i synnehet sorn
vi säkrast kunna räkna på inbördes understöd?
att efter en skilsmässa af 3:ne secler och ett
lika länge underhållit misstroende, var frågan
icke mindre att öfvervinna eller förstöra hvarannan,
men att igenom en närmare bekantskap
och inbördes biträden grunda ett varaktigt
förtroende! Det sätt på hvilket Föreningen
tilländabragtes och de vilkor hvaruppå
den hviiar, voro båda delartie lika nödvändiga
beredelser härtill och äro lika en borgen
för Föreningens framtida bestånd äfvensom för
båda Folkens gemensamma fördelar deraf. I en
framtid skola må hända de närmare band knytas
hvilka då de bespara för båda nationerne
flere kostnader och omvägar, skola ät båda
gifva den ökade styrka och de utvidgade för,
maner, som förenade krafter alltid medföra.
Men sättet att komma till detta mål är att afbi-i
da tiden då båda Folkens gemensamma önskningar
fördt derhän.
Emedlertid skall jag nu återkomma tili
Den 17 April e. mi
'3ö'3
det yrkande af Friherre Anckarsvärd, att Folket
borde vara deltagande i lagskipning, förvaltningoch
försvar genom Jury Inrättningar, Mm
nicipalinjlitutioner och Nationalarmering. Jag kanner
ej hvad Friherre Anckarsvärd menar med dea
Nationalarmering han åsyftar. Menjagvetatt vi
uti National!) ev Urin gen hafva den sådan som Nationen
önskat; att ifrån början af vårt nya
Samhällsskick har Regeringen ådagalagt sin
omsorg att dana den; att det är efter mångå
svårigheter och öfverläggningar som den blifvit
hvad den nu är ock att under senaste fälttåg,
den visat sig nyttig och under vår nuvarande
Konungs ledning segrat både öfver
fiender och fördomar.
Hvad Juryinrättningarne och MunicipalInstitutionerne
beträffar, nekar jag ej deras
värde, jag tror för min del att de i vissa fall
kunna användas. Men de stå i otvifvelaktigt
sammanhang och beroende af en ny Lagstiftning
och de höra till de Statsproblémer, hvars
allmänna lämplighet för vårt land ännu på
långt när icke är afgjord och hvars användande
derföre fordrar en närmare granskning
och vissa förberedelser innan man vid förekommande
fall kan bestämdt afgöra, hvad sorn
är tjenligt eller ej. När jag af forekomne
händelser kan intyga huru, på vissa ställen
svårigheter möta, att få äfven blott Nämndemän,
när i allmänhet det lärer medgifva* atÉ
vid allmänna befattningar som fordra tid och
möda, men icke medföra några förmåner, det
ofta knappt är möjeligt att finna riet nödiga
564
Den 17 April e. ,m
antal personer, sorn skola deri deltaga, ds kan
jag icke annat än tvifla på,'att man igenom frivilligt
bidrag ctf obetalt Nationalarbete han ersätta
lika mycket lÖnadt och anbefallt t/en/l-manna-arbete.
I alla fall kan jag ej annat än högeligen protestera
emot den nnrcantila synpunct ur hvilken
förrättningar i Statens tjenst sål des blifva
betraktade. Det är sant, detta framställningssätt
är nu för tiden ganska allmänt och det
till den grad, att det derföre blifvit populärt.
Men sådant vittnar endast om tidehvarfvets
egoisme och om den olyckliga sinnesstämning
som under ständigt ökade behof och fikandet
efter omvexlande njutningar, genom penningeinteresset
qväft känslan för moraliskt värde.
Men om i fordna tider man frågat Oxenstjerna
eller Dahlberg, eller de flesta af de män,
hvars sköldar pryda detta Riddarhus, efter
hvad penningevärde deras arbeten skulle mätas,
säkerligen hade de med föragt och förtrytsamhet
afvisat en sådan fråga och om inför
dem man satt tjenstemannens mödor ungefär
i likhet med daglönarens, säkerligen hade
de då påmint att det äro andra lagar som drift
va den förra, att det är hedrens lag som hos
Embetsmannen måste blifva både driffjäder och
belöning, att det är denna som i en monarkisk
Stat i synnerhet utgör lifsprincipen och
att det är dess röst man först och främst bör
vänta sig att höra inom ett Riddarhus.
Men Friherre Anckarsvärd klagar öfver
tillväxten af hvad han kallar den stående hären
af Domare, Administratörer och Soldater»
Den 17 April e, mi
365
Jag kan icke undgå att häri igenkänna ett
Echo af den skrift öfver dessa ämnen sorn nyligen
blifvit af den så kallade Courirens redaction
utgifven, och jag vore frestad att utaf
flera i Friherre Anckarsvärds anförande fökommande
yttranden, uppfatta den förmodan,
att han af denna afhandling lånat en stor del
af sina tankar. Jag har nu icke tillfälle <att
ingå i granskningen af denna skrift, hvilken
6kulle fordra en annan afhandling. Men jag
tror mig kunna uppmana Friherre Anckarsvärd
att nämna hvilka de Öfverflödigt1 Embeten eller
tjenster äro sorn blifvit sedan Regementsförändringen
tillskapade? Om 2tne nya Landshöfdingar
och en temporär vice Landshöfding
tillkommit samt en ny HorRätt blifvit tillsatt,
så bevisar detta icke derföre att dessa tjenster
äro onödige; men att de flerfalldige förhållanden
och mera invecklade angelägenheter, som
utaf en stigande civilisation och ökad folkmängd,
samt en i samma mon tilltagande näringsflit
och omtanka äro en följd, fordrat en
jemnare uppmärksamhet, att Regeringen följt
behofvens anvisning och trott, att några 1000
R:drs utgift icke kunde jemnföras med fördelarne
af en stigande cultur och af rättsökande
parters lindring i kostnader och besvär,ida de
på närmare håll fingo njuta rättvisan.
Men det är ej blott öfver de verkliga Embetsmännens
antal, utan också öfver mängden
af utdelta titlar, som Friherre Anckarsvärd kla,
gar. Dessa senare kosta likväl Staten ingenting,
och de äjro icke dess mindre ett sätt att
365
Den 17 April c, ml
visa Regeringens tillfredsställelse och Statens
erkänsla för gjorda tjenstår, eller ådagalagde
nitfulla bemödanden till allmänt gagn. Uti
ett samhälle d-*r Regenten och det Allmänna
hafva inskränkta tillgångar och få utvägar att
belöna, tror jag icke man borde klandra att
denna utväg begagnas och hvad angår att man
icke nog hushållat dermed, tror jag det borde
ihågkommas, att tidebvarfvets fordringar nu
äro andra än fordom; att i mon medelclassen
närmas de högre, och samhällsskillnaderne
blifva mindre märkbara, i samma mon blifva
också anspråken på uppmärksamhet hos Styrelsen
mera vidsträckta och att billighet och
klokhet fordra ofta att deruppå göres afseenJ
de. Jag säger detta ifall det verkligen kunde
bevisas, att mera än fordom man varit frikostig
med hederstitlars utdelande. Men vid en i
närmare undersökning, tror jag detskall kunna
ådagaläggas, att saken förhåller sig just tvertom,
och att nästan med hvarje år antalet af
sådane nådebetygelser blifvit mera inskränkt.
Friherre Anckarsvärds anmärkning blir i sådant
fall i alla afseenden origtig.
Hvad samma talare anfort om saknade
författningar till beredande af aftal emellan
Sockneboer och Pastorer rörande de senare* lö*
nevilkor, är ännu mera stridande emot rätta
förhållandet. Redan den i7 Maji 18 10 utgick
ett circulair om aftal till Presträttigheter bestämmande
och sedan hafva utkommit Författningaine
af den ar September 18to och 3
April 1816, som utstaka sättet och vilkoret!
Den 17 April e. ml
357
huru sådane aftal skola tillvägabringas. De
äro också redan på många ställen träffade och
efter vederbörlig pröfning, igenom Konungens
höga bifall, för längre tid bekräftade. Regeringen
underlåter icke heller att begagna de
tillfällen, som sakens natur och PresteStåndefs
begifvande ej sällan erbjuda, för att åt nämnde
Författningar gifva deras tillbörliga verkan
och tillämpning. På detta sätt beredes efterhand 0
i anseende till dessa afgifter den öfvergång ifrån
ett obestämdt till ett bestämdt förhållan-v
de, som man bör åsyfta och något mera afgörande
kunde i denna del ej vidtagas , utan att
pä en gång kränka PresteStåndets och menighetens
rätt.
Den klagan Friherre Anckarsvärd fördt
deröfver att Betänkandet om Styrelseverkens
organisation, äfvensom Financeplanen, blott
äro Comittéers arbeten utan godkännande af
Ministéten är åtminstone aldeles stridande emot
hvad Rikets Ständer fordom önskat och
emot hvad de vid sistlidne Riksdag i först-t
nämnde fråga yttrat, då uti deras underdåniga
skrifvelse af den 2 Julii 1818, angående Förordnandet
af en Comitiée för att företaga en ny
reglering af Rikets Embeten och Tjenster följande
önskan förekommer: ’få att Comitteens
För [lag kan vid näfta Riksdag för Rikets Ständer
framläggas.n Något annat är således icke
af Rikets Ständer begärt, och hvad 'kunna
de rättvisligen önska mera än att utarbetade
Förslag blifva till deras granskning framlagde?
Fordom, när en allt öfvervägande
368
Efcn 17 April e. m.
Konungamagt, med ful! sjelfförtröstan på sin
egen vishet, uppgjorde Förslag som vid fara
af onåd skulle antagas, då klagade man med
skäl öfver saknad frihet i öfverläggningarne.
Nu, då denna frihet nästan icke har några
gränsor, förebrår man StatsRådet att icke gifva
Ständerne nog bestämda yttranden. Likväl,
när StatsUtskottet vid 1809 års Riksdag
begärte att en Financeplan måtte af Konungens
Embetsman till Rikets Ständers granskning
afgifvas, blef detta Förslag af Plena förkastadt
och det var nära att anses som en
kränkning af Rikets Ständers rätt. Hvarifrån
kommer det väl nu, att man äskar directe af
den så kallade Ministeren dylika arbeten'? Sägom
saken rent ut. Det är icke ledningen
man saknar, det är tillfället att klandra och
man kan icke dölja sin förtrytelse, att genom
uteblifvande af StatsRådets bestämda tillstyrkande,
sakna anledning att kasta på detsamma
skulden för allt hvad man i de nämnde
Förslagen ogillar. Men då det icke varit
StatsRådets åliggande eller pligt att uppgöra
dem, tror jag icke heller det är dess skyldighet
att åtaga sig ansvaret derföre.
Efter hvad jag haft äran anföra om Rikets
Ständers granlagenhet att vid 1809 års
Riksdag ensamne uppgöra, hvad som angick
de Financiella ärenderne, och då både sakens
beskaffenhet och Rikets Ständers anseende,
böra ingifva öfvertygelsen att de icke varit
ledde af annat än omständigheternas kraf och
kän
-
Den lj? April c, m.
kännedomen af Fäderneslandets behof, tror jag
mig icke böra ingå i någon omstäadeiig bevisning
för att ådagalägga, Ett det icke berodt
af Ministéren, hvarken att förekomma förblandningen
af Statens skuld med Statens
mynt, eller hvad Friherre Anckarsvärd kallat
Discontkatastrophen. Såsom skild ifrån all Em*
betsmannabefattning ända till slutet af i8i29
mn Ledamot af StatsUtkottet vid 1809 års
Riksdag, anser jag mig så mycket mera pligtig
intyga, att i Konungens allmänna nådiga
proposition till StatsUtskottet af den 9 Junii
1809 är den önskan formeligen uttryckt, att
det repre/entativa myntet måtte bibehållas vid det
redbara värde r el atif t till det klingande, hvaruti
det genom Realisationen blifvit jurfatt, och det
Var just svårigheten att förena detta vilkor,
med anskaffandet af de nödiga tillgångarne t
sorn gaf anledning till den begäran om en Financeplans
uppgörande, hvarmed StatsUtskottet
då inkom till Ständerna. Sedan denna ge«
nom 2:ne Stånds vägran blef afslagen, väcktes
inom StatsUtskottet, af den gråhårige Rid»
dersman som med den djupaste kännedom af
Bankens ställning alltid förenat det Varmaste
nit för dess bestånd, äfvensom för allt sorn
kunde gagna det allmänna, frågan om StatsLåns
upptagande, och formen af bokförda annuitetsLån
blef härtill föreslagen. Ändamålet
var att förvandla till en stående Statsskuld,
den del af utgifterne, sorn icke borde bestridas
i form af löpande mynt. Men behofvens trye*
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. HI Band. 24
370
Den 17 April e. m'.
kande mängd, som icke uppehölls af den långsamhet,
med hvilken Riksdagsärender afhandlas,
fordrade emedlertid att de enda för ögonblicket
tillgängliga medel skulle tillgripas och
emission af sedlar blef under tiden, merendels
omedelbart af Stånden sjelfve beslutad.
Så tillkom den förblandning af Statens skuld
med Statens mynt, öfver hvilken Friherre
Anckarsvärd nu klagar. I den tidpunkt då den
beslöts voro olägenhet rne deraf redan af måni
ga lika med Presidenten von Schulzenheim förutsedde;
men både han och de, måste medgifva
att något annat medel icke fanns och att vid
valet emellan Statens sjelfbestånd eller penninge
uppoffringar, kunde tvekan icke äga rum.
I en sådan ställning hvad skulle väl Ministéren
hafva gjort? och hvarföre framträdde icke
då Friherre Anckarsvärd , hvars far här
förde ordet, eller andra som lika med honom
finna ett nöje att klandra det framfarna, hvarföre
säger jag framträdde de ej och uppgåfvo
de arcana, som utan att blottställa Statens välfärd
kunnat förekomma en för stark utgifning
af sedlar?
Med hvad Friherre Anckarsvärd kallar
Discontkatastrophen, förhåller det sig ungefär
på lika sätt. Det var icke Assignationernes
emottagande i allmänna uppbörden som vållade
olyckan, det var den för mycket vågade
utvägen att till utvidgande af Djsconternas rörelse
emottaga Lårjeinsättningar, hvilka vid
uppvisandet skulle inlösas, och att på 6 månaders
uppsägning, med gifvit tillstånd till
Den 17 April e. m.
omsättningar, utgifva lån, hvilka på sådant
sätt blefvo en längre tid stående, det var detta,
som i mån Creditrörelsen och Circulationen
genom Handelsställningens förändringar blef
trögare, skulle vålla Disconternes undergång.
Bankens och Rikets Ständers Revisorer hade
må hända kunnat förutse detta förhållande och
hade kanske, när de enskilta Låneinsättningarne
i för stark proportion öfverskredo Disconternas
creditif i Banken , bordt inskränka
emottsgandet af de förra. Men detta är lättare
att finna nu efteråt än det var då, när
inga olägenheter men en ren vinst för Disconterne
visade sig. I alla fall hade Ministéren
dermed intet att befatta. Dess åtgärd blef allt
hvad den kunde vara, nemligen att varna och
att genom temporaira lånebiträden till Disconteme
söka upprätthålla deras rörelse, för att
med detsamma upprätthålla den allmänna crediten.
Då jag afhandlar detta ämne bör, jag icke
med stillatigande förbigå den förebråelse
Friherre Anckarsvärd gjort Minisiéren att haf.
Va understödt hvad han kallar det otyckliga
företaget Götha Canal. För min del tror jag
att det är just detta företag, sorn kommer stt
för dess upphofsman och för då varande
Minislére grundlägga en odödlig ära. Må man
| betänka, hvilken Sveriges ställning var år 1809
och man skall medgifva att beslutet att det
oaktadt företaga ett sådant arbete, vittnar om
en insigt och en förhoppning på Sveriges
krafter och tillgångar samt på deras kloka och
Den 17 April e, m.
ändamålsenliga ledning, som endast af en man
med den kraftfullaste vilja och af en rätt patriotisk
Minislére kunde uppfattas. I en sådan
tidpunkt, är allt som visar ett högt begrepp
om en Nations förmåga, ett sätt att öka
dess anseende, dess mod och med detsamma dess
styrka. Genom den skicklighet med hvilken
Götha Canalarbete blifvit utfördt, har man än
vidare rättfärdigat planens storhet och Nationens
förhoppningar. Då häfdatecknaren en gång
skall finna, att ifrån och med 1808 till 1814.
Svenska sjöfarten var under större delen af tiden
utsatt för kaperier i sundet, och att flera Millioner
derigenom gingo förlorade, med detsamma
som farhågan derföre inskränkte vår handel
och minskade fördelarne deraf, då skall
han erkänna, att förmånen af en oberoende
sjöfart är en af de vigtigaste sorn kunnat för
Fäderneslandet beredas, och att densamma
blir i samma mån mera fördelaktig, som den,
äfven under vanliga förhållanden skall uti de
mäst bördiga provincer befordra ea högre odling
och gifva ökade tillfällen till fördelaktige
varubyten. F.a framtid skall eiåbdes, jag
är säker derom, skörda af Götha Canal de fördelar,
vi nu blott kunne förutse, och i alla tider
skall detta arbete blifva betraktat med
samma vördnad och beundran, som den resande
nu beskådar dessa byggnader, vägar och
vattenledningar, hvilka ännu till efterkommandes
nytta qvarstå och vittna om Romerskt
mod, om Romersk storhet och arbetsamhet.
Den 17 April c. m.
373
Friherre Anckarsvärd har också anmärkt,
att ingenting var gjordt för Näringsfriheten.
Men han lär dervid hafva glömt att redan
181 o utkom den kungörelse om Ståndens inbördes
Concessioner, hvarigenom den princip
blef allmängjord, att hva: och en emot id
kande
af Borgerlig tunga skulle få drifva borgerlig
näring; att denna princip blifvit å ömse
sidor olika sn>edd och förklarad; att i följe
deraf ämnet varit under öfverläggning vid alla
föregående Riksmöten; att merendels 2:ne Stånd
dervid stadnat emot 2 och att Regeringen således
icke kunnat vidtaga något afgörande
steg. Det sorn i en sådan sakens ställning;
kunde ske, var att låta utarbeta ett Förslag
till jemkning uti de ömsesidiga pretentionerne
och det är detta Förslag, som nu blifvit
©fverlemnadt tiil Rikets Ständers granskning.
Något vidare tror jag hvarken kunde eller
borde göras: det är en ringa konst, att efter en
viss absolut grundsats, göra något nytt; Statsklokheten
bjuder att derjemte undersöka, hvad
som omständigheterna, utan häftiga brytningar
medgifva att göra. Men Friherre Aneka
rsvärd, har ej allenast gjort Ministéren förebråelser
för hvad den icke uträttat, eller
för det onda den ej kunnat förekomma, han
har också beskyllt Ministéren, att genom bristande
Statshushållnmgs-system, och genom
landets utarmande ..ted ökade utlagor, vara
skuld till en förlägenhet, som Herr Frihetien
tror innan kort kunna öfvergå ti 1 verkelig
nöd.
Den J7 April e, m.
Då jag ej annat kon än fägna mig, att
Friherre Anckarsvärd här åtminstone medgifvit,
att denna nöd ännu icke är inne, kan jag
likväl ej undgå att anse nämnde förebråelser
såsom alltför allvarsamma, för att icke fordra
en omständligare undersökning.
Till en början må det tillåtas mig fråga,
hvilka äro dessa skatter, hvaraf landet utarmas
och hvilka afgiher Regeringen utan Ständers
samtycke kunnat pålägga? Enligt Riksdagsbeslutet
år 1818 år Bevillningen äfven då min.
skad, sedan den vid 1815 års Riksdag blifvit
det, till ett ännu ansenligare belopp. Några andra
extraordinarie utgifter hafva hvarken blifvit
fordrade, eller kunna de af Kongl. Maj:t påbjudas.
De ordinarie skatterne äro desamma
de af ålder varit. Att de förändras till sitt
belopp efter Markegången är sannt, men under
dessa senare åren har detta varit snarare
till de skattdragandes än till Kronans förmån.
Emedlertid hafva de skattkyldige fått erfara
en ej obetydlig lindring uti de af ålder
nied hemmanen följande besvär, genom de Författningar,
som inskränka våglängden för den
behållna Kronotionde Spannemålens forsslande,
genom rättigheten till full ersättning för
tågande truppers förplägning, genom befrielse
ifrån ansvar vid fångföringen oeh betalning
derföre efter full skjutslegagenom minskad
kostnad vid Soldatbeklädnaden m. fl- dylika
anstallter, som vittna, att i senare tider landtmannens
belägenhet fästat bade Regeringens
Den 17 /ipr il c, m.
och Ständers uppmärksamhet. Den klagan
Frtherre Anckarsvärd tordt öfver landets utarmande
genom ständigt ökade skatter, är således
fullkomligen ogrundad.
För att afgöra frågan om StatshushållningsSystemet
fordras att undersöka, hvad som
i detta afseende kan med skäl af en Regering
begäras, och om icke det skedt som bordt ske?
Att Regeringen, med öfversigten af det hela
skall förena en noga uppmärksamhet på de olägenhetcr
eller fördelar sorn yppa sig, för att söka
afvärja de förra, för att begagna de senare,
att den åt enskilta arbetsförmågan och näringsfliten
skall söka bereda alla de lättnader, hvilka
antingen genom undanrödjande af hinder
eller genom uppmuntringar och understöd kunna
ernås, är efter min tanka allt hvad som af
en Styrelse i denna del kan fordras. Låtom
oss nu se hvad som skedt.
Behöfver jag väl påminna om Sveriges
ställning 1809. Behöfver jag teckna, hvilken
grannlagenhet och omtanka det fordrades, för
att under en synbar ovänskap med England
och en hotande förbindelse med Frankrike,
emellan 2;ne magter, af hvilk,a den ena var
lika allrådande till lands som den andra till
sjöss, med klokhet och försigtighet begagna
kontinentalsystemets fördelar och undvika dess
fjettrar? Han finnes här den Läns höfding,
som då var på sin ort Regeringens verksamma
och skickliga organ; som år 1810, i tullinkomst
af Staden Götheborg ensam inbragte,
376
Dea 17 April c. m.
n million 300,000 R:dr, och som kan vittna
hvilka omsorger dåvarande ställning fordrade,
för att begagna handelns fördelar, titan
att blottställa Statens bestånd. Med honom
skola vittna städerne Götheborg, Carlshamn,
Ystad m. fl., om de möjligheter till
förtjenst, som då yppades blefvo obegagnade,
om någonsin en Regering förenat mera böjlighet
Qch uppmärksamhet för att aflägsna och
atvärja farorbe, mera mod och fasthet, för att
möta dem, för att midt under deras hot skörda
fördelar och vinna krafter! Då för tiden ännu
blott åskådare, kunde jag likväl, vid upptäckten
af planen, ej underlåta att tänka det den
håde igenom sin uppfattning och utförandet,
skulle på det mäst hedrande sätt, i Fäderneslandets
häfder utmärka dåvarande Statsförvaltningssystem.
Med 1S12 får denna plan en friare och
fullkomligare utveckling. Det är då modet
och Statsklokheten, som öppet skydda friheten
och handeln, och när 500,000 man af en segervan
här, under Napoleons befäl, vandrade
till Ryssland för att straffa det att hafva underlåtit
uppfylla kontinentalsystemets^ föreskrifter,
vågade Sverige öppet antaga Öboernes
grundsatser och ställning,och med detsamma
vi öppnade våra hamnar för alla nationers fartyg,
tillegnade vi oss alla de fördelar, som närheten
tili fasta landet, under ett allmänt handelstvång,
erbjöd. Jag skall icke här göra
teckningen af de följder som conferenserna i
Åbo medförde, och jag skall icke undersöka
Den 17 April c. m.
377
om icke de, kanske lika mycket som Moscaus
brand bidrogo till inkräktarens undergång; men
jag skall fråga, om icke under året 1813 Sverige
oaktadt krigstillståndet skördade alla förmåner
af en utvidgad handelsrörelse, om icke
igenom det lif den spiidde i alla näringsgrenar,
och igenom de tillfällen till förtjenst den
öppnade, de förluster blefvo till en stor del
ersatte, som en oväntad och ovanlig sträng
missväxt förorsakat? Må man betänka hvilka
omsorger den erfordrade, hvilka svårigheter
skulle mota att förse landet med Spannemål då
behofvet knappt var kändt förrän segelfarten var
tillsluten och man skall finna att det fordrades
icke blott verksamhet, men mod, för att under
en sådan ställning fortsätta beredelserne
till det krig, sorn skulle förås emot den då
ännu obesegrade Härförare, som besökt de flesta
Europas Hufvudstäder i spetsen för sina
härar och som ofta med ett ord förklarat att
Regenter upphört att regera. Det krig som
följde härpå och som då det återgaf Svenska
vapnen deras ära och Sverige sitt anseende ibland
Europas Nationer, slöt med att förena
Scandinavieos båda Folk under en spira, detta
krig vittnade äfven, att det gifves ett annat
hushållssätt än det att hushålla i smått, och
häfderna skola intyga att intet krig fordrat
mindre uppoffring af Sveriges egna tillgångar.
Under tiden hade uppmärksamheten sträckt sig
äfven till landets economiska förkofran. Nionde
Hufvudtiteln hade blifvit formerad, LandtbruksAcademien
inrättad och understöd ut
-
378
Den 17 yl pr il e, m,
delte till HushållsSälskaper till odlings företag
och till vissa industrianläggningar.
Det är likväl vid denna tidpunct, som
Friherre Anckarsvärd lär hafva fästat sig för
att klandra det omättligt liberala i då varande
styrelseåtgärder. Jag har redan svarat här;
på 1815 och jag tror mig kunna bevisa att
dåvarande administration, i afseende på nederlagsfriheten
och tillåtelsen till allehanda varors
införsel, gatt mindre långt än Rikets Ständer
i sina önskningar vid de föregående Riksdagarne.
Jag vågar äfven tro, att om man
försökt vidare inskränka nederlagsfriheten,
hade man hindrat handelsrörelsen och beröfvat
Riket en del af de förmoner, conjuncturen
erbjöd. Den författning angående nederlag
som 1813 utkom, är ännu gällande och man
har icke i sednare tider funnit att den medfört
några menliga följder. Men det var omkring
år 1815, som den reactfön begynte låta
känna sig, hvilken var en oundviklig följd af
en större mängd pappersmynts utgifning utan
reel fond , och af en inskränktare handelsrörelse.
De som under den föregående perioden starkast
utsträckt sina företag och med detsamma
sin lånerörelse, voro de sorn först erforo
hvad de kallade penningebrist och som sedan
bief kalladt förlägenhet. Hvad som en gång
torde synas lör Häfdatecknare sällsamt nog,
inträffade likväl nu. Afan fick det infallet att
skylla handelsrörelsen för penningebristen ,
fönnodeligen emedan man trodde att handeln
dragit penningarne ifrån jordbruket och man
Den 17 April e, rn. 379
glömde att jordbruket endast finner afsättning
genom handeln. Man uppgjorde hypotheser
och calculer, förmodeligen emedan som jag
anmärkt, det knappt gifves någon dårskap i
Statseconomiskt afseende, som man icke på sådant
sätt lyckats att rättfärdiga. Styrelsen
fortsatte emedlertid sin planmässiga gång. Redan
vid slutet af 1814, då handelsställningens
förändringar kunde förutses, var Regeringen
betänkt att genom särskildta anstalter söka bibehålla
den handelsrörelse, som var nära att
öfvergifva oss. Enda sättet dertill var att
erbjuda de handlande utsigten till en snar afsättning
och förmonliga varubyten och att med
detsamma begagna Götheborgs fördelaktigare
belägenhet framför orterne närmare Östersjön.
Af denna anledning uppstod frågan om det så
mycket tadlade ÖstersjöCompagniet. Inbillade
farhågor hindrade dess framgång; men försöket
dermed skall alltid vittna, att Regeringen
med uppmärksamhet följde sakernas omvexlingar,
att den bemödat sig att göra öfvergången
så lindrig som möjligt. När sedermera
Rikets Ständer yttrade sin önskan att ett förändradt
systeme skulle antagas, när hela Europa
i detsamma ställde sig så tillsägande i en
prohibitif Författning och hvar och en syntes
tro att man borde blott inom sig söka rikedomen,
då blef det oundvikligt att Sverige
skulle följa samma efterdöme, och sedan denna
tid vittna alla vidtagne författningar och åtgärder
att Regeringen haft till oaflåtligt syftemål,
att å ena sidan söka lifva inhemska industrien
och befordra inhemsk produetion och
38*
Den 17 April e. fti.
afsättning, samt å den andra inskränka och afvända
införseln och förbrukningen af utländska
varor. De af Friherre Anckarsvärd med
ett slags ogillande omnämnde förordningar,
nemligen Concurslagen, (som Rikets Ständer
sjelfve granskat och begärt) Vexelstadgan, Seglationsordningen,
Författningen emot Lurendrägeri
och Tullförsnillning, förbud emot begagr
nande af mindre Fartyg än af 1 5 lästers drägt,
Kustbevakningen till Sjös m. m., höra likväl alla
till den kedja af (örbud och bevakningsanstalter,
som ett prohibitift system oundvikligen medför
och de skola åtminstone vittna att detsamma
blifvit beständigt följdt, att sammanhang
och fasthet funnits i åtgärderne. Men
Friherre Anckarsvärd, som fästat uppmärksamheten
på dessa författningar, har icke med
detsamma sagdt, att redan 1812 begynte Regeringen
vara betänkt att genom nya väganläggningar
öppna communicationer med de inre
delarne af Riket, att dessa Communicationer,
som sträcka sig till hittills otillgängliga
trakter med detsamma som de på flera puncter
befordra och underhålla föreningen med
Norrige, äro nu mera nära fullbordade och
lofva Riket i framtiden en betydande tillväxt
i odling, i näringsrörelse och folkmängd; att
inhemska Linne-och Bomullstygers tillverkningar
sedan 1815 ansenligen tilltagit, att genom
Regentens uppmuntringar och bifall har det i
de flesta landsorter blifvit ibland menigheten
en heder och en täflan att bära och tillverka
de vackraste inhemska väfnader; att under
dessa senare åren Ölands utmarker blifvit indelade
till hemmantal; att Skede Mosse, som
Den 17 April e. m.
381
Konung Carl X de ville, men icke hann odla,
nu är i fullt odlingsbart srand försatt; och redan
till en del gifvit lönande grödor } att af
Öland ensamt Kronan igenom dessa odlingar
vunnit en ökad årlig inkomst af mera än 1000
tunnor säd; att afviitringarne i Jemtland, som
fortgå med driftig fart, skola i en framtid gifva
denna provins en vida högre odling och
en större Folkmängd} att de i Dalarne verkställde
Storskilten och de som derstädes beständigt
fortsättas, skola afhjelpa olägenheterne
af en för stark hemmansklyfning och befordra
ett förbättradt jordbruk; att enskiftesVerket
i Skåne är med den framgång fortsatt,
att denna provins nu är i'tillfälle att fylla nästan
alla de mindre sädesbärande orternes behof
af Spannmål} att genom de för Saltpeternäringen
vidtagne anstallter, Sverige, sorn 180g
saknade inom sig nödig tillgång på d^nna för
försvaret så oundgängeliga vara, nu har deraf
det öfverflöd, att betydliga partier krut kunnat
till utländningen aflåtas och att Landsorter
gifvas, der Sal t petertill verkningen utgör en
ny näringsgren som, ej allenast svarar emot
hvad denna gärd fordrar, men som lemnar dem
en behållning till andra utgifter } att ändteligen
under dessa senaste 1 3 åren, odlingarnes mängd
och jordbrukets föi bättringar gatt i ett nästart
ständigt tilltagande, och att detta förhållande
till väga bragt, hvad man sedan Gustaf I:s tid
icke sett, att Sveiige nu i 3;ne år, kunnat
umbära all utländsk Spannmåls införsel Om
Friherre Anckarsvärd länat sin uppmärksamhet
till denna kedja af allmänt kända och obe.
3^2
Den 17 April e. mi
stridliga facta, tror jag han också afstålt ifrån
den beskyllning af bristade Statshushållningssystem,
af osammanhang och overksamhet,
som han tillagt Ministéren,
Gerna skall jag medgifva, att sakernas
lyckliga utgång, att Sveriges vundna ära och
dess närvarande anseende, icke kunna tillskrifvas
Ministéren. Vid sidan af en stor Man kunna
dess Embetsmän sällan hafva annan förtjenst
än att med nit och drift biträda och fullgöra
Hans afsigter för det allmännas väl. Det fordras
en alldeles ovanlig förening af sällsynt
gynnande omständigheter och sällsynta egenskaper,
för att en Embetsman skall kunna
spela Sully’s eller Oxenstjernas röle; men Preussen
uppsteg icke mindre under Fredric II:dra
till en Stat af första rangen, ehuru Hertzberg
knappt syntes förrän efter hans död och nationen
kan ej mera fordra, än att dess angelägenheter
väl vårdas, utan att äga rätt att klaga,
om hon derföre har att tacka Regentens
öfverträffande egenskaper. Om Regenten är
missnöjd med sina rådgifvare, är det haåts rätt
att endtlediga detri, om Nationen tror dem va»
ra skadliga, hsr hon rätt att begära deras aflägsna
nde. Må Friherre Anckarsvärd i behörig
ordning uppgifva de anledningar, han har
att yrka ett sådant steg. Han känner vägen
och den har under denna Riksdag icke blifvit
obegagnad. Men obestämda och obevista tillmålen
kunna skada men icke öfvertyga, kunna
endast ådagalägga att man är missnöjd,
Den 17 April c. m.
.083
men icke at att man har rättmätige orsaker
dertill.
Jag skulle stadna här, om icke, af Friherre
Anckarsvärds anförande återstode ännu en
punct, som jag tror vara mera Allmänhetens än
Ministérens sak,det är det påstående Friherre
Anckarsvärd yttrat, mSvenJka Folket fedan f.Jla förändringen
i defs Stats/kick icke fått tillgodonjuta den
mnfia fiirdelagtiga förändring i defs fällning. Friherre
Anckarsvärd säger; Stige den fram, forn
vied hopp om jr omgång för bevisningen, kan på flå
att Svenfka Folket nu 1823, befinner fig i ett bättre
mera individuelt lyckligt tillflåndi än för 13 år fe dan vid
denna tid. Jag deremot vågar tryggt säga; Stige
den fram, forn tror fig kunna öjvcrtyga någon
Svenjk, att vi voro lyckligare om vi återkommo
till den fällning i hvilken vi voro 1809, Det är
svårt och motbjudande, jag bekänner det, att
höra en sådan fråga väckas inom detta Riddarhus,
det är obegripligt att höra ett sådant
språk förås af Friherre Anckarsvärd, sorn sjelf
medverkat till revolutionens början och hvars
Fader härstädes fördt klubban, vid det evigt
märkvärdiga Riksmöte, då vår närvarande
Samhällsförfattning stadgades. Har då Friherre
Anckarsvärd förgätit de vådor, hvaraf Fäderneslandet
vid 1809 års början V3r omgifvit?
Har han förgätit att frågan var om Sverige
skulle bibehålla ett rum ibland Europas sjelfständiga
nationer, eller blifva ett Folk af siafvar,
med ett litet antal kanske lysande magnater,
under en sjeifherrskande despot? att
denna fråga var då ett problem som intet an
-
3«4
Den 17 April e, m.
nan än utgången kunde upplösa? att dessförinnan
var hvarje enskildt mans personlig» eller
egendoms säkerhet i fara? att de norra provinserne
voro af fienden förhärjade och till en
del i dess våld; att odrägliga skjutsningar,
trouppers durchmarcher och alla besvärligheterne
af ett krig, som föres inom landet, hotade
att utblotta de öfriga, att Skattkammaren
var uttömd, att oaktadt Krigskostnademe den
20 Maij I809 medtagit en summa af 20 millioner
403,120 R;dr hade Arméen och Krigsfolket
på Flottorne för innestående aflöning, samt leverantörer
för varor af alla slag att fordra
4,490,459 R;dr, att Riket, som hade en skuld
af nära 28 millioner, deribland var skyldigt
utländningen 9,887,981 R:dr Hamburger Banco
utom upplupne interessen, hvilka vid 1809 års
slut gingo till 766,784 R dr, samt att Sverige
ändteligen före den 13 Mars 1809 saknade all
garanti, att icke utgilterne kunde till en obe6tämd
gräns ökas, att icke nya pålagor kunde
utskrifvas, att icke landets manbara ungdom
kunde än vidare utfordras, för att lika
onödigt och lika ömkeligt, som det första Jandtvärnet
omkomma? är det väl till sådana utsigter
och sådana förhoppningar, som Friherre Anckarsvärd
skulle vilja återkalla sitt Fädernesland.
Eller har han icke af en föraktlig brochure,
sorn gjordt en säkerligen origtig framställning
af förhållandet emellan 1696 och 1817
års RiksStater, låtit förleda sig att tro allt vara
illa eller ändamålet med revolutionen förfeladt,
derföre att embetsmännens antal vore
ökadt,
Den 17 April e. m.
385
ökadt, eller att icke alla ekonomiska fördelar
tran behagat fordra vore redan erhållne? Har
man väl då betänkt på hvad sätt dessa inbillade
fördelar skulle ernås? Har man undersökt huruvida
de stå tillsammans med äganderättens
helgd och om icke Ridderskapet och Adeln
skulle nödgas att för deras erhållande göta uppoff'ing
af de få rättigheter sorn ännu äro öf.
riga, eller sorn tillhöra vissa egendomars natur?
Låtotnoss vara försigtiga och vaktorn oss
att För skuggbilden af én högre fullkomlighet,
gå miste om de förmåner vi Verkeligen äge! Må
alltid det blifva djupt inpräglat i hvarje Riddersmans,
i hvarje Svensk mans hjerta, att det
ari följe af den år 1809 timade förändring, som
Sveriges Statsförfattning erhållit den utbildning,
hvilken erfarenheten och t ideh varfvets fordringar
påkallat; att det är under skygd af denna Statsförfattning,
sorn Sverige i en tidpunct rik på
vådor, då Throrier ömsom siörtf-des och upprestes,
då ibland Staterna af andra rangen inom
Europeiska Statsförbundet, nästan ingen
funnit annan utväg än att sluta sig till den
mägtigare och blindvis följa dess politiska
regeringssystems, att det är då sorn Sverige
ensamt valt och bibehållit det, som för tillfället
var för detsamma mäst passande; att det
är under skydd af denna Statsförfattning och
under en 6tor Konungs ledning, som Sverige
sett den så länge önskade föreningen med Nor.
rige verkställas; att Sverige derigenom fått
naturliga gränsor och en större lätthet vid de
-
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. III Band, 25
>386
Den 17 April c, m.
ras försvar; att under samma tid Riket blifvit
befriadt ifrån sin utländska gäld; att Sverige
således för sina inre behof kan utgifva eller
bespara hvad det annars skulle hafva betalt i
årlig skatt till utländningen; att den största
offentlighet och den noggrannaste redogörelse
är införd vid förvaltningen af Statsinkomsterna;
att således hvar och en kan öfvertyga
sig om deras behöriga användande och att inga
afsteg ifrån vidtagne grunder blifva oanmärkte;
att sedan denna sakernas ordniog .infördes
hafva alla Riksdagskostnader, Krönings- och
Begrafningsutgifter blifvit bestridde, utan att
särskildta gärder, såsom alltid fordom för dessa
ändamål behöft påläggas, och att vid sistledne
Riksdag, för dessa vigtiga och högtidliga
tillfällen, intet annat än för hand varande
tillgångar behöft användas. Inom detta Riddarhus,
der så många ännu finnas af de män,
som delat och bidragit till Svenska vapnens
ära, tror jag mig icke behöfva påminna om
de lagrar som blifvit eröfrade, om det anseende
som blifvit återvunnit. Men jag skall tiU
lägga, att efter freden Arméens rörlighet och
öfning är sorgfälligt bibehållen, under det att
densamma genom stora nationalarbeten blifvit
härdad och bidragit till allmän nytta; att oaktadt
inskränkte tillgångar förråden blifvit Ökade
i väsendtliga delar och Wanås Fästningbörjad;
att den visar puncten för Centralförsvaret,
och vittnar om beslutet att häldre uppJ
offra allt, än frihet och sjelfbestånd; att Sverige
sett nationen hedras uti det sätt, på hvilket
Thronföljaren blifvit ibland främmande
Dea 17 April e, m,
58 7
mottagen; att ändtligen våra förhoppningar
fullbordas igenom den förening, som skall
försäkra fortfarandet af Carl Johans Dynasti
och af Oscars sällhet 1
X
Vid dessa heliga minnen behöfver jag val
för att fullborda teckningen, tillägga, att fredens
återställande, att Krigrustningarne, att
2:ne svåra missväxtår, att flera af en knapp
eller medelmåttig skörd, att handelsställningens
skakningar, som satt hela Europa i förlägenhet,
att allt detta fordrat ansträngningar, att
det skulle vålla förluster och kännbara kostnader,
att således allt i den inre ställningen
icke kan vara fullkomligt, att välmågan icke
kan vara så allmän som man skulle önska det?
njen äro vi väl lika dessa vilda och okunniga
Folkslag, hvilka fordom när missväxtår in;
träffade sköto skulden på sina Regenterj eller
skola vi icke undersöka, om de olägenheter,
hvaröfver vi beklaga oss kunnat af Regeringen
förekommas? Först efter en sådan pröfning,
kan man afgöra, om tadlet varit billigt eller
ej; först då kan man säga hvad som kunnat
götas bättre.
Emedlertid må vi påminna oss, att ännu
äro icke alla faror försvundne, att Sverige utgör
må hända en punct som med afundsfulla
blickar beskådas af många ibland Europas folkslag,
under det de ena följa oss med sina önskningar,
de andra må hända med gina farhågor;
att i en sådan ställning allt hvad som
kan förminska vårt anseende försvagar vår nationalkraft,
att hos ett mindre talrikt Folk med små
583
Den 17 April e, f/i,
tiationaltilljiångar, är det blott genom enighet
och en bestämd vilja för allmänt väl, sorn dessa
mindre krafter kunna nå sin fulla utveckling,
»tt den lätta konst, att under skygd af Representantens
rättigheter, ansvarslöst klandra, icke
blir gagnande och icke är pligtenlig, om
den icke mera har till föremål att rätta än att
tadla, att upplysa än att förbittra, om den icke
med moderation i utöfning, har sanningen till
grundsatts och rättesnöre. Då, när dessa tänkesätt
oförstäldt ådagaläggas, då kunna persöner
af de mäst skiljaktiga åsigter, utan smickrån
och utan ovilja, oaktadt olikheter i omdömen
och oaktadt stridigheter vid bifall eller
ogillande, med gemensamma hjertan och gemensamma
bemödanden, lorena sig kring de
vördade föremålen en lagbunden styrelse och
en lagbunden Konung.
iSJ o 4-
Herr Danckvardt, Magnus Georg:
Uti det af Herr Friherre Anckarsvärd vid
justeringen af Protocollet för den i sistledne
Mars uppläste anförande har jag, bland de flere
åtgärder, som blifvit lagde Minisiéren till
last, funnit några beroende af den befattning,
hvilken varit mig, såsom Föredragande vid
Kammar-ärenderne sedan tvenne år uppdragen
j och »huru öfvertygad, att den upplyste
grannskaren af nämnde anförande finner
halten af Herr Friherre Anckarsvärds armärkningar
i desse delar, anser jag mig dock börs
Pen \7 April e. m.
389
ingå i vederläggning af hvad Hefr Friherren
derom anförf, för att derigenom närmare ådagalägga,
i hvad inon det stödjer sig på sanning
och rättvisa Jag utbeder således ett ruin
i dagens protocoil för följande;
Vid Herr Friherrens anförande om MiniStérens
underlåtenhet att bidraga till en förän,
diad representation, yttrar Herr Friherren,
såsom ett bevis på Minis^rens verksamma motarbetande
af ali ändring i den nuvarande. ”att
den af 1809 års Lagjliftare argif ne och fedan af
Ständerne 18 12, 1815 och 1818 öfverklaga dt brifien
a Statiftijka uppgifter, för Rik fens Ständer varit
ett oöfvervinneligt hinder, att fjelfve ens kunna
företaga något i denna väg,” och derefter frågar
Herr Friherren, har väl Minifiben ännu satt sig
i tillfälle, att uppfylla Riksens Ständers behof
och redan för så lång tid sedan härutinnan yttrade
önskan. ”Hos en representant, som tagit
kännedom af Konungens Berättelse på RiksSalen,
som äfven sjelf, såsom enskild person,
lagt hand vid delar af det arbete, hvarom han
anmärker, var en föreburen okunnighet om de
anstalter, styrelsen vidtagit för erhållande af
Statistiska uppgifter om Fäderneslandet, jag
bekänner det, ganska oväntad. Behöfver jag,
såsom svar på anmärkarens fråga, anföra, att
Statistiske berättelser om länen efter uppgjorde
Formulairer blifvit från Landshöfdingarneinfordrade
och äfven Riksens Ständer vid denna Riksdag
meddeldte; att nya och med afseende jemväl
I behöflige uppgifter för förslagets utarbetande
till en förbättrad representation författade for*
393
Den 17 April c. m.
mulairer för Tabellverket blifvit fastställde och
den i början af detta år för sista qvinqvennium
afgifne, till trycket befordrade TabellCommissionens
berättelse, hvars ofullständighet jag
ännu icke hört öfverklagas, derefter uppgjord;
och att beslut blifvit fattadt om inrättandet af
ett Statistiskt archiv inom LandtbrukaAcademien,
hvilket kommer att af en serskildt person
förestås och der alla uppgifter i de lill
Statistiken hörande ämnen skola samlas och efter
faststäld plan ordnas och sammanföras samt
en RiksStatistik på grund deraf utarbetas och
vidare, efter de deri sedermera skeende förändringar
fortsättas- Jag frågar nu å min sida,
om icke genom desse föreskrifter, då de med
nit och noggrannhet efterkommas och uppfyllas,
alla Statistiska uppgifter om landet, till ledning
och upplysning både för förslager till
representation och i andra ämnen, skola erhållas
och jag frågar i anledning deraf, om
Ministéren icke satt sig i tillfälle att uppfylla
Riksens Ständers och Styrelsens behof i detta
fall, eller hvad mera härvid må kunna till—
gjordts. Att i öfrigt den öfverklagade bristen
å Statistiska uppgifter, såsom Herr Friherre
Ankarsvärd anfört, för Riksens Ständer varit
ett oöfvervinnerligt hinder att sjelfve ens kunna
företaga något i afseende på förslaget till
en förändrad representation, lärer äfven fionas
fullkomligt 6tridande mot sanna förhållandet,
då ConstitutionsUtskottet vid sista Riksdag ansett
sig med de Statistiska uppgifter, Utskottet
dittills erhållit, varit i tillfälle att uppgöra det
förslag till förändringar i Representationen,
Den 17 April e. m, »
391
sorti då blifvit till nuvarande Ständers granskning
franistäldt.
v
Herr Friherre Anckarsvärd, sorn det vill
tyckas, obekant med de göromål, som efter nu
varande administrationssätt Ministéren åligga,
synes anse det ovilkorligen tillhöra Ministéren,
att icke blott uppgifva, utan äfven i detaille
utarbeta alla förslag till ändringar och förbättringar
i Samhällets angelägenheter, efter som
behofvet af de öfver flere sådane angelägenheter
tillsatte Comittéer anses bevisa de tillvarande
Styrelsemakternes oförmåga eller otillräcklighet
dertill. Det lärer vara få, som
icke betrakta detta anförande såsom ett bevis
på böjelse, att äfven genom origtiga slutsatser
bereda sig tillfälle till klander å Ministérens
förhållande. Är det väl med den för
Regeringsärenderne nu stadgade behandling
möjligt för Ministéren, att i serskildte grenar
af förvaltningen, deri hvar och en af Ministéren
ej kan äga tillräcklig kännedom, uttänka
allt, utarbeta allt både i plan och detaille,
och är det icke en oundviklig nödvändighet,
likasom af en obestridlig nytta för saken, att
här såsom i andra Constitutionella Stater, åt
serskildte duglige personer lämnadylikeuppdrag,
i hvars utförande likväl merendels någon afMinistérens
Ledamöter deltagit. Men Herr Friherre
Anckarsvärd frågar vidare, hvad resultat har
väl Ministéren dragit af de fleste af desse Comittéers
arbeten? Herr Friherren menar för—
modeligen intet resultat, men hvarmed bevisar
han det? Månne med den påföljande frä—
392
Ben 17 April e. m.
gan, ”Har Minifteren ens v'fat fä mycket fan/man
han^r i åtgä'd, att den uti åst nu till Rikfens Ständer
framUmnade Förfag till Styre feverkens argali
j atio n jr ani tägt ett af St yr eif en prnfvadt och
gilladt Förfag eller vore det, efter hvad Herr Friketren
före flät! dt fig blott ett Comitt ef öfter, hvara
nu af Rik fan Ständer bör arbetas , utan anledning
huru eller till hv id del fjelfva grundprincip erne kun.
na af Styrelfen vara godkände eller ej. Det är vid
klandret af sättet, på hvilket detta ämne blifvit
för Riksens Ständer framstäldt, som jag
härvid egentligen ämnar uppehålla mig U“
tan att närmare känna innehållet af nämnde
så kallade Comittéfoster, utan att veta i hvad
män det innefattar frågor, beroende endast af
Konungens eller af Konungs och Ständers gemensamma
afgörande dom mer Herr Friherren,
a*t sättet för dess, öfverlemnande åt Rikets
Ständer, visar ytterligt osammanhang i Ministé»eng
åtgärder, att ett af Styrelsen prölvadt
och gilladt Förslag bordt j stället framställas
och icke ett, hvarpå Riksens Ständer böra
arbeta. Jag torde deremot lå erinra, att sättet,
på hvilket derta Förslag blifvit Riksens,
Ständer meddeldt, såsom äfven af den Kongl.
Skrifvelsen är att inhämta, öfverensstämmer
med hvad Riksens Ständer uti deras aflåtne
skrifvelse i detta ämne vid sista Riksdag i underdånighet
begärt, att då samma Förslag, jag
menar det, som af Comittéens pluralitet blifvit
uppgjoidt och hvarom egenteligeo kan vara
fråga, med undantag af några få ändringar
1 Constitutionen och allmänna Lagen, på sätt
jemväl i den Kongl, Skrifvelsen omförmäles, är
A Den 17 April e. m.
a? den beskaffenhet att dess antagande och. verkställande
beror hufvudsakligen ensamt af Kongl.
Maj:t sjell och attsåledes Riksens Ständers yttrande
kommer att innefatta icke Riksens Ständers
beslut, utan deras tankar i ämnet, dem Kongl.
Maj:t till ledning för Dess yttrande i en fråga af
den vigt velat inhemta, skulle det, enär Kongl.
Majt ansett sig böra förbehålla sig sin rätt
att deröfver besluta* både varit utan ändamål
och äfven en slags oformlighet, om Kongl. Maj t
först fattadt och meddeldt Riksens Ständer sitt
beslut, och sedermera begärt Riksens Ständers
tänkar i ämn t, eller sorn är detsamma, att
den auetoritet, sorn i det hufvudsakligaste ägde
beslutande rätt, skulle först begagna denna
rätt och sedan inhämta deras tarikar, som
blott ägde meddela dem i form af yttranden
och hemställaaden. * I det skick denna fråga
således är och blifvit framställd skiljer den sig
derföre från egentliga Grundlags- och Lagstiftningsfrågor
och har derföre icke eller kunnat
såsom sådane behandlas. Skulle deremot,
vid ett sådant förhållande, på sätt Herr Friherren
förment, ett af Styrelsen pröfvadt och
gillade Förslag till Riksens Ständer framstäldts,
så vet jag för min del ej, hvad följd Riksens
Ständers yttranden deröfver skola medfört, då
man bör förmoda, att Styrelsen noga öfverväga
innan densamma fattat dess beslut; likasom
jag icke eller kan inse annat, än att Riksens
Ständers så kallade arbete derpå i allt
fall blifvit enahanda. Huruvida, vid öfvervägande
af hvad jag nu haft äran anföra, Herr
Friherrens så strängt yttrade klander af Mini
-
5q4
Den 17 April e. ,m
stérens åtgärd i detta ämne må finnas grundadt,
dess deraf så uppenbart visade osammanhang
må finnas ådagalagdt, det underkastas
hvarje upplyst granskares pröfning och
bedömande.
Minisléren klandras ock för den mängd
tomma titlar, som sedan år 1309 blifvit utdelade.
Jag ämnar icke bestrida, jag tvärtom
fullkomligen erkänner de skadliga följderne af
caractérer, i allmänhet och framför allt af slösandet
med deras utdelning; jag ämnar icke
eller bestrida, att de första åren efter den omnämnde
perioden flere titlar utdelats än som
vederbordtj men jag bestrider, att man med
skäl kan säga/ att under vår nu varande
Konungs Regeringstid, och serdeles de senare
åren, Civila tittlar i mängd och utan urrkill—
ning blifvit utdelade och såsom bevis derpå
till någon del torde jag få anföra, att under
de arne år, jag förestått inre ärendernes
departement, derifrån dylike caracters bref utfärdas,
endast 20 st. sådane hvarje år blifvit
meddeldte, deraf flere varit gifne, för att, efter
hvad alltid vanligt varit, åt unga förtjente
tjenstemän bereda tour och" befordringsrätt
till framtida ordinarie beställningar. Jag fråga
r, om så länge dylika caracterer icke äro
aldeles afskaffade, detta kan kallas öfverdrifva,
och vara föremål för ett rättvist klander.
Och härmed har jag nu besvarat de delar
af Herr Friherre Anckarsvärds ifrågavarande
anförande, sorn innefatta bestämd* facta, hö
-
Den 17 Jfpril e. m.
395
rande till den befattning, mig varit anförtrodd,
hvad som i öfrigt må röra mig af Herr Friharrens
framkastade generella yttranden om
Ministérens förhållande, om dess svaghet och
osammanhang, deröfver ämnar jag nu lika som
förra gången icke yttra mig; jag lemnar till
detta upplysta Stånd, till mina öfriga medborgare
att bedomina min Embetsmanna förvaltning,
under den tid jag tillhört denna Ministére,
öfvertygad att af dem njuta den rättvisa,
som renhet i afsigter ännu aldrig saknat.
Bilagor
till PleniProto collet för den 22 April,
förmiddagen.
N:o 1»
Friherre Toll, GnjlaJ Philip:
Då Herr Friherre Wrangel genom dess
förslag till Reglementariske föreskrifter, för att
uppmuntra vår Industrie och inre rörelse så full-t
komligt enligt min tanka framställt de bevekelsegruoder
härföre, som böra försäkra att det
Högloflige Utskottet genom dassas närmare
395
Den 17 April f, nu
öfvervägande ofelbart skall igenfiona dess in*
sigtsfulla syftemål att vinna tiden , upps g
grunderna och sedermera kunna fortgå i mån
af det godås främjande effect till det stora
helas fullkomnande, Fäderneslandets förkofran
vore all vidare anmärkning af mig visserligen
öfverflödig. Äran för hvarje Svensk
ligger uii bibehållandet för hvarje medlem af
Fosterlandet af helgden utaf dess rättigheter då
det allmännas väl fordrar nya prerogatifvers
upphäfvande och förlusten derigenom uppkom^
mer, är det en skuld sorn i sin mån af Fäderneslandet
bör gäldas; innan den vöre det skulle
man al>tid göra orättvisa att skynda härmed.
Det må då i detta billiga afseende framskrida
med tiden och vi arbeta blott för principen.
Denna har för mig med särdeles tilli
fredsställel-e uti Herr Friherre VVrangels anförande
visat sig sålunda.
Behofvet af Fäderneslandets afhjelpande
från ett svårt aftynande tillstånd vöre icke al-»
lenast penningebristens och penningeväsendets
reglerande på en fot, sorn kan försäkra
den Svenska handelsspeculanten en lättare relation,
och dymedelst finna flera utvägar till
öppnande af en Svensk lefvande handel. Fri -  herren inser att denna handel icke ksn hvad
Sve4nska produetionen vidkommer blifva det,
med mindre äfven och i samma framskridning
som produetionernes förlag det medgifver* äfven
deras afsättlighet bör genom täflan och
Industrie i deras fullkomnande vinnas. Denna
sort realisation af Economuka lagstiftning
Den 17 April /. m,
397
gen så väl som Economiska Lagarnas förbättring
med hvad mera sorn i min tank» otvifvelaktigt
bör föregå den, som uti penningeväsendet
torde göra sig sjelft genom dess effect,
synes mig af Herr Friberren vara med värman
af sin obestridligt rena fosterlands känsla omfattad,
och jag anser för en är» att härmed få
till alla delar förena mig. Jag finner att det
vore ensamt dessa Industriers upphjelpande och
denna tilltagande näringsfrihet uti allt som
skall framte dé resuhfter* hvilka nu för min fattningsförmåga
icke finnas inom oss. Vi se med
upp närksamhet pä Sveriges Fabriker, ingen
kan annat än und sann tacksamhet beundra
den fullkomlighet* hvartill de blifvit bragte
och med förundran åter på flere ställen förnimma
huru litet de löna sine Förlagsman,
hvilke, om ej det allmännas Understöd rriellankom
desto fötr gingo förlorade. Sven ke Ktädesfabrikerne
anlagde för att i finare klädestill verk—
Singar uppmuntras genott! prerogati ver till concurence
m d de Franske Tyske och Engelske
kläden, hafva vållat, det flera införskrifningaraf
d Spanska finare Fårfacemä ägt rumj dess3 ehuru
ömtåhge och alltid af climat och beten aftagande
Fårslagen, hafva kostat betydliga förlagssummor;
dess återuppsättande flera gångor,
än mera, och man underhåller dem ännu
med sorgfällighet utan att denna Ull är afsättlig
till sitt rätta värde.
Under allt detta tillverkar England nästan
ensamt gröfre kläden af den sort Ull som kun *
de utan olägenhet i Sveriges magrare trakter
Den 22 April f, m.
upprätthållas och hvarigenom dess handel nästan
uteslutande ensamt förser större delen af
Europas Arméer. Man skulle af dylika resultater
snart beräkna vinsten af hvad ett landsom
Sverige bör med fördel tillverka, och finna
hvilka fabrikationer böra uppmuntras. Genom
Industriens lif och uppkomst skulle jag vilja
förutse den möjlighet" att magra trakter, som
endast hade tillgång å beten skulle uteslutande
lemna åkerbruk för att uppföda tjenlig Fårafvel
och förse sig med Väfstolar, för att i concurence
med de engelske gröfre och Commisskläden
genom premier uppmuntras till export.
Jag vill ej ytterligare inlåta mig i obestämda
yttranden rörande allmänna eller enskillta Fabrikationer
af utländska rudematerier, dess
skadlighet så väl i anseende till lurendrägeris
befordran, som verkeliga förtryck och tidsspillan
för Svenske productioners användbarhet
och nytta. Detta allt skola vi genom en vunnen
erfarenhet och billig Näringsfrihet rigtigast
bedömma, och Friherre Wrangel syftar
äfven hit. Jag skulle lyckönska vårt Fädernesland
om Rikets nu församlade Ständer må
lyckas att allvarligen böja den allmänna vilja
och benägenhet sorn utmärka deras nit för
detta Fäderneslands räddning och med den
uppmärksamhet, som ämnet förtjenar lemna
Höglofl. Utskottet kraftige understöd och upplysningar
samt behjerta Friherre Wrangels lör*
tjenstfulla framställning.
Den 22 April f. m.
399
N:o 2.
-i
Grefve Gyllenborg, Johan Henning;
Då Konungen, i nådig afsigt att förekomma
misstag om rätta meningen, i anseende
till Commandomål, sista Riksdagen genom
nådig proposition , föreslog den nya redaction
af 7 §. Regeringsformen, sorn nu af Constitu-i
tionsUtskottet är framstäld till pröfning, yrkade
jag, i Ridderskapets och Adelns Pleno, att så vida
den redactionen skulle antagas borde den förtydligas,
genom tillägg af det uttryck Vid slutet af
den negativa definitionen på commandomål, nemligen
utan blott hafva till föremål trappes rörelser
och discipline, i hvilken mening någre af Ridderskapet
och Adelns Ledamöter då äfven
med mig instämde, men sedan Ridderskapet
och Adeln slutligen icke yrkade detta tillägg,
och frågan nu endast är, antingen om bibehållande
af Grundlagens uttryck i ^ § eller
den föreslagne nya redactionen, tvekar jag icke,
att för min del, bibehålla nuvarande lydelsen
i Regeringsformen, såsom varande icke
i min öfvertygelse, otydlig, om man vill
förstå och tillämpa densamma, hvaremot den
nya redactionen i anseende till dess negativa
beskaffenhet, ofelbart skall öppna de nya tvetydigheter,
som svårligen kunna förekommas,
hälst i negativa definitioner, man aldrig kan
vara trygg att hafva uppräknadt allt, sorn ic-i
ke är tillåtit, då likväl hvarje uraktlåtit moment,
lemnar tillfälle till utsträckning af den
magt man vill begränfsa, och hvilket icke tori
40D
Den 22 stpril J. m.
de blifva obegagnad. Jemförelben emellan
de tvenne föreslagna redactioner till Grundlagsstadgande,
ådagalägger, att den lydelse
Grundlagen nu innehåller, äger fullständig
tydlighet till betryggande mot ingrepp i naa
tionens rättigheter om nemligen den får blifva
efter ordalydelsen tillämpad; den innehåller i
7 Regeringsformen ”att med commandomålför.
fiås fäderne, forn Konungen i egen/kap af hög fa Be
Jälhafvare öfver Kngsmagten till lands och /jofs
omedelbarligen beförjeroch enär deri föreskrifves,
att Konungens magt i Commandomål, icke
utöfvas såsom Konung, utan såsom Arméens
högsta Befälhafvare, eller Generalissimus,
ligger deri en tydlig definition, att denna
magt icke af Grundlagen är utsträckt utöfver
gränsorne af trouppers öfning, rörelser och
discipline, som på en hög militaireperson kunna
ankomma, men i hvilken befattning icke kan
ingå åtgärder och beslut^ som röra rätfsfrågorj
och samma höga person i egenskap af Konung,
äger att i StatsRådet vidtaga •, hvaremot
jag torde kunna styrka att genom det negativa
förslaget som är framstäldt, kunna rättsfrågor
inneslutas, som jemnlikt grundförfattningarne
tillhöra ett helt annat behandlingssätt.
Detta förslag innehåller i i Momentet,
”att dermed förstås fådane enkla militairifka mål,
forn icke efter Grundlagen höra till föredragning i
StatsRådet och StahSecreterarens Expeditionj men
härvid uppstår, otvungit den fråga, hvad trygghet
den meddelar, då, på Regeringen sjelf ankommer,
att förklara hvad som icke hörer
till
Deri 22 April /, mi
till föredragning i StatsRådet och StatsSecrecreterarens
Expedition, och då exempel meddela
den 6äkraste benämning, torde det tiilatas
mig, i samma ändamål, framställa ett förbi
Ilande, hvari behandlingssättet ännu åtminstone
kan i behörig väg omtvistas, men i följd
äf den negativa definitionen skal! otvifvelaktigt
under commandomäl kunna skyddas. I flera
år, har emöt förra tiders bruk, Indelte Regementerne
blifvit använde till arbeten vid Csnaler,
brobyggnader, gräfningar ni. m., ehuru fleg
restädes KneckteContracten synts hafva bordt
derföre betrygga; men då efter berättelse någon
föreskrift derom, icke lärer ifrån Konungen i
StatsRådet emanerat,
lydelse i i Morn., det vara i iörband medgifvit
att desse förordnanden böra hänföras till Cornfriandomål,
sorn jag likväl för min del ännu
bestrider, såsom rörande allmänrie öch enskildtes,
i författningar förvarade rättigheter, hvarom
i Militaireväg, den högsta MilitatreBefälhafvaren
i följd af väre Constitiitionelle Lagar
icke lärer äga att besluta, men om hvilket
förhållande, til! beredande af rättelse, ConstitutiönsUtskottet
likväl lärer sakna erforderlig
kännedom. Detta förhållande, sorn bevisningens
angelägenhet tvungit mig att framställa,
Och hvartill jag i sådant ändamål ansett mig
vara berättigad, blifver nu mera åf större vigt~
öch påkallar eh allmännare uppmärksamhet, då
i följd af meddelandet i Allmänna journaled
N;o 87 af Herr Friherre Björnstjernas Utlåtaö-,
Bil» till Ridd, o. Ady Pr. III Band. 26
i
402
Den 22 April f. m.
de till Ridderskapets och Adelns Protocoll siåth
Martii månad, Hemmansbrukare i landsort*me
erhålla den äfven så Oväntade* som Obehagliga
upplysning, af General Adjutanten eller Föredraganden
i Commandomål, att hela indelta
Arméen är beräknad såsom årliga dagsverkare
vid flere omnämnde ,Cänaier, Strömrensningar,
Mossodlirtgar, Rödjningar j Hamn, Brp
och Cassernbyggnader, meri att tourvis, med
emellan 4 eller 5000 mao årligen, desse arbeten
förrätta, då likväl med hänsigt till Kneckt
teContractens innehåll, Hemmansbrukare icke
torde med liknöjdhet anse ett stadgande, som
beredde inskränkning i deras i Författningar förvarade
förmodade rättigheter. Af hvad uu anfört
5r, torde Riddérskäpet och Adeln finna huru vådeligt
det kunde blifva att antaga det obestämda
förslaget till ändring i Grundlagens nu
varande stadgande, särdeles som den sednare
delen af detsamma icke innehåller föreskrifter
iorti skulle hindra hänförande till Corti mandomäl
af så beskaffade mål jag framstäldt, och
söm dessutom redan erhållit deras stämpel,
derigenom, att de icke lära förekomma i StatsRådet*
utan såsom Commandomål nu redan behandlas.
Oni jag icke aBsåg förenämnde exempel,
tillfyllestgörande för bevisningen , skulle
jag kanske kunda framställa flere deri, efter
min öfvertygelse, tillämpningen af Commändomål
äger menlig inflytelse på författningar
och enskildt rätt, sorn nu är'utom kretsen
för vårt omdöme, men som föranlåter mig till
det Grundlagsförslag hos ConstitutionsUtskotatt
Protocoller, öfver Commandomål, åtved
Den 22 April f, m.
40a
irå, af ConstitutionsUtskottet granskas, i likhet
med SutsRådeis Protocoller, hvartill, så
vida de kanna innefatta annat, än hvad sorn
har afseende på truppers öfning, rörelse och
discipline, så mycket större anledning kan, a£
Grundlagen hämtas, som det synes vars högst
olämpligt, att enahanda decharge, som meddelas
StatsRådets Ledamöter för rådslag som Constitutionsötskoitet
känner, äfven nu meddelas
föredraganden i Commandomål, ehuru Constitutionsötskottet
icke är, jemnlikt Grundlagens
föreskrift, berättigad!, att känna Protocollerne
öfver Commandomål, utan blott, i de särskil-,
te fall, då, af tillfällige händelser, Constitutionsljtskottet
får anledning, att dervid fästa
någon uppmärksamhet. Att Regering-Formens
lydelse i 7 RegeringsFormen bibehålles, får
jag, af anförde skäl, vördsamligen tillstyrka*
N:o 3.
Herr Cederfchjåld, Pehr Gu fia f i
! .
Vi äro förmodligen alla ense derom, att
Grundlagsförändringar böra göras sparsamt och
med varsamhet, samt aldrig utan för att åstadkomma
en af ett verkligt behof påkallad väsendtlig
förbättring. Innan jag derföre nu afger
mitt Votum, rörande den föreslagne förändrin-i
gen af 7 §. i RegeringsFormen, anhåller jag
att först få skärskåda det nya RedactionsFörslaget,
och tillse, örn det utgör någon väsendtlig
förbättring^ genom ökad bestämdhet i be
-
404- Den 22 April f. ml
skrifningen på Cortimandömål, och genom lems
ilandet af nya garantier emot möjliga missbruk;
samt sedan kasta en blick på den gamla §4
för att utröna, om den verkligen är så bristfällig,
sorn man velat påstå, och följaktligen
ibebofvet af dess förändring så trängande, som
mången torde föreställa sig.
Uti den nya Reaactionen skulle det, sedan
några meilanmeningar blifvit borttagna
komma att heta: ”Konungen läte uti StatsRådet
sig föredragas och afgöre der alla Regeringsärenden,
utom Coinmandomål, hvarmed
förstås sådane enkla militairiska mål, sora
icke höra till föredragning i StatsRådet”_.
Här är sålunda en cirkel beskrifven, uti hvilken
man fores rundt omkring, utan att vinna
den aldraringaste upplysning. Hvilka ärenden
skola nemligen icke föredragas i StatsRådet ? Jo,
Commandomål. Hvilka ärenden äro då ComJ
mandomål? Jo, sådan®, söm icke höra tillförei
dragning i StatsRådet. Denna circel är ett fel,
som ensamt borde göra Förslaget oantagligt.
Uti den närmare bestämningen af Commandomål,
heter» det vidare: — ”Och hvarmed
förstås fådana enkla militairiska mål, som
icke leda till stiftande af nya, icke till ändring,
förklaring eller rubbning af gällande Lagar och
allmänna economiska författningar, eller uti
dispositionen af allmänna medel.” Alla dessa
bestämningar äro negativa, hvilket synes mig
vara ett ytterligare, ganska väsendtligt fel. Ty
genom dessa snegationer, eller derigenom, affe
Sen 22 April f. mt
$wan blott sagdt, hvad Commandomål icke aro;
skulle allt kunna förklaras för Commandomål,
hvad sora icke vöre särskildt undantaget. Med
samma skäl derföre, sora man undantagit rubbning
a1- allmänna lagen, hade man äfven kuni
nät undantaga rubbning al Grundlagarne, nya
skatters påläggande och dylikt.
Och med samma skäl, som m2n undantagit
rubbning af allmänna economiska författningar.
bade man äfven kunnat undantaga Embets-
och Tjenstemäns till- och afsättande, benådningar
och dylikt. Det är väl sant, af£
man af detta negativa bestämningssätt ej bör
kunna befara så orimliga misstydningar, som
skulle i Commandoväg Grundlagar kunna rubbas,
eller nya skatter påbjudas, eiler Embetsoch
Tjenstemäns till- och afsättas, eller nådansökningar
afgöras; emedan dylika misstyd»ingar
äro genom andra Grundlagsstadganden
förebyggde. Men deremot skulle alla möjliga
mål, som på något sätt kunde kallas militairiska,
och om sättet för hvilkas behandling
intet särskildt stadgande i Grundlagen funnes,
kunna dragas till Commandovägen; och man
sålunda omöjligen kunna på förhand beräkna
alla de möjliga missbruk, hvartill ett dylikt
negatift bestämningssätt med tiden skulle
kunna föranleda,
Sedan jag nu visat olämpligheten och vådan
af detta negativa bestämningssätt, vill jag
något närmare skärskåda sjelfva negationerna a
0(?h undersöka? hvad värde de äga i och fö®
4c6
Den 32 April f. m.
sig sjelfve/och huruvida de in.nefifta några nya
inskränkningar eller garantier Att allmänna la$
gar icke Runns iCommandoväg stiftas, är åtminstone
ingenting oyn. 1 87 §. RegeringsFormen
stadgas nemligen att de icke kunna stiftas, förändras
eller upphäfvas, utan af Konung och Slånder
gemensamt; och i 88 § bestämmes sär6kildt3
huru förhålles med lagförklaringar.
Lika litet tarfvas något nytt stadgande}
att allmänna economiska författningar icke må i
Commmandoväg stiftas eller upphäfvas; helst
det i 8 §• uttryckligen bestämmes, att ”Stats
Rådets
samtliga Ledamöter skola öfvervara
frågor Och förslag om nya allmänna författningars
vidtagande, samt om upphäfvande och
förändring af de nu gällande." Hvad som e=
gentligeq bör förstås med ”rubbning i, dinpoftionen
af allmänna medeP9 kan jag för min del ej
så noga förstå. Menas dermed .förändring i
det sätt, hvarpå Kongl. Maj:t, inom de särskildta
hufvudtitlarne, disponerat de af Riksens
Ständer anslagne summorna; så anser jag
det öfverflödigt och olämpligt att nu stadga ,
det Konungen i Commandoväg ej må rubba
en disposition, sorn Konungen i StatsRådet
faststäldt; helst jag föreställer mig, att Kongl.
Maj:t icke kan upphäfva något be6lut i annan
väg än den, hvari det blifvit fattad/. Skall
ater med ”rubbning i dtspojitionen af allmänna medel'”
menas förändring i RiksStatens hufvudtitlar,
och medels användande till andra ändamål,
än dem Riksens Ständer föreskrifvit;
så anser jag så mycket öfverflödigare ått nu
Den 22 -April e. m,
m
slfskijclt stadga, det en sådan rubbning ej må
$ke i Commandoväg, sorn det enligt 62 §. ankommer
på Riksens Ständer att fastställa, huru
särskildta summor, ej blott af bevillningen,
ytan enligt 64 §, äfven af Rikets ordinarie
Statsmedel, skola till särskildta behof användas,
och dessa summor under bestämda hufvudtitlar
uti RiksStaten anslå; och sorn det
dessutom i 65 § uttryckligen förbjudes att an.
väijda dessa medel annorlundaän faststäldt blifvit,
vid det i 30 §. Riksdagsordningen bekräftade
äfventyr för Contrasignenten, hvilket i 106 och,
lo7 §. §. af RegeViogsFormen omförtnäles.
Hela det föreslagne tillägget innehåller
således ingenting väsendtligt, ingen verklig
beskrifning på Commandomål, ej. dea ringaste
inskränkning eller ens bestämdare begränsning
af di-tas gebit.. Det fyller örat med ljudet af
stora ord; men lemnar förståndet otiflfredsstäldt.
Deremot öppnar detta tillägg, genom de aldeles,
öfverflödiga undantagen, ett nytt och obegrän*
sadi fält för oberäkneliga missbruk»,
Det återstår nu blott, att, sorn hastigast
undersöka, huruvida den gamla §. verkeligen
tarfvar någon förändring. Enligt densamma för*
stås med Commandomål: sådana, ”som Konungen
i egenskap af Högste Befälhafvare öfver
Krigsmagten till Lands och Sjös omedelbarligen
besörjer.”'  Märken väl, mine Herrar f
”1 egenfkap af Högfe Befälhafvare,” Konungen
Synes följaktligen i Commandoväg ej kunna,
göra annat, än hvad en undersåte 6kull§ ku%
Den 22 April f, ni.
aa göra; åt hvilken t. ex. en sjuklig elier mm-:
dre Krigsvan Konung hade uppdragit att, för
någon tid, vara Generalissimus eller högste
Befälhafvare öfver Krigsmagten. Mig synes,
uti detta Grundlagens korta stadgande, ComItiandomålen
vara bestämdt beskrifne, och deras
gebit skarpt begränsadt; det tillhör nemligen
Konungen, i egenskap af Högste Befälhafvare,
att, i Cotnmandoväg, med Krigsmagten
utföra de ändamål, som Konungen i StatsRådet
beslutat. Konungen kan i SiatsRådet
ej omedelbarligen sätta Krigsmagten i verksamhet:
deremot kan han i Commandoväg ej
besluta något nytt ändamål för Krigsmagtens
användande. Dessutom synes sjelfva benämningen
”Commandomåla tillräckligen ådagalägga,
att de endast kunna angå dem, som /?« wider
Commcmdonemligen den egentliga miiitairenj
och således hvarken några allmänna embetsverk,
eller civila Embetsman, eller Rust- och
Rothållare*
Emedan, derföre den gamla §. icke synes
tarfva någon förändring, och den nya dessutom
är sä högst felaktig, får jag vördsammast der*,
på tillstyrka arfslag.
'N:o 4-
Friherre ByöniJljcrna, Magnus
Då tiden nu är inne att antaga eller förkasta
den af ConstitutionsUtskottgt föreslagna
X)en 22 April /, mt
förändring i RegersngsFormens 107 §. anhåller
jag vördsamt hos Ridderskapet och Adeln
stt få yttra några tankar om applicatior.en deraf
på Konungens Föredragande i CommandojnåL
j
Om frågan i allmänhet nu vore, att art?
taga eiler iörkasta den grundsatts, hvarpå 107
§. i RegeringsFormen är byggd, så skulle möjligen,
med ledning af närvarande dagars erfarenhet
i vissa länder, den opartiska tänkaren
länge stå tveksam, för hvilkendera meningen,
antagandets eller förkastaodets, de bästa skälen
voro att finna, eller rättare hvar de minsta
olägenbeterne för Samhällsordningens gång
kunde förutses. Denna § med dess grundsatts
är nu emedlertid i Sveriges Grundlag antagen
öch ju lättare möjligheten af dess missbruk är,
ju alfvarligare bör man föreställa sig Svenska
Folkets uppsåt hafva varit, då den antogs, att
ej utan i vigtiga jall använda, dess föreskrifter
föreskrifter, hvilka förutsätta klara be-r
grepp, hvad frihet är, och lugn i besluten för
deras tillämpning.
Nu är frågan åter inskränkt endast till
antagande eller förkastande af en föreslagen,
utsträckning i applicationen af denna §. äfven till,
Konungens Föredragande i Coramandotnål. Det
är således endast häröfver jag hos Rodderska?
pet och Adeln anhåller, att få yttra mina tan-,
kar, trygg att tala på ett rum, der upplyst
ningen tillräckligt förstår att skilja iinmAi in-3
4T0
Den 2* April f m.
tresse från perfonms, det förras gällande föfSecler,
den sednares blott för dagen.
ConstitutionsUtskottets föreslagne förändring
af i:sta momentet i Regeringsformens
x c 7 §•, efter Hvilken föredragande i Com
tnandotuål
skulle hänföras till samma opinions
makt som StatsSecreterare, är motiverad på
det skäl, att ”Grundlagen bör äga en tydlig
analogi emellan Civile och Militaire föredragandes
Embetsåligganden, stödjande sig förnämligast
på bägges skyldighet till ansvar,och
begges rätt till reservation.
Jag kan härvid ej annat än yttra mina^
tvifvelsmål öfver rigiigheten af denna slutsats,
hvars motiver jag ej igenfinner hvarken
r Grundlagens, anda eller i dess ordalydelse,
sorn, långt ifrån att i. andra afseenden stadga
en sådan analogi emellan Stats-Secreterarne
och Föredragande i Commandomål uppdragit
ett bestämdt råmärke emellan dem.
StatsSecreteraren åligger det, enligt 38:de
§ Regeringsformen, att yttra sina tankar i
alla de mål han föredraget, och, derest Konungens
beslut voro stridande mot Grundlagen,,
derom göra föres äHning samt vägra sin Contrasignation
och nedlägga sitt Enbete, i lall
Konungen ändå skulle yrka ett sådant beslut.
Föredragandens i Commandomål Constitu-'
tionella pligt inskränker sig åter dertill att
\id beredningen af Commandomål sin mening^
.v
Den 22 st pr il e, ni.
yttra öfver de företag Konungen beslutar, och
att, då hans mening icke öfverenstammer med
Konungens beslut, sina yttrade betänkligheter
och råd tili ett Protocoll föra, samt, om före
agen voro af en vådlig rigtning eller omfattning,
eller grundade på ovissa eller otillräckligare
medel att dem utföra, tillstyrka
ett KrigsRåd, utan att derföre såsom StatsSecreteraren
kunna vägra sin Contrasignation och
nedlägga sitt Embete»
Ringa är således den analogi som råder
emellan dessa constitutionella Auctoriteters
Embetspligter. StatsSecreteraren verkar abfolnt
på besluten, när de för att vara gällande,
måste af honom vara contrasigneradet Föredragande
i Commandomål blott negativt, då
han väl kan reservera sig, men ej sätt» ett
hinder emot deras utfärdande.
Lagstiftaren har visligen gjort denna
skillnad emellan Commando- och Administrativa
mål, derföre att RegeringsFormens Utde
tillägger Konungen högsta Befälet öfver
krigsmakten tili Lands och Sjöss,
Lagstiftaren hsr, i följd deraf ansett organen
för Commandomål, hvilka enligt RegeringsFormens
7 §., åligga Konungen att ornedelbarligen
beforja ,\cke böra komma under den
opinions magt, som 107 §. utöfvar på StatsSecreterarnes
Etnbetsåtgärder j ty då Grundlagen
erkänner Konungen ensam såsom Högste
Befälhafvare för Krigsmakten till Lands och
Den \j April fl m.
Sjöss, erkänner hon äfven dess rättighet att
ensam bedömma den Embetsmans nit, skicklighet
och drift, åt hvilken Han anförtrodt
denna del af Dess, efter j«i:de mindre inskränkta
Konungamakt, och der hvarken Administrativa,
economisk Lagstiftande, eller ock
Lagskipande mål komma i fråga, utan rent af
militairiska, såsom marcher, öfningar, excefcice,
disciplinefrågor och dylikt mera.
Annat är, då Föredragande i Commandomål
utfärdar en emot Grundlagen eller allmänna
Lagen stridande ordres; må 106 §,
RegeringsFqrmen då rättvisligen pä honom användas.
När till dessa skäl kommer, att Protocoll i
Commandomål icke må till granskning fordras,
utom i kända och af ConstitutionsUtskottet;
uppgifna händelser, samt att följa ktel i gera.
Ständkrne icke kunna äga någon säker och
detaillerad kännedom om Rådgifvarens egenskaper
af nit, skicklighet och drift, så bör icke
längre någon tvekan äga rum om de grunder,
som dicterat 107 i hvad som angar
Konungens Rådgifvare i Commandomål»
När Lagstiftaren icke. tillåtit Standerne
någon petitionsrätt emot Konungens Rådgifvare
i Commandomål, har han visligen afsedt det»
för hvarje lag tillämpning i ett Constitutionelt
Samhälle nödvändiga grundsats, att brottet elier
felet måste bestämma straffet; och nä?
Rådgifvarens förhållanden icke kunna vara.
Den 22 April /. t»?
Riksens Ständer bekante, harhanlika visligf icke
velat medgifva en opinionsmagt, som skal!®
stödja sig på fttppofitiontr i stället för på jada;
sorn skulle gora Embetsmannens åtgärder beroende
af ensidighetens och passionernas möjliga
anfall och sorn, då den ville förekomma
Embetsmyndighetens missbruk, i stället fikulle
leda till missbruk af friheten.
Om det således är klart och ostridigt,
att StatsSecreterarnes ställning och förhållanden
så väl till Konungarhaktsn, söm till Sahi*
ballet, äro vida skiljaktiga från Föredragandens
i Coromandornålen; orri i annat fall eller
derest denna sednare hänfördes under 107
Konungens makt, såsom Arméens och Flottornas
högste Befålhafvares möjligen någon gång
skulle kunna sättas i ett tillstånd af paralysij
hvars förderfliga följder för Riket voro oberäkrieliga:
och om ingen närmare än Konungen
kc.n eller kanske bör bedömma, med hvil-'
ken störfe eller mindre drift, skicklighet och
nit Commandbärendernas Föredragande sitt Embete
utöfvar (så snart nemligen hans activa
åtgärder icke höra under 106 §.), så anser
jag mig på nu anförde skäl böra hemställa,
icke blott att det i 107 §, föreslagna tillägg,
såsom stridande mot aridan och ändamålet a£
denna Föredragandens befattning, måtte ogillas
utan ock att, i ett nödvändigt sammanhang
dermed, ansvarighetslagens 6 som, i
afvikelse från RegeringsFormen, nämner Konungens
Rådgifvare i Commandcmil må rättas
efter Grundlagen, i stället för att man nu vill
414 ®erL 22 April f- m■
rätta Grundlagen, efter Ansvarighefs-Lagen,
som likväl icke tillhör Rikets fundamentalLagar.
Bilagor
till PleniProtöcollet för den 22 April,
eftermiddagen.
Nto i.
Herr von Hartmansdorff Angufi:
Då Högloft. StatsUtskottets Betänkande
ingående ökadt anslag åt Kongl. Bibliotheket
på grund af gjorde anmärkningar, den 11 dennes
återremitterades, glömde jag att dervid
foga en, sorn jag nu önskade tillägga, med
anhållan att dan måtte få åtfölja remissen till
bemälte Utskott*
Kongl. Bibliotheket utlånar inga böcker åé
allmänheten, vare sig på grund af gällande
författningar, eller af vederbörandes sjelftagna
myndighet att vägra utlåningen. Den sorn
vill låsa något verk måste göra det på stället,
hvartill ostördt eller icke alltför kallt rum
saknas om vintern, då de flesta läsande äro I
Den 2 2 April e. m.
4i5
Staden, I ajla fall är det högst obeqvämt och
tidspillande att icke få låna hem de verk, som
inan till sin egen upplysningar eller allmänna
ai beten behöfver rådfråga. I detta förhållande,
hvarigenom Kongl- Bibliotheket för allmänheten
nästan är en begrafven skatt, ligger
må hända orsaken till den kallsinnighet,
det någon gång fått röna. Från de föromtalta
Bibliotheken i Köpenhamn och Chri.
• a; a få utom pragtverk och gravurer,
böckerna utlånas, och Staten* utgifter till
derss fork fr*n bidraga derföre i högsta måtto
ti B o lingen befrämjande. För samma ort&ks
skull ömkar jag* att 1 händelse Höglofl.
SuisUtsköttét skulle föreslå, Och Rikets Stänc
r bevilja ett förökadt anslag till Kongl. Bibliotheket
härstädes, Rikets Ständer med beslutet
derom måtte förena en underdånig anhållan
hos Kongl. Maj:t att böékerna i nämnde
Bbliothek, måtte till allmänheten få utlånas
emot de försigtighetsmått, sorn för Boksamlingens
behöriga vård och bibehållande,’ erfordras.
Nto r
Herr von Heijnne, Georg:
Jag har sistlidne Riksdag yttrat mig emot
det Förslag till ändring och sorn jag tror förtydning
af 107 $ RegeringsFormen som nu
skall afgöras. Jag har under detta Riksmöte
öfvertygat mig ännu mer om origtigheten att
åniaga denna förändring, och om olämplighetefl
416 Den 22 April e, m',
att Ständerne tillåtit ConstitutiorisUtskottét hittills
tillämpa denna §> i enlighet med förändriogsförslaget.
jag vill och bör för denna
öfvertygelse redovisa. Eh god Konung
kan aldrig vilja annat än sitt Folks väl, hvad
inagt han än ml innehafva. En Constitutional
Konung kan ännu mindre hafva en annad
vilja än Nationens, after Han bör vid alla
tillfällen underrättas om denna vilja af sine
ansvarige Rådgifvare, med desse Rådgifvare,
ehuru med varsamhet och redligt uppsåt
uppfyllande sin pligt, kunna och skola någon
gång misstaga sig, efter intet i menskligheten
kan finnas fullkomligt; hvad ondt ligger
då deri att vid Riksdagarrse allt hvad sorn
varit anmärkningsväidt mot Konungens Rådgilvare
anmärkes* och öfver anmärkningarne
hos Stånden discutsras; är det icke bättre att
Konungens Rådgifvare få öppet förklara motivetne
för sine åtgärder, än att rygtet, visk«
ningarne, förstora anmärkningens må hän*
da obetydliga vigt om den öppet försvarats j
ända till en brottslig åtgärd, och ehuru det
repa samvetet är den skönaste belöning för
uppfyllda pligter är dock allmänna omdömet
(äfven missledt) icke att föragta. Det har må
hända ansats mindre försigtigt att innän en
Despotiskt Styrd Nation hunnit vänja säg vid
måtta i begignandet af återvunnen Constitututionel
frihet lemna bedömrtiandet af Konungens
Rådgifvare® åtgärder till pris åt, tadlets
orättvisa och dårande anfall; men 13 års vunnen
stadga i Omdömet torde lättast bevisas af
detts
Den 22 April e, m.
Ai7
detta Riksmötes Discusioner, då allmänna åtgärder
bedömdts väl med starka Och för Svenska
öron mindre vana uttryck, men aldrig med
kittslighetens eller småsinnets sökta Critiquer
mot någon viss person. Klander af Styrelsens
allmänna åtgärder eller underlåtande att sådane
hafva vidtagit skulle säkert blifva sällsyntare,
om Representanterne voro visse att genom
anmälan af anmärkningar till ConstitutionsUtskottet
få tillfälle höra Styrelsens förklaringar
under Discusssion inom Ståndet öfver
detta Utskotts yttranden så väl som alla
de andras. Styrelsen skall blifva mera älskad
ju mer den handlar öpppet, och jag anser
ingen våda deri, att ConstitutionsUtskottet
meddelar de utdrag ur StatsRådets Protocoller,
som kunna upplysa förhållandet med en anmärkt
fråga då den rörer administrativa åtgärder
inom landet och icke politiska förhållanden
till främmande magter, som aro Konungen
allena förbehållna att afgöra, utan att
kunna underkastas Ständers granskning eller
deras anmärkningar
107 §:s både ordaly
delse
och anda, sådan den nu är synes mig
klar och tydlig; hvarföre jag afstyrker den fö:
reslagna forändringen.
Rättigheten för Ständeme att uttrycka allmänna
opinionen genom discusioner öfver al*
la anmärkningar skall, värdigt begagnad, verka
rättelse för framtiden om den behöfves, eller
lemna bifall åt Styrelsens åsigter om de
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr. lil Band. 27
418
Den 22 April e. m,
det förtjena, och utgör efter min öfvertygelse
den skönaste garanti för helgden af den Conatitution,
som vi besvurit.
N:o 3.
Herr von Sethy Johan:
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln till
sluteligt afgörande nu företager de af ConstitutionsUtskottet
vid sistlidne Riksdag afgifne,
och med hvarandra sammanhängande Förslag,
tilli ändringar uti 107 §, 2 Mom. Regeringsformen
och 29 §. 7 puncten Riksdagsordningen,
anhåller jag vördsamt, att i detta, för
Constitutionens helgd så vigtiga ämne få yttra
min tanka.
Ofvannämnde Grundlagsställen innehålla:
”att om ConstitutionsUtkottet skulle anmärka
det StatsRådet samfällt eller en eller flere af
dem, uti deras rådslag om allmänna mått och
8teg, icke iagttagit Rikets sannskyldiga nytta,
eller att någon StatsSecreterare icke med oväld,
nit, skicklighet och drift sitt Embete ut*
öfvat, Utskottet då äger att sådant tillkänna*,
gifva för Rikets Ständer, hvilka, 0'm de finna
Rikets väl det kräfva, kunna hos Konungen
skriftligen anmäla deras önskan att han ville
ur StatsRådet eller från Embetet skilja den
eller dem, mot hvilka anmärkning blifvit gjord*
samt att ”frågor i detta ämne kunna i Riksens
Ständers Plena väckas och af andre Riksens
Den 22 April e. ml
419
Ständers Utskott än Constitutiong-Utskottet
hos Stånden andragas, men icke af Riksens
Ständer afgöras förr, än sistnämnde Utskott
deröfver blifvit hördt.”
Förgäfves har jag sökt upptäcka i detta
stadgande någon motsägelse eiler någon otyJ
delighet, som behöfver förklaring. Lagstiftaren
har i fråga om opinionen öfver desse höa
gre Tienstemäns Embetsutöfning, endast tillåtit
ConstitutionsUtskottet att anmärka men ic*
ke att besluta; och äfven anmärkningsrätten
är icke förbehålien endast åt ConstitutionsUtskottet,
utan tillika åt öfrige Utskotten och
enskilte Motionairer inom- Stånden. Då ConstitutionsUtskottet,
enligt RegeringsFormens
105 §. ensamt äger tillgång till de i StatsRådet
förde Protocoller, var det ock oundvikeligt,
att dess hörande äfven i detta fall, i afseende
på ämnets utredande skulle föregå Riksens
Höglofl. Ständers Beslut; men det synes ostadigt,
att sedan Utskottet blifvit hördt och
' meddelat nödige upplysningar, finnes i Grundlagen
ingen anledning för Utskottet, att, efter
godtycke, från Riksens Ständers afgörande
undanhålla en sålunda väckt fråga, hvilken,
Sika med andra genom Motioner yppade ämnen,
efter Utskottens beredning, måste af StänJ
derne sluteiigen pröfvas.
Riksdagsordningens 29 §. har uppdragit
en gränslinea emellan sättet att bringa de deruti
nämnde Embetsman till ansvar för uppenbara
handlingar emot RegeringsFormens
420
Ben 22 April e. rn,
och Lagarnes föreskrift, och sättet att bedöma,
huruvida StätsRådets Ledamöter och
StatsSecreterarne iagt.tagit Rikets sannskyldiga
nytta, samt med oväld, nit, skicklighet och
drift sine förtroende Embeten utöfvat. I förra'
fallet tillhör det ConstitutionsUtskottet ensamt att
6tälla dem under tilltal inför RiksRätt$ men i
sednare fallet hafva endast Riksens Ständer
och icke ConstitutionsUtskottet, beslutande
Rätten. Det föresågs att desse Embetsmän,
utan att göra sig skyldige till egenteligt Laga
ansvar, möjeligen konna vara på sina upphöjda
platsar, mindre verksamma och mindre nitiska i
utöfningen af deras kall; och för sådane samt
flere uppräknade händelser, hafva Stånderne
rättigheten sig förvarad, att hos Konungeni underdånighet
begära deras endtledigande, ehvad
anmärkningen som dertill föranledt, blifvit gjord
af Constitutions- eller andre Utskott, elier i
Ständernas Plena. I fråga om upptäckande och
beifrande af uppenbara lagbrott, kan någon undarlåtenhet
af' ett ConstitutionsUtskott, icke
såsom möjelig föreställas; men ett misstag af
Utskottets pluralité kunde snarare inträffa, i
afseende på opinionen, huruvida det genom de
högre förtroende Embeten åsyftade allmänna
gagn, blifvit af innehafvarne befordradt eller
icke. Någon motsägelse i grundsats eller uttryck
synes således icke eller i detta Grundlagsställe,
äga rum. Erfarenheten vid de flere
Riksdagar som förflutit, sedan denna grundlag
blef antagen, har visat, att Riksens Plöglofl.
Ständer aldrig sökt missbruka en sådan
deras optionsrätt, hvilken otvifvelagtigt blott
Den 22 sipril e. m.
421
1 högsta behof skall begagnas af en nationalrepresentation,
hvars urgamla tillgifvenhet för
sanning, ära och rätt, utgöra ett säkert värn
mot alla åtgärder, sorn kunde leda till oskyldige
medborgarea förfång. I det samband
Constitutionen fästat emellan Regenten
och Folket, uti motvigten af deras ömsesidiga
rättigheter, ligger äfven en garanti emot
missbruket och emot factioners möjeliga inflytande.
Antagandet af de föreslagne Grundlagsförändringar
skulle åter leda till den följd, att
Riksens Ständer aldrig fingo afgöra de deruti
innefattade frågor, i andre fall, än då Constitutions
Utskottet dem till Riksens Ständers
pröfning och behandling öfverlemna, samt att
ConstitutionsUtskottet de facto ensamt finge
utöfva opinionsrätten, i afseende på de ansvarige
Embetsmänriens handlingar. Grundlagens
bud rörande Riksens Högloflige Ständers
afgörande rätt i sådane ämnen skulle således
kunna komma att qvarstå såsom ett ord ulan
betydelse, då det berodde af högst Tretton
personer inom ConstitutionsUtskottet, huruvida
Riksens Ständer fingo pröfva någon dylik
fråga eller icke.
Detta ämnes vigt för Folket, bestämmer
höjden af vådan, att låta det helt och hållit
bero af ett så litet antal Reprentanter, hvilka
lättare kunna missledas i sitt omdöme, än den
stora massan af Folkförsamlingen.
422
Den 22 April e. In,
Det är sannjt att Grundlagen blott; lemnar
Ständerne den inskränkta rätt, att hos Konungen,
i visse beetätnde fall, önskningsvis
begära ombyten af de högre förtroende Embeten5
meu denna rätt är likväl icke likgiltig
eller ändamålslos; ty en hel Nations klagan
är helig och vördnadsbjudande. Grundad på
sanning och lag!, mäste hvarje Styrelse lyssna
dertill, och den skall aldrig objelpt höja sig
till en Regent, sorn älskar sitt Foik och vili *
befordra dess väl.
Det är äfven både möjeligt och troligt,
att Ständerne und r längre tids lopp icke skulle
behöfva till Thronen frambära en sådan
klagan ; men dess uteblifvande skall i detta
fall vittna om ett otvungit medgifvande af de
ansvarige högre Embetsmännens oförviteliga
tjensteutöfning* och denna tystnad skall då,
och endast då kunna utgöra en sann och belönande
tillfredsställelse för den Embetsman,
corn värderar sitt Fäderneslands bifall.
De föreslagna förändringar, synas mig sålunda
åsyfta en väsenteiig rubbning både i
Constitutionens ord och mening, och innebära
ett oförtjent misstroende tili Svenska Folkets
moderation och rättvisa. Godkännande af dessa
förändringar, skulle förutsätta ett medgifvande
att misstroendet vore grundadt; och
detta erkännande anser jag icke vara Svenska
NationalRepresentationen värdigt,
Den 22 April e. m.
423
No 4.
Grefve Spent, Carl Gujlnf:
Med anledning af rättigheter» att äfven
efter Mot:ons(idens slut få väcka frågor i stöd
af förekomne händelser, anhåller jag vördsammast
att få göra en motion. Vi hafva från
Constitutions-Utskottet fått utdelad en utmärkt
fullständig och upplysagde uppgift pä
de sedan sista Riksdagen pä bordet hvilande
Grundlagsförändringar; etc arbete som påtagligt
synes ha varit mycket tidspillande. Emedlertid
hafva nu två och en hal t månader af den
egenteliga Riksdagstiden åtgått, hvarunder den
yngre Riksdagsmannen ofta kunde hafva haft tia
inhemta genom erfarenhet, och Grudlagens
jemförelse dermed, huruvida den senare behöfde
den föreslagne ändringen; skall då vid
hvarje Riksdag- efter denna utdelning af tryckta
uppgiften några veckor lemnäs, innan frågorne
till afgörande företagas, komma dessa
alltid så högst vigtiga frågor, och hvaribland
nu varit hela Representationsfrågan, möjligen
före, då just Stånden ha sorn mäst att göra.
Alla dessa olägenheter voro förebyggde efter
min tanka, 0111 för framtiden redactionen af
en sådan uppgift på de sedan sista Riksdagen
hvilande Grundlagsförändringar, blefve
uppdragen åt RiddarhusCanzliet, att före Riksdagen
författas efter den modell, som denna
Riksdags Constitutions - Utskott gifvit,
6amt att i så god tid trycka, att utdelningen
ktfndä ske 'på samma gåDg, sorn den
424
Den 22 April e. m.
af ett exemplar af Grundlagarne, enligt Riksdagsordningen
sker, eller vid pollettens erhållande
Att jag härtill föreslår Ridderskapets
och Adelns enskildta Canzli, sker dels derföre
att det är det enda stadigt varande för
något Stånd, dels medan det har Acterne under
sin vård emellan Riksdagarne. ConstititutionsUtskottet
slapp derigenom hindras genom
ett arbete, som af andra kunde uträttas,
och lika litet som hvarje Riksdagsman nu enligt
21 §. Riksdagsordningen kan förebära okunnighet
om Rikets gällande Grundlagar, lika
litet kunde han då förebära okunnighet
om de fall, der det kommer att stå i hans
magt, inclusivt med andra, att definitivt ändra
6amma lagar, såsom ursägt för försumman--  det af skyldigheten, att redan från Riksdagens
början låta Riksdagserfarenheten småningom
stadga sin blifvande opinion, ständigt ihogkoinmande
hur mogen denne i Grundlagsfrågor
behöfver vara.
Då detta är ett allmänt behof för alla
Stånden, är det klart, att den obetydliga tryckningskostnaden
med allt skäl kan tagas af Statsmedlen,
eller fortfara att tagas deraf (ty jag
har mig ej bekant, huruvida det ej redan alltid
skedt), men då Ridderskapet och Adeln väl
kan uppdraga förrättningen åt sitt Canzli, men
icke ensamt disponera nämnde medel, torde jag
få begära remiss till Stats Utskottet af denna
motion.
Den 22 April e, m.
425
N;o 5-
Herr af Wingård, Joham
Den af Economie- och BesvärsUtskottet,
på Riksdagsmannen Gråbergs motion, föreslag
na Köpingsaniäggningen i Fryksdalen, anser
jag mig böra understödja, dock ej Förslaget
till alla dess delar. Frågan är icke ny; och
långt för detta har jag sjelf i den föreslagne
trackten utsett platsen, som till en sådan anläggning
vore tjenligast. Jag har dock sedan
trodt mig finna, att uti midten af det folkrika
Frycksdalen, en sådan Köping bättre skulle
svara till ändamålet, hvarföre jag äfven låtit
upprätta kartor öfver de härtill bäst passande
localerne. jag önskar såsedes, att icke uteslutande
norra ändan af Fryken må nämnas, utan
på det ställe inom Frycksdals Härad, som härtill
kan anses bäst passande. Flere åsigter vid
bestämmandet af en »ådan inläggning böra komma
i fråga, än den Riksdagsmannen Gråberg
anfört och kanske varit i tillfälle uppfatta.
Jag äger någon erfarenhet deraf, att man kan
genom förhastande i denna del sätta efterkom
mande i mycket bekymmer och det nya samhället
i nödvändighet kämpa mot svårigheter,
det åtminstone i början icke bordt möta.
Detta länder Herr Lundman till upplysning
rörande den i min Fern års berättelse
saknade uppgiften om Arvika Köping, han i
sitt särskildta Betänkande anfört. Denna Köping,
ehuru i sednare tider, tncd till större de
Den 22 April c, m.
len oinbytt personal och visserligen ökad industri,
har dock ännu föga inbytande på
kringliggande land, troligen en följd af localens
mindre tjenlighet och vissa brister i sjelfva
anläggningsplanen. Tiden iorde hjelpa detta
som mycket annat, men slutsattser bör man
emedlertid hafva dragit, som kunna tjena till
ledning, då dylika nya anläggningar komma i
fråga. T Det har varit min skyldighet lemna
uppmärksamheten häråt, och då jag förmodar
Kongl. Maj:t nådigst täckes tillåta mig framdeles
i anledning af den nu väckta motionen ,
yttra mig, skola de slutsattser jag i detta hänseende
dragit, underdånigst blifva anförde, u.
tan att jag tror mig nu böra upptaga Ridderskapets
och Adelns tid med upprepandet
af föga interessanta detailler. Om således ens
dast en Köpings anläggande i Fryksdal» Härad
underdånigst anmäles till Kongl. Majit, får
jag sedermera tillfälle öfverlemna Kongl. Maj;t
valet af ställen och underdånigst afgifva mina
isigter i ämnet. En ganska^skön local, Kronan
tillhörig, nära Wermlands betydligaste mark.
nadspiats, vid stranden af det nära nio mi! långa
segelbara vattendraget Fryken, och ,nästan
midt uti Häradet, erbjuder sig härtill vid Hemmanet
Onsberg, jag skattar mig lycklig att
ej h afva motiverat en Köpings .anläggande i
Fryksände, der jag först sökte plats för en
sådan och att med den erfarenhet jag tror vnig
nu äga, säkrare kunna gå tillväga i denna
del än jag skulle gjordt för 6 eller 7 år sedan.
Månget förslag kan vara välvilligt, men omoget.
och. smärtsamt blir det alltid att sedan
Den 22 April e. 771.
427
finna sig hafva gjordt misstag, utan att kunna
rätta dem. Försigtigheten bjuder således, att
man väi betänker sig, synnerligen då man går
att grundlägga inrättningar, som alltid skola
bestå. Tyxmarks Köpings anläggning, föresia^-  gen på samma gång som Arvika, har aldrig
kommit längre än på papperet. Trakten der
den skulle anläggas utsågs ti;or jag år 18 to,
är visserligen ödsligare och omgifven af mindre
folkrika Socknar, ätt den nu i Fryksände
föreslagoe, dock är skillnaden ej så särdeles
stor. Enligt' min tanka befolkar man emedlertid
icke ödemarker genom Städer, men väl
Städer genom omgifvande fertila tråk.er. Dessutom,
friheten att sätta sig ner i en sådan Köping,
later visserligen godt Och val; men hvilka
äro de som begagna sig af denna frihet.
Jo, Gesäller som vilj* drifva handtverk, merendels
med tomma händer och Kramhandlare,
utan förlag. Att rödja platsen och bebygga
den med den ringa summa man kunnat upplåna,
blir första omsorgen och, om ej Oeditorernetaga
alltsammans när det är färdigt, uppstå
brännvins-minutering och vingleri, nödhjelpsvärn
mot undergång. Derigenom blir stället
tidigt ilia berygtadt och först efter mångas äfven
oförtjenta olycka och täta förändringar i
personalen, kan förtroendet återkomma till stället.
Då en Köping således skall anläggas an
ser jag det ej vara nog att Staten endast ger platsen,
ett större förskott fordras bestämdt, om
man vili vinna ändamålet, dock icke beståen
de uti donationen af Hemman och Lägenheter,
som förr 6kedt, hvarigenom Stadsboerna
^28 v
Den 22 April e. m.
blifva landtman, cj heller uti penningar sorn
snart skola förstoras utan hopp om återbetalning.
Deremot om för Statens räkning platsen
rödjas, gatorne planeras, tomterne omgärdas
till täppor och förses med smärre en vånings
hu» af ler efter någon godkänd ritning,
samt hvarje sådan tomt med bostad öfverlemnas
till den, som kunde ställa säkerhet för
successiva återbetalningen af den uppgående
kostnaden, skall stället snart nog blifva befolkadt
af säkre idose menniskor, som genom
arbete söka afbörda sig icke tryckande skulder
och under tiden lemna kringboende
landtman den afsättning på lefnadsmedel man
genom sådana anläggningar söker belordra.
Uti våra penningelösa tider skulle mången
välvillig kunna med sin blotta borgen
hjelpa en välkänd ung man, sorn ville söka oberoende
genom arbete, och den lilla Stadsegendomen
lemnade alltid en säkerhet, som
borgesmannen framför andra kunde förbehållas.
Dock detta är detailler sorn jag kanske
nu ej bordt uppgifva j men hvaraf jag dock
tager mig anledning föreslå; det i sammanhang
med Köpingsanläggningen i Fryksdalen, Riksens
Ständer måtte underdånigst hemställa om
ej Kongl. Majit nådigst skulle finna för godt att
af Nionde HufvudTiteln låta bestrida kostna.
derna vid localens planerande och till tomterne*
förseende med smärre Lerhus samt hvad
mera nådigst kan anses nödigt till hindrande
af nybyggarnes tidiga obestånd. Förenas derjemte
nied denna Köpings anläggning, något
Den 22 April e. m.
4=9
ytterligare mål, än blott det att bereda Landtmannen
afsättning på dess producter, såsom
till exempel förfärdigandet af vissa Linneväfnader
till export, hvarföre egentligen de föreslagne
förmånerne kunde komma sådane personer
tillgodo, som uteslutande ville sysselsätta
sig med någon sådan industrigren-, skulle
tvifvelsutan snart ett samhälle uppstå, som
icke allenast ägde inflytande på kringliggande
nejd, utan äfven på Riket i allmänhet. Förutsatt
att localen är passande för blekerianläggningar,
och att linproductionen i orten årligen
betydligt ökar sig äfvensom förfärdigandet
af linneväfnader; jemn afsättning på Linet
skall man dock säkerligen sakna och landtmannens
förfärdigade väfnader, blifva aldrig
för utländningen begärliga handelsvaror, förr,
än ställen Annas-, der industrien är rigtad åt
detta håll, Der uppstår snart, köpare af det
producerade linet, förlagsman till dem sorn
vilja spinna det, andra som beställa väfnader,
af gifven finhet, bredd och längd, lör att bie
ka, aprettera, och stämpla dem så som de
böra vara för att kanske göra sig väg till den
Americanske förbrukaren Jag ber om ursägt
för digressionen; men mon om att så väl göra
redo för möjliga följderna af förhastade anläggningar
som di?m hvilka kunna motses ifall
man gör sig bestämdt redo för hvad man
vill, bar jag kanske gått utom gränsorne »f
hvad mig nu ålegat.
Lika vigtig om ej mer, för denna ort, eller
Fryksdals Härad är den uti motionen före
-
43o
Ben 22 April e. nu
slagna Canalanlaggningen. Äfven detta är ett
gammalt förslag, undersökt oell beräknadt
och hvars stora inflytande på industrien, jag
från första året af mitt vistande i Wermland
lifligt förestäldt mig- Att jag dock ej proponerat
formerandet af något Bolag till utförande
af detta arbete hoppas jag ni3r. ursägtar. Jag
har alltid förestäldt mig, att, när en gång Götha
Canal blir färdig, personer sorn der varit
nyttjade skola söka sysselsättning och användande
af sine der förvärfvade kunskaper, och
såmedelst mången smärre canal, efterhand komma
i fråga, till hvars byggande, man också
blir i tillfälle begagna de mångfalldiga machiner
och redskap som tvifvelsutan komma
att säljas då arbetet upphör. Det inflytande
Göta Canalarbete i detta hänseende skall äga.
pä industrien i allmänhet, är ingen tvifvel underkastadt,
och ehuru detta gigantiska arbete,
för det närvarande minskat förtroendet för Canaler,
återkommer det väl i sinom tid, oell
om jag då lefver, eller tjenar qvar i Wermland,
skall jag icke underlåta fästa uppmärksamheten
på den i fråga varande- Nu anser
jag mig endast böra föreslå det någon undersökning
på stället emedlertid må anbefallas
-
Den 25 April.
Cl
431
Bilaga
till PleniProtocoIlet för den 25 April,
förmiddagen.
N:o 1*'
Herr Siljverherg Magnus Diedric:
Frånvarande vid Protocolls justeringen den
3 April anhåller jag vördsamt, att få besvara
de anmärkningar, Herr Grefve Levenhaupt då
behagade afgifva emot mitt anförande, rörande
privatBankers inrättande.
Herr Grefven yttrar: att han aldrig till
vinnnande af enskilt fördel, skall motarbeta
någon Riksgagnelig inrättning. Jag får i anledning
deraf förklara, att äfven jag anser
hvarje Riksdagsmans ovilkorliga pligt vara,
att handla utan allt afseende på densamma,
så väl då* motioner väckas^ som då
de discuteras, ehuru jag aldeles icke fin
ner, hvad sammanhang denne Herr Grefvens
amärkning kan äga med behandlingen
af ifrågavarande ämne. Jag tror för öfrigt,
att ingen Enskilt finnes, som icke i iner
eller mindre mån, skulle likaså väl som det
allmänna, finna sin fördel dervid, om stadga
i enskildta creditförhåilanden grundad på bestämdhet
i Jiqvider, man och man emellan,
Deri 25 4pr il.
kunde återställas*, ingen kan lifligare än jag
önska detta, ehuru jag icke kan inse, att Privat
Ba nkers inrättande skola åstadkomma denna
välgörande förändring, hvars möjlighet hvilar
på en allmännare välmåga hos hela Nationen.
Herr Grefven anmärker: att jag i mitt ytt-»
rande aldeles förbigått den omständigheten, att,
enligt planen för de blifvande PrivatBankerne
en fond af 250,000 R:dr Banco för hvardera,
skulle i Rikets Ständers Bank insättas, som ej
fick öfverassigneras, och att då deras utestående
fordringar egenteligen bestå uti denne utlånte
egne fond, inga äfventyrliga följder för
deras existens, kunna befaras af misscredit eller
en ofördelagtig opinion. Jag delar alldeles
Herr Grefvens öfvertygelse i detta afseende
om jag kunde föreställa mig ändamålet med de,
föreslagne Inrättningarne vara sådant, men hvilket
jag af följande skäl vågar betvifla; ty 1:0
behöfves ingen autboritsation, ej eller finnes
för det närvarande något hinder eller svårighet
för den enskilte Capitalisten att emot goda
Reverser och säkra Hypothcker, utlåna en
större summa om han så behagar, och lärer sådant
med större lätthet af honom särskilt, än
genom Association med 4 personer och en gemensam
Fond af 250,000 R:dr kunna verkställas:
och 2:0 kan man väl i en idé föreställa
sig möjligheten att PrivatBanker torde
irån Hufvudstaden snart nog utgrena signill de
öfrige större Städerne och Landsorterne, men
i verkligheten frugtar jag att deras antal torde
-
Den 25 Apr it.
433
de komma att inskränka sig till 1 eller 2, så
framt ej, enligt det tryckte Förslaget, som sy,
nes ligga till grund för Herr Grefvens motion,
och i densamma åberopas ”Landsorternes
Banker skulle tilldelas lånerättighet i’ Rikets
Ständers Bank emot en lindrig ranta* för att
derigenom animera innehafvare af stora egendomar
att interessera i bolagen, emedan få
contante insättningar i landsorterne kunna påräknas;”
men denna anstallt, som innefattar
detsamma, som att bortskänka åt privata associationer
Bänkens halfva räntevinst på det
försträckte capitalet, lärer väl på allvar aldrig
komma i fråga.
Man torde väl således få antaga egentliga
afsigten med desse inrättningar vara den,
att genom upplåning af främmande capitaler
till 3 procent med ovilkorlig återbetalningsskyldighet
vid anfordran och återutlåning deraf
jemte den egna fonden till 6 procent på
bestämda tider (så framt denna ej af Bolagets
interessenter. utassignerades till andra behof,
hvilken möjlighet äfven är tänkbar) öka Lånerörelsen
i stort och derigenom bereda Bolaget
en betydlig vinst, och i detta högst sannolika
fall, då visserligen skulder finnas att
godtgöra, kan jag ej frångå min förut yttrade
tanka, att de bära inom sig fröet till undergång,
och att deras bestånd hvilar på en lös
och vacklande grund, beroende af en förän
-
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr, lil Band, 28
4'4
Den 25 ApriL
derlig opinion. Såsom exempel får jag anföra
f. d. FilialDisconterne, hvilka med en icke o-j
betydlig fond, bestående i Actieägarneg insatte
capital, dessutom ägande creditiv på Banken
och utgifvande egna obligationer, hvilka circulerade
såsom mynt, dock gingo öfver ända,
jag medger genom Malmö Disconts oredlige
och felagtige förvaltning, men hvilken i sitt
fall drog de andra med sig, såsom en oundviklig
följd af misscreditens inflytande.
För atl ej alltför mycket trötta Höglofl.
Ridderskapets och Adelns tålamod, förbigår
jag de öfrige puncterne i Herr Grefvens anförande,
och utbeder mig endast att få tillägga
ett ytterligare skäl till dem jag i mitt förra
yttrande uppgifvit, hvarföre jag icke anser
den åsyftade fördelen af desse Inrättningar
kunna åstadkommas, bestående deruti, att enligt
det af Herr Grefven åberopade tryckte
förslaget, FrivatBankerne skola beläna endast
accepterade invisningar, grundade på varuhandel
och utstälde på korta betalningsterminer;
jag har hört omtalas 2 högst 3 månader, såsom
de« tid, hvilken förenlig med Inrättningarnes
fördel och bestånd ej skulle kunna öfverskridas.
Såsom en lättnad och befordringsmedel för
exporthandeln, synes mig PrivatBankerne dessutom
icke behöflige, dels emedan de flesta ef.'
fecters tillverkningskostnad bestrides genom egna
eller främmande förlag,’ JernContoirs lån,
Den 25 April,
435
samt belåningsrättighet i Rikets Ständers Bank,
dels emedan försäljningen deraf till den egentligen
exporterande ej behöfver ske på credit,
ty beloppet indrages vanligen genast, så snart
lastningen är verkstäld. Importhandelns föremål
åter inskränker sig till införskrifvande af
utländske varor och rudimaterier endast för
landets egit behof och consumtion, då vårt
Geografiska läge ej medgifver någon fördelagtig
Transitohandel i synnerhet, sedan afsatt—
ningen till Finland så betydligt aftssgit, af
den orsak, att Stockholm då detta land förlorades
ej ägde nederlagsfrihet, hvaraf blef en
följd, att Finnarne härifrån endast kunde erhålla
med höga tuilafgifter belagde varor, och
derföre efter hand vändt sig åt andra orter.
Dessa omständigheter synas mig ej vara anmärkte
af dem, som genom upphäfvande af
aila probibitiva författningar, hvilka jag för
öfrigt i allmänhet hvarken gillar eller anser
nyttiga, samt genom införande af Handelslåneanstalter
och mera dylikt, hvilka i andra egentligen
handlande Stater t. ex. England kunna
vara nyttige, men här mindre användbara,
anse handeln böra blifva blomstrande och sprida
allmän välmåga. Hvad införskrifne rudimaterier
angå, säljas de vanligen på 6 och 9
månaders tid emot revers; med en kortare credit,
kunna Fabrikanter och Näringsidkare, som
skola förädla desamma ej vara belåtne. Nära
samma förhållande äger rum med de egentlige
Consumtionsarticlarne; antingen de försäljas
åt handlande i andra orter} eller åt minut
-
406
Den so April,
handlare på »tället, för att hållas allmänheten
tillhanda, än en credit af 2 högst 3 månader,
i de fleste fall, för köpare, som behöfva begagna
den aldeles otillräklig- så väl i anseen^
de till bristande eller trögare afsättning, som
och i anseende till svårigheten för dem, att
kunna på bestämd tid påräkna liqvid för sine
egne utestående fordringar.
Utaf hvad jag nu haft äran anföra, synes
ostridigt, att hvarken Exporthandeln behötver,
ej eller importhandeln kan hafva någon fördel
af PrivatBanker, i hvilkas plan nödvändigt
tnåste ingå att endast på den korta otillräcklige
tiden af högst 3 månader belåna accepterade
invisningar.
Om än någon partiel fördel för den Inrikes
handeln möjeligen skulle kunna derigenom
åstadkommas, kan den aldrig motsvara
och uppväga de olägenheter och den skada,
som mäste ofelbart deraf uppkomma, om den
mera vidsträckta credit, som hittills blifvit dels
lemnad, d'ds begagnad, indrogs, och såsom
allmänt gällande lag fastställdes, att alla de
Gäldenärer på förfallodagen skulle blifva underkastade
vexelrätt, det vill säga bysättningstvång,
hvilka ej kunde inlösa eina acceptera
Denna stränga åtgärd skulle oundvikligen be.
reda en mängd redlige men mindre bemedlade
personers undergång, hvilka efter det nu gällande
systemet kunnat göra hvar man rätt och
äga sin taifliga bergning.
Den 25 April jT, m.
437
Utaf anförde skäl vågar jag hoppas, att
Högloft Ridderskapet och Adeln täckes upplyst
finna, att vexelrätts införande såsom vilkor
för inrättningen af PrivatBanker, hälst i
närvarande tid af öfverklagad penningeförlägenhet
skulle blifva högst betänkelig, och aldrig
med billighet bör komma i fråga, för att befordra
ett project, som till sin afsigt må hända
är välmenande, men vid sin verkställighet möter
flere svårigheter, hvars nytta är problemai
tisk och följder skadjige.
Om remiss af detta mitt vördsamma anförande
till det eller de Utskott, hvartill Herr
Grefve Levenhaupts Memorial blifvit remittcradt,
anhåller jag ödmjukeligen.
Bilaga
till PleniProtocollet för den oo April,
förmiddagen*
N:o l
Grefve
Gyllenborg, Johan Henning',
Då Oeconomie- och BesvärsUtskottct, till
438
Den 5o April f., tu.
pröfning upptagit Riksdagsmannens, ifrån Ska?
raborgs Län, Petter Janssons Motion, att, om
ej Extra Roteringen, som han önskade, kunde
afskaffas, Extra Roteringsskyldige måtte,
till skälig lättnad i den dem ålagde dryga
tunga, åtminstone njuta den förmohn, lika
med ordinarie Roteringen, att, genom lejning
få begagna dem, som äro inom Beväringsåldren;
men denna Motion, i anseende till dess
egenskap af Roteringsmål, rätteligen tillhört
StatsUtskottets handläggning, lärer denna åtgärd
varit en följd af den erinran, att förslag
till Extra Roteringens införande, vid 1809 års
Riksdag, genom särskilt begifvande, bereddes
af OcconomieUtskottet, och att derföre, handläggning
af samma Utskott, i förevarande fråga
äfven nu ansedts lämpelig; hvarvid likväl
torde böra anmärkas, att då Utskottet ansedt
sig pligtigt att jämlikt remissen, meddela utlåtande
lärer Utskottet hafva bordt, jämlikt 34
§. Riksdagsordningen bestämma derjemte ämnets
beskaffenhet efter Grundlagen. Hvad nu sjelfva
frågan angår, så, ehuru det är att hoppas att
tillämpningen af föreskrifterne, i detta ärende^
blott tillhöra den aflägsna framtiden, påkallar
likväl nödvändigheten att motsäga Utskottets
omdöme, enär Utskottet, utan att meddela en
förmodad detaillerad utveckling af föreskrifterne,
i afseende på Extra Roteringens införande
och de tvenne skiljaktige Bevärings inrättningarne,
tillämpadt Författningar, till afslag
å Motionen af hvilkas innehåll, med större
anledning likväl bifall dertil bordt kunna
Den 30 st pr il f m,
439
hemtas. Utkottet förklarar, att, då år 1809,
Extra Roteringsinrättningen var beräknad, på,
att ej åstadkomma någon förminskning, i Rikets
öfrige extra ordinarie försvarsmanskap, någon
förändring deri, anses så mycket mindre hafva
uppkommit, genom allmänna Beväringens införande,
som skillnaden emellan den, och den upphörde,
endast visar sig i olika sätt för utgörande
af desse tvenne slag af NationalBeväring;
men någon bevisning i afseende på Extra Roterings
lejdningsrätt för Utskottets meddelte omdöme,
synes likväl icke i någor måtto, derifrån
kunna hemtas, enär deri icke omförmäles
något om Extra Roteringsskyldidigas förbindelser,
eller om någon förändring deri ägt
rum; hvaremot Utskottets yttrande om ett fortsatt
enahanda förhålllande, i desse afseenden
talar emot Utskottets Betänkande, hälst då, vid
Extra Roteringens uppsättande, Extra Roteringsskyldige,
ägde rätt till lejning äfven inom
den då föreskrifne Beväringsåldern; densamma
måtte äfven vara dem förbehållen nu,
vid förändrade grunder för allmänna Beväringen,
enär vid antagande deraf, icke någon inskränkning
i Extra Roteringsskyldiges lejningsrätt,
blifvit såsom vilkor föreskrifven,
och hvartill, så mycket mindre någon anledning
sig företedt, som, då Förstärkningsmanskapets
antal var bestämdt till högst 50,000
man, uppgår deremot Beväringens samteliga
Classer till nära dubbelt detta antal: ett an
tal,
som till större delen icke på en gång mö-s
440
Deri §o jJpril f. m.
jeligen kunde begagnas, och hvilket förhållande,
upplyser olämpeligheten att vägra rättighet
till lejning inom Beväringsåldren, mera
för Extra Roteringen än för den ordinarie
Roteringen, då ett öfverflödigt antal af Beväringsskyldige
äro att tillgå, och inga Författningar
bestämdt förmena Extra Roteringsskyl*
dige att tillgodonjuta enahanda rätt, med den
gamla Roteringen; varande icke något annat
undantag för lejning i Beväringsåldren kändt
än det, som innefattas i 2 jjj. 8 Momentet af
1812 års Riksdagsbeslut, att nemligen, Ersättningskarl,
för den Beväringsskyldig®, ej får
tagas i Beväringsåldren, och hvaraf äfven synes
följa, att all annan lejning, såsom icke
förbuden, måtte vara tillåten. Vid öfvervägande
af hvad nu blifvit anfört, och efter behörig
granskning af den af Utskottet åberopade
Konungens Nådiga Kungörelse af den
27 October 1812, om inrättningen af allmänna
Beväringsmanskapet, torde nogsamt inhems
tas, att Utskottet, under origtig tillämpning af
Författningar, förklarat det vara förbjudit, som
icke så är, och derpå allena grundat sitt afslag
å Motionen, sä mycket mera oväntadt,
som om ock ett så beskaffadt förhållande verkeligen
existeradt, det synts hafva instämt
med rättvisans och billighetens kraf, att det
frivilliga partielle åtagande af extra Roteringen,
af en inskränktare Medborgareclass, i
nödens stund, bordt blifva mött, med tillstyr,
kande af lättnad för utgörande af frivillige
för
-
Den 5a April f. ni.
441
förbindelser,’ hvaremot den af Utskottet tillstyrkte,
icke förmodade, inskränkning i Extra
Roterings-skyldiges lejningsrätt, ganska betydeligen
skall försvåra uppfyllande af ifra—
gastälte frivillige förbindelser; anhållande jag
vördsammeligen att Betänkandet måtte till Utskottet
återremitteras , med anmodan om det
förklarande, i ett förändrat betänkande, att
inga gällande Författningar ligga i vägen för
bifall till Riksdagsmannen Petter Janssons Mo*
tion, hvartill, i alla fall om ock, emot förmodan
ett annat förhållande kunde styrkas i anseende
till nu anmärkte omständigheter, botde
af Utskottet bifall tillstyrkas.
Då hela Nationen är i okunnighet om de
bidrag, den redan gjordt till Götha Canalbygg*
Sik till Ridd. 0. Ad, Pr. III Band. 29
till PleniProtocollet för den 3o April
eftermiddagen^
N:o 1.
Herr Berghman, Ambroius Magniis:
44?
Den 30 April e, «z,
nåd, och en noga kätfhedom deraf är så högst
nödig för Riksens Högloft. Ständer, då de snart
komma att yttra sig öfver det ytterligare understöd,
som Kongl. Majus Nådiga propo*
kition innehåller; så får jag vördsammast föreslå:
det Högloft. Ridderskapet och Adeln an*
moda Högloft. StatsUtskottet, att, i sitt i detta
ämne afgifvande Betänkande, meddela Riksens
flör loll. Ständer en detaillerad calcul öfver
hvad Staten hittills påkostadt samma Bygg*
nåd. Efter hvad jag härom har mig bekant,
lärer sådant bestå: no. I det årliga bidrag af
300,000 R:dr sorn Banquen gifvit ifrån 1815r
års Riksdag, till och med innevarande års.
2:0 Uti Ständernes är 1818 gjorde eftergift af
Banquens fordran hos Götha Canals Discont9
då d n ramlade, utan att igenom någon Canal
kunna räddas, hvilken fordran då uppgafs i
rund summa till 1,100,000 R;dr men bör, för
rättvisans skull, nogare bestämmas. 3:0. I
hvad Banken kan ytterligare förlora vid berörde
Disconts sluteligl utredning, och 4:0. I
alla de hemmans räntor af Spännemål och andre
persedlar, Kronotionde, Boställen, Roterade
Manskap, Kronoparker och Jordägor] turn.
. hvilka, igenom Canalanläggningen frångådt
Staten. Beloppet af desse räntor m. m.
kan Kongl. Kammar - Collegiutu, visserligen
utan tidsutdrägt meddela. Enär Riksens Hög.
lofl. Ständer af dessa uppgifter, få se hurn
manga millioner den redan uppoffradt för Götha
Canal, utan att på minsta sätt dertill va-i
rit förbu dne, komma de i tillfälle att bedo
-
Den 39 yépril e. m'.
* 443
syia, dels huruvida Nationens krafter medgifva
mera understöd i denne väa;, då i så många
andra högst betydeliga anslag på fordras, dels
ock om sjelfva företaget kan belöna hvad ens
redan derå är användt.
Om remitterandet af detta Memorial tilj
Höglofl. StatsUtskpttet; får jag ödmjukeligen
anhålla.
