# ID: svediakorp-gov710
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,575
# sentences: 1,665
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Dell 5 Martil.
sf Konung Carl X, aom likväl endast i egenskap
af ArfFurste, år i646, besökte denna
Province då han genast insåg dess intrinsequa
värde.
Sedan jag nu haft åran att för Höglofl.
Ridderskapet och Adeln framlägga det Historiska
af ifrågavarande ämne, fortskrider jag vidare,
att enligt min ringa förmåga utveckla skålen
till Portofrancofrihetens eller åtminstone en
fri Nederlags-råttighets meddelande, antingen åt
hela Gottland, elier blott åt vissa Hamnar deraf.
Trenne hufvudomståndigheter förete sig,
synnerligast vid stiftningen af en slik inrättning
hvarå torde böra göras afseende nemligen: i)
Gottlands locala och andra förmåner, samt
dess egna pr o duell v a resourcer: 2) dess conijnerciella
förhållanden till det öfriga Sverige
och andra Nationer, samt o) den fördel en
sådan rättighet skulle förskaffa Svea land i
Statsoeconomisk och politisk hänsigt.
x) Gottlands locala och andra förmåner samt
dess egna produetiva resourcer kunna förnämligast
betraktas med afseende å dess tillgångar på i)
födoämnen och förfriskningar så väl för de der
sig bosättande inflyttingar, som ock, för dem
som kortare eller längre tid nödgas på Ön qvarstanna,
eller blifva vinterliggare; 2) goda och
säkra Hamnar, danade så väl af naturen som
konsten; och 3) niaterialier till Magaziner och
andra byggnader, på det ej afskråckande hyror
tnå för mycket stegras för varu-upplag och i
orten inträffande speculanter.
302
Den 3 Martii>
Hvad först födoämnen beträffar, är brist
på spannmål icke att befara, enär Gottland i
vanliga år, utan afsaknad för egna innevånare;
exporterar minst 10,000 tunnor deraf, hvilken
production, derest de på ön befintliga Myr-jordar
behörigen odlas, de då kunde uppdrifva till
160,000 tunnor och derutöfver; sorn nu, genom
ett felaktigt skattläggnings system, icke rendera
Staten det allraminsta; äfven dessutom skulle i
alla fall alltid resourserne af sig sjelfva danas,
genom en fri handel; sch skulle äfven om brist
på spannmål och victualier, medelst en alltmer
tilltagande population yppas, dessa behof ifrån
Skåne och Småland ganska lätt kunna afhjelpas,
utan att behöfva imponera det minsta deraf
från utlänningen, Fisket har i sednare tider äfven
varit tåmmeligen betydande, och skulle vinna
ännu mera utvidgning och säkerhet om ordentliga
Bolag danades, försedde med lämpliga
Bolagsreglor, farkoster samt tjenlig redskap; och,
ehuru på victualier icke ännu år tillräcklig tillgång,
med undantag af Fårkött (som till och
reed redan utgör en exportartikel), skall detta
behof, äfven om det icke alltid lika säkra fisket
skulle i en framtid städse vara att påräkna, lätteligen
förekommas då man tager i öfvervägande
Gottlands vidsträckta rikhaltiga myror, som
år 181g, af den på Kongl. Majds och Kronans
bekostnad hitsände sakkunnige Engelsmannen
Steffens, befanns upptaga ett omfång af ej mindre
än 47,930 geometriska tunnlands arealinne,
håll, (kitt förtiga en ansenlig mängd smärre,
med ringa kostnad, ganska odlingsbara myrjordar
som icke yifyit upptagas i denna beråk
-
Den 5 Martill,
liing); Si vilken ansenliga rymd åfvpn med de
nästan likartade så kallade betes- och ängsmarker,
i deras närvarande skick föga annat ån
alldeles våxtlöse, kan minst fördubblas. Om
dessa myror, hvilkas jordmån, art och natur
skall vara af en sällsynt god och förmånlig beskaffenhet
befunnen, skulle medelst VatfUäftapp.
ningar göras prodUctiva,
(hvilket troligen icke
medförde särdeles stora omkostnader) blefvo derjemte
äfven landets redan i bruk befintliga sidlåndte
åkrar, ångar och betesmarker förbättrade,
samt Boskapsskötseln, synnerligast Fårafveln,
dermedelst mera lönande och i den mån
förkofrad, att tillräcklig tillgång å de måst behöfliga
vicfualier derigenom förbereddes; hvarmedelst
äfven ullen befordrades till en betydlig
exportproduct. Lin- och Hampodlingen skulle
förmodligen likaledes då kunna drifvas till den
höjd, att till och med export deraf kom att idkas,
synnerligast å Lin, i början af dessa myrjordars
upptagande, och Hampa å Stadens tillhörige
mark, hvars omkrets, jemte Hospitalsågornés
område, innefattar en sträcka af circa
85o geometriska tunnland, ('ängar och hagar oberåknade).
Inköptes ombemålte myror af Kronan (som
troligen i deras närvarande skick erhöllos för facilt
pris), och odlingskostnaden af Statsmedlen
förskottsvis bestriddes så år jag fullkomligen
öfvertygad, att äfven oberäknad den tillökningp
Kronan, genom dessa myrors skattläggning skulle
årligen tillflyta i dess intrader 3 om de seda»
Den 5 Marlit.
i smärre stycken försålides, eller i egenskap af
så kallade farmers utarrenderades; Staten ieke
allenast ej skulle sakna fullkomlig ersättning för
sitt förskott, utan äfven deraf snart nog skörda
en ansenlig vinst, som klefve ån betydligare, örn
mera bemedlade utländska speeulanter etablerade
sig på Gottland; hvilket otvifvelaktigt skedde
om det förunnades Portofranco-frihet eller
för handeln gynnande privilegier, Ett annat
alternatif vore äfven, att dessa myrqrs ägare
ålades, att, antingen, inom en viss tid,
tillbörligen upparbeta dem, emot af Staten pä
vederhäftig borgen, tillgodonjut ande förskott
samt begagnandet af fixerade frihetsår; eller
ock att afflå nyttjorättigheten, emot skäligt
vederlag, till Kongl. Maj\t och Kronan. Både
meri hänsigt till sådesproduclions ökande, som
Kronans och den individuelle sig derifrån deriverande
förmån, samt förekommandet af Fråssfebrar
och andra intermittente sjukdomar, hvilka
af dessa kärrs och myrors osunda dunster
uppkomma och underhållas, synes det allmänna
bästa högt påkalla en sådan vidtagande ofördröjlig
åtgärd. Att jordmånen verkligen år så
bördig som Steffens uppgifvit, styrkes af den
erfarenhet Handlanden Grubb hämtat å dess
odlade nsyror, hvilka redan andra året producerat
i afkastning till och med tionde kornet.
Jag inser icke eller något skäl hvarföre Gottlänningen
skall vara mera frikänd för en allmänt
antagen behörig skattrefning, så vål behöflig,
än de öfrige Sveriges Provincer; och
torde Enskiften för denna ö, med hänsigt till
Hem
-
Den 3 Martiii
Hemmanens spridda ägor samt Otipphärligt ske~
ende utbrytningar och utflyttningar vid Allmogens
ingående giftermål, pröfvas mäst lämplige.
Ingen kunde vål mera högljudt yttra sitt knot
och missnöje med denna åtgärds anbefallande
än för detta Svenska Finlands Allmoge, men
inom få år, insåg den tydligt dess välgörande
Verkan och välsignade ttpphofsrtiannen, hvilket
afven Gottlanningen snart nog troligen skulle
komma att göra. Aflidne Presidenten m in.
Friherre Wetterstedts för längre tider tillbaka
ingifne Skattlåggningsproject, utgående synneiligast
från den synpunkten, att all terrain bör,
i förhållande lill dess inre halt beskattas, sylies
åtminstone mig så mästerligt uttänkt och
Uppmuntrande för industrien och arbetshågen,
att intet deremot kan biiligtvis invändas; och
torde således förtjena ett ytterligare skärskådande,
hålst sorn StatsVerket af de i5a stycken
Sågqvarnar sorn å Gottland finnas, icke ordinarie
räntor tillgodonjuter större summariskt
belopp ån gö R:dr 44 sk. 6 r:«t.; som tydligen
bevisar den godtyckliga och felaktiga tariffen
för deras så kallade beskattning.
Vidkommande dernäst goda och säl ra hartifiaty
har Gottland flere sådana. Så vida ej alla
dess nu tili anlöpande tillåtne Hamnar, skulle
anses böra blifva fria Nederlagsplatser, såsom
äskande åtskillige förberedande, för StatsVerket
på en gång kanske nog kostsamma anstalter,
(hvilka likväl troligen blefvo snart ersalTe och
Bil. lill Ridd. o. Ad. Pr. 2 Band. ao,
5o6
Den 5 Martil,
i alla fall i intet hänseende kunde jemföras med
de StatsCassan i en framtid tillflytande betydliga
intrader), får jag vördsamt till en början endast
föreslå irenne Hamnar, nemligen en på
Norra, en på Östra och en på Västra kusten.
På Norra sidan af Gottland kunna tvenne
Hamnar dertill komma i fråga: Kappelshamn
och Fährösund; men ehuru den förre, 4 mil
från Wisby, mera Nord vestligt belägen, är ganska
rymlig, har god ankarsättning på yttre redden
på ett djup af 36 fot och längre in i viken
i4 fot, samt har ett grundfritt och äfven
i det längsta isfritt inlopp; tror jag dock mig
företrädesvis böra föreslå Fahr osund, 5f mil
från Wisby, som har 1) en för vindkast och
Stormar mera fredad hamn, hvaruti de största
fartyg kunna ligga lika så säkra som uti en
skeppsdocka; 2) är tillräckligt rymlig för den
talrikaste Escadre; 5) såsom Nordligast situerad,
år mäst lockande för Rysslands norra orters
och hela Finlands Östersjöfarare, för hvars vinterliggare
den också blir en förträfflig och lämpa
lig tillflyktsort; och 4) medför förmånen af
tvenne inlopp (som Kappelshamn saknar); hvarmedelst
man i dess hamn kan inlöpa och utgå
med snart sagt alla vindar, och hvaraf det södra
vid Skarfgrundet lätteligen kan befästas, om
någon inträffande oförutsedd händelse det skulle
åska. Det Nordliga inloppet saknar vål ej grund,
men högst sällan afhöres någon olycka derstädes,
då dessutom den nödfalls-resourcen meråndels
står öppen, att medelst en omväg taga
södra inloppet, som öfver allt år minst 16 fot
Den 5 Martiin
§07
djupt. Det Ostliga grundet af sjelfva den dju-.
pa rännan, är så synbart att ingen deraf kan
något äfventyra. Utom alla ofvan åberopade
skål för Fåhrösunds apterande till fri Nederlagshamn,
kommer äfven det, att den dertill erforderliga
kostnaden blir föga betydlig, då dervid
endast hufvudsakligast komma i fråga Bryggans
förlängning samt stenkistors och duc d’albers
uppförande.
Uppå Östra sidan år valet af Slitehamn ,
5 och en half mil från Wisby, så obestridligt
att ingen tvist derom kan uppstå, såsom den
båsta på hela Gottland; och sorn, med afseende
på dess local, rymlighet, pålitlighet, djuphet
och goda ankarsättning, torde tåla jemförelse
med de bästa i hela Europa, Denna hamn har
fordom varit försvarad af Fästningen Carlsvärd,
till detta ändamål högst lämplig, men nu mera
i grund förstörd.
Enligt ett från Konung
Carl XII från Render i Turkiet émanerat nådigt
bref, skulle vid Slitö äfven byggas en stad,
hvilket beslut dock efter dess frånfälle kom i
glömska. Jag år ock fullkomligt öfvertygad att
Statsverket, i afseende på de redan nämnde Landt-i
Kammarnes upphjelpande, ej skulle synnerligen
behöfva anlitas, då, i fall omförmåldte förmån
beviljas, så vål vederbörande Handlande som
Härader troligen gerna skulle ikläda sig den
dertill erforderliga kostnad; inseende deras egen
framtida vinning deraf.
Uppå Vestra kusten möter för det närvarande
gtörre gvårighet att decidera «ig i valet,
Den 5 Martil,
dock torde dervid allraförst böra komma i fråga
JVisby Stad, så vida hamnen blir behörigen
upphjelpt; i) emedan denna stad fordom ågt
Portofrancofrihet och förlorat den endast af
vanmagt, hvartill den hvarken sjelf directe varit
vållande, ej heller någonsin förverkat, afsagt
sig eller blifvit denna rättighet fråndömd; 2)
såsom utgörande Gottlands medelpunkt, och då
blifvande en Concentrationsort för landets producter
och tillgångar; samt 3) ägande ett }rm~
nigt förråd af byggnadsmaterialier, synnerligast
af sten, Öfverallt i Wisby nejder, och tjenlige
ämnen till de största Magaziners apterande
af dess flera, nu utan tak stående ÖdeKyrkor;
jemte nårbelågenheten af en mängd goda
kalkungnar, m. m. Alla dessa skål synes
mig tala högt för valet af Wisby till en Portofranco-
eller fri Nederlagshamn; men då man
derjemte considererar att dels dess nu i dåligaste
författning befintliga hamn blott kan rymma
högst 30 fartyg, hvilka inlöpa på g å 10 fots
djup och som i alla fall blir äfventyrlig vid
Vestliga stormar; dels ock, att dess yttre redd,
en åttondedels mil längre ut belägen, hvilken
har ankarsättning för 16 fots djupgående fartyg,
icke kan anses nog säker; så blir högst nödigt
att hamnen först förbättras och utvidgas. Det
i nämnde afsigt af Grosshandlaren derstädes N.
J. Schvan uppgjorda project, att ej allenast upphjelpa
den gamla hamnen, utan äfven, att i
sammanhang med den, genom dess förlängning
af omkring 1300 fot, formera en ny hamn,
tyckes mig förtjena största uppmärksamhet.
Provisionel! har Grosshandlaren Schvan härtill
Den 5 Martil,
uppgifvit 100,000 R:dr B:co kostnad, på tvenve
år fullåndadt genom en arbetscnmrnendering
af tvenne Compagnier; men ehuru Wisby framför
andra Svenska ståder torde, af hvad anfört
blifvit, böra äga förrnånsrått att hjelpas, tror
jag dervid något för StatsVerkct mindre betungande
medel dock kunna uttänkas, Månne
ej till exempel, ett rämt fritt lån på en lungre,
vits bejtåmd tid, med lixerad årlig afbetalning,
kunde af StatsCassan förskottsvis bestridas; eller
ock JVisby, emot förmonen af Portofranco,
eller Nederlagsråttigheten, som i en så betydlig
mån bidrog till en för dess Handlande så högst
indrägtig fri Transitohandel, dlåggas, utt till
Statsutgijternes underlättande , kostnadsfritt
lefverera pråmar samt erforderliga materialier
af timmer, sten, fyllningsgrus, m. m. till afhåmtriing
vid stranden. Dessutom blefve äfven
ett tredje alternatif, enligt min tänka verkställbart,
nemligen: att inrätta den nya hamnanläggningen
på adier, då i en slik artad cote
junctur, inflyttande speculanter blefvo säkre actielagare
och rike utlänningar ditlockades genom
gynsamma privilegiera utfärdande; hvilket troligen
likaledes skulle hafva det Riksgagneligaste
inflytande på vår financiella ställning. Wkby
stad som enligt urårldriga privilegier, uppbär
alla Hamn- och Bropenningar på hela Gottland,
kunde då bibehållas vid den andel deraf
de i sista åren erhållit, då till norin toges ett
medium af sist förflutna 5 årens intrader; men
öfverskottet, äfven gom olla för nya Hamnen
ingående medel ensamt tillfalla Acikägarue
i sistnämnde fallet, elier i föregående
5x0
Den 3 Miirtiit
alternativet till delnings emellan Kronan och
.Wisby.
Skulle åter ej piöfvas för ändamålet lämpligt
att bevilja Wisby denna dess förut ägda
rättighet, återstår för mig på Vestra kusten ingen
annan fri Nederlagshamn att föreslå ån
Klintå, aflägsen från Wisby tre åttondedels mil,
hvilken för 4o år tillbaka då redan ansågs tjenlig
till Köping. Ehuru försedd med en mera
Öppen redd, har den dock pålitlig ankarsättning
för ganska djupgående fartyg, fastän vid häftiga
vindstötar och Vestliga stormar, i Hamnens nu
befintliga skick undeikastad mycken tidsutdrägt
vid loss- och lastningar; ett hinder som likväl
till en stor del afhjelptes om dess nu existerande
2Öoo fots långa brygga, ån ytterligare behörigen
förlängdes och iståndsåttes. För öfrigt
år denna af alla Gottlands Landtharnnar
bäst bebygd; liar ett eget Skeppshvarf, samt
kunde med föga, ändamålet motsvarande, kost_
nåd, till Nederlagshamn apleras.
Beträffande Gottlands förråd af materialier
till magaziner och andra byggnader,
får jag äran nämna att, ehuru Öns skogar, medelst
eq hittills öfvad oförsvarlig misshushållning
vid deras fållande, på åtskillige ställen i
hög grad blifvit medtagne, är dock, dels tillräckligt
förråd deraf till detta behof m. m. ännu
qvar, dels ock, af erfarenheten nogsamt
styrkt dess högst sällsamma productionsförmåga
i en dertill, på de flesta ställen tjenlig jordmån,
sorn genom kloka försigtighetsmått och författ
-
Ben 5 Martil,
ningars vidtagande, snart skulle ändamålsenligt
befrämjas. På använbar åmnesten och en för
sin godhet beryktad kalk, finnes för öfrigt så
öfverfiödiga tillgångar, att säkert ej inom Baltiska
Hafvets grånsor, någon ort gifves som, ur
dessa synpunkter betraktadt, har så mångfalldiga
gynnande, sammanlänkande förmåner.
Hvad Gottlands öfriga fördelar vidkommer,
får jag nu vidare utveckla i andra hufvudafdelningen,
nemligen: Gottlands commerciella
förhållanden till det öjriga Sverige och andra
Nationer.
En enda blick på Chartan och Gottlands
för handel och sjöfart fördelaktiga läge år så
ögonskenligt, att föga eller derom behöfver ordas;
dock torde det tillåtas mig något uppehåll
vid det som synnerligen fäst min uppmärksamhet,
och torde så mycket mindre anses olåmp-i
ligt, som förmodligen andra vissa städers skefva
åsigter och sig derifrån hårflytande falska
slutsatser, kan hända äfven till och med deras
obehöriga och till egen skada grundlösa afundsjuka,
hufvudsakligen motarbetat beviljandet af
en fri nederlagsråttighet för Gottland; dock då
det år ovedersägligt påtagligt
att, ehuru
ofattligt det ån synes, endast vissa Corporatio -  ners och Individers låga egennytta och skråanda
lyckats uti, att ända hittills motverka en så
obestridligt Riksgagnelig inrättning, smickrar sig
hvarje redligt sinnad, från sophismer och egensidiga
åsigter fri Svensk, att den nu åndtligen
måtto realiseras, som med hänsigt till Europas
Den 3 Martti.
tnomenfuplla ställning, torde åska den ofördröjhgaste
åtgärd •
Att ingen ai.nan Svensk ort åger de mångfaldiga
talande skål, sorn Gottland inom sig fÖrenar,
till Portofrancofrihets erhållande, lärer
icke möjligen kunna vederläggas. Hvad Stockhohn
i synnerhet beträffar, kan i) så mycket
mindre jemförelse i localt hänseende äga rum,
sorn det ej ligger i segelleden samt har en lång
Skärgård, alltid sujette för snarare inläggning,
och kan således icke med lika lätthet med
Gottland belägen mitt i gapet för alla östersjöfarande,
af dem besökas; 2) står det ju öppet
för Stockholms- och andra Svenska Köpmän,
alt antingen directe flytta till Gottland och begagna
sig af dess privilegier, eller ock endast
derstädes etablera HandeJsContoir och Facto-1'
rier; samt med deras ägande Köpmannavaror,
såsom Koppar. Jern, Tjära, Beck m. m, i betydligare
mån bidraga dertill att sorterade skeppsladdningar
kunna expedieras, som år grundvalen
för ali Nederlags- och Transitohandel; 3)
förmånen af att på en så närbelägen ort kunna
drifva en fördelaktig byteshandel, och dels
föryttra egna f xporfproducter, dels för dem tillbyta
sig sina behof; hvarvid äfven bör tagas i
öfvervägande den mindre kostnad och risque
deras fartyg derigenom löpa, då de eljest i och
för sina förnödenheters afhåmtande nödgas underkasta
sig dryg kostnad, med äfventyr, att
som oftast förlora både last oah fartyg, på ett,
ej alltid af Skepparen så vål kändt farvatten,
blottställde för våldsamma vindkast, kaperier
Den 5 Martti.
313
m. m.; 4) att de medelst besparing af en för
da umbärlig blifvande Assurance-afgift å skepp
och gods, lå skörda större vinst af sina laddningar,
och kunna under tiden med sina ägande
eller befragtade fartyg, företaga sig flerfaldigt
tätare, föga kostsamma resor; 5) att de dermedelst
äfventyra mindre af Cours-förhållanden,
och icke så ofta blottställas för växel protester,
samt äfven till en del försättas i cas att i deras
idkande köpmanskap kunna använda våra
egna obligationer; samt G) den stora fördelen
att finna lätthet för befraktningar. Den vigtiga
förmon detta medför, askar ingen' vidare förklaring,
och bevittnas af erfarenheten bäst dermed,
att så ofta frakthandeln hos oss varit i tilltagande
har Växelcoursen fallit och till och med
understundom inbragt gediga sil Ivertackor.
Om en viss modique naturalisations-afgift
ålades alla utländska inflyttningar, hvilken likasom
recognitions-afgiften alltid skulle erläggas i
silfver, så blefve detta en ny källa till ökad rikedom
för Staten, då derjemte stadgades, att
intet utländskt på Gottland etableradt Handelshus
finge åter utflytta från Sverige under en
kortare dervaro än minst 10 år, och då ålades
erlägga en låg, lämplig pröfvad afgift af ägande
förmögenhet, så synes mig alla nödiga försigtighetsmått
vara iakttagne till Statens bästa och
säkerhet.
Gottlands mercanfila förhållanden till andra
Nationer har för öfrigt så nära samband
med hvad jag får äran i Statsoeeonomiskt afse -
3i4
Den 5 Martti,
ende omnämna, att jag blott får hänvisa till
tredje Hufvud-momentet, nemligen den fordel
porto franco friheten frulle meddela Sverige i
Stats-aeconomisk och politisk åsigt.
Hvad clet Statsosconomiska vidrör, får, med
åberopande af hvad redan nyss ofvan yttrat
blifvit, jag derjemte vördsamt fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet derå,
att medelst denna rättighet skulle, efter allsan_
nolikhet, Gottland blifva en depot för ej allenast
de östra Europeiska produeter, som redan
befinna sig concentrerade i Ryssland, utan äfven
för dem, hvilka öfver detta land äro att förvänta
från Asiatiska Staterne; hvilken tanka torde vinna
än mera styrka, då man med noggrannhet
följer tidens gång och vågar en gissning i framtiden.
När man tillika, skärskådande närbelägenheten
af Götha Canal, hvars fullbordande
snart är att förmoda, betänker, att, utom Svenska
produeter, äfven alla slags utländska efiecter
denna vägen kunna förväntas, lärer väl ,
Gottlands företrådes-rätt till den projecterade
porto-franco- eller fria nederlags-rättigheten,
så i mercantilt som stats-occonomiskt och politiskt
afseende, framför andra Svenska orter icke
kunna någonsin med skäl bestridas.
Det blefve icke heller osannolikt förmoda
att Orientaliske, Qst_ och West-Indiske varor
fingo då en upplagsort i Götheborg, som skulle
troligen blifva af ännu större betydenhet för
Sveriges Stats-intrader och välmåga, om speculanler
uppmuntrades att expediera slika varor
Den 3 Martil.
5i5
eanalvägen till Östersjö-platserne, medelst stadgandet
af låga expence-umgälder, så val vid Canalens
mångfaldiga Slussar som vid Tullberäkningen
; hvilka torde bora endast erläggas efter
fartygets lästetal, per colly, bal eller stycketal,
men ej efter godsets värde; hvarmedelst äfven
undveks så väl den höga Danska Sunds afgiften,
som alltid utgöres efter factura, som ock
de dryga Assurance-premierne, hvilka synnerligast
höst- och vintertiden, vid Cattegatts passerande
äro högst känbarare för Assurance-tagar11
e. Om till exempel Götheborg och Söderköping
utsagos till depot-orter för hela Östersjöns
transito-handel, Götha Canal-vägen, kunde ju de
den passerade fartyg obehindradt emellan dessa
hägge städer, få fortsätta resan, då de blifvit
försedde med vederbörande Tullkammares insegel
å fartygens luckor, skott och colly m. m.,
hvarå vigten likaledes bestämdes. Dermedelst
risquerades ej större tullförsnillning, eller underslef,
än eljest, som, om liberalare principer
för handeln stadgades, än mera förebyggdes.
Hvad förmon detta skulle tillföra Svea land,
förnämligast de af Canalen traverserade på
spannmål och victualier så rikhaltige provincerne
Östergöthland och Småland, äfvensom med
hvilken skyndsamhet Götheborgs åter uppkomst
och välmagt derigenom specielt befrämjades, kan
ej undgå uågons uppmärksamhet, så vida denna
min vågade idée eljest pröfvas vara planmässig.
Den 5 Martil.
För öfrigt då man betänker att Sverige oin
gifvawcle
Stater hafva i senare tider genom liberälare
maximers stadgande skaffat sig så ansenliga
förråder af allehanda sorterade producter,
ali de blott utlura en tjenlig moment att påtruga
oss dem; torde afven detta blifva ett skäl
att uppmana oss försöka mota slika förhållanden,
sorn underminera vår handelsbalance.
Äfvenledes torde det tillåtas mig 3rttra den
tanken, att aldrig hitintills en för Sverige så
lycklig conjunctur sig företedt till stadgandet af
Gottlands porto- franco-frihet, sorn under vår
nu varande Konungs spira, och kan aldrig, sannolikt
mera inträffa. Skulle ej derföre Sverige
böra vara betänkt på att ofördröjligen deraf
draga fördel, innan svårigheter tillskapas.
Hvad det egentligen politijka vidkommer,
har, vid nogare eftersinnande, jag ej funnit det
lämpligt och mig tillständigt, att här våga en
vidare framställning, eller en mera omständelig
utveckling, som ock är mindre nödvändig inför
statskunnige Riks-representanter och en Konung,
hvilken är i lika hög grad Statsman, som Hjelte
och Menniskovän.
Man har såsom motskäl för ifrågavarande
pcrto-frasico-rättighet anfört, dels att Gottland,
sedan den hunnit till en viss höjd af välmagt
endast skulle 'agga eröfringslyjinaden att åtkomma
denna Ö med dess /katter; dels ock,
att lättheten der me delji Jkulle fårjioras till
tnfmuglande af Jörbjudne och tull] or snillad"t
Deri 5 Martu.
varor på kujierne af Sveriges fajla land; ina
vändningar, som endast synas mig vara foster
af egensidiga och andra hemliga ränkefulla rno.
tiver. Hvad jörfta inkallet beträffar, så anser
jag det tvärtom vara vida lättare för en eröfringslysten
Regering, att i Gottlands nuvarande
skick conquetera ön, än sedan den erhållit porto-franco-frihet,
som nödvändigt skall öka dess
folkmängd, styrka och försvarsmedel, och som
med Sveriges egna stridskrafter samt locala
hjelpkällor, nog skall veta afvärja alla slikarta.
de planer; hvarförutan det likaledes bltfve andra
Nationers interet att i detta hänseendet bistå
Sverige, om det emot förmodan deraf, i en
mera aflägsen framtid, kom i behof. Hvad åter
den andra invändningen angår torde säkraste
medlen att förekomma och afhjelpa ofvan
supponerade lag-förbrytelser förnämligast blifva
att i) gifva Lagar och Författningar en sådan
grundprincip och syftning att de ej genom för
mycket betungande bördor och genom invecklade,
motstridiga collisioner, locka till deras iluderande
och öfverträdande; 2) att vara uppmärksam
vid valet af de Tjenstemän sorn vården
af deras handhafyande och verkställande
blir ombetrodd, hvilka endast böra hafva till
norm för sina handlingar samvetsgrannhet samt
heders- och rättskänsla, derjemte begåfvade med
erforderliga kunskaper och verksamt nit för Statens
allmänna väl; och 3) (så vida ett, enligt
min tanka, riksskadeligt illiberalt handelssystem
än längre skall äga bestånd) genom noggranna
visitationer med alla från Gottland ankommande
318
Den 5 Murtii,
fartyg som anlöpa det öfriga Sveriges kustorter;
sorn då torde böra behandlas i likhet med utrikes
ifrån anländande, och som äfven ytterligare
eoutr oller ad es af den nu existerande kustbevakningen,
hvilken, i slik händelse ej torde blifva
onyttig att bibehålla längs Sveriges fasta kustorter.
Den som i öfrigt icke föresatt sig att
blunda för tillgången nu för tiden, skulle i alla
händelser ej hafva att befara stor skillnad mellan
det närvarande och tillkommande, äfven om
ej liberalare principer för handelns och financernas
upphjelpande, som redan kostat Hans
Maj:t Konungen så oafbruten möda, mångfaldige
bekymmer och egna uppoffringar, enligt
Nationens länge fördröjda väntan, eredan år 1812
af Kongl Majit så högst upplyst insedt och af
allmänna rösten kraftigt yrkadt, skulle lemna en
snar' oell tillfredsställande förhoppning om upplösandet
af flera ännu gällande tvångsförfattningar,
samt stadgandet af mindre eontradictoira,
mera gynnande och ändamålsenliga.
Skulle åter icke detta project om portofranco-frihets
meddelande åt Gottland, emot
all billig förmodan vinna bifall, får jag vördsamt
föreslå, att åtminstone försök på vissa år,
med dylika friare handels-principer, så högljudt
önskade, må med nämnde ö få göras, och skola
resultaterne bäst afgöra tvisten emellan de mera
liberale och illiberale stadganden; varandes jag
i öfrigt alldeles förvissad att Statscassan skulle
i den för nederlags-rättigheten tillfallande recognitionen,
komma att tillgodonjuta vida moj
Den 5 Martil.
ra inkomst än af de nu inflytande tullmed”
len.
Ganska mycket hade jag än i ämnet att
anföra, men för att ej genomen alltför stor vidlyftighet
ytterligare upptaga Högl. Ridderskapets
och Adelns för allmänt val, äfven i andra hänseenden,
oumbärliga ansträngning, får jag sluta
detta andragande med den varma önskan, att
dessa mina patriotiska åsigter må väcka en mera
skicklig och öfvad hand att ljusare och kraftigare
skildra ett så vigtigt ämne; anseendes mig
lycklig om mitt välmenta, fastän svaga, bemödande
att gagna en kär fosterbygd, för hvars
sanna val mitt Svenska hjerta aldrig upphör
att känsligt klappa, vinner ädelmodigt öfverseende.
Slutligen anhåller jag vördsamt, att dessa
mina tankar måtte med de öfrige RiksStånden
behörigen communiceras, samt till vederbörande
Utskott remitteras; varande jag städse bered--  villig att meddela de upplysningar och vidare
förklaringar i ämnet, som nämnde Utskott kan
för sig finna behöllige, men som jag ej här trott
mig böra mera omständligt utveckla.
N=0 2.
Herr Dahlman, Lars Johan:
Anspråkslöst och under öppet erkännande,
åttj vara noyiee i den djupast® af alla läror,
Den 3 Martti,
Sfats-financens, anhåller jag vördsammast få
meddela mina enfaldiga åsigter i detta vigtiga
ämne, och dymedelst göra, äfven jag, ett ringa
bidrag vid öfverläggningarne. Jag utgår ifrån
den grundsats, att medlet till afhjelpande af den
största förlägenheten, hvarförutan ej något grundligt
kan göras vid denna Riksdag, är och evigt
blir förtroendets äterjiällaride. Jag yrkar således
absolut reda i vårt myntförhållande. Banken
bör, såsom hvarje individ, hvilken ej mägtar
vid uppvisandet infria dess förbindelser med
hvad utlofvadt är, uppgifva sin flat. En borgenär
är ej pligtig nöja sig, vid anfordran af
specie, med hypothekerande effecter, _ då upphörde
ju ali rörelse !
Jag understöder alltså fullkomligt den förut
gjorda motion om Bankens publicitet. Vidare
föreslås t
1) BancoUtskottet afgifver dess betänkande
om den del Banken, på grund af dess otvifvelaktiga
silfverfond, kan invexla af dess utelöpande
sedlar med minst 5o, högst bo, procent
rabatt; så att, om t, ex. sex millioner finnas i
Bankens hvalf, kunna åtminstone femton millioner
papper inlösas, helst många förkomne Baneosedlar
ännu äro bokförde.
2) Banken öfverfiyttar alla dess intecknade
eller hypothekerade fordringar, samt alla dess
ägande Statsanslag på RiksgäldsGontoiret, som
kunde hädanefter kallas CreditBank. Deremot
åtager
Den 5 Martiin
Stager sig CreditBanken för framtiden alla de
DepositionsB anken under sednare åren påbördade
heterogena lån- och andra invecklade operationer:
båda Bankernes oundgängliga betjening
aflönas af CreditBanken.
5) Hela nuvarande Rörlesecapitalet i penningar
omsattes på så sätt, att inom viss inoch
utrikes behörigen kungjord praescriptionstid,
vid presentation af-minst loo Riksdaler Bancoi
sedlar} SilfverBanken utvexlade så stor del nya
fanna depcsitions-attester till minst 10 Riksdalers
valeur som kunde belöpa sig derå, enligt
devaluationsgrunden. Dessa nya sedlar lingö i
den större rörelsen fullt, orubbadt silfvervärde.
För resten förmodligen hälften lemnades invisning
på CreditBanken, som derå skulle utgifva
utan afdrag resten i sedlar, med den enkla påskrift:
Sveriges Rikes Credit-sedel pd En Riksdaler
o. s. v., hvilka sedlar med stadgadt värde
circulerade jemte Silfversedlarne, likasom Riks—
-gäldssedlarne sedan 1800 gjordt det bredevid
Bancosedlarne i lika valeur som pappers Banco,
sedlarne nu äga. Den gamla Riksgälds-sedeln
fick en tredjedels förminskning i numerairen.
Banken skulle såmedelst för evigt återställas
i dess primitiva egenskap af Depositions-anstalt
eller National-Skattkammare: dess sedlar, såsom
fullt aequivalerande mynt, blefvo orubbad
norm för alla framtida transactioner. Jag kan
Bil, till Ridd, 0. Ad. Pr. 2 Band. 21.
522
Den 5 Martil,
ej föreställa mig, att med ärligt iakttagande af
dessa mesurer Banken ännu skulle behöfva å~
läggas låta silfrét ur hvalfvén komma i rörelsen,
som i nuvarande ställning visserligen vöre
betänkligt. CreditBankens sedlar circulerade,
på den lika kraftigt snbsisterande hypothek- och.
gar antie-f onden, i allmänna rörelsen och Kronans
uppbörd, med samma om ej större säkerhet
än nu. De amorterades småningom, dels i
mon SilfverBanken utgaf nya depositions-attester
på privat eller genom silfverskatt i bevillning
insatt silfver, dels genom att CreditBanken
köpte och insatte silfver för dess behållne rän-’
tor, dels ändtligen ock i mon att de nu så vidt
utsträckte lånanstalter mindre behöfde anlitas.
I alla dessa fall skulle Fullmägtige, i enlighet med
Pikets Ständers eller dess Revisorers föreskrifter,
operera. I öfrigt måste fredslugnet, bibehållit,
näringsfriheten, klokt etablerad, en väl
uttänkt hushållsplan, ett allvarligt sparsamhetssysteme,
upprigtigt tillvägabragt, uträtta betydligt
till resultatets vinnande, så att SilfverBan_
ken en gång kunde öppnas till utvexling af silfver,
då äfven troligen en Riksdaler Svenskt Specie
borde i skrot och korn sättas i paralelmeden
Riksdaler Hamburger Banco — hvarefter CreditBanken
förnämligast reducerade sig till Riksdiscont-anstalt
för handeln och de näringar,
hvilka oftare kunna omsätta deras product,
men låneanstalter för Landtbruket afrådas i förhand
på det högsta, såsom verkande till dess
skada, hvilket erfarenheten nogsamt visat. För.
medelst betydliga inskränkningar på jordbrukets
onera, och uppmuntrande exempel till enskilt
Den 3 Martil.
22.3
sparsamhet kan enda/i landtmanna-yrket hjelpas
och bestå. Genom den af Herr Lagerhjelm
föreslagne nya rrsilitaire organisation borde
creditiver till krigs utförande för framtiden
undvikas.
Genom denna enkla, rättvisa, syftesenliga
mesure finge man omsider veta det verkliga rö.
relsecapitalets nu varande numeraire, fick bas
för egendomshandel och andra affairer, fick begrepp
om hvad man i sjelfva verket åger, ejnotsåg
stadga och mod i sina företag. Vårt
finance-systeme skulle, efter hvad mig synes;
sålunda fixt kunna retableras och det hittills landsförvista
allmänna förtroendet omsider återkomma.
Att detta förslag må med de andre RiksStånden
communiceras och till Stats- och BancoUtskotten
remitteras, anhålles ödmjukast.
N;o fi.
Grefve JVachtmeifter, Flans-.
.Blekinge Län, ehuru vid pass femton mil
långt har likväl endast en Provincial-Låkare.
Hans station borde vål rätteligen vara i Carlscrona,
der Landshöfdinge-Residenset år, der
ständiga besigtningar på Lånsfångar påkalla
hans närvaro och eler han vore tili hands att
emottaga och genast i verkställighet sätta de
befallningar om Embetsresor, som Konungens
5'A
Den 3 Biar t ii.
Befallningshafvande icke sållan nödgas till ProyincialLåkaren
utfärda, men Carlscrona belägenhet
vid ena ändan af Länet har vållat, att
dessa fördelar af ProvincialLäkarens vistande i
Recidenset måst försakas, och att han blifvit
anbefalld att bo i Runneby köping, som är i
medelpunkten. __ Från detta ställe har han väl
kortare väg till de vestra delarne af Länet, men
en ofta dyrbar tid förspilles derigenom, att orderne
om en besigtning, om skyndsam Läkarevårds
meddelande i de östra delarne först måste
gå till Runneby, hvarifrån Läkaren förbi
Residenset, der han rätteligen borde vistas, skall
färdas åt öster till det anbefalla stället. Genom
Provincial-Låkarens vistande utom Carlscrona
saknar Konungens Befallningshafvande äfven nödig
kunskap om orten der lian kan anträffas,
ty resor inom Lånet kunna hafva påkallat hans
aflågsnande från Runneby, och Konungens Befallningshafvande
år alltic} i förlägenhet då besigtningar
å Lånsfångar skola ske inom Carlscrona,
ty det är icke tänkbart, att vidtaga den
kostsamma och tidödande utvägen att vid hvarje
sådan ofta inträffande händelse från Runneby
requirera den enda i följd af sin tjenstebefattning
till besigtningens verkställande skyldiga
personen, ProvincialLåkaren och Låkarne vid
Amiralitetet, ehuru de hittills af god vilja och
för att afhjelpa förlägenheten dermed bifrådt
hafva uttryckligen förbehållit sig, att hädanefter
från detta besvär blifva befriade.
Jag nödgas således hos Riksens Högloflige
Ständer anhålla om anslag af lön till
Den 3 Martil,
525
ytterligare en ProvincialMedicus i Blekinge Lån,
då Konungens Befallningshafvande kommer i
tillfälle att gemensamt med SundhetsColIegiurn
förordna, att den ena ProvincialLåkaren blefve
boende i Carlscrona och den ändra i Carlshamn,
då all olägenhet i denna våg derigenom vore
olhjelpt.
Skulle denna nain vördsamma anhållan icke
bifall as, hvilket jag likväl på det högsta påyrkar,
måste jag inskränka min begäran derhän,
att åtmindstone nödiga medel måt,te blifva Ko,
nungens Befallningshafvande i händer lemnade,
att aflöna en Läkare, sorn inom Carlscrona stad
verkställer de der behöflige besigtningar, på det
Konungens Befallningshafvande hädanefter måtte
undvika att stadna i personlig obligation hos
den Läkare, som fullgör hvad Konungens Befallningshafvande
borde kunna anbefalla.
Jag anhåller att denna motion måtte till
StatsUtskottet varda remitterad.
N:o 4.
Grefve JVachtmeifter, Hans:
I sammanhang med det förändrade sått för
kungörandet af allmänna påbud, som jag inför
Högloflige Ridderskapet och Adeln föreslagit,
utbeder jag mig, att få fästa Högloflige Ridder^
skupets och Adelns uppmärksamhet på nödvändigheten
af sådane påbuds utgifvande från trye
-
326
Den 5 Martil.
ket på ett sått som gjorde dem med liten kostJ
nåd för enskilte personer tillgänglige. Det så
kallade Års-trycket kan väl nu af hvem sorn
helst inköpas, men många förskräckas för den
stora volume det vanligen utgör, och många
klaga ej utan skål, att dervid nödgas betala
vidlyftiga ceremonieler, som ingen har någon
nytta af och kungörelser af ÖfverStåthållareEmbetet
och Magistraten i Stockholm, som endast
gälla för Hufvudstaden. Jag föreslår således,
att till någon publik autoritet inom Hufvudstaden,
JustitieCanzlersEmbetet till exempel,
måtte successive från Expeditionerne af Kongl,
Majts Canzli samt från samtlige Collegierne
och HofRåtterne insändas de allmänna påbud,
som från dessa verk expedieras och att de sedermera
måtte ord för ord hvad sjelfva påbuden
angår, men endast med korta rubriker för
hvarje, af trycket utgifvas i häften, som vid
hvarje månads eller hvarje fjortonde dags förlopp
skulle utkomma, till Allmänna Verk och
Embetsmån på vanligt sått afsåndas samt i Boklådorne
till uppköp för Allmänheten öfverlämnäs.
Jag förmodar, att kännedom om de utkommande
författningarne skulle på detta sått
blifva för Allmänheten mera tillgänglig, ån dem
för enskilte personer, åtminstone i Landsörterne
nu år, ty prenumerationskostnaden för dessa häften
och kostnaden för deras nedsåndande från hufvudstaden
till Requirenten kunde visserligen icke
blifva betydlig, och afsändandet i vanlig postväg
verkställbar!, hvilket det nu svårligen år.
Den 3 Martil,
Ehuru detta ämne endast såsom önsknings,
mål lärer kunna af Riksens HÖgioflige Ständer
behandlas, anhåller jag likväl om remiss af detta
Memorial till StatsUtskottet, på det nödiga
medel till verkställande af mitt förslag, om det
godkånnes, måtte anslås.
N;0 5.
Grefve TVachtnuiJier, Hans:
Vid flera Riksmöten har ett förbättradt satt
för publicerandet af allmänna påbud varit ett af
föremålen för Riksens Stånders öfverlåggningar.
Om hitintills ingen förändring härutinnan vun.
nits lärer sådant böra tillskrifva* endast svårig.
heten, att uppfinna något båttre sått för detta
kungörande och icke bristande öfvertygelse hos
Riksens HÖgioflige Ständer om olämpligheten a£
kungörelsernas upplåsande på predikstolarne,
samt om ofullståndigheten af ett sådant kungörande.
Förr eller senare torde dock ett lämpligare
sått kunna påhittas, och det år i sådant
afseende jag anhåller, att Riksens HÖgioflige
Ständer äfven vid denna Riksdag täcktes åt detta
ämne lemna uppmärksamhet, hvarvid jag vågar
föreslå;
j) Att all uppläsning på Predikstolen af
författningar och kungörelser af hvad slag de
vara må, hädanefter må upphöra och å Predikstolen
endast tillkännagiivas, hvilka så beskaffade
handlingar till församlingen ankommit.
3a8
Den 5 Martii,
2) Att efter Gudstjenstens slut klockaren
eller en fjerdingsman må på gången i Kyrkan
upplåsa de ankomne författningarne och
kungörelserne, och
o) Att dessa, hvaraf ett exemplar skall till
hvarje Kyrka eller Capell afsända®, sedermera
böra på något lämpligt ställe inom Församlingen
städse vara att tillgå för dem sora önska
att dem genomläsa, och skulle till de mindre
detaillerne af detta stadgande bland annat höra,
att en förteckning på de sålunda kungjorde påbuden
skulle hos nämnde personer alltid finnas,
och att det skulle vara hans skyldighet, att för
bibehållande af ordning inhäfta dessa handlingar
så fort de ankomma.
Jag hyser visst icke den tanken, att det af
mig nu föreslagne sätt för allmänna påbuds
kungörande är det båsta eller det enda råtta,
men då mig vetterligen denna fråga ej ännu
under denna Riksdag blifvit väckt, har jag ansett
mig böra framställa den till öfverläggning,
och det år i sådant afseende jag anhåller om
remiss af detta Memorial till vederbörligt Utskott.
N:o 6.
Herr Hammarschöld, Lorenzo:
Med anledning af den erfarenhet vi, genom
händelsen med SkolOrdningen, vunnit, huru föga
ett enskildt Stånds pröfning, i dess enskilta
Den 5 Martii,
029
Utskott uttalad, betyder, oell förmår, vågar jag
föreslå, att samtlige Stånderne måtte uppdraga
sitt Oeconomie- och BesvårsUtskott granskning
gen af det nyss utkomna Projectet till den nya
EvangeliiBoken. Denna Bok, som enligt sin
natur, på den allmänna folkstämningen mäste
hafva ett så betydligt inflytande1, bör vål af
Folks-Representanterne gemensamt skärskådas,
innan den till allmän sanction åt Regeringen öfverlemnas.
Den år icke ensamt för Presten
beräknad, och dess pröfning kan således icke
vara nog inom PresteStåndets Pastoral-Utskott.
Religion och Christendom år en National- icke
blott ett Stånds angelägenhet. Och dessutom
bekänner jag, att jag anser det för saken af yttersta
vigt och gagnelighet, om isynnerhet den
Svenska Bonden, med sin redliga, klarsinniga
fromhet, öfver den också uppmanas att höja
sin röst.
Att detta Memorial med de öfrige Stånden
må communiceras, anhåller jag ödmjukast.
N:0 7.
Herr Hammarschöld, Lorenzo:
Hittills har det i LåneBanken varit öfligt,
att den silfverpant, på hvilken lån, till 4o skil—
lingar Banco period, blifvit lemnadt, så vida icke
detta å förfallodagen år vordet återbetaldt eller
omsatt, ansetts såsom till Banken hemfallen och
3J0
Den 5 Martil,
utan all vidare lösningsrätt för låntagaren. Derigenom
måste flerfaldiga förluster för den enskilte
beredas, äfven för den sorn föresatt sig
att vara accurat. Man behöfver blott föreställa
sig, hvad säkert flere gånger inträffat, att en
Landtbo belånt sitt silfver i LåneBanken, att
detta lån på e'n Lördag förfaller; att då penningar
i råttan tid borde med Posten hit ankomma,
men att denna blir genom menföre
uppehållen, eller att Commissionairen är bortrest
på en dag eller annars hindras att på bestämd
timme utfå brefvet, och genom denna
oförvållade tillfällighet går låntagaren miste om
att kunna återfå sitt silfver. I betraktande häraf
vågar jag föreslå, att detta bruk måtte ändras,
och att en viss lösningstid af fjorton dagar eller
en månad efter förfaljodagen, likväl mot en billig
straffränta, måtte låntagaren förunnas, och
först sedan äfven denna lösningstid vore förlörsummad,
Banken äga rätt att panten såsom
sin tillhörighet anse.
Denna min motion anhåller jag måtte blifva
BancoUtskottets ompröfvande underställd.
N:o 8.
Herr Hammarschöld, Lorenzo:
Då samtelige RiksStånden beslutat att Bihang
et till RiksStåndens Protocoll, under denna
Riksdagen skall redigeras alldeles på samma
sått, sorn vid den föregående, år det naturligt,
■Den 5 Martil,
att för närvarande deri ingen ändring kan vidtagas.
Mig knn det ej heller synas tillständigt,
att en sådan åsyfta. Men då naturligtvis Stan.
derne om en förändring för framtiden nu kunna
stadga sitt beslut, och jag anser både nödigt
och nyttigt, att hvad härvid bör iakttagas på
förhand är fastståldt, så att, vid en börjande
Riksdag, nödtvånget att begynna med tryckningen
af nämnde Bihang, icke må hindra den
lugnare öfverläggningen härom, vågar jag yttra
några tankar till en för det tillkommande
förändrad, eller rättare sagdt, något jemkad redaction
af Bihanget. Ändamålet dermed år att
göra tryckningen af detsamma något mindre
kostsam, och Bihanget tillika mera afsåtteligt.
För närvarande indelas Bihanget i tio samlingar.
Af dessa innehåller den andra samlingen:
Riksens Ständers Revisorers, Justitice
Ornbudsmannens
m. fl. Berättelser, samt de
RiksStåndens Protocolls Utdrager, hvilka innefatta
Remisser. Skulle denna ganska arkdryga
samling icke alldeles kunna borflärnnas? Då
de, som egentligen köpa Bihanget till RiksStåndens
Prolocoll, åro Riksdagsmän, hvilka bekomma
dessa Berättelser särskildt tryckte förut, så
torde de fleste finna det mindre behagligt att
köpa in det, hvad de redan äga. Och hvartill
gagnar det att trycka om, hvad redan nyss förut
blifvit tryckt? Åtminstone år det stridande
mot den gamla godkände husliållsregeln, att icke
göra om precist detsamma hvad man gjort förut,
allraminst når det förordsakar dubbel kostnad.
Hvad åter RiksStåndens ProtocolIsUtdrag
Deli 5 Martii,
innefattande Remisser angår, bekänner jag uppriktigt
att att jag icke kan inse hvad nytta och
nöje dessa magra upprepanden af ett och detsamma
skola bereda. Att Stånden sinsemellan
böra underrätta hvarandra, till hvilket Utskott
hvarje särskildt Stånd remitterat förekommande
mål, år naturligt, men tryckta tillsammans i bok,
kunna af dem omöjligen uppstå annat ån den
vid all låsning odrågligaste egenskap, nemligen
tavtologie. Troligen år det också denna, som
vållat att, det annars i sig sjelft så vigtiga 'Hillänget
blir så föga låst; ty denna tavtologi upp»
kommer äfven af vissa andra egenheter vid den
nu öfliga Redactionen. Så t. ex. bruka vissa
Utskott, i synnerhet år detta inom StatsUtskottet,
nästan alltid vanligt, att, då de hafva att
afgifva utlåtanden öfver någon Konungens Nådiga
Proposition , först införa denna samma
Proposition in extenso, och enligt den nu brukliga
Redactionen af Bihanget, tryckes den efter
tillika med Utlåtandet i de samlingar, som innehåjla
Utskottens Betårikanden. Men då första
samlingen innehåller Konungens Nådiga Propositioner,
så blir följden af nämnde bruk, att
ett och detsamma tryckes, omedelbart på samma
tid tvänne gånger.
Vidare, så händer det
ganska ofta att tvenne eller till och med alla
Stånden öfver en och samma sak fatta samma
beslut. Enligt nu gällande bruk, skola alltså, i
g:de samlingen, hvilken innehåller RiksStåndens
ProlocollsUtdrag, som innefatta Beslut, dessa
omtryckas två, tre ända till fyra gånger tätt
efter hvarandra, ungefärligen affattade i samma
ordalag. Så t, ex. i Bihanget för denna Riks
-
Den 5 Mart ii.
S55
dag, låses Hedervärda BondeStåndets beslut om
tryckningen af Protocollen, straxt efter Yållofl.
BorgareStåndets ProtocollsUtdrag, på hvilket det
förra icke allenast grundar sig, utan ord för ord
upprepar. Den som vill studera Bihanget, får
således vid bladets omvändande läsa om igen
på sednare sidan, hvad han nyss låste på den
förra.
Jag föreslår således i) att den nu i ordningen
2:dra Afdelningen af Bihanget, för framtiden,
alldeles måtte försvinna; 2) att då i ett Utskotts
Utlåtande, en Konungens Nådiga Proposition införes,
endast Rubriken, i den tryckta samlingen
af Utskottets Betänkande, måtte referas, men i
stället för sjelfva texten blott derunder orden:
se 1 :a Samlingen, och derefter Utskottets yttrande
öfver frågan; 5) att då flere Stånd öfver
ett förekommande inål stannat i samma beslut,
ProtocollsUtdraget derom mätte in extenso
anföras från det Stånd, som sig först yttrat öfver
frågan, men i afseende på de öfriga blott
en angifvelse, att de öfver ämnet fattat lika
beslut, t. ex. om öfver ett mål Högloflige Ridderskapet
och Adeln först stadgat sin tanke,
och sedan något af de öfrige afgjort målet på
samma sått, så i stället för att aftrycka detta
Stånds ProtocollsUtdrag, föreslår jag att man
nyttjade denna formel, t. ex. ”Hedervärda
B o nde Siandet. S, D. Föredrogs det och det
målet. Afgjordes i likhet med Höglofl. Ridderskapet
och Adeln. Se ofvanföre.”
Skulle Höglofl. Ridderskapet och Ädeln
334.
Dea 3 Marlit,
tycka sig i dessa mina förslag finna några skål
och anledningar, vågar jag anhålla, att detta
mitt Memorial måtte till Riksens Stånders
Expeditionsutskott blifva remitteradt, och af detta
Utskott, som närmast år i tillfälle att pröfva
halten af mina anmärkningar, ett utlåtande
öfver dem, med project till jemkad Redaction
af Bihanget infordras, som i fall RiksStånden
det godkänner, för nästa Riksdag blefve gällande,
N:o g;
Herr Hammar schjöld, Lorenze.
Inför Höglofl. ^Ridderskapet och Adeln vågar
jag ödmjukast hemställa, om det ej skulle
synas tjenligt att upphäfva den så kallade CanzliStyrelsen:
en inrättning, alldeles öfverflödig, då
hvarje Expeditionschef sjelf inom sina underlydande
expeditioner kan hålla den ordning och
besörja de angelägenheter, hvilka nu, med förökad
omgång af CanzliStyrelsen skola behandlas.
Dessutom skulle upphåfvandet af denna
inrättning visserligen genast, men ännu mera
framdeles bereda en inskränkning och förminska
ning i Statsutgifterna.
Detta mitt vördsamma Memorial anhåller
jag ödmjukast måtte till vederbörligt Utskott
blifva remitteradt.
N;o 10.
Herr Brummer, Carl Magnus:
Enligt Hans Maj:t, Konung Gustaf III:djes,'
Den 3 Martil.
Glorvördigst i åminnelse, meddeldte, och uti
bestyrkt afskrift härvid bilagde Nådiga resolution
den 25 Junii 1786, åro nu mera framledne
CommerceRådet Herr Arvid Schau, e och
dess rätts innehafvare nådigst förundte 5o års
förlängning, utaf det emellan Kongl. Maj;t och
Kronan, samt Herr CommerceRådet den 1 Maj
1761 påbörjade contract, angående arrendet af
Uranienborgs KungsLadugård på Ön Hvéen,
så att dessa ytterligare beviljade frihetsår, beräknas
Herr CommerceRådet och dess rätts innehafvare
tillgodo ifrån den 1 Maj 1811, då
förra contractet lupit till ända, till samma tid
år 1861.
Detta Kongl, beslut, försedt med behörig
contrasignation af framledne Herr StatsSecreteraren
E. Schröderheim, år en afhandling, som, i
min tanka, ej godtyckligt kan eller får upphåfvas
till tredje mans förfång.
Sveriges allmänna Lag, 16 Cap. 6 §. sista
momentet JordaBalken, stadgar sålunda: Leger
man ut, eller till lego tager Gods och Gärdar
med vilkor, rätte sig a båda sidor efter
thef, som ajtalt är.
Denna Lag befmnes inom Sveriges område
ännu gällande- men sådant oaktadt, och ehuru,
jemlikt medföljande handling den 27 Maj 1787,
Handlanden i Landscrona Herr Johan Anders
Tauson år verklig innehafvare af Herr CommerceRådet
Schaus rått till prolongerade arrendetiden
af Uranienborg, har samma Kungsgård
=556
Den 5 Murtu,
likväl blifvit honom och dess afledne Broder
Directeuren P. O. Tauson afhånd.
En så beskaffad åtgärd förmenes vara grundad
på Riksens Högloflige Stånders beslut af år
18 i o, men att så i sjelfva verket förhåller sig
år mer ån otroligt, och ganska svårt, att fatta
af i5 §. uti HÖgbemålte Lagtima Riksdagsbeslut,
hvarest, i afseende på Uranienborg, verba
Formalia åro dessa
håfve vi,
ined afseende på contracters bestånd, i förening
med Kronans rått och fördel beslutit, att
Innehafvaren af
Uranienborg,
må begagna den återstående Co ntract stiden,
mot vilkor, att den fastställda arrendesumman
erlägges, reducerad till spannmål efter
det årets markegång, då penninger antan bestämdes
, eller arrenderättigheten beviljades,
och att detta således fixerade tunntal spannmål
ärligen betalas efter gällande Markegängspris.
Denna föreskrift, som Riksens Höglofl*
Ständer behagat lämna, i hänsigt till förvaltningen
af Uranienborgs Kungsgård, år öfverensstämmande
med RegeringsFormen ”den 6 Junii
1809, hvars 77 säger: att KungsLadugårdar
med flere Lägenheter skola förvaltas efter de
grunder, Riksens Ständer derom föreskrifva;
dock med tillägg, att de personer och menigheter,
sorn, efter hittills gällande Författningar,
sådane Kronans tillhörigheter nu innell
af
-
Den 5 Martii.
337
hafva eller nyttja, må njuta laglig rått derå
tillgodo.
Att CommerceRådet Schau, och dess rätts
innehafvare disponerat Uranienborg under loppet
af 5o år, eller från 1761 till 1811, år oemotsågligen
i grund af Hans Maj:t Konung Adolph
Fredriks nådiga rescript till Röglofl. Kongl.
KammarCollegium af den 9 October 1759, samt
Högbemålte Kongl. Collegii, i följd deråt, upprättade
Contract den 16 April 1761, hvars första
punkt bjuder, att vid hvarje arrendeårs början,
eller inora den 1 Maj, uti gångbart mynt
prenumerera bela arrendesumman, hvaraf följer,
att sista årets arrende, efter det äldre contractet,
redan var betalt före Riksens Ständers beslut
den 2 Maj 1810, hvilket alltså, då Uranienborg
specielt finnes nämnd, måste absolut hafva afseende
på sednare contractet, för hvars bibehållande,
vilkorligen blifvit utförligt stadgade,
nemligen: ,Jatt den fastställda arrendesumman
erlägges, reducerad till spannmål efter det årets
markegång, då räntan bestämdes, eller arrenderättigheten
beviljades, och att spannmålen betatalas
efter markegångspris.”
Att RegeringsFormerne den 2 Maj 1720*
och 2i Augusti 1772, tillika med förenings- och
Såkerhetsacten af den 21 Februari och 3 April
1789, varit gällande Grundlagar ifrån sistnämnde
Konungs Regering till Regementsförändringen
1809, år äfven så obestridligt, som att
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. 2 Baad. a%
558
Den 5 Martu.
dessa lagar försäkrat hvarje Svensk man om
oryggiigt ti!!godonjutrinde af sina fri- och rättigheter,
och framför ålit, att ingen, utan föregången
laga ransakning och dom, kunde något
Gods afhandas, vare sig löst eiler fast.
Vål stadgar 2 Cap. i KonungaBalken,
Lands-lagen: ”att Kronans Gods ej må förmin»
skås, utan att den Konungen, som efterträder,
åger våld det återkalla och taga 3 likväl med det
uttryckliga förbehåll, eller som orden lyda; Otti
lian gitter ”
Att sådant ej får ske efter godiyeko, utan
i stöd af lag, säger samma KonungaBalk uti 4
Gap 5 § således: "Ej skall Han (Konungen!
något Gods, fast eller löst, af någon taga eller
afhända låta, utan efter lag och laga dom.
Om, oansedt tillvarelsen af sådana håde
äldre och nyare Grundförfattningar, i förening
med Sveriges allmänna kraftågande lag, det ändock
skulle vara tänkbart, och, till råga på all
ofullkomlighet, möjligt, att arbiträr», så atf hvad
den ena Regenten contraherat, får upphäfvas
och ogillt förklaras af den andra, så är förhållandet
dermed vida skiljdt från den ordning,
som samhållslifvet påkallar för corporationers
och enskiita personers säkerhet.
Ett contract desse emellan, förnyadt så
ofta som hålst, måste otvifvelaktigt äga bestånd,
så långe detsamma fullgöres.
lien 5 Marlit.
5.-9
Huru år det då görligt, att ett dylikt con4
tract, gndkåndt under 5o år och prolongeradt på
lika lång tid, kan, utan hvarken löregifven, eller
bevislig underlåtenhet i skyldigheter, annulle—
ras, endast derföre, att Konungen eller ett dess
Collegiura år den ene contraherande.
Supponeras nu, hvad äfven bevises, att Arj
rendafor sjelf, eljer dess rätts innehafvare icke
allenast fullgjort sina åligganden, utan derutöfver
på ett berömligt och hedrande sått, nedlagt
kostnader för arrenderade Egendomens iståndsåttande
till byggnad och häfd, så att Arrendatorn
blifvit tillerkänd ersättning för 2 20-^|:dels
öfverbyggnadsår å 29 R;dr 8 sk. årligen med
6522 R:dr 4 sk. B:co, jemte qvittningar, oberäknade
oersatte a4g8 R.dr a5 sk. till odling
och förbättringar, tillika med Herr CommereeRådet
Schaus Sterbhusskuld i5y4 R-.dr 56 sk.
8 r:st., eiler tillsammans lo,5g5 R dr 17 .sk. 8
r:st. Banco, samt dessutom särskildta skulder,
som här förbigås, så måste det vara dubbelt påkostande,
att, sedan man anvåndt alla egna tillgångar,
och derjemte fördjupat sig i skuld,
allt i förlitande på en långvarig rolig besittringstid,
blifva på en gång nödsakad en lagligen
åtkommen egendom afträda ungefärligen så, soni
då biet drifves ur sin boning, att lämna frukten
af sina mödor endast för Ofvermagten, men
blottadt på allt, utom instincten, att genom nytt
släp söka rådda ett uselt lif.
Denna tillämpning får med råtta göras,
ej endast på Herr Direcleuren Tauson, hvars
34°
Den 5 Martii.
Sterbhus år under Concurs, ån äfven på Brödren,
Herr Handelsman Tauson, som tillsatt,
snart sagt, hela sin timmeliga välfärd i och för
ifrågavarande arrende.
På sätt förut vordet nåmndt och bevist, Siden
sednare rätter innehafvare »f Herr CornmerceRådet
Schaus öfverlåtelse utaf Uranienborgs
Kungsgård , hvilken Herr Directeuren
Tauson, nied sin Broders samtycke, i lifstiden
begagnat, enligt öfverenskommelse och association
dem emellan, som bagge halt till föremål, att uppbygga
Ladugården och odla jorden, hvilket, ehuru
icke utan mycken uppoffring, skedt, synnerligast
i tillit att de sednare femtio årens arrende
skulle ersätta deras förut utiagde obeskrifiiga kostnader;
men till stor afsaknad, fråntages dem
ohördan, sagde egendom, hvilken den oo April
1811 blef på ett år arrenderad till HofMarskalken
Högvålborne Herr Baron A. von Platen,
som, underrättad 0111 den af Högstsalig Kommg
Gustaf IILs lemnade prolongation, afsade
sig arrendet, hvarefter Konungens Befallningshafvande,
enligt föreskrift, lät för Kongl. Maj;ts
och Kronans räkning, bruka och förvalta Uranienborg
till den 1 Maj 1812, hvilket af KronoBetjeningen
verkställdes med förlust, då, under
tiden, emot formelt bestridande, Auction på 30
års arrende utlystes.
De ;sa åtgärder, följder af Kongl. Brefven
den 10 December 1810, samt 4 och 18 Februarii
1811 till Kongl. KarnmarCollegium, åro emot
Riksens Höglofl. Ständers hår förut åberopade
Och verbotim införde beslut i uppenbar colli
-
Den 5 Martil.
sion, så vål i anseende till Expeditionernes motsatte
lydelser, som deras ordaförstånd och tydning,
af hvilka de Kongl. Brefven haft för
Herrar Tausöner en heterogen och beklaglig
verkan, på sätt nåmndt vordet.
Det torde icke förtydas, om man begagnar
tillfället , att utreda, huruledes missförstånd
(misstag vill man icke såga) härvid förelupit.
Riksens Höglofl. Ständer, hafva med mogen
urskiljning vetat att bibehålla en hvar vid sin
lagliga rått, och fördenskull uti 13 § , af Lagtima
RiksdagsBeslutet den 2 Maj 1810, först
specielt föreskrifvit, huru med vissa Kronolägenheter,
och deribland Uranienborg komme, att
förhållas, samt sedermera generelt stadgadt, att,
i afseende på förvaltningen ef de då ledige varande,
eller framdeles ledige blifvande Kongs-'
och KungsLadugårdar, skulle de samma till den
måstbjudande på offentlig Auction till skatte försäljas
uti sådane större eller mindre Hemmantal och
delar, sorn, efter hvarje egendoms särskildta beskaffenhet
och locala omständigheter finnas mäst
passande; hvilket till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
och stadfästelse vordet i underdånighet anmält.
Hvaremot åter, och sedan Kongl. Maj;t I
Nåder täckts förklara sin vägran till Kronogodsens
försäljning, Riksens Höglofl. Ständers vid
påföljde Urtima Riksdag uti sitt allmänna beslut
den 12 Nov. 1810, §. 8 förordnat: att
Kongs- och KongsLadugårdar borde på allmän
Auction till arrende utbjudas, i enlighet med de
grunder, som i Kongl. Förordningen den 17
Den 5 Martil*
D^c. 1792 finnas utstakade, enar något contract
tillåndulupit.
Härunder kunde omöjligen, förstås, pller
inbegripas Uranienborgs KongsLadugård, hvars
Arrendator blifvit vid den återstående Contractstiden
uttryckligen bibehåilen, emot särskilta
här förut upprepade vilkor, nemligen primitira
arrendesunimaris reducerande^ efter da.
varande Markegång till spannmål, och dennas
betalning efter nu gällande M årke gångspris*
Mo
ti verne bärtil! hafva, å ena sidan, varit
lagligen ingårsgne och fastställde contracters helgd
och bestånd, samt, å den andra, Statens ökade
behof, hvai igenom de arrenden, som lör längre
tider tillbaka, och under ett flerfaldigt lägre
varupris blifvit alslutne om en viss årlig penuingeafgilt,
som vid arrendets beviljande var
afpassad efter egendomens afkastning i varuproducter,
men nu icke svarar deremot, skola till
samina numeraire ulgå; samt emedan Arrendeinnehafvarne
icke ht lier synas hafva skål, att beklaga
sig, om de vid deras arrenden blifva bi—
behållne, emot erläggande af det varubelopp,
sorn, med penningeråntans bestämmande koni i
beräkning.
En större utveckling vore, måhända, allt
för vidlyftig, och icke hår passande; men för
den, som åslundar en dylik, lämnas anvisning
till Högloll, StatsUtskottets Betänkande af den
Den 5 Martu.
343
29 November 180g, till RiksStåndens Utlåtanden,
samt slutligen, och såsom följd deraf, till
sjelfva Riksdagsbeslutet den 2 Maj 1810.
Om nu härtill kommer, hvad med sanning
år öfverensstämmande, att, på sätt protesten,
bevisligen styrker, Herr Tauson erbudit
sig, att den förhöjda arrendeafgiftén för
Uranienborg erlägga, utan att det minsta afseende
derå blifvit gjordt, så må ingen neka, att
ju han åger allt skäl till klagan öfver en behandling,
hvilken bragt honom nära till armodets
gråns.
Emot den utlyste Auctionen protesterades
förgäfves, så att, oaktadt alla bemödanden, förfrågningar
och resor äfven till 181 a års Urtima
Riksdag i Örebro, der Herr Tauson tillsades,
att med ärendet vänta till nästa Lagtima
Riksdag, egendomen aflågsnades honom, samt
nu innehafves af de till gården lydande Åboer,
sedan Herr Tausons arrende-inrop, den yttersta
ansträngning för lågenhetens bibehållande,
ej möjligen kunde fullgöras, utan hans befrielse
derifrån måste hos Konungen sökas, och såsom
en nåd anses,
I högsta grad blottställd, har Tauson varit
nödsakad afbida denna Lagtima Riksdag, för
att, i egenskap af Svensk undersåte och medborgare,
få anropa Riksens Högloll. Ständer'
om behjertande af hans lidande,
VA
Den 3 Martil.
Allt för vål inser man svårigheten af arreride-contractets-
upplösning med förenämnde
Åboer; men i detta fall, år en och hvar sig
sjelf närmast, och Herr Tauson kan icke frånträda
den öfvertygelsen, äfvensom jag håller
före, att laglig Svensk mannarått ej blifvit honom
förunnad genom den Kongl. Prolongationens
upphåfvande utan föregånget hörande,
samt vederbörlig Domareåtgård, enär dessutom
samma upphåtvande år rakt stridande mot or«*
dainnehädet af Riksens Stånders beslut ej mindre
af den 2 Maj än 12 November a 810, grundade
uti 77 <jj. af RegeringsFormen den 6 Junii
1809, allt på sått förut blifvit visadt.
I alla afseenden år hans rått förnärmad,
hvarföre hos Riksens Höglofl. Stånder ödmjukast
anhålles så vål om lagbehörigt blifvande
deraf, som att, i öfrigt, Herr J. A. Tauson,
antingen må återkomma i full disposition af
arrenderade KongsLadugården Uranienborg på
resterande 5o åren, emot de i 1810 års Lagtima
Riksdag föreskrefne vilkor, eller att åtminstone
undfå billig ersättning för aftrådandet deraf,
med jemkade 25,000 R:dr Bancomynt, hvil_
ka på nyssagde tid utgöra allenast 5oo R:dr
om äret.
Att detta Memorial måtte få med de öfrige
Stånden communiceras och till vederbörligt
Utskott remitteras, derom anhålles vördsammast.
Den 3 Martti,
545
N:o il.
Herr Nurclenfalck, J.:
Under ett Riksmöte, då NationalRepresentationens
uppmärksamhet år fästad på de mer
och mindre grundade klagomålen öfver de skattdragandes
allmänt bekymmersamma ställning,
synes det icke vara olämpligt, att i de delar,
der sådant påfordras, bereda en jemkning af
tyngder emellan de olika classer af skattskyldige.
Postföringen i Sverige har ifrån äldre tider
tillbaka blifvit verkstäld af Aboerne å vissa
dertill anslagne Hemman och innehafvarne af
sådan jord hafva, tid efter annan, erhållit åtskilliga
friheter och förmåner, hvilka, genom
Kongl. Kungörelsen af den 19 Augusti 1801,
blifvit till beskaffenheten närmare bestämde,
Dessa fördelar, tilläfventyrs vigtige för PostHemmanen
i de provincer, der localen gjort
mera tryckande de besvär, hvarifrån samma
Hemman undantagits, åro likväl i de norra
landsorterne på långt når ej svarande emot
Postföringens verkligen stora besvärligheter. Af
de Postbönder, hvilkas tankar i detta ämne jag
haft tillfälle att höra, finnes ingen enda som
icke gerna åtager sig ett Skattehemmans onera
emot befrielse från Postföringen', hvilken isynnerhet
i sednare tider, af förändrade omständigheter
blifvit tryckande. Jag vågar ej bestämdt
påstå, huruvida förhållandet i Rikets öfriga eller
södra provinser kan vara detsamma, men
3-16
Den 5 Martii,
med tillbörlighet kanner jag, att Postföringsskyldigheten
i Norrland år högst tung al anledningar,
sorn igenfinnas mera i ortens läge och
och i clunatetj ån i sjelfva Postväsendets organisation.
Afståndet imellan Post-stufionerna år i allmänhet
mycket långt i Norrland, oftast tvenne
och på flere ställen trenne mil. Afven sommartiden
år detta kånbart, reen isynnerhet under
vintern, då i denna landsort, svåra snöfall
sorn oftast inträffa och under de årstider, då
vågarne under öfvergången ifrån höst till vinter
och ifrån v' 'rr tili vår, åro, om icke ofaibara,
dock för hö.tkr aUiren , förderfvande; halst
Postilion*», mm rut mera alltid beledsagar Post
n, ide är, såsom andre resande, funden vid
nåron föreskrift om tiden, hvarpå en
ti'i rygga! äggas, hvarföre man eick af honom sällan
h r någon skonsamhet att påräkna, och följ*
den af detta förhållande år, att Postbonden,
hvars häst aldrig uthärdar långe, måste, oftast
med Jänta penningar förse sig med nya dyrköpta
dragare. Af det längre afstå tide t emellan
Post-stationerne följer oek en ökad kostnad för
föda åt hästar under den tid Postbonden år
borta hemifrån och flå Pos t föringen fyra gånger
i hvarje vecka inträffar, år äfven denna kostnad
icke obetydlig. Hvad som likväl måst af
allt trycker Postföringen, år snöplogningsskyldigheten,
hvarifrån Posthemmanen ej åro befria*
de. Snöplogningen, sorn i Norrland utgör en
ibland Hemmansägarens större besvärligheter,
inträffar för en Postbonde ofta på samma gång
Den 5 Martii.
547
med Postföringen, då han för endera nödvändigt
måste betala en dryg lega.
Dessa en Postbondes betänkliga tyngder
motsvaras visst icke af friheten frän Rotering
och Hållskjuts, sorn, i min hemort, äro, ibland
Postbönders friheter, de enda af ve.-ändtiighet.
Jag har ännu icke nämnt den omständigheten,
som visserligen ock«å förtjenar uppmärksamhet,
att jordbruket å Posthemman alltid vanskötes,
fy det medhinnes icke, af hvilket allt
följer, hvad erfarenheten ock visat, att Postbönderne
i de norra provinserne åro af fattigdom
tryckte.
Jag får derföre vördsammast föreslå, att
Posten hädanefter må, i likhet med fångföringen,
fortskaffas med Gästgifvarskjuts åtminstone
i de norra provinserne, emot det att innehafvare
af de Hemman, som varit till Postföringen
anslagne, åtaga sig alla de onera, hvarifrån
Posthemmanen varit fritagne eller reduceras
till fullkomlig likhet med andre Kronoskattehemman,
oc:h öfverlemnar jag tili dem, af
hvilka mitt förslag kommer att granskas, att afgöra
huruvida enahanda förändring öfver hela
Riket må vara lämplig och nyttig.
Genom den Rotefrihetsafgift, som Kronan
erhöll af de från Postföringsbesvåret entledigade
Posthemmanen,' kunde Kronan, i fall samma
Hemman icke till rotering indelades, erhål
-
548
Dea 5 Martil.
la i penningar ett bidrag till dea förhöjning i
skjutslegan., sorn naturligtvis blefve en följd af
Postens forslande med Gästgifvarskjuts; och
skillnaden eller den Ökade kostnaden till Postfölingen
skulle blifva rätt obetydlig.
Det vanliga antalet af Hållhåstar vid Gäst.
gifvaregårdsrne skulle också naturligtvis ökas
med en häst för hvarje af de dygn, då Posten
färdas, hvilken tillökning kotrnne, orri ej helt
och hållet, dock till största delen att utgöras
af de till hållskjuts, efter sin skatt indeldte
Posthemmanen.
Att postföringen, genom den föreslagna
föråndringen, icke förlorar i säkerhet, men deremot
vinner i skyndsamhet, är ofelbart, ty derigenom
att posten nu på längre eller kortara
afstånd afviker från landsvägen för att komma
till de, icke alltid invid densamma belägne
Postgårdarne, förorsakas ett uppehåll, sorn försvinner,
när posten GSstgifvaregårdarne emellan
får färdas alltid efter stora landsvägen.
Skulle af skål, dem jag ej kan inse, detta
förslag ej vinna bifall, så får jag, såsom ett
alternativ föreslå, att Postlegan, som i fordna
dagar, då Postförings-skyldigheten var en obetydlighet,
emot hvad den nu år, alltid var lika
med Skjutslegan, måtte åtmindstone till likhet
med densamma höjas och postförarne framför
allt befrias ifrån snöplognings-skyldigheten, hvil.
ken, jemte postföringen, år alldeles förderfvande.
Den 3 Martil,
Jag anhåller arn remiss af detta Memorial
till vederbörligt Utskott. „
N;o 12.
Friherre Boije, Ludvig:
Förd af min rättskänsla, och önskande högeligen,
att de fel i vår Riddarhusordning, som
Allmänheten med skäl ogillar, må undanrödja®;
har jag den åran föreslå, att en ny och förbåt.
träd Riddarhus-Ordning må varda, vid denna
Riksdag utarbetad, för att vid nästa Riksdag
blifva gällande: och begär jag ändring och rättelse
förnämligast i nedanstående omständigheter,
nemligen:
1) Att Bånkmansval må alldeles försvinna,
och Ridderskapet och Adeln förunnas den billiga
rått, att, sjelf och omedelbarligen välja eine
Electorer.
2) Att det missbruk, som i sednare tider
inträngt sig i en del af Adelns Representationsrätt,
derigenom, att Hufvudmanskapet för flere
Åtter, blifvit ensedt kunna af en och samma
person utöfvas, må alldeles afskaffas; ett missbruk
som varit så mycket mera besynnerligt,
som detsamma, emot alla rättsbegrepp, skänker
ät den yngre Adeln sådane prerogativer, som af
den äldre Adeln aldrig kan delas. För att härom
öfvertygas behöfver man blott påminna sig,
•tt om en Grefve Brahe också har flere söner,
55o
Den 5 Martil,
kan dock ej mera ån ett Hufvud man skap af en
Grefve Brahe, på Svenska Riddarhuset utöfvas,
då deremot en Grefve Lagerbring, om han öfverlefvat
denna Riksdag och hans helsa tillåtit
honom att sjelf taga såte för Grefliga Ätten
Lagerbring, kunnat derjemte utfärda Fullmagter
för trenne andra Ätter, nemligen Friherre Atten
Lagerbring, CommendeursAtten Lagerbring
och Adeliga Attén Lagerbring; det vill såga,
att en och samma Adelsman har kunnat utöfva
fyrafaidig representations-rått,
,Tag har mig icke bekant huruvida Herr
Grefve af Ugglas begagnat sig af en så beskaffad
ratt; men den Iian, i följe af detta missbruk,
kunde utöfva att sjelf taga säte för sin
Grefliga Ätt, och tillika, i egenskap af förmyndare
för sina söner, utfärda fullmagten för Irenne
andre Ätter af Ugglas, kan aldrig förenas
med något rättsbegrepp. Och till undanrödjande
af sådane missbruk, föreslår jag, att nya
RiddarhusOrdningen må innehålla följande stadgande:
”Sammanträffa flere hufvudmannaskap
hos en och samma person, må lian dock icke
mera än ett sjelf utöfva: och ligge hans söners
Representations-rätt nere, intill dess de uppnå
aldren att densamma sjelfve utöfva.”
3) Att det emot all moralitet stridande
bud, sorn nu varande Riddarhusordning gifver,
och sorn försätter en blott anklagad person i
lika predikament med en för brott lagligen
»lömd, må^alldeles afskaffas; samt att der ordet
Den 5 Mart ii.
351
nesligt brott nyttjas, tillika må bestämmas, hvad
med ordet nesligt rätteligen lörstås.
N:o i3.
Herr Tham, Wollrath:
Som redan flera Memorialer äro i RiksStånden
ingifna, angående Bran vins-forfättnin.
garne, och antingen äro eller snart blifva remitterade
till Bevillraings- och Oeconomie-Ut-1
skotten, och dessa Utskott således i hela sin
vidd måste granska dessa författningar, anhåller
jag vördsamt få föreslå, att alla nu gällande
stadgar, som angå försäljningen af bränvin äfven
till pröfning företagas. Till sedlighetens bibehållande
böra krogars antal så vidt ske kan visserligen
inskränkas, deremot hemställer jag, om
det är riktigt, atthen Hemmansägare, Som sjelf
har rättighet bränna, icke skall äga lof att till
egna arbetare få sälja mindre än en kanna
bränvin, och att om flere af desse, vare sig underhafvande
eller legda arbetare, under varelsen
hos Hemmansägaren, sammansätta sig att
till deras behof af honom handla en kanna
brännvin, det icke är samma ägare medgifvit,
att låta dem förtära bränvinet inom hans hus.
D etta orimliga förbud brytes dagligen, likasom
det, att på ställen der mat hålles till salu, ingen
resande rätteligen får köpa en sup emellan måltiderna.
Ingen författning bör finnas, som ostraffadt
får brytas, derföre böra inga andra
utgifvas än sådana, som allvarsamt kunna hand
-
302
Den 5 Mcirtii.
hafvas. Vid alla tillfällen som Lagstiftaren felar
emot denna regel, lägger han sjelf grund till
Lagbrottet, och åstadkommer derigenom förakt .
för Lagarne; ty värr innehålla våra oeconomi.,
ska författningar allt för ofta detta fel, och det
vore en välgerning emot Nationen, om dessa
Lagar vid denna Riksdag derifrån kunde befrias.
Om remiss till vederbörande Utskott anhålles.
N:q i 4.-
Herr Tham, Wollrath
Att
de Författningar, som nu äro gällande
för all Svensk in- och utrikes handel, äro afpassade
efter Landets behof eller fylla de kraf
medborgaren deraf billigen kan göra, har jag
svårt att tro; detta var anledningen, att jag i
början af motionstiden väckte fråga om förändring
af det i afseende på Handeln införda
prohibitiv-systemet, samma systems skadlighet
och nödvändighet af dess afskaflånde.
Jag hoppades då, att någon mer kunnig
skulle utveckla denna fråga, men enär sådant
icke inträffat, och då jag tror, att Landets väl
att våra financers bestånd och möjligheten att
erhålla ett bestämdt myntvärde, till hufvudsaklig
del beror deraf, att Landet äger en handel så
fri, som med dess läge, dess egna alster och.
nyttiga
Den 5 Martti.
555
nyttiga Manufaeturers bestånd öfverensstämmer,
anhåller jag att ännu en gång få vid frågan
härom fästa Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet.
Enligt våra Grundlagar är det Riksens
Stander, som äga bestämma den, såsom ut- och
inrikes tull, utgående bevillningen det måste så-i
ledes äfven tillhora dem att föreslå och stadga
bestämda grunder för hela området af de förforfattningar,
som skola ordna handelns mer
eller mindre frihet och för den inkomst Staten
deraf må kunna påräkna. Efter dessa grunders
stadgande, tillhörer det Rikets Ständer att hos
Konungen underdånigst anhålla om Dess åtgärder,
att genom underhandlingar med utländska
Magter, söka förskaffa Nationen sådane reciproka
förmoner, som kunna bereda framgången
af de föreslagne författningarne och ernåendet
af det mål som sökes.
Såsom anledningar för vederbörande Utskott
att med allvar och i liela dess vidd bearbeta
detta vigtiga årende, utbeder jag mig få föreslå
följande grunder, hvarpå ett friare handelssystem
tilläfvenstyrs kunde byggas.
1) Allt hvad som till införande i Riket förbjudes,
bor också utan undantag förbjudas till
bruk och nyttjande.
2) Vid dessa förbud böra inga artiklar korn;
Bil, till Ridd. 0. Ad. Sr, 2 Band. 2 5,
554
Den 3 Martil,
ina i fråga, i afseende på hvilka missbruk vid
deras nyttjande kan ske, utan författningarna böra
noga afse möjlighet oell säkerhet vid verkställigheten,
ty om man förbjuder hvad som
icke till förbrukning kan hindras, eller må hända
till och med till nyttjande är befallt, så råkar
författningen genast i förakt.
3) Som våra egentliga egna eller Svenska
jiroducter merendels äro tunga och volumineusa,
samt således icke lätt eller med stor förmon kunna
©lofligen inpractiseras, bör derå läggas så hög
tull, att deras införande icke skadar eller undergräfver
vår egen produetion.
4) För att skydda och upprätthålla alla
sådane inhemska Manufacturer, som bero af
våra egna alster, eller kunna upprätthållas utan
konstlade biträden, bör vid Införsel tullens stadgande
noga öfvervägas, hvad tillverkningen hos
oss nödvändigt skall kosta mer, än hos den Nation
från hvilken införseln af samma artiklar är
tillåten, och tullen på varorna derefter bestämmas
så att våra egna fabrikanter kunna genom
förnuftiga anstalter vid sina företag, täfla med
iutländningen.
5) Hvad åter angår införsel af sådane till
bruk och nyttjande lofgifne, utländska varor,
som hos oss, antingen alldeles icke, eller också
icke utan förlust eller allmänna uppoffringar,
och konstlade hjelpmedel, kunna alstra och tillverkas,
hör tullen derå göras så lindrig, attLu_
téndreijaren icke kan täfla med den redeliga
^köpmannen, eller Tullförsnillaren finna sin ut
-
Den 3 Martin
5 55
rakning förenad med den fara oloflig införsel
medförer.
6) Nationens vinst består deruti, alt afla
varor,som införas, erhållas till bästa pris, och mod
andra dermed förknippade vilkor, sorn befrämja
dess allmänna fördel; derföre och då det icke
är nödvändigt, att utländska varor skola få införas
från alla Nationer utan undantag, torde
Rikets Ständer hos Hans Majit Konungen underdånigst
böra anhålla, det Honom täcktes, i
enlighet med de af Ständerne föreslagne grunder,
erbjuda fri införsel af tillåtne varor till
den eller de Nationer, som deremot ville lemna
Sverige reciproka fördelar. Då en del oss närmast
belägna Länder ännu bibehålla prohibitiva
författningar, kunde man förmoda, att en
eller flera af de Nationer, som äga utvidgad
handel, med nöje skulle emottaga ett sådant
anbud, hvarigenom en transitohandel skulle kunna
beredas igenom Scandinavien, till förmon
både för oss och de Nationer, som uti sådaue
handels-relationer nied Sverige ville ingå.
7) Då en del af Svenska Stapelstäderna
hafva så obetydlig utrikes handel, att Tullum -  gälderne icke förslå till aflöning för der stationerade
Tullbetjenter, torde införseln af hittills
fÖrbudna varor böra inskränkas inom de större
dertill bäst belägna städer, samt de städer hvartill
erfarenheten visat, att det mesta lurendrägeri
införes, och hvarifrån det sedan landvägen
transporteras omkring Rikets öfriga Provinser;
556
Den 5 Martti,
härigenom torde bevakningen kunna blifva båd®
mera säker Och mindre kostsam.
8) Som de ännu gällande Norrska Tull*
författningar torde göra den lika kostsammA
som obehagliga Tullbevakningen nödvändig emellan
båda Brödrafolken , så borde Rikets
Ständer hos Konungen Underdånigst anhålla om
dess medverkan till förändring uti samma Tullförfattningar,
hvilket, då Svenska Handeln enligt
dessa förslag blefvo någorlunda eller alldeles
lika fri sorn den Norska icke torde mota
några oöfvervinneliga hinden
'9) Bland orsaberne till hu Varande Finska
handelns ofördelaktiga verkan för vårt Land,
torde bora undersökas, om bland de i afseende
på denna handel utkomna författningar, det
icke finnes någon, som förbjuder öppna Finska
fartyg eller skutor, att härstädes taga hvad äterlast
de åstunda, ty om så är, hvilket jag fruktar,
torde orsaken vara lätt funnen, hvarföre de
härifrån afsegla tomina till Pommerska och
Preussiska städerne och derifrån hemlöra sina
behofver.
10) Att noga måtte undersökas öm dert nU
anbefallte tullen på utgående Svenska varor, befrämjar
eller förhindrat exporten, samt huruvida
några förhttningar för öfrigt försvåra utförseln
af Svenska produeter och således böra Undergå
nödig rättelse; och
11) Noga undersökas om det så kallade Pr».
Deri 5 Martil'.
35?
ductPlacatet verkar lill skada eller förmon för
Svenska Handeln, och i sammanhang dermed
alla författningar om utländska och inhemska
fartyg, deras beskaffenhet, storlek och rättighet,
att med eller utan laddningar, inhemska eller
utländska, in- och utlöpa vid Svenska hamnar,
för att i alla dessa fall föreslå rättelser uti hvad
som finnes felaktigt och stadgander uti hvad af
Riksens Ständer beror, samt dc ansökningar,
som hos Konungen i underdånighet böra göras
i alla sådane händelser, deruti Han äger ensamt
beslutande rätten,
Om våra grannar i Danmark och Norrige,
genom författningar, som till Landets väl äro
bättre afpassade än våra, uppmuntrat och underhållit
en nyttig handel, hvarigenom Danmark
hemtat medel, att återhjelpa sig till välstånd efter
de svåra olyckor det samma undergått, och
Norrige kunnat upprätthålla och förbättra sina
fmaneer, så må väl ingenting kunna afhålla oss
att af samma författningar använda hvad deraf
med vår ställning kan öfverensstämma, och hvad
sorn kan bidraga till ökad inkomst utan landets
betungande eller ock till besparing af sådane
utgifter, som genom felakt författningar
äro utsträckta öfver rätta behofvetj ibland sådane
författningar, torde isynnerhet böra unders
sökas dem, som stadga om beräknandet och uppå
hördén af till Danmark införande främmande
varor. Jag hade önskat att detta ämne blifvit
behandlat af någon, med mer kunskap än jag äger
kan hända, hvilket jag högeligen önskar,
att proposition om en lämplig handelsfrihet från'
558
Den g Martil.
Hans Maj:t Konungen under Riksdagen till Ständerne
ailemnas, men i okunnighet härom, må
det ursägtas mig, alt åter hafva gif vit anledning
till undersökning uti frågor, hvilka så directe
verka på Fäderneslandets väl.
Den öfverklagade förlägenheten är icke tillkommen
på en gång; tidens händelser sedan
a 8 i 2, och jag tror det åtminstone våra egna
misstag hafva grundat den, och i5 års förlopp
utan verksam hjelp deremot, har lemnat råd-,
rum för dess tilltagande; fåfängt hör man hoppas
på en hastig radicalcour, den sker hvarken
genom realisation, genom penningestockens förminskande,
eller genom pappersmyntets förökande;
hvilken financeplan som än antages måste
den verka långsamt till förbättring, om den
dertill skall verka med säkerhet, denna säkerhet
vinnes ej, om ej Landets hjelpkällor öppnas
och dessas öppnande tror jag åtminstone till
hufvudsaklig del deraf beror, att våra oeconoiniska
handels- och närings-författningar lämpas
efter tidens kraf oell Nationens behof, Åkerbruk
ket har hastigt blifvit uppbragt till en ovanlig
höjd, skall det dervid kunna uppehållas, än mer,
skall det ytterligare förkofra?, så fordras lif i
handel och rörelse, och frihet i näringar; utan
handtag af dessa skall Åkerbruket åter förfalla,
ty hvem kan odla ejler försöka producera, då
afsätlnings-tillfälle saknas.
Att detta mitt Memorial enligt min vördsamma
anhållan, remitteras till Oeconomie-samt
Bevillningsutskotten, önskar jag, äfvensom attmig
Den 3 Martil-,
-mätte lemnäs tillåtelse, att directe till dessa Utskott
adenina de ytterligare upplysningar i dessa
angelägna frågor det tilläfventyrs torde lyckas
mig att anskaffa,
N;0 »5.
Friherre Ridderstolpe, Fredrici
•
Mycket har blifvit sagt om allmänna förhåll
an der nes art, _ bekynnersam nu mot förr,
må det tillätas mig att dertill uppsöka en
orsak:
Ehuru hvad jag nu ämnar säga, ej erkänner
någon motionstid, gör jag mig en pligt af
att tidigt yttra tankar, hvars verkningar bestämmas
af Försynens nåd och af Landsmäns deltagande.
Det Utskott hvartill jag önskar se detta mitt
Memorial remitteradt, finnes i hvarje ädlings
själ. Måtte det der upptagas med känsla för
det ingående tidehvarfvets lynne, med ansvarighet
för begagnandet af de medel Försynen lagt
i hvarje individs handlingssätt, och dettas verkande
på det allmänna.
Jag ser omkring mig en mängd hoppgifvande
unga män, hvilka ej lära misstyda uppmaningen
ifrån en Landsman, som .  ej för
ung att aga erfarenhet, och ej för gammal att
ju känna med hela ungdomsyärman __ vågar
56o
Den 5 Murtu,
erinra dem om vigten af den national-caractere
som deras handlingssätt går att för den ingående
epoken bestämma.
Vi vörda Gustaf Wasas tarflighet, förvarad
igenom uttrycken i dess bref till siua söner —-  då Studerande i Upsala __
Vi yfvas öfver den tid af storhet som Bälttågets
Skald beskrifver med denna rads
5*Den tid att heta Svensk var mer än heta Prins.*'
Ännu förvarad, kan ses den simpla trädstol
som bar Axel Oxenstjerna då han sammanskref
gruuderne till Westphahska freden.
Carl XII:s oförgyllda värjfäste,
hvem
mins ej det!
Svenskar!
Återtagom vår nationalitet!
Återblifvom hvad vi varit före 1718*
Måtte fördomsfrihet, duglighet och kraft
blifva igenkänningsord för den generation, genom
hvars verkande anda vårt tidehvarf skall
caracteriseras!
Om vi, åtskiljde efter detta Riksmötes lyckliga
slut, i alla Svea Landsändar sprida tarflighet,
omtänksamhet och brödrakärlek, skall denna
Den 5 Martti,
-hjeltejord åter skryta med att bära söner, som,
-fria från prål, veklighet oell orosinne, än en
gång igenkännas på den erikla blå rocken, svärdet
och sjelf-försakelsen. Det är sålunda vi
'skola belöna den XIV:de Carl för att åt oss
hafva återvunnit hvad den Xlhs olyckor berofvat
vårt national-lynne.
Jag önskar oss att nästa Riksmöte, återförenade
linder dessa minnesdigra hvalf hafva bevisat
att: några hundrade själar som förstå nordens
kraf af kraft hos sina söner, och —_ som
förstå hvarandra _ förmå mera än flera förflutna
Riksdagars beslut.
N;o 16.
Herr Gripenfvärd, Fredric Adolph:
Jag anhåller ödmjukeligen få upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, med en anhållan
som jag nu går att hos Riksens Ständer göra.
Wermdön inom Stockholms Län, hvilken
ensamt utgör ett helt Härad eller Skeppslag, och
som består af 211 Mantal, till största delen innehafde
af Ståndspersoner, Kr circa 6 och en
half mil lång och nästan lika bred. Detta Härad
eller Skeppslag är med tvänne så kallade
Häradsvägar fördelt, men i mistning af Gästgifvaregårdar,
hvilket vid flerfaldiga tillfällen medfördt
för Skeppslagsboerne en utomordentlig
depence i synnerhet, som vår Tingsbyggning
Den 5 Martil,
ligger trenne mil inpå Ön, <lit som oftast vittnen
och Rättegångsombud få kallas från Stockholm.
Det tyckes äfven billigt att denna, ehuru
ringa del af det hela, måtte äfven få komma i
åtnjutande af den allmänna beqvämligheten.
Anhålles derföre ödmjukligen det Skeppslagets
nuvarande Hållskjuts vid Fittja, måtte
derifrån förflyttas till Vermdön der tvenne
Gåstgifvaregårdar kunde och borde Bnlåggas.
Att detta vördsamma Memorial måtte till
Besvärs- och OeconomieUtskottet remitteras, anhålles
ödmjukligen.
N:o 17.
Grefve Cronstedt, Claes:
Riksens Ständers anslagssummor till Flottorne
äro delade i särskildta ordinarie Stater,
samt dessa sednare år under rubrik Nybyggnads-
och UnderhållsStat af 5oo,ooo R:dr årligen
på tredje hul vudtiteln. Genom erfarenheten
öfvertygad om, att materiella anskaffningar
för Flottorna böra grundas på en plan
på en säker och bestämd årlig fond som éj undergår
förändringar
kan jag ej annat ån på
det högsta önska och hemställa, det Riksens
Ständers Statsutskott anmodas att uppgöra och
förelägga Riksens Ständer en så kallad: Budget
Den 3 Martii,
563
eller Utgiftsförslag för Flottorna som fortfar
årligen till nästa Riksdag.
Ledning i denna
väg finnes redan i de documenter som Utskottet
åger rörande Flottorne.
Eln väl uppstäld
Budget, år en redig och utförlig framställning
af behofven och medlen för den tjenst den innebår
och bt hofvet af en sådan år desto tydligare,
då Flottornas kostnad i fredstid består
synnerligast i uppköp af materialier för närvarande
och tillbommande behofver och då uti
ingen gren af allmän hushållning så mycket som
i denna, en illa förstådd temporoir administration
slutligen framtvingar en större betydlig
kostnad. Till en Flottas material, fordras förberedelser
af år; men då dess styrelse är inskränkt
inom gränsen af årliga men osäkra anslag,
hvaruppå följer kostsamma anskaffningsoch
auctionspriser, jemte mistning af tillfällen
till erhållande af effecter för godt pris
så
synes hushållningens kraf fordra, att detta blir
hulpit
och jag tror att det ej på annat vis
kan hjelpas, ån genom det förslag jag vågat
framlägga,
N=o 18.
Grefve Cronjtedt, Claes:
All utveckling till slutlig skicklighet och fullkomlighet
fordrar en lärotid och deruppå följd
bestämd och fortsatt öfning
detta fordras i
alia grenar, men säkerligen uti inges till den
grad som i sjömetien. Af all publik tjenst är
Marinen den, som förenar högsta behofvet och
56*
Den 5 Martii.
bruket af de flesta vetenskaper; utsatte priser
i England af dess Longitudsbyreau till 20 000
Pund Sterling åt den som meu säkerhet kart
bestämma såttet att finna Longituden inom en
half grad på sjön, jemte mångå andra mindre
pris, vittna tillräckligt om det råtta af denna
slutkonst.
Då det i följd häraf år nödtänr
digt för SjöOfficern och Undei Officern alt äga
betydligt utvidgade theoretiska kunskaper, år det
af ån mera vigt att dessa, blifva val fortsatta i prä
ctiskt
hänseende. Grunden till all präctisk med
delning
och tjenstutöfning ligger deruti, att man
alltid framgår uti regelmåssighet, liksom det vöre
ingen tid, ingen kraft att förlora, för att inom
kortaste tiden utföra det båsta möjliga. Då
detta aldrig kan åstadkommas utan genom öfning,
må Ridderskapet och Adeln benäget ursäkta
ait jng framlägger följande proposition.
Arméen årligen öfvad, så till froupp som befäl,
genom Compagniemöten, Befälsmöten, Regementsmöten
och som oitast sammandragne
Läger, kan skatta sig lycklig att härtill åga en
fond i Passevolance-medlen nära 200,000 R:dr årligen,
och genom hvilken den sättes således i ett
högst tjenstbart tillstånd.
Flottorne åga in
gen
ting till detta ändamål och jag hågar vål
i farans stund, i krigets, utbrott
åt hvem
anförtros dyra försvarsvapens framförande i
striden
talrika besättningars bevarande till
hälsa och lif
djerf va företags utförande __
till hvem säger jag
jo „ till ett befäl som
kanske ej på 10 år, ja ån flera år, aldrig plöjt
vågorna __ hvad kan vål då af dem fordras annat
ån försigtighet och svaga företag; om detta
Den 3 Martu,,
365
befäl det oaktadt skulle bibehålla nog kunskap
af förra tiders erfarenhet, för att ej bortsätta
den honom dyra anförtrodda egendom.
Om
det år visst att Sverige skall och måtte försvaras
genom sitt sjövapen, år det lika visst att
detta vapnets befål fordrar öfning,
Aldrig
har någon summa blifvit härtill anslagen, men
man har aldrig tånkt med all vara på denna sak,
och det kunde vaiit förlåtligt innan Sverige blef
en Ö, men efter detta förhållande vore (Set
oförlåtligt,
Efter sednare vidtagne åtgärder,
har en årlig ktistbevaknings-expedition af små
men seglande fartyg verit i jåmn activitet, __
dessa expeditioner hafva kostadt omkring 45 k
5o,ooo R;dr Broo årligen, och dessa medel har
för det måsta utgådt från Tullinkomsterna, för
hvars förökande egentligen expedition varit, __
Ganska liten militairisk och sjöitiansenlig Öfning
hafva dessa expeditioner frambringat — och
om
som det år alt förmoda, det sådana ändringar
i Tullsystemet komma att vidtagas, att
dylika kustbevaknings-expeditioner hädanefter ej
mera komma att utföras
och således Flot
tornes
befäl blifva återsatta till sin förra passiva
tjensteutofning, får jag såsom högst maktpåliggande
hemställa till Ridderskapet och Adeln
att en summa af minst 30,000 R:dr B:co
må af Tullmedlen årligen anslås til) exercice
på sjön för Flottornes befål och manskap, med
uttryckligt föi behåll om dess användande endast
dertill och mot fullkomlig redovisning derföre
denna summa må ej anses stor, då Pssse
volancemedlen
för 5 och en åttondedels Regemente
allena det åstadkommer.
Deri 5 Martil,
N;o ig.
Grefve Cronstedt, Claes:
Då summan af inqvarteringspenningarne, som
af Riksens Ständer åro anslagne till Officerare
vid örlogsFlottan sorn Arméens Flotta år grundad
på det antal Officerare efter Stat, sorn
nämnde Corpser bestå utaf, och dessa inqvarteringspenningar
enligt gällande Författningar
allt efter den lön hvar och en har på Stat,
bekotnmes till fullt belopp af den gifta Officern,
men för den ogifta blott för den tid han gjort
tjenstj. synes det liksom dessa penningetillskott
tillhörde den lön och tjenstebefattning hvarje
Officer inom Flottorne njuter eller utförer j mera
då nu, de Officerare som tjenstgöra inom BåtamansCompagnierne
i Landsorterne Refter en sednare
vidtagen åtgärd tili både Rothållares och
Trouppens båsta) har förlorat sina inqvarteringspenningar
genom besparing deraf till Staten
och de ej njuta inqvartering in natura, s<å
hemställer jag till Ridderskapet och Adeln att
dessa Officerare må i likhet med sina kamrater
under sin tjenstebefattning utbekomma sin inqvartering
i contant.
För att ej vara vidlyf
tig,
vill jag ej framföra de många skål som hårför
tala, då sjelfva saken tyckes vara så billig
och rättvis.
N:o 20.
Grefve Cronstedt, Claes:
Då Kronan äger kopparränta, tionde och
Den 3 Marlit.
hammarskattsjern liksom tiondespannmål och då
Kronan uttager in natura denna sin spannmål, emedan
Kronan till sinabehofver fordrar densamma
tyckes vara en följd att då Kronan äfven år i
behof af koppar och jern, Kronan in natura bör
uttaga sina behofver deraf. Dessa behofver fordras
till Flottorne om ej till det betydliga qvantum
som skatten utgör, dock ändå så stort, att en
betydlig förlust nu uppkommer derigenom, att Kronan
å Auction i Landsorten försåljersin koppar och
sitt jern till ett lågre pris (emedan ingen bjuder
högre) ån hvad Kronan måste på vågen eller
Auctioner betala.
Jag får derföre vördsamt
hemställa till Ridderskapet och Adeln att Flottornes
öfverstyrelse måtte årligen få requirera
sitt behöfliga qvantum koppar och jern in natura
då dessutom en vinst både för Kronan
och Bruksägare åstadkommes om dermed förenades,
att de Bruken som årligen in natura lefvererade,
fingo uppgifter å de jernsorter som
behöfdqs, hvarvid Bruksägaren finge arbetsvinsten,
som utgjorde skillnaden å pris å vanligt
Stångjern och det af olika smide reqvirerade.
N:o 21,
Grefve Grönstedt, Claes:
Riksens Ständer som sednaste Riksdag fannö
nödvändigheten utaf en anslagssumma till Beväringen»
beklädnad och exercice och dertill anordnado
8o,ooo R:dr B:co hafva derigenom visat sin fulleiiga
nationalkänsla för egen kraft. Då denna summa
troligen hädanefter äfven kommer att fortfara, får
|ag fästa Ridderskapets ceh Adelns uppmärksam
-
368
Den 5 Martil,
het dervid: attingen skillnad år gjord på Landtoch
SjöBeväringen ; att ingen Sjö-Beväringsexercire
har derföre ägt rum, ty kostnaderna
dertill hafva icke kunnat erhållas af denna fond,
utan skulle tagits af andra.
Kongl. Maj:t
har förledit år anbefallt, att dessa bägge classer
Beväring hädanefter skola exercera tillsammans
men då en gång vid behofvets stund och
Bevåringens begagnande, SjöBeväringen ej lärer
blifva uppklådd aF KrigsCollegiuin eller af den
nu omnåmde summa; utan måste då af Flottans
medel dermed förses, utan att några anslag der.
till blifvit hittills gifna, synes min framståjlning
ej kunna missbilligas.
Jag hemställer derföre
till Ridderskapet och Adeln att såsom Beklädnadsbidrag
till ett förråd af SjöBeväringen (dertill
ovilkorligen anvåndt och redovisadt) af dessa
80,000 R:dr eller särskildt må anslås 8000 R;dr
B.co årligen.
N:o 22.
Grefve Cronstedt, Claes:
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rik-“
sens Ständers Statsutskott, angående Lots- och
Båkinrättningens afsigtsenliga inrättande, har gif~
vit mig anledning till denna min framställning,
— Lots- och Båkafgifterna åro en pålaga å sjöfarande,
att förlikna vid vägpenningar
man
betalar för att å vissa ställen på kusterna få råtw
telser för sin segling, antingen genom mårken
«m dagen synliga, eller fyrar örn nätterna, och
dy
-
Den 3 Martti,
dymedelst med trygghet fortsätta sin väg
för
att i hamnar ha ringar att förtöja vid _ för
att få goda Ciiartor till köps och lör att erhålla
Lots når man så åskar;
lika så betalaa
vågpenningar för att åka på god väg, att genom
vägvisare och milpålar få anvisning för resans
fortskyndande.
Dessa till ett visst ändamål
utgående afgifter, kan jag ej finna, kunna disponeras
till armat ån hvartill de åro gifna, och
ej som nu upptagas såsom en Statsinkomst. _
Då dessa afgifter hafva uppgått till 60 å 70,000
R:dr B.co de sednaste åren, utom de 35oo R:dr
Hamburger Banco som Danmark inbetalar i och
för underhållandet af de i Cattegatt och på
Norrska kusten varande fyrar, men hvarföre de
i utbyte också taga tull af våra Handelsfartyg;
och aflöningen å Lotsstaten eller personalen vid
Lotsverket uppgår till något öfver 21,000 samt
FyringsStaten eller underhållandet af fyrar, håkar
och mårken m. m. uppgår till nära 18,000
R:dr eller tillsammans nära 4o,ooo R:dr, har
en ren behållning af 20 å SojOoo R;dr å dessa
afgifter till Kronans andra utgifter blifvit begagnade.
Då till seglations fullkomliga trygghet långa
Svenska kusterna å följande stållen ytterligare
fordras nya Fyrbåkars anläggande, nemligen på
Ulands Norra udde, på utklippan utanför Blekinge-vallen,
på Våderöarne i Bohuslånsskåren;
då Korsö och Landsorts fyrbåkars inköp från
piivat man till Kronans äQo är nödvändigt; _»
Bil, till Ridd, 0. dd, JPr, z Band- 9 4.
Den 5 Murtu,
då de flesta Äldre fyrars ombyggande enligt tidens
kraf af förbättring och en framtida hushållning
af lysningsomkostnader fordras, __ då
Underhållandet af märken årligen behöfves 5 då
framdeles försåkringsanstalter för sjöfarande vid
inånga ställen kunna yppas blifva nödvåndige;
då pligtningsexpeditioner och mätningar till förBättringar
af nu och framdeles varande sjöchartor,
hittills dels sparsamt inträffat, dels af andra
titlar och medel blifvit anordnade, åro högst
VlÖdiga
hemställer jag till Ridderskapet och
Adelil om ej denna å Stat nu upptagne summa
under titel Lots- och Båkafgifter må endast och
allenast begagnas till dessa ofvan anmälte behofver
och af Flottornes öfverstyrelse disponeras och
redovisas intilldess framtida Ständer finna att
till dessa behofver ej hela summan fordras och
då först en indragning till StatsCassan kan äga
rum.
Uti intet land ingår dessa medel i Statss
'dassan, de användas till sjöfarandes trygghet och
Och säkerhet, å hvilket man aldrig nog kan visa
ömvårdnad. Sjömannen betalar nog dyrt sitt
tnåttliga bröd genom en för tidigt utsliten kropp,
utan ett man äfven skall frånkänna honom den
rått han fordrar (då han betalar) för sitt lifs
säkerhet.
N:o a5.
Grefve Cronstedt, Claes:
Alla städer i Riket hafva sig tilldelt större
och mindre men på alla ställen betydlig areal
af jord och besynnerligt nog alldeles icke i något
förhållande till deras storlek, utan snarare
Den 5 Maitii,
äga de mindre en vidlyftigare areal än de större,
hvarigenom man kan verkligen misstaga sig
på Byar, och dessa mindre Städer.
Hvad
orsaken härtill varit, kan uti inga handlingar
återfinnas
nog af att det så är.
Dettä,
missförhållande har haft den menliga följd med
sig, att dessa mindre Stieler genom deras sig anslagne
stora, ägande jordrymd, öfverlåtit sitt
arbetskraft och omtanka (iil Landtmannaprodukters
frambringande för lifvets första uppehälle, och
ej tili Stadsmannaidogheten jag säger de menliga
följder, ty hvar och en som bor nara dylika Städer,
känner förhållandet att derstädes ingen afsättning
finnes för Landtmännavaror. Ändamålet med
dessa donationer af jord har varit, dels löningsvilkor,
dels någon ersättning för det å handeln
åtagne Båtsmanshåll af Städerna, men synnerligen
för att i Sverige införa och producera ailä
de slaga växter som till förädling vid Fabriker
hår i landet kunde framdragas och hvilka pä
Landsbyggden i brist af nog arbetskraft, af nog
gödningsämnen och borttagning af den båsta
jorden, ämnad till säd och andra till jordbruket
hörande produkter ej gerna derstädes kundé
frambringas.
På Stadsjorden borde således
endast planteras lån, Hampa, Tobak, Färggräs,
Kardborrar m. fl, dylika alster — men hvar
sker detta?
ingenstädes  endast Tobak plan*
teras något allmänt å vissa ställen och å db
öfrige endast Landtmannaalster. Då Sverigé
åger en så betydlig Handelsflotta, då Scandinaviens
enda och rätta försvar ligger i dess sjövapen,
tyckes att Sverige inom sina egna omrädien
bör skaffa sig materialier till dessas underh
Den 5 Martii,
hållande.
Ett af de betydligaste’ dertill år
Hampa, och säkert skulle Sverige genom ökad
odling deraf få sitt eget behof fyldt jemte ett
öfverskott till förädling och afyttring. Jag får
derföre hemställa till Ridderskapet och Adeln
att skatten och bevillningen af Städernas jord
bör utgå in natura af Hampa, i likhet med Hammarskatt-
och Tiondejernet.
Grunderna till denna min begäran ligger
ej allenast i det oeconomiskt nyttiga utan i förut
varande Lagar och Författningar som detta
bjuda, men som af vanlig slapphet kommit under
rubrik af dem som ej mera behöfva följas.
Då dessa antyda specielt att minst 2
kappland af hvarje tunnland böra besås med Tobak
en mängd fördelar för dem som göra
plantager af förenämnde sorter alster, öfvergående
äfven till arfvingars fördelar. Dylika planteringars
tillgodon/utning af Manufacturfondens
förmåner och bidrag.
flnbefallningar att flottans
styrelse skall köpa dylik i Sverige växt
Hampa  betydliga premiers utsättande för dylika
odlingar
så synes att styrelsen gifvit
nogsamma anledningar och befallningar
fast
de i sednare tider blifvit förgätne. _ Förordningar
och Kungabrefven af den 15 Febr. 17.Ö7,
25 Junii 1745, 14 September 1752, 28 Julii
1756,4 November 1772, 18 October 1774 jemte
31 §. i 1739 års ManufactursPrivilegier bjuda
detta och vittna om den tidens anda för
allmänt vål, om den tidens åsigter af våra
Flottors underhållande. Måtte vi i detta tidehvarf
ej sakna samma vilja
samma förmåga.
Dea 3 Martil.
Vi
N:0 24.
Herr af Borneman, Johan Aron:
År 1800 blef Flottornes Constructionseorps
reorganiserad och dess löningssfat ställd på samma
fot och till samma belopp i graderna, som
då redan för Fortification, eller Arméens IngenieurCorps,
var stadfåstadt. Vid i8i5 års
allmänna lönereglering för Flottornes Stater, blef
denna af Kongl. Maj:t år 1800 för Constructionscorpsen
bestämda parité med Ingenieurcorpsen,
i så måtto förbisedd, att dess löneförhöjning
vida nedsattes, icke allenast under Arméens
Ingenieurcorps, utan äfven under den
som för Flottans öfrige Militairecorpser anslogs,
då, når man beräknar dessa sednares bi-prerogativer
af Compagni inkomster och den förres
utomordentligt trägna göromål.
Af Staten ålagde pligter, Corpsens grundade
behof, och dess känslighet mot orättvis behandling
, påkallade underdåniga framstållanden
till rättelse, och Konungen, rättvisande
denna lilla Corps förtjenster, billigade dess
klagan.
Kongl. Brefvet af den i5 December 1818;
uttrycker Kongl. Maj;ts Nådiga åsigt och vilja,
att vid denna Riksdag förelägga Riksens Höglofl.
Ständer billigheten af Constructionscorpsens
åter inställande i dess, mera af förhastande ån
af skål, förlorade löneparité med Arméens Ingenieurcorps
\ men, som motionstiden med den';
Den 3 Martil,
na dag år tillåndalupen, utan att, mig VPtterligt,
ännu en sådan Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition
ingått, så. med kännedom om mina kam-j
raters förtjenster, om deras och mitt rättvisa
kraf, skulle min tystnad i detta ämne der andras
rätt ingår med ett icke likgiltigt inilytande
på tjensfekraltens utveckling, lika mycket uttrycka
efter låtenhetens stämpel, som en illa använd
sjelfförsakelse.
Jag anhåller således vördsammast, att ConstructionsCorpsens
löningsstat må åter uppsättas
♦ill parilé med IogenieurCorpsen vid Arméen
och, att detta mitt vördsamma anlörande, med
Öfrige RiksStånden blir communiceradt samt till
StatsUtskottet remitterad!; förbehållandes mig, att
till berörde Utskott närmare lå framställa de
bevekelsegrunder och ytterligare förhållanden,
denna act kan påkalla.
N:o 2Ö.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus'.
Jag har höft framställas behofvet utaf att
föröka Embetsmäns löner. Jag vill ej bestrida
rättmätigheten af denna fordran. Måtte tillgångar
kunna beredas, som sätta Staten i tillfälle
att handla rättvist mot sina tjenare!
Emellertid får jag göra en motion, syftande
uppå att göra slut på en, mot Embetsmän i
långliga tider begången orättvisa. Jag föreslår
att den del af Embetsmannens lön som vid tjen-'
Den 3 Martii.
575
gtens tillträdande, afdrages, för att såsom begrafningshjelp
återställas dess maka och barn,
och hvarigenom hittills en inkomsttitel för Staten
uppkommit, måtte efter de grundsatser som
åro antagne för Sparbankslnråttningarne, administreras,
sålunda att fördelen deraf tillfaller
allena den, hvilken derpå allena åger rättmätiga
anspråk.
N:o 26'.
Herr Gyllenheirn, Eric Guftaf:
Till beredande af tvånne förenade Rikens
gemensamma förmon har en vis och välgörande
Styrelse, jemte andra vidtagna goda anstalter,
låtit anlägga en ny allmän landsväg vid vestry
districtet af Dahlsland förbi Gesålers och Töftedals
kyrkor till så kallade Högssundet, eller
Norrska gränsen, och hvarifrån åter våra Naboer
fortsatt företaget, så att beqväm framfart;
till Fredricshall år banad och fullkomnad. Ehu.
ru denna våg-anläggning å Svenska sidan utgjorde
i längden 1 och tre åttondedel mil öfj
ver den mest besvärliga bergs- och skogstrakt
med nästan bottenlösa myror och måsar, blef
den dock genom Lånets IlÖfdinges särdeles kraftfulla
nit och verksamhet färdig första året efter
dess beslutande, eller 1821;
och detta nyt
tiga
arbete spridde förtjenst och penninge- tilbj
gång i en fattig och aflägsen provins, som deraf
befant sig i yttersta behof, och, utan någon
motsvarande ersättning, fått vidkännas svåraste
576
Den 5 Martil,
tyngden af de föregående krigs-orobgheterna,
Bägge grånsorternes innevånare orh äfven andra
långväga resande begagna nu denna passage
och genled med mycken fördel, och de fleste
af Vestra Dahls Hemmansbrukare hafva 3,
4 ä 5 mil närmare till Fredricshall ån någon
annan stad, och få der tillfälle att afsätta sina
Landtmanna-producter lättare och emot högre
betalning, samt återskalla sig sina förnödenheter
af salt, sill, fisk m. m. Visserligen möter
mycken olägenhet härvid af den på grånslinien
anställde tullbevakning och de i följd deraf ske»
ende åtal med ringa, eller ofta utan, grund inför
Råtter, hvilkas organisation på intet sätt
gifver borgen för nödig insigt, oväld och rätt.
visa, till pröfning af medborgares handlingar,
frihet och vällärd. _ Vid första uppställningen
häraf gjorde man sig genast hopp om detta ondas
snara upphörande, och man lofvar sig fastmer
att se denna önskan fullbordad, efter de
många under förevarande Riksmöte emot sam.
ma inrättning väckta anmärkningar, på stadgad
erfarenhet om den ringa båtnad den medförer
för Staten, men om de stora missbruk och våsendtliga
hinder hvartill den för enskilta föranleder.
Annu återstår dock ett annat hufvudsakligt
hjelpemedel å Statens sida, till närmare
föreningsband och lifligare handelsgemenskap emelDn
dessa trafiquerande, och för befordrande
af den vinst, läge, natur och beskaffenhet erbjuda.
_ Vilkoret för ett båttre ernående häraf
innefattas ofelbart i en ^äker och snabb bref
-
Dea 5 Martil.
vexling, Ilår så mycket mer nödig och låmpelig,
som många stora Bruksegendomar och åtskilliga
Pogsessionater finnas i nejden och inora
det kringliggande Svenska territorium.
Af skyldig pligtkänsla, såsom Embetsman
från samma ort, vågar jag derföre vördsammast
anmäla nödvändigheten och yppa motion om en
ordinarie postgång öfver Norra Dahls land och
Wedbo Hårad, samt att i sådant afseende PostContoir
måtte inråttas å Alltorps Tingställe och
Gästgifvaregård, liggande helt nära vid Lägerplatsen
ÖdsköldsMoar, för att fortställa icke allenast
den inom omförmålte område förefallande
correspondance, utan ock de paketer som
kunna ankomma, dels från Wenersborg och dels
från Åmåls PostContoir, på Norrige och Fredricshall,
hvarigenom mycken besparing vinnes i
tid och omgång emot desammas afskickande, antingen
öfver Svinesund eller åt Kongsvinger
och sålunda icke eller något tvifvelsmål kan åga
rum att ju ej å Norrska sidan samma förslag
med nöje och bifall emottages« Försvenska
Kronan kan förskottet härtill ej blifva stort,
helst å omförmålte Tingsplats tillfälle kunde
gifvas för den blifvande Postmästaren att tills
vidare hyra rum; __ och i framtiden böra inkomsterne
ej allenast kunna hålla Staten skadeslös,
utan ock lemna kanske en icke så obetydlig
behållning att påräkna. _ I alla fall synes,
utom andra talande skål, billigheten påkalla,
att en så stor landsträcka som Vestra el*
ler Norra Dahl, der stor Bruksrörelse och vigtiga
handels-speculationer idkas och ännu vida.
Den 5 Martii,
re mycket kunna utvidgas, ej bör äfventyra säkerheten
för brefs och penningars fastställande
med löspost på 7 å 8 mil; äfvensom att icke
såsom hittills för starkt besväras af den högst
öfverklagade tryckande extra brefbåringen för
Kronobetjening och Embetsmån, som, i fall förestående
project blir godkåndt, i betydlig raon
kommer att lindras.
Denna min ödmjukaste framställning torde
blifva communicerad Respective Med-Stånden,
och till vederbörligt Utskott öfverlemnad.
N:o 27.
Herr Gyllenheitn, Eric Guflaf: ■
Hos Lagstiftaren bör, vid påbud i allmänne
frågor af bötesansvar otvifvelaktljgen tagas
under noga och ömt Öfvervägande, dels att detsamma
varder lämpadt efter felaktighetens beskaffenhet,
dels att detsamma, utom behof för
den åsyftade ordningen eller skyldigheten, icke
må tjena till missbruk för mindre grannlaga eller
egennyttiga Tjenstemän* riktande, och dels
att föreskrifter i dylika ämnen icke sakna nödig
tydlighet, sammanhang och bestämdhet.'
Flere af dessa omständigheter tyckas likväl
vara förbisedda uti 4 §. af Kongl. Förordningen
den 3o September 1812, der det stadgas,
att den som ej infinner sig med behörig
anmälan vid mantalsskrifning, skall plikta 2 Riks
-
Den o Martil, 579
daler. Häraf hafva åtskilige Skattskrifvare tagit
sig ett gynnande tillfälle att skaffa sig ett
särskilt bidrag till sina inkomster, och andra åter
äro bekymrade att i detta fall infinna sig i
valet emellan tjenste-pligt orh misstanka för
mannamon. Det år ej mantalsskrifvaren förelagdt
huru eller hvar han bör börja och sluta upprepandet
af mantalsförteckningen.
Man har
ock derföre hört att samtlige Aboerne i flere
Byalag, fastän till förrattningsstället anlände,
men icke straxt i sjelfva samlings-rummet inkomma,
hafva utan skonsmål blifvit hvarje person
till omförrnålte dryga böter uppförde och
fålde. Detta strider dock säkert mot syftningen
och ändamålet af en vis Lagstiftnings åtgärder,
sorn böra leda till allmänt bästa men
icke till folkets skada och förnärmande.
För
mången öfverstiga nämnde böter hela dess skattebelopp
j och en så svår påföljd synes nu fast
mindre nödig, som med den controll och noggrannhet
i husförhörslångder nu iakttages, svårligen
något underslef vid mantals-uppgiften hädanefter
torde äga rum.
Från förestående synpunkt dristar jag
Blltså vördsammast föreslå den ändring i ofvannämnde
författning, jemförd med 5 Art. i §.
5 mom. i nu gällande BevillningsFörordning att
pligten för vfteblifvande eller första gången underlåten
anmälan vid mantalsskrifning liedsättes
till tolf skiliingar, i likhet nied hvad Kongl.
Brefvet den i5 Januari 1806 innehåller: att innan
någon till dylika böter uppföres skola tvån»e
upprop föregått, och den ej dertill vara för
-
38o
Den 5 Martii.
fylleri, som innan skattskrifningens slut aflemnaf
sin uppgift; och att uttryckligen bestämmes
huru och hvar ändrings sökande i dessa och de
flera i högstberörde 1812 års författning omnämnde
vitesböter, som af Konungens Befallningshafvande
kunna åläggas, fullföljas må.
Om communication till Respective Med
Stånden
och remiss till behörigt Utskott af detta
Memorial anhålles i all ödmjukhet.
N:o 28.
Herr Rosenblad, Bernhard'.
Redan har ett Riksstånd stadgat offentligheten
vid sina sammankomster, och framdeles
kunna de öfriga följa detta Borgare-Ståndets,
efter min öfvertygelse hedrande efterdöme. __
Jag delar visserligen icke elen farhågan, att oordningar
genom offentlighetens införande blifva
sannolika
dertill år både det förflutna och
det närvarande mig en för säker borgen;
men jag tror att en lagstiftnings-omsorg äfven
bör sträcka sig inom möjlighetens gråns. Jag
tror också, att 110 och 111 (jj. RegeringsFormen
och den deri upprepande 77 §§. Riksdagsordningen
ej omfatta sådane mindre förbrytelser
eller snarare förseelser, hvilka till en del endast
genom offentlighetens införande blifva möjliga,
och hvilkas beifran National-representationens
åra och säkerhet fordra. Det år äfven min öfvertygelse,
att Riksens Ständers värdighet kråf3
Den 5 Martu.
58 r
ver en ändrad Rättegångsordning för afdömandet
af alla vid deras eller ett enskildt RiksStånds
Plena, af främmande personer begångne förbry-?
telser.
Med anledning af hvad jag nu anfört, får
jag vördsammast föreslå, att Lagutskottet måtte
i öfverensstämmelse med 55 §. Riksdagsordningen
uppdragas utarbeta, för att sedermera enligt
87 §. RegeringsFormen till antagande anmälas
En Lag rörande förbrytelser under
Riksens Ståriders Plena Plenorum eller ett
RiksStdnds Plenum, begångne af ej till Riksens
Ständer eller detta RiksStänd hårande
personer.
Såsom några grund-ideer för denna Lag
torde jag få uppgifva:
1) Ått den som vid dessa tillfällen tillåt
sig oljud eller något buller, straffades med kortare
eller längre fängelse.
2) Att ett strängare fängelsestraff ålades
den, som ej genast åtlydde en å Riksens Ständers
eller ett RiksStånds vägnar lemnad befallning.
5) Att den sorn med våld satte sig emot
verkställigheten af en sådan befallning, eller utfor
i förolämpande utlåtelser mot Riksens Ständer,
ett RiksStånd eller enskilt Riksdagiman,
•liw våldförde någon ef desta, bestraffades i
382
Den 5 Marlit.
enlighet med jio och m §, §. RegeringsFormen
samt 77 §. Riksdagsordningen.
4) Att Forum för afdömandet af de under
denna Lag hörande förbrytelser, blef Riksens
Stånder, om de under ett Plenum Plenorum blifvit
begångne, samt eljest det Riks-Stånd, under
hvars Plenum de föröfvats. I förra fallet torde
Actionen böra utföras genom Justitiae Ombudsmannen,
i det senare genom Ståndets Fiscal,
eller om sådan ej finnes, af särskildt utaf
Justitiae Ombudsmannen förordnad Actor.
5) Att då samtlige Stånden formerade Dom.
stol, de sammanträdde på RiksSalen, der målet
inför dem samlade utagerades, men afgåfvo sina
röster Ståndsvis; då frenne Stånds öfverensstämmande
vota fordrades för att fälla den åklagade.
6J Att då ett Stånd utgjorde Domstol, målet
utfördes inför detta Stånd i dess vanliga
Sessionsrum och att då dubbel pluralitet fordrades
för den anklagades fållande.
Den vördnadsbjudande åsynen af ett RiksStånd
eller alla fyra, dömande icke majoriteten
öfver minoriteten
icke ett politiskt
parti öfver motsatta åsigters försvarare, utan
höjde öfver ovidrörda enskifta passioner, dömande
förbrytelser begångne mot NationalRepresentatiönen
såsom sådan och ej såsom en
samling af enskilta, tror jag, skulle en gång
framställd, djupt i Folkets minne inprägla akt
-
Den 3 M art ii.
583
ning för Bina lagstiftares sessioner och förekomma
behofvet af förnyade upprepanden.
N;o 29.
Herr Reenstjerna, Nils Svante:
Jag har i det längsta väntat med denna
motion, i hopp att blifva förekommen af någon
skickligare; det dr i afseende på Låneundsåttning
för de landtbrukare, som hafva fullgod
säkerhet, jag menar Hypothek af Jord,
som jag vågar projectera att Banquen ytterlin
gare borde utlåna, efter samma method, som
nu följes, en million, eller minst 5oo,ooo R.dr
B:co om året, intill nästa Riksdag, att denna
summa fördeltes på de provinser, sorn mäst
deraf voro uti behof, att ingen fick låna, öfver
en tredjedel af egendomens värde, emot första
intekning, och att således högsta summan ej som
nu vore fixerad till 6,000 R:d B:co. Härigenom
vore vunnit, att endast den som hade säkerhet
fick låna, och att den skyldige kunde betala
sin 6kuld, genom en del af sin production.
En landtman, som lånar ett Capital, kan aldrig
på en gång återbetala det samma, utan att sätta
sig uti ny skuld eller afyttra sin Egendom,
en proportionerad årlig afbetalning år således
första vilkoret för lån på Jord. Jag tror äfven
att dessa Lån skulle framlocka de skrinlagda
penningar, sorn nu sägas hvila, kanske stundom
för att med deni till underpris inköpa fastighet.
jDenaa Bankens utlåning motsvarade de aum
-
534
Den 3 Martil.
mor, som genom Filial-Disconternes fall indrogos
utur rörelsen, och hvars åter lifgifvande år
så nödvändigt ej allenast för underhållandet af
de genom dessa penningar gjorda anläggningar,
utan äfven för utgörandet af de utskylder staten
har rätt att fordra.
N:o 3o,
Herr Printzensköld, Axel:
Uti en tid då man så ifrigt, må hända ej
utan skål, yrkar på indragningen af tjenster
för att derigenom minska statens utgifter, turde
det synas mindre låmpeligt att framställa Förslag,
som går ut på att öka så vål de förra
som de senare. Men, om det år en sanning
att en klok sparsamhet år berömlig, är det lika
säkert, att en sparsamhet sorn liar ett menligt
inflytande på statens tjenst, blir för denne mera
skadlig ån gagnelig.
En aktningsvärd Ledamot af detta stånd
har sistledne Pleni-dag väckt Ridderskapet och
Adelns uppmärksamhet på det missförhållande
som år emellan det anseende, det inflytande
och den magt Grundlagen tillagt de 4 StatsSecreterare
som , enligt denna Grundlag böra
finnas, och de dem i stat anslagne löneförrnoner,
samt har derföre föreslagit att de måtte
aflönas lika med Stats-Ministern för Utrikes
érenderne. Jag kan ej neka att icke jag äfven
fin
-
Ben 3 Marthi
385
finnér billigheten häraf5 men då man så frikostigt
vill belöna dessa vigtiga och ansvarsfullal
tjenstebefattningar, hoppas jag att man ej helt
och hållit lemnar ur sigte de under Stats-Secreterarne
inom de 4 Stats-Expeditionerne tjenstgörande
personers belägenhet; och det är på
denna belägenhet som jag utbeder mig att ett
ögonblick få fästa Ridderskäpets och Adelns
Uppmärksamhet.
Inom hvarje af ofvannämnda Expedition
Öro på stat anslagne åtta löner, nemligen 1 Expeditions-
Secreterares, 2 Protocolls-Secreterares,
1 Registrator 2 Canslist- och sine Copist-löner.
Otillräckligheten af detta antal Embets- och
Tjenstemän inom verk der görotnålen dagligen
ökas och der de åro af den beskaffenhet
och vigt att de Omöjligen kunna anförtros åt
andra än verkets Tjenstemän och der det till
och med år förbjudit att låta en expedition
renskrifvas af en läjd hand, har länge varit
känd och af erfarenheten styrkt. För att i en
hast och utan tunga för Staten afhjelpa detta,
har man befordrat till ordinarie befattning Utöfver
stat, med lika tjenstgörings-skyldighet som
den löntagande; denna utväg var visserligen
ej att klandra och dess verkningar skulle icke
eller hafva blifvit skadliga om man stadnat vid
att befordra 5 å 4 utöfver det föreskrifna antalet,
intill dess man åt dem kunnat anslå löner-,
men detta missbruk, om jag så får kalla
det, har gått så långt, att tid efter annan Tjen
-
Bil. till Pudel. 0. Ad, Pr. 2 Band. 25.
389
Den 3 Martil»
stemånnens antal inom Expedition ökats till
20 å 5o; då ej iner ån 8 af dessa hafva lön,
kari man lätt föreställa sig burn långe de yngre
få vänta på den inkomst, hvaraf de genom sitt
Bibete göra sig förtjenta. Denna tid soto ofta
Varit 12 a j5 år, fördröjes ålven mycket derigenom
att många Tjenstemän dels få ständig
tjenstledighet, med bibehållande af lönen , dels
förordnas till andra befattningar utom Canzliet
ratan att derigenom från detta verk skiljas.
Man invänder att det år hvar och ens fel sorn
ingår i ett sådant verk och som emottager eu
sådan befordran; den förra invändningens besvarande
lemnar jag åt den kännedom man bör
hafva om en ynglings erfarenhet och förutseende
vid första inträdet på Tjenstemanna-banan;
den andra åter besvaras af ett gammalt ordspråk,
bättre något än intet, och en Fullinagt
år dock något; vidare kunde man såga;
når staten af så många tjernäs frivilligt, för intet;
så kunna flere löner vara onödiga-; ingen
enskildt man vill låta tjena sig för intet, Ur
det då staten värdigt att begagna sig af denna
hushålls-princip; Jag tror det icke.
Med anledning af hvad jag nu haft den
äran anföra, och då jag af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition om StatsVerkets tillstånd och
behof, inhämtat att Kongl Majit redan beviljat
och nu till Riksens Ständers anslående på
Stat föreslagit 2:ne Protocolls-Secreterare, och
2:ne Csnzlist-löner vid Kongl. Justitiee-Revisions-Expedition,
har jag ansett min pligt fordra
att till Riksens Ständers behjertande framställa
Den 3 Martti. 387
behofven inom de öfriga fördelningarne af det
Verk på hvars Embets- och Tjenstemäns större
eller mindre skicklighet och nit Rikets inre angelägenheter
så våsendteligen bero; Jag får
derlöre nu ödmjukeligen föreslå: det matte de i
hvarje Stats Expedition anslagne löners antal
ökas med fyra eller en inom hvarje grad:
andra tjenster torde i det stället kunna indragas,
såsom Riks-Historiograf, Riksgeogrnf, RiksHeraldici
samt de så kallade Translatores Regii
Tjensterne, Fäderneslandet komme säkerligen
ej att sakna män som arbetade i nämnde vettenskaper,
om ån staten icke lönade dylika Em»
betsmån.
Den af mig nu föreslagne utgift blefve ej’
för Statsverket mycket betungande, men skulle
i dess nytta säkert uppväga mångå mycket drygare
omkostnader.
Om Remiss af denna min motion till Stats-»
Utskottet anhåller jag ödmjukast,
N:o 3i
Herr Elgenstjerna, Johan:
Bland ämnen för öfverläggning vid ett
Riksmöte, synas mig icke uti sista rummet böra
räknas de , som angå missbruk af Domaremagten
eller dennas obehöriga sammanblandande
med hvad man på tidehvarFvets nya språk
kallar administration. Det ttiå således billigt
rinna vår uppmärksamhet att m gällande eller;
588
Den 5 Martti.l
sednast utkomne författning af elen 46 Februarii
1817, om Socknestämmor och KyrkoRåd
innefattar och medgifver den mest godtyckliga
doms- och decisions-rått åt ett Stånd, som med
det heliga ändamålet att befordra Kyrkans tillväxt
på jorden och i förening dermed, vårt
slå gtes moraliska förbättring, genom en och
annan medlem någon gång förfelar detta vigtiga
ändamål och ådrager Ståndet en ovilja hos
lägre Classen af medborgare, som några få
medlemmar endast förtjena. Lagfarenheten och
de egenteliga Polhie-Författningarhes tillämpad
de till serskildta Casus ligger , enligt sakens natur,
icke till dem, som, obekante med de specielle
stadganden, och kallade till ef t, må hända;
till sin syftning högre vårf, icke böra sammanblanda
verldsliga förbrytelsers utredande och
bestraffande med den andeliga inflytelsen på
statskroppen. __ Ostridigt ar, att PråsteStåndet
i nyare tider fått, synnerligast uti Oeconomiska
årender, så många förökade göromål,
på hvars bättre eller sämre utförande till en
hufvudsaklig del beror, det värde vi vanligen
lämna och medgifve åt Kyrkans Tjenare.
Lika ostridigt år ock, att i samma mån arbetet
eller verkningskretsen för en Embets- eller
Tjensteman utvidgas, måste ock mindre tid
blifva öfver eller kunna användas åt hvarje
gren af denna verksamhet,
Ju korrtare tid
till ett företag, desto mindre våt blir det i all—
mänhet utfördt, så vida nemligen icke snillets
eldkraft förmår att uppfylla bristen uti tid till
vårfvets utförande, eller företaget tillhör ögonblicket,
såsom på slagfältet; men Presternes gö
-
jDen 3 Martil,
583
romål uti Embetet åro af en annan art, de angå
den andeliga striden emellan verlden och
det heliga, icke förbrytelser emot Borgerliga
Lagarne annorledes ån med syftning åt brottets
förekommande innan, och dess försonande, sedan
det år begångit.
Jag ville härmed till en början visa, att
hvarje inkräktning, Preste-Ståndet gjort eller
gör uppå Domaremagtens eller den verldsliga
administrationens områden , blifver fel och lyte
i statskroppens organisation och kan, likt andra
lyten, icke leda till annat ån vanskaplighet. Någon
närmare bevisning härutinnan skulle vara
öfverflödig för de aktningsvärde medlemmar af
detta Stånd , som inom sig kånna vårdet af,
och ändamålet nied deras upphöjde plats uti
samhället.
Det år ej eller af dem, vi befara
några missbruk af en usurperad magt, och
vi förklara högtidligt, att vi icke misskänna
Ståndets höga eller dessa dess medlemmars sanna
värde, då vi påkalla en förändring och rättelse
uti ofvannåmnde författning som en icke
längre, ån sex-årig erfarenhet redan visat vara
nödvändig.
Denna nödvändighet år det, som jag nu
går att ådagalägga , utbedjande mig den uppmärksamhet
åmoet om ån ofullkomligt utfördt,
har ostridig rått att påkalla.
Vid Sockneståmma heter det, skall Ordföranden,
Kyrkoherden eller den , hans ställe företräder,
, föra ordenteligt och redigt Protocollj
Den 5 Martti.
att Soolnestämma upplåses ensamt af Ordföranden',
att det beror pä Ordf branden att afstå
eller bevilja sådan , i alla andra fall , ån
då Konungens Be fallningshafvande åskar elen j
att det jemväl beror på honom eller den sub~
jectiva möjligheten för honom, att låta justera
eller kanske rättare justera Protocollet, genast,
eller å åttonde eller å fjortonde dagen derefter»
och att Ordföranden år för dess riktighet ansvarig.
I hvarje af desse stadganden påskiner
ofullkomligheten: den allmänna , att något ansvar
för försummelse och underlåtenhet af honom
ej finnes stadgadt , kanske derföre att man
af förhastande trodt Gudalärans alla förkunnare
lika ofelbare, sorn sjelfva läran i sin renhet.
Betragtar man åter serskildt hvardera af
dessa pnncter, så röjer, sig snart samma ofullkomlighet;
ty hvem har gifvit Jernbref derföre,
att hvarje Prest vill och kan föra ett ordentligt
Protoeoll, att han icke upplöser en Socknestårnma,
lör att afbryta en öfverläggning
sorn synes fä en obehaglig vändning; att han
icke afslår en anhållan om Sorkneståmma , som
borde bifallas, och således, under det Besvär
deröfver anföras, förmår uppleta nya hinder
emot det gagneliga företag, någon vårdig mediem
af Församlingen vilie föreslå; att han icke
förändrar författningens åsigt af möjcligheten
utaf Protocolls-justering å samma, åttonde eller
fjortonde dagen till lämpligheten och beqvåmligheten
för honom att justera, då de åro
frånvarande, hvars emot hans, stridiga tänkesätt
han befarar eller att han utom något stadgadt
ansvar, skall stådse ihogkomma, huru dyrt
Den 5 Martii,
tians kall bjuder, att i den minsta omständighet
föra en riklig sanningsenlig anteckning öfver
alla förekommande ämnen.
Vid Socknestärnma förekomma bland mycket
annat, frågor om byggnader af Sochnens
hus, hvaribland uppräknas Preste- Fattig- och
Socknestuga, och så heter det i 7 $. att rösterne
beräknas såsom vid Prestval. Nu finneg
väl få , sorn äro obekante med en slik beräkning,
eller vid jemförelse icke inse, att då Prestön,
sorn skall tillsättas, icke deltager uti val
af sig sjelf, förhållandet icke år enahanda med
de,t, då Presten har decisions-rått vid lika röster.
flan deltager uti sednare fallet i någon
mån i det beslut om sin egen fördel, som ex-,
empelvis, vid de oupphörlige Prestegårdsbyggnaderne
och reparationerne, eller sorn är detsamma
, han år Domare i sin egen sak,
I afseende på verkställigheten af Sockneståmme-beslut,
heter det att Kronobetjeningert
skall , på Pastors begäran , dertill lämna handräkning,
deröfver Konungens Befallningshafvande
hand håller.
Om man nu erindrar sig, att
Pastor må, om han så för godt finner ansvarslös
af slå en kronobetjentes begäran om
Socknestärnma, så skall man med någon billig
harm fråga , hvarföre å den ena sidan, skall
gifvas så mycken egen pröfningsrått och å den
andra, så oinskränkt pligt att efterkomma något
, som vål kallas begäran , men då det ej
får vägras , åger alla egenskaper af en befallning,
393
Den 3 Martii,
Åter en ofullkomlighet i denna ensidiga
författning; den yppar sig uti 4 $. sorn stadgar,
att rättigheten att inställa sig vid Socknestäm^
ina och att där yttra sina tankar, tillkommer
endast dem , som inom Församlingen äga fastighet,
med tillägg af de personer, sorn hafva
rösträtt vid Prestval , men med undantag åter
af dem , som efter afhandlingar, bruka enskildte
personers jord , så vida de icke åro med ägarens
fullmagt försedde. __ Härigenom utestånges
ju en betydlig andel af medborgare från
en rättighet, som synes icke böra fråntagas dem,
hvilka skola utgöra onera af jorden.
Ingen
år mera behörig att öfverlägga om åtgärder,
gom medföra arbete och kostnader, än just de,
som skola bestrida dessa arbeten och utgifter,
Härtill fordras ingen djup insigt, utan endast
kännedom om landtmanna-yrken ; omöjeligen
kan det vara lagens mening , att de, som minst
kånna det ämne, som förekommer, skola besluta
om utförandet deraf. En illa sinnad jordägare
skulle dessutom , om han träffade en
Prest af lika låga, eller egennyttiga tänkesätt,
lätt kunna förordsaka sine Landtbönder eller
Arrendatorer det mest oerhörda lidande. Contracter
om hemman och jord träffas vanligen
med förbehåll, att Arrendatorn eller landtbonden
skall utgöra alla onera af hemmanet eller
Jorden. Sålunda förpliktad att ansvara allt,
bindes han af jordägarens egennyttiga föranstaltande,
att alla allmänna byggnader blifva
företagne under arrende elier besittningstiden,
och besväras eller betungas med utgifter, som,
må hända, öfvergå hvad han i sittjo-rått för
-
Den 3 Martii,
393
bundit sig alt utgifva, och mången 5r genom
detta förfarande bragt till tiggarestafven?
Detta allt vore förekommit genom det enkla
Stadgande, att den, sorn efter Contract ansvarade
alla en fastighets onera, vore berättigad
deltaga i ajla Afveriåggningar om nya besvär,
sorn ålågo fastigheten att utgöra.
Man har till och med velat utestänga alla,
sorn vid Socknestämma ej äga talan föra, från
rättigheten, att sig där intränga, och sådant
vid Äfventyr, att derifrån varda afviste,
Sock
nens
angelägenheter blifva hemligheter för dem
de egenteligen angå, intill dess det faller Kyrkoherden
in, att låta kungöra Beslutet vid ett
tillfälle, då de, som djupast kånna sin ofördelagtiga
belägenhet, åro frånvarande. Man frågar
Utan förbehåll; hvarföre denna hemlighetsprincipe
, då en livar Socknens invånare icke bör
vara i okunnighet om hvad i Socknen uti Qeconomiskt
afseende sker?
I en tid, då man vill på allmän bekostnad
sprida dagbladen till allmogen i alla Rikets
Provineer för att utbreda upplysning , skall
man vara i okunnighet om hvad sig tilldrager
i den Socken, deri man bor, och sådant endast
derföre, att man ej år jordägare. Huru låter
sådant förena sig till enhet i medvetandet, eller
huru är det möjeligt, att vid en tidpunkt,
då Stånderne öppna sina Pleni-rum för offenteligheten
, skall hemlighetsfulla auetoriteter finnas
i Landsorterne?
Motsägelsen emellan
Deri 5 Martil,
Författningen och tidens anda år uppenbar och
fordrar ingen skarpsynthet att urskilja.
Bland exemplen, som ådagalägga Presternes
förhållande i detta fall kunde nårn nas ett i
Strengnäs Stift, der Bönder försedde med Jordägarens
fullmagt, dock blifvit förmente rättigheten
att föra talan för de hemman, de bruka
och bebo. Huru illa skyddas icke medborgares
rättigheter} då förolårnpanden emot helgden
deraf ansvarslösa få äga rum? Kyrkoråd
tillsatte för handhafvande af Kyrkodisciplinens
och Religionens samt sedernas vård, utgöra
Domstolar, som äga att Slägga böter, förelägga
vitén, döma till arbeten och stockstraff.
Hår framträder Prestmarinen såsom Domare
, och dä man icke får lemna utan uppmärksamhet
, att Ledamöterne, mindre skyddade
ån Presten , vanligen i Landtförsamling^
bestå af den Cjass, som sällan känner annan
Lag ån den medfödda , så år ostridigt att Presten
, om han annars åger någon förmåga att
leda sina åhörare, blifver ensam Domare och
Verldslig Sorkne-Administratör, eller som år
detsamma, han öfvergår från Religionens Tjenare
och väktare på Sions murar, till den
förhatligaste af alla spioner på enskildta lifvet,
och dömer deröfver sjelf. Det fordrar i sanning
ingen djup forskning att inse, att af de
ämnen, som enligt Förordningen tillhöra K yrkoRåd,
åro en del sådane, att de älven tillhöra
Domstolarne och att, ehuru man velat
inskränka Kyrkoråds verksamhet, dymedelst,
Dan 5 Martil.
395
att man tillagt det egentliga lagbrott, eller sådane
mål, sorn tillhöra Domstols handläggning,
böra undgå Kyrkorådets Domsrätt, torde det
dock vara svårt, att uppdraga linien emellan
livad, som af d< t Dgstridiga år lagbrott eller
icke. Denna svårighet har ej längesedan verkat
derhän , att ett Kyrkoråd ålagt öfvermaga
qvinna ris för stöld eller snatteribrott, sorn o~
vedersägeligen icke böra komma under denna
nya Domstols pröfning.
Det måste antagas, att synnerligast på Landet
, allmogen och dess barn åro egenteligen
de, sorn komma under tilltal inför KyrkoRåd,
och att desse mindre hyfsade, uti Naturens okonstlade
enfald lefvande medborgare icke hafva
sinnet och tankan öppne för fataillers beräknande
och bevarande.
Då nu Förordningen bjuder, att den som
åt KyrkoRåds beslut ej nöjes, skall innan nästa
dag efter dess afkunnande tillåndagår, sitt
missnöje hos Ordföranden anmäla, följer, att,
om KyrkoRåd upptagit, pröfvat och afgjort
ett mål, som icke egenteligen ingått uti kyrkodisciplinen,
eller inom Religionens eller sedlighetens
områden, om Kyrke Rådet fällt sitt
godtyckliga beslut så, att en yngling, hvars
första felsteg ofta år éfverilningens, stånplas
med vanäran af ett stockstraf, eller om KyrkoRådet
på ett eller annat sålt annars trådt in
uti den egenteliga Domare-magten, men föremålet
för dess beslut, af okunnighet underlåtit
formaliteten, att innan nästa dag tillåndagått
596
Dea 5 Martii,
gifva sitt missnöje tillkänna; så skall detta beslut,
så lagstridigt det ån må vara, ovågerligen
anses laga kraftvunnit, och verkställigheten deraf
ovilkorligen följa, synnerligast som Pastors
requisition derom hos Kronobetjeningen ej får
vågras.
Denna korrta tid för missnöjes anmälande
synes ej eller öfverensstämma med hvad i allmänhet
år stadgadt för Besvärs anförande i
brottmål, hvartill förbrytelser emot Religion
och sedlighet måste räknas; ty brottslingen,
missnöjd med underrättens utslag, behöfver ej
anmäla dess missnöje för att hafva sin appellations-rått
öppen.
Det år endast uti såkal
lade
preliminajre frågor, sorn viss tid för missnöjets
tillkännagifvande år föreskrifven, och
denna föreskrift härleder sig derifrån, att man
funnit sig föranlåten att förekomma Advocaturens
försök att obehörigen uppehålla* slutliga
pröfningen af en sak. Villkoret af anmälan om
detta missnöje om Kyrkoråds definitiva beslut,
år således onödigt, och alla onödiga band på
medborgare eller inskränkningar af deras med^
födda rättigheter, äro obehöriga.
En vigtig del af granskningen i detta ämne
återstår ännu; den afser det olika skydd,
som Lagen lemnar åt Ordförande i KyrkoRåd
och Soeknestämma, och åt Ledamöter i dessa
med Domsrätt försedde autoriteter.
Att Embetsmannen, under utöfningen af
sitt embete bör njuta skydd framför andra, be-^
Den $ Martii.
39?
Strider endast den, som blindt hatar alla styrelsens
organer 3 men att man i Lagen ej kan
upptäcka, lavad straff eller ansvar honom för
öfvertrådelser af Lagens bud skall drabba eller
hvar han derföre får och bör lagföras , år en
oförlåtelig ofullståndighet, som måste råttas.
Ingenstädes uti den författning, sorn år målet
för vår granskning igenfinnes något ansvar, vidlådande
Presten för underlåtenhet eller öfverträdelse
uti denna hans blandade verldsliga administrations-
och domare-magt.
Ar det der
före,
att man anser en andans man så höjd öfver
jordiska ting, att man tror honom icke
kunna af hat, afund, egennytta eller obetänksamhet
öfverträda lagen; så år principen falsk
och alla tiders erfarenhet, allt ifrån Munkarnes
mest gynnande period i medeltidens mörker och
intill denna dag, svär deremot. Vi se ej sällan
Prester anklagade och dömde för brott.
Det år sannt, ,att oin ock dessa icke åro åtkommelige
för lagen, så gifves i vissa Stift,
denna nödiga och berömda tillsyn, att hvarje
oordning afhjelpes, så snart den förspörjes; att
Religionens högsta väktare låta sig vara angelågit
att utöfva etn strång a Ifvars am het emot
dem, som i gerning och förhållande ohelga
deras aktningsvärda stånd; men så går det beklagligen
ej till öfverallt; missbruk inrota sig och
ålderdomen förmår ej hämma mannaåldrens vål
Öfverlagda företag.
Det heter, Presten gore så och så, men
icke; gör han det ej, ari sv are med böter,
Embets-förlust på viss tid eller för alltid. Öf
-
Ben 5 Martil,
verfaJIer man honom med ord eller gerning j
straffas enligt iSCap. 8 §, Missgernings Balken och
Kongl. Förordningen den 20 Januarii 177g. __
I dessa svåra straffrum talas icke om annat ån
lifvets förlust, ärelöshet, spö- och risstraff,
offentlig afbön samt höga penninge-böter allt
efter olika gradation af brott.
Förgripelser
emot det Högsta Väsendet, eller den Högsta
verldsliga Öfverhet kunna icke beläggas med
hög re straff; och likväl finnes sådan olikhet,
att Presten för ett smådeligt ord, som, om det
fålles emot honom , kostar Tvåhundrade daler
och årans förlust, efter allmän Lag, som, i
brist af något serskildt stadgande, hår måste
tillämpas , knappt pliktar sina Tre daler.
En annan nog besynnerlig olikhet uti stadganden
röjer sig i frågan om ansvar för Ledamöternes
öfverfallande; g §. af nyssnämnde Cap,
och Balk skall då tillämpas, eller som år detsamma,
sådant år en mindre förbrytelse, som
med penningeböter kan försonas. Aro icke alla,
Ordföranden och Ledamöterne i samma förhållande
till de öfrige i ett KyrkoRåd, gemensamt
skola de vaka öfver sedligheten; hvarföre år
den ena mer helig och inviolabel än den andra?
Lika kall, kräfver lika helgd.
Presidenten
uti Konungens Högsta Nämnd år ej mera skyddad
ån den yngste Ledaanoteff deri.
Hvar
före
då denna olikhet inför lagen?
Men min ifver och värma för saken hafva
kanske gjort denna Uppställning för vidlyftig;
jag vill derföre afbryta i det glada hopp, att
Den 5 Martii,
Höglofl. Ridderskapet och Adeln ej skall tveka
o■ n nödvändigheten att låta öfverse och förbättra
den ifrågavarande Författningen, i den
mån, att gränsen emellan disciplin och domarexnagt
med verldslig administration grundligen, ej
af ögonblickets lättsinne, bestämmes, att missbruken
förekommas, ansvar utsattes, der det ej
finnes utsatt, men måste stadgas, att jemnlikhet
inlör lagen må blifva, äfven i detta fall, grunder
för dessa förbättrade stadganden, och slutligen
att PresteStåndet må tå sin verkningskrets,
så vidt möjligt, skiljd ifrån verldslig» omsorger
och spioneriet på enskilta lefnaden,
N;o 32.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric:
”Öfvertygade om den allmänna uppfostrans
vigt för Samhällets vål och med kännedom 0111
de i detta afseende inom Fäderneslandet vidtagne
anstalters mindre användbarhet i närvarande
tid,” samt nied ådel förtröstan till sin
Regerings upplysta omsorg ”om den styrelsegren,
som skall underhålla närvarande och bereda
kommande slågters förstånds- och kunskapsodling,
pstriotisme och sedlighet” anhöllo Riksens
Ständer, uti skrifvelse af den 2 April 1810 (införd
i Ridderskapets och Adelns Protocoll för
April 1810, sid. 5j) att ”Kongl. Maj:t genom
kunnige och erfarne män täcktes låta undersås
ka Läroverkens närvarande tillstånd, på. det
att dessa Inrättningar mätte erhålla ett efter
400
Dan 3 Martil.
tidens upplysning mera låmpadt skick. Denna
Riksens Stånders begäran föranledde val, sorn
jag tror, UppfostringsComittéens tillsättande kort
tid derefter* men att Camittéen,-under den tid
af 11 eller r 2 år, som den sedermera med betydlig
kostnad för Staten existeradt, verkligen
anställt den önskade undersökningen om harö—
verkens tillstånd, för att utröna huruvida de
uppfyllde den Co n s t i tutio n elle Sa m Ji alls or dt linge
ris och den närvarande vetenskapliga bildningsgradens
kraf, huruvida de behöfde någon förbättring,
och i sådant fall, af hvilken natur,
detta år åtminstone för mig ett okändt factum.
Jag har tvärtom anledning att tro, det en sådan
undersökning aldrig blifvit afComittéen anstäld,
och af hvad som för några dagar sedan hår
yttrades om saknad Undervisning i Grundlagarne
vid Universiteten, bör jag med visshet kunna
sluta,, att en sådan undersökning, om den
ägt rum, åtminstone ej sträckt sig till Högskolorna,
hvilka likväl i första rummet bordt blifva
föremål för desamma, då den en gång påkalla--  des, emedan det år från dessa Läroverk, som
de organer måste erhållas, genom hvilka de
möjligen tilltänkte förbättringarna vid de lägre
Undervisningsverken skola verkställas och utföras;
och det lärer vara påtagligt, att alla reformer
vid Gymnasier och Skolor blifva Utan
ändamål, så långe man ej förut genom Högskolornas
förbättrade skick, försäkrat sig om tillgång
på Lärare för de lägre Undervisningsverken,
mecj de egenskaper, som fordras för att
tued
Den 5 Martil.
med framgång bereda verkställighet åt de för-;
ändringar, sorn man vid dessa sednare åsyftat.
Det är ett bedröfligt förhållande, att Svenska
ungdomen vid Rikets Universiteter ännu 10
år efter en Statshvälfning* som återgaf Nationen
sin värdighet såsom ett fritt Folk, hålles i
okunnighet om de lagar, som innehålla denna
frihet. __ I det Constitutionella Samhället år
likväl Grundlagarnes kännedom för den blifvande
Medborgaren ett lika ovilkorlig! behof, sona
kunskapen om Christna Religionens hufvudgrunder
år för den uppväxande ungdomen ett vilkor
för dess upptagande såsom medlemmar uti Christ"
ina Kyrkans samfund.
Om detta förhållande verkar förvåning, så
Sr det likväl ej blott det enda, som påkallar
Uppmärksamhet. Jag har varit i tillfälle att erfara
huru ungdomen, åtminstone vid den Högskola
som är Hufvudstaden närmast belägen*
saknar tillfälle, att genom de offentliga förelåshingarna
förskaffa sig insigfer i en mängd andra
ämnen, föga mindre vigtiga och nödvändiga att
kånna ån sjelfva Griindlagarne.
Ej blött den närvarande StatsFörfattningens
utan ock Svenska lagarnes och sedernas Historia,
Sveriges Statistik och Geographi, ienhögre mening,
Svenskanåringarnes ochhandelnsutvecklingshistoria*
Svenska språkets och Litteraturens häfder^
kunna anföras bland de för en Svensk medborgare
nödvändiga kunskaper, hvilka ej lära
yara ämnen för särskildta föreläsningar* och
Bil, till Ridd, o. Ad, Pr, s Band- a 6.
402
Den 3 Martil.
om man blott efterfrågar förhållandet med Fäderneslandets
Historia i allmänhet; huru myc.;
ken insigt kan vål vinnas i den, genom de offentlige
föreläsningarna, så långe hon och UniversalHistorien
blott äga en enda lärostol tillsammans
vid Universitetet, hälst når dertill kommer,
dels att Statshushållningsvetenskapen på
ett så högst ofullständigt sått ingår i planen
för den Academiska undervisningen, att den ej
kan tagas i beräkning, dels att utom den så kallade
Naturråtten, alla andra politiska vetenskaper,
deras Litteratur och deras Historia åro
okände förelåsningsåmnen, lika så okända, sorn
de comparativa löreläsningarne mellan främmande
folkslags StatsFörfattningar och Lagar, och
de fosterländska.
Om man nu dessutom skul
le
kunna påstå, att våra Universiteter lika litet
erbjuda tillfälle för inhämtandet af Naturvetenskapernes
tillämpning till en mängd industriella
yrken o. s. v. att Techneologien och att de inskränkta
undantantag som härifrån ägt rum, i
frågan om Bergsvetenskapen och Landtbruket,
ej vederlägga denna anmärkning så frågar jag
tryggt: kan väl vid våra Högskolor Medborgerlig
bildning vinnas af den ungdom, som der infinner
sig utan något bestämdt syfte på embetsmannavårf?
Och vidare: huru skall vål den
merborgerliga bildningen i allmänhet bli beskafj
fad i Landet, då en solide grundläggning i dessa
kunskaper ej kan inhämtas vid Universiteterna,
och kan någon Litteratur i dessa ämnen, hvilken
förtjenar namn af Litteratur, vål vara att
hoppas, så länge förhållandet vid Universiteterna
i detta hänseende fortfar som det år?
Den 5 Martn,
4o5
Jag har straxt från början förutsedt den
invändningen att Universiteterna ej direct åro
anstalter för utbildning af medborgerlighet;
att det år Individens ensak att sjelf, på båsta
såft han gitter, förskalFa sig kunskap i dithörande
ämnen, och att Staten af Högskolarna
blott fordrar hvad som år statens
eller som
man säkert vid detta tillfälle distinguerar
Styrelsens behof , nemligen tjenstemännen utrustade
med Tjenstemanna-fårdighet, sådane
som de behöfva» för statens offentelige vårf
och sysslor.
Men om denna invändning åg
de
grund och detta vore verkeliga fallet; så
frågar jag blott; hvilka kunskaper åro då för
den blifvande civile tjenstemännen mer nödvändiga,
ån just dem jag nyss uppräknat? Är det
ej för den tillkommande Embetsmannen mera
nödigt ån för medborgaren, i allmänhet, att
hafva gjordt framsteg i dessa kunskapsgrenar,
och kan , med saknad deraf, den insigt i Öfriga
lärostycken,som vid högskolan sökes såsom villkor
för inträdet i Statens tjenst, blifva grundlig tillfredsställande
och fullständig? Jag tror det ej; och
jag tror ej att någon , som med den aldraringaste
sakkännedom förenar opartiskhet och upprigtighet
skall på dessa frågor ge ett nekande
svar.
Svenska Universiteterna, i början till
komne
för att dana tjenstemän och stöd för
Kyrkan, ha i det sist förflutna århundradet företrädesvis
fått en vigt för Staten, såsom undervisnings-anstalter
för den myckenhet Civila
tjenstemän, hvaraf samhället oell dess styrelse
ha behof till besättande af den efter hand tillskapade
ofanteliga mängden af sysslor och befattning
Den 5 Martil»
gar, som gjordt förvårfvandet af Sfatens bröe!
styckeii till en ordentlig Närings  att ej såga
handelsgren. — De flesta ynglingar sorn besöka
Universiteten, infinna sig också der i afsigt
att så snart som möjeligt taga de examina och
sk;*fFa sig de betyg, sorn skola åt deni öppna
vägen till den Civila Embetsmanna-nåringen.
Men om förhållandet verkeligen år sådant
hvilket det visserligen någorlunda borde va.;
ra __ att staten förnämligast anser sig vara i
behof af Universiteterna såsotn låro-anstalter för
Civila Embetsmån, och om den hufvudsakligen
betraktar dem som sådana, hvarvid Universitet
ternas andra och högre bestämmelser få stå
tillbaka, så frågar jag åter: har Staten sörgt
för att detta enda behof måtte af Universiteterne
tillfredsställas, då, på sått jag redan
nåmt, tillfälle der saknas till offentlig undervisning
i vissa de vigtigaste och mest nödvändiga
kunskaps-ämnen, samt någon pröfning
deruti följagteligen ej heller kan komma i frå.
ga; dels åter den insigtsgrad i andra lärostycken,
som kan bestå vid de föreskrifna Kansli—
hofrätts- och Cameral-Examina år tillräcklig,
för att berättiga till inträde i statens tjenst?
Öfver otillräckligheten för statens behof af deri
grundläggning till Civilistiska kunskaper, som vanligtvis,
___ kan hända till och med utan undantag
anses fullt vittsordade genom de öfver dessa
examina utgifna betyg, lärer jag ej behöfva
ingå uti någon undersökning , utan anser mig
i den punkten tryggt kunna åberopa erfarenhetens
vittnesbörd,
Den 5 Martti,
4o5
Jag har uppgifvit ett samhållsondt, och derpå
vågat fästa Eder uppmärksamhet, mine Herrar,
och jag fruktar ej att misstaga mig, orri
jag anser clet får ett större ondt än någon
annan af de olägenheter och sarnhällsbrister,
som vid detta Riksmöte blifvit föremål för
Edro. öfver läggningar. Men då jag framställt
det onda , så skulle det vål , enligt bruket här»-,
slädes , äfven tillhöra mig, att föreslå botemedlet.
Gerna erkänner jag likväl ofullkom
ligheten
af min insigt i detta hänseende, och
att jag vid valet af de utvägar, som öppnat
sig för min forskning öfver detta åmnej ofta
känt mig villrådig.
Nya Lärostolars tillskapande , ökade kunskapsfordringar,
samt skärpta villkor och strängare
Controlier i afseende på de ofvannämde Academiska
examina, framställa sig lättast och vid första
påseendet såsom de naturligaste botemedlen,
och nekas kan ej heller, att de öfverensstämma
med de vanligast tillgripna, Men jag hoppas att
erfarenheten redan nogsamt visat otillräckeligheten
af dylika correctiver, för att ej ån en
gång missleda till nya försök dermed. Vaknar
deremot efter hand behofvet af ifrågavarande
kunskapsämnen, till alimånlighet,
och jag
tror denna tidpunkt ej vara långt aflägsen,
då skall detta väckta behof snart nog, och utan
direct åtgärd från statens sida, medföra sitt eget
tillfredsställande, ooh jag för min del önskar
derföre, att man ej hår ville göra mera, ån,
blott undanrödja hindren för den enskildt® omtankans
fria verksamhet, Mitt förslag år sålei
406 Den 3 Martil,
i f
des
: att inträdet i de civila Embetsverben, t
Konungens kansli, Hofr åtter och Rikets Callegiér,
såsom Auscultant, och de derifrån härledda
rättigheter, matte förklaras öppet för
hvar och pn, efter undergången och godkänd
pröfning i det särskildta Verk, hvartill den
sökande sig anmäler, utan nödvändighet af
någon vid Universiteterne föregången examen
eller der tillbragt lärotid; samt att Riksens
Ständer måtte hos Konungen i underdånighet
anmäla deras önskan, att, så vida någon
eller några nu gällande Författningar hindra
billdandet af privata assosiationer mellan
Lärde till offentelig undervisning i vettenskaperna
, Konungen då allernådigst måtte upphäfva
dessa Författningar.
Utarbetningen af de nya reglementariska
föreskrifterna för examina i verken, hvilka till
följd af detta förslag blefvo nödiga, synes mig
ej innefatta några särdeles svårigheter. Det
sätt på hvilket jag föreställt mig lösningen af
detta problem innehålles i följande Förslag som
jag i ödmjukhet underställer Ridderskapets och
Adelns upplysta pröfning.
Förslag till Reglemente för Examina.
i:o Regeringen utfärdar en föreskrift, som
utstakar de kunskaps-åmnen i hvilka den sökande
bör hafva gjort framsteg, hvilken föreskrift
naturligtvis bör vara offentliggjord,
a:o Examen hålles 2 gånger om året på
Deli 3 Martii.
4o7
bestämda tider, och de Sökande böra en viss
tid förut till Examens undgående hafva sig
anmält.
3) I anseende till de civilistiska kunskapernas
sammanhang och nödvändigheten att kånna
dem i system, bör Examen till Rättegångsverken,
Canzliet och de administrativa Embetsverken
ej vara mer ån ett och samma kunskapsqvantum
affordradt alla, med undantag af måhända
Bergscollegium.
4) Examinatorerne utgöras ex officio af 2
eller 3 Ledamöter af hvarje Verk, 4 Ledamöter
af VetenskapsAcademien, 4 af Historie-,
Antiquitets- och Vitterhets-Academien. Dessutom
bör hvar och en känd Författare äga rått,
att efter gjordt tillkånnagifvande vid examen
framställa ett visst antal frågor.
5) Pröfningan huru examen blifvit fullgjord,
och om den sökande i följd deraf bör
beviljas det sökta inträdet, uppdrages åt en Jury,
som består af samma beståndsdelar, men alla
Ledamöterne samfällt af det verk, till hvilket
den sökande specielt anmält sig; Juryn afgör
frågan helt enkelt med Ja och Nej, utan gradation.
6) Examina hållas offentligt.
Dessa idéer hafva till det mesta framkallade
af Friherre Frank Sparres Memorial, och
Ben 3 Martil.
anhåller jag att dessa raina tankar måtte til|
Oeconomie- och BesvårslJtskottet remitteras.
Njo 55.
Herr Hammarhjelm, Carl Fredric.
Af de många motioner, sorn under nårva-,
rande Riksmöte från detta rum blifvit framställde,
hafva de fleste afsett, dels klagomål öfver
den allmänna penninge-förlågenhetendels
önskningar om besparingar, dels nedsättning a£
Landets skatter.
Den förde klagan öfver förlägenhet i de
fleste Landsorter och öfver lamhet i näringarnes
lif år så allmänt och högt yttrad, att man
bör taga för afgjordt att densamma befmnes
grundad, hvilket ock min erfarenhet från hembygden
besannar.
Af dc uppgifna botemedel mot en sådan
öfverhandtagande oförmåga och förlägenhet,
synes mig intet kunna leda mera rakt till målet,,
ån oin någon betydlig förminskning i skatterna
skulle kunna äga rum. Bland de utgående,
skatter, anser jag den hvarje år återkommande
och i contant utgående Bevillningen isynnerhet
bortsopa penningen från landet, och hvarje år
efterlemna allt större och större saknad deraf*
hvilket åter verkar de olägenheter som öfverklagas.
Den 5 Martii.
Här hafva blifvit föreslagna indragningar
af öfverflödige ansedde Tjenstemän, besparingar
och utgifter, reductioner af försvarsstyrkan
in. m. Ehuru jag visserligen hoppas, att, under
loppet af detta Riksmöte, alla möjliga och med
Rikets värdighet öfverensstämmande besparingar
mätte iakttagas, så fruktar jag dock att
detta ej skulle verka lika hastigt till en minskning
i skatterna, som behofvet synes påkalla,
Ovisst ar äfven, om, vid närmare Utredning
under denne Riksdag, någon betydande förminskning
i och genom besparingar kan vinnas,
så att detta med något »Ifvar kan komma atfe
verka på skatterna.
Jag begagnar den anvisning, som FinanceComittéens
nu tryckta och meddelade Betänkande
innefattar, att föreslå, det Riksens Ständer
måtte förordna, att den årlige afbetalningen
nppå Statsverkets gamle skuld til! Banquen^
utgörande en half million årligen , matte intill
nästa Riksdag uppskjutas och sålunda komma
att afgå på Rikets utgörande Bevillning , hvar •
igenom densamma till en femtedel skulle mindskås.
Sedan efter 1808 års krig, då Banquen
biträdde Statsverket med lån af något mera ärr
11 och en half millioner, numera 6 och en half
millioner blifvit afbetaldta , synes stunden vara
inne att njuta någon lindring. , Vår generation
kan ej uthärda med allt.
Hittills har blifvit tagit som grnndsattsa
410
Den 5 Iflartii,
att hvad Banquen på en sida inkråfde i Capital
och Räntor, det skulle i en annan våg sorn
lån utgå. Opinionen har under de förra Riksdagar
ej annorlunda kunnat tillfredsställas, men
ofelbart lånder det mera direct till hvarje skattskyldigs
nytta och förmån, att han besparar
en dryg del af beskattningen, ån att han emot
ränta får göra nya lån.
Dessutom komma
dessa lån ej mängden till godo, minst den förlågne
och redan med Intekningar på sin egendom
besvärade Landtmannen. Denna förmån
tillfaller merendels dem, som hafva fri och
ograverad egendom att pantsätta, hvilka således
njuta fördelarne af alla de låne-anstalter som
inråttas, hvaremot den förlågne deraf drager
ingen eller liten vinst, orättvisan häraf år
klar och påtaglig.
Så vida denna inkomst från Statsverket
under loppet af 5 år skulle afgå, äger dock
Banquen betydliga öfverskott genom sine af
räntor inflytande Gevinster att kunna besörja
de bidrag, hvilka för Landets nytta Riksens
Ständer skulle finna af oundgängligt behof.
N:o 54.
Herr Grönhagen, Gustaf;
Att inom hvarje samhälle, visa och klokt
författade Lagar, hvilka bokstafveligen efterlefvas,
vårdas och tillämpas, ovillkorligen utgör
hufvud-grunden för Folkens sällhet, välstånd
Den 3 Marlit,
4n
och upprätthållande, lärer vara så allmänt kändt,
att det ej i något afseende kan motsägas.
Sverige har i längre tider fått skatta sig
lyckligt att äga Lagar: 1704 års Lag såsom i
det mesta ännu till efterlefnad följes, kan väl
onekeligen ej annat, ån anses såsom ett mästerverk
af den tidens, upplysning, hedrande
dess stiftare; men den år derföre icke utan
niånga bristfälligheter, orsakade af då varande
tids anda, och det Aristokratiska välde som var
rådande då denna Lag upprättades, antogs och
stadfästades.
X denna Lag synes tydeligen, att Domare
och Executorer för sig och efterträdare lagt
sådana bommar, hvarigenom ansvar och straff
för deras Embetsfel och olagliga förfaranden
svårligen skulle kunna åstadkommas: likväl tror
jag, att om denne Lag efter bokstafven tolkades
och tillämpades, skulle hvarken de lägre
IDomstolar, ej eller de högre, och än mindre
Executorer, kunna så ansvarsfritt densamma
Öfverträda.
Senare tidshåndelser hafva lemnat ojefaktiga
prof, det medborgares säkerhet till personlig
frihet och egendom, ligger i Domaremagtens
händer, och beror på deras godtycko ;
hvarå exempel visst icke saknas.
DomstoJarnes sått, att i anseende till tidsutdrägt
vid Rättegångars undersökning och afgörande
handla, har väckt mycken uppmärk
-
Den 5 Martti,
samhet, hvartill jag såsom exempel anförer
tvånne Rättegångar såsom mäst märkvärdige,
nemligen, JDårmdö-målet, hvilket vid medio
af år 1819 vid Domstol gjordes anhangigt, och
fastän crimineit, samt af svårare beskaffenhet,
ännu icke till slut blifvit afgjordt: samt Hållska
Råttegången, hvilken ungefär 16 års tid
varit under Domares handläggning, men ännu
år oafgjordt, och hvilket oerhörda dröjsmål,
försatt en bland Sveriges rikaste medborgare i
den aldrastörsta förlägenhet, samt yttersta armod,
Desse rycktbara Råttegångs-mål, för
anleda,
icke allenast hos Svenska allmänheten,
Utan ock hos Utländska hjationer, till ett mindre
fördelaktigt omdöme om vår Lagskipning,
Till befordrande af en med Grundlagen
mera förenlig lagskipning, anser jag oundvikligt,
att, några högst nödiga ändringar och tillägg j
allmänna Lagen böra vidtagas, intill dess, LagCommittéen
till fullo densamma hunnit utarbeta
, och Riksens Ständer den antagit och fast—
ställdtj för hvilket åndamålj jag följande ändringar
föreslår!
I Missgårnings_Balken .  att yrde. §, i 20,
Capitlet bör förändras, och fä följande lydelse!
Eho det para må, Domare, Excecutorer,
Etnbets- eller Tjenstemän, eller annor, sorn
genom arrestering, beröfvar någon hvilken ej
till brott förvunnen år dess personliga frihet9
eller utan uppenbar missgerning ther han md
gripas och håcktaä före, eller utan halfva
bevis om föröfvadt brott; straffas med Eti
-
Den 5 Martil,
hundrade Riksdalers böter, tu års arrest d
fästning, jämte, Tjenstens förlust, och afsätta
den lidande för hvarje dag han oskyldigt
häcktad hållits, med Sexton Riksdaler
och Trettiotvå skillingar. Hålles någon häcktad
längre tid än lag och därpå grundad
jjom utstakar, vare för den eller dem, eho
det vara må sorti dertill varit vållande, lag
samma: dock icke innebegripandes den tid
någor under Råttegången i urbota mål häcktad
varit.
8. i samma Balk och Capitel, bör äfven
Jörå ndras och få följande lydelse: Eho det vata
må, som med pinande antingen genom
pl ågsam arrest eller på annat sätt söker tvinga
någon till bekännelse i någon sak: bote Tvåhundrade
Riksdaler till den lidande, miste
Embete eller tjenst sin, och sitte Två år i
Fängelse å Fästning ' har såramål dertill
kommit, plickte derföre serskildt Etthundrade
Riksdaler som äfven den lidande tillfaller.
Hvar som emot desse nämnde 7:de och 8'.de
paragrafer sig f örbryter, skall, utan afseende
till personen , genast, vid Rättegångs början
härom, i häckte träda, till förekommande af
rymning och straffets undgående.
Anmärkning'.
Med anledning af desså båda §§:rs tydliga
föreskrifter , bör således tillämpningen af 9 Cap;
b §. Utsöknings-Balken och 1 Cap. 12 §. Rättegångs-Balken
j i hvad som rörer de i 7:d©
4i4
Den 3 Martil,
och 8:de §§. Missgernings-Balken utstakade brott
alldeles försvinna.
Härads- och Kåmners-Råtternes organisation,
anser jag böra undergå nödig förån^
dring och förbättring.
Härads-Rätterne böra utgöras af en i Lagkunskap
skickelig och examinerad person, som
må kallas Häradshöfding eller Justitiarie, jemte
8 ä 12 Ledamöter, som af alla besuttne
jnån inom Tingslaget för hvarje år våljes; vid
sådane val utses kloka och upplyste mån af
hvad Stånd som helst, till hvilka Tingslaget
har mesta förtroendet; dessa Ledamöter böra i
besluten hvar och en för sig äga en röst; Häradshöfdingen
eller Justitiarien ehvad man må
nämna honom, bör likasom vid KrigsRåtterne,
vara ansvarig att Lagen rätt tolkas och tillämpas,
hvarföre han ock i besluten bör äga två
röster.
En sådan väl organiserad Nämnd
bör vid i:sta och andra Råttegångs-dagarne af
hvarje Ting, endast befatta sig med, att söka
genom förlikning förmå parterne att från Rättegång
afstå , hvaraf följden ovillkorligen skulle
blifva,, en betydlig minskning af de Rättegångsmål
som till Häradsrätten blifvit ingifne
att utageras; samt äfven, att inga särskilta förliknings-domstolar
behöfva tillsättas vid Underråtterne.
— På samma sått bör ock Kåmnersråtterne
organiseras; I följe häraf, bör således
i:sta och 3;dje §§, i Råttegångs-Balkens i:sta
Capitel förändras.
Den 5 Marlit,
4i5
Följande tillåggningar i allmänna Lagen,
anser jag äfven nödvåndige, till vinnande af en
förbättrad lagskipning.
1) Att alla urbota brottmål böra till undvikande
ef tidsutdrägt, genom personlig inställelse
muntligen inför Dornstolarne utageras, så
vida den klagande parten sådant åskar, (Högsta
Domstolen derifrån undantagen) ; parterne likväl
obetagit att äfven i sådane fall, sine förklaringar
och anmärkningar skriftligen författa
och upplåsa eller upplåsa låta: sådane mål böra
hädanefter vid strängt ansvar af tjenstens förlust,
vara vid alla instanser till slut afgjorde,
inom 6 månader efter den tid de till Domares
handläggning inkommit, så vida brotten blifvit
begångne tolf mil från dithörande HofRätt, och
inom g högst 10 månader, om afståndet från
HofRåtten längre år.
2) Att alla Domstolars och PolisSessioner
böra för öppna dörrar hållas, så att Allmänheten
eller hvem som helst åger att de samma
öfvervara och afhöra, hvarigenom våld, mannamon,
oqvådins ord, samt ali misstanka om Protocollernes
riktighet säkerligen försvinner.
3) Att Konungens Befallningshafvandes betjenter,
så väl i Hutvudstaden som i Landsort
terne, om de i deras tjensteutöfning öfverträda
sina undfådda ordres, och såmedelst, genom
sjelftagen, myndighet företaga en förtidig
eller annan arrestring, som ej med orderne öfverensstämmande
år, eller på godty eko stöl er
Den o Martil,
hus- Och hemfriden, eller ock, på étt eller arU
flat sätt olagligheter utöfvar; bör den lidande
eller förolämpade, åga rättighet, att utan omsvep,
af anmälan derom hos deras förmån och
i afvaktande af deras utlåtanden, dem, för sådane
brottsligheter, genast vid vederbörlig Un-*
derDomstol till laga ansvar instämma.
4) Domare åligga att tolka och tillämpa
lagen efter dess bokstafliga föreskrift, samt derefter
döma, men ej efter eget godtjcko, och
då sådana mål förekomma; sorn i lagen ej så
tydligen utsatte åro huru med deni förhållas
bör, skall Domaren likväl, efter båsta förstånd;
Samvete och förnuftsskäl rättvisligen döma; vetandes,
att han icke allenast år sin Konung deli
sine ÖfverDomare samt Folket, utan äfven, den
Allvetande och Allsmågtige Domaren derföre
ansvarig; hvarföre ock alla Domar som af Högsta
Domstolen upphåfvas, böra anses för orätt
dömde, och i följe derafs så väl Domare som
DivisionsLedamöter, hvilka sådane Domar elled
Utslag utfärdat, icke kunna eller böra undgå
att af Högsta Domstolen till ansvar och sträft
derföre fållas, på det sätt, att, för mål af betydligare
vigt, straffas med tjenstens förlust, de
af mindre betydligare, med suspension på 5 a
6 månader, och de minst betydlige, med böter,
från 25 till 100 R:dr för hvarje Domare eller
DivisionsLedamot som ej emot ett orätt beslut
eller en orätt Dom sig reserverat; lifssaker härifrån
undantagne, med hvilka bör förhållas, som
? allmänna lagen stadgadt är.
Dessa
Den 3 Martil.
41?
Dessa mine anföranden unhersfålles vörd*
samt Höglofl. Ridderskapets och Adeins högt
upplysta bepröfvande; och anhålles ödmjukast,
att detta mitt memorial matte till Lagutskottet
blifva remitteradt, och med de öfrige respective
RiksStånden communiceradt.
N:o 35.
Herr Grönhagen, Gujlaf:
Att bestraffningssättet i Sverige efter min
öfvertygelse visserligen icke är öfverensstämmande
, hvarken med vår tids upplysning, ej
eller med de moraliska, ädla och religbusa
grundsattser som bör utgöra nationalcaracteren
i detta constitutionella samhälle, lärer ej kun*
na bestridas.
De grymma, rysliga och med barbariska
lagar föreniige spöstraffen och uppenbara kyrkopligtea,
bär ej ännu hunnit afskaffas; vid
de sednare Riksmöten har väl frågor derom
blifvit väckte, men utan önskad framgång.
Fem års erfarenhet sammanlagd med den
vi förut ägt, tror jag kan fullkomligen öfvertyga
oss, att dessa harda, oinenskliga och afskyvärda
forntidens lämningar icke tillbakahål—
lit brotten: tvärtom liar följderna deraf varit,
och blir, att den sorn en gång lidit sådatie
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr. 2 Band* a 7
Den 3 Martil.
nesliga straff, och derigenom förlorat all käti.
sia för ära och heder, kan sedermera be^å
än vida svårare brott, då deremot en brottsling
genom arrestering på corrections- eller
arbetshus, möjligen kan blifva en förbättrad
Och förädlad menniska, samt dermedelst en nyttig
medlem i Samhället. Vår medfödda känsla
för medmenniskor, vårt sunda förnuft jemte
Religionen bjuder oss till afläggandet af dessa
straff, hvarföre jag underställer Högloft. Ridderskapets
och Adelns upplysta ompröfvande,
om icke dessa tvänne omnämnde straff,
hädanefter må försvinna, och arrest paarbetsdier
correctionshus, deremot måtte antagas för
det mäst tjenliga straff.
Till obillig bestraffning hörer äfven bysättning
för skuld då låntagaren af oförutsedda
händelser kommit på obestånd och aldrig
med uppsåt velat försumma sin skulds gäldande,
och då man följagteligen aldrig kan hoppas
att genom bysättning framlocka några dolde
skatter.
Ett välbestäldt samhälle kan aldrig antaga
en lag sorn är verkan af låg och onyttig
hämndelystnad , stridande emot deri offentliga
Religionens hela anda, och sorn ändamålsstrid'gt
plågar menniskor af ädla grundsatser.
Hår kan äfven vara stället att anmärka, det
f|ere tusende menniskor i Sverige blifvit störtade
i nöd och uselhet derföre, att den i Polen
antagna indult, ej blifvit i Sverige antagen,
hvarigenom den skyldige fått fyra år6 anstånd
Den 3 Martil'
419
med betalningen, då en fjerdedel afbetalas årligen.
Om denna indult hade här blifvit antagen,
hade största delen af de många concurser
kunnat undvikas, igenom hvilka så många gäl—
denärer med hustru och barn blifvit störtade
i yttersta nöd. Hvarje Domare i executive mål,
bör hafva magt att från bysättning beskydda
den, 60tn enligt all sannolikhet hvarken uppsåtligen
velat skada sina borgenärer ej heller
har några undangömda tillgångar till betalning.
Det synes ock vara högst orimligt, att den
som inga tillgångar äger att afbörda sin skuld
med, skall genom bysättningsarrest med sin
person plikta; hvarigenom icke allenast honom
betages alla utvägar till förtjenst genom arbete,
att försörja sig och familj, utan äfven
att dermedelst kunna hopsamla till skuldens afbetalande,
utom det, att genom en sådan arrest,
helsa ja till och med lif derigenom ofta
förloras. Jag hoppas således, att någon ändring
härutinnan vidtages; hvarföre detta ock
till Idöglofl. Ridderskapets och Adelns upp-r
märksamhet till ompröfvande underställes.
Att detta memorial måtte till Lagutskottet
blifva remitteradt, och med de öfriga Ri ks«
Stånden communiceradt, derom anhåller jag
ödmjukast.
Nto 36.
Grefve von Rosen, Carl Åxe\\
De fleste talare, sorn under närvarande
'42®
Den 3 Martil,
Riksdag gjort motioner rörande myntvärdets
bestämmande, och lindring i skatterne, hafva
ansett, att Bankens årliga behållning,
vore det lämpligate medel, sorn, tillvinnande
deraf, kunde dertill användas. Säkrast ledes
man till detta stora ändamål derigenom , att
denna behållning i productif väg, såsom den
säkraste grund lör all realisation, begagnasj
och de andag, som vid föregående Riksdagar
dertill blifvit lemnade , saint till uppbjelpande
af näringar, och biträde åt enskildte, vid
Större ekonomiska företag, hafva redan visat
väsendtlig nytta. I främsta rummet bland dessa
anslag, står det credit-:! på 100,000 R;dr
Banco, som blifvit lemnadt regeringen, tili
strömrensningar och lättade transporters öppnande,
med hvad mera som kan leda till uppmuntran
och befrämjande af en ökad produedon
m. m, Jag tror ej att något tillskott af
allmänna medel, kan vara mer fruktbärande.
Det är allmänt kändt hvilka skatter i metalloch
skogseffecter ligga obegagnade i det norra
Sverige, endast derföre, att inga vägar lör
deras transporterande finnas, och de större
strömmarne, i anseende till täta vattenfall, ej
kunna dertill begagnas. Genom dessa försvårade
transporter, fjättras i högsta grad all utveckling
af industrien, då sällan enskildtes
förmåga är tillräcklig att undanrödja hindren.
Den ökade produetionskostnad de förorsaka ,
borttager betydligaste delen af den vinst på
varan, som varit påräknad att fylla producentens
egna behof, äfvensom dess andel i statsbidragen,
och hindra honom att undersälja
Den 3 Martti. 421
utlänningen. Detta har visligen blifvit af föregående
Ständer ingett, och denna sanning
torde ej af de närvarande misskännas.
Det är af sådan anledning jag får proponera:
att det anslag af 100,000 R:dr Banco hvilket
blifvit lemnadt, måtte än vidare, till befrämjande
af economiska företag, af ett större omfång
och allmän nytta, fortfara; och anhåller
jag vördsammast, att detta mitt memorial,
måtte till vederbörande Utskott remitteras,
och med de andra Stånden comnmniceras.
N;o 37.
Grefve von Rosen, Carl Axel;
En af de mäst välgörande inrättningar för
Brukshandteringen, är den af Ständerne lemnade
rättighet att emot 3 procents ränta, få
beläna, på våg inkommit jern och andre metaller.
Vissa brister i Reglementet härför, göra
likväl att denna anstallt är af en inskränktare
nytta, än den till Bankens och den enskiltde
Bruksägarens fördel kunde vara, och
som Ständerne säkert velat åsyfta. Jag anhåller
derföre, att på detta ämne få fästa Högl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Reglementet för dessa utlåningar föreskrifver
nemligen att efter den 1 Junii, (eller från
den tid då skeppningen anses vara öfverallt
börjad), få inga nya lån lemnäs, förr än efter
42»
Den 3 Martti.
den i’sta November, då skeppningen anses va=
ra allmänt slutad, och hvarförinnan den summa
som på hvarje Skeppund kommer att utlånas,
af Banquens styresmän bestämmes
Detta
stadgande i Reglementet, medför
den olägenhet, att en Bruksägare snart sagt
är tvungen, att sälja den vara han, äfven på
eget förlag, tillverkat under loppet af vintern,
och som han under sommaren på stapelstadsvågen
införer, nästan till hvad pris, som efter
olika handelsställen, kan erbjudas, emedan gane
ska få Bruksägare äro i tillfälle att, i speculation
på högre priser, hvilka vanligen vid
skeppningens början äro låga, belasta sig med
ett inventarium af mer än ett halft års tillverkning,
och ur sin rörelse umbära den betydliga
försäljningssumman för flere hundrade Skepp,
jern. Hade han deremot den rättighet, att då
han fann priserne för låga, och varan missbjudas,
genast kunna beläna densamma till §
af det gångbara priset, och emot lindrig ränta,
erhöll han derigenom den dubbla förmån,
att bekomma förlag till vidare drifvande af
sin rörelse och till sin förmån kunna begagna
den höjning i priser, som vanligtvis äger rum i
slutet af sommaren. Man klagar allmänt, att
vårt goda jern köpes af utlänningen till alltför
lindriga priser; men sättet att afhjelpa denna
olägenhet, är ej det, att betaga producenten
och äfven den inrikes köpmannen, som med
Bruksägaren kan dela fördelen af en sådan beläningsrättighet,
utväg att kunna hålla på sia
vara, utan snart sagt tvinga honom tili för
-
Den 3 Martil,
4=3
säljning, och derigenom fastställa det låga pris»
hvaraf utlänningen ensamt profiterar.
Vidare stadgar Reglementet: att da länen
förfalla, skola de fullt inbetalas. Man utfår väl
samma summa efter en korrt tid, men en Bruksägare,
sorn belänt ett inventarium af t. tx 1500
Skepp, jern , måste emedlertid gå i författning
om anskaffande af 15,000 R:dr Banco, utgörande
efter närvarande fastställde beläningspris,
hela beläningssumman, hvilket, ehuru
blott för ett par veckor, medförer en ganska
stor olägenhet för jerntillverkaren, i synnerhet
under närvarande allmänna penningeförlägenhet.
Om deremot det 6tadgades: att blott
skillnaden i det pris, som af BancoFullmägtige
vid hvarje Bruksårs början bestämmes, skulle
jemte upplupen ränta erläggas, vore denna
olägenhet helt och hållet afhjelpt.
1 anledning häraf, får jag föreslå:
l;o Att på våg inkomne metaller och
manufacturer som åtnjuta beläningsrätt, må under
loppet af hela året kunna belänas, emot
den af Ständerne fastställde ränta.
2-0 Att dessa lån kunna blifva stående,
med villkor, att vid hvarje Bruks års förlopp,
den upplupne räntan betalas, och ny vågattest,
jemte revers inlemnas; samt, i händelse
BancoFullmägtige skulle minska lånebeloppet,
bör difiVrencen på gamla och nya summan genast
erläggas. Funno deremot BancoFullmäg
-
424
Den 3 Martil.
tigs att den kunde höjas, bör denna förmån af
Bruksägaren kunna begagnas.
Då detta förslag kan komma att få gemenskap
med den allmänna finance regleringen,
får jag vördsammast anhålla, att detsamma,
så väl till Stats- som BancoUtskotten
remitteras, och de andre RiksStånden med»
delas.
N:o 3«.
Herr von Wahrendorff, Martint
På en tid då allmänna rösten påkallar fri-J
het i Handel och Näringar, vågar jag vördsammast
fästa Hnglofl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet vi 1 ett ämne, sorn med
denna fråga står i närmaste samband} jag
menar: vidsträcktare frihet för personer.
Jag vågar tro, att våra närvarande pass*
författningar, i anseende till utlänningar, i
betydlig mån, strida emot landets commerciella
fördelar, utom det att de ej stå i harmoni
med andan af vår CoDstitution och med
Nationens lynne.
Det är allmänt bekant att utlänningar,
som önska inträde i Riket, böra vara försedde
med Hans Excellence Stats-Ministerns för
utrikes ärendernes pass- Detta erhålles på
sätt, att den resande derom gör anmälan, an«
Deri 3 Martil»
425
tingen hos den från hans hemvist närmast vistande
Svenska legationen, eller ock hos sitt
eget lands representant här i Riket, men vanligast
likväl förskaffar sig det genom något
Handelshus häri hufvudstaden, som derom
gör ansökan till passfördelningen af Hane Ex«
cellence Stats-Ministerns för utrikes ärendernes
bureau.
Dels til! följe af sakens comparativt ringa
vigt om den går ministeriel väg, dels till föb
je af ett ombuds mindre activitet och dels till
följe af sjelfva afståndet af den resandes hemvist
härifrån, händer ej sällan att en, ja flere
månader åtgå, innan den resande kan lemna
sin hembygd, ifall, nota bene om passet blifvit
honom beviljat, och hans tålamod, eller sjelf-,
va motivet af resan tillåtet honom att invänta
det. Skulle den resande, af en eller annan
anledning, försumma att förskaffa sig ofvannämnde
pass, blifver han å gränsorten up»
pehållen och måste afbida våra posters långsamma
fram- och återresa, och forinaliteternes
marche, innan han blifver satt i tillfälle att
fortsätta resan, eller kanske nödgas återvänds
till annan ort, med oförrättadt ärende.
Resande af några få nationer, som med
oss stå i de närmaste handelsförhållanden,
hafva genom Kongl. Maj;ts visa och nådiga
medgifvande, sedan någre år tillbaka, erhållit
tillstånd i Riket inkomma med pass af de
Svenska Legationerne, eller med pass af dem
yiserade, eller ock med Stats-Ministerns i d«H
4s6
Den 3 Martii,
ras eget lands pass, men äfven desse gynnade
natiorer äro understundom underkastade
åtskilige uppehåll. I alla fall vågar jag
tro, att Kongl. Maj ts Nådiga medgifvande kunde,
med ej ringa fördel lör Svenska handeln
och till än större ära för Svenska namnet utomlands,
tåla en långt vidsträcktare omlattning.
Hvem inser ej den skyndsamhet som erfordras
i de fleste handelsföretag, om de skola
lyckas, hvem inser ej den misscredit Nationen
vinner i aflägsne länder genom frendingar,
sorn återvända till sioa hem efter misslyckade
handelsföretag, till följe af vexatoriska
policelagar, och kanske någon gång med
minnet af ett mindre vänligt bemötande.
Min afsigt är dock, egenteligen ej, att censurera
utöfningen af lagen, utan principen af lagen
i och för sig sjelf.  Hans Excellence Stats
Ministerns
för utrikes ärenderne milda caractere
och öfrige egenskaper, böra redan göra mig förvissad,
att Hans Excellence så sällan som möjeligt
utöfvar sin magt att utestänga främlingar,
och då det anses nödvändigt, det alltid
sker med en viss grad af motbjudelse, hviket
dessutom ej är mig obekant; då jag ej många
år tillbaka hade förmånen tjena i den utrikes
bureaun; men jag tror mig ej lika lätt kunna
förbigå hvad som är förhållandet i anseende
till policens rättighet att bortskicka utlänningar.
Det inträffar stundom
och för
söken
att göra det äro än talrikare, att Stock
-
Den 3 Martti.
4=?
bolms Stads policekammare anbefaller sådan®
utlänningar, som på god tro hitkommit med
Stats-Ministerns pass, att, inom 24 timmar,
elior något längre, lemna hufvudstaden. Man
bör förmoda, i anseende till desse händelsers
ofta förekommande, att de ej sällan äga rum,
utan tillräcklig undersökning af nödvändigheten
och, någon gång, till följe afen nog sträng
granlagenhet.
Det talrika antal af detta samfunds värde
Ledamöter, sorn de sednare åren genom-'
rest främmande länder skola, som jig bör förmoda,
med mig instämma deruti, att man nu
för tiden obehindrad och med intet eller ganska
ringa uppehåll insläppes och kan förblifva
i de fleste länder på Continenten, de Osterrikiske
Staterne likväl undantagne.
Då England är det land som i närvarandetider
tjenar till mönster för alla fria Staters
fullkomnande, anser jag ej öfverflödigt att för
Högloflige Ridderskapet och Adeln framlägga,
hvad som i detta land är allmänna lagen, i
anseende till fremlingar: Ingen vägras inträde,
ingen kan förvisas derifrån? Sådan är, säger
jag, allmänna lagen, som likväl i sednare tider,
under Continentalkrigen till följe af Franska
revolutionen, undergått den modication,
att ministéren, med Parlamentets medgifvande,
äger rättighet att på eget ansvar aflägsna sådane
främlingar, som på goda grunder kunn*
misstänkas för stemplingar mot staten. Detta
provisoriska medgifvande blef ej långt tillba*
•428
Den 3 Märtii,
ka förnyadt för 3;ne kommande Sr, men ej
utan mycket motsånd, ehuru ministéren endast
i 3*.ne fall, under loppet af flere år, gjort bruk.
af sin rättighet.
Det är kan hända, mine Herrar, ett bland
de vackraste drag af Engelska friheten, attmar»
då Londens gator ser den lilla Savoyardgossen,
under bar himmel, visa sitt Marmottedjur,
med samma beskydd för sin industri, som den
förste handelskrämaren i sitt rika magazin utbreder
sina dyrbarheter.
Med anledning af de skäl och anmärkning
gar, jag nu i ämnet haft äran anföra, vågar
jag till Högloflige Ridderskapets och Adelns
bifall hemställa, om ej i önskningsväg hos
Hans Maj;t Konungen kunde i underdånighet
anhållas, om någon allmän Och bestämd modilication
af närvarande passförfattningar till
möjeligen största frihet och förmån för resande
handlande af främmande Nationer, med
hänseende likväl å Statens säkerhet, som naturligtvis
i alla, detta Ståndets, önskningar gåE
framför allt annat.
Under 'nopp att Höglofl. Ridderskapet och
Adeln instämmer i mina åsigter, anhåller jag
att detta mitt memorial må till vederbörligt
Utskott remitteras.
\Den 3 Martil,
Nto 39.
Herr Ehrenborg, Carger:
I sammanhang med de af Grefvarne De
la Gardie och von Rosen väckte motioner om
vissa förmoner för Stockholms och Götheborgs
Sparbanks inrättningar egenteligen genom medJens
insättning i Banken eller Discontverket
till förräntande, får jag till enahanda förmån
anmäla den vid 1822 års början i Mariaestad
organiserade Sparbank, hvilken under loppet
af samma år 6amlat en fond af omkring 5000
R:dr Banco , och som fortfar att begagnas till
insättningar af arbetsclassen och andra både i
Staden och kringliggande ort; hvarjemte hem*
ställes, om ej samma förmån borde med lika
skäl tilläggas alla de inrättningar af nämnde
egenskap, som hittills blifvit eller hädanefter
blifva organiserade, på det sätt, att deras rättighet
att genom något af berörde penningeverk
få sine fonder förräntade bestämdes antingen
till viss andel af samma fonder, såsom
hälften eller tredjedelen, eller ock till någon
viss summa för hvarje Sparbank, lämpad efter
dess nu varande fond, hvilken för Mariae*
stads Sparbank framdeles skall till vederbörligt
Utskott närmare uppgifvas.
N:o 40.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Icke utan anledning öfverklagas pennin
-
43Q
Den, 3 Martti*
geförlägenhet och inskränkta penningetillgån*
gar, men, ibland orsakerne dertill (ror jag
icke att man fästadt uppmärksamhet vid de
större summor, som årligen utgå till främmande
länder i synnerhet till Finland för victualie
och andra varor, som vårt eget land bör kunna
producera, och hvilken, utan beräkning af
allmän nytta, utsträckta importhandel, medver.
kat att minska tillgångarne i den inhemska
penningerörelsen. Det medgifves att för vidtagande
af prohibuiva författningar, eller så
höga tullafgifter, som medföra samma följder,
betänklighet kan skä'igen i allmänhet uppstå,
men då fråga är om inhemska producter och
deras uppdrif vande till en sådan production,
att den kan uppfylla landets behof, påkallar
likväl vidtagande af de stadganden , som bereda
ett så vigtigt ändamål, och om, i fölgd
af tractater med Ryssland, sorn flere gånger
blifvit förnyade, det blifvit Finland tillåtit att
för obetydlig tull, hitföra sina producter, och
riket derigenom måst vidkännas flere år en
betydlig underballance i Finska handeln, beräknad
till minst en half million Riksdaler årligen
sorn i Finland qvarstadnat, så torde det
vara att förmoda, att desse för Sverige i detta
afseende icke förmånliga handelsförbindelser
måtte snart erhålla ett önskadt slut. Med afseende
härpå och då iandtmannanäringen, icke
fordrar några kostsammare, och för Staten betungande
anstalter för de<-s upprätthållande,
utan blott trygghet för afsättning och skälig
betalning, torde jag icke sakna anledning föreslå,
att underdånig anhållan måtte göras det
Den 3 Martil.
sådane victualie och andre varor sorn Sverige
till eget behof kan producera med undantag
af ved allena, antingen efter en viss föreskrifven
tids förlopp, förbjudas till införsel, eller
beläggas med sådane tullafgifter, att de icke
kunde här säljas under de pris hvartill de, i
jemförelse till öfrige förhållanden, här böra
uppgå Om skäliga pris å landtproducter kunna
med trygghet påräknas, skola innan kort
tid behofven af iobemsk production fyllas oc,h
förhållandet blifva enahanda, tom med spannemålen,
hvarå den för några år sedan, säkra
alsättningen, och skäliga betalningen, beredt
en sådan production att brist derå, och öfverdrifna
pris, aldrig mera blifva att befara-, och om i
följd af höjda Tullafgifter, de öfriga Landtmannavarorne
skulle för någon tidstiga i pris, skall
deremot, innan kort en ymnogare tillgång
nedsätta prisen, som det händt med spannemålen
och det på säkra grunder, då det blifvit
en följd af ökad production, samt Riket
dessutom vinna, i finnacielt afseende, då penningar
derföre icke behöfva till främmande
länder utgå} hvaremot, om nu varande ha'idelssystéme
får fortfara, att Landtmannaproducter
såsom potates, bränvin, kreatur, kött,
fläsk, humla, ull m. m. få mot en obetydlig
tull från Finland och andra främmande länder
hitföras och säljas till underpris emot hvad
vara borde, skall inhemska productionen ännu
mera aftaga och följdernederaf fallatungt på handelsvågen,
och Rikets financielle förhållanden,
Hvilken Landtman skulle val, under sine hushållsföretag
och beräkningar, hafva anat, att
432
Den 3 Martii,
ullproduction, hvilken man i förflutne tider
med prsemier uppmuntrat skulle genom concurrance
af utländsk import af ull förmodeligen
till icke mindre, än omkring femtiotusen*
de pund årligen, blifva för Landtmannen så
ringa lönande att knappt tredjedelen, nu för
spansk ull betalas af hvad den för trettio år
sedan gälde, som har den påföljd att fårafveln
inskränkes, och ett större behof af utländsk ull
derigenom torde uppkomma, hvilket behof
deremot aldeles icke korner att äga rum, om
genom förbud eller högre tull, ullvärdet återkommer
i sitt förra skick. Jag anhåller vördsammeligen
att detta anförande må till Oeconomie-
och BesvärsUtskottet remitteras.
N:o 4i.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Då det bör vara Lagstiftarens åliggande
att, så vidt möjeligt är, inskränka kostnader
och besvär för rättsökande, vid rättegångars
utförande, med hänsigt till olika locala förhållanden,
äfvensom att undanrödja, de svårigheter
och hinder, som, för desammas, be.
höriga fullföljande uppstå, torde jag icke sakna
anledning att föreslå, så vidt lämpeligt vore,
några ändringar i den nu, i allmänna lagen,
stadgade rättegångs ordning, i följande
omständigheter. Det har icke undfallit allmänna
uppmärksamheten, att föreskrifter för
civila måls behandling i Rättegångars upp-;
komst
Den 3 Martii,
433
komst tarfvade förändring, i afseende hvarå
fiågor uppstått om inrättning af förliknings—
domstolar, äfvensom om psrmanente Häradsrätter,
men, då förslag i förra afseendet saknat
en önskad framgång, och dåafgörandet af
den sednare frågan, beror pä en aflägsnate
tids pröfning, hemställer jag vördsammeligen
om icke föreskrifter först kunde vidtagas, sorn
inskränkte besvär och kostnader, i synnerhet
för dém, hvilka genom stämning blifva tvungne
till svaromål, i tvistemål, som underställas
HäradsRätts pröfning. Till åtydnad af nu
gällande stadgar, böra alle som stämt eller
blifvit stämde till HäradsRätt, genast vid tingets
början sig infinna; en mängd af folk samlas
således, för obestämd tid, utan att känna tiden
då, dem angående mål kunna förekomma,
och utan sysslosättning; och af detta förhållande
skall ofelbart uppstå en betydelig moralisk
skada hvartill kommer att den rättsökande
allmogen måste, med dryga kostnader
söka biträde på stället af halflärde och olärde
sakförare, kostnader som en svarande part aldrig
kan få ersatte, dä rättegångskostnadsersättningen
beror pä HäradsRätten och nästan
aldrig uppgår till verkliga kostnader, som en
svarande part, under ofta uppskjutne tvister
vid HäradsRätten mäste vidkännas. Med anledning
deraf, och föreslående af det tillägg
till 11 Cap. i §■ RäiregånesBaiken, att i stärn,
ningen, skulle piiståendet fullständigt tune fat/as, ti 11-  styrkes vidare, att föreskrifterne till person
-
Bil, till Ridd. «. Ad, Pr. 2 Band. 2 8
434
Den 3 Martil,
lig inställelse eller fullmägtiges ställande vid
Domstolarne torde undergå en sådan granskning,
att i de fleste fall, inställelse för svarande
parter personligen, eller genom fullmäktige
kunde undvikas, och parterne vid
HäradsRätterne vara berättigade, att efter, af
svaranden vid uppropet afgifveo stämning och
ikrifteligt eller munteligt yttrande till besvarande
deraf, kunna, utan ansvar vara ifrån
tinget frånvarande, med förbindelse likväl, om
HäradsRätten i afseende på vittnesmål eller
nödige upplysningar ansåg begge parternes
närvaro nödig, för svarande parten att på
HäradsRättens kallelse, och på kärandens
förskjutande kostnad, sig inställa. Då rättsfrågor
kunna förekomma hos Landshöfdingar
och i Rikets Collegier, af lika så grannlaga
och invecklad beskaffenhet, som vid HäradsRätterne,
synes, med undantag af de förre
fall, då HäradsRätt kan finna personlig inställelse
nödig, att en svarande icke mera bör
besväras med personlig inställelse vid vite,
vid underdomstolarne än hos Landshöfdingarne
och Collegierne, utan målen kunna afgöras på
för handen varande skäl, om ej svaranden
sjelf vill bevaka sin, på målets behandling,
beroende rätt. I sammanhang härmed föreslås
vidare att tiden för vads erläggande emot
och besvär öfver HäradsRätt och LagmansRätts
dornar, samt för anmälan i Hof-Rätt att
få hos Kongl Maj;t söka ändring i HofRätters
dom och utslag, måtte förändras, och den vinnande
parten, i alla Instantier vare pligtig på
Den 3 Martil,
43S
lämpeligt sätt lemna vederparten del af det
meddeldte beslutet, samt, fatalietiden till vade-}
penningars erläggande och ändringssökande j
beräknas ifrån detta delfående, och icke blifva
mycket inskränkt, äfvensom, att, i anseende
till tidsutdrägten, för höjda vadepenningar,
kunde i Landtränteriet i provincen få nedsättas,
samt beviset öfver den i föreskri fven tid verkställ te
nedsättning bifogas de, till nästa Instantien,'
ingifvande handlingar. Vidare och till beredande
af nödigt rådrum och trygghet för rättsökande
, föreslås, att den kortare tid, sorn f
25 Cap. Rättegångsbalken är töreskrifven för
ändringssökande hos HofRätten, måtte beräknas
ifrån delfåenclet af dom eller utslag, mea
icke ifrån dagarne af dess utfärdande: Jag har
kändt en händelse för flera år sedan, då parten
så sent erhöll HäradsRättens utslag, atfc
rådrum ej var öfrigt till ändringssökande £
HofRätten och då ingen controll tili förekommande
deraf kan äga rum mot domare, somt
stundom icke utgifva expeditioner och utslag
förr än en längre tid efter tingets slut, så synes
det nu föreslagne stadgande, i flere afseende»
vara nyttigt och nödigt. Ytterligare, får jag, till
förändrings föreslående, anmärka det stadgande
I 30 Cap 1 §. RättegångsBalken, ”att dea
sorn söka vill, att Konungen må pröfva HofRätts
dom och utslag, sorn i hufvudsaken
fallit, gifve det skriftligen tillkänna i HofRätten
innan klockan tolf å sjunde dagen,
den oräknad då utslaget föll, och sätte der
tillika ia stoa daler, eller så mycket i guld el^
436
Dcu 3 Martil,
ler silfver sorn deremot svarar.” Då man besih
nar vigten af, att kunna fullfölja sin rättegång ,
till pröfning i högsta Instantien och kostnaderne
dervid, genom nedsättning af Revisionsskilling,
och jämförer dermed det korta rådrum j
som i detta lagstadgande dertill lemnäs, torde
man icke sakna anledning till en billig förundran,
att en sådan föreskrift, utan att vara
af nödvändigheten påkallad, kunnat i längre
tid få förblifva oförändrad och då man jämförer
principer för rättsfrågors behandling, sorn
allestädes böra vara enahanda, förekommer det
värkeligen anmärkningsvärd^ de skiljägtige föreskrifter,
att för rättsfrågors dragande till Konungens
pröfning uti KammarCollegium här den
tappande partens dertil fyra månaders tid, neni.
ligen ejter delfåendet af utslaget, utan kostnader,
xnen deremot HofRätten blott sex dagar nemligen
ejter anslag, med förbindelse derjemte
till nedsättning af revissionsskilling; då likväl
förbindelserne i lika instaritier böra vara
lika, och är det svårt att inse skälen hvarföre
icke en vinnande part i HofRätten skall
stå i samma förbindelse till sin vederpart, son»
en vinnande part i KammarCollegium. Jag
hemställer derföre om man saknar anledning
till den öfvertygelse att flere föreskrifter till
förbindelser och fatalieberäkning efter anslag,
för ärenders behandling i HofRätt mera tillhöra
forntidens rättegångs-formaliteter än de
af nödvändigheten äro påkallade och hvari så
mycket mera inskränkning och förändring synes
vars nödig, som föreskrifterne synas vars
Den 3 Martti,
43?
fpr rättsökande stundom högt besvärande, då
de, för egen säkerhet, nödgas dageligen efterse
anslagens innehåll, och det under en obestämd
tid, hvaremot det på HofRätts godtfinnande
beror, att förr eller sednare, vid ett
mål någon åtgärd vidtaga, och vill det synas,
att till sådane mindre nödige anslag, skulle
äfven kunna hänföras föreskriftprne vid vitén,
för svarande parter, i 27 Cap. 1 och 2 §. §.
RättegångsBalken, hälst den mindre vidlyftige
procedure till completterande af ett mål, sorn
i Collegier följas, synes äfven kunna i HofRätt
tillämpas, utan inskränkning i någons
rätt} eller för målens utveckling. Då föremålet
för denna motion hufvudsakligen är att,
genom meddelande af ett säkert och längre rådrum
betrygga rättsökande, för försittande af fatalier,
efter erhållen kännedom oni domars
innehåll, får jag i sammanhang dermed fästa
uppmärksamhet å föreskriften i Kongl. Förordningen
den 2 Februarii 1807 om enskiften
att nemligen fatalieme af sextio dagar, tilian,
drings sökande i Landshöfdingen utslag, beräknas
ifrån utslagets datum enär det likväl
kan hända att denna korta fatalietid, framskrider
under utslagets qvarliggande i LandsCancelliet,
och hvarom den tappande partén icke
äger kännedom, särdeles sorn, någon Författning
icke föreskrifver att äldane utslag efter
anslag vid LandsCancelljet skola utgifvas. I
anledning deraf föreslås den ändring att fatalietiden
af sextio dagar, äfven måtte efter
delfåendet beräknas; äfvensom, i anseende tilli
43*
Dm 3 Martti«
föreskriften, att den sora i KammarCollegii
utslag, hos Konungen ändring söker bör besvären
bilägga bevis, när han?» af Collegii
utslag del erhållit, den synes i så måtto böra
ändras att denna förbindelse bör åligga den
vinnande partén, hälst den tappande parten,
om han till exempel får utslaget sig tillsändfc
ä ett recomenderadt bref, derom icke erhåller
bevis, men saknar möjelighet att verkställa
Lagens föreskrift; och känner jag en sådan
händelse, som lagt hinder för en saks fullföljande
till högsta Instantien. Sluteligen anser
jag mig böra nämna att visse delar af denna
motion blifvit, alve» sista Riksdag, framställte,
men af Lagutskottet afslagne, dels såsom
Tubbande nu stadgade rättegångsordning, dels
såsom innefattande ämnen, som lämpeligast
böra komma under pröfning vid omarbetning
af allmänna lagens stadganden, sorn af en Co*
mittée nu förenafves, hvarvid jag får anmärka,
i förra afseendet att rubbning af det gamla
icke bör allena antagas såsom skäl till af—
slag, utan vederläggning, om man kan föreslå
något bättre i stället; varande då, sorn
nu, hufvudsakliga föremålet för min motion,
till beredande af Enhetspriuciper vid alla högre och
lägre. Embetsverk i förening med trygghet för rätte
sökande till bevarande af fatalier och rådrum att
hinna jn kännedom af ett utslag och dom innan de
voro förpligtade dori söka ändring; att delfående af
dom eller utslag, skulle gonom ett allmänt stadgande
blifva tiden ifrån hvilken fatalier borch beräknas,
i stället för doms eller utslags ut gifning s dag,
Den 3 Martti^
439
hvarjemte jag, i anseende till LagUtskottets
förenämnde hänvisning till LagComitéens omarbetning
af lagen, får yttra den öfvertygelse,
att nyttiga lagförändringar icke böra uppskjutas
till en aflägsen framtid, i afseende på LagComitéens
åtgärder, helst nu vidtagande stadganden,
icke kunna lägga hinder i vägen, för
kommande generationer att njuta fördelarne af
Lagsystemets omarbetning. Jag anhåller vördsammeligen
att detta anförande må till Lagutskottet
remitteras.
N:0 42i
Grefve Sparre, Erici
Bland de medel man föreslagit till afbjelpande
af penningeförlägenheten i handel
och rörelse, ha nästan alla hittils åsyftat ett
förökande af Bankens myntrepresentativer, antingen
omedelbart, genom utgifvandet af flere
Bancosedlar,eller påen omväg medeistutgifvande
Diseontassignationer, grundade på lånerättighet
i Ranken; med ett ord, Banken dess fond
och dess credit, har nästan alltid lagts till
grund för förbättringarne, och dessa merendels
föreslagits på bekostnad af Bankens Fond och
Credit» Jag ärnar ej nu ingå i någon undersökning
öfver nyttan och nödvändigheten af
hvarken Banken eller Riksens Häglof]. Ständers
derigenom etablerade Credifrörelsej men om
Den ri Martii.
afsigten är att på ett eller annat satt realisera
Bankens obligationer, så är det klart att dessas
antal ej vidare, utan ny fond, bör ökas,
hvarken medelbarligen eller omedelbarligen.
Jag tror också att mot penningeförlägenheten
finnes ett annat botemedel, nästan lika verksamt,
men onekeligen säkrare. Detta medel
består blott i undanrödjandet af hindren för
den enkildta Creditrörelsen. Jag kan icka finna
denna rörelse obehindrad, så länge t. ex. den
af allmänna lagen, i 4 Cap. 6 §. UtsökningsBalken
förutsatta assigncringsrätt, är genom
andra Författningar inskränkt till skrifna invisningsr
eller assignationer; och jag kan å en
annan sida ej heller ar. ? den obehindrad, så
länge all uttryckeligen föreskri/ven ränta är till
sitt maximi belopp bestämd af lagen; men
jag är öfvertygad att om dessa och andra hins.
der bortskaffades, så skulle denna rörelse,
ensam och snart afhjelpa penningeförlägenheten,
blott genom lossandet af det stora belopp
i Bancosedlar, som nu, för att ersätta bristen
på privat Creditrörelse ligger fjettradt i köpmannens
och Capitalistens Cassakistor. Hjel'3
pen vore således gifven utan behof, att föröka
Bankens Sedeibelopp eller tillskapa nya Discont-sedelmassor.
I anledning af denna öfvertygelse anser jag
för min pligt, att föreslå det Riksens Höglofl.
Ständer måtte hos Kongl, Majit i underdånig
het
anhålla om sipp häfvande af alla de Lagar sch
-Författningar, som lägga något hinder\i vägen för
enskildt man, att, ensam eller i holeg, och på hvad
Den 3 Martu.
sålt han vill och mägfar, begagna dm credit han
äger.
Jag får den äran utbedja mig remiss till
vederbörande Utskott af denna motion.
N:0 43.
Herr Stjernstam, Ludvig'..
Enligt äldre stadganden böra sådana upp.
bördsmanna räkenskaps-handlingar som benämnas
afkortningslängder af redogöraren ingifvas
till Tingsrätterne, för att derstädes uppläsas,
granskas och medelst Domarens påskrift
verificeras.
Denna anstallt om än annan väsendtlig
nytta, än säkerhet emot möjlig förfalskning,
dermed ej vunnits, medger jag varit nödvändig,
på fen tid då någon annan controll icke
medförde denna magtpåliggande säkerhet i re*
dogörelseverket.
Men då Riksens Höglofl. Ständer uti nu
gällande Bevillningsstsdga etablerat en controll,
sorn i alla afseenden uppväger den förr
omnämnde, nemligen derigenom, att afkortningslängderna
böra i Socknestämma granskas
och af Sockneberednings Taxerings ledamöter
verificeras och underskrifva, så anser jag den
förra ännu qvarstående handläggningen af slike
räkenskaper vid Tingsrätterne aldeles onö-,
'442
Den 3 Martil.
dig och öfverflödig, särdeles någon dubbel
cootroll nu mera än förr icke synes behöflig.
Denna min anmärkning anhåller jag må
till Bevillningsutskottet remitteras, på det Utskottet
i den blifvande nya redactionen af Bevillningetadgan
, må, efter pröfning häraf, kunna
intaga ettupphäfvande af förberörde äldre
föreskrift*
N:0 44*
Grefve Snoilsky t Nilt:
Vid bestämmandet af ansvar äfvensom vid
förvandling af böter för vissa fall af qvalificerad
tjufnad, hafva Under-Domare icke sällan
råkat i villrådighet huru lagen och de deröfver
till förklaring eller tillägg utfärdade För-;
fattningar rätteligen skola förstås och tillämpas;
och erfarenheten har visat, att skiljakti—
ea meningar i dessa frågor, äfven inom Öfverg
rätt ägt ium.
Det är af sådan anledning, jag trott mig
såsom föremål för en lagförklaring böra anmäla
2:ne händelser, där bestraffningens qvan:
titet icke synts mig vara i lagen nog bestämdt
uttryckt och dessa händelser äro; då en person
hvilken lidit straff för enkel tjufnad sedermera
begår stöld från husbonde j samt då
någon föröfvar sistnämnde brott andra gången.
42 Cap i § Missgerningsbalken stadgar;
Ben 3 Martil,
443
stjäl, snattar, eller uppsåtliga förfar, eller undandöljer
tjenstehjon eller annan betjent, något
af dess husbondes egendom; det ligge allt
i tveböte mot annat snatteri och tjufnad. 40
Cap 3 §. i samma Balk. Varder tjuf för stöld
andra gängen lagförd, bote fyradubbelt tjufnadens
värde. Orkar han ej böta, plikte med
kroppen som sagdt är (i 1. §) och då ökes
straffet med fem pär spö eller fyra par ris 3
och Kongl. Brefvet den 20 December 1737,
meddeldt i anledning af underdånig förfrågan
om rätta förståndet af 42, .43 och 46 Cap.
MissgerniogsBalken, innehåller, att då lagen
ansett hustjufnad svårare än annan tjufnad och
stadgat, att de böra ligga i tveböte emot
annan stöld, så kunde derafj ej annat följa,
än att när böterne vore dubbla, kroppsplikten
jemväl borde för den sorn ej orkade böta fördubblas.
I afseende på den första händelsen, har
det understundom inträffat, att Domare, under
åberopande af dessa stadganden, fällt den brottslige
att böta 8 gånger tjufnadens värde, eller
i brist af böter, att, utom kroppsplikt, uträknade
efter tjufnadens dubbla belopp, undergå
straffet för iteration, utgörande 5 pär spö,
dubbelt med 10 par, hvaremot andra Domare
ansett böterne för hvad som från husbonden
blifvit tillgripit, ej kunna bestämmas till mera
än 7 gänger, eller 4 för andra resan stöld,
och 3 gånger, såsom dubbelt mot enkel tjufnad
första gången, samt att ansvaret för iteration
ej kunde fördubblas, och har denna se
-
444
Den 3 Martil.
nare straffbekännelse synts mig mäst öfvered-,
stämmande med lagstiftarens mening, hälst derigenom
iagttages ett rättvist förhållande i bestraffningens
stränghet mot hvad för enkel
stöld i allmänhet äger rum.
Rörande andra händelsen, eller straffets utn
sättande för den person, sorn begår hustjufnad
andra gången hafva meningarne hos Domare
varit ån mera delade, så att somlige, med antagande
al den grundsats, att den bot lagen
för iteration af tjufnad bestämdt icke kunde,
genom det tjufudden jemväl i öfrigt vore qvalificerad,
undergå någon förändring eller tillökning,
utan sjudubbla böter för ifrågavarande
förbrytelse, och om dessa ej kunde erläggas,
dubbel kroppsplikt efter stöldens värde,
med tillägg af fern par spö eller 4 par ris för
iteration, en del åter förklarat de i 3 §. af 40
Cap MissgerningsBalken omförmälte böter böra
fördubblas, men i händelse af bristande tillgång,
iterations-ansvaret i spö eller ris icke
skulle förändras3 andre åter ansett både kroppsplikten
efter stöldens värde och iterationsstraffet
böra fördubblas; samt ändteligen några Dornare
trott, att böterna böra blifva dubbla emot
för hustjufnad första gången och således 12
gånger stöldsumman, samt enahanda förvandling
sorn sistnämndt är, böra iägttagas.
Af dessa meningar synes mig den vara
rättast, sorn, äfven, för andra gången hustjufnad,
fastställer blott 7 dubbla böter och ingen
tillökning i iterstionsansvaret, i händelse
Den 3 Martti.
445
ftifed kroppen pliktas skall: ty den bot, som
särskildt blifvit bestämd för det ett brott förnyas,
bör skäligen ej vara underkastad förändring
för det, att samma brott, i anseende till
stället der det blifvit föröfvadt, eller tjufvens
förhållande till den person hvarifrån tillgreppet
skedt kan vara qvalificeradt;
Jag vågar derföre vördsamt föreslå, att
fett bestämdt stadgande matté meddelas i afseende
på bestraffningsgrunden för ifrågavarande
erne särskildta händelser, till beredande
af enhet i Lagskipningen, hvarvid jag tillika
får hemställa, att sådant äfven måtte afse de
uti 43 och 46 Cap. MissgerningsBalken befinteliga
med hustjufnad lika bestraffade brott
Och
anhåller jag, att detta mitt memorial
må till Höglofl. LagUtskottets Utlåtande va-rdä
remitteradt.
N:0 45*
Friherre Stjerncrona, David'.
Vid Kongl. Skånska DrägonRegementet
åtnjuta 13 SubaltérnÖfficerare af Statsmedlen
penningelön med 200 R:dr Banco. Häruti inbegripes
likväl to tunnor Spannmål beräknade
i värde efter årets markegång, hvarigenom
en obetydlig förhöjning åstadkommas. Otillräckligheten
af en sådan lön tören CavailerieOfticer
uti närvarande tid, är så påtaglig, att
Dea 3 Martiin
jag anser den icke behöfva ledas uti bevis,’
StabsCornetteme vid Hans Kongl. Höghet Krone
Prinsens HusarRegemente som är stationeradt
uti samma provins, erhålla uti lön 405 R:dr
16 sk. Banco oberäknadt den förhöjning som
uppkommer genom uti lönen inräknade 20
tunnor Spannemål, hvilka utgå efter Riksmarkegångspris.
Fänrickarne vid de tvenne uti
Skåne befintlige Indelta JnfanterieRegementerne
åtnjuta enahanda lönevilkor med penninge
löntagarne vid Skånska DragooRegementet, ehuru
tjenstgöring vid Cavallen nödvändigt
medförer större utgifter. Genom denna jemförelse
synes till hvad grad SubalternOfficerarena
vid Skånska DragonRegementet äro vanlottade.
På dessa skäl får jag göra den motion,
att penningeLönerne vid Skånska DragonRegementet
måtte blifva förhöjde till 300 Rtdr
B:co, samt häruti inberäknas 15 tunnor Spannemål
som böra utgå efter Riksmaikegåog. Jag
får vördsamligen anhålla att denna motion
måtte till StatsUtskottet blifva remitterad.
N:o 46.
Herr Ankar sparre, Ingemar Augusti
Vid 1815 års Riksdag ingofvos åtskilliga
förslag till förbättrande af den då gällande
Bevillningsförordning, hos Ridderskapet och
Adeln i synnerhet af Friherrarne Rudbeck;
Den 3 Martil.
447
Wrangel’, Cederström och Herr von Törne,
jemte anmärkningar af Friherre Wrangel. I
anledning deraf fattade Riksens Ständer, på
Bevillningsutskottets tillstyrkan, det beslut,
att förslagen borde allmän göras, för att vid
en kommande Lagtima Riksdag kunna bedömas
till sin användbarhet, och skulle alla med
Bevillningsämnet gemenskap ägande handlingar
på Statens bekostnad uttagas samt af en bland
de värde Ledamöter som då åtog sig det besväret
till allmänt tryck befordras. Nu då
det är af nöden att få se beslutet värkställt
tprde vara skäl få upplysning huruvida den
värde Ledamoten, som åtagit sig det nämnde
besväret, erhållit de nödiga bandlingame och
bör redovisning af honom äskas för hvad åtgjordt
blifvit och huru Statsanslaget för detta
ändamål blifvit användt.
Detta memorial jemte bilagde tryckte Bevillningsförslag
och anmärkningar dervid anhålles
må till vederbörligt Utskott remitteras.
N:o 47.
Herr Gyllenram, Berndt Fredric:
I den händelse att hädanefter som tillförene
Bränvinspannor som skola begagnas böra
af tillförordnade Justerare uppmätas och
stämplas, så får jag föreslå, det ansvaret för
dessa Justerarnes förrättningar, bestämdare måtte
dem åläggas, än uti nu gällande författ
-
448
Den 3 Martti.
ringar, på det att ej tillverkare af Brännvin,}
må stanna i ansvarsskyldighet för hvad de förra
af siurfaktighet och vårdlöshet, uragtlåta.
Jag har sjelf en obehaglig erfarenhet deruppå,
att så kan tillgå, och till förekommande af
dylika olägenheter föreslår jag, att. intet ansvar,
och ingen förlust af Brännvinsredskap
må i något afssende tillskyndas den tillverkare
af Brännvin som har sin panna lagligt
stämplad och krönt, utan må allt sådantdrabba
Justeraren, utan att pannan confiskeras eller
Cörseglas, blott åter uppmätes och onikroncs»
Om
remiss af detta till vederbörligt Utskott
anhåller jag ödmjukast.
N.*o 48.
Friherre von Roxendorff, Carl Gustafi
Jag har visserligen hört och skulle rara
böjd att tio, det den för handen varande stora
Financeoperation, skulle, med flera, äfven
medföra indragningen af det anslag Kongl.
Maj t och Riksens Ständer gjort såsom fond
för Bancolån till understöd för nyttiga uppodlingar
i landsorterne, och att i följd deraf denna
lånerättighet skulle upphöra; men då detta
troligen först skall komma under Riksens Ständers
öfverläggning, och en sådan förändring
kanske ick? så snart kan för sig gå, har jag*
Den 3 Martti''
449
för den tid som denna lånerättighet ännukan
vara öppen, ansett Åtskilligt ändringar och tillägg
i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga kungörelse
i detta ämne af den 3 November 1819
af högsta nödvändighet, hvarjemte jag förenar
deri ödmjuka anhållan, att de re olutionec
och instruetioner, som Herrar Bancofullmägtige
kunna meddela Herrar Commissarier i Riksens
Ständers Bank i afseende å tillämpningen
af förordningen och hvartill näriaggde a:na
FrotocollsUtdrag gifva anledning, måtte, (så
framt Herrar BancoFullmägtige äga rättighet
att i någor måtto ändra Kongl. Maj:ts nådiga
Kungörelser) blifva offentliggjorde till lånesökande
odlares efterrättelse.
Jag anhåller vördsamligen att detta mitt
memorial, jemte bilaggde föreslagne ändringar
i Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse angående
vilkoren vid beviljandet af Bankolån för nyttiga
odlingsföretag, samt de åtföljande a:ne
ProtocollsUtdragen, måtte till vederbörande
Utskott blifva remitteradu
Nto 49.
Herr Gripenstedt, Jacob;
Följande stadganden i våra bröttin ålslagar
anser jag fordra Höglofl. Ridderskapets och Adelns
granskning.
Bil, till Ridd. 9. Ad. Pr. II Band. 29
45°
Den 3 Martii,
uo Domstolarnes Protocoller innehålla
ständiga exempel, att brottslingar återkalla den
bekännelse om brottslighet, hvilken de förut
gjordt i vittnens närvaro eller inför autoriteter;
Och det afseende som fästes vid en slik
återkallelse, bereder ofta de brottsligas digifvande,
ställande under framtiden samt insättande
på bekännelse, hvilka åtgärder hafva ett
menligt inflytande på Folkets moralitet, personlig
säkerhet och ägande rätt.
Utan att spilla tiden med ett öfverflödigt
motiverande af lagens bristfällighet i närvarande
fall föreslår jag, att 17 Cap. 37 §. RättegångsBalken
måtte få följande lydelse:
”Varder någon i brottmål bunden till sak
med klara skäl och fulla bevis, äntå att han
ej kan förmås till bekännelsether galle ej
hans nekande. Och vare jemväl ogild återkallelse
eller förnekande af bekännelse, som
den tilltalade gjort i närvaro af ojäfvige personer,
inför Domstol, eller annan embetsmyndighet,
derest icke den tilltalade, med minst halft
skäl, kan styrka, att han till bekännelsen blifvit
tvungen eller lockad. Ej må Domare eller
Konungens Befallningshafvande låta någon
till bekännelse pinas och plågas: gjör der någor,
plikte som saken är till. I grofva brottmål
må Domaren försöka med svårare fängel6e,
att tå sanningen i ljuset ther bindande liknelser
och omständigheter finnas ernet den som
anklagad är: förfare dock dermed varsammeliga.
”
Den 3 Murtii.
45*
2:0 Lagen innehåller i 17 Cap. 7 §. RättegångsBalken
att eget husfolk, och enskildte
tjenare, tå de i tjensten äro, ej må vittna, titan
så är, 311 groft brott inom huset skedt och
andra ej hafva när varit,' och detta stadgande
tillintetgör nästan alldeles möjligheten af bevisning
om tjufnad, jag föreslår detföre, att
eget husfolk och enskiita tjenare, så väl hos
målsägaren, som hos den tilltalade, böra få
vittna i tjufnadsmål, om de för öfrigt äro ojäfvige.
3:0 Kongl. Brefvet den 24 April 1754 bjuder,
att hvarken böra vittnen i mål, som angå
brott, vittna om sådant, sorn emellan fyra
ögon säges, eller bör något afseende göras å
sådane vittnesmål , tiar de ej med laga skäl
bestyrkas eller af parten vidkännas.
Detta stadgande bidrager i märkelig mån
att försvåra bevisningen mot tjufvar och andre
missdådare; och emedan den moraliska
skyldigheten mätte stå fast, alt man är pligtig
upptäcka brottet, oaktadt man emellan fyra
ögon tätt veta det; så yrkar jag, att törenäumde
Kongl. Bref till all. verkan upphälves.
40 Bland orsakerna till tidsutdrägt med
Brottmålsrans knirigar, äro brouslingars falska
uppgiftet om btott, begångtle på andra orter,
dit de af såd>n anledning förås, för att undergå
ransakning, till kostnad för Kronan,
Domarens gäckande och Protocollernas fyllande.
Detta i lagen omnämnde brott borde utan af?
452
ijtin 5 Martii.
räkning på den kroppsplikt, hvartill den tilltalade
för öfrigt vore förfallen, straffas nied
spö eller ris allt efter lögnens beskaffenhet och
längden af den derigenom förorsakade transporten,
hvilken, jämte Domarearfvodet, där
sådant ägde rum, borde ersättas af den tilltalade,
i fall han dertill hade tillgång.
Nto 50.
Herr Gripenstedt, jfacob:
Den sedan sista Riksdag förhöjda insäft—
ningSsumma för StiftsFröknar, har haft den
följd att färre personer begagnat denna inrättning,
som ofta räckt en hjelpsam hand åt beJ
hofvet och ålderdomen. Om den således förfelat
sin ändamål, vore det önskeligt om någon
minskning af insättningsbeloppen kunde
vinnas eller åtminstone utlösen af stjerna och
band undvikas
-
N:0 512
Herr Haij t Albrecht:
Som vid första anläggningen af segelfartens
öppnande förbi Trollhättan en damm fanns
vara nödig, som betydligen influerat till vattnets
stigning i Götha Elf, emellan Trollhättan
och Wenern, hvarigenom de omkringliggande
Den 3 Martil.
455
Hemmansägare och Boställsinnehafvare blefvo
genom vattnets uppstigande på deras ägor mycket
lidande, så hafva de så om ersättning för
detta lidande af Staten, från längre tider tillbakars
njutit vattuskade-ersättning till ett visst
belopp för hvarje hemman, tills nu på sune
år då den ej utfallit, och som deras lidande är
nu lika stort som förr, så vågar jag vördsamt
anhålla att desse jordägare och Boställs-innehafvare
måtte få tillgodonjuta vattuskade-ersättning
till lika belopp de förut erhållit, äfvensom
ersättning för de 2:ne passerade åren
som ej någon bekommits. Om denna min motions
remitterande till StatsUtskottet anhålles
vördsamt.
N:o 52.
Herr Uggla t Carl Fredric:
Då jag nu för första gången yttrar mig i
denna vördnadsvärda Samling af Rikets ädle
utbeder jag mig Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt HöglofligeRidderskapets och
Adelns benägna öfverseende med bristerna i
mitt framställningssätt. Om jag ej ansåge hvad
jag nu kommer att föreslå, såsom verkeligen
gagneligt, skulle jag ej våga dermed borttaga
en dyrbar tid eller framlägga detsamma för
en så insigtsfull pröfning, och då jag haft anledning
förmoda, att denna motion skulle väckas
af en värd ledamot inom detta stånd,
hvars sakkännedom är ojemnförligt större än
45 4
Den 5 Martil.
den jag äger och utaf hvilken jag inhämtat
första idéen tiU densamma, har jag i det läng,
gta dröjt med min framställning af ämnet.
Flere värda ledamöter af detta Riksstånd,
hsfva här yttrat sig öfver den verkeliga för
handen varande svårigheten af skatternas utgörande
t II Kronan; månne ej derföre äfven
hvarje utväg att lätta denna svårighet, borde
söka vinnas? Det är med anledning af ett
förmodad! jakande svar härtill , som jag vågar
ödmjukast underställa, otn ej till lättnad i KroEoUtlagornes
utgörande, den contanta uppbörden
deraf framdeles, i likhet med hvad i Frankrike
brukligt är, kunde komma att ske genom
så kallade Coupons,
Hvar och en skattskyldig ärhölle en Coupon,
på hvilken summan af hans bidrag till
Staten för året, upptoges i ett visst antal, till
penningebelopp lika stora delar. En eller flere
af dessa delar, kunde då, allt efter sora
penningar hos den skattskyldige inflöto , till
Krortobetjfnmgen, eller någon annan till uppbörd
föiordnad, hqvideras, mot erhållande
qvitto och dtp betalde delen afsk iljas från det
hela.
En viss tid borde likväl bestämmas, inom
hvilken hela summan af årsbidraget , skulle,
till undvikande al lagsökning, vara betald.
Hvilken ti 1 rom härtill vore den lämpligaste,
lempar jag åt den sakkunnigare att bestämma,
Den 3 Martti.
455
Fördelarne af detta uppbördssätt vöre
mångfalldiga, jag nämner för kortheten skull
blott: att man i mindre summor på obestämda
tider fick erlägga sine Kronoutlagorj således
ej Speculanten vara i tillfälle att uträkna
när och huru mycket penningar som behöfdes,
såsom nu till de vanliga uppbördsstämmorna
stundom sker, till den penningebehöfvandes
präjande.
Dessa Coupons skulle i grund af be vill—
ningen upprättas och deras belopp blefve i
det närmaste lika hvarje år emellan Riksdagarne.
De skulle så tidigt som möjligt på året
tilldelas de skattskyldige, så att de derefter
kommo i tillfälle att bedöma sina behof
till uppbörden.
Skulle uppbörden för Kronobetjeningen
försvåras, så tror jag likväl, att desse olägenheter
skulle vida öfvervägas af de förmåner
som detta uppbördssätt äger.
Om remiss till vederbörligt Utskott och
communication med de öfrige respective medstånden,
anhålles vördsammast, och i händelse
den beviljas, ärbjuder jag mig, att till Utskotten
närmare uppgifva sättet och verkställigheten
af förslaget, i fall så äskas.
Dtn 3 Martil,
N:o 53.
Herr Wallqvijl, Gustaf :
I anledning af den märkvärdiga rättegång
emellan Herr Friherre Anckarsvärd och ett
indeldt CavallerieRegemente, hvilken rättegång
genom allmänna tidningarne är nogsamt känd,
har jag i det längsta väntat en motion som
skulle ge anledning till bestämdare Författningar
emellan Kongl. Maj:is och Kronans fordringar
och de Rostandes vid Indelte Cavalle»
riet skyldigheter} men då en sådan motion
lyckes uteblifva och jag anser den uppkomne
rättegången vara synnerligast föranledd från
de» löga bestämdhet emellan Konungens fordringar
och de Rustandes åligganden, finnér
jag min skyldig fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på att så väl till de Rustandes
framtida säkerhet som äfven för att bestämd
ina deras tillbörliga åligganden, något så kalladt
knecktecontract borde med Indelte Cavalleriet
upprättas, sorn bestämde excercitietider,
en ny munderings slitningstid m. m.
ländande till både Kronans och de Rustandes
gemensamma fördelar och säkerhet, och önskade
jag att Ridderskapet och Adeln tillika
med de öfrige MedStånden måtte i underdånighet
anmäla denna önskan för att från
Konungen erhålla project till knecktecontract
samt bestämdare Författningar för hvarje Indelt
CavaHeriRegemente, äfvensom jag anhåller
att denna min motion måtte bli de öfrige
Dr.it
457
MedStånden communicerad och till StatsUtkottet
remitteras.
N:0 54-
Herr Gyllensvan, Hindric Adolph.
Äldre och nyare tiders ärfarenhet besannar,
att ju mera handel och rörelse äga rum
i en Landsort, dess mer tilltager den i förkofran
och välstånd} om denna thése är riktig,
så måste det också vara naturligt, att man ej
utan att tillfoga en ort förlust, kan inskränka
eller borttaga dess så kallade årsmarknader.
Sådant har likväl för vid pass 20 år tillbaka,
då en allmän ny marknads-reglering öfver
hela Riket verkställdes, på åtskilliga ställen
inträffat, äfven i den del af landet der jag är
bosatt. Grenna stad hade efter gamla regleringen
flera års-marknader, hvika vid den nya
inskränktes till 2:ne, så mycket mera obilligt
som Jönköping belägit blott 3 och 5 inil derifrån
fick 5 marknader, Ekesjö 3me o. s. v«
Det är i stöd af hvad jag anfört, och till rättelse
af den orrättvisa, som jag tror vara begången
vid den omnämnde marknads-regleringen
i Jönköpings Län, sorn jag tager mig
friheten föreslå: att Grenna stad måtte återfå
rättigheten att hålla 3:ne årsmarknader. On
de nu varande 2tne marknads terminerna, hvilka
inträffa i början af Maji och emot slutet af
October månad bibehållas, och den 3telje eller
nya marknads termin kunde bestämmas till
458
Den 3 Marlit,
medio af Februarii månad alla år, tror jag det
vara för Grenna stad och landsbygden deromkring
af mycken båtnad. Locala omständigheter,
dem jag nu häraf fruktan att trötta
Ridderskapets och Adelns tålamod med en så
simpel affaire sorn den i frågavarande, ej vågar
detaillera, gifva hopp om ett för ofvannämnde
stad och landsort ganska fördelagtigt
resultat, i händelse min motion vinner bifall.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma anförande
måtte blifva till vederbörligt Utskott remitteradt.
N;o 55-
Herr duk ar sparre, Ingemar Angnst'.
Till ändring uti de Reglementariska stadganden
för Riks-BancoDisconten , hvarom jag
förut haft äran väcka motion, föreslås vördsamt
följande:
I stället för Domarebevis, vid ansökning
och omsättning af lån, hvilka i synnerhet för
allmogen äro kännbare så väl i anseende till
kostnad sorn tidsspillan då Domaren bor på
längre afstånd, föreslås att alla Jordägare och
Bruksidkare å landet af Ståndspersoner ochallmo.
ge som anse det mindre b; qvämt prestera Dornaaf
rebe vis, tå v^d iå eansökningarne bifoga bevis
afsisitförlidne års pröfningsComitée öfver sin jords
elier bruks andelar värde, presenteradt på ali
-
Den 3 Martti.
459
män Socknestämma för att dervid förena Pastors
och atne redliga Socknemäns vitsord om
sökandens husbållsaktighet, flit och arbetsamhet,
då äfven rröfningsComittéens bevis om
Cantionisternes fasta Egendom eller om sådan
ej finnes, Socknestämmoprotocoll som intyga
annan säker egendom bör åtfölja- Desse
handlingar qvarblifva vid lånet till dess detsamma
är till folio inbetalt, likväl med åliggande!
för låntagaren, att vid hvarje omsättning
genom ett nytt Socknestämmoprotocoll
bevisa ders behöriga 'säkerheten ännu
befinnes och att icke någon mindre gynnande
förändring föregått med så väl hans egen
som vCautionisternas egendom, och böra
alltid sådane protocoll utgifvas i den Socken
der i ena fallet den fasta Egendomen är belägen
och i andra fallet den för säkra tillgångar
kände personen är bosatt.
Billigheten tyckes äfven fordra att låntagaren,
efter uragtlåten inbetalning på förfalfotiden,
befrias, från högre ränta än 6 procent,
äfvensom vid inträffande lagsökning, från
Charta Sigillata-afgiften, enär den på förhand
vid låås erhållande och omsättning afdragne
räntan gifvet verket ersättning för denne kostnad.
Ehvad Lagsökningen är på större eller
mindre lån bör kostnaden derlöre till Lands-'-  Canceliier och andre ställen vara bestämd för
aila lån lika, emedan det ä,r reversens afskrift
och communicertng som besvära men
ej summan^ storlek. Då Disconten undfår sin
lätt, ar ändamålet med lagsökningen vunnen
Den 3 Mar t ii.
och bör låntagaren icke genom dryga och onödige
utgifter utarmas.
Valet och tillsättandet af Directeurer bör
vara sådant att dessa ej bero af någon Embetsmannamagt
eller myndighet, på det att
omröstning vid lånens beviljande må ske efter
hvars och ens egen öfvertygelse och ej af
främmande inflytelse eller andra likhaltiga motiver.
I anledning häraf böra alla nya låneansökningar
för hvarje vecka, i den tour de
inkomma af Kammereraren vid Discontea öfveriemnas
till Bankens 12 Herrar Fulimägtige
som samfäilt hafva att dem i sitt Sessionsrum
inom lyckta dörrar bevilja eller afslå.
Den högsta lånesumman bör så mycket
ttlöjeligt är, ej för allmänt och till flere på en
gång utgitvas, på det att de som äro hjelpte
med mindre lån ej må skäligen möta vägran
för det flere uttagit den större summan. Verket
6om är inrättadt til] hjelp åt alla, befordrar
derigenom bättre sitt ändamål; när säkerheten
är god för hvad som äskas äro alla lika berättigade.
Dä tillgångarne ej medgifva beviljandet
af alla sökte och säkre befundne lån ,
böra de som ej förut såsom låne-innehafvare
äro antecknade hafva första rummet framför
dem hvilka redan för skuld häfta o-ch äfvenså
den som är mindre antecknad, framföre den
som är det till ett större belopp.
Som Discontens förvaltning för hvarje år
bör ligga i full dag för Revisorernes gransk
-
Den 3 Martii,
ning, tyckes det vara nödvändigt för framtiden,
att en bok upprättas, hvaruti i indelte
columner noga och bestämdt upptages icke allenast
antalet af lånsökande under året, utan
äfven för hvarje vecka hvar och en inkommen
låneansökning med den sökandes och
dess cautionisters namn, caractere, citerade fastighet
och säkerhetsbevis, samt de egne lån
eller cautioner hvarför de enligt uppsats från
Registratorn förut äro tecknade, och bör en
af Directeurerne på föredragningsdagen uti en
bred collumne i denna bok, i fall lånet afslåsj
i korthet inskrifva ordsaken dertill, hvilken
mening äfven bör påtecknas den afslagne reversen
om så skulle äskas, dock utan rätt att
en sådan påskrift till någons mehn lagligen eller
annars begagna.
Detta anförande anhåller jag vördsamt m»
till Banco-Utskottet remitteras,
N:0 56.
Friherre Sparre, Sixten:
Om vårt Fäderneslands välstånd, skyndsammare
och sätirare befordras genom skatternas
nedsättande än genom förökad näringsflit,
sparsamhet och ordning, är visserligen en
enkel fråga, likväl tyckee många heldre vilja
undvika en ringa utgift, än med någon möda
vinna betydlig förtjenst, och kanske ligger
deri grunden till de ifrig» rop om nöd, bry
-
462
Den 3 Marth.
deri och reductioner sora hörts från åtskilliga
häll vid detta Riksmöte.
Må det vara mig tillåtit att inför Högl.
Ridderskapet och Adeln yttra den önskan att
vårt Stånd, sorn härleder sin ä;a och sina rättigheter
ifrån kärlek till frihet och ett oemotståndeligt
hat till utländskt vakt, aldrig måtte
bidraga till undergräfvandet af de hittills
så säkra krafter, vi kunna använda, för att bibehålla
Fäderneslandets lugn och sjelfständighet,
nemligen vår indelta armée.
Stige den fram som kan bestämma med
hvad styrka en främmande fientelig magt kati
öfverträda våra gränsor, om de en gång öfverträdas!
troligt är, att vi vid en dylik olyckshändelse,
för att kunna göra motstånd måste
använda betydliga stridskrafter _ och då,
är hvarje öfvad och vid sitt stånd och dess
mödor vand soldat ett förträ fiel ig t och må
hända oumbärligt stöd för den unge nykomne
krigaren, sorn ännu aldrig vek ifrån faran
då han såg den trottsas af härdade vapenbröder.
Jag åberopar till stöd för detta
påstående hvar och en af Ståndet som sjelf
fört troupp emot fienden
Träde den fram
som nu känner bättre än Konung Carl XI och
Hans Embetsman kände Sverige Statskraber
och behof, då Han i öfverensstämmelse härmed
danade vår Indelta armée. Man torde
invända, att omständigheter förändrat sig sedan
nämnde Konungs regeringj men det vöre
en skam för ett fritt folk, med alla den Con
-
Den 3 Martn.
463
stitutionella frihetens förmåner, om det, på
ett hundrade femtio år sä fallit att det, af
brist på tillgångar nödgades rubba grundvalen
för dess sjelfbestånd och krigsära. xViå
åtminstone vi mine Herrar, snarare tillstyrka
uppoffringar för bibehållandet af denna grundval,
och aldrig, förledde af egennytta och ensidighet
eller genom försummelse tillåta den
att förfalla, än mindre medverka till dess upp.
lösning.
Några Rusthållare hafva, genom en Rusthållare®
organ, här yttrat deras önskan om
ännu en del af det återstående Cavaileriets reducering
till fot, såsom bland annan enskildt
förmon, äfven såsom förmonligt för provincen,
Nerike är den province 60m deraf skulle skörda
en sådaa förmån.
De Raductinner som hittills skedt af Cavallerie
till Infanteri, genom särskilta öfverenskommelser
mellan Regeringen och de rustande
hafva dels varit grundade på iakttagande
af ett lörmodadt riktigt förhållande e~
mellan vapnen, dels med afseende å förmodade
ekonomiska fördelar; men, då vårt lnfanterie
nu mera genom Beväringens tillkomst
blifvit betydligen ökad torde man snarare f|
vara omtänkt att bereda medel till Cavaileriets
förökande i förhållande till detta Infanterie,
än tala om ytterligare förminskning;
och den af dylika indragningar för Statsverket
påräknade vinst, svarar ej mot de betydliga
förluster de provincer fått vidkännas in
-
464
Dea 3 Martti,
om hvilka dessa indragningar skjedt. Och jag
lyckönskar provincen Nerike att detta afseende
icke äga mera än 240 Rusthållare sorn ön«
ska sådant, hvilka således icke kunna uppträda
såsom Fullmägtige för hela provincens
samfälta önskan.
Det är icke troligt att denna province
kan vara okunnig 0111 det öde densamma förestod,
så framt den skulle till SfatsCassan
inlemna ett årligt Capital af ungefärligen
J2,000 Riksdaler, såsom ren tillökning uti öfrige
utskylderne, utan att i samma förhållande
återfå något motsvarande. — En sådan okunnighet
hos folket är nu mera icke att förmoda,
sedan ifrån äldre till nyare tider provincerne
Bohus Län, Östergöthland, Westmanland,
Södermanland, Westergöthland och Småland
lemnat, och hvarje år lemna så ojäfaktiga
bevis på dessa provincers förlust och måhända
med tiden nära undergång, endast i och
för de inom dem grundlagde Cavalleriers reducering
till fot och de deraf följande vacanceafgiftcr.
Efter sednare årens spannemålspriser hafva
utgått från dessa provincer årligen till
Statsverket.
Från Bohus Län « 1 . 16,000 R:dr
Östergöthland . . 2 60,000
Transport. 76,000 R:ds
Från
Den 3 Martu.
4®5
Transport. 76,000 R:dt
Från Westmanland
— Södermanland
Westergöthland
och från Småland
. 24,000
. ■ 6,000
, 6q,oco
. 30,000
af hvilka tillsammans årliga 196,000 R:dr,
ifrån Statsverket till dessa provincer, intet återkommer.
Billigt torde derföre vara att Rikets alla
öfriga provincer i lika mån häruti bidroge till
Statsverket, så framt denna summa skulle anses
såsom aldeles oumbärlig, eller i annat fall
att medel söktes för dess återgående till samma
provincer} hvilket lättast kunde skje genom
alla de reducerade Cavalleriernes återuppsättande.
Dessa provincer skulle ovedersägoligen
skatta sig lyckliga att återfå sina Cavaileriehästar
Och behålla 6ina penningar inom
sig.
Konungarne Gustaf lil och IV samt Carl
XIII, hafva ansett arméens vapen, efter deras
krigssätt vara proportionerade med mindre Ca'
vallerie än hvad landet då ägde och i följe deraf
hafva de gjort dessa reduceringar, medelst
särskilta öfverenskommelser med de rustande.
Konungen måtte derföre nu äga, att med
Rusthållarnes bifall, inom den accorderade reductionstiden,
bryta dessa Contracter och åter
uppsätta, sä 6tor del af gamla indelningsver
-
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr. Ii Band. 30
466
Den 3 Martil,
kets fonderade Cavallerie, som Konungen finner
nödvändigt för sin nuvarande années säkerhet
och brukbarhet efter närvarande eller
och mä hända ett nytt krigssätt, hvarvid vi
med fullkomlig trygghet kunna liliförlita oss
på Konungens egen erfarenhet och krigskonst}
och Ständernes omtanka bLir vid detta tillfälle
att belacka den derigenom uteblifvande
vacanceafgiften.
Efter den kännedom jag äger om Småland,
dess fattigdom, nu varande penningebrist
och dess vanliga behof af Sp^nnemål,
men deremot dess tämmeligen betydliga tillgång
på bete och utfordrhig för så väl hästar
som boskap, jemte de underrättelser jag
kunnat inhemta om Rusthållarnes uti denna
province tänkesätt i allmänhet, så är jag öfvertygad,
att om de Rustande för den reducerade
Bataillonen af Smålands Cavallerie, hade
hopp om, det afseende gjordes å deras ön
skan, så skulle större delen af dem finna sin
enskilt» fördel vara enlig med provincens,
och de anhålla om red uct ion ens upphäfvande,
dä de återfingo sina hästar med samma vilkor
de dem afkmnat.
Oaktadt vid denna reduetion en del af
dessa hästar blifvit använde till andre Regementers
behof, hvarigenom då sparades för Kro*
nan en betydlig afgift, skulle .dock äfven nu
hästarne årer kunna uppsättas utan någon särskilt
utgift för Kronan, om uppsättningstiden
för Bataillonen att åter vara complette Caval
-
Den 3 Martti,,
tf?
lerie, bestämdes ske efter 2tne års förlopp, då
under denna tid vaeanceafgifterns ansiogos till
hästarnes uppköp.
Jag har anledning förmoda att samma
förhållande är uti Bohus Län med den ena8a*
taillonen af Bohus Läns Regemente, der da
Rustande verkligen betala nog dryga reductionsafgifter
till Kronan, särdeles i förhållande
till hvad den andra Batstilionet) inom samma
Regemente erlägger, och hvarest sparnemålsproductionen
är vida sämre än uti Småland,
men penningebristen lika stor, just i följd
zfdeunder en längre tid utgående reduceringstnedein,
som utan ersättning ur provincen årligen
försvunnit. Lika förhållande amer jag
böra vara med minst fyra Compagnier af Westgötha
Regemente som 1'gga fördeite inom
den minst Spannemålsrika trakten af Westergöthland;
lika sä med LifRegementets Batai
I Ion uti Westmanland, der krinliggande
Bergslagen och Dsfarne ständigt höja priseme
å provinsens Spannemål och con6umera hela
dess produetion.
Vid Smålands InfanterieBatailion voro redan
år 1818 omkring 250 Rusthållare missnöjde
med reduetionsContractet och sinnade att
få bryta detsamma för att åter få rusta} att de
i denna ptovince kunna det med verkligen
egen fördel, derom är ingen tvifvel; ty uti
foderberäkningen vid ett hemman, ar tillökningr
. af en hästs utfordring in natura mindre
känbar än tillökningen uti contanta ut
-
468
Den 3 Martil,
«kylder, medelst vacanceafgifter af circa 60
R:dr Banco; oaktat i större beräkning en Capitulant
genom passevolance visserligen icke
uti garnizon eller på ett ställe kan underhålla
ett större antal hästar för samma pris.
Ett annat förhållande anser jag, kanske
kunna vara uti de mera Spannemålsrika provincer,
der det måhända skulle anses nu såsom
mera tryckande lör de rustande att underhålla
nummerhästarne; och der kunna gerna
dessa hästar sättas på passevolance och derigenom
på värfvad fot. N. B-inom samma provincer,
på det att de derifrån utgående passevolancemedlen
pä detta sätt måtte återkomma.
FörreCavalIeri-Inspecteurerne[Fri herre Cederström
och Grefve Lövenhjelm hafva icke
allenat ansett ett sådant Cavallerie med
Indelt manskap och värfvade hästar vara
till alla delar lika godt och brukbart med vanligt
värfvadt Cavallerie, men äfven hvad trouppens
stadga beträffar, till ock med pålitligare,
6amt värfningen utan all särskilt kostnad, då
man betraktar att indelta Regementerne recrutera
sig kjelfve; och har Friherre Cederström under
sin fnspectionstid, till Kongl. Majit ingifva
ett Förslag öfver en sådan reform för de
Skånska indelta CavallerieRegementerne, och
om än under en sådan Conjuncture som den
närvarande, icke Regementernas fulla antal
hästar, på detta sätt medelst vacanceafgifterne
skulle kunna underhållas, så lemnar jag till
Konungens och andre ärfarne Generalers bedömande,
vinsten för vår aruiée, att i denna
Den 3 Martti,
4S9
stund kunna tillbyta sig tretusende man sädant
Cavallerie och på detta sätt beridet indelt
artilleri?, emot äfven något större antal
lofanterie.
Men de särskilta Provincernas totala förlust
vid sakernas nuvarande skick, är det sorn
jag, inför Ridderskapet och Adeln, vågat
framvisa, och anropar Riksens Ständers behjer?
tande lör deras lidande, och i detta afseende
verkeligen bekymmersamma ställning.
Vidare får jag i följe af förenämnde reductioner,
enskilt för Smålands InfanterieBataillon
gifva tillkänna: att Statsverkets till
gångar nekat fulla verkställigheten af det Konungabref
af år 18it, sorn bestämde staten för
denna Bataillon vid dess reducering; dess innehåll
var: att Bataillonen skulle organiseras
till lnfanterie, efter samma grund och med
6amma vilkor som LifRegementets Grenadiercorps;
icke dess mindre felar denna Bataillon
ännu till sådan likhet.
1 Major .....
1 RegementsQvartermästare .
1 Regementsläkare
I Regementsskrifvare
1 RegementsPrest
I Fahnjunkare ....
1 Bataillons Adjutatant .
Äfvensom Befälets aflöning, till ganska
betydlig skiidnad icke uppgår emot den andra
47°
Den 3 Marti:.
Corp ens med hvilken det skulle blifva till alla
delar lika aflönt.
Genom detta vördsamma anförandes Com
municanon
med de öfrige RikStånden , anhåller
jag ödmjukeligen det Riksens Höglofl. Ständer
täckes uppfinna medel att förse Smålands Ini3nterieBatail!on
med dess oumbärliga behof
af fullt Befäl och dertill hörande öfriga tjenstemän,
samt fullkomlige lönevillkor enligt
det åberopade Nådiga Konungens bref, intill
dess Rataillonen åter blir uppsatt tili häst.
Jemt» communicationen häraf till de öfrige
Stånden, får jag ödmjukast anhålla om
remiss till vederbörligt Utskott.
Bilagor
tilt PleniProtocolIet för den 5 Martil,
förmiddagen.
No r.
Herr Trafvenfelt, Carl;
Vid den väckta frågan, om upphäTvande af
Medicotheologiska Stipenrlii-fonden och dess
användande till andra behof för Medicinalver
-
Den 5 Martti.
471
ket, anser, jag mig si mycket mera skyldig
att inför Högloflige Ridderskapet och Adeln
vördsamt meddela mina tankar, som jag rörande
detta ämne hvarken bör sakna kännedom
eller erfarenhet.
Då i anledning af mitt Förslag om Läkarevårdens
förbättrande för Landtfolket samt för
arméen och flottorna, Riksens Höglofl. Ständer
år 1810 anslogo 5,000 R:dr årligen till
50 Stipendier vid Rikets Universiteter fär sådana
ynglingar, hvilka ämna att blifva Prester
och tillika vilja inhemta nödiga kunskaper
uti Läkarekonsten , för att dermed i brist
af egenteliga Läkare och intill dess deras biträde
hinner anskaffas, kunna gå föisamlingarnas
Innevånare tillhanda vid förefallande
sjukdomshändelser, samt utsågo början tili ert
särskild fond till inrättande ai ett instutit för
att bilda Fältläkare och i lörening dermed
ett allmänt Garnizons-sjukhus, var (förhållandet
helt annorlunda emot hvad det nu är.
Antalet af ProvincialLäkare var mycket
mindre än nu; de voro högst illa lönta (med
100 R:dr om året och saknade allt annat bi-^
träde än så kallade medhjelpare , hvilka endast
beviljades dem som voro sjuke eller ålderstigna-
Fäderneslandets försvarare saknade tillräckeligt
antal skicklige Läkare då, i anseende
till ringa lönevilkor och öfrige förmåner
(33 högst 50 Rdr om året), till Bitailionsoch
Under-Läkare endast obildade personer
kunde anskaffas, hvilka dels saknade en för
472
Den y Marlit,
ali Läkare-bildning nödig underbyggnad, dels
jnåste i hast och på några månaders tid dertill
beredas ifrån att förut oftast hafva sysselsatt
sig med helt andra yrken, Det olyckliga
kriget hade medfört en vanlig och icke
snart öfvergående inflytelse äfven på de hemmavarandes
helso-tillstånd. Allt påkallade
xiämnde Förslag och rättvisade det bifall hvarmed
det emottogs.
Sedermera hafva uti åtskillige Län flera
ProvincialLäkare blifvit anställda och uti nästan
alla, 2:ne BataillonsLäkare stationerade,
som äro legitimerade och de flesta både Chi—
rurgiaeMagistrar och Medicinae-Doctorer, af
hvilka, enligt FältLäkareCorpsens nu varan™
de förträffliga organisation, icke allenast allmänheten
har att påräkna en beqvämligare
sjukvård, utan och Provincial-Läkarne ett betydligt
biträde uti sina Embetsbefattningar.
På Landtbyggden finnas~nu alltså, några
få ställen undantagna, nästan så många legitimerade
och skicklige Läkare som bunna behöfvas.
Lsziretter och sjukhus äro äfven, efter
hvarje orts behof, inrättade och utvidgade.
Hvar och en, som hsr aldrig så liten erfarenhet
af helsovården på landet vet huru
svår och nästan overkställbar den dock vore,
om ej Presterskapet skulle följa denna så väl
som andra sina åhörares angelägenheter med
sin ömma uppmärksamhet, besörja angifvande!
Den 3 Martil.
af de sjuke i tid och befordra verkställigheten
af Läkarens föreskrifter. Visserligen kan
en Prest, som inhemtat en så grundelig kännedom
uti Läkarevettenskapen som vanligen
fordras af ChirurgimMagistrar eller MedicinaeDoctorer,
ännu mera och vidsträcktare g3gns;
men så är ock en sådan kännedom för den nu
mera mindre allmänt nödig, sedan antalet af
kunniga Läkare blifvit til Jr äckel igare och i
synnerhet när de af Kongl. Majit i Nåder anbefalla
helsovårdsanstallter inom hvarje Socken
hinna blifva organiserade, då, enligt min
tanka, Församlingens Pastor kan af det förut
inrättade kyrkorådet, som med nya Ledamöter
kan förstärkas efter omständigheterna, utan
att några nya inrättningar eller utgifter behöfva
föreslås, påräkna ett verksamt biträde
vid verkställandet af redan påbudna Författningar
och vid efterkommandet af underrättel.
ser angående farsoters och smittosamma sjukdomars
hämmande, samt med tillfredsställelse
medverka, att i förening med de redan vidtagna
eller vidtagande anstallter till befordran*
de af ordning och sedlighet, Barnens och
Ungdomens fysiska och moraliska uppforsttan,
m. tn., äfven förekomma sjukdomar och, åtminstone
lör det uppväxande slägtet, bereda
en större både fysisk och moralisk trefnad
Hvarje
yngling, som af någon invärtes
kallelse ämnar blifva Frest af rent alfvar väljer
detta dyrbara kall att upplysa och gagna
sina likar, lärer under den Presterliga bildningen
icke underlåta att förskaffa sig, i före
-
474
Den y Martti,
nämnde afseende, nödig kunskap om Läkarekonstens
preserverande del och om det som
bidrager att förekomma alla tor hälsan, skadliga
inflytelser att i tid iakttaga och häfva
deras verkningar samt att kunna fatta och begr
pa Läkares föreskrifter och med nytta läsa
ocii begagna de i sådant afseende utgifna Läkare-böcker,
utan att just dertill nödvändigt
be höfves att bevista medicinska föreläsningar.
En och samma'har väl icke så ofta, som
man önskat, jemte de presterliga studierna äfven
idkat de medicinska med den grundlighet
att däri kunna gradmras, men så har erfarenheten
likväl visat, att orsaken dertill ej så
myrket legat uti svårigheten af dessa studiers
förening, som icke mer och egentligen uti
saknad billig uppmuntran och belöning för en
sådan uimärktare kunskap och förmåga att gagna,
enär, enligt Kongl. Brefvet den 31 Mars
1S 13, generelt för alia Prester som studerat
medicin stadgas, att •de endast skola vid förslag
och befordringar hafva företräde för dem,
hvilka med dem hafva lika många tjenste-år.
Visserligen blir det en förlust för den
vid Universiteterna studerande ungdomen att
jakna detta understöd, som alltid skulle gagna
genom det tillfälle under ett längre academiskt
vistande derigenom bereddes en blifvande,
eller nyligen ordin: råd, Prest, till ytterligare
förkofran, icke allenast uti den för
en bildad menniska så nödiga och nyttiga kännedom
uti natuivetenskaperna, utan äfven uti
Den 5 Martil,
de Presterliga studierna; ra^o, då den allmänna
ställningen snarare förutsätter besparingar
än den msdgifver ökade anslag, kan jag, för
min del, icke annat iin med Herr Cederschjöld
instämma deruti, att Medico-theologiska sti—
pendiilonden ans ås till de nya behof för Medicinalverket
som vid denna Riksdag kunna
pröfvas mera angelägna , och hvaribland i synnerhet
Veterinärinrättningen påkallar allt det
biträde, som nied tillgångarne möjligen kan
förenas.
N;o 2.
Herr Hjärne, Carl Jacob:
Vid det af Stats- och BancoUtskotten afgifne
betänkande rörande förlängning af utredningstiden
för f- d. Filialdisconterne, som
af RiksStandens flere Ledamöter blifvit påyrkad,
får jag göra några anmäikningar till Ridderskapets
och Adelns högt upplysta bepröfvande.
Ilo Uppgifves såsom under Concurs varande
lån, och sålunda icke kunna komma
under den ifrågasatte omsättningsrätten icke
mindre] än en summa af 97 7,404 R;dr 10 sk. B;co.
Då jag såsom handläggande vid utredningscontoiret
lått erfarenhet deraf, att vid inträffan.
de concurser, vanligen någon af Borgersmännen
fått ikläda sig lånet, och varit berättigad
dervid till omsättning om än längre tid åtgått
4?S
Den 5 Martii.
innan öfvertagningen skedt, och denna casus
troligen vid de flästa concourser inträffat, så
torde icke kunna förnekas en sådan Borgersman
att lika med de andre låntagarne , få tillerkännas
rättigheten till omsättning, hvilket
jag således får äran tillstyrka, och hvarigenom
summan af de lån som till omsättning anses
berättigade torde ansenligen förökas.
2:0 Då jag ej kan inse något annat hinder
för omsättningar på kortare tid i likhet
med BancoDisconten, än något obetydligt ökadt
besvär för verkets Embetsmän, vågar jag
ytterligare yrka derpå att detta må tillätes åtminstone
på 3 månader, föranledd dertill af
dén kännedom jag har, att i Götheborg, finnes
en mängd af mindre förmögne och fattige
handtverkare och andre personer, som skulle
anse det för en värkelig välgerning, att derigenom
för ögnablicket vara hulpne med en
mindre summas anskaffande och jag är fullkomligt
öfvertygad att om det bifalles, erfarenheten
skall bevisa att jag haft rätt
3:0
I Herr Friherre Wirséns med Utskottets
betänkande särskildt åtföljande tanka rörande
Öfverräntans försvinnande ifrån den 1
Januarii till den 1 Julii 1823, förenar jag mig
fullkomligt såsom på värkeliga skäl Och goda
isigter grundadt; men då jag äfven förenar mig
med Herr Friherren rörande uiredningscontoren,
såsom för kostsamma ansedde, och att en
förmodad blifvande BancoDiscontsContor i Göteborg
må åläggas att emottaga omsättningar
Den 5 Martil.
477
och inbetalningar af f. d. FilialDisconfernes
Låneliqvider, sker det dock med det tillägg,
om en sådan inrättning ej skulle äga rum, eller
någon tid skulle framflyta innan den börjades,
anstallt då måtte fogas att sådane liqvider
måtte något i Göteborg varande Embetsverk
uppdragas att emottaga, hvarigenom or.
tens fattigare invånares beqvämlighet, i synnerhet
befrämjades, och som genom utredningscontorens
inrättande af i 8 i S års Ständer
endast åsyftades, då skyldig uppmärksamhet
lemnades till de ökade kostnader, som en sådan
liqvid endast i Stockholm skulle påläggas
de fattigare låntagarena.
I anledning af föregående anmärkningar
anhåller jag om återremiss af Utskottets betänkande
åtföljdt af dessa anmärkningar.
N:0 3.
Herr af Wingårdh, Johan:
Med Herr Lagerhjelm» förslag om utsträckning
af hvad lagen bjuder i 25 Cap. 1 §.
Byggningabalken till de vägar som erfordras
för varutransporter, förenar jag mig till alta
delar.
Denna fråga är i högsta grad vigtig för
den ort hvars styrelse nådigst blifvit mig anförtrodd,
och skulle visserligen af mig hafva
blifvit väckt vid denna Riksdag om ej Herr
4?3
Den 5 Mur t ii.
Lagerhjelm hade förekommit mig. Med en ökad
industri, går alltid i bredd en mängd hinder
som hämmar den, och salbin har styrelsen
behof af andra åtgärder för att befordra ett
lands förkofran, än att upphäfva dem som med
stöd af äldre författningar kunna läggas i dess
väg Herr Lagerhjelm har ganska val insett
dem och ehuru korrt, pä ett bestämdt sätt upp.
löst en fråga , som troligen har ett vida stötre
inflytande pä allmänt väl än mången som fått
en vidlyftig debatt. Må den obemärkt gå sin
väg-och vinna gillande: Jag känner nogsamt
hvaithän den leder och skall med största deltagande
löija dess utveckling.
Några tillägg önskar jag dock få göra
och sorn jag hoppas af Lagutskottet må kunna
upptagas då det går att upphäfva de betydligare
hindren för Sjö-transporter inom landet,
nemligen: 1:0 att på de ställen af en båtled
där strömdrag kräfver frätning, trälvägar
obehindradt må tå efter laga syn utstakas och
kostnadsfritt af trafiquerande begagnas, äfvensom
kappståndares upprättande där de fordras
till lättnad i arbetet. 2:0 Att lucka ovilkorligen
bör göras på aila broar öfver båtleder vid
hädanefter skeende ombyggnader eiler reparationer.
Vid slutet af projecterade Lag-paragraphen,
föreslår jag den förändring att den slutas med
”kan vara af nöden” i stället för ”af angelägenhet”,
samt att för öfrigt bestämmes huru
med sidane vägars anläggande och indelning
Den 5 Martil,
479
skall tillgå då ds icke af ålder funnits, nica
nu synas för trafiquen nödvändige. Och siu~
teligen om icke alla de algifter som strandägare
kunna fordra för begagnandet af sådana
inrättningar, hvilka antingen bidraga tili
trafiquens lättnad, större säkerhet eller b. qvam*
lighet vid varornes vård &c-, må efter vcderbörandes
hörande vid Tingen tili följe af utfärdade
allmänna kungörelser, stadgas för viss
tid såsom till exempel 5 år eller något dylikt.
Vid en ökad trafique väckes äfven industrien
hos de kringboende att på en ganska lödig
väg deltaga i de fördelar den synes lämna,
genom till bjuda ndct af sådan hjelp locHenkan
påkalla. Alla sådana äro icke alltid prejerier.
Värdshus, Ångbåtar och Forvagnar vo»e det
då äfven, men egenmäktiga-taxationer äro det
deremot och synnerligen om man af omstäodigheterne
är tvingad begagna dem.
N o 4.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric'.
Jag kan ej neka mig, att yttra min förundran,
öfver den väg hvarigenom framställning
blifvit gjord, om medels anslående; till
ersättande af Hans Kongl Höghet Kronprinsens
resa; till dels redan inträffade, dels ännu
återstående kostnader för Högstberörde förmälning;
till Hennes Kongl, Höghet Prinsessan
Josephinas ankomst till Riket och Hufvudstaden,
till uppsättande af Hans Kongl. Höghet
Den 5 Altrlii,
Kronprinsens nya etablissement • till inredningen
af den våning i Kongl. Slottet, hvilken
af Hans Kongl. Höghet och dess blifvande
Höga Gemål kommer att bebos; samt sluteligen
till de kostnader hvilka i anledning af
den höga förmälningsacten på vanligt sätt erfordras.
Jag hade trodt, att så högst betydlige penningeanslag
i fall de af behofvet verkligen påkallas
bordt genom nådig proposition ilrån
Konungen, till vissa bestämda summor af Riksens
Ständer begäras. jag kan för min del
icke inse det vara det rätta att den enskildte
motionairen förelägger folkets ombud kostnadsanslag
af så vidsträckt och tillika obestämd
beskaffenhet. Jag anser det för min dei vara
origtigt, att den ene Representanten genom dylika
framställningar, sätter den andra uti dea
obehagliga ställning, att nödgas visa sig mindre
angenäm, dä dess pligtkänsla vid dylika
omständigheter befaller honom, att yppa de
betänkligheter hvartill ämnet kan gifva anledning,
Det är ett fält af oändligt oiika beskaffenhet;
att föreslå millioner, såsom nödvändige
offer af Folkets kärlek och tacksam*
het till ett älskadt Konungahus, emot att påstå
hushållning uti utgifterne för Folket och
derigenom ett möjeligt beredande af minskade
statsbördor, såsom det rätta medletatt knyta
de säkraste band mellan Styrelse och FolkJag
tror att grundlagen visligen velat afböja
en sådan obehaglig ställning representanterne
emellan.
Den 5 Martil,
4ar
emellan, derigenom att grundlagen berättigar
Konungen att efter dess Rådgitvares hörande
utaf Riksens Ständer begära sådane bidrag sorn
pröfvats oundvikligen nödvändiga. Om Konungen
begagnat denna rättighet, i fall Han
vid detta tillfälle ansedt sig behöfva påkalla
den, skulle den enskildte representanten und.
gått det obehagliga valet emellan en forsum
mad pligtyttring, och äfventyret att blifva
misstydd, derföre, att han vid propositioner
af så obestämd art, som den nu ifrågavarande
finner betänkligheter. Ibland dem som vid
detta tillfälle främst framställa sig, är den
omständighet, att Konungariket Norrige otvifvelaktigt
både bör deltaga och troligen ej un:
dandrager sig att bestrida åtminstone jtdel uti
dessa kostnader, men jag hemställer huruvida
en sådan proposition en gång skall kunna Norrska
StorTinget göras^ då hela denna betydliga
Statsutgift endast grundar sig på en enskildt
motionairs föredragning utaf ämnet, och hvarigenom
det mera får anseende afen från Svenska
Folket hemburen frivillig gåfva, än af ett
af nödvändigheten på kalladt Statsbehof: Jag
anser framställningen vara oformlig, ochanser
StatsUtskottet som sådan böra an-e den, hvadan
jag tror detta vigtiga ämne icke kunna tagas
i öfvervägande för än det i form af en
Kongl. Proposition, bl ifver Ständerna ordentligen
förelagdt. I fall remiss blifver beviljad,’
anhåller jag att desse mina anmärkningar måtte
få åtfölja.
Jdil. till Ridd o. Ad. Pr. II Band, 31
482
Den 5 Martin
N:0 5.
Friherre Toll t Gustaf Philip t
Med sann agining för den rätt lagert
skänkt oss alla att äfven önskningsvis framlägga
vira åligganden , samt uti Lagstifrnincens
omvårdnad innesluta våra enskildta angelägenheter
för att medverka till Konungens nådiga
afgörande; vågar jag endast anhålla om Högh
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet å
principen, häruti, då jag vördsamt underställer
följande:
Vid Lagstiftningens medverkan är jag Öfvertygad
man icke kan åsidosätta den grannlaga
omtankan, huru samma medverkan kan
lemnäs individuel^ då genom utverkade förmåner
för en viss del, man skulle göra orätt
att icke deruti kunna inbegripa de, hvilka ostridiga
rättigheter äro enahanda; att man då
icke på fullkomlig rättsgrund handlar om någon
enskildts derigenom förnärmas; att den
i Grundlagen Konungen förvarade lycklige
och för ändamålet högst nödiga rätt att ensam
besluta i allt hvad uti dylika fall Arméen
vidkommer äfven uti dess rättvisa och välgörande
hägn öfvcrlemnat fäderneslandets försvarares
rättigheter; härom behöfver jag icke vidare
orda på detta runi, där detta än aldrig
varit i fråga att förnärmas. Må det endast
tillåtas mig biträda högtidligen allt hvad Friherre
Däbens värdiga motion i denna del innehåller.
Måhända skulle en ensidig önskan
Den 5 Martil.
433
af Rikets Ständer det LifRegementets HussarCorps
skulle afsitta och iaförlifvas med Infanteriet
sätta Konungen i den för hans fadershjerta
emot sine trogne undersåtare så högst
beklagansvärda belägenhet att nödgas afslå deras
underdåniga önskningsmål ? och på hvad
säker grund skulle väl fäderneslandets försvar
stödja sig? huru vöre ' äl alla de medel använde
som på bildningen rf Cavallen dess fullkomnande
i sitt vapen genom Exercitie-inrättningar
och annat sedan indelningsverkets pre:
mitiva inrättning af Staten blifvit påkostade?
om detta, verk genom enskiltas lidna förluster,
genom det betryck af penningeförlägenheten,
som i sin mån besvärar Rustningen och af hvad
annan orsak som hälst än Konungens beslut^
eller contract mellan Kronan och de rustande
gillade af Konungen, kunde till sine delar förändras.
Då allmänt anföres besvär öfver rustningens
tyngd för landtmannen vill jag äfven
deruti kunna förena mig med den förklaring^
att jag anser ett sådant förhållande grundadt uti
den allmänna olägenhet att vare produetioner
icke hafva värde i goda åren, lika säkert som
de brista i de svåra samt att i följd häraf Rusthållen
icke finnas sämre lottade än alla de
öfrige. Jag går att såsom grund för denna
min öfvertygelse lägga ett korrt sammandrag
af indelningsverket sedan dess första uppkomst
till närvarande tid Alla hemman sorn tili
Rust- och Rotehåll indeltes blefvo ålagde att
hålla karl, men dem som bestämdes för Rytteriet
tillädes uti Indelte Stam- och Augmemstäntor
ett tillskott för hästen moaderjngen ocfi
484
Den 5 Martil.
trossen, hvarmed utgifterna ökades i jemförelse
med Infanteriet, hvars beklädnad Kronan
påkostade. Uti så beskaffadeéräntof ärhöll LifRegementet
innehållande 1505 hela Rusthåll
ett årligt Stats-anslag af 107,386 daler 17 öre
silfvermynt, utgående i persedlar efter förvandling,
Som denna summa år svår att bestämma
till persedelantalet torde för jemnare
beräkning, och såsom ett öfverslag lämpeligast
vara att förvandla alltsammans till säd ef.
ter a daler 8 öre tunnan j hälst äfven derföre
att större delen deraf i säd utgår efter nämode
pris, derigenom uppkomma 47,727 tunnor
som de rustande uti rustningsbidrag årligen
åtnjuta. Tages en ungefärlig tredjedel deraf för
LifRegementsHus6arer utgör deras andel 15,909
tunnor, som efter 10 års medelpris på säd kunde
förvandlas efter 7 R:dr Bo tunnan hvadan
det betydliga Rustningsbidraget af 1 r 1,363 R;dr
B:co uppkommit, det Vill säga att för nämnde
10 år hafva de rustande sammanräknadttillgodonjutit
1,113,630 R:dr B:co, huruvida utgifterna
sammanräknadt uppgått eller öfverskridit beloppet
till denna stora summa vill jag lika litet
bestrida söm jag det kan bedöma. Att Torpet
och karlens lega icke får tagas uti beräkning
erindras, emedan Rustningshemminen i
fall de blifvit Rotehåll fått utan minsta ersättning
vidkännas detta onus. För hvarje Rusthåll
uppgår således Stam- och Augtnentsrän»an
till 317II tunna som efter 7 R:dr gör 22st
R:dr 32 sk. io r:st. Banco.
Ar 1788 (om jag ej minnes orätt) åtogo
Den 5 Martil,
stg samtelige de rustande att till fäderneslandets
tjenst så väl under krig sam i fred uppsätta
och underhålla en Rsservcorps under namn af
Vargering. 1812 års Ständer som beslöto en
oy skatt-läggning öfver hela Riket medelst extra
rotering till lika princip så väl å frälse,
sorn Krono- och Skattehemman, ansågo denna
vargerings underhållande på Rusthållet»
svarande deremot; jag tror mig icke fela i uppgifen
då jag ville minnas det var kort derpå
sorn denna vargering upplöstes, och hvarken
Rusthållen eller fördelshemmanen mig vetterligen
ålades något svarande emot Extraroteringsskyldigheten,
hvilken skattläggning i anseende
till sin principe var den svåraste sorn
sedan Konung Carl den Xhs räfst drabbat Sve.
rige. Förhållandet med denna Extra rotering
i piovincen Skåne der den beslöts att på en
gång utgöras i likhet med Rikets förut roterade
provincer, har i anseende till sin dryga
kostnad och olägenheterna deraf varit mig förut
tillåtit inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln
framlägga. Man ansåg sig icke kunna
klaga, ty billigheten låg till grund emedan
man allt sedan Danska tiden der blott skattat
till landets försvar med ett finga bidrag. Jag
vördar vår constitutionella frihet; Försynen uppehälle
den, men må hända är varsamheten att
noga bevara den ett lika ömmande som skyldigt
föremål! Det är en dold kUppa uti okändt
farvatten der man kastad af händelsernas vågor
så lätt befarar stöta sig. Må den som
deruti (åsidosättande rygtbarhet och enskildta
fördelar} ej fores af annat än värdig foster
486
Den 5 Martiin
landskänsla beifra folkets rättigheter till och
medi ringaste omständigheter gärna och med skäl
äga min oinskränkta högagtning, men må han
å andra sidan aldrig glömma att det finnes
deremot svarande lika skyldigheter, Må man
endast uppmäiksamt vagta nationen från söndringar
uti begreppen och öfvertygelsen, sora
splittra den enighet, hvilken befäster constitutionens
lycka, och tro det man in(ör fäderneslandets
Domstol gör sig saker till följderna
derutaf; med uteslutande rätt att åtala förbrytelser
i allt, då endast hålla sig till saken
icke utmärka någon tanka af stridiga intressen
ty kan hända finnes änou i Sverige den gamla
vana att tro sig lida, så snart någon omnämner
det, och i hopp att genom klagomåls
anförande vinna ensidiga fördelar, (följd af den
mindre upplystes sämre bildning), utan att ens
forrska till grunderna af rättighet, billighet och
må hända stundom möjlighet. Efter hvad jag
sålunda haft den äran anföra, hvaruti jag vore
lycklig om Högiofl. Ridderskapet och Adeln
täcktes gilla ett det renaste och varmaste nit
för fäderneslandets lika dyrbara och heliga
rättigheter och skyldigheter; vågar jag underställa
ITöglofi. Ridderskapets och Adelns
pröfning samt den värda ledamotens (Herr Anckarsvärds)
egit godtfinnande, om icke den ändring
af motionen borde tillåtas nemligen: att
i stället för bestämdt afsittande af LifRegementets
HussarCorps och dess införlifvande med
Xnfanterie, den jag icke finner på någon rättvis
grund mig kunna understödja, att Konun»
Den 5 Martil.
gen täcktes i nåder låta för Rustningstjenstens
utgörande i allmänhet till Rusthållarnes fria
antagande utarbeta ett lämpligt Passevolancecontract,
som uti sig innefattade ej mindre årliga
Rustnings- och mötesafgiften, än hästsrnes
remontering och årliga underhållande. Att
detta mitt vördsamma anförande må åtfölja
remiss af Herr Anckarsvärds memorial, anhålles
ödmjukeligen,
N;o 6.
Herr Adler creutz, Gujlaf:
Vid den motion Herr Anckarsvärd väckt,
om en del af Kongl. LifRegementets Husarers
afsittning, utber jag mig få göra några anföranden.
Såsom motiv till motionen, har Herr Anckarsvärd
anfört;
1:0 Att olikheten af Skattehemmanens
vilkor, för utgörande af lika bördor, är uppkommen,
dels genom okunnighet, bristande
noggrannhet och understundom väld vid de urgamla
skattläggningarna &c., hvaraf händt atfc
det hemman sorn för 100 år sedan ansågs godt
nu är dåligt och tvärtom.
Så länge hemmanen voro i deras händer*
hvilka innehade dem vid första skattläggningen,
kunde den okunnighet, bristande nog?
Den 5 Martu,
grannhet och väld, sorn anföres, hafva utgjort
en orättvisa; inen sedan de nu gått i arf ellef
Köp, så uppstår ett helt annat förhållande. Nu
varande Rusthållare hafva säkerligen i arf emottagit,
eller i köp betalt Rusthållen, i proportion
efter deras godhet; härigenom är olikheten
i Rusthållens vilkor, fullkomligen håfven
qch existerar icke mer. Men skulle RustRållarne
varit tvqngne mottaga Rusthållen till
ett lika värde, då vore deras olika vilkor för
ptgörande af samma Statsbidrag, en skriande
prättvisa, mot hvilken äfven jag skulle höja
min röst. I alla fall finner jag icke huru den
föreslagpa aLittningen, på något sättskall kunna
verka till förmån för de svagare Rusthållet
i fall Herr Anckarsvärd icke haft för afsigt
, att vid hästvacance-afgiftens utgörande,
få de bättre lottade Rusthållarne att åtaga sig
£n större aodej deri. Om så vore, är Herr
Anckarsvärds project lika herömvärdt som
ovanligt. Likväl lärer Riksens Högloflige
Ständer, icke på något sätt dertill kunna medverka.
Utan den föreslagna afsittningen, gifves
en annan utväg till befrämjande af den ädla
afsigten, nämligen: att Nerikes rusthållare öfverenskomma
att ställa Remonteringen på skåf,
indela Rusthållen i classer efter deras mer eller
mindre godhet samt att 6edan i proportion
derefter, insätta penningar i den gemensamma
passan till hästars inköp. Derigenom försvinner
allt partielt lidande, om än flere hästar för
Den 5 Martu.
485
en Nummer skulle störta inom året, och förlusten
delad på alla, blifva föga känbar.
2:0 Anför Herr Ankarsvärd att ingenting
är mera lika 60m dst var då Rusthållningen
inrättades, att allt fått ett förändradt skick,
hvarigenom hela inrättningen aldeles kommit
pr sitt, vid ursprunget beräknade förhållande,
till de skattdragandes förmåga att upprätthålla
den, att militairtennuens fordringar nu mot
förr, äro för val kände för att kunna betviflas,
att de deraf ökade bördorna äro lika ögonskenlig?,
som Rusthållarnes deraf värkade obestånd
är obestridligt.
Nog har jag vettskap att flere Rusthållare
gjort bankrutt, men ännu har jag aldrig
hort någon uppgifva rustningen såsom orsak
till deras obestånd. Månne man icke med mera
skäl kan tro, att det obestånd Hörr Ankarsvärd
förnenar nu hota Nerikes Rusthållare,
härleder sig från samma orsak, som i allmän"-,
het vållar landtmannens bryderi?
Efter nin öfvertygelse är Rusthållen för
närvarande åtminstone af all skattejord i Sverige,
den bäst lottade, i synnerhet de som lyda
under Kongl. LifRegementet och derföre
hafva större Augmentsränta än andre. Jag
skulle anse nig lycklig att på passevolance
få öfvertaga hela rustningen, mot rättighet att
få uppbära kosthållens Jordebok* och Augmentsräntor,
samt 4 R:dr 8 sk. såsom Värfningsmedel
cch a R;dr som Husarlön årligen.
49®
Den 5 Martil.
och dessutom de nu utsynfe torpen, hvarige'
nom Rusthållarne ändå vore bättre lottade än
Rothållare sorn utom allt detta bekosta halfva
Soldatens beklädnad.
Om militair-tennuensfordringar stigit nu,
mot förr så kan jag också svårligen föreställa mig
att något Rusthåll nu existerar som icke blifvit
förbättradt. Jag är öfvertygad att de flest©
nu gifva en mångdubblad afkastning mot förn
I motsatt fall skall man åtminstone icke kunna
säga att desse Rusthåll åstadkommit den
öfverproduction sorn nu tros besvära Sverige.
T alla fall är Rustningens fullgörande första
vilkoret för att få besitta Rusthåll. Innan
någon såsom innehafvare af Krone- Rusthåll
får i Rullan införas, skall han ställa borgen
för uppfyllandet af Rustningen. SkatteRusthållet
utgör sjelft borgen och går i mät för
eftersatt Rustningsutgörande, framför all annan
gäld hos innehafvare. Och om Rusthållen vo?
re så ofördelagtige som de nu framställas, hvar*
före har man förvärfvat sig eller mottagit
dem? Hvarföre skola Rusthållen jast i nu vavarande
innehafvares hand, tillskyndas eo
förmånligare natur, än de agde vid desas tillträde
?-
Herr Anckarsvärd har i sin motion icke
eller uppgifvit någon bestämd ny tunga, sorn
i sednare tider skulle tillkommit, och jag förmodar
icke, att han med sin klagan åsyftas
de några dagars längre slitning af beklädna
-
Den 6 Murtii.
den blef bloquerad, och således Svenska skären
skyddad. Jag kan' likväl ej här lemna onämdi
att hade Örlogsflottan haft nationalopibionen
mera för sig, och af Regeringen varit
bättre vårdad så hade troligen ej en sjöcampagne
blifvit företagen nied skepp sorn ej vofro
förhydde i botten, kanske ej heller varit
iså blottad och illa utrustad och då hade troligen
den Ryska flottan, med all den faveur
den ock hade af vindkasten, ej kunnat undgå
en strid som säkert tillagt ett vackert blad i
Fäderneslandets historia. Förut sade man, vi
skola alltid vara underlägsne Ryssarne, vi kunna
ingenting uträtta* men ett tillfälle yppade
sig likväl som väl ktinnat begagnas* nu säger
man måhända äfven detsamma, men hvad en
gång handt kan åter inträffa, dessutom torda
den ref! ction här vara på sitt ställe, att 2:ne
utländska skepp gaf en deciderad öfvervigt åt
den Svenska flottat]* och häraf töide äfven
finnas att man med mera lätthet kati erhålla
hjelp af 6 h 8 skepp, än af i§ å 20* och man
ligger ej heller så i häiiderna på erl hjelpsändande
vän, som oftast endast afsef sine egne
politiska angelägenheter.
I denna sjöcampagrie har det således inträffat*
att i följd af en Örlogsflotta* blotta
existence, prnviöcén Skåne bittida på våren
kunnat skyddas för eri tillämnad landstigning;
ätt en Ö Bornholm kunnat tagas* att Ön Gottland
verkehgeri återtogs och slutligen att denfiä
Örlogsflotta ganska betydligt tjenade »itÉ
59=
Den 6 Martil.
Fädernesland både som bloquerad och bioque^
rande.
Denna berättelse visar, som jag vågar tro
att en Örlogsflotta ej allenast har varit nyttig,
utan är nu mera högst nödvändig, sedan Skandinavien
är en halfö, hvars vidlyftigaste kuster
och rikaste provincer med Öland och Gottland
ej kunna försvaras utan genom en Örlogsflotta,
och äfven den mindre eller verkeliga
skärgårdskusten kan ej ensamt på alla
puncter af ett skärgårdsvapen försvaras, om
den attaqueras af större skepp och Skärgårdsvapen
gemensamt. Äfven i detta fall är det således
nödvändigt att, likasom närgränsande nationer,
hafva en Örlogsflotta, hvilken, om ock
bloquerad, åtminstone hindrar fienden från andra
företag och le.ntiar möjeliga tillfällen att
i detalj kunna slå honom, Härtill må läggas
att Norriges kuster och dess inbyggares Nationalopinion
kraftigt fordra detta vapen, som
således stärker och befäster föreningen. Men
dermed vill jag ej hafva sagt att den i min
tanka orätt kallade arméens flotta, ej är nöd*
vändigj den skapades vissserligen, för att under
det vi ägde Finland, på arméen? flank agera
i Finska Skärgården, men ehuru något
sådant nu mera ej kan äga rum på Svenska
sidan, är vapnet likväl ett ganska nödvändigt
bidrag till sjöförsvarets fullkomnande och Sveriges
Örlogsflotta bör bestå af Skepp, Fregatter,
mindre Fartyg och Canonslupar. Deremot
är jag decideradt af den opinion att ett stort
misstag
Den Ö Martti,
misstag begicks då Regeringen i fordna tider
upprättade aine Sjöcorpser med allt tillbehör
af civil personal, hvilket ökat ett penningefattigt
lands kostnader utan att öka dess styrka
i fartyg; detta misstag skulle jag anse som
ett fei om jag ej vöre öfvertygad att det snart
upphörde. Med måttlig tanke på sjelfva ämnet
och någon omtanka för landets sanna val,
skiljd från aine corpsers enskilta fördelar, skall
det nogsamt finnas vara nödvändigt, ej allenast
att desse corpser förenas, utan ock att
stationerna sammandragas på det alla de inskränkningar
måga ske sorn möjligen kunna
äga rum. Jag anser som en gifven, en bestämd
sanning, den tiden ännu mer skall bekräfta
att nationens opinion, skall stadna dervid, atti
följd af Scandinaviens local sedan frederneåren
1809 och 18 r 4, desskraft och omtanka skalf vändas
på et sjöförsvar, att detta sjöförsvar skall
bestå af skepp, fregatter och canonsiupar, och
att nationen vill ha all kostnad osparad till
detta stora mål, samt dess enda villkor härvid
bli att se resultaten svara emot kostnaden. 2tne
dryga corpser, stor civilbetjening, många stationer
tillfredsställa den ej, då allt detta upptager
största kostnaden, förråden aro tomma,
och slutligen summan sorn till fartygen kunna
användas blir så obetydlig, att man svårligen
äger hopp att hinna till ett visst föresatt mål,
ännu mer, jag tror, att man skall blifva öfvertygad,
att ett fattigt land orngifvit af vatten
med mera lätthet och mindre kostnad, skall
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr, II Band, 38-
3S4
Den S Martil,
genom ett sjöförsvar kunna binnä till deri betydenhet
som erfordras för fredens bibehållande,
än om denna summa användes på något
annat sätt, och detta emot ett land, sorn genom
aine omgifningar, må hända sina försto-1
ringsprojecter, i följd af sakens natur kostar
ali sin styrka på sina Arméer och liknöjt ani
ser sin flotta. Jag tror att vi kunna hiniia
denna angränsande magt i sjöstyrka rrieri ej i
Arméer, och om någon gång nationalfriheten
botas af dess öfvermagt, skall, likasom fordom
Grekeland, äfven Scandinavien finna ett Salamin,
utan att, soni jag vågar troj behöfva dess
Termopylen
jag har nämnt stationer i sarrimandragding,
detta torde fordra en, explication hälst
min mening ej kan vara att flytta Örlogsflottan
till Stockholm* emedan detta innefattar
en orimlighet. Jag menar således att jag tror^
det skärgårdsvapnet både från Götheborg och
Stockholm bör flyttas till Carlscrona, där det
mycket val kan bevaras i öfveftäckta dockor.
Med huru skall då Stockholm försvaras ropar
man? dertill svarar jag, att vid hvarje sig yppande
orolighet skail en Skärgårdsflotta, sorn
naturligtvis först bör utrustas, med yttersta
skyndsamhet blifva färdig i Carlscrona, der
medlen äro stör* och förråden, i följd af bättrd
tillgångar genom förbättrade ärengeménter, måste
vara fulla; allt som deésa fartyg blifva färj
diga afgå de med ordres att rendeVöusera hvar
sorn hälst Och distatlcen kati ej anses stor då
dtftta vapen erhåller dea rörlighet hvartill del
Den 6 Martil,
595
kari hinna. Jag vågar tro, att vid en sådan
regering skall Skärgårdsvapnet vara i Stockhol
msskären val utrustat och redan öfvat förr
än riu, aå ty värr sorn.jag förut haft äran att säga,
medlen gå åt tili corpser och stationers
Underhåll och lemnar litet öfrigt för fartyg
och förråder. Dessutom är jj»g af deri tanka,
att en flottas stationerande i hufvudstaden sätter
sjelfva hufvudstaden i fara för ett fiendtligt
anfall emedan det för fiende kan anses
åå betydande och af så vigtiga följder för hela
kriget, att förstöra flottan med dess förråder
ätt man vågar en betydlig expedition äfven med
risque af betydlig förlust , för att hinna detta
mål, och då mäste äfven hufvudstaden i mer
eller mindre mån lida. Vår tids historia visar
2:ne sådane exempel. Engelsmännen attaqueyade
Köpenhamn år 1807, ej för att hafva det
sorgeliga nöjet att tagå denna Stad, nej endast
emedan Danska flottan låg der, flottan
togs och varfven och förråden plundrades; men
hufvudstaden led rnsr eller mindre dock ganska
betydligt. År 1814 attaquerade Engelsmännen
också Washington, ej i afsigt att endast
förstöra en stad, ehuru stor ock bitterheten
kunde vara emellan Engelsmännen och Americanarne,
utan i afsigt att förstöra bäddar,
yarf[ och förråder för Americas uppväxande
flotta. Förevändningens rigtighet måste erkännas,
ehuru staden led eller förstördes i utföringen.
Jag skulle äfven kunna tillägga att
om det i våra upplysta dagar ingår i någon
patiens hufvuden att med långsamma, men säkra
och jemna stag vilja uppstiga till univery
Den f Martil.
tal monarki, kan det ock ingå i dess infernaliska
politik att under den speciösa pretexten
att förstöra en Skärgårdsflotta, dels förstöra
den i sjelfva verket, dels ock under samma
förevändning förstöra hufvudstaden och sedan
employera en eller 2:ne campagner att härja
Rikets kuster till flera mil inåt landet, för
att då nationen rätt känner krigets rysligheter,
taga det afgörande steget till en slutelig conquet,
i det hopp att ett förtviflande folk ej
6k#U känna bojans tyngd, då krigets rysligheter
ännu stå i så friskt minne, och då man sedan
så lätt, med tillbud af nationens svett till
krigets onda följders afhjelpande, kan skaffa
en slags välsignelse äfven åt den svartaste politik.
Herr Lagerhjelm® jemförelse emellan skepp
och canonslupar, ej antagelig till sin princip,
emedan svårligen dessa vapen kunna jemföras,
dä deras verkningskrettsar äro olika, är äfven
felagtig i sjelfva uppsattsenj ett 74 canonskepp
som likväl förer So canoner, kostar
335,000 R;dr B:co och 44 canonslupar med
chefsfartyg, kokslupar och förrådsfartyg efter
nu varande Reglementen kosta 337,000 R:dr
B;Co. Det förra eller skeppet har 40 canoner
i linien, hvilka jag anser svara emot de sednares
44 canoner, t följd af den lifligare eld ett
skepp kan underhålla. Men skeppet behöfver
endast 7 officerare med 660 mans besättning,
de sednare deremot 44 officerare med
inalles 2,840 mans besättningar: häraf kan sy
-
Den 6 Martti.
597
nas att en skärgårds-campagne är oändligt dyrare
än en campagne med större fartyg, kanske
till den grad att a a 3 campagners öfverkostnad
skulle betala uppbyggandet af hela
örlogsflottan.
Af allt detta, kan jag för min del, tydligen
fatta, att Sverige måste hafva en örlogsflotta
bestående af skepp, fregatter och canonslupar,
och att sjön är det element der hädanefter
nationalfriheten bör befästas. En missförstådd
egenkärlek drifver mig ej till detta
yttrande, ty kan jag leda skepp och fregatter,
så kan jag äfven blifva nyttig för Konung
och Fädernesland i ett Skärgårdskrig på Skärgårdsfartyg;
lika litet drifver mig en missförstådd
Esprit de Corps, emedan hvad jag 6agdt
om flottors sammanslagning är misshageligt för
största antalet af den. Nej fäderneslandets
sannaste intercssen eldar mig då jag här inför
Höglofi. Ridderskapet och Adeln talar i ett
af de vigtigaste ämnen som på det lifligaste
bör röra nationen, och jag är öfvertygad att
alla tider skall erkänna sanningen af hvad jag
fast mycket ofullkomligen sagdt.
D n é Martti,
X A ' . ,
N:o 6.
Grefve Cronjledt, C/as;
Anmärkningar vid Herr Lagerhjelms Memorial^
Herr Lgaerhjtlmi anfö- Undertecknadi anmärkrunden.
ningar dervid.
Att Rikets försvar Det historiska äro
till isin sammansättning våra Förfäders bragfcör
tillskrifvas snarare der och de voro vidt
en historisk härkomst, omfattande; likväl haan
någon consequent de Gustat I, Eric XIV,
uttänkt idé. Gustaf Adolph och
Carl XI, grundlig? idéer
hvad sjö-vapnet
angick och först under
detta sednare seculum
kan tillskrifvas inconsequencc,
då ensidiga
åsigtcr blefvo verkande
ocfi 2 sjö va pen inrättades
med dermed följande
ielaktiga åtgärder.
Att Sverige ej bör Jag tror att Sverige
eller kan ha tvenne kan och måste lia, bafulländade
försvarssy- de sjö- och landtförstem
nemligen tillsjöss svar; men som sjöföroch
lands sorn hvart svaret motstår lörsta
för sig fordrar full- anfaliet af fienden, må
-
Den 6 Martil',
59$
JcomHghet och kanske ste det vara af den Hallvar
tar sip. upptager tur och den kraftattdet
sila de tillgångar sorn både kan vara offenkunna
lemnäs till för- civt och defencivU
svaret.
Att för länder som Sveriges skärgård är
omgifvas af skärgård en af helt olika beskaffeo?
örlogsflotta egentligen het än Finlands, den
är ett offencivt krigs-, var trång och grund i
medel. djup, vår är deremotöp
pea
af djupt vatten,
följa kteligen fordras
ka vapen att a densamme
agera, måste bägge vap-*
nen förenas och måste
vara så kraftige att 4$
innebära fullkomlighet.
Sjöförsvaret fordrar Derföre bör vi ej hft
befästade hamnar och mer än ett sådant stäD
sjö-fästningar hvilkas le, som försvarar sig
garnizon minska Ar- sjelf och detta, hafva V*
jcpéen och draga Armé- förmåga till,,
ens operationer i otid
från det inre till grägsorna.
Herr Lagerhjelm meri.
gifver dock att en tillräcklig
örlogsflotta i.
sjön sätter Riket i verkelig
sjelfständighet.^
$siär yi kunna åstAjtr
-
6c»
Den g Mar lii.
Att Sverige ej förmår
på en gång hålla
örlogsFlotta och skärgårdsFlotta,
och att
det medför halfhet i
åtgärder och förmåga.
Vill ha undersökning
huruvida Rikets
försvar är sammansatt
efter högste fordringar,
om uppbörd, förvaltning
m. m. ej tarfvar
förändringar m. m.
Man har sagt(honom
att kostnaden i underhållet
af kraften i stri•
den canonelden skall
vara så betydlig 6kilj»
aktig då medlen använda
på logsFlottor
att ett 80 canonskepp
utredes (monäs
komma den, hvarföre
ej ha den så?
På det sätt vi nu ha
dem hr.r han nästan
rätt; men, om de förenas
på eti punkt, färförenas
genom samma
intresse så kunna vi
förmå detsamma och
vi skulle få en öfverflyttad
summa af 150,000
R:dr från underhållsoch
personal-kostnaden
till materialsfond.
Detta liksom annat
är skärskådadt och upp-,
gjordt af Comittéer rörande
Flottorna, och
troligen kommer snart
att tillvägabringa® vid
en skeende allmän reg,
lering af Flottorna.
Detta är alldeles orätt
och en dylik jemförelse
har aldrig kunnat
i verkligheten bestämmmas;
ty ännu hafva
aldrig Canonslupar
tagit något Linieskepp,
väl attaqueradt dera
men ej mer.
Den é Martil.
val byggnad och allt)
kostar 400,000 R dr
Banco och hvarigenom
blott 40 canoner hållas
i linie, förslår att bringa
200 till 400 canoner
i spel på öppna canonslupar
och jo! lar.
Ett skepp kostar
ej mer än omkring
320/100 R;dr.
Denna uppgift får
jag tacka för, och be
att få veta hvem som
kan åstadkomma En
Canonslup för 1,000
R.dr Banco. Jag räknar
Canoner och ej 2
å 3 Lisp. Nickor bland
antalet af de uppgifne
4coj då man jemför i
ett fall måste det vara
i allt och då är dessa
nickor utan verkan
mot större fartyg hvilka
ej hafva andra Canoner
än 36, 24, 18 å
12 Lispunds Canoner.
Jag tviflar dock, både
på möjligheten af kostnaden
och på antal canoners
aptering på fartyg
till detta belopp.
Herr Lagerhjelm an* Herr Lagerhjelm urför
dessa sine ^uppgif-. säktar att jag får apli
-
602
Den $ Martil,
ter, för att tillkänna- pera i motsats förhåll
gifva att ingen lätt- lande dess egna yttransinnig
eller ^ytlig re» den om ytlighet m. m.
flexion förmått detta på den person somgifhans
anförande. yit Herr Lagerhjelm
dessa uppgifter ochksn
ej annat än på det högsta
billiga Herr Lagerhjelms
nit för saken
och dess ändamålsenliga
proposition om en
Krig&cassas samlande.
I förening härmed
får j*g äran anföra följande:
Jag
vågar betragta sjöförsvaret såsom nyttigt
och högst nödvändigt, för Sveriges oberoende,
såsom Scandinaviens naturliga försvar,
penna tro 6ynes kanske parodon för mångå;
men då jag betraktar de olikheter i opinioner
som härvid kunna alstras, härflutne, af de orsaker,
som alltid verkar då saker af stort in;
tresse skola bedömmas och sorn alltid vid dy.
lika fäll äro de rådande nemligen passionernas,
intressets och allmänna misstagens åsikter,
så finner jag lätt uppkomsten af desse ö.
Ijka meningar; men åter då man med uppriktighet
söker den enkla sanningen skall man
^inna att Sverige liksom England , genom sitt
georgrafiska läge, måste försvaras på sjön,
snåste med Flottor till yttre försvar bibehållas
i sjelfständighet» dä motssisen vi^ar att ifrån
Den 6 Martti.
den slund en stat åsidosatt, upphört att äg*
eller bibehålla dess naturliga försvar, är denna
stat säker att alltid någon ^eröfrare, ankommer
för att begagna tillfället af dess försvarslöshet.
I 10 Secler är England deruppå,
ett exempel, ty från den stund detta land med
alfvar vinlade sig om sitt naturliga försvar
sin Flotta — har det stigit i välmåga och
makt och på de. tider det försummade densamma,
var det ett rof för inkränktnirgar. När
innehafvaren af en publique autoritet och hvar*
je medborgare i Staten, rätt förstått deras gemensamma
intresse; då fruktar ej den förre
att medgifva ansvarighet i utbyte emot makt
och den sednare makt i utbyte mot ansvarighet;
derföre måste i en constitutionel stat så väl den
militaira sorn den civila makten vara populair
för att stödja sig på säkra grunder. De kunna
ej länge fortfara att vara, så vida ej de upp-'
lystare classer af medborgare* förr eller sednare
verkande på allmänna opinion, erkänt
derigenom, den verkeliga fördelen af en dylik
makt. Denna popularitet godkänd genom det
ölverlägsna begreppets röst har placerat i
första rummet de moraliska orsaker som med
täflan af de physiska frambringat Engelia
Marinen till dess öfverlägsenhet Den harsatt Nation
i samband med sina naturliga försvarare till
den grad, att det i poesiens målande språk men
iden mäst vanliga familiair.a conversation som
Engelsmän, då de omtala sina skepp, sin Flotta,
med enlusiasme kallar dem, våra bålverk,
våra t råd val lar. Jag har framkastat dessa re’
flexioner för att anhålla det Ridderskapet och
Adeln och samtelige RiksSftåaden med stadga
-
Den 6 Martii.
de begrepp ocb uppmärksamhet tänka på vårt
sjöförsvar. Länge varman på sjön okunnig om
den rätta kraft som var concentrerad inom
sjövapnet och först inom det sednare seculum,
men synnerligast dessa senare 5o åfen har
denna kraft blifvit helt och hållit utvecklad.
Man ansåg bland annat för omöjligt att passe1»
ra förbi Fästningar eller batterier, långt mindre
att våga attaquera dem; och man har derefter
6edt nästan otroliga saker utföras af dylika attaquer.
Genom alla Historiska facta framvisas,
hvilken betydlig materiel- och personalkraft
finnes sluten och sammanhållen så till
anfall som försvar inom hvarje slags Krigsfar»
tyg, allt i proportion efter dess storlek, och
bland mängden är sorn exempel Engelske Coj
modor Sidney Smits Escader bestående af i
Linieskepp och några mindre fartyg som undsatte
St. Jean d’Acre och tillintetgjorde Franska
Arméens attaque derå, genom deras Canoners
och Besättningars transporterande i land: ett
fullkomlig bevis. Då man sedt England under
dessa sednare 30 åren med en Flotta af
180 Linieskepp af 500 större och mindre Fregatter
, Briggar och armerade Fartyg, bemannad
med högst 145,000 matroser och sjösoldater,
bloquera hela verlden, inkräkta fasta
punkter öfver hela jordklotet hvarigenom
det är blifvit mästare på håfven, öka sine
undersåtares antal från 30 till 80 millioner,
så har man åter i tidernas häfder ännu ej
sedt någon Continental-makt förmå kufva eller
styra flera Folkslag än mindre få herra-5
välde i cn verldsdel. Detta vittnar om det
Den 5 I\Iarlii.
stora inflytande sjövapnet: baft på Folkslagens
öden. Gamla verldens öde afgjerdes vid
Actium & Salamis. Den nya verldens vid
La Honge 1692, vid Trafalgar 1805. Härutaf
vill jag draga bevis, hvad Scandinavien med
ett antal af 20 Linieskepp i öppna sjön och
ett tillräckligt antal små fartyg i skärgården,
bemannade med 20 å 25,000 man sjöbesättnin•
gar kan till sitt försvar åstadkomma; och jag
tilltror mig yttra, att detta försvar sker heldre
med denna Flotta än med 100,000 man' Man
bär tillskrifvit orsaken för omöjligheten att
hindra herjningarna 1718  19
20 af Rys
sarna
på Sveriges kuster, det vi ej då hade
någon SkärgårdsFlotta och deraf dragit den slutsatts
att en ÖrlogsFlotta (som vi då ägde i
sjön af 12 Linieskepp utom 16 Engelska såsom
allierade) ej kan försvara våra kuster.
Detta raisonement är falskt, då man, N. B.
med uppmärksamhet och opartiskhet betraktar
då varande tid och händelser. När samma
Armée som ena dagen hade stormat skantsen
Gyldenlöf och dager» derpå säkert under Carl
XII:s egit anförande sjelfva Fredricshalls murar,
drogs tillbakars efter det olyckliga skottet
och blef modfäld men brukades synnerligast
som ett medel till partiehatets och egen-}
nyttans afsigter, i stället för att fullfölja det
påbegynta verket, så kan man lika lätt inse
om ej samma verkningar hade icdividuelt intryck
på Flottans befäl,| åtminstone verkade
det från högre ort på dens3mmas overksamhet
och stillaliggande; jemte att Engelska Flottans
jpgrvaro var mer att anse som pockande till flen
6o 6
'Den 6 Martii.
. ' , ‘i , . ’ , f : ■■ -t,
dens hjelp änsöm bidragande till vårt understöda
Efter denna tid har flottan i 1740 och 50arens
krig i 1788 och 90, jemte de deruppå följande
visat att inga härjningar, utan trefnad Och säkerhet
varit rådande långs Sveriges kuster*
och det olyckliga resultatet i anseende till förlusten
»f så manga linieskepp, fregatter och
skärgårdsfartyg vid utgången från Wiborgs vi-,
ken 1790 vittnar om en örlogsflottas krafter
och beskydd, utoni hvilket beskydd aldrig Gustaf
III med skärgårdsflottan kommit derifrån
och utom hvilket (sedan detta beskydd för utgången
var gifvitj bataljen vid Svensksund aldrig
kommit i fråga.
Jag anhåller att få beropa mitt memorial
under den 19 Januarii 1818 och att det må inför
Utskottet uppläsa, hvaruti jag gifvit mera
utveckling åt detta magtpäliggande ämne,
än jag nu framstäldt;
N:0 7.'
Herr von Francken, August:
Uti Herr Königs den i:sta dennes gjorde
motion att Rotehållare för en soldat skäll betala
25 och för en båtsman 20 R:dr för hvart
krigsår 60m öfvergår det första mot det att
Rotehåliaren under kriget skall vara fri för
nummerns completterande och monderingens.
Underhåll, kan jag aldeles icke instämma, af
Seri enkla orsak att R^tehållarne redan af åH
Den 6 Martiin
'der varit befriade från monderihgs underhåll
l krigstid samt att alltsedan Beväringsskyldigheten
i Sverige öfverenskoms hafva Rotehållarne
älven varit fiie frän completterande af soldat
tinder krig, hvilken vid inträffad vacance under
ofredens påstående af Beväringen fylles,
och kan jag derföre ej anse nödigt ätt vi påtaga
oss en utgift till undvikande af åliggande;
isom oss hvad hellre som är ej tillkomma,
men deremot hvad Rusthållarne beträffar förenar
jag mig fullkomligt med Herr König, att
sedan häst Och karl vid krigets början blifvit
aflämnad så för hvarje år sorn öfverskrider det
första erlägga 50 R:dr Banco oöh deremot blifva
frikänd från recrutering, remontering och
monderings underhåll medan kriget påstår samt
vid dess slut af Kronan återfå häst, karl och
mondering i fullgodt stånd;
Att Kronan genom den betydliga penningsumma
som blir af 50 R:dr årligt bidrag
af hvarje Rusthålls nummer rikligen under
kriget bör kunna åtaga sig underhållet, äfvensom
att Rusthållarrie härvid ej kunna förlora
då augmenterne alltid uppgå tili den föreslagne
afgiften kan lätt inses, samt att Cavaileriebefälet
genom detta säkra contanta bidrag bör
iättäs i sina omsorger för Regementets bruk-i
barhet tyckes ej heller böra betviflas. ]ag
förmodar derföre att hvarje härvarande indelt
CavallerieOfficer med nöje skall söka tillsyrka
denna del af Herr Königs väckte motion, som pi
én gång åstadkommer förmån för Kronan och Re-t
Ben 6 Martil.
gementerne samt befordrar de rusfandes säker-'
het och väl.
Att detta mitt anförande måtte få åtfölja
Herr Königs motion till vederbörligt Utskott
är hvad jag slutligen vördsammast får anhålla.
N:o 8.
Herr af Schmidt, Georg Lars’.
I anledning af Herr Montgomeries gjorde
motion, rörande Vester- och Norrbottens läns
återförenande under en Länsstyrelse, får jag
äran till Högvälborne Herr Grefven och LandfMarskalken
samt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln följande anmäla. Den skyldiga kännedom
jag om desse vidsträckte landskap äger,
förvissar mig om, att ehuru välment Herr
Montgomeries åsigt i ekonomiskt afseende för
staten synes vara, då dermed någon contant
besparing kunde vinnas, så tror jag icke att
denna lilla stats-fortune, svarar emot hvad dessa
landskap, hvilka utgöra tillsammans något öfver
1,300 qvadrat mil, ehuru dess folkmängd,
fast i betydligt tilltagande, för det närvarande
endast uppgår till 77,000 menniskor, derigenom
skulle förlora.
Herr Montgomerie uppger, att fordna styrelsers
områden sträckte sig ifrån Gefle till
Torneå; hvad denna punkt beträffar, känner
Herr
Din 6 Martti,
609
Herr Montgomeri lika väl som jag, ordsaken
till denna vidsträckta fördelning, hvilken i begyneelsen
af Lärisstaternas inrättande i de nordliga
provincerne, blefvo deni tilde 1 te^ och
kunna sålede| icke nu med skäl åberOpasj sedan
man funnit dem äga ett för den tiden 0-  kändt värde.
Vidare uppger Herr Montgomeri, att eh
lättnad skulle för Inbyggarne vinnas, otti
Landshöfdinge-sätet blefve flyttadt till Piteå
Stad. Beträffande denna punct, kan jag icke
neka mitt medgifvande, att om båda Lanenj
emot hvarje sakkunnigs öfvertygelse skulle
förenas, Piteå vöre väl då den ungefärliga
medelpunkten; men oberäknadt hvad södra
delen af det nedre Landet härvid skulle
förlora, i anseende till betydlig förlängning
af väg; skulle Inbyggarne, i de till
betydlig grad redan odlade, Lycksele och Åfcelé
Lappmarker, utgörande sju större Pastoratet,
se sig högst vanlottade genom en tillökning
af 23 mils förlängd väg, då de hos
Konungens Befallningshafvande skulle anföra
aine åliggandem Äfven yttrar Herr Montgomeri,
att Norrbottens Län, är att jemföra med
ett lagligt iFögderi. Hvad detta beträffas
känner jag väl icke om sådane finnas, söm
innehafva 37,000 menniskor; men försäkrad är
jag, att icke något Fögderi finnes, som i vidsträckthet
liknar Norrbottens Län, hvars area*
la innehåll utgör 750 qvidratmd.
Bil, till Ridd. o. Ad. Pr. II Band. 39
Den 6 Mart.ii;
Herr Montgomeri säger, att de deladé
Länen förOrdsaka besvär för Regementsbefälet,
då Vesterbottens Regemente är förlagdt i båda.
Hvad den punkten vidkommer, tror jag
nämde Regementer icke vara det enda inom
Sverige, sorn får rådslå och corfespondera med
flere Landshöfdingar; dessutom har jag aldrig
hört Befälet häröfver klaga.
Hvad styrelsen beträffar, så känner Herr
Montgommeri säkerligen., att om desse onntalte
vidsträckte trakter skola blifva hvad naturen
tycks för en framtid danat dem till, och
om tillsyn och uppmuntran af styrelsen skall
rätt verkställas, till odlingar, röjdningar, strömrensningar,
Bergverksanläggningar, med flerd
näringar som der bjudas och hvilka en gång
säkerligen komma att gifva Fäderneslandet
tacksamma gärder för gjorde uppoffringar så
öfverstiger allt detta, jemte de lagligå målens
afgörande, den mäst verksammes förmåga';
men kanske skulle återkallandet af de uråldrige
tidernas sätt att styra dessa trakter, anses
dämpligare! då ett beständigt lika kunde opåtalt
råda, och då medvetandet om uppfylld®
plikter redan tillfredsställande den styrande,
då han å Embetsruromet förrättade sin tjenst,
och sällan annorstädes än der i anseende till svit—
righeter att öf verfara de nästan ömäteliga rytm
der, gaf rätt åt de lidandes klagan.
Att detta, jemte Herr Montgomeris mer
moria! må till vederbörligt Utskott remitteras;
Den 6 Martil;
511
och med de öfrige RiksStånden communiceras,1
derom anhåller jag ödmjukast.
Js-O g,
Herr Kling fl ed 11 Gnflaf Fredric:
Med den kännedom j?g, under en flerårig
bosättning inom Norrbottens Län, hunnit före*
värfva angående denne Rikets nordligaste del;
kan jag icke undgå att göra följande anmärkningar
emot den af Herr Montgomerij väckte
motion, om sammanslående af Norrbottens
och Westerbottens Län.
Ville jag antaga, att desse begge Lån» in.r
nehållande nära ett tusende fyrahundrade qvadratmil
i arealrymd, hade uppnått deras möjeliga
höjd af odling och befolkning} så skulle
jag dock icke anse troligt att 4e mångfaldiga
och granlaga ärender, sorn tillhöra Läne-i
styrelsprne i allmänhet, kunde* med tillbörligt
iagttagande af Statens fördelar samt Lä^
rens Invånares rätt oeh bästa, skötas af en
enda Landshöfding, hälst sedan desse Etnbets*
mäns åligganden nu mera blifvit mycket utsträcka
ta emot förra tider, då allmänna hushållningen
och Policen fordrade mindre omsorger, åtmint
stone mindre vårdades. Exempel hämtade från
desse tider torde således vara föga bevisande
i och för sig sjelfve; men en hvar sorn närmare
känner huru Proy.incen Westerbotten, med
dess enda Lånestyrelse i Umeå,, då förvalt^
Den 6 Martu,
åéé, tefnnad nästan åt sitt öde, och Kronobetjeningens
ensamma vård, finner utan tvifvel
att Provincens delning i Tvenne Län var en
upplyst och al omständigheterne påkallad
åtgärd.
Ännu äro likväl, Sveriges ifrågavarande
hegge nordligaste Lätt , endast ett halifärdigt
Land, begåfvadt af Naturen nied tnånga obegagnade
förmåner. Befolkningen, för närvarande
tillhopa omkring 75,000 persöner, befinner
sig i jemt och betydligt tilltagande, och
i samma mån sorn utkomst för Folkstockert
beredes, genom tjenlige anstalter för Landets
Vidare odling och bebyggande samt Näringstillfällenas
utvidgande, skall folkökningen ofelbart
blifva ån starkare Och folkmängden tro-’
ligen finnas fördubblad efter en mansålder.
När detta hunnit inträffa och de 1,400 qvidratmilen
bebos af 150,000 menniskor, linnes
förmodeligen ingen, som ur någon synpunkt
tkulle ogilla Provincens skedde delning.
fimedlertid bör man besinna, att det städse
ar Konungens Befallningshafvande Och ofta
Landshöfdingen personligen, som miste uttänka,
framställa, förbereda och utföra de allmänna
economiska företag Och anstalter, som
skola leda till nyssnämnde stora och möjeliga
resultat, hvilket framför allt annat, boJr
bibehållas i sigte när man vill ordna LindtKegeringt-n;
och upplysningsvis får jag här
nämna några af de vigtigaste omsorger, som I
Den 6 Ulartit.
detta afseende åligga Landshöfdingen uti Norrbotten^
de äro:
1:0. Afvittringars befordrande, med hän -  sigt äfven till allmänningstrakters afskiljande
från enskiites områden, och dessa trakters indelande
för Landtbruk, Bergshandtering, eiler
andre näringsgrenar
2:0
Storskiftes ärendernes befrämjande.
3:0 Landets befolkande, medelst befordran
af bosättningar å ödetrakter och jemn
tillsyn å Nybyggare.
4:0. Nya vägars anläggande uppåt landet,
- .-.».v..-.-
5 0. De allt för stora Socknarnas klyfning
och fördelning i smärre Pastorat, samt kyrkors
byggande uppåt landet.
6:0. Strömrensningars befordrande, för att
öppna tillgången till landets outtömliga Jemmalmsberg,
stora skogar och flere resourcer.
7:0, Införande och stadgande af en sjelfständig
bergshandtering inom Länet, med afseende
tillika på Jernmahnernes begagnande för
andre orter inom Riket..
8:0. Städers eller Köpingars anläggande
för att lifva rörelsen inom det vidsträckta^
Landskapet.
Ben 6 Martil.
Jag vet att att älla dessa vigtiga företag
Sto började och under utförande, eller nu i
fråga att verkställas, Den arealrymd, hvar
inom de skola utföras, utgör föga mindre än
750 qvadratmiU och då härtill kommer att
Norrbottens Län, med en vidsträckt gräns emot
Ryssland, fordrar jemnare uppmärksamhet,
till lugnets och ordniogens bibehållande, än
annorstädes, tror jag det vara ostridigt, att
Landshöfdingen i Norrbotten hvarken kan eL
ler bör erhålla någon utvidgad verkningskrets.
Jag afstyrker således i allo bifall till
motionen derom, öfvertygad att den besparing
i Statsutgifterne, som derigenom åsyftas, skulle
å stället medföra stora förluster för Staten,
oberäknadt de svårigheter och den osäkerhet,
sorn genom Länens sammanslående skulle å
nyo blifva deras Invånares lott.
Nu> 10.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland i
Med anledning af Grefve Cronhjelms motion,
om sammanslående af Artilleriets och Ingen
eurcorpsens Läroverk, har jag erhållit tillstånd
att upplysningsvis tillkännagifva, hvad
inför Hans Kongl Höghet KronPrinsen i egenskap
af bögte Befälhafvare för Artilleriet, i
detta ämne blifvit discuteradt. Samma fråga hac
nemligen blifvit väckt, men man har icke kun^
nät finna att nå^on synnerlig nytta af ett enkelt
sammanslående af desse Läroverk kunde
Den 6 Martil'
uppkomma, hvarken i anseende till undervisningen
eller till kostnaderne. Icke i anseende
till undervisningen emedan begge
Corpsens Elever skulle fordra en vidare sträckt
undervisning i hvarderas särskilta, ehuru hvarandre
nära liggande yrken. Icke i anseende
till kostnaden, emedan Ingeneurcorpsens Lärerverk
endast kostar 1,200 R:dr pä ordinarie»
Stat, hvaraf så mycket mindre någon indragning
skulle kunna äga mm, som Professorer
för sine 1000 Rdrs lön, äro pligtige att verkställa
Triangelmätningarne, och för de 200
R;dr som äro anslagne till Lectionsarfvoden,
äfven bestrides våtden af Archiveroe. Dere-^
mot bär man funnit att sammanslagningen
skulle medföra mycken olägenhet, dels i anseende
till IngeneurElevernes individuella förhållande,
emedan de icke skulle kunna begagna
undervisningen vid Marieberg utan att bo
på stället, dels ock hufvudsakeligast i anseende
till de olika grundprinciper, sora i afseende
på Corpsernes särskildte förhållanden vid
de begge Skolorne nu följas, nemligen att ArtillerieEleverne,
sammandragne från 3.ne Regementet
flytta till Marieberg och bo der oafbrutit
till dessCoursen är slutad, hvaremotIngeneur-Eleverne
endast arbeta vid SkoleVerket
vintern, och under sommarmånaderne, öfvas
och begagnas i verkelig tjenstgöring vid byggnader
eller Topografiske arbeten Af desse
skäl har idéen om Läroverkens sammanslående
blifvit förkastad, ehuru jag derför hvarken
vill påstå att någotdera äger all den fullkomlighet
det kan och bör .erhålla, och icke hel
-
616
Deri 6 Martil.
Jer att TngeneurLäroverket i längden kap erhålla
den fullkomligare utbildning hvartill
det framgår, utan någre tillökte bidrag från
Staten.
iv - ~ • - '*
Men då den väckta frågan om desse bag?
ge läroverks enkla sammanslående, såsom i
intet afseende gagnelig förfallit, har deremot
uppstått en annan fråga, om nemligen icke.
alla de särskildte grenar af publike tjenster och
äfven enskildte näringsyrken, sorn fordra kunskaper
i Mathematiske, Physiske och Chemi»
ske vettenskaper, skulle kunna med fördel
få sine elever underviste i en gemensam
skola, uppställd på de principer sorn den Franska
Polyteckniska. Artilleriet, Militaira lngenieurverket,
Flottorne, Hydrauliska och Vågbyggnadsverken,
Skepps- och DockbyggnadsStaterne,
Bergväsendet och Öfverintendentembetet,
skulle alla derifrån kunna draga sine
elever, hvarjemte till alla produetive yrken,
som fordra högre kunskaper för inrättandet af
gående verk, Machinerier och Chemiske operationer,
äfven private skulle kunna bildas i
denna högskola för undervisning med praktisk
tendens i ofvannämnde vettenskaper. Man har
icke ansedt omöjligt att om alla de medel sammanslogos
som nu äro använde till särskildte
mindre undervisningsanstallter för ofvanuppnämnde
tjensteverk, och som alla mer eller
mindre nu måste vidkännas olägenheten af bristande
sammanhang med Rikets allmänna läroanstallter,
skulle kanjke dermed, utan serdeles
tillökt kostnad kunna åstadkommas, ett stort
Den 6 Hjarti, ]
och allmänt centralverk, sen genom sin förepade
kratt skulle kunna brnga undervisningen
till en vida högre grad In af de nu isolerade,
så mycket af tillfällig vilja och förmåga
hos deras ledare, beroendt särskildte läroanstalterne
kan vänt3s. Attnärmare bär utreda
desse ämnen medgifver icte rummet och tiden,
men de hafva inför Hansiongl. Höghet Kronprinsen
blifvit discuterade och Hans Kongl.
Höghet, som med nådig tmtanka för' allt sorn
kan befordra Fäderneslanets val, sjelf förenar
så ovanligt säkert oidöme och så sällsynte
insigter i de strängare vetenskaperna,
har täckts deröfver höra lere, både embetsman
och lärde och någrt steg hafva blifvit,
vidtagne till idéens närmre utarbetande. Resultatet
häraf har blifvit itt tankan ej blifvit
ogillad, men ansedd af den beskaffenhet att
den fordrade mycken monad, mycken tid att.
i allt sitt sammanhang md öfrige Stats- och
Uppfostringsförhållanden ietraktas, och framför
allt mycken öfverläggning för att ej brådstörtad!
rubba hvad mamgde, innan man med
full säkerhet visste hvai man satte i stället;
ten försigtighet i synnerht nödig i penningefattige
länder, der man ej har råd att göra
försök sorn kunna misslykas. För egen del
3ag tillägga, att de lere anföranden jag
vid denna Riksdag hört göras om allmänna
uppfostran, öfyertygat mg att man i allmänhet
är böjd att leda den till mera sammanhang
med det practiska orgerliga lifvet, en
tanke som torde vara en öljd af vår fortgå«nde
xonatitutionella utbilniog, men hvilken
€ 18
Dn 6 Martu,
kanske fordrar nSgjn tid att mogna och genom
publikt bearbetande erhålla en bestämd
och säker rigtning Jag är derför nu mer än
förr af den tankan, att inrättandet af en sådan
Polytecknisk skola sorn jag omtaladt, torde
böra hvila, till des en allmän öfversigt af
alla publika underisningsverk kan på en gång
företagas, och de stp egentligen äro ämnade
för den theoretiske »ch speculative lärdomen,
kunna sättas i nödi{ öfverensstämmelse med
dera som äro eller lifva inrättade för practiske
yrken: och hysr jag fullkomligt tillförsigt
till Regeringen tt något sådant blir företagit,
då det genoi allmänna tankens utveckling
hunnit blita tillräckligt förbereda
Jag anhåller slusligen att få begagna tillfället
att tillägga näjra ord om KrigsAcaderinien
på Carlberg.
Utan att ogilla ivad Herr Montgomerie
och Grofve Cronhjein anfört, om möjligheten
att vid andra lärovei bilda militairer, hvilket
jag anser både löjligt och som theorie
rigtigt, tror jag iikvä att man gjorde ganska
illa, att rubba inrättrngen af KrigsAeademien
förr, än man hat nåpt annat som säkert uppj
fyller ändamålet.
Jag anser KrigAcademien hafva gjordt
mycken nytta för Araéen, och hyser för mine
yngre till största Jelen där bildade vapen*
broder, en hög gradaf aktning, som jag är
glad att offentligen i uttrycka. Sjelf bland
Den 6 Martil',
de äldre har jag med innerlig fägnad sedt huru
kunskaper i allmänhet tiltagit, och huru ett
kunskapsbegär utbildat sig, som i min ungdom
alldeles icke var så allmänt som nu. Otviivelagtigt
har inrättningen af KrigsAkademien,
om icke ensamt, åtminstone i betydlig
mån härtill bidragit. Eosidig är visserligen
nppfosiran vid ett lärvoverk, inrättadt uteslutande
för ett yrke, men ingalunda har Jetta
hos de yngre generationerne bildadt någon ensidig
anda i allmänhet; den omsorgsfulla omvårdnad,
hvarmed conscriptionsclasserne blifvit
emottagne, behandlade och bildade, torde
bäst vittna att Arméens befäl ingalunda är lifvadt
af någon ensidig, skråaktig anda, utan af
den allmänna medborgerliga, som bör finnas
hos alla classer.
Med desse anledningar till tacksamhet för
den sednast afledna Konungen, som stiftade
KrigsAcademien, tror jag icke att Riksens
Ständer hafva skäl, att i underdånighet i den*
na stiftelse önska någon rubbning, åtminstone
icke förr än en fullkomlig ochsammanhängaw
de öfversigt, af alla allmänna läroverk kan
komma att företagas, för att bringa dem till
fullkomlig öfverensstämmelse sins emellan, och
för att uppfylla de luckor som tidens fortgående
fordringar, i de gamla inrättningarne kunna
upptäcka.
Jag aahåller att detta mitt yttrande må i
620 Den 7 Martil,
remissen fa åtfölja Grefve Cronhjelms 51^
morial.
Bilagoi»
till PleniProtocollet för den 7 Maltin
N:0 1.
Grefve Ridder stolpe,, Cark
Skyldigheten att icke för Ridderskapet
pch Adelö upptaga någon dyrbar stund , kaa
jag fägna mig att vid detta Riksmöte hafva
obrottslig^ uppfyldtj men det är äfven en pligt
att yttra sig då man af så ömma åligganden,,
som kamraters tillstånd, dertill föranledes; och,
vågar jag derföre hoppas Ridderskapets och
Adelns öfverseende då också jag meddelar mina
tankar och mini känslor i ett ämne, där
någre värdige medbroder på ett hedrande sätt
beredt mig vägen, och en Statsutskottets egen
forskande ledamot så mycket snarare kan anses
hafva uppmuntrat mig, som det är troligt
att han, utan hopp om tillgångar till förbättring
af det mindre indelte befälets löner, aldrig hade
gjort den framställning, hvarigenom han rättvisat
redan erhållen gärd $f aktning och förtroende
-
Deri, 7 Martti*.
621
Med den slutsätt» jag således anser mig
befogad att draga af motionen, hoppas jag icke
förgäfves vädja till detta Rikets först* Stånd,
då jag utan att plåga med detailler, som ligga
för öppen dag uti Regementernes Stater, anmäler
otillräckligheten att de inkomster, sorn
likväl skola påstås tillräcklige för indelte compagj
ti i eoffi cerare, icke! allenast till sina accorder och
räntor för dem, samt Underhållet för sig sjeltve
och sin, fastän icke kostsamme, uniform,
utan ock till bestridande af andre tjensten åtföljande
skyldigheter, såsom resor för visitatioper,
undersökningar, transporter, auctioner >
bésigtningar, 0. s. v.
Att fordra desse, uti ständigt åberopade
Reglementen, och tjenstfäfdige, deraf lefvande
änmärkares författningar, strängt föréskrefne
pligter, då det fattas tillgång på medel att dem
uppfylla, är smärtande för en befallande, Mine
Herrar! och lidande känslor uppkomma
derigenom äfven hos de lydande! ! Huru skulle
Väl desse kunna uteblifva när, med de nu
taline Sädespriser, 75, 72 ja icke mer än 52
JR:dr 21 sk. 2 r.jl. ofta Utföra, jemte 20 tunnor
Spannmål af bostället, en SubalternOfficerg
hela åfligä inkomst, samt Capitainer finnas, som
tjena Konung och Fädernesland med 191 R;dr
37 6k. 8 rist. oberäknade icke tillfyllestgörande
20 sälUn 30 tunnor af sine innehafvandé,
getiotti bristen uti anslagen till ersättande
af utdömde caräcters hus, mindre emot ändamålet
svarande, böställen« Då understundom
iuisslyckadd författningar och afsigter tued dem,
622
Den i Martil'.
antingen genom arrendatorer eller vederbort
ligen godkände löftesmäns bristande ansvarsförmåga,
ytterligare minska de påräknade små
inkomsterne och förordsaka alltid kännbare efterräkningar,
såsom för husröta med mera dylikt,
ökas tyngden af de efiersinningar jag lern?
nar en hvar att med mig dela, fastän jag, för
att ej för länge pröfva edert tålamod mine Herrar!
icke vidare utvecklar dem.
Må likväl den enda tillåtas mig, att tjenare
i allmänhet och sådane dagdrifvare, som
man i vissa förhållanden icke kan vara utan,
i synnerhet, oansedt flere varors minskade pris
måste vedergällas af enskildte mera än dubbelt
emot medborgare, sorn, drsfne af, i vårt
land alltid kraftigt verkande, känsla för heder
och fosterland, aldrig tveka när det gäller att
med lif och blod trygga det sednares ära och
säkerhet, skola icke desse oegennyttige, äfven
i yngre graderna äga rätt att fordra åtminstone
sä bsrgelig utkomft att de icke ovillkorligen
trugas uppsök* utvägar, sorn i förtid beröfva
Arméen ail medverkan af deras mod, nit och
Skicklighet, samt för dem sjeifve alldeles/örinta
den framtida befordran, hvarom hop;
j>et ensamt kan väpna emot förevarande lidelser
till dess sådan j ofta dyrköpt, belöning
vankar.
Må äfven i anledning af allt detta den
sluteliga anhållan icke vägras mitt deltagande
i vanlottade vapenbröders ställning, att detta
anförande får .åtfölja Herr Hjertås memorial
Den 7 Martiin
623
till Vällofl, StatsUtskottet, htars välvilja och
urskiljning, att, så vidt tillingarne medgift
va, behjerta föreslagne omstäriigheter, vare sig
med jemnkningar af andra liner eller rent af
tillökningar, jag icke kan msskanna.
N.O 2.
Herr Boij, Johan Fredrid
Fråga har väckts uti deta stånd om, att
Riksens Ständers revisorer kulle äiven granska
den under Kongl. Krig>’ol egii vård stälde
PassevoianceCarsa-. det är ned afledning deraf
jag tager mig friheten at underställa detta
vördade samfund, mine åsigter uti ämnept.
År 1778, inrättades mötespsSevblanceCass^n
för Indelta Cavalleriet och 18(2 den för Indelta
Infanteriet. Dessa båla Cassör äro nu
förenade och utgöra för möt;na ett belopp af
340 0^0 , efter dem ur.gdärligen 25©;Ooo
R=dr Banco, vid hvilken suncna Cassan bibehållit
sig under de sednare iren.
Mötas PassevolanceCassat är stäld under
Kongl. KrigsCollegium. Den rtvideras äfven af
det samt undergår vidare åiyo granskning
uti KammarRätten.
Mig synes, *ft en sådan Controll är tillyäckelig
och ali vidare öfverflödig om ej jhcd
grunderne
för ett sådant förslag kunna ej
helier af mig gillas, då Cassans uppkomst och
624
Din 7 Martil,
närvaro är framlallad genom en enskilt öfverenskommelse,
med Kongl. Maj.t och Kronan
I ena, och rust-och rotehållare å andra sidan,
samt på samaagrund som Riksens Ständers
Revisorer skulle örses med rättighet att granska
denna Cassa, rnrde de äfven öfverallt kunna
intränga på Pssevolancens område och tilt
och med komma uti befattning med Ecsqvadrons-
och ComptgnicChefers egna Cassör.
jag tror att Riksens Ständers Revisorers
vida och besvärja omfattning ej bör tröttas
vid ändamålslösa öfversigter, och är äfvert
öfvertygad att det säkerhet denna för Landtarméen
så angelä;na Cassa nu äger, bestående
deri: att ej lin på annat sätt beviljas, än
litt de som bifallt dessa Lån, äro äfven ansvarige
att balanc‘r ej få uppstå, skulle ge*
norn förenämde ågård af Riksens Ständer försvinna.
Denna 3assa bidrager till Arméens
rörlighet, och få af denna natur, hafva under
dess närvarande orm, varit mera gagnande»
inom deras bestända gränsor; dess styrelseoch
förhållande utgöt ingen hemlighet.
Contracten ör dess bestånd, stalde under
15 år upphöra 1827.
Under Mötespavolence Cassati, har Hans
Maj;t Konungen i nåder funnit för godt att
tills vidare ståla LÖDingsCassan, Utgörande ep
fond af 100,000 R-.dr Banco, som af Hans Majtts
injkiltå uppoffride tillgångar, är uppkpmm;en0-
Häraf
Den 7 Murtii.
Häraf utgå årligen 6,000 R:dr Baned, till får,
ökande af 6 särskilte Kegementers aflöning.
Att det;ta mitt vördsamma anförande får
åtfölja Herr von Hartmansdorff* memorial an<»
håller jag ödmjukast.
No 3.
Herr Hegardt, Christian Bernhard',
I anledning af Herr Gripenstedt* yttrande
om följderne af en i frågastäld Realisation
af Bancosedlarne, utber jag mig vördsamt att
få göra några erinringar.
Om med Realisation förstås endast och
allenast en bestämning af BancoSedelns värde,
^enligt dess nu varande förhållande till det me^
-talliska mynt den skall föreställa, samt en anstalt,
syftande att upprätthålla det, och förebomma
dess ytterligare försämring, så väl
aom dess förhöjning, så synas ingalunda de
olägenheter deraf vara att befara, uppå hvilka
Herr Gripenstedt velat fästa uppmärksamhet.
Han befarar att capitalisten eller för.
dringsägaren skulle deraf föranlåtas, att till
betalning uppsäga sina utlånte penningar. Jag
tror att just motsatsen bör efter all sannolikhet
förväntas, och att Capitalisten, genom se*
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. II Band. 40
Den 7 Martil.
delvärdet* bestämning tryggad emot den förlust»
för hvilken han nu genom dess obestämdhet
och ombytlighet är blottstäld, skall
deraf fast mera hemta en nu och länge saknad
anledning både att låt* sina penningar
innestå hos låntagaren, så framt de för öfrigt
äro säkert placerade, och att äfven utlåna sådan»
penningesummor, som han för närvaranJ
de låter ligga ofruktbara; enär han kan hysa
en grundad förhoppning att de vid återbetalningen
skola äga lika redbart värde sorn vid
utborgningen. Jag fruktar tvertom, att om
den ifrågavarande så önskliga myntbestämning
ej sättes i verkställighet, sä torde man snart
få förnimma att betydeliga penningelén uppsägas;
emedan Capitalisten då måste blifva betänkt
på, att i tid rädda sin förmögenhet, och
på ett eller annat sätt realisera sina fordringar,
innan myntrepresentativerne ytterligare
försämras och, närma sig till likhet med värdelösa
assignater.
Beträffande vidare den yttrade farhåga;
att, i följd af VexelBankers öppnande till
sedlars invexling, Bankens silfverfond skulle
utömmas och föns ur landet, samt de oinlöste
i omlopp qvarblefne sedlarne derefter sakna
allt värde eller åtminstone betydligen förlora
i värde; så får jag först och främst anmärka,
att om Realisationsoperationen blifver någorlunda
väl beräknad, hvilket jag har någon
anledning att förmoda, skall den händelse icke
inträffa att Bankens silfverfond till den
grad uttömes, att Banken icke förmår fortfara
Drn 7 Martii,
627
med sedlars invexling vid anfordran; och så
länge denna invexling fortgår eller icke vägras»
kan sedlarnes silfvervärde icke förminskas.
Hvartill skulle det då båta atttillvexla
sig silfvermynt emot sedlar som, så beskaffade,
äro ett vida beqvämbgare och lättare bytes-
och circulationsmedel? Men antagom,
hvad jag ej anser för sannolikt, att misstroende
till Bankens förmåga, och fruktan för, att
den i längden ej skulle kunna uthålla profvet,
föranledde till dess nu varande silfverfonds
uttömning. Låt denna Silfverfond utgöra
till exempel 5 millioner R:dr Specie, och
Bankens sedelstock, må hända något högt beräknad,
30 millioner R:dr Transportsedlar.
Banken hade då efter 120 sk. Cours invexladt
J2§ million R:dr sedlar, och således voro 17%
millioner i rörelsen qvarblefne. Icke saknade
desse ett verkligt värde? Agde icke
Banken såsom underpant alla de hypothequer,
hvaruppå dess till 28 millioner beräknade sä-,
kra fordringar nu grunda sig, att förtiga Riksens
Ständers garantie: och skulle med en sådan
egendom, så mycket öfverstigande dess
skuld, Banken icke vara i stånd att förskaffa
sig det silfver som ytterligare till sedlars invexling
erfordrades? Förutsatt till och med,
hvad som ej bör förutsättas, att Banken icke
i förväg dragit försorg derom, utan väntat på,
och låtit det komma derhän, att hela dess nu
varande silfverförråd blifvit uttagit. Vore icke
i värsta fallet, hvilket blott såsom en
möjlighet är tänkbart, de öfrig blefne I7f millioner
R:dr i förhållande åtminstone lika myc
-
Ben f .1Anr t ii.
ket värde 10m hela den nu utelöpande sedelstocken
sf 30 millioner R:dr, och har denna
kunnat, utan utvexling af silfver, så länge bibehålla
ett värde sällan lägre än efter en
Curs af 120 sk.: så vet jag ej hvarföre en till
a7§ millioner R:dr minskad sedelstock skulle
vara underkasted ett större äfventyr att till
sitt värde försämras. Tror man dä att hela
vår sedelstocks värde grundar sig blott på
den mening man hyser, att Banken äger i sina
hvalf ett silfverförråd af 5 millioner SpecieRiksdaler,
som aldrig kan utbekoinmas, och
som således nästan lika så nyttigt kunde ligga
outbrutit i grufvorne?
Jag är fullt och fast öfvertygad, att den
här blott suponerade händelse, att Bankens
silfverfond aldeles uttömdes, icke skall inträffa,
då nemligen, jag, såsom ett oumgängligt vilkor
för myntbestämningen och den fria silfverutvexlingen,
förutsätter, att Banken erhåller
en sådan organisation som skyddar den för
missbruk af dess Credit, och som för alltid
frånskiljer den sådane befattningar som äro oförenlige
med naturen af en sedelbank, hvars
ovilkorliga åliggande och första syftemål är
och måste vara att noggrannt uppfylla sina
förbindelser. Det skall då icke hända, att
man till någon betydlig del uttager dess silfverförråd;
ty hvad skulle man väl göra med
speciemyntet? återgifva det såsom mynt i handel
och vandel? Man skulle då blott hafva
gjort sig ett onödigt besvär att tillvexla sig
det. Nedsmälta dst för att deraf lita tillver
-
Dtn 7 Mttrtii.
ka Bordsilfver och dylikt arbete? Sådant Innes
detförutan och kan köpas af den som har
råd och lust dertill, utan utvexling af Bankens
mynt; och att uttaga det i denna afsigt
vore en illa beräknad speculation. Slutligen;
det sorn man mest befarar; man kunde sända
speciemyntet ur landet.
Man medgifver, hoppas jag, att det icke
sändes ut för ro skull och för intet. Alltså
för att betala en ökad import af utländska si
kallade öfverfiödsvaror. Men all import har
sin gräns och bestämmes af afsättningen, och
denna åter af en verksam efterfrågan, nemligen
Consumenternes åstundan och förmögenhet
att köpe; och jag ken icke inse huru detina
verksamma oller effectiva efterfrågan skulle
ökas genom tillåtelsen att i Banken tillvexla
sig Speciemynt för Bancosedlar. Deraf
okas icke Consumenternes inkomst; om si
hände voro dst lyckligt och bevisade Nationalvålmågang
tillväxt. Men torde man säga,
våre Cepitalister skulle utsända Speciemyntet
för att insättas uti främmande Statsfonder. Vi
håfve ganska få rika Capitalister, och jag tror
icke att de skulle vilja äfventyra sin förmögenhet
på desse vidtutseende speculationer, eller
att utländske Statsobligationer skola framdeles
mer än hittills i Sverige vinna någon
synnerlig credit, utan snarare ivertom.
Att yttra den tanka, att vi skulle kunne
utan realisation upprätthålla silfvervärdet af
våre mynttecken, Bancosedlarne, endast vi
Den 7 Martil,
kunde bibehålla jemvigt eller vinna öfvervigt
i utrikes handeln j är 1 det närmaste att påstå,
att vi kunna efter behag tillskapa penningar
och i oändlighet öka Sedelstocken, utan
att dess värde skulle i förhållande till egendomar,
produeter och arbeten inom Landet förändras
och minskas; endast vi icke behöfde
köpa vexlar, eller kunde umbära utländske
öfverflödsartiklar. Orimligheten häraf är påtaglig.
Vår höga vexelcours är icke en följd
af väre handelstransactioner eller af det tankspöke,
som under namn'af Handelsbalancejförbryllat
så många hjernor ochalstratså många onyttiga
och skadliga författningar. Hvad som kallas Cursskillnad
är i sjelfva verket intet annat än skillnad
emellan Bancosedel och silfverRiksdalern, emellan
myntet och mynttecknet} det är agio. Så
snart förhållandet dem emellan blifvit stadgadt,
måste också VexelCursen blifva jemn; det vill
säga, sällan afvika mer än några procent öfver
eller under pari, som då, nemligen i hani
delse af den i frågavarande myntbestämniog,
blefve 120 sk. per R;dr Hamburger Banco;
undantagne få tillfällen och utomordentlige
händelser, som kunde för kort tid verka en
betydligare Cursförädring; hvilket hvarken
kan förutses eller förekommas; men i alla fall
icke medföra någon varaktig inflytelse på pen»
ningeverket inom landet. Huruvida vi håfve
hvad man kallar öfvervigt eller undervigt i
utrikes handel, är mycket omtvistadt. Det
torde vara omöjligt att med visshet utröna,
och föga nyttigt vore att veta det. Dessutom
bestämmes icke ens den egentlig» VexelCur
-
Deri 7 Martti'.
sen af handelstransactionerne allena. Mångfalldiga
omständigheter medverka till dess
stegring och sänkning, och man kan deraf icke
draga någon slutföljd till en Nations till*
tagande eller aftagande välmakt och rikedom.
Jag ber om benägit öfverseende för det jag
uppehållit Höglofi. Ridderskapet och Adeln
med dessa reflexioner och om jag misstagit
mig i »nina åsigter. Jag vet ganska väl att det
ämne jag vidrört ir af en så stor omfattning
och af en så invecklad beskaffenhet, att de
skarpsinnigaste och sakkunnigaste tänkare åro
deröfver af olika meningar; och att ingen har
anspråk på ofelbarhet.]
Frågan om en Realisation bör ske, lär för
öfrigt vid ett annat tillfälle i hela sin vidd
förekomma; och jag tviflar ej att talare då
skola uppträda, för att med öfvertygande skäl
yrka den moraliska nödvändigheteten och ekonoroiska
nyttan af denna realisation, samt
på ett tillfredsställande sätt visa medlen till
dess verkställighet, och;mer än sannolikheten
af dess framgång.
N:o 4.
Herr Lefren, Johan Pehr:
Sedan Friherre Franc Sparre i snledning af
Grefve Cronhjelms motion om förändringar i
nu varande militairundervisningsverken redan
lika klart som sakrikt utredt ifrågavarande ämne
och jag till %lla delar instämmer i Herr
Peli 7 Martii.
Friherrens åsigter, aamt med honom pa nära
håll baft tillfälle att lära känoa styrelsens
fortsätta bemödanden att låta äfven militairundervisningen
framskrida till förbättringar
enligt tidehvarfvets fordringar; så anser jig
öfverflödigt att i anledning af Herr Montgomeries
motion orda något i hufvudfrågan.
Jag utbeder mig blott att få anföra några
ord i anledning af åtskilliga i motionen
förekommande allmänna yttranden.
Från längre tid personligen bekant med
den värde talaren, skall det visserligen ej
blifva jag som i några dess, som det vill synas
mig, mindre valda talsätt, vill uppleta någon
afsigt att förnärma någons billiga ömtålighet;
men den som ej äger annan ledning
för sitt omdöme än ordalydelsen kunde
möjligen misstaga sig om Författarens
mening.
Jag uppträder ej för att, vore det äfven
i vänskapens namn, söka förmå talaren att återtaga
ett ord af hvad han sagt, ty jag har
ej rättighet att förnärma hvarken hans egen,
eller deras sjelfkänsla hvilka han synes strängt
hafva bedömt.
Men då talaren sedan han först påstått,
”att ingen uppfostringsanstalt i så hög grad
”sorn Krigs \. ademien bär stämpel af ensidighet
*'i bildning,” i allmänna ordalag yttrar sig:
”att den falska äran, flärdcn och fåfängan,
Deri f Mart ii.
*33
"äro redan från barndomen, genom ynglingaåren,
ofta, till Konungs och Fäderneslandets
”föga båtnad, äfven vid mannaåldern, de kraf.;
"tigasfe , de mest lockande driffjädrar till vå.
”ra sträfvanden och företag: länge hänförde af
”desse bländverk, finna vi ej »ällan för sent
”vår sanna bestämmelse: men hvad annat är
”oraken dertill än den oss meddelade ensidiga
”uppfostran? passionerne. omdömet, ja sjelfva
”grundsattserne, få vanligen under vår första
”och i afseende på följderna vigtigaste lefnads”period,
en förfelad rigtning. Våra naturliga
”anlag undersökas icke, utvecklas icke till det
"beståndandesanna och ädla, och om denägon
”gång hos en kraftfull yngling det oaktadt yttra
”sig, qväfvas de likväl under deras utveckling,
"ofta i sjelfva gryningen, genom föräldrars och
”lärares miodre uppmärksamma ledning, ej sälj
”Ian af stånds intresse, fördomar, fåfänga och
"sådan slags ensidig bildning som den blott
"militairiska.” Och då han sedan tillägger:
"Hvilken (nemligen ensidiga bildning) icke
"blott enskildt olyckliga utan äfven för Staten
"vådliga följder deraf ägt och äger rum, är
"lätt insett och behöfver icke en kanske smär"tande,
ota icke sårande bevisning;” så vågar
jag tro att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
ej skall anse en förklaring i eget och vapenbröders
namn vid detta tillfälle otillbörlig.
Mine Herrar! Äfven jagar uppfostrad vid
det ifrågavarande läroverket och känner mig
derföre i detta ögonblick ganska brydd. Men
det gifves vissa tillfällen i liivet då det ät en
634
Den i Mar lii.
skyldighet att gifva sina känslor fritt utrymme,
och jag känner att ett sådant för mig nu är
för handen.
Nära f:dels århundrade är förflutit sedan
jag ifrån en aflägsen, nu för Sverige förlorad
Provins, inträdde i den glada ynglingakretsen
sorn jemte mig delade det allmännas omvårdnad.
Jag förstod då ej hvad ordet Fädernesland
betydde, men jag lärde det. Våra rum voro
prydd# med bilderne af Gyllenhjelmar , Banérer,
Engelbrechtar, Oxenstjernor, Dahlbergar,
Torstensöner, Wränglarp ^Helmfeldtar, Hornar
Stenbockar, Königsmarkar, våra lärare tydde
deras bedrifter och värmde våra bröst, och sannerligen!
vi fingo en ensidig uppfostran, men
Fäderneslandet var föremålet för denna ensidighet.
Många af mina fosterbröder hafva stupat
på ärans bana, de efterlefvande skola anse sig
lyckliga att i fall det gäller, följa dem och
denna enda, den må vara ensidig eller ej, har
icke utslocknat, och skall icke utslockna så
länge nationen förstår att värdera sina förfäders
bedrifter och ej med vanvördnad för deras
stoft med isade sinnen trampar deras grafvar*
Min
Konungs förtroende som lemnat mig
närmaste vården öfver det ynglingalag i hvilket
jag fordom deltog, min bestämda öfvertyg
Dea 7 Martti.
£35
geise att alla mina vid KrigsAcademien uppfostrade
vapenbröder med mig dela outsläcklig
kärlek till Konung och Fädernesland och lika
bestämd afsky för all söndring i tänkesätt medborgareclasser
emellan, hafva uppmanat mig
till denna varma, men, som jag vågar hoppas,
förlåtligt varma förklaring, hvilken jag anhåller
måtte få motionen åtfölja.
N:o 5.
Herr Nordenankar, Gujlaf;
Rusthållen i Småland äro, jag tror ej att
jag deruti misstager mig, i allmänhet goda
Hemman, och Augmentsräntorne, med måhän*
da ganska få undantag, så tillräcklige, att någon
billig anledning till missnöje eller klagomål
öfver tryckande rustningsskyldighet i de
provincerne aldrig varit, och troligen aldrig
förekommer. Friherre Sparre nämner om att
återuppsätta den afsuttne Bataillonen af Smålands
Dragonregemente och att de fleste af
Rusthållarne önska det: jag medgifver gerna
att mångå af dera dermed skulle vara väl belåtne;
men säkerligen äro för närvarande äfven
mångå, som ej deruti skulle finna någon fördel.
Rusthållarnes vinst eller förlust genom
comractet om efsittningen, beror endast på
Spannmålspriserne. År Markegången hög så
är vinsten ingen, är den åter låg, torde någon
fördel dervid var»; likväl förenar jag mig
med Friherre Sparre i den anmärkningen, att
6g 5 Den 7 Marlii,
de summor sorn för Hästvacancesafgiften utgå,
ej i någon väg återkomma, utan äro för provincen
förlorade. Men någon vidlyftig discussion
i detta ämne anser jag ej vara lämpelig.
Det var genom öfverenskommelse med de rustande,
contractet uppgjordes om Bataillonens
afsittande för 30 års tid; hvaraf jag me»ar att
x2 nu äro förflutne. Skulle Kongl. Maj:t i
nider för godt finna desses återuppsittande innan
de 30 arens förlopp är jag fullkomligt öfvertygad
om, att det ej anbefalles utan likaledes
Rusthållarnes samtycke och begifvande
dertill; hvadan jag finner denna fråga ej annorlunda
kunna anses, än som endast hepoea—
de af Kongl. Maj;t, och de rustande sjaIfve»
N:o 6.'
Herr Rothlieb, Axeli
Både med anledning af egen kännedom»,,
såsom boende i den ort der Smålanda InfanterieBataillon,
till följd af indelningsverket är
föriagd, och äfven genom de upplysningar jag
hämtat af samtal i ämnet med Riksdagsman
från Calmar, Kronobergs och Jöaköpings Län,
kan jag icke medgifva, att en uppfattning,
af Smålands InfanterieBataillon, till Gawallerie,
skulle, för närvarande tillskynda de rustande
någon båtnad, helst öfverklagade pennin ge förlägenheten,
är i nämnde ort, så sto», om. ej
större än i någon annan i Riket, och jag vet
sannerligen ej, hvar medel skulle koa&fe åo
-
Den 7 Martti.
<$37
tias till uppsättande af häst med mundering
äfvensom ny beklädnad för karl. Jag tror för
min del att den af Herr Friherre Sparre projecterade
uppsittningen' ej för närvarande vore
för Rusthållarne förmånlig utan snarare en
motsatts deraf, men jag tror derjemte, att då
contracter blifvit slutade emellan Kongl. Majit
och Kronan och de rustande, och då de sednare
säkrast sjelfve kunnat bedömma hvad för
dem kan vara fördelagtigt elltr menligt, och
då tiden icke är tilländalupen då nämnde Ba~
ta ilion åter bör remontera, utan contracterne
ännu äro gällande, så förmodar jag det vara
en serskildt sak Kongl. Maj:t och Kronan och
de rustande emellan, låta contracterne äga bestånd
eller ock genom ny afhandling förändra
eller upphäfva dem.
N:0 7*
Herr von Heijne, Georg:
Då flere värda ledamöter trodt, att bland
de åtgärder som kunde lätta landets bördor,
och Konungens bekymmer för beredandet af
försvarsanstallter utan nya anslag för detta
beredande , vore någon indragning af indelta
Arméens nummertal under fredstid, och då
Herr Haij, Friherre Sparre, jemte flere afRidderskapets
och Adelns ledamöter häröfver
yttrat sina tankar, torde det tillåtas mig att
äfven framställa mina åsigter i denna fråga.
638
Den 7 Murtu,
Tidigt beträdde jag den militaira banan och
fortsatte den under krig och fred i 20 år intill
dess en svår Blesurs följder nödgade mig
att blott till jordbruksyrket inskränka min
verkningsförmåga. Jag vågar dock tro, att
jag uti mitt första eller det militaira yrket ej
saknar all erfarenhet. Denna har öfvertygadt
mig att recruter kunna ganska snart danas, om
ej till utförande af eleganta paradmaneuvrer,
dock till goda och tappra försvarare af sitt
fosterlands ära och sjelfständighet. Men jag
vågar åberopa en himmelsvidt större| erfarenhet
som ligger för Europas ögon. Napoleonsoch Bernadottes
härar huru förvånade de icke verlden
med sina segrar, och huru liten del af desse
härar voro gamla soldater. Men anförarne voro
snillen och hjeltar, det högre så väl som
lägre underbefälet hade kunskaper, erfarenhet
och öfning. Carl Johan, den älskade och frejdade
fältherren, har en sednare tid fört extra
roteringens och beväringens oexercerade Batailloner
under ett kunnigt och öfvadt befäl
till segrar och ära, på samma gång som den
gamla Arméen af hvilken ett ganska stort antal
äfven då bestod af recruter. Det torde må
händaäfven af mångå minnas att recruter utgjorde
en stor del af den Armée hvarmed Gustaf III
vann 1789 och 1790 årens segrar. Af dessa
korrta uppsattser torde finnas att en indragning
af Arméens nummertal lätt kan i behof*
vets stund ersättas, men att lika lätt åstadkomma
det saknade i materialer, jag menar flottor,
fästningsverk och andra krigsbehofver borde
väl anses omöjligt. Att genom indragning af
Den 7 Martti,
639
manskap under fred bereda en möjlighet för danande
af flottor och andra krigsbehof, anser jag
således långt ifrån att minska, uti betydligaste
mån öka Sveriges försvarskrafter vid ett utbrytande
krig. Att Rust- och Rotehållare med
nöje skulle ingå uti ett sådant förslag vågar
jag tro, då ingen lärer kunna bestrida att Rustnings-
och Roteringsbesväret är det tungaste
af Landet* onera, synnerligast desse sednare
tider då så många uniforms- och andra förändringar,
fäster en beständig omtanka för
desse ämnen vid Landtmannens Öfrige tunga
omsorger. Sveriges läge i ekomiskt och fysiskt
afseende är ej det fördelaktigaste; vi hafva
att kämpa med ett hårdt climat som fordrar
större ansträngning för frambringandet af
jordens alster än många andra länder. Men i
Geografiskt afseende äro vi ojemförligt lyckligare
ani de fleste Europas Folk, och Scandinavien
skall må hända sist af alla behöfva
blanda sig i de strider, som synas färdige att
utbryta i andra Länder till frihetens förtryck
och dess försvar.
Jag och de fleste inom denna vördnadsvärda
samling, lärer icke kunna förse aflägsenheten
af de faror som kunde hota vår sjelfständighet
och påkalia vårt försvar. Konungens
vishet kan förutse denna aflägsenhet, och
jag vågar hysa den förhoppning att, om indragning
af Indelta Arméen under fredstid är
som jag sökt korrt utreda ledande till förökade
stridskrafter vid ett utbrytande krig Hans
Maj:t lärer taga i nådig beräkning s& väl
640
Dm 7 Martii,
denna som öfriga utvägar hvilka Representationen
föreslagit till minskandet af landets
bördor och befordrandet af dess välstånd.
N:o 8.
Herr Silfverberg, Magnus Didric •
I anledning af den väckte motionen angående
etablerandet af Privatbanker, anhåller jag
att få utveckla de grunder, hvarföre jag tror
att inrättandet af sådane Banker, icke med
grundadt hopp om bestånd är verkställbar ,
och icke eller förmår åstadkomma det dermed
åsyftade ändamål, att till någon del afhjelpa
den öfverklagade penningefiörlägenheten.
All Discont eller LäneBank-inrättning som
grundar sin hufvudsakliga rörelse på emottagacdet
af penningar till låg ränta emot ovilkorlig
återbetalningsskyldighet vid anfordran,
samt åter utlåning emot högre ränta, men på
bestämdt terminer, bär inom sig fröet till undergång,
hvartill ej mera behöfves än ett för
dess credit ofördelaktigt rygte, eller minsta
misstroende med eller utan grund. Det gifve»
således enligt min öfvertygelse, endast
2:ne utvägar för möjligheten af en sådan inrättnings
bestånd, men desse äro alltför betänklige
att kunna tillstyrkas: den första vöre
en lånerättighet i Rikets Ständers Bank emot
lag
B$n 7 Martti,
64*
låg ränta, men hvem garanterar i sådant fall
att denne endast begagnades såsom en nödfalls
resouree och icke till återutlåning? Den
andra vore att en sådan PrivatBank autoriserades
att utgifva obligationer på emottagne
penningar, eller andra myntrepresentativer i
likhet meddylika inrättningar! EnglandochNordAmerica
och hvarförutan desse aldrig skulle kunna
existera, samt såsom ett nödvändigt vilkor
derföre, ägde den credit att desse i allmänna
rörelsen kunde circulera, men hvarken tror
jag att det dertill behöflige förtroendet kan
vinnas etter den bedréflige erfarenheten af f.
d. FilialDisconternes öde, ej eller skulle jag
anse det vara nyttigt, emedan följderne i händelse
af desse Bankers möjligen inträffade obestånd
skulle blifva de olyckeligaste, då Statens
mellankomst dervid ej kunde eller borde
komma i fråga. Då man således får taga för
afgjordt, att PrivatBankerne hvarken kunna eller
böra utgilva några myntrepresentativer, så
tror jag ej, alt de främmande penningar, som
torde der insättas emot ef å 5 procents ränta,
blifva så betydelige, eller så länge innestäende,
att dermed något väsendtligt kan uträttas.
Man synes räkna på Capitalisters så kallade
skrinlagde Capdaler, men hvarken lära dessa
till särdeles stort belopp finnas, ej eller är det
sannolikt att den egentelige Capitalisten, sorn
hvarken är jord- eller bruksägare, handlande
eller fabrikant, äfven med fullt förtroende till
PrivatBankernes soiidité, åtnöjer sig med att.
Bil, till Ridd, 0, Ad. Pr, II Band, 41
Den 7 Martu,
der insätta sine penningar emot högst 3 procents
ränta, för längre tid än som kan behof,
vas att emot nöjaktig säkerhet få dem placerade
till 6 procent. De penningar som vissa
tider af året ej kunna i handelsrörelse användas,
torde väl af PrivatBankerne kunna påräknas,
men det blefve i alla fall på så korta
och obestämda tider, att de dermed synas vara
föga belåtne.
För det andra tror jag ej, att den öfverkiägade
penningeförlägenheten genom desse Bankinrättningar
till någon betydlig dol, skulle
kunna minskas; den är väl mäst tryckande för
jordbruket Emot intekningar eller reverser
med säkerhet utstälde på längre tider, hvarmed
jordbrukare endast kunna vara belåtne,
kunna PrivatBankerne enligt sin plan ej lemtia
lånebiträden; således finner jag för deni
derigenom alldeles icke någon lättnad beredd»
Förhållandet för det närvarande är dessutom,
att för solide låntagare och goda hypotheker
penningar icke saknas, hvilket i ett
motsatt fall nu och hädanefter alltid skall inträffa
med eller utan PrivatBanker.
Slutligen får jag tillägga, hvad den sökte
rättigheten för desse PrivatBanker vidkom-i
mer att få sig tillerkänd växelrätt för belånte
accepterade invisningar, att jag anser dea
orättvis och,' skadlig, orättvis om den skulle
blifva en uteslutande rättighet för PrivatBankeroe,
ty icke bör någon fordringsägare äga
Den 7 Martii,
64?
mindre rätt till sin gäldenär derföre, att han
ej är i behof att belåna dess accept; en följd
af denna rättighet utsträckt till alla accepterade
in visningar, blefve otvifvelagtigt, att desse
skulle intaga reversernes stäile, hvilka derigenom
skulle försvinna. Det syne* dessutom
vara en högst besynnerlig motsägelse, att på
en tid då allmän förlägenhet medgifves, sorn
väl ej annat kan betyda, än svårighet för gäldenärer
att vid förfsllotiden uppfylla ingång-'
ne förbindelser, vilja yrka vexelrätt för accepterade)
invisningar, grundade på Varuhandel,
och hvilket blefve högst skadligt och ruinerande
för alla Näringsidkare och minuthandlande,
som utan någon betydligare förmögenhet,
genom arbetssamhet, flit och redlighet
kunna aga sin bergning, genom det hittills
gällande mera vidsträckta Creditsystem man
Och man emellan. Möjligheten för desse att
på förfaUodagen betala beloppet af handlade
Varor, beror dels på mera eller mindre afsättning,
dels på den omständigheten att af sine
debitorer kunna få sine fordringar i rattan
tid inbetalte, till hvilka de ej äga samma
vexelrätt, som de sjelfve skulle blifva underkastade.
Dessa mina anmärkningar underställas
Höglofl. Ridderskäpet och Adelns upply6te
bedömande och får jag vördsamt anhålla om
remiss häraf till vederbörligt Utskott.
644
t>en 7 Hfartii.
N:0 9.
Herr Ehrenstam, Samuel Gurtaf:
Vid ifrågavarande motion, påminner jag
mig hafva åberopat verificationer till uppgiften
om Statens förluster, genom ojemn Spaonemåismätning:
och jag anhåller nu, att få
desse verificationer bestående uti allmänna
MagazinsDirectionens KammarContoirs s:ne original
intyg, öfverlemna, med den ökade upplysning
i ämnet, att1 då nästlidne 1822 års
Magazinsräkenskaper blifva tillgänglige för
granskning, lärer det årets lika beskaffads
föiluster ändock öfverstiga dem jag redan
anmärkt.
Under det min omtanka sysselsatt sig att
kunna undanrödja ojemn Spannemälsmätning ,
såsom rätta upphofvet till Transportförlusterne,
har äfven min tanke varit fästad, vid Spannemålens
blotta beräkning efter vigt. Men då
jag icke kunnat utestänga de stora hinder,
hvilka sjelfmant erbjuda sig deruti: att Svenska
Jordeboksräkningen då skulle komma att
omskapas: att SpannemAlens godhet väl kan
erfaras af dess tyngd; men aldrig gradvis bestämmas
uti jemförelse med något mål: att
Spannemålsvägning, utan förutgången mätning
påkallar dubbelt mera tid och arbetskostnad:
att särdeles den oriade Spannemålen,
varierar så mycket uti vigten efter olika ålder och
årstider, att knappast någon rättskaffens grund,
Den 7 Martti.
för uppbördsmannens skyldighet dervid skulle
kunn* bestämmas: att blotta vigtens antagande
uti Spannemålsrörelsen obestrideligen föranleder
den snikne, att underhålla och kanske
möjeligen tillsätta Spannemålen med sandaktiga
tunga ämnen; och ändteligen, att Sveriges
allmoge, skulle påtvingas, emot deras
vana, att förskaffa sig våra kostsamma våghållancer
och vigter» si har jag vid öfvervägande af
allt detta, ansett mätning af Spannemål böra
företrädesvis bibehållas, med det absoluta h»n:
der för missbruk, som jag redan föreslagit, och
som (jag bör hoppas denna rättvisa) icke lärer
dömas, innan det varder undersökt.
N:o io.
Herr von Heijnet Georg:
Friherre Ridderstolpe har nied värma och
Fosterlands känsla framställt 6in öfvertygelse
om vådan af prål och veklighet och uppmanat
Nationen, och synnerligast sine yngre
lindsmän att aflägga detta prål och denna
flärd. Jag föreställer mig att Friherren dermed
afsedt den stora lux uti en del uniformer
som nu råder och hvilken äfven betager mån^
gen skicklig yngling hoppet att kunna beträda
dem militairiska banan, äfvensom den
sätter mången famille uti förlägenhet vid beräkning
«f tillgångar till uppfyllandet af sine
Söners behofver i detta afseende. Herr
Friherren har icke begärdt remiss af dess fraim
646
Den 7 Martti,
ställning till något Utskott, men då jag, de.
lande med Friherre Ridderstolpe en lika varm
önskan för bortläggandet af luxOch flärd framställt
en ny motion i likhet med den underdåniga
önskan,1818 års Ständer i Riksdagsbeslutet intogo
om afskaffande af Guld Och Silfver på en
del uniformer och denna motion blifvit till Ekonomie
och BesvärsUtskottet remitterad,hemställer
jag till Herr Friherre Ridderstolpe sjelf samt
Herr Grefven och LandtMarskalken och Högloflige
Ridderskapet och Adeln om icke Friherre
Ridderstolpe* anförande såsom understödjande
min motion må till EkonomieUtakottet
jemte detta mitt yttrande blifva remitterad:
hvarigenom de af Herr Friherren yttrade
värdiga tänkesätt kunna meddela sig åt
flere* än Höglofl. Ridderskapets och Adelns
hjertan.
No ii*
Herr Hallencreutz, Sten Engelbrecht:
Uti Plenum den 3 i denna månad, har
Herr Hammarsköld väckt motion om indragning
af Cantzlistyrelsen, såsom i hans tanke
öfverflödig då hvarje Expeditionschef kunde
hålla den ordning, och besörja de angelägenheter
hvilka med förökad omgång skola at'
CantziiStyrelsen behandlas, och hvarigenom
en inskränkning och förminskning i Statsutgifterne
skulle kunna beredas. Jag ingår ej
i någon pröfning af CantzliStyrelsens mer el
-
Deri 7 Martil.
<47
ler mTndre umbärlighet, icke eller vill jag
vidlyftigt inlåta mig i någon vederläggning
af de förmenta skäl hvarpå ifrågavarande
motion sig grundar, emedan, om någre sådana
ens deri finnas, de äro af den beskedliga
beskaffenhet, att de sjelfmant förfalla, och jag
tror det icke eller vara af nöden, enär jag är
öfvertygad att CantzliStyelsen hvilar- på fastare
grundvalar, än att de skulle kunna skakas
af den värde Ledamotens lösliga framställning,
eller falla på vinken af dess yttrade vilja*
Lika litet vill jag ingå i någon undersökning,
emedan det kan vara mig likgiltig, om orsakerna
hvarföre den värde Ledamoten ifrar för
upphäfvandet af just detta Embetsverk, antingen
af egen drift och åstundan att b“frias från
det inseende, och den till äfventyrs någon
gång obehagliga tillsyn öfver Kongl Bibliotheket,
CantzliStyrelsen har sig uppdragen, eller
af någon främmande impuls Jag vill blott
inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln framställa
otjenligheten af berörde motion, enär
Kongl, Maj;t i Nåder förordnat en Comitté
till Teglering af Rikets Styrelseverk i allmänhet,
hvilken troligen icke lärer förbisett CantzliStyrelsen;
men om Herr Hammarsköld, sorn
förmodeligen icke varit i okunnighet om berörde
Comitté* tillvarelse, hyst någon farhåga
i sistnämnde afseende, hade den i fråga varande
motionen mera lämpligt såsom en angelägen
erinran till berörde Comitté bordt inlemnas.
På det aätt Herr Hammarsköld föreslå
-
Den 7 Martii.
git CintzliStyrelsens indragning, skulle man
äfven kunna sätta nyttan och nödvändigheten
af hvarje annat verk i fråga, i hvilken händelse
jag tror Kongl. Bibliotheksbetjeningen
snarast och möjligast kunna blifva öfverflödig,
emedan det icke är otänkbart att det kunde
firmas dillettanter med egna tillgångar, hvilka,
utan anspråk på lön af Staten, af ren vet*
tenskapslust och nit för Bibliographien och
djupare forskningar, och för att äga ett fullkomligt
och obehindradt tillträde till det rika
Bokförråd som ej utan svårigheter är för allmänheten
tillgängligt, skulle vilja åtaga sig de
skyldigheter, hvilka nu åligga Kongl. Biblioteksbetjeningen,
sorn derigenom kunde indragas.
Då nu Kongl Majus Nådiga proposition om
en allmän reglering af Statens Styrelseverk
till Högloft Ridderskapet och Adela ankommit
torde Herr Hammarskölds ifrågavarande
motion såsom helt och hållit öfverflödig, böra,
dela lika lott med dess framställning rörande
EvangeliiBokens granskning och endast
till honom sjelf remitteras.
N:o 12»
Herr Printzensköld, Axeli.
Då jag uti Plenisessionen den 3 Mars tog
mig friheten anhålla om Höglofl., Ridderskapcts
och Adelns ynnestfulla uppmärksamhet å
behofvet af en förändrad reglering af lönerne
iaorn Konungens Canzli och StatsExpeditionerj
Den 7 Martil.
649
var det med föranledd öfvertygelse om ett alli
minnare deltagande tor Statsadministrationens
möjligaste fullkomnande och med förutsättande
att detts ämne i Rikets Ständers upplysta
och rättvisa omdöme kunde finnas, i viss mån,
nied samhällets behof och angelägenheter äga
gemenskap. Vid detta högtidligt vigtiga Riksmöte,
utmärkt af stora förhoppningar och förenade
bemödanden till betryggande af Fäderneslandets
ära och vällärd, torde ingen enskild
tanke, som ingår bland föremålen derföre
böra undertryckas, eller uttalad, omildt
bedömmas, då den har redlig syftning, om än
bristande insigter och erfarenhet icke medgifva
en skickligare utveckling. Angelägenheten och
rättvisan deraf, att å ena sidan mindre behöflige
ijenstebefattningar inskränkas och att å
andra de för Statsorganisationen och allmänna
ärenders behandling nödvändiga sysslor med
skäliga löningsvilkor förses, har jag trott
mig finna vid föregående Riksdagar fullkomligen
bevisad och erkänd; men sättet huru en
sådan reglering öfver hela Riket lämpligen må
kunna verkställas, kan , ehuru upplysande åtgärder
härföre blifvit, beredde, fordra en lång
och omfattande prölning. Emedlertid torde de
rättelser och förbättringar som närmast af erfarenheten,
Statsinteresset, och billigheten på*'
kallas, hufvudsakligen inträffa vid de högre
administrativa verken, Med förutgifven anledning,
med min pligt och min förmåga har jag
ej trott förenligt att i detta hänseende våga
ett omdöme, sträckt vidare än till det embetsverk,
sorn. utgör första och närmaste organen
65*
Den f Martil,
af en Kornings och Regerings riksvårdande omsorger,
öfvertygsd att dervid ansvarigheten och
samhällets fordringar äro i en högre mån fästade,
att derifrån emanera de principer, den
anda och ordning som i alla förvaltningens
grenar böra råda; samt att en fullständigare
granskning af desamma styrelsefördelning tillkommande
skyldigheter, ärenden och göromål
skall utvisa det resultat att detta verk i jemförelse
till löningsinkomster och förmåner är
af alla det mest vanlottade
*
Det
har funnits en tid, utmärkt genom
grundliga lärdomsinsigter och lysande medborgerliga
dygder, då Sveriges förnämsta ädlingar
skattade för en heder att företrädesvis
i Kongl. Canzliet använda sin ungdomstid, då
Rikets yppersta Fältherrar och Statsmän der
inbemtat sin bildning till skicklighet i allmänna
värf och ärofulla förtjenster, Vexlade förhållanden
under tidernas lopp, ombytta förmer
hafva inträdt, utmärkningen och belöningen
hafva gäldats af strängare fordringar, ökade
mödor och bekymmer. Under vår lyckliga
Statsförfattning måtte ej samtidens ojäfaktig
ga företräden och framtida förhoppningar någonsin
skuggas af den tanken, att en gång
blott den arbetsamme medellöse ynglingen
skall af böjelse och ädel kraft hänföras på en
verkningsbana för Statens tjenst, der snillet och
fortjensten kunde umbäras, eller obemärkte
borttvina!
Den sednast af Kongl. Maj.t för De6s och
Den 7 Martil.
651
Rikets Canzli utfärdade ordning, jemte Kongl.
Maj:ts vid Riksdagarne till Rikets Ständer meddelte
berättelfer om styrelsen, angifva och upp.;
lysa till en väsendtlig del de magtpåliggande,
flerartade och ökade befattningar expeditionerne
af Canzliet åligga och tillhöra; deribland torde
såsom en allmän öfversigt få nämnas och åberopas
att uti detta embetsverk alla Kongl.
Maj;ts egna bud och befallningar, Riksens
Ständers beslut och hemställanden handläggas
och till behörig verkställighet befordras, jemte
alla Konungens Beslut, hvilka ytterst bestämma
hvarje medborgares pligt och rätt; att der
mål i sista instancen ingå och till pröfning upptagas,
hvilka af alla vederbörande Domstolar,
Verk eller Embetsman blifvit behandlade, samt
tillämpning derstädes göres af lagar och författningar
i alla grenar af Riksstyrelsen under
ompröfning af andras åtgärder; att der Författa
ningar och allmänna föreskrifter skola utarbetas,
stiftelser och publike inrättningar till beskaffenhet
och nytta skärskådas och sanctioneras,
äfvensom deras egenskaper och förtjenster
jemföras och pröfvas, hvilka till Rikets
sysslor eller till särskilta vedermälen af Kongl,
nåd kunos komma i fråga.
Religionens fordringar, en stigande upplysning,
vidgade Statsintressen och behof, nya
inrättningar och industri-grenir, tillkomne lagar
och författningar, hafva i den mån de föranledt
ökade Regeringsomsorger och åtgärder
verkat i årlig progression på göromålerjs mängd
6|2
Ben 7 Martti,
och svårighet inom Konungens CanzliExpeditioner.
Jemlikt Kongl. Maj ts uttryckliga bud och
befallning skola alla hithörande tjenstebefattningsr
så skötas och förrättas att de dermed
åsyftade ändamål Konungens och Rikets nytta,
heder och välfärd, med säkerhet vinnas må.
Såsom ovedersägligt villkor följer häraf att
skicklighet, nit och redlighet böra utmärka
hvarje embetsgrad, och att icke genom omöjligheten
att under trägen tjensteutöfning och
flerårige mödor ernå nödig utkomst, håg och
skicklighet måga förslöas, verksamheten frånledas
till bitjenster och skicklige ämnen afi
lägsnas.
Sysslorne i Canzliet måste ock oafbrutit
förvaltas och medgifva alldeles icke någre ferier
såsom vid Collegier och andra Publika
verk, hvartill i öfrigt kommer det mera uppmärksamma
och representativa i tjenstgöring
inför Konungen och Rikets högre Embetsmän
samt ett dyrare vistande i Hufvudstaden, som
bidrager att öka den lönlöse eller svagt lönte
tjeostemannens förlägenhet och bekymmer. Då
det alltifrån de 4 Statsexpeditionernas inrättning
varit omöjligt att åstadkomma göromålens
bestridande med de få till lön å stat uppförde
sysslor, hafva cheferne, såsom jag haft äran
anföra, funnit sig nödsakade att till nådigt förordnande
anmäla och antaga ett vida deröfver
öka dt antal tjenstemän,
Den 2 Martil.
653
EcclesiastikExpeditionen, derom jag såsom en
af dess tjenstemän, äger en närmare kännedom,
och hvilken har under sin befattning 4 serskildta
förvaltningsgrenar, har icke förr än efter
år 18 16 kommit i fullt åtjnutande af dess
8 i stat anslagne löner, utom det att StatsSecreterare
lönen till nämnde tid helt och hållit
och sedermera till största delen varit för Statsverket
besparad. Beräknadt för sistkdit år
gjorde hela beloppet af nämnde Expeditions
löner 3652 R;dr, derifrån likväl centonal och
bevillning borde afgå. Den enda deribland bestådda
ExpeditionsSecreterare-lönen utgjorde
S60 R:dr, hög6ta inkomst titeln dit en verkets
tjensteman i vanlig befordrings väg och efter
en lång följd af år möjligen kan hinna. Denna
Embetsgrad åtföljer jemväl, utom alla öfrige
ansvarige göromål skyldigheten att vid
vissatillfällen deltaga i StalsSecreterareEmbetets
utöfning och inför Konungen föredraga alla
mål, hvilkas handläggning icke af Expeditionschefen
kan medhinnas, ingen extra lön har
varit i någon grad beviljad och således måste
tvåtredjedelar af med Fullmagt förseclde ordinarier
tjenstgöra utan den ringaste löninkomst
eller ersättning äfven utan någon egentlig befordrings-rätt
eller utsigt til! lyckligars emploj
utom verket. Efter sannolik beräkning
skall härefter fordras minst 15 å 20 års oafbruten
tjenstgöring att såsom ordinarie ens
komma till åtnjutande af copist lön, 179 R:dr.
De eventuella inkomster eller så kallade
sportler af Kongl, Resolutioner och lösen för
654
Den 7 Martii.
några få Fullmagtcr, grundad på 1720 års TaXa,
äro, åtföljande de bestämda lönerne, för obetydlige
att äfven med högsta Lönbeloppet tor*
säkra om anständig bergning. Hufvudsakligen
lärer detta förhållande uti de öfrige trenne
StatsExpeditionerne vara enahanda. Lofvande
skicklige ynglingar, hvilke såsom Extra ordinarier
inträdt aflägsna sig mer och mer, och
må hända skola redan till arbetsförmåga, och erfarenhet
mognade ordinarie Tjenstemän icke
länge äga mod och styrka att, med ångrade
uppoffringar och obelönta mödor framgå på
en bana hvarest, om ock den nyttigaste verksamhet,
de redligaste åsigter kunna ådagaläggas,
icke en tryggad tillräcklig utkomst slutligen
kan ernås. Denna teckning är visserligen
mörk med det torde af kunnigare och erfarne
män kunna vitsordas, att den icke är uppdragen
med de mörkaste 6anna färgor.
Till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
upplysta och rättvisa bedömmande, vågar jag
ytterligare hemställa:
Huru skola, vid omförmälte förhållanden,
StatsSecreterarne vara Konungen och nationen
ansvarige för den deras departementer åliggande,
tjenstgörings rätta och fullkomliga fortgång;
huru tjenliga ämnen för högre och vig.
tigare sysslor tilldanas, samt den utmärkta värdigheten
i tänkesätt och handlingar underhållas
och lifvas? Och då jag, förd af min öfvertygelse
som medborgare Och på min innehafvande
Tjecstemannaplats afläg6nad från en?
Den 7 Martii.
skild beräkning, vågat till Höglofl. RidderskaJJet
och Adeln framställa det förslag att vid
de 4 StatsExpeditionerne af Konungens Canzli
endast en lön i hvarje grad kunde å Stat tillökas
och anslås, hvilket tillskott för hvarje Expedition
icke lärer komma att gravera Statsverket
med mera än omkring 2,400 R;dr, hat
jag hyst den tillfredsställande förhoppning, att
detta ärende förtjente afseende och ompröfning
hos Rikets Höglofl. Ständer, hvilka ibland
mångå och stora föremål för deras upphöjda
tänkesätt och Riksgsgrteliga omsorger icke
sakna utvägar till rättelse- och förbättring der
de, med nationens värdighet, Statens nytta
Och rättvisans fordringar, stå i förening.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 11 Martii.
N:o 1.
Grefve De la Gardie, Jacob:
Då jag nu anhåller att få några ögonblick
Upptaga! Ridderskapet och Adelns tid, sk*u!le
jag anse mig sjelf straffbar om jag ej lifligt
Den II Martti,
vöre öfvertygsd det J upprigtigt delen med
mig lika känslor, lika nit för den framställning,
jag går att göra. Jag är fast försäkrad att ingen
Riddersman finnes inom dessa murar, som
ej af den på Predikstolarne i Söndags och i
allmänna papperen i går lemnade Kungörelsen,
med afsky, förakt och harm inhämtat da
lika nedrige som straffbare företag, dem afgrundsfoster
kringsändt i afsigt att slita de heligaste
af alla band, de som fästa förtroendet
emellan Sveriges Konung och Svenska Folket}
jag har ej sedt desse brottslige bref, men per
söner som dertill haft tillfälle hafva försäkrat
mig och hvad Herr Grefven och LandtMarskalken
nu behagat säga oss, är för mig den
säkraste borgen om sannfärdigheten af desse
uppgifter, att de innehålla mordiska hotelser
mot Konungen, KronPrinsen och Kongl, huset,
att deras syftning är öfveråndakastandet af nu
varande Styrelseformer, Regering och Regeringssätt,
att uttrycken äro sådane att de hvarken
kunna eller böra framläggas, att man faiskligen
nyttjat namnet af en hög Embetsman i afsigt
att förleda autoritefer till deras kungörande,
att det vore på Konungens höga befallning
sådant skedde, med ett ord en sammanläggning
af de största brott. Jag vädjar till
Ridderskapets och Adelns rättskänsla, till den
i hvarje ädlings bröst högt talande känsla af
pligt, af tillgifvenhet för Konungen, för Foster-,
landet, för Friheten, för Regeringssättet, om vi
med liknöjdhet kunna eller böra upptaga försök
rigtade emot dem alla} om vi ej böra med den
värma „
Den il Martu.
657
.värma, med det nit sorn ifrån Secler utgjort
nf stämpeln af Svenske Riddersman af hvarje fri
/ Svenskman, hastaatt för Thronen nedlägga uttrycken
af vår rättvisa afsky för, vår billiga förtrytelse
öfver nidingens lika brottsliga sora
vanmägtiga försök mot Nationens heder, lagarnes
helgd och allmänna säkerheten. Om
någon gång inom oss skilgde meningar kunnat
upp-tå i medlen till befrämjandet af allmänt
väl, om olika tankar kunnat vara om säkraste
sättet att ernå fullkomligheten derutinnan,
är jag likväl öfvertygad att J alle instämmen
i den önskan, pligt och erkänsla,
gemensamt af oss kräfva, den att utan uppehåll
till vår Konung och vår Kron-Prins
frambära uttrycken af vår vördnad , vår
kärlek och vår tillgifvenhet, och visa Europas
samlade nationer, om de erhålla tidning
af de låga försöken, med detsamma en förnyad
och kraftig öfvertygelse, att Sveriges fria
folk känner sin största, sin varmaste sällhet i
upprätthållandet af sin Regering, i försvaret af
sin frihet och i närmaste samband med denFurste,
det enhälligt kallat till Högsta vårdarenaf sin ära
och sin sjelfständighet, som genom sin omsorg
för båda förvärfvat sig dertill nya anspråk
och till hvars försvar hvarje bröst är
eldadt och hvarje arm här är ägnad. Det är
i anledning häraf jag till Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln får framställa den anhållan, att vi
genast genom Deputerade inbjude våra Med
-
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr. II Band. 42
658
Den 11 Martiin
ständer sig med oss förena, att till Hans Majd
Konungen och Hans Kongl* Höghet KronErin-J
sen genom en stor Deputation frambära sine
uttryck af Svenska Folkets tänkesätt och trohet,
samt anmoda ExpeditionsUtskottet skyndsammeligen
uppsätta en adress, som jemte desse
af hjertat och pligterne gemensamt påkallade
uttryck innehålla en underdånig begäran
det Hans Maj:t täcktes anbefalla de Embetsman
som dermed befattning hafva, att använda
all omsorg och alla medel för upptäckandet
af den, hvilken så brottsligt velat fläcka
Svenska namnet och den ifrån Sedernas längd
vitsordade trohet och tillgifvenhet för de Regonter,
hvilka i likhet med Carl Johan omsorgsfullt
vakat för dess ära och dess väl och
i tacksamma undersåtares kärlek hemtat sin
största belöning.
H:0 2*
Herr Coijet, Carl Fredric •.
Då Herr Lagerhjelms yttrade betänkligheter
angående svårigheten att bidraga till för—
svätsverkets stora behofver, gifvit anledning
till anmärkningar, som flere Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln framstält i frägan om
Sjöförsvaret särskildt j torde mig som användt
nära 40 års tjenst vid det vapen, som egentligen
tillhör Skärgårdsflottan, äfven åligga,
att framföra några åsigter i detta vigtiga ära*
Den II Martil,
659
ne, hvilket icke nu för första gången syssel*
sätter mitt eftersinnande.
Skärgårdskriget befinnes vara det äldsta
stridssätt innom Scandinavien'; anskaffandet af
de dertill nödige och förr brukelige fartyg,
utgjordes af de i skeppslag fördelte Strandboar;
bidragen till Sjöförsvaret är alltså äldre
än någon annan rustningsskyldighet och äldre
än Indelningsverket, hvari det af Carl XI er-:
höll sin andel,, genom det roterade Båtsmans?
hållet.
Samma vatten skölja ännu Sveriges stränder,
som i förra tider, och dess mägtigaste eller
farligaste granne, äger Flottor, och underhåller
dem för äran att befalla öfver Östersjön,
och tvekom ej derpå, för att i sinom tid
vara i tillstånd att ovänligt besöka oss; sjelf—
ständigheten kräfver försvar och hederskänJ
elan hos Nation, liksom böfligheten, fordrar
möjligheten af contrabesök, hvilka i militairiska
företag dessutom ingå i hvarje försvarsplan
; vi torde således snart vara öfverens om;
att Sjöförsvarsanstailter ära af en absolut nöd-J
vändighet, så mycket mer, gom inga fiendtlig*
anfall emot Sverige med något allvar kunna
utföras med andra medel än Flottor. Således lärer
det vara obestridligt, att äfven vi måste
underhålla dem. Landets innebyggare skulle
dessutom röna den bästa verkan af sina bidrag
och uppoffringar för krigsbehofvens anskaffande
om försvaret kunde vinna den fullkomlighet
på sjön, att all landsättning af fh
Den n Martil,
endtligt krigsfolk på Svensk jord blefve genom
sjövapnen förekommen.
Krigskonstens utveckling i sednare tider
har hos oss åter gjordt Skärgårdskriget till en
icke obetydlig omständighet; uti så ojämt för.
hållande af krafter, stater emellan, uppkommer
sällan ett sådant resultat som freden vid
Verelä, afslutad på hedrande vilkor för det,
emot Rysslands ölvermagt ojemförligt svaga
Sverige. Historien öfver 1790 års krig, skall
tekna några vackra blad till efterkommande
Svenskars tillfredsställelse, hvilka mera opartiskt
än vi som ännu lefva skola bedomina
händelserne, och huru skärgårdsflottan under
sin benämning af arméens Flotta uppfyldt sin
bestämmelse, då den till denna lred så hufvudsakligen
bidrog. Detta erindras i anledning
af hvad en värd Ledamot Grefve Cronstedt
anfört i sine anmärkningar vid Herr Lagerhjelms
motion rörande det beskydd, hvilket
af Örlogsflottan lemnades. Åtskilige ännu
lefvande personer, af Landtarméens befäl,
här närvarande kunna vitsorda om så behöfdes,
att det var Skärgårdsflottan ensamt sorn
stridde i Svensksund, hvarmed kriget fick ett
förmånligt slut. Den del af arméen som der.
vid deltog om bord på skärgårdsflottans får.
tyg lärer aldrig kunna anses illa använd om
lika märkeliga resultat derigenom vinnas. Det
vöre att träda Konungens höga rätt för nära,
att, innom Riddarhuset, vilja besluta, eller afgöra
något om hvilkendera af Flottorne bör
njuta förmånsrätten vid fördelningen af de
Dea i I martil,
knappa bidrag Staten förmår att lemna till
Sjöförsvaret; den önskan vågar jag dock framlägga
vid alla tillfällen der mitt utlåtande i
ämnet fordras, att så länge vi icke förmå
tillfullo förse Sjöverket med alla erforderliga
anslag af medel, den Flottan som på en gång
är både minst dyrbar, och vid krigstillfällen
först påkallas, och vid alla militaira företag
måste utgöra avantgardet, också borde
först sättas i complett och för ändamålet nödigt
skick, om än deraf skulle föranledas ett
uppskof med vidare skeppsbyggnadj Calculerne
öfver kostnaden till ett nybygt Linieskepp
, må utfalla inom eller utom de uppgifne
och i frågasatte summor, så blir likväl
visst, att minst 5 Batailloner Canonslupar för
samma summa sorn till ett Linieskepp åtgår,
kunde anskaffas, och att saknaden af ettLinioskepp
i Örlogsflottans Linie, alltid är vida ringare,
än nyttan af 5 Batailloners tillökning
i skärgårdsflottans, och så vidare.
Våra åsigter må vara så olika som helst,
6kola de alltid, som jag hoppas, sammanstämma,
vid frågan om Fäderneslandets kraftigaste
försvar, så väl deras som dertill bidraga
med skatternes erläggande, som deras hvars
skyldighet blifvit att personligen uppoffra sin
möda, och sjelfva lif vet. Med någon kännedom
om Svenska kusternes beskaffenhet, till
längd Och farvatten, inom skärgården öfvertygas
man snart att tillökning i försvarsmedel
vid Skärgårdsflottan är af största nödvändighet
och att dess otillräcklighet, i behofvets
Den II Martn*
stund, icke af något kunde ursäktas. Sedan
detta vapen ändamålsenligt blifvit fullkomnadt,
måste och borde medel tili Linieskeppsbygg-.
Baden, som jag förmodar icke uteblifva.
Det är icke tänkbart, om än Nationens
hela inanbara styrka ställdes under vapen,
att vederbörligen, utan Flottor, försvara detta
land ; öfverflödigt vore derföre, att, med ytterligare
reliexioner, angående sjöförsvarets
nödvändighet i allmänhet, eller med kustförsvarets,
i synnerhet, uppehålla Ridderskapet
och Adeln. Vi äga en dyrköpt erfarenhet t
dessa ämnen, jag vädjar till den, och till Konungens
vishet, som skall bereda oss tid, till
alla våra Militaira ansta!Iters planmässiga förkofran,
i mån af de tillgångar sorn Rikets
Ständer härtill kunna anvisa. Jag vill blott dröja
ett ögonblick vid den af Herr Noröenschöld
framställde tanka, att Flpttornes sammanslagning
till en Corps, snart vore att förvänta,
och att ett sammanflyttande af alla Sjöstation erne
till Carlscrona deraf skulle blifva en följd,,
till besparing genom Stockholmska och Götheborgska
Escadernes établisseraenters indragning.
Att sammanslagning af dessa begge Corpsen
länge varit tillämnad, är bekant; vi afbida
Kongl. Maj;ts nådiga befallning om verkställigheten
deraf med all undersåtlig vördnadjoch
undergifvenhet, såsom bland annat ledande
till begagnande af hela den militairpersonal,
som finnes vid Örlogsflotta» a och dervid nu
Den ii Martii,
663
icke är fullt behöflig för den så betydligen
minskade Flottan hvilken sjöförsvaret i hela
dess vidd så väl fordrar; men att deraf hämta
skäl till hela sjöstyrkans sammanförande
på en punct, torde vara mindre förmånligt
och högst betänkligt att tillstyrka. Dervid
framställer sig genast:
i;o. Att Carlscrona är för långt aflägse
från centralpunkten på försvarslinien af Östra
kusten, i Uplands skärgård der fiendtliga anfall
från Åland, med största lätthet med skärgårdsfartyg
kunna försökas; än längre är afståndet
till Quarken, hvarifrån en bakom Umeåelf
stående ArméeCorps, sorn icke ägde sin
mot stranden af sjön stödde flank betäckt af
skärgårdsfartyg, snart tvingades från sin ställning;
afståndet till Vestra kusten kan, genom
möjeliga hinder i sundet, blifva artificielt län,"
gre, än det Geografiska.
2:0. Om än förtnodas skulle att isens
tidigare bortgång vid Carlscrona', skulle gö^
ja möjeligt för en derifän utsänd SkärgårdsEscader,
att hinna fram till de norra farvattnen
i rättan tid, hvilket om våren mycket
försvåras af då rådande nordanvindar, så
bör likväl ej förgätas, att en mot fienden
tjenstgörande SkärgårdsFlotta, efter hvarje
krigshändelse, eller] träffning, har ett säkert
behof af Reparationer på sina svaga Fartyg,
hvilket gjorde en återresa till Carlscrona lika
nödvändig sorn oläglig om ändamålet är, att
uthärda tjenstgöring^!! under en hei Campagne^
6U
Den 11 Martii.
och icke blott för ett enda drabbningstillfälie.
3;o. Vådan att samla all till sjöförsvaret
hörande material på ett'ställe är med Danska
Flottans öde i Köpenhamn tydeligen ådagalagt;
Carlscrona är ännu icke i vederbörligt
försvarsstånd, och skulle omän härtill gjordes
allt hvad göras kan i fullkomlighet, icke derföre
i alla händelser vara ointaglig; det kom
då till pass, att äga sjöförsvarets anstalter,
fördeldte på flera stationer, utan att härtill
af en ångerfull erfarenhet öfvertygas; genom
misstag i en så angelägen del.
4:0. Så länge arbetsstyrkan förnämligast
till flottornes behof, måste tagas ifrån det roterade
Båtsmanshållet, som sträckes till Vesterbottens
södra gräns, inser man lätt., hvilken
ofantlig tunga för hela landet skulle förorsakas,
genom Norrländske Båtsmännens skjutsning,
ifrån Nordmaling till Carlscrona, och att
deras användande vid Stockholms stationj, är
vida drägligare och mindre tidspillande vid
sjelfva uppfordringen.
Utan att hysa den förmodan, att hufvudstaden
under krig snarare skulle hafva skada
än gagn af den der förlagde Skärgårdsescader,
hvilket en ledamot Herr Nordensköld yttrat;
tror jag, att, som ett Rikets hufvudort i alla
fall har tillräck lige retelser för en fiendens försök,
att dittränga, den der förlagde del af
Skärgårdsflottan icke äger all erforderlig sä
-
Den ii iMartii,
kerbet, när Stockholm nu befinnes så nära
gränslinien. Det vore derföre ändamålsenligare
att ett nytt Sveaborg i Stockholms skärgård
anlades, till försvarsverkets osvikeliga nytta.
Grannskapet af hufvudstaden skulle lämna tillfälle
att från dess Sjömanshus, det största i
Riket, liksom från dess Coopvaerdievarf, lemna
den der stationerade escader, nödigt biträde
vid hastiga utrustningar.
Med mindre kännedom om Statens klena
tillgångar, skulle jag icke tillbakahålla mina
tankar och min öfvertygelse i dessa ämnen,
och visserligen icke uteblifva med fullständige
förslager, angående sjöförsvarets fullbordan,
de, dem Sveriges local anvisarj och framtiden
säkert kommer att behöfva.
Till förekommande af en origtig tydning,
som kunde uppstå af en här gjord jemnförelse
emellan Linieskepps och Canonslupars militaira
nytta, hvilken oförtjent skulle nedsätta det förtroende
vi i alla fall måste hysa, för dessa
sednare; nödgas jag erhindra om det historiska
factum, att Svenska Canonslupar, både förstört
och eröfrat fiendtliga SkärgårdsFregatter af 40
Canoners styrka, samt att Engelska Linieskeppet
Africa i sundet af några Danska Canonslupar
var nära att förstöras, om ej en gynnsam
vind uppkommit till dess räddning, en
utväg som ganska sällsamt i vår Skärgård
6kulle blifva gagnelig för svåra skepp, som
der 6Ökte att agera.
665
Den ii Martil.
Vid frågans handläggning i det Utskott,
till hvilket Herr Lagerhjelms motion blifvit
remitterad, får jag vördsamt erinra om en tillgäng
ehuru obetydlig, som finnes i de till
Statsverket årligen inflytande 25,000 Rsflr B:co,
för Städernas vacanta Båtsmän, hvilken inkomst
med sin benämning, tillkännager sin bestämmelse
vara ett bidrag till flottornes behof.
N:o 3.
Herr af Tibell, Gastaf Wilhelm:
En värd Ledamot har i ett tilL Högloft.
StatsUtskottet remitteradt Memorial yttradt
den förmodan, att en dal af detf så kallade
lilla creditivet mäst ur RiksgäldsContoiret uttagas,
emedan Passevolancemedlen och. andra
af KrigsCollegium eller Förvaltningen af Sjö—
ärenderne disponerade fonder varit otillräcklige
att bestrida de läger, marcher och rustningar,
hvilka ägt rum sedan sista Riksdag, anseende
till följe deraf såsom billigt, att om
Riksens Höglofl. Ständer skola betala hvad
som brister i de redan anslagne tillgångarne,
deras revisorer först få tillse huru dessa tillgångar
blifvit förvaliade och använde, samt,
om de med bättre hushållning icke kunnat vaxa
tillräckligen i anledning häraf får jag den
äran anhålla, att följande upplysningar i ämnet,
måtte till samma Höglofl. Utskott få remitteras.
Den il Martu,
667
Sedan Kongl. Maj:t genom nådig proposition
till Riksens Högloft Ständer af den 22
Maij 1812, framställt nyttan af en mötespassevolance
afgift, i stället för den kostnad Rotehållarne
för matsäckar, diickespenningar och
skjuts vid mötestiden åt den indelta Soldaten
vanligen bestå, aflemnade Riksens Högloflige
Ständer under den 19 derpåföljande Julii deras
i ämnet fattade beslut. Med erkännande
af nyttan att under mötestiderne i fred, underhålla
Soldaten på samma sätt som i krigstider,
hvaraf Riksens Ständer ansågo otvifvelaktigt
följa, att Soldaten vänjes vid fältlefnaden, samt
den stora mortaliteten borde förminskas, sorn
vid kriger.s början härflyter af ombytt lefnadsordning
och Soldatens ovana att tillreda dea
mat honom då tilldelas, sammanstämde Riksens
Höglofl. Ständer i enhälligt bifall till
Kongl. Maj.ts nådiga proposition på de i underdånighet
uppgifne villkor, hvilka Kongl.
Majit genom nådigt bref af den 1 December
1S12, till sine hufvudgrunder gillade och sedermera
äfven i anseende till detaillerna som
rörde locala förhållanden i nåder stadfästade, efter
det Rotehållarne, i anledning af Riksens
Ständers underdåniga hemställan, blifvit hörde.
Desse stadganden rörde väl endast det In*
delta Infanteriet och de till lnfanterie förvandlade
Indelte CavallerieCorpser; men underlopp
pet af år 1813, blefvo sedermera förnyade contracter
äfven med de Indelte CavallerieRegementerne
afslutade, i anledning hvaraf Kongl.
Maj:t och Kronan åtog sig att emot en stad
-
668
Dea 11 Ularlii.
gad afgift, under mötestiderne underhålla karl
och häst vid desse corpser.
I anledning af hvad i detta ämne således
stadgadt blifvit, åligger Passevolanceverket,
att besörja underhåll och sjukvård för så väl
indelte Soldaten sorn för indelta Cavalleriets
harl och haft under mönstringar, möten, tåg
och marcher, eller hvad annat tillfälle som
häist, der Rust- och Råthållare, enligt förra
författningar ålegadt skyldigheten att bestå
underhållskostnaden, och detta åliggande har
Passevolanceverket under alla de förflutne åren
för så väl Regements- som de större öfningsmöten
af egna tillgångar till alla delar bestridt,
utan något tillskott af Statsverket.
Det ligger i sakens natur, att truppens
marchekostnader till och från öfningsställena,
måste genom Konungens Befallningshafvande,
af under händer hafvande medel förskjutas,
men desse hafva alltid i vederbörlig ordning,
så fort RänteriFörskottsräkningarne hunnit inkomma
och granskas, blifvit ersatte; och då
mötena hållas sommartiden, men afgiften ej
inflyter förrän om vintern, kunna visserligen
ögnablickliga behof vid inträffande större utgifter
uppkomma; men Inrättningen har alltid
vid hvarje års slut-liqvid befunnits hafva
fullgjordt alla sina förbindelser. Om således
till de marcher och rustningar, som den värda
ledamoten omförmält, några Statsmedel blifvit
anordnade, har sådant aldeles icke skedt
för Passevolance-inrättningens föremål, sorn är
Den ii Martii,
669
att besörja de IndelteRegementerneg manskaps
och rustningshästars underhåll och sjukvård
under mönstringar och öfningsmöten samt marcherne
dit och dan, hvartill, som jag redan
haft äran anmäla, inga Statsmedel blifvit använde;
Passevolariceverket kan i detta fall ej
anses annorlunda än i likhet med en enskildt
Entrepreneur, hvilken skulle med|hvarje Regementes
Rust- eller Rotehållare slutit contract
att emot en viss betalning, vid stadgade tillfällen,
föda deras Soldater; lika så litet som
denna vid uppkommen brist i sina tillgångar
kunnat yrka bidrag af Statsverket, lika litet
bör och kan Passevolanceverket fordra ett dylikt
understöd, men och å andra sidan, lika
litet sorn Statsverket kunnat afen enskildt Entrepreneur
fordra det öfverskott som genom ett
års tillfälligt lindrigare priser kunnat för honom
uppkomma, och som han måste förvara,
för att dermed betacka ett möjligtvis inträffändesvårare
års förlust, hvars priser öfverstiga hans
Entreprenadssumma; lika litet kan och Statsverket
fordra PassevolanceCassans öfverskott det
goda året, då det icke äger förbindelse att ersätta
bristen , de svårare. Denna jemniörelse
och detta förhållande torde vara den billigaste
ledtråd vid den väckte frågan om Pas*
sevolance-verkets Revision. Mig torde dock
tillåtas att dela denna fråga i två delar. Revision
omfattar dels den högre disposition,
dels förvaltningen och redogörelsen. Den högre
disposition fastställer, hvilka Regementer
och Corpser under årets lopp, böra hafva möten
och mönstringar; huru länge öfnings-mö
-
Den il Martil.
tena skola påstå, om de skola Regements-vis
eller i större läger förrättas, och hvarest des-i
se sednare då skola hållas. Desse dispositioner,
som endast af Konungen kunna gifvas,
bestämma PassevoianceCassans utgifter för åxet.
Då Riksens StändersReVisorer vid granskningen
af Statsmedlens disposition aga till ledning
Riksens Ständers gjorde anslag och fastställde
Stater, som vid medlens anordnande skola
följas; så , saknas deremot för revision af
Passevolance-Cassans dispositioner ali sådan
grund. Revisorerna kunna härvid endast anmärka,
om vissa möten bordt inställas eller
förkortas, eller något närmare belägit Lägerställe
kunnat begagnas, men härtill fordras att
känna huruvida Regementerne för deras militaira
tjenstbarhet varit i behof af längre ellet
kortare öfningstid; af öfning i detaille-exercicen
eller i de större rörelserne; om de begagnade
öfningsfäiten svarat emot det åsyftade
militairiska ändamålet m. m- Att med sakkännedom
bedömma de i dessa afseenden an»
befaldte åtgärder, fordras åter att RevisOrerne
erhålla Protocollerne. som i Commandomål inför
Konungen blifvit hällne, hvaraf grunderne
till besluter, kunna inhämtas; men desse
har RegerjngsFormen ansedt böra så hemiiga
bållås, att ej en gång ConstititutionsUtskottet,
utom i vissa fall, äger att dem fordra. Någon
Revision i afseenee på hvad jag här
kalladt de högre dispositionerna lärer således
hvarken varit åsyftad eller kunna äga rum.
Hvad åter den sednare delen af Revision
Den i x MartU,
671
ilens föremål beträffar, eller huruvida Kongl.
j\laj.ts höga Dispositioner och Beslut blifvit
med tillbörlig hushållning verkställde och
PassevoianceCassans tillgångar efter föreskrifter
och med omtanka och uppmärksamhet förd
valtade, samt medlen behörigt redoviste,
skulle val synas som nödig controll i detta
afseende redan vöre stadgad, då Kongl Majtts
och Rikets KammarRätt åligger ej allenast att
till siffran granska ejelfva redogörelsen, utan
äfven, enligt Kongl. Brefvet den 10 Septerna
ber 1731, att tillse det KrigsCollegii dispositioner
och Förvaltningen af medel och hvad
dertill hörer, äro med Författningarne och en
god hushållning öfverensstämmande, samt,
om några anmärkningar dervid göras, dem ge-,
nast till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifva,
som säkert med högsta onåd, skulle se sig nödsakad
att inskränka sine truppers öfningstider,
genom cassans oskickliga förvaltning; men då
jag i hvad sorn rörer denne sednare del af revisionen,
befinner mig vära en redovisande
Embetsman, deltagande i Passevölanceverkets
styrelse, så får jag blott framställa den önskan,
att den noggrannaste och offentligasts
granskning, som Konung och Ständer kunna
pröfva nödig, må äga ruta.
Nso 4.
Herr von Qvanten, Carl;
I anledning af Herr Cocks Memorial af
6 72
Den XI Martti.
den 28 Februarii går jag att vördsammast göra
några anmärkningar.
Herr Cock benämner Bankens räntor, öfver
700,000 R:dr, som ett öfverskott 6amladt
på medborgares bekostnad , och säger att mycket
nyttigt till allmänt bästa, borde med detta öfverskott
kunna uträttas, jag erkänner detta;
men huru stridande mot denna framställning,
är ej Herr • Cocks förslag, att Banken skall öfvertaga
Götha Canal, och evärdeligen försäkra
dess actieägare 5 procents ränta. Kan man väl
då säga, att ett samladt öfverskott, är till allmänt
bästa användt, då dessa actier likväl
äro en aldeles enskildt förmögenhet, hvilkas
tecknande alltid berodde på fri vilja, och för
hvilka det allmänna redan gjordt så stora uppoffringar?
Jag säger det allmänna, ty på samma
grund som Riksens Ständer kunna förordna
om Bankens sedelfabrik, dess utvidgning, och
derpå följande ränteökning, på samma grund
kunna äfven Ständerne besluta, att dessa räntor
skola användas till landets väl, och detta
ändamål vinnes bäst, om de användas till lät*
tandet af den medborgerliga statsbördan Om
Herrar Actieägare blifvit förledde och på god
tro som orden lyda öfverlemnat sig åt detta
företag, så böra de vända sin klagan mot dem
sorn egentligen varit vållande till deras gjorda
förlust; ingalunda mot dem, som genom stora
uppoffringar gjordt allt, för att återföra värde
å desse actier. Den omtalta gärd nation skulle
vara dem skyldig , som tecknade sig till actier,
Den ii Martil.
tier, tror jag å nationens sida lifligare skulle uttryc*
ka sig nu, öm aldrig denna actieteckning skedt.
Om detta stora företag gifvit anledning till en
fästningsbyggnad, sorn den värda talaren yttrar,
om denna fästningsbyggnad skulle gifva
anledning till än flere byggnader, uppgående
till millioner, så bör nyttan af dessa byggnader
ställas i bredd med, kostnaden och vara
denna kostnad vida öfverlägsen; på ändra vilkor
antager jag icke den Statslära, att stora
arbeten och stora kostnader ofelbart äro nytfige,
emedan de sprida en välgörande verkan
i landet. Skaraborgs Län har väl uppburit
dessa fördelar, men den sanna teckning Herr
Ehrenborg gjorde för några dagar sedan härå,
Vittnar, ätt Götha Canal ej förmår en gång
sträcka sin välgörande verkan på välmågan
till ett helt Län; blott |trakten omkring Canalen
betalte sina utskylder utan räst, då en
annan trakt af samma Län rester för hälften
af utlagorne med 20 å 25,000 R;dr om jag rätt
minnes.
Jag bestridef högeligen Herr Cocks gjorde
motion, men förenar mig likväl i den åsigten
att Bankens räntor böra användas till
allmännytta, då om de anvärtdas till bevillningens
nedsättaöde, detta goda ändamål bäst torde
vinnas. Detta mitt anförande torde få åtfölja
Herr Cocks Memorial till behörigt Utskott.
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. II Band. 43
67 4
Ben 11 Martil,
N:o 5.
Hörsamste Memorial!
Under den 27 Januarii detta år har Högloft
Ridderskapet oell Adeln till RiddarhusUtskottets
Utlåtande remitteradt en af Friherre
G- F. Åkerhje'm den 20 i samma månad
väckt motion, rörande tillåtelse för främmande
personer, att få såsom åhörare öfvervara Ridderskåpets
ock Adelns sammankomjler, jemte ett af
bemälte Friherre den 27 i samma månad uppläst
tillägg, äfvensom de i detta ämne sistnämnde
dag af flere värde ledamötor, så väl
muntligen som skriftligen, afgifne yttranden.
Innan Utskottet ingår i Utlåtande öfver
sjelfva saken, har Utskottet trott sig böra, såsom
en ledning vid frågans bedömande, framställa
ett sammandrag af det hufvudsakligaste,
sorn under debatten blifvit yttradt, så väl för,
som emot motionen; hvarvid Utskottet äfven
tillåtit sig egna reflectioner så ofta sådant ansetts
kunna till förhållandets utredande bidraga.
Då motionens idée är enkel och de skäl
som till stöd derföre blifvit anförde, låta, ehuru
med olika uttryck af olika talare, hänföra
sig till ett enda kufvudsakligt, men deremot
de anförds mer eller mindra vigtiga motskälen
varit af ganska olikartad natur, har Ut'
skottet ansett lämpligast clässificera de afgifne
yttranden efter de hufvudsakligaste motskälen.
Den i,i Marlii.
675
Dessa kunna innefattas under följande ru--  briker:
i:o. Närvaron af åhörare skulle afskräcka
ovane talare, och således många nyttiga yttranden
gå för Ståndet förlorade.
Man har emot detta inkast anfört, att dett
som talar inför 500 personer, till en stor del
okände och vanligen utgörande det mest upplysta
och vördnadsbjudande fäderneslandet äger,
kan tala inför io<? till, dä dessa i alla fall
en gång kunna läsa hans tal tryckt. Man har
å ena sidan sagt, att talareskickligheten är i
Sverige för litet uppöfvad; man har påmint
om saknaden af undervisningsan»tallter för talarekonst;
att här ej, såsom i England, någon
debattering af allmänna ärenden hör till det
offentliga lifvets bruk; att således svårligen
inom en menniskoålder klanderfrie irnprovisatörer
vöre att förvänta. Men deremot skulle
å den andra kunna svaras, att det enda rätta
sättet att tala, är, då sak och sanning framställas,
och att det är just känslan deraf, sorn
både hos Representanter och allmänhet bör
utbildas, innan det constitutionella samhällslifvet
kan visa hvad det förmår åstadkommaj
att de pvane Dalarne sjelfva icke äro ens duglige
Representanter, om de tiga med en nyttig
sakåsigt derföre, att de misstro sin talarekonst;
och dessutom kan, efter lemnadt tillträda
af åhörare, så väl den vane som ovane Talaren,
emellan tvenne särskildta debatter öfver
samma amne, inhämta vigtig» upplysningas
toen II Martil,
af medborgare utom Ståndet, som nu ofta forst
lära känna hvad sorn förefallit, sedan beslut
redan är fattadt.
2:6* Lemna dt tillträde åt åhörare skulle stå
i strid med de talandes justerings-rätt.
58 §* Riksdagsordningen förvarar Riksdagsmannen
rätt, att vid Protocollets justering
göra tillägg, hvarigenom ingen ändring
i beslutet uppkommer, samt stadgar, att med
Ståndets bifall, och den talandes eget begifvande,
må uteslutas dess egna uttryck och
äfven deliberationer, som deraf följdt. Man
har sagt, att om dagens debatt, för dagen intressant,
före justeringen gjordes allmän, vore
denna sedermera för sen, i synnerhet om yttrandet
blifvit i Tidningar infört, och man
har på den anförda grund, att Riksdagsordningens
58 §. härigenom skulle mista sin kraft
och verkan, stödt det påstående, att Friherre
Åkerhjelms hela motion bordt väckas i likhet
Sied grundlagsfrågor.
Ehuru RiddarhusUtskottet, såsom enskildt
förordnadt af Ridderskapet och Adeln, ej anser
sig tillhörigt granska grundlagsenligheten
af en motion, som genom Ridderskapets och
Adelns formeliga beslut blifvit till Utskottet
remitterad, tror Utskottet likväl undersökningens
fullständighet fordra ett upptagande af
hvad Sere varda talare sig yttrat om dennfe
Ben ix Martii.
motionens, af dem förmodade, egenskap utaf
grundlagsfråga.
Härvid förekommer först hvad som äfven
under debatten blifvit anfört, att grundlagen
ingenstädes nekar en Ståndsledamot, att sjelf
vara både snällskrifvare och tidningsutgifvare,
och att således äfven, utan främmande åhörare,
ett utdrag af debatterne kan lika fort
blifva allmänheten meddeladt, med samma utvägar
och anspråk på fullständighet och förtroende,
som nu, samt med samma ansvar för
utgifvaren, i händelse af öfverbevisning om
lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar
till allmänhetens förvillande. (Se TryckfrihetsFörordningen
$. 3. Morn. 12.) Att denna
möjlighet af debatters tidiga meddelande
redan ofta blifvit begagnad opåtald, och sjelfva
dess tillvarelse bevisar, att Grundlagen i
58 §• Riksdagsordningen ej haft afseende häruppå.
Riksdagsmannen är såsom sådan underkastad
3:ne olika arter af omdömen. Två
af dessa äro opinionens, samtidens och framtidens,
det tredje är lagens, följdt af det juridik
ska ansvaret. Man har vid debatten om detta
mål, fäst sin uppmärksamhet endast vid samtidens
opinions dom: trott, att det var derifrån
som Grundlagen genom medgifvande af
justeringsrätten ärnade undandraga allt, hvad
den lugna öfverläggningen icke godkände.
Men månne icke då sammi Grundlag hade
förbudet hvarje Representant, att omtala och
utsprida det, sorn inom Ståndet förefaller, samt
Tryckfrihetslagen hvarje tidningsskrifvare, ali
Ben Ii Martil,
meddela hvad som ej ännu gersom Protocolls'
justeringen vunnit häfd? men ett sådant för»
bud igenfinnes likväl ej i någon af Grundlagarne.
Deremot stadgar 78 §■ Riksdagsordningen
en bestämd form, under hvilken juridiskt
ansvar för Riksdagsmannens yttrande kan
åläggas Vid fråga om detta ansvar äger blott
Frotocollet vitsord, och enligt 58 § Riksdagsordningen,
är Protocollet endast den justerade
uppfattningen af hvad som förefallit. Hvad
framtidens dom angår, som är den tredje, sä
äger tydligen en officiel act mera vitsord inför
den, än ett tidningsblad, sorn sällan uppnår
framtiden, 1 två fall således njuter Riksdagsmannen,
om motionen antages, lika skydd
som förut af justeringsrätten3 i det tredje har
han aldrig njutit någon sådan-, det torde således
icke kunna med skäl påstås, att 58 §.
Riksdagsordningen genom denna motion blir
till sin kraft och verkan upphäfven.
Men icke blott frågan huruvida den i
Grundlagen stadgade justeringsrätten, skulle,
genom offentlighetens införande, förnärmas,
tillhör Utskottets undersökning; Utskottet anser
sig äfven böra upptaga frågan huruvida i
samma justeringsrätt, sådan den nu begagnas,
och bör begagnas, härigenom skulle ske nä-j
got intrång,
Frågor om förändringar i yttranden uppstår
vid och för Protocollsiusteringen i tre lall i
dictionens förändring till det som 1 Talarens
tanka är uter vältaligt; uteslutandet af per
-
Ben ii Martti.
679
sonliga invectiver, och uttagandet af för stränga
omdömen om sak; i båda sednare fallen
äfven möjligen uteslutandet af en hel debatt,
uppkommen i anledning af hrad som skulle
ur Protocollet utgå.
Dictionens förändring till vältalighet har
Grundlagen ganska visligen icke omnämnt. Ej
derföre, att den nu brukliga, förmodligen alitid
fortfarande praxis, att Talaren om han så
önskar, enskildt hos Secrete-raren öfverser sitt
yttrande, i sig sjelf skulle vara attfördömma;
men emedan hela Irågan om vältalighet, såsom
något hufvudsakligt, är ett för litet ämne
för en Grundlag, för hvilken det, som med
sak äger sammanhang, är det enda vigtiga.
Och obestridligt kommer aldrig en snällskrifvares
flygtiga uppsättning, att äga vitsord inför
någon allmänhet emot ett officielt protocoll,
innehållande samma sak, sagd med andra
ord.
Att personliga invectiver ofta mer, än de
borde, ådraga sig samtidens uppmärksamhet,
är lika sant som, att, ehvad ,publicitet de erhålla,
de sällan uppnå framtidens. Personliga
förolämpningar äro i Riksdagsordningen serskildt
förbudne; de borde således aldrig förekomma.
Kunde de debatter, som genom afsteg
härifrån uppstå, blifva för framtiden dolda,
endast genom uteslutande af främmande
»hörare, så föranledde visserligen den ifrågavarande
motionen en förändring, om icke i det
nu stadgade, likväl i det nu varande, för håll an
-
6g*
Deri II Cilart ii,
det. Men erfarenheten visar oss motsattsen.
Tvärtom då kännedomen af det verhligen passerade
genom offentligheten underlättas, skulla
derigenom de representanter, hvars personlighet
desse debatter serskildt rörde, vinna den
stora förman, att förhållandet ej vidjlr Hektor et
eller annorlunda kom till allmänhetens kunskap,
än sådant, som det verkligen förefallit. Man
bör äfven ihågkomma, att desse debatter när
de ådraga sig den stora allmänhetens uppmärksamhet,
ej eller undgå den mindre inom Ståndet,
så vida ej detta skulle vara högst fåtaligt,
och tillika mera ändamåisvidngt organiseradt,
än man af ett Svenskt Riksstånd kan
förmoda. Hos Ridderskapet och Adeln, hvars
stora antal och mångartade sammansättning,
säkrast förekommer all skråsktig anda, kan
man åtminstone taga för afgjordt, att det begifvande
på en gång af hela Ståndet, och tillika
af hvarje talare särskildt, som enligt 5S
§, Riksdagsordningen fordras, för hela debattens
uteslutande, sällan erhålles. Vanliga resultatet
blir således endast, att den förste talaren
får ändra uttryck, hvaraf man i alla fall
lätt kan upptäcka spåren i sedermera afgifne
yttranden, och hvarigenom Protocollet möjligen
b!ifver halft obegripligt för den, som ej
sjelf öfvervarit debatten. Denna följd af justeringsrätten
var troligen ej den, sorn med
denna rätt åsyftades, och det är just vid sådane
tillfällen som samtiden alltid dömmer endast
efter första ordalydelsen, hvarom den,
jped eller utan offentlighet, säkerligen blir på
Dei ii Martil.
ett eller annat sätt, och mer eller mindre'fullständigt,
upplyst,
Ilv*d angår de allt för stränga omdömen
öfver sak, som någon gång fällas, och i afseende
hvarå möjligen fråga kan uppstå om uteslutande
ur protocollet, så väl af uttrycken,
som af hela den deraf föranledde debatten j
sä gäller härom egenteligen detsamma, som
om de personliga invectiverne är sagdt, utom
det, att den sakrikhet, hvilken merendels
utmärker detta slag af debatter, gör ännu mera
osannolikt, att hela Ståndet och hvarje talare
serskildt, ingå på deras uttagande ur Protocollet,
Det torde således i allmänhet vara tvifvelaktigt,
om, åtminstone i ett talrikt Riksstånd,
skillnaden emellan ett justeradt och ojusteradt
Protocoll kummer att sträckas till annat
än obetydeliga detailler, hvilka väl tymna
intressera lör dagen, men då också aldrig
undgå samtiden, och som inom en kortar? tiderymd
äro i det närmaste förgätna.
3:0. Tillträdes lemnande åt allmänheten kunde
, föranleda vanställda och stympade meddelanden
i Tidningar, «/» innom Ståndet ajgifne yttranden.
Flera varda Ledamöter hafva ansett TryckfrihetsLagen
ej innefattatta något lämpligt
stadgande emot en sådan förbrytelse, samt så*
ledes hela motionen, såsom fordrande ändring
632
Den I r Mar lii.
j Tryckfrihets-Förordningeo, vara en Grundlagsfråga;
andra hafva deremot trott, att i
der förut anförda 12 morn. af 3 §■ nämnde
Förordning; finnes ett straff stadgadt på detta
brott. Ostridigt är ett vanstäldt och tili sakinnehållet
stympadt meddelande af en Representants
yttrande en vrängd framställning till
allmänhetens förvillande, och således är detta
brott redan förutsett i TryckfrihetsLagen. Ej
eller lär kunna nekas, rtt falska uppgifter,
rörande ett RiksStånds debatter, redan kunna
inflyta i Tidningarne utan annan påföljd än
den TryckfrihetsFörordningen i sitt nu varande
skick utstakar. Men emot sjelfva dessa
förfalskningar skulle offentlighetens införande
lemna en controli, sorn för det närvarande icke
finnes. En Tidningsskrifvare kan nu genom
prefixerne: att dea eller den yttrat sig så
eller så; den eller den lärer hafva anfört
följande, sedermera gifva sjelfva yttranderna
hvilket» vrängd framställning han behagar och
likväl freda sig för det juridiska ansvaret genom
den förklaringen, att han endast infört
det åtalade såsom ett löst njgte, utan anspråk
på trovärdighet och utan tillgång till att sjelf
göra sig underrättad om verkliga förhållandet.
Om han nu meddelar isolerade anföranden,
utan att uppgifva dem som föranledt eller
besvarat desamma, så äger hars inför allmänheten
den ursägfen att han ej kunnat erhålla
kännedom om mer än hvad han anfört.
Deremot då en Tidningsskrifvare sjelf kunde
bevista ett Stånds debatter, agde allmänheten
ostridigt anspråk på att han skulle sjelf öf
-
I) c/l ii Mar lii.
683
vervara och efter eget åhörande meddela de
debatter han införde. Gjorde han sig då skyldig
tiil någon vrängd framställning eller vig-»
tig afstympning, så, utom det juridiska straffet,
underkaätade han sig det honom ännu
vigtigare: förlusten af allmänhetens förtroende
och intresset för hans Tidning.
4:0. Främmande åhörares närvaro skulle. ge„
nom oljud eller vald kunna störa Ståndets öjvert
läggningar eller imponera uppå detsamma.
Åtskilliga Talare hafva framstält, såsom
Levis härpå, flere i historien förvarade händelser,
bland dem Franske Revolutions stormiga
uppträden. Deremot är anfördt Englands exempel,
der publiciteten af Parlaments debatterne,
under en lång kedja af decenier, småningom
häfd vunnen, aldrig medfört några 0-  lägenheter, äfvensom Frankrike nu i en lugnare
tid, oaktadt en häftig brytning af partiåsigter
framställer samma skådespel af den högsta offentlighet
i Lagstiftningen under ledning af ordning,
och utan upptedt exempel af missbruk.
Man har derföre förmodat orsakerne tili de under
Revolutionsyran öfverklagade offentlighetens
missbruk varit andra än sjelfva offentlighetsprincipen,
och man har trott sig igenfinna dem,
visserligen ej utan skäl , i det inflytande, som
en tili alla menniskolifvets verkningskretsar
utsträckt gäsning i tänkesätten Utöfvade på det
lättast upprörda af Europas folk. Man har
ansett användandet af en från dess historia
abstraherad regel på Sveriges alfvarliga iova
-
684
Ben 11 Afart ii,
narne vara olämplig. Till stöd härföre har
man anfört det olika förhållande, som nödvän*
digt måste äga rum, emellan ett folk, sora,
under secler ovandt vid alla offenteliga sammankomster,
då det för första gången såsom
Lagstiftande sammanträder, börjar med att under
krossande af hvarje enskildt intresse, för
söka, att efter obepröfvade thcorier omstöpa
alla samhällsförhållanden; och ett annat folk,
som från urminnes tider vandt vid lagbunden
frihet, visat sig förtjena offentlighet vid sina
domstolar och möten, och som oagtadt de inskränkningar
senaste århundraden medfört, ännu
i lagskipningens nedre instancer bibehåller
detta, både såsom rättighet och såsom plägsed.
Den menighet sorn åhör våra närvarande
ting, utgöres vanligtvis af de minst bildade
medborgsclasser; likväl åtlyda desamma några
få personer, underlägsna dem i physisk,
styrka; hvad bör man då hafva att befara af
en mera vald samling af Åhörare, som man
med den minsta omtanka kan i hufvudstaden
erhålla?
Såsom ett ytterligare stöd mot all fruktan
i detta fall har en värd talare anfört exemplet
af det med oss i så många hänseenden
samslägtade Norrige, sorn då det, elter 3:ne
århundradens envälde, återfick en constitionel
frihet, stadgade offentlighet vid lagstiftningens
sammanträden, utan att de hittills förflutTie
Storthing kunnat uppvisa någon olägenhet
deraf. Man kunde invända mot det från våra
Tings offentlighetjör motionen hämtade stöd*
Ben 11 Martti.
685
ätt de större och mera spända driffjädrar, som
Vid politiska machinationer användas, kunde
göra ytterligheter möjliga för en, vid lagstiftningens
debatter närvarande, menighet,
som icke kunna förekomma vid de lagskipande
domstola rnes.
Detta inkast besvaras af dén genom historien
bekräftade sanning, att der jäsningen är
sådan i begreppen och viljorne, att, vare sig
den redan med makt beklädda regeringen,
eller ett förtryckt Folk, som med skäl lösbryter
eller ändtligen en yrande massa som vågar sätta
sig mot grundlag och ordning; der är det
sällan, utan för ett stort öppet våld, som, lag.;
forirternes physiskt svaga väktare duka under.
Den som velat angripa dem, har ej förr kunnat
våga något, än han med hopp om framgång
kunnat våga allt. Så slutades just det
revolutionaira Frankrikes representativa tid, ej
genom Galleri-åhörarnes stoj eller anfall, utan
genom Nepolftons Grenadierer, hvilka utdrefvo
de 50o:des Råd. Emot de krafter, sorn,'
der detta kan ske, äro i rörelse, hjelper ej att
tillsluta Salen, Så förvara Svenska Ridderskapets
egna Protocoller, och dessutom ännu många
lefvandes minne hugkomsteo af en stormig
månad, då tonen i hela Europa emot adel och
inhemskt split uti sinnena, satte en Svensk Kon.
ung i stånd, ätt ur Rikssalen utvisa Sveriges
första Riksstånd, att genom omotiveradt öppet
våld beröfva dess utmärktaste Ledamöter yttrande
rätten, och att med torget utanför,’
fullt af pöbel, påstå ca proposition vara bi
-
636
Ben 11 Martil,
fallen, om hvilken Protocollerne sedan förvarat
att den blifvit besvarad med blandade ja och
nej samt votering yrkad. Visade sig då med
dörren tillstängd, med, såsom nu, åtskilliga
Soldater utanför, Ståndets physiska styrka
och säkerhet större, än den skulle varit, om
på Läktaren funnits åhörare? Dess moraliska
styrka var mindre och derföre måste det
vika,
5to- Demagoger Jkiille, om motionen bifalles
lättare hunna verka pä sinnesstdmmningen i landet,
och derigenom verka farliga oordningar
I ett land såsom Sverige, der den constitutionella
formen icke genom vulcaniska utbrott
och på ruinerna af enskiltas dyrbaraste
intressen, uppkommit, utan samtidig med nationen,
fortgått i utvickling och utbildning
fastän må hända med något långsammare steg,
der har Nationen med Regeringen genom
Grundlagen, bildat den starkaste legitimitet;
ömsesidigt behof och stöd af hvarandras kraft och
intressen.
I ett sådant land måste i varliga tider
Demagogers stämplingar vara vanmägtiga, ty
de revolutionaira gnistorne måste slockna der
inga bränder finnas att antända. Mea äfven i
detta land kunna tidepunkter inträffa, då en met
än vanligt stark jäsning i sinnena, och spänning
af de enskilta passionerna måste uppkomma,
och söka alla utvägar att verka på Lagstiftningens
organer, Sådane äro de i Riksdagsord
-
Den ii Mart ii.
ningens 4 till och med 7 §. §. förutsedde händelser
, och vår Grundlag har visligen för
dem utstakat särskilta försigtighetsmått. Deras
inflytande på våra ötverläggningars offentlighet,
i händelse af dess införande, torde Utskottet
längre fram få tillfälle vidare omnämna.
Men äfven under förutsättande, att Demagoger
skulle kunna verka farliga oordningar
inom landet, hvilka kraftigare medel dertill
lemnar dem den föreslagne publiciteten? Må hända
det inflytande en förförande vältalighet kunde
äga på åhörarnes sinnen? Detta inflytande
måste likväl vara af en vida farligare egenskap
på 500 beslutande representanter, än på
100 åhörare; och det förra inflytandet kan äfven
nu finnas. Må hända upptagandet i någon
tidning af de nämnde förförande talen,
skulle kunna lemna tillfäien att missleda allmänheten?
Men är icke detta na också öppet
och med så mycket mera fara, som den
tidning, hvilken införde nämnde tal, och som
genom det sken af Folkintressenas försvarare,
hvarunder alltid Demagogen i början döljer sine
stämplingar , troligen förvärfvat en höggrad
af popularitet kunde isoleradt meddela de förförande
talen, då deremot, när debbatterna äro
offenteliga, han måste för att undgå Publiquens
misstroende, äfven meddela hvad som
emot dessa tal blifvit yttradt, och sorn om det
än skulle sakna deras vältalighet, likväl ägde
den för det lugna bepröfvandet mera verkande
kraften af sanning och rätt.
638
Den ii Martil.
6:0» O fint eliga sammankomster * skulle icke
hunna införas, utan af alla 4 Standell i Öfverem/lämmelse,
ocÅ Publicitetens införande hos ett
Stånd, jlulle gifva de andre Ståndens Protocolkut■“
-drag en offentlighet, desse Stånd icke medgijvit.
Den enda föreskrift Grundlagarné innehålla
hvad vid Ståndens sammanträden iagttagas
bör, eller om de så kallade StåndsOrdningarne,
är stadgandet i i* §. Riksdagsordningen,
att dessa böra vara i öfverensstämmelse
med Grundlagen författade. På intet ställe i
Riksdagsordningen, hvarken tillåtes eller förbjudes
denna offentlighet vid öfverläggningarne.
Detta beror således af Ståndets eget stadgande.
Dessutom har Vällofl. BorgareStåndétS
redan i detta ämne fattade beslut de facto unj
danröjt denna invändning.
Hvad Prötocollsutdragen beträffar, Så meddelas
de MedStånden först sedan de blifvit
justerade, och i samma förm som de enligt 59
§. Riksdagsordningen ovilkorligen skola genom
trycket meddelas allmänheten. Om genom
åhörares tillträde vid ett Stånds sammankomster
en skyndsammare publicitet gafs åt
MedStåndens Protocölisutdrag, så vöre ju följden
deraf endast en hastigare Verkställighet af
hvad Grundlagen Uttryckligen befaller , och
kunde således ej atises Btå i strid med densamma.
7:o, Bt
-
Den il Martu.
689
7:0. Bestraffandet af möjliga oordningar, begangne
af främmande åhörare vid ett Stånds sammanträde
/hulle fordra en ny lagdiftning i detta fall,
och en förändrad Rättegångs ordning.
Häremot kan anföras hvad äfven flere
värde Talare till en del yttrat,.^ att ilo och
lii §. §. Regeringsformen i förening med 77
§. Riksdagsordningen innefatta ett nog tydligt
stadgande, rörande beifrande och bestraffning af
hvarje sådant företag, som på närmare eller
fjärinare håll knnde anses störa ett RiksStånds
öfverläggningar, eller ofreda enskild Riksdagsman.
8:0. Om hvarje af de 1296 åtter, som för
det närvarande äga rätt till säte och stämma på
Riddarehuset, derflädes inträda, lennar Ridder [hopet
och Adelns närvarande Sessionsnm ingen plåts öfrig
Jör främmande åhörare.
Härpå kan svaras, hvad som äfven till
en del af en värd Talare blifvit anfört, att
sällan flere Ledamöter af Riddcrskapet och
Adeln torde hafva blifvit antecknade, än som
kunnat inrymmas på de 52 neder i RiddarhusSalen
varande Bänkar; att äfven i händelse af
bifall till motionen, nödvändigt förbehåll måste
göras af inskränkning till den händelse,
då rummet sådant tillåter, och slutligen att,
derest aila lefvande ätter skulle begagna de
-
Sil. till Ridd. o. Ad, Pt. II Band. 44
Ége
Den n Martiii
fas ratt till inträde å Riddarhuset* de nu varande
platserne i allt fall äro otillräckliga,
hvadan RiddarhusUtskottet torde blifva föranlåtit,
att framdeles inkomma med Förslag till
vinnande af ett större utrymme, vid hvilket
förslags uppgörande utan olägenhet afseende
kan fästas äfven på utrymme för främmande
åhörare,
Sedan Utskottet nu fulländat framställningen
och undersökningen af de hufvudsakligaSte
skäl, som blifvit anförde mot motionen,
äfvensom af hvad till stöd för densamma blifvit
yttrat, fortgår Utskottet till afgifvande af
sitt utlåtande i hufvudsaken eller huruvida Friherre
Åkerhjelms motion bör bifallas eller ej.
Hvarje StatsFörfattning hämtar sitt starkaste
stöd från det samband, som vid den fäster
nationens Interessen och deltagande- Ju
närmare det offentliga är införlifvadt med det
enskildt*, ju lifligare folket omfattar dess allmänna
förhållanders lefvande fortfarande handling
och verksamhet, desto starkare är Statsbyggnaden;
den hvilar på en grundval, sammanfogad
af hvarje enskild skraft och Interesse
inom Samhället. Deremot ju mindre deltagande
de enskildta äga för det allmänna, ju mindre
interesse detta äger för det förra, desto svag
gare är Staten: den stödjes då endast af toma,
kraftlösa former. Det är också detta det allmänna
interessets införlifvande i det enskildta,
som skapat Fosterlandskärleken, samt alla de
medborgerliga dygderne, och hvars närvaro,
Den ii Martiin
trottsande alla faror, bibehållit, hvars frånvaro
tillintetgjort
Stater. Men olika tide—
hvarfs och folks bildning, politiska och economiska,
förhållanden m. m. hafva fordrat olika
vägar till ernående af detta införlifvande
; gifvit olika uttryck åt dess yttringar. Der
en mindre vidd och folkmängd, eller en mindre
grad af odling, och således af politiska
behof tillåtit ett Folk i massa deltaga i sina
lagstiftande rådplägningar, der uttrycker hvarje
allmän handling ett resultat, af alla enskildtas,
der sker beröringen af det offenteliga
och det enskildta omedelbart. Men i ett
land, der en fortgående odling utvecklat det
irepresentativa Systemet, detta i politiskt hänseende,
kanske närvarande tidens högsta företräde
för deri förflutna, der fordras andra samband
emellan det offentliga och det enskildta
1 ifvet; och dessa igenfinnas i (representationens
föreställande af alla slag utaf enskildta interesäen
och i den lifligaste återverkan af Lagstiftjiingen
på Folketj samt af detta tillbaka pä
denna. Det förra ligger nu utom Utskottets
bedömande: I det senare igenkänner det en i
I809 års Grundlag öfver allt uttryckt princip.
Men denna vexelverkan af stöd och inflytande
fordrar Folkets kännedom af lagstiftningens
handlingar, fordrar offentlighet; också anbefaller
1809 års Regeringsform i dess 59:de §.
meddelandet genom Trycket åt allmänheten af
RiksStåndens samtelige handlingar, och i 86
§. införer den Tryckfriheten, såsom, en Svenska
Folket tillkommande Constitutionell rättigJ
bet. Men haf det åsyftande af offentlighet
692
Dm ii Martii,
Grundlagen sålunda öppet uttalat, genom des«
sa hittills varande medel vunnit sitt syftemål?
eller fordras nya utvägar för detta mål, och
igenfinnes sådane kraftfulle och verksamme i
Friherre Åkerhjelms motion? På den itsta af
dessa frågor lärer erfarenheten svara nej. Långsamheten
?f Protocollernes utgifvande, ögonblickliga
interesset för de handlingar, de innehålla,
är längesedan försvunnit innan de utkomma
och deras voluminösa innehåll, göra
dem hufvudsakeligen användbare såsom källor
för framtida forskning. Tidningsskrifvaren, enligt
hvad ofvanför är utredt, äger, under närvarande
förhållanden, all förmåga, om han sä
vill, att missleda allmänheten om dess Lagstiftningshandlingar,
otillräcklige, att jull/ländigt
upplysa den derom. Är första frågan afgjord,
så är äfven den andra. Den tredje frågan,
eller huruvida kraftfulla och verksamma utvägar
för den i Grundlagen anbefallte offenteligheten
igenfinnas i Friherre Åkerhjelms
motion torde böra besvaras med ja. Genom
offentlighet vid Lagstiftningens öfverläggoingar
erhåller den enskildte paedborgaren tillfälle
att sjelf göra sig underrättad om sine representanters
åtgärder och Tidningsskrifvaren,
denna vigtiga organ för all ögonblicklig upplysnings
spridande bland den stora allmänheten,
sättes i tillstånd att kunna fullständigt
meddela Lagstiftningens handlingar medan de
ännu äga dagens interesse, och under en starkare
controll, att dervid iagtaga nödig noggranhet.
Är denna åsigt af den utaf Friherre
Den n Martii,
695
Åkerhjelm föreslagne publicitét rigtig, derom
Utskottet åtminstone är fullt öfvertygadt, så
försvinner en värd talares inkast, att Publicitens
införande ej skulle stå i förening todden
öfriga Statsbyggnaden. Tvärtom är den då
endast en fullständigare och mera ändamålsenlig
utveckling af den offentelighet 1809 års
Grundlag anbefallt, och påkallad af Tidehvarfvets
kraf.
Således kan Utskottet för sin del ej annat
än för Höglofl. Ridderskapet och Adeln tillstyrka
bifall å Friherre Åkerhjelms motion
till dess hufvudsakeligaste delar, det vill säga,
att tillträde vid Ridderskapet och Adelns
sammankomster må beviljas främmande åhörare,
så vidt utrymmet och blifvande stadgar
sådant tillåta.
För beredandet af verkställigheten deraf
har Utskottet funnit tillägg i nu gällande
Riddarhusordning vara nödige, hvilka i enlig-,
het med 52 §., i samma grundLag böra behandlas;
i händelse af Höglofl. Ridderskapet
och Adelns bifall å sjelfva motionen och god*
kännande af denna Utskottets åsigt, torde Utskottet
få sig uppdragit, att i dea förändrade
redaction af Riddarhusordningen, som Utskotttet
framdeles lärer komma att föreslå,
älven intaga de Paragrapher, som för Publicitetens
införande kunde finnas nödige; dock
tror Utstkottet sig nu böra underställa Högloflige
Ridderskapet och Adelns bepröfvan
-
694
Ben r I Martil,
de de grunder Utskottet ansett böra dervid
följas.
i.*o. Den befintlige Läktaren upplåtes vid
Ridderskapet och Adelns sammankomster för
främmande åhörare med de undantag och vilkor
som här nedan föreslås.
2:0. Ett Plenum kan vara slutet med fästadt
afseende pä utrymmet, så ofia detta e|
medgifver främmande åhörares närvaro}
pä målens befkaffenhet}
Härvid har Utskottet ansett endast undantag
böra göras för de i 4 till och med ^
§• §. Riksdagsordningen omnämnde ärenden;
för Ståndets egna oeconondca och för den i 2
morn. af 39 §. Riddarhusordningen omförmälte
händelse. Med undantag af detta sistnämnde
fall, bör, så ofta utrymmet eller målens beskaffenhet
fordra ett slutet Plenum, detta till—
kännagifvas å anslaget, medelst orden slutet
Plenum.
Debattens gäng eller ähörarnes uppförande.
Utskotttet föreslår att ett plenum måkun-J
na förvandlas: till slutet så vida under varande
session, LandtMarskalken eller en Ledamot
från sin plats äskar slutedt Plenum, och
LandtMarskalken jemte en annan Ledamot eller
ock 2:ne andre Ledamöter med honom deri
instämma, utan att de, på tillfrågan af Landt
-
Dm ii Marlii,
695
Marskalken från en dylik begäran vilja afstå;
Utskottet har, å en sida, i denna, Ridderskapet
och Adelns ordförande och Ledamöter,
Jemnade rätt trott sig finna ett Correctiv emot
all möjligen befarad olägenhet af offentlighet
vid Ridderskapet och Adelns sammanträden,
och å en annan sida, i offentligheten af denpa
rätts ntöfvande funnit skydd emot des*
missbruk.
I den senare tanke styrkes Utskottet af
hvad erfarenheten visat i ett annat land, der
offentlighet vid Lagstiftningens sammanträden,
ej genom Lag, utan tvärtemot Lag vunnit
häfd, der således blott en enda rösts påminnelse
om Lagens verkställighet behöfves, för
att aflägsna alla åhörare, och der likväl denna
röst så sällan höres.
3:q. Att för ordningens lättare vidnwgthallaude,
platserne på Läktaren böra numereras och
ett lika antal nnmererade Billeter vara att \tillgå
som platser,
4;0. Att en Billett, gällande för hela
Riksdagen, öfverlemnas åt Redactionen af hvaN
je utkommande Tidning, då denna Redaction
sig derom anmäler.
Genom denna företrädesrätt för Tidnings-;
redactioner att erhålla tillträde vid Ståndets
sammankomster tror Utskottet sig hafva undanröjt
de inkast, som blifvit väckte mot ma*
tionen deri, att den föreslagna publiciteten va?
Den 11 Martii,
re för inskränkt att förtjena detta namn och.
att kunna medföra den dermed åsyftade nytta.
Då Tidningsskrifvarne kunna ock på visst
sätt förbindas, att taga kännedom om det hufvudsakligaste
i Debatterne, komma dessa åtminstone
till sitt vigtigaste innehåll, att blifva
den läsande allmänheten meddelade.
5:0. Rörande utdelningen af de öfriga
billeteme, som borde gälla endast för 14 dagar,
hvarefter de skola utbytas mot nya, kunde
Ridderskapet och Adeln, förbehålla sig
rättigheten förordna vid hvarje Riksdags
början.
Förslagsvis hemställer Utskottet, at ert
Billete kunde lemnäs åt hvarje Bänkmans afdelning
och de återstående öfverlemnas till
LandtMarskalkens disposition.
De Bdleter TidningsRedactionerne erhållit,
äfvensom de hvilka torde böra blifva
olika så väl si»s emellan, som med dem Ridderskapets
och Adelns egna Ledamöter begagna.
Riddarhus-Utskottet anser sig sluteligea
böra anmäla, att Läktaren med bibehållande
af den ena befinteliga uppgången rymmer öfver
i 00 personer, och att utifrån en uppgång dertill
kan öppnas utan vanprydnad eller olägenhet
hvarigenom åhörarne erhålla en särskilld
Den if Martii. 697
ingång, skiljd ifrån dem som af Ridderskapet
och Adelns egna Ledamöter begagnas.
Åtskilige Ledamöters till Protocollet afgifne
serskildte meningar äro betänkandet bifogade.
Stockholms den 25 Febr. 1823.
På Riddarhus-Utskottets vägnar
C. F, Horn,
N. Snoilsky.
Utdrag af Protocollet, hållet i Högloft.
Riddarhusutskott^ den 25 Februarii
1823.
S. D. Vid afgörandet af den utaf Friherre
G- F. Åkerhjelm hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln väckte, och till RiddarhusUtskotjets
Utlåtande remitterade motion, angående
tillåtelse för främmande personer, att såsom
åhörare bevista Ridderskapets och Adelns öf~
verläggningar, voro följande Herrar Ledamö-;
ter af serskild tanka och yttrade sig:
Herr af Malmborg: ”Under de 42 år jag
förestått DomareEmbetet har jag haft oräkne
-
Den 11 Martti,
liga tillfällen erfara nödvändigheten och nyttan
af offentlighet vid UnderDomstolarne, der
medborgares rättigheter och skyldigheter mun.
teligen afhandlas. Den måste således medgifvas
af en hvar, som icke med flit vill blunda
för rätt och sanning. Derföre är det ock enligt
med våra lagar, att medborgare af alla
Stånd få der fritt inträde, att, utom i en enda
händelse, som jag tror mig nu icke böra nämna,
bevista alla rättegångar och undersökningar.
Någon har häraf velat sluta till nödvändigheten
och nyttan af någras tillträde yid
öfverläggningarne på Riddat huset, och flere
hafva, under jemförelse af hvad som skall ske
uti Norrige, England och Frankrike, sökt härnta
styrka för denna slutsatts; men jag vågar
fråga, kan någon jemnförelse emellan Förhå 1-  landerne härutinnan äga rum? |ag åtminstone
kan icke finna det. Vid UnderDomstolarne
får, såsom sagt är, en. hvar som vill bevista
Sessionerne. Något missnöje kan således der
aldrig uppkomma eller föranledas af något
godtyckeligt vägrande, som å Riddarhuset,
vid nu varande förhållande, skulle ofta möta
dem, sorn der ville inträda. Ett sådaat vä-,
grande skulle med skäl anses såsom en verke,
lig orättvisa, hvilken, såsom mig synes, alltid
skall medföra menliga följder, dem man
sned stäista omsorg torde böra undvika.
Uti ofvannämnde länder äro hvardera na-i
tionens Representanter, vid deras öfverlägg»ingar,
samlade uti ett rum. Här åter samlas
de på 4 serskildta ställen. Så länge detta exH
Den iT Mar lii,
699
Sterar ksn någon allmännare ofientlighet icke
Vinnas än den, som redan är beslutad, och erhålles
genom Protocollernes skyndsamma tryck;
ning, samt al de bulletiner, som dagligen
komma att utfärdas. Sådant lärer icke ske
uti ofvannämnde länder. Jag kan derföre icke
fatta anledningarne till jemnförelse af förhållandet
der, med det närvarande hos oss ; hvarföre
jag ej eller tror mig böra, under sakernas
nu varande skick, tillstyrka den föreslagne
gå kallade publiciteten, hvaraf jag icke kan
finna minsta nytta, men väi att en godtycklig
tillåtelse för vissa personer, till inträde på Riddarhuset,
kan gifva mångå anledningar till missnöje,
och följderna deraf kunna sannolikt icke
blifva goda eller nyttiga. Således synes mig
nyttigast, att man låter förblifva vid den nu
gällande och med lag befägtade ordningen intill
dess en fullkomlig offentlighet kan vinnas; och
då skall ingen ifrigare än jag, om jag då lefver,
yrka dess antagande. Halfmessurer hafva
alltid ansetts onyttiga om icke rent af skadeliga.
Jag kan således icke tillstyrka dem.
Skulle någon derföre anse mig vara illH
beral, skall jag finna det mindre sårande, än
en rättmätig förebråelse, att hafva lättsinnigt
med min röst understödt antagandet af en inrättning,
hvilken efter mina åsigter, vid nuvarande
förhållande, är aldeles ändamålslös
och icke kau blifva nyttig, eller nu påkallas,
af nödvändigheten.
I öfrigt är det så mycket^skrifvit och ta*
70®
Den ii Martn♦
ladt uti detta ämne, att jag tror mig icke böra
uppehålla med vidare tilläggningar, som
icke kunde blifva annat än repetioner af hvad
flere förut sagdt.
Friherre Pojfe: ”Utan att vidröra verk-'
ställigheten af publicitetsförslaget, hvilken lärer
möta nog många hinder, torde det tillåtas
mig att yttra mina tankar om principen
för den projecterade offentligheten.
Publiciteten, stödd på öfvertygelsen om
allmänna opinions ofelbarhet, är ett lån från
England. Men publiciteten i Sverige vore icke
jemnföriig med publiciteten i England, der en
roägtig och rik aristocratie, så väl af Adel som
af Banquierer, åtminstone hittills motvägt folk
inflytandet.
Det ifrågavarande projectet härleder sig
från opinionen och vår tids förmenta företräde
framför förflutna tider. Låtorn oss derföre närmare
betragta tidehvarfvets lösen; den allmänna
opinionen. Dess valspråk är frihet och
rättskänsla, men, vilseförd af ensidigt nit, är
den väpnad att siörta allt, som äger mod att
resa sig mot dess kraft.
Sådan förekommer mig den allmännamodeliberaliteten.
Men den sanna liberaliteten be
-
