# ID: svediakorp-gov711
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 59,160
# sentences: 1,527
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 11 Marni.
701
står i kärleken för Konung och Fädernesland,
och känslan för rättighet och pligt.
Den sanna fosterlandskärleken är född af
Religionen. Och jag tror icke, att det ofta medvettlösa
ropet, på tidsanda och liberalitet, utgår
från ren patriotisme, ty egoismen, vårtids
märklynne, är patriotismens död.
Öfvergången är lätt från opinions-regering
till revolutions-yra. Och vi lefva i en tid,
rik på idéer, ömsevis sunda och öfverspända,
i en tid af spänning, der det gamla goda tyckes
vara underlägset ynglingakratten hos det
nya, i en tid, då den moraliska crediten är
lika skakad, som den financiella; och en så*
dan tid synes vara den mest otjenliga för den
föreslagne anstalten, hvars principmässiga utveckling
skulle tillintetgöra omröstningen med
slutna sedlar, såsom stridande mot offentligheten.
Det första slag af oberoende jag, såsom
representant, begär för våra öfverläggningar,
är oberoendet af en mer eller mindre bildad
allmänhets hvisslingar eller handklappningar.
Och jag är redo skyldig först inför Gud och
mitt samvete, och dernäst inför nationen. Men
jag finner icke skäl,-att, hvarken utvidga eller
inskränka denna grundsats till förmån för alij
mänheten , som af Riksdagsärendcrnas bebandling
får en säker kännedom, genom RiksdagsTidningen
och RiksdagsProtocollen, för hvilka
postfrihet är föreslagen.
702
Den 11 Martil.
Sluteligen, i afseende på mitt sätt ätt bé—
tragta en fråga, som röret ofödda slägters rätt,
får jag tillägga en erinran, hurti ofta obetydliga
omständigheter haft vidtomfattande följder.
Den Lavin> som ödelägger Dalen, var i
sin början en snöklimp, som rullade undan
Foglens klo.
Jag afstyrker publiciteten och anhåller $
att detta yttrande måtte biläggas Utskottets Be«f
tänkande.
Herr von Hedenberg: ”jäg anser de i uö
och 111 §• §. af Regeringsformen, eller 77 §1
Riksdagsordningen bestämda straff ej ensamt
vara användbara, såsom för stränga; utan tror
jag, att nödvändigheten ovilkorligen fordrar
andra stadganden, hvilka med mera fog kunna
utöfvas, och äro lämpade efter brottets beskaffenhet
och grundade på ofvannämnda §. §:s
anda; helst en förbrytelse, enligt ofvannämd®
§. §. af ett Stånd ensamt ej kan beifras, utan
böra Riksens Ständer samfält derom förena sig,
enligt ordalydelsen i 110 §:s sista moment»
Äfvensom jag tror, att RiddarhasFiscalen bör
efter gifven anledning dylika åtal ensamt ut-1
fora»
\
Den ii Martil.
Hefr von Hohenhatifen; ”Till Högloflig®
Riddérskapets och Adelns upplysta bepröfvadde,
anser jag turg pligtig att vördsamt underställa
min enskildta öfvertygelse i några väsendtlig»
omständigheter af betänkandets senare
del, eller dess utförande, hälst jag tror,
att blotta reservation deremot, icke öfverensstämt
med mitt åliggande som Utskotts ledamot,
att efter insigt och förmåga utreda ämnet*
i
RiddarhusUtskottets pluralitet har fuDnit
6ig böra tillstyrka, att den ifrågavarande tillåtelsen
för ett inskränkt antal främmande personer,
att bevista Ridderskapets och Adelns öf*
verläggningar, bör uti RiddarhusOrdningen
införas. Blefve detta verkstäldt så ikläddes
denna tillåtelse den högtidliga formen af en
offentlig laglig stadga, mera oföränderlig än
vår allmänna lag, sorn vid hvarje Riksdag
kan förändras, då deremot förändringar uti
Riddarhusordningen icke kunna blifva gällande
vid samma Riksmöte sorn de antagas. Att
lägga 6å stor vigt på inträdet' af dessa åhörare
synes mig stridande mot andao af vår
och ali representativ författning, som måtte
vara, att ett folks Representanter skola full*
myndigt förejlälla hela nationen och således äga
rättighet och fullt förtroende, att enfamne afgöra
med Regeringen folkets angelägenheter;
derföre synes mig allt böra aflägsnas, som kunde
gifva något utseende af bevakning ellef
uppsigt på Representantcme under fullgöran*
det af deras uppdrag.
7*4
Dm n Martil,
Uti alla representativa Stater är allmängoJ
randet af representationens afhandlingar med
Regeringen och enskildta beslut, det enda
som ansetts nödigt och väsendtligt, I Sverige
är tryckningen af RiksStåndens Protocoller,
som Grundlagen utstakar, den controll, som
genom offentlighet lagenligt skall och bör äga
rum. Democratiens väsende är oförnöjsamhet
och ostadighet; en densamma medgifven rättighet
föranleder merendels till fordran af flera;
Statsklokheten synes derföre bjuda, att icke
gifva ifrågavarande tillåtelse minsta sken af
rättighet. Kanske torde detta ligga till grund
hvarföre uti England, der man sedan mer än
ett Sekel erkänt och befunnit nyttan af åhörares
närvaro vid Underhusets öfverläggningar,
till den grad vacktat sig att låta det öfvergå
till tättighet, att det ännu blott äger
sin tillvaro såsom ett missbruk, hvilket tolereras.
Härjemte får jag vördsamt underställa,
om det kan vara lämpligt, att i Riddarhusordningen
införa ett rent Policemål såsom detta
synes mig vara, då fråga i Plenum redan uppstådt
och tankarne deruti icke synas mycket
delade, att en omarbetning af denna Stånds—i
ordning erfordras på sätt, att den med uteslutande
af hvad i Grundlagame redan är stadgadt
och hvars bindande kraft ej kan ökasj
RiddarhusOrdningen endast komme att innefatta
hvad i Riksdagsordningen ej blifvit infört;
utan blott hänvist, nemligen huru Ridderskapet;
och
11 Martil,
7°S
och Adeln vid Riksdag skola representeras m.
in. dithörande; samt uti en serskild stadga
införas den Polisordning inom Riddarhuset,
söm aktas nödig, och hvad dermed bar genien.
kap.
t
Jag tror mig afven till besvarande bora
upptaga en anmärkning sorn blifvit gjord ”att
20 §. i RiddarhusOrdningen skulle lägga hinder
i vägen för åhörares inträde på Riddarhuset.
Nämnde §. stadgar, att RiddarhusFiscalen
skall tillse, att ingen obehörig öfverläggningarrte
bevistar; hvilka som äro behörige att
intaga säte och stämma på Riddarhus: förklaras
äfven uti flere §. §. af denna StåndsOrdning,
men här är icke fråga om säte och stämma
och Ståndets egen CanzlieBetjening, hvilka
icke behöfva vara Riksdagsmän, och Vagtmästare
som äfven hafva att syssla i salen
måtte väl vara behöriga att finnas der. Behöriga
blifva naturligtvis åhörare äfven på sitt
rum, i samma ögonblick de erhållit Ståndets
tillåtelse att intaga plats på läktaren.
Enligt öfvertygelse kan jag ej eller instämma
med betänkandet uti det bestämda företräde,
som deruti TidningsRedacteurerne med.
delas. Utom att jag fullkomligt förenar mig
i de skäl, jag här hört yttras mot ett sådant
företräde, får jag, ehuru med misstroende till
egen insigt, anföra ännu ett ytterligare skäl.
TryckfrihetsFörordningen 2 $. 4 Mom , som
Bil. till Ridd, o Ad. Pr II Band. 4.5
7oS
Di ll j I Mart?}.
förbjuder, att utan särskildt meddelt tillstånd
trycka ett RiksStånds Protocoller, synes mig
icke medgifva det förfaringssätt som under
denna Riksdag vidtagits, att i Tidningarue
trycka vara öfverläggningar ofta innan de blifvit
justerade, än mindre offentligt utgifne. titan
att vara bland deras antal, som påstå skadligheten
af cn sådan åtgärd, eller som anse
vårt sätt af fullständig Protocollsföring på allt
hvad i Plena talas för nyttig; anser jag, då
vår Grundlag, efter tidens kraf lagenligt kan
förändras, dess helgd af hvarje medborgare
böra med varm tillgifvenhet omfattas. Jag kan
således icke samtycka till ett beslut, som skulle
innebära ett tyst begifvande på en frihet, som
synes mig stridande mot esprien af nämnde
Grundlag,
Den 3:dje punkten öfver hvilken jag hy.
ser olika mening med Betänkandet, rörer utfärdandet
af en serskildt laglig stadga i afseende
på mindre förbrytelser, sorn möjligen
kunde begås af åhörare som erhållit tillstånd
bevista ett RiksStånds församling. Utskottets
pluralitét har ansett en sådan stadga öfverflödig;
mig synes det icke så; ehuru jag icke
instämmer med Herr v. Hedenberg i den mening,
att denna stadga för begifvandet af ifrågavarande
tillåtelse är ett nödvändigt behof; hvilket
jag,instämmande med Betänkandet,tror man
tydligt ser det icke varit i Frankrike sedan
i§i5- Man har till stöd för yttrad farhåga
i detta afseende anfort motsattsen under revolution;
men ehuru en revolutionerande Riksför
-
Ben Ii Martil.
7°7
samling, som sjelf bryter alla lagar, haf svårt
att fordra deras iakttagande af andra; formad*
de, det oagtadt, Mirabeau med några ord*
qväfva allt störande i Lagstiftande församlingen.
”När nationens representanter haft den
godheten tillåta medborgare åhöra deras öfverläggningar?!
är å deras sida, tysthet och
ordning en ovilkorlig pligt’*. Sjelfva det hideusa
conventet blef aldrig våldfördt af sina
åhörare, utan af beväpnade folkmassor, hvari-,
bland troligen alltför få någonsin afhört dem.
jag kan icke tillåta mig dert orättvisan
mot vår nation, att vilja påbörda den en mindre
kärlek för ordning och laglighet än den
Franska; likafullt tror jag ett skyldigt förutseende
på alla icke omöjliga fall bör ligga till
grund för lagstiftningen, och får derföre fästa
uppmärksamheten på föreskrift om lagligt ansvar
för åhörarne, om de gora buller eller oljud
om de tillåta sig uttryck af bifall elter Ogillande,
eller blifva qvar sittande oaktadt Ordförandens tillsägelse
att utgå; hvilka förbry telsér ej synas
mig vara af den natur att 77 §. Riksdagsordningen
derpå vore lämpelig, äfven derföre,
att sjelfva tillämpningen i afseende på enadelen
deraf eller 1x0 §. Regeringsformen, kunde
i afseende på olika mening i olika Riksstånd
ej blifva utför bär. Men då nationens
värdighet förnärmas vid ett strafflöst missfirmande
åf dess Representanter, eller ett sa
lindrigt beifrande, hvartill allmänna Police»fadgarrte
förmå, då freden störes på ett of
-
7°S
Ben 11 Martti.
fentligt rum; får jag Vördsamt föreslå att detina
fråga mått# blifva till Lagutskottet remitterad*
-
Herr Rosenblad'. ”Då jag icke kunnat mad
Höglofl. Utskottets pluralitet instämma i det
beslut, att främmande åhörares tillträde vid
Ridderskapets och Adelns sammankomster fordra
ett tillägg i Riddarhusordningen, Och sorn
således borde i enlighet med dennas .52 §. behandlas,
har jag, jemte min reservation mot
detta beslut, ansett mig böra skriftligen anföra
de skäl, som grundat denna min öfvertygelse.
%5 Regeringsformen stadgar, att såsom
Grundlagar endast skola anses RegeringsFormen,
Riksdagsordningen, Successionsordningen och Trycki
frihets Förordningen, således borde Riksdagsordningen
omfatta allt det till ordningen vid samfeliga
RiksStåndens sammankomster hörande,
som borde äga Grundlagshelgd. Men Riksdags*-  Ordningen upptager likväl icke den vigtiga
del nationalrepresentationen, sorn utgör dess
ärftliga bibehållande princip, eller Ridderskapets
och Adelns sammansättning, utan öfverlem6»
nar den genom sin 12 §. helt och hållet åt Riddarhusordningen
att bestämma. Således har
Ridderskapet och Adeln, för att ej för ögonblickets
ombytlighet blottställa en väsentlig
del af vår Grundlags anda och form, nödgats
Den lj Martii
-
omgifva samma sin enskifta StåndsOrdning
med nära lika säkerhet mot förändringar som
den, hvilken skyddar sjelfva dö egentlig»
Grundlagarne. På detta sätt har 52 §. i RiddarhusOrdningen
blifvit nödvändig och uppkommit.
Men såsom i RiddarhusOrdningen
intagits Reglementarisk» detaljer, hafva äfven
dessa kommit att omgärdas af lika helgd och
avårrubblighet som sjelfva representationen.
Detta, tror jag, ej vara rätt och böra så vidt
möjligt är undvikas för de reglementarisk» föreskrifter,
hvilka ännu ej vunnit sådan helgd.
I den form publicitetsfrågan blifvit vackt,
ej såsom någon förändring eller tillökning i
Svenska folkets i Grundlagarne stadgade rättigheter,
utan såsom en enskild Ridderskapet
och Adeln tillkommande fråga, rörand sättet
för dess sammankomsters hållande, tror jag den.
na fråga obestridligt vara af en Reglementarisk
egenskap och såsom sådan böra behandias.
48 §. Riddarhus-Ordningen innehåller:
”Till befrämjande af nödig ordning vid Ridderskapets
och Adelns sammankomster är serskildt
stagdande utfärdadt, 60m i stora RiddarhusSalen
kommer att till efterrättelse an.
slag. RiddarhusOrdningen säger ju således uttryckeligen,
att serskildt stadgande, rörande
ordningens befrämjande vid Ridderskapets och
Adelns sammankomster är utfärdadt, hvilket
stadgande äger gällande kraft, utan att vara
i RiddarhusOrdningen infördt eller i likhet med
dennas §. tillkommit. Att detta stadgande en
-
Den ii Martil,
däst omfattar, hvad som rörer Ridderskapets
och Adelns egna Ledamöter, är af den enkla
orsak, att så länge inga främmande fingo inträde,
också intet Reglemente för Otdnings
vidmagthållande ibland dem var af nöden.
Det stöd för den tankan, att rättighet för
främmande personers tillträde vid våra sammankomster
medförde ändring i Riddarhusordningen,
man velat hämta af dennas 2o §,
tror jag, försvinner, då man förmodligen ej
nekar den vara behörig till inträde, som ett
Ridderskapets och Adelns beslut gifvit tillstånd
dertill, och som kan constatera detta tillstånd
genom uppvisandet af en pollett. Alltså kan
efter min öfvertygelse, äfven det strängaste
iagttagande af Riddarhusordningens bokstafliga
föreskrifter förenas med införandet i ett ser-r
skildt Reglemente af de stadganden, Ridderskapet
och Adeln kunde vidtaga i afseende pi
främmande personers tillträde vid dessa sammankomster.
Men för att erhålla förbindande
kraft i hänseende till de främmande åhörarne,
torde detta Reglemente fordra Kongl, stadfästelse,
Med stöd af hvad jag nu anfördt, tilli
ptyrker jag för min del, att Högloft. Riddersk»pet
och Adeln i händelse af bifall å den
egentliga hufvudfrågan i Friherre Åkerhjelms
motion, äfven matte stadgat
1:0 Att ett serskildt stadgande (Reglemente)
i afseende på främmande personers till
-
Den 11 Martil,
711
träde vid Ridderskapets och Adelns sammankomster
och. ordnings [befrämjande dervid utfördes,
samt i underdånighet till Kongl. Maj:ts
nådiga stadfästelse öfverlemnas.
2:0 Att Riddarhusutskott, i händelse af
erhållande af den Kongl. Sanctionen, uppdrages,
! att ombesörja allt hvad till verkställigheten
hörer, och när den anser offentligheten
kunna taga sin början, derom till Ridderskapet
och Adeln inkommer med berättelse, äfvensom
på lämpligt sätt då gifver det allmänheten
tillkänna.
3:0 Att RiddarhusFiscalen, i händelse af
Läktarens öfverlåtande åt åhörare, upprättar
ett förslag till en ny bänkindelning, som torde
kunna sålunda uppgöras, att hvarje Bänkmansafdelning
erhåller en bänk, och att de återstående
bibehållas ledige för de Ledamöter,
som framdeles sig anmäla. Utskrifningsexpenser
för de nya Bänklistorne torde RiddarhusFiscalen
få tillgodonjuta.
Förslag till Reglemente
för ej till Ståndet hörande, personers tillträde vid
Högloft. Ridder [haget och Adelns sammankomster och
till befrämjande aj den vid detta tillträde nödiga
ordning:
1:0. Under Ridderskapets och Adelns
Plena, upplåtes den i Stora t RiddarhusSalen
Dea 11 Martti.
befintliga läktare It ej till Ståndet hörande
personer, så vida ej Ridderskapet och Adeln
sjelf skulle för eget utrymme behöfva begagna
denna läktare och med de serskildta undantag
och åligganden, detta Reglemente
6tadgar.
2:0. Slutet Plenum kallas det, då det i 1
§. nämnde tillträde icke beviljas:
öppet Plenum, då det tillätes.
3:0. Ett Plenum måste ovi 1 koriigt vara
slutet, när sådane mål förekomma, sorn 4 och
7 §. §, RiddarhusOrdningen omförmäla, eller
sådana sorn röra Ståndets enskilda angelägenheter;
eller vid inträffande af den i 2 Morn.
39 § RiddarhusOrdningen omnämnde händelse.
Utom i sistnämde fall, gifves detta tillslutande
allmänheten tillkänna genom utsättande
å anslagen af orden: Slutet Plenum.
4:0. Ett öppet Plenum måste förvandlas
till slutet, och de ej till Ståndet eller dess Be(
tjening hörande personer afträda ; så ofta Landt
Marskalken,
eller en ledamot fran sin bänk.
äskar Plenum slutet, och LandtMarskalken,
jemte en annan ledamot, eller 2:ne andra ledamöter
på samma sätt med honom deri instämma,
utan att de på tillfrågan af LandtMarskalken
vilja från denna begäran afstå.
5:0. Platserne å Läktaren numereras och
^Den 11 Martii,
Ilka många Poletter utfärdas som platser finnas*
Desse Poletter numereras.
6:0. Angående Polett-utdelningen i akttages:
1:0. att en för loppet af hvarje Riks
dag
gällande utlemnas åt Redactionen af hvarje
utkommande Tidning, i hvars föremål sådana
ämnen ingå, som kunna komma under
Ståndets öfverläggning, då denna Redactioa
derom sig anmäler- a:o. De öfriga blifva gällande
för 14 dagar, då nya utfärdas. Sättet
för dessa senare Poletters utdelning bestämmer
Ridderskapet och Adela vid början af
hvarje Riksdag.
7;o- Bakpå dessa Poletter sättes utom
N:rn, följande ord: ”erinras om åtlydnad af Reglementet
af den 1823.** De uppvisas
vid uppgången åt vakten eller vaktmästaren.
S o. De till TidningsRedactionerne lemnade,
äfvensom de blott för 14 dagar gällande
Poletter göras olike, så väl sins emella»
sorn med dem, Ridderskapet och Adelns egra
Ledamöter begagna
9;o.
De närvarande, ej till Ståndet hörande,
personer iakttaga den strängaste tystnad;
gifve på intet sätt hvarken bifall elier
klander tillkänna, eller tilläte sig några oordningar
eller något oljud. Vare äfven skyldige
skyndsam åtlydnad af hvad Ridderskapet
sch Adeln genom sin Fiscal dem befaller.
Del i i,i .1'lur lil.
io:o. Hvarje förbrytelse mot detta Reglemente
straffas, i enlighet med Ilo ochm
§. §. Regeringsformen samt 77 §. Riddarhusordningen,
(och den särskildt stadgade Lag,
rörande förbrytelser begångne, under Riksens
Ständers eller Ett RiksStånds sammankomster
af personer, ej hörande till Riksens Ständer
eller detta Riksstånd.
11:0, Detta Reglemente anslås så väl på
Läktaren som vid uppgången till denna och
vid stora Riddarhusporten.
12:0. Alla Förslag till ändringar i detta
Reglemente beredas och anmäles af RiddarhusUtskottet.
I händelse Ridderskapet och Adeln
gillar dem, öfverlemnas de till Konungens
Nådiga stadfästelse, samt erhålla, om
denna nådigst lemnäs, genast gällande kraft,
och verkan.
Friherre Palmjljerna: ”Emot det Beslut,
Ivaruti Pluraliteten af Utskottets Ledamöter
Kadnat att Billetter företrädesvis böra utlemJUS
till TidningsRedactionernej får jag anmäla
min reservation: Jag anser nemligen likhet
uti rättigheter vara ett vilkor för hvarje offentlig
Inrättning, som inrättas till begagnande
af allmänheten j Jag tror ej att något undantag
bör göras till förmån för någon särskilt
Glass, fastän det yäl kan önskas af våra
Den il Marlit.
Tidningsredactcurer, hvilka derigenom skulle
erhålla en tyst uppmaning att ofördröjeligen
meddela Rikets läsande allmänhet hvad de så*
lunda efter inbjudning kommit i tillfälle att
höra.
Grefve Horn', förenade sig med hvad
Herr von Hohenhausen yttrat i frågan om ett
särskildt stadgandes införande i Riddarhusordningen,
rörande offentelighet vid Ridderskapet
och Adelns öfverläggningar.
Och skulle desse särskildta meningar enligt
bemäldte Ledamöters begäran genom utdrag
af Protocollet åtfölja Utskottets Betan,
kande. Ut supra.
Ex Protocollo.
N. Snoilsky.
N:o 6.
Hörsamste Memorial.
Uti 12 §. af RiddarhusDirectionens till
Höglofl. Ridderskapet och Adeln vid denne
Riksdag afgifne Berättelse, har Directionen an-1
malt det flere gånger hafva inträffat, att större
penningesuinraor; hvilka, antingen tillhört.
Deh 11 Martti.
ge de under RiddarhusDirectionens Förvaltning
ställde Fonder, blifvit inbetalte, eller ock, vid
tillfälle af nya Stiftelser, till RiddarhusDirectionen
öfverlemnade, icke kunnat emot första
inteckningen i fast egendom, enligt de i LåneReglementet
antagne grunder, så snart utlånas,
som afkomsten deraf varit till bestämde
pensioner eller andra lika beskaffade nödvändige
behof påräknad; hvarföre Directionen
hemstält att när större penningesummor inflyta
och icke kunna snart emot inteckning i fast
egendom, enligt Reglementet utlånas, RiddarhusDirection
må äga, att endast intill dess tillfälle
dertill yppas, emot annan af RiddarhusDirectionen
godkänd säkerhet samma penningar
på kort tid utlåna.
Med anledning häraf, samt då tillika hos
Utskottet anmäldt blifvit att en större summa
för det närvarande finnes ligga ofruktbar,
hvarigenom så mycket större förlust för Cassan
hotar att uppkomma, som de å Fonderne
anviste pensioner och stipendier ovilkorligen
måste utgå; får Utskottet, nu provisoriskt föreslå
att, intill dess granskning af LåneRegletet
i hela dess vidd af Utskottet hinner verk.:
•tällås och Höglofl. Ridderskapet och Adeln
underställas Directionen må, på sätt i ofvannämnda
måtto är föreslaget, mot godkänd säkerhet
af hypotheque eller borgen, på högst
•tt års tid söka förränta de nu innestående me?
del, hvarvid äfven derest någon person anmäler
sig till erhållande af lån emot sådan sä*
Deri II Martii,
717
kerhet som LåneReglementet i allmänhet föreskrifver,
och anhåller att under tiden få lyft*
penningar emot annan säkerhet afofvannämnde
beskaffenhet- Directionen må äga att så-’
dant bevilja emot Låntagarens afgifvande forförbindelse
att, inom viss föreskrifven tid aflemna
complette Lånehandlingar, enligt LåneReglementet,
vid äfventyr att om sådant icke
fullgöres, eller om de inlemnade Lånehandlingarne
af Directionen icke godkännas, skulden
genast är till betalning förfallen} hvilket allt
vördsamt Höglofl. Ridderskipets och Adelns
ompröfvande underställes. Stockholm den il
Mars 1823,
Å Riddarhusutskott® vägnar
C F. Horn.
F. O. Silfverstolpe.
7)8
Den 12 Marity,
Bilagor
till PleniProtocolIel för den 12 Martil.
N:0 1«
Grefve Posse, Gar/ Hindric:
Bland förémål, som, ovilkorligen påkalla
Lagstiftarens uppmärksamhet och reformerande
åtgärder, kan med skäl räknas Svenska
Tullverkets närvarande organisation. Redan
länge har den upplystare allmänheten 1 detta
hänseende låtit höra blott en enda röst, förtrytelsens
och harmens öfver de tusende exempel
af Lagbrott och moraliskt förderf, af
chicaner och variationer, som endast kunna
hafva sin grund i Tullinrättningens närvarande
beskaffenhet, och de mångfaldiga frestelser
till försnillning, som denna beskaffenhet medförer.
Också har Hans Maj:t Konungen, erkännande,
att Styrelsen hemtar sin förnämsta
styrka i Nationalviljan, långt för detta insett
behofvet af Tullverkets förändrade organisation,
och Riksens Ständer hafva under sine
förflutne Riksdagar yttrat sin öfvertygelse, att
denna reform vöre af allmänna rösten länge
påkallad. Den torde således icke eller hafva
uteblifvit, om Rikets Ständer bejlämdt föreslagit
hufvudgrunderne för den önskade reformen,
Ben 12 Martti,
719
Redan år 1S14, författade Assessoren Bodell,
som då biträdde Comitéen för granskning
af Tull-Lagarne, ett utkast till Reglemente
för Tullverkets Embets- och Tjenstemän,
i stället för det odugligt befundna af år
1724. Han lät med Comitéens samtycke trycka
första delen deraf. Den förföljelse han derföre
skall lidit af personer hvilkas intresse ej
öfverensstämde med Reformen, lärer varit orsaken,
att han ej fortsatt detta Arbete. Och
då under de sedan förflutne 8 år, något Reglemente,
mig vetterligen, icke blifvit kungjordt;
hemställer jag, om man ej hos Kongl,
Maj:t borde i underdånighet anhålla, att Hans
Maj:t täcktes nådigst uppdraga åt en eller flera
dertill skicklige personer författande af ett sådant
Reglemente, iämpadt efter tidens upplysning
och kraf. Öfvertygad, att Ridderskapet
och Adeln delar det allmänna tänkesättet
i detta afseende; skall jag med ledning af
hvad CantzlieRådet v. Hartmansdorff, ÖfversteLieutenaot
Blomstedt och Assessoren Bodell
i ämnet, officielt yttrat, försöka att göra
Tullverkets närvarande brister åskådliga , för
att derigenom bana vägen till framställandet
af hufvudgrunden hvarpå jag anser Reformen
böra fotas.
Då man jemför Tullverkets organisation
Och personal i vårt land och i andra länder,
finner man, att t. ex. i Danmark, Kongl. General-Tullkammare
och Commerce-Coliegiets >
Indiska Contoiret, Schlesvigska och Hollsteinska
Tull-Contoirens samt Canal- hamne- och
Ben 12 Martii.
FyrbåksContoirens, sammanlagda personal utgöres
endast af 73 personer. Den oinskränkta
handels- och nederlagsfriheten, de lindriga
Tullafgifterns och det särskildta Inrikes Consumtionsafgifts
verket derstädes hvilket ej finnes
hos oss skulle göra detta Centralverks göromål
oändligt betydligare, än de äro i Sverige,
» om ej detta verk varit satt på en enkel
concentrerad fot. Ungefär |:del af detta
verks personal, (24 å 25 personer,) reviderar
fich controllerar i5i underlydande HufvudTullkamrars
räkenskaper m. m. I Sverige består
General TullDirectioneo (oberäknad TullRatten)
af 51 personer: och CommerceCoiiegium
med Controllverket, af 48, Summa 99 personer.
CanalDirectionerna utgöras dessutom af
53 personer, och bakverket controlleras af Sjöförvaltningen.
Här controllera och revidera
således 51 personer endast 37 så kallade Sjö—
Tullkamrars Räkenskaper m. m-, hvilka för
de fleste Städer, äro ganska obetydliga, i anseende
till den ringa handel , som är en följd
af de många ut- och införsels- samt nederlags»
förbuden och omåttliga Tullafgifter på de flesta
inkommande varor I Danmark uträtta således
24 å 25 TullkammarEmbetsmän 0-  ändligt mera, är 51 sådane Embetsmän i Sverige,
ty der controllerar en sådan Embets
man 5^, till en stor del betydliga Tullkamrar:
hos oss en sådan tjensteman icke mycket
mer än j Tullkammare- Köpenhamn med sin
vidsträckta rörelse och betydliga Tullinkomst,
har endast 40 högre och lägre Öfver Tull*
Offician
-
Den 12 Mart ii.
OfTicisnter: Stockholm, med sin vida in
skränktare
handel, 62 sådane. Vid Öresunds
Tullkammare, en af de största i verlden, finnas
18 TuliEtnbetsmän, af hvilka 6 höra till
translationen, sorn i Sverige sällan hehöfves;
Vid Götheborg finnas 2y; den talrika underbetjeningen
oberäknad. I Norrige finnas 25
hufvudTullksmrar, sorn communicera directe
med Regeringens Departement för financehandels-
tull och öfrige Revisions-ärenden.*
Detta Departement utgöres af 23 personer
inberäknad det StatsRåd, som är dess Chef.
Ungefär $del af dess personal, eller 5 å 6
personer, uträtta således detsamma, som 51 i
Sverige. I England, der handeln är så ansenlig,
jemförd med vår, finnas i de största
städer, utom London och Dublin, ej me-i
ra än 2 Styresmän vid hvarje Hufvudtullkam^
mare, samt vid en och annan af de betydligaste,
tillika iå2 Öfverofficianter vid bevakningsärenderna,
och på högst få ställen
äfven en Clerk Secreterare eller Notarie.
Vår GeneralTullstyrelses vigtigaste, nästan
enda närvarande göromål, är att 52 gånger
om året, ett par timmar hvarje gång, af
göra svaren på några ytterst få, enkla em*
betsbref från Tullkamrarne, 6amt att stundom
tillsätta några lägre Tulltjensteman. Dessa
Embetsbref skulle blifva vida färre, om Tullverkets
organisation och räkenskaper bragtea
till den enkelhet, de hafva i andra länder.
Bil. till Ridd. ». Ad, Pr. II Band. 46
Dell 12 Martil,
Svaren eller orderne kunde lätteligen uppsättas
af en BureauChef i FinansDepartementet,
samt af honom afsändas sedan de blifvit underskrifne
af DepartementetsChef. De få nya
Författningarne bofde ock afsändas genom BureauChefens
försorg, såsom det sker i Norrige.
Alla anbefalde årliga Embetsutlåtanden från
HufvudTullkamrarne , om Tullverkets förbät*
liing, borde insändas till detta Departement,
samt alla Täkenskaper till det HufvudContoir,
det de skola revideras. Då jag framställer onyttan
af hela nu varande GeneralTullstyfelse5
såsom ingalunda uppfyllande sitt ändamål,
är det icke min afsigt att kasta skugga på
dess nuvarande personal. Det är det förderfliga
organisations- och Styrelsesystemet som
man mäste ogilla.' Några Ledamöters år, någrks
tjeftstebefättningar på andra ställen,
andras nätingsyrken hindra dem att uppfylla
den väsenteligaste af deras piigter i afseende
på Tullverket, den nemligen att ofta
inspectera Stockholms, och förnämligast
Landsorternes högre BevakningsEmbetsmän9
uppförande i tjensten. Detta har aldrig skjedt
och kan aldrig skje på den fot Generallnspectionen
nu är inrättad. De årliga Decharger--  ne bevisa ingalunda, att tullbevakningen och
förvaltningen i Riket är ändamålsenlig, driftig
och redlig. De bevisa blott, att hufvudräkenskaperne
och protocollerne äro! ordentlige,
hvilket de kanske voro i ännu högre grad
nast för det sista skräckfulla TuIIarende, sorn
blef en följd af de tygellössste underslef. Med
ännu större skäl borde det under GeneralSty
-
Ven 12 Muriiit
rtelsen lydande så kallade ÖfverDirectörsEn*-’
betet med dess C3ncellie upphäfvas, De skamlösa
lilrendrägerier och försnillningar, som före
tullarrendets tid, med Tullkammare- Och
InspectirinsChefemes samtycke blifvit bragta
i systeme, det sätt hvarpå den i sednare tider
bekanta, stora tullbalance, i sjelfva Stockholm
gjordes, doldes och ersattes, bevisa mer än
tillräckligt onyttan deraf, fett sådant Embetfe
finnes för öfrigt ej i någon af de länder, det
handelsrörelsen är vida större, än i Sverige.'
De directci öch indirekta underhållen för dylika
Sine-Cures, eller Pensionsfembeten böra icke
länere betunga ett Folk, som redan är tryckt
under bördan af dess skatter och hvars nettoinkomster
äro så inskränkta, som det Svenska
Folkets.
De olyckliga följder som härflutit deraf,
ätt Tullverket ej här, såsom i andra civilicerade
länder varit uppfördt på Rikets Stat undviker
jag att här nämna.
Med kännedom af de tusende olägenheter,'
sorn äro en följd af Tullverkets närvarande organisation,
tager jag mig friheten föreslå.
i;o. Att hela GeneralTull^tyrelsen genast
må upphäfvas och att ordföranden jemte
Ledamöterne må få behålla deras Löner såsom
Pensioner.
2:0. Att i GeneralDirectiohehs och det
724
Den 12 /(iattii.
fä kallade OfverDirectörsEmbetets ställe af
Kongl. Maj.t förordnas och på Siat uppforas,
s:né under Sjöfartstidén resande* GeneralInspectörer,
hvilka hade att oupphörligt inspecterå
DistrictsTullkämrarne, jemte de, under
dessa lydande inlopps elier bevskningsTullkamrar
samt öfriga bevaknings- eller uppbördsStationer.
Dessa personer borde vara
män af utmärkt drift och moralitet med kännedom
af Tullverkets detaljer, och sältet huru
försnillningar och intriger töröfvades, Samt ägande
insigter i Statshushållningen. De borde
anständigt lönas, till någon del genom vissa
procent af uppbörden Då Sjölarten upphört)
borde de vistas i Stockholm, lör att med
deå blifvande Chefen för tullverket, ft. exChefen
för, handels- och linancedepartementei),
rådgöra otn alU nödiga förbättringar. Deras
localerfarenbet, sorn lemnar dem tillfälle till
öfversigt af det hela, skulle göra dem skickliga,
att efter hand i tullbeVakningen och
Styrelsen införa all möjligt drift, ordning och
redlighet.
§:0. I Stället för kustbevakningen genom
flottan, hvars Befälhafvare sällan kanna
ränkorne vid Tullverket, och således lätt
kunna föras bakom ljus t, och hvilkas fartyg,
ehuru otjenlige till Tullbevakning, likväl kosta
Staten årligen omkring 70,000 R:dr Banco;
i stället för de nu i alla afseenden oduglige
uppsyningstnän och strandridare, hvilka knappast
kunna lifnära sig, borde JagtLieutenanter
med bevarade, och efter localen lämpade
Den i3 Martil,
725
Jagter, samt uthamns- och kustController förordnas.
Desse tjenstemän borde tagas af de
vid verket uppammade och tilldelas boställen,
belägne pi de mäst tjenlige ställenj emedan
det torde blifva svårast för dem att få hyra
rum der bevakningen är af nöden. De borde
ätven hafva hästar på stat. Sådant är förhala
Jandet i Danmark.
Dessa boställen och hästar skulle kosta
oändligt mindre än den närvarande kustbevakningen,
som dock fj kan göra tjenst tidigt
om våren och sent om hösten, då de flesta
underslefven äro att befara. Nämnde Jagt’.
Lieutenanter och Controllörer borde tillika vara
förmän för de tullbevakande lotsar, hvilka
i allmänhet hvarken kunna eller vilja hämma
de lagbrott, som öfvas i uthamnar ocb
pä kusterne.
4 0. Hela inrikes bevakningsStaten, som
är aldeles onyttig, och framlefver sin tid i en
lättja och overksamhet, som är källan till alla
laster, borde indragas och Sjötullsverket bevaka
och förpassa de i Saltsjön inrikes gående
fartyg.
5:0. AU» högre tjenstemän vid Tullverket
såsom District-Tullkammare och Inspections-Chefer,
Beyaknings-Controllörer, JagtLieutenanter
och Öfveruppsyningsman, borde,
på sätt i Norrige, Danmark och flera andra
Länder sker, förordnas af Konungen. Alia
lägre Tulltjensteman på hvilka Districts-'
726
Den 12 Martil,
Tullkammare- och inspectioner uppgjorde Förslag,
kunde förordnas af FinaaceDepartementsChef.
6,0. Ingen borde erhålla Förslag till,
Tullkammare-District-styresmansEmbete, som
ej haft en vårdad uppfostran och ägde academiska
betyg pä undergången Examen i Theo-?
logi, Moral, Geografi, StatsEconomi, lefvande
språk m. m. Äfven de öfrige högre
Tulltjensteman borde ofelbart äga säkra bevis
på god uppfostran och oklanderlig lefnad för att
kunna uppföras på Förslag Illa uppfostradejmenpi6kor
hafva sällan aktning för lagar, pligtkänsla
och redlighet. Inga Controller göra
tillfyllest mot en liga af lagbrytare; och lika
som man vid våra Domstolar, efter tusende
omvägar och försigtighetsmått, omsider stad-d
nar i sin bevisning vid edgången, sorn är sam,*
vetets vittnesbörd och vid den moraliska lagens
förbindelser i så återstår slutligen äfveo,
i afseende på Tullverkets Embetsmän,
ingen annan säker controll och, ingen annan
pålitlig tydning af TuilLagarne, än upplysning
och samvete. Det är med afseende härpå,
som upplysta och patriotiska Regeringar
anse TullEmbetena så vigtiga att de af deras,
innehafvare fordra vida större kunskap, än
att läsa, skrifva och räkna; samt hafva tillagt
dem en emot deras vigt svarande rang
pch värdighet. Kongl-* Maj:t har också gifvit
Hufvud-TullkammareChefen i Norrige.,
lika Embetsvärdighet med yngre RiksColIegii
Ledamöter, I England hafva alla Huf vildt ull
-
Ben 12 Martti.
kammare och InspectionsChefer vid Sjötullverket
lika värdighet med Ledamöterne, till och
med lika med presidenten (Chairman) för Ceni
träl eller GeneralTullInspectioncn, nemligen
den af Erquir.
Härigenom skulle ock det ändamål vinnas,
att inga odugliga personer sökte intränga
sig i dessa vigtiga tjeqster och besvära
Kongl. Majit med obehöriga ansökningar.
Dessa tjenstemän borde lönas anständigt,
rättvisan fordrar det, i anseende till det ansvar
och det obehag deras kall medförer,
Statsklokheten fordrar det ej mindre i anseende
till de lätta, ofta förekommande tillfällen
och frestelser att undansnilla från
Staten.
7:0, Ingen högre eller lägre Tulltjenste.'
man borde få tillsättas utom förslag, hvarå 3
personer uppfördes Nu uppföres derå blott i,
hvilket möjligen kan gifva anledning till den
gränslösaste Embetsmanna aristokrati och o,~
rättvisa samt hafva den verkan, att personer
med moraliskt värde ej vilja ingå i ett verk,
der de af förmän kunna, utan ansvar behandlas
efter godtycke.
8:0. Ledigheter borde anonceras, icke
såsom nu sker, i GeneralTullDirectionens förmak,
utan i tidniogarne, och det förhållande
icke mera inträffa, att vigtigare Embeten vid
Tullverket tillsättas af Konungens Embetsman
728
Den 12 MartH,
eller undersäter, och mindre vigtiga af Konin?
gen sjelf.
9:0. Ingen af Konungen förordnad Tull.
officiant borde kunna transporteras af någon
annan än Konungen eller hån tjenstgöring
skiljas utan laga ransakning oell dom. Det
arbitrium som i sådant afseende stundom blifvit
föröfvadt af Embetsman, måste ofelbart af
deras underhafvande dana nedriga bedragare
och slafvar. Utom frihet och sjelfständighet
i omdömen och behandlingssätt giives intet
moraliskt värde, iDgen ära och ingen dygd,
10:0. Båda Tullkammar-styresmännen, i
synnerhet den första, borde befrias från def
mångfalldiga, invecklade och oftast onyttiga
skrifveriet , hvarmed de nu öfverhopas. Hans
vigtigaste göromål borde vara Inspectionen och
Styrelsen af alla yttre bevakniDgsärender inom
TullkammarD:strictet, Genom namnet TullDistrictChef
kunde han härom påminnas. Den
andra Tullkammareföreståndaren, som kunde
kallas Cassaförvaltare och hvars räkenskapshandlingar
äfven torde kunna betydligt förenklas,
borde åläggas, att, så ofta Contoirets
göromål ej fordrade hans närvaro, inspectera
eller förrätta Tullärenden utom Tullkammaren.
11:0. Ingen Landshöfding eller gammal
Officer borde få åtnjuta de höga löner de nu,
såsom serskilt» TullDistrictChefer innehafva.
- De förre hafva nog att beställa dessutom, och
Den 12 Martil.
729
genom de sednares brist på kännedom af veri
ket, blottställes det för stora oredor.
12:0. Tullverkets högre och lägre Tjenstemän
borde förses med tillräckliga löner på
Stat oeh derjemte njuta vissa procent af upp*
börden, inom hvarje District, efter den method,
sorn, i enlighet med förhållandet i Norrige,
är uppgifven af CanzliRådet von Hartmansdorff
; sä att hvar och en i samma tjenstegrad
, så vidt möjligt är, njöte samma inkomster.
För närvarande hafva någre i lägre
tjenstegrader och med ringa göromål betydliga
inkomster, då deremot de fleste TullEmbetsmän,
äfven i högre grader, hafva dem aldeles
otillräckliga. Hade man blott mod att
indraga denna skara af onyttige tjenstemän,
som finnes uppförd på inrikes bevakningsst3-  ten, och att förena denna mängd öfverflödiga
Canzlier, lnspectioner. Contoir och Tullkamrar;
så skulle derigenom handeln lättas, näringarne
förkofras och tillräckliga fonder för de nödvändiga
Embetsmännens aflöning uppkomma.
Den stora Samhällsnyttan af dessa enkla
reformer är ofta af upplysta Statsmän ådagalagde.
De äro verkställde i andra, väl organiserade
Stater. Kan det väl vara för tidigt,
att yrka dem äfven i Sverige? eller är
det blott i Sverige, som man ännu ej mognat
för det förnuftiga och ändamålsenliga?
Igenom en ny afsigtsenlig reorganisation
af Tullverket i vårt land skulle ansenliga
besparingar i Statsanslagen kunna göras
73«
Pen j2 Marlit.
till lindring'! tryckta medborgares bördor.
Man skulle rädda från moraliskt förderf och
medborgerlig död tusendetals traiiquerande och
Embetsmän, hvilka nu måste lefva och dö i
lagbrott och bedrägerier mot Staten. Och allt
detta goda skulle visa sig i ännu högre grad,
om in- och Utförsels, om nederlags förbudslagar
och omåttliga tullafgifter på varor , hvilka
ej inom landet kunna produceras, i grund
af säjcra principer, dels inskränktes, dels uppbäfdes.
Oberäknelig är den nytta, som deraf
skulle härflyta, både för städerne och för landet,
jqen ännu oberäkneiigare är den skada
sorn detta Rike nödvändigt måste vidkännas
af en fördröjd reform uti organisationen af
Tullverkets närvarande styrelse och förvaltning.
Hvarje så demoraliserande och bristfällig inrättning
som den ifrågavarande, kan ej för snart
afskaffa?. Det är en orm sorn Staten närer i
sin egen barm ; ty då nationen utblottas, cfå
dess krafter förtäras utan ändamål; så måste
omsider Staten äfven råka i förlägenhet.
Vi böre aldrig glömma att endast visa och
moraliska medel kunna med framgång använ.
das till vinnande af det stadgade oberoende
och det allmänna välstånd, sorn alltid borde
vara föremål för Regeringens och Nationens
Representanters gemensamma bemödande.
Jag anhåller att deta vördsamma Memorial
må till Stats- och Serskildta Utskottet remitteras
och med de öfrige Respective Stånden
communiceras
-
Ben i2 .Ihrt/ii
N:0 2 o
Herr Thami Wollrath*.
Så vida de af Götha CanalDiréction föreslagna
inbetalningar för actierna, få erläggas
åren 1824, 1826 och 18285 och af actieägarne
få verkställas emot beräknande och tillgodo—
njutande af 5 procents ränta under arbetsåren,
samt Riksens Ständer bifalla det till arbetets
fullkomnande nödiga anslaget, förmodar jag att
dessa inbetalningar, ehuru utgörande 203 procent
utöfver det tecknade capitalet, likväl icke
af någon actieägare lära vägras, «!å dessa sistnämnde
20 procent egentligen icke fordra con»
fant tillskott utan utgöras af den ränta, soro
uti privilegierna under arbetsåren är aptieägarqe
tilierkänd.
Kongl. Majjts nådiga proposition innehål?
ler i afseende på sjelfva Byggnadsbiträdet 2:ne
frågor, den ena angår bela det anslag, sonj
fordras, att fullborda Götha Canal arbete, utgörande
om jag rätt minns 2,050,000 Rtdr B:oj
den andra åter tillåtelsen att genast uti Riksens
Ständers Bank få lyfta 200,000 R:dr B:co
deraf, såsom redan år 1818 beviljade. Att
skyndsamt erhålla tillåtelse till lyftande af
sistnämnde Summa, är för Canalarbetet af hög :
sta vigt, emedan Directionen icke förr kan
gå i författning om de upphandlingar och för-j
beredande åtgärder, som för detta års arbete
fordras, och erfarenheten nogsamt lärt, att hvarje
uppskof med eller inskränkning uti arbetets
Deri i2 Mart ii,
bedrifvande ordsakar ökade, förut ej påräknade
kostnader. J*g anhåller derlöre vördsamt,
att Stats- och BancoUtskoiten måtte anmodas
med första möjliga inkomma med deras Utlåtande
angående lyftningen af förenämnde
200,000 R:dr B:co. Hvad åter aogår den lörsta
frågan eller det till hela canalarbetets full"
komnande nödige fleråriga anslag, anser jag för
min del att den icke kan afgöras utan i sammanhang
med planen för hela Rikets myntoch
penningeverk, emedan det endast blir i
sammanhang dermed, sorn Riksens Ständer kunna
stadga, af hvad fonder de till anslaget nä*
diga medel skola tagas. Jag torde äfven vid
detta tillfälle få anmärka, att lika förhållande
företer sig i afseende på alla andra anslag,
som för Staten fordras; att bevilja anslag hår
till innan Financefiågan är afgjord tyckes vara
att besluta utbetalningar innan man kanner sina
tillgångar. Jag tager mig häraf äfven anledning
ödmjukeligen föreslå det Stats- och BancoUtskotten
må anmodas att framför alla andra
frågor, företaga den om Rikets financer,
Cch att i anledning så väl af Hans Majit Konungens
nådiga proposition, som FinanceComiténs
Betänkande och alla i detta ämne ingifna
Memorialer, så fort sig göra låter författa och
till Ständerna afgifva förslag om reglerande af
allt som angår myntet; enär frågan härom hos
Rikets Ständer blifvit afgjord , då först men
icke förr kunna Ständerna bedomina alla så
väl till Staten i allmänhet sorn till Götha
Canal enskildt erforderliga anslag, hvilka hvad.
de förstnämnde eller Statsanslagen angår, en
-
Den 12 Mar t ii.
733
ligt min öfvertygelse på en gång, uti ett samj
manhang, och icke styckevis böra till afgörande
företagas»
N:o 3.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus i
Jag anhåller vördsamligen att få framställa
några önskningar till de Utstkott som
komma att handlägga frågan om det biträde,
sorn ytterligare skulle kunna beviljas Götha
Canal.
jag önskar nemligen att frågan, huruvida
landels myntväsende skall förblifva i det skick
det är, eller någon åtgärd till myntvärdets bestämmande
skall vidtagas, måtte afgöras, innan
trågan framställes huruvida nationen skall eller
icke skall biträda canalbolaget.
I händelse Utskotten skulle föreslå ytterligare
biträde till Canalens fullbordande, önskade
jag att detta biträde heldre måtte bestå
1 garanterande räntor åt actieägare än i nya
lån. Jag föreställer mig att genom garanterade
räntor actieägare skulle sättas i tillfälle att
sjelfve kunna uppnegotiera Capitaler.
Jag önskar vidare, att om räntor skulle
garanteras actieägare, denna förmån måtte
blott komma de actieägare tillgodo, hvilka gjort
inbetalningar, icke dem hvilka på auctioner
734 Oen 13 Martil\
för -§ R:dr köpt ioe R:drs adier med |° inbetalning,
och ej heller bolaget för de adier#
hvilka för bristande inbetalning hemfallit det»
samma.
Bilagor
i
till PleniProtocollet för den 15 Martil;
N:0 i«
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
För rätta behandlingen af Köngl. Majttö
nådiga proposition hafva betänkligheter hos
mig uppstått, sorn jag anhåller att få underställa
Herr Grefvens och LändtMarskalkens samt
Höglofl. Ridderskapets och Adelns upplystaré
bepröfvande. Kongl. Maj:ts nådiga proposition
innehåller en yttrad önskan att Rikets Ständer
måtte till Kongl. Maj:t inkomma med förslag
till ändring i Missgerningsbalkens 5 Cap. 1 §.
Sjelfva propositionen innehåller icke något nytt
lagförslag.
En remiss till Lagutskottet skulle förutsätta
rättighet hos Lagutskottet att väck,? fräs
Den l3 Marlit.
7^5
gor till afgörande i Ståndens Pleha, det vill
säga: att framställa Förslag. Men denna rättighet,
enligt Riksdagsordningens 37 §. äger
endast Constitutions-Och BancoUtskotten. Lagutskottet,
enligt Riksdagsordningens 33 §. äger
endast att ”utarbeta de från Riksens Ständers
plena remiterade förslag,” samt att upptaga
de, Riksens Ständer meddelade, Konungens
propositioner, eller i Riksens Ständers
plena väckta frågor. Lagutskottet synes mig
icke kunna lemna någon annan åtgärd än att
det utreder det närvarande förhållandet med ofvannämnde
lagrum, samt yttrar sig huruvida
en ändring synes Utskottet behöflig.
Annorlunda hade förhållandet varit om
Kongl. Maj:ts nådiga proposition hade blifvit
Ständerna meddelad, innan motionstiden, eller
rättigheten för enskildta Riksdagsmän att väcka
frågor och göra förslager upphört. Under
discussionen öfver ämnet hade ofelbart någon
tanke blifvit utvecklad, hvilken såsom förslag
eller motion hade kunnat remitteras till LagUtskottets
ytterligare utarbetning.
Nu blir sannolikt den enda åtgärd hvilken
från Ständernas eida kan lemnäs, den att
Rikets Ständer i underdånighet för Kongl.
Maj.t anmäla, att Rikets Ständer mott hinder
för uppfyllandet af Kongl. Maj:ts i nåder ytt-r
rade önskan.
Sorn likväl RiksdagsOrdningens 44 §, synes
ovilkorligen påkalla remiss till Utskott sS
73C
Den i.3 Martti,
Kongl- Majte propositioner, då den säger att
de ej få i Riksens Ständers plena till omedélbarligt
afgörande upptagas” anser också jag
denna remiss böra ske, anhållandes att mitt Memorial
måtte få åtfölja remissen, då ofelbart Utskottet
om de af mig framställda betänkligheter
skulle befinnas grundade, derpå lärer
göra behörigt afseende.
Kto 2.
Herr Cederschjöld, Pehr Gu fia/:
Hvarje brottmålslag består af 2 serskilta
delar, nemligen brottetr uppgift och sjelfva flrafjet.
Dessa lagar äro goda i mon som brotten
äro noga bestämde, samt straffen lämpade
efter brotten. Den senare delen af den ifrågavarande
§ eller sjelfva straffet, måste jag
öfverlemna åt mera lagkunniga att föreslå; jag
vill blott vördsammast uppgifva förslag till
den delen af §. sorn innefattar uppgiften på
brottet.
I Stället nemligen för den gamla bestämningen
af brottet: ”Hvar som lasteliga talar
eller skrifver något emot Konungen eller Drottningen
, eller den som till efterträdare i Regementet
förklarad är&c-, får jag föreslå:
Den sem lasteliga talar eller skrifver något
emot
Den 13 Martil,
mot Konungens person eller enskildt a gerningar}
eller emot Drottningens, eller Tnronjöljarens 3 &c.
Jag har på detta sätt velat noga utmark
ka, att det är Konungens en skildt a lif och lefverne,
mea ingalunda Kongl, Maj:ts Regerings-åtgärder
och Författningar, sorn skola fridlysas för
klandret. Härigenom tror jag mig blott hafva
förtydligat det äldre stadgandet, och deruti
klart uttryckt RegeringsFormens anda, samt
satt detta lagrum i närmaste öfverensstämmelse
med det motsvarande 4 morn. 3 §. af Tryckfrihetsförordningen,
hvarest förbjudes: ”allt slags
”lasteligt yttrande om den regerande Konun”gens
höga person eller gsrningar, eiler dess Gc”mål,
Drottningen, eller Rikets bestämda
”Tronföljare.” Att det gamla stadgandet ingalunda
angår klander af Kongl. Maj.ts regerings-
åtgärder, kan tillräckligen inhämtas a£
jemförelsen med x §. 28 Gap. RättegångsBalken,
hvarest utsattes endast peningeboter för
den, som tadlar Konungens dom. För att sa,
mycket fullkomligare sätta den ifrågavaranda
§, i öfverensstämmelse med det motsvarande
stadgandet i TryckfrihetsförordningenÄjhar jag;
i hufvudsaken nyttjat samma ordalag; men blott»
för ytterligare tydlighet, tillagt Konungens gerningar
epithetet; enskildta. Härigenom har ja g
velat skarpt uppdraga den gräns, som Grundlagen
utstakat emellan Kongl. Maj-.ts Regeringsåtgärder,
samt Konungens person och gerningarl’
Konungens/wso» och gerningar tillhöra nemligen
Bil. till Ridd, 0. Ad. Pr, II Band, 47
Dm 15 Martil,
blott hans en/kildta lif och lefverne*, men i det
offentliga lif vet är Konungen endast den styrande
magtens högsta vilja, utan att likväl sjelf äga
några kroppsliga organer, för att till verk och
gerning bringa denna sin vilja. Kongl. Maj:ts
regeringsåtgärder och författningar måste således,
enligt Regeringsformen, anses såsom tori'
trasignentens gerningar; ett ytterligare bevis för
denna mening kan hämtas från sjelfva Regeringsformens
ordalydelse. I 3 § heter det nemligen:
”Konungens Majestät skall hållas i helgd
”och vördnad; hans gerningar vare från allt åtal
fredade.” Men samma Regeringsform medgifver,
att Kongl. Majtts regeringsåtgärder kunna
hos Föredraganden och rådgifvarne åtalas,
enligt 106 §. inför Riksrätt, och enligt 107 §.
inför Ständernas opinions domstol; följaktligen
måste Kongl. Maj:ts regeringsåtgärder omöjligen
kunna vara det, som förstås med de i 3 §.
fridlyste Konungens gerningar.
M:o 3.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning ’:
Det har varit, likaså oförmodadt, som
smärtande för mig, och jag förmodar, de öfrige
Riksens Ständers Revisorer, som med mig
delat samma åsigter utaf Kongl. Maj:ts nådiga
skrifvelse till Riksens Ständer, angåenderevi80n
af tullräkenskaperne, att inhämta, det Kongl.
Maj:t ansedt Riksens Ständers revisorer, med
afvikelse ifrån den för dem 1813 utfärdade
Den 13 Martil,
739
Instruction, samt 68 §• Riksdagsordningen,
hafva visse deri omnämnde åtgärder vidtagit,
oell då jag, ej allenast såsom ledamot i alla
revisioner deltagit utan äfven i egenskap af
ordförande, ägt förbindelsen till ärendernes
framställning till beslut, anser jag mig vara 1
tvefalldigt afseende skyldig att upplysa Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, att Revisionsåtgärdeme
jemlikt min öfvertygelse icke öfvers
skridit föreskrifternas gränsor. Det är emot revisorerne
yttradt, att, oagtadt bokstafliga innehållet,
i den för dem utfärdade Instruction,
samt 68 § ”Riksdagsordningens stadgande, att
hvarje revision endast bör omfatta etne års afslutade
räkenskaper, Revisorerne dock icke säl-’
lan utsträckt sina omdömen och anmärkningar
till förvaltningsåtgärder , hörande till en
påföljande tidepunct, hvarförutan de stundom
ingått i tillstyrkanden och förslag, som enligt
hvad en del ledamöter vid sista Tevisionen
sjelfve funnit icke rätteligen böra utgöra
föremål för deras befattning.” Härvid får jag
först erindra, att detta stadgande i 68 §• Riksdagsordningen
torde hafva afseende på räkeo;
skapernes granskning och de. ärendersorn der-s
med stå i samband, i anseende till hvilka, då
en längre tiderymd fordras, för räkenskapers
afslutande, en bestämd tid, aflägsen ifrån den
närvarande tiden, måste bestämmas,men, lägger
derföre intet hinder i vägen för den deraf
oberoende, administrativa granskningen, emot
hvilkens fortgång till den närvarande tiden,
inga föreskrifter kunna eiteras, utan hvilka derw
<*mot synas dertill authorisera, enär 2 §, i Re
-
740
Den 13 Martil.
visorcrnes iostruetion innehåller att Revisorerne
skola äga tillgång till alla StatsContoirets
handlingar och räkenskaper, icke allenast för
de år till hvilka revisionen sträcker sig, utan
ock likmätigt 42 §. Riksdagsordningen, äga
rätt att af StatsConloiret undfå de upplysningar
och handlingar, som de i öfrigt finna nödiga
} varande det icke tänkbart, att Lagstiftaren
skulle öppna en oinskränkt tillgång till
handlingar och upplysningar för en oinskränkt
tid, utan ändamål att få till granskningsåtgärder
begagnas, samt att Revisorernes granskringsrätt
6kul!e vara inskränkt allena till räkenskaps
granskning för tvenne långt förut
förflutna år. Till detta omdöme hafva Revisorerne
äfven hämtat styrka ifrån StatsUtskottets,
af Riksens Ständer gillade Betänkande af
den 26 Maji 1818, som i enahanda åsigter synes
instämma, och i öfverensstämmelse dermed,
hafva ock alla revisioner utsträckt sine omdömen
om administrativa åtgärder utöfver räketn
skapsåren, utan att någon erinran blifvit dervid
gjord af Riksens Ständer, eller, förr än
nu ifrån Regeringen. Beträffande åter den andra
anmärkningen, att nemligen, Revisorerne
ingådt i tillstyrkanden och förslag som ej böra
utgöra föremål, för deras befattning, så för-,'
modar jag den, ej böra ledas, ifrån Revisorernes
instruetion af 1812, då Revisorerne ej lära
kunna anses hafva meddeldt föreskrifter eller
beslutat förändringar hvad Statsverket angår,
sorn i 3 §. af instruetionen förbjudes; och
de, ifrån den revisorerne i samma §. uppdxagne
rätt att anmärka och gifva omdöme om
Dm 13 Martil,
741
förvaltningen icke rimeligen synes böra skiljas
den, att, i sammanhang med samma omdöme,
framställa utvägar till rättelser och förbättring
gar, vill det synas icke vara någon afvikelse
ifrån föreskrifter, utan tvärtom att gå ändamålet
till mötes att sådane framställa der de
tarfvas; enär, ifrån instructionen icke kan deremot
hämtas något bestämdt förbud. Denna
Revisorernes åsigt har icke heller af Riksens
Ständer blifvit ogillad, och den allmänna nyttan,
sorn kan hämtas ifrån ett sådant behandlingssätt,
upplyses bäst genom 1820 års Revisions
tillstyrkande af flere stadganden och för:
bättringar för Rikshufvudsboksarbetet, som för-!
anledt till flere vederbörande Embetsverks åtgärder,
sedan Revisorernes åsigter synts hafva
blifvit af Konungen i nåder gillade, hvarigenom
detta riksgagneliga arbete tidigare och fullständigare
kommer till fullbordan, och hvilket förhållande
gifvit en ny styrka åt Revisorernes
öfvertygelse, att i förening med allmän nytta
och utan motsägelse af föreskrifter, så beskaffade
tillstyrkanden kunna äga rum. Då jag nu,
under åberopande af hvad anfört är, får Riksens
Ständers Revisorers, ifrågastäldte åtgärder,
till Höglofl. Ridderskapets och Adeina bedömande
vördsamt öfverlemna, kan jag icke ,
kallad af min pligtskänsla återhålla det yttrande,
att om, med instämmande i de emot Revisorerne
gjorde anmärkningar, Revisorernes
granskningsåtgärder blefvo inskränkte blott till
de tvenne räkenskapsåren, för en längesedan
tillryggalagd tid utan tillåtelse till vidsträcktare
pröfning af administrativa åtgärder, och
742
Den 1^ Martil.
utan rättighet att få yttra någon tanke om behöfiige
rättelser och förbättringar i afseende på
förekommande ämnen, så skall man snart finna
att Revisorerne blifva så inskränkta i deras verkningskrets,
att det med denna inrättning, åsyftade
vigtiga ändamål aldeles förfelas; och jag
vågar tro, att desse nationens ombud , desse
väcktare öfver nationens rättigheter, under det
längre mellanrummet, emellan lagtima Riksdagarne,
så uppfyidt nationens fordringar, att,
i afseende på denna beredda allmänna nyttan,
man äger anspråk på bibehållande af utöfningen
af de rättigheter Revisorerne hittills be^
gagnat, som, under en ökad erfarenhet, otvifvelagtigt
skall äga ett betydligt inflytande på
nationens sannskyldiga väl Jag anhåller att
detta anförande må få åtfölja Kongl. Maj ts
nådiga Proposition till StatsUtskottet samt att
de öfrige Respective RiksStånden deraf må erhålla
del.
N:0 4.
Friherre Mannerheim, Lars Augujl;
Enär alltsedan Pleni-dagen den 18 Februarii
då anmärkningar gjordes emot mina
Embetsberättelser och min förvaltning af Embret,
ingen protocolls justering förr än nu
ägt rum, och jag derigenom saknat lämpligt
tillfälle att öfver dessa anmärkningar förr mig
yttra; anhåller jag att Ridderskapet och Adeln
ynnestfull lemnar ett ögonblicks upp
-
Deri io Martii,
märkSamhet till hvad jag i anledning af dem
nu ämnar anföra,
I främsta rummet sätter jag de väckta
frågor, huruvida, (att nyttja Författarens egna
ord), sådane förklaringar och tillämpningar
af Ttyckfrihetslagen, af administrationen,
i oafhängighet med Riksens Ständer gjordes,
så att hvad Riksens Ständer stadgadt till skyddande
för publiciteten i någon mån derigenom
kunde eluderas»
På etne sätt kan JustitiaeOmbudsmanneo
egenteligen komma i tillfälle att om så beskaffade
ämnen vinna kännedom, nemligen genom
klagomål från Författare och utgifvare,
eller genom någon till efterlefnad kungjord
offentelig handling. Intetdera har ägt ruin.
Allmänhetens gissningar kunna ej, i hvad fall
som helst, ligga till grund för JustitueOmbudsmans
åtgärder. Om med publicitetens hcinclelser
och öden menas indragning af Dagblad, eller
förbud för någon person att sådane utgifva,
äro dylika åtgärder allmänt kände, och äga
deras grund i TryckfrihetsLagens uttryckelig»
Stadganden, till hvilka Ridderskapet och A i
deln vid iS12 års Riksdag sjelf medverkat.
Om det skick hvaruti sig befinner utarbe:
landet af Förslag till en ny Civil- och CriminaiLag,
har Kongl. Maj:t underrättat Riksens
Ständer i dess nådiga Berättelse, om hvad sig
i Rikets Styrelse tilldragit sedan sista Riksdag;
E)en 13 Mart ii t
(se i6:de sidan;) jag har trott att ett upprepande
af detsamma vore öfverflödigt.
Med Comitféen till öfverseende af Författ-'
bingarne rötande näringarne, samt förändringars
föreslående för de administrativa Em*
betsverken, saknar jag ali relation, Och resultaten
af deras arbeten voro mig ej kände, då berättelsen
inlemnades hvarken genom meddelande,
eller genom någon allmän gjord handling.
Deductionen om hvad som kan förstås med
'jordelagtig elier icke ojördelaktig,, lemnar jag L
sitt värde. Jag har med min ordställning ve*
velat uttrycka, att Lagskipningen bibehållit
sin jemna gång, och mitt omdöme i denne
del grundar sig på hvad jag erfarit, på öppet
gjorda forskningar, på hos mig anstälda
klagomål, hvilka ej varit af beskaffenhet, att
innefatta tillräckliga anledningar för mig, att
genom klandrande omdörpen kasta en oför-;
tjent skugga på domare och Embetsman i allmänhet;
att en och annan; afvikelse bordt anmärkas
och blifvit det, bör ej anses verkande
på det hela, och elen som under vidräkningen,
helst med sig sjelf, fattar, att ingen absolut
fullkomlighet finnes på jorden, dömmer andre
med varsamhet.
Hvad de anmärkande samfält lägga mig
mig till last är underlåtenhet att anmärka brister
i lagar och Författningar.
Kerr Cederschjöld indelar desse brister
i fena slag.
Den 13 Martti,
1:0. Brist på upphäfning då de blifvit
föråldrade och olämplige för tidens upplysning,
lynne och öfriga fordringar.
2:0. Brist på mätta i antal.
sto. Brist på plan i syftning och billighet
i medel
4:0.
Brist på öfverensstämmelse sins e;
mellan och ändteligen
5,0. Brist på laglighet i tillkomst.
Han finner att alla dessa brister borde
Justitieombudsmannen anmärka.
Herr Cederschjöld! har i sanning sutnmayiskt
öfverskåda! Fäderneslandets Lagstiftning,
och endast den sorn ägde dea sällsynt
lyckliga förmågan, att meden enda blick upp.
fatta hela sammanhanget och hvarje del af
slit hvad som egentelige hörer till ett Lands
Lagstiftning, skulle kunna våga försöket, att
lika Summariskt besvara anmärkningarne. Må
emedlertid vara mig tillåten den erindran , att
Y då lagar för ungefärligen ett secel sedan blifvit,
stiftade i enlighet, med då för handen varande
förhållanden, och dessa lagar, i följd af
förändrade tiders skick, blifvit antingen tillökte,
eller i vissa delar ändrade, eller ock igenom
tid efter annan utkomna förklaringar,
vid tillämpningen erhållit en riktning, som
iner eller mindre afviker från den syftning, de
Dea 13 Martil,
ursprungligt ägt, torde en hvar, för hvilken
dessa ämnen icke äro alldeles främmande, inse,
huruledes försöket att på en gång visa,
hvilka lagar antingen äro eller böra anses
upphäfde; hvilka af dem må vara öfverflödiga,
eller icke lämpelige till den närarande tidens
fordringar; komms att innefatta icke mindre
än ett fullkomnaut systematiskt arbete af en
aldeles ny Civil , Criminal- och KyrkoLag,
hvarifrån vidare botde ledas alla de föreskrifter,
hvilka angingo sådane ämnen, de der i
följd af de för den egenteliga Lagstiftningen
jagda grunder, hade till föremål Ekonomi,
Handel och Police. Huruvida JustitiseOmbudsmannen
må anses hafva åsidosatt de piigter
honom enligt Instruction och bestämmel*
se, åligga, derföre att han afhållit sig från
ett dylikt försök, må den sakkunnige dömma.
Äfven hos oss har man å särskildte tider,
med större eller mindre framgång försökt
att göra samlingar och sammandrag af tid efter
annan utkomne Lagar och Författningar,
ibland hvilka må nämnas Modées, Drangels,
af Ugglass, Norells, Robsahmsm. fl. särskilta
verk, samt Lagsamlingarne af 1807, och 181 9j
men ehuru rik vår tid än må vara på försök
i allmänhet, saknas likväl ännu det af en
samling eller sammandrag af Lagar och Författningar,
hvilka å en tid stiftade, å en annan
bordt anses till kraft och verkan förfa11—
ce. Det är vid fråga om tillämpningen afen
ny lag, i synnerhet Grundlag, som verkan af
en gammal, om han åberopas, egentligen
Dm 13 Marlii.
mågte bedömmas. Så länge det icke finnes en
aldeles ny lagstiftning, som omfattar alla lagstiftningens
föremål, äro bestämda föreskrifter,
hvilka af de gamle lagarne böra anses såsom
gällande, hvilka förfallne, icke ens tänkbare.
Allt sådant insågo också Konung och Stan;
der år 1810. Då redan vidtogos anstalter till
befordrande deraf, att alla gamla Lagar skulle
öfverscs och Förslag utarbetas till nya, i öfverensstämmelse
med den antagna StatsFör-*
fattningen. Medel anslogos; verkställigheten
öfverlemnades åt Konungen; en Comitté nedsattes;
fortgången af dess arbete är kändt.
Hvartill skulle väl tjena Justitie-Ombudsniannens
partielle framställningar, må hända
icke instämmande med Comittéens principer
för del hela? och äger han då ej, såsom ledamot
tillfälle att densamma sina åsigter med^
dela?
Hvad beträffar sådane Lagar och Författningar
som röra ekonomi, handel, näringar,
är icke striden emellan anhängare till det prohibitiva
och det liberala systemet ännu oafgjord?
Skulle väl Justitieombudsmannen tillerkänna
sig nog praesumtion, tilltro sig nog
öfverlägsenhet att slita tvisten?
Den yttrade meningen, om egenteliga afsigten
med inrättandet afJustitiaeOmbudsmansEmbetet,
instämmer icke med det Constituerande
Utskottets vid I809 års Riksdag. Utskottet
hade sig bekant de sällsamma förbål
-
7^8
Dai 13 Martil.
landen, som under fordna styrelseformar ägt
rum, derigenom, att JustitiaeCantzleren var en
af Konungen och Dess befallningar vare sig
till actif åtgärd eller till overksamhet, beroende
Embetsman; som, i följe af blott välbehag
tillsattes eller entledigades Det lät sig vara angelägit
att för framtiden förekomma möjeliga återkomsten
och verkningarneaf sådane fordna förhål*
landen, och då dst icke borde vägras Konungen, '
att äga en högste Ombudsman, föreslog det
enligt Regeringsformens 96 § Creérandet afen
Embetsman, tillsatt af RiksensStänder, oberoen-i
de af Konungen, beroende afendast Lagen, mea
också vid ansvar, dess stadgande underkastad;
en Embetsman, hvilken förnämligast ålåg till.
synen öfver Lagarnes verkställighet, af Domare,
Embets- och Tjenstemän; sorn ägde att
vid vederbörlige Domstolar tilltala sådane ibland
dem, sorn uti sine Embeteos utöfning af
väld, mannamån, eller annan orsak någon olagligHet
begå, eller underlåta att sine Embetspligter
behörigen fullgöra; En Embetsman
till hvilken klagande öfver någon af förenämd
d<? kunde vända sig utan att befara att blifva
afvist; som borde föra talan med anledning af
Riksens Ständers i 106 §. Regeringsformen
förvarade rättigheter, med mera, som Grund-'
lagarne och Instructionen innehålla. Skulle
åter nu meningen vara: att Justitieombuds
mannen,
uti itisigter och förmåga, borde leqvivål
ra Comiteen öfver författandet af en ny civil
och criminal-lag; Comitéerne till revision
af författningarne rörande näringarna och öfver
de administrativa verkens organisation j
Den 13 Martil i
743
”att Iian” (för att nyttja författarens ord) ”bor”de
under sina resor hafva funnit någon eller
”några hufvudsattser till den förlägenhet och
”vanmagt,” hvilkas tillvarelse flere anmält,
andre bestridtj ”att han, under representationens
5 åriga overksamhet, skall vara enäll,
”tid lefvande och städse tillvarande laglig or”gan
för en i sjelfva Statsförfattningen grundad
opposition; att alla föremålen för Riksens
Ständers hela verksamhet äro till Justi.
”tireOmbudsmannens omvårdnad öfverlemnade
"under mellantiden af Representationens sammanträden;
att Justitieombudsmannen 6kulle
”fylla den så kallade luckan af Riksens Stän«
”ders 5 åriga overksamhet;” om ändteligen me.’
ningen vore, att JustitiasOrnbudsmannen skulle
befatta sig med ämnen af så mångsidig beskaffenhet,
af så vidsträckt och magtpåliggande
omfattning; då bekänner jag upprigtigt, att
jag dertill saknar erforderlig clairvoyance.
Efter 25 års obemärkt lefnad, utan publik
tjenst återförde mig kända händelser till
deltagande i Fäderneslandets angelägenheter,
hvilkas förändrandrade skick började med denna
dagen för 14 år sedan och vid 1809 års
Riksdags slut öfverlemnades mig det högsta
förtroende Riksens Ständer till enskildt man
kunna anförto. Normen för mitt handlingssätt
i Embetet blef och borde blifva; Nec vultus
principis, nec Civium ardor. Jag har ock
hvarken provocerat Konungens misshag, eller
sökt folkets gunst. Jag har aldrig nedlagdt
750
Den i3 Martu.
klagomål som förtjent åtgärd. I mina Embetsberättelser
och i remisser till åtal har jag
sorgfälligt undvikit att inblanda förolämpande
omdömen, ty jag vet, att jag är skyldig,
vördnad för min Öfverhet, aktning för medborgares
rättmätiga fordringar.
Trogen den regeln: att den som häfver
ett Embete, han akte derpå, har jag icke någon
tid, icke under hvad förevändning som
hälst, undandragit mig vården af ett vigtigt
och ansvarigt kallförbehållande mig endast
det lucrativa deraf. Man vill sakna Riksens
Ständers bifall till mitt sätt att förvalta erabetet
; ett oafbrutet förtroende under 4 infall—
ne Riksdagar sedan mitt första inväljande, utmärker
det då ett ogillande?
Under medvetande af efter förmåga mot
Fäderneslandet uppfyllda pligter, skall jag
nu, vid en lider, som påminner om hvila,
med tillfredsställelse emotse den stund då till
en annan öfverlemnas Embetet med detsamma
åtföljande anseende, öfvertygad att ett godt
samvete och ett obefläckadt namn icke äro i
behof af en lysande yta.
Jag öfverlemnar nu mitt handlingssätt
till bedömmande af Högloflige Ridderskapet
och Adeln; af det Stånd, hvars offentliga förklarande
af välvilja och bifall jag haft den o.
skattbara lyckan att på detta rum emottaga,
Den l5 Martil, 70I
genom dess dä varande organ, LandtMarskalken,
Friherre Anckarsvärds Herr Fader.
Bilagor
till PleniProiocollet för den 15 Martil.
N:0 1*
Herr Trafvenfelt^ Carl:
Till hvad jag förut, rörande indragningen
af medico-theologiska Stipendiifonden haft
äran anföra, anhåller jag vördsamt att få tillägga
följande, som, i sammanhang med det
förra, torde kunna till Högloft. StatsUtskottet
remittteras.
I händelse denna föreslagna indragning
skulle beslutas, anser jag, för min del, det vat
ra af högsta vigt, att densamma icke sker för
hastigt och på en gång, att derigenom fattige
ynglingar, sorn på det anslagna understödet
grundat möjligheten att kunna fullborda sina
studier, icke måtte blifva lidande och bedrag-»
na uti de anstalter de redan vidtagit och pä
752
Den i5 Martil,
de förmoner de med säkerhet räknat enligt
Kongl. Reglementet för dessa Stipendier, hvilket
i visst afseende är att betragta som ett
kontrakt med Staten sorn icke bör eller kan
brytas förr än de, som deri ingått erhållit det
understöd dem blifvit lofvadt, så framt de
fortfara att uppfylla de förbindelser dem derföre
åliggga.
Således hafva, i anledning af nämnde Ren
glemente, flere, som varit stipendiater men
icke hunnit prestvigas, fått löfte att, så snart
de ingått i Andliga Ståndet, få uppbära Sti»
pendiimedlen för sista terminen; andra, sorn
gjort sig förtjenta af premium, böra vid sam.
ma vilkor dertill anmälas; de som redan bör:
jat sin medicotheologiska lärocurs under förlitande
på detta understöd, kunna icke utan olägenhet
lemna det samma före Stipendiitidens
slut, hvartill de, liksom hvarje annan Stipen-;
diat, äro berättigade att detsamma behålla;
flera prester äro äfven ifrån stiften ankomna,
att begagna sig af denna förmån, o. s. v. Af
hvilket allt lätteligen inses, att indragningen
af mera nämde Stipendii medel, om den beslutes,
ingalunda kan ske brådstörtande och
på en gång utan successivt och med den
försigtighet, sorn sakens beskaffenhet fordrar.
N;o 3*
Den i5 Mart ii.
7 $3
N:0 2.
Herr Elgenjljerm, johani
Vid Herr Friherre Rehbiriders Memorial
Sorti i plenum den 5 dennes eftermiddagen remitterades
till ÖeconomieUtskottet anhåller jag
få göra några tillägg.
Jag har hört berättas att ett dylikt ämne
redan varit under beredning i Utskottet
och att pluraliteten varit af den tanke att
tjenstehjonsflyttningstiden borde äter flyttas till
Michaelis som den iörut varit. Om detta så
förhåller sig, kan nied skäl sägas det Utskottet
i denna sak följt det system att gå, tillba■
och jag får högtidligt förklara att efter
min oförgripliga tanke, denna förändring af
fiyttningstiden var för alla Landtman ikring
Stocholm högst olycklig, emedan oberäknadt
alla Ny-odlingar å sank marki bergning, sora
sällan ej inträffar för än michelitiden, ingår
uti ett väl inrättadt åkerbruk potatis cultureö
till en stor del, och denna jordfrukts upptagande
bör nödvändigt ske innan mertio afOctober
månad då vanligtvis starka frostnätter till*
stöta
jag
frågar billigt? huru detta kan skje
om fiyttningstiden återkommer till den usta
Öctober då minst 8;ta dagars dagsverken gå
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. II Band. 48
Den 15 Martil.
förlorade, och tror jag att förmånen rå elen tiden
begagna dessa dagsverken till potaters
upptagning fullkomligen öfverväger det af andre
värda Ledamöter framkastade skäl till
flyttningstidens förändrande, nemligen att med
fodret skall af de afflyttade tjenstehjonen misshushållas
under den sista månaden de äro
qvar i tjensten,
Hvad åter som j3g hört sägas de af PresteStåndet
framkastade skäl angar, det de ej
hinna förrätta de vanliga husförhören innan
mantalsskrifningen börjar, tror jag att ej just det
är någon nödvändighet att dessa förhör slutas
innan Mantalsskrifningarne börjas, emedan om
något fel vid densamma skulle begås, detta
ganska lätt kan förändras när mantals förteckn
ningarne enligt Förfättningarne ifrån Häradsskrifvarne
återkomma till Socknarnes granskning
och genomseende, och vid hvilken tid
troligen alla husförhör äro gjorda.
Min Ödmjuka anhållan är derföre att den
nu varande flyttniogstiden måtte få blifva heji
andande, y och tror jag att OeconomieUtskottet
vid sistlidne Riksdag denna sak då så noga
genomsedde innan Utskottet tillstyrkte den nu
varande flyttningstiden.
Dessa mina tankar anhåller jag ödmjukast
få åtfölja Friherre Rehbinders Memorial i
detta ämne
-
Den 15 Martill
75$
N:o 3.
Herr Hammar [Kjöld, Lorenzo:
Enligt den anhållan och det förbehåll jag
inför Högloft Ridderskapet och Adeln haft ärån
anmäla, torde det nu tiiiåtas mig att anföra
de skäl, sorn förmätt mig att vid denna
Riksdag förnya det Förslag som Riksens Ständers^
särskildta Utskott vid sista Riksdag, föredrog
om upphäfvandet af den så kallade
CanzliStyreisen.
Efter det fordna CanzliCollegii upplösande,
fortsattes, under flere år behandlingen a£
alla Cmzliärender af de särskilldte Verk och
Bureauer, mellan hvilka de till Collegiutn
förut hörande mål blifvit fördelade, och erfarenheten
öfvertygade också alla, hvilken större
ordentlighet och skyndsamhet derigenom
blifvit vunnen. En sådan öfvertygelse tyckes
äfven hafva ledt Rikets Lagstiftare, under
uppgörandet af Constitutionen, j hvilken väl
de fyra StatsSecreterarnes och i och med detsamma,
de under dem lydande Expeditionernes
göromål bestämdes, men ingen anledning
förekommer, att Lagstiftarne tänkt på någon
CanzliStyrelse, ännu mindre, att de ansett den
nödig eller nyttig. Af hvad orsak den blifvit
stiftad är mig obekant, men påtagligt är det,
att man dermed laskat en gammal lapp på en
ny klädning; i thy att man härmed velat äter
framskaffa en slags skugga af det gamla
Den 15 Martti,
CanzliCollegiimi, som med de* utan hänseende
eller tanke på något sådant, sednare Consrilunelle
förshållanden icke rätt ville passa. Det
är också i ögonen fallande, huru denna CanzliStyreise
omöjligen kunnat fä några bestämda
göromål för sig säkert begränsade En granskning
af Föreskrifterna i Kongl. M ,j:ts Nådiga
Ordning för Dess och Rikets Canzii, of den 20
Octoher 1809, så vidt de röra CanzliStyrelsenj
skall ljusligen ådagalägga sannfärdigheten af
detta påstående.
Kongl. Canzliordningen 2 handlar orri
Canzii-Styrelsens göromål och dessa angifvas
vara:
i:o. ”Att uti åtskilliga utrikes ärende^
enär Kongl. Majit det äskar, underdånige Betänkanden
afgifva; sådane ärendet äro: Frå
gor
rörande Kongl. Majit och Rikets fördel.
Höghet, Interesse, Titulaturer och rättigheter»
Stridigheter, afhandlingar och förbund med
främmande Makter, Manifester och Publika
skrifter rörande orsaker till Krig, Stillestånclssamt
Fredstractater med Rikets Fiender, jemväl
frågor rörande Tractamenten, Resepenningar
och extra utgifter m. m. för alla vid utrikes
beskickningar nyttjade personer.
Anmärkning.
Visserligen är denna Rikedom i uppräknandet
af föremålen för CanzliStyrelsens handläggning
imponerande och blir det ännu n.itta
genom den klingande Pleonasmen i br - -t
Den 15 Marlit.
757
»f tvenne liktydigs ord: Fördel och Intresse.
Men ser man närmare tili, måste man finna,
att alla dessa ämnen afgiva Min-isteriella mål,
och huru de skola behandlas, hsr Constitufiotien,
utan att taga comioissance om någon
Canzlistyrelse, i 1 1 §. Iöre6krifvit. Endast på
Cabinettsväg slutes Förbund med främande
makter; endast på densamma, under åberopandet
af Rikets väpnade styrka, afgÖras
stridigheter med fremmande niagter eller
Utkräfvas Rikets rättigheter, till hvilka äfven
hörer bibehållandet af erkände och öflige Titulaturer.
Då dessa mäst grunda sig på gammal
häfd, upplyses förhållandet med dem endast
och allenast af Rikets gamla documenter,
hvilka förvaras i RiksArchivet och icke af
CanzliStyrelsen, som således med detta ärende
icke heller gerna kan hafva annat att upplysa,
än det sorn grundar sig på underrättelser af
ArchivChefen. Lika litet med bestämmandet
af Tractamenten &c. för (diplomatiske Einbetsmän,
då alla .dithörande frågor numera afgöras
utan all Collegialöfverläggning, sedan
Kongl. Majit har en bestämd summa för MinisterStatens
aflöning sig anslagen.
2:0. ”Canzli-Styrelseo har‘, att jemte
Kongl. Majlts och Rikets CommerceCollegium,
med iagttagande af hvad ConsulsReglementet
föreskrifver, upprätta Förslag till alle ledige
Consuls, Agents- och HandelsComissariebeställöingar,
äfvensom att för dem föreslå laStructiorier,
hvilka befattningar förut, enligt
Kongl, kungörelsen ensamt tillhört Commerce
-
758
Den I5 Martii.
Collegium. Den utfärdar Fullmakter för alla
Copister inom Canzliet och för CanzliBokhållaren,
Constitutomler för Postlnspectorerne i
Riket samt låter genom utdrag af Protocollet
antaga Extra Ordinarie Canzlister och Canzlivaktmästare
eller Poster. I öfrigt eger den att
hålla hand öfver iagttagandet af alla Tjensten
rörande föreskrifter i alla till Canzliet
hörande Expeditioner och verk» samt dervarande
betjeningsrättigheter och skyldigheter.’*
Anmärkning.
Vid utnämnandet af alla desse, i §:n uppräknade
Tjenstemän måste CanzliStyrelsens åtgärd
befinnas högst öfverflödig. HandelsCommissarier
tillsättas nu mera icke, och således
behöfvas för deras skull ingen CanzliStyrelse.
Agenter, såom ett slags diplomatiske personer,
utnämnas alltid af Kongl. Maj.t utan någons
hörande och så är äfven fallet med Postinspectorerne,
enligt Kongl. Brefvet af den 24 April
1820. Då allt sedan år 1801 till 1810,
CommerceCollegium ensamt upprättade Förslag
till ledige Consulsbeställningar utan att någon
olägenhet deraf förspordes, skulle, man kanske
hafva fog att hoppas ett lika förhållande
äfven hädanefter. Visst är åtminstone att intet
öfversvängeligt Riksgagn, vetterligen härflutet
deraf att dessa mål skola ytterligare
handläggas af en ny authoritet, isynnerhet,
som, enligt det åberopade Ccnsuls-Reglementet,
äfven GrosshandelsSocieteten och
Dm 15 Martii.
759
Skeppsredericrnes Deputerade först skola höras
öfver alla ansökningar lill nämnde Beställningar:
hvilket äfven, då Consulerne hafva att
vårda de Handlandes angelägenheter, med ali
billighet tyckes vara öfverensstämmande. Hvad
åter Copister och så kallade CanzliPoster beträffa,
så tillsättas de på ExpeditionsChefemes
anmälan, så att hvad de förra angår, CanzliStyrelsen
icke har vidare besvär än att teckna
namnen pä Fullmakterna, för hvilket Riksvårdande
värf ett helt Collegium nästan skul,
le kunna tyckas mindre angeläget. Fordom
erhöllo Copisterne, utan att derföre vara mindre
skicklige i tjensten, sine Fullmagter af
CanzliPresidenten, hvilken äfven, efter föregående
Examen i Vitterhets-, Historia- och Antiquitets-Academien,
antog Extra ordinarieCanzlister.
Skulle detta icke äfven hädanefter
med lika nit, noggrannhet och fördel kunna
verkställas af StatsMinistern för utrikesärenderne,
6åsom hela Canzliets högsta Chef? Tillsyn
”öfver iagttagandet af alla tjensten rörande
föreskrifter i alla till Canzliet hörande Expeditioner”
utöfvades fordom af HofCanzleren
ensamt, och de till Canzliet hörande Expeditiouerne
funno sig väl deraf. Nu mera skall
det, enligt gällande Canzliordnings 4 §. i
mom. äfven tillhöra HofCanzleren: ”att rid
hvarje års slut infordra af StatsSecreterarne en
lista på oafgjorda mål, med anteckning när de
inkommit och af hvad orsak de hvila, samt
att efter anstäld granskning af dessa listor, Öfverlemna
dem jemte sitt yttrande deröfver till
CanzlieStyrelsen, hvilken dsm, tillika med
76o
Den 15 Martti,
dess Betänkande till Kongl, Majtfs Nådiga!
skärskådande framlägger,’’ Om HoiCanzieren
möjligen at denna befattning kan hemta något
agrement eller Expedi/ionerne och ärendernes
gång af denna omväg kunni hemta någon
fördel, står ej mig att döma, ehuru föga
likligt det mig förekommer. Slutligen beträffande
Betjeningen» rättigheter och skyldigheter
afgöras de säkrast, billigast och bäst af
förståndige, driftige och rättskaffens Expeditionschefer,
och skulle tvist någon gång derom
uppkomma, ordentligast genom CanzlieRätten,
om detta Forum Priviltgiatmn, af vår
tids enhetssökande JurisConsuler, längre får
lof att fortfara.
3:0. ”Eger CanzliSfyrelsen öfverinseendet
öfver Postverket i hela Riket. ÖfverPostDirecteurers
andraganden i alla Postväsendet
beträffande ämnen, anmälas hos Kongl. Majit
af CanzliSfyrelsen, med bifogade underdåniga
yttrande deröfver.”
Anmärkning.
Detta stadgande bör jemnföras med Canz.
liOrdningens 22 §. der det heter: "Svenska Post*
väsendet, så inom som utom Riket förvaltas ,
under CanzliStyrelsens öfverinseende, af ÖfverPoitDirecteuren
och i afseende på hans skyldigheter,
påbjudes dersammastädes, att han
bör, när han "finnér några nödiga förändringar
af den beskaffenhet, att dertill fordras ökade
utgifter, hos CanzliStyrelsen det anmäla,
Den l5 Marti i.
761
sorn deröfver sig yttrar, och sådsne liksasom
andre Postvnsendet rörande mai , tiil Kongl.
Maj.ts afgörande öfverlemnsr” Härigenom
blir det klart, att Kongl. CanzIiStyrelsens, enligt
Theöria, stadgade öfverinseende öfver Postverket,
i practiken måste inskränka sig till ett
beständigt bifallande eller gillande af hvad ()fver-PostDirecteuren
föreslagit. Också lärer
åtminstone enligt hvad mig blifvit försäkradt.
QfverpostDirecteuren, på de sednare åren till
förekommande af onödig omgång och till besparande
af Kongl. CanzIiStyrelsens dyrbara
tid ej sällan vändt sig omedelbart och direct
till Konungen, hvarvid Svenska Postverket
ingenting skall hafva förlorat. Den hufvudsaklige
befattning med Postverket, som CanzliStyrelsen
ännu återstår, är således, att, enligt
Kongl. Brefvet af den 16 Martii 18 16, bifalla
de utgifter hvilka erfordras när någon ny
Postväska eller dylikt skall varda förfärdigad.
4;0. ”Vården och inseendet af alla högre
och lägre läroverk samt uppfostringsanstalter i
Riket, jemte Rcclessiastikverket i Lappmarken.
Kommandes i anseende härtill, det hittillsvarande
Canzlersgillet att upphöra, ägande
CanzliStyrelsen, då mål, som röra läroverken
och uppfostringsanstalterne hos styrelsen förekomma
och hvilka i enlighet med den för
CanzlersGillet, den 22 Oct. 180 r utfärdade instruction,
hos Styrelsen böra anmälas, pröfvas
och afgöras, hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om nådigt tillstånd, att sig till biträde
få kalla någre flere i dylike ärender kuni
762
Den 15 Hart i i.
nige män, om Styrelsen sådant vid förefallande
tillfällen för nödipt anser.”
O
Anmärkning.
Då Regeringsformen, i 6 §. bjuder, att det
skall vara en StatsSecreterare, således meden
honom underlydande CanzliExpedition, för ärender,
som angå Religionen, Ecclesiastikvervet,
allmänna uppfostran och den offentliga
fattigvården, så måste naturligtvis CanzliStyrelsens
befattning med läroverken och uppfostringsanstalterne
endast och allenast komma att
finnas på papperet i CanzliOrdningen men icke
i verkligheten. Att det äfven varit Regeringens
åsigt af saken, det dylika ärender icke
tillhörde CanzliStyrelsen, skönjes deraf, att den.
na styrelse hvarken blifvit besvärad med upp.
rättande af den nya Scholelagen eller med pröfningen
af de academiska constitutionerna och
stadgandet om den academiska jurisdictionen,
utan att detta åt tvenne serskildta Comitéer
blifvit uppdraget. Hvad åter Ecclesiastikverket
i Lappmarken angar, så synes det väl vara
bäst och principenligast, att detta, under
öfverinseende af den StatsSecreter, som bär att
handlägga Kyrkoärenderne i allmänhet, vårdas
af Consistorium i Hernösand, då localkännedo;a
här är hufvudsaklig, om några för ändamålet
tjenliga åtgärder skola kunna vidtagas.
5:0. ”Tillsynen öfver Kongl. Bib I rot heket
samt Riksarchivet, att de uti rigtig ordning
efter Register och Inventarier bibehållas,
Deri i5 Martti.
763
samt vid Betjeningens ombyten behörigen inventeras.
”.
Anmärkning.
Ålit ifrån uppnäfvandet af det fordna
CanzliCollegiam till upprättandet af CanzliStyrelsen,
vårdades Kongl. Bibliotheket, ensamt,
i högsta instancen, af HofCanzleren och denna
period var äfven tiden af Kongl. Bibliothe:
kets flor och förkofran. Naturen af ett sådant
verk, till hvas förökande ofta erfordras ett hastigt
begagnande af erbjudna, samt snart försvinnande
tillfällen gör att det bäst måste kunna
vårdas tf en enda person, som genast kan
yttra sig öfver Bibliothekariens anmälanden.
Flere exempel hafva också bevisat huru möjligheten
att complettera Kongl. Bibliotheket,
gått Kongl. Bibliothekarien ur händerna, genom
den långsamma omvägen att nödgas afvagta
ett Collegialbeslut. Den sorn nitälskar
för Kongl. Bibiiothekets bästa, måste således
önska, att i CanzliOrdningen endast funnits
stadgandet i dess 4 §• 4 Mom. att det nemligen
åligger HofCanzleren ”att hafva närmaste inseende
öfver Rikets Archive och Kongl. Fibliotheket”
utan att det, af den föregående
bestämningen blefve paralyseradt. Emedlertid
lemnar jag till sakkunniges pröfning, om dessa
båda stadganden mycket tala för Conseqven*
cen i CanzliStyrelsens organisation.
6:0. ”Med tillsynen öfver de enskildte
Bojuryckerierne och Bokhandeln i Riket kom
-
Ven 15 Martil,
mer att förhållas som uti TryckfrihetsFörordningen
föreskrifvit varder, men CanzliStyrelsen
äger särskildt inseendet öfver det Kongl.
Tryckeriet, i anseende till tryckningen af Kongl.
Förordningar, Kungörelser och Påbud.”
Anmärkning.
Då TryckfrihetsFörordningen är en Grundlag,
och den icke vet af någon CanzliStyreise,
är det gifvet, att den måste lemna allt inseenda
öfver Boktryckerierne och Bokhandeln
derhän. Hvad åter det speciella inseendet öfver
Kongl Tryckeriet vidkommer, heter detta
rättare Correcturläsning, men äfven den besörjes
icke af CanziiStyrelsen utan i RiksArchivet.
Skulle åter i dessa Förordningar något
märkeligt Tryck- Skrif- eller Tankfel förekomma,
som behöfver att rättas, då utfärdar
visserligen CanziiStyrelsen en ny Kungörelse
om denna rättelse, der en mängd med
stora Bokstäfver tryckta namn, upptagande
större rymd än sjelfva rättelsen, för det egentliga
Svenska Folket erinrar om tillvarelsen af
en CanzliStyrelse, som annars för detsamma
egentligen blott existerar i Calendern.
7:0. ”ConvoyCommissariatet står under
CanziiStyrelsen, till hvilken det har att sigyända
i alla förekommande mål, som CanzliStyrelsen
sedan, med deröfver afgifne underdåniga
yttranden hos Kongl. Maj:t anmäler.
Commissarittet ingifver årligen sine Hufvudfcöcker
till CanziiStyrelsen, sorn dem pröfvar
Ben i5 Martii.
7 65
och derefter till Revision i KammarRätten utlemnar.
Fotdrar något ärende skyndsam åtgärd,
äge ConvoyCommissariatet det hos Konungen
directe i underdånighet anmäla; dock
erhåller CanzliStyreisen genom vederbörande
St3iSSecreterares försorg , underrättelse om
Kongl. Majhs nådiga beslut i sådane och andre
ConvoyCommissariatet rörande inål."
Anmärkning.
Som ConvoyCommissariatet har rättighet,
ätt då, såsom ordén lyda: "något ärende fordrar
skyndsam åtgärd," vända sig directe till
Konungen, så anser Commissariatet nu mera
alla ärender vara af sådan egenskap, härtill
troligen föranledd af samma skäl, som ÖfverPostDirecteuren,
att nemligen CanzliStyreisen
ej kan säga annat, än hvad Commissariatet
sagdt. Hufvudböckerna åter insändas ordentligen
till CanzliStyreisen, som genast insänder
dem till KammaiCollegium, hvarifrån de öfveriemnas
till KammarRätten, att revideras.
Det är svårt att begripa, hvarföre icke då ConvoyCommissariatet
sjelf må öfverlemna sina
Hufvudböcker lill Kongl. KammarRätten, der,
de dock skola hamna, innan vid dem någon
åtgärd kan vidtagas. Pröfning af dessa böcker
i CanzliStyreisen måste åtminstone anses
blott såsom en phras i CanzliOrdningen, ty
Kongl. CanzliStyreisen är intet räkenskapsverk.
Hvartill det skall tjena, att StatsSecre.
terarne skola underrätta CanzliStyreisen, orri
Konungens nådiga beslut i mål rörande Con
-
y6C>
Den j/> Martil,
voyCommissariatet, tål verkligen att tänka på,
om ej vederbörande tyckt, att det kunnat för
CamziiStyrelsen vara artigt att veta.
8:0. ”Vården öfver Tabellverket, att det
årligen med tillbörlig ordning fortsättas, för
att vid påfordran vara i beredskap.”
Anmärkning.
Detta ärende besörjes som bekant är, af
en särskild af 6 ledamöter sammansatt commission
för Tabellverket. Också tviflar jag
att ett enda mål kan nämnas, som, Tabellverket
rörande, till CanzliStyrelsen inkommit,
eller något exempel företes, att CanzliStyrelsen
på något sätt elg med Tabellverket befattadt.
9:0. ”Under CanzliStyrelsen* vård står
äfven en HandCassa och äger Styrelsen, att
hos Kongl. Maj:t föreslå användandet af de
der befintlige medel. Äfven undertecknar Styrelsen
alla Stats- och Qvartals förslag, som af
CanziiBokhållaren författas, för att till Kongl.
StatsContoiret afgifvas.”
Anmärkning.
Origtig är benämningen HandCassa, emedan
dermed vanligen förstås en Fond för enskildte
behof. Men den hvarom här är fråga ,
har tillkommit genom Stamboksmedel, insamlade
öfver hela Riket att utlösa Christna slaf
-
Den T5 Marlii.
var från Turken och uppbygga en Kyrka i
Constantinopel. Desse medel utgjorde till en
början 4coc R:dr, hvilka så väl förvaltades af
fordna CanzliCollegium, att de sluteligen uppgingo
till Sooq R:dr. Nu ville man draga
vinst af sin omtanka och alltså sökte och erhöll
CanzliCollegium halfva capitalets ränta,
såsom lönebidrag. Efter Collegii upplösning
förvaltades medlen af CanzliPresidenten då
CanzliStyrelsen fick den, utan att hafva deltagit
i den goda Förvaltningen, dock deltaga
i njutningen af dess frugt, och så lemnades
dessa nu mera till 8,880 R:dr uppdrifne
medel, under namn af HandCassa, åt CanzliStyrelsen,
Och är hälften af räntan under
Kongl. Maj:ts nådiga Disposition och den andra
tilldelas åt CanzliStyrelsens Betjening och
andre hvilka af CanzliStyrelsen föreslås, af
hvilka flere hvad band de annars kunna draga
åtminstone aldrig hafva burit de Turkiska.
10:0. ”Till CanzliStyrelsen insändas: Kungörelser
om Concursmål till införande i Utlänska
Tidningar, hvarvid de i Kongl. Brefvet
af den 22 November 1806 och 26 Januarii
1809 gifne föreskrifterne blifva gällande.
CanzliGebuhren från Consistorierne, samt Rap.
porter och dylika handlingar, hvilka tillCanzliPresidentens
Bureau hittills inkommit.”
Anmärkning.
Enligt Kongl. Brefvet af den 27 April
1814 införas icke mera några Kungörelser om
768
Den i5 Martil.
Concurser i Utländska Tidningar, så att, för
deras skull ett särskildt Collegium visserligen
är aldeles öfverflödigt. CanzliGebiihren åter
emottages af CanzliBokhåliaren och utdelas
feland Sportelägare i CanzliStyrelsens Expedition,
HofCanzlerens Bureau, Kongl. Bibliotheket
och RiksArchivet. Rapporter från Consulerne
deremot meddelas CommerceCoIlegium ,
dit de egenteligen höra och tjena sedan såsom
Articlar i UandelsTidriingen, hvilken nu
erhållit en ståtligare titel. Andre rapporter
t. ex. om MarkegSng6sättningar läggas helt
enkelt ad acta, hvilket värf otvifvelaktigt hädanefter
bör kunna förrättas af en enda person,
liksom fordom at Secreteraren i CanzliPresidentens
Bureau.
11:0. ”CanzliStyrelsen äger magt att förordna
och hålla CanzliRätt, och dervid döma
öfver de till Canzliet samt Postväsendet hörande
Personer och Betjente, uti sådana mål,
som angå Ernbets-felagtighet, hvarvid kommer
att iagitagas hvad uti den för Nedre Revisionen
utfärdade Instruction, rörande CanzliRätt
är i nåder förordnad!.”
Anmärkning.
I afseende på detts sista stadgande öfver
CanzliStyrelsens organisation, har jag blott att
erinra det CanzliStyrelsens magt att förordna
CanzliRätt högst sällan varit utöfvad eller be~
gag
-
Den i5 Mart ii.
7®9
gagnad. Vanligen hålles CjnzliRä-tt i och
för Postmål, och de ingå directe till nämnde Rätt.
Af allt det föregående är det således klart,
alt, till följe af föreskrifterna, CanzliStyrelsens
befattning omfattar mål med hvilka denantingen
i sjelfva verket, sig icke befattar, eiler med hvilka
att sig befatta, är den största öfverloppsgerning
i verlden och att således detta verk egentligen
är till för ingenting. Likväl kostar
det, enligt innevarande års Stat, omkring 3,135
R:dr B:co. Det är icke mycket, det är sannt,
men troligen gäller samma regel för fattiga
Stater, som för fattiga individer, den nemligen
att hvarje absolut onödig utgift är för stor,
och efter Grefve Ehrensvärds anmärkning utgör
alltid, ett förmycket, det hvad man kallar
flärd; antydande, likaså väl sorn ett för
litet, svaghet och ohälsa. Jag vågar också
tro, att hopalagd med andra besparingar skall
den, af anslagen för CanzliStyrelsen, så inskränkt
den är, göra något och alltså den småningom
skeende indragningen af lönerne för
CanzliStyrelsens Betjening, allt som någon af
dem går bort eller i sin tour till andra platser
varda befordrade, hvartill de naturligtvis
aldrig kunna förlora sin rätt, i sin mån småningom
bidraga till lättnad af Statsbördorna.
Jag smickrar mij* att nu hafva öfvertygadt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, om det också
icke lyckats mig med Herr Hallencreutz, att
jag icke på allt för lösliga grunder byggt min
Bil. till Ridd. o. adil* Pr. II Band. 49
77°
Den 15 Marini
motion om CanzliStyrelsens upphäfvande, och
att jag icke behöft att hämta den från min enskildta
Tjenstemanna ställning. Hela mitt in:
för allmänheten så väl som inför enskiidta
Utförde handlingssätt, hade jag trott vara sådant,
att ingen skulle misstänka mig för
att dervid utgå från individuella beräkningar,
och det vöre således högst besynnerligt
om jag, när jag nu framstår, som NationalRepresentant
och medlem af Rikets första Stånd,
icke hade lemnat Amanuensen vid Kongl Bibliotheket
hemma, Herr Ha!lencreutz’s i detta
afseende yttrade misstankar skulle kanske snarare
kunna anses såsom alstrade af det individuella
medvetandet. Jag tnedgifver, att den,
hvilken såsom Tjensteman vid Kongl. Biblioteket,
sett, mot all princip detta verk så till»
sidosättas, att dess Chef uteslutes från Säte och
Stämma i CanzliStyrelsen; sett denna styrelse,
utan att på något sätt utöfva inseendet öfver
Bibliothekets ändamdls-enliga förökning och
brukbargörande, med en tvetydigt skrifven befallning,
kasta skugga på en redig Embetsman,
i det att, helt oförmodadt, af Kongl. Bibliothekarien
infordrades redovisning , för medel
80m CanzliStyrelsen åtminstone borde veta, att
han aldrig haft om händer; sett vidare samma
Styrelse, genom en annan utgifven befallning,
göra Bibliothtket för Allmänheten obrukbart,
i det den förnekar, hvad annars vid alla öfriga
Bibliotheker är öfligt, nemligen lån af
böcker, och vid detta dubbelt nödigare, som
der ingå läsrum äro att tillgå; sett andra Befallningar
från CanzliStyrelsen utfärdas, utan
Den i5 Martu,
771
att med något namn vara undertecknade o. s;
v. Jag bekänner, att den som vid det verk.
der man tjenar, haft tillfälle att förvärfva des^
sa och dylika erfarenheter, den kan icke gerna
hysa någon synnerlig högaktning eller kärlek
lör det slags Collegium, som framkallat alla
dessa erfarenheter. Och härpå räknade förmodeligen
Herr Hallencreutz, då han väl känds
omständigheterna af Kongl. CanzliStyrelsens
och Kongl. Bibliothekets inbördes förhållanden.
Dock hade jag verkeligen, ända till dess
Herr Hallencreutz mig om dem erinrade, alldeles
förgätit dem, och hade jag af CanzliStyrelsen
kunnat upptäcka en för Fäderneslandet
i allmänhet gagnelig sida, skulle jag visst
alldrig mot densamma höjt min röst, den måtte
för Kongl. Bibliotheket varit så besvärande
som hälst. Det har väl dragit sig fram ändä^
Dock skulle det visst kunna hända, att någon,
vid tillfälle gjorde motion om upphäfvande
också af Kongl. Bibliotheket. Ansåg jag mig
då behöfva att tala till dess försvar skulle
jag likväl, det försäkrar jag, icke söka att
göra det med personaliteter mot motionairen,
af det skäl, att ämnets natur gaf mig tillräckligt
bättre försvarsgrunder, så att jag icke, sorn
min opponent, nödfallsvis måste tillgripa sådana
som icke duga. Aldraminst: om jag också
skulle personalisera, kunde det hända mig
att, skjuta mina infällen förbi den jag ville
träffa. Hända hvad som hända vill är jag,
såsom Tjensteman vid Kongl. Bibliotheket, aldeles
oträffelig af CanzliStyrelsens bannstråle ,
äfven om den också skulle slungas af Herr
Den 15 Marti!,
Hallencreutz’s skarpsynthet, drift och tjenstenit.
De lägre platserna, vid Kongl. Biblioteket,
af hvilken jag, genom Konungens nåd och
mina förmäns välvilja, bekläder en, och säkerligen
hela min lifstid kommer att bekläda ,
står ensamt under tillsyn af Kongl. Bibliothekarie^
hvilken åter å sin sida ensamt för Kongl.
Biblioteket och göromålen der, inför vederbörande
är ansvarig och således är det honom
allena, som CanzliStyrelsens uppsigt skulle
kunna genera. Jag öfverlemnar till Höglofl.
Ridderskapets och Adelns bedömande, om en
Tjänstemans okunnighet, om en så väsendlig
omständighet, är för sammansättningen af Kongl.
CanzliStyrelsen mycket recominenderande.
Men säger man, all anmärkning mot denna
styrelse är olämplig, då Konungen sjelf afgifvit
en nådig Proposition om ny organisering
af de administrativa Styrelseverken. Till
6var härå har jag redan erinrat, att då min
motion gjordes, var Konungens nådiga Proposition
icke till Ständerna ankommen och kunde
nu erinra, att ännu är det mig och säkert
flere obekant, om denna proposition på något
sätt vidrör CanzliStyrelsen. Dock om också,
sa måste en sådan motion om upphäfvandet
att ett Embetsverk, hvars upphäfvande Hans
Maj-.t äfven föreslagit, icke vara otillbörligare än
de af flere gjorda motioner om Financerne, i afseende
på hvilka Konungen likaledes lemnat Ständerne
en nådig proposition. Och CanzliStyrelsen
detta af Constitutionen ej en gång nämnde verk,
måtte väl ej böra hållas mera i helgd eller vara
Den i5 Mnrtii,
mera oantastlig, än Allmänna Beredningen,
Högsta Domstolen och sjelfva StatsRådet, mot
hvilka verk anmärkningar äro Ständerna och
deras enskildte medlemmar efterlåtne.
Men i derna Styrelse sitta såsom Ledamöter
så utmärkte så högt öfver den vanliga
synkretsen lyftade män? invändes vidare. Det
är sannt! jag skulle alltför illa känna mitt
Fäderneslands utvecklings historia, om jag vore
okunnig hvad dels Litteraturen dels Rikets
politiska ställning är skyldig flere af de Herrar,
hvilka omgifva Sessionsbordet i Kongl.
CanzliStyrelsen, och jag trottsar hvem som
hälst att för hvarje enskildt af dem hysa varmare
högaktning och tillgifvenhet än jag. Men
är det för någon på detta rum obekant, hvad
skillnad det är mellan de särskildte individerne
i ett Collegium och detta Collegium in corpore?
Jag är säker att desse män, med deras
håg och förmåga att gagna, sjelfve skola finna
sig föga belåtne, att hortsitta en förmiddag
i hvarje vecka, på ett rum, från hvilket de
intet reelt kunna uträtta. Jag går längre; och
försäkrar att jag är säker, att de sjelfve, inom
sig skola gifva mig rätt i alla mina anmärkningar,
om de också icke högt vilja göra det,
emedan det är jag som framfört dem. Emedlertid
önskar jag att det Utskott till hvilket
min motion blir remitterad, med lika mycken
sakkännedom skall bedöma dem, som jag är
viss om att CanzliStyrelsens Ledamöter med
billighet skola anse, att jag, utan allt annat
interesse än för saken, begagnat min fått att
Deri l5 Martti.
yttra mig enligt öfvertygelse. Utur CanzliStyrelsen
skall visst ingen annan, än någon
af Uoderbetjeningen, af inre eller yttre bevekelsegrunder,
misstycka, att jag uttaladt hvad
så många tänka. Men häröfver skall jag vissfc
icke hafva svårt vid att trösta mig.
Bilagor
till PleiuProtocolIet för den 17 Martin
N:0 1*
Herr Montgommerie, Guflaf:
Då jag härmed vågar, att ännu en gång
yttra mig i den så kallade publicitetsfrågan,
Bker det under åberopande af mina förut ådagalagde
grundsatser i sjelfva hufvudsakeu.
Men att gifva den af RiddarhucUt[kottet tillstyrkta
publicitet, denna benämning, innefattar
redan en oriktighet, åtminstone en motsägelse.
En offentlighet som beror på och bestämmes af
godtycket kan icke kallas publicitet, hvars
grundelement är frihet utan afseende på person
och vilkor, är den för alla lika gällande
rättigheten, att åhöra våra öfverläggningar,
Den 17 Martti,
så långt rummet det medgifver. Det vore ju
blott en mera utsträckt Skråmässig handling,
att vissa personer såsom Tidning sr edacteur er vöre
sjelfskrifna t II begagnande af denna rätt,
hvartill de, mig veterligen, framför några
andra medborgare icke kunna vara berättigade.
Ett sådant dem medgifvit prerogativ innefattar
helt och hållit en sä påtaglig motsats af
publicitet, rättvisa och billighet, att det icke
bordt kunna undfalla Utjkottets uppmärksamhet
och således icke heller dess Ogillande, och
i följe deraf af - i stället för tilljlyrkan. Pä samma
sätt med den godtyckliga utdelningen af
inträdesbilletter. Alla medborgare kunna med
lika ojäfagtiga skäl åberopa lika rätt. Men
den godtyckliga billettutdelningen gjör icke
och kan icke göra afseende derpå. Enskildta
förhållanden. Slägt- och vänskapsförbindelser,
mer och mindre beroenden, artigheter, insinuationer,
tacksamhetsbetygelser, &c. allt dettå
skulle verka vid billeteinas godtyckliga utdelning,
och skulle sålunda gifva mångfaldiga
anledningar till intriguer, missnöje och afund.
Hvilka oerhörda ledsamheter skulle icke dermed
innan kort förena sig äfven hos LandtNarjkalktn
och de personer som för tillfället
borde besörja denna Billette-utdelning; omgifne
af sökande, omhvärfda af böner, impulser,
intriguer, kanske hotelser, vöre man mer
än brydd, åt hvem Billeten eller billeterne
skulle böra lemnäs, och huru rättvigt man också
dermed förfor kunde man ändå icke tillfredsställa
alla, utan tvärtom vöre man tvungen
att gifva anledning till missnöje, knot må->
77*
Den 17 Martil,
hända {firpHjeUtr och hat. Jag frågar om det
vore värdigt ett folks representanter, att sättas
i så obehagligt, jag vågar tillägga, obehö.
rigt, småaktigt förhållande? Skall publiciteten
finnas, så mäste den vara verklig, begagnandet
deraf, blott begränsas utaf utrymmet, och allt
godtyckligt medgifvande bannlysas, rättigheten
vara enligt naturen af saken, lika för alla,
utan afseende på personer och vilkor. Utom
dessa grundsatser kan ingen sådan framställning,
som den Utskottet föreslagit få ens rubrique
af publicitet. Men dröjom ännu vid olägenheterna
och undersökom utan entusiasm,
utan fördom, hvad som för närvarande
talar emot, äfven den verkliga publiciteten,
icke den Utjkottet föreslagit, ty den anser jag
icke ees förtjena detta namn, emedan den åsyftar,
såsom jag nämnt, ett /kr Sinäs sigt godtyckligt
förfarande, i afseende på billet-utdelningen,
efter min tanke, icke värdigt medlemmar
af ett RiksStånd, och i afseende på Tid«
ningsredacteurers sjelfskrifne begagnande af dem,
icke öfverensstämmande med rättvisa och billighet,
då alla medborgare kunna åberopa lika
rätt: undersökom, säger jag, vårt nu varande
representationssätts anda och kraf. Rikets
Ständer utgöras af fyra serskildta Stånd, som
samfäldt representera, eller skola representera
Rikets alla medborgareclasser. B onde Ståndet,
hvars medlemmar väljas bland den hedervärda
medborgareclass, sorn utgör ursprunget till
alla andra Stand och är Statens egenteligaste
och naturligaste styrka, föreställer den bestån*
dande Naturkraftent ihärdigheten och allt annat
Dtu 17 M*rtii,
777
uppehållande af hvad Staten atter, om ock,
genom andra medborgare förädladt och användbarare
gjordt. Om en controll på detta Ståndets
åtgärder vid Riksdagarne fordrades, så
tycke* mig inga andra kunna påkalla den, än
medborgare af den dass, Ståndet representerar,
och hvars fördel och bästa det åligger,
att bevaka- Således vore Bönder de enda,
som med skäl skulle kunna fordra tillträde vid
BondeStåndets öfverläggningar, för att tillse
huruvida deras Representanter uppfylla det
förtroende de äga, och de pligter de åtagit»
Alla andra medborgare, sakna annan orsak,
än nyfikenhetens, till begäran om inträde vid
nämnde Stånds plena; och då Ståndets principaler
dervid dels icke kunna, och dels icke vilja
infinna sig, så har detta Stånd förmodeligen
af sådan orsa-k afslagit den äfven der väckta
publicitets/rågan, såsom med nu varande representationssätt,
icke för detta Stånd öfverensstämmande.
Det samma vöre förhållandet med
Borgart Ståndet, (sorn föreställer det konstfulla,
industriella, beräknande, ombytlig* och till allt
sträfvande i Statskroppen, en motsats, en stridighet
af BondeStåndet,) om icke just detta
Ståndets anda, att genom speculation och konst
tro sig kunna sammanhålla och styra allt,
skulle medgifva en publicitet, som just derigenom
blir behöflig, och ändamålsenlig, att inom
Hufmidjladen finnes Centralkraften, och i hvarje
Städ, der Riksdag kan hållas, delar deraf,
nemligen: principaler af Ståndet som vid dess
redan beslutna offenteliga öfverläggningar äga
intresse, af att bevista deras Fullmägtigas
7/8
Den 17 Murtii,
plena, om ock samfällt med 3ndra, emedan
rä6tan alla medborgare kunna hänföras till
detta stånd. Med PrefteStånclet, som icke föreställer
eller kan föreställa någon serskild del
af den politiska Statskroppen, är förhållandet
sådant, att derom kan sägas, med en godkänd
Författare: ”att, Preflernas Rike är icke af denna
verlden.,> Men så länge de ännu utgöra ett
Ständ, så måste deras Representanter, såsom
de äfven nitiskt göra. bevaka helgden af deras
privilegier, och de öfverläggningar sorn i
följd deraf, och de religiösa ämnen kunna äga
rum, äro icke af den beskaffenhet, att de medgifva
publicitet-, också är denna fråga, visligen,
icke motiverad inom detta Stånd.
Ridder[kapet och Adeln deremot föreställande,
såsom åberopade Författare säger, gammal
ätt, gammal iigo, gammal rättighet, gammal
sed och gammal ära, är ett Ständ, sorn ehuru
till dess sammansättning sjelfvaldt, representerar
en serskild del af den politiska Statskroppen,
nemligen den medlande, mellan Regenten och
Bonden. Samma Författare tillägger att nAdeln
ämne för äran, hvilket later krafterna fräsa,
och ibland höja uppöfver den vanliga höjden; idéerne
af det stora och höga, ja äfven af det
dristiga och vådliga, skall Adeln bibehålla lefvande
hos Folket, och genom sin ärofulla och
oberoende ställning i Staten, söka verka att
Furstarne blifva ädelsinta och bögtänkta, samt
med allvar och värdighet påminna dem om
deras skyldighet mot det allmänna,” På det
-
Dan 17 Martil,
779
ta sätt utgör Adeln Thronens glans, Fäderneslandets
försvar, och Folkets ära; mea allt
detta just genom sitt Aristocratifka grundelement,
ett slags opinionligt oberoende, nu utgånget
från detta Stånds intellectuella, sedan mot na»
turen af saken, det materiella, nemligen Rikedomen
upphört. Att nu genom en medgif»
ven så kallad publicitet tillåta någon rubbning
af detta oberoende, är stridande emot Adelns
Stånds intresse, är dolkstynget i dess opinionliga
ära, ty några andra än Ståndets orepresenterade
medlemmar, böra icke äga skäl att
åhöra våra öfverläggningar, hvaraf några obehörige
icke kunna inhämta någon uppbyggelse
och än mindre, böra de deråt få gifva
någon impulls. Jag tror således af ofvananförde
anledningar, att med vårt nu varande
Representationssätt, äfven en verklig publicitet
icke är förenlig, aldraminst ledande till någon,
mot olägenheterna svarande, nytta. Jag tror
vidare, nemligen hvad jag i mitt första anförande
i detta ämne, inom detta rum, hade den
äran yttra, att, hela vårt Representationssätt
först bör förändras, och sålunda de nuvaran-'
de fyra Ståndens egna och enskildta förening
föregå, innan man, förhastande, beslutar dea
allmänna.
Detta Stånds höga bestämmelse, nemligen:
att uppehålla Folkets ära och höja Furstens själ till
ädla idéer,” säger en stor Författare, ”är en änitu
nödvändigare serskildt del af Folket i små än stora
StaterDet tillkommer således Högloft,
Ridderskapet och Adeln ätt med en fästad
78a
Den 17 Martil.
blick på denna höga bestämmelse, ledde af
äran, med värma omfatta hennes heliga fordringar,
och med värdighet besluta i detta
ämne, som vissserligen för närvarande synes af
föga vigt, men som i en okänd framtid kan
äga de största, jtg ville icke säga de obehag*
ligaste eller mäst oväntade följder. T. ex.
vid de tillfällen då inom detta rum, hvilket
förhållande inträffar hvarje Plenum, att nemligen
saker afgöras på LandtMarskalkens framställning,
med utrop af Ja och Nej\ om
Läktaren vore fylld med åhörare, hvem skulle
kunna urskilja deras med Ridderskapet och
Adeln instämmande rop af Ja eller Neji och
på detta sätt skulle våra röster innan kort
blindas med hopens och må hända af den öf>
verröstas om icke tillintetgöras. Man kan
svara härpå att sakerne då borde afgöras genom
votering, men hvilken tids utdrägt skulle
det icke medföra, att i minsta småsak för- /
anlåtas att votera: en tidsutdrägt, som minst
komme att fördubbla våra förut nog långa
Riksdagar.
Dessutom huru många kommo ej då att
tala, kanske lika mycket, om icke mer, för åhöramet
än för sakens skull? och blott detta
skulle innan kort gifva mångartade frön till
partier, insinuationer, kanske tvedrägt ochjförvirring
— och hvad ville man‘då säga om
vår sjelfftändighet i handlings och tänkesätt, vår
ära och ädla bejlämmelse.
Nej! Låtom nyhetsbeglrei icke förleda
Den 17 Martil.
78»
oss; tagom icke ett förhastadt intryck af någras
enthusiasm, älskom deremot den lagbundna
friheten, den behöriga offentligheten, sorn
vi redan äga, eller hvartåt vi ännu skulle
kunna gifva någon lämplig utsträckning,
genom mera detaillerade Bulletiner; upplyllom
och glömmom således icke vår höga bestämmelse
att vara Thronent stöd och glans,
Fäderneslandets och Constitutionens försvar;
och lifvoms alltid af den äran sorn förädlar
hjertat, och gjör det brinnande för dett rättat
och sannas, det beståndande godar seger!!!
N:o 2.
Friherre Åkerhjelm, Gujlaf Fredric:
Det skulle må hända synas öfverflödigt
att tillägga något i den fråga, som nu till
öfverläggning förekommit, då RiddarhusUtskottet,
så fullständigt upptagit de delar deraf
som hittills blifvit framställde och då nämde
Utskott, med lika så mycken klarhet i fram•tällningen,
som styrka i exemplen, besvarat
de hufvudsakligaste invändningar, emot denna
fråga, hvilka åtföljde densamma till Utskottet;
men, då det är jag som upptagit ämnet
från dess hvilande rum i Ridderskapet
och Adelns, under förflutne Riksdag hällne
Protocoll, synes det vara en mig tillkommande
särskilt pligt att innan det når sitt slut, gifva
detsamma all den utveckling, som mina anspråksfria
eftersinnanden kunnat uttänka, Måt
-
Den 17 Martil,
ten J mine Herrar, med benäget öfverseende
afhöra mina framställningar, och upptaga dem,
som en gärd af aktning, ej allenast för de opinioner
hvilka uti denna fråga öfverensstämma
med min, utan äfven för dem, som mot
densamma äro stridande; och må det tillåtas
mig tillägga, att de sednare, derigenom skulle
skänka mig en rättvisa, som ett rent och välmenande
uppsåt, af opartiske domare plär
åtnjuta.
Som mig synes, fördelar sig vid afgöran.
det, likasom vid utredningen, frågan i tvenne
delar; den första, om tillåtelfe för främmande
perfoner, att under iakttagande af visfa förefkrifter,
få fåfom åhörare hevi fia Ridderfkapet och
Adelns plena når de äro offentliga ; och den andra'.
-På hvad fått denna tillåtelfe, med bibehållande
af ordning inom Ståndets öfver läggningar, och
med förekommande eller beträffande af möjliga mifsbmk
af denfattima, må kunna lämpliga fl verkflällas.
Om, genom detta mitt sätt att betragta ämnet,
jag uppställt detsamma i ett riktigt förhållande,
så följer deraf, att utvecklingen af frågans
sednare del, synes först blifva nödig, om
den första vunnit bifall. Ur denna synpunct
betragtadt, torde det tillåtas mig, att nu endast
fästa uppmärksamheten vid ämnets första
del, der den ej i något särskilt fall, äger ett
stödjande samband med den sednare.
Vid frågor om antagande af nya Inrättningar,
vittna ej sällan de betänkligheter sorn
dervid uppstått, att mognad och alfvar i för
-
Veu 17 Marlit.
783
ståndet, mera än fördom, ledt undersökningar^
ne och beredt besluten. Utan tvifvel är det-)
ta förhållandet vid denna frågas behandling,
och jag inser så mycket mera värdet af denna
sinnesstämning, som, jag vågar säga det,
min Motion, härflyter från ett flerårigt eftersinnande
på begkaifenheten af detta ämne, på
de betänkligheter, som vid dess införande billigen
kunde uppkastas, äfvensom, på dess a£
mig förmodade nyttiga verkan, om det såsom
stadgande här infördes.
Ifrån det ögonblick, jag återväckte denna
fråga, har hon i både tal och skrift blifvit
kallad; publicitets - frågan; och måhända
skulle derigenom anledning kunna uppkomma,
att anse henne ej förtjena detta namn, då endast
ett begränsadt antal personer, påen gång
kunna komma i åtnjutande af den frihet hon
erbjuder; och man skulle tilläfventyrs derigenom
kunna tro, att en orättvisa skedde dem
af nationen, som ej häraf finge sig begagna.
Publicitet eller offentlighet för åhörande
af domslut, förhör, öfverläggningar, med ett
ord, för de afgöranden öfver Staters angelägenheter,
som af större eller mindre corporationer
utföras, är alltid begränsad af det utrymme
som localen medgifver, då den ej, likt
forntidens folkföreningar, äger rum under bar
himmel. Ett vid domstol för öppna dörrar afkunnadt
utslag, äger utan tvifvel caracteren af
den högsta offentlighet, men äfven der, kan
denna offentlighet ej begagnas af flere, än
784
Den 17 Martil,
rummets utrymme tillåter. De, sorn då ej der
kunna intränga, måste visserligen uppoffra en
billig åstundan, emedan den ej kan tillfredsställas,
men skulle de derföre med skäl kunna
anse någon orättvisa vara utöfvad på deras
bekostnad ? Om iou personer erhålla inträde
som åhörande i en öfverläggande församlings
Scssionsrum, emot inträdes-poletters aflemnande,
eller om de genom öppnade dörrar, utan
denna formalitets iakttagande, der få inträda,
så synes mig detta, i verkan af offentligheten,
vara detsamma, om än öppna dörrar, föreställa
en högre grad af den. Likheten emellan
dessa förhållanden, består ju då, uti verkligheten,
och olikheten uti blotta föreställningen,
från en mera skimrande offentlighet i det sednare,
Men om namnet publicitet, genom tankans
bemödanden erhåller en utsträckning, som
ej står i förening med begreppen om ordning;
om det af inbillningen föres utom gränsen af
den lagbundna frihet, som ligger till grund
för hvarje Samhällslnrättnings begagnande i
vårt fädernesland, och om man genom detta
sätt att argumenten, framställer den ifrågavarande
publiciteten, som en ofullständig frihet,
och såsom en otillräcklig gärd, åt den sanna
upplysningens billiga öuskningar, så tror jag
dock att dessa, ej sträckande sig utom möjlighetens
gräns, åtnöja sig med en villkorlig
frihet, då Samhällets nytta är föremålet för
densammas införande.
Bland de betänkligheter mot Förslaget jag
före,
Den 17 Martn4
?85
föreställt mig, har ytterligare framställt sig för
min tauka, betragtandet af det möjliga missbruk,
som genom tryckfrihetens begagnande,'
utaf denna ifrågasatte offentlighet, skulle kunna
uppkomma. Riddarhus - Utskottet, har uti
2:dra och 3:dje puncterne af sitt betänkande
så fullständigt utredt detta förhållande, och på
ett så tillfredsställande sätt undanröjdtall billig
fruktan i detta afseende, det jag endast
tror mig böra tillägga, att då jag anser tryckfrihetslagens
stadgande i 3 § 6;te och i2:te
Momenterne, innebära en fullkomlig garanti
emot allt förnärmande af Riksens Ständers rätt
och säkerhet i detta afseende, så tror jag äfven,
att en förbrytelse emot detta stadgande,
och deraf följande bestraffning, skulle blifva
ett varnande exempel för framtiden, och skulle
väcka ett allmänt eftersinnande på vådan
af dylike missbruk och på helgden af LagBtiftande
Magtens personlighet. När Libelli-.
sten förolämpat Nationens Representanter, denna
andel af Lagstiftande Magten, så har han
i och med detsamma på en gång förolämpat
Styrelsen och Folket. Van, att emot den förra
af dessa rikta sina pilar, i afsigt att vinna den
sednares gunst, stödet för hans tillvarelse, skall
han utan tvifvel falla, när detta stöd ryckes
undan honom, om han tilläfventyrs förut ägt
det. Ett förnärmande af Nationens anseende,
förestäldt genom dess Representanters, kan ej
undgå att väcka allmän förtrytelse och de allmänna
rätts-begreppen skola, om jag så får
Bil, till Ridd, 0. Ad, Pr, II Band, 50
7%6
Den 17 Martu,
uttrycka mig, vid känslan af egen harm, från
straffbarheten af detta lagstridiga försök af in*„
6kränkning på Nationens allmänna rätt, inse
nödvändigheten, att med ogillande bedöma dylika
försök mot den enskiltas. Något tillägg
i tryckfrihetslagen eller någon ytterligare garanti
emot de missbruk, hvarom nu är fråga,
anser jag således ej erforderlige, om offentliga
sammankomster här skulle tillåtas; hvaremot
jag, i afseende på nyttan af Tidningsredactörers,
eller andre Journalisters närvaro
som åhörare vid Ridderskapets och Adelns
öfverläggningar, fullkomligen förenar mig, med
hvad Riddarhusutskott i sitt betänkande
derom yttrat.
Utskottet har, uti 4:de puncten af nämnde
betänkande i afseende på ett befaradt störande
af Ståndets öfverläggningar, genom främmande
personers närvaro derstädes, vederlagt denna
satts, och hemtat anledning till denna vederläggning
i den ordning och tystnad, som
råda vid våra Underdomstolar, der åhörarnes
antal vanligen är betydligt, der det utgöres
till det mästa af de lägre Folkclasserna, och
må hända af personer, sorn anse sin rått förfördelad,
om ej ransakning och beslut öfverensstämma
med deras åsigter och önskningar,
och der, emot denna så beskaffade massa af åhöräre,
ej finnes något annat imponerande värn
för ordning och lugn, än domarens röst och
lagens tysta närvaro Utskottet har äfven under
fortsättningen af denna Vederläggning, ge;
oom exempels åberopande ur Sverigos och
Den 17 Martil.
Frankrikes sednare historia visat , att det ^a
rit
en yttre' våldsmagt, som stört National.
Representanternes öfverläggningar, Och ej en
inre. Till dessa, från erfarenheten hämtade
citationer, torde ej något behöfva tilläggas;
rhen om än en afvikelse från dessa erfarenhetsläror
här skulle äga rum, i fall den föreslagre
offentligheten antoges, så återstår alltid såsom
sista och kraftigaste correctivet emot dylika
missbruk, det högtidliga beifrande deraf,
som af National-Repr&sentationen skulle utöfvas,
genom tillämpningen af du gällandeGrundlagar,
allmänna lagar,eller,i händelse af desednai
resotillräcklighet, genom tillämpningen afdesärskilta
lagar, som möjligtvis den ifrågavarande
friheten torde göra behöflige. Verkställandet
af föreskriften i Regeringsformens no §., synes
mig ej möta något hinder, om än, ej alla
Stånden, tillåta att offentliga öfverläggningar
må hos dem äga rum; ty då enligt denna §.
Riksens Ständer må kunna låta beifra de förbrytelser
som utöfvas mot något af deras Utskott,
eller mot någon enskilt Riksdagsman så
lära de så mycket mera kunna i laga ordning
låta beifra slike förbrytelser, enär de motett
helt RiksStånd blifvit föröfvade. Häraf synes
mig den slutsatsen kunna dragas, att allt beifrande
af NationalRepresentanterne mot oordning,
laglöshet och våld,öker lagarnes anseende,
ökar helgden af verkställande och lagskipande
magtens oafbrutna åtgärder i detta
afseende, och stärker garantien för allmänna
säkerheten. När sjelfva organerne af Folkets
tänkesätt, yrka laglighet och ordning» när de
788
Den 17 Martil'.
i dessa grundsatser högtidligen förena sig med
Regeringen, så tillväxa derigenom, i hvarje
välsinnad medborgares sinne, af hvad dass eller
bildning han nu må vara, begreppen om nyttan
af lagars åtlydnad och ordningens bibehållande i
samhället, och hos den mindre välsinnade tilltager
derigenom fruktan för följderna af lagstridiga
handlingar. Hvem minnes ej 1810
års uppträden inom vårt land? och månne
man ej torde böra erkänna att det var Nationens
Representanters sammankallande föränledt
af andra orsaker; att det var deras förening
med Styrelsen i tänkesätt och grundsatser,
som beredde den frälsning från söndringens
och förvillelsens började påföljder, hvilken
sedan erhöll garanti för framtiden genom
en af de märkvärdigare händelser, häfderna
uppvisa.
Emot fruktan att Demagoger skulle väcka
oordningar inom öfverläggningarne, om
sådane der voro närvarande, har Utstkottet
framställt vederläggande raisonnementer. Mig
synes demagogers verkande, synbara och strafflösa
magt, blott tillhöra revolutionsepoker,
måhända till en del beredde af deras förut obemärkta
inflytelse. En fruktan för dessa folkpredikanters
inkräktning på Statens säkerhet
och lugn, synes mig således ej billig, så länge
känslan för Konungs och Fäderneslands bevarande,
är högsta driffjädern för medborgerliga
ord och gerningar; och hvar finnes ett
nyligare och starkaie bevis, att detta förhållande
är vårt, än den indignation öfver mot-5
Ben 17 Marlit,
78*
satta tänkesätt, som så högtidligen och enhälligt
skallat inom våra murar.
Det har uti en af de serskilta meningar,
som åtföljde Utskottets betänkande blifvit ansett
, att denna nu i fråga satte offentlighet,
vore otillräcklig, och att halfmessurer vore rent
af skadliga. Jag har förut redan vidrört detta
ämne och vill blott tillägga, att det nu under
öfverläggning varande Förslag, leder, efter
min tanka , närmare till ändamålet, jag menar
offentlighet i Statsärendernas behandling af
Nationens Representanter, än de sent ut-;
kommande protocollen, och de laconiska bulletinerna,
ehuru det med dem synes stå i det
närmaste samband.
Uti en annan af dessa särskilta meningar
förekomma uttrycken ”med vettlösa ropen på
tidsanda och liberalitet.''1 Dervid torde det til
låtas
mig förklara, att när dessa utrop äga en
slik caracter, nemligen oförståndets, förtjena de
ej någon uppmärksamhet; men när de stämplas
af en motsatt, och sådant är äfven förhållandet,
påkalla de aktning och afseende.
Att OpinionsRegering kan lätteligen öfvergå
till Revolutionsyra, äfven i samma
särskilta tanka yttradt, tror jag om jag rätt
fattat meningen i detta uttryck saknar grund
i menniskolynnet och erfarenheten. Jag föreställer
mig ej möjligheten af en revolutionsyra,
åtminstone ej af en rådande, der Regeringen
handlar i enlighet med den upplysta
79®
Dm 17 Martil,
opinionen. Vi se sjelfva oppositionen i England
högtidligen sluta sig till Ministeren, och
gifva den, så tillsägande, nationens odelade
kraft till stöd för dess företag, endast derföre,
att Ministeren uttryckt sig vilja handla i enlighet
med den allmännare opinionen om Englands
värde och nytta. Deremot visar oss historien
i Franska revolutiönens första utbrott,
frukten af en Styrelses företag, som ej lånade
örat till det allmännas önskningar. Det är
utan tvifvel en vigtig, grannlaga och må hända
för sin svårighet, afskräckande förrättning ,
att noga urskilja opinionens rättmätiga kraf
från dess obilliga anspråk; att på grund deraf,
värdera en upplyst opinions omdöme, och söka
dess gillande, och att förakta en obilligs,
eller vägleda den missledde; men då emedlertid
opinionens verksamma inflytelse i Staters
och enskiltes öden ej lärer kunna bestridas, ty
hvilken tänkande kan säga, att han ej mången
gång lyssnat till dess röst kanske och från den
hämtat anledning till en nyttig sjelfpröfning,
så anser jag denna möda belönad, när man
bland allmänna tänkesätten, upptäcker dem,
som riktas åt nyttiga ändamål för samhället.
Bland dessa räknar jag sådane som närmare-^
knyta föreningen emellan Regenten, Folket
och Lagarne och jag tror det ett af de säkrare
medel dertill är. att, genom en ordningsfull
och lämplig offentlighet, i de delar af
Statsangelägenheternas besörjande, som med
nytta kunna komma till allmän kännedom gifva
en välbetänkt ledning åt- den tilltagande
upplysningen i alla Folkclasser och derigenom
Den 17 Martti.
791
öka deras intresse för Statens väl och fästa
deras förtroende till verkställande och lagstif-,
tande magternes sorgfälliga omsorg om Statens
vård och Nationens allmännare förädling.
Ehuru jag, på framställde skäl, tror att
en synbarare och skyndsammare nytta erhålles
af den föreslagneoffentligheten,genora tryckfrihetens
bruk, än hvad , genom Protocollers och Bulletiners
tryckning vinnes, anser jag dock dess
egentliga högre företräde för detta senare, bestå
uti deLjtillfällff som derigenom lemnäs, den
uti representationen ej deltagande andel af Na*
tionen, att få afhöra Representanternes öfverläggningar,
och sjelf vara ett närvarande vittne
till den upplysning, patriotism, värdighet
och ordning, som böra caracterisera dessa öf~
verläggningar, och som inger ökad aktning
och förtroende för Nationens ombud. Då en
åhörande samling, med uppmärksamhet och
tystnad bevistar slike sessioner, föreställer jag
mig, att det aristocratiska elementet nu mera
egentligast bestående i sinnebilden af Representationsrätten,
och må hända hos Adeln i
dess ärftliga .rättighet till den; att detta element,
.der skulle blifva synbarast åskådligt;
och ingen lärer tro, att det kan saknas i en
Constitutionel monarki. Naturen af den monarkiska
principen, är enhet och magt; de aristocratiska
och democratiska elementernas
andel i Constiiutionella monarkiska StatsFörfattningar,
hejda denna princips naturliga
utsträckning och, återhållne inom billiga
793 Dea 17 Martti,
gränsor af den, utgöra dessa trenne elementer
så fördelade, en väl organiserad lagbunden
monarkisk Statsförfattning, Om detta medgifves,
lärer äfven medgifvas, att när någon af
dessa beståndsdelar förlorar i kraft tilltager
en annan i kraft på dess bekostnad, och
den åsyftade jämnvigten förloras. Vi hafva
ägt tidepunkter i vårt land, då det aristocratiska
elementet rusat öfver gränsorna af
dess rätta område; vi minnas ännu de vådliga
verkningar detta medförde, och hvarje tänkande
man lärer med tillfredsställelse erkänna,
vår tids, vår StatsFörfattnings och våra
tänkesätts företräde, för dessa epokers. Men ,
uti en tid, då de Civiliserade folken som ej
äga NationalRepresentation önska dess införande,
torde man böra vänta, att de som i sekler
ägt representatif Författning, åtminstone
småningom vidtaga de utvägar, sorn befordra
dess värde, och sprida en allmännare öfvertygelse,
om dess nytta för Staten- Må man
emedlertid ej anse, att jag, genom det medel
jag föreslagit till begreppens ökande om NationalRepresentations
värde och allmänna nytts,
åsyftar bildandet af, en aristocratisk magt.
Jag tror ej, att man kan befara en sådan i
vårt land, der Adeln, ehuru talrik, likväl ej
är i besittning af nog stor rikdom, för att genom
den vinna inflytelse; der adeln, så väl i
det politiska samhällslifvet, som i det moraliska,
i nästan intet afseende är skild, från de
flesta classer af medborgare, och der den,
framför allt i vår tid, visat ojäfaktiga prof på
sann liberalitet. Det är således ej, en sär-»
Den 17 Martil.
793
skilt dass politiska inflytelse jag åsyftat, det
är dess moraliska, omgärdad af Lagstiftningsformernas
högtidliga värdighet. Och hvem
lärer neka, att om högre bildning i förening
med sann patriotism, äger inflytelse bland folken.
skall denna inflytelse lätta Styrelsernas
mödor, och undanrödja de hinder för deras
skyldiga omsorg om Staternas förkofran sorn
mörker, förvillelser och falska fördomar tillskapa
3 och hvilken inflytelse är farligare för
friheten, den offentliga, eller den dolda?
Grunderna för tidens åsigter öfver Staters
Styrelse, äro, om jag ej misstager mig, tveggehanda:
återhållandet aj en framrusande upp
lysnings
allmänlighet, eller befordrandet af dess
rätta framgående. I begge desse satser, afses
utan tvifvel, ett och samma ändamål, ordningens
bibehållande inom de civiliserade Staterna.
Men, är det möjligt, att mera än ögonblickligt
kunna qväfva Naturlagarnes verkningar,
och är ej begreppens inträngande i men;
niskosinnet, så mycket mera af de mäst oemotståndliga,
som den sällan förmärkes förr,
än dess följder spörjas. Menniskans val lärer
derföre vara, att tillämpa dessa lagar i samhällslifvet,
till mensklighetens nytta, eller att
förr eller sednare underkasta sig deras vålds-i
magt.
Dessa äro de betragtelser, hvartill det
under öfverläggning varande ämnet hänfört
mig. Jag har, som jag förut nämndt, egentligen
uppehållit mig vid förslagets första del,
794 Deri 17 Martu,
4. ’ - ■ » '
eller verkningarne af den föreslagne offentligheten,
och jag har gjort detta under önskan,
att dess granskning och afgörande, måtte blifva
den första åtgärd det här röner. Öfverläggning,
pröfning och beslut, öfver sättet aft
verkställa detta förslag, lära, som mig synes,
ej blifva föremål för Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet, om dess första del,
nemligen idéen af offentlighet ej blifvit gillad.
Jag anser mig derföre ej i förtid böra
utveckla, huru angéläget jag tror det vara, att
om äfven denna bifalles, likväl den största
uppmärksamhets och noggrannaste varsamhet
vid pröfningen och beslutet öfver dess möjliga
verkställande iakttages. Och då jag i hänseende
till den förstnämnde af förslagets delar,
i allt förenar mig, med hvad RiddarhusUtskottet
deröfver i sitt betänkande anfört, får
jag tillägga, att om gillandet af tankan i min
mojfion är påkalladt af allmänna önskningar;
om dess öfverensstämmelse med andan i vår
Statsförfattning, och med upplysta tänkesättens
allmännare syftning, är obestridlig, fordrar likväl
ändamålets helgd, att i stadgandet för denna
tankas utförande, kommande slägtei ej få
skäl att ogilla och återkalla, hvad det närvarande
beslutit.
Med det största afseende på ursprunget
till de skäl, sorn blifvit frambragte emot den
af mig föreslagne offentlighet, synas de mig
dock röja sådane farhågor för verkningarne af
förslagets antagande, att jag till dessa förgäfves
sökt anledning, i ämnets beskaffenhet, i
Den ly Martil,
79*
tidens upplysning, och i nationens fredälskande
och lagenliga sinnesstämning. Jag har derföre
alltid föreställt mig, den känsla af aktning
och förtroende, sonjskulle väckas i hvarje
Svensk åhörares bröst, vid åsynen af den
helgd, som stämplar våra öfverläggningar,
och jag föreställer mig, i följd deraf, de intryck,
som af våra landsman skulle erfaras,
om de afhörde, Konungens och Folkets förenade
intressen, behjertas af ett samfund, sorn
äran stiftat, och 6om äran vidmagthåller.
N:o 3.
Herr von Becker, Carl Joham
Då nu Höglofl. RiddarhusUtskottets Betänkande,
öfver frågan om allmänhetens till-,
träde vid våra öfverläggningar, kommer att
pröfvas, dristar jag att göra Höglofl. Ridderskapet
och Adeln uppmärksam på den grundlighet,
hvarmed Utskottet efter min tanka vederlagt
allt, hvad som skulle kunna sägas emot
denna offentlighet. Jag dristar vördsamt erinra
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, att Sverige
ännu saknar denna länk i de constitutionella
formernas kedja, en länk likväl så vanlig
i andra representativa Statsförfattningar.
Hvarföre skulle de fria Svear och Göther, med
deras öppna sinne, deras oförstälda väsende,
härutinnan stå efter något annat folk? hvarföre
skulle icke äfven vi framskrida på banan,
i bredd med tidsandan och dess kraf? Mod ena
796
Den 17 Mur t ii.
sidan 6todd vid fordna dagars ära, vid dessa
fäders odödliga minnen, hvilka först fästade,
sina vapen på detta rum, må vi till den andra
sluta samtiden och våra medborgare, för
att omgifne, på en gång, af det förflutna och
det närvarande, värdigt lemna åt det tillkommande
resultaten af bådas fordringar. Med
dessa tänketätt, hvarföre skulle vi sluta våra
dörrar? Sanningen och det goda söker ljuset.
Hvarje planta i naturen, hvarje ädel känsla i
menniskans bröst utvecklas i dagen, och fredas
af dess strålar. Den långa natten tyckes
vara förliden. Morgonväckten är ropad. Det
är tid att öppna för Seklets ljus. Det beglänser
redan Staternes politik och cabinetternas
planer, må det då gerna skaka 6in fackla öfver
våra rådslag. Det skall inom detta rum
icke upptäcka aristocratens hersklystnad, och
syftning till välde, det skall mötas af fosterlandskänslan,
som kanske med olika åsigter,
och på olika vägar, likväl sträfvar till det gemensamma
målet af allmänt gagn. Hvad rädas
vi då vid våra discussioner, att vi så tillsluta
våra dörrar? Redan har ett Riksstånd
bland våra medbroder höjdt offentlighetens
fana, och jag frågar detta ädla Hus, det första
i Staten, det första i uppoffringar, höfves det
då oss, att stanna qvar i bakgrunden, bland
skuggorna af taflan? Hvad skulle Scandinavien
ecb verlden, och efterverlden säga derom?
Värdigare synes mig, att ett Svenskt Riddarhus
rådplägar inför en Svensk allmänhet; värdigare
att inbjuda offentligheten till sin gäst*
och att låta electrIska gnistror af fosterlands
-
Den 17 Martil* 797
känslans heliga elci spraka ut ibland folket.
Här må detta folk. finna en plantskola för sin
nationalanda, för 6in kärlek till Konung och
Fädernesland, och för den högsta bildningens
högsta dygder. Våra öfrige MedStänder skola
följa Oss efter, lifvade af samma anda} reglarne
skola falla från våra portar, och Svenska
folket skall icke mer misstänka , att Ståndsintressets
Dämon håller deras ombud slutne
inom bommar och lås.
N:o 4*
Herr Dalman, Lars Johan:
Ogerna undertrycker jag den önskan,
att mera öppet än genom den hopvecklade
voteringssedlen få gifva min röst till offentligheten
af våra öfverläggningar: äfven jag
inser väl att representationens helgjutning borde
förutgå, då cathegorien af andre länder ta*
ges i beräkning; men enär detta storverks fullbordan
synes i Sverige fordra ännu en generation,
kan det då gillas, att längre uppskjuta
det afgjordt förberedande medlet? Rösten för
yttersta grad af allmänna ärendens offentlighet
är sannerligen högljudd hos alla de medborgare,
som önska, att Fäderneslandets interessen
må blifva varmt hufvudsakliga för alla i gemen
och hvar och en i synnerhet: till grund
för all publicité ligger agtning och, förtroende,
desse första samhällets band} liksom hemligheten
fotar sig på misstroende och förakt. Redan
Deri 17 Martii.
detta talar hos mig afgörande för principen,
och derom blir väl nu den prteliminaira frågan:
dessutom äro fördeiarne så väl och grundligt
af Riddarhus-LJtskottet utvecklade aamt
skälen elliot verkställigheten för den fördomsfrie
så klart vederlagde, att föga någon fråga
kan blifva mindre tvetydig för mitt omdöme.
Med hvad bekymmer skulle jag då vara vittne
till detta hcgsinta Stånds illiberala afslag! huru
skulle mart sedan benämna vårt constitutionella
lifs» ålder? Den sundaste theorie; andra
länders; talande exempel, frånvaron af all
rimlig skadlighet, kan ej sådant allt mildra
bitterheten emot ett förslag, hatadt blott af
ordsak att dtt är nytt, kan ej en så allmänt yttrad
opinion, att genom en god, ej på gissningar
och rygten grundad, Tidningditteratur,
lyftas ifrån den skamliga ljumhet, som nu be.;
finnes i anseende till allmänna ärenden kan
ej den anledning till misstanka för Skråanda,
som billig faller på det' nekande Ståndet, kan
ändtligen icke en gång vissheten, att om saken
ej har afgjordt nyttiga resultater, hvilket
jag tror, dea då åtminstone visserligen aldrig
kan bli skadlig, lägga ett Ja i hvarje röstande
Folkrepresentants hand? Jag ber då desse
Herrar öfvertyga sig, att hvad nu pekas, blir
en glädje för efterkommande att bifalla.
Den ij Martil.
799
N:0 5.
Herr Heijkenskjöld, Ludvig Dellof
Det anses klandervärd att ledas af Stånds
intresse i en allmän angelägenhet, men i förevarande
fråga om offentligheten af Riddarhusets
plena, vågar jag öppet förklara, att
jag af öfvertygelse om Svenska Adelns sanna
intresse såsom RiksStånd röstar för publiciteten:
Mera
lifligt och verksamt än de tryckta
Frotocollerne kunna åhörarne af våra öfverläggningar
inför nationen intyga att dess frihet
och rättigheter lika samvetsgrannt vårdas
af det Stånd hvafs representationsrätt är ärftlig,
som af de Stånd,till hvilka val och förtronde
gifva inträde. Den tid är kommen då Folket
med egna ögon vill se, och det följer med uppmärksam
blick utveckligen af de allmänna ärendeme.
Ej mera är lydnaden blind. Af fri
vilja underkastar sig folket lagar, hvilka förnuftet
pröfvat och gillat. Har den moraliska
bildningen hos massan af nationen, hunnit till
denna höjd, härrör fordran på offentlighet från
en stigande upplysning, ett lifligare deltagande
i Fäderneslandets angelägenheter , då blir
eftergiften för nationens högt yttrade önskan,
ett steg, som af en sund Statsklokhet måste
gillas. Offentliga 'öfverläggningar blifva då
ett verksamt medel att ingifva förtroende till
lagstiftningens vishet, att lugna upprörda sinnen
* vådans ögonblick, och de beslut, sorn
Den 17 Martii,
fattas under allmänhetens ögon, af nationens
representanter, utgå till verkställighet med hela
styrkan och kraften af den nationella viljan.
Det tadel, som stundom höres öfver lagstiftande
magtens åtgärder efter Riksdagarne ,
skall aftaga om ej tystna, när ett tillfälle är
öppnadt lör hvar och en att afhöra de öfverläggningar,
som föregå besluten. Medborgare
af särskildta classer skola bevittna att Sveriges
Ridderskap och Adel lika frimodigt talar
för Folkets sak på Riddarhuset, som den strider
på valplatsen forsin Konung och sitt Fo»
sterlands ära och sjelfständighet.
N:0 6.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel:
Flere värde talare hafva redan med ali
den konst vältaligheten erbjuder sökt beveka
Ridderskapet och Adeln för ett förslag som
äger allt det bländande, vår tids liberalitet kastar
öfver allt hvad som synes utvidga Folkets
rättigheter; jag kan ej dölja mig ej heller
för Ridderskapet och Adeln den underlägsenhet
i talanger hvarmed jag går att opponera
mig emot detta förslag; men jag vågar
så mycket mera hoppas öfverseende i detta
fall, som jag, utan anspråk att leda andra,
endast här söker uppfylla den pligt mitt samvete
bjuder. Publiciteten är visserligen ägnad
att
Den 17 Martil',
801
att väcka fleres enthusiasme för sig. Men mi-'
ne Herrar! det är ej med enthusiasm lagar
böra stiftas: det tillhör det kalla och lugna
förstån<!et att vid så högtidliga tillfällen bjuda
känslan att tystna och endast rådfråga den
allmänna nyttan.
Då jag under ett förflutet Plenum haft
tillfälle att bestämdt yttra mina tankar i förevarande
ämne, går jag nu att besvara särskildta
af Högloft. RiddarhusUtskottet i dess Betänkande
gjorde framställningar.
Utskottet anser frågan ej vara af Constitutionel
beskaffenhet, stödjande sig på den saM
sen, att Grundlagen ej omnämner saken, och
att allt hvad som ej är förbjudet måste vara
tillåtit. Men mina Herrar! så är det ej gif—
vit att sluta, hvarken i det enskilta eller allmänna
lifvet. Ingen Lag kan förutse alla
möjliga menniskoviijans yttringar eller i förväg
uppräkna dem till bifall eller tadel. Enär
man således vill nu gifva en ny tydning
eller ny utvidgning åt Grundlagen, så kan det
omöjligen medgifvas på det skälet, att det mås
ste vara tillåtit derföre att det ej är förbjudet,
dertill behöfves mera: nemligen öfvertygelsert
att det är enligt med Grundlagen och att det
är nyttigt för samhället.
Den frågan som nu skall afgöras är en
stor och vigtig principsfråga, som man fåfängt
Bil till Ridd. o. Ad. Pr. II Band. 51
Den 17 Martti,
vill dölja eller in försnilla under formen af ett
Stånds reglementariska och enskildta anordningar.
Hvar och en som upprigtigt vill skärskåda
ämnet kan aldrig neka att denna publicitet
djupt ingriper i Constitutioneila utöfningen
af våra rättigheter och skyldigheter. Redan
flera talare, till och med inom Högloflige
Utskottets sköte hafva ansett den vara en ren
Constitutionsfråga: och så gör äfven jag. fag
tror att detta ärende aldrig hade kommit till
Högloft. RiddarhusUtskottets behandlande, om
ej målet kort för sidsta Riksmötets slut, då
den rätta motionstiden var långt förbi, blifvit
qvarlemnadt i RiddarhusUt-skottets värjo- Högloft.
RiddarhusUtskottet citerar ibland sina argumenter
till stöd för antagandet, exemplet af
17S9 års Riksdagshändelser: samma exempel
torde tjena mig till stöd för afslag derå. Hade
nemligen samma pöbel som då ropade korsfäst,
här på Riddarhustorget, stadt midt uti
Husets Sal, hade säkerligen Ridderskapets och
Adelns frihet ej deraf få dt något stöd; och
enär Gustaf lil utvisade Adeln ifrån RiksSalen,
hördes hvarken den närvarande publiken eller
de 3--ne öfrige Stånden deröfver yttra något
ogillande. Detta bör ej förundra någon som
äger menniskokännedom. Uti stormiga tider,
då passionerna tändas och lösläppas, där är
det fåfängt att söka den lugna , fördomsfria
domsrätten .hos allmänheten, eller hos mängden,
som t alla tider blir ett verktyg i deras
händer sorn förstådt att ställa den på sin sida.
Äfven det af Högloft. RiddarhusUtskottet åberopade
tillfälle då Napoleon använde Bajonet
-
Den 17 Martiii
ter emot soo;de Rådet, bevisar att Gallerier
icke förmå skydda friheten: ty de funnos
straxt färdige att hylla våldet.
Jag öfvergår nu till en nytta af annan
art, man väntar sig af denne högt beprisade
inrättningen: den att en allmännare kännedom
af Fäderneslandets interessen och en allmän
anda deraf skulle utbildas- Men mine Herrar,
kan det väl vara alfvare uti att tro,
att en så lindrig åtgärd som den här föreslagne,
kan hafva desse stora verkningar: att en
inrättad läktare skulle blifva en moder till så
stora dygder? Kan man väl tro, att deraf att
100 personer uti en stad af 70,000, och utaf
ett land af sf million menniskor åhöra ett
Stånds debatter, som de i alla fäll finna utförda
i Tidningar, en''verkelig bildning vinnes
för hela nationen? Nej mine Herrar! funnes icke
allmän anda, allmänt deltagande uti Fäderneslandets
väl, utan detta medel så vöre det
mycket misströstande för Svenska friheten.
Hvad hopp hafva val desse 100 personer
aft kunna följa ett mål under flere dagars debatter?
Hvad hopp att alltid blifva delaktiga
af billeterna? och om dessa roed rättvisa delas
åt dem som förr icke kunnat inbjudas, hvad
nytta uppkommer väl då af att styckevis och
utan sammanhang med föregående debatter, under
ett par timmar åhöra stympade discussioner?
Under den korrta Fd våra Riksmövrt äga
rum, månne det väl kunde hinna att lemna
Stockholms sysslolösa population tillfälle att
So4
Den 17 Martu,
hvar och en kunde vara saker att bevista en,
högst två sessioner? och detta skulle liKväl
vara verkande på ett helt Folks iutellectuella
och politiska utbildning?
Man åberopar England, der missbruket
tillåter publikens inträde i Underhuset, för att
hos oss förvandla detta missbruk till tormelig
lag! kan en sådan logik nånsin gillas af dea
tänkande? månne icke Högloft. RiddarhusUtskottet
tillika bordt upplysa Ridderskapet och
Adeln att i England föres ,inga sådana Pro'ocoller
som våra* och att ingen autboriiet be•örjer
deras lifgifvande på trycket, och att således
detta kunde möjligen anses som ett skäl
hvarföre Parlamentet tolererar ett emot lagen
varande missbruk. Hos oss der inom korrt tid
allmänheten äger full kännedom om hvad sig
uti Stånden tilldrager, der kan den föreslagne
publiciteten endast medföra en några få dagars
tidigare tillfredsställd nyfikenhet, en känsla
icke värd att här ingå i Ridderskapets och
Adelns lagstiftning.
Men en annan åsigt erbjuder sig genant
vid Högloft. RiddarhusUtskottets föreslagna
stadgande om billeternas utdelande: det nemligen:
att så snart de utdelas af någon, hvem
som hålst, så förutsätter detta möjligheten af
en partiskhet, stridande emot begreppet om
sann publicitet och sann likhet uti rättigheter
för alla medborgare. Och detta stadgande är
likväl det enda svaga värn man erbjuder oss
emot befarade missbruk; ett värn som undct
Den i7 Martii,
8o5
ännu liberalare åsikter snart skall kullslås af
efterkommande. Höglofl. Utskottet har satt
Ridderskapets och Adelns öfveriäggningar i
jemnförelse med Tingsställen. Det innebär
vi st icke något förödmjukande, så framt här
skipad s lag. Men då här endast stiftas lag,
sä är jemlördsen i mina ögon olämplig.
Har d^t lyrkats mig att bevisa, att förslaget
icke är byggt på tillförlitliga grunder;
och ait om också oskyldigt till alla möjliga
närvarande nns.biuk, d"t likväl icke medföra
någon enda sann förmån, så återstår mig
att yttra de positiva skäl jag äger till dess förkastande
De innefattas, dessa skäl, uti följande
momenter.
1:0» Anser jag att det ej vore ett RiksSrånd
tillständigt, att söka i sina former en
högre grad bifall eller popularitet af Allmänheten,
än Grundlagen tillerkänner alla fyra
RiksStånden gemensamt. Denna kappköming
efter popularitet kan 6lutas lika tragiskt som
måogen oskyldigare på starkare isar, och det
på det helas bekostnad. Så länge icke alla 4
RiksStånden fördenskull efter moget bepröfvande
erkänt nyttan och företrädet afen så vä-:
sendtlig ändring i constitutionella former, och
Konungen ej sanctionerat denna Ståndens åsigt,
anser jag det ej tillbörligt för ett Stånd
allena att afvika :från de etablerade formerne,
2:0. Anser jag i Statsläran som ett axi
-
Drif 17 Martil.
om» att ali ändring som icke medförer en etor,
allmänt erkänd, högt öfvervägande nytta aldrig
bör antagas. Det är under jagandet af ett
bättre, man förlorar det goda nian har. Vid
denna fråga är nyttan problematisk, olägenheter
nästan säkre, skadan, möjlig, hvarföre då
Ingå i förslaget?
3:0. Har Höglofl. FiddarhusUtskotfet ej
funnit sig böra besvara den af mig uti mitt
förra Betänkande anmärkta inconsecjuens emellan
den föreslagna publiciteten och vårt nu
varande voteringssätt. Jag vördar RiddarhusUtskottets
tystnad i denna punkt, men tror
det vara nog för att bevisa huru liten a tialogie
dess nu afgifne förslag äger med en af
vår Grundlags vigtigaste Grundprinciper; jag
tror att af all inconsequsns är den man skulla
tillita sig i lagstiftning den farligaste.
4:0 Har man talat om allmänhetens rätt att
öfvertyga sig om sina representanters tänkesätt
och handlingssätt. Denna rätt nekar jag på det
högtidligaste i dess nu föreslagne tillämpning.
Riksens Höglofl Ständer äro Svenska Folkets
fullmyndiga ombud; dem tillhörer att i samråd
med Konung stifta Lag, Folket tillhörer
att vörda och lyda den sålunda lagligen constituerade
magtens bud. Det är igenom ger—
vingar och beslut, icke igenom tnl som Svenska
representationen skall rättvisa det förtroende,
det åtnjuter af Folket; men så länge detta förtroende
lemnäs dem, vöre det rent utaf anarchiskt
att erkänna rättigheten och behofvet af
en ännu högre CQOtroU öfver Riksens Ständer
Ben 17 Mar lii*
ejelfve. Vaklom oss mine Herrar att någonsin
erkänna så desorganiserande principer,
hvarken j stort eller i smått. Svenska Folket
är det i Europa som njuter det största
mått af sann frihet, och det saknar hvarken
vilja eller tillfällen att utbilda sin Fosterlandskärlek
och sin tankeförmåga. Om denna dyrbara
frihet har något att befara, så är det en.
dast i vådan af att dagligen vilja utsträcka den
längre, och att gå ifrån den af Lag och seder
helgade erfarenheten, för att famla efter icke
bepröfvad? theorier. Icke dess mindre begagnar
jag detta tillfälle lör att gifva en skyldig
gärd af rättvisa åt det ädla och rena som ledt
d«n lörsta mötionairens afsigter; och beder jag
Herr Friherre Åkerhjelm anse den stridiga mening
jag yttrat emot dess förslag, som ett svårt
och påkostande offer, som den personliga högagtningen
och vänskapen måste hembära åt
de alfvarsammare pligtcr, seni åligga oss båda
på detta rum.
Min opinion är således: att så vidt Höglofl-
Ridderskapet och Adeln anser den väckta
frågan förtjena ett närmare afseende, den måtte
behandlas i dess rätta egenskap af Constitutionsfråga,
i hvilket lall den i ett nytt studium
torde lemna mig tillfälle att yttra mig.
I annat fall anser jag bestämdt, att Högloflige
RiddarhuslJtskottets förslag måtte till aila dejJar
afslås och saken förfalla.
8o8
Den 17 Martil.
N.o 7.
Grefve Frölich , David:
Jag har icke begärt ordet i den förutsättning
att betydligen kunna influera på Ridderskapets
och Adelns beslut i denna fråga och
som jag varit frånvarande vid de första dis—
cussioneme, finner jag nogs det jag blottstället
mig för att med repetition af hvad andra sagdt,
endast utmärka mig för ett sämre framställnings-sätt.
Icke dessmindre känner jag mig
oemotståndligen hänförd, att då jag är närvarande
vid beslutet i en så vigtig fråga, offentligen
ådagalägga min mening derom.
Ibland de inkast jag hört anföras emot
den så kallade publiciteten, torde endast det
vara af någon vigt, att det är i principen stridande
mot vårt voteringssätt med slutne sedlar,
vår Protocollsföring och dess justering,
att lemna främmande åhörare tillträde till våra
öfverläggningar 5 då jag likväl är innerligen
öfvertygad, att just desse stadganden i vära
Grundlagar äro, af flere skäl, hvars utvecklande
icke bär äga sitt ruin, att räkna ibland
Constitutionens brister, så kan jag ej annat än
önska , att desse ofullkomiigheter ej allenast
icke måtte anses hinderlige för en reglementa.
risk åtgärd, den Ridderskapet och Adela titan
ändring af Grundlagarne likväl till deras
förbättrande kan vidtaga, utan äfven att nämnde
brister, må blifva omsider och ju förr dess
häldre i allmänna tänkesättet så påtaglige, att
Di tt 17 Martti,
de i stadgad ordning af sig sjelf lemna rum
för en af tidehvarfvets upplysning allmänt påkallad
bättre organisation. En reform i våra
Grundlagar kan ej ske annorlunda än successive,
om icke vid en ny revolution, och hvem
bäfvar icke vid blotta namnet på detta medel
och ber Försynen derföre bevara Sverige och
dess innebyggare? Den som således lika med
mig anser ändamålet med våra Riksdagar vara:
att nationens Representanter ej allenast skola
äga tillfälle inhämta, uppfattaoch discutera
allt hvad som rörer Statens angelägenheter, utan
äfven att resultatet deraf skall blifva beslut,
som bero mera på pluralitetens öfvertygelse
och mindre på slumpen, samt huru många
af Representanterne kunna uthärda till slutet
af en långvarig Riksdag; den som tillika
är öfvertygad, att detta ändamål förfelas ge.
nom vårt odrägligt vidlyftiga arbetssätt, att föra
till Protocolls allt hvad som talas i och utom
ämnet, justera, remittera och communicera
hvaraf följden blir, att i samma mån de skrifna
luntorne växa i voiume, aftager, dignande
under onödiga formaliteter, det öfverhopade
minnet, och det förslappade interesset hos representanterne,
när den afgörande stunden kommit
och beslutet skall fattas; den, säger jag,
som med mig önskar en slutligen i alla fall
oundgänglig reform häruti, den lärer äfven
omfatta hvarje medel, som i någon män med
verkar till ändamålet. Utom den reela, fastän
ännu kanske aflägsna fördel jag har i sigte,
torde det äfven finnas en annan, och jag vädjar
till hvarje örn och tänkande Husfader, om
Den 17 Murtu,
han icke skulle önska ett tillfälle för sin sos,
att tidigare än eljest är tillåtet, få tillträde till
ett rum, der undersökningar i alfvarsamma och
nyttiga ämnen skola upplysa och mogna hans
omdöme och afvända hans håg från lättsinnig,
heter, der ädla minnen skola upphöja hans
tänkesätt och uppelda hans nit, och der, med
ett ord, den seger, som förnuftet och-sanningen
omsider tillkämpa sig, skall stadga hans
öfvertygelse, det sann patriotism består icke
allenast i frimodighet, utan lika mycket i moderation
och en afsigtsmässig ihärdighet. ]ag
bönfaller alltså om tillträde för Fäderneslandets
uppväxande generation och ej endast för Tidningsskrifvarne
och de nyfikne bland allmänheten,
ehuru jag är fullt viss uppå, att äfven
de sednares närvaro slutligen skall gifva oss
iner tillfredsställelse än oro. Med lika varm
tillgifvenhet för min Konung, som för mitt Fosterland,
hvem skulle jag väl på detta rum
frugta? och hvilken varelse dessutom kan vara
6å föragtlig och usel, att jag icke skulla
värdigas tala till den, eller låta den höra hvad
jag tänker om det allmänna? Neji känslan
af eget värde och välyiijan för medborgare af
alla Stånd och vilkor upphöjer mig öfver all
fruktan för våld å person eller yttrande rätt.
Långt mera skulle jag, om Publiciteten afslås,
befara att möta deras föraktliga b 1 i ekar , som
trodde mig hafva bidragit till afslaget af Stånds
högfärd, oginhet eller klenmodighet, och jag
tillstyrker derföre bifall till principen och begär
Herr Grcfvens och LandtMarskalkens pro
-
D en j 7 Martii.
position, på sätt Friherre Åkerhjelm och Grefve
von Platen yttradt.
N:o 8.
Herr Lagerhjelm, Pehr:
Om sjelfva publicitets frågan skulle vara
i behof af någon alfvarlig granskning och ej
anses så klar att endast en tanka kunde finnas;
så lärer väl denna granskning böra utgå
från idéen af Representation i allmänhet, på
att det steg som tages, måtte stå i öfverensstämmelse
med och icke strida emot denna
idée. Men Representationen skall representera
Nationens interessen. Dessa äro hufvudsakeligen
af 2 slag; ty antingen ser den enskilde
medborgaren Staten såsom en existerande
skyddsanstalt, hvarutaf han skördar lugnet,
oberoendet emot skatternas utgörande, det vill
säga han ser sig först och Staten sedan;
eller ser han Staten först och sig sedan, det
vill säga han lefver i det allmänna. Detta
sednare interresset eller det allmänna
måste uti all Representation igenfinnas.
Formen under hvilken detta interesse kan göra
sig gällande kan vara mer eller mindre fullständig.
äfvensom den är beroende af folkslagens
historiska utveckling. I Sverige finner
man den ärfteliga Adeln såsom en permanent
Representant af interesset som lifvat de män ,
hvilkas bedrifter eller ädla uppoffringar för
Den 17 Martti,
Fädernesland förtjenat Adelskap d v. s. det
intresse hos ett ädelt Folk, iom icke vill vanslägtas
från sine Store* Förfäder. Men det gif*
ves ett annat offenteligt interesse, som lika
väl måste representeras, nemligen deras, som
genom uppoffring af sin egen personlighet för
Statens ändamål, dagligen stå i otfcntelig verk.
samhet, Statens Embetsman. 1 Sverige finner
man PresteStåndet representera en del af detta
interesse nemligen kyrkans. Men Staten
har äfven en annan auetoritet, Domstolen,
hvar6 interesse äfven är allmänt; och detta in.
teresse, Embet^mannens i allmänhet, är i Sverige
orepresenteradt. Jag mötes här sannolikt
af det inkast, att Embetsmannen icke är oberoende,
således icke kan representera; och till
svar derpå får jag i största korthet anmärk a,
att egenteligen ett ädelt oberoende, och om allt
annat kan jag ej tala, icke hvilar på de materiella
behofvens orubbade njutning, utan uppå
kraft i öfveitygelsen och mod 1 hjertat att
jag icke fattar visheten uti den moderna beräkning,
hvarigenom all sjelfständighet skall vata
opposition och all opposition endast sträfva på
uppdragandet af en skiljemur emellan Konung
och Folk.
Bifall till publiciteten inom Riddarehuset
synes mig alltså påkallas såsom ett erkännande,
att ett ädelt intresse finnes orepresenteradt.
Denna publicitet afser således endast och alle.
nast ett medgifvande, så vidt möjeligt är för
rum att Ridderskapets och Adelns vederlikar
I
Den 17 Martil,
813
ml få tillträde att afhöra öfverläggningarne.
Billeterne skola således endast utdelas åt Adelns
vederlikar; och här finner jag en grund
till ogillande af hvad Riddarhus-Utskottet uti
4*.de mom. tillstyrkt. Jag vill icke hindra
Tidningsredactionerne tillträde, men jag vill
ej göra desta till en rättighet, utan blott en
möjlighet, beroende på Billetinnehafvarens bedömande.
Jag föreställer mig att billeterne
böra delas emellan LandtMarskalken, RiddarhusUtskottet
och Bänkmansafdelningarne tour-’
vis, och må den Tidningsredaction, som anser
sig förtjena att afhöra Ridderskapet och
Adelns^ öfverläggningar och icke kan erhålla
Billet af LandtMarskalken eiler enskilde Ledamöter,
sig hos RiddarhusUtskottet hvarje
Riksdag anmäla, på hvars pröfning det bör
bero att bifalla eller afslå en sådan ansökning.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 19 Martil,
förmiddagen.
N:0 1»
Herr Lefrin, Johan Pehr:
Ibland de rättigheter våra vördade grund
-
8.4
Den I i Martil,
lagar tillerkänna Representanten, känner jag
ingen i värde öfvergå den, sorn medgifver minoriteten,
att till Protocollet anmäla reservation
mot ett beslut, som med eller utan votering
blifvit fattadt mot dess öfvertygelse.
Jag kan ej föreställa mig att någon vill
misstycka att jag begagnar denna mig i 42 §.
RiddarhusOrdningen uttryckligt medgifna rät-*
tighet i anledning af hvad i plenum den 17
dennes beslöts rörande Publiciteten af Riddarhusets
öfverläggningar.
Jag iakttager tillfället Öppet förklara min
allvarliga sorg öfver utgången och min lifligaste
önskan att den dag snart måtte randas
då vi ånyo få upptaga samma fråga och jag
skall aldrig upphöra att hoppas på en olika
utgång.
I adle Herrar af detta hus, som utgjort
pluraliteten, misstycken ej detta sanna uttryck
af hvad som föregår i det innersta af min själ
och tillåten mig vördnadsfullt frambära det
enda enkla skalet för min fasta öfvertygelse 1
frågan. Jag anser nemligen ingen flark Nation
ilai känsla för representaiiternes åtgärder ml j elig
så länge de öfverlägga inom lyckta dörrar, och
utan denna National-känsla, intet fortfarande bestånd
för friheten.
Jag har ej behöft söka efter uttryck fö®
denna framställning, vördnadskänslan och agtningen
för andras öfvertygelse gifver dem sjelf.
t
Den 19 Martil, 8i5
mant och jag hoppas ej hafva sårat någons
ömtålighet.
Nio 2.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus •
Jag finner mig förpligtad, att, i afseende
på Höglofl. ConstitutionsUtskottets betänkande
fästa Herr Grefvens oeh LandtMarskalkens
samt Höglofl. Ridderskapet och Adelns uppmärksamhet
på följande förhållanden;
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, såsom
orden lyda: åsyftar ett tillägg i Grundlagens
stadgande. é
Tillägg i Grundlagens stadganden har jag
trott vara förändringar i Grundlagens stadgandenj
propositionen skulle således till Constitutions»
Utskottet remitteras, och enligt lagens bokstaf genast
dit remitteras, utan att förut propositionen
kunde bli föremål för Riksens Ständers
öfverläggningar.
ConstitutionsUtskottet likväl har till Riksens
Ständer återsändt Kongl. Majits proposition,
och förklarat sig icke kunna med målet
taga närmare befattning; Utskottet, heter
det i betänkandet, föreställer sig att Kongl.
Majus proposition icke åsyftar någon verklig,
någon Jör alltid bestående Grundlagsförändring,
816
Den a g Martil.
utan ett personligt undantag, en tillfällig modification.
Utskottet, heter det vidare, föreställer
sig att jemväl RiksStänden härutinnan delat
Utskottets åsigter, ehuru Riksdagsordningen,
enligt Utskottets tanka, fkäligen kunnat föranleda
remiss.
Jag skulle tro, att då denna 44 § säger:
Konungens propositioner må ej i Riksens StänJ
ders Plena till omedelbarligt afgörande upptagas,
utan öfverlämnäs till utredande af behörige
Utskott; då RegeringsFormens 8» $• säger:
”Vill Konungen föreslå någon ändring i
Grundlagarna, böra Ständerna genast utan att
om propositionen lörut öfverlägga, uppdraga
ConstitutionsUtskottet att sitt utlåtande derom
till Riksens Ständer afgifva;” att då RegeringsFormens
56 §. stadgar att första propositionen
på antagandet eller förkastandet af en
väckt fråga, skall göras på ett af ett Utjkott
uppgjordt Förslag, så hade LandtMarskalken
och Talemännen fkäligen kunnat tadlas, om
proposition tili antagande eller förkastande blifvit
i Stånden framstäld; innan ConstitutionsUtskottet
utlåtit sig och i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition meddelat ett Förslag till
svar.
Men säger ConstitutionsUtskottet: Konungens
proposition åsyftar icke någon verklig,
för alltid bestående Grundlagsförändring,
«tan blott en tillfällig modification.
Jag
Den 17 Martil.
Jag vet ej om jag är för nogräknad på
ord, men jag tror att Grundlagars tydare alltid
böra tala samma språk som Grundlagarnes
stiftare talat; jag skulle tro att den som uppfattat
Grundlagens idée, icke gerna gillar de
nyttjade olika benämningar af verkliga Grundlagsförändringar
och af tillfälliga modificationer;
att den som känner den i Grundlagen
medgifna rättighet att motionera förändringar
i Grudlagen ej heller kan finna uttrycket af
en för alltid begående Grundlagsförändring för
alldeles rigtigt, och att mången icke finner någon
särdeles betydlig skillnad emellan orden
förändring och modification.
Vidare nämner ConstitutionsUtskottet huru
det erinrat sig, att Riksens Ständer vid
1812 och 1817 årens Riksdagar genom enhälligen
beslutna och sedan inför Thronen framburna
önskningar beredt åtgärder, hvilka till
äfventyrs torde ha synts Utskottet äga någon
likhet med den åtgärd, hvilken nu af Kongl.
Maj;t blifvit önskad.
Skillnaden är visserligen ingen till saken,
helst 60m Ständerne ofelbart gerna önska motsvara
Kongl. Maj:ts nådigst yttrade önskan; men
skillnaden är ganska väsentlig i afseende på
formen.
Konung Carl den XIII:de hade år 1811
Bil. till Ridd. 0. Ad, Pr. II Band. 52
8x8
Den Ig Martii,
i anledning af fortfarande sjukdomJ uppdragit
Styrelsen åt sin Herr Son, då varande Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen. jag förmodar att
Nationen såg denna åtgärd gerna, och Rikets
Ständer skyndade vid 1812 års Riksdag att
derföre tacka Konungen samt framburo den
önskan, att vid återkommande sjukdom, Kongl.
Maj:t täcktes fatta samma beslut, samt att Hans
Kongl. Höghet alltid med sina råd måtte få gå
Kongl. Majit tillhanda.
År t 817 väcktes motion i alla Stånd, men
af enskilta Riksdagsmän stt„Kongl. Majit måtte
täckas tillåta, det dåvarande Hans Kongl.
Höghet Hertigen af Södermanland, i händelse
af Hans Maj:t Konungens och Hans Kongl.
Höghet KronPrinsens sjukdom skulle få förestå
Regeringsärendcrne. Samtelige RiksStånden,
och utan föregången remiss till Utskott, instämde
i den framställda önskan. «
Genom båda desse beslut, påkallade af
omständigheterna, gillade af hela Nationens
känsla, ändrades icke Regeringsformens 40 §,,
man kan säga att derigenom en lucka fylldes.
Den nu uppståndna frågan är väckt genom
en Konungens proposition, den skulle
nödvändigt constitutionelt behandlas; den är
rubricerad såsom åsyftande ett tillägg i Grundlagens
stadganden; således skulle ConstitutionsUtskottet
uppgöra Förslag till svar. Uti
det skick sorn frågan nu står kan mycken vil
-
Den ig Mar lii.
la uppkomma. Oliv till exempel Tre Stånd
bifalla den Kongl, propositionen, det Fjerde
Ståndet åter icke, så skulle somlige kunna
vilja påstå att Tre Stånds beslut utgöra Riksens
Ständers, emedan proposition till bifall
icke blifvit gjord på ett ConstitutionsUtskottets
Förslag. Säger man åter att genom dea
Kongl, propositionen ett tillägg i Grundlagens
stadganden blifvit åsyftadt, så kunna Tre
Stånds beslut icke anses utgöra bifall till
propositionen.
Genom ConstitutionsUtskottets utredande af
frågan hade lätteligen de otydligheter kunnat
undanrödjas, sorn nu öka den enskilta Riksdagsmannens
villrådighet. Regeringsformens
43 §• säger att en tillförordnad regering, skall
utgöras af Fyra StatsRåd. Men den Kongl.
propositioneD säger icke om Kronprinsen skall
räknas bland desse fyra, eller om hans tvenne
röster skola räknas derutöfver. Röstberäkningen
ger olika förhållanden, antingen 2,
3 eller 4 StatsRåd jemte Hans Kongl, Höghet
KronPrinsen utgöra Regeringen.
Af alla dessa skäl skulle jag tro att betänkandet
borde återremitteras och ConstitutionsUtskottet
anmodas att bestämdt yttra sig
om Utskottet tillstyrker bifall å Kongl. Majrts
proposition.
Skulle återremiss anses icke kunna äga
Nim, så torde ingen annan utväg vara öfrig;
än ett genom underdånig Skrifvelse tillkänna
-
820
Den 19 Martil,
gifva Kongl. Maj;* att dess nådiga proposition
genom en tillfällig behandling, kommit Ridderskapet
och Adeln tillhanda under en form,
som gör det omöjligt lör Ridderskapet och
Adeln att i närvarande ögonblick sig deröfver
utlåta.
N:0 5.
Grefve Posse, Carl Hindric:
Sedan 13 år förflutit ifrån det Constitutio*
nela Systemets åter införande, utan att något
väsendtligt blifvit vidgjordt för att ställa våra
allmänna uppfostriog^anstallter i öfverensstämmelse
med tidens kraf och våra Grundlagar,
har det varit serdeles tillfredsställande
och förhoppningsfullt, att under denna Riksdag
höra detta vigtiga ämne hafva utgjordt
ett föremål för Ridderskapets och Adelns upplysta
omtanke. Flere förtjenstfulle och utmärkte
medlemmar af detta ädla RiksStånd,
inseende våra stora brister i delta afseende,
hafva under högljudda bifall framställt nödvändigheten,
så väl af en mera allmän vettensksplig
bildning och en ändamålsenligare
högre grad af upplysning för alla olika Stånd
och alla olika yrken, som af Grundlagarnes
förklarande vid våra högre läroverk
Ridderskapet
och Adeln har insett att
ingen medborgerlig lagbunden frihet kan i
längden trifvas och äga bestånd utan en ali—
Ben j g Marlit.
821
män ändamålsenlig upplysning, att alla kostnader
och omsorger som bli 1 va använde på
förbättrandet af den allmänna och enskilta
uppfostran inom Fäderneslandet 6kola mångfatldigt
ersättas genom befästandet af egen
och efterkommandes frihet och sjelfständighet,
genom ökade inre krafter af aila slag och genom
ökadt yttre anseende.
Under Enväldet äro hvarken dygder eller
kunskaper i allmänhet behöflig*-; de förre
skulle vantrifvas, de sednare skulle bidraga
att göra menniskornas belägenhet odrägligare;
men under en lagbunden frihet är en allmän
ändamålsenlig uppfostran ej allenast nödvändig
utan ock första vilkoret för frihetens bibehållande.
Passionerne utveckla sig på ett
förvånande sätt och behöfva en nyttig rigt—
ning. Det är icke mer denna djupa tystnad,
detta allmänna förlamande dödstillsråndet som
födes af Despotismen. De fria Folken lefva
och känna sig lefva; det är högst nödvändigt
att man i tid lärer dem rätta bruket af deras
återvundna krafter.
Att göra sig ett rigtigt begrepp om friheten,
är icke så lätt som man i början föreställer
sig. Dess studium fordrar grundlig
forskning! dess utöfning förutseende och lörsigtighet;
dess bibehållande ett oupphörligt
och noggrant iagttagande af sädana säkra och
väl beräknade grundsatser, som aro resultat af
Den 19 Martil,
menniskosnillets ädlaste bemödanden och af
ali moralisk fullkomlighet.
Man har sagt, att tvång måste föregå frihet
och göra osS den värdig, att det fordras
en viss mognad för friheten; men sådant är att
säga, det okunnigheten skall bereda oss för
upplysningen och göra oss den värdig.
Jag vet att det ännu finnas många som
dels af öfvertygelse, dels af särskilta orsaker
yrka, att allmän bildning långt ifrån att vara
nyttig och utgörande sjelfva lifvets sanna bestämmelse,
bör anses skadlig och vådlig; men
deras antal förminskas med hvarje dag och det
allmänna sträfvandet att stadga ett bättre, ändamålsenligare
samhällslif, än det närvarande,
banar sig väg genom fördomarnes och okunnighetens
villfarelser och mörker. Lagstiftaren
och Regeringen långt ifrån att motarbeta ett
sådant sträfvande, böra understödja och lätta
det genom alla de medel som de äga att använda.
Staten torde sjelf böra betraktas som
en stor uppfostringsanstalt till utbildande af
Frihet, Patriotism, humanitet och alla medborgerliga
dygder inom alla samhälisclasser.
Uti denna stora uppfostringsanstalit äro alla
Embetsman sjellskrifne lärare, emedan, enligt
den Constitutionella och representativa Samhälls--  ordningens natur, man hos dem bör finna
största upplysning, största förmåga och största
moralitet.
Så vida detta begrepp om Staten såsom
Den 19 Martti.
en stor allmän uppfostringsanstalt vore allmänt,
skulle det aldrig inträffa att Styrelsen, för att
afhjelpa ögonblickets brister, vidtoge utvägar
som motverkade den kommande Generationens
moralitet och lycksalighet. En nyttig vägledning
skulle äfven derigenom beredas både för
Lagstiftaren och Regeringen vid utarbetandet
af alla juridiska, ekonomiska och administrativa
Författningar. Framför allt skulle man aldrig
förlora ur sigte att ändamålet med allt samhällslif
är förädling och lycksalighet genom
en allmän harmonisk utveckling af alla menskliga
krafter och förmögenheter. En af vår
tids utmärkte Författare (Johannes von Miiller)
säger att krig äro de frugtansvärda Läromästare
som påminna om den eviga sanning,
att rikedom, vettenskap, kultur, att alla födselns
eller lyckans skänker äro fåfänga, så
snart menniskan i stollt eller vällustig glömska
af sig sjelf förgäter sin moraliska kraTt. De
bildade Folken blifva vilda Barbarers byte om
de underlåta själsansträngningen, för hvilken
allt annat måste ge vika. Der det mästa lif är,
der är segern. ”Derigenom blef, från Fingås
berg till Babylon verlden undergifven en
Stad: derigenom grundade de 6tolte Britterne
på det obeständigaste element ett blott genom
sig sjelf förstörbart rike: derigenom hafva våra
Förfäder under flera nästförflutna Secler ådragit
sig samtidens och efterverldens beundran.
De moraliska eller själskrafterne kunna
endast i förening med de fysiska fullkomligt
824
jP e/i 19 Mur t il.
utvecklas. Caracteren af allt lif som förtjanar
detta namn, är den största möjliga öfverensstämmelse
mellan dessa både olika krafter.
Om den ena utvecklas på den andras bekostnad,
så uppkommer ett ofullständigt helt som
gör menniskan till sin förmåga blott hälften
af det hon borde och kunde vara. I hvarje
af de yttre eller inre kraftyttringar, som
utgöra lifvet, i hvarje föreställning, omdöme,
begär och handling, finner nu mera ingen
verklig tänkare blott en själens verkan på
kroppen eller blott en kroppens verkan på sjä]en.
Hvartenda fenomen af lifvet förutsätter
nödvändigt både verkan, och motverken mellan
själ och kropp.
Men graderna och proportionerna i denna
vexelverkan äro högst olika. Förhållandet
mellan själens och kroppens verksamhet kan
mer och mindre vara ett missförhållande och
allt missförhållande, all för stor öfvervigt på
endera sidan är förderflig och åstadkommer
disharmoni, olust eller smärta. Detta missförhållande
visar sig öfverallt, der en regelbunden
förstånds öfning ägt rum utan en regelbunden
kropps Gymnastik, och vill man veta
rätta orsaken hvarföre Grekerne sorn af oss
öfverträffats i ensidig vetenskaps bildning, oändligt
öfverträffade oss i talanger och hjeltekraft,
så är det ingen annan än den, att själens
och kroppens efter principer behandlade
Gymnastik, hos dem höllö lika steg.
Ben Maili i.
825
Att de fleste Statsmän, vetenskapsidkare
och lärde i våra dagar blifvit hvad de äro
utan tillhjelp af Gymnastiska kroppsöfningar,
bevisar intet emot desse öfningars värde och
nödvändighet. Det bevisar blott hvad snillet
äfven ensidigt utveckladt förmår och antyder,
hvad det genom en mera ändamålsenlig behandling
skulle förmå.
Förhållandet med en ensidig kroppsutveckling
vore alldeles detsamma. All ensidig
bildning bör derföre med sorgfällighet undvikas
såsom till sina löljder skadlig. Den åstadkommer
beständigt fenomenet af menniskor,
som tänka titan att handla, eller handla utan att
tänka.
Det vore inskränkt att tro den fysiska
gymnastiken nyttig och önskvärd blott i afseende
på krigets yrken och Fäderneslandets
försvar; nej denna gymnastik är lika väsendtlig
för Själens operationer, för viljan, för begäret;
den är väsendtlig för vår tillvarelse
uti det högre Fädernesland som vi kalle det
menskliga lifvet. Kroppen är intet utan
själ, själen är intet utan kropp, liksom
tanken är intet utan object och objectet intet
utan tanke. Hvad menniskan kan och skall
blifva, det kan och skall hon blifva genom
kroppen så väl som själen. De tillhöra lika
nödvändigt hennes natur. Bådas försummade
utveckling är lika förderflig och hvad menniskan
med förnuft vill åstadkomma för sitt
slägtes förädling bör sträcka sig till hela
8^6
Den 19 Martii,
dess sammansatta varelse, om det ej skall befordra
obehag och smärta i stället för glädje,
kraft och lycksalighet.
Äfven med afseende på det krigiska försvaret
böra gymnastiska kroppsöfningar icke
försummas. Sverige, begränsadt af en öfverlägsen
magt, behöfver använda alla upptänkliga
medel för alt öka sina krafter och stadga
sitt oberoende.
Det är således icke mer i grund af inskränkta
åsigter,. utan i grund af de vigtigaste
och mäst omfattande i afseende på medborgerlig
bildning ej mindre än utvecklingen
och befästandet af vår lagbucdna frihet som
jag vigar vördsamt föreslå:
1:0. Inrättandet af Kroppsgytnnastik så vidt
möjligt både på landet och i städerna öfverallt
der det finnes en Skola, ett Gymnasium
eller en 4,ca^em> för Själskrafternas vettenskapliga
bildning.
2:0. Att den studerande ungdomen ovilkorligen
bör blifva förbunden att dagligen
under de årstider sorn väderleken det tillåter,
begagna de Gymnastiska kroppsöfningarne på
dertill bestämda stunder och under en dertill
utsedd Lärares ledning och inseende med iagttagande
af de systematiska principer som af
vår förträfflige Gymnastiarch Ling blifvit framé
stälde, samt
Dtn 19 Martii.
827
3:0. Att ingen ung medborgare borde
emottaga» i Embeten eller tjenstebefattningar
af hvad natur sorn helst med mindre han kunde
framvisa betyg öfver genomgångna Gym~
nastiska prof.
N:0 4.
Grefve Cronftedt. Claes'.
jag är nödsakad att uppträda och besvara
Herr Coijets anförande, emedan jag i annat
fall skulle medgifva dess tydning af mina ord.
Jag anhåller att man låter ord och mening
vara sådane som de äro, och ej genom deras
orätta hemställning, ger en annan syftning åt
ämnet; hvilket dock är förhållandet med det
anförande jag nödgas besvara. Då jag i mitt
memorial tramstält och yttradt: ”att Örlogs
Flottan
1790 vid utgången från Wiborg visade
hvad kraft en sådan Flotta äger och hvad
beskydd den vid denna utgång gaf åtskärgårdsFlottani
jemte att utom detta Ireskydd i och för
utgången från Wiborg, aldrig den vackra Svensksunds
bataljen kommit 1 fråga, kan jag ej finna
och hemställer till hvar och en, att och
om af dessa ord den slutföljd kan göras, det
ÖrlogsFTottsn lemnade beskydd åt hela 1790
års Campagne för SkärgårdsFlottan och att andra
Fartyg än SkärgårdsFlottans stridde vid
Svensksund hvilka tydningar af raina ord likväl
åsyftats då Herr Coijet säger; ”Historien
N
Den 15 Martil.
ofver 1790 års krig skall teckna några vackra
blad till efterkommande Svenskars tillfredsställelse,
hvilka mera opartiskt än vi som ännu
lefva skola bedöma händelserna och huru
SkärgårdsFlottan under sin benämning af Arméens
Flotta uppfyllt sin bestämmelse då den
till freden i Werelä så hufvudsakligen bidrog.
Detta erinras i anledning af Grefve Cronstedts
anmärkningar vid Herr Lagerhjelms motion
rörande det beskydd hvilket af Örlogsflottan
lemnades. Äfven säges åtskillige ännu lefvande
personer af Landarméens befäl har närvarande
kunna vitsorda om så behöfdes att det
var Skärgårdsflottan ensamt, som stridde i Svensksund,
hvarmed kriget fick ett förmonligt slut.
Jag har aldrig sagt hvarken det ena eller det
andra af dessa saker och hvar och en känner för
väl, utan att ens hafva varit med vid Svensksund,
resultaterna af denna affair, äfvensom
manga particuliariteter af så väl modighet 60m
svaghet, så att inga vittnesmål härom behöfvas.
Detta ger mig dock anledning till den
reflexion att i politiskt afseende får man bedöma
efter utgången men ej så i mi 1 itai risk,
och derföre vågar jag föredraga den högst
vackra och hedrande affairen vid Svensksund
17S9 framför den på samma ställe 1790, såsom
militairiskt vackrare, ehuru Fredens lyckliga
utgång myckat berodde af den sednare.
Herr Coyet yttrar vidare: till förekommande
af en origtig tydning, som kunde uppstå af
jrmnförelse mellan Linieskepp och CanonSlupars
mi litairiska nytta, nödgas han erhindra om det
Historiska factum, att Svenska CanonSlupat både
Den 19 Matt lim
förstört och eröfrat fiendtliga SkärgårdsFregat-’
ter af 40 Canoner och att Engelska LinieSkeppet
Africa i Sundet af några Danska CanonSlupar
var nära att förstöias, om ejjen gynnsam
vind uppkommit till desä räddning. Denna
jetnnförelse är ej af mig gjord, ty den kan ej
göras, emedan de ej kunna verka på hvarandra
såsom här uppgifvits} jag har sagdt att
aidrig Linieskepp tagits af CanonSlupar men
väl attaquerats, jag har aldrig nämdt Fregatter.
De historiska factasom uppgifvitsäroej uppgifna
som de i sjelfva verket lörhöllo sig, SkärgårdsFregatter
finnas inga som föra 40 Canoner, då
jag undantager Nickor som ej benämnas sålunda,
och Engelska Skeppet Africa om 60 Canoner
attaquerades ej af några, utan af 24
Danska Slupar, hvilka ledo liksom Skeppet
stor förlust, hvarföre affairen slutades men vindskåra
var icke orsaken att det ej blef tagit.
Dessa mina uppgifter kunna stödjas på Engelska
och Danska rapporter, på egen erhållen uppgift
af Engelska och Danska Officerare, som
voro i denna afiair. Danska marinen är så
skicklig att ej dess courage eller kunskap kunna
sättas i fråga och de attaquerade aldrig något
EngelsktLinieSkepp efter denna affair, och hafi
va aldrig trodt sig kunnajtaga Linieskepp. Jag
sjelf commenderande Briggen Venta litetarmerad
med 16 styck. 18 pundiga Car.onader eller
korrta Canoner år 18(31 har varit attaquerad
af 4 Danska Slupar uti 5 timars tid, och blef
hvarken tagen eller sjunken, oagtadt betydlig
förlust af folk och skada i Fartyg och tackling,
Det synes kanske förmätit af mig att
83o
Den 19 Marin,
framsta och förklara det jsg äfven kan ha åsigter
af ämnen, då jag ej kan räknasom Herr
Coyet säger sig äga 40 års tjenstetid, utan
blott 23 som Officer, men denna förmätenhet
får jag kanske tillskrifva den ensidiga uppfostran
jag erhållit vid Krigs Academien på Carlberg,
hvarest jag fick fröet till en sann sjelfkänsla
och frihetstanka, som mognadt under
årens framskridande och som ingifvit mig känslan
af att ej slafviskt mottaga öppna oförrätter
eller att icke med sjelfkänsla motstå nyckfulla
myndigheter.
Bilagor
till PleniProtoCöllet för den ig Martil,
eftermiddagen.
N:0 li
Friherre Rudbeck, Alexander;
Sedan jag, i mine föregående anförandeö
anmärkt, att jordbruksnäringen i synnerhet är
betungad med de mest, och vida öfver andra
näringar tryckande contributioner af alla slag,
dels tillkomne från äldre tider och dels i de
Den Ig Martil,
sednare ansenligen tillökfe, emedan det alltid
har varit den genast» väg att taxera den syn.
bara förmögenheten, häldre än att uppsöka
den lika skattskyldige, sorn utan förlag eller
arbete skördar minst 6 procent af sin förmögenhet;
så har jag trott mig skyldig, med en
fortsättning af min den 3 Febuarii väckta motion,
att till Ridderskapets och Adelns pröfning
vördsamt underställa de förändringar, som
föregående Bevillningsstadga i min tanka bör
undergå.
De från äldre tider Svenska Hemman ålagde
onera af olika slag skulle visserligen förtjena
ett mildare afseende än hitintills, men en
rubbning häruti skulle till sina följder blifva
menlig för behofverna, hvartill de äro ånslagnr;
och en så ofta påkallad jemnare fördelning
vore rakt stridande emot ägande rätten, dels
förvärfvad för contant erlagde köpeskillingar
i följd af Hemmanets natur och friheter, och
dels förvärfvad genom verkliga förtjenster och
derföre tillerkände och stadfästade privilegier,
hvarföre jag ej tror, att någon förändring härvid
vore lämplig.
Såsom en förökad tillgång för Statsbehofvet
har man ofta påstått, att en reduction
vid den Indelta Arméen skulle för Rust- och
Rotehållare medföra minskade utgifter} men
då jag icke kan dela denna tanka, vågar jag
till Höglofl. Ridderskapets och Adelns gransk- \
ning framställa mina motiver härtill:
Den 19 Martil.
1:0. Tror Jag, att ingen individ kan säkrare
bedöma behofvet af en större eller mindre
Armée till Sveriges försvar och upprätthållande,
än vår nådige Konung, hvarföre
detta ämne ensamt tillhör Konungen att disponera,
samt att allt inblandande i dessa rättigheter
vöre en öfverskriden gräns.
2:0. Tror jag, att många vacanta numror
gerna önskade sina derom slutade contracter
ogjorde, och lära troligen icke vara tenderade
till något förnyande, ehuru kostsam uppsättning
och underhållet också kan vara.
3:0. Tror jag ej, att det är Provincerna
nyttigt, att största delen af deras utlagor sammandragas
till Stockholm, hvaritrån den sällan
återgår utan 6 å 7 procents nya årliga utgifter,
då deremot Soldatens underhåll stannar
inom provincen- På dessa grunder skulle
jag aldrig med min rösträttighet tillstyrka Arméens
reducerande till StatsCassans fördel, såsom
mindre nyttigt för jordbruksnäringen.
Öfvertygad att Hans Majit Konungen,
som dels af den allmänna rösten och dels af
erfarenheten, såsom den största Possessionat i
Riket, fullkomligen känner de bördor och skatter,
som trycka jordbruket samt näringar i allmänhet,
visserligen icke kan med nådigt välbehag
anse de mångtaligt väckta motioner om
tillökningar för Statsbidragen, som förmodligen
af välviljan blifvit framstäldte, tror jag med
en
Den ig Martii,
en verklig förtröstan, att vår Nådige och älskade
Konung, som så ömt deltar och vårdar
Folkets fördelar, häldre ser och önskar mindskarln
än ökade pålagor, och, enär dessa med
till hälften minskade inkomster ej kunna utgå
till lika belopp, som då productionerna betaltes
dubbelt högre; så synes tydligen, att
den nuvarande nöden samt allmänna förlägenheten
påkallar Bevillningens nedsättande såson
en conditio sine qua non.
Den föregående bevillningen behöfver i
synnerhet tvenne correctiver: den ena, att
summans fördelning på hvarje Län, som delar
tyngderna alltför ojemnt, upphörer, och det
andra, att samma Hemmansvärden nu ej bibehållas,
sedan inkomsterna blifvit så betydligt,
nedsatte.
Med den upplösning, som nuvarande MagazinsDirection
synes förestå, tror jag likväl
vore nyttigt, att genom Associationer inom
hvarje Län, några nya SpannmålsMagaziner
kunde tillåtas, om de också blefvo förenade
med relationer under någon i Stockholm blifvade
Centralstyrelse, organiserad af Riksens
Ständers Fullmägtige, dock ej med för stora
atlöningar, samt för mångtalig betjening, som
så ofta delat vinsten. Sådane inom Länen
blifvande Magaziner vöre under goda år, kanske
en förtänkt välgörande inrättning, i händelse
af påföljande missväxt.
Bil. till Riddo. Ad. Pr. II Band, 53
Den t C) Mai lii.
Såsom ett stöd och bidrag till Näringsflitens
uppmuntrande torde en allmän Närings;
frihet böra tillåtas, hvilken iner än andra konstiga
specuiationer skaile väcka idogheten och
sprida välmågan, samt till en betydande hjelp
för jordbruket torde Kron obrännerierna böra
inställas, såsom endast vinstgifvande för betjeningen,
icke för Staten.
Kanske torde hvar och en, som ej syftar
åt enskildt vinning, iase, att en nu blifvande
realisation vöre för tidig, innan alla materialer,
blifvit för dess grundläggning samlade:
men, såsom en förberedelse dertill, torde kanske
den rättigheten kunna upplåtas Banken, att,
emot ett maximum af 2 R:dr inköpa hvarje
lod Silfver, sorn tillbjudes; om derföre en stör;
re sedelstock från Banken utvandrade, tror
jag, att den ej skadade Bankens Credit, då en
motsvarande fond i dess ställe ingick såsom
en tillgång för en framdeles blifvande Realisation.
Att RörelseCapitalet derigenom ökades,
anser jag ej blifva för näringarne onyttigt,
då det ej vore meddeldt i utlåningsväg och
sålunda ej räntebärande.
För dem, som tili förlager anlita Disconterna,
räknar jag de föregående väckte motioner
om nedsatt ränta, blifva en verklig fördel
för näringarne, hvarföre jag deruti äfven
instämmer
För
att bereda Bevillningens jemnare fördelning
de skattdragande emellan, och att icke
Dea |g Martn'.
835
näridgarne i synnerhet blifva utöfvar möjligheten
betungade; får jag den äran repetera
hvad jag under föregående Riksdagar framställt,
att alla reversaler för utgifne penninge-i
lån icke böra till infriande anses gällande, så
framt ej Creditor sjelf erlagt bevillningsprocenten,
och reversalet derom af Kronans Ombud
blifvit påtecknadt och vitsordadt.
En på billighetens och rättvisans grunder
uppställd taxation, som i relativt förhållande
till förut existerande olika onera, ej betungar
någon Medborgareclass alltför ojemnt, tranquilliserar
Folket och underlättar bevillningens
utgörande.
Jag anhåller, att detta mitt anförande måtte,
jemte mitt föregående, remitteras till Stats*
och Bevillningsutskotten.
N:o a.
Herr Trafvenfeldt, Carl:
Vid Herr Cederschjölds den 4 dennes väckta
motion, om npphäfvande af Förbud emot Dans
och Lek fugor för elen lägre folk clar sen, torde det
tillåtas mig att vördsamt yttra mina tankar.
De uti sin natur mest oskadliga ting kunna
missbrukas, och dessa missbruk blifva skadlig*)
att så med Dans och Lekstugor förhäller
stg, måste kunna förutsättas, när förbud och
Dea 19 Militri.
inskränkningar i dessa afseenden kommit i
fråga.
Huru Herrar Pastorer sjelfve bedöma dessa
så kallade Lekstugor, kan inhemtas af deras embetes
yttranden, i form af justerade SockneStämmoProtocol!,
sorn förled it år angående
hälsovården blifvit infordrade från Församiingarne
öfver hela Riket, och der det från flera
ställen anföres:
”Att de äro bland Ungdomens mest förledande
företag, och samlingsställen för äldre
och yngre till Btänsvinsförtäring, som leder
till öfverdrifvit bruk deraf och till • smak för
fylleri, denna källa till de flesta oordningar och
brott inom samhället. Sjelfva sominareos lekar
och dansar i den fria naturen, siutas med omåttlig
bränvinsförtäring inom hus. Till en
sådan lekstuga samm»nskjutes elier tillverkas
minst 16 å 20 kannor Brännvin, eller derutöfver,
som skall förtäras innan Lekstugan åtskiljes.
De äro äfven den förförelseskola, der
det uppväxande slägtet insuper det gift som
sedan mördar det religieusa lif, som hvarje
nitisk lärare söker att väcka, samt förderfvar
hela ungdomens moraliska natur Vid lu å
12 års ålder börja barnen, med föräldrarnes
tillåtelse, att besöka dessa Lekstugor, och när
der de äldre på allt sätt söka förmå de yngre,
ja sjelfva barnen, att tappert träda i deras
fotspår, och prisa sådant som raskt och
hurtigt, så uppkommer äfven emellan de yngtta
en täflan i detta yrke, och när så årligen
Oen 19 Martil,
sker, blir det frugtlöst att predika och varna
emot Brännvinsmissbruk och emot sedeförderf.
’*
”På andra orter bafva Lekstugor aldeles
måst förbjudas, såsom utartande till ohyggliga
sup gillen och samlingsställen för öfver- •
dåd och slagsmål.
Flera, mer och mindre allmänna och skadliga
oseder skulle kunna uppgifvas, och med
lika obestridliga facta bestyrkas, hvartill Ungdomens
i vår tid eljest så oskyldiga och naturliga
lekar och nöjen lätt kunna urarta, om
de lemnades utan uppsigt och nödiga inskränkningar
; men jag för min del anser detta ämne
icke egentligen höra till Riksens Ständers
granskning och handläggning, emedan det egentligen
är ett polisämne, gom fordrar olika
behandling på olika orter.
Skulle åter det Höglofl. Utskott, hvartill
denna motion blifvit remitterad, finna densamma
böra komma under ompröfning till af.
görande, anser jag det så myeket mer böra
lemnäs öppet för hvarje ort och hvarje Socken
att i detta afseende vidtaga och handhafva
nödiga åtgärder, som eljest en oinskränkt
och obevakad tillåtelse af sådana nöjen skulle
blifva ganska vådlig för både Religiositet,
sedlighet och halsa-, åtminstone till dess en förbättrad
uppfostran hunnit allmänt spridas och
göra blotta förmaningar och råd tillräckliga.
Den ig Martil,
N:o 3.
Grefve Frölich, David:
Sedan Ridderskapets och Adelns pluralitet,
ehuru mot min önskan afslagit RiddarhusUtskottets
Betänkande i anledning, af Friherre
Åkerhjelms motion om tillträde för främmande
åhörare vid våra öfverläggningar, hämtar jag
dock föranledande i grund af detta redan fattade
beslut till väckande af en fråga, hvilken,
äfven om jag från början' af Riksdagen varit
närvarande, hade måst såsom mindre vigtig
hvila och vika för den ofvannämnde, hälst på
sätt jag nedanföre skall utveckla, begge projecten
måhända för närvarande icke kunnat
på en gång verkställas} jag föreslår vördsamt,
att i stället för det bänkarne till höger och
venster om LandtMarskalksbordet samt stora
gången betecknas med olika bänknummer, så
att främsta bänken till höger kallas förfla och
den till venster andra, både desse bänkar och
de bakom eller längre bort varande i samma
förhållande hädanefter måge betecknas med
för fia bänkarne, andra bänkarne och så vidare,
hvilken ändring, utan att rubba den redan
skedde bänkindelningen, eller rättigheten för
en hvar att bibehålla det bänkrum, som till
följd af hans ättenummer blifvit honom anvisadt,
kunde verkställas endast genom en annan
påskrift å bänklistorne, då t. ex. hvad nu
kallas andre bänken äfven betecknades med
första bänken, och så vidare.
Den li) Mnvlii,
2
833
Skälen för bifall tili en så föga betydlig
förändring kunna naturligtvis icke heller vara
af stort värde, och jag skulle mindre förundra
mig, om den indifference, för eller emot en
saks framgång, sorn vid publicitetsfrågan troligen
fäldt utslaget, här mera lämpeligen blef
användbar såsom skäl emot min motion; likväl
inser jag icke; hvarföre, då hjelpmedlet
är så enkelt, en uppenbar felagtighet skall
bibehållas och såsom sådan har jag af flere
hört anses, att Bänkarne icke med afseende
på deras läge igenfinnas i vanlig arithmetiskt
ordning af i, 2, 3 &c-, utan att det förvillande
Räkningssättet af 1, 3, 5 och 2,
4, 6 kommer mången att leta efter sin plats;
äfvensom då det icke kan nekas, att "den nu
så kallade andra bänken är främst intill skrän—
ket lika så väl som den på andra sidan varande,
båda ‘tyckas mig böra bära samma namn
af första bänkarne och så vidare.
Det motskäl, på sätt jag ofvanföre anfydt
hade kunnat uppstå, om , med antagande af
projectet att inrymma Läcktaren åt främmande
åhörare, man befarat, att de nu å Läcktaren
sittande Ättemäns förflyttning ned i Salen
skulle hafva till den grad minskadt det
aljest goda utrymmet, att trängsel kunnat upp.
stå, i den händelse flere än hälften af de som
fått sig platser anviste på de tvenne bänkarne
af samma nummer, velat sitta på högra eller
venstra sidan. Detta inträffar säkerligen
icke nu, då publicitetsfrågan är afslagen, och
lår jag, sorn en bland minoriteten, alltså trösta
?4»
Den ig Martil.
tr.ig med det gamla ordspråket: intet ondt,
som ej tiar något godt med sig.
jag anhåller att detta mitt förslag måtte
till RiddarhtisUtskottet iemitteras.
N:0 4.
Herr af Uhr, Gujlaf;
I anledning, af Friherre Wrangel» motion
rörande fångskjutsen, anhåller jag vördsamt.
att få anföra följande;
De fleste bland Eder Mine Herrar, hafva
förmodligen, under resor vintertiden, erfarit
6vårigheten att fullkomligt skydda kroppen
för inflytelse af ciimatets hårdhet.
Då kroppen njuter tillräcklig , ' stark och
värmande föda, då den är försedd med varma
kläder, då själen efter infall kan afväxla mellan
intressenta speculationer, tillfredsställande
minnen och glädjande förhoppningar, då till
exempel, efter något val fulländadt värf, föreställningen
i förväg upphämtar glädjen att
återse en efterlängtad familj; så är man likväl,
(oagtadt så gynnande omständigheter)
svårligen i stånd, att fullkomligt utestänga
ett smärtande intryck af kölden, när den sänker
Termometern till omkring 25 grader och
derunder , och man färdas i en pntsiv Jlillasitiande
Jiällning.
Den 13 Martil,
841
Fången deremot förses med en svag, otillräcklig
föda, hans kropp omgifves med en
kapott, tiliräcklig kanske, att förhindra den
stark» kölden, att göra ett snart slut på hans
usla lif; men händer och fötter, de delar af
•i J
kroppen, pa hvilka kölden utöfvar det smärtsammaste,
om ej för det organiska 1 ifvet det
mest förstörande inflytande, de kunna så mycket
mindre vara försedde med varma betäckningar,
som black och handklofvar göra sådant
nästan omöjligt. Lägger man härtill, att
bans själ oupphörligt mäste nedstämma den
physiska värmen, i samma man, som den torde
vara fjettrad vid den lörtviflade utsigten,
att ett rysligt straff, och ett derpå följande
beständigt föragt, lärer utgöra det olycksfull*
målet för hans resa; så har man teckningen
färdig af ett lidande, hvilket det väl i de
flesta fall, berott på fången, ej på Samhället,
att förekomma; men på Samhället ensamt beror
det likväl, huruvida detta, för fången, såsom
fånge, oundvikliga lidande, skall öfvergå
till den rysliga pina, sorn uppkommer derigenom,
att lången i stark köld ej tillåtes att ga
utan måste äka.
Samhälletär berättigadt, att beröfva brotts,
lingen hans frihet; men ifrån det ögonblick
detta skedt är han en helig person, sorn samhället,
utan föregången Dom och ransakning,
ej har rättighet att låta vederfaras något annat
lidande än det, som oundvikligen åtföljer
frihetens förlust; aldraminst ett så förskräckligt
och ändamålslöst, sorn tångarne äro under
-
842
Den ijj Marlit,
kastade, då de på sätt nu sker, transporteras i
stark köld.
Under resor vintertiden har jag sett ohyggliga
exempel på det elände jag nu vidrört,
och jag är öfvertygad, att visse Herrar
Landghöfdingar hafva en vidsträckare kännedom
derom; men menskligbetens tårar blifva
sällan bemärkte, under det Embetsmannen fördjupas
i ett gränslöst skrifveri, och medborgarens
financiella förlägenhet, föder liknöjdhet
för olyckliga likar.
Denna i min tanke omenskligabehandling,
som fångarne nu underkastas vid deras transporter,
vore förekommen, om de på sätt Friherre
Wrangel föreslagit, åtminstone vintertiden,
transporterades gående. Det kan ej vara
svårare här än i andra länder, att fängsla fångarne
så, att man är fullkomligt försäkrad om
deras personer, utan att de derföre betagas den
för gåendet nödige kroppsledigheten; och fångarnes
gymning är så mycket mindre att befara
vintertiden, sorn de då omöjligen kunna
uppehålla sig under bar himmel, utan måste
söka bygden, hvarföre man ofta hör dem förklara,
att under vintern får Kronan draga försorg
för dem; men om sommaren försörja de
sig sjelfve.
Dervid möter aldeles ingen svårighet, då
flere fångar på en gång skola transporteras.
När deremot en fånge i sender skall färdas,
så kan den medelst en kedja vara fagtläst vid
Deli ig Mar lii.
343
Geyaldigerns åkdon, på hvilket det gern* må
vara äfven fången tillåtit att åka, när han ej
för kölden skull behöfver gå, utan att derföre
mera än en häst synes vara nödvändig.
Jag anhåller vördsamt att detta memorial
må blifva remitteradt till samma Utskott, som
Friherre Wrangels.
N:o 5-
Herr von Wirnjleity Johm Otto-.
Jag vill icke bestrida att de nu lefvande
Adeliga Slägter äro flere än fordom, då Finland
och de Tyska provincerne voro Sverige
underlagde äfvensom att Riddarhussalen ej på
en gång kan inrymma 1296 Piepresentanter;
men i förra afseendet torde dock förekomma, att
dels Grefvelig och Friherrlig, dels Friherlig och
Adelig, tilläfventyrsalla 3 värdigheterne äro hos
en och ann»n i en persons hand förenade med
beräknande endast af en enda röst, och i det
sednare åter, att, med förlusten af Finland och
öfrige besittningarne, mångå Adeliga personer,
törhända hel3 slägter afgått, hvilket äfven bör
förmodas deraf, att åtskillige Familier på 50
år och derutöfver icke låtit sig afhöra vid
Riksdagarne eller sine genealogier completterat.
Troligen hafva flere af dem utslocknat
eller bosatt sig i främmande länder, fastän
de icke utan bevislige skäl kunnat såsom
afgångne här afföra». Det uppgifne beloppet
t
Den 19 Martii,
torde således (åla någon nedsättning, såsom
grundad); på en till det högsta beräknad calcul
och äfven innefattande dem, som förlorat
säte och stämma.
I enlighet med hvad Kongl. TabellCommissionen
uppgifvit, har Herr von Hartmansdorff,
yttrat: ”att Adelns tillväxt de 5{ sista åren
varit öfver 4 gånger starkare än tillförene
under det att ett förut tilltagande närande
Stånd på samma tid altynat;” men Cpmmissionens
Tabeller upplysa äfven, dels att under
de sednaste 15 åren intill och med 1820, ehuru
Adeln ökats med 646 personer, BondeStåndet
blifvit tillökt med 105,234 eller i åtskilige
Län de sednare åren ända till 170 ä
180 personer å hvarje qvadrat mil, samt dels,
att LäroSiändet minskats med 262 och Ståndspersoner
med icke mindre än 4,345, hvilka
uppgifter lemna det resultat, att närande vida
Öfverstiga den proportion, som förut ägt rum
närande och tärande classerne emellan.
Adelns ifrågavarande tillökning torde vid
ett närmare betragtande icke vara skadlig, när
man besinnat, att mångå finnas af detta Stånd,
som antingen ägnat sin tid och förmåga åt jordbruket
och näringarne, eller ock sedan de med
heder tjent Staten i civil- eller militair-Embetsmannaväg,
träda till Landtmannens fredliga
yrken. Desse agtningsvärde medlemmar
böra väl icke anses såsom tärande i ett Land,
hvars productiva kraft de befordra genom outtrötteliga
och stora odlings företag; och hvad
Den 19 Martil, 8^5
deremot beträffar BorgareStåndets förminskande
under berörde 15 år med st0o8 personer,
så lärer denna förminskning tilläfventyrs, icke
blifva ofördelaktig, i händelse en allmännare
näringsfrihet skulle -kunna ernås.
Af Kongl. TabellCommissionens meddeldte
underdåniga Berättelse inhemtas äfven, huruledes
under åren 18 r 6 med 1820, den öppna
åkerjorden i hela Riket med circa 150,000
Tunnland och gräsvallen till nära dubbelt emot
år 1815» synes hafva blifvit formerad,
samt att utsädet alla sädesslagen igenom, men
synnerligast af Hafre, Blandsäd och Potatoes
årligen varit i tilltagande. Om än denna för
Landet vundna betydliga förkofran skulle fördra
flere arbetande armar vid jordbruket än
förut fordras ock tillika delfi, som i egenskap
af tärande, gifva jordbrukaren afsättning af sin
vara, på det han må kunna erhålla nödige
medel för näringens vidmagthållande, enär det
e lärer löna mödan, att försända säden till
utrikes ort, och” den alltså måste, förvandlad i
bröd ellar bränvin, consumeras hemma i landet
icke af de närande allena, utan äfven af
ett proportionerlig! antal tärande Samhällsmedlemmar.
Hvar och en upplyst lärer väl
inse, att 150,000 Tunnland tillkommen åkerjord
med dubbelt ökad gräsvall 0 s- v. böra
förskaffa födoämnen för flere andem, sorn med
frambringandet af jördens alster utaf desse odlingar
hafva att skaffa.
Stockholm hyser förmodcligen en tredje
-
846
Dm ig Martti,
del af Rikets tärande folkmängd, för ögonblicket
tillökad af Riksens Höglofl. Ständers här"
varö; men exempel halva ändock gifvits i dessa
dagar, att landtmanoen icke utan mot en
nog ringa penning blifvit utaf ntt^d sin vahra
och att vissa föryttrade producter knappast
lönat transportkostnaden. 1 aflägsnare orter
från Hufvudstaden matte den närandes förlägenhet
vara ännu svårare, i saknad af tillräckligt
antal afnämare, som consumera åkerbruks-
och Landtmannaproducterne, hvilka sednare,
i anseende till bristanne afsättning flere
år å rad icke ägt det värde, som jordbrukaren
af sin egendom och sine derpå nedlagde
penningar bordt påräkna, i förening med trefnad
0^1 bestånd samt möjligheten att erlägga
de utskylder honom affordras,
J»g instämmer väl uti Herr von Hartmansdorff^
yttrande, ”att om det är svårt, att
förmå ofrälse personers barn att återvända till
näringarne, så bör det vara svårare att förmå
dem sorn blifvit födde till adelig sköld och
hjelm att taga till spaden och verktygen;”
men jag tror ock, att om någon olägenhet för
samhället skulle uppkomma meddelst tillökade
adelsman, sådan endast kan inträffa i händelse
det af Kongl. Maj:ts nåd förundta Adelskapet
föranleder till utrustande af lysande Equipage
och en till andra yrken användbar betjening,
må hända tiilökt för glansen af det nya namnet
samt dymedelst likasom bibringar arftagagaren
af Adelskapet i tanke-utvecklingens åU
der åtrån att häldre äga pragtfulla livréer och
Dea 19 Mur lii,
måltider, än begär att vid plogen eller annan
näringsgren förtjena tarflig utkomst, och i sådant
fall torde en Adelig värdighet blifva af
menligt inflytande på samhället, hvars bestånd
så betydligt beror på sparsamhet hos den enskiite
samt afskaffände utaf lux och fåfänga.
För min del kan jag ej inse huruledes ett
ökadt antal af några och 50 Adelig* ätter under
de sednast förflutne 5 åren, då deremot
några och 30 sådana ätter utgått, kan verka
så ofördelaktigt till förminskning af den tärande
classen, att Riksens Högioflige Ständer
böra finna sig föraniåtne, att hos Kongl. Majt
anmäla den underdåniga önskan, att Adelskap
måtte utdelas sparsammare än hittiis, helst när
man täger i betragtande, att i förra tider 'alla
afkomlingar efter en adlad person äfven undfingo
adeliga värdigheter, hvaraf följden blifvit,
att adeliga familier nu för tiden finnas,
som bestå hvardera af lika många medlemmar,
som alla de sedan Hans Majit nuvarande Konungens
tillträde af Regeringen adlade personer
tillsammansräknade, och af hvilka sednare flere
troligtvis icke lära fortplanta sin ätt.
Jag vågar derföre tro, att enär RegeringsForm-ens
37 §. med lemnad rätt för Konungen
att upphöja till adeligt Stånd och värde, män,
som genom trohet, tapperhet, och dygd, lärdom
och nitiske tjenster gjort sig af Konungen
och Riket synnerligen förtjente, samt att
med Grefligt och Friherrligt Ständ benåda
män, som genom stora och utmärkta förtjen
-
D en 19 Alart ii.
ster dertill värdige anses, tillika föreskrifter,
att Adelskap, Greflig eller Friherrlig värdighet
ej tillfalla flere än den hvilken adlad eller
upphöjd blifvit, samt efter honom endast
hans manliga bröstarfvirigar i rätt nedstigande
led , en fråga af denna natur icke efter min
tanka bör blifva föremål för en underdånig
skrifvelse, så beskaffad som Herr von Hartmansdorff^
motion innehåller.
N:o 6.
Herr Cederschjöld, Pehr Gu/i af:
Jag har sa ofta hört Statens medlemmar
indelas i närande och tärande, samt de närande
framställas, lika 60m vore de ensamt nyttiga,
och deremot de tärande såsom skadliga för
samhället, att jag tror mig böra begagna detta
tillfälle för att öfver detta ämne anställa några
flyktiga betraktelser, innan jag öfvergår
till sjelfva hufvudföremålet för den nu i fråga
varande motionen. Uti denna indelning
måste ordet närande, tagas i en så inskränkt
bemärkelse att det endast betecknar sjelfva
franialflringen af medlen till fyllande af lifvets fy~
si/ka behof. Men då synes också den närande
Folkclassen blott komma att utgöras af dem,
hvilka med egen hand bruka jord, sköta boskap,
idka fiske och dylikt, samt sjelfva ägaren till
jorden, boskapen eller fiskvattnet, äfven som
Förlagsmannen till näringens bedrifvande, anses
-
Den 19 Marlit.
849
ses tillhöra den tärande Folkclasen Då derföre
olämpligheten häraf lär vara alltför ögonskenlig,
torde ordet närande rättare böra tagas
i en vidsträcktare bemärkelse, och beteckna
bidraget till allmänt väl. Likasom nemligen uti
menniskokroppen, hvarje lem, så länge den
äger sin tillbörliga verksamhet, bidrager till
det helas fullkomlighet och bestånd; lika 6å
måste hvarje medlem af Samhället, som gerom
loflig flit och omtanka söker uppehålla
och förkofra sig, just derigenom bidraga till
allmänt val, och följaktligen äfven vara en
närande medlem i Staten. Den väpnade styrkan,
som betryggar samhället mot fiendens
, härjningar; den styrande- och domarejnagtens
organer, sorn skydda det mot inhemska oordningar
och öfvervåld; ReligionsLäraren a
som arbetar på förädlingen afsina medmenniskors
hjertanj vettenskapsmannen, som egnar sina
mödor och sitt nattvak åt upplysningen af de?
ras förstånd; Läkaren som söker häfva de hin*
der, hvilka sjukdomar eller yttre skador lägga
för eina medmenniskors verksamhet; Capitalisten
som genom utlåning af sin fordna arbetsvinst,
sätter den idoge Producenten i tillfälle
att sjelf skörda en ökad frukt af sitt arbete;
alla äro närande lemmar i Statskioppen.
Inga andra äro tärande, än de, hvilka genom
lättja eller brott falla andra och det hela till
last, likasom skadade lemmar i människokroppen.
Om Herr von Hartmansdorff närande
lemmar vore rätt consequenta, så skulle de af
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. II Band. 54
85o
Den ig Martiin
sjelfva benämningarnes ordalydelse lätt kunna
förledas till knot emot de tärande, och siutligen
tilläfventyrs börja vägra att arbeta för
dessa förmenta lättingars underhåll: och då
skulle det snart gå med Staten, såsom det
gick med menniskan i den bekanta sagan, oitl
leimmmes uppror emot magén.
Huruvida Adelskap, kan såsom Herr vofl
Hartsmansdorff tyckes mena, ensamt förvandla
menniskan från närande till tärande och hvad
olägenhet Adelns talrikhet kan i S'atsekonoiniskt
afseende medföra, vill jag lemna derhän:
men deremot vågar jag, i politiskt afseende,
anse just dess talrikhet vara af en alldeles otvifvelaktig
nytta, och väsendtligast hafva bidragit
att upphöja Svenska Riddarhuset till
den utmärkta rang, som det innehar ibland
^Representantförsamlingar. Må Svenska Folket
tillförene hafva klagat öfver Adelns tilltagande
mängd, och anhållit om sparsamhet i utdelandet
af Adelskap: det kunde vara skäl
dertill, så länge Adeln ägde privilegier, hvilka
minskade dess deltagande i de allmänna
Statsbördorna, och följaktligen gjorde dessa
mera tryckande för de öfriga folkclasserna,
ju mer de privilegierades antal förökades. Men
belt annat är förhållandet nu, då Adeln ej äger
annat privilegium, än det, som fordont
tillkom hvarje besutten Svensk man, nemligen
att på egen bekostnad få deltaga i lagstiftningen.
Jag anser öfverflödigt att vid detta tillfälle
vidlyftigt orda om nyttan af Riddarhusets
talrikhet, helst detta ämne särskilt förekommer
Dm 15 Martii,
85i
vid frågan om Representationens förändring. Jag
vill blott förklara, att uppgifterna om förhållandet
i Nederländerna, Frankrike, och sjelfva
det så ofta citerade England, långt ifrån att
rubba min yttrade öfvertygelse, hafva tvert0111
snarare gifvit den ett nytt stöd: mig synes
dst nemligen högst troligt, att om i dessa
länder, Representationen vöre talrik i samma
förhållande som vårt Riddarhus, så skulle det
äfven der blifva ministéren omöjligt att försäkra
sig. om en varaktig pluralitet: och om
der tillika brukades, såsom hos oss votering
med sltitna sedlar} så skulle Ministrarne snatt
finna det icke löna mödan ännu mindre stora
uppoffringar, att söka organisera ett parti, hvars
trohet den slutna voteringssedeln betog dem
möjligheten att controllera.
Likaså oriktig den ifrågavarande motionen,
i min tanka, är till sin princip och syftning,
likaså oformligt anser jag det vara, att remittera
den till allmänna Besvärs- och EkonomieUtskottet.
Detta ämne rörer Ridderskapet
och Adeln så ensamt, att det ej synes böra i«i
från Riddarhuset hänskjutas till MedStåndens
afgörande. Jag vågar derföre vördsammast
hemställa, om ej Herr Grefven och LandtMar.
skalken samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln
skulle finna, att hela detta ärende bord®
enligt RiksdagsOrdningens 56 §. nedläggas;
Cl
Den
21 Martii,
Biläger
till PlcniProtocollet för den 21 Martii,
N:0 li
Friherre Carpelan, Carl Mauritzi
Anseende för'-en lika så dyrbar, som ovilkorlig
pligt att offra Fäderneslandet den
gärd jag är det skyldig i den dubbla egenskapen
af Medborgare och Embetsman, hade äfven
jag varit betänkt på att afgifva ett mera omständligt
project till de ändringar med Tullverket,
jag ansett nödvändiga; men seende
inig häruti förekommen af flere värda Talare inom
detta upplysta samfund, hvaribland synnerligast
af Herr Grefve Posse samt Herrar Tham,
Cederschjöld och Ankarsparre, m. fl j får jag,
hufvudsakligen , delande nämnde Herrars yttradojtankar,
till deras, motioner hänvisa, endast
bifogande några få anmärkningar och tillägg.
Hvad först Herr Grefve Posses väckte
motion vidkommer, om nödvändigheten af ett
förbättradt Tuliorganisatioos- och Förvaltningssystem,
instäråmer jag till alla delar der-y
uti, och det så mycket häldre, som jag af nära
2:ne års egen^handläggning vid Tullärenderne
såsom DistrictChef af dagliga erfaren-;
Ben si Marlii. gyj
heten funnit att det allmänna bästa oatridigt
äskar en olördröjelig slikartad åtgärd.
Alla sig från ett så beskaffadt Förvaltningssätt
sorn det nu existerande, deriverande
brister och olägenheter, blefvo här för vidlyftigt
att detaillera; men kunna med ganska
många skäl och verkeliga fada bevisas, om jag
dertill af någon, eho som helst provoceras.
Enligt hjvad jag just du fått veta, skall äfven
den sist i detta ämne i nåder tillförordnade
TullCoraittéen, (som räknar ibland dess medlemmar
en Friherre Wirsén och StatsSecreterare
Skogman, begge utmärkte för en högre
grad af upplysning och sakkunnighet utgått
ur en slikartad synpunkt med Herr Grefve
Posse.
Den enda vcisenteliga anmärkning jag vid
nämnde Grefves anförande trott mig böra göra
är att, ehuru i öfrigt jag äfven är af dea
tanken att LandTullspersonalen bör såsom umbärlig
och föga ändamålsenlig på Sveriges fasta
land indragas, synnerligast om det så högljudt
yrkade liberalare handels- och förtullningrsystemet
antaga-, bör likväl exeption med Wisby
Stad på Gottland äga rum, hvarest Landtullbevakningens
åter införande synes nödvändig,
såsom utgörande den enda, någorlunda
säkra controllen på de från denna öns flere til.
låtne hamnar skeende landväga inpracticerande
af Tullförsnillade varor; en inrättning som
blefve ännu mera vigtpåliggande för recognitionsafgiften
och tullberäkningen om nederlags»
#54
Ben 19 Martil.
frihet beviljades Gottland, hvartill är så mycken
större anledning, som den åtminstone tor
Witby, redan åren 1810 och 18J2 af Rikets
Höglofl. Ständer framför alla Svenska Städer va.
rit i underdånighet tillstyrkt, men dock en sådan
frihet alltsedan ännu icke erhållit ehuru,
flera andra Städer under tidens lopp dermed
blifvit hugnade.
Man har äfven sagt mig att mitt ingifna
Riksgagneliga project till portofranco-frihets
meddelande åt Gottland, medelst allehanda insidieusa,
missledande invändningar af visse personer
motarbetas, hvilka antingen ieke vilja
eller kunna inse vigten af denna plans genomdritvande;
det är således ty värr äfven
nu att befara det detta project icke vinner bifall,
då må enahanda egensidiga motiver
sättas i verksamhet, sorn i mer än ett
och ett halft Secel varit använda. Jag har
dock fullgjort e*- dyrbar pligt, då jag högt
yttrat min öfvertygelse för en älskad Fosterbygds
sanna välfärd — och torde den dagen
inträffa då täckelse! faller och mina åsigter
rättvisas. Om man i öfrigt jetnför de förmåner
som blifvit meddelade alla andra Svenska
Provincer af vida mindre politiskt och Statsekonomiskt
värde än Gottland, med de högst
obetydliga bidrag (ländande till dess sanna fördel)
sorn Staten förunnat detta Län, kan visst
icke nekas att denna isolerade vigtige provins,
relatift till andra Län blifvit nog mycket styfmoderligt
behandlad. Det vore således att
önska, det ett slikartadt förhållande undan
-
V
Den 21 Martn,
8*5
röjdas, på det icke mindre förmånliga resultater
äfven lör det öfriga Sverige, deraf må i
en framtid uppkomma.
Med Herrar Tham och Cederschjöld förenar
jag mig helt och hållit i hvad sorn egenteligen
rörer friare Tuli- och Handelsprincipers
stadgande;' jag får dock vid den
förstnämde värde motionistens anförande göra
de anmärkningar, att vid den i 6:te momentet
projecterande ”in/kränkte fria införseln af tillåt
ne varor till endast vissa nationer, emot recipro•
ca fördelars betingandeborde åtminstone fästas
det hufvudvilkoret, att alla sådana vahror skulle
komma ifrån första hand och så väl råämnet son»
tillverkningen vara dess Nationers egnaproductalster;
äfvensom att nämnds länders exportproducter
borde vara af någorlundamotsvarigt
värde emot våra; befarande ändock att ett sådant
roonopoliskt stadgande skulle lätteligen
urarta till ett för oss menligt prejeri Det synes
mig ej heller just billigt, att alla dylika
utländska importvaror blefvo alldeles tullfria,
utan tordé det ändock leda till målet om de
endast belädes med en så låg tull sora möjligt;
då i motsatt händelse Statsverket helt och
hållit går miste om påräknade intrader. Lika
cå litet kan jag finna mig uti i Herr Tharas
i 7;de momentet yttrade propos (motiverad på
skälet att indraga en onödig ansedd tullbevakning)
nemligen : ”att införseln af hittills för\udne
lägna Stapeljläderne, samt de Städer hvar ef: det me fa,
liw enir ägeriet blifvit öjvädtf5 ty dels skulle detta
Dtn 21 Martti,
tvångssystem, utom alla andra olägenheter,
medföra den, att en mäDgd köpmän nödgades
då antingen låta egna eller befragtade Fartyg
anlöpa de från deras hemstäder mer och mindre
aflägsna hamnar, hvilkas inlopp ofia äro underkastade
mångfaldigt större risque än deras
egna hemorters, oberäknad all annan dem
dermedelst orättvist påförande drygare kostnad;
ellerock tvingades deatt af sine medbroder köpa
desse effecter för stegradt pris, dels ock emedan
det af sig sjelft skulle följa, att förändra*
de hevakningsanstalter äfven medförde förändrade
Tullförsnillnings-canaler. Tvärtom skulle
jag tro, att Sveriges välmåga mera allmänt,
lättsenitgt och jemnare fördelades samt skyndsammare
befrämjades
om fri nederlagsrät
tighet
beviljades alla Stapelstäder utan liadantagj
då det oaktadt, ganska många af dem icke
funno någon uträkning vid att sig deraf
begagna, då de togo. i öfvervägande de dermed
förknippa de primitiva kostnader samt
brist på Connectioner, RörelseCa pital, säker
och hastig afsättning, mindre förmånlig Iaea
1 , ni- m.
Fullkomligt delar jag äfven den af Herr
Ankarsparre yttrade tanka yatt alla jörlind oaktadt
det ick finnes minsta ondt uti att iilljveåt,(leilia
näringsbegäretf synnerligast då Författningarnas
haltjlocka till förbudens öfverlrädande
Af
olika tänkesätt är jag likväl med Herr
Anckarsparre om den af honom ansedde ”nöd
vSndighet
att totalt förbjuda fådane utlundfke fabrik•
Den -51 Marth.
^57
vohrorsimporterande, hvilka inom Sverigts omvade tillverkas,
" som, åtminstone bordt inskränkas till
sådane som fabriceras af inhemska rudimaterier.
För min del bekänner jag öppet att,
huru lifligt jag än önskade det slika yrken
hos oss uppmuntrades jag dock anser inga andra
fabriker, i Sverige vara ändamålsenligt bidragande
till Statens sanna väl, än de som utan
utländskt biträde, kunna till lika godhet, af
egna råämnen till vägabringas. Att jag ensam
hyser slikartade åsigter, styrkes ibland annat
af en upplyst Fabrikants Herr Assessorens Arosenii
yttrande, nemligen att nom ett liberalt
fÖrtullningsfyjlém antogs, [kulle ojelbart bättre
vahror vid Svenjla Fabrikeme tillverkas,” m. rn.
ett yttrande som förtjenar så mycken större
trovärdighet, som nämnde Assessor nödvändigt
måste förena sakkännedom och en
högre grad af förståndsodfing, såsom sjelf ägande
ett af våra största klädesfabriker, medlem
af Kongl. VetenskapsAcademien och äfven
ej längesedan tillkallad ledamot af en tillförordnad
TullComittée.
Likaledes betviflar jag Herr Ankarsparrrs
öfvertygelse, att någon af Herrar Handlande,
skulle finna sig uti att till förtullning
angifva redan insmuglade förbudne Effecter.
Med all skyldig högaktning för Herr
Cederschjölds ofta yttrade* patriotiska tankar,
är jag likväl af rak motsatt öfvertygelse med
honom deruti:
Dm 21 Marth
”Alt brott emot Tnllagarne bör\
penniiigeböter beläggas
Tvärtom tror jag att penningeböter för
slika förbrytelser verka nästan intet. Fastän
urbota flraffen under den korta tiden de varit
tillämpade, icke till någon högre grad medfört
den dermed åsyftade verkan, tror jag likväl att
vida flera tulIförsnillningar, dem förutan, skulle
varit begångne, äfvensom att, vid mognare
forskning, orsakerne till de lörfelade resulta-,
terne, torde igenfinnas i sjelfva förbuden, den
höga Tullen och i Tullförfattningarnes bristfälliga
samt evasiva halt. Dessutom om liberala
förtullningspfinciper stadgas, har ingen
anledning att klaga om han i ett slikt förhållande,
för fortsatt Tullförsnillning, belädes
med ett än svårare straff, skall åter, emot min
önskan och allmän förhoppning, ännu längre
tvångsförfattningar blifva Svenska Nationen
påtrugade; får jag yttra den oförgripliga tankan
, att det ej gifves något stadgande, som mera
lockar till öfverträdelser och kraftigare motarbetar
möjligheten af ali controll än de föreskrifter
uti 1820 års Lurendrggeriförordning,
50m ibland mångå andra underligheter äfven
stadgar, att man blott vissa timmar på dagen får
Qiifiälla undersökningar efter eonfijkabelt gods ? att
den visiterande sjelf sakfalles till betydliga böter
filer fängelfeftraff, ovi lian ej har nog pålitligt väderkorn.
att förut befiämdt veta det förbrutna godsets
minimivärde; att han, (äfven om han vore
ttögste TullChefen inom Districtet) är nödgad
Den 21 Martii.
85g
att hes annan authorite förut anmäla fg innan viftat
ion får företagas, och att till och med om
findorf ökningen fulle mota få kr a] tigt motflånd att
den aldeles icke kunde verk fällas, han dock ej äger
rätt att då vidtaga fr ångare åtgärder, o. s. v.
Alla de olägenheter som deraf uppkomma för
executionen af lagens bokstaf, ligger i sä öppen
dager , att den icke äskar vidare utveckling
3 jag får blott dervid erinra, att då hufvudvilkoret
för hvarje Lag bör vara ändamålsenlighet,
för att vinna ett af Lagen . utstakadt
mål, nödvändigt dertill bidragande,
lämpliga medel böra användas, så vida ej Lagens
bokstaf skall förvandlas endast till en
chimerik skuggbild.
Den väckta motionen om ett nytt Tullreglementes
nfördröjliga utfärdande är af största
vigt och lärer ett sådant äfven vara till
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och sanction öfverlemnadt;
men huruvida det kan blifva användbart
och lämpligt om friare Handels- och
Tullprinciper nu ändteligen faststältes, samt
hela TulHörvaltnings-organisationen undergår
en total reform, är mycken tvifvel underkastadt.
Det torde derefter böra lämpas, i möjligaste
grad förenklas och i största korrthet i.
ett och samma verk sammanlänkas allt hvad
hufvudsakligen finnes erforderligt för en Tulltjensteman
att känna.
Alla Nationers mest berömda Statsmän
hafva såsom axiom antagit, att ju flera, ji\
mera invecklade Lagar och Författningar, j&
glo 21 Martu,
oftare utfärdade tolkningar och ändringar i de*
ras stadganderi, hvarmed ett land hemsökes,
ju närmare nalkas det sin politiska upplösning.
För det närvarande är Sverige beklagliden
öfversvätnmadt af en mängd Tull-författningar,
som dels äro af ett rakt motstridigt in-;
nehåll emot äldre ännu icke behörigen upphäfne
stadganden; dels innehållande contradictioner
och collisioner i en och samma författning
j dels ock af en så motarbetande rigtning
för verkställigheten, att de endast försätta
den redlige Tjenstemannen (hvars vidmagthållande
helgd deras handbafvande är ombetrodd)
i största villrådighet huru han rättast
bör förhålla sig, och derjemte blottställer
honom för offentliga chicaner, enskilde förluster,
samt kännbara afkortningar i dess med
få undantag aldeles otillräcklige löneinkomster ;
hvarförutan de ock stundom .mera leda till
Lagförbrytelser än qväfva deras utbrott. Af
sådan beskaffenhet är 6ynnerligast den nu gällande
1.820 års Lurendrägeriförordning i dess
5 Artikels 4 §• L 2, 3, 7 och 8 Morn., 7 §=s
4 Morn., y 12 §. 6 Morn., samt 13 §:s 2
och 3 Morn-, &c.; slika föreskrifter bidraga
kan hända blott till att mera minska än öka
Statens intrader, och immoralisera nationen.
Liberalité i Tull- och Handelsprinciper
är för öfrigt ej allenast ett oemotståndeligt
kraf af tidens anda och dess billiga fordringar,
utan äfven i nuvarande conjuncturer för
Dill ii Martil.
Sverige specielt ett högst vigtpåliggande behof,
som af ingen oegensidig sakkunnig Fäderneslandets
vän kan bestridas; man må gifva
motsatta åsigter, (den låga egennyttans,
samt Skrå- och Monopolieandans producter)
hvilka bländande färjor som hälst.
Ibland prohibitiva påbud som nyligen i
närgränsande Stater blifvit stadgade emot Svenska
exportproducter, är förnämligast det emot
hålken (hvarå äfven Tullen i år blifvit mot all
rimlighet fördubblad) för Gottland högst menligt
och således äfven för Statsverket mindre
förtnonligt. Önskeligt vore, att Riksrepresentationen
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhöll
om ändrings vinDaode deruti medelst ministeriel!
åtgärd, så vida icke andra politiska
skäl (för mig okände,) lägga hinder i vägen.
Gottlands andra hufvu^sakliga exportproduct
består uti allehanda träd-effecter hvilka aldrig
förut saknat önskad afsättning emot skäligt
pris i Tyska, äfvensom till en del i Preussiska
ochrDanska orter. De sistförflutne 2;ne årens
erfarenhet har deremot varit hög6t bedröflig
för Gottländske Handlande och Skeppsredare,
hvilka sett sig nödgade för ett ovanligt lågt
pris att på en längre tids credit, och ganska
» ofta till okände köpare, föryttra sin vara, och
ändå, i brist på til 1 Täckelig afyttring, i förtid
aftackla sina Fartyg. När härtill kommer
coursförhållanden , den ofta nog höga Tullafgiften
och Handelstvånget, blir att befara det
åtminstone Gottlands handel genom ett oupphörligt
aftynandeskall gå med jättesteg sin underh
852
Den 21 Martil.
gång till möte, om icke liberalare principer
ofördröjligen föreskrifvas. Såsom sådane anser
jag de af Herrar Tham och Cederschjöld*
samt till en stor del äfven de af Herr von
Hartmansdorff förut uppgifne, sorn kunna i
det närmaste redigeras till följande hufvudreglor,
nemligen:
1:0. Så låg tull som möjligt på alla nödvändighetsvaror,
för oss erforderliga och sådane
behof, som af vanan hos oss vunnit häfd,
men icke i Sverige kunna produceras.
2:0. Tillåten införsel af alla slags effecter,
emot proportionerade högre Tullafgifter
på de egenteligen så kallade luxeartiklar, äfvensom
å Spannmål, då ej inträffande missväxtår
föranleda till annat stadgande i
3:0, Tullfri export på alla inom Sverige
förädlade Fabriksvaror af egna naturalster; såsom
Stålarbeten m. m., och får jag, (så vida,
tvärtefhot min öfvertygelse, fördomen ännu
längre äskar att sådane fabriker skola äga bestånd,
som nödgas utrikes ifrån införskrifva
sjelfva rudimaterierne,) 6åsom ett modifieradt
correctif äfven föreslå:
4:0. Tullfri import af alla för slika Fabrikers
bestånd oumbärlige, icke hos oss befintlige
råämnen,
Att rakt förbjuda importen af likartade
Utländske Fabricater, anser jag endast tjena
Deh 21 Mardi.
863
till att rikta visse svekfulle individer; att qväfva
täflingsandan, samt att till och nied ändatnålslöst
förminska Tulltägten, då troligen ingen
under motsatte förhållanden fann uträkning
att risquera smugling och tullförsnillning.
i
Såsom exempel på huru litet vigtpåliggande
man nu anser brott emot Tullagarné
och meneders begående, får jag citera en händelse
sorn helt nyligen sig tilldragit enär en
Viss Handlande var nog oförsynt till Laga
Ting instämma åtskillige personer, som han
tillvitade hafva undandolt ett convolut med diverse
inneliggande fpecificerade, idel confiskable
effecter; vid den deröfver anbefaldte Sjötulls—
rätten vittnade Skeppsbesättningen , på samma
gång närvarande, i en och samma biomständighet,
rakt tvärtemot hvarandra, sorn äfven
beedigades* Hvilka framtida resultater blifva
väl ej att befara om icke en slik vanvördnad
för Religions- och Samhällslagarnes helgd tidigt
undanröjes, medelst Lagars och Författningars
förändrade tendence?
Då det i öfrigt synes otvifvelaktigt, att
Tullverkets mer eller mindre principenliga organisation
och förvaltning i betydlig^ mån influerar
på Statens sanna väl; då det torde leda
till enahanda resultater på hvad sätt eri
Stat utatmas och dess bästa förspilles, antingen
det sker genom fiendtlig härsinagt, eiler
Ock medelst ett emot politiska economiens och
erfarenhetens grundsattser inrättadt organisationssystem}
då det jemväl är onekligt att ailä
$64
Den 21 Martii,
band, alla hinder böra tillintetgöras,som fjettra
och motarbeta näringsfrihet, handel och rörelse,
grundpelarne för en nations vålmagt och
sjelfbestånd, så torde detta ämne förtjena att
blifva ett af de hufvudsakligaste för Riksens
Höglofl. Ständers granskning samt kraftiga och
skyndsamma handläggning, hvarföre ock jag
för min del anser mig pligtig vördsamt under- '■
stödja ofvanomförmält^ väckte motioner; an ■
hållande ödmjukast, att i händelse de vinna
bifall, mig må tillåtas yterligare få afgifva
några erinringar, sorn, synnerligast med afseende
på Gottlands isolerade läge, samt dess årliga,
en längre tid fortvarande afbrutne corninunication
med moderlandet, göra vissa exeptioner
och förändringar i allmänna stadganden
oundvikligt nödvändiga.
Sluteligen utbeder jag mig och att detta
mitt anförande må, såsom ett supplement till
Herr Grefve Posses utlåtande, blifva remissen
deraf, till vederbörligt Utskott följaktigt.
N:o 2.
Herr Cederschjöld, Pehr GuftaJ-,
I anledning ar Herr Trafvenfeldt® till re;
mittering nu föredragne yttrande, får jag blott
anmärka: att om PrestLäkare Stipendierna skola
anses såsom orubbliga contract; så lärdetta
val åtminstone blott kunna gälla för de nuvarande
-
Den 21 Martti,
8§o
rande Innehafvarne. Det måtte således vara
Statens ovilkorliga rätt, att icke vidare ingå
några nya Contract, och sålunda stadga, att
inga dylika Stipendier vidare få bortgifvas.
Derigenom skulle anslaget med hvarje halft
år förminskas, i mån sorn de gamla Stipendiaterne
afgingo, och inom 3 år vara helt och
hållet indraget; emedan detta lär vara den
längsta tid, som ett dylikt Stipendium färin,
nehafvas.
N:o 3-
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf:
Huru litet vissa en$kildta Prester och Sodkenstämmo-autboriteter
äro ägnade till Lagstiftning;
och huru föga rådligt det Vöre, att
åt dem ensamt öfverlemna att hvar i sin ort
afgöra, huruvida de lägre Folkclassema skulle
eller icke få njuta de nöjen, som dans och
lekstugor kunna erbjuda, torde mer än tillräckligt
kunna inhämtas af den omständighet,
som Herr Trafvenfeldt anfört, nemligen; att
de ansett sjeljua sommarlekarne i fria luften fer
fliadliga och få/om b Wande förbjudas. Och att
detta ämne icke är alldeles ovärdigt Riksens
Ständers egna behjertande, vill jag bjuda till
att ådagalägga.
Behof af nöje ligger i m*nnisko naturen.
Bil. till Ridd. 0, Ad, Pr, II Band- 55
866
Den 2i Martu.
I samma mån derföre, som man hindrar detta
behof att fördelas åt flera håll, mäste det med
ökad kraft vända sig åt det håll, sorn ensamt
är lemnadt öppet: och detta är, för de lägre
folkclasserna, Kragen. Emedan för öfrigt Krogen
gemenligen endast sökes i brist på angenämare
sysselsättning, samt Brännvinet tillgripes
endast såsom nödfalls-surrogst för andra
mera epentliga nöjen: '§ skulle fylleri och
krog-dobbel helt vlcst säkrast utrotas genom
klokt anställde folklekar och dsnsnöjen.
Brist p* nöie och förströelse föder ett
släps liknöjdhet för lifvet och en tröghet i
siälen, som lätt fean föranleda t’11 brott. Denna
tröghet i tankarnes gång och omväxling,
pör nembgen, att föreställningen om en brotts,
lig handling ej hinner i rättan tid utträngas
af föreställningen om handlingens följder; titan
bemägtigar sig emedlertid viljan; och ett
brott begås af ren tanklöshet Detta sker så
mycket lättare, ju mindre njutningar man tror
sig äfventyra med sitt lif och sin frihet. I
samma man derföre, som man kunde lyckas
atr, genom lek och dans samt andra lämpliga
nöjen, göra lifvet mera behagligt, samt värka
själen till mera liflighet, vågar jag för min rM
tro, att laster och brott skulle blifva mera sällsynta.
Ganska rigtigt har Herr Trafvenfelt'påmint
om nödvändigheten af en mera vårdad
uppfostran. Det är också just såsom medel
till verklig uppfostran, som jag skulle vilja,
Den 2i Mart ii.
ätt lekar och nöjen begagnades. Ingen ting
skulle nemligen vara lättare, än att likasom
fordom våra förfäder genom Bardalekar * gåtor
och sång , äfven nu för tiden genom val afpassade
allmänna folklekar, utveckla ynglingens
kropps- Och själsförmögenheter: nemligen
kroppens genom sådane, som fordra vighet och
styrka; samt själens genom sådane, som fordra
qvickhet och eftertanka.
För att desto säkrare vinna detta högre ändamål,
borde, på landet, Presten eller några
andra upplysta och aktade personer tillställa
och leda dessa allmänna nöjen. Och jag föreställer
mig, att det skulle vara ljuft för dem
att, på sådant sätt, kunna under lek och dans
befrämja ungdomens physiska och moraliska
Utbildning, samt se de gamle glädjas åt ungdomens
nöjen, eller till och med deruti deltaga.
Härigenom skulle otvifvelagtigt mera
godt stiftas, än mången tofde föreställa sig:
och helt visst mer ondt förekommas, än genom
böter och stockstraff.
I Stockholm och de större Städerna, hvarest
serskildt Polis finnes, borde det väl egentligen
vara dess åliggande att låta, på ett efter
omständigheterna, passande sätt, anställa
dylika allmänna nöjen; hälst det är en afpo.
licens väsendtlig3ste och skönaste bestämmelser
att förekomma brott. Men om man ej trodde
sig i allmänhet böra hos Polisen vänta de
Serskildta egenskaper, som fordras för att kunna
rätt utföra en sådan plan, elier funfie det
Olämpligt att uppdraga åt den samma en be
-
Ben 21 Mnrtii,
fattning som åsyftar minskning i brotten, och
följaktligen minskning i dess af böter härflytande,
egna inkomst; så torde, i dessa Städer
likasom i alla de öfriga, Stadens äldsta vara
den auctoritet, somjbäst borde om sakens utförande
kunna föranstalta.
N:o 4-
Friherre Hermelin, Carl:
Om olika Länder och Nationer fordra olikhet
i Lagstiftning; om den ena Nationens
lagar icke äro passande för den andra, så torde
efter min öfvertygelse detta i synnerhet äga
tillämpning vid stiftning af de Ekonomiska
La g arne; att samma Ekonomiska stadganden
som äro lämpeiige för Norrbotten, icke alltid
äro de bästa för Skåne, och tvärtom, torde
erkännas och icke behöfva med exempel bevisas.
Desse Provincer inom samma KonungaRike
äga, i anseende till climat, säkerligen
större skillnad, än Sverige och Europas sydligaste
Länder. Ehuru ej enahanda skillnad finnes
emellan Rikets öfrige Provincer,,- finnes
den dock i mer eller mindre mån. Häraf tror
jag mig icke sakna anledning att vördsamt
hemställa huruvida ej olika flyttningstider för
tjenstehjon i Rikets Provincer må bestämmas.
Och föriagsVis täger jag mig afven friheten
föreslå att för Norrland eller de Norra Landsorterne
biifver vid den fordom bestämde tiden
eller den i October: för den medlersta delen
af Fäderneslandet den 8 eiler io October;
Pen 21 Martti.
36g
samt för den södra delen den vid sista Riksdag
bestämde 24 Octcber. Allmänna Besvärsoch
EconomieLitskottet, bestående af personer
från Rikets flesta provincer, kan visserligen
bättre bedöma nyttan eller användbarheten
häraf; och jag anhåller vördsamt att desse anmärkningar
må få till nämnde Utskott åtfölja
Herr Elgenstjernas ifrågavarande anförande.
N:0 5.
Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuel:
Med all god tanke om Gymnastiken, kan
jag likväl, ej med Herr Grefve Posse anse dess
nytta till sådan grad utsträckt, ”att befästandet
af vår lagliga frihet deraf kan bero.”
Att således som vilkor för inträdandet på tjen.
stemannabanan fordra ett bevis, om vunnen
Gymnastisk färdighet, blir efter min åsigt lika
ensidigt, som att anse dessa öfningar leda till
Demagogiska stämplingar och förbjuda dem,
hvilket i ett närgränsande land ägt rum.
Sedan mina begrepp till någon sjelfständighet
utvecklades, var jag alltid en vän af
den lagbundna friheten, och derföre äro prohibitiva
systtmer mig förhatliga. Och jag anser
en lag, som ovilkorligen befaller eller förbjuder
vissa kroppsöfningar, lyda under ett
dylikt system. Om dessutom lagstiftaren äger
intränga på den enskildte uppfostrarens område
i är det ej nog att han tillen viss de! stråe
-
Den 21 Martii.
ker sin blick, han bör i detta fall skåda djupare,
och med större skäl, sträcka sin vårdande
hand till sjelfva barnets uppfostran, emedan
utan all tvifvel, den första physiska omvårdnaden
mägtigt verkar, så väl på Jen organiska,
som inteliectuella utbildningen. Och om
målet dervid vinnes, och Lagstiftaren kan till
en större physisk utveckling leda den friska
ynglingen vid handen, när är den tid inne då
han kan handlöst lemna honom? Är han ej
med den högre själs- och kroppsbarmoni, som
man tror honom genom Gymnastiken vunnit
ännu blottstäld för alia sinnlighetens förförelser.
Ett enda afsteg och härjande sjukdomar
skola göra en skiljevägg emellan själens
och kroppens vackra harmoni\ och med
detsamma blir det nyss erhållne beviset förvandladt
till en Nullitet.
Naturen i friheten af sin bildning visar
ej spår af ensidighet. Fagom henne tiil den
stora Läraren- Hon gaf styrkan åt den ena,
vigheten åt den andra, snillets eleetriska eld
åt den tredje, och den djupa eftertankan åt
en fjerde. Och alla dessa olikheter som i nuancer
mångfalldigt utgrena sig, bilda slutligen
ett helt, i det att dessa olika förmögenheter
allt hafva behof af hvarannan. Jag har som jag
ofvan yttrat en god tanke om Gymnastiken;
men jag kan ej inse att man blir större Statsman
, visare Domare, djupare Econom för det
man äger en god physisk utbildning, än om det
motsätta ägde rum. Tvertom visar erfarenheten
ej sällan att vissa stora själsförmöger.heter
Den 21 Martil,
871
Utbilda sig på andra delars bekostnad och att
själens krafter i en högre Scala sedde, icke
stå i samband med kroppens.
Jag vågar ej gifva mina motskäl på den
ädla Grefvens yttrande, en större utvidgning,
för att icke onödigtvis upptaga Höglofl. Ridderskapets
och Adelns tid. Jag inskränker
mig derföre endast; att instämma med Herr
Gielven om Gymnastikers inrättande så vidt
möjligt är, hvilket första puncten af motionen
innehåller, och får jag tillägga; så vidt
medel dertill finnas, utan att från ännu nyttigare
föremål fråntagas. Deremot tår jag bestrida
motionens 2:dra punkt, såsom läggande
ett tvång på uppfostringen, hvilket fria medborgare
i ett fritt Samhälle icke böra vara underkastade.
Troendes jag för öfrigt att efterdömen
verka mägtigt, och att den goda saken
framgår utan tvångslagar.
Nto 6.
Grefve Posse, Carl Hinric:
Det missförhållande, som länge ägt rum
i Sverige, mellan åkerbruk, handel och slöjder
har alltsedan år 1809, mer och mindre
påkallat Regeringens och Riksens Högloflige
Ständers uppmärksamhet; men aldrig hafva de
skadliga verkningame af detta missförhållande
visat sig tydligare för våra ögon, än nu*
Htvi 2i Mar lii.
då en öfverallt bairynad rörelse och allmän
förlägenhet till stor del blifvit följden deraf.
Ibland de föråldrade inrättningar, som
motverkat all konstfärdighet och industriel utveckling,
torde med skäl böra räknas våra ännu
gällande Skråförfatrningar. Det har således
varit högst tillfredsställande, att få emottaga
i ett sammanhang, alla på Kongl. Majus rådiga
befallning till trycket befordrade handlingar,
rörande en allmännare Näringsfrihet;
men det har ej varit mindre oväntadt, att uti
det deribland förekommande underdåniga förslag
till förnyad nådig förordning angående
Handtverkerierne i Riket, återfinna hela den
Skråanda, hvars skadliga inflytelse man med
så stora skäl förut öfverklagat.
i Art. i §. af berörde Förslag stadgar,
”att Embeten må inrättas öfverallt, der 3 Mältare
idka ett Handtverk,” men det nämnes
icke i hvad afsigt eller till hvad nyttk. Endast
i Comiténs bifogade underdåniga skrifvelse
till Kongl. Majit anföres pag. 122, att
desse Embeten ”bibehållas derföre, attdetför”ut
varit vanligt och på det Höglofl. Kongl.
”CommerceCoWegium må blifva i tillfälle, (sorn
”orden lyda) att hålla hand deröfver, att vid
”Embetens inrättande, några emot Författnin”garnes
afsigt stridande, samt till missbruk el”ler
origtiga begrepp ledande föreskrifter ej
”må äga ruin.” Om Embeten endast inrättas
för CommerceCollegii tillsyn, så tyckes det,
som skulle deras indragande, utom andra för
-
Den 21 Mar lii. S?5
delar afven medföra den af ett minskadt besvär
för samma Coliegiuin
Vidare
heter det i 4 Art., 5 och 6 §.
”att både utländsk och inländsk man, som önskar
vinna Mästerskap i Sverige, endast af
”Magistraten dertill kan vinna bifall, sedan
”vederbörande Idkare blifvit hörde.”
Det är naturligt att desse Idkare skola
hädanefter, som hittills motarbeta alla sådane
personers antagande, hvilka genom störreskicklighet
eller konstfärdighet kunde skada Embetetj
men gagna Riket.
Den lärotid af 6 år sorni merberörde förslag
i allmänhet föreskrifves innan man får
blifva mästare, tyckes äfven vara föga öfverensstämmande
med den åsyftade näringsfriheten,
emedan olika handtverk och olika peri
sonlig fallenhet nödvändigt måste fordra olika
lärotid. Det ligger i menniskonaturen, att
hvarje föreskrift af dyiik art,., alliid måste
förminska modet och lusten att anstränga sina
krafter till förbättrandet af sin belägenhet
och att sålunda göra den duglige liknöjd och
I den late säker.
Desse här anförde exempel torde tillräckligen
ådagalägga, att det åberopade underdåniga
Förslaget icke lärer kunna uppfylla sin
rätta bestämmelse. Och enär, under denna
Riksdag, ett nytt, ändamålsenligare Förslag troligen
kommer att af Riksens Höglofl. Ständer
*74
Dm 2i Afart ii,
utarbetas för att i underdånighet öfverlemna*
till Kongl, Majit; så får jag vördsamt föreslå
2:ne hufvudsakliga grunder, hvarpå jag anser
den nya Författningen till näringsfrihetens befordran
böra fotas, så vida den skall kunna leda
till målet.
i:q. Att det må vara hvar och en person
af båda könen tillåtit, att utan afseende
på läroår eller någon af de omständigheter,
sorn böra anses för hvarje sjelfständig menniskas
ensak, välja och idka hvilken loflig slöjd,
som helst, och till och med om han så för
godt finner, drifva flere näringsgrenar på en
gång, blott han för hvar och en af dem särskilt
erlägger de föreskrifne medborgerliga ut»
skylderne till Staten.
2:0. Deremot bör Regeringen å andra sidan
tillse, att ingen angifver sig såsom Idkare
af en handtering utan att han på vederbörligt
sätt ådagalagt, att han icke genom
bristande skicklighet uti densamma, utsätter
medborgare, som lemna honom sitt förtroende,
för obehagligheten att bedragas;
ett försigtighetsmått, som i intet afseen*
de inskränker den medborgerliga friheten, {
men hörer till den ordning och säkerhet man
har rätt att fordra i alla väl organiserade samhällen.
Antagandet af dessa 2:ne hufvudprinciper
vid redigerandet af den blifvande nya SlöjdFörfattningen,
skall troligen förena alla intressen
Den 2i Mm lii.
pcb till största delen undanrödja alla de olägenheter
manat en allmän näringsfrihet befarar.
Ingen rätt kan tänkas, utan motsvarande
skyldighet. . Köparens och förbrukarens intressen
på ena sidan, och tillverkarens på den
andra, böra af Lagstiftaren lika mycket vårdas.
Svårigheten af den Slöjdproducternes pröfning,
hvilken jag anser böra tillhöra Regeringen,
är en särskild sak, som ej angår frågans rättsgrund.
Vore en sådan pröfning endast verkställbar
genom Ålderman och Bisittare, då
skulle d<-n bibehålla de egenskaper, som gyripa
misstankan om väld; men tanker man sig
den aptörtrodd åt skickliga och rättsinta auctoriteter
med controll af offentligheten, så är
denna pröfning ej allenast möjlig utan också
lätt att verkställa.
Det vanliga inkast, att köparens egen
granskning måste vara den bästa Controll, är
af alla det mäst falska. Först förutsätter detta
inkast en mängd undantag, som för a po*
tbeksvaior, guld och silfver och i allmänhet
sådana ting, som hvar man vet icke kunnå på
stående fot till deras godhet bedömas. Vid
närmare eftersinnande skall man äfven^finna ,
att desse undantag äro talrikare än man förmodat;
men hvar och en princip, som fordrar
sådana, måste till dess natur vara falsk. Kommer-nu
härtill, att det endast är ett ganska
inskränkt antal köpare, sorn äger någon förmåga
att undersöka och bedöma godheten
af äfven de vanligast förekommande vahror; så
förlorar detta inkast hela sitt värde.
87«
Ben 21 Marlei.
Om man ville genomgå hvarje slöjd särskilt
och med verklig kännedom granska de
grader och modificationer hvar och en produets-
värde kan erhålla, skulle man förvånas
deröfver, att män med verklig hpplysning,
blott af nit att vara liberala, kunnat uppställa
en så löjlig theorb
Jag anhåller vördäamt, att detta memorial
roå blifva remitteradt till vederbörligt
Utskott.
N=0 7.
Vördsamt Memorial!
Under den 18 sistlidne Februarii har
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, behagat till
RiddarhuslJtskottets utlåtande remittera Herr
Grefve De la Gardies, Jacob, den 10 i samma
månad väckta motion, att Riddarhusutskott
mätte anmodas upplysa, huruvida af de uti
Riddarhusets archiv qvarvarande exemplar af
Ridderskapets och Adelns Protocoller för de
föregående Riksdagarne, funnes ett så tillräckligt
antal, att de samma kundo bland Ståndets
Ledamöter vid detta Riksmöte utdelas, I sam.
manhang hvarmed Utskottet jemväl fått emottaga
särskildte, i anledning af berörde motion
afgifne yttranden, af Herr Cederschjöld, Pehr
Gustaf, innefattande framställning, att de vid
sistförflutne Riksdag hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln hållna ProtocoU måtte till ealu i
Den 21 Murlii.
Bokhandeln ånmälas, samt af Herr Reutersvärd,
Pehr Adam, att han hyste den öfvertygelse,
att ganska få exemplar af samma Protocoll
kunde påräknas blifva i Bokhandel försålde-
•
Utskottet får i anledning häraf vördsamt
anmäla: att de af Ridderskapets och Adelns
Protocoller för de föregående Riksdagarne,
hvilka här å Riddarhuset förvaras, och på
Ståndets enskildta bekostnad blifvit tryckta inskränka
sig till Riksdagarne för åren 1789,
1809 och 1S10, samt 181 o och 18I2, i Örebro:
att af dessa Protocoller äro i behåll:
_ för 1789, 643 exemplar dels häftade
dels i packor.
— för 1809 och 1810, 26 exemplar, se
dan
de öfrige, enligt Ridderskapets
och Adelns beslut
vid sigta Riksdag; blifvit till
maculatur försålda.
— för 1810 i Örebro, 681 exemplar dels
haltade och dels i packor.
— för 1812, 462, Dito Dito Dito.
Och att Ridderskapet och Adeln vid sista Riksdag
förordnadt, att sedan 1789, 1S10 och .1# 12
årens Protocoller intill nästa Riksdag varit för *
köpare att tillgå emot betydligt nedsatte priser,
desamme derefter borde till maculatur
Deri 21 Mar lii.
försäljas; och ehuru denbristande afsättning,och
sorn sedermera ägt rum af berörde Protocoiler,
tillfyllest visat, att (iden nu är inne att
sätta Ridderskapets och Adelns berörde beslut!
verkställighet j likväl och som den summa^
som för ifrågavarande Protocoller skulle kunna
erhållas, i händelse desamma efter vigt till
maculatur föryttrades, säkerligen uppgår tili
ett så ringa belopp, att någon särdeles fprdel
derigenom icke kan RiddarhusCassan tillskyndas,
hvilken för sine till tryckningen lemnade
förskott långt för detta undfått ersättning, genom
den under flere år af Ridderskapet och
Adelns Herrar Ledamöter erlagde Capitationsafgift,
samt enär ett så beskaffädt användande
af omförmälte Protocoller, som det Herr Grefve
De la Gardie föreslagit, torde vara mera
öfverensstämmande med Ståndets värdighet j
än deras försäljande till maculatur; anser Riddarhusutskott
sig böra med bifall till Herr
Grefve De la Gardies motion vördsamt tillstyrka,
att 1789 sarJTt 1810 och 1812 arens
Protocoller må så långt tillgången medgifver
bland Ridderskapets och Adelns vid denna
Riksdag närvarande Herrar Ledamöter utdelas,
dock att innan sådant sker, af samma Protocoller
må förut undantagas 30 exemplar för1
hvarje år, för att tillika med de som äro i
behåll för Riksdagen i Stockholm lHog och
iSto här å Riddarhuset hållas de personer
tillhanda, hvilka tilläfventyrs framdeles skola
vilja af samma Protocoller inköpa exemplar;
till hvilken senare hemställan Utskottet anser
ben 2i Martii.
879
Sig äga sä mycket mera anledning som dessa
protocoller innefatta Ridderskapets och Adelns
öfverlaggningar under tidskiften, hvilka, i anseende
till de händelsers vigt och allmänna
inflytande, sorn derunder sig tilldragit, alltid
skola i Sveriges häfder intaga ett utmärkt
rurm
Hvad sedermera angår den väckta frågan
öm utbjudandet till salu i Bokhandeln af Ridderkapets
och Adelns Profocoller för 1817
öch 1818 årens Riksdag; så finner sig Utskottet
icke kunna deröfver meddela annat utlärande,
än endast inför Ridderskapet och Adeln
anmäla. att berörde protocoller äro tryckte på
Statsverkets bekostnad, och att följakteligen, om
någon fördel för Statsverket genom försäljningens
befrämjande åsyftas, sådant synes vara
éft ämne, som tillhör StatsUtskottets handläggning
Stockholm den 8 Mars 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. F. Horm
N. Snoilsky.
Den 25 Marlit,
Bilagor
till PieniProtoeollet för den 25 Martil,
förmiddagen.
N:0 Ii
Grefve Gyllenborg, Johan Henning;
Sedan Kongl. Majit aflåtit Nådig proposition
till StatsUtskottet att föreslå medel, till förbättrande
af BataillonsLäkareB löningsvilkor,
som Kongl. Maj:t bestämt till 50 procents löneförhöjning
för dem, som i 8 år sådan tjenst
berömligen förrättadt; och StatsUtskottet, i
dess nu till pröfning, afgifne betänkande, med
förklarande att något Statsanslag till detta
behof icke kunde tillstyrkas, likväl tillika föreslagit
att till svar på propositionen måtte hemställas,
om icke Kongl. Maj:t skulle i nåder
finna Särnpeligt att desse utgifter anvisas, att
utgå af allmänna indragningssfaten; får jag
emot detta StatsUtskottets tillstyrkande anmärka,
att då BataillonsLäkare-lönerne äro upptagne
på RiksStatens 3:dje hufvudtitel böra
naturligtvis förhöjning i samma löner utgå å
samma hufvudtitelj helst bestämda anslag, till
samma föremål; icke böra å tvenne särskilte
utgiftstitlar lämpeligen äga rum hvarjemte, och
i synnerhet, jag Ahner anmärkningsvärd!, att
Hög
-
Den 25 Marthi,
Högiofi. Stat/,Utskottet, genom förenämnde
tillstyrkande öppnat ett ganska betänkligt inträde
på allmänna Indragningsstaten, å hvilken,
med afseende ätt, elter dess benämning,
småningom försvinna $ Riksens Ständer sorg.
fäiligt undvikit att anvisa utgifter och inskränkt
dem för framtiden blott till löner för
Sjuttioårige Embetsman® lifstid, hvari en utsträckning,
till andra föremål, vöre ganska betänkelig,
helst anledningar skulle derigenom
väckas till mångfaldiga utgifter, som i annat
fall, och i saknad af rum på de öfrige utgifts
hufvudtittlarnej torde komma att uteblifva. Jag
hzr trodt att det förtjente Högloft. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet att allmänna
Indragningsstaten icke öppnades för nya föremål
till ökade utgifter, och tillstyrker jag
vördsamligen, att genom återremiss af betänkandet
StatsUtskottét måtte anmodas häraf
hemta anledning, att uti ett förnyadt betänkande
utesluta förslaget i detta afseende, och
inskränka sig blott till det tillstyrkande, att
till Kongl Maj:t i underdånighet hemställa om
icke lämpligt vore att ifrågavarande utgifter
utgingo ifrån den, eller 3:dje hufvudtittelns
besparingar, der sjelfva lönerna äro I stat upp*
förde, så vida icke Konungen skulle finna
lämpligare, att i anseende till deras obestämda,
tdlfälliga och af StatsUsskottet förmodade
obetydliga belopp låta dem af extra utgiftstnedlen
bestridas.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. II Band. 56
Den 25 Martil,
N:o 2.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning %
Då jag icke saknat anledning till den,
förmodan, att Höglofl. ConstirutionsUtskottet,
vid erinran om Grundlagens föreskrift i 29 §.
Riksdagsordningen, i afseende på läsning af
StatsRådets ProfocoUer, skulle ställa sig denna
föreskrift till efterrättelse, kar det deremot
förekommit mig oväntadt, att ConstitutionsUtskottet,
i utlåtande öfver min motion, att läs:
ning af StatsPvådets Protocoiier icke borde
Constitutionsenligt, annorlunda än i Utskottets
pleno, verkställas omsider förklarat, det denna
läsning pä irenne divisioner, borde förrättas,
och anhåller jag vördsammeligen att, till
vederläggning af de, af Utskottet nyttjade
skäl, få följande anföra. Utskottet yttrar, att
första skälet hvarföre Utskottet i denna läsning
formerat sig på afdelningar, ligger i den Utskotten
afGiundlagrn, tillerkände rätt, att, efter
omständig heter ne, reglera sine inre oeconomica
och deribland, arbetsmethoden; ett skäl,
sorn jag sannerligen icke förmodade skulle blifva
framställt, i ett sådant fall som det närvarande,
samt att inskränkning i en granskning
som icke kommer att bero af någon högre
pröfning, skulle hänföras till oeconomica och
arbetsmethode. Annat är förhållandet i andra
Utskott, utan att någon jämförelse derifrån,
kan heintas för Constitution Utskottet: der kan
med trygghet, för bevarande af nationens rätt,
Den 25 Martti.
883
i behandlingssättet, göromålen förrättas, beredningsvis,
på divisioner, dels derföre att ären-«'
derna äro kände, genom motioner, och kunna
ej förbigås, dels derföre, att de sedermera ej
allenast förekomma till pröfning i Utskott
plenum utan äfven öfverlemnas till Riksens Ständers
egen pröfning och afgörande , men, i ConstitutionsUtskottet,
är förhållandet deremot helt
annorlunda; der äro icke ärenderne kände,
hvaröfver omdöme kan, men icke oundvikeligen
måste meddelas, hvaraf blifver en följd;
att om någon, så kallad arbetsfördelning derstädes,
icke kunde eller ville se, hvad anmärkningsvärdt
vöre, blef blott efter denna di*
visions godtfinnande, anmärkningsanledningar
förbigångne, utan att de öfrige tvåtredjedelar
af Utskottet derom ägde den minsta känne-j
dom och Nationens representanter måste, vid
Utskotts-afdelningens godtfinnliga åtgärder,
låta bero. Det har äfven förekommit mig anmärkningsvärdt,
att Utskottet såsom skäl för
för dess öfverklagade behandlingssätt, åberopat
samma praxis vid föregående Riksdagar,
hvaremot, jag tror mig med bättre skäl till ändringsvinnande
kunna framställa Riksdagsordningens
tydeliga föreskrifter, i 29 och 36 §■§■*,
emot hvilka, denna praxis ej bör gälla, sorn
tillämpad i detta hemlighetsfulla Utskott aldrig
tillförene varit allmänt känd, mindre god^
känd. ConstitutionsUtkottet, har, såsom det
andra skälet för i frågastälte- behandlingssätt
anfört vidlyftigheten af StatsRådets Protocoller,
som förmodades ej medhinna uppläsas i
Utskottets plenum3 hvarvid jag får anmärk»
884
Den 25 Martil,
att, äfven jag, varit i tillfälle att erfara hvad
arbetsfliten kan åstadkomma under en inskränktare
tiderymd, men den oivifvelaktigt
vidsträcktare läsning som ålegat Riksens Stan-:
ders Revisorer under en, till bestämd tid föreskrifva,
Revision, har likväl icke fått Verkat
till inskränkning i den allmännare granskningssrätten,
under supposition, att den allmänna
granskningen ej skulle medhinnna verkställas,
då alla Konungabref och alia Éancooch
RiksgäldsContoirets fullmägtiges Protocoller
vid 1822 års revision i dess plenum upplästes*
Jag hade trodt, att vid sig nu företeende omstäratPgheter,
i förmodan att Hans Kongl. Högket
Kronprinsens höga förmälning inträffarunder
påstående Riksdag, och då så många vigtiga
ärender denna Riksdag förekomma att ConstitutionsUtskott
icke saknat anledning beräkna
en längre tid för Riksdagens tillvarelse, än
den, sorn i af Utskottet åberopade 109 §.
i Regeringsformen omförmäles och, vid den
verkeligen oförmodeliga händelse, att StatsRådets
Protocoller icke under den längre tiden
hunnit genomläsas, kunde ju ConstitutionsUtskottet
vidtaga den Constitutionsenliga utväg
att begära Utskottets förstärkning, hvartill 36 §.
Riksdagsordningen öppnar anledning och är
tillämpelig, om gjöromålen, af det vanliga antal
deputerade, ej kunde bestridas. Det af
ConstitutionsUtskottet nyttjade uttryck, hvaremot
dess Ledamot Herr Cederschjöld rätteligen
sig reserverat, till bevisning för nyttan a£
läsning för ett inskränktare antal, på Divisioner,
af innehåll att nemligen den jämna Ingna
Den 25 Martti,
885
uppmärksamheten säkra/l underhålles inom en icke alltför
flor åhörande personal förekommer mig älven så
märkbart, som denna principe, isin tillämpning,
i förevarande fall, otvifvelaktig! skall medföra
en ganska mehnlig inflytelse, på Nationens
granskningsrätt, hälst med samma anledning,
och samma rätt som nu, om tvärtemot Grundlagens
föreskrift, man medgaf läsning af StatsRådets
protocoller på frenne divisioner kunde
en annan Lagtima Riksdag, då protocollen möjeligen
ansågos vara vidlyftigare, läsningen
komma att förrättas på sex divisioner af 4
Ledamöter, en af hvarje RiksStånd eller hälften
mindre antal än nu, och ehuruväl, efter
Utskottets principe, den jemna lugna uppmärksamheten,
då vore säkrare underhållen, befarar
jag likväl, att den kunde blifva förmycket
lugn, till Nationens skada och den vigtiga
granskningen blef då ytterligare betydeligen
försvagad i en så inskränkt personal, sorn möjeligen
icke meddelade de öfrige Utskotts Ledamöterne
annat, eller mera än de sjelfve
ville meddela, hvarigenom Grundlagens ändamål
alldeles kunde komma att förfelas, serdeles
om, i den aflägsna framtiden man äfven
då icke saknade skickeligheten att så begå,att
medgörliga ledamöter ibland den inskränktare
personalen befunnos. I öfrigt tror jag mig
icke sakna anledning till det yttrande, att då
man jemförer effecten af ConstitutionsUtskottets
granskning under de förflutne Riksdagarne
på divisioner af S personer, och deras
derunder till Riksens Ständer framställte yt
-
Den 25 Martti.
tranden och omdömen, med Riksens Ständers
Revisorers granskning och omdömen af Revisionens
fulla personal 24 personer, denna jemförelse
skall tala emot Utskottets principe, till
förmohn för ett större antal af granskare, som
acke af det större antalet förspordt något hinder
för den jemna lugna uppmärksamheten, hvarigenom
Nationens rättigheter likväl tryggast
bevakas dä den ursägt, för underlåten granskning,
icke kan få förcbäras att man icke känt
ämnet och icke suttit på den division, der det
kunnat förekomma Under åberopande af hvad
jag nu anfört, och med förbigående af de svagare
6käl, Utskottet emot dess förstärkande, anfort,
anhåller jag vördsammeligen att få fästa Ridderskapefs
och Adelns uppmärksamhet derpå „
att frågan som nu är föremål, för öfverläggning
icke är så likgiltig, som vid hastig^åsigt
den torde flere förekomma, utan deremot för
framtiden af ganska stor vigt, helst densamma,
i anseende till tillämpning af granskningssättet
af Regeringsärender, närmare rörer hufvudgrunderna
i vår Constitution, enär Constitutions—
Utskottet genom dess uteslutande rättighet till
bedömande och ansvars yrkande är den enda
Constitutionelle motvigt emot administrativa
åtgärder, hvarom den enskilt* Riksdagsmannen
icke äger omdömesrättighet, utan måste lägga
hand på munnen under trones lydnad; och bade
väl vid Constitutionens antagande, Riksens
Ständer aldrig medgifvit, att det, i 29 §.
Riksdagsordningen föreskrifne antal, af 24,
till läsning af StafsRådets Protocoller skulle
Dea Jg Martn.
887
få inskränkas lii! 8 för dea vigtigaste och
mäst magtpåliggsnde af alla Riksens Ständers
rättigheter, men som likväl, emot lagstiftarens
vilja och kännedom hittills blifvit tiiiämpadt,
då Utskottet öfverlemnat sin läsnings och derpå
grundade anmärkningsrätt åt 8 personer, 2:ne
Ledamöter af hvarje RiksStånd. I hänseende
härtill, är det af största vigt, att lagstiftarens
afsigt, icke längre må hinderås,- och hoppas
jag, det Ridderskapet Och Adeln upplyst finner
det ConstitutionsUtskottets betänkande såsom
Constuutionsvidrigt, icke må, till gillande
kunna förekomma, utan Utskottet deremot
åläggas den i RiksdagsOrdningens 29 §. iöreskrifne
behandling, i afseende på läsningen af
StatsRådets Protocoller. Slutligen, och då jag
yrkat en allmännare, och således noggrannare,
pröfning i detta afseende, får jag härvid förklara
att detta icke skedt i ändamål att öppna
anledningar till ansvarspåståenden, utan
hufvudsakligen att söka motverka denprincipe,
att genom obestämda illuderade föreskrift
ter, försvaga, om ej framdeles tillintetgöra ett
af Hufvudelementerne af vår Nationatfrihet,
nemligen Nationens gransknings och omdömes
rättighet, genom dess ConstiiutionsUtskott,
hvarjemte jag önskat och förmodat, att under
en allmännare granskning CoustisutionsUtskottets
uppmärksamhet skulle säkrare fästas vid
flere stadganden, hvilka förmodeligen så: om
ansedde höra tili allmänna hushållningsmål, emaneradt
och till en del, af Representanter
i detta Riksstånd, under tvekar örn sådan beskaffenhet
denna Riksdag blifvit omförinäidtey
0«®
uuo
Den 25 Martil,
på det att ConstitutionsUtskottets omdömen
derom, matte gifva en trygghet åt det enskifte
omdömet och föranleda till rättelser för
framtiden der de kunde anses böra äga rum ,
af så mycket stöt re angelägenhet, som, i annat
fall tystnaden kunde understödja omdömet,
att den innnefattade ett medgifvande, och
skulle, med trygghet för omdömet om det förflutna,
möjeligen gifva en framtida trygghet
för utsträckning i tillämpningen af ärendernes
behandling, der det kunde föfklaras, att be--  stämda föreskrifter saknades för behandlingssättet
och gränsorne emellan Nationens och
Regeringens rättigheter*
N:o 3.
Herr af Sillén, Georg Ax ef.
Då hos Riksens Ständer fråga blifvit väckt
om förändring af flyttningstiden för Tjenstehjon
, utbeder jag mig att i ämnet få yttra
mina tankar.
Om jig icke misstager mig har första frågan
uppstådt, om flyttningstidens återföranda
till Michaelidag För min del finner jag den
flyttningstid vi nu äga, vara bättre, än d«n
förra, ur det skäl, att vid Micbaelitiden ofta
händer att vårsäd då ännu är obergad och
jordbrukaren således då behöfver utan afbrott
af flyttning begagna sina arbetare. Men der
-
Den S5 Marthi,
889
©mot håller jag före att för tjenstfiyttning ändå
mera lämpelig tid af året finnes }-sän slutet
af October. Det är den då Tjenstehjonet har
intet om händer af den gröda husbonden bärgat
för sina kreatur, då naturen liksom gi f vi t
en lättnad i odlarens mödor, under det mellanstånd
då han anförtrod: åt jorden växternes
frö och då han skall upphämta sina skördar.
Ingen tid är för jordbrukaren mera lämpelig
för ombyte af tjenare, än detta mellanrum, ingen
tid mera lämpelig för husbonden och tjenaren
att egna åt denna omsorg, än denna,
från hvilken samma hand, som bergar kan
hafva oafbruten vård om det bärgade och dess
utdelande,
Såningen och bergningen åro de för jordbrukaren
mest magtpåliggande skiften af året.
Dessa tidpuncter böra tjenarens tankar så mycJ
ket möjligt är vara fästade vid husbondens
arbete. Då nu efter i §■ 7 Art. 1805 års
Legostadga uppsägning får ske när som hälst,
dock att den sker före den i lag utsatte tiden,
som är den 10 Aug.; så följer deraf att
enär vanligen vid denna tid Hö- och Sädesbergning
inträffar, tjenaren under bergningstiden
måste vända sina tankar på sitt eget bestånd
för nästa tjensteår, så vida han icke med
sin husbonde är ense om tjenstens fortfarande.-  Och då han nu nära 3 månader, ofta ändå
flere, efter det han tagit sig tjenst hos en annan,
skall fortfara i sin förra tjenst, så är han
ofta dolsk och liknöjd i sitt arbete. Det kan
också icke väntas af en mindre bildad folk
-
8go
Den 25 Martil.
class, att den fullgör sina åligganden af ren
pligt. Man måste således beräkna, att egennyttan
ofta der är högsta driffjädern; det är
då angeläget att författningarne derefter äro
lä mpade och uppfylla så mycket möjligt är
hvad genom brist af sundare grundsattser måste
saknas. Om således husbondens fördel ofta
måste förlora något genom tjenarens omtanka
att förskaffa sig annan tjenst och genom
hans liknöjdhet sedan han tagit sig annan
husbonde, är det nyttigt att Lagstiftaren i
möjligaste måtto förekommer de menliga följderna
deraf.
Detta anser jag ske om fiyftningstiden
bl ifver t. ex. den i Julii, då med lika ledig
het sorn nu tjensthjonet å landet är medgifven
, det alltså skulle vara i tjensten trädt den
8 julii, före hvilken dag hösloftern icke begynner,
åtminstone i de Hufvudstaden omgif•
vande Länen. Denna tid är dessutom den
Jämpeligaste, icke allenast i redan omförmälte
afseenden, utan äfven derföre, att vägarne då
äio torra och goda^ Sjötransporten lättare och
säkrare, än sent på hösten. Men om denna
flyttningstid antages, så blelve också nödigt,
att prescriptionstiden för uppsägning ur tjenst
flytta des fram till våren; och som före den
nu gällande flyttningstidens antagande, sista
uppsägning borde ske sju veckor före flyttningen,
samt detta mellanrum synes vara tilltäckligt;
så skulle sista uppsägningstiden mi
kunna utsättas tili den 12 Maji.
Den 25 Martu.
891
Jemte det jag anser denna förändring af
flyttningstid i allmänhet vara nödig, håller jag
tilika före, att intet undantag i detta fall för
Stockholm bör äga rum. Jag inser icke den
minsta nytta hvarken för husbonde eller tjenare
kunna medföras mera i Stockholm än
annorstädes af tvenne fiyttningstider om äret,
men detta undantag, tillkommit genom ‘Kongl.
Brefvet den 6 Julii 1732 och i rak stridighet
med 1734 års allmänna lag, (14 Cap. 2 §.
HandelsBalken) förvillar och inverkar till oordningar
för Landtmannen. Deraf har uppkommit
den sed på landet, åtminstone närmare
Stockholm, att uppsäga tili flyttning om våren
Om nu en sådan uppsägning icke äger
laga verkan, så äger den likväl ett moraliskt
inflytande pä tjenst hjonets förhållande sedan
det yttradt sin önskan att flytta och det finnér
att det lättare och med mera beqvämlighet
kan föda sig om Sommarn genom frihet att
gä för beting och dagspenning hvar helst det
lyster, än att uthålla året hos sin husbonde
för lika vilkor om sommarn som om vintern.
Begreppet om tvenne fiyttningstider om året
för tjenstehjon i Stockholm, har dessutom i
sednare tider som jag tror allmänt varit gå-'*
dant, att Legostämraan derstädes icke vöre
längre än ett halft år, hvilket likväl icke är
enligt Författningarnes föreskrift, hvad Tjänstehjonets
ratt, att uppsäga beträffar, men på
hvilken tanka den dock lätteligen fallit, sorn
kändt att Tjenstehjons-flyftningen i Stockholm
höst och vår ägde rum, och som icke tillika
V
Den 25 Martn,
studerat Författningarne, hvilka i denna del
icke innefatta någon reciprocitét.
Jag anhåller vördsamt att detta yttrande
mätte få till Allmänna Besvärs- och EconomieUtskottet
remitteras samt de öfrige RiksStånden
communiceras.
N:o 4.
Friherre Björnstjerna, Magnar:
En värd Ledamot, Herr Lagerhjelm, har
fästadt Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på ett ämne af största vigt,
nemligen sättet att inrätta Rikets Försvarsstyrka
så, att den under minjla möjliga anjlrängning
af Nationalkrajt i fred, uttrycker den högjla
möjliga Nationalkrajt i krig: den värda Ledamotens
egna ord. Hindrad af sjukdom att vara
närvarande både då ifrågavarande motion väcktes
och då den remitterades, får hos Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln jag vördsamt
anhålla att nu få yttra några tankar i
ämnet.
t»
Det loyala sätt, på hvilket motionen är
gjord , och den nytta som möjligen skulle kunna
uppstå af den deri föreslagna undersökningen
af Försvarsverkets hela omfattning, ålägga
mig att, hvad sjelfva undersökningen beträffar,
ej afstyrka motionen, ehuru jag fruktar att
f j Deri 2.5 Martu*
den derjemte uppgifne planen till organisering
af Krigsmaglen till Lands och Sjös, icke kan
Uppfylla det åsyftade ändamålet, utan tvertom
med ökad kostnad skulle förringa medlen
att upprätthålla Rikets sjelfbestånd.
Trenne värda Ledamöter af detta Stånd
hafva med fullkomlig sakkännedom vederlagt
den del af Herr Lagerhjelms motion som rörer
Sjöförsvaret; jag inskränker mig således
att här upptaga hvad den värda Ledamoten
anfört rörande,sen förändrad sammansättning af
Kngsmagtm till Landi,
Må man icke tro att en skråaktig egenkärlek
leder min tanke och att jag anser den
uppgifne planen för mindre tjenlig derföre, att
den härleder sig från en man, sorn ej tillhör
KrigsStåndet, nej, forskningens fält är öppet
för alla; tanken intränger der i mon af dess
klarhet, utan afseende på yrket man valt, som
ofta genom vanors inflytande, förskjuter det
goda, blott derföre att det är nytt. Utan all
slags fördom, med föresattsfn att endast hylla
det rätta och det sanna, går jag således nu att
undersöka den af den värde Ledamoten uppgift
ne planen, och gör det af så mycket större skäl
som icke allenast han, utan flere andra aktningsvärda
och upplysta medlemmar af detta Stånd,
hysa ded tanke, att Sveriges stridskrafter, med
besparing af utgift, skulle kunna vinna i styrka,
i händelse man medelst minskning af stammen
skaffade tillgångar att öka BeväringsManskapets
öfning. För att mera systematiskt,
8g4
Den 2 5 Mar lii,
tillvägagå, nödgas jag först kasta en blick på
vår Krigsmagts generda caracter i jemnförelse
med andra Rikens.
Europas Arméer, ehuru ännu såsom tillförene
alla flående hafva likväl sedan Franska Revolutio»
nen undergått en väsentelig förändring, den att
öfvergå ifrån Värfnings- till Ccnscripttons-Systemet-,
Franska Nationen gaf efterdömet och
skapade sålunda dessa ofantliga härar, som
tvungo de öfriga Staterna att antaga enahanda
utväg, förutan hvilken ali motkraft var vanmägtig.
Äfven Sverige fann nödvändigheten häraf
och beslöt Beväringsskyldighetens införande;
Nationen gjorde detta pä ett dess Fäderneslands
känsla och lugna omdöme lika värdigt sätt:
beslöt det nödvändiga deraf, utan att derföre
öfvergå till ytterligheten, hvilken i detta som
andra afseenden alltid är skadlig. Sverige kullkastade
ej sitt bepröfvade Indelningsverk för
att helt och hållet öfverlemna sig åt det nya
Conscriptions-systetnet, utan antog blott så
mycket deraf, som, med säkerhet i krig, var
förenligt med Folkets trefnad i fred. Sverige
gick sålunda en medelväg emellan det gamla
och det nya Systemet, så mycket lämpeligare,'
som dess indelningsverk äfven var en medelväg
emelian de tvenne i Europa förut allmänt
antagna Militair-organisationer, den Värfvade
Arméen och Milicen, mindre dyr än den förra,
mera tjen/Ibar än den sednare* Den Värjvads
Ben 25" Martii.
895
Armeen, jag talar osti förra Seclets och andra
Länders, Var demoralisationens rätta stamhåll;
Soldaten, en slags cosmopolitisk träl, utan
känsla för heder, pligt och Fädernesland, dess
enda band disciplinens jernspira. Milicen åter,
en oöfvad allmoge, hvilken i militairisk hänseende
icke lemnade den borgen, som Fosterlandets
försvar kräfvsr.
Sveriges Indelta Annee, grundad af Carl XI
på principen af en sson och nödvändig hushållning,
äger ingen af den Vårfvade Arméen»
bristfälligheter, men val dess brukbarhet i Fält,
och saknar ej å andra sidan den krigsduglighet,
som .sällan kan upphinnas af en pur Landtmuhe.
Beväringen åter uppfyller sitt ändamål att
gifva politisk aktning åt Riket, att lifva Nationalandan
och att i farans stund tredubbla
antalet af Fosterlandets försvarare, utan att tvinga
medborgaren till den verkligen Spartaniska
uppoffring af personlig frihet och ekonomisk,
fördel, som denna inrättning medför i de länder,
hvarest den vunnit hela sin utveckling. I
Preussen t. ex. börjar Medborgarens Beväringspligt
med q:ne års ständig tjenstgöring i Fästning
eller Garnizon; derefter ingår han i reserven,
som varar i 5 år, färdig att inträda i
Linien, så fort han blir påkallad. Efter dessa
6 år kommer han till i:sta Classen Landtvärn
som vara i 5 år och under hvilken tid han
hvarje höst och vår exerceras i flere veckor
Den 25 Martil,
och hålles färdig att gå i Fält; derefter kommer
han i Landt värnets a:draCla§s, som varar
i 10 år och kan äfven påkallas, samt slutligen
tillhör han Landtstormen, till 50 års ålder :
6ådant är Conscriptionssystemet i hela dess utveckling,
ett förfärligt ok för Continentens
Folkslag, föga att jemnföra med Svenska BeVäringsMartskapets
10 dagliga öfning<
De financiella uppoffringar ett sådant system
erfordra, äro lika kännbara som de personella,
och, då en conscriberad soldat i Preussen,
Befälet och hela Krigsmaterielen inberäkÄäd,
kostar 24g R:dr Svenskt Banco om året,
och en Fransk 464 R:dr, så kostar en Svensk
Soldat, efter enahanda beräkningsgrund 127
R;dr *) och således ej mer än hälften af den
Preussiska och blott |:del af den Franska. Då
en Preussisk undersåte betalar 4f R:dr årligen
till Krigsmagtens upprätthållande, betalar en
Svensk, som tillika äger en dess handel skyddande
Flotta, icke mer än 2§ R:drJ således
föga mer än hälften af hvad den förre erlägger.
Svenska Krigsmagtens kostnad är, jemförelsevis
med andra Rikens, således mycket
låg, dess sammansättning en medelväg af Värfttings-
Conscriptions- och MiliceSystemerde,
dess
*) Då den exercerade och beklädda Classen af
Beväringen fnberäknas, kostar Svenska Soldaten,
efter ofvannämnde beräkningsgrund, ej mer äii
108 R;dr om året,
Den 2 5 Martil.
dess beståndsdelar ganska homogena, ty den
Indelta Soldaten utgör den bäst möjliga stamm
för Beväringen, som född 1 samma Provins,
litande på dess redlighet, mod och trohet,
lätt med honom kan förenäs. Den Indelta Soldaten
förlorar ej, som andra Arméers, sih hela
tid på ExerciceFältet; 'han är tillika Jordbrukare,
husfader och medborgare. Bevå^
rings-ynglingen åter uppfyller sin pligt mot
Staten med den korrta öfning, som, mera
’ gjord att dana en nwlitairisk anda än en
militairisk bildning, lifvar dess håg 1 stället
att nedslå den, då han, förenad med
den gamla Stammen, likväl utgör en Armée,
som fullkomligt brukbar i Krig t mindre betungar
landet i Fred, än hvilken annan sammansättning
som helst, efter min öfvertygelse,
möjligen skulle kunna göra. Detta lyckliga
förhållande skulle till en del rubbas i händel-.
Se Stammen minskades med de af Herr Lagerhjelm
till indragning före^lagne 6000 Nummer.
Indelta Infanteriets effectiva Styrka utgör
nu inalles 20,408 man, hvaraf sjuke böra afräkna»,
så att 6000 mans indragning skulle
medtaga f af hela styrkan. Förhållandet emellan
Stammen och Beväringen blefve då
följande:
Då tvenne Glassér Beväring kallas till vapen
utgöra dessa i medeltal 488 man per Ba
-
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. II Band. 57
898
Den 25 Martti.
taiUon *)} Stammen, efter skedd indragning,
skulle i medeltal utgöra 327 man per Batalion;
således §:delar Beväring på ,;delar Stamm,
hvilket, efter vunnen erfarenheten vid alla
Arméer, är redan ett högst ofördelaktigt förhållande,
i synnerhet då införlifningen sker på
en Stamm, som sjelf inom sig äger ett visst
antal Recruter, och hvilken, jemförelsevis mot
andra Arméer, äger en ty värr så inskränkt
öfningstid. Detta är förhållandet, då endast
2:ne Ciasser af Beväringen införlifvas, hvilket
uti en progressivt förderflig scala skulle ökas,
i händelse flere än 2;ne Ciasser kallades till
vapnen.
Jag vet rätt väl att den värda Ledamoten
medelst längre exercis för Beväringen vill ersätta
förlusten af en minskad Stamm, men denna
Beväringens ökade exercis, ehuru nyttig
den än må vara, danar likväl ej Soldater, och
just deri ligger det nog allmänt rådande miss.
taget, som förblandar exercerade Ynglingar
med Soldater.
Härdigheten utgör Soldatens första egenskap;
denne äger den 20 å 25:årige ynglingen
ej i Sverige, minst bland Allmogen, ty man
-
*) 1822 års Glass utgjord" för Arméen 10,740 man
exerceradt Manskap: gör för 2 Glassér 2i,48a
- man, hvilka, fördelade- på vid Armeén befintliga
44 Batailloner, gör 488 man per Bataillon,
Dm 25 Marlit.
899
lien 1 vår Nord är ej stark och utväxt förr ari
i 25 året, då Beväringsskyldigheten upphör.
Landtvärnet, hvaraf frdelar uppfylde Sjukhusen,
då den Indelta Soldaten, till och med
under vrntertågen i Finland och på Åland,
höll sig frisk, lemnade derpå en bedröflig erfarenhet,
som skulle förnyas och Fosterlandet
blottställas (ty Krigen gälla ej mera Provincen
de afgöra om Riken och Tbroner), om dess
försvar anförtroddes ensamt eller förnämligast
åt denna svaga, icke till mannakraft fullmogna
ungdom ; med bästa vilja i verlden ager dea
ej styrka nog för krigets mödor; ehuru begåfvad
med ögonblicklig tilltagsenhet, ägec.
den ej ihärdighet nog mot krigets ofta förnyade
faror. Soldatens bästa ålder i Sverige äc
från 3o:de till 4o:de året; han äger då sin fullat.
kraft; denna aftager efter denna period i samma
förhållande den före densamma vuxit; 40 till
45 års ålder svarar i ihärdighet mot 25 till
30 år, 45 till 50 år emot 20 till 25 år, och:
heldre vill jag gå i Fält med en Svensk Armée
der ingen Soldat vore yngre än 45 år,
än med en Amnie der ingen vöre äldre än 25
år. Krigens mer eller mindre lyckliga utgångs
beror efter den nyare taktiken, tili en stor dal
på förmågan att marchera, men i sanning behöfves
det icke fullvuxna skuldror och bröst
att med Räntseln, Kappotten, Bandoleret, 30
skarpa skott, Geväret och 3 dagars Proviant
uppgående till en sammanräknad ganska betydlig
tyngd uthärda 3, 4 å 5 mils marcher om dagen;
denna förmåga äga Beväringsynglingarne
> allmänhet icke3 och minst i de första Clas~
t)0®
Den 25 Mar t ii.
seme, hvilka likväl efter Författningen först
måste gå i F-ält, lika som de i allmänhet sakna
den härdighet sorn utgör Soldatens första egenskap,
och förutan hvilken krigen skulle
blifva lika folködande som misslyckade.
Fårtroendet emellan Befäl och Trouppf, utgör
den andra egenskapen, nödvändig för en Armées
consistance; denna kan ej vinnas under en
högst 3 årig bekantskap, inskränkt dels till öfningstidens
få dagar dels till Kyrkparaderne,
hvilkas nytta hvarje erfaren Officer torde anse
för högst ringa; ett Compagnie, som äger 3 Officerare,
hvaraf den ena harSemestre, ligger spridt
i to å 15 Socknar, hvad tillsyn skall då äga
rum vid Kyrkparaderne? hvad förtroende kan
deraf uppstå emellan dem och Befälet? Exercis
dervid vore ej verkställbar; vintern är dertill
för kall och under jordbruksmånaderna behofver
yngligen, som kanske gått en mil till
Kyrkan, hvila; hvar skola dessutom Gevären
förvaras? hvar tillräckligt Befäl erhållas? den
Indelta Soldaten, som tjent i 3 år, anses ännu
för Recrut, ehuru han står under en närmare
tillsyn än Beväringen möjligen skulle kunna
komma: blott derefter börjar han blifva Soldat,
blir tillgifven sitt Befäl, vinner dess förtroende,
och tjenande hela sin lifstid, följande
sin Officer från ungdomen till grafven föga
kan jemföras med den af Befälet till större del
oberoende, och blott 5 år tjenande Beväringen.
Sista årets exercis vore dessutom rent af bort)
kastade penningar, ty han går då ur Rullorne;
tili och med 3;dje årets vore det, ty tro
-
Den 25 Martil,
901
ligen komma sällan flere än 3 Classer att kallas
till vapnen.
Krigsvana är det 3.'dje vilkoret för Solda-*
tens duglighet i Fält, och som Krig åtminstone
plägar inträffa en gång under en mansålder,
och indelta Soldaten vanligen tjenar till
50 året, är man viss att alltid der igenfinna
någon Krigsvana, hvilket icke Vore fallet med
Beväringsmanskapet, sorn ej qvarstår i Nummer
längre än till 25 året. Om Krig således
ej uppkom minst hvart 5:te år, skulle i händelse
Stammen helt och hållit eller till större
del indrogs, ett ovilkorlig! resultat deraf vara,
att vi gingo i Fält med en Armée, hvaribland
i förra fallet ej fanns en enda man i sednare
ganska få, som förr hört ett skott, och hvad
trygghet detta skulle lemna åt Fäderneslandet,
inses vid första påseende.
Vid detta tillfälle måste äfven Fält- ock
Fårpost-1jensten tagas i betragtande; en Ar-,
mées säkerhet i krig beror derpå i äfven dea
mest trägna exercis tjenar föga till inhämtandet
deraf, och der ingen eller för inskränkt
Stamm finnes, som vunnit denna kännedom på
alfvar, skulle Arméen dagligen vara blottstäld
för öfverrumplingar och Riket för förstörelse.
Krigslydnaden är det 4:de vilkoret för Soldatens
duglighet; en sträng och alfvarsam pligt,
som den Indelta Soldaten alltid samvetsgrant
uppfyldt, och som ej till samma grad kan
Den 20 Marlit.
förväntas af Beväringen hvilken dels ej kan
sättas under samma tillsyn, dels 6åsom egen
ej dertill hafva fallenhet, dels såsom tjenande
stå under ett annat husbondsvälde svårt
att med det förra förena.
Härdighet, inbördes fur troende, krigsvana
och krigslydnad ära således de egenskaper
som egentligen utgöra Soldaten; de kunna
ej igenfinnas annorstädes än i den gamla
Stammen, hvars redan inskränkte styrka, efter
min tanka således icke utan de vådligaste
följder än ytterligare skulle kunna förminskas.
Man åberopar Franska Revolutionen och Preussiska
Frihetskriget såsom utförde med conscriberade,
ja, man
i;o Fanns håde i den förre och sednare
Arméen, en i förhållande starkare Stamm, än
nu i den Svenska, ty hela den gamla Franska
Arméens Soldatesque deltog i revolutionen
och ingick i Republikens Arméer, och
Preussen hade vid Krigets början år 1812,
70,000 man gamla Soldater.
2:0 Är mannen tidigare fullväxt i Frankrike
och Preussen, än i Sverige.
3:0 Är Climatet mindre hardt i dessalän4
der än här,
4:0 Var det blott med en ofantlig uppoffring
af menniskor, dessa nationer eegrade,
hvartill Sverige ej är nog folkrik?
Den 2 5 Martil.
go5
5:0 Voro de lifvade af den kraftigaste af
alla, på menimkolijertat verkande mobiler,
frihetens. Den Franska Arméen mot inländskt
den Preussiska mot utländskt ok, hvilka lyckligen
ingendera nu komma i fråga i Sverige.
Dessa.äro de militairiska skälen jag trott
fmig böra anföra, icke allenast mot Herr Lagerhjehns
motion, utan i allmänhet emot alla
dein, sorn åsybat indragning af den Indelta Arméen
till förmån för BeväringsManskapets större
öfning, hvilken ehuru nyttig, ej bör åstadkommas,
på bekostnad af den Stamm, som egentligen gifver
styrka åt Beväringen, och förutan hvilken
den vore en snöbäll, sorn vid första eld snart
skulle smälta.
De oeconomiska skälen äro ej mindre vigtiga
än de militairiska. Den Indelta Armé ns
arbetscommendtringar hafva i medeltal sedan
Kriget uppgått till 4,444 man om året (vid
Götha, SöderTelje och Ortala Canaler, Hjelmare
Slussverk, VVanäs' Fästning, Strömrensningarne,
Väganläggningar, Mossodlingar, Röjdningar,
Hamn- Bro- och Cassernbyggnader,
Fångbevakningar å Rikets Fästningar m- m.)
RusthållsRegementerne och de Skånska äro befriade
från Arbutscommenderingar, Jemtlands
och Westerbottens Regimenten för aflägsne;
hela den till Arbetscommenderingar disponibla
effectiva styrkan utgör sålunda 14,063 man;
om 6000 man skulle indragas, belöpa sig circa
4000.deraf på llofhållsRegementer:. återstå
10,000 att begagna vid Arbetscommenderingar,
9°4
Den 25 Martii.
och som desse uppgått 4444 man om året,
skulle, (då de sjuke afräknas från effectivs
styrkan) hälften af hela Rothållsstyrkan årligen
vara commenderad på arbete, hvilket icke
allenast vore en särdeles ökad tunga för Soldaten,
utan äfven betydligen skulle stegra Le«
gorna till förlust bör Rothållarne.
Då Herr Lagerhjelm trott att vacanceafgiften
för 6,000 man, beräknad å 6 Tunnor
Spannemål per nummer, skulle vara tillräcklig
icke allenast till excercisen af 43,200 man
Beväring (en tredjedel deraf i 14 och tvåtredjedelar
i 18 dagar), utan äfven skulle lemna
en besparing af hela den till Beväringsmanskapets
öfning nu åtgående summa, så slår calculen
sålunda ut, att deo lågt beräknad i stället
medför en ökad kostnad af 213.400 I\:dr
Banco om året, som närmare kan inhemtas af
här bifogade calcul: för att medelst vacancer
uti den indelta Arméen, beräknade till den af
Herr Lagerhjelm icke för lågt uppgifne afgiften
fylla kostnaden som skulle åstadk°mirsas
af 3;ne Classers exercis, en tredjedel i 14 och
två tredjedelar i 18 dagpr, måste oberäknad
den nu dertill åtgående summan circa 12,000
numror stå vacante, hvarigenom Indeldta Infa
nteriet, de sjuke och recruter inberäknade,
skulle' inalles utgöra 8,400 man, gom i sanning
är en för liten stamm för en Beväring af
60,000 man.
Fö>hål!andet emellan vacance-afgiften
och Beväringsmanskapets kostnad, torde äfven
Den 25 Mar t ii.
S°5
vara ett bevis huru litet indelta Arméen kostar
jemförelsevis mot andra Arméer. Resultatet
af Herr Lagerhjelins motion vore således;
Vin
fl, mera exercis för det redan exercerade
Beväringsmanskapet;
För tu fl: i.-o. Minskad försvarsstyrka af
6000 man gamla Soldater, som nedsatte stammen
till |:delar af dess nu varande belopp.
2:0. Femdubblad Beväringspligt för Rikets
ungdom i fred (som i stället för 10
dagars nu bruklig exercis, skulle på 3 år få
50 dagar);
3:0. Åstadkommen ny utgift af 213,400
R:dr Banco om året; hvilka sammanlagda betydande
olägenheter svårligen torde uppvägas
af ofvannämnde ringa fördel, i händelse SjöBeväringen
äfven skulle exerceras, hvilket
till dato icke skedt, skulle den sammanräknade
kostnaden för Land- och SjöBevärin-.
gen beräknad till 14,400 man med 12 dagars
öfning uppgå till en summa af 156,189 R:dr,
hvilka sammanslagne med de för 6,000 vacancer
inflytande medel 229,500 gifva
Debet 385,709:
Credit som ofvan . . . 549,454; —•
Deficit 163,665:
sorn skulle utgöra den ökade utgifteg.
9o6
Dea. 25 Mar lii.
Enahanda resultater, så i militairiskt sora
ekonomiskt afseende uppslå i iner och mindre
mån af alla de projecter, som åsyfta Beväringsmanskapets
större öfning på bekostnad
af stammen, hvilka jag derföre för min del ej
vågar tillstyrka. Jsg påstår dirföre visserligen
icke att vår Armées organisation är fullkomlig;
den äger flere bristfälligheter, hvaribland förnämligast
bör räknas felande RecriitCompagnier
lör Indeldta Infanteriet det af tjenstgöringen
på Roten sig härledande entamera
lynnet, sorn gör för mycket afbrott mot den i
Fält nödvändiga activitet; Beväringsmanskapets
förtidiga inskrifning; deri-i allmänhet för
korrta öfningstiden för så vä! indeldt trouppe
60m Beväring; Cavalleriets för ringa styrka,
jemförd med de andra vapnen, sedan Beväringen
tillkommit > felande gymnastik och simning
för ungdomen, sorn synnerligen skulle
bidraga att göra Beväringsynglingen tjenstför;
med flere andra bristfälligheter, hvilka likväl
alia småningom och med ökadt anslag kunna
afhjelpa?; grunden är emedlertid god och vi kunna
med trygghet bygga derpå.
Till ytterligare stöd för den af mig framställda
tanka får jag åberopa den värde Leda-'
moteus egna ord. Han säger: ”en Nations
ära och det rum densamma bereder sig i krigs
-
*) Svarande' emot Ca vallerie is. Exercicc-Es<jva~
droner.
Den 25 Martil,
907
historien bestämmes icke af Krighärens talrikhet
men af dess bedrifter; jag delar fullkomligen
denna tanka och tror att Sverige förr skall
söka upprätthålla en god Armoe, sorn härdig,
disciplinerad,^krigsvan, öfvad, rörlig och förtroende,
med concentrerad kraft kaa möta fienden
så inom Rikets landamären som utom
dem, än att söka erhålla en talrik Armée,
hvilken, orörlig genom mängden, opålitelig genom
sammansättningen, stadnande på sjukhusen
i brist af physisk förmåga och i oordningens
sköte i brist på moralisk, skulle blottställa
det urgamla af ärorika minnen stolta
Sverige för utländskt ok och herravälde.
Ehuru jag således ej delar den tanka att
Sveriges stridskrafter med besparing af utgift
skulle kunna vinna i styrka, i händelse man
medelst minskning af stammen skaffade tillgångar
att öka Beväringsmanskapets öfning,
hindrar detta mig ej att lemna en gärd af uppriktig
aktning åt det Patriotiska sinnet, sorn,
har till föremål att med minst möjliga ansträngning
af Nationalkraft i fred, vinna den
mest möjliga Nationalkraft i krig; som på
ett loijalt sätt öppnar vägen till discussionen,
hvilken, förd med lugn och alfvar, kan lemna
ett för samhället gagneligt resultat och
hvars syftemål, lika med det jag alltid skall
göra mig till en helig lag, är uppsökandet af
de kraftigaste medel att försvara ej endast
vår jord, men den frihet, de lagar och de inrättningar,
vi oss gifvit och förutan hvilka
Den 2 5 Martil.
vi ej skulle kunna sägas äga något Fädernesland.
Jag får äran anhålla att detta mittyttran.
de må få åtfölja Herr Lagerhjelm® motion till
behörigt Utskott.
Nio 5.
Friherre B jörn/ljer na, Magnus:
Tvänns värda Ledamöter af detta Stånd
Herr Friherr' Cederström, Jacob, och Herr
Rosenblad hafva yrkat: den förra att Stats-,
Banco- och EconomieUtskotten inom viss tid
borde inkomma méd grunderne till ett Statshujhällningrsystéme;
den sednare, att Stats- och
BancoUtskotten borde utarbeta en FinancePhn.
Den förre värde Ledamotens motion, lärer
af de förenade Utskotten icke vara bifallen;
den sednare åter är ännu oafgjord, detta
gifver mig anledning att fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på nödvändigheten,
att Stats- och BancoUtskotten med det sna«
raste må till Stånden inkomma med grunderne
för den Financeplan sorn skall utarbetas; så
mycket mer som Riksens Ständer derpå kunnat
vinna en betydligen förkortad Riksdag, och
Utskotten bespara sig ett möjligen onödigt arbete,
i fall deras till alla sina detailler utarbetade
Financeplan slutligen ej af Stånden skul»
le blifva antagen.
- Den 2 5 Martu,
909
Utskotten, så vidt deras arbeten skola
Sfållas systematiskt, måste i alla fall förut
sjelfva öfverenskomma om grunderne hvarpå
de skola uppföra sin byggnad, och
kunna således när de om dem beslutat, dermed
inkomma till Stånden för att vinna dessas
sanction, innan de fortsätta ett långsamt,
trägit och i synnerhet 1 detaillerne svårt arbete.
Jag finner väl att grunderne till en
FinancePlan ej kunna framställas i sin enkelhet
utan mäste vara motiverade, dels för att
rättfärdiga Utskottens åsigt, dels för att gifva
ledning åt Ståndens omdöme, att arbetet
således erfordrar tid, hvarföre jag icke heller
yrkar någon prescription för inkommandet der*
af utan öfverlemnar det åt Utskottens egit nit
för allmänt bälta, anhållande blott att de hufvudsakligen
nu må befatta sig med Financeplanen
och ej insända till Stånden andra mål, hvarken
med tillstyrkan till a/stag eller bifall, innan
grunderne för den oftanämnde FinancePlanen
blifvit afgjorde, så att Stånden veta vid bifall
eller afslag hvad tillgångar de hafva att
påräkna. Ifrån denna generel» regel undantager
jag likväl sådana frågor, som genom sin
overkställbarhet icke möjligen till bifall kunna
tillstyrkas.
Grunderne til? Financeregleringen tyckas
mig vara inneslutne i följande frågor;
luta Ajdelningen
ijo. Skall man mot Bancoaedlar å vista
Den 25 Marlit,
eller på termin mot bestämd eller varierande
Cours få tillbyta sig silfver i Banken, myntadt
ellar omyntadt?
e:o- Skall om detta utbyte tillätes, den
nu befintliga BancoSedelstock bibehållas i omlopp
tillika med sdfret eller ej, till samma belopp
som nu, större eller mindre ?
3:0. Skall, om en realisation äger rum,
den verkställas med Bankens nu ägande fcnxl
myotbara metaller eller denna fond okas, och
till hvad belopp?
4:0. Om fonden skall Ökas, hvilka äro
de medel som dertill föreslås, uppköp af silfver,
actier eller lån?
5:0. Skall VexelBanken skiljas från LänsBanken
eller ej?
6:0. Skall LåneBanken förenas med Riksgälds
Contoiret eller ej?
•j:0. Hvilka äro de medel till vinnande
af stadga i myntvärdet Utskotten föreslå i
händelse Realisation icke äger rum? Vexeloperationer
för att styra coursen, bestämmandet
deraf til! visst maximi eller minimibelopp?
oförändrad BancoSedelstock elier annat tjenligt
medel till vinnande af ofvannämnda ändamål.
Den 25 Martti'. gjg
2\dra Afdelningen:
i:o« Skola Statsobligationer införas eller
ej?
2:0. I fall så sker, huru skola de ställas,
hvartill begagnas och till hvad belopp
utgifvas?
3:0. Hvilken Räntefot och hvad amortis-3
sement föreslås dertill? af hvilken fond skola
dessa tagas?
4:0. Skall ett på fast egendom grundadt
hypothrquesystéme införas eller ej?
5:0. Hvilka äro de grunder hvarpå ett
sådant skall byggas?
6;o. Skola Räntecoupons å hypothek-i
sedlarne löpa särskilt eller ej?
3:dfe A]delningen'.
1:0, Skola FilialDisconter inrättas eiler
ej — huru stora Creditiver skola dessa erhålla?
2:0.
Skall BancoDiscontens creditiv okas,’
minskas eller förblifva lika?
3*.o. Skall lånerättighefen i BancoDisconten
för enskilt man bestämmas till samma maximibelopp
som nu eller ej?
912
Den t“ Martti.
4;0, Få säkra anvisningar och varor belånas
i Disconten elier ej?
4 \de Ajdelningen:
1:0. Hvilka medel föreslås till befordrande
af den enskilta Creditrörelsen , privatBanker?
Assignationsrättighet? eller på adier stål*
de Disconter?
2:0. Skall Spannemåls uppköp för allman
räkning'fortfara» eller belåning deraf äga rum,
med hvad modus och med hvad fond skall
om beläning föreslås, denna gke med Bancosedlar,
med Statsobligationer eller med räntebärande
invisningar?
3:0. Skall Räntan 1 BancoDisconten och
Publike Cassör nedsätta6 eller ej, i förra fallet
till hvad belopp?
4:0. Skall Stat6Verkets skuld till Banken
afskrifvas eller ej, eller ock förvandlas
till räntebärande obligationer?
5:0. Skola Bancolånen på fast egendom
och odlingslånen fortfara eller ej, med samma,
större eller mindre Creditiv, med enahanda el.
ler förändrade vilkor?
6:0. Skola anslagen till Götha Canal,
Hjelmare Slussverk och strömrensningarne fortfara
-
f
Den 2? Martti.
fara eller ej? bestridas med Bancosedlar eller
med Statsobligationer?
Vigten och mångfaldigheten af dessa ämnen,
ehuru visserligen ej alla af Utskotten
behöfva upptagas, utan blott den del deraf
som ingår i det af Utskotten uppgjorda sy-’
stémet, visa likväl nödvändigheten att med åsidosättande
af alla bi-ämnen hufvudsakligen
sig dermed befatta, på det Utskotten innan
för stor del af den, Riksdagen genom Grundlagen
försäkrade tid tilländalupit, må till
Stånden kunna öfverlemna resultatet af deras
öfverläggningar, och i förhand uppgifva grun.
derne hvarpå de ämna uppföra den Financiela
byggnaden.
Utan allt anspråk att gifva ledning åt
Utskotten, hvilka sammansatte af utmärkte
upplyste, redlige och nitiske medlemmar, säkerligen
komma att uppfylla sitt vigtiga kall
på ett dem hedrande sätt, har jag likväl vågat
framställa hvad jag anser utgöra gnmderm
för den blifvande Finaneeregleringen, och classificerat
dessa grunder i vissa afdelningar i
mån af deras mer och mindre inflytelse på det
hela , på det Utskotten i händelse de så för
tjenligt skulle finna, äfven afdelningsvis skulle
till Stånden kunna inkomma med sina i ämnet
fattade beslut och anföranden.
Bil. till Ridd, o, Ad, Pr. II Band, 58
Den 25 Marlit,
Hos Högvälborne Herr Grefven och Landtb
Marskalken samt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, får jag äran anhålla, att detta mitt yttrande
må till Stats- och BancoUtskotten blifva
remitteradt, samt med de öfrige Respective
MedStånden communiceradt.
Bilagor
till PleniProLocollet för den 25 Martil,
eftermiddagen.
Ho 1,
Herr Von Hartmansdorff, Augn fl:
fin värd Ledamot, Herr Grefve Cronhjelm,
har vackt Iråga dels om militair-Lärares anställande
vid Universiteten, dels örn förening
af Ingenieur- och ArtillerieCorpsernas högre
undervisningsanstallter. fin annan Ledamot,
Herr Montgomerie, har ansett Kongl. KrigsAcademien
vid Carlberg böra upphäfvas, militaireundervisning
i stallet meddelas vid Universiteten,
och Sjö-Cadetterne förflyttas till
Carlscrona j hvilka förslag åter blifvit af andra
Ledamöter bestridda. Då jag, som icke tillhör
, Dm ä5 Mari ii, y va
KrigareStlndet i bufvudsaken Förenar mig med
de 2:ne militaira motionairer, hoppas jag, att
Högloft. Ridderskapetoch Adeln icke skall finn*
det mera partiskt af mig , som icke studerat
vid KrigsAcademien, att anse den felagtig, såsom
undervisningsanstallt, an af andra värde
Ledamöter, som må hända icke studerat vid
de allmänna Läroverken och Universiteten,
att anse dem Vara nog bristfälliga, för att icke
kunna ersätta Krigs Academien, Och gör»
den umbärlig,
, De skäl, motionairerna anfort mot KrigsAéademien
äro, i min tanka, grundade, och
jag utbeder mig att få utveckla dem så, söta
de framställa sig för min blick.
Häfderna intyga, att enar hagot Stånd
inom Samhället, genom hvarjehanda historisk»
ordsaker, fått öfvervigten har det sökt befästa
Sitt välde, genom särskildta bildnings-anstalter
för sina ämnesvenner, och genom deraSafsöndrande,
så vidt som möjeligt, från andr»
Medborgareclasser. Således då prestväldet Vaf
rådande, bildades kyrkans tjenare särskildt
i klostren? då köpmannaväldet hade öfverhand,
blefvo Hanseförbundet* handeisbetjentet*
»ärskildt uppfostrade i dess skrän och gillen.
Dessa handlande blefvo, lika sorn presterskäpef,
förbjudna att gifta sig, för att ej, genom
blodsband och deraf följande ömmare förbindelser
med andra medborgare, försvaga Ståndsintresset
för Preste- eller Köpmannaväldet. Éhar
både det ena och det andra voro Stofta^
Den 25 Martti,
de, och krigarens yrke fick företräde framför
alla andra, hafva motsvarande anstall*ter,
ehuru modifierade af en upplystare
tid blifvit vidtagna. Nästan öfverallt har man
inrättat särskildta undervisningsverk för Officerare,
och hvilka band äro icke i många länder
lagda på krigares giftermål? För flera år,
och just under dem, då gossen tager sitt skaplynne,
skiljes han från den husliga kretsen af
Föräldrar eller anförvandter och uppfostras i
en caserne för ynglingar, hvilken i vissa enväldiga
länder skall vara så afstängd från umi
gånge med andra, att endast de strängare klostren
fordom, eller fängelser nu för tiden kunna
dermed jemnföras. I samma länder, hvarest
miiitairinrättningen är mera än hos oss på
stående fot, der kommer den från krigsskolan
utgående, att inträda i en Caserne för fullvuxna,
och att fortsätta sin lefnad, utan särdeles
beröring med andra medborgare, än dem
som höra till hans stånd- En sådan utbildning
kan icke annat än vara ensidig och stridande
emot den medborgerlighet, som bör vara
andan i grundlagliga samhällen. Också då
Adolph Fredric, hos oss stiftat den första Cadetcorpsen
och öfverlemnat inrättningen till
Riksens Ständer att underhållas, frugtade de
åsyftningen dermed, och föreslogo dess förflyttning
härifrån till Carlscrona, hvilken också
skedde- I det utbildade skick, den sedermera
fått på Carlberg, har den väl icke varit
så ensidigt militairisk, sorn dylika inrättningar
i andra Stater; men utgående från samma
grundsats, har den likväl mäst medföra dyli
-
Ben 2? Martii.
i
917
ka följder. Att så mångå medborgerliga män,
och hvaraf Riddarhuset dagligen visar dyrbara
vedermälen, utgått från KrigsAcademien,
är visserligen icke denna Läroanstalts, utan en
personlig förtjenst hos dem sjelfva, hvilken desto
mera bör värderas hos dem, sora den ådagalägga
•, ty att ensidighet mot alla andra
stånd än krigare äger rum vid denna Läroanstalt
och icke är så ringa, torde nogsamt kunna
bevisas.
Den ständiga utöfningen af ett visst yrke
måste naturligen leda till ensidighet. Den
kan icke nog motvägss, om ej en oväldig allmän
bildning föregått den särskildta, som erfordras,
för att egna sig åt en bestämd sysselsättning
i samhället. Också fordras, vid Högskolorna,
prof på allmän mensklig, eller så
kallad human bildning, .innan man får taga de
särskilta eller applications-examina. Men det är
icke nog, att läroämnena äro allmänna och oväldigaj
äfven lärosättet bör så vara, hvilket
ock är händelsen vid de allmänna skolorna,
hvarest ungdom af alla Stånd och vilkor gemensamt
undervisas för att sedan spridas till
alla möjliga yrken i Staten. En sådan skola
är tili sjelfva sammansättningen sannt medbor?
gerlig, och gifver derigenom, utan föreskrift,
medborgerlighetens och den fria utvecklingens
anda åt lärjungarne. Ingendera delen kan på
- lika sätt äga rum vid KrigsÄcademien, der
gossen, liksom i handtverkslära insättes, för
att i begynnelsen bildas till ett visst yrke,
och intet annat, antingen han dertill har fal
-
Den 25 Mardi*
lenhet eller ej; och svårligen kan han sedermera,
om de genom studierna väckta anlagen
skulle så fordra,ändra sirs bana, emedan man blott
gjort honom skicklig till att beträda en enda*
Bådekrigarens och andra yrken måste iida dervid;
det förra, emedan det får ynglingar, sorn gjort
bättre, att taga sig för något annat, och de
sednare, emedan de förlora dem, hvarmed
militairen blifver föga belåten. Om KrigsAcademien
hade funnits i Linnés ungdom, och
hanjhade blifvit ditsatt, hvad hade väl krigs,,
väsendet vunnit? hvad hade icke Naturvettenskaperna
förlorat? Lärjungarne vid en
Krigsacademie ämna sig alla åt ett håll, fästa
?ig blott vid samma föremål, och känna ingen
annan ungdom, än den som redan, genom Kronans
märke, uniformen, är utstämplad till krigstjenst-
Då den som genomgått de allmänna
skolorna och med tiden finner sig i alla möjliga
förrättningar stödd och förekommen af
gamla skolkamraters välvilja, hvilka återfinnas
än här, än der, och hvilkas pålitelighet och
förmåga han från ungdomen känner: så ståt
den vid KrigsAcadetnien uppfödde Officeraren,
to främling i sitt eget Fädernesland, när han
Skall vända sig till några andra än militairer*
och det är icke underligt om han både rönet
och sjelf visar en köld, som icke skulie komma
ä fråga om han blifvit uppfödd samfällt
med sina öfriga jemnåriga medborgare. Så
sorn det går honom med den närvarande tidens
går det honom förmodeligen med den förflutna.
Endast, eller hufvudsakligen på krigiska
Den 25 Martti.
919
förtjenster fästes hans blick» sorn vore samhållet
endast gjordt för stridens skuld.
Då en värd Ledamot uppräknade hildema
af de store män, hvilkas åsyn bör elda
Cadetternas Fosterlandskärlek, tror jag mig endast
hafva hört krigare nämnas. 'Hvarföre finnas
der icke en Polhem, en Ahlströmer, en
Hermelin, en Maclean eller andra hvilkas fredliga
värf i tysthet framgingo, och hvaraf frugterna
måhända bestå, när de förras rygtbara
eröfringar åter gått fötlorade. Motionairen har
anmärkt, och jag instämmer deri, att de om,
nämnde stora härförame icke voro, bildade
i Bågon KrigsAcademie.
Tvärtom är det från de allmänna läroverken,
som Sveriges utmärktaste män, vanlige»
utgått. Vid ett underdånigt betänkande om
Informationsverket, som Upsala Academie afgaf
den 5 November 1768, yttrade sig dåvarande
AcademieCanzler, KronPrinsen Gustaf, i
aiseende å Communiteter bland annat följande:
”Det är (om jag kan så säga) qr skötetaf denna
allmänna uppfostran, som man sett alstrade
män, som bade hedrat och utvidgat Sverige.
Det är der, hvarest Oxenstjernor, Skyttar ,
Bjelkar» Bondar, Banerar och Torstensöner hafva
hemtat deras kunskaper, och besynnerligen
de dygder sorn gjort deras tidchvarfs förundran,
och uppväcker ännu vår tids vördnad,
jag bör ej bortglömma bland detta antal, en
af våra största Konungars namn (Carl X) som
i denna inrättning fått de kunskaper s han så
930
Den 25 Martii,
ärofullt till sina undersåtares lycka brukat.”
Jag torde få tillägga att då Carl X, emottog
Kronan var Theologias Professorn Lenaeus, hos
hvilken Konungen, under sitt vistande vid Upsala
Academie, varit i pension, ÄrkeBiskopp.
Såsom Taleman för PresteStåndet, var han ett
af Konungens fastaste stöd; och äfven på thro.
nen fick den senare röna vigten af Academiska
förbindelser med män af alla medborgare,
classer. Hvad som till och med gäller om
Regenten gäller ännu mera för den enskildte
medlemmen af samhället.
Är KrigsAcademien icke umbärlig för att
dana goda krigare, men deremot menlig för
en grundelig och medborgerlig uppfostran,
så synes hon böra upphäfvas, om ej yttre
skäl finnas, hvilka äro nog vigtiga för att ändock
kräfva hennes bibehållande. De som vanligen
anföras, äro: att KrigsAcademien skulle
vara nödig, för att skaffa ofrälseynglingar inträde
och befordran till Officerare vfd Regementerna;
samt att KrigsAcademien tillika vore
en välgörenhetsanstalt, hvarförutan fattiga
föräldrar ofta skulle sakna medel till sönernas
uppfostran, och Staten ett tillräckligt antal
kunnige Officerare. Emot det första skälet an*
föres att vägen till Officers värdigheter hos
oss icke är elier varit stängd för ofrälse, ej en
gång då Adeln var i sin högsta magt, hvilket
FältMarskalkame Helmfeldts och Dalbergs föresyn
bevisar, andra mindre lysande efterdöraen
att förtiga. Nu mera är ofrälsemäns befor
dringsrätt dessutom genom §-38 Regerings:
Dm 25 Marti i.
921
form: försäkrad och kan ej, om den iagttages,
blifva åsidosatt, Samma rättighet till inträde
vid Regementerna, som Cadetterna nu äga
borde naturligtvis förbehållas de ynglingar,
som utexaminerades från militaireundervisningen
vid universiteten, om en sådan der blsfve
inrättad. Såsom välgörenhetsanstalt synes KrigsAcademien
icke vara behöflig , så länga Arméen
har en mängd öfvertaliga Officerare. Skulle
det, emot förmodan, med tiden visa sig, att ett
tillräckligt antal af det krigiska Sveriges ungdom
icke ville blifva Officerare, utan att dertill
af Staten anvärfva®, genom alldeles fri,
eller billigare, uppfostran, än för andra yrken,
der utsigterna ofta äro mindre lofvande än
vid Arméen, så synes det vara tids nog, att
då vidtaga uppmuntringsanstallter. I alla fall,
skulle man kunna »utöfva samma välgörenhet
med mindre kostnad vid de allmänna Läroverken,
hvilket jag skall söka att ådagalägga,
sedan jag visat, att litet eller intet genom
undervisningen på Carlberg, vinnes 1 tiden
att, vara färdig till inträde i Statens tjenst.
En gåsse får icke intagas i KrigsAcademien
, förr än han fyllt J3 år, och sysselsattes
intill fylda j6 eller i de 3 första Classerna,
blott med inhämtandet af förkunskaper,
som lika väl kunde inhämtas i de allmänna
skolorna, der han får intagas vid fyllda 8 år,
och således har tid att göra långsammare, men
vidsträcktare och säkrare framsteg. I 4:de och
5:te Classerna på Carlberg användes tiden till
den bestämdare militaire-bildningen, till läs
-
tkn 25 Martiin
Bing af språk och historia m. m. och vid
eller vanligtvis mj år blifver ynglingen färdig
att utexamineras. Vid samma tid kan man
äfven vara färdig att blifva diinitterad från
Universiteten till inträde i Konungens Canzlij.
HofRättcrna och R'iket§, Collegier, hvilket bevisas
deraf, att Kongl. Kungörelsen al den 9
Gotcher 1812 förbjuder någon att blifva det
férr än vid 18 års ålder. Kan man då taga
Canz.lt-
ven, om MiptaireLärare funnes vid Universiteten
, kunna taga den Militaire-examen,. som
nu, vid utgåendet från KrigsAcademien erfordras
för att blifva Officer. I ålder hade ynglingen
intet förlorat; men ban bade vunnit
den offentliga uppfostrans grundlighet, den
vana vi‘d sjelfverksamhet, och sjelfbildning.*
sorn är en följd af den Academiska friheten,
m. fl. fördelar. Uti exercice borde Militairegtuderande,
äfven föret Bevärings-åiderns uppnående,
få deltaga vid de årliga Beväringsötttiegarne.
Till att rida, fäckta, simma, gymnasti
to ra m. fl. kroppsöiningar hafva de åtminstone
i Upsala, lika så godt tillfälle, som
vid Carlberg, på förra stället undvikes äfven
grannskapet med hutvuflstaden, hvilket ej skall
vara Cadetterna nyttigt.
H.vad kostr,®den serskildt beträffar, så anvär,
dei? till KrigsAcademien ett slott och omkring
J5,ooo R:dr årligen , hvaraf Staten gifve
r in3mot hälften, eller för år 1820, t, ex.'
? 3,3 « o. R:Jr 36 sk. 3 rst. samt Konungen och
enskihha återstoden. För denna Summa uppa
f
Den 2.) Martiin
fostras 125 Cadettey, hvaraf omkring 25 årli*>
gen utexamineras. Hvarje Cadett kostar således
ungefär 600 R;dr om året eller något
derunder, när tillfälliga utgifter afdragas. Så
dyr bör ingen Student, långt mindre en Gymnasist
eller Skolgosse vara. Hvad sorn möjligen
vid KrigsAcademieo kan vinnas i tid
förloras i kostnad. Samhällets allmänna inrättningar
böra ej heller, såsom den vid Carlberg
vara till någon del beräknade på Konungens
personliga uppoffringar och gifmildhet. Dem
förutan synes Staten dock skola göra betydlig
besparing på sina 33,000 R:drom KrigsAcademien
upphäfdes- Antager man att, i stället
för roedleinmarne af dess 2;ne öfversta Classer
50, eller till och med hälften flera, 75 militaire
Studenter skulle komma till Upsala, sd
synes i alla fall icke mera än ?;ne nya Lärare
för deras skull möjligen behöfva®. Till deras
aflöning och till arfvoden åt öfriga vid Universitetet
j alla fall befinteliga mästare, borde
en Summa af 6 till 7000 R:dr vara mer ha
tillräcklig, då en dylik kan förslå till den
högre undervisnings-anstalten för artilleriet viel
Märteberg, hvarest lika lätt tillgång på Lärare
icke är för handen. Behöfdes särskildta,
Läro^alaF och andra rum , så vore öfverflödigt
utrymme dertill på Upsala, Slott hvarom jag3
vid ett annat tillfälle, talat. Ville man anslå
en lika summa åt Universitetet i Lund s
så funnes ändock 20,000 Rtdr i besparing.
Vilie man bibehålla välgörenhets-anstalten a
och, i stället för nuvarande 35 FriCadetter
nnsiä lika mångå stipendier af 200 R;dr hvar-3
924
Den '25 Martil,
dera: så afgingo ytterligare 7000 R;dr på förenämnde
Summa, hvaraf ändock, återstodo
i 3,000 R;'dr.
Under dét förut upptagne antalet af 50
eller 75 militair-studerande inbegripas också
de der egna sig åt sjöväsendet, liksom de innefattas
under de 50 Cadetter, som utgöra desine
öfverstaljClasserna vid Carlberg. Skillnaden fören
SjöCadett att uppfostras vid Carlbergs vattendrag
eller vid Upsala Å, synes icke vara stor; men
i det nära grannskapet af hufvudstaden, hvarest
Landtmagten visar sig i sin största glans,
är det frugtsnsvärdt, att mången gosses hog
derigenom afvändes från Sjöväsendet. Kanske
torde man derigenom kunna förklara hvarföre
endast 4 till 5 SjöCadetter gemenligen finnas
i de båda öfversta Classerna sammanräknade,
och hvaraf således blott 2 till 3 kunna årlbi
gen utexamineras. Det är knappt -§ af det
antal Officerare, som årligen gå in vid SjöStaten,
hvilket, i medeltal för de 4 åren 1818
__i82i, belupit sig till 10. Enligt trovärdiga
uppgifter, utgöra Atméens Officerare örn.
kring j540, och de bägge Flottornas omkring
31c, eller f:del af de förras antal, Om de
förut nämnde Militaire-gtipendierna skulle äga
tum, vid Universiteten, så borde efter detta
förhållande, 7 af hela antalet 35 tillkomma
dem som ämnade sig till Sjöväsendet. De
långa sommarferierna vid Universiteten af 3*
till 4 månader synas vara mer än tillräckliga
för Sjö-expeditioner med ynglingarne, och un«
der den öfriga delen af året,, som användes till
Den 25 Martil,
925
studier, synes det vara likgiltigt, om de vistas
pä litet längre eller korrtare afstånd från
hafvet. Deremot synes det troligt, ätt liksom
en särskildt högre undervisning anses behöflig
för LandtOfficerare i Fältmätnings- och
Artillerikunskaperna, borde äfven en motsvarande
högre undervisning i Sjömätnings Artil—
lerie m fl. till Sjöväsendet hörande kunskaper
vara erforderlig för Sjöofficerare, sedan dé tagit
den allmänna Oibcersexamen. De tactiska
föreläsningar, som lära hållas i Carlscrona,
tyckas vitsorda erkännandet af högre kunskaps,
behof- Om det verkeligen äger rum, och man
till en högre undervisning i Carlscrona, ansloge
blott hälften äf hvad som Mariebergs Artillerilnstitut
allena kostar, eller 3000 R:dr,
så skulle de utan tvifvel vara tillräckliga.
Behöfdes 4 till 5,000 Il:dr så återstode likväl
8 tili 9,000 R:dr af besparingarne på nuvarande
anslag till KrigsAcademien, eller tillräckligt
för att äfven betala den högre Ingenieuroch
Artillerieundervisningen. Hvad den nu
kostar Staten synes således kunna besparas.
Artillerit hfiitut et på Mariaeberg lärer utom
hvad byggnaden kostat erfordra omkring 6500
till 7000 R:dr årligen. Något öfver 20 Officerare
studera der, och hälften kan beräknas
blifva utexaminerade om året.
Ingenieur Undervisningen skall blott kosta
Staten omkring 1,100 R:dr, emedan de äldre
Officerarns i Corpsen lära sjelfmant, och utan
vedergällning, undervisa sina yngre kamrater.
Endast 2 tili 3 IngenieurOfficerare skola i årligt
9=6
f)en »5 Marlii,
medeltal blifva utexaminerade. Huruvida det
är rigtigt, art för ett så ringa antal bibehålla
en särskildt undervisningsanstallt, torde böra
sättas i fråga, Dess besvarande är visserligen
Öfver mitt bedömande; men jag erkänner mig
vara böjd lör antagandet af Grefve CronhjelmS
mening, att bägge de sistnämnda undervisningsanstalterna
borde förenas. Herr Grefven haf
anfört exempel från Frankrike till styrka för
sitt påstående. Mig torde det tillåtas erhindra,
att^vår egen Konung gifvit en dylik organisation
åt den högre Militaite-Undervisoängen
i brödrariket, der Officerare, som söka anställning
vid Generalstaben) afven begagna
den.
Rlgtlghetefi aF Herr Montgotneries Förslag,
att en milit aire lärare mätte anställas vid
hvarje Gymnasium'] Riket, måste jag betvifla,
af det redan anförda skälet, att applicatiorisstudier
icke bora äga rum, förr än man tindangjordt
de allmänna och förberedande, bvartill
de, sorn idkas vid Gymnasierna, äfvetl
höra.
G'llades de delar af Grefve Cronhjelm®
Och Herr MontgOmeries förslag, hvilka synas
mig vara rigtiga, och utfördes verstäilighsten
]>å sätt här blifvit uppgifvit, så skulle förändringen
af de militaira undervisningsverken leda
till följande slutföljder: ;
Grundligare, medborgerligare och rigtigare
uppfostran töi Officerare vid de allmänna
t)en Miriii.
92?
Läroverken i begyoelsen, och vid tpplicationsskolor,
till slutet.
Erhållandet af 35 militaire-stipendier vid
Universiteterne
Upprättandet
af en högre undervisningsanstalt
lör Sjöofficeraret, hvilken hittills saknats.
Föreningen af Ingenieur- Och Artillerie-1
Undervisningen, hvarigenom den förra blefve
oberoende af lönlösa Lärares välvilja att åtaga
sig en del deraf.
Besparing, oagtadt allt detta, af omkring
$000 R:dr, som de högre militaira undervisningsanstalterna
för närvarande kosta Staten.
N:o Q.
Friherre Höije, Ludvig 1
Hindrad att bevista justeringen af Ridderskapets
och Adelns Protocoii för den 24
sistledne Februarii eftermiddagen, anhåller jag,
att med stöd af mitt berörde dag gjorda förbehåll,
nu få förklara, att jag förbiifver vid
mitt då, i anledning af Grefve Henning Gyllenborgs
memorial, om uppbäfvande af den,
vid sista Riksdag först gjorda fördelning af
Fastighetsvärdet, afgifna yttrande; nemligen,
att jag understödjer Grefve Gyllenborgs mö
-
928
Den 25 Marlit.
tion h men att i fall den ej kati bifallas, jag
begär det Bevillningsutskottet må anställa en
pröfning angående rättvisan af den fördelning
som skedt, till utrönande om och huruvida
det ena Länet kan anses hafva njutit en särskild
lindring} på de andra Länens bekostnad:
och denna pröfning påkallar jäg särskildt
för Gottlands Län, hvars kända företräde i
jordmån, visserligen också bordt ingå i beräkning
vid fördelningen.
N:0 3.
Herr Brimcrona, Gu fl af Adolph
Med anledning af hvad Friherre Wrangel
och Herr Tham den 1 och 3 < denna månad
angående Finska handeln anfort torde mig til-1
låtas, att med någon sakkännedom i detta arn*
ne, göra en och annan anmärkning.
Ehuruväl äfven jag önskar, att införsel
från Finland af alla de varor detta land till
Sverige har att aflåta en gång måtte kunna
fullkomligen umbäras, är jag långt ifrån att
tro denna epok redan vara förhanden. Hufvudstadens
läge och behof skola ännu länge
påkalla fortfarandet af fordna merkantila förhållanden,
ehuru med modificationer, lämpade
efter tid och omständigheter. Genom redan af
Regeringen vidtagne och ännu vidtagande anstalter
skall må gällda åt Sverige ett Finland
åter
-
Si
Deli 25 Martii.
929
återvinnas i det tillförene förgätne och vanvårdade
Norrland; men det fordras tid att bereda
detta surrogat och genom brådstörtade mesurer
bör ej Hufvudstadens, centralpuactens för
hela Rikets rörelse och kraft, bästa om icke
bestånd sättas på ett möjligt vågspel. Det är
nedslående för ögonblicket detta medgifvande
af ett främmande beroende. Men vi motse
småningom dess öfvergång och kunna emedlertid
trösta oss med vissheten att beroendet
af Sverige i ännu högre grad gäller för större
delen af Finland. Detta Lands hufvudsak.'
liga afsättningsort är Stockholm, hvidan ock
dess egentliga RörelseCapital är Svenskt niynt;
och om alla handelsrelationer med Sverige upphöra
är min Öfvertygelse, att Finlands välstånd
med stora steg skulle aftyna. Detta inbördes
beroende, sorn oagtadt förändrade politiska förhållanden
vill fortfara, bevisar, att hafvet aldrig
var den naturliga gränsen för Finland,
utan tvärtom den beqvämaste väg för corn*
nunicationen med fordna moderlandet. Den sä
Öfverklagade Finska handeln är ej heller af
den skadliga inflytelse man vanligen föreställer
sig* Många Varor från andra länder, som val
kunna umbäras, tynga ojemförligt mera Handelsvågen
och försämra i högre mått coursén
än införde Finske producter. Det måste vara
förmånligt för vårt la-nd, att i stället för växlar,
med eget Sedelmynt, som ej annat är än
skuldsedlar utan ränta, betala varor, hvaraf
det ännu är i behof och hvilka dessutom till
Bil till Ridd. o, Ad. Pr. II Band, 59
93®
Den 25 Martti,
största delen mot dess egne utbytas. Genom
förhöjd tull har all införsel af Finsk Spannmål
de sednare åren uteblifvit. Efter samma
grundsatts kan äfven i framtiden allt, hvaraf
Sverige eller egenteligen Stockholm ej har behof
eller ej kan draga fördel, efterhand utestängas.
Men att afbryta alla handelsförhållanden
med Finland vore förhastadt och enligt
min tanka lika skadligt till sina ekonomiska
följder, som opolitiskt; och då'gemensam
fördel kan vinnas, vet jag ej hvarföre våra
fordna landsmän skulle mera vanlottas än andra
nationer, med hvilka Friherre Wrangel,
enligt sednare perioden af dess motion, synes
vilja att Sverige genom prohibitif-systemets
mildring bör öppna lifligare handelscommunicationer,
än hittills ägt rum. Jag har i Tullverket
härstädes förskaffat mig upplysningar
angående Finska handelns skick år 1822. Deraf
inhämtas, att Sveriges underbalance icke är
så betydlig, man i allmänhet förestäldt sigVärdet
af de från Finland till Slockholm berörde
år inkomne varor har-nemligen uppgått
till R:dr Banco 1,3875893: 43 sk , hvarå Tullintraderne
utgjort icke mindre än R:dr Banco
79,318: 44» 6 , oberäknadt öfvermålstull vid
södra vågen, hvars räkenskaper ännu ej hunnit
afslutas; äfvensom stadens inkomster af
denna handel ej kommit i beräkning. Utgående
varor till Finland hafva blifvit uppskattade
till ett värde af R:dr Banco 827,203: 34.
5., hvaribland sådane utländska finnas, som
utom ivöpmannavinsten, vid införandet skänkt
Staten Tullinkomst, Nederiagsvaror afgångne
Den 25 Martti.
93*
till Finland äro värderade till R:dr Banco
397,526: 30. 7. hvarvid i Riket såsom öfverskott
qvarstannat recognitionsafgift och antingen
enskild provenue eller Commissionsarfvode.
Utgående tullen är utförd med R:dr Banco
2,085: 24. Transitovaror, som utgått, hafva
ej blifvit uppgifne, såsom icke egentligen utgörande
export-articlar j men de hafva i någon
mon afhjelpt Skeppsrederiernes förlägenhet och
befordrat enskildt förtjenst hos Svenske medborgare.
Icke heller bör obemält lemnäs, att
vissa Finska varor, såsom Skogseffecter af ädlare
beskaffenhet och tjära, med behållning
kunna reexporteras från Sverige, och att en
"klängd varor utan att angifvas särdeles medelst
Bondseglatiorren afgå till Finland, hvaremot
genom confiscationer det blifvit utröndt,
att förbjudit gods, ehuru ej till betydligt värde,
från berörde land blifvit inpractiseradt.
Till anförd Nationalvinst af handeln på Finland,
verkstäld nästan utan undantag med dess
egne Fartyg, må slutligen läggas värdet af de
Skeppsprovisioner, Besättningarne uppköpa och
värdet af de födoämnen och förfriskningar
desse under vistandet härstädes förtära, hvilket
för mer än 1000 Fartyg med minst 5000 Sjömän
och en mängd passagerare icke är obetydligt.
Jag tror således, att då tiden för
närvarande handelstractat tilländagått en ny
på behöriga grunder upprättad bör åter i afseende
å Finska handeln afslutas, hvarom jag
i vissa deta iller längre fram närmare vill yttra
mig.
832
Ben i5 Murtii,
I det hufvudsakliga af de åsigter, Herr
Tham yttrat, angående handelns och näringarnes
befordran, instämmer jag med hvarje vän
af Fäderneslandet. Jag vill blott rätta ett misstag
vid uppgiften om uteblifven retourhandel
med oppne Finska Fartyg och för öfrigt i sammanhang
med detta ämne lemna några upplysningar,
samt i ett och annat framställa mina
egne tankar. Herr Tham har anfört att
dessa öppna Fartyg eller skutor segla härifrån
tomma till Pommerska eller Preussiska Städer
för att derifrån afhämta sina behof, hvartill
han befarar orsaken vara någon författning,
som hindrar Finnarne att taga retourlast. Äfven
jag tror att Finska öppna Fartyg lör det
närvarande icke medtaga fr"tn Stockholm till
hemorten varor till den mängd och det vifrde,
som den tid Finland tillhörde Sverige.
Men orsaken dertill ligger icke i några särskildta
för handeln på Finland hinderlige författningar.
Tvärtom har år 1820 en Författning
utkommit, som emot hvad i allmänhet
är stadgadt, tillåter Finska däckade Fartyg äfven
under 25 Lästers drägt att intaga nederlagsvaror
i Stockholm, och i 3 Art. af HandelsTractaten
är för Finska Fartyg öppneeller
däckade medgifvit, att från Sverige till
Finland införa Salt, Vin, Specerier och Colonial-varor,
utan att hvarken vid utgåendet Irån
Sverige eller vid införandet till Finland desse
varor med högre tull beläggas, än om de kommit
med egne Fartyg från produetionsorten.
Men sedan genom Finlands söndring från Sverige
och förening med Ryssland dess handel
Den tö Murtii,
S53
tagit en ny riktning och genom direct införsel
från utländska Orter af Öfverflödsartiklar
till bättre pris än de i Stockholm kunna erhållas
Finnarne funnit mera med sin fördel instämma,
att tillhandla sig sådana varor af
egne än af Stockholms handlande, var det
naturligt, att retourhandeln skulle förminskas.
Likväl torde minskningen i export till Finland
ungetärligen svara mot minskningen i
import derifrån, hvilket kan slutas al ofvan
anlörde uppgifter från Tullverket. Med Finska
Städernes fördel vore mest förenligt, att
Bondseglationen på Sverige upphörde, hvarigenom
varuprisen i landet skulle nedtvingas,
och deremot mera jemt och högre vid varornes
försäljning i Stockholm kunna fixeras, än
då Allmogen utan underrättelser, beräkningar
eller sammansättning på vinst och förlust afsänder
dem och efter gällande pris utan upplag
genast dem föryttrar. Utcm den förlust
som Finska Allmogen såmedelst skulle tillskyndas,
uppkomme emedlertid derigenom den
dubbla för Stockholms Invånare, att dels högre
än eljest nödgas betala Finska Landtmannaproducter,
dels sakna de retour-köp, som af
seglande Allmogen verkställes Också tillskrefvo
många i Finland förnämligast Svenske
underhandlarens bemödanden, att, vid sista
handelsfördrags uppgörande med Ryssland,
Finska Bondseglationen på Sverige fick fortgå.
Så länge Hufvudstadens behof af de artielar,
®om komma från Finland, ej tillräckligen kun*
na fyllas från inhemsk® prpvincer, är Finske
Den a5 Marlit.
BondSeglationen således af verklig nytta, hvarföre
ock efter min tanka vid HandelsTracta--  tens förnyande dess fortfarande såsom ett nödvändigt
vilkor å Svenska sidan forde böra
yrkas.
I yttrad förmodan, att Finska öppna Bond-:
skutor -skulle tomma begifva sig härifrån till
Tyskland och Preussen, torde Herr Tham äfven
irrat sig. Enligt ännu gällande författningar
äger Finska Allmogen ej rättighet att
segla till andra orter inom Östersjön än Sverige,
hvilken rättighet efter Finlands införlifvande
med Ryssland naturligtvis blifvit utsträckt
till dess Östersjö-hamnar, utan att
densamma likväl begagnas annorstädes än på
E,tländska vallen af kustboerne i det gent öfver
belägne södra Finland. Andre än Finske
SjöSräderna och i grund af Adelige Privilegierne
Frälsemän idka ej sjöfart på Tyskland
med egne Fartyg. Vid efterfrågan har man
jemväl upplyst mig, att några Finska tomma
fartyg ej blifvit till Tyska orter härifrån förpassade,
och jag känner i öfrigt för egen del
att Finske Städers och Frälsemäns Fartyg med
laster af Skogseffecter, utan att anlöpa Sverige
directe afgå till Preussiska, Mecklenburgska
och Danska hamnar, samt Lubeck, hvarifrån
de med varor eller ballast samma väg återkomma.
Enligt mig meddelad upplysning hafva
Finska till Stockholm ankomne Fartyg år 1S20
varit 10303 år 1S21 1073 och ir 1822 U19«
Den 25 Martil.
Finska Seglationen har således de sednare åren
varit i, tilltagande. Ett sådant förhållande
bevisar likväl icke en större handelsvinst för
Finland och en dermed föreDad större nnderbalance
för Sverige. Såsom jag anmärkt har
skillnaden i export och import icke varit alltför
betydlig nästledit år, ehuru Sjöfarten detta
år varit iifljgast, hvilket torde härröra deraf,
att Finnarnes fordna förnämsta exportvara
Råg ej inkommit, att ved hufvudsakligen utgjort
lasterne och att Finske varorne i allmänhet
fallit i pris. En jemförelse emellan berörde års
och de föregående årens Tullräkenskaper skulle
bestämdt afgöra frågan, och ehuru jag ej
för det närvarande på ziffran kan uppgifva
förhållandet bör jag dock nämna, att man i
Tullverket trott sig kunna försäkra, dst import
och export alltid varit i ungerfärligt samma
förhållandetill hvarandra. Som handeln emellan
Sverige och Finland endast med Finska Fartyg
bedrifves är det emedlertid Finska Seglationen,
som sätter lif i densamma och befordrar
en icke obetydlig rörelse i Hufvudstaden.
För att göra denna handel mera förmånlig för
Sverige vore måhända af vigt, att art idar från
Finland af sådan art, att ej dylika från Ryssland
till Sverige utskeppas och hvilka från
Sverige med vinst åter kunde exporteras, tullfritt
fingo införas, såsom Tjära, Beck, Bjelkar,
Plankor och Spiror, emot det samma tullfria
rättighet skulle tilläggas Svenska tillverkningars
införande i Finland, såsom Jern, Kläde,
Socker och Sirap, hvarigenom Sverige visserligen
ej blefve den minst gynnade. Vid en
Deri z5 Marith
blifvande Handelstractats afslutande lärer för
öfrigt samma förmåner förbehållas Sverige,
som i den nu kraftägande blifvit detta Riks
tillerkände och hvilka man i Finland, ehuru
kanske orätt, ansett öfverstiga de motsvarande
som å Finska sidan blifvit betingade. Då likväl
Finland erhållit rättighet, att för sin Bruksrörelse
årligen utföra från Sverige ett visst
qvantum Malm och Tackjern emot det Sverige
ägde rättighet, att upphandla och från
hamn arne vid' Finska viken årligen afhämta
ett äfven bestämdt qvantum spannmål, men
- Sveriges behof af utländskt Spannmålsbifräde
synes hafva upphört under det att Finska Bruken
ej kunna umbära Svensk Malm ochTackjern,
så torde motsvarigheten för fortfarandet
af denna Finska Brukens rättighet att afhämta
Svensk oförädlad vara kunna sträckas till andra
för Syerige nyttige handelsföremål i utbyte
mot det hittills årligen medgifne Spannmålsbiträde
af 200,000 Tschetverts till större
del eller till hela dess belopp, med förbehåll
dock att i missväxtår Sverige åter må äga af
detta biträde sig begagna.
Efter min tanka skulle i afseende på Finska
handeln det icke heller vara utan sin
nytta, om tillämpningen af Författningarne mot
lurendräjeri hvad Stockholm beträffar i s|
jnåtto förändrades, att till införsel förbjudne,
men redan inpractiserade varor icke voro confiscation
underkastade, då de till export på
Finland angifvas, utan borde de mot ingen eljer
lindrig tull blott förseglas med tullverkets
Den ?.) 'Martil,
sigill eller i händelse af större qvantitet af
bevakning till Furusund åtföljas. Det synes
orimligt, att motverka utförsel af varor, hvilka
man ansett till införsel böra förbjudas och
som redan inkotnne eljest i öppna bodar försäljas
och i landet förbrukas. Med controll
att varorne kommit till det vid hafsbandet belägne
Furusund och med de stadganden seglationsordningen
innehåller tror jag ej det vore
att befara, att Fartyg destinerade till Finland
skulle ur segelleden afvika för att sprida dessa
varor på Svenska kusterne, hvilket dessutom
ehuru föga sannolikt i sjelfga verket ej skulle
medföra större olägenhet, än om samma vahror
af Svenske medborgare i Stockholm blifvit
upphandlade. Deremot sedan efter berättelse
ett strängt prohibitifsystéme blifvit lagdt
till grund för da i Ryssland och Finland sednast
utkomne Tullstadgar för inkommande varor
och man vid deras handhafvande skall vara
betänkt på alfvarsamma mesurer, torde deraf
följa att luxeartiklar derstädes komma att
Stiga i pris, i hvilken händelse deras införan- v
de från Stockholm till Finland kunde förenas
med Finoarnes vinst, i stället att fallet flere
år varit att dylike varor med förmån från Finland
kunnat till Sverige införas. Hinder af
förbjudna varors afsättning på Finland till beredande
af en ökad retourhandel böra således
undanrödjas, hälst den olägenhet, deraf vid öfverkomsten
kunde uppstå, hufvudsakligen skulle
träffa Finnarne sjelfva, hvilka nästan uteslutande
idka Finska handeln med egna Fartyg,
93$
Den 25 Martil.
Jag har hört nämnas, att tillräckeligt antal
Fartyg skall saknas i Norrland lör transport
af ved till Stockholm, hvarföre äfven
Finnskutor i sådant, ändamål lära blifvit befraktade.
Om orsaken dertill ligger i bristande
kunskap hos Norrländska allmogen att bygga
mindre kostsamma för vedtransport tjenlige
Fartyg, så föreslår jag i ödmjukhet såsom
bidragande till det önskade oberoendet af
Finland, att liksom Kejserliga Finska Hushållningssällskapet
till undervisning i Linets bättre
behandling, spånad och väfnad förmått
hushåll från Ångermanland att till Finland
öfverflytta, någre i Fartygsbyggnad kunnige
Bönder från Åland och Finska Skärgården
skulle inbjudas, att mot vissa förmoner nedsätta
sig i Norrland å de kustorter, hvarifrån
ved för Stockholm synnerligen är att påräkna,
för att bygga och om så fordras lära bygga
för minsta möjliga pris sådane Ved-Galeaser,
som vanligen från Finska Skärgården
utlöpa.
Detta mitt anförande anhåller jag ödmjuk
keligen mitte till vederbörligt Utskott få åtfölja
Friherre Wrangel och Herr Thams motioner.
N:o 4.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric;
Det nu justerade Protocollet upptager en
värd Talares Herr Grefve von Plåtens anmärknin
-
Den t*; Martil,
95$
gar emot ett anförande af mig; och då jag icke
vid tillfället besvarade dessa anmärkningar
på sätt jag hade önskat, så hoppas jag,
att det billigt vis anses vara min rätt, att nu
efter fulländad justering få ingå uti den närmare
utveckling af ämnet, som erfordras för
att fylla den brist, som i annat fall uti Trotocollen
möjligen skulle synas ligga mig till last.
Allt hvad jag utur en philosophisk, politisk
synpunkt om landets ställning yttradt,
må blifva ett föremål för Tänkarens forskningar
och undersökning, jag ämnar icke ingå
uti något försvar af hållningen i taflan, det är
endast för att ådagalägga, det jag icke så obetänksamt
begagnat min Riksdagsmannarätt,
att jag kunde förtjena förebråelsen, att hafva
framkastadt några skarpa uttryck, utan att
ruägta rättfärdiga dem med företeende af några
grunder, som jag utbeder mig att något
närmare få förklara mina tankar.
Vår Ministére har länge nog i tal, i skrift,
i tryck och särdeles genom handling, sökt föra
fram den tanken, att det vöre högst inconstitutionelt,
att kalla eller anse Konungens
Rådgifvare såsom Ministrar, och följaktligen
äfven, att af dem fordra någon ministerielverksarnhef.
Det torde härvid icke vara opassande,
att i minnet återföra huru Lagstiftaren
tänkte 1809, och hvilka grunderne voro
för nuvarande Constitution.
De stora rättigheterne, att sluta förbund,
Den 2 5 Mari ii.
fred och göra krig, som man tillstyrkt, att
lägga i Konungens hand, tillika med magten,
att till och afsätta högre Embetsman, äio
motvägde af ministrars ansvarighet, af Ständers
på bestämd tid utsatte sammankomster,
af deras oinskiäkta rätt att beskatta sig sjelfve,
af tryckfrihet, af en strängare bevakning
öfver alla Embetens utöfning. Så yttrade sig
en ibland Constitutionens stiftare 1809.
En patriotisk sinnad Representant yttrade
då;
I fallet för en blott temporaire garantie hafva
vi uti Conflitutionsprojectet Minijlr arnes ansvarighet
och Regentens förbindelser att inhämta deras
råd-, i Jlället för ett blott eventuelt Ständérnes
sammankallande, är det nu utsatt till viss tid och
R/genten påmint genom tryckfriheten om Nationens
röfl och om Nationens önfkan.
1809 års Lagstiftare yttrar vid redogörelsen
af grunderne för vår Constitution följande:
Magten
att styra tillkommer efter Utskottets
förslag odelad Konungen, men hans beslut
kunna icke förhastadt fattas, icke bestämmas
efter ensidiga underrättelser och råd, af
dolda personer utan ansvarighet. Han mäste i alla
mål låta Sig upplysas af ett offenteligt StatsRåd,
hvars Ledamöter — ställde under ansvarighet
icke blott för deras yttrade rådslag,
utan äfven för deras tystnad, då de bordt rå
-
Den 20 Martill
ganska påtageligen synas mig vittna om overksamhet
hos Ministéren.
En grundelig utveckling utaf detta ämne
skulle fordra först och främst, uppställningen
af alla de samhälsbrister, sorn af 1809 års
Lagstiftare undersöktes och erkändes, samt
hvars afhjelpande af dem, åt Ministéren och åt
kommande Ständer öfverlemnades, sedan Constitutionen
var lemnad som det kraftigaste
medlet till Samhällstillståndets utbildning 5
måtte det tillåtas mig att endast uti några korta,
sammandragna punkter få ytligt vidröra
ämnet, för att åtminstone få visa, att mine förutsättningar
ej innefatta blotta ord, utan att de
stödja sig på en öfvertygelse.
1809 års Ständer insågo oformeligheterne
uti vare representationsstadganden: de insågo
obilligheten af femte Ståndets uteslutande ifrån
representation’, och Lagstiftaren öfverlemnade
åt Konung och Ständer att öfvertänka
bristerne, att utarbeta förbättringarne och att
föreslå dem Vi håfve nu under fem Riksdagar
erfarit alla olägeoheterne af vår Repre-v
sentation på fyra särskildta rum: en fyrdubblad
kostnad.för Cancellier och Klubbar: en öfver
all beskrifning försvårad arbetsmethod t
en deraf härflytande tidsutdrägt, äfven ledande
till en ökad kostnad;: ett olämpligt ösarn-;
manhang uti discussioner och beslut genom
ämnenas föredragning inom fyra särskildta
rum; Minisfrarnes uteslutande ifrån säte inom
de fleste af Representationens delar. Följder-,
Den 2:> Martil.
da, mäste sjelfve sorgfälligt söka upplysningar,
författ bevara sitt lif, sin välfärd och sin heder.
På detta sätt och genom de öfrige 'medel,
som äro föreslagne i afseende på ärendernes
beredande, bör Konungen icke i något
fall kunna missledas; bör allmänna rösten icke
kunna hindras att genom någon organ tränga
fram till Honom.
Månne man nu äger rätt att misstänka det
Lagstiftaren 1809 så talade, blott för att vilseföra
och missleda Svenska Folket om begreppet
af sin Statsförfattning; eller månne
man ej uti denna Constitutionens anda kan med
tillförlitlighet finna huru hela uppställningen
af vår Samhällsbyggnad bör betraktas: och att
vi utan all tvifvel äga ansvarige Ministrar
och en för Styrelseåtgärderna ansvarande Mi~
nistére.
Det är också ifrän denna synpunkt jag
utgådt då jag härleder Landets bekymmersamma
ställning ilrån en 13 årig overksamhet
hos Ministéren: Min värde motståndare har
visserligen till vederläggning häraf, emot mig
uppstaplat en massa af Storverk, vid hvars
behöriga sorterande likväl alltför litet lärer
kunna komma att tillskrifvas Ministérens djupa
Statsberäkningar, dess beslutsamhet, eller
dess kraft; då deremot^Landets inre tillstånd,
de jämt ökade skattebördorne och de föråldrade
Stat6lnrättningarnes oförbättrade tillstånd
<
Den 25 Martil.
ne af detta osammanhang i sjelfva inrättningarne
halva understundom varit osammanhang uti
besluten; Landet har fått vidkännas följderne;
och en af mina första förebråelser emot den Minister,
som till stor del allt sedan 1809 innehaft
sine platser och således af ökade anledningar
bordt ännu vara uti Lagstiftarens anda
och mening, är, att den gjordt alldeles intet
för denna hufvudsakeliga del utaf, eller rättare
sagt grundval för all samhällsutbildning.
Man skall förgäfves mot mig invända, att Riksens
Ständer sjelfve bordt härutinnan begagnadt
sinejrättigheter; och jag svarar blott att der
Konung och Ständer hafva lika rätt att föreslå
ändringar i Grundlagarne, bör man aldrig vänta
framgång af något sådant förlag, som ej
kommer ifrån Ministéren, då man deremot kan
vara fullt förvissad att hvad, sorn ifrån Ministéren
i sådan väg föreslås skall antagas, då
det finnes vara fotadt å någorlunda billigt
afvägde grunder. Men månne, Ministéren inskränkt
sig till ett ,blott pa^sift underlåtande
att utarbeta Förslag till en total förändring af
de oduglige, eller till föibättring och möjelig
jämkning uti de varande formerna, jag troratt
Ministéren ganska verksamt motarbetat all ändring
härutinnan; då den af. 1809 års Lagstiftare
angifne, och sedan af Ständerne 1812,1815,
> 3 818 öfverklagade bristen å Statitlske uppgifter,
för Riksens Ständer varit ett oöfvinnerligt
hinder att sjelfve ens kunna företaga något i
i denna väg; och månne Ministéren ännu satt
sig i tillfälle att uppfylla Riksens Ständers
behof och redan för lång tid sedan yttrade
944
Dm 2? Martil.
önskan härutinnan? Härefter torde i ordningen
kunna komma att fästa uppmärksamheten vid
hvad som blifvit gjordt för Nationalandan, och
den medborgerliga bildningens utveckling, och
månne man ej härvid sagt allt, då man besinnar,
att Grundlagame icke ännu vid våra allmänna
Läroverk utgöra ett anbefaldt föremål för
den allmänna undervisningen; jag anser mig
icke behöfva djupare intränga uti alla de brister,
som redan 1809 uppgåfvos vara våra
högre Lärosäten vidlådande och, 6om jag fruktar
ännu vara föga afhjelpte; det skulle
medföra en å detta rummet säkert tröttande
vidlyftighet, att fullständigt vilja utreda förhållanden,
som af hvar och en äro kände.
Vid betragtande af de administrativa åtgärderne,
framställer sig, huruledes Konungen
sjelf 13 år efter Statsförfattningens tillvaro finnér
Sig uti den belägenheten att ännu nödgas
yttra : det vi äro styrde utaf föråldrade Criminal•
lagar, och utaf gamla stadgar och påhl i, som ofta
motverka de adminiflrativa äi-endernes gång, och som
gåra Dom/lolarnes rättskänsla villrådig. Ledning
gen af LagComittéens arbeten har varit Ministéren
uppdragen, arbetets fördröjande tillskrifves
derföre Ministéren: och jag kan för ingen
del biträda min värda motståndares mening,
att denna tidsutdrägt är en lycka, åtminstone
icke för dem, som vänta sig något dugligt:
att vi böra vara i mistning af goda lagar intill
dess Norrmännen kunna finna för godt, att
med oss ingå i öfverenskommelse om enahan,
da
Ben 2J MarlH,
da åsigter af Lagstiftningsprinciper, finnér jag
vara en alltför stor paradox för att i minsta
mån kunna vara behjelpelig, att vittna om förmåneine
af den så kallade föreningen.
Men om Riksens Ständer ännu icke blifvit
satte i tillfälle, att preliminairt yttra sig
öfver de angifne bristerne uti vår gamla Lag,
äfvensom öfver de nya åsigter hvarifrån matt
vid den nya Lagstiftningen äger att utgå: omt
inga sådane förberedande åtgärder äro vidfagne
för den nya Lagens discuterande af Riksens
Ständer, att antagandet vid en Riksdag
kan blifva möjeligt, om man på sådant sätt
ännu har i sigte en tidsutdrägt af kanske 20
år, och en utgift af ännu 200,000 R:dr, sa
kommer ledningen af denna angelägenhet icke
att vittna om någon särdeles verksamhet, ellet
om något särdeles sammanhang uti Ministé-{
ren: inan har sedt Konungen efterfråga ny*
Lagverksarbetets fortgång, men man har ej ägt
anledning att vara så fullkomligt tillfredsställd
med de upplysningar Och berättelser, som i föli
je derutaf inlupit.
Öfver en mängd Samhällets angelägenheter
hafva Comittéer varit förordnade och tillsatte.
Sjelfva behofvet af desse Commiféer
tycke6 bevisa de tillvarande Styrelsemagternes
oförmåga eller otillräcklighet, att utreda Samhällets
behof, att utarbeta förslagen till deras
tillfredsställande men hvad resultat har väl
Bil. till Ridd. 0. Ad, Pr. II Baad. 60 j
946
Den 25 Mart ii.
Ministéren dragit af de flesta af desse Comitéers
arbeten, och har Ministéren ens visadt
så mycket sammanhang i åtgärd, att den uti
det nu till Riksens Ständer framlemnade Förslag
till Styrelseverkens organisation, framlagt
ett af Styrelsen pröfvadt och gilladt Förslag; eller
är det som jag föreställer mig blott ett Comitéfoster,
hvarå nu af Riksens Ständer bör arbetas
utan anledning huru, och till hvad del sjelfva
jhufvudprincipeme kunna af Styrelsen vara godkände
eller ej; månne man härvid, någon gång
afsedt de vigtiga grundsanningarne att en fri
Statsförfattning sväfvar i luften, så länge den
genom en oformelig representation oupphörligt
paralyseras, och så länge Folkets deltagande i
Lagstiftningen icke utsträckes till dess deltagande
i Lag/Jtipuing, förvaltning och försvar
det vill säga om den ej understödjes genom
Jyryinrättningar i afseende på Lagskipning, af
mtnicipala institutioner i afseende på förvaltningen,
och af en värkelig National Armering i afseende
på försvaret: och månne man härvid
besinnadt att det icke gifves någon möjelig
gräns för tillväxten af den stående hären utaf
Domare-Adminijlratenver och Soldater , så iänge
alla allmänna värf i dessa hufvudgrenar af det
offenteliga lifvet skola uteslutande utföras af
dertill besoldade tjenstemän; och månne man
ej förr än af sjelfva nödtvånget skall komma
att öfvertygas det endast så mycket af lönadty
och anbefallt tjenftemama-arbete kan indragas,
som ersättes genom frivilligt bidrag af obetalt
Nationalarbete, och att det endast genom dess
tillitande blifver möjeligt att begränsa de be
-
Den 25 Murtu,
947
ständigt tilltagande kostuaderne för Statsförratt»
ningarnes fullbordande, och derimed förknippade
skattebördors olideliga tillväxt.
Att man för utbildandet af det verkeliga
Nationalförsvaret uträttadt ingenting, tror jag
mig med all säkerhet kunna påstå, då man hvarken
åt de allmänna uppfostringtanstaiterne sökt
gifvaen dermed gemenskap ägande rigtning, eller
"i nationallynne! sökt införa tycke för militairfärdigheter
och öfningar.- hvad plan, som kan
ligga till grund för landets utarmande i och för
försvarskostnaderne under freden, på ett sätt, att
de enda verkeliga försvarskrafterne, eller sorn
är det samma Nationalvälmågan derigenom alL
deles utsuges, har jag långt före detta förklarat
mig icke kunna fatta; men om härtill skulle
komma, en mindre .noggrann beräkning vid
användandet af de medel, som å försvaret uppoffras,
så får man finna, att den tänkande representanten
har ordsak till bekymmer, då
han finner mångå anledningar att anmärka, det
Folket genom ständigt ökade skatter utarmas
allt. mera och mera utan att några synbara
förmoner visa sig till utbyte emot en dageligt
tilltagande förlägenhet, hvars alltför möjeliga
öfvergång till nöd, snart nog torde blifva mera
att befara än betvifla.
Vid frågan om Statshushållningen i allmänhet,
så torde den betänkligheten kunna
framkastas, huruvida det väl kan vara möjligt,
att härutinnan föreställa sig någon framgång, u
tan att man handlar efter en viss gifven stadgad
948
Den 2 5 Marlit,
plan, med ett visst bestämdt föremål till ögna^
märke; Och som medel till dess ernående,
visa noga och säkert beräknade utvägar.
Ibland andra för allmänheten särdeles
synbara smärre detaiileförhållanden, forde
man härvid kunna framställa allmänna
Magazins-förvaltningen, af Riksens Ständer
till ministéren handlöst öfverleinnad utan föreskrifter,
och detta icke af öfvertygelse, att
så borde vara, men, som följd af ininistérens
magt-inflytelse att kunna tillvinna sig allt hvad
hon önskar, äfven då det understundom varit
stridande mot Riksens Ständers tankar och
redan fattade beslut. Åtgärderne vid allmänna
magazinsförvaltningen och dess följder måtte
således åtminstone icke ligga Riksens Stan ier
till lastj, utan ensamt bevittna om sammanhanget
uti Ministérens åtgärder. Vid passevolancemedlens
användande torde man äfven
kunna anmärka att dermed säkerligen icke
förfarits, som om man önskade, att Folket
skulle förlänga detta Contract till hvilken tvekan
en gång, äfven den vägrade revision mycket
torde komma att bidraga. Då mau här
icke otydligt förmärker huru det ifrån Ministérens
sida framkastas att Riksens Ständer sjelfve
hopsmidt det Finartciella administrativa svära
det, såsom hade icke ministéren fördt hammaren
dervid, så kan man icke utan feghet låta
belasta framfarne Ständer med en slik beskyllning,
hälst man önskar utafefterkommande blifva
försvarad likasom man sine företrädare försvarat.
Min tanke är att Ministéren ensamt varit vallans
Den 25 Mal tii,
949
de lill alla falskt raesurer, antingen derigenom
att Ministéren icke vägledt Riksens Ständer,
medelst föreläggande af sådane planer
eller Förslag hvarå besluten klokare kunnat
fattas, eller derigenom att den bibehållit
sine plstser då de icke föMnådt genomdrifva
sine planer och förslager, och kan jag aldrig
föreställa mig annat än att samma Ministers
fortfarande uti förvaltningen alltid måste betyda
dess erkännande af de rådande förvaltningsgrundernes
rigtighet. Till styrka för denna
tanke, och till ett kanske icke obetydeligt
b; vis på Ministérens ägande inflytelse att
kunna verka hvad den vill verka, torde blott
behöfva anföras, huru den beredt tryckfrihetens
inskränkning. Passevolancc-Contractet och
de ultra marinska besittningarnas fria disposition
18125 godkännandet af den helt nya principen,
att fördelar kunDa uti traktater med
främmande magter annorlunda betingas än till
Statens directa förmån, 18155 uppbäfv2ndet
at ett redan fatta dt beslut om vissa förbehåll
och garantier för allmänna Magazinsförvaltningen;
äfvensom upplåtande af en betydelig
del utaf Bankens réela fond till Coursbestämmandet
18185 och redan vid denna Riksdag
den oformeliga behandlingen af Förslaget rörande
Hana Kongl. Höghet Kronprinsens deltagande
i Regeringen, vid visea tillfällen såsom
blott röstägande Ledamot5 man torde äfven
lör att rätt känna och bedömma Ministérens
verkningsförmåga härvid kunna anmärka
, det icke en gång Grundlagens ordalydelse
eller anda ännu ägt tillräckeligt anseen*
<p o
Den 25 Martii.
de och kraft för att uppehålla eller afglå Ministérens
föreslagne messurer då den bestämt
önskat äfven dess inconstitutionella genomdrifvande;
det torde således icke med framgång
kunna sägas att Ministéren icke kunnat
verka, utan lärer man få vara ense derom att
den icke velat verka vid alla tillfällen då den
visat sig overksam.
Uti de Financiel» oredorne kan jag för
min del, icke fritaga Ministéren ifrån sin dryga
andel; ty nog hade det ifrån en början varit
Ministérens åliggande, att inse och beräkna
foljderne af sammanblandning af Landets
mynt med Statens skuld, nog hade den bordt
inse och framställa nödvändigheten, att vid sådane
Omständigheter i förväg bestämma en liqvidationsgrund
emellan borgenär och gäldenär.
Nog måtte man kunna påstå att det för
landet så högst olyckliga företaget af Götha
Canal, utom Ministérens biträde aldrig kunnat
genomdrifvas; och i anseende till den olyckliga
Discontkatastrophen frågas, om Ministéren
är utan betydelig skuld uti Discontassignationernes
så vidt omgripande fart, derigenom att
de uti Kronans uppbörder emottogos och såmedelst
åtminstone de facto sanctionerades
som mynt. i 815 var Ministéren visserligen icke
overksam för beredandet af ytterligare bidr#g
ifrån Banken till Disconterne och Canalen,
och jag tror ej, att mesuren gagnade till
annat, än att göra 1817 års omstörtning så
mycket betydeligare; och om Ministéren verkligen
varit öfvertygad att oredan på ett bät—
Den 25 Martil,
tre och för landet fördelagtigare sätt än, sorn
skedde, kunnat till rätta töras, sä hade det
utan all tvifvel legat inom dess förmåga att genomdrifva
andra utvägar. Vid denna Riksdag
har då Ministéren aldeles velat två sine händer
derigenom, att ingen af Ministéren uttänkt
och författad Financeplan blifvit Riksens
Ständer förelagd, sedan Svenska Folket
i nära 3;ne år haft sin med förhoppningar och
oro blandade uppmärksamhet fästad vid det
för så lång tid tillbaka så högtideligt kungjorde
behofvet af en Financereglering Ett
Financeproject är oss visserligen genom Ministéren
öfverlemnadt, men med det föga tillfredsställande
bihang att Ministéren aldeles icke godkändt
dess grunder och således icke heller satt
sig i förbindelse att ansvara för verkställbarhet
ten af Förslagets innehåll. Konungen fordrar uti
sin instruction för FinanceCornittéen en allmän
öfversigt af jordbruket, bergsbruket, handelns
och näringarnes tillstånd: en särskildt
undersökning om närvarande penningeställnings
inflytande på deras skick: dessa näringars behof
af biträden, samt möjeligheten att dem
åstadkomma: den ömsesidiga verkan som deraf
skulle kunna vinnas till deras trefnad å ena
sidan, och till stadga i det representativa myntvärdet
å den andra; ytterligare en undersökning
om Stats-verkets tillstånd och
behof; en allmän öfversigt af beskattningsve»ket,
i anseende till dess fördelning, dess
utgörande, dess uppbörd och dess förvaltning:
en särskild undersökning om den närvarande
penningeställningens inflytande på
Den 25 Martn,
dessa grenar af Statens allmänna economie samt
hvad reglering de synas tarfva i deras närvarande
skick, eiler i följd af vidtagne mesurer
i andra delar af Financerne: och sluteligen en
allmän undersökning om det representativ»
myntets och credit väsendets ti llltånd, til -  lika med alla dermed gemenskap ägande och
derifrån härflytande förhållanden. Att Konungen
hvarken genom sin Ministére, eller genom
den FinanceComittée, som i sådant ändamål
för nära 3:ne år sedan med så vidsträckta föreskrifter,
och med så oinskränkta rättigheter
för upplysningars affordrande formerades, vunnit
de ovilkorligen nödvändige upplysningarne
för ämnets behandling, är säkert, under ett visst
hänseende, lika så upplysande för Konungen,
som det utom ail tvifvel varit en bedröfvande
upptäckt för Svenska Folket; som troligen ej
af sine representanter lärer vilja fordra att de
skola under sin korta sammanvaro och dervid
förefallande flerfaldig» göromål kunna uppgöra
sädane Statistiska Tableauer och Economiske
öfversigter, som äro dem oumgängeligen
uödvändige, för uppgörandet af en sådan Fimncereglering,
hvartill hela Landet till det
minsta väntade, att en uti sina utgreniogar utarbetad
plan, skulle till Riksens Ständers
granskning och undersökning, dem blifva förelagd:
det torde härvid icke varti utom ordningen,
att Riksens Ständer låta Folket såsom
deras principal, tydeligen förstå, att defc
icke får förvänta sig något påliteligt arbete,
då sjelfva de oumgängeiigasie materialierne
för grundläggningen ännu saknasj då hvad
Den 25 Mar lii.
mera är, något Förslag till ett efter Sveriges
närvarande ställning lämpadt Statshushållningssystéme
ännu länge torde få omtalas, innan
det af nuvarande Ministére kan framtvingas.
Då det blifvit mig lagdt till så mycken
last, att hafva kallat Ministeren osammanhängande,
så måttte det icke misstyckas mig, att
jag vill söka redogöra lör detta mitt yttrande,
och uppmärksamheten torde härvid kunna fästa
sig vid hvad, sorn sedan jSio blifvit vid-'
gjordt, för att tillvägabringa denNäringsfrihet
som redan då beslutades, men som till följd af
den vid ostmmanhanget alltid vidlådande svag.
heten, bl i 1 vit alltför länge öfvergifven för att
icke lemna rum åt en ny födelse, af de till
tidehvarfvet sä litet lämplige privilegii-idéernej
härunder torde äfven kunna förås den lamhet
hvarmed Minisféren gått tillväga, för att, till
någon verksamhet befrämja, den så ofta förnyade
önskan ifrån Svenska Folket, att det
matte en gång emellan Sockneboer och Pastorer
komma till bestämde Löneviikor, och den
emellan Åhörare och Lärare sä ofta, ifrån det
gällande barbariska löningssättet härflytande
missämjan derigenom undanrödjas. Att de
stora verldshändelserne på all rörelse, och serdeles
å handeln visadt sin stora inflytelse, är
otvifvelagtigt, men så får man också finna att
Styrelsesystemet i dessa afseenden äfven varit
af en besynnerligt vacklande natur. Att härvid
vilja tilldela Riksens Ständer skulden tor -  de genast förfalla, då man tager i betragtande
Den 25 Marlit,
att den Ekonomiska Lagstiftningen helt och
hållet är uti Styrelsens händer. Om man med
skäl kan förebrå Riksens Ständtr, att någon
gång hafva mindre väl beräknadt sine framförde
önskningar, så skall man äfven å andra sidan
nödgas erkänna, att Styrelsens bemödandande
att åt dessa önskningar gifva en systematisk
rigtning varit inga, då magten att göra
dem oskadliga likväl helt och hållit varit uti
Minisiérens händer. Ända ifrån 1 3 1 o till 1816
voro Styrelseåtgärderne förden utrikeshandeln
till en kanhända alltför omåttlig grad liberale,
och de försigtighetsmått som i anseende till
nederlagslriheten, till Brännvinsimporten, under
Bränningsförbudet i landet, samt i anseende
till monopolier för vissa Städer och enskildta
att införa vissa varor, bordt iagttagas. till stor
del åsidosatte, hvarigenom den klagan verkades,
som just öfver missbruken vid 1815 års Riksdag
förspordes. Sveriges inre handelsstäilning
och inyntförhållanden åsågos härvid så litet ,
att man vid betragtande häraf emotgick de
förändrade tänkesätt, hvilka sedan ifrån 1816
till och med 1820 verkade en total förändring
utaf system och en ytterlig reaction hvars
producter blefvo nya Concurslagen, Vexelstadgan
med sina entraverj CounControlleurer,
Nya Seglationsördningen; LurendrägeriFörorduingen
med sina urbotastralf; författningen emot
begagnandet af Fartyg af mindre än 15
lästers drägt j Förbudsystemet i hela sin ytterlighet,
och hvarigenom vi ytterligare äfven
betungat oss med en kustbevakningskostnad af
40 till 50,000 R:dr om'året, för att hämma ett Ju
-
Den 7.5 Martil.
955
rendrägcri, som aldrig kan förekommas, särdeles
så länge modet gör lag, och då d<‘t icke är förbudet
att nyttja hvad sorn icke ärtillåtUattinlör*.
Då det ofta ifrån Ministérens sida vid dessa
frågor, pekas pä särskildta Utskottet i 8 ■ 5, såsom
sedan den tiden anledning till alla missräkningar
i financielt och ekonomiskt afseende,
så torde det icke förtycias mig, att jag
framkastadt dessa tvifvelsmål å Riksens Ständers
delagtighet uti de felaktige åtgärderne,
då jag aldeles bestrider att alla dessa irskränkningar
i privata credifen och i handeln, samt
de barbariske strafflagarne, som till skydd derföre
tillskapades, härleda sig ifrån Särskildta
Utskottets grundsattser i afseende på Statshushållningen,
utan från samma idéer, som Coursoperationerne,
nemligen ifrån bemödandet, att
nedsätta coursell och förbättra BancoSedclns
välde, hvarföre så stora och ihärdiga ansträngningar
allt sedan 18 r 6 blifvit gjorde. I allmänhet
visar det sig föga lämpligt att Ministören
och dess förfäcktare tillskrifva Riksens
Ständers önskningar några serdeles inflytande
följder, då erfarenheten nogsamt visadt vid
huru många tillfällen Ministéren vid dem fästad!
intet afseende: Ministéren har likväl icke
uti någon väg gått så långt uti osammanhang
som i sin klagan öfver det tilltagande missförhållandet
emellan de tärande och de närande
SamhällsClasserne, då alla de synbara åtgärderne
gådt ut på att oupphörligt öka Embetsmannatalet:
men det är icke nog, att man
genom det ökade antal lämnadt tillfälle för
flere sökande; man har genom opinionsrnes
Den 25 Martil.
och passioneroes rigtande åt Emhetsmannavärdigheter
gjordt allt hvad man kunnat för att
i opinionen förringa det medborgerliga anseendet,
hvarå likväl den constituiionella Samhällsbyggnaden
hvilar, och hvarifrån den borde
kunna hämta så manga obegagnade fördelar.
Den mängd af tomma tittlar, som sedan
1809 blifvit urdelade har varit en tydlig hänvisning
åt samhället att det individuella värdet
borde sökas uti Hofbenämningar och andra
tilifällighetstittlar j och följden visar sig äfven
hafva blifvit, att sjelfva börden och rikedomen
icke hnna sig innefatta nog anseende, så vidt
de ej förhöjes genom en HofMarskalks, en
Öfvprstes, ett Berg6Råds eller CommerceRåds
Caractere. Det moraliska onda . som för Samhället
härflyter utaf ett sådant förhållande är
oberäkneligt: en svår sjukdom är inympad på
nationalcaractéren, och boten torde i detta,
som i flere fall icke blifva så lätt att utfinna.
Uppmaningar till sparsamhet blifva föga verksamme,
så länge man slösar med ardedningarne
till den största af al! misshushållning, nemligen
den , att vilja synas vara, annat än man verkfeligen
är, och få Nationer lära med bibehållande
af någon nationalitet uthållit profvet af
en alltför omåtteligt utsträckt Discontrörelse
med BaocoSedlar, i förening med en nästan
lika gränslös caractérs och tituiaturdiscontering
på ofta nog till företrädesrättigheter inom
samhället högst problematiske förtjenster. Det
häftiga anfall jag här fått emottaga, för mina
i korthet yttrade tidningar om Fäderneslandets
ställning, hafva från min sida påkallat denna
Den 2 $ Mardi.
närmare utveckling af mina tankar; ingen kan
bättre än jag sjelf känna, ofullkomligheten utaf
mine framställningar, men ämnet är också
för vidt omfattande för att kunna afhandlas i
det sammanhang, 60in fordras för att icke här
trötta alltför många åhörare. Jag har trodt
det vare min pligt, som representant, att rent
och oförfalskad framlägga mitt omdöme öfver
Landets ställning: jag har trodt det fordras af
mitt kall, att icke smickra någon egenkärlek,
och att såmedelst underhålla verkeliga förhåli
landen; jag har yttradt, att Folket icke ifrån
sista förändringen uti dess Statsskick lätt till^
godonjuta den minsta fördelaktiga förändring
i sin ställning; och jag upprepar min orubbeliga
öfvertygelse vara, att så är. Stige den
fram, som med hopp om framgång för bevisningen
kan påstå, att Svenska Folket nu 1823
befinner sig uti ett bättre, mera individuelt
lyckligt tillstånd än för 13 år sedan vid denna
tid; jag tror icke att så är; och jag har der-i
före fästa velat tanken på nödvändigheten, att
mera verksamt bereda ett förbättradt samhällsskick:
jag känner icke Sverige annorlunda,
än som ett fattigt land, hvars utarmande i mia
tanke oundvikligen beredes genom ett längre
fortsatt förhärdande, att icke vilja finna huru
Sverige dignar under bördan af sin Stafsrepresentation,
under sina problematiska försvarsanstalter,
och under etc alltför vacklande, eller
kanske rättare under en total brist på gystéme
för Statshushållningen. Jag har erfarenhet
af en tid, då man inför Thronen visade
all ting vara godt, alla förhållanden förträffe
-
Den a5 Martn,
liga, all klagan obefogad, hvarje tänkare en
orolighets st i i t are- Det tillhör historien att
visa huru man bedrog, och hvilka, som gjorde
det ; men det tillhör en eftertid att begagna
lärdomen ifrån en föregående, och jagupprepar
ännu, att jag skulle anse mig ovärdigt
hafva uppfyldt min pligt, som representant,
om fruktan att ytterligare misshaga skulle hos
mig ti i Ibaka hållit en enda tankeyttring rörande
Fäderneslandets ställning: jag lemnar icke
allena åt detta Hus, utan åt hvarje Svensk
medborgare, att bedöma om jag verkeligen förtjent
de hårda tillmålen af illvillig syftning,
som ifrån min värde motståndare emot mig
blifvit rigtade; om jag förtjent den framställning,
till ogillande af mine tänkesätt, som till
denna vördnadsvärda samling blifvit gjord.
Jag ådrager mig det kan hända å nyo genom
återupprepandet af den öfvertygelsen, att Riksens
Ständer af Ministéren varjt ganska handlöst
lemnade, då de sakna alla de materialier,
hvarå de borde bygga sine åtgärder, då de
uti alla Riksvårdande ämnen sakna Ministérens
förslager, hvilka ensamt kunna vara uppfattade
med den beräkning af delarnes sammanhang
med det hela, hvarförutan en högst menlig
ofullständighet måste äga runi. Men jag förklarar
helt öppet, att jag F min egenskap af
ett nationens ombud för närvarande icke kan
finna ett vigtigare ämne för min uppmärksamhet,
än att söka ådagalägga Ministérens förhållande
till Nationen, då min öfvertygelse är,
att Ministéren hitintills alltför litet undersökt
Landets och Folkets ställning och snart sagt
Den 25 Martil,
alls intet arbetat på dess förhållande till ett
bättre tillstånd; sä har jag ansedt det, vara
en ovilkorlig pligt, att till allmän granskning
framställa dessa tankar. Jag anser det för Riksens
Ständer vara en omöjlighet, att kunna
utarbeta och föreslå sådaoe grundreformer,
hvaraf jag anser Sverige uti de flesta af Styrelsens
grenar vara i behof: jag har förestäldt
mig, att det är Ministérens bestämmelse och
pligt, att oupphörligt tänka, och att fortsatt
6trätva för uppnåendet af ett bättre, beständigt
lyckligare samhällsskick; och då jag trodt mig
sakna denna verksamhet, har den naturliga
känslan varit, att påminna därom. Jag tror
ej att Folket af Riksens Ständers arbeten får
vänta den fullständighet hvarå det hoppas,
så länge man är i saknad afledning, ifrån en,
om ställningen och om bristerne kunnig, om
botemedlen öfvertygad Ministére. Jag hade
visserligen önskat, att någon annan än jag framfört
dessa tankar, de hade då kanhända gjort
mera verkan; men jag hoppas, att man för
sak, en gång måtte kunna åsidosätta person.
Om det är påkostande för magtens innehafvare
att afhöra klandret, så är det icke heller så
nöjsamt, som man kanske föreställer sig, att
frambära det; men 1809 års lagstiftare voro
öfvertygade , att en tann medborgerlig anda icke länge
flulle saknat hos ett ursprungligen fritt folk, tom
njuter 'en under Grundlagens helgd fkyddad tryckfrihet;
hvars Regerings är ender offentligen behandlas
och granffas, hvart allmänna och individuella rättigheter
iakttagas af en utaf nationalrepresentationen
Jör ordnad väktare öfver laga nies efterlefnad
Den 25 Martil,
af Domare och Embetsman; och denna sanna
medborgerliga anda kan ej annorlunda uppkomma,
än genom ett fullkomligt uppoffrane
af alin enskidfe afseenden, vid frågan, att som
folksrepresentant yttra sina tankar öfver den
allmänna ställningen. Måtte åtminstone den
constitutionella samhälisbildningspuncten vara
hunnen, vid hvilken undersåtliga tänkesätt och
värma för landet, icke får betviflas derföre,
att man understundom uti uttrycken finner sig
sakna nog smickrande ordalag, och måtte vi
under utöfningen af vårt kall, under striden
om olika meningar aldrig mera framkasta några
tvifvelsmål om renheten af hvarandras afsigter:
måtte det stora föremålet af Folkets
förbättrade tillstånd blifva den gemensamma föreningspuncten
för alla våra olika bemödanden:
och måtte man en gång antaga som afgjordt
att, den Ståndet utan undantag tillhörande
verkeliga principen är en sann Fäderneslandskänsla,
och dermed oskiljagtig kärlek
till Lagbunden frihet och till Lagbunden Öfverhet!
-
