# ID: svediakorp-gov712
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,500
# sentences: 1,694
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bilagor
till
Högloflige
H
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, ;
År 1B23.
Tredje Bandeti
STOCKHOLM,
Tryckt hos Olof GäjIhn, i8a5.
Bilaga
till PleniProtocollet för den i April,
förmiddagen. 9
N:0 i»
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric-,
Då Riksens Ständers Revisorer, i bérattelsen
öfver Kongl. Allmänna MagazinsDirectionens
förvaltning, trodt sig äga anledning
till den anmärkning emot mig, att under den
tid, styrelsen öfver Nyköpings Län varit mig
anförtrodd, sex års tid förflutit, utan att någon
åtgärd blifvit vidtagen, till indrifvande
af en, MagazinsDirectionens återstående fordran
af Skepparen Ståhl i Thorshälla, för en,
igenom dess förvållande skadad Spannemålglast,
till beloppet af 415 R:dr 36 sk. Banco,
torde det tillåtas mig upplysa att Revisorerne,
i saknad af fullständige uppgifter, i så måtto
gjordt ett misstag, att anmärkningen blifvit
på orätt person tillämpad.
Förhållandet är att, år 1S r 4, eller året
före mitt tillträde till Landshöfdingetjensten,
från dåvarande MagazinsDirectionen, en begär
jDen i April.
rån om handräckning, till utbekommande af
dessa medel, lärer hafva till min företrädare
ankommit; men vid mitt tillträde, och under
den otroliga oreda, hvaruti LandsContoircts
Handlingar och Diarier sig befunno, i anledning
hvaraf, till en början, både LandsKamleraren
och Räntmästaren funno sig föranlåtne
att begära afsked, och, efter sedermera upptäckte
tillgrepp och deraf uppkommen Ba^
linee, ännu befinna sig i häckte förvarade,
kunde det för mig icke vara kändt huruvida
MagazinsDirectionen, före min Tjenstetid, inom
Länet ägde någon ersättningsfordran. Se4
dermera befinnes ifrån 1814 och intill 1821,
MagazinsDirectionen icke hafva gifvit någon
påminnelse, rörande denna dess fordran; men
sedan, igenom en händelse den Presidenten;
Friherre Fock. sjelf lärer upplysa, då dess
helsa tillåter honom att här infinna sig,
jag den 25 Januarii 1821 erhöll uppdrag att
indrifva dessa medel, har icke någon på
jr.ig beroende åtgärd blifvit försummad, och
redan sistledit år|, hafva af dessa 415 R:dr 36
sk., 285 R-'dr blifvit till MagazinsDirectionen remitterade,
och återstoden, 130 R.-dr 36 sk.,
har varit beroende på de besvär, Skepparen
Ståhl, i Kongl. Svea HofRättanfört deröfver,
att Magistraten för denna Summa tagit i mät
hans fastighet.
Denna Riksens Ständers Revisorers anmärkning,
torde således böra öfverflyttas, från
mig på den det vederbör, hvarföre jag, hos
Herr Grefven och LandtMarskalkvn samt Hög-;
Den 3 Aprils
loflige Ridderskapet och Adeln vördsamt atw
håller att denna, af mig nu lemnade upplysning,
må få remitteras till StatsUtskottet, hvilket
det tillkommer att granska de, af Revisorerne,
mot MagazinsDirectionens förvaltning
gjorde anmärkningar.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 3 April.
N:o i.
Grefve Levenhaupt, Clae t \
De anmärkningar en värd Ledamot till Protocollet
d. 7 sisth Mars afgifvit emot Herr Haijs
motion angående Privat Banks assosiationer, uti
hvilket ämne jag äfven framställt en serskild
motion, anser jag påkalla å min sida en förklaring
nödvändig, då den rigtning Herr Silfverberg
gifvit, desse anmärkningar, syftar, efter
hvad jag kunnat fatta dem, att göra tvetydig
nyttan af dylika Bankers formerande,'
och visa sjelfva företaget som overkställbar
Öfvertygad som jag önskar vara, att en
sidan slutsatts ej skulle kunna dragas, af mo*
6
Dan 5 April,
tionens innehåll, öf.verlemnar jag likväl till
hvarje oväldig granskares bedömande, hvilken
af oss, utgått från den rätta synpuncten, och
anhåller att för några ögonblick få fästa uppmärksamheten,
vid de skäl, på hvilka Herr
Silfverberg grundar sitt bestridande.
Det yttras t ex., af Herr Silfverberg,
”att Discont eller Lånebankinrätfning, som
grundar sin hufvudsaklig» rörelse, på mottagandet
af penningar till låg ränta, mot ovilkorlig
återbetalningsskyldighet, vid anfordran,
samt åter utlåning mot högre ränta, men på
bestämda terminer, bär inom sig fröet till undergång,
hvartill ej mera behöfves, än ett för
dess credit ofördelagtigt rygte, eller minsta
misstroende med eller utan grund.” Alle Bankers,
eller Banquierers rörelse, hvilar först och
främst på egna fonder, och beror sedan, utvidgningen
af dylika affairer, på de insättningar,
som till högre eller mindre belopp hos
dem göras, i mon af tillgångar, och det förtroende,
de vetat förskaffa sig hos allmänheten;
för Capitalisten, och för låntagaren lär
väl ingen kunna, på goda skäl bestrida nyttan
häraf. Huru verkställigheten, skulle kunna
blifva af skadlig inflytelse, fattar jag således
ej, när fria viljan endast, och intet tvång,
härmed finnes förknippadt. Jag har i mitt
anförande ansett, som ovilkorlig grund, för
den första organisation, af PrivatBanken, insättningen
i Riksens Ständers Bank af ett Interessenterne
tillhörigt Capital stort 250,000
R;dr Banco$ detta har Herr Silfvenberg, all
-
Ben 3 April.
7
deles förbigått, och borde så mycket mindro
förglömmas, som det i bedömandet om Soli-:
diteten, för operationerna, utgör hufvudgrunden,
och Banken på detta betydliga capital,
att börja med år till, utom någre tillfällige bidrag:
Denne Inrättning, med en egen ansen
lig
fond, bör derföre mera betragtas som utlåningsanstallt
på korrtare terminer, till lättnad
för liqviden, säljare och köpare emellan,
än såsom den der sjelf behöfver biträden; jag
6er då ej huru rygten om obestånd och misscredit
kunna uppkomma, der egentligen inga
skulder finnas att godtgöra, utan blott fordringar
inkasseras vid förfallotiden. Den synbara
verkligheten på hvilken PrivatBanker, så organiserade,
hvilar öppna utväg för den hvars
förmögenhet består i Capitaler, att utan farhåga
för förluster, göra dera räntegifvande, och
detta så mycket häldre, som hen kan dispoi
nera det hela, eller en del deraf, när han behagar,
samt då återtagningen af sådane medel
6om på längre eller kortare tid, af PrivatBanken
varit använde i allmänna rörelsen, meri
afseende å den i Riksens Ständers Bank stående
stora summa, alltid för Banken disponible,
ej kan i det hela influera på dess fortfarande
utlåningar, så hoppas jag, att den värda anmärkaren,
äfven sjelf skall finna, möjligheten
af motionens verkställande.
I mitt förra Betänkande har jag anfört
de orsaker hvarföre jag afstyrkt all inblandning,
med Riksens Ständers Bank, för Privatbanker,
utöfver deras afskrifningsräknings be
-
*
Den 5 April.
lopp. Herr Silfverberg anser deremot, det enda
möjliga för dylika Bankers bestånd vara,
en lånerättighet i Riksens Ständers Bank, mot
låg ränta, dock betänklig att tillstyrka ^ ett dyi
likt förslag som fäster möjligheten af ett bestånd,
pä en betänklig grundläggning, innehåller
ju en viss motsägelse och fast jag med
Herr Silfverberg förenar mig i åsigt, att Private
bander häraf skulle tillkomma, i vissa
afseenden, ganska betydliga fördelar, så får
jag dock här erkänna, att jag i bedömandet
utgått från den satts, att ju mera Privatbanken
lemnäs åt sig sjelf, ju mera den inskränk.
es, inom eget område och egne tillgångar,
ju mera fasthet finnes i inrättningen , och ju
mindre behöfver man frugta för de följder i
allmänt och enskildt afseende, som minnet af
f. d. FilialDisconterna framvisar. Dessas för
långt utsträckta rättigheter, att assignera på
Banken, utöfver verkeliga tillgångar, och i egenskap
af lånebilräde, mot låg ränta, innefattade
det egentliga fröet till deras undergång j
af erfarenheten böra vi derföre akta oss, att
åter börja med de redan misslyckade försöken.
I min motion nämner jag att de tillfällige
insättningar af penningar, som göras i PrivatBankerna,
sker för dess räkning i VexelBanken,
och ökar der den förra fonden. Herr
Silfverberg yttrar, att PrivatBanker borde tilU
erkännas den rätten, att å sådane insatte medel,
få utgifva egne Credit-tecken. Hvarje
person, som i Vexelbaoken insatt capitaler,
Den 5 April,
har redan denna rättighet förut gifven; nemil-'
gen, att i form af Assignitioner, draga på Sum-i
man någon ny auctorisation för PrivatBankerna
behöfves således ej då dessa Assignationer
äro Credit-tecken, så länge de gå man och man
emellan, utan att presenteras af innehafvaren till
inlösen j otvifvelaktig! är ock, att ju mera den
enskildta crediten stadgar sig, och sjelfva systemet,
för sin utvidgning, fotas på det strängaste
ansvar för missbruk, så skall detta i hög
grad bidraga till alla näringars förkofran, samt
befrämja, i samband, med klokt uttänkte fiJ
nanciella förhållanden i allmänhet, lif och rörelse,
i alla grenar af den allmänna husbåll-,
niDgen. Den enskildt solida crediten, representerad
af sådane Credit-tecken, hvilka tillkommit
genom vahruslut, och innefattat något
verkligt för dess utgifning, underkastade samma
ansvar som vexlar; blifver, ett eget rörelcecapital,
inom landet, hvilket, utan att i samma
mon influera på myntvärdets försämrande,
som en och annan million sedlars utgifvande
på Bankens gamla fond skulle göra, i fall behofvet
en gång påkallar det, skall förekomma
detta behof, och snarare bidraga till BancoSedlens
förbättrande. Så har jag trodt resul-;
tatet skulle blifva häraf.
Att afgöra om här finnas personer, med
tillräcklige penningetillgångar, och nog förtroende
till hvarandras åtgärder, för att Asjö»
ciera sig i danandet af en eller flera Privata
Banker lemnar jag åt tiden att närmare be
-
10
Ben 3 April.
stämma enär den äskade Lagen och Författrtingarne
medgifva deras uppkomst pä solida
grunder utan fara för utöfningen ; den förmodan
att disponible Capitaler hos enskildte ej
böra kunna saknas till befrämjandet af detta go»
da ändamål, tyckes i alla fall ej vara utan an^
ledning, när man jemnför storleken af det i
omlopp varande rörelsecapitalet, med den
brist på- peoningar, som höres öfver allt. Gifvet
är då, att penningebristen mera härleder
sig derifrån att en större del af numerairen,
ej kan utlemna®, i saknad af säkra händer att
förtro den till; och bör hela nationen vinna
dervid, den rikare och mindre bemedlade medborgaren
bägge favoriseras, om det förlorade
förtroendet återställes i sitt urgamla skick, samt
Samhäilslagarna, ålägga hvar och en, ett samvetsgrann!
uppfyllande af pligter och ingångne
förbindelser; myntet återföres härigenom
till sin bestämmelse som varumätare, upphör
att vara én handelsvara fal för åcker, och uppdrifne
olaglige intressen. Der den enskildt»
crediten genom lagenliga föreskrifter, och
ett tvunget iagttagande deraf, uppnått höjden
af ett allmänt erkändt förtroende, finner man
ofta penningen utbjudas, mot ringare vilkor än
sjelfva Lagen tillåter. För näringsidkaren, är
detta af väsendtlig nytta, då räntorna ej uppäta
den förtjenst han af ett sådant biträde k^n
draga; han sättes äfven härigenom i tillstånd,
att alltid kunna vara precis återbetalare, och
Capitalisten hvilken i synlig måtto, på ett sådant
förhållande tyckes förlora, gör det likväl
mindre då han på dagen kan påräkna sina
Den 5 April.
11
penningar och i Speculativ väg få ersättning,
för hvad han tillfälligtvis, måst sakna. Säkert
är att hvarje omtänksam menniska häldre anförtror
sin egendom: fast eller lös, i säkra händer
mot billig inkomst, än i osäkra mot en öfverdrifven
afgift; dessa sednare försöken äro ock
så stridande mot all samhällsordning, att de
oftast, få vidkännas en sträng vedergällningsrätt,
som på sin nästas undergång, vill
bygga sin egen förkofran; en väl känd PrivatBanks
association, blifver således välgörande
och nyttig för capitalister, för köpare, säljare
och producenter, samt i denna egenskap,
aldrig i saknad af tillgångar, att uppfylla sin
bestämmelse, beskyddad och bevarad för förluster
genom lagen.
Då Herr Silfverberg betviflar , att PrivatBankers
tillvarelse kunna i någon mohn, bidraga
till Jordbrukarnes fördel, då denna i desse
Banker, ej kan mot Inteckningar eller Reverser
erhålla penningar, så får jag som sjelf
Jordbrukare upplysa, att Landtbruket, denna
moder för alla andra näringar i samhället, aldrig
kan bestå, genom utvidgade lånebiträden;
det är arbete svett, och möda, mera än
penningen som gör jorden fruktbar; Landtmannen
beböfver långa omsättningstider, på de
förlag, han utom sitt egit arbete, använder i
sitt yrke, är deri olik de fleste andra och beror
dess behållning, på så många tillstötande
omständigheter, att han för att vara säker, ej
vågar ruquera allt för mycket hvaraf kommer,
att inkomsten för honom af sin näring, alltid
12
Den r> April.
i proportion, blifver mindre. Jordbrukaren är
först välmående och behållen när han utan betydlige
gravationer, äger den jord han gräfver
och då dess flit, omtanka och besvär, af
Försynen belönas med en ymnig afkastning,
som förmohnligt för honom, kan afsättas; jag
har således för Åkerbruket afsett nyttan af
PrivatBanker, och den dermed förknippadeenj
skildte Creditens, bättre consoliderande, vara,
att tillgångar derigenom öppna sig för speculationsandan,
landets allster få en starkare,
en jämnare afsättning och vanvärdet, i 1 vilket
dessa ädla Ärticlar nu fallit, förbättrar sig,
samt för framtiden förekommes. De låga priser
landmannen nu måste åtnöja sig med för
sine effecter, jemförde med dyrheten på större
delen af hvad han oundvikebgen behöfver af
andra vahror, dess efter ett högre egendoms*
värde, och en stöire inkomst calculerade Statsbidrag,
påkalla begagnandet, af ali» möjlige
upptänklige medel, att förbättra det förra, för
att kunna utgöra det sednare; den Svenska jorden
är dessutom, redan graverad med Inteckningar,
öfverstigande nära dubbla summan af
RörelseCapitalet i landet, eller 56,567,42g
R.dr Banco, oberäknadt utländske gravationer t
främmande myntsorter, och silfver. Man måste
då efter min tanka snarare 6öka till att
minska dessa gravationer, än att öka dem
och kan åkerbruket blott hjelpas derigenom
att ett mera afpassadt förhållande mellan
utgiften och inkomsten, så enskildt sorn allmänt
tagit, sätter Landtmannen i tillstånd att
JOen 3 April,
småningom arbeta sig utur den gäld, han ärft,
eli r förvärft.
Herr Silfverberg anser äfven PrivatBanker
mindre behöflige af den orsak, att han
bestämdt vet, det penningar för solida Låntagare
ej saknas: Förhållandet är likväl nu att
landtmannen besittande Fastighet i jord, och
corn sådan ägare, till det minst förgängliga af
allt, då han ej mot contant liqvid kan föryttra
sina vahror, utan behöfver låna för att
bestrida sina utgifter, oftast är i saknad af det
biträde han söker. Dageligen hafva vi härpå
bevis, och till styrka derföre, citeras den
klagan, som vid denna Riksdag låtit höra sig
i alla 4 RiksStånden, öfver penningebristen.
Jordägaren lärer då ej anses för solid låntagare,
om förhållandet är sorn Herr Silfverberg
säger, felet kan väl ej ligga i den säkerhet
han har att erbjuda så vida denne ej redan är
öfverintecknad, utan måste vara i författningarna
och den långsamhet, med hvilken alla
skulldfordringsmål på landet behandlas; det
är för att afhjelpa detta, som jag äskat, ett
annat sakernas skick, ej hvad sjelfva inteckningarne
i egendomar beträffar, utan i handel
och vandel, och vågar blygsamt smickra ifiig
med att mera hafva förtjent mina landsmäns
välvilja härigenom, än om jag uppstått, för
att motarbeta, ett i min Öfvertygelse godt
ändamål.
Ytterligare anser Herr Silfverberg, som
orättvis och skadlig den rättighet, för Privat
-
Den 5 April,
Banker, att få de Assignationer som hos dem,
af Privat man belänas, ställde under Vexelstadgan,
att ovillkorligen på förfallodagen liqvideras.
Jag har aldrig åsyftat, att endast
de assignationer som PrivatBanker öfvertaga,
skulle få Vexelnatur, utan bestämt yttrat att
alle utgifvare, antagare, och öfverlåtare af på
viss betalningstid, utställte anvisningar skulle
underkastas samma ansvar, som Trasenter,
Acceptanter och Endossenter af Vexlar, säle-*-  des intet särskildt monopolium, för PrivatBanker.
Om ett säkrare Credit-tecken utestänger
ett osäkrare, lärer någon orättvisa deri ej
ligga; likväl då den af mig äsk<?d ‘ lagen,
ingalunda kan influera på den fria viljan , att
på sätt som beqvämast faller, uppgöra ömsesidiga
liqvider, så finner jag ej hvarföre den
yrkade vexelrätts-naturen på Assignation inom
landet skulle blifva af menlig verkan, då
erfarenheten i långliga tider visat, att det är
1748 års vexelstadga, som underhållit våre
Handlandes Credit utomlands. Crediten är
för hvar och en lika behöflig inom som utom
Riket, mera i förra fallet, åtminstone för de
flesta innebyggare, än i det sednare: hvarföre
då ej begagna samma Method, då man sedt
dres välgörande verkan, och hvad vore vår
handel i stort utan dessa grunder för dess utöfning?
Det innebär motsägelse säger, Herr
Silfverberg, att i en tid af allmän förlägenhet,
villja yrka vexelrätt på accepterade invisningar
såsom högst skadlig för alla minuthandlare
och näringsidkare, hvilka utan betydlig
förmögenhet, blott genom arbetsamhet, flit och
Den 3 April.
A
15
redlighet, kunna äga sin bergning med det hifetillsgällande,
mera utsträckte Ceditsystémet. Ett
Creditsystéme som innefattar möjligheten för gäldenär
att kunna på längre eller kortare tid, eludera
uppfyllandet af sine ingångne förbindelser,
som grundar betalningsskyldigheten på förfallodagen,
att efter som de vahror man tagit på
Credit af andra, hafva en mer eller mindre afsättning
och utborgade åter tijl 3:dje man i
råttan tid af dem blifva inbetalte, har ingen
bestämdhet, blifver alltid vacklande, och af
säkerligen mindre nytta för alla trafiquerande,
än det 60m för bibehållandet af Crediten, ålägger
precision, så hos den förste, som den
siste ägaren till vahran.
Jag slutar här min vederläggning af
de anmärkningar, som blifvit gjorde mot
PrivatBanker. Fpr att vinna ett Riksgagneligt
ändamål skall jag för min del, aldrig anse
någon enskildt uppoffring för stor, och än
mindre söka motarbeta detta genom svårigheters
framkastande, hvilka endast hvila på supositioner
och Sorn sådane, ej kunna förtjena
synnerligt afseende. Framledne Presidenten
Edelcrantz’s betänkande i ungefär samma sak ,
åberopar jag som ett factum till stöd för mine
er-kle framställningar, och är öfvertygad att
denne sakkunnige mans omdöme förtjenar att
blifva en ledtråd vid reglerandet, af ett afbehofvet
påkalladt, bättre ordnadt Creditsystéme,
än det vi äga. Jag anhåller ödmjukeligen
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, om tillgift
för de stunder jag af dess dyrbara tid
i6
Den o April.
fipptagit; öfvertygelse!! om nyttan af den 6äk
jag försvarar, skall blifva min ursäkt, och
effecten, i fall verkställigheten af min motion
blifver bifallen, skall än ytterligare öfvertyga
att jag ej famlat efter omöjligheter.
Jag anhåller att dessa mina tankar mitte
få till behörigt Utskott få åtfölja Herr Silf—
verbergs mot ämnet framställde anmärkningar.
N:o 2.
Herr Hammar [kjöld, Lorenzo*
Min oförgripeliga åsigt är, att vid ett Universitet
äro inga andre Examina, hvarken
passande eller behörige än en ytterst noggrann
och sträng Studentexamen och de fyra DoctoralExamina.
Om dessa Examina med tillbörlig stränghet
och rättvisa verkställas; om sedermera de
Magistergraden högst olämpligt tillagde 3 tjenst
steåren tillika med det på en gång ömkeliga
och löjliga, i intet afseende gagnande eller bevisande
gradual Disputeiandet på latin afskafr
fas, samt alla Embets Examina, vid Universiteterna
försvinna, men deremot de från Universiteterne
kommande ynglingar förses med
Betyg att de viss tid flitigt afhört Professorernes
inom en viss Facultet föreläsningar,1
och vid den tid de till ordinarier vid något
Embets
-
Den 5 April.
*7,
Embetsverk skola anställas, underkastas en
sträng Examen i »Ht hvad det practiska af
verkets befattning tillkommer, då helst ingen
säker practisk kännedom är möjlig utan
en föregående grundlig theoretisk, är jag fullt
viss derom, att Universiteterne icke blott skola
allmänt erkännas uppfyllande sin pligt mot
befordran af det högre larda vetandet, utan
äfven befinnas af ett högst vigtigt inflytande
på Embetsmannautbildningen. Det är nemligen
axiomatiskt, att ju bättre en sak upp'yller
sitt hufvudföremål, ju bättre befordrar dea
äfven alla dermed förenade bisyften.
Detta tillägg till hvad jag den 7 Mars
eftermiddagen tillfälligtvis kommit att yttra,
anhåller jag, måtte detta mitt yttrande samt
den detsamma föranledande motion till vederbörligt
Utskott få åtfölja.
N:0 3.'
Hörsamste Memorial!
Under den 21 i denna månad har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln behagat till RiddarhusUtskottets
utlåtande remittera ett af Grefve
Frölich, David, ingifvit memorial, hvari föreslås,
att i stället för det Bänkarne till höger
och vänster om LandMarskalksBordet samt
6tora gången i Riddarhussalen, beteknas med
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. III Bind. 2
vv
lS
Den 5 April.
olika nummer, så att främsta Bänken till hoger
kallas för/la och den till venster andra, båda
dessa Bänkar och de bakom dem och längre
borrt varande, måtte hädanefter i samma förhållande
betecknas med Förjia B ankarur, Andra
Bdnkarne, o. s. v., men som RiddarhusUtskottet
för sin del, hvarken kunnat inse att den
nuvarande Bänkindelningen är, såsom Grefve
Frölich förment, en uppenbar felaktighet eller
finna i hvad mån den af honom föreslagne
förändring af samma indelning, skulle äga
företräde framför den nu bestående, alltså
och då olägenheter af berörde förändring synas
kunna tilläfventyrs uppkomma, hvilka med
den nuvarande indelningen icke inträffa; anser
Utskottet sig sakna ali anledning att ä ifrå—
gaVarande^ motion tillstyrka bifall; hvilket
dock Höglofl. Ridderskapets och Adelns vidare
ompröfvande vördsamt underställes.
Stockholm den a6 Mars 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. Spens.
N< Snoilsky.
N:o 4.
Hörsamste Memorial!
Genom Memorial af den 17 sistlidne Februari!,
har Herr Gripensvärd, Fredric Adolph,
Dea 3 April,
*9
under yttrad öfvertygelse att Ridderskapet och
Adeln icke ogerna skulle se att deras öfverläggningar
blefvo med mera fullständighet,
än som i allmänna tidningar understundom
ske»-, lagda i ett sammandrag för allmänhetens
ögon, föreslagit, det Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ville besluta, att deras justerade
Protocoller hädanefter skull® blifva i RiddarhusCanzliet
tillgänglige för de Tidningsutgifvare,
som deraf vilja sig begagna, hvilken motion
blifvit af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
jemte ett i anledning deraf utaf Herr
Riddärhus-Secreteraren afgifvit yttrande, genom
Protocollsutdrag af den 24 i samma månad
till RiddarhusUtskottefs utlåtande remitterad.
Riddarhusutskott, som i allmänhet anser
intet medel böra, så vidt omständigheterne
det medgifva, lemnäs obegagnadt, som kan bidrag^
till, offentelighet i allmänna ärender och
till spridande af en mera tillförlitlig kännedom
om de tammas behandling, anser sig likväl,
i afseende pl den af Herr Gripensvärd
till vinnande deraf föreslagne utväg att, Ridderskapets
och Adelns protocoller skulle i
RiddarhusCanzliet vara för Tidningsutgifvare
tillgängelige, böra vördsamt upplysa, att utom
Förmaket och RiddarhusSecreterarens enskilda
arbetsrum, endast fyra rum finnas i Rid-’
dårhusets öfra våning, hvilka sålunda begagnas,
nemligen: Ett till Sessionsrum för Riddarhusötskottet
2:ne till läsrum för Ridder
-
Den 5 April.
skåpet och Adeln och till arbetsrum för de a £
Ridderskapets och Adelns Tjenstemän, hvilka
under Riksdagen äro sysselsatte med Protocollernes
uppsättande, samt ett till egentligt
Canzlirum, hvarest alla öfrige i och för Riksdagen
vid Ridderskapet och Adelns Canzli
antagne personer, förrätta deras arbeten, och
uti hvilket rum jemväl de Renskrifvare,
hvilka dels verkställa Protocollernes utskrifning
till tryckning, och dels, efter särskild
tillåtelse, biträda med afskrifters förfärdigande
åt de Ridderkapets och Adelns Ledamöter,"
hvilka dem derom anmoda, måste i brist af
annan lägenhet, inrymmas. Och då således
alla rummen äro så upptagne att tillträde
derstädes för främmande personer icke kan utan
betydliga olägenheter medgifvas, anser RiddarhusUtskottet
ifrågavarande motion, så vidt
den åsyftar att Tidningsutgifvare skulle lemnäs
tillgång, att på stället få afskrifva eller
genomläsa Ridderskapet och Adelns justerade
Protocoller, icke kunna bifallas, men då
Tryckfrihetslagen åt hvarje Svensk man förvarar
rättigheten att i tryck utgifva alla handlingar
hvilka röra allmänna ärsnder, dervid
dock i afseende pä RiksSsåndens Protocoll det
vilkor blifvit fästadt, att vederbörandes tillstånd
dertill måste förut sökas och erhållas,
Och den authorité, som i ett sä beskaffadt
fall, som det nu ifrågavarande, skulle äga att
berörde tillstånd meddela, icke kan vara någon
annan än Högloflige Ridderskapet och Adeln,
eå, och till undvikande af den omväg och
tidsutdrägt, som ett slikt tillstånds sökande
Den 5 ‘April,,
31
och beviljande skulle medföra i hvarje särskildt
fall, då en Tidningsutgifvare önskade
att af ett Ridderskapet och Adelns Protocoll
erhålla del, samt för att bereda den allmänna
kännedom af Staténs angelägenheter, som i
ett Constitutionelt land aldrig bör saknas; får
RiddarhusUtskottet i anledning af ofvanberörde
motion, vördsamt hemställa, om ej Höglofl.
Ridderskapet och Adeln skulle behaga för
denna Riksdagen besluta, att det må vara
RiddarhusSecreteraren tillåtit att, då någon
Tidningsutgifvare sådant åstundar, låta, så
skyndsamt, som med’Protocollernes begagnande
för expeditionen inom RiddarhusCanzliet står
att förenas, lör nämde utgifvares räkning afskrifva
Ridderskapets och Adelns justerade Protocoller,
antingen helt och hållit eller delar
deraf, hvilken afskrift Tidningsutgifvare!! sedermera
äger atti RiddarhusCanzliet utbekomma,
endast emot godtgörande af den derföre erforderliga
renskrifnings- och Collationeringskost*
nåd; hvilket till Höglofl. Ridderskapets och
Adelns vidare ompröfvande vördsamt öfver-r
lemnäs.
Stockholm den 26 Mars 1823.'
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. Spens
K, Snoilsky.
*2
Den 5 Jfpril.
N:0 5-  Hörsainste Memorial!
Till Riddarhusutskott har Höglofl. Rid—
derskapet och Adeln behagat återremittera Utskottets
afgifne Betänkande angående sättet,
att nu genast kunna göra frugtbare medel,
hvilka tillhöra de under RiddarhnsDirectionens
föcvaltning ställde fonder, hvaraf räntan till
anslagne utgifter bör utgå, jemte ett af Herr
Giefve De la Gardie, Jacob, gjordt Förslag till
en såd^n ändring uti det fot de län af Riddarhusets
Cassör nu gällande reglemente, att lån
äfven skulle kunna beviljas mot annan inteckning
uti Jast egendom än den första eller näst efter
Bikcts Ständers Bank.
Utskottet, som vid frågans granskning
funnit betänkligt att till slutelig pröfning företaga
en del af Låneregiementet, och att ane
norledes än i sammanhang med frågan om de
säkerhetsmått som till bevarande af Cassornes
rätt böra iagttagas, granska frågan derom, huruvida
lån skulle kunna få meddelas mot annan
än den första inteckningen näst Rikets
Ständers Bank, har icke af hvad Herr Grefve
De la Gardie anfört funnit skäl att frångå
dess redan yttrade öfvertygelse i detta ämne.
Utskottet kan icke föreställa sig, det RiddarhusDirectionen
skulle sakna tillfälle att mot
den säkerhet och på det sätt Utskottet föreslagit
nu genast kunna göra de i Cassan befintelige
Capitaler frugtbare, och att nödvän
-
9
Ben 3 April. 23
heten nu icke skulle påkalla en rubbning uti
de grunder, hvarå det hittills gälJande Låae»
reglementet hvilar. Utskottet tror sig likväl
i händelse någon närmare granskning af H>rr
Grefve De la Gardies förslag nu skulle komma
i fråga, böra fästa Höglofl. Ridd'rskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att det är en
väsendtelig skillnad emellan densäkerhet, som
en inteckning näst efter Bankens lån med örer
och den som kan tilläggas en inteckning
efter annan allmän Cassa eller enskild person*
Då det förra är inskränkt till en mindre summa
och genom Capitalafbetalning åiligen minskas
kan deremot ett lån af sednare beskaffenheten
uppgå till ett vida betydligare belopp
och förblifver vanligen till Hufvudstölen
oförändradt- Om ett misstag i afseende pS
en belänt egendoms värde möjligen skulle inträffa,
kan sådant likväl då Cassans inteckning
är den första nast efter Bankens, troligen
aldrig medföra förlust af hela Capitalet,
hvilket åter kunde blifva händelsen, om en
annan inteckning före Cassans finge äga rum.
Dessa skäl fordra en närmare pröfning än som
vid en blott pr te liminair granskning af änjnet kati
äga rum och Utskottet tror sig bäst' bevara
säkerheten för de under RiddarhusDirectiorens
förvaltning ställda fonder, då Utskottet
för det närvarande avstyrker det af Herr Grefve
De la Gardie föreslagne tillägg och hemställer
att detsamma först i sammanhang med
pröfningen af Lånereglementet i allmänhet
må till afgörande företagas, hälst ett 6å be
-
2 4 Den 5 April.
skaffadt tillagg synes öfverskrida gränsen för
en provisorisk åtgärd.
Stockholm den 27 Mars 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. Spens.
N. Snoilsky.
Bilagor
till PieniProtocollet för den 4 April,
förmiddagen.
N:o i*
Herr Rothlieb, Axel;
Med en jemkning i Extra Roteringen, kan
förstås en jämnare fördelning öfver hela Riket,
eller ock i hvarje province särskildt. I sednare
fallet tror jag ej, att en fullkomlig rättvisa
ägde rum, ty utan afseende på ortens mer eller
mindre törmåga att bära ett onus, blefvo då visssa
Provincer belastade med Rotering efter \\hem*.
Den 4 April /. mi
2 5
man högst, på hvarje Extra Rote beräknadt,
då deremot i ändra x4adelar å 3 fulla hemman
kommo att anslås till uppställande af en
Extra Roteringskarl
allt etter som orterne
voro lindrigare eller mera tryckande belagde,
då Indelningsverket först inrättades. Om en
jämn fördelning af Extra Roteringen öfver hela
Riket fastställdes, så borde ett visst hemmantal
bestämmas att utgöra hvarje Extra Rote,
hvilken det ålåge under krig uppställa
Extra RoteringsSoldat; likväl med rättighet för
den eller deComittéer som fingo sig jämkningen
uppdragit att göra afseende på utmärkt
goda eller synnerligen svaga hemman, och i
förra fallet vid fördelningen minska, men i sed-,
nare med ^:dels å f hemman öka en Extra rote.
Skulle ej en sådan fördelning tagas till
grund, så återstår en annan nemligen, den, att
Sedan en ny värdering å hemman, till utgörande
af blifvande Bevillningen för sig gått,
hvarvid säkerligen ej Byggnader tagas i
beräkning, utan afkastningen och värdet bestämmas
efter nu gångbara Egendomspriser, så
kunde derefter en jämn fördelning af Extra
Roteringsskyldigheten åstadkommas, om ett
visst värde å jord bestämdes för utgörande af
hvarje RoteringsSoldat
Nto
2.
Friherre af Nordin, Carl Johani
Frånvarande då StatsUtskottets nu uppläste
Betänkande inom Utskottet justerades,
26
Ben 4 April f, m.
får jag vördsamt förena mig med de Herrar,
som emot Betänkandet sig reserverat.' Grunderne
för denna min reservation finnas fullkornligen
framställde af Herr CommerceRådet Santesson
i dess åtföljande serskilta mening, och
då jag dem nu vördsamt åberopar, besparar
j. g Höglofl. Ridderskspets och Adeins tid,
med d ras upprepande, men det torde tillåtas
mig derjemte få tillägga ett ytterligare skal,
nemligen, att utan ett bestämdt Riksmarkegångspris,
ifrån den ena Riksdagen till den
andra, s-ola Rikets Ständer förgäfves söka be*
stämma något visst anslag, till fyllande af
den brist, som ovilkorligen måste uppkomma
för den, så väl Militaire som Civile Embetsmännen,
under lönerne anslagne Spannmål,
hvadan Rikets Ständer skola nödgas hädanefter,
som hitintills, påtaga sig en högre Bevillning,
än som af behofvet påkallas. Genom
en sålunda onödigtvis förhöjd Bevillning, vinnes
tor öfrigt icke det aldraringaste, till Embetsmännens
fördel, utan åstadkommes endast
ett tillskapande af stora öfverskotter, eller med
andra ord, att genom påläggande af högre utskylder,
än som af behofvet påkallas, tillskapa
en i 5 år sig ökande stående Cassa, och det
under ett tidskifte, då det allmänt klagas så
väl öfver de skattskyldiges oförmåga att bära
sine bördor, som ock öfver bristande lif 1 pen»
ningecirculattonen.
Upplysningsvis får jag äran tillägga, att
i händelse Rikets Ständer skulle finna lämpeligt
gilla Ufskottets Betänkande,_ samt antaga
Den 4 April J, m.
n
samma grund, för anslaget till Spannmålsberäkningen
under lönerne, sorn sedriaste Ständer,
sa uppkommer en brist af 80,207 R:dr Banco,
utöfver hvartill den i annat fall behöfver beräknas,
för de 42,615 tunnor Spannmål, som
ära till 3:dje Titeln anslagne, hvilken brist måste
fyllas genom Bevillning under det Tjenstemännen
möjligen endast njuta sina löner
till det minimipris Utskottet föreslagit, eller 32
sk. per tunna lägre än hvartill de i annat fall
skulle få den sig godtgjord.
På dessa skäl och i betragtande af, att
Kongl. Majit, med anledning af StatsContoirets
underdåniga hemställan, detta 5 åriga bestämmande
i nåder föreslagit, vågar jag vördsamt
hemställa, om ej återremiss af Utskottets Betänkande
torde böra äga rum, öfvertygad att
så väl Statsverkens, sorn den enskildta Löningstagarens
fördel, härigenom bäst bevaras.
N:0 3.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus:
Uppå Herr Gustaf Hjertås motion att, på
Kätt som BancoOrdningens 72 §. föreskrifver,
Bancoverkets tillstånd matte Riksens Ständer
föreläggas, har Höglofl. BancoUtskottet svarat:
1:0 Att föreskriften i BancoOrdningens 72
§• blifvit upphäfven genom 1672 års beslut:
Den 4 April f, m.
2:0 Att den Utskottets Ledamöter förelagda
Ed förbjuder att ”något yppa som i någon
måtto kan lända till Bankens skada och
misskredit,”
Hvad det förstnämnda hindret eller 1672
års beslut beträffar, så behöfver man blott ihägkomma,
”för att bedöma dess halt” att det
uppstäldes under en af Sveriges största olycksperioder,
då nemligen det krig tändes hvarmed
landet hemsöktes under Carl den Xhtes
minderårighet.
Uti ett till FinanceComitéen ingifvit och
med nådigt tillstånd serskildt tryckt yttrande
om Banken, författadt i afsigt att besvara den
frågan som Kongl. Majit uti sin instruction för
FinanceComitéen framstäldt, ”huruvida nemligen
genom Bankens functioner, sådane de nu
gälla, inrättningens syfte uppfylles,” tror jag
mig hafva utredt, att, ehuru felaktig Bankens
organisation ifrån första böljan varit, så ingick
dock den hemlighet hvarmed Bancoverket
blifvit föivaltadt aldeles icke i dess stiftares
plan loch ej heller påbjudes den af BancoOrdningen.
Jag anser mig hafva utredt att det
är denna missförstådda hemlighet, som vållat
att Banken under fulla tvåtredjedelar af sin
150-åra bana icke ägt något syfte, icke uppfyllt
en Banks functioner utan varit en anstalt
der än Regeringen, än andra magtägande i
behofvets stund funnit Credit och penningar,
Den 4 dpril f m.
29
men på bekostnad än af Capitalisterna, än af
de productiva folkclasserna.
Jag är berättigad att tro min teckning
vara enlig med sanningen, emedan mina uppgifter
ännu icke blifvit vederlagde.
Det beslut sorn BancoUtskottet åberopar,’
föranleddes deraf att Regeringen till Brandenburgiska
krigets förande behöfde göra stora
anticipationer på Statens intrader, hvilka till
följe af BancoOrdningen, som i visst afseende
kunde anses såsom ett, emellan den trafiquerande
Allmänheten och Regeringen slutit contract,
skulle i Banken deponeras. För att afböja
den nystiftade, eller rättare den med
ny garanti försedda Bankens misscredit och
fall, måste en hemlighets-slöja kastas olver
Bancoverkets tillstånd, och den §. af BancoOrdningen
måtte suspenderas, genom hvilken
ofelbart man hade tänkt från den nya Banken
afböja det öde, som träffat den under
Carl X:s regering stiftade Bank.
Det kan i sanning räknas Carl den Xks
ädla Minister till last, att denna suspension af
Bankens publicitet, eller att 1672 års beslut
icke formeligen upphäfdes, sedén Statens organisation
hunnit fullbordas, och Banken i 10
års tid kunnat utöfva functionerne af en Bank.
Emedlertid äga nu församlade Ständer ofelbart
rättighet att genom upphäfvande af
5o Den 4 April f. m.
I672 års beslut återställa BancoOrdningens
72 §. uti sin fulla kraft.
Hvad tysthetseden beträffar, så upphör den
naturligtvis att vara förbindande i sammaj ögonblick,
som Riksens Ständer finna för godt
att upphäfva 1672 års beslut, som hade tysthetseden
till följe.
Utskottets yttrade egna opinion om denna
eds förbindande kraft, synes icke framställa
något hinder, om Riksens Ständer skulle vilja
upphäfva ett beslut som af serskildta omstän.
digheter blifvit föranledt.
Utskottet förklarar att det anser Riksens
Ständer ingalunda böra sakna de upplysningar
om Bankens tillstånd, hvilka för Riksens Stan-»
der äro angelägna att erhålla;
Utskottet säger sig vara beredt att dem
afgifva.
Utskottet anser ändamålet för den yrkada
publiciteten fedan vara till eli väsendhg del
vunnen genom de upplysningar, som Utskottet
genom sitt Betänkande Nio 2 meddeladt, emedan
till en fullkomlig kännedom af Bankens
ställning, det icke fordras mera än uppgift af
sedelstocken vid 18»7 års slut samt af den
reella fonden, jemte specification öfver Bankens
fordringar.
Utskottet anser en uppgift om Bankens
Ben 4 April f.m. 51
Ställning nödvändig, så vida någon väsendtlig
förändring uti de nu befintliga grunder och föremål
för Bankens verksamhet kommer till
Riksens Ständer att framställas.
Men Utskottet hemställer, om icke, sedan
en gemensam beredning af Banco- och StatsUtskotten
blifvit formerad, frågan må till en
tid hvila.
*
Den frågan synes här höra komma i betragtande,
om icke Riksens Ständer i båda fall,
antingen Bancoverket skulle förblifva sådant
det är, eller någon väsendtlig förändring uti
de ru befintliga grunder och föremål för BanJ
kens verksamhet kommer till Riksens Ständer
att framställas, böra anse sin värdighet, och
sin pligt emot Allmänheten fordra, att genom
upphäfvande af 1672 års beslut, återställa
BancoOrdningans 72 §. uti sin fulla kraft. Så
mycket känner nu något hvar Bankens historia,
för att lemna rum åt den öfvertygelsen,
,att, om 72 §. aldrig varit suspenderad, så hade
många åtgärder icke ägt rum, hvarigenom
^allmänheten blifvit lidande. Ämnar man vara
mera rättvis hädanefter än man varit hitintills,
hvartill behöfs då hemlighetsslöjan?
För min del anser jag publicitet i båda
fall böra äga rum; jag yrkar den så mycket
mera, som jag tror att den väsendtliga förändring
uti de nu befintliga grunder och föremål
för Bankens verksamhet, som FinanceComitéens
Betänkande framställt såsom nödvändig, och
32
Den 4 April f »i.
hvilken förutan, enligt min öfvertygelse, ingen
ordning uti Statens Finans och ingen hjelp
mot den allmänna förlägenheten kan förväntas,
skall derigenom befordras, och må hända
blott derigenom blifva möjlig, att den hemlighetsslöja
som år 1672 kasvades öfver Banco-,
verket för evigt bortryckes.
Jag anhåller derföre att Betänkandet måtte
återremitteras och Utskottet anmodas att
bestämdt yttra sig, huruvida Utskottet känner1
något annat hinder än det som i Betänkandet
blifvit anfördt mot återställandet af BancoOrdningens
72 §. uti sin fulla kraft.
N:o 4. |
t
Friherre Wirféni Gujlaj Fredric: j
Med erinran derom, att uti Högloft. Stats-i
Utskottet finnas flere med det, i personligt afseende,
så väl förtjente dubbla förtroende-kall,
att såsom förut valde Revisorer, nu i egenskap
af Utskottets Ledamöter deltaga i utlåtandet
öfver deras förra arbete} med erinran
tillika om de bifall Utskottet åt sine redan
gifne utlåtanden förvärfvat, är det egenteligen
icke någon ändring uti dess betänkande jag vid
detta tillfälle påräknar att tillvägabringa, dess
mindre som, efter arbetssättet inom RiksStånden,
anmärkningar gjorda uti ett Stånd, blifva
ändamålslösa, då samma mål utan erinringar
afgöres
f)fn 4 April f. m.
33
afgöres uti de 3tne öfriga; så att slumpen al«
lena bestämmer, om de ens till pröfning förekomma.
Men under utöfningen af det Embete,
som blifvit mig af Konungen anförtrodt,
har jag varit sky Idig inhämta någon kännedom
1 de ämnen, som utgjordt föremål för Revisorernes
anmärkningar vid Statsverkets Räkenskaper,
och för StatsUtskottets, i anledning deraf,
nu afgifne utlåtande; och det är i följd
af den, samt, jag bekänner det, äfven för att
gifva en öppen gärd af högaktning åt de Herrar
och Män. hvilka som bäst sysselsättas med
samma arbeten som utgöra föremål för mine
egne bemödanden, och med granskningen af
mine handlingar som publik person, sorn jag
tillåter mig framställa några olika tankar,
hvilka utan tvifvel skola af dem med tillfredsställelse
upptagas, enär de icke afse något annat
mål, än sanningens och sakens.
I anledning af Revisorernes erinran, att
ovisshet uppstått huruvida de så kallade Stofferingspenningar,
som af en del Regementen förut
blifvit utgjorde, numera, sedan en ny4reglering,
angående Indeldta Infanteriets beklädnad af
Konung och Ständer vidtagits, likmätigt Kongl,
Förordningen derom af den 30 December 1819;
har StatsUtskottet ansett det vara en följd af
2 §. nämnde Förordning, att S offeringgpenningar
ej böra utgå af de Rotehållare, hvilka
på en sjettedels-bidraget till Soldatens beklädnad
ingått, och tillika tillsyrkt, att hvad
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr, lil Band. 3
34
Den 4 April f. in.
eö del Regementen sedan den tid lefverera?}
borde dem restitueras. Förenämnde §. innehåller
intet uttryckligt stadgande, att de Rotehållare
som, ingingo på beklädnadsbidraget, icke
vidare skulle erlägga Stofferingspenningarne,
men förklarar deremot, som ock Utskottet anmärkt,
att för Rotehållare åter, som icke ville,
eller af locala öfriga förhållanden attsåge
sig icke kunna deruti ingå, utan önskade att
vid KneckteContractens ordalydelse i den delen
förblifva, komma den penningeafgift, som
enligt samma Contract skulle i Och för bekläd -  naden utgöras, så väl som deså kallade Stoffelingspenningar,
de der ägde rum, att dädanefter
utgå, icke med deras primitiva belopp,'
utan efter förhållandet st myntvärdet den tid
contracten upprättades. Detta beslut tillkännager
att en ytterligare gravation i sättet att
utgöra Stofferingspenningarne, skulle träffa de
Rotehållare som icke ingingo på beklädnadsbidraget}
men fråga är om det ock vill säga detsamma
som att Stofferingspenningarne^ i motsatt
förhållande äfven skulle upphöra i deras
primitiva skick; StatsContoiret har funnit förhållandet
nog obestämdt, och derföre äfven föreställt
sig att Riksens Ständer, som reglerat
om det nu gällande beklädnadssättet, bords
hafva tillfälle att häröfver gifva närmare förklaring,
innan desse medel infordrades af dem
sorn med betalningen uteblifvit} men ingalunda
kan en sådan tvekan af §:s ordalydelse
bifva undanröjd. Samma §. innehåller ock.
sluteligen att ”Kongl. Maj:t genom serskddte
nådiga skrifvelser till sina Befallningshafvande
Beil 4 April /. m.
förordnat huru denna §. bör tiliämpss vid hvarje
serskildt Regemente, utan att likväl i dfe
utgångne expeditionerne derom, linnes ett enda
ord, söm förordnar att nämnde bidrag skulle
Upphöra, såsom en följd af det allmänna deltagandet
i beklädnaden. Att det ej heller varit
Riksens Ständers mening vid förra Riksdagen
skulle synas deraf att den påräknade inkomsten
å denna titel då icke nedsattes utan
tvärtom upphöjdes från -jöoo till 7000.
StofFeringspenningarne, voro från Indelhingens
början vid en del Regementer ett bidrag
till Lifmunderingen, som genast vid reglerandet
af Kaecktens Rotelön afsattes m ed
vissa daler, och Kneckten har från första inrättningen
icke erhållit mer än differencen. Så
heter det, exempelvis uti Knecktecontractet för
ien del af Vestmanlands Regemente, att 5 daler
Kopparmynt skulle årligen får detta ändamål innehållas
af den enet lunna Spannmål, eller g daler
Silf v er mynt som Hans Kongl. Maf-.t förärat till
hvar Rote här i Länet; så heter det i Kongl:
Förordningen om de Indelta RegemcnterneS
Beklädning af den 12 Juli 1756, 7 Momentet:
”men hvad angår de årliga kneckteklädemedel;
eller så kallade Stofferingspenningar, sorn af
ett och annat Indelt Regemente betalas efter
Knecktecontracten, och äfven användas till
hvart och ett Regementes behof vid förefallande
beklädning, så böra desamma hädanefter
till Statsverket inflyta, och utan inskränkning till
något visst Regemente, efter omständigheter anväiidasS
Vid alla sednare regleringar om bekläd*
t) en 4 April /, m.
naden, och äfven dä del förordnades att Släp.
munderingen skulle vara lika ined Lifmunde.
ringen, hatva Stofferingspenningarne det oagtadt
utgått De hafva varit ansedde som en
serskildt Statsinkomst, utan allt vidare beroende
at trågan om Lifmunderingens utgörande,
den det åläg Kongl Maj t och Kronan att af
Statens medel omedelbarligen bekosta. Regieringen
om beklädnaden, som genom i8ty års
författning bestämdes, Syftade egentligen på
ett nogare bestämmande at RotehåJIarnes enligt
KneckteContractet åliggande skyldighet,
att utgöra Släpmunderingen, hvarmed Stoffe,
ringspenningarne aldrig haft något sammanhang;
och lärer utfallit på det sätt att, åtminstone
vid de fleste Regmnenter, Rotehållarnas
bidrag blef mindre än som förut hade utgått,
i och för Släpkläderne allena, oberäknad! stofferingspenningarne
der de ägde ruin.
Under denna ovisshet om förhållandet,
har jag sökt hopsamla de primitiva författningarne
i ämnet, för att, derest någon vidare
undersökning derom, i följd af återremiss,
skulle ifrågakomma kunna tjena till någon upplysning,
utan att jag tillåter mig här upptaga
Högloflige Ridderskapets och Adelns tid med
upprepandet af deras innehåll.
Vid frågan om de i Tulluppbörden inflytttndc
vtxlars redovisning.
Riksens Ständer beslöto år 18 18 en underdånig
hemställan till Kongl. Maj:t att de uti
Dm 4 April f. m.
Tulluppbörden inflytande vexlar i Hamburger
B:Co, måtte i detta myntslag inom columnen i
Räkenskaperne upptagas, samt utföras i columnen
uti Svenskt Banco, efter courseo för den
dag, då uppbörden skedt.
öfver detta Förslag blef jag, jemte 2:0®
andre Comiterade, i tillfälle att, i sammanhang
med frågan om en ny reglering af Tullverkets
Räkenskaper år 1S19, till Kongl. Maj:t
afgifva unherdänigt utlåtande; dervid följande
anfördes:
”Comiterade anse högst angeläget, att en
Uppbördsmans activitet i tjensten aldrig utsträckes
öfver den enkla åtgärd, att med den
ena handen emottaga, och med den andra utgifva
hvad han emottagit, samt att deröfver
föra en enkel och redig Journal, sorn blir hans
räkenskap, i det skick den för dagen afslutas.
Sålunda får deruti alldeles icke ingå n&«
gra förslagsberäkningar, eller fingerade summor,
emedan ingenting snarare förer till oreda,
eller lättare befrämjar svek och flärdfulla Räkningar,
än en så beskaffad fictiv bokföring,
som Comiterade våga i underdånighet anse skuU
le blifva en följd af ett oinskränkt bifall till
hvad Riksens Ständer i denne del önskat. Det
heter nemligen: ”Sorn till ordning och redighet
länder, att hvad i vexlar inflyta i Hamburger
Banco upptages inom column i Raken*
skaperne uti detta myntslag, så väl vid Tullverket
som hos StatsContoiret, samt utföres i
column uti Svenskt Banco efter dagens court
Beji% 4 April f. m,,
uppbörden skör, få Riksens Ständer r af^
gcende på Tullmedlens förvaltning och redovisning,
till Eder Kongl. Majit framföra sin
underdåniga anhållan, att denna ordning
tili verkställighet beiordrag.
”Om nu verkställigheten af en sådan föreskrift
sorn Riksens Ständer begärt följes än~
•Ja i genom, torde lättast falla i ögonen huru
resultatet kan blifva.”
”•En exporteur afskickar en laddning Jern
från Gefle, eller hvilken annan ort sorn hälst,
och vid afskeppningen diar lian en vexel på
gin last i Hamburger B;co, svarande mot Tull-*
och Convoyafgift m. m. Coursförhållandefc
melian vexeln och Svenskt Banco kommer härvid
icke i fråga, såsom alldeles intet verkande,
emedan vexel hvarken köpes eller säljes:
Också ser man oftast sådane vexlar tecknade
med ordet Tullyexel eller med 48 Jk. cours■ Mea
lät ock vara, att vexeln är den dagt-n köpt,
^ller att exporteuren anser den lika medTulicoursen,
och att exempelvis coursen då vöre.
116 sk. samt vexeln på 100 R:dr. Uppbörds-'
mannen uppför då 100 R:dr Hamburger Banco,
inom column, men i sjelfva redovisningscolumnen
R;dr 241: 32 sk. Nu står har till
böks för denna Summa, och insänder vexeln
till GeneralCassan i Stockholm. Under tiden
har Coursen r<?dan fallit eller stigit. Då vexeln
hit ankommer till GeneralCassan är Coursin
117 sk.,“och uppbörden blir då der/lädes.
2 R:dr 4 sk, högre. Skall åter GeneralCas
-
Den 4 April f. ni,
39
san debitera vexeln efter första uppbördscoursen,
så försvinner väl skiljaktigheten för den
gången och GeneralCassan får samma debet
eller 241 R:dr 32 sk- Men då är redan granden
bruten, att vexeln skall tecknas till sitt
rätta värde i den stund den hos hvar och en
ii i 1 uppbörd kommer eller begagnas. Men vidare,
da vexeln skall lefverera* till Räntekammaren
är Coursen åter förändrad. Ändteligen,
när den ankommer till Hamburg, händer,
att den bUr protesterad, och skall då vandra
samma vägar tillbaka. 1 stället att, så
länge den bokfördes i sin rätta myntsort, den
gällde för sitt innehåll med 100 R:dr hela vägen,
får nu hvevdera afskrifva ett olika belopp,
och all öfverenstämmelse mellan räkenskapen
kommer att upphöra, samt i följd deraf, också
den nödiga cantrollen.”
■”Likaså blir förhållandet uti en ännu vidlyftigare
form, sedan vexlarne ingått i RänteKammarräkningen,
hvilket, för sammanhangs
skull, Eder Kongl. Maj;t i nåder torde tillåta
Comiterade att här i underdånighet utveckla.
Ifrån Tullverket öfverlämnäs vexlarne till
Räntekammaren i den raan de i uppbörden inflyta.
Då måste genast besörjas om deras accept
och incassering, för att sedermera i moa
af behofvet disponera den inflytande valutam
Vexlsrne insändas alltså till de Handelshus
som äro anförtrodde denna commission. Nu
skulle Räntekammaren debitera dessa vexlar
efter Tulluppbördscoursen i Svenskt BancoMen,
som ofvan i underdånighet anföres. alla
Den 4 April f, ni.
dessa vexlar blifva ej accepterade. För en eller
annan orsak skull kommer någon, oagtadt I
ali försigtighet vid deras emottagande, tillbaka
med protest, sorn då mäste utbytas eller ersättas
efter det värde som coursen under tiden
bestämt, på det att StatsCassan icke måtte
blifva lidande genom Courgiörändringen. utan
få den primitiva valutan i Hamburger Banco
behållen. Men äfven utan afseende härå, antages
att successive för ett år ett visst belopp,
exempelvis 20c,000 R;dr Hamburger B;o, blifvit
från Tullverhel lefyereradt, accepteradtoch
i räkning med det utländska huset, som har
Vexelaffairerne StatsContoiret tillgodoskrifvit.
Nu skall detta belopp finnas debiteradt i RäntekammareBoken
inom Column, men affcrdt i
Svenskt Banco i sjelfva redogörelsen efter de
olika courser för hvar postdag, som Tullverket
gjordt lefvereringarne. Enär man nu derefter
kommer till Credit eller utgifterne, så bestridas
de genom ny vexeldragning directe från
F.äntekammaren och summörne skola då äfven
afföras i Hamburger B:co inom column, men
efter helt olika courser i Svenskt B:co, emot
Debet. Riksens Ständer hafva nu ansett dessa
olikheter kunna jernnäs derigenom , att coursdifferencen
vid årets slut, såsom Öfverskott eller
brist, allt efter utfallande beskaffenheten,
upp- eller attördes.
”Denna åtgärd låter väl tämmeligen verk;
ställbar; men vid närmare pröfning lära likväl
alltför betänkliga hinder finnas möta, Otn
precist samma belopp i vexlar som Tullverket
D<-ii 4 April f. m;
4»
inom en viss tiderymd lefvererar, äfvenledes
inom samma år för hvilket redogöres, blefve
disponerad, skulle den föreslagne ordningen
möjligtvis kunna iagttagas. Men, utom hvad
rörande återkommande vexlar här förut blifvi
anfördt, som genast rubbar coursförhållandet
begge verken emellan hade uppmärksamhet
bordt lästas derå, att i Courtage, brefporto,
discontoberäkningar och Commissionsprocent
m- m. uppkomma på stället i räkning
emellan Bankirerne och Statsverket, differen
cer omedelbarligen i Hamburger Banco, om
hvilkas förvandlingscours till Svenskt Banco,
ingen fråga rimmeligen bör uppstå. Dessa
skulle nu likväl äfv°n efter en fingerad cours
aftöras i Svenskt Banco, och likaledes den vid
årets slut befintelige vexelbehållning , i Hamburger
Banco, uti Räntekammareboken förvandlas
till Svenskt Banco, lörmodeligen efter
coursen den 31 December, emedan, utan
att på sådant sätt, enahanda belopp som i Harn
burger Banco inom column, och Svenskt B:co
utlördt, uti Räntekammarebokens debet funnes
upptaget också deremot uti Credit beräknades
dels såsom utbetaldt, dels såsom omkostnad,
och sist såsom behållning, i Hamburger Banco
inom coiumm, och efter en antingen vid
utgifterne känd, verkelig cours, eller vid omkostnaders
och behållningens förvandling irna*
ginerad, kunde Räntekammareboken icke till
Debet och Credit gå i hop. Men när man då
binner till det nästa, och derpå följande år,
då Räkenskapen börjar med en imaginerad behållning
i svenskt Banco såsom Vexelvärde,
Den 4 April f. m.
hvilken behållning åter genom Coursomvexlingome
under det året, i mohn af skeende dispositioner
och omkostnader undergår nya förvandlingar,
lärer hvar och en med Räkenskapsverk
aldrig så litet bekant, icke underlåta att
förese, att man sluteligen, i stället för enkel
råkenskapsform, skall befinna sig i en villervalla
af calculation, på hviken ingen tar reda,
om redogöraren har interesse att intrassla,
den; och Comittérade tro, att ingen omtänksam,
redlig och lörsigttg uppbördsman ens
kan ingå derpå , att mottaga ordres på fingerade
summor i Svenskt Banco, då han till valuta
icke erhåller samm® belopp i svenska pen-1
ringar, utan en Assignation i främmande myntsort,
hvars värde omvexlar under tiden. All
calcul bör vara skild från uppbördsmannens
befattning, och utan nedsättning af hans värd©
sorn menniska, torde det kunna pistås, att hans,
tjenstemanaa handling bör ju mer dess hälldre
bringas till blott mechanisk; ty då han
på sådant sätt emottager och utgifver, är han
att anse såsom nyckeln till en Cassa-kista,
hvaruti inlägges och uttages. Om vexlar lag'
gas in, så böra vexlar åter tagas ut, guld,,
silfver eller sedlar, likaså; och Journalen bör
vara en trogen antecknare af hvad som passerat.
”HufvudbokslufareDisponenter, och de
sorn hafva med anslag och beräkningar att gösa,
de måga calculera och förvandla deri ena
myntsorten till den andra bäst de kunna, och
^ittaj, men Comittérade afstyrka i underdånig
-
Den 4 April f, ni,
43
het på det högsta,- att uppbördsmanna-räkenskapen
någorstädes må tå inblandas med så
beskaffade förvandlingar, sorn på suponerade
förhållanden skola byggas.”
”Comittérade hafva nogsamt trott sig fin-r
na, att Riksens Ständer, vid betraktandet
af den stora skillnad, sorn äger rum mellan
värdet at en Riksdaler Hamburger Banco, och
en Riksdaler Svenska Bancosedlar, ansett det
oformligt, att desse begge myntsor:er skalle
löpa efter pari värde, Riksdaler om Riksdaler,
uti inkomst och utgifts räkningar, ehuru den
förra för närvarande efter cours, svarar mot
nära 2 och en half gång af den senare. Comittérade
instämma gerna häruti, och tro äfven
för deras del en rättelse nödig, ehuru den
lärer böra tillvägabringas på annat sätt, än föreslagit
blifvit.
”Först böra Comittérade härvid i underdånighet
upplysa, att Räntekammaren gör en
särskild räkning i Hamburger Banco, hvarest
hvacenda inkommande vexel debiteras, alla
utgifter i Hamburger Banco afföras, äfvensom
vexelförsäljningen, allt med behörige veriftcationer
försedt, så att ingalunda hos någon,
den tanka må uppstå, som skulle genom atlaring
af Hamburger Banco efter pari, lika med*
Svenskt, möjlighet kunna äga rum att redovisa
den ena Riksdalern för den andra, utan
Coursdifference. Säkerheten finnes således redan
till fullo, och icke en skilling af det högre
värdet kan Staten frångå, genom den ord-.
44
Den 4 April f. m.
ning som nu galler: hvadan ej heller nånsin,
hvarken af KamtnarRätt eller Riksens Ständers
Revisorer den ringaste anmärkning härutinnan
blifvit gjord. Återstår derefter sålunda
blott uppställningsformen, elier att i Tableau
fä fram det rätta värdet af inkomst och
utgift i Svensk* Bancosedlar.”
"Fråga har härvid uppstått, att i Statsverkets
allmänna räkenskap tillöka en column
för Hamburger Banco, men Comittérade hafva
ansett mindre lämpligt att i generelle Räkenskapen
eller RiksStaten införa en column för
främmande myntslag.”
”Inkomsten af vexlar inflyter genom Tulln
allena j och derifrån aflefvereras den genast till
Räntekammaren, mot qvittence, tecknadt å åtföljande
reversal, som upplyser, att lefvereringen
skett i Hamburger Banco, eller Pund
Sterling, med ett ord, i vexlar sådan den bl rf»
vit gjord Der är förhållandet sålunda enkelt,
under en enda Titel af lefverering, emedan
Tullverket icke bestrider någre utgifter för egen
räkning i främmande myntsort. Förvandling
af vexlarne till Svenskt Banco i TullRäkenskapen
kan alltså ha blott ett föremål i
Tableau nemligen ait gifva svar på den frågan,
huru mycket har Tullintraden för eo viss
tiderymd utgjort i Svenskt Banco? Det är billigt
att denna upplysning erhålies af Tullräkenskaperg
men derföre a<t den är mindre vig*
tig, än säkerheten om uppbörden, och en redig
räkenskapsfortn, tå är det den som bör
Den 4 April f. rm
intaga rummet inom coiunin, men sjelfva den
verkeliga myntsorten utföras. Och denna förvandling
bör ej ske annorstädes än i Hufvud*
Boken, i en summa, för ett helt års uppbörd
i Hamburger Banco, efter samma års medelcours.
Då har man ali den Statistiska upplysning
som för beräkningen erfordras, utan
att uppbördsmännen få det minsta dermed att
skaffa.
”1 Statsverkets räkenskaper åter, bör samma
ordning fullföljas. De inkommande vexlarne
disponeras antingen till Statsutgifter (egenteligen
Ministrarnes aflöning och CabinettsCassans
extra utgifter) eller försäljas de för
Statsverkets räkning på Beursen. Den nya
inkomst, sorn genom Vexelförsäljningen uppkommit,
har hittills under en särskild Titel af
Coursförhöjningsmedel blifvit i Räntekammareboken
debiterad, och till deremot svarande utgifter
af enahanda art, eller coursdifference
melian erforderlige vexlar och deras inköps
kostnad disponerad; men härutinnan bör till
formen göras rättelse som ock redan utiiS'8
års RiksStat blifvit iakttagen. Dessa vexlar
nemligen, äro efter deras natur Tull-inkomst.
Denna titel böra de behålla förderas hela värde,
och Coursförhöjningsmedlen, eller diflerencen
mellan 48 sk. hvartill de såsom vexlar redan
äro debiterade, och det belopp som vid
försäljning ingår, bör äfvenledes under Titel;
Uppbörd af Tullen genom Vexellör säljning debiteras,
för att komina Inkomstberäkningen iRiksStaten
tillgodo,
4g
Ben 4 April f, ni.
”Åter hvad utgifteo beträffar, så enär
anslagen, eiler de inom hvarje hufvudtitel bestådda
summor, icke äro Uppförde till högre
numeraire än pari i Svenska Bancosedlar, för
den del de mäste utgå i Hamburger Banco,
blir det en naturlig följd häraf, att utgifterné
äfvenledes, ehuru de bestridas i veXlar, måste
al pari afföraS; ty om exempelvis på eidra
Hufvudtiteln, de för MiaisterStaten uppförde
90,000 R:dr uti Räkenskapen crediterades efter
vexelvärde med 225,000 R;dr efter nu
gällande cours; så skulle Siatstiteln vida öfvers
skridas, och den af Riksens Ständer föreskrifne
allmänna redogörelseform, undergå en väsendtlig
rubbning. Men på det att likväl
Riksens Ständer måga kunna erfara huru beskaffade
dispositioner sorn skedt i främmande
myntsort, för året, inom hvarje Hufvudtitel ,
och verkan deraf till effectivt ökad kostnad i
Svenska Bancosedlar, bör det belopp som
Räntekammarens Hamburger Banco räkning
påförer hvarje HufvudTitel, såsöm dess
utgift i Hamburger Banco, under loppet af året,
uti Titelns Memorialbok, efter denties afskaf,
serskildt införas, förvandlas både i Debet
och Credit, efter årets medelcours, på samma
sätt som Tullverkets Hufvudbok beräknar
gin veXel-intrad för året: och enär nu ut
giften
för den dag den ägt rum, blott finnes
gr?verad al pari eller med 48 sk., så kommer
skillnaden efter, för hela årets dispositioner,
så att exempelvis: om på extra utgifterne
äro disponerade fulla beloppet 100,000
R;dr; raen deraf utgjorts 30,000 R;dr i vex-;
ben 4 April f tili
47
Ur al parl, och medelcoursen för året vore
112 siw, så graveras Titeln inom columu med
en efteriöring af 64 skilling på hvarje af desse
30,000 R;dr eller 40,000 R:dr utöfver sjelfva
anslaget*
”Enär hvarje Titel sålunda får sin graVatioa,
vexelförsäljningsmedlen, råsom ofvan i
underdånighet anföres, redovisas under Titel,
Tulluppbörd, och vexelbehållningen vid årets
slut står till dispotiton, för att dermed,
efter enahanda ordning det följande året förfarasj
så rubbas på intet sätt den nu gällande
enkla och rediga uppbördsmanna redovisningen
för véxlar; men Riksens Ständers afsigt
vinnes dock, dels att rätta Tullintraden blir
känd, dels att hvarje Titels verkliga gravation
i Svenskt mynt blifver i Räkenskapen
synlig. Och om Edet Kongl. Maj:t i Nåder
täekes gilla hvad Comittérade nu härutinnan
i underdånighet tillstyrkt, torde sådant äfven
få StatsContoiret till efterrättelse meddelas.
I anledning af detta utlåtande- förklarade
Kongl. Maj:t den 24 November i8iy sig icke
hafva funnit skäl bifalla Riksens Ständers
anmälan.
Höglofl. StatsUfskottet behagar nu erkänna:
”att den af sednaste Riksens Ständer
föreslagne uträkning af hvarje post, till den
dagens cours, då den in- eller utgick, skulle på
sätt Kongl. Maj.ts åberopade skrifvelse afser ä
blifva alltför compliqueradj men anser likväl *
48
Ben 4 Apri 1 f m.
siället, att dén af Riksens Ständer härmed åsyftade,
uti Stati tiskt hänseende gatt fia vigtiga
upplysning, om anslagens mer eller mindre tillräcklighet
och möjligajle redighet i räktnjkaperne,
kunna derigenom erhållas, att Statsverkets alla
så väl inkomster som utgifter uti Hamburger
Banco, i RiksStaterne, och i de till grund
derför liggande Råkenfkaper debiteras och redovisas
eber en viss cours, sorn vid hvarje Riks*
dag bestämmes, samt den uppkommande skillnaden
mellan samma cours och den medelcours
får året, som finnes gällande då inkomsten
eller utgiften inträffar iakttages uti den generella
årliga liqviden mellan Stats- och RiksgäldsVerken
medelst StatsVerkets godtgörande för
hvad medelCoursen öfverstiger den fasställda;
hvaremot RiksgäldsContoiret tillkommer öfverskotta,
som vinnes på den fasställda coursen,
utöfver mtdeleoursens belopp
Då ingalunda må bstviflas att det är reda
och ordning i Statsverkets räkenskaper som
åsyftas; mäste jag öppet förklara min öfvertygelse,
att den ingalunda kan vinnas med detta
dubbla Calculationsverk, med tvenne imaginerade
mätare: Riksdagscoursen och årets medelcours
förutom den tredje och enda rätta,
nemligen den cours hvartill vexlarne verkeligen
säljas eller köpas; och hvilken allena
måste utgöra grunden för uppbördsmännens
redovisning.
Jag hade tillåtit mig tro, att den utveck
ling
-
Dan 4 April f m.
49
ling af ämnet, som blifvit gjord, skolat ådagalägga
angelägenheten af caiculationernes avskiljande
från uppbördsmännens enkla Cassaräkningar:
Jag hade trott mig deruti kunnat
förvänta understöd af hvarje person, som förer
räkning öfver sine egna aftairer. Hvilken köpman
nyttjar väl en 5 års medelcours uti sin
Cassaräkning, öfver ingående och utgående
främmande mynt? och i den allmänna uppbör,
den, samt i redovisningen derföre, bör förhållandet
ej vara skiljaktigt från den enskiites: enkelhet
och tydlig reda böra utgöra vilkoren
för begge.
Hade Höglofl. StatsUfsköttet inskränkt sig
att tillstyrka denna calculation blott inom RikeStaten,
skulle jag dervid fästat mindre betänklighet;
men dä det tillägges, att den äfven
skall äga rum uti de till grund för Rih■Staten
liggande räketifkaper (och således uti sjelfva
uppbördsräkningarne, emedan desse utgöra
RiksStatens grund) så måsté jag högeligen
afstyrka densamma.
Skälen dertill åro nästan till alla delar här
förut utvecklade. Om, uti Kongl. Räntekammarens
Hufvudbok, inkomsterne af vexlar
och silfver debiteras och afföras efter en af
Riksens Ständer fixerad oföränderlig cours,
så måste likväl differencen deremellan och den
verkeliga producten, vid hvarje förvandling
särskilt debiteras eiler alforas: icke kan årets
Bil, till Ridd, c, Jd, Pr. JII Band, 4
Den 4 April /. m.
J
medelcours få något inflytande på den verkelig!
uppbörden eller utgiften ; icke heller kan
StatsContoiret uti liqvid med RiksgäldsContoiret,
godtgöra det ena eller andra verket efter
årets medelcours; utan måste all sådan liqvid
nödvändigt verkställas efter dan effectiva
producten, på skilling och runstycke, för hvad
sorn, genom försäljning eller apnat användande
från vexlar eller metaller, till Bancosedlar
förvandlas och uppkommer
Den Statitiska upplysningen , hvarpå fästes
så mycket afseende, må vid intet tillfälle föredragas
ordningens fordringar i vigtigare sak.
Här är redan förut den Statistiska upplysningen
till alla delar vunnen. efter de förvandlingsutredningar
öfver SjöTullsuppbörden och
annan inkomst i vexlar och metaller, som uti
RiksStaterne och dess materialer finnas, så att
ingen som velat taga kännedom om den verkeliga
uppbörden och utgiften, efter förvandling
af vexlar och metaller, har saknat fullständiga
anvisningar dertill: likaså är ock förhållandet
i fråga om den ökade gravation på
hvarje utgifts titel, som genom bestridandet
af en del utgifter med vexlar, uppkommer.
Riksätaten innehåller en fullständig uppställning
deröfver.
Med den inskränkta kännedom jag äger i
dessa ämnen, är det mig icke möjligt att fatta
nyttan af vexlarnes förvandling i uppbördsräkningarne
efter någon slags fingerad cours.
Om Riksens Ständer utsätta hvilka anslag som
Den 4 April f. m.
T»
böra utgå i Hamburger Banco, och anvisa motsvarande
belopp af dylik inkomst; så„måver«
kan af sådane anvisningar vål upptagas både
i Debet och Credit af calculationen till ett
visst värde i Bancosedlar; men inom uppbördenoch
utgiftenblirdetlikväloförändradt, vexlar.
All cVfverskjutande inkomst afsådan beskaffenhet,
förvandlas deremot till Bancosedlar genom successiv
försäljning och nettobeloppet fjderaf inflyter
och redovisas på sin behörigi titel, och
i sin rätta tid; utan att något calculeradt förhållande
dessförinnan uti uppbörden inblandas:
all öfverskjutande utgift åter, af sådan beskaffenhet
förvandlas likaledes till Bancosedlar,
genom uppköp för tillfället af vexlar, vare
sig att detta uppköp sker af Statsverkets
egen vexeltillgång eller på Beursen; och netto
beloppet deraf utgår likaledes på sin behöriga
titel och i sin rätta tid; graverande
alltså äfven med Coursdifferencen, utan att
någodt calculeradt förhållande uti utgiften inblandas.
Hamburger Banco eller metaller redovisas
såsom sådane,till dess de verkeligen förvandlas
till Svenska BancoSedlar; detta är öfverensstämmande
med ali behörig redovisningsgrund.
För min enskildta del tillåter jag mig derföre
ock den önskan, att ingen anhållan må hos Kongl.
Maj:t i underdånighet göras om befallning tili
vederbörande att en sådan förändring från nästa
års början behörigen iakttaga; och förklarar
lika öppet att om Kongl. Maj* skulle öfver
ett sådant förslag inhemta StatsContorets underdåniga
utlåtande, ämnar jag, utan tvifvel»
5® Den 4 April f. Ml
detsamma då som nu afstyrka, såsom möjligen
skadligt _ alltid onyttigt.
I anledning af den anmälan, sorn vid 1822
års Revisionsförrättning är vorden gjord att en
summa af 5,574 R:dr 37 sk. 3 runstycken,
som vid Tullverket influtit genom en Finska
Fartyg ålagd afgift, att användas vid Åbo Academie-byggnader,
enligt Kongl. Brelvet den
9 October 1811, blifvit afsatt till en extra
pensionsfond för fattiga Enkor, med yrkande
tillika, att som, enligt grunderne för Statsregleringen
vid 1S09 och 1810 årens Riksdag,
Statsverkets alla tillgångar utan undantag, skola
till redpvisning i dess räkenskaper upptaga*--,
så borde ock ifrågavarande fond till Sta*en
indragas, men de personer som nu af Räntan
erhålla understöd, i stället åtnjuta denna förmån
uppå något af redan varande Statsanslag^
har StatsUtskottet sådant nu till bifall föresla^-  gitj och att, till följd deraf, fondens behållning
må med Statsverkets öfrige tillgångar sammanslås,
men de derå anviste Pensionsbeloppen
deremot öfverföras på allmänna IndragningsStaten:
dervid StatsUtskottet tillägger, att Riksens
Ständers beslut härom, lärer hos Kongl, Maj-.t
i underdånighet böra anmälas, för att derå vinna
behörig v erkft ullighet.
Vid hvad StatsUtskottet sålunda andragit,
tillåter jag mig följande erinran;
Den 4 April /. nu
55
Det är mer än n år sedan Kongl. Maj;t$
nådiga beslut om denna disposition fattades.
Räkenskapen för Åbo Åcademiemedlen är a£
Räntekammaren årligen aflagd, och i StatsContoirets
Protocoll likaledes årligen intagen;
hvarjemte underdånig anmälan till Kongl.
Majit skedt, vid hvarje tillfälle räntan lemnat
tillgång till något understöd; hvadan alltså denna
fond ingalunda varit undandold för Revisorers
eller Ständers uppmärksamhet, ehuru
den först af 1822 års Revision blifvit såsom
fynd betraktad, för att utan vidare undersökning,
till Staten kimna ingå. Kongl. Majus
bref 18 ti innehåller likväl, att desse medel
icke äro att såsom Statsverkets omedelbara
tillgång anse.
Likasom Tolag, Vågpenningar, Beurs- och
Brobyggnadsmedel, med flere anslag för Städer,
eller särskilte inrättningar, sorn utgå å
varor, blifva uppburne af Tullverket, utan
att derföre vara Bevillnings- eller Statsmedel;
så är ock förhållandet med de ifrågava»
rande.
För att befordra Åbo Academie Byggnad,
ålades en afgift på 12 år af en skilling för
hvarje tolft Bräder och lika mycket för hvarje
famn Ved, som från Finland utfördes, enligt
Kongl. Förordnandet af den 2 Junii 1801.
Hvad härigenom inkom; aflefverarades för
andamålet, utan att nånsin tillhöra S a'sver.
ket, eller i dess räkenskaper ingå. DåFinlaöii
54
Den 4 April J, m.
gick förloradt, fanns den nu ifrågavarande til 1-  gången behållen.
Naturligtvis ankommer det på ömsesidigt
liqvidationsgrunder de begge Staterne emellao,
hvem dessa medel skola tillhöra. Erhåller
Svenska Staten sina fordringar i Finland,
så bör ock en reciprocitet äga rum. Jag
vet så mycket heldre att detta var anledningen
till Kongl. Maj:fs beslut år 181 r som jag,
i egenskap af tjenstförrättande StatsSecreterare
för Handels- och Financeärenderne det tillstyrkte,
orh contrasignerade, utan att då anse
mig handla emot de af Kongl. Maj:t Och Rikets
Ständer vid 1809
1810 årens Riksdag
för Statsförvaltningen lagde grunder} och utan
att deröfver sedeimera hafva emottagit någon
erinran af ConstitutionsUtskottet. Det ansågs
att, då det ännu ej var afgjordt hvem medlen
borde tillhöra, kunde de under tiden görs*
fruktbara för att af räntan -^gifva några behöfvande
understöd, häldre än att lemna dem
utan användande; och förmodeligen bär denna
omsorg billigen häldre gillas än klandras.
Med erfarenhet af alle de ålitanden om biträde,
hvarmed Konungen besväras, och huru
många som måste afvisas utan hjelp, känner
man liflig tillfredsställelse af hvarje tillfälle,
då om än i obetydlig mån som här, en utväg kan
beredas, för att tillstyrka ett understöd. Enkor
och Barn efter förtjente personer, mäst så
dane som af en eller annan orsak icke kunnat
inkomma på ordinarie Pensionsstaten — hafva
deraf erhållit smärre utdelningar. När
Den ~ April f. m.
5*
man betnktar anslaget på 7lde HufvudTiteln,
i jpmföring till behofvet och liderne, så häpnar
man vid hvarje företagande pensions reglering:
otillräckligt är hvad som tilldelas
hvar o< h en  och äfven på detta otillräcke
liga
måste de behöfvande vänta, en del i flere
år. Jag vill nu emedlertid visst icke göra
någon speciel erinran dervid, att Statsutskottet
ansett en sådan obetydlig fonds förräntande
mindre nödig; men efter den upplysning
jag haft äran lemna om anledningen dertill,
och om rätta förhållandet med tillkomsten af
désse medel, torde det böra tagas under en
närmare pröfning, huruvida icke en serskild
anmälan bör härom hos Kongl. Majit göras
och Kongl Majlts beslut afv»ktas, innan Riksens
Ständer deröfver omedelbarligen disponera.
I anledning af den disposition som uppi
mindre creditivet ägt rum, sedan sista Riksdagen,
och hvad Revisorerne deröfver andragif,
har StatsUtskottet ansett sig böra föreslå: det
Ri]ifens Ständer hädanefter, vid beflammandet af
det mindre Creditivet, ina för dess tillitande jemväl
fä fa det vilkor, att dervid fnllflcindigt uppgifvas de
utomordentliga behof och föremål, för hvilka de sumj
mor, som af famma Creditiv uttagas, avfes erforderliga;
och uti hvilken summariska redovisning, Rik*
fens Ständer eller deras Revisorer jemväl kunna erhålla
en ledning för den fpeciella kännedom om desfa
medels användande, i hvarje färfildt fall,fontina
ftmas nödig,
Den 4 April f m.
63 §. af RegeringsFormea innehåller; s5att
för oförsedda händelser, tvenne särskildta tillräckliga
summor afsätta» och anslås, den ena
att vara tillgänglig, då Konungen till Rikets
försvar, eller andra högst viiuiga och angelägna
ändamål, sedan hela Sta'sRådets tankar deröfver
blifvit inhämtade, finner den vara oundvikeligen
nödig;” det är om denna de! sorn
jhär är fråga. Denna föreskrift måste få anses
både tydelig och tillräcklig för ordningen
Och sättet att öfver mindre creditivet disponera.
Anledningarne till en sådan disposition, i
enlighet med de t Regeringsformen stadgade
vilkor, måste i StatsRådets Protocoll, icke summariskt
utan specifikt, anföras och nedläggas 9
till Con$titutionsUtskottets granskning.
Jag erkänner gecna att jag icke rätt förstår
hvad sorn är Högloft StatsUtskottets mening
med den summaiiska redovisning, som
Utskottet föreslår Riksens Ständer att göra till*
serskildt vilkor, för rättigheten att tillita min"
dre creditivet.
Pitt anslag för utomordentliga behof, som
ej kunna förutses, måste förutsätta att det ej, tito
m i högst vigtiga och magtpåliggande fall, borde
till disposition förekomma; men måste tilli;
ka förutsätta, attdssse magtpåliggande fall någon
gång kunna va/a af den beskaffenhet, det de icke
utan skada blifva allmängjorde. Ar nu Utskottets
mening, att uti den expedition som från Kon
ungen utgår, exempelvis till RiksgäldsContoiretj
för att anordna större elier mindre del af
Den 4 April /, m.
5?
lilla creditivet, skulle fullständigt uppgifvas
de utomordentliga behof och föremål för hvilka
summorne erfordrades, så må det vara mig
tillåtet att fråga hvartill denna uppgift skulle
tjena, och tillika om icke en så beskaffad fö-i
reskrift skulle vara möjligtvis skadlig, åtminstone
oformlig? Huru skulle man väl .fordra,,
att, under politiska vådor, då försvarsmedel
med försigtighet måste i ordning bringas, uti
dispositionen skulle fullständigt uppgilvas de
utomordentliga behofven och föremålen: ”för
5,att rusta oss till försvar mot den eller den
”makt erfordre vi den summa &c.,” ty eljest
vore ju icke uppgiften fullständig. För öfrigt
kunna icke Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
pröfva om behofven och föremålen äro behÖ»
rige: icke heller kunna Riksens Ständers Revisorer
göra det: ConstitutionsUtskottet allena
tillhör denna pröfning: Revisorerne tillhöra att
se till huru medlen blifvit disponerade och redovisade,
samt att derom göra anmälan till Rikets
Ständer. Revisorerna finna uti RiksgäldsContoiret
hvilket verk eller hvilken person
som erhållit disposition öfver medlen och dem
qvitteradt, detta blir ledningen för redofordrandet;
räkenskapen måtte sedan lemna, icke en
summarisk utan en speciel redovisning för användandet.
Hvarken till Fullmägtige i RiksgäldsContoiret,
eller till Revisorerne, eller tili
någon annan mellan Riksdagarne verksam authoritet,
existerar någon redovisningsskyldighet,
vare sig summarisk eller speciel, för Konungens
beslut och dispositioner. De som skola
åtlyda Konungens beslut, äga att sig dermed
Den 4 April f, rn.
verificera, och att för verkställigheten redogöra;
och öfver behörigheten deraf, hafva Riksens
Ständer vid Riksdagarne, och deras Revisorer
dessemellan, ett granskande inseende;
men att derutöfver sträcka en så beskaffad fordran,
som nu i denne del af StatsUtskottet
blifvit föreslagen, afstyrker jag för min del,
såsom icke öfverensstämmande, hvarken med
ordalydelsen eller meningen af våra grundlagar.
Revisorerne hade anmärkt, att, emot de
för Statsverkets förvaltning i allmänhet stadga*
de grunder, besparingarne från en del utgiftstitlar
blifvit öfverförde till den tredje, StatsUtskottet,
som för bedömandet af denna anmärkning,
tagit kännedom om Riksens Ständers,
tid efter annan i ämnet vidtagna beslut, har
nu anmält; ”att vid det utrönta förhållandet,
och då Riksens Ständers år 1812 gjorda medgifvande,
att öfverskott och besparingar skulle
till Kongl. Majit öfverlemnas, sedermera, hvad
besparingarne beträffa, icke blifvi^ återkalladt,
har väl den af Revisorerne anmälte dispositionen
af besparingarne. medelst öfverföring deraf
från 5‘.te HufvudTiteln och allmänna IndragningsStaten
till den 3:dje, icke kunnat anses
afvika frände af Riksens Ständer meddeldte
föreskrifter; men likväl på anförde grunder,
tillstyrkt det förklarande, ”att de å
Utgiftstitlarne uppkommande besparingar, hädanefter
må disponeras, codast för de be
-
, Dea 4 April f. m.
59
hof som inom HufvudTitlarne kunna förefalla,
samt att, om något återstår, sedan alle sådane
utgifter blifvit bestridde, dermed bör förhållas
på lika sätt, som med öfverskotten å
JnkomstTitlarne; och detsamma följagteligen
lefvereras till RiksgäldsContoiret, för att användas
uti den af Riksens Ständer vid 1809
1810 årens Riksdag föreskri t ne ordning."
Utan att just vara noga om ord, torde den
erinran likväl icke anses obillig, att i stället
för det förklarande: att den af Revisorer/te anmälte
diipositionen öfver besparingarne icke kunnat
anses afvika från de af Riksens Ständer meddeldte
föreskrifter, mera sakenligt kunnat anföras: det
denna disposition skett i fullkomlig öfverensstämmelse
med de af Riksens Ständer derom
meddeldte föreskrifter: det är med noga iagttagande
af dem, som StatsContoiret gjordt öfverföringed}
och ingen hvarken kunde eller
borde anse den derifrån afvika. Hufvudsaken,
för det förflutna, är i alla fall vunnen, genom
Högloflige StatsUtskottets förklarande, äfven i
de ordalag det skett, och det Förvaltande verket
har visst ingenting derutöfver, hvarken att
önska eller förvänta.
Annat är deremot Utskottets förslag huru
i denna del hädanefter skall förhållas. Till
ziffran är frågan af mindre vigt. Handlingarne
upplysa, att den summa besparingsmedel
som från de öfrige Titlarne blifvit öfverförde
till den 3:dje, sedan sista Riksdagen, på
fem år utgjordt R:dr 5 sk. 6 r.
6a
Den 4 April J, m.
Emedlertid har Konungens rått till en1 sl
beskaffad disposition, nu i 10 år varit i krafs
och verkan, och likasom i ett förbigående, i
sammanhang med de flere uti en Revisionsberättelse
framställde ämnen, förekommer dea
till indragning och upphörande. Det är likväl
ett mycket skiljagtigt förhållande mellan InkomstTitlarne
och dispositionen öfver deras öfverskotter,
emot utgiftsanslugen och dispositionen
öfver möjliga besparingar på dem Jag
skall alltid medgifva att, enär det är nödvändigt
att inkomsterne icke beräknas högre än
med all säkerhet ingår, böra öfverskott vanligen
alltid inträffa, och det skulle alltså väsendtligen
rubba hufvudplanen af en bestämd
calcul för Statsutgiften, derest äfven under
vanliga förhållanden, öfverskotterne, större eller
mindre, till en visst utgifstitel, utöfver det
beräknade anslaget öfverfördes Denna dispositionsrätt
upphörde derföre äfven, tillika med
det tillstånd som föranledde den.
Men hvad utgiftsanslagen angå, så beror
det af Kongl. Majit att disponera dem till fullo,
till föremål som med Titeln hafva gemenskap.
Det beror af Kongl. Majit allena, om någon
besparing kommer att äga rum eller ej. Under
en ständig klagan öfver anslagens otillräcklighet
å den ena sidan, då förmågan att
mera utgöra å den andra, likväl icke finnes;
uppstår ett jemnt afvägande om företrädet i
vigt mellan flere ouppfyllda behof. 3;dje HufvudTitelns
hafva i synnerhet, enligt deras natur,
varit ansedde angelägnast, ©eh dess £oi
-
Den 4 April f ni.
dnngar intagit ffämsta rummet. Om nu en utgift
på någon af de andra Titlarne, för tillfället
skulle kunna besparas, icke såsom posif
tivt onödig att bestrida, nien såsom mindre angelägen
än en annan, för det allmänna försvaret
så vore, på det hela, en hushållning
derigenom tillvägabragt, och Riksens Ständer
undgingo att särskildt fylla den oundgängligaste.
Det är alltför möjligt att så sker ändå,
att den mindre nödiga utgiften på en annan
Titel blir bespard, och besparingen ingår till
Riksens Ständers disposition, för att på den vägen.
med deras begifvande, komma Försvarsverket
till godo; men då äfven utgifterne nu,
efter Utskottets Förslag, skola så återföras till
ett isoleradt betragtande, att de få besparingar,
som någon gång tillfälligtvis kunde äga
rum på en titel, icke skola af Kongl. Majit vidare
disponeras för den 3:dje, hvars anslags
otillräcklighet mot behofven, äfven vid denna
Riksdag, blifvit tillkännagifven; så anser jag
likväl troligt, att vinsten af denna förändring
biir ingen. Enär Riksens Ständer, ur stånd
satte att anvisa hvad som fordras för försvaret,
uppdraga åt Kongl. Majit, att äfven dertill använda,
hvad som på de öfriga UtgiftsTitlarne
må kunna af Kongl. Majjts besparas; hafva de
gjort allt hvad i omständigheternas skick varit
för dem möjligt; enär de åter göra inskränkning
i denna rätt, som ingen oordning medfört;
så hafva de, så tilisägandes, iklädt sig eti
större förbindelse till fullständiga anslag. Det
är principen mera än dess verkan, på hvilken
Jag vid detta tillfälle tillåter mig att fästa upp
-
6?
Den 4 April f. m.
mSrksainhet. Jag tror att, vid de förhållanden
hvaruti vi oss befinna, jemförde till för-*
hållandet i andra Stater ligger det mera vigt
deruppå, än vid första påseendet ville finnas,
att allt hvad som icke uppenbarat en positiv
skada, må fortgå i sitt gällande skick} och icke
dragas till en- större ordning i den döda formen,
blott för forjmens egen skull, utan all
vinst för saken. Vore förhållandet tvärtom
mot hvad det är skulle jag ingalunda tillstyrka
en förändring, ty saken är af ringa vigt,
och den af Utskottet åberopade formen vore
det då mera; nu åter, då denna dispositionsrätt
existerar, och efter min tanke, på goda
skäl icke blifvit återtagen tillika med den som
gällde för öfverskotterne, anser jag angelägit
att det förblifver vid hvad som är, hälst jag
föreser, att StatsUtskottet skall finna mycken
svårighet att gifva Förslag till 3rdje HufvudTitelns
fyllande efter hvad af Konungen blifvit
i nåder äskadt.
I anledning af Revisorernes erinringar vid
dispositionerna öfver 9tde HufvudTiteln, har
StatsUtskottet förklarat, att enär Utskottet inhemtat,
det äfven de sednare åren , af denna
Titels anslagssumma, emot egentliga ändamålet
med dess bestämmelse, en del blifvit använd till
lån åt enskildta emot ränta, samt följden häraf
varit, att Kongl. Maj:t och Kronan, om ock
friad från förlust genom vidtagne försigtighetsmått
vid utlåningen, blifvit invecklad i concourser,
och dermed åtföljande långvariga räW
Den 4 April /. m.
65
tegångar, hvilket afviker från de allmänna grun
för
Statsmedlens förvaltning och disposition ;
anser Utskottet sig böra föreslå att Riksens
Ständer hos Kongl. Maj:t förnya deras förut
gjorda underdåniga anhållan, att de på <p:de
HufvudTiteln, för Jordbrukets, Handelns och
Näringarnes förkofran anviste medel, måga disponeras
till understöd endast för sädane allmänna
företag, som, Öfverstigande den enskildta förmåganj
kräfva uppmuntran eller bidrag af Staten.
Enligt 10 §. af Riksdagsbeslutet den 2
Maj 1810 upprättades y:de HufvudTiteln^ med
ett anslag af 100,000 R:dr om året, ämnadt
för Jordbrukets, Handelns och Näringarnes
upphjelpande och underhåll med det vilkor,
att deraf inga pensioner måtte utbetalas, eller
särskildte summor deraf till sådane föremål begagnas,
hvilka ej med Jordbruk, Handel och
Näringar ägde gemenskap.
Utskottets nu gjorde hemställan är väl
ingalunda i motsägelse med de för dispositionen
af 9:de HufvudTitelns anslag, vid dess
formerande fastställde allmänna grunder; men
den innefattar likväl en inskränkning i den
pröfningsrätt som på Kongl. Majit hittills ankommit;
och en inskränkning, af den beskaffenhet,
att ett allmännyttigt företag kan komma
att sakna ett med anslaget åsyftadt biträde,
derföre att det ej kan kallas ett allmänt
företag.
Vid många tillfällen kunna hela menig
-
fi4
tyen 4 April /, m<
heter draga nytta af ett arbete, som efter niaturén
a t ämnet, likväl måste företagas på en
enskild mans ego Sådant kan förekomma vid
Sjöars uttappning, vattenledningar, communicatoners
anläggning m m-, äfvenså vid försök
och tillämpning af vigtiga uppfinningar i näringar
af alla slag, är det alltid en enskild
persons, icke ett allmänt företag; detta kan va»
ra allmänt nyttig, men öfverstiga den enskilda
förmågan; det kan sålunda kräfva uppmuntran
och bidrag af Staten; men det är efter
sakens natur icke ett allmänt företag; skall det
nu blott derföre icke understödas eller uppmuntras?
skall nyttan för samhället falla bort
för en Reglementarisk form, som inskränker
pröfningen af saken till ett halft förhållande, i
stället för ett helt? äfven jag tillåter mig tro
att lån utgått från 9-‘de Hufvudtiteln till enttkilte
personer, som ingalunda med dem åstadkommit
en förväntad allmän nytta; men
månne erfarenheten om ett eller annat missbruk
, bör rubba en grundsats som i sig sjelf
är rigtig?
Landet har behof af lyftning i sin Industrie,
och den uppoffring, som af Riksens
Ständer blifvit gjord med anslaget till 9:de Titeln
, af6er ett lika vackert som verksamt biträde
till detta ändamål: men också är det intet anslag
somså omedelbarligen bör återgifva i ökadtmått,
hvad deraf rätt användes. Om en medborgare
Jkräfver ett biträde för en anläggning af vigt;
Jbehöfver dertill blott förlag, och kan bevisli
4
gen
Ben 4 April f. m.
65
gen återbetala både Capitalet och en låg rån*
ta under tiden; hvarföre skulle det vara förbudet?
hvarföre intet val emellan att skänka
bort capitalet, eller lemna det nyttiga utan afseende?
Månne icke flera anledningar till erinran
öfver dispositionerne skola uppkomma #
vid tillämpning af ett så inskränkt regulativ,
60m det här föreslagne: vid frågor om hvad
sorn kan förstås med allmänna jöretag? det finnes
nästan intet sådant, som ej gifvet omedelbarare
fördel åt en viss local och således åt
vissa enskildta personen än åt det allmänna.
Om en Socken, ett Härad eller ett Län begär
understöd af 9:de Titeln, för ett visst företag
inom localeo, är sådant ett allmänt företag?
att Konungen låtit anvisa understöd åt några
enskildtas, nyttiga ansedde företag, i formen
af blott förskott, matte ge tillkänna en omsorg
både om saken och medlen tillika, och
derföre har återbstalningsskyldighet blifvit
Vid dessa biträden fästade: är det då så vigtigt
att en pröfning i denne del är Styrelsen
betagen? kan det väl sägas, att det är en af.1
vikelse från de om Statslörvaltningen gällande
allmänna grunder, att ett företag understödes
genom omedelbar uppoffring af Statens medel,
men ett annat, med ett förlag sorn återgår;
då begge öfverskjuta den enskildta förmågan
och äro af allmän nytta?
Kunde alla omständigheter, som inflyta på
administrativa förhållanden föreses 5 år i fram
-
Bil. till Ridd, 0, Ad, Pr, ILI Band. 5
66
Den 4 April f, m,
tiden; alla linier så tydligt uppdragasj ali rö*
reise så nogatberäknas och alla mötande hinder
så fullständigt afvägas, att Statsmachinens
säkra och Tabellformigt uppställda gång, från
den ena perioden till den andra, icke rubbades
ur då gifven rigtning och rörelse, visserligen
vore alla sådana reglementariska noggrannheter,
som den ifrågavarande, i sådant
fall möjligen nyttiga, och all Styrelse blefve
då inskränkt till den mechaniska executiva kraf-*
ten j men enär erfarenheten anviser, snart sagdt,
ett aldeles motsatt förhållande, bör denna anvisning
icke heller sättas aldeles å sido. Lika
så oundgängeligt angelägna och vigtiga som
grundlinierne äro, och att vid dem oryggligen
fasthålles, lika så angelägit torde det vara, att
executiva detailler derifrån noga afskiljas; emedan
af sammanblandningens mängd och olikartade
bekaffenhet slutligen skulle kunna
följa en så delad uppmärksamhet att det mindre
vigtiga komme att erhålla, hvad som rät:'
tare tillhört ett hufvudsakligare ämne.
På dessa nu vördsamt anförde skäl, tillstyrker
jag, att Konungens pröfning och dispositionsrätt
öfver 9:de HufvudTitelns anslag, må
förblifva oförändrad, likmätigt Riksens Ständers
år 1810 derom fattade beslut.
Den 4 April e, mY
6?
Bilagor
lill PleniProtocollet för den 4 April,
eftermiddagen.
N:o i.
Herr Cederschjöld, Pehr Gu fiaf:
TTti 13 §. af sista BancoRevisionenS berättelse
anföres: ”att circa 700,00® R:dr innestå i
Banken såsom deposition för upptagne Picistrar.
" Mea som 72 §. RegeringsFormeti
uttryckligen bjuder: att ”Riksens Ständers Bank
ostörd må förvaltas, efter de ordningar, stadgat
och reglementen, hvilka redan gjorde äro eller vidare
af Riksens Ständer göras kunna;" och jag
ej har mig bekan t, att Riksens Ständer någonting
förordnat öm Piastrars uttagande ur Banken\
så får jag anhålla, att BancoUtskottet täcktes
Upplysa: af hvem och till hvad ändamål dessa
Piastrar blifvit uttagne; samt, framför allt,
hvem som berättigat Herrar BancoFullmägtige
att dem utlemna?
N:o å.
Herr Tham, Wollrathi
Ägande det lugna medvetandet, äft mina
Riksdagsmanna-åtgärder hvarken varit eller
68
Den 4 April e. m.
blifva ledda af andra*afsigter ån ett varmt nit för
Fäderneslandets väl, emottager jag med tacksamhet
alla upplysningar, som röra detta ändamåls
ernående äfven då de innehålla rättelser af egna
misstag. Med fägnad finner jag derföre af Herr
Bruncronas anförande, att min fruktan det något
mindre lämpeligt förbud för Finska öppna
Båtar, att här intaga retourladdningar lärer
varit ogrundad; jag önskade af de skäl han
anfört för Finska handelns oskadlighet, i det
skick den nu är, äfven vara öfvertygad, men
då jag har genom dem blifvit än mer i den
tankan styrkt att denna handel, sådan den nu
drifves, är för landet högst skadlig, anhåller
jag att vid Herr Bruncronas anförande få göra
några anmärkningar.
Herr Bruncrona påstår, att denna handel
är oskadlig, emedan vi få betala med Bancosedlar,
hvad Finnarne mer lefverera i varor
än de härifrån afhämta; jag tycker att detta
med andra ord vill säga, att det för oss är
nyttigt, att skuldsätta oss i Finland, och att
ditsända våra Bancosedlar för att minska Rörelsecapitalet
inom landet; då utländska1 varor
betalas genom vexlar, förutsätter sådant fordringar
på utländsk ort, uppkomna genom dit—
förda Svenska exporter, eller ock härledda af
Fragtförtjenster, och detta hade jag trodt vara
den enda handel, som äf nyttig för hvilket
land som hälst.
Herr Bruncrona påstår att förlusten på
Finska handeln ej är så betydlig som man
Den 4 /tpr il e. nu
69
tror. Enligt Comiterades underdåniga betänkan-:
de angående organisationen af Tullverket.
R-.dr B:co.
Utgjorde denna förlust år 1819 829,640.
år 1820 415,473»
år 1821 149.3 *5-
Således ej obetydlig och hade säkert varit
större om ej Sverige åren 1820 . och 1821
ägt säd till mer än egit behof och det sista
året till Finland*,exporterat Spannmål för nära
100,000 R:dr B:co mer än derifrån infördes.
Torde hända att rätta förlusten är ändå större
än förestående Summor utvisa, ty ibland den
upptagna exporten till Finland är troligen inbegripit
en ej obetydlig summa för hit inför»
da utländska nederlagsvaror, hvilka ej vid försäljningen
till Finland egentligen minska vår
förlust med mer än den derå erhållna handelsvinsten;
att förhållandet är sådant-styrkes jag
uti af Herr Bruncronas egen uppgift för 1822,
den utvisar då en verkelig förlust af 560,6yo
R:dr 7 sk. 7 *:st Bxo, hvarifrån endast afgår
den möjliga vinst Svenska handlande haft på
de nederlagsvaror, som härifrån till Finland
sistnämnde år äro exporterade- Således lärer
man med säkerhet få antaga att landets verkeliga
förlust på Finska handeln efter nu gällande
tractater minst är § million årligen; och
detta torde ej få anses för obetydligt.
Herr Bruncrona tycks vilja yrka, att Stock
-
Jo,' Den 4 April e, ms.
r
holms välstånd och behof gör oumg angelig! %
att ännu längre bibehålla Finska handeln vid
dess nuvarande skick, men tyckes äfven medgifva
att Hufvudstadens behof af ved och victualier
framdeles skola'kunna fyllas från Sveriges
egna provincer; om denna sednare förmodan
äger grund hvarpå jag ej tviflar, så
frågar jag hvad som hindrar, att vid en ny
tractats afslutande genom en lämpelig högre
tull på dessa articlar gifva Svenska innebyggare
anledning att täfla med Finlands. Om
Sveriges norra provincer äga ved till öfverflöd
; om deremot nästan alla de södra kunna
lefverera victualier, så kanske Sveriges allmänna
förmån fordrade, att genom en passande
tull på de Finska varorne något jemna och
underlätta afsättningen af egna producter, äfven
om dessa i början skulle bli dyrare I
Stockholm, som troligen inträffar, men hvilken
olägenhet genom ökad concurenee emellan
Svenska säljare helt visst efter någon tids förlopp
blefve afhjelpt. Det har länge varit etf
rådande mode i vårt Fädernesland, att med
höga tullar, införsel förbud, eontanta lån och
premier understödja Fabriker, och man har
icke alltid eftertänkt om dessa Fabriker öfverensstämdt
med landets läge, cliraat och sanna
fördel, än mindre har det ingått i beräkning
att Svenska afnämaren ofta fått åtnöja sig med
dålig vahra till högt pris, då han kunnat
erhålla den god och till lindrigare pris om
varan fått till landet införas. Må hända att det
nu ej vöre olämpligt, i någon mon ägna ©ta
Seri 4 April t, in.
71
del af den ömhet åt landtmaanen som Fabrikerna
hittills ensamt fått åtnjuta} landtmannen
behöfver, enligt min tanka hvarken premier
eller förbud, men deremot kräfver hans bestånd
och förkofran, att sådan import-tull stadgas
för de varor han sjelf kan producera, som
sätter honom i stånd att rivalisera med hvilken
nation som hälst; om denna regel som efter
mitt begrepp om handel är både enkel,
rigtig och till ändamålet rakt ledande, kunde
antagas som grund vid en ny tractats upprättande
med Ryssland, så skulle landets Invånare
i allmänhet vinna) Handeln blifva fördelagtigare
och ingen äga grundadt skäl till
klagomål. Om Rikets Ständer beslutade att
j detta vigtiga ärende till Thronen frambära
gina underdåniga önskningar, är jag öfvertygad,
att Hans Maj:ts Konungen med nåd
och välvilja skulle gå Nationens önskan till
mötes.
Jag anhåller ödmjukast att dessa anmärkningar
få åtfölja Herr Bruncronas anförande.
v- ' *. '
7* Ben y April f, m,
Bilagor
till PleniProtocollet för den 7 April,
förmiddagen.
»
N:o i«
Herr af Klintberg, Carl:
Jag hade ej tillfälle, att vara tillstädes,
då hos Höglofl. Ridderskapct och Adeln fråga
förekom om remiss af Herr Grefve C. H. Posses
Memorial rörande vissa grunder för en blifvande
näringsfrihet5 och jag anhåller derföre
vördsamt att nu få yttra några ord i detta
ämne.
Berörde memorial innefattar dels ett ogillande
af det underdåniga Förslag till förnyad
Författning angående handtverkerierne, sorn en
af Kongl. Maj:t tilförordnad Comittée år 1S16
afgifvit och hvilket nu blifvit af Kongl. Maj:t
öfverlemnadt till Riksens Ständers granskning,
dels en uppgift af de hufvudsakliga grunder,
som Herr Grefve Posse, för sin del, anser mera
lämpelige till ändamålet.
Den värde Talaren, som i den föreslagne
Författningen trott sig igenfinna hela den Jkråanda,
hvars Jkadliga inflytelse man med sä fora /leil
jernt Sjver,klagat, anmärker såsom bevis derpå;
Deri 7 April f, m.
73
1:0. Att, enligt 1 Art. 1 Embeten äfven
hädanefter skulle inom handtverkerierne
få inrättas.
f /
2:0. Att likmätigt d Art. 5 och 6 § §.
både utländsk och och inländsk man, som önskade
vinna Mästerskap i Sverige, skulle, såsom
Herr Grefvens ord lyda: kunna endast
af Magistraten dertill vinna bifall, sedan ve- *
detbörande Idkare blifvit hörde, och
3:0. Att en lärotid af 6“ år i allmänhet
föreskrifves innan man får blifva Mästare.
I sammanhang härmed föreslår Herr Grefven
följande arne hufvudgiunder för den nya
Författningen, nemligen:
1:0. Att det må våra hvar och en person
af begge könen tillåtit, att utan afseende
på Läroår eller någon af de omständigheter,
som böra anses som hvar och en sjelfständig
menniskas ensak, välja ocl\ idka hvilken loflig
slöjd, som helst, till och med drifva flere
näringsgrenar på en gång.
2:0. Att deremot ingen må kunna få
tillkännagifva sig såsom Idkare af en handtering,
utan att han på vederbörligt sätt ådagalagt,
att han icke, genom bristande skicklighet
uti densamma, utsätter medborgare, som lemna
honom sitt förtroende, för den obehagligheten
att bedragas.
I
7 4 Den 7 April f. ni,
-* *
Det är visserligen öfverensstämmande med
den citerade §. af i Art., att i de Städer, der
minst 3:ne Mästare idka ett handtverk, Embete
må kunna inrättas, om mästarne sig derom förena;
men att denna tillåtelse skulle medgifvas
endast af den orsak, att sådant förut varit vanligt
och i det enda ändamål, att Kongl CommerceCollegium
måtte blifva i tillstånd, att dervid hålla
tillsyn, är en af Herr Grefve Posse yttrad förmodan,
hvartill ej ringaste anledning förekommer
hvarken i det underdåniga Förslaget, eller
i det Betänkande, hvarmed detsamma är
beledsagadt. Detta sednare innehåller, att frågor
om tillstånd till Embetens inrättande skola
hos|nämde Collegium anmälas; och att sådan
anmälan bör ske, på det att Collegium
måtte blifva i tillfälle att hålla hand deröfver,
att någre emot Författningarnes afsigt stridande
samt till missbruk och origtiga begrepp ledande
föreskrifter dervid ej må äga ruin- Deraf
följer således, att man ansett behofvet af en
dylik tillsyn icke föranleda till handtverksembetens
inrättning, men väl påkalla stadgandet
af en viss ordning för deras tillkomst, i de
fall då mästarne sjelfve åstunda slike Embetens
inrättande. Då man lemnar någon uppmärksamhet
åt de föremål, som likmätigt den föreslagne
Författningen, skulle tillhöra desse embeten,
betragtade som särskildte Corporationer;
så synes man utan svårighet kunna finna skälen
till Förslaget om deras bibehållande; och
om det å ena sidan skulle kunna anmärkas, att
desse skäl ej äro af någon stor vigt;så lärer det
likväl å den andra böra medgifvas, att denna
Dm } April f m.
anstallt blefve åtminstone fullkomligt oskadlig
under de förändrade för en skälig näringsfrihet
gynnande omständigheter, hvilka skulle p
blifva lika naturliga sorn- säkra följder af den
föreslagne Författningen, hvars hufvudsakliga
föremål ibland annat är att utstaka arbetarens
och mästerskaps sökandens rättigheter och skyldigheter
på ett sätt, som kan trygga honom emot
orättvis behandling och ensidigt förfarande
å handtverksämbetens och Mästares sida. Efter
nu gällande skrålagar, måste lärlingar inoch
utskrifvas vid det embete, hvarunder mästaren
lyder, äfvensom Burskapssökande Gesäller
äro förbundne att sig anmäla hos vederbörande
Embete, som är berättigadt att förelägga
dem mästarepcof och dem granska.
Under oriktig tillämpning af desse föreskrifter,
hvarigenom Embetena blifvit satte i tillstånd,
att utöfva en slag?' Domsrätt i frågor rörande
lärlingar och gesäller, hafva missbruk ej sällan
förelupit, hvilka, särdeles vid Burskaps
ansökningars afgörande, visat deras skadliga
verkan. För att afhjelpa desse brister, hafva
Comittérade föreslagit, att lärlingars in- och
utskrifning, samt frågor om mästareProfs föreläggande
och deras granskning, må hädanefter
bero af Magistraterne, hvilka, under i akttagande
af de bestämda föreskrifter, som författningen
i öfrigt lemnar angående vilkoren för
Mästerkaps vinnande, säkerligen ej skulle sakna
tillräckligt kraftiga medel, att skydda sökande
i deras lagliga rätt och att aflägsna allt
obehörigt inflytande af Embeten och Mästare,
i fall något sådant möjeligen skulle försökas
-
Den, 7 April f. m.
Vid detta förhållande inser jag, för min dd,
ej någon grundad anledning till den af Herr
Grefve Posse yttrade farhåga, som skulle den
vederbörande Idkare medgifna rättighet att
inför Magistraten höras i förekommande Burska
psmåi, öppna för dem utvägar, att motarbeta
fäderne perfemers antagande, hvilka genom förre
fuktighet eller konffärdighet kunde /lada Embetet,
men gagna Riket.
Med öfvertygelse om nödvädigheten, att
vissa lärograder äfven hädanefter bibehållas inom
handtverkerierne, hafva Comittérade väl
antagit som grundsats, att i allmänhet rättighet
till Burskap borde förvärfvas genom arbete
på mästares verkstäder och genom der
använd läro- och gesälltid, men tillika i sammanhang
dermed föreslagit sådane föreskrifter,
hvarigenom ej allenast eftergift i den faststälda
gesälltiden skulle i vissa fall kunna äga
rum, utan ock en säker väg öppnas till eget
etablissement äfven för personer, som, utan att
hafva användt läro- och gesälltid hos mästare,
kunnat äga tillfälle att inhämta kunskap i något
handtverk.
Då Committerade, lika med hvad Herr
Grefve Posse nu framställt såsom en hufvudsaklig
grund för ett mera ändamålsenligt Förslag
i detta ämne, således utgått ifrån den prineipe,
att skyldighet till läro- och tjänsteår på
mästares verkstädef, ej bör anses som ett från
näringsfriheten oskiljaktigt vilkor, hafva Comitterade
likväl trodt det allmänna ändamålet
Den 7 April f. m.
77
fordra, att denna principe tillämpas på ettsätt,
som står att förena med ordning inom den arbetande
classen. De skäl, hvarpå Comittérade
grundat sitt förslag i denna del äro i det
underdånige betänkandet anförde, och jag vå*
gar tro dem vara nog vigtige och väsendtliga,
för att förtjena en lugn och fördomsfri
pröfning.
I hvad större eller mindre mån förevarande
Förslag skulle kunna förmå uppfylla sin
bestämmelse, är en fråga; som ej torde vara
så alldeles lätt att afgöra. För hvar och en,
som med någon kännedom af ämnet gör sig
den mödan att granska den föreslagoe författningen
i sitt sammanhang torde det emedlertid
ej blifva svårt, att inse vigten af de med
densamma åsyftade, tydeligeo utmärkta ändamål,
som hufvudsakligen äro, att i Borgerliga
handteringar befordra en obehindrad frihet utan
sjelfsvåld; att vid dessa näringars utöfning
underhålla den nödvändiga täflan, utom hvilken
konster och slöjder aldrig i något land
vunnit framgång; att lemna arbetaren en uppmuntrande
visshet om sin ostridiga rätt att
utan hinder, omgång och betungande kostnader,
få i sin ordning uppnå målet för hvarje
fri mans önskan
det, att vid en viss ålder
komma till egen bosättning och att sjelf få
draga fördel af sin arbetsskicklighet, på hvad
sätt, som helst, den än må vara förvärfvad;
att i sjelfva sättet för dylika frågors behandlande
lemna honom en säker borgen att aldrig,
behöfva sakna den oväld och den rättvisa,
78
Den 7 April f, in,
hvaraf Mästerskapssökande ej sällan äro 1 be*
hof, om de skola undgå, att blottställas för följ*
derne af de egennyttiga steg, som af den star*
kare så gerna försökas mot den svagare; att
inom den .arbetande classen främja en nödvändig
höfsn.ing och sedlighet och ändteligen
att bereda tillfällen äfven för personer afqvinnokönet,
att utan besvärande formaliteter fä
söka sin försörjning genom idkandet af sådane
handteringar, sorn kunna för dem finnas
lämpelige. Utom dessa egentelige föremål för
det underdåniga Förslaget, omfattar detsamma
äfven åtskiiiige andra ämnen, som torde förtjena
uppmärksamhet.
Ibland desse må vid detta tillfäll® endast
nämnas om tillåtelse för HandtverkeriIdkare,
att under visse vilkor få på en gäng
förena utöfningen af flere särskildte handterin»
gar; om rättigheten att på landet anlägga och
drifva åtskiiiige sådane handtverk, hvilkas idkande
är efter nu gällande Författningar avil*
korligen inskränkt till Städerne och slutligen
om nödvändigheten af en uttryckelig lag, som
undanrödjer alla tvifvelsmål om Slöjdeldkares
rätt, att i hvad Stad som helst inom Riket få
föryttra egne tillverkningar, och som tillika
•berättigar handlands att dylike inhemske Slöjdearbeten
uppköpa och deni till salu hålla'
utan afseende på den inrikes ort, hvarifrån
de kommit.
Då jag varit Ledamot af den Comitté,
som haft sig uppdragit att utarbeta ifrågava
-
Den 7 April f m.
79
rande Förslag, tillhör det icke mig, att fälla
något omdöme om dess större eller mindre
användbarhet. Det öppna förklarande torde
likväl kunna mig tillåtas, att Herr Grefve Posses
upptäckt af en deruti rådande så kallad
skråanda, förekommit mig lika oväntad, som
min önskan är liflig att för Rikets Plöglofl.
Ständer måtte framläggas ett Förslag uppgjordt
efter andra mera liberala grunder, men
tillika vittnande om den varsamhet och moderation
vid ämnets behandlande, som i frågor
af sådan beskaffenhet, som denna, äro
så nödvändiga.
Jag anhåller vördsamt att detta mitt memorial
må till allmänna Besvärs- och EconosnieUtskottet
remitteras.
N:o 2.
Herr aj Ek en fl ani, Israel:
Då den visligen (jden 3 dennes) beslutne
förkortningsmethode uti justering, genast verkställdes
med ProlocolleLför eftermiddagen den 5
Mars; då jag således ej hade tillfälle, att i
RiddarhusCancelliet, förut taga kännedom af
det tili justering beredda protocollet, och då jag
ej agde någon anledning, att yrka ett verbalt
uppläsande af Discussionen rörande låttning af
mål emellan HofRätternes Ledamöterj så har
jag ej förr än efteråt kunnat komma i erfarenhet
af den ordställning, samma protocoll innehåller.
Med afseende derpå anhåller jag
80
Den 7 April f. m.
vördsamt att få sprida mera ljus öfver detta
ämne, och att desse anmärkningar mätte få ät-*
följa Discussionen till Lagutskottet, på det att
åtminstone en ytterligare misstydning må kunna
undvikas.
Det har varit mig på det högst okärt,
att en värd Ledamot, Herr Gyllenhaal, trodt
sig finna motionen förolämpande emot den
aktningsvärda Embetsmannacorps, hvaraf han
är medlem. Då han begärde att få motionen
andra gången uppläst, trode jag mig deri
finna en borgen emot all misstydning; men jag
fann med förundran, att motionen behöfde
3:dje gången uppläsas, för att göra fullkomligen
tydligt, huruledes en begäran om förebyggande
om ett möjligt missbruk i framtiden, ingalunda
innehåller någon forskning uti frarrffarna
åtgärder: Det ena är NationalRepresentantens
rätt och skyldighet; det andra är på detta
rum Constitutionsstridigt. Ett sådant sammanblandande
har varit mig så mycket okärare,
som det blifvit gjordt af en delägare uti
det enhälliga, oinskränkta förtroende, som Svea
HofRätt, ända ifrån aflägsne tider, förstått, att
hos hela Nationen åt sig bereda.
För det verkliga innehållet af min motion
hade jag deremot trodt mig böra påräkna välvilja,
i stället för ovilja då jag genom undanryckande
af ett fällt för misstankan, velat i
framtiden, å ena sidan, freda den redlige Domaren
ifrån ett orättvist omdöme, och å andra
-
Den q April f. m.
dra sidan bespara den misstänksamme sitt frätande
grubbel, som till ingen ting tjenar, äfven
om det Dagön gång skulle vara rättvist.
Att ytterligare bena sönder den omtvistade
möjligheten i alla dess utgrenfngar, och visa huru
den krypande intrigen kan undgå den redbare
Embetsmannens uppmärksamhet, det anser
jag vöre säkraste sättet att gifva utrymme
för allusioner, och undviker det derföre
med afsigt,— ej af okunnighet. Man har sagt,
att denria möjlighet ej blifvit begagnad: en sådan
yttfan synes mig icke kunna innebära något
annat än att man ej känner den vara begagnad;
emedan mänsklig omfattning uti vetande
är begränsad; och om än ett möjligt
missbruk vore intill denna stund obegagnadt,
skulle det väl vara ett skäl, -att ännu längre
göra Lagens välgörande syftning overksam,
genom bibehållande af en sjelftagen afvikelse
uti så kallad arbetsmethod j eller genom godtycklige
utbyten af peso^er, rakt stridande emot
Lagens uttryckliga bud? Detta bud anbefaller
hazarden att verka, äfven i sådane
fall som Herr Gyllenhaal medgifvit stundom
annorlunda behandlas.
Med Herr Friherre Ehrenborg tror jag
ganska väl att Lagutskottet genast, vid förfla
ögonblicket skall finna min motion olcimpelig, etnedan
månge af deäs Herrar Ledamöter äfven
så väl som Herr Friherren äro uppväxte
linder en tid då denna klandrade praxis, i af
-
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. III Band. é
Seri 7 April f m.
seende på lottning, varit gängse, utan att
gra olägenheter deraf försports; att de jemväl,
i denna första åsigt, mycket stärkas genom
Herr Friherrens sätt, att på förhand afgöra
saken, det tror jag äfven; emedan en Presia
dents obetviflade erfarenhet ej förfelar ett åsyftadt
inflytande, derföre att hans egen modestie
uppgifver den såsom ringa; men jag äger deremot
det förtroende till hvart och ett af Riksens
Ständers Utskott, att de ej stadna i för--  sta ögonblickets förvillelse, utan att de göra
afseende på en Representantt rättmätiga yrkan att
få lagens bok/iaflig a helgd, befriad ifrån intrång af
af en småningom tillkommen origtig praxis: Då
Lagen ovillkorligen säger* att Domare och
Referent böra genom lottning bestämmas, så
synes mig, att icke någon annan method bör
Eillåtas, under hvilken invändning som helst.
Af mig bör icke väntas någon uppgift å
de tj&nligaste medel, att återställa lagens mening
i öfverensstämmelse med bestående former:
sådant lärer Utskottet ej underlåta. Jag
får derföre endast tillägga min 1 ifliga önskan,
att hela denna framställning, måtte undgå stärn*:
pel af en strid emellan personer; men deremot
att den, såsom öfverläggning om sak, måtte
under full opartiskhet framträda, nog kraftigt,
för att antyda verkliga behofvet af Lagens
upprätthållande i ett fall, som, ehuru stundom
ringa ansedt, likväl möjligen kan medföra
de betänkligaste följder.
-v
Den 7 April f. in'.
85
N:0 3-
Iferr von Franchen, Auguft:
Friherre Bjönstjernas motion rörande infora
drahdet af vissa uppgifter för deh blifvande
Financéplanen kan af mig visst ej annat än.höj
geligen gillas, ehuru öfverflödigt det än tyckes
■ vara att vilja understödja ett anförande,
framställt af en person som i ämnet visat verkelig
kännedom och för detsamma arbetat.mer
ån man ägde skäl att tro dess tid skulle medgifva.
Just detta förtroende jag har till Friherre
Björnstjernas insigt i de allmänna Financerna,
gör ätt jag hoppas det ej misstyckes att jag
begär ett tillägg i det antal frågor Frihrrren begärt
besvarade af Stats- och BancoUtskotten,
nemligen ingefära tiden då nämnde Uifkott tror
sig till Stånden hinna hinna inkomma med sitt betänkande
öfver Financeplanen.
•e
Skyndsamt svar på denna fråga tror jag
är i synnerhet behöfligt för Högloflige Ridderskapet
och Adeln, af hvars Ledamöter flere
redan bortrest och ännu flere sedan nu
tvåtredjedelar af den i Grundlagens för Riksdagens
varande utstakade tid är tilländalupen,
äfvensom af årstidens gjöromål kallade, otvifvelaktig!
hemresa, men kanske af dem ganska
många, endast de visste i frågavarande tid, icke
göra afseende på 20 å 39 mils väg för att återkomma
och öfvervara slutliga afgörandet af eri
Si
t)en i April J, m.
Financeoperation som möjligtvis för några är
kan gifva stadga åt vårt mynt, .  men äfven
lika möjligt för secler förstöra Svenska Inbyggarnes
väl.
Den önskan att från Landsorterne få Rid:
derskapet och Adelns antal ökadt då nämnde
vigtiga sak förekommer, hoppas jag är billig>
då vi ha full anledning att förmoda det de i
provincerne boende känna säkrare Rikets oeconomiska
ställning än hufvudstadens invånare,
af hvilka det kan gifvas den sorn nekar all förlägenhet
för det han under sina sominarresor
ej finner allmogens physionoraier utmäf^
ka svält* .
N:o 4.
Herr Cederschjöld, Pehr Guftafi
Hvarföre jag begärte Herr Frihérre Björnh
stjernas motion på bordet, anser jag för miö
pligt att redovisa meddelst framställningen af
följande anmärkningar.
Allmänna grunder för en FinancePlari
skulle Utskotten ej kunna uppgifva förrän de
stadgat sin idé om planen i alla dess delar:
och då kan jag ej inse, hvarföre ej sjelfva
planen lika så gerna kunde framläggas i hela
sitt sammanhang. Ty att uppgifva några allmänna
grunder, innan hela planen voro fullkomligt
genomtänkt, skulle vara lika som
Den 7 April /, m.
ville en Författare trycka innehållet till en
vettenskaplig afhandling, innan denna vore utarbetad.
Det skulle blifva Riksens Ständer omöjligt
att bedöma de allmänna grunderna och
deröfver besluta, utan att tillika veta, huru desse
grunder skulla tilämpas och utföras. Troligen
skulle derföre hvilka på förhand framställde?
allmänna grunder sorn helst blifva förkastade;
emedan derom borde förena §ig ej allenats alla
de hvilkas opinion vore ovillkorligen stridande
deremot, utan äfven många, som väl
ville sjelfva ändamålet, men likväl trodde sig
hellre böra genast försaka det, än äfventyra
att sedan blifva öfverröstade, vid bestämmandet
af sätt och medel till dess vinnande. Och
om några allmänna grunder än blefvo bifallne,
skulle det lätt kunna hända, att de likväl
komme att sakna verkställighet; emedan man
tilläfventyrs ej kunde förlikas om sättet att
utföra dem.
jag vill visserligen ej neka, att ju det
föreslagne sättet till FinanceFrågans behandling^
möjligen skulle något kunna förkorta Riksens
Ständers arbete för att afslå en FinancePlan,
emedan öfverläggningarne i Stånden och dessas
skriftväxlingar med Utskotten kunde blifva
något mindre vidlyftige: men lika otvifvel*
agtigt anser jag det vara, att en plans antagande
skulle på detta sätt betydligen fördröjas.
Ty kunde Riksens Ständer antaga de
allmänna grunderne, då de särskilt framställdes;
så skulle de väl ännu säkrare antaga denar
86
■ Deri 7 April _/, nr, '
pm de voro i en fullständig j^an, till hela,
gitt sammtihang, utvecklade och sammanbundpe.
Och följaktligen skulle den genast fram»
ställde Financeplanen nästan lika snart kunna
hinna" antagas, som blotta grunderna, Genom
grundernas preliminaira antagande, skulle således
arbetet förlängas nästan med hela den
tid, sorn måste åtgå, för att kunna på de antagne
grunderna uppgöra, och sedan på alla
yapliga omvägar afgöra den egentliga planen.
M^n ej nog dermed, att en preliminair behandling
af grunderna för Financeplanen skulle
vara en verkelig omväg och medföra eli,
betydlig tidsutdrägt, derigenom skulle dessutom
verkliga olyckor möjligen kunna åstadkommas.
Emedan nemligen såsom jag förut
sökt visa, Riksens Ständer knappt skulle kunna
antaga några allmänna grunder, utan att
känna sättet, huru de skulle utföras;, så skulle,
den nu ifrågavarande motionen, just vara det
säkraste sättet att på förhand till intetgöra,
hoppet ornen Financereglering. Men sorn, tilläfventyrs
de torde gifvas, hvilka icke anse,
detta för en olycka: så vill jag till deras behjertande
blott öfverlemna, hvad följderna skalle
kunna blifva om några allmänna Financegrunder
på förhand antogos. Månne det ej.
skulle kunna hända, att, innan Fjmanceplanera
hunne på de antagne grunderna uppgöras, samt
alla erforderliga försigtighetsmått mot möjliga
missbruk vidtagas, enskifta vinningslystnaden
iagttoge tillfället att begagna denna mellantid
till speculationer på andras ofärd.
Den 7 April f. ml
Slutligen vill jag blott hemställa; huru-,
vida det kan vara lämpligt eller ens lagligt,
att af Utskotten begära uppgift på de allmänna
grunder, hvarefter de ärna utarbeta den redan
förut affordrade Financeplanen. Enligt
Regeringsformens 56 §. skall nemligen hvarje
allmän fråga af vederbörligt Utskottet utredas,
innan den får af Ständerne till afgörande upptagas.
Nu har frågan om Finaneeregleringen
redan blifvit till Stats- och BancoUtskotten
remitterad: följaktligen kan det ej af Ständerna
afgöras, förr än Utskottens utlåtande deröfver,
nemligen sjelfva Financeplanen, inkommer.
Men genom ett preliminairt afgörande af gruen
derna för denna Financeplan, skulle ju Stättdera
till afgörande upptaga sjelfva hufvudfrågan,
innan densamma hunnit från Utskotten
återkomma.
Skulle deremot med allmänna grunder här
menas en utförlig Plan, blott med undantag
af Reglementariska detaljer så instämmer äfven
jag uti den varda - Motionairens mening,
och föreslårj, att alla sådana reglementariska
detaljer, som äro för hufvudsakens bedömande
öfverflödiga, måtte uteiemnas i den Financeplan,
som Utskotten skola till Riksens Ständer
uppgifva*
Nto 5.
Friherre Wirsen, Gnftaj Fredric t
f
Deltagande i öfveiläggningarna inom Stafa*
88
Den 7 April f. m.
Och BancnUtskottens sammansatta beredning,
om de tiil Utskottens behandling remitterad^
Financiele mål, känner j g visserligen, för mih
en^kiidta del, mycken förbindelse till min aktningsvärda
vän, Herr Friherre Björnstjerna,
för den reglementariska uppställning han behagat
lemna, till vägledning för Utskottens
bearbetande af de så kallade grunderne till
en Financeplan, hvilka grunder Utskotten, efter
hans lörslag, borde preliminariter underställa
RiksStgndens pröfning och afgörande:
för hans omsorg att bespara Utskotten ett
möjehgen onödigt arbete, i fall deras, till alla
sina detailler utarbetade Financeplan sluteligcn
icke af Stånden skulle blifva antagen:
och för den i öfrigt gifne erinran om nödige
iakttagandeo, så vidt Utskottens arbeten skola
ställas systéngatiskt. Men hvad Herr Friherre
Björnstjerna sif så medborgerliga motiver
framställt, har emedlertid gifvit mig anledning
till några reflexioner, dem jag tillåter
mig att inför Höglofh Ridderskapet och Adeln
vördsamt anföra.
Folkets ombud, samlade till Riksdag, från
alla delar af Fäderneslandet, medföra intrycket
af de allmänna brister, sorn i deras hembyggd
finnes verka ofördelaktigt på medborgares
belägenhet. De tillkännagifva dessa
brister, och lemna tillika anvisningar på medlen,
som, efter förhållandet inom hvar ort,
anses lämpeligast att dem afhjelpa. Detta är
den så kallade motionstidens egenteliga föremål.
De valde Utskotten hafva derefter desr
V*
Den 7 April f m.
89
gg anvisningar till ledning för deras arbeten!
Det är temmeligen gifvit att uppgifterne och
de på dem grundade förslag, skola sins emel.
Ian vara stridige; men utgången fråo en och
samma bevekelsegrund: nit för allmänt väl*
påkallade de aktning och det nogaste afseende.
Utskotten, sammansatte efter deras hufyudmäns
val, hafva inga bestämda instruetiower-
Det är till deras egen pröfning öfverlemnadt,
att ur de dem till bearbetande gilna
materialier, utdraga hvad de anse nyttigt i
sjelfva saken, och nödvändigt för att utveckla
dan. Huru de vilja företaga arbetet, och i
hvad ordning framstallningarne skola göras,
det måste till en början få vara beroende af
deras eget begrepp. Detta är en rättighet,
hvarpå de göra anspråk, såsom en consequence
af det förtroende de erhållit; och såsom en
följd af de allmänna föreskrifterne , enligt
hvilka det blott är Bevillningsutskottet lörelagdt,
art först inkomma med Förslag till grunder
för deras vidare arbeten.
Det antyder emedlertid redan ett utomordentligt
Statstillstånd, att frågor om upprättandet
af Statshushållningssysterne och Financeplaner
hos Riksens Ständer förekomma. Utskottens
inrättning och föremål, enligt Rege-'
ringsFormen, visa tydligen, att sådane egentligen
icke ingått bland påräknade arbetsämnen:
också 'är ingenting mera ingripande i alla creditlörhållanden,
än just desse periodiskt återkommande
allmänna frågor om stor& plant^
Den 7 April f, m '.
till förändring i det befintlige Statsekonomiska
tillståndet; och den bästa Financeplan på denna
väg, skulle äfven derföre, efter min tanke
vara den, som komme att upprättas en gång
för alla; den nemligen, i följd hvaraf Staisinagternas
inflytande i dessa ämnen, derefter?
inskränktes till en blott återhållande och controllerande
verksamhet; dess starkare i samma
mon sorn området för denna verkan med skarpt
uppdragne linier bestämdes Huru skall penningen
kunna verka med den stadighet och
det förtroende som erfordras för samhällets
nytta under det att Riksens Ständer öfverlägga
om den skall vara värd mer eller mindre,
i förhållande till det mynt som den öfriga verk
dep erkänner, efter en gemensam mätningsgrund?
och om dessa penningar, omedelbarligen
för tillfället skapade eller tillintetgjorde,
skola finnas till större eller mindre myckenhet P
huru skola medborgare erhålla förlag till industrieus*
företag, af andre medborgare, när
förläggaren är osäker, om icke de grunder
hvarpå företaget bygges, undanryckes af ett
förändradt Statshusbållningssysteme? blotta
föreställningen om förändringar uti allmänna
Finance- och Hushållningsplaner, kunna på
detta sätt vara nog, att alstra plsnlöshet i
näringsfötetagen och gifva misstroende tili dem,
pila.
All Finance- och Statshushållnings reglering,
genom allmän inverkan, bör derföre, ef$er
min tanke, egentligen stadna vid undangödjandet
af binder, samt att skaffa säkerhet
t
Den 7 April j. ml
och garantier för det förhållande som är; för
att derifrån fritt och obehindradt låta de enskildta
utveckla deras arbete och omtanka till
något bättre, till en verklig förkofran.
I fråga om allmänna penningeyäsendets
inflytande och verkan till ett sådant mål, hvij
la garantierna egentligen och allenast på qvaJiteten
af myntet, och oryggligheten deraf, det
är? att prägeln verkeligen försäkrar om innehållet;
att man kan trygga sig vid Statens
myntstämpel, vare sig slagen å metallen, eller
med trycksvärtan, gifven åt det i sig sjelf
värdelösa papperet. Men om det allmänna
också vill befatta sig med bestämmandet af
qyantiteten sorn på det hela bör finnas, och
alltså äfven på den del, som får belöpa på
hvar individs rörelse, så kan ingen förkofran
för Samhället uppkomma; ty den allmänna
beräkningen går då de enskildtes i vägen;
och den alldrastörsta olägenheten af vårt närvarande
allmänna penningeskick består, efter
min tanka, deruti, att myntqvantiteten, genom
enskildta medborgares omtanka och besparing
icke kan okas Hvarje behållning, användbar
att aqtivera nya företag, mäste nu först draga
till sig en motsvarande andel af den fixerade
myntqvantiteten, sOm således saknas på ett
annat ställe. Om millioner tillfalla medborgare,
vare eig genom handelsvinster eller i arf
från utlänningen, kunna de, i det tillstånd sorn
är, icke framställa någon omedelbar verkan på
den del af rörelsemedlen inom Riket, som genom
sjelfva myntqvantiteten bestämmas. In
-
Den 7 April f, mi
flyttas dessa behållningar, så miste de, i moN
svarande mon, för tillfället sammandraga det
till qvantiteten fixerade representativa myntcapitalet,
och således åstadkomma en saknad
eller brist, der de förut funnos; så att, uti
öfverftyttningens period kommer att kännas me*
fa olägenhet än gagn, utaf hvad som likväl,
i sjelfva verket borde vara en effectiv förmån
för hela samhället. En sådan tillökning af
enskildt förmögenhet, kan nu ej uppenbara sin
verkan för det allmänna på annat sätt, än antingen
i tillfället till en ökad consumtion af
främmande producter. sorn för behållningen
införas, omedelbarligen ellqr genom andra, för
att, mot en del af det befintliga myntet utbytas,
eller ock, i en generel, men ostadig förbättring
af hela myntmassans qvalitet: beggedera
motarbetande all verklig förkofran- Det
står i böckerna, att Sedelstocken exempelvis
är omkring 30 millioner. Sanningen häraf är
då bevislig och oemotsäglig, dessa 30 millioner
må äfven anses tillräcklige för den allmänna
rörelsen, och man stannar dervid. Men emedlertid
klagas öfver allmän förlägenhet, och
penningebrist; således måtte de 30 millionerne
antingen icke vara svarande mot behofvet ,
filer måtte de icke finnas i sjelfva verket utan
blott i böckerna eller måtte hinder vara att
de icke kunna göra den tjenst och nytta, som
af dem är påräknad, ty eljest hade man ju
icke skäl att klaga. Icke vågar man framkalla
dem alla, genom utbyte af andre, föratt
erfara hvad som finnes; emedan det skulle ingifva
misstroende, och hvad som ännu cirén-.
Den 7 April f. m.
9:>
lerar i Finland skulle då inkomma på en gång,
samt hardt trycka vexelcoursen, och icke dit
återgå; ej heller vågar man utställa nya, ty
man kan ej veta om icke de utevarande, af
conjunctur förhållanden hastigt inlöpa- Men
dessa olägenheter förfalla likväl väsendtligen
om de enskildte kunde öka qvantitete* af rö -  relsemedlet efter behof; om det blefve lönande
ått inhämta myntämne i stället för varor.
Det är ju aldeles omöjligt, att något öfverskott
skall kunna uppkomma, då exporter af varor
icke kunna realiseras, utan med importer af
andra varor. Capitaler skola aldrig kunna bilda
sig i Sverige, utan att representera motsvarande
inhemsk skuld; ty myntmassan kan ej
förökas. Med hvar dag skall Sedelstocken blifva
otillräckligare, utan att denna otillräcklighet
ined nya sedlar afhjelpes.
Men jag återkommer från dessa allmänna
reflexioner, till det egentliga ämnet.
Samma framställning som Herr Friherre
Björnstjerna till Höglofl. Ridderskapet och Adeln
nu gjort har äfven redan inom beredningen
förevarit; att man nemligen först borde
öfverenskomma om grunden, och att den borde
fullständigt läggas, innan byggnaden kunde
uppföras; men en ledamot erinrade genast vid
denna architectoniska uppställning, att ännu
ett företräde i uppmärksamhet måste lemnäs åt
94
Den 7 April /. nri
frågan: hvad män ämnade bygga? åt tomten
och planen på det hela; ty eljest kunde grunden
blifva antingen för liten eller för stor, och
alltså äfven från ett sådant behandlingssätt uppkomma
ett onödigt arbete. Det är för öfrigt
inycket svårt att i ett sådant ämne gifva tillfredsställande
svar på ilolerade frågor. Den
som uppställer frågorne, måste sjelf i sammi
systematiska tankegång äfven hafva för sig
uppfattadt huru han hälst ville finna dem besvarade.
Upplysande och nyttiga för Utskotten
blifva visserligen Herr Friherre Björnstjern
tias vigtiga frågor; men étt ännu större anspråk
på Utskottens förbindelse skulle den
värda Ledamoten förvärfva, om han till Utskottens
vidare ledni-flg ville lemna dem 'del
af 6tna egna tankar om de mäst tillfredsställande
svaren. Jag är ganska öfvertygad ont
nyttan deraf för Utskotten. Emedlertid vågar
äfven jag för min del framställa några enkla
svar, fattade tilläfventyrs från en origtig synpunkt,
och som utgångne från en enskild öfvertygelse,
endast såsom utbyte mot en annans,
icke äga några derutöfver sträckta anspråk
på en allmännare uppmärksamhet; men
hvilka likväl tillika ådagalägga, huruledes frågör
kunna gifva anledning till andre frågor.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, likasom den
värda Ledamoten sjelf, täcktes med skonsamhet
upptaga denna af nit föranledda antieipatiori
på en i rättare ordning tillkommande utveckling;
förtjent af mera afseende än denna.
£}en 7 April f. iri.
95
Ponta Afdelningen,
lista Frågan: Skall man mot BancöSed-;
lar å vista, eller på terminer* mot bestämd eller
varierande cours få tillbyta sig Silfver i
Banken, myntadt eller omyptadt?
Svar. Denna fråga innehåller redan flere
momenter* Svaras ja till den första, så mäste
det med det samma innefatta nej till hvad som
dermed står i motsatts. Jag svarar till första
momentet; visserligen vore det nyttigt om
Bankens Sedlar kunde ut- och invexlas mot
viss qvantitet metallisk valuta; såsom ett oundgängligt
vilkor för begreppet om ett lands
fixa myntfot; och åberopar jag Herr Friherre
Björostjernas eget utlåtande derom i FinanceComitéen.
a:dra Frågan i Skall, öm detta titbyfe tillätes,
den nu befintlige BancoSedelstocken bibehållas
i omlopp tillika med Silfret, eller ej,
till samma belopp som nu, större eller mindre?
Svar. Silfver och Sedlar skulle circulera
gemensamt, såsom en naturlig följd deraf, att
de gällde lika. Om förra punkten bifölles
kunde myntqvantiteten icke vidare få några
bestämda gränsor: den kunde bli större, den
kunde bli mindre efter behof och omständigheter,
genom medborgares enskilte försorg;
men den kunde aldrig till qvantiteten fixeras,
såsom den stora följden deraf, att dess qvalitet
Mifvit det»
9f>
Ben 7 April f m.
3;dje Frågan: Skall, om en realisation
äger rum deri verkställas med Bankens nu ångande
fond myntbara metaller, eller denna fond
okas, och till hvad belopp? '
Svar. Om man vill saken, måste man vilja
medlen. Det är nödvändigt, i en så stor
angelägenhet, att gå med säkra steg. Ett förslag
i saken, med otillräckliga medel för dess
utförande, är lättsinnigtoch förkastelig!. Jag anser
icke Bankens närvarande metalliska fond tillräcklig
för att med den vidtaga en mymbestämning;
ehuru jag tror, att om fondin Förstärktes,
skulle hvad som redan finnes, vara mer
än tillräckligt för sjelfva utvecklingen: tillökningen
behöfdes såsom stöd för förtroendet
och säkerheten
icke såsom omedelbarligen
verkande biträde. Ingenting borde i denne
del göras, som icke hade full probabilitet för
sin framgång, så vidt söm beräkningsmedleri
lage inom den närvarande tidens gräns. Hellre
måtte man afvakta en annan tidepunk, oni
ej en sådan säkerhet nu gåfves; men sorgfälligt
borde man först undersöka om den icke
gåfves. Ett land, tryggadt i sine politiske
förhållanden, fritt från utrikes Statsskuld* temmeligen
oberoende i de väsendtligaste förnödenheter,
och med en årlig export af omkring
5 millioner R:dr i Silfver, som till större delen
utbytes mot umbärligare articlar än de som ex.
porterae äro det för de främmande, borde ej
anse den Silfverbehållningen som förvaras i
Bankens hvalf utgöra någon synnerlig garantie
Ben 7 April f. rn.
97
för Folkets välstånd, blott genom det att den
der finnes nedlagd; och således ej heller för
denna orörliga skatt uppoffra aila de medel till
förkofran, som genom förtroende, stadga och
ordning skulle i flerfalldigt förhållande kunna
uppkomma.
4;de Frågan: Om fonden skall ökas, hvil,1
kä äro de medel som dertill föreslås: uppköp
af Silfver, actier eller lån?
Svar. Om icke ett ar de framställde medlen
vore tillrlcklige, men saken nyttig, borde
de alla begagnas i förening, och ännu fler som
möjligen kunde utfinnas. För min enskildta
del sätter jag i främst* rummet enskildtas bidrag
genom actieteckning.
5:te Frågan. Skall VexelBanken skiljas1
från LäneBanken eller ej?
öde Frågan. Skall LäneBanken förenas
med RiksgäldsContoiret eller ej?
Svar. Dessa angå reglementarisk* stadganden,
som efter Herr Friherre Björnstjernas
egen grundsatts icke lära böra preliminaritef
besvaras.
7:de Frågan: Hvilka äro de medel rtill
vinnande af stadga i myntvärdet, Utskotten fö*
Bil, till Ridel. o. Ad, Pr. lil Bsnd- 7
Den 7 April f m.
reslå, i händelse realisation icke äger rum?
Vexeloperationcr för att styra coursen? bestämmandet
deraf tili visst maximi eller minimibelopp?
oförändrad BancoSedelStock, eller annat
tjenligt medel till vinnande af ofvannämnde
ändamål?
Svar. Jag anser icke möjligt att tillvägabringa
fullkomlig stadga i vårt mynt, utan me?
tallisk utvexling. Vexeloperationer , isolerade
och utah sammanhang med en metallisk utvexling,
anser jag ofullkomlige, betänklige i
sin verkställighet, svåra i sin verification; ty
oagtadt omtanka och redlighet kunna de illa
utfalla; men man bedpmes likväl vanligen
efter utgången. Sådane äro likväl våra medel
och tillgångar för en myntbestämning,
att jag visserligen tror dess verkställbarhet
skulle kunna bevisas med en vexeloperation ;
men det vöre blott ett halft verk, tjenligt på
sin höjd, såsom ett factiskt bevis på möjligheten
af fixation under den tid, sorn behöfdes
för att iordningssiälla Bankens metalliska utvexlingsfunctioner,
derest ett beslut derom
skulle komma att fattas i maximum och minimum
i myntbestämningen sorn ännu föreställer
fluetuation, vill jag för ingen del medgifva.
Coursen på Beursen må gerna variera efter
hvad Frakt, assurance och provision kunna
utgöra i difference mellan begagnandet af metaller
eller vexlar, men myntet må vara oföränderligt.
Den 7 April f nu
99
Andra Afdelningen.
usta Frågan: Skola Statsobligationer in
föras
eller ej?
Anmärkning: i stället för införas torde det
böra heta utgifvas.
Saar. Om man ej kan undgå att upplåna
penningar, mäste man väl ge ut revers
derföre, ty eljest får man troligen icke
låna.
2tdra Frågan: I fall så sker, huru skola
de ställas, hvartill begagnas, och till hvad ber
lopp utgifvas?
Svar. Vet jag ej hvartill de penningar
skola begagnas som jag ämnar låna, och huru
mycket jag ämnar låna, så må jag ju uppskjuta
med omsorgen i denna del, tills sådant blir
utrönt. Förslagen i dessa delar skulle alltså
blifva följder af Stats- och Financeregleringen;
men egentligen icke kunna tillhöra sjelfva grun*
derne. f
3:dje Frågan:' Hvilken räntefot, och hvad
amortiosement löreslås dertill? af hvilken fond
skola desse tagas?
Svar. De 1 idrigaste vilkor på hvilka man
skäligen kan förvänta sig försträckningen. Men
hvad långifvaren 'ordrar, det måste låntagarebetala,
om han är angelägnare om undsättnin
-
£00
Den 7 April f. »t.
gen’, än den förra att lemna deh. Ränta och
ainortissement måste naturligtvis tagas af Folkets
gemensamma bidrag Och tillgångar, Vare
sig omedelbarligen eller genom Bankens operationer
erhållne.
Första afdelningens frågor tyckas syfta på
svar, tjenliga att stärka Statscrediten, men des-i
sa 3:ne torde kunna anses motverka ett så angeli
lägit mål. Jag förkastar ingalunda StatslåneSystemet
om det nödvändigt måste ålitas; tvärtom
är det i allo att föredraga Statsskuldens
utbredande i formen af representativt mynt;
men med uppmärksamhet huru andre länder
tillämpa detta systeme, exempelvis det a£
Herr Friherre Björnstjerna med så mycket bifall
citerade Engelska, finna vi huru omsorgsfullt
man för närvarande i England tillväga-)
går, för att göra successiv afbetalning på Stats^
skuldenj men icke att den ufider Fredstiden
föröka. Der finner man angelägenheten att
insamla nya krafter och medel till creditens
stärkande för den kommande tiden. Förenämn-i
de 3:ne frågor föranleda emedlertid till någre
andre: såsom desse; vöre det icke nyttigast
om Staten kunde undgå upptaga lån? om
detta icke kan ske, är det då icke angeläget
att de inskränkas till det oundgängeligaste?
Är det möjligt att förvänta inhemskt lån;
det vill säga lån i BancoSedlar, utan att desse
BancoSedlar först skulle från annat användande
upphämtas, förgå vidt de icke finnas liggande
ofrugtbara? (att de alltså i förra fallet
Den 7 April f, ni}
miste komma att någon annorstädes saknas,'
under det de öfverflyttades i Statslånen, är
naturligt.) Blefve icke alltså verkan enahanda,1
om de befintlige och redan utlånade tillgångarne
uppsades och omflyttades i Statslån, el-?
Jer om de uppsades och omflyttades i Bankactier?
Enär vi finna begge desse slags Stats-?
papper i de länder som nyttja dem, gemen-,
samt hafva annoterat pris i köp och salu för
hvar Börsdagj manne då ej en 50 R;dr Bankactie
vöre lika tjenlig att upptagas i beräkning
gen af tillgångar och medel för allmänna rörelsen,
som en motsvarande Statsobligation?
Är det troligt, att den som af missfcroens
de till myntets omvexlingar hittills icke utlånat
sitt capital til! enskildta hädanefter skulle
fästa samma Capital uti ett ouppsägligt, eller
ett med ringa amortissement löpande Statslån^
föreskrifva i samma slags fluctuerande pappersmynt
j och som dessutom måste ge mindre rän??
ta än 6 procent, onvdet icke skall blifva allt-?
för graverande för Staten?
Är då icke en myntbestämning äfven'ett
nödvändigt vilkor för Statsobligationssystemet,
derest det skall få någon framgång, elles åtminstone
derest det icke skall leda till ett för
Statscrediten aldeles förstörande fondspel?
Finnes någon Stat i Europa hvars Skuldförbindelser
icke lyda på metallisk valuta %
hvars interessen icke liqvideras efter en sådan
måttstock ?
Den 7 April f. rn.
Man kan väl åberopa förhållandet just
hos oss sjelfva, och att RiksgäldsContoirefs obligationer
varit begärliga, laStän de icke lyda
på metallisk valuta, och burit blott 5 ptocents
ränta; men detta bevisar allenast de menliga
verkningarne af vårt pennmgeskick på
det hela: Statscrediten har vunnd på den enskildta
creditens bekostnad. Misstroendet i
afhandlingar medborgare emellan, har så gripit
ikring sig; att man häldre tagit en mindre
ränteinkomst, för vissheten om capitalet, och
lättheten att omsätta det. Vill man fortgå i
samma systeme, så är det visst möjligt, att de
få enskildta pa pita ler som ännu stå qvar, i
andra enskildtes fasta gods, häldre användas
uti ett för öfrigt ofullständigt Statslånesystemej
men nya capitaler skola ej på sådant sätt tillkomma
Detta exempel talar således icke för
ett Statslånesysteme i pappersmynt, utan att
tillika erinra om den oordning i allmänna penniivgeväsendet,
som utan tvifvel utgjordt den
förnämsta orsaken till all den förlägenhet, hvaröfver
man klagar.
4:de Frågan: Skall ett på fast egendom
grundadt Hypothek-system införas eller ej?
Svar. Om det af en närmare undersökning
upplyses, att den enskildta crediten oundgängeligen
erfordrar ett sådant stöd , så lärer
det böra“vidtagas. Det blir icke Statscrediten
som dervid ålites; det är blott genom en sammansättning
af de enskildtes, som en sådan
Den 7 Jpril f, m.
kraft skulle tillvägabringas, hvilken i sine ieolerade
delar icke kunde göras gällande,
5:te Frågan: Hvilka äro de grunder hvarpå
ett sådant skall byggas?
Svar. Säkerhet och garantier. Tydlig visshet
att capitalet, ej undergår förändring, i följd
af myntets fluctuation, således äfven bär myntbestämningen
till ett vilkor; full säkerhet att
räntan på dagen utfaller, samt möjlig amortissement,
fastän långsam, så att skulderne efter
hand i framtiden al bördas.
6*.te Frågan: Skola ränte-coupons å hy
pothekssedlarne
löpa serskildt eller ej?
Svar. Från den stund räntan å en hypo»
theks obligation förfallit, så är den räntecoupons
som bestämmer beloppst för den gången,
att anse alldeles lika som penningar, så vida
nemligen förenämnde vilkor iagttages, att inlösen
sker på dagen: derföre svaras ovilkorligen
Ja på den frågan. Vill någon före för fal—
lotiden i liqvid emottaga en sådan räntecoupon,
så må den couperas: den kan aldrig få
tvungen cours såsom mynt.
w
Tredje Afdelningen.
lista Frågan: Skola FilialDisconter in
rättas
eller ej: huru stora creditiver skola desea
erhålla?
104
Ben 7 April f m '.
Svar. Denna fråga, ar alldeles underordf»ad
ds hufvudsak'iga cfestäqirnngarne för Financereleringeo.
Såsom princip antar jag, att
ail utlånings;örelse bör skiljss från Statens,
medverkan; ehuru detta icke kan ske förr äp
a framtiden; och i följd deraf antar jag äfven,
att FiiialDisconter för Statens räkning icke böra
jorättas. Deremot skulle jag tro, att så längp
Discontrörelsen drifves, såsom för närvarande
för Banken, kunde utgreningar för en formare
expedition, gerna etableras i de, Landsorter,
sorn, uti en större activ rörelse, deraf hämtade
ett nyttigt biträde; men desse böra ingalunda
kunna till fondens förökande upptaga
enskildtas penningar; men i allsin disposition
vara underlydande den generella Discontförvaltningen.
Stdra Frågan: Skall BancoDiscontens creJ
ditiv okas, minskas elier förblifva lika?
Svar: Hvad en riktigt -ställd Discont lå-r.
nerörelse fordrar, må gerna utlånas, utan inskränkning
till belopp, så långt Banken hax
Fonder att utlåna.
S^dje Frågan: Skall Lånerättigheten i Bana
coDisconten för enskild man, ^bestämmas till
.samma maximibelopp som nu eller ej?
Svar-. Efter min tanke bör någon sida,»
lemit icke finnas:
Den 7 fApril j. ni,
4;de Frågan: Få säkre invisningar och
V^hiQr lelknas i Disconten eller ej?
Svart, ja.
4 \de Afdelningen:
usta Frågan: Hvilka medel föreslås till
befordrande af den enskilte Creditrörelsen:
PrivatBanker? Assignationsrättighet? eller p§
Actier ställde Disconter?
*
Saar: För min del skulle jag anse, att
inga så beskaffade medel af Utskotten borde
föreslås; utan allenast att de hinder, som
för enskiltas företag af sådan art kunde ligga
i vägen, måtte undanrödjas: dock att Staten
icke skulle dem med någre Fonder biträda; ej
eller vara de enskiltas Commissionair. Säkerhet
och garantier böra de enskilte ställa för
så beskaffade sammansatta inrättningar, sorti
kunna blifva af ett större inflytande på allmänna
Crediten, och öfver dem våke allmänt
inseende och controll. PrivatBanker, vigtiga
för rprelsemedlens utveckling, kunna emedlertid
efter min tanke, aldrig få någon annan
solid grund, än af en föregående myntbestämning.
2:dra Frågan* Skall Spannmåls uppköp
för allmän räkning fortfara? eller beläning
deraf äga rum, med hvad modus och med
hvad fond? skall, om beläning föreslås, denne
Den 7 Jpril f. m.
ske med Bancosedlar, med Statsobligationer,
eller med räntebärande invisningar?
Svar. Såsom permanent anstalt afstyrker
jag.- allt sådant inblandande från det allmännas
sida. Lån på Spanmål, som skulle förvaras
hos låntagaren; anser jag osäkra Skulle åter
Spanmålen afföias till NcderlagsMagaziner,
kunde ej de längre afskiljda draga nytta deraf:
Ingen låntagare kunde vara säker att få
igen den spanmål som han belänt; Controllen
blefve svår och Förvaltningen kostsam. Spanmål,
som funnes upplagd i Städernes Magaziner
och brandförsäkrad samt kunde ställas
under allmän vård, likasom vid beläning af
Jern och på en del andre vahror, må deremot
visserligen få tjena som säker underpant för
biträde i Discontväg på kona terminer. Undsättningar
af Spanmål från Staten till enskilda,
kunna komma att höra till omständigheternes
befallande nödvändighet. De hafva förut funnits:
de skola ätven hädanefter icke alltid kunna
undvikas. Det måste i utomordentliga fall
kunna blifva den angelägnaste Regeringsomsorg,
att med hastiga biträden söka upplyila hvad
genom enskiltas förmåga för tillfället icke vore
möjligt att åstadkomma. Ett större Spanmåls-upplag
för allmän räkning anser jag vigtigare
än många andra förråder.
3:c3je Frågan; Skall - räntan i BancoDisconten
och publika Cassör nedsättas eller ej:
i förra fallet till hvad belopp? ,
Tv
Den 7 April f. m. 107
\
Svar: Ora myntregleringen blifver sådan,
att alla penningetillgångar kunna göras verksamma,
der de bäit löna sig, så föreställer jag
mig ganska troligt, att penningeräntan i allmänhet
skall efter hand nedfalla till 5 procent,
af det naturliga skäl, att andra näringar sällan
gifva så stor behållning, att förlagsCapitaler
till högre ränta med förmån kunna begagnas.
Då Sveriges myntväsende var regleradt, funnos
mångå utländska Capitaler placerade mot
inteckning i Svensk jord, ofta med lägre ränta
än Sex procent. Gifva vi våra inrättningar
den stadga och ordning, att verldsmyntet kan
J med säkerhet göra sin väg hit, är det naturligt
att det skall tillflyta, då vi betala det dyrare
än på andra orter.
Man må ej frukta utländska försträckning*^
de göra ingen skada _ ty der Capitalet
går in, för att med omtanka och calcul
användas, der måtte det naturligtvis producera,
utöfver den utgående räntan, någon behållning
för näringsidkaren. Huru kan han eljest
med förmån använda den inhemska Capitalistens
dyrare Förlag? Disconten i Hamburg,
och på flere andra stora Handelsplattser, är
för närvarande blott 3 procent; och i England
nedsättes nu räntan på Statsskulden derföre ,
att näringarne icke gifva högre afkomst, samt
att Capitaiisterne således icke kunna placera
de uppsagde Fonderna med större förmon hos
enskildte, än som dem bjtldes af Staten. Fem
procent i ett stadgadt myntvärde, emottages
"T* »
Den 7 April f m,
utan tvifvel häldre, än Sex uti ett vacklande.
Detta vore alltså en nedsättning, i naturlig
väg, af penningeränta i allmänhet Skulle åter
Dijconträntan och räntan i publika cassör
tvingade nedsättas, under det en högre ränta
gällde de enskiita emellan, blefve de förre
mera sökte äfven af dem som ej behöfde lån,
för att, af differenceränlan göra sig en vinst,
och tillgångarne blefve dess otillräck 1 igara^för
de verkligen behöfvande. Nedsättning i öfverräntan
å Discontlån, har jag redan tillstyrkt;
äfvensom afdragandet af räntan i förskott, då
lånet utgifves, torde kunna upphöra. För öfrigt
skulle en nedsättning af ränta under den
allmänt gångbara, leda till många missbruk.
4:de Frågan; Skall Statsverkets skuld till
Banken afskrifvas eller ej _ eller ock förvandt
Jas till räntebärande obligationer?
Svar: Första momentet af frågan beror
på den allmänna Financeregtering sorn antages.
1 afseende på det andra, må det tillåtas
mig fråga, hvartill det skulle tjena, alfe
utställa räntebärande obligationer till sig sjelf.
5:(e Frågan: Skola Bancolånen på fast
Egendom och odlingslånen fortfara eller ej;
med samma, större eller mindre creditiv; med
enahanda eller förändrade vilkor?
Svar: Staten är icke rik, och har ej nå*
gra behållne Capitaler att utlåna. Det är svåra
*tt förena frågorna i 3:dje afdelningen, sora
Dea 7 April f, m; ' iog
handla om lån af enskilta till Staten, med
dessa, som handla örn lån från Staten till enskilta.
Min tanke är, att Staten väl må låns
af enskilta, om och när den behöfver biträde,'
men icke låna tiil enskilta, medan det äro de
enskiltas krafter sorn skola uppehålla Staten
i dess finansiella elementer, då det deremot
äro Statens krafter, som gifva de enskilte förmågan
att förvärfva samt garantier för säkerheten
och beståndet af hvad de förvärfva,
Öfvergången är emedlertid icke lätt: hvad som
redan är aDvist för Fastighets- och Odlingslån,
borde derföre äfven qvarblifva och tills vida'
re circulera. Ingen erkänner mera än jag an-,’
gelägenheten af den yttersta varsamhet i allmänna
Creditförhållanden, Och nödvändigheten
af lättnader i enskiltes betryck; men just
emedan jag tror att de allmänna Låneinrättningar.
ne verka tvertemöt detta angelägna mål, kan
jag icke antaga de.-as vidare extension såsom
nyttig. Skulle deremot det Systérae komma
att fortfara, att pjppersmyntets qvantitet anses
bestämma förmögenhetens qvantitet, och
den tanka finna antagande, att allmänn nyita
vunnes genom utställandet af mera Pappersmynt
utan rörlig valuta; då må alla undsättas
till så låg ränta att blott omkostnaderne betäckas;
ty Banken betraktad i blott egenskap
af förmögenhetsFabrikant, behöfver ingalunda
någon särskild vinst, upphemtad af Nationens
industrieusa krafter; och aliså i sin mon för-,
svagande desamma, *
6;te Frågan: "Skola anslagen till Götha
Ilo
Den 7 April f, m.
fj Canal, Hjelmare Slussverk, och Strömrensningarne
fortfara eller ej? bestridas med Bancosedlar
eller Statsobligationer?
Svar: Hvad man har börjat, måste väl
ock utföras. Till utförandet fordras penningar;
har man dem ej, så måste de upplånas.
Upplånas de, så måste derföre utgifvas obligationer;
men dessa kunna icke omedelbarligen
vara mynt. De hafva, efter sin natur, ett
omvexlande värde. Vid politiska skakningar
finna vi dem på några veckor fallne från några
och 70 till några och 20; såsom nu i Spanien.
Obligationer, utställda i pappersmynt,
föranleda till tvenne Creditfrågor, nemligen
den första: Månne Staten har förmåga att å
förfallotiden betala räntan och amortissementet?
den andra: hvad månae denna ränta och
Amortissement vara värde, i förhållande till
verldsmyntet? Om exempelvis 'till Flottorne
eller till Götha Canal byggnad skulle användas
dels penningar, dels omedelbarligen Statsobligationer,
så kommo vi att finna samma
slags jern betaldt på samma tid med 15 R:dr
Skeppundet i förra fallet och möjligen med
20 i det senare, efter säljarens begrepp om
obligationens förhållande till myntet?
Min tanke om arbetssättet i beredningen,
har varit den, att de första öf verläggningarne
borde egenteligen riktas på undersökningen,
om det närvarande tillståndet och dess orsa
-
Dm i April f, m.
lil
kerj och hvad deraf upphemtades, såsom resultat,
borde gifva anvisningen till förslag för
reglering och rättelse.
Funnes det'exempelvis, att det omvexlande *
myntvärdet vöre en väsendtlig orsak, till misscrediten,
till hinder i företag till enskild förkofran,
eller till felslagne beräkningar i hvad
som redan blifvit företagit: då först kunde
myntbestämningen antagas såsom en nödvändig
reglering: skedde det, så förekomme i ordningen
frågan om medlen dertill. Herr Friherre
Björnstjerna har sjelf, såsom Ledamot af
FinanceComittéen, uppgifvit flere sådane, sorn
blifva ledning för Utskottens öfverläggningar.
Andra Ledamöter af RiksStånden, hafva ock
uppgifvit flere Förslag: äfven de böra på samma
sätt pröfvas.
Funnes det vidare, att skatterne icke 6tå
i förhållande till afkastning för arbete och speculation,
så måste de minskas, om Samhället
skall äga bestånd. Funnes det vidare, att de
nödvändiga allmänna utgifterna icke för närvarande
kunde inskränkas i samma tnån
som medborgarnes bördor oundgängeligen
fordrade lindring; då först kunde fråga uppstå,
att hänskjuta differencen till framtiden:
det vill säga, att upptaga lån. Funnes det vidare,
att den enskildta Creditens närvarande
förfall möjligen af allmän medverkan kunde
understödjas, så förekomme om medlen dertill}
och på samma sätt i alla de ämnen, som, af
Den 7 April f ni.
motionerne föranledde, syfta att gifva lif och
tiya krafter åt aftynande röfelsér.
jag anser det alltför troligt, att tJtskotten
skola] finna angelägenheten deraf, att uti
ett preliminairt betänkande, först redogöra för
ett allmännare resultat af deras undersökning
och öfverläggningar Jag anser äfvenledes aldeles
gifvet, att det reglementariska, eller hvad som
för verkställigheten af förekommande Förslager
erfordras, uppskjutes tills Riksens Ständer
pröfvat och afgjort, om sjelfva Förslagen äro
antaglige eller ej; men derutöfver vågar jag
icke gå. Det är äfven Friherre Björnstjernas
mening att Utskotten skulle uppgifva motives-äde
grunder^ men hvad vill det säga annat,
än att förekommande ämnen skulle utvecklas
så fullständigt, som det för Utskottens förmåga
blefve möjligt. Ej helier skulle tid vinnas
genom ett annat behandlingssätt, ty då de så
kallade grunderne förekommo, utan att få åtföljas
af all den detaileutredning, sora vore
nödig, för att bestyrka och rättfärdiga dem, skulle
anmärkningar dervid göras, hvilka genom
en större fullständighet möjligen hade förfallit.
Vid en återremiss skulle Utskotten, i anledning
deraf nödgas närmare verificera sina framställningars
grund, och tidsvinsten blefve ingen,
ty RiksStånden kunde dock icke första
gången afslå Utskottens betänkande. Ännu betänkligare,
om en nyttig sak genom ett styckadt
framställningssätt, eller otillräcklig utveckling
blefve ogillad. Det är alltför roöjligt3
Ben 7 April f. m. 113
och nästan säkert, att äfven med lemnad tillräcklig
tid, och utan band af någre i förband gifj
ne anvisningar för behandlingssättet, skola stora
brister och ofulikomligheter uppenbara sig i
resultatet af Utskottens arbeten, då sti!!ämpning
af den sanna erinran uppkommer, att nya
id£er icke kunna lefva utan nya organer. För
min enskilia del erkänner jag uppriktigt, att
med oinskränkt god vilja, blifver det likväl
under närvarande tids omständighetet, må hän.
da med »öfvervinneliga svårigheter förknippadt,
att vinna de efter min öfvertygelse nyttigaste
resöltater j och alldeles omöjligt blifver
det åtminstone, uppfylla aliade olika fordringarne,
tilläfventyrs sträckta någon gång utöfver
verkställbarh^tens gränsor. Det dyrbara för^-  troendekall, att få deltaga i rådslag om ett
Folks vigtigaste angelägenheter, ingifver hos
snig lika mycken fruktan sorn upphöjelse! föremålets
vigt vill nedtrycka en sjelfständighet i
tankar och begrepp som dessemellan förmått
hålla sig uppe, ty för mig ligger öppen den
stora moraliska ansvarigheten för hvarje obetänkt
förslag. Vore ej mitt nit för Fäderneslandet
ännu större än min fruktan, så tillstår jag
gerna att jag skulle finna mera trariquilitet af
ett ogillande, än af ett bifall till mine åsigter,
uti desse angelägenheter; men det rum
jag ibland Höglofl. Ridderskapct och Adeln
fått intaga vöre än mera oförtjent än det är,
om jag vägde mina begrepp eller mine yttranden
om rätt och nyttigt, efter det större
Bil till Ridd. o. Ad, Pr, lil Band. i
n4
Den f /ipr il e, m.~*
eller mindre bifall, jag tillfälligtvis defåtkuä*
de här förvärfva.
På grund af hvad jag sålunda tillåtit mig
Vördsamt anföra, hemställer jag, att Herr Friherre
Björilfi;jernas Förslag ina till Stats- och BartCoVt/kotten
remitteras, ulan att åt < öl jas af någon
Utaf Högloft Ridder(kapet och Adeln besluten fåre
flir ij t för målens handläggning inom Utfhotteii.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 7 April,
eftermiddagen.
N:o i.
Herr Bruncrona, Guflaf Adolph;
Frånvarande den stund Herr Tham den 4
3 denna månad uppläste sitt anförande mot
mina anmärkningar rörande Finska handeln,
torde det mig tillåtas, att med anledning af
detta anförande ytterligare i ämnet utlåta mig,
hvarvid äfven jag lika med den värde Talaren
kail försäkra, att endast nit för det allri
Den 7 April e. m.
manna bästa varit min vägledare. Mina ådagalagde
grundsatser och deras följder forde vara
en borgen, att predilection för Finland ej hos
mig kunnat komma i fråga, om än någon
drömbild i en aflägsen dunkel framtid eller
minnet af en för detta kär hembygd skulle
sökt förleda mig till den önskan, att det lilla
sorn återstår af ett samband, fordom öfver 6od
år på det fåstaste sätt knutit, icke skulle äfven
fullkomligen upplösas. Detta har likväl
ej varit fallet. Jag har blott afsett Sveriges
verkliga fördel men sträfvande till samma
mål kunna medborgare hafva olika åsigter, och
det är möjeligt att jag misstagit mig. Jag
sökte dock endast egenteligen visa vådan af
^ det hastiga icke successiva afbrott af handeln
med Finland, sorn Friherrre Wrangel föreslagit.
Lika med Herr Tham har jag ansett att genom
Tullförhöjning de vahror borde utstängas,
hvilka Stockholm kan erhålla från inhemske
provincer, men att denna åtgärd borde
vidtagas småningom allt efter som ersättningstillgångarne
ökädes af inhemske varor till
fyllande af och relatift till Hufvudstadens behof.
Jag har således ej yrkat på Finska hani
delns fortfarande längre, än så länge den behöfves
eller så vida den bereder Sverige afsättning
af dess egne produeter och tillverkningar.
Men jag upprepar att dess hastiga
totala inställande skulle dels för de mindre
bemedlade af Stockholms Invånare hafva
de betänkligaste följder, hvaraf dtn fattigaste
delen äfven vid nu varande lägre pris blifvit
med ved al Kongl. Maj;t understödde s
Den 7 April e, ml
dels till betydlig del verka på Stockholms
handelsrörelse till skada ej mindre för Stadens
handlande än för omgifvande orter, hvilka vid
en förminskad Stadens välmåga och derigenom
äfven aftagande folkstock skola röna
äfven mindre afsättning på sina producter. Den
öfverklagade Finskaöfverbalancen harejhindrat
Stockholm, att enligt uppgift i Handel^Tidningen,
om. mitt minne ej felar, vara den enda Svenska
Stad, som med öfverskott exporterar och det
betydligt. Om denna Stads välstånd skulle
undergräfvas vore troligen fallet ej detsamma.
Anmärkningen angående Nederlagsvahrorne är
väl i så måtto grundad, att de icke utgöra
Svensk product, men månne det i all händelse
ej är en stor fördel för Sverige, att dessa vahior
afhämtas derifrån, i stället att Finnarne,
för hvilka det är likgiltigt af hvilken de erhålla
sina förnödenheter, med afseende blott
å beqvämlighet och pris, skola tvingas taga
dem directe från productions orten eller få
dem sig tillförde af Nationer, sorn ej utestänga
deras vahror? Detta synes så mycket mera
gälla, som största delen af dessa vahror torde
tillhöra Svenska medborgare, hvilka genom be»
talning af Finska afnämare, ej allenast sätta9
i tillstånd, att betäcka den skuld, som uppkommit
genom vahrornes inköp af utlänningen,
utan ock skörda betydlig handelsvinst. Uppgiften
af en uoderbalance af 560,690 R;dr 7
sk. 7 t., äfven med det kanske origtiga uteslutandet
från Svenska handelsvågens credit af
de exporterade Nederlagsvahrorne, tål någon
rättelse; ty om Tullinkomsten 813404 R:dr 2m
Dea 7 April e, m.
*17
sk. 6 r, såsom en behållen vinst ej mindre
för Statsverket än för landet tillägges samma
Credit, så återstå endast 479,285 R'dr 36 ski
1 r., hvaraf åter böra afgå handels- eller C°mi
missionsvinsten, på afgångne nederlagsvaror,
talrika Besättningars och passagerares provisioner
och förtäringar, värdet af oangifnevahror
och den Finska import som med vinst å-t
ter tili utlänningen exporteras,hvilket tillsam-j
mans mäste utgöra en betydlig del af föreståe
de saldo, men endast gissningsvis nu skulle
kunna bestämmas. Under namn af provision,
hvarmed hvarje person, får vara försedd, som
till Finland öfverreser, afgå i synnerhet bränvin,
Socker och Caffe, som fordell på mångå
tusende personer icke bör vara obetydligt. Utländskt
jern är.till införsel i Ryssland förbjudit,
men jern med Finska Bruksstämplar få efter
Finlands införlifvande med Ryssland dit
införas. Det Finska i Est- och Liffland begärliga
jernet är derigenom för Finland en hufvudsaklig
exportartikel, hvaremot detta land
fyller sitt genom denna handel uppkomne bristande
egne behof med Svenskt jern. Införsel
i sednare tider af andra Länders klädesfabrikater
och inrättande af egne Fabriker hafva
i Finland redan minskat införskrifning af
Svenska kläden, hvadan följden varit, efter
hvad man för mig uppgifvit, att flere klädesstolar
i Norrköping blifvit overksamme} men
då Svenska klädestillverkningeo nu mera hua?
nit en större fullkomlighet tror jag, om införseltullen
i Finland mot en motsvarande förmån
kunde nedsättas, ännu betydlig afsättning
u8
Den 7 April c, m.
borde kunna påräknas. Finska Sockerbruket}
iiafva, så vidt jag känner, upphört med tillverkning,
hvarigenom Sockerimparten från
Stockholm blifvit liflig och som märkeligep
skulle okas om äfven hvad Socker och Sirup
angar nedsättning af Finska tullen å desse
varor kunde utverkas. Skulle nu genom
en hämmad handelscommunication med
Finland hvarken Jern, Kläde eller Socker mera
tagas från Sverige, skulle äfven den af den
yärde Talaren framställde grundsats godkännas,
att utländska fabrikater till Sverige bor.
de få införas om de kunna afyttras till bättre
pris än de Svenska, en grundsats alldeles stridande
mot den som blifvit yrkad i afseende å
Finska handeln, och hvars tillämpning vöre
än mindre förmånlig, emedan här är fråga jelte
om rå utan förädlad vahras införande, så.
klefve följden deraf Fabrikernes undergångoch
Städernas aftynande; och sorn Svenske Landtjnannen
ej har annan afsättning f@r åkerbrukets
och ladugårdens alster, än väre egne städer
så skulle genom sådane emot Städerne$
Interesse vidtagne åtgärder Landtmannen sjelf
slutligen dela deras aftyning och undergång.
Med åberopande af den värde Talarens egen.
träffande liknelse i ett annat ämne vågar jag
derföre erinra att om Samhällskroppen skalf
bestå böra lemmarne icke genom ensidige åsigte^
afundas hvarandras fördelar, emedan de
bero af hvarandra och fördelame efter en full,.
Ständig calcul äro, gemensamme, under ledning
och jemkning af en vis och omsorgsfull Sty—
reise.
Den 7 Jpril e. /».
Äfven oaktadt de klokaste beräkningar
kunna införselförbud eller sorn leder till detsamma
hög tull skada det land, hvars interesse
man dermed åsyftat. Så har det inträffat
genom den förhöjde tullen å Finsk Spanmål.
Denna product, som i Sverige småningom i den
grad iallit, att den i Finland de sednare åren
gällt i å 3 Rdr Banco mera än härstädes haff?
med ti.lägg af fragt äfven tullfritt ej med
förmån kunnat hit förås. Tvärtom öppnades
för Sverige afsättning på Finland hvilken ock.
till någon del ägde rum år 1821, och hade
med än större förmån år 1822 kunnat fortfara
, då Rågtunnan uppgick ända till 9 å 10
R:dr Banco» om icke Finska administrationen
med iakttagande af reciprocitet höjt tullen iden
man, att Svensk införsel af Spannemål måste
afstanna. Jag medgifver dock att j goda år
fri Spannemåls införsel från Finland vore vådlig
eller då Finnarne till det i Sverige gällande
pris kunde försälja Spannemål, emedan efter
exportation af egne förråder de ägde öppet fylla
sina behof med Rysk säd, hvarigenom ett altför
stort öfverskott kunde hitkomma Huru
Handelsvågen deraf tyngdes vittnar 1819 års
Finska handels import, ehuru behofvetvisserligen
påkallade den,
Hvad beträffar den Finska veden bör jag
nämna, att jag hört i Finland många, äfven
af dem som ägt inflytelse på dess allmänna
hushållning, vara af den tanka, att dess export
på Stockholm af ved borde framdeles inskräa
kas om ej alldeles förbjudas, på det skolarne
120
7 April e, (a.
vid kusterne, redan af denna handel försvagade
eller till en del försvunne3 icke måtte ytterligare
förstöras, hälst elter alla afdrag, huggcingsko
tnaden knappt blifver Skogsägaren ersatt.
Vid detta förhållande och, oberäknadt
Stockholms ofvan anförde fördel, hade jag trott,
att då genom Finsk veds införande Svenske
skogarne besparas till ädlare användande, såsom
koloing för Bergverken, samt ålitning a£
Storvirke, Bjelkar, timmer, plankor, bräder tjära
och slöjdevirke, Finska vedhuget förSvensk,
räkning icke borde å Svenska sidan helt och
hållet afböjas, så länge det å den Finska medgifves,
emedan genom dess utestängande från
concurrence och deraf förorsakade stegring af
vedpiset Svenska skogarne skulle för mycket
åktas till det sämsta bruk deraf kan göras,.
I det förstånd Henr Thara tagit min mening
angående förmån, att med BancoSedlai
lösa Finska varor har han visserligen rätt.
Men jag har förutsatt, såsom förhållandet är,
att desse sedlar för varor, sorn Stockholm ej
ännu kan från Finland umbära, öfvergå till
detta land till godtgörande af deas öfversskott
i handelsväg. Växlar dragas ej heller alltid
på verklig behållning utan på credit, harvid
ränta från lyftningsdagen beräknas och sådant
måste förhållandet vara om ej handelsvågen
står jemt eller sjunker till Trassentens Fäderneslands
fördel, ty växlar, dragne på annan
ort än der skulderne blifvit gjorde till betäckande
af dessa skulder, förflytta endast tillgången
3 och örn Finska varor genom vexlar
Den 7 April e. m.
121
på Petersburg, Hamburg eller London skulle
betalas har i samma mån tillgångarne på desse
orter förminskats. Det är vid jemnförelsen af
dessa fall jag ansett för Staten bättre, att vårt
creditmynt utan ränta utgår, än att en credit
skulle öppnas, hvilken tärde genom en löpan.
de ränta, sorn med nya vexlar eller varor skulle
godtgöras. Det Svenska mynt, som således
ärligen utgår återkommer, i den moa rörelsen
inom landet icke qvarbåller detsamma, för
att användas antingen till uppköp af utländske
vexlar på vår Beurs, till skulders betalningoch
varors inköp eller genom arf och inflyttningar,
hvilket synes bevisas af den i finland äfven rådande
penningebrist, hvartill saknad credit icke
uppgifves såsom orsak. Finska administrationen
bar till undvikande af agiotage, som emellan
2:nc länders olika myntrepresentativer med
vacklande värde måste äga rum, och det beroende,
hvari Finland, genom Svenska Sedelmyntets
gångbarhet, i financielt afseende befinner
sig af er< främmande magts åtgärder,
sökt genom hvarjehanda medel ehuru förgäfves
uttränga det Svenska myntet. Endast deraf
borde kunna slutas till fördelen för Sverige
af detta sedelmynts circulation i Finnland ;
så länge metallisk realisation ej blifvit verkställd.
Det skulle må hända låta sig göra ehuru
med kostnad, att medelst uppköpte vexlar
till Finland indraga Ryskt mynt, och genom
commissionairer invexla det Svenska;
men hvad vunnes för Sverige dermed? Valett
ökadt rörelsecapital, men deremot coursens betydliga
stegring, sona i, stället bör förbättras
122
Den i April e. m,
genom BancoSedlars credit äfven utom Sve--^
rige. Må hända har jag origtigt seit saken,
nien jag har dock trott mig böra utveckla
grunden för min anmärkte framställning.
Sluteligen får jag i ödmjukhet förklaras
det jag hyser fullkomlig tillförsigt till Regeringen,
att den samma med allmän öfversigt
och noggrann beräkning af det helas förmån
skall efter omständigheterna vidtaga de åtgär*
der, sorn vid utgången af närvarande tractat
rörande Finska handeln leda till det för Fäderneslandet
lämpligaste och lyckligaste resuhat,
Då ämnet blifvit vackt har jag, såsom flere år
i Finland anställd Svensk tjensteman, emedlertid
trott mig böra meddela de upplysningar
jag haft att tillgå och de åsigter jag derpå
grundat, utan att våga eller ens vilja påstå
deras ofelbarhet.
Jag anhåller ödmjukeligen att detta anförande
måtte åtfölja de öfrige i detta äran?
aflåtne.
N:o 2.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning;
Då en värd ledamot, Herr Friherre Wirsen
i sista pleno, framställt flere anmärkningar
vid StatsUtskottets utlåtande öfver Riksens
Ständers Revisorers berättelser, för Revilignerne
af åren 1820 och 1822, jemte ger
-
Den 7 April e, m, 123
»
skildte omdömen om Revisorernes åtgärder,
som, till återremiss, af detta utlåtande föranleda
lärer det icke anses obehörigt att jag,
som deltagit i båda dessa revisioner, och der
framställt ärenderna till beslut, ingår i yttrande
öfver en del nu gjorde anmärkningar, sedan
j3g kommit i tillfälle att derom inhämta
närmare kännedom, ehuru, kanske öfverflödigt,
då StatsUtsKOttet nogsamt lärer utveckla skälen
för dess gillande af Revisorernes tillstyrkanden;
inskränkande jag mig, till de hufvudsakeligaste
anmärkningar der saknad tillgång till
handlingar och upplysningar icke för yttrandet,
lägger hinder i vägen. Deribland har
först, och i synnerhet, den förekommit mig
anmärkningsvärd, och som jag ansedt icke böra
blifva obesvarad, den nemligen som rörer
dispositionen af den, så kallade Åbofonden,
visserligen obetydlig, till dess belopp, men af
så mycket större vigt, i anseeende till den framstäldte
principen, att allmänna medel kunna i
annan väg, och annorlunda än i, af Riksens
Ständer föreskrefvcn ordning disponeras, och
får jag, vid Herr Friherrens yttrande-: ”att
nemligen först efter elfva år blifvit anmärkning
gjord vid den sä kallade Åbofonden,
som ehuru ej döljd för Ständers och Revisorers
uppmärksamhet, blifvit vid 1822 års revision
såtom fijnd betragtad, upplysa, att då
StatsContoiret , om denna fond icke lemnat
Ständer eller Revisorer någon upplysning, t
de till dem afgifne berättelser, eller ingått i,
för dem framlagde räkenskaper, hvaraf vill
synas att man ansedt denna fond icke tillhör^
12*4 Den 7 April e. m.
Ständers elier Revisorers kännedom-, än mindre
deras disposition, länder detta förhållande,
dem till fullkomligt urskuldande, om de derom
saknat kännedom, och éj förut uppmärksamhet
fästat, sorn först efter lr års förlopp
vid 1822 års revision, af läsningen af Konungabrefven
föranleddes. Det madgifves icke att,
ifrån en i flere år, icke medhunnen granskning
förbisedde anmärknings anledningar eller obegagnade
rättigheter, kunna hämtas anledningar
till påstående om derigenom eftergifnc eller
försvagade rättigheter, sorn i flere andrs
förhållanden skulle verka till vida större skada,
än i det mindre betydliga ärende som nu
är föremål för uppmärksamheten ; man skulle
då t. ex- kunna säga, att för det att Riksens
Ständers Revisorer aldrig granskat NummerLotterimedlens
disposition och räkenskaper,
samt dispositionerne af de 1,300,000 som till
militairebehofven blifvit Sjöförvaltningen och
KrigsCollegium årligen öfverlemnade, skulle
all granskningsrättighet vara försvunnen, för
det att Revisorerne icke till begagnande deraf
erhållit någon föreskrift eller sådan granskning
medhunnit. Jag saknar icke anledning till den
förmodan, att åtminstone vid andre förvaltande
verk, Riksens Ständer eller deras Revisorer
skulle ännu kunna finna så kallade fynd, hvarvid,
i anseende till dispositionen af allmänna
medel, nationens rättighet ännu icke blifvit begagnad,
hvarå representanterne, blygsamme i
sine anspråk, under de menlösa liderne, icke
alltid gjort sina rättigheter gällande, förmodeligen
i förtröstan att genom den mindre nog
-
Sen y ApHl e. mi
125
gfannheten, förvärfva ytterligare trygghet, för
deras tillgodonjutande i allmänhet; men, deraf
följer icke att rättigheter blifvit eftergifne, för
det att deras- begagnande blifvit uppskjutit,
och lyckligtvis kan ett tigande ConsiitutionsUtskott
blott befria ifrån ansvar, men aldrig,
genom tystnad, i constitutionella förhållanden
verka någon rubbning. Jag föranledes till
denna reflexion af den värde anmärkarens e~
get tillkännagtfvande, att han, i egenskap af
StatsSecreterare contrasignerat Konungens når
diga Bref, i afseende på Åbofondens disposition,
utan att någon anmärkning dervid blifvit
af ConstitutioDsUtskottet gjord; och ehuru
jag, som högaktar Friherre Wirsén äfven för
dess nitälskan för Riksens Ständers constitutionelle
rättigheter, visserligen icke fäster någon
erinran, vid dess, ifrån min skiljaktiga åsigt,
i afseende på dispositionssättet af ifrågaBtäldte
medel, kan jag likväl icke undgå förklara,
det jag anser ett godkännande af administrativa
åtgärder icke derifrån kan hämtas
styrka, att deremot icke blifvit af ConstitutionsUtskott
anmärkningar framstäldte, alij
draminst af t8r2 års Riksdags ConstitutionsUtskott,
som synts mig lika så litet tjena
till eftersyn för ConstitutionsUtskott, som samma
års Riksdag till eftersyn för de efterföljande,
hvarjemte, och i anledning af det anförde
yttrandet i Konungens förenämnde nådiga bref,
att nämligen ”detsamma icke innehåller att ifrågavarande
Åbo fond är att, såsom Statsverkets
tillgång anse, jag får yttra den tanke,
att så vida detta nådiga bref innehåller den
126
Den 7 April e, ni.
mening att andre tillgångar kunna finnas i
StatsContoiret än Statsverkets, och medel beroende
at annan disposition , än Riksens Ständers,
jemnlikt deras föreskrifter, förmodar jag,
att, om ett stadgande med sådan mening, nu
skulle förekomma till Constitutionsötskottets
granskning, att någon af dess Divisioner skulle
derå fästa uppmärksamhet. Då obestämda,
kanske tvetydiga föreskrifter i våra grundlagar,
i tillämpningen af commandomål och allmänna
bushällningsärender, stundom föranledt tillden
utsträckning man icke förmodadt, och hvarå
man äfven vid denna Riksdag, i den väg, det
Hr den enskifte Representanten tillåtit, fästadt
uppmärksamhet lemnar detta förhållande en så
mycken större tillfredsställelse deröfver att
Kationens rättigheter till disposition af allmänJ
r.a medel, och oinskränkt redofordrande för
deras användande äro i Grundlagarne så tydeligen
bestämda att ingen tvetydighet kan öppna
anledning för yrkande af Rcgeringes deltagande
deri, annorlunda än i följd af Ständerr.es
genom hufvudtitlarne i RiksStaten föreskrifné
dispositioner, sorn vid hvarje Riksdag kunna,
till belopp och föremål undergå förändring.
Vid Herr Friherre Wirséns erinran att Åbofonden
torde böra vara att tillgå, i afseende
på möjlig fordringsliqvid Sverige och Ryssland
emellan, får jag yttra den tanke att det
vore äfven så önskligt som förmånligt om emot
denna obetydliga Summa Sverige kunde
få sina betydliga fordringar af Ryssland godt.
gjorde som i alla tall kunde utgå af Statsmedlen
men att, sedan vid alla Riksdagar och
Gen 7 April e, m.
127
ålla fevisioner efter sista Regementsförändringen
anmälanden hos Konungen blifvit gjorde
och förnyade om de flere hundrade tusende
Riksdaler-, som Statsverket och allmänna Magazinslörättningen
äga i utestående fordringar
> Finland^ utan någon åsyftad påföljd till
liqvid så lärer väl vid nu varande förhållande,
i anseende till Åbofonden komma att förblifva
och med gillande af Stats(J{skottets Betänkande
i alla fall ingen annan underdånig
anmälan hos Konungen vara lämpelig, än den
som i Betänkandet innefattas. Vid Friherre
Wirséns yttrande att hvad som af StatsUtskottet
blifvit föreslagit, i afseende på det
mindre creditivets begagnande, icke vöre öfVereostämmande
med ordalydelsen eller meningen
af våra grundlagar, får jag med åberopande
af innehållet af 63 §. RegeringsFormen,
erinra, att tydliga ordalydelsen af den-^
samma upplyser att derifrån ej kan hämtas
något hinder för hvad StatsUtskottet föreslagit*
då densamma icke förvägrar nationen kännedom
om de oförutsedda händelser som kunna
föranleda till dess begagnande, och det bör
kunna uppfinnas en gräns emellan tvenne ytterligheter,
nemligen emellan fullkomlig hemlighet
och tillkännagifvande afdetailler, sorni
politiskt afseende kunde vara olämplige, och för
ändamålet icke behöflige. Det är icke sagdt,
att vid affordrande af creditivet, man nödvändigt
skulle yttra, som i anmärkningen säges,
att det behöfdes för att rusta emot den eller
den magt, men, deremot kunde, utan äfventyr,
yttras att lill Sjöförsvaret, utrustande dö
158
Den 7 April e. nii
sf Linieskepp och Fregatter m. tn. till det eller
det antal, elier till Landtförsvar i de eller
de ändamål, m. m., fordrades uppgifne summor,
utan att detta kunde i politiskt afseende
medföra några vådor, då medlens användande
genom åtgärderne undanröjde och upptäckte
det så kallade hemliga som i alla fall icke
kunde döljas, men hvarigenom likväl vinnes
det af StatsUtskottet, åsyftade ändamål nemligen
den ledning för kännedom om dessa medels
användande i hvarje särskildt fall, sorn
må finnas nödig. Det har förekommit mig ianseende
till Friherre Wirséns yttrande, ”att
hvarken till Fullmägtige, elier till Revisorerne,
eller till någon annan, mellan Riksdagarne
verksam autoritet existerar någon redovisningsskyldighet
vare sig summarisk eller speciel för
Konungens beslut och dispositioner; de som
åtlyda Konungens beslut, äga att sig dermed
verificera, och att för verkställigheten redogöra,
och öfver behörigheten deraf hafva Riksens
Ständer och Revisorer dess emellan ett granskande
inseende , som skulle detta yttrande
innebära någOD motsägelse emot det föregående,
men om meningen vore den, att i afseende
på disposition af cTeditiv, icke någoo efterfrågan
eller bedömmande af Revisorer mellan
Riksdagarne kunde äga rum, så skulle det
val vara en afvikelse ifrån de allmänna principer
för granskning, som aldrig borde medgifvas
af nationens representanter, hvilka äga,
att, med beviljande af anslag, sammanbinda
vilkoren, hvarunder det meddelas.
§lute~
Dan 7 April e. m.
Sluteligen, och i afseende på Friherre
Wirséns yrkande, att besparingarne på Hufvudtitlarne
måge öka tillgångarne till tredje
Hurvudtiteln får jag, med erkännande af det
obehagliga i representantens pligt att hämta
skälen för dess yttrande, icke ifrån förmodan
utan ifrån möjlighet, öppet förklara, att
jag anser detta stadgande vara af största vigt,
att den ena Hufvudtitelns tillgångar icke
med en annans förblandas, samt att verkan
af en sådan sammanblandning skulle tillintetgöra
det lörsigtiga ändamål med Statsutgilternes
uppförande på olika Hufvudtit
lar, för skiljaktiga föremål, hälst den, af
den värde anmärkaren, yrkade föreskrift att
besparingen skulle få föröka tredje Hufvudtiteln,
så kunde mö|ligen illuderas, att Hufvudtitlarne
kunde anses undergå i det närmaste
en am lgamation till aflägstiande ilrån det med
deras inrättande afsedde ändamål. Det ligger
i öppen dag, den möjliga, ehuru icke förmodade
händelse, att om den allfordrande tredje
titeln framstäldte större behof, än tillgångarne
medgåfvo, kunde ju utgifter på andra titlar
inskränkas, blott till sådane, som icke medgåfvo
uppskof, då alla ärliga besparingarne utgingo
och öfverfördes till tredje Hufvudtiteln,
men om så skedde, blef följden likväl den,
att vid en Riksdag skulle de öfrige titlatnes
ökade behof, och för desamme fördröjde utgifter,
för deras uppfyllande, fordra större anslag,
i samma ändamål, eller ock öfverskotten
å Statsverkets inkomster, emellan Riksda
Bil.
till Ridd, 9, Ad, Pr. III Band. 9
Den 7 April e, m.
garne blifva anlitade. Af nu anförde skäl tillstyrker
jag vördsam ligen att vid StatsUtskottfcts
Betänkande äfven i denna del må få beroj
anhållande jag att detta anförande må få åtfölja
Ftiherre Wirséns anmärkningar till StatsUtskottet3
till dess närmare granskning.
No 3-
, • Grefve De la Gardie, Jacob:
I följe af Herr af Uhrs yttrande den 12
sistledne Februarii eftermiddagen samt Ridderskapets
och Adelns derom tagne beslut får jag
härmedelst öfverlemna de begärte upplysningar
rörande Höganäs Stenkolsverk, med anhållan,
att de till Stats- och OeconomicUtskotten
måtte remitteras såsom Bilagor till mitt under
den 10 sistledne Februarii förmiddagen ingifna
memorial i samma ämne.
N:o 4.
Herr Montgotnerie, Gujlaf:
Nästan oväntadt är det för mig att Utskottet
fästadt så ringa vigt på denna min motion
att det icke ansett nödigt att ens söka
skaffa sig om ämnet en närmare kännedom.
Likväl tror jag att ämnet fordrat denna af
Utskottet åsidosatta serskildta uppmärksamhet.
Då det gäller att befordra, att åstadkomma, en
Den 7 April e, m.
för ett samhälle nyttig inrättning, som har till
ändamål medborgares, och i synnerhet nästan
alltid i afseende på Statsbidrag vanlottade medborgares
bästa, tror jag att ämnet är af den
vigt, att det förtjenar Riksens Höglofl. Ständers
uppmärksamhet, och således äfven dess
Utskotts.
De inkast Utskottet gjordt mot förslagets
antagande inskränka sig egentligen till följande
hufvudsakliga, dem jag utber mig vördsamt
att i samma ordning få besvara. Ibland
annat anför Utskottet såsom motskäl, att j den
trackt vägen skulle anläggas icke finnas flere
än några hundrade Invånare, hvilka Utskottet
icke anser kunna underhålla den väg, sorn
der tilläfventyrs blefve på Statens bekostnad
anlagd; äfvensom att denna väg komme att
sträcka sig äfven till Haparanda ifrån ÖfuerTorneå.
Jag bör dock ha den åran att upplysa
Utskottet att en väg redan finnes och ganska
långe funnits emellan sistnämnde ställen, och
att just denna väl underhållna väg bevisar
att innevånarena, ehuru irke talrika, dock äga
både förmåga och vilja att en sådan väg, otn
den anlades, underhålla.
Sedan tror Utskottet att climatet der icke
medgifver hopp om lönande odling. Men erfarenheten
har nogsamt ådagabgdt att i dessa
trakter produceras Korn, Potatoes, och äfven
Råg till en icke obetydlig grad, och är vidt
Den 7 April e. m.
imer gifvande an i de södra orferne. Frosten
är äfven mera sällsynt der än t. ex i jemtland.
Dessutom är det genom väganläggningar söm
odlingar blifva lättare och genom odlingar
corn klimatet förmildras*
Också medgifver Utskottet sjelf, att de
norra provincerna påkalla all uppmärksamhet
i afseende på Statsbidrag och uppmuntran i
odlingsväg. Åtminstone hade Utskottet i öfverensstämmelse
med detta deas omdöme bordt
äga skäliga anledningar i synnerhet med betraktande
af hvad jag dessutom i ämnet andragit,
att åtminstone hänvisa min nio ion till
StrömrensningsComiténs skäiskådande, och tillstyrka
att densamma skulle lör detta ändamål
j/ilja använda en mindre summa. Slutligen anför
Utskottet såsom motskäl en befarad smyghandel,
hvartill denna väg skulle kunna gifva
anledning. Då prohibitivsystemet undergår,
såsom man hoppas en behöflig jemnkning om
ej totalt upphäivande, så finnér jag inga skäl
hvarföre denna lösa, att icke säga falska farhåga,
skulle hindra ifrågavarande väganläggn'ng-
JaK tror tvärtom att en lättad commu*
nication äfven öfver dessa orter med BrödraRiket
sä mycket mera vore önsklig och nyttig
som en ny liflig byteshandel, nemligen vintertiden,
redan äger rum på denna ort imellan
Norrige och Sverige, samt dessutom samma
tid al året postgång är etablerad öfver
nämnde trader. Allt detta synes mig klarligen
tala för ifrågavarande vägs anläggning, hvartill
jag medger det, jag i min första framställ?
Dm 7 April e. m.
*55
ning, föreslagit ert för stor Summa; men nu,
bäitie om saken underrättad, tror mig böra
upplysa att 10,000 R;dr Banco vore måhända
nog att med Invånarnes och Kengis Bruksägares
biträde kunna åstadkomma den af m'g
föreslagna väg imellan OtverTorneå och Kengis;
och då Slaten uppoffrat millioner till de
södra provincernas odlings- och Canalgräfnings
företag, vill j*g icke betvifla, att en så
obetydlig summa sorn 10,000 R:dr kommer atc
beviljas för detta ändamål och för en landsort
som hittills saknat allt understöd af allmänna
medel. Henna summa kunde ju utgå
från den till Sirömrensningar redan anslagna
summa, och den Comité som har sig detta el.
ler väaanlägningarna i Riket uppdragit, kunde
ju också anmodas att om ifrågavarande väg
gå i författning.
Af dessa såsom jag förmodar talande och
vigtiga skäl, dem jag vördsamt underställer
Ridderskapets och Adelns behjertande,
hoppas jag och anhåller att AterremUs af Utskottets
Betänkande måtte nu beviljas.
Nso 5.
Herr Berghman, Ambroftut Magnus:
Med största aktning och förtroende för
Höglofl. StatsUtskotiet, kan jag dock icke undgå
göra den anmärkning vid detta d ss betänkande?
att då Rikiens Höglofl Ständer re
-
*34
Den 1 April e. m.
dan uppoflfradt flere millioner på Götha Canalbyggnad,
hvilken, om den ock skulle komma
södra delen af Riket till nytta, aidrig kan
bkfva det för dess norra del; man icke bordt
draga i betänkande, att tillstyrka en utgift af
några tusende R:dr för anläggande af den ifrågavarande
väg hvilken igenom det den lättar
communicationen inom Torneå Socknar och
emellan dem och hafvet, skulle mycket - bidraga
till desse norra orters utvidgade odling,
och i följd deraf folkökning; desse socknar äro
ännu alltför glest bebodde, för att ensamne
kunna verkställa den nödige väganläggningen,
hvarföre den tarfvar något understöd af allmänna
medel, och jag önskar att aldrig sådane
blifvit anslagne till mindre nyttiga företag.
Det föreslagne understödet kunde lämpligast
anordnas på Strömrensningsfonden.
Att dessa mina anmärkningar måtte vid
skeende återremiss få åtfölja Betänkandet,
derom anhåller jag vördsammast.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 11 April,
förmiddagen.
N:o i.
Friherre IVrangel, Henning:
Af mången torde det anses förmätit, att en
Den 11 April J. m.
i35
person, som Sr ovan vid alla slaga Embetsmanna
åtgärder, vill upphäfva sig, såsom Talare
emot en man hvars öfverlägsna skicklighet,
af ingen klok och sakkunnig kan bestridas,
men då Friherre Wirséns sednast uppläste
skrifteliga anförande afhandlar ett högst
vigtigt ämne, som äger så nära gemenskap
med Fäderneslandets bästa, och då det dessutom
tyckes innehålla förberedelser, till de
Financitla åtgärder, hvilka äro föremål, för
Ridderskapet och Adelns ja hela Nationens
största uppmärksamhet, så vore det lika stridande
emot inin öfvertygelse, som oförenligt,
med en Riksdagsmans pligter, att förtiga de
tvifvelsmål, som hos mig uppstått rörande ofelbarheten
af åtskilliga Friherre Wirséns åsigter,
ehuru jag medgifver, att uti nämde
anförande, finnas många sarn ngar hvilka*
riktighet i principen ingen kan bestrida , och
hvilka blifvit, med mycken insigt och sakkännedom
framstälde.
Sedan Friherren sjelf tagit en verksam dei
i den tillförordnade FinanceComitéens långvariga
öfverläggningar, oeh hvarken der, eller
under närvande Riksdag, begagnat tillfället
att grundeligen undersöka jordbrukets och närmgarnes
iråkade förlägenhet, så förefaller det
mig oväntadt, att Friherren nu först, säger sig
vilja uti sammansatta Utskottens beredning upptaga
tiden, med undersökningen derom, hälst
Friherren ifrån 1812, haft en icke obetydlig
del, i ledningen af de allmänna ätenderna, och
Den il April f. m.
således bättre än någon annan varit i tillfälle
att bedömma veikningsrne af alla de Financiella
och Economiska åtgärder, hvilka sedan
dea tiden bliivit vidtagne.
Det tålamod Friherren fordrar af Ständerna
att till en början låta det bero af Utskotten,
huru ärenderna böra behandlas, tyckes ock*
så i nära 3:ne månader af Riksens Ständer
blifvit medgifvit, men som denna tiderymd
kan anses utgöra mer, än hvad Friherren kallar
till en bör/an synes mig stunden vara inne;
att till och med begagna Ständernas i Grundlagen
förvarade rätt att både bestämma grunderna
hvarå den Financiella planen bör byggas,
samt utfästa tiden då Utskotten med de
tamina , böra till Riksens Ständers pröfning
inkomma; man har rätt att af Folkets ombud
förvänta kraltiga åtgärder och våra hemmavarande
Landsmän blifva säkert Friherre
Björnstjerna högeligen förbundne, lör det han
väckt en fråga, som kanske eljest länge kunnat
få hvila.
Ingen lärer bestrid i att ju myntets vacklande
värde, är ett ondt och cn iandsförderf -  lig sak, men då detta förhållande existeiar,
genom flera på hvarandra gjorda misstag, är
det våtleligt att på en gång, gå ifrån den ena
ytterligheten till den andra. Enligt min tanka
bör n an förbereda till en af sig sjelf blifvande
Realisation, och är jag förvissad att
blott Förläggaren äger säkerhet, att ingen
inverkan sker på Banken, som ännu mer
Den il April fm.
kan störa dess credit, och föröfrigt genom kloka
operationer, meta!liska fonden consohderas,
så vinnes samma ändamål. Genom Bankens
publicitet kunna Ständerna häruppå äga den
största Controil, då ätven derigenom Capitalistens
ägande rätt blifver helgad, och lemnar
jag åt Friherren sjelf att dömma för hvilkendera
tiden, nemligen silfverperioden eller pappersperioden
erfarenheten i vårt land bäst
talar. Tryggt kan man säga: att den olver
production, sorn jag äfven hört åklagas icke
kan föranledas af den princip, som jigvidett
annat ti) 1 tälle af Friherren sedt yttradt i skrift,
nemligen: nit e.n /torkare drift gifven antingen åt
arbetskraften eller åt medlen, att sätta den i rörelse
inflyter menligt på det hela.
Att denna grundsats i sin tillämpning är
menlig, kan man lätt finna, ty den innebär,
ingenting mindre, än att Regeringen i denna
stund, bör hämma den industrie vi äga, emedan,
penningetillgångarna icke förslå, att motsvara
arbetskraften, ehuru obetydlig den för
det närvarande är.
Utspridandet af denna
och dylika grundsatser, vore rakaste vägen att
underminera allt välstånd i vårt Land. Visserligen
vore det bättre om Sveriges allmänna
mynts^ällning icke vore af natur, att
behöfva Riksens Ständers omsorg och beslut,
men då dessa vid 1S18 åts Riksdag gått för
långt, är det också lyckligt, att rättelse kan af
1823 års Siänder gifvas. Sedan man så småningom
kommit derhän, att man kan trygga
sig vid Statens myntstämpel, bär man äfven,
138
Den 11 April f. m.
enligt min tanka, icke på annat sätt bestämma
qvantiteten, än genom bibehållandet af en viss
proportion emellan Bankens metalliska fonder
och Sedelstocken, da full frihet är lemnad åt
enskilt» Assignationsrätten, hvilken ersätter den
må hända tillfälliga bristen af Riksmyntet. I
närvarande stund finner jag det tröstande att
höra Friherren yttra', att ingen erkänner mer
än Friherren angelägenheten, af den yttersta
varsamhet i allmänna Creditförhållanden, och
nödvändighet af lättnad i särskiltas betryck.
Om Friherren försökt att göra simma varsamhet
gällande, under sednaste Riksdagar, skulle
icke nu Sverige befinna sig ä så allmänt aftagande
tillsiånd, och så stor förlägenhet. Att klaga
öfver brist på enskddt Credit, sedan den genom
allmänna åtgärder blifvit störd, och för
de flesta omöjelig att bibehålla, förefaller mig
lika obilligt, som att klaga öfver att ett barn
icke kan gå, sedan man sjelf låtit taga foten
deraf.
För mig är det ofattligt, att Friherre Wirsén
anser närvarande ptnningeolägenhet benta deruti,
att mynt qvantitet en, genom enskildt a medborgares
omtanka och besparing icke kan åkas. Hvad
kan hindra mig att oberoende af Rikets mynt,
förskaffa mig, genom mine producter, metalliskt
mynt från andra länder? Det mynt jag på
detta sätt erhåller behöfver ju ej sammandraga
det till qvantiteten fixerade Representativa
myntCapitaletj men fortfar närvarande Statshushållningsprinciper
i förening med den Financeplan
som Friherre Wirsén här tyckes år
Den ii April' f. m.
*39
syfita, fruktar jag att Sveriges förmögenhet på
ett fortfarande sätt undergräfves, såsotn det titan
uppehåll skedt alltsedan år 181 a.
Om jag misstagit mig uti Talarens rätta
mening, sä må sådant ursäktas mig emedan
på somliga ställen uttrycken äro något invecklade!,
och tyckas afvika från den enkelhetsom
bör utgöra Financernas Element- Jag kan icke
dela med Friherren den öfvertygelsen, att
en tillökning af en enskild förmögenhet gerom
arf eller förtjenst, icke verkar, annorlunda
än antingen genom en ökad Consumtion af
främmande Producter som för behållningen
införes, eller ock i en generel men ostadig för.
bättring af hela myntmassans q va litet j jag tror
att både större Och fördelaktigare område för
dess verksamhet är öppet, om förmögenhet
nerlägges uti industrieusa företag, hvilkas förkofran
skola mer bidraga till stadgadt mynt,
än de bäst utarbetade Financeplaner. Vid
uppgörande af förberedande medel till en grundelig
Financeplan är att vidtaga, de mått och
steg, som förvissa oss, att den i Bankens böcker
befintliga Sedelstock af 30 millioner eller
mer verkeligen finnes i omlopp, eller också
underrätta oss om i fall den till en del försvunnit
och således icke verkar inom landet,
och vore det enligt min tanka gagneligt, om
en pregcriptionstid till gamla sedlars Utbyte,
emot nya blefve antagen, såsom den enda utväg,
itt känna huru mycket af sedelstocken
under tiden gått förlorad.
Den n April f, m.
I England, äfven Ryssland och Dannemark
äro sådana prescript tonstider, till omby
ten af sedlar ganska vanliga, och inser jig
icke hvad misstioende en dy lik operation skulle
åstadkomma mera i Sverige än på andra
ställen.
Att alla »edlar som finnas i Finland inkomma
på en gång är nturligt, och att de skulle
Återgå likaledes, så vida de ville få full valuta
i nytt ptpper, mot valuta i gammalt, och
om detta ny< mynt skulle stadna qvar i Sverige,
vöre det ett bevis på god afsättning af
våra vahror; endast en förhastad realisation
ku"de qvat hålla de nya sedlarna i Hanken,
då de utbyttes mot silfret som förskingrades,
och endast papperet stadnar qvar. Den prinC'pe
att icke kunna få öfverskott på annat
sätt än genom metaller, är af Friherren fratnstäld
på ett farligt öfvertalande sätt, dock.
vid noga eftersinnande inses lätt vådan af denna
grundsatts, hvilken äfven är rakt stridande
emot hvad man godkänt enligt den nyare
Statshushållningens läror. Till Friherrens egit
beptöfvande hemställes, om icke det är en klar
sanning, att metaller från utländska orter inkomma
mot våra producter, då det lönar sig att
dem’i utbyte emottaga, men så länge man finner
mera uträkning eller vinst, att taga utländska
producter, uteblifva metallerna. Capitalerna
bildas genom producter och jemnförelsen emellan
England, rikt af producter och America,
ägande Guld och Silfver, torde bäst bevisa
deana fråga.
Dtn 11 April f. nii
Sora jag i det föregående utlåtit mig, e~
mot en hastig re«lisation har jag ansedt öfverflödigt
att vidröia Friherre Wirséns svar på
de 2:ne första puncferne af Friherre Björnst
jernäs itsta Afdelning, men jag öfvergår till
den frågan, som rör en ökad Silfverfond, hvilken
ökning jag anser vådelig af följande
skäl:
Sedan man kunnat lyckas uti att genom
lån förskaffa sig mera silfver, till Bankens consolidering,
så blefve följden, att utom den utvexling
som skedde, mot våra egna sedlar skulle
äfven ifrån Dannmark och Finland utvexlas
allt det upplånta sillret och således ingenting
nyttigt blifva följden af hela denna
transaction.
Friherre Wirséns svar rörande Statsobligationer,
är icke nog bestämdt. Jag hade önskadt
att få veta Friherrens mening om vår belägenhet
är sådan, att de behöfvas, och svaret
bör blifva enligt in n tanka Ja. då ändamålet
dermed är att lindra våra a 11 för dryga skatter,
och anser jag detta medel nyttigt, då sådant
med klokhet ut föres. Visserligen borman,
i möjligaste måtto undvik», i fredstid att göra
Statslån, men då vårt försvar m. m. fordrar
ovanliga ansträngningar för att kunna med
lugn motse ett ktig får man tillgripa de mest
verksamma och mmst creditför'törande mi-drl
till ä'damålets vinnande; dock instämmer jag till
alla delar uti Friherrens mening, att dessa obligationer
böra inskränkas till det oundgängeli
-
l42
Den I1 April f, m.
gaste. Jag anser icke troligt att penningar blifva
uppsagde för att derföre tillhandla sig Statsobligationer,
ehuru sådant är öfligt i andra
länder, men här, till en början, innan man
blefve van vid dessa okända credittecken, skulle
man ej vara mån att förskaffa sig dem, snarare
kunde kanske uppsägning inträffa, för att
inköpa Silfver vid actieieckningen i Banken.
Således för min del, afråder jag för det närvarande
privatas delaktighet i Banken-, det
skulle blott uppmuntra till dylika uppsägningar
som satte gäldenärer i ännu större förlägenhet,
deremot skulle säkert Statsobligation
nerne emottagas med begärlighet i all handel,
då i brist på annat mynt man såg sig dertill
föranlåten, och i en framtid då man ger.om en
störe vana, bedömde dem såsom en handelsvara,
vöre det att förmoda, det sila creditförhållanden
jemnat sig, och förtroenden af sig
sjelft återkommit.
Man behöfver aldrig frukta det icke Statsobligationerna
empttogos, då de af Ständer
voro garanterade och skedde det icke i tidens
längd, skulle det blott bevittoa tillräckeligheten
af Riksmyntet i jämnföyelse med productionen;
om våra Förfäder hade lemnat oss
flera millioner Statsskuld, så vöre säkerligen
vår produktion vida större än den är.
För omkring 40 år sedan, hade England
endast 9 millioner i Statsinkomster, nu har det
50 milioner, skulden har ju då ökadt productionen.
Tidens allmänna betryck, kan halv»
Ben ii April f. m.
i45
oräkneliga andra orsaker, än StaPskulden,
och några af ordsakerna ligga i öppen dager;
i England till exempel veikade krigets upphörande,
att tusende slags derpå använda arbeten
och krafter kommo ur verksamhet sorn
tills vidare ä»o onyttiga, och endast öka förlägenheten
i i Sverige synes åter RörelseCapitalets
allt ör hastiga förminskning jemte felaktiga
E*.onom:fka Författningar, och de på handeln
och industrien lagda fjettrar, vara til 1-  räckeliga orsaker som förklara den trånad, och
det'sjukdoms tillstånd, hvilket till fördel för
några få individer hotar att förstöra oss. Genom
HypothekBanker, Privata Banker, och enskilda
Assignationer, kommer småningom mindre
behof af lån att existera, och således försvinner
äfven speculationen att af differenceråntan
göra sig en vinst; men om man kan
uii vissa cassör lagligen låta nedsätta räntan,
så kan man också antyda, att icke utlåna åt
andra, än de som mot fullkomlig säkerhet bevisligen
äro näringsidkare.
Vid frågan om Statsverkets skuld till Banken,
såsom förvandlad till räntebärande obligationer,
svarar Friherre Wirsén att det tjenar
till ingenting att utställa räDtebärande obligationer
till sig sjelf; men kan ett sådant
förhållande äga rum då dessa obligationer äro
garanterade af Ständer, samt räntan och amortiseringen
ordentligen betalas? Visserligen
vore än mer att enligt min tanka erinra, men
jag hoppas att det vigtigasté blifvit vidrördt,
ehuru icke i den svite jag hade önskat
e
-
M4
Den ii si pr il /'. m.
medan det är svårt då man blott här och der
upptager de punkter som anses nödiga till öf.
verläggning; jag vill således ej trötta Ridderskapet
och Adeln med ämnen som vid Finan*
cernas sluteliga afgörande vidare komma att
upptagas, slutar blott med att önska att den
utaf Friherre Wirsén framstälda tankan måtte
observeras, att om skatterna kunna ökas, i
mohn af en stigande förkofran, de äfven måste
minskas vid en aftagande; jag önskar ytterligare
att Embetsman och Representanter
kunde öfvertygas att skatter aldrig böra påläggas
utölver den högsta nödvändigheten. Derigenom
skulle snart, ökade Capitaler vinnas
till en förökad production, och man skulle
snart höra mindre omtalas bidrag til! monumenter
bakom hvilka man stundom synes vilja
undandölja handelsindustriclla brister.
Dessa äro de anmärkningar, som jag, enligt
min öfvertygelse, trott mig pligtig att inför
Ridderskapet och Adin framställa till bestridande
af satser hvilka om de i sjelfva verket
innehålla villfarelser, destomera, förtjena
en fu'lständigare vederläggning, emedan Talaren
bekläder förnämsta platsen i vårt financiella
verk.
Om jag til! någon del lyckats uti att ådagalägga
deras origtighet är det derföre att san'
ningen i »ig sjelf obeioende af talangen äger
en öfvertygande kraft sorn nödvändigt mäste
besegra hvarje motstånd.
N:0
Pen Ii April f. m.
14?
N:o 2.
Herr Thamt IVotralhi
Herr Friherre Wirséns öfverlägsenhet uti
Frågor, som angå FinanceLäran erkänner jag
Fullkomligt, men då jag tror att de grunder
hvarpå han vill bygga den föreslagna,Realisationen
äro skadliga för Fäderneslandet och
förstöra en stor del medborgare, under det de
endast skulle rikta några få, samt förnämligast
utländska Långifvare så skulle jag anse mig fela
emot min pligt om jag ej anmälte de anmärkningar,
hvartill jag af Herr Friherrens
sednaste memorial föranledes;
Det är verkeligen ett utomordentligt Stats
tillstånd, att sedan en FinanceComité arbetat I
några år på en plan till förbättrande af Rikets
allmänna Financier, vid Riksdagens början,
ändå ingen plan funnits som Regeringen
ansedt sig kunna föreslå Siänderna till
antagande, utan Siändetna endast erhållit ett
betänkande af C°mittéen, visserligen grannt,
men hvarken upplysande om Rikets verkeliga
ställning, om sanna ordsakerna till oredan och
förlägenheten eller innehållande något sådant
förslag till Financernas reglerande, som med
tillförsigt om välgörande framgång kan emottagas,
då dessutom FinanceComitéens plan genom
hvad ryktet i Landsorterna derom urspridt'
femotsågs med största farhåga utom Stockholm,
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. III Band. te
14.6 Den n April f, mi
så torde det ej böra väcka förundran om de
hit aqkomna Riksdagsmännen sjelfva med allvar
söka känna orsaken till Financeoredan och
att deremot finna hjelp.
Det medgifves gerna att hvad Herr, Friherren
kallar Statsmakten, kunnat missbruka
och någon gång äfven missbrukat sin magt
i afseende på förvaltningen och användandet
af Rikets Ständers Bank; missbruk af magt
lärer väl alltid komma att åtfölja menskliga ofullkomligheten,
men ehuru Ständers missbuk
af denna makt i afseende på Banken möjeligen
kan hafva ganska skadeligt inflytande på landets
välstånd kan ett sådant missbruk såsom
endast föranledt af misstag och icke tänkbart
af elakt uppsåt, aldrig blifva så farligt för
landet, som det missbruk man med skäl kan
befara af en enskildt PenningeCorporation, om
den vid BancoStyrelsen blefve maktägande,
Ständers interesse måste vara förenadt med landets,
men en sådan Corporation eller ActieBolag,
skulle troligen endast eftersträfva den
höga ränta hvarmed de blifva till delaktighet
i Banken inlockade, och om detta Bolag eller
denna Corporation hufvudsakligen kom alt utgöras
af utländningar, vore det ganska säkert,
att detsamma utan afseende på landets väl en.
dast sökte sin enskildta vinningj att åter underkasta
både Banken och ActieBolaget Regeringens
inflytande, sådant vore, att sätta denna
för landets väl oumbärliga Inrättning på
högre vågspel än någon Fäderneslandets vän
han tillstyrka.
Den 11 April j. m.
147
Öm Banken med egria tillgångar kunde
verkställa realisationen, då skulle jag för min
del högeligen tillstyrka densamma, notabene
om såd&ne Författningar förut stadgades, som
åter kunde fria Handel och Näringar från onaturligt
tvång och gifva oss hopp, att ej det
silfver som växlades utur Banken genast reste
utur landet att fylla en handelsförlust, som
torde blifva oundviklig om prohiböifsystemet
i all sin glans skatt fortsättas} emellan 1810
och 1815 fanns en mycket större Sedelmas-a
i landet än nu. Banken uti mnade intet silfver,
detta oaktadt var cOtirsen lägre än sednare
åren. Jag skulle gerna tro att sådant
härrörde af liflrg handel ; genom köpmannens
lyckliga ställning vannt Landtmannen och Näringsidkaren
afsättning för deras producter och
tillverkningar, förlust eller känning af penningens
lägre och vahrornas högre värde förmärktes
endast af Capitabsten och penningelöntagaren,
desse höjde sin rosi emot Götha
Canal och Köpmännen oell , dårande en del
Jordbrukare att deruti instämma verkade detta
rop må hända det olyckeliga 1815 års Prohibitifsysteme,
som kraftigt bidrog att 'örstöra
handeln, Och köpmännens fall m dförde Jordbrukarens
hvilken glömmande, att mm ej våldsamt
lösrycker en af kroppens lemmar utan
att de andra äfven aftyna, dyrt fick pligta för
sin medverkan att störta de handlanda. Min
öfvertygelse är det åtminstone att af en härigenom
och icke ensamt genom myntets fal-r
Jande värde, bereddes den mängd Baaquerouter
hvarmed Götheborg och flera af Rikets för
-
Dm Xl April f. in*
Ut blomstrande stader hemsöktes; oaktadt tiliTäckelig
kännedom om Malmö Disconts elaka
ställning och med fulla bevis, att dess Direciion
ej fullgjprdt sin skyldighet, behandlades
den skonsamt af 1815 åis Ständer, Directionens
oredlighet blef mer och mer känd men ändå
skyddades den i det längsta och lätteligen
skulle man kunnat tro att afsigten var att i
Malmö Disconts fall äfven indraga de andfa
båda FilialDisconternas; detta lyckades åtminstone
fullkomligt. Om denna seger öfver det
förut rådande Creditsysterr.Ét blifvit begagnad
med måtta, hade mycket ondt kunnat förekommas,
men att dessa Disconters fall med ifver
begagnades, att undandraga ali penningerörelse
från de öfriga Städerne och från de
Landsorter som voro Hufvudstaden frånlägse,
att i denna som genom sitt läge, Hofvet*»
EmbetsmannaCorpsets och Rikets penningeverks
närvaro af conjuncturen och händelserna
minst lidit, concentrera alla Rikets
pengar, att vägra de till sin natur och verkan
så nyttiga Discontlånen på vahror och att på
allt sätt för alla utom Stockholm försvåra åtkornsten
af lån på namn: detta allt sammanlagdt
är efter min öfvertygelse orsaken till
penningenöden och allmänna förlägenheten.
Handelns förstörande, näringarnes tvång och
en våldsam penirtgeir.dragning hafva hufvudsakeligen
verkat det onda, för hvilket man envist
skyllar pappersmyntet och man skall lyckas
att göra detta onda för ett halft Secel obotligtom
under sådana förhållanden en Realisation
skall göras med lanta utländska pengar»
Den 11 April f, m.
Efter Planen inbjudes Actietagare med hopp
om 9 procents vinst, ett i sanning förträffeligt
medel, att fälla Låneräntan i Landet; hvem
tviflar att ja alla möjeliga disponibla Capitaler
skola dragas utur rörelsen, för att användas
till Actier om dessa kunna göras begärliga,
men hvem tror deremot, att 3 millioner Silfver
R;dr kunna inom Sverige till insättning
samlas, det felande skall då fyllas ge~
nom Lån bos utländningen, följderna i rät linia
skulle således blifva den skuldsatte Jordbrukarens
förstörande genom Capitalernas uppsägande,
utvandring till Finland af en mängd
lant silfver för våra der utan ränta nu
befinteliga Bancosedlar, och det öfngas årliga
utvandring så väl dit med nu varande
handelsförhållande sorn till utländningen i ränta
för det lånta silfret; med hvad förmån ett
Statslån kan göras till denna operation derom
vittna Danmarks lån. Att af 100 procents
SkuldCapital erhålla 75 för 5 procent* ränta
torde vara de förmånligaste vilkor sorn erbjudas
och sådan förderfvelig skuldsättning vilt
man utan trängande behof påföra oss? Må
sparsamhet införas i alla Statshushållningens
grenar, må ali den frihet införas uti alla medborgeliga
yrken, som kan stå tillsammans med
laglig ägande och nyttjande rätt, må ingen
MedborgareClass gynnas på de andras bekostnad,
utan Nationen under Styrelsen äfen Konung
som vill sitt Folks väl, få under vårt lyckliga
fredslugn utveckla sina krafter och sin
håg för tillväxt; då skola medel sjelfmant erbjuda
sig, att bereda myntets stadga och, §£*-
Den 11 April f. mi
ven realisation, om denna fordras till landets
välstånd. Att förut med lanta konstlade medel
påtruga oss den är detsamma, som att kläda
en illa sjuk. i grann bögtidsdrägt för att för
alltnänh.ren lata honom paradera, mattigheten
sK iil 1 blott fortare tillta ga och den sju™
ka skynda sin upplösning till möte.
Man frågar: Skall penningeoredan lern-*
nas utan hjelp? visserligen icke. Söm medel
tili dess afbjeJpande torde verksamt kunna bidraga,
j:o. Bankens Publicitet.
2‘>o. Tjenliga stadganden mot Sedelstock
kens 'kande utöfver en viss proportion ernat
Bankens Fonder.
•f'
3 0■ Dylika åtgjerder att oafskiljeligt fä-.'
sta vid Banken alla dess verkcliga tillgångar,
5:0. Upphandling för Bankens räkning
af silfver till och under viss minimicours , di
goda Handelsförhållanden sådant medgifva.
5:0. BancoDiscontens utgrening emellan
Stockholm, Götheborg och Skåne, att med det
största Creditif sorn Sedelstocken och Bankens *
tillgångar medgifva, men endast med detta Creditivets
belopp, få emot 5 procents ränta bi-^
träda med lån på namn, men framför ailt på
oförstörbara eller assecurerade varor.
Om Bankens styrelse på dessa grunder
/
Den II April f. m. l5r
fotasf om tjenliga ekonomiska lagar öfverensstämmande
med landeis verkeliga förhållande
införas utan afseende på enskildt interesse, om
executionslagarnes lämpeliga förändring gifva
skydd åt allmän och enskild credit, om införandet
af ett härtill lämpadt enskildt creditsystem
tillåtes och slutligen om besluten blifva
fasta och verkställigheten ordnas af stad’g
hand, då skola alla de förmåner i naturlig
ordning och väg vinnas, som man nu vill söka
i onaturlig. Jag kan hvarken uppställa eller
besvara granna theorier, men tviflar på allt
som erfarenheten icke styrkt. Må philosophen
uppställa hvad theorier han behagar, i det
kalla norden kan han med sina misstag blott
för en tid förvilla några ynglingar, men för
theorier i Statshushållningen hvilka erfarenheten
icke bestyrkt, och uti hvilka aritmetiska
felagtigheter kunna upptäckas bör hvarje
redlig medborgare förskona sitt Fädernesland.
Sluteligen får jag anmärka, att alla ifrån
England, Österrike och Dannmark åberopade
exempel, aldeles icke äro användbara i Sverige.
England hvars Regering i flere år kunnat
besolda 3;ne af Europas största magter,
hvars Banquierer kunna försträckaandranationer
summor öfverstigande hela vårt rörelsecapital
och hvars Bank med egna fonder kunde realisera
vid alparicours; Österrike hvars rikedom
i folk och egna producter sätter det i-tillfälle
att lätteligen hela alla sår, som härjande krig
och en enväldig regering detsamma tillfoga,
och Dannemark som genom olyckor på brad
-
Dtn ii April f m.
den *f undergång repar och upprätthåller sig
genom en med dess läge blomstrande handel,’
kunna aldrig i financiella åsigter tjena oss till
mönster.
N:o 3.
Friherre Fock, Berndt /Vilhelm:
Under det flere medlemmar af Högloflige.
Ridderskapetoch Adeln vid nu påstående Riks»
möte sig yttrat öfver allmänna Magazinslnrättningen,
har mången törhända väntat, att jag så.
sorn Ordförande i MagazinsDirectionen, och med
den sakkännedom ärendernes behandling i detta
Verk mig förskaffat, skulle öfver detsamma
äfven yttra raina tankar; sådan har ock varit
min afsigt; men som jag ej velat gå någons
omdöme i förväg, har jag endast stillatigande
Short discussionerne. Begagnande min rättighet
såsom medlem af detta Stånd, må det nu
vara min ordning, att få framställa några erinringar
vid hvad i ämnet blifvit anfördt.
Jag skulle aldeles för vida utsträcka mitt
anförande, och dertill upptaga en längre tid,
om en speciel granskning företogs af alla serskildta
yttranden emot MagazinsDirectioneris åtgärder.
De innefatta till en del sådane omdömen
öfver inrättningens bestämmelse, och
sådane påståenden om en menlig inflytelse på
landets välstånd, som för hvar och en eftertänksam
af sjelfva sakernas tydliga förhållanden
nogsamt vederlågges*
Ben 11 April f nu
155
För mitt andamål är nog, att ibland mäng5
$en af klagomålen öfver MagazinsDirectionens
åtgärder uppehålla mig vid dem, sorn man allmännast
lagt Directionen till last, och hvilka
mer bestämdt blifvit utmärkte.
Man har sagt, att det understöd af Spannmål
sorn Magazinslnrättningen meddelat provincernes
Innevånare vid missväxtår eller annars,
varit för undsättningstagarne sjelfve till
sina följder skadligt, gjort dem gäjdbundne,
och blottstäldt dem, då skulderne boide betalas,
för ruinerande utmätningar.
En, hjelp i nödens stund blir alltid värderad
då den kommer, och värdet deraf bör
ej förnrnskas derföre att lånet är förbundets
med återbetalningsskyldighet. Med samma skäl
kunde ock alla öfrige hjelp,emedel, som Samfundslnrättningen
alstrat, förkastas såsom skaddige,
emedan förbindelsen till; motsvarig g dtgörelse
möjligtvis Kan i längden bli besvärlig
för dem, som haft samma understöd af nöden.
Det är möjligt, att undsättnipgsskyldige varit
i trångmål, då deras skulder borde iiqvideras.
Det är möjligt, att utpantningar skett; men
huru kan ett sådan ondt undvikas? klagan öf
yer hård medfart, i afseende på skulder till MagazinsDirectionen,
är dessutom, i högsta måtto
obefogad, emedan undsättningsskyldige, 1
följd af flere Kongl. Maj:ts nådiga tillåtelser,
varit berättigade, att till större och mindre
del, äfven till hela beloppet, in natura liqvidera
SpannmålsLånen; hvarjemte Kongl. Nl»j:t
Ben ii April e, m,
likaledes förordnat, att hvad lör oundgänglige
hushållsbehof erfordras, eiler af redskap och
dragare, nödvändige för åkerbrukets behöriga
drift, icke finge utmätas vid indrifvande af förfallne
Spannmålsskulder.. Det är undsättnings;
tagaren, och icke Magtzinslnrättningen, som
vunnit på dessa liqvidationsvilkor. De hafva
för lantmannen varit lika båtande, som de
tillskyndat Inrättningen betydliga förluster.
Man har vidare sagt, att undsättningspriBen
varit för högt beräknade, och högre än
hvartill Spannmål af enskildte blifvit försåld.
Det är möjligt att försäljningspriset på Kronans
Spannmål någon gång kunnat händelsevis
vara högre än priset hos någon Köpman
i orten, hvilket kunnat härröra deraf, att den
enskildte nedsatt 6itt pris med detsamma som
Kronan fixeradt sitt, eller att Köpmannen under
den allmänna undsättningsepoken erhållit
Spannmål från andra orter till lägre pris. Hvad
som emedlertid är säkert, är att Kronan aldrig
bestämdt sitt pris högre, än det som i orten
var gångbart vid undsättningstidens början.
Att någon vinst icke varit beräknad på Magazinslnrättningens
Spanmålsundsättningar, synes
bäst af verkets räkenskaper, der Magazinsrörelsen
ständigt framstår med förlust.
Det hörer ej nu till mitt ämne att ingå
i någon utveckling af nödvändigheten af en
allmän Spanmålsundsättningsanstalt, eller tala
om den våda, som efter min öfvertygelse, kara
för det allmänna uppstå, om denna anstallt
I
Den n April f. mi i 55
upphäfves, och dess functioner komma att be-'
ro på enskildte personers fria och arbitraira
företag. Min mening härom skulle visserligen
möta mycken motsägelse af dem som yrka
Magazinslnrättningens t i 11 i ntetgöre Ise. Jag
respecterar hvars och ens öfvertygelse, fastän
den kan strida mot min egen, och föreställer
mig fördenskull, att intet oef/erlagdt nit motiverat
utfallen emot Magazmslnrättningen, utan
att något hvar af de värde talarne tvifvelsutan,
såsom sig bordt, väl öfvertänkt följderne för
framtiden af denna förändring, och huruvida
de allmänna Spanmålsundsättningaxne medfört
nytta eller skada; men vid detta ifrande emot
Statens mellankomst, såsom undsättoingsgifva*
re, kan jag ej tillbakahålla min förundran
deröfver, att man så plötsligen förgätit, det
landet under förflutne missväxtår, endast genom
dessa klandrade undsättningar blifvit
räddadt från hungersnödens rysliga följder,
och att allmänna erkänslan derföre flerfaUdiga
gångor blifvit inför Kongl. Majit uttryckt,
Qm min utsago behöfver att styrkas, så åberopar
jag aila de här närvarande Herrar Lands*
höfdingar, i hvilkas län tillståndet fordrat
anlitande af Kronans Magaziner: de skola säkerligen
lika med mig intyga, huru väsendtligen
nyttigt det varit, att i tidpuncter af brist
och förlägenhet, hafva säkra och tillräckliga
förråd att påräkna. Vårt Fädernesland har emedHrtid
just genom dessa Magazinsanstalter,
hvilkas nytta en lång erfarenhet hitintills besannat
undvikit de ytterligheter, hvaruti ett
land lätteligen kan råka, der inga åtgärder
l?6 Den 11 April f. m,
från Sty^sens sida vidtagas för Folkets bLr
springande med Spannemål vid utomordentlig»
tillfällen. Sjelfva det rika och mägtiga England,
hvars Statshushållningsrnaximer så ofta
blifvit citerade, har i våra dagar visat följderna
af detta systeme.
En Ledamot af detta Stånd har yttrat: att
Magazins Inrättningen betydligen bidragit till Landttnannens
eländer, och att den vida öfver behof vet in~
Jörskrifne utländske spanmål har under sednare arens
ymniga skördar till den grad fält sa de-priser
ne, , att productionskoflmden knappt varit ersatt,
hvarigenom Jordbrukaren blifvit försatt i den maji
ruinerande belägenhet. Verkelig» förhållandet är
följande: Då MagazinsDirectignep år 1818 nödsakades
göra upphandlingar af utländsk span*
mål, skedde sådant till afvärjande af en befarad
spanmålsbrist, hvarmed landet om sommaren
samma år hotades.
På Kongl, Maj:ts
till Riksens Siänder under dåvarande Riksdag
gjorde Nådiga proposition, anslogo Riksens
Ständer för detta ändamål 2 millioner Riksdaler
till upphandling af spanmål inom landet,
qch en lika summa för uppköp af utländsk
Bpanmål, om sådant skulle behöfvas. Af de
förstnämnde 2 millioaer ställde Kongl. Majit
300,000 R;dr till MagazinsDirectionens disposition,
och Directionen använde deraf en tredjedel,
med hvilken, jemte bidrag af Verkets
äldre fond, den utländska spannemåln upphandlades.
Någon öfverdrifven upphandling
af utländsk spanmål är således icke skedd;
och som en betydelig del af den utländsk*
Deri n April f. /«.
i5y
fcpanmålen qvarstadnat i Kronans Magaziner,
derigenom att undsättningsbehofven i sjelfva
verket blefvo mindre, än som befarades, har
någon menlig verkan på spanmålsprisen i all—
tnänhét icke eller kunnat uppkomma genom
dessa lager, enär de icke blifvit försålde, och
icke eller kunnat säljas till så låga pris , som
spanmål för enskild räkning, af sednare arens
ymniga skördar, blifvit afyttrad. — I öfrigt
bör jag upplysa att under loppet af åren 1820,
1821 och 1822 icke någon utländsk spannemål
för Magazinslnrättningens räkning blifvit ini
förskrifven.
Ett bevis på Magazinslnrättningens otjenlighet
och ouppfyllde bestämmelse har man
jemväl ve'at finna deri, att Directionen icke
upprätthållit spanmålsprisen under de sednare
årens goda skördar På samma gång sorn försvararne
af de mercantila imressena velat bevisa
skadligheteö af slika mesurer, såsom hinderlige
för den enskildte speculationen och nä -  ringsfriheten, på samma gång framträda motsatte
intressen, med anspråk på åtgärder från
Magazinslnrättningens sida, hvilka borde ha
till ändamål, att garantera jordbrukaren en
ständig afsättning på dess hufvudsakligaste produkt,
och bibehålla den vid ett skäligt värde.
_ Innan jag ingår i framställning af hvad Magazinslnrättningen
i detta afseende gjordt och
kunnat göra, bör jag först till deras upplysning,
som ogillat MagazinsDirectionens inblandande
i spanmålshandeln, anmärka: att idéen
Om spanmålsprisens så kallade upprätthålla»-
Den it April f ni.
de icke kommit från MagazinsDirectionett; att
Riksens Ständer sjeifve vid 1810 års Riksdag
ansett MagaziosDirectionen böra verkställa upphandlingar
af spanmäl , till förekommande af
dess vanpris, och att för detta och andra inrättningens
föremål, samma år, det första Creditivet
på Banken af 300,000 R;dr anvisades:
att vidare Riksens Ständer vidi 815 års Riksmöte,
”enige i den öfvertygelse" såsom orden i
deras underdåniga skrifvelse lyda, "att Magasins
Inrättningen vöre af höglia vigt, så väl att förekomma
mö/elighetfn af nöd, genom inträffande
missväxtår, sorn för att flödja jordbruket och befordra
dess jiigande,” derföre beviljade, att Inrättningens
Disconträttighet i Banken skulle
förökas med 700,000 R.-dr och således bestämmas
till en million R:dr, hvarförutan Rik-*
sens Ständer, jemte ett serskildt anslag af en
half million för Spanmåls uppköp vid missväxter,
dessutom bestämde ytterligare en half
million att användas vid inträffande ymnigare
skörd, då, såsom orden i samma skrifvelse äfven
lyda, till inhemfke Jordbrukares eije fl ouildvikei
liga förlägenhet, för saknad afsättning , jior re uppi
köp får Kronans räkning borde göras-. 6amt ändteligen,
att Riksens Ständer vid 1818 års Riksdag,
i det af StatsUtskottet då utarbetade och
af Riksens Ständer till alla delar gillade Förslag,
till Magazinslnrättningens organisation,
jemväl yrkat, spannemåls upphandlande i oftanämnde
ändamål. Afsigten med dessa Riksens
Ständers Beslut kunna ej misskännas- Huru
många Jordbrukare hafva icke direct eller indirect
njutit förmånerne deraf, så länge det
Den ii April f, tnt
varit möjligt att effectuera upphandlingarne»
Utan tvifvel voro desse Författningar ända-;
målsenliga så länge något lif fanns i den en*
skildte Spannmålshandeln, och allmänna Maga.?
zinsrnrättningen blott behöfde uppköpa det öfverskott
sorn derutöfver var. att tillgå, men då
den enskifte Spanmålshandelsstagnation allt mer
och mer tilltog icke allenasti Sverige utan äfven
j hela Europa af helt andra allmänna inflytanden,
än Magazinslnrättoingen samt tillgångar
genom gynnande skördar ännu mera ökades^
kunde de anslagne medlen icke längre svara
mot det åsyftade ändamålet. Men om, såsom
det blifvit påstått, dessa försök att höja Spanmålens
välde hafva ledt till de förderfvelig»
påföljder för producenterne sjelfve, som öfverklagas,
hvilket jag likväl icke tror så torde
af det anförda kunna åtminstone så myc-i
ket finnas, att skulden då icke bör stadna hos
MagazinsDirectionen, som dertill endast varit
verktyget, men icke orsaken.
Hvad dernäst angår ankligelserne mot
MagazinsDirectionen, att den gjordt uppköp
de år då sädén varit i högt pris, men deremot
upphört att köpa sedan Spanmålen föll i
vanpris, och sålunda svikit Landtmannens förhoppningar
om afsättning och Spanmålsprisens
upprätthållande, så torde man dervid taga i
betraktande, att sedan år i8t5, då MagazinsFonden
tillökades, de fleste efter den tiden sked^
de upphandlingar varit föranledde af inträfFade
undsättningsbehof, och följaktligen måst
anställas, utan att afseende kunde hafvas på
det mer eller mindre höga pris hvartill Span,
£>en ii April f, nt.
målen exempelvis under åren 1816, I8i?j
1818 och 1819 kunde fås. MagazinsDirectionen
kunde då lika litet som någon annan förese
att, under påföljande åren, Spanmålsprisen
skulle nedfalla till omkring hälften lägre
än hvad Spanmålen under förstnämnde år kostade,
och om än MagazinsDirectionen ägt denna
profetiska förmåga, så hade den tjenat till
ingenting; ty Directisnen var ju pligtig att
använda sin fond och sin verksamhet då det
allmännas nytta sådant påkallade, helst då fråga
var att anskaffa säd till undsättning, och
något skäl till inactivitet från Directionens sida,
under dylika omständigheter, kunde ju
Directionen rimligtvis icke hämta från den förmodan,
att landet en annan gång torde efter
ymniga skördar än bättre behöfva Directionens
biträde.
Ått styra Spannmålsprisen eller bibehålla
dem vid den numerair som anses lämpelig,
har aldrig varit MagazinsDireCtiorten* ovilkorliga
åliggande och kan ej eller blifva
det, emedan saken är omöjelig och aldeles
overkställbar. I de Directionen till efterlefnad
gifne föreskrifter har också välbetänkt
intet ovilkorligt stadgande derom ägt
rum, helst i annat fall, skyldigheten att utföra
så vidt omfattande företag, bordt förenäs
med anvisning på deremot svarande disponible
fdnder.
Om man ur säkra principer vill bedöma!
hvart
-
Den li April f, m.
hvarthän Statens förvandlande till uppköpare
äf ali säljbar Spannmål på slutet skulle leda,
torde man finna, att dylika operationer äro
högst ätvcntyrliga, fordra oerhördt stora penningetillgångar,
och änskönt med all försigtigt
tighet exequerade, tillskynda Staten betydliga
iörluster.
Under de tider då årsväxterne äro föränderlige,
och föranleda till mer och mindre
tillgång på Säd provincerna emellan, kan det
blifva möjligt att medverka till Spannmålsprisens
upprätthållande, men så snart ett allmänt
öfverflöd inträffar, och fråga blir att handla i
stort, då bli i va dylika försök utan märkbar
nytta i8?o års skörd var så rik, och lemhade
en så öfverflödig tillgång på Spannmål ,
att om MagazinsDirectionen än haft hela sin
fond oanvänd, skulle Directionen dermed icke
förmått styra Spannmålsprisen. Huru vill man
då med skäl yrka det vara ett fel hos förvaltningen
som icke är möjligt att utföra? Huru
hindra Spannmålen att falla i värde, då alla
ha öfverskott att sälja, och ingen, sorn behöfver
köpa, skaffar sig mer än hvad han för
dagen behöfver, på den räkningen att priset
den följande dagen kan falla än mera? dådan
enskildte speculanten ingenting vill våga på
én vahra, som han det ena året efter det andrs
ser falla i priset', och för hvars afsättlighet
inom eller utom landet någon tid icke kan
beräknas. Vid en sådan conjunctur, hvars in-:
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. Ill Band. 11
162
Den 11 April f, m.
träffande ingen kan förekomma, och som låtit
känna sina verkningar öfver större delen af Europa,
på samma gäng som hos oss, är landtmannens
förlägenhet ostridigt ganska stor j men
hvar och en som blott behagar tänka öfver
saken, lär otvifvelagtigt inse, att MagazinsDirectionen
emot detta onda icke kunnat något
uträtta.
Men MagazinsDirectionen har af denna
öfverflödsperioden äfven haft sin känning. Inrättningens
fordringar, som i contant borde
utgå, hafva blifvit förvandlade till nya Spannmålslager:
större delen af den undsättningsSpannmål
som 1818 och 1819 requirerades,
och som Directionen måste anskaffa, blef i
Magazinen liggande, hvarigenom behållningarne
ökades med mer än 65,000 tunnor. Desse
och andra omständigheter, oberoende af Directionens
medverkan, hafva rubbat jemnvigten,
och ökat Inrättningens förluster. Jag vill ej
upptaga Höglofl. Ridderskapets och Adelns
tid med vidare detaillcr härom, utan får blott
hänvisa till MagazinsDirectionens officiella Förvaltningsberättelser,
i synnerhet den för år
1820. Det är klart att Magazinslnrättningen,
med så betydliga Spannmålsbehållningar, skulle
råka i förlägenhet, då ingen utsigt visade
sig, att dem använda. De anbefaldte exportföretagen
till utländske orter blefvo deraf en
följd, och änskönt de icke kunnat verkställas
utan förlust, lärer man medgifva, att de i flere
afseenden gagnat Staten, och i alla händelser
varit bättre att Spannmålen utomlands sål
-
Den fl April/fm.
i65
des till underpris, än hemma i landet, eller att
den genom långvarig Magazmering blifvit ska«i
dad och onyttig.
Man har påstått' att MagazinsDifectionea
genom dess felaktiga förvaltning beredt den
ofördelaktiga ställning hvari Inrättningen sig
befinner. Att Magazinsinrättningen icke kan framställa
något lysande resultat till ziffran, med-s
gifves gerna®; men om, eller huruvida förhållandet
kunnat vara annorlunda än det är, må
den billige och opartiske granskaren bedöma.
De till sin natur oundviklige förluster Inrättningen
årligen får vidkännas, de tillfälliga som
genom conjuncturen serskildt uppkommit, hafva
haft ett menligt inflytande på Inrättningens
bestånd Sjelfva den ränta Magazinsinrättningen
erlägger till Banken för de derifrån förskjutna
medel, hvilken från IS12 till 1822 års
slut uppgått till 326,621 R;dr utgör ensamt en
så betydande gravatlon att om också ingen
annan förlust pa Magazinsrörelsen under några
och 30 år inträffade, skulle blotta räntebetalningarne
under samma tid hafva vuxit till
lika belopp med sjelfva capitalet.
ÄndtSigen har man sagdt, alt tillvarelsen
af en Inrättning, sam i start skulle handla med
Spannmål, har ajskräckt Köpmannen från alla
betydliga speculationer, skaffat nödffätdte orter
en sednare och 0fullkomligare undsättning, än om
enfkildte uppmuntrats att beforja deli, och frambragt
ett allmänt elände, som åtminjlone aldrig kunnat
blifva värre 3 olli priser och tillförsel pått reglera,
i&4 Den I x April f m,
fig enda/l genom concurrencen, utan att' ex officia
be/örjas af ett allmänt verk. Jag mägtar ej inse
hvad skada MagazinsDirecticmefis Spannmålsupphandlingar
tillfogat Köpmannen i allmänhet,
ty om något localt undantag må väl ej
vara fråga. Dtn af MagazinsDirectionfcrt inom
landet uppköpte Spannmål under 6 åfs tid*
från 1815 till och med 1820, har utgjordt något
öfver 5ir,ooo tunnor, som i medeltal för
hvarje år gör circa 85,000 tunnor. Huru obetydligt
är icke detta parti, då man vét att
endast provincen Skåne årligen kan afyttra
flere 100,000 tunnor. Huru mycket har då
icke återstått för den enskildta handelsrörelsen
att upptaga öfver hela Riket. Här är icke stället
att vidlyftigt undersöka orsakerna till stagnationen
i Spannmålshandeln; men att Magazinslnrättningens
tillvarelse måste hafva en
högst ringa andel deri, tror jag mig på goda
skäl kunna påstå. Bristen på capitaler och credit,
den snabba omsättning af vahrulagren som
handelsrörelsen hos oss gemenligen fordrar,
äfventyfet att under längre tid conservera en
så lätt förskämbar artikel som Spannmål; detta
jemte bristen på Maga2iner hös enskildte i
förening med andra omständigheter förordsakat
att Spannmålshandeln icke kan utgöra ett ständigt
föremål för speculationen, hvilket den likväl
borde vara om landtrrannen skulle kunna
påräkna jemn afsättning. Deremot intygar erfarenheten
, att då conjuncfuren börjat anvisa
Spannmålen såsom en fördelaktig handelsartikel,
har speculanter och efterfrågan icke saknats.
Den gamla satsen står ju fast; att allt
Den 11 April/, m,
i65
gäller hvad det kan gälla: stundom mer, stundom
mindre, allt som öfverflöd eller brist, tillgångar
eller behof omvexla. I afseende ä den
påstådde senare och ofullkomligare undsättning
som Magazinslnrättningen skall skaffat
nödstäldte orter, än om enskildte uppmuntrats
att besörja den; så önskade jag att något factum
blifvit uppgifvit till närmare upplysning.
Intill dess torde det tillåtas mig tvifla så väl
derpå, sorn på tillvarelsen af det elände, som
säges hafva blifvit frambragt genom undsättningarnes
besörjande af ett allmänt verk. Mig
veterligen har ej hittills blifvit klagadt öfver
för sent vidtagne anstalter till undsättningsSpannmåls
anskaffande; så fort anmälan derom
från något län ingått, har verkställighet följdt
och tillgångar bhfvit anvisade för bebofven.
Vanligen hafva de senare snarare öfver- än
understigit de uppgifna undsättningsqvantiteterne,
sorn finnes deraf, att en del Spannmål
ofta blifvit i Magazioen odisponerad. Jag lernnar
för öfrigt derhän huru allt kommer att
bli bättre, skyndsammare och fullkomligare,
då undsättningsverket besörjes af Köpmannen;
framtiden får vittna derom.
Det är icke möjeligt att förvaltningen af
en så omfattande inrättning kan i alla delar vara
klanderfri. Dess ändamål och bestämmelse
ställer den i collision med många enskildta interessen,
sorn aldrig på en gång kunna tillfredsställa».
Vid ett missväxtår fordrar dea
nödställdelandtm»nnen att undsättasmedSpannanål
till det lindrigaste pris; då han ett annat
i66
Dea il April f. m,
Sr har Spannmål att föryttra, fordrar han att
Kronan skall köpa den, och betala efter hvad
han kallar skäliga pris; den enskildta speculamen
åter äskar att Staten icke bör inblanda
sig i hvad iian anser tillhöra sin verkningskrets.
MagaZinsDirectionen kan således icke
undgå att vara en stötesten för mängas beräkningar,
och ett föremål för mångas tadel Den
har så sällan af opinionen fått njuta skydd för
sine åtgärder, att det icke varit mängden af
de anfall m n riglat mot Inrättningen, som
väckt min förundran, utan endast det öfverdrifna
i framsiällningarne, de utan allt fog
framkastade beskyllningar om deo förlägenhet
och nöd i landet Inrättningen skall hafva åstadko
< mit, och de skadliga följder som genom
dess existence skola uppkommit.
Maga/insDirectionen kan hvarken önska
eller förvänta någon skonsamhet, men ett rättvist
bedömande om hvad som är skuld eller
oskuld har Directionen åtminstone rätt att begära.
Jag anhåller vördsamt, att detta anförande
får remitteras till det Utskott till hvars
Utlåtande motioneme om Magazinslnrättningen
blifvit remitterade.
Ben ii April e, mi
16 7
Bilagor
till PleniProtocollet för den 11 April,
eftermiddagen.
N:o i«
Herr Zengerlein, Jacob:
Höglofl. Statsutskottet bar velat utmärka
6om skulle den inskränkta verkningskrets RiksgäldsContoirets
ordinarie förvaltning från senare
Riksmöten undergått, lemnat Fullmägtige
obehindradt tillfälle att handlägga Discontutredningens
göromål j men Höglofl. Utskottet,
synes icke afsedt den obetviflade sanning
att denna ordinarie förvaltning ehuru inskränkt
likväl upptagit Fnllmägtige6 tid och i anseende
till ansvaret alltid varit af en lika stor och
vigtig omfattning, och att vid så beskaffade
jemförelser, om de böra och kunna äga rum,
så hade Fullmägtiges i och för Discontutredningen
tillökte göromål relativt till deras myckenhet,
bordt afvägas, emot dem som frångått
deras handläggning. ,
Hufvudsakliga pröfningen torde vara den:
huru RiksgäldsFullmägtige svarat emot Rikets
Ständers förtroende, uti den dem uppdragne
förvaltning af FilialDisconternes utredning?
och huruvida sådane utvidgade., mödor
i68
Den ii April e. ni
-
oth omsorger åtföljdt detta uppdrag som förtjena
särskildt bflöning?
Den förstnämnde omständigheten är redan
af Rikets Högloft. Ständer erkänd, och Högloft.
StatsUtskoitet har nu vitsordat att Fu 11—
mägtiges förvaltning varit af en oförmodadt besvärande
och brydsam beskaffenhet.
Detta instämmer ock med sanna förhållandet,
och det hade måhända berodt på Fullmäktiges
eget oinpröfvande, att efter den Reglementets
strängare tillämpning, sorn 1820
års Revisorer yrkat, rakt afslå de mångå hun.
diade ansökningar som inkommit, rörande Låneomsättningar,
och sålunda i betydlig nion
underlätta och förminska göromålens vidlyftighet.
Hvad följder häraf uppstått är nu mera
lika fullkomligen kändt, sorn att Fullmäktiges
kloka och förutseende förvaltning i möjligaste
måtto skyddat låntagare från undergång, samt
Discontutredningen från förluster af både capital
och räntor.
Det är som jag tror härutinnan Herrar
RikgäldsFullmägtige gjordt sig förtjente af Rikets
Högloft. Ständers både bifall och belöning,
hvik>n så mycket mindre torde böra dem frånkännas,
sorn de sjelfva genom sin förvaltning
tillvunnit inrättningen de ökade tillgångar
hvarifrån] en sådan belöning kommer att utgå.
J[3en 11 April t., m.
169
Jag anhåller således hos Högvälborne Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Högloft.
Ridderskapet och Adeln om återremiss af Höglofl
StatsUtskottetg Betänkande, samt att detta
mitt anförande då tillika må åtfölja.
' N:o 2.
Herr Montgommey Gufiaf:
Vid StatsUtskottets betänkande i afseende
på delta grannlaga ärende, anhåller jag att
vördsamt tå göra några efter min tanka, behöflig*
anmärkningar.
Då BrödraRiket Norrige är ett likaså oberoende
och sjelfständigt Rike som Sverige,
hvardera ägande egna grundlagar och eget representationssätt,
båda lika ömtåliga om de
Consfitutionelia formernas orubblighet och helgd,
tror jag det icke lämpligt att Rikets Höglofl.
Ständer genom en mer eller mindre direct inverkan
eller anvisning i dess beslut om kostnadernas
godtgörande för Hans Kongl. Höghet
KronPriusens förestående förmälning och
verkställde utrikes resa, deruti omnämner min»
dre inblandar Konungariket Norriges deltagande,
aldraminst dispositionssättet af de bidrag
Norriges nästa Slorthing för samma ändamål,
otvifvelaktig! utan främmande impuls
anvisar. Jag skulle tro grannlagenheten och
båda Rikeos oberoende gemensamt fordra att
Sveriges Ständer likaså litet vidröra Norrige
*70
Den 11 April e. m,
vid afgörandet af detta som Rikets Höglofl.
Ständers öfrige ärender. Hvad Stastötskottet
om Norrige omnämnt, vågar jag således tro
att ifrån dess betänkande skulle kunna och till
och med böra utgå.
Då den af Höglofl. Statsutskottet infordrade,
inlemnade eller upprättade omständliga
räkningen, calculen eller uppgiften på kostnaderna
af Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
utrikes resa , och förmodade behofverne för
den förestående Förmälningen 6amt reparationer
af Slottsrummen m. m. noga beräknad lärer
uppgå till 630,000 R:dr, så vet jag ingen
talande orsak hvarföre Utskottet derpå, endast
för dtn runda summans skull, afprutat 30,000
R:dr. När Staten skall anordna och godtgöra så
beskaffade utgifter, utgifter som äro i närmaste
samband med Nationaläran och Folkets
kärlek för ett älskadt Konungahus; så vet jag
icke om det är lämpligt att afprutningen dervid
på några tusende R:dr mer eller mindre
bör kunna äga rum, i synnerhet när man icke
prutar på millioner till Götha Canal; ty finnes
det tillgångar till en utgift af 600,000
R:dr, så mäste det äfven finnas eller kunna
skapas tillgångar för 30 eller 40,000 R:dr mer.
jag skulle således våga vördsamt föreslå
att ingen afprutning i detta fall må få äga
rum. Jag är lika nitisk för besparingar som
trotts någon af StatsUtfkottets medlemmar, och
önskar af varmaste hjerta att alla möjliga indragningar
måtte vid närvarande Riksdag åstadkommas,
tnen vid frågan om utgifter af i
-
Ben ii April e. m.
17I
frågavarande beskaffenhet, der tror jag Nationalstolthetcn,
Nationalanseendet och Nationaläran
påkalla ett nödvändigt undantag, ett undantag,
som otvifvelaktigt öfverensstämmer med
hvarje medborgares känsla och öfvertygelse.
Åter hvad beträffar Utskottets anvisning
af den föreslagna summan 600,000 R:dr, den
jag på anförde skäl vördsamt ville ha ökt till
630,000 såsom också en rund summa, att utgå
dels af Saltpeter fondm, och dels af RiksgäldsContoir
et, torde dervid kunna lämpeligen anmärkas;
att i stället for ordet utgå, ordet for[kjutås
af Saltpeterfonden, likasom af RikrgäldsContoiret
borde begagnas, ty ordet utgå förutsätter
mindre än ordet Jörjhjuta en framdeles
liqvid och ersättning, hvilken i afseende på
Saltpeterfonden, såsom jordbrukares enskilta medel,
ehuru för närvarande ofruktbara, icke lärer
kunna åsidosättas, då nemligen Statens
tillgångar det medgifva, sedan den nya Financeregleringen
på ett eller annat sätt för sig
gått och blifvit faststäld, jag önskar lifligt,
mer än jag vågar hoppas, det allmänna bästa
till verkelig varaktig båtnad.
På dessa skäl anhåller jag vördsamt om
återremiss af StatsUtskottets ifrågavarande betänkande.
N:o 3.’
Herr Rothlieb, Axeli
Dea lycklig» och efterlängtade händelse,
172
Den ii April e. tn,
tom länge utgjordt föremål tor Nationens enfl
hälliga önskningar, och hvars sluta iga uppfyllande
vi med odelad glädje emotse, borde
ej föranleda till några ventilationer, då end»
frågan är om medel till bestridande af kostnaden
för vår älskade Kronprins resa, Etablissements,
samt för dess höga Förmälning; ty
alla lära vara derom ense, att utgiften till ifrågavarande
kostnaders betäckande, bör utgöras
af Staten, både enligt förflutna tiders
bruk och pligt, och af innerlig kärlek för
en Furste, hvilken så som han, förvärfvat och
äger Nationens högsta tillgifvenhet. Men,
då fråga uppstådt om sättet, huru den för
detta ändamål erforderliga summa bör utgöras,
eller af hvad medel den samma skall bestridas
då måste jag förklara, att jag ej kan
för min del, till alla delar, gilla det förslag
StatsUtskottet i dess ^betänkande framställt,
StatsUtskottet har föreslagit en summa af
600,000 R:dr Banco såsom ett maximum för
behofvet, grundadt på de upplysningar Utskottet
kunnat sig förskaffa samt tillstyrkt, att
samma summa borde af SaltpeterFonden och
af RiksgäldsContoiret bestridas till fulla beloppet,
under förmodan, att någon del af
summad, som emedlertid förskottsvis skulle
utgå, af Norrige blir oss framdeles ersatt. Jag
är öfvertygad det BrödraFolket säkert med oss
delar lika känslor för en alkad KronPrins, och
anser visst ej, mera än vi, en utgift för ett aå
önskadt ändamål tryckande. Jag delar äfven
med StatsUtskottet den tanka att föreslagne
summan bör utgå, och äfven att, för handen
Den ii April e.m.
Vafande medel må, likväl med vilkor, dertill
förskottsvis användas^ men jag kan, af nedan
anförde skäl, aldrig för min del medgifva att
SaltpeterFonden må, annorlundare än mot bestämd
återersättningsskyldighet till andra ändamål,
eller utgifter begagnas, än sådana, som
föranledde dess tillkomst, och som ensamt rö
fer
jordbrukets fördelar  jag förenar mig så»
ledes med dem afStatsUtskottets Ledamöter som
tillstyrka att den föreslagne summan bör genom
gärd utgå Bröllopsgärd är ej någon o~
vanlig pålaga,' och då den förr ägt rum, skall
den ur dubbla skäl ej anses som någon ny börda ,
ty utom det, att en allmän kärlek och tillgifvenhet
för Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
gjorde en sådan utgift lä: , skulle en hvar
finna den, 6åsom hastigt öfvergående vara af
helt annan egenskap än en vanlig bevillning,
hvilken väl någon gång tager sin begynnelse,
men som sällan eller aldrig ser sitt slut. Jag
vågar derföre föreslå att den ifrågavarande summan
600,000 R:dr må:te genom en allmän
Bröllopsgärd j fördeldt på 3:00 år, infordras,
sålunda, att 225,000 R;dr efter de grunder
Riksens Ständer, sedan Bevillningsutskottet
med Förslag inkommit, framdeles komma att
bestämma, antingen personel eller efter förmögenhet,
måtte första året utgå. Andra året
borde en lika summa utgöras, och om mot all
förmodan, Norrige skulle undandraga sig deltagandet
i denna för båda BrödraFolken af lika
skäl och interresse påkallade utgift, så kom
återstående 150,000 R-dr att på tredje årets bevillning
fördelas. Jag har för min del be
-
»74
Den II April e. mi
stridt, att SaltpeterFonden mätte annorltin*
da, än med vilkor! at äter ersättningsskyldighet
användas till andra ändamål än dess
bestämmelse vid tillkomsten. Kongl. Maj:t har
j Nåder föreslagit att till jordbrukets lindring
borde Saltpeterskatten nedsatt till hälften,
eller från 10 till 5 skålpund på hvarje fullt
hemman, sedan Fonden nu hunnit till ett så
betydligt belopp. Skulle denna Fond disponeras
till andra ändamål än uppköp af Saltpeter
inom Riket, sedan tillverkningen deraf
genom uppmuntringar och särskildta uppmaningar
dritvits till en sådan höjd, att vi äga
ej endast för behofvet, utan äfven till export,
så skulle en så nyttig och det allmänna båtande
näringsgren aftyna, samt sluteligen, genom
ett nedsatt pris och bristande afsättning
gå tillbaka till sitt första intet.
Skall Sverige alltid vara det vanlottade
Land der vissa yrken och företag först till
en tid genom alla medel uppmuntras, endast
för att sedan så mycket hårdare krossa och
nedtrycka dem som låtit inleda sig i frestelse,
och sådan blef händelsen med Saltpeternäringen
om dess fond nu, utan återersättning, begagnades.
Jag tror att Kongl. Majtts nådiga
och Landsfaderliga omsorg att lindra jordbruket
genom Saltpeterskattens nedsättning motarbetades
om SaltpeterFonden på af Utskottet föreslagit
sätt blef begagnad utan att åter ersättas.
Jordbruket skulle troligen snart nödgas
återtaga den nu varande Saltpeterskatten för
Ben 11 April e, m.
17-5
att tillskapa en ny Fond, lika förgänglig sorn
den nu varande.
SaltpeterFonden tillhör egenteligen Jordbrukaren
och bör derföre ej annorlunda, om
ej genom lån, eller som förskott, antili Jordj
brukets fördelar och bistånd användas. År
1805, om jag ej misstager mig, blefvo alla
hemman belagde med Saltpeterskatt, detta beskattringssätt
fortfor till 1816 då Städerne för
deras jord skulle derefter fast till en högst ringa
del bidraga. Men ännu finnas flere Städer,
som icke, allt 6edan, till närvarande stund
bidragit, hvarken med Saltpetter in natura,
eller i penningar.
Om den upplysning jag erhållit är, som
jag tror sann, sä är heja Stockholm Stads Salt:
peterskatt årligen ansedd i likhet med 4J hela
mantal: är det då rättvist att endast jorden skall
bära snart sagt ali tunga blott för det den är
så lätt åtkomlig ?
På dessa skäl anhåller jag ödmjukast om
återremiss samt att dett.a mitt anförande måtte
få åtfölja återremissen.
N:o 4.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Instämmande hufvudsakligen i det yttran»
de StatsUtskottets Ledamot, Herr Öfverste
-
176
JDcn xi April e, in.
Lieutenant Hjerta, bifogat Betänkandet, angående
anslag, i afseende på Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens resa och förmälning, och,
utan erinran vid nödiga kostnader, som deraf
blifva föranledde, får jag vid Utskottets betänkande
blott anmärka, att behandlingssättet
af detta ärende, så väl, i afseende på tiden,
60m sättet, för dess afgörande, förekommit
mig oväntadt, och mindre förenligt med grunderne
för ärendernas behandling, som hittills
sä berömmeligen blifvit iakttagne, enär Utskottet
föreslagit, att nu genast 300,000 R:dr Banco
borde för bestridande af kostnad^rne i förenämnde
afseendenj ifrån RiksgäldsContoiret
förskjutas samt 300,000 Rjdr eller hälften af
SaltpeterFonaen utgå, hvilket Förslag lemnar
inledning till den fråga, hvilka stadganden,
i Grundlagen, meddela Utskottet rättighet att
ingå i bestämmande af huru en beskattning
bör utgöras och fördelas, hvilket jag, trodt tillkomma
Bevillningsutskottet att föreslå, äfvensom
den fråga jemlikt hvilka rättsgrunder, en,
af jordbruket, allena, sammanskjuten Cassa,
SaltpetersFonden, annorlunda kan tillgripas än
såsom lån, då i öfvervägande kommer att densamma
icke tillkommit genom alla medborgare-
Classers gemensamma sammanskott, utan
blott af hemmanen i Riket, efter deras mantals
beräkning, allena i ändamål att befordra
Saltpeterstillverkningens förkofran, samt att, i
följd deraf, desse medel icke böra användas
för bestridande af utgifter, som till Nationens
gemensamma deltagande höra, och vid ailä
förut
Den 11 April e. in.
förut inträffande enahanda förhållanden gota
nu förevarande, blifvit, som sådane , ansedde
Och beräknade. Det är svårt att inse skälen
hvarföre StatsUtskottet, sorn förmodats följa
den grundsats, att, efter föregångne Statsinkomstberäkningar,
i ett sammanhang pröfva och
bedömma, de föreslagne Statsutgifter, nu, iso-3
leradt, och utan allt sammanhang med tillgångar
och behof, företagit afgörande af detta
ganska betydeliga ärende, hälst ett tidigare
afgörande deraf ändock icke kan för Nationen
dölja tyngden af tillökad utgift, till närmare
beloppet af en fjerdedel af nu varande bevillning,
som till rätta förhållandet framställer
sig vid granskningen af RiksgäldsContoiretS
tillgångar och deras användande, äfven sött!
vid StatsUtskottets pröfning af Konungen Nå.
diga proposition och flere Riksdagsmäns motioner
i ändamål af nedsättning af Saltpetersskatten,
då möjeligen hinder torde möta för
rättvist bifall till nedsäftningen, genom det föreslagne
tillgripandet af Saltpetersfondens halfva
belopp#
Med, en förtjent, uppmärksamhet å Herr
Hjertås erindran, att, i följd af våra Grund-1
lagars obestämda innehåll, StatsUtskottets ifrågavarande
betänkande, kan, till verkställighet,
bifallas, genom 3:ne RiksStånds beslut,
då deremot, en gärd, sorn förut vid Kongliga
biläger varit vanlig, icke, i anseende till egenskapen
af bevillning, kan annorlunda, äa
Bil, till Ridd. o. Ad. Pr. lil Band, 12
»7®
Den 11 April e. m.
genera alla fyra Ståndens sammanstämmande
vilja beslutas, synes mig det icke bordt undfalla
uppmärksamheten, att nu deremot, i följd
af StatsUtskottets tillstyrkande, tvenne Riksstånd,
hvilkas medlemmar till SaltpettersFonden
föga contribuerat, kunna med biträde af
blott det ena af jordbruksStånden, förordna
om SaltpettersFondeng användande, till underlättande
i utskylder, hvari de gemensamt
borde deltaga, hvaremot, om ifrågavarande ut.
skyld blifver på BevillningsDebetssedlarne till
allmänt deltagande upptagen, det torde i anseende
till det ökade beloppet, tillbakahålla
flere Statsanslag, som kunna anstå men för
hvilka hindren för bifall torde blifva undanröjde,
om medlen till en början ifrån andra
ställen hemtas, och derom så tidigt förordnas,
utan att vara påkalladt att beräkningen af
denna Stasutgift icke står i sammanhang med
de öfrige. Då med afvikelse ifrån allmänna
beekattningsprinciper, som icke medgifva partiel
beskattning, hvari ej alla deltaga, en Salt—
pettersgärd blifvit af Riksens Ständer ålagd,
i o m träffat hemmansbrukare med dubbel
tyngd derigenom, att, genomen ny tvångslag,
hemmansägare blifvit vägrade att till afbördande
af gärden köpa Saltpetter ifrån Finland
och aflägsnare länder, till mindre än hälften af
det höga lösningspris som derföre blifvit bestämdt,
och som, i följd deraf, genom närmare
200,000 R.dr Banco årlig utgift, af hemmanen
allena, så skyndsamt uppdrifvjt SaltpetersFonden
till ett icke ens förmodadt högt belopp,
är väl intet yrkande rättsenligtre, än
Den ii April e. m.
179
att denne Fond, samlad genom hemmansbrukares
bidrag allena, må komma dem allena
tillgodo, till en början, till nedsättning och
framdeles till upphörande af en så beskaffad
sällsam bevillning, som icke med principer af
beskattning till allmän nytta, är förenlig; och
jag förmodar att hos delägare i andra Cassör,
betänkligheter lära uppstå, emot ett partielt
användande af en Fond, som nu är föreslagit,
för densammma främmande föremål, vid erinran
derom, att med enahanda rätt, anspråk,
synes äga rum, till biträden af andre Cassör,
PassevolanceCassan med flera, äfvensom att i
motsvarighet emot användande af jordbrukets
fonder, den andra hufvudnäringen Bergsbruket,
vid sådant förhållande, icke med billighet
skullekunna undandraga sig underlättande af
allmänna utgifter, genom biträden af dess tillgångar.
Sluteligen, och då StatsUtskottet vanligen
i sine betänkanden noggrant upplyst Riksens
Ständer med detailler och skäl för dess tillstyrkanden
af utgifter, men deremot utan meddelande
af sig företeende förhållanden blott i en
rund summa framställer ifrågavarande behof,
hvari detaillerne naturligtvis legat till grund
för Utskottets Förslag, hvarom likväl icke
bordt saknas kännedom, särdeles då frågan
uppstådt, uppå enskildte Riksdagsmäns motioner,
och då yrkandet af Norriges deltagande,
förutsätter en föregången närmare pröfning af
behofvenj så tror jag mig icke sakna anledning
till den begäran, att, jemte det Utskottet
i ett förändradt betänkande föreslår erfordelige
belopp till föteslagne utgifter att utgå
Den 11 April e. m.
på vanligt 6ätl i sammanhang med allmännare
utskylderne, genom en gärd hvaraf fördel*,
ningen borde på Bevillningsutskottet ankomma,
StatsUtskottet, elter vanligt bruk genom
ett närmare utvecklande af äinnet äfven upplyser
till ledning för omdömet ej mindre hvad
jämlikt vederbörande Embetsmäas räkningar
blifvit utgifvit, än de Försiagssummor, för särskilte
föremål, som för, i sammanhang dermed
blifvande, utgifter blifvit framställte. Jag anhåller,
af anlörde skäl vördsammeligen om å«
terremiss af betänkandet till StatsUtskottet,
samt att desse anmärkningar måtte få betänkandet
åtfölja*
Nso 5.
Grefve Posse, Carl Hendric:
En värd Talare, Herr af Klintberg hat
under Högloflige Ridderskapet och Adelns sista
sammanträde yttrat förundran öfver den
upptäckt af Skråanda, som jag gjort uti Comittérades
underdåniga Förslag till förnyad Författning
angående Handtverkerieme. Jag anser
mig derföre böra afgifva min förklaring:
Man förstår i allmänhet med Skråanda, ej
allenast det tvång och det förmynderskap,
* hvarmed en viss medborgareclass till följe af
särskilta Privilegier, inblandar sig i sina medlemmars
enskilta omsorger och sålunda styr
och leder handlingar, hvilka till deras natur
Dea il April f in.
böra vara fullkomligen fria, eller hvars mans
ensak, utan ock det tvång at't genom uppställ,
da svårigheter och pålagda band, på ett småaktigt
och egennyttigt sätt vaka öfver, att
ingen annan än dess utkorade Ledamöter begagnar,
än mindre förnärmmar, dess i sig sjelf
onaturliga och på andra medborgares bekostnad
tilldelade prerogativer
Jag
frågar i anledning häraf, om någon
med Skråanda mera öfverensstämmande och
mot rätt OGh förnuft mera stridande anstalt kan
vidtagas, än Lärotvånget, aila möjliga licencer
inberäknade ?
Hvad rätt har väl Samhället att inblanda
sig i enskilta personers uppfostran, förr än i
det ögonblick deras skicklighet till ett visst
yrke kan komma i fråga? och är det väl förnuftigt
och klokt, att för så högst olika anlag,
gom menniskornas, och för så aldeles olikartage
föremål, sorn de särskilta nänngsgrenarne,
vilja föreskrifva en lika och bestämd ålder
och lärotid?
För att icke upphehålla Höglofl. Ridder* -  skåpet och Adeln med onödiga betraktelser
öfver naturvidriga åtgärder som tiden lyckligtvis
längesedan växt ifrån, vill jag inskränka
mig, att, såsom bihang, till de allmänna
positiva grundsatser jag förut haft äran framställa,
föreslå en pröfning äfven af några negativa
principer, som i sjelfva verket icke innehålla
något till näringsrnes förkofran* men blott
De/t j i April e, nu
utgöra ett veto af Skråandans egentliga väsende.
1. Förvärfvandet af skicklighet till slöjders
idkande, bör, liksom kunskapers inhämtande
i allmänhet, vara hvar mans ensak, och
derföre hvarken ålder, tid eller ställe föreskrifvas.
2. Ehuru det må stå hvar och en medborgare
fritt, att munteligen eller skrifteligen,
inför vederbörlig auctoritet, upplysningsvis
och utan smädande ton, yttra sina tankar
om fullkomligheten af sådana arbeten,
hvilka i afsigt att vinna rättighet till idkandet
af en näring äro underkastade pröfning, bör
dock icke någon slöjdidkare, som äger rättig»
het att dylika arbeten, eller andra af lika
bestämmelse, förfärdiga, i sjelfva beslutet om
deras gillande eller förkastande, ej ens såsom
Jury-man, få deltaga.
3. De beslut som vid sammankomster af
Slöjdidkare i och för en handtering, kunna
fattas, böra aldrig äga någon lagligt bindande
kraft- hvarken för Mästare, deras arbetare,
eller Lärlingar; utan bör det tvärtom åligga
vederbörande Polisauctoriteter, att sådane öfverläggningar
och beslut, såsom tillgrepp af
en olaglig myndighet, förekomma och till laga
åtal befordra.
Hvad den önskan vidkommer, som Herr
af Klintberg framställt, att för Riksens HÖgloS.
Den 11 April t. m.
Ständer måtte framläggas ett efter andra grund.:
satser uppgjordt Förslag, än det Herr af Klinta
berg söker försvara, så får jag vördsamt utbedja
mig Höglofl. Ridderskapets och Adelns
tillstånd, att till vederbörligt Utskotts bepröf,
vande få utan anspråk ett sådant öfverlemna.
j
Får/lag idl en Lag för rättigheten att idka
flöjder.
I.
1. Med Slöjder förstår Lagen sådane Näringsgrenar,
hvilkas föremål är, att vare sig
i första eller andra hand, förarbeta eller föräd;
la råämnen eller omedelbara naturalster.
2. Hvarje person, af ena eller andra könet,
som uppnått myndiga år vare sig Stadseller
Landtbo, Svensk eller utlänning, är, sa
vida han uppfyller de af Lagen föreskrifna
vilkor, berättigad att idka hvilken slöjd som
helst. Gift qvinna, som för sig enskilt söker
en sådan rättighet, bör vara försedd med mannens
samtycke, så vida de ej äro lagligen
skiljda.
3. Rättigheten att idka en slöjd måste
stödja sig på ett Laggiltigt utslag af
vederbörande Magistrat. Den som, utan att
hafva försett sig med ett sådant tillstånd, idkar
en slöjd, eller som hemma hos sig använ*
Den ii April e. ni.
der arbetare till sådan tillverkning, som ej
kan anses bestämd, att omedelbart endast fylla
eget behof deraf, skall, för den tid han den^
samma idkat, i böter erlägga dubbla beloppet
af de utskylder en sådan handtering åtfölja;
under hvilken tid bör inbegripas det år, han
börjat dermed befatta sig och det år, då han i
sådant afseende blifvit lagligen tilltalad, Arbetare,
som biträdt dylikt företag, pliktfäl—
les likaledes till böter, efter de utskylder han
erlägger.
4. Då rättigheten att idka någon slöjd
en gång är beviljad, åligger dess innehafvare
att så länge uppfylla de förbindelser den med.
för, till dess han i laglig ordning sig samma
rätighet afsagt. Den kan ej beviljas för kortare
tid, än ett år, och skall detta år räknas
från den usta Januarii, usta April, den usta
Julii eller usta Qctober,
5, Rättigheten att idka en slöjd skall, i afseende
på dess omfattning, hafva 3:ne grader,
hvilka bero af den skicklighet, sökanden velat
göra gällande, och af de utskylder han
för sådan rättighet erlägger. Dessa 3:ne grader
skola vara; rättigheten att idka en handtering
blott med egna händer; rättigheten att idka
den såsom Handtverkare, och rättigheten att
idka den i egenskap af Fabrikant,
II.
Om jönnirjvandet af rättigheten att idka en
handtering blott med egna händer,
Den ii April c, ni.
1. För att erhålla rättigheten, att med
egna händer idka hvad slöjd sorn helst, och
att dervid hafva biträde af närmaste slägtin—
gar och blodsförvandter; af en upptagen dotter,
i brist af egen; af personer öfver 60 år
och af barn under 13 år, äfvensom af hvar
och en som tillhör klassen af bevisligen bräck
liga
eller krymplingar, men ej af någon som
icke kan inbegripas i de här angifna förhållanden,
böra följande vilkor uppfyllas;
a) Att sedan sökanden behörigen
styrkt det för slöjden fasställda prof’
vara af honom sjelf tillverkat, samma
prof, efter föregången offentlig besigtning
inför vederbörande Magistrat, förklaras
kunna opåtaldt gå i handel, såsom
en användbar vara.
b) Att han är försedd med betyg
af 2:ne välkände personer , hvilka bevittna
att sökanden icke är känd för
oredlighet, samt ansvara för de böter,
hvartill han kunde pliktfällas för dryckenskap.
2. För idkandet af en handtering med
egen hand på landet, det vill säga, på längre
än en half mils afstånd från Stad, fordras
ej att aflägga något skicklighetsprof, endast
man företer det i andra punkten omförmälte
bevis och erhåller Landshöfdinge-Embetets
tillstånd.
lS6
Deri 11 April e, m.
\
Smed, som p* Landet arbetar med egen
hand, skall vara berättigad, att för sitt smide
betjena sig af en medhjelpare, utan afseende
på dess ålder; så vida han ej derjemte begagnar
någon af de i J §. omförmälte anförvandter
och personer,
3. Manspersoner, som äro öfver 60 är
gamla, äfvensom qvinspersoner af alla åldrar
och bevisligen bräckliga af båda konen, skola
äga rättighet att, med undantag af läkemedel,
tillverka och bereda till försäljning, hvad an.
nan vara som helst, som ensam eller till en del
utgör föremål för en slöjd: dock med det vilkor,
att flere af desse personer, sorn idka samma
yrke, hvarken skola arbeta i Bolag, eller
den ena för den andras räkning, eller ens till;
sammana; så vida de icke äro makar, föräldrar
och barn, eller syskon. ,
4. Hvarje person, som med det i i:sta
och 2:dra Art. stadgade biträde idkar en handtering,
utmärkes i offentliga handlingar, Mantalsförteckniogar
m. m. och benämner sig sjelf
slöjdidkare genom eget handarbete.
nr.
Om forvärfvandet af rättigheten, att idka en
slöjd sätom Handtverkare.
För att vinna rättighet att kalla sig handtverkare,
att utsätta en skylt vid sin bostad,
atl hafva öppen salubod, att, utom lärlingar,
*
Den 11 JpriL e. m.
betjena sig af 6 gesäller eller andra arbetare ,
och att, utomdetta antal, begagna sådane, sorn
i ens tjenst fulländat sin lärotid; samt qvinspersoner,
manpersoner öfver 50 år, och bräckliga,
så många som kunna sysselsättas, mäste
man hafva uppfyllt följande vilkor:
a) Att ett profarbete, sådant det för
hvarje yrke är föreskrifvit, blifvit af
den sökande sjelf under dertill utsedde
personers tillsyn förfärdigadt, och af vederbörande
magistrat förklaras dugligt
att uppfylla sin bestämmelse och mottagas
i handel.
b) Att man bevisar sig kunna hjelpligt
läsa, skrifva och räkna, föra en enklare
räkenskapsbok och dessutom äga
den insigt eller skicklighet, som för
handteringen är föreskrifven
c)
Att man är försedd med ett af
alne välkända personer styrkt bevis om
god fräjd.
IV.
Om förvärfv ande t af rättighefen9 att idka en
fejd i egenf kap af Fabrikant.
1. För att hafva rättighet, att anses såsom
Fabrikant, att åtnjuta alla en handtverkares
privilegier, men betjena sig af ett oinjkränkt
antal arbetare och lärlingar 9 mäste man upp
-
i83
Ben lr April e. m,
fylla alla de vilkor, som för handtverkare blifvit
föreskrifne -och vara försedd med behörig
auctoritets intygande, att man innehafver den
insigt och skicklighet, som lagen af Fabrikanter
för hvart serskildt yrke fordrar,
Denne insigt och skicklighet, så väl för
Handtverkare som Fabrikanter, skall specificeras
i ett särskildt Reglemente, sorn kommer att förförnyas
så ofta konsternas framsteg sådant
kräfva,
2. Hvar och en, som bevisar sig hafva
upptäckt, uppfunnit eller först satt i verkställighet
något nytt alster af korastfliten, något
nytt medel att uppfyllla hvilket lefnadsbehof
sorn helst, eller något nytt fördelaktigare till—
verkningssätt, skall hafva rättighet att nedsätta
sig antingen såsom arbetare med egna
händer, eller handtverkare eller fabrikant, i och
för ett sådant konstalsters frambringande, eller
för begagnandet af ett sådant tillverkningssätt,
utan att något prof af hans skicklighet må ho,,
nom åläggas.
Likväl skall det vara honom förbjudit,
att utvidga sin tillverkning tHl sådane produ*
eter, som för hans upptäckt, uppfinning eller
nya tillverkningssätt äro främmande. Icke heller
må det vara honom tillåtit att öfverlemna
sin rättighet till någon annan.
Den il April e, m.
18^
V,
Om förvärfvande af rättigheten att börja eller
jortfätta en Jlöjd af perfoner, forn dertill fahna
erforderlig infigt och Jkicklighet.
i, Rättigheten att idka en handtering
med egen hand, mäste forvärfvas af dgn person
sjelf, sorn sig deraf begagnar, och kan ej
öfverflyttas på andra, hvarken genom arf, köp,
eller på något annat sätt.
a. För att idka en slöjd i bolag, såsom
Handtverkare eller Fabrikant, fordras blott
att en af bolagsmännen bevisat sig dertill äga
Insigt och skicklighet.
3. För att hafva rättighet att nedsätta
sig såsom Handtverkare eller Fabrikant, eller
att fortsätta en redan i gång varande rörelse,
äfven såsom enkling eller enka, då man sjelf
dertill ej äger erforderlig insigt och skickligmåste
man antaga i sin tjenst, antingen en
verkgesäll eller en verkmästare som är skicklig
att leda arbetet; och skall en sådan verkgesäll
eller verkmästare med inrättningens ägare
dela ali ansvarighet för producternas godi
het, då de från verkstaden utgifvas.
Hvarje öfverenskommelse, som för längre
eller kortare tid träffas med en verkgesäll eller
verkmästare, rörande uppsigten öfver en
sådan verkstad eller fabrik, bör stödja sig på
skriftligt contract, hvaraf en duplett jemte ,afi
Den II •April e, m.
skrift af verkgesällens eller verkmästarens
skicklighetsbetyg, till vederbörande Magistrat
bör inlemnas.
Om det är bevisligt, att en dylik verkstad
eller fabrik är i gång, utan att förestås
af en person, som äger bevis om dertill erforderlig
skicklighet och sorn beständigt med sin
uppmärksamhet följer arbetet på sjelfva stället,
så skall, utom de i i Art. 3 Mom. stadgade
böter, en sådan verkstad eller fabrik tillslutas,
och verktygen under 6 månaders tid förblifva
förseglade j efter hvilken tids förlopp ägaren,
i fall han vill rörelsen fortsätta, åligger att bevisa
antingen att han sjelf äger den af lagen
fordrade skicklighet, eller att han såsom tillsyn
vid sin rörelse antagit en behörigen qvalificerad
person.
Hvarje verkgesäll eller verkmästare, som
öfverbevisas att utan att verkligen förestå en
verkstad eller fabrik, antingen i egenskap af
föreståndare eller bolagsman, endast dertill
lånat sitt namn, skall böta beloppet af verkstadens
eller fabrikens löpande Kronoutskylder,
för de år under hvilka dendrifvits, utan
rättighet att yrka deras återgäldande i kraft
af något slags contract.
VI.
Om idkandet af tn handtering i Bolag.
1. Hvarje bolag för idkandet af en slöjd
Den i r April e. m.
19»
bör stödja sig på ett skriftligt contract, hvaraf
en duplett hos vederbörande Magistrat förvaras;
och skall ett sådant bolag, innan det
för giltigt anses, 3;ne gånger i allmänna Tidniogarne
kungöras.
2. Hvarken hyres- eller arrende-rättigheten,
eller hus, som för handteringen begagnas,
eller redskap och verktyg, dragare, materialier
eller andra för idkandet af en handtering
nödvändiga ting, få lemnäs obegagnade
eller säljas af en bolagsman, utan de andra
bolagsmännens hörande och bifall; med mindre
det kan bevisas, att fabriken, äfven i full
gång, ej under då varande conjunctur afkastar
6 för hundrade om året; eller att den bolagsman,
som protesterar emot försäljningen, brustit
i uppfyllandet af contractets hufvudvilkor,
eller icke iagttagit ett sådant uppfyllande, och
ägt sådana seder, som befinnas nödvändige för
fabrikens fortgång; hvarje delägare dock obetagit,
att sälja sin andel i fabriken mot samma
vilkor, som han den sjelf inehaft.
3. En bolagsman kan icke sälja sin andel
i en fabrik till någon utom bolaget, förr
än han densamma hembjudit åt de öfrige bolagsmännen.
VII.
Om rättigheten, att idka jiere handt er ingar
tillika.
1. Antalet af de handteringar hvar och
en har rättighet att idka, vare oinskränkt.
Den ii April e. mi
2. För att hafva rättighet att idka flera
handteringar tillika, måste man för hvar och
en särskildt uppfylla de derföre föreskrifna
vilkor.
3. Idkar man flere handteringar tillika 1
samma hus, och som alla tillhöra samma dass,
erlägge ej, för sådan rättighet, utskylder för
hvarje handtering serskildt, utan endast i förhållande
till det antal arbetare man sysselsätter,
och den mängd tillverkningar som från
verkstaden utgå.
VIII.
Om förvärfvcmdet af ägande vält till en ny
upptäckt eller uppfinning.
1. För att erhålla uteslutande ägande
rätt till en ny upptäckt eller uppfinning, som
man sjelf gjort eller först användt, eller hvaraf
man genom uppfinnarens i laglig ordning
styrkta öfverlåtelse kommit i besittning; inlemne
man till vederbörande Magistrat eller
LandshöfdingeEmbete, jemte ansökning derom,
under försegladt omslag en fullständig och tydlig
beskrifning på sjelfva uppfinningen, med
bifogad ritning eller modell, och , om sakens
natur sådant medgifver, äfven ett prof af
sjelfva arbetet; öfver hvilken deposition ett
Protocolls-utdrag skall samma dag meddelas.
De sålunda aflemuade handlingar m. m.'
öfver
-
Den i i April e. m.
ÖfVersätidas af Magistraten eller Landshöfdinge.
Embetet ofördröjligen till CommerceCoIlegiuiiij
som t, efter förutgången undersökning af beSkrifningens
noggrannhet, äger att gifva ett
Säkerhetsbref, hvilket bevittnar ansökningens
natur och dagen då den inlemnades, samt förklarar,
att uppfinnaren eller första användaren
af en sådan upptäckt eller uppfinning, utan afseende
på desi förtjenst eller framgång, år för 5 års tid,
af Lagen ansedd fåfimi enfam ägare till denfannna;
få vida ej någon anilon perfon kan bevifa, att denina
uppfinning, upptäckt eller tillverkningsmithod redan
färe handlingarnes inleiinidiide varit i landet ani
Vänd eller finnes på modersmålet befkrifven i någon
tryckt bok; och med vilkor att ej något helt år förflyter,
utan att ägaren, eller någon annan som begagnar
difs rättighet, deraf gör offentligt bruk.
Ett sådant säkerhetsbref skall 3:ne gånger
i allmänna Tidningarne införas, med an-i
maning till hvar och en, rom dertill kan finna
sig befogad, att sin rätt lagligen bevaka.
Stämpeln på hvarje konstalster af en med
Säkerhetsbref bekräftad uppfinning, skall innö4
hålla orden: Med uteflutande tillverknings rätt.
2. Ägande rätt till en förbättring af nå*
gon upptäckt, uppfinning eller arbetsmethod
förvärfva® på samma sätt, söm ägande räUett
till sjelfva den första uppfinningen, men gifVer
ingen rättighet till anspråk på denna sedr
bäre.
Bil. till Ridd. o, Adi Pr-, lil Band. i§
Den il April e. mi
3. All prolongation af säkerhetsbref bör
sökas hos Konungen, som, efter granskning
och uppfinnarens förtjenst, samt i nion af den
skicklighet och laggrannhet hvarmed han af
sin upptäckt och sin ägande-rätt gjordt bruk,
i nåder bestämmer huruvida den på 5 år gifna
uteslutande rättigheten för en gång må
kunna förnyas.
4. Ägande rätt till en upptäckt eller uppfinning,
kan såsom ali annan egendom, öfverlåtas
till annan person; antingen utan inskränkning,
eller blott med frihet för denne att sjelf
begagna upptäckten för idkandet af en handtering,
eller för eget behof. Hvarje sådan öfverlåtelse
mäste likväl stödja sig på en laglig
handling.
IX.
Om betygs meddelande öfver insigt och skicklighet
såsom gefäll eller verkmästare.
1. Hvar och en äge rätt att, efter anmälan
hos vederbörande Magistrat, få sina insigter
och skicklighet i en slöjd genom prof
ådagalägga, samt att deröfver erhålla behörigt
vittnesbörd; till följd hvaraf den som befinnes
äga den för en handtverkare nödiga skicklighet
och insigt, förklaras för gefäll, och den
som har de hos en Fabrikant erforderliga, för
verkniäfiäre. Dessa vittnesbörd gifva innehafvaren
icke allenast rättighet att idka en handtering
med egna händer, eller att såsom handt
-
Den £! April e. »V
19!
Verkare eller fabrikant sig nedsätta, då han
så för godt finnér, utan äfven att, enligt hvad
föreskri fvit är, hos personer sorn i brist af erforderlig
insigt och skicklighet icke hafva rätt
att idka en handtering utan ett behörigen godkändt
biträde, för sitt yrke taga tjenst i egen-*
skap af verkgesäll vid en verkstad, om han
är gesäll eller såsom föreståndare vid en fabrik,
om han är verkmästare.
X.
Örn maji aves och arbetares inbördes fkyldigheier,
t. Hvarje Slojdeidkare äf, genom de god*
kanda prof han aflagt, skicklig ansedd, att
på nyttigt sätt använda och leda andra personers
krafter. Han äge, till följe deraf, rätt
att hos sig i tjenst antåga, i egenskap af arbetare,
hvilken person af båda könen söm
helst, sorn vill biträda honörn i hans yrke, utan
afseende derpå, om samma person lärt
yrket eller icke, eller om han lärt ett annatt
eller är gesäll eller verkmästare, dock med
vilkor, att handtverkare icke öfverskrida det
för dem bestämda antal arbetare af mattkönet»
2.
Hvarje arbetare bör Våra Försedd med
fen bok som innehåller närvarande författning
i tryck, Och derefter minst 24 blad rent papper,
hvilkas sidtal följer i ordning ifrån för-*
sta sidan. En dylik bok erhållfes i hvarje Stad
hos Policenj och meddelas första gången på
Den 11 April e. tn.
gemensam reqvisition af arbetaren och den mäS
stare, som honom först antagit. Bemälte auctoritet
skall i boken införa en noggran beskrifning
på arbetarens utseende och jemväf
anteckna hans ålder och födelseort; hvilken
beskrifning af arbetaren sjelf och hans mästare
underskrifves, samt derefter förses med Police*
mästares eller Borgmästares namn och sigill.
I denna bok bör också mästare inför nämnde
auctoritet inskrifva dagen då arbetaren gått i
hans^tjenst, samt framdeles» dagen då han ur
densamma träder: för hvarje gång särskildt
undertecknande sitt namn och sin handtering.
Hvarje mästare, hos hvilken arbetaren, tjenar,
iagttage detsamma} dock utan rättighet
att anmärka något som kan lända till dennes
skada.
För att kunna resa från en ort till en annan,
måste arbetaren låta i samma bok inskrifva
ett med sigill försedt pass af behörig auctoritet;
hvilket pass honom utan afgift meddelas.
Skulle arbetare hafva förlorat sin bok,
kan han icke erhålla en annan, utan på reqvisition
af de 2:ne ännu varande mästare, hos
hvilka han sednast arbetat; och förblifve emedlertid
under policens särskildta uppsigt.
3. För att lätta utvägarne för handtverkare
och fabrikanter att erhålla arbetare,
och för arbetaren att erhålla tjenst, skola i
hvarje stad, genom .Magistratens förborg och
Ben 11 April e. m.
*97
efter behof, ett eller flera, eller för olika
handtver\sclas«er särskildta arbets-anvisningscontoir,
af enskilda p rsoner inrättas, såsom
vanligt är för tjenste olk.
Ingen mästare kan i tienst antaga en arbetare,
tom ej är försedd med ett i dennes
bok antecknadt bevis af innehåll, att han låtit
inskrifva sig på anvisningscontoiref. Mästare
som sådant underlåtit, bote beloppet af
arbetarens åra-cootribution.
Mästare som är i behof af arbetare, bör
i sådant afseende låta anteckna sig pä anvisningsccntoiret
j och denna anteckning skall antingen
anslås på en tafla i contoiret eller inskrifvas
i en bok, som alltid är tillgänglig
för hvarje arbetare.
Arbetare, som söker tjenst, kan i sådant
afseende låta inskrifva sig i anvisningscontoiret,
utan att det derföre må honom förmenas,
att omedelbart hos mästare erbjuda sig, eller
uppdraga andra, att söka tjenst för honom.
Arbetare» som anländer till en stad, är
förbunden, att inom 24 timmar efter ankomsten,
låta inskrifva sig i anvisningscontoiret,
att der uppgifva sin bostad, och att framdeles
hvarje gång han ombyter densamma, 6ådant
anmäla. Uppfyller hat) ej denna föreskrift,
vare ansedd såsom lösdrifvare. Arbetare
kan ej fordra att pass honom meddelas, så
framt hans bok icke utvisara att han 24 tim
-
Den Ii April e, mK
roar förut låtit anteckna sig i anvisningseontoiret
såsom resande, och sin bestämmelseort
angifvit.
Arbetare, sorn ankommer tilt enstad, der
han ej har för afsigt att förblifva längre tid
än 2 gånger 24 timmar, kan på en gång låta
anteckna sig i anvisningscontoiret, såsom ankommande
och afresande.
Föreståndaren för ett anvisningscontoir fö*
slöjdarbetare är förbunden, att noggrant anteckna
hvarje arbetares namn, utseende, hero*
vist, arbetsställe och yrke; varande de böcker,
sora innefatta dessa anteckningar, att anse såsom
allmänhetens tillhörighet, hvadan de i
städerne stå under Polisens uppsigt, och till
dess disposition, samt på landet, under Landa}
holdin gens*
I likhet med dessa anvisningscontoir i städerne,
åligger det Länsmännen att föra anteck*
ningsböcker öfver de arbetare, som på landsbyggden
taga dylik tjenst.
Afgifterne för anteckning och tjensts anskaffande
på anvisningscontoiren, skola i städerne
af Polisen bestämmas, och på landet af
Landshöfdingen j hvarvid iagttages, att anvisning
på arbetare som af mästare blifvit sökt
bör erläggas af honom allena, och att hvarje
arbetare, som till stad ankommer, inskrifves
utan afgift.
Den 11 April e, m, «
199
Öfrige författningar rörande den goda ordningen
i anvisningscontoires, samt de böter,
som i händelse af uragtlåtenbet böra erläggas,
stadgas och åläggas i Stockholm af ÖfverStåthållareEmbetet
i Polisärender, och i de öfriga
städerne, af vederbörande Magistrat.
4. Vid 25 R:drs vite för första gången
och dubbelt för de öfriga, vare handtverkare
och fabrikanter förbjudit, att sjelfve eller genom
andra erbjuda den arbetare tjenst, som
hos annan mästare är lagligen fästad, eller att,
utan dennes vettskap, under hvad förevändning
som helst, låta kalla sådan arbetare till
sig. Dessa böter tillfalla arbetaren så vida
han med lagliga bevis derom upplyst den genom
sådant förhållande förrorättade mästaren;
men arbetare, som ett dylikt tillbud antagit,
arbete en månad utöfver den öfverenskomna
tiden hos sin mästare, under Polisens uppsigt;
eller, om mästaren vägrar att honom behålla,
plickte med 8 dagars fängelse vid vatten och
bröd, och erhålle ej tillstånd, att taga tjenst
hos den mästare, som försökt att honom tubba,
förrän ett år derefter tilländalupit. Eho
som låtit bruka sig till verktyg för sådan tubb.
ning, vare förfallen till 8 dagars fängelse eller
deremot svarande böter.
5. All öfverenskommelse om tjenst i verk^
städer och fabriker, hvarunder dock contract
med lärlingar icke inbegripes, skall gälla för 30
dagar, hvarken mer eller mindre, samt utan
afseende på någon viss hufvudtidpunct af året;
Deri 11 April ct m.
pcb skola dessa 30 dagar beräknas erter 5 3
timmars arbete om dagen. Å.tta dagar före ut^
gången af dessa 360 arbetstimmar, måste en
ny ömsesidig förbindelse ingås, om den eka i 1
vara gällande En sådan förbindelse kan ej
upplösas, hvarken af Mästaren eller arbetaren,
ytan ömsesidigt bifall.
6. Arbetare vare pligtig att arbeta i Mästarens
verkstad, Och Mästare bafve ej rätt
a.tt begsgna arbetare,
ma hos deni, utom det hus, der Mästarens bostad,
eller verkstad sig befinner.
7. Hvarje Mästare vare tillåtit, att i afseende
på god ordning i verkstaden, arbetets
beskaffenhet aamt sättet att aflöna arbetarre,
till dessas efterföljd fastställa ett Reglemente,
samt att genom detta Reglemente ålägga
böter för den arbetare som detsamma öfverläder,
af hvilka böter likväl ingen får
Öfverstiga beloppet af dagspenningenj med vilkor;
j:q. Att ett sådant Reglemente icke i
pågot afseende är stridande mot Lagarnes anda;
2-0. Att det af vederbörande Police vits*
prdas vara billigt, passande och tillräckligen
lydligtj 3:0. Att det af hvarje arbetare genomläses
förrän han i öfverenskommelse om
tjenst ingår, och 4:0. att ett exemplar deraf
yppslås i hvarje till verkstaden hörande rum.
Mästare sorn öfverbevisas att af ett sådant Reglemente
hafva gjort ett skadligt bruk, skalf
böta t i 0 fa 1 d i g a beloppet af den plikt, som arbetefen
f|lt vidkännas, och Reglementet för
-
Den II April e. ms
*01
änd as och förtydligas, Sker sådant 2:dra
gången, vare Reglementet ogildt oi h sådan
Mästare förbjudit för framtiden, att fastställa
något annat.
Arbetare sorn bevisligen med uppsåt gjort
ett i verkstaden uppsatt Reglemente oläsligt
eller detsamma nedrifvit, straffas med en månads
fängelse.
8- Mästare vare pligtig att med godhet och
öfverseende bemöta sin arbetare, och ej anvida
honom ett arbete, som öfverstiger hans
krafter, eller skadar hans helsa. Arbetare,
som af sin Mästare blifvit misshandlad, vare
tillåtit, sedan han vid behörig Domstol klagan
fört, att skilja sig från denne sin Mästare, och
att efter omständigheterne och behandlingens
beskaffenhet, af honom fordra skadestånd. Om
arbetarens helsa genom Mästarens förvållande
Jidit under hans arbete,, njute arbetaren underhåll
och läkarevård på Mästarens bekostnad,
intill dess han varder till helsin återställd,
Arbetare vare, å sin sida pligtig att visa
sin Mästare aktning, lydnad, uppmärksamhet,
på hvad han föreskrifver, samt noggrannhet
och omsorg vid sitt arbete. Arbetares uraktlåtenhet
af sina pligter mot Mästaren, anse®
och straffas enligt Tjenstehjonsstadgan,
Arbetarne böra tillhållas, att hos hvarandra
erkänna och akta de uppdrag, som Mästaren
finner sig befogad att gifva hvar och
202
Den ii April e, m.
en af dem; Mästaren ensam tillkommer att till
uppsyningsman välja och lemna sitt förtroende
åt den han dertill anser skicklig och värdigast,
vore det också blott en Lärling. All
underlåten aktning och lydnad mot den person
, som Mästaren förklarat för tippfyning smån
straffas med: hälften af det ansvar eller den
plikt, som för underlåten aktning och lydnad
emot Mästaren är stadgad.
Trätor, ovett, hot eller våld arbefarne emellan
i Mästarens verkstad, straffas med fängelse,
från 3 till 14 dagar, och i betänkligare
fall efter allmän Lag.
9. Arbetare vare pligtig att ersätta all
6kada, som arbetet lider, då han genom vårdslöshet
eller illvilja dertill varit vållande. Om
arbetet förderfvas under tillverkningen, utan
att felet ligger i råämnet, kan arbetaren derföre
ej yrka arbetslön. Arbetare, som erhåller
betalning för stycke, men ej lemnar dei
godt och säljbart, dömes antingen att godtgöra
hvad som af materialerne gått förloradt
eller blott att mista arbetslönen, efter omständigheterna.
Uppsåtlig^ förstörande af verktyg
eller redskap, anses och 6traffas såsom
nidingsverk
10.
Arbetare, som under den tid hang
ingångne förbindelse räcker, gifvit underrättelse
om arbetsmethoder eller uppfinningar,
som ännu icke äro allmänt kände, men i hans
Mästares verkstad användas, eller som utan
Den 11 April c. m.
dennes tillåtelse annorstädes verkställer samma
slags arbete, straffas med sex månaders
fängelse, och derefter, såsom Mästaren godt
synes, förafskedas ur hans tjenst eller tillhål—
les att der tjenstgöra på obestämd tid, till och
med ett årj under hvilken tids förlopp han,
till fullgörande af hvad honom åligger, skall
stå under Polisens särskilta uppsigt.
Lärling som begått samma fel straffas första
gången med 8 dagars fängelse och 6 månaders
förlängning af Lärotiden, andra gången
med 14 dagars fängelse och 9 månaders förlängning
af Lärotiden samt 3’.dje gången, med
1 månads fängelse och Lärotidens förlängande
ett helt år; med rättighet likväl för Mästaren
att 2:dra eller 3:dje gången, i stället för Lärotidens
förlängning, genast låta upphäfva det
med dylik Lärling ingångne Contract.
11. Arbetares skuld till sin Mästare, är
af samma natur som ali annan skuld, och för.
binder honom ej att hos Mästaren qvarblifva
utöfver den öfverenskomna tiden.
Ihändelse af Mästares bankrutt eller död.
som är sin Arbetare penningar skyldig, äger
denne lika förmånsrätt till betalning, sorn
tjenstefolk i allmänhet.
12. Arbetare, som, utan Mästares tillåtelse,
öfvergifver arbetet, utan att dertill kunna
anföra någon laglig orsak, straffas med
fängelse under lika lång tid, som han sitt ar
-
Den x r April e. m,
bete försummat, och om han Öfrei bevisas att
att hafva gjort det med uppsåt, att skada antingen
Mästaren sjelf eller den arbetet beställt,
vare fängelsetiden förlängd från i till 3 månader,
efter omständigheterna.
13. Arbetare, som utan lagliga skäl fram:
härdar i det uppsåt att vilja lemna sin tjenst
innan den öfverenskomna tiden förlupit, vare
förpligtad, att ingå ny förbindelse med samma
Mästare, och att fullgöra sina skyldigheter under
Polisens uppsigt,
14. Mästare håfve rättighet, att när honom
godt synes, skilja från sin tjenst den arbetare,
som åtagit sig verkställandet af ett arbete,
som han ej är vuxen; så framt ej arbetaren
derom förut erinrat.
15. Tvistigheter Mästare och arbetare emellan,
rörande arbete, som är föKärdigadt
efter stycke, afdömas efter omständigheterna,
efter allmänt bruk, eller mätismanna ordom.
XI.
Om Lära.
i. Hvarje Handtverkare och Fabrikant
bär rätt, att ingå öfverenskommelse med personer
af båda könen och af hvad ålder sorn
helst, äfven minderåriga, för att undervisa
elem i sitt yrke emot åtagande af dessa att ar
-
Den ii April e. m.
205
beta hos Mästaren en viss tid, Sorn dock icke
får öfverskrida 5 år} med förbehåll:
a) Att Öfver denna förbindelse upprättas
contract, som innefauar alla öfverenskomha
vilkor, och af båda Contrahenterne
underskrifves.
b) Att Contractet dessutom å Lärlingens
vägnar undertecknas af 2;ne utaf
honom kände personer, af hvilka i händelse
han är omyndig, den efla bör vara
hans Far, Mor, Förmyndare, eller nära
anförvandt, om sådan finnes.
c)' Att den genom Contractet ingångne
förbindelsens uppfyllande icke^
göres gällande förr än efter en månads ^
proftid, som Lärlingen hos Mästaren
tillbragt.
d) Att Contractet uppvisas, gillas
Och inregistreras hos vederbörande Magistrat
eller LandshöfdingeEmbete, inom
8 dagars förlopp, räknade från den,
då det anses gällande,
2. Mästaren bör hafva omsorg om sin
Lärling, behandla honom med välvilja, icke
af honom fordra ett arbete, sorn öfverstiger
hans krafter och förmåga, eller uppoffra hana
tid med sysselsättningar, som icke tillhöra
handteringen. Lärlingen bör å sin sida visa
sin. Mästare aktning, lydnad och erkänslat
2o6
Den 11 April <i, ))i.
uppmärksamhet för hans lärdomar, och nOggranhet
att uppfylla sina skyldigheter.
3. LäroContractet kan upplösas af Lär-*
lingen, dess Föräldrar eller Förmyndare:
a) Om Lärlingen sysselsätfes med
annat slags arbete, än det, hvarom öfverenskommelsen
är gjord.
b) Om af Lärlingen fordras ett arbete,
som öfverstiger dess krafter ellef
6kadar dess helsa.
c) Om Lärlingen med hårdhet be*
handlas.
d) Om nödigt underhåll honom
förvägras.
e) Om man befaller Lärlingen att
verkställa det sorn strider mot rättskaffenhet
Och goda seder, eller gifver honom
farliga exempel, af ett lastbart uppförande
4.
LäroContractet kan upplösas af Mästaren
:
a) Genom ett elakt uppförande å
Lärlingens sida.
b) Om Lärlingens svaga helsa ej
tillåter honom att fortsätta yrket*
*
Dm 11 April e. nu 207
c) Om Lärlingen saknar alla naturliga
anlag för den handtering han
valt; öfver hvilken brist Mästaren dock.
ej äger rätt att beklaga sig, i fall han
bibehållit LärliDgen 6 månader efter
den tid Contractet upprättades.
5. Upplösningen af ett LäroContract fean
endast ske inför Domstol och med dess bifall,
äfven då båda parterne derom äro ense* Om3
det oaktadt, Mästare och Lärlingen åtskiljas,
skall den förre anses förbunden, ej allenast
att, ifrån den dag sådant skett, ansvara för
Lärlingens uppförande, utan äfven att ersätta
denne värdet af den tid han under sin bortom
varö förlorat.
6. I det fall, då Lärlingen af Lagen kal«
las till Krigstjenst, anses det ingångne LäroContractet
endast såsom uppskjutit till sin verkan,
så framt Militairtjenstgöringen ej räcker
mer än ett år. Genom en längre frånvaro
skall LäroContractet anses upplöst, så framt ej
Mästare och Lärling åsämjas om dess fortfarande.
Emedlertid kan Lärling, som ej fullgjort
hvad Contractet ålägger, icke utan Mästarens
tilstånd, hvarken ingå i tjenst såsom
arbetare i samma handtering, eller deri arbeta
för sin egen räkning, förr än 2 år förflutit,
räknade från den dag han sin Mästare lämnat.
7. Om Lärling vid sitt inträde i Mästares
tjenst, ej kan läsa och skrifva, skall denne
vara förbunden att noggrant vaka deröfver,
208
Den ax April e. ni,
att Lärlingen hvarje Söndag besöker de i sådan
afsigt öppnade allmänna skolor. Skulle
Lärlingen befinnas» genom Mästarens uraktlåtenhet,
hafva försummat detta tillfälle, vare
Mästaren skyldig, att eftet Läroårens förlopp*
nderhålla Lärlingen hela den tid, som för
hans undervisning i de allmänna Skolorne för
samma ändamål blifver nödvändig? utan att
Lärlingen under denna tid är förbunden att arbeta
för Mästarens räkning.
8. Mästare vare ansvarig för den skada
Lärlingen förorsakar och för hans seder, den
tid han är Under Mästarens uppsigt; med mindre
denne kan visa, att han ej kunnat förekomma
det fall, sorn föranledt frågan om ansvarighet
g.
Om» då Lärotiden förflutit, Mästaren
befinnes hafva för Lärlingen döljt något sorn
tillhör Slöjdens utöfning, och hvaruti Lärlingen
bort undervisas, och Mästaren ytterligare förvägrar
att derom bibringa Lärlingen kunskap
VareMästareff pligtig att antingen betala någonanhan
som af Magistraten utses att Lärlingen i de
felande stycken undervisa, eller, om dertill icke:
gifves tillfälle, betala Lärlingen sjelf ett skadestånd
för den Lärotid han utan nytta förspillt.
io. Så snart Lärotiden är slutad, vare
Mäs'ar ö förbunden, att derom underrätta
de vittnen, sorn undertecknat Lärocontractet,
Och af vederbörande Magistrat begära göde
män
Ben ii April e, ml
tnafi, Ti vilka efter ett af Lärlingen, under deras
ögon, verkstäldt prof, böra intyga, att La*'
gens fordran å Mästarens sida blifvit fullgjord,
och vitsorda om Lärlingens skicklighet. Beviset
deröfver skall skrifvas in dupplo, undertecknas
af de utsedde goda män, af Mästaren
och af Lärlingens inne .vittnen, och underställes
Magistratens eller Landshöfdinge-Embetets
pröfning. Sedan denna för sig gått, blifver
det ena exemplaret, med påskrift af Magistratens
eller Landshöfdinge-Embetets gillande,
Lärlingen tillställdt; det andra förvaras vid
deröfver förda Protocoll.
11. Qvarhåller en Mästare någon Lärling
utöfver den för läroåren bestämda tid,
håfve den sednare rättighet att för hvarje dag
sorn ifrån lärotidens utgång förflutit, fordra full
betalning, såsom utlärd arbetare.
>
12. Lära i en slöjd hindrar ej att lära
sig i andra, och till och med flere under samma
tid med vilkor att allt hvad som för en
läras godkännande erfordras, för hvarje handtering
särskildt iakttages.
Xti.
Om'SlÖjdeidkares och allmänheten* inbördes (kyl*
dighetter.
i. Hvarje Handtverkare och Fabrikant
Bil, till Ridd. 0. Ad. Pr. III Band. 14
Sio
Den il April e. m.
vare pligtig, att på det hus der han emottager
beställningar och sina tillverkningar föryttrar,
sätta en Skylt, som utvisar hans verkliga för*
och slägtnamn, och handteringen, under den benämning
som Lagen fastställt, eller om en sådan
icke. är stadgad i de termer, sorn hans
Privilegium innehåller; likväl må det honom
icke förmenas att en sådan benämning utvidga,
medelst anförande af detaljer som under
handteringen förstås, och att på ett med verkliga
förhållandet öfverensstämmande sätt gifva
sig tillkänna, såsom den der fullkomnat
eller upptäckt vissa till yrket hörande saker.
En Fabrikants skylt bör dessutom innehålla
ordet: Fabrik.
Hvarje figurligt tecken på hus, räkningar,
adresskort eller varor, som ej är gemensamt
för alla Slöjdeidkare af samma slag, och
hvarje firma, som icke innefattar den dåvarande
Fabrikantens verkeliga oförändrade namn,
vare förbjudit och ogiltigt.
2. Hvarje arbete skall vara försedt med eri
stämpel, hvilken, så vidt möjligt är icke utan
svårighet kan utplånas, och sorn med fulla
bokstäfver innehåller tillverkarens namn, Stadens
eller Socknens namn, samt tillverkningsåret.
Af denna stämpel måste ett aftryck emot
qvitto deponeras hos vederbörande Magistrat
eller LandshöfdingeEmbete; hvarje till
försäljning utlemnad vara, som ej bär en sådan
stämpel, eller som har en annan, det vili
Den Ii April c, nt.
311
såga en som icke liknar den deponerade, kan
konfiskeras till förmån för angifvaren
3.
För hvarje bestäldt arbete, bör priset
förut vara betingadt, i annan händelseskall
tillverkaren anses pligtig, att behålla sitt arbete,
om den som det beställt, vägrar att det
äskade priset betala.
4. Allt bestäldt arbete bör på utsatt tid
vara förfärdigadt, och afta' derom träfFadt
genom ett contract, som innefattar båda de
Contraherandes vilkor.
5. Den sorn köpt ett arbete, sorn omsider
befinnes vara förfuskadt eller förfalskadt,
och således ej kan uppfylla sitt ändamål, eller
som i sjelfva verket är någonting annat,
än det, för hvad det blifvit försåldt skall äga
rätt, icke blott att återfordra det han utbetalt,
utan äfven att undfå en skadeersättning;
lämpad efter de olägenheter ett sådant inköp
kunnat honom förorsaka. Om tillverkaren eller
köparen sådant fordra, äge domaren, att i
dessa fall höra s;ne eller flere gode män, som
äro ansedde behörige, att bedöma föremålet
för den väckta frågan.
U
6. Bruket af vigt och mått bör ske under
köparens ögon, och honom vara obetaget
att på stället undersöka både vigtskålar, vigter
och mått. Eho sådant vägrar, straffes första
gången med skyltens borttagande för 301®
månaders tid, 2?dra gången för ett år, och 3:dj«
Den u April e. ml
gången, genom förlust af rättigheten att idka
sådan handtering, vare sig slöjd eller handel,
som för afsättningen fordra vigt och mått.
All slags våg bör, då man deraf betjenar
sig vid försäljning eller inköp, vara upphängd,
antingen på an fot, eller i taket, eller annorstädes,
men icke hållas i handen; i annat fall
må på köparens om förhållandet gjorda och
lagligen styrkta anmälan, säljarens redlighet
inför rätta förklaras mifstänkt.
XIII.
Om anflallter till underjl6d j'6r /juha eller
br äcklig a arbetare,
i. Till en Hospitalsinrättning för sjuka
arbetare, och för att begrafva dem som dö
meddellösa, skall i hvarje Stad och Socken
en särskild Fond anläggas
r.
Denna Fond bör efter hand tillskapas,
genom en allmän besparingsafgift, som hvarje
arbetare erlägger, tillika med sina Kronoutskylder.
3. Denna Hospitalsinrättning skall i Städerna
stå under Magistratens uppsigt, och förvaltas
af en särkilt Direction, sorn utgöres af
Borgmästaren såsom ordförande, Stadens Pastor,
ProvinsLäkaren, om en sådan finnes,
samt af tvenne Fabrikanter eller Handtverkare
och 2;ne af Magistraten dertill utsedde ar*
Den il April e, m%
316
betare; på landsbygden förvaltas denna Inrätti
ning af Kyrkorådet.
4. De mera speciella anordningar, som angå
denna Inrättning skola genom en särskilt För;
ordning bestämmas.
N:o 6.
Hörsamste Memorial 1
Under den 7 sistlidne Mars har Högloft.
Ridderskapet och Adeln behagat till RiddarhusUtskottet
remittera en af Friherre Boije,
Ludvig, väckt motion, om utarbetande af en
ny och förbättrad Riddarhusordning vid innevarande
Riksdag, dervid Herr Friherren begärt
ändring och rättelse förnämligast i efterföljande
3=ne omständigheter:
1:0. Att Bänkmans val måtte aldeles försvinna
och Ridderskapet och Adeln förunnas
den billiga rätt att ejelfve och omedelbarligen
välja sine Electorer.
2:0. Att det missbruk, som i senare tH
der inträngt sig vid begagnandet af Adelns re}
presentationsrätt, att hufvudmanskapet för flere
ätter ansetts kunna af en och samma person
innehafvas, måtte alldeles afskafFas och i
stället det stadgande meddelas, att om flere
hufvudmanskap sammanträffa hos en person,
han dock icke må flere än ett sjelf utöfva;
314
Den 11 April e. m.
och skulle, derest han ägde omyndige söner,
deras representationsrätt ligga nere, intill dess
de uppnått den ålder, att de kunna af densamma
sjelfve sig begagna.
3:0. Att det mot all moralitet stridande
bud, som i nu gällande Riddarhusordning förekommer,
och som försatt en blott anklagad
person i lika predicament med en för brott
lagligen dömd, måtte upphäfvas, samt att der
ordet nesligt brott i Riddarhusordningen nyttjas,
tillika måtte bestämmss hvad med ordet
nesligt rätteligen förstås; och har i sammanhang
härmed ett af Herr Mannerhjerta> Ulric Emanuel,
i anledning af berörde motion afgifvit yttrande
jemväl blifvit till Utskottet öfverlemnadt.
Vid förehafvande af denna motion har
Riddarhusutskott^ ansett 2:dra och 3:dje punkterne
var3 af den beskaffenhet, att de deri föreslagne
ändringar lämpeligast borde komma
under pröfning 1 ett sammanhang med de flere
rättelser i Riddarhusordningen, hvilka
framdeles torde af Utskottet anses behöflige;
hvaremot frågan om Bänkmännens afskaffande
synts Utskottet vara ett ämne, sorn
fordrade en särskildt behandling, i anseende
till det väsenteliga inflytande, som denna fråga
ägde på flere andra stadganden, hvilkas införande
i Riddarhusordningen af densamma
berodde; hvadan Utskottet, trott sig till undvikande
både af ett måhända fåfängt arbete för
sig sjelft och öfverflödige debatter inom Ståndet,
böra innan Riddarhusordningens omarbet
-
Ben 11 April e. m.
ning företages särskildt hos Ridderskapet Och
Adeln anmäla de åsigter, som inom Utskottet
ägt rum rörande detta ämne, samt utbedja sig,
att deröfver få inhämta Ridderskapet och Adelns
yttrande och beslut.
Till beredande af en närmare kännedom
om tiden när, och sättat hvarpå Bänkman först
utsågos och huru frågan om deras afskaffande
vid de senare Riksdagarne blifvit behandlad ,
har Utskottet låtit, efter förekomne anledningar,
ur föregående Riksdagars Protocoller sarala
underrättelser i dessa omständigheter och
hvarigenom följande upplysningar erhållits:
att Ridderskapet och Adelns Protocoller för
1719, redan omtala Bänkmän , hvilkas befatta
ning på den tiden egenteligen synes hafva bestått
deri, att efter enskild rådplägning med
de öfriga Lcdamöterne på samma Bänk, å deras
vägnar afgifva yttrande öfver förekommande
ärenden, och jemväl, enär olika meningar
uppstått, derom ensamme votera: att se
dan
Ridderskapet och Adeln den 24 Januarii
1719, genom en formelig act upphäfvit den i
r 626 års Riddarhusordning stadgade fördelning
af Ridderskapet och Adelns Ledamöter i 3:ne
särskildta Classer, nemligen Herre , Riddareoch
SvenneClasserne, och den på grund deraf
införda votering och valsätt Classvis; samt beslutit,
att all omröstning från den tiden skulle
ske per Capita; så innehåller Ridderkapet
och Adelns ptotocoller för den påföljande
Riksdagen år 1720, att en Ledamot från hvarje
Bänk utsågs att välja Electorer till förrättan
-
Den n April e, m,
de af val till Utskotts Ledamöter, utan att
!;kväl af samma Protocoller kan inhemtas det
sätt hvarpå dessa personer Irån hvarje Bänk
blefv'o utsedde: men det synes troligt, .att
nämde personer varit sådane Bänkman som i
1719 års Protocoller omtalas, och att de således
genom öfverenskommelse eller val inom
Bankens Ledamöter enskildt, blifvit kallade
till befattningen att välja Electorer: att desse
Electorer allt ifrån den tiden blifvit vid hvarje
Riksdag på enahanda sätt utvalda ända
till 1778 års Riksdag, då Ridaerskapets och
Adelns fördelning, i Classer åfer uppiifvades,
hvarigenom Bänkman troligen ansågos öfverflödige,
enär all votering och val derefter skedde
CJassvis: att under 1809 och 18 f o arens
Riksdag i Stockholm fråga åter uppstod om
Classernes borttagande, samt införande af votering
per Capita, hvilket senare jemväl i Maj
månad 1809 af Ridderskapet och Adeln antogs,
äfvensom upphäfvandet af Classindelniagen
blef af då varande Riddarhusutskott tillstyrkt
och af Ridderskapet och Adeln i Mars
månad 1810, besluten, hvarefter RiddarhusUtskottet
uti sitt Betänkande, angående en ny
Riddarhusordning, föreslog Bänkmånnens åter
införande under yttrande, såsom orden lyda:
att denna befattning, vunnen på en gång
genom förtroendet och genom en lottnings osäkra
bestämmande, kunde äfven i flera afseende
än dem Utskoltet trodde sig böra utståka,
blifva inom ett talrikt Stånd af redbar
nytta; hvarpå Ridderskapet och Adeln, sorn
det synes utan discussion, biföll Eänkinanslo-!
Den ii April e. m.
217
rättningens upplifvaode; att sedermera någon
fråga om Bänkmännen icke förekommit förrän
vid 1S15 års Riksdag, då Herr Munck af Rosenskjöld,
Eberhard, den 28 Julii samma år
eller 12 dagar före Riksdagens afblåsande,
väckte motion 0111 deras afskaffande, dervid
han tillika hemstälte, om icke till undgående
af de derigenom besvärligare blifvande Electorsvalen
vid yppad ledighet, att ett visst antal
suppleanter kunde, jemte de ordinarie Electorerne,
väljas, men hvilket allt RiddarhusUtskottet,
som i ämnet hördes, på anförde skäl
afstyrkte, hvarefter Utskottet i anledning af
skedd återremiss af Betänkandet, uti ett senare
utlåtande väl ansåg sig icke böra frångå
dess, rörande Bänkmännens bibehållande, förut
yttrade mening, men föreslog tillika, ihandelse
Ridderskapet och Adeln skulle anse nödigt,
att stadga en ny ordning för valet af Electorer
till förekommande af den utaf några
Talare befarade händelse, att om blott en enda
person komme, under fortsättningen af ett
Riksmöte, att till äfventyrs utgöra hela Bänkfördelningen,
han derigenom vid fråga om
Bänkmansval sattes i belägenhet att utse sig
sjelf, att till afhjelpande af denna olägenhet,
Bänkafdelningarne hvilka hittils utgjort 50 måtte
till hälften eller 25 förminskas, och att-hvar sådan
del ägde, att för sig välja 2;ne Bankmän,
som då utgjorde ett lika antal med de förut
varande femtio; att Betänkandet efter liflig
debatt blifvit af Ridderskapet och Adela under
den 7 Augusti 18 -'5, afslaget, hvarefter Riddarhusutskott
uppdrogs, att i enlighet med
siS
Den ii April e. m.
de af Herr Munck af Rosenskjöld uppgifne
principer, och i anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln i likhet dermed yttrade tankar,
inkomma med Förslag till förändrad redaction
af de Stadganden i Riddarhusordningen,
som angingo utväljande af Ridderskapet
och Adelns Electorer, hvilket RiddarhusUtskottet
den 9 i samma månad äfven fullgjorde,
hvarefter i anseende dertill, att Riksdagen
var så nära sitt slut, att Riksdagspredikan
samma dag skulle hållas och det således vöre
omöjligt,' att å Förslaget erhålla Kongl.
Majus sanction, Ridderskapet och Adeln
ansåg tjenligt, att under godkännande af den
utaf Herr Munck af Rosenschöld framställda
princip låta de föreslagna Redactionsförändringarne
hvila till närmare öfvervägande vid nästkommande
Riksdag} att i anledning af ett från
Riddarhusötskottet vid 1817 och 1818 årens
Riksdag till Ståndet inkommit memorial om
åtskillige ändringar i RiddarhusOrdningen, Herr
Munck af Rosenschöld å nyo väckt fråga om
sin vid 1815 års Riksdag gjorde motion om
Bänkmännens afskaffande, dervid Ridderskapet
och Adeln beslöt, att jemte Memorialets återremitterande,
anmoda RiddarhusUtskottet, att
i ett sammanhang afgifva yttrande öfver de
ställen i RiddarhusOrdningen, hvilka Utskottet
ansåg erfordra en ny redaction ; att Utskottet,
derpå i sitt Betänkande om förändring af Ridderskapets
och Adelns representation, bland annat
föreslagit att Bänkmännen skulle bi behållas
, men hvilken fråga Ridderskapet och Adeln
ansåg böra till afgörande förekomma ge
-
Den 11 April e, m.
2l9
mensamt med den af Utskottet särskildt uppgjorde
Redäction till ny Riddarhusordning;
att Riddarhusutskott®! sedermera, uti det förslag
till en ny Riddarhusordning, sorn under
den 20 Junii 18 18 blifvit till Ståndet afgifvit,
låtit införa de år 1815 föreslagne Redactionsförändringar
hvad Bänkmännen angingo, och
hvilka förändringar innefattades i 21 och 30
§. §., äfvensom 2-j, 25 och 26 §. § blifvit i
öfverensstämmelse dermed ändrade, men då
nämnde Förslag till Riddarhusordning den
4 derpå följde Julii in pleno till pröfning företogs,
anmälte Hans Excellence LandtMarskalken,
att ehuru RiddarhusUtskottet hemstäldt
om förändrad redäction af nästan alla §. §. i
RiddarhusOrdningen af den 13 October 1810,
hade likväl vid Ridderskapets och Adelns hällne
enskildta sammankomst hos "Herr LandtMarskalken
på Operahuset, endast i6§.§. ansetts
böra förändras, ibland hvilka de §.§. som
handlade om Bänkmännen icke vore inbegripne,
samt en §. aldeles utgå, i anledning hvaraf
ock pröfmngen af Förslaget endast till dessa
16 § § inskränktes, hvaremot alla öfriga
§. §. i 1810 års Riddarhusordning skulle förblifva
oförändrade, och beslöt Ridderskapet
och Adeln slutligen, att frågan om Bänkmäns
afskaffande under godkännande af Herr Munck
af Rosenschöld® princip, borde ytterligare uppskjutas
till nästa Riksdag.
.1
Af denna korrta framställning af Bänkmansfrågans
behandlig under flere Riksdagar,
ar det således utredt att Ridderskapet och A
-
Den j i jipril et ni.
deln redan 2:ne gånger under särskildta Riksdagar
erkänt rigtigheten af den grundsattg,
att Bänkmäns utseende till val af Electorer
icke vore gagneligt och att de derföre borde
afskaffa®} och ehuru en sådan åtgärd, genom
det offentliga gillande sorn Ridderskapet och
Adeln deråt lemnat, icke synes vara i behof
af, att genom omständliga skäl från Utskottets
sida understödjas, och att Utskottet således,
utan att anses fela mot sin skyldighet, må,,
hända kunde efter föregående anmälan af sitt
tillstyrkande af sjelfva saken, genast öfvergå
till framställningen af det sätt, som i Utskottets
tanka lämpeligast syntes befrämja Ridderskapets
och Adelns omedelbara deltagande i
Electorsvalen; tror Utskottet likväl, till beredande
af nödig fullständighet och att ämnet
till aila dess delar må på ett ställe finnas utredt,
sig böra i korrthet anföra de skäl sorn
hufvudsakligast tala för Bänkmäns afskaffande.
Det synes nemligen vara ovedersägligt,
att då Ridderskapet och Adelns beslut i alU
mänhet böra i möjligaste måtto vara uttryck
af de flesta ledamöters individuella vilja, ingen
handling under en Riksdag synes mera fordra
ett fullkomligt tillkännagifvande deraf, än valet
af Electorer, enär det icke kan betviflas, att
dessas urskiljning och åsigter i märkelig mon
bestämma den rigtning i beslut och åtgärder,
sorn sedermera under Riksdagen komma att vidi
tagas,; och att således hvarje ansta 1 It som försvagar
eller aflägsnar framträngandet af denna
Den i r April e. m.
221
allmänna vilja vid berörde val, måste anses
vara en felagtighet, som tarfvar rättelse» Med
antagande häråt lärer det vidare icke kunna
bestridas, att det inom Ridderskapet och Adeln
nu brukliga sätt, att välja Eiectorer, medelst
förut antagne Bänkman, hvilka likasom
uttala Ståndets allmänna önskan, måste vara
mera ofullkomligt än om Ståndets egne pedlemmar
omedelbarligen gåfvo deras tankar
tillkänna i afseende på de personer åt
hvilka Eiectors befattningen skulle uppdragas,
enär hvarje begrepp alltid måste blifva bestämdare
.och tydligare framställt af den persorn
som sjelf nppfattat det, än om en annan
skall välja en tredje petson, för att tolka detsamma.
Dessutom innebär stadgandet, att ert
ledamot måste inom sin afdelning utse den
person han önskar till Bänkman, ett tvång
som är oförenligt med Riksdagsmannens fria
valrätt inom Ståndet, hälst det icke sällan kan
inträffa, att en Ståndsledamot, särdeles om han
är ifrån Landsorterne, icke personligen kan
känna de män som utgöra hans Bänkkamrater,
och således ännu mindre äga tillförlitligt begrepp
om deras moraliska värde, hvilket likväl
vid ett slikt val endast bör komma i fråga,
och hvarigenom samma person sättes i nödvändighet,
att antingen afstå från rättigheten
att välja, eller ock till äfventyrs gifva sin rest
åt en person hvars värde han endast af andras
berättelser har sig bekant. Men icke nogmed dessa
olägenheter. Bänkmansvalét lemnar jemväl tillfälle
för missbruk af en eftertänklig beskaffenhet.
Till bevis derpå behöfver man endast
Den ii April e. rn.
öppna våra Riksdagsannaler under den så kallade
frihetstiden; och niaa skali då finna huru
valet af Bänkman var bland de första ämnen
sorn vid Riksdagens början utgjorde föremålet
för partiernes inbördes strid och pröfvade
deras krafter: huru vigtigt det ansågs
vara att dervid erhålla öfverhanden och huru
följden af denna seger alltid blef den, att det
öfverlägsna partiet utötvade ett ögonskenligt inflytande
på allmänna ärendefnas gäng , hvilket
icke annorledes tillvägabragtes än medelst insättandet
genom Bänkmännens biträde af sådane
män i Utskotten, hvilka villigt följde den
impuls, som partisinnet icke underlät gifva dem.
En sådan sakernas ordning kan icke vara för
det allmänna nyttig, och RiddarhusUtskottet
tror, på grund af alla dessa skäl, det bruket
af Bänkmän icke bör bibehållas utan deremot
tillstyrka deras afskaffande.
Beträffande sedermera sättet huru Ridderskåpet
och Adeln lämpligast må kunna deltaga
i Eiectorsvalen; sä hemställer Utskottet, att
ett sådant val må samfält af hela Ståndet io
pleno förrättas med erne upprop, i likhet med
^ndra val, och att hvarje voteringssedel, som,
sluten skall framlemnas, bör innehålla namn
på 25 personer hvilka under Riksdagen på Riddarhuset
innehafva säte; att derest under Riksdagens
lopp flere än 7 ledigheter bland Electorerne
inträffa Herr LandtMarskalken då bör
sammankalla Ridderskapet och Adeln till nytt
val i de afgångnes ställe; samt
Den 11 April e. m.
225
Att på sätt nu gällande RiddarhusOrdningen
innehåller, Electorerne icke må företaga
val, utan att minst 13 af dem äro näri
varande och deri deltaga.
Riddarhusutskott, som i öfrigt skulle
ange det lända till controll vid röstberäkningen
och till lättnad för de Herrar, hvilka
Herr LandtMarskalken anmodar att rösterne
anteckna, om Protocollet, efter hvarje 25 listas
öppnande, afslutas, då rösternes sammanräkning,
vid förrättningens slut, med mera beqvämlighet
derefter kunde verkställas, tror,
att det af Utskottet nu uppgifna sätt för Electorsvalets
förrättande skall på en gång förvara
åt hvarje Riksdagsman dess fria valrätt i
afseende på personer, samt bereda en utväg,
att låta hvarje individuel vilja i sin mån verka
på det åsyftade valets utgång; och får Utskottet
sluteligen anmäla, att sedan Höglofl.
Ridderskapet och Adeln behagat fatta sitt beslut
öfver hvad Utskottet i ofvanberörde måtto
hemstäldt, Utskottet vill i ett sammanhang
med förslaget till en ny Riddarhusordning,
uppgifva de Redactionsförändringar, som af
samma beslut kunna blifva en följd, hvilket allt
jemte några Ledamöters yttrade särskildta
meningar till Ridderskapets och Adelns vidare
ompröfvande vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 3 April 1823._
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. Spens.
N. Snoilsky.
ssl
Deri il April e, m,
e
Utdrag af Protocollef, hållit i Riddarhusutskott
vid Lagtima Riksdagen
i Stockholm den 7 April
1823* „
Vid justering af Utskottets Betänkande angående
den af Friherre Boije, Ludvig, väckte
fråga om Bänkmännens afskafiande, voro följande
Herrar Ledamöter af särskild tanka i afseende
på lämpeligaste sättet för Ridderskapet
och Adeln att omedelbarligen deltaga i
Electorsvalet; och yttrade sig:
Herr von Hohenhausen: Jag är fullkomligt enig
med Utskottets pluralitet uti den öfvertygelse,
att det nu stadgade valet af Bänkman hvilka
sedan böra välja Electorer och. dessa sluteligen
Utskotts Ledamöter, helt och hållit är stridande
mot den bestämda jemnlikhetsprincip i rättigheter,
hvilken grunölagarne vid alla tillfällen
yrkar mellan Ledamöter i RiksStånden, äfvensom
att dessa Bänkinansval på sätt de ny
tillgå, svårligen kunna uttrycka Ridderskapets
och Adelns gemensamma val eller utgöra en
förteckning på d? medlemmar, hvilka föf detta
magtpåliggande kall äga Ståndets mesta förtroende.
Men med Utskottets pluralitet delaf
jag icke den tankan, att alla olägenheter öfvervinnas
derigenom, att man blott afskaffar
Bänkmännen, och låter valen till Electorer förrättas
på samma sätt, som till nämnden och
andra personalval i Ståndens plena. Mig synes
det icke så, på de skäl jag skall hafva
-
Den 11 April e. nii
VS äran Framlägga, och mitt misstroende 5*
kas af den vacktsamhet med hvilken denna
fråga under flere Riksdagar blifvit behandlad)
sorn icke tyckes tillkännagifva, att den af Utskottet
föreslagna utväg, som af ingea kunnat
förbises, skulle af pluraliteten hos Ridderskapet
och Adeln anses vara tillfyllestgörande.
Valen till Bänkman och af Bänkman till
Electorer synas mig, oaktadt det orätta i principen,
aga sine verkliga förmåner hvilka gå
förlorade genom det af TJiskottet föreslagna
Valsätt; dessa förmåner aro: 1:0 en slags moralisk
ansvarighet inför Ståndet hvaruti hvarje
dess afdelning står för sitt val när det icke med
nödig urskiljning utfallit; ty i dylika fall hat
aldrig underlåtits att besvära valmännen med
klander, hvilket ehuru af enskUdta framburit)
dock är nog obehagligt då det är rättvist, att
icke äfven den lättsinnige önskar att det undvika
Denna fruktan för ansvarighet upphof
att finnas när Valen ske i massa, då hvarje
individs verkan på valets utgång skall i mångas
Ögon betydligt förlora i dess vigt. Utfaller
valet icke väl, hvem anklaga derföre?
det ordsakar endast ett missnöje med Ståndets
sammansättning för den Riksdagen, som kuttde
medföra liknöjdhet och andra skadeliga
följder. Vid de samfäldta val som inträffa vid
slutet af Riksdagarne har stundom handt, jag
tror mig icke böra förtiga det, att namnlistot
förekommit vid den offentliga uppläsningen t
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. lil Band. 15
226
ben it April e. in",
deruti personer varit förenade nied de mest
utsökt motstridiga egenskaper och insigter,
att des6a listor synbarligen burit stämpeln af
att vara författade stundom på gyckel, stundom
af personlig ovilja. Det är icke värdigt
att sådant förekommer och kan ej heller Vara
nyttigt, i synnerhet i början af ert Riksdag.
Denna olägenhet är nu omöjlig vid Bänkmans»
valet; och Electorsvalet sker uti ett slutit samfund,
hvars resultat endast blifver Ridderskapets
och Adeln6 plenum rtieddelt. Troligen
skall ett 6ådant missbruk icke heller inträffa
bland ett mindre antal valmän, när valet sker
offefitligt, ty den händelsen jag af några hört
anföras synes mig högst osannolik, att en person
kunde skrifva en lista till eget förfång i
skadeafsigt att misstankan deraf skulle falla
på en annan. Den person som härtill vore
i stånd, skulle säkerligen redan vara så känd,
att hans plan fick en motsatt verkan.
Den andra hufvudsakliga förmån , som
medföljer närvarande valsätt, är lättheten att
det verkställa, så väl första gången sorn de
derpå följande då completteringar skola ske;
Visserligen kaa icke något beqvämare sätt för
Ridderskapet och Adeln gifvas, att komma irån
sin valskyldighet, än medelst röstning på
en person inom hvarje Bänkmansafdelning.
Men då denna valskyldighet äfven utgör en
af de dyrbaraste rättigheter för hvarje individ,
att sjelf få så långt Grundlagen tillåter o«
medelbart deltaga uti bestämmelsen af de personer,
på hvilkas grundeliga och klara utredning
af ämnena hufvudsakligen beror, den
Den il April e. ni.
327
'nytta som Riksdagen förmår åstadkomma; tor:
de lättheten i valsättet ej få anses,så vigtig
att den inrymmer en afgörande rätt uti frågan*
hälst då ett mera principenligt förslag uti utförandet
icke vidlåder betydliga svårigheter.
Det förslag jag nu går att vördsamt underställa
Höglofl. Ridderskapets och Adelns
upplysta pröfning, hyllar samma princip som
Utskottets betänkande, och skiljer sig endast
derifrån, uti att söka bibehålla de förmåner
sorn vårt nu stadgade valsätt medförer och i
irsta punkten af premisserne uppräknats.
I stället för de hittills varande 50 Bänkmansafdelningar,
föreslås att på lika sätt indela
Ridderskapet och Adeln uti 25 Afdelningar,
Hvarje afdelning kallas särskildt inom skrapket,
hvarje Ledamot uppropas på öfligt sätt
Och aflemnar en hoprullad lista på 25 personer,
valda bland hela antalet af Riddarhusets
närvarande medlemmar. Landtmarskalken sorn
mottager sedlarne har framför sig ett litet
skåp i hvilket finnas 25 lådor med påskfifna
Numror. När en afdelning uppropas uttagesden
efter Nummer tillhörande tomma lådan* sorn
Sättes på bordet och hvaruti voteringssedlar-,
ne läggas; sedan afdelninngen slutat voteringen
inskjutes lådan och och fortfarés på
samma sätt alla afdelningarne igenom. Skulle
det anses nyttigt, att hafva 2:ne upprop, förfares
vid det andra efter samma grunder sofis
för det första. Efter slutad votering företages
sedlarnes öppnande särskildt för hvarje afdelning,
nya Prosocoll förås vid hvarje ny låda*
S28
Den ix April e. m.
och de gamla lemnäs till hopsumering åt serskildta
vid bordet sittande ledamöter, hvilka
uppskrifva namnen på alla sorn fått röster och
huru många. Sedan dessa särskildta Protocoll
äro färdiga, företages med dem en generel
hopsummering, då de personer hvilka i total
summa (utan afseende på antalet inom serskildta
afdelningar) erhållit de flesta rösterna ,lj äro
af Ridderskapet och Adeln valde till Electorer.
Inträffar dervid lika röstantal bland flere
hvilka med minsta antalet röster härtill komma
i fråga, men någon eller några måste uteslutas,
afgöres saken genom lottning.
Nästa plenum då valet för Ridderskapet
och Adeln skall tillkännagifvas, bör uti RiddarhusSalen
äfven finnas anslagit huru valen
inom hvarje särskildt afdelning utfallit.
Vid complettering af Electorer föreslås, i
fall de lediga rummen öfvergå en tredjedel eller
8:ta, att nytt val i Plenum anställes på lika
sätt, sorn det första, utom den enda skillnad,
att personemes antal på vallistorne rättas efter
det antal som skall väljas. Skulle under loppet
af Riksdagen i anseende till inträffad sjukdom
bland Electorerne, hvaraf 13 ej voro att
tillgå, ett mindre antal lediga platser än 9 behöfva
tillsättas; tror jag ehuru det något afviker
ifrån principen, man utan fara kunde
tillåta genom lottning afgörashvilkas afdelningar
som skulle tillsätta de lediga platserna.
Afdelningarnes antal skulle i den händelsen,
naturligtvis tagas lika med det antal Electo
-
I
Den ii April e. m. 229
rer som skulle tillsättas3 och detta val kunde
ske på särskildt tid hälst före början af ett
Plenum, hvarigenom tiden för andra ärender
icke borttoges.
t 5
Jag torde icke böra öka vidlyftigheten af
denna reservation med att ingå uti mera deta
i Herad utveckling af de fördelar detta valsätt
syne6 mig äga framföre det af Utskottet
föreslagna, än hvad redan skedt genom premisserne
sorn det innebär. Jag får blott tillägga
ett medel hvarigenom jag tror uppgörandet
af de första vallistorne tili Electorer,
skulle betydligt lättas i synnerhet för dem,
hvilka för första gången från landsorterne anlända
till Riksdagen, nemligen, sedan första
anteckningen blifvit förrättad, skulle uti RiddarhusSalen
anslås en uppsatts på de personer
hvilka vid sist förflutne Riksmöte varit
Electorer och Utskotts Ledamöter; och så snart
andra anteckningen vore fulländad skulle en
tryckt förteckning på Ridderskapets och Adelns
närvarande ledamöter upprättas, hvilken
Förteckning borde sednast vara att tillgå dagen
före den då valet skulle ske. Nödiga upplysningar
och tillräcklig tid synes mig derigenom
vara lemnad äfven för en på stället
främmande person att med urskiljning uppgöra
sin vallista, hälst allmänna tankan härpå
skulle vara spänd redan från ögonblicket af
den första anteckningen.
Herr Grefve Spens; Med Utskottet delar
jag fullkomligt öfvertygelsen, att det nu bruk
-
1
23®
Den 11 April e, md
liga mångdubblade valsättet, enligt både billighetens
och klokhetens lagar, bör utbytas,
emot det mera directa af Ståndsledamöterne
till Electorer, äfvensom att det i visst afseende
är Ledamotens rättighet, att få välja pfver bela
Ståndet. Men, icke för sin räkning ensamt,
äger han denna rätt; UtskottsLedamoten, på
hvars tillsättande hela förfarandet syftar, är
väl på visst sätt den enskildtes Fulhnägtig,
men tillika och egentligen Ståndets och hela
nationens, emedan han är en väsendtligen ingripande
del i den lagstiftande församlingen.
Ståndets och Nationens behof är åter af ingenting
annnat än val valda Utskott, och i afseende
derpå klandras det nuvarande Bänkmansvalet
af mig, icke blott för det att den enskildtes
rätt inskänkes, utan hufvudsakligen
för det att resultatet, så lätt blifver beroende
af hazard och intriger.
Med ofvan nyttjade uttryck: väl valda Dl[kott
menar jag, sådana, vid hvilkas tillsättande
Grundlagarnas mening med deras stadganden
om Utskott, utan uppehör, legat Electoyerna
för ögonen och styrt deras samveten.
Grundlagarna hafva arnat Utskotten icke till
Ständernas förmyndare, icke till Riksdagsåtgärdernes
egentliga beslutare, efter otryckta debatter;
de hafva arnat dem till målens utredare,
och dertill, fordras: först skicklighet och
^;od vilja hos hvarje Ledamot; men dessutom,,
ifall olika åsigtec skulle finnas bland Ståndens
Ledamöter, eller än mer, i fall egentliga,partier
vöre bildade (och just då oundgängligas^)^
Den 11 April e. ml
att några af dera sorn mäst hafva tänkt sig, in
i hvardera åsigten, må hafva inkommit i hvart
Utskott; så att frågan verkligen der blifvit sedd
från alla sidor, och äfven den opinion, som
vid Riksdagens början är minioritet men möjligen
innan slutet kan vara afgjordt öfverlägsen,
alltid må få tillfälle låta höra sig under
målets utredning; den kan derigenom i vigti—
gare mål framträda för Plena i reservationer
och inom alla Fyra Stånden homogena, mera
dirigerande, contrapropositioner uppkomma,
än som vanligen händer, då de af Ledamöter*
ne under debatten dicteras, utan ledning af någon,
som haft det tillfället att tänka på saken,
och få se alla acter, som en Utskott6 Ledamot.
^ Det är den häraf härflytande egenskap
hos en god Elector, att han först skall sjelf
vara duglig Riksdagsman, och veta hvad harr
sjelf vill; för det andra vara nog moderat, att
kunna uppoffra till en del äfven hoppet att
genomdrifva sina egna planer, åt skyldigheten
att befordra Utskottens verkeligen ändamålsenliga
organisering; det är denna egenskap jag
anser kinkigast att uppsöka. Lagger man härtill,
att Electorn bör känna ett så stort antal, „
och så många Glassér af personer, olika allt
efter olika Utskott, tror jag för min del Electorer
vara svårare att välja än Utskotts Ledamöter,
och att vid, vare sig Bäakmans eller
Electorsvalef, icke ens ea tredje del af Ridderskapet
och Adeln ännu möjligen kan vara
i tillstånd, att nog väl känna ett så stort an
tal Ledamöter som 25 till detta val. Helt an-*
Staf förhållande inträffar möjligen vid nämnd*
23 2 Den ,|I Aprit e, m.
valet; under Riksdagens förlopp hafva en stor
del Ledamöters Riksdagsmanna-Caracterer hunnit
blifva kände, men mängden af dem sorn
vid det första valet på Riksdagen votera, ära
få dagar förut komna till Staden, och det är
till och med nästan ingen möjlighet, att alla
hafva hunnit se den skrifna anteknipgslistan
på Riddarhuset under den enda dagen före valet,
gom den är att tillgå ; erfarenheten torde hafva
visat, att blott några få begagna detta tillfälle.
Det är således först när den tryckta listan
Kan utdelas, hvilket, efter nu gällande stadgar
ej kan bli förr än i sjelfva valplenum, som
de fleata första gången se uppgift på hvilka de
skola välja på; är det då tid att efter egen
öfvertygelse så moget, som behöfs, pröfva 25
serskilta personers Riksdagsmanna-skicklighet
och, såsom här är visat vara af nöden, tillika
CaracterenP Denna tid kan kanske förlängas
till 24 timmar hvarom mer här nedanföre,
men äfven det är för korrt rådrum att uppsätta
en lista på så mångå och till ett sådant val.
Man säger att ankommande Riksdagsmän,
Otn de ej personligen känna nog många, alltid
äga vid Riksdagen en eller flera bekanta,
som de kunna rådfråga. Men just detta tvånget
att rådfråga ger en oundviklig anledning till
listutdelning, och om opinionen icke bestämdt
riktas emot allt det sorn dervid i ett ytterst
talrikt Stånd kan förefalla, om nödvändigheten
ursäktar en del deraf, så ät vägen öppnad
för intriger af alla slag. Dessutom huruvida
en person genom sitt förra lefnadssätt varit
Den xi April e. m.
s55
i tillfälle att lära känna många andra, det
kan man med tämlig säkerhet af andra få veta;
huruvida han har begagnat dessa tillfällen,
huruvida han verkligen 'känner sitt Folk, derom
upplyses man sällan af annat än personlig
bekantskap. På samma sätt, huruvida en af
allmänheten utmärkt man har en Riksdagsopinion,
till och med hvilkendera han har, kan
möjligen efterfrågas, kan upplysas till en del
af de förra Riksdagarnas Protocollerj men huruvida
han hör, eller ej, till den häftigt villoande
Classen, som tror sig fylla sitt kall, då,
de genom uteslutande af alla med dem olika
tänkande söka bana vägen för sin åsigt att ensam
blifva hörd: denna egenskap hos den till
val påtänkta bör ovilkorligen bedömmas efter
personlig bekantskap, eller skall domen falla au
hazard.
Om detta medgifves, föijer äfven, att vid
stadgandet af former för ett Electors val, är
det åtminstone lika principstridigt, att sätta
Riksdagsmännernes pluralitet i tvång att icke
blott begagna andras omdöme utan att till största
delen bestämdt se med andras ögon, och
det i frågor der hvar och en bör se sjelf
detta säger jag är åtminstone lika principstridigt,
som det man klandrar icke utan synbart
skäl, då man yrkar hvar Ledamots oinskränkta
rätt att välja på alla sina stånds kamrater.
Att genom Lagformer inskränka rättigheter,
bör undvikas så mycket möjligt är, men ännu
värre är, om lagformerna ålägga någon
Den l r April e. vu
pligter, sorn hsn synbarligen är ur stånd, att
kunna uppfylla.
Jag tvekar derföre ej vid valet hvilken
af dessa två principer som skall åtlydas, atfc
ju frångå den oinskränkta valfriheten, för erhållandet
af ett i det större afseende! mindre
felaktigt valsätt. Det är sanat visserligen,
att allt hvad som häri- kan vinnas är blott
sannolikhet. Det är sannt, att ehuru stora eller
små afdelningar som utsättas, böra välja
tillsammans, hur många eller huru få personer
de skola välja på hvar; blir det naturligtvis
alltid möjligt, att en del af de väljande icke
hunnit lära känna sitt Folk; man kunde säga
således, att då de nu af mig anmärkta olägenheterne
äro möjliga att öfverallt förebygga,
synes det vara bärtre, att bibehålla valfriheten
oinskränkt, hvilket är till fullo och med
säkerhet möjligt- Men dessa här anmärkta
olägenheter äro af den vigt, att, äfven oagtadt
blott sannolikhet kan vinnas, är det likväl
Lagstiftarens pligt, att i detta afseende göra
så mycket han kan. Från denna punkt
sedt, finner jag Utskottets Förslag, att Ridderskapet
och Adeln skulle in pleno, med Listor
på 25 personer hvar, välja till Electorer, vara
på sitt sätt lika olämpligt sorn det nu varande
Bänkmansvalet. Emellan dessa båda ytterligheter
finnas en medelväg, sorn jag här går att
framställa..
Jag föreslår, att af de nu varande Bäak
fgansAfdelningarne,
tio och tio i sänder sam
-
Dea 11 April 4. nu
2.55
snanslås, till väljande af 5 personer »hvardera,
inom sig, såsom hvar Bankafdelning hittills
har valt Bänkman, och att dessa 5 gånger 5,
eller 25, personer må blifva Ridderskapsts och
Adelns Electorer.
Genom denna method insktänkes den yrkade
oinskränkta valrätten väl icke till. den
grad, men alldeles på samma sätt, som vid
det nuvarande Bänkmans valet; deremot erhålles
en mångfaldigt större sannolikhet af
sjelföfvertänkta val; ty 5 personer kan äfven
den nyss ankomne känna personligen, och
uppgörandet af en så kort lista är också ej afskräckande;
det är dessutom sannolikare, att
han finner 5 duglige bland 80 å 100, än både
1 bland 8 » 10 och 25 bland 4 å 500, I
det ena fallet väljer han på för få, i det andra
på för mångå.
»* **
Men, på det att icke dessa femtedelar af
Ridderskapet och Adeln, om de skulle uttagas,
efter Matrikelordning må gifva anledning till i sin
man samma politiska följder, som den fordna för
hatliga Classindelningen, samt hufvudsakligen,
på det att den enskilte ickemå hafva en permanent
plats från Riksdag till Riksdag, så att, i falt
han kommit i en Afdelning, der hazarden satt
få af honom kända personer, han åtminstone
ej må sakna hoppet att en annan Riksdag
blifva bättre placerad; i denna akt och mening,
föreslår jag att Ståndet, på samma sätt som
hittils, genast efter andra anteckningen, indelas
af Riddarhusets, tjenstemän i 50 lika delay..
256
Dean April e. ra.
*
med den hittils vanliga fördelningsmethoden
af ofverskottet men att genom en förut af
LandtMarskalken in pleno verkställd lottning
bör hafva blifvit bestämdt, hvilka 10 sådana
Femtiondedelar som för den Riksdagen böra rösta
till Electorer tillsammans. En sådan lottning
för hvilken mångå mycket lätta methoder-gifvas,
kunde icke upptaga mer än enfjerdedels
eller en half timme af Ridderskapet
och Adelns tid, och kunde ske i det första
plenum mellan första och andra anteckningen,
i hvilket Ståndens deputationer mottagas Mångdubbelt
återvanns denna tid gerom ett korrtare
Electorsval. Två upprop vid detta sednare
tillstyrker jag tor öfrigt, äfvensom att
alla fem afdelningarne uppropas efter hvarannan,
och listorne för hvarje särskillt förvaras, till
dess alla hunnit aflemna sina. Andra uppropet
bör icke börjas för ena afdelningen,
förrän alla blifvit första gången framkallade.
Detta behof af två upprop är här så mycket
större, som en för Ridderskapet och Adeln
hittills främmande sammansättningsmethod
mycket lätt skulle kunna göra, att många
misstogo sig om sin ordning och försummade
det ena uppropet. Aldeles nödvändigt
är med denna valmethod att tryckta listor på
Ståndet, fördeladt efter den uppropsordning
som skall följas, blifva åtminstone 24 timmar
före valet i tillräckligt antal att tillgå på Riddarhusets
Canzli. Dock, detta lemnande af
tid till öfverläggning åt den som skulle välja
är oundgängligt, ehvad valmethod man anta-.
Ben II April e. m.
ger. Då Utskotten, enligt Grundlagen icke
behöfva vara satta förrän 8 dagar efter plenum
plenorum, synes det vara mindre farligt att
borttaga en dag af Electorernas öfverläggningstid,
för att lemna den åt deras principaler.
Jag föreslår derföre att valet af Electorer
framflyttas till andra dagen efter Plenum Plenorum.
Slutligen torde det vara nödvändigt, att
den tryckta listan äfven innefattar ett särskilt
register öfver de ätters Numror som inom
hvarje femtionde del förekomma på det att
hvar och en må hafva lätt, att då han vet
sin nummer enligt Matrikeln efterse, till hvilkens
femtionde del han hör, och sedan kunna
uppsöka sin valafdelning i listan. Ett sådant
register ökar tryckningsbesväret ganska obetydligt.
Härmed förenade sig Friherre Posse,
Christer.
Och skulle dessa olika meningar åtfölja
Utskottets Betänkande.
Ek Protocollo,
N. Snoilsky.
r
25g Ben 14 April,
Bilagor
till PleniProtocolIet för den 14 April.
N:p ii
Grefve> Sp0is, Carl Guflaf:
Det är väl sant, att EconomieUtskottets
Betänkanden åt den som med det föreslagna
skulle vara mindre nöjd, lemna hoppet qvar,
att saken inför Konungen än vidare skall
pröfvas och en mindre^ betänkt önskan ej
blifva bifallen; men då detta Förslag, om
det utan tillägg skulle vinna slutlig framgång,
förlänger ett redan nog långvarigt trassel emellan
Kongl. VettenskapsAcademien, ComvnerceCollegium
samt Herrar Landshöfdingar,
kan jag, som mer än en gång haft tillfälle
märka olägenheterne häraf, icke afhålla mig
att framställa min åsigt.
Redan 1 många år,^ har dels i A visor *
dels i tryckta Kungörelser, undertecknade
af LandshöfdingeEmbeten, allt emellan åt påståtts,
det VettenskapsAcademiens vid Almanackans
utgifvande sysselsatte Embetsman, icke
rätt utsatt marknadsterminerne, hvadan
Landshöfdingarne måst omlysa den. Sednast
förekommer denna beskyllning i Höglofl. Utskottets
berättelse om hvad det inhämtat. Utan
att ingå i pröfning om huruvida anmärknin
-
Den i4 April, 239
gen att detta års Almanacka ar felaktigt ea
pröfning, som, då Utskottet ej uppgifvit felens
är Läsaren helt och hållet betagen, äfvensom
den beskyllde Almanacks Författaren allt ti 11-^
fälle att försvara sig; vill jag blott nämna,’
det de flesta sådana påståenden, som förut
gjorts, emot såmmå Redaction, vid närmare
granskning hafva befunnits grundlösa.
Primitiva normen för marknaders Utsättande
består ej, såsom Herr Möller trott, i VettenskapsAcademiens
godtfinnande, utan i successive
Kongl. Commerce-Collegii Bref till Kongl.
Vettenskaps-Academien, med uppgifteraf Månadsdagar,
på hvilka marknaderne 'böta
hållas, så vidt sig göra låter. Troligen har
detta blifvit af ålder bestämdt, enligt den i
mitt tycke fenda riktiga principen, sorn ar ett
af dem Herr Moller- anfört i sitt Memorial,
af Landthandelns behof af lagom intervaller
emellan närbelägne marknader. Vida yngre
äro alla stadganden af den art, som den i Utskottets
nuvarande förslag, om Lördagars och.
Måndagars oduglighet att vara antingen börje
eller slutedagar. I mån som särskildta sådana
utkommo, har WettenskapsAcademien haft
rättighet att frångå det som i siffra var stadgadt,
med ibland mer ibland mindre bestämda
reglor för sitt förfarande. Den sista befallningen
innefattar att marknad af en dag, som på
dag efter helgedag inträffar, skall flyttas tili
nästföljande helgfria-dag, och den sorn på dag
före helg infaller, till den nästföregående. Då
nu t. ex-, såsom nästa år blir händelsen medi
a marknader, dc ursprungligen bordt utsättas
Den t4 April,
den 26 Junii, som är Lördag det året» borda
de flyttas till Fredagen, men det är dagen efter
Midsommar, dagen efter helg, de böra således
flyttas tillbaka till Lördagen, och så i
cirkelgång, just enligt författningarne. Det är
klart att de i sådant fall måste flyttas till antingen
Tisdagen den as eller Tisdagen den 29,
men till hvilkendera, sager icke Författningen,
och kan ej säga det, ty det vore alldeles omöjligt,
att upptaga alla de möjliga fallen af
Variationer, sOm genom Söndagsbokstafs och
Påskfullmånes föränderlighet kunna uppkomma
i ett calendarium. Likväl är möjligen denna
tid af en vecka mer eller mindre, icke åtminstone
likgiltig. Obestämdheten blir kanske ibland
större, än en vecka då det nu afven blir
fråga om stora marknader.
Men Författningarne böra icke ingå i dessa
specialiteter. Det är mycket bättre, att bestämdt
lemna Embetsmän frihet att bestämma
valet, i administrativ fråga än, att skrifva en för
vidlyftig Författning. Alltsammans beror på
att frågan vid ett sådant val öfverlemnas till
en lämpelig Authoritet.
Högloflige Utskottets Förslag, att med fullkomligt
förbigående af all Herrar Landshöfdingars
åtgärd öfverlemna marknads utsättningen
ensamt åt Commerce-Collegiuin och
Kongl. VettenskapsAcademien, utesluter deremot
den authoritet, som bäst och ofta
ensam kan bedomina Landthandel^ behof
hvil
-
Den 14 April.
hvilket sorn mindre skadar, då man från
de ursprunglige dagarne måste flytta marknaderne
många dagar, men med lika skäl
kan flytta dem fram som tillbakars, eller
ock med obetydliga afsteg från stränga ordalydelsen
kan erhålla flere data att välja
på. Den detaille-kännedom af hela Landets
local som fordras, för en Embetsman inom Corn-'
merceCollegium eller Kongl. VettetsskapsAcademien,
som linge sig utsättandet anbefaldt, är
nära omöjlig, då den deremot latt kan af
Länsstyrelsen för*hvar ort inhemtas, som dessutom
ensam kan känna, hvilka serskilta rät—
Seiser som förändrade tider erfordra.
Då nu således, oundvikligen genom detta
utsättande ensamt i Stockholm, Marknadernes
tidsföljd efter hvarannan mer än en gång blir
Opassande för köpare och säljare, är det klart,
att Landshöfdingen får veta förhållandet, och
då han ej kan ändra det anmäler det till ändring.
Han rättar sig då vid sitt Förslag till
nytt Marknadsdatum efter det årets Almanackat
der olägenheten förekom, förslaget bifalles ef.
ter CommerceColiegii hörande, rnen ingen kom-J
mer i hog, att Konungens bifall derpå icke
kan verkställas, förr än andra året sen det är
gifvit då lätt ett helt annat förhållande katt
hafva inträffat, att det nya medför en annan
olägenhet, och det gamla kanske hade medfört
ingen. Den som vet huru otaliga gånger
på detta sätt, likasom med glömska af princia
>
Bil. till Ridå, o. Ad. Pr. lil Band. 16
242
Den i4 April,
perna för sjelfva CalenderLäran, det ursprungliga,
på helgade vanor och på urgammal erfarenhet
om localens fordringar grundade schemet
af marknadsdagar blifvit här i Landet
förryckt och försämradt, genom i bästa mening
gjorda förbättringar, oeh hur mycket skrifveri
härom varit onödigtvis, kan intet annat än
önska att detta förhållande snart förändras. Genom
Höglofl. Utskottets Förslag sker detta,
till utseendet, då Landshöfdingarnes nuvarande
arbiträra ändringar förebyggas, men hvaremot
åter största delen af localens fordringar, der
de kunnat komma i betraktande, uraktlåtas; ty
åtminstone skulle jag anses som hazard, om några
Embetsmän i Stockholm ägde den localkännedom
af på en gång hela landet, som er-i
fordrades. Och när då marknadens erhållna
dag befinnes menlig för rörelsen i Länet har
väl Utskottet ej föreslagit någon rättighet för
Landshöfdingarne att ändra, men deras skyldighet
blefve att klaga, att hemställa om förhållandet
och dess förändring; hvarje sådan
anmälan åtföljes merendels, efter ett vidlyftigt
skrifveri, af en ändring i marknadens ursprung,
liga datouppgift, som när den utkommer, är
vanligen onyttig och ofta skadlig.
Orsaken hvarföre man klandrat så ofta
Landshöfdingarnes åtgärder härvid, olägenheterna
att så många blifvit narrade till resor,
af sn, genom möjligen i den orten okända
kungörelser, alldeles oduglig blifven Almanacka,
allt detta kan lätt häfvas genom stadgandet
att Herrar Landshöldingar få känne
-
Den 14 April.
243
dom af hvart års Almanacka, icke först genom
Bokhandeln, utan långt innan den tryckes, och
medan ett fel ännu står att hjelpa VettenskapsAcademien
borde hvarje år i December
aisända till hvarje Landshöfding© ett Exemplar
af CalendariiSchemet för äret efter det
nästa, med utsätta månads, vecko och helgedagar,
samt marknader, utsatte efter de Academien
ineddelta ursprungliga befallningar,
och allmänna reglot för de a r i i ga förändringarne;
hvarefter inom 1 Mars följande år
Landshöldingarne borde ha svarat, om någon
af de marknader, sorn blifvit flyttade mer än
ett dygn lämpligare kunnat flyttas till en annan
tillåten dag. Mycket trassel undveks genom
denna lätta reguliera correspondence, directe
emellan Kongl, Vettenskaps Academien
och Länsstyrelseme; skulle någon enda gång
hända, att angående terminen af en marknad
hvarpå flera Läns rörelse berodde, tvänne
Landshöfdingars yttranden vore olika, då finge
Commerce-Collegiurn dömma. Sådana
Marknader äro vanligen större; förhållandet
med dem är kändt, eller bör vara det af Collegii
Ledamöter; samma pretention i afseende
på alla de små marknader, som i Sverige fin«
nas torde vara nästan orimlig.
Efter detta föreslagna tillägg i hufvudsaken,
på grund hvaraf jag yrkar Betänkandets
återremiss, anser jag mig slutligen böra anföra
en händelse, som ytterligare synes mig
ursäkta Academien, om ock såsom Utskottet tror,
de senare årens Almanackor skulle innehålla
*44
Dea 14 April.
felaktigå marknadsierminer, nemligen ätt jiisfc
den Konungens skrifvelse till CommerceCollegium
af den 5 Maji 18 J9, sorn Utskottets Betänkande
omtalar , icke blef med Kongl. VettenskapsAcademien
communicerad, förrän 3§
år senare, genom Collegii den 19 November
1822 afsände svar på Academiens frågor, angående
vissa ställen i äldre Författningar, som
kunde tydas på flere vis.
N:o 2.
Friherre Wirsén, Gujlaf Fredrk'.
De skäl och grunder jag tillät mig anföra,
för afstyrkandet af Friherre Björnstjernas
proposition om visse preliminaira föreskrifter
till Stats- och EancoUtskotten, vid
der förekommande Financielia ämnens behandling,
hafva föranledt Herr Friherre Wrangel
Och Herr Tham till erinringar dem jag nu
går att med Höglofl. Ridderskapet och Adelns
ynnestfulla tillåtelse i korthet besvara.
Det skämt, eller det allvar, Herr Tham
till en början nyttjar, att erkänna ”min öfverlägsenhet
uti frågor, som angå Finäncelaran,
på samma gång sorn han tror, att de grunder,
hvarpå jag vill bygga den föreslagne realisationen,
äro skadliga för Fäderneslandet och förstörande
för en stor del medborgare,” ställer jag
alldeles Utom ämnet. Motsägelsen i tanken
borttager ali verkan af uttrycket, vare sig så»
Den i4 April.
gom bifall eller tadel. Våra personer och våra
personliga qvaiiteter hafva för öfrigt alldeles
icke något att med saken skaffa; allraminst
då vi afhandla den, inför denna upplysta sam*
ling. Den egenteligaste behållningen af mine
bemödanden och forskningar uti de in-,
vecklade ämnen som nu äro i fråga, är medvetandet,
att min kunskap derom är inskränkt
och ringa; behållningen af min menniskoerfarenhet
är åter den, att jag öfver ingen annans
afsigter oblidt vill dömma.
Ursprunget till de mot mig skiljaktiga
tankar som blifvit yttrade vill jag derföre också
gerna anse och erkänna för ädelt och godt;
och det på samma gång, som, försakande alla
anspråk på öfverlägsenhet i kännedom om sa«
ken, jag deremot ej heller erkänner någon annans
i renheten af handlingsgrunder. Egenteligen
ej heller till saken hörande, är hvad sora
blifvit framställdt om mitt deltagande i allmänna
åtgärder den förflutna tiden, vare sig
Såsom Embetsman, eller som Riksdagsman.
Jag är icke förmäten att tro uppställningen
af en sådan varnade skuggbild här vara af
den ringaste effect. Mina tankar har jag, vid
hvarje tillfälle under min lefnad med uppriktighet
yttrat; och skall äfven hädanefter göra
det lika öppet; men jag åberopar alla de medlemmar
af detta hus, med hvilke jag haft den
äran arbeta tillsammans i allmänna angelägenheter,
om jag nånsin lemnat min verksamhet
till en tactisk, eller sådan behandling af etk
Den 14 April.
ämne, att sättet till förskaffande af bifall
stiäckts utöfver framställningens eget omedelbara
inflytande? Hvad som alltså af den förflutna
tidens messurer i så beskaffade allmänna
ämnen, må hafva tillkommit i följd af mitt
bearbetande; har tillkommit derföre, att pluraliteten
för tillfället upptagit du gillande; hafva
misstag skett, så är det en skattande andel
af mensklighetens allmänna brister. Jag skall
likväl här längre fram särskilt återkomma på
denna del af ämnet.
Nu i sjelfva hufvudsaken, så, under det
att de sammansätta Utskottens beredning sysselsätter
sig att pröfva, ej mindre FinanceComitéens
betänkande, än de motioner, som i
dylikt ämne blifvit inom RiksStånden väckte,
samt att, efter öfverläggning och egen pröfning
uppfatta de nyttigaste Förslag, vill jag
för min del alldeles icke föranleda till någon
vidare discussion om den så kallade realisationen.
Mina tankar derom har jag långt före
Riksdagen uppgifvit, och fått dem delade
af de flesta bland dem, med hvilka jag
då hade den äran arbeta. Detta må vara en
personlig tillfredsställelse för mig; men jag
skall likväl aldrig tillåta mig att det åberopa
såsom ett särskildt försvar, mot de erinringar,
hvilka ville riktas emot sak och person
tillsammans. Allt nog: realisationsförslaget
genom enskiftes actietekning, från början mitt
Förslag, må ock falla ensamt på mig: och för
närvarande ställas aldeles på sidan.
Den i4 April.
=47
Nu är emedlertid förhållandet sådant, att
Svenska Folket står på den höjd af upplysning,
och att tidens fordringar äro så vida utvecklade
och bestämde, att man hvarken låter
sig intagas af fruktan för ord, eller låter
sig med ord åtnöjas.
Realisation är ett i våra öron illa ljudande
ord; det väcker oro fruktan och farhågor.
Man har öfversatt det med ordet myntbestämning,
såsom en motsatts till ett vacklande
myntvärde. Men är val detta någon förändring
i saken? Man har mera allmänt velat
erkänna att en myntbestämning vore ett önskansvärd!
mål; men icke genom en realisation.
Månne ej deruti ligger en viss motsägelse?
Man vill en långsam myntbestämning,
som gör sig sjelf, efter hand och när tid blir;
monne icke älven detta är en motsägelse till
sjelfva idéen om allt bestämdt; och således
äfven till en myntbestämning? Månne det icke
är just detta uppskof i tiden, hvarunder
den ena väntar ett bättre, den andra ett sämre
förhållande, sorn föder osäkerheten det vacklande
och dess följder: med ett ord, det obestämda
myntvärdet?
Det ligger vigt derpå, att man förstår
hvaran. Att man icke gillar de af FinanceComittéen
föreslagne medel och utvägar för
att vinna ändamålet; deremot kan jag naturligtvis
ingen erinran häfva att göra; så vida
tillräcklig pröfning 'föregått; emedan det bevisar,
att man finner uppoffringarne icke sva
-
Den 14 April»
ra mot ändamålet; men jag kan deremot icke.
fatta något annat behandlingssätt riktigt, eller
grundelig!, än att man uppställer alla medel
för att komma till ändamålet, i jemföring till
hvarandra, är man dervid allvarligen öfverens
om ändamålets vigt och angelägenhet, så
mäste naturligtvis sådane medel alldeles icke
kunna intagas i beräkningen, sorn vid en närmare
granskning skulle finnas icke verka till
ändamålet, utan det motarbeta; dessa mäste då
af sig sjelf falla bort, eller varda utrangerade.
Dereiter återstå de commensurablc, om jag så,
får uttrycka mig.
Vill man åter icke å priori antaga, alf en.
mynt-bestämning är ett vigtigt, eller ett oundgängeligt
vilkor för en bättre ordning i våra
financiella och economiska förhållanden; då är
man ej heller bunden; och alla Förslag hafva
5 sådant fall enahanda rätt till pröfning; när.
jag emedlertid hörer mera allmänt erkännas
myntbestämningens vigt och nytta, föreställer
jag mig, sorn en conseqvence af allvar och
uppriktighet, att man äfven vill noga sysselsätta
sig med pröfningen utaf medlen.
Jag har föreställt mig 3:ne Hufvudafdelningar
för allmänna Financefrågans betraktande
vid denna Riksdag.
Dm får fia nemligen: att stanna der man
befinner sig med antagandet af de lättnader I,
en eller annan omständighet, som, inom grän
-
Ben 14 April.
249
sorna af Stafås qvo, kunde med för handen
varande medel beredas.
Denna är beqväm, lätt verkställd och
rubbar minst både opinioner och förhållanden.
Men den påfordrar en preliminair undersökning,
för att få afgjordt om vi dermed blefvo
belåtne; om påföljden svarade emot lidens
kraf; med ett ord om Folkets billiga väntan
af Riksens Ständers bemödanden derigenom
vinnes.
Jag har ej vågat föreställa mig det; men
skulle med innerlig tillfredsställelse emottaga
upplysningen derom.
Jag yrkade ock derföre uti beredningen,
att man först skulle sysselsätta sig med denna
undersökning.
Den andra afdelningen föreställde j.ig mig
vara myntbestämningen; med förutsättning af
ett bestämdt begrepp om mynt.
I min öfvertygelse bar fullkomligen ingått,
att detta skulle utgöra det rätta vilkoret för en
bättre ordning och snart sagt, för möjligheten
af någon allmän förkofran. Jag har fått
en ytterligare styrka för denna öfvertygelse af
hvad jag sedermera hort derom yttras inora
detta Hus. Jag förutsåg fullkomligen, att detta
förslag skulle få de flesta emot sig; detta
finnes ock redan yttradt ä FinanceComiténs Betänkande.
Fordringsägarne anse sig dermed,
250
Den 14 April.
icke belåtne. Gäldenärerne anse sig dermed
icke belåtne; och 'de som stå utan särskildt
interesse mellan dem begge, frukta skakning
i de förhållanden, som äro förhanden; frukta
oförutsedda följder af hvad som icke mathematiskt
kan uppställas i beräkning, eller frukta
misstag i den uppställda beräkningens grunder;
de förra, åtnöjande sig alltså häll dre med
ömsesidiga, hvarandra motsatta förhoppningar
på framtidens utslag; de senare, åtnöjande sig
häldre med de brister oc.h olägenheter man led
dan känner, än att inkasta sig i vådorna af
en förändring för problematiska földelar skull;
lemna icke bifall till förslaget om en definitiv
uppgöring.
Med förutseende af detta omdöme öfver
ett förslag, måtte en temmelig stark öfvertygelse
om dess nödvändighet vara driffjädern
för dess framläggande. Det bevisar derföre
icke, att ju nyttigare och lämpligare medel kunna
af andra uppgifvas; men pligtkänsla måtte
emedlertid utgöra motivet att gå alla dessa obehagligheter
till mötes; att påtaga sig första
intrycket a'f framställningar, sorn snart sagdt
från alla håll mötas med ogillande. Medborgares
förakt öfver den, som har andre afsigter,
än dem han framställer, men den, som fikar
efter ögonblickets bifall för sin mening,
plägar åtminstone icke på detta sätt anlägga
planen för sin framgång.
Den som vill göra sig den mödan att genomläsa
BancoDeputationens tryckta Betänkan
-
Dea 14 April,
25 l
de, angående Finance- och Penningeverkets
hjelp och förbättring, af den 14 Julii 1772,
skall igenfinna den noggrannaste teckning,
både af vårt närvarande tillstånd och af de
farhågor samt stridigheter uti interessen sotn
yttrade sig emot det förslag till en myntbestämning,
hvilket några år senare gick i verk»
ställighet, och medförde allmän nytta. Men
sant är att »772 hade man redan i fem och
tjugu år successive vidtagit de partiella mesurer,
med försämrad belägenhet efter hvardera,
hvartill vi ännu icke egnat mer än 13. Jemförelsevis
hafva vi alltså ännu tillräckligt rådrum
; men då hvarje uppskof ytterligare försvagar
medlen att vinna ändamålet, måste det
vara en pligt att, med åsidosättande af alla
andra betänkligheter, erinra om erfarenhetens
anvisningar. Författarekärleken har ej heller
någon skörd att af förslaget upphämta, ty deruti
finnes intet nytt; blott en tillämpning af
hvad som förut blifvit pröfvadt och antagit.
I tredje afdelningen förekom mig deras mening,
sorn genom Ökande af creditmyntet och
näringarnes understödande med ytterligare allmänna
lånebiträden, trodde en nu saknad förkofran
kunna vinnas.
Denna plan är i utförandet lättare, än
någon annan- Kan man bli öfvertygad om
sådane medels användbarhet och nytta, så finnas
visserligen inga genare.
De skola då göra slut på alla bekymmer,
j*5a
Den 14 Api;il.
både om näringarnes utveckling och om Stas^
utgifternas betäckande. Jag trodde, att erfarenheten
hade utredt vådan af deras vidare
tillämpning; och vågade ej intaga dem i någon
beräkning. Hos mig var den öfvertygel6en
stadgad, att motsattsen af förkofran på den.
na väg skulle uppkomma.
Men det är möjligt, att detta milt omdöme
vore felaktigt. Äfven det må fordra en
vidare undersökning; jag har påkallat dem alla,
icke motsatt mig någon. Emedlertid syntes
mig Herr Friherre Björnstjemas förslag
hafva för afsigt att, utan afvaktan af någon
sådan undersökning, om det befintliga tillståndet
och förhanden varande medel till undanrödjacde
af hvad som directe var bristfälligt,
få ett enda uppgifvit positivt medel, utan gemenskap
med alla andra, preliminariter framstäUdt,
till bifall eller afslag; begagnande dervid
det ännu outredda skicket af alla dertill
hörande defailler, och omöjligheten af deras
jemförelse till andre förslag: detta ausåg jag
möjligen blifva skadligt för saken, och motsatte
mig det derföre. Frihet i ämnets behandling,
utan några i förhand lagde band
för pröfningen deraf i lieb dess, vidd, var hvad
jag åsyftade.
Långt ifrån att tro, hvilken Financereglering
som hälst för sig allena förmå upphjelpa
det nog betänkliga tillstånd, hvaruti vi oss
Befinna, har jag likväl förestäldt mig penninge
väsendet utgörandet hufvudsakliga element,.
Den ii April.
253
hvilket såsom verkande orsak ingripit uti alla
öfriga föranledanden till en mindre god belägenhet;
och i följd deraf äfven en rättelse i
dess felaktigheter, såsom medel till ett upparbetande
derutur, och derföre har jag äfven ansett,
att på samma gång man sökte tillvägabringa
någon bättre ordning uti andra allmänna
hushållningsgrenar, som pröfvades deraf
vara i behof, borde beräkningarnes allmänna
grund, eller möjligheten att kunna göra beräkning
genom myntets stabilité, främst göras
gällande. Om medlen dertill vore dyra, vågsamma,
i verkställigheten svåra o. s. v , borde
de derföre icke förkastas så länge ändamålets
vigt behöllo öfverhanden; utan skulle man då
gifva sig omsorg att sorgfälligt uppleta mindre
dyra, mindre vågsamma och lättare verkställbar
medel; men om man deremot uppoffrade
en del af ändamålet, för beqvämare eller
mindre kostsamma medels skull, så hade
man, likasom möjeligen någon gång förut*
gjort blott ett halft verk, för att nästa gång
äter få klaga öfver misstag.
Man bör ej underlåta besinna hvad Banki
inrättningen i sig sjeLf är. Icke är den efter
sin natur en inrättning utan alla förbindelser,
priviligerad att göra skuld, utan skyldighet
att betala, under det den upptager sina inkomi
ster och fordringar af alla, gom äro henne skyl-i
dige. Den måtte således icke uppfylla sin bestämmelse,
och dess verkningar derföre ej heller
vara nyttiga. Om hon derföre cederade
®a del af sina inkomster, för att, med deri
-
Den 14 April,
genom erhållen Capitalstyrka, gora raft för sig,
sä vunne både Banken och samhället deruppå.
Ej heller måtte de fonder vara för det allmänna
förlorade, som insattes til! Bankens förstärkande;
emedan de åter verkade på hela rörelsen
och crediten. Om private Banker inrättades,
så skulle ju äfven deruti insättas enskildtas
penningar, och de skulle utlånas igen och gifva
ränteinkomst åt actionairerne; således alldeles
samma förhållande, sorn vid en förstärkning
af Bankens fond; må man tillse, att denna försträckning
vinnes på möjligaste bästa vilkor;
men om det ock blefve en förmån för enskildte
att få köpa sig andel i Banken, så är det
efter mm tanke en fl tfa 11 digt större förmån
för samhället, att den arbitraira dispositionen
öfver landets myntväsende upphörer. Jag hör
väl, att man ej får åberopa andra Staters exempel;
och skall nu ej heller göra det; men
vår egen erfarenhet är just i detta ämne så
synnerligen rikhaltig; och den måtte man väl
icke afgörande jäfva; dock, om allt detta lä->
rer man för närvarande ingen synnerlig undersökning
vilja anställa.
Vi upptaga nu häldre, till en början, frågan
om hvad vi icke vilja göra Mig har det
likväl förekommit, att om man emellan flere
medel valde det man föredrog, skulle de ofriga
af sig kjelfve falla bort; Herr Tham har
nu emedlertid äfven uppgifvit vissa medel till
penningeoredans afhjelpande.
Den 14 April.
255
Första momentet af Förslaget är Bankens
publicitet.
Äfven jag lemnar min röst till Bankens
publicitet; och skall begagna den rätt jag, j
följd af Höglofl Ridderskapets och Adelns ynnestfulla
förtroende, ännu äger, att den tillstyrka.
Jag förklarar likväl vid detta tillfälle
min upprigtiga tanka, att jag anser denna
uppgift uti ingen måtto utgöra något genom
sig sjelf bestående medel till penningeoredans
afhjelpande. Den må, om man så vill, anses
angelägen till verification för calcuien.; och
vid fråga om en generel utredning, måste utan
tvifvel ställningen till alla detailier fram
läggas Det vigtigaste deraf är likväl törhända,
att det menliga inflytandet af denna bristande
kännedom, sedermera icke vidare må
kunna åberopas eller förstoras.
Tjenliga stadganden mot sedelstockens ökande
utöfver en viss proportion mot Bankens
fonder, och dylika åtgärder, att oskijj—
agtigt fästa vid Banken alla dess verktliga
tillgångar, äro bland de vidare uppgifna medlen:
och sådant allt är visserligen att önska ;
men för att kunna döma om desse, medels halt
återstår likväl det väsendtliga, efter Euclides:
hvilket Jkulle göras: hvilket /hille bevisas. Ty då
det icke är möjligt, att åt så beskaffade sattser,
der tjenligheten eller nyttan göres till
vilkor, neka sitt bifall i allmänhet; är det lika
litet möjligt att säga hvad man dermed bU
fallit, och hvad påföljden af bifallet kan bli.
256
Den 14 Jpr il.
Vidare föreslås upphandling för Bankens
räkning af Silfver, till och under viss minimi-cours,
då goda handelsförhållanden sådant:
medgifva. Detta förutsätter en gräns mot
myntförbättringen. Dermed är visserligen något
vunnetj likväl något helt annat än myntbestämning.
Det stora föremålet att erhålla
calculationsgrund är alldeles icke vunnet, och
mig må vara tillåtet att fråga, huru några
transactioner i låneväg enskildte emellan, kun,
na påräknas erhålla stabilité, om låntagaren
får assurance å sin sida mot myntets stigande;
men långifvaren ingen mot dess fallande värde:
månne det icke vore att ytterligare förstöra
crediten? månne någon derefter Ville uti
en annans ägo såsom Lån vidare låta qvarstå
en capital förmögenhet, som med hvar dag
kunde till värdet blifva förminskad? skulle
det emedlertid verkeligen kunna beslutas, att
gräns sättes å ena sidan allena; så medger
jag, att jag hälldre såge den fästad mot förbättringen,
än mot försämringen, emedan jag
föreställer mig, att de , som först skulle lida
af den senare, hade mera uppmärksamhet att
vakta sig deremot, ehuru i längden inflytandet
af en sådan half reglering, efter min tam
ka blefve skadlig för alla. Dock bör jag afhälla
mig från allt yttrande öfver ett ännu så
litet utveckladt förslag.
Vidare förekommer det af Herr Tham
uppgifne medel: BancoDiscontens utgrening
mellan Stockholm, Götheborg och Skåne, med
det
Den 14 April.
25v
diet största creditiv, som sedelstocken och Bankens
tillgångar medgifva, mot fem procenta
ränta. Om Sedelstocken icke skall ökas, lärer
man ej kunna antaga större Discontfond än
hittills, nemligen 6 millioner. Efter fördelningen
deraf på hela Riket i förhållande till
handel och rörelse, vill man exempelvis uppställa
proportionen till i million för Götheborg
med Vestergöthland och Bohus Län* 1
million för Skåne, och resten för det öfriga
Riket. Nu är detta belopp utlånt- genom ea
tiondedels omsättning hvar 6;te månad, inflyta
100.000 Rdr jemte Räntor. Dessa blifva dä
tillgänglige till nya lån, det vill säga omkring
20.000 R:dr i månaden, eller 5000 R:dr i veckan,
som af en del i afbetalning och räntor
insättas* för att af andre sorn lån emottagas:
och jag frågar, om man skäligen kan ange någon
större nytta för rörelsen genom detta medel
blifva att vinna? att det skall verka i sin
tnoo, har jag aldrig ämnat bestrida} jag har
ock derföre tillstyrkt det} men jag tror det
Vara angeläget, att man, så vidt sorn möjligt,
söker utreda resultatet af hvarje förslag} på
det att inga illusioner derom må äga rum.
Herr Friherre Wrangel finner mitt 6vaf
örn Statsobligationer icke nog bestämdt. Jag
medger ock att jag anser ännu outredt* om vi
behöfva göra andra penningeupplån (det enda
Vilkor jag kan erkänna för Statsobligatiorerg
Utställande) än för våra stora arbe.sföretag:
Bil till Ridd. o. Ad. Pr. lil Band. 17
Ben 14 April,
jag hade hoppats} att alla derutöfver sträckte operationer
af dennaart skolat kunnat undvikas*
Men Herr Friherren täckes i stället tillåta
mig fråga, om möjligtvis det slags Statsobligationer,
i valuta af Bancosedlar, Herr Friherren
synes vilja införa, i sig sjelf icke skulle
bli detsamma som räntebärande Riksgäldssedlar?
Herr Friherren behagar yttra, ”att till
en början, innan man blefve van vid dessa
okända credit-tecken, skulle man ej vara moa
att förskaffa sig dem.” Detta torde få anses
likasom att de i början icke skulle få stor credit.
Men vidare förekommer: ”deremot skulle
säkert Statsobligationerne mottagas med begärlighet
i all handel, då, i brist pä annat mynt,
juan såg sig dertill föranlåten; och i en framtid,
då man, genom en större vana, bedömde
dem såsom en handelsvara, vore det att förmoda,
det alla creditförbållanden jemnat sig,
och förtroendet af sig sjelf återkommit.” Och
an vidare heter det: ”Man behöfver aldrig
frukta, det icke Statsobligationerne emottagas,
då de af Ständerne vore garanterade.
Allt detta synes förutsätta att Statsobliga:
tionerne skulle gå i bredd med myntet och
göra lika tjenst. Jag anser äfven troligt, att
förhållandet skulle bli sådant, som Herr Frikerren
förmodar, nemligen i sammanhang med
papperssystemet i allmänhet. En af Ständerne
garanterad BancoSedel, som icke har fixeradt
utvexlingsvärde, utan den ena dagen gäller
men den andra dagen mindre, är ringa skilj:
Den 14 April>
aktig från ett annat af Ständerna garanterade
crediitecken; men då 100 Riksdalers Sedeln i
Statsobligation ger 5 procents ränta, tordeman
häldre förvara den än BancoSedeln, emedan
den ger räntevinst under liggetiden, och är
lätt omsättlig, såsom mynt vid behof. Vi erinra
oss ännu, huru man vid 1815 och sedna-i
ste Riksdagen klagade, att tillfället till nedläggande
penningar i 3 procents Discontsedlar,
undandrog capitalet från stadigare lån, enskildte
emellan; och jag tror, att detta icke
var utan allt skäl; men månne icke sådant äa
mera skulle bli fallet, då ett löpande Statspapper
i Sedelmynt infördes med 5 procents
ränta? vi veta, att RiksgälsSedlarne, sorn buro
ränta, snart indrogos, emedan man ansåg
räntan bortkastad till enskild vinning, utan
allmän nytta. Om man utställer Statsobligationer,
utan föregången myntbestämning, så
är det möjligt att dessa obligationer blifva ett
courant mynt af varierande värde; förmodeligen
auctoriserss det icke att emottagas i allmänna
uppbörden, för att i så måtto skiljas
från de allmänna myntsedlarne; 3 procents
Discontssedlarne, voro det ej heller; jag bekänner
likväl att jag anser verkan på allmänna
förtroendet blifva lika menlig vid utställandet
af sådane obligationer, som af ytterligare
myntSediar; men dertill sämre för
näringarne i så måtto, att stora capitaler kunna
hållas på en gång rörliga och räntebärande
till 5 procent.
Jag vill likväl icke ingå närmare pådetta
ämne, då Statsobligationsgystemet, ännu ej
Den 14 April,
blifvit ratt utveckladt; och jag tillägger föf
öfrigt; att då jag hör den ena säga, att sådane
obligationer föreställa förmögenhet, den andra
att de föreställa skuld, den ena att man
dermed gåf till välstånd, den andra att man
dermed går till förderf; blir jag villrådig, om
det enkla omdömet skulle vara felagtigt, att
för Statsskuldens skull, måste mängden afbeta,
och träla att förnöja några färre, som deraf,
draga nytta. Att det allmännas skuld väl på
ett sätt går upp emot de enskildtes fordran;
men att de, som ej hafva andel j fordran, utan
blott i skulden, ingalunda kunna befinna
sig väl deraf; och att i alla fall, äfven vid
en fullkomlig jemnvigt, blifver producten af
lika fordran mot lika skuld lika med noll.
Några speciella omständigheter tillåter jag
mig att ännu anföra. Det anmärkes, att jag
tagit en verksam del i FinanceComitéens långvariga
öfverläggningar. Detta anförande är
icke så aldeles rigtigt; jag har uppfyldt min
pligt efter min förmåga: infunnit mig i FinanceComitéen,
då jag dertill blifvit kallad, och
lemnat mitt bidrag så godt jag förstått:
Det säges vidare, att ''‘det anspråk jag fordrar
af Stä^deme,” att till en början låta det
bero af Utskotten, huru, arbetena böra behandlas,
tyckes också af Riksens Ständer i
nära 3 månader blifvit medgifvif, men som
leirna tiderymd kan anses utgöra mer än hvad
Deri 14 April,
jag kallar till en början, vore stunden inne att
begagna Ständernas i Grundlagen förvarade
rätt att bestämma tid och grunder.
Till upplysning får jag den äran nämnas
att då jag tillät mig denna erinran, hade jag
blott 3ine gånger varit kallad till öfverläggning
i sammansatta Utskottens Berednings och
det var detta rådrum, sorn jag för min arbetsförmåga
fann för kort.
Icke så aldeles ovan att af ett enda dygn
använda lika många timmar till arbete, som
under de här uppgifne 3mé månader verkeligen
egnats lill öfverläggningar inom FinanceBeredningen,
blir tillämpningen af frågan om
tids tillräckligheten helt olika, allt som man
fattar den; men jag kan emedlertid icke 6äga,
att anförandet är oriktigt; ’ty visst är det eo
sanning, att Riksdagen redan varat nära tre
månader; men det är ock en sanning, att af
denna tid, hade Beredningens öfverläggningar
ännu icke upptagit 34 timmar.
Herr Friherre Wrangel anmärker; i anledning
af ett yttrande jag haft i skrift (likväl
icke fullständigt upptagit,) ”att utspridandet
af denna och dylika grundsattser, vöre
rakaste vägen att underminera allt välstånd i
vårt land;” men jag kan ej dela denna tanka.
Får det .stanna vid utspridandet, så ogillar Folket
de falska grundsattserna, rättar misstagen,
och låter sig deraf ej förledas: faran är icke
stor* Men det medger jag, att om origtigt
262
Den i4 April,
grundsattser öfverg! till tillämpning i sak, och
derigenom ingripa uti enskildta förhållanden,
då kan landets välstånd undermineras: derföre
må ock grundsattserne med upplysning pröfvas;
och det måtte äfven derföre icke ogillas,
att grundsattserna, till undergående af en sådan
pröfning, upprigtigt framläggas.
Ianledningaf den erinran jag gjort,att mynti
qvantifeten genom enskildtes vinster eller besparingar
icke kan ökas, anmärkes: ”Hvad kan
hindra mig att, oberoende af Riksmyntet, för*
skaffa mig genom mina produeter metalliskt
mynt från andra länder.” Jag svarar|derpå, att
visserligen intet hinder deremot förefinnes; men
derföre är mitt påstående ingalunda vederlagt:
man kan gerna införa Piastrar, Francs stycken,
Kronor och Zwei-drittlar: och man har
då visserligen infört mynt; men om detta
ville begagnas uti den invertes rörelsen,
så intogo det sitt rum icke såsom ett oföränderligt
mynt utan såsom en vara, efter det
värde i Statsmyntet, den derå utsatte, som för
tillfället ville speculera deruppå. Detta är alltså
icke myntets egenskap: icke den möjligaste
orubbliga calculationsgrund, som utgör det förs
nämsta begreppet och den egentliga fordran,
man måste fästa vid idéen om mynt.
Herr Friherre Wrangel erinrar, att mina
uttryck på somliga ställen äro något invecklade,
och tyckas afvika från den enkelhet, som
bör utgöra Financernes element.
Ben 14 April.
263
Det är alltför möjligt, och blir mitt fel
allena, hvar gång jag icke förmått att göra
mig förstådd. Herr Friherrens rättvisa skall
utan tvifvel deremot gerna antaga min upprigtiga
försäkran, att min mening och min önskan
varit, att utveckla, icke att inveckla äni4
net. Under cathegorien af misstag om menin*
gen, räknar jag äfven den anmärkning, i anledning
af frågan om Statsverkets skuld till
Banken, dervid jag etinrat, att det tjenar till
ingenting utställa räntebärande obligationer tilt
sig sjelf,” huru kan ett sådant förhållande äga
rum, då dessa obligationer äro garanterade af
Ständer, samt räntan och amortisseringen ordentligen
betalas?”
Min mening var nemligen den, att sotn
Staten i denna del representerad genom StatsContoiret
och RiksgäldsContoiret, är gäldenär,
och Staten, representerad genom Banken, är
fordringsägare, så äro de tu ett.
Om alltså Statscalculen upptager ränta
och amortissement genom Folkets bidrag till
afbördande af skulden; så måtte detta förutsätta
ett ändamål till återbringande ar en viss
ordning, hvarom Folket blifvit ense med sig
sjelf: Riksdagsbeslutet utgör då d n Stats
obligation,
som i detta fall gäller lika för alla
vederbörande, både dem som derefter tillhöra
att afbetala, och dem sorn äga att emottaga
afbetalningen.
Vid Herr Thams anmärkningar, tillåter
Den 14 April,
jag mig en enda särkild erinran , och äfven
den icke utan ett visst motbjudande: emedan
den har för afseende att tillrättavisa en obillighetJag
vill likväl ej heller föra den på räkningen
af en sådan mening: utan med den värda
Ledamotens tillåtelse, anse den icke af honom
tillräckligen öfvertänkt, eller ock möjligen
af mig orätt fattad.
Det anföres nemligen, att Malmö DiscontDirections
oredlighet blef mer och mer känd;
men ändå skyddades den i det längsta; och
lätteligen skulle man kunna tro, att af sigt en var ,
att i Malmö Disconts faUt äjven indraget, de andra
båda Filial Discont emes.
Jag anser , att man ej lätteligen borde
tro sådant; ty denna tro förutsätter hos dem,
som dälde förhållandet en afsigt att skada.
Jag tror att man gjort mycket väl, om man,
under S'ändernes sammanvaro 1815, angifvit
en oredlig förvaltning, så vida den då verkeligen
var bekant; hvilket jag i sanning icke förr
än nu hört yttras, hälst jag år 1815 hade ingen
del i Riksdagsärcnderne,
jag tror deremot, att det låg i sjelfva
dessa inrättningars uppställning och verksam- ,
het, att den enås ofärd oemotståndeligen måste
draga de öfrige med sig- Jag tillåter mig
att hänvisa Herr Tham till Herr Friherre Cederström,
Jacob, för att få svar på den frågan,
om Jylalmö Disconts ställning af honom icke
yppades, för att indraga de andra båda Fil-iaL
Den i4 April.
265
Disconterne i dess fall? Jag kände förenämde
Disconts sållning mycket senare än Friherre
Öderström; men jag delade det oaktadt
hans tanka, att förhållandet icke borde yppas,
utan i sammanhang med garantier. När, mot
Friherre Cederström gjordes anmärkning häröfver,
vid sista Riksdag, så var jag den enda
af BancoUfskottens Ledamöter, som i ett särskildt
yttrande anförde, hvad som verkade på
mitt begrepp om grunderr^e för Friherre Cederströms
handling, i den stund den ägde ruin;
de voro efter min tanka alldeles motsatte afsigten
att låta crediten falla: de voro att uppehålla
crediten.
Jag hade någon erfarenhet i hvilka collisioner
man uti administrativa angelägenheter kan införas,
emellan föreskrifterna och omständighe.
terne; föreskrifters helgd kan man alltid yrka
med lugn och mod i förening; en redlig man
kan ej gå emot föreskriften, utan att göra uppoffring
af sitt lugn. Hafva då hans motiver
varit väl öfverlagda, så vinner hans åtgärd
bifall af den eqskilta känslan, på samma gång
som helgden af Samhällsformerne ville företrädesvis
deråt påkalla ansvar; och detta var
mitt motiv för en från Utskottet afvikande
tanka.
Jag får för öfrigt upplysa Herr Tham, att
då catastropheo med Disconterne inträffade,
vågade jag gifva min tanka tillkänna, att de=»
ras credit borde genast garanteras Min rätt
till yttrandet af denna tanka var ingen, ty jag
266
Den i4 Jpril,
delade icke äran af ansvarigheten för eit sådant
råd; men ännu påminner jag mig med
innerlig tillfredsställelse, huru jag icke hörde
någon bland ansvarige Rådgifvare vid ett sådant
tillfälle erinra sig ansvarighetslagen. Uppriktig
var denna tanka; Lika uppriktige voro
ofelbart ock de betänkligheter som deremot
anfördes af andra, och hvaribland jag
specielt erinrar mig flere, vid samma tid functionerade
af Riksens Ständers egne Fullmägtige:
beslutet vördar jag äfven; ty då garantien var
svår att tillvägabringa, utan att träda formerna
för nära , tillkännager det en större kraft att
uppoffra det öfvergående åt det beståndande.
Olägenheten kändes gemensamt; följderne föxesågos
äfven; och den striden är ej heller obekant,
som vid förra Riksdagen ägde rum,
att möjligast inskränka deras menliga inflytande;
Jag påstår icke, att de fullkomligaste
resultater då vunnos; men med mycket lugn
erinrar jag mig, att mitt ringa bidrag ingalunda
gick derpå ut, att den förvärra.
Samma upplysta ledning som nu egnas åt
Ridderskspets och Adelns egna öfverläggningar,
tillhörde då de sammansatta Utskottens:
Vare denna erinran, om den behöfs, en särskild
borgen för hvad jag anförer.
Jag har ännu några ord att tillägga. Man
daterar från 1812 de misstag i financiella och
economiska ämnen, som skola vållat den närvarande
förlägenheten. Man gör mig den ätau
att tillägga mig en verksam del i den.
Den 14 April.
267
Man anför, att om jag försökt göra samma
varsamhet gällande under senast# Riksdagar
som jag nu yrkar, sknlle icke Sverige befinna
sig i så allmänt aftagande tillstånd; och der-r
efter uppställes en liknelse, att man klagar att
ett Barn icke kan gå, sedan man låtit taga
foten deraf. Jag tror, att man icke har rätt i
hufvudsaken; jag är öfvertygad att man har
orätt i tillämpningen; och för öfrigt anser jag
mig aldeles oförtjent både af äran och tillvitelsen
mig här igenom göres.
Särskilt för den chronologiska ordningens
skull, vill jag blott i förbigående anmärka,
att just samma år 1812 upphörde min
befattning med det Embete som, efter Grundlagen,
tillhör ledningen af Rikets Handelsoch
Financeärender,
Jag bekänner, att med mycken förvåning
bär jag hört yttras, och äfven i skrift funnit
anfördt, att Riket var i en förmånlig economiskfoch
financiell ställning emellan 1809
och 1812- Jag vill ej här med någon vidlyftig
framställning återföra det sorgliga minnet
af Fäderneslandets belägenhet 1809. Blott i
afseende på det närvarande ämnet vill jag erinra,
att då en tredjedel af området lösslets
från Fädernejorden,stannade all Statsskuld, och
förbindelsen att svara för det representativa
myntet, på den återstående delen; och de enskilt#
dignade under bärdor, Menniskan är
mägtig af stora företag; raen det omöjliga begränsar
dock hennes förmåga. Med en troll
-
268
Den 14 April.
kraft allena skulle tillståndet ögonblickligen
kunnat förändras; skulle verkningarne af olyckor,
sorn föranledde Statshvälfningen kunnat
upphöra: menniskoverk hade det ej varit*
Men det var redan ett stort menniskoverk, att
'skaffa rådrum och återhemtning, till ordnande
af ett bättre tillstånd och detta verk utfördes,
„ Sältet huru det utfördes, bestämdes till största
delen, och må hända oeftergifvejigen, af
sjelfva belägenheten. Då Krigsgärd icke kunde
utgå, men penningar till krigets utförande
måste anskaffas, så nyttjades det medel, hvilket
för tillfället undanröjde intrycket af nöd
och förlägenhet; det erforderliga biträdet ikläddes
skepnaden af verklig behållning, och förmådde
derigenom dölja den försvagning af
framtidens krafter och förmåga, som det naturligen
innebär. Det var likväl i sjelfva verket
icke annat än en skuldsättning och kunde
intet annat vara: en skuldsättning hvars
verkningar allt sedermera tryckt oss och ännu
gör det. Under annan form, under formen -  af mynt, var det samma systéme af anticipation
på framtidens kraft, som nu, tilläfventyrs
mindre nödigt än då, är 1 fråga att etableras
genom Statsobligationer, Emedlertid, då de
utställde myntsedlarne hastigt utbredde deras
verkan, och denne i början var enahanda som
af reel behållning, blef detta en anledning att
prisa en period, som hade allt för sig till det
yttre skenet} men ty värr hade emot sig sin
inneboende vansklighet och förstöring,
Det närmare förhållandet af illa^ dessa
thn 14 April,
verkningar är emedlertid förut fullständigt utVeckladt
uti Stats- och BancoUtskottens be-*
tänkande vid lörra Riksdagen. 1809 års Financeplan
var byggd på en stark amortissement
af de uti nödens stund utgifne sedlarne;
men redan 1812 klagades öfver följderne af
indragningen; och en betydlig summa utställa
des åter, till de dåförekomne Krigsrustningarne.
Den spänning i det allmänna politiska
samhällsskicket som desse åren agde rum, var
väl mäktig att underhålla lifligheten, men den
tmdergräfde likväl den solidare kraften; och
sedan en allmänn fred återbragt vanliga förhållanden
inom hvar Stat, och Staterne emellan;
framstodo åter, med ökad känning, verk-i
ningarne af de gemensamma förlusterne, och
af den allmänna försvagning som naturligtvis
måste följa på så stora skakningar: så klagades
hos oss, icke utan skäl, om förlägenhet i
allmänna rörelsen vid 1815 års Riksdag. Äf*
ven då ville man mindre erkänna den, såsom
en naturlig följd af tidsomständigheternes oemotståndliga
Verkningar, än söka örsakerne
dertill uti felaktiga hushållningsanstalter. Disconterne
voro då i full activité; deras upp-J
hörande kunde vid det tillfället icke anföras
såsom den verkande orsaken; i stället började
då redan talas derom, att deras vidsträckta operationer
voro det. Man fann Handelssystemet
för mycket gynnadt och utvidgadt; man
började göra reparation af allmänna biträden
mellan de särskilta Hufvudnätingarna. Fastighets-
och odlingslån infördes; MagazinsDirefitionens
fonder och äfven Discontcrediten öka
-
270
Ben 14 April.
des.' Dea år 1809 etablerade hufvudprincip
för Financeregleringen, nemligen en stark ämortissement,
af Bankens förskott, bibehölls
väl i hvad som angick de skattandes bidrag;
men större delen af bidragen sorn sålunda ingingo,
förvandlades till Lån åt enskildta. Jag
är alldeles öfvertygad att det å alla sidor var i
verklig god tro man så handlade. Efter min
tanka hade det varit mycket lyckligare för
Fäderneslandet, om Lånesystemet icke blifvit
utsträckt på sätt sorn skedt; men det var
den starka sedelutgilningen 1809, som tvunget
skapade det
icke omedelbarligen, men i en
successiv och naturlig påföljd deraf.
Öfver hela verlden kändes enahanda verk*
ningar af öfvergången från krig till fred; och
ännu i denna stund är jemvigten icke återstäld:
förlägenheten uppenbarade sig på lika
sätt öfver allt; de tillfälliga botemedlen företogos
nästan på enahanda sätt. Konungen i
Danmark upplånte penningar, och försträckte
dem till förlägne Jordbrukare, i följd hvaraf
många Egendomar nu äro fallne under Kronan.
Vi finna från aila Länder uppgifvit,
och bland alla, främst frän England, huru Fas
stighetemas pris med Landtbrukets producter
fallit: der uppenbarade sig förlägenheten först
hos ruinerade arrendatorer, här hos skuldsatte
Egendomshafvare och i vidare utgrening till
hela samhället, 6åsom en naturlig följd af allt
partielt lidande: vidare huru speculationerne
öfvcrgått från näringarne till sjelfva penningen}
och att, af dessa omständigheters verkan
Den 14 April.
271
1 förening, prpductionskostnaden stigit, genom
arbetarens större fordringar, i följd af lättheten
att vinna sitt underhåll, och genom Förlagens
dragning från näringarne, för att öfvergå i
sjelfva penningehandeln. Den som emedlertid,
utan uppmärksamhet på dessa naturliga verkningar,
och tillika, vid ett fluctuerande mynt-;
värde, saknande all grund för calculen, fortgått
i samma dyra näringsföretag, hvilka under
förra förhållanden varit lönande; måste
efter ett successivt stigande betryck, slutligen
falla ett offer för händelserna, och en origtig
beräkning.
Disconterne hade i deras befinteliga skick
ingalunda kunnat äga bestånd, äfven derest
icke den obehöriga förvaltningen i Malmö påskyndat
deras upplösning. Många gånger förut,
hade dessa inrättningar påfordrat och erhållit
partiella Låneunderstöd af Staten. Allmänna
medel, i synnerhet KrigsFondens, voro
i Disconterne insatte; men måste för behofven
efter hand disponeras. Jag är den första sorn
öppet erkänner, att, med större erfarenhet,
hade man troligen aldrig så utvidgat dess» r
förhållanden; och då hade ej heller återgången
varit så tryckande; men sedan det en gång
skett, kunde följderna icke återhållas. Emedlertid
är jag öfvertygad, att en stor öfverensstämmelse
i begreppet om desse messurersan^
vändbarhet Och nytta agde rum, i den tid de
vidtogos, uti andra länder, med större erfarenhet
i utsträckta pcnningeförhållanden än här;
uti England och America, folio, äfven för nå
-
272
Den 14 April,
gra år sedan en mängd private LåneBank !n*
rättningar; då följderne deraf skakade Creditea
och inflöto menligt pä Näringarna. Vi
aro således ej heller ensamme om denna slags
erfarenhet.
De Financiella åtgärderne vid 1818 års Riksdag,
voro ej mera frivillige. Disconternes fall
medförde ett upplag i alla Creditförhållanden;
man såg med förvåning huru ett, utan grund
och utan stöd uppstäldt svagt Credit verk, vid
första skaknirigen från ett stort och vigtigt inflytande
nedföll till till intet. Jag har förut
yttrat mig derom. De kunde ej fortgå i deras
då befintliga skick: de berodde af enskilt förtroende,
och detta förtroende fanns icke mera.
Tvärtom hade den emot dem rådande stämning,
utaf upptäckte oredor och balancer, fått ett
oöfvinnerligt stöd. För min del tillstyrkte jag
längre utredningstid, nedsättning af öfverräntan
och särskilte Discontafdelningar i Skåne
och Götheborg; något derutöfver var ej att
göra under de omständigheter som då ägde rum-,
och det var länge som man skäligen tvifhde
om de resultater, hvilka i denne del sluteligen
vunnos. Sjelfva sedelstocken blef första årert
efter förra Riksdagen ökad. De 2:ne sista har
den minskats, egenteligen derigenom att den
påräknade Discontsumman icke utgått. Att
utställa nya Bancosedlar för de i rörelsen befintlige
3 procents Discontreverser, kunde ingalunda
tillstyrkas.
Det
Den 14 April.
273
Det äro nu emedlertid dessa messurer sora
få uppbära klandret; ehuru de i sjelfva verket
utgöra icke förlägenhetens orsak, utan en
förut befintlig förlägenhets oundvikeliga följder.
Magazinslnrättningetr, som vid 1815 års
Riksdag upplyftades såsom ett väsendteiigt
medel för Jordbrukets förkofran, nedsänkes nu
såsom dess förderf; Inrättningen har kunnat verka
nyttigt, redan genom sin blotta passiva tillvaro;
tillreds till biträden vid utomordentliga
förhållanden; den har motverkat en sådan allmän
nytta, i samma män dermed velat uträttas
mera, än naturen deraf kan medgifva.
Föranledde utaf behofvet af rättelse leta
vi partielt efter orsakerna till ett tillstånd, som
genom samfält verkan af många omständigheter
i förening, successivt utbildat sig.
Fern år hafva emedlertid förflutit sedan
sista Riksdagen: betrycket har derunder itiora
en del orter ständigt tilltagit; då inom en del
andra öfvergången till en större trefnad redan
tydligen förmärkes; men lättnader fordras för
alla. Den Jordbrukande Ståndspersonen, är i
synnerhet träffad af tidens bekymmer, framför
sjelfva allmogen. Många aktningsvärda
Familier hafva fallit offer för tidens skakningar;
men ingalunda äro det sjelfva de administrativa
messurerne som omedelbarligen vållat
det. Jag hyser den fankan, att Disconternas
fortfarande, som möjligen kunnat lemna ett
ytterligare rådrum, derest nemligen ett sådant
Bil. till Ridd. v. Ad. Pr. III Band. 18
Den 14 April.
fortfarande varit möjligt, likväl ingalunda förmått
gifva den någon verksam eller tillfyllestgörande
hjelp.
Samma bedröfliga tillstånd visar sig i störs
re mån, såsom följd af enahanda förhållanden
på 1750- och 1760-talen. De bortgångnes lidanden
blefvo oss till ingen varning eller rättelse;
ty ehuru vigtiga dessa erfarenheter voro,
kunde deras beskaffenhet likväl icke väcka
något historiskt intresse af den allmännelighet,
att icke minnet deraf hos mängden fortgått
med tidens ström. Den minsta forskning
lemnar likväl genast en alldeles evident utveckling,
af en lika fullkomlig öfverensstämmelse
både i orsakerne och verkoingarne, mellan
den tiden och vår egen.
Hvad jag nu i yttersta korthet öfverfarit,
det skall jag vid ett annat tillfälle vidareutveckla
och med ziffror närmare verificera. En
förlägenhet i enskiltes ställning erkänner jag,
och tror äfvenledes att inträffade förändringar
i vårt Samhällsskick påkalla flera vigtiga regleringar
i vår Statshushållning; men min öfvertygelse
är tillika den, att vår närvarande
allmänna penningesfällning, till det mästa är
en naturlig och oemotsiåndelig verkan af verldshändelsernas
gång; och blott i en mindre mån
kunnat af administrativa åtgärder bero. Man
bör för öfrigt erinra sig huru den tid som förflutit,
sedan nu gällande samfundsfördrag bland
oss infördes varit utmärkt af stora yttre händelser;
deruti äfven vi verksamt deltagit. Det
-
J,
Di ii i4 April.
2??
ta deltagande åter, har, både till tid och till
medel, väsendtligen ryckt krafterna'från den
rigtning till ordnande af inre angelägenheter,
hvartill den nya Stats-Författningen utgör
grundvalen.
Samfälta bemödanden och uppoffringar,
deruti Konung och Folk, täflande med kärlek
och förtroende mött hvarandra, hafva afböjt
de allmänna förstörelser eller skakningar, sorn
hemsökt andre af naturen mera gynnade nationer:
hafva vi förlägenhet att beklaga oss
öfver, så hafva vi ock fördelar att gläda oss
öfver; och stora anledningar, hemtade af andre
Staters närvarande tillstånd, att, under
sträfvan till ett bättre Samhällsskick, icke bortspilla
krafter med öfverdrifne uppställningar
öfver den förflutne tidens misstag, öfver våra
egna misstag.
Vår behållning utgöres af vidgade och
tryggade områden; af erkända samhällsrättigheter,
både utom oss och mellan oss af befria
else från den Statsskuld^ lika stor med Bankens
hela Sedelstock, som ännu år 1812 vidhäftade
landet. Man jemföre detta förhållande
med år 1809 och prise företrädesvis det senare
om man så vill, och försvara ett sådant
pris om man det kan.
Vår brist består i ett economiskt betryck,
vådligt, derest icke derå fästes tillräcklig uppmärksamhet.
Detta betryck anser jag likväl
väsendtligast vara en följd af förra tiders o
-
276
Den 14 April.
lyckor, och af den senare tidens nödvändigi
bemödanden, att äfven med en hårdare känning
i öfvergången, för deras vidare tillväxt
söka sätta ett mål.
Äfven i denna del framkallar jag emedlertid
gerna jemförelsen med 1809; utan att
betvifla utslaget af en lugn och rättvis pröfning.
Räkningert på det hela lemnar den vinst,
att de absoluta beståndsdelarne för bristens
successiva afhjelpande finnas behållnej och
att en af Konungens vishet och Folkets kraftiga
biträde tillkämpad dyrbar stillhet, nu mera kaa
odelad användas för att uti de inre angelägenheterne
välja och ordna, hvad som tili allmän
nytta och trefnad pröfvas fullkomligast
bidraga.
Denna opinionsstrid är för öfrigt alldeles
onyttig* att här förlänga — den har mot mm
vilja blifvit framkallad, ehuru egenteligen icke
nödvändig till eget försvärj ty sorn Embetsman,
har min verksamhet varit inskränkt
till ett detailleämne af Statens Financeväsende,
deruti jag möjligtvis åstadkommit någon allmän
nytta: som Riksdagsman åter, har jag
vid hvarje tillfälle motiverat mina handlingsgrunder.
Frie Svenske män hafva pröfvat
dem
hafva deröfver beslutat. Deras bifall utgör
minära; men den enskilda mannens opinion,
bifallen eller ogillad, faller bort utan uppj
märksamhet; då Folkets ombud
i Folkets
angelägenheter sjelfva besluta Barnet utväxer
till man och går fram, leende åt den som vil;
Den 14 April,
\e göra det onyttiga försöket att uppehålla det
i sin gång.
Det är äfven nu blott den enskilta medborgaren
som gjort sin förvärfvade rätt gällande,
att till upplyst pröfning framställa sina
tankar uti ett för Fäderneslandet vigtigt ämne:
må man icke sammanblanda en enskild opini*
on med allmänna tjensteförhållanden: de hafva
med hvarandra ingenting gemensamt.
Jag har pröfvat HöglofI Ridderskapet och
Adelns tålamod
och ty värr med ämnen,
som för en del angå min egen pejson, hvilket
eljest är mig så högeligen motbjudande. Men
särskilta omständigheter hafva för denna gång
påkallat det
omständigheter hvartil, som
jag hoppas, inga vidare anledningar skola förekomma.
Med innerlig känsla"af pligt och
förbindelse till Konung och Fädernesland, fin-r
nes ingen gräns för min önskan att vara nyttig;
men samma förbindelser ålägga mig ock,
lika noga, att icke sträcka mitt deltagande utöfver
hvad mitt begrepp antager såsom oundgängligt
vilkor för en sådan nytta. Derutöfver
blir nitet otjenligt, bemödanderne fåfänga
_ biträdet ett hinder och verksamheten
ändamålslös. Jag har under min Embetsmanna
bana haft erfarenhet deraf, och måste mot
mig sjelf utöfva den strängaste redovisningspligten.
Oförtjent framkastad till en ansvarig verksamhet,
vida utöfver mina krafter, känner jag
■ V
$7S Den 14 April,
tillräckeliken egna brister: andras erinringar
om misstag, förekomma mig alltså ingalunda
oväntade. Som publik person är jag skyldig
emottaga dem, utan att deraf uppehållas i min
verksamhet; men då jag handlar gom enskild
man, kan jag derå fästa afseende, och jag har
då dessutom till särskild pligt så inrätta mitt
deltagande i ett frivilligt arbete för allmänna
ändamål, att den enskilta öfvertygelsen om
sättet att vara mäst nyttig, ingalunda må föredragas
eller komma i strid med principalernas,
åt sjelfva föremålets behandling gifna
, rigtning.
Den första förbindelsen för ett dyrbart
vedermäle af ynnest och förtroende, är att
undanrödja hinder; den dernäst är att förblifva
vid sitt eget begrepp om hvarje handlings
behörighet,
N:o 3.
Herr Tham, Wolrath:.
Vid mitt uti Plenum den u uppläste me^
jnorial, angående den föreslagne RealisationsPlanen
och Herr Friherre Wirséas yttrande s
gjorde6 flera anmärkningar, dem jag vördsam*
mast anhåller få besvara.
Herr Grefve von Platen har trott sig af
mitt anförande kunna hämta den mening, att
jag ansåge Banken blifva osäkrare derigenom
att enskildta personer lingö del deruti; sä är
Deli. i i April.
il 9
dock icke meningen af mina ord. Jag har åtminstone
trodt mig säga, att det missbruk af
deras magt, Rikets Ständer emot Banken kunde
utöfva, vore för Fäderneslandet mindre farligt,
än det missbruk, som en enskidt Corporation
möjligen skulle kunna tillåta sig,
otn den i Bancostyrelsen finge del. Mitt anförda
skäl till denna tanka var att Ständernas
missbruk, icke kunde ske af elakt uppsåt
utan blott af misstag, enär landets väl mäste
vara deras föremål, men att deremot en enskild
Corporation, särdeles om största delen utgjordes
af utländingar, skulle till sina åtgår-,
der kanske ensamt hämta motiverna af sin oegennytta,
utan afseende derpå, om dessa åtgärder
med landets väl öfverensstämde,
1776 års Realisation är aldrig af mig klan-’
drad och jag medgifver gerna att de svåra
missväxterna under Gustaf den JILs silfverperiod
till en del uppvägde förmånen af Americanska
kriget3 jag tror dock att äfven
denna Realisation i sednare tider skolat medföra
ganska kännbara följder, om ej den
utländska skuld, som till en del härigenom
var åsamkad lyckligtvis sedan 1815 varit betald.
Att grunden till nämnde Realisations
fall lades genom Gustaf den Ilhs krig och full.
bordades genom Gustaf Adolphs, kan ej nekas,
och äfven dessa händelser äro en af de
orsaker hvarföre jag ej tror, att man med offer
så stora att de kunna undergräfva landets
väl, åter bör köpa sig en fördel, som vid ett
blifvande krig lätteligen kan gå förlorad. Jag
280
Di n i4 April.
har sagt, aft nian ej borde föreslå sådane financiella
Planer, der aritmetisk osäkerhet visar
sig, jag hade bort säga sådana, vid hvilka
osäkerheten och skadan kunna beräknas med arittnetisk
visshet.
Jag anser för säkert att 6.325,000 lod SiIfvericke
inom Sverige kunna till Banken inlemras,
då jag icke tror att hvar och en skiljer
sig vid det Silfver hvaraf Bruket blifvit mod
och vana. Jag anser för säkert att utländska
långifvare behöfvas, att upptaga actiecapitalet,
dessa lemna ej dertill deras Silfver utan förmånliga
vilkor af hög ränta och del uti
Bancostyrelsen Den höga actieräntan skall uppjaga
räntan inom landet, då till acti*r auvändas
aila capitaler, som kunna åtkommas. Allt
detta tror jag medför skada och osäkerhet. Den
missfördelaktiga handeln på Finland, " skall
hastigt ditiöra en del af Bankens Silfver, och
räntan på utländska länebiträden bortsopa resten.
Ännu skadligare vöre att göra hela operationen
med ett Statslån i anseende till de
odrägliga vilkor, hvarförutan dessa icke lära
kunna erhållas. Oäodligen gerna må Ösletrikes
och Danmarks exempel åberopas i afseende
på sådana låns kostsamhet, om det sker,
att afråda oss irån deras begagnande, då nöden
ännu icke kräfver det; utan likhet i omständigheter
förstår jag eljest icke hvad exempel
skola bevi a, ty äro omständigheterna olika
blifva exemplen endast falska premisser och
då torde äfven conclussionerna bli origtiga. Af
sådan ordsak har jag trodt, att hvarken de
Den i4 April.
3Öl
nämnde. Stater eller England kunna åberopas,
sorn n önsier :ör oss i afseende på den ifrågavarande
realisationen.
Här är sagt att näringar och åkerbruk endast
tilltaga med biträde af stadgadt mynt;
stadgadt mynt h3de ju Sverige under Gustaf
IH:s tid, men florerade eller tilltog åkerbruket
under hans Regering? när började man med
alfvar odla Svenska jorden? om icke när
Riksgäldssedlarne ökat Rörelsecapitalet. När
bragtes åkerbruket i det skick, att Sverige några
år å rad icke allenast kunnat umbära utländsk
säd utan äfven utskeppa Spannmål, om
ej under den creditperiod, som börjades 1809.
Kan Sveriges historia uppvisa något tidehvarf
så rikt som det sistnämnda på mångfalldiga
anläggningar, manufacturer och stora allmänna
företag, om handeln ej blifvit hämmad af egna
författningar och en i hela Europa allmän
stagnation, om FilialDisconterna ägt tillräckligare
creditif i Banken och icke till största
delen varit grundade på ett creditsystem af
treprocentssedlar, som ramlade då handeln afbröts
och ändtligen om 181.8 års Ständer med
mer skonsamhet behandlat landet, så är jag
öfvertygad att pappersm yntets värde icke fallit
och att landets välstånd oafbrutit fortfarit.
Jag har aldrig nekat att stadga i mynt är
nödvändig för hvarje nations trefnad, men jag
nekar att denna stadga bör sökas genom medel,
osäkra om utförandet kan genomdrifva?
2S2 ®en April,
l
och förderflliga om minsta motgång möter, och
derföre har jag yrkat andra, i min tanka mera
säkra fast ej så hastiga i sin verkan, jag
kan icke med Friherre Anckarsvärd dela någon
farhåga, att en gynnande handel skulle
genom coursens fällande skada de gäldskyldige,
ty om Bankostyrelsen hade befallning
upphandla silfver så fort coursen föll till eller
under ett visst pris, skulle den åter snart
rätta sig och genom det ökade capital, som
denna Silfverhandei bragte i rörelsen uppehöllos
alla vahror vid ett jemnt värde} det
är ett sådant någorlunda jemnt varhuvärde inom
landet, sorn upprätthåller alla samhällsclasser
och så länge detta kan bibehållas brys
landtmannen och näringsidkaren sig föga eller
intet om coursen. Jag skulle deremot tro att
denna af Friherre Ankarsvärd med farhåga e~
motseddc gynnande conjunctur, vore den lyckligaste,
som kunde inträffa, ty då skulle Banken,
utan lån, snart vinna en sådan fond, att
den efterlängtade realisationen kunde verkställas
på grunder, gynnande för alla och med
säkerhet, då han icke behöfde bero af någoti
annan magt, än dess naturliga styrelse.
Jag känner ej om de landsorter, som närmast
äro belägna hufvudstaden med lugn och
hopp emotsett FinaneeComitéens åtgärder} att
motsattsen inträffat i alla södra orterna är en
sanning om hvars verklighet jag vädjar till
härvarande Riksdagsmän, och jag tror att anledningen
varit naturlig. Allmänheten i södra
provincerna har trodt, att samma ågigter och
Den 14 April,
283
bemödanden, som hufvudsakligen verkade de
financiella beslut, hvilka togos af 1818 års Ständer
och hvilkas verkan den med känbar skada
fått röna, denna allmänhet har också fruktat
att lika åsigter och lika grundsattser skulle
leda FinanceComitéens åtgärder; den fruktade
en fortsättning af det system som följdes sista
Riksdag, Comitéens verkeliga beslut blefvo aldrig
kända utan genom ryckten , och dessa omtalade
en realisation med utländska penningar.
Allmänheten, som ej är kunnig uti Financetheorien,
och hvars erfarenhet inskränker sig
till den läran, att när man lånar, så blir man
skyldig betala, och att sådsnt med dyrköpta
lån icke förbättrar den skyldiges vilkor trodde
sig se ett redan förminskat rörelsecapital
än mer försvinna och sig alldeles strypt, för
att några få personer skulle ined Silfver få beherrska
landet.
Herr Hjerta tycks ej vilja medgifva att Discontrörelsen
skulle få delas till landsorterna,
utan att rörelsen der endast skulle få underlättas
af Privatbanker. Jag medgifver gerna nyttan
af sådana inrättningar, men har trodt, att
dertill fordrades penningar och att de endast
kunna existera der Capitalister finnas, men sedan
största delen af RörelseCapitalet, tack vare de
sednaste Financeoperationerna! blifvit dragen
till Stockolm och de der-och kanske i dess
granskap varande Capitaler icke med måttliga
uppoffringar kunna åtkomma® af den frånlägse
landtmannen, så frågar jag hvar fonder i landsorterna
skola tagas till Privatbanker ?
Den 14 April.
Hvad jag uti mitt förra anförande sagdfc
styrker tillräckligt, att jag ej delar deras önskan,
sorn yrka ett obegränsadt ökande af pappersmynt.
Min högsta önskan, jag upprepar
det är stadga i vårt mynt, men jag begär att
vi må söka denna stadga genom medel och
författningar inom oss sjelfva och min röst skall
aldrig bifalla de åtgärder, som medelbart eller
omedelbart göra oss till skattdragare åt utländska
banquierer. Denna prisade förmån må
ensamt vara de stora och mägtiga Staternas
prerogativ, må Sverige finna och försvara sin
trgamla ära uti ej allenast politiskt utan äfven
financielt oberoende j skuldfria hos utlandningen,
med tillräckliga exporter att kunna
betala hvad vi behöfva importera, böra vi
sätta vår ära deruti att kunna umbära utläpdaiDgens
guld.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 17 April,
förmiddagen.
N:o 1»
Herr Tigerjköld, Carl Wickman:
Lika hedrande som. berömligt af den enskildta
patriotismen i vårt land, har det be
-
Ikn 17 April J, m.
blödande varit, som Vexelundervisningssällska^
pet visat genom den oafbrutna omsorg, som
blifvit af det egnadt åt det ädla ändamålet: en
förbättrad undervisnings införande hos allmogen.
Flere skolor hafva på Vexelundervisningssällskapets
bekostnad blifvit försedde med
tabeller och läroböcker, samt understödde med
de bidrag som sällskapet af sina knappa tillgångar
kunnat lemna, bestående dessa ensamt
af de bidrag, s©m det erhållit af den enekildta
välgörenheten. Detta ädla handlingssätt
fann jag derföre värdigt Rikets Ständers
odelade uppmärksamhet. Jag anhöll också
hos Rikets Ständer om anslag af Statsmedlen,
för att sätta sällskapet i stånd, att genom en
utvidgad verksamhet, ännu mera kunna gagna
det allmänna. Denna min motion har af Högloft
StatsUtskottet blifvit afslagen, hvilket var
■> mig verkeligen oväntadt j ty jag trodde att
StatsUtsköttet ej skulle uragtlåta, att genom
nämnde anslags beviljande lemna en gärd af
belöning och tacksamhet åt den enskildta patriotismens
ädla bemödande för det allmännas
väl.
Mine Herrar! jag behöfver ej lemna eder
någon vidlyftig teckning öfver det tillstånd,
hvari allmogeDS uppfostran sig befinner. Den
är fullkomligt känd af hvarje medlem af detta
Hus. Ungdomens undervisning är anförtrodd
åt sådane personers ledning, som ej äga någon
verklig bildning sjelfva och således äro ur ståndsatte
att gifva andra en ändamålsenlig undervisning.
- Den olägenhet för Presterskapet som
286 . Den 17 April f. m.
deraf uppkommer är obestridligt högst besvärlig
Ty de fä genom sin omsorg söka förekomma
den olägenhet, sorn kan bli en följd af
detta förhållande. Och det besvär som de äga
med allmogens undervisning i Religion, är
lika så hedrande som ändamålsenlig för detta
Stånds berömliga verksamhet. Ännu en oIägenhet
har här sitt ursprung, och som tillräckligt
visar allmogens vanvårdade undervis.)
ning, nemligen, ett beständigt stigande sedeförfall
och år ifrån år mer föröfvade brott. Jag
är åtminstone af den tanken, att Staten å sin
sida bör göra allt hvad den kan för att förekomma
de olyckliga följdsrne, som kunde äga
rum genom detta för Samhället skadliga förhållande.
Detta Stånd, hvars vanvårdade uppfostran
jag fullkomligt visat, äger dessutom (Representanter
vid våra Riksdagar. Och för att värdigt
uppfylla en så ansvarig plats, böra desse medborgare
ej längre 6akna den constitutionelt
inedborgliga bildning, de så länge varit beröfvade,
och så länge ägt rätt att fordra. Det är
Sveriges Ridderskap och Adel värdigt, att äf.
ven vid detta tillfälle, ej lemnB de fördelar obegagnade,
som andra constitutionella Stater
redan insedt och begagnadt. Det är i stöd af
dessa mina anmärkningar emot Ut6kottets Betänkande,
sorn jag i ödmjukhet får anhålla om
återremi-s, och att dessa mina anmärkningar
må till Högloft. StatsUtskottet få åtfölja.
Den i 7 April f. m.
28/
N;o 2.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel;
Statsutskottets utlåtande i anledning af
min gjorda motion, angående åtskilliga Kronans
Förråder i Götheborg, är tillfredställande
för mig, i så måtto, att Utskottet med mig
instämmer deruti, att dessa Förråders Läge är
äfventyrligt om läget af de samma, är fådant;
som jag angifvit det. För att fullkomligt öfvertyga
om, att motionen i detta ämne ej varit
obehörig, och, att jag icke onödigt upptagit
Riksens Ständers och Utskottets, i så många
fall dyrbara tid, med densammas handläggning,
återstår mig således blott, högt vädja till hvarje
Riksdagsman från Götheborg att på ära och
tro angifva? om de detailler jag i ämnet aflemnat,
öro origtige. Jag tror mig tryggt kunna
bestå, i det fall att icke något är att borttaga
från desamma, då det deremot oroar mig,
att jag ej medhann innan min afresa hit, samla
flere nödiga materialier, för att med dessas
framläggande, så mycket säkrare beveka Riksens
Ständers uppmärksamhet! åt detta efter,
min tanka vigtiga ämne.
Lika med StatsUtskottet (vidar jag ingalunda
på, att Kongl. Maj:t, äfven till det föremål
hvarom min motion handlar sträcker sin
omvårdnad, och vidtager sådane åtgärder, sorn
säkrast bidraga till betryggande, af den dyrbara
egendom, Staten uti dess i Götheborg
varande förrådshus har förvarad. Dock gäller
288 t Dai 17 April f. m.
denna min lika öfvertygelse, endast i det fall;
att Utskottet menar Hans Maj:t Konungens
egen personliga omsorg; då jag deremot har
skål tvifla, på någon verksam åtgärd i oeh för
saken, 0111 Utskottets tanka varit, att Kongl.
Majts underordnade Styrelseorganer, derom
skulle taga behörig notice och befattning, så
v'dt det jag hört omtalas är grundadt, nemligen:
att vederbörande auctoriteter i Götheborg,
långt för detta, i embetsmannaväg,' hos behörigt
verk, gjort anmälan om behofvet af contante
medels anslående, till förskaffande af,
endast någre tillräckligt höga Brandstegar, att
vid påkommande behof vara tillgänglige, för
att derigenom, om möjligt vore, försöka afvärja
den vara, som vid hvarje påkommande
eldsvåda, i traskten af ifrågavarande förråder
är ögonskenlig, men, så litet afseende derpå
blifvit fästadt, att begäran blifvit helt och
hållet afslagen.
I följd häraf, och då Hans Maj;t Konungens
många och magtpåliggande Regeringsåtgärder,
troligen icke lära lemna honom någon
tid öfrig, att ur RiksStåndens och Utskottens
vidlyftiga Protocoller, uppsöka hvarje ämne, som
D ess laDdsfaderliga omsorger ville omfatta, vågar
jag hemställa, om ej Högloflige Ridderskapet
och Adeln, finner ifrågavarande, af den
halt, alt Riksens Ständer önskningsvis borde
i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
om dess nådiga bepröfvande af detsam
maj
-
Ben 17 April f. m.
m«, för att sedermera derå, göra det afseende
Han för lämpligast tinner.
Då jag tillägger, att den Statens egendom,
som snart sagdt här står på spel, att kunna
hvarje dag, inom några timmar, gå förlorad,
mycket säkert uppgår inalles till omkring 2
millioners värde; att Kongl. Maj:t otvifvelagtigt,
genast efter en dylik inträffad olycka,
skulle se sig nödsakad lyfta det mindre creditivet,
en åtgärd i sanning då, lika nödvändig
för Statens behof, som känbar i dess nuvarande
financiella ställning, för hvarje skattdragande
medborgare; att den rättaste epoken
troligen nu är förhanden, att för bästa priset
få inlöst de intill förråderne belägne trädhusen;
att allmänna Brandförsäkringsverket, med
omkring 8000 R-.dr B:co förlust, i händelse af
eldsvåda å Qvarteret Lilla Berget, säkert äfa
Ven repartiserade till inlösningen af dessa, för
det mästa så kallade trädrucklen; att Götheborgs
Stad älven troligen inginge i reparation
dertill, i den mot) dess många dyra publike
byggnader, äfven ärO blottställde Vid ett sådant
olyckstillfälle, och slutligen, att för några
år sedan, en enskildt medborgare, till dess
stora förlust blifvit dömd, att utan ersättning,
i grund nedrifva och bortföra en honom tillhörig
Theaterbyggnad, af det skäl, att detta
grannskap, oagtadt ändå något mera aflägset, än
de flere hus jag i min motion omnämnt, ani
sågs högst äfventyrligt för Kronans förråder;
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. lif Band. 19
ägo
Den 17 April f. m,
då jag tillägger detta säger jag, framstår det
för mitt omdöme åtminstone ganska conseqvent,
att Riksens Ständer, till det allmännas gagn
och bästa, äfven i detta fall, verka på det
sätt våra Grundlagar medgifva*
I följd af hvad jag har haft äran anföra,
anhåller jag ödmjukast om återremiss af Utskottets
Betänkande, och att detta mitt anförande
måtte blifva de öfrige Respective MedStånden^communicejadt,
hvarmed jag tror mig
hafva uppfyldt, hvad möjligen för mig såsom
enskildt motionair i detta fall ålegat.
Utan förebråelse skall jag således en gång
kunna inhämta den olyckliga tidningen att oftanämnde
förråder och dervid belägne Kronans
öfrige egendom uppgått i rök och ligger
i aska.
N:0 3-
Friherre Wrangel, Henning;
Enhälligheten afde röster, som alltifrån Riksdagens
början låtit höra sig, så väl på detta
rum, som bland de öfrige Stånden, till förmån
för de liberala idéerna; har tillräckligt bevisat
att upplysningen i Sverige börjat att kunna
mäta sig med Patriotismen.
Man har i allmänhet kastat en klar blick
både på de källor, hvarifrån folken kunde hain
-
Den 17 April f. m'.
ta sin sällhet och på de stötestenar, hvilka
alltför ofta kunna komma att förstöra den j dessa
rika källor hafva ansetts bestå uti, en frihet,
som ej erkänner någon annans gräns än
den som endast pålägges utaf rättvisan och besvurna
lagar, allas jemnlikhet inför lagen, och
hvarje individs rättighet att utöfva sina physiska,
moraliska, intellectuelia och industriella
förmögenheter på ett fredligt och oskadligt
sätt. De stötestenar, hvilka åter kunde förstöra
dessa säkra grunder för Folkens väl,
hafva befunnits vara egennyttan och okunnigheten;
inan finner dem alltid i alla land förordsakade
misstag, sorn begås af både de styram
de och de styrde.
Bådas oförmögenhet att skapa ett upplyst,
gagneligt och varagtigt politiskt och administratift
systeme (så länge de saknade en allmän
grundlag, hvilken kunde lämpas efter al
la folk, alla ställen, och alla tider, för att be.
stämma emellan dem, och ordna deras passio
ner,) känslan af denna oförmögenhet, har ledc
dem till att enhälligt afsäga sig all egen vilja,
och att ensamt underkasta sig magtenafen
samling af lagar, de kallat constitution.
Dessa constitutioner hafva blifvit besvurne
af både Konungarne och Folken Detta,
det menskliga förståndets omätliga framsteg,
hedrar Sverige sedan 1809, och sätter det i
samma rang med de mest upplysta Nationer
i Europa.
Den 17 April f. mi
Detta bevis på vår utveckling, kan äfven
gifva åt vårt national högmod, det hopp att
vi i andra afseende» ej skola uppehållas i våra
framsteg.
Man har redan vunnit mera upplysning
uti Statshushållningens nyare systemer. Den*
na vettenskap så nära förenad med nationernernes
välmåga och oberoende, har länge 1
likhet med politiken, snarare varit en samling
af olyckliga försök, än af rigtiga och gag«
neliga principer.
Folken trodde hvad politiken angår, att
deras olyckor härrörde af att magten befanns
uti Konungarnas händer, och Konungarne hade
funnit att Folken ej voro lyckligare för
att de styrde sig sjelfve. Ingen af dem hade
tillräckligt besinnat att den vigtigaste frågan
ej bestod uti, hos hvem magten hvilade? men
deruti; att det borde sättas gränsor for denna
magt. Enväldets och sjelfsvåldets öfverdrift
har ändtligen bidragit till upptäckande af den
medelväg, som utgör allas säkerhet och lycka ,
nemligen constitutionen; äfvensom uti Statshushållning
och industri. De båda motsätta
och farliga systemerna af en obegränsad frihet,
och en ytterlig prohibition hafva fört oss till
erkännande af nödvändigheten utaf en måtta,
som skall förena förmånerna och förkomma
missbruken af båda systemerna. Alltför länge
har man trodt sig kunna beräkna ett lands
tillgångar efter de utbetalta skatterna, alltför
länge har man antagit den falska princip, ate
Den 17 April f. ni?
i en Stat de förmögnare Folkslasserne äro af
mindre vigt, och att Folket ensamt utgör allt,
och i följd deraf, i stället för att lemna tillfälle
åt de rikare att genom arbete skaffa Folket
tillfälle till förtjenst och förkofran, har
man deremot, under ett sken af Democrati, som
alltid smickrar hopen och bedrager den på sitt
sanna interesse, under sken af att jemka allt,
i stället för att närma Folkets välstånd till de
förmögnare classernas, bar man nedtryckt de
mera förmögne, och på det sättet jemnat allt
genom en allmän brist.
Dessa för en Stats styrka och tillgångar,
så förstörande grundsattser, hafva lyckligtvis
ofta blifvit vederlagde, och nu nyligen äro vi
i detta afseende skyldige en utmärkt erkänsla
åt Grefve Carl Posse, hvilken ibland vå a Representanter
är en af dem, sorn med fö-nuftets
öfvertygande kraft, mycket väl s.ridt emot de
falska Theorierna.
Nu veta vi alla, att en Stats tillgångar
egentligen bevisas genom de förmögnare clas^
sernas förkofran, genom äfverflödet af producterne,
och industriens liflighet. Uppmärksam
på det sorn kan undanrödja alla hinder för
denna industrie i Sverige önskar man afskaffandet
af Skråförfattningarne, men man ville
att detta skedde småningom och utan våld,
samt att de nya författningar, som uppresa sig
på desse äldrefr fall, må grundas på rättvisa
och försigtighet. Man önskar att prohibitivsystemet
skall lemna rum åt näringsfriheten, men
Den 17 April f. m.
att denna frihet skall begränsas utaf föreskrifter,
lämpade efter Nationalindustriens utveckling;
och framsteg. Utan att våga hoppas att
hafva tillfyllest framställt föreskrifter i dessa
ämnen, torde det tillåtas mig att meddela ett
försök till deras sammansättning.
In duJlri-Regtemente,
1 §.
Som det är orättvist, att en skicklig och
flitig Lärling, skall tvingas, genom en utfäst
tid, att undervisas lika länge, som den hvilken
är mindre flitig och skicklig, så skall Lärotiden
ej bestämmas efter någon annan Lag
än den grad af förmåga och kunskaper, sorn
en Lärling kan hinna att inhämta för att blifva
Gesäll.
a §.
En Gesäll borde icke få tillstånd att arbeta
för sin egen räkning förr än han i 6 månader
verkställt profarbeten, hvilka skulle kailas
mästerprof, och deponeras uti en Fabrik och
Slöjde-exposition, hvarom vidare skall talas i 3
§• Utom framvisandet af dessa mästerprof,
borde afven Gesällen undergå en examen uti
läsa, skrifva, räkna samt äfven en modellritning
då hans Profession det fordrar, men skulle
någon enskildt person eller socken för egen
del Vilja antaga en icke utlärd arbetare
för hvilken den äger förtroende må sådant
Den 17 April f. m.
29?
icke förnekas, nemligen, att arbeta inom socken,
och mot uppvisandet af ordentligt contract.
3 §•
Uti vissa städer af Riket och på så manga
ställen som möjligt, borde formeras, (till en
början på Statens bekostnad, om det icke annorlunda
later sig göra.) Fabriks- och SlnjdeExpositioner
hvarest hvarje arbetare kunde hafva
rättighet till att insätta sina arbeten, icke
allenast de, hvilka fordrades som mästerprof,
utan älven de, som dessutom önskades att få
sällda; men hvarje arbetare skulle vara pligtig,
att i alla tider märka sitt arbete med en
af sökanden sjelf föreslagen stämpel och detta
skulle vara ett af de oundgängliga vilkor,
60m berättigade honom att arbeta för sin egen
räkning.
I de mindre befolkade delarne af Riket,
kunna i första ögonblicket, dylika inrättningar
ej tarfvasi och behöfvas icke heller, emedan
skråen äro der mera sällsynta.
4 §•
De förutnämnde Fabriks och Slöjde-expositionerne
skulle förvaltas af en Direction, sammansatt
t. ex, af 4 personer, valde en gång
om året i orten. En af de fyra Directeurerna,
skulle tourvig, alltid vara närvarande vid Ma*
sg6
Den 17 April f. ni.
gazinét, minst en dag i hvarje vecka, för att
bevaka försäljningen, samt inregistrera alla
prof och andra arbeten: likväl böra de sökandes
mästerprof vara a f s k i 1 d a i olika rum, och
mästarnas arbeten för sig. Hvarken rangen
eller någon viss profession kunde vara ett vilkor
för att blifva vald som Directeur, men
hvar och en som vore allmänt känd, såsom en
hederlig och upplyst man skulle hafva rättighet
att väljas. Som meningen med denna ex,
position, är att både påskynda atsättningen,
och bevara hvar och ens rätt, att icke blifva
bedragen af nybörjares arbeten , så äger hvar
och en bosatt rättighet att. till denna omförmäla
ta Dir^cdon välja medlemmar.
5 §,
En Handelsbetjent scnn förer Böckerna
och sköter försäljningen, och för hvilken Directeurerna
ansvara, bör altid vara närvarande
v- i Magazinet.
6 §.
Då en Handtverkare från Stad eller Land
hade arbetat i ömånader på sina mästerprof och
insatt dem i Magasinet, försedde med behörig
stämpel, så skulle han, i fall hans arbeten
blefvo godkände, bedömas af Directeurerna,
hafva förvärfvat rättighet att som Mästare, utöfva
sitt handtverk, hvarest han sjelf funne
för godt, (med vilkor att flytta åter till sin
födelseort, om han komme den nya socken till
Den 14 April j. m,
297
någon last), och i och för detta ändamål,
lemnäs honom af Directionen, ett Mästerbref,
uti hvilket skulle intagas en beskrifning öfver
Mästarens stämpel samt intygas att aftrycket
deraf vore som controll qvsrlemnadt
i Magazinet; äfven skulle han erhålla ett examens
betyg öfver sin kännedom 1 läsning ,
skrifning, aritmethik, (och modellritning i fall
detta sednare vore npdigt för hans profession).
Försedd med dessa 2:ne betyg, skulle ej den
nya Mästaren kunna nekas att bosätta sig
hvar han ville, med mindre att kyrkoRådet
på stället uppenbart förklarade de ordsaker, sorn
fråntogo honom denna rättighet,
M
Då
Gesällen blifvit Mästare, och undfått
tillåtelsebrefvet af Inrättningens Direction,
borde han betala en viss procent af den summa
han erhållit för sina försållde Mästerprofarbeten,
hvilka varit deponerade i Magazinet.
En dylik procent skulle äfven erläggas
till Directionen af hvarje annan Handtverkare,
sorn ville insätta sina arbeten till försäljning,
i osäkerhet om att få dem sällda hos sig. Den
summa som formerades af dessa procent förenad
med den profit, som Directionen kunde
draga af försäljningen, skulle utgöra en Cassa,
hvilken af Directeurerna borde förvaltas till un-,
derhåll för MagaziDets omkostnader.
8 §.
Då Staten lemnade den första fonden till
298
Den 17 April f m.
anläggande af Magazin och första årets aflöning
åt Directeurerna, så är det att förmoda,
att inrättningen, sedan kunde bära sig sjelf.
Vissa Socknar och Härader skulle tillhöra
hvarje Magazin, eller Fabrik och slöjdeexposition,
och inom hvarje sådant district skulle
Directeurerna väljas, sä nära boende sorn möjeligt
vid Magazinet. De skulle sammanträda
en gång i månaden för att granska profarbeteo,
utdela mästerbref, och uppgöra räkningarne,
hvilka vid årets slut, borde genom trycket
allmängöras.
9 §•
Den Handtverkare, som utan tillåtelse;
och mästerbref, skulle arbeta för sin egen
räkning, om han sade sig hafva förlorat detta
bref, eller äfven hade det, men gjorde bevisligen
dåligt Och bedrägligt arbete, skulle
nödgas att arbeta såsom Gesäll ett år mot en
bestämd betalning hos den Mästare, som begärde
honom, hvarefter han, enligt e:dra och
3:dje §. §. kunde äter få söka Mästarebref.
lo §.
Hvar och eo Gesäll, som hade tagit tjenst,
skulle ej hafva rättighet att lemna den, utan
enligt Lag, och skulle för öfrigt vara underkastad
Tjenstehjons - stadgan Om en Gesäll
ville hålla fri måndag och försumma sig
med oordentligt lefverne, så skulle han vara
tvungen att arbeta utan betalning sine dagar,
för hvarje dag som han förspiller genom sitt
Den 17 April j. m,
299
fel; och om han skämde bort arbetet, skulle
han arbeta för intet , till dess skadan
blefve ersatt, hvilket skulle bedömmas af Directionen
vid närmaste Expositions Magasin,
Och i brist häraf utaf gode män.
11 §.
All handel inom landet bör vara fri, men
bör sorgfälligt bevakas af Policen i Städerna,
och Kronobetjeningen å landet, så att icke lösdrifvare
eller kringstrykare begagna sig af
denna frihet, för att bedraga allmänhetenj det
borde fordras af hvar och en som ville på
landsbyggden idka handel m. m. att kunna
framte bevis på 6tämpladt papper af KyrkoRådet
om ett hederligt uppförande, förutan
hvilket, han icke skulle kunna erhålla pass
utaf örtens auctoritet. Om KyrkoRådet finner
den sökandes frejd mindre god, äge det
att förneka ofvannämnde bevis.
12 §.
Directionen för hvarje ExpositionsMagazin
skulle åläggas af Regeringen att skaffa
förtjenst åt böader och torpare de långa vinteraftnarna,
och att till detta ändamål förskaffa
dem nödiga verktyg och materialier till
spinning, väfnad m. m., af sådana saker, som
kunde finna med lätthet debit uti lefverancer
till Kronan.
3oo
Men 17 April f, jn
13 §•
För att på ett verksamt sätt uppmuntra?
och upplysa Industrien, proponerar jag att det
inrättades af Regeringen IndustrieScholor i
åtskilliga Späder, men förnämligast i Hufvudstaden,
der tillika borde finnas en attelier för
Technologien och mschanbka verk m. m Vid
dessa Scholor skulle emottagas, till undervisning
de Mästare, gom af Directionen för S)öjdeExpositionerne,
hade erhållit Mästsrebref,
dä de skulle hafva tillfälle, att vid d^nna inrättning
vinna kännedom, uti både Färgerier,
fulikomligare bearbetning af diverse metaller
&c., med ett ord, allt hvad sora hör till
Technologien och Meehaniken enligt inhemtad
erfarenhet från andra länder} och skulle
de, så väl i Theorien som i Praktiken vinna
all önskelig kunskap, sedan de i verkstäderna
inhemtat handlag och färdighet. Man kan invända
att dessa Scholor äfvensom Fabrik och
SlöjdeExpositioner, skulle förordsaka Statenen
betydlig kostnad (hvilken jag tror kunde blifva
ganska måttlig), men denna kostnad skulle
snart tillräckligen ersättas genom de medel,
som en förbättrad industri skulle rendera
StatsCassan,
14 §•
Vid den industrieScbola, som skulle inrättas
i Hufvudstaden, och hvilken skulle vara
som ett försiyre för de öfrige i Riket, borde
tvenne gånger i veckan hållas allmänna före
-
